SOU 1923:2

Förslag till lag om lösdrivares behandling m. fl. författningar

N 4-0 ('?

oå (»

_ CD m

&( *, IGT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket är 2012

(SOCIALDFPARTEMENTET

' FÖRSLAG

TII L

LAG OM LOSDRIVARES BEHANDLING".-

M. FL. FÖRFAT TNINGAR

AVGIVNA

Bilagor:

Bilaga 1. Statistisk undersökning rörande tillämpning av lagen den 12 juni

1885 angående lösdrivares behandling ................................................ Bilaga 2. Undersökning rörande tattare och zigenare, deras förekomst inom Sverige, levnadssätt m. m. .............................................................. .” Bilaga 3. Redogörelse för lösdrivares behandling i en del främmande länder

• Sida 12
•  Original

• Sida 13
•  Original

Förslag nu LAG

om lösdrivares behandling.

lå.

Envar, som sysslolös stryker omkring från ort till annan utan medel till sitt uppehälle, må, där ej omständigheterna ådagalägga, att han söker arbete, behand— las såsom lösdrivare på sätt i denna lag sägs.

Till enahanda behandling vare ock den förfallen, vilken eljest underlåter att efter förmåga söka årligen försörja sig och tillika förer ett sådant levnadssätt, att därav uppstår våda för allmän säkerhet, ordning eller sedlighet.

Den, som ej fyllt aderton är, må ej behandlas såsom lösdrivare.

QQ.

Polismyndigheterna och dem underlydande personal hava att, var inom sitt. distrikt, hålla noggrann tillsyn över lösdrivare.

I kommun å landet, varest särskild polisman ej finnes anställd, skall den närmaste tillsynen över lösdrivare utövas av fjärdingsman.

35.

1 mom. Polisman och fjärdingsman hava att anhålla den, som beträdes med lösdriveri, samt ofördröjligen inställa honom till förhör å landet. inför landsfiskal och i stad inför stadsfiskal.

Vid förhör med anhållen lösdrivare skall den, som håller förhöret, utreda de omständigheter, under vilka anhållandet ägt rum, samt den anhållnes levnadssätt under den närmast förflutna tiden, hans uppehållsorter, sysselsättning och utvägar att försörja sig ävensom hans levnadsomständigheter i de delar, som kunna vara av vikt för bedömande av de åtgärder, vilka böra komma till användning. Vid för- höret skall närvara någon av förhörsledaren tillkallad person.

Befinnes vid förhöret sådant fall vara för handen, som i 1 % avses, må den, som håller förhöret, meddela den anhållne varning samt till honom överlämna skriftligt besked angående varningens meddelande och skälen därför.

I händelse varning meddelas, skall protokoll uppsättas över förhöret, upp— tagande nyss angivna omständigheter och vad den anhållne förebragt till sin ursäkt

1 —22927.

• Sida 14
•  Original

ävensom beskrivning över hans utseende så ock anteckning därom, att beskedet tillställts honom. Avskrift av protokollet skall insändas till Konungens befallnings— havande i länet så tidigt, att det kan vara tillgängligt inom den i nästföljande moment omförmälda tid.

2 mom. Vill den, som erhållit varning, varda i saken vidare hörd, äge han hos Konungens befallningshavande antingen personligen anmäla sig till för hör eller ock inkomma med skriftliga påminnelser inom tre dagar, om den var- nade anhållits i stad, där Konungens befallningshavande har sitt säte, men eljest inom fjorton dagar från varningens meddelande; och skall den varnade, vilken det ej är betaget att med posten insända påminnelserna, 0111 vad sålunda star honom öppet, erhålla underrättelse som jämval intages i beskedet

Sedan förhör sålunda hållits eller påminnelser avgivits eller ock den dä1— för bestämda tid tilländagått, utan att den varnade låtit sig avhöra, skall Komm— gens befallningshavande taga den meddelade varningen under omprövning och, om den finnes befogad, kungöra den för rikets polismyndigheter.

3 mom. Är anhållen lösdrivare okänd och undand1ager han sig att. uppgiva namn eller l1e11101t,eller förekommer skälig anledning, att hans uppgift därom är oriktig, och kan rätta förhållandet ej av betyg som av lösdrivaren innehavas, eller annorledes genast utredas, skall han häktas och sändas till Konungens befall ningshavande i länet, och må Konungens befallningshavande antingen hålla honom i häkte, till dess tillförlitlig upplysning i sagda hänseende vunnits, eller sända honom till Konungens befallnoingshavande i annat län, om anledning är att antaga, att sådan upplysning hittare står att vinna därstädes. I fall, som nu är nämnt, ankomme1 på Konungens befallningshavande att meddela varning och kungöra densamma sä- som förr är sagt.

45.

Vid varningens meddelande skall lösdrivaren erinras om vädan av sitt levnads- sätt samt tillhållas att skaffa sig arbete. Den, som meddelar varningen, bör vara den varnade behjälplig med anskaffande av arbete, husrum och uppehälle och har för sådant ändamål att själv vidtaga lämpliga åtgärder eller att hänvända sig till arbetsförmedlingsanstalt, fattigvårdsstyrelse eller kommunal myndighet eller, om del anses lämpligare, till enskild institution, som kan befinnas villig att o111händertag11 den varnade.

. 1

qi.—

1 mom. Varder någon, innan två år förflutit, sedan varning honom meddelats. beträdd med lösdriveri, må han, efter det förhör, på sätt i3 å11110111.sägs,l1ällits med honom, häktas och sändas till Konungens befallningshava11de i länet, dit jäm- väl avskrift av förhörsprotokollet skall insändas.

Finnes vid förhöret häktning icke böra äga rum, ehuru lösdriveri föreligger, må den, som håller förhöret, när Dskäl därtill finnes, i stället meddela förnyad vai- ning i enlighet med bestämmelserna i 3 % samt vidtaga atgärder, som i 4 % s.igs.

Äger Ehäktning rum, skall den, som håller förhöret, rekvirera prästbetyg och utdrag ur straffregistret rörande den häk,tade med begäran om dessa handlingais

• Sida 15
•  Original

omedelbara insändande till Konungens befallniugshavande; t'örhörsprotokollet skall innehålla anteckning om' att sådana rekvisitioner avsänts.

2 mom. Konungens befallningshavande har att utan dröjsmål hålla förhör med den häktade samt, därest det insända förhörsprotokollet icke innehåller erfor- derliga upplysningar rörande den häktade i de i 3 % 1 mom. angivna hänseenden eller dessa uppgifter av den häktade bestridas, söka ytterligare utreda målet genom förhör inför Konungens befallningshavande eller på annat sätt.

I Konungens befallningshavandes protokoll skola intagas beskrivning över den häktades utseende, utdrag 111' straffregistret och pr1istbetyg ävensom av Konungens befallningshavande anskaffat läkarbetyg för den häktade.

Da sadant finnes vara av nöden. ma Konungens befallningshavande kunna förordna om förhör vid domstol och meddela i avseende dä 'ä erforderliga före— skrifter. För inställelse vid sådant förhör åtnjuter efter Konungens befallnings- havandes förordnande inkallad person ersättning av allmänna medel efter enahanda grunder och i samma ordning, som stadgas angående ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål; skolande kostnaden alltid stanna å statsverket.

Ej må det vara den häktade för111ent att anlita biträde vid förhör inför Konungens befall11ingsl1avande.

6 g.

Finner Konungens bef11llni11gshava11de sadant fall vara för handen, somi 5 g 1 mom. första stycket sägs, förordnar Konungens befallningshavande om den häktades intagande 11 tvångsarbetsanstalt.

Därest Konungens befallningshavande skulle finna skäl föreligga till antagande, att den häktade kan tillrättaföras utan intagande i sadan anstalt, må Konungens befallningshavande meddela honom förnyad varning och ställa honom på fri” fot; skolande varningen kungöras pa sätt i 3 53 91110111. sägs Vid varuings meddelandd skola föreskrifterna i 4 % lända till etterrättelse. '

7 %. Beslut, varigenom förordnats 0111 murens intagande itvangsarbetsanstalt, skall ofördröjligen avkunnas för honom med 1111(le111'.ittelse om vad han har att iakttaga för besvärs anförande, och skall skriftlint utslag med atecknad fullständig besvärs-

hänvisning tillställas honom eller, om han är pa fri fot, hallas tillgängligt för honom inom tre dagar, den oräknad du beslutet avkunnades.

ss.

Vill nagon söka ändring i Konungens befallningshavandes utslag, varigenom förordnats om hans intagande i tvångsarbetsanstalt, äger han att inom atta dagar, efter det utslaget blivitD avkunnat, den dagen oraknad, till Konungensbefallnings— havande ingiva sina till Konungen ställda besvar.

Behöver klagande, som hålles häktad, biträde vid besvärens författande, hai' Konungens befallningshavande att foga anstalt om, att det erhalles. '

• Sida 16
•  Original

Inkomna besvär åligger Konungens befallninghavande att, så fort ske kan. till nedre justitierevisionen insända tillika med vederbörandes yttrande, om anlede ning förekommit att infordra sådant, ävensom eget utlåtande och Övriga till målet hörande handlingar.

Konungens befallningshavandes beslut angående varning må ej överklagas utan i sammanhang med besvär över utslag, varigenom förordnats om tvångsarbete.

9 %.

Betinnes den, som gjort sig förfallen till och häktats för lösdriveri, i följd av ålderdom, sjukdom, lyte eller eljest bristande kropps- eller själskrafter vara oförmögen att genom arbete försörja sig, må förordnande 0111 tvångsarbete ej med— delas eller verkställas; och varde han, därest han Har hemortsrätt i kommun inom annat län än det, där han vistas, av Konungens befallningshavande översänd eller förpassad till Konungens befallningshavande i det län, inom vilket. hemortskom- munen är belägen.

Kommer den, vilken redan börjat undergå tvångsarbete. i sådan belägenhet, som här sägs, förordnar Konungens befallningshavande i det. län, inom vilket tvångsarbetsanstalten är belägen, om tvångsarbetets avbrytande.

10 %.

Konungens befallningshavande, som beslutat om någons intagande i tvångs— arbetsanstalt, har att förordna om verkställande av beslutet därom. Beslutet ma bringas till verkställighet, även innan det vunnit laga kraft, därest den, som för— ordnandet gäller, förklarat sig nöjd med beslutet i vittnens närvaro inför Konungens befallningshavande eller föreståndare eller tillsyningsman för det fängelse, varest han förvaras; sådan förklaring skall ej gälla, med mindre två dagar förflutit, efter det beslutet avkunnats.

Därest omständigheter framkommit., som giva grundad anledning till antagande, att. det med tvångsarbetet avsedda ändamål skall kunna vinnas genom lösdrivarens överlämnande till lämplig anstalt, förening eller enskild, varom erbjudande före- ligger, må Konungens befallningshavande kunna låta anstå med verkställandet av beslut om tvångsarbete och förordna om sådant överlämnande under de villkor, som Konungens befallningshavande kan föreskriva.

Har verkställighet ej påbörjats inom två år efter beslutets meddelande, vare förordnandet förfallet.

Där beslut om tvångsarbete bringas till verkställighet, skall i samband där- med eller sist inom åtta dagar, efter det'beslutet avkunnats, fullständiga protokoll insändas till vederbörande tvångsarbetsanstalt.

11 %.

Tvångsarbetsanstalt, som avses i denna lag, anordnas av staten. Konungen äger såsom tvångsarbetsanstalt erkänna jämväl anstalt, som blivit. av landsting, kommun, förening eller enskild med eller utan bidrag av staten an- ordnad för mottagande av personer, vilka skola hållas till tvångsarbete; sådant. erkännande kan när som helst återkallas.

• Sida 17
•  Original

Konungen fastställer reglemente för erkänd anstalts verksamhet. Tvångsarbetsanstalt står under uppsikt av Konungens befallningshavande i del län, varest anstalten är belägen.

12 &.

.Den, som intagits ä tvångsarbetsanstalt enligt denna lag, må kvarhållas & anstalten under en tid av två år från. och med den dag, då han intagits å anstalten.

Där på grund av den intagnes föregående liv eller hans förhållande vid an— stalten synes uppenbart, att han, om han utskrives vid nämnda tid, skall återgå till ett sysslolöst och samhällsvädligt levnadSsätt, må han kvarhållas i anstalten intill tre år efter intagandet.

Såsom slutdag vid beräkning av nämnda tider skall anses den dag, som genom sitt tal i månaden motsvarar den, å vilken tidräkningen börjats; finnes ej motsvarande dag i slutmånaden, skall den månadens sista dag anses för slutdag.

Avviker den å tvångsarbetsanstalt intagne, skall den tid, under vilken han undandragit sig anstaltsvistelsen, ej medtagas vid beräkning av den tid. under vilken han längst må kvarhållas.

Utskrivning från anstalten må kunna ske före nämnda tider, där den in- tagne på grund av föreliggande omständigheter skäligen kan antagas komma att. efter tidigare utskrivning ärligen försörja sig samt föra ett arbetsamt och ordentligt liv. Med mindre särskilda skäl därtill föreligga, får utskrivning dock icke äga rum förr än ett år efter intagandet.

13 st.

Frågor om förlängning av tiden för tvångsarbetet utöver två år så ook om utskrivning före nämnda tid eller före den tid av tre år, till vilken förlängning kan hava beslutats, prövas av Konungens befallningshavande i det län, som har uppsikt över tvångsarbetsanstalten; och åligger det. styrelsen för tvångsarbetsanstalt att göra de framställningar härom, som påkallas av de i 12 % meddelade före- skrifterna.

l Konungens befallningshavandes beslut i här omförmälda frågor må ändring sökas hos Konungen inom den tid, som i allmänhet är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters beslut. Besvären inlämnas till Konungens befallnings— havande, som infordrar vederbörandes förklaring samt till socialdepartementet insänder samtliga målet rörande handlingar tillika med eget utlåtande.

M %.

Därest sådant finnes vara gagneligt för den intagnes återgång till ett arbets— samt och ordentligt liv och förhållandena i övrigt synas föranleda därtill, må tvångsarbetsanstaltens styrelse kunna tillsvidare eller för viss tid överlämna tvångs- arbetaren till lämplig anstalt eller förening, eller anställa honom i arbete, tjänst eller yrke hos person, som åtager sig att samverka med tvångsarbetsanstalteu för fyllande av dess uppgift.

• Sida 18
•  Original

Överlämnande eller anställande, som här sägs, (föysöksutsk) unz'ng) må ej vidtagas förrän ett år efter intagandet, med mindre särskilda omständigheter det föranleda och Konungens befallningsliavande, som har uppsikt över anstalten, samtycker därtill.

l1 orsoksutsknvnmg skall ske under förbehåll för tvångsarbetsanstaltens styrelse att när som helst återtaga den försöksutskrivne och med skyldighet för styrelsen att atertaga honom, när hans uppförande eller annat förhallande föranleder därtill.

Över försöksutskriven skall anstaltens styrelse öva tillsyn genom därtill ut— sedd person, förening eller myndighet. Kan lämplig tillsyningsman icke på annat sätt erhållas, är polism1ndighet sk1ldig att åtaga sig uppdraget.

15 %.

1 mom. Vid utskrivning från tvångsarbetsanstalt skall två11gsarbetaren för- l'1jälpas till ort, där han erhållit eller har utsikt att finna sysselsättning, men eljest till den kommun, inom vilken han senast mantalsskrivits.

2 mom. Kostnaden för resa från tvångsarbetsanstalten till den ort, varest den från anstalten utskrivne skall vistas, ävensom för uppehälle under färden och nödig beklädnad bestrides av allmänna medel; dock skall, där den utskrivnes vid anstalten innestående medel lämna tillgång därtill, dessa i främsta rummet användas till kostnad för uppehälle och beklädnad.

3 mom. Huru medel, som den utskrivne kan hava innestående vid anstalten, må komma honom till godo, därom gäller vad av Konungen särskilt förordnas.

16 &.

Då genom beslut, som vunnit laga kraft eller blivit fastställt, förordnats 0111 någons intagande i tvångsarbetsanstalt, så ock när någon försöksvis eller slutligt utskrives från sådan anstalt, eller när någon, som varit försöksvis utskriven, åter— tages, skall underrättelse därom ofördröjligen meddelas rikets polismyndigheter, varvid beträffande den utskrivne skall angivas den ort, inom vilken han skall vistas. Därest anstånd med verkställighet av beslut om tvångsarbete meddelats, skall jäm- väl härom lämnas underrättelse liksom ock om förverkandc av sådant anstånd.

Huru underrättelse, som här sägs, skall meddelas, så ock huru kungörandc enligt 3 % 2 mom. skall ske, därom föiordnar Konungen.

17 &.

l stad, där poliskammare finnes, utövar poliskammaren i fråga om lösdrivares behandling den myndighet, som enligt denna lag tillkommer Konungens befallnings— havande.

I stad, där polismästare finnes, må denne och i annan stad Konungens be— fallningshavande kunna förordna poliskonnnissarie eller annan polisman att fullgöra vad enligt denna lag åligger stadstiskal.

För köping eller annat område å landet, för vilket ordningsstadgan för rikets städer är i tillämpliga delar gällande, må Konungens befallningshavande kunna förordna polisman att fullgöra, vad enligt denna lag åligger landsfiskal.

• Sida 19
•  Original

Denna lag träder i kraft den 1 januari 192 . . . .

Genom denna lag upphäves lagen den 12 juni 1885 angående lösdrivares behandling tillika med alla de stadganden, vilka innehålla ändring eller förklaring av nämnda lag eller tillägg därtill.

Då i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall denna i stället lända till efter— rättelse.

Har någon före nya lagens ikraftträdande genom utslag, som vunnit laga kraft eller ej bliver överklagat, dömts till tvångsarbete, skall ifråga om tiden för tvångs- arbetet gälla, vad utslaget innehåller. Stadgandet i 13 % av gamla lagen skall för sådant fall fortfarande äga tillämpning.

Varning, som meddelats enligt äldre lag, så ock tvångsarbete, som någon undergått på grund av utslag, meddelat enligt samma lag, skall, då den varnade eller från tvångsarbete frigivne ånyo beträdes med lösdriveri, hava enahanda verkan som varning meddelad enligt nya lagen; och skall så anses, som om varning med- delats den dag, då beslut om varningen kungjorts eller frigivning från tvångsarbete ägt rum. Om vid förordnande om tvångsarbete enligt nya lagen uppstår fråga om giltighet av varning, som meddelats enligt äldre lag, skall sistnämnda lag tillämpas.

• Sida 20
•  Original

Förslag till LAG

om ändrad lydelse av 75, 76 och 92 åå av lagen den 14 juni 1918 om fattigvården.

Härigenom förordnas, att 75, 76 och 92 55 i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården skola i nedannämnda delar erhålla följande ändrade lydelse:

75 %.

Därest ————— tvångsarbete. Sedan —————— må Konungens befallningshavande kunna förordna om hans intagande i tvångsarbetsanstalt eller, då mildrande omständigheter förekomma. meddela honom förnyad varning.

Har —————— kraft.

76 %. Om verkställande av tvångsarbete gäller vad i lagen 0111 lösdrivares behand-

ling stadgas; dock att avbrytande av tvångsarbete, som i 9 % av nämnda lag sägs. icke behöver äga rum, med mindre den intagne är oförmögen till arbete.

92 5.

I stället ————— som bettlar, skola följande bestämmelser gälla: 1 mom. Envar, som efter fyllda aderton år gör ————— stadgat. Till ————— räkning. 2 mom. Huru förfaras skall med den, som före fyllda aderton år anträffas bettlande, stadgas i lagen den — — — —— —— om den offentliga barnavården. F attigvårdsstyrelsen har att, då sådant fall kommer till dess kännedom, därom göra anmälan hos barnavårdsnämnden.

3 mom. Inom —————— förhör, som avses i 3 % 1 mom. och 17 ä' av lagen om lösdrivares behandling. Har den anhållne ej fyllt aderton år, skall han överlämnas till barnavårdsnämnden för den åtgärd, som enligt lag ankom— mer på nämnden.

För ————— bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 192 . Har någon före nämnda dag ådömts tvångsarbete genom utslag, som vunnit laga kraft eller ej bliver överklagat, skall ifråga om tiden för tvångsarbetet gälla vad utslaget innehåller, och skall i sådant fall beträffande verkställigheten 76 å i fattigvårdslagen i dess förutvarande lydelse och på grund därav utfärdad författning äga tillämpning.

• Sida 21
•  Original

Förslag 1111 LAG

om tillägg till 2 % l7:o i lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 % 17zo i lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall erhålla följande tillägg:

mål om tillämpning av lagen om lösdrivares behandling i de fall, då annat. ej är föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 192 .

• Sida 22
•  Original

Förslag till LAG

om ändrad lydelse av 2 och 5 åå i lagen den 17 oktober 1900 ' ' om straffregister.

Härigenom förordnas, att 2 och 5 %% i lagen den 17 oktober 1900 om straff- register skola i nedannämnda delar erhålla följande ändrade lydelse:

2å.

1 mom. För ————— om domen.

2 mom. Beträffande — '— — —— —— straffet är.

Har anstånd meddelats med verkställighet av tvångsarbete och anståndet för- verkats, skall härom lämnas uppgift.

3 mom. Har ————— registret lämnas. 4 mom. Om ————— till registret.

öé.

Då ————— i registret. Fångvårdsstyrelsen ————— strafftidens längd. Befälhavare ————— därstädes avlidit.

Då minderårig ————— avlider, så ock då någon, som intagits i tvångsarbetsanstalt, slutligt utskrives därifrån eller där avlider, skall anstaltens föreståndare lämna uppgift därom till registret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 192 .

• Sida 23
•  Original

MOTlVER

• Sida 24
•  Original

• Sida 25
•  Original

Förslag till

Lag om lösdrivares behandling.

!. Historisk återblick.

ltedan i vissa landskapslagar möta stadganden, enligt vilka sysslolösa och medellösa personer åläggas att förskaffa sig arbete. Den, som ej själv var bofast eller ägde ett belopp, vilket enligt den tidens fordringar motsvarade kostnaden för en persons underhåll under ett år, var skyldig att taga årstjänst hos en bov fast person.

Landskapslagarnas bestämmelser övergingo sedermera i lands— och stadsla- garna. I Magnus Erikssons stadslag upptogs såsom påföljd för den, som underlät att taga tjänst, att han skulle drivas ut ur staden och, om han återvände, slås i stocken. ] andra lagar sökte man framtvinga efterlevnaden av berörda föreskrifter genom att stadga bötesstraff för den, som hyste tjänstlös person.

Bestämmelser, som mera direkt angå lösdriveriet, återfinnas i en år 1303 ut— färdad författning, Birger Magnussons stadga, vilken angives hava tillkommit med anledning av klagomål över den rättsosäkerhet, som rådde i landet på grund av de många landstrykarna. Enligt denna författning, som stundom benämnts Sveriges första lösdrivarlag, ålades alla kringstrykande att inom viss utsatt tid skaffa sig tjänst; försummades detta, straffades den skyldige med konhskation av vad hos ho- uom påträffades samt med spöslitning och öronens avskärande. Den, som under— gått bestraffning, skulle rymma riket vid äventyr av ännu svårare näpst.

Under 15», lö- och 1700—talen kommo de bestämmelser, som hade avseende .”. lösdriveriet, att stå i nära samband med näringslagstiftningen. Staten strävade att höja näringarna samt skaffa dem billig arbetskraft, varpå stor brist rådde. Så stadgades i en författning av 1540, att löst folk skulle vid viss bot taga hel— eller halvårstjänst eller draga upp till kronans berg. Enligt en författning av år 1546 skulle allt >>onyttigt folk» utmönstras ur städerna, på det att hjälp måtte beredas allmogen för åker och äng. Tillika utfärdades föreskrifter, enligt vilka handel och hantverk förbehöllos städerna. En instruktion för konungens fogdar av 1583 stadgade, att de, som ej kunde visa »wägebreff eller bewijs, hwem de tilhörde», skulle genom fogdens försorg sändas till slotten eller konungens gårdar för att där hållas till arbete eller till Sala gruva. I andra författningar från denna tid stad—

Tidz'gure för- hällfm (lm.

1500-talet.

• Sida 26
•  Original

1600-talrf.

gades bötesstraff för den, som utan anmälan hyste landstrykare. Den 4. januari 1577 utfärdades en förordning angående utskrivning till krigstjänst av sådana per— soner, som lättast kunde undvaras. Enligt senare författningar skulle sysslolösa personer utan vidare utskrivas till krigstjänst.

Tiggeriet, som redan under den katolska tiden florerat och utgjort det vanliga sättet för den nödställde att skaffa sig hjälp, där det ej var fråga om anstaltsvård, fortsatte även under reformationstiden. Visst tiggeri legaliserades genom utfärdande av s.k. tiggarpass, vilka skulle utgöra ett slags garanti för att den, som var i be,- sittning därav, behövde hjälp. Passen utställdes vanligen av biskoparna.

Under instaf II Adolfs regering vidtogos åtskilliga åtgärder direkt asyflande förebyggandet och hämmandet av lösdriveriet, vilka, åtgärder stodo isamband med dylika mot tiggeriet ocht fattigdomen.

År 1624 utfärdades en hospitalsordning, enligt tilken för var provins skulle upplättas ett hospital för fattiga och orkeslösa samt ett tukthus. De, som ej be höv de komma på hospital och ej heller ville taga tjänst och försörja sig eller ströko »landet upp och ned», skulle föras till tukthuset för att arbeta och förtjäna sin föda. Tukthus kom emellertid till stånd allenast i Stockholm, där en kombinerad uppfostrings— och tvängsarbetsanstalt inrättades; enligt den för denna anstalt utfär- dade tukthusordningen kunde den interne1ade utsläppas efter 3 år, om han upp— fört sig väl och inhämtat till1äcklig yikesfärdighet. l öv1iga delar av 1iket motto— gos tiggarna och l0sdinf1rna å fästnings- och slottsfängelserna, varest de samman- blandades med de föl brott dömda.

En följande förordning av den 28 februari 1642, benämnd >>Ordning och Stadga huru hallas skall med Tigga1e och fattige, som rätt Allmose behöfwe: Item medh landstrykare o(h Lättingar», påbjöd, att vaganter och landstrykare, som icke för bevislin kroppssjnkdoms och bräcklighets skull utan betagne av lättja och orkes— löshet drogo landet omkring och besvärade med tiggeii, skulle gripas och föras till nasta slott för att där arbeta i jä1n. När skälig orsak förefanns, var dock tigge— riet ett tillåtet försörjningssätt, men skälen därtill skulle då noga övervägas samt >>t.iggarepasset. ställas på viss tid och ort inom prosteriet eller, vid större behov, inom stiftet men icke vidare».

t.emlästade tiggare, som annorlunda foro omkring, skulle förvisas till hemorten samt, om de ej efterkommo det, antastas och sättas i fängelse. Bestämmelserna i 1642 års tiggarordning förblevo utan principiella ändringar gällande intill mitten av 1700-talet.

Trots de sålunda meddelade föreskrifterna tryckte lösdriveriets och tiggeriets tunga alltjämt härt den bofasta befolkningen. Mot slutet av 1600-talet blev elän— det ännu värrre och (särskilt var Stockholm hemsökt av skaror av lösdrivare och tiggare. För att råda bot på missförhållandena utfärdades den 21 oktober 1698 en förnyad stadga, huru med tiggare och fattiga, som rätt allmosa behöva, så ock med landstrykare och tättingar förhållas skulle. Enligt denna författning skulle inga pass och rekommendationer meddelas till tiggeri utanför den stad ochsocken, där tiggaren eljest vistades; de, som ändock löpte från den ena staden eller sock- nen till den andra och tiggde, skulle strax inmanas i arbetshuset, Då man ansåg sig ej kiinnitf'nå det föresatta målet utan särskild anstalt, skulle enligt en samtidigt

• Sida 27
•  Original

utfärdad stadga för nämnda ändamål och särskilt för att avskräcka från tiggeri i huvudstaden ett arbets-, rasp- och spinnhus inrättas i Stockholm.

Samtidigt med att sålunda direkta åtgärder mot tiggare och lösdrivare vid- togos, sökte man fortfarande genom särskilda föreskrifter förhindra sysslolöshet. och tvinga en var in i viss näring. Hantverkarna och fabriksidkarna hänvisades till städerna, där ett strängt skråtvång infördes. Man sökte inskränka uppkomsten av nya jordbruk genom förbud mot att upplåta jord till arrende eller för anläg— gande av torp. Alla, som icke hade jordbruk eller annat lovligt yrke att sköta, voro skyldiga att taga årstjänst.

De snäva bestämmelserna för näringslivet alstrade för många arbetslöshet, som övergick till sysslolöshet och kringstrvkande. Andra åter sökte sig till de förmögnare och privilegierade klasserna och blevo hos dem inhyseshjon.

Belysande för den tidens förhållanden är innehållet i instruktionen för lands— hövdingarna den 8 januari 1635. I denna anbefalldes landshövdingarna att giva akt på, att inga lättingar finge lidas i städerna eller å landet. Alla de, som ville vara på landet, skulle antingen vara bofasta eller tjäna andra. lnhvses män och kvinnor, som varken :>sittja för skatt eller äro i tjenst», skulle rannsakas vid tinget. Den, som var förmögen att med sina händer försörja sig, skulle åläggas att taga tjänst. inom viss tid vid äventyr att eljest bliva förd till tukthuset. Istäderna skulle ingen lidas, som icke vore besuten borgare, >>redelig gäst annorstädes boen- des», tjänstedräng eller piga. Borgmästare och råd skulle två gånger om året 11 angivna tider hålla rannsakning över vars och ens föda och näring. Den, som ej ville försörja sin med köpenskap, hantverk eller tjänst, skulle behandlas på samma sätt som *lättingar å landet>

Dessa grundsatser blevo sedermera utvecklade och fastslagna genom Kungl. Maj:ts stadgao och påbud om tjänstefolk och legohjon den 30 augusti 1664. ldenna stadga uppräknades de, som voro skyldiga att taga tjänst. Alla, som icke full- gjorde denna skyldighet, med undantag av vanföra och eländiga, skulle behandlas såsom lösdrivare. Ingen landstrykare, lösdrivare eller lätting skulle lidas i städerna eller på landet. Allt. backstugu- och inhysessittande för arbetsföra personer för- bjöds. Alla sysslolösa skulle taga årstjänst vid äventyr att vara fallna i städerna till båtsmanshållet och å landet till knekttjänst. Kvinnor ägde dock rätt att undan- draga sig årstjänst, 0111 de kunde stvrka, att de ärligen försörjde sig utan andras förfång eller misstankm, att de hade otillbörlig bärgning Efteilevnaden av lego- stadgans föreskrifter skulle kontrolleras av landshövdingarna, som skulle hålla rannsakning om tjänstlöst folk.

* Den användning av lösa personen i det allmännas tjänst, som tidigare före skrivits fmtsattes under 1600- talet. Ökningen av lösdrivarnas antal ochD den 0111— ständigheten, att arbete sällan fanns till deras svsselsättande, påkallade använd- ningen av dem i kronans tjänst, särskilt som de ständiga krigen krävde alla till- gängliga krafter. Detta tog sig också uttryck såväl i upprepade riksdagsbeslut som i de utfärdade tjänstehjonsstadgarna. Grundsatsen blev alltså den, att varje karl eller dräng, som ej var självsuten borgare eller bonde eller hade ordentlig tjänst hos sådan husbonde, skulle oskriven vara fallen under krigstjänst samt gripas ge- nom landshövdingarnas försorg. Efter införande av det ständiga knektehållet år 1682 medgavs allmogen själv att eftersöka löst folk till knektar. Från utskriv-

• Sida 28
•  Original

] 700-falet.

1800-talet .

1802 års värv— 1'1ingsstadga.

Förordning om allmänna arbetsställen

1804.

ningen undantogos personer, vilka försvarades genom privilegier, som meddelats adel, prästerskap, städer, bergsbruk 111. fl. Härmed infördes i lagstiftningen begrep— pet laga. försvar. Först använt i samband med privilegielagstiftningen för att be.— teckna fritagandet från utskrivningar, som följde av visst slags tjänst hos de privi— legierade klasserna, utvidgades begreppet senare att omfatta jämväl annan tjänst, som befriade från utskrivning. När utskrivningarna med indelningsverkets genom- förande upphörde, kom laga försvar att betyda innehavet av tjänst enligt legostad— garna. Den, som ägde laga försvar, var befriad från lösdriveriets påföljd.

De nya legostadgorna under 1700—talet innehöllo liknande bestämmelser som den tidigare, däribland skyldighet att taga tjänst vid äventyr att eljest utskrivas till krigstjänst. Vidare stadgades, att, om den tjänstlöse icke vore tjänlig till krigs— tjänst, han skulle tjäna angivaren ett år för halv lön. Behövde ej angivaren eller någon annan i orten honom, skulle han sändas till Kungl. Maj:ts slott och när— maste fästningar, bergverk eller annat publikt arbete. Myndigheterna ålades fort— farande att hålla noggrann uppsikt över alla lösdrivare och lättingar, så att de till vederbörligt straff befordrades. Genom kungl. brevet den 8 november 1718 för- ständigades landshövdingarna att hålla allvarsam hand över, att alla gatutiggare till- ställdes de manufakturister och hantverkare, som åstundade sådana personeri sitt arbete. *

Vidare framträdde nu allt starkare strävandena att hålla tiggarna inom veder- börande socken och stad samt försörja dem där och icke tillåta dem vandra från en ort till en annan. Genomförandet av den obligatoriska kommunala fattigvår- den bidrog i ej ringa mån till tiggeriets minskande"(förordningarna den 11 april 1763 )och den 11 december 1766 angående hospitals- och barnhusinrättningar i riket.

1800-talets första hälft utmärkes av en livlig verksamhet på lösdrivarlagstift— ningens område. Bland författningarna från denna tid märkes först stadgan 0111 värvning och manskaps legande till krigstjänst den 7 april 1802, som bland annat. innehåller följande bestämmelse: »Var och en medlem i samhället är pliktig att gagna det allmänna med nyttig verksamhet; och skall ingen lösdrivare, landstry- kare eller lätting lidas vare sig i stad eller på landet. Den, som icke antingen ingått i allmän tjänst eller idkar annat lovligt yrke eller innehaver lantbruk, års— tjänst eller visst tillåtet näringsfång eller av egna tillgångar eller genom andras vårdnad sin bärgning och ständigt uppehälle njuter, eller å landet är gift eller å visst ställe mantalsskriven och boende, där han sig årligen försörjer; varde för lösdrivare ansedd, likasom den, vilken blivit i mantal antecknad för husbondes räkning, utan att hos honom, emot erhållande av kost och lön, tjänst förrätta; och skulle lösdrivaren vara till krigstjänst förfallen.»

Härefter följde förordningen den 27 februari 1804 om allmänna arbetsställen för Svea och Göta riken samt Finland, vilken förordning angiver såsom sitt ända— mål att beforda allmän säkerhet till person och egendom. Denna säkerhet, heter det vidare i ingressen, stördes ofta genom personer, vilka av lättsinnighet, vanart och lättja försummade att med tillåtna medel vinna en nödtorftig bärgning eller vilka, straffade för brott men frigivna, sällan kunde eller ville förskaffa sig lovligt

• Sida 29
•  Original

näringsfång, utan lika med lättingarna ströko kring i landet och betungade allmän— heten med tiggeri eller ofredade med nya brott och våldsamheter. För att å ena sidan befordra den allmänna säkerheten och å andra sidan förmå dem, som miss— brukade sin frihet, att bliva gagneliga individer och bereda deras förbättring, skulle i Karlskrona och Sveaborg inrättas arbetsinrättningar, som skulle benämnas all- männa arbetsställen, där sysslolösa och varnartiga personer utan sammanblandning med missdådarc eller dem, vilka för begångna brott till fästningsarbete blivit dömda, kunde under den uppsikt, som för deras förvarande och tillsynen vid arbetet be— tingade, sysselsättas >:emot ett därför anpassat och till deras nödtorftiga utkomst erforderligt underhåll».

Till de allmänna arbetsställena ägde överståthållarämbetet och Konungens be— fallningshavande i länet att på obestämd tid döma:

1) sådana personer, _ som blivit. straffade för första eller andra resan stöld eller ockför andra brott varit på viss tid dömda till fästningsarbete men efter ut— ståndet straff eller arbetstidens utgång ej kunnat uppgiva lovligt näringsfång, var— med de ansåges bliva i stånd att försörja sig, eller anskaffa pålitlig man, som dem i tjänst antoge och svarade för, att de ej genom kringstrykande fölle det allmänna till last.

2) lösdrivare eller landstrykare, varmed förstodes så beskaffade personer, vilka funnes uppräknade i värvningsstadgan, ävensom kringstrykande »Tatarer och Zigenare»,

3) soldater, som blivit för liderlighet och sturskhet utstrukna från regements- rullorna,

4) sådana, vilka blivit vid påföljd av straff förbjudna att till vissa städer eller orter återkomma men sådant icke hörsammat,

5) ur tjänst skild eller uppsagd betjänt eller dräng samt uttjänt soldat, vilka icke inom viss tid gittat uppgiva för sig någon säker tillgänglig tjänst eller annat lovligt näringsfång,

6) svensk hantverksgesäll, som, utan att äga laga försvar eller bevisligt förhinder, icke inom viss tid efter ankomst till stad inställt sig till arbete hos mästare,

7) hantverksgesäller, som, oaktat föregångna tvenne varningar, antingen visat sådan ostadighet eller sturskhet, att någon mästare icke velat antaga dem till arbete eller av lättja eller liderlig levnad avhållit sig från arbete,

8) utrikes ifrån inkomna överlöpare, som icke borde utlevereras, samt 9) extra ordinarie vaktbetjänte vid allmänna eller stadens verk samt betjänte och beslagskarlar, vilka icke hade annat näringsfång men utan laga förfall eller erhållet tillstånd under sex veckor undanhållit sig från tjänstgöring,

10) andra personer, som med de nu uppräknade kunde jämföras. De uppräknade personerna skulle, om de voro dugliga till krigstjänst och icke förverkat rätten att tjäna kronan, falla under värvningsstadgans bestämmelser men eljest sändas till de allmänna arbetsställena.

Från det allmänna arbetsstället kunde den_internerade, som kallades arbets— karl, icke lösgivas, förrän med tillförlitlig säkerhet utrönts och styrkts, att han er— hållit tjänst eller lovligt näringsfång. Frigivas fick han icke, förrän ett. halft år förflutit från det han ankommit till det allmänna arbetsstället, »så vida ej synner-

• Sida 30
•  Original

liga omständigheter skulle därtill föranleda». Den, som under arbetstiden utmärkt sig för vanart eller lättja, borde, oaktat han erhållit försvar eller näringsfång, icke lösgivas, förrän han förbättrat sitt leverne. Prövningsrätten, huruvida arbetskarl finge frigivas, tillkom Konungens befallningshavande i det län, där arbetsstället. var beläget.

Den stora utsräckning, som i denna författning gavs åt lösdrivarbegreppet, med- förde, att lösdrivarna på ett oroväckande sätt tillväxte i antal samt fyllde arbets- ställen och fängelser. Nya anstalter inrättades, men jämväl dessa fylldes snart. En bidragande orsak till det stora antalet lösdrivare var ock, att man ej tillsåg, att de, som ville ärligt försörja sig, finge tillfälle därtill. Hantverk och näringar voro fort- farande bundna genom stränga skråordningar, som hämmade näringslivets utveck— ling och därigenom minskade arbetstillfällena.

För att i någon mån råda bot härför anbefalldes Konungens befallningshavande att söka bereda utvägar till arbete, varjämte förbjöds att å arbetsinrättningar och fästningar insätta andra än dem, som icke själva begagnade tillfället att erhålla näringsfång.

Förordningen Icke desto mindre saknade anstalterna efter någon tid möjlighet att mottaga d. åålåug- alla till allmänt arbete dömda personer, vadan det befanns nödvändigt att något " mera begränsa lösdrivarbegreppet. Kungl. Maj:t förklarade därför i förordningen den 31 augusti 1819 en rättelse nödig i vad angående sysslolösa och vanartade personers hållande till allmänt arbete ditintills blivit stadgat. Genom denna för- ordning ändrades grunden för dömandet till allmänt arbete. Blotta saknaden av tjänst eller näringsfång eller viss anställning utgjorde icke längre anledning till, att en person behandlades såsom lösdrivare. Till allmänt arbete skulle endast dömas lösdrivare, som besvärade allmänheten med tiggeri eller vilka under- gått bestraffning för tjuvnad. Åtskilliga föreskrifter meddelades dessutom, vilka åsyftade att ytterligare inskränka antalet av de fall, då den legala påföljden för lösdriveri behövde inträda. Så skulle lösdrivaren, innan han dömdes, föreläg- gas att inom viss tid förskaffa sig tjänst eller lovligt näringsfång. Vidare skulle den dömde lösdrivaren frigivas, när helst han kunde förete bevis av säker person, att han erhållit tjänst eller stadigt arbete eller att det eljest sörjdes för hans berg- ning. Slutligen kunde frigivning äga rum, då arbetskarlen genom gåva, arbete eller testamente blivit ägare av 33 rdr 16 sk. banco och under de tre sista månaderna gjort sig känd för flit och ordning. För flit och pålitlighet utmärkt arbetskarl kunde också tillåtas att, försedd med pass, bortgå från anstalten för att söka arbete. Ar- betsinrättningens kommendant skulle tillhandagå arbetskarlarna med anskaffande av tjänst eller arbete. Kommendanten ägde ock att utlämna en pålitlig arbetskarl till jordbrukare eller annan i orten boende person, som gjort sig så känd, att arbets- karlen kunde åt honom anförtros. Då allmänt arbete fortfarande ådömdes på ohe- stämd tid, medförde detta, att, ehuru lösdrivarbegreppet inskränkts, arbetskarlarnas antal ej i avsedd omfattning minskades. Härtill bidrog ock, att tvungen krigstjänst, som alltmera ansågs stridande mot en rätt uppfattning av krigarens värv, genom ett kungl. brev av den 8 september 1824 alldeles förbjöds, vadan lösdrivarna ej 1833 års för- längre kommo att rekrytera armén. SVMSIÖSl-mts Efter någon tid fann man sig hava släppt väl mycket efter på det gamla för-

förorduiugoch , -- .. ) . .. y. ,;— . dess mmm? sva1sloshetsbandet samt ansag k01rekt1v behoihga jamxal mot andra kategor1er av

ning.

• Sida 31
•  Original

lösdrivare, än de som upptogos i 1819 års förordning. Rikets ständer framhöllo därför i skrivelse den 5 februari 1830, att lösdriveri, sysslolöshet och lättja märk— bart ökats, samt hemställde om den ändring i nyss berörda förordning, att till allmänt. arbete skulle kunna dömas, förutom bettlande och för tjuvnadsbrott dömda personer, jämväl sådana lösdrivare, som gjort sig kända för vanartigt, liderligt och lättje- fullt uppförande och således voro för samhället vådliga, ävensom sådana personer, som för brott i allmänhet blivit dömda och straffade samt voro att anse som lös— drivare.

Denna skrivelse fö *anledde utfärdandet av förordningen den 29 juni 1833, huru med försvarslösa personer förhållas borde». Genom denna förordning återin- fördes försvarslöshetssystemet i dess fulla utsträckning. Förordningen skilde mel— lan blott försvarslösa och på en gång försvarslösa och vanartade personer. Till de förra räknades alla, vilka ej innehade allmän eller enskild tjänst, ej idkade lovligt yrke eller näringsfång, ej heller underhöllos av annan, ej enligt försam- lingens i sockenstännna yttrade omdöme voro kända såsom de där genom arbete eller annorledes ärligen försörjde sig eller ej kunde ställa viss borgen för sig. Så- som vanartad förklarades en var, som blivit dömd för vissa brott. Den försvars- löse icke vauartade skulle av Konungens befallningshavande föreläggas viss tid att skaffa sig arbete, och pass skulle utfärdas för hans resa till ort, där han kunde hava utsikt att erhålla sådant.. Kunde han ej efter förnyat rådrum erhålla försvar eller arbete, ägde Konungens befallningshavande sända honom till sysselsättning vid allmänt arbete i orten eller till arbetsinrättning inom länet eller i sista hand förvisa honom till allmän korrektionsinrättning, varest han icke fick sammanblandas med de vanartade eller för brott straffade. I vissa fall kunde han också sändas till en efter militärt mönster upprättad pionierkår (se nedan), till vilken skulle ut- tagas arbetsdugliga och ej för grövre brott dömda lösdrivare. Vanartad person skulle överlämnas till Konungens befallningshavande. 0111 dylik person ej gitte genast visa välkänd arbetsgivare, som ville taga hand om honom, kunde Konungens befallningshavande omedelbart sända honom till allmän korrektionsinrättning »att där till sedlighet och arbete hållas».

Det allmänna arbetet skulle fortfarande ådömas på obestämd tid. Förord- ningen innehöll närmare föreskrifter om rätt att utgå från anstalten vid erbjuden årstjänst, om utlämnande av en person till arbete i anstaltens närhet och om an- skaffande genom anstaltens försorg av årstjänst eller annat lagligt näringsfång åt korrektionister, som ådagalagt gott uppförande.

Skarpa anmärkningar riktades snart emot 1833 års försvarslöshetsförordning; särskilt framhölls, att den lämnade myndigheterna makt att nästan efter godtycke behandla en försvarslös person.

De dömda lösdrivarnas antal växte oerhört och trots inrättande av pionier- kåren fylldes snart korrektionsinrättningarna. För att från dessa inrättningar av- lasta en del lösdrivare inrättades nya anstalter. Pionierkåren upplöstes 1846, och i dess ställe inrättades en kronoarbetskår, som liksom pionierkåren hade militärisk organisation. Båda kårerna användes vid arbetsföretag för allmän och enskild räkning. Alla dessa anordningar visade sig dock fruktlösa. År 1835 voro för försvarslöshet dömda 1,842 personer och 1842 hade antalet vuxit till 2,373. Ar- bets— och korrektionsinrättningarna voro även med pionierkårens och sedermera

• Sida 32
•  Original

Stadgan ang. försvarslösa (1.29 maj 1846.

1853 års kun- görelse.

kronoarbetskårens hjälp oförmögna att mottaga alla lösdrivare, varför en del måste insättas i fängelserna.

Bland dem, som fäste regeringens uppmärksamhet på de missförhållanden. vartill lagstiftningen och behandlingen av de försvarslösa lett, var generaldirektören för den år 1825 inrättade styrelsen över rikets fängelser och arbetsinrättningar. (llaes Livijn. som i en är 1844 till justitieministern avgiven promemoria uppdrog vissa riktlinjer för en ny lösdrivarlagstiftning.

Efter framställning av rikets ständer upphävdes 1833 års författning och ut— färdades. delvis med ledning av nämnda promemoria, den 29 maj 1846 en ny stadga angående försvarslösa och till allmänt. arbete förfallna personer.

Genom denna stadga bestämdes följande tider för allmänt arbetes ådömande: 'i år för den, som undergått straff för tredje resan stöld eller ock blivit för annat brott dömd till livstidsarbete å fästning eller tukthus eller att mista livet men erhållit. nåd, 3 år för den, som undergått straff fö' andra resan stöld eller andra resan inbrott, samt 2 år för andra försvarslösa. Möjligheten att erhålla vitsord om att personer ägde möjlighet. att. årligen försörja sig underlättades, däri genom att dylika vitsord kunde givas, förutom av sockennämnd, jämväl av be— hörig ämbetsmyndighet och tjänsteman ävensom av kommunal tillsyningsman. Förpassandet av den försvarslöse inskränktes, och stadgandet om borgens ställande upphävdes.

Det gamla försvarslöshetssystemet bibehölls dock i ungefär samma omfattning som förut. Sålunda skulle såsom försvarslös behandlas den, vilken antingen varit dömd och straffad för vissa brott eller blivit ställd på framtiden eller ock förut varit såsom försvarslös hållen till arbete vid allmän arbetsinrättning eller krono- arbetskåren. Beträffande annan försvarslös, som visade lättja och liderlighet, för- klarade Kungl. Maj:t sig framdeles vilja meddela beslut, när och huruledes dessa skulle hållas till ordning och arbete vid inrättning inom orten. För att emellertid underlätta för den försvarslöse att skaffa sig arbete skulle å landet bland ledamö- terna i sockennämnd utses och i stad vid sockenstämma väljas två eller flera väl— kända män, som skulle bistå den försvarslöse med råd och, så vitt ske kunde, genom beredande av utvägar till försörjning. Dessa tillsyningsmän skulle dessutom öva tillsyn över de försvarslösa.

Yppades sådan förändring i tvåi'igsarbetarens villkor, att denne ej vidare borde såsom försvarslös anses, skulle han frigivas. Den för bristande försvar dömde, som under hälften av den bestämda arbetstiden och fortfarande förhölle sig väl samt ägde en genom flit och sparsamhet förvärvad behållning av 50 riks— daler banko för man och 33 riksdaler 16 skillingar samma mynt för kvinna, kunde återfå friheten. Vid den bestämda tidens slut skulle den försvarslöse förpassas till hemorten, även om han där ej erhållit tjänst eller anställning.

Den, som vore i saknad av laga försvar och under de senaste 6 månaderna av sin vistelse vid kronoarbetskåren eller arbetsinrättningen ådragit sig bestraffning. kunde av styrelsen över fängelser och arbetsinrättningar åläggas att kvarstanna. dock ej över 6 månader efter det förseelsen skett. Vid ny förseelse kunde arbets- tiden ytterligare förlängas.

Efter framställning från rikets ständer utfärdade Kungl. Maj:t den 13 juli 1853 en kungörelse om ändring i och tillägg till 1846 års stadga. Genom denna

• Sida 33
•  Original

kungörelse utsträcktes behandlingen såsom försvarslös till dem, som av lättja eller böjelse förde ett kringstrykande och oordentligt levnadssätt eller underläto att för— skaffa sig lovligt arbete eller att förrätta det arbete, som av tillsyningsman blivit. dem anvisat. Innan dylik försvarslös kunde dömas, skulle han antingen inför sockennämnd eller av tillsyningsman i trovärdiga personers närvaro förmanas till arbete och ordning samt varnas för följderna av ett däremot stridande uppförande. Denna kungörelse mildrade tillika bestänunelserna i fråga om dem, som borde anses såsom försvarslösa, i det att de tillerkändes laga försvar, som enligt behörigt intyg iakttogo ordning och redlighet i sitt leverne samt sökte efter förmåga att sig iirligen försörja.

Den äldsta fattigvärdslagstiftningen hade till huvudsakligaste syfte att bekämpa ”('—”'”immel- bettleriet, och författningarna angående fattigvården kallades därför tiggamwdningar. biffig]? TF"-": ,. .. . * . .. ': . . M L jat- hd början av 1800-talet tramtradde mer och mer behovet av en ordnad fattig— gym,.dsja”. vård, äsvftande att en var, som verkligen var i behov av hjälp, skulle erhålla stiftninym. sådan genom fattigvårdsmyndigheternas försorg. Den. som kunde förtjäna sitt uppehälle, men av lättja underlät det, skulle, så snart han bettlade, underkastas tvångsåtgärder. Denna uppfattning genomgick samtliga de olika kommitteförslag angående fattigvården, som avgåvos under 1800-talet. Sålunda väckte såväl 1821 ars som 1839 års fattigvårdskommittéer förslag om åtgärder till hännnandet av tiggeriet och det sysslolösa kringstrykandet.

Enligt den är 1847 utfärdade fattigvårdsförordningen skulle den anses hava bettlat, som sökte tilltvinga sig gåva eller med begäran eller anropande om allmosa i penningar, varor eller klädespersedlar för egen del eller för annan vände sig till någon, vilken icke med fattigvården ägde befattning, eller i sådant hänseende besvärade allmänheten, vare sig att avsikten att bekomma allmosa tillkännagavs med ord eller åtbörder eller genom framvisande av kroppsliga lyten. Den, som efter fyllda 15 år beträddes med bettlande, var förfallen att behandlas lika med försvarslös person. Föräldrar, stvvföräldrar eller fosterföräldrar, som befallde eller tilläto sina minderåriga barn att bettla, skulle behandlas liksom bettlare. Då arbets— föra personer äventvrade nöd till följd av brist på arbetsförtjänst, skulle fattig- vårdsstyrelsen söka bereda dem arbete.

1853 års fattigvårdsförordning innehöll enahanda bestämmelse angående bett— lare som 1847 års fattigvårdsförordning, varjämte 1853 års förordning upptog ett stadgande, att arbetsför person, som stod under fattigvårdsstvrelsens husbonde— välde och som vägrade utföra honom förelagt arbete eller visade tredska, självs— våld eller sturskhet, skulle behandlas såsom försvarslös person.

Med anledning av de anmärkningar, som framställdes mot. 1847 och 1853 års fattigvårdsförordningar, hemställde riksdagen i skrivelse den 13 maj 1869, att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och framlägga förslag till ny förordning om fattig- vården samt överse då gällande författning om försvarslösa och till allmänt arbete förfallna personer. Riksdagen angav tillika de grunder, på Vilka de nya författ— ningarna borde vila. Det gällande förbudet mot bettlande borde enligt riksdagen endast komma att gälla utom det fattigvårdssamhälle, där den bettlande ägde hem- ortsrätt. Inom varje fattigvårdssamhälle skulle finnas en eller flera av Konungens

• Sida 34
•  Original

Idh-arbeten till 1885 års lösdrivarlag.

befallningshavande förordnade tillsyningsmän, vilka skulle hava till uppgift att övervaka främmande bettlare.

1 förordningen den 9 juni 1871 angående fattigvården, som huvudsakligen vilade på ett år 1870 avgivet kommittebetänkande, stadgades angående bettleri följande. Var, som med ord eller ätbörder begärde allmosa av annan än den, som borde mottaga anmälan om behov av fattigvård, skulle anses hava bettlat. Bettlade någon efter fyllda 15 år utan att vara i den nödställda belägenhet, att fattigvård enligt 1 % i förordningen erfordrades, och var han förut beträdd med bettlande eller ådagalades av omständigheterna, att han strök omkring för att öva bettlande, skulle bett.— laren, om han icke hade sitt hemvist. inom det fattigvårdssamhälle, där han anhållits, av för tillsyn över bettlarna tillsatta tillsyningsmän anhållas och avföras till när- maste krono— eller stadsbetjänte för att genom dennes försorg överlämnas till Konungens befallningshavande, som ägde ålägga bettlaren allmänt arbete från och med en till och med 6 månader eller ock, om sådant ansågs påkallat, förpassa bettla- ren till hans hemort. Hade anhållen bettlare sitt hemvist inom fattigvårdssamhället, skulle tillsyningsmannen anmäla förhållandet hos fattigvårdsstyrelsen, som, där fattig- vård ansåges icke böra ifrågakomma, skulle meddela bettlaren varning eller ock låta avföra honom till Konungens befallningshavande. Minderårigt barn, som bettlade, skulle. överlämnas till fattigvårdsstyrelsen eller till föräldrarna med uppmaning att hålla noggrann tillsyn över detsamma. Fortsatte barnet att bettla, kunde polismyndig- heten förordna om barnets agande. Bettlade minderårigt barn på befallning eller tillåtelse av föräldrar eller annan, som var skyldig att om barnet hava vård, ägde fattigvårdsstyrelsen varna dem, som befallt eller tillåtit bettlandet, eller ock om förhållandet göra anmälan hos Konungens befallningshavande.

