SOU 1922:33b första serien

Skolkommissionens betänkande

SKOLKOMMISSIONENS BETÄNKANDE I:2

GRUNDER FÖR EN NY LÄROVERKSORGANISATION

UNDERDAÅNIGT BETÄNKANDE

AVGIVET DEN 28 APRIL 1922

STOCKHOLM 1922

GRUNDER FÖR EN NY LÄROVERKSORGANISATIO:

UNDERDAÅNIGT BETÄNKANDE

AVGIVET DEN 28 APRIL 1922

STOCKHOLM 1922

SKOLKOMMISSIONENS BETÄNKANDE 52

GRUNDER FÖR EN NY LÄROVERKSORGANISATION

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AVGIVET DEN 28 APRIL 1922

STOCKHOLM 1922 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 210409

Adi

Tr '

KAP. XV. Förslag till kursplaner.

1. Realskolan.

Kristendom. Mål.

Kristendomsundervisningen i realskolan har till uppgift att, i an- slutning till folkskolans undervisning i ämnet och på ett sätt, som främjar lärjungarnas personlighetsutveckling och karaktärsdaning, meddela dem insikt om den kristna religionens uppkomst, innehåll, utveckling och all- männa kulturella betydelse samt i samband därmed någon kännedom om viktigare främmande religioner.

Kursfördelning.

Klass 1 (2 timmar). Återblick på Israels profeter och Jesu liv; representativa personligheter ur den kristna religionens historia under gamla tiden och medeltiden. Bibelläsning samt läsning av lämpliga lit- teraturalster i övrigt såsom grundläggande och belysande moment i under- visningen.

Klass 2 (2 timmar). Återblick på Paulus och Augustinus; de stora reformatorernas liv och verksamhet jämte några få typiska personligheter från den närmast följande tiden. Bibel- och litteraturläsning såsom i före- gående klass.

Klass 3 (2 timmar halva läsåret). 1700-talets representativa from- hetsriktningar, belysta genom skildring av några bland deras märkesmän;

religiösa strömningar under 1800-talet. Bibel- och litteraturläsning såsom i föregående klass.

Klass 4 (2 timmar). Jesu liv och verksamhet i tidshistorisk be- lysning. Huvuddragen av den bibliska litteraturens historia. En åter- blick på kristendomens betydelse för den religiöst-sedliga och allmänt kul- turella utvecklingen intill våra dagar.

Anm. I lämpligt samband med den övriga kursen inom de olika klasserna meddelanden ur den allmänna religionshistorien.

Svenska. Mål.

Undervisningen i svenska i realskolan har till uppgift att på den grundval, som lagts i folkskolan, vidare utbilda lärjungarnas färdighet att använda språket i tal och i skrift, göra dem bekanta med svenska för- fattare i deras litterära verk, odla lärjungarnas smak och väcka deras in- tresse för bildande läsning, vårda och främja deras språkkänsla samt ut- veckla deras sinne för modersmålets värde och egenart.

Kursfördelning.

Klass 1 (6 timmar). Läsning av stycken med klart och enkelt språk och av litterärt värde; muntliga redogörelser för egna iakttagelser samt muntligt återgivande av förut behandlade berättelser och skildringar; framsägning av inlärda stycken i bunden form; välläsningens allmänna grunder. Form-, sats- och interpunktionslära i förening med tillämpnings- övningar; rättstavningsövningar. Smärre uppsatser var fjärde vecka över enklare ämnen.

Klass 2 (4 timmar). Läsning av valda stycken ur nyare svensk litteratur; fortsatta övningar i språkets muntliga behandling. Övningar till befästande och fullständigande av det i form- och satsläran genom- gångna; rättstavnings- och interpunktionsövningar i erforderlig utsträck- ning. Lättare uppsatser var tredje vecka.

Klass 3 (3 timmar). Läsning av mera utförliga svenska litteratur- prov, huvudsakligen från 1800- och 1900-talen, med litteraturhistoriska

upplysningar muntligt meddelade; ledning och anvisningar för litteratur- läsning på egen hand; fortsatta övningar i språkets muntliga behandling. Satsanalys och andra övningar till befästande av lärjungarnas kunskaper beträffande språkets byggnad. En uppsats var tredje vecka.

Klass 4 (3 timmar). Fortsatt litteraturläsning såsom i föregående klass; några provstycken ur dansk och norsk litteratur; referat och andra övningar i muntlig framställning. I lämpligt sammanhang med övriga delar av kursen någon undervisning om språkbruk, språkriktighet och olika stilarters användning. Övningar att uppsätta enklare skrivelser av praktisk art; en uppsats var tredje vecka.

Engelska. Mål.

Undervisningen i engelska i realskolan har till uppgift att giva lär- Jungarna ett gott uttal, förmåga att läsa och uppfatta innehållet av lät- tare text, ävensom en viss färdighet att förstå språket, då det talas, och någon övning att använda det i tal och skrift.

Kursfördelning.

Klass 1 (6 timmar). Uttals- och läsövningar; huvuddragen av formläran; hörövningar; talövningar i anslutning till den lästa texten; andra tillämpningsövningar.

Klass 2 (4 timmar). Fortsatta läsövningar; formläran avslutad; vissa delar av syntaxen i anslutning till den lästa texten; hör- och tal- övningar samt andra tillämpningsövningar.

Klass 3 (4 timmar). Läsning av moderna författare; formläran re- peterad; viktigare delar av syntaxen; hör- och talövningar samt andra tillämpningsövningar. Skrivningar var tredje vecka, dels reproduktions- övningar, dels översättningar till det främmande språket.

Klass 4 (3 timmar). Läsning huvudsakligen av moderna förfat- tare; grammatik i anslutning till de skriftliga övningarna; hör- och tal- övningar samt andra tillämpningsövningar. Skrivningar såsom i föregå- ende klass.

514 Tyska. Mål.

Undervisningen i tyska i realskolan har till uppgift att giva lär- jungarna ett gott uttal, förmåga att läsa och uppfatta innehållet av lät- tare text, ävensom en viss färdighet att förstå språket, då det talas, och någon övning att använda det i tal och skrift.

Kursfördelning.

Klass 2 (6 timmar). Uttals- och läsövningar; formlära; hör- och talövningar samt andra tillämpningsövningar.

Klass 3 (5 timmar). Läsning av lättare stycken; formläran avslu- tad; syntax i anslutning till den lästa texten; hör- och talövningar samt andra tillämpningsövningar.

Klass 4 (5 timmar). Läsning av moderna författare; syntaxen mera utförligt behandlad; hör- och talövningar samt andra tillämpningsövningar. Skrivningar var fjärde vecka, dels reproduktionsövningar, dels översätt- ningar till det främmande språket.

Franska.

Mål.

Undervisningen i franska i realskolan har till uppgift att bibringa lärjungarna förmåga att med gott uttal uppläsa genomgångna franska läsestycken och att uppfatta deras innehåll.

Kursfördelning.

Klass 4 (5 timmar). Uttals- och läsövningar; det oundgängligaste av grammatiken i anslutning till den lästa texten; tillämpningsövningar.

Latin. Mål.

Undervisningen i latin i realskolan har till uppgift att meddela lärjungarna sådana insikter i det latinska språkets grunder, som kunna tjäna till underlag för fortsatt undervisning i detta ämne på gymnasium.

Kursfördelning.

Klass 4 (5 till 6 timmar). Läsövningar efter elementarbok; sam- manhängande läsning av lättare författare i urval eller lämplig bearbet- ning (omkring 15 sidor). Det viktigaste av formläran och kasusläran; behövliga delar av den övriga syntaxen muntligt meddelade vid textläs- ningen; tillämpningsövningar.

Historia med samhällslära.

Mål.

Undervisningen i historia med samhällslära i realskolan har till upp- gift att, i anslutning till vad folkskolan meddelat, giva lärjungarna en mera fördjupad och i någon mån sammanhängande framställning av vårt folks historia, företrädesvis under nyare tiden, göra dem förtrogna med viktigare personligheter och tidsföreteelser i den allmänna historien, allt med särskilt beaktande av vad som är av större betydelse för förstående av vår egen tids kultur och samfundsliv, på grundvalen av denna under- visning meddela dem kunskap om sambhällets byggnad och verksamhet samt medborgarnas förpliktelser och rättigheter och såmedelst bidraga till att utveckla lärjungarnas samfundsanda och medborgarduglighet.

Kursfördelning.

Klass I (3 timmar). Allmän historia: forntiden och medeltiden. Svensk historia: motsvarande perioder.

Klass 2 (3 timmar). Allmän historia: nyare tiden till början av 1700-talet. Svensk historia: reformationstiden och storhetstiden.

Klass 3 (2 timmar). Allmän historia: från början av 1700-talet till mitten av 1800-talet. Svensk historia: från frihetstidens början till mitten av 1800-talet.

Klass 4 (4 timmar). Allmän historia: från mitten av 1800-talet till våra dagar jämte repetition av tiden efter 1815. Svensk historia:

motsvarande tidrymd jämte repetition av tiden efter 1809. — Vårt nutida samhällsliv: samhällets sociala och ekonomiska byggnad, viktigare sociala rörelser och organisationsformer; grunddragen av Sveriges statsförfatt- ning och förvaltning.

Anm. I varje klass skola lämpliga delar av de skandinaviska grannländernas historia behandlas i sammanhang med Sveriges historia.

Geografi. Mål.

Undervisningen i geografi i realskolan har till uppgift att, på grund- valen av det i folkskolan inhämtade kunskapsmåttet, meddela en full- ständigare kännedom om fäderneslandets och det övriga Europas samt de främmande världsdelarnas geografi, i syfte att giva lärjungarna en samlad, i möjligaste mån åskådlig bild av jordytan, dess natur och därav betingade befolknings- och näringsförhållanden och att i sammanhang därmed bibringa dem aktning för natur och arbetsliv.

Kursfördelning.

Klass 1 (3 timmar). Polarländerna, Afrika, Australien, Asien. Glo- ben och dess avbildning genom kartan; gradnätet.

Klass 2 (2 timmar). Sydamerika, Nordamerika, Oceanerna, Syd- europa.

Klass 3 (2 timmar). Det övriga Europa (utom Sverige, Norge, Dan- mark och Finland). Grunddragen av den allmänna geografien; exkursioner.

Klass 4 (2 timmar). Sverige, med särskilt beaktande av natur- tillgångar och kulturmöjligheter, befolkningsförhållanden, näringsliv och samfärdsel; exkursioner. Norge, Danmark och Finland behandlade i större korthet under samma synpunkter. Därjämte några av de större kultur- staterna på motsvarande sätt behandlade.

Anm. Den i den allmänna geografien ingående översikten av jor- dens geologiska utveckling må, där förhållandena det påkalla, kunna med- delas i samband med kemiundervisningen i klass 3.

Matematik. Mål.

Undervisningen i matematik i realskolan har till uppgift att, i an- slutning till det i folkskolan inhämtade kunskapsmåttet, bibringa lär- jungarna ökad insikt och färdighet 1 räkning, särskilt med tillämpning på uppgifter från det dagliga livet, samt att göra dem något förtrogna med geometriens elementära begrepp och metoder.

Kursfördelning.

Klass 1 (5 timmar). Läran om bråk repeterad och utvidgad ut- över folkskolans kurs; tillämpningsuppgifter; enkla sifferekvationer av första graden med en obekant jämte tillämpningar på lättare aritmetiska uppgifter. Praktiska mätnings- och konstruktionsuppgifter 1 anslutning till folkskolans geometrikurs såsom förberedelse till studiet av den egent- liga geometrien.

Klass 2 (4 timmar). BSifferekvationer av första graden med en obe- kant jämte tillämpningar på aritmetiska uppgifter; enkla algebraiska reduk- tioner. Konstruktioner och teorem rörande räta linjer, vinklar, trianglar och parallellogrammer, dock ej satser om ytor; lätta geometriska öv- ningssatser.

Klass 3 (3 timmar). Ekvationer av första graden med en obekant; aritmetiska uppgifter, huvudsakligen hämtade ur det praktiska livet och i regeln valda så, att de lämpa sig för ekvationsbehandling; algebraiska reduktioner till en omfattning, som är behövlig för realskolans mate- matikkurs. Trianglars och parallellogrammers ytor; cirkeln; lätta geome- triska övningssatser och planimetriska beräkningsuppgifter; uppritning av enkla diagram.

Klass 4 (5 timmar). Aritmetiska uppgifter, valda med mera direkt hänsyn till det praktiska livets, särskilt affärslivets, fordringar; ekvations- system av första graden, huvudsakligen med två obekanta, jämte problem; begreppen irrationellt tal och kvadratrot. Sammanfattande repetition av

den föregående geometriska kursen; det viktigaste angående likformig 66—210409. I".

avbildning; geometriska övningssatser samt planimetriska och rymdgeo- metriska beräkningsuppgifter; uppritning av enkla diagram.

Biologi med hälsolära, fysik och kemi. Mål.

Undervisningen i biologi med hälsolära, fysik och kemi i realsko- lan har till uppgift att, i anslutning till det i folkskolan inhämtade kun- skapsmåttet, bibringa lärjungarna en på egen åskådning grundad, vä- sentligen genom induktivt förfarande vunnen, efter deras utveckling av- passad kunskap om naturen och dess företeelser, om grundläggande na- turlagar och tillämpningar av dem på det praktiska livet.

Kursfördelning. Biologi med hälsolära.

Klass 1 (2 timmar). Däggdjurens och fåglarnas byggnad och vik- tigare former. Kortfattad översikt av de högre växternas yttre organ i samband med undersökning av levande växter; övning i växtbestämning efter flora; växtinsamling. Exkursioner.

Klass 2 (2 timmar halva läsåret). Kräldjurens, groddjurens, fiskar- nas samt de ryggradslösa djurens byggnad och viktigare former. Växt- bestämning; växtinsamling. Exkursioner.

Klass 3 (2 timmar). Översiktlig repetition av djurriket. Några av växtrikefs viktigare familjer; gagnväxter; viktigare svenska växtsamhällen samt grunddragen av den skandinaviska växtvärldens historia; växtin- samling. Exkursioner.

Klass 4 (2 timmar, varav 1 timme laborationer var eller varannan vecka). Människokroppens byggnad och förrättningar; hälsolära. Växter- nas byggnad och liv. Utvecklings- och ärftlighetslärans huvuddrag.

Fysik. Klass 2 (3 timmar, varav 1 timme laborationer). De viktigaste

fysiska egenskaperna hos kroppar i olika aggregationsformer; enkla ma- skiner för mekanisk kraftöverföring; det allmännaste om värmet.

Klass 3 (2 timmar, varav 1 timme laborationer). Någon utvidg- ning av kursen i värmelära, särskilt med avseende på begreppet värme- mängd och dess samband med arbete; de enklaste magnetiska och elek- triska fenomenen.

Klass 4 (2 timmar, varav 1 timme laborationer varannan vecka). Vågon utvidgning av kursen i mekanik, särskilt rörande krafters samman- sättning och upplösning med enkla användningar av satserna härom samt enkla försök tillhörande rörelseläran; de enklaste ljus- och ljudfenomenen; det allmännaste om solsystemet och himlakropparna i övrigt.

Kemi.

Klass 3 (3 timmar, varav 1 timme laborationer). Den oorganiska kemiens viktigaste företeelser i anslutning till lärjungarnas under labora- tionerna gjorda iakttagelser. De allmännaste mineralen; de viktigaste bergarterna och lösa jordlagren samt deras bildning genom utkristalli- sation eller genom vittring och sedimentering.

Klass 4 (2 timmar, varav 1 timme laborationer varannan vecka). Sammanfattande repetition av den föregående klassens kurs. Några av den organiska kemiens viktigaste ämnesgrupper; torrdestillation och för- bränning; några viktiga kapitel av tillämpad kemi.

Teckning. Mål.

Undervisningen i teckning i realskolan har till uppgift att, på grund- valen av de i folkskolan genomgångna kurserna och på ett sätt, som kan främja en sund utveckling av lärjungarnas form-, färg- och skönhets- sinne, bibringa dem insikt och färdighet att 1 profil eller perspektiv samt med färgbehandling och skuggning återgiva enkla föremål, ävensom att utföra krokiteckning av enkla modeller och verktyg i projektion eller parallellperspektiv.

Kursfördelning.

Klass 1 (2 timmar). Frihandsteckning: färglära, grundfärger och blandningsfärger; profilteckning efter föremål ur dagliga livet från en,

två eller tre sidor samt ur växt- och djurvärlden; färgläggning; pensel- teckning; enkla orneringsövningar, särskilt i samband med slöjden; teck- ning ur minnet och fantasien; enkel skriftövning. Linearritning: de första grunderna av projektionsläran; krokiteckning och projektionsritning av enkla modeller, även i anslutning till slöjden.

Klass 2 (2 timmar). Frihandsteckning: profilavbildning med färg- läggning efter föremål av olika art; något om perspektivbildens upp- komst; perspektivisk konturteckning efter ett fåtal typiska modeller eller enkla föremål med lättare skugg- och färgbehandling; teckning ur minnet i profil och perspektiv; orneringsövningar såsom i föregående klass; fortsatt skriftövning. Linearritning: skalor; exempel på likformig av- bildning; fortsatta övningar i projektionsritning och krokiteckning även med skärningar; renritning.

Klass 3 (gossar 2 timmar, flickor 1 timme). Frihandsteckning: per- spektivteckning av husgerådssaker, verktyg, föremål ur växt- och djur- världen m. m., med skuggning i blyerts, tusch, kol eller färg; perspek- tivisk minnesteckning; fortsatt skriftövning. Linearritning: fortsatta öv- ningar i projektionsritning och krokiteckning med skärningar; parallell- perspektiv.

Klass 4 (2 timmar). Frihandsteckning: fortsatt perspektivisk teck- ning efter föremål från olika områden med skuggning i olika material; skissteckning; minnesteckning. Linearritning: projektionsritning och kroki- teckning; några exempel på ytutbredning och solida kroppars plana skär- ningar; praktiska tillämpningsövningar.

Musik.

Mål.

Undervisningen 1 musik i realskolan har till uppgift att, på grund- valen av folkskolans undervisning i ämnet, bibringa samtliga lärjungar en elementär musikteoretisk allmänbildning samt tillvarataga och utveckla deras röster, ävensom att giva de lärjungar, vilka äga erforderliga förut- sättningar, en utbildning av gehöret, som möjliggör självständig sång efter noter, en grundläggande sångteknik jämte ett förråd av goda och

värdefulla sånger samt dem, som så önska, någon färdighet i instru- mentalmusik. I

Kursfördelning.

Klass 1 (1 timme, dessutom körsång 1 timme varannan vecka). Inledande repetition, omfattande det huvudsakliga av folkskolans kurs. Taltekniska anvisningar; sambandet mellan språklig och musikalisk rytm. Intervallära, dur- och molltreklang; dur- och mollskalor med tre för- tecken. ”Tonbildningsövningar även med hänsyn till utvidgande av röst- omfånget; tonträffningsövningar och rytmiska övningar 1 förening med taktslagning samt gehörsövningar. Tillämpningsövningar; förberedande övningar i tvåstämmig sång. Stämövning för körsång. Unison sång. — Körsång gemensamt med andra klasser.

Klass 2 (1 timme, dessutom körsång 1 timme varannan vecka). Fortsatta anvisningar 1 fråga om talteknik och tonbildning. Elementär ackordlära. Tonarter, även med fera än tre förtecken. Fortsatta öv- ningar med hänsyn till tonbildning, tonträffning, även med alteration och modulation, rytm och taktering samt gehörsutbildning. En- och två- stämmiga sånger med hänsyn till frasering och musikaliska skiljetecken. Stämövning för körsång. Unison sång. — Körsång gemensamt med andra klasser.

Klass 3 (1 timme, dessutom körsång 1 timme varannan vecka). Fortsatta anvisningar för talteknik och tonbildning. Den enkla melodiens formella byggnad; fortsatt elementär ackordlära. Fortsatta tillämpnings- övningar, även omfattande musikdiktat. Sånger såsom 1 föregående klass. Stämövning för körsång. Unison sång. — Körsång gemensamt med andra klasser.

Klass 4 (1 timme). Sammanfattande framställning av röstorga- nets funktioner och vård. Någon inblick i de musikaliska formerna. Musikhistoriska notiser. Fortsatta tillämpningsövningar såsom i föregå- ende klasser. Sånger samt stämövning för körsång. — Körsång (frivillig) gemensamt med andra klasser.

Instrumentalmusik: individuell undervisning företrädesvis i violin- och orgelspelning; samspelning av olika instrument.

Gymnastik med lek och idrott. Mål.

Undervisningen 1 gymnastik med lek och idrott i realskolan har till uppgift att genom övningar, lämpade efter lärjungarnas ålder och kön, samt genom ett ordnat friluftsliv befordra en allsidig kroppsutveck- ling, ävensom att, med tillvaratagande av övningarnas karaktärsdanande syfte, vänja lärjungarna vid god hållning i förening med ett hurtigt och belevat uppträdande samt stärka deras fysiska och psykiska mot- ståndskraft.

Kursfördelning. Gossar.

Klass 1 och 2 (4 timmar i vardera klassen). Gymnastik: för åldern lämpliga gymnastikövningar; minst ett kortare lekvarv 1 varje dagövning; torrsimningsövningar. Lek: spring-, kast-, kamp- och boll-lekar; sång- och danslekar; enkla folkdanser. Idrott: stafettlöpning, längdhopp, boll- övningar; simning (simkunnighetsprov); kälkbacksåkning, skridskoåkning, skidlöpning. — Enklare anvisningar rörande den personliga hygienen.

Klass 3 (3 timmar). Gymnastik: i den mån de korrektiva övning- arna fyllt sin uppgift, utbytas de mer och mer mot tillämpningsövningar. Lek: efter åldern lämpade lekar såsom i föregående klass. Idrott: såsom i föregående klass. — Fortsatta anvisningar rörande den personliga hygienen, särskilt om betydelsen av kroppsrörelse och bad.

Klass 4 (4 timmar). Gymnastik: i huvudsak såsom i föregående klass, med större utrymme för hävrörelser, hopp och andra tillämpnings- övningar. Lek: företrädesvis idrottsliga lekar. Idrott: i huvudsak såsom i föregående klass, med ökade fordringar på uthållighet; livräddnings- övningar i samband med simundervisning. — Undervisning i första hjälpen vid olycksfall; huvuddragen av den frivilliga gymnastikens, lekens och idrottens organisation.

Flickor.

Klass 1 och 2 (4 timmar i vardera klassen). Gymnastik: för åldern lämpliga gymnastikövningar (huvudsakligen lätta hävrörelser, löpningar

och hopp), rikligt med rytmiska övningar; minst ett kortare lekvarv i varje dagövning; torrsimningsövningar. Lek: spring-, boll- och kastlekar, lätta kamplekar; sång- och danslekar; enkla folkdanser. Idrott: stafett- löpning; bollövningar; simning (simkunnighetsprov); kälkbacksåkning; skridskoåkning; skidlöpning. — Enklare anvisningar rörande den person- liga hygienen.

Klass 3 (3 timmar). Gymnastik: i huvudsak såsom i föregående klass, men med ökat utrymme för lek i dagövningen. Lek: något mer komplicerade lekar än i föregående klass; folkdanser. Idrott: såsom i föregående klass. — Fortsatta anvisningar rörande den personliga hygie- nen, särskilt om betydelsen av kroppsrörelse och bad.

Klass 4 (4 timmar). Gymnastik: i huvudsak såsom i föregående klass, men med småningom ökade fordringar på form, smidighet och pre- cision. Lek: såsom i föregående klass. Idrott: såsom i föregående klass; livräddningsövningar i samband med simundervisning. — Undervisning i första hjälpen vid olycksfall; huvuddragen av den frivilliga gymnasti- kens, lekens och idrottens organisation.

Anm. Lek och idrott bedrives utom under ovan angivna tid jäm- väl under den halva dag, som varje vecka skall lämnas ledig från lek- tioner för idrottsövningar, utflykter och exkursioner.

Slöjd och praktiskt arbete för gossar. Mål.

Undervisningen i slöjd och praktiskt arbete för gossar avser att, på samma gång den bibringar lärjungarna förmåga att självständigt för- färdiga enklare föremål av olika material, hos dem utbilda god smak, praktiskt omdöme och allmän händighet samt väcka aktning och håg för kroppsligt arbete.

Kursfördelning. Slöjd. Klass 1 och 2 (2 timmar i vardera klassen). Träslöjd: förfärdigande av enklare föremål utan sammansättningar eller med lättare sådana, så- som plattning, borrtappning, lättare sinkning och gradning; betsning,

fernissning och ornering av sådana bland de förfärdigade arbetena, som lämpa sig därtill. Metallslöjd: förfärdigande av enklare föremål med an- vändande huvudsakligen av följande övningar: filning, borrning, mejsling, lättare smide, böjning av tråd, vikning och böjning av plåt, nitning, härdning och anlöpning.

Kännedom om de materialier, som användas, samt om verktygens riktiga användning och vård.

Klass 3 och 4 (2 timmar varannan vecka i vardera klassen). Trä- slöjd: förfärdigande av föremål med förut inövade sammansättningar jämte slitsning, svårare gradning, sinkning och tappning; lättare svarv- ning; förut inövade sätt för ytbehandling och ornering jämte boning och polering av sådana bland de förfärdigade arbetena, som lämpa sig därtill. Metallslöjd: förfärdigande av föremål med användande huvud- sakligen av förut inlärda övningar jämte klippning, falsning och bock- ning av plåt, drivning, lödning, gängning, svarvning samt något svårare smide.

Kännedom om de materialier, som användas, samt om verktygens riktiga användning och vård; iordningställande och skärpning av verktyg.

Praktiskt arbete.

Klass 3 (3'/2 timmar). Kroppsarbete av olika art, såsom trädgårds- arbete, bokbinderi, förberett genom en kurs i pappslöjd, lagning av sko- don och kläder, hushållsgöromål, allt avpassat efter årstidernas och or- ternas växlande förhållanden.

Kvinnlig slöjd. Mål.

Undervisningen i kvinnlig slöjd i realskolan har till uppgift att på ett sätt, som är ägnat att uppöva öga och hand, utveckla smaken samt väcka aktning och håg för praktiskt arbete, bibringa lärjungarna förmåga att förfärdiga och underhålla de föremål, som höra till den enkla kläde- dräkten, och andra för hemmet nyttiga arbeten.

Kursfördelning.

Klass 1 (2 timmar). Stickning: rät och avig med 5 stickor, enkel mönsterstickning. Sömnad: övningar i maskinsöm, enkel slätsöm på van- ligt bomullstyg. Någon enkel prydnadssöm.

Klass 2 (2 timmar). Sömnad: enklare linnesöm. Lappning och stoppning; ändring av kläder. Någon enkel prydnadssöm.

Klass 3 (2 timmar varannan vecka). Linnesöm: måttagning, till- klippning och förfärdigande av underkläder. Någon enkel prydnadssöm.

Klass 4 (2 timmar varannan vecka). Klädsömnad: måttagning, till- klippning och förfärdigande av enkla blusar och klänningar. Någon en- kel prydnadssöm.

Anm. I varje klass upptages, i den mån det låter sig göra, vare sig som ett självständigt arbete eller till prydande av förfärdigat före- mål, någon art av hemslöjdsarbete, varvid hänsyn tages till det för orten karakteristiska.

Hushållsgöromål.

Mål.

Undervisningen i hushållsgöromål i realskolan har till uppgift att bibringa lärjungarna grundläggande kunskaper och någon färdighet i de inom ett hem vanligen förekommande hushållsgöromålen, att därvid ge- nom uppövande av deras ordningssinne, händighet, raskhet och rådighet i arbetet utveckla deras praktiska begåvning samt att väcka deras akt- ning och håg för husligt arbete.

Kursfördelning.

£

Klass 3 (4!/2 timmar). Matlagning m. m.: tillagning av enklare maträtter; konservering, bakning, rengöringsarbeten, dukning och uppass- ning m. m. Närings- och födoämneslära: ämnesomsättningen, våra närings- ämnen och de viktigaste födoämnena, deras sammansättning och närings- värde samt kännetecknen på god och dålig vara. Hemvård: köksinven- 67—210409. I.

tarierna och deras vård; bränsle och bränslebesparing; de dagliga syss- lorna i köket. Hushållsekonomi: beräkning av middagskostnaden och andra enkla beräkningar; enkel bokföring i samband med arbetet i skol- köket; de viktigaste utgiftsposterna i ett hem.

2. Gymnasiet. Latingymnasiet.

Religionskunskap.

Mål.

Undervisningen i religionskunskap å gymnasiet har till uppgift att, i anslutning till det i realskolan inhämtade och på ett sätt, som främ- jar lärjungarnas karaktärsdaning och giver dem ökade förutsättningar att bilda sig en livsåskådning, bibringa dem gn fördjupad insikt i reli- gionens väsen samt en mera ingående historisk kännedom om gestaltningen av det religiösa och sedliga livet och tänkandet med särskild hänsyn till kristendomen och i samband med den allmänna kulturutvecklingen.

Kursfördelning.

Ring I (2 timmar). Allmän religionshistoria med huvudvikten lagd på indernas, främre Öösterlandets och den klassiska forntidens religiösa och sedliga åskådningar; i anslutning härtill en historisk orientering i bibelns idé- och fromhetsvärld. Läsning av källmaterial och lämpliga litteraturalster i övrigt såsom grundläggande och belysande moment i undervisningen.

Ring II (2 timmar). Den kristna religionens inre utvecklingsgång i dess samband med den allmänna kulturella och sociala utvecklingen. Litteraturläsning såsom i föregående ring.

Ring III (2 timmar). Den kristna livsåskådningen mot historisk bakgrund och i dess förhållande till det nutida kultur- och samhällslivet.

Psykologi. Mål.

Undervisningen i psykologi har till uppgift att giva lärjungarna en efter ungdomsålderns behov lämpad, på empirisk grund vilande oriente- ring över själslivets viktigare företeelser med särskild hänsyn till person- lighetslivet och därmed sammanhängande, för nutidens samhälls- och arbetsliv mera aktuella spörsmål.

Kursfördelning.

Ring III (2 timmar). Huvuddragen av det högre själslivets psyko-

logi. I lämpligt samband därmed någon kännedom om betydelsefullare filosofiska tankeriktningar under olika tider.

Svenska.

Mål.

Undervisningen i svenska å gymnasiet har till uppgift att, på grundvalen av det i realskolan inhämtade, göra lärjungarna närmare för- trogna med det viktigaste av den svenska litteraturen och dess utveck- ling, företrädesvis från senare delen av 1700-talet fram till våra dagar, i sammanhang därmed och genom för ändamålet särskilt avpassade öv- ningar utveckla deras förmåga att klart och vårdat i tal och i skrift fram- ställa sina tankar samt bibringa dem någon kännedom om de nordisk: grannländernas språk och litteratur.

Kursfördelning.

Ring I (3 timmar). Läsning av valda stycken ur den isländska litteraturen (särskilt eddasånger) samt ur medeltidens och nya tidens svenska litteratur fram till frihetstiden i anslutning till en litteratur- historisk lärobok; något modernt: litteraturverk av större omfång. Ett dramatiskt arbete, t. ex. av Shakspere. Läsning av dansk och norsk litte- ratur. Övning i muntlig framställning. En uppsats var tredje vecka.

Ring II (4 timmar). Läsning av valda stycken ur den svenska litteraturen från frihetstiden, gustavianska tiden och 1800-talets första årtionden såsom i föregående ring. Ett par sånger av Homerus; even- tuellt läsning av annan utländsk litteratur i översättning. Läsning av dansk och norsk litteratur. Kort översikt av det svenska språkets historia och behandling av valda språkliga frågor, i anslutning till textläsning. Övning i muntlig framställning. En uppsats var fjärde vecka.

Ring III (4 timmar). Fortsättning av litteraturstudiet fram till våra dagar såsom i föregående ring. Läsning av utländsk litteratur i översättning. Behandling av viktigare språkriktighetsfrågor, bland annat rörande stilarterna. Övning i muntlig framställning. En uppsats var fjärde vecka.

Latin. Mål.

Undervisningen i latin å gymnasiet har till uppgift att, på grund- valen av det i realskolan inhämtade, bibringa lärjungarna förmåga att för- stå och på vårdad svenska återgiva lättare text, ävensom att giva dem någon kännedom om den romerska litteraturen, vunnen genom läsning av

valda stycken på prosa och vers ur lämpliga författare, samt i samman- hang därmed vidgad kännedom om den romerska kulturen i övrigt.

Kursfördelning.

Ring I (7 timmar). Läsning av valda stycken av Cornelius Nepos, Cesar eller andra i avseende på svårighet med dessa jämförliga för- fattare (30—40 sidor); omkring 300 vers poesi, exempelvis Ovidius. Av syntaxen det väsentligaste av tempus- och modusläran; tillämpnings- övningar. Var tredje vecka en lättare skriftlig övning, omväxlande över- sättning från latin till svenska och från svenska till latin.

Ring II (7 timmar). Fortsatt läsning av latinsk prosa med över- gång efter hand till något svårare författare, exempelvis Livius och Cicero (omkring 40 sidor); kursivläsning av lättare författare; 300—600 vers poesi, exempelvis Vergilius. Grammatikkunskapen vidgad och för-

djupad. Varannan vecka en skriftlig översättning från latin till svenska. Den grekisk-romerska forntidens historia, med huvudvikten lagd på kul- turutvecklingen.

Ring III (7 timmar). Fortsatt läsning av latinsk prosa, företrädes- vis Livius och Cicero (omkring 50 sidor); kursivläsning (även latinska texter av kulturellt intresse från senare tid); 600—700 vers företrädesvis lyrisk poesi, exempelvis Horatius. Varannan vecka en skriftlig översätt- ning från latin till svenska.

Anm. Den grekisk-romerska forntidens historia, för vilket kursmo- ment avses en veckotimme, må, efter vederbörande ämneskonferensers bestämmande, genomgås vid historieundervisningen. TI sådant fall minskas timtalet för latin i ring II med en veckotimme, vilken tilldelas ämnet hi- storia med sambhälls- och ekonomilära.

Grekiska.

Mål. Undervisningen i grekiska har till uppgift att införa lärjungarna i språkets elementer och bibringa dem någon bekantskap med lättare för- fattare inom den grekiska litteraturen samt någon kännedom om den gre- kiska kulturen 1 övrigt.

Kursfördelning.

Ring IT (7 timmar). Det huvudsakligaste av formläran; läsöv- ningar och tillämpningsövningar; Xenofons Anabasis, omkring en halv bok, eller annan lättare prosatext till motsvarande omfång. Var fjärde veckse en skriftlig övning. |

Ring III (7 timmar). Ytterligare omkring en och en halv bok av Xenofons Anabasis eller andra prosaförfattare, exempelvis Plato, till motsvarande omfång samt minst en sång av Homerus. Översikt av syn- taxens viktigaste delar. Var tredje vecka en skriftlig översättning från grekiska till svenska.

Tyska. Mål.

Undervisningen i tyska å latingymnasiet har till uppgift att på grundval av den kunskap, som i realskolan inhämtats, framför allt ut- veckla lärjungarnas förmåga att snabbt och säkert förstå språket men även giva dem ökad övning i att använda det i tal och skrift samt att sålunda i allt högre grad göra språkkunskapen till ett medel för dem att. förvärva bildningsvärden från olika områden av den tyska kulturen.

Kursfördelning.

Ring I (5 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; formläran repeterad; syntax; hör- och talövningar samt andra tillämp- ningsövningar. Var tredje vecka ett skriftligt arbete, dels reproduktions- övningar, dels översättningar till tyska.

Ring II (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tem- pore; syntax i anslutning till textläsning och skrivning; hör- och tal- övningar samt andra tillämpningsövningar. Var fjärde vecka ett skrift- ligt arbete, dels reproduktionsövningar, dels översättningar till svenska.

Ring III (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tem- pore; syntas såsom i föregående ring jämte repetition; hör- och tal- övningar samt andra tillämpningsövningar. Var tredje vecka en skrift- lig översättning till svenska.

Franska.

Mål.

Undervisningen i franska å latingymnasiet har till uppgift att giva lärjungarna ett gott uttal samt förmåga att läsa och förstå innehållet av medelsvår text, att i sammanhang därmed skänka dem någon inblick i fransk litteratur och kultur ävensom att bibringa dem färdighet att för- stå språket, då det talas, och i någon mån själva använda det i tal och skrift.

Kursfördelning.

Ring I (5 timmar). Uttals- och läsövningar; formläran; hör- och talövningar samt andra tillämpningsövningar.

Ring II (huvudlinjen 5, differentierade linjen 4 timmar). Liäs- ning av valda författare, delvis ex tempore; syntax i anslutning till text- läsning och skrivövningar; hör- och talövningar samt andra tillämpnings- övningar.

Ring III (huvudlinjen 6, differentierade linjen 3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; grammatiken översiktligt repeterad; hör- och talövningar samt andra tillämpningsövningar.

Historia med samhälls- och ekonomilära.

Mål.

Undervisningen i historia med samhälls- och ekonomilära å latin- gymnasiet har till uppgift att vidga och fördjupa lärjungarnas insikter i svensk och allmän historia, huvudsakligen under nyare tiden, och härvid göra dem förtrogna med historiskt tänkande, att giva lärjungarna en fördjupad kännedom om nutida samhällsliv samt att för dem klargöra innebörden av vår tids viktigaste ekonomiska och sociala problem.

Kursfördelning.

Ring I (3 timmar). Inledande återblick på medeltidens kultur- utveckling. Nya tidens allmänna historia till 1715 och svenska historia till 1718, i fördjupad framställning och med särskilt beaktande av sådana företeelser, som varit av större betydelse för kultur- och samhällsutveck- lingen.

Ring II (3 timmar). Allmän historia från 1715 till 1871 och svensk historia från 1718 till 1866 såsom i föregående ring.

Ring III (4 timmar). Allmän historia från 1871 till våra dagar; sammanfattande repetition företrädesvis av tiden efter 1789. Svensk historia från 1866 till våra dagar; sammanfattande repetition företrä- desvis av viktigare partier ur Sveriges inre historia under nya tiden.

Sambhällslära: det nutida samhällets sociala byggnad, viktigare sociala rörelser och organisationsformer; Sveriges statsförfattning och förvaltning; grunddragen av de viktigare kulturländernas statsskick. Ekonomilära: prisbildningen och inkomstfördelningen; produktionens, handelns och pen- ningväsendets huvudfrågor; socialpolitiken och samhällets ingripande i det ekonomiska livet.

Anm. Den grekisk-romerska forntidens historia med huvudvikten lagd vid kulturutvecklingen, för vilket kursmoment avses en veckotimme, må, efter vederbörande ämneskonferensers bestämmande, genomgås vid historieundervisningen i ring II. TI sådant fall ökas timtalet för historia med samhälls- och ekonomilära 1 denna ring med en veckotimme, var- vid latin erhåller 6 veckotimmar.

Matematik.

Mål. Undervisningen 1 matematik å latingymnasiet har till uppgift atti behövliga delar fullständiga realskolans matematikkurs samt öka lär- D S Jungarnas förtrogenhet med användande av matematiska formler.

Kursfördelning.

Ring I (2 timmar). Kort sammanfattning och någon utvidgning av det förut genomgångna i bokstavsräkning; ekvationer av andra graden med en obekant. Det viktigaste angående likformig avbildning; kort samman- fattande kurs i planimetri.

Biologi.

Mål.

Undervisningen i biologi å latingymnasiet avser att bibringa lär- Jungarna ökad kunskap om de levande varelsernas organisation och vik- tigaste livsyttringar, med särskilt beaktande av sådana kunskapselement, 68—210409. I".

534 som äro ägnade att skänka djupare förståelse av utvecklingsläran och ärftlighetsforskningen samt deras betydelse för nutida tänkande och sam- hällsliv.

Kursfördelning.

Ring II (3 timmar, varav 1 timme laborationer var eller varan- nan vecka). Cellen och dess livsyttringar; de encelliga organismerna; det viktigaste av vävnadsläran samt de fercelliga djurens embryonala utveckling. Kort historisk framställning av utvecklingsläran med bely- sande exempel från anatomi, embryologi, paleontologi, djur- och växt- geografi; viktigare delar av ärftlighetsläran.

Fysik. Mål.

Undervisningen i fysik å latingymnasiet har till uppgift att, i an- slutning till det i realskolan inhämtade, göra lärjungarna närmare bekanta med särskilt viktiga företeelser, erfarenhetslagar och teorier, som tillhöra fysikens betydelsefullaste områden, och på samma gång bibringa dem nå- gon förtrogenhet med experimentell undersökningsmetod.

Kursfördelning. Ring I (3 timmar, varav 1 timme laborationer). Läran om vätskors och gasers jämvikt; värmeläran jämte grunddragen av meteorologien. Ring II (2 timmar, varav 1 timme laborationer varannan vecka). Magnetism och elektricitet; eventuellt därjämte läran om vågrörelse med tillämpningar på akustiska och optiska frågor; översikt av strålningsfeno- men av olika slag.

Nyspråkliga gymnasiet.

Religionskunskap.

Mål = latingymnasiet.

Kursfördelning.

Ring I (2 timmar). Valda huvudmoment ur den allmänna re- ligionshistorien med särskild hänsyn till indernas, främre österlandets och den klassiska forntidens religiösa och sedliga åskådningar; i anslut- ning härtill en historisk orientering i bibelns idé- och fromhetsvärld samt de andliga rörelserna inom den äldre kristenheten. Läsning av käll- material och lämpliga litteraturalster i övrigt såsom grundläggande oeh belysande moment i undervisningen.

Ring II (2 timmar halva läsåret). Den kristna livsåskådningen mot historisk bakgrund och i dess förhållande till det nutida kultur- och sam- hällslivet.

Psykologi. Mål —= latingymnasiet.

Kursfördelning.

Ring III (2 timmar) = ring III, latingymnasiet.

Svenska.

Mål = latingymnasiet.

Kursfördelning.

Ring I (3 timmar) = ring I, latingymnasiet. Ring II (4 timmar) = ring II, latingymnasiet. Ring III (4 timmar) = ring III, latingymnasiet.

|

Engelska.

Alternativ 1. Mål.

Undervisningen i engelska å nyspråkliga gymnasiet har till upp- gift att under befästande av de kunskaper, som i realskolan inhämtats, alltmera utveckla lärjungarnas förmåga att läsa och förstå engelsk lit- teratur.

Kursfördelning.

Ring I (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; grammatik i anslutning till den lästa texten; hör- och talövningar samt andra tillämpningsövningar. Var fjärde vecka ett skriftligt arbete, dels reproduktionsövningar, dels översättningar till engelska.

Ring II (2 timmar). Läsning 'av valda författare, delvis ex tem- pore; grammatik i anslutning till den lästa texten; hör- och talövningar samt andra tillämpningsövningar.

Alternativ 2.

Mål.

Undervisningen i engelska åa nyspråkliga gymnasiet har till uppgift att på grundval av den kunskap, som i realskolan inhämtats, framför allt utveckla lärjungarnas förmåga att snabbt och säkert förstå språket men även giva dem ökad övning i att använda det i tal och skrift samt att sålunda i allt högre grad göra språkkunskapen till ett medel för dem att förvärva bildningsvärden från olika områden av den engelska kulturen.

Kursfördelning.

Ring I (2 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tem- pore; syntax i anslutning till textläsning och skrivning; hör- och tal- övningar samt andra tillämpningsövningar. Var fjärde vecka ett skrift- ligt arbete, dels reproduktionsövningar, dels översättningar till engelska.

Ring II (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tem- pore; grammatiken översiktligt repeterad; hör- och talövningar samt andra tillämpningsövningar. Var fjärde vecka ett skriftligt arbete, dels repro- duktionsövningar, dels översättningar till svenska.

Ring III (5 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tem- pore, särskilt något större arbete; grammatik i anslutning till skriv- ningarna; hör- och talövningar samt andra tillämpningsövningar. Var tredje vecka ett skriftligt arbete, översättningar dels till svenska, dels till engelska.

Tyska. Alternativ 1. Mål = latingymnasiet. Kursfördelning.

Ring I (2 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tem- pore; formläran repeterad; syntax i anslutning till textläsning och skriv- ning; hör- och talövningar samt andra tillämpningsövningar. Var fjärde vecka ett skriftligt arbete, dels reproduktionsövningar, dels översättningar till tyska.

Ring II (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tem- pore; syntax i anslutning till textläsning och skrivning; hör- och tal- övningar samt andra tillämpningsövningar. Var fjärde vecka ett skrift- ligt arbete, dels reproduktionsövningar, dels översättningar till svenska.

Ring III (5 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tem- pore; syntaxen översiktligt repeterad; grammatik i anslutning till text- läsning och skrivning; hör- och talövningar samt andra tillämpnings- övningar. Var tredje vecka ett skriftligt arbete, översättningar dels till svenska, dels till tyska.

Alternativ 2. Mål, Undervisningen i tyska å nyspråkliga gymnasiet har till uppgift att under befästande av de kunskaper, som i realskolan inhämtats, alltmera utveckla lärjungarnas förmåga att läsa och förstå tysk litteratur.

238 Kursfördelning.

Ring I (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tem- pore; grammatik i anslutning till textläsningen; hör- och talövningar samt andra tillämpningsövningar. Var fjärde vecka ett skriftligt arbete, dels reproduktionsövningar, dels översättningar till tyska.

Ring II (2 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tem- pore; grammatik i anslutning till textläsningen; hör- och talövningar samt andra tillämpningsövningar.

Franska.

Mål = latingymnasiet.

Kursfördelning. Ring I (5 timmar) = ring I, latingymnasiet. Ring II (5 timmar) = ring II, latingymnasiet; därjämte skriftliga

arbeten varannan vecka, dels reproduktionsövningar, dels översättningar till svenska. Ring III 6 timmar) = ring TII, latingymnasiet; därjämte varannan vecka en skriftlig översättning till svenska.

Historia med samhälls- och ekonomilära.

Mål = latingymnasiet.

Kursfördelning. Ring I (3 timmar) = ring I, latingymnasiet. Ring II (3 timmar) = ring II, latingymnasiet.

Ring III (4 timmar) = ring III, latingymnasiet.

Geografi. Mål.

Undervisningen i geografi på gymnasiet har till uppgift att, på grundvalen av det i realskolan inhämtade och under utvecklande av lär-

jungarnas förmåga att uppfatta sambandet mellan natur och kultur, med- dela en på genetisk väg fördjupad kännedom om de stora natur- och kulturområdena samt den politiska geografien, med huvudvikten lagd på Jordens, särskilt vårt lands, naturtillgångar och näringsliv.

Kursfördelning.

Ring I (2 timmar). Allmän fysisk geografi i vidgad omfattning och i samband därmed en mera ingående behandling av jordens stora naturgeografiska områden. En översikt av jordens råvarutillgångar och i anslutning därtill lämpliga delar av den allmänna kulturgeografien: åkerbruk, industri, samfärdsel m. m. Människans utbredning över jor- den; jordens folkslag.

Ring III (3 timmar). Skandinavien som näringsgeografiskt område; dess naturtillgångar och utvecklingsmöjligheter samt ställning i världen ur ekonomisk-geografisk synpunkt; det övriga Europas geografi med ut- gångspunkt 1 de stora natur- och kulturgeografiska områdena och med huvudvikten lagd på kulturgeografien; valda områden i främmande världs- delar, särskilt ur synpunkten av deras vikt för Sverige och deras all- männa betydelse. Sveriges kartverk; något om kartprojektioner.

Matematik. Mål.

Undervisningen i matematik å nyspråkliga gymnasiet har till upp- gift att i den omfattning, som erfordras för inträde i de fortbildnings- anstalter och å de levnadsbanor, för vilka detta gymnasium avser att utgöra en förberedelse, bibringa lärjungarna matematisk insikt och färdig- het och på samma gång någon förtrogenhet med den art av tänkande, som är utmärkande för den matematiska vetenskapen.

Kursfördelning.

Ring I (4 timmar). Sammanfattning och utvidgning av det förut genomgångna i bokstavsräkning; kvadratrötter; ekvationer av andra gra-

den huvudsakligen med en obekant med tillämpningar särskilt på plani- metriska uppgifter. Användning av rätvinkliga koordinater för studium av enkla funktioner. Det viktigaste angående figurers likformighet; kort sammanfattande kurs i planimetri. Var femte vecka ett skriftligt arbete. Ring II (4 timmar). Logaritmer; aritmetiska och geometriska se- rier med tillämpningar på frågor rörande sammansatt ränta. De första grunderna av trigonometrien. Var sjätte vecka ett skriftligt arbete.

Mål = latingymnasiet.

Kursfördelning.

Ring II (3 timmar, varav 1 timme laborationer var eller varannan vecka) = ring II, latingymnasiet.

Fysik. Mål = latingymnasiet. Kursfördelning.

Ring I (3 timmar, varav 1 timme laborationer) = ring I, latin- gymnasiet.

Ring II (2 timmar, varav 1 timme laborationer varannan vecka). Magnetism och elektricitet.

Ring IIT (3 timmar, varav 1 timme laborationer var eller varan- nan vecka). Vågrörelselära; akustik; optik; grunddragen av läran om ljusets interferens och polarisation; olika slag av strålning; sammanfat- tande repetition.

Kemi. Mål.

Undervisningen 1 kemi å nyspråkliga gymnasiet har till uppgift att till en omfattning, som motsvarar detta gymnasiums allmänna bildnings- mål, bibringa lärjungarna en sammanhängande och, i den mån det är |

möjligt, på experiment grundad kännedom om de viktigaste kemiska före- teelser, lagar och teorier, som tillhöra den oorganiska kemiens område.

Kursfördelning.

Ring I (2 timmar). Metalloiderna och deras viktigaste föreningar; i sammanhang härmed vidgad kännedom om kemiens allmänna lagar och teorier, i den mån behovet därav gör sig gällande.

Ring II (2 timmar). De viktigaste metallerna och deras viktigaste föreningar; lagar och teorier såsom i föregående ring.

Realgymnasiet.

Religionskunskap.

Mål — latingymnasiet. Kursfördelning.

Ring I (2 timmar) = ring I, nyspråkliga gymnasiet. Ring II (2 timmar halva läsåret) = ring II, nyspråkliga gymnasiet.

Psykologi. Mål — latingymnasiet.

Kursfördelning.

Ring III (2 timmar) = ring III, latingymnasiet.

Svenska.

Mål = latingymnasiet.

Kursfördelning.

Ring I (3 timmar) = ring I, latingymnasiet. Ring II (3 timmar). Läsning av valda stycken ur den svenska litteraturen från frihetstiden, gustavianska tiden och 1800-talets första årtionden såsom i föregående ring. Ett par sånger av Homerus. Läs- ning av dansk och norsk litteratur. Övning i muntlig framställning. En uppsats var fjärde vecka.

Ring III (3 timmar). Fortsättning av litteraturstudiet fram till våra dagar såsom i föregående ring. Läsning av utländsk litteratur i översätt- ning. Övning i muntlig framställning. En uppsats var fjärde vecka.

Engelska.

Mål — nyspråkliga gymnasiet alternativ 1. Kursfördelning. Ring I (3 timmar) = ring I, nyspråkliga gymnasiet, alt. 1. Ring II (2 timmar) = ring II, nyspråkliga gymnasiet, alt. 1, med huvudvikten fäst vid textläsningen.

Tyska.

Mål = nyspråkliga gymnasiet alternativ 2. Kursfördelning. Ring I (2 timmar) = ring I, nyspråkliga gymnasiet, alt. 2, med undantag av skrivningar.

Franska.

Mål.

Undervisningen i franska å realgymnasiet har till uppgift att giva lärjungarna ett gott uttal samt förmåga att läsa och uppfatta innehållet av lättare text ävensom någon färdighet att förstå språket, då det talas.

Kursfördelning.

Ring I (4 timmar). Uttals- och läsövningar; det viktigaste av form- läran; hör- och talövningar samt andra tillämpningsövningar.

Ring II (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tem- pore; formläran avslutad; behövliga delar av syntaxen i anslutning till den lästa texten; hör- och talövningar samt andra tillämpningsövningar.

Ring III (4 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tem- pore; syntax som i föregående ring; hör- och talövningar samt andra tillämpningsövningar.

Historia med samhälls- och ekonomilära. Mål.

Undervisningen i historia med samhälls- och ekonomilära å real- gymnasiet har till uppgift att vidga och fördjupa lärjungarnas insikter i svensk och allmän historia, huvudsakligen under de två sista århundradena, och härvid göra dem förtrogna med historiskt tänkande, att giva lär- Jungarna en fördjupad kännedom om nutida samhällsliv samt att för dem klargöra innebörden av vår tids viktigaste ekonomiska och sociala problem.

Kursfördelning.

Ring II (3 timmar). Inledande återblick på nya tidens allmänna och svenska historia till början av 1700-talet. Allmän historia från 1715 till 1871 och svensk historia från 1718 till 1866, i fördjupad framställ- ning och med särskilt beaktande av sådana företeelser, som varit av större betydelse för kultur- och samhällsutvecklingen.

Ring III (4 timmar) = ring III, latingymnasiet.

Matematik. Mål.

Undervisningen i matematik å realgymnasiet har till uppgift att grundlägga de vetenskapliga insikter i ämnet, vilka erfordras som under-

lag för studier vid universitet och högskolor, samt på samma gång bi- bringa lärjungarna förtrogenhet med den art av tänkande, som är ut- märkande för den matematiska vetenskapen.

Kursfördelning.

Ring I (7 timmar). Sammanfattning och utvidgning av det förut genomgångna i bokstavsräkning; kvadratrötter; ekvationer av andra gra- den med en och flera obekanta med tillämpningar särskilt på planime- trien; enkla numeriska rotekvationer. Användning av rätvinkliga koor- dinater för studium av enkla funktioner. Likformighetsläran; samman- fattande kurs i planimetri. Var tredje vecka ett skriftligt arbete.

Ring II. Huvudlinjen (6 timmar). Rötter, potenser och logaritmer; aritmetriska och geometriska serier med tillämpningar företrädesvis på frågor rörande sammansatt ränta. Plan trigonometri. Införandet av begreppet derivata med tillämpning på enklare funktioner och deras kurvor. Rymdgeometriens första element. Var tredje vecka ett skriftligt arbete.

Differentierade linjen (4 timmar). Rötter, potenser och logaritmer. Plan trigonometri. Införandet av begreppet derivata med tillämpningar på enklare funktioner och deras kurvor. Var tredje vecka ett skriftligt arbete.

Ring III (7 timmar). Rymdgeometri (fortsatt kurs). Fortsatt an- vändning av begreppet derivata på enkla geometriska uppgifter. Ana- lytiskt geometrisk behandling av de viktigaste egenskaperna hos andra grads kurvor. Sammanfattande repetition av de viktigaste delarna av föregående ringars kurser. Var tredje vecka ett skriftligt arbete.

Biologi. Huvudlinjen. Mål = latingymnasiet.

Kursfördelning.

Ring II (3 timmar, varav 1 timme laborationer var eller varannan vecka) = ring II, latingymnasiet.

Differentierade linjen.

Mål.

Undervisningen i biologi å denna linje avser att meddela lär- jungarna en mera omfattande, i möjligaste mån på deras egen erfaren- het grundad kunskap om de levande organismernas allmänna organisation och viktigaste livsyttringar samt utvidga och fördjupa kunskapen om ut- vecklings- och ärftlighetslärans grundläggande forskningsmetoder och resultat jämte tillämpningar.

Kursfördelning.

Ring II (5 timmar, varav 2 timmar laborationer). Cellen och dess livsyttringar; de encelliga organismerna, det viktigaste av vävnadsläran samt de flercelliga djurens embryonala utveckling; i anslutning härtill valda kapitel av människans fysiologi samt hälsolära. Växternas fysio- logi och i anslutning härtill huvuddragen av deras anatomi. Växtinsam- ling. Exkursioner.

Ring III (5 timmar, varav 1 å 2 timmar laborationer). De vikti- gaste grupperna inom djurriket, med utgångspunkt från evertebraterna; jämförande framställning av djurens organsystem. De viktigaste grup- perna inom växtriket med utgångspunkt från kryptogamerna. Viktiga paleontologiska typer. Utvecklings- och ärftlighetslära med betydelsefullare tillämpningar.

Fysik. Mål.

Undervisningen i fysik på realgymnasiet har till uppgift att, till den omfattning, som motsvarar detta gymnasiums allmänna bildnings- mål, bibringa lärjungarna sammanhängande kännedom om de viktigaste företeelser, erfarenhetslagar och teorier, som tillhöra fysikens olika om- råden, och på samma gång förtrogenhet med experimentell undersök- ningsmetod.

Kursfördelning.

Ring I (4 timmar, varav 1 timme laborationer). Statikens viktigaste fenomen; värmeläran jämte grunddragen av meteorologien.

Ring II (4 timmar, varav 1 timme laborationer). Magnetism och elektricitet; geometrisk optik till och med de optiska instrumenten. Var fjärde vecka ett skriftligt arbete.

Ring III. Huvudlinjen (5 timmar, varav 1 timme laborationer var eller varannan vecka). Spektralanalys; vågrörelselära; akustik; grunddra- gen av läran om ljusets interferens, böjning och polarisation; olika slag av 'strålning; geodynamik; sammanfattande repetition. Var fjärde vecka ett skriftligt arbete.

Differentierade linjen (6 timmar) = huvudlinjen, varvid den över- skjutande timmen användes huvudsakligen för övning i fysikalisk pro- blemlösning.

Kemi.

Mål.

Undervisningen i kemi å realgymnasiet har till uppgift att till en omfattning, som motsvarar detta gymnasiums allmänna bildningsmål, bi- bringa lärjungarna en sammanhängande och, i den mån det är möjligt, på experiment grundad kännedom om de viktigaste kemiska företeelserna, lagarna och teorierna.

Kursfördelning.

Ring I (3 timmar). Metalloiderna och alkalimetallerna samt deras viktigaste föreningar; 1 sammanhang med den systematiska behandlingen kemiens lagar och teorier, i den mån behovet av en närmare kännedom om dem gör sig gällande.

Ring II (3 timmar, varav 1 timme laborationer). Återstående me- taller och deras viktigaste föreningar; lagar och teorier såsom i föregå- ende ring.

Ring III. Huvudlinjen (3 timmar, varav 1 timme laborationer). Av- slutning och repetition av de föregående ringarnas kurser. Organisk

kemi. Sammanfattande översikt av den allmänna kemiens viktigaste satser. Differentierade linjen (4 timmar, varav 1 å 2 timmar laborationer) = huvudlinjen; därjämte särskild övning i kemiska räkneuppgifter. Var tredje vecka ett skriftligt arbete.

Teckning. Mål.

Undervisningen i teckning å gymnasiet har till uppgift att, på grundvalen av de i realskolan genomgångna kurserna, bibringa lärjung- arna större färdighet att i bild återgiva föremål från olika områden samt giva dem ökad insikt och färdighet i geometrisk ritning, att vidare ut- veckla lärjungarnas smak och skönhetssinne, ävensom att väcka deras intresse och håg för studiet av den bildande konsten.

Kursfördelning.

Ring I (Nyspråkliga gymnasiet 1 timme, realgymnasiet 2 timmar) Frihandsteckning: perspektivisk teckning med utförligare återgivande av färg- och belysningsföreteelser efter föremål ur växt- och djurvärlden samt efter andra enskilda föremål eller mindre grupper av sådana; skiss- teckning; minnesteckning. Linearritning: projektioner av linjer, figurer och kroppar i olika lägen, vinkeluppgifter, polyedrars skärningar med plan och med varandra, ytutbredningar, skruvlinjer och skruvformiga ytor; runda kroppars skärning med varandra.

Ring II (Nyspråkliga gymnasiet 1 timme, realgymnasiet 2 tim- mar). Frihandsteckning: form- och färgstudier av olika art; trädstudier och landskapsskisser; interiörer i front- och sneddperspektiv. Linearrit- ning: kortfattad översikt av skugglärans grunder i samband med några enkla rit- och laveringsövningar; tillämpningsövningar.

Ring III (Nyspråkliga gymnasiet och realgymnasiet 2 timmar). Fri- handsteckning: interiörer och exteriörer från byggnader, gårds- och gatu- partier m. m.; studier och skisser från museer, gamla byggnader eller detaljer av dylika; naturstudier efter människa och landskapstyper. Linear- ritning: kortfattad översikt av perspektivlärans grunder i samband med ritning efter föremål ur verkligheten.

Anm. Å nyspråkliga gymnasiet äga lärjungarna i samtliga ringar rätt att efter fritt val deltaga i en eller båda av ämnets grenar.

Musik. Mål.

Undervisningen i musik å gymnasiet har till uppgift att, på den i realskolan lagda grundvalen, vidga lärjungarnas musikteoretiska allmän- bildning samt att vidare utbilda deras förmåga av fysiologiskt riktig be- handling av talrösten och av självständig sång efter noter, att öka deras förråd av goda och värdefulla sånger, ävensom att bibringa dem, som så önska, någon färdighet i instrumentalmusik.

Kursfördelning.

Ring I—III (1 timme i varje ring samt i ringarna I och II dess- utom 1 -timme körsång varannan vecka). Anvisningar rörande röstens behandling vid sång under slutet av målbrottsperioden jämte tillämp- ningsövningar (gossar); mera omfattande tonbildningsövningar, om möj- ligt individuella; fortsatt framställning av de musikaliska formerna; rytm och taktering samt gehörsövning med musikdiktat; inlärande av basklav; ackordlära, omfattande treklangen och dess omvändningar samt dominant- septimackordet. Musikhistoriska notiser. Stämövning för körsång. Fler- stämmig sång inom respektive klasser i mån av tillgång på röster. Unison sång. — Körsång gemensamt med andra klasser.

Instrumentalmusik: individuell undervisning företrädesvis i violin- och orgelspelning; samspelning av olika instrument.

Gymnastik med lek och idrott. Mål.

Undervisningen i gymnastik med lek och idrott å gymnasiet har till uppgift att genom övningar, lämpade efter lärjungarnas ålder och kön, samt genom ett ordnat friluftsliv befordra en allsidig kroppsutveck- ling, ävensom att, med tillvaratagande av övningarnas karaktärsdanande syfte, stärka lärjungarnas fysiska och psykiska motståndskraft samt hos dem frammana ansvarskänsla inför kraven på folkhälsans fortgående förbättring.

Kursfördelning.

Gossar.

Ring I—III (4 timmar i varje ring). Gymnastik: dagövningar, med rikt inslag av lekar med tävlingsmoment. Lek och idrott: idrottsliga lekar, utbildning av biträdande lek- och idrottsledare; allmän idrott, simning, livräddning, skidlöpning, skridskoåkning, rodd, fäktning; för åldersstadiet avpassade idrottsprov. — Hygieniska råd och anvisningar; översikt av den fysiska fostrans mål och medel.

Flickor.

Ring I—III (4 timmar i varje ring). Gymnastik: dagövningar, huvudsakligen lätta motionsgivande rörelser med rikt inslag av lekar och rytmiska övningar. Lek och idrott: idrottsliga lekar, utbildning av bi- trädande lek- och idrottsledare; allmän idrott, simning, livräddning, skid- löpning och skridskoåkning. — Hygieniska råd och anvisningar; översikt av den fysiska fostrans mål och medel.

Anm. Lek och idrott bedrives utom under ovan angivna tid jäm- väl under den halva dag, som varje vecka skall lämnas ledig från lek- tioner för idrottsövningar, utflykter och exkursioner.

3. Flickskolan typ A.

Kristendom. Mål.

Kristendomsundervisningen i flickskolan har till uppgift att, i an- slutning till folkskolans undervisning i ämnet och på ett sätt, som främ- Jar lärjungarnas personlighetsutveckling och karaktärsdaning, meddela dem insikt om den kristna religionens uppkomst, innehåll, utveckling och allmänna kulturella betydelse samt i samband därmed någon känne- dom om viktigare främmande religioner.

Kursfördelning.

Klass 1 (2 timmar). Återblick på Israels profeter och Jesu liv; representativa personligheter ur den kristna religionens historia under gamla tiden. 'Bibelläsning samt läsning av lämpliga litteraturalster i övrigt såsom grundläggande och belysande moment i undervisningen.

Klass 2 (2 timmar). Representativa personligheter ur den kristna religionens historia under medeltiden; livsbilder från den kristna mis- sionen och den kristna kärleksverksamheten under det senaste århund- radet. Bibel- och litteraturläsning såsom i föregående klass.

Klass 3 (2 timmar). Återblick på Paulus och Augustinus; de stora reformatorernas liv och verksamhet Jämte några få typiska person- ligheter från den närmast följande tiden. Bibel- och litteraturläsning såsom i föregående klass.

Klass 4 (2 timmar halva läsåret). 1700-talets representativa from- hetsriktningar, belysta genom skildring av några bland deras märkesmän;

religiösa strömningar under 1800- och 1900-talen. Bibel- och litteratur- läsning såsom i föregående klass.

Klass 5 (2 timmar). Jesu liv och verksamhet i tidshistorisk belys- ning. Huvuddragen av den bibliska litteraturens historia. Den kristna livsåskådningen mot historisk bakgrund och i dess förhållande till nutida kultur- och samhällsliv.

Anm. I lämpligt samband med den övriga kursen inom de olika klasserna meddelanden ur den allmänna religionshistorien.

Psykologi. Mål.

Undervisningen i psykologi i flickskolan har till uppgift att på empirisk grund bibringa lärjungarna en efter denna skolas allmänna bildningsmål anpassad kunskap om själslivets viktigare företeelser såväl hos vuxna som hos barnet och den växande individen.

Kursfördelning.

Klass 6 (2 timmar). Det från psykologisk synpunkt viktigaste om nervsystemets och sinnesorganens byggnad och förrättningar. Huvud- dragen av det högre själslivets psykologi (den vuxnes och den växandes), med särskilt beaktande av sådana företeelser inom hemlivet, samhälls- livet och det allmänna kulturlivet, som med hänsyn till den kvinnliga ungdomens ställning och uppgifter kunna påkalla psykologisk belysning.

Svenska.

Mål.

Undervisningen i svenska i flickskolan har till uppgift att på den grundval, som lagts i folkskolan, vidare utbilda lärjungarnas färdighet att använda språket i tal och i skrift, göra dem bekanta med det viktigaste av den svenska litteraturen och dess utveckling fram till våra dagar, odla deras smak och väcka deras intresse för bildande läsning, vårda

5d2 och främja deras språkkänsla och utveckla deras sinne för moders- målets värde och egenart. I sammanhang med undervisningen i svenska bör någon kännedom om de nordiska grannländernas språk och litteratur bibringas lärjungarna.

Kursfördelning.

Klass 1 (5 timmar). Läsning av stycken med klart och enkelt språk och av litterärt värde; muntliga redogörelser för egna iakttagel- ser samt muntligt återgivande av förut behandlade berättelser och skild- ringar; framsägning av inlärda stycken i bunden form; välläsningens allmänna grunder. Form-, sats- och interpunktionslära i förening med tillämpningsövningar; rättstavningsövningar. Smärre uppsatser var fjärde vecka över enklare ämnen.

Klass 2 (4 timmar). Läsning av valda stycken ur nyare svensk litteratur; fortsatta övningar i språkets muntliga behandling. Övningar till befästande och fullständigande av det i form- och satsläran genom- gångna; rättstavnings- och interpunktionsövningar i erforderlig ut- sträckning. Lättare uppsatser var fjärde vecka.

Klass 3 (3 timmar). Läsning av mera utförliga svenska littera- turprov, huvudsakligen från 1800- och 1900-talen, med litteraturhistoriska upplysningar muntligt meddelade; ledning och anvisningar för litteratur- läsning på egen hand; fortsatta övningar i språkets muntliga be- handling. Satsanalys och andra övningar till befästande av lärjungarnas kunskaper beträffande språkets byggnad. En uppsats var fjärde vecka.

Klass 4 (3 timmar). Fortsatt litteraturläsning såsom i föregå- ende klass; prov på fornnordisk litteratur i översättning samt valda styc- ken av medeltidens, reformationstidens och storhetstidens svenska litte- ratur med litteraturhistoriska upplysningar i anslutning till läsningen; referat och andra övningar i muntlig framställning. I lämpligt samman- hang med övriga delar av kursen undervisning om språkbruk och språk- riktighet. En uppsats var fjärde vecka.

Klass 3 (3 timmar). Fortsatt läsning av moderna författare; läsning av valda stycken ur svenska litteraturen från frihetstidens början till mitten av 1800-talet, i förening med litteraturhistoria. Läsning av

dansk och norsk litteratur. Övning i muntlig framställning. I sam- manhang med övriga delar av kursen undervisning om språkbruk och språkriktighet samt olika stilarter. En uppsats var fjärde vecka.

Klass 6 (3 timmar). Läsning av valda stycken ur den svenska litteraturen från mitten av 1800-talet till vår tid, i förening med litteratur- historia. Läsning av dansk och norsk litteratur jämte korta medde- landen ur de nordiska språkens historia. Föredrag och diskussionsöv- ningar. Undervisning om språkriktighet och stilarter såsom i föregående klass. Övningar att uppsätta enklare skrivelser av praktisk art. En upp- sats var fjärde vecka.

Främmande levande språk.

Första språket. Mål.

Undervisningen i det första främmande språket i flickskolan har till uppgift att bibringa lärjungarna ett gott uttal, förmåga att läsa och uppfatta innehållet av en ej allt för svår text, en viss färdighet att förstå språket, då det talas, och att själva använda det i tal och skrift samt att skänka dem någon inblick i språkets litteratur.

Kursfördelning.

Klass 1 (6 timmar). Uttals- oeh läsövningar; huvuddragen av formläran; hörövningar; talövningar i anslutning till den lästa texten; andra tillämpningsövningar.

Klass 2 (5 timmar). Fortsatta läsövningar; formläran fortsatt; vissa delar av syntaxen i anslutning till den lästa texten; hör- och tal- övningar samt andra tillämpningsövningar.

Klass 3 (3 timmar). Läsning av moderna författare; formläran avslutad och repeterad; viktigare delar av syntaxen; hör- och talövningar samt andra tillämpningsövningar. Skrivningar var tredje vecka, dels reproduktionsövningar, dels översättningar till det främmande språket.

Klass 4 (2 timmar). Läsning av moderna författare; syntaxen i huvudsak genomgången; hör- och talövningar. Skrivningar såsom i före- gående klass.

Klass 3 (2 timmar). Litteraturläsning och i sammanhang därmed upplysningar om de lästa författarna; grammatik i anslutning till skriv- ningarna; hör- och talövningar. Skrivningar var tredje vecka, omväx- lande reproduktionsövningar och översättningar från det främmande språket.

Klass 6 (3 timmar). Litteraturläsning och i sammanhang där- med litteraturhistoriska upplysningar; hör- och talövningar.

Andra språket. Mål.

Undervisningen i det andra främmande språket i flickskolan har till uppgift att bibringa lärjungarna ett gott uttal, förmåga att läsa och uppfatta innehållet av en lättare text samt en viss färdighet att förstå språket, då det talas, och att själva använda det i tal och skrift.

Kursfördelning.

Klass 3 (3 timmar). Uttals- och läsövningar; det viktigaste av formläran; hörövningar; talövningar i anslutning till den lästa texten; andra tillämpningsövningar.

Klass 4 (6 timmar). Fortsatta läsövningar; formläran avslutad; viktigare delar av syntaxen i anslutning till den lästa texten; hör- och talövningar samt andra tillämpningsövningar.

Klass 3 (3 timmar). Läsning av moderna författare; formläran repeterad; syntaxen fortsatt; hör- och talövningar samt andra tillämp- ningsövningar. Skrivningar var tredje vecka, dels reproduktionsövningar, dels översättningar till det främmande språket.

Klass 6 (3 timmar). Läsning huvudsakligen av moderna förfat- tare; grammatik i anslutning till skrivningarna; hör- och talövningar. Skrivningar såsom i föregående klass.

Tredje språket.

Mål.

Undervisningen i det tredje främmande språket i flickskolan har till uppgift att giva lärjungarna ett gott uttal, förmåga att läsa och upp-

fatta innehållet av en lätt text samt någon övning i att förstå språket, då det talas.

Kursfördelning.

Klass 5 (4 timmar). Uttals- och läsövningar; huvuddragen av formläran; hörövningar; talövningar i anslutning till den lästa texten; andra tillämpningsövningar. i

Klass 6 (4 timmar). Textläsning; formläran avslutad; behövliga delar av syntaxen i anslutning till den lästa texten; hör- och talövnin- gar samt andra tillämpningsövningar.

Historia med samhällslära.

Mål.

Undervisningen i historia med samhällslära har till uppgift att, i anslutning till vad folkskolan meddelat, giva lärjungarna en bredare och mera fördjupad samt i någon mån sammanhängande framställning av vårt folks historia och göra dem förtrogna med viktigare personligheter, tidsföreteelser och rörelser i den allmänna historien, allt med särskilt beaktande av vad som är av större betydelse för förstående av vår egen tids kultur och samfundsliv, på grundvalen av denna undervisning med- dela dem kunskap om samhällets byggnad och verksamhet samt med- borgarnas förpliktelser och rättigheter, varvid särskilt kvinnans ställning och uppgifter i samhället böra beaktas, och såmedelst bidraga till att utveckla lärjungarnas samfundsanda och medborgarduglighet.

Kursfördelning.

Klass 1 (3 timmar). Allmän historia: forntiden med huvudvikten lagd på dess kultur. Nordens historia till omkring år 800.

Klass 2 (2 timmar). Allmän historia: medeltiden. Nordens historia: forntiden avslutad; medeltiden.

Klass 3 (2 timmar). Allmän historia: nyare tiden till början av 1600-talet. Svensk historia: reformationstiden.

Klass 4 (3 timmar). Allmän historia från början av 1600-talet till den stora franska revolutionen. Svensk historia: storhetstiden, frihets- tiden och Gustav III:s tid.

Klass 5 (2 timmar). Allmän historia från den stora franska revo- lutionen till 1871. Svensk historia: motsvarande tidrymd.

Klass 6 (4 timmar). Allmän och svensk historia fortsatt till vår tid. Vårt nutida samhällsliv: samhällets sociala och ekonomiska bygg- nad, viktigare sociala rörelser och organisationsformer; grunddragen av Sveriges statsförfattning och förvaltning.

En framställning av konsthistoriens huvudepoker.

Anm. I klasserna 3—6 skola lämpliga delar av de skandinaviska grannländernas historia behandlas i sammanhang med Sveriges historia.

Geografi.

Mål.

Undervisningen i geografi i flickskolan har till uppgift att, på grundvalen av det i folkskolan inhämtade kunskapsmåttet, meddela en fullständigare kännedom om fäderneslandets och det övriga Europas samt de främmande världsdelarnas geografi, i syfte att giva lärjungarna en samlad, i möjligaste mån åskådlig bild av jordytan, dess natur och därav betingade befolknings- och näringsförhållanden och att i sammanhang därmed bibringa dem aktning för natur och arbetsliv.

Kursfördelning.

Klass 1 (2 timmar). Polarländerna, Afrika, Australien, Syd- och Ostasien. Globen och dess avbildning genom kartan; gradnätet.

Klass 2 (2 timmar). Det övriga Asien, Sydamerika, Nordamerika, Oceanerna.

Klass 3 (2 timmar halva läsåret). Europas geografi påbörjad. Klass 4 (2 timmar). Europas geografi avslutad. Grunddragen av den allmänna geografien; exkursioner.

