SOU 1922:9 första serien

Utredning och förslag rörande beredande av understöd åt änkor efter manskap vid armén och marinen

"UTREDNING OCH FÖRSLAG

BEREDANDE AV UNDERSTÖD ÅT ÄNKOR EFTER MANSKAP VID ARMÉN OCH MARINEN

STOCKHOLM 1922 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI

[2310 21]

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid. Skrivelse till Herr Statsrådet och chefen för Kungl. Försvarsdepartementet ......... 5 IRL OCD Grrr ISS RS OR Ana [rask SE As SRS ESS EE RISE LarL SNS RASER 6 Olika kategorier änkor som beröras av utredningen ..........e.e.e. MÅR NAN Först oka RA id Understödsålder och Understödsböl0ppi- =:-ve.u neo sl snar or ran st FESTER 14 Omfattningen av Understödsverksanmheten :-;>.... -cwsssöserns ssnekeysds bed konsssFRSr rr RR Fr 16 Beräkning av kostnaderna för understödsverksamheten mm. IM, sms no smsses srres rosearssnn Te Understödens tillerckännande och utdelande nr. M. m.sisssmisssssssorsekss oriss render ror an rena 20 EO PSLÄGN Eg este SOA e sd fdr NS AAGE Sara SA FET ESR Er är SRSET ANOR 22

Till Herr Statsrådet och chefen för Kungl. försvarsdepartementet.

Genom beslut den 18 februari 1921 har Kungl. Maj:t meddelat nådigt bemyndigande för chefen för Kungl. försvarsdepartementet att tillkalla högst två sakkunniga personer för verkställande av utredning och avgivande av förslag rörande beredande av understöd åt änkor efter manskap vid armén och marinen.

Med stöd härav anmodades undertecknad Zamore nämnda dag av dåvarande departementschefen att verkställa ifrågavarande”uppdrag,

Likaledes med stöd av berörda bemyndigande anmodades under- tecknad von Schwerin den 21 juni 1921 av dåvarande departements- chefen att från och med den 1 augusti samma år jämte Zamore deltaga i utförandet av omförmälda uppdrag.

Det nu slutförda arbetet har utmynnat i ett betänkande, som jämlikt Herr Statsrådets inhämtade medgivande blivit tryckt i en Upplaga av 50 exemplar, varav ett härmed vördsamt överlämnas.

De sakkunniga anse sig därvid böra tillkännagiva, att ifrågavarande uppdrag visserligen framtvingat ett utredningsarbete av icke ringa om- fattning, men att de sakkunniga låtit sig angeläget vara att icke i betänkandet intaga mer än som slutligen med hänsyn till uppnått förslag i ämnet befunnits nödvändigt.

Till utredningen hörande handiingar och dylikt förvaras tillsvidare å arméförvaltningens pensionskontor.

Stockholm den 15 december 1921. OTTO ZAMORE. G. B. v. SCHWERIN.

Pensionskamrerare i K. arméförvaltningen. t. f. Kansliråd i K. försvarsdepartementet.

Inledning.

Enligt ett de sakkunniga tillhandahållet utdrag av statsrådsproto- kollet över försvarsärenden av den 18 februari 1921 har ifrågavarande utredning uppdragits åt dem i anledning av en utav åtskilliga avskedade indelta soldater hos Kungl. Maj:t gjord framställning, däri berörts, bland annat, frågan .om beredande av understöd åt änkor efter avlidet indelt man- skap. Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av berörda framställning framhöll före- dragande departementschefen, enligt berörda protokollsutdrag, bland annat följande. Under hand hade inhämtats, att änkor efter indelt och liknande man- skap funnes till ett avsevärt antal och att sådana alltjämt torde komma att finnas för ej ringa tid framåt. Atti ett flertal fall synnerligen ömmande omständigheter förelåge beträffande dessa änkors ställning hade tillfullo blivit ådagalagt genom tid efter annan från sådana änkor inkommande angökningar om understöd. Dessa ansökningar hade emellertid icke kunnat föranleda någon åtgärd, då några som helst medel icke funnes disponibla för ändamålet. Syntes emellertid nu önskvärt att bereda möjlighet till utdelande i förekommande fall av dylikt understöd, måste alltså särskilda medel härför göras tillgängliga. Departementschefen hölle före, att ej synnerligen avsevärda medel behövde ifrågakomma för att i erforderlig omfattning möjliggöra den understödsverksamhet, som här avsåges. För att emellertid dels kunna beräkna det härför erforderliga årliga beloppet m. m. och dels få till stånd nödiga riktlinjer, efter vilka sådan verksamhet borde bedrivas, krävdes en del förarbeten av utrednings natur, eventuellt innefattande förslag i ämnet. Em dylik ut- redning ansåges böra omfatta beredande av understöd i första hand åt änkor efter indelt och liknande manskap och eventuellt även över huvud taget åt änkor efter annat än värnpliktigt manskap vid armén och marinen.

Innan de sakkunniga övergå till själva utredningen, vilja de förut- skicka, att gjorda undersökningar icke givit vid handen, att ifrågava- rande ämne tidigare varit föremål för någon ingående behandling och fram- ställt förslag. De sakkunniga vilja dock härvidlag erinra om en vid 1919 årg riksdag mom andra kammaren väckt motion nr 234, däri föreslogs »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida och på vilket sätt sådana statstjänare- änkor och barn, som. enligt nu gällande bestämmelser ej erhålla pension, måtte kunna erhålla rätt till sådan och för riksdagen framlägga det för- slag, vartill denna utredning kan föranleda». Sedan emellertid statskon-

toret yttrat sig i ärendet och bankoutskottet (utlåtande ur 59) hemställt,

att berörda motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda, för- föll motionen (se första och andra kamrarnas prot. nr 44, sid. 32, resp. nr 57, sid. 1 fr

Vidare torde redan här böra framhållas, att det under utredningens gång vigat sig, att en understödsverksamhet beträffande åsyftade änkor icke lämp- ligen — med hänsyn till den avsevärt talrika persongrupp en dylik verk- samhet sannolikt skulle komma att omfatta m. m. -— kunnat givas den innebörden, att understöd skulle utdelas »i förekommande fall» allenast så tillvida, att understödets åtnjutande för varje tid skulle bliva beroende på därom möjligen inkommande ansökning, utan hava de sakkunniga funnit att — i likhet med vad är fallet beträffande gratifikationstilldelning från invalidhusfonden åt f. d. krigsmän — jämväl den nu ifrågasatta under- stödsverksämheten borde bliva av mer regelmässig art och avse beredande åt vederbörande av i allmänhet årligen utgående understöd.

Olika kategorier änkor som beröras av utredningen.

De sakkunniga ingå att börja med på utredning av ffågan om vilken eller vilka kategorier- änkor, den åsyftade understödsverksamheten möjligen kan finnas böra avse.

Såsom av ovanberörda statsrådsprotokoll framgår, ansåges utred- ningen böra omfatta frågan om beredande av understöd i första hand åt änkor efter indelt och liknande manskap och eventuellt även över huvud taget åt änkor efter annat än värnpliktigt manskap vid armén och marinen.

Denna senare kategori manskap eller sådant manskap, som icke är hänförligt till vare sig indelt och liknande") eller värnpliktigt manskap, utgöres vid armén av volontärer, vilka anställas medelst kontrakt för en relativt kort tid, samt beträffande marinen av stammanskap, som — i den mån rekryteringen därav icke sker genom karlskrivning från skeppsgossekåren — numera anställes, i stort sett, efter grunder lik- nande dem, som i sådant avseende gälla för nämnda volontärer.