Vidare stadgades i 1871 års fattigvårdsförordning, att om arbetsför person, vilken stod under fattigvårdsstyrelsens husbondevälde, vägrade att fullgöra honom föresatt arbete eller eljest visade tredska, självsvåld eller oordentlighet eller stursk— het och icke rättade sig efter fattigvårdsstyrelsens varning, fattigvårdsstyrelsen ägde göra anmälan hos Konungens befallningshavande, som ägde ålägga honom allmänt arbete.

I samband med ett år 1869 med anledning av riksdagens ovannämnda skri— velse uppgjort utkast till ändringar i fattigvårdslagstiftningen hade ock framlagts förslag till ändrade bestämmelser angående försvarslösa och till allmänt arbete förfallna personer. Fångvårdsstyrelsen avstyrktc förslaget såsom icke varande tidsenligt eller motsvarande ändamålet. Vid föredragning den 1 juli 1881 av fångvårdsstyrelsens utlåtande fann Kungl. Maj:t en fullständig omarbetning av 1846 års försvarslöshetsstadga av nöden, >>i avsikt dels att åt denna lagstift— ning giva en enklare form dels ock att mildra dess i många fall för stränga be— stämmelser och bringa dessa i överensstämmelse med författningar i närbesläktade ämnen», vadan åt en särskild kommitté uppdrogs att utarbeta förslag till ny lag— stiftning i ämnet. Dessa kommitterade avgåvo den 31 augusti 1882 förslag till förordning angående lösdriveri m. m., varefter över förslaget infordrades yttranden från överståthållarämbetet och Konungens samtliga befallningshavande samt fång- vårdsstyrelsen. Med anledning av de i yttrandena framställda anmärkningarna mot

• Sida 35
•  Original

förslaget omarbetades detsamma av de kommitterade och sedermera inom justitie— departementet, varefter högsta domstolens yttrande inhämtades över det inom departementet sålunda bearbetade förslaget. Högsta domstolens anmärkningar för- anledde till en ytterligare omarbetning av förslaget, som därefter förelades 1885 års riksdag (prop. nr 3). Riksdagen, som fann sig ej kunna bifalla propositionen i oförändrat skick, antog för sin del en lag med i visst avseende ändrad lydelse, och denna godkändes av Kungl. Maj:t, varefter lag angående lösdrivares behandling utfärdades den 12 juni 1885.

För innehållet av 1882 års kommittébetänkande samt om förarbetena i övrigt till 1885 års lag redogöres närmare under de särskilda avdelningar, där för- arbetena äro av särskilt intresse.

I samband med utfärdandet av lösdrivarlagen den 12 juni 1885 omarbetades i enlighet med ett av 1882 års kommitterade utarbetat förslag bestämmelserna om bettleri i 1871 års fattigvårdsförordning. Enligt den ändrade lydelse, som 40 och 41 %% i fattigvårdsförordningen då erhöllo, skulle tillsyningsmannen, om anhållen bettlare var över 15 år och berättigad till fattigvård enligt 1 & i 1871 års fattig- vårdsförordning, anmäla fallet hos fattigvårdsstyrelsen för vederbörlig åtgärd. Er- fordrades ej fattigvård, berodde den vidare åtgärden på, om bettlaren hade hem- vist inom fattigvårdssamhället eller icke. Isenare fallet hade tillsyningsmannen att vidtaga åtgärd för hans behandling såsom lösdrivare genom vederbörlig myn- dighet. I förra fallet skulle tillsyningsmannen anmäla förhållandet hos fattigvårds— styrelsen, som då hade att pröva, huruvida fattigvård enligt 2 % fattigvårdsförord- ningen borde förekomma, samt i motsatt fall vidtaga åtgärder i och för bettlarens behandling enligt lösdrivarlagen. Beträffande bettlande barn skulle dessa överlämnas till vederbörande fattigvårdsstyrelse för erhållande av behövlig vård och vidtagande av åtgärder för att förekomma bettleriets upprepande. Föräldrar och målsmän, som genom uppmaning eller eljest föranlett barn att bettla, skulle efterhållas och eventuellt underkastas behandling enligt lösdrivarlagen.

Genom lagen om fattigvården den 14 juni 1918 hava dessa stadganden upp— hävts och i deras ställe insatts övergångsbestämmelser i 92 % av fattigvårdslagen, för vilka nedan redogöres.

Åtgärderna mot lösdriveri från 1800-talets första hälft intill närvarande tid framgår av nedanstående sammanställning, hämtad ur fångvårdsstyrelsens berättelser:

Statistiska amigiflcr ang. lösdri vert" åren 1835 — 1920.

• Sida 36
•  Original

Arbets- anstalterna.

Överlanmade till Häktade Dömda Frikända . försörjning-s Frivilliga inrättning eller

lasarett

2,879 1,842 6,002 2,317 3,019 1,249 3,143 593 5,168 994 4,32; 902 2,029 7.53 2,482 727 2,246 982 1,683 834

832 453

Enligt förordningen den 27 februari 1804 skulle såsom nämnts en arbets— anstalt eller ett s. k. allmänt arbetsställe inrättas i Karlskrona, där från fästning.—*- straff frigivna personer, lösdrivare och landstrykare skulle hållas till arbete.

Genom ett samma dag utfärdat reglemente för arbetsanstalten ställdes den under kontroll och tillsyn av varvsamiralen i Karlskrona, som skulle hava högsta befälet över de å anstalten intagna. Skillnaden mellan tvångsarbetarna eller, som de kallades, arbetskarlarna samt straffångarna erhöll ett. kraftigt betonande i den militära organisation, som gavs åt arbetsanstalten. Härigenom ville man höja tvangs- arbetarnas anseende bland allmänheten samt därmed söka underlätta deras åter- gång till det fria arbetet. Arbetskarlarna indelades i kompanier under befäl av officerare. Varvsamiralen ägde fördela och utstaka arbetet, dock så att arbets- karlarna, så framt det kunde förekommas, ej fingo arbeta gemensamt med straff— fångarna, på det att umgänge dem emellan måtte undvikas. Allt arbete skulle ske för statens räkning. Arbetskarlen erhöll viss ersättning för sitt arbete.

Erfarenheten visade snart otillräckligl'ieten av de vidtagna anordningarna, be— roende på, såsom tidigare sagts, att lösdrivarbegreppet gjorts allt för vitt. Den 24 december 1805 såg sig regeringen därför nödsakad att, då anstalten var över- belagd — den var avsedd för 200 man, men vid denna tid voro omkring 450 där inlagda — utfärda ett cirkulär till landshövdingarna i riket, att de, som gjort. sig skyldiga till allmänt arbete och icke kunde för bristande utrymme intagas å arbets- inrättningen i Karlskrona, skulle försändas till fästningarna.

Men icke ens denna åtgärd var tillfyllest. För beredande av ytterligare ut— rymme inrättades 1816 i Vadstena ett nytt allmänt arbetshus för män, som beräk- nades rymma omkring 300 personer. Jämväl denna anstalt blev snart fylld, varför Kungl. Maj:t hos 1817 års riksdag hemställde, att, som anstalterna i Karlskrona och Vadstena hyste det antal lösdrivare, de kunde rymma, samt irikets fästningar funnos insatta 400 försvarslösa personer, riksdagen måtte bevilja anslag till upp— rättande av ännu en anstalt. Riksdagen anvisade ett anslag, som användes till utvidgning av Vadstenaanstalten, men utrymmet var dock ej tillräckligt, utan V ar—

• Sida 37
•  Original

bergs och Vaxholms fästningar måste också anlitas för att mottaga de lösdrivare, som ej fingo rum vid de förut inrättade anstalterna. I brist på tillgång till arbete nedlades emellertid Vadstenaanstalten ganska snart och nya arbetsanstalter anlades i Stockholm samt å Malmö citadell.

Genom kungl. brev den 11 maj 1814 stadgades beträffande sysslolösa kvinnor. att de först skulle hållas till arbete åt länskorrektionshusen och, om rättelse ej följde, insättas å spinnhusen i Norrköping, ä Långholmen och i Göteborg.

För att förekomma, att de försvarslösa ä fästningarna skulle sammanblandas med missdådarna, anbefalldes landshövdingarna genom ett cirkulär den 10 nu- vember 1807 att i anledning av anläggandet inom Malmöhus län av en enskild länsarbetsanstalt taga i övervägande, huruvida icke enahanda anstalt till tiggeriets hämmande jämväl inom övriga länen kunde vara lämplig, därom överenskommelse med vederbörande i sådant fall borde träffas. Då vederbörande ej ställde sig cir— kuläret till efterrättelse, utfärdade Kungl. Maj:t. den 28 maj 1813 ett nytt cirkulär. däri landshövdingarna am'nanades, att enär genom länsarl)etsanstalterna sysslolösa personer med mindre besvär för det allmänna än genom deras forslande till en av- lägsen ort kunde hållas till arbete och en utväg för häktade lättare yppades att i orten skaffa sig försvar, söka uppmuntra arbetsställens inrättande genom enskildas försorg och sammanskott. Vid början av år 1819 funnos dylika arbetshus upprät- tade inom Uppsala, Skaraborgs, Södermanlands, Kalmar, Örebro, Värmlands och Västernorrlands län, varförutom medel till dylika inrättningars anläggande voro insamlade inom flera län.

Då klagomål alltjämt förekonnno över det växande antalet tvångsarbetare samt arbete ofta saknades på anstalterna och överbeläggningen omöjliggjorde ett skiljande på bättre och sämre element, framkommo olika förslag att råda bot på missförhållandena. Efter en förberedande undersökning av förhållandena tillsattes en kommitté, som den 5 mars 1823 avgav betänkande med förslag till en förbätt— rad fångvård. I fråga om arbetsinrättningarna eller korrektionshusen föreslogo de kommitterade, att de borde vara så anordnade, att lösdrivaren först skulle kunna sättas i >>ensligt rum», varigenom hans sinnesförfattning lättare skulle kunna ut- rönas. En klassifikation av tvångsarbetarna efter olika grad av brottslighet, olika kynne och fallenhet för förbättring borde införas. Efter en tids cellvistelse skulle tvångsarbetaren arbeta i gemensamhet.

Betänkandet lades till grund för en proposition om anslag till en ny arbets— inrättning, och riksdagen uttalade sitt gillande av förslaget men underlät att bevilja erforderligt anslag. '

Sedan en följande riksdag beviljat medel till en ny korrektionsanstalt, förord- nades under år 1826, att en dylik anstalt för män skulle uppföras å Långholmen. Sam- tidigt inrättades en korrektionsanstalt för kvinnor å Norrmalm i Stockholm samt ett nytt arbetsfängelse i Malmö slott. Samtliga dessa anstalter anordnades med ett visst antal celler för att kunna genomföra en progressiv behandling. Detta system lycka— des man emellertid ej till fullo genomföra på grund av för ringa antal celler.

Ungefär samtidigt med korrektionsinrättningarnas koncentrering bildades den s. k. pionierkåren. Till densamma skulle uttagas arbetsdugliga försvarslösa, som ej voro dömda för grövre brott eller itererade stölder. Kåren skulle hava sin station på Vanäs fästning samt bestå av två kompanier, vardera på 150 man. Dess ändamål var,

• Sida 38
•  Original

att tvångsarbetaren under sin tjänstetid skulle vinna en sådan moralisk förbättring, att han därefter kunde återlämnas till samhället såsom gagnelig medborgare. Ge- nom nyttigt arbete skulle han återgälda staten på kåren nedlagda kostnader.

I det betänkande angående fattigvården, som under år 1839 avgavs av sär skilda kommitterade, behandlades även lösdriveriet och därmed sammanhängande ämnen. De kommitterade framhöllo därvid behovet av tvångsarbetshus, vilka borde inom varje län inrättas för återförande till arbetsamhet och redlighet av dem, som av lättja och sysslolöshet i förening med liderlighet, tiggeri och ett kringstrykande levnadssätt visat sig vådliga för samhället.. Tvångsarbetshuset skulle i allo vara skilt från korrektionsinrättningen, där förbrytare för umgällande av sina missgär- ningar insattes. Kostnaden för byggnad och underhåll av tvångsarbetshusen borde bestridas av allmänna medel, särskilt som samma inrättningar komme att träda i korrektionsanstalternas ställe till emottagande av lösdrivare. Kommittén föreslog dessutom, att i förbindelse med tvångsarbetshusen borde ställas arbetskompanier, vid vilka sådana personer av mankönet kunde upptagas, som voro dömda till minst ett års tvångsarbete.

Genom ett kungl. brev den 25 november 1836 hade förordnats, att till all— mänt arbete dömda personer, som på grund av bristande utrymme vid korrektions- anstalterna förvarades å länsfängelserna, skulle, då säkerhet funnes, att de ej kunde undkomma, utlämnas till enskilda personer för att genom arbete beredas förtjänst, varav ett visst belopp skulle gå till den därvid använda bevakningen och återsto— den till tvångsarbetarens underhåll. Vidare lämnade Kungl. Maj:t genom brev den 26 maj 1837 meddelande, att kofferdiskeppare, som önskade förhyra korrektionister, ägde rätt att genast utan varje omgång uttaga dylika till kofferditjänst.

Alla dessa åtgärder visade sig vanmäktiga för att kunna lämna plats åt de för försvarslöshet dömda. Försöket med pionierkåren hade ej heller vunnit allmän— hetens förtroende.

På framställning av styrelsen över fängelser och arbetsim'ättningar förordnade Kungl. Maj:t den 8 augusti 1842 om bildande av en kronoarbetskår, därför regle- mente samma dag fastställdes. Samtidigt upplöstes pionierkåren.

Kronoarbetskåren bildades liksom pionierkåren efter militäriskt mönster. Kro- noarbetskåren indelades i fyra klasser, av vilka den första eller fästningsklassen skulle bestå av försvarslösa män, som antingen undergått straff för vissa brott eller förut undergått allmänt arbete; den andra klassen eller lägre fältklassen av för— svarslösa, som förr varit insatta i allmän arbetsanstalt men tillhört elit- eller för- troendeavdelning; den tredje klassen eller högre fältklassen av övriga försvarslösa samt den fjärde klassen eller soldatklassen av sådana ur rullorna utstrukna solda— ter, vilka för viss tid anställts vid pionierkåren eller ålagts att med allmänt arbete av— tjäna deras vid värvat regemente ingångna. kapitulation. Varje klass skulle indelas i ett eller flera kompanier under ditkommenderat militärbefäl. Fångvårdsstyrelsen hade ledningen av allt vad vid kåren rörde >>tillkomst, avgång och ekonomi». I militärt avseende skulle varje fördelning av kåren lyda under generalbefälhavaren i distriktet.

Första klassen skulle i olika kompanier förläggas i Karlskrona, å Kungholms kastell, å Karlsborg, i Vaxholm och å Rindö. Av andra och tredje klassen skulle bildas två avdelningar, som skulle användas till fängelsebyggnaderna i Falun och

• Sida 39
•  Original

Linköping. Kåren kunde ock användas vid större arbetsföretag för allmän eller enskild räkning. Med arbetskårens hjälp hava Trollhätte och Strömsholms kanaler samt våra större äldre fästningar uppförts. '

Kronoarbetskårens kompanier sammansmälte allt mera och det ena kompaniet efter det andra indrogs. Soldatklassen ändrades 1860 till ett disciplinkompani, som förlades vid Borghamns kalkstensbrott. Vid 1870—talets ingång bestod kåren blott av disciplinkompaniet, fästningsklassen, som sysselsattes å Karlsborg och Borg- hamn, samt pionierklassen, som arbetade vid Vaxholm. Ar 1872 upphörde disciplin- kompaniet att tills vidare tillhöra kronoarbetskåren samt förlades under militära myndigheter. Samtidigt flyttades en del av kårens fästningsklass, som var förlagd till Karlsborg, till Tjurkö i Karlskrona skärgård för att där sysselsättas med sten- huggeri för enskild firmas räkning. Fästningsklassens militära organisation upp- hävdes, och bevakningen ställdes under fångvårdsstyrelsen. Endast vid kronoarbets— kompaniet å Vaxholm bibehölls allt fortfarande 1842 års militära organisation för därstädes vid befästningsarbetena sysselsatta ostraffade lösdrivare. Kronoarbets- kompaniet i Vaxholm indrogs 1891 samt kronoarbetsstationerna i Borghamn och Tjurkö 1894.

Genom kungl. breven den 30 oktober 1845, den 17 oktober 1846 samt den 16 oktober 1850 medgåvos frigivna kronoarbetskarlar att i mån av utrymme ingå såsom frivilliga vid kronoarbetskåren. Av detta medgivande hade tidtals ända till (500 individer begagnat sig och antalet var sällan under 300. Då det visade sig, att samma personer år efter år återkommo samt de frigivna, sedan de förslösat sin arbetsförtjänst, efter några dagar återvände, lät fångvårdsstyrelsen 1871 meddela, att frivilliga endast i undantagsfall komme att vid fångvårdsanstalterna emottagas.

Mindre arbetsföra för lösdriveri dömda män höllos till tvångsarbete i fängel— serna i Varberg intill år 1877, å Långholmen till år 1886 och i Landskrona till år 1903. För straffade unga lösdrivare upprättades år 1893 en tvångsarbetsanstalt at Nya Varvet, som upprätthölls till år 1899. Samtidigt med 1885 års lösdrivarlag trädde i kraft, inrättades vid fängelset i Malmö en särskild avdelning för tvångs— arbetare, som dock nedlades år 1888. Därefter förvarades de manliga tvångs- arbetarna å tvångsarbetsanstalterna i Karlskrona och å Svartsjö. Under en tid gällde, att de tvångsarbetare, som voro mindre arbetsföra eller under 21 år eller förut straffade, sändes till Karlskronanstalten-och övriga tvångsarbetare till Svartsjö— anstalten. År 1917 upphörde tvångsarbetsanstalten i Karlskrona.

Till tvångsarbete dömda kvinnor förvarades å centralfängelset å Norrmalm i Stockholm till år 1897 samt därefter å tvångsarbetsanstalten iNorrköping. Från och med år 1903 användes jämväl Landskronaanstalten till tvångsarbetsanstalt för kvinnor, tidvis för dem, som ej fyllt 25 år. Norrköpingsanstalten upphörde år 1918 att användas såsom tvångsarbetsanstalt.

Under en det år gällde en bestämmelse därom, att kvinnliga tvångsarbetare, som dömts inom de norra länen till tvångsarbete under 3 månader och ej förut varit straffade, skulle avtjäna dylikt arbete å de vanliga fängelserna.

I samband med antagandet av lagen angående åtgärder mot utbredning av Tvång—”TW?

.. . o ;; . .. o anstalternas könssjukdomar m. m. uppstod fraga om tvangsarbetsanstalternas frigörande fran ski/jandefrdu

den egentliga fångvården. Sambandet med fångvården ansågs olämpligt, emedan fångvårdm

• Sida 40
•  Original

därigenom i det. allmänna medvetandet rörande tvångsarlietets natur och ändamål uppkommit ett missförstånd, som ansågs hava till stor del förorsakat den motvilja. med vilken tvångsarbetsinstitutet ofta betraktades. Ehuru tvångsarbete ej innefattade straff i vanlig bemärkelse, hade detsamma likväl därigenom, att det verkställts i anstalter, som lydde under fångvården och i stort sett till sitt inre och yttre lik— nade straffanstalterna, fått prägel av ett straff för begånget brott.

I proposition till 1918 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t, att lvångsarhetsan- slalterna skulle skiljas från fångvården. Denna proposition blev av riksdagen avslagen, men en av Kungl. Maj:t den 20 februari 1920 avlåten ny proposition i enahanda syfte blev av riksdagen bifallen. De för tvångsarbetarna nn använda anstalterna äro efter den 1 januari 1921 statens tvångsarbetsanstalt för män a Svartsjö och för kvinnor i Landskrona. Enligt en för anstalterna den 23 december 1920 utfärdad stadga stå de under var sin särskilda av Kungl. Maj:t förordnade stvrelse.

• Sida 41
•  Original

ll. Gällande lagstiftning rörande lösdriveri, bettleri m. m.

Den lag angående lösdrivares behandling, som framgick som resultat av ovan- nämnda förarbeten. utfärdades den 12 juni 1885 och gäller fortfarande med några mindre ändringar. Lagen innehåller i huvudsak följande bestämmelser.

Såsom lösdrivare behandlas enligt 1 % dels den, som sysslolös stryker om kring från ort till annan utan medel till sitt uppehälle, där ej on'iständigheterna adagalägga, att han söker arbete, dels den, vilken eljest, utan att äga medel till sitt uppehälle, underlåter att efter förmåga söka ärligen försörja sig och tillika förer ett sådant levnadssätt, att våda därav uppstår för allmän säkerhet, ordning eller sedlighet.

Såsom lösdrivare behandlas vidare den, som frigivits från tvångsarbete, men underlåter att iakttaga vissa honom därvid meddelade föreskrifter om anmälnings- skyldighet m. m. (12 å).

Den, som beträdes med lösdriveri, må. (2 % 1 mom.) anhållas av krono— eller polisbetjänt eller tillsyningsman. Lösdrivaren skall därefter ofördröjligen inställas till förhör å landet inför landstiskal och i stad inför stadsfiskal.

Befinnes vid förhöret, att den anhållne gjort sig skyldig till lösdriveri, som nyss angivits, må den, som håller förhöret, meddela den anhållne varning. Angå— ende varningens meddelande och skälen därtill överlämnas till den anhållne ett skriftligt besked, som dessutom skall uppläsas för honom.

Denna varning blir emellertid ej omedelbart definitiv utan skall underställas Konungens hefallningshavandes prövning. För sådant ändamål skall den, som håller förhöret, upprätta ett protokoll däröver, vilket protokoll skall upptaga anledningen till förhöret. och vad den anhållne till sin ursäkt förebragt ävensom redogörelse för hans levnadsomständigheter samt beskrivning över hans utseende jämte intyg om, att. beskedet blivit honom tillställt. Avskrift av detta protokoll skall översändas lill Konungens befallningshavande i länet inom tre dagar, om den varnade anhållits i stad, där Konungens befallningshavande har sitt säte, men eljest inom 14 dagar efter varningens meddelande (2 8, 1 mom.).

Den varnade kan, om han önskar bliva hörd hos Konungens befallnings- havande, personligen anmäla sig till förhör eller ock inlämna eller med posten insända påminnelser inom samma tid, som gälla för förhörsprotokollets insändande. Härom skall varningsbeskedet innehålla underrättelse.

Efter det förhör hållits eller påminnelser avgivits eller om den varnade ej låtit sig avhöra inom nyss angivna tid, tager Konungens befallningshavande var- ningen under omprövning. Finner Konungens befallningshavade varningen be— fogad, kungör Konungens befallningshavande varningen för rikets polismyndigheter genom att införa densamma i tidning för polisunderrättelser (2 % 2 mom).

A. Lagen an-

gående lösdri-

vares behand- ling.

• Sida 42
•  Original

Är anhållen lösdrivare okänd och undandrager han sig att uppgiva nanm eller hemort, eller förekommer skälig anledning, att hans uppgift därom är osann och kan rätta förhållandet ej genast utredas av förefintliga betyg eller annorledes, skall han häktas samt sändas till Konungens befallninghavande i länet. Konungens befallningshavande kan antingen hålla honom i häkte, till dess tillförlitliga upplys— ningar om honom vunnits, eller sända honom till annat län, där anledning finnes att antaga, att sådana upplysningar lättare stå att vinna. I detta fall ankommer på Konungens befallningshavande att meddela varning samt kungöra sådan (2 % 4 mom.).

Den som, innan två år förfiutit, sedan honom meddelad varning blivit kun- gjord, ånyo beträdes med lösdriveri, må, sedan förhör med honom hållits, häktas samt sändas till Konungens befallningshavande i länet (8 % 1 mom.). Enahanda behandling är den underkastad, som undergått tvångsarbete och inom två är efter frigivandet ånyo blivit beträdd med lösdriveri (4 %) ävensom den, som visar tredska i avseende ä honom äliggande anmälningsskyldighet (12 å).

Sedan lösdrivaren blivit häktad och sänd till Konungens befallningshavande. skall Konungens befallningshavande hålla förhör med honom samt däröver föra. protokoll, i vilket den häktades levnadsomständigheter skola antecknas, j_)rästbetyg och läkarbetyg införas jämte beskrivning å hans utseende och uppgift å hemort.1 Finner Konungens befallningshavande, att den häktade gjort sig skyldig till lös— driveri, må Konungens befallningshavande döma honom till tvångsarbete "från och .med en månad till och med ett år. Tvångsarbetet kan utsträckas till högst tre år. om lösdrivaren förut undergått tvångs- eller straffarbete eller eljest försvårande omständigheter förekommit (3 % 2 mom.). Prövar Konungens befallningshavande sådana förmildrande omständigheter vara för handen, att den häktade, ändå att han befunnits skyldig till lösdriveri, icke skäligen bör till tvångsarbete dömas, äger Konungens befallningshavande meddela honom förnyad varning, som kungöres pa vanligt sätt, samt ställa honom på fri fot (3 % 3 mom.).

Utslag, varigenom någon dömes till tvångsarbete, skall för den dömde ge- nast avkunnas. Därvid skall underrättelse lämnas honom om vad för besvärs anförande bör iakttagas. Skriftligt utslag med fullständig besvärshänvisning skall tillställas den dömde inom tre dagar, den oräknad, dä beslutet avkunnades (5 5). Den till tvångsarbete dömde äger anföra besvär över Konungens befallnings— havandes utslag. Besvären ställas till Konungen och skola inom 8 dagar, efter det utslaget blivit avkunnat, ingivas till Konungens befallningshavande, som insänder besvären jämte vederbörandes yttrande, om anledning förekommit att infordra sädanl. ävensom eget utlåtande till justitierevisionsexpeditionen. Over Konungens befall- ningshavandes beslut angående varning mä klagan ej föras annat än i samman— hang med besvär över utslag, varigenom tvångsarbete blivit ådömt (6 %).

[ stad, där poliskammare finnes, utövar poliskammaren ifråga om lösdrivares

1 Enligt lagen den 17 oktober 1900 om straffregister skall det hos fångvårdsstyrelsen förda straH'registret innehålla uppgifter bland annat om dem, som blivit dömda till tvångsarbete. I följd härav skall Konungens befallningshavande, när en person blivit dömd till tvångsarbete, insända upp- gift ääiomd. Detta förutsätter i sin tur att före dömandet infordras utdrag ur straft'registret rörande en åt ta e.

• Sida 43
•  Original

behandling den myndighet, som enligt vad här ovan sagts tillkommer Konungens befallningshavande. l stad, där polismästare finnes, kan denne och i annan stad Konungens befallningshavande förordna poliskommissarie eller annan polisman att fullgöra vad enligt lösdrivarlagen åligger stadsfiskal. För köping eller annat om— råde ä landet, på vilket ordningsstadgan för rikets städer är i tillämpliga delar gällande, må Konungens befallningshavande kunna förordna polisman att fullgöra vad enligt lagen åligger landsfiskal (16 å).

Barn under 15 är få ej behandlas som lösdrivare (1 5). Om lösdriveri av dem, se nedan sid. 120 0. f.

Den, som i följd av ålderdom, kropps— eller sinnessjukdom, vanförheteller lyte är oförmögen att genom arbete förvärva vad till livets uppehälle oundgäng— ligen erfordras, må ej dömas till tvångsarbete eller, om han börjat undergå sådant, fortfara därmed (7 %) Sådan lösdrivare skall, därest han tillhör annat län än det där han vistas, av Konungens befallningshavande översändas och förpassas till Konungens befallningshavande i det län, inom vilket han i fråga om fattigvård har hemorträtt.

I fråga om verkställighet av tvångsarbete, ådömt genom utslag, som icke vunnit laga kraft, ävensom rörande beräkning av tiden för ådömt tvångsarbete, hänvisas i lösdrivarlagen till vad i sådant hänseende gäller om fängelsestraff (8 %)

I övrigt gäller, att tvångsarbete skall förrättas i allmän tvångsarbetsanstalt eller ock i enskild av ett fattigvårdssamhälle för sig eller av flera fattigvårdssam- hällen gemensamt inrättad och under offentlig myndighets tillsyn ställd tvångs— arbetsanstalt (9 %»).1

Tvångsarbetsanstalt skall vara så inrättad, att för brott straffade i allmänhet särskiljas från andra samt att de dömda varda skilda efter kön. De dömda skola hållas till lämpligt arbete efter olika arbetsförmåga.

Vid frigivningen skall tvångsarbetaren av anstaltens föreståndare förpassas till den kommun, där han har sin hemort, varmed förstås den ort, där han senast mantalsskrivits, eller, om detta ej kan utrönas, födelseorten. Efter Konungens be— fallningshavandes medgivande må den frigivne dock kunna förpassas till ort, där han erbjudits anställning hos välkänd och pålitlig person. Passet skall innehålla föreskrift om väg, tid och sätt för färden (10 å). Frigiven tvångsarbetare skall ofördröjligen begiva sig till förpassningsorten och, om orten är stad, där polis- mästare finnes, anmäla sig hos denne inom 24 timmar efter ankomsten. — Den, som blivit dömd till tvångsarbete i ('i månader eller därutöver, får ej under 2 är efter frigivandet utan särskilt tillstånd av polismästare (stadsfiskal eller landsfiskal) uppehålla sig utom den kommun, dit han förpassats. Istad, där polismästare finnes, skall den frigivne å de tider och i den ordning, som av polismästaren före— lägges honom, göra anmälan om bostad och försörjningsmedel. Denna anmälnings— skyldighet bör ordnas på sådant sätt, att den frigivne ej störes i sin lovliga verk- samhet eller utsättes för allmän uppmärksamhet. Polismästaren kan isärskilt fall överlåta befattningen att emottaga anmälningar åt tillsyningsman eller annan lämplig person. Tillstånd att lämna förpassningsorten må lämnas den frigivne, för att han må kunna emottaga erbjuden anställning hos välkänd och pålitlig person eller

' Någon enskild tvångsarbetsanstalt har ej kommit till stånd.

• Sida 44
•  Original

a uppgiven ort söka arbete, där utsikt därtill finnes, eller ombesörja någon för den frigivne viktig angelägenhet.

För den, som erhållit dylikt tillstånd, skall av polismästaren (lands- eller stadsfiskal) utfärdas pass. Förpassas han till stad, där polismästare finnes, skall den frigivne inom 24 timmar efter ankomsten anmäla sig hos polismästaren (12 & 1—4 mom.).

Förekommer skäl därtill, äger Konungens befallningshavande att helt och hållet eller delvis meddela befrielse från ovannämnda den frigivne ålagda skyldig- heter (12 ä 5 inom.).

, Visar den frigivne tredska att efterkomma honom ålagda skyldigheter, löper han risken att ånyo häktas för lösdriveri och behandlas enligt. ovan givna regler (12 % 6 mom.).

Därest den, som undergår tvångsarbete, skulle komma i förändrade villkor, så att hans kvarhållande i anstalten icke längre är av nöden, äger jämlikt 13 å i lösdrivarlagen Konungens befallningshavande i det län, där tvångsarbetsanstalten är belägen, förordna om hans frigivande.

Kungörande av varning skall, såsom redan nämnts, ske genom den i Stock— holm utgivna tidningen »Polisunderrättelser>>. I denna skola även införas underrät- telser om meddelade utslag, varigenom någon ådömts tvångsarbete, frigivning från så- dant samt om tillstånd till den frigivnes vistande utanför bestämd ort m. m. (14 %)

Enligt fattigvårdslagen (92 %) skall inom varje fattigvårdssamhälle av fattig- vårdsstyrelsen anställas behövligt antal tillsyningsmän, som skola anhålla bettlare samt inställa dem, därest de ej på grund av föreliggande fattigvårdsbehov böra överlämnas till samhällets fattigvårdsstyrelse, till förhör, på sätt om lösdrivare stadgats.

Dessa tillsyningsmän skola, jämte krono- och polisbetjänte, hålla noggrann till— syn över lösdrivare. De åtnjuta i denna . sin befattning skydd som tjänstemän, vilket också gäller person, som har uppdrag att mottaga anmälningar från frigiven tvångsarbetare.

För att förebygga lösdriveri skola kommunalmyndigheterna och tillsynings— männen söka bereda lösdrivaren utväg till arbete (15 å).

If., Vissa lifS- Såsom längre fram skall närmare utvecklas är lösdriveriet icke någon isolerad ”V”/”930?" och strängt begränsad företeelse. Den står i ett nära samband med åtskilliga

ningen bero— . . .. ., .. . .. ., . .

M,,de stadgan- andra socrala missforhallanden, och losdmvarlagen beror ocksa flera) olika lagstift—

den i andra mngsområden. Förutom straffrätten gäller detta bland annat fattlgvardslagen med

förfuffningar- dess föreskrifter rörande bettleri och försumliga försörjare, stadganden rörande om— händertagande av försummade och vanartade barn, lagen om behandling av alko- holister samt lagen angående förbud för vissa utlänningar att vistas här i riket. Med hänsyn till vikten därav att förhållandet mellan lösdrivarlagstiftningen och dessa områden redan från början beaktas, synes det lämpligt att redan nu lämna en redogörelse för vissa stadganden ur ifrågavarande lagstiftningsområden.

9'3 ,Sfattig- Av intresse äro först och främst stadgandena rörande bettleri i 92 åi fattig- ”fr'lsmgm- vårdslagen. Enligt detta lagrum må en var, som efter fyllda 16 är gör sig för-

• Sida 45
•  Original

fallen till bettleri, anhållas och, där han ej är i den nödställda belägenhet, att han bör erhålla fattigvård, behandlas såsom lösdrivare enligt lösdrivarlagens bestäm— melser. Till enahanda behandling gör sig den förfallen, som tillåter barn under 16 är, som står under hans värd, att bettla eller använder barn eller andra att bettla för sin räkning.

()m barn under 16 är anträffas bettlande eller befinnes vara vanvårdat, skall fattigvårdsstyrelsen, där åtgärd anses böra vidtagas, varom stadgas i lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran ät vanartade och i sedligt avseende försummade barn, göra anmälan till vederbörande barnavårdsnämnd och i annat fall förfara på sätt styrelsen finner vara av omständigheterna påkallat.

Då lösdriveri eller bettleri av barn närmast är att betrakta som vanart, falla sadana barn även direkt in under den nyssnämnda lagen den 13 juni 1902. Denna lag avser nämligen att bereda ändamålsenlig uppfostran åt barn under 15 är, vilka äro så vanartade, att hemmets och skolans uppfostringsmedel befinnas otill— räckliga för deras tillrättaförande. Beträffande sådana barn kan barnavårdsnämnd vidtaga vissa åtgärder, varibland den strängaste är barnets intagande i för van- artade barn avsett skyddshem. tindantagsvis kan ett barn efter det lözde året intagas i skyddshem, nämligen om det. under tiden närmast innan det fyller 15 år visat synnerligen grov vanart; i intet fall kan det dock ske efter fyllda 16 år. Ett för vanart i skyddshem intaget barn kan, om så finnes nödigt, kvarhållas i skydds- hemmet intill uppnådda 18 år.

I det av fattigvårdslagstiftningskommitten (är 1921) avgivna förslaget till barna— rårdslag har en ändring föreslagits i de nu angivna bestämmelserna, i det att enligt nämnda lag skulle omhändertagas barn mellan 15 och 18 års ålder, som

Lagen ang uppfostran (tr ranartada m. fl. barn.

gjort sig skyldigt till vanart, i ty att det förfallit till bettleri eller ett kringstrykande,- lastbart eller. oordentligt levnadssätt. Vidare skulle barn kunna kvarhållas i skydds— hem, i vissa fall ända till 21 års ålder. I samband med den nämnda förändringen , har kommitten också framlagt förslag om höjning av åldern för behandling enligt lösdrivarlagen och enligt 92 å i fattigvårdslagen från 15 till 18 år.

Enligt. fattigvårdslagen kan tvångsarbete i vissa fall användas såsom tvångs- medel emot tredskande understödstagare och familjeförsörjare. Jämlikt 70 gi nämnda lag är den, som åtnjuter stadigvarande fattigvård enligt 1 % i lagen, även— som den, vilken för egen försörjning är intagen å fattigvårdsanstalt, skyldig att efter sin förmåga förrätta honom anvisat arbete. Vidare stadgas i 71 % av lagen, att, om någon genom lättja eller liknöjdhet ådrager sitt minderåriga barn eller adoptivbarn eller sin hustru sådan nöd, att fattigvård enligt 1 & fattigvårdslagen måste lämnas någon av dem, han är, även om fattigvården är allenast tillfällig, skyldig att efter föreläggande av fattigvårdsstyrelsen inställa sig till och efter sin förmåga fullgöra honom 5. fattigvårdsanstalt eller eljest anvisat arbete; oavsett om fattigvården upphört, må han kunna kvarhållas å anstalten eller i arbetet, intill dess grundad anledning föreligger till antagande, att han skall söka efter förmåga försörja sig själv och de sina, dock icke i oavbruten följd under längre tid än ett år.

De bestämmelser, som avse tvångsarbetet, finnas i 74, 75 och 76 %% fattig— värdslagen och äro av följande innehåll. Om den, som intagits å fattigvårdsanstalt

70, 71, 74— 711” 55 fat- ti grdrdslagen .

• Sida 46
•  Original

Kungörelse?» den 31 decem— ber 1918.

73 å fattig- rdrdslngen.

eller inställt sig eller hämtats till förrättande av arbete utanför anstalt, undan- drager sig att fullgöra anvisat arbete eller visar tredska att efterkomma givna föreskrifter eller gör sig skyldig till uppförande, som strider mot sedlighet eller god ordning, äger fattigvårdsstyrelsen eller någon dess representant att, där den felande icke är till arbete oförmögen, tilldela honom varning.

Låter den felande ej rätta sig av varningen, kan fattigvårdsstyrelsen eller vederbörande anstaltsstyrelse göra framställning till Konungens befallningshavande om hans dömande till t'ångsarbete. Vid denna framställning skall fogas bevis om varningen samt tillgänglig utredning. Sedan den felande lämnats tillfälle att. yttra sig över framställningen och förhör, där sådant är av nöden, ägt rum, mä Konungens befallningshavande ålägga den felande tvångsarbete eller, då mildrande omständigheter förekomma, låta bero vid varning. Där tvångsarbete ålägges, skall tiden därför bestämmas till minst en och högst 6 månader.

Den felande kan av Konungens befallningshavande, i avbidan på ärendets avgörande, häktas, om han avvikit. från anstalt, där han varit intagen, eller eljest anledning förekommer, att han håller sig undan.

Tvångsarbete, som ådömts enligt fattigvårdslagen, skall såsom regel för tittas i allmän tvångsarbetsanstalt. Därest den dömde på grund av nedsatt arbetsför— måga eller annan anledning icke lämpligen bör intagas i tvångsarbetsanstalt, skall han, enligt de närmare föreskrifter, som Konungen meddelar, i stället intagas i kronohäkte och där hållas till lämpligt arbete. Bliver någon, efter det han dömts till tvångsarbete, oförmögen till arbete, må utslaget ej bringas till verkställighet ej heller, om tvångsarbetet tagit sin början, detsamma fortfara. I så fall skall han frigivas enligt 7 % lösdrivarlagen. I fråga om verkställighet av tvångsarbetet gäller i tillämpliga delar vad i 8 och 13 %% av lösdrivarlagen stadgas.

Med stöd av stadgandet i fattigvårdslagen har Kungl. Maj:t den 31 december 1918 utfärdat en kungörelse om tvångsarbetes förrättande i vissa fall i kronohäkte. Däri föreskrives, att, om någon dömts till tvångsarbete enligt 75 % fattigvårdslagen, den dömde skall, om hans arbetsförmåga är så nedsatt, att han ej synes ägna sig för det arbete, som å tvångsarbetsanstalt i allmänhet förekommer, eller tiden för det ådömda t.vångsarbetet ej är längre än en månad och tvångsarbetsanstalten av- lägsen, intagas i länets kronohäkte, om sådant finnes, men eljest i närmast be— lägna kronohäkte. Då tvångsarbete förrättas i kronohäkte, gäller ifråga om verk- ställigheten vad i 11 % av lagen den 24 mars 1916 angående verkställighet av straffarbete eller fängelsestraff stadgas rörande fängelse, vartill ådömda böter för- vandlats.

Slutligen bör i detta sammanhang erinras om stadgandet i 73 & fattigvårds— lagen, enligt vilket en person, som gjort sig förfallen till bettleri eller lösdriveri, samt blivit, på grund därav att han varit i behov av fattigvård, enligt gällande bestäm— melser överlämnad till fattigvårdsstyrelsen och för vård intagen å fattigvårdsanstalt, ej är berättigad att lämna anstalten, med mindre grundad anledning finnes att an— taga, att han utanför anstalten skall årligen försörja sig. Rymmer dylik person från fattigvårdsanstalten, kan han enligt 72 å i lagen genom polismyndighetens för— sorg återföras dit.

• Sida 47
•  Original

Enligt de uppgifter, som i fångvärdsstyrelsens berättelser lämnats från tvångs—Luqm den”

arbetsanstalterna, hava de flesta manliga t.vångsarbetarna tillika varit hemfallna itt-""” 1913 "4” , , . . , . . gående be dryckenskap. (wenom lagen den 50 juni 1915 om behandling av alkoholister har handlingar numera beretts tillfälle att ägna de personer, som hemfallit åt dryckenskap, en alkoholister. särskild tvångsbehandling. Mellan lösdrivarlagen och alkoholistlagen råder också ett nära samband, vadan en kortfattad redogörelse för alkoholistlagens bestämmelser hä* ansetts böra lämnas. _

.lämlikt l % i nämnda lag man, om någon är hemfallen at dryckenskap, och han i följd därav finnes vara farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, eller utsätta hustru eller barn, som han är skyldig att försörja, för nöd eller uppen— bar vanvård, eller ligga fattigvården eller sin familj till last, förordnas om hans intagande ä allmän anstalt för vård av alkoholister. Sådan anstalt är antingen upprättad av staten eller av Kungl. Maj:t godkänd för ändamålet (2 5).

För handhavande av lagens föreskrifter skall i varje kommun finnas en nyk- terhetsnämnd, vilken, om ej särskild sådan nämnd blivit tillsatt, utgöres av kom— munens fattigvärdsstyrelse. Denna nämnd har att göra ansökning om förordnande, att person, som omförmäles i 1 $, skall intagas å allmän anstalt för alkoholister. Innan dylik ansökan göres, skall nämnden inhämta noggranna upplysningar om ifrågava 'ande person samt i därför ägnade fall företaga en del förebyggande åt.- gärder. Ansökningen göres hos Konungens befallningshavande och skall vara åt— följd av redogörelse för nämndens undersökningar och åtgärder jämte prästbevis och läkarutlåtande (.fr å). ..

Ar åt dryckenskap hemfallen person farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, mä. ansökning om hans intagande å allmän alkoholistanstalt jämväl göras å landet av landsfiskal och i stad av polismyndighet. Ar faran så över- hängande, att åtgärd, som ankommer på Konungens befallningshavande, ej utan våda kan avvaktas, har polismyndighet att vidtaga erforderlig åtgärd för fa'ans avvärjande (5 €).

Enskild person, som vill föranstalta om någons internering, har att ifrämsta rummet vända sig till nykterhetsnämnd (6 5).

Då ansökan inkommit till Konungens befallningshavande, delgivas ansöknings- handlingarna den, vilken ansökningen gäller, varjämte Konungens befallningshavande äger infordra ytterligare utredning och kan förordna om vittnesförhör vid domstol (7—9 åå). — Därest anledning förekommer, att den, som ansökningen gäller, är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, må, även innan han blivit hörd i målet, Konungens befallningshavande, när skäl därtill äro, gå i författning om att han, i av- bidan på slutligt beslut, tills vidare intages å allmän anstalt för Vård av alkoho- lister, eller, om plats å dylik ej omedelbart kan beredas, föranstalta om' hans omhändertagande och vårdande under tiden på annat lämpligt sätt (10 å). —, Slut— ligt beslut i målet skall genom Konungens befallningshavandes försorg ofördröjligen delgivas parterna (11 å), och beslutet kan i vissa. fall gå i verkställighet utan hinder därav att det ej vunnit laga kraft. Konungens befallningshavande har att på fram— ställning av sökanden i interneringsärendet lämna viss handräckning för beslutets verkställande (13 5). Därest beslut om någons intagande å anstalt grundats därpå, att han är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, har Konungens

o

befalllningshavande att själv föranstalta om hans intagande a sådan anstalt, så

• Sida 48
•  Original

Stadgan för statens trängs. arbetsa'ns'fal- ter och i sam- band med dem anordnade alkoholism:- smiter.

snart plats kan beredas. Kan plats å dylik anstalt ej omedelbart beredas, äger Konungens befallningshavande, när skäl därtill äro, att draga försorg om hans om- händertagande och vårdande under tiden på annat lämpligt sätt; dock må sådan vård ej fortgå under längre tid än 3 månader (14: å).

Interneringsbeslutet förfaller, om handräckning ej sökts inom 3 månader eller beslutet icke verkställts inom 6 månader, efter det beslutet vunnit laga kraft. (15 &)

internering å alkoholistanstalt är förbunden med arbetsskyldighet för den in— ternerade (16 å). Han kan efter vissa av Kungl. Maj:t bestämda grunder över- flyttas från en alkoholistanstalt till en annan (17 5).

Den, som på grund av slutligt förordnande intagits å allmän anstalt för vård av alkoholister, må kvarhållas under en tid av ett år. Har han före förordnandets meddelande vårdats å sådan anstalt minst 6 månader, må han kvar-hållas under en tid av 2 år. Från anstalten skall utskrivning ske tidigare än nu sagts, därest skäl föreligga till antagande, att den vårdade efter utskrivningen skall föra ett nyk— tert och ordentligt liv (18 å). Anstaltens stvrelse ävensom socialstyrelsen, som är uppsiktsmyndighet, äger förordna om utskrivning (19 å).

Den som utskrivits är under tid, som vid utskrivningen blivit förelagd, dock högst 6 månader, pliktig att vistas inom viss vid utskrivningen eller därefter be- stämd kommun samt att underkasta sig tillsyn och de övriga villkor, som blivit vid utskrivningen eller därefter bestämda. Fullgör den utskrivne ej vad honom sålunda åligger, må på ansökan av nykterhetsnämnd samt, om han visat sig farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, jämväl på ansökning av polismyndighet, Konungens befallningshavande förordna om hans återintagande å allmän anstalt för vård av alkoholister (20 å).

Har utskriven återintagits, må han kvarhållas under 6 månader eller, om han på grund av det ursprungliga förordnandet varit. skyldig att stanna 2 år, under ett. år. Vid utskrivning av den sålunda återintagne må villkor ej fästas (21 å).

Lagens övriga %% innehålla bestämmelser om återtagande av den, som avviker från alkoholistanstalt, samt om handräekning därför, om betalning av handräck- nings- och vårdkostnader, om besvär m. in.

För statens vårdanstalt för alkoholister vid Venngarn gäller ett kungl. regle- mente av den 17 juni 1916. De erkända alkoholistanstalterna hava var för sig reglementen fastställda av Kungl. Maj:t. Regler för överflyttning emellan olika an- stalter hava givits genom kungl. instruktionen för uppsiktsmvndigheten över alko— holistvården den 17 december 1915.

Då vid behandling av alkoholister å de nu nämnda anstalterna svårigheter upp- stått med hänsyn till vissa internerade, hava senare anordnats alkoholistanstalteri samband med statens tvångsarbetsanstalter, ä Svartsjö för män och i Landskrona för kvinnor. För användningen av dessa alkoholistanstalter finnas föreskrifteri stadgan av den 23 december 1920 (Sv. författa-samling n:o 945) med tillägg där- till den 31 mars 1922 (n:o 153) och den 15 juni 1922 (n:o 324)

Härom gäller följande.

Därest manlig, åt dryckenskap hemfallen person, som på grund av slutligt förordnande är intagen å annan allmän alkoholistanstalt än den vid Svartsjö, gör sig skyldig till rymning, våldsamt, uppviglande eller hotfullt uppträdande, enständig

• Sida 49
•  Original

arbetsvägran eller annan tredska eller på annat sätt äventyrar anstaltens behöriga verksamhet, eller tidigare ej mindre varit på grund av förordnande som nyss sagts, minst två gånger intagen ä allmän alkoholistanstalt än även undergått tvångsarbete, äger nppsiktsmyndigheten över alkoholistvården _ socialstyrelsen — besluta om hans itiverllyttning till alkoholistanstalten vid Svartsjö. Har slutligt förordnande meddelats om intagande i allmän alkoholistanstalt av manlig, åt dryckenskap hem— fallen person, och föreligger med hänsyn till av honom undergången bestraffning för brott eller hans föregaenden i övrigt anledning till antagande, att han, om han intages :i annan anstalt än den vid Svartsjö, på. sätt nyss nämnts, skall äventyra anstaltens behöriga verksamhet, eller har han tidigare ej mindre varit på. grund av förordnande, som nyss sagts, minst två gånger intagen i allmän alkolujilistanstalt än även undergått tvångsarbete, äger socialstyrelsen besluta, att dylik person skall omedelbart intagas å Svartsjöanstalten, då framsti'tlll'iing därom göres av veder— hörande länsstyrelse eller nykterhetsnämnd eller av styrelsen för anstalt, hos vilken ansökan om intagande göres, eller, därest ej nämnda styrelse förbehållit sig rätten att besluta om intagning, av föreståi'idaren för densamma.

Befinnes, att någon, vilken på grund av slutligt förordnande är intagen :i annan allmän alkoholistanstalt än den vid Svartsjö, är behäftad med sjukdom, som med— för smittfara eller påkallar vård å sjukhus, äger socialstyrelsen besluta, att han s 'till intagas å alkoholistanstalten vid Svartsjö, därest han icke varder inom viss, av uppsiktsmyndigheten angiven tid, intagen ä sjukvårdsinrättning. Pa fran'iställ- ning av vederbörande länsstyrelse eller nykterhetsnämnd kan uppsiktsinylidigheten förordna om direkt intagande å Svartsjö av smittfnrlig alkoholist, som enligt slut- ligt beslut skall interneras.

Vad sålunda stadgats angående intagande a alkoholistanstaltei1a Svartsjö gäller i fråga om kvinnliga alkoholister den vid statens tvångsarbetsanstalt' i Lands- krona anordnade alkoholistanstalten.

Enligt lagen den 14 september 1914 angående förbud för vissa utlänningar L(Lj/en den 14

att här i riket vistas mä följande personer vid ankomsten till riket eller omedel— bart därefter av polismyndigheten avvisas, nämligen 1) utländsk zigenare ävensom utlänning, som uppenbarligen har för avsikt att söka sitt uppehälle genom bettlande, eller att under vandring från ort till annan vinna sin utkomst genom utförande av musik, förevisande av djur eller annan dylik sysselsättning, 2) annan utlänning, som till riket ankommer för att söka sitt uppehälle, där det skäligen bö' antagas, att han saknar möjlighet. att här årligen vinna sin försörjning, samt 3) utlänning, som varit dömd för förfalsknings—, tjuvnads— eller bedrägeribrott eller gjort sig skyldig till yrkesmässigt hasardspel, yrkesmässigt övande av otukt eller utnyttjande av an- nans otuktiga levnadssätt, och det skäligen kan antagas, att utlänningen skulle komma att här i riket fortsätta sådan brottslig eller osedlig verksamhet. __

Om avvisningen skall skriftligt besked överlämnas till utlänningen. ()ver be- slutet må klagan föras inom 30 dagar hos Konungens befallningshavande. Denna myndighets beslut får ej överklagas. Avvisning går i verkställighet utan hinder av anförda besvär. Kan avvisning ej genast verkställas, må, intill dess så skett, ute länningen av polismyndigheten tagas i förvar.

september 1914 (nn/(i- nnle förl/ull

för 'z'ssrt uf— limnz'ngar att här i riket vistas.

• Sida 50
•  Original

Vissa utlänningar, som redan inkommit hit till riket och uppehållit sig här, kunna av Konungens befallningshavande utvisas. Detta gäller:

1) zigenare, ävensom den, som beträdes med lösdriveri eller bettlande, sa ock den, som under vandring från ort till annan söker sin utkomst genom utförande av musik, förevisande av djur eller annan dylik sysselsättning;

2) den, som gör sig skyldig till yrkesmässigt hasardspel, yrkesmässigt övande av otukt eller utnyttjande av annans otuktiga levnadssätt;

3) den, som här i riket under de sist förflutna 2 åren dömts för gärdfari— handel eller biträdande vid dylik handel eller för olovlig brännvinsförsäljning eller för det han utan tillstånd här i riket under kringresande eller kringvandrande idkat hantverk eller annan hantering;

4) den, som här i riket genom utslag, som äger laga kraft, blivit för annat brott än ovan avses dömd till straffarbete eller ock till fängelse, ej under 6 måna- der, för sä vitt brottets beskaffenhet föranleder till antagande, att fara av hans vistelse i riket kan uppstå. för allmän säkerhet, ordning eller sedlighet;

5) den, som under de närmast förflutna 5 åren utom riket undergått honom omedelbart ådömt frihetsstraff för brott, varför enligt gällande lag om utlämning av förbrytare utlämning må ske.

Uppstår fråga om utlännings utvisning, skall Konungens befallningshavande anställa förhör med honom. När omständigheterna det föranleda, _må Konungens befallningshavande förordna, att utlänningen skall tagas i förvar. Aven polismyn— digheten kan taga utlänning i förvar, då det skäligen kan befaras, att utlänningen avviker.

Konungens befallningshavandes utslag om utvisningen skall skriftligen omedel- bart tillställas utlänningen. Är han tillstädes, skall utslaget uppläsas. Inom 2 dagar äger utlämningen avgiva nöjdförklaring. Ar han missnöjd, kan han inom 8 dagar klaga hos Kungl. Maj:t. Besvären ingivas till Konungens befallningshavande samt insändas därifrån till nedre justitierevisionen.