Klass 5 (2 timmar). Sverige, med särskilt beaktande av naturtill- gångar och kulturmöjligheter, befolkningsförhållanden, näringsliv och

samfärdsel; exkursioner. Norge, Danmark och Finland behandlade i större korthet under samma synpunkter. Därjämte några av de större kultur- staterna på motsvarande sätt behandlade.

Anm. Den i den allmänna geografien ingående översikten av jordens geologiska utveckling må, där förhållandena det påkalla, kunna meddelas i samband med kemiundervisningen i klass 4.

Matematik. Mål.

Undervisningen i matematik i flickskolan har till uppgift att, i an- slutning till det i folkskolan inhämtade kunskapsmåttet, bibringa lärjun- garna ökad insikt och färdighet i räkning, särskilt med tilllämpning på uppgifter från det dagliga livet, samt att göra dem något förtrogna med geometriens elementära begrepp och metoder.

Kursfördelning.

Klass 1 (3 timmar). Läran om bråk repeterad och utvidgad ut- över folkskolans kurs; tillämpningsuppgifter. Praktiska mätnings- och konstruktionsuppgifter i anslutning till folkskolans geometrikurs såsom förberedelse till studiet av den egentliga geometrien.

Klass 2 (4 timmar). Fortsatt övning med tillämpningsuppgifter på bråkläran; enkla sifferekvationer av första graden med en obekant jämte tillämpningar på aritmetiska uppgifter. Konstruktioner och teorem rörande räta linjer, vinklar och trianglar; lätta geometriska övningssatser.

Klass 3 (3 timmar). Fortsatt övning i räkning med sifferekvationer av första graden med en obekant jämte tillämpningar på aritmetiska upp- gifter, huvudsakligen hämtade ur det praktiska livet; enkla algebraiska reduktioner. Parallellogrammer samt trianglars och parallellogrammers ytor; lätta geometriska övningssatser.

Klass 4 (3 timmar). Fortsatt övning med tillämpningar av siffer- ekvationer av första graden med en obekant såsom i föregående klass; begreppen irrationellt tal och kvadratrot. Cirkeln; det viktigaste angå- 71—210409, I".

ende likformig avbildning; lätta geometriska övningssatser samt plani- metriska beräkningsuppgifter; uppritning av enkla diagram.

Klass 5 (3 timmar, varav 2 timmar egentlig matematik och 1 timme bokföring). Matematik: ekvationssystem av första graden, huvudsakligen med två obekanta, jämte problem; enkla sifferekvationer av andra graden med en obekant jämte problem; aritmetiska uppgifter, valda med direkt hänsyn till affärslivets fordringar.

Bokföring: bokföringens första grunder med tillämpningsuppgifter från hemmets, lantbrukets eller hantverkets område.

Klass 6 (3 timmar, varav 2 timmar egentlig matematik och 1 timme bokföring). Matematik: fortsatt övning med uppgifter, valda med direkt hänsyn till affärslivets fordringar; användning av räknetabeller.

Bokföring: valda tillämpningsuppgifter från affärslivets område.

Biologi med hälsolära, fysik och kemi. Mål.

Undervisningen i biologi med hälsolära, fysik och kemi i flickskolan har till uppgift att, i anslutning till det i folkskolan inhämtade kunskaps- måttet, bibringa lärjungarna en på egen åskådning grundad, väsentligen genom induktivt förfarande vunnen, efter deras läggning och utveckling avpassad kunskap om naturen och dess företeelser, om grundläggande naturlagar och tillämpningar av dem på det praktiska livet.

Kursfördelning. Biologi med hälsolära.

Klass 1 (2 timmar). Däggdjurens och fåglarnas byggnad och vik- tigare former. Kortfattad översikt av de högre växternas yttre organ i samband med undersökning av levande växter; övning i växtbestäm- ning efter flora; växtinsamling. Exkursioner.

Klass 2 (2 timmar). Kräldjurens, groddjurens, fiskarnas samt de ryggradslösa djurens byggnad och viktigare former. Några av växt- rikets viktigare familjer, gagnväxter (påbörjad kurs); växtbestämning; växtinsamling. Exkursioner.

Klass 3 (2 timmar halva läsåret). Några av växtrikets vikti- gare familjer, gagnväxter (fortsatt kurs); viktigare svenska växtsam- hällen samt grunddragen av den skandinaviska växtvärldens historia; växtinsamling. Exkursioner.

Klass 4 (2 timmar halva läsåret). Översiktlig repetition av djur- riket.

Klass 5 (2 timmar, varav 1 timme laborationer). Cellens byggnad och liv; de encelliga organismerna; människokroppens byggnad och för- rättningar samt hälsolära (påbörjad kurs). Växternas byggnad och liv.

Klass 6 (2 timmar, varav 1 timme laborationer varannan vecka). Människokroppens byggnad och förrättningar samt hälsolära (fortsatt kurs); grunddragen av de flercelliga djurens utvecklingshistoria. Ärftlighets- och utvecklingslära med särskild hänsyn till dess praktiska och samhäl- leliga betydelse.

Fysik.

Klass 2 (2 timmar, varav 1 timme laborationer). - De viktigaste fysiska egenskaperna hos kroppar i olika aggregationsformer; enkla ma- skiner för mekanisk kraftöverföring; det allmännaste om värmet (på- börjad kurs).

Klass 3 (2 timmar, varav 1 timme laborationer var eller varannan vecka). Det allmännaste om värmet (kursen fortsatt och utvidgad, sär- skilt med avseende på begreppet värmemängd och dess samband med arbete); de enklaste magnetiska fenomenen; några enkla elektriska fenomen rörande elektrostatiken samt elektriska strömmens allmännaste verkningar.

Klass 6 (3 timmar, varav 1 timme laborationer var eller var- annan vecka). Föregående kurs i elektricitetslära repeterad och utvidgad; de enklaste ljus- och ljudfenomenen; det allmännaste om solsystemet och himlakropparna i övrigt.

Kemi.

Klass 4 (3 timmar, varav 1 timme laborationer). Den oorganiska kemiens viktigaste företeelser i anslutning till lärjungarnas under labora- tionerna gjorda iakttagelser. De allmännaste mineralen; de viktigaste berg-

arterna och lösa jordlagren samt deras bildning genom utkristallisering eller genom vittring och sedimentering.

Klass 3 (3 timmar, varav 1 timme laborationer var eller varannan vecka). Sammanfattande repetition av föregående klassens kurs. Några av den organiska kemiens viktigaste ämnesgrupper; torrdestillation och förbränning. Några av de viktigaste grundämnenas mest typiska före- ningar, valda med hänsyn till viktiga användningar och betydelse i övrigt.

Teckning. Mål.

Undervisningen i teckning i flickskolan har till uppgift att, på grundvalen av de i folkskolan genomgångna kurserna och på ett sätt, som kan främja en sund utveckling av lärjungarnas form-, färg- och skön- hetssinne, bibringa dem insikt och färdighet att i profil eller perspektiv samt med färgbehandling och skuggning återgiva såväl naturens former och färger som vardagslivets enkla ting och konstindustriens alster, även- som någon färdighet i krokiteckning, samt att väcka lärjungarnas intresse för konst och stil i allmänhet och särskilt för vår gamla allmogekonsts skönhetsvärden.

Kursfördelning.

Klass 1 (2 timmar). Frihandsteckning: färglära, grundfärger och blandningsfärger; profilteckning efter föremål ur dagliga livet; förenklad typteckning i förstorad skala ur växt- och djurvärlden såsom grundval för kommande stiliseringsövningar; färgläggning i plan utan skuggor; penselteckning; teckning ur minnet och fantasien; enkel skriftövning. Linearritning: de. första grunderna av projektionsläran; krokiteckning och projektionsritning av några enkla modeller.

Klass 2 (2 timmar). Frihandsteckving: naturstudier från växt- och djurvärlden; något om perspektivbildens uppkomst; perspektivisk kontur- teckning efter ett fåtal typiska modeller eller enkla föremål med lättare skugg- och färgbehandling; penselteckning; teckning ur minnet i profil eller perspektiv; enkla orneringsövningar 1 samband med slöjden; fort- satt skriftövning. Linearritning: ellipser; skalor och exempel på likfor-

mig avbildning; krokiteckning av enkla möbler med inläggning av skär- ningar; renritning.

Klass 3 (1 timme). Frihandsteckning: naturstudier från växt- och djurvärlden samt perspektivteckning av husgerådssaker o. dyl. med skugg- ning i blyerts, tusch, kol eller färg; perspektivisk minnesteckning; orne- ringsövningar i samband med slöjden; fortsatt skriftövning. Linearrit- ning: krokiteckning och uppmätning av rumsplan; renritning med an- vändning av skala.

Klass 4 (2 timmar). Frihandsteckning: fortsatta övningar såsom i föregående klass; stiliserings- och sammansättningsövningar i ornerings- syfte, skissteckning; minnesteckning. Linearritning: uppritning av enkla diagram i anslutning till geometriundervisningen.

Klass 5 (1 timme). Frihandsteckning: form- och färgstudier i olika framställningssätt efter enstaka eller i grupp anordnade föremål från växt- och djurvärlden eller konstindustrien; stiliseringsövningar och stu- dier av stiltrogen allmogeslöjd jämte sammansättningar i orneringssyfte med hänsyn till slöjden; skissteckning; minnesteckning. Ornamental skriftsammanställning.

Klass 6 (2 timmar). Frihandsteckning: fortsatta övningar såsom i föregående klass; studier av träd och landskapstyper samt människo- figuren jämte enkla interiörer och exteriörer i front- och sneddperspektiv. Linearritning: några exempel på ytutbredning och solida kroppars plana skärningar.

Musik.

Mål.

Undervisningen i musik i flickskolan har till uppgift att, på grund- valen av folkskolans undervisning i ämnet, bibringa samtliga lärjungar en musikteoretisk allmänbildning samt tillvarataga och utveckla deras röster, ävensom att giva de lärjungar, vilka äga erforderliga förutsättningar, en utbildning av gehöret, som möjliggör självständig sång efter noter, en grundläggande sångteknik jämte ett förråd av goda och värdefulla sånger samt dem, som så önska, någon färdighet i instrumentalmusik.

562 Kursfördelning. (Samtliga klasser 1 veckotimme, förutom 1 timme körsång varannan vecka.)

- Klass 1—4 = motsvarande klasser i realskolan.

Klass 3—6. Mera omfattande tonbildnings- och tillämpningsövning- ar, om möjligt individuella. Fortsatt framställning av de musikaliska formerna; rytm och taktering samt gehörsövning med musikdiktat. Musik- historiska notiser. Stämövning för körsång; unison sång. — Körsång ge- mensamt med övriga klasser.

Instrumentalmusik såsom i realskolan.

Gymnastik med lek och idrott.

Mål.

Undervisningen i gymnastik med lek och idrott i flickskolan har till uppgift att genom övningar, lämpade efter lärjungarnas ålder, samt genom ett ordnat friluftsliv befordra en allsidig kroppsutveckling, även- som att, med tillvaratagande av Öövningarnas karaktärsdanande syfte, vänja lärjungarna vid en god hållning i förening med ett hurtigt och belevat uppträdande, stärka deras fysiska och psykiska motståndskraft samt hos dem frammana ansvarskänsla inför kraven på folkhälsans fort- gående förbättring.

Kursfördelning. (4 timmar i varje klass.)

Klass 1—3 = motsvarande klasser i realskolan, flickor. Klass 4—6. Gymnastik: övningar av samma art som i realskolans klass 4 med successivt ökade fordringar på precision, kraft och uthållighet. Lek och idrott såsom i föregående klasser, därjämte utbildning såsom biträdande ledare vid lek, idrottsövningar och utflykter. — Undervisning i första hjälpen vid olycksfall; huvuddragen av den frivilliga gymnasti- kens, lekens och idrottens organisation; den fysiska fostrans mål och medel.

Anm. Lek och idrott bedrives utom under ovan angivna tid jäm- väl under den halva dag, som varje vecka skall lämnas ledig från lek- tioner för idrottsövningar, utflykter och exkursioner.

Kvinnlig slöjd.

Mål.

Undervisningen i kvinnlig slöjd i flickskolan har till uppgift att på ett sätt, som är ägnat att uppöva öga och hand, utveckla smaken samt väcka aktning och håg för praktiskt arbete, bibringa lärjungarna förmåga: att förfärdiga och underhålla de föremål, som höra till den enkla kläde- dräkten, och andra för hemmet nyttiga arbeten.

Kursfördelning.

Klass 1 (3 timmar). Stickning: rät och avig med 5 stickor; enkel mönsterstickning. Sömnad: övningar i maskinsöm, enkel slätsöm på vanligt bomullstyg. Någon enkel prydnadssöm.

Klass 2 (3 timmar) och klass 3 (2 timmar varannan vecka). Linne- söm: måttagning, tillklippning och förfärdigande av underkläder. &Lapp- ning och stoppning; ändring av kläder. Någon enkel prydnadssöm.

Klass 4 (3 timmar). Fortsatt linnesöm. Klädsömnad: måttagning, tillklippning och förfärdigande av enkla kläder. Hålsöm, knytning och (eventuellt) knyppling.

Klass 5 (2 timmar). Fortsatt klädsömnad; övning i utläggning av mönster med största möjliga besparing; förstoring och förminskning av mönster. Prydnadssöm.

Klass 6 (2 timmar). Linnesöm: mönsterritning, tillklippning och förfärdigande av spädbarnsutstyrsel. Prydnadssöm.

Anm. 1. I varje klass upptages, i den mån det låter sig göra, vare sig som ett självständigt arbete eller till prydande av förfärdigat före- mål, någon art av hemslöjdsarbete, varvid hänsyn tages till det för orten karakteristiska.

Anm. 2. Där så befinnes lämpligt, utbytes kursen i klass 6 mot en kurs i vävning.

Hushållsgöromål. Mål.

Undervisningen 1 hushållsgöromål i flickskolan har till uppgift att bibringa lärjungarna kunskap och färdighet i hushållsgöromål och

andra till hemmets vård hörande ämnen, att därvid utveckla deras prak- tiska begåvning och ekonomiska omdöme, att väcka och skärpa deras eftertanke och ansvarskänsla samt hos dem väcka aktning och håg för husligt arbete.

Kursfördelning.

Klass 3 (5 timmar). Matlagning m. m.: tillagning av enklare mat- rätter; konservering och bakning, dukning och uppassning m. m.; rengö- ringsarbeten. Närings- och födoämneslära: ämnesomsättningen, våra nä- ringsämnen och de viktigaste födoämnena. Njutningsmedlen; betydelsen av en sund kost för motarbetande av kaffe- och alkoholmissbruk. Hem- vård: köksinventarierna och deras vård; bränsle och bränslebesparing; rengöringsmedel. Hushållsekonomi: beräkning av middagskostnaden och andra enkla beräkningar i samband med arbetet i skolköket; de vikti- gaste utgiftsposterna i ett hem.

Klass 5 (5 timmar). Matlagning m. m.: beredning av enklare och finare maträtter; konservering; slaktgöromål; bakning; dukning och upp- passning. Tvätt, mangling och strykning; fläckuttagning. Rengörings- arbeten i köket, städning och storrengöring av ett boningsrum. Närings- och födoämneslära: födoämnesläran avslutad; allmänna principer för födo- ämnenas behandling vid tillagning och förvaring. Hemvård: bostaden med hänsyn till ändamålsenlighet och trevnad; skötsel av blommor i hem- met. MHushållsekonomi: viktigare synpunkter i fråga om den ekonomiska skötseln av ett hushåll; praktisk enkel bokföring av ett mindre hushålls inkomster och utgifter.

Klass 6 (kurs på omkring 35 timmar). Sjukvård: åtgärder vid sjukdom i hemmet, den sjukes personliga vård, skötsel av sjukrum och bädd; praktiska övningar. Barnavård: an- visningar angående späda barns och småbarns dagliga skötsel, deras föda, beklädnad m. m.; några viktigare synpunkter i fråga om barnens utveck- : ling och uppfostran under de första levnadsåren.

4. Flickskolan typ B.

För samtliga ämnen överensstämma målbestämmelserna med de för flickskolan typ A föreslagna.

Kristendom.

Klass 4 (2 timmar). Jesu liv och verksamhet i tidshistorisk belys- ning jämte huvuddragen av den bibliska litteraturens historia. Bibel- och litteraturläsning såsom grundläggande och belysande moment 1 undervisningen.

Klass 5 (2 timmar). En överblick av kristendomens betydelse för den religiöst-sedliga och allmänt kulturella utvecklingen intill våra dagar. Den kristna livsåskådningen mot historisk bakgrund och i dess förhål- lande till nutida kultur- och samhällsliv.

Anm. I lämpligt sammanhang med den övriga kursen inom de olika klasserna meddelanden ur den allmänna religionshistorien.

Psykologi. Klass 6 (2 timmar) = typ A, klass 6.

Srvenska.

Klass 4 (2 timmar) Klass 5 (3 timmar) ) =typ A, motsvarande klasser. Klass 6 (4 timmar)

Främmande levande” språk.

Första språket. Klass 4 (3 timmar) |

Klass 5 (2 timmar) > =typ A, motsvarande klasser. Klass 6 (2 OR

Andra språket.

Klass 4 (3 timmar). Läsning av moderna författare; formläran repeterad; viktigare delar av syntaxen; hör- och talövningar samt andra tillämpningsövningar. 9Skrivningar var tredje vecka, dels reproduktions- övningar, dels översättningar till det främmande språket.

Klass 5 (3 timmar). Läsning huvudsakligen av moderna förfat- tare; grammatik i anslutning till skrivningarna; hör- och talövningar samt andra tillämpningsövningar. Skrivningar såsom i föregående klass.

Tredje språket.

Klass 5 (4 timmar) =E ÅA t rand kl 3 Klass önldöimmnar) I Ser Iplevsrenner klasser.

Historia med samhällslära.

Klass 4 (2 timmar). Allmän och svensk historia från mitten av 1800-talet fram till våra dagar. Viktigare moment av forntidens och medeltidens historia med huvudvikten lagd på kulturutvecklingen.

Klass 5 (2 timmar). Allmän och svensk historia: nyare tidens historia till 1871, respektive 1866, på samma sätt behandlad som i före- gående klass.

Klass 6 (4 timmar). Allmän och svensk historia fortsatt till vår tid. Vårt nutida samhällsliv: det nutida samhällets sociala och ekonomiska byggnad, viktigare sociala rörelser och organisationsformer; grunddragen av Sveriges statsförfattning och förvaltning.

En framställning av konsthistoriens huvudepoker. Anm. I samtliga klasser skola lämpliga delar av de skandinaviska grannländernas historia behandlas i sammanhang med Sveriges historia.

Geografi. Klass 4 (3 timmar) = typ A, klass 5.

Matematik.

Klass 4 (4 timmar). Ekvationer av första graden med en obekant; aritmetiska uppgifter, huvudsakligen hämtade ur det praktiska livet; begreppen irrationellt tal och kvadratrot. ”Trianglars och parallellogram- mers ytor; cirkeln; det viktigaste angående likformig avbildning; lätta geometriska övningssatser och planimetriska beräkningsuppgifter; upprit- ning av enkla diagram.

Klass 5 (4 timmar, varav 3 timmar egentlig matematik och 1 tumme bokföring). Matematik: ekvationssystem av första graden, huvudsakligen med två obekanta, jämte problem; enkla sifferekvationer av andra graden med en obekant jämte problem; aritmetiska uppgifter, valda med direkt hänsyn till affärslivets fordringar; repetition av den föregående geome- triska kursen företrädesvis genom. övningssatser; planimetriska beräk- ningsuppgifter.

Bokföring: bokföringens första grunder med tillämpningsuppgifter från hemmets, lantbrukets eller hantverkets område.

Klass 6 (3 timmar, varav 2 timmar egentlig matematik och 1 timme bokföring). Matematik: fortsatt övning med uppgifter, valda med direkt hänsyn till affärslivets fordringar; användning av räknetabeller.

Bokföring: valda tillämpningsuppgifter från affärslivets område.

Biologi med hälsolära, fysik och kemi. Biologi med hälsolära.

Klass 5 (3 timmar, varav 1 timme laborationer) = typ A, klass 5. Klass 6 (2 timmar, varav 1 timme laborationer varannan vecka) = typ A, klass 6. Fysik.

Klass 6 (3 timmar, varav 1 timme laborationer var eller varannan vecka) = typ A, klass 6.

Klass 4 (2 timmar, varav 1 timme laborationer varannan vecka). Sammanfattande repetition av föregående klassens kurs. Några av den organiska kemiens viktigaste ämnesgrupper; torrdestillation och för- bränning.

Klass 5 (2 timmar halva läsåret). Några av de viktigaste grund- ämnenas mest typiska föreningar, valda med hänsyn till viktiga använd- ningar och betydelse i övrigt.

Teckning.

Klass 4 (2 timmar). Frihandsteckning = typ A, klass 3 och 4. Linearritning: ellipser; krokiteckning och uppmätning av rumsplan samt av enkla möbler; renritning med användande av skala.

Klass '5 (17 timmej= typ AA, klass: 5. Klass 6 (3 timmar) = typ A, klass 6.

Musik.

(Samtliga klasser 1 veckotimme, förutom 1 timme körsång varannan vecka.)

Klass 4—6 = typ A, motsvarande klasser. Instrumentalmusik = typ A.

Gymnastik med lek och idrott. (4 timmar i varje klass.)

Klass 4—6 = typ A, motsvarande klasser.

Kvinnlig slöjd.

Klass 4 (4 timmar). Stickning: vidstickning av strumpor; krokning med tjockt ullgarn. Fortsatt linnesöm. Hålsöm, knytning och (eventuellt) knyppling.

Klass 5 (2 timmar). Klädsömnad: måttagning, tillklippning och för- färdigande av enkla kläder; övning i utläggning av mönster med största möjliga besparing; förstoring och förminskning av mönster. Prydnadssöm.

Klass 6 (3 timmar). Fortsatt klädsömnad. Linnesöm: mönsterrit- ning, tillklippning och förfärdigande av spädbarnsutstyrsel. Prydnadssöm.

Anm. 1. I varje klass upptages, i den mån det låter sig göra, vare sig som ett självständigt arbete eller till prydande av förfärdigat före- mål, någon art av hemslöjdsarbete, varvid hänsyn tages till det för orten karakteristiska.

Anm. 2. Där så befinnes lämpligt, utbytes kursen i klass 6 helt eller delvis mot en kurs i vävning.

Hushållsgöromål.

Klass 4 (5 timmar varannan vecka). Matlagning: tillagning av enklare och något finare maträtter, konservering; bakning; dukning och uppassning; rengöringsarbeten. Födoämneslära: födoämnesläran avslutad; allmänna principer för födoämnenas behandling vid tillagning och förva- ring; njutningsmedlen; betydelsen av en sund kost för motarbetande av kaffe- och alkoholmissbruk. Hemvård: bostaden med hänsyn till ända- målsenlighet och trevnad.

Klass 5 (5 timmar). I huvudsak överensstämmande med kursen i typ Å, klass 5.

Klass 6 = typ A, klass 6

5. Lyceet. Utkast till kursplaner. För samtliga ämnen överensstämma målen med de för realskolan och gymnasiet angivna.

Latinlyceum.

Religionskunskap. A+t2+1+t1+2+2+2 timmar.)

Klass I—III = motsvarande klasser i realskolan.

Klass IV. Allmän religionshistoria med huvudvikten lagd på främre österlandets och den klassiska fornvärldens förkristna religiösa och sed- liga åskådningar. |

Klass V. En allmän historisk orientering i bibelns idé- och from- hetsvärld. Jesu liv och verksamhet.

Klass VI. Den kristna religionens inre utvecklingsgång i dess samband med den allmänna kulturella och sociala utvecklingen.

Klass VII. Den kristna världs- och livsåskådningen mot historisk bakgrund och i dess förhållande till det nutida kultur- och samhällslivet.

Anm. 1. I lämpligt samband med undervisningen i klasserna V— VII kompletterande framställning ur den allmänna religionshistorien.

Anm. 2. Inom samtliga klasser läsning av källmaterial och lämp- liga litteraturalster i övrigt såsom å motsvarande stadier av realskolan och gymnasiet.

Psykologi. (2 timmar.)

Klass VII = ring III av gymnasiet.

Svenska. (6 +3 + 3 + 3 + 3 + 4 + 4 timmar.)

Klass I—III = motsvarande klasser i realskolan.

Klass IV. Fortsatt litteraturläsning såsom 1 föregående klass. Läsning av valda stycken ur den isländska litteraturen (särskilt edda- sånger) samt ur medeltidens och nya tidens litteratur fram till frihets- tiden i anslutning till en litteraturhistorisk lärobok. Läsning av dansk och norsk litteratur. Övning i muntlig framställning. En uppsats var tredje vecka.

Klass V. Läsning av valda stycken ur den svenska litteraturen från frihetstiden och den gustavianska tiden såsom i föregående klass; något modernt litteraturverk av större omfång. Ett dramatiskt arbete, t. ex. av Shakspere. Läsning av dansk och norsk litteratur. Övning i muntlig framställning. En uppsats var tredje vecka.

Klass VI. Läsning av valda stycken ur den svenska litteraturen från tiden efter år 1809 såsom i föregående klass. Ett par sånger av Homerus; eventuellt läsning av annan utländsk litteratur i översättning. Läsning av dansk och norsk litteratur. Kort översikt av det svenska språkets historia och behandling av valda språkliga frågor, 1 anslutning till textläsning. Övning i muntlig framställning. En uppsats var fjärde vecka.

Klass VII. Fortsättning av litteraturstudiet fram till våra dagar såsom 1 föregående klass. Läsning av utländsk litteratur i översättning. Behandling av viktigare språkriktighetsfrågor, bland annat rörande stil- arterna. Övning i muntlig framställning. En uppsats var fjärde vecka.

Latin. (5 +5+6 + 6+ 6 timmar.)

Klass III. Läsövningar efter elementarbok; sammanhängande läs- ning av lättare författare i urval eller lämplig bearbetning (omkring 10 sidor). Det viktigaste av formläran och kasusläran; behövliga delar av den övriga syntaxen muntligt meddelade vid textläsningen; tillämpnings- övningar.

Klass IV. Läsning av valda stycken av Cesar eller andra i av- seende på svårighet jämförliga författare (omkring 25 sidor); omkring 300 vers poesi, exempelvis Ovidius. Av syntaxen det väsentligaste av tempus- och modusläran; tillämpningsövningar.

Klass V. Fortsatt läsning av latinsk prosa med övergång efter hand till något svårare författare, exempelvis Livius (omkring 35 sidor); om- kring 400 vers poesi, företrädesvis Ovidius och Vergilius. Grammatik- kunskapen vidgad och fördjupad. Var tredje vecka en lättare skriftlig övning, omväxlande översättning från latin till svenska och från svenska till latin.

Klass VI. Fortsatt läsning av latinsk prosa, företrädesvis Livius och Cicero (omkring 40 sidor); kursivläsning av lättare författare; om- kring 500 vers poesi, exempelvis Vergilius och Horatius. Realia. Gram- matiken repeterad. Varannan vecka en skriftlig översättning från latin till svenska. Klass VII. Fortsatt läsning av latinsk prosa, exempelvis Plinius brev och Tacitus Germania (omkring 50 sidor); kursivläsning (även av latinska texter av kulturellt intresse från senare tid); omkring 600 vers lyrisk poesi, företrädesvis Horatius. Realia. Skrivningar såsom i före- gående klass.

Grekiska. (5 + 5 + 6 timmar.)

Klass V. Det huvudsakligaste av formläran; läsövningar och till- lämpningsövningar; Xenofons Anabasis eller annan lättare prosatext (omkring 10 sidor).

Klass VI. Fortsatt läsning av Xenofon eller andra prosaförfattare, exempelvis Plato (omkring 45 sidor). Översikt av syntaxens viktigaste delar. Var fjärde vecka en skriftlig övning. |

Klass VII. Fortsatt läsning av grekisk prosa, exempelvis Plato eller Nya Testamentet (omkring 40 sidor) samt minst en sång av Ho- merus. Grammatikkunskapen vidgad och fördjupad. Realia. Var tredje vecka en skriftlig översättning från grekiska till svenska.

Tyska. (6 + 6 + 4 + 4 + 3 timmar.)

Klass I. Uttals- och läsövningar; formlära; hörövningar; talöv- ningar i anslutning till den lästa texten samt andra tillämpningsövnin- gar.

Klass II. Läsning av lättare stycken; formläran fortsatt; vissa delar av syntaxen i anslutning till den lästa texten; hör- och talövningar samt andra tillämpningsövningar.

Klass III. Läsning av moderna författare; formläran avslutad och repeterad; syntaxen fortsatt; hör- och talövningar samt andra tillämp- ningsövningar. Skrivningar var tredje vecka, dels reproduktionsövningar, dels översättningar till det främmande språket.

Klass IV. Läsning av moderna författare; syntaxen avslutad; hör- och talövningar samt andra tillämpningsövningar. Skrivningar varannan vecka såsom i föregående klass.

Klass V. Läsning av valda författare, delvis ex tempore; gram- matik i anslutning till de skriftliga övningarna; hör- och talövningar samt andra tillämpningsövningar. Skrivningar var tredje vecka under höstterminen såsom i föregående klass.

Franska. (3 +3+3+3+3 + 3 timmar.)

Klass II. Uttals- och läsövningar; formlära; hör- och talövningar samt andra tillämpningsövningar.

Klass III. Läsning av lättare stycken; formläran avslutad; syntax i anslutning till textläsningen; hör- och talövningar samt andra tillämp- ningsövningar.

Klass IV. Läsning av valda författare; syntaxen fortsatt; Mör: och talövningar samt andra tillämpningsövningar.

Klass V. Läsning av valda författare, delvis ex tempore; Ööver- siktlig repetition av grammatiken; hör- och talövningar samt andra tillämpningsövningar. Skrivningar var tredje vecka under vårterminen, dels reproduktionsövningar, dels översättningar till franska.

574 Klass VI. Läsning av valda författare, delvis ex tempore; gram- matik i anslutning till textläsning och skrivning; hör- och talövningar samt andra tillämpningsövningar. Skrivningar var fjärde vecka, över- sättningar dels till franska, dels till svenska. Klass VII. Läsning av valda författare, delvis ex tempore; gram- matik i anslutning till skrivövningarna; hör- och talövningar samt andra tillämpningsövningar. Var tredje vecka en skriftlig översättning till svenska.

Engelska. (3 + 3 + 3 + 5 timmar.)

Klass IV. Uttals- och läsövningar; formlära; syntaxens element i anslutning till den lästa texten; hör- och talövningar samt andra tillämpningsövningar.

Klass V. Läsning av moderna författare; formläran avslutad; huvuddragen av syntaxen; hör- och talövningar samt andra tillämp- ningsövningar.

Klass VI. Läsning av valda författare; grammatik i anslutning till textläsning och skrivövningar; hör- och talövningar samt andra till- lämpningsövningar.

Klass VII. Läsning av valda författare; grammatik i anslutning till textläsning och skrivövningar; hör- och talövningar samt andra till- lämpningsövningar. ;

Historia med samhälls- och ekonomilära. (3 + 3 +3+2+3+3 + 4 timmar.)

Klass I och II = motsvarande klasser i realskolan. Klass III. Allmän historia från början av 1700-talet till våra dagar. Svensk historia från frihetstidens början till våra dagar.

Klass IV. Den grekisk-romerska forntidens historia med särskild vikt lagd vid kulturutvecklingen. Inledande återblick på medeltidens kulturutveckling.

Klass V. Nya tidens allmänna historia till 1715 och svenska historia till 1718 i fördjupad framställning och med särskilt beaktande

av sådana företeelser, som varit av större betydelse för kultur- och sam- hällsutvecklingen. Klass VI och VII = ring II och III av latingymnasiet.

Geografi. (3 + 3 + 3 timmar.)

Klass T = klass 1 i realskolan.

Klass II. Sydamerika, Nordamerika, Oceanerna, Europa (utom Sverige, Norge, Danmark och Finland).

Klass III. Grunddragen av den allmänna geografien. Sverige, med särskilt beaktande av naturtillgångar och kulturmöjligheter, befolknings- förhållanden, näringsliv och samfärdsel. Norge, Danmark och Finland, behandlade i större korthet under samma synpunkter. Därjämte några av de större kulturstaterna på motsvarande sätt behandlade. Exkur- sioner.

Matematik. (ö+t+4+2+3+3 timmar.)

Klass I och II = motsvarande klasser i realskolan. Klass III. Ekvationer av första graden med en obekant; aritme- tiska uppgifter, huvudsakligen hämtade ur det praktiska livet och i regeln valda så, att de lämpa sig för' ekvationsbehandling. Trianglars och parallellogrammers ytor; lätta geometriska övningssatser och planimetriska beräkningsuppgifter; uppritning av enkla diagram.

Klass IV. Fortsatt övning med aritmetiska uppgifter såsom i före- gående klass; ekvationssystem av första graden, huvudsakligen med två obekanta, jämte problem; algebraiska reduktioner till en omfattning, som är behövlig för latinlyceets matematikkurs. Cirkeln; sammanfattande repetition av den föregående geometriska kursen; geometriska övnings- satser; uppritning av enkla diagram.

Klass V. Begreppen irrationellt tal och kvadratrot; ekvationer av andra graden med en obekant jämte problem. Det viktigaste angående likformig avbildning; kort sammanfattande kurs i planimetri; rymd- geometriska beräkningsuppgifter.

Biologi med hälsolära. (2 + 2 + 2 + 4 timmar.)

Klass I = klass 1 i realskolan.

Klass II. Kräldjurens, groddjurens, fiskarnas samt de ryggrads- lösa djurens byggnad och viktigare former. Några av växtrikets vik- tigare familjer, gagnväxter (påbörjad kurs); växtbestämning; växtinsam- ling. Exkursioner.

Klass III. Översiktlig repetition av djurriket. Några av växtrikets viktigare familjer, gagnväxter (fortsatt kurs); viktigare svenska växtsam- hällen samt grunddragen av den skandinaviska växtvärldens historia: växtbestämning, växtinsamling. Exkursioner.

Klass VI = klass 4 i realskolan och ring II av gymnasiet.

Fysik. (8 + 3 + 3 + 2 timmar.)

Klass II = klass 2 i realskolan. Klass IV. Sammanfattande repetition av andra klassens kurs i mekanik jämte någon utvidgning av kursen, särskilt rörande krafters sammansättning och upplösning med enkla användningar av satserna härom samt enkla försök tillhörande rörelseläran; värmelära jämte grund-

dragen av meteorologien. Klass V. Magnetism och elektricitet; det allmännaste om solsy- stemet och himlakropparna 1 övrigt. Klass VI. Vågrörelselära; akustik; optik; ljusets interferens; olika slag av strålning.

Kemi. (3 + 2 timmar.)

Klass III Ck = motsvarande klasser i realskolan.

Nyspråkligt lyceum.

Religionskunskap. (2+2+1+1+2+2 timmar.) Klass I—III = motsvarande klasser i realskolan. Klass IV och V = motsvarande klasser av latinlyceet.

Klass VI. Huvudmomenten i kursen för klasserna VI och VII av latinlyceet.

Psykologi. (2 timmar.)

Klass VII = ring III av gymnasiet.

Svenska. (6+4+3+4+3+23+ 4 timmar.) Klass I—III = motsvarande klasser i realskolan. Klass IV—VII = motsvarande klasser av latinlyceet. Tyska.

(6 +5+5+4+3+2 timmar.)

Klass I-V = motsvarande klasser av latinlyceet, dock att skriv- ningarna i klass IV anordnas var tredje vecka och i klass V var fjärde vecka hela läsåret. i

Klass VI. Läsning av valda författare, delvis ex tempore; gram-

matik i anslutning till den lästa texten; hör- och talövningar samt andra tillämpningsövningar.

Franska. (4+3+3+3+3+ 5 timmar.)

Klass TI—VI = motsvarande klasser av latinlyceet, dock att skriv- ningar anordnas 1 klasserna IV och V var fjärde vecka och i klass VI var tredje vecka.

Klass VII = klass VII av latinlyceet, dock att skrivningar anord- nas var tredje vecka och jämväl omfatta översättningar från svenska till franska.

Engelska. (4 + 4 + 3 + 5 timmar.)

Klass IV—VII = motsvarande klasser av latinlyceet, dock att i klasserna VI och VII skrivningar anordnas var tredje vecka, omfattande i den förra klassen reproduktionsövningar, i den senare översättningar till svenska.

Historia med samhälls- och ekonomilära. (83 +3+2+2+3+3-+4 timmar.)

Klass I—III = motsvarande klasser i realskolan.

Klass IV. Allmän och svensk historia: från mitten av 1800-talet till våra dagar. Inledande återblick på medeltidens kulturutveckling.

Klass V—VII = motsvarande klasser av latinlyceet. Geografi. (322 FÖR OE 3 timmar.) Klass I—IV = motsvarande klasser i realskolan. Klass V = ring I av nyspråkliga gymnasiet. Klass VII = ring III av nyspråkliga gymnasiet.

Matematik. (53 +4+3+5+4 + 4 timmar.)

Klass I och II = motsvarande klasser i realskolan. Klass III. Ekvationer av första graden med en obekant; aritme- tiska uppgifter, huvudsakligen hämtade ur det praktiska livet och i re- geln valda så, att de lämpa sig för ekvationsbehandling; bokstavsräk- ning: de fyra räknesätten i hela tal och bråk. Trianglars och parallello- grammers ytor; cirkeln; lätta geometriska övningssatser och planimetriska beräkningsuppgifter; uppritning av enkla diagram.

Klass IV. Aritmetiska uppgifter, valda med mera direkt hänsyn till det praktiska livets, särskilt affärslivets, fordringar; ekvationssystem av första graden, huvudsakligen med två obekanta, jämte problem; irra- tionella tal och kvadratrötter. Sammanfattande repetition av den före- gående geometriska kursen; geometriska övningssatser samt planimetriska och rymdgeometriska beräkningsuppgifter; uppritning av enkla diagram.

Klass V. Ekvationer av andra graden huvudsakligen med en obe- kant med tillämpningar bland annat på planimetriska uppgifter. Använd- ning av rätvinkliga koordinater för studium av enkla funktioner. Det viktigaste angående figurers likformighet; kort sammanfattande kurs i planimetri. Var femte vecka ett skriftligt arbete.

Klass VI = ring II av nyspråkliga gymnasiet.

Biologi med hälsolära. (2 +1+2+2+3 timmar.)

Klass I-IV = motsvarande klasser i realskolan. Klass VI = ring II av nyspråkliga gymnasiet. Fysik.

(3 + 2+4+3+3 timmar.)

Klass II och III = motsvarande klasser i realskolan.

Klass V. Mekanikens viktigaste fenomen; värmelära jämte grund- dragen av meteorologien; det allmännaste om solsystemet och himlakrop- parna i övrigt.

Klass VI. Värmeläran avslutad; läran om magnetism och elek- tricitet. Klass VII = ring III av nyspråkliga gymnasiet.

Kemi. (3 + 2 + 2 + 2 timmar.)

Klass III = klass 3 i realskolan.

Klass IV. Några av den organiska kemiens viktigaste ämnesgrup- per; några metalloider och deras viktigaste föreningar.

Klass V. Återstående metalloider och deras viktigaste föreningar; lagar och teorier, i den mån behovet av en närmare kännedom om dem gör sig gällande.

Klass VI = ring II av nyspråkliga gymnasiet.

Reallyceum.

Religionskunskap. (2 +2+1+1+2-+2 timmar.)

Klass I—VI = motsvarande klasser av nyspråkliga lyceet.

Psykologi. (2 timmar.)

Klass VII = ring III av gymnasiet.

Svenska. (6 +4+3+3 + 3 + 3 + 3 timmar.)

Klass I—III = motsvarande klasser i realskolan. Klass IV och V = motsvarande klasser av latinlyceet. Klass VI. Läsning av valda stycken av den svenska litteraturen efter år 1809 såsom i föregående klass. Ett par sånger av Homerus; eventuellt läsning av annan utländsk litteratur i översättning. Läsning av dansk och norsk litteratur. Övning i muntlig framställning. En upp- sats var fjärde vecka.

Klass VII. Fortsättning av litteraturstudiet fram till våra dagar såsom i föregående klass. Läsning av utländsk litteratur i översättning. Övning i muntlig framställning. En uppsats var fjärde vecka.

Tyska. (6 +4+4+3+3-+ 2 timmar.)

Klass I- V = motsvarande klasser av latinlyceet, dock att skriv- ningarna i klass V anordnas var tredje vecka under hela läsåret. Klass VI = klass VI av nyspråkliga lyceet.

Franska. (5 + 4 + 4 + 3 timmar.)

Klass II. Uttals- och läsövningar; formlära; hör- och talövningar samt andra tillämpningsövningar.

Klass III. Läsning av lättare stycken; formläran avslutad; syntax i anslutning till den lästa texten; hör- och talövningar samt andra till- lämpningsövningar.

Klass IV. Läsning av valda författare; huvuddragen av syntaxen; hör- och talövningar samt andra tillämpningsövningar.

Klass V. Läsning av valda författare; grammatik i anslut- ning till skrivövningar; hör- och talövningar samt andra tillämpnings- övningar.

Engelska. (5 + 3 + 3 + 3 timmar.)

Klass IV—VII = motsvarande klasser av latinlyceet.

Historia med samhälls- och ekonomilära. (3 + 3 +2+2+2—+3+4 timmar.)

Klass I—III = motsvarande klasser i realskolan. Klass IV = klass IV av nyspråkliga lyceet.

Klass V. Nyare tidens allmänna och svenska historia fram till 1789 med särskilt beaktande av sådana företeelser, som varit av större betydelse för kultur- och samhällsutvecklingen.

Klass VI. Allmän och svensk historia från 1789 till 1871, resp.

1866. Klass VII = ring III av gymnasiet.

Geografi. (3 + 3 + 3 timmar.)

Klass I = klass 1 i realskolan. Klass II och III = motsvarande klasser av latinlyceet.

Matematik.

(Huvudlinjen 5 + 4 + 4 + 4 + 6 + 6 + 7 timmar.) (Differentierade linjen 5 + 4 + 4 + 4 + 6 + 4 timmar.)

Klass I och II = motsvarande klasser i realskolan. Klass IIT = klass III av nyspråkliga lyceet.

Klass IV. Ekvationssystem av första graden, huvudsakligen med två obekanta, jämte problem; irrationella tal och kvadratrötter. Sam- manfattande repetition av den föregående geometriska kursen; geometriska övningssatser och planimetriska beräkningsuppgifter; uppritning av enkla diagram.

Klass V. Ekvationer av andra graden med en och flera obekanta med tillämpningar särskilt på planimetrien; enkla numeriska rotekvatio- ner. Användning av rätvinkliga koordinater för studium av enkla funk- tioner. Likformighetsläran; sammanfattande kurs i planimetri. Var tredje vecka ett skriftligt arbete.

Klass VI och VII = motsvarande ringar av realgymnasiet.

Biologi med hälsolära.

(Huvudlinjen 2 + 1 + 2 + 2 + 3 timmar.) (Differentierade linjen 2 + 1 + 2 + 2 + 5 + 5 timmar.)

Klass I—IV = motsvarande klasser i realskolan. Klass VI och VII = ring II och III av realgymnasiet.

Fysik. (Huvudlinjen 3 + 2 + 3 + 4 + 3 + 5 timmar.) (Differentierade linjen 3 + 2 + 3 + 4 + 3 + 6 timmar.)

Klass II och III = motsvarande klasser i realskolan. Klass IV. Mekanikens viktigaste fenomen. .

Klass V. Värmelära jämte grunddragen av meteorologien; det all- männaste om solsystemet och himlakropparna i övrigt. Magnetism och elektricitet (påbörjad kurs).

Klass VI och VII = ring II och III av realgymnasiet.

Kemi.

(Huvudlinjen 3 + 2 + 3 + 3 + 3 timmar. (Differentierade linjen 3 + 2 + 3 + 3 + 4 timmar.)

Klass III = klass 3 i realskolan. Klass IV = klass IV av nyspråkliga lyceet. Klass V—VII = ring I—III av realgymnasiet.

KAP. XVI. Grunder till kursplaner.

1. Realskolan.

Kristendom.

Vid utarbetandet av plan för kristendomsundervisningen i realsko- lan har kommissionen eftersträvat att finna en anordning, som i sin mån kan förhjälpa de unga till en mera medveten orientering i vår kristna kulturvärld och på samma gång främja deras personlighetsutveckling och karaktärsdaning.

Vad som enligt kommissionens uppfattning från förstnämnda syn- punkt måste krävas, är en saklig och vederhäftig historisk undervisning om kristendomens uppkomst, innehåll, utveckling och kulturella värde, så lagd, att den särskilt belyser de religiösa företeelserna i våra dagar och deras samband med nutidens allmänna sociala och kulturella ström- ningar. I sådant syfte behöver ungdomen framför allt erhålla en mera ingående undervisning om den kristna religionens grundläggare och cen- trala personlighet samt huvudtankarna i dess urkunder, om reformationens banbrytare och dess bärande idéer samt om den religiösa utvecklingen i vårt eget land. Men ett grundvillkor för att kristendomsundervisningen skall fylla en sådan uppgift är givetvis, att den på det närmaste avpassas efter lärjungarnas mottaglighet under de för deras framtid i många hän- seenden avgörande övergångsåren. Därför torde undervisningen böra er- hålla till såväl form som innehåll möjligast konkreta prägel.

Med hänsyn härtill har kommissionen funnit skäl att förorda en sådan anordning av kristendomsundervisningen i realskolan, att läroinne-

Allmänna synpunkter.

hållet regelmässigt samlas omkring personligheter, som på olika sätt under skilda tider kämpat med lösningen av livets stora problem. Genom åskåd- lig teckning av deras liv och strävanden, med anlitande även av belysande källskrifter, där så lämpligen kan ske, kan man låta dessa personligheter framträda mera levande, talande och handlande, i sin tids miljö. Och kommissionen är övertygad om att ett dylikt urval av livsbilder, ställda i religionspsykologisk och tidshistorisk belysning, skall skänka lärjungarna bestående intryck av kristendomens väsen och betydelse samt tillika bliva dem en verksam hjälp vid deras trevande försök att vinna klarhet över sig själva och sin bestämmelse.

Frågan om ungdomens personlighetsbildning och karaktärsdaning utgör ett av samtidens allra viktigaste pedagogiska problem, som på se- nare tiden allt mera trätt i förgrunden för det allmänna intresset. Efter kommissionens uppfattning möter under sådana förhållanden för kristen- domsundervisningen i realskolan den synnerligen maktpåliggande uppgif- ten att på allt sätt bidraga till lärjungarnas sedliga stärkande, så mycket mera som dessa på detta skolstadium befinna sig i de egentliga bryt- ningsåren, då de av naturliga skäl ofta utmärka sig för brist på hållning eller åtminstone brist på jämvikt. I detta syfte är det emellertid nöd- vändigt, att kristendomsundervisningen handhaves på ett sådant sätt, att lärjungarna få ett verkligt intryck av högheten i de sedliga idealen och allvaret i de sedliga strävandena.

Till den personlighetsbildning, som realskolans kristendomsunder- visning avser att meddela, räknar kommissionen bland annat också den hänsynsfullhet gentemot olika tänkande, som betingas därav, att män- niskor på skilda vägar söka sig fram till en personlig livsåskådning, som för dem blir en samvetssak och för vilken de, i den mån densamma fram- står såsom resultat av samvetsgrann prövning och som uttryck för ärlig övertygelse, äga att kräva respekt även hos dem, som hava en annan uppfattning. För att främja uppkomsten av denna i vår tid särskilt betydelsefulla egenskap hos lärjungarna bör läraren låta sig angeläget vara att i all sin verksamhet ådagalägga en vidhjärtad fördragsamhet, och detta icke minst i sitt personliga förhållande till enskilda lärjungar, som möjligen söka hävda en annan grunduppfattning i föreliggande spörs-

mål än hans egen. Det synes vara särdeles viktigt, att detta iakttages på ett skolstadium, då lärjungarna äro ytterst känsliga för allt, som kan verka sårande för deras vaknande medvetande och självkänsla.

Här berörda synpunkter böra efter kommissionens förmenande komma till uttryck i närmare anvisningar till den föreslagna kursplanen.

Målbestämmelserna för kristendomsämnet har kommissionen avfattat i närmaste överensstämmelse med ovan angivna synpunkter. Denna un- dervisning bör sålunda hava till huvudsyfte att med anpassning till sko- lans allmänna bildningsmål meddela lärjungarna insikt om den kristna religionens uppkomst, innehåll, utveckling och kulturella betydelse samt i samband härmed någon kännedom om viktigare främmande religioner. Här liksom i skolans övriga ämnen gäller det att bibringa dem vissa be- stämda kunskaper, vadan det förutsättes, att de egentliga undervisnings- timmarna ej må hava karaktären av uppbyggelsestunder, för vilket ända- mål viss tid är anslagen till morgonandakt. Men å andra sidan betonas uttryckligen i de föreslagna bestämmelserna, att läroinnehållet bör fram- ställas på ett sådant sätt, att lärjungarnas personlighetsutveckling och karaktärsdaning därigenom främjas, och av vad som ovan i detta avse- ende blivit anfört, torde hava framgått, att kommissionen varit synnerligen angelägen om att denna synpunkt skall vinna tillbörligt beaktande vid undervisningen.

Enligt nu gällande läroplan avser kristendomsundervisningen i real- skolan att meddela insikt förutom i kristendomens historia även i huvud- punkterna av dess lära. Som synes av de föreslagna målbestämmelser- nas innehåll, har kommissionen eftersträvat att tillgodose båda dessa kursmoment, ehuru, vad särskilt det sistnämnda beträffar, på i viss mån annat sätt än hittills. I stället för den fristående översiktliga framställ- ning av den kristna tros- och sedelärans grundtankar, som nu ingår il kurserna för klasserna 4 och 5, har kommissionen med konsekvent fast- hållande av det historiska betraktelsesätt, som enligt dess uppfattning av flera skäl bör anläggas vid realskolans undervisning, funnit lämp- ligast, att huvudtankarna i kristendomen genomgående meddelas i sitt naturliga historiska sammanhang i anslutning till behandlingen av de stora banbrytarna för den kristna livsåskådningen, och att dessa idéer

Förutsätt- ningar och timplan.

därvid i någon mån ställas i såväl religionspsykologisk som tidshistorisk belysning. Vad som genom en dylik anordning möjligen kan gå förlorat i fråga om begreppsmässighet och systematisering, torde rikligen ersättas därigenom, att läroinnehållet blir för lärjungarna mera fattbart, kommer att för dem framstå som levande uttryck för personliga erfarenheter och strävanden samt ingå som en integrerande del av den historiska verklig- het, vari de genom undervisningen i övrigt införts. Den mera översikt- liga framställningen av den kristna livs- och världsåskådningen har kom- missionen velat spara till gymnasialstadiet, där den, på ovan antytt sätt förberedd, bättre torde komma till sin rätt. |

Enligt gällande undervisningsplan innefattar lärokursen för kris- tendom inom klasserna 1—3 av den nuvarande realskolan bibliska berät- telser jämte lärdomar med anslutning till huvudstyckena i Luthers lilla katekes. Detta läroinnehåll torde i det hela motsvara, vad som folk- skolan meddelat i detta ämne före den nya undervisningsplanens tillämp- ning, bortsett från den mera utförliga katekesläsningen i folkskolan, vars bildningsvärde för barn på ifrågavarande åldersstadium dock som bekant varit mycket omtvistat.

Den omläggning av folkskolans kristendomsundervisning, som för närvarande håller på att genomföras, innebär visserligen å ena sidan nå-

sidan väsentliga reformer i fråga om lärostoffets urval och behandling, i det undervisningen skall i möjligaste mån anslutas omedelbart till bibelns egen framställning samt även i övrigt närmare anpassas efter lärjungarnas mottaglighet och behov. I den nya kursen skall sålunda ingå bland annat ett rikare urval av för barn lämpliga berättelser och stycken ur bibelns olika delar samt i anknytning till Jesu bergspredikan en efter barnaålderns mottaglighet och behov lämpad sammanfattning av den kristna tros- och livsåskådningen. Det torde därför kunna förutsät- tas, att folkskolans kristendomsundervisning framdeles skall bibringa lär- jungarna ett i det hela kvalitativt bättre bildningsresultat än hittills, även om vissa kunskapsmoment, som ingått i den förutvarande lärokur- sen, komma att försvagas eller bortfalla.

På grund härav har kommissionen ansett sig kunna gå ut ifrån

att lärjungarna vid övergång från folkskolan till den nya realskolan skola visa sig vara i besittning av insikter i kristendom, ungefärligen motsvarande dem, som lärjungarna i den nuvarande realskolan innehava vid flyttning från tredje till fjärde klassen. För att ämnet skall i hu- vudsak bibehållas vid sin hittillsvarande ställning i skolan, erfordras så- lunda, att den nya realskolan bereder utrymme för undervisning i det- samma till en omfattning, väsentligen motsvarande lärokursen inom klas- serna 4—6 av den nuvarande realskolan.

För behandling av sagda lärokurs äro för närvarande anslagna sammanlagt 6 veckotimmar eller 2 inom var och en av de ifrågavarande klasserna. Kommissionen har emellertid med hänsyn därtill, att dels anli- tande av källskrifter förordats, dels en återblick på vissa huvudmoment av den i folkskolan eljest ingående kursen funnits av behovet påkallad, vid uppgörande av planen för den nya realskolans kristendomsundervis- ning ansett sig böra för densamma beräkna tillsammans 7 veckotimmar. Denna timsumma överensstämmer nära med den, som vid de kommunala mellanskolorna i medeltal tagits i anspråk för samma ändamål.

Den föreslagna timsumman har kommissionen så fördelat mellan skolans fyra klasser, att 2 veckotimmar kommit på varje klass med un- dantag av den tredje. I sistnämnda klass, där icke sällan konfirmations- undervisningen torde inträda vid sidan av skolans verksamhet, skulle undervisning i ämnet förekomma endast under 2 veckotimmar halva läsåret.

Såsom ovan inledningsvis framhållits, har kommissionen sökt att Kursfördel- finna en anordning för meddelandet av undervisning i kristendom, Peng. som i möjligaste mån lämpats efter lärjungarnas förutsättningar och allmänna utveckling. I enlighet härmed har kommissionen funnit skäl att låta valda bilder ur kristendomens historia från dess uppkomst och första utveckling ända till dess framträdande i nutiden ingå i kursen för klasserna 1—3. Dessa livsbilder böra givetvis så väljas och behandlas, att å ena sidan den religiöst-sedliga utvecklingens mest karakteristiska drag framstå så klart som möjligt och att å andra sidan de personlighets- bildande och karaktärsfostrande momenten i undervisningen komma till sin fulla rätt. Fjärde klassens kurs skulle därefter få till huvuduppgift 1D—210409. I".

att, i anslutning till vad som vid den föregående undervisningen i såväl folkskolan som realskolan meddelats, giva de nu till något större mogen- het komna lärjungarna en samlad, åskådlig bild av Jesu liv och verk- samhet samt ett huvudintryck av kristendomens betydelse för utveck- lingen i det hela.

Genom en sådan läggning av lärokurserna kommer realskolans kristendomsundervisning också att utgöra en naturlig fortsättning och fördjupning av folkskolans kurs i ämnet, liksom den tillika i allt väsent- ligt nära ansluter sig till de grundprinciper, som varit avgörande för lärostoffets anordning i denna skola. Vidare vinnes därigenom den för- delen, att undervisningen i kristendom kan fortlöpa parallellt med under- visningen 1i historia vid behandlingen av de olika huvudskedena i ut- vecklingen, vilket kommissionen, med hänsyn till önskvärdheten av att största möjliga koncentration i skolarbetet städse iakttages, tillmäter syn- nerlig betydelse.

I överensstämmelse med berörda grundsatser för fördelningen av lärostoffet i det hela avser första klassens kurs huvudsakligen att göra lärjungarna närmare förtrogna med representativa personligheter ur den kristna religionens historia under gamla tiden och medeltiden. För er- hållande av en lämplig inledning och fastare utgångspunkt för denna un- dervisning torde emellertid någon del av första terminen böra anslås till en återblick på Israels profeter och vissa drag av Jesu verksamhet, vil- ken återblick torde hava ytterligare fog för sig med hänsyn till den om- ständigheten, att lärjungarna ofta komma från skilda folkskolor med mer eller mindre olikartade förkunskaper i ämnet. TI övrigt förutsättes, att läs- ning av våra religiösa huvudurkunder jämte annan lämplig litteratur skall ingå som grundläggande och belysande moment i undervisningen. Med stöd av källskrifter såsom i föregående klass bör man därefter i andra klassen låta de stora reformatorerna och deras åskådning samt en eller annan livstyp från närmast följande tid framträda i möjligaste mån le- vande inför lärjungarna, sedan dessa genom en snabb återblick på Pau- lus, Augustinus och Bernhard av Clairvaux förberetts för förståelsen av reformationens innebörd. På liknande sätt böra i tredje klassen 1700- talets representativa fromhetsriktningar samt 1800-talets religiösa ström-

ningar behandlas. Slutligen följer i fjärde klassen Jesu liv och verk- samhet samt en allmän överblick av huvudmomenten i den religiöst-sedliga utvecklingen intill våra dagar med särskilt beaktande av kristendomens bety- delse för den allmänna kulturen och huvuddragen i nutidens andliga liv. I anslutning härtill böra lärjungarna erhålla någon kännedom om de bibliska skrifternas tillkomst och historia samt i någon mån införas i de klassiska uttrycken för kristendomen i psalmsången och bekännelsen.

I lämpligt samband med den övriga kursen inom de olika klasserna lämnas belysande meddelanden ur den allmänna religionshistorien, för att lärjungarna skola få någon uppfattning om kristendomens förhållande till viktigare främmande religioner.

Svenska.

Den ändrade benämning kommissionen föreslår för nu ifrågavarande ämne avser givetvis icke att giva detta ett annat innehåll än det nuva- rande. Namnet har valts uteslutande av formella skäl: det motsvarar ett mera modernt språkbruk, har flerstädes i skollivet faktiskt redan ut- trängt den tyngre benämningen modersmålet och har sin språkliga analogi i ämnesnamnen tyska, engelska och franska.

Nu gällande undervisningsplan för realskolan fastställer såsom mål för undervisningen i modersmålet »att bibringa lärjungarna förmåga att flytande och uttrycksfullt uppläsa stycken i obunden och bunden form, färdighet att muntligen och skriftligen, i senare fallet med säker rätt- stavning och interpunktion, giva en redig och språkligt vårdad fram- ställning av ett lättare ämne samt förtrogenhet med några av Sveriges förnämsta författare, huvudsakligen från senaste århundradet».

Den anförda målbestämningen synes i huvudsak passa även för den nya realskolans undervisning i svenska. I realiteten torde emellertid målet kunna sättas högre än i den nuvarande skolan. Den för folksko- lan senast fastställda timplanen ger modersmålet ett högst avsevärt antal veckotimmar, vilket i de klasser av folkskolan, som skulle ersätta den nuvarande realskolans båda lägsta klasser, vida överstiger de i dessa klasser åt samma ämne anslagna — i förra fallet 29 veckotimmar, några

Ämnets benämning.

Mål.

Kursfördel- ning.

välskrivningstimmar inräknade, i senare fallet 10 veckotimmar. På grund härav och med avseende jämväl fäst därvid, att i den nya folk- skolan kurserna i modersmålet väsentligen omlagts och utvidgats, torde man böra räkna med att lärjungarna skola komma bättre förberedda i modersmålet in i den nya realskolan än i den nuvarande realskolans tredje klass. Med hänsyn till de ändrade förutsättningar, från vilka undervisningen i framtidens realskola alltså har att utgå, böra målbe- stämmelserna klart uttrycka, att kursen bygger på det i folkskolan inhäm- tade kunskapsmåttet. Även i övrigt hava vissa omredigeringar av dessa bestämmelser ansetts påkallade av realskolans närmare anslutning till sagda skola. Slutligen har kommissionen ansett det önskvärt att redan vid målets utformande starkt framhålla ämnets centrala betydelse såväl för lärjungarnas bildning och bildningsintressen i det hela som ock för utvecklande av deras smak och språkkänsla.

Läsning. I full överensstämmelse med vad som stadgas i nu gäl- lande undervisningsplan, bör även för framtiden läsningen betraktas som ett huvudmoment vid undervisningen i svenska på skolans alla stadier. Med hänsyn till lärjungarnas större mognad vid inträdet i den nya skolan har kommissionen ansett sig kunna påyrka, att allt, som läses i denna skola under de timmar, som anslagits åt svenska språket, bör äga litterärt värde, detta så mycket mer som samma fordran i gällande undervisningsplan för rikets folkskolor uppställes beträffande den litte- ratur, som skall läsas i folkskolans tre högsta klasser. Kommissionen vill givetvis ej förorda, att endast rent skönlitterära alster skola vid undervisningen i svenska behandlas. Men även om vid denna under- visning läsning av exempelvis historisk, geografisk eller naturvetenskaplig litteratur med fördel kan och bör bedrivas, detta även ur allmänbild- ningssynpunkt, må noga tillses, att den litteratur, som väljes, även till form och framställningssätt äger ett högre värde.

Den starka ställning modersmålsundervisningen kommer att intaga i folkskolan bör utgöra en garanti för att lärjungarna vid inträdet i realskolan skola äga en viss förmåga att läsa korrekt och väl. Erfarenheten giver emel- lertid vid handen, att denna förmåga endast förvärvas genom mycken öv- ning och mycket målmedvetet arbete å lärares och lärjungars sida och att

den, även om den på ett tidigt stadium förvärvats, i brist på fortsatt övning lätt går förlorad. Det är därför kommissionens mening, att en metodiskt driven, på en riktig uppfattning av innehållet byggd välläs- ning har sin givna plats jämväl i realskolan och där bör övas 1 de olika klasserna 1i erforderlig utsträckning. Den undervisning angående välläs- ningens grunder, som nu är förlagd till realskolans fjärde klass, anser kommissionen böra förläggas till den nya skolans första klass. Därmed är nämligen en lämplig utgångspunkt given för undervisningen 1 detta ämne redan från det första skolåret i den högre skolan. Kommissionen avser emellertid icke med nämnda kursmoment någon systematisk fram- ställning av välläsningsläran, utan endast att vissa praktiska riktlinjer beträffande välläsningen, exempelvis med avseende på pausering, beto- ning, olika röstläge och dylikt, angivas, till vilka sedan kan hänvisas under den fortsatta läsningen.

I realskolans båda lägsta klasser kan och bör läsningen koncentre- ras på kortare läsestycken. Men i den tredje klassen liksom i den fjärde bör enligt kommissionens mening denna läsning lämna rum för ett mera ingående studium av större litterära alster, och dessa böra sättas i sin rätta miljö genom av läraren gjorda muntliga litteraturhistoriska meddelanden, varvid dock måste ihågkommas, att litteraturen är huvud- saken och att det litteraturhistoriska stoffet endast har till uppgift att från vissa synpunkter närmare belysa den lästa litteraturen. Då den kännedom om svensk litteratur, som sålunda meddelas lärjungarna, på grund av den åt ämnet anslagna tidens relativa knapphet, icke kan bliva synnerligen omfattande, synes det vara av stor vikt, att lärjungarna erhålla nödig ledning och behövliga anvisningar för läsning på egen hand i hemmet, varvid även frivillig litteraturläsning bör på allt sätt uppmunt- ras. Härigenom skulle de ungas litterära bildning och synvidd ökas och på samma gång ett medel givas att så småningom införa dem i den mera fria form av studier, som bör utmärka ett högre stadium.

Såväl i valet av den litteratur, som skall läsas på lärorummet, som icke minst i ledningen av lärjungarnas ovan nämnda läsning på egen hand har skolan ett mäktigt medel, vilket icke får lämnas obeaktat, att förädla smaken och motverka mindrevärdig litteratur. Denna led-

ning påkallas mera omedelbart i skolans båda högsta klasser, där kur- sens läggning speciellt motiverar mera omfattande litteraturläsning i hem- met, men givetvis är det av stort värde, att läraren i svenska även på det lägre skolstadiet genom råd och anvisningar söker leda lärjungarnas läslust i rätt riktning. På detta område har skolan en fostrande upp- gift av betydande räckvidd att fylla men därför också ett stort ansvar.

Muntlig framställning. Redan enligt nu gällande bestämmelser in- tager den muntliga framställningen i realskolan ett viktigt rum i moders- målsundervisningen. Efter kommissionens uppfattning kan denna del av ämnet icke skattas nog högt. Det torde vara allmänt erkänt, att svenskar i den muntliga framställningens konst äro avgjort underlägsna ej blott Sydeuropas livligare folk utan även oss mera närstående, såsom danskar och tyskar. Och ej sällan har påpekats, att en av anlednin- garna till detta förhållande är att söka däri, att vi i berörda hänseende av ålder haft en bristfällig modersmålsundervisning. Nu kan visserligen med fog sägas, att all skolundervisning bör så inriktas, att lärjungarna utveckla sin förmåga att muntligen uttrycka sig på ett klart, språkligt korrekt och ledigt sätt, men givetvis bör undervisningen i svenska all- deles särskilt sträva efter att förverkliga detta mål. Den muntliga fram- ställningen bör: alltså under denna undervisning få större utrymme än hittills och drivas metodiskt. Den bör, under olika former, förekomma i alla skolans klasser. I första klassen inträda, vid sidan av muntligt återgivande av lästa stycken, såsom det primära muntliga redogö- relser för egna iakttagelser. Sådana passa detta åldersstadium bäst, utveckla lärjungarnas förmåga av naturligt talande mera än de egentliga reproduktionerna, där den lästa texten ofta lägger onödiga band på de ungas uttryckssätt, och äro också mera ägnade att till större självstän- dighet utveckla den muntliga framställningsgåvan. Reproduktionerna, som emellertid även måste bibehållas, utvidgas efter hand till mera krä- vande referat. I högsta realskoleklassen böra såsom hittills kortare före- drag och diskussioner förekomma.

Skriftlig framställning. Det viktigaste av rättstavningsläran torde vara meddelat redan i folkskolan, där rättstavning övats alltifrån andra skolåret, alltså under en tid av fem år. Att den för nämnda skola före-

skrivna kursen är väl inhämtad, måste också enligt kommissionens mening kontrolleras vid inträdesprövningen till realskolan. Emellertid har kom- missionen icke ansett, att undervisning i rättstavning kan helt och hållet avskrivas från realskolans kursplan. Sålunda hava rättstavningsövningar ansetts böra bibehållas i den nya skolans första klass. Även för den andra klassen, där sådana övningar i regeln torde vara mindre nödiga, har föreskrift ansetts böra lämnas därom, att rättstavnings- och interpunk- tionsövningar må förekomma till den utsträckning, som kan anses er- forderlig. Med en sådan bestämmelse är tillfälle givet till mera indivi- duell behandling av särskilda klasser och avdelningar. Även om kom- missionen sålunda vill förorda rättstavningsövningar å realskolans sta- dium, står det för densamma klart, att dessa övningar icke få taga allt- för stort utrymme på bekostnad av viktigare delar av nu förevarande ämne. Genom metodiska anvisningar torde böra inskärpas, att rättstav- ningsövningarna göras mindre tidsödande, erhålla en mera praktisk lägg- ning än hittills och att de icke få allt för mycket isoleras såsom ett särskilt moment i undervisningen.

Vad angår uppsatsskrivningen, må erinras därom, att lärjungarna i folkskolan från det tidigaste skolstadiet erhålla övning i användandet av skriften såsom uttrycksmedel. Från nedskrivande av ord, uttryck och korta meningar få de övergå till enkla uppsatsövningar, återgivande av korta berättelser och avfattande av enkla redogörelser för vad de lärt sig eller eljest iakttagit, vilka övningar efter hand skola antaga for- men av något fastare ordnade uppsatser. På den sålunda lagda grund- valen synes uppsatsskrivningen i realskolan, under en gradvis skeende övergång från lättare till något svårare uppgifter, kunna i det hela anord- nas i väsentlig överensstämmelse med vad som tillämpats i den nuvarande realskolans fyra högsta klasser.

Att kommissionen vid formulerandet av ifrågavarande kursmoment uteslutit bestämmelserna om att uppsatserna skola utarbetas under lära- rens ledning eller efter hans anvisning, innebär icke någon annan princi- piell uppfattning än den, som i nu gällande kursplan kommit till ut- tryck. Kommissionen har endast ansett, att dylika bestämmelser lämp- ligen hava sin plats i de metodiska anvisningarna.

Språklära. I folkskolan inledes språkläran redan i andra klassen genom språkbyggnadsövningar, som fortgå i tredje, fjärde och femte klasserna och under vilka efter hand kunskap vinnes om ordklasser och ordens vanligaste böjningsformer, satser och satsföreningar samt satsens huvuddelar med deras bestämningar. TI sjätte klassen inträder undervis- ning i egentlig språklära, där det förut inhämtade sammanfattas och yt- terligare inskärpes. På den grund, som sålunda lagts i folkskolan, bör studiet av den svenska språkläran fortsättas genom realskolans tre lägsta klasser till den omfattning, som motsvaras av kurserna i den nuvarande realskolans tredje, fjärde och femte klasser. Den sammanfattande över- sikten av form- och satsläran, som nu förekommer i femte klassen, har såsom föga givande och för mycket abstrakt ersatts av satsanalys och andra tillämpningsövningar, som synas mer ägnade att befästa lärjungarnas insikter i grammatik än en mer eller mindre schematisk översikt. Den grammatiska undervisningen bör i främsta rummet inriktas på vad som för det svenska språket är av betydelse. Givetvis bör emellertid vid denna undervisning även hänsyn tagas till de främmande språkens krav, liksom det är naturligt, att jämförelser på det grammatiska området mellan svenska och andra samtidigt lästa språk äro synnerligen värde- fulla. Men svenskan får icke vid undervisningen nedsjunka till en tjänare åt andra språk.

I realskolans högsta klass skall undervisning i egentlig språklära icke förekomma. Här har i stället någon undervisning om språkbruk, språkriktighet och olika stilarters användning ansetts böra inträda. Denna undervisning torde emellertid bereda tillfällen att repetitionsvis behandla vissa partier av grammatiken och att därvid meddela sådant, som är mindre smältbart på ett lägre stadium. Rätt lagd torde i övrigt nu be- rörda undervisning vara i hög grad ägnad att å detta stadium fånga lärjungarnas intresse och vara till ovärderlig nytta för utvecklandet av deras färdighet i språkets skriftliga behandling. Härigenom stärkes också de ungas språkkänsla. Lämpligt synes vara, att detta moment av under- visningen sättes i samband med övriga kursmoment. Vid förberedandet och genomgången av lärjungarnas skriftliga arbeten har det sin givna plats och torde även kunna kombineras med övningarna i muntlig fram-

ställning. Slutligen torde även vid litteraturläsningen många tillfällen givas att behandla spörsmål, som höra till nu ifrågavarande del av ämnet.

Danska och norska. Det är, enligt kommissionens mening, synner- ligen önskvärt, att man på realskolans kursplan bereder något utrymme åt läsning av danska och norska. Kännedom om våra nordiska grann- folks språk kan med full rätt sägas ingå som ett viktigt moment i den allmänbildning, som den högre skolan avser att bibringa. För det nor- diska samarbetet på kulturens olika områden torde det vara av värde, att redan realskolans lärjungar sättas i tillfälle att inhämta en om ock an- språkslös kännedom om nu nämnda språk. Med hänsyn till de många och stora uppgifter, som ingå i undervisningen i svenska, har kommis- sionen emellertid icke ansett sig kunna påyrka, att undervisning i danska och norska språken i annan måtto upptages på detta ämnes kursplan, än att det föreskrives, att läsning av några provstycken av dansk och norsk litteratur skall förekomma i realskolans fjärde klass. Kommissio- nen hyser emellertid den förhoppningen, att, även om detta kursmoment får en blygsam plats på kursplanen, realskolans lärjungar skola, sedan de under lärarens ledning övervunnit de första svårigheterna, på egen hand fortsätta läsningen av litteratur på nämnda språk. Här, liksom i fråga om svensk litteratur, torde nämligen läsning i hemmet efter lärarens anvisningar kunna giva ett viktigt tillskott till vad lärjungarna i skolan inhämtat.

Moderna språk.

I 1899 års läroverkskommittés betänkande lämnas en träffande och lärorik framställning av skillnaden mellan den gamla metoden för språk- undervisning och den nya, den s. k. direkta eller imitativa metoden. Denna metod, åt vars principer redan den kungl. kungörelsen den 22 mars 1895 genom sitt anbefallande av talövningar gör ett medgivande, blev genom 1905 års läroverksstadga fastslagen såsom den på realskolestadiet normala.

uppfattning av de båda metoderna präglade motivering må här anföras följande, som i det hela sammanfaller med kommissionens åsikt. 76—210409. I".

Allmänna synpunkter.

Det heter här om de båda metoderna: >»Rena motsatser äro dessa metoder icke i verkligheten. Ty liksom en lärjunge av den äldre skolan vid läsningen av det främmande språket icke kan undgå att oreflekterat och omedelbart tillägna sig åtskilligt av detsamma samt, när det gäller att använda språket, tillgodogöra sig denna kunskap rent imitativt, så kan en lärjunge, som undervisas efter den nyare metoden, för ingen del undvara reflexion över den språkliga formen, ej heller underlåta att vid språkets användning, särskilt i skrift, betjäna sig av den sålunda vunna, begreppsmässiga insikten. — — — Det väsentliga i den nya metoden är det förhållandet, att lärjungen i den till läsning förelagda texten ome- delbart tillägnar sig det levande språket, och att denna hans kunskap tillämpas och befästes genom därför avpassade övningar. Talövningarna och de skriftliga arbetena äro alltså icke — och detta kan ej nog be- tonas — några i förhållande till den övriga undervisningen fristående övningar, utan ansluta sig på det närmaste till textläsningen, som är undervisningens centrum. Om läraren, såsom understundom händer, i regeln hämtar uppgifterna till skrivningarna ur andra källor än den genomgångna texten, och om han anordnar talövningar över ”alldagliga ämnen', som ej behandlats i den föregående undervisningen, så har han ej fattat meningen med den nya metoden, han må använda fonetikens och" transkriptionens hjälpmedel. och anställa talövningar i huru stor om- fattning som helst.

Ett viktigt och oumbärligt medel för vinnande av språklig insikt och färdighet är grammatiken, men den är endast ett medel, som till- gripes, när behovet därav inställer sig, d. v. s. när lärjungen i texten gJort bekantskap med sådana uttryck, som tarva grammatisk förklaring. Då det är meningslöst att giva lärjungarna förklaring på företeelser, om vilkas tillvaro de ej hava någon kännedom, läses grammatiken ej 'i sträck”, ej heller i sammanfattande koncentriska kurser, som man fordom var angelägen att så tidigt som möjligt bibringa lärjungarna för att giva dem en stomme, kring vilken det i de efterföljande klasserna inhämtade kunskapsmaterialet kunde sluta sig. Den sammanfattande översikten sparas, tills lärjungen inhämtat något att sammanfatta.

Den nya metoden syftar till en allsidigare övning av de språkliga

förmögenheterna, särdeles dem, som hos lärjungen äro jämförelsevis mest utvecklade, och som i allmänhet vid inlärandet av ett språk i första hand anlitas. Särskilt är det omedelbara tillägnandet av språket lämpat att bibringa lärjungarna något av det främmande språkets anda, vilket uppenbarar sig i språkkänslans uppövning.