I visst fall är redan sörjt för att änkor efter manskap av detta slag erhålla något understöd av statsmedel. Avlider sådant manskap i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöriug, utgår nämligen till efterlevande ersättning enligt därom gällande bestämmelser i Kungl. förordningen den 18 juni 1909 (Svensk författningssamling nr 89) med däri gjorda ändringar. Avlider åter dylikt manskap 'av' annan än nyssnämnd anledning, utgår däremot icke till efterlevande änkor såsom sådana någon särskild statlig ersättning eller underhåll enligt någon nu gällande bestämmelse. :

Vid övervägande huruvida något regelmässigt underhåll av stats- medel åt efterlevande änka bör åvägabringas jämväl för detta senare fall hava de sakkunniga bibragts den uppfattningen, att någon åtgärd 1 sådant syfte icke — i varje fall ej så länge nuvarande bestämmelser gälla eller i huvudsak liknande grunder komma att tillämpas i fråga om manskapets anställning — skäligen kan anses påkallad.

Stödet för en dylik uppfattning ligger enligt de sakkunnigas för- menande i öppen dag. Statens änkeunderstödsverksamhet avser i all- mänhet att lämna försörjningsbidrag åt änkor efter sådana befattnings- havare, vilka, på grund av fullmakt eller liknande bevis, bestridit ordi- narie statstjänst, som därvid i regel utgjort befattningshavarens levnads- yrke. Vidare förutsättes, att mannen själv under sin tjänstetid genom etläggande av vissa avgifter bidragit till understödsverksamheten. Volontär- manskapet vid armén och därmed jämställt manskap vid marinen, vilket manskap ju icke har att erlägga några dylika avgifter, avgår emellertid från militärtjänsten — utan rätt till annat underhåll för egen del än vad som 1 form av livränta kan utgå enligt nyssberörda förordning — författ- ningsenligt senast vid omkring 34-års åldern, därest underbefälsbeställning vunnits, och eljest redan vid 28-års åldern. I verkligheten torde emellertid avgången för det stora flertalet äga rum så tidigt som före 28 års ålder efter en tjänstetid, som i allmänhet ej överstiger 6 år.') Militärtjänsten har alltså ingalunda varit avsedd att för flertalet av dessa anställda utgöra ett bestående levnadsyrke. Fastmer söker man att redan under anställningstiden bibringa den äuntällde i även sådana särskilda kunskaper, som anses böra kunna under- lätta hans blivande övergång till civilt yrke, vilket står honom fritt att välja. I detta samband kan också lämpligen erinras därom, att under

utfärdats i syfte att i vissa fall bereda detta manskap civilanställning i statens tjänst efter avskedet. För övrigt torde böra framhållas, att de nämnda åldersförhållandena jämte de med anställningen förenade särskilda levnadsomständigheterna göra, att äktenskap endast i relativt ringa om- fattning ingås under anställningstiden, vadan också allenast undantagsvis inträffar, att någon av denna manskapskategori efterlämnar änka, om han till äventyrs avlider under sin militära anställning. Denna således naturligt nog ganska ringa giftermålsfrekvens har visserligen, enligt vad de sakkun- niga inhämtat, under de senaste åren något ökats beträffande furirerna och närmast motsvarande underbefäl vid marinen. Då emellertid denna omstän- dighet lärer få anses vara en mera tillfällig företeelse, närmast föranledd av vissa åt de gifta furirerna m. fl. medgivna särskilda förmåner, som just under

17 I Utredningen har här icke medtagits musikpersonalen med hänsyn till dennas särskilda utbildnings- och tjänstgöringsförhållanden m. m.

nuvarande dyrtid äga relativt stor betydelse, samt vidare av nu rådande svå- righet att övergå till någon förmånligare civil anställning, hava de sakkun- Jiga icke ansett berörda omständighet böra inverka på den nyss anförda allmänna By npunkten. I varje fall torde, då någon gång änkestånd upp- kommer på grund av dödsfall bland nu ifrågavarande armé- och marin- manskap, den efterlevande änkan vid änkeståndets inträffande icke hava uppnått högre levnadsålder än att hon bör hava förmåga och tillfälle att själv sörja för uppehället. Skulle emellertid i något sådant fall föreligga synnerligen ömmande omständigheter, lärer Kungl. Maj:t, på särskild framställning, undantagsvis genom tillerkännande av grati- fikation för en gång av för sådant ändamål möjligen tillgängliga medel (ex:vis anslag till extra utgifter) kunna bereda änkan skälig lättnad i hennes strävan att förskaffa sig utkomst.

Inträffar åter änkeståndet efter det mannen lämnat militäranställning, som nu avhandlas, torde, med hänsyn till vad ovan frambhållits beträf- fande anställningens tillfälliga art m. m., än mindre kunna ifrågasättas änkeunderstöd av statsmedel i vidare mån än merberörda förordning av den 18 juni 1909 medgivér, d. v. s. i det fall, då mannen avlidit i anledning av kroppsskada, ådragen under själva militärtjänstgöringen. Av liknande skäl torde knappast kunna ifrågasättas något understöd åt änka efter den, som av enahanda anledning under livstiden uppburit livränta enligt nämnda förordning. Till denna fråga återkomma emel- lertid de sakkunniga -framdeles (sid. 13).

De sakkunniga hava således funnit, att förevarande utredning icke vidare, med nyss nämnt undantag, bör avse änkor efter nu omförmälda volontärer vid armén och likställt manskap vid marinen.

Innan de sakkunniga alltså övergå till att klargöra, huruvida de återstående kategorierna änkor, nämligen änkor efter indelt och »liknande» manskap, lämpligen böra ifrågakomma till åtnjutande av sådant under- stöd av statsmedel, som i förevarande utredning avses, torde måhända böra erinras om den kategori manskap, som så att säga bildade en övergång mellan det nyssnämnda indelta manskapet vid armén och det nuvarande volontärmanskapet, nämligen de så kallade underofficersvolon- tärerna. Då emellertid jämväl dessa volontärer, därest icke underofficers- beställning vanns, innehade en helt kortvarig militäranställning, ungefär liknande de nuvarande volontärernas, och med hänsyn dessutom till deras egentliga egenskap av underofficersaspiranter, hava de sakkunniga ej heller funnit skäl ifrågasätta något understöd av statsmedel åt even- tuellt efterlevande änkor efter manskap av denna kategori.

2310 21 ' 3

Helt annorlunda tedde sig krigsmansanställningen för den till det numera i det närmaste avvecklade indelningsverket hörande soldaten, ryttaren och båtsmannen (i det följande gemensamt kallade endast soldat, eller indelt manskap). Sedan rekryten vid omkring 20-årsåldern antagits till soldat, hade han att såsom sådan tjäna i regel till dess han uppnått 50-årsåldern — manskapet vid de få så kallade jägarkårerna dock intill något tidigare ålder — d. v. s. under huvuddelen av de levnadsår, då full arbetsförhet kan anses i allmänhet föreligga beträffande personer, som äro hänvisade att försörja sig främst med kroppsarbete. Om ock soldatens effektiva tjänstgöringstid icke var särdeles omfattande, såsom huvudsakligen infallande under de årliga så kallade regementsövningarna av omkring en månads varaktighet, så gav dock krigsmansanställningen en viss, i väsentlig mån ofri gestaltning åt hans levnad. Så t.ex. hade han att sköta och underhålla det åt honom upplåtna torpet och var i sådant avseende skyldig att låta underkasta detsamma besiktning av vederbörande befäl.. Han hade alltså icke rätt att välja bostadsort och även beträffande sitt vistande i övrigt var han så till. vida bun- den, att han icke ägde att utan särskilt tillstånd lämna den när- mare hemorten (korpralskapets stånd etc.). Härtill kom det band, som låg i en viss honom åliggande skyldighet att ständigt vara disponibel för tjänsten och vad därmed ägde sammanhang. Alla dessa omständig- heter gjorde det givetvis praktiskt taget föga möjligt för soldaten att helt vinna förtrogenhet med, än mindre att fullt utöva annat civilt yrke än torpbrukarens, vilket, jämte utförandet av utav rotehållaren påfor- drade eller eljest förekommande grovarbeten eller biträdessysslor inom bygden, alltså blev hans huvudsakliga näringsfång under anställnings- tiden. De ekonomiska förmåner, vilka förutom torpet bestodos soldaten såsom sådan, voro synnerligen ringa och i varje fall icke tillräckliga för att kunna så utfylla övrig inkomst, att därav skulle, efter bestridandet av de nödvändigaste utgifterna, kunna läggas åt sidan någon sparpenning. Och lika litet kunde, med hänsyn till den i allmänhet ringa omfattningen av torpjorden, bruket av densamma drivas i större skala än för till- godoseendet av det dagligt nödtorftiga.