Om hemsändande av utlänning, som faller fattigvården till last, stadgas ifat— tigvårdslagen.

• Sida 51
•  Original

lll. Kommitténs uppdrag.

Vid fattigvårdslagstiftningskommitténs tillsättande uppdrogs åt kommittén, för- utom revisionen av lagstiftningen om fattigvården, jämväl att verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om förändrad lagstiftning rörande lösdrivares behandling. .

Sistnämnda uppdrag föranleddes delvis av en samtidigt till kommittén remit— Fångvårds- terad framställning från fångvardsstvrelsen av den 16 december 1898 rörande vissa Styrelsens :. . . _ ., . _ ". . , _ . _ .. skrivelse d.]G ändringar [ 1880 ars lösdrivarlag, Vid Vilken flamstallmng funnos fogade av over- dec 1898 ståthållarämbetet och länsstyrelserna däröver avgivna utlåtanden. ' '

Fångvårdsstyrclsen utgår i sin berörda framställning därifrån, att lösdrivar— lagen icke visat sig medföra de verkningar till lösdriveriets bekämpande, som med lagen avsetts. Orsaken härtill funne styrelsen framför allt ligga däri, att den nu— varande lagens bestämmelser i allmänhet icke n'iedgåve tvångsarbetes ådömande under så lång tid, att därunder kunde medhinnas det uppfostringsarbete i avseende å de till lösdriveri dömda, som enligt styrelsens mening företrädesvis vore tvångs— arbetets mål. Framför allt gällde detta de yngre bildningsbara individerna. Med hänsyn härtill hemställde styrelsen, att i fråga om de yngsta, mellan 15 och 18 års ålder, annan tidsbestämmelse icke borde träffas, än att de skulle hållas till tvångsarbete tills vidare, intill dess de uppnått 21 års ålder. För andra fall borde tvångsarbete ådömas på viss tid från och med ett till och med tre år. Styrelsen funne ock av största vikt, att separationsprincipen i möjlig mån utövades vid be- handling av i all synnerhet. de unga lösdrivarna, ivilket avseende borde så ordnas, att dessa lösdrivare kunde undergå dem ådömt tvångsarbete i större anstalter, därinom de borde kunna hållas fullständigt skilda från äldre tvångsarbetsfångar och jämväl, i mån av behov, från varandra inbördes. Rätten till frigivning från ådömt tvångsarbete borde bibehållas men åt densamma borde givas formen av villkorlig frigivning, varjämte styrelsen ansett, att frigivningsrätten borde handhavas av styrelsen. Vidare föreslog styrelsen, att ett visst antal åldersår, exempelvis 60, måtte fastställas, efter vars uppnående ingen änge ådömas tvångsarbete å någon statens anstalt.

Vid ovannämnda tidpunkt överlämnades också till fattigvårdslagstiftningskom- Konnnitténs mitten ett av kommittén för utredning av frågan om åtgärder för beredande av för utredning lämplig uppfostran dels åt minderåriga förbrytare dels ock åt vanartade och i sedligt ”frasig? om avseende försummade barn den 26 oktober 1899 avgivet förslag till ändrad lydelse Ägg??? av 1 % i lagen om lösdrivares behandling. Detta ändringsförslag, som föranletts m_m, förslag bland annat av en av riksdagen den 8 maj 1897 avlåten skrivelse angående bere- ' ' dande av ordnade förhållanden med avseende å vissa kringvandrare, går ut därpå, att lösdrivarlagens bestämmelser skulle komma att gälla även med avseende å kringstrykare, som åtföljes av egna eller andras barn och som icke kan visa, att

• Sida 52
•  Original

han är någonstädes mantalsskriven samt att han på behörigt sätt försörjer sig och

StOCkllollllä drager omsorg om barnens vård och uppfostran.

:ii-beltldf-Esui'auk— En av Stockholms hamnarbetares fackförening i skrivelse den 14 mars. 1904— förening,. hos Kungl. Maj:t gjord framställning om upphävande av lösdrivarlagen ingick jämväl skrivelse. bland de till kommittén vid dess tillsättande remitterade handlingarna. Justitia-m]. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 20 oktober 1909 överlämnades till kmnmitten budsmannens en skrivelse av riksdagens justitieombudsman av den 5 oktober 1909 om föieliyg— Skrivelse 11- 5 gande därav, att utländska lösdrivare finge sitta oskäligt länge häktade i nvbidan

Okt" 1909' på utredning om deras nationalitet.

JuStitiemn. I en framställning av den 18 februari 1910, som genom Kungl. Maj:ts beslut budsxnannens den 21 i samma månad översänts till kommittén, har justitieombudsmannen ifråga- SkFiVelSe d- 15 satt dels borttagande av bestämmelsen om anmälningsskyldighet i 12 % lösdrivar-

M'r' 1910. lagen, dels en reform av proceduren i lösdrivarmål i den riktningen, att större

offentlighet förlänades densamma, de tilltalade medgåves rätt till vittnesförhör samt, i den mån sådant kunde låta sig göra, bereddes tillfälle att erhålla sakkunnigt bi- träde vid sitt försvar.

Regleumntp. Jämväl den av Kungl. Maj:t den 6 november 1903 tillsatta kommitten un-

ringskomniit- gående åtgärder för motarbetande av de smittosamma könssjukdoniarnas spridning tällä behån" (reglementeringskommittén) har i sitt den 31 december 1910 avgivna betänkande upptagit spörsmålet om revision av vissa bestämmelser i lösdrivarlagen. ] första hand ifrågasattes lösdrivarmålens överflyttande till domstol, men om detta ej skulle låta sig göra, borde största möjliga garantier emot eventuella miSsbruk fran de dömande myndigheternas sida beredas medelst bestämmelser syftande till nödig

kande.

noggrannhet i utredningen samt offentlighet i :ättsproceduren; villkorlig dom borde jämväl komma till användning. Med hänsyn till den särskilda varsamhet, som syntes böra iakttagas beträffande de till helyrkesprostitutionen hemfallna lwinnni'nn. borde i fråga om varningsförfarandet särskilda bestämmelser för dessas de] komma till stånd. Minderåriga kvinnliga lösdrivare, som fyllt 15 men icke 18 år, borde i stället för att insättas i tvångsarbetsanstalt intagas i allmän u|)plbstringsanstal|. Aven en icke arbetsför prostituend borde hemfalla under lösdrivarlagen. Internt»- ringstiderna borde utsträckas samt tvångsarbetsanstalterna anordnas för att möjlig— göra en individuell behandling. Genom beslut den 9 juni 1911. överlämnade Kungl. Maj:t reglementeringskommittens betänkande till fattigvårdslagstiftningskonnnitten för att i vad förslaget berörde ämnen, som vore föremål för sistnämnda kommittes Fattigi-äi-ds- behandling, tagas i övervägande vid fullgörande av kommitténs uppdrag. lagstiftnings- I sitt den 19 april 1921 avgivna betänkande med förslag till lag om den kommitténs offentliga barnavården m. fl. författningar, del I, har fattigvårdslagstiftningskommitteii (_lgeåigkfädåå sid. 65 0. f. samt 401) behandlat frågan om höjande av åldersgränsen för ådö— jiga bum? mande av tvångsarbete; och har kommittén såsom redan nämnts i berörda betän— ”vården. kande avgivit förslag till ändrad lydelse av 1 & lösdrivarlagen. E. Hedvalls Fråga om åtgärder mot tattare och zigenare har hos Kungl. Maj:t väckts i och G. Kron- särskilda skrivelser av kyrkoherde E. Hedvall och häradshövding G. Kronlund, lunds skri- vilka skrivelser Kungl. Maj:t genom särskilda remisser av den 24 november 1911 velser- och den 3 november 1917 överlämnat till kommittén. Domkapitlets Genom beslut den 14 maj 1920 har vidare från Kungl. Maj:t till kommitten

sikrlfiiågå Överlämnats en av domkapitlet i Lund den 14 mars 1917 avlåten framställning om

• Sida 53
•  Original

nödiga ätgärders vidtagande för avhjälpande av vissa av predikanten vid tvångs- arbetsanstalten i Landskrona i avgiven tjänsteberättelse angivna missförl'iållanden angående de kvinnliga lösdrivarnas behandling.

Slutligen har till kommitten genom remiss den :") oktober 1920 överlämnats Fångvårds— en av fångvårdsstyrelsen den 31 januari 1920 till Konungen avlåten framställning, Styret-gene vari framhålles önskvärd'netm av att under pågående lagstiftningsarbete rörande Skf::jelhfjffö'n lösdrivares behandling nppmärksamheten inriktas a behovet av sädan ändring i li ' >— " nuvarande bestämmelser, att lösdriveriet, och därmed likställda handlingar göras till föremål för domstolsbehandling och beläggas med samma påföljder som andra för samhället skadliga gärningar. Vid befunnen oförbätterlighet efter genomgånget straff syntes särskilda skyddsifitgärder böra stå till förfogande, därvid, med anslut— ning till nuvarande förhållanden, intagning i tvåligsai'betsanstalt kunde tänkas sa— som lämplig form. .

En mera ingående framställning har ägnats lösdrivarspörsmalet av en av ('. S A:s fat- centralförbundet för socialt arbete tillsatt. kmninitte, (,1. S'. A:s fattigvårdskommitte. tisVåljilSlWln' liti den av nämnda kommitte utgivna skriftserien ”Fattigvård och folkförsäkringr "”m" har publicerats två skrifter rörande lösdriverict nämligen dels en med titel >>Revision av lösdrivarlagstiftningen>, författad av Axel Schotte dels en med titel >>Hem och an- stalter för lösdrivare» av G. ll. von Koch. Vidare har (i. S. A:s fattigvårdskom- mitte i sitt betänkande ==Reformlinjer för svensk fattigvårdslagstiftning>> gjort en del uttalanden också i lösdrimrfrågan. I den förstnämnda uppsatsen framställes krav på lösdrivarmålens behandling i judieicll väg. Vidare ifrågasättes förläng— ning av tiden för tvångsarbete—t, upphä rande av 12 % i lösdrivarlagen, ett. förbättrat och mera gagnande sätt för t.vangsarbetets verkställande ävensom överflyttande från l'attigvårdslagen till lösdrivarlagcn av l'öresln'ifteri'ia angående behandling av tred— skande understödstagaro och: l'örsumliga försörjare samt. bettlare. I uppsatsen >>Heni och anstalter för lösdrivaren framhålles betydelsen av förebyggande åtgärder såsom anordnande av arbetsförmedlingsanstalter, arbetsinrättningar och billiga härbärgen, där vandrande arbetare kunde erhålla kost och logi. För de arbetsvilliga skulle upprättas upptagningsanstalter, som skulle sända lösdrivarna till olika arbetskolo- nier efter olika typer med hänsyn till deras klientel. De av C. S. A:s fattigvårds- kommitté i dess ovan nämnda :zlleformlinjer framlagda synpunkter stödja sig på berörda båda uppsatser och överensstämma i avseende å önskemålen väsentligen med dessa. Reformlinjerna och de nämnda skrifterna hade överlämnats till Kungl. Maj:t och delvis legat till grund för Kungl. Maj:ts beslut om revision av lösdrivar— lagstiftningen.

Frågan 011] lösdriveriets kriminalisering har även upptagits till behandling av Principerna professorn Johan C. W. Thyrén i hans arbete på strafflagens revision. I »Prin-för 0” Straff— ciperna för en strafflagsreform» del I uttalas, att lösdrivarmålen böra handläggas lag”"if'frf” av domstolarna och samtliga till lösdriveriet hörande fall därför i strafflagen uttryck- ligen kriminaliseras.

Till ledning för sitt arbete har kommittén vidare haft uttalanden, som gjorts Uttuw'de" i

_ . € . . . 1 .. .. . . .. _ infordrade sta— av myndigheterna 1 samband med Vissa uppgiftei rorande losdriverlets forekomst tistiska umk

samt meddelats å av kommittén utsända frågeformulär, i vilka upptagits en rubrik gum

• Sida 54
•  Original

om önskemal vid revision av bestämmelserna om lösdriveri och bettleri. Oftast avse dessa uttalanden önskemål beträffande en eller annan detalj av lagstiftningen och redogörelse för dem lämnas därför vid behandlingen av det ämne, som uttalandet rör. Åtskilliga myndigheter hava helt kort givit tillkänna den uppfatt— ningen, att lagen om lösdrivares behandling är tillfredsställande i sitt nuvarande skick, och det torde få antagas, att denna mening är tämligen allmän. Från andra håll betonas åter, att, om ändringar skola göras, dessa böra gå i skärpande rikt— ning, samt att lösdrivarlagen borde ändras så, att den vore mera anpassad efter tidsförhållandena. Från flera håll betonas lagens betvdelse med hänsyn till möjlig- heten att efterhålla notoriska brottslingar.

Den här gjorda framställningen om de spörsmal, som föreligga till behand— ling vid cn revision av lösdrivarlagstiftningen, har allenast avsett att angiva de viktigaste huvudpunkterna i de framkomna förslagen. En närmare redogörelse lämnas under de särskilda ämnen, som avses med framställningarna och förslagen.

• Sida 55
•  Original

lV. Grunderna för statens ingripande mot lösdriveri.

Angaendc grunden för statens ingripamle mol lösdrivarna ant'i'irde 1882 ars lmnnnitterade i sitt betänkande följande:

»Staten, vilken, såsom rättsanstalt, har till uppgift att uppehålla rättsordningen inom sam- hället, äger bade rättighet och plikt att för sådant ändamål icke blott bestraffa redan övade rätts— kränkningar utan även söka förekomma sådana. Till en dylik preventiv verksamhet hörer att bereda trygghet mot rättsingrepp av dem, vilka kunde befaras vilja på ett otillåtet eller lagstridigt sätt söka sig förmåner och sämedelst sätta andra medborgares personliga säkerhet eller egendom i våda.

Grunden för den preventiva. lagstiftningen synes kommitterade allenast vara denna statens be- fogenhet att vidtaga erforderliga säkerhetsmått, på det allmän ordning eller enskild rätt ej må krän- kas av personer, vilkas uppförande och levnadssätt giva skäl till farhåga för rättsförnärmelse från deras sida.

Den rättighet, som tillkommer varje medlem av samhället att fritt få använda- sina själs- och kroppskrafter under villkor att ej förnärma annans rätt, kräver dock den yttersta varsamhet och om- sorg, då det gäller att rättmätigt bestämma omfånget och gränsen för denna statens preventiva makt.

Till erkännandet av den rätt, som tillkommer den enskilda personligheten, hörer, att icke någon bör misstänkas för brottsliga avsikter, förrän han genom bevisliga handlingar eller underlåtan- den gjort sannolikt att han icke aktar andras rätt. Till sådana handlingar eller underlåtanden måste räknas, att någon stryker kring landet utan lovlig avsikt och utan kända utvägar att på. tillåtligt sätt finna sin bärgning eller att någon uppenbarligen för ett vanartat levnadssätt och underlåter att efter förmåga genom arbete förskatfa sig nödig utkomst eller att någon såsom ett yrke övar bettleri. Lättja, vanart och tiggeri fostra enligt allmänna moraliska lagar lätteligen brottsliga böjelser och leda icke sällan till rubbningar av rättsordningen. De som gjort sig skyldiga till dylika förseelser kunna därföre med skäl befaras vara för allmän säkerhet eller enskild rätt vådlige och en mot dem riktad preventiv lagstiftning äger i nämnda farhåga sitt berättigande.»

Sin uppfattning rörande lösdrivarlagstiftningen utvecklade 1882 års kommitte- rade ytterligare i samband med sitt förslag rörande tvångsarbetes ådömande och tiden därför. Därvid framhölls, att enligt det föreställningssätt, som låg till grund för 1846 års försvarslöshetsstadga, det allmänna arbetet, såsom tvångsarbetet då benämndes, utgjorde en påföljd därav att den dömde”, ehuru i saknad av laga för— svar, uraktlåtit att själv skaffa sig arbete, genom vilken underlåtenhet han ådragit sig förpliktelse att arbeta åt staten, intill dess antagligt erbjudande av enskilt arbete för honom själv yppades eller han själv under det allmänna arbetet genom flit och sparsamhet förvärvat en behållning, tillräcklig för tillfredsställandet av hans behov under den närmaste tiden, eller ock han annorledes kommit i besittning av medel till sin försörjning. Enligt det av kommitterade framlagda förslaget utgjorde, såsom kommitterade i sina motiver anförde, tvångsarbetet >>en ådömd näpst, varmed um— gälles en begången förseelse emot en av staten till skydd för allmänna säkerheten stiftad polislag», och denna näpst skulle stå i rätt förhållande till förseelsen och borde icke göras svårare, än som ansågs nödigt för det repressiva och korrektio- nella syfte, som med densamma avsåges.

Förarbetena till 1885 års lösdrivarlag.

• Sida 56
•  Original

I de yttranden, som avgåvos över 1882 års kommitterades förslag, gjorde sig olika uppfattningar gällande. Här må särskilt erinras om det av fångvårdsstyrelsen avgivna. En ledamot av styrelsen anslöt sig till den av kommitterade hyllade grundsatsen, att tvångsarbetet borde betraktas såsom näpst för överträdelser av de för ordningens uppehållande nödiga befunna föreskrifterna. En annan ledamot äter framhöll, att av lösdrivarlagstiftningens preventiva natur — avseende att förekomma brott genom vidtagande av särskilda säkerhetsåtgärder i de fall, där rättskriinkningar vore att befara — följde, att denna lagstiftning endast borde ingripa mot dem, med avseende & vilka sannolikhet verkligen förefanns, att de skulle förnärma annans rätt, samt att, så snart ett eller flera av de kännetecken, som inginge i lösdriveriets begrepp, bortfallit, den såsom lösdrivare anhållne icke vidare borde såsom sådan behandlas; därigenom att förslaget uteslutit försvarslöst]etsstadgans föreskrift om frigivning vid förändringar i tvångsai'betarens villkor, hade lagstiftningen erhållit en mera repressi ' än preventiv karaktär. Fångvårdsstyrelsens chef påpekade, att kom- mitterade f'ftngått sin förut uttalade uppfattning, att det här giilldc en preventiv lagstiftning samt i stället förordat repressivt medel eller »niipst för begångna polis— förseelserzz. Efter att hava framhållit en del med kommitterades förslag sannnan— hängande olägenheter, anmärkte fångvårdschefen, att dessa skulle kunnat undvikas, om den av kommitterade till en början godkända principen om preventiv lagstift- ning vidhållits och konsekvent genomfört; och anförde fångvårdschefen härvid:

rMången, som ej annat ligger till last, än att han fört en kringstrykande levnad, har från spädaste åren varit missvårdad och ej sällan av föräldrars eller till följd av kommunens sätt att åt underhållstagande barn bereda uppehälle, vants stryka. socknen omkring. Med åren har kretsen för dessa vandringar vidgats och genom de dåliga sällskap, med vilka allena gemenskap stått honom till buds, har han dragits allt djupare ned i förfall, i fylleri och laster. Svag till både kropp och sjal, har han icke förlitatt höja sig ur sin belägenhet, och ingenstiides har stått honom till buds lämplig sysselsättning eller välvilligt bemötande, vilket möjligen hos honom kunnat verka till återgång och förbättring. Han är sådan omständigheterna gjort honom. Utan klar uppfattning av sin belägenhet, tager han dagen, sådan den kommer, och vandrar från ort till annan för att genom andras deltagande bekomma det för livets uppehälle nödvändiga. Om han ock bedit därom, månne sådant med skal bör bedömas såsom en stral'l'värd förbrytelse? — Andra, under barnaåren mindre övergivna, men sak- nande moralisk kraft och fasthet, hava, även de icke avsiktligt, kommit på. förfall. Allmännaste orsaken därtill har varit bruk av spritdrycker, som till vinning för stat och kommun allestädes till- handahållas. — Alla dylika individers belägenhet är sorglig; men därför att de själva icke förmii lyfta sig därur, äro de ej strall'värda. Samhället självt och dess medlemmars obenägenhet att taga omsorg om sina likar, hava väl ock sin del i deras belägenhet. Denna, lika väl som det allmännas bästa, kräver, att de svaga stödjas och de vilsekomma om möjligt upprättas. Detta låter sig ej listad- komma genom straffbehandling; det kan ske endast därigenom att den late hålles till arbete och genom vana därvid bibringas en viss arbetsfärdighet. Endast såmedelst kan den i dåliga vanor for- fallne omdanas och sättas i tillfälle att sig själv försörja. I sådant syfte må preventiva åtgärder mot sådana arbetsskygge individer vidtagas och band läggas på. friheten; men att bestraffa en person för vad som ej stått i hans förmåga att undvika, förekommer lika obilligt som ändamålslöst.» -—»—

Fångvårdschefen framhöll slutligen:

»Att den, som meddellös förer en kringstrykande eller oordentlig levnad och såmedelst hotar allmänna säkerheten och ordningen, må därifrån förhindras, lärer icke av någon bestridas, och med mindre olägenhet för individen själv lär detta icke kunna uppnås, än om denne hålles till nyttig verksamhet, ordning och dit. — Härigenom skulle hos denne skyggheten för arbete småningom manas bort, och vanan vid gagnelig sysselsättning, som lämnade honom någon fördel, skulle föda håg till arbete. — För den förut arbetsskygge underlättades på så sätt möjlighet till framtida självförsörjning __ eller just det mål, som av lagstiftningen i fråga torde böra eftersträvas.»

• Sida 57
•  Original

I det förslag till lag angaende lösdriveri, som 1882 års kommitterade senare av- gavo till chefen för justitiedepartementet, vidhöllo de sin förra ståndpunkt samt genmälde :

»Förevarande lagstiftning torde nämligen icke upphöra att vara preventiv även om hon i syfte

att förekomma brott bestraffar sådana polisförseelser, som anses kunna till brott föranleda. Hon har icke blivit repressiv därigenom att hon repressivt verkar mot ett mindre ont för att förekomma ett större. Skola dock dessa represswa medel fylla sitt yttersta ändamål, far något av deras repressiva egenskap ej uppgivas. Strafflag'en, då den bestraffar försök till vissa, synnerligen vådliga brott, efter- skänker icke straffet, även om gärningsmannen av egen drift avvärjt all skadlig verkan av försöket, och ur samma preventiva syfte synas ifrågavarande polisförseelser förtjäna straff, även om antagligt vore, att gärningsmannen icke skulle komma, att upprepa förseelser]. Förbjudes lösdriveriet vid viss påföljd, bör påföljden utkrävas för att giva anseende och helgd at förbudet.»

Vid anmälan i statsrådet den 9 augusti 1884 (se proposition nr 3 är 1885) av det omarbetade lagförslaget anförde chefen för justitiedepartementet angående förslagets grunder och syfte, att lagstiftningen mot lösdriveri hade till ändamål att bereda skydd mot de faror, som hotade allmän säkerhet, allmän ordning och sed— lighet frän deras sida, vilka, utan andra försörjningsmedel än sin arbetskraft, under- läte att använda denna och i stället svsslolösa ströko omkring eller eljest förde ett. lättjefullt och vanartigt levnadssätt. Erfarenheten hade nämligen visat, att steget från ett dylikt levnadssätt in på brottets bana .vore så gott som oundvikligt, då den medellöse, som ej själv ville arbeta, knappt hade någon annan utväg för sitt uppehälle än ett olovligt eller brottsligt anlitande av andras tillgångar. Lagstif— tarens närmaste uppgift var att, med fråntäidande av anspråket på laga försvar, varigenom den blotta arbetslösheten, även den oförvällade, gjordes till föremål för straff, inskränka lagens verkningar till de i egentlig mening samhällsvådliga och underkasta dessa en behandling, som visserligen borde vara allvarsam men dock fri från det onödigt plågsamma.

Vid förslagets granskning i högsta domstolen uttalade domstolens flesta leda— möter, att lösdrivarlagstiftningen vore av preventiv natur och sålunda ej borde tillämpas i större omfattning än som erfordrades för den allmänna säkerhetens be- varande, varav följde, att, om en tvångsarbetare kom i förändrade villkor, han borde frigivas. Denna ståndpunkt utvecklades närmare av en ledamot, som ytt- rade, att en av de mest genomgripande skiljaktigheterim emellan den äldre lag— stiftningen och förslaget läge däri, att enligt den förra allmänt arbete utgjorde allenast ett villkorligt arbetstväng, som, avsett att förebygga, att den obemedlade i saknad av sysselsättning må henifalla till positiv brottslighet, följdriktigt upphörde, då den dömdes villkor undergått sådan fö ”ändring, att. arbetstvänget icke vidare vore nödigt, under det att däremot det i stället föreslagna tvängsarbetet skulle ut.— göra i främsta rummet en verklig bestraffning för sysslolösheten såsom i och för sig innefattande en positiv brottslighet eller en polisförseelse, som ovillkorligen måste bestraffas liksom varje annat brott, även om en inträffad förändring i den dömdes villkor ej vidare gjorde det nödigt att tvinga honom till arbete. Denna uppfattning, vars grundtanke vore, att ett levadssätt, som, då en bemedlad person gjorde sig skyldig därtill, ej ansåges straffvärt, skulle bestraffas såsom brott, när den personen vore obemedlad, kunde visserligen, enligt vad vidare framhölls, hämta stöd av utländsk lagstiftning, men syntes sakna hemul inom värt lands rättsåskåd- ning. där fattigdom och nöd hitintills vanligen betraktats såsom förmildrande om-

• Sida 58
•  Original

Fangvårdssty- relsens skri- velse d. 16

dec. 1898.

ständighetcr, men aldrig torde hava ingått bland kännetecknen pa brottslighet. tlenom borttagande av rätten till frigivning på grund av förmildrande villkor er- hölle tvångsarbetet i lagen karaktären av en bestraffning å samhällets sida.

Såsom ett uttryck för den sålunda f*amhällna uppfattningen föreslog en leda— mot, att, därest under tvångsarbetstidens fortgång den dömde genom eget arbete eller annorledes erhällit medel till sitt uppehälle eller eljest kommit i förändrade villkor, denne skulle före arbetstidens utgång frigivas, såvida han ianstaltcn för— hällit sig väl och anledning ej förekomme, att han efter frigivandet skulle återfalla i brott. Lagförslaget framlades emellertid för riksdagen i enlighet med departe— mentschefcns tidigare uttalade äsikt utan något dylikt stadgande.

Vid behandling inom lagutskottet av förslaget yttrades, att utskottet delade högsta domstolens nästan enhälliga mening och fångvärdsstvrelsens därmed över- ensstämmande uppfattning, att tvängsarbetet icke kunde betraktas såsom straff för begängen förseelse utan allenast såsom en samhällets preventivåtgärd mot befarad framtida brottslighet. ha den eller de omstämligheter, som orsakat den preventiva :itgärden. upphört, skulle den person, som vore föremål för densamma, genast fri— givas. I enlighet härmed föreslogs ett stadgande av innehåll, att, om den, som undergar tvångsarbete, kommer i föränd'ade villkor, så att hans kvarhållande vid lvångsarbetsanstalten icke vidare är av nöden, Konungens befallningshavande idet län, där tvangsarbetsaustalten är belägen, äger förordna, att. han skall fran anstalten frigivas.

Utskottets förslag vann sedermera riksdagens bifall, och i enlighet härmed stadfästes också lagen av Kungl. Maj:t.

I sin förenämnda skrivelse den 16 december 1898 har fängvärdsstvrelsen an— gående lösdrivarlagsliftningens natur anfört följande:

»Styrelsen uppfattar lösdrivarlagstiftningen såsom företrädesvis varande av pedagogisk natur. Lösdriveriets fara för samhället tvingar detta att för sitt skydd vända sig mot lösdrivaren medelst åtgärder, vilka avse att förekomma samhällsordningens störande. Det tillkommer således staten att, där lösdrivaren ej låter sig på annat sätt råtta, omhändertaga och avstänga honom från beröring med det fria samhället. Men då denna avstängning icke kan vara annat än provisorisk, måste det, för ett rätt utövande av nämnda preventiva verksamhet, åligga staten att under tiden genom sedlig inverkan och bibringande at den omhändertagne av förmaga att ärligt försörja sig med eget arbete göra vad som är möjligt för att ombilda honom till en för framtiden nyttig medlem av samhället. Dä lös- drivaren icke genom bestämda rättskränkningar för—brutit sig mot lagen, utan hans fel egentligen består däri, att han underlåter att göra, vad han under sina uppväxtär bort lära sig iakttaga för att hävda sin plats i samhället, ställer honom detta icke under strafflagen utan under en särskild lag, som har till ändamål att på samma gång skydda det allmänna och söka åstadkomma lösdrivarens ombildning till en arbetsam och oförvitlig samhällsmedlem. Skulle detta förfarande innebära ett straff, borde den lag, som föreskriver det, hava sin plats i strafflagen, vilken således ock borde betrakta lösdriveriet såsom ett brott. Men då sa icke är fallet, måste enligt styrelsens mening det ålagda tvängsarbetet vara att uppfatta såsom huvudsakligen en uppfostringsätgärd, vilken för samhället innebär ett skydd och för lösdrivaren en förmän, därest nämligen densamma pa ett ändamålsenligt sätt utföres. Och första villkoret för ett. ändamålsenligt uppfostringsarbete är tillförsäkrandet av den tid, som för ett sådant arbete kräves. Ar tiden otillräcklig, visar sig hela lagstiftningen förfelad.

Det är styrelsen emellertid icke obekant, att i åtskilliga länders lagstiftningar både förut och ännu i dag lösdriveriet betraktas såsom ett brott, vilket därför ock följes av straff.

Utan tvivel kunna ock mänga skäl anföras för det åskådningssätt, som för dessa lagar ligger till grund. Men där i dessa lagar straffen för lösdriveriet bestämmas i viss relation till de för andra brott bestämda straff, inträffar gärna, där straffen bestå i frihetsförlust, att straffen för lösdriveriet vare sig bliva oproportionerligt stränga eller ock att de sättas så korta, att de bli fullständigt ända- målslösa. Båda alternativen torde vittna om utgångspunktcns otillfredsställande beskaffenhet.

• Sida 59
•  Original

Om än i var svenska lagstiftning emot lösdriveriet exempel visst icke saknas på dess uppfat— tande såsom brott, mot vilket samhället söker genom straffbestärnmelser reagera, är dock otvetydigt, att dess pedagogiska karaktär sedan början av 1600—talet varit den vida övervägande.»

1882 års kommitterade amuärka säsom oernotsägligt: »att Sveriges preventiva lagstiftning under innevarande århundrade utgått från antagandet, att staten äger bade rättighet och plikt att genom tvång förmä sina. s_vsslolösa medlemmar till nyttig verksamhet». Häruti ligger tydligen det klaraste betonande av denna lagstiftnings pedagogiska art; och kommitterade torde i grunden icke haft för avsikt att bestrida densamma. Men vid framställandet av sitt eget förslag synas kommitterade hava mera än vederbort hämtat intryck från utländska lagar eller måhända direkt från str'affiagstiftningens område och därav föranletts till bestämmelser, vilka icke stå i samklang med för—berörda utgångspunkt. Det tvångsarbete, de föreslå såsom repression mot lösdriveriet, utgör, säga de, »en ädömd näpst, var- med umgälles en beg—ängen förseelse emot en av staten till skydd för allmänna säkerheten stiftad polislag». —

»Genom att på anförda sättet betrakta lösdriveriet icke såsom en fortsatt underlåtenhet av den plikt att årligen sig själv försörja, som kan vara den enskilde samhällsmedlemmen ålagd, utan såsom -—. en bestämd polisförseelse», vilken bör drabbas av näpst, blir det lätt för kommitterade att modellera sitt förslag efter mönstret för en strafflag; och en oundviklig följd därav blir ock, att de i straftiag för små förseelser ålagda korta straiftiderna jämväl här inkomma.»

Den lagstiftning rörande lösdrivares behandling, som föregick lagen den 12 juni 1885 angående lösdrivares behandling, vilade väsentligen pä dets. k. försvars— löshetssystemet, vilket. innebar, att. en var, som icke var bofast, måste äga ett i författningarna närmare bestämt laga försvar för att undgå att bliva behandlad som försvarslös eller, såsom det ock benämndes, säsom lösdrivare. Försvarslös— hetssystemet hade så småningom utvecklats ur grundsatsen, att var och en skulle vara pliktig att försörja sig genom att förrätta samhällsnyttigt arbete, vilken grund- sats under tidernas lopp tagit sig uttryck i växlande föreskrifter om skyldighet att ingå i krigstjänst eller eljest arbeta åt det allmänna eller antaga tjänst hos enskild. På samma gång som det allmänna eller den enskilde sålunda fick tillgång till arbets— kraft för sina företag, hindrades de personer, som det här gällde, att gå sysslolösa.

Bakom stadgandet om skyldighet att förrätta allmännyttigt arbete eller taga tjänst — skaffa sig laga försvar har väl också städse legat uppfattningen om den allmänfara, som hotar från personer, vilka gå utan sysselsättning. Personer, vilka varit att betrakta såsom lösdrivare i nutida mening — landstrykare och bett— lare —— torde under 16- och ”OO—talen huvudsakligen hava behandlats i enlighet med de s. k. tiggarordningarna. En förändring härutinnan ägde rum i början av 1800-talet, då tillämpningen av tiggarordningarna upphörde. De vid nämnda tid utfärdade fi.")rfattningarna upptogo bland dem, som kunde dömas till allmänt arbete, dels lösdrivare eller landstrykare, med vilka försvarslösa likställdes, dels ock vissa för brott straffade. Och de senare försvarslöshetsförfattningarna skilde mellan för- svarslösa samt vanartade försvarslösa, med Vilka senare avsågos vissa för brott straffade. Slutligen upptogs i 1847 års fattigvårdsförordning stadgande därom, att bettlare kunde behandlas såsom försvarslösa personer.

Sådan som 1885 års lösdrivarlag efter behandlingen iriksdagen kom att före- ligga, innebär densamma icke det skarpa brytande med den föregående lagstift- ningen, som 1882 års kommitterade avsågo. Lagstiftningen kom fortfarande att bibehålla sin preventiva karaktär och särskillnad från strafflagstiftningen. Den egentliga åtskillnaden från den äldre lagstiftningen kom att bestå däri, att försvars- löshetsbegreppet såsom sådant försvann ur lagstiftningen.

Kom mittens yttrande.

• Sida 60
•  Original

Uli/ra arter ur liisllril'm'e.

Gällande lösdrivarlag innehåller ej någon direkt bestämning av lösdriveriets begrepp, utan fastställer allenast, att vissa personer kunna behandlas såsom lös— drivare, varefter lagen angiver de åtgärder, som komma till användning, och sättet för dessa åtgärders vidtagande. Enligt de förutsättningar, som lagen uppställer, är det karaktäriserande för lösdriveriet svsslolöshet, medellöshet samt därjämte ett kringstrvkande levnadssätt eller också ett levnadssätt, av vilket uppstår väda för allmän säkerhet, ordning eller sedlighet. Då kringstrykandet i sig innebär en fara för allmän säkerhet och ordning, kunna alltså såsom lösdriveriets kännetecken en- ligt gällande lösdrivarlag uppställas svsslolöshet, medellöshet och en viss allmän- farlighet.

Fastän lagstiftningen växlat både till innehåll och form, hava tydligen sysslo— löshet, medellöshet och ett, allmänfarligt levnadssätt från gammalt utgjort grund- tankarna för samhällets ingripande i syfte att skydda samhället mot ingrepp av en del individer, som ej själva ville utnyttja sina arbetsmöjligheter utan leva såsom parasiterl.

Då den utländska lagstiftningen på detta område utformats på. olika sätt, möta svårigheter att göra några direkta jämförelser mellan denna och den svenska lösdrivarlagstiftningen; dock torde kunna sägas, att även i utlandet i huvudsak enahanda uppfattning ligger till grund för stadgandena om åtgärder mot de per- soner, som motsvara vad som hos oss ingår under beteckningen lösdrivare.

Då hos oss önskemål framställts om mer eller mindre genomgripande re- former av lösdrivarlagstiftningen, har någon erinran ieke gjorts mot de nämnda principerna. Kommittén har ej heller för sin del kunnat finna annat, än att prin- ciperna om svsslolöshet, medellöshet och allmänfarlighet fortfarande böra ligga till grund för vår lösdrivarlagstiftning. Huru desamma skola närmare utföras, blir den följande framställningens uppgift att visa. Med hänsyn till den verkan för lagstift— ningens hela läggning, som en kriminalisering av iösdriveriet skulle få, har det ansetts nödigt att i första hand skrida till en behandling av detta spörsmål. Härom hänvisas till V avd., i vilken jämväl upptages frågan, om lösdrivarmålen böra hand— läggas av domstol eller administrativ myndighet. De närmare förutsättningarna för ingripande mot lösdrivarna behandlas därefter i VI avd.

De i lösdrivarlagen omförmälda personer, vilka kunna behandlas som lös— drivare, hänföras till två olika grupper.— Den första av dessa grupper utgöres av den), som stryka omkring frän ort till annan, landstrykare eller luffare, vilka om— talas i 1 mom. av 1 52. Andra gruppen, vilken beskrives i2 mom., kännetecknas därav, att dessa personer, utan att vara landstrykare, föra ett sådant lefnadssätt, att därav uppstår våda för allmän säkerhet, ordning och sedlighet.

De i lagen uppställda båda grupperna av lösdrivare äro i själva verket ej så strängt begränsade, vilket också framgår av lagrummets tillämpning. Utom det, att övergångsformer finnas, är det tydligt, att de allra flesta landstrvkarna tillika

1 En utredning av förevarande spörsmål har gjorts ien uppsats om lösdriveriets rättsliga karaktär av Birger Kjellson, se Statsvetenskaplig tidskrift; 1920, H. 3. * ” Ehuru någon momentindelning ej förekommer i ] % lösdrivarlagen, betecknas de olika styc- kena däri vanligen såsom moment, och kommittén har funnit det lämpligast att behålla denna beteckning.

• Sida 61
•  Original

uppfylla betingelsen i 2 mom. Inom bada grupperna kunna för övrigt urskiljas olika kategorier av lösdrivare, vilka var för sig kräva beaktande och detta så mycket. hellre, som det. kan ifrågasättas, att i lagstiftningen behandla dem ur olika syn— punkter. Allmänfarligheten är ett vidsträckt begrepp, som även kombinerat med svsslolöshet och medellösbet, kan inom sig rymma många olika slag av individer, bettlare, personer med brottsliga tendenser, sedeslösa kvinnor 111 fl.

Vid sidan av dessa grupper finnas i nr lagstiftning andra, vilka behandlas sasom lösdrivare. Sålunda har lösdrivarlagen själv ett stadgande, enligt vilket den, som frigivits efter att hava undergått tvångsarbete, vid brvtandet av vissa med hans1 11 till vistelseort o. s. v. givna föreskrifter kan komma att bliva föremål fö1 dylik behandling. Åtgärden ifråga är dock mera att betrakta såsom en fortsatt behandling av de redan förut till tvångsarbete dömda, vilkas förnyade omhänder- tagande ansetts kunna ske under enklare former.

Av den ovan lämnade redogörelsen för vissa stadganden i fattigvårdslagen liamgår, att däri finnas anknytningar till lösdrivarlagen. Sålunda finnes i 92 % fattigvårdslagen i fråga 0111 bettlares behandling en direkt hänvisning till lösdrivar- lagen. Vidare innehaller fattigvårdslagen i fraga om atgärder mot tredskande under- stödstagare och försumliga försörjare stadganden, som nära ansluta sig till lös- drivarlagens föreskrifter och liksom dessa utmynna i tvångsarbete.

Även i den utländska lagstiftningen hava stadganden om bettlare, tredskande understödstagare och försumliga försörjare ställts i ett visst samband med lös- driveriet, vadan det är i sin ordning, att föreskrifterna beträffande dessa grupper i den svenska lagstiftningen ocksa tagas i betraktande då det rör sig om en revi- sion av lösdrivarlagen.

• Sida 62
•  Original

Iflörslag om. liisdriveriefs kriminali- sering.

CSAzs fattig- vårdskom- mitte.

Förarbetena till ny straff"- lag.

V. Om lösdriveriets kriminalisering och lösdrivarmålens behandling vid allmän domstol.

A. Om lösdriveriets kriminalisering.

Vid förarbetena till den gällande svenska lösdrivarlagen framträdde äskad— ningar, som tämligen nära sannnanföllo, med uppfattningen att lösdriveriet skulle vara att betrakta som ett brott.; dessa åskådningar kommo dock icke att göra sig gällande vid lagens slutliga antagande.

Senare har vid olika tillfällen här i Sverige framställts yrkande på en krimi- nalisering av lösdriveriet och i samband eller alternativt därmed på behandling av lösdrivarmälen inför domstol.

I de utav centralförbundets för socialt arbete fattigvårdskommitte är 1907 avgivna »Reformlinjer för svensk fattigvårdslagstiftning» upptogs till ingående be— handling frågan om lösdrivarmålens förläggande till allmän domstol, »enär de 1111- varande administrativt judiciella anordningarna ansågos mindre tillfredsställande.» [ samband härmed framhölls, att den åskådning, som i lösdriveriet. säg en straffbar handling och i tvångsarbetes ådömande ett straff, hade goda skäl för sig; att enär lösdriveri förbjöds, då det utgjorde en fara för samhället, detta förbud därför också såsom andra sådana borde kunna göras eftertryckligt genom ett verkande slralfhot; samt att praktiskt taget ett berövande av en persons frihet och hans insättande i en tvångsarbetsanstalt måste anses som ett straff av icke ringa skärpa.

Här må vidare erinras 0111 ett uttalande av professor Johan ('.. W. '_l'hyren i Principerna för en strafflagsreform, varest under rubriken »Brottslighet på. grund av lättjefullhet» framhålles, att lättjan icke i och för sig kan uppställas såsom ett särskilt brott, huru förkastlig den än må anses från samhällets synpunkt, varefter vidare yttras:

»Annorlunda om lättjan, förmedelst därav förorsakad oförmåga att årligen försörja sig, medför vare sig försummelse av försörjningsplikt gentemot andra, där sådan plikt åligger individen, eller försök att, i brist på förtjänst genom ärligt arbete, försörja sig på annat än ärligt sätt; t. ex. genom bettleri; yrkesmässig otukt (incl. onaturlig), sutenörskap, koppleri; tjuvnad, tjuvgömmeri; bedrägeri, yrkesmässigt hasardspel etc. Sysslolöst kringströvande av den, som saknar medel till sitt uppehälle, har i erfarenheten ävenledes visat sig innebära en tillräckligt stor samhällsfara för att utgöra rätts- grund för ett ingripande av samhället. Såvitt nu emellertid i dessa fall en rättsverkan inträder, bör det aldrig ske i förvaltningsväg, utan alltid genom domstol, och samtliga hithörande fall böra därför

strafflagen uttryckligen kriminaliseras, såsom numera, även i fråga 0111 lösdriveri. den moderna lag- istiftningens tendens är.»

Det förberedande utkast till strafflag, allmänna delen, som på grundval av nyssnämnda principbetänkande år 1916 framlades av professor Thyrén, upptager inga stadganden om särskilda åtgärder mot lättjefulla. Reglerandet av lagstiftningen

• Sida 63
•  Original

härom kräver, enligt vad i utkastet framhålles, liksom bestämmelserna rörande brottslig ungdom och alkoholister en sådan mångfald av egenartade regler, däribland även processuella, att åtminstone tillsvidare möjlighet bör hållas öppen för dess behandling i en särskild lag, varvid bland annat också kommer i betraktande, att det kan visa sig önskvärt, att ett eventuellt ersättande av straff med skyddsåtgärd behandlas tillsammans med kumulation av båda dessa medel.

Däremot behandlas i nämnda utkast i kapitlet om skyddsåtgärder en fråga, som i realiteten står lösdrivarlagstiftningen mycket nära, nämligen om internering av farliga återfallsförbrytare. Sistnämnda spörsmål har sedermera upptagits till behandling av särskilda inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga (med professor Thyre'n som ordförande) och från dessa sakkunniga föreligger ett den 15 mars 1922 avgivet >>betänkande och förslag rörande internering av farliga återfalls- förbrytare». Enligt detta förslag skulle för beslut om internering första gången erfordras:

»att brottslingen, efter det han dömts till straffarbete, för upprepade återfall i brott genom minst tre lagakraftvunna domar ånyo förklarats förfallen till sådant straff; att han undergått straffarbete i minst tio år; att han därefter, medan han undergär straffarbete eller inom fem år från det han för avtjänande av straffarbete senast varit i straffanstalt intagen, ånyo begär brott, varför han prövas skyldig till straffarbete, ej understigande två år; samt att omständigheterna giva vid handen, att han icke skall låta sig rätta genom undergåendc av honom ådömda straff och att han är vådlig för annans säkerhet till person eller egendom».

lnterneringstiden är enligt förslaget högst 20 är; frigivning skulle kunna äga rum efter 10 och i särskilda fall efter 5 år, i varje fall ej förrän interneringen varat 2 år utöver strafftiden. Den, som redan internerats en gång, skulle vid nytt brott kunna interneras på livstid. lnternering skulle äga rum i särskild anstalt och träda i stället för straff. Om internering skulle förordnas av en central inter- neringsnämnd av 5 personer med chefen för fångvårdsstyrelsen som ordförande samt såsom bisittare bland andra en domare och en läkare, alla förordnade av Kungl. Maj:t.

I sin förutnämnda skrivelse den 16 december 1898 gjorde fångvårdsstyrelsen kraftiga invändningar mot tanken på att göra lösdrivarlagen till en strafflag. Däremot har fångvårdsstyrelsen senare i dess till kommitten remitterade skrivelse av den 31 januari 1920 ansett sig böra rikta uppmärksamheten å behovet av en sådan ändring i nuvarande bestämmelser, att lösdriveriet och därmed likställda handlingar göras till föremål för domstolsbehandling och beläggas med samma påföljder som andra för samhället skadliga gärningar.

I anseende till den principiella betydelsen av frågan om lösdriveriets krimina- lisering synes det nödigt att här lämna en redogörelse för de stadganden och förslag, som i detta hänseende förefinnas i den utländska lagstiftningen. Härvid har då medtagits ej blott vad som stadgats rörande landstrykeriet, som betecknar den mest typiska arten av lösdriveri, utan även bettleri, försummande av försörjningsplikt m. fl. företeelser, vilka mestadels behandlas efter samma regler som landstrykeriet.

På en rent straffrättslig ståndpunkt står den danska. lagstiftningen, Bestäm— melserna om påföljder för lösdriveri och bettleri hava meddelats i en särskild lag

Fängvards— styrelsen.

Utländsk laj- sti/"(ning.

• Sida 64
•  Original

av den 3 mars 1860, enligt vilken lösdriveri (Losgaengeri) och bettleri kunna be— läggas antingen med fängelse eller tvångsarbete, vilket senare straff betraktas som det mildare och därför sattes längre. 1 den allmänna strafflagen av den 10 februari 1866 behandlas ej frågan om lösdriveri och bettleri, ej heller omnämnes där tvångsarbete som straffart. En provisorisk lag om några ändringar i strafflagen av den 1 april 1905, sedermera förnyad genom en lag av den 1 april 1911, fast- ställer tvångsarbete jämte övriga stratf såsom en påföljd vid vissa brott och upp- tager föreskrifter även rörande lösdriveri och bettleri, varjämte tiderna för tvångsarbete där fastslås och bestämmelser meddelas om de anstalter, där tvångsarbetet skall utstås.

Strafflagskommissionens utkast till 1>Almindelig borgerlig Straffelovr (1912) ställer sig ännu avgjordare på kriininaliseringsståndpunkten. Bettleri och lösdriveri. i lagutkastet upptagna i ett särskilt kapitel, underkastas alldeles enahanda påföljder som en del andra brott, nämligen ett straff, benämnt Arbejdsftengsel. Det. av professor Carl Torp vid granskning av nyssnämnda förslag utarbetade betänkande med utkast till »Lov om almindelige borgerlige Forbrydelser» upptager också betl- leri och lösdriveri som brott samt stadgar straff. Arbejdsfzengsel, därför. I detta utkast betonas emellertid det resultatlösa i att ådöma straff i dessa fall och före- slås, att den, som tidigare två gånger utstått straff för sådant brott, av domstolen kan dömas till intagande i ett statens arbetshus, vilket intagande då träder i stället för straff; enahanda påföljd kan ådömas jämväl vid en del andra brott.

En annan uppfattning av lösdrivarspörsmålet framträder i ett i samband med revision av den danska understödslagstiftningen år 1920 framlagt förslag (F remtidens Forsargelsesvaesen av K. K. Steincke). Enligt detta förslag borde före frigivning av dem, som dömts för lösdriveri och bettleri, samt för övrigt eljest av straffade. som ej kunde försörja sig, fångvårdsmvndigheten göra anmälan hos vederbörande amtman för vidare förordnande rörande sådana personer. Aintniannen skulle da efter omständigheterna kunna förordna om deras intagande. i olika anstalter. bland annat __också i en föreslagen statlig tvångsarbetsanstalt.

Aven i England behandlas lösdriveriet i dess olika skiftningar som brott och belägges med straff enligt en lag av år 1824 (Vagrancv Act), vilken fortfarande gäller. Lösdrivarna (vagrants) indelas i 3 klasser: a) lata och oordentliga personer. b) lösdrivare och landstrvkare samt 0) oförbätterliga lösdrivare; och under dessa klasser hänföras bettlare, försumliga försörjare, tredskande understödstagare, soute— nörer, för brott misstänkta personer m. fl. För de olika klasserna stadgas särskilda straff, ådömda "av ensam domare eller av domare i session, från böter till ett års fängelse. I en del under de senare åren framlagda förslag utdömas särskilt de korta fängelsestraffen och rekommenderas i stället sändande till arbetarkolonier på en tid av högst 3 år. Enligt senaste förslaget skulle offentlig myndighet (magist— rate) kunna i vissa fall utfärda order om intagande i en tvångsarbetsanstalt och mot dess beslut kunna vädjas till domstol.

Den franska lagstiftningen har sedan gammalt betraktat lösdriveri (vagabondage) och bettleri som brott samt i allmänna strafflagen stadgat straff därför. I ett nv— ligen framlagt förslag bibehålles väl straff, men vissa begränsningar hava genom- förts, varjämte stadgats, att lösdrivare och bettlare vid viss iteration skola efter utståndet straff interneras i en arbetskoloni för en tid av 1 till 5 år.

Aven i Holland behandlas lösdriveriet som ett brott och är belagt med straff;

• Sida 65
•  Original

är den dömde arbetsför, kan genom en supplerande dom förordnas om hans in— tagande i en statens tvångsarbetsanstalt för en tid av 3 månader till 3 år.

Enligt gällande strafflag för tyska riket belägges lösdriveri och bettleri lika-' ledes med straff :ir-Haft» (frihetsstratf på 1 dag till 6 veckor); detsamma gäller om försummande av försörjningsplikt, tredska av understödstagare, yrkesmässig otukt. Då någon dömes för dessa förseelser, kan domstolen tillika förordna, att den dömde efter uttjänt straff hänvisas till polismyndighet, som därigenom får befogenhet att för en tid av högst. 2 år lata insätta den dömde i en tvångsarbetsanstalt.

De föreliggande tyska strafflagsförslagen bibehålla straff för lösdriveri, bettleri o. s. v. samt tillägga domstolen rättighet att, då straffet. uppgår till fängelsei minst 2 veckor, döma till intagande i arbetshus, vilket också kan ske vid en del andra brott. som hava sin grund i ett lättjefullt liv. —

1 de .seltwefzisl'a. kantonerna behandlas lösdrivare och bettlare för närvarande merendels i administrativ väg. Det föreliggande schweiziska strafflagförslaget be- lägger lösdriveri och bettleri med frihetsstraff (arret från 1 dag till 3 månader), men upptager därjämte stadgande om att domstolen vid iteration kan förordna ont lösdrivarens och bettlarens sändande till en arbetsuppfostringsanstalt. Till en sådan kunna också vissa andra brottslingar sändas,"dä deras brott står i samband med ett lättjefullt levnadssätt.

Den norska lagstiftningen står i huvudsak på samma ståndpunkt som den tyska, i det den stadgar straff (fängelse intill 3 månader) för lösdriveri bettleri, försummad försörjningsplikt och tredska av understödstagare; därjämte kan dom- stolen på yrkande av ätalsmyndigheten bemyndiga denna att insätta den dömde i tvängsarbetsanstalt; efter beslut av ätalsmyndigheten kan verkställighet av det ädömda fängelsestraffet uppskjutas eller ntebliva samt tvångsarbete direkt följa. Stadgan— dena rörande lösdriveri, bettleri och i viss mån om försummande av försörjnings- plikt. hava i Norge intagits i en särskild lag, vilken jämväl innehåller bestämmelser om fylleri och dryckenskap.

Finland har en särskild lag om behandling av lösdrivare, och denna lag före- ter väsentliga likheter med den svenska, särskilt därutinnan, att lösdriveriet ej är att betrakta som ett brott samt. att ärenden om lösdriveri behandlas i administrativ- judiciell ordning.

Aven mellan den belgiska. och svenska lösdrivarlagstiftningen föreligger frändskap. Bland annat betonas i Belgien starkt, att lösdriveriet och bettleriet icke äro att betrakta såsom brott. Behandlingen av lösdrivarmäl tillhör visserligen en dömande myndighet, fredsdomaren, men det framhålles, att. fredsdomarens beslut icke är en dom eller innebär ett straff utan är en administrativ åtgärd. Fredsdomarens beslut går ut på, att lösdrivaren överlämnas till regeringen för att intagas i en tvångs- arbetsanstalt under av domstolen bestämd tid (”Z—7 år) eller _— i vissa fall _ i en asyl.