Under sådana omständigheter synes det uppenbart, att denna metod i pedagogiskt avseende bör äga företräde framför det hävdvunna under- visningssättet, som huvudsakligen går ut på ett främjande av en ensidig förståndsodling.

Och då den nya metoden som huvudsakligt mål sätter sig före att bibringa lärjungarna ett väl inlärt och genom tillämpningsövningar be- fäst språkmaterial, som är av mera direkt användbarhet, måste den i fråga om studiets nytta för det praktiska livet avgjort vara att föredraga framför den gamla, som väsentligen resulterar i kännedom om språkets allmänna lagar.”

Det betraktelsesätt, som här framträder, ligger till grund för kurs- fördelningen i den för realskolan gällande undervisningsplanen och finnes på ett förträffligt sätt utvecklat i de därtill fogade metodiska anvisnin- garna. Kommissionen är övertygad om att de brister i språkundervis- ningens resultat i realskolan, som onekligen på sina håll förefunnits även efter den nya stadgans ikraftträdande, icke äro att tillskriva den nya metoden, sådan den anbefallts till användning. Fastmer torde de bero på en felaktig eller bristfällig tillämpning av denna metod. Obestridligt är nämligen, att dess framgångsrika användning ställer avsevärt större fordringar på läraren än den gamla i fråga om både behärskning av det moderna språket och pedagogisk talang och träning. Ett medel till dessa bristers avhjälpande, utöver ett allt ändamålsenligare anordnande av den teoretiska och praktiska utbildningen i allmänhet, ser kommissionen i vid- gade tillfällen för språklärare att såväl under studietiden som efter inträdet å lärarbanan genom vistelse i utlandet förkovra sina praktiska språkinsikter.

På en punkt synes emellertid en modifikation av själva undervis- ningsplanen vara påkallad. Kommissionen finner nämligen den mening berättigad, som upprepade gånger kommit till uttryck och enligt vilken den skriftliga översättningen från svenska till det främmande språket vid

undervisningen intager en alltför framskjuten plats. I de metodiska an- visningarna beträffande tyska språket framhålles, att de skriftliga över- sättningarna från svenska till det främmande språket helt visst äga bety- delse såsom medel att befästa den nödvändiga grammatiska kunskapen och såsom kontrollmedel över nämnda kunskap, men att de å andra si- dan ofta betydligt överskattats och i betänklig mån fått inkräkta på den övriga undervisningen, varför de måste vederbörligen inskränkas och mo- difieras. Och längre fram i samma anvisningar heter det, att »de skrift- liga arbetena äro övervägande att betrakta som övningar, icke som prov, och vid deras bedömande tages i främsta rummet hänsyn till deras be- skaffenhet i idiomatiskt avseende». Emellertid har föreskriften i läro- verksstadgan $ 70, enligt vilken i realskolexamen såsom skriftliga prov ingår bl. a. en översättning från svenska till tyska (engelska) eller, om lärjunge så önskar, reproduktion av en lättare tysk (engelsk) text, i viss mån varit ägnad att motverka syftet med ovannämnda metodiska anvis- ningar. Då det senare alternativet endast i mindre omfattning tillämpats, har i verkligheten det skriftliga provet i realskolexamen oftast kommit att gälla en färdighet, som enligt de metodiska anvisningarna rätteligen blott bör vara ett hjälpmedel vid undervisningen, men som ingalunda bör vara denna undervisnings mål. Och då slutprovet givetvis i hög grad återverkar på den föregående undervisningen, har detta förhållande icke kunnat undgå att menligt inverka på denna undervisnings läggning efter de åsyftade linjerna.

Det synes lämpligt att här sammanfatta de betänkligheter, som från ett stort antal språklärare göras gällande emot det ifrågavarande översättningsprovet och som gjort, att kommissionen ansett sig böra före- slå ett utbyte av detta prov mot ett för ändamålet bättre avpassat.

1) Ett översättningsprov från svenska till det främmande språket blir, enligt vad erfarenheten visat, alltid ett huvudsakligen grammatiskt prov. Det syftar till att visa kunskapen om de grammatiska reglerna och förmågan att tillämpa dem. Det bedömes framförallt efter antalet >»bockar». Detta står i bestämd strid med de principer, som böra ligga till grund för modern språkundervisning, i vilken grammatiken bör vara medel, icke mål.

2) Då språkundervisningens viktigaste mål i realskolan är att lära lärjungen förstå språket, bör också slutprovet ansluta sig till detta mål, vilket icke är fallet med översättningen.

3) Att översätta från svenska till ett främmande språk är en färdighet, för vilken lärjungen i framtiden mera sällan torde få användning. Det är då bättre att öva och pröva honom i det, som för honom är av prak- tisk betydelse.

4) Det nu använda översättningsprovet återverkar ofördelaktigt på undervisningen särskilt i de högsta klasserna genom att tvinga till ett grammatikstudium, som inkräktar på den knappa tiden till men för vik- tigare studier, och vars resultat ej står i rimligt förhållande till därpå nedlagt arbete.

Kommissionen har i övertygelse om det riktiga i dessa synpunkter sökt finna en annan form för det skriftliga provet. Trenne möjligheter hava därvid framställt sig och blivit föremål för prövning: Ööversätt- ning från det främmande språket till svenska, uppsats och repro- duktion.

Den förstnämnda av dessa former för ett skriftligt examensprov, vilken form ju sedan länge med framgång praktiserats i latin i student- examen, har icke synts lämpa sig för det åldersstadium, det här gäller. Ett prov av denna art kan vara synnerligen värdefullt, men det måste hava till underlag en text, som till omfång och beskaffenhet är sådan, att den lämnar lärjungen stillfälle att visa sig förstå icke blott orden, sat- serna och innehållet utan också den fraseologiska och stilistiska mot- svarigheten mellan det främmande språket och modersmålet samt ny- anserna i ordens betydelse i olika kombinationer. Den kunskap, som genom en översättning av denna art på detta stadium skulle kunna ådagaläggas, utrönes efter kommissionens mening lika väl och bättre i det muntliga provet.

Vad åter uppsatsprovet angår, tala erfarenheterna från student- examen ingalunda till dess förmån, och det förutsätter enligt kommis- sionens åsikt en större språklig färdighet och mogenhet, än man på realskolestadiet äger rätt att kräva.

Däremot synes reproduktionen tillfredsställa alla de anspråk, som böra ställas på det ifrågavarande provet. Reproduktionsprovet avser att utröna lärjungens förmåga att förstå den muntliga meddelelsen på det främmande språket och på samma gång hans färdighet i att skriftligen använda detsamma under förhållanden, överensstämmande med hans förut- sättningar. Det gäller ett ordförråd, varav han kan antagas vara i be- sittning, och han har att fritt på detsamma tillämpa sin fraseologiska och grammatiska kunskap och ådagalägga, i vad mån han förvärvat "något av den s. k. språkkänslan. Det är med andra ord en prövning just i den kunskap, som undervisningen avsett att bibringa. Emot re- produktionens användande såsom prov har anmärkts, att det skulle inne- bära ett otillbörligt gynnande av de lärjungar, som ha »gott minne, medan de, som icke äro begåvade med denna egenskap, skulle komma att visa sig vida mindre till sin fördel, än vid ett översättningsprov måhända bleve fallet. Häremot kan framhållas å ena sidan, att minnet utgör ett viktigt moment av språkbegåvningen, vilket under alla omstän- digheter måste lända den därmed utrustade till fördel, å den andra, att den grad av minne, som fordras för ihågkommandet under några timmar av innehållet i en relativt kort text, ytterst sällan torde saknas hos nor- malt utrustade lärjungar.

Om således kommissionen både i provets och undervisningens in- tresse vill föreslå borttagande av den nu i realskolexamen förekommande skriftliga översättningen och bibehållande enbart av reproduktion av en lättare text, så innebär detta ingalunda någon avsikt att från undervis- ningen bannlysa all skriftlig översättning till det främmande språket. Sådan översättning bör fortfarande förekomma omväxlande med repro- duktionsövningar och tjäna det i nu gällande, ovan citerade metodiska anvisningar angivna syftet att inskärpa och kontrollera kunskapen om de grammatiska regler, som under textläsningen inhämtats och vilka för öv- rigt även vid reproduktionsövningarna komma till användning. Det fram- går av kursplanerna, att kommissionen icke vill tillbakasätta grammatik- studiet utan fullt uppskattar både dess teoretiska och praktiska betydelse, men den har, genom att föreslå ett prov, som står i organiskt sammanhang med undervisningen, endast sökt giva detta studium den plats och den

603 uppgift i läroplanen, som rationellt tillkommer detsamma och som även den senaste läroverkskommittén tydligen åsyftat.

Engelska.

Medan det första språket nu i realskolan har icke mindre än 29 =: Mål. timmar, får det enligt kommissionens förslag blott 17. Det har emeller- tid från många håll klagats över att de första årens undervisning i tyska varit föga givande. Då lärjungens mogenhet och receptivitet vid 13 års ålder är betydligt större än vid 10, bör den kvantitet kunskapsstoff, som förut var utbredd på en längre period, nu kunna inhämtas på en vida kortare tid, i synnerhet som undervisningen har att tillgodogöra sig den elementära språkbildning, som vid modersmålsundervisningen i folkskolan förvärvats. Härtill kommer, att engelskan erbjuder vida mindre svårig- heter än tyskan. Och då, såsom redan påpekats, resultatet av tyskan i de kommunala mellanskolorna blivit tillfredsställande, föreligger så mycket större anledning att förvänta sig ett gott resultat av undervisningen i engelska i den nya realskolan, detta ehuru tyskan i nämnda skolor i regeln läses ett par timmar mera i veckan, än vad som här beräknats för engelskan.

Målet för undervisningen i engelska har ansetts kunna sättas något högre än det i nu gällande stadga för begynnelsespråket stipulerade. Kommissionen har nämligen funnit, att någon övning i språkets munt- liga användning bör ingå i målet. Fordringarna i detta avseende kunna visserligen icke sättas högt, men den avsedda metoden, som just innebär muntlig användning av språket i ganska stor utsträckning, synes göra det naturligt, att även denna sida av kunskapen finnes omnämnd i mål- bestämmelsen.

Vad angår själva fördelningen av kunskapsstoffet mellan de olika Kursfördel- klasserna, har naturligtvis uttalsläran sin plats i första klassen, vilket SR icke utesluter, att uttalet under hela skoltiden måste vara föremål för stor uppmärksamhet från lärarens sida. Detta är förtjänt av särskilt påpekande, då uttalet av de främmande språken fortfarande ofta läm-

nar mycket övrigt att önska. Med de framsteg, den moderna foneti- ken sedan länge gjort, och de förträffliga metodiska hjälpmedel, den er- bjuder, bör ett gott uttal genomgående kunna åstadkommas.

Läsövningar — varvid moderna författare så gott som uteslutande komma 1i fråga — utgöra undervisningens centrum, kring vilket dess övriga element på ett organiskt sätt gruppera sig. ”Textläsningen fortgår således genom alla klasserna och bildar överallt utgångspunkten för hör- övningar, talövningar och andra tillämpningsövningar liksom för det grammatiska studiet. Detta inriktas under de två första åren framför allt på formläran, vars säkra inlärande kontrolleras genom repetition i tredje klassen. Syntaxen, varur redan i första klassen detaljer uppmärk- sammats under läsningen, blir i följande klasser föremål för ett grund- ligare studium. Skrivning, som i de båda första klasserna endast före- kommer i form av tillämpningsövningar under lektionen, ingår i tredje och fjärde klasserna såsom ett särskilt moment i undervisningsplanen, och bör därvid, i enlighet med vad förut blivit sagt, huvudsaken vara . reproduktionsövningar, medan översättning till det främmande språket tages 1 anspråk såsom medel till grammatikens inlärande. Kommissionen tänker sig den lämpliga proportionen mellan dessa båda skrivningsformer Vara 20 LL.

Rörande sättet för de olika undervisningsmomentens förverkligande i övrigt må hänvisas till nu gällande metodiska anvisningar.

Kommissionen vill ytterligare endast understryka den betydelse, som bör tillmätas hörövningar, åsyftande att utveckla lärjungens för- måga att förstå språket vid muntlig meddelelse. Denna förmåga är en förutsättning för att kunna ernå talfärdighet, och klart är, att talövningar ofta, om också icke alltid, böra förbindas med hörövningar. Vidare torde böra erinras därom, att reproduktionen medger många olika former. På sätt och vis kunna diktamensskrivning och utanläsning räknas dit och äro för visso båda nyttiga övningar, som icke böra försummas. Men reproduktionen i egentlig mening eller återgivandet av ett av läraren uppläst stycke är, vad kommissionen framför allt vill anbefalla. Andra lämpliga former äro referat av läst text, redogörelse på prosa av ipne- hållet i en dikt, besvarandet av ett brev med givet innehåll o. s. v.

Tyska.

Det andra språket har för närvarande 14 veckotimmar men får i den nya realskolan 16. Att fullt samma resultat skall kunna uppnås i tyska som det hittills i detta språk ernådda, är knappast möjligt. Men erfarenheten vid de skolor, där engelskan varit begynnelsespråk, visar, att för realskolexamen erforderliga kunskaper gott hinna förvärvas. Skillnaden torde i alla händelser icke komma att bliva synnerligen stor.

Målet har formulerats på samma sätt som för engelskan. Det har nämligen trots tyskans svagare ställning å timplanen icke synts lämpligt att utesluta något av de i målbestämmelsen för engelskan ingående momenten, vilka alla även här, om också i av förhållandena betingad blygsammare utsträckning, böra kunna komma till sin rätt. Något skrift- ligt prov i det andra språket bör icke förekomma i realexamen, men skrivningar böra dock i viss utsträckning ingå i fjärde klassens kurs. För övrigt gäller i tillämpliga delar, vad som redan sagts rörande engelskan.

En viss minskning av kurserna blir givetvis oundviklig för de lär-

Jungar, som i fjärde klassen välja latin och sålunda befrias från två timmars undervisning i tyska.

Franska (alternativt valfritt).

Målet har satts lika med det, som nu gäller för den frivilliga franskan i femte och sjätte klasserna.

Stor vikt lägges på uttalet och inom ordförrådet på sådana ord, som inlånats i svenskan eller som i sin franska form kunna tänkas möta lärjungen under hans blivande verksamhet. Inom grammatiken lägges huvudvikten på elementerna av formläran och på sådana syntaktiska företeelser, som för uppfattningen av den lästa texten kräva förklaring.

För de realskolor, där möjligheterna till alternativ beträffande

språkföljden utnyttjas, har kommissionen funnit någon jämkning böra Ti —210409. I".

Mål.

Avvikande typer.

Mål.

företagas med avseende på den åt de båda första språken i normaltypen anslagna timtalen. Därvid hava de ifrågavarande språkens olika svårig- hetsgrad fått vara avgörande. I det fall, då tyskan är begynnelsespråk och engelskan andra språk, hava timtalen ansetts böra utgöra respektive 19 och 14 timmar. Vid kombinationen tyska och franska bör först- nämnda språk erhålla 18, sistnämnda 135 veckotimmar. Vid val av en- gelska såsom begynnelsespråk och franska såsom andra språk föreslås timtalen till respektive 17 och 16.

I fråga om målbestämmelser och kursfördelning i berörda avvikande språktyper böra de modifikationer vidtagas, som de förändrade timtalen göra nödvändiga' eller önskvärda. I stort sett kan vad nu sagts om det första språket i normaltypen anses gälla även det första i de avvikande typerna, och detsamma gäller det andra språket och det fakultativa tredje.

Latin (alternativt valfritt).

För att möjliggöra en fyraårig latinundervisning och på samma gång minska olägenheterna av språkträngseln å latingymnasiet har kom- missionen ansett det nödvändigt, att tillfälle till latinundervisning ireal- skolans högsta klass beredes de lärjungar, som så önska. Tiden för denna undervisning har upptagits till 5 å 6 timmar i veckan. Kommis- sionen har tänkt sig, att i de med latingymnasier förenade eller över hu- vud taget större realskolorna, där man kan vänta, att ett större antal lärjungar önska läsa latin, sex timmar böra tagas i anspråk för denna undervisning. I övriga realskolor, där antalet sådana lärjungar kan vän- tas bliva mindre, har en tid av fem veckotimmar i regeln ansetts vara tillräcklig, enär man givetvis kan komma till bättre resultat med en mindre undervisningsavdelning. Man torde väl också kunna förutsätta, att endast teoretiskt begåvade lärjungar skola välja en undervisning, som normalt hänvisar dem att undergå en särskild. prövning av deras studie- förutsättningar för inträde i gymnasiet. Målet för denna undervisning är att meddela lärjungarna sådana insikter i språket, särskilt dess formlära, som kunna tjäna till ett

säkert underlag för fortsatta studier i detta ämne på gymnasiet. Efter kommissionens mening bör samma resultat med denna undervisning i realskolans högsta klass kunna vinnas som i det nuvarande gymnasiets första ring, och kursfördelningen överensstämmer i det hela med den nu för denna ring föreskrivna.

De lärjungar, som läsa latin, befrias från undervisningen i tyska 2 timmar, i matematik 1 timme, i teckning 2 timmar och i slöjd 1 timme. Där dessa lärjungar åtnjuta latinundervisning 5 timmar, komma de alltså att få 1 timme kortare undervisningstid i veckan än andra lärjun- gar i samma klass. Vad matematiken beträffar, har det ansetts lämp- ligt, att befrielsen bör gälla den till geometri anslagna timmen.

Då tillträde till gymnasiet blir beroende av särskild prövning av lärjunges studieförutsättningar, kan det tänkas, att många lärjungar, som läsa latin i fjärde klassen, önska avlägga realexamen för att vid ogynn- samt utfall av denna prövning dock ernå den kompetens, som medföljer sagda examen. Kommissionen har ej tvekat att tillerkänna dessa lär- jungars realexamen denna kompetens. Den undervisning i latin, som de ifrågavarande lärjungarna erhållit, synes kommissionen nämligen till fullo kunna uppväga, vad de må anses hava förlorat genom frånvaron från någon del av den övriga undervisningen. |

Historia med samhällslära.

Enligt nu gällande undervisningsplan har undervisningen i historia i realskolan till uppgift att göra lärjungarna förtrogna med personlig- heter och tidsföreteelser, vilka varit av större betydelse för vårt folks eller för hela mänsklighetens utveckling, företrädesvis under nyare tiden, samt att meddela någon kännedom om Sveriges nuvarande författning och förvaltning.

Efter kommissionens uppfattning kan målet för den nya realsko- lans historieundervisning sättas något högre. Då i folkskolan bilder och berättelser ur vårt folks historia allt ifrån äldsta tider till våra dagar enligt fastställd undervisningsplan skola meddelas i klasserna 4 till och med 6, torde lärjungarna framdeles vid inträdet i realskolan redan hava

Mål.

Kurs- fördelning.

förvärvat en viss förtrogenhet med Sveriges historia. Därför synes man i den nya skolan kunna fordra en fördjupad och i någon mån samman- hängande framställning av vårt folks historia, företrädesvis under nyare tiden. Vad den allmänna historien beträffar, kan samma fordran icke uppställas, enär lärjungarna i folkskolans sjätte klass inhämtat endast några få valda stycken av allmänna historien. Kommissionen håller före, att det redan i målbestämningen bör klart utsägas, att man, såsom redan nu mångenstädes torde ske, av det rika stoff, som står till historie- undervisningens förfogande, särskilt bör utvälja sådant, som kan anses äga större betydelse för uppfattningen av vår egen tids kulturella och samhälle- liga förhållanden. En sålunda lagd undervisning är också bäst skickad att leda fram till behandlingen av den egentliga samhällsläran, som med hänsyn till dess vikt för den blivande medborgaren enligt kommissionens uppfattning bör få ett avsevärt större utrymme och till en del även ett annat innehåll, än hittills varit fallet.

Vid planläggningen av kurserna i historia för realskolan utgick 1899 års läroverkskommitté från den grundsatsen, att fosterlandets his- toria såsom det närmast liggande borde i undervisningen inträda före den allmänna, och den ställde sig också helt och hållet avvisande till tanken på en synkronistisk behandling av det svensk-historiska och allmän-historiska stoffet i realskolan utom beträffande det senaste år- hundradet.

Frågan om tiden för den svenska och den allmänna historiens upptagande vid undervisningen kommer i den av kommissionen före- slagna realskolan givetvis 1 ett väsentligen nytt läge så till vida, att lärjungarna redan i folkskolan, såsom här ovan framhållits, gjort be- kantskap med den svenska historiens förnämsta epoker. Något hinder för att i den nya realskolan börja med den allmänna historien, som sträcker sig betydligt längre tillbaka i tiden än den svenska och vars studium utgör en lämplig, för att ej säga nödvändig förutsättning för ett rätt förstående av den senare, synes då icke föreligga. Kommissionen anser också, i olikhet med 1899 års läroverkskommitté, att en synkro- nistisk behandling av den svenska och den allmänna historien även på realskolans stadium är av stort värde, om ock lärjungarna ännu sakna

vissa förutsättningar att fullt tillgodogöra sig en »jämförande betraktelse av händelser från olika världsskådeplatser». En sådan behandling av historien står i full överensstämmelse med kommissionens ofta fram- ställda krav på större koncentration i undervisningen. Därjämte må betonas, att genom nu förordade metod mycken tid kan inbesparas, då man vid studiet av den svenska historien utan tidsödande utvik- ningar från det egentliga ämnet kan hänvisa till företeelser eller rörel- ser i den förut genomgångna allmänna historien. Kommissionen förut- sätter nämligen, att vid en dylik behandling av ämnet den allmänna historien, såsom i viss mån grundläggande, för varje period genomgås före den motsvarande svenska, på sätt nu i regeln sker å gymnasiet, och att historien sålunda läses synkronistiskt klass för klass. Det torde i detta sammanhang icke böra lämnas oanmärkt, att vid statens prov- skola, Nya elementarskolan i Stockholm, på läroverksöverstyrelsens för- anstaltande denna synkronistiska metod sedan några år prövats för real- skolans vidkommande och befunnits lämna goda resultat.

Kommissionen har ansett nödigt att utlägga en enhetlig läro- kurs över skolans alla klasser, enär det har synts vara av betydelse, att ät framställningen av historiens olika epoker gives så stor fyllighet och bredd, som förhållandena medgiva. För att tillfälle må beredas härtill, hava de sammanfattande repetitioner, som nu förekomma i realskolans båda högsta klasser och som i övrigt visat sig ganska litet givande, ansetts böra utgå. Givetvis måste emellertid åt repetitionen av varje termins- eller årskurs fortfarande tillbörligt utrymme beredas. I fjärde klassen har en kortare repetition av tiden från 1815, respektive 1809 ansetts böra bibe- hållas, detta för att högsta realskoleklassens historiekurs, för vilken skall redovisas i realexamen, måtte få en lämplig avrundning.

Den perspektiviska metod, som avser att bereda rum för en allt fylligare historisk framställning, ju närmare det behandlade tidsskedet ligger vår tid, och som redan i nu gällande bestämmelser kommit till uttryck, har genom nu föreslagna kursfördelning ytterligare framhävts.

Föreskrift om läsning av dansk och norsk historia i sammanhang med den svenska har ansetts böra givas i en anmärkning till kurspla- nen. Häri har ej legat någon avsikt att bereda detta studium en sva-

Mål.

gare ställning än hittills; ändringen har förestavats av det rent formella skälet att i kursplanen undvika en onödig upprepning.

För närvarande meddelas, såsom här ovan blivit sagt, en kurs i Sveriges statsförfattning och förvaltning i realskolans högsta klass. Den moderna samhällsutvecklingen har enligt kommissionens mening fört med sig, att kunskap i samhällslära nu mer än någonsin måste anses såsom ett oundgängligt moment i allmänbildningen. För att motsvara sitt ända- mål måste alltså den nuvarande kursen i statskunskap utvidgas och för- djupas. Denna kurs bör omfatta icke blott de statliga och kommunala institutionerna och deras verksamhet utan även andra viktiga sidor av det nutida samhällslivet. Särskilt är det av vikt att åt de sociala och ekono- miska företeelserna, exempelvis den sociala lagstiftningen, nykterhetsrörel- sen, arbetarrörelsen och de ekonomiska sammanslutningarna, ägna en in- gående uppmärksamhet. Enligt kommissionens uppfattning bör också vid behandlingen av samhällslärans skilda områden en orienterande fram- ställning givas av såväl samhällsordningens utveckling i olika avseenden som ock betydelsefullare sociala frågors uppkomst och utveckling.

Det ligger i öppen dag, att med den läggning, kommissionen så- lunda funnit undervisningen i ämnet böra erhålla, det måste särskilt inskärpas, att framställningen skall vara alltigenom saklig, objektiv och fri från allt partitagande. Den synnerliga vikten av största varsamhet, särskilt vid bedömandet av senare tiders sociala och politiska förhållan- den, bör efter kommissionens mening föreskrivas såsom ett viktigt krav i blivande metodiska anvisningar.

Med det innehåll, som här ifrågavarande undervisning enligt kom- missionens förslag erhåller, har det synts riktigast, att ämnet benämnes historia med samhällslära.

Geografi.

Gällande undervisningsplan för realskolan angiver såsom mål för undervisningen i geografi att, »i sammanhang med utbildandet av lär- jungarnas förmåga att använda karta och glob, meddela kännedom om fäderneslandets samt om det viktigaste av det övriga Europas och de

främmande världsdelarnas geografi, i syfte att småningom giva lärjun- garna en samlad bild av jordytan, dess natur och människoliv>. Ehuru slutmålet för sagda undervisning i den nya realskolan i det väsentliga sammanfaller med nyss angivna mål, har det synts kommissionen erfor- derligt att något omformulera målbestämmelserna dels med hänsyn till de förändrade förutsättningar, från vilka ifrågavarande undervisning i denna skola har att utgå, dels ock i syfte att redan i målbestämningen erinra om vissa ledande metodiska principer för undervisningen.

Medan realskolans geografiundervisning hittills haft att röra sig med ett för lärjungarna i det huvudsakliga förut obekant lärostoff, har man numera att utgå ifrån att lärjungarna i folkskolan i samband med hembygdsundervisningen blivit förtrogna med vissa förberedande geogra- fiska begrepp, nämligen hembygdens yt- och vattenförhållanden, dess väderleksförhållanden, jordmån och arbetsliv, och därefter under en 3- eller 4-årig geografiundervisning dels inhämtat en jämförelsevis utförlig kurs i fäderneslandets geografi samt gjort bekantskap med grunddragen av det övriga Europas och de främmande världsdelarnas geografi, dels lärt känna jordens verkliga form samt globens och kartans förhållande till densamma. Det synes kommissionen därför vara av betydelse, att redan målbestämmelserna angiva, att undervisningen i realskolan skall anknyta till och bygga på det sålunda i folkskolan inhämtade kunskapsmåttet.

Realskolans uppgift blir så att fullständiga, vidga och fördjupa lärjungarnas kännedom om fäderneslandets, det övriga Europas och de främmande världsdelarnas geografi i syfte att nå slutmålet. Detta an- gives vara att »giva lärjungarna en samlad, i möjligaste mån åskådlig, bild av jordytan, dess natur och därav betingade befolknings- och nä- ringsförhållanden». Genom att skjuta in uttrycket i möjligaste mån åskådlig har kommissionen redan i målbestämningen velat betona vikten av att undervisningen för att bliva verkligt levande och fruktbringande bör i största möjliga utsträckning betjäna sig av ej blott kartor utan även annan åskådningsmateriell, såsom mnaturföremål och etnografiska föremål, planscher, fotografier, skioptikon- och andra bilder av olika slag, diagram och teckningar på svarta tavlan. Härtill böra i önskvärd ut- sträckning komma exkursioner i det fria. Särskilt har kommissionen

Kursfördel- ning och lärogång.

funnit sig böra påpeka, att kursen i allmän geografi i klass 3 och be- handlingen av Sverige i klass 4 ställes i samband med exkursioner och iakttagelser under dessa. En annan ledande princip för geografiunder- visningen har kommissionen ansett sig böra framhäva genom uttrycket därav betingade befolknings- och näringsförhållanden, varigenom inskärpes betydelsen av att sammanhanget och växelverkan mellan de fysisk-geo- grafiska företeelserna och det mänskliga kulturlivet beaktas och betonas.

Genom att i målbestämningen tillfoga såsom en uppgift för under- visningen i ämnet, att den bör bidraga att giva lärjungarna aktning för natur och arbetsliv, har kommissionen slutligen velat erinra om den särskilda uppfostrande betydelse, som geografiundervisningen jämväl bör äga.

Med hänsyn till kursfördelning och lärogång har kommissionen funnit det naturligt och fullt ändamålsenligt att så till vida ansluta sig till nu gällande bestämmelser, att lärokursen på realskolans högsta sta- dium sammanfattas och avslutas med en översikt av den allmänna geo- grafien samt en i vissa hänseenden vidgad och fördjupad genetisk fram- ställning av Sveriges och några större kulturländers geografi.

Vad särskilt angår Sveriges geografi, som enligt nu gällande kurs- plan ingår i kursen för realskolans första klass, får kommissionen erinra därom, att fäderneslandets geografi enligt folkskolans nya undervisningsplan genomgås dels i folkskolans fjärde klass (eventuellt delvis redan i tredje klassen), dels även i dess sjätte klass. Då man under sådana förhål- landen har rätt att förutsätta, att lärjungarna, när de lämna folkskolan, förfoga över det kunskapsmått rörande vårt eget land, som de behöva för fortsatta studier, torde det ej vara nödvändigt att i realskolan yt- terligare behandla Sverige förrän i fjärde klassen, där framställningen av dess geografi helt naturligt hör hemma och bör kunna giva god be- hållning. Däri bör då givetvis ingå även en repetition av det förut genomgångna.

Det synes vara lämpligt att i fjärde klassen, i samband med Sverige och ur enahanda synpunkter, om ock i vida mer begränsad om- fattning, till behandling upptaga våra närmaste grannländers, Norges, Danmarks och Finlands, geografi. För att bereda nödigt utrymme här-

för och då, även om endast några få av de större kulturländerna be- handlas, den nu föreskrivna kursen för realskolans högsta klass visat sig vara väl tung och svår att med önskvärd grundlighet medhinna, har det synts kommissionen nödvändigt, liksom det ur andra synpunkter funnits lämpligt, att förlägga översikten av den allmänna geografien, som utgör närmaste grundval för den kulturgeografiska kursen i fjärde klassen, till tredje klassen, där den bör ställas i samband med den i ämnet kemi ingående geologikursen. Då vissa kapitel av den allmänna geografien kunna och böra behandlas under den föregående geografiundervisningen, torde den sammanfattande kursen i allmän geografi med iakttagande av nödig be- gränsning kunna medhinnas, utan att hela vårterminen i klass 3 därför tages i anspråk.

Behandlingen av den elementära, beskrivande speciella geografien, omfattande Europa (utom Sverige och dess närmaste grannländer) samt de främmande världsdelarna, bör i konsekvens till det anförda fördelas på första, andra och tredje klassen (omkring halva läsåret). Härvid må erinras därom, att grunddragen av Europas och de främmande världs- delarnas geografi kunna förutsättas vara bekanta från folkskolans under- visning. Vid övervägande av spörsmålet om lämpligaste fördelningen av nyss berörda lärostoff har kommissionen funnit sig böra taga under om- prövning, huruvida den hävdvunna lärogången borde bibehållas och så- lunda Europa behandlas före de främmande världsdelarna eller om en motsatt ordning vore att föredraga. Kommissionen, som i denna fråga liksom beträffande geografiundervisningen i det hela rådfört sig med sär- skilt tillkallade sakkunniga, har funnit vägande psykologiskt-pedagogiska skäl tala för en anordning enligt det senare alternativet. På grund härav och i anslutning till de sakkunnigas enstämmigt uttalade mening har kommissionen 1i kursplanen infört de främmande världsdelarna före Europa. Det synes vara en bestämd vinst för undervisningen, att de europeiska länderna med deras invecklade och relativt svårfattliga kul- turförhållanden bliva behandlade på ett något högre stadium, då lärjung- arna nått en större mognad och genom den föregående undervisningen fått tillfälle att uppöva sin omdömesförmåga. Då härtill kommer, att samma kursmoment under folkskolans geografiundervisning blivit jäm- 18—2104109. I".

förelsevis väl tillgodosett, torde ett uppskov med behandlingen av detta parti utan olägenhet kunna ske. Å andra sidan torde de främmande världsdelarna ur vissa synpunkter vara mera ägnade att väcka de yngre lärjungarnas intresse och även vara geografiskt sett mera lättfattliga. Detta synes särskilt gälla Afrika och Australien med deras zonala geo- grafi, rika biologi och i det hela mera primitiva kultur. Det har vidare ansetts önskvärt att mera bestämt, än vad nu är fallet, angiva omfattningen av de särskilda årskurserna, varjämte det av praktiska skäl funnits olämpligt att i kursplanen sönderslå världsdelarna. På dessa grunder har första klassens kurs föreslagits att omfatta, förutom Polarländerna, Afrika, Australien och Asien. Denna kurs är visserligen ganska omfat- tande för ett enda läsår, men med tre veckotimmar torde det dock bliva möjligt att på ett tillfredsställande sätt behandla densamma, särskilt som lärjungarna måste förutsättas i folkskolan hava inhämtat förkunskaper på området i fråga. De övriga främmande världsdelarna jämte oceanerna föras till andra klassens kurs, som därjämte, då hela Europa svårligen kan med erforderlig grundlighet medhinnas i tredje klassen, skulle om- fatta en del av denna världsdel, nämligen Sydeuropa.

Till det anförda vill kommissionen foga några anmärkningar be- träffande tvenne moment i geografikursen. I nu gällande kursplan an- gives i målbestämningen, att undervisningen jämväl har till uppgift att utbilda lärjungarnas förmåga att använda karta och glob. Då det, så- som ovan påpekats, redan tillhör folkskolans geografiundervisning att meddela lärjungarna förmåga att uppfatta och använda karta och glob, har det synts obehövligt att numera särskilt upptaga detta moment i målbestämningen för realskolan. Detta utesluter visserligen icke, att momentet i fråga bör ingå även i realskolans undervisning, varför det ock upptagits på dess kursplan för första klassen, och givetvis bör även i de högre klasserna städse uppmärksamhet ägnas åt uppövning av lärjungarnas förmåga att riktigt uppfatta kartan och att tolka kartor av skilda slag med olika skalor och framställningssätt.

Enligt bestämmelserna i nu gällande undervisningsplan har det tillkommit lärarna i geografi och kemi att på gemensam konferens överenskomma om lämpligaste sättet att meddela den i dessa ämnen in-

gående elementära kursen i geologi. Syftet med denna bestämmelse har säkerligen varit, att nämnda undervisning i varje fall skulle överlämnas till den i ämnet mest kompetenta läraren. Emellertid har bestämmelsen otvivelaktigt medfört vissa olägenheter, bland annat på grund av svårig- heten att alltid uppdraga en bestämd gränslinje mellan geografien och geologien, och då vissa partier av denna senare under alla förhållanden med nödvändighet måste upptagas till behandling i samband med geo- grafien, har därigenom ej sällan föranletts en dubbelläsning, som med hänsyn till den knappt tillmätta lärotiden bör undvikas. Ändamålsenligt synes vara, att behandlingen av den geografisk-geologiska utvecklingen överlämnas åt geografiläraren och sammanföres med den allmänna fysiska geografien, medan petrografi och mineralogi genomgås av läraren i kemi. Med den utbildning, som lärarna i geografi numera erhålla, torde de i re- geln äga kompetens att undervisa i de delar av geologien, som ha mera intimt samband med geografien. Då det emellertid tills vidare under- stundom torde inträffa, att geografiläraren saknar nödig utbildning för att meddela ifrågavarande undervisning, torde möjlighet böra lämnas öppen att undantagsvis tillämpa den hittills gällande anordningen i be- rörda hänseende.

Matematik.

Det mål, till vilket undervisningen i matematik i den av kommis- sionen föreslagna realskolan bör syfta, överenstämmer i det hela med det, som är uppställt för samma undervisning i den nuvarande realskolan. Den jämkning i formuleringen, som av kommissionen föreslås, betingas uteslutande av den nya realskolans förändrade ställning imom skolsyste- met. Denna skola skall enligt kommissionens förslag bygga omedelbart på genomgången sexklassig folkskola. Med hänsyn härtill måste givetvis undervisningen ansluta sig till det i folkskolan inhämtade kunskapsmåt- tet, vilket funnits böra i målbestämmelserna fastslås.

Beträffande omfattningen av de i folkskolan inhämtade kunskaperna giver undervisningsplanen vid handen, att den sexklassiga folkskolan bör hava fört lärjungarna längre i ämnet aritmetik, än de två lägsta

Mål.

Förutsätt- ningar.

Kursfördel- ning.

algebra.

klasserna i nuvarande realskola kunnat göra. Så behandlas i klass 2 av sistnämnda skola ej division i bråk, vilket däremot genomgås i folksko- lans femte och sjätte klasser. Dessutom ingå i kursen för folkskolans sjätte klass även vissa tillämpningsövningar till bråkläran samt procent- räkning, som nu i realskolan behandlas först i tredje klassen. Vid in- trädet i realskolan böra alltså lärjungarna besitta större kunskaper i arit- metik, än som nu är fallet vid uppflyttning till realskolans tredje klass.

Med hänsyn härtill synes det kommissionen möjligt att i den nya realskolan med ett något reducerat timtal nå samma mål som i den nu- varande. Enligt kommissionens förslag skulle timtalet i matematik i den nya realskolans 4 klasser bliva 17 (5, 4, 3, 5), under det timtalet för klasserna 3—6 i den nuvarande är 19 (5, 5, 4, 5). För underlättande av kursernas behöriga genomgång med det sålunda minskade timtalet har kommissionen jämväl velat ifrågasätta, att bokföringen utgår ur real- skolans matematikkurs. Härigenom bör givetvis ytterligare någon tid kunna vinnas för den egentliga matematiken. Dessutom lär väl ock kunna förutsättas, att den kurs i geometri, som i folkskolan inhämtats, skall underlätta geometristudiet i realskolan, åtminstone beträffande plani- metriska beräkningar.

Vid fördelningen av ämnesstoffet mellan de olika klasserna har kommissionen ansett sig i stort sett böra följa den nuvarande kursplanen för motsvarande klasser. Emellertid föreslår kommissionen härutinnan en väsentlig förändring. Lösning av enkla sifferekvationer av första graden med en obekant jämte tillämpningar på lättare aritmetiska upp- gifter skall nämligen införas redan i första klassen. Om lämpligheten av att till detta tidiga stadium förlägga ekvationsläran torde möjligen olika meningar kunna råda. Den av 1899 års kommitté föreslagna och sedermera i 1906 års undervisningsplan fastslagna avvikelsen från tidigare tillämpad ordning, varigenom lösningen av enkla sifferekvationer skulle påbörjas i klass 4 och den rena algebran uppskjutas till ring 1, har, därom torde åsikterna knappast vara delade, visat sig vara en mycket lämplig an- ordning. Erfarenheten giver dock vid handen, att det tager sin rund- liga tid, innan lärjungarna hinna bliva fullt förtrogna med ekvationsmeto- den, vadan dess inlärande ej kan forceras. Med hänsyn härtill har

kommissionen ansett det ändamålsenligt, att ekvationslösningen påbörjas redan i första klassen. Härigenom komma lärjungarna att under fyra år få sysselsätta sig med ekvationsbehandling, och böra de såmedelst kunna bliva fullt förtrogna med därvid tillämpade metoder. Men även ur en annan synpunkt torde förhållandena påkalla, att lösningen av enkla ekva- tioner påbörjas i första klassen. Studiet av den egentliga geometrien torde nämligen icke med fördel kunna uppskjutas längre än till realsko- lans andra klass, och skulle då till samma klass förläggas även de första grunderna av ekvationer, så torde det säkerligen för lärjungarna komma att erbjuda alltför stora svårigheter att med erforderlig grundlighet in- hämta en så omfattande kurs, synnerligast som ämnet i nämnda klass äisponerar allenast 4 timmar mot 5 timmar i nuvarande klass 4. I första klassen torde den föreslagna tiden få anses tillräcklig även för de nya kursmomenten, särskilt i betraktande av att lärjungarna redan dessförinnan inhämtat hela bråkläran. Övningar i bråkräkning böra med hänsyn härtill i första klassen kunna bedrivas i mindre omfattning än i nuvarande klass 3.

Beträffande övriga klasser sammanfalla kurserna i aritmetik och algebra med motsvarande klassers i nuvarande realskola. För att de för- värvade kunskaperna i aritmetik skola vidmakthållas och fördjupas, bör efter kommissionens förmenande viss tid i alla klasser regelmässigt ägnas åt övning i rent aritmetisk räkning. Att lärjungarna emellanåt få lösa uppgifter utan användande av ekvationer, torde dessutom otvivel- aktigt vara av betydelse för tankeskärpans utvecklande och för mot- verkande av faran för en alltför sehablonmässig användning av ekvations- metoden.

Den geometriska kursen är av kommissionen föreslagen till samma Geometri. omfattning och med i stort sett samma fördelning, som den nu har. Ehuru 1899 års kommitté föreslagit borttagande av vad kommitterade betecknade såsom »geometrisk åskådningslära», upptogos i 1906 års un- dervisningsplan för realskolan i klass 3 »praktiska mätnings- och kon- struktionsövningar såsom förberedelse till studiet av geometrien>. Sagda moment synes kommissionen fortfarande böra bibehållas, oaktat geometri ingår även i folkskolans kursplan. Härigenom öppnas möjlighet att,

Bokföring.

under anslutning till vad i folkskolan genomgåtts, grundlägga känne- domen om den egentliga geometrien.

I nuvarande realskolas sjätte klass upptages i kursplanen »rymd- geometriens första element (eventuellt). På grund av den ringa tid, som kan för ändamålet disponeras, har kommissionen icke ansett sig böra upptaga detsamma såsom särskilt kursmoment. Å andra sidan torde den praktiska nyttan av rymdgeometriska beräkningar vara så stor, att kom- missionen i kursplanen velat giva ett uttryck åt önskemålet, att sådana beräkningar må göras i realskolan.

I anslutning till förslag, framställt av 1899 års kommitté, föreskri- ver nu gällande undervisningsplan för realskolan, att i sjätte klassen någon övning i enklare bokföring skall förekomma. Enligt kommitténs åsikt avsåg förslaget icke att till realskolan förlägga utbildning i bok- hålleri i egentlig mening utan allenast att genom berörda kursmoments tillgodoseende vid undervisningen bibringa lärjungarna intresse för ord- ning och noggrannhet i fråga om det ekonomiska. Den tillmättes så- lunda i främsta rummet uppfostrande betydelse, ehuru den av kommittén därjämte ansågs komma att vara av ett visst värde för det praktiska livet. Undervisningen skulle meddelas av matematikläraren. Erfaren- heten under de förflutna åren synes emellertid utvisa, att kursen ifråga icke förmått infria förväntningarna. Härtill torde hava bidragit i främsta rummet den korta tid, som stått till förfogande. Men därjämte torde mången matematiklärare ej för egen del fullt behärskat ämnet och på denna grund ej kunnat bibringa lärjungarna fasta kunskaper.

Säkerligen lär det även i framtiden komma att möta stora svårig- heter att med hittills gällande ordning förvärva fullt kvalificerade lärare för här ifrågavarande undervisning. Då därtill kommer, att lärjungarna i folkskolans sjätte klass skola inhämta kännedom om sättet för förandet av en enkel kassabok, torde huvudsyftet med kursmomentets upptagande i realskolans undervisningsplan därigenom få anses vara i det väsentliga uppnått. Under dessa omständigheter har det icke funnits böra möta alltför stora betänkligheter att på annat sätt, än som hittills skett, tillgodose det behov, som hos åtskilliga lärjungar säkerligen förefinnes, att i realskolan erhålla någon utbildning i bokföring. Kommissionen har

i sådant avseende föreställt sig, att utbildningen, för att fylla ett verk- ligt ändamål med hänsyn till det praktiska livets krav, borde erhålla en större omfattning, än vad nu, åtminstone som regel, torde vara fallet. Ett tillgodoseende av detta önskemål har emellertid icke visat sig möj- ligt inom ramen för realskolans för alla lärjungar obligatoriska timplan. Därför har kommissionen funnit sig nödsakad ifrågasätta inläggandet av valfri undervisning i bokföring med 1 å 2 timmar i veckan under sista skolåret. Erforderlig tid kan beredas genom befrielse från under- visningen i teckning under motsvarande antal veckotimmar.

Såsom ovan erinrats, torde samtliga lärjungar vid undervisningen i folkskolan erhålla den allmänna inblick i bokföringens uppgift och bety- delse, som varit huvudsyftet med den nuvarande undervisningen i real- skolan. Ehuru det givetvis måste beklagas, att förhållandena icke med- givit, att alla lärjungar komma i åtnjutande av den mera omfattande handledning å området, som den frivilliga kursen avser att skänka, lärer det likväl få anses vara av verklig betydelse, att särskilt det stora antal lärjungar, som omedelbart efter avlagd realexamen utgår i förvärvs- arbetet, blir i tillfälle att vinna större förtrogenhet med ämnet, vadan kommissionen icke tvekat att skapa möjligheter för en sådan anordning.

Från den ovan framlagda kursplanen i matematik har kommissio- nen funnit sig böra medgiva några avvikelser. Enligt dess förslag skulle ett tredje modernt främmande språk eller latin kunna av dem, som så önska, läsas i realskolans fjärde klass. I berörda syfte har befrielse an- setts böra lämnas i viss utsträckning från undervisning i matematik. Så- lunda böra lärjungar, som läsa latin, åtnjuta befrielse från en timme i matematik, vilken timme bör vara den åt geometri anslagna. De lärjungar, som deltaga i undervisningen i det tredje språket, befrias helt från under- visningen i matematik i klass 4. Slutligen föreslås, att flickor, som ämna övergå till flickskola av B-typ, må kunna befrias från undervisningen i matematik i realskolans tredje klass.

Biologi med hälsolära, fysik och kemi.

Nu gällande undervisningsplan för realskolan angiver det gemen- samma målet för undervisningen i ämnena biologi, fysik och kemi vara

Avvikelser från kurs- planen.

Mål.

>att bibringa lärjungarna en på egen åskådning grundad, väsentligen genom induktivt förfarande vunnen, efter deras utveckling avpassad kun- skap om naturen och dess företeelser, samt om naturlagarna och deras tillämpning på det praktiska livet». Kommissionen finner det lämpligt att jämväl för den nya realskolans undervisning i här förevarande ämnen uppställa ett gemensamt mål, därmed markerande, att de olika ämnena böra vid undervisningen i största möjliga utsträckning stödja varandra, i syfte att bibringa lärjungarna en allsidig uppfattning av naturen och dess företeelser. Efter kommissionens mening uttrycker berörda mål- bestämmelse på ett lyckligt och adekvat sätt den uppgift, som bör tillkomma den naturvetenskapliga undervisningen på här ifrågavarande skolstadium.

Kommissionen anser sig därför böra i allt väsentligt fasthålla vid den hittillsvarande formuleringen, i vad den tar sikte på stoffurvalet samt sättet för undervisningens meddelande. Dock bör redan målbestäm- melsen otvetydigt angiva, att undervisningen skall anknyta till det i folk- skolan inhämtade kunskapsmåttet.

Kursfördel- Innan kommissionen går att med nyss antydda utgångspunkt upp- "IN: draga grundlinjerna för kursfördelningen i realskolans olika klasser, torde i korthet böra belysas de olika naturvetenskapliga ämnenas inbördes ställ- ning på timplanen samt de allmänna förutsättningar, varpå undervis- ningen bör bygga.

Ingen meningsskiljaktighet synes kunna råda därom, att biologien är det naturvetenskapliga ämne, som bäst lämpar sig såsom grundval för studiet av naturen. Med hänsyn härtill bör biologistudiet påbörjas redan i realskolans första klass. Då särskilt språkundervisningen å detta skol- stadium nödvändigtvis måste kräva stort utrymme å timplanen, låter det sig icke göra att samtidigt med ämnet biologi införa vare sig fysik eller kemi. Redan i andra klassen har emellertid studiet av ett av de nämnda ämnena ansetts böra upptagas. På samma sätt som nu är fallet, har valet därvid funnits böra falla på fysiken. Det torde nämligen få anses önsk- värt, att lärjungarna bliva i tillfälle att förvärva någon förtrogenhet med lättare experimentellt arbete, innan de gripa sig an med kemiens ofta svårare anordnade och mindre lätt överblickbara försök. Därtill kommer såsom en i

förevarande avseende betydelsefull omständighet, att en viss kännedom om grundläggande fysikaliska företeelser och lagar utgör en nödvändig för- utsättning för en fruktbringande undervisning i kemi. Sedan lärjungarna i andra klassen erhållit en till laborationsövningar anknuten undervisning i fysik, bör under följande skolår kemistudiet med framgång kunna upp- tagas och fullföljas jämsides med fortsatt undervisning i fysik. |

Vad därefter beträffar de förutsättningar, varifrån realskolans under- visning i de olika naturvetenskapliga ämnena kan utgå, bör till en bör- Jan uppmärksammas, att förhållandena i detta avseende gestalta sig icke oväsentligt olika å ena sidan i ämnet biologi och å den andra i ämnena fysik och kemi. I det förstnämnda ämnet har nämligen folkskolans undervisning kunnat erhålla en mera systematisk läggning, i de båda sistnämnda har den med hänsyn till den knappa tiden, lärjungarnas ut- veckling och skolans resurser måst inskränkas till att belysa allenast vissa allmänt betydelsefulla företeelser och naturlagar.

Biologi med hälsolära.

Gällande undervisningsplan för den sexklassiga folkskolans A-form föreskriver, att vid de tre första skolårens hembygdsundervisning skall meddelas en första enkel undervisning om människokroppen samt en grundläggande sådan om hembygdens natur, framförallt om dess djur och växter. Beträffande den fortsatta undervisningen i folkskolans tre högre klasser fastslås vidare, att denna skall inrymma följande zoologiska mo- ment. I fjärde klassen skola behandlas viktigare svenska djur med sär- skilt avseende fäst, där så lämpligen kan ske, vid vad som därutinnan är kännetecknande för olika delar av landet. I femte klassen skall med- delas en framställning av viktigare djur, som äro kännetecknande för det övriga Europa samt Afrika och Asien. Sjätte klassens kurs omfattar på samma sätt Amerikas och Australiens viktigare djurformer. I denna års- kurs skall därjämte ingå dels en framställning av djurrikets huvudgrup- per i samband med återblick på djur, som tidigare förekommit i under- visningen, dels också en framställning av människokroppens byggnad och livsförrättningar samt hälsolärans grundläggande kapitel. Slutligen före- skriver undervisningsplanen jämväl beaktande i denna klass av de i eko- 7T9—210409. I".

nomiskt hänseende betydelsefulla husdjurens viktigaste organ och livs- villkor. Vad de botaniska kursmomenten angår, bestämmer kursplanen, att de för olika områden karakteristiska, viktigare växterna skola behandlas på samma sätt och i samma ordning, som i det föregående framhållits beträffande djuren. En mera systematiserad framställning av dessa kurs- moment skall lämnas i femte klassen, i det att i samband med en åter- blick på växter, som tidigare förekommit i undervisningen, några av de förnämsta naturliga växtfamiljerna skola behandlas. Tillika stadgas, att i samma klass uppmärksamhet även skall ägnas växternas viktigaste livs- förrättningar, med särskild hänsyn till rotens och bladens uppgifter samt till groningen och med tillämpning på de odlade växterna och skogs- träden.

De antydningar, som här lämnats om grundlinjerna för folkskolans biologiundervisning, torde otvetydigt giva vid handen, att, sedan den nya undervisningsplanen blivit fullständigt genomförd, de ur A-skolorna ut- gående lärjungarna varit i tillfälle att inhämta kunskaper i detta ämne å åtskilliga områden, som för närvarande äro föremål för undervisning i realskolans nedre klasser. En jämförelse med nu gällande undervisnings- plan för realskolan ådagalägger också, att den nuvarande första klassens kurs, om vars mindre lämpliga läggning meningarna knappast längre borde kunna vara delade, i folkskolan säkerligen kan inhämtas grund- ligare och i större omfattning, än vad fallet är i de nuvarande lärover- ken. Redan under den gamla undervisningsplanens tillämpning torde det hava gällt, att folkskolans lärjungar såväl i fråga om denna kurs som - beträffande djur- och växtkännedomen förvärvat förtrogenhet med en del av vad som nu meddelas i läroverkets andra och följande klasser.

Såsom en sammanfattning av det nu anförda finner sig kommis- sionen därför kunna fastslå, att de från folkskolan utgående lärjungarna vid inträdet i realskolan framdeles komma att besitta i flera avseenden såväl kvalitativt som kvantitativt bättre förutsättningar för biologiens stu- dium, än som nu är fallet vid övergången från andra till tredje klassen i läroverket.

Då det därför för kommissionen gäller, att i anslutning till de i folkskolan inhämtade kunskaperna uppdraga grundlinjerna för den nya

åtskilliga avseenden måste anses vara av förhållandena påkallade. Det kan under dessa omständigheter icke lida något tvivel, att undervisnin- gen i biologi, rätt lagd, och därest densamma erhåller till sitt förfogande ungefär samma timantal, som nu gäller i realskolans tredje till och med sjätte klasser, i framtiden skall kunna skänka ett större utbyte än för närvarande.

Vid utformandet av kursplanen hava för kommissionen följande allmänna synpunkter varit vägledande. Vad till en början botaniken beträffar, måste den grundläggande undervisningen däri, vilken kommis- sionen tänker sig regelbundet förlagd till höst och vår, avse att komplet- tera folkskolans undervisning. Ett viktigt område, där denna icke kunnat giva lärjungarna förkunskaper i erforderlig omfattning, är framförallt växt- bestämning med hjälp av flora. Denna måste emellertid i sin ordning grundas på en säker kunskap om växtens yttre organ. En samman- fattande översikt härav, givetvis meddelad på grundvalen av undersök- ning av levande material samt under vidsträckt hänsynstagande till förut gjorda iakttagelser, måste därför ingå som ett betydelsefullt led i real- skolans elementära biologiundervisning. Då en viss omedelbar växtkänne- dom likaväl som förmåga att identifiera vårt lands mera karakteristiska växter över huvud utgör en oundgänglig förutsättning för botanikstudiet i övrigt, har det synts nödvändigt, att åt denna sida ägnas stor uppmärk- samhet. Givetvis böra exkursioner, ävensom i viss omfattning obligatorisk växtinsamling under ferierna, för lärjungarna utgöra ett betydelsefullt stöd och hjälp vid ifrågavarande studium.

Sedan säker förtrogenhet med florans handhavande vunnits och studierna i naturen lämnat nödigt material, böra lärjungarna bliva i till- fälle att förvärva bekantskap med botanisk systematik och biologi. Detta sker lämpligen genom mera systematisk framställning av växtrikets vik- tigare familjer, och bör vid densamma anknytning städse sökas till lär- Jungarnas egna iakttagelser samt till deras hopbragta herbariematerial. I samband med denna framställning eller, om så befinnes ändamålsenligt, mera fristående böra också betydelsefullare gagnväxter komma under behandling. Slutligen bör i detta sammanhang särskild uppmärksamhet

ägnas rent växtbiologiska företeelser, framförallt viktigare svenska växt- samhällen samt grunddragen av den skandinaviska vegetationens historia, vilka områden måste betraktas såsom för allmänbildningen viktiga kun- skapsmoment. Kommissionen tänker därvid framförallt på den förelig- gande möjligheten att med utgångspunkt i lärjungarnas egna iakttagel- ser rörande en viss bygds eller trakts naturförhållanden giva dem någon inblick i sättet för ett vetenskapligt problems behandling och lösning. En dylik metod förutsätter emellertid, att material för belysning av denna sida av ämnet finnes för handen. Lämpligen bör sådant av lärjungarna kunna i viss utsträckning hopbringas därigenom, att växtinsamlingen till andra klassen särskilt inriktas på iakttagelser i naturen efter lärarens anvisningar å något bestämt växtsamhälle inom hembygden.

Ett kursmoment, som kommissionen slutligen finner alltjämt böra i realskolan genomgås, utgöres av huvuddragen av växternas byggnad och liv. Om ock vissa sidor av detta område på empirisk grund belysts redan i folkskolan, ligger det i sakens natur, att med hänsyn till så- väl bristande tid som ock alltför svag kemisk förbildning en mera sam- lad framställning icke kunnat meddelas å nämnda skolstadium. En i anslutning till under lektioner och laborationer utförda försök meddelad framställning av växternas byggnad och livsförrättningar till ungefär samma omfattning, som nu föreskrives för realskolans sjätte klass, har därför sin givna plats i den nya realskolan. Med hänsyn till nödvän- digheten av vissa kemiska förkunskaper torde ämnesområdet böra för- läggas till realskolans högsta klass.

Beträffande därefter undervisningen i zoologi, torde det efter vad ovan sagts, till en början få anses klart, att de typologisk-systematiska kursmoment, som nu tillhöra klasserna 2—4, böra ersättas av en i vissa avseenden mera översiktlig, på andra områden åter mera fördjupad fram- ställning av djurriket. Lämpligen bör denna erhålla en sådan läggning, att de stora djurgruppernas byggnad och biologiskt intressantare former göras till undervisningens huvudföremål. Denna framställning bör åsyfta att vidga, fördjupa och systematisera de redan i folkskolan inhämtade kunskaperna. Alldeles särskilt önskar kommissionen härvid betona, att dissektioner och annan undersökning av friskt eller konserverat material

ävensom demonstrationer av preparat böra intaga ett stort rum vid un- dervisningen. Det är naturligt, att undervisningens anknytande i stor utsträckning till dylika undersökningar, vilka i folkskolan på grund av begränsade resurser och bristande tid torde hava fått träda mera i bakgrunden, måste vara ägnat att fånga lärjungarnas intresse i högre grad, än om undervisningen åsyftade att endast meddela nakna fakta, vilka kanske dessutom i större eller mindre utsträckning redan äro lär- Jungarna bekanta. Därjämte önskar kommissionen ytterligare understryka betydelsen av att undervisningen erhåller en sådan läggning, att de lär- jungarna meddelade kunskaperna kunna bidraga att skänka förståelse för lagbundenhet och orsakssammanhang i naturen.

Vid den översiktliga repetition, varmed framställningen av nu be- rörda område synes böra avslutas, måste särskild vikt läggas vid att redan inhämtade såväl som nytillkommande fakta inordnas under någon större vägledande synpunkt, vilken icke sammanfaller med den tidigare i realskolan anlagda. Härvid erbjuder sig såsom en möjlighet att giva repetitionen karaktär av en kort djurgeografisk orientering. Det kan också tänkas, att en lärare skall finna mest ändamålsenligt att göra det ut- vecklingshistoriska sammanhanget till framställningens kärnpunkt och gruppera materialet i överensstämmelse med en sådan grundsats.

I skolans högsta klass bör framställningen av människokroppens byggnad och förrättningar eller med andra ord hälsoläran, fattad i vid- sträcktare betydelse, utgöra den zoologiska kursens huvudbeståndsdel. Härvid böra fortfarande de rusgivande ämnenas, liksom kaffets och tobakens, skadliga inverkan på folkhälsan bliva föremål för vederbörlig uppmärksamhet. Åt undervisningen i hälsolära bör givas en sådan lägg- ning, att den fullt tillgodoser allmänbildningens krav, enär kommissionen håller före, att kursmomentet ifråga därmed bör för alla lärjungar — bortsett från dem, som å gymnasiet välja den biologiska special- linjen — betraktas såsom slutgiltigt behandlat. Laborationsövningar måste bliva grundläggande för behandlingen av väsentliga delar av ifrågavarande område. Övertygelsen om denna undervisningsmetods mycket stora förtjänster, vilka till fullo ådagalagts under den tid 1904 års läroverksreform varit i tillämpning, har för kommissionen utgjort ett

fullt talande skäl för att föreslå, att laborationerna må ingå som ett obligatoriskt led i undervisningen. Kursplanen är sålunda uppgjord under den bestämda förutsättningen, att samtliga lärjungar deltaga i laborationerna. Endast därigenom beredes möjlighet att konsekvent genomföra framställningens anknytande till lärjungarnas egna jiaktta- gelser.

Till sist önskar kommissionen giva uttryck åt sin uppfattning, att det i vår tid icke kan anses försvarligt, att lärjungarna från en allmän- bildningsskola utgå i livet utan att hava satts i tillfälle att förvärva åtminstone någon bekantskap med utvecklings- och ärftlighetslärans grundläggande moment. Ur synpunkten av ej mindre utvecklingslärans genomgripande betydelse för den nutida kulturen än även ärftlighets- forskningens alltjämt växande samhälleliga och praktiskt ekonomiska upp- gifter skulle en underlåtenhet härutinnan från skolans sida kunna göras till föremål för berättigat klander. Även om kommissionen väl inser, att tiden medgiver allenast en mycket fragmentarisk framställning, har likväl funnits angeläget, att kursmomentet i fråga må erhålla en bestämd plats i undervisningsplanen. Åt undervisningen å gymnasiet måste det förbehållas att lämna en mera utförlig framställning av den vetenskap- liga forskningens viktigaste resultat på dessa områden.

Med hänsyn till den betydelsefulla roll undervisningen i hälsolära

funnits böra tillerkännas, har kommissionen ansett ämnet böra benämnas biologi med hälsolära.

Fysik.

Såsom redan framhållits, kunna vid undervisningen i naturkunnig- het i folkskolan de fysiska och kemiska företeelserna erhålla endast ett mycket begränsat utrymme. Kursmoment, tillhörande här ifrågavarande ämnesområden, förekomma allenast i folkskolans båda högsta klasser. Vid utarbetandet av undervisningsplanen för folkskolan har man utgått ifrån att sådana fysiska och kemiska företeelser i främsta rummet skola uppmärksammas, om vilka kännedom fordras såsom förutsättning för undervisningen i vissa andra delar av lärokursen, varjämte sagda före-

teelser även borde ses från synpunkten av deras betydelse för det prak- tiska livet.

Med hänsyn till folkskolekursens planläggning synes det uppen- bart, att man beträffande ämnet fysik icke kan förutsätta en så syste- matisk kunskap hos lärjungarna vid inträdet i realskolan, att bestämda kursmoment kunna från början såsom redan bekanta lämnas alldeles å sido. Å andra sidan får det emellertid ej heller förbises, att lärjungarna hädanefter skola gå till fysikstudiet i realskolan med vissa kunskaper, till vilka motsvarighet icke förefinnes under nu rådande förhållanden.

Av vad kommissionen förut uttalat rörande sin principiella upp- fattning om de naturvetenskapliga ämnenas betydelse för allmänbild- ningen i våra dagar, torde med tillräcklig tydlighet hava framgått, att kommissionen önskar, i den mån så befinnes praktiskt möjligt, bereda åt desamma en starkare ställning än i våra nuvarande läroverk. I detta syfte har kommissionen funnit sig böra i sitt förslag till timplan för realskolan giva åt de nu frivilliga laborationsövningarna obligatorisk ka- raktär. Härigenom blir det möjligt att för samtliga lärjungars vidkom- mande strängt fasthålla vid undervisningens anknytande till deras egna iakttagelser och sålunda konsekvent tillämpa en induktiv metod. Sam- manlagt hava 7 veckotimmar kunnat anslås åt fysik, varav 4'/2 för lek- tioner och 2!/2 för laborationer, medan ämnet för närvarande disponerar 5 timmar, vartill komma som regel 2 veckotimmar frivilliga laborationer.

Vidkommande kursfördelningen synes realskolans nu gällande un- dervisningsplan icke lämna rum för några berättigade anmärkningar. I kommissionens förslag till kursplaner hava därför endast mindre jämk- ningar ifrågasatts.

Kemi.

Få av skolans läroämnen torde ur det praktiska livets synpunkt böra tillerkännas en större betydelse än kemien. Och det torde även- ledes med fullt fog kunna göras gällande, att ämnets vikt befinner sig i ständig tillväxt. Först genom 1904 års läroverksreform bereddes ämnet självständigt utrymme på realskolans timplan. Den erfarenhet, som under de gångna åren förvärvats rörande kemistudiets ej mindre praktiska än

även pedagogiska betydelse, måste sägas hava varit i hög grad upp- muntrande. Ämnet erbjuder stora möjligheter till en fruktbärande sam- verkan mellan teoretisk undervisning och praktiskt arbete, och det mötes i regeln av lärjungarnas livliga intresse. Med den uppgift, som kommis- sionen funnit böra tillkomma realskolan, har det med hänsyn till nyss berörda omständigheter ansetts böra särskilt övervägas, om icke ämnet kemi, vari jämväl ingå vissa geologiska kunskapselement, borde erhålla en starkare ställning. |

Enligt kommissionens förslag skulle, i likhet med vad redan är fallet, kemi läsas i realskolans båda högsta klasser. Medan ämnet nu har sig tilldelade två veckotimmar i femte och en veckotimme i sjätte klassen, vartill i regeln kommer en veckotimme frivilliga laborationer i förstnämnda klass, upptager det av kommissionen utarbetade timplanförslaget tre veckotimmar i den nya realskolans tredje klass, varav en timme labora- tioner, och två veckotimmar i fjärde klassen, varav en varannan vecka avses för laborationer. Den föreslagna förbättringen i ämnets ställning består alltså dels däri, att laborationerna skulle bliva obligatoriska, dels även däri, att undervisningstiden i högsta klassen skulle utökas med en timme, som varannan vecka skulle användas för laborationer.

Vid kemistudiets början torde man icke såsom regel kunna förut- sätta, att lärjungarna äga nämnvärda kunskaper i ämnet. Undervis- ningsplanen för folkskola av A-formen upptager av kemiska kunskaps- element allenast följande: »om lösning, om kemisk förening och sönder- delning, om luftens och vattnets beståndsdelar samt om förbränning, allt grundat på enkla försök> (femte klassen).

Kursfördelningen i realskolan kan efter kommissionens mening i huvudsak bibehållas oförändrad. Sålunda bör i överensstämmelse med nuvarande ordning första året ägnas åt behandling av den oorganiska kemiens viktigaste företeelser. De geologiska kursmomenten böra jämväl genomgås i tredje klassen, varvid förutsättes, att den historiska geologien i regeln behandlas i samband med kursen i allmän geografi, ehuru nämnda moment, där förhållandena så påkalla, må kunna genomgås i samband med kemiundervisningen. Undervisningen i fjärde klassen bör omfatta i främsta rummet den organiska kemiens viktigaste ämnesgrup-

per samt torrdestillation och förbränning. För ett tillfredsställande ut- byte av denna kurs, som skulle utgöra slutkursen i kemi ej blott för de lärjungar, som avsluta sina skolstudier med realskolan, utan även för latingymnasiets lärjungar, böra laborationerna bliva av stor betydelse. Det bör särskilt beaktas, att åt kemiundervisningen gives en sådan an- ordning, att den lämnar erforderligt stöd åt undervisningen i biologi och hälsolära.

Då en översiktlig repetition av föregående klassens kurs visat sig vara av synnerlig vikt för de inhämtade kunskapernas konsolidering, har detta förhållande ansetts böra erhålla ett uttryck i kursplanen. För när- varande omfattar klassens kurs även »några viktiga kapitel av tillämpad kemi. Kommissionen avser icke att härutinnan göra någon ändring, så mycket mindre som sagda anordning står i den bästa överensstämmelse med de synpunkter, kommissionen i det föregående anlagt i fråga om ämnets praktiska betydelse. Dock önskar kommissionen betona, att kon- centration bör ske till enstaka kapitel av detta slag, vilka det bör stå läraren fritt att välja med hänsyn även, när så är lämpligt, till lokala förhållanden, såsom möjligheten att belysa undervisningen genom besök vid industriella inrättningar, t. ex. gasverk, stål- och masugnar.

Till sist må framhållas, att någon grad av systematisk fullständig- het ej bör eftersträvas. På detta första stadium av kemiundervisningen och med den korta tid, som kan disponeras, måste varje strävan att i lärokursen inpressa ett alltför stort kunskapsstoff leda till ytligt minnes- arbete. Den omsorgsfulla anpassning efter lärjungarnas uppnådda mo- genhetsgrad, som bör vara en ständig ledstjärna vid fastställandet av undervisningsplanerna för olika ämnen, kräver givetvis i fråga om stu- diet av kemien liksom av fysiken, att alltför tidiga abstraktioner undvi- kas. Uppgiften bör till en början vara förvärvandet av ett mycket be- gränsat mått av fast erfarenhetskunskap, vunnen genom försök, helst, när det är möjligt, utförda av lärjungarna själva. De teoretiska förklaringar, som äro behövliga för att sammanhålla kunskaperna, böra till en början vara av enklaste slag.

80—210409. I.

Mål.

Teckning.

Genom 1906 års undervisningsplan blev teckningsundervisningen i realskolan föremål för en mycket genomgripande omläggning i anslut- ning till de reformsträvanden, som såväl i utlandet som vid vissa läro- anstalter i vårt land med framgång hävdats. Emnahanda är förhållandet med folkskolans undervisning enligt 1919 års undervisningsplan. Huvud- synpunkten vid detta nydaningsarbete har varit att möjliggöra en upp- övning av lärjungarnas förmåga att snabbt och säkert iakttaga och åter- giva verkliga föremål, medan själva tecknandet snarast är att betrakta såsom ett uttrycksmedel, vilket lärjungen lär sig att använda till att därmed redogöra för vad han ser. Den nya riktningen karakteriseras sålunda därav, att den redan mycket tidigt låter lärjungen med penna och pensel avbilda verkliga föremål, framförallt ur hans närmaste om- givning samt ur växt- och djurvärlden, varvid uppgiften är att söka giva en träffande totalbild utan anspråk på ett i tekniskt avseende mi- nutiöst utförande. Detta förfaringssätt överensstämmer med det, som å ett högre stadium, där större teknisk färdighet redan finnes, kommer till användning vid studier efter levande förebild såväl som vid skissteck- ning, minnes- och fantasiteckning samt vid utkast till mera noggranna avbildningar. Undervisningens allmänna läggning står därvid i full sam- klang med den realism, som på olika områden i våra dagar gör sig gällande.

Erfarenheterna rörande den genom berörda undervisningsplan in- förda ordningen hava, enligt vad kommissionen inhämtat, varit uteslu- tande gynnsamma. Genom omsorgsfullt ledda övningar av angivna art har man lyckats vinna ej blott det praktiskt värdefulla resultat, som en uppövad iakttagelseförmåga i förening med vana och färdighet att i bild återgiva det iakttagna utgör. Man synes ock hava lyckats bibringa lärjungarna en god insikt och uppfattning om den formens och färgens skönhet, som de olika naturföremålen erbjuda, och vida bättre än genom det tidigare efterbildandet av geometriska former och ornament utveckla deras känsla för skönhetsvärdena i tingen. På den inslagna vägen har teckningsundervisningen alltså i hög grad främjats, på samma gång den

genom ett lämpligt val av arbetsuppgifter blivit ett värdefullt stöd för den övriga undervisningen. |

Vid sådant förhållande saknar kommissionen anledning att ifråga- sätta någon principiell ändring i hittills gällande ordning och de för ämnet givna målbestämmelserna: I ett avseende innebär den av kom- missionen föreslagna formuleringen en avvikelse, betingad av den ändrade ställning slöjden kommer att intaga i den nya realskolan. Det har an- setts vara av särskild vikt att närmare förbinda dessa båda undervis- ningsgrenar med varandra och bestämt fastslå, att skisser och modell- ritningar för slöjdarbetet såväl som eventuella orneringar av detsamma må komma till utförande vid teckningsundervisningen. En motsvarande anordning är redan föreskriven för folkskolan och torde för övrigt även på nu förevarande skolstadium mångenstädes hava praktiskt tillämpats. Nämnda synpunkt har ansetts kunna tillgodoses genom en ändamåls- enlig inriktning av undervisningen i realskolans olika klasser. I formellt avseende har vidare den jämkning av målbestämningen vidtagits, att mera detaljerade anvisningar lämnats rörande undervisningens allmänna läggning, dess uppgifter och metoder i anslutning till nuvarande för- hållanden.

Åt ämnet har anslagits 2 timmar i var och en av realskolans klasser, dock att för flickorna i klass 3 på grund av den tid, som en ändamålsenlig anordning av undervisningen i hushållsgöromål kräver, timtalet måst begränsas till 1. Frivillig teckning är avsedd att före- komma i skolans alla klasser.

Såväl frihandsteckning som linearritning har upptagits i samtliga klasser. För närvarande inträder linearritningen först i klass 4. I be- traktande därav, att i folkskolans båda övre klasser linearritning övas, särskilt av gossarna, har det funnits naturligt, att denna gren av ämnet från första klassen bedrives parallellt med frihandsteckningen.

Vad frihandsteckningen angår, ansluter sig lärogången och öv- ningarnas fördelning på de olika klasserna i huvudsak till nu rådande förhållanden med de jämkningar, som föranledas av kursens anknytande till den i folkskolan vunna utbildningen. Som ett nytt moment har upp- tagits skriftövning, vilken på ett mera framskridet stadium torde kunna

Timför- delning.

Kursför- delning.

Materiell.

Allmänna synpunkter.

anordnas såsom enkel ornamental skriftsammanställning. Denna övning, som innefattar ej blott studiet av bokstaven i och för sig utan även den ornamentala verkan av bokstävernas väl avvägda sammanställning till ord, rubriker eller liknande anordningar, är ägnad att framkalla på samma gång noggrannhet och en viss snabbhet i utförandet.

Beträffande linearritningen har denna i klass 1 funnits böra bestå i krokiteckning och projektionsritning av enkla modeller under anslut- ning, på sätt ovan erinrats, till slöjden. I klass 2 har dessutom skal- begreppet införts i samband med några enkla uppgifter på likformig av- bildning samt inläggande av skärningar å där förekommande krokiteck- ning och dess renritning. Avbildning i parallellperspektiv har upptagits för klass 3, ett avbildningssätt, som har användning inom flera yrkes- grenar, men som också är mycket vanligt förekommande vid illustration av läroböcker, särskilt i naturvetenskap. TI klass 4 hava exempel på upp- ritning av ytutbredning och solida kroppars plana skärningar ytterligare ansetts böra förekomma dels för att öka lärjungarnas förståelse av tidigare uppgifter, dels såsom förberedelse för de i gymnasiet förekommande öv- ningarna 1 geometrisk ritning. TI varje klass böra lärjungarna även övas i renritning av geometriska konstruktionsuppgifter, som genomgåtts vid matematikundervisningen.

För Övrigt ligger det i ämnets natur, att övningar och uppgifter lämpas efter lärjungarnas individuella fallenhet och de lokala förhål- landena.

Framhållas må slutligen, att den nutida undervisningen i teckning med nödvändighet förutsätter tillgång till lämplig materiell. De brister, som i detta avseende mångenstädes förefinnas, böra givetvis snarast av- hjälpas.

Musik.

För undervisningen i musik finnas i undervisningsplanen för real- skolan den 2 mars 1906 inga särskilda mål- eller kursbestämmelser an- givna, och ämnet är icke heller upptaget å den för skolan föreskrivna timplanen. Undervisningen har alltjämt varit reglerad genom de tidigare

meddelade föreskrifterna i undervisningsplanen den 19 augusti 1895. Efter kommissionens åsikt kan ingen tvekan råda därom, att ämnet med fog kan göra anspråk på att i berörda avseenden intaga en med övriga ämnen jämbördig ställning. En dylik ståndpunkt vinner stöd både i de uppmuntrande resultat, vilka genom en rätt ledd och väl planlagd musik- undervisning kunnat uppnås, och i den växande insikt om dess allmän- bildande betydelse, som allestädes kan förmärkas.