Efter avgången från krigstjänsten och därav föranlett frånträdande av torpet var således den indelte soldaten icke blott uttjänt i kronans tjänst utan i regel även i avsaknad av någon sparpenning samt därtill genom samma tjänst bragt i den ställningen, att möjligheten för honom att övergå till nytt levnadskall var, oavsett uppnådd levnadsålder, i icke ringa mån minskad. Att i och med soldatens avsked efter fulltjänt tid svårighet skulle uppstå för honom i hans framtida bärgning torde väl

också hava från statens sida förutsatts, då ju av allmänna medel -— från Vadstena krigshusmanskassa, fottans pensionskassa (före år 1892 be- nämnd amiralitetskrigsmanskassan) och invalidhusfonden — sedan lång- liga tider beståtts regelbundet underhåll eller pension åt den avskedade, och det utan att denne under sin tjänstetid själv lämnat några bidrag för ändamålet.

Med det »liknande» manskapet hava de sakkunniga ansett sig böra 1 förevarande utredning avse sådant vid armén resp. marinen enligt tidigare bestämmelser anställt värvat (inberäknat från skeppsgossekåren karlskrivet) manskap, som i tjänsten kvarstått så länge, att det vid av- gången från densamma blivit berättigat till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa eller pension från flottans pensionskassa. Detta full- tjänta manskap — f. d. gardister, värvade kavallerister, artillerister, ingenjörsoldater (sappörer och pontoniärer), trängsoldater, vissa så kallade fast anställda volontärer samt visst enligt äldre bestämmelser pensions- berättigat manskap vid marinen — företedde ur vissa synpunkter likhet med det indelta manskapet, exempelvis därutinnan, att anställningstidens längd var avsevärd och att anställningen kan sägas hava i regel utgjort -den anställdes levnadsyrke så till vida, att jämväl för honom möjligheten att efter avskedet övergå till nytt levnadskall var i icke ringa mån minskad. Dessa värvade militärer antogos nämligen i tjänst vid omkring 20-års- åldern och kvarstodo i tjänsten under så lång tid, att de därigenom förvärvade sig rätt att efter avskedet erhålla förut berört underhåll, vilket i regel tillkom dem efter fyllda 40 levnadsår, därest de då innehade en tjänstetid av minst 20 år:

I ej ringa högre grad än den indelte soldaten var den värvade bunden av sin militäranställning, enär den senares effektiva tjänstgöring i regel var oavbruten under- hela anställningstiden. Och vad jämväl i övrigt framhållits ifråga om den gestaltning, som krigsmansanställningen gav åt den indeltes levnad och som väsentligen förringade möjligheten för honom att kunna sörja för utkomsten efter avskedet, måste alltså i än högre grad gälla dessa värvade soldater. Det har också, såsom redan blivit nämnt, ansetts skäligt, att jämväl dessa värvade tillerkändes under- håll av allmänna medel efter fulltjänt tid.

De synpunkter, som nu i korthet framförts beträffande det fulltjänta indelta och »liknande» manskapet, hava de sakkunniga ansett vara bärande vid positivt ståndpunktstagande i förevarande utredning. Såsom det väsentliga har därvid framstått dels soldatens långvariga tjänstetid och

dels de av själva tjänstanställningen honom förorsakade svårigheter att sörja för en trygg framtida bärgning. I berörda avseenden torde näm- ligen detta manskaps anställning icke utan fog kunna i viss mån jäm- ställas med den änkepensionsberättigande statstjänsten. Det är också främst med hänsyn härtill som de sakkunniga icke tveka att såsom sin mening uttala, att det skäligen kan ifrågasättas åtgärd för beredande av något understöd av statsmedel åt änkor efter det på grund av fulltjänt tid underhålls- eller pensionsberättigade indelta och »liknande» manskapet. Härför talar emellertid jämväl den omständigheten, att intet tvivel kan råda i fråga om förefintligheten av själva behovet av dylikt understöd. I av- seende härå torde, jämte erinran att det till soldaten i livstiden utgående, förut omförmälda underhållet icke övergår till åtnjutande av änkan, knappast behöva framhållas mer än att det under utredningens gång — särskilt genom därom erhållna meddelanden i samband med insändandet av vissa begärda, för utredningen erforderliga uppgifter från pastors- ämbetena i riket — visat sig, att en understödsverksamhet berörande dessa kategorier änkor skulle ganska allmänt icke blott komma att framstå såsom en gärd av billighet utan i månget fall även anses vara med rättvisa överensstämmande. En sådan uppfattning har sitt givna stöd mindre i den förut anförda omständigheten, att staten i allmänhet vårdar sig om försörjningen av statstjänares efterlevande, än i känslan av det rent behjärtansvärda i själva saken, en känsla, som kan bygga på långliga tiders erfarenhet om dessa änkors ofta iråkade nödställdhet. De sakkunniga våga också hålla före, att närmare utredning rörande befintligheten, i stort sett, av sådant behov icke kräves, utan lärer vad i förut berörda statsrådsprotokoll och här oövan i ämnet redan an- förts få anses vara i sådant avseende tillräckligt. De sakkunniga hava härvidlag icke förbisett, att vid en del truppförband förefinnas enskilda kassor, ur vilka beredas understöd åt änkor av ifrågavarande kategorier. En på grund av inhämtade uppgifter (sammanställda i bil. T) verkställd undersökning i detta avseende har emellertid givit vid handen, att dylika understöd kunna utgivas allenast i så ringa omfattning och till så ringa belopp, att hänsyn till dessa understöd icke ansetts skäligen böra tagas vare sig vid bedömandet av understödsbehovet i allmänhet eller vid blivande särskilt förslag i förevarande utredniog.