Av denna redogörelse framgår, att lösdriveri och bettleri 111. m. i de flesta länder betraktas såsom brott, vilka beläggas med straff antingen i den allmänna strafflagen eller i särskild författning med strafflags karaktär, varav äter följer, att lösdrivarmålen, åtminstone i första hand, handläggas och prövas av domstol. Visserligen uppställas vid sidan av st "affet andra påföljder, vilkas karaktär av straff är omtvistad, wmen lösdriveriets karaktär av brott är dock det primära. Några

• Sida 66
•  Original

11'0111111 511.113

yttrande.

utländska lagar stå dock på den ståndpunkten, att lösdriveriet icke 511 ett brott och dess påföljd tvangsarbetet icke ett straff, utan att man har att göra med en från brotten skild företeelse, vilken bör behandlas enligt särskilt därför lämpade regler. Så är förhållandet i Finland, Belgien och en adel schweiziska kantoner

Rörande intemeruzg av f(ulzga ute)/allsfwlnjtmc finnas stadganden i några länders strafflagar (England, Frankrike och Norge); ien del länder hava föreskrifter om en sadan internering upptagits i föreliggande strafflagsförslag (Danmark, Schweiz och Tyskland). I regel försiggår interneringen eller förutsättes skola äga rum i en särskild för ändamålet avsedd anstalt, en annan än den vanliga tvångsarbets— anstalten. Enligt norsk lag kvarstannar den dömde i fängelset eller överflyttas till tvångsarbetshus; i Frankrike försiggår internering (ieleg 1t10n) genom deportering till kolonierna.

Ett effektivt bekämpande av lösdriveriet kan, enligt vad allmänt erkännes och nedan vidare skall utvecklas (sid. 164), icke äga rum utan tvangsmedel geni emot sådana individer, vilka icke på annat sätt kunna förmås .1l.t .iterga till ett levnadssätt, som ej kränker samhällets och andra medborgares rättmätiga intressen. Ett dylikt tvångsmedels användande förutsätter emellertid en inskränkning i den personliga friheten, och denna inskränkning måste för att nå sitt mål i vissa fall sträckas så. långt, att lösdrivaren mot sin vilja kan intagas i en anstalt, varest han tvingas att kvarstanna och följa de för anstaltens verksamhet givna regler.

Samhälleliga anordningar, varigenom en medborgare berövas sin frihet., hava städse omgärdats med särskilda fö1'eskrifte1 Man har givit bestämda. regler föi de fall, da frihetsstraff kunna ådömas, för sadana straffs avtjänande samt om häkt— ning av den, som niisstankes hava begått. vissa brott. Frihetsstraff kunna endast ådömas av domstol, och domstolsorganisationen har utbildats för att trygga utred- ningen av förekommande mål och en riktig tillämpning av gällande bestämmelser Inom straffrätten och straffprocessrätten har 111.111 sålunda sökt utbilda de system vilka lämna de bästa garantier för den personliga friheten. P.1 sina ställen hat handläggningen av brottmål uppdragits åt särskilda domstolar.

Det är därför lätt förklarligt, att även lösdriveriet, som innebär en fara för samhället och andra medborgare samt för sitt bekämpande i många fall kräver frihetsberövande, kommit att behandlas i enahanda ordning som brott. Genom en sådan anordning vinner man samma garantier för en opartisk och riktig behand- ling av lösdrivare, som man har beträffande de för brott anklagade. Stadgandena om behandling av lösdrivare bliva då direkt inordnade i ett färdigbildat och noga reglerat sy stem.

Utvecklingen har i allmänhet också gått i riktning mot lösdriveriets kriminali— sering. Tysklands gällande strafflag av år 1871 innebär en brytning med ett där förut gällande administrativt system. Före strafflagen av år 1902 har lösdriveriet icke heller i Norge varit kriminaliserat, och det nya schweiziska strafflagsförslagets kriminalisering av lösdriveri och bettleri innebar ett afsteg fran vad nu galler i atskilliga kantoner.

• Sida 67
•  Original

Den utveckling, som straffrätten under de senaste årtiondena genomgått, i det den i sig upptagit sådana institut som villkorlig dom, villkorlig frigivning, upp- fostran av minderåriga förbrytare samt internering av alkoholister och farliga vane- förbrytare 111. ni., har tvivelsutan skapat ökade förutsättningar för kriminalisering av lösdriveriet. Och på processrättens område gä i samband härmed strävandena ut på att göra domstolarna skickade att arbeta under de för de nya instituten lämpade former.

Trots de påtagliga fördelar, som, ur ovannämnda synpunkt sett, äro förenade med en kriminalisering av lösdriveriet, har man dock anledning att hysa vissa be— tänkligheter emot denna anordning och undersöka, om den antydda utvecklingen gått i en för lösdriveriets bekämpande gynnsam riktning.

Redan till sin inre ka 'aktär skiljer sig lösdriveriet från vad som iallmänhet straffrättsligt betecknas som brott. Brotten inskränka sig i det hela >>till koncentre- rade, skarpt markerade yttringar av samhällsfarlighet>>, under det personens livs- föring väl spelar en stor roll vid straffmätningen men icke är ägnad att utgöra ett underlag, på vilket brottets existens kan byggas.[ Lösdriveriet åter manifesterar sig icke i enstaka handlingar utan bildar ett uttryck för en persons hela levnads- sätt. Detta levnadssätt karakteriseras närmast av arbetsovilligheten, underlåten— heten att arbeta och förskatfa sig det för uppehället nödvändiga, för vilket han alltså på ett eller annat sätt mäste ligga andra till last.

Denna artskillnad bör tydligen också, vidhållas, då det gälle' att bestämma beskaffenheten av samhällets åtgärder. Om dessa åtgärder torde på det hela taget enighet råda. Även i de länder, där lösdriveriet är kriminaliserat, fäster man inga stora förhoppningar vid straffpåföljden såsom sådan. S'årighet möter redan där- utinnan, att lösdriveriet såsom brott betraktat icke kan betecknas såsom ett svårt. sådant, vilket kan beläggas med längre tids frihetsstraff. Så t. ex. är landstrykeri i tyska strafflagen upptaget bland överträdelser och belagt med högst 6 veckors enkelt frihetsstraff. Då de kortvariga frihetsstraffen särskilt för en sådan företeelse som lösdriveri äro av föga värde, kan kriminaliseringen alltså ej hava någon reell betydelse såsom utväg till lösdriveriets bekämpande.2

Insikten om straffets vcrkningslöshet har fört därtill, att i vissa länder vid sidan av eller i stället för frihetsstraffet givits föreskrifter om lösdrivarens intagande i särskilda anstalter, skapade just. med hänsyn till att vänja lättjefulla individer till arbete och därunder söka moraliskt påverka dem. Så har skett i de tyska och norska lagarna samt. i det schweiziska m.fl. strafflagsförslag, varvid olika teorier uppställts för en dylik anordning. En anordning med tvångsarbetet såsom ett slags bihang till eller en ekvivalent för straffet synes emellertid i och för sig mindre lämplig och bör därför om möjligt undvikas. 0111 tvångsarbetet är den på- följd, till vilken man vill komma, och därom tyckes man allmänt vara ense, bör den helst åläggas direkt samt icke vara ett bihang till en annan åtgärd, vilken man i de flesta fall anser vara utan nytta.

Anordningen med frihetsstraffet såsom det primära medför för övrigt också den olägenheten, att tvångsarbetets användning kommer att uppskjutas till en tid-

' Se Thyrén. straffrättens allmänna grunder, Lund 1907. % 120. ? Enligt de danska strafflagsförslagen skulle frihetsstraff kunna ädömas i ända till 2 a 3 är.

• Sida 68
•  Original

punkt, då tvangsarbetet ej längre kan beräknas fa. de gynnsamma verkningar. som det skulle haft, 0111 det ålagts på ett tidigare stadium.

Då man såväl hos oss som i utlandet sökt motivera användningen av tvangs- arbete och särskilt dess användning på längre tider för en företeelse sådan som lösdriveriet, vilken såsom brott betraktad är av ringare art, har man städse fram— hållit skillnaden mellan straff och tvångsarbete, varvid det senare betecknats såsom en preventiv åtgärd, en 11ppfostringsätgärd. Denna åtskillnad har betonats även inom straffrättsteorien. Sålunda yttrar professor Thyrén i sitt ovannämnda arbete om »Straffrättens allmänna grunder» pä tal 0111 lösdrivare och vanartad ungdom: »Ehuru man nu icke rimligen kan påstå, att samhället av >>rättfärdighetshänsyn>: skulle vara absolut. förhindrat att överhuvudtaget. företaga preventiva ätgärderi dessa fall, bör det dock, genom den närmare anordningen av reaktionsmedlet i fråga, göra sitt bästa att förebygga en förblandning med straffet, vilken både mot— verkar ändamålet med behandlingen och även, pä grund av straffets vedergällnings- moment, lätt kan sära det allmänna rättsmedvetandet>>.

Svårigheterna att genomföra denna åtskillnad hava av lätt förklarliga skäl varit stora enär det. längre frihetsberövande som ligger 1 tvängsarbetet, måste inge den föreställningen, att detta ä1 ett svarare straff 0Även med sadana fristående anordningar som i den belgiska och svenska lösdrivarlagstiftningen har detta visat sig svårt. På grund härav hava, såsom redan nämnts, tvångsarbetsanstalterna hos oss utbrutits från fångvården och ställts under särskilda styrelser, som lyda direkt under socialdepartementet. Klart är, att ju mer man sammanblandar bestämmel— serna 0111 lösdriveriet med strafflagstiftningen, desto omöjligare måste det bli 'a att genomföra en åtskillnad. Det kan nämligen knappast undvikas, att en behandling. som framträder som en påföljd av den straffrättsliga, i och för sig måste få en straffrättslig karaktär. Detta gäller särskilt om, såsom i vissa lagar och lagförslag förutsättes, innan tvångsarbetsanstalterna fä anlitas. mer än en gång skall hava dömts till ansvar för lösdriveri.

En särskild lagstiftning om lösdriveriet medger ett omhändertagande pa ett tidigare stadium, då förbättringsmöjligheterna äro större. Men härav följer ock, dels att, innan en person intages ä tvångsarbetsanstalt, sadana åtgärder böra vid— tagas, att möjlighet anses utesluten, att han kan förbättras utan sådan anstalts- vistelse, dels att anstaltstiden utnyttjas på ett sätt, som verkligen ger förhoppningar om, att den intagne utgär bättre rustad än han inträdde, dels ock att det sörjes för hans placering ä lämplig ort och i lämplig sysselsättning, då han skall utga från anstalten. Strävandena måste allvarligt inriktas på att anstaltsbehandlingen blir en verklig välfärdsanordning från det allmännas sida, vilken, så långt möjlig— heterna det medgiva, hjälper dessa individer och gör dem till nyttiga samhällsmed— lemmar. För att nå detta syfte kräves, att lagstiftningen utformas med hänsyn till den föreliggande behandlingen. I en del nyare straffrättsförslag (de senaste tyska och danska förslagen) hava intagits ganska detaljerade föreskrifter i detta syfte. Fraga är dock, om man inom straffrättens ram kan ordna stadgandena rö— rande lösdrivarnas behandling på ett sätt, som motsvarar sakens egen natur. Åtskil— ligt talar för, att de olika atgärder, som böra komma till användning, kunna pa ett smidigare och lämpligare sätt bestämmas och beskrivas. om lagstiftningen er— håller en från straffrätten fullt fristående ställning.

• Sida 69
•  Original

Lösdrivarens belmndling utanför straffrätten är hos oss ett utslag av en all- män åskädning, som gjort sig gällande även på närliggande områden och säker- ligen har sin grund i våra administrativa förhållanden. Våra länsstyrelser hava en gestaltning, som i viss grad medger dem att utöva dömande funktioner och därför har hos dem kunnat bibehållas ärenden. som annorstädes förlagts till dom- stolarna. Exempel därpå finnas i 1902 års lag angående uppfostran åt 'anartade och i sedligt avseende försummade barn, i fattigvårdslagcn samt i lagen angående behandling av alkoholister.

En sammankoppling av lösdriveriet med straffrätten kan vidare vara ägnad att inverka (:)gynnsanit med hänsyn till samverkan mellan lösdrivarens behandling enligt lösdrivarlagen och andra författningar, som i anseende till det inre sambandet stå densamma nä *a. Kommittén syftar härvid närmast på fattigvärdslagstiftningen, vars betydelse för lösdrivares behandling iir-uppenbar; man har också med viss rätt talat om :vfattigvårdssidan av lösdrivarlagstiftningen>>; det gäller emellertid också alkoholistvården och barnavården. Särskilt om den förebyggande lösdrivarc vården skall utbildas, vilket enligt. kommitténs upj')fattning är av största vikt, stöter man oupphörligt på beröringspunkter mellan dessa områden. En anvisning om sambandet med fattigvardslagstiftningen får törhåftnda också anses hava legat däri, att uppgiften att reformera lösdrivarlagstiftningen överlämnades åt samma kommitté. som till sin uppgift fått revisionen av fattigvårdslagstiftningen.

Så vitt kommittén kunnat. finna, är en kriminalisation av lösdriveriet icke betingad av lösdriveriets natur eller ägnad att medföra några fördelar med hänsyn till dess motarbetande eller behandlingen av den omhändertagne lösdrivaren. Fast— mer föreligger en fara, att man därigenom förhindras i val av lämpliga anordnin- gar. I och för sig är en kriminalisering därför enligt kommitténs uppfattning icke önskvärd. Betydelsen av kriminaliseringen torde, såsom ovan antytts, närmast vara att på denna väg lösdrivarmålen helt naturligt falla under domstolarnas prövning. Häri ligger helt visst en fördel ur *ättssäkerhetens synpunkt och denna fördel kan vara ägnad att verka fördelaktigt på åtgärderna i allmänhet med hänsyn till den ökade auktoritet, som domstolens handläggning och prövning av lösdrivarmålet för med sig.

Då det gäller att mot varandra väga dessa omstt'tndigheter, måste man natur- ligen i första hand känna sig starkt påverkad av möjligheten att erhålla ur rätts- synpunkt tillfredsställande garantier. Såsom kommittén i annat. sammanhang skall söka påvisa, bör det dock låta sig göra att även utan kriminalisering vinna de garantier för *ättssäkerheten, som erfordras.

Då så starka röster gjort sig gällande till förmån för en kriminalisering, har kommittén måst ställa sig inför spörsmålet, huru en sådan skulle under nuvarande förhållanden kunna realiseras. Därvid har kommittén kommit till det resultat, att en dylik anordning är förenad med synnerligen stora svårigheter och knappast. låter sig genomföra annat än i samband med en ny strafflag eller sedan dennas utformning i fråga om en del brottsbegrepp blivit genomförd. Ett studium av de utländska strafflagsförslagen ådagalägger nämligen, att utformandet av brottsbe- greppen rörande lösdrivarförseelserna är en vansklig uppgift.. Vidare synes det, som om på utformandet av en del andra brottsbegrepp såsom frihetsbrott, hem— fridsbrott m. m. skulle bero, om eller i vad mån straff behöva stipuleras för lös-

• Sida 70
•  Original

driveri och bettleri. Ännu närmare sammanhänger med den blivande strafflagci'i utformandet av bestämmelserna om tvångsarbetets användande såsom en efterföl— jande åtgärd vid vissa brott, som hava sitt upphov i ett lättjefullt levnadssätt. På möjligheten av en kriminalisering måste också inverka frågan, huruvida man åt våra domstolar i deras nuvarande skick kan anförtro handläggning av lösdrivar— målen med dessas i allt fall administrativa inslag. Då vår proces'slagstiftning för närvarande är under omarbetande, synes det som om även häri kunde hämtas ett stöd för att åtminstone uppskjuta tanken på en kriminalisering, till dess ny strafflag och en ny ordning rörande brottmälsprocessen föreligga.

Vad nu sagts rörande kriminalisering av lösdriveri gäller i'iärn'iast sadant lös— driveri, som omförmälts i 1 % 1 mom. av lösdrivarlagen, s k. landsfrykcri, mot— svarande det tyska Landstreieherei, det franska vagabondagc och det engelska vagraney. Det lösdriveri som beskrives i 2 mom. av 1 & lösdrivarlagen innefattar. såsom redan antytts, i sig flera olika grupper, och dessa kunna ej heller ur kri- minaliseringssynpunkten bedömas efter enahanda grunder.

Den viktigaste av dessa grupper är törhända den, som utgöres av lösdrivare. vilkas våda för den allmänna säkerheten givit sig uttryck i begångna brott. I tidi— gare författningar omnämnas dessa särskilt. Sålunda betecknar 1838 års försvars- löshetsförordning såsom vanartad var och en, som blivit dömd eller straffad för bedrägligt eller ärerörigt förhållande eller tjuvnad eller inbrott i avsikt att stjäla ävensom den, vilken, tilltalad för vad brott som helst av grövre art, antingen blivit därtill saker fälld, eller, i brist av full bevisning, likväl funnits om brotteti den mån besvärad, att saken vore lämnad åt framtidei'i. 0011 1846 års stadga lämnade följande bestämmelser om den brottslighet, varmed den försvarslöse skulle vara heträdd, för att kunna behandlas efter författningen: »att den försvarslösa ]:o blivit straffad för stöld eller för inbrott i avsikt att stjäla, eller för mordbrand eller försök därtill, eller 2zo för annat brott undergått straffarbete på fästning eller tukt— hus, eller 3:o blivit ärelös dömd och ej fått äran åter, eller 41:e varit för stöld, inbrott eller mordbrand, eller för annat med livstidsarbete å fästning eller tukthus eller dödsstraff i lag belagt brott tilltalad och häktad, samt blivit av domstol ansedd hava emot sig besvärande liknelser till brottet, ehuru han eller hon, i brist av full bevisning, ej kunnat åt saken fällas, eller özo förr varit, såsom försvarslös, vid allmän arbetsinrättning eller kronoai'betskorpsen till arbete hållet — —r». Gällande lösdrivarlag har ej ansett lämpligt att uppräkna olika brott utan överlämnat ät. myndigheterna att efter fri prövning avgöra, när ett brott eller flera sådana äro av beskaffenhet att utgöra väda för allmän säkerhet.. Denna ståndpunkt är så mycket naturligare, som lagen icke ens angiver begånget brott såsom en nödvändig förut— sättning för att våda för den allmänna säkerheten skall anses föreligga.

I lagstiftningen har sedan länge uppmärksammats den samhällsfara, som hotar från individer, vilka efter att hava begått brott, fortsätta att leva under omstän— digheter, som göra det sannolikt, att de åter komma att hemfalla till brottslighet. Naturligt nog har ett liv i sysslolöshet och under umgänge med illa kända perso- ner ansetts vara särskilt ägnat att låta brottsligheten komma till nytt utbrott, och

• Sida 71
•  Original

det är därför förklarligt, att. bestämmelser om mötande av denna fara kommit att. sammanföras med lösdrivarlagstiftningen.

Beträffande denna art av lösdriveri synes en kriminalisering i ovan an— givna bemärkelse ej kunna ägarum. Sedan samhället bestämt, vad som skall an- ses som brott och bestämt påföljden därför, kan samhället ej ytterligare stadga straff för den, som misstänkes skola begå ett sålunda bestämt brott.

Ett institut, som i hithörande fall kommit till användning, är ställande under potiszmpsilrt. Enligt vissa lagar är polisuppsikten en straffpåföljd, Vilken av dom— stolarna ädömes i sammanhang med staff för en mängd grövre brott och även vid lösdriveri; i anda länder är polisuppsikten en befogenhet, som grundar sig på den administrativa lagstiftningen. Brytande av de föreskrifter, vilka gälla för den, som står under polisuppsikt, är äterigen belagt med straff och på detta sätt har man indirekt nått en kriminalisering av allmänfarligheten även här.

Enligt. den danska lösdrivarlagen kan en var, som icke har kända tillgångar. fast utkomst eller annan ställning, som utgör garanti för att han skaffar sig uppe— hälle utan skada för det allmänna, av polismyndigheten avfordras redogörelse för huru han försörjer sig samt, om redogörelsen icke är tillfredsställande, av polis— myndigheten givas föreläggande att skaffa sig lovligt förvärv eller anvisas sådant. Därvid kan polismyndigheten giva honom vissa föreskrifter att inställa sig hos den— samma och lämna upplysningar; den, som tredskas att fullgöra föreskrifterna, är att anse som lösdrivare samt dömes till fängelse eller tvångsarbete. Bestämmelsen härom svnes vara den, som väsentligen kommer till användning gentemot lösdri- vare i Danmark.

Vid förarbetena till vår gällande lösdrivarlag framhölls starkt behovet av en strängare uppsikt över lösdrivare, >>vilka genom redan ådagalagd grövre brottslighet visat sig äga en mot rätten riktad fientlig vilja». Det av 1882 års kommitterade avgivna förslaget till lösdrivarlag innehöll stadganden om ställande under polisupp— sikt. i allmänhet av lösdrivare, som var förlustig medborgerligt förtroende, och gavs angäende sådan uppsikt utförliga föreskrifter. Dessa stadganden utbyttes sedermera under lagförslagets behandling emot stadgandena i 12 % av gällande lag rörande vissa inskränkningar beträffande val av vistelseort m. m. för den, som redan under— gått. tvångsarbete, alltså en efterföljande åtgärd. Enligt detta lagrum kan den, som bryter mot givna föreskrifter, änvo dömas till tvångsarbete.

Kommittén redogör i annat sammanhang närmare för stadgandet i 12 & lös— drivarlagen och behandlar därvid också frågan, huruvida detta bör bibehållas samt under vilka former en uppsikt kan övas över den, som hållits till tvångsarbete. Spörsmälet, huruvida en polisuppsikt bör stadgas över vissa för brott dömda, är äter en fråga, som det tillhör straffrätten att besvara och kommitten har därför icke ansett sig böra närmare ingä härpä. — Den nyare straffrätten har emellertid skaffat samhället ett annat vapen för efterhallande av personer, vilkas brottslighet blivit eller hotar att bliva kroniskt, nämligen internering på längre tider av vissa sådana. Såsom ovan nämnt föreligger hos oss för närvarande förslag rörande dylik internering. Detta förslag sträcker sig icke så långt, att lösdrivarlagens an- vändande mot personer, vilkas levnadssätt innebära våda för allmän säkerhet, ord— ning och sedlighet, kan undvaras. Tydligen kommer dock, därest förslaget blir upphöjt till lag, tvångsarbetsanstalterna att befrias f*ån åtskilliga av de farligaste

• Sida 72
•  Original

och besvärligastc av de individer, som hittills intagits a desamma. Deras behand- ling i annan ordning skulle innebära en icke ringa lättnad för tvångsarbetsanstal— terna samt medgiva större rörelsefrihet vid dessa. Iden män en utsträckning kommer att äga rum i fråga om förutsättningarna för internering i nämda ordning, skulle lösdrivarlagens uppgift med hänsyn till de för brott dömda komma att än ytterligare minskas. Sä vitt nu kan bedömas har emellertid lösdrivarlagen alltjämt en uppgift här; de nyare st *afflagsförslagen bibehålla bredvid den nyssnämnda speciella interneringsanstalten för farliga äterfallsförbrytare också t.vångsarbetsan- stalten för de rena lösdrivarna samt för personer, vilkas brott. hava samband med ett lättjefullt levnadssätt.

Bett/criol kan, sasom framgar av redogörelsen för gällande lagstiftning, bliva föremål för åtgärd både enligt fattigvårdslagen och lösdrivarlagen. Huruvida sa fortfarande bör äga rum skall kommitten i annat sammanhang söka klargöra. llär mä allenast framhållas, att. åtgärderna till förebyggande av bettleri äro nära för— bundna med fattigvården, vars uppgift är att åt dem, som icke själva kunna för- sörja sig, lämna erforderligt understöd.

Vad beträffar bettleriets kriminalisering mä till en början erinras, att frågan härom nära sammanhänger med det resultat, vartill man kommer beträffande land- strykeriet. Landstrykaren är oftast, för att icke säga alltid, bettlare, vilket. också stundom givit anledning till att uppställa bettleri såsom en direkt förutsättning för landstrykeriet.

För den, vilken ej stryker omkring fran ort till annan, utan hör till deni 1 ,Ej 2 mom. omförmälda kategori, är sakförhållandet annorlunda. Här förekomma en del andra förutsättningar, såsom att. vederbörande begått brott eller är en kvinna, som fört ett sedeslöst leverne. Likvisst finnas också många, vilkas levnadssätt förutom av sysslolöshet och meddellöshet allenast karakteriseras av deras bettlande. Dä bettleriet i dessa fall kan anses utgöra en våda för allmän säkerhet, ordning eller sedlighet (se nedan). kan bettlaren behandlas också enligt 2 mom.. vilket ofta lärer förekomma.

Lika väl som när det gällde lainlstrykeriet kan man säga, att bettleriet. pä grund av sin natur ej lämpar sig för en kriminalisering. Visserligen kan man här tala om enskilda markerade uttryck för ett. samhällsskadligt levnadssätt, men det är emel— lertid ej dessa enskilda uttryck, som man tillägger den avgörande betydelsen, utan levnadssättet i dess allmänhet. De skäl, som ovan angivits för att icke nu besluta sig för landstrykeriets kriminalisering, gälla i varje fall även bettleriet.

Vad beträffar de kvalificerade former av bettleri, som i utlandet beläggas med svåra straff, bör tagas i övervägande, huruvida icke sådant bettleri kan hänföras under andra brottsbegrepp, förnämligast frids- och frihetsbrott. På. dessa senares ntformande i den blivande st 'afflagen kommer, såsom redan förut anmärkts, att bero, huruvida eller i vad mån kvalificerat bettleri bör kriminaliseras.

Enligt fattigvårdslagens 92 & kan såsom lösdrivare behandlas ej blott den. som själv bettlar, utan även den, som tillåter barn under 16 år, som står under hans värd, att bettla eller använder barn eller andra att bettla för sin räkning.

o

Därest bettleriet kriminaliseras. komma dylika handlingar utan vidare att inga under

• Sida 73
•  Original

bestämmelserna om delaktighet. lntill dess sa. skett, torde det vara nödvändigt att bibehålla en föreskrift att person, varom här är fråga, kan behandlas som lösdri— vare lika yäl som den, vilken själv bettlar. Anmäl-kas må, att, därest barn bettlar, gentemot dem kan förfans enligt lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn. vilken, lag jämväl medge” åt- gärder gentemot föräldrar och fostrare och i yttersta fall barnets skiljande från föräldrarna.

I den utländska lagstiftningen förekomma sasom redan framhållits jämte stad- ganden om straff för landstrykeri och bettleri även straffbestämmelser för försum- mrmdc ar fö;'st'irjizingsplil'f samt för tra/sku. tu: _faffigrdrdmw unde)'.s'tr'idstagcu'e. Stad- ganden om åtgärder mot sådana personer äro hos oss intagna i fattigvårdslagstift- ningen och hava i den nya fattigvårdslagen undergått en del förändringar i syfte att göra dessa åtgärder på samma gång mera humana och effektiva. Vid förarbe- tena till fattigvärdslagen upptogs också till behandling spörsmålet om kriminalise- ring av dessa företeelser, varom yrkande framställts. Därvid uttalades, att. mot en kriminalisering i och för sig intet vore att erinra och att bestraffandet av försum- ligheten vore den =ationellare utvägen i de dock jämförelsevis sällsynta fall, då försummelsen icke hade sin grund i lättja, utan försörjaren på det hela taget förde ett. arbetsamt och ordentligt liv. Med hänsyn till det pågående arbetet med revi- sion av straffrätten samt av barnavårds- och lösdrivarlagstiftningen ansågs emeller— tid lämpligast att låta anstå med införandet av stratfbestämmelser. Frågan upptogs av kommittén i dess förslag till lag om den offentliga barnavården; och där före— slås straff av böter eller fängelse för föräldrar, som undandraga sig att fullgöra dem åliggande underhållsskyldighet mot barn under 16 år, om barnet därigenom utsättes för nöd, så att barnavårdsnämuden nödgas ingripa eller eljest annan än föräldrarna lämnar hjälp; om vid sådant brott tvångsarbete ålagts enligt fattigvårds— lagen, skulle straff för brottet ej få ådömas.

Frågan om kriminalisering av försummelse av försörjningsplikt är således i vad den angår barn under 16 är lagd under Kungl. Maj:ts prövning genom kom- mitténs nyssnämnda förslag. Spörsmålet om sådan försummelses behandling i stratfrättslig ordning blir naturligen i hela dess vidd föremål för ytterligare gransk- ning och prövning vid den pågående revisionen av strafflagen. Kommittén saknar därför anledning att i detta sammanhang ingå närmare på spörsmålet; även i detta hänseende gäller för övrigt, vad ovan sagts om vanskligheten att utan samband med omdaningarna i straff— och processlagstiftningen ordna nya brottsbegrepp, in- passa dem i deras sammanhang samt skapa de processuella förutsättningarna.

Jämlikt det nyssnämnda förslaget skulle fattigvårdslagen fortfarande komma att tillämpas vid försummande av försörjningsplikt. Detta gäller närmast sådana fall, då försummelsen har sin grund i försörjarens lättjefulla levnadssätt. Härvid kan den frågan uppstå, huruvida icke de stadganden i fattigvårdslagen (74—76 %%), som avse tvångsarbetets åläggande och detsamma föregående åtgärder, varning m.m., lämpligen borde ersättas med en hänvisning till lösdrivarlagen såsom nu äger rum i fråga om bettleriet eller också erforderliga föreskrifter givas i lösdrivarlagen.

'Till stöd för en dylik anordning kan anföras, att man därigenom skulle få

• Sida 74
•  Original

Gällande bc- stämm elser.

Shufbestäm- m elser.

likformiga bestämmelser rörande tvångsarbetets åläggande och verkställande. En sak, varöver särskilt klagats, är att tiderna i fattigvårdslagen äro för korta.

Atskilliga skäl tala emellertid för bibehållande av dessa stadganden i fattig— vårdslagen. Först och främst hör beskrivningen av dessa företeelser nära samman med stadgandcna om arbetsskyldighet i nämnda lag; vidare är det fördelaktigt, att dessa personer kunna behandlas i något annan ordning, såsom att varning gives av fattigvårdsstyrelse eller någon dess representant samt att på nämnda styrelse beror att göra anmälan om dem. Stadgandena i fattigvårdslagen äro nyligen grans— kade och hava så vitt hittills känt ej givit anledning till anmärkning; under förar— betena till fattigvårdslagstiftningen föreslogs att göra anordningen mera likartad med lösdrivarlagen, men detta vann icke bifall.

Enligt kommitténs uppfattning böra bestämmelserna i fråga åtminstone tills— vidare bibehållas i fattigvårdslagen. Kommittén har emellertid föreslagit vissa änd— ringar i 75 och 76 %% av fattigvårdslagen.

Om kriminalisering av prostitutionen.

Vad ovan sagts rörande åtgärder mot de i 1 % 2 mom. omförmälda lösdrivare gäller i huvudsak även de prostituerade, men i fråga om dessaföreligga dessutom alldeles särskilda förhållanden, vilka kräva att spörsmålet därom erhåller en spe- ciell belysning.

Stadgandet i 1 få 2 mom. lösdrivarlagen har tillämpats även beträffande kvin- nor, som hängivit sig åt ett sedeslöst levnadssätt, naturligen under förutsättning att jämväl lagens villkor i övrigt äro uppfyllda, alltså medellöshet samt underlåtenhet att efter förmåga ärligen försörja sig, varvid är att märka, att hänsyn ej tagits till medel, som. förvärvats på sedeslöst leverne.

Denna tillämpning har stöd i förarbetena till lagen. I anslutning till moti- verna till 1 ä 2 mom. yttrade 1882 års kommitterade härom följande:

»Till nu avhandlade klass av lösdrivare måste räknas jämväl prostituerade, vilkas genom skörlevnad förvärvade tillgångar icke böra fritaga dem från den be- handling, som här avses. Emot dessa kvinnor lämnar allmänna lagen icke någon repressiv makt, såvida de ej vistas i hus, där otukt drives, under vilken förutsätt- ning allena strafflagen kan emot dem tillämpas; men då skörlevnad, bedriven även på annat sätt, kan förnärma den allmänna sedlighetskänslan, bör för sådant fall finnas en möjlighet att emot otukten ingripa i sedligt likasom i sanitärt syfte».

Rörande vår strafflagstiftnings ståndpunkt till sedeslöst leverne må anmärkas, att i 57 kap. 2 % missgärningsbalken stadgades, att kvinna, som i sådant hus, där otukt och lösaktighet dreves, läte sig bruka, skulle häktas och dömas till böter eller allmänt arbete eller vid återfall straffas med ris efter omständigheterna. Enligt 53 kap. samma balk straffades könsumgänge mellan ogift man och ogift kvinna, s. k. lönskaläge, med böter, för kvinna hälften mindre än för man, varjämte föreskrevs, att vid bristande tillgång böterna skulle alltefter det antal gånger, som dylik gär- ning förut begåtts, förvandlas till enkelt fängelse, fängelse vid vatten och bröd eller spö och ris; kroppsstraffet bortföll sedermera.

• Sida 75
•  Original

Vid sidan av dessa straffbestämmelser kommo emellertid från början av 1800— talet även gällande föreskrifter angående behandling av försvarslösa personer i till- lämpning är sådana kvinnor, som utan att äga laga försvar hängåvo sig åt skörlcvnad.

l lagkommitténs förslag till strafflag, som uteslöt straff för lönskaläge, inför— des däremot i det lagrum, som motsvarade 18 kap. 11 & av nu gällande strafflag, en ansvarsbestämmelse för kvinna, som läte bruka sig till skörlevnad, (oberoende av om sådant skedde i hus, där otukt bedrevs, eller icke). Denna bestämmelse upptogs även i lagberedningens förslag. 1 1864 års strafflag äck 18 kap. 11 ä 2 mom. följande innehåll: »Kvinna som i dylikt hus (där otukt bedrives) låter bruka sig till skörlevnad, straffes med fängelse i högst sex månader eller straffarbete i högst två år». Genom lag den 20 juni 1912 har 18 kap. 11 % strafflagen numera erhållit följande ändrade lydelse: »Var, som vanemässigt eller för att därmed bereda. sig vinning förleder till, förmedlar eller på annat sätt främjar otukt mellan andra; dömes för koppleri till straffarbete i högst 4 år eller fängelse i högst 6 månader. 'l'ill straff, som nu är sagt, skall ock dömas, där någon, utan att hava gjort sig skyldig till sådant förfarande, som i 1 inom. sägs, för egen vinning stadigvarande utnyttjar annans otuktiga levnadssätt.»

Vad angår tillämpningen av lösdrivarlagen mot de yrkesmässigt skörlevande kvinnorna gällde förut i de städer, där reglementering av prostitutionen förekom, såsom regel, att påföljden för lösdriveri icke tillämpades gent emot dylika kvinnor i andra fall, än då dessa äsidosatte de föreskrifter, som genom reglementen eller eljest blivit dem ur hälsovårdssynpunkt eller för upprätthållande av den allmänna ordningen meddelade. Den på grundval av lösdrivarlagen uppvuxna reglementerin— gen innebar således, att lösdrivarlagens påföljder tillsvidare inhiberades med avse- ende på de yrkesmässigt skörlevande kvinnor, som blivit ivederbörlig ordning hos polismyndigheten inskrivna och som ställde sig de för dem utfärdade föreskrifterna i fråga om läkarundersökning m. m. till efterrättelse. Äsidosatte inskriven kvinna nämnda föreskrifter, sattes lösdrivarlagen i tillämpning och hon dömdes till tvångs— arbete. Genom utfärdandet av lagen den 20 juni 1918 angående åtgärder mot ut- bredning av könssjukdomar upphävdes all reglementering av prostitutionen, i följd varav lösdrivarlagens bestämmelser kommit att även i dessa städer direkt användas såsom korrektiv mot de prostituerade.

Rörande samhällets ingripande mot de kvinnor, som göra sig skyldiga till ett sedeslöst leverne, har en ingående utredning gjorts av den s. k. reglementerings- kommittén. I dess betänkande belyses på samma gång frågan om kriminalisering av ett dylikt förhållande, vadan dess framställning ansetts lämpligen böra refereras här.

I fråga om prostitutionens straffbarhet uttalar reglementeringskommittén, att ett straffrättsligt ingripande mot de kvinnor, som med bibehållande av arbetsan- ställning eller annat hederligt förvärv vanemässigt bereda sig inkomster genom lösa och tillfälliga könsförbindelser, icke vore att tillråda. Den sedliga anstöt, som för- anleddes av dylika kvinnors levnadssätt, vore i regel av jämförelsevis mindre be- tydenhet. Tydligt vore nämligen, att dessa kvinnor, som jämväl hade hederligt förvärv och således något att förlora, måste med hänsyn härtill vid knytandet av sina förbindelser pålägga sig en viss försiktighet. Samhället hade emellertid en ytterligare anledning att icke på kriminell väg söka undertrycka detta slag av pro-

Reglemente— ringskom- mittens fin slag och yttranden däröver.

• Sida 76
•  Original

(34 stitution. Det vore en känd sak, att av det icke obetydliga antal kvinnor, som under längre eller kort tare tider med bibehållande av hederligt förvärv beredde sig inkomster genom lösa och tillfälliga könsförbindelser, endast en ringa del övei ginge till hely1kesprostitutionen. Ett straffrättsligt ingripande mot dessa kvinnor skulle självfallet föranleda, att de lätt komme att förlora den anställning de inne- hade och sålunda med eller mot sin vilja drivas över till helyrkesprostitntionen. I fråga om ett straffrättsligt eller korrektionellt ingripande mot helyrkesprosti- tnerade framhöll reglementeringskom111ittén, att de kvinnor, vilka hemfallit åt pro— stitution av detta slag, i högre grad än de kvinnor, som med bibehållande av hc- derligt förvärv vanemässigt beredde sig inkomster genom tillfälliga könsförbindel- ser, genom sitt sedeslösa levnadssätt sårade den allmänna anständighetskänslm1 ävensom till följd av sin demoraliserande inverkan å en del av befolkningen bidrog- till förgiftning av den allmänna moraliska uppfattningen i samhället. De helyrkes- prostituerade hade i motsats till de förut omnämnda prostituerade ett intresse av att i sitt yttre framträdande för allmänheten väcka så mycket uppmärksamhet som möjligt för att såmedelst kunna locka till sig männen. Det vore 11.11 fol helt naturligt. att deras offentliga uppträdande toge sig för den allmänna anständigheten sårande fonner. Härtill komme, att det liv, som de 11errkesprostituerade förde, vore ägnat icke blott att kvarhålla dem i lasten, arbetssky gga som de vore och eftel hand allt mindie a1betsdugliga, utan även att inom jämförelsevis kort tid fysiskt och andligt nedbryta dem själva. En del av dessa kvinnor'utgjordes ju också av de— genererade individer med ärvda eller förvärvade dåliga anlag. I den mån de till helyrkesprostitutionen hemfallna kvinnorna nedsjönko i lasten, störde de tillika ofta den allmänna ordningen genom fylleri, oljud och annat förargelseväckande beteende, och bland dem kunde man även finna ganska många, som gjorde sig skyldiga till andra brott, framför allt tjuvnad från kunderna, vilket säkerligen förekomme i vida större antal fall än som bleve föremål för beivran. Icke blott dessa omständig- heter utan även den överallt gjorda iakttagelsen, att ett nära samband ofta vore rådande mellan dessa kvinn01 och yrkesb1ottslingar, innebure en särskild anledning för samhället att hålla ett vaksamt öga på dem som hängäve sig åt ett dylikt levnadssätt. Med samma rätt, som samhället funne sig böra ingripa mot lösdri- veriet, bo1de det utan tvivel ingripa jämväl mot helyrkesprostitutionen. vilken för övrigt låge lösdriveriet nära och ofta därmed sammanfölle. Reglementeringskommittén upptager vidare i sitt betänkande de invändningal som gjorts mot samhällets ingiipande i bestraffningsväg mot helyrkesprostitutionen Granskade man, säger kommittén, dessa invändningar närmare, funne man emel- leitid, att de till väsentlig del utgjordes av ett åberopande av vissa allmänna grundsatser, Vilka antingen icke träffade sakens kärna eller i sin konsekventa till— lämpning skulle omöjliggöra ett inskridande i bestraffningsväg även i sådana fall, då detta allmänt ansågs påkallat. Till den förra gruppen hörde aigumentet, att kvinna borde kunna fritt förfoga över sin egen kropp. Det bestreds ju nämligen icke kvinnan rätten att överlämna sig åt vem hon vill och av vilket motiv som helst, utan frågan vore endast, huruvida med samhällets bästa vore förenligt, att kvinnor obehindrat tillätes att häri söka sin enda eller huvudsakliga förvärvskälla. . Man hörde även ofta framkastas den invändningen. Varför skall kvinnan straffas under det att mannen går fri? Denna invändning kunde ju vara försåtlig nog föl

• Sida 77
•  Original

den, som icke besinnade, att kvinnan lika litet som mannen enligt vår rätt straf- fades för utomäktenskapliga könsförbindelser, ja icke ens för vanemässigt hängi- vande åt otukt i förvärvssyfte, 0111 hon blott icke tillika övergivit all hederlig sys— selsättning. Det. vore icke de enstaka sexuella. excesserna, som föranledde samhäl— lets ingripande utan det vore det anstötliga, demoraliserande och förvända i hela levnadssättet. Förelåge någon gång även f*än mannens sida helyrkesprostitution, borde samhället såsom ju också lösdrivarlagens ordalydelse medgäve, inskrida mot honom. De invändningar, som i övrigt blivit framställda mot ett. straffrättsligt in— gripande emot helyrkesjirostitutionen, avsåge förmenta olägenheter, som därav skulle uppkomma. Frånsett de svårigheter, som kunde erbjuda sig vid bestäm- mandet av begreppet lielyrkesprostitution, syntes endast en invändning av verkligt allvarlig betydelse kunna göras mot ett straffrättsligt inskridande emot denna. form av prostitution. Det vore nämligen utan tvivel en viss anledning att befara, att ett dylikt. straffbud tjänade att främja en mera förtäckt prostitution inom stora kretsar av de lägre avlönade arbetande kvinnornas klass, synnerligast i de stora städerna. Häremot borde emellertid vägas alla de olägenheter, som skulle bliva följden av helyrkesprostitutionens obegränsade tillåtlighet. Just genom tillvaron av ett straffbud mot helyrkesprostitutionen tvingades utövarna av den förtäckta prostitutionen att, såsom förut framhållits, av fruktan att förlora sin borgerliga anställning låta den av dem bedrivna skörlevnaden taga sig mindre påfallande former. Av ovan angivna skäl hölle kommitten före, att samhället icke borde un— derlåta att förbjuda ett levnadssätt av så påtaglig antisocial innebörd, som ut- märkte helyrkesprostitutionen, och med straff belägga överträdelse av detta förbud. Just med hänsyn till den lockelse, som denna form av prostitution utövade på en hel del kvinnor, hade ett stratfbud i berörda hänseende en viktig uppgift att fylla genom sin varnande och avskräckande verkan å dem, som eljest. skulle känt sig frestade att börja ett dylikt leVnadssätt. Likasom helyrkesprostitutionen kunnat med nu gällande lösdrivarlag tillfredsställande bekämpas å landsbygden och i de mindre städerna, torde man kunna antaga, att, 0111 ett dylikt straffbud bleve effek- tivt tillämpat även i de större städerna, åtminstone en väsentlig minskning i dessa kvinnors antal skulle ernås. Medvetandet om ett sådant straffbuds förefmt— lighet och effektiva tillämpning skulle säkerligen i ett stort antal fall avhålla sedes- löst levande kvinnor frän att lämna sin innehavda arbetsanställning eller annat hederligt förvärv för att söka sin utkomst uteslutande eller huvudsakligen i osedligt levnadssätt. Vid ett straffrättsligt inskridande mot helyrkesprostitutionen vore det givetvis liksom i fråga om det egentliga lösdriveriet själva det levnadssätt, som kännetecknade denna form av prostitution, vilket borde vara. föremål för inskri— dande. Att på en sidoväg komma nämnda prostitution till livs genom ett beiv- rande av sådana straffbara handlingar, vilka ofta förekomma som yttringar av densamma, såsom provokation till otukt och annat förargelseväckande beteende å allmän plats m.m. läte sig icke lämpligen göra. Tydligt vore nämligen, att straffet. för dylika gärningar, vilka ju även beginges av andra personer, män som kvinnor, svårligen kunde föreskrivas i sådan form, att man därigenom kunde på ett verksamt sätt bekämpa ifrågavarande slag av prostitution.

Det kunde ifrågasättas, huruvida icke de straffrättsliga bestämmelserna mot helyrkesprostitutionen borde i enlighet med den moderna lagstiftningens tendens

• Sida 78
•  Original

på förevarande 01111'åde upptagas i strafflagen. Tydligt vore emellertid, att detta spörsmål icke kunde bliva föremål för prövning förr än i sammanhang med den förestående revisionen av strafflagen. Reglementeringskonnnittcn ansag därför, att man närmast borde tillse, huruvida inom ramen för losdiivailacrstiftmnrren sadana ändringar kunde åvägabringas, att hinder ej mötte, för att ifrågavarande kvinnor fortfarande komme att inräknas bland lösdrivare.

Mot reglementeringskommittens uttalande i 1111 förevarande avseende reser— verade sig två av ledamöterna. Enligt deras mening innebure den av kommitte— majoritetcn förordade tillämpningen av lösdrivarlagen 11 prostituerade kvinnor en ojämnhet i behandlingen av den kvinnliga och den manliga parten i prostitution.—'— företeelsen och kunde fördenskull icke anses överensstännna med rättvisa och billighet. Den av kommittén uppdragna gränsen mellan helyrkesproslituerade och enbart yrkesprostituerade vore en fiktion, enär ett, stort antal skövlevande kvinnor tidvis innehade arbetsanställning och förty vore att anse såsom enbart yrkespro— stituerade, men tidvis saknade s.1da11 anställning och följaktligen vore att hänföra till de helyrkesprostituerades grupp. De så kallade helyrkesprostituerade kvinnorna vore varken ur sanitär eller 111' moralisk synpunkt mera samhällsfarliga ände kvinnor, som dreve prostitutionen som binäring, varför anledning saknades att in— skrida mot de förra, da man lämnade de senare .tsido. Då samhället straffbeladi' en viss handling, fordrade det allmänna rättsmedvetandet, att samtliga handlingar av ifragava ande slag och utförda under enahanda omständigheter bleve bestraffade. Visade EJdet sig stöta på oöverstigliga svarigheter att tillämpa straffet i en utsträck- ning, som nagot så när motsvarade det anföida al1111ängiltighetskravet, vore (ltt bättre att avstå från straffbeläggandet. Mot förslaget 0111 kriminalisering av de helyrkesprostituerades levnadssätt erinrades, att ett levnadssätt ej kunde krimina— liseras, men väl en handling, utförd eller underlåten, upprepad eller enstaka.

Av de myndigheter och korporationer, som yttrat sig över reglementerings- kommitténs betänkande, har flertalet anslutit sig till kommittémajoritetens mening i 1111 förevarande fråga. Ett antal myndigheter hava emellertid uttalat sig i samma riktning som reservanterna inom kommitten. Sålunda har överståthållarämbetet anmärkt, att ett stadgande därom, att varje helyrkesprostituerad kvinna borde be— handlas såsom lösdrivare, skulle, strängt genomfört, leda till undertryckande 111 eller atminstone väsentlig inskränkning i motsvarande ait av prostitution, men d.1 med all sannolikhet härav skulle följa en proportionsvis större ökning av andra slag utav skörlevande kvinnor, syntes klokheten i en dylik .1tg11rd kunna ifraga— sättas. För övrigt läge det enligt ämbetets mening något orättvist och stötande i att härutinnan behandla alla helyrkesprostituerade lika, då de i sitt. uppträdande kunde vara väsentligt olika; ej heller funnes någon anledning att i detta avseende behandla nu ifrågavarande kvinnor efter andra och strängare regler än de, som till— lämpades mot övriga individer. Medicinalstyrelsen uttalade som sin åsikt, att det ur såväl principiell som praktisk synpunkt vore olämpligt att inskrida straffrättsligt eller korrektionellt mot prostitutionen såsom sådan, samt att lösdrivarlagens till— lämplighet å de prostituerade borde begränsas till sådana fall, då de gjort sig skyldiga till vagabondering eller annat lösdriveri i egentlig mening.

Vid framläggande av proposition med förslag till lag angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar (nr 154, år 1918) upptog dåvarande chefen för

• Sida 79
•  Original

justitieileparteinenlet fragan om, vilka åtgärder från samhällets sida kunde vidtagas för att verksamt motarbeta prostitutionen och korrektivt ingripa mot vissa av dess yttringar. 5.1.1.- ur allmänna sociala synpunkter och för att den föreslagna lagen angående könssjukdomars bekämpande skulle vinna önskvärd fullständighet och effektivitet, ansåg departeinentschefen det vara erforderligt, att en omläggning av den korrektiva behandlingen av de prostituerade vidtoges, vilket väsentligen inne- bar en förändring i de bestämmelser i lösdrivarlagen, som reglerade ingripandet mot sadana kvinnor, Något sådant förslag förelåg ej, men huru än en revision av lösdrivarlagstiftniugen komme att utfalla, kunde det enligt departementschefens mening förutsättas, att atminstone en del av de prostituerade alltjämt måste be— traktas sasom lösdrivare och underkastas tvångsarbete.

Den utländska lagstiftningen i nu förevarande ämne företer väsentliga olik- [Ålands/.- l...;- heter till saväl form som innehåll.1 I det senare avseendet föret'ädas i den ut- ”'fiffnmg— ländska lagstiftningen trenne särskilda ståndpunkter, i det att antingen all slags prostitution över huvud taget, eller endast vissa kvalificerade former därav straffas eller ock prostitutionen såsom sådan lämnas straffri med eller utan särskilda an- svarsbestämmelser för vissa yttringar av densamma.

Straff för prostitutionen såsom sådan förekommer i Finland och vissa schwei— ziska kantoner. [ de flesta länder inskränker man sig till att belägga vissa sär— skilda former av prostitutionen med straff.

Enligt den (lans/m lagen den 30 mars 1906 om Modarbejdelse af offentlig lismdlighet og venerisk Smitte, genom vilken lag polismässig reglementering av förvärv genom otukt upphävdes, skall den, vilken driver yrkesmässig otukt, av polismyndigheten varnas och, om hon ej låter sig därav rättas, behandlas enligt lagen den 3 mars 1860 om Losgmngeri og Betleri d. v. s. dömas till fängelse eller tvångsarbete. I praxis anses otukten yrkesmässig, då vederbörande kvinna icke genom hederligt. arbete förtjänar så mycket, som till nödtorftigt uppehälle anses vara erforderligt. Därjämte stadgas straff för den, som uppfordrar till otukt eller inbjuder till otukt. på sådant sätt, att anständigheten därigenom kränkes, offentlig förargelse ästadkommes eller närboende förolämpas, ävensom för kvinna, som driver otukt som förvärv, för den händelse hon hos sig hyser vuxen mansperson eller ett omyndigt barn, som är över 2 år, eller mottager besök i otuktigt syfte av manspersoner under 18 år. —— Enligt de föreliggande danska strafflagsförslagen straffas ej prostitutionen i och för sig utan endast vissa kvalificerade former därav. Påföljden är frihetsstratf, vilket till sin art något växlar i de olika förslagen,

Den fys/ra, strafflagen (% 361) stadgar frihetsstraff (Haft) från en dag till 6 veckor för kvinna, som på grund av yrkesmässig otukt är ställd under polisuppsikt och handlar i strid mot polisföreskrifter, vilka givits med hänsyn till sundhet, offentlig ordning och offentlig anständighet, ävensom för kvinna., som utan att vara ställd under sådan uppsikt yrkesmässigt övar otukt. Vid kvinnans dömande kan förklaras, att hon. efter straffets avtjänande skall överlämnas till statspolisen (I.andespolizei—behörde), som äger att för en tid av 2 är antingen anbringa henne

1 Redogörelsen för förhållandena i utlandet; är i huvudsak hämtad ur reglementeringskom— mitténs betänkande.

• Sida 80
•  Original

i arbets—, förbättrings— eller uppfostringsanstalt eller 11 asyl eller ock använda henne till allmännyttigt arbete; anbringandet i en arbetsanstalt får ej äga rum, när den dömda ej fyllt 18 år. —— l förslaget till ny tysk strafflag hava bestämmelserna om straff för yrkesmässig otukt formulerats så, att kvinna, som beträdes med yrkes- mässig otukt, straffas med fängelse i högst 3 månader, 0111 hon övertrz'ider de före— skrifter, som givits för övervakande av yrkesmässig otukt. Sådana föreskrifter skola enligt förslaget. givas av riksregeringen med riksrådets samtycke. Vid synner- ligen förmildrande omständigheter 1'1'ger domstolen helt och hållet befria från straff. I fråga 0111 den, som för dylik överträdelse gjort sig förvunnen till minst 4 veckors frihetsstraff, äger domstolen att jämsides med straffet eller, om detta ej överstiger 3 månader, i stället för detsamma förordna om personens intagande för en tid av 6 månader till 3 år i en arbets-, förbättrings— eller uppfostringsanstalt eller iasyl, från vilken hon under förutsättning av gott uppförande kan frigivas före den bed stämda tidens utgång.

I Österrike är enligt lösdrivarlagen den 24 maj 1885 bestraffandct av kvin— nor, som driva förvärvsmässig otukt, överlåten åt polismyndigheten, men tillika stadgas straff för dylika kvinnor, om de oaktat polismässig bestraffning fortsätta sitt otuktiga för ärv eller genom sitt offentliga uppträdande åstadkomma synnerlig förargelse eller förfö & unga personer. I ett österrikiskt strafflagsförslag (1912) stadgas att bedrivande av yrkesmässig otukt regleras genom polisföreskrifter, och att överträdelser av dylika föreskrifter stiaffas av förvaltningsmyndigheterna.

FHI/9277 171'6 och Belgien hava icke i allmän lag någon bestämmelse 0111 prostitu- tionens straffbarhet.D1'1 emellertid den offentliga prostitutionen är undeikastad särskild reglementering och i allmänhet övert t1'1delser av dylika reglementens föie— skrifter äro belagda med straff, komma de prostituerade i samma ställning, som i de länder, vilkas lagstiftning straffar den yrkesmässiga otukten, som bedrivesi strid mot gällande reglementen. I ett år 1922 i Frankrike framlagt kmmnittebetän— kande uttalas, att prostitutionen sasom sadan ej bör beläggas med straff, men an- svarsbestämmelser föreslås för vissa yttringar av prostitutionen.

I Norge lämnas prostitutionen såsom sådan straffri, men man söker hindra densamma genom att bestraffa vissa handlingar, varigenom den framträder på ett. för den allmänna säkerheten, ordningen eller sedligheten särskilt störande sätt.. Enligt strafflagens 378 % straffas med fängelse intill 3 månader och vid för- mildrande omständigheter med böter den, som antingen genom ord, tecken eller oanständigt uppträdande på offentligt ställe eller på något sätt, som är ägnat att. väcka offentlig förargelse, otvetydigt uppfordrar eller inbjuder till otukt eller som genom offentligt tillkännagivande söker inleda otuktig förbindelse. Den norska. lösdrivarlagen av den 31 maj 1900 är ej direkt riktad mot prostitutionen. luder såväl år 1914 som är 1916 hava av regeringen framlagts förslag 0111 revision av lösdrivarlagen, gående ut på att de prostituerade skulle behandlas enligt & ä i denna lag och ej efter strafflagen.