De allmänna uppgifter, som föreligga för en dylik undervisning, äro flera. I första hand förtjänar härvid att erinras om den höjning av musikkulturen i allmänhet, som kan väntas bliva en följd av musikens behöriga tillgodoseende såsom ett led i den medborgerliga bildningen. Därjämte torde böra framhållas, att en på moderna grundsatser fotad sångundervisning utgör ett ingalunda betydelselöst stöd för den språkliga utbildningen bland annat genom att bidraga till att bortarbeta talfel och störande dialektala egenheter. Undervisningen är vidare ur rent peda- gogisk synpunkt ägnad att skärpa förmågan av iakttagelse och kon- centration samt giva ökad näring åt fantasien. Den skänker ock känslo- livet rikare uttrycksmöjligheter och kan därigenom jämväl bliva ett medel till karaktärens förädling. Slutligen bör icke förgätas, att en rationell sångundervisning även i hygieniskt avseende utövar ett gynnsamt infly- tande så till vida, att den verkar utvecklande och stärkande på röstorga- net och bidrager att förhindra dess överansträngning.

På dessa nu antydda grunder håller kommissionen före, att musik- undervisning bör meddelas samtliga lärjungar. Erfarenheten visar emel- lertid, att olika lärjungar i mycket olika utsträckning äro tillgängliga för dylik utbildning, och det har därför givetvis förutsatts, att undervisningen anordnas under behörigt hänsynstagande till nämnda faktum. Det får emellertid härvid icke förbises, att de lärjungar, vilka sakna alla förut- sättningar för sång, helt visst utgöra ett mycket begränsat antal och att oförmågan att uppfatta och återgiva toner mången gång härrör allenast därav, att anlagen ej blivit odlade eller att tillfälle till övning saknats. Redan ur nu berörda synpunkt torde det därför vara lämpligt, att åt- minstone under första och andra skolåret samtliga lärjungar deltaga i den elementära sångundervisningen. Då därtill kommer, att, på sätt ovan

antytts, såsom ett grundläggande moment i rationell sångundervisning ingår utbildande av förmågan att rätt behandla talrösten, torde det icke kunna anses riktigt att förbehålla förmånen av en dylik skolning endast åt de mera musikaliskt begåvade. Deltagandet i denna del av musik- undervisningen synes därför böra vara obligatoriskt och någon befrielse sålunda icke ifrågakomma. HEmnär emellertid för de lärjungar, som efter en grundlig prövningstid befinnas i fullkomlig saknad av musikaliska an- lag, de egentliga sångövningarna icke kunna erbjuda något intresse och då det därjämte kan befaras, att närvaron av sådana lärjungar vid lek- tionerna skall verka tyngande och störande, måste det anses vara ett viktigt önskemål, att den del av undervisningen, som för nämnda lär- jungar är av betydelse — talteknik och musiklärans elementer — kunde så mycket som möjligt koncentreras till början av de två första läsåren. Enligt kommissionens mening bör därför vid kursplanens uppgörande en sådan anordning av utbildningen genomföras, att de musikaliskt obildbara lärjungarna kunna avskiljas från den egentliga sångundervisningen. En sådan anordning bör naturligen icke förhindra, att lärjungarna i fråga jämväl bevista en eller annan av läsårets övriga lektioner, då bort- arbetande av något hos lärjunge upptäckt talfel eller något särskilt betydelsefullt kursmoment gör ett förnyat deltagande i undervisningen önskvärt.

Även beträffande övriga lärjungar bör en viss differentiering genom- föras. En undervisning i enlighet med de grundsatser och med den allmänna syftning, kommissionen ovan närmare berört, förutsätter nöd- vändigtvis, att undervisningsavdelningarna göras avsevärt mindre, än vad nu i regeln är fallet. Med en sångavdelning, bestående av flera sam- manförda klasser, föreligger ingen möjlighet att närmare aktgiva på varje enskild lärjunge, än mindre att medhinna önskvärd individuell röstbe- handling. Den förordade metoden kräver därför en begränsning av de samtidigt undervisade lärjungarnas antal. Kommissionen tvekar icke att förorda, att undervisningen i allmänhet meddelas klassvis. Endast i skolor med mycket små klasser torde ett sammanförande av två klasser till samtidig undervisning få anses tillrådligt. Givetvis skulle vid denna klassundervisning såväl unison sång som ock särskilda stämövningar före-

komma, och häri böra, med undantag för de förut avhandlade musikaliskt obildbara, samtliga lärjungar kunna deltaga.

Men därjämte böra möjligheter för övande av flerstämmig körsång föreligga, varvid lämpligen ett större antal lärjungar av olika klasser sammanföras till gemensam undervisning. I denna del av musikunder- visningen böra endast de härför utrustade lärjungarna deltaga. Kom- missionen förutsätter, att urvalet av till utbildning i körsång lämpliga lärjungar försiggår vid en i början av varje termin företagen prövning. Dock torde det få anses önskvärt, att körsången emellanåt ersättes av samsjungning av unisona sånger, som vid klassundervisningen inövats, och böra vid dessa lektioner givetvis samtliga i den egentliga sångunder- visningen deltagande lärjungar medverka.

Slutligen har kommissionen förutsatt, att, i enlighet med vad nu är fallet, tillfälle till elementär utbildning i instrumentalmusik bör föreligga för lärjungar, som så önska och som äga erforderliga anlag. Denna under- visning bör givetvis vara frivillig, dock så att lärjunge, som anmält sig vilja deltaga i densamma, skall äga skyldighet att under terminen följa undervisningen.

I anslutning till de grundsatser, kommissionen nyss utvecklat, har Mål. målbestämningen för realskolans musikundervisning avfattats. Det har därvid ansetts riktigast att bestämt hålla i sär de skilda uppgifter, som skulle för undervisningen föreligga. Samtliga lärjungar skola sålunda bibringas en elementär musikteoretisk allmänbildning, samtidigt med att deras tal- och sångröster behörigen skolas. De lärjungar, som äga erforderliga förutsättningar, böra erhålla en utbildning av gehöret, som möjliggör självständig sång efter noter, samt en grundläggande sång- teknik. Som en allmän behållning av undervisningen torde slutligen böra framhållas det förråd av goda och värdefulla sånger och koraler, som vid undervisningen inläras. Och slutligen har vid målbestämmelsernas formulering erinrats om den färdighet i instrumentalmusik, som vid den frivilliga undervisningen i denna gren av ämnet kan uppnås.

Vidkommande frågan om den tid, som bör ägnas åt musikunder- Timfördel- visning, har kommissionen ansett, att klassundervisning bör förekommas Re 1 timme varje vecka. För körsångövningarnas bedrivande erfordra

Kursfördel- ning.

givetvis särskild tid. Kommissionen har föreställt sig, att 1 timme var- annan vecka bör vara tillräcklig för angivna syfte. I klass 4 torde dock av flera skäl deltagandet i körsången böra vara frivilligt. Den för instrumentalmusik nödiga tiden låter sig icke med säkerhet på förhand beräknas. Lämpligast synes vara, att ett visst maximiantal timmar fast- slås och att det må ankomma på skolöverstyrelsen att för varje läsår närmare bestämma antalet.

Med hänsyn till den växlande ståndpunkt, som lärjungar från olika folkskolor i fråga om sångutbildning kunna väntas intaga, har kommissionen ansett nödvändigt att såsom särskilt kursmoment för första klassen upptaga en inledande repetition av det huvudsakliga av folk- skolans kurs. Den självständiga kursen skulle, såsom redan antytts, börja med taltekniska anvisningar, vilka sedermera fortsättas särskilt i klass 2 men även i klass 3 för att i klass 4 sammanfattas i en fram- ställning av röstorganets funktioner och vård. Denna sida av under- visningen avser dels att i allmänhet genom en för de olika stadierna lämpad röstbehandling åstadkomma en välljudande och egaliserad röst, dels att vara grundval för det tonbildningsstudium, som utgör ett huvud- villkor för en rationell sångundervisning. HLikaledes bör uppmärksamhet från början ägnas rytmiken och därvid, för att göra framställningen mera åskådlig, jämväl sambandet mellan språklig och musikalisk rytm beaktas. Undervisningen bör i denna del förenas med taktering och andra praktiska tillämpningsövningar. De ifrågavarande förövningarna få emellertid icke, hur nödvändiga de än äro, bedrivas i den omfattning, att de framstå såsom självändamål, utan måste det bestämt betonas, att de utgöra allenast medel för uppnåendet av undervisningens huvudmål, utvecklande av sångförmåga och sinne för tonkonsten samt inlärande av ett förråd av goda sånger. I övrigt bör den teoretiska undervisningen omfatta erforderliga delar av harmoniläran. Det synes även önskvärt, att korta upplysningar meddelas om de tonsättare, vilka vid sångövningen äro företrädda.

Vad angår övningarna i sång, har kommissionen redan antytt, att såväl individuell och unison sång som två- eller flerstämmig körsång bör odlas. De sånger, som förekomma vid undervisningen, böra äga musi-

kaliskt och litterärt värde samt till omfång och svårighetsgrad avpassas efter lärjungarnas utveckling.

Beträffande slutligen instrumentalmusiken har kommissionen ovan antytt, att undervisningen bör väsentligen avse violin- och orgelspelning. Repertoaren bör vara lämpad efter lärjungarnas ståndpunkt, instruktiv och värdefull samt bidraga till såväl höjande av den musikaliska smaken som även förberedande av praktiskt deltagande i det allmänna musik- livet.

Gymnastik med lek och idrott.

I det föregående har kommissionen mera utförligt redogjort för de grundsatser, som böra vara bestämmande för undervisningen i gym- nastik med lek och idrott. I anslutning därtill har kommissionen vid målbestämningen varit angelägen att fastslå de olika huvuduppgifter, som undervisningen i fråga har att fylla.

Såsom redan erinrats, skulle gymnastikavdelningarna för framtiden omfatta högst ett 60-tal lärjungar. Härigenom skulle vinnas, såsom Jämväl betonats, att undervisningen kunde i högre grad individualiseras, än hittills i allmänhet skett, samt närmare anpassas efter ålder och kroppsutveckling och sålunda göras mera effektiv.

I avseende på undervisningens allmänna läggning vill kommis- sionen särskilt framhålla vikten av att såväl måttet av rörelserna, d. v. s. ansträngningsgraden, som rörelsernas art och sättet för deras utförande noggrant avpassas efter individens kön, ålder och kroppsutveckling. Särskilt betydelsefullt är, att modifikationer iakttagas vid samundervis- ning, som enligt kommissionens mening i vissa fall torde bliva nödvän- dig på det lägsta stadiet. I förslaget till kursfördelning har kommis- sionen närmare angivit den olika läggning av undervisningen, som i nämnda hänseende bör ifrågakomma, ävensom i huvuddrag antytt den fortgående utveckling i svårighetsgrad, som vid de skilda övningarna bör eftersträvas. Viktigt är ock, att läraren, på grund av lärjungarnas instinktiva benägenhet att efterhärma den vuxna ungdomens kropps- övningar, redan på ett tidigt stadium kraftigt framhåller faran av den 81—210409. I".

Instrumen- talmusik.

Mål.

Undervis- ningens allmänna läggning.

Gymnastik.

Idrott.

överansträngning, som lätt blir följden, om de naturliga lagar, som gälla för uppväxtåren, åsidosättas. För detta ändamål bör skolläkaren vid sina besök understödja läraren dels genom kontroll efter mer an- strängande kroppsövningar, dels genom meddelande av lämpliga upp- lysningar.

Då den allmänna kroppsutvecklingen inom den klass eller de klasser, som ingå i en avdelning, ofta företer väsentliga ojämnheter, har det synts olämpligt att vid kursfördelningen fixera vissa bestämda rörelser för varje klass, utan måste det överlämnas åt lärarens omdöme att under beaktande av de lämnade anvisningarna träffa avgörande med hänsyn till såväl detaljurvalet av övningarna som den lämpligt avpassade ansträngningsgraden.

I fråga om de gymnastiska övningarna i trängre mening bör un- dervisningen bedrivas efter det i vårt land på lång erfarenhet grundade systemet, något som givetvis ej får utesluta en fortgående utveckling, i den mån nya synpunkter framkomma. Undervisningen bör sålunda här lika litet som vid skolans övriga verksamhet oeftergivligt bindas vid någon en gång för alla fastslagen metod. Vad de särskilda övningarna beträffar, bör skälig frihet för läraren föreligga att efter samråd med ämneskon- ferensen ordna dessa på det sätt, som finnes bäst ägnat att tillgodose det syfte, som med undervisningen avses. Vid de manliga lärjungarnas övningar gäller, att under utbildningens gång tillämpningsövningar mer och mer upptagas för att främja mod och kraft. De kvinnliga lärjung- arnas Övningar böra vara präglade av mjukhet, smidighet och känsla för rytm utan eftergift i fordringarna på naturlig friskhet och livlighet.

Vad angår idrotten, torde det gälla, att tillförlitlig erfarenhet ännu icke föreligger rörande könens och åldrarnas prestationsförmåga. Med hänsyn härtill är det av synnerlig vikt, att idrottsövningarna bedrivas med nödig försiktighet. I fråga om Öövningsförrådet bör tillses, att endast sådana idrottsformer upptagas, som vid vederbörlig prövning be- funnits lämpliga. Särskilt gäller, att sådana former, som äro ägnade att utöva en förråande inverkan på de unga, under inga omständigheter få förekomma. TI förslaget till kursplan har kommissionen, väsentligen i form av exempel, upptagit vissa lämpliga övningar. Det torde böra bliva

den enskilde lärarens sak att närmare utforma övningsprogrammet under hänsynstagande till de på olika orter rådande förhållanden och förefint- liga resurser. Olika vinteridrotter böra idkas, i den mån de klimatiska förhållandena det medgiva. Av särskild vikt är, att undervisning i sim- ning och livräddning i största möjliga omfattning bedrives.

Vid tillämpningen undvikas överdrifter främst beträffande ansträng- ningsgraden men även med hänsyn till en alltför exklusiv idrottslig ut- rustning m. m., som på grund av därmed förenade kostnader endast står ett fåtal till buds och därför inom skolidrotten icke är önskvärd. Till förhindrande av ensidig specialisering böra övningarna erbjuda lämp- lig omväxling. Likaså böra växelsidighetens fordringar behörigen till- godoses. Det synes ändamålsenligt, att åt övningarna gives karaktären av konditionsträning. Tävlingsmomentet bör i första hand tillvaratagas genom lag- och klasstävlingar.

Beträffande leken och vad därmed sammanhänger, har kommis- sionen funnit sig böra betona vikten av att, framför allt å realskolans lägsta stadium, kortare lekvarv inläggas i varje dagövning. Därjämte vill kommissionen framhålla önskvärdheten av att rytmiska övningar vid undervisningen må, i större utsträckning än hittills skett, bedrivas. I första hand böra sånglekar och folkdanser ifrågakomma. Erfarenheten har ådagalagt, att övningar av denna art, särskilt i vissa åldersklasser, hava en stor fysiologisk betydelse. I övrigt gäller om lekövningarnas när- mare utformande, vad ovan i fråga om idrotten erinrats, nämligen att det måste bliva lärarens uppgift att åstadkomma ett lämpligt urval, un- der anpassning särskilt till lokala förhållanden.

Såsom målbestämmelsen giver vid handen, bör vid undervisningen i gymnastik med lek och idrott i erforderlig utsträckning beaktas, att lärjungarna vänjas vid ett hurtigt och belevat uppträdande, vid artighet och hjälpsamhet. På lek- och idrottsplatser torde osökta anledningar erbjuda sig för dylika anvisningar. Under utfärder och exkursioner kan på samma sätt hos lärjungarna inskärpas aktsamhet och respekt för na- turen liksom för allmän och enskild egendom.

De lärjungar, vilkas hälsotillstånd erfordrar en modifierad eller mera individuell gymnastikundervisning, böra enligt läkarens bestäm-

Lek.

Svagavdel- ning.

Teoretisk undervisning.

mande i den utsträckning detta är praktiskt möjligt hänvisas till svag- avdelningar, som erhålla särskild undervisning. Härigenom skulle ock vinnas, att mindre bemedlade lärjungar i större omfattning, än hittills varit fallet, kunde erhålla lämplig rörelsebehandlig. Vid de läroverk, där svagavdelning undervisas tillsammans med friskavdelning, böra än- dock ovan berörda modifikationer i undervisningens allmänna läggning vinna tillämpning.

Slutligen vill kommissionen framhålla lämpligheten av att lektio- nerna i gymnastik med lek och idrott under slutet av vår- och början av höstterminen i regeln förläggas utomhus. Jämväl eljest må detta kunna äga rum, då väderleken icke lägger hinder i vägen.

En viktig detalj i kommissionens förslag till kursplaner är det mera teoretiska moment, som vid undervisningen ansetts böra förekomma. I realskolans lägre klasser bör denna gren av undervisningen väsent- ligen bestå av enkla hygieniska anvisningar i avseende på renlighet, klädedräkt, föda, frisk luft, sol o. s. v. Dessa anvisningars iakttagande bör i lämplig utsträckning vederbörligen kontrolleras. Vidare bör lära- ren söka uppfostra lärjungarna till regelbundna vanor i fråga om vila och arbete samt befordra deras lust för sunt friluftsliv, därvid han i möjligaste mån bör individuellt vägleda dem med råd angående arten och måttet av de kroppsövningar, som äro mer eller mindre lämpliga för vars och ens åldersstadium och naturliga förutsättningar. Huvudsyn- punkten bör städse vara att väcka lärjungens intresse för en naturlig utveckling utan forcering.

Även om den grundligare undervisningen angående njutningsmed- lens missbruk meddelas i annat sammanhang, synes det lämpligt, att vid här ifrågavarande upplysningsverksamhet icke heller detta moment förbises. Det torde ock kunna tagas i övervägande, huruvida icke i detta sammanhang den sexuella hygienen borde på lämpligt sätt beak- tas. Jämväl har kommissionen funnit önskvärt, att i tredje klassen en kort framställning lämnas rörande bad och kroppsrörelse, deras betydelse samt vådan av överdrifter. I fjärde klassen synes vidare böra meddelas praktisk undervisning om första hjälpen vid olycksfall. Det har slut- ligen ansetts lämpligt att i samma klass på kursplanen upptaga en

redogörelse för den frivilliga gymnastikens, lekens och idrottens organi- sation.

Det ligger i sakens natur, att det ökade utrymme, lek och idrott enligt förslaget skulle erhålla, förutsätter, att ändamålsenlig materiell i erforderlig omfattning anskaffas. Jämväl är det uppenbart, att en verk- ligt fruktbärande undervisning med nödvändighet kräver tillgång till idrottsplatser och badhus, som det måste bliva vederbörande kommuns uppgift att tillhandahålla på för skolan antagliga villkor.

Slöjd och praktiskt arbete för gossar.

En på rätt sätt bedriven slöjdundervisning innebär för lärjungarna en intensiv övning i att iakttaga och uppfatta, vänjer dem att självstän- digt planlägga och utföra ett arbete samt utvecklar hos dem fyndighet, praktiskt omdöme och allmän händighet. Därigenom att arbetet i slöj- den lätt kan kontrolleras, även av lärjungarna själva, är det ägnat att hos dessa inskärpa betydelsen av uppmärksamhet, noggrannhet och ärlig- het i arbetet. Slöjden kan ock påverka lärjungarnas skönhetssinne och bidraga till att hos dem utveckla god smak.

Arbetet i slöjden tillfredsställer på ett sunt och naturligt sätt lär- Jungarnas verksamhetsbegär och är i hygieniskt hänseende av betydelse därigenom, att det utgör en välbehövlig motvikt till stillasittandet vid det övriga skolarbetet. Slöjden är ock för lärjungarna av påtagligt praktiskt gagn, i det den bibringar dem färdighet att lösa uppgifter och utföra arbeten, som ofta förekomma i det praktiska livet, och därigenom gör dem bättre rustade att i olika förhållanden reda sig själva.

Den kännedom om arbete av här ifrågavarande art, som lärjung- arna erhålla genom att själva lägga hand därvid, är ock ägnad att giva dem bättre förutsättningar att rätt bedöma och värdesätta arbete av lik- nande slag samt att hos dem väcka håg och lust för fortsatt sysslande med kroppsligt arbete.

Då slöjden sålunda måste anses vara ett synnerligen värdefullt hjälpmedel för lärjungarnas såväl andliga som kroppsliga utveckling, sy-

Materiell

m. m.

Slöjd. Mål.

nas starka skäl tala för att densamma erhåller en fastare ställning inom realskolan, än den hittills haft, och upptages såsom ett obligatoriskt ämne på denna skolas läroplan.

Med hänsyn därtill, att den tid, som i realskolan kan anslås till undervisning i slöjd, är jämförelsevis kort, torde det vara mnöd- vändigt, om något avsevärt resultat skall kunna vinnas, att denna undervisning icke allt för mycket splittras utan begränsas att omfatta endast ett fåtal slöjdarter. I kursfördelningen upptagas därför endast två slöjdarter, nämligen trä- och metallslöjd, vilka härvid i främsta rummet böra komma i fråga. Allt efter vad som kan befinnas lämpligt med hänsyn till inom de särskilda skolornas område förefintliga förhål- landen, tillgängliga lärarkrafter eller andra inverkande omständigheter, synes det böra stå varje skola fritt att låta undervisningen omfatta båda dessa slöjdarter eller endast en av dem och att i förra fallet anordna undervisning i de båda slöjdarterna antingen jämsides med varandra i samtliga klasser eller i vissa av dem eller ock i följd, så att undervis- ning först meddelas ett eller ett par år i träslöjd och de följande åren i metallslöjd. Önskvärt är, att, där förhållandena det medgiva, det för sådana lärjungar, som före inträdet i realskolan eller i dennas första klass deltagit i träslöjd och därvid lärt sig utföra de i denna slöjdart vanligast förekommande arbetsövningarna, kunde beredas tillfälle att få välja mellan de båda nämnda slöjdarterna, så att de vid det efterföljande slöjdarbetet finge ägna sig huvudsakligen åt en av dem.

Skall slöjdundervisningen medföra det gagn, som med densamma avses, måste den bedrivas efter en väl genomtänkt plan, upptagande de för slöjdarten i fråga viktigaste arbetsövningarna, ordnade så vitt möjligt efter deras inbördes svårighetsgrad. En kursfördelning för slöjdunder- visningen bör lämpligast grundas på en sådan följd av arbetsövningar. Så är ock förhållandet med de kursfördelningar för trä- och metall- slöjd, som av kommissionen framlagts. De övningsserier, som ingå i dessa, må dock icke anses bindande vare sig beträffande antalet eller beskaffenheten av de uti dem upptagna övningarna eller ordningsföljden mellan dem, men de torde dock kunna tjäna till huvudsaklig ledning, då det gäller att utarbeta kursfördelningar för de olika skolorna med

tagen hänsyn till de särskilda förhållanden och förutsättningar, under vilka slöjdundervisningen vid dessa bedrives.

I fråga om urvalet av de slöjdföremål, på vilka de i kursfördel- ningarna upptagna arbetsövningarna skola tillämpas, må iakttagas, att varje föremål bör kunna fullständigt utföras av lärjungen själv utan hjälp, vara praktiskt användbart, helst för lärjungarna själva, i hemmet eller arbetslivet, vid skolarbetet eller vid lekar och idrottsövningar, samt vara i estetiskt hänseende tilltalande. Önskvärt är, att lämpliga former från ortens hemslöjd komma till användning i skolslöjden.

Av synnerlig vikt är, att lärjungarna erhålla nödig undervisning om de vid slöjdarbetet använda materialierna samt handledning i verk- tygens rätta användning, vård och iordningställande.

I den mån så är möjligt, bör slöjdundervisningen sättas i sam- band med undervisningen i övriga ämnen, särskilt teckning och natur- kunnighet.

Det praktiska arbete för gossar i klass 3, vilket utgör en mot- svarighet till flickornas hushållsgöromål, bör, med anpassning efter års- tidernas och orternas växlande förhållanden, avse kroppsarbete av olika slag, såsom trädgårdsarbete, bokbinderi, förberett genom en särskild kurs i pappslöjd, ävensom praktiska tillämpningsövningar till den egentliga undervisningen i trä- och metallslöjd. Ifrågavarande uppgifter böra även ställas i samband med undervisningen i fysik och kemi på sådant sätt, att lärjungarna få förfärdiga en del för deras laborationer behövliga apparater ävensom föremål, utgörande praktiska tillämpningar av vad de vid den teoretiska undervisningen inhämtat. Slutligen bör det ej vara uteslutet, att gossar i enskilda fall, där så anses lämpligt, få till- fälle att deltaga i skolköksgöromål.

Vid det praktiska arbetet bör åt lärjungarna stundom beredas till- fälle att förfärdiga även andra föremål efter fritt val, helst efter av dem själva uppgjorda och av läraren godkända ritningar samt även till- låtas utföra en eller annan mindre reparation å från hemmet medförda föremål. Önskvärt är ock, att någon gång en grupp av lärjungar finge såsom gemensam uppgift att självständigt planlägga och utföra ett ar-

Praktiskt arbete.

Allmänna synpunkter.

Mål.

bete, t. ex. för skolans räkning, med användande av lämplig arbetsför- delning eller med ett något enklare och friare arbetssätt, än som vanligen

tillämpas vid slöjdarbetet.

Kvinnlig slöjd.

Enligt nu gällande bestämmelser meddelas i statens samskolor utom timplanen undervisning i kvinnligt handarbete åt flickorna, men kunna dessa, såsom redan eriurats, efter av målsman gjord skriftlig an- mälan frikallas från deltagande i denna undervisning. Inom de kom- munala mellanskolorna har ämnet hittills intagit en jämförelsevis undan- skymd ställning. Såsom i det föregående betonats, bör åt undervis- ningen i praktiska ämnen ägnas större uppmärksamhet i den nya real- skolan, än hittills skett. Kommissionen har i detta syfte upptagit kvinnlig slöjd såsom obligatoriskt undervisningsämne. Att kommissionen funnit sig böra något begränsa timtalet, beror på att det ansetts nöd- vändigt att därjämte bereda utrymme åt undervisning i hushållsgöromål för samtliga fickor. Det bör i fråga om de allmänna uppgifterna för slöjdundervisningen framhållas, att denna givetvis i realskolan endast avser att utveckla lärjungarnas färdighet å hithörande områden och samtidigt väcka aktning och håg för praktiskt arbete.

Beträffande undervisningens anordning har kommissionen ovan fram- hållit vikten av att samarbete kommer till stånd mellan undervisningen i förevarande ämne och skolans övriga undervisning, främst i teckning. Genom samverkan med sistnämnda ämne vinnas nära till hands liggande praktiska fördelar, varjämte utvecklingen av lärjungarnas smak främjas.

Nyssberörda synpunkter har kommissionen sökt antyda vid formu- leringen av målbestämmelsen. Det har vidare ansetts böra klart uttalas, att undervisningen skall bibringa lärjungarna förmåga att förfärdiga och underhålla de föremål, som höra till den enkla klädedräkten, och andra för hemmet nyttiga arbeten. Därigenom har kommissionen velat angiva, att vid undervisningen de praktiska syftena skola träda i förgrunden och alla onödiga lyxarbeten undvikas.

Kommissionens förslag upptager i var och en av de två lägsta + Tim- klasserna 2 veckotimmar och i vardera av de två högsta 1 veckotimme. Sören Det torde bliva nödvändigt att i sistnämnda klasser på ett eller annat sätt koncentrera undervisningen, vare sig genom inläggande på arbets- ordningen av 2 veckotimmar varannan vecka eller annorledes.

Vid uppgörandet av förslag till kursfördelning har kommissionen = Kurs- beaktat den omständigheten, att slöjd icke i folkskolan ingår såsom Jiördennng: obligatoriskt ämne. Även om ämnet förekommer i flertalet folkskolor, kan det vid sådant förhållande icke undvikas, att vissa lärjungar vid inträdet i realskolan sakna nämnvärd färdighet i handarbete. Det är tydligt, att vid kursfördelningens uppgörande hänsyn måste tagas till detta förhållande. Uppenbart är ock, att olikheten i individuella anlag och förut åtnjuten undervisning måste noga beaktas vid övningarnas anord- ning och bedrivande. Det föreliggande förslaget till kursfördelning avser sålunda allenast att angiva den allmänna gången av undervisningen och den ordning, vari de olika övningarna speciellt med hänsyn till svårighets- graden böra inträda.

Det bör noga uppmärksammas, att de arbeten, som av lärjungarna utföras, må kunna fylla ett praktiskt ändamål och vara till nytta och trevnad i hemmet. Betonas må ock den synnerliga vikten av nödig om- växling vid valet av övningsuppgifter, så att arbetet icke urartar till schablonmässighet och därigenom jämväl den praktiska användbarheten av de utförda arbetena minskas.

Kommissionen har ansett önskvärt, att i varje klass övningar må förekomma i någon art av hemslöjdsarbete med särskilt beaktande av sådana arbeten, som äro karakteristiska för den trakt, där lärjungarna hava sin hemort. En sådan anordning är väl motiverad ur synpunkten av hemslöjdens stora betydelse praktiskt, kulturhistoriskt och estetiskt- Ej minst inom detta område bör det förordade samarbetet med tecknings- undervisningen kunna medföra goda resultat.

Hushållsgöromål.

Undervisningen i hushållsgöromål i realskolan bör 1 likhet med = Mål.

undervisningen i skolans övriga ämnen avse att bibringa vissa kunskaper 82—210409. I".

Kursens

och färdigheter, att främja lärjungarnas formella bildning samt att verka. uppfostrande och karaktärsdanande. Däremot ligger det utom ramen för denna undervisning att åsyfta en fullständig husmodersutbildning. Un- dervisningen tänkes sålunda ej ersätta den mer yrkesmässiga utbildningen på detta område utan fastmer att ge de nödvändiga förutsättningarna för att en sådan utbildning senare skall kunna förvärvas, nämligen intresse för det husliga arbetet och en god grund av kunskaper och färdigheter.

Vid undervisningen i hushållsgöromål i realskolan bör den upp- fostrande synpunkten komma i första rummet. Lärjungarna böra vänjas att med ordning, renlighet och noggrannhet utföra sitt arbete, att vara aktsamma och sparsamma vid hantering av material och redskap samt att beredvilligt, raskt och händigt fullgöra alla dem ålagda uppgifter. Självsvåld, njutningslystnad och själviskhet, vilka vid denna mer än vid annan undervisning kunna få tillfälle att göra sig gällande, böra beivras. Genom övning i självbehärskning i sådant avseende och genom den träning i övervinnandet av svårigheter, som skolköksarbetet erbjuder, stärkas lär- Jungarnas vilja och karaktär.

De kunskaper och färdigheter, som bibringas lärjungarna på detta stadium, böra vara av grundläggande natur. De praktiska övningarna i hushållsarbete böra därför omfatta endast enkel matlagning och bakning och därmed sammanhörande arbeten. Vid matlagningen böra de olika rätterna utgöra typer för de viktigare tillagningssätten, bakningen bör avse beredning av några olika slag av jäst bröd samt av jästpulverbröd och enkelt småbröd och konserveringen kokning av enkel sylt och saft samt fruktmos. Urvalet av maträtter, bakverk m. m. bör ske med stor omsorg och undervisningen ordnas så, att varje lärjunge får övning i att själv utföra alla viktigare arbeten. En kort genomgång av dagens arbete, med förklaringar och anvisningar, anknytes inledningsvis till den prak- tiska undervisningen.

Den till ämnet hushållsgöromål hörande teoretiska undervisningen har sammanförts under benämningarna närings- och födoämmeslära, hem- vård och hushållsekonomi. Undervisningen i närings- och födoämneslära och i hemvård avser att meddela kunskaper om det material, de redskap och: metoder, som användas vid hushållsarbetet, och bör ställas i närmaste

samband med den praktiska undervisningen för att på lämpligt sätt stödja denna. Undervisningen i hushållsekonomi bör huvudsakligen avse att ge lärjungarna övning i utförande av enkla hushållsberäkningar, såsom be- räkning av middagskostnaden, uppgörande av förslag till middagsmat- sedlar för en vecka med prisberäkningar, fördelning av en viss årsinkomst på de viktigaste utgiftsposterna i ett hem m. m. Även böra lärjungarna erhålla någon handledning i enkel hushållsbokföring.

Hur man tänkt sig undervisningstidens fördelning på praktiska övningar och teoretiska lektioner, framgår av nedanstående timplan, där sammanlagda antal undervisningstimmar under läsåret beräknats utgöra 30 PENG

Praktiska övningar i hushållsgöromål . . 135 timmar Teoretiska lektioner: närings- och födoämneslära . . . . . 13 > Hem VALdE oe SA 4 » HuskallsekönOmi ts, csr «cl ers se fe 8 »

Med avseende på undervisningens infogande i skolans schema må framhållas, att på detta stadium det lämpligaste torde vara att förlägga skolköksundervisningen till en dag i veckan under hela läsåret.

I fråga om antalet samtidigt undervisade lärjungar vill kommis- sionen påpeka, att vid den praktiska undervisningen i hushållsgöromål lärjungeantalet helst ej bör överstiga 12 och under inga förhållanden 16. . Vid såväl den praktiska som den teoretiska undervisningen bör lär- jungarnas formella bildning främjas genom ständig övning av deras iakt- tagelseförmåga, eftertanke och omdöme och genom att undervisningen anknytes till vad lärjungarna samtidigt genomgå eller tidigare inhämtat i skolans övriga, denna undervisning stödjande ämnen (fysik, kemi. biologi med hälsolära och matematik).

Allmänna synpunkter.

2. Gymnasiet.

Religionskunskap.

Den av kommissionen föreslagna planen för realskolans religions- undervisning påkallar såsom konsekvens en väsentlig omläggning av jäm- väl den nuvarande gymnasieundervisningen i ämnet.

Såsom förhållandena för närvarande gestalta sig, hava lärjungarna i realskolan, huvudsakligen på grundvalen av den heliga skrift och i an- slutning till huvudstyckena 1 Luthers lilla katekes, erhållit kännedom om Israels historia samt Jesu liv och verksamhet ävensom lärdomar ur den kristna tros- och sedeläran. TI överensstämmelse härmed innefattar det Historiska huvudmomentet i gymnasiets undervisning en framställning av kyrkans historia från dess grundläggning intill våra dagar samt det dogmatiskt-etiska huvudmomentet den kristna tros- och sedeläran i för- djupad och utvidgad framställning, vartill i lämpligt sammanhang an- knytas underrättelser ur den allmänna religionshistorien.

Inom den nya skolorganisationen skulle lärjungarna komma till gymnasiet med andra förkunskaper i ämnet. Särskilt må framhållas, att de redan i realskolan skulle hava gjort bekantskap med ett urval livs- och tidsbilder från de olika huvudskedena av den kristna religionens historia samt i sammanhang härmed erhållit spridda meddelanden ur den allmänna religionshistorien.

Under dessa omständigheter har kommissionen ansett, att det fram- tida gymnasiets religionsundervisning bör åsyfta dels att utvidga och för- djupa lärjungarnas kunskaper om de religiösa och sedliga förhållandenas utveckling och gestaltning hos icke kristna folk, dels att göra dem mera förtrogna med den kristna religionens inre utvecklingsgång och dess ställ- ning i förhållande till vår tids kultur- och samhällsliv.

Vad det förstnämnda wundervisningsmomentet beträffar, har kom- missionen funnit starka skäl tala för att den allmänna religionshistorien bör intaga en mera framskjuten plats på gymnasiets undervisningsplan. Religion och sedlighet äro först och främst allmäntmänskliga företeelser, som i och för sig kunna göra anspråk på den högre skolans uppmärk- samhet och intresse, vare sig de framträda i den ena eller andra formen, och detta i allt högre grad, i den mån den moderna samfärdseln och utvecklingen i övrigt bringar världens skilda folk i närmare andliga förbindelser med varandra. Härtill kommer, att den närmare bekantska- pen med främmande religioner i deras kulturella omgivning måste be- traktas såsom ett värdefullt inslag i den historiska bildning, som gym- nasiet avser att meddela.

Viktigare är emellertid, att en historiskt orienterad kristendoms- undervisning som naturligt komplement kräver en kurs i allmän religions- historia. I den mån den kristna religionen på skolans högre stadium behandlas ej blott som en isolerad företeelse utan — allt ifrån sin klas- siska utformning intill sitt framträdande i nutiden under världsomfat- tande tävlan med övriga religioner och livsåskådningar — betraktas i sitt organiska sammanhang med kulturutvecklingen i det hela, synes det nödvändigt, att lärjungarnas andliga synfält vidgas genom en för dem lämpligt avpassad undervisning om det religiöst-sedliga livet och tänkandet även bland icke kristna folk.

Kristendomsundervisningen som sådan torde endast kunna vinna på att så sker. På detta sätt erhålles erforderligt konkret jämförelse- material för belysningen av både det allmäntmänskliga och det egenartade i den kristna religionen, och det blir möjligt att giva lärjungarna någon föreställning om de främmande inslag, som bidragit till att utforma dess lärosystem och institutioner samt att giva vissa livstyper deras prägel. Redan i den utveckling, som lärjungarna möta i de bibliska urkunderna, framträda åtskilliga allmänna drag, som bliva klarare, om de kunna stäl- las i allmännare religionshistorisk och religionspsykologisk belysning. I den historiska kristendomen under gamla tiden och medeltiden påträffa de vidare så många utifrån upptagna element av skilda slag, att det ej torde vara möjligt för dem att rätt förstå denna religions inre utveck-

lingsgång utan föregående orientering i den allmänna religionshistorien. Därjämte skänker en översikt av det allmänna religionshistoriska läget i vår tid värdefulla synpunkter för uppfattningen av kristendomens nu- varande ställning och uppgifter.

Vad det skulle komma an på vid den ifrågasatta undervisningen i allmän religionshistoria, är givetvis icke upptagandet av allehanda namn och former ur de främmande religionernas gudavärld eller kultväsen, utan det gäller fastmera att införa lärjungarna något 1 de religiösa och sed- liga åskådningar, som utvecklat sig utanför kristenhetens område, och att göra dem bekanta med de märkligaste fromhetstyper, som där fram- trätt. Härvid torde den innehållsrika samling av främmande religions- urkunder, till vilken vi hava tillgång på vårt eget språk, kunna lämna värdefulla stödjepunkter för undervisningen.

Vad sedan beträffar det andra huvudmomentet, som skulle ingå i religionsundervisningen på gymnasiet, så har det likaledes för kommis- sionen framstått som en naturlig följd av undervisningens läggning i realskolan, att lärjungarna på gymnasiestadiet införas djupare i det kristna tänkandets och fromhetslivets historia i dess samband med den allmänna kulturella och sociala utvecklingen inom västerlandet. Det ligger i sakens natur, att detta moment bör träda mera i förgrunden å latingymnasiet än å övriga gymnasielinjer.

Såsom i det föregående antytts, skulle realskolans undervisning i kristendom med anpassning efter lärjungarnas utveckling erhålla ett i möjligaste mån konkret innehåll. De personlighetsskildringar, som där skulle förekomma, böra visserligen, om de, såsom kommissionen förutsatt, på lämpligt sätt förbindas samt ställas in i sin tidshistoriska miljö, giva lärjungarna en allmän föreställning om de stora dragen i kristendomens historiska utveckling, men på detta stadium torde ungdomen i allmänhet sakna nödig mognad för att kunna bilda sig någon klarare uppfattning av det inre sambandet mellan de särskilda personligheterna och företeel- serna, av det andliga livets historia i djupare bemärkelse.

Då lärjungarna hunnit till gymnasiestadiet, framträder däremot starkare deras sinne för de andliga företeelsernas egenartade utvecklings- former hos den enskilde och inom samhället. Liksom historieundervis-

ningen över huvud på grund härav å gymnasiet får en djupare inrikt- ning, bör enligt kommissionens mening också den historiska kristendoms- undervisningen här taga som sin huvuduppgift att närmare klargöra den kristna religionens inre utvecklingsgång i dess samband med andra mera framträdande andliga rörelser under de olika tidevarven. Som åskådliga inslag i denna undervisning torde även en fördjupad personlighetsskild- ring på grundvalen av källskrifter då och då vara på sin plats, på det att lärjungarna skola få blicken öppnad för den inre erfarenhetsvärld, den själarnas kamp i det tysta, ur vilken de nya krafter och tankar framsprungit, som fört utvecklingen in på nya banor.

För att fylla sin uppgift bör emellertid religionsundervisningen å gymnasiet särskilt bidraga till att närmare orientera lärjungarna i nu- tidens andliga liv. I sådant syfte har kommissionen som ett moment i denna undervisning upptagit en orienterande framställning av den kristna livsåskådningen mot historisk bakgrund och i dess förhållande till det nutida kultur- och samhällslivet. Denna framställning bör giva ett åskådligt ut- tryck för kristna människors livserfarenhet under gångna tider och i våra dagar. I en tid, då mer än någonsin »den inre världen darrar i sina grund- valar», blir en ungdom, som framför allt söker klarhet över sitt person- liga förhållande till livets och tillvarons problem, föga hulpen med mer eller mindre abstrakta lärosystem, vore de än så fulländade. Vad den däremot har intresse av och för sin personlighetsutveckling och karak- tärsdaning behöver, torde vara en mera ingående belysning av de bärande idéer i den kristna livsåskådningen, vilka under skilda former avspeglat sig i den historiska utveckling, den redan lärt känna, och vilka fortfarande framträda såsom en makt i kultur- och samhällslivet.

Med avseende på den metodiska behandlingen av lärostoffet i dess helhet har kommissionen, såsom redan antytts, utgått från den förutsätt- ningen, att religionsundervisningen i gymnasiet skulle liksom i realskolan genomgående präglas av ett historiskt orienterande och psykologiskt be- lysande betraktelsesätt, som givetvis kan göras ännu mera fruktbringande på ett högre stadium än på ett lägre. Detta är nämligen en form av religionsstudium, som bäst motsvarar ämnets egen natur.

Ett sådant betraktelsesätt vid denna undervisning betingas jämväl av

Målbestäm- melser.

Kursfördel- ning. Latingymna- siet.

nutidens växande respekt för personlighetsprincipen. Sedan denna prin- cip mer och mer genomträngt den allmänna åskådningen samt verkat omgestaltande på samhällslivets skilda områden, får skolan, särskilt vid meddelandet av undervisning i religion, ej ställa sig främmande för dess huvudkrav. Skall fostrargärningen 1 vår tid hava framgång, måste man enligt kommissionens förmenande låta sig angeläget vara att bereda en i möjligaste mån gynnsam jordmån för personlighetens växande och full- komning i frihet under eget ansvar, och detta gäller framför allt om skolans högre stadium. Ett allmännare erkännande av personlighetsprin- cipen i kristendomsundervisningen måste bland annat leda till att de religiösa personligheterna och särskilda åskådningarna mera än hittills betraktas från synpunkten av deras egna avsikter och syften än från viss på förhand intagen ståndpunkt. Därvid kan och bör skolan giva lärjung- arna större förutsättningar för ett fruktbart tänkande över tillvarons innersta mening och sålunda hjälpa dem att bilda sig en i livets skickel- ser och påfrestningar bärande livsåskådning.

Då den här till sina allmänna konturer antydda undervisningen om de religiösa och sedliga företeelserna principiellt överensstämmer med den behandling, som med framgång tillämpas för belysandet av andliga före- teelser på andra områden, exempelvis det litteraturhistoriska, och då den tillika såsom sin centrala uppgift skulle fatta främjandet av lärjungarnas personlighetsutveckling och karaktärsdaning, vågar kommissionen hysa den förhoppningen, att ett sådant reformprogram skall visa sig ägnat att samla skilda meningsriktningar.

I enlighet med de allmänna synpunkter, som ovan angivits, har kommissionen avfattat målbestämmelserna för religionsundervisningen i gymnasiet. Dessa hava erhållit en så allmän formulering, att de kunna tillämpas i fråga om samtliga gymnasietyper.

Då det sedan gällt att med utgångspunkt från latingymnasiets or- ganisation och timplan närmare bestämma och mellan de olika ringarna fördela lärostoffet, har kommissionen sökt få till stånd en lärogång, ägnad att i möjligaste mån tillgodose såväl det av ämnets natur betingade kra- vet på en genetisk framställning som ock den allmänna pedagogiska prin- cipen om koncentration i undervisningen.

På grund härav har kommissionen funnit skäl att föreslå en sådan anordning, att undervisningen skulle börja i första ringen med en orien- terande framställning av den allmänna religionshistorien. Därvid skulle huvudvikten läggas på de former av högre religiös och andlig odling, vilka det är av särskild betydelse att lära känna med hänsyn till det bildningsmål, som för religionsundervisningen på detta skolstadium uppställts. Kommissionen har i kursplanen nämnt indernas, främre österlandets och den klassiska fornvärldens religiösa och sedliga åskåd- ningar såsom varande de, vilka i främsta rummet ansetts böra uppmärk- sammas. Detta får dock ej giva anledning till att andra viktiga kurs- moment förbigås. I anslutning till den andliga utvecklingen inom främre österlandet och den klassiska fornvärlden, med vilken utveckling den bibliska religionslinjen från Moses till Paulus har så talrika berörings- punkter, skulle som ett avslutande moment ingå en historisk orientering i bibelns idé- och fromhetsvärld.

I andra ringen skulle enligt kursplanen följa en överskådlig fram- ställning av huvuddragen i den kristna religionens inre utvecklingsgäng i dess samband med det allmänna kulturella och sociala framåtskridan- det. De yttre formerna för denna utveckling böra därvid enligt kom- missionens mening behandlas huvudsakligen ur synpunkten av deras be- tydelse för förståendet av de idéer och fromhetsyttringar, som genom dem kommit till uttryck.

I tredje ringen skulle slutligen den kristna livsåskådningen komma att framträda mot den historiska bakgrund, som i de föregående ringarna meddelats, och i dess levande sammanhang med de kulturella och sociala problemen och huvudströmningarna i vår egen tid.

Vad kommissionen tidigare yttrat i fråga om betydelsen därav, att religionsundervisningen i realskolan genomgående i möjligaste mån byg- ger på det åskådliga material, som urkunder och lämpliga litteraturalster i övrigt erbjuda, torde i minst lika hög grad äga sin tillämpning på motsvarande förhållanden inom gymnasiet. Å detta stadium torde dock en avsevärd del av litteraturläsningen kunna efter lärarens anvisningar utföras av lärjungarna på egen hand.

Som kursen i allmän religionshistoria till stor del ligger utan- 83—210409. I".

för området för kursen i allmän historia, har det ej låtit sig göra att såsom för realskolan åvägabringa en genomgående samtidig behand- ling av de historiska tidevarven inom respektive ringar. Men kommis- sionen anser, att vederbörande lärare böra samråda i fråga om kursernas vidare utgestaltning, så att undervisningen i det ena ämnet må komma att i möjligaste mån stödja undervisningen i det andra. Nyspråkliga Vad till slut angår kursfördelningen för det nyspråkliga gymnasiet ee och realgymnasiet, har kommissionen vid uppgörandet av denna i siet. huvudsak följt de allmänna principer, som fått sitt uttryck i nyssberörda kursfördelning. Då ämnet emellertid skulle förekomma endast i de tvenne första ringarna med mera begränsat timtal än å latingymnasiet, har i följd härav en starkare koncentration av lärostoffet blivit av förhållan- dena påkallad, såsom närmare framgår av den föreslagna undervisnings- planen. Denna koncentration får emellertid icke genomföras med upp- givande av kravet på åskådlighet i undervisningen, utan i stället bör stoffurvalet så begränsas, att själva huvudmomenten i det religiösa och sed- liga livets utveckling och gestaltning kunna ställas i klar belysning ge- nom anlitande av källmaterial och andra lämpliga åskådningsmedel. I detta syfte och med hänsyn till första ringens kurs bör det historiska momentet i andra ringens undervisning i främsta rummet avse att för- djupa uppfattningen av de andliga rörelserna i nyare tiden. lnnetelbo- I betraktande av den omständigheten, att den allmänna religions- nämning. historien skulle komma att utgöra ett mera framträdande inslag i gym- nasiets religionsundervisning än hittills, har kommissionen ansett lämp- ligt att för ämnet i dess helhet föreslå benämningen religionskunskap.

Psykologi.

Mål. I det föregående har kommissionen lämnat en principiell motivering för upptagandet av ämnet psykologi å gymnasiets arbetsplan såsom er- sättning för det nuvarande ämnet filosofisk propedeutik. Under hänvis- ning till vad sålunda anförts, finner sig kommissionen här kunna in- skränka sig till att uppdraga grundlinjerna för ämnets behandling.

Målet bör vara att bibringa lärjungarna kunskap på empirisk grund

om själslivets viktigare företeelser. I lämplig anslutning härtill synes det önskvärt, att jämväl betydelsefullare filosofiska problem och tankerikt- ningar bliva föremål för uppmärksamhet. Kommissionen önskar betona, att denna undervisning bör hava ett praktiskt syfte, och att ämnet så- lunda bör i främsta rummet studeras med hänsyn till dess betydelse för och tillämpning i livet.

Det har synts kommissionen uppenbart, att en undervisning med den syftning och de allmänbildande uppgifter, som med den här ifråga- varande avses, bör förläggas till gymnasiets högsta klass. Åt ämnet hava anslagits två veckotimmar.

Kursen inledes lämpligen med en kort återblick på nervsystemets och sinnesorganens byggnad och förrättningar. Därefter torde föreställnings- förloppet kunna behandlas, varvid såväl varseblivning och åskådning som kunskapstillägnandet böra bliva föremål för uppmärksamhet. I detta sammanhang kan undervisningen lämpligen dröja vid språkfunktionernas fysiologiska och psykologiska förhållanden, minne och fantasi, utsagans psykologi, olika minnestyper samt andra därmed sammanhängande vik- tigare kapitel ur den moderna experimentella psykologien.

Vid behandlingen av kunskapstillägnandet torde också ett lämpligt tillfälle föreligga att ingå på en framställning av dels uppmärksamhetens och intressets samt åskådningens och inlärandets psykologi, dels vissa allmänna kunskapsteoretiska spörsmål, som äga samband med begrepps- bildningens och tänkandets psykologi över huvud. Sålunda torde olika former av bevis ävensom olika vetenskapers grundbegrepp och metoder beaktas.

Framställningen av känslolivets psykologi avser att klargöra de skilda uppfattningar, som å detta område göra sig gällande. I fråga om hithörande detaljer erfordras en närmare utredning av bland annat de själviska känslornas utveckling till osjälviska, av de olika etiska känslorna samt av samvetet såsom psykologiskt problem. Vid behandlingen av viljelivets psykologi träder ur praktisk synpunkt tillräknelighets- och viljefrihetsproblemet i förgrunden, allt under beaktande av de faktorer, som hava inflytande på viljans riktning och utveckling. Undervisningen bör, vid behandling av såväl förstånds- som känslo- och viljelivet upp-

Kurs-

märksamma en del distinktioner, som behövas för att undgå mycket vanliga felslut, icke minst i det dagliga livet men även inom det ele- mentära vetandets olika områden. I lämpligt sammanhang inbjuda be- greppen objektivitet, tankefrihet och tolerans till närmare analys.

Såsom en andra huvudbeståndsdel av kursen tänker sig kommis- sionen en sammanfattande framställning av individualitetsproblemet. Här- vid böra i främsta rummet individuella differenser komma till behandling, och torde, i samband med behandlingen av de psykiskt normala och abnorma, olika sociala åtgärder, åsyftande korrigering av individuella ka- raktärsanomalier, lämpligen kunna uppmärksammas (arbetshem, uppfost- ringsanstalter, fängelser o. s. v.). Karaktärsdaningens psykologiska och etiska grundvalar (föredöme, disciplinär fostran) skärskådas på lämp- ligt sätt.

Åt sådana viktiga spörsmål som arbetslivet, nöjes- och njutnings- livet samt umgängeslivet ägnas nödig uppmärksamhet.

Såsom ett slutligt, i viss mån sammanfattande avsnitt torde pro- blemet kropp och själ med fördel kunna göras till föremål för en orien- terande framställning. I anslutning till detsamma torde det för mången lärare te sig naturligt att genom en historisk återblick på vissa filoso- fiens grundfrågor giva de unga en allmän uppfattning av de stora pro- blem, som röra sig i tiden, och som de säkerligen icke kunna undgå att möta 1 livet.

Det ligger i öppen dag, att kommissionen här endast kunnat lämna en fragmentarisk bild av det rika och för allmänbildningen djupt bety- delsefulla innehåll, som ämnet psykologi rymmer. Vad här anförts, har uteslutande åsyftat att på ett mera konkret sätt klargöra den lägg- ning, som kommissionen ansett undervisningen i ämnet böra erhålla. Det kursinnehåll, som i det föregående antytts, är därför icke avsett att i någon mån utgöra ett på förhand givet bindande program. Kommis- sionen har endast velat lämna en serie möjligheter till urval, som kunna vara ägnade att fästa lärjungarnas uppmärksamhet på samt lära dem att tänka sig in i och intressera sig för vissa aktuella spörsmål inom psykologiens och det filosofiska tänkandets område.

I metodiskt avseende finner kommissionen det slutligen angeläget

att betona, att undervisningen bör försiggå företrädesvis under samtalets och diskussionens form. Av synnerlig vikt är att åt lärare och läroboks- författare lämna största möjliga frihet att gå olika vägar. Såväl de förra som de senare böra sättas i tillfälle att känna sig fram, att låta bero vid hur det ställer sig vid utförandet.

Svenska.

För ämnet svenska å gymnasiet har kommissionen föreslagit föl- jande timplan: å latinlinjen ring I 3 veckotimmar, ring II 4 veckotim- mar, ring III 4 veckotimmar, å den nyspråkliga linjen samma timtal och timfördelning som å latinlinjen, å reallinjen i var och en av ringarna I —III 3 veckotimmar. Det sammanlagda timtalet är sålunda å alla lin- jerna större än i motsvarande klasser av det nuvarande gymnasiet; på de båda förstnämnda bildningslinjerna är höjningen avsevärd.

Trots det ökade timtalet anser kommissionen, att målbestämmel- serna kunna bliva i stort sett de samma som de i nu gällande under- visningsplan fastställda, men givetvis bör särskilt på latingymnasiet och det nyspråkliga gymnasiet en fördjupning av undervisningen 1 ämnet för framtiden kunna ske. Endast i ett par hänseenden hava ändringar i eller tillägg till målbestämmelserna ansetts påkallade. Emnär erfarenheten visat, att på sina håll den svenska litteraturen från äldre tidsskeden behandlats med så stor utförlighet, att den litteratur, som framträtt efter 1500-talets mitt och som för vår tids ungdom är av synnerlig vikt att lära känna, an- tingen alls icke eller också i mycket ringa omfattning behandlats vid un- dervisningen, har redan i målbestämningen framhållits, att litteraturläs- ningen och den därmed förbundna litteraturhistoriska framställningen företrädesvis böra avse tiden från senare delen av 1700-talet fram till våra dagar. En sådan bestämmelse står i god samklang med nu gäl- lande metodiska anvisningar, där det bland annat heter, att i fråga om tiden före 1809 behörig begränsning bör iakttagas vid valet av författare, och där det framhålles vara av vikt, att lärjungarna få göra närmare bekantskap med vår nyare vitterhet. e

Vad angår läsning av dansk och norsk litteratur, har föreskrift

Timplan.

Mål.

därom ansetts böra införas i själva målbestämningen. Enligt gäl- lande kursplaner skall sådan läsning redan nu förekomma å gymnasiet; då efter kommissionens förslag läsning av dansk och norsk litteratur, låt vara i mycket begränsad omfattning, skall införas i realskolan, torde för framtiden denna del av nu ifrågavarande ämne kunna å gymnasiet er- hålla en starkare ställning och leda till bättre resultat, än hittills varit fallet. Kursfördel- Kurserna torde i stort sett kunna bliva desamma för de tre gymna- mMII. > sielinjerna, ehuru timplanen är något olika. Å realgymnasiet, där tim- talet är minst, får givetvis det material, som vid undervisningen behand- las, ytterligare sovras och begränsas. Gemensamma riktlinjer böra emel- lertid kunna uppdragas.

Litteraturläsning. Såsom redan här ovan anförts, är det kommis- sionens mening, att Sveriges nyare litteratur skall vara huvudföremål för undervisningen i litteraturläsning och litteraturhistoria å gymnasiet. I överensstämmelse härmed har för första ringen den litterära kursen före- slagits till valda stycken ur den gamla isländska litteraturen i översätt- ning samt ur den medeltida och den nyare svenska litteraturen fram till fri- hetstidens början och skulle därmed föras fram till samma slutpunkt som historiekursen i samma ring, vilket i flera avseenden är en fördel. Den systematiska läsningen av den svenska litteraturen i tidsföljd kommer så- lunda att här omfatta till utsträckningen betydande tidsperioder. Förutsätt- ningen för att denna kurs skall med verklig behållning kunna genomgås är givetvis, att nödig begränsning iakttages med koncentration kring det mera karakteristiska och betydelsefulla av det rika stoffet, så att endast de främsta litterära företeelserna och personligheterna, exempelvis edda- sångerna, folkvisorna, Olaus Petri och Georg Stiernhielm, erhålla en ut- förligare behandling. I andra ringen bör studiet av den svenska littera- turen kunna föras fram till tiden omkring år 1830. Även här bör, sär- skilt beträffande de äldre kulturperioderna, nödig koncentration iakttagas: Dalin, Bellman, Kellgren och fru Lenngren bliva för förra delen av berörda tidevarv de centrala diktargestalterna. Med en sådan anordning av stoffet bör i tredje ringen tiden efter 1830 kunna behandlas med större grundlighet, än hittills merendels varit fallet.

Vid sidan av nu omförmälda läsning av svensk litteratur i tids- följd föreslås även läsning av större litteraturverk, vare sig svenska eller utländska, de senare i mönstergill översättning. Bland arbeten inom världslitteraturen, som sålunda böra bliva föremål för behandling vid undervisningen i svenska, må nämnas något drama av Shakspere samt Homerus' Iliad eller Odyssé (givetvis endast ett par sånger). Läsningen av Homerus torde lämpligast förläggas till andra ringen. I denna ring genomgås å latinlinjen antikens historia, och studiet av de klassiska språken har där nått en sådan omfattning, att sagda läsning kan bliva verkligt fruktbringande. Men även å gymnasiets övriga bildningslinjer bör Homerus läsas för att i någon mån giva lärjungarna en inblick i den klassiska forntidens kultur. Även för dessa linjer torde nu ifråga- varande kursmoment böra förläggas till andra ringen för att giva en lämplig utgångspunkt för behandlingen av den fransk-klassiska smakrikt- ningens och nyklassicismens litteratur.

Skall litteraturläsningen å gymnasiet kunna erhålla nödig omfatt- ning och över huvud taget kunna medhinnas, torde man emellertid böra inskränka den tidsödande högläsningen på lärorummet och i ej ringa grad hänvisa lärjungarna till läsning i hemmet, eller med andra ord litteraturläsning bör i långt större utsträckning än nu göras till hemupp- gift, såsom bruket torde vara i de flesta kulturländer. Givetvis bör denna hemläsning ske efter lärarens anvisningar och av honom kontrolleras samt göras fruktbärande genom den fördjupade litterära analys, för vil- ken genom en sådan omläggning av litteraturstudiet väsentligt mera tid kommer att vinnas. För ett bättre tillgodoseende av kravet på mera om- fattande litteraturläsning har kommissionen även tänkt sig obligatoriskt feriearbete i detta ämne. De skäl, som tidigare i den pedagogiska dis- kussionen anförts mot feriearbete, torde icke äga giltighet beträffande litteraturläsning, som i det hela lärer kunna betraktas som en värdefull andlig rekreation. Genom ett ordnat feriearbete vinnas nya möjligheter för ett fördjupat litteraturstudium, på samma gång härigenom en ledning gives för lärjungarnas nöjesläsning under ferierna, i det ungdomens uppmärksamhet riktas på det bästa och värdefullaste inom litteraturen. Vid valet av den litteratur, som förelägges de unga såväl under ter-

minerna som under ferierna, bör hänsyn tagas därtill, att olika perio- der och tidsriktningar bliva i tillbörlig mån representerade. Närmare för- slag i detta avseende torde i sammanhang med metodiska anvisningar för ämnet framdeles böra utarbetas.

Läitteraturhistoria. Vid sidan av litteraturläsningen ingår littera- turhistoria i gymnasiets kurs. Härvid bör emellertid framhållas, att litteraturläsningen och därmed sammanhängande analys beträffande skön- litterärt intressanta perioder alltid måste bliva det centrala, ävensom att det litteraturhistoriska studiet i främsta rummet avser att sätta lär- jungarna in i de stora idéströmningarna och smakriktningarna under gångna tider samt giva dem möjlighet att förstå märkligare författareper- sonligheter, men att ingen vikt får läggas vid inhämtande av biografiska detaljer.

Läsning av danska och norska. Såsom förut är framhållet, bör läs- ningen av dansk och norsk litteratur å det framtida gymnasiet erhålla en starkare ställning än hittills. Särskilt är det lämpligt, att något arbete av Ibsen och något av Holberg vid undervisningen behandlas. De viktigaste divergenserna mellan vårt språk och de båda frändefolkens samt mellan dessa senare inbördes böra genom undervisningen klarläggas. På in- lärandet av ett korrekt uttal torde däremot icke allt för mycken tid böra användas, då målet för nu förevarande kursmoment givetvis måste vara att giva lärjungarna färdighet att läsa dansk och norsk litteratur och någon förmåga att förstå dessa språk, när de talas, icke att bibringa dem förmåga att själva tala danska eller norska.

Grammatik, stillära och språkhistoria. I andra ringen av latingym- nasiet och det nyspråkliga gymnasiet bör — i anslutning till vad i de nu gällande metodiska anvisningarna framhålles — en kort översikt givas av det svenska språkets utveckling, avpassad efter lärjungarnas ståndpunkt. Såväl 1 nämnda som följande ring inom samma linjer böra valda språkliga frågor upptagas till behandling, särskilt rörande språkriktighetsspörsmålet och stilarterna. Härvid upptagas lämpligen sådana språkliga principfrågor som frågan om låneorden, förhållandet mellan talspråk och skriftspråk samt mellan riksspråk och dialekter till närmare belysning. TI anslutning därtill böra typiska litteraturprov studeras. Däremot torde någon mera systematisk

661 genomgång av grammatiken här icke kunna medhinnas. Å realgymna- siet medgiver icke den knappa tiden upptagandet av nu berörda språk- liga moment utom i sammanhang med de svenska uppsatsernas genom- gående, då givetvis å alla gymnasielinjer språkliga frågor av olika slag böra komma under behandling.

Muntlig framställning. Kommissionen har redan vid motiveringen av kursplanerna för svenska i realskolan uttalat sig om betydelsen av en mer omfattande undervisning i muntlig framställning. På gymnasiet lärer en sådan undervisning få anses vara av mycket stor vikt. Å detta stadium bör den särskilt inriktas på föredrag och diskussionsövningar. För att härutinnan uppnå erforderlig färdighet böra samtliga lärjungar under varje läsår hålla minst ett föredrag var. I anslutning till föredragen böra några lärjungar för varje gång få till uppgift att sätta sig in i det ämne, som därvid skall behandålas, och efter föredragets slut tjänstgöra som opponenter. Genom en sådan anordning skulle en icke blott formell utan även saklig kritik av föredragen möjliggöras och en annan sida av den muntliga framställningens konst, nämligen förmågan att deltaga i dis- kussioner, tillgodoses. Där sådana föredrag behandla mera speciella fack- ämnen, torde de, efter överenskommelse mellan läraren i svenska och vederbörande ämneslärare, kunna förläggas till lektionstimmarna i fack- ämnet. Den förre läraren må i sådana fall om möjligt vara tillstädes och deltaga i kritiken.

Uppsatsskrivning. Beträffande den svenska uppsatsskrivningen inne- håller den av kommissionen föreslagna kursplanen endast smärre avvikelser från nu gällande bestämmelser. Den nu i kursplanen för gymnasiets två lägsta ringar givna föreskriften, att den svenska uppsatsen någon gång må omväxla med en översättning från tyska eller engelska, har kommissionen ej upptagit, detta väsentligen med hänsyn till den omläggning av skriv- ningarna i de moderna språken, som i undervisningsplanen förordats. Med avseende på skrivningarnas förläggning har kommissionen i annat sammanhang som sin mening uttalat, att lärjungarnas skriftliga arbeten i allmänhet böra utföras å lärorummet. I fråga om de svenska uppsat- serna synes det dock önskvärt, att de emellanåt, åtminstone en gång i terminen, utarbetas 1 hemmet, för att lärjungarna må få särskilt tillfälle 84—210409 I.

till övning att vid uppsatsernas utarbetande på lämpligt sätt använda källor. Sådan övning möjliggöres givetvis lättare vid hemskrivningar än vid skrivningar å lärorummet, men även dessa senare skrivningar torde någon gång böra anordnas så, att lärjungarna vid desamma må använda lämpligt källmaterial. Övningar av denna art äro otvivelaktigt i och för sig av värde och torde böra mera än hittills bedrivas jämväl i syfte att förbereda lärjungarna till avläggande av de skriftliga examens- proven under motsvarande förhållanden. Att de försök, som i denna riktning några gånger gjorts vid utarbetandet av det svenska uppsats- provet i studentexamen, i det hela synas ha slagit mindre väl ut, torde i väsentlig grad hava berott på otillräcklig föregående övning.

För att ifrågavarande art av uppsatsskrivning liksom den svenska uppsatsskrivningen över huvud skall bliva verkligt fruktbringande, är det uppenbarligen av största betydelse, att lämpliga ämnen utväljas till be- handling. De riktlinjer för detta val, som angivas 1 gällande undervis- ningsplans metodiska anvisningar, äro förtjänta av allt beaktande och borde mera, än som skett, vinna tillämpning. Det måste fasthållas, att den svenska uppsatsskrivningens huvuduppgift är att utveckla lärjungar- nas förmåga av redig och språkriktig skriftlig framställning. Vid valet av uppsatsämnen från skilda fackområden — och sådana torde ej kunna eller böra helt och hållet undvikas — böra ämnena väljas så, att nämnda huvuduppgift ej tränges i bakgrunden därigenom, att förefintligheten hos lärjungarna av allehanda detaljkunskaper blir det för uppsatsskrivningen och dess resultat avgörande. För valet av uppsatsämnen å gymnasiet torde i många fall de för det svenska uppsatsprovet i studentexamen givna ämnena vara normgivande. Kommissionen har i samband med sina förslag rörande studentexamens lämpliga anordning närmare utveck- lat sin uppfattning i här berörda spörsmål och hänvisar till sina därvid gjorda uttalanden, som i tillämpliga delar torde böra gälla den svenska uppsatsskrivningen på gymnasiet i det hela.

Latin.

Enligt kommissionens förslag erhåller latinet på gymnasiet 20 vecko- timmar mot 18 i det nuvarande gymnasiets tre högsta ringar. Dessutom tillkommer i andra ringen en veckotimme, som skall avses för antik historia. Ehuru denna ökning i timantal kan förefalla mindre betydande, torde man dock på grund av tvenne omständigheter äga rätt att hoppas på ett något bättre resultat av latinundervisningen än det nuvarande. Dels torde det strängare urval bland inträdessökande till gymnasiet, som är avsett att äga rum, icke bliva utan betydelse i berörda av- seende, dels kommer det nya gymnasiets organisation att medföra en begränsning av de samtidigt lästa ämnenas antal i alla ringar och en därav betingad koncentration i undervisningen, som även kommer latin- undervisningen till godo. En nödvändig förutsättning för att detta resultat skall nås på ett treårigt gymnasium är emellertid, att lärjungarna vid sitt inträde å gymnasiet ordentligt inhämtat den förberedande kurs i ämnet, som meddelas i realskolans fjärde klass och som motsvarar kursen i den nuvarande första ringen. HEnär tillträde till gymnasiet blir bero- ende av en prövning av de sökandes allmänna studieförutsättningar och latinet enligt kommissionens förslag upptagits bland de obligatoriska ämnen, i vilka prövning för här ifrågavarande lärjungar kan påfordras, föreligger alltså möjlighet för vederbörande gymnasielärare att förvissa sig om att den sökande även äger nödiga kunskapsförutsättningar i detta ämne.

Mälbestämmelserna äro visserligen i sin helhet desamma, som upp- tagas i den nuvarande undervisningsplanen för gymnasiet, men på grund av ovan anförda omständigheter, särskilt koncentrationen, som måste få stor betydelse för latinet med dess jämförelsevis höga antal timmar, bör man kunna förutsätta, att lärjungarnas säkerhet i grammatik skall bliva större, varigenom även huvudmålet, färdigheten att röra sig med lättare latinsk text, säkrare vinnes, ävensom att något mera tid kan ägnas realia.

Det har ansetts vara i bättre överensstämmelse med latinundervis- ningens mål att för första ringen upptaga en något större prosakurs än

Mål.

Kursfördel- ning.

i den nuvarande andra ringen och att i motsvarande omfattning minska kursen i poesi. De skriftliga översättningar i första ringen, som enligt kommissionens förslag skola äga rum var tredje vecka, böra omfatta även översättningar från svenska till latin. Det säger sig självt, att dessa måste vara jämförelsevis lätta och i fråga om ordförrådet nära ansluta sig till den latinska text, som läses i ringen. De åsyfta icke att bibringa lär- jungarna någon färdighet i det latinska språkets användning utan äro avsedda att vara tillämpningsövningar för ett fastare inlärande av gram- matiken. Särskilt under höstterminen, då lärjungarna knappast ännu äro tillräckligt mogna för en översättning från latinet, hava de större nytta av lätta översättningar från svenska till latin. Läraren har i dessa öv- ningar ett medel att förvissa sig om att de säkert inhämtat formläran. Övningarna böra också inriktas på att göra lärjungarna förtrogna med vissa för latinet egendomliga och vanliga syntaktiska företeelser (såsom ackusativ med infinitiv och satsförkortningar), vilkas inlärande är nöd- vändigt för begripande även av en lättare latinsk text.

För andra ringen hava kurser föreslagits, som överensstämma med den nuvarande tredje ringens. Den översikt av Greklands och Roms kulturhistoria, som hittills ingått i första ringens historiekurs, har an- setts vara av mindre värde, emedan lärjungarna saknat viktiga förut- sättningar för att tillgodogöra sig denna undervisning. Den har nu enligt kommissionens förslag överflyttats till andra ringen. Man. torde kunna förvänta, att med denna anordning lärjungarna efter två års latinunder- visning skola hava större möjligheter att tillgodogöra sig den och associera den med sitt övriga vetande. TI regeln bör väl läraren i latin meddela denna undervisning, då dess huvudvikt är lagd på kulturutvecklingen och den således icke endast omfattar antik historia i egentlig bemärkelse utan även fornkunskap. Men då det väl kan tänkas, att kursen i ett eller annat fall med större fördel genomgås i sammanhang med historieunder- visningen, har kommissionen velat hålla möjligheten jämväl för en sådan anordning öppen.

Då i kursfördelningen för högsta ringen upptagits kursivläsning även av latinska texter av kulturellt innehåll från senare tider, har detta skett i den förvissningen, att det står i full överensstämmelse med latin-

undervisningens mål. Det kan vara praktiskt värdefullt för många lär- jungars framtida studier att redan på skolstadiet få göra bekantskap med historiska urkunder eller andra texter på latin från senare tidsske- den, särskilt om de röra Norden. Det har dock icke befunnits lämpligt att upptaga dessa texter annat än till kursivläsning. Den prosakurs, som läxvis genomgås, bör koncentreras på författare från de perioder, då lati- net utgjorde ett verkligt levande språk.

I fråga om de i kursfördelningen exempelvis nämnda förfat- tarna hyser kommissionen den åsikten, att inga bestämda föreskrifter böra givas 1 detta hänseende, utan att möjlighet fortfarande må stå vederbörande lärare öppen att med ämneskonferensens medgivande ut- byta en författare mot en annan.

Grekiska.

Timantalet i grekiska är icke ökat i kommissionens förslag till timplan. Dock har kommissionen ansett sig kunna sätta målet något högre och låta målbestämmelserna omfatta även »någon bekantskap med den grekiska kulturen». Under nuvarande förhållanden har ej för- sports någon svårighet att medhinna den stadgade litteraturkursen, och med den ämneskoncentration, som nu inträder i gymnasiets bägge högsta ringar, har man skäl att förvänta ett ännu bättre resultat. HLitteratur- kursen har dock icke kunnat utökas, men kommissionen anser önskvärt, att en del av tiden användes till undervisning i grekisk fornkunskap, så att lärjungarna få göra närmare bekantskap med grekisk mytologi, konst- historia och arkeologi. HErinras må i detta sammanhang, att antikens kulturhistoria enligt kommissionens förslag skall läsas i andra ringen, vadan lärjungarna kunna förutsättas äga fastare historiska kunskaper på detta område. Mytologi torde kunna läsas sammanhängande med led- ning av en lärobok. Vad konsthistoria och arkeologi angår, bör läraren, såsom redan nu flerstädes torde hava skett, i föredragsform och med användning av lämplig åskådningsmateriell under några timmar i högsta ringen meddela lärjungarna det viktigaste till fullständigande av det i antikens historia redan inhämtade. Kursmomentet i fråga har med hän-

Mål.

Mål och timplan.

syn till sin stora allmänbildande betydelse ansetts böra antydas i mål- bestämningen.

Kommissionen har föreslagit, att de lärjungar, som läsa grekiska, i studentexamen skola avlägga ett skriftligt översättningsprov från grekiska till svenska. Ett sådant prov synes i likhet med översättningsprovet från latin till svenska vara väl lämpat att ådagalägga lärjungarnas mogenhet i ämnet. Givetvis måste fordringarna ställas lägre än beträffande motsvarande latinska prov. För attlärjungarna skola erhålla erforderlig övning för pro- vet i fråga, har kommissionen föreslagit, att de i högsta ringen var tredje vecka skola utföra ett dylikt skriftligt arbete. I andra ringen kan icke gärna, åtminstone under höstterminen, någon översättning från grekiska till svenska ifrågakomma. Kommissionen har tänkt sig, att de skrift- liga arbetena i denna ring kunna bestå i tillämpningsövningar, över- sättningar av enkla meningar från svenska till grekiska, av samma slag, som nu gällande undervisningsplan föreskriver för tredje ringen. De böra alltså avse ett grundligt inlärande av grammatiken och nära ansluta sig till de grekiska övningsstyckena i elementarboken eller den text, som läses i ringen. Till omväxling torde även kunna givas andra skriftliga uppgifter, som syfta till samma mål, såsom behandling av vissa partier av formläran, kommentering av en bekant text och besvarande av frågor. Liknande uppgifter böra också kunna ifrågakomma i högsta ringen.

Främmande levande språk.

Undervisningen i främmande levande språk på gymnasiets olika linjer avser att på ett efter varje linjes karaktär och allmänna mål avpassat sätt vidga och utveckla de kunskaper, som i realskolan in- hämtats.

En väsentlig skillnad framträder därvid mellan å ena sidan latin- gymnasiet och det nyspråkliga gymnasiet, å den andra realgymnasiet.