I det föregående har redogjorts för det på grund av fulltjänt tid underhållsberättigade indelta och »liknande» manskapet ur de synpunkter, som ansetts vara av betydelse vid förevarande utredning. Emellertid kan rätt till underhåll eller pension från omförmälda kassor hava för-

värvats av nämnda manskap även oavsett tjänstetidens längd, nämligen därigenom att soldaten ådragit sig skada i tjänsten. Vid övervägande huruvida icke jämväl änkor efter manskap, som sålunda förvärvat sig dylik underhållsrätt, borde ifrågakommå till erhållande av något understöd av statsmedel, hava de sakkunniga i korthet anlagt följande synpunkter. Statens underhållsomsorg om den fulltjänte soldaten torde, såsom förut nämnts, få anses vara grundad på den omständigheten, att soldaten varit anställd i kronans värv en avsevärdare tid och under sådana villkor, att ”utkomstmöjligheterna för honom efter avskedet blivit i hög grad begränsade. Då underhåll tillerkänts på grund av skada i tjänsten, har emellertid, såsom nyss nämnts, något avseende icke fästats vid tjänste- tidens längd, utan har snarare avsetts att giva soldaten någon ersättning för själva skadan och därav förorsakad minskad förvärvsmöjlighet. Sådan skada, som nu avses, har emellertid genom att föranleda avsked för soldaten från krigstjänsten också givit den avskedade möjlighet att — oavsett det hinder skadan i sig utgjort — övergå till civil sysselsättning efter eget val. Har nu denna möjlighet inträffat vid relativt unga år och alltså ur ålderssynpunkt icke förelegat någon anmärkningsvärd svå- righet för den avskedade att övergå till annat yrke, så torde också det bonom tillerkända och således i händelse av normal livstid för en avse- värd del av levnaden utgående underhållet få anses hava utgjort en någorlunda skälig ersättning för havda olägenheter av militäranställ- ningen ur synpunkt av möjligheten att sörja för framtiden. Har åter dylik skada åsamkats soldaten efter någon längre anställningstid, så att redan på grund av uppnådd levnadsålder större eller mindre svårighet förelegat för honom att övergå till en sysselsättning, som möjliggjort åtminstone nödtorftig försörjning, måste givetvis också — särskilt som högre underhåll icke utgår ju längre tjänstetid förelegat -— den militära anställningen anses hava i högre eller mindre grad förringat möjligheten för den på grund av skadan avskedade att sörja för den framtida bärg- ningen. Det har därför synts de sakkunniga rättvist, att i förevarande utredning tages hänsyn till denna omständighet. Vid bedömandet i vad mån så lämpligen synes böra ske, hava de sakkunniga stannat för en anställningstid av minst 15 år. Soldaten hade efter så lång anställ- ningstid uppnått omkring 35 års eller högre ålder, vilken omständighet jämte den honom övergångna skadan torde få anses hava föranlett en icke ringa svårighet för honom att övergå till någon sysselsättning, som kunnat betrygga egen bärgning på ålderdomen och möjliggöra efter- lämnandet av ekonomiskt stöd åt eventuellt efterlevande änka. De sak- kunniga vilja därför ifrågasätta åtgärd för beredande av något understöd 2310 21 4

14 av statsmedel jämväl åt änkor efter sådant indelt och »liknande» manskap, som på grund av i tjänsten ådragen skada tillerkänts underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa eller pension från flottans pensionskassa efter en tjänstetid av minst 15 år. |

Såsom tidigare (sid. 9) nämnts, utgiver staten enligt 1909 års förut nämnda förordning i vissa fall av ådragen skada under militärtjänst- "göringen underhåll — livränta — jämväl åt den, som enligt nu gällande bestämmelser varit fast anställd vid armén eller marinen. Då emellertid, såsom förut framhållits, manskap av denna kategori icke i annat än alldeles särskilda undantagsfall kan hava innehaft en så lång tjänstetid som 15 år, anse sig de sakkunniga således icke hava skäl att ifråga- sätta något statsunderstöd åt änkor efter nu åsyftat f. d. manskap.

Ån mindre anse de sakkunniga sig hava anledning ifrågasätta något understöd åt änkor efter indelt och »liknande» manskap, som, om än efter en avsevärdare tjänstetid, enligt egen åstundan och utan att därtill hava tvungits på grund av skadai tjänsten avgått ur tjänsten före fulltjänt tid, då eljest underhållsrätt vunnits. Har sådan avgång ägt rum, lärer näm- ligen såsom regel kunna förutsättas, att soldaten kommit i bärgade omstän- digheter eller att han, trots de olägenheter, militäranställningen möjligen kan hava orsakat, haft tillfälle att övergå till ett framtiden mera betryg- gande civilt yrke. Beträffande särskilt det indelta manskapet gällde för övrigt, att dylikt förtidsavsked i regel icke kunde undfås av annan anledning än övertagande av hemmansbruk eller eljest för framtida väl.

Understödsålder och understödsbelopp.

I fråga om huvudgruppen av det manskap — det fulltjänta indelta och »liknande» —, vars änkor enligt de sakkunnigas åsikt borde ifråga- komma till åtnjutande av något understöd av statsmedel, har förut fram- hållits, att detta manskaps krigsmansanställning syntes icke utan fog kunna i vissa avseenden jämställas med den änkepensionsberättigande statstjänsten. Den gjorda jämförelsen kan emellertid icke giva de sak- kunniga anledning att tillika ifrågasätta, att det understöd, som här avses, skulle utgå enligt de för vanlig änkepensionering i allmänhet gällande grunder. De sakkunniga hava snarare förmenat, att det nu ifrågakomna understödet borde utgå såsom ett bidrag till livsuppehället i varje fall först på änkans ålderdom och för övrigt endast i den mån styrkt behov av sådant bidrag förelåge eller, med andra ord, allenast ut- göra ett ålderdomsunderstöd.

Då de sakkunniga velat taga närmare ståndpunkt till frågan om den lägsta ålder, vid vilken änka borde ifrågakomma till dylikt understöd,

hava de icke haft någon särskild ledning att följa. Emellertid torde få anses, att änkan, då hon uppnått 60 års ålder, 1 allmänhet äger väsent- ligen minskad möjlighet att med eget arbete förskaffa sig sitt uppehälle= De individuella olikheter, som, om än i föga ävsovärd. mån, 1 sådant avseende dock givetvis göra sig gällande, torde av praktiska skäl här- vidlag icke kunna beaktas.

Lika litet hava de sakkunniga haft någon fast ledning att följa vid övervägandet av själva beloppet av understödet. Emellertid hava de sakkunniga utgått ifrån, att man härvid svårligen kan ifrågasätta ett så högt belopp som det, vilket gemenligen utgår till själva underhållstagarna i Vadstena krigsmanshuskassa (det övervägande antalet pensionärer), innan dessa uppnått 60-årsåldern, nämligen 61 kronor årligen förutom eventuellt utgående korprals- och vicekorpralstillägg. Med hänsyn härtill och jäm- väl med tanke på begränsandet av de kostnader, som förverkligandet av en understödsverksamhet av nu åsyftat slag kommer att medföra, hava de sakkunniga funnit sig icke lämpligen kunna föreslå understöd till högre belopp än 50 kronor årligen. De sakkunniga hava emellertid härvid förutsatt utverkande av bestämmelse, att åtnjutandet av dylikt understöd icke skall kunna förringa möjligheten för vederbörande att undfå pensionstillägg enligt lagen den 30 juni 1913 om allmän pensions- försäkring. Någon närmare motivering härtill torde icke krävas, utan lärer i det avseendet vara tillräckligt att erinra därom, att stadgande i liknande syfte finnes beträffande understöd från Vadstena krigsmanshus- kassa, genom flottans pensionskassa utgående pensioner till avskedade båtsmän och marinsoldater eller gratifikätioner och pensioner från invalid- husfonden meddelat i 5 8 i lagen den 8 juni 1915 (Svensk författnings- samling nr 177) om övergångsbestämmelser i anledning av förstnämnda lag.

Att föreslå olika understödsbelopp åt änkorna allteftersom männen själva i livstiden möjligen uppburit högre eller lägre underhåll från om- förmälda kassor hava de sakkunniga icke ansett lämpligt av bland andra det skäl, att, såsom redan nämnts, här åsyftas att åvägabringa ett ålder- domsundergtöd, som bör utgå allenast för den händelse styrkt behov därav. föreligger. Och att ifrågasätta olika belopp allteftersom det i sig styrkta behovet möjligen kan finnas angivet föreligga i någon större eller mindre grad beträffande de särskilda änkorna sins emellan eller i fråga om samma änka under olika år torde få anses vara uteslutet redan med hänsyn till den avsevärda vanskligheten att i åsyftade avseenden göra tillförlitliga bedömanden vid understödens utdelande. Ej heller har befunnits lämpligt att — mot allmänna grunder för änkepensionering — föreslå förhöjning i underhållet i mån änkan uppnår högre ålder.