Enligt engelsk rätt är icke prostitutionen såsom sådan belagd med straff. Endast de prostituerade, som vandra omkring på allmänna platser och därvid upp— träda på ett oanständigt och störande sätt äro myndigheterna befogade att taga hand om. Härvid tillämpas lösdrivarlagen av år 1824 (Vagraney act), enligt vilken för nu ifrågavarande förseelse kan ådömas fängelse intill en månad eller böter intill

• Sida 81
•  Original

1") pund. Enligt nämnda lag bedömes ock det fall, då någon på allmän plats oroar eller besvärar med omoraliska förslag.

Den holländska. strafflagen upptager ej straff för prostitution, utan denna reg— leras av bestämmelser, som de lokala myndigheterna äga utfärda.

I en del sv:/1u'ez'zr'skri. kantoner straffas prostituerade kvinnor endast, om de offentligen utbjuda sig eller locka till otukt. Ett schweiziskt strafflagsförslag stadgar frihetsstraff från 3 dagar till 3 månader, eller böter från en till 500 francs för kvinnor, vilka genom yrkesmässig otukt störa grannarna i huset eller de när- boende, ävensom för var och en, som offentligen ofreda= annan med otuktiga upp- fordringar eller erbjudanden. I händelse den, som för en förbrytelsc ådömts fän- gelse, är liderlig eller arbetsovillig och hennes förbrytelse äger samband med nämnda förhållande. kan domstolen, om kvinnan är arbetsför och antages kunna vänjas till arbete, med uppskjutande av straffets verkställande förordna om hennes in- tagande ä arbetsuppfostringsanstalt, varifrån hon efter minst ett års vistelse kan frigivas tillsvidare på ett är för att, så framt hon under nämnda tid uppfört sig väl. därefter bliva slutligt frigiven.

Den av reglementeringskommitten gjorda uppdelningen i helyrkesprostitution Kommitténs och annan prostitution har ur lösdrivarlagstiftningens synpunkt sitt givna berät- i'lttl'm'd'”- tigande, ty lösdrivarlagens förutsättning av sysslolöshet passar icke in på sådana kvinnor, som bibehålla en ordnad sysselsättning. Reglementeringskommitte'ns ovan återgivna skäl tala otvetydigt för angelägenheten av att stratfrättsligt eller korrek- tionellt ingripa mot sådana kvinnor, som väsentligen leva på inkomsterna av sitt sedeslösa levnadssätt. Vid uppställande av grunder för detta ingripande har regiementeringskonimitten uttalat, att själva levnadssättet borde vara. föremål för inskridande och ej, såsom på vissa håll skett, vissa yttringar av detsamma, såsom provokation till otukt elle' annat förargelseväckande beteende å allmän plats eller brytande mot vissa polisföreskrifter. Så vitt det gäller en korrektionell behandling är tydligen detta betraktelsesätt det enda riktiga, men nämnda synpunkt talar enligt fattigvårdslagstiftnii'1gskominitténs uppfattning också till förmån för en korrektionell behandling i stället för en straffrättslig. Vad ovan sagts om lösdriveriets kriminali- sering gäller i huvudsak även beträtfande den företeelse, varom hä' är fråga.

Vid sidan om de prostituerades behandling enligt lösdrivarlagen, vartill kom- mitten vidare återkommer i nästa avdelning, kan straff tänkas för olika yttringar av det osedliga levnadssättet antingen sålunda att dylikt brott ingår under redan befintliga brottskategorier eller att specifika brott uppställas. Frågan härom lärer lämpligast upptagas till behandling i samband med strafflagsrevisionen.

B. Böra. lösdrivarmålen handläggas av domstol eller administrativ myndighet?

0111 alltså en kriminalisering av lösdriveriet, åtminstone icke för närvarande, Gällande br— bör äga rum, torde. den naturliga ordningen vara att bygga vidare på den hos oss stämmelser- redan antagna grunden samt i en särskild lag meddela bestämmelser om de åt-

• Sida 82
•  Original

jie/'om]— förslag.

Yrkande vid 1892 års riks-

dag.

gärder med hänsyn till lösdrivares behandling i itke st1(1fl1(1tl—lnI oidning. som kunna befmnas ändamalsenliga

Gällande lösdrivarlag har för behandling av lösdrivarlnalen ett blandat ad- 111inistrativt och judiciellt. förfarande, i det att, sedan en person blivit av polis— myndigheten varnad eller häktad för lösdriveri, varningen underställes Konungens befallningshavande eller, om det är f'äga om häktad, målet handlägges av Konungens l_)efallningshavande, mot vars beslut, om därigenom tvångsarbete ålägges. klagan får föras hos Kungl. Maj:t, varvid malet avgöres i högsta domstolen.

Då anmärkningar framställts mot lösdrivarlagen, har en av de mest uppnn'irk» sannnade varit. frågan 0111 rättsproceduren i lösdrivarnailen. (15-er fattigvårde- kommitté betecknar i >'Refor1nlinjer för svensk fattigvårdslagstiftning. denna fråga såsom kärnpunkten, huvudmomentet, i. den blivande revisionen av lösdrivarlagstift— ningen. Yrkanden-(1 på ett rent judiciellt förfarande i lösdrivarnml sammanhänger visserligen pa det. närmaste med kravet på. lösdriveriels kriminaliserande, men synas dock innebära, att man även utan en dylik kriminalisering önskar lösdrivarmalens behandling vid domstol. En sådan anordning bör därför tagas under övervägamle. och har det synts konnnitten lämpligast. att upptaga den i nära anslutning till kriminali- seringsspörsmålet samt icke vänta. därmed. till dess kommitten kommer att behandla f 'ågan 0111 proceduren i övrigt.

Behandling av ärenden om åtgärder mot lösdrivare har hos oss alltid skett genom administrativ myndighet. Vid förarbetena till gällande lösdrivarlag synes lösdrivarmålens bibehallande hos Konungens befallninoshav mde hava bet aklats som en given sak. Nagra år efter lagensD antagande väcktes fr1'1gan om dessa mals förläggande till domstol, nämligen genom en av S. A. Hedin vid 1892 ars liksdag i andra kammaren väckt motion, i vilken, efter relaterande av tva särskilda fall i vilka enligt. 111otionärens mening polismv11dighete1na förfaril i hög grad godtvck- ligt, och päyrkades bl 11. den (ändring i lösdrivarlagen, att (allmän underdomstol skulle äga att döma till den frihetsförlust, som kallas hann—arbete Enligt motio- närens förslag borde behandlingen av dessa mal förläggas till radhnsrätt i veder- börande läns residensstad. Motionen avstyrktes av lagutskottet och avslogs av iiksdagen.

Till stöd för sin hemställan om avslag 1'1 motionen anförde lagutskottet i huvudsak följande: >Även om, vilket. dock lärer med fog kunna it'rägasätms, en dylik anordning kunde antagas medföra större garantier för en tillfredsstiillande behandling av ärenden utav ifrågavarande art, än om dessa fortfarande i sitt tidi— gare stadium handläggas av myndigheter , vilka 1 övrigt hava tillämpningen av dylika ärenden sig anförtrodd och sålunda måste vara mera förtrogna med dessas natur. torde den föreslagna anordningen i allt fall icke stä rätt väl överens med tvångs- arbetets karaktär att utgöra, icke ett verkligt straff, utan en av omsorgen för all— mänt väl påkallad skyddsåtgärd från samhällets sida. Denna dess karaktär kräver nämligen med nödvändighet för lagtillämpningen ett större mått av frihet vid be- dömandet av samtliga på det konkreta fallet inverkande omständigheter, än som. enligt gällande processystem, är domstol tillmätt. Fullt följdriktigt har ocksä den gällande lagstiftningen — —— — — lämnat vederbörande myndighet fritt att med ett av omständigheterna i malet pakallat asidosättande 111 den stränga rättens kra1

• Sida 83
•  Original

lala bero vid en förnyad varning för påföljden av fortsatt lösdriveri. Jämte det lagstiftarei'i sålunda ägnat tillbörlig uppmärksamhet åt den säregna beskaffenheten av den förseelse mot samhällsordningen, som ligger i ett fortsatt; lösdriveri, har den, ä andra sidan, genom att bereda den till tvångsarbete dömde tillfälle att få sin talan prövad av landets högsta domstolsmvndighet, förstått att skapa ett enligt utskottets uppfattning tillfvllestgörande korrektiv mot godtyckligheter från myndig- heternas sida. Att nu, på sätt motionären förordat, utbvta denna, — — —— ——,i sakens natur väl grundade anordning av ett blandat administrativt—judiciellt. för- farande mot ett rent domstolsförfarande, har vidare den betänklighet med sig, att. oavsett det ökade antal instanser, som av en dylik åtgärd bleve en följd, avgöran— det av ett ärende, som fran'tförallt påkallar en skvndsam behandling, skulle rätt väsentligt fördröjas. Slutligen mä anmärkas, att i motsats till vad motionären synes vilja göra gällande, erfarenheten giver vid handen, att behandlingen av lös- drivare är ganska mild, och att. Konungens befallningsha'ande ej sällan söka att efter förmaga bereda de för lösdriveri häktade anställning i tjänst hos arbetsgivare». Utskottets utlåtande åtföljdes av flera reservationer. Av dessa gick en ut. på en skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om revision av lösdrivarlagen, varigenom (le väder för den personliga friheten, som genom dess nuvarande tillämpning visat sig kunna uppstå, matte undanrödjas. I en annan reservation undertecknad av 4 ledamöter, framhölls det mindre lämpliga i att. låta mål i första instans behandlas av administrativ myndighet och därefte* av domstol, men dessa ledamöter kunde dock ej tillstyrka en revision av lösdrivarlagen så snart efter det. lagen antagits. ] sin ovan berörda vid (1. S. A:s fattigvårdskommittes reformlinjer fogade (IsA—s fattig- skrit't anför A. Schotte i denna del följande: Vål'd_5k9m- T(ient emot lagutskottets uppfattning maste jag för min del göra gällande, ""m" att övervägande skäl tala för en huvudsakligen judiciell behandling av lösdrivar- . malen. Att i administrativ väg förfoga över en persons frihet är i och för sig motbjudande och ingalunda tillrådligt. Det hänför sig till ett uppfattningssätt, som var tid med s 'äl berömmer sig av att hava övergivit. Det kan ej heller förnekas, att det är en mindre lämplig åtgärd, att mål, sådana som nu ifrågavarande, be- handlas i en instans av administrativ myndighet och ien annan av domstol. Detta är en nödfallsutväg allena, som tillgripits för vinnande av garantier mot eventuella missbruk från den administrativa myndighetens sida. Det kan näppeligen begäras, att Konungens befallningshavande och poliskammare, överhopade som dessa myn- digheter äro av en stor mängd ärenden, vilka alltjämt växa i antal och omfattning. skota kunna ägna lösdrivarmälen den noggranna uppmärksamhet, som ät påkallad, då det gälle= att, förfoga över en persons frihet för längre eller kortare tid. Det innebär icke en förebråelse mot dessa myndigheter, men är en sanning, som jag av egen erfarenhet kan bestyrka, att den utredning och behandling, som ägnas lösdrivarmalen, icke blir särdeles ingående. Man söker, så gett sig göra låter, bilda sig ett omdöme i målet efter föreliggande protokoll och den häktades egna upp— gifter och framträdande, men man saknar ofta tillräckliga hållpunkter för bedömande av åtskilliga viktiga omständigheter, och man känner sig själv på mer eller mindre lös mark, när det gäller att fatta beslut i målet. Man är i för hög grad beroende av sin egen subjektiva känsla och. uppfattning av den. häktade individen och har ej sällan för få objektiva, verkligen utredda och ådagalagda förhållanden till stöd

• Sida 84
•  Original

för sitt omdöme. Ibland kan därför domen utan tvivel bliva för sträng, ibland åter för mild, bådadera förhållandet lika oriktigt. Härtill bidrager väl i viss mån den ringa specialisering, som i lösdrivarlagen lämnas av lösdrivarna, men också själva förundersökningen. De underordnade polismyndigheternas åtgärder och pro- tokoll äro ofta ofullständiga, emellanåt en smula färgade, de häktade komma med andra uppgifter vid förhöret inför Konungens befallningshavande än inför läns— mannen eller stadsflskalen, intyg lämnas eller införskaffas, stridande mot varandra, och möjligheten att. utreda verkliga sanningen är ofta ringa. Den bristande offent- lighet, som är en följd av den administrativa domsrätten, måste också anses för en betänklighet i mål av förevarande beskaffenhet.»

Enligt Schottes mening borde rådhusrätt i stad. där allmänt häkte finnes, äga upptaga dessa mål och anfördes i denna del följande:

»Då domstol allenast skulle taga befattning med häktade lösdrivare och dessa nu införpassas till länsfängelserna i och för förhör inför Konungens befalh'iings— havande eller till förefintliga rannsakningshäkten i städer, där poliskammare finnes. skulle någon omgång i nuvarande ordning icke skapas; snarare, och då en del häktade lösdrivare nu införas till kronohäkte för att sedermera transporteras till länsfängelset, skulle mindre transporter ifrågakomma.

Att allmän åklagare i stad, vid vars rådstuvurätt lösdrivarmål finge förekomma. bleve åklagare i dessa mål, även om polisförhöret och häktningen verkställts av kronobetjänt eller stadsfiskal å annan ort i länet, kan icke möta betänklighet eller medföra svårigheter. Aklagaren finge, såsom i en del and a rannsakningsmål nu sker, kommunicera sig med häktningsmyndigheten, därest ytterligare upplysningar behövdes. Och i allt fall är det väl bättre att ha någon åklagare, än som nu ingen alls.

Man har påstått, att den administrativa domsrätten borde bibehållas i lös— drivarmål, enär dessa måls karaktär skulle vid lagtillämpningen kräva ett större mått av frihet vid bedömandet av samtliga på det konkreta fallet inverkande om— ständigheter, än som enligt gällande processystem vore tillmätt domstol; och man har ansett, att med domstolsbehandling åtgärden mot den häktade icke skulle kunna stanna vid förnyad varning för lösdriveri.

Om man icke skulle vilja tillerkänna domstolen rätt att låta vid en sådan varning bero, kunde man tilläventyrs tillgripa en anordning liknande den numera införda villkorliga domen. Domstolen kunde förordna, att det. ådömda straffet för lösdriveri icke skulle gå i verkställighet förrän vid förnyad förseelse. Med det sätt. på vilket jag tänkt mig straffdömandet ordnat, hade domstolen således i dylika fall att icke anmäla den dömde till tvångsarbete, utan bleve, vid en förnyad för- seelse, den omständighet, att personen förut dömts saker till lösdriveri, närmast atl betrakta såsom en försvårande omständighet vid tvångsarbetstidens utmätande. Förhållandet bleve i sak ungefär detsamma, som om varning meddelats av dom- stolen, men effektiviteten borde bliva större.

Att med domstolsförfarande instanserna bli flera än nu, är sant; men denna omständighet torde icke äga någon praktisk betydelse. Redan nu är det blott un- dantagsvis, som besvär anföras över ett av Konungens befallningshavande eller poliskammare meddelat utslag i lösdrivarmål; och anledning är väl snarare att an—

• Sida 85
•  Original

taga, det besvären skola bliva mindre talrika, efter införande av domstolshehand— ling, än tvärtom. Bestämmelser kunna ju ock meddelas i syfte, att vid tvångs- arbetstidens utmätande avdrag må kunna göras för den tid, lösdrivaren suttit häktad. .

Efter att hava erinrat om ett föreliggande norskt förslag, vilket vore en modi— fikation av i Tyskland gällande bestämmelser, anmärkte Schotte härom:

»Anordningen skiljer sig således från den nuvarande huvudsakligen däri, att

själva skuldfrågan med alla dess inverkande faktorer avgjordes av domstol och Konungens befallningshavai'ide blott finge en verkställighctsatgärd av tvångsarbetet. Denna senare myndighet hade visserligen att, inom den latitud, lagen angav, utmäta tiden för tvångsarbetet, men att, med ledning av handlingarmi i målet, företaga denna verkställighetsåtgärd på ett med rättvisa överensstämmande sätt kan ej med- föra störrc svårigl'ieter än nu. Den stora fördelen att få själva förseelsen, lösdri— veriet, konstaterat i domstolsväg, där verklig laglig bevisning i saken kan åstad— kommas, och de ökade garantier, som härmed vinnas mot godtycklig behandling. uppväga mer än väl den något större on'igång i rättsproeeduren, som skulle bli en följd av här föreslagen form för dylika måls avgörande.»

(ESA:s fattigvårdskonnnitte ansluter sig i huvudsak till Sehottes uttalanden samt betraktar, såsom redan framhållits, fordran på en huvudsakligen judiciell be- handling av lösdrivarmålen som ett lmvudmoment vid revisionen av lösdrivarlag— stil'tningen.

Reglementeringskommittén framhöll i samband med sitt yttrande rörande lös- Reglem'ön' driveriets kriminalisering, att det onekligen mötte betänkligheter mot. att låta ådö— nådigt—fån mandet av fril'ietsförlust intill en tidryind av flera år tillkomna administrativ myn— ' dighet. Ur rättssäkerhetens synpunkt vore det givetvis synnerligen önskvärt, om domsrätten i dessa ärenden kunde överflyttas på allmän underdomstol, närmast. rådhusrätterna eller vissa sådana, att utövas efter föregående kontradiktorisk för- handling mellan åklagare oeh tilltalad. Skulle emellertid de olägenheter, som i praktiskt hänseende otvivelaktigt mötte mot genomförandet av en judiciell rätts— procedur i dessa ärenden, befinnas omöjliggöra en sådan anordning, syntes i allt fall största möjliga garantier mot eventuella missbruk från de dömande myndig- heternas sida böra beredas medelst bestämmelser, syftande till nödig noggrannhet. i utredningen av de i det konkreta fallet. inverkande omständigheterna samt offent— lighet i rättsproceduren in. in. I händelse en judiciell behandling av dessa ären- den läte sig genomföra, torde ät domstolen böra förbehållas rätt att, där omstän— digheterna vore synnerligen mildrande, antingen låta bero vid en förnyad varning för påföljden av fortsatt lösdriveri eller oek låta villkorlig dom komma till användning.

I den till kommittén remitterade skrivelsen från riksdagens justitieombuds- Justitieonl. man av den 18 februari 1910 framhålles, att bland andra frågor, som i sambandbudsmannens med en revision av lösdrivarlagen jämväl borde komma under omprövning, vore skfiyelse (1611 den om rättsproceduren i lösdrivarmål. Det vore en ständig klagan av tvångs—18t9b1"1910' arbetarna, särskilt dem från de större städerna, att de blivit orättvist, utan laga skäl, dömda till tvångsarbete. Dessa klagomål vore åtminstone i de allra flesta fall fullständigt obefogade. Emellertid låge sannolikt anledningen till den inrotade före- ställningen om orättvist. bedömande till icke ringa del i det nuvarande rättsförfa— randet i lösdrivarmål. Genom en ändring av detta skulle säkerligen den nämnda föreställningen i väsentlig mån giva vika. Ansäge man det av praktiska skäl *

• Sida 86
•  Original

Fångvårds— styrelsen.

Överståthål- larämbetet.

Polismyndig- heterna m. ti.

vilket justitieonibudsmannen funne troligt —— vara olämpligt, att den nuvarande anord- ningen med Konungens befallningshavande eller poliskammare såsom iförsta hand dömande myndighet utbyttes mot en anordning med de allmänna domstolarna. eventuellt endast rådlmsrätterna eller vissa av dem såsom första instans för be— handling av mål angående ådömande av tvångsarbete. skulle dock mycket vinnas. om nu gällande förfarande reformerades i den riktningen, att en större offentlighet förlänades detsamma och de tilltalade medgåves rätt till vittnesförhör samt.. i den mån sådant kunde låta sig göra, bereddes tillfälle att erhålla sakkunnigt biträde vid sitt försvar.

Fångvårdsstyrelsen har i samband med sitt i skrivelsen den 31 januari 1920 gjorda uttalande till förmån för lösdriveriets kriminalisering (se sid. 41) även fram- hällit. som ett önskemål lösdrivarmälens behandling vid domstol. Tillvägagängs sättet. för dömandet av lösdrivare, säger fängvärdsstyrelsen, medförde onekligen möjligheter till viss godtycklighet från polismyndigheternas sida både i för sträng och slapphänt riktning. Sålunda kunde under upprörda tider den administrativa makten mähända förledas att missbruka sin genom lösdrivarlagstiftningen auktori- serade myndighet. Vilken hög tro man än hyste om våra administrativa myndig- heters opartiskhet och goda vilja till ett rätt handhavande av given makt, funnes det dock ingen annan samhällelig institution än en verklig, av processuella regler bunden domstol, ät vilken det allmänna rättsmedvetandet ville överlämna att till den personliga frihetens förlust under lång tid döma fullmyndiga. för sina gärnin- gar til_l_räkneliga medborgare.

Overstäthallarämbetet har i yttrande över förslaget om tvängsarbetsanstalternas skiljande frän fångvärden (se kungl. prop. nr 388 till 1920 års riksdag s. 16) även berört förevarande fråga och därvid yttrat: Det kunde icke vara lämpligt. att låta lösdrivarärendm handläggas av domstol, när insln'idandet uteslutande avsäge att. åstadkomma rättelse i lösdrivarens levnadssätt och vänja honom vid arbetsam— het och ordnade levnadsvanor. Målen vore liksom frågor om internering av alko- holister av sadan natur, att de borde handläggas i administrativ ordning, vilket ock av praktiska skäl torde vara nödvändigt. för att det, korrektiva inskridandet skulle kunna bättre anpassas efter behovet och bliva till åsyftat gagn för samhället.

Bland de önskemal, som framförts i samband med avlämnande av uppgifter till kommitténs utredning rörande lösdrivarlagens tillämpning under åren 1919—21. förekomma ock en del uttalanden rörande lösdrivarmälens behandling. Konungens befallningshavande i Västerbottens län anser det sålunda böra övervägas, huruvida icke ädömande av tvångsarbete för lösdriveri hör ankomma på domstol i stället för administrativ myndighet. Till förmån för domstolsbehandling av lösdrivarmälen uttala sig stadsiiskalerna i Södertälje, Eskilstuna, Nässjö och Sölvesborg samt lands— .liskalen i ett. distrikt. inom Jönköpings län. En av stadstiskalerna anser, att beslut om dömande till tvångsarbete bör fattas av polisdomstol eller annan allmän under- rätt, rådhusrätt eller häradsrätt med tremannanämnd. Skillet för förändringen an— gives vara, att utredningen därigenom skulle kunna bliva fullständigare, vilket kräves både i den häktades intresse och med hänsyn till den polismyndighet., som häktat; särskilt framhålles behovet av att kunna höra vittnen och åstadkomma »mera be— stämd bevisföring», detta även med hänsyn därtill att personer av "ädsla för hämnd ej våga avgiva intyg. En av de nämnda stadsliskalerna förmenar. att behandlingen

• Sida 87
•  Original

av malen skulle. bliva snabbare. om de handlades vid radllusrätlerna, och att det därvid gavs bättre tillfälle för polisen att tillhandahålla bevisning och utredning i övrigt. En stadsfiskal framhåller uttryckligen såsom sin uppfattning att domstols— l'ört'arande skulle göra lagen ineffektiv; en annan vill hava handläggningen av lös- drivarmälen i städer med magistrat överflyttad från Konungens befallningshavande till magislaten samt framhåller som skäl härför magistratens kännedom om orts- l'örhällandena. större möjligheter till en allsidig utredning. snabbare avgörande av malen oeh i de flesta fall besparing av transportkostnader.

förslaget om lösdrivarmalens överflyttande till domstolarna innebär naturligen fördelar ur rättssäkerhetens svnpunkt. Vid utformande av domstolsproeedurei1har. sasom redan framhållits, hänsyn tagits till den personliga säkerheten så långt. som ansetts förenligt med samhällets och andra medborgares intressen. och detta skulle. alltsa även komma lösdrivarna till godo.

Fraga är dock, huruvida med vår nuvarande dlnnstolsorganisation dessa mål kunna inför domstol erhålla en ändamålsenlig behandling. Visserligen hava doin— stolarna efter infömlde av instituten villkorlig dom samt förordnande om min- derariga förbrytares intagande i allmän uppfostringsanstalt erhållit. uppgifter, som förutsätta ett större mått. av frihet vid brottmålens bedömande, och utveck- lingen svnes fortgå i den riktningen. att domstolarna skola ingripa på områden. som förut tillhört administrationen, men fråga är om man härutinnan kan gå så langt som lösdrivarmålens natur kräver. Om lösdrivarlagstiftningens preventiva karaktär skall fullt genomföras, mäste hänsyn tagas till så många olika omständig- heter. att det svårligen låter sig göra, att sammanföra målets behandling till ett visst sammanträde, då i huvudsak allt skall framdragas och bedömas. Redan under nu 'arande förhållanden skulle detta hava varit svårt, men ännu svårare blir det, om, såsom kommitten föreslår, ansträngningarna skola inriktas på att begagna alla möjligheter för att få lösdrivaren i ordnade förhållanden i stället fö= att insätta honom i tvångsarbetsanstalt. Man kan då icke frångå det kravet. att dessa ären- den skola behandlas av en ständigt. tillgänglig myndighet, som när som helst. kan besluta i en uppkommen fråga samt, om nödigt, medgiva ett försättande i frihet.

Att våra häradsrätter icke lämpa sig för dessa måls behandling, enär de icke sammanträda tillräckligt ofta, synes vara allmänt erkänt. Då yrkande framställts om lösdrivarmålens behandling vid domstol, hava därför förslagen gått ut på att målen skulle handläggas vid rådhus ätterna i vissa städer, nämligen i residens— städerna eller andra städer, där allmänt häkte finnes. Tvivelsutan skulle mindre olägenheter i så fall vara förenade med överflyttningen, då *ådhusätterna ha ':1 sammanträde varje vecka. men enligt kommitténs förmenande skulle även detta innebära ett. väsentligt fördröjande av lösdrivarmålens behandling och icke heller vid dessa domstolar finnes den förmåga att anpassa sig efter föreliggande förhål— landen, som k =äves för att, lösdrivarnas behandling skall kunna bliva fullt rationell. Städernas domstolar torde också sakna tillräcklig förtrogenhet med landsbygdens förhållanden. För övrigt skulle anordningen med lösdrivarmålens hänförande till rådhusrätt. stöta på vissa rent praktiska svårigheter, som kanhända ej skulle bli lätta att undanröja. Sålunda uppstår frågan, om städerna kunna åläggas att hand— lägga dessa mål genom sina åklagare och domare samt om detta skall ske utan

Kommitténs yttrrlndr.

• Sida 88
•  Original

A ”ordning i städer med poliskam - mare.

17 ,S.

vederlag. Svårigheter skulle uppstå därutinnan att, utredning gjorts av polis- myndighet på annan ort o. s. v.

Granskar man de invändningar, som gjorts gentemot lösdrivarmålens hand- läggning hos Konungens befallningshavande, finner man, att de delvis sammanhänga med en mera principiell motvilja att anlita administrativ myndighet för dessa mal. Givetvis bör man dock icke låta sig förledas härav, om anordningen i och för sig är lämplig och förenlig med ärendenas egen natur, och detta är enligt kommitténs åsikt fallet. Här bör också erinras om att den hänvisning till utländska förhållanden. som man ej sällan plägat göra, då det yrkats på vissa ärendens förläggande under domstolarna, så till vida är missvisande, som Konungens befallningshavande hava en något annan karaktär och ställning än utlandets administrativa myndigheter. Och det bör också beaktas, att de domstolar, som i vissa länder handlägga ärenden om lösdrivare, hava en mera administrativ karaktär än vara domstolar; särskilt anmärkningsvärt är, att enligt den belgiska lösdrivarlagstiftningen domstolens be- fattning med lösdrivarna betraktas som en administrativ åtgärd. I Tyskland har man tidigare klagat" över att av domstolarna ställdes oöverstigliga krav på bevisning i lösdrivarmålen. Aven i Norge har givits uttryck åt. en dylik svårighet.

I anledning av de amnärkningar, som framställts mot Konungens befallnings- havandes handläggning av lösdrivarmål, mä erinras, att den numera genomförda organisationen av denna myndighet medgiver en fördelning av ärendena, som bör komma även lösdrivarmålen till godo. Det viktigaste är onekligen, att en tillfreds- ställande utredning föreligger, och kommitten har därför föreslagit vissa åtgärder. som böra vara ägnade att trygga en sådan; kommittén återkommer härtill längre fram (sid. 155 0. f.).

Enligt kommitténs uppfattning har Konungens befallningshavande åtminstone i vissa hänseenden större förutsättningar än domstolarna att. handlägga lösdrivar— mål. Härtill bidrager dess större erfarenhet på en del närliggande områden, såsom fattigvård, barnavård och behandling av alkoholister. För den utveckling av före— byggande åtgärder, varpå kommittén för sin del lägger stor vikt, skulle överflytt- ningen av lösdrivarmålen säkerligen vara ogynnsamt. ()verflyttning till domstolari'ia skulle vidare verka fördröjande av mälens avgörande.

Under åberopande i övrigt av vad 1892 års lagutskott anfört, har kommittén funnit sig böra föreslå, att behandlingen av lösdrivarmälen i första instans bibehålles hos Konungens befallningshavande.

Enligt stadgandet i 16 & lösdrivarlagen skall i stad, där poliskammare finnes. denna ifråga om lösdrivares behandling utöva den myndighet, som enligt. lösdrivar— lagen tillkommer Konungens befallningshavande. Poliskammare i denna bemärkelse finnes, förutom i Stockholm, där poliskammaren är en del av överståthållarämbetet. i Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Karlskrona och Eskilstuna.

Av kommitténs statistik framgår, att av de under år1907 häktade lösdrivarna omkring två tredjedelar inställts för poliskammare, nämligen 923 inför poliskanr maren i Stockholm och 338 inför de övriga poliskamrarna, varemot på samtliga länen kommit allenast 613.

Rörande samma förhållanden under åren 1919—1921 upplysa de av kommittén infordrade uppgifterna, att under år 1919 inför poliskammaren i Stockholm inställts

• Sida 89
•  Original

3594, inför övriga poliskammare 150 samt inför samtliga Konungens befallnings- havande 150 häktade lösdrivare, att för är 1920 motsvarande siffror varit 276, 154 41011 127 samt för är 1921: 202, 188 och 155.

Under årsperioden 1919*1921 förekommo alltsä me' än två tredjedelar av de häktade lösdrivarna inför poliskamrarna. _Till de angivna siffrorna för polis— kammaren i Stockholm är ytterligare att lägga antalet av lösdrivare, som dömts enligt 12 Q' (5 mom. lösdrivarlagen, för åren 1919—1921 något över 200, därav omkring tre fjärdedelar voro kvinnor. Tager man hänsyn till uppdelningen av de häktade efter de olika momenten i 1. % lösdrivarlagen, kommer av fallen enligt 1 mom. det övervägande antalet på länen, medan fallen enligt 2 mom. till ännu större del än ovan angivits handlagts av poliskamrarna.

l)ä en väsentlig del av lösdrivarmälen alltsä handlägges av poliskamrarna, k *äver spörsmålet, om domstol eller administrativ myndighet skall handlägga lös- all'*ivat'nialen, särskilt beaktande för de städer, som hava poliskammare. Spörsmålet ställer sig här i viss män annorlunda. Den ovan angivna olägenheten att lösdrivare från landsbygden skulle föras inför stadens domstol föreligger icke här. Vad Stock- holm och Göteborg beträffar skulle man också kunna tänka på att anlita de speciella |)olisdomstolarna för ändamålet. Sistnämnda anordning lämpar sig dock säkerligen mindre, eftersom polisdomstolen i huvudsak behandlar bagatellmål och lösdrivar- målen ej få betraktas ur denna synpunkt. Mot lösdrivarmälens behandling vid den vanliga domstolen, rädlmsrätten, kvarstå i varje fall övriga ovan angivna betänklig— heter, om de också icke framträda i lika hög grad, när det gäller att jämföra dom- stolen med poliskammare. Å andra sidan kunna en del av de anmärkningar, som riktats mnot Konungens befallningshavandes behandling av dessa mål, icke med samma fog riktas mot poliskai'nmare. Vid den senare finnas nämligen större möj ligheter att anordna muntliga förhör; de personer, som böra höras, befinna sig inom staden och ej å en avlägsen ort, m. 111.

Då. vid 1892 års riksdag yrkande framställdes om lösdrivarmälens behandling vid allmän underdomstol (sid. 70), var detta yrkande närmast grundat på. iakt— tagelserna rörande två lösdrivarmäl, som handlagts vid Stockholms poliskammare. Enligt vad kommittén erfarit skulle även hos tvångsarbetarna föreligga en Viss upp— fattning av, att poliskamrarnas handläggning av lösdrivarmäl icke skänkte lösdrivaren samma trygghet. för en opartisk granskning, som dessa måls handläggning av Konungens befallningshavande. f.ösdrivarna betrakta polismakten som sin svurnc fiende, och allt vad som har med polis att. skaffa väcker därför hos dem tanken på förföljelse. Ur psykologisk synpunkt förtjänar det angivna förhållandet allt beaktande, och kommitten har därför haft under övervägande olika förslag att ordna lösdrivarmälens handläggning i dessa städer.

De av lagutskottet vid 1892 års riksdag anförda skälen mot lösdrivarmålens förläggande till domstol gällde även förhållandet till poliskamrarna; det var förnäm— ligast mot dessa motionären riktade sig. Emellertid torde det icke böra ifråga- sättas, att på en ort låta dessa mål handläggas av administrativ myndighet och på en annan av domstol.

En utväg vore att helt upphäva den ovan angivna bestämmelsen i 16 % lös— drivarlagen och låta lösdrivarmålen även i städer med poliskammare handläggas av Konungens befallningshavande i länet. Härigenom skulle samma anordning

• Sida 90
•  Original

skapas som i mal om ådömande av tvångsarbete enligt fattigvärclslagen och i ären- den om internering av alkoholister. För Stockholms stad skulle upphävandet av stads gande i 16 % dock ej betyda någon ändring, då poliskammaren där är en del av överstathällarämbetet och fördelningen av ärenden mellan denna myndighets olika avdelningar bestämmes i en särskild författning. Stockholms poliskammare hand» lägger på grund härav jämväl de angivna målen om tvångsarbete enligt fattigvård» lagen och om alkoholisters internering.

Vad de övriga städerna beträffar synes det kommitten. som om en överflyttning av lösdrivarmålen till Konungens befallningshavande utan större betänkligheter skulle kunna äga rum i Eskilstuna, Karlskrona, Hälsingborg och Norrköping, da mälens antal i dessa städer ej är så stort, att de väsentligen skulle inverka pu Konungens befallningshavandes arbetsbörda, vareinot överllyttningen i Malmö O("ll (?löteborg skulle kunna bliva rätt betungande för Konungens befallningshavande.

Inför de svårigheter, som i allt fall kunna möta i de större städerna. synes försiktigheten bjuda att bibehålla den nu befintliga anordningen; det. har nämligen icke kunnat påvisas, att målens behandling hos poliskamrarna varit förenat med några verkliga olägenheter. Målen hava ofta varit bättre utredda än malen frun Konungens befallningshavande, och utslagen från poliskamrarna hava. liksom de från Konungens befallningshavande mycket. sällan ändrats ihögsta instans. Däresl kommitténs förslag att vid förordnandet om tvångsarbete nagon bestämd tid ej skall utsättas, torde detta också inverka på den förut antydda stäini'iingen bland lösdrivarna; poliskamrarna hava nämligen ej sällan utmätt en längre tid för tvangs- arbetet än Konungens befallningshavande. Kommitténs förslag att borttaga stad— gandet i 12 & 6 mom. lösdrivarlagen, som huvudsakligen kommit till användning i Stockholm, kan möjligen också komma att spela en viss roll.

Om således poliskamrarna böra bibehållas vid sin uppgift i avseende it lös- drivarmålens behandling, kan spörsmålet uppkastas, huruvida organisationen av poliskamrarna skulle kunna förändras för att stärka deras ställning gentemot an— märkningar av ovan angiven art. Det har ifrågasatts att vid behandlingen av dessa mål låta lekmän eller en ledamot av stadens rådhusrätt taga säte i poliskammaren. Man skulle också kunna tänka sig att skapa en närmare överei'isstämmelse med förhållandet hos Konungens befallningshavande genom att göra sekreteraren i polis— kammaren ansvarig för avgörandet av dessa mål, så att han ansåges godkänna utslaget, därest han icke reserverade sig däremot. Kommittén har dock ej ansett sig böra framlägga något förslag därom; särskilt kan det vara att befara, att in- sättande av en ledamot i poliskammaren skulle medföra ett komplicerande och försenande av dess arbete utan motsvarande nytta.

Enligt kommitténs förslag (10 %) skulle Konungens befallningshavande hava att förordna om verkställighet av utslag i lösdrivarmål och därvid jämväl kunna låta i vissa fall med verkställigheten anstå. Enahanda befogenhet synes då böra tillkomma poliskammare, som har att handlägga lösdrivarmål.

• Sida 91
•  Original

Vl. Förutsättningar för lösdrivarlagens tillämpning.

De utmärkande dragen för lösdriveri äro enligt gällande lösdrivarlag sysslo— löshet och medellöshet samt därjämte ett kringstrykande eller i andra avseenden samhällsvådligt levnadssätt. Enligt vad kommitten redan framhållit, böra dessa Oin— ständigheter alltjämt uppställas såsom allmänna förutsättningar för ett ingripande mot lösdriveriet. Det kräves emellertid att vid formulering av det grundläggande stadgandet om lösdrivares behandling närmare granska de angivna förutsättningarna. Därvid har det synts lämpligast att i första rummet fästa sig vid landstrykeriet. vilket behandlas i 1 inom. av 1 & i lösdrivarlagen och kan betraktas såsom huvud— typ för lösdriveriet, samt. därefter de skilda former, som ingå under 2 mom. av samma lagrum. En dylik uppdelning av ämnet stöter på vissa svårigheter, då gränsen emellan de båda momenten icke är så sträng, men den torde å andra sidan hava vissa fördelar.

Såsom särskilda underavdelningar hava upptagits frågorna om lösdrivare un- der [8 är samt om utländska lösdrivare.

A. Landstrykare.

Enligt 1 Q' 1 mom. lösdrivarlagen må såsom lösdrivare behandlas en var, som sysslolös stryker omkring från ort. till annan utan medel till sitt uppehälle, där ej omständigheterna ådagalägga, att han söker arbete.

[vad mån landstrykarna blivit föremål för åtgärder enligt, lösdrivarlagen Uppgifter om framgår närmare ur kommitténs statistik. Under år 1907 förekom beträffande lös- lösdriva? driveri enligt 1 s 1 mom. 493 varningar och 479 häktningar; i 185 fall ådömdes gage”. t'”;

o . , .. o . , . ampnmg pa tvangsarbete; for den av kommitten undersokta arsperioden 1919—21 utgjorde mot- landstrykare. svarande fall: för år 1919: 436, 129 och 75, för år 1920: 358, 124 och 85 samt för år 1921: 359, 150 och 102. En nedgång från år 1907 kan alltså konstateras särskilt beträffande häktningarna. I Stockholm har enligt. uppgift ingen åtgärd vid- tagits gentemot lösdrivare enligt 1å 1 mom. Såsom naturligt är förekomma dessa lösdrivare vanligen på landsbygden och, även om de emellanåt bliva föremål för åtgärd vid poliskamrarna, äl det huvudsakligen hos Konungens befallningshavan- dena, som ärendena rörande landstrykarna handlagts. Under år 1907 kommo av varningarna 86 % och av häktningarna 83 % på länen; för årsperioden 1919—21 hava dessa procenttal något sjunkit men uppgå i allt fall till minst 70 %.

Då tidigare uppgifter rörande tillämpning av lösdrivarlagen icke särskilt an- givit, i vad mån 1 eller 2 momentet kommit till användnirg, kan ej med siffror ådagaläggas, i vad mån landstrykarnas antal nedgått. Det synes emellertid vara en allmän iakttagelse, bekräftad såväl av polismyndigheter som från anstalterna,

• Sida 92
•  Original

Kommitténs yttrande.

Medellöshet.

att de egentliga landstrykarna numea icke förekomma så talrikt som förr, en iakt- tagelse, som gjorts även i Danmark och Norge. På allra sista tiden säges någon ökning hava. förmärkts och det. antages, att vid den arbetslöshet, som rätt under de närmaste åren, åtskilliga personer börjat ströva omkring och sedan fortsatt. med: ett kringstrykande levnadssätt. En grupp landstrykare, som särskilt bör beaktas är den, som omfattar tattare och zigenare. för vilken grupp redogörelse lämnas i bil. 2 till detta betänkande. Enligt uppgift från rikets polismyndigheter skulle av dem, som under åren 1905—07 anhållits för lösdriveri, den anhållne i 108 fall varit tattare och zigenare. Vanligen resa dessa omkring med hela familjen och föra ett riktigt nomadliv. Kringresande familjer givas törhända, som ej äro att hänföra till nämnda grupp men med hänsyn till levnadssättet överensstämma de med dem. Till de kringresande tuttarna eller zigenarna sluta sig ej sällan lösdrivare av ren svensk härstamning, som flytta från det ena bandet till det andra.

Vad beträffar de ovan lämnade uppgifterna rörande antalet fall av beivrat lösdriveri enligt 1 % 1 inom. bör också erinras därom, att gränsen mellan 1 och 2 mom. är i viss mån flytande. Ej sällan äro båda momenten tillämpliga. Så hän— der det att. lösdrivare, som egentligen äro att hänföra under 1 % 2 mom., ei'nellanåt, då de börja känna sig osäkra i städerna eller då vandringslusten under den blidare årstiden lockar dem från städerna, giva sig ut på vandring får] en ort till en annan. Det beror alltså stundom på en tillfällighet, om de anhållas enligt 1 eller 2 mom.

I 0 'annämnda uppgifter hava flera polismyndigheter uttalat, att innehavet av ett mindre penningbelopp eller dylikt, förvärvat på oärligt sätt, ej borde fritaga från behandling såsom lösdrivare. Konungens befallningshavande i Jämtlands län anför i samma fråga:

»Enligt nu gällande lagstiftning är saknad av egna medel förutsättning enligt både 1 och 2 mom. av 1 & lösdrivarlagen för att någon skall behandlas enligt nämnda lag. Praxis har emellertid gått i annan riktning. Vid flera tillfällen hava personer behandlats enligt denna lag, ehuru de varit till och med försedda med egna medel. Detta har emellertid skett i sådana fall, då bevis förekommit därom att medlen åtkommits på annat sätt än genom ärligt arbete. Konungens befall- ningshavande anser detta förfaringssätt visserligen icke böra bliva föremål för an- märkning, men håller före att ändring i lagen bör ske, så att icke lag och praxis komma att stå i motsatt förhållande till varandra.»

Landstrykarens samhällsfarlighet beror därpå, att han varken har medel till sitt uppehälle eller skaffar sig sådana genom lovlig verksamhet. Om han också kan tidtals tillbringa sina nätter under bar himmel, måste han hava klädespersedlar och föda. För anskaffandet härav är han beroende av sina medmänniskor; hans vanliga utväg härför är ett mer eller mindre förtäckt bettleri, därest han icke rent av förskatfar sig vad han behöver genom olovligt tillgrepp eller bedrägligt förfarande.

Mot fordran på medellöshet såsom utmärkande för lösdriveriet har stundom invänts, att lösdrivarlagen därigenom göres till en klasslag. Härpå har genmälts. att en lag av den natur, som det här gäller, icke bör utsträckas till individer, från vilka fara icke hotar. Lösdrivarlagen avser just att skydda samhället mot personer, vilkas levnadssätt utgör en fara för samhället i de hänseenden, som i lagen stadgas; för dem, som själva hava medel till sin försörjning. hotar icke

• Sida 93
•  Original

en dylik fara, så länge de använda dessa tillgångar till sin försörjning. Det av- görande är således icke direkt, om lösdrivarna äro i besittning av medel utan om de oberättigat taga andra människor och deras tillgångar ianspråk för att fortsätta med sitt sysslolösa liv.

Strängt taget ligger alltså medellöshet inbegripen i det sysslolösa kringstrykandet, och det skulle kunna tänkas att formulera lagstadgandet utan att särskilt beteckna medellösheten. En sadan fornmlering skulle vara en fördel, när det gällde att värja samhället mot en del samhällsskadliga personer, som, när de anhällas för lösdriveri, kunna uppvisa tillgångar, vilka de merendels förvärvat sig genom att stryka omkring och bettla eller på. annat sätt tillnar'a sig "från allmänheten, därest desamma icke ätkommits pa brottsligt sätt. Detta skulle också stå i överensstäm- melse med den tolkning, som praxis givit ät kravet på medellöshet, nämligen att härvid icke kan tagas hänsyn till medel som förvärvats just genom det samhälls- skadliga levnadssättet. Särskilt skulle det härigenom framstå tydligare, att tattare och zigena1e, trots äganderätt till fastighete1 och späckade plånböcker icke äro sky ddade för lagens tillämpning, då avkastningen av dessa fastigheter eller kapital icke är deras levebröd, utan detta anskaffas genom bettleri, bedrägligt fö1farande o. s. v. Emellertid kan ju å andra sidan icke förnekas, att tillägget :>utan medel till sitt. uppehälle» är ägnat att karaktärisera landstrykaren, såsom han vanligen uppenbarar sig, och då. praxis synes hava slagit in på en tolkning. vilken medger landstry karens behandling som losd11vare trots förekomsten av medel, vilkas atkomst stat i samband med losdiiver1et samt bestämmelserna i 1 S av praktiska hänsyn böra kvarstå så orubbade som möjligt, har kommittén trott sig böra bibehålla det nuvarande uttrycket :»utan medel till sitt uppehälle».

Vidkommande förutsättningen om sysslolöshet. sannnanhiinger även denna bestämmelse med den presumtion, som ligger till grund för landstrykeriets sam— hällsskadlighet. Aven mot denna bestämning hava anmärkningar gjorts. Sålunda har sagts, att sysslolöshet eller med andra ord arbetslöshet icke får tagas till före- vändning för en persons behandling som lösd1ivare,e11är arbetslösheten mången gäng är oförskylld och beroende, icke på arbetsovillighet utan på saknaden av arbetstillfälle. lnvändningen är i sig riktig och gällande lag har också, beträffande det fall, som avses i 1 mom., tagit hänsyn härtill genom tillägget, >>där ej omständig- heterna ådagalägga, att han söker arbete». En kringvand'ande person är alltså skyddad mot lagens tillämpning, då han har arbete eller söker sådant; det är den arbetsovillige, som lagen vill hindra från att stryka omkring och bereda sig sitt Iivsuppehälle genom att. utnyttja den bofasta befolkningens givmildhet och god- trogenhet samt sålunda själv undgå att arbeta därför. Arbetsovilligheten i förening med medellöshet skapar av den kringstrykande personen en samhällsskadlig individ.

Naturligen kan det i det enskilda fallet bliva förenat med någon svårighet att avgöra, både om sysslolöshet föreligger och om den kringvandrande söker arbete.

Ett kringvandrande för att söka arbete har visserligen i våra dagar icke samma betydelse som fordom, då, särskilt inom hantverket, yrlaesutbildningen ägde rum under kringvandring från en mästare till en annan och från den ena staden till

1 Nytt Juridiskt Arkiv 19tn2 s. 356; 1909 s. 325. 11——2m,—

Sysslolöslict.

Arbeta- sökande.

• Sida 94
•  Original

den andra. I vissa länder, såsom t. ex. Tyskland, har dylikt kringvandrande fö1- yrkesutbildning förekommit. ända in i våra dagar. Den gamla anordningen att skaffa sig plats eller arbete genom kringvandrande från ett ställe till ett annat har numera i allmänhet fått lämna rum för lämpligare anordningar. Istor utsträckning ske tillkännagivanden om platser genom tidningarna, och platser sökas ej sällan ge— nom brev eller per telefon; om personlig inställelse skall äga rum, torde, så snart avståndet är något längre, järnväg eller båtförbindelse, där sådan finnes, komma till användning. Vidare fmnas olika anordningar för förmedling av platser. Under de sista årtiondena har en offentlig arbetsförmedling kommit till stånd, som blivit av stor betydelse och särskilt i vårt land nått en snabb utveckling. Med tillhjälp av dennas tillkännagivanden kan var och en inhämta, varest platser i de olika yrkena finnas att få. Den offentliga arbetsförmedlingen lämnar ej blott upplysning om arbete utan även understöd för resa till arbetsplatsen. Arbetarnas egna orga— nisationer förmedla ofta, var inom sin bransch, platser åt sina medlemmar. Aven enskilda förmedlingsbyråer finnas. Slutligen må erinras 0111 det biträde vid plats- anskatfning, som kostnadsfritt lämnas av vissa i11stitut.ione1" med allmännyttigt syfte t. ex. skyddsvärnet.

Huru långt man än hinner i utvecklingen lärer det ej vara möjligt att helt undvara ett arbetssökande av mera personlig art. Under kristiden med dess egen— domliga förhållanden nödgades många personer, som gingo sysslolösa i städerna eller industrisamhällena, att på försök giva sig ut på landsbygden för att skaffa sig någon sysselsättning. En del av dessa arbetssökande torde så småningom hava övergått till ett kringstrykande liv av beskaffenhet att. kunna. hänföras under lös- drivarlagen. På en del orter med ordnad polisuppsikt anhöllos ej så få av dessa personer, elmru de av vederbörande Iandsfiskal eller stadsliskal åter släpptes. Den allmänna situationen kom alltså att inverka även här till ett mildare bedömande av företeelser, som eljest sannolikt föranlett till en varning. Ett kringvandrande även utanför den egna hemorten för att söka arbete får alltså icke karaktäriseras som landstrykeri. -

Naturligen kan härvid icke den kringvandrandes egna uppgifter utan vidare tagas för goda; ty nästan alla landsstrykare uppgiva sig söka arbete. Lagen kräver. att detta skall framgå av omständigheterna, och denna formulering synes vara till- fredsställande. Myndigheterna kunna nämligen ej gärna bevisa, att vandraren icke söker arbete. Men någon legal bevisning åligger ej heller kringvandraren, utan slutsatserna äro att draga ur det sätt, på vilket han ådagalägger sin arbetsvilja. Härvid äro en massa omständigheter att taga i betraktande såsom yrke, kropps- konstitution, arbetsmöjligheter m. 111. Den nu ofta förekommande stämplingen 11 kort för arbetssökande vid arbetsförmedlingsanstalterna torde ej utan vidare fa anses innebära, att en person verkligen är arbetssökande, enär en dylik påstämp— ling vanligen torde meddelas utan närmare undersökning. Det låter sig sannolikt icke göra att uppställa innehavet av någon skriftlig handling såsom berättigande till fritt kringvandrande, ty en sådan föreskrift skulle verka betungande för många samt missbrukas eller kringgås av den verklige landstrykaren. För att med säkerhet undgå, att ingen arbetsvillig kringvandrare ålägges påföljd enligt lösdrivarlagen, är det i tvivelaktiga fall nödigt, att myndigheterna anvisa arbetslösa vandrare syssel-

• Sida 95
•  Original

sättning. ] kommitténs förslag ingår också, att arbete skall 0111 möjligt anskaffas", och särskilt skall detta ske i samband därmed att varning meddelas för lösdriveri, vadan den varnade blir i tillfälle att återgå till sysselsättning, innan fråga blir om häktning och ådömande av tvångsarbete.

Åtskilliga landstrykare förebära såsom skäl för sitt kringvandrande handel Handel 111.111. eller hantverk. Oftast är det en obetydlig handel med s. k. korta varor, papper, ullidåälågggi kuvert, böcker, fotografier, vykort, lottsedlar, tvålar, kängsnören, Säkerhetsnålar ' ”' in. 111. Stundom medföras en del alster av egen handaslöjd, utövas något hantverk eller uppköpas skrot, lump och ben. Speciella former av affärsverksamhet under kringstrykande äro handel och byte med klockor eller hästar, vilket ofta sker vid marknader. Zigenarna bereda sig inkomster genom att spå folk samt giva före- ställningar av olika slag, särskilt. fingerade bröllop. På senare tiden synas zigenarna i stor utsträckning hava slagit sig på att resa omkring med karuseller och gungor o. d. samt giva s. k. tivoliföreställningar.

Den svenska lösdrivarlagstiftningens historia visar, att denna lagstiftning tidigare stått i ett mycket, intimt förhållande till näringslagstiftningen. Ehuru detta samband väsentligen hävdes genom 1885 års lösdrivarlag, spelar näringslagstiftningen ändå en viss roll för lösdriveriets bedömande. Under näringslagstiftningens skydd vandra ett, ej ringa antal personer omkring, vilka ej kunna betraktas såsom några egent- liga yrkesutövare utan hava sin näring blott såsom täckmantel för sitt kringstrykande levnadssätt.

Då lösdrivarlagstiftningen icke vidare angiver viss sysselsättning såsom fre- dande från behandling såsom lösdrivare, finnes emellertid intet hinder för bedömande av en var sysselsättning, sådan den framträder utan hänsyn till näringens art. Det. står alltså myndigheterna öppet att behandla som lösdrivare en person, vilken stryker omkring med ett litet varulager, vars försäljning ej rimligen kan inbringa honom, vad som behöves för livsuppehållet, och detta även om han erhållit tillstånd till handel eller på grund av anmälan eller eljest enligt näringsfrihetsförordningen har rätt att driva sådan. Men det gäller i såfall för dem, som skola anhålla eller häkta lösdrivaren, att fara försiktigt fram. ' '

Personer, som innehava rätt att idka gårdfarihandel, torde väl sällan beträdas med lösdriveri, enär de för tillstånd till sådan handel skola vara kända för red— barhet och ordentlighet. I en del fall har uppgivits, att tattare erhållit sådant till- stånd, men det får antagas, att det då gällt någon, som fyllt de nämnda kvaliflka— tionerna. Skulle en tillståndshavare befinnas hava gjort sig skyldig till lösdriveri, hör skäl förefmnas för återkallande av tillståndet, och en anmälan hos vederbörande Konungens befallningshavande är då tydligen på sin plats. '-

I många fall drives handel under kringvandring utan tillstånd, och det klagas över, att dessa kringvandrande handlande dock sällan bliva dömda för olaga han— del, då det möter svårigheter att få dem instämda till eller inställda'vid domstol; händer det någon gång att de dömas, blir det* ett bötesbelopp, som avtjänas, därest de icke lyckas helt undandraga sig verkställigheten. ” .