På det sistnämnda måste språkundervisningen i överensstämmelse med det krav på specialisering och koncentration, som utgör linjedel- ningens grundprincip, intaga en relativt underordnad plats. Språken äro här att betrakta huvudsakligen såsom hjälpämnen. Visserligen bör den

allmänna färdighet, som förvärvats i realskolan, vidmakthållas och så vitt möjligt förkovras, men huvudvikten ligger därpå, att lärjungen sättes i stånd att taga del av den utländska facklitteratur, varav han under sina fortsatta matematisk-naturvetenskapliga studier har behov. — En- gelska torde ur denna synpunkt spela en större roll än tyska. Av de 7 timmar, som kunnat anslås åt dessa båda språk, har därför den större delen förbehållits engelskan, som med samma timtal som å det nyspråk- liga gymnasiet (3 + 2) föres upp i andra ringen, medan tyskan har an- setts tillräckligt tillgodosedd med 2 timmar i första ringen. — Franskan har måst vidkännas en minskning med 1 timme i jämförelse med nu gällande timplan. Men den gynnsamma ställning franskan såsom enda språk i högsta ringen erhåller, torde uppväga denna förlust.

På latingymnasiet och det nyspråkliga gymnasiet intaga språken en helt annan plats. Här blir målet dels utvecklingen av den praktiska språkfärdigheten i dess olika former, dels och framför allt att bibringa lärjungen en så god förmåga att läsa på det främmande språket skrivna. arbeten av olika slag, att han genom sådan läsning kan förvärva känne- dom om det främmande landet, dess litteratur och dess kultur. Därtill kommer, att själva språkstudiet såsom sådant här bör fördjupas, så att lärjungen vinner en grundligare kännedom om språkets grammatiska. byggnad och en viss känsla för dess stilistiska egenart.

Latinet bildar på latingymnasiet språkstudiernas centrum, och de vid latinstudiet inhämtade kunskaperna komma språkundervisningen i dess helhet till godo såväl ur ordförrådets som den grammatiska träning- ens och den språkliga analysens synpunkt. Alldeles särskilt kan fran- skan draga fördel av latinstudiet, och de 16 timmar (5 + 5 + 6), som reserverats för detta språk, synas därför, väl använda, böra leda till ett gott resultat. — Av de båda realskolespråken har, till undvikande av ämnesträngsel, endast det ena ansetts böra föras upp på latingymnasiet, och det har icke rått någon tvekan om att detta språk bör vara tyska. Ehuru för latinarna 2 timmar av de i realskolans fjärde klass åt detta språk anslagna 5 timmarna bortfalla, synas gymnasiets 11 timmar (5 + 3 + 3) fullt tillräckliga för att garantera ett tillfredsställande resultat. — Emn- gelskan, i vilket språk redan i realskolan goda och säkra kunskaper

Kursfördel- ning.

kunna förutsättas vara förvärvade, har därmed ansetts i tillräcklig grad tillgodosedd. För de lärjungar, som läsa grekiska, bortfaller tyska i ring II och TII, varjämte franskans timtal i dessa ringar minskas till 4, resp. 3. Em följd härav blir, att skrivning i tyska för dessa lär- jungar icke kan ifrågakomma i studentexamen. Vad franska angår, har det synts lämpligast att å latingymnasiet icke stadga något visst antal skrivningar utan låta undervisningen särskilt koncentreras på litteratur- läsning. Detta utesluter naturligtvis icke, att skriftliga övningar böra förekomma för kontroll av grammatikkunskapen.

På det nyspråkliga gymnasiet böra självklart alla tre språken ingå i läroplanen. Åt franskan har anslagits samma timtal som å latingym- nasiet med samma fördelning mellan de tre ringarna (5 + 5 + 6). I fråga om de båda i realskolan lästa språken häva tvenne möjligheter förelegat. Man skulle kunna låta de båda språken med ett tämligen be- gränsat men ungefär lika antal veckotimmar föras upp i högsta ringen eller ock förlägga tyngdpunkten till det ena av dem och åt det andra endast anslå nödig tid för bevarande och i någon mån förkovrande av redan inhämtade kunskaper. Kommissionen har ansett det senare alter- nativet böra föredragas och har sålunda fördelat den disponibla timsum- man med 10 timmar (2 + 3 + 5) å det ena och 5 (3 + 2) å det andra språket, som avslutas med andra ringen. Men då skilda, ehuru lika be- rättigade, önskningar kunna råda rörande vilket av de båda språken, tyskan eller engelskan, bör företrädesvis studeras, har det befunnits lämp- ligt, att båda alternativen finnas företrädda, så nämligen, att vid vissa läroverk tyskan, vid andra engelskan med åtnjutande av den högre tim- summan föres upp i högsta ringen.

Rörande realgymnasiet samt de mindre kurserna i tyska eller en- gelska å det nyspråkliga gymnasiet torde någon motivering eller utveck- ling av kursplanernas anvisningar icke vara behövlig. Däremot må i fråga om de större språkkurserna å latingymnasiet och nyspråkliga gymnasiet framhållas den centrala plats litteraturläsningen intar. Om densamma i realskolan framför allt bör vara ett medel till språkets formella inlä- rande, har den här även en annan lika betydelsefull uppgift, nämligen att förmedla bekantskapen med den främmande litteraturen och kulturen.

Givet är, att detta i mindre grad kan bliva fallet med det nytillkommande språket, franskan, men det väsentligt ökade timtalet och de till följd av minskningen i antalet ämnen förbättrade studievillkoren göra, att det ifrågavarande önskemålet även rörande detta språk bör kunna bliva i avsevärt ökad utsträckning tillgodosett. — Viktigast är emellertid, att lärjungen vinner den vana vid och lust för läsning av främmande litte- ratur, att han efter avslutad skolgång utan större svårighet kan röra sig med sådan och gärna griper sig an med' läsning av arbeten på främ- mande språk. Ur dessa synpunkter spelar valet av litteratur en stor roll. Det gäller att låta värdefulla och roande arbeten rörande det främ- mande landet, dess historia och dess kultur omväxla med framstående alster ur dess skönlitteratur. Anvisningar rörande lämplig hem- och ferieläsning torde också vara ett gott medel att befordra ifrågavarande syftemål.

Såsom av kursplanerna framgår, tänkes grammatikstudiet huvud- sakligen bedrivet i sammanhang med textläsning och skrivning, men även översiktliga sammanfattningar och systematisk repetition böra före- komma. Säkerhet i den elementära grammatiken är naturligtvis ound- gänglig och bör hava förvärvats redan i realskolan; den måste givetvis alltjämt underhållas, men de grammatiska begreppen böra därjämte för- djupas, så att de skänka en viss uppfattning av språkets struktur i stort sett.

I nära sammanhang med grammatikstudiet står skrivningen. Det Skrivning. har förut framhållits, vilka olägenheter äro förbundna med det nu före- kommande översättningsprovet i realskolexamen, och kommissionen har föreslagit detta provs ersättande med ett annat, som står i bättre över- ensstämmelse med hela den föregående undervisningen. På det högre stadium, som gymnasiet representerar, te sig förhållandena i viss mån olika. Men även här har det rådande systemet varit föremål för myc- ken och befogad kritik. Man här ansett, att en stor del av den tid, som tagits i anspråk huvudsakligen i tanke på det förestående översättnings- provet i studentexamen, skulle kunnat få en vida mer fruktbärande an- vändning. Å andra sidan får det icke förbises, att enligt en mycket utbredd opinion, bland vars representanter finnas många framstående 85—210409. I”

målsmän för språkundervisningen, den skriftliga översättningen till det främmande språket har en stor pedagogisk betydelse därigenom, att den skänker kunskaperna en stadga och en säkerhet, som de utan densamma svårligen kunna få. Med fullt uppskattande av det beaktansvärda i sistnämnda ståndpunkt har kommissionen dock ansett sig böra söka en lösning av föreliggande fråga, som på samma gång den garanterar den grammatiska utbildningens krav, står i full överensstämmelse med den läggning av språkundervisningen, som av kommissionen förordats, och som således icke nödvändiggör en alltför tidsödande exklusivt gramma- tisk träning. Med stöd av många sakkunnigas mening vill kommissio- nen såsom skriftligt prov i studentexamen föreslå en översättning från det främmande språket till svenska. Detta prov, som sedan många år hos oss med framgång använts för latinet och som i utlandet i stor ut- sträckning praktiserats, ansluter sig på ett organiskt sätt till språkunder- visningens mål och metod och lämnar examinanden tillfälle att på ett osökt och naturligt sätt visa sin förmåga att exakt uppfatta det främ- mande språket. Den valda texten bör vara sådan, att översättningen utgör ett prov på examinandens kännedom icke blott om det främmande ordförrådet utan också om konstruktionernas och de grammatiska for- mernas exakta betydelse. Ett sådant provs återverkan på den föregå- ende undervisningen kan icke bliva annat än välgörande, eftersom övnin- gar av detta slag direkt främja språkstudiets huvudändamål, förståendet av det främmande språket. Givet är, att på skrivningar av denna art — det må gälla den föregående undervisningen eller provet — måste ställas ganska stora fordringar med avseende såväl på en i detalj kor- rekt uppfattning som på ett tillfredsställande återgivande på svenska. Det senare momentet innebär också en direkt vinst för modersmålets tukt och ans samt utgör sålunda en god förbindelseled mellan undervis- ningen i det främmande språket och modersmålet.

I ett fall anser emellertid kommissionen, att detta prov bör kom- pletteras med en översättning från svenska till det främmande språket. Det nyspråkliga gymnasiets speciella läggning gör nämligen önskvärt, att det skriftliga provet i levande språk här erhåller en något strängare karaktär än å latingymnasiet. Kommissionen har därför ansett sig böra föreslå, att

SÖ i det redan i realskolan studerade språk, som å det nyspråkliga gymnasiet föres upp i studentexamen, utom den skriftliga översättningen till svenska må fordras även en översättning från svenska till det främmande språket. Då det emellertid är av vikt, att ovan antydda olägenheter av ett dylikt prov undvikas, bör det redan från början fastslås, att de båda översätt- ningarna skola bedömas gemensamt, varvid samma betydelse tillmätes dem båda, samt att själva anordningen av provet måste syfta till ett avlägs- nande av all fara för den föregående undervisningens förryckande. Detta sker bäst på så sätt, att texten väljes efter samma principer, som böra reglera temats användning vid undervisningen. Det bör där ansluta sig till förut läst text, ordförråd och fraseologi böra vara bekanta, letande i lexikon och grammatik bör vara obehövligt, det språkliga materialet bör med ett ord redan vara lärjungens egendom. För att i studentpro- vet samma förutsättningar må vara till finnandes, föreslår kommissionen, att tematexten skall bestå i en fri svensk transkription av den text på det främmande språket, som examinanden haft att översätta till svenska. Ordförråd och fraseologi — naturligtvis med undantag av vad som under alla förhållanden kan anses redan förut bekant — hämtas ur nämnda text. Examinanden får sålunda tillfälle att koncentrera sin uppmärksam- het på uttryckets precision och grammatikaliska korrekthet. Några gram- matiska »fällor> böra icke förekomma 1 temat, men det bör vara så av- fattat, att det prövar lärjungens förmåga att tillämpa de grammatiska insikter, som äro nödvändiga för en solid grundläggande språkkunskap. Anordnat efter dessa principer torde nu ifrågavarande prov väl kunna motsvara sitt ändamål, och då det latinska skrivprovet torde få anses svårare än ett motsvarande prov i ett modernt språk, innebär denna skärpning 1 det nyspråkliga gymnasiets examensfordringar icke heller något avsteg från den likställighet, som bör råda mellan examensfordrin- garna å gymnasiets olika linjer.

Såsom hjälpmedel böra endast enspråkiga lexika på det främmande språket tillåtas. ;

Mönstret för detta prov har kommissionen funnit i den franska. studentexamen, där den fria uppsatsen, som befunnits olämplig, nu ut- bytts mot en version (översättning från det främmande språket) jämte

Samman- fattning.

ett thome d'imitation (översättning till det främmande språket efter nu angivna principer).

Den anordning av språkundervisningen, vars grundlinjer nu fram- lagts, torde visa, att kommissionen sökt så vitt möjligt tillgodose de krav, som i detta avseende från olika håll blivit framställda. — Franskan, som genom 1904 års läroverksreform åsidosattes till förmån för de båda germanska språken på ett sätt, som sedan visat sig ur många synpunk- ter olyckligt, har visserligen icke kunnat, såsom från flera håll påyrkats, inträda å timplanen tidigare, än nu är fallet, men å såväl latingymna- siet som det nyspråkliga gymnasiet har detta ämne erhållit ett så vä- sentligt ökat timtal och befinner sig i en pedagogiskt så gynnsam ställ- ning, att goda resultat av undervisningen böra kunna förväntas. Här- till kommer, att franskan vid vissa läroverk av avvikande språktyp kan erhålla samma ställning som tyskan å normaltypen och sålunda inträda redan i realskolans andra klass samt föras fram ända till student- examen.

Vidare har genom vissa ämnens tidigare avslutande en länge på- yrkad koncentration i språkundervisningen åstadkommits, vilken avlägs- nar faran för alltför stark splittring ij studiearbetet och medger arbetets inriktande på två, i vissa fall endast ett språk, där för närvarande icke

Slutligen har genom skrivprovens förändrade karaktär den dualism avlägsnats, som hittills rått mellan dessa prov och den föregående under- visningen, sådan den enligt de metodiska anvisningarna bort bedrivas. Full överensstämmelse har åvägabragts mellan proven och undervisnin- gen, och någon skadlig återverkan av de förra på den senare behöver icke längre befaras.

Vinsten av dessa reformer synes obestridlig, och med hänsyn tagen till samtliga inverkande faktorer tror sig kommissionen hava anledning hoppas, att det verkliga värdet av den språkbildning, som enligt kom- missionens förslag kommer att bibringas de blivande studenterna, trots det i det hela minskade timtalet, dock skall, i varje fall på de språk- liga linjerna, överträffa, vad som under nuvarande förhållanden åstad- kommes.

Avvikande språktyper.

De olika typer, som realskolan företer med avseende på språkfölj- den, medföra tydligen konsekvenser för gymnasiet. Mot varje typ i realskolan måste svara en efter densamma avpassad gymnasietyp. Mot realskolans normaltyp svarar gymnasiets normaltyp, för vars timplan och kursfördelning här ovan redogjorts. Denna gymnasiets normaltyp måste således finnas företrädd på alla de orter, där gymnasium finnes.

Med avseende å motsvarigheten mellan realskolans och gymnasiets avvikande språktyper må först erinras därom, att de avvikande realskole- typerna endast kunna anordnas vid sidan av normaltypen, som å varje ort skall vara representerad, samt att dessa typer således framför allt komma att förverkligas i de större städer, där undervisningsanstalternas storlek eller antal lämnar tillfälle till den variation inom språkämnes- gruppen, som med dessa typer avses. Det är således gymnasierna i dessa större städer, som måste så organiseras, att de kunna upptaga lärjungar från realskolor av avvikande språktyp.

Till undvikande av praktiska svårigheter samt i den organisato- riska redans och klarhetens intresse synes det lämpligast, att de olika språktyperna företrädas antingen av olika läroverk, så att vid ett och samma läroverk gymnasieundervisningen i avseende på språken är en- hetligt anordnad, eller så att endast normaltypen jämte en avvikande typ äro vid samma läroverk företrädda.

Det torde vara nödvändigt att i detta sammanhang i detalj un- dersöka, huru gymnasiets anpassning till de tre avvikande realskole- typerna kommer att gestalta sig.

1) Tyska (19 timmar) — Engelska (14 timmar).

Denna typ, som skiljer sig från realskolans normaltyp endast ge- nom de båda språkens omkastade ordning och någon ändring i tim- talen, torde knappast betinga någon modifikation av gymnasiets timplan. Visserligen komma de olika gymnasielinjernas tyska klasser att omfatta både lärjungar, som haft tyska såsom första språk, och sådana, som börjat tyskan först i andra realskoleklassen, och motsvarande förhållande kom- mer att råda i fråga om engelskan. Men dels torde i en del fall de

olägenheter, som äro förenade med sammanförandet i en klass av lärjungar, som befinna sig på något olika kunskapsnivå, kunna undvikas genom de olika lärjungegruppernas fördelning i olika parallellklasser, dels torde i själva verket skillnaden i kunskaper här i stort sett icke vara så bety- dande, att den behöver medföra några avsevärda pedagogiska svårigheter.

2) Tyska (18 timmar) — Franska (15 timmar). Vid de gymnasier, som skola mottaga lärjungar från realskola av denna språktyp, måste normalgymnasiets kurser i franska utbytas mot kurser i engelska, varjämte å det nyspråkliga gymnasiet och å realgym- nasiet franskan inträder i stället för det realskolespråk, som haft det högre timtalet sig tillmätt.

Å latingymnasiet, där å normaltypen det andra realskolespråket eller tyska förts upp i studentexamen, blir detta här fallet med fran- skan. Emellertid synes det knappt rådligt att låta den för humanister så viktiga tyskan, som här skulle intaga samma ställning som engelskan å normalgymnasiet, helt försvinna från gymnasiets timplan. Om å nor- maltypen franskan ansetts tillfredsställande tillgodosedd med 16 timmar, så bör engelskan, som ju är ett betydligt lättare språk, kunna nöja sig med en något mindre timsumma. Det kan icke medföra någon fara för engelskan, om av de 5 timmar, som i ring I skulle bliva anslagna åt detta språk, 2 överflyttas på tyskan. Franskan, som å denna typ har en synnerligen god ställning, kan också i samma ring avstå 1 timme. Tyskan skulle sålunda i ring I kunna erhålla 3 veckotimmar, och kom- missionen har ansett, att den humanistiska språkbildningen blir bäst be- tjänad genom denna anordning. Visserligen ökas antalet ämnen i ring I på detta sätt från 8 till 9, men de tre tyska timmarna, som äro av- sedda framför allt till litteraturläsning, komma säkerligen icke att öka arbetsbelastningen utöver vad som å normaltypen förutsättes. — Vad slutligen greklinjen angår, skulle till densamma hörande lärjungar icke läsa någon franska i ring II och III, varjämte timsumman i engelska i samma ringar för dessa lärjungar skulle minskas från 5 och 6 till resp. 4 och 3. Den totala timsumman i engelska å greklinjen blir så- lunda 10, vilket torde medgiva inhämtandet av ganska god färdighet i språkets läsning, och detta är ju, vad som här bör avses.

Å det nyspråkliga gymnasiet bör däremot engelskan behålla obe- skurna de 16 timmar, som å normaltypen tillkomma franskan. Någon alternering mellan de båda realskolespråken motsvarande .den å normal- typen förekommande, synes här obehövlig. Kommissionen finner lämp- ligast, att för franskan, som i realskolan haft mindre tid sig tillmätt, fastslå det högre timtalet, för tyskan det lägre.

Timplanen för de levande språken å de olika gymnasierna av denna typ får sålunda följande utseende:

Nyspråkliga

Latingymnasiet. Realgymnasiet.

gymnasiet. Tyska 3—0—0 3—2—0 2— 0-0 Franska muterade ok(O)Esra LO) 2—3—5 3—2—0 Engelska... v 9 NAT 6 (3) 5—5—6 4—3—4

3) Engelska (17 timmar). — Franska (16 timmar).

För lärjungar kommande från realskolor av denna typ, vilken av kommissionen tänkes representerad endast i ett fåtal fall, utbytas normal- typens kurser i franska mot kurser i tyska med alltigenom samma timtal som de förstnämnda, varjämte de tyska kurserna utbytas mot franska.

Timplan:

Latingymnasiet. NuymrOge Realgymnasiet. Höselskan ss cs 0 OR 2 TN är 2-0 Franska is EN MR IS TA SSE rare gi gr og öyskas AR COS) 5—5—6 4—3—4

För de modifikationer i kursfördelningen, som vid gymnasier av avvikande språktyp bliva nödvändiga, torde det vara onödigt att här redo- göra. I stort sett kan exempelvis den för franskan å normaltypen upp- gjorda kursplanen gälla även för tyskan och engelskan, då något av dessa språk intager franskans plats, liksom den för tyskan i realskolan och gymnasiet föreslagna planen är tillämplig för franskan, då detta språk intager motsvarande ställning. Vissa jämkningar beroende på de olika språkens karaktär vidtagas lämpligast av ämneskonferenserna vid de ifrågakommande läroverken.

Vad som ovan sagts rörande metod, skrivningar och prov å gym- nasier av den normala språktypen, gäller i tillämpliga delar även om de avvikande typerna.

Historia med samhälls- och ekonomilära. :

regad om ES Liksom 1 reälskolan ämnet historia ansetts böra förenas med sam

namn. hällslära till ett läroämne, har kommissionen funnit lämpligt, att först-

nämnda ämne å gymnasiet förenas med samhälls- och ekonomilära och att denna kombination får uttryck i ämnets benämning. Vad samhälls- läran angår, har kommissionen redan i sin framställning av kursplanerna för realskolan betonat vikten av detta ämne och dess nära samhörighet med historien. Beträffande åter ekonomiläran har riksdagen år 1920 ut- talat sig för att insikter i ekonomiska och näringsorganisatoriska ämnen måtte i större omfattning, än nu sker, vid skolundervisningen meddelas. På grund härav och med hänsyn därtill, att sistberörda ämne i och för sig måste anses innehålla viktiga bildningselement, av värde ej minst i vår tid, har kommissionen funnit det böra upptagas å gymnasiets under- visningsplan. Då lärjungarna redan vid historieundervisningen i viss ut- sträckning förvärva kännedom om såväl de ekonomiska doktrinerna som gångna tiders lagstiftning på det ekonomiska området och en framställ- ning av sambhällsläran å gymnasiet nödvändigtvis måste komma att be- röra allehanda ekonomiska frågor, har kommissionen ansett det i kon- centrationens intresse lämpligt att förena ekonomiläran med historia och samhällslära.

Timplan. . Enligt kommissionens förslag skulle åt historia med samhälls- och

ekonomilära anslås å latingymnasiet i första ringen 3, i andra ringen 3, i tredje ringen 4 veckotimmar, å det nyspråkliga gymnasiet samma tim- summa, på lika sätt fördelad, och å realgymnasiet i andra ringen 3 och i tredje ringen 4 veckotimmar. Kommissionen har, såsom i annat sam- manhang omförmälts, alternativt förutsatt, att undervisning i antikens

historia skulle meddelas av läraren i historia; i sådant fall skulle tim- talet för historia i latingymnasiets andra ring ökas med 1 veckotimme. Vid fördelningen av det begränsade timtalet å realgymnasiet har kom-

missionen funnit det vara från många synpunkter bättre att koncentrera undervisningen på de båda högsta ringarna än att utsträcka den över hela gymnasiet; härigenom möjliggöres också samläsning med andra gym- nasielinjer. Något men för ämnet av att det nedlägges under ett år torde icke kunna befaras.

Olikheten i timplanen för de skilda gymnasielinjerna omöjliggör gemensamma målbestämmelser för hela gymnasiet. För latingymnasiet och . det nyspråkliga gymnasiet förete de nu föreslagna bestämmelserna så till vida en likhet med de hittills gällande, att studiet av nya tidens historia sättes som undervisningens huvuduppgift, men med hänsyn till den begränsade tiden å realgymnasiet måste kursen här inskränkas till hu- vudsakligen de två sista århundradenas historia. Enligt kommissionens mening bör emellertid historieundervisningen å gymmnasiestadiet icke i främsta rummet avse att upptaga nytt kunskapsstoff utan att låta lärjungar- na djupare intränga i ämnet, försöka se sammanhanget i de historiska före- teelserna och händelserna och följa de i historien framträdande idéerna. Härigenom skulle lärjungarna i någon mån kunna göras förtrogna med historiskt tänkande och därmed vinna ökade förutsättningar för ett ob- jektivt bedömande av sambhällslivets olika företeelser. Vad beträffar den med historien förbundna sambhällsläran, bör åt undervisningen i detta ämne kunna givas en vidare syftning, än hittills varit fallet, dels därför att gymnasiekursen i den framtida organisationen kommer att bygga på redan i realskolan inom detta område inhämtade kunskaper, dels därför att något mera tid å själva gymnasiet kan däråt anslås. De nya upp- gifter, som tillkomma därigenom, att med historia förknippas jämväl un- dervisning i ekonomilära, hava i målbestämningen endast kunnat till sina allmänna drag antydas.

Gymnasiets begränsning till tre årsklasser, utan nämnvärd ökning i timtal å någon linje men med minskning å reallinjen, nödvändiggör en stoffgallring, som, med konsekvent tillämpning av den perspektiviska metoden, måste träffa äldre kulturperioder. Kommissionen har därför sett sig nödsakad förorda, att forntidens historia icke må ingå i lärokursen å det nyspråkliga gymnasiet eller realgymnasiet; för realgymnasiets del kan kommissionen i nu förevarande avseende hänvisa till förhållandena före den

Mål.

Kursfördel- ning.

Historia.

senaste läroverksreformens genomförande. Vad angår latingymnasiet, har kommissionen i annat sammanhang föreslagit, att här en kurs i grekisk- romersk historia skulle genomgås i andra ringen, då lärjungarna genom studiet av det latinska, eventuellt även det grekiska språket hunnit bliva något förtrogna med antikens kultur. Av medeltidens historia torde å det nya gymnasiet endast sådana moment böra vid undervisningen behand- las, som äro nödvändiga för ett rätt förstående av nya tidens historia, exempelvis — för den allmänna historiens vidkommande — den ger- manska (och den arabiska) folkvandringen, feodalstaten och samhälls- utvecklingen, kyrkans utveckling samt nationalstaternas uppkomst och, ur Sveriges historia, det svenska rikets uppkomst, statsskickets utveck- ling, ståndens uppkomst och betydelse samt Sveriges ställning till unionen med Danmark. Till denna kurs, för vilken plats kan bere- das endast å latingymnasiet och det nyspråkliga gymnasiet, lärer emellertid icke kunna anslås något större antal timmar, då huvudvikten måste läggas på den nya tidens historia. Å realgymnasiet kan, på grund av den begränsade tiden, icke någon kurs i medeltidens historia genomgås. |

I första ringen av latingymnasiet och det nyspråkliga gymnasiet bör efter nämnda återblick på medeltidens kulturutveckling nya tidens historia "behandlas, i den allmänna historien till slutet av Ludvig XIV:s tidevarv, i Sveriges historia till storhetstidens slut. Denna kurs mot- svarar till sin yttre omfattning den, som nu är fastställd för gymnasiets andra ring. Men då vissa moment av medeltidens historia därjämte skulle medtagas i första ringen, måste en sovring av kunskapsstoffet även beträffande nu omförmälda del av den nya tidens historia företagas. I överensstämmelse med nu gällande metodiska anvisningar vill kommis- sionen föreslå, att vid undervisningen huvudvikten lägges på samhälls- och kulturutvecklingen och att i fråga om den yttre historien endast så- dana moment upptagas till behandling, som i väsentlig grad inverkat på ett lands inre förhållanden eller yttre ställning eller på de stora tids- rörelserna. Nödig begränsning bör speciellt iakttagas med hänsyn till krigshistoriska detaljer, särskilt beträffande sådana krig, som i nu an- givna avseenden icke haft större betydelse.

Återstoden av nya tidens historia skulle sedermera å latingymnasiet och det nyspråkliga gymnasiet fördelas på de båda högsta ringarna. Därvid har det ansetts lämpligt, att andra ringens kurs erhåller något större utsträckning än kursen i nuvarande tredje ringen, detta huvud- sakligen med hänsyn därtill, att i den högsta ringen kursen i samhälls- och ekonomilära måtte få behörigt utrymme. Sättes, såsom kommissio- nen föreslagit, åren 1871, resp. 1866 såsom gräns mellan de båda års- kurserna, erhållas från historisk synpunkt naturliga periodavslutningar även i den andra ringen. Beträffande nödig stoffgallring torde särskilt i fråga om 1700-talet samma principer böra gälla för nämnda ring som för den föregående.

Å realgymnasiet skulle historieundervisningen börja först i den andra ringen. Då det ansetts naturligt, att å denna linje samhälls- och ekonomilära genomgås i samma omfattning som å övriga gymnasielinjer, och det därjämte, med hänsyn till denna linjes allmänna bildningsmål, måste anses värdefullt, att de senaste århundradenas historia får en fyl- lig framställning, måste å denna linje 1500- och 1600-talens historia be- handlas i en översikt, som klarlägger den historiska utvecklingens huvud- drag och närmast betraktas som en inledning till studiet av den senare historien.

I tredje ringen skall, enligt kommissionens förslag, å alla linjerna den nyaste tidens historia behandlas. Därjämte har kommissionen före- slagit en sammanfattande repetition av annat slag än den i nu gällande kursplan föreskrivna. Även här har en begränsning funnits nödvändig. En sådan är i och för sig önskvärd; de omfattande repetitioner, som nu företagas i syfte att förbereda vissa kursers redovisande i studentexamen, hava visat sig menligt inverka på undervisningen, vartill kommer, att å det nya gymnasiet tiden icke medgiver repetitioner i allt för stor ut- sträckning i den högsta ringen. Vad angår nu föreslagna repetitioner, har kommissionen beträffande den allmänna historien ansett tiden efter 1789 företrädesvis böra komma i betraktande, beträffande den svenska historien åter den inre utvecklingens huvudepoker från den nya tidens början. Givetvis kunna emellertid även andra partier komma i fråga, särskilt ur vår egen historia. Vid detta förslag beträffande de samman-

Samhälls- lära.

Ekonomi- lära.

fattande repetitionerna i högsta ringen har kommissionen utgått från den förutsättningen, att i var och en av de föregående ringarna sådana re- petitioner företagas.

Kursen i samhällslära (beräknad tid 1 veckotimme) är avsedd att genomgås 1 gymnasiets högsta ring. Den bör i motsats till den i nuva- rande kursplan fastställda, som endast avser att bibringa lärjungarna kännedom om Sveriges statsförfattning och förvaltning samt om grund- dragen av de viktigaste kulturländernas statsskick, vidgas till att om- fatta jämväl andra viktigare sidor av det moderna samhällets liv och ägna uppmärksamhet åt moderna institutioner, som avsett att lösa vår tids samhällsproblem. Särskilt måste sociala företeelser upptagas till be- handling. Liksom i realskolan bör sålunda å gymnasiet åt den sociala lagstiftningen, de ekonomiska sammanslutningarna, kooperationen, arbetar- rörelsen och nykterhetsrörelsen ägnas en ingående uppmärksamhet, och framställningen av dessa och andra företeelser inom samhällslivet: kan gi- vetvis här föras upp på ett högre plan, än 1 realskolan är möjligt. Kursen i samhällslära inledes lämpligen av en orienterande framställning av samhällsutvecklingens historia. ;

Om ekonomiläran (beräknad tid 1 veckotimme) gäller i lika hög grad som om åtskilliga andra ämnen, att undervisningens värde mindre ligger i att lärjungarna få kännedom om vissa yttre fakta än däri, att de erhålla förmåga av ett i någon mån självständigt, på vetenskapliga principer grundat tänkande. Att blott äga kännedom om det ekonomiska livets yttre företeelser är i och för sig en kunskap av underordnad be- tydelse. Det centrala i ekonomiläran är den genom erfarenhet och logisk deduktion vunna kunskap om det ekonomiska livets lagar, till vilken den ekonomiska vetenskapen hittills kommit. Undervisningens huvuduppgift måste bliva att klargöra, huru denna kunskap vunnits, samt att analysera och förklara de faktiska företeelserna. Med hänsyn till den mognad och allmänbildning, som lärjungarna på nu ifrågavarande stadium besitta, torde en så anordnad undervisning ej heller stöta på större svårigheter utan tvärtom vara ägnad att tillfredsställa deras intellektuella behov.

En dylik läggning av undervisningen torde vara desto lämpligare, som lärjungarna i andra ämnen gjort bekantskap med en stor del av det material, som ej utan vidare ingår i det allmänna medvetandet. TI geo- grafien har Sveriges näringsliv och dess problem behandlats, och från historien känna de grunddragen av den senaste ekonomiska och sociala utvecklingen. Härtill kommer, att på grund av den korta tid, som står till buds, en stark koncentration är nödvändig. Uppmärksamheten måste då riktas mot ämnets centrala delar.

I överensstämmelse härmed torde vid undervisningen stor vikt böra läggas vid läran om prisbildningen och inkomstfördelningen. Lärjungarna böra närmast erhålla en inblick i det ekonomiska livets sätt att verka under inflytande av den fria prisbildningen. Den ekonomiska principens innebörd klargöres, likaså prisets ekonomiska uppgift och verkningssätt. Därefter behandlas produktionsfaktorerna och inkomstarterna samt lagarna för nationalinkomstens fördelning.

För Övrigt synes kursen böra inriktas på sådana ekonomiska pro- blem, som ej kunna förstås eller bedömas utan särskild utredning. Det torde härvid ej vara lämpligt att binda undervisningen vid något de- taljerat schema. Den bör i stället så mycket som möjligt anknytas till aktuella frågor och konkreta företeelser. En viss koncentration kring problem av särskild betydelse är framför allt nödvändig. Bland sådana problem märkes på produktionens område särskilt frågan om konjunktur- växlingarna och deras natur, medan inom bytesprocessen läran om pen- ningvärdet och utrikeshandeln träda i förgrunden. På dessa punkter torde undervisningen i den speciella delen av ekonomiläran närmast böra inriktas. Dess andra huvuddel bör utgöras av en framställning av den fria prisbildningens verkningar. Här behandlas sådana frågor som bristerna i inkomstfördelningen, de monopolistiska sammanslutningarnas betydelse samt socialpolitikens grunder. I detta sammanhang torde lämpligen en framställning av socialismens program. för den nuvarande ekonomiska samhällsordningens omdanande hava sin plats.:

Allmänna synpunkter.

Geografi.

Med den timplan, som geografien i kommissionens förslag å den "nyspråkliga linjen erhållit, ring I 2 timmar och ring III 3 timmar, har utrymme beretts för en fylligare och mera fördjupad behandling av geo- grafien på gymnasialstadiet, än som hittills på grund av det begränsade timantalet och timmarnas förläggning uteslutande till de lägsta ringarna varit möjlig. Att med hänsyn till andra ämnens krav och en önsk- värd begränsning av de samtidigt lästa ämnenas antal geografiunder- visningen nedlägges i ring II, torde, särskilt i betraktande av kursens. fördelning mellan de båda andra ringarna, ej medföra några egentliga olägenheter.

Geografiundervisningen å gymnasiet ansluter sig till realskolans kurs som en fortsättning och utvidgning av denna. I realskolan är un- dervisningen i detta ämne med hänsyn till lärjungarnas ålder i övervä- gande grad deskriptiv, ehuru i dess båda högsta klasser dock moment av annan art ingå. Särskilt den sista delen av geografikursen i real- skolan är avsedd att vara genetisk till sin läggning, och den bör vara av otvivelaktigt värde för den medborgerliga billlniog! realskolan avser att bibringa, även om den mera får karaktär av översikter eller frag- ment än av systematisk kunskap. På gymnasiet bör undervisningen allt- igenom följa en genetisk metod. Den räknar visserligen med fakta, dels sådana, som redan inhämtats i realskolan, dels nytillkommande, men dess väsen och egentliga uppgift är att bibringa lärjungarna förmåga att till- rättalägga och kombinera stoffet. Den avser dels att giva en klar bild av de geografiska företeelserna i sin helhet på jordytan, dels att utreda dessa företeelsers intima samverkan inom begränsade områden. Då ämnet är inriktat både på naturen och människolivet och i fråga om det senare såväl på gångna generationers verk som framför allt på nutida arbetsliv och arbetsuppgifter, bör undervisningen på gymnasiet kunna orientera både för det praktiska livet och för vetenskapliga studier.

I anslutning till här antydda synpunkter har kommissionen angivit målet för gymnasiets geografiundervisning.

Den naturliga utgångspunkten för undervisningen på här ifråga- Kursfördel- varande stadium är en kurs i allmän fysisk geografi, grundligare än den öre dRg översikt, som givits i realskolans tredje klass. Tiden kan här medgiva en mera fullständig utredning av de uppgifter och problem, som upp- tagas till behandling. TI större utsträckning än hittills böra lärjungarna kunna erhålla tillfälle till egna iakttagelser och samtidigt komma till in- sikt om att undervisningen i mänga fall rör sig icke med fakta utan med teorier. De på jordytan verkande geologiska krafterna behand- las med hänsyn till den roll, de spela för danandet av landskaps- former och landskapsbilder, men framför allt på grund av deras prak- tiska betydelse i fråga om förekomsten av malmer, mineral etc. I sam- manhang härmed bör också givas en grundligare framställning av ocea- nerna och deras betydelse, och det geografiska läget bör belysas ur olika synpunkter med exempel från olika länder och skilda tider. Klimatologi, växt- och djurgeografi behandlas uteslutande med tanke på deras bety- delse för näringslivet och kulturlivet i övrigt.

På grund av våra läroböckers traditionella uppställning har lär- Jungarnas uppmärksamhet hittills alltför mycket inriktats på den politiska indelningen, och särskilt har inom de främmande världsdelarna koloni- ernas fördelning på de europeiska makterna undanträngt den naturliga samhörigheten mellan de olika områdena. Det bör vara en uppgift för gymnasieundervisningen att framhålla och karakterisera de naturgeogra- fiska områdena, t. ex. det asiatiska monsunområdet, det stora afrikansk- asiatiska öken- och stäppområdet med dess taffelländer och andra hög- slätter, medelhavsländerna och polarländerna. Detta sker lämpligen i samband med undervisningen i allmän fysisk geografi, under eller ome- delbart efter denna.

Efter en behandling ur dessa synpunkter av den allmänna fysiska geografien bör undervisningen övergå till en framställning av jordens rå- varutillgångar och naturliga hjälpkällor i form av jordmån, mineral, sko- gar, torvmossar, vattenfall, fisken m. m.

Med den lärogång, som kommissionen med sitt förslag velat för- orda, kommer den allmänna kulturgeografien fullt till sin rätt genom att ställas i samband med sina naturliga förutsättningar. Därvid bör

näringslivet i vidsträckt mening (>ekonomisk geografi>) lämpligen bliva det på en gång primära och centrala i undervisningen. Kursplanen åsyf- tar en sådan anordning av undervisningen, att naturtillgångar och mänsk- liga arbetsresultat behandlas i ett sammanhang och att sålunda de rå- varuproducerande och de förädlande näringsgrenarna sammanföras, t. ex. Jordmån — åkerbruk — livsmedelsindustri; bergsbruk — metallindustri. Den ekonomiska geografien kommer sålunda att klargöra, vilka arbets- möjligheter och uppgifter som skiljaktiga naturförhållanden anvisat män- niskan, och att påvisa, vad människan härvid i olika länder åstadkom- mit i produktion, samfärdsel och handelsutbyte.

Den allmänna kulturgeografien avslutas lämpligen därmed, att den helhetsbild av jorden, som vid den föregående undervisningen vunnits, fullständigas . genom att de bebodda delarna av jorden indelas i kultur- provinser från pol till ekvator. Jordens folkstammar med deras kultur- styrka och rasbiologiska kraft eller svaghet samt staterna med deras na- turliga och etnografiska gränser äro därvid uppgifter, som böra bli före- mål för behandling.

I tredje ringen upptager kursplanen en framställning av den speciella geografien. Till en viss grad sammanfalla dess uppgifter med den nuvarande gymnasieundervisningens, i det de omfatta »jor- dens länder», men den föreslagna kursplanen förutsätter någon om- läggning av densamma. Liksom nu är fallet, avses här en genetisk be- handling av det ekonomiska livet och närliggande kulturgeografiska spörsmål inom geografiskt begränsade områden, varvid de naturliga be- tingelserna och människans större eller mindre förmåga att utnyttja dessa skärskådas. Det bör av skäl, som icke behöva upprepas, bliva möjligt att behandla dessa spörsmål på ett grundligare sätt och vida mera kom- parativt än nu. Därför har Europa i sin helhet införts i kursplanen. Det har säkerligen för mången synts vara en betänklig brist, att länder, sådana som Holland, Belgien och Schweiz, hittills icke alls eller endast helt flyktigt kunnat uppmärksammas vid geografiundervisningen på gym- nasiet, trots deras betydelse och samhörighet med angränsande delar av Tyskland, Österrike 0. s. v. Denna brist får härmed anses avhjälpt. Det lär icke kunna undvikas och får även anses riktigt, att de olika sta-

terna behandlas var för sig. Därvid bör dock världsdelen i sin helhet tagas till utgångspunkt och de särskilda staterna grupperas i områden. Många möjligheter kunna här tänkas, och förbises kan icke, att grän- serna flyta samman, men en eller flera sådana grupperingar torde skänka en klar belysning åt de olika ländernas geografi.

En lämpligt avvägd framställning av Europa ur nu angivna syn- punkter är visserligen en ganska svår uppgift, men då en sådan fram- ställning är mest ägnad att orientera i nutida arbetsliv och därmed sam- manhängande problem, har kommissionen ansett, att den speciella geo- grafien på gymnasiet bör börja med denna världsdel.

Beträffande de utomeuropeiska världsdelarna torde tiden icke med- giva samma fullständighet, som för Europa avsetts, utan bör man in- skränka sig till att upptaga endast vissa områden till närmare behand- ling, såsom exempelvis Nordamerikas förenta stater, Kina, Japan, Argen- tina samt engelska kolonialområden. Kursens närmare omfattning torde böra ankomma på vederbörande ämneskonferens.

Lämpligt är, att Skandinavien sättes som avslutning, vilket emel- lertid icke innebär, att Sveriges geografi skall träda i bakgrunden. Vårt eget land måste givetvis vid studiet av Skandinavien bliva det centrala i svensk geografiundervisning, men det är i överensstämmelse med hela kursplanens läggning, att Sverige placeras i sin närmaste geografiska miljö. Att Sverige och dess grannar behandlas sist, torde för övrigt icke behöva närmare motiveras. Lärjungarnas mognare om- döme, deras snart förestående utträde i livet från en linje, vald med hänsyn till levnadsbanor, för vilka geografien tänkts vara av sär- skilt värde, gör det naturligt, att det egna landets geografi studeras i en sådan ordning, att detta studium giver det bästa resultatet.

Med kursplanens läggning bör Sveriges inramande i den gene- tiska framställningen av geografien vara ett naturligt avslutningsled. Ehuru denna uppgift är ganska omfattande, torde dock någon tid kunna och böra ägnas åt att giva lärjungarna kännedom" om Sveriges kartverk och någon kännedom om kartprojektioner samt huru en karta kommer till. |

87—210409. I."

Mål och timplan.

Matematik.

Till följd av den väsentligt olika ställning, som matematiken enligt kommissionens förslag erhållit å de skilda gymnasiernas timplaner, har målet för undervisningen i detta ämne måst sättas olika för var särskild gymnasielinje. Den tid av två timmar i första ringen, som å latingym- nasiet är anslagen åt matematik, möjliggör endast en komplettering av real- skolans kurs och avser samtidigt att stödja fysikundervisningen. För det nyspråkliga gymnasiet, där ämnet förfogar över 4 timmar i vardera av de bägge lägsta ringarna, har målet kunnat sättas högre och utformats i överensstämmelse med den allmänbildande och på det praktiska livet syf- tande läggning, som funnits böra känneteckna studierna på detta gymna- sium. För realgymnasiet är målet formulerat i närmare överensstämmelse med det nuvarande. Undervisningen avser här mera direkt att förbereda lärjungarna för fortsatta matematiska och naturvetenskapliga studier vid universitet och högskolor. Timtalet å huvudlinjen tillsammans med timtalet för fjärde klassen i den av kommissionen föreslagna realskolan är detsamma som i det nuvarande realgymnasiets fyra rringar. På grund av koncentrationen i de högsta ringarna och med hänsyn till att den föreslagna starkare differentieringen kan förväntas medföra ett lämpligt urval i fråga om lärjungarna, torde undervisningen på gymna- siet bliva mera effektiv, än den hittills varit. Härigenom torde man kunna i det väsentliga kompensera den olägenheten ur gymnasiets syn- punkt, att undervisningen i nämnda realskoleklass ej är anlagd som första led i en gymnasieundervisning. För den differentierade reallinjen har målet för matematikundervisningen samma formulering som för huvud- linjen, varvid emellertid är att märka, att det underlag för universitets- studier, som undervisningen å förstnämnda linje avser att utgöra, givet- vis blir svagare. Den övning i fysikalisk problemlösning, som är före- slagen å denna linje och åt vilken en extra timme Kören huvudlinjens timtal i tredje ringen är anslagen, torde giva ett tillskott även till kun- skaperna i matematik och bidraga till att uppehålla elevernas räkne- färdighet, sedan den direkta matematikundervisningen nedlagts.

nom att deltaga i realskolans latinundervisning i dess fjärde klass fått en veckotimmes mindre undervisning i matematik än klassens övriga lär- jungar. De kursmoment, de till följd därav ej kunnat inhämta, särskilt läran om likformig avbildning och vissa delar av planimetrien, hava där- för upptagits å latingymnasiets kursplan. I övrigt avser kursen att vid- makthålla och öka lärjungarnas räknefärdighet och förtrogenhet med formler, vilket är önskvärt dels ur allmänbildningssynpunkt och för un- derlättande av ett eventuellt återupptagande av de matematiska studierna, dels med hänsyn till fysikundervisningen å ifrågavarande gymnasium. Endast ett enda, föga omfattande kursmoment är helt nytt, nämligen andra grads ekvationer. På grund av det stöd matematikundervisningen sålunda kan giva studiet av fysik kunna räkneövningar i detta ämne lät- tare bedrivas, än annars varit möjligt. Då fysik läses även i andra ringen, erhålla lärjungarna tillfälle att uppöva sin räknefärdighet ännu ett år.

Med hänsyn till den förutbildning, som det nyspråkliga gymnasiet avser att giva för vissa tjänstemannabanor och anställningar i enskild tjänst, särskilt inom bank- och affärslivet, torde den algebraiska delen av kursen böra föras fram till övningar, som utgöra tillämpning på frå- gor rörande sammansatt ränta. Den korta tid, som är anslagen åt äm- net, gör det emellertid knappast möjligt att tillämpa den vanliga läro- gången och i någon större utsträckning grunda logaritmräkningen på lär ran om rötter och potenser eller att behandla exponential- och logarit- miska ekvationer. Dessa senare moment hava föga praktiskt värde och knappast heller något allmänbildande, då ju behandlingen av den all- männa logaritmfunktionen, resp. exponentialfunktionen, näppeligen kan komma i fråga, och böra därför icke ingå i undervisningen. Även i öv- rigt torde den algebraiska kursen med fördel kunna begränsas, t. ex. i fråga om system av andra grads ekvationer, ekvationer av högre grad och mera invecklade rotekvationer. Väljas uppgifter av mindre konstlad natur och helst av direkt praktisk användbarhet, torde lärjungarna även på den åt ämnet anslagna tiden kunna vinna säkerhet i deras behand- ling och få sin räknefärdighet i önskvärd grad uppövad. Därigenom kan

ning. Latingymna- siet.

Nyspråkliga gymnasiet.

Real- gymnasiet.

även tid beredas för att göra lärjungarna förtrogna med funktionsbe- greppet genom grafisk framställning och med de första grunderna av trigonometrien, vilket sistnämnda kursmoment utom sin allmänbildande betydelse har värde för gymnasiets fysikkurs. Den geometriska kursen omfattar de viktigaste och praktiskt mest användbara delarna av lik- formighetsläran.

Kursplanen för realgymnasiet är i huvudsak densamma, som gäller för den nuvarande reallinjen, med de ändringar, som betingas av att gymnasiet är treårigt och stöder sig på avslutad realskolekurs.

De anmärkuingar, som riktats mot den nuvarande kursplanen, hava främst gått ut på att kursen är onödigt stor och omfattar element, som icke borde tillhöra skolstadiet. Särskilt har härmed åsyftats differential- kalkylen, som på sina håll ansetts för svårfattlig för många lärjungar, vilka på grund av bristande mognad icke kunde få annat än en helt ytlig kunskap i denna del av ämnet. Även åtskilliga av de matematik- lärare, som tidigare varit tveksamma i detta avseende, torde emellertid numera vitsorda, att kursen i differentialräkning, om den begränsas i enlighet med de givna anvisningarna, dels kunnat väl tillgodogöras även av de svagare lärjungarna, på samma gång den för de mera begå- vade varit av stort värde, dels väsentligt bidragit till att på realgym- nasiet öka intresset för matematikens studium. Vid högskolor och uni- versitet, där realstudenterna fortsätta sina studier i matematik och natur-

matematikundervisningen, som genomfördes år 1909, hava varit till fördel för de högre studierna. Då lärjungematerialet å det av kommissionen föreslagna gymnasiet i allmänhet bör bliva mera sovrat än förut och reallinjen särskilt åsyftar att förbereda för ifrågavarande vetenskapliga eller tekniska studier, har kommissionen så mycket mindre tvekat att låta differentialkalkyl fortfarande ingå i gymnasiets matematikkurs. Användningen av begreppet derivata har i kommissionens kursplan satts före stereometrien och före den första analytiskt geometriska behand- lingen av kurvor. Därigenom kan studiet av den analytiska geometrien redan från början draga nytta av derivatbegreppet — en anordning, som torde hava avsetts i nuvarande kursplan, ehuru den åtminstone ti-

digare ej tillämpats i alla skolor — och samtidigt lärjungarnas kunskap i differentialkalkyl vinna i mognad och säkerhet.

För den differentierade linjen, som i andra ringen endast har 4 timmars undervisning i matematik, hava i denna ring uteslutits de moment ur huvudlinjens kursplan, vilka hava mindre betydelse för de studier, som lärjungarna å denna linje väntas fullfölja: serier, sammansatt ränta och rymdgeometri. Däremot har någon kännedom om derivat- begreppet ansetts värdefull även för dessa lärjungar.

I gymnasier med begränsat antal lärjungar torde samläsning med huvudlinjen utan större svårighet kunna anordnas.

Enligt kommissionens i det föregående uttalade uppfattning bör biologiens karaktär av allmänbildningsämne å samtliga linjer starkare framträda än för närvarande. Redan detta förhållande påkallar en mot ämnets förändrade ställning svarande jämkning i nuvarande mål- bestämmelser. En sådan föranledes emellertid jämväl därav, att lär- jungarna vid inträdet å gymnasiet kunna förutsättas hava inhämtat vissa, icke oväsentliga delar av det nuvarande gymnasiets kurs. Detta gäller särskilt de i den nya realskolans klass 4 upptagna momenten: människokroppens byggnad och förrättningar, hälsoläran samt växtana- tomiens och växtfysiologiens viktigaste kapitel, vilka moment för närva- rande ingå i kurserna för andra och tredje ringarna. Det torde ock kunna sägas, att den nuvarande första ringens kurs, omfattande »de fanerogama växternas organ, särskilt blomma och frukt, med hänsyn bland annat till viktigare växtfamiljer», samt »de viktigaste svenska växtsamhällena?>, bör kunna erhålla en ur allmänbildningssynpunkt tillfredsställande be- handling redan i realskolan.

Då det för kommissionen gällt att med ledning av gymnasiets sär- skilda uppgift uppdraga grundlinjerna för dess biologiundervisning, har det synts angeläget att, i all den utsträckning detta varit möjligt, söka samla undervisningens olika moment kring den ledande tanke, som behärskar all nutida biologisk forskning, utvecklingsprincipen. Ansatser

Mål.

Kurs- fördelning.

i sådan riktning framträdde redan i det av 1899 års kommitté avgivna betänkandet, då däri såsom särskilda kursmoment upptogos i högsta ringen översikter av djurrikets och växtrikets utvecklingshistoria. Enligt kommissionens mening bör undervisningen anknytas till utvecklingslärans grundläggande sanningar och åsyfta att fördjupa sådana kapitel, som äga ett större och mera oomtvistligt allmänbildningsvärde, ej blott ur synpunkten av de meddelade kunskapernas betydelse utan jämväl med hänsyn till den uppfattning av modern naturvetenskaplig forsknings- metod, som lärjungarna därigenom kunna erhålla.

Av det sagda framgår, att den nuvarande målbestämningen, en- ligt vilken undervisningen skall avse att, utöver vad som å det lägre stadiet inhämtats, meddela lärjungarna en på deras egen erfarenhet grundad kännedom om de levande varelsernas viktigaste former samt om det viktigaste av deras organisation och livsyttringar, vari känne- domen om människokroppen och hälsoläran ingår såsom en väsentlig del, i betydelsefulla avseenden måste modifieras.

Med tillämpning av ovan antydda grundsatser har kommissionen an- sett, att målet för biologiundervisningen å samtliga linjer, utom reallinjens differentierade linje, bör begränsas till att bibringa lärjungarna ökad kun- skap om de levande varelsernas organisation och viktigaste livsyttringar, med särskilt beaktande av sådana kunskapselement, som äro ägnade att skänka djupare förståelse av utvecklingsläran och ärftlighetsforskningen samt deras betydelse för nutida tänkande och samhällsliv. Undervisningen å realgymnasiets differentierade linje bör erhålla en väsentligt vidare syft- ning och till omfattningen mera ansluta sig till nu rådande förhållanden. Såsom dess särskilda mål bör uppställas att meddela lärjungarna en mera omfattande, i möjligaste mån på deras egen erfarenhet grundad kunskap om de levande varelsernas allmänna organisation och viktigaste livsyttringar samt utvidga och fördjupa kunskapen om utvecklings- och ärftlighetslärans grundläggande forskningsmetoder och resultat jämte tillämpningar.

I anslutning till det anförda har kommissionen funnit undervis- ningen å samtliga linjer, med undantag för realgymnasiets differentierade linje, vilken nedan skall närmare avhandlas, böra inledas med en i möj-

ligaste mån experimentellt lagd framställning av cellens byggnad och liv. Lämpligen synas i omedelbart sammanhang därmed de encelliga organismerna, på grund av det stora intresse deras studium erbjuder i såväl teoretiskt som praktiskt hänseende, böra göras till föremål för en särskild behandling.

Såsom nya kursmoment böra vidare upptagas dels en kortfattad orientering i vävnadslärans huvuddrag, dels en allmän redogörelse för de högre djurens embryonala utveckling. Sagda moment torde i det hela redan nu i allmänhet beaktas vid gymnasiets undervisning. Den beskärning av kunskapsstoffet, som nödvändiggöres av den minskade tid, som står till förfogande, torde i främsta rummet böra drabba den hittillsvarande kursen i växternas systematik och djurens jämförande organlära.. Kommissionen har vid en undersökning av de nuvarande kurserna i berörda ämnen icke kunnat undgå att uppmärksamma före- fintligheten av en alltför detaljerad stoffanhopning, som icke låter sig försvaras ur synpunkten allenast av de meddelade kunskapernas allmän- bildningsvärde. I stället har kommissionen trott sig riktigt värdesätta de ifrågavarande kunskapsmomentens betydelse genom att göra gäl- lande, att de i främsta rummet och väsentligen böra tjäna till belys- ning av de släktskapsförhållanden och utvecklingslagar, vilkas tillvaro en jämförande forskning lyckats påvisa. Kommissionen vill sålunda ingalunda ifrågasätta växt- och djursystematikens samt den jämförande organlärans förvisande från gymnasiet. En sådan åtgärd skulle illa över- ensstämma med de nämnda forskningsgrenarnas allmänna kulturella be- tydelse. Däremot torde det vara oundgängligt, att ett lämpligt urval av belysande exempel träder i stället för den sammanhängande systematise- rande framställhing, som hittills synes hava varit regeln. En framställ- ning av nu antydd läggning torde lämpligen kunna ingå i en allsidig redogörelse för evolutionsläran, därvid kunskapselement från paleontologi, systematik, embryologi, anatomi samt växt- och djurgeografi kunna sam- manföras ur mera enhetliga synpunkter. En sädan framställning får naturligen icke bliva en kompendieartad anhopning av en större mängd nakna fakta utan bör fastmera antaga karaktär av en på några få, väl valda punkter behörigen fördjupad exposé av betydelsefullare, belysande

moment, varvid de i realskolan inhämtade kunskaperna böra i all möjlig utsträckning tillgodogöras. Såmedelst skulle möjlighet jämväl föreligga att i ett eller annat fall giva en konkret föreställning om de metoder, med vilkas tillhjälp resultaten kommit till stånd.

Som ett mera självständigt moment i kursen bör slutligen ingå även en framställning av ärftlighetslärans betydelsefullaste resultat, be- lyst genom lämpligt valda exempel från växternas, djurens och männi- skornas värld. Vid densamma bör givetvis vederbörlig uppmärksamhet ägnas åt den ifrågavarande forskningens djupt ingripande praktiska och samhälleliga betydelse.

Vad angår särskilt realgymnasiets differentierade linje, böra de i det föregående berörda kursmomenten även där förekomma. Det ligger emellertid i sakens natur, att de ökade möjligheter för undervisningens anknytande till laborationer och experiment, som å förevarande linje äro för handen, medgiva fördjupning av densamma på åtskilliga punkter. Men därjämte möjliggöres en i väsentliga avseenden utvidgad kurs. I första rummet bör en sådan utvidgning komma de fysiologiska sidorna av ämnet till del. Sålunda synes på denna linje en mera omfattande framställning såväl av människokroppens livsförrättningar som av väx- ternas byggnad och liv lämpligen böra ifrågakomma. Ävenledes bör en fylligare behandling av växt- och djursystematiken, med anläggande av fylogenetiska synpunkter och under beaktande av mera betydelsefulla paleontologiska typer och formserier, samt en jämförande framställning av djurens organsystem utan överflödig detaljanhopning kunna bliva av stor betydelse för väckande av intresse hos de unga för naturen och dess studium, lika väl som för konsolideringen av deras kunskaper i det hela. Det torde ock få anses naturligt, att vid här ifrågavarande undervisning utgångspunkten tages bland de mera ursprungliga grupperna och fram- ställningen successivt föres upp till de mera komplicerade. Jämväl är det önskvärt, att den svenska växt- och djurvärldens historia särskilt uppmärksammas.

Framställningen av utvecklings- och ärftlighetsläran har å den differentierade linjen kunnat erhålla en bredare och fylligare läggning än å de övriga. Att under dylika omständigheter åt dess tillämpningar på

husdjursaveln, växtodlingen och rashygienen bör ägnas nödig uppmärk- samhet, har kommissionen funnit angeläget att antyda vid kursfördel- ningens uppgörande.

Det är av synnerlig vikt, att gymnasiets lärjungar, i syfte att för- värva eget material för det systematiska studiet, intresseras för att själva göra samlingar av växter. Oundgängligt är, att varje lärjunge hop- bringar ett något så när representativt herbarium, omfattande i ring II minst 200 arter.

Beträffande undervisningens metod .har redan framhållits, att labo- rationer i så stor utsträckning som möjligt böra förekomma. Kommis- sionen har ansett, att av de tio timmar, som i ringarna II och III av realgymnasiets differentierade linje kommit ämnet till del, 3 å 4 böra anslås åt laborationer. Å övriga linjer har för laborationer avsetts 1 timme var eller varannan vecka. Det är givetvis nödvändigt, att de olika läroverken utrustas med erforderlig materiell i mikroskop, preparat och planscher samt enklare fysiologiska apparater, så att undervisningen i er- forderlig utsträckning må kunna grundas på lärjungarnas egna iakttagelser.

Fysik.

Beträffande latingymnasiet har det med hänsyn till den anslagna tidens knapphet synts kommissionen nödvändigt att föreslå en koncen- tration av undervisningen till vissa områden av fysiken, nämligen sådana, som på grund av sin egen betydelse och den föregående undervisningen i realskolan kunna betraktas såsom särskilt viktiga; och motsvarande gäller, ehuru i mindre grad, även beträffande det nyspråkliga gymnasiet. Kom- missionen har ansett sig böra giva uttryck häråt i förslaget till målbe- stämning. I fråga om realgymnasiet har kommissionen saknat anledning att föreslå någon ändring av nu gällande bestämmelser.

kens alla huvuddelar synes ej böra ifrågasättas. En behållning av större värde bör kunna påräknas, ifall undervisningen koncentreras till vissa områden, vilka synas böra bestämmas till vätskors och gasers 88—210409. IX

siet.

Nyspråkliga gymnasiet.

Jämvikt, värmet samt magnetismen och elektriciteten. Däremot skulle läran om fasta kroppars jämvikt, ävensom akustiken och optiken i sam- manhängande framställning uteslutas, alltså delar av fysiken, som i viss utsträckning redan förekommit i den högsta realskoleklassen.

Önskligt är emellertid, att i ring II några veckor vid läsårets slut må kunna ägnas åt en kortfattad genomgång, lämpligen väsentligt i före- dragsform, av läran om vågrörelsen med tillämpningar på akustiska och optiska frågor och, i anslutning härtill, åt en översikt av läran om strål- ningar av olika slag. Detta utgör nämligen delar av fysiken, som trätt i förgrunden i nutidens forskning, på samma gång de erhållit praktiska tillämpningar av betydelse. Kommissionen förmenar emellertid, att det ej bör betraktas såsom obligatoriskt att medtaga dessa kapitel, eftersom svårigheter kunna möta att vinna härför erforderlig tid, särskilt i sådana fall, då samläsning förekommer mellan lärjungar på latingymnasiet och det nyspråkliga gymnasiet.

På nu ifrågavarande linje böra räkneövningarna icke spela någon större roll. Dock böra de ingalunda försummas, ty de äro, 1 händelse uppgifterna väljas med klok omtanke och med ständig hänsyn till lär- Jungarnas mogenhetsgrad, ett mycket värdefullt medel att belysa frågor, som eljest skulle förbliva dunkla, samt att i minnet fästa förvärvade in- sikter.

För ringarna I och II å det nyspråkliga gymnasiet är timantalet detsamma som för latingymnasiet, för ring III tillkomma 3 veckotim- mar. I fråga om de båda förstnämnda ringarna äro samma kurser före- slagna som för latingymnasiet. Dock bör den för latingymnasiets andra ring upptagna kursen i vågrörelselära m. m. här utgå, varigenom vinnes, dels att hela tiden i ring II får användas för elektricitetsläran, dels att den nämnda kursen kan överflyttas till ring III, där den kommer bättre till sin rätt, eftersom den kan erhålla den rymligare tid, som en mera konkret framställning fordrar, samt, såsom önskligt är, inarbetas i en sammanhängande kurs i akustik och optik.

Sådana kurserna äro föreslagna för ringarna I och II, möjliggöres samläsning i dessa ringar mellan lärjungar från latingymnasiet och det nyspråkliga gymnasiet. Dock måste de båda lärjungegrupperna, i hän-

delse kursen i elektricitetslära förkortas på latingymnasiet till förmån för den ovannämnda kursen i vågrörelselära m. m., erhålla skild undervisning i ring II, åtminstone under senare delen av läsåret.

Vad ovan sagts om räkneövningar vid fysikundervisningen på latin- gymnasiet, gäller även i fråga om det nyspråkliga gymnasiet. För detta sistnämnda, där fysiken är det enda naturvetenskapliga ämne, som förts fram till studentexamen, är för högsta ringen upptagen såsom kursmo- ment en sammanfattande repetition.

För fysikundervisningen på realgymnasiet har kommissionen före- slagit följande timschema: 1 vardera av ringarna I och II 4 veckotim- mar, varav 1 timme för laborationer, samt i ring III 5 timmar, varav för laborationer 1 timme var eller varannan vecka, alltså tillsammans 13 timmar, varav 3 eller 2!/2 för laborationer, medan fysiken nu dispone- rar i ring I 3 timmar, i ring II 2 timmar, i ring III 4 timmar, i ring IV 3 timmar, eller tillsammans 12 timmar, vartill komma vid flertalet läroverk frivilliga laborationer 1 växlande omfattning.

Härav framgår, att tiden för själva lektionerna skulle bliva något mindre än nu, nämligen 10 eller 10!/2 veckotimmar (nu 12). Då emel- lertid kommissionen föreslagit, att laborationsövningarna skola bliva obli- gatoriska, vilket givetvis gör det möjligt att utnyttja dem för under- visningen på ett mera effektivt sätt än nu, och då lärjungarna torde komma till gymnasiestudiet något mognare än nu på grund av den högre åldern och bättre förberedda, emedan kurserna i den högsta realskole- klassen, ehuru icke planlagda med hänsyn till gymnasieundervisnin- gen, likväl innehålla moment, som böra komma sagda undervisning till godo, synes det kunna förväntas, att resultatet av undervisningen 1 fysik skall bliva likvärdigt med det, som nu uppnås, eller måhända till och med bättre.

Kommissionen tänker härvid på den kvalitativa förbältring, som ligger i ett djupare och mera självständigt tillägnande, icke på en kvantitativ ut- ökning av kurserna. ' Visserligen gäller om sådana ämnen som fysik och kemi, där framstegen äro mycket snabba och icke sällan beröra de ele- mentära principerna, att nya moment då och då måste upptagas 1 under- visningen. För att vinna den erforderliga tiden måste läraren, förutom

Realgymna- siet.

Mål.

att han icke försummar att utnyttja lärjungarnas tidigare förvärvade kunskaper, ständigt vinnlägga sig om att lätta de gängse kurserna .ge- nom att bortskära moment, som utan skada kunna undvaras. Ett sådant beskärande av kurserna är visserligen icke lätt, eftersom lärostoffet icke är en summa av inbördes oberoende detaljkunskaper utan ett organiskt helt, men det må erinras därom, att samma nödtvång att alltjämt av- lägsna kunskapsstoff och alltjämt inarbeta nytt möter lärarna även i andra ämnen, såsom historia, litteratur och biologi.

På nu ifrågavarande linje måste givetvis en jämförelsevis riklig tid ägnas åt räkneövningar, varigenom bör vinnas den större fasthet i kunskaperna, vars eftersträvande ju också är grunden till att en skriftlig prövning i fysik här kräves för studentexamen. Dock böra räkneövnin- garna aldrig bliva det egentliga kunskapsgivande momentet i undervis- ningen; deras roll är att vara medel, ej mål.

Beträffande 'lärokurserna för de särskilda ringarna har kommissio-

gen, har upptagits såsom ett moment i kursplanen; likaså en samman- fattande framställning av strålningsfenomen av olika slag. En del jämk- ningar i kurserna hava blivit nödvändiga, emedan timmarnas fördelning på de olika ringarna icke skulle bliva densamma som nu.

För realgymnasiets differentierade linje äro samma kurser föreslagna som för huvudlinjen. Då emellertid lärjungarna på förstnämnda linje skulle gå till studentskrivningen i fysik jämförelsevis svagt rustade, efter- som de icke deltagit i matematikundervisningen i högsta ringen och ej heller fullständigt i den näst högsta, har kommissionen för denna linje upptagit en extra veckotimme i ring III, vilken skulle användas huvud- sakligen till den övning i fysikalisk problemlösning, som är önskvärd så- som kompensation för den svagare matematiska underbyggnaden.

Kemi.

saknat anledning att ifrågasätta någon ändring i den nu gällande. Vad

åter beträffar det nyspråkliga gymnasiet, där en betydligt kortare under- visningstid skulle stå till förfogande, måste lärokursen givetvis väsentligt inskränkas. På denna grund har det synts nödvändigt att här utesluta den för realgymnasiet upptagna kursen i organisk kemi. TI överensstäm- melse härmed är förslaget till målbestämning avfattat.

På det nyspråkliga gymnasiet hava åt kemien kunnat tilldelas alle- nast 2 veckotimmar i vardera av ringarna I och II. På grund av tidens knapphet har någon tid för laborationer ej upptagits på timschemat. Av samma anledning har det synts nödvändigt att begränsa undervisningen till den oorganiska kemiens område, och givetvis måste undervisningen ännu mera än på realgymnasiet koncentreras på grundämnen och före- ningar av större vikt. Planläggningen bör väsentligt bestämmas med hän- syn till föreningarnas praktiska användningar, dock utan att de teoretiska synpunkterna försummas.

Det av kommissionen för realgymnasiet föreslagna timschemat upp- tager 3 veckotimmar i var och en av de tre gymnasieringarna, varav för laborationer 1 timme 1 vardera av ringarna II och III, medan den nu disponibla tiden är 2 veckotimmar i var och en av de fyra gymnasie- ringarna, vartill i regeln komma frivilliga laborationer i växlande om- fattning. Det synes kunna förväntas, att det föreslagna timschemat, ehuru det mångenstädes för lärjungar, som deltaga i de frivilliga laborationerna, innebär någon minskning, skall visa sig mera fördelaktigt än det nuva- rande, 1 främsta rummet därigenom, att laborationerna skulle bliva obli- gatoriska, men också emedan lärjungarna, vilka alla skulle hava genomgått realskolans högsta klass, böra komma till gymnasiestudiet bättre rustade än nu.

En utvidgning av gymnasiekursen synes emellertid icke böra ifrå- gasättas. Givetvis måste hänsyn tagas till kemiens omgestaltning i vissa avseenden genom de senaste årtiondenas epokgörande upptäckter, särskilt 1 fråga om de radioaktiva ämnenas kemi och atomläran, men läraren måste bemöda sig om att vinna den erforderliga tiden genom inskränk- ningar på annat håll. Över huvud måste han undvika frestelsen att med- taga för mycket minnestyngande detaljkunskaper. Lagar och teorier böra givetvis spela en mycket betydelsefullare roll än i realskolan. Dock böra

Kursfördel- ning. Nyspråkliga gymnasiet.

Realgymna- siet.

de införas, först i den mån de äro behövliga för att giva sammanhang och stadga åt kunskapsstoffet. Alltför abstrakta satser måste sparas till uni- versitetsundervisningen.

I fråga om kursfördelningen på de olika ringarna har den ändrin- gen vidtagits, att kursen i organisk kemi framflyttats till högsta ringen. Det skäl, som hittills varit bestämmande för dess upptagande på ett lägre stadium, nämligen hänsynen till biologistudiets behov av insikter i orga- nisk kemi, skulle ej längre förefinnas, eller åtminstone i mindre grad än förut, eftersom en kurs i organisk kemi, som visserligen är mycket kort- fattad, föreslagits för högsta realskoleklassen.

Laborationsövningarna i ringarna II och III torde lämpligen böra koncentreras till vårterminen i ring II och höstterminen i ring III och anordnas såsom fristående kurser i syntes av några av de vanligaste me- tallernas mest typiska föreningar samt kvalitativ analys på våta vägen av oblandade salter, möjligen av mycket enkla saltblandningar. Man kan också tänka sig titreringsförsök eller försök tillhörande den organiska ke- mien (i ring III) o. s. v. Några bindande bestämmelser rörande labora- tionernas planläggning i fråga om kemien eller andra ämnen synas ej böra givas, utan må det stå läraren fritt att anordna övningarna, såsom han finner bäst. Ej heller böra de för denna och andra linjer på tim- schemat angivna tidsmåtten för laborationer betraktas såsom bindande. I läsavdelningar, där lärjungeantalet är litet och väl samarbetat, bör en större del av den för ett ämne anslagna totaltiden kunna ägnas åt labo- rationer än i avdelningar, där förutsättningarna äro mindre gynnsamma. För ring I är ingen särskild tid för kemiska laborationsövningar uppta- gen på timschemat, ehuru det är mycket önskligt, att sådana övningar anordnas på den tid, som kan göras disponibel. Särskilt är det av stort värde, att lärjungarna själva få tillfälle att utföra några experiment, vilka. äro lämpliga såsom fundamentalförsök för lagar, tillhörande ringens kurs. Då experiment av detta slag ofta äro av fysikalisk natur, torde de till någon del kunna förläggas till den för de fysiska laborationerna anslagna tiden.

Med hänsyn till det framtida behovet av insikter i kemi för en stor del av de lärjungar, som tänkas komma att välja den biologiska

linjen, har det ansetts önskligt att där giva kemien en något förstärkt ställning. I enlighet härmed har 1 veckotimme tillagts i ring III. Kom- missionen har tänkt sig, att den bör användas till att giva stadga åt och i någon mån fördjupa den vunna kunskapen. En del av tiden torde böra utnyttjas för laborationer, varvid det synes lämpligt, att några analyser utföras av enkla saltblandningar eller några titreringar eller försök, till- hörande den organiska kemiens område, utöver vad som på huvudlinjen kan medhinnas.

Den tillagda tiden synes delvis böra användas för ökad övning i lösning av kemiska räkneuppgifter. Det säger sig självt, att sådana måste givas på alla linjer och ej minst på realgymnasiets huvudlinje, eftersom de äro oundgängligt nödvändiga för vinnandet av en klar och säker uppfattning av de kemiska lagarnas innebörd, men den tid, som kan härtill anslås, torde i regeln bliva rätt knapp, varför det synes vär- defullt, att åtminstone på nu ifrågavarande linje, där det låter sig göra, tillräcklig tid anvisas. I sammanhang härmed står kommissionens för- slag, att på den biologiska linjen, för vilken det skriftliga provet i mate- matik skulle bortfalla, en skriftlig prövning för studentexamen, avseende kemiska räkneuppgifter av enkelt slag, skulle förekomma.

Teckning.

Den av kommissionen föreslagna målbestämningen överensstämmer i huvudsak med den nu gällande. En saklig ändring har vidtagits så till vida, att undervisningen ansetts böra åsyfta att väcka lärjungarnas intresse och håg för den bildande konsten. Det har nämligen synts kommissionen av värde och i god överensstämmelse med gymnasiets all- mänbildande uppgift, att lärjungarna erhålla någon insikt i konsthisto- riens viktigaste element.

Även om den tid, som kunnat åt ämnet anslås, å nyspråkliga gym- nasiet och å realgymnasiet är olika, torde målbestämningen utan olägenhet kunna vara gemensam. En följd av den nedan närmare berörda anord- ningen med viss valfrihet för förstnämnda gymnasiums lärjungar blir vis-

Mål-

Kursför- delning.

serligen, att målet i dess helhet icke torde kunna uppnås av samtliga lär- Jungar. Men med den individualisering, som nödvändigtvis måste känne- teckna all här ifrågavarande undervisning, har denna omständighet icke funnits vara av den avgörande betydelse, att därav påkallats uppstäl- lande av skilda mål.

Enär å nyspråkliga gymnasiet åt ämnet kunnat anvisas allenast I veckotimme i var och en av ringarna I och II mot reallinjens 2 tim- mar i samma ringar, har kommissionen övervägt, huruvida undervis- ningen här borde begränsas till den ena av ämnets huvudgrenar efter lärjungarnas val. Med hänsyn därtill, att linjen i fråga åsyftar att förbereda för skilda levynadsbanor med olika krav på färdighet i teck- ning, har det emellertid icke ansetts lämpligt att bestämt fastslå en dylik anordning. TI stället har kommissionen förordat, att lärjungarna skola äga att välja mellan att deltaga antingen i frihandsteckning eller linearritning eller ock i båda dessa grenar. Den föreslagna kursplanen utgår sålunda från den förutsättningen, att lärjungarna genomgå den del av kursen, som tiden kan medgiva. Anordningen förutsätter för ny- språkliga gymnasiets vidkommande, att å betyget särskilt angives, huru- vida tilldelat vitsord avser allenast viss gren av ämnet teckning.

På realgymnasiet har åt ämnet beretts samma ställning, som nu tillkommer detsamma å motsvarande stadium. Den föreslagna kurspla- nen överensstämmer i allt väsentligt med den nu gällande, vilken, rätt tillämpad, befunnits väl tillgodose ämnets krav.