-—

En sammanfattning av resultatet av den hittills gjorda utredningen giver alltså vid handen,

att något understöd av statsmedel — lämpligen under benämning »ålderdomsunderstöd åt krigsmansänkor» — borde tillerkännas änkor efter militärmanskap, som varit berättigat till underhåll från Vadstena krigsmans- huskassa eller flottans pensionskassa antingen på grund av fulltjänt tid eller i anledning av i tjänsten ådragen skada efter en tjänstetid av minst 15 år,

att dylikt understöd borde utgå till ifrågavarande änkor, då de upp- nått 60 års ålder och därest de styrka sig vara 1 behövande omständig- heter, samt

att understödsbeloppet borde bestämmas till 50 kronor årligen för envar sådan änka.

Omfattningen av understödsverksamheten.

För att kunna utröna omfattningen av den ifrågakomna understöds- verksamheten hava till samtliga församlingar i riket utsänts cirkulär med anhållan om uppgift å inom respektive församlingar boende änkor. efter indelt och »liknande» manskap, som tillhört armén, ävensom efter avskedade båtsmän och marinsoldater. Härjämte har hos: arméns särskilda trupp- förband samt hos direktionen över flottans pensionskassa anhållits om uppgifter rörande de i respektive truppförbands register över Vadstena krigsmanshuskassas underhållstagare upptagna gratialister och beträffande de av nämnda pensionskassas pensionstagare av manskapsklass, vilka för närvarande leva i äktenskap. Uppgifter hava även begärts från vederbörande truppförband, respektive stationsbefälhavarna vid flottans stationer i Stockholm och Karlskrona beträffande det vid armén och flottan ännu kvartjänande gifta indelta manskapet.

Enligt de från pastorsämbetena på grund av nämnda cirkulär — vilka utsänts till ett antal av över 2,560 och, efter påminnelser 1 ett avsevärt antal fall, besvarats på ett tjugotal när — inkomna uppgifterna (samman- ställda 1 bil. ID), uppgår för närvarande antalet änkor efter indelt och »lik- nande» manskap, tillhörande armén, till 3,538 och antalet änkor efter båtsmän och marinsoldater till respektive 561 och 8, eller alltså till ett sammanlagt antal av 4,107. Vidare utvisa nämnda uppgifter, att av dessa änkor, vilkas födelseår infalla mellan åren 1820 och 1895, ett antal av 3,471 för närvarande uppnått en levnadsålder av 60 år eller därutöver.

Enligt de från arméns truppförband inkomna uppgifterna uppgå vidare de för närvarande i äktenskap levande underhållstagarna i Vadstena krigsmanshuskassa och de gifta, ännu kvartjänande indelta soldaterna till ett antal av 7,830, respektive 1,624. Beträffande marinen uppgå,

enligt inkomna uppgifter (sammanställda i bil. III) från flottans pen- sionskassa samt stationsbefälhavarna vid flottans stationer i Stockholm och Karlskrona, pensionskassans gifta pensionstagare av manskapsklass till ett antal av 522 och de gifta kvartjänande av det indelta marin- manskapet till ett antal av 7.

De inkomna uppgifterna utvisa alltså, att de personer, vilka kunna komma att beröras av den ifrågasatta understödsverksamheten, utgöra ett ingalunda ringa antal. t

Beräkning av kostnaderna för understödsverksamheten m. m.

I syfte att vinna en tillförlitlig grund för beräknandet av de kost- nader, som en understödsverksamhet enligt nyss angivna riktlinjer skulle komma att medföra, hava de på grundval av förut berörda uppgifter upp- gjorda tabellerna (bil. II och III) delgivits byråchefen i Kungl. pensions- styrelsen K. Dickman, vilken med ledning därav enligt försäkringstekniska grunder utarbetat här nedan intagna promemorior, innefattande uträkning av det antal änkor, som under en följd av år kan komma att omfattas av ifrågavarande verksamhet.

>»P. M.

angående beredande av livräntor åt änkor efter indelt och »liknande» manskap

Det mig lämnade uppdraget har avsett en beräkning av antalet änkor under en följd av år.

För beräkningarnas utförande hava lämnats uppgifter om födelseår och antal, dels för nuvarande änkor, dels för nu tjänstgörande och för avskedade män samt deras hustrur. För 9 av de gifta männen och 20 av hustrurna saknades uppgift om födelseår.

— Ånkornas uppgivna antal var 4,107, men från 19 församlingar hade uppgifter ej ännu inkommit. Jag har därför antagit det verkliga antalet änkor vara 1 Z högre eller 4,148. Under antagande av en av mig förut konstruerad hypotetisk dödlighetstabell för kvinnor på landsbygden under årtiondet 1921—1930 har jag beräknat antalet kvarlevande av de nu- varande 4,148 änkorna efter 2, 4, 8, 12, 16, 20, 24, 28 och 32 år.

För hustrurna har jag även räknat med den ovannämnda dödlighets- tabellen och för männen med Ålderdomsförsäkringskommitténs dödlighets- tabell för män. Åldersskillnaden mellan männen och hustrurna är i medeltal närmare 2 år, varför jag genomgående räknat med 2 års ålders- skillnad. Under dessa förutsättningar skulle av de nuvarande 10,003

hustrurna som25. Ty 0. san. 32 år kvarleva såsom änkor ett visst antal, vilket emellertid höjts med ett säkerhetstillägg av 5 Z, särskilt med hänsyn till blivande nygiften och omgiften.

Resultatet av dessa beräkningar framgår av följande samman-

ställning: — "=> —Q " ove — LL Beräknat medelantal | | Beräknat medelantal | Ar nuvarande blivande Summa Är nuvarande blivande Summa änkor änkor änkor änkor | FÖRS l ae 3,636 632 4.268 1940 780 2,248 3,028 1920-00 3,163 1,168 4,331 194550 503 1,873 2.510. + TYZNEEA 2.338 1,949 4,287 1949 .. oll 1,428 1,739 10385 1,677 2,363 4,040 TOHDTER 184 1,016 1,200 1007 na 1,164 2,442 3,606 so

Genom interpolation för de mellanliggande åren finner man ur sista kolumnen hela medelantalet änkor under varje år t. o. m. 1953 vara:

ÅT Medelantal FÅR Medelantal Åt Medelantal änkor änkor änkor

LOPP: ans EEE TTR AR] LOGO 5, bas lol af fån 45040 4 TORA RN LS res 2,541 ADD obe sr 4,268 FORA eder ce SK BAD FIAT Nera rRe 2,376 | LOAD LS Mon ses Sr AFÖBSR DAD SG us SRS 0046 MLJÄG roses on ns 2,212 BÖRD ond sr 4.331 HÖSTEN brla fikar OL AJ UREKET minga eo ET 2,050 LÖGN boom EN 40405) LYDL ellers ören 30061 LOAD ERA Da rara 1,892 ” | LOG SEAN Espen oe 4,336 JODO SET or Rade Dj LO LOSE SA nl 1,739 OD rensa ER SEGRA 4,318 [ÖST rade epos BOLT RINNER IEEE NT 1;592 FÖRDELAR Tra rar förens 4,287 ORO METTE a BLOG MIIL rr 1,452 LOOSE SSE sate 4.244 TFT No rr gbbon SS S02S ELDA Sri ed 1,321 | JODÅ nd gaps 4,188 TORN ter ssp 21000 f)-LIDDG sera bs Eg 1,200 FOSTERS rr TER FADO ORT Br 2,706 |

För att beräkna kostnaderna har man sedan endast att multiplicera det för varje änka tilltänkta livräntebeloppet med antalet för varje år.