I övrigt vill det synas, som om de gällande bestämmelserna rörande rätt att idka handel under kringvandring givit anledning till'-tvekan om, när: en sådan rätt förefinnes. Då näringsfrihetsförordningen för närvarande är under omarbetande, lärer väl dessa spörsmål därvid vinna sin lösning. Ur lösdrivarlagstiftningens synpunkt är

• Sida 96
•  Original

det ett önskemål av vikt., att en närmare reglering kunde vinnas rörande all handel genom kringförande av varor. Denna handels betydelse för konsumenterna torde numera även på landsbygden vara så ringa, att den saklöst kan nndvaras; ej sällan äro dessa. försäljare till direkt besvär och olägenhet, då de ofta rent av påtvinga. folk' sina varor, vilka ej sällan äro underhaltiga. I den mån sådan handel dock kan innebära en hederlig förvärvskälla för personer, som ej på annat sätt kunna förtjäna sitt livsuppehålle, kunde utverkande av tillstånd dock ifrågasättas, och, om detta skulle i de fall, då det gäller en obetydlig handel, stöta på svårig— het med hänsyn till kostnaden för lösande av tillståndsbevis m. m., lärer väl utväg ej saknas att ordna denna fråga på ett tillfredsställande sätt. Vad som är av vikt. är, att tillstånd ej lämnas personer av tvivelaktig karaktär. För sådana särskilda fall, då handel bör stå öppen såsom en följd av annan näring, såsom alster av husflit, lära särskilda svårigheter vara för handen vid ordnandet av rätten till handel, då den ej utgör täckmantel för ett blott kringdrivande. Kommittén tänker härvid särskilt på tattarna, vilka ej sällan hava fastighet på landet och under sina vandringar medföra något mindre lager av alster av bustlit.

Vad särskilt hästhandel beträffar har från vissa håll framställts yrkande om en reglering därav; då frågan härom närmast. rör tattare och zigenare, s'all kom— mittén återupptaga den i samband med åtgärder mot dessa kringvandraie

”VVS/till)!”— I bilaga 2 till förevarande betänkande har kommittén lämnat en närmare $$$-157732]; redogörelse angående förekomsten inom vårt land av tattare och zigenare, deras tattare 0,7), levnadssätt och de vådor, som hota samhället från dem. zigmzm-c. Av den i nämnda bilaga förebragta utredningen framgår otvetydigt, att. det jättarna kringstrykande levnadssätt, som särskilt en stor del av tattarua föra, innebär en verklig samhällsfara och inom vissa orter ett avsevärt men för den bofasta befolk— ningen, vars anspråk på att vara fredad från ett obehörigt inträngande i hus och hem därigenom kränkes. Genom den hänsynslöshet och fräckhet, med vilken tat— tarna ej sällan uppträda, förmå de, särskilt i avlägsna bygder, befolkningen att lämna dem snart sagt allt vad de begära, husrum, mat och foder till kreaturen. Deras envisa bettlande saknar varje gräns; bettlandet överlåtes huvudsakligen åt. kvinnorna och barnen, under det männen mera genom sina kraftvttringar eller blotta närvaro åstadkomma, att befolkningen ej vågar vägra att lämna dem, vad som i en eller annan form begäres. Men ej nog härmed: hotet sträckes ej sällan till våld och där en sak ej godvilligt erhålles, händer det, att den tages utan vidare. Särskilt av kvinnorna och barnen förövas olovligt tillgrepp i en utsträckning, som icke låter sig närmare konstatera.

Ehuru dessa kringstrykandc tattare för sina gärningar stundom falla under strafflagen och deras levnadssätt är ett typiskt lösdriveri, torde de oftast undgå. både straff och påföljd för lösdriveri. Befolkningens rädsla för dem föranleder, att angivelse för brott sällan sker, och deras rörlighet gör, att de undandraga sig polismyndigheternas åtgärder; innan polismakt hinner till platsen, äro de redan långt borta, och i polismyndighetens närvaro veta de ofta att förhålla sig lugna. Polismakten å landsbygden är för övrigt alltför fåtalig och svagt organiserad för att kunna lämna skydd mot dessa hastigt uppdykande fridstörare.

Anmärkningsvärt är. att dessa personer ända in i våra dagar med dess allt—

• Sida 97
•  Original

mer skärpta åtgärder mot olika utslag av samhälls'fientlighet, fått tämligen oan— tastade fortsätta sitt kringstrykande och samhällsvådliga levnadssätt. Ett och annat :>tattardåd» har upprört den allmänna meningen; den skyldige har blivit dömd, därest han ej på grund av svårighet att anskaffa bevisning blivit frikänd, och där— vid har det fått bero, trots alla klagomål. Svårigheterna att verkligen ingripa mot tuttarna hava. onekligen varit så stora, att man ej kan undra över att myndig- heterna underlåta att ingripa. Tattarna' hava på det hela tämligen opåtalt fått fm'tsätta sitt ln'ingstrykande liv och försörjt sig med bettleri eller på annat otillåtet sätt. Det har nästan ingått i det allmänna medvetandet, att de i helt annan ut— sträckning än andra medborgare hava rätt att vagabondera. Och dessa personer anse sig själva vara i sin goda rätt att vandra samt därvid för sitt livsuppehålle anlita den bofasta befolkningens tillgångar.

Vad som gör att inskridandet mot tattarna är förenat med än större svårigs heter är, att det ej, såsom eljest vanligen är förhållandet, då lösdrivarlagen skall tillämpas. är fråga om enstaka individer utan om familjer och ofta flera sådana med talrika, barnskaror. Tages familjefadern, såsom skett när han häktats för brott eller för lösdriveri, så fortsätter familjen att resa omkring. Skall något göras, måste det bliva en omfattande åtgärd; modern och barnen måste också tagas om hand. Sannolikt skall i de flesta. fall även modern kunna varnas och sedan häktas för lösdriveri och då måste vederbörande kommun taga hand om barnen för att försörja dem eller också. taga dem enligt lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn. Där särskilda skäl ej finnas att taga hand om föräldrarna, föreligga säkerligen dock i de flesta fall förutsättningar för att beträffande barnen tillämpa sistnämnda lag.

Det saknas alltså ej utvägar, men anlitandet därav är förbundet med stora svårigheter. Dessa bestå ej blott däri, att samtidigt olika slag av åtgärder skola bringas till användning, utan härtill kommer, att dessa personer genom det kring— strövande levnadssättet hava så lätt att. undandraga sig myndigheterna; stämningar och kallelser kunna ej delgivas dem och hörsammas för övrigt icke. Aven om man hade att, räkna med en ökad polisbevakning, skulle det ej bliva lätt att full- följa de olika åtgärder, som behövde vidtagas.

De åtgärder mot tattare, vilka under tidernas lopp vidtagits såväl hos oss som i andra länder, hava i allmänhet icke visat sig effektiva. Törhända har detta berott därpå, att åtgärderna stundom i sin stränghet skjutit vida över målet och ibland åter i all sin välmening mest varit ägnade att befordra dessa individers självsvåld och förakt för lagarna. Skall något kunna vinnas, måste det ske genom en serie av åtgärder, som på samma gång taga sikte på en möjlig utväg för dem att livnära sig och med obeveklig stränghet ingripa mot deras vagabondliv.

Ur rashygenisk synpunkt hävdas, att dessa individers inblandning i den svenska folkstammen innebär en försämring av vår folkras. Härmed må nu vara hur som helst, ty i stort sett saknas för närvarande möjligheter att förhindra detta. Då det i de flesta fall gäller svenska medborgare, kan utvisning av dem icke äga rum. Lika litet låter det sig göra att genom några andra direkta eller indirekta åtgärder utrota dem. Mot. en eller annan individ, som gjort sig skyldig till svårartade brott eller lider av sinnessjukdom m.m., kan man törhända med vetenskapens och

• Sida 98
•  Original

rättens utveckling tänka på ett oskadliggörande i en eller annan form föratt. hindra honom eller henne att sätta nya individer i världen (sterilisering) eller en livslång internering Kanske äro sådana individer till ett jämförelsevis stort antal att finna bland tattarna och, i den mån ett ingripande under dylika former kan ske, underlättas därigenom lösningen av tattarfrågan. I större utsträckning lärer det emellertid icke kunna ske.

Det återstår alltså ingen annan möjlighet än den ovan angivna, att med eller mot tattarnas vilja inarbeta dem i samhällsordningen. Det nu för första gången gjorda försöket att samla material till frågans bedömande kan naturligen icke göra anspråk på att helt klarlägga frågan, men de intryck, som erhållas ur de inkomna uppgifterna, giva klart vid handen, att det här rör sigr om ett. spörsmål, vars lös- ning icke vidare låter avvisa sig. De rop på en bättre tingens ordning, som då och då hörts från olika delar av landsbygden, få icke förklinga ohörda. Flera av de skildringar, som framkommit rörande tattarnas uppträdande, äro av den här- resande art, att man knappast trott, att sådana händelser skulle kunna inträffa i ett. ordnat samhälle: Och dessa skildringar giva intryck av att icke enbart vara spridda symptom. Aven om det icke allt för ofta kommer till så ohyggliga uttryck som i en del av de i bilaga 2 relaterade fallen, framgår klart, att tattarna under sina vandringar formligen terrorisera befolkningen på ett sätt, som icke borde tolereras.

Det synes därför kommittén uppenbart, att samhället icke längre bör upp- skjuta med att vidtaga åtgärder mot de kringstrykande tattarföljena, utan om möjligt hindra dem att fortsätta med sitt hittillsvarande levnadssätt. Visserligen bör man på grund av sakens natur icke göra sig alltför ljusa förhoppningar med hänsyn till resultatet inom en nära framtid, men å andra sidan har man ej an— ledning förklara, att åtgärder mot dem ingenting tjäna till. Erfarenheterna från en del av de nuvarande tattarkolonierna äro visserligen nedslående, men på andra ställen hava under de senaste årtiondena ett icke ringa antal tattare blivit bofasta och arta sig på det hela väl, även om de icke helt upphöra med sina resor.

Såsom förut framhållits har samhället redan nu kraftiga medel till sitt för- fogande, i det att de kringresande tattarna själva i de flesta fall kunna hänföras .under lösdrivarlagen samt deras barn merendels kunna bliva föremål för åtgärder enligt skolstadgan eller lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avse- ende försummade barn. Den kommitté, som år 1899 avgav förslag till sistnämnda lag föreslog tillika ett tillägg till 1 & i lösdrivarlagen, enligt vilket denna skulle kunna göras direkt tillämplig på den, som strök omkring från ort till annan och åtföljdes av egna eller andras barn samt icke kunde visa, att han var någonstädes mantals- skriven, och icke på behörigt sätt försörjde sig och drog försorg om barnens vård Och uppfostran. Ett sådant. stadgande har kommittén icke ansett sig böra föreslå, då de däri upptagna förutsättningarna delvis strida mot de grunder, som böra vara bestämmande för lösdrivarlagen. Enligt kommitténs uppfattning äro dessa tattares kringvandrande i regel ändå att betrakta som lösdriveri, och de kunna såväl efter gällande lag som enligt kommitténs förslag behandlas såsom lösdrivare.

Omhändertagande av tattares barn har hittills icke ofta ägt rum, och därtill hava flera omständigheter medverkat. Barnens skiljande från föräldrarna torde ej låta sig genomföra utan starkt motstånd från såväl föräldrarnas som barnens

• Sida 99
•  Original

sida, där dessa ej äro alltför unga, varjämte tattarna även i fortsättningen kunna väntas göra energiska ansträngningar för att återtaga sina barn eller förstöra upp- fostringsarbetet. Svårighet möter för övrigt också därutinnan, och detta är kanske det allra värsta hindret att undanröja, att det icke är lätt för kommunerna att finna enskilda hem eller barnhem, som vilja mottaga tattarnas förvildade barn. Även skyddshemmen hava knappast möjlighet att mottaga dessa barn, då de genom sitt uppförande och sina rymningsförsök även där störa ordningen. Om de av kommittén i dess förslag till barnavårdslag anbefallda skyddshem av strängare karaktär komma till stånd, skulle därigenom skapas möjlighet att uppfostra en del av dessa barn. '

Till vad nu sagts kommer ytterligare, att barnavårdsnämnderna genom barnens omhändertagande ådraga sin kommun betydande kostnader, vilka de endast till ringa del få ersatta genom statsbidrag. Enligt kommitténs i samband med förslaget till barnavårdslag gjorda hemställan skulle de nu utgående statsbidragen ökas. För uppfostran och vård av de barn, varom här är fråga, torde denna ökning dock icke vara tillräcklig. Skola kommunerna genom sina barnavårdsnämnder eller andra myndigheter förmås att taga hand om dessa barn, med vilka de känna sig icke hava vidare samhörighet och vilkas föräldrar de, enligt vad erfarenheten givit vid handen, på varjehanda sätt söka få bort från sitt område, kräves det, att staten ikläder sig hela kostnaden eller en mycket väsentlig del därav. Svårig— heter möta helt visst för ett rätt utmätande av statens bidrag för sådana fall, lik- som också för att uppställa lämpliga villkor för dess utgående, bland annat med hänsyn därtill, att det icke utan särskild utredning låter sig fastställa vilka barn, som äro tattarbarn. Man skulle därför kunna tänka sig den utvägen att ett be— lopp av t.ex. 10,000 kr. anslås och Kungl. Maj:t erhåller rättighet att därur bevilja bidrag för uppfostran av tattarbarn, som av barnavårdsnämnd omhänder— tagits. Först efter det erfarenhet vunnits, torde nämnare regler kunna givas och beloppet fixeras.

En annan utväg skulle också kunna tänkas, och denna är så, till vida att föredraga, som den på samma gång är egnad att undanröja den ovan angivna svårigheten att skaffa lämpliga hem för de barn, som omhändertagas. Förebilden därtill finnes i Norge, varest särskilda barnhem inrättats för mottagande av barn till kringstrykande personer (fanter). Efter mänga år av fruktlöst arbete bland fantefolket i Norge framlades förslag om inrättande av sådana barnhem och man tillmäter dem nu en mycket stor betydelse. Dessa barnhem tillhöra en enskild förening, Foreningen til Modarbejdelse af Omstreifervesenet, men till desamma er- hållas bidrag av statsmedel. Enligt kommitténs uppfattning är denna utväg att föredraga. Därigenom skapas såsom nämnts bättre möjlighet att bereda plats åt de omhändertagna barnen, och dessutom låter frågan om statsbidrag dä lättare ordna sig. Spörsmålet är vidare, om någon lämplig enskild förening är villig att ataga sig uppdraget att upprätta och driva ett eller flera sådana barnhem. [annat fall kan ju också tänkas, att staten själv ombesörjer och upprätthåller driften av barnhem med tillräckligt. antal platser för sådana barn. Att beräkna kostnaden härför möter naturligtvis åtskilliga svårigheter, men då det torde vara lämpligt att i första hand överenskomma med någon förening, synes en beräkning nu ej krävas. Till grund för beräkning av ersättning åt föreningen kan tilläventyrs läggas den

• Sida 100
•  Original

överenskommelse, som existerar mellan staten och svenska diakonissällskapet rörande uppfostran av minderåriga kvinnliga förbrytare & sällskapets hem vid Viebäck.

Ett omhändertagande av tattarbarn kan emellertid tänkas erforderligt även på grund av begäran från fö *äldrarna eller efter frivillig överenskommelse med dessa. Aven för sådant fall borde staten lämna bidrag, då därmed samma syfte kan fullföljas att inpassa tattarna i ordnade samfundsförhällanden.

Skall samhället kunna ingripa mot tattarna med lösdrivarlagen och barna. vårdslagen, är det emellertid också nödvändigt, att samhället giver tattarna bättre möjligheter än nu att inordna sig i samhället. Att åtgärder i sådant hänseende äro erforderliga, framgår redan därav att tattarna —— och detta ofta icke utan skäl — bemötas med stor motvilja av befolkningen i övrigt. Det gäller att i någon mån söka bortarbeta denna ovilja. Därförutan bliva alla andra atgärder lönlösa; åtminstone måste man söka att i samband med de åtgärder, som samhället vidtager. få befolkningen att ej motsätta sig dessa.

Kommittén är härmed inne på den andra huvudpunkten i arbetet för mot— arbetandet av tattarnas kringstrykande, nämligen att underlätta möjligheterna för tattarna att bosätta sig och börja ett ordnat. liv. Aven här har man exempel från Norge att följa. Sedan många år hava strävandena där gått ut på att göra kringstrykande familjer bosatta genom att till dem upplåta bostad och bereda dem arbetstillfälle. Också här har staten i huvudsak bestritt kostnaderna, men arbetet därmed har utförts av den ovannämnda enskilda föreningen. Arbetet har fran början stött på åtskilliga vanskligheter, men på de senare åren har arbetet antagit former, som synas mera framgångsrika. Man går numera så tillväga, att familjen först mottages å en större egendom tillhörig föreningen, varest mannen och hustrun förbinda sig att stanna under en viss tid, minst ett och ett halvt åt. Här får nu familjen en mindre kolonistuga till sin disposition och mannen får arbete vid gårdens jordbruk, under det hustrun sköter hemmet och barnen; en kvinnlig kon— sulent går henne därvid tillhanda och så småningom vänjer hon sig vid den för henne ovana sysselsättningen att sköta ett hem. När tiden för vistelsen vid kolo- nien nalkas sitt slut, har föreningen förslag på. en lämplig bostad, helst i när— heten av en plats, där mannen kan få sysselsättning. Till jordbrukare i egentlig mening lämpa sig dessa män mera sällan, då de härför sakna nödig initiativkrafl och energi. De få därför vid kolonien också syssla med en del hantverks- arbeten.

Genomförandet av anordningen i Norge har kostat mycken möda. och ej obe- tydliga ekonomiska uppoffringar. Anordningen har sitt stöd i den norska lösdri- varlagen, enligt vilken en kringvandrare eller frigiven tvångsarbetare kan förpliktas att mottaga bostad, som anvisas honom av offentlig myndighet. Dylik bostad får han ej utan tillstånd lämna förrän efter 5 år. Detsamma gäller den kringvand— rare, som frivilligt emottagit anvisad bostad. Lämnar han bostaden, löper han risken att bliva behandlad såsom lösdrivare.

Trots alla de svårigheter, som möta en dylik anordning, torde densamma även hos oss böra försökas. Någon annan rationell väg att stävja tattarnas kringstry- kande lärer ej stå till buds. Kommittén avser emellertid icke, att anordningen skulle lagfästas, utan att man så småningom skulle slå in på denna väg. Av de uppgifter, som lämnats från rikets polismyndigheter, har kommittén fått den upp-

• Sida 101
•  Original

fattning, att ett icke ringa antal tattare undan för undan blivit bofasta och så små— ningom tillägnat sig den bofasta befolkningens vanor. Vad som bör göras är alltså att på olika sätt underlätta dessa strävanden. Sannolikt skulle en del tattare villigt begagna sig av ett dem erbjudet tillfälle, och andra skulle med något motstånd följa deras exempel, om ekonomisk hjälp bjöds dem. Givetvis är det dock av nöden att genom upplysningsarbete i en eller annan form befrämja saken. Hurti- vida detta bör ske genom en särskild förening såsom i Norge eller i annan ord- ning, kan lämnas öppet. En viss benägenhet att börja ett liv under mera ord- nade former torde ock vara att förvänta, därigenom att vid ett fortsättande av lntingstrykarlivet lösdrivarlagen hotar dem själva och deras barn kunna med barna- vårdslagens bestämmelser tagas ifrån dem. Huru kommittén tänkt sig sambandet mellan lösdrivarlagens åtgärder och bosättningen framgår av vad kommittén an- för i avd. VIII under rubriken förebyggande åtgärder. Bosättningen är näm- ligen en av de åtgärder, som kunna komma till användning, då det gäller att försöka få en person ur lösdrivarvanorna utan att sända honom till tvångsarbets- anstalten.

Om statens omkostnader för dylik verksamhet är det icke möjligt att nu lämna någon utredning. Något anslag borde dock ställas till förfogande, om någon enskild förening skall våga åtaga sig uppgiften. Närmare bestämmelser om kostna- derna torde först kunna träffas, efter det en dylik förening trätt i verksamhet och uppgjort vidare plan för arbetet. '

Kommittén får Vidare hänvisa till vad ovan anförts rörande inskränkning i handel och annan näring under kringvandring. Beträffande åtgärder i övrigt för att beröva tattarna lusten att stryka omkring gäller detsamma som nedan sägs om zigenarna.

Vad zigenarna beträffar, äro förhållandena något olika. Enligt den mening, som allmännast. omfattas, utgöra tattarna en blandras mellan zigenare och svenskar, vanligen barn av en zigenare och svensk kvinna. Därav förklaras, att tattarna del- vis ingått gemenskap med samhället och så småningom assimileras med detta, under det att zigenarna bibehållit sin avskilda ställning. För zigenarnas inord- * nande i samhället finnas alltså ej samma förutsättningar. I en del främmande län— der hava zigenarna dock blivit bofasta, t. ex. i Rumänien och Ungern. Kommittén befarar emellertid, att det svårligen skall lyckas att i vårt land åstadkomma något dylikt. Därtill finnas alltför få anknytningspunkter mellan zigenarnas nomadliv och den svenska befolkningens förhållanden.

Då zigenarnas inordnande i samhället hos oss synes vara ett olösligt problem, är enda utvägen att på ett eller annat sätt få zigenarna ur landet. Då de flesta av dem torde vara svenska undersåtar och i allt fall deras medborgarrätt iannat land svårligen låter sig bevisa, kan deras försvinnande ur landet icke nås på annat sätt, än att så starka inskränkningar läggas på deras rörelsefrihet, att de finna med sin egen fördel förenligt att lämna landet och utvandra till ett land med för dem gynnsammare förhållanden. Exemplet från gamla tider med deras drakoniska åt— gärder mana visserligen ej till efterföljd, men i den form, som här åsyftas, skulle åtgärderna kunna försvaras. Det måste nämligen betonas att, under förutsättning

12—22927.

Zigenarna.

• Sida 102
•  Original

att teorien om tattarnas härstamning från zigenarna är riktig, tattarfrågan icke kan lösas utan zigenarnas avlägsnande ur landet. Ständigt nya generationer av tattare skola eljest växa till och flera släktled förgå, innan de bliva inordnade i samhället.

Samhället bör därför uppställa sådana hinder för zigenarnas vandringsliv, att detta blir omöjliggjort. Delvis drabba dessa åtgärder också tattarna samt. äro äg- nade att motarbeta deras kringstrykande och tvinga dem ini ordnade förhållanden. Tyvärr är kommittén icke i tillfälle att härvid avlämna några dillekta lagförslag, utan får nöja sig med att i korta drag angiva huvudpunkterna. Atgärderna utgå ifrån att zigenarnas vandringsliv likaväl som tattarnas upprätthållas, därigenom att de begagna sig av vissa utvägar till sin försörjning, som stå i samband med ett vagabonderande liv. Dessa deras näringar äro sådana, att de äro till skada för samhället i dess nuvarande utveckling eller åtminstone utan någon olägenhet kunna undvaras. Och det är på grund därav, som vissa restriktioner böra vara berättigade. '

En icke oväsentlig inkomstkälla för tattarna och zigenarna uppgives vara deras vinst på hästbyten; och enligt vad som meddelats kommittén, lära sådana affärer ofta vara förenade med bedrägeri i större eller mindre grad, men några särskilda åtgärder kunna sällan vidtagas mot dessa hastigt uppdykande och från platsen snart försvinnande affärsmän. I de till kommitten från polismyndigheterna inkomna yttranden har framhållits, att för idkande av hästhandel borde särskilt tillstånd erfordras liknande vad som nu gäller för drivande av gårdfaribandel, samt. att tattarna och zigenarna icke borde erhålla dylikt tillstånd. Enligt kommitténs uppfattning skulle det vara önskvärt, att hästhandeln kunde underkastas kontroll på ett eller annat sätt, såsom att särskilt tillstånd erfordras för andra än lantbrukare att sälja hästar. Därigenom skulle särskilt tattarnas och zigenarnas handel med hästar kunna inskränkas och underkastas kontroll. Då utredning för närvarande pågår om revision av näringslagstiftningen, torde spörsmålet i fråga, som säkerligen också har betydelse ur näringspolitisk synpunkt, lämpligen böra upptagas i nämnda sammanhang.

En annan förvärvskälla för zigenarna är inkomsten på tillställningar såsom bröllop, dans och dylikt samt på skjutbanor, karuseller, gungor o. s. v.

Ä landsbygden möter i allmänhet ej hinder för svensk undersåte att anordna tillställningar av ovanberörd art, varför zigenarna, därest de äro svenska under- såtar," kunna utan kontroll fortsätta med att genom dylika upptåg tillnarra sig all- mänhetens penningar. Istäderna och å sådana platser på landet, varest ord- ningsstadgan för rikets städer eller dess 13 % är "helt eller delvis gällande, skola om tillställningar av olika slag, vilka genom allmän tidning, anslag eller annorledes— kungöras, eller vartill inträdeskort försäljas eller avgift på ett eller annat sätt från allmänheten fordras, begäres eller mottages, eller till vilka allmänheten eljest har tillträde, anmälan göras hos vederbörande polismyndigheter. Dylik anmälan skall göras, för att polismyndigheten skall bliva satt i tillfälle dels att meddela ordnings- föreskrifter i samband med tillståndets lämnande dels ock att övervaka tillställ- ningarna. Polismyndigheterna torde anse sig förhindrade att neka sökt tillstånd och ej heller kunna återkalla tillståndet., därest ej överträdelser av de vid tillstån- dets meddelande givna ordningsföreskrifterna förekommit. Tillståndet gäller blott för den ort., där tillställningarna skola hållas.

• Sida 103
•  Original

Enligt landshövdingsinstruktionen den 12 april 1918 äger dessutom Konungens befallningshavande vid vite förbjuda trafikhinderlig eller ordningsstörande samman- komst. å allmän plats. I den mån zigenarna å landsbygden hava sina tillställningar :i allmän plats, har sålunda Konungens befallningshavande rätt att vid oordningar förbjuda dylika tillställningar.

Därest utländsk zigenare vill här i riket — å land eller i stad — giva tillställ- ningar av vad slag det vara må, skall han, jämlikt kungörelsen den 31 december 1913 angående rätt för utlänning och iutlandet bosatt svensk undersåte att giva offentlig föreställning m. in. eller att härvid medverka, söka tillstånd å landet och i stad, där magistrat ej finnes, hos Konungens befallningshavande i länet eller i annan stad hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, hos magistraten. Där hinder ej anses möta för det. sökta tillståndet, har myndigheten att meddela till- ståndsbevis högst. för en tid av 3 månader varje gång. Tillståndsbevis må ej med— delas, därest bevillningsavgift icke blivit behörigen inbetald.

Zigenarnas tillställningar synas icke hava någon uppgift att fylla; huvud- syftet med tillställningarna är att draga dit lättroget och nyfiket folk för att narra till sig penningar. Dessa tillställningar, som bruka äga rum inom zigenarnas läger- platser, draga ofta oroselement inom samhällena till platsen, varför störande upp- träden lätt uppstå. Den bofasta befolkningen ser därför med oblida ögon zigenarnas tillställningar.

Genom dessa tillställningar förskaffa zigenarna sig sina huvudsakligaste inkomster och beredas därigenom möjlighet att fortsätta med sitt sysslolösa och nordentliga levnadssätt. Det synes kommittén därför önskvärt, att zigenarnas till- ställningar antingen helt och hållet förbjudas eller ock att tillstånd endast gives i undantagsfall. Då dessa förhållanden beröra ett ämne, för vars behandling kom- mittén behövde samråda med på området sakkunniga personer, har kommittén ej kunnat framställa några direkta förslag. Det synes emellertid som om för ernående av det angivna syftet dels en ändring borde göras i 13 % ordningsstadgan, så att polismyndigheten ägde befogenhet att vägra tillstånd till vissa föreställningar, dels ock bestämmelserna i 13 & ordningsstadgan borde utsträckas att gälla även för landsbygden.

En ytterligare näringskälla, som för zigenarna är av betydelse, är deras in- komster på utövande av spådom. Den, som far med spådom för att därpå skaffa sig vinning, gör sig förfallen till straff enligt 22 kap. 15 % strafflagen, böter eller fängelse i högst ett år Ehuru zigenarkvinnorna notoriskt spå, torde de sällan tilltalas härför. Naturligen äro svårigheterna att erhålla bevisning stora, men det synes som om straffbarheten i deras förfarande alltför litet beaktats.

Därest de nu angivna förvärvskällorna stoppades för zigenarna och tattarna samt handeln under kringgående närmare reglerades, skulle skälen för deras kring- strykande försvinna, och utsikter finnas att slutligen.komma tillrätta med tattarna och zigenarna. Naturligen kan detta icke ske med ens; åtgärderna kräva tid att genomföra, men begränsningar böra undan för undan målmedvetet genomföras.

• Sida 104
•  Original

A flm/inf.

Statistiska uppgifter.

fir jbrarbe- fena till lös- (lrirarlagen.

B. Kriminella lösdrivare, bettlare m. fl.

För de fall, som avses i 2 mom. av 1 % lösdrivarlagen, är det utmärkande i förhållande till landstrykeriet, att lösdrivaren här tänkts mera stadigt befinna sig på en och samma ort. Den samhällsskadlighet, som i 1 mom. uttryckes genom kringstrykandet, motsvaras här av ett levnadssätt, varav råda uppstår för allmän säkerhet, ordning eller sedlighet. I övrigt uppställas även här medellöshet och sysslolöshet såsom villkor för behandlingen; åt sysslolösheten har dock givits en annan formulering: ->underlåter att efter förmåga ärligen försörja sig.

Rörande lösdrivarlagens tillämpning på sådana lösdrivare, som avses i 1 % 2 mom., framgår ur kommitténs statistik, att under år 1907 meddelats 1,411 under- ställda varningar och verkställts 1,390 häktningar samt dömts till tvångsarbete i 533 fall. För årsperioden 1919—21 utgjorde motsvarande tal: för år 1919: 1.084, 565 och 369, för år 1920: 1,020, 433 och 266 samt. för år 1921: 911, 395 och 255. Ett rätt betydande antal av dessa personer utgöras av kvinnor, som kommit i kontakt med lösdrivarlagen på grund av sedeslöst levnadssätt. Särskilda upp- gifter om dessa meddelas i annat samband.

Ur det av 1882 års kommitterade avgivna betänkande rörande lösdrivarlag- stiftningen må beträffande. de lösdrivare, som avses i2 mom., här anföras följande:

»Men om nu ock de flesta torde vara ense om lanstrykarens samhällsvådlighet. lära tankarna vara i hög grad delade i fråga om behövligheten av en preventiv lagstiftning jämväl mot andra, så vitt de icke gjort sig skyldiga till bettleri eller äro för brott straffade.

Kommitterade hava dock, såsom nyss blivit nämnt, ansett jämväl den böra bliva föremål för preventiv behandling, vilken, även om han icke kringstryker, dock under saknad av tillgångar och utan att äga eller söka arbete för ett sådant levnadssätt, att han är vådlig för allmän säkerhet eller stör allmän ordning eller sedlighet.

Det torde icke kunna nekas, att fierstädes inom vårt land, synnerligast i de större städerna, finnas sådana personer, vilka g nom fortsatt fylleri, lättja och liderlighet så i moraliskt hansen-nde sjunkit eller äro på väg att nedsjnnka, att de själva icke längre räkna sig ibland ärliga arbetare, mycket mindre av allmänheten så anses. Oaktat friska och arbetsföra driva de syssolösa omkring i hemorten, undandraga sig alal: stadigt arbete och söka än genom bettlande än genom en tillfällig handräekning bereda sig ett knappt uppehälle för dagen. Företrädesvis leva de på andras bekostnad -— anh Wiges, kamraters och allmänhetens — och deras arbetsför-tjänst förslår ej att förskaffa dem vare sig en hel klädnad eller en stadig bestad.

Befinnas nu sådana ofta sällskapa med frigivna, illa. kända brottslingar eller med andra för brott skäligen misstänkta personer, eller anträffas de nattetid liggande i främmande uthus, trappor, källare, fartyg eller andra lägenheter, dit de berett sig inträde, och vittnar i övrigt hela deras levnads- sätt därom, att känslan av skam hos dem gått förlorad, torde skälig anledning finnas att betrakta (lem lika vådliga för allmän säkerhet som landstrykare. Många av dem äro ock redan straffade för brott. — —— —

Men även om en och annan av dessa olyckliga, till följd av den dåsighet och slapphet, som icke sällan är för dem utmärkandeficke vore för samhällets säkerhet vädlig, så störa de dock genom sitt uppträdande ofta nog den allmänna ordning och trevnad, varpå sam ällsmedlemmarna med skäl göra anspråk och som av polismyndigheten böra upprätthållas. Finnas de, till exempel, gång efter annan för allmänhetens ögon liggande halvmisiga sovande å allmänt eller enskilt område, eller hete de sig våldsamt, stojande eller annorledes oskickligt, fordrar samhällets och den enskildes trevnad, att ett upprepande härav om möjligt förebygges, och, om förseeLsen icke är att hänföra under straff— lagen, återstår ej annat än att på den väg, som en lösdriverilagstiftning angiver, söka rättelse mot ingreppet i den allmänna ordningen. Svårt om icke omöjligt är för övrigt att uppdraga gränsen

• Sida 105
•  Original

mellan sådana, som störa allmänna ordningen och dem som äro för samhällets säkerhet vädliga. Samma person, som ena dagen är att räkna till den förra kategorien, kan mycket väl andra dagen tillhöra den senare.

Ifrågavarande slag av lösdrivare är, såsom ovan blivit antytt, företrädesvis egendomligt för de större städerna __ ehuruväl även övriga städer liksom köpingar och platser å landsbygden icke torde sakna individer därav. Inom en större stad, där de lättare undkomma uppmärksamheten, kunna de dock bliva till synnerlig vada. Bland dem har polisen redan nu att söka flertalet av gärningsmännen till åtminstone de mindre brotten i samhället, och skulle de komma att lämnas utan all upp.—ikt från polismyndighetens sida, kan det vara att befara att, med den benägenhet de av dåliga instinkter och böjelser drivna hava att sluta sig tillsammans, vissa trakter i städernaoch dessas omgivningar inom kort skulle bliva tillhåll för en priviligierad lösdrivarkIaSs, som snart sagt skulle göra dasa trakter obeboeliga för andra och genom den styrka, som sammanslutningen giver, själv bliva en hård för brott och för väder för samhället.

Kommitterade hava redan framhållit vikten av att den preventiva lagstiftning, som i polis- makten har sitt organ, icke utsträckes tlll andra än dem, som genom sin belägenhet, sitt behov och sina vanor stå på. gränsen av brottslighet, men lika viktigt torde vara, att polismaktens verksamhet m'll myndighet icke förlamas eller stäckes, så att hon ej förmår tillmötesgå de rättmä iga anspråk, som på henne ställas för bevarandet av samhällets säkerhet, ordning och trevnad. Säkerligen skulle även den, som mest ivrar för den personliga frihetens okränkbarhet, illa upptaga om polismyndig- heten förklarade sig maktlös gent emot en fridstörare, vilken slagit sig ned på ivrarens eget område utan att dock enligt lagens mening begä hemfridsbrott. men vars hela uppträdande, utseende och levnadssätt gåve stöd för misstankar om brottsliga avsikter eller från vilken, om han, såsom ofta händer, vore i sällskap med andra likartade kamrater, med skäl kunde befaras ohägn eller överväld.

I sitt förslag hava kommitterade sökt förhindra vidare användande av den makt, den nuva- rande lösdriverilagstiftningen — om icke till sin anda och mening dock genom dess möjliga tillämp- ning — lämnar polisniymligheten gent emot en för tillfället i nödställd belägenhet stadd, mindre ordentlig eller för brott straffad person, men kommitterade skulle beklaga, om det hetoges polismyn- digheten möjlighet att i någon mån betrygga samhället mot den osäkerhet och otrevnad, som kunna förväntas från personer, vilkas hela levnadssätt stämplar dem säsom för samhället vådliga eller vilkas laster störa allmän ordning eller sedlighet. Den svenska lösdriverilagstiftningens historia. vittnar jämväl därom, att behovet av repressiva åtgärder mot nu ifrågavarande slag av lösdrivare alltid gjort sig känt och blivit tillgodosett, så snart försök gjorts att lämna dem åsido. Otvivelaktigt är det även, att i ju större frihet de lämnas, desto Hera av dem skola vid tidigare eller senare år befolka församlingarnas arbets- och fattighus och bliva församlingarna till börda.

Allra minst torde man göra dessa eländigc själva någon tjänst genom att låta dem gä fria från allt ingrepp från ordningsmaktens sida, då. ju möjligen fruktan för en behandling såsom lös— drivare eller ock själva behandlingen skulle kunnat stävja deras oordentliga levnadssätt.

Något rum för godtycke i fråga om tillämpningen av kommitterades förevarande förslag torde sa mycket mindre förefinnas, som förslaget uttryckligen föreskriver, icke blott att personen skall sakna tillgångar och. efter vad omständigheterna ädagalägga, varken äga eller söka arbete, utan även att hela hans levnadssätt — således icke blott en eller annan enstaka handling — skall utvisa, att han än- tingen är för allmänna ”säkerheten vå'llig eller stör allmän ordning eller sedlighet. Prövningen an- gående beskaffenheten av hans levnadssätt förutsätter nämligen fullt ut lika klara och bestämda, erkända eller intygade faktiska. förhållanden som bedömandet av tillgångs— och arbetslösheten.

Till nu avhandlade klass av lösdrivare måste räknas jämväl prostituerade, vilkas genom skör— levnad förvärvade tillgångar icke böra fritaga dem från den behandling, som här avses. Emot dessa kvinnor lämnar allmänna lagen icke någon repressiv makt, så. vida de ej vistas i hus, där otukt drives, un ler vilken förutsättning allena strafflagen kan emot dem tillämpas; men då skörlevnad, bedriven även på annat sätt, kan förnärma den allmänna sedlighetskänslau, bör för sådant fall finnas en möjlighet att emot otukten ingripa i sedligt likasom i sanitärt syfte.

För alla slag av lösdrivare gäller, att de genom eget förvållan'le, det vill säga. genom urakt- låtenhet att efter förmåga använda sin arbetskraft, försatt sig i ett tillstånd av behov, vilket de svår- ligen utan väda för allmän säkerhet eller utan att störa allmän ordning eller se llighet kunna till- fredsställa. Det är det självförvållade behovet i förening med ett om sedlig förslappniug vittnande levnadssätt, som utsätter personen för misstanke att kunna begå ett ingrepp i andras äganderätt eller annorledes störa allmän ordning och säkerhet och som utgör grunden för hans behandling såsom lösdrivare. De preventiva åtgärderna riktas sålunda icke mot (len fattige för att lämna den rike fri,

• Sida 106
•  Original

USA:s re- jbrmlz'njer.

utan skälig anledning saknasjatt hos den förmögne landstrykaren eller bärgade lösdrivaren om sådana ens finnas — misstänka en avsikt att förnärma andras rätt.»

I de av centralförbundets för socialt arbete fattigvårdskommitté år 1907 fram- lagda reformlinjer för svensk fattigvårdslagstiftning behandlas också frågan om 1 % 2 mom. lösdrivarlagen. Till grund för dess uttalanden ligger vad som anförts i den förut omnämnda av A. Schotte författade skriften :: Revision av lösdrivarlag- .;tit'tningenr», vari efter ett referat av 1882 års kommittés nyss angivna uttalande yttras öljande:

=Enligt min mening har avfattningen av detta moment blivit vidare, än som egentligen mot- svaras av de anförda motiven eller som rättssäkerheten påkallar. I och för sig måste det anses mot— bjudande att låta medellösheten bliva utslagsgivande för, huruvida en persons levnadssätt bör be- rättiga till hans behandlande såsom lösdrivare eller icke. Visserligen kan det icke förnekas, att den fattige och onrdentlige lättingen ofta faller offer för brottsliga handlingar, medan för (len burgue, som hänger sig åt samma levnadssätt, denna frestelse icke i samma grad föreligger. Men denna skillnad mellan medellöse och icke metldellöse lättiugars behandling bör icke utsträckas längre eller markeras mera, än som är oundgängligen nödigt för rättssäkerheten. Det vore därför önskvärt, att större specialisering av förevarande bestämmelser kunde åstadkommas. Den brist. som härutinnan företinnes, har också. framträtt vid lagens tillämpning, som icke kan fränkännas ätskillig ojämnhet, till och med godtycklighet. Till dryckenskap hemfallna personer, slagskämpar och andra »bräkstakar» i städerna bereda polismyndigheterna mycket besvär och sätta ofta polismännens tålamod pä härda prov. Det är därför ej att undra på, att ett strävande hos polismyndigheterna gör sig gällande att för en tid bli kvitt en dylik person genom att få honom dömd till tvångsarbete. Det faktum, att den för ett oordentligt levnadssätt anhållne för tillfället saknar medel, blir oftast avgörande för hans behandling såsom lösdrivare, medan det bestämmande snarare borde vara hans allmänt ådagalagda arbetsovillighet, lättja och bristande försörjningsmöjligheter. Bland »poliskunderna» finnas ej sällan många, som hava goda, om ock ofta mindre stadigvarande, arbetsförtjänster, vilka de dock, ej sällan periodvis, förslösa på, krogar och ölstugor. Kommer en sådan person i delo med polisen, t. ex. gör sig skyldig till fylleri och våldsamt motstånd, blir tvångsarbetet lätt ett »påbröd» till straffet förde nämnda brotten. I ett och annat fall kan detta vara påkallat, i andra däremot obefogat.

En noggrannare utredning av förhållandena i det speciella fallet torde visserligen kunna för- väntas, om, —— —— — —— rättsproceduren i lösdrivarmäl blir huvudsakligen judiciell, men därmed kunna invändningarna mot nu förevarande moment av lösdrivarlagen icke göras betydelselösa. Själva lagens avfattning bör också. innehålla eller föranleda till större specialisering av lösdrivarna.

Sä bör frän förevarande paragrafs tillämpning undantagas vanedrinkarna, alkoholisterna, om vilkas behandling genom internerande i alkoholistanstalter jag får tillfälle att längre fram uttala mig.

Den förut framhållna betänkligheten av att behandla meddellösa och icke meddellösa lättingar på olika sätt genom att låta de förra falla under lösdrivarlagen, men däremot ej de senare, blir sär- skilt framträdande, då det är fråga om, att en person hängivet sig till ett sedeslöst levnadseätt. Genom nuvarande avfattning av 1 % 2 mom. lösdrivarlagen har denna lag kommit att tillämpas mot prestituerade kvinnor och detta i avsevärd omfattning. De prostituerades dömande till tvångsarbete torde emellertid sällan medföra något upprättande; snarare sjunka de därigenom än djupare. Det fordras andra räddningshem än tvångsarbetsanstalterna för att föra de prostituerade in på ett annat levnadssätt. Dä hela prestitutionsfrägan för närvarande är under utredning av en särskild kommitté, torde alla skäl tala för att icke i lösdrivarlagen upptaga bestämmelser, som hänföra sig till de prostituerade.

Avfattningen av det moment i lösdrivarlagen, varom nu är fråga, gör det ej omöjligt att såsom lös- drivare behandla personer, vilka i följd av förhållandena ä arbetsmarknaden tillfälligt äro arbetslösa och därunder gjort sig skyldiga till fylleri eller ordningsförseelser. Ett och annat äldre exempel på en dylik lagtillämpning förefinnes. Det stadigvarande arbetet kan ej allena räknas som ett ärligt försörjningsmedel. En ej så alldeles obetydlig del av arbetsklassen lever på tillfälliga arbetsförtjän- ster; personer, som utföra sådant arbete, behövas också; åtskilligt säsongarbete medför lätt tider av tillfällig arbetslöshet o. s. v. Alla dessa förhållanden böra noga uppmärksammas av lagstiftningen på förevarande område. '

Allt vad nu anförts torde ådagalägga, att avfattningen av 1 % 2 inom. av lösdrivarlagen icke

• Sida 107
•  Original

kan anses tillfredsställande. Det är också huvudsakligen detta lagrums innehåll och det sätt, varpå det emellanåt tillämpats, som föranlett de anmärkningar mot vår nuvarande lagstiftning i detta ämne, som framkommit och under senare åren vunnit ökad styrka. och anslutning.

Huru det ofta berörda momentet lämpligast bör omredigeras är en uppgift, som fordrar ett moget och allsidigt övervägande. För min del skulle jag, under förutsättning att särskilda föreskrifter meddelas i de hänseenden, här ovan berörts, vara mest benägen att, i stället för nuvarande 1 % 2 inom. lösdrivarlagen, upptaga ett stadgande av ungefär denna lydelse: »Till enahanda behandling —' d. v. s. såsom lösdrivare _ vare ock den förfallen, som förer ett lättjefullt och sysslolöst levnadssätt under förhållanden, som giva grundad anledning misstänka, att han, helt eller delvis, hämtar sitt uppehälle av brottsliga handlingar.»

I samband med de till kommitten inkomna uppgifterna rörande lösdrivarlagens Qnskenml 1" tillämpning har Konungens befallningshavande i ett län uttalat önskvärdheten av "Vörå”?” revision av bestämmelsen i 1 % 2 mom. lösdrivarlagen om medellöshet såsom för ”ppm-fre" utsättning för lösdriveri. — En landsfiskal anser, att andra momentet av 1 % lös- drivarlagen lämpligen bör ändras så, att den som underlåter att efter förmåga årligen försörja sig eller för ett sådant levnadssätt, att vårda därav uppstår för all— män säkerhet, ordning och sedlighet, skall vara förfallen till behandling såsom lös— drivare; dessa förhållanden borde nämligen var för sig utgöra skäl för dylik behandling.

Såsom kommitten förut framhållit, är saknaden av medel för försörjningen Kommitténs ett utmärkande drag för lösdrivaren, och detta kännetecken bör icke heller i nu yttrande- förevarande sammanhang uteslutas. Genom att under lösdrivarlagen indraga per- Kravet på me— soner, vilka äro sysslolösa och föra ett samhällsvådligt levnadssätt men äro i be- de'lÖShet- sittning av tillräckliga medel till sitt uppehälle och använda dessa därför, skulle man förvanska lösdrivarbegreppet. Dylika personers samhällsvådlighet är så att säga av annan art och bör mötas med andra åtgärder. För närvarande äro dessa åtgärder icke så utvecklade, men förslag har, såsom redan nämnts, framlagts om internering av farliga återfallsförbrytare och därmed skulle en del av nämnda per- soner kunna oskadliggöras. Ej sällan torde det. här gälla psykiskt defekta indivi- der, för vilka vård i sinnessjukanstalt kan ifrågasättas (sedlighetsförbrytare, vålds- verkare). För en och annan kan också tänkas vård å alkoholistanstalt efter inter— nering enligt lagen om behandling av alkoholister (t. ex. såsom farlig för eget liv eller annans personliga säkerhet). Det återstår till äventyrs en och annan sam- hällsskadlig individ, som man skulle vilja oskadliggöra, särskilt sådana, som leda ungdomen in på avvägar, men törhända kunna dessa vid närmare undersökning ändå hemfalla under någon av de antydda åtgärderna.

Emellertid synes det kommittén, som om det direkta uttrycket för medellöshet, varpå i förevarande moment syftas, >>utan att äga medel till sitt uppehälle», skulle kunna utgå, enär det, i momentet tillika förefintliga uttrycket för sysslolöshet »under- låter att efter förmåga årligen försörja sig» redan i sig måste anses innefatta ett krav på medellöshet. Har en person tillgångar men icke använder dessa utan för— sörjer sig på bettleri, brott eller ett sedeslöst leverne, bör tydligen innehavda medel icke skydda honom från att behandlas såsom lösdrivare. Genom borttagande av orden >>utan att äga medel till sitt uppehälle» vinnes för övrigt också den fördelen. att i praxis lättare kan bortses från förelintligheten av medel, som härleda sig från brott eller annat samhällsskadligt levnadssätt.

Kommittén har haft under övervägande ett förslag att med bibehållande av

• Sida 108
•  Original

].

l'ttryck för

arbetsovillig-

heten.

Våda för all- '"ä" Säker/79% mom., nämligen väda för allmän säkerhet, ordning elle1 sedlighet kan man särskilja

etc.

som begått brott.

Personer,

den nuvarande lydelsen av 2 mom. i denna del tillägga ett särskilt stadgande av innehåll, att medel, som någon förskatt'at. sig genom ett lastbart eller sedeslöst levnadssätt eller genom brottslig hantering, icke skulle utgöra hinder för en persons behandling som lösdrivare; detta stadgande skulle då också hänföra sig till 1 mom. om landstrykeri. tltvägen att utesluta orden »utan att äga medel till sitt uppe— hälle» torde dock vara att härvid föredraga. då den bäst ger uttryck åt stadgandets verkliga innebörd.

] övrigt hänvisas dels till vad kommittén rörande medellöshet anfört vid land- strykeriet dels till den sammanfattning, som gjorts längre fram rörandeformulering

1 & lösdri'arlagen (sid. 120).

Enligt förslaget. i :(»Reformlinjer för svensk fattigvårdslagstiftning>» samt Scliottes däri aberopade skrift borde orden wonderlater att efter förmåga ärligen försörja sig» utbytas mot »för ett lättjefullt och sysslolöst levnadssätt—». Nagot motiv för denna förändring har ej anförts, och det torde här blott vara fråga 0111 en redak- tionell ändring. Dä lagens nuvarande ordalag sv nas pä ett tillfredsställande sätt (riva uttryck åt den s1sslol0shet som äl ett utmärkande d1ag för de typer av lös— diivare, aiom här :"11 haga, har kommitten ansett sig sakna anledning att föresla ett utbyte av uttryck. Mot den föreslagna lydelsen synes eljest ej något i och för sig vara att erinra.

Med häns111 till den förutsättning föi lösdriveii, som ytterligare uppställes i flera olika grupper av lösdrivare.

Dylik våda föreligger i första rummet beträffande sadana sysslolösa och medel— lösa personer, som redan upprepade gånger gjort sig skyldiga till brott. Typiska äro i sådant hänseende de farliga återta]lsförbrytarna, rörande vilkas internering, enligt vad ovan nämnts, särskilt förslag föreligger. I nämnda förslag har man sökt träffa de mest utpräglade fallen men antalet av dem, vilkas levnadssätt medför våda för den allmänna säkerheten, är långt större. I en del utländska lagar och förslag har man också uppställt mindre stränga krav för dylik internering än i det svenska förslaget. Men även där man i strafflagstiftningen gatt längre, synes det, som om samhället ej skulle vara till 'äekligt skyddat genom bestämmelser ensamt i nämnda riktning. Därför upptaga också, en del nyare strafflagsförslag vid sidan av internering av (1terfallsfö1'brytare bestämmelse om intagande i tvängsarbetsan— stalt av brottslingar, som antingen gjort sig skyldiga till l(111dstr1keri obch bettleri 1n.fl.dithöi(1nde förseelser eller Docksa begatt andra brott där arbetsovillighet varit en 1ned1erkande orsak till brottet.

Spörsmälcn härom komma naturligen att. vid omarbetandet av vår strafflag tagas under över 'ägande. Enligt vad som framhållits, äro dock vissa olägenheter förenade med lösdrivarnas behandling inom straffrättens område och i varje fall kräves ju, att frågan ordnas i avbidan på ny strafflag och ny straffprocessordning.

De ovannämnda förslagen av Schotte och CSA:s fattigvårdskommitte avse att begränsa tillämpningen av 2 mom. till personer med kriminell förtid eller krimi— nella tendenser, som föra ett lättjefullt och sysslolöst levnadssätt under förhållan- den, vilka giva anledning misstänka, att personen helt eller delvis hämtar sitt livs-

• Sida 109
•  Original

uppehälle av brottsliga handlingar. ()rdalagen innefatta en begränsning till egendoms- brott, alltså i huvudsak till olovligt tillgrepp, rån, bedrägeri och förfalskning. Denna begränsning till egendomsbrotten står —— om man nu skall här inskränka sig till kriminella element — väl tillsammans med arbetsovilligheten och medellösheten, och man drabbar därmed de flesta av dem, som böra komma ifråga. Emellertid synes det icke vara tillfredsställande att lämna just en del av de i 1882 års be- tänkande och i Schottes skrift. omförmälda slagskämpar och bråkstakar, kanske flera gånger dömda för upprepade överfall ä polis m. fl. våldsbrott, ur räkningen. De till dryckenskap hemfallna torde här ej kräva vidare omnämnande, d_å lagen om behandling av alkoholister lämnar möjlighet till deras omhändertagande. Över huvud taget böra alla kriminella tendenser i samband med en persons underlåtenhet att efter förmåga söka årligen försörja sig eller, såsom Schotte uttrycker det, >>l1ans allmänt ådagalagda arbetsovillighet, lättja och bristande försörjningsmöjligheter» giva samhället anledning till ett preventivt ingripande. Det handlas här i samhäl- lets och individens förenade intressen, och det. gäller för samhället att tillse, att de. olika åtgärder, som komma att tillgripas, bliva ändamålsenliga och att en noggrann gallring sker, så att de lösdrivare, vilka icke nödvändigt behöva bliva föremål för tvångsåtgärder, på annat sätt återföras till ett arbetsamt och nyttigt liv. Rätt använd blir lösdrivarlagen ett effektivt vapen till brottslighetens bekämpande; särskilt då det gäller att hålla yrkestjuvarna borta från samhället, har den spelat en betydande roll.

Ej sällan uppkommer samtidigt fråga, om en person bör både behandlas som lösdrivare och dömas för brott. Detta är helt naturligt, eftersom polisbevakningen i de större städerna icke är tillräckligt effektiv, för att en noggrannare uppsikt över lösdrivarna skall kunna övas. Vanligen är det. ett begånget brott, som drager polisens uppmärksamhet på dem, och vid utredning av detta framgår det, att lösdrivarlagens bestämmelser äro tillämpliga. Då det här närmast är fråga om konkurrens mellan straff och tvångsarbete, återkommer kommitten härtill i samband med frågan om verkställande av tvångsarbete (sid. 178.)