Såsom ovan erinrats, håller kommissionen före, att vid tecknings- undervisningen, då lämpliga utgångspunkter erbjuda sig, vissa viktiga element ur konsthistorien böra uppmärksammas. Med stöd av bildmate- rial, helst givetvis, i den mån så kan ske, i anslutning till museibesök, torde en lämpligt begränsad behandling av banbrytande konstnärsperson- ligheter och betydelsefulla konstriktningar kunna erbjuda ett värdefullt komplement till den vid undervisningen i litteraturhistoria och historia lämnade framställningen av olika kulturepoker.

Det är ock kommissionens åsikt, såsom i sammanhang med av- handlandet av gymnasiets allmänna organisation närmare berörts, att konsthistoria skulle kunna bliva föremål för särskild specialkurs, varvid

möjligheter skulle givas för en mera systematisk behandling av viktigare tidsskedens konstkultur.

Kommissionen förutsätter jämväl, att möjlighet till undervisning i frivillig teckning må föreligga för gymnasiets samtliga lärjungar, sålunda även för latingymnasiets. Uppgifterna måste givetvis därvid med största möjliga frihet avpassas efter de deltagande lärjungarnas individuella ståndpunkt.

Framhållas må slutligen såsom ett allmänt önskemål beträffande all undervisning i teckning, att den i största möjliga utsträckning sättes i samband med undervisningen i övriga ämnen. Genom lämpligt val av övningsuppgifter torde med en dylik anordning värdefullt stöd vinnas särskilt för undervisningen i naturvetenskapliga ämnen men även i histo- ria och geografi samt beträffande linearritningen i matematik. Mången gång torde ock läroanstaltens behov av undervisningsmateriell genom ett dylikt ordnat samarbete kunna i någon mån tillgodoses.

Musik.

Det torde få anses ligga i sakens natur, att målet för gymnasiets musikundervisning i väsentliga avseenden formuleras överensstämmande med realskolans, och att undervisningen huvudsakligen inriktas på att utvidga de kunskaper och den färdighet, som i realskolan förvärvats, och endast i mindre mån upptager principiellt nya uppgifter.

Då enligt kommissionens uppfattning syftet med musikundervis- ningen å gymnasiet i det hela sammanfaller med det för realskolan an- givna, synes den böra anordnas på samma sätt. Kommissionen har så- lunda ansett, att i samtliga ringar tillfälle till klassundervisning skall beredas 1 veckotimme i varje ring. Samtidigt bör nödig tid anslås åt körsång, 1 timme varannan vecka. I högsta ringen torde dock deltagandet i körsång böra göras frivilligt, för att de lärjungar, som anse sådant önskvärt, må mera odelat kunna ägna sig åt det teoretiska studiearbetet.

I likhet med vad fallet är i realskolan, bör åt röstbehandlingen ägnas nödig uppmärksamhet även å gymnasiet. Särskilt bör härvid för de manliga lärjungarnas del röstens behandling under slutet av mål- 89—210409. I.”

Mål.

Timplan.

Kursför- delning.

Mål.

Undervis- ningens all- männa lägg-

ning.

brottsperioden beaktas. Jämväl bör vid de till denna undervisning: an- knutna tonbildningsövningarna hänsyn tagas till utvidgande av röstom- fånget.. Under perioden efter målbrottet bör utbildningen av gehöret fortgå med användande av musikdiktat. Såsom för gymnasiet nya kurs- moment har kommissionen i och för underlättande av den elementära förståelsen av musik och musikutövning i allmänhet upptagit inlärande av basklav samt ackordlära, omfattande treklangen och dess omvänd- ningar ävensom dominantseptimackordet.

Vid sångövningarna har kommissionen förutsatt, att musikhisto- riska notiser lämnas och detta i något större omfattning än i realskolan.

Undervisningen i instrumentalmusik torde böra fortgå dels under individuella övningar, företrädesvis i violin- och orgelspelning, dels under samspelning av olika instrument.

Gymnastik med lek och idrott.

I anslutning till de grundsatser, som i det föregående närmare utvecklats, har kommissionen angivit målet för nu ifrågavarande under- visning. Detta sammanfaller väsentligen med realskolans. På grund av lärjungarnas större mogenhet har emellertid någon jämkning vidtagits, bland annat för att angiva undervisningens uppgift att frammana an- svarskänsla inför kraven på folkhälsans fortgående förbättring.

Liksom i realskolan bör undervisningen omfatta gymnastiska öv- ningar, lek och idrott samt viss mera teoretisk handledning. Det har icke funnits nödigt att för de olika ringarna lämna mera specificerade övningsprogram. I det väsentliga torde de allmänna synpunkter, som i fråga om realskolan angivits, böra vara vägledande även för gymnasiet. Därutöver må emellertid följande erinras.

Betydelsefullt är, att gymnasiets lärjungar sättas i tillfälle att vinna utbildning såsom biträdande ledare av lek och idrott. Härigenom kunna de bliva till hjälp vid ledningen av de yngre lärjungarnas övningar, sär- skilt under friluftsledigheten, samtidigt som på detta sätt undervisnin- gens rent karaktärsdanande uppgift bättre främjas.

En idrott, som sedan länge haft ett särskilt rum på de allmänna

läroverkens timplan, är fäktning, även om för närvarande flera läro- anstalter antingen ej alls eller endast i reducerad omfattning upptagit denna övningsgren. Det har synts kommissionen riktigast, att, då idrotten i allmänhet tillgodosetts såsom ett särskilt undervisningsmoment, någon viss idrottsgren icke fastslås såsom obligatorisk med bestämd tid på arbetsordningen. Full frihet torde böra förefinnas att anordna övningar- na enligt den plan, som synes mest ändamålsenlig.

Enligt den i undervisningsplanen för realskolan tillämpade grund- satsen har kommissionen i kursplanen upptagit endast vissa exempel å lämpliga lek- och idrottsövningar, avsedda att efter de enskilda lärarnas prövning kompletteras och modifieras.

På samma sätt som i realskolan böra jämväl å gymnasiet allmänna. hygieniska råd och anvisningar meddelas, avpassade efter lärjungarnas ålder och utveckling. Där så lämpligen kan ske, må vid denna under- visning även beaktas vissa socialhygieniska frågor och åtgärder. MSlut- ligen har det funnits vara väl på sin plats, att en översiktlig framställ-- ning lämnas av den fysiska fostrans mål och medel.

Mål och all- männa

förutsätt- ningar.

3. Flickskolan.

Kristendom.

De allmänna synpunkter, som varit avgörande vid uppdragandet av grundlinjerna för kristendomsundervisningen i realskolan, hava tjänat kommissionen som ledning även vid denna undervisnings planläggning inom flickskolan, varvid dock vissa avvikelser från den för realskolan föreslagna anordningen funnits påkallade av skolornas olikartade orga- nisatoriska förhållanden.

Vad till en början målbestämningen beträffar, har kommissionen ansett sig böra använda enahanda formulering som i fråga om realsko- lan, ehuru med hänsyn till den mera utsträckta tiden och flickskolans allmänna bildningsmål här torde böra meddelas en något fylligare och på vissa punkter mera fördjupad undervisning än i den fyraåriga real- skolan.

Liksom i fråga om realskolan har kommissionen avpassat äm- nets plats å undervisningsplanen efter å ena sidan dess ställning inom den nuvarande skolorganisationen och å andra sidan de ändrade förutsättningar, från vilka undervisningen efter den nya organisationens genomförande har att utgå. Den tid, som efter sådant övervägande be- räknats för ifrågavarande ändamål, sammanlagt 9 veckotimmar, bör efter kommissionens mening icke splittras alltför mycket och har fördenskull fördelats på fem av skolans klasser i stället för sex, vilken anordning

Kursfördel- ning. Typ A.

där ett nytt ämne, psykologi, inträder. Kursfördelningen har likaledes verkställts i huvudsaklig överens- stämmelse med de principer, som legat till grund för motsvarande an-

ordningar inom realskolan. Då kristendomsundervisningen i flickskolan emellertid utsträckes ett läsår utöver realskolans lärotid, har kommis- sionen med särskild hänsyn till den samtidigt meddelade undervis- ningen i historia fördelat kursinnehållet för klass 1 av den senare skolan mellan klasserna 1 och 2 av den förra, därvid dock ett nytt mindre kursmoment tillagts för sistnämnda klass. Under sådana förhållanden böra flickskolans lärjungar i första klassen, där en återblick på Israels profeter och Jesu liv samt behandling av representativa personligheter ur den kristna religionens historia under gamla tiden skulle förekomma, vinna mera tid till läsning av för undervisningen grundläggande eller belysande stycken ur bibeln och andra lämpliga källskrifter samt i andra klassen, där medeltidens religiösa och sedliga förhållanden skulle bely- sas genom skildring av representativa personligheter, få tillfälle att i anslutning till behandlingen av den medeltida missions- och kärleksverk- samheten kasta en blick framåt i tiden och göra någon bekantskap med enskilda företeelser på motsvarande verksamhetsområden under det senaste århundradet. På samma gång berörda anordningar synas särskilt ägnade att skänka liv och åskådlighet åt undervisningen och att främja dess personlighetsbildande uppgift, bidraga de även i någon mån till att minska den väl starka arbetsbelastning, som eljest skulle komma att på- vila klasserna 4 och 5. Undervisningen skulle därefter inom klasserna 3 och 4 fortgå efter i huvudsak samma plan som inom klasserna 2 och 3 av realskolan och sålunda avse den religiösa och sedliga utvecklingen under reformationstiden och senare tidsskeden. Det förstnämnda tidevarvet komme då att behandlas samtidigt vid undervisningen i kristendom och i historia, men längre fram har den synkronistiska lärogången ej lämp- ligen kunnat genomföras. Kursen för klass 5 upptager samma huvud- moment som realskolans högsta klass, nämligen Jesu liv och verksam- het i tidshistorisk belysning. Men då lärjungarna i flickskolan nu hunnit till en något större mogenhet och det dessutom förutsatts, att de i regeln ej komma att övergå till gymnasiet, har kommissionen funnit skäl att här som ett avslutande moment tillägga en framställning av den kristna världs- och livsåskådningen mot historisk bakgrund och i dess förhållande till nutida kultur- och samhällsliv.

Typ B.

Mål.

Kurs- fördelning.

Mål.

En ändamålsenlig anordning av kristendomsundervisningen inom flickskolan typ B har kommissionen sökt åvägabringa genom att upp- taga samtliga moment, som ingå i kurserna för klass 4 av realskolan och klass 5 av flickskolan typ A, samt på lämpligt sätt fördela dem mellan skolans fjärde och femte klasser. Då emellertid för behandlingen av senast berörda kursmoment kunnat tagas i anspråk mera tid, än som stått till förfogande för motsvarande ändamål inom nämnda skolformer, bör man med undervisningen å detta stadium kunna uppnå ett något bättre resultat.

Psykologi.

De motiv, som legat till grund för kommissionens förslag att å flickskolans undervisningsplan upptaga ämnet psykologi, hava i det före- gående blivit närmare berörda. TI fråga om målbestämning torde i huvud- sak den för gymnasiet föreslagna kunna äga tillämpning.

Det har synts kommissionen uppenbart, att en undervisning med den syftning och de allmänbildande uppgifter, som med den här före- varande avses, bör förläggas till ett så relativt sent åldersstadium som möjligt. Med hänsyn härtill har densamma funnits böra försiggå under sista skolåret i såväl A- som B-typen. Åt ämnet hava liksom i gym- nasiet anslagits två veckotimmar. Beträffande kursens allmänna plan- läggning och sättet för undervisningens meddelande torde i det väsent- liga kunna gälla, vad som i sammanhang med gymnasiet anförts. I ett avseende synes dock en av flickskolans allmänna uppgift betingad av- vikelse böra inträda. Enligt kommissionens mening böra nämligen i flick- skolan vid de olika kursmomentens behandling de företeelser, som sam- manhänga med barnets själsliga utveckling, vederbörligen uppmärk- sammas.

Svenska.

De allmänna riktlinjer för undervisningen i svenska, som kommis- sionen uppdragit i sin motivering till kursplanen för detta ämne i real-

skolan, torde i stort sétt kunna gälla även för flickskolan. Dock äro här vissa tillägg och anmärkningar att göra. in

Då enligt kommissionens förslag ett avsevärt större antal timmar skulle anslås åt undervisningen i svenska i flickskolan än åt motsvarande undervisning i realskolan och då flickskolans lärjungar i de högsta klas- serna komma att äga större mogenhet än lärjungarna i realskolan, kan målet för undervisningen i svenska inom förstnämnda skolform ställas högre. Särskilt bör litteraturläsningen här vidgas och fördjupas och studiet av litteraturhistoria inträda, i full överensstämmelse med vad nu är fallet i de högre flickskolorna. Likaså bör undervisningen i Danmarks och Norges litteratur och språk kunna få en väsentligt större omfattning än i realskolan. Med hänsyn till dessa nya kursmoments införande hava målbestämmelserna för undervisningen i svenska i flickskolan fått en något annan formulering än motsvarande bestämmelser för realskolan; i stort sett kunna dock de sistnämnda anses tillämpliga även på flickskolan.

Beträffande kursfördelningen har kommissionen ansett, att samma kurser, som föreslagits för första, andra och tredje klassen i realskolan, böra fastställas för motsvarande klasser i flickskolan. I flickskolans fjärde klass har, utom läsning av moderna författare, även en kurs, omfattande äldre tiders svenska litteratur, ansetts böra ingå såsom inledning till den mera fördjupade och med studium av litteraturhistoria förbundna läs- ningen av svensk litteratur. Här skulle nämligen läsas prov på forn- nordisk litteratur i översättning samt valda stycken av medeltidens, re- formationstidens och storhetstidens svenska litteratur. I femte klassen skulle så följa läsning av svensk litteratur från frihetstidens början till mitten av 1800-talet, i sjätte slutligen läsning av svensk litteratur från sistnämnda tidpunkt fram till våra dagar, i bägge klasserna i förening med litteraturhistoria.

Vid denna kursfördelning har kommissionen förutsatt, att littera- turläsningen från äldre tidsskeden icke får taga allt för stort utrymme; för ungdom å nu ifrågavarande åldersstadium torde nämligen denna Tit- teratur huvudsakligen äga kulturhistoriskt intresse och endast i undan- tagsfall vara estetiskt njutbar. Vad åter angår den litteratur, som till tiden ligger närmare våra egna dagar, bör studiet av densamma bliva

Kursfördel- ning.

Typ 4.

mera ingående och fördjupat. Beträffande litteraturhistorien har kommis- sionen ansett sig böra förorda, att för äldre perioder endast litteratur- historiska upplysningar i anslutning till den lästa texten givas; för nyare epoker bör däremot ett verkligt studium av litteraturhistoria inträda, givetvis alltid dock i intimt samband med litteraturläsning. Detta stu- dium bör avse att giva lärjungarna lämpliga hållpunkter för förståendet av litteraturen, att sätta dem in i de olika tidevarvens idériktningar och strävanden samt genom analys av mera betydande författarepersonlig- heter möjliggöra ett djupare inträngande i de lästa litteraturverken men får icke nedsjunka till ett inpluggande av torra biografiska fakta, årtal och boktitlar.

Såsom redan antytts, tänkes läsning av dansk och norsk litteratur ingå som ett moment i flickskolans undervisning. Denna kurs bör för att erhålla nödig omfattning utsträckas över två år och lämpligen för- läggas till femte och sjätte klasserna, där Sveriges moderna litteratur läses och där lärjungarna böra hava tillräcklig förståndsmognad för att kunna tillgodogöra sig några av den danska och norska litteraturens yppersta verk. I den högsta klassen torde även någon kännedom om de nordiska språkens historia med fördel kunna bibringas lärjungarna.

Liksom i realskolan bör även i flickskolan undervisning meddelas om språkbruk, språkriktighet och olika stilarter. Denna undervisning kan i sistnämnda skola, på grund av den längre tid, som anslås åt nu ifråga- varande ämne, få något större omfattning än i realskolan och synes böra fördelas på de tre sista skolåren.

Beträffande svenska språkets skriftliga behandling har kommissio- nen ansett sig böra föreslå ett färre antal uppsatser per år än i real- skolan, dels därför att lärotiden i flickskolan blir längre, dels därför att skrivningarna i de främmande språken här bliva mera betungande. Skriv- ningar av praktisk art böra här liksom i realskolan sparas till högsta klassen.

Kursfördelningen i flickskolan av typ B bör kunna göras i huvud- sak lika med kursfördelningen i de tre högsta klasserna av flickskolan typ A, oaktat timfördelningen är något olika. De små förskjutningar, som måhända komma att visa sig erforderliga, torde kunna göras inom den allmänt hållna kursplanens ram.

Främmande levande språk.

Liksom i den nuvarande åttaklassiga flickskolan tillfälle gives för lärjungarna att lära tre främmande språk, så bör efter kommissionens åsikt detta bliva fallet även i den skola, som inom den nya organisationen närmast skall övertaga den nämnda skolformens uppgift. Ordningen mellan de tre språken bör icke författningsmässigt fastslås utan bör kunna gestaltas olika efter vad vederbörande lokalstyrelser finna med hänsyn till rådande förhållanden och önskningar lämpligast. Något be- hov av en viss normaltyp synes, såsom i det föregående erinrats, icke här föreligga. Det har från många håll framhållits såsom beklagligt, att i samband med 1904 års läroverksreform flickskolorna i regeln omlade sin språkundervisning till närmare överensstämmelse med gossläroverken i stället för att i den mångsidiga nationella bildningens intresse begagna sig av den frihet, de fortfarande ägde. Kommissionen hyser den för- hoppning, att vid de blivande flickskolorna den frihet i fråga om språk- följden, som kommer att råda, också skall i skälig omfattning utnyttjas. Det finnes så mycket större anledning. att förvänta detta, som hänsynen till övergången från flickskola till gymnasium icke längre behöver i nämn- värd grad göra sig gällande, sedan realskolan, gymnasiets naturliga förstadium, överallt öppnats även för flickor och dessutom gymnasier av skilda språktyper på flera håll komma att finnas. Att uniformera språkföljden endast med tanke på de tämligen fåtaliga fall, där Ayttning från en ort till en annan till följd av olika språkföljd vid skolorna skulle kunna medföra en viss olägenhet, vore enligt kommissionens mening att tillmäta en relativt underordnad synpunkt för stor vikt.

Den uppfattning rörande språkundervisningens metod, som kom- missionen framlagt i samband med kursplanen för realskolan, har sin tillämpning även ifråga om flickskolan.

Första språket. Då det första språket i flickskolans A-typ har 21 veckotimmar mot realskolans 17 och då dessa timmar äro utbredda på en längre tidsperiod, vilken sträcker sig fram till en mognare ålder, har målet också kunnat sättas något högre här än i realskolan. Dels bör 90—210409. I."

Typ 4.

Typ B.

lärjungen ernå en större förmåga att läsa och förstå litteratur, dels bör hon kunna inhämta större praktisk färdighet i språkets användning, dels slutligen bör hennes litteraturkännedom bliva vidsträcktare. Grammatikens systematiska genomgång tänkes avslutad med fjärde klassen. I den femte förekomma fortfarande skrivningar, men översätt- ningen till det främmande språket har här fått lämna plats för över- sättning från detta språk till svenska, en övning, som synes stå i god överensstämmelse med den alltmera litterära karaktär, undervisningen i de båda högsta klasserna är avsedd att erhålla. ”Tal- och hörövningar skola visserligen alltjämt bedrivas men i närmaste sammanhang med litteraturläsningen, som intager den avgjort förhärskande platsen vid undervisningen, ända därhän att skrivningarna i sjätte klassen helt utgå. .

Andra språket. Beträffande målbestämmelser och kursfördelning får kommissionen hänvisa till vad som anförts rörande det första främmande språket i realskolan.

Tredje språket. Målet har här måst sättas ganska blygsamt, men 8 timmars undervisning, fördelad på två år, bör dock kunna skänka en för vissa ändamål användbar kunskap och i alla händelser lägga en god grund för fortsatta studier.

Särskild vikt bör efter kommissionens uppfattning fästas vid ut- talet och inlärandet av det oundgängligaste ordförrådet. Utom form- läran bör av grammatiken genomgås endast vad som är behövligt för den lästa textens rätta förstående.

Timtalen för de olika språken i flickskolans B-typ äro, då man däri inräknar timtalen för motsvarande ämnen i realskolans tre lägsta klasser, desamma som för typ A. Och då timmarnas fördelning på de olika klasserna är ungefär densamma, har målet kunnat bibehållas oför- ändrat och kurserna sättas lika med kurserna i motsvarande klasser av typ 4. — Endast i fråga om det andra språket torde en anmärkning böra göras, nämligen att detsamma, eftersom det i realskolan börjar i klass 2 (mot klass 3 i flickskolans A-typ), här avslutas med klass 5.

Kurserna i fjärde och femte klasserna motsvara således A-typens i femte och sjätte.

Historia med samhällslära.

På grund av det åt ämnet anslagna timantalet och den utsträckta lärotiden bör i flickskolan en mera vidgad och fördjupad kurs i historia med samhällslära kunna genomgås än i realskolan. Detta står också i överensstämmelse med den nuvarande högre flickskolans traditioner. En- ligt kommissionens mening bör kursen i den svenska historien läggas bredare, än i realskolan är möjligt, och vid genomgången av den all- männa historien bör den historiska utvecklingen och det historiska sam- manhanget mer kunna beaktas. Målbestämmelserna för historieunder- visningen i flickskolan hava därför fått en något annan formulering än mot- :svarande bestämmelser för realskolan, en formulering, som avser att angiva den i vissa fall olikartade karaktär historieundervisningen inom förstnämnda skolform bör erhålla. Att vid genomgåendet av sam hälls- läran inom flickskolan särskild uppmärksamhet må ägnas sådana moment av ämnet, som beröra kvinnans ställning och uppgifter i samhället, finner kommissionen utan vidare motivering självklart.

Den utsträckta tiden medgiver, att kursen i forntidens och medel- tidens historia, som i realskolan enligt kommissionens förslag skall ge- nomgås i första klassen, i flickskolan av typ A utbredes över de två lägsta klasserna. Kursen i nya tidens historia, som i realskolan är av- .sedd att läsas i andra, tredje och delvis även i fjärde klassen, ut- sträckes i flickskolan över tredje, fjärde, femte och delvis sjätte klassen. För den närmare kursfördelningen beträffande den nya tidens historia har den åt ämnet för varje klass anslagna tiden måst bliva normerande. Då i ett par klasser ej mer än 2 veckotimmar kunnat anslås åt ämnet, kunna här endast jämförelsevis korta tidsperioder upptagas till behand- ling. Vid fördelningen har noga beaktats, att den allmänna och den :svenska historien läsas synkronistiskt.

Vad angår behandlingen av forntidens historia i första klassen, har föreskrift ansetts böra lämnas redan i kursplanen, att huvudvikten

Mål.

Kursfördel- ning. Typ 4.

bör läggas på kulturutvecklingen. Kommissionen är av den uppfattning, att även med avseende på övriga perioder kulturhistorien, tagen i vid- sträckt mening, vid undervisningen i nu ifrågavarande ämne är huvud- sak, i varje fall att man vid undervisningen mer bör uppehålla sig vid den fredliga utvecklingen på olika områden än vid krigiska förveck- lingar och dylikt, ett behandlingssätt, som, efter vad erfarenheten visar, även synes stå i god samklang med de kvinnliga lärjungarnas läggning: och intressen. Närmare bestämmelser beträffande nu berörda förhållande synas böra meddelas i de metodiska anvisningarna.

I kursen för flickskolans högsta klass bör även ingå en framställning av konsthistoriens huvudepoker. En sådan framställning förekommer för närvarande vid flera högre flickskolor och synes väl försvara sin plats i framtidens flickskola. Huruvida åt denna speciella kurs skall anslås någon fast timme å arbetsordningen under hela läsåret eller om kursen i fråga bör koncentreras på en kortare tid och härunder taga i anspråk något samlat större antal timmar, torde få bero på de skiftande förhållandena vid de olika skolorna och innerst sammanhänga med frågan, om denna undervisning lämpligen kan meddelas av läraren i historia eller av sär- skild lärare. I större samhällen med tillgång på specialutbildade lärare torde den senare utvägen i regeln visa sig mest ändamålsenlig.

För den på realskolans tre lägsta klasser grundade treklassiga flickskolan typ B måste kursfördelningen och delvis även stoffurvalet ordnas efter andra grunder än för flickskolan av typ ÅA. Lärjungarna hava redan i realskolan genomgått såväl den allmänna som den svenska historien till mitten av 1800-talet. Det synes då kommissionen lämp- ligt, att de i lägsta (fjärde) klassen fortsätta den historiska kursen fram till våra dagar och därefter i denna och följande klass gå till förnyad behandling av viktigare moment av den tidigare lästa historiska kursen. Denna återblick bör kunna giva lärjungarna en fördjupad uppfattning av de historiska frågor, som vid undervisningen behandlas. Härvid bör också historien ses från nya synpunkter och huvudvikten läggas på kul- turutvecklingen. Den högsta klassens kurs synes inom denna flickskola

lämpligen böra innehålla samma moment som inom motsvarande klass av A-skolan.

I övriga här ej berörda frågor torde den utförligare motiveringen till kursplanen för historia i realskolan kunna äga tillämpning även för flickskolans vidkommande.

Geografi.

Målet för undervisningen i geografi i flickskolan har avfattats i full överensstämmelse med målbestämningen för realskolans undervisning i samma ämne. Detta har, vad angår flickskolans A-typ, synts desto naturligare, som denna skolform direkt bygger på enahanda förutsätt- ningar som realskolan och för geografiundervisningen förfogar över samma timtal som nyssnämnda skola. TI flickskolans B-typ utgör geografikursen en omedelbar fortsättning och avslutning på kursen i de tre lägsta real- skoleklasserna, och ämnet har i det väsentliga fått samma ställning som i realskolans fjärde klass.

På grunder, för vilka kommissionen i annat sammanhang redo- gjort, har flickskolan organiserats så, att vissa läroämnen avslutas före inträdet i högsta klassen. Till dessa ämnen hör geografien, som i A-typen avslutas med femte klassen. Då lärokursen, som i allt väsentligt tänkts sam- manfalla med realskolans kurs, sålunda i flickskolan utbredes över fem klas- ser mot fyra i realskolan, har kursfördelningen mellan klasserna, med bibe- hållande av enahanda lärogång, måst bliva något avvikande från den för realskolan fastställda. Det har ej kunnat undvikas, att behandlingen av Asien fördelats på två klasser. Vid genomgången av Europas geografi. vars fördelning mellan klasserna 3 och 4 ej närmare bestämts, torde möjligen genom lämplig förskjutning av kursen utrymme i klass 4 kunna beredas för repetition av Sveriges geografi, varigenom någon lättnad skulle vinnas i femte klassens kurs. Denna skulle i övrigt sammanfalla med kursen i realskolans fjärde klass.

Vad angår flickskolans B-typ, som bygger på tredje klassen av real- :skolan, har det synts lämpligt att avsluta ämnet i fjärde klassen. Kur- sen i denna klass sammanfaller med kursen i realskolans högsta klass, men ämnet har dock i B-skolan fått en veckotimme mera, varigenom här

Mål.

Kurs- fördelning. Typ A.

Typ B.

Mål.

Kurs- fördelning.

Typ A.

möjlighet skapats för en i någon mån utvidgad och grundligare behand- ling av ifrågavarande betydelsefulla kurs.

Med avseende på lärogången och grundläggande synpunkter för geografiundervisningen i flickskolan hänvisas i övrigt till vad kommissio- nen i dessa avseenden anfört i sitt uttalande rörande kursplanen för real- skolan i samma ämne.

Matematik.

Målet för matematikundervisningen i den av kommissionen före- slagna flickskolan har formulerats i överensstämmelse med målet för un- dervisningen i matematik i realskolan.

Åt den egentliga matematiken har i flickskolan av A-typ liksom i realskolan anslagits 17 veckotimmar, och kurserna äro i stort sett av samma omfattning. Den olikhet i grupperingen av lärostoffet, som föreligger, be- tingas allenast därav, att undervisningen för flickskolans lärjungar är ut- sträckt över 6 år. Emellertid har i kursplanen för flickskolans sjätte klass införts ett moment, som ej ingår i realskolans kurs, nämligen enkla siffer- ekvationer av andra graden jämte problem. Då avgångsbetyg från flick- skolans högsta klass ansetts böra medföra samma kompetens som betyg över avlagd realexamen, oaktat lärjungarna ej varit underkastade någon särskild examen, finner kommissionen det önskvärt, att de bliva i tillfälle att inhämta något mera omfattande kunskap än i realskolan. Med hän- syn till lärjungarnas större mogenhet torde enligt kommissionens förme- nande det icke möta någon större svårighet att i flickskolan medhinna även ovan omnämnda kursmoment.

I vardera av flickskolans båda högsta klasser har en veckotimme särskilt anslagits till bokföring, åt vilket ämne ej kunnat beredas plats i realskolan annat än som frivillig tillvalskurs. Bokföringskursen i flick- skolan är avsedd i främsta rummet för hemmets behov men torde där- Jämte kunna tjäna som grundval även för fortsatt utbildning för fram- tida förvärvsarbete.

En jämförelse mellan kurserna i matematik i den av kommissionen föreslagna sexklassiga flickskolan och i de nuvarande flickskolorna erbju-

der stora svårigheter, då matematikundervisningen i de senare har en mycket växlande omfattning. I regeln torde dock den nya flickskolan komma att föra sina lärjungar något längre i matematik än den nu- varande.

Då erfarenheten synes giva vid handen, att flickor ofta visa ut- präglad fallenhet för språk men icke sällan sakna läggning eller åt- minstone större intresse för matematik, har kommissionen ansett det lämpligt, att matematiken i klasserna 5 och 6, på samma sätt som av kommissionen föreslagits beträffande realskolans högsta klass, skulle kunna utbytas mot ett tredje främmande språk. Denna anordning torde med så mycket större fördel kunna tillämpas i den nya flickskolan, som mate- matikkursen i dennas fjärde klass har ett omfång, ungefär motsvarande åttonde klassens kurs vid åtskilliga av de nuvarande flickskolorna.

I flickskolan av B-typ är timplanen och kursfördelningen en annan än i A-skolans högre klasser. Då kommissionen, i syfte att lätta arbets- bördan för de flickor i realskolans tredje klass, vilka sedermera ämna övergå till flickskolelinje, föreslagit möjlighet till bortval av matematik i denna klass, har givetvis matematikkursen i B-skolan måst utökas i mot- svarande grad. För att förstärka den kompensation, som nedläggandet av ämnet i realskolans tredje klass gjort nödvändig, har den åt mate- matiken anslagna tiden i B-skolan tillsammans med tiden för samma ämne i realskolans två lägsta klasser föreslagits till 20 timmar eller en timme mer än i flickskolan av A-typ. För de flickor, som välja det tredje främ- mande språket, har denna timme ansetts böra ägnas åt bokföring 1 klass 5, varigenom kunskaperna i matematik komma att få ett tillskott av prak- tisk användbarhet, samtidigt som lärjungarna under ännu ett år få till- fälle att uppöva sin räknefärdighet.

De flickor, som ej begagnat sig av möjligheten till bortval av mate- matik i tredje realskoleklassen, kunna tydligen i B-skolans fjärde klass. få en motsvarande lättnad i sina matematiska studier. Den befrielse från deltagande i viss del av undervisningen, som kan vara lämplig i varje särskilt fall, torde böra individuellt eller klassvis ordnas efter föreliggande omständigheter.

Typ Bs

Mål.

Kursfördel- ming.

Biologi med hälsolära, fysik och kemi.

I huvudsak hava målbestämmelserna för undervisningen i de na- turvetenskapliga ämnena ansetts kunna erhålla enahanda avfattning i flickskolan som i realskolan. Emellertid har förut betonats, att flick- skolans undervisning, särskilt i de högre klasserna, bör hava en från gosskolans något avvikande prägel och avpassas efter lärjungarnas intres- sen och kunskapsbehov, ävensom att denna undervisning i betraktande av den större mogenhet, lärjungarna där på grund av åldersutvecklingen be- sitta, samt med hänsyn till det i vissa fall ökade timtalet böri vissa av- seenden kunna föras något längre än i realskolan. I anslutning till först- berörda omständighet har kommissionen i målbestämmelserna angivit, att undervisningen bör avpassas efter lärjungarnas »läggning».

Biologi med hälsolära.

De allmänna förutsättningar, som lärjungarna besitta vid inträdet i flickskolan, äro desamma, som i det föregående angivits för realskolan, varför kommissionen inskränker sig att hänvisa till vad som härutinnan betonats.

Ingen tvekan torde heller behöva råda därom, att realskolans kurs- moment. böra ingå jämväl i flickskolan. Emellertid kan, på grund av flickskolekursens utsträckning över två år längre tid och det större tim- antalet, undervisningen i denna skolform föras något längre än i real- skolan.

Kommissionen har funnit den utvidgning och fördjupning av stu-

för allmänbildningen betydelsefulla kursområden, som utgöras av hälso- lära samt ärftlighetslära. Sålunda synes framställningen av hälsoläran lämpligen kunna utökas genom en mera utförlig behandling, i anslut- ning till laborationerna, av såväl cellens byggnad och liv som de en- celliga organismerna. Härigenom kan vidgad kunskap vinnas å ett för hemmets och individens hygien så betydelsefullt område som bakteriolo- gien. Likaledes har det funnits önskvärt, att de flercelliga organismernas utveckling göres till föremål för en översiktlig framställning.

Medan i realskolan ärftlighets- och utvecklingslärans viktigaste resultat endast kunna i allra största korthet beröras, torde tiden samt lärjungarnas större mogenhet i flickskolans högsta klass skapa förutsätt- ningar för en något utförligare framställning. Vid densamma böra efter kommissionens uppfattning särskilt sådana fakta framhävas, som kunna vara ägnade att belysa de ifrågavarande ämnenas praktiska och sam- hälleliga betydelse.:

Med den läggning av undervisningen i biologi, som kommissionen tänkt sig, har det synts naturligt, att ämnet benämnes biologi med hälsolära.

Fysik.

Från olika håll har framhållits, att flickornas håg ofta icke är in- riktad på ämnena fysik och kemi. Att med åberopande bland annat av detta förhållande giva dessa ämnen inom en flickskola ett mera be- gränsat utrymme än i realskolan, på sätt hittills i stor utsträckning skett, har kommissionen emellertid ansett fullkomligt oberättigat. Tvärt- om bör det efter kommissionens förmenande vara i hög grad angeläget att åt sagda undervisning giva en sådan läggning, att den förmår väcka även de kvinnliga lärjungarnas intresse. Och efter kommissionens upp- fattning bör detta mål utan svårighet kunna uppnås, därigenom att de metoder, som med framgång kommit till användning i våra gossläroverk, mera allmänt göras gällande även vid flickundervisningen. Härför är det emellertid nödvändigt, att åt undervisningen i de ifrågavarande ämnena gives erforderligt timutrymme. Detta krav har kommissionen sökt reali- sera genom att åt ämnena fysik och kemi bereda något större tid än i realskolan, och är det kommissionens åsikt, att denna ökade tid bör i första rummet komma ämnet kemi till godo. i

Liksom i realskolan bör fysikstudiet påbörjas under det andra skolåret och sedan fortsättas under det tredje. För att i möjligaste mån inskränka antalet ämnen i de särskilda klasserna föreslår kommissionen, att fysik- studiet ej bedrives i klasserna 4 och 5, till vilka klasser i stället kemi- studiet bör koncentreras. I klass 6 skulle sedan en avslutande kurs i fysik inläggas. I full överensstämmelse med vad som för realskolan före- 91—210409. IX.

Allmänna synpunkter.

Kursfördel- ning. Typ A.

Typ B.

Kursfördel- ning.

Typ A.

slagits, bör undervisningen i båda de här ifrågavarande ämnena bedrivas under nära anslutning till obligatoriska laborationer.

Som nyss anförts, skulle fysikstudiet ligga nere under två år. Ehuru denna söndersplittring av ämnet givetvis i visst avseende är en olägenhet, medför den å andra sidan en vinst, som, i betraktande av att flickskolunder- visningens planläggning är så övervägande humanistisk, har icke ringa värde, i det att en del av fysikkursen skulle komma att genomgås med lärjungar, som äro relativt mogna.

För fysikundervisningen i klasserna 2 och 3 hava sammanlagt 4 veckotimmar kunnat disponeras, varav 1'/2 till 2 avses för laborationer. Den knappare tiden möjliggör icke genomgång av samma kurs som i real- skolans motsvarande klasser. Inskränkningen drabbar kursen i elektricitets- lära, varav allenast torde kunna medhinnas några enkla fenomen rörande elektrostatiken samt elektriska strömmens allmännaste verkningar, med vilka senare lärjungarna böra vara förtrogna för att rätt kunna förstå innebörden av begreppen elektrolys och dissociation vid kemiundervis- ningen. Vid fysikstudiets återupptagande i klass 6, där ett större timantal står till förfogande än i realskolans klass 4, bör med hänsyn härtill elek- tricitetsläran repeteras och kompletteras. I övrigt torde kursen i denna klass lämpligen kunna sammanfalla med den i realskolans högsta; dock synes den för realskolan föreslagna kursen i mekanik här böra utgå. Då undervisningen i nämnda flickskoleklass delvis är av sådan natur, att den icke lämpligen kan genomgående grundas på laborationer, har det icke ansetts ändamålsenligt att fastslå, att en veckotimme under hela läsåret nödvändigtvis skall disponeras för sådana.

I flickskolan av B-typ ingår fysik endast i klass 6. Ämnet för- fogar här över samma timtal som i sjätte klassen av A-typen, och kur- sen har också ansetts böra erhålla samma omfattning och läggning som i denna klass.

Kemi.

I flickskolan av A-typ har ämnet kemi koncentrerats till klasserna 4 och 5 med tre timmar i vardera klassen. Fjärde klassens kurs är like med kursen för realskolans tredje klass. I femte klassen bör först genom- gås huvudsakligen samma kurs som i realskolans fjärde klass men med

huvudvikten lagd vid sådana moment, som särskilt för blivande husmödrar kunna vara av betydelse. Emellertid disponerar kemi i flickskolan en timme mer än i realskolan. Det bör vara av värde att använda denna tid till att med lärjungar, som i viss utsträckning förvärvat insikter i kemiens mest elementära delar och som även nått en viss mogenhet, ge- nomgå en kortare kurs, fritt vald med hänsyn till dess bildningsvärde och praktiska betydelse. Man kan här tänka sig ett studium av de mest typiska föreningarna av ett fåtal viktiga grundämnen, t. ex. kväve, fos- for och kisel, vilka jämte väte, syre och kol, samtliga från föregående undervisning rätt väl kända av lärjungarna, utgöra de viktigaste bygg- nadselementen såväl i den organiska som i den oorganiska naturen. Härvid erhållas osökta tillfällen att sammanfatta och belysa förut berörda teore- tiska spörsmål. Man kan också välja en kurs, som mera direkt inriktas på det dagliga livets kemi.

För flickskolan av B-typ, där grunden för kemistudiet är lagd i realskolan, bliva kursmomenten desamma, som ingå i kursen för femte klassen av A-typen, fastän fördelade på två år. Kursen i klass 3, vilken enligt kursplanen skall omfatta några av de viktigaste grundämnenas mest typiska föreningar, valda med hänsyn till viktiga användningar och be- tydelse i övrigt, bör erhålla samma läggning, som ovan är antydd för denna del av kursen i femte klassen av A-typen.

Teckning.

Vid avfattandet av målbestämmelserna för teckning har kommis- sionen utgått ifrån att undervisningens allmänna uppgifter i det väsent- liga sammanfalla med realskolans, om ock den ökade tiden i flickskolan medgiver, att lärjungarna föras något längre än 1 förstnämnda skola. Jämväl torde med hänsyn till flickskolans särskilda ändamål viss modi- fiering i målbestämningen vara önskvärd. Ur sistberörda synpunkt har kommissionen ansett frihandsteckningen böra erhålla större utrymme på linearritningens bekostnad. Särskilt synes så böra bliva fallet beträffande de flickor, som välja alternativet med tredje språket. Likaledes har med

Typ B.

Mål.

Kursför- delning. Typ A.

Typ B.

Frivillig teckning.

hänsyn till undervisningen i kvinnlig slöjd den i denna riktning oriente- rade sidan av ämnet funnits böra särskilt betonas.

Vad angår frihandsteckningen, överensstämmer kursplanens allmänna läggning med den för realskolan föreslagna. Den väsentligaste avvikel- sen är, att i anslutning till den kvinnliga slöjden ornerings- och stilise- ringsövningar samt mönstersammansättning erhållit ett vidgat utrymme. Ävenledes hava förhållandena medgivit, att i flickskolans högre klasser vissa moment ur gymnasiets kurs kunnat medtagas. En del av öv- ningarna å detta stadium torde med fördel förläggas ute i det fria eller till plats, där tillgång till rikare samling av natur- och stilföremål finnes. Övningen bör då erhålla karaktär av skissteckning, som sedan kan be- arbetas på lärorummet. Beträffande linearritningen omfattar den full- ständiga kursen i det hela samma moment som realskolans, varvid dock hänsyn får tagas till att uppgifterna här torde få ställas enklare, på grund av att flickorna i folkskolan ej i samma grad som gossarna övats 1 linearritning.

Om B-typen gäller i huvudsak, vad ovan sagts rörande motsvarande stadium av A-typen. Den något avvikande timfördelningen har nöd- vändiggjort en mindre jämkning i övningarnas fördelning.

De mångahanda övningar av olika art, som äro upptagna i kurs- planen för de två högsta klasserna av både A- och B-typen, förutsättas ej med nödvändighet bliva genomgångna av -samtliga lärjungar, åtmins- tone ej med samma utförande. De erbjuda fastmera tillfälle för de olika lärjungarna att utveckla den hos dem vid denna ålder starkt fram- trädande individuella läggningen av de olika anlagen. Därigenom vinnes även det syftet bäst att utbilda den hos varje individ inneboende för- mågan att uttrycka sig i bild, om också ej alla kunna komma att ut- trycka sig på ett likartat sätt.

Beträffande flickskolans båda typer gäller för övrigt, att frivillig teckning förutsättes skola förekomma i samma utsträckning som i real- skolan.

Musik.

Målet för flickskolans musikundervisning har i det väsentliga före- = Mål. slagits likalydande med det för realskolan angivna. Den ökade tid, som står till förfogande, har dock ansetts motivera något större krav, vilket i fråga om den musikteoretiska allmänbildningen kunnat komma till ut- tryck i själva målbestämningen.

Beträffande klasserna 1—4 av flickskolans A-typ hava kursbestäm- ERP melserna ansetts kunna vara gemensamma med de för realskolan gäl- lande. I klasserna 5 och 6 torde vid undervisningen kunna upptagas vissa moment av gymnasiets kurs. För flickskolans B-typ har föreslagits samma kursfördelning som för motsvarande stadium av A-typen. Undervisning i instrumentalmusik har förutsatts komma att meddelas under samma villkor som i realskolan.

Gymnastik med lek och idrott.

Den för realskolan föreslagna målbestämmelsen har ansetts kunna Mål. gälla även flickskolan med det tillägg, att med hänsyn till lärjungarnas ålder och mogenhet undervisningen funnits böra åsyfta jämväl att fram- mana ansvarskänsla inför kraven på folkhälsans fortgående förbättring. Vad angår undervisningens allmänna läggning samt de olika öv- Undervis- öl S : : s SS - se « ningens all- ningarnas fördelning inom olika klasser, kan kommissionen inskränka sig männa lägg- till att i huvudsak hänvisa till vad som härutinnan anförts vid realskolan. "9: I flickskolans båda högsta klasser hava därjämte vissa moment upptagits, som äro avsedda att förekomma på gymnasiet. En sådan anordning be-

tingas av lärjungarnas åldersutveckling.

Kvinnlig slöjd.

Då enligt kommissionens i det föregående uttalade mening under- Mål. visningen i flickskolan särskilt bör inriktas på utbildningen för hemmets uppgifter och krav, är det naturligt, att ämnet kvinnlig slöjd fått sig tillmätt ett betydligt större utrymme i denna skola än i realskolan. Den ökade tiden möjliggör en mångsidigare och grundligare utbildning och

Kursför- delning.

Typ A.

Mål och kursför- delning.

uppnåendet av en större färdighet, än den senare skolan kan giva. Den allmänt hållna målbestämningen för denna skola har emellertid funnits kunna oförändrad gälla även för flickskolan.

Det framställda förslaget till kursfördelning åsyftar endast att an- giva den allmänna gången av undervisningen, vilken bör noga avpassas efter lärjungarnas förutsättningar och anlag samt förut åtnjuten under- visning. I fråga om Öövningarnas art samt arbetsuppgifternas natur gäller, vad ovan sagts om realskolan. Uppenbarligen kunna dock de olika formerna av övningar rikligare exemplifieras i flickskolan, liksom det blir möjligt att inlägga i denna skola uppgifter av större svårighetsgrad. Så har önskemålet, att hemslöjdsarbetet måtte mera uppmärksammas än hittills, kunnat i större utsträckning beaktas så till vida, att i en klass några vanliga arter av sådant arbete ingå som särskilt kursmoment. Det har icke ansetts lämpligt att upptaga vävning såsom obligatoriskt moment åa kursplanen, bland annat med hänsyn till de svårigheter av praktisk art, som kunna möta för en sådan anordning. Emellertid torde det få anses önskvärt, att lärjungarna, där förhållandena så medgiva, i högsta klassen må kunna erhålla utbildning i denna slöjdart, och kommissionen har därför i kursplanen inryckt en anvisning av denna innebörd. An- ordningen torde få anses väl överensstämma med den individualisering, som i särskild grad bör karakterisera här ifrågavarande undervisning.

Hushållsgöromål.

Då det ej i regeln torde kunna förutsättas, att A-skolans lärjungar före inträdet i skolan erhållit någon ordnad undervisning i hushållsgöro- mål, har kommissionen, med hänsyn till denna undervisnings stora bety- delse ur uppfostringssynpunkt, ansett, att den borde upptagas redan i klass 3 eller på samma stadium, till vilket undervisningen i ämnet för- lagts i realskolan. Därjämte bör i flickskolan tid anslås till ämnet även på ett högre åldersstadium, nämligen i klasserna 5 och 6.

Undervisningens mål bör i stort sett vara detsamma, som angivits i fråga om realskolan, med den utvidgning, som betingas av den längre undervisningstiden och lärjungarnas större mognad i de högre klasserna.

Med avseende på undervisningens omfattning gäller i fråga om det lägre stadiet, klass 3, vad som tidigare sagts angående undervis- ningen i hushållsgöromål i realskolan.

Vid undervisningen på det högre stadiet kan och bör större vikt läggas vid inhämtandet av kunskaper och vid uppövandet av lärjungar- nas tekniska färdighet. Den praktiska undervisningen bör sålunda här efter hand omfatta mer krävande arbeten. Så t. ex. bör vid konserve- ringen upptagas även kokning av finare sylt, kompott och gelé samt in- kokning på Weck-apparat. Vidare kunna en del slaktgöromål förekom- ma, såsom beredande av ett par sorters korv, sylta och paltbröd. Lyx i fråga om matlagning och bakning måste noga undvikas.

Lämpligt är att bereda lärjungarna någon övning i tillagning av vegetariska rätter, sjukkost och småbarnskost.

För att giva lärjungarna större insikter i städning och rengöring, än som kunna inhämtas under den varje skolköksdag återkommande städningen av köket och vad därtill hör, torde det vara värdefullt, om tillfälle kan beredas dem att företaga storrengöring av ett boningsrum. Därvid meddelas undervisning om sättet att rengöra möbler (polerade, målade, bonade) och golvbetäckning av olika slag.

Stor vikt måste läggas vid de ekonomiska synpunkterna för hus- hållsarbetets skötande samt vid inlärandet av ett praktiskt och hygie- niskt arbetssätt. Även vid den teoretiska undervisningen på detta sta- dium böra nyssnämnda synpunkter göras gällande, i födoämnesläran t. ex. genom jämförelse mellan olika födoämnen i fråga om näringsvärde och pris samt utförande av enkla näringsvärdeberäkningar, i hemvården genom att framhålla betydelsen av en noggrann planläggning av hus- hållsarbetet och värdet av arbetsbesparande metoder och redskap, i hus- hållsekonomien bland annat genom jämförelse mellan olika inköpssätt och i samband därmed en kort framställning av kooperationen.

Till undervisningen i hemvård hör en framställning av betydelsen av bostadens läge, dess rengöring och vård, och däri böra ingå även estetiska moment, så i fråga om bostadens inredning och möblering, skötseln av blommor i hemmet m. m.

Under senare delen av kursen i klass 5 bör såväl den praktiska

som den teoretiska undervisningen i väsentlig grad avse att sammanföra och systematisera de kunskaper lärjungarna vunnit i de olika grenarna av ämnet. Som uppfostrande moment i undervisningen på detta stadium måste i främsta rummet ingå väckandet och skärpandet av lärjungarnas eftertanke och ansvarskänsla. Vid undervisningen bör sålunda framhållas, vilken betydelse husmoderns arbete har för hem och samhälle, vikten i socialt avseende av ett enkelt och sunt levnadssätt och den enskildes ansvar därvidlag.

För fullständigande i viss mån av den undervisning i hemmets arbete, som lärjungarna erhållit i de föregående klasserna, har kommissionen tänkt sig, att i klass 6 skulle som avslutning på kursen meddelas undervisning i sjukvård och barnavård. Då tiden här blir mycket begränsad, kan den- na undervisning endast avse att bibringa lärjungarna någon kunskap om de viktigaste principerna för sjukas vård i hemmet och för vården av späda barn. I samband med undervisningen i sjukvård böra i fråga om vissa delar av ämnet även praktiska övningar kunna anordnas. Detta torde däremot i allmänhet ej låta sig göra beträffande undervisningen i barnavård. Önskvärt är dock, att, där så kan ske, till denna undervis- ning anknytas besök i spädbarnshem eller barnkrubba. Det synes ock lämpligt, att skolorna erhålla frihet att själva avgöra, i vilken utsträck- ning den anslagna undervisningstiden bör upptagas av det ena eller det andra av dessa båda ämnen eller, eventuellt, att välja endast det ena. Frihet bör även lämnas att i denna undervisning inlägga vissa andra teoretiska moment, omfattande allmänna synpunkter rörande kvinnans uppgifter som husmoder.

Till ledning vid undervisningstidens fördelning på praktiska öv- ningar och teoretiska lektioner kunna nedanstående planer tjäna, där sammanlagda antalet undervisningstimmar under läsåret beräknats ut- göra i klass 3 och 5 vardera 36 X 5 = 180.

Klass 3 (5 veckotimmar).

Praktiska övningar i hushållsgöromål . . . . . . . . 144 t:r Teoretiska lektioner: Haris och födoämneslärar ct cr stad er. 12

hemvård od 0 Forst 14 rd Na a Se RP EES rt Hushkållsekonomi fis se sfär Bris sed RR 8

Klass 5 (5 veckotimmar).

Praktiska övningar i hushållsgöromål:

matlagning, bakning, konservering m. m. + - -» - 1206 tv ättnocht strykning. sons LO RE HÖRTVÄLA aroma len el footer eter sun lo ttäd dte ordkrig NR SVARS AR SA

"Teoretiska lektioner:

närings- och födoämneslära 8 konservering . 4 hemvård 5 tvälllärå: sm nte. Ile skrin ati ar äre, ISAR ÖN Höshållsekonomi. oc. soc te sr ss EE LO

Med avseende på undervisningens infogande i skolans schema gäl- ler i fråga om klass 3, vad som tidigare sagts beträffande denna under- visning i realskolan. I klass 3 böra olika alternativ finnas för under- visningens förläggning, antingen densamma som för klass 3 eller ock, om större koncentration av undervisningen önskas och anordningen kan genomföras utan olägenhet för undervisningen i övriga skolämnen, för varje lärjungegrupp en vecka i följd i början av höstterminen (för kon- servering) och sedermera 5 veckor i följd under återstoden av läsåret. Även i fråga om undervisningen i sjukvård och barnavård i klass 6 böra skolorna hava frihet att välja mellan en mer utbredd eller en mer koncentrerad kurs. Dock bör vid de praktiska övningarna i sjukvård undervisningen varje gång omfatta minst två timmar i följd.

I fråga om antalet samtidigt undervisade lärjungar vid de prak- tiska övningarna i hushållsgöromål såväl som i sjukvård gäller, vad som tidigare framhållits beträffande realskolan.

För att undervisningen i hushållsgöromål skall bliva av den bety- delse för lärjungarnas allmänna utveckling, som den kan och bör vara, är det av vikt, att vid såväl den praktiska som den teoretiska under- visningen i ämnet deras formella bildning främjas genom ständig övning 92—210409. I".

av deras iakttagelseförmåga, eftertanke och omdöme och genom att un- dervisningen anknytes till vad som samtidigt genomgås eller tidigare

inhämtats i skolans övriga denna undervisning stödjande ämnen (fysik, kemi, biologi med hälsolära och matematik).

Undervisningen i hushållsgöromål i B-flickskolan bör ansluta Sig

till och bygga på den undervisning i ämnet, som lärjungarna erhållit i realskolan. I fråga om undervisningens mål, omfattning och anord- ning gäller i övrigt, vad här ovan sagts beträffande A-flickskolan, klasser- na 3 och 6.

I B-skolans klass 4 kan undervisningen förläggas alternativt till en dag varannan vecka under hela läsåret eller endast till höstterminen, med två till tre dagar i följd första veckan och sedermera en dag varje vecka.

Följande planer till timfördelning kunna tjäna till ledning.

Klass 4 (2!/2 veckotimmar).

Praktiska övningar i husbållsgöromål . . .. soo TA tr Teoretiska lektioner: FOO AMS La AS Ka NT sne Belgrad förda HEITV ARON Sr LIISA RENENR PE Av ol ar ef Sr i en gg AN

Klass 5 (5 veckotimmar).

Praktiska övningar i hushållsgöromål:

matlagning, bakning, konservering m. m. . . . . 120 tr TV GER OCH STEY KIDS ERE Ner Ar Sr es Slo dn HETT VAT SE re Sega hr HN Al I GGR UREA er EA eri a (jag

Teoretiska lektioner: närings- och födoämneslära 4 konservering . LIFs SS RPS LE NL LD ES AA E ÄR An] 4 DET V ATG at SER ELER ROS Te RER DR SR ad TS ARTE ag a FÅR > SR tvättlära . gren 9, 4 BOSKAVSEKOP Oma SR rea: ob agree äs NT

SÄRSKEELDA YTTRANDEN

Särskilda yttranden.

Av I. Swartling ang. folkskolans ställning till den föreslagna läroverks- organisationen.

Det åt skolkommissionen lämnade uppdraget begränsade dess upp- oift till att uppgöra förslag till omorganisation av Tntdete skolväsende över folkskolestadiet och med den HUVBrÄNde sexåriga folkskolan som bottenskola. Frågan om folkskolan i dess nuvarande organisationsform lämpade sig att utgöra bottenskola för den planerade nya skolorganisationen har därför ej ansetts böra av kommissionen upptagas till prövning. Häri ligger enligt min uppfattning en synnerligen stor brist, som icke borde ha fått förekomma, då det gäller att definitivt för en lång framtid fast- ställa organisationen av landets undervisningsväsende. Då det gäller att bygga upp något nytt, och därtill något nytt av så stor betydelse för hela landet som vad här är fallet, är natorligtvis det första och viktigaste man har att göra se till, att grunden för det hela är sådan, att inga berättigade anmärkningar kunna göras mot densamma. Att denna grund bör utgöras av folkskolan, därom torde nu längre knappast råda någon föcningsskiljaktisher Åtminstone är jag för min del övertygad därom, att ingen annan skolreform har någon utsikt att kunna genomföras än den, som bygger på folkskolan som bottenskola.

Men är nu verkligen vår folkskola sådan, att den lämpligen utan omorganisation kan och bör läggas till grund för den stora skolreform, vartill kommissionen uppgjort förslag? Enligt min mening måste man obetingat besvara denna fråga med nej. Och anledningen härtill är i främsta rummet den, att därigenom studietiden onödigtvis förlänges med ett år.

Under det att för närvarande för inhämtande av de kunskaper som erfordras för avläggande av studentexamen krävas tolv års skolstudier, tre år i förberedande skola och nio år i allmänt läroverk, skulle efter ett eventuellt genomförande av kommissionens förslag, sådant det nu föreligger, behövas tretton år, därav sex år i folkskola, fyra år i realskola och tre år i gymnasium, sålunda en förlängning av studietiden med ett år mot vad nu är fallet.

En reform, som medför ett sådant resultat, kan ej sägas vara en reform i rätt riktning.

Att vidtaga åtgärder, som för vår ungdom skulle medföra nödvän- digheten att utan någon motsvarande nytta offra ytterligare ett helt år av sitt liv för sin utbildning, måste såväl ur den enskildes som ur samhällets synpunkt anses betänkligt, och detta blir ännu mer förhållandet, om man tager hänsyn till de lärjungar, som av ekonomiska skäl tvingas att söka så snabbt som möjligt komma till en sådan ställning, att de kunna för- sörja sig själva. Och hela läggningen av den nya skolorganisationen visar tydligt, att det är just för sådana mindre bemedlade men väl be- gåvade lärjungar man i främsta rummet velat bereda möjlighet att med minsta möjliga ekonomiska uppoffringar skaffa sig en lämplig utbildning. För dessa har givetvis den ifrågasatta förlängningen av studietiden en alldeles särskilt stor betydelse såsom medförande ökade kostnader för deras uppehälle under ett helt år.

Skolkommissionen, som ej velat förneka, att studietiden enligt dess förslag skulle komma att bliva ett år längre än nu, har emellertid genom Jämförande statistik rörande studenternas ålder under nuvarande förhållanden och efter reformens genomförande sökt visa att åldersförskjutningen genom- snittligt ej komme att uppgå till mer än 0.3 år till det nu föreliggande för- slagets nackdel. Den sålunda uppgjorda statistiken, även om den i och för sig är riktig, torde dock ej kunna visa annat, än att med nuvarande lärjunge- trängsel, i skolan ernås ett sämre resultat med hänsyn till ungdomens ålder vid avgång från skolan, än vad som beräknas kunna nås med det bättre elevmaterial, som man med den av kommissionen föreslagna gallringen hoppas kunna åstadkomma. För att bevisa en så självklar sak synes mig knappast någon statistik vara nödig. Att emellertid en trettonårig skol-

kurs, jämförd med en tolvårig, under i övrigt fullt likartade betingelser och med hänsyn tagen till att i båda fallen lärjungematerialet är det- samma, d. v. s. väl gallrat, ovillkorligen måste medföra en förlängning av studietiden med jämnt ett år synes mig lika självklart och alltså ej behöva något bevis. Den som går igenom skolan från början till slut utan kvarsittning, och detta torde väl vara fallet med det stora flertalet, kom- mer alltid att vid avgången vara i ena fallet tretton i andra fallet tolv år äldre, än när han började.

För att den nu föreslagna omorganisationen av skolväsendet skall bli till verklig fördel, fordras alltså som ett oeftergivligt villkor, att den ej kräver längre studietid än för närvarande, och en sådan anordning torde utan någon som helst svårighet kunna åstadkommas genom att folkskolan så organiseras, att kursen för inträde i realskolans första klass normalt inhämtas på 5 år i stället för såsom nu på 6 år. Det bör givetvis för normalt begåvade barn ej ställa sig svårare eller omöjligare att göra detta i folkskolan än som nu i privata läroanstalter.

Då jag för min del i stort sett anslutit mig till den av kommissio- nen framlagda planen för omorganisation av skolväsendet på mellan- och gymnasialstadiet med folkskolan som bottenskola har det alltså skett endast under den bestämda förutsättningen, att folkskolan på lämpligt sätt om- ändras och att, intill dess att så skett, inga som helst åtgärder från sta- tens sida vidtagas, som kunna verka menligt för den nu på detta skol- stadium bedrivna privata eller kommunala undervisningsverksamheten.

Av N. Helger, J. Samuelsson och S. Söderlindh ang. kommunala bidrag för lärjungar, icke hemortsberättigade i läroverkskommunen.

I avseende på bestridande av utgifter för läroverksbyggnader, belys- ning, uppvärmning, renhållning, betjäning m. m. föreslår kommissionen, att kommun, inom vilken realskola eller flickskola är belägen, må äga rätt att för lärjunge i någon av dessa skolor, som tillhör annan kommun, av denna kommun uppbära en ur synpunkten av läroverkskommunens kostnader för vederbörande lärjunges undervisning skälig ersättning.

Såsom skäl för detta förslag har kommissionen anfört, att ifrågava- rande läroanstalter mottaga ett stort antal lärjungar med hemortsrätt i annan kommun, och att det från läroverkskommunens synpunkt måste före- falla obilligt, att denna kommun skall för sitt skolväsen vidkännas ut- gifter, som i väsentlig mån betingas av att lärjungar från andra kommu- ner utan kostnad för dessa erhålla sin utbildning vid ortens läroverk. Kom- missionen har emellertid icke förbisett, att tillvaron av statsläroverk inom orten för befolkningen medför avsevärda fördelar i olika hänseenden, och "i avseende på gymnasierna hava dessa fördelar ansetts vara så betydande, att någon ersättning från hemortskommunen för lärjungar på detta stadium icke ifrågasättes.

Då vi ansett sistnämnda synpunkt äga sin tillämpning även i fråga om lärjungar i realskola och flickskola, hava vi icke kunnat förena oss med kommissionen i dess förslag angående avgifter för lärjungar, icke hem- ortsberättigade i läroverkskommunen.

Vid bedömandet av frågan bör enligt vår mening hänsyn först tagas därtill, att ingen kommun mot sin vilja erhåller ett läroverk eller tvingas att uppföra byggnader för detsamma. Då en kommun åtager sig utgifter för ett läroverk, sker det visserligen därför, att kommunen behöver ett så- dant för sina egna barn, men den måste också räkna med att skolan kommer att draga till sig lärjungar från ett större område. Detta är för- utsättning för att staten skall påtaga sig sin andel i utgifterna, vilken andel är betydligt större än kommunens. Utgifterna för byggnader, upp- värmning m. m. ökas för övrigt sällan i nämnvärd grad därav, att ett an- tal lärjungar från annan kommun deltager i undervisningen. Endast för det fall, att de utsocknes lärjungarna äro så talrika, att för deras skull parallellklasser måste inrättas, kan det bliva tal om några betungande ut- gifter, förorsakade av dessa lärjungar. Men inrättande av nya parallell- klasser torde icke komma att ske utan kommunens medgivande.

Den merkostnad, en kommun kan få vidkännas för utsocknes lär- jungar, är nog sällan så stor, att den icke uppväges av fördelarna av att äga en högre skola inom kommunen. Först och främst behöva föräldrar inom ett sådant samhälle icke underkasta sig de dryga utgifter och stora olägenheter, som äro förbundna med att hålla barnen i skola på annan

ort. Läroverkskommunen kan därför ofta nog påräkna inflyttningar av familjer, som sätta värde på denna förmån. För flertalet utsocknes lär- jungar erlägges på ett indirekt sätt skatt till läroverkskommunen, därige- nom att dessa där erlägga avgifter för inackordering m. m. Men även direkta skatter får läroverkskommunen uppbära på grund av att det er- hållit ett läroverk, nämligen de ingalunda föraktliga belopp, som skolans lärarpersonal erlägger i kommunalutskylder.

Att vederbörande kommuner sätta värde på dylika förmåner, framgår tydligt nog av den tävlan, som uppstår de olika kommunerna emellan, så snart det är fråga om var en läroanstalt skall förläggas, och att de sam- hällen, som erhållit en skola, icke anse sig besvikna, kommer med all önskvärd tydlighet till synes, om staten på grund av folkminskning inom orten skulle ifrågasätta en skolas indragning. Kommunerna pläga då icke försumma att räkna med utsocknes lärjungar inom lärjungeområdet.

Att under sådana förhållanden göra kommuner, som sakna dessa för- måner, skattskyldiga till läroverkskommunen för varje lärjunge från dessa kommuner, som nöter skolans golv och pulpeter, kunna vi icke finna rätt- vist. Befolkningen i en avlägsen kommun skall helt visst icke kunna förstå, varför den skall betala avgifter till en annan kommun för barn, vilka, oftast på grund av föräldrarnas gynnsamma ekonomiska ställning, kunna få bevista läroverket, och det är ingalunda uteslutet, att den ovilja, som en dylik beskattning måste väcka, kommer att vända sig mot ifrågavarande föräldrar, helst om dessa skulle vara i den situation, att de kunde erlägga avgifterna själva.

De enda fall, då ersättning från andra kommuner skulle kunna an- ses berättigad, äro enligt vår mening sådana, där lärjungar från grann- komniun hava sina hem så nära läroverket, att de kunna bevista det- samma utan att bosätta sig i läroverkskommunen under terminerna. För dessa lärjungar åtnjuter grannkommunen verkligen en fördel utan motsva- rande ekonomiska förpliktelser, och, ehuru det torde vara sällsynt, att ifråga- varande lärjungars skolgång icke ändå är förenad med någon resekostnad eller åtminstone besvärligheter på grund av lång skolväg, skulle det icke kunna anses orimligt, att en sådan kommun för lärjunge, som kan under skolgången bo i sitt hem, erlade en avgift, svarande mot läroverkskom- 93—210409. I".

munens självkostnad för lärjungen. För den händelse att, såsom kommis- sionen förmodar, de praktiska svårigheterna för genomförande av en dylik begränsning i avgiftsplikten visa sig oöverkomliga, något varom vi emellertid icke äro övertygade, hålla vi före, att inga sådana avgifter böra utgå för lärjungar från några andra kommuner. Skulle emellertid läroverkskommun av ifrågavarande anledning bliva särskilt betungad av utgifter för sitt läroverk, borde det vara lämpligast att staten på ett eller annat sätt lämnade ekonomiskt stöd.

Slutligen kunna vi icke underlåta att uttala våra tvivel angående uppfyllelsen av kommissionens förhoppning, att den föreslagna anord- ningen icke kan eller bör få hindra samverkan på överenskommelsens väg mellan närliggande kommuner vid åvägabringandet av möjligheter till undervisning å realskolestadiet inom en ort. Om en kommun, som önskar en realskola, erhåller rätt att för detta ändamål beskatta kringliggande kommuner genom att utan deras hörande pålägga dem avgifter i propor- tion till det antal lärjungar, varmed de bidraga till skolans rekrytering, föreligger ju mycket ringa anledning för kommunen att träda i under- handling med någon grannkommun om gemensamt upprättande av en skola. Finnes däremot icke denna rätt, måste de kommuner, inom vilka behov av en skola förefinnes, men vilka icke var för sig kunna påtaga sig därmed förenade kostnader, förhandla med varandra om gemensamma åtgärder för behovets tillgodoseende, ett samarbete som i hög grad underlättas genom den nya lagstiftningen om kommunalförbund.

Av 4. B. Bergstrand, W. Björck, J. Samuelsson, E. Staaff och S. Söderlindh ang. lokalstyrelsens befogenhet.

Kommissionen har föreslagit, att alla skolor i den blivande organi- sationen skola ställas under inseende av en lokal styrelse. I syfte att till läroverken fastare knyta ortens intresse för skolan och dess verksamhet har kommissionen velat tilldela lokalstyrelsen så vidsträckt befogenhet, som förhållandena kunna betinga. Den närmaste förebilden för nämnda styrelse bör enligt kommissionens mening sökas dels i den nuvarande sty-

relsen för statens samskolor, dels i motsvarande myndighet vid de tekniska läroverken samt vid de kommunala mellanskolorna.

Bland de uppgifter, som föreslagits skola ingå i lokalstyrelsens be- fogenhet, är det särskilt en, som är av sådan beskaffenhet, att den måste väcka allvarliga betänkligheter. Kommissionen har nämligen bl. a. föreslagit, att lokalstyrelsen skall äga rätt att uttala sig vid utfärdande av tjänstgöringsbetyg för lärare. Några motsvarande bestämmelser finnas varken beträffande styrelse för samskolor, tekniska läroverk eller kommur- nala mellanskolor. I alla dessa skolformer är det rektor ensam, som utfärdar tjänstgöringsbetyg. Särskilt anmärkningsvärt är det förhållandet, att en sådan rätt att yttra sig vid utfärdande av tjänstgöringsbetyg för lärare, som kommissionen förordat, ej ansetts böra tillkomma ens sty- relsen vid den kommunala mellanskolan, som dock äger befogenhet att tillsätta och avsätta lärarna vid dessa läroanstalter. Kommissionen har alltså i en betydelsefull punkt velat tillerkänna lokalstyrelsen en större be- fogenhet, än som tillkommer de skolstyrelser, vilka angivas såsom dennas förebilder.

För så vitt denna rätt att yttra sig 1 fråga om lärares tjänstgörings- betyg icke skall bliva en tom formalitet, får det väl antagas, att rektor skall vara skyldig att taga hänsyn till styrelsens uttalade mening. Men hur går det, om styrelsen och rektor äro av olika mening eller om meningarna inom styrelsen skulle vara delade? Skola dylika eventuella meningsmot- sättningar komma till uttryck i tjänstgöringsbetyget? Förslaget är i denna del enligt vår åsikt opraktiskt och även synnerligen betänkligt. Det synes cj vara ägnat att främja gott samarbete utan kan tvärtom Jätt bli ett frö till misstämning och konflikter mellan alla vederbörande parter.

Enligt vår bestämda mening bör rektor, som ensam kan antagas äga tillräckliga förutsättningar för att avge ett objektivt omdöme icke blott i fråga om en lärares undervisningsskicklighet,; vilket förefaller vara själv- klart, utan även om hans övriga egenskaper, hädanefter liksom hittills ensam utfärda tjänstgöringsbetyg för lärare utan skyldighet att därvid inhämta lokalstyrelsens yttrande.

Av R. Fåhreus, G. Martin, EB. Staaff, I. Swartling och A. Åström ang. det enskilda skolväsendet.

I kommissionens förslag ingår såsom ett betydelsefullt moment, att den undervisningsverksamhet, som hittills bedrivits vid enskilda läroan- stalter, i största möjliga utsträckning skall övertagas av det allmänna, detta väsentligen i syfte att bereda den kvinnliga ungdomen möjlighet att under samma villkor som den manliga förvärva erforderlig högre skol- bildning. Mot det berättigade i detta syfte torde föga vara att invända. En naturlig följd av dess förverkligande blir, att något behov av ett mera omfattande enskilt skolväsen ej längre förefinnes. Det är emellertid uppen- bart, att privata skolor ej kunna tänkas helt försvinna. Kommissionen har också räknat med att sådana komma att fortbestå och även förutsatt, att enskilda skolor, ehuru i mycket begränsat antal, i framtiden skola komma 1 åtnjutande av ekonomiskt stöd och andra förmåner från det all- männas sida. Vid behandlingen av frågan om fortvaron av enskilda skolor inom eller vid sidan av den blivande skolorganisationen har kommissionen emellertid ådagalagt en grundsyn på det enskilda skolväsendet, som vi ej till fullo kunna dela.

Frågan om de enskilda skolornas ställning i det framtida skolsystemet är onekligen synnerligen ömtålig och kan ses ur olika synpunkter. Det är å ena sidan av största vikt, att den enskilda undervisningen ej får en sådan karaktär eller utsträckning, att därigenom en rationell och effektiv tillämpning av de principer, som ligga till grund för organisationsförsla- get, äventyras. ÅA andra sidan är det efter vår mening av väsentlig be- tydelse, att icke något oberättigat intrång göres på det enskilda initiativet eller på den frihet föräldrar böra äga att efter bästa förstånd tillgodose sina barns uppfostran. Bottenskoletanken torde ej ha något att vinna genom att dess tillämpning påtvingas dem, som ännu icke inse dess för- delar. Icke heller torde dess framgång befordras genom ett doktrinärt betraktelsesätt eller genom en överdriven räddhåga för varje även den minsta avvikelse från principen.

Kommissionen har visserligen sökt beakta båda dessa huvudsyn-

punkter men enligt vår mening väl ensidigt låtit sig bestämmas av den först angivna på bekostnad av den senare. För kommissionen synes det enskilda skolväsendet närmast te sig såsom ett ont, som man väl till viss grad måste tolerera, men vars utbredning, så långt möjligt är, bör för- hindras. Kommissionen är särdeles angelägen att gång efter annan be- tona, att enskilda skolor endast undantagsvis, i alldeles särskilda fall och för tillgodoseende av vissa speciella uppgifter, må komma i åtnjutande av det allmännas stöd, och röjer för övrigt en stark benägenhet att genom tvångsåtgärder och restriktioner i olika hänseenden söka omintetgöra möj- ligheterna för fortvaron eller tillkomsten av enskilda skolor. Kommissio- nen synes vara på väg att glömma den högst betydande insats, som de enskilda skolorna gjort i undervisningsarbetet, en insats, som ej varit mindre värdefull därför, att den framkallats eller nödvändiggjorts av det allmännas underlåtenhet att tillgodose berättigade krav. Här röjes en misstro emot det enskilda skolväsendet, vilken bottnar i ett underskat- tande av dess betydelse. Även om den av kommissionen föreslagna skol- organisationen blir än så förträfflig, torde man dock vara berättigad antaga, att jämväl i framtiden viktiga uppgifter komma att föreligga för enskild företagsamhet på undervisningsväsendets område. För att dessa uppgifter skola kunna behörigen tillgodoses, torde något större utrymme och rörelse- frihet böra beredas de enskilda skolorna, än kommissionen synes benägen medgiva. De tendenser kommissionen i här berörda avseende röjer äro ej förenliga med den mera liberala uppfattning, som vi önska göra gällande.

Kommissionen är, såsom redan antytts, alltför benägen att begränsa de enskilda skolornas antal och på förhand fixera deras uppgifter, såsom när kommissionen framhåller, att »det ej bör anses uteslutet, att staten för framtiden i vissa fall kan finna lämpligt understödja en pedagogisk verksamhet, som visat sig vara därav i särskild grad förtjänt och som icke har naturlig plats inom statens organisation». Vi anse för vår del, att staten ej bör vara alltför njugg med ett dylikt understöd. Om enskilda eller kommunen på en ort, där staten ej anser sig böra upprätta läroverk av viss typ, funnit det med ortens intresse förenligt att göra detta, och om en sådan skola visar sig väl fylla de krav, som böra ställas på den-

samma, synes det vara mycket lämpligt och måhända ur ekonomisk syn- punkt för staten förmånligt att under en eller annan form understödja densamma, vare sig dess naturliga plats faller utom eller inom statens skolorganisation. Attriksdagen skulle bestämma antalet understödsberättigade enskilda läroanstalter, synes knappast vara lämpligt eller behövligt. Kravet på att en läroanstalt, ehuru den förutsättes bedriva pedagogisk försöks- verksamhet, nödvändigt måste förverkliga bottenskoletanken och ej får omfatta åldersstadier, parallella med folkskolan, om den vill komma i åt: njutande av understöd från det allmänna, innebär ett alldeles för ensidigt fasthållande vid en i och för sig berättigad strävan. Oss synes det uppen- bart, att en pedagogisk försöksverksamhet kan behöva utsträckas över skolåldern i dess helhet. Många försök äro givetvis av den art, att de måste börja redan i barnaskolan för att fullföljas till högre åldersstadier, och att sådana försök icke med framgång kunna göras annat än i en skola, som omfattar även de lägre och lägsta stadierna, är tydligt. Kom- missionens medgivande, att »i samråd med vederbörande lokala myndig- heter och, i den mån så kan vara erforderligt, efter vederbörligt tillstånd av statsmakterna, åvägabringa den kontinuitet i arbetet, som omständig- heterna kunna påkalla», synes oss otillräckligt och innebär ett princip- rytteri, från vilket vi önska taga bestämt avstånd. Den till ledning för kommissionens arbete uttalade grundsatsen, att det inom den bli- vande skolorganisationen bör finnas rum för allenast en enda av staten understödd barndomsskola, kan väl ej sägas lida något intrång, om det beträffande en eller annan enskild skola av skäl, som kommissionen för övrigt själv antyder, skulle befinnas önskvärt att utsträcka undervisningen nedåt till folkskolans åldersstadier.