Enär antalet endast sakta stiger till år 1926, då det beräknats nå sitt maximum, synes det lämpligt att för vart och ett av de första åren anslå det för år 1926 beräknade, för säkerhets skull uppåt avrundade, beloppet.

Stockholm den 7 oktober 1921.

Karl Dickman.»

ang. beredande av livräntor åt änkor efter indelt och »liknande» manskap.

Till komplettering av min P. M. av den 7 oktober har jag anmo- dats att beräkna de till livränta berättigade änkornas antal, under förut- sättning att rätten härtill icke skulle inträda förr än vid 60 års ålder. Till fullgörande av detta uppdrag har jag för varje år beräknat, huru många änkor äro under 60 år och dragit detta antal från det förut be- räknade totala antalet, såsom följande sammanställning utvisar:

⁸ Medelantal änkor 4 é Medelantal änkor År År inalles under 60 år! över 60 år inalles under 60 år| över 60 år | si

FYISISTT 4.213 647 3,066 IEHL938-. 3,473 146 3,327 TOC. 4,268 610 3008 IIKLOSNN Ae 3,331 123 3,208 1924...... 4,308 Dra Sör LANE 3,182 100 3,082 TÖBORRA 4,331 Hat ör 04 RER 3,028 79 2,949 19261 4,340 502 3,338 TATE 2,869 59 2,810 FORE 4.336 467 SOT 2,706 41 2,665 TOA 4.318 433 '0,880 11944: 2,541 26 2,015 TÖROAE 4,287 399 33001 -ILdAD nn 2.376 16 2.360 1930-52; 4.244 366 35/8 1946: 2,212 11 2.201 TOSkana 4,188 333 3:00 I1I9470 2,050 8 2,042 T050150 4,120 300 3520 TIA 1,892 6 1,886 1988-00: 4.040 269 SC (RNE 1,739 3 1.734 FIFA 3,949 241 DH LOSVIELNBORE 1,592 4 1,588 1005-10 3,846 216 3,00 LON 1,452 3 1.449 1936: 3,131 192 FASAD ORNS. 1,321 2 1,319 TOFETT 3,606 169 3,437 [19580 i 1,200 I 1.199

Stockholm den 12 oktober 1921. i Karl Dickman.»

De enligt förut angivna grunder ifrågasatta ålderdomsunderstöden åt krigsmansänkor skulle enligt förestående »P. M. n:r 2», därest under- stödsverksamheten komme till stånd redan från och med år 1922, under samma år komma att beröra 3,566 änkor och alltså medföra en kostnad av (3,566 x50 =) 178,300 kronor. Då emellertid, enligt samma »P. M.», högsta antalet änkor, som kan ifrågakomma till berörda understöd, utgör 3,888 och uppnås redan år 1929 under en relativt ringa stegring i antalet, hava de sakkunniga för att vinna en för längre tid bestående kostnadsram funnit sig böra vid kostnadsberäkningen utgå från ett maximiantalet änkor motsvarande medelsbehov redan från och med första året, understödsverksamheten kan komma till stånd. Det härvid fram- komna medelsbehovet eller (3,888x50 =) 194,400 kronor torde dock icke

bliva det verkliga. Redan det förut omförmälda villkoret, att vederbörande för att varda berättigad till understöd skulle styrka sig vara i behö- vande omständigheter, torde givetvis komma att medföra, att icke hela det nämnda maåximiantalet änkor kan bliva att räkna med. Härjämte är att förmoda, att av de till understöd väl berättigade 'dock icke alla komma att redan med understödsverksamhetens början inlämna — på sätt nedan föreslås eller antiorledes kan bliva föreskrivet — ansökan om under- stöds erhållande. Med hänsyn härtill synes den för ändamålet verkligen erforderliga medelstillgången icke behöva uppgå till högre belopp än 175,000 kronor för ett vart av de närmaste 7 eller 8 åren, varefter medelsbehovet torde komma att minskas. '

Såsom framgår redan av det inledningsvis omförmälda utdraget av statsrådsprotokollet, finnas icke några som helst statsmedel för rärva- rande disponibla för beredande av understöd åt änkor efter manskap vid armén och marinen, utan måste, därest det syntes önskvärt att bereda möjlighet till utdelande av dylikt understöd, särskilda medel härför göras tillgängliga.

De sakkunniga hava med hänsyn till den sålunda givna formule- ringen beträffande medelsfrågan ansett sig böra ingå på en undersökning, huruvida för ändamålet erforderligt belopp eventuellt skulle kunna göras tillgängligt genom anlitande av för liknande ändamål avsedda eller eljest för ifrågavarande understödsverksamhet möjligen lämpliga redan befint- liga kassor och fonder. Utredningen härutinnan har att börja med givit vid handen, att för beredande av nu åsyftade understöd icke rim- ligtvis skulle kunna ifrågasättas anlitande av andra medel än från Vad- stena krigsmanshuskassa, flottans -pensionskasså eller invalidhusfonden. Vidare har, emellertid, beträffande dessa medel inhämtats av en tidigare verkställd utredning i anledning av då väckt fråga rörande förhöjning i underhållet åt avskedat krigsmanskap, att nämnda kassors och fonds tillgångar icke kunde lämna erforderligt bidrag till beredande av dylik för- höjning, utan att särskilda medel måste för ändamålet äskas av riksdagen.

Vid sådant förhållande lärer icke stå till buds annan möjlighet för åvägabringande av den i förevarande utredning åsyftade understöds- verksamheten än utverkande av härför avsett särskilt anslag. Ett blivande sådant anslag torde med hänsyn till den nödvändiga approximiteten i förut framlagd kostnadsberäkning m. m. böra givas naturen av förslagsanslag.

Understödens tillerkännande och utdelande m. m.

Vid övervägandet av det lämpligaste förfaringssättet beträffande pröv- ning av vederbörandes rätt till de nu ifrågakomna ålderdomsunderstöden

samt beträffande själva utdelningen därav hava de sakkunniga funnit ledning i vad som rörande tilldelande av gratifikationer från invalidhus- fonden åt f. d. krigsmän finnes föreskrivet i särskilda Kungl. brev den 6 februari 1920 beträffande armén, öch den 18 juni samma år rörande marinen samt eljest är i sådant avseende brukligt;

I enlighet härmed borde bestyret med tilldelandet av ålderdoms- understödens m. m. tillsvidare ankomma på arméförvaltningens civila departement, respektive direktionen över flottans pensionskassa, samt ingivandet av ansökning om understöds erhållande, understödets tiller- kännande och utbetalande m. m. ske efter i huvudsak följande grunder:

För att ifrågakomma till erhållande av ålderdomsunderstöd för första gången bör änkan insända ansökning därom till civila departementet, respektive flottans pensionskassa. Ansökningen bör tillika innehålla fullständig uppgift rörande den avlidne mannens namn, år och dag för hans födelse samt hans innehavda militära anställning. Ansökningen bör vidare vara åtföljd av åldersbevis för sökanden ävensom av intyg, eventuellt åtecknat åldersbeviset, att hon befinner sig i behövande omstän- digheter och att hon ej ingått nytt äktenskap. Sedan sökande första gången, d. v. s. för första året,-blivit tillerkänd understöd samt på grund härav uppförts å någon av de utdelningslistor och intagits i det register över ifrågavarande understödstagare, varom nedan omför- mäles, torde — då det med all sannolikhet kan förutsättas, att änkans behov av understöd alltjämt kommer att föreligga — det icke böra påfordras, att hon för varje kommande år insänder särskild ansökan i och för understödets bibehållande, utan synes för ändamålet vara till- räckligt, att hon för varje år till den utdelande myndigheten insänder allenast ett av vederbörande pastorsämbete utfärdat intyg om att hon fortfarande lever ogift.