En anordning, enligt vilken såsom lösdrivare kan omhändertagas den, som, jämte det han är arbetsovillig, misstänkes hämta sitt livsuppehålle av brottsliga handlingar, synes erbjuda åtskilliga fördelar framför ett system, vilket gör omhänder— tagandet för lösdriveri beroende av ett begånget brott. Ett omhändertagande kan i förra fallet äga rum på ett tidigare stadium och därför bliva till större nytta för individen samt därmed.också ett bättre skydd för samhället.

andra sidan synes det icke vara tillräckligt skydd för samhället att med- giva behandling för lösdriveri allenast isamband med begånget brott eller vid grundad anledning till misstanke därom. Iall synnerhet gäller detta, så länge vissa handlingar, vilka stå i nära samband med ett sysslolöst leverne, ännu icke kriminaliserats eller åtminstone icke i en utsträckning, som skulle medgiva in- gripande enligt lösdrivarlagen för alla erforderliga fall. Kommittén syftar härvid närmast på sådana företeelser som landstrykeri, bettleri, yrkesmässig otukt, soute- nörskap och äventyrligt spel.

Vad bettleriet beträffar är detsamma, såsom redan framhållits, för närvarande icke belagt med straff, vilket emellertid ej hindrar, att bettlaren på grund av brott i samband med bettlandet (hemfridsbrott, våld, frihetsbrott, bedrägeri) kan bliva

2. Bettlare.

Bettl eriets kriminali- sering.

• Sida 110
•  Original

Bettleriets för- hållande till fattigvården.

föremål för ingripande. Kommittén har (se ovan) ej heller ansett sig böra föreslå kriminalisering av bettleriet, icke ens vid vissa kvalificerade former därav, vilka i utländsk lagstiftning beläggas med höga straff. Enligt kommitténs mening bör man nämligen såsom hittills ingripa mot bettleriet huvudsakligen med andra medel.

Det förnämsta medlet i kampen mot bettleriet är en väl ordnad fattigvård, som lämnar erforderlig hjälp åt alla verkligt behövande. Då fattigvården ej är till för att hjälpa dem, som äga arbetsförmåga men på grund av lättja eller liknöjdhet ej vilja genom arbete skaffa sig medel till sin försörjning, måste stadgas särskilt rörande bettleri. Frågan om åtgärder mot bettleriet står på grund av sakens natur fattigvårdslagstiftningen mycket nära.

Ovan har redogjorts för de bestämmelser rörande bettleriet, som funnos i 1871 års fattigvårdsförordning, alltså vid tillkomsten av gällande lösdrivarlag, de i sam— band med lösdrivarlagens införande gjorda ändringarna i fattigvårdsförordningen samt vidare för stadgandena om bettleri i 1918 års fattigvårdslag.

I de förenämnda reformlinjerna för svensk fattigvårdslagstiftning framställdes det önskemålet, att de då i fattigvårdsförordningen intagna stadgandena mot bettleri skulle överses och överflyttas till lösdrivarlagen. Ur motiverna härför må anföras:

»Dä — — — — det yrkesmässiga bettleriet är att betrakta såsom en samhällsfara av bety- denhet, i det att detsamma berövar nationen arbetskraft i mängd samt så småningom förvandlar dem, som åt detsamma hängiva sig, till icke blott onyttiga utan även farliga individer, anse kommitterade, att bettleriets bekämpande är en angelägenhet, som bör bedrivas med en helt annan energi än hittills. Ett första steg i denna riktning är att kontroll utövas däröver, att tillsyningsmän över bettlare till- sättas inom alla kommuner, något som nu ingalunda är förhållandet. — — — — Tillsyningsmans skyldighet att anhålla bettlare uppfylles vidare på ett synnerligen ojämnt sätt. Ide flesta sam— hällen är faran för att bliva anhållen ej nämnvärd. Att en förändring härutinnan uppnås, anse kommitterade såsom en huvudsak.

Skulle emellertid bettleriet såsom sådant verkligen komma att i regel beivras, blir en följd' därav, att straffpåföljden måste bliva i väsentlig grad olika för olika slag av bettleri.

Fråga kan uppstå, huruvida icke nu vid en persons behandling såsom lösdrivare väl stor vikt tillmätes bettleriet såsom sådant. Bettlandet blir nu ofta huvudmonicntet i bevisningen för lösdriveri. Föreligger bettlandet, ålägges i allmänhet tvångsarbete, utan att tillräcklig hänsyn alltid tages till, om bettlande är rent tillfälligt och ej yrkes- eller vanebettlande, om det sker å allmänna vägar och gator eller blott inomhus, om det är förenat med tvång och hot. sker med vapen i hand, under falska uppgifter och dylikt eller icke. Det synes vara önskvärt, att man fäste mera avseende än nu vid frågan, huruvida bettlandet har sin rot i en allmän lättja och arbetsovillighet.

Stadgandena om bettleri och påföljden härav torde därför, i sammanhang med deras överförande, till lösdrivarlagstiftningen, böra underkastas revision, varvid det torde visa sig, att nu gällande bestämmelser kunna i en del avseenden mildras, på samma gång större uppmärksamhet än hittills fästes vid de mera grova och svåra formerna av bettlande.»

Ur motiverna till det provisoriska stadgande rörande bettleri, vilket upptogs i? 92 % av fattigvårdslagen, må här intagas följande:

)Såsom nyss anmärkts hava bestämmelserna om bettleri av ålder upptagits i författningarna angående fattigvården. Rätteligen synas de likväl ej hava sin plats där i annan mån än ifråga om de åtgärder, som från fattigvårdens sida kunna göras för att förebygga bettleriet. För så vitt det åter gäller vidtagande av tvångsåtgärder mot bettleriet, synas stadgandena böra tillhöra lösdrivarlag- stiftningen; dit hänvisar också fattigvårdsförordningen i avseende å den närmare beskaffenheten av de tvångsåtgärder, som skola vidtagas i sagda syfte. Praktiskt sett sammanfaller bettleriet även med de förseelser, som behandlas i lösdrivarlagen. Både det sysslolösa kringstrykandet och ett lättjefullt levnadssätt, som medför våda för allmän sakerhet, ordning eller sedlighet, äro mycket ofta, att ej, säga oftast, förbundna med bettleri. Med hänsyn härtill har kommittén, ivars uppdrag jämväl ingår en revision av lösdrivarlagstiftningen, avsett att i sammanhang härmed också behandla bettleriet, för

• Sida 111
•  Original

sa vitt gäller ingripande däremot medelst tvängsatgärder. Vad angår förfarandet i avseende a barn, som beträdas med bettleri, kommer frågan om dem att av kommittén närmare behandlas i sammanhang med lagstiftningen om barnavården, vilkens omarbetning jämväl uppdragits åt kom- mitten. Särskilt lagstiftningen om uppfostran at vanartade och i sedligt avseende försummade barn beröres härav.

Dä emellertid bestämmelser till motverkande av bettleriet icke kunna undvaras och således ett uteslutande av dessa ur fattigvårdsförordningen icke låter sig göra med mindre andra sättas i stället, har konnnitten, i avbidan på framläggande av förslag till ny lösdrivarlag, föreslagit intagande bland övergängsstadgandena i fattigvårdslagen av provisoriska bestämmelser i ämnet, motsvarande i huvudsak fattigvånlsförordningens föreskrifter med de modifikationer, som betingas utav de av kommittén före- slagna ändringarna i nämnda lagstiftning samt tillkomsten av lagstiftningen om vanartade och i sedligt avseende försunnnade barn.

Härvid har icke ansetts nödigt att upprepa den i fattigvårdsförordningens 38 % meddelade definitionen på bettleri. Innebörden av detta begrepp torde vara så pass klar, att någon definition icke behöves; i varje fall synes denna innebörd icke bliva klarare genom den i nyss angivna lagrum meddelade definitionen.

Genom hänvisningen till lösdrivarlagen i avseende a den, som beträdes med bettleri utan att vara berättigad till fattigvård, har fastslagits vad redan nu gäller, att lösdrivarlagens föreskrifter i avseende å varning, dömande till tvångsarbete m. m. skola gälla även om bettlare, liksom i avseende a den, som på i lagen angivet sätt främjar eller föranleder bettleri av barn eller andra. Vad fattig. vzirdsförordniugen innehåller om varning i visst fall genom fattigvårdsstyrelsen har ansetts icke böra upptagas; stadgandet lärer icke hava någon praktisk betydelse.»

Konungens lretallningshavande i Jämtlands län har i samband med uppgifterna om lösdrivarlagens tillämpning uttalat, att frågan om bettleriet såsom anledning till behandling enligt lösdrivarlagen borde göras till föremål för ingående prövning. Oändligt många fall av bettlande kunde tänkas förekomma, vilka icke alls vore av sådan beskaffenhet, att de borde föranleda sådan påföljd som de enligt gällande lagstiftning, strängt taget, nu medförde.

Såsom redan nämnts livnär sig landstrykaren nästan undantagslöst med bett- leri, varav följer, att bettleri, om det konstateras, blott blir ett ytterligare bevis på, att lösdriveri föreligger, och någon särskild åtgärd för bettlandet behöver då icke i trä gasättas.

Även i del. lösdriveri, som omförrnäles i 1 g 2 mom., ingår ofta bettleri. llettlandet blir här det moment, som tillika med medellöshet och sysslolöshet karak— täriserar lösdriveriet. Ett levnadssätt, där uppehället förskaffas genom bettleri, måste nämligen anses vara till våda för allmän säkerhet, ordning eller sedlighet.

Bettlaren stör den allmänna säkerheten, och härpå grundar sig närmast bettleriets bestraffaudo i utländsk rätt. Det står vidare i strid med allmän ordning, ehuru det ur denna synpunkt knappast kan bestraffas sa strängt som med fängelse. Man kan törhända också beteckna bettleriet såsom osedligt, varvid dock är att märka, att det ej bör sammanställas med ett sedeslöst leverne. Bettleriet blir alltså, om det äger rum under de i 2 inom. angivna omständigheter, behandlat direkt såsom lös- driveri.

I vad man förelinnes bettleri utanför dessa båda områden enligt 1 och 2 mom. av l ä lösdrivarlagen — eller, med andra ord, vilket område finnes för till- liimpning av 92 % fattigvårdslagen? Enligt de av kommittén infordrade uppgifterna skulle under ar 1907 bettlare varnats eller häktats för lösdriveri på grund av 40 ä 2 eller 5 mom. fattigvårdsförordningen i resp. 299 och 263 fall. För åren 1919— 21 hade åtgärder mot bettlare med stöd av 92 & fattigvårdslagen vidtagits: varning i resp. 54, 23 och 82 fall samt häktning i resp. 43, 27 och 30 fall.

Kommitténs yttrande.

• Sida 112
•  Original

Anmärkningsvärt är, att tillämpningen av angivna lagrum i fattigvårdsförfatf— ningarna hos Konungens befallningshavande och poliskamrarna varit synnerligen ojämn, och det är anledning att antaga, att ett och samma förhållande rubricerats olika hos olika myndigheter. Om man utgår ifrån, att beträffande en landstrvkare, vilken befinnes hava bettlat, 92 % fattigvårdslagen icke kommer i betraktande. torde i fråga om den, vilken bettlar utan att stryka omkring, 1 % 2 mom. lösdrivar— lagen och 92 % fattigvårdslagen utan åtskillnad kunna tillämpas, när det allmän- vådliga momentet i lösdriveriet utgöres av bettlande.

Bettleriet i förening med medellöshet och sysslolöshet är alltså föremål för åtgärd enligt 1 & lösdrivarlagen och skulle fortfarande bliva det vad 2 mom. be— träffar, dock endast under förutsättning att bettleriet kan betraktas såsom med— förande våda i där angivna hänseenden. Enstaka fall av bettleri utan kringstrykande lära alltså vara uteslutna från det lösdriveri, som omförmäles i 1 % lösdrivarlagen. Härvid bör ytterligare erinras, att för lösdrivarlagens tillämpande i all dess stränghet, d. v. s. för tvångsarbetets användande, kräves en viss grad av arbetsförhet. (Jfr 7 % lösdrivarlagen.) Under bestämmelsen i 92 % fattigvårdslagen skulle alltså komma mera tillfälligt bettlande samt bettleri av mindre arbetsför person. Därjämte äro att hit hänföra personer, som, utan att vara medellösa eller sysslolösa, företaga sig att bettla, samt vidare den, vilken tillåter barn under 16 år, som står under hans värd, att bettla, ävensom den, vilken använder barn eller andra att bettla för sin räkning.

Vad beträffar de sist omförmälda fallen, då barn tillåtas att bettla eller någon av annan användes att bettla, skulle, såsom redan nämnts i samband med frågan om kriminaliseringen, bettleriets upptagande som straff utan vidare medföra tillämpning av reglerna om delaktighet i brott och påföljd för underlåtenhet att hindra brott av den, som står under någons vård. Just i detta hänseende vore eljest en kriminali— sering på sin plats. Det kan nämligen tänkas, att en person, mot vilken det ej kan göras gällande, att han är arbetsovillig, tillåter barn att bettla eller utsänder andra att bettla; ett användande av tvångsarbete mot honom står ej i full samklang med grunderna för tvångsarbetet. Detsamma gäller för övrigt också, när en person, som, utan att vara i behov av hjälp, företager sig att bettla. Det sistnämnda fallet. torde vara så sällsynt, att det ej kräver något-beaktande, om bettlandet icke går därhän, att det kan betraktas som bedrägeri. Aven bettlande genom vuxen person lärer i vårt land sällan förekomma, vadan ett stadgande därom är av mindre he— tydelse. Däremot är det ej ovanligt, att föräldrar tillåta eller utsända sina barn att bettla, men i så fall har samhället till sitt förfogande ändamålsenligare åtgärder, nämligen de, som omförmälas i lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn. Föräldrarna kunna enligt denna tillhållas att vårda barnen, och hemmet kan ställas under uppsikt, och, om detta ej hjälper, kan barnavårdsnämnden taga barnet från föräldrarna.

Under sådana förhållanden kan det ifrågasättas att helt upphäva stadgandet om bettleri i 92 % fattigvårdslagen med undantag möjligen av en hänvisning dels till lösdrivarlagen och dels till barnavårdslagen.

Kommittén finner det emellertid icke tillrådligt att nu borttaga detta allmän- nare stadgande om påföljd för bettlande. Det är nämligen icke otänkbart, att härigenom skulle uppstå olägenheter, som icke kunna helt överblickas.

Beträffande det ovan framställda önskemålet, att stadgandena' om bettleri

• Sida 113
•  Original

måtte överflyttas till lösdrivarlagen, synes detta ej kunna innebära annat, än att ett stadgande motsvarande det i 92 % fattigvårdslagen nu befintliga skulle intagas i lösdrivarlagen. En sådan anordning låter sig naturligen genomföra, och detta skulle då ske på det sätt, att såsom ett tredje moment i 1 % eller i en särskild % infördes en föreskrift om, att såsom lösdrivare jämväl kunde behandlas den, vilken utan samband med lösdriveri, som förut. sagts, gjort sig förfallen till bett— leri, varvid såsom förutsättning borde uppställas liksom nu, att personen ej var i den nödställda belägenhet, att han borde erhålla fattigvård. Sistnämnda tillägg jämte det nära sambandet med fattigvården talar dock för att bibehålla stadgandet i fattigvårdslagen. Någon så synnerlig vikt ligger icke på stadgandets placering, ty detsamma står i själva verket på gränsen mellan fattigvårdslagen och lösdrivar- lagen. Skall emellertid en överflyttning ske till den senare lagen, måste någon- städes i fattigvårdslagen upptagas en erinran om fattigvårdsstyrelses plikt att göra anmälan till polismyndighet rörande fall av bettleri, då bettlarens nödställda be- lägenhet ej föranleder fattigvårdsstyrelsens inskridande, utan bettlaren bör behandlas enligt lösdrivarlagen.

Då det nuvarande stadgandet i 92 % har en provisorisk karaktär, föranledd bland annat därav att man tänkt sig dess överflyttning till lösdrivarlagen, kunde det synas lämpligt att samtidigt föreslå stadgandets införande i själva fattigvårds— lagen. Huru detta skulle ske är ej så lätt att avgöra; törhända kräves en upp- delning på olika kapitel. Kommittén har därför stannat vid att låta stadgandet stå kvar som hittills. Så till vida kan det alltjämt sägas hava en provisorisk karaktär, som dess tillvaro är beroende på den blivande strafflagsreformen; skulle bettleriet där komma att kriminaliseras, böra återstående bestämmelser i 92 % fattigvårdslagen kunna hänföras under 4 kapitlet i samma lag.

Deltagandet i äventyrligt 'spel kan enligt 18 kap. 14 % strafflagen bestraffas, 3- Yrkes- då spelet äger rum å källare, värdshus eller annat allmänt näringsställe. Vid åt- Spelare' skilliga tillfällen har lösdrivarlagen kommit till användning på personer, vilka för- skaffat sig sitt uppehälle genom spel. Mestadels är det personer, som draga om- kring till platser, där marknad hålles eller folk eljes samlas, eller som i städerna tränga sig på personer från landet, som äro inne för att göra affärer samt därvid äro i besittning av större penningsummor. Under varjehanda förevändningar draga de lättledda personer med in i sitt spel samt lyckas, säkerligen ofta genom falsk- spelning, locka från dem deras, penningar eller andra tillhörigheter.

Vad som gjort, att de nämnda fallen särskilt uppmärksammats, är, att dessa

personer vid flera tillfällen varit i besittning av rätt väsentliga tillgångar, tydligen förvärvade genom spel, och fråga uppstått om lösdrivarlagens tillämplighet på dem. Genom den tolkning, som praxis redan givit åt 1 % lösdrivarlagen, hava dessa personer ansetts kunna, trots sina innehavda medel, falla under lösdrivarlagen.l Om, såsom ovan föreslagits, orden >>utan att äga medel till sitt uppehälle» borttagas, blir den angivna tolkningen ännu naturligare.

Av kommitténs statistik framgår, att lösdrivarlagen under treårsperioden 1919 4- Lönn-brå"-

t nare och lan-

—1921 tillämpats på åtskilliga lösdrivare, vilkas samhällsvådliga levnadssätt tagi gare sig uttryck i lönnbränning och langning av spritdrycker. Under år 1919 hava på ¹ Nytt Juridiskt Arkiv 1909 sid. 325.

• Sida 114
•  Original

grund av ifrågavarande förseelser varning meddelats i 42 fall och häktning verk— ställts i 6 fall, under år 1920 förekom varning i 90 fall och häktning i 1 fall samt under år 1921 varning i 61 fall och häktning i 14- fall. Det största antalet av dessa fall kommer på huvudstaden.

Under de senare åren, särskilt under kristiden, har den olaga tömibränningen och langi'iingen tilltagit i oroväckande grad. Då de i författningarna rörande rus- drycker intagna ansvarsbestämmelserna mot. den olaga rusdryckslianteringcn visat sig ineffektiva, utarbetade konfrollstyrelsen ett förslag till förordning angående vissa skärpta åtgärder mot. lönnbränning in. m., intaget i en skrivelse till Kungl. Maj:t av den 30 december 1920.

Nämnda förslags 7 % innehöll, att, där nagon. som dömts till ansvar för förbrytelse, som avsågs i något av följande lagrum, nämligen 30 ä 2 mom. eller 31 ä 2 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av bränn- vin, 74 S 1 inom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rus- drycker, 22 ä 1 inom. eller 23 % 1 mom. i förordningen den i juli 1918 angående handeln med skattefri sprit samt 11 5 1 eller 2 mom. i förordningen den It juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat, eller hos vilken beslag enligt den av kontrollstyrelsen samtidigt föreslagna förordningen angående vissa skärpta åtgärder mot lönnbränning in. in. mer än gång gjorts och blivit ståndande, underläte att efter förmåga söka ärligen försörja sig och av hans hantering av eller befattning med rusdrycker uppstode våda för störande av allmän säkerhet, ordning eller sed— lighet, med honom skulle så förfaras. som stadgades i lagen om lösdrivares lie- handling den 12 juni 1885.

Då Kungl. Maj:t vid 1921 ars riksdag framlade förslag dels om vissa ändringar i ovannämnda författningar dels till förordning angående rusdryckers förverkande i vissa fall in. in., vilken senare delvis motsvarade kontrollstyrelsens förslag till förordning angående vissa skärpta åtgärder mot lönnbränning m. m., intogs däri ej det av kontrollstyrelsen i 7 % av sistnämnda förslag intagrm stadgandet om be- handling enligt lösdrivarlagen av personer, som dömts till ansvar för lönnbränning 111.111. Emellertid väcktes i riksdagen förslag om intagande av ett dylikt. stad— gande i den av Kungl. Maj:t för riksdagen framlagda förordningen angående rus— dryckers förverkande i vissa fall m. m., och denna motion föranledde riksdagen att i skrivelse den 16 juni 1921 anhålla, att Kungl. Maj:t. måtte låta verkställa skyndsam utredning, huruvida och under vilka förutsättningar den, som dömts till ansvar enligt vissa i riksdagens skrivelse uppräknade lagrum i författningarna angå- ende tillverkning av brännvin, försäljning av rusdrycker m.m. kunde bliva föremål för sådant förfarande, varom stadgades i lagen om lösdrivares behandling samt. om möjligt., till nästkommande års riksdag framlägga det förslag, vartill anledning kunde föreligga. Kungl. Maj:t anbefallde enligt beslut den 22 juni 1921 fattigvårdslag— stiftningskonnnitten att inkomma med utlåtande i anledning av riksdagens anhållan.

I skrivelse den 25 oktober 1921 anförde kommittén i anledning härav följande:

)Av den utredning, som fogats vid kontrollstyrelsens skrivelse den 30 december 1920, fram- går, att olaga rusdrycksliantering i huvudstaden bedrivits i sådan omfattning och under sådana för- hållanden, att energiska åtgärder krävas från samhällets sida för att motarbeta denna hantering. Kommittén har haft tillfälle att hos härvarande polismyndighet genomgå ett stort antal akter rörande personer, som sysslat med lönnbränning, renaturering och utspädning av sprit samt olovlig försälj- ning av sådan. Studiet av dessa akter har givit kommittén en livlig förnimmelse av, att den olaga

• Sida 115
•  Original

rusdryckshanteringeu är en samhällsfara, mot vilken intet användbart medel bör lämnas oförsökt. Den olaga hanteringen har florerat särskilt i vissa stadsdelar, där tillverkarne eller deras medhjälpare ut- bjödo sprit i gränder och portgångar samt gärna hölle sig i närheten av ställen, där arbetare i större antal funnos samlade. Både tillverkning och försäljning bedrevos under så olika former och på så många ställen, att det för ordningsmakten var förenat med största svårighet att komma dem på spåren och att anskaffa bevisning om den olagliga hanteringen. Trots svårigheterna. har det lyckats polismyndigheten att upptäcka och få ett stort antal dömda för överträdande av rusdrycksförfatt— ningarna, många av dem ha befunnits falla under bestämmelserna i lagen om lösdrivares behandling samt varnats för lösdriveri eller ådömts tvångsarbete. Huru stora skador dessa samhällsvådliga individer åstadkommit låter sig svårligen angiva. Köparna till deras vara, som betingat höga pris, hava säkerligen till stor del varit personer, vilka samhället genom sina anordningar velat beröva tillgång till sprit. Fylleriförseelser och brott, nöd och elände av olika slag hava varit frukterna av deras hantering.

Undan för undan hava straffbestämmelserna för överträdelserna av rusdrycksförfattningarna. gjorts strängare. Kontrollstyrelsen hade i sin ovannämnda skrivelse föreslagit ännu strängare be- stämmelser, bland annat att även olaga. försäljning av rusdrycker skulle, liksom olaga tillverkning, i vissa fall kunna beläggas med straffarbete. Förslaget härom fick dock förfalla.

Bakom kravet på att den, som utövar olaga rusdryckshantering, skulle kunna behandlas såsom lösdrivare, ligger törhända ytterst den tanken, att det i lösdrivarlagen stadgade tvångsarbetet inne- bär ett skärpt straff. Härpå syftar redan talet om, att detta. utgör ett starkt hot, som respekteras mer än det hot, vilket ligger i fängelse eller straffarbete. I ett par yttranden från Kungl. Maj:ts befallningshavande utsäges tydligt, att tvångsarbete bör betraktas som ett straff, och i enlighet här- med f'öresläs också, att tvångsarbetet bör ådömas av domstol och träda i stället för straff. Gent emot en sådan uppfattning bör emellertid betonas, att lösdrivarlagen är av preventiv natur samt avser att med användande av de särskilda åtgärder, som i denna lag stadgas, skola omhändertagas personer, vilkas levnadssätt ur de i lagen angivna hänseenden innebär en fara. för samhället. Tvångsarbetet är ej heller någon påföljd för en enstaka handling utan en åtgärd för att hindra en person att fort- sätta med ett samhällsskadligt levnadssätt. Principen att tvångsarbetet ej bör sammanblandas med straff, har erhållit ett uttryck också i den förändrade anordning, som trädde i tillämpning från och med år 1921, då tvångsarbetsanstalterna skildes från fångvårdsförvaltningen och förlades under sär- skilda under socialdepartementet sorterande styrelser. För att lösdrivarlagstiftningens preventiva natur ej skall bortskymmas, är det av stor betydelse att undvika all sammanblandning mellan tvångs' arbete och straff.

Kontrollstyrelsens förslag har också sökt ställa sig på denna ståndpunkt, men det har i allt fall i yttranden från Kungl. Maj:ts befallningshavande i ett par län anmärkts, att man med detta förslag löpte fara att förvanska lösdrivarlagstiftningen. Onekligen är också den uppgift, som för- slaget föresatt sig, förenad med betydande svårigheter. Redan det faktum, att tvångsarbetet innebär ett berörande av friheten, har i mångas ögon varit tillräckligt för att undanskymma. skillnaden mellan straff och tvångsarbete, och det gäller därför att vara aktsam,då man i lösdrivarlagstiftningen inför nya. moment. .

Kontrollstyrelsens förslag, som ansluter sig till 1 ä 2 mom. lösdrivarlagen, uppställer som förutsättningar, att den för olaga rusdryckshantering enligt vissa lagrum dömde »underlåter att efter förmåga ärligen försörja. sig» samt att »av hans hantering av eller befattning med rusdrycker upp- står våda för störande av allmän säkerhet, ordning eller sedlighet». Här har sålunda uteslutits det i 1 % 2 mom. av lösdrivarlagen förefintliga uttrycket »utan att äga medel till sitt uppehälle», och orsaken härtill är uppenbarligen den, att de personer, som utöva dylik hantering, ej sällan äro i be- sittning av penningmedel, som de förvärvat pä hanteringen. Då fordran på medellöshet ansetts ut- göra ett ingående drag i lösdrivarlagstiftningen, måste man ställa sig betänksam mot denna för- ändring, sä länge nämnda uttryck kvarstår i lösdrivarlagen. "Emellertid bör tillika erinras, att ut- trycket »utan att äga medel till sitt uppehälle» i praxis tolkats så, att förefintligheten av medel, som förvärvats på. olovligt sätt, icke fredat en person från att bliva behandlad som lösdrivare (se Holm, juridiskt arkiv 1909 sid. 326 m. fl.). Enligt vad kommittén inhämtat, hava också. flera lönn— brännare eller langare behandlats såsom lösdrivare, ehuru de vid anhållandet innehaft penningar, stundom ej så obetydliga. belopp, vilka. de förvärvat på sin olaga, hantering. Skulle däremot en per- son, som befunnits syssla med lönnbränning eller langning, vara i besittning av medel till sin för- sörjning, vilka icke äro att härleda från denna hans hantering, lärer förefintligheten därav böra freda honom från behandling såsom lösdrivare. '

• Sida 116
•  Original

Uteslutandet av kravet på medellöshet lär för övrigt med den ovan angivna tolkningen knap- past medföra, att lönnbrännarna eller langarna i större utsträckning komma att behandlas såsom lösdrivare, enär härför fordras, att de underlåta att efter förmåga söka ärligen försörja sig. I en del av de fall, som omförmälas i kontrollstyrelsens utredning, gällde det personer, som utövade lovlig näring vid sidan av sin olaga hantering. Därest icke denna näring blott var en skylt för den olaga han- teringen, borde dessa personer icke behandlas som lösdrivare.

Vad beträffar förslaget att i stället för att tala om personens »levnadssätt» fästa sig vid, att »av hans hantering av eller befattning med rusdrycker» uppstår väda för allmän säkerhet, ordning eller sedlighet, avser sistnämnda formulering tydligen att giva uttryck åt, att man här ej har att fästa sig vid lönnbrännarens eller langarens personliga levnadssätt. Denna avvikelse från lösdrivar— lagens uttryck kan synas vara egnad att rubba en principiell punkt i lösdrivarlagen, nämligen fordran på. ett under någon tidsperiod fortsatt samhällsvådligt levnadssätt. Emellertid är avvikelsen mera skenbar, och kravet på förnyat dömande för olaga rusdryckshantering innefattar tydligen i sig, att personens sysslande med sådan hantering har tagit sådana former, att ett samhällsvädligt levnads» sätt kan sägas” föreligga.

Vad nu anförts synes giva vid handen, att skillnaden mellan lösdrivarlagens bestämning av lösdrivaren och de förutsättningar i kontrollstyrelsens förslag, som skulle föranleda till behandling såsom lösdrivare av vissa lönnbrännare och langare. knapgast är av den art, att flera sådana komma att behandlas som lösdrivare än om gällande lösdrivarlag direkt tillämpas på dem. Kommittén styrkes i denna sin uppfattning av den tillämpning av lösdrivarlagen, som faktiskt förekommit.

Därest emellertid förslaget skulle anses hava någon verklig effekt med hänsyn till den olaga rusdryokshanteringens stävjande samt därför böra genomföras, torde mot detsamma, förutom vad ovan erinrats, böra anmärkas följande:

Förslaget uppställer såsom förutsättning för behandlingen såsom lösdrivare, att personen i fråga dömts till ansvar mot vissa lagrum i rusdrycksförfattningarna eller att beslag av rusdrycker ägt rum hos honom. Fordran härpå synes vara överflödig, då redan förutsättningen, att våda uppstått av hanteringen, mäste innebära, att olaga hantering föreligger. En sådan fordran kan också. komma att verka inskränkande på lösdrivarlagens användning, då därntav kan dragas den slutsatsen, att för alla fall, då lösdriveriet sammanhänger med olaga rusdryckshantering, ett dömande av domstol skall hava föregått.

Vidare bör framhållas, att den omständigheten, att beslag av rusdryoker ägt rum hos en person, ej i samma grad som hans dömande till ansvar för lönnbränning o. s. v. kan utgöra skäl för hans behandling som lösdrivare. Beslaget riktar sig mot varan och det förefaller ej fullt överens— stämmande med grunderna för förordningen angående rusdryekers förverkande i vissa fall m. m., att beslagtagandet skall tjäna till utgångspunkt mot person.

Rörande ett stadgande, varigenom medgives, att de personer, varom här är fråga, behandlas såsom lösdrivare, kunna olika anordningar tänkas. Ehuru det naturligen icke är utan sina betänklig- heter att vid sidan av den i lagen om lösdrivares behandling givna bestämningen av begreppet lös— driveri uppställa andra, synes det dock ej vara lämpligt att, då lösdrivarlagen för närvarande är föremål för en fullständig omarbetning, söka omredigera dess bestämmelser. Det saknas ej heller exempel på, att lagen om lösdrivares behandling användes på andra typer av lösdrivare än de där angivna. Sålunda stadgas i 92 5 av lagen om fattigvården, att den, som gör sig förfallen till bett- leri, må i vissa. fall behandlas som lösdrivare på sätt i lagen angående lösdrivares behandling är stadgat, samt att till enahanda behandling gör sig den förfallen, vilken tillåter barn under 16 år, som står under hans värd, att bettla eller använder barn eller andra att bettla för sin räkning. I 74 och 75 %% fattigvårdslagen givas fullständiga regler för ett förfarande, vilket, liksom det i lös- drivarlagen nämnda, omfattar varning och tvångsarbete.

Den av kontrollstyrelsen föreslagna bestämmelsen har införts istyrelsens utkast till förordning angående vissa skärpta åtgärder mot lönnbränning rn. m. Då i ovannämnda motion vid 1921 års riksdag väcktes förslag om bestämmelsens återupptagande i det av Kungl. Maj:t för riksdagen fram- lagda förslaget till förordning angående rusdryckers förverkande i vissa fall m. m., hemställdes till— lika, att förordningens rubrik ändrades till »förordning angående vissa åtgärder mot lönnbränning m. m.» Det kan ifrågasättas, huruvida stadgandet i ämnet lämpligen bör intagas i nämnda förord— ning, då det berör flera andra författningar. Särskilt synes häremot tala den omständigheten, att nyssberörda förordning blott har en temporär giltighet. Den gäller till och med den 30 juni 1922, och spörsmålet om upptagande i lagstiftningen av bestämmelsen om lönnbrännares m. fl. behandling såsom lösdrivare skulle alltså bero på förnyandet av nämnda förordning vid 1922 års riksdag. Frågan

• Sida 117
•  Original

om lösdrivarlagens tillämpning på de personer, som det här gäller, kan emellertid uppställas obero— ende av bestämmelsen i samma förordning.»

Det förnyade övervägande, som kommittén, sedan detta utlåtande avgivits, ägnat spörsmålet om lönnbrännares och langaresbehandling som lösdrivare, har ej givit kommittén anledning att frångå de i utlåtandet angivna synpunkter. Med den av kommittén föreslagna omredigering av 1 % 2 mom. lösdrivarlagen, enligt vilken orden >>utan att äga medel till sitt uppehälle» skulle utgå, bör det, ehuru förslaget ej skulle innebära någon ändring i sak, bliva ännu klarare, att lönn- brännare och langare kunna åtkommas enligt lösdrivarlagen, om förutsättningar därför eljest föreligga.

En viss betänklighet mot lönnbrännares och langares behandling enligt lös drivarlagen har förelegat därutinnan, att en del yngre personer, som blivit arbets- lösa på grund av kristidsförhållandena, under trycket av omständigheterna börjat ägna sig åt dylik hantering. Emellertid torde kunna sägas, att polismyndigheterna i sådana fall gått fram försiktigt och gallrat ut den], som icke bort behandlas som lösdrivare. Från tvångsarbetsanstalten å Svartsjö har meddelats, att många av de personer, som under år 1922 dömts till tvångsarbete för lösdriveri, vilket stått i samband med lösdriveri och langning, varit lösdrivare, som tidigare varit intagna a tvångsarbete, vadan det syntes, som om hanteringen i fråga numera till stor del övertagits av verkliga lösdrivarelement.

Enligt kommitténs uppfattning böra således sysslolösa personer, som förskaffa sig sitt livsuppehålle på lönnbränning och langning av sprit, kunna göras till före— mål för ingripande enligt lösdrivarlagen. I den mån lönnbrännarna och langare icke falla under denna lag, och de nu gällande straffbestämmelserna icke äro nog stränga, torde en skärpning av dessa vara en lämpligare åtgärd än dessa personers hänförande under en lag, vars allmänna bestämningar icke passa in på dem.

Förutom de kriminella lösdrivarna och bettlarna är det, såsom redan fram— 5. Prostitu- hällits, ännu en betydande grupp, på vilken 1 % 2 mom. lösdrivarlagen hittills erade % ”- kommit till användning, nämligen på kvinnor, vilka föra ett sedeslöst leverne, Kvinnliga, de prostituerade. De särskilda synpunkter, som böra komma i betraktande vid Prostituemde. behandling av detta spörsmål, föranleda, att, utöver den ovan lämnade framställ- ningen avseende lösdrivare i allmänhet enligt 2 mom., ytterligare utredningar och uttalanden erfordras om dessa lösdrivare.

Med prostituerad avses vanligen en person, som vanemässigt skaffar sig in- Begreppet komster genom lösa och tillfälliga förbindelser; enär mannen sällan hängiver sig prostitution- åt ett dylikt levnadssätt, fattas ordet prostituerad närmast såsom en kvinna, som låter bruka sig till skörlevnad. Reglementeringskommittén, vars framställningi denna del här närmast följes, framhåller, att i begreppet prostitution såsom bestäm- ningar ingä: lösa och tillfälliga förbindelser (promiskuitet i könsumgänget) samt vanemässighet och vinningssyfte, att genom fordran på promiskuitet de fasta utom- äktenskapliga förbindelserna uteslutas och genom vanemässighet ett rent tillfälligt hängivande åt sexuella exsesser samt att fordran på vinningssyfte antyder, att huvudsakliga motivet till ifrågavarande levnadssätt är att därigenom vinna medel till livsuppehålle eller förbättring i levnadsvillkoren. ' _;

• Sida 118
•  Original

Orsakerna till Ur reglementeringskonnnittens betänkande må här återgivna dess framställning

Päostltu' rörande prostitutionens orsaker. Kommittén yttrar härom följande: rönen.

1»Likasom de flesta andra missförhållanden i samhället utgör prostitutionsföretcelseu en produkt av en mångfald med varandra samverkande faktorer av olika natur. Som dess grundorsaker torde dock få anses å ena sidan den hos männen starkt framträdande sexuella driften i förening med bri- stande ansvarskänsla å det könsliga området hos personer, tillhörande. båda könen, samt å andra sidan ekonomiska och sociala missförhållanden i samhället.

Medan en jämförelsevis ringa del av befolkningen intager en i ekonomiskt hänseende tryggad ställning, lever den stora massan under en ständig kamp för brödet, och bland stora befolknings- lager, i synnerhet i de stora städerna, saknar mannen ej sällan tillräckliga existensmedel för att kunna bilda familj. Inom andra befolkningsgrupper åter verkar särskilt den långa utbildningstid, som männen måste underkasta sig, att de i regel först vid mera mogen ålder kunna ingå äktenskap. Följden av dylika förhållanden bliver, att ett betydligt antal ogifta män under de år, då sexualdriften gör sig starkast gällande, för dennas tillfredsställande mer eller mindre vanemässigt söker sig lösa könsförbindelser, vilka i städerna vanligen bliva av tillfällig natur. Men även män med ekonomisk möjlighet att bilda familj föredraga ofta av skilda anledningar lösa könsförbindelscr framför legitima sådana. För mången innebär sålunda förbindelser av det förra slaget större lockelse, inriktade som de ju äro enbart å njutningsändamål och fördenskull förenade med mindre ansvar och förpliktelser. At denna osunda smakriktning skatta ock i stor utsträckning de unga männen istäderna, uti vilkas levnadsvanor dylika förbindelser ofta tidigt ingå. Aven gifta män inläta sig, synnerligast i stor- städerna, ej sällan åt förbindelser av detta slag. Att vid männens sökande av sådana förbindelser sär- skilt alkoholen spelar en betydande roll, är ovedersägligt.

Den efterfrågan på lösa och tillfälliga könsförbindelser, som sålunda uppstår från männens sida och som givetvis ökas i samma mån som äktenskapsfrekvensen sjunker och åldern för mannens inträde i äktenskap ej nedgår, motsvaras av en sexuell tillgång ä kvinnosidan, i det att en hel del kvinnor utbjuda sig åt männen. Medan somliga kvinnor göra detta endast mera tillfälligt, göra åter andra skörlevnaden till sitt mer eller mindre huvudsakliga eller till och med uteslutande förvärv. De yttre anledningar, som förmå kvinnorna att hängiva sig åt prostitutionen, äro skiftande. Beträf- fande flertalet torde dock huvudsakliga orsaken säkerligen vara att söka i ekonomiska förhållanden. Bristande arbetstillfällen och kvinnoarbetets låga betalning över huvud taget föranleda, att särskilti de stora städerna ett mycket betydande antal unga kvinnor icke äri stånd att förvärva sig så mycket, som de behöva för sitt uppehälle eller i varje fall anse sig behöva för att tillfredsställa sina anspråk på livet. Medan det mera sällan torde vara direkt nöd, som driver kvinnorna att sålunda hängiva sig åt skörlevnad, är det fastmera lättheten att på denna väg förskaffa sig den fyllnad i inkomster, som de anse sig behöva. Såsom regel torde emellertid kunna sägas, att de kvinnor, som av nu an- förda skäl hemt'alla åt prostitution, vanligen bedriva skörlevnad endastijämförelsevis mindre omfattning. Den omständighet, som otvivelaktigt spelar den största rollen för rekryteringen av de kvinnor, som göra skörlevnaden till sitt huvudsakliga eller enda förvärv, är den lockelse själva prostitutionslivet utövar på en hel del bland de lägre klassernas kvinnor. Detta sätter dem nämligen i tillfälle att föra ett obundet och lättjefullt liv och att tillfredsställa sin inneboende smak för fester, nöjen, fina kläder och dylikt. Av synnerligen stor- betyrlelse är härvid det inflytande, de redan prostituerade utöva på de från landsbygden till de större städerna vid unga år inflyttande kvinnorna, vilka i allmänhet äro obekanta med de faror, skökolivet i själva verket medför. Många kvinnor, vilka utgått från visser- ligen fattiga, men likväl goda hem, hava på detta sätt av njutnings- och nöjeslystnad låtit sig förleda till skörlevnad. Den allmänt utbredda föreställningen, att sådana faktorer som förförelse, iråkat havandeskap eller oäkta barn skulle driva många kvinnor i prostitutionens armar, har däremot säker- ligen icke någon grund i de faktiska förhållandena. Att sådana fall finnas, kan visserligen icke bestridas, men i jämförelse med förut nämnda omständigheter spela dylika faktorer en mycket under- ordnad roll. En särskild om än fåtalig grupp bland de prostituerade kvinnorna utgöres av degene- rade, andligen och kroppsligen mindrevärdiga individer, som äro så att säga predestinerade att henr- falla till prostitutionen. Till större delen härstammande från drinkar- och förbrytarfamiljer hängiva sig dessa kvinnor, vilka torde kunna betecknas såsom en motsvarighet till den manliga förbrytar- klassen, oftast åt skörlevnad, utan att några särskilda direkta yttre anledningar finnas, som driva dem in på denna bana.

Det vore emellertid säkerligen oriktigt att antaga, att ovan skildrade yttre förhållanden ensamt i och för sig utgöra grunden till prostitutionens stora utbredning. Vad som framför allt möjliggör-,

• Sida 119
•  Original

att så många kvinnor, trots deras nionogamiska läggning, kasta sig i prostitutionens armar, är den sociala miljö, varur dessa kvinnor framgå. De flesta prostituerade hava erhållit en vårdslösad upp— fostran, Och följden därav har ock blivit bristande sedlig motståndskraft mot mötande frestelser. Många kvinnor, som hemfalla åt prostitutionen, hava utgått från hem, där föräldrarna på grund av sin fattigdom ej varit i tillfälle att ägna de uppväxande barnen nödig tillsyn och vård. Den sedliga atmosfär, vari en betydlig del av kvinnorna i de stora världsstäderna uppväxer, är också ofta av den beskaffenhet, att de synnerligen lätt hemfalla ät lasten. Redan från sin tidigaste ungdom bliva de vittne till olika former av osedlighet. Den rådande trångboddheten och det florerande inneboende- systcmet bidraga att än ytterligare avtrubba deras naturliga blygsamhetskänsla. De utomäktenskap- liga könsförbindelserna betraktas inom de kretsar, vari de uppväxt, icke säsom otillåtna eller ur sedlig synpunkt förkastliga, och könsäran tillmätes av mången ringa eller intet värde. En kvinna förlorar knappast något i sina anhörigas eller bekantas aktning därför, att hon haft en könsförbindelse utan äktenskap. Det händer till och med, att föräldrar gärna se, att deras döttrar knyta dylika förbindelser med personer i bättre ekonomisk ställning, då de därigenom kunna icke blott försörja sig själva utan även bidraga till den övriga familjens uppehälle. Att en kvinna, som vuxit upp i en dylik social miljö, skall synnerligen lätt hemfalla åt prostitutionen och till och med göra denna till sitt uteslutande förvärv, ligger i öppen dag, och det hehöves ofta blott en ringa yttre anledning för att hon skall taga det avgörande steget.

Av vad ovan sagts torde framgå, att prostitutionen är en företeelse, som huvudsakligen hör hemma ide större städerna. Efterfrågan på lösa och tillfälliga könsförbindelser är där betydligt större än å övriga orter, och själva stadsförhållandena göra ett tillfredsställande av denna efterfrågan synnerligen lätt. Visserligen finnas jämväl & landsbygden illegitima könsförbindelser i ej ringa ut- sträckning, men dessa äro vanligen av mera varaktig beskaffenhet och resultera merendels i äktenskap.»

I vad mån de prostituerade blivit föremål för åtgärder enligt lösdrivarlagen framgår närmare av kommitténs statistik. Under år 1907, då den s. k. legala prostitutionen eller reglementeringen ännu gällde, var antalet varnade av denna grupp 251 och häktade 504, vilket i förhållande till hela antalet varnade, respek- tive häktade enligt 2 momentet utgör 26,9 och 36,3 procent. Av kommitténs under— sökning om lösdriveriet för treårsperioden 1919—1921 framgår, att antalet var- ningar åt prostituerade enligt 2 inom. för dessa år uppgått till respektive 301, 330 och 306. I förhållande till hela antalet varningar enligt ifrågavarande moment ut— gjorde antalet varningar, som meddelats prostituerade, respektive 36,9, 33,3 och 32,5 procent. Antalet häktningar för lösdriveri av prostituerade utgjorde under dessa år respektive 307, 219 och 229 eller i förhållande till hela antalet lösdrivar- mål enligt 2 mom., däri häktning förekommit, respektive 54,3, 38,8 och 40,5 procent.

Beträffande de varnade, tillhörande de prostituerades kategori, har sålunda en ökning från år 1907 ägt rum; de häktades antal har däremot väsentligt ned— gått, absolut taget, men i förhållande till hela antalet häktade lösdrivare enligt 2 mom., har dock en ökning ägt rum särskilt i fråga om varningarna. Orsaken till den relativa uppgången av antalet prostituerade torde vara att söka i, att de pro- stituerades antal hållit sig mera konstant än de övriga lösdrivarnas. Goda kon- junkturer synas verka i motsatt riktning på det manliga och kvinnliga lösdriveriet, enkannerligen prostitutionen, i det att lättheten för mannen att få ett årligt arbete avhåller honom från lösdriveri, under det att möjligheten att förtjäna penningar på sedeslöst liv lockar kvinnan till fortsatt skörlevnad. 1919 års även absolut taget höga siffror för häktningar torde vara att tillskriva kristidsförhållandena med där- med följande främlingsinvasion.

Det största antalet fall av lösdriveri av nu förevarande beskaffenhet har, så— som helt naturligt är, förekommit i Stockholm. Sålunda har under år 1907 inför överståthållarämbetet handlagts icke mindre än 127 fall av varning och 353 fall

Statistiska uppgifter om lösdrivar— lagens använ- dande mot prostituerade.

• Sida 120
•  Original

av häktning av kvinnor, som gjort sig skyldiga till yrkesmässig skörlevnad. Till- sammans utgjorde detta 480 eller 63,6 procent av samtliga för riket i dess helhet redovisade fall. Läggas härtill de fall, som inträffat i de sex större städernai riket, för vilka poliskammare finnes inrättad, eller inalles 86 fall av varning och 90 fall av häktning, återstå endast 38 fall av varning och 61 fall av häktning, för- delade på 12 olika län. För den av kommittén undersökta perioden 1919—1921 ställa sig motsvarande siffror på följande sätt: De lösdrivarmål enligt 2 mom. be- träffande prostituerade, som handlagts av överstäthällarämbetet, utgöra år 1919: 151 fall av varning och 198 fall av häktning, år 1920: 181 fall av varning och 115 fall av häktning samt är 1921: 148 fall av varning och 103 fall av häktning. I förhållande till samtliga fall av lösdriveri av prostituerade för riket idess helhet. utgöra de av överståthållarämbetet handlagda målen angående prostituerade respek- tive 57,4, 53,9 saint 46,8 procent. De fall, som handlagts av poliskamrarna, utgöra för år 1919: 107 fall av varning och 88 fall av häktning, år 1920: 124 fall av varning och 92 fall av häktning samt är 1921: 125 fall av varning och 116 fall av häktning. På återstående delarna av riket komma sålunda år 1919: 43 fall av varning och 21 fall av häktning, år 1920: 25 fall av varning och 12 fall av häkt— ning samt är 1921: 34 fall av varning och 10 fall av häktning. Dä sistnämnda fall, med få undantag när, rört lösaktiga kvinnor i städerna, torde härav framgå, att prostitutionen huvudsakligen förekommer i städerna. Enligt de angivna siff— rorna har i Stockholm antalet. fall av varning hallit sig ungefär lika under år 1907 samt åren 1919—1921, under det att fallen av häktning nedgått högst vä— sentligt. I förhållande till samtliga fall i riket har jämväl vidkommande Stockholm en nedgång ägt rum i antalet för lösdriveri varnade och häktade prostituerade.

Den av kommittén verkställda" undersökningen angående de varnades och häktades hemorter visar jämväl, att såväl absolut som relativt. största antalet av de under åren 1919—1921 varnade och dömda kvinnorna haft hemort i städerna. Stockholm uppgives som hemort för ett medeltal av 278 kvinnor eller 44,7 procent av samtliga i landet varnade och dömda kvinnor. Endast 4,6 procent av dem hade hemort på landsbygden.

Av de enligt lösdrivarlagen behandlade kvinnorna hade följande antal icke nått en ålder av 18 är, nämligen är 1907: 38, därav 18 varnade och 20 dömda, är 1919: 95, därav 79 varnade och 16 dömda, är 1920: 90, därav 67 varnade och 23 dömda samt är 1921: 63, därav 47 varnade och 16 dömda. En ökning av antalet prostituerade kvinnor under 18 är har sålunda från år 1907 ägt rum. vilken ökning huvudsakligen avser fall, då varning ägt rum.

Kommittén har jämväl verkställt en undersökning angående—de varnade och dömda kvinnornas yrken. Av de inalles till 612 uppgående under år 1919 var— nade och dömda kvinnorna sakna 557 eller 91 procent uppgivet yrke. Av de återståenda 55 kvinnorna äro 11 betecknade såsom fabriksarbeterskor, 23 säsom pigor, 6 såsom uppasserskor samt. 15 såsom sömmerskor och andra kvinnliga yrkesutövare.

Ur styrelsens för statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona berättelse för år 1921 inhämtas beträffande de nämnda är å anstalten intagna kvinnornas civilstånd, att 23 varit gifta, därav 8 med barn, 2 änkor, 284» ogifta, därav 95 med barn, samt 16 frånskilda. Inom äktenskapet. voro födda 256 kvinnor, utom äktenskapet 69;

• Sida 121
•  Original

238 hade erhallit uppfostran i hemmet, 35 a utackorderingsställe, 1.1 51 barnhem och 41 hos fosterföräldrar eller anhöriga.

Av sistnämnda berättelse inhämtas vidare., att av de vid1921 års början kvarvarande och under året tillkomna kvinnorna 258 eller 71,4 procent förut varit. straffade för brott eller undergått tvångsarbete, under det att 102 eller 28,6 procent ej förut varit straffade för brott eller ädömda tvångsarbete. Av de straffade hava 89 gjort sig skyldiga till stölder eller snatteri. *

Från polismyndigheten i en av våra större städer har kommittén emottagit Om ?;åök älv en promemoria angående det sätt, på vilket de prostituerade understundom söka pms I em e

. . . .. . n .. . .. att undgälös' skydda s1g for behandling enligt losdrlvarlagen. Da namnda promemoria ar be- drivarlagen

lysande för de prostituerades förhållanden, har kommittén ansett sig böra här in- genom sken- taga följande ur densamma hämtade uppgifter: yrken—

Sedan flera är tillbaka har en för stöld in. in. straffad person B. vistats här i staden och härunder huvudsakligast umgåtts med för brott straffade personer och s. k. falskspelare. Här i staden har B. sedan några år tillbaka innehaft affärslokal med försäljning av gummiartiklar, vykort o. (1. Under samma tid har en kvinna vid namn R., även straffad för stöld och behandlad för lösdriveri, varit anställd som biträde hos B., men äro B. och R. nu gifta. Såväl före som efter äktenskapet har denna. kvinna nästan varje natt synts driva omkring på gatorna och sökt sällskap med mans- personer, vilka hon i regel medtagit till nämnda. affärslokal och där, med mannen B:s vetskap, mot betalning övat otukt med manspersonerna. Sedan något år tillbaka har B. innehaft tvenne affärs- lokaler, varav den ena skötts av kvinnliga biträden. Dessa biträden ha uteslutande varit lösaktiga. kvinnor och av B. betalats ytterst dåligt. Biträdena ha, liksom hustru B., synts stryka omkring nattetid och förskaffat penningar genom otukt. Då de antastats av polisen, ha. de åberopat sina an- ställningar och dä uppgivit sig ha rätt så, stora avlöningar av B. Vid företagna undersökningar angående B:s affärsverksamhet har framgått, att handelslagren vid dessa tillfällen varit innehållsrika och i dagboken funnits anteckningar om försäljningssummor, som tydde på att B. och hans hustru skulle kunna redbart livnära sig därpå. Det får emellertid tagas för givet, att de av B. framvisade resultaten angående försälda varor voro missvisande och att B. och hans hustru delvis försörjde sig på medel, som den sistnämnda anskaffade genom skörlevnad.

Under senaste åren ha en del för ordnat arbete ointresserade kvinnor i rätt stor mängd häri staden förhyrt mindre handelsbutiker, vari de bedriva handel med begagnade böcker, tidskrifter och gummivaror m. m. Dessa affärer ha emellertid icke tillkommit i avsikt att genom försäljning av varor driva en vinstgivande handel, utan ha startats i tro, att affärsinnehaverskorna sedermera skulle vara säkrade mot behandling enligt lösdrivarlagen. Dessa kvinnor synas våga. mera öppet hängiva sig åt skörlevnad i större utsträckning än de lösaktiga kvinnor, som icke inneha någon affärsrörelse. De »affärsdrivande» kvinnorna synas nämligen mycket ofta, nattetid ute på gatorna och i osedligt syfte sammanträffa med manspersoner, vilka medfölja till kvinnornas bostäder. Aven komma dessa kvinnor lätt i beröring med inanspersoner, dels genom att männen av sig själva besöka sådana af- färslokaler och dels genom telefon, som samtliga dessa »affärsinnehaverskon icke tyckas kunna und- vara. Lagren i dessa affärer, som kvinnorna i regel vid startandet erhålla av någon med dem bekant bemedlad mansperson, äro åtminstone i början rätt så värdefulla. För att skydda. sig vid eventuella kontrolleringar av polisen, angående avyttrade varor, inneha kvinnorna en bok, vari dagskassan antecknas. Något bevis på att dessa summor äro verkliga är ju icke lätt att erhålla, men på. grund av de höga belopp, som i regel finnas antecknade, kan man taga för givet att be- loppen vanligen äro fingerade. Dessa kvinnor skapa till stor del manliga lösdrivare. Sålunda finnes nästan alltid ett antal sjömän, som längre och kortare tider gå arbetslösa. Under nattliga prome- nader sammanträffa dessa, sjömän med nämnda kvinnor, varvid bekantskap och överenskommelse att sammanfiytta göres. I sådana förhållanden synes en sjöman trivas utmärkt, varför en dylik icke tänker på sjömansyrket eller söker skaffa sig något arbete. Sedan de penningar, som dessa sjömän möjligen innehade vid avmönstring tagit slut, få kvinnorna försörja sjömännen. Vid de nattliga. promenader, som dessa kvinnor icke försumma, åtföljas de iregel av sina sjömän. Då en dylik kvinna härunder av polis bliver tillfrågad om sin sysselsättning, framträder mannen och förklarar, att kvinnan är hans hustru, som innehar affär, på. vars förtjänst de leva.