Vad angår de enskilda skolor, som tänkas komma att bestå utan att påkalla eller erhålla statsunderstöd, erkänna vi det berättigade och nödvändiga i en effektiv kontroll över desamma ungefär av den art kom- missionen förordar. Men i anslutning till den allmänna syn på hithörande frågor, som vi ovan framställt, vilja vi betona, att en dylik kontroll ej får präglas av något slags utrotningsbegär eller någon ovilja mot den enskilda undervisningen såsom sådan. Denna undervisning synes oss näm- ligen fullt berättigad och i många fall både nyttig och nödvändig.

Med detta vårt uttalande hava vi, såsom av det anförda framgår, ej närmast velat rikta oss mot några speciella förslag av kommissionen, utan det föranledes väsentligen därav, att vi funnit tonen i betänkandet, då frågan är om de enskilda skolorna, vara alltför avvisande och präglad av en efter vår mening ej påkallad kärvhet.

Av G. Martin, J. Samuelsson, E. Staaff, I. Swartling och A. Sävström ang. obligatorisk ferieläsning.

I fråga om kommissionens förslag, att sammanhängande studie- uppgifter skola föreläggas lärjungarna till utförande under ferierna, se vi oss nödsakade att uttala en avvikande mening. Kommissionen har icke upptagit frågan om feriearbeten till någon principiell prövning och har ej heller närmare preciserat sitt förslag. Den förklarar visserligen, att den icke avser, »att de år 1904 avskaffade obligatoriska s. k. feriearbetena skulle återinföras i den form, vari de tidigare förekommit» (jfr sid. 207). Men det framgår likväl tydligt, att det ej är fråga om frivilligt feriearbete utan om obligatoriskt.

Då denna fråga i 1899 års läroverkskommittés betänkande är före- mål för ett grundligare beprövande, torde det vara tillräckligt att i kort- het erinra om de skäl, som där framförts mot obligatoriska feriearbeten, helst som dessa skäl enligt vår mening icke blivit vederlagda av de reser- vanter inom denna kommitté, som ville behålla obligatoriska feriearbeten, låt vara i mildare form och i mera blygsam omfattning.

De ansatser till föreskrifter om feriearbete, som finnas i äldre tiders skollagstiftning i vårt land — i andra länder torde feriearbete av obliga- torisk art vara okänt — avse repetitionskurser och voro naturliga på en tid, då ferierna voro längre än nu. Obligatoriskt feriearbete som supple- ment till lärokurserna ha endast, med undantag för växtinsamling, före- kommit mellan åren 1895—1904.

De anmärkningar, som 1899 års kommitté riktar mot de då före-

kommande obligatoriska feriearbetena, äro i huvudsak följande. Deras. försummande, helt eller delvis, medförde icke någon påföljd, vilket bi-

drog att minska skolans auktoritet; deras kontrollerande upptog en dyr- bar tid; de hindrade överansträngda lärjungar att erhålla en välbehövlig vila under ferierna och frestade lätt till forcerat arbete strax före ter- minens början. Detta arbete vore vidare särskilt betungande för de lär- jungar, som dessutom skulle undergå prövning i ett eller annat ämne för flyttning vid höstterminens början. : Kommittén framhåller jämväl, att ifrågavarande arbete kunde uppfattas såsom ett ingrepp i föräldrars och målsmäns rätt att åtminstone under sommaren fritt förfoga över barnen och efter sin egen uppfattning bereda dem arbete eller nöje.

Även om kommissionens förslag, så vitt man kan döma efter dess mera allmänna ordalag, skulle innebära mindre anledning till anmärk- ningar än 1895 års bestämmelser, kvarstå dock enligt vårt förmenande avsevärda betänkligheter. Då kommissionen särskilt nämner »studiet av någon författares verk>, så synes detta syfta närmast på ämnet svenska, möjligen även på andra språk. I grunder till kursplan för svenska å gymnasiet angives tydligt, att det är fråga om obligatoriskt feriearbete. Det heter nämligen sid. 605: »För ett bättre tillgodoseende av kravet på mera omfattande litteraturläsning har kommissionen även tänkt sig obliga- toriskt feriearbete i detta ämne.> Vad nu beträffar särskilt ämnet svenska, må erinras därom, att detta ämne, som före 1905 års läroverksstadga hade 8 veckotimmar i gymnasiet och efter denna stadgas ikraftträdande 11, nu enligt kommissionens förslag skulle å latingymnasiet och det nyspråkliga gymnasiet i tre ringar erhålla samma antal 11 veckotimmar, å realgymna- siet 9, till vilka böra läggas 3 veckotimmar i realskolans högsta klass, som motsvarar nuvarande första ringen i gymnasiet, alltså 14, respektive 12 tim- mar i veckan. I betraktande av denna avsevärda ökning i timantal synes det ej motiverat att införa obligatoriskt feriearbete för detta ämnes speciella räkning.

Beträffande särskilt lärjungarna i gymnasiet förtjänar en annan syn- punkt att beaktas. Dessa lärjungar äro ofta under sommarferierna upp- tagna med förberedande praktiskt arbete, som är av betydelse för deras fortsatta utbildning och framtida verksamhet, icke sällan även med förvärvs- -arbete, vilket senare förmodligen blir ännu vanligare hädanefter, då obe- medlade lärjungar efter all sannolikhet komma att bli talrikare på detta

skolstadium. Ferierna böra vara fria från obligatoriskt skolarbete för att kunna så vitt möjligt ägnas åt vila och nyttigt kroppsarbete.

Mot >»fria» studier i betydelsen »frivilliga> studier under sommaren ha vi givetvis ingenting att invända, då vi i likhet med majoriteten äro övertygade om vikten av självständiga studier för de mognare lärjungarna. För sådana studier torde läraren böra giva lämpliga anvisningar, avpassade efter lärjungarnas individuella behov och intressen.

Att växtinsamling alltjämt i viss utsträckning göres obligatorisk under sommaren, finna vi ej blott naturligt och berättigat utan alldeles ofrånkomligt. Detta feriearbete var påbjudet även före 1895 års kungörelse om obligatoriska feriearbeten och är ju också av en väsentligen annan karaktär än andra feriearbeten.

Av N. Helger och S. Söderlindh ang. fysisk fostran.

I det kapitel av kommissionens betänkande, som ägnas åt fysisk fostran, fastslås såsom en bjudande plikt att vid skolarbetets planläggning och organiserande städse hava för ögonen vikten av ungdomens fostran till sunda och friska människor. Lämpligt anordnade och avvägda kropps- övningar äro enligt kommissionens mening i hög grad ägnade att mot- verka följderna av ett ansträngande intellektuellt arbete. I detta avseende underkastas den nuvarande skolorganisationen en ganska ingående kritik. Sålunda erinras bl. a. därom, att skolan för närvarande icke i tillräcklig utsträckning inriktat sitt intresse på att tillgodose lärjungarnas behov av friluftsliv i förening med stärkande och roande kroppsövningar under idrottens och lekens form. Det betecknas som en påtaglig brist i de nu- varande bestämmelserna för gymnastiken, att man uraktlåtit framhålla gymnastikens, lekens och idrottens för lärjungarna karaktärsdanande be- tydelse, och kommissionen utvecklar närmare, huru kroppsövningarna i nämnda hänseende gynnsamt påverka de unga. I fråga om gymnastiken framhålles, att den utvecklar sådana egenskaper som lydnad, vakenhet, hurtighet, energi och viljestyrka. Leken och idrotten giva lärjungarna tillfälle att visa prov på rådighet och inbördes hjälpsamhet, ansvarskänsla 94—210409. I".

gentemot kamrater samt på ledarebegåvning. Vidare bringar kommissio- nen också i erinran det gamla kravet på sådan omläggning av undervis- ningen i gymnastik, lek och idrott vid läroverken, att dagliga kroppsöv- ningar för samtliga lärjungar möjliggöras.

Efter kommissionens i det föregående angivna utan tvivel riktiga rärdesättning av den fysiska fostran hade man väntat, att kommissionen skulle föreslå en avsevärt förstärkt ställning för ämnet gymnastik med lek och idrott. Beträffande realskolan och motsvarande klasser av lyceet och flickskolan kan man nog också med visst fog säga, att kommissionen, i den utsträckning det med hänsyn till övriga ämnens berättigade krav låtit sig göra, tillgodosett den fysiska fostran. Visserligen har av olika skäl till gymnastik icke anslagits mer än fyra timmar i veckan i klasserna 1, 2 och 4 samt tre timmar i klass 3, men då kommissionen därjämte föreslagit, att en halv dag i veckan lämnas fri från lektioner och anslås till idrottsövningar, utflykter och exkursioner, i vilka lärjungarna obligatoriskt skola deltaga, och då vidare avsevärd tid anslagits till prak- tiskt arbete, måste det likväl erkännas, att den fysiska fostran erhållit en relativt god ställning på realskolestadiet.

För gymnasiet föreslår kommissionen också fyra timmar gymnastik i veckan samt en halv dags ledighet för friluftsliv. Men kommissionen har ansett, att denna halva dags användande till idrottsövningar och ut- flykter icke bör vara obligatoriskt för lärjungarna i gymnasiets båda högsta ringar, utan har tvärtom framhållit, att frihet bör lämnas dessa ringars lärjungar att under den från lektioner lediga tiden tillgodose de berät- tigade intressen, som ligga dem närmast om hjärtat. Då därtill kommer, att för gymnasiet icke ifrågasatts något praktiskt arbete såsom obliga- toriskt, hava vi icke kunnat finna, att de principer, som kommissionen fastslagit i fråga om ungdomens fysiska fostran, blivit i erforderlig ut- sträckning tillämpade i den föreslagna undervisningsplanen för gymnasiet.

Det torde med stor visshet kunna antagas, att den för de båda högsta ringarna medgivna frivilligheten i avseende på deltagande i de idrottsövningar och utflykter, för vilka halvdagsledigheten i främsta rum- met är avsedd, kommer att rikligen utnyttjas av dessa ringars lärjungar, vilka just befinna sig i den ålder, då de anse sig för stora att deltaga i

sina yngre kamraters lekar och nöjen. De, som äro intresserade av idrott, komma helt visst att finna de allmänna idrottsföreningarnas tävlingar och rekordjakt långt mera lockande, än de pedagogiskt ordnade, måttfulla öv- ningarna under skolans ledning. De lärjungar åter, som äro mest ivriga i sina studier, och som därför allra bäst skulle behöva den värdefulla motvikt mot ansträngande intellektuellt arbete, som friluftsliv även efter kommissionens mening erbjuder, komma säkerligen i de allra flesta fall att begagna sig av friheten till det, som ligger dem närmast om hjärtat, nämligen bokligt arbete. Slutligen bör det påpekas, att det blir mycket svårt att kontrollera, huruvida ledigheten verkligen användes för tillgodo- seende av berättigade intressen. Det ligger nära till hands att tänka sig den möjligheten, att denna ledighet i vissa fall kan komma att användas till sådant, som kanske står i den skarpaste motsats till fysisk fostan.

Beträffande halvdagsledigheten är det ytterligare en sida, som bes höver belysas. Kommissionen har i sitt betänkande framhållit, att det åtminstone vid de medelstora och större läroanstalterna torde bliva ound- gängligt att bland de äldre, därtill lämpade lärjungarna utvälja särskilda biträdande ledare. Detta är enligt kommissionens åsikt även ur uppfost- ringssynpunkt synnerligen önskvärt, då därigenom osökta tillfällen erbjuda sig för utveckling av lärjungarnas förmåga av självdisciplin, självstyrelse och över huvud ordnad samverkan under gemensamt ansvar. Dessutom har det synts kommissionen som ett verkligt statsintresse, att lärjungarna, särskilt i de högre undervisningsanstalterna, erhålla en rationell idrottslig undervisning och ledning, så att de efter slutad skolgång på kommande skilda verksamhetsområden kunna göra en värdefull insats i ledningen av den nationella idrottsrörelsen. Skola dessa intentioner kunna förverkligas, är det väl nödvändigt, att just de äldre lärjungarna i läroverket, eleverna i de högsta. ringarna, verkligen deltaga i idrottsövningarna. Endast på så sätt kunna de bliva till nytta som biträdande ledare av de yngres övnin- gar, samtidigt som de erhålla en god utbildning till blivande ledare av vårt lands idrottsväsen.

Att den fysiska fostrans krav ej av kommissionen tillräckligt beak- tats beträffande gymnasialstadiet synes oss också framgå vid en jämförelse mellan den tid, som förut varit anslagen åt detta ämne å gymnasiet, och

den tid, som kommissionen utmätt åt detsamma. ÅA detta stadium äro för närvarande fyra timmar (å 45 minuter) avsedda för obligatorisk gym- nastik samt två timmar för fäktning. Dessutom voro före 1917 60 tim- mar anslagna till skjututbildning och därmed sammanhängande övningar. Dessa voro förlagda till början av höstterminen, och under den tid de pågingo inskränktes undervisningen i läroämnena. Vilken åsikt man än må hava om dessa övningars berättigande i övrigt, kan det väl dock ej förnekas, att de erbjödo tillfällen till kroppsrörelse i förening med stär- kande friluftsliv. Enligt kommissionens förslag skall till gymnastik med lek "och idrott anslås fyra timmar i veckan, varjämte en halv dag i veckan skall lämnas fri från lektioner för att användas till idrotts- övningar, utflykter och exkursioner, dock att deltagandet i dessa idrotts- övningar och utflykter skall vara frivilligt för lärjungarna i gymnasiets båda högsta ringar. För att bereda tid på timplanerna för denna ledig- het har kommissionen föreslagit att ungefär halva antalet lektionstimmar förkortas till 40 minuter. Detta innebär givetvis, att även ungefär halva antalet gymnastiklektioner bliva 5 minuter kortare än för närvarande i regel är fallet. Tages tillbörlig hänsyn till nu åberopade omständig- heter utfaller jämförelsen ingalunda till den föreslagna undervisnings- planens fördel.

Av ovan anförda skäl, och då vi ansett det i hög grad önskvärt, att ungdomens fysiska fostran blir bättre än hittills tillgodosedd även på gymnasiet, hava vi inom kommissionen påyrkat dels att 5 lektions- timmar i veckan anslås till gymnastik i varje gymnasiering, och dels att lärjungarna i gymnasiets båda högsta ringar i avseende på deltagandet i de idrottsövningar och utflykter, som anordnas å den för friluftsliv anslagna halva dagen, likställas med sina kamrater i realskolan och gymnasiets första ring. Dessa våra yrkanden överensstämma såväl med kommissionens principiella ställning till frågan som med de hörda sak- kunnigas förslag.

I ovanstående yttrande, i vad det avser timtalet för gymnastik med lek och idrott å gymnasiet, har G. Martin instämt.

Av A. B. Bergstrand och G. Martin ang. lektionstidens längd.

I motiveringen för den timplan, som kommissionen föreslagit för realskolan, framhålles, att »arbetsbelastningen i form av arbete på läro- rummet i den nya realskolan icke blir större än den, som å mot- svarande skolstadium förefinnes och i stort sett befunnits kunna utan men bäras av lärjungarna». Härvid må först påpekas, att de erfarenheter, som i Betänkande II framläggas i fråga om samundervisningen i olika skolor, giva vid handen, att både kollegier och skolläkare vid statssam- skolorna hava ganska skiftande meningar i fråga om arbetsbelastningen, vad flickorna i dessa skolor beträffar. Men bortsett härifrån synes oss ovanstående uttalande i viss mån missvisande så till vida, att den nya timplan, som avhandlas, icke upptager de obligatoriska idrottsövningar m. m., som skola förekomma i den nya realskolan en halv dag i veckan och som för de fyra klasserna sammanlagt i tid motsvara 16 lektioner. Kommissionen menar, att den omständigheten, att »lärjungarna få tillfälle till stärkande friluftsliv en halv dag varje vecka och därigenom erhålla en längre sammanhängande ledighet från teoretiskt arbete» skall vara vägnad att kraftigt bidraga att skydda lärjungarna från överansträngningens fara». I detta sammanhang tages ingen hänsyn till att denna »ledighet> erhålles genom skolarbetets hopträngande på 5!/2 dagar och sålunda på bekostnad av den tid, som lärjungarna eljest skulle fritt disponera.

Kommissionen har emellertid för att möjliggöra denna »halvdags- ledighet» och dess konsekvens, en timplan, upptagande i regeln 7 lektioner dagligen, föreslagit en viss kompensation, nämligen att 4 av de 7 lektio- nerna skulle få en längd av 40 minuter. Den föreslagna tidsbesparingen per vecka uppgår för var klass till 90 å 105 minuter, under det att »ledig- heten» skall motsvara 4 lektioner å 40 minuter med mellanliggande raster, alltså 185 å 190 minuter. Skillnaden är sålunda minst $0, högst 100 minuter.

En ytterligare kompensation synes oss därför vara påkallad. Den kunde enklast åstadkommas på så sätt, att alla lektioner, även de 3 morgon- lektionerna, finge en längd av 40 minuter. Därigenom skulle skoltiden i var klass minskas med 90 minuter per vecka, motsvarande tiden för 2'/4

lektioner a 40 minuter, en minskning, som skulle stå i nära överensstäm- melse med -den ovan påpekade skillnaden mellan tiden för friluftsledig- heten och inskränkningen av arbetstiden i skolan. För realskolans fyra klasser skulle sålunda den av oss föreslagna tidsvinsten motsvara tiden för I lektioner per vecka.

Den lättnad, som härigenom skulle vinnas, kan synas obetydlig, men torde i längden kunna vara av en viss betydelse. Att få en motsvarande avlastning av timplanen genom att minska timtalen för de särskilda äm- nena torde säkerligen möta mycket stora svårigheter. Då vi anse, att den nya realskolans timplan, även bortsett från idrattsövningatha, ställer mycket stora krav på lärjungarnas prestationsförmåga, hålla vi före, att dessa öv- ningar, om de skola få den avsedda betydelsen för ungdomens fysiska fos- tran, icke få inkräkta på den tid, som förut ansetts behövlig för lärjun- garnas arbete i hemmet och för deras vila.

Det torde vidare vara av betydelse för undervisningens planmässiga bedrivande, att det icke förekommer en dagligen återkommande växling mellan lektioner av olika längd. Rytmen i undervisningen med hänsyn till läxförhör, preparation av nästa läxa o. s. v. måste oupphörligt ändras.

Därtill kommer, att den vinst, som de längre lektionerna skulle inne- bära för undervisningen i de särskilda ämnena och klasserna, skulle bliva mycket oberäknelig. Att rektor vid läsordningens uppgörande skulle kunna taga hänsyn till att alla de olika klasserna i alla ämnen under årens lopp finge en rättvist avvägd proportion av 40- och 43-minuters lektioner, torde vara ogör- ligt, även om den av kommissionen förordade koncentrationsläsningen ej gjorde schemaanordningen mera komplicerad än förut. Det synes därför innebära mera reda och ordning, att alla lektioner få samma längd.

Slutligen må påpekas, att man i utlandet, t. ex. i Schweiz och Tyskland, ibland just i syfte att bereda plats för idrottsövningar, i vissa skolor helt övergått till 40-minuters lektioner. Enstaka exempel på en liknande anordning finnas även i vårt eget land inom de enskilda skolorna.

Vad gymnasiet beträffar, är enligt kommissionens förslag frilufts- ledighetens ställning en annan, genom att den i de båda övre ringarna

icke skulle få en obligatorisk karaktär — dock måste samtliga lärjungar deltaga i de exkursioner, som någon gång skulle omväxla med idrotts- övningarna. Gymnasiets timplan är emellertid förut på alla linjer så pass belastad, att de självständiga studier, delvis i samband med deltagande i av skolan anordnade tillvalskurser, som kommissionen förutsätter skola äga rum, icke kunna få mer än ett ganska knappt tillmätt utrymme i lärjungarnas arbete. Den minskning av arbetstiden i skolan, som ovan framställda förslag, tillämpat även på gymnasiet, skulle innebära, "torde kunna vara av värde för ovannämnda gymnasiestudier. Därtill kommer, att ett gymnasium alltid skall vara förenat med en realskola och därför lämpligen bör hava samma lektionstider som denna.

Ehuru i lyceernas timplan i allmänhet beretts något större tid för självständiga studier å det högsta stadiet, synes det icke föreligga något skäl att särskilt för denna skolform stadga längre lektionstid än för real- skolan och gymnasiet.

Av flickskolorna är B-skolan organiskt förbunden med realskolan och. torde redan av detta skäl böra hava. lika långa lektioner som denna. A-skolan däremot intager en självständig ställning. Jämför man dess timplan med +t. ex. timplanen för Statens normalskola för flickor, visar det sig, att kommissionens förslag innebär en icke oväsentlig ökning av den dagliga skoltiden. Då friluftsledigheten i denna skola skulle få obligatorisk karaktär för alla klasser utom den högsta, synes oss en avkortning av morgonlektionernas längd till 40 minuter vara väl moti- verad även i denna skoltyp.

På grund av vad ovan anförts hålla vi före, att lektionstidens längd inom alla av kommissionen föreslagna skolformer borde genomgående fast- ställas till 40 minuter.

Av G. Martin, J. Samuelsson, BE. Staaff och S. Söderlindh ang. gymna- siets ställning inom den föreslagna organisationen m. m.

Fullt ense med kommissionen både om bottenskoletankens principi- ella riktighet och därom, att det icke vore lämpligt eller nyttigt att längre

uppskjuta denna tankes realiserande, hysa vi dock i flera viktiga punkter en uppfattning, som avviker från majoritetens inom skolkommissionen. Ehuru vi icke reserverat oss mot kommissionens beslut i denna utgångs- punkt för reformen och icke heller i någon annan av de för dess förslag konstitutiva punkterna, hava vi ansett oss böra i korthet angiva vår ställ- ning till vissa frågor, som sammanhänga med organisationen.

Vissa av de betänkligheter, som framställts mot att låta vår nu- varande folkskola i hela dess utsträckning tjäna som underlag för den högre undervisningen, äro utan tvivel befogade, och vi kunna för vår del icke i allo instämma i den motivering, som kommit till uttryck i Be- tänkandets första kapitel.

Våra farhågor hava framför allt rört frågan, huruvida den bildning, som de högre allmänna läroverken avse att bibringa, med den föreslagna organisationen skall kunna hållas uppe vid sin nuvarande nivå, och då vi trots dessa farhågor med våra röster stödja kommissionens förslag, hava vi även sökt att efter bästa förmåga medverka till åstadkommandet av garantier i denna riktning.

Då det gällt att fatta position i själva huvudfrågan, ha emellertid för oss framför allt tvenne omständigheter varit avgörande. För det första ha de sociala fördelarna av en sådan i bästa mening demokratisk reform synts oss så betydande, att en snar lösning av frågan redan ur denna synpunkt måste anses önskvärd. För det andra ha statsmakterna genom upprättande av den kommunala mellanskolan för sin del redan partiellt genomfört bottenskoleprincipen, och de hittillsvarande följderna av denna princips tillämpning måste, utan att vara bevisande, dock anses tala till förmån för ett fortgående på den inslagna vägen.

En olägenhet av ganska allvarlig art, som medföljer den sexåriga bottenskolan, är den oundvikliga förlängningen av skoltiden fram till stu- dentexamen. Vi fästa uppmärksamheten vid det förhållande, att även i andra länder (t. ex. Tyskland och Österrike), där man sökt genomföra en- hetsskolan, vanligen ett års förlängning av studietiden i den högre skolan visat sig vara nödvändig. Den torde heller icke kunna undgås, med mindre än att en differentiering äger rum redan på folkskolestadiet, vilket ju icke överensstämmer med bottenskoleprincipen och dessutom synes vara i flera

avseenden svårt att realisera. I avsikt att undgå en sådan förlängning ha vi undersökt andra organisationsmöjligheter såsom ett sexårigt gymnasium, en sjuårig högre skola, byggd på den nuvarande folkskolans femte, och en åttaårig, byggd på dess fjärde klass. Enligt vår åsikt skulle emellertid intet av dessa alternativ bli en tillräckligt stark skoltyp, och det sista skulle dessutom beteckna ett alltför stort avsteg från bottenskoletanken, sådan den hos oss allmänt uppfattas.

Det är nog sant, att, därest de av kommissionen föreslagna inträdes- prövningarna till realskolan och gymnasiet samt bestämmelserna om flytt- ning finge den stränga tillämpning, som avses, siffran för genomsnitts- åldern, vilken icke såsom nu komme att ökas genom talrika kvarsittares övertaliga lästerminer, ingalunda skulle med ett helt år överstiga den nu- varande. Men detta hindrar icke, att en lärjunge, som på normal tid genomgår skolan, obestridligen kommer att nå fram till studentexamen först ett år senare, än nu är fallet.

Emellertid torde man kunna räkna på att begåvade lärjungar, som ha för avsikt att söka inträde i en realskola, utan svårighet skola kunna hoppa över en klass i den sexåriga bottenskolan och således på detta sätt vinna ett år. Men det vore efter vår mening också önsk- värt, att där så ske kan, särskilt i de större städerna, där olägenheterna av en tidsförlängning bliva mest kännbara, anordningar vidtoges i syfte att undanröja de svårigheter, som organisationen reser mot inhämtandet av folkskolekursen på fem år.

Det har vidare synts oss tvivelaktigt, huruvida en realskola av den art kommissionen föreslagit, skall kunna utgöra en betryggande grund för gymnasiet, detta särskilt i betraktande av de fordringar på kunskaper i tre frimmande levande språk, som måste ställas på den från ett svenskt läro- verk utgående studenten.

Att en tillfredsställande realexamen kan avläggas efter sex års folk- skolekurs och fyra realskolår, anse vi styrkt genom de resultat, som de kommunala mellanskolorna hittills presterat. Men det framgår icke lika klart av dessa resultat och den över dem uppgjorda statistiken, att en realskola av denna typ även skulle utgöra ett solitt underlag för ett tre- årigt gymnasium. Att de relativt få lärjungar — sannolikt de för studier

95—210409. I".

mest lämpade — som genomgått den kommunala mellanskolan och sedan övergått till gymnasiet, där i allmänhet förmått tillgodogöra sig under- visningen lika väl som sina kamrater, bör icke förleda till någon generell slutsats. En direkt jämförelse mellan den kommunala mellanskolans och de allmänna läroverkens studieresultat har icke blivit anställd. Det är nämligen icke till fyllest att härvidlag stanna vid en jämförelse mellan de båda skolformernas betygsresultat i realskolexamen. Vad först och främst. de högre allmänna läroverken beträffar, vore det uppenbarligen orättvist att bedöma nederstadiets studienivå efter resultaten i denna examen. Men liksom vid dessa skolor lärjungar i mycket stort antal övergå från femte klassen till gymnasiet, så att realskolexamen endast avlägges av relativt få, så visar statistiken, att ett liknande förhållande äger rum även vid realskolorna för gossar, där år 1920 av lärjungarna i femte klassen 45 fortsatte i sjätte och ej mindre än 37 övergingo till högre allmänt läro- verk för att där fortsätta å gymnasiet, och likaså, om ock i mindre grad, vid samskolorna, där respektive siffror för samma år beträffande gossarna voro 57 Zz och 31 Zz. Sannolikt är, att i alla dessa fall de till gymnasiet övergående i stort sett äro de för studier bäst begåvade. Någon motsva- righet till dessa förhållanden finnes icke i fråga om de kommunala mellan- skolorna. Varje jämförelse mellan de allmänna läroverkens och de kom- munala mellanskolornas gossar, som grundar sig på resultaten i realskol- examen, skulle därför givetvis bliva i viss mån missvisande till de sena- res fördel.

Den farhågan ligger nära till hands, att ett 3-årigt gymnasium, byggt på en 4-årig realskola, ej skall kunna nå samma resultat som det nuvarande 4-åriga gymnasiet. Enligt vår mening vore ett 4-årigt gymnasium, byggt på 3 realskoleklasser, en från gymnasiets synpunkt i alla avseenden lämp- ligare organisationsform. Det synes oss självklart, att 1 år i realskolan plus 3 gymnasieår icke äro likvärdiga med 4 gymnasieår. I realskolans högsta klass måste kurserna i många ämnen på grund av den förestående examen avrundas och kunna ej läggas på samma sätt som i en första gymnasiering. Vidare är lärjungematerialet allt för osovrat. Det ligger i sakens natur, att ett bättre resultat kan uppnås i en gymnasiering med efter en gallring av den art, kommissionen tänker sig, sovrat lärjunge-

material, med ett enhetligt studiemål och under ledning av bättre kvali- ficerade lärarkrafter, än vad fallet kan bli i en fjärde realskoleklass.

En ytterligare omständighet, som efter vår mening talar för en 4- årig gymnasiekurs är, att Åertalet gymnasier komma att inom sig samla lärjungar från olika realskolor. Ty det är en känd erfarenhet, att ganska rundlig tid åtgår, innan lärjungar, som haft olika lärare och måhända. ofta undervisats efter olika metoder och läroböcker; hinna sammanarbetas till en sådan homogenitet, att klassens arbetstakt kan bli normal.

Slutligen se vi en brist hos det 3-åriga gymnasiet däri, att lati- net, för vars tillfredsställande studium tre år även enligt majoritetens mening äro otillräckliga, måste inträda i den fjärde realskoleklassen, där dess ställning givetvis måste bliva betänkligt svag. Det torde nämligen i många realskolor bliva svårt att anskaffa verkligt kompetenta lärarkrafter i latin. Det kan icke undgås, att man i många fall måste nöja sig med svagt kvalificerade sådana eller rent av alldeles avstå från att lämna lär- jungarna det tillfälle till latinstudier, på vilket de ha rättmätiga anspråk. Det bör också i detta sammanhang påpekas, att det krav på en fyraårig kurs i franska, som från så många håll med fog har framställts, genom kommissionens förslag endast i undantagsfall blir tillgodosett.

Om den s. k. realskoleklassen bibehölles såsom parallell med den första gymnasieringen och om inträdesprövningen till gymnasiet förlades efter genomgången av realskolans tredje klass, skulle gymnasiet alltjämt kunna bestå såsom fyraårigt. En skärpning av fordringarna för real- examen av den art kommissionen föreslagit jämte en till flera områden utsträckt kompetens för denna examen skulle sannolikt höja dess anseende hos allmänheten, så att den bättre motsvarade sitt mål att vara en allmän avslutningsexamen på mellanstadiet.

Om vi trots de svagheter, som sålunda efter vår åsikt vidlåda en organisation med ett treårigt gymnasium, byggt på en fyraårig real- skola, dock våga tro, att den allmänna bildningsnivån även efter genom- förandet av en sådan organisation skall kunna hållas uppe vid den höjd, att vårt lands kulturella ställning icke lider något avbräck, och om vi därför avstått från att framlägga något eget förslag i ovan antydd rikt- ning, så beror detta därpå, att i kommissionens förslag ingå anordningar

av olika slag, som äro ägnade att avlägsna eller motväga de antydda bristerna.

Kommissionen har sålunda bestämt hävdat nödvändigheten av fyra- åriga latinstudier och därigenom även berett plats för grekiskan å det nya gymnasiet. Om latinets ställning i realskolan icke är så solid, som önskligt vore, kan detta språk å andra sidan å gymnasiet glädja sig åt en viss för- stärkning och har i lyceet fått en synnerligen gynnsam position. Franskan måste visserligen i regel nöja sig med en treårig kurs, men dess timplan är å humanistiska och nyspråkliga gymnasierna väsentligen förstärkt, var- till kommer, att dess ställning å en avvikande realskole-, resp. gymnasie- typ samt å lyceet måste betecknas som mycket god. |

De allmänna olägenheter i pedagogiskt avseende, som i det föregående berörts, ha visserligen icke kunnat helt undanröjas, men om den prövning av studieförutsättningarna vid inträdet å gymnasiet, på vilken kommis- sionen med rätta fäster stor vikt, noggrant genomföres i enlighet med kommissionens avsikter, så är därmed mycket vunnet. Lärjungematerialets kvalitet å gymnasiet blir då i viss mån en garanti mot en befarad sänkning av bildningsnivån. I samma riktning äro flera andra bestämmelser rörande gymnasiet ägnade att verka: flyttningsbestämmelserna, den i vissa fall före- skrivna delningen av klasser, förekomsten av specialkurser, fordringarna på lärarnas kvalifikationer m. m.

Den viktigaste förutsättningen för vår anslutning till föreliggande organisationsförslag har emellertid varit införlivandet därmed av den läro- verkstyp, för vilken kommissionen valt benämningen lyceum. Därigenom att lärogången i denna skolform kan anordnas utan någon hänsyn till en studierna avbrytande realexamen och blott med tanke på bästa sättet att utnyttja de sju skolåren, bör lyceet enligt vår mening, om dessa möjlig- heter väl tillvaratagas — och detta synes oss vara fallet med den av kom- missionen föreslagna timplanen — kunna lämna ur bildningssynpunkt syn- nerligen goda resultat och i sin mån utgöra en garanti för upprätthållan- det av studentexamens nivå. Denna skoltyp bidrager dessutom att skänka organisationen den rörlighet och anpassningsförmåga, som är nödvändig, för att den skall kunna tillgodose skilda orters och olika individers intres- sen, och synes oss alldeles särskilt väl lämpad för just sådana större sam-

hällens behov som deras, till vilka dessa skolor av kommissionen tänkts förlagda.

Då vi mot varandra vägt å ena sidan de brister, som ovan blivit antydda, å den andra de sociala och pedagogiska fördelar, som förslaget innebär, ha vi, såsom redan framhållits, funnit de skäl, som tala för det- samma, bestämt övervägande. Denna vår ståndpunkt har ytterligare vunnit i styrka, då vi betänkt, att ett dröjsmål med skolfrågans lösning kan inne- bära fara för att de synpunkter, som vi här velat hävda och som i nu föreliggande förslag vunnit beaktande, på ett vida mindre tillfredsställande sätt bliva tillgodosedda. Övertygade därom, att det av kommissionen fram- lagda organisationsförslaget, för den händelse det utan avsevärda beskär- ningar eller förändringar vinner statsmakternas godkännande, skall i stort sett fylla de fordringar, som böra ställas på en reform av vårt högre skol- väsen, hava vi således ansett oss kunna och böra skänka det vår anslut- ning.

Av I. Swartling och A. Åström ang. begynnelsespråket i realskolan.

Under kapitel VII i betänkandet har kommissionen i samband med behandlingen av realskolans allmänna organisation funnit sig böra till sär- skilt skärskådande upptaga spörsmålet om realskolans språkproblem och därvid framhållit nödvändigheten av att inom realskolan bereda ut- rymme för två främmande språk. På samma gång betonas emellertid angelägenheten av att viss rörlighet åvägabringas, så att ej blott, såsom hittills, tyska och engelska i en viss fastställd ordning obligatoriskt ingå å realskolans undervisningsplan, utan att denna ordning vid en del skolor må kunna omkastas, och att även det tredje stora kulturspråket, franska, i vissa fall må kunna i realskolan inträda i stället för ett av de båda germanska språken. Av praktiska skäl, särskilt för övergången till gym- nasiet, har det emellertid funnits nödvändigt att fastslå vissa bestämda typer med avseende på den ordningsföljd, vari de båda språken böra in- träda, och att därvid bestämma en normaltyp, som skall förekomma å alla ter, där realskola finnes. De språk, som enligt kommissionens mening böra ingå i denna normaltyp, äro tyska och engelska, detta i överens-

stämmelse med vad som för närvarande är fallet. Däremot har kommis- sionen ifrågasatt lämpligheten av att den nuvarande ordningen mellan dessa språk bibehålles och på skäl, som i betänkandet närmare utvecklas, kom- mit till det resultatet, att ordningen mellan de båda språken bör omkastas och att sålunda engelska, i stället för såsom hittills tyska, bör normalt inträda såsom första främmande språk i realskolan. i

Medan vi för övrigt instämma i den tankegång, som kommissionen utvecklat i fråga om realskolans språkproblem, kunna vi ej dela kommissionens uppfattning om det behövliga eller ändamålsenliga i att vid övergången till den nya skolorganisationen principiellt kasta om den hävdvunna ordnings- följden mellan tyska och engelska. De invändningar, som ej sällan riktats mot lämpligheten av tyska såsom först inträdande främmande språk i realsko- lan, ha i det hela gått ut på att detta språk genom sin formrikedom och invecklade grammatik vid undervisningen av lärjungarna krävde abstrak- tioner och ett tänkande, som de på ett tidigt stadium i regeln ej vore mäktiga, varför resultatet av undervisningen ej stode i rimligt förhållande : till det arbete och den tid, som däråt ägnades. Även om dessa och lik- nande betänkligheter i någon mån haft fog för sig, då det gällt den nu- varande skolorganisationen med lärjungar i 9- och 10-års åldern, synas de i det väsentliga förlora sitt berättigande med avseende på den före- slagna organisationen, där lärjungarna först vid 12—13 års ålder skola börja studiet av främmande språk efter att hava erhållit en flerårig och ganska omfattande undervisning i modersmålet. Kommissionen erinrar visserligen om dessa ändrade förhållanden men synes icke vilja tillerkänna dem någon egentlig betydelse i berörda avseende utan betonar icke desto mindre såsom sin åsikt, att engelska även under de nya förhållandena är att föredraga framför tyska såsom begynnelsespråk.

Detta sammanhänger med den ståndpunkt, som kommissionen inta- ger i fråga om begynnelsespråkets betydelse för lärjungarnas allmänna språkbildning. Enligt den hävdvunna uppfattningen har det ansetts vara av särskilt värde att till begynnelsespråk eller »grundläggande> språk välja ett språk, som genom sin formrikedom och sin grammatiska byggnad i övrigt varit ägnat att från början taga i anspråk och uppöva lärjungarnas förmåga av språklig analys, utveckla deras sinne för klarhet och reda i

språkligt avseende och sålunda skapa en lämplig grundval även för studiet av andra språk. Kommissionen underkänner riktigheten av denna upp- fattning och hävdar, att »varje språk studeras för sin egen skull», om den ock medgiver, att »de olika språken i flera avseenden vid undervisningen lika väl som i livet stödja varandra». För kommissionen synes det sålunda ur här berörda synpunkt vara i det hela likgiltigt, vilket språk som väljes till begynnelsespråk. Det torde dock kunna ifrågasättas, om den av kom- missionen utdömda uppfattningen verkligen varit en villfarelse. Erfarenhe- ten har givit vid handen, att latinstudiet var i hög grad ägnat att skapa fasthet och säkerhet i lärjungarnas språkkunskaper i det hela, och att latinets successiva undanskjutande i skolan, även om detta av andra skäl varit mo- tiverat, ur angivna synpunkt varit till skada. När tyska i dess ställe valdes till grundläggande språk, skedde emellertid detta icke enbart därför, att tyska ansågs lämpligare såsom begynnelsespråk än något annat språk, utan tillika därför, att det på samma gång var för vårt folk av större praktiskt värde än t. ex. franska, som eljest rent pedagogiskt sett kunnat ifrågasättas såsom en ersättning för latinet. De pedagogiska skäl, som talat för lämpligheten av tyska såsom begynnelsespråk i våra skolor, synas oss äga giltighet även med avseende på den nya skolorganisationen, på samma gång som de pedagogiska invändningarna däremot försvagats genom förskjutningen i lärjungarnas ålder. Den omständigheten, att det andra främmande språket enligt den nya organisätionen inträder redan ett år efter begynnelsesprå- ket, ger visserligen frågan om ordningsföljden mellan språken mindre räckvidd, än den har för den nuvarande skolorganisationen, men utgör intet skäl för att kasta om den nu tillämpade ordningsföljden mellan tyska och engelska.

Till stöd för sin teori om den större lämpligheten, även rent peda- gogiskt, av språkföljden engelska-tyska åberopar kommissionen erfarenhe- terna från de försök med en sådan språkföljd, som under flera eller färre år kommit till utförande dels vid tvenne statsläroverk, dels ock vid en del enskilda läroanstalter. Kommissionen finner det av de inhämtade omdö- mena ådagalagt, att engelskans studium på det tidigare åldersstadiet snab- bare leder till ett användbart resultat än studiet av tyskan, samt att engelskan visat sig lämpligare och bättre avpassad för de unga lärjungarnas

förståndsmognad och förmåga av språkligt tillägnande. Vad beträffar detta genare erfarenhetsrön, må erinras, såsom ock kommissionen synes benägen medgiva, att det med avseende på kommissionens förslag har tämligen ringa beviskraft, enär det, med undantag för en enda skola, hämtats från åldersstadier, som ej skola ingå i den föreslagna skolorganisationen. Vad åter angår det förhållandet, att studiet av engelska på grund av detta språks relativa lättlärdhet snabbare leder till ett användbart resultat än studiet av tyska, torde detta i det hela gälla ej blott det tidigare ålders- stadiet utan vilket åldersstadium som helst. Att engelskans svåra uttal, såsom kommissionen i annat sammanhang framhåller, lättare tillägnas vid tidigare ålder, lärer i alla händelser ej kunna tillmätas någon nämnvärd betydelse vid en åldersdifferens av ett år (mellan 13-åringarna i första klassen och 14-åringarna i andra klassen av den nya realskolan). Det föreliggande problemet rör sig ju ej heller om att för realskolans del ut- välja ett enda språk, vari undervisningen skall leda till ett användbart resultat, utan det gäller att planlägga undervisningen i tvenne såsom nöd- vändiga befunna språk så, att man kommer till ett användbart resultat både i det ena och i det andra språket. Det må vara, att anordningen med engelska såsom begynnelsespråk och tyska som andra språk står i sam- klang med den pedagogiska regeln från det lättare till det svårare, men härvid må anmärkas, att satsen ingen regel utan undantag torde gälla icke minst inom pedagogikens värld. Det synes oss vara klokt och ändamåls- enligt, att man på undervisningsplanen ej till förmån för det lättare språket skjuter undan det svårare, i detta fall tyska, utan att man bereder detta språk en sådan ställning och, så långt möjligt är, ett sådant utrymme, att även här ett användbart resultat må kunna uppnås. En omfattande erfa- renhet synes ha ådagalagt, att undervisningen i engelska, med den ställ- ning detta språk nu intager inom realskolan, lett till ett i det hela gott resultat. Kommissionen hänvisar till att motsvarande erfarenhetsrön gjorts beträffande tyskan vid de ovan berörda försök, som vid åtskilliga läroan- stalter anställts med engelska såsom begynnelsespråk och tyska i en mera undanskjuten ställning som andra språk. De erfarenheter, som kommis- sionen åberopar till stöd för sin ståndpunkt, äro dock ganska begränsade och omdömena om försöksresultaten något växlande. TI skrivelse den 31

mars 1921 till svenska freds- och skiljedomsföreningens centralstyrelse med anledning av dess till skolöverstyrelsen ingivna framställning angå- ende vidtagande av åtgärder för att engelska språket må bliva grundläg- gande för undervisningen i främmande språk vid alla statens skolor har överstyrelsen framhållit, att försöken med engelska som första och tyska som andra främmande språk ej givit något klart utslag, i det att erfaren- heterna vid vissa läroanstalter ej synts vara av den art, att försöken borde fortsättas, medan vid andra läroanstalter fortsatta försök ansetts fullt befogade.

I samma skrivelse uttalar överstyrelsen såsom sin mening, att till grundläggande språk bör väljas det kulturspråk, som äger största pedago- giska värde som grundval för språkundervisningen. Beträffande tyskans användbarhet i denna ställning finnes, framhåller överstyrelsen, flerårig erfarenhet, beträffande engelskans betydelse från samma synpunkt äro till- räckligt omfattande rön ännu ej vunna. Överstyrelsens slutomdöme blir, att i varje fall i nuvarande sakläge förslaget om införande av engelska såsom grundläggning för undervisningen i främmande levande språk i alla statens skolor är alltför tidigt framställt, och att det för avgörande av denna viktiga fråga kräves ytterligare och mera omfattande prövning.

Med avseende på de båda berörda språkens nuvarande och tilläm- nade ställning i realskolan må erinras, att, i nu gällande undervisnings- plan för realskolan, åt det först inträdande främmande språket, tyska, an- slagits 29 veckotimmar, utbredda över realskolans samtliga sex klasser, medan åt det andra språket, engelska, anvisats 14 veckotimmar, fördelade på realskolans tre högsta klasser. Enligt kommissionens förslag till tim- plan för den nya realskolan skulle engelska såsom begynnelsespråk dispo- nera över 17 veckotimmar i de fyra klasserna och tyska, inträdande i andra klassen, över 16 veckotimmar. Det kan förväntas, att med en sådan anordning undervisningen i engelska skall giva ett gynnsammare resultat, än den nuvarande realskolan kan uppvisa i samma ämne, men å andra sidan är det knappast rimligt, att undervisningen i tyska, begränsad till tre år mot de nuvarande sex och med ett timtal, som minskats från nuvarande 29 till 16 veckotimmar eller med nära 45 proc., skall kunna lämna ett resultat

av samma värde som den nuvarande realskolan, även om man medgiver, I6—210409. I".

att utbytet av undervisningen i tyska på denna skolas lägsta stadium: ej står i önskvärt förhållande till den däråt anslagna tiden. Kommissionen har också i sin motivering för den föreslagna undervisningsplanen med- givit, att det i den nya realskolan knappast skall bli möjligt att i tyska uppnå fullt samma resultat, som det hittills i detta språk ernådda, men hoppas, att skillnaden i alla händelser ej skall komma att bli synnerligen stor. Enligt vår mening har kommissionen åt undervisningen i engelska berett en förstärkning, som ej är nödvändig eller bebövlig, och försvagat tyskans ställning på ett sätt, som kommer att i betänklig grad draga ned kunskapsnivån i detta ämne och verka menligt på lärjungarnas språkbild- ning i det hela.

"De teoretiskt pedagogiska grunder, som kommissionen anfört för sitt förslag, att i realskolans normaltyp engelska bör inträda såsom det första främmande språket och tyska studeras såsom det andra, hava tydligen ej varit de för kommissionen avgörande. Kommissionen har funnit vägande skäl av rent praktisk art tala för dess förslag. Under hänvisning till det engelska språkets stora utbredning i alla världsdelar och dess betydelse för den internationella samfärdseln, en betydelse, som låter det framstå såsom världsspråket framför andra språk, gör kommissio- nen gällande, att realskoleabiturienterna i de flesta fall för sin framtida verksamhet ha större nytta av engelska än av något annat språk. Den praktiska nyttighetssynpunkten bör sålunda enligt kommissionens mening fälla utslaget till förmån för engelskan framför tyskan.

Riktigheten av den slutsats, som kommissionen drager ur de anförda premisserna, synes oss emellertid på goda grunder kunna ifrågasättas. Även om man medgiver och måste medgiva, att engelskan, rent allmänt sett, intager en dominerande ställning i den internatiorella samfärdseln, följer därav icke med nödvändighet, att det för varje folk är av större nytta att inhämta kunskaper i engelska än t. ex. i tyska. Om på grund av geo- grafiska och historiska förhållanden ett folk har livligare förbindelser med den tyska folkvärlden än med något annat folk, synes det för folket i fråga vara av den största nyttan att förvärva kunskaper i tyska språket. Och obestridligt torde vara, att vårt folk, som i söder och sydost har till närmaste granne huvudmassan av den tyska folkvärlden, haft livligare

både andligt och materiellt kulturella förbindelser med denna granne än med något annat av de stora kulturfolken. På denna grund torde flera av vårt folk ha större praktisk användning av kunskaper i tyska än av kunskaper i engelska. Kommissionen uttalar den förmodan, att vårt folks praktiska beröring med engelsktalande folk, vilken redan förut varit betydande, sannolikt till följd av de ändrade internationella förhållandena kommer att bli allt större. Möjligt är, att så sker, men faktiskt är, att vi fortfarande ha Tyskland och tyskarna till närmaste granne i söder, och det torde vara mer än ovisst, om det kommer att inträda någon sådan förskjutning i våra internationella förbindelser, att tyska språket för vårt folk förlorar det praktiska värde framför de andra stora kulturspråken, som det hittills haft och ännu har.

Med den uppfattning, som vi i här berörda spörsmål hysa och i korthet sökt motivera, ha vi ej kunnat ansluta oss till kommissionens för- slag, att i realskolans normaltyp engelska skall inträda såsom det första främmande språket och tyska såsom det andra. Vi anse, att den av kommissionen i andra hand förordade språktypen, tyska-engelska, med 19 veckotimmar för tyska och 14 veckotimmar för engelska, bort föreslås såsom den normala. Att vid sidan därav, vid större läroanstalter med parallellavdelningar eller på orter med flera läroanstalter, försök i viss ut- sträckning göras med språkföljden engelska-tyska, torde emellertid vara lämpligt bl. a. i syfte att vinna ökad erfarenhet om verkningarna av en sådan språkordning. Däremot hysa vi betänkligheter mot de övriga av kommissionen tilltänkta språktyperna för realskolan. Därest det ej härvid stannar vid enstaka, undantagsvis gjorda försök, synes oss »rörligheten> bliva väl stor och hota att övergå i oreda. Vi ha också svårt att inse lämpligheten av att lärjungar efter avlagd realexamen skulle gå ut i det praktiska livet i vissa fall utan några insikter i engelska, i andra fall i fullständig avsaknad av kunskaper 1 tyska.

Mot språkföljden i lyceerna, som ju omfatta även realskolestadiet, ha vi intet att erinra.

Av S. Söderlindh ang. det tredje språket i realskolan.

I den framlagda undervisningsplanen för realskolan har beretts plats även för ett tredje främmande språk. Kommissionen föreslår nämligen, att åt de lärjungar i klass 4, som så önska och som icke läsa latin, skall meddelas undervisning i franska (i normaltypen det tredje språket) 5 tim- mar. Dessa lärjungar befrias från undervisningen i matematik. Denna anordning har vidtagits särskilt med hänsyn till den kvinnliga ungdomen och motiveras med att matematik är ett ämne, som i många fall icke för- mår vinna de kvinnliga lärjungarnas intresse i samma grad som de man- ligas. Då kommissionen därjämte anser, att de i de tre första klasserna inhämtade kunskaperna i matematik i vissa fall synas tillräckliga för det praktiska livets behov, medan en, om ock elementär kännedom om ett tredje språk kan bliva till avsevärd nytta, så finner kommissionen den nämnda anordningen vara av förhållandena väl motiverad. Härigenom skulle också en lindring i arbetsbördan åstadkommas.

I likhet med kommissionens majoritet önskar även jag bereda plats för ett tredje främmande språk i realskolan men av andra skäl och på annat sätt än majoriteten. Genom ovan anförda förslag omintetgöres den nu förefintliga möjligheten att i realskolexamen erhålla betyg i såväl mate- matik som ett tredje främmande levande språk. Enligt gällande bestäm- melser angående den kompetens, som med avseende å fordringarna på för- värvad allmänbildning åtföljer avlagd realskolexamen, fordras för inträde i vissa fackskolor och specialkurser ävensom för anställning i vissa tjänste- befattningar i stor utsträckning godkända vitsord i såväl matematik som tre främmande levande språk. Genom den av kommissionen föreslagna anordningen skulle den kompetens, som för närvarande i realskolan kan förvärvas, i hög grad inskränkas. Utom i nyssnämnda förbindelse med tre främmande språk fordras emellertid godkänt vitsord i matematik i ytterligare ett stort antal fall. Härav framgår, att en realskolexamen utan matematik åtminstone för närvarande skulle medföra mycket be- gränsad kompetens. Den sannolika följden av den föreslagna anordningen bleve då säkerligen, att högst få komma att välja det tredje språket, vilket enligt min mening vore att beklaga.

Kommissionens förslag i denna fråga torde böra skärskådas även ur en annan synpunkt. Enär de lärjungar, som välja det tredje språket, ej kunna deltaga i den skriftliga prövningen i matematik i realexamen, måste denna examen för dem omläggas. Kommissionen har beträffande denna sak föreslagit, att dessa lärjungar skola undergå skriftlig prövning i det andra språket (i regeln tyska) i stället för i matematik. En sådan anordning verkar närmast som en nödfallsutväg i syfte att göra examen till synes lika svår för de olika lärjungarna. Några verkliga skäl till den förmodan, att dessa lärjungar i högre grad än övriga kamrater, vilka haft samma undervisning i tyska, skulle vara skickade att avlägga skriftligt prov i detta ämne, torde knappast kunna anföras. I så fall torde de väl behöva särskild undervisning, vilket skulle medföra ytterligare svårigheter beträffande anordningen av undervisningen i klass 4. Dessutom torde nog vissa tvivel kunna hysas angående rärdet av ett skriftligt examens- prov i tyska efter tre års studier i detta ämne på detta stadium.

Över huvud synes mig den av kommissionen föreslagna normala kursplanen för realskolan vara med avseende på ämnen och kurser väl av- vägd för den avsedda allmänbildningen, och borde enligt min uppfattning på detta stadium ingen egentlig differentiering införas.

Enligt vad förut framhållits önskar jag i likhet med -:kommissio- nens majoritet bereda tillfälle för realskolans lärjungar att erhålla någon kännedom även om ett tredje främmande levande språk. Men denna möj- lighet vill jag ej förbehålla för de elever, som av en eller annan anled- ning icke vilja läsa matematik, utan jag har föreslagit en sådan anordning, att det tredje språket kan studeras jämte matematik. Mitt förslag står i så avseende principiellt emot majoritetens, att jag åsyftat icke en lindring i arbetsbördan men en möjlighet till förvärvande av ökad kompetens, vilket nog i sin ordning torde komma att kräva något ökad arbetsbelast- ning. Jag har inom kommissionen yrkat, att åt de lärjungar i klass 4, som så önska och som icke läsa latin, skall meddelas undervisning i det tredje främmande levande språket (i. normaltypen franska) 5 timmar i veckan, och att dessa lärjungar befrias från undervisning i samma ämnen

och samma antal timmar som de, vilka i klass 4 erhålla undervisning i latin. Genom en sådan anordning beredes möjlighet att i realskolan för-

värva samma kompetens som för närvarande. Därjämte vinnes den för- delen, att alla kunna avlägga samma skriftliga prov i realexamen. Till slut vill jag framhålla, att den av mig föreslagna anordningen även från schemateknisk synpunkt torde erbjuda vissa fördelar framför den av kommissionen föreslagna.

I ovanstående yttrande har N. O. Ekström instämt under framhål- lande för egen del av följande.

Beträffande det tredje moderna språkets plats å realskolans timplan har kommissionen anfört vägande pedagogiska skäl för dess införande i fjärde klassen såsom ersättning för den i samma klass ingående kursen i matematik. På detta sätt skulle det bliva möjligt att i viss utsträckning differentiera undervisningen i denna klass med hänsyn till lärjungarnas större eller mindre håg. och fallenhet för det ena eller andra av dessa ämnen. Gent emot de synpunkter, som varit grundläggande för kommis- sionens förslag i denna punkt, har emellertid i ovanstående yttrande anförts mycket starka praktiska skäl för en anordning, som skulle med- giva lärjungarna tillfälle att i den fjärde klassen samtidigt studera såväl det tredje språket som matematik. Detta skulle möjliggöras, om sagda språk komme att ingå å timplanen under samma tider och enahanda för- utsättningar i övrigt som latin. Huruvida de skäl, som anförts för det ena eller det andra förslaget, skola tillmätas den största betydelsen, torde vara svårt att avgöra, om det gäller ett allmänt stadgande för samtliga skolor. Förhållandena kunna nämligen te sig väsentligen olika på skilda orter. På vissa ställen finnas måhända åtskilliga lärjungar, som hava nog så svårt att reda sig med mera krävande matematiska uppgifter men ådaga- lägga intresse och anlag för språkstudier. I sådant fall erbjuder kom- missionens förslag en beaktansvärd fördel. På andra ställen däremot tåla kanske lärjungarna vida bättre den arbetsbelastning, matematikstudiet i högsta klassen medför, så att ingen önskar anlita möjligheten att ut- byta det mot läsningen av det tredje språket. Men här kan i stället finnas ett allmännare praktiskt behov av såväl en avslutad kurs i mate- matik som någon kunskap i sagda språk. I sådana fall vore givetvis ovanstående förslag att föredraga. Bäst vore det, om möjlighet till val

163 emellan de båda alternativen bereddes. Inom större samhällen, där flera skolor och parallella klassavdelningar förekomma, kunde det lämpligen låta sig göra att inom vissa skolor eller klassavdelningar anordna undervis- ningen i fråga enligt det ena alternativet, vid de övriga enligt det andra. Sålunda skulle de i viss mån motsatta intressena hos olika lärjungegrup- per kunna väl tillgodoses. För de mindre skolornas vidkommande måste dock ett val mellan de båda alternativen träffas, men det vore en given fördel, om vid detta val hänsyn i varje fall kunde tagas till lärjungarnas allmännast framträdande behov och önskningar. Under sådana omständig- heter synes det naturligt, att det tredje språket får ingå antingen som ersättning för matematikkursen i fjärde klassen, såsom kommissionen före- slagit, eller ock på samma sätt som latinet i denna klass, såsom i ovan- stående yttrande ifrågasättes, samt att det må ankomma på vederbörande skolstyrelser att med hänsyn till lärjungarnas intressen i varje särskilt fall besluta, huruvida det ena eller andra alternativet skall tillämpas vid de olika skolorna. Ett dylikt medgivande av olika möjligheter för undervis- ningens ordnande står i full överensstämmelse med den allmänna principen om viss rörlighet inom skolsystemet, som kommissionen i sin helhet för- ordar. Enhetlighet bör råda, där sådan är nödvändig, men frihet, där sådan är möjlig och så lämplig som i detta fall.

Av BR. Fåhreus och A. Åström ang. gymnasiets timplan.

När kommissionen uppgjort grundritningen till det nya gymnasiets organisation, har den utgått från det principiellt berättigade i kravet på en starkare specialisering av studierna å gymnasialstadiet men därmed icke alldeles uppgivit fordran på en högre kvalificerad allmänbildning, än den realskolan förmår skänka. Kommissionen betonar emellertid med rätta, att sistnämnda fordran endast i mer begränsad omfattning kan förverkligas och att det vid de olika linjernas uppbyggande gäller att så inpassa ämnena, att de organiskt stödja varandra och i sin sammanfogning främja en målmedvetet inriktad studiekoncentration.

Då kommissionen sedan haft att draga konsekvenserna av dessa en- ligt vår mening fullt riktiga åsikter, har den emellertid icke alltid träffat

det rätta. Så har latingymnasiet fått en i visst avseende felaktig organi- sation, i det denna studielinje fått en mindre klart utpräglad humanistisk inriktning och svagare inre sammanhang, än den borde äga. Att något faturveblenskapligt ämne här studeras förefaller oss fullt berättigat, ty härigenom göras även denna linjes lärjungar i någon mån förtrogna med naturvetenskapliga arbetsmetoder och naturvetenskapligt tänkande, vilket från synpunkten av dessa lärjungars allmänbildning är av synnerligt värde. Att förverkliga detta syfte synes den av kommissionen till ring II för- lagda kursen i biologi vara i hög grad ägnad men också för detta ända- mål i det hela tillräcklig: Ämnet fysik synes oss däremot å nu ifråga- varande bildningslinje mera främmande och även isolerat. Inom Höken ämne lärer det mått av bildning, som realskolan givit, kunna från all- mänbildningens synpunkt anses göra tillfyllest, vartill kommer, att latin- linjens lärjungar, på grund av sina jämförelsevis svaga kunskaper i ma- tematik, sakna vissa förutsättningar att bedriva mera djupgående studier i fysik.

I stället för fysik borde å latingymnasiets undervisningsplan ämnet geografi införas. Detta ämnes stora allmänbildande betydelse torde av ingen i våra dagar bestridas. Det intager också en central ställning mel- lan de humanistiska och de rent naturvetenskapliga ämnena. Dess nära sammanhang med geologi, kemi, biologi, astronomi och fysik är ägnat att orientera lärjungarna i ett flertal naturvetenskapliga problem och därmed göra dem i någon mån bekanta med naturvetenskapliga metoder och forsk- ningsresultat; från denna synpunkt kan det spela samma roll, som kom- missionen i sitt förslag tillämnat ämnet fysik å latingymnasiet. Men på samma gång står geografi i vida högre grad än fysiken i nära beröring med flera av de humanistiska ämnen, som bilda latingymnasiets grund- stomme, och är därför väl ägnad att organiskt stödja dessa ämnen. Detta gäller särskilt historia med samhälls- och ekonomilära, med vilket ämne SOS har många anknytningspunkter.

För de lärjungar, som tänkas komma att besöka latingymnasiet i syfte att sedermera eventuellt bedriva teologiska, humanistiska eller juri- diska studier, torde ett fördjupat geografistudium vara av större värde än motsvarande studium av ämnet fysik. Och för den unga geografiska veten-

skapens framtid måste det anses vara av stor vikt, att geografi får ett skäligt utrymme även på det nya gymnasiets latinlinje och därmed erhåller en starkare ställning inom detta gymnasium, än kommissionen i sitt för- slag förordat.

På grund av vad som ovan anförts hålla vi före, att geografi bör ingå å latingymnasiets timplan med 3 veckotimmar i ring I och 2 vecko- timmar i ring II i stället för ämnet fysik och att kursen för geografi bör fastställas i nära överensstämmelse med den av kommissionen föreslagna kursplanen för ämnet å det nyspråkliga gymnasiet, med den förändring, som den olikartade timfördelningen nödvändiggör.

Av RB. Fåhreus, N. O. Ekström och I. Swartling ang. gymnasiets timplan.

Den omläggning av undervisningen i kristendom och religions- kunskap, som kommissionen samfällt förordat, åsyftar att i anslutning till nutidens allmänna bildningskrav främja en historiskt orienterande och psykologiskt förklarande undervisning om de religiösa och sedliga företeelserna, i möjligaste mån avpassad efter lärjungarnas mottaglig- het och behov under de olika utvecklingsstadierna och sålunda ägnad att fördjupa deras personlighetsdaning samt att giva dem nödiga förut- sättningar att bilda sig en bärande livsåskådning. För att syftet med denna reform ej skall förfelas, är det ofrånkomligt att samtidigt söka bereda gynnsamma yttre betingelser för undervisningens bedrivande i den önskade riktningen. I detta avseende synas emellertid de av kom- missionen föreslagna timplanerna kunna giva anledning till vissa befogade anmärkningar. Detta gäller särskilt om timplanerna för det nyspråkliga gymnasiet och realgymnasiet, enligt vilka undervisning i religionskunskap skulle meddelas endast inom första och andra ringarna med respektive 2 veckotimmar och 1 veckotimme, varefter denna undervisning skulle helt upphöra. Förslaget i denna del, som av tillkallade sakkunniga förklarats otillfredsställande, kunna vi för vår del icke biträda. I stället hava vi såväl ur synpunkten av ämnets stora allmänbildande betydelse som även med hänsyn till dess särskilda uppgift att bidraga till lärjungarnas karak- tärsutveckling påyrkat någon ökning av de för ändamålet anvisade timtalen. I7—210409, I".

Vad till en början allmänbildningssynpunkten angår, skulle ifråva- varande undervisning på gymnasiet hava till ändamål att bibringa lär- jungarna en fördjupad insikt i religionens väsen samt en mera ingående : historisk kännedom om gestaltningen av det religiösa livet och tänkandet med särskild hänsyn till kristendomen och i samband med den allmänna kulturutvecklingen. I överensstämmelse härmed upptaga de ovanberörda gymnasielinjernas kursplaner för ring I valda huvudmoment ur den allmänna religionshistorien samt i anslutning härtill en historisk orientering i bibelns idé- och fromhetsvärld ävensom i de religiösa rörelserna inom den äldre kristenheten samt för ring II en framställning av den kristna livsåskådningen mot historisk bakgrund och i dess förhållande till det nutida kultur- och samhällslivet, därvid de religiösa strömningarna i nyare tiden och deras samband med kulturutvecklingen i det hela skulle särskilt uppmärksammas. Med hänsyn till de krav, som med fog böra ställas på de från gymna- siet utgående lärjungarna, vare sig de komma från den ena bildningslinjen eller den andra, nämligen att de skola besitta nödiga förutsättningar för att mera medvetet orientera sig i vår kristna kulturvärld, torde inga efter- gifter vare sig beträffande det uppställda bildningsmålet eller i fråga om kursens omfattning kunna göras. Och även om en stark koncentration av det antydda rikhaltiga lärostoffet bör eftersträvas och verkligen genom- föres, så får detta ej ske på grundlighetens och åskådlighetens bekostnad. De i undervisningen upptagna kursmomenten kräva nödig fördjupning och ingående belysning från olika sidor, därest de skola giva till resultat en sådan bildning, som med gymnasieundervisningen avses, och ej före- trädesvis en död minneskunskap. Skall därtill, såsom kommissionen tillika förutsatt, ett historisk-psykologiskt betraktelsesätt genomgående prägla undervisningen, så ligger det i sakens natur, att denna ej kan göras fruktbringande, med mindre nödig tid kan tagas i anspråk för urkunds- studier och åskådliga skildringar av de banbrytande personligheterna på det religiösa och sedliga området. I betraktande av dessa omständigheter synes det vara nödvändigt, att kravet på något ökat timtal för den ifrågavarande undervisningen tillgodoses, om ej målbestämmelserna för densamma skola te sig såsom i viss mån illusoriska. ;

Som icke mindre otillfredsställande framstår det föreslagna tim-

talet, därest tillbörligt avseende fästes vid religionsundervisningens bety- delse för karaktärens danande. Såsom kommissionen med skäl betonar, bör skolan särskilt i en tid, då den inre världen skakats i sina grundvalar, i möjligaste mån utnyttja de medel, hon har till sitt förfogande, i syfte att befrämja lärjungarnas inre utveckling och att stödja dem i deras strävanden att vinna -klarhet över sig själva och sin bestämmelse. Krigstidens fruk- tansvärda verkningar på människornas sinnen hava på mångahanda sätt gjort sig gällande. Å ena sidan hotar en jordbunden materialism eller en lättsinnig mnöjes- och mnjutningslystnad att förflacka personlighetslivet och föröda de andliga värdena, å andra sidan hava spiritism, teosofi och allehanda osunda eller för vår kultur främmande strömningar funnit okritiska anhängare inom skilda folklager. Tillika hava de ekonomiska och sociala omvälvningarna utsatt stora skaror för starka påfrestningar, som mången ej mäktat motstå. Det måste under sådana förhållanden te sig såsom en synnerligen maktpåliggande uppgift att särskilt å det högre skolstadiet, där lärjungarna hunnit en viss mognad och där deras ideella strävanden äro mest framträdande, meddela en vederhäftig och objektiv undervisning om de religiösa företeelserna och de allmänmänskliga sedliga kraven. För- visso kunna och böra skolans olika ämnen vart och ett på sitt sätt bidraga till lärjungarnas fostran till idealitet och karaktärsfasthet. Men näppeligen torde någon tvekan kunna råda därom, att religionsundervisningen, be- driven i enlighet med de av kommissionen angivna principerna, äger sär- skilda möjligheter att främja en sådan uppgift. Så som denna undervis- ning blivit planlagd, skulle lärjungarna ställas inför mänsklighetens stora banbrytare på det andliga området i deras kamp med tillvarons djupaste problem och göras närmare förtrogna med de erfarenheter dessa gjort om vad som kan hålla människan uppe i livets strid. En viktig förutsättning för att en sådan undervisning skall kunna giva bestående intryck är emeller- tid, att tiden för densamma ej blir så knappt tillmätt, att tillfälle saknas att sianna något inför de berörda personligheterna och företeelserna.

Då det sålunda enligt vår uppfattning motsvarar ett tidens krav, så gott som något, att väl orientera ungdomen i de religiösa och sedliga frå- gorna, hava vi med stöd av särskilt tillkallade sakkunnigas utlåtande i ärendet påyrkat en utökning av tiden för religionskunskap med åtminstone

I veckotimme inom den andra ringen av såväl det nyspråkliga gymnasiet som realgymnasiet.

Av enahanda skäl hava vi för vår del ej kunnat förorda, att tiden för sagda ämne skulle enligt kommissionens förslag inskränkas å latin- lyceet med 1 veckotimme under det timtal, som funnits för samma ända- mål erforderligt inom realskola och latingymnasium tillsammantagna.

Av BR. Fåhreus, G. Martin, E. Staaff, I. Swartling och A. Åström ang. flickskolans ställning inom den föreslagna organisationen.

Vid sina beräkningar angående kostnaderna för den nya organisa- tionen har kommissionens majoritet utgått ifrån att flickskolor av A-typ skulle upprättas till ett antal av 28, av vilka 2 tänkas ingå i högre flick- läroverk. Detta antal synes oss alldeles för ringa.

På flera ställen i sitt betänkande har kommissionen framhållit be- tydelsen därav, att inom den nya skolorganisationen speciell hänsyn tages till den kvinnliga ungdomens egenart och intressen, till dess från gossarnas avvikande utvecklingstempo samt till det naturliga kravet på flickors sär- skilda utbildning för hemmets uppgifter. Flerstädes har i detta samman- hang åberopats statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 31 decem- ber 1918, som uppdrager riktlinjerna för kommissionens arbete och där det i nu förevarande avseende uttryckligen betonas, att »flickskolan ej får ensidigt ombildas efter mönstret av gosskolan>.

Hur har nu kommissionen följt dessa principer? I mindre samhällen skall en fyraårig samrealskola upprättas, där beträffande de teoretiska stu- dierna ingen differentiering mellan könen är föreslagen, ingen hänsyn tages till den olika >»arbetstakten», men där, vad övningsämnena angår, flickorna obligatoriskt få deltaga i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål, under det gossarna samtidigt erhålla undervisning i manlig slöjd och praktiskt arbete. I ett antal samhällen kan en ettdrig kurs för flickor uppbyggas på denna skola, en kurs, som, om den blir väl ordnad, onekligen bör kunna bliva av viss betydelse.

I medelstora samhällen skulle, enligt kommissionens förslag, på realskolans tredje klass uppbyggas en treårig flicklinje, flickskolan av B-typ.,

varjämte för de flickor i realskolans tredje klass, som önska genomgå denna linje, möjlighet skulle beredas att i sagda klass erhålla någon lindring i det teoretiska arbetet så till vida, att de kunde befrias från undervisning i matematik. Den nu nämnda treklassiga flickskolan avser att giva en fortbildning, utöver måttet av realskolans kurser, vilken såväl i teoretiska som i praktiska ämnen leder fram till ett bildningsmål, som i stort sett motsvarar den nuvarande åttaklassiga flickskolans.

Flickornas utbildning i denna kombination av realskola och flickskola kan enligt vår mening i vissa avseenden bliva mycket god. Den bör kunna giva en mera fördjupad teoretisk bildning, än den realskolan ensam förmår att skänka, och samtidigt utveckla de för de flesta flickor så viktiga prak- tiska färdigheterna på ett helt annat sätt än förenämnda skola. De för B-flickskolan föreslagna tim- och kursplanerna äro så avpassade, att flickorna här i långt mindre grad än i realskolan löpa fara att överansträngas. Ge- nom frånvaro av examen slutligen avlägsnas den forcering i arbetet och den examensängslan, för vilken flickorna äro så mycket mer känsliga än gossarna.

Nu nämnda skola har emellertid även sina brister. Sammankopp- landet med realskolan gör, att arbetsbördan under de två första skolåren kan bliva många för tung, särskilt sådana, som dessa år befinna sig i över- gångsåldern. Under det tredje skolåret kan arbetsbelastningen visserligen, såsom ovan påvisats, i någon mån lättas genom bortval av matematik, men då i många fall valet mellan att å ena sidan fortsätta realskolan, å andra sidan övergå till ficklinjen efter all sannolikhet icke blir så lätt, torde denna frihet för rätt många bliva illusorisk. Härmed sammanhänger den, enligt vår mening, största bristen i B-flickskolans organisation. Före- nämnda val är ett val mellan en fortsatt ettårig lärokurs fram till real-. examen och en treårig lärokurs, som — visserligen utan examen — leder till ett avgångsbetyg, vilket medför, åtminstone officiellt, alldeles samma kompetens som avlagd realexamen. Det fordras i sanning mycket bild- ningsintresse — hos barnen eller föräldrarna — eller mycken obenägenhet för examen för att vederbörande skola välja den längre vägen, i all syn- nerhet som genom övergång till flicklinjen de för de unga så betydelse- fulla kamratbanden i stor utsträckning lossas. Fara föreligger alltså för

att B-flickskolan får för ringa anslutning, och detta skulle, om denna flickskola, såsom kommissionens majoritet föreslagit, bliver den normala typen, medföra, att flickorna antingen få sämre utbildning än hittills eller — kanske utan avgjord håg — tvingas in på gymnasievägen.

Det synes oss även kunna ifrågasättas, huruvida kommissionen ge- nom sitt förslag angående den kombinerade realskolan och B-flickskolan kan anses hava följt ovan nämnda riktlinjer i statsrådsprotokollet den 31 december 1918. Ty denna skola, som till sin ena hälft är i stort sett identisk med gosskolan, kan förvisso sägas till ganska väsentlig del hava ombildats »efter mönstret av gosskolan».

Helt annorlunda förhåller det sig med den tredje av kommissionen föreslagna flickskoletypen, den på folkskolan direkt vilande sex klassiga A- flickskolan. Den kommer att giva samma teoretiska och praktiska utbild- ning som B-flickskolan. Då den är fullständigt oberoende av realskolan, kunna tim- och kursplaner från början så avpassas, att lärjungarna icke på något stadium utsättas för överansträngningens fara. I denna sex- klassiga skola kunna kurserna också på bästa sätt fördelas efter pedago- giska grunder, i det ingen hänsyn här behöver tagas till lärjungar, som sluta sin skolgång på ett tidigare stadium. Frånvaro av examen befriar även denna skola för allt skadligt examenstryck.

Vid organiserandet av den sexklassiga flickskolan har man också, i motsats till vad fallet är beträffande B-flickskolan, fördelen att kunna bygga på en mycket rik erfarenhet. A-skolan har nämligen, med de förändrin- gar, som betingas av folkskolans nya ställning som bottenskola, sin mot- svarighet i den nuvarande åttaklassiga flickskolan, vilken skolform under sin snart hundraåriga tillvaro vunnit mycket erkännande både av myndigheter, som haft tillfälle att kontrollera dess arbete och arbetsresultat, och av för- äldrar och målsmän.

I ett avseende kan möjligen A-flickskolan synas erbjuda mindre för- delar än den kombinerade realskolan och B-flickskolan. Då lärotiden i den förstnämnda är sexårig, kan det tänkas, att föräldrar med svagare ekonomisk ställning icke kunna hålla barnen i skolan hela denna tid; skol- gången måste avbrytas utan att hava resulterat i en avslutad bildningskurs eller ett avgångsbetyg, som giver viss kompetens. Olägenheterna få dock

ej överskattas. Enligt kommissionens förslag skall samrealskola upprättas å varje ort, där över huvud taget en högre skola skall förekomma, vadan föräldrar, som önska en kortare skoltid för sina barn, kunna nå detta mål. Förglömmas må ej heller, att en självklar följd av den rörlighet i skolorganisationen, som kommissionen förordat, måste bliva den, att vid lärjunges övergång från en skolform till en därmed sidoordnad hänsyn i främsta rummet måste tagas till mognad och allmänna studieförutsättnin- gar, ej till i detalj inhämtade kurser; såmedelst kommer en brygga att slås mellan de olika skolformerna till förmån för dem, som av en eller annan orsak icke kunnat fortsätta på den en gång beträdda vägen.