De efter prövning till understöd- berättigade änkorna torde, med hänsyn till deras sannolikt stora antal, lämpligen böra i och för själva utdelningen fördelas på fyra grupper, därvid varje grupp bör erhålla årlig tilldelning vid särskild tid, exempelvis inom utgången av resp. januari, april, juli och oktober månader. De understödsberättigade torde därvid böra förtecknas å länsvis uppgjorda utdelningslistor och fördelas i listorna å vederbörliga städer och landsfiskalsdistrikt. Härjämte torde under- stödstagarna böra införas i ett register, utvisande deras fullständiga namn, födelseår och bostadsort ävensom innehållande uppgift rörande uppburna understöd. Genom utdrag ur förenämnda utdelningslistor torde vidare särskilda förteckningar, utvisande de inom olika städer, respektive landsfiskalsdistrikt boende underhållstagarnas namn och hemvist, böra

upprättas och jämte understödsbeloppen översändas till vederbörande magistrater (stadsstyrelser) och landsfiskaler för att — landsfiskal genom fjärdingsman — tillhandahålla vederbörande beloppen. Förteckningar över i Stockholm boende understödstagare torde, jämte understödsbelop- pen, för sådant ändamål böra översändas till överståthållarämbetets kansli. Därest så må anses lämpligare torde dock de understöd, vilkas utbe- . talande skulle ankomma på flottans pensionskassa, med hänsyn till deras relativt ringa antal kunna tillställas vederbörande på samma sätt som är brukligt vid utbetalandet av de genom nämnda kassa fördelade gratifikationerna från invalidhusfonden, nämligen genom postanvisningar. I sådant fall är det givetvis obehövligt, att nyssnämnda förteckningar upprättas.

Efter det understöden överlämnats till understödstagarna böra för- teckningarna, där sådana förekomma, försedda med understödstagarnas av överlämnaren bevittnade kvittenser, återställas till den myndighet, som tilldelat understöden.

Har understödstagare avlidit, innan tillerkänt understöd kommit henne till handa, synes — i likhet med vad i allmänhet medgives be- träffande tillerkända gratifikationer från invalidhusfonden — det för den avlidna avsedda understödsbeloppet böra få utbetalas till hennes rätts- innehavare mot behörig kvittens.

Förslag.

Under åberopande av vad den förebragta utredningen givit vid handen få de sakkunniga vördsamt föreslå, att änka .efter den av militärmanskapet, som upp- burit underhåll från Vadstena krigsmansluskassa eller pension från flottans pensionskassa antingen på grund av fulltjänt tid eller i anledning av i tjänsten ådragen skada efter en tjänstetid av minst 15 år, måtte, därest hon styrker sig vara i behövande omständigheter, få komma i dtnjutande av understöd av statsmedel med fenitio kronor årligen efter uppnådda 60 levnadsår, att närmare föreskrifter rörande sättet för tiller- kännande och utbetalande av dylikt understöd m. m. måtte dvägabringas i huvudsaklig överensstämmelse med de i utredningen antydda riktlinjer,

att medgivande måtte utverkas, att hänsyn icke må tagas till sådant understöd vid bestämmande av årsin- komst enligt 7 $ i lagen om allmän pensionsförsäk- ring, samt .

att till riksdagen måtte göras framställning om upp- förande i riksstaten af ett nytt ordinarie förslagsanslag av etthundrasjuttiofemtusen kronor till bestridande av wut- gifterna för ifrågavarande understöd.

+

Di

Översikt

Svea livgarde:

Göta livgarde:

Från en s. k. understödskassa utdelas vid julen varje år till änkor och familjer efter avlidet manskap, som varit anställt vid regementet, understöd å 10 å 20 kronor. 1) H. K. H. Kronprinsessan Josefines pensionsinrättning. För närvarande 13 st. understöd å 20—40 kronor årligen. 2) Fonden General Sven Lagerbergs minne. Årligen ett 20-tal gratifikationer å 15 kronor.

Västgöta regemente:

Upplands inf.-reg:te:

Skaraborgs reg:te:

Kronobergs reg:te: Jönköpings reg:te: Dalregementet: Hälsinge regemente:

till änkor efter indelt manskap. 1) En officerskåren tillhörig understödskassa, varifrån utgå 1 å 2 änkeunderstöd med belopp från 15 till 75 kronor. 2) Crusellska stiftelsens pensionskassa: pensioner å kronor 33: 66 åt änkor efter musikpersonal av manskapsklass.

Ingen. Ingen. Ingen. Uppsala läns enöresfond. Understöd å högst 50 och lägst 5 kronor årligen till soldatänkor. Under år 1920 utdelades sammanlagt kronor 286:50 till 29 änkor. Pensijpnsinrättningen till förmån för det indelta manskapet, dess änkor och barn vid Skaraborgs regemente. Ankeunder- stöd utgå med 6 kronor årligen.

1) Putbus' och Reuterskjöldska fonden: 16 änkeunderstöd å

15 kronor årligen. 2) Kungl. Södermanlands regementes understödsfond för man-

skapsänkor: 1 understöd å 20 kronor årligen. 3) Thaveniska fonden: 4 understöd å 15 kronor årligen (till avskedat manskap, dess änkor eller barn).

Ingen. Ingen. Ingen.

Korpralernas enskilda pensionskassa: Härifrån utgå för närva- rande pensioner å 15 kronor årligen till 23 änkor.

Älvsborgs regemente: 1) Carl XIV Johans pensionsinrättning för änkor och barn efter soldater vid Kungl. Älvsborgs regemente: 6 kronor årligen S | till 132 änkor. 2) Överstinnan Hilda Melins minne: 15 kronor årligen till 40 änkor.

Hallands regemente: Ingen. Bohusläns reg:te: Westfeltska fonden: pensioner å 10 kronor årligen till 8 st.

f. d. soldater. Vid mannens frånfälle inträder änkan i man- nens rätt till pension.

Västmanlands reg:te:" Nääfska pensionsinrättningen: ungefär 4 änkepensioner å 36 e kronor, 6 änkepensioner å 24 kronor och 11 änkepensioner å 18 kronor, allt per år.

Norrbottens reg:te: — Ingen. Västerbottens reg:te: 1) Manskapets fond: 15 st. pensioner å kronor 7:26 årligen åt cg »i behov stadda änkor och oförsörjda barn efter korpraler, SA och fältjägare, som tjänat vid Lövångers kom- pani». 2) Manskapets fond. 9 st. understöd (år 1920) å kronor 4: 36 årligen, dels till välfrejdade änkor, dels även till oförsörjda barn under 15 år.

Dessutom finnas följande, under civil myndighets vård stående s. k. invalidbeväringskassor, nämligen: Liv- och Vännäs' kompaniers, Sävar sockens, Bygdeå och Nysätra kompaniers, Burträsks sockens, Lövångers sockens, Skellefteå och Byske kompaniers. Kassorna äro avsedda till understöd för »bles- serade och i krigstjänst skadade beväringskarlar samt deras till äventyrs i torftig belägenhet stadda hustrur, barn och” föräldrar, varförutom en del, dock ej över hälften av den be- hållna räntevinst, som genom medlens förräntande uppkom- mer, må till följd av kungl. brevet den 11 mars 1852 an- vändas till understöd åt avskedade i fattigdom stadda krigs- män, som oförvitligt tjänat för rotar eller åt sådana krigs- mäns i nödställd belägenhet efterlämnade änkor och barn.

Kalmar regemente: — Ingen.