• Sida 122
•  Original

Vidare finnes en annan kategori inom de lösaktiga kvinnornas led, som på annat sätt skyddar sig mot' lösdrivarlagen. Sålunda finnes bland andra en kvinna vid nanm P., bosatt här i staden, som vid sin mans död för ett antal är sedan erhöll ränta a ett kapital av 35,000 kronor under sin livstid. Efter mannens död började änkan P. föra ett i hög grad supigt och sedeslöst leverne, vilket levnadssätt hon sedan dess även bibehållit. Nästan varje natt har änkan P., mestadels irusigt till- stånd. uppehållit sig 5 gatorna och vid restauranter, där hon i osedligt syfte antastat manspersoner, som hon sedan medtagit till sin bostad. Under sådana besök har hon tillgripit penningar frän mans- personerna, vilket de bestulna sedermera anmält i polisen. Vid förhör har emellertid P. bestritt vad som lagts" henne till last och, då bevisning saknats, har hon frigivits. I sin bostad har hon även haft tillhåll för yngre lösaktiga kvinnor och med dem bekanta inanspcrsoner. Till sådana sällskap har P. försält spritvaror till oskäligt högt pris och härför blivit bötfälld. Då P. med sparsamt lev- nadssätt mycket väl kan leva å den innehavda livräntan, har hon icke kunnat behandlas enligt lös- drivarlagen.

röijåfldbagflcfslti- Kommittén har redan i samband med frågan om kriminaliseringen berört

tuerades be- spörsmälet om de prostituerade kvinnornas hänförande under lösdrivarlagen. Sä-

handlande som härvid erinrats hava sådana kvinnor hos oss sedan gammalt behandlats såsom

801311” lösdrivare. Aven 1882 års kommitté vidhöll denna uppfattning. Ireformlinjer dm'are' för svensk fattigvårdslagstiftning påyrkades däremot, att lösdrivarlagens tillämpning på prostituerade skulle upphöra.

Vid frågan om kriminaliseringen av prostitutionen har redogjorts för regle— menteringskommittens uttalanden beträffande korrektiva åtgärder mot de skörlevande kvinnorna, till vilka här hänvisas. Under erinran att Kungl. Maj:t uppdragit ät fattigvårdslagstiftningskommitten att utarbeta förslag till ny lösdrivarlag, har regle- menteringskommittén ansett sig icke höra närmare ingå på frågan om lösdrivar- lagstiftningens ordnande i avseende & dessa kvinnor. Därvid framhölls dock, att lösdrivarlagen fortfarande borde tillämpas på de kvinnor, som under ovillighet till arbete hade skörlevnad till sin enda och huvudsakliga förvärvskälla, de 5. k. hel— yrkesprostituerade, varemot den ej borde användas mot de kvinnor, som med bi— behållande av arbetsanställning eller annat hederligt förvärv vanemässigt beredde sig inkomster genom lösa och tillfälliga könsförbindelser. Det förordades emeller- tid bland annat, att minderårig kvinna, som fyllt 15 men ej 18 är, borde i stället för insättning i tvångsarbetsanstalt intagas i allmän uppfostringsanstalt, varjämte betonades nödvändigheten av att finna sådana former för tvångsarbetets ordnande, att genom detsamma kunde ernås en mera tillfredsställande inverkan på de dömda kvinnorna än vad nu vore fallet.

Genom lagen den 20 juni 1918 angående åtgärder mot utbredande av köns- sjukdomar upphävdes alla av Kungl. Maj:t eller annan myndighet utfärdade regle— menten och föreskrifter, i vad desamma innefattade reglementering av prostitutionen eller eljest innehölle mot lagen stridande bestämmelser. lföljd härav har lösdrivar— lagens bestämmelser, i vilka någon ändring icke gjorts, kommit att direkt. tillämpas på de helyrkesprostituerade kvinnorna.

Samtidigt med att. Kungl. Maj:t föreslog riksdagen antaga förslag till lag an- gående åtgärder mot ntbredande av könssjukdomar, framlade Kungl. Maj:t för möjliggörandet av en omändring av det korrektiva ingripandet mot de prostituerade en proposition till 1918 års riksdag avseende tvångsarbetsanstalternas frigörande från den egentliga fångvården. I denna proposition anförde chefen för justitie- departementet följande: Lagförslaget angående åtgärder mot utbredning av köns- sjukdomar innebure en reform av det rådande systemet för könssjukdomarnas be—

• Sida 123
•  Original

kämpande bland annat sa till vida, att enligt förslaget. all reglementering av pro— stitutionen skulle upphävas. [ nära samband med denna reform stode emellertid frågan om, vilka åtgärder från samhällets sida skulle kunna vidtagas för att verk- samt motarbeta prostitutionen och korrektivt ingripa mot vissa av dess yttringar. Särskilt det korrektiva. förfarandet mot prostituerade kvinnor, såsom det hittills tillämpats, hade varit föremål för åtskilliga tungt vägande anmärkningar säväl inom reglementeringskominittén som pa andra håll. Både ur allmänt sociala synpunkter och för att den föreslagna lagstiftningen angående könssjukdomarnas bekämpande skulle vinna önskvärd fullständighet och effektivitet ansågs det erforderligt, att en omläggning av den korrektiva behandlingen av de prostituerade kvinnorna vidtoges. Detta innebure väsentligen en förändring av de bestämmelser ilösdrivarlagen, som reglerade ingripandet mot de prostituerade kvinnorna. En väsentlig del av de an— märkningar, som riktats mot den korrektiva behandlingen av de prostituerade kvin— norna, hänförde sig emellertid till formerna för anordnande av dem ådömt tvångs— arbete, och pa denna punkt vore det möjligt att genomföra vissa partiella reformer utan att avvakta en fullständig revision av lösdrivar]agstiftningen. Huru denna revision än komme att. utfalla, torde det kunna förutses, att åtminstone en del prostituerade alltjämt måste betraktas såsom lösdrivare och underkastas tvångs— arbete. Med hänsyn härtill syntes det även för den framtida regleringen av hit- hörande förhållanden vara av betydelse, att tvångsarbetet erhölle en så tillfreds— ställande form som möjligt.

Statsutskottet. tillstyrkte organisationsförändringen samt uttalade sin anslutning till de riktlinjer, som vid riksdagen funnit uttryck isåväl den av riksdagen antagna nya fattigvårdslagen som den likaledes av riksdagen godkända lagen angående åt- gärder mot utbredning av könssjukdomar. Propositionen blev emellertid ej av riksdagen bifallen.

[ proposition till 1920 är.—' riksdag förnyade Kungl. Maj:t framställningen, som da vann riksdagens bifall. '

Spörsmålet om lämpliga atgärder mot kvinnor-, som föra ett sedeslöst leverne, har alltid visat. sig synnerligen svärlöst. Straffrättsligt ingripande är här liksom på åtskilliga andra—områden av ringa verkan, frånsett naturligen de allmänpreven- tiva verkningarna. Men ej heller det ingripande, som skett med stöd av lösdrivar lagen, har, så vitt man kan döma efter tvångsarbetets verkningar, visat sig åstad- komma nägot tillfredsställande resultat med hänsyn till individernas upprättande.

Det torde vara allmänt erkänt och betonas också särskilt i reglementerings- kommitténs betänkande, att spörsmålet ifråga i hög grad sammanhänger med ung- domens uppfostran. Varje ätgärd till stävjande av barns vanart innebär på samma gång ett steg i riktning mot prostitutionens bekämpande. Lagen angående upp- fostran åt. vanartade och i sedligt avseende försummade barn har därför med rätta tillagts stor betydelse i detta hänseende, då man enligt denna kan omhändertaga flickor, som före fyllda 15 år visat sig föra ett sedeslöst liv. I det förslag till barnavårdslag, som av kommittén framlagts, har föreslagits, att skyddsuppfostran— också skulle kunna beredas den, som fyllt 15 men ej 18 år, när han visat vanart, därigenom att han förfallit till bettleri eller till ett kringstrykande, lastbart eller oordentligt levnadssätt. En sådan person skulle av barnavårdsnämnd göras till

Kommitténs yttrande.

• Sida 124
•  Original

föremål för vissa åtgärder: varning, övervakning, hållande till sysselsättning samt, om sådana åtgärder ansåges gagnlösa, på av barnavårdsnämnd gjord anmälan och efter beslut av en särskild myndighet, ungdomsrådet, omhändertagas för skydds- uppfostran. Enligt en samtidigt föreslagen ändring i lösdrivarlagen skulle tillämp— ningen av denna lag begränsas till den, som fyllt 18 år.

Då de, som hemfalla till prostitution, i mycket stor utsträckning börjat sitt. sedeslösa leverne redan i åldern mellan 15 och 18 år, är det påtagligt, att ett omhändertagande i dessa år av flickor, som visa tendenser till ett sådant levnadssätt., skulle komma att vara av stor betydelse med hänsyn till prostitutionens hämmande. Under nu gällande ordning höra sådana åtgärder hemma under lösdrivarlagen, men denna lag har av olika skäl ifråga om de yngre icke kommit till vidare användning, vadan de yngsta årsklasserna av kvinnor, som föra ett sedeslöst leverne, på det hela fått leva utan några ingrepp från polismyndighetens sida; där ett anhållaude någon gång ägt rum, har det i regel stannat vid enskild varning. Helt annat resul- tat bör man kunna vänta sig av de mera ändamålsenliga åtgärder, som föreslagits i barnavårdslagen, lagda i händerna på speciella uppfostringsmyndigheter. Det samarbete, som man har att påräkna med enskilda institutioner, torde vara ägnat att ytterligare bidraga till uppnående av bästa möjliga resultat. Att även under dessa former arbetet på de ungas räddande från att börja eller fortsätta i ett sedes- löst liv blir en vansklig uppgift, må erkännas, men man skulle dock få regler därför, som myndigheterna ej draga sig för att tillämpa.

Vad beträffar de prostituerade, som överskridit 18 års åldern, har även ifråga om dessa uttalats, att de borde hållas utanför lösdrivarlagen.

Ifråga om dessa kvinnor och deras levnadssätt är att märka, att liksom lös- drivare av andra typer hängiver sig den helyrkesprostituerade åt lättja samt underlåter att skaffa sig hederligt förvärv. Hennes levnadssätt utgör därjämte en våda för allmän säkerhet, ordning och sedlighet. Ej sällan stjäl hon från de. personer, som inlåta sig i sällskap med henne, ehuru dessa stölder oftast ej bliva föremål för beivran. Belysande härutinnan är, att av de 360 under år 1921 å tvångsarbetsanstalten i Landskrona intagna kvinnorna 89 förut varit dömda för stölder och snatteri. Utpressning är ej heller ovanligt från de prosti- tuerades sida, särskilt om de stå i förhållande till en soutenör. Då bruket av rusdryeker är ytterst vanligt bland de prostituerade, syssla de understundom med olaga sprithantering. Känt är även, att de prostituerade, särskilt i de större stä- derna, söka intimt umgänge med yrkesbrottslingar. Aven för den allmänna ord- ningen äro de prostituerade farliga, i det de störa densamma genom fylleri, oljud och förargelseväckande beteende; under sina promenader på gator och torg göra de sig ofta skyldiga till oskickligt beteende mot förbigående. De stöta vidare genom sitt offentliga uppträdande den allmänna sedligheten samt äro en fara särskilt för ungdomen. Viktiga omständigheter tala alltså för lösdrivarlagens tillämpning på de helyrkesprostituerade.

De kvinnor. som med bibehållande av arbetsanställning eller annat hederligt förvärv bereda sig inkomster genom lösa och tillfälliga förbindelser, höra däremot icke hemma under lösdrivarlagen. Kommittén kan i huvudsak ansluta sig till vad reglementeringskommittén härom yttrat. Dessa kvinnors levnadssätt är vanligen ej i den grad vådligt för allmän ordning, säkerhet och sedlighet, att de böra särskilt

• Sida 125
•  Original

behandlas med tvångsmedel, i det att dessa kvinnor på grund av sin arbetsanställ- ning måste iakttaga försiktighet. Deras osedliga levnadssätt försiggår därför mera obemärkt och mindre stötande för den allmänna sedligheten. Deras demoraliserande inflytande är även mindre. Samhället har jämväl en annan orsak att ej under- trycka detta slag av prostitution genom användande av lösdrivarlagen. Ett sådant ingripande komme nämligen att i många fall medföra, att en dylik prostituerad mister sin anställning, varigenom hon med eller mot sin vilja drives över till hel- yrkesprostitutionen. De sanitära vådorna av ifrågavarande slag av prostitution torde vara mindre än dylika vådor av helyrkesprostitutionen, enär de prostituerade, som hava sysselsättning, se med sin fördel förenligt att själva söka läkare i stället. för att genom myndigheternas ingripande bliva underkastade behandling.

Mången gång är det givetvis svårt att draga gränsen mellan ovannämnda slag av prostituerade. En del av de prostituerade har aldrig haft, kanske icke ens sökt hederlig sysselsättning. Flertalet har dock haft sådan men så småningom börjat finna den besvärande såsom krävande arbete å tid, då de efter utsvävningar helst vila sig. Därest en sådan kvinna icke genast kastar allt hederligt arbete över hord för att odelat ägna sig åt utövningen av sitt yrke, händer det ofta, att hon skaffar sig ett skenyrke, genom vilket hon söker göra sig oåtkomlig för lösdrivarlagens bestämmelser. Till dylika skenyrken väljas helt naturligt sådana sysselsättningar, vilkas ekonomiska resultat icke gärna låta sig kontrollera Sådana skenanställningar inom vissa yrkes— grenar hava utvecklat sig till en förtäckt prostitution. Så är ofta fallet beträffande viss hotell-, kafé- och butiksrörelse.

Givetvis kan det vara svårt att avgöra, huruvida det yrke, en prostituerad uppgiver sig hava, är ett skenyrke eller ej, men den antagna eller bevisliga in- komsten av yrket samt den tid av varje dag, som ägnats däråt, torde giva en god vägledning. Praxis i utlandet har härutinnan fastslagit vissa normer.

Aven förekomma fall, då en prostituerad en tid innehar tjänst eller arbete men under en annan tid helt skaffar sig sitt uppehälle genom skörlevnad, på vilket sätt det kan fortgå under flera år. I sådana fall torde en dylik kvinnas livsföring, sådan den kommer till synes i den i målet förebragta utredningen, ävensom de längre eller kortare tidsperioder, varunder hon verkligen innehaft arbetsanställning, och arten av denna kunna giva ledning för avgörandet, huruvida hon bör behandlas enligt lösdrivarlagen.

Ehuru från många håll åtskilliga anmärkningar framställts mot att behandla de prostituerade enligt lösdrivarlagen, har utöver förslaget om straffrättsligt ingripande knappast framställts något direkt förslag till behandling i annan ordning. Såväl reglementeringskommittén som Kungl. Maj:t i ovan nämnda förslag stannade vid, att de helyrkesprostituerade åtminstone tills vidare borde betraktas såsom lösdrivare och underkastas tvångsarbete. I samband med frågan om ett straffrättsligt ingripande mot prostitutionen har redan uttalats, att då grunden för ,inskridandet mot den prostituerade kvinnan är hennes levnadssätt, denna synpunkt talade för en korrek- tionell behandling. Något annat och lämpligare medel för det tvång, som härvid kräves, än tvångsarbetet, har kommittén ej heller för sin del kunnat utfinna, vadan den anser, att de prostituerade kvinnor, som underlåta att årligen försörja sig, fort— farande böra behandlas enligt lösdrivarlagen, så länge man ej har något bättre att sätta i stället.

• Sida 126
•  Original

Manliga prostitu— erade.

Kopplare.

Amnärkningarna mot lösdrivarbehandlingen rikta sig huvudsakligen mot for— merna för tvångsarbetets anordnande. Genom tvångsarbetsanstalternas skiljande från fångvården samt de i samband därmed och sedermera genomförda inre orga— nisatoriska ändringar, vartill kommittén återkommer vid behandlingenav spörsmålet om tvångsarbetsanstalterna, hava emellertid åtskilliga förbättringar i anstaltsbehand— lingen vidtagits. Att så många av de dömda prostituerade kvinnorna utgå från tvångsarbetsanstalten lika arbetsovilliga och i övrigt lika oförbättrade som vid inträ— det har i regel tillskrivits anstaltens oförmåga att bibringa de dömda uppfostran. Att anstaltsbehandlingen i mycket varit bristfällig torde ej kunna bestridas, men härvid har i hög grad medverkat, att den tid, under vilken de prostituerade dömts till tvångsarbete, i regel varit allt för kort. Erfarenheten på närliggande områden visar, att om över huvud ett gott resultat skall kunna vinnas av anstaltsbehand- lingen, denna måste pågå under tillräckligt lång tid, för att den internerade skall kunna vänjas till arbete, ordning och flit. Professor Thyren har i »Principerna för en strafflagsreform» liksom ock reglementeringskommittén och nu senast styrelsen för Landskronaanstalten i sin berättelse uttalat, att ett tillfredsställande resultat av interneringen icke kan ernås, om ej minimitiden för interneringen högst betyd— ligt höjes. Fattigvärdslagstiftningskommitten har ock i sitt förevarande förslag tagit hänsyn till dessa erinringar. De av kommittén föreslagna åtgärderna dels av före— byggande natur dels ock för att förmedla och underlätta återgången till ett oför— vitligt levnadssätt, torde ock i sin mån bidraga till ett gott resultat.

Kommittén har hittills vid tal om prostitutionen endast. omnämnt kvinnor. Emellertid förekomma i de större städerna särskilt yngre manspersoner, som göra sig skyldiga till prostitution. Under kristiden med den stora främlingsinvasionen började denna art av prostitution, som tillförene mest förekommiti de stora världs— städerna, att jämväl framträda här i landet.

Tydligt är, att lika väl som en kvinnlig prostituerad enligt kommitténs mening bör behandlas enligt lösdrivarlagen, en manlig bör falla därunder, om han är hel- yrkesprostituerad. En manlig prostituerad kan straffas för onaturlig otukt enligt 18 kap. 10 % strafflagen; om så sker, hör straffet härför ej utesluta, att han seder» mera behandlas såsom lösdrivare.

[ nära samband med prostitutionsföreteelsen star koppleriet. Bestämmelserna om koppleri återfinnas i 18 kap. 11 ä 1 inom. strafflagen. Detta lagrum föreskriver straff för den, som vanemässigt eller för att därmed bereda sig vinning förleder till, förmedlar eller på annat sätt främjar otukt mellan andra. I 12 & av samma kapitel upptagas straffbestämmelser för den kvalificerade form av koppleri, som består däri, att föräldrar, adoptivföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, lärare eller andra till otukt med annan förleda barn eller dem, som äro ställda under deras lydnad eller uppsikt. För inträde av stratfbarhet vid det kvalificerade koppleriet har fordran på vanemässighet eller vinningslystet syfte icke upptagits.

Ovanberörda lagrum erhöllo sin nuvarande lydelse genom lag den 20 juni 1918.

För att enkelt koppleri skall bliva straffbart fordras sålunda, att antingen vinningslystnad eller vanemässighét skall kunna konstateras. Ett enstaka fall av

• Sida 127
•  Original

koppleri, där vinningslystnad ej föreligger, är sålunda ej straffbart enligt strafflagen. Emellertid kan det ofta vara förenat med svårigheter att i fall av koppleri styrka förefintligheten av vanemässighet eller vinningslystet syfte. Då kopplaren såsom regel ej har någon hederlig sysselsättning samt den allmänna ordningen och säker- heten ofta störes genom oordningar, slagsmål, prejeri och stölder, som härröra från kopplarens verksamhet, bör lösdrivarlagen vid sidan av strafflagen kunna komma till användning för hämmandet av denna verksamhet. Det är desto angelägnare, att alla medel tillgripas mot koppleri, som ingen av de med osedligheten förknip- pade företeelserna är för den allmänna sedlighetskänslan mera upprörande än kopplarens hantering och den i hög grad bidrager till förhindrande av prostitutionens bekämpande.

Den form av koppleri, som består däri, att personer mot en oskälig avgift upp- lata bostadslägenhet åt prostituerade kvinnor med tillåtelse för dessa att använda av dem bebodda rum för yrkesmässigt bedrivande av otukt — så kallade flickställen — förekommer numera ej så ofta. En annan form av hanteringen bedrives ä 5. k. partihotell. Dylik rörelse består däri, att en person inreder ett hus eller del därav till hotell eller rum för resande samt förser huset eller våningen med skylt, som utmärker denna egenskap, men i själva verket använder lokalen till uthyrande av rum åt s. k. nattpartier. Aven denna hantering synes efter ändringen av 18 kap. 11 & strafflagen hava gått tillbaka. Därtill torde även hava bidragit stadgan den 8 juni 1917 angående hotell— och pensionatrörelse, enligt vilken stadga Konungens befallningshavande kan, där sådant för upprätlhållande av allmän ordning, säkerhet och sedlighet synes nödigt, vid vite förbjuda innehavare av hotell eller pensionat att vidare utöva rörelsen.

1 den utländska lagstiftningen upptagas bestämmelserna om koppleri i regel i strafflagarna, men man spårar även i utländsk strafflagstiftning ett visst samman- hang med lösdrivar]agstiftningen.

Vad Danmark angår straffas enligt lagen den 30 mars 1906 om >>Modarbej- ilelse av offentlig Usaedlighed og venerisk Smitte» den, som håller bordell eller gör sig skyldig till koppleri, med förbättringshusarbete eller tvångsarbete eller fängelse på vanlig fångkost. De, som för vinnings skull bereda personer av olika kön lillträde till sina bostäder för att där bedriva otukt eller som uthyra rum icke för varaktigt uppehåll utan för att bereda tillfälle till otukt, eller som taga kvinnor under 18 år, som söka förvärv genom otukt, till inneboende, straffas med fängelse eller tvångsarbete. Därjämte innehåller allmänna strafflagen i % 183 ansvars- bestämmelser för föräldrar, förmyndare, lärare och andra, som till lösaktighet förföra barn, myndlingar eller de till deras vård eller uppfostran anförtrodda personer.

, Den norska strafflagen stadgar straff dels för förförande av någon till otukt med annan och förledande till yrkesmässig otukt dels för främjande av otukt mellan andra, så framt dylik g'irning antingen sker av vinningslystnad eller avser person under 16 är, dels ock för utnyttjande av otukt mellan andra i vinningssyfte. Enligt lagen den_31 maj 1900 om lösgjaengeri och bettleri m.m. skall den behandlas som lösdrivare; vilken hängiver sig åt sysslolöshet eller driver omkring under sådana förhållanden, att anledning finnes att antaga, att han helt eller delvis skaffar sig medel till sitt uppehälle genom andras förvärvsmässiga otukt. Straff för lösdriveri

• Sida 128
•  Original

Soute'nörm'.

med därav härflytande intagning i tvångsarbetsanstalt kan sålunda ådömas, även om lösdrivaren icke blivit straffad för koppleri.

Den tyska strafflagen (åå 180 och 181) straffar den, som vanemässigt eller för egen fördel främjar otukt genom förmedlande därav eller genom att bereda tillfälle därtill, för koppleri till fängelse, varjämte den brottslige kan ställas under polisuppsikt. För kvalificerade arter av koppleri finnas strängare ansvarsbestäm- melser. Enligt 1919 års strafflagsförslag kan i vissa fall för koppleri ådömas, för— utom straff, intagning å arbetshus.

Begreppet koppleri har i Frankrike och Belgien en mera inskränkt betydelse, i det att hithörande bestämmelser, vilka närmast avse att bereda skydd emot den enskildes förledande till eller indragande i otukt och framför allt i prostitution även- som hans kvarhållande i ett sådant levnadssätt, rikta sig huvudsakligen emot kopp- leriet, då detta rör ungdom, samt därutöver mot användande för syftets ernående av våld, list, hot, missbruk av auktoritetsförhållande eller annat tvångsmedel. — Den holländska lagstiftningen ansluter sig till sistnämnda länders lagstiftning.

Enligt den engelska. Vagrancy act av år 1824 kan såsom lösdrivare behandlas den, som med vetskap därom lever på medel, som förtjänats på prostitution. I den mån detta är fallet vid ett koppleriförfarande kan sålunda en kopplare bliva behandlad såsom lösdrivare. Dessutom finnas särskilda straffbestämmelser för för— ledande till otukt samt hållande av bordell.

Vidkommande Schweiz innehålla de särskilda kantonernas strafflagar i regel generella ansvarsbestämmelser för främjande av otukt mellan andra, därvid för straffbarhet i somliga kantoner kräves, att förfarandet sker för egen fördel, vane— mässigt eller yrkesmässigt, medan åter i andra kantoner icke erfordras någon ytter— ligare bestämning för straffbarhetens inträdande. 1918 års schweiziska strafflagsför- slag innehåller enahanda bestämmelser som det tyska strafflagsförslaget av år 1919.

Liksom koppleriet står soutenörväsendet prostitutionen mycket nära. Med soutenör förstås enligt reglementeringskommittén en man, som står i intim förbindelse med en skörlevande kvinna samt till större eller mindre del får sitt uppehälle av hennes sedeslösa förvärv. Från den prostituerade kvinnans sida är förhållandet benefikt, ity att soutenören utan vederlag uppbär större eller mindre del av kvinnans förtjänst. Soutenörer bruka även kallas alfonser eller hallikar. ] Tyskland benämnas soutenörerna >>Zuhälter».

Soutenörväsendet har ej uppträtt i någon större utsträckning i Sverige annat än i Stockholm, där det, särskilt under senare år, gripit rätt mycket omkring sig; måhända beror ökningen av soutenörerna på reglementeringens upphävande samt bordellsystemets borttagande.

I en såsom bilaga till reglementeringskommitténs betänkande fogad uppsats om soutenörsväsendet har lämnats en ingående redogörelse rörande den närmare inne- börden och förekomsten av denna med prostitutionen förknippade samhällsföreteelse.

Det förefaller nästan oförklarligt, framhålles i sagda utredning, att en kvinna gör sig skyldig till en sådan uppoffring, att hon självmant till annan avstår sina genom ett lättsinnigt levnadssätt förvärvade penningar. Förklaringen härtill ligger i den uti kvinnans natur nedlagda benägenheten att oegennyttigt hängiva sig åt en

• Sida 129
•  Original

person av det motsatta könet. Genom sin förbindelse med soutenören undgår den prostituerade den känsla utav ensamhet, som annars ofta mellan utsvävningarna plågar henne. Soutenören hjälper även den prostituerade med hennes ekonomiska angelägenheter, ordnar hennes bostadsförhållanden och dylikt. Vid hennes vand— ringar på gator och torg för att skaffa kunder hjälper och beskyddar soutenören henne samt varnar henne för ordningsmakten. Soutenörerna hava visat sig vara i sedligt avseende mycket lågt stående individer. De sky inga medel vid utövandet. av sin verksamhet; den kvinna, varpå soutenören lever, plågar han miss- handla, utplundra och utsuga på det brutalaste sätt. Soutenören är mer lättjefull än den prostituerade, och hans levnadssätt är om möjligt i ännu högre grad än kopplarens farligt för samhället. Från den sistnämnda skiljer han sig endast däri- genom, att soutenören alltid är älskare åt den kvinna, av vilken han underhålles.

Ansvarsbestämmelser för dem, som utöva soutenörsskap, återfinnas i 18 kap. 11 % 2 mom. strafflagen, som stadgar straffarbete i högst fyra år eller fängelse i högst sex månader för den, som för egen vinning utnyttjar annans otuktiga lev— nadssätt. Detta straffbud träffar icke allenast soutenörer, i den mån de ej blivit förvunna till koppleri, utan även andra straffvärda fall av sådan exploatering av sedeslöst levande personer, som ej tillika innebär ett främjande av deras otuktiga levnadssätt. * '

Ur reglementeringskommitténs betänkande må rörande soutenörskap anföras följande: Genom soutenören rekryteras till stor del prostitutionen. Såsom regel inträffar, att den kvinna, på vars förtjänster soutenören lever, kommer på sjukhus eller bliver häktad eller övergives av soutenören, då hon sjunkit så djupt, att hon ej vidare kan locka männen till sig. Han skaffar sig då genast ett nytt offer, som han genom allehanda skänker och bjudningar först lockar och vänjer sig vid ett lättjefullt liv, till dess att han har henne i sina klor, då hon får börja att under hans ledning förtjäna penningar till bådas uppehälle. Soutenörerna tvinga ofta de kvinnor, som underhålla dem, att utöva sitt sedeslösa yrke så intensivt som möjligt. Även bland de prostituerade finnas olika stadier av lastbarhet, från dem, som mottaga ett fåtal kunder i sin bostad, till dem, som natt efter natt ströva omkring på gatorna för att genom att utbjuda sin kropp förtjäna penningar. Soute- nören bringar på en ganska kort tid den kvinna, han tagit hand om, till att sjunka djupt ned. På gatan övervakar han henne noga, så att hon ej låter någon för- tjänst gå sig ur händerna, och mången gång har hon knappast fått betalt av en kund,- förrän hon tvingas ut igen. Mycket vanligt är, att soutenörerna göra sig skyldiga till överfall, stölder och utpressningar samt olaga försäljning av spirituösa drycker. Träffar soutenören en berusad man, brukar han locka honom till sin bostad och där med tillhjälp av sin älskarinna plundra honom. Mången gång kommer den prostituerade i tvist med sin kund om betalningen. Härunder brukar helt plötsligt kvinnans soutenör komma tillstädes och taga kvinnans parti under hot om misshandel. Tvisten slutar i regel till kvinnans fördel. Soutenören gör sig även skyldig till prejeri emot män, som kommit i förbindelse med en prostituerad. Har den prostituerade fått veta mannens namn, plågar soutenören, särskilt om den manliga kunden är gift, under hot om att soutenören eljest skall underrätta hans hustru eller hans umgängeskrets om hans förbindelse, utpressa penningar. Alko- holen spelar en stor roll vid knytandet av tillfälliga förbindelser. Ofta framställer

• Sida 130
•  Original

ning. Gör köparen då invändning, hotas han på allehanda sätt och i regel avslutas köpet till soutenörens fördel. I nattliga uppträden å gator och partihotell spela soutenörerna en avgörande roll. »

Aven den utländska lagstiftningen giver vid handen, att soutenörväsendet ansetts stå lösdriveriet nära, ehuru såsom regel soutenörskap betraktas såsom ett brott, som belägges med straff.

I Danmark infördes mot. soutenörer riktade straffbestämmelser genom =>mid— lertidig Lov om nogle fEndringer i Straffelovgivningen» den 1 april 1911. Tvångs- arbete eller fängelse kan enligt denna lag ådömas den, som i vinningssyfte till— skyndar eller främjar otukt eller i dylikt syfte utnyttjar en kvinnas yrkesmässiga otukt, eller som helt eller delvis låter sig underhållas av dylik kvinna, för så vill det icke gäller en person under 18 år. — Enligt 1912 års förslag till »Almindelig borgerlig Straffelov», straffas med arbetsfängelse dels den, som i vinningssyfte främjar osedlighet genom att verka såsom mellanhand, dels ock den, som utnyttjar en annans osedliga förvärv till sin fördel eller helt eller delvis låter sig därav underhållas.

Enligt professor Torps i februari 1917 avgivna betänkande över strafflags»

kommissionens förslag straffas den, som i vinningssyfte främjar osedlighet eller som skaffar sig ekonomisk fördel genom att utnyttja en annans osedliga förvärv, med arbetsfängelse intill 3 år. Med arbetsfängelse intill 4 år straffas den man, som helt eller delvis söker sin utkomst genom att utnyttja en kvinnas osedliga förvärv eller emot myndighetens »Advarsel» delar bostad med en skörlevande kvinna.

% 206 i den norska strafflagen stadgar ansvar för den, som i vinningssyfte främjar annans otuktiga leverne eller utnyttjar detta i egennyttigt syfte. För att på ett lättare sätt än enligt åberopade paragraf i strafflagen komma åt soutenörerna och andra, som draga fördel av förvärvsmässig otukt, infördes såsom ovan nämnts beträffande kopplarna sådan ändring i lösdrivarlagen av den 31 maj 1900. att den, som hängiver sig åt sysslolöshet eller stryker omkring under sådana för- hållanden, att anledning finnes att antaga, att han helt eller delvis skaffar sig sitt. uppehälle genom andras förvärvsmässiga otukt, kan straffas för lösdriveri.

Enligt % 181 a i tyska strafflagen skall såsom soutenör anses 1) den mans— person, som helt eller delvis får sitt livsuppehålle av en prostituerad kvinna under utnyttjande av hennes osedliga förvärv, samt 2) den mansperson, som sedvane- mässigt eller av egennytta skyddar eller bistår en prostituerad kvinna i fråga om utövande av hennes osedliga vandel. Straffet är fängelse. Tillika kan den brotts— lige ådömas förlust av medborgerligt förtroende, ställas under polisuppsikt samt överlämnas till statspolisen, som äger att döma den brottslige att för högst 2 är antingen intagas i arbetshus eller användas för allmännyttiga arbeten. Ar den brottslige kvinnans make eller förmår han henne med hot eller våld att idka skör—' levnad, må tiden för fängelsestraffet ej sättas lägre än 1 år.

I äldre författningar i Frankrike angående soutenörer föreskrevs, att den. som främjade annans prostitution å offentlig plats, skulle anses såsom lösdrivare. Straff för lösdriveri är, såsom omnämnts i kommitténs framställning om den ut—

den prostituerade till sin kund en förfrågan, om han kan bjuda henne på sprit- drycker. Soutenören är då till hands Samt 'utbjuder sprit mot oskäligt hög betal-

• Sida 131
•  Original

ländska lagstiftningen, fängelse (emprisonement) från 3 till 6 månader samt ställande under polisuppsikt från 5 till 10 är. Därjämte kan soutenören vid iteration dömas till förvisning till ort inom kolonierna-(relégation en mildare eller deportation en'" strängare form av förvisning). Då berörda bestämmelser icke mäktade förhindra soutenörsväsendet i Frankrike, utfärdades en lag av den 27 december 1916, vari stadgas, att en var, vilken utövar yrke såsom soutenör, skall straffas med fän— gelse från 3 månader till 2 år jämte böter från 50 till 1,000 francs samt förbjudas att välja vistelseort (interdiction de sejour) från 5 till 10 år. Såsom soutenörer skulle de anses, vilka >>hjälpa, bistå eller skydda annans prostitution ä allmän plats och uppsåtligen taga del av inkomsterna därav». Bestämmelserna om reci— divister lämnades i sak oförändrade; bland de särskilda förseelser, som kunde föranleda >>relégation», upptogs utövandet av soutenörskap.

I Belgien betraktas soutenörskap icke såsom brott och belägges därför icke med straff, utan blir soutenören underkastad samma åtgärder som lösdrivaren, d. v s. tvångsarbete för en tid av minst 2 och högst 7 år.

Jämväl i England betecknas soutenörskap såsom lösdriveri. ] Vagrancy act av år 1824 föreskrives nämligen, att soutenörer, vartill räknas män,_ vilka, utan att äga kända existensmedel, vanemässigt leva tillsammans med prostituerad kvinna eller uppehålla sig i sällskap med sådan, skola behandlas såsom lösdrivare.

I vissa kantoner i Schweiz finnas särskilda lagar om försörjning i tvångs- arbets— och förbättringsanstalter, enligt vilka de personer, som föra ett sedeslöst och lättjefullt liv, varigenom de väcka allmän förargelse eller utgöra fara för den offentliga säkerheten, kunna hänvisas till dylika anstalter. I den mån bestämmel— serna äro tillämpliga på soutenörerna kunna dessa sålunda behandlas såsom lös— drivare.

Det schweiziska strafflagsförslaget av år 1918 innehåller straffbestämmelser för soutenörerna. Har den dömde tillika fört ett sedelöst och lättsinnigt liv och hans brott står i samband därmed, vilket alltid torde vara fallet beträffande soute- nören, kan han sändas till en arbetsuppfostringsanstalt.

Av vad ovan anförts angående kopplare och soutenörer framgår, att dessa per- soner i regel underlåta att efter förmåga ärligen försörja sig samt att de äro höge- ligen farliga för den allmänna ordningen, säkerheten och sedligheten. Lösdrivar- lagens bestämmelser i 1 % 2 mom. passa således in på dem, och ett icke obetyd— ligt antal soutenörer och kopplare hava under de senare åren undergått tvångsarbete å Svartsjö. Den uppfattning, man där bildat sig om soutenörerna, stämmer väl med den beskrivning av soutenören och hans levnadssätt, som ovan lämnats med stöd av reglementeringskommitténs betänkande. Oftast gäller det yngre personer, som ägna sig åt soutenörens samhällsskadliga verksamhet. Soutenörerna och kopplarna höra till de djupast sjunkna lösdrivarna, som mera sällan låta sig påverka, till det bättre. Deras förbindelser med förbrytare och illa kända personer'göra dem _synnerligen samhällsvådliga. För de prostituerades upprättande utgöra soutenö— rerna ett stort hinder, ty soutenören släpper icke den kvinna, på vilkens inkomster han för en lättjefull tillvaro. Det är otroligt, vilken energi soutenören kan ådaga— lägga, när han märker, att kvinnan vill övergiva sitt yrke. Den omständigheten,

Kommitténs yttrande.

• Sida 132
•  Original

att kopplarna och soutenörerna också bryta mot strafflagens bestämmelser och stundom fällas till ansvar enligt 18 kap. 11 & strafflagen, bör ej hindra, att lös- drivarlagen tillämpas på dem, när skäl därtill föreligga.

C. Sammanfattning.

Av vad nu anförts framgår, att lösdrivarlagens tillämplighet fortfarande bör bindas vid enahanda förutsättningar som nu.

I övrigt har allenast föreslagits den ändrade formulering av 2 mom., att orden »utan att äga medel till sitt uppehälle» skulle utgå, vilket dock ej innebär någon förändring i sak.

Såsom ovan anmärkts äro förutsättningarna om medellöshet och sysslolöshet gemensamma för landstrykaren och den samhällsvådlige lösdrivaren. Det skulle därför kunna ifrågasättas att sammanföra de båda momenten. En sådan sam- manföring skulle bidraga till en förenkling av stadgandet i 1 % och förebygga den missuppfattning, som alltid kan uppstå, då olika uttryck väljas. Å andra sidan har det framstått som ett önskemål att bibehålla 1 & oförändrad så långt som möjligt. Ett alternativ till 1 %, som förelegat till behandling inom kommittén, har emellertid ansetts böra meddelas här, så att detsamma vid lagförslagets vidare be- handling må kunna göras till föremål för diskussion. Alternativet lyder så:

Såsom lösdrivare må enligt denna lag behandlas den, som underlåter att efter förmåga söka ärligen försörja sig samt tillika antingen stryker omkring från ort till annan, utan att omständigheterna ådagalägga, att han söker arbete, eller ock förer ett sådant levnadssätt, att därav uppstår våda för allmän säkerhet, ordning eller sedlighet.

D. Lösdrivare under 18 år.

Enligt 1 % 3 mom. i lagen om lösdrivares behandling må barn under 15 år ej behandlas såsom lösdrivare. Beträffande åldersgränsen anfördes av 1882 års kommitterade följande: »För tillräknelighet i fråga om lösdriveri har lägsta åldersgränsen blivit satt till femton år; men utan tvivel kunna ömmande skäl, åtminstone i många fall, tala. för att icke lika med vuxne lösdrivare behandla jämväl dem, som, om ock äldre än 16 är, ännu stå på. utvecklingens ståndpunkt och icke lämnat den ålder, då de företrädesvis äro öppna. för inflytelse av sin omgivning. Att ut- sätta lösdrivare under aderton år för umgänget med och fördärvlig inverkan av äldre, i brott och sedligt förfall mer eller mindre invanda kamrater å en arbetsanstalt eller att genom sträng bestraff- ning ytterligare förhärda dem, måste samhället för sitt eget bästa om icke av plikt söka undvika. Vid tanken på. de många ungas sorgliga lott, vilka, födda. i armod, från föräldrar tagit i arv endast dåliga föredömen och vanor; vilka sedermera, ofta till kropp och själ svagt utvecklade, vid tidig ålder lämnats att, utan ledning och hjälp, själva draga försorg om sig, och vilka, utsatta för frestel- ser till dryckenskap, lättja och osedlighet, lätt nog göra sig skyldiga till lösdriveri, finner man nog- samt, att för dessa kräves mera uppfostran än näpst. Det är företrädesvis hos de unga, man kan hoppas en sedlig förbättring, och dessa böra i främsta rummet göras till föremål för en behandling, som avser att bibringa. dem den takt och den sedliga kraft, de sakna. För unga landstrykare och bettlare,

• Sida 133
•  Original

vilka behöva och ännu kunna emottaga uppfostran, måste därför förr eller senare uppfostrings- eller förbättringsanstalter bringas till stånd, och kommitterade hava lämnat Konungens befallningshavande öppet att, om så anses lämpligt, i stället för att döma till tvångsarbete förordna om sådan ung lös- drivares insättande i dylik allmän uppfostringsanstalt, därvid tiden för hans vistande å anstalten komme att bero av anstaltens reglemente eller av dess styrelses beslut.»

I enlighet med denna mening upptog Kungl. Maj:t i sitt till högsta dom= stolen remitterade förslag en bestämmelse därom, att Konungens befallningshavande ägde rätt att, i stället för att ådöma lösdrivare, som vore under 18 år, tvångs- arbete, förordna om hans intagande i allmän uppfostringsanstalt, om tillgång där.- , till funnes.

Med anledning av högsta domstolens anmärkning, att sådan anstalt icke funnes och således ej heller någon möjlighet för stadgandets tillämpning vore för handen, uteslöts föreskriften härom i det förslag, som sedermera förelades riksdagen.

I vad mån personer i åldern 15—18 år blivit föremål för åtgärder enligt lösdrivarlagen framgår av kommitténs statistik. Under år 1907 hava för lösdriveri varnats och dömts 157 män och 99 kvinnor eller tillsamman 256 personer i åldern 15—18 år. Nedanstående ur fångvärdsstyrelsens årsberättelse hämtade samman—v ställning utvisar, huru stort antal män och kvinnor i åldern 15—19 år blivit. be- handlade enligt lösdrivarlagen under tidsperioden 1919—21.

M ä n K v i n n o r Ar dömde varnade dömde varnade Summa

1919 31 220 16 79 346 1920 28 117 23 67 235 1921 5 95 16 47 163 Medeltal 21 144 18 64 284

Jämfört med medeltalet av samtliga under treårsperioden enligt lösdrivarlagen varnade och dömda, eller 2,035, utgöra de, som befinna sig i nämnda ålder, 12.1 %.

Enligt lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende för— summade barn gäller såsom nämnt beträffande gränsen uppåt, att omhändertagande- av barn enligt denna lag ej får ske, efter det barnet fyllt 15 år; i visst fall kan likväl vanartat barn omhändertagas efter fyllda 15 år, dock ej efter fyllda 16 år..

I sitt förslag till lag om den offentliga barnavården föreslog fattigvårdslag— stiftningskommittén, att, om barn, som fyllt 15 men ej 18 år,. visat vanart, i ty att, det förfallit till bettleri eller till ett kringstrykande, lastbart eller oordentligt levnads— sätt, åt dylikt barn skulle beredas skyddsuppfostran (46 % 2 mom. i förslaget). Kommittén har vidare i samband med sitt sistberörda förslag uppgjort förslag- till lag om ändring i 1 % lösdrivarlagen, innefattande åldersgränsens fastställande, till 18 år.

I betänkandet om den offentliga barnavården har kommittén (å sid. 63—66)- lämnat redogörelse över de framställningar, som gjorts angående åldersgränsens: höjning för omhändertagande av barn till skyddsuppfostran. Bland dessa fram- ställningar har även redogjorts för den behandling och utredning, reglementerings— kommittén ägnat spörsmålet beträffande flickorna i åldern 15—18 år.

Ur fattigvårdslagstiftningskommitténs motivering till betänkandet om barna-' vården må här intagas följande: '

• Sida 134
•  Original

:Av den genom reglementeringskommittén åvägabragta utredningen framgår otvetydigt, att ett trängande behov föreligger att omhändertaga flickor i åldern lövl8 år, som förfallit till sexuella förvillelser, samt att detta bör ske genom att göra dem till föremål för skyddsuppfOstran. Vad som sålunda gäller om de i sexuellt hänseende vanartade flickorna gäller emellertid även om annan van- art i åldern 15—18 år, vare sig den framträtt hos flickor eller gossar. Kravet på uppfostringsåtgärder såsom korrektiv mot vanart av unga personer nedanför adertonårsåldern har också med tiden vuxit sig allt starkare. Det torde numera icke råda något tvivel om, att detta krav bör vinna beaktande. Samhället kan icke underlåta att vidtaga sådana åtgärder, att de unga, som gjort sig skyldiga till vanart, utan att dock brottslig gärning föreligger, kunna omhändertagas och göras till föremål för en behandling, som är ägnad att göra dem till nyttiga och laglydiga medborgare. Uppfostringsåt- gärder hava redan kommit till användning i rätt stor omfattning för minderåriga förbrytare. och visat sig välgörande. Det är för visso en oegentlighet, att vanart av unga personer iåldern 15—18 år icke skall kunna träffas av uppfOstringsåtgärder, med mindre vanarten resulterat i brottslig hand- ling, utan i stället antingen föranleda till den unges behandling som lösdrivare eller ock, såsom i de flesta fall är händelsen, icke åtföljas av någon som helst åtgärd för den vanartades tillrätta- förande. Kommittén har därför föreslagit, att ett omhändertagande på grund av vanart skall under vissa förhållanden kunna äga rum intill fyllda 18 år.

En utsträckning av rätten till omhändertagande för skyddsuppfostran till att omfatta barn i åldern ända upp till l8 år har emellertid, med hänsyn såväl till förhållandet till strafflagen som till angelägenheten över huvud taget att för denna rätt uppställa så bestämda regler som möjligt, ansetts böra begränsas till vissa arter av vanart, med aVseeende å vilka behovet av skyddsuppfostran fram- trätt särskilt trängande. Hit har således hänförts sådana utslag av vanart, som hos en vuxen person skulle föranlett hans behandling somilösdrivare. Så till vida måste dock rätten till omhänder- tagande för skyddsuppfostran på grund av sådant levnadssätt, som omförmäles i Iåilösdrivarlagen, sträcka sig utöver vad där sägs, att denna rätt måste omfatta ej blott sådana unga personer, som äro utan medel eller underlåta att försörja sig, utan oavsett deras ekonomiska förhållanden alla per— soner i ovan sagda ålder, vilka göra sig skyldiga till ett sådant levnadssätt, som i nämnda lagrum sägs. Vidare böra under behandling med skyddsuppfostran komma bettlande barn i åldern 16—18 år, för så vitt bettleriet kan tillräknas dem såsom ett utslag av vanart. I enlighet härmed har före— slagits i 46 ä 2 mom., att skvddsuppfostran skall beredas åt barn mellan 15 och 18 är, vilka gjort sig skyldiga till vanart, ity att de förfallit till bettleri eller till ett kringstrykande,lastbart eller oor- dentligt levnadssätt. Härunder lärer enligt kommitténs uppfattning falla all den vanart, för så vitt det ej är fråga om brott, med aVseende på vilken något egentligt behov kan anses hava framträtt att bereda möjlighet till den vanartades omhändertagande för skyddsuppfostran.

Av dessa bestämmelser följer såsom en konsekvens, att personer i åldern 15—18 år böra ute,-4 slutas från behandling enligt lösdrivarlagen, vadan förslag uppgjorts till sådan ändring i sagda lag. Jämväl har förslag gjorts om de ändringar, som härav föranledas, i 92 å i lagen om fattigvården.»

I detta sammanhang torde vidare böra erinras om ett uttalande, som gjorts av fångvårdsstyrelsen i dess skrivelse av den 16 december 1898, varvid dock syftas på unga lösdrivare ända upp till 21 års ålder. F ångvårdsstyrelsen anför härom:

Den uppfostrande behandling, som ginge ut på bibringande av fastare moraliska begrepp, viljestyrka och arbetshåg, kunde naturligtvis påräkna direkt framgång huvudsakligen allenast i fråga om de unga för nya intryck ännu mottagliga. De äldre, de redan sedan åratal ilösdrivcriets dåliga vanor bundna, kunde svårligen genom undervisning och vård lösas från dessa vanor. I deras be- handling — »— — —.

"En ' viss olikhet i behandlingen av den yngre bildningsbare och den äldre förhärdade vore således av de faktiska förhållandena betingad. , _ _ ,

Enligt styrelsens mening borde de unga lösdrivarna noggrant skiljas från de' äldre mera för» därvade lösdrivarne genom att under lämplig tid isolera de yngre, vilket blott innebure ett fullföl— jande av den i 9 % av gällande lösdrivarlag redan upptagna principen om nödig separation med hän- syn till sådana individer, som av andra kunna röna eller å dem utöva skadlig inverkan. De unga tvångsarbetarna borde däriör undergå dem ådömt tvångsarbete i större anstalter, där de kunna hållas skilda från äldre tvångsarbetare och jämväl i mån av behov från varandra inbördes.

Fångvårdsstyrelsen har tillika i samband med sitt förslag, att tiden för tvångs- arbetet beträffande dem, som icke uppnått 18 år, skulle kunna fortfara, tills de fyllt '

• Sida 135
•  Original

21 är, uttalat, att lösdrivarlagstiftningen i denna del borde så mycket som möjligt närma sig bestämmelserna att i direkta uppfostringsanstalter ombilda vanartade och i sedligt avseende försummade eller brottsliga barn. Om således tvångsarbets— tiden för de yngsta lösdrivarna komme att ställa sig längre än för andra, borde detta motvägas av en behandling, som läte frihetsförlusten så litet som möjligt verka såsom ett lidande, i det att den dömde i stället skulle. känna vistelsen vid anstalten såsom en nppfostringskurs.

] sin skrivelse den 31 januari 1920 har fångvårdsstyrelsen beträffande de yngre lösdrivarna anfört bland annat att, därest, såsom förväntas kunde, möjlig- het bereddes att för personer under 18 år utbyta tvångsarbete mot vård under obestämd tid i allmän uppfostringsanstalt,i fråga om dem, som komme i åtnjutande av sådant, utbyte, vådorna av nuvarande lagstiftning bortfölle. Skulle lösdriveriet. kriminaliseras, komme lösdrivare i åldern närmast över 18 år i åtnjutande av samma möjlighet som övriga unga. brottslingar att i stället för straff erhålla den förbättrings— behandling, som väl inom ej allt. för avlägsen tid skulle anordnas för de sistnämnda.1

Under förutsättning att fattigvårdslagstiftningskommittens förslag rörande den offentliga barnavården, i vad den avser omhändertagande av vanartade mellan 15—18 år, som förfallit till bettleri eller ett kringstrykande, lastbart eller oordent- ligt levnadssätt, vinner bifall, skulle sålunda ej något härutöver vara att föreslå beträffande lösdrivare under 18 år. Dessa skulle då i regel komma att omhänder- tagas i skyddshem för svårare vanartade barn.

I anslutning till den ståndpunkt, förslaget härutinnan intager, bör förändring av åldersgränsen jämväl äga rum i 92 % av fattigvårdslagen. Härom har kom- mittén också framlagt förslag, varvid kommittén utgått från det ändringsförslag, som kommittén gjort i samband med förslaget till lag om den offentliga barnavården.

Skulle emellertid ej detta förslag vinna bifall, står den utvägen öppen att, såsom nu sker, behandla dem efter lösdrivarlagen. Särskilt beträffande dessa unga lösdrivare bör då i första hand komma till användning förebyggande åtgärder, såsom intagande i räddningshem och dylikt, vilka åtgärder av kommittén föreslagits i nu föreliggande lagförslag. Dessa åtgärder böra naturligen vidtagas under intimt sam— arbete med barnavårdsnämnd samt enskilda hjälp— och skyddsföreningar. Tvångs— arbetsanstalterna måste då anordnas så, att de unga lösdrivarna skiljas från de äldre samt erhålla en efter deras ålder särskilt avpassad uppfostrande behandling. Beträffande lösdrivare i åldern 15—18 år skulle man också kunna tänka sig den utvägen att i lösdrivarlagen upptaga ett stadgande om rätt för vederbörande myn— dighet att förordna om deras intagande i allmän uppfostringsanstalt, en anordning, som för övrigt föreslogs vid förarbetena till gällande lösdrivarlag. Kommittén hän— visar emellertid i första hand till förslaget till lag om den offentliga barnavården.

E. Utländska lösdrivare.

.1 samband med sitt förslag till förordning angående lösdriveri uppgjorde 1882 års kommitterade också ett förslag till förordning angående utlänningar, vilka

* Jämför härom det nyligen avgivna betänkandet med förslag till lag om tvångsuppfostran åt unga förbrytare m. m.

Kommitténs yttrande.

• Sida 136
•  Original

här i riket såsom lösdrivare anträffas. Däri föreslogs att utlänning, som anträffa- des under förhållanden, som omförmäldes i förslaget till lösdriveriförordning, kunde häktas och Överlämnas till Konungens befallningshavande i länet, som, där annat förfarande ej ansågs böra äga rum, hade att draga försorg om hans befordrande ur riket. Kommitterade erinrade i sitt förslag, att den konvention, som i december 1860 avtalats med Ryssland, vore den enda härom gällande författning, men att hemsändning av utländska lösdrivare även eljest i vissa fall ägt rum utan stöd av något stadgande. Vidare yttrade kommitterade:

»Men då någon grund i lagstiftningen för dylik åtgärd torde böra finnas; då flera främmande länders lagstiftningar