I sammanhang med nu påpekade förhållanden torde även den frågan böra upptagas till närmare skärskådande, huruvida den sexklassiga flick- skolan genom sin utsträckta lärotid kunde befaras bliva en »klasskola> för de bättre situerades barn. För en sådan farhåga finnes enligt vår mening intet fog, för så vitt man icke vill göra gällande, att för de mindre bemed- lade klasserna den kortare lärokursen alltid framstår som den bästa, vilket innebär ett visst underkännande av dessa klassers bildningsintresse. Även här talar erfarenheten sitt tydliga språk. De nuvarande realskolorna, som också äro sexåriga, kunna för visso icke anses som klasskolor, och t. o. m. de nuvarande åttaklassiga flickskolorna, där dock i regeln höga termins- avgifter måste erläggas, hava bland sina lärjungar ett stort antal barn från fattiga hem. Det är vår förvissning, att, när dessa avgifter i den framtida skolan väsentligen sänkts eller helt och hållet borttagits, detta i ännu högre grad skall bliva förhållandet.

Vid en jämförelse mellan B-flickskolans och A-flickskolans nackdelar och fördelar bör ej heller förbises, att den förra vilar på en samskola, under det den senare i hela sin utsträckning är en särskola. Utan att vilja förneka samskolans berättigande eller förringa dess förtjänster måste vi dock ställa oss betänksamma gent emot en skolreform, därvid så ringa hänsyn tages till det förhållandet, att samundervisningen, enligt erfaren- hetens vittnesbörd, ingalunda lämpar sig för alla gossar eller alla flickor, samt till den på många håll bland föräldrar och målsmän förefintliga obenägenheten mot samskolan. Det är av många skäl oklokt att forcera

fram «denna skoltyp med så gott som fullständigt undanskjutande av sär- skolan. Även från nu angivna synpunkt har A-skolan sitt berättigande.

Givetvis kan icke flickskola av A-typ förekomma å alla de orter, där kommissionen tänkt sig B-skolas upprättande; ekonomiska hänsyn kunna i många fall stå hindrande i vägen därför. Men A-skolan hade enligt vår mening bort föreslås i större utsträckning för att bliva den normala flick- skoletypen, icke stå kvar i organisationen blott som en kuriositet. Kommis- sionens majoritet hade bort taga mera hänsyn till den historiska utvecklingen, till nu bestående förhållanden, Dess förslag hade bort vara mindre ned- brytande; det kommer eljes, om det genomföres, att »gå förödande fram» över det i många fall rika pedagogiska liv, som pulserar vid flera av de högre flickskolorna, och det kommer att på ett sätt, som icke är önskvärt, ge näring åt privatskoleväsendet.

Av W. Björck, N. O. Ekström, N. Helger, J. Pålsson och A. Sävström ang. flickskolans ställning i den föreslagna organisationen m. m.

Ehuru vi, med hänsyn särskilt till historiskt givna förutsättningar inom den nuvarande organisationen, ansett, att en särskild fristående flick- skola, byggande på sexklassig folkskola, må i förslaget ingå, hava vi dock icke kunnat underlåta att giva uttryck åt en avvikande mening dels beträf- fande vissa punkter i den till stöd för en dylik skolform anförda motive- ringen och vissa av de föreslagna organisatoriska anordningarna, dels rö- rande nödvändigheten av skolformens förekomst i den utsträckning, som kommissionen förutsatt.

Den differentiering i realskolans utbildningskurs, som betingas av könens olika läggning och egenart, av deras skilda utvecklingsrytm och av deras i viss mån skiljaktiga levnadsbanor, har synts oss väl tillgodosedd såväl inom realskolan som ock genom de speciella flickskolorna av B- och C-typ. Alldeles särskilt synes det förtjäna beaktande, att flickskolan av B-typ, då hänsyn jämväl tages till de föreslagna differentieringsmöjlig- heterna i realskolans klass 3, i betraktande av dels den medgivna av- spänningen i arbetstakten, dels utbildningsresultatet, dels ock möjlig- heterna till praktiskt arbete, fyller alla berättigade anspråk och efter

vår mening är synnerligen väl ägnad att tillgodose den kvinnliga ung- domens allsidiga utbildning och uppfostran. Därtill kommer, att den låter sig under ekonomiskt gynnsammare betingelser lättare anpassas efter såväl större som mindre samhällens bildningsbehoyv.

Av synnerlig vikt i organisatoriskt hänseende är, att flickskolan av A-typ på grund av undervisningsplanens läggning nödvändiggör ett tidi- gare beslut angående den framtida levnadsbanan än de övriga. Från en dy- lik skola är övergång till realskola icke möjlig utan extra arbete och kost- nader. Det är sålunda icke tänkbart, att från de olika klasserna av den- samma övergå till realskola utan särskild prövning. Det är vidare uteslu- tet, att en lärjunge i sådan skola skall kunna beräknas gymnasievägen upp- nå studentexamen utan en väsentlig förlängning av studietiden. Dessa om- ständigheter göra, att lärjungar ur de mycket talrika hem i vårt land, där man icke är i stånd planlägga de ungas utbildning på lång sikt, äro hänvisade att välja en annan läroanstalt än den 6-klassiga flickskolan. För det stora flertalet föräldrar och barn måste B-flickskolan vara till helt annat gagn, frånsett nu dess ovan berörda pedagogiska överlägsenhet. Upprättandet å en ort av A-skola omöjliggör emellertid i allmänhet ett samtidigt anordnande av B-skola inom orten. Det lär vid sådant förbål- lande icke kunna bestridas, att det långt drivna nitet för A-skolans ut- bredning med nödvändighet måste resultera i ett bristfälligt beaktande av det stora flertalets bildningsbehov och intressen.

Med det nu sagda hava vi sålunda velat framhålla, att flickskolan av A-typ icke bör komma till upprättande i sådan omfattning, att den väsent- ligen minskar möjligheterna för flickorna ur de mindre välsituerade hemmen att erhålla en ändamålsenlig utbildning av samma art. Då dessa synpunkter icke av kommissionens majoritet vunnit tillbörligt beaktande, hava vi ansett oss pliktiga att giva uttryck åt vår skiljaktiga mening i förevarande punkt. Ehuru, såsom ovan antytts, våra från kommissions- majoriteten avvikande synpunkter på den föreliggande frågan medfört, att vi måste stå tveksamma eller oförstående inför åtskilligt av vad som från kommissionens sida anförts i motiveringen för sagda skolform, har emel- lertid sagda meningsdifferens icke varit av beskaffenhet att omöjliggöra vår principiella anslutning till förslaget och vi hava således med nyss an- 9I8—210409. I".

förda förbehåll, funnit oss kunna biträda organisationsförslaget även i denna del.

Då vi emellertid icke kunnat tillägna oss den av kommissionen häv- dade uppfattningen om A-skolans pedagogiska och organisatoriska över- lägsenhet över B-skolan, och vi icke heller tillerkänna de historiska och pietetssynpunkterna en så avgörande betydelse, att de statsekonomiska hän- synen därav skulle få skjutas alldeles i bakgrunden, hava vi dock be- träffande antalet beräknade fristående flickskolor kommit till ett annat resultat än majoriteten inom kommissionen. Vid nu förevarande över- vägande synes oss med mycket fog böra gälla, vad av föredragande departe- mentschefen år 1904 i ett liknande läge anfördes: >»Högre än hävdens rätt — — står de skattdragandes krav, att statens medel skola användas på ett sätt som motsvarar ändamålet, detta vare sig det gäller allmänna under- visningsanstalter eller offentliga inrättningar över huvud taget. Men denna oavvisliga fordran lämnas obeaktad, därest staten uppehåller läroverk, som äro så föga anlitade, att omkostnaderna för varje särskild lärjunges under- visning ställa sig oskäligt höga.>

Vi hava icke kunnat förorda det stora antal flickskolor av Å-typ, som kommissionen vid sina kostnadsberäkningar förutsatt. Det måste nämligen noga tillses, att läroverk icke i onödan upprättas. Då lärjunge- antalet å en ort icke beräknas uppnå en sådan storlek, att bestämda sakliga skäl påkalla lärjungarnas uppdelning på skilda läroanstalter, synes oss hänsynen till ej mindre rikets än även vederbörande kommuners eko- nomi bjuda, att man, i varje fall tills vidare, åtnöjer sig med en läro- anstalt. Vid beräkning av de 28 flickskolor av A-typ, som kommissionens förslag upptager, har man i icke få fall förutsatt upprättandet av skilda skolor, utan att behörigen uppmärksamma dessa synpunkter. Vi hava där- för påyrkat, att flickskolor av B-typ i åtskilliga fall skulle beräknas i stäl- let för skolor av A-typ. Det har synts oss erforderligt att i detta sammanhang ytterligare erinra därom, att samtliga beräkningar av det framtida lärjungeantalet med nödvändighet måste bliva ganska osäkra. I all synnerhet gäller detta i fråga om antalet kvinnliga lärjungar i de skilda läroanstalterna. En för-

175 skjutning i det beräknade antalet flickor från flickskolan till realskolan och gymnasiet — och flickfrekvensen på det senare skolstadiet har räknats mycket låg, lägre än vad hittillsvarande erfarenhet giver stöd för — skall stundom låta lärjungeantalet i förutsatta A-skolor nedgå under 100. Principiellt måste den ståndpunkten sägas vara mycket stark, enligt vilken nya självständiga läroanstalter upprättas först efter hand som verkligt behov av sådana yppar sig. Den riktiga utvecklingen är givetvis då, att i tvivelaktiga fall till en början tillgodose kvinnoutbildningens berättigade krav genom en flick- skola av B-typ. Skulle lärjungeantalet sedermera visa sig tillfredsställande motivera en fristående flickskola, erbjuder det inga svårigheter att ersätta den till realskolan knutna skolan med en sådan. Det motsatta tillväga- gångssättet möter däremot mycket stora vanskligheter. Vederbörande kom- mun har tvungits att anskaffa lokaler för ännu en skola. Rektor och lärare vid densamma hava redan förordnats eller utnämnts.

Om det kär förordade tillvägagångssättet även under normala tider är det enda tillrådliga, måste det, synes det oss, alldeles särskilt nu, då det ekonomiska läget inskärper den största varsamhet beträffande ökade utgifter för det allmänna, vara en bjudande plikt att anvisa områden, där besparingar utan olägenheter låta sig vidtaga.

Ur här berörda synpunkter hava vi ansett, att kostnadsberäkningarna bort ske på grundvalen av högst 20 flickskolor av A-typ och 40 flickskolor av B-typ. Den härav föranledda besparingen i statsverkets utgifter för undervisningsväsendet torde kunna uppskattas till omkring 100 000 kronor. Därtill komma givetvis väsentliga besparingar för vederbörande läroverks- samhällen, som icke nu låta sig ens approximativt till beloppet angiva.

I samband med förslag om språkundervisningens ordnande i real- skolan har kommissionen framlagt en efter vår mening synnerligen bär- kraftig motivering dels för att en normaltyp nödvändigtvis måste fast- ställas, dels ock för att begynnelsespråket i denna typ bör vara engelska. Den anförda argumenteringen har synts oss ur olika punkter så talande, att den med i det hela oförminskad styrka låter sig anföra även för flick- skolans del. Vi hava därför ansett oss böra yrka, att beträffande språkfölj- den i flickskola typ A motsvarande bestämmelser böra gälla, som av

kommissionen föreslagits för realskolans del. En dylik ståndpunkt vinner ytterligare stöd i det betydelsefulla praktiska skälet, att de lärjungar, som önska övergå från flickskola till realskola eller tvärtom, genom den av kommissionen ifrågasatta anordningen beredas onödiga svårigheter utan att någon motsvarande fördel därigenom vinnes.

Det har synts oss oundgängligt, att även lyceerna inordnas i samma system. Det förslag till språkföljd, som av majoriteten framlagts, utgör icke blott ett bestämt avsteg från den organisatoriska huvudprincip, på vilken kommissionens förslag bygger, nämligen att undervisningen i lyceets två lägsta klasser skall erhålla en med undervisningen å realskolans mot- svarande stadium överensstämmande läggning. Det lär därjämte få anses obestridligt, att förslaget i fråga alldeles icke låter sig förena med ovan- berörda motivering för engelskans allmänna ställning såsom begynnelsespråk.

På grund av det senast anförda och med hänvisning i övrigt till vad kornmissionen å sid. 250 ff. av betänkandet framhållit, vilja vi förorda, dels att språkföljden i fickskolan typ A måtte regleras av enahanda bestäm- melser, som kunna komma att gälla för realskolan, dels ock att engelska normalt må fastställas såsom begynnelsespråk i lyceum, med i tillämpliga delar enahanda möjlighet till växling, som för realskolan stadgats.

Av J. Pålsson ang. examen i flickskola av A- och B-typ.

I kommissionens betänkande har den minskade arbetstakten i den fri- stående sexklassiga flickskolan angivits skola bliva ett grundläggande drag i skolans verksamhet, och jag har med hänsyn härtill ej kunnat undgå att få vissa betänkligheter ifråga om dess slutliga bildningsresultat, särskilt som dess lärjungar skulle utan särskild prövning få sig tillerkänd den kompetens, som för realskolans vidkommande endast genom realexamen kan vinnas.

I saknad av den allmänna måttstock för kunskapsfordringarna, som realexamen vitsordar, och utan tillfälle att jämföra sina lärjungar med realskolans, torde lärarna i den fristående sexklassiga flickskolan bliva nöd- sakade att ställa kraven för godkännande i de olika ämnena uteslutande efter sin subjektiva uppfattning. Detta kan ingalunda vare sig från lärjungarnas

eller samhällets synpunkt anses som betryggande. Det må härvid särskilt erinras, att den sexåriga lärokursen icke i och för sig utgör tillräcklig garanti i sådant avseende, ty även om en lärjunge går sex år i realskolan, måste han för att erhålla avgångsbetyg med kompetensvärde ändock alltid under- kasta sig examen. Utan sådan examen kan lätteligen en svag lärjunge

.

i flickskola av denna typ erhålla en förmån, som hon i verkligheten ej förtjänar.

Mot examen vid denna speciella flickskola har av kommissionen först och främst anförts den obenägenhet mot examensväsendet över huvud, som städse yppats inom fickskolekretsar. Man har ansett, att flickorna däri- genom skulle överansträngas och lida skada till sin hälsa. Härtill må sägas, att de fickor, som visat sig så ömtåliga, att de ej fördraga en så lindrig exa- men på några timmar, därmed också ådagalagt, att de äro mindre lämpliga för de krävande uppgifter, som vänta dem i det allmännas tjänst. De böra således ej erhålla den kompetens, varom här är fråga. I det allmän- nas intresse bör det enligt min mening bestämt reageras mot en utveck- ling, vilken hotar att inlinda de unga flickorna i bomull, >som kollyn att aktas för väta och stötar». Som ett andra skäl mot examens införande även vid denna skolform framhåller kommissionen den tidigare avslutningen av vissa ämnen. Detta skäl synes mig föga hållbart, då det med större fog torde kunna anföras med avseende på studentexamen vid gymnasiet, där flera ämnen avslutas tidigare än i avgångsklassen.

Då sålunda enligt min mening ej tillräckliga skäl anförts för den anordning, kommissionen i berörda hänseende föreslagit, har jag påyrkat, att lärjunge vid flickskola typ A skulle undergå särskild efter skolans för- hållanden avpassad avgångsexamen såsom villkor för erhållande av samma kompetens, som genom realexamen förvärvas.

I fråga om flickskola av B-typ har jag ej haft samma anledning att påyrka en dylik examen, då dels dess lärjungar i realskolans klasser från början vänjas vid en snabbare arbetstakt, dels dess lärare komma i till- fälle att genom egen erfarenhet vinna en säkrare uppfattning om vad som i de olika ämnena kräves av de lärjungar, som genom realexamen uppnå den eftersträvade kompetensen. Dock har jag intet att erinra emot att examen införes även här.

Av E. Staaff ang. studentexamens anordning.

Enligt nuvarande bestämmelser omfattar den muntliga prövningen i studentexamen minst 7 av de å vederbörande fjärde rings timplan upptagna läroämnen, som av censorerna för varje läroverk fastställas. Kommissionen vill i detta avseende införa en ny ordning. För det första skall enligt förslaget skyldigheten att undergå prövning inskränkas till 4 å 5 av de å timplanen för tredje ringen upptagna 7 ämnena, medan för när- varande denna skyldighet omfattar samtliga ämnen med undantag av det eller de, som falla under bortvalsrätten, alltså inalles 9 eller 10. För det andra vill kommissionen med avseende på examens sammansättning införa vissa bestämmelser gående ut därpå, att tvenne huvudämnen å varje linje alltid skola förekomma till muntlig prövning. Slutligen skulle på examen ställas den fordran, att den skall vittna om examinands allmänbildning och sålunda innefatta ämnen från gymnasiets olika ämnesgrupper.

Dessa ändringsförslag synas mig både onödiga och olämpliga. Redan minskningen av å högsta ringens timplan förekommande ämnen till 7 innebär en så väsentlig lindring, att något ytterligare avdrag i antalet av de ämnen, i vilka examinand bör vara skyldig att prövas, synes opåkallat. Jag delar kommissionens åsikt, att minimum av i examen ingående ämnen lämpligen kan bestämmas till 4, men något annat maximum än timplanens siffra anser jag icke böra ifrågakomma.

Att stadga — om än så elastiska — bestämmelser, om vilka ämnen böra ingå i examen, synes mig likaledes onödigt. Studentexamens mål är ju att utröna, huruvida examinanderna äro i besittning av de kunskaper och den mogenhet, som berättiga till godkännande i studentexamen. Ge- nom tillgängliga handlingar hava censorerna en viss kännedom om varje lärjunges ståndpunkt i de olika ämnena, och denna kännedom sätter dem i stånd att med ganska stor säkerhet avgöra, i vilka ämnen prövning är erforderlig och i vilka den är obehövlig. Då under alla förhållanden minst 4 av 7 ämnen skola förekomma, ligger redan däri en garanti för att faran för ensidighet i examens sammansättning i regeln är utesluten.

Så vitt jag vet, hava några klagomål över en dylik ensidighet icke gjorts gällande gentemot censorerna, och i kommissionens redogörelse för de anmärkningar, som framställts mot den nuvarande studentexamen, finnes ingen antydan härom. Tvärtom tror jag, att censorsinstitutionen i detta avseende fungerat på ett tillfredsställande sätt, och finner därför ingen an- ledning att påyrka någon ändring.

Jag anser således, att såsom hittills censorerna böra bestämma, i vilka av högsta ringens läroämnen prövning skall verkställas, samt att denna prövning bör omfatta minst 4 av de läroämnen, som äro upptagna å tredje ringens timplan för den bildningslinje examen avser.

I förestående yttrande hava A. B. Bergstrand och J. Pålsson instämt.

Av 4. B. Bergstrand, W. Björck, J. Pålsson, J. Samuelsson och E. Staaff ang. lärarkompetensen.

Undertecknade äro i likhet med kommissionens majoritet av den me- ningen, att vissa lättnader i fråga om den formella kompetensen för lek- torat böra vidtagas. Vi hålla också före, att den väg, som kommissionen anvisat i detta hänseende, i stort sett kan följas. Så skulle det givetvis innebära en stor lättnad i ekonomiskt avseende, om fordringarna på tryckt doktorsavhandling kunde eftergivas. Vi föreställa oss, att det från uni- versitetsmyndigheternas sida ej skulle resas svårigheter häremot, därest ett tillräckligt antal maskinskrivna exemplar av avhandlingen ställdes till vederbörande fakultets eller sektions förfogande, så att såväl avhandlingens bedömande som dess offentliga försvar kunde försiggå på sedvanligt sätt. För att vetenskapens intresse även med föreslagna anordningar skulle till- godoses, vore önskvärt, att statsbidrag allt fortfarande och i mera effektiv utsträckning måtte beviljas till tryckning av i vetenskapligt hänseende särskilt värdefulla avhandlingar.

Likaledes synes det oss i likhet med kommissionens majoritet från läroverkens synpunkt vara möjligt och tillrådligt, att författningsmässigt en väg till lektorstjänst öppnas för en kategori lärare (filosofie licentiater), som hittills endast genom dispens kunnat ernå denna behörighet. Kom-

missionen erinrar om att vid sådan dispens vederbörandes vetenskapliga studier i fråga om lektorstjänst vid läroverk undantagslöst och vid semi- narium med få undantagsfall varit vitsordade genom filosofie licentiat- eller däremot svarande teologisk examen. Kommissionen vill legalisera berörda praxis men utvidgar den till att omfatta även de fall, där de vetenskapliga studierna kunna anses tillräckligt vitsordade genom förfat- tarskap, under förutsättning att detta är av synnerligt omfattande och mångsidig art. Genom sistnämnda fordran på författarskapet har kom- missionen tydligen velat skapa en garanti för förefintligheten av kunska- per, ungefärligen motsvarande dem, som fordras i licentiatexamen. Enligt vår mening torde 'det bliva synnerligen svårt att på grund av en sökandes författarskap avgöra, om han på alla centrala områden av sitt ämne äger sådana insikter. Detta framstår så mycket tydligare, då man betänker, att kommissionen till sådant författarskap även räknar »pedagogiskt författar- skap av verkligt vetenskaplig läggning». Skola dessa fordringar på för- fattarskap i den avfattning, som kommissionen givit dem, allvarligt upp- rätthållas, måste vi anse en sådan behörighetsväg för lektorskompetens svårare än den normala vägen över licentiatexamen. Det bör kunna bliva både mindre tidsödande och kostsamt att avlägga licentiatexamen, om den behörighetssökande äger nödiga kunskaper, än att styrka dessa genom för- fattarskap. Men det kan å andra sidan väl tänkas, att praxis utvecklar sig i den riktningen, att ett författarskap godtages, som antingen saknar vetenskaplig grundlighet eller rör sig på så periferiska eller speciella om- råden, att ingen garanti föreligger, att den sökande innehar den allmänna överblick över och de fördjupade kunskaper i skolämnets centralare delar, som vederbörligen vitsordade licentiatstudier innebära.

På grund av det anförda få vi hemställa, att till de villkor för be- hörighet till lektorat, som kommissionen (sid. 422) föreslår i fråga om författarskap och lärarskicklighet, lägges fordran på avlagd filosofie licen- tiatexamen eller — då det gäller lektorat i religionskunskap — däremot svarande teologisk examen. .

För de >»säkerligen mycket fåtaliga fall», då en adjunkt utan att hava avlagt licentiatexamen genom fortsatta studier och vetenskapligt författarskap styrker sig besitta reell lektorskompetens, bör lektorsbehörig--

het lämpligen kunna förvärvas med anlitande av den utväg, som kommis- "sionen anvisat för framstående lärare utan till fullo dokumenterad veten- skaplig kompetens, nämligen dispensvägen.

Av N. O. Ekström, N. Helger och A. Sävström ang. lärarkompetensen.

Med utgångspunkt från förhållandena vid den nuvarande realskolan, inklusive statssamskolan, har kommissionen avfattat sitt förslag till kom- petensbestämmelser för de framtida realskolorna och flickskolorna. Enligt detta förslag skulle genom blivande bestämmelser fastställas, att behörighet för ordinarie lärartjänst vid dessa skolor skulle, vad den teoretiska utbild- ningen angår och bortsett från vissa jämkningar beträffande lärartjänst i kristendom, kunna förvärvas i första hand genom att med avseende på akademiska examina hava uppfyllt nu stadgade villkor för erhållande av adjunktur vid allmänt läroverk samt i andra hand genom inhämtande av fullständig lärokurs vid det högre lärarseminarium, som skulle uppkomma efter det nuvarande högre lärarinneseminariets ombildning, innebärande bl. a. införande av höjda inträdesfordringar och utökning av lärokursen med ett år.

Vid jämförelse med nu stadgade villkor för behörighet att anställas som lärare inom motsvarande skolformer finner man, att en ej oväsentlig skärpning av examensfordringarna kommit till uttryck i de föreslagna be- stämmelserna.

Enligt nu gällande ordning kunna från högre lärarinneseminariet utexaminerade lärarinnor vinna anställning som ordinarie ämneslärarinnor vid allmänna läroverk. Som det nya högre lärarseminariets lärokurs skulle bliva mera omfattande, än motsvarande kurs för närvarande är, skulle sådana lärarinnor för framtiden ej komma att till fullo uppfylla de uppställda normala utbildningskraven.

I fråga om lärarinnetjänsterna vid högre flickskolor gälla nu inga bestämt formulerade behörighetsvillkor. Men beträffande de lärarinnor, vilka vid dem innehava en mera stadigvarande anställning och på grund härav fått sig tillerkänd rätt till lönetursberäkning för uppflyttning i högre

lönegrad, finnes stadgat, att denna förmån tillkommer icke allenast dem, som avlagt de prov, vilka erfordras för behörighet till ordinarie ämnes- lärarinnetjänst vid allmänt läroverk, utan även dem, som avlagt avgångs- examen vid folkskoleseminarium eller annat för ändamålet godkänt semi- narium, vartill kommer, att enahanda förmån må av Kungl. Maj:t kunna tilläggas jämväl lärarinna, som på annat sätt förvärvat motsvarande ut- bildning.

För de kommunala mellanskolorna hava allt ifrån början gällt kom- petensbestämmelser, vilka berett skolorna möjlighet att för undervis- ningens regelmässiga uppehållande anlita lärare, som på väsentligen olika sätt förvärvat sig den härtill nödiga realkompetensen. «Den största gruppen av lärare utgöres för närvarande av dem, som med avseende på avlagda examina och prov uppfylla villkoren för behörighet till ämnes- lärar- eller ämneslärarinnetjänst vid allmänt läroverk, medan därjämte finnes ett rätt stort antal lärare, som på annat sätt vunnit ifrågavarande behörighet. Av dessa senare hava några med goda vitsord genomgått folk- skoleseminarium samt därefter med hänsyn till fortsatta väl vitsordade studier i ämnen, tillhörande mellanskolans ämneskrets, och väl vitsordad tjänstgöring under minst två år vid kommunal mellanskola eller därmed jämförlig läroanstalt blivit av Kungl. Maj:t förklarade behöriga att antagas till ordinarie lärare vid kommunala mellanskolor, och de övriga hava i allmän- het vid universitet förvärvat goda vitsord om genomgången prövning i ämnen, tillhörande mellanskolans ämneskrets, samt beträffande pedagogisk utbildning och undervisningsskicklighet antingen med goda vitsord avlagt folkskollärarexamen och fullgjort sådan tjänstgöring, som nyss nämnts, eller på annat sätt förskaffat sig motsvarande utbildning och erfarenhet samt där- efter i varje fall likaledes av Kungl. Maj:t, efter skolöverstyrelsens hörande, förklarats behöriga till lärartjänst vid sagda skolor.

Nu har kommissionen samfällt vitsordat, att lärarpersonalen vid såväl högre flickskolor som kommunala mellanskolor, trots de friare former, under vilka behörighet för anställningen vunnits, fullgjort sina åligganden på ett sätt, som lett till ett i det hela mycket gott resultat. Den strängare formuleringen av de framtida villkoren för behörighet till lärartjänst synes sålunda icke hava föranletts av under nu rådande förhållanden gjorda

erfarenheter. Att detta skulle vara fallet, har kommissionen icke heller gjort gällande.

Men kommissionen har i stället anfört tvenne andra omständigheter, som enligt dess förmenande skulle bidraga till att i vissa fall större ford- ringar på kunskaper och lärarskicklighet än för närvarande borde för fram- tiden uppställas. I sådant avseende erinras i första hand därom, att den nya realskolan, liksom flickskolan, icke skulle inrymma klasser, motsvarande de två lägsta för närvarande, varigenom undervisningen i det hela skulle komma att ligga på ett högre bark Och vad realskolan särskilt angår, skulle denna ställa stora anspråk på undervisningen, sedan den i hela sin utsträckning bildade underlag för gymnasiet. Häremot må invändas, att de berörda organisatoriska förändringarna väl kunna i viss mån motivera ökade anspråk på goda lärarkrafter, men att det ingalunda är säkert, att dessa anspråk bäst tillgodoses genom alltför formalistiskt avfattade kom- petensbestämmelser. I övrigt torde den anförda motiveringen knappast kunna tillämpas med avseende på den kommunala mellanskolan, som redan väsentligen har den framtida realskolans organisatoriska anordning.

Vår uppfattning överensstämmer med kommissionens därutinnan, att den ifrågasatta omorganisationen av skolväsendet liksom ock utvecklingen på det pedagogiska prhråder i allmänhet ställer i vissa avseenden ökade krav på lärarskickligheten. Med stöd av erfarenheten hålla vi emeller- tid före, att dessa kvav kunna väl tillgodoses, även om flera utvägar för den nödiga realkompetensens förvärvande fortfarande hållas öppna. Därför kunna vi för vår del ej förorda ett fullständigt uteslutande ur bestämmelserna angående behörighet till lärartjänst vid de skolor, som här äro i fråga, den form av behörighetsförklaring, vilken nu tillämpas vid såväl kommunala mellanskolor som högre flickskolor och som gjort det möjligt att från olika håll förvärva lämpliga lärarkrafter. För enhets- skoletankens lyckliga realiserande måste det nämligen te sig såsom en bestämd fördel och viktig förutsättning, att framstående lärare kunna tillföra de särskilda skolformerna mångsidig pedagogisk erfarenhet, för- värvad genom föregående tjänstgöring å skilda stadier av den nya skol- organisationen. Kommissionen framhåller också, »att enhetsskolorganisa- tionen gör det i hög grad önskvärt, att lärare med utbildning för och

kännedom om verksamheten i folkskolan sättas i tillfälle att efter vunnen fortsatt utbildning arbeta i realskolan». Den naturliga konsekvensen av en sådan uppfattning bör emellertid näppeligen kunna leda till ett upp- hävande av de redan tillrättalagda former, under vilka behörighet till tjänstgöring av motsvarande art hittills kunnat vinnas av sådana lärare, låt vara i jämförelsevis få fall.

Av antydda skäl hava vi till de av kommissionen föreslagna kom- petensbestämmelserna för realskolans lärarpersonal påyrkat ett tillägg, en- ligt vilket möjlighet till ordinarie anställning vid sådan skola skulle beredas jämväl åt lärare, som på grund av mycket goda vitsord i folkskollärar- examen och fortsatta grundliga studier i ämnen, tillhörande realskolans ämneskrets, i förening med framstående lärarduglighet, ådagalagd under flerårig tjänstgöring, därav minst tre år inom realskola eller därmed jäm- förlig läroanstalt, eller ock med hänsyn till på annat sätt förvärvad minst motsvarande utbildning, lärarskicklighet och erfarenhet blivit av Kungl. Maj:t, efter skolöverstyrelsens hörande, förklarad behörig att anställas som adjunkt vid allmänt läroverk.

Vad sedan beträffar lärarkompetensen för anställning vid gymnasiet, hava vi av liknande skäl, som ovan antytts, ävenledes till de av kommis- sionen föreslagna villkor ifrågasatt ett tillägg med motsvarande innebörd.

Vi dela kommissionens uppfattning därutinnan, att kravet på för- måga av självständigt vetenskapligt arbete hos gymnasiets lärare bör i görligaste mån upprätthållas, liksom ock att undervisningen å detta sta- dium i all den utsträckning, detta är sakligt motiverat och praktiskt möj- ligt, bör meddelas av lärare med lektorskompetens. Men i betraktande av den omständigheten, att gymnasieundervisningen för närvarande till om- kring hälften av sin omfattning bestrides av adjunkter med, såvitt oss är bekant, ett i det hela mycket gott resultat, hava vi ej kunnat finna, att de nya förhållandena skulle kräva så betydande förändringar i fråga om kraven på lärarnas kompetens, som kommissionen föreslagit. Visserligen torde dessa krav med hänsyn till det fördjupande av studiearbetet, som omläggningen av undervisningen avser att främja, böra skärpas. För detta ändamål torde emellertid i något större utsträckning, än kommissionen velat förorda, lämpligen kunna anlitas den utvägen, att adjunkter, som under

flerårig tjänstgöring å gymnasialstadiet å dagalagt framstående lärardug- lighet och därtill genom omfattande författarskap eller på annat sätt visat sig besitta erforderlig vetenskaplig grundlighet, må, efter prövning i varje särskilt fall, av Kungl. Maj:t förklaras behöriga att anställas som lektorer.

Med den anordning, som kommissionen förordat, synas vara för- bundna åtskilliga svårigheter, vilka ingalunda äro lätta att övervinna. Att i överensstämmelse med de föreslagna bestämmelserna för lektorsbehörig- het inom rimlig tid besätta med väl kvalificerade innehavare det stora antal nya lektorstjänster, som de framtida gymnasierna skulle kräva, till- samman icke mindre än 146 utöver antalet av de nuvarande, blir helt visst en allt annat än lätt uppgift. Med kännedom om hur förhållandena i detta avseende för närvarande gestalta sig, kan man näppeligen undgå att hysa vissa tvivel, huruvida detta verkligen kommer att lyckas. I mot- satt fall måste följden bliva, antingen att på grund av bristande konkur- rens mellan behöriga sökande lektorer anställas, som äro i vetenskap- ligt eller pedagogiskt hänseende svagt meriterade, eller också att adjunk- ter liksom hittills eller extra ordinarie lärare i ökad omfattning bestrida lektors åligganden, och detta utan särskild prövning av förutsättningarna härför. Intetdera av dessa alternativ torde från synpunkten av de nya gymnasiernas krav icke mindre på lärarnas insikter än även på deras pedagogiska skicklighet vara tillfredsställande. Därtill kommer, att det, från enhetsskolans synpunkt betraktat, måste anses synnerligen olyckligt, därest alltför formalistikt avfattade kompetensbestämmelser skulle resa, praktiskt taget, oöverkomliga skrankor mellan lärarpersonalen inom skol- stadier, som bygga omedelbart på varandra. Detta gäller i lika hög grad om samtliga skolstadier inom den blivande enhetsskolan.

Med hänsyn till antydda omständigheter hava vi till de av kom- missionen föreslagna grunderna för lektorsbehörighet velat foga ytterligare ett moment, enligt vilket jämväl adjunkt, som genom omfattande för- fattarskap eller på annat sätt visat sig besitta erforderlig vetenskaplig grundlighet samt under flerårig verksamhet på gymnasiet ådagalagt sär- deles framstående lärarskicklighet och lämplighet för meddelande av under- visning å sagda skolstadium, borde kunna av Kungl. Maj:t, på framställ-

ning av skolöverstyrelsen, förklaras behörig för anställning som lektor vid allmänt läroverk.

Av RB. Fåhreus, G. Martin och A. Åström ang. lärarutbildningen.

Kommissionen har på anförda grunder föreslagit, att utbildning vid högre lärarinneseminariet må medföra kompetens för erhållande av adjunkts- tjänst vid skolor inom den nya organisationen. I sammanhang med detta förslag har kommissionen emellertid ifrågasatt vissa förändringar 1 för seminariet gällande bestämmelser, vilka förändringar vi i flera avseenden gillat, i andra åter måste taga bestämt avstånd ifrån.

En av dessa förändringar avser inträdesfordringarna, beträffande vilka kommissionen, ehuru i mycket allmänna ordalag, påyrkat, att de böra höjas, exempelvis så, att i vissa ämnen skulle fordras kunskaper, som motsvarade de för studentexamen stadgade. Kommissionen ger ingen anvisning om huru de sålunda ifrågasatta tilläggskurserna till det nu for: drade kunskapsmåttet skulle inhämtas, om genom de inträdessökandes självstudier eller genom enskilda preparandakurser eller genom någon eller några statliga förböredande läroanstalter. Frånsett den omständigheten, att alla de nu nämnda vägarna komma att förlänga och fördyra utbild- ningen för de lärarinnor, som genom att genomgå högre lärarinnesemina- riet vilja förvärva kompetens till lärarbefattning, lider hela det ifrågava- rande förslaget för övrigt av det grundfelet, att det ställer seminariet, som hittills organiskt nära sammanhängt med den åttaklassiga flickskolan och genom de: fastställda inträdesfordringarna även stått inom räckhåll för begåvade lärjungar från realskolan, resp. mellanskolan, fullständigt isolerat inom skolorganisationen, en utveckling, desto mer anmärkningsvärd, som kowinissionen i Övrigt strävat att införa enhet och UFAR i vårt undervisningsväsen.

Kommissionens förslag beror på ett mekaniskt betraktelsesätt och bygger på en delvis missvisande jämförelse beträffande studietidens längd å de olika studiebanorna, universitetets och seminariets. Om seminaric- tiden kan uppvisas vara något år kortare än den tid, som åtgår för filo- sofisk ämbetsexamens avläggande och genomgående av provårskurs, måste

dock å andra sidan fasthållas, att läseterminerna äro längre vid semina- riet än vid universitetet och att såväl härigenom som på grund av den mera ingående personliga ledning, som seminariets lärare kunna ägna sina elever, arbetet vid seminariet i regeln blir intensivare än vid universitetet. Då härtill kommer, att, såsom även kommissionen erkänner, studiearbetet vid seminariet mera direkt inriktas på lärarekallet, än vad fallet kan bliva vid universitetet, synes full garanti förefinnas, att utbildning vid semina- riet kommer att giva en med universitetsutbildningen jämförlig och i och för sig fullt tillräcklig kompetens för nu ifrågavarande läraretjänster utan annan höjning i inträdesfordringarna än den, som påkallas av kommis- sionens förslag beträffande ökade kurser i framtidens flickskola, särskilt i de naturvetenskapliga ämnena.

Hela denna fråga måste för övrigt ses mot bakgrunden av nu be- stående förhållanden. Även med nuvarande inträdesfordringar hava ele- verna i seminariet i regeln väl kunnat tillgodogöra sig den i stort sett akademiskt lagda undervisning, som där meddelas. Och var och en, som haft tillfälle att något närmare taga kännedom om seminarieutbildade lära- rinnors undervisningsverksamhet i olika skolor, måste erkänna, att dessa lärarinnor, som dock i de flesta fall utgått från en 3-årig seminariekurs, i regeln visat sig väl lösa sin uppgift och med framgång hävdat sin plats även vid sidan av akademiskt utbildade lärare. Om nu, såsom kommis- sionen föreslagit, seminariekursen utökas med ett år och inträdesford- ringarna i samband med flickskolekursernas omläggning något höjas, synas övriga mera konstlade anordningar för att jämställa utbildningstiden vid seminariet med den vid universitet vara överflödiga.

Om den tid, som kan beräknas åtgå för förberedelser till inträde å högre lärarinneseminariet, och samtidigt även studietiden å detta semina- rium väsentligen utsträckas, synes den farhågan berättigad, att seminarie- vägen icke vidare kommer att anlitas. Ty en av de viktigaste orsakerna till att så många studerande hittills valt denna väg, är givetvis, att den varit kortare och billigare än den akademiska studiebanan. Och en sådan utveckling som den ovan nämnda synes för alla, som se en fördel för skolan däri, att olika utbildningsvägar fortfarande finnas för lärarekallet och att utbildningen för detta kall icke i onödan fördyras, icke lycklig.

Kommissionen har tydligen ej heller avsett, att utvecklingen skulle gå därhän.

Ett annat av kommissionens förslag rörande högre lärarinnesemina- riet innebär, att tillträdet till denna läroanstalt för framtiden bör stå öppet även för manliga elever. För den nuvarande ordningen låta sig, enligt kommissionen, inga andra skäl anföras än »de historiska». Sådana skäl äro emellertid ofta nog synnerligen vägande, ty de sammanhänga med en naturlig utveckling. I förevarande fall hänvisas man närmast till psykologiska förhållanden; det synes stå över varje tvivel, att män, som vilja utbilda sig till lärare vid högre läroanstalter, föredraga universitetets fria studier framför seminariets mera bundna, vilket däremot visst icke alltid är fallet med kvinnorna.

Högre lärarinneseminariete öppnande för manliga elever synes oss — i motsats till kommissionen — icke vara en åtgärd, som kan bidraga till lösandet av den aktuella frågan om folkskollärarnas fortbildning. En- ligt nu gällande bestämmelser beträffande inträdesfordringar i främmande språk vid seminariet — och kommissionen har icke påyrkat någon sänk- ning av dessa — sakna utexaminerade folkskollärare i de flesta fall för- utsättningar för att här vinna inträde. Folkskollärarnas fortbildning torde från alla synpunkter lämpligen förläggas till universitetet. Jämväl med hänsyn till sist berörda förhållanden finna vi kommissionens nu föreva- rande förslag onödigt och olämpligt; det är ett offer på den abstrakta lik- ställighetens altare och icke grundat på ett verkligen förefintligt behov att skapa någon ny väg för utbildning av manliga lärare för de högre skolorna.

Kommissionen har även ifrågasatt, att de seminarieutbildade lärarna skulle erhålla lägre begynnelselön än de akademiskt utbildade, detta i viss överensstämmelse med nu gällande föreskrifter beträffande uppflyttning i högre lönegrad av lärare vid kommunala mellanskolor och på sitt sätt även i analogi med förhållandena vid statssamskolorna, där de seminarieutbildade endast kunna bliva ämneslärarinnor med lägre lön än adjunkter, under det de akademiskt bildade kunna vinna adjunktur. Mot själva principen som sådan är under vissa förutsättningar intet att invända, ty härigenom få de

akademiskt bildade en kompensation för sin dyrare utbildning. Betonas bör emellertid, att, om kommissionens förenämnda förslag beträffande höjan- det av inträdesfordringarna vid högre lärarinneseminariet genomföres och den grupp lärare, som därav beröres, får sin utbildning i väsentligare mån förlängd och fördyrad, skillnaden i utbildningskostnaderna mellan de vid seminariet och de vid universitetet utbildade torde bliva så ringa, att den icke motiverar den rätt betydande skillnad i lön, som kommissionens förslag innebär. Rättvisan kräver, att, om kommissionens förra förslag antages, modifikationer i det senare vidtagas, så att lönesatserna riktigt avvägas i förhållande till varandra.

Av J. Samuelsson och E. Staaff ang. lärarutbildningen. S SB

Beträffande adjunktskompetens har kommissionen tänkt sig, att denna skulle kunna förvärvas även genom utbildning vid högre lärarinne- seminariet, och har i detta syfte föreslagit vissa förändringar 1 denna ut- bildning. För att likställigheten mellan kvinnor och män jämväl i detta fall skall kunna genomföras, har kommissionen emellertid uttalat sig för att tillträde till detta »högre seminarium> för framtiden skall stå öppet för såväl manliga som kvinnliga elever.

En sådan anordning vore efter vår mening synnerligen olämplig. Ingenting gör sannolikt, att männen i nämnvärd utsträckning skulle kom- ma att föredraga seminarieutbildningen framför de fria universitetsstu- dierna. Men erfarenheten visar, att kvinnor i avsevärt antal föredraga den förra vägen. Detta torde också ha sin naturliga psykologiska förkla- ring däri, att arbetssättet vid seminariet särskilt väl lämpar sig för den intellektuella läggning, som utmärker kvinnan. Kvinnorna ha. ofta — kanske i regel — större behov av ledning i studiearbetet än männen, som äga större naturliga förutsättningar för framgångsrik självverksamhet, vilket ju ingalunda innebär, att den kvinnliga intelligensen skulle vara den man- liga i övriga avseenden underlägsen. Kommissionen kan helt visst själv icke tro, att manliga elever i något avsevärt antal skall komma att rckry- tera läroanstalten i fråga. Att bland en övervägande majoritet av kvinnor 77 100—210409. I".

inpassa en eller annan manlig elev vore efter vår mening att på ett löje- väckande sätt tillämpa doktrinen om könens likställighet. Samundervis- ningens viktigaste förutsättningar, att eleverna erhållit sin tidigare under- visning i anstalter av samskolenatur och att en viss jämn tördelning råder mellan könen i avseende på antalet, skulle här näppeligen komma att före- finnas. i

På grund av anförda skäl anse vi för vår del, att seminariet allt fortfarande bör vara en undervisningsanstalt uteslutande för de kvinnliga elever, vilka föredraga denna utbildningsväg, som så länge varit den enda i sin art för kvinnor, framför universitetsvägen.

Slutligen vilja vi i detta sammanhang framhålla en sak, som icke blivit av kommissionen med erforderlig klarhet berörd i fråga om lärar- utbildningen men som dock är så betydelsefull och av så principiell räck- vidd, att den bort upptagas till särskild behandling i detta kapitel, näm- ligen de privata lärarinneseminariernas utbildning av ämneslärarinnor i statens tjänst. Enligt vår mening bör det icke i framtiden medgivas dessa anstalter rättighet att utexaminera ämneslärarinnor med generell kompetens för adjunktur vid statens läroverk, något som för övrigt synes oss vara en naturlig konsekvens av den ställning i skolsystemet, den enskilda un- dervisningen överhuvud enligt kommissionens förslag tänkes intaga. För den händelse privata seminarier framdeles från statssynpunkt kunna anses behövliga, vilket ingalunda är säkert, och på grund därav komma att er- hålla statsunderstöd, böra lärarinnor med avgångbetyg från dylika läro- anstalter endast på dispensväg efter individuell prövning kunna förvärva ifrågavarande kompetens.

I förestående uttalande, i vad det angår de enskilda lärarinnesemi- narierna, hava ÅA. B. Bergstrand och W. Björck instämt under framhållande för egen del av följande.

De vid statens högre lärarinneseminariuim utbildade lärarinnorna hava hittills endast i mycket begränsad omfattning kunnat få anställning i statens läroverk såsom ämneslärarinnor vid samskolorna. Kommissionens förslag avser att öppna möjlighet för dem att söka adjunktur vid alla statens läroverk. Samtidigt har kommissionen föreslagit förlängd studietid

vid statens högre seminarium och skärpta inträdesfordringar till detsamma. Kommissionens uttalanden i fråga om lärarkompetensen avhandla endast utbildningen vid statens seminarium, de privata högre lärarinneseminarierna omnämnas icke i detta sammanhang. Då vi anse, att kommissionen borde direkt hava uttalat sig i denna fråga, hava vi nödgats reservationsvis framlägga vår mening i detta hänseende. Vi hålla nämligen före, att en avveckling av de privata seminariernas ställning såsom utbildningsanstalter för lärarinnor 1 statstjänst bör ske i omedelbar anslutning till en blivande omorganisation av det högre skolväsendet. Därigenom skulle i första rum- met vinnas den fördelen, att antalet av de lärarinnor, som det måste möta svårigheter att under en lång övergångstid placera, bleve i möjligaste mån begränsat.

Redan under nuvarande förhållanden synas de privata seminarierna, av den ringa anslutningen att döma, icke fylla något större behov. An- talet sådana seminarier är tre. I ett av dessa har elevantalet under de fyra sista läsåren! i de olika avdelningarna växlat mellan 5 och 15 och i genomsnitt uppgått till 9.s. I ett annat har av brist på elever under tre års tid, 1918—1920, ingen första avdelning kunnat bildas och seminariets verksamhet huvudsakligen bestått i fortbildning i tredje avdelningen av äldre elever, som tidigare utexaminerats från andra avdelningen och sedan praktiserat som lärarinnor. Under de fyra sista åren har sålunda funnits en första avdelning med 18 elever, en andra avdelning med 5 elever och i tredje avdelningen sammanlagt 54 elever eller i genomsnitt 6.4. I det tredje privata högre lärarinneseminariet har elevantalet varit större och under de fyra sista åren i de tre avdelningarna växlat mellan 5 och 22 samt i genomsnitt uppgått till 13.4.

Den ringa anslutningen till de privata seminarierna torde delvis få tillskrivas kristidens säregna förhållanden. Därom vittnar bl. a. den om- ständigheten, att en förbättring inträtt från och med innevarande läsår. Det märkliga är emellertid, att trots det ringa tillskott av lärarinnor, som dessa seminarier kunnat lämna under de föregående åren, det för närvarande, enligt vad som upplysts från sakkunnigt håll, icke förefinnes nagon brist

1 Beräkningarna gälla höstterminernas siffror och omfatta icke extra elever.

på lärarinnor för anställning i skolor. Då kommunala mellanskolor i av- sevärt antal nybildats under de senare åren och de privata skolornas lär- jungcantal ökats, torde den jämförelsevis rika tillgången på lärarinnor åt- minstone delvis kunna tillskrivas ökning i de akademiskt bildade lärarin- nornas antal.

Efter en omorganisation kommer behovet av lärarinnor i de högre skolorna att på grund av de lägre klassernas indragning bliva mindre än för närvarande. Möjligheten för flickor att i statsskolor över hela landet avlägga studentexamen torde komma de akademiskt bildade lärarinnornas antal att snabbt växa. Då det dessutom, som förut påpekats, under över- gångstiden med stor sannolikhet kommer att finnas gott om lärarinnor till de nya platserna, synes det icke vara lämpligt att, till konkurrens med de äldre lärarinnorna, alltjämt nya grupper av lärarinnor utexamineras med en kompetens, som redan i princip ansetts otillräcklig.

Skulle i en framtid i statsskolorna uppstå ett behov av seminaric- utbildade lärarinnor, vilket högre seminariet ej skulle kunna tillfredsställa, synes den naturliga utvecklingen vara den, att detta seminarium utvidgade sin verksamhet i behövlig omfattning. Tydligen kan det urval av elev- materialet, som är en av betingelserna för seminarieutbildningens till- fyllestgörande karaktär, bäst regleras genom att staten har hela lärarutbild- ningen i sin hand.

Då de privata seminarierna alltjämt torde hava betydelse för ut- bildning av lärarinnor för hemmet, synes en omläggning av deras verk- samhet till att uteslutande omfatta sådan lärarinneutbildning, vara naturlig, i synnerhet som de på detta område kunna fylla ett verkligt behov. En omläggning torde så mycket lättare kunna äga rum, som den huvudsakliga undervisningen i dessa seminarier skötes av timlärare med ordinarie plats på annat håll. I ett seminarium bestrides sålunda sammanlagt endast 8 veckotimmars undervisning i de tre avdelningarna av föreståndarinnorna och en vid den med seminariet förenade flickskolan med full tjänstgöring anställd ämneslärarinna och all annan undervisning av timlärare. Även om vid en blivande omorganisation de privata seminarierna skulle helt in- dragas, synas sålunda knappast några svårigheter komma att uppstå med hänsyn till den vid seminarierna anställda lärarpersonalens placering.

Av A. B. Bergstrand ang. kvinnors tillträde till rektorsbefattningar vid allmänt läroverk.

I fråga om villkor för erhållande av rektorsbefattning vid allmänt läroverk har kommissionen gjort följande uttalande: »Kommissionen har — — — icke funnit anledning att föreslå någon avvikelse från hittills beträffande allmänna läroverk, resp. statens seminarier gällande ordning, att rektor vid läroanstalt med endast manliga lärjungar skall vara man, vid läroanstalt med både manliga och kvinnliga eller endast kvinnliga man eller kvinna. =

Vid 1922 års riksdag föreligger en kungl. proposition, avseende bl. a. att upphäva villkoret, att rektor vid läroanstalt med endast manliga lär- jungar skall vara man. Denna proposition har vid avgivandet av kom- missionens betänkande icke blivit slutbehandlad inom riksdagen. Med hän- syn därtill, att frågan sålunda för närvarande är under riksdagens ompröv- ning, har jag inom kommissionen yrkat, att kommissionen icke skulle göra något uttalande, som stode i strid mot ifrågavarande proposition. Då detta yrkande icke vunnit beaktande, nödgas jag reservationsvis framlägga min mening i denna fråga.

I princip hyser jag den uppfattningen, att kvinnor böra hava samma rätt som män till fri och öppen tävlan om statsämbetena och att de icke böra utestängas från andra befattningar än sådana, där deras egenskap av kvinnor utgör ett naturligt hinder för dem att innehava eller på ett till- fredsställande sätt sköta desamma. Att till dessa undantagsfall skulle höra rektorsbefattningar vid gossläroverk, synes mig ingalunda självklart. Det har redan av statsmakterna fastslagits, att kvinna kan innehava å ena si- dan lektorsbefattning vid högre allmänt läroverk, å andra sidan rektors- befattning vid statens samskolor. De krav i rent disciplinärt hänseende, som ställas på innehavare av dylika befattningar, äro icke mindre än de, som böra ställas på en rektor vid ett gossläroverk. Det torde icke kunna framhållas några bärande skäl för den åsikten, att flickornas närvaro i ett samläroverk skulle göra upprätthållandet av disciplinen bland gossarna lättare. Även i andra avseenden torde samundervisningen ställa större

fordringar såväl på skolans ledning som dess lärare än särundervisningen, vilket även vitsordas i de uttalanden angående samundervisningen, som återfinnas i Betänkande II. De förvaltnings- och andra uppgifter av prak- tisk art, som äro förenade med befattning såsom rektor i gosskola, torde icke kunna anses vara annorlunda beskaffade än vid samskolorna. Det synes mig sålunda icke föreligga någon giltig anledning att utesluta kvinna, som därför visade sig besitta erforderliga förutsättningar, från att erhålla rektorat vid statsläroverk för gossar.

Skulle det visa sig, att sådana förutsättningar vore mycket sällsynta, Ja, rent av saknades hos de säkerligen mycket fåtaliga kvinnor, som sökte erhålla dylika befattningar; vore en bestämmelse av ovan föreslagna inne- börd intet hinder för att dessa bleve tillsatta med de ur alla synpunkter bäst kvalificerade sökandena.

Då kommissionens omorganisationsförslag avser att betydligt in- skränka antalet gosskolor och frågan därigenom får ännu mindre praktisk räckvidd än under nuvarande förhållanden, synes mig upprätthållandet av ifrågavarande undantagsbestämmelse föga sakligt motiverat. Slutligen hål- ler jag före, att kommissionens ovanberörda uttalande icke synes stå i god överensstämmelse med den uppfattning i fråga om mäns och kvinnors likställighet, som i övrigt präglar betänkandet, ej heller med andan i det statsrådsprotokoll, som angivit riktlinjerna för kommissionens arbete.

Av A. Åström ang. läroverkslärarnas titelfråga.

Med anledning av den ståndpunkt, som kommissionen intagit be- träffande läroverkslärarnas titelfråga, har jag ansett mig böra i ärendet avgiva särskilt yttrande.

Sedan åtskilliga år tillbaka har gång efter annan fråga om för- ändring av läroverkslärarnas, närmast adjunkternas, tjänstetitel bragts på tal, och förslag i sådant syfte hava framställts och vunnit understöd även från offentliga myndigheters sida. I sitt den 31 oktober 1914 av- givna betänkande uttalade sig den s. k. lärarlönenämnden för att i läro- verkens stat benämningen adjunkt skulle utbytas mot andre lektor. Nämn-

den erinrade om att, då adjunktsinstitutionen infördes vid våra läroverk, adjunkterna i förhållande till de dåvarande gymnasielektorerna hade en ställning, ungefär motsvarande den, som genom benämningen angavs. Under det svenska läroverkets utveckling hade emellertid adjunkterna i förhållande till lektorerna erhållit en alltmera självständig ställning. Adjunktstjänsterna vore ej längre, såsom namnet närmast antydde, några biträdande lärartjänster, utan adjunkter och lektorer hade med avseende på sin tjänsteutövning blivit allt mera jämnställda. Härtill komme, att adjunktstiteln såsom benämning på ifrågavarande lärare icke vunnit in- steg i det allmänna språkbruket. Nämnden ansåg, att det bäst skulle motsvara de faktiska förhållandena och överensstämma med tendenserna i språket, om samtliga ordinarie ämneslärare kallades lektorer och de nuvarande adjunkterna till skillnad från de nuvarande lektorerna benämn- des andre lektorer.

I det underd. utlåtande, som läroverksöverstyrelsen den 10 juni 1915 avgav över lärarlönenämndens betänkande, anslöt sig överstyrelsen i sak till nämndens förslag men ansåg, att innehavarna av de ifrågava- rande båda slagen av lärartjänster borde benämnas förste lektor och lek- tor. Till stöd härför anfördes såsom analogier vissa såväl på lärarbanan som på andra håll övliga benämningar, såsom första lärarinna och lära- rinna, förste intendent och intendent, förste aktuarie och aktuarie. Löne- regleringskommittén, som den 21 februari 1918 yttrade sig över löne- nämndens betänkande, fann de gamla benämningarna lektor och adjunkt böra bibehållas för vederbörande lärargrupper och förklarade sig sakna anledning förorda, vad nämnden i berörda avseende ifrågasatt. För- slaget om ändrad benämning av lektorer och adjunkter upptogs icke i Kungl. Maj:ts till 1918 års lagtima riksdag avlåtna proposition om löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid bl. a. de allmänna läroverken och vann ej heller riksdagens beaktande vid löneregleringens

antagande. Frågan dog emellertid ej bort. I början av år 1920 ingav den vid

denna tid bildade allmänna adjunktsföreningen till skolöverstyrelsen en till Kungl. Maj:t ställd framställning, däri föreningen med anförande av de skäl, som syntes föreningen tala därför, anhöll om vidtagande av för-

ändring i de ordinarie ämneslärarnas benämning och förordade det för- slag, som läroverksöverstyrelsen i sitt förenämnda yttrande den 10 juni 1915 framställt. Med överlämnande av adjunktsföreningens framställ- ning avgav Överstyrelsen den 13 februari 1920 underd. yttrande i ären- det. Överstyrelsen erinrade därvid om vad överstyrelsen tidigare anfört, tillstyrkte, att den nuvarande adjunktstiteln måtte utbytas mot annan lämplig titel, och hemställde, att den hittillsvarande titeln lektor skulle utbytas mot titeln förste lektor och den hittillsvarande titeln adjunkt mot titeln lektor.

På föredragning av ecklesiastikministern, statsrådet Olsson, som fann frågan värd beaktande och intet hade att erinra mot bifall till skolöverstyrelsens förslag men på anförda skäl ansåg ärendet böra före- läggas riksdagen för prövning, avgavs den 19 mars 1920 kunglig pro- position till riksdagen i syfte att utverka dess medgivande till den ifrå- gasatta titelförändringen. Statsutskottet ställde sig emellertid avvisande, bl. a. under hänvisning till den pågående utredningen av skolväsendets omorganisation, och ansåg skäl ej förefinnas att tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag. Efter livliga debatter avslogs förslaget av båda kamrarna, ehuru med jämförelsevis ringa majoritet.

Av det anförda torde framgå åtminstone så mycket, att berörda fråga ej, såsom ofta skett, bör helt bagatelliseras och betraktas såsom ett utslag enbart av titelsjuka eller såsom något, som knappast förtjänar allvarligt övervägande. Frågan tages uppenbarligen ganska allvarligt på många håll, ej blott av de närmast intresserade, och det synes mig före- ligga fullgod anledning att söka bringa den till lösning i samband med den tillämnade omorganisationen av vårt högre skolväsen. Det skulle enligt min mening varit önskvärt, om skolkommissionen sökt positivt bidraga till en sådan lösning, och det framgår bl. a. av 1920 års riks- dagsdebatt i frågan, att man väntat sig detta. Övergången till en ny skolorganisation erbjuder ett lämpligt tillfälle härtill. Kommissionen, som visserligen under fortgången av sitt arbete upptagit ärendet till prövning, har emellertid ej funnit sig böra förorda någon åtgärd i frå- gan utan avvisat de förslag, som i sådant syfte framställts, och låtit det i berörda avseende förbliva vid det gamla. Jag anser detta icke lyck-

ligt. Det må så vara, att denna titelfråga är av mycket underordnad betydelse i jämförelse med de vittgående spörsmål, som kommissionen i övrigt haft att syssla med, men den är dock, såsom redan framhållits, långt ifrån betydelselös. Vägande skäl hava anförts för att den nu- varande adjunktstiteln bör utbytas mot annan lämplig tjänstetitel. Adjunktstiteln har onekligen en bismak av att vederbörande utövar ett osjälvständigt. biträdes verksamhet och innebär sålunda en brist på mot- svarighet till de verkliga förhållandena. Detta förklarar den tämligen allmänt rådande obenägenheten att i umgänget använda titeln i fråga. Läroverksadjunkterna komma på sådant sätt att sakna verklig tjänstetitel, eller, såsom det under riksdagsdebatten 1920 träffande anmärktes, den titel, de ha rätt till, användes aldrig, och de titlar, som användas, ha de ej rätt till; de kallas alltid något annat och mera, än vad de äro. Av dylikt alstras för stora grupper av läroverkslärare ett obehag och en vantrevnad, vars förefintlighet alltför allmänt betygas för att böra dragas i tvivelsmål. Härtill kommer den söndring inom läroverkslärarkåren, som denna titelfråga i sin mån bidragit att väcka eller underhålla. Rätt allmänt erkännes det berättigade i kravet på en förändrad titel för de hittillsvarande adjunkterna; det har mera varit sättet för frågans lösning, som väckt motstånd. Önskvärt skulle onekligen varit, om man kunnat kringgå motståndet på denna punkt, men något bättre förslag har ej kunnat åstadkommas än att i en eller annan form utsträcka benämnin- gen lektor till samtliga ordinarie ämneslärare vid läroverken. En för- ändring i denna riktning synes allt mer betraktas såsom den rätta lös- ningen; den torde på intet sätt vara till skada för vare sig de hittills- varande lektorerna eller det allmänna men vara ägnad att befrämja sammanhållning och gott kamratskap inom lärarkåren. De nivellerings- strävanden med avseende på de olika lärargruppernas avlöning och kom- petensvillkor, som förmenas vara förbundna med denna titelfråga, synas mig vara helt uppkonstruerade och sakna stöd i verkligheten. För fast- ställande av avlöningar utväljas i allmänhet solidare beräkningsgrunder än tjänstetitlar, och ej heller torde de kompetensfordringar, som det fin- nes nödigt att uppställa för lärarna på olika undervisningsstadier, komma att påverkas av den omständigheten, att de hava en gemensam tjänste- 101—210409. I".

titel. De nivelleringssträvanden i berörda hänseenden, som oberoende av titelfrågan på sina håll förefinnas, komma enligt min mening snarare att motverkas än befrämjas av den ifrågasatta titelförändringen.

Då fortfarande två kategorier ämneslärare med olika kompetens och olika avlöning komma att finnas vid läroverken, är det av praktiska skäl behövligt, att ett visst särskiljande i titulaturen bibehålles. Med användande av lektorstiteln hava härvid olika förslag framkommit, såsom lektor och andre lektor, förste lektor och lektor, gymnasielektor och lektor för respektive nuvarande lektor och adjunkt. Möjligen torde det ligga närmast och vara ändamålsenligast att efter talrika analogier från andra grenar av statsförvaltningen välja de av skolöverstyrelsen förordade och av Kungl. Maj:t i propositionen vid 1920 års riksdag föreslagna benämnin- garna förste lektor och lektor.

I detta yttrande hava R. Fåhreus, A. Sävström och S. Söderlindh instämt.

Av J. Pålsson och A. Sävström ang. kostnadsberäkningar.

I fråga om principerna för beräkning av kostnaderna för den nya läroverksorganisationen dela vi i det hela den av kommissionen före- trädda uppfattningen. Särskilt anse vi det välbetänkt, att man vid här ifrågavarande beräkningar varit angelägen att räkna i överkanten för att såmedelst undgå att vid framläggande av de slutliga kostnadsberäkningarna, i anslutning till förslag rörande läroverkens fördelning å de olika orterna, nödgas överskrida det preliminärt angivna beloppet. Emellertid synes det å andra sidan önskvärt och nödvändigt, att kostnadssummorna icke tilltagas med sådan marginal, att en var på förhand måste säga sig, att de alltför mycket avvika från verkligheten. Jämväl har det synts i klarhetens och överskådlighetens intresse vara av stor betydelse, att, där så befinnes möjligt, merkostnader, som föranledas av organisationen i och för sig, noga hållas i sär från sådana, vilka betingas av andra reformåt- gärder, som lika väl kunde vinna tillämpning i det nuvarande skolsyste- met. Att strängt genomföra denna sistnämnda grundsats är emellertid

icke möjligt. Så lär det t. ex. vara ogörligt att vid lärarlönernas beräk- nande särskilt uppskatta merkostnader, som föranledas av de minskade klassavdelningarna och de ökade tillfällen till uppdelning av klass, som av kommissionen förutsatts.

Då vi med dessa utgångspunkter gått att för oss söka klargöra, huru kostnadsfrågan skulle komma att gestalta sig, hava vi på vissa punkter kommit till ett från kommissionens majoritet avvikande resultat. Till en början må erinras, att vi i likhet med flera andra av kommissio- nens ledamöter genom begränsning av de fristående flickskolornas antal funnit totalkostnaderna kunna och böra nedbringas med 100 000 kronor, vadan kostnadsökningen för löner m. m. för de högre skolorna redan av denna anledning skall minskas med nämnda belopp. Men därjämte synes beträffande den av kommissionen angivna kostnadssumman böra särskilt framhållas, att i densamma inräknats utgifterna för tillfällig löneförbätt- ring åt samtliga vid de framtida läroverken anställda befattningshavarna till enahanda belopp, varmed densamma nu utgår till de allmänna läro- verkens lärare. Berörda post stiger därigenom till den betydande summan av 1707 000 kronor. Det bör tilläggas, att vid angivandet av kostnaderna för nuvarande organisation, motsvarande post upptagits för de olika lärar- grupperna. Beloppet härför utgör för läroverken 906 300 kronor, för kom- munala mellanskolorna 193900 och för privatläroverken 2 352300 kro- nor. Härvid lära emellertid två omständigheter omöjligen kunna för- bises. Först må erinras, att den tillfälliga löneförbättringen för närva- rande har en principiellt artskild karaktär vid å ena sidan allmänna läro- verk och mellanskolor och å den andra privatläroverken, en karaktärs- skillnad, som också ända tills i år budgetmässigt kommit till uttryck däri, att de förra beloppen anvisats på löpande års tilläggsstat, det senare åter å riksstat för följande år. Vid läroverken utgör löneförbättringen veder- lag, 1 avvaktan på ny lönereglering, för den »normala» levnadskostnads- ökning, som inträtt efter den tidpunkt, till vilken de nuvarande lönebe- loppen hänföra sig, och är alltså att betrakta såsom förskott på den löne- reglering, som är under förberedelse. Motsvarande avlöningsförmån vid mellanskolorna har tillkommit väsentligen i syfte att bibehålla förutva- rande relation mellan läroverkens och dessa skolors lärare och bör följakt-

ligen bedömas under enahanda synpunkter. Vid privatläroverken har den tillfälliga löneförbättringen däremot karaktär av vederlag för utebliven lönereglering enligt de normer, som varit bestämmande för de stats- och kommunalanställda lärarnas lönereglering genom beslut av 1918 års lag- tima riksdag. Förbises får icke heller, att löneförbättringen för privat- läroverkens lärare av Kungl. Maj:t föreslagits och av riksdagen beviljats alldeles oberoende av frågan, om och i vad mån sådan löneförbättring skulle tillkomma de stats- och kommunalanställda lärargrupperna. Av dessa faktiska förhållanden framgår, att den tillfälliga löneförbättringen för förstberörda bägge lärargrupper är av väsentligen annan natur än den likbenämnda avlöningsförmånen för sistberörda grupp. Vidare bör ytterligare beaktas, att det ingalunda kan anses utan vidare klart, att de i statstjänst övergående lärarna från kommunala och enskilda läro- anstalter, med hänsyn till den löneökning, som ändock skulle komma att för dem vid övergången inträda, tillerkännas löneförbättring med enahanda belopp, som gäller för de allmänna läroverkens lärare. I vart fall kan härom ingenting med någon större bestämdhet sägas, förrän riksdagen i sinom tid varit i tillfälle att ingå i prövning av spörsmålet i fråga, och man handlar vid sådant förhållande mest välbetänkt, om man icke gör upp räkningen utan värden.

Vid tillämpning av dessa synpunkter på de föreliggande kostnads- beräkningarna, torde det få anses uppenbart, att beträffande beloppet för den tillfälliga löneförbättringen två möjligheter föreligga. Antingen kan kostnaden för densamma upptagas med enahanda belopp för både den nuvarande och den föreslagna organisationen eller ock kan posten lämnas helt å sido vid beräkning av kostnaderna för den nya organisatio- nen, varvid dock givetvis ett motsvarande förfaringssätt är påkallat beträf- fande beloppet för den nuvarande tillfälliga löneförbättringen åt lärarna vid de allmänna läroverken och de kommunala mellanskolorna. Den se- naste vägen har för oss tett sig som den budgetmässigt avgjort riktigare synnerligast som lönefrågan i dess helhet är föremål för särskild utredning och mänskligt att döma nuvarande lönesatser icke komma att i den nya organisationen vinna tillämpning. Följaktligen upptaga vi de nuvarande kostnaderna till ett belopp, som med 1100 200 kronor (906 300 KF 193 900)

understiger det av kommissionen angivna, och i konsekvens därmed de- framtida kostnaderna 1707 000 kronor lägre än kommissionens majoritet. På grund av här berörda omständigheter torde den beräknade kostnadsök- ningen för löner m. m. för de högre skolorna böra angivas till 883 000 kronor, i stället för, enligt kommissionens beräkningar, 1589 000 kronor.

Vad därefter angår sättet att härleda den av reformen betingade ökningen i utgifterna för folkskoleväsendet, hava vi icke kunnat biträda kommissionernas ståndpunkt, och detta så mycket mindre som kommis- sionen i detta fall funnit sig nödsakad för egen del understryka det an- förda beloppets karaktär av osannolik maximisumma, utan att dock låta denna befogade självkritik föranleda en reduktion av det beräknade belop- pet. Det torde nämligen för alla ligga i öppen dag, att man icke i verklighe- ten kan behöva befara att i rikets samtliga städer varje än så ringa tillskott av barn i folkskolan skall medföra behov av ny lärarkraft. Redan den omständig- heten, att medeltalet lärjungar för läraravdelning i städernas folkskolor år 1920 utgjorde 29.0 utvisar, att ytterligare genomsnittligt 1 lärjunge kan, utan att det av kommissionen anförda medeltalet överskrides, insättas i varje lärar- avdelning. Då hela antalet lärare i städerna vid samma tid uppgick till i runt tal 5 500 inses utan vidare, att i verkligheten mer än en femtedel av de be- räknade barnen kunna upptagas i folkskolan utan anlitande av en enda ny lärare och utan att medeltalet 30 per klass överskrides. I belysning av dessa siffror framstår den av kommissionen angivna kostnadssumman såsom ett allt annat än verklighetstroget uttryck för enhetsskolans sannolika inverkan på folkskolebudgeten. Den av kommissionen gjorda erinran, >»att i själva verket tillskottet i lärarantalet sannolikt är för högt beräknat, då i många fall de särskilda skolorna komma att ökas med så litet barnantal, att ny lärarkraft icke erfordras», hade efter vår mening rimligen bort föranleda jämväl en reduktion av den beräknade summan. På grundvalen av före- liggande uppgifter torde en sådan reduktion med 20 z snarare få anses för ringa än för hög. I stället för det av kommissionen angivna beloppet för nu ifrågavarande kostnadsökning, 1502 000 kronor, bör sålunda sättas 1200 000 kronor. Vid framställandet av denna erinran har för övrigt även en annan synpunkt för oss varit bestämmande. Med nuvarande svårig- heter att erhålla kompetenta folkskollärare på landsbygden får man icke

-genom att minska lärjungeavdelningarna i städernas folkskolor under en gräns, som betingas av skäliga pedagogiska hänsyn, ytterligare begränsa landsbygdens redan tillräckligt kringskurna möjligheter för en tidsenlig utveckling av folkskoleväsendet. Denna omständighet har av kommissio- nens majoritet icke som sig bort beaktats.

Om till förut angivna kostnadsökning till löner m. m. för de högre skolorna 883000 kronor läggas, dels nyssberörda ökning i statsbidraget till lärare vid folkskolor 1 200 000 kronor, dels ock 400 000 kronor för understöd åt enskilda försöks- och komplementsläroverk, skulle således skolreformen, om den varit fullt genomförd år 1922, hava medfört en ökad kostnad för statsverket av 2 483000 kronor. Därtill kommer, att förslaget om avskrivning av terminsavgifterna till statsverket beräknas medföra en inkomstminskning av omkring 750 000 kronor. Sagda åtgärd är emeller- tid icke ofrånkomligt förbunden med den föreslagna reformen som sådan, och i nuvarande statsfinansiella läge lärer det få anses vara en fåfäng pe- dagogisk uppgift att söka förmå statsmakterna att med de i och för sig och under normala tider synnerligen talande sociala och pedagogiska ar- gument, som av kommissionen anförts, avstå från sagda inkomstkälla, syn- nerligast som så många av övriga inkomstkällor hava en avgjord benä- genhet att visa underskott. Då frågan, i jämförelse med de utomordent- liga och påtagliga fördelar skolreformen bereder stora och breda lager av vårt folk, avgjort måste träda i bakgrunden, tveka vi icke att i valet mellan nuvarande organisation med statsavgifter och den föreslagna orga- nisationen med statsavgifter, giva den sistnämnda ett ännu mera bety- dande företräde, än vi åt den föreslagna organisationen utan sådana av- gifter skulle velat inrymma, i jämförelse med densamma med sådana, där- est detta senare val realiter varit möjligt. z

Vi måste förty hålla före, att kommissionen, under åberopande av det statsfinansiella tvångsläget, bort förutsätta, att lärjungeavgifter till stats- verket fortfarande under en övergångstid utgå, och att vid dessa avgifters utsträckande till samtliga nya läroverk beräkna en inkomstökning, som kunde kompensera en del av de av reformen föranledda merkostnaderna. Med oförändrad proportion beträffande antalet helt eller delvis befriade lärjungar skulle denna ökning utgöra 520 000 kronor, men då det med

säkerhet kan förväntas, att en ändamålsenligare organisation av läroverken kommer att möjliggöra för ett proportionsvis väsentligt större antal lär- jungar ur fattiga hem att där erhålla undervisning, torde försiktigheten bjuda att räkna med ett avsevärt ökat antal totalt eller partiellt befriade. Vid sådant förhållande torde inkomstökningen i fråga böra beräknas till allenast 433 000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts hava vi yrkat, att merkostnaderna för den föreslagna organisationen, om den i full utsträckning tillämpats år 1922, bort, i anslutning till här utvecklade grundsatser, angivas uppgå till 2 050 000 kronor.

I förestående yttrande har W. Björek instämt. N. 0. Ekström och N. Helger hava anslutit sig till den uppfattning, som i yttrandet gjorts gällande beträffande sättet för beräkningen av ut- gifterna för folkskoleväsendet, varvid N. Helger för egen del ytterligare anfört:

Med avseende på terminsavgifternas avskrivning har jag i kommis- sionen yrkat, att dessa avgifter —- såväl till staten som till skolans kassor — måtte upphöra successivt, i den mån organisationen genomföres, så att lärjungar, vilka inskrivits eller inskrivas i skolan, medan den gamla orga- nisationen ännu är gällande, erlägga avgifter eller befrias därifrån enligt nuvarande bestämmelser, varemot de, som inskrivas i klass, anordnad en- ligt kommissionens förslag, helt befrias från terminsavgifter.