Värmlands regemente: 1) Jösse kompanis pensionsfond: 25 kronor årligen till 10 änkor | efter manskap vid kompaniet. 2) Värmlands militärpensionskassa: 6 kronor årligen till behö- vande änkor efter manskap vid något i Värmland förlagt regemente. Jämtlands fältj.-reg:te: Ingen. Norra skånska inf.-reg:t: Ingen. Södra skånska inf.-reg:t: Ingen. Vaxholms gren-regsla; Ingen.

Gottlands inf.-reg:te: Ingen.

Västernorrlands reg:te: Tngen. Livgardet till häst: H. K. H. Prins Oscars hospitalsinrättning: 7 ee å

73 kronor, 1 änkepension å 40 kronor och 1 änkepension å 30 kronor, allt årligen.

Livregement:s dragoner: Ingen. Livregementets lusarer: Ingen.

Smålands husarreg:te: — Ingen. ;

Skånska husarreg:tet: — Ingen. Skånska dragonreg:tet: Ingen. Kronprins:s husarreg:te: Ingen. Norrlands dragonreg:te: Ingen. Svea artillerireg:te: Ingen.

Göta artillerireg:te: Matilda Bergs stiftelse: understöd å 10 kronor till jul till högst 30 änkor efter manskap. Vendes artilleriregite: Ingen. &

Norrlands > > Ingen.

Upplands » Ingen. Smålands » Ingen. Gottlands artillerikår: Ingen. Svea ingenjörkår: Ingen. Göta » Ingen. Flottans pensionskassa: Matrosers m. fl:s gratialsinrättning: gratial å 12 eller 6 kronor åt änkor (192013 st.) efter »matroser och jungmän vid Karlskrona station samt efter daglönare vid båda statio- nerna». é

Bil EL "Tabell

utvisande antalet befintliga änkor efter och hustrur till indelt och f. d. värvat manskap vid armén och marinen.

Änkor efter IHuströr titt I

I | t | underhålls- N pl E | underhålls- | kvar. | tagare av | kvar- Födelseår. | manskap | avskedade avskedade |tagare från | tjänande | manskaps- | tjänande | tillhörande | är GR marin- Vadstena | — indelt klass från | manskap | armén. SM soldater. | krigsmans- | manskap | Flottans | vid | | huskassa. | vid armén. | pensions- marinen. | / | | | kassa. | | | 1 VR CR 2 År ER 1 2 de SR SE 2 1 S- = ; == | — = SSR 3 2 16 le a fre ET 9 4 = == = = == är 11 år LA) = FSE a 8 2 = jr ESR Gö SEG I 18 4 = = — | AL — I 18 - | RE 2 - I = 28 : — 2 SR Ng EN 20 ätt a 5 El = 2 49 4 = 10 — | 1 — 47: | är He 11 SE 3 FT Gl) SN = 18 SS ES EL | 69 | FOA K if SN 2 — | | | TOC I 20 SAF NO | 20] Au = 37 = 2 Ke | Us) 15 SE 53 — I CS TS 123 | 24 I 58 = ES = 1051 29 7 75 = 108551 = 114 17 = 102 — FIEEN = / 17 25 3 102 — 13) a | 126 | 17 sr 129 = 10 SR i 137 3 - 188 = 14 FS | 115 18 — 187 AN = | ELIS 22 = 153 1 13 a I 1125 20 ae 200 2 20 - | 140 | 23 | = 217 = 18 = | 116 | PN > 258 1 22 TS | Il 20 1 260 | 1 23 FS | 95 12 = 205 | 2 15 = | 100 | 21 i 288 | 2 16 = I 124 | 11 — FÖL! 5 22 en | 89 15 [ 265 |. v 20 — | 104 LON = OL 10 1) = | 94 180] — 328 | 12 11 = | = I 18: SR 386 14 23 SS | Transport | Y704 | 474 | 8 4.152 57 319 2

3) » femton »

» »

= ; 2 | | . Födelseår. = | : | | ödelseår | RADERRD |lätekodadé | svekedade i tillhörande | båtsmän. | Marin- I armén. SmiNN” | soldater. Transport | 2,704 474 | 8 86 | 17.734 — 85 | Pn — 79 14: | — 65 GE — 63 3-7 — 53 dT — 30 OM 5 37 Oc — 36 Sa SS 33 TN -- 25 — | — 31 3. — 24 dd — 30 2 — 27 — 21 — -— -23 — — 16 SR — 9 Fe Sr 11 1 14 a de 7 Er CS 5 — | -— 3 — I — 8 gadth ER 2 — | — 3 2 = | je n, 2 0 | = 2 — | = 1 2 2 Na ER | - AE Er. = 1 Se = 2 ae SEA 25 Rp | Summa — 3,538 561 | 8

| underhålls- | underhålls- | kvar- | tagare av | — kvar- tagare från | tjänande | manskaps- | tjänande a RE SS huskassa. | vid armén. | pensions- | marinen. | kassa. I 4,152 ör] 310 362 18 | 19 a 335 20 | 23 = 306 21: 18 — 295 38 | 165 = 303 - 29 För - 257 26 | SI 1 260 43 | 12 = 205 50 8 1 201 44 | 6 1 139 42 | 1 = 142 or Ga + 126 50 | RE = 114 TS] 10 i 29 64 1 1 75 75 2 id 56 79 1 = 59 74 I 5 = 38 83 2 + 49 23 6 a 30 50 D SS 48 65 | 3 = 22 | 72 | 2 Er 21 ÖT 4 Ze 13 51 | 3 om 21 63 | = 13 52 | 4 = 11 40 | 3 5 19 27 | 3 ; Es) . 29 4. = 11 14 2 SR 4 17 2 DI 13 I = 6 4 cS ad 4 2 — Da TN RS = Don RE Å - 2 | Ar SN ör AN 2 = a SER TS SEA TK dor JA 0 le 7,830 B15684 cbr. VORE Å

år.

E Som

CON ROGUR UVI NH

— (0 Ha S

Er I OM ITOUR UN HOLD IYNI OUR UI JD HH

rz

Underhålls-] tagare från Vadstena krigsmans- huskassa.

Kvar-

indelt manskap vid armén;

Underhålls-

Kvar- tjänande indelt manskap vid marinen.

Tabell 'Underhålls-| Kvar- | FA Kvar- Dn tagare tjänande ET Sv tjänande från indelt le 2P5-1 indelt ÅFödelse- | Vadstena | manskap SSE fran manska p : SYåP | Flottans FöcK år. krigsmans- vid E vid huskassa. | armén. RED | marinen. I 2 — — — Trpt £ — — == 1-18607.. 2 — — — 4 3 — — = SE 3 — B — 2 3 — 2 = 4... v — 2 — Ae 12 — | 2 in Ön. 19 — I — — (ES 24 — 6 Ör 44 — 4 = Er 35 — 4 — [ 1870... 44 — 16 ER Kra 66 = 28 = RA väl — 14 — Ner 80 — R — 4... 119 — 23 — ÖR 138 — 19 — Ör 180 — 23 — VARSE 168 — 12 — Lod 201 1 14 — ÖR 214 il 22 — 18805: 260 --— 18 = ES 236 — 15 — ra 205 1 20 — DE 303 -— 19 — ER 3al — 22 — ÖR 308 4 22 — (ER 338 - 20 — Tra 347 5 "24 — Se 376 2 18 = Fa 438 Fl 28 — 189077 430 15 16 — Fö 5,108 40 405 — Summa

5,108 313 310 329 292 244 189 202 156 122 108 110

RA co pt

DI VI DO V2 OA O

rå — 3

—- KH INIH OR OO FH OO OK 3 II 00 UI

2) 7,821

40 14 16 30 36 42 48 ch 52 31 67 63 99 72 ut 96 98 32 79 90 115 118 89 68 30

I

|

1,639

NRK HH NONVDO

I I do | OUR 9 I HUR HR Rd dd | Kö be ker)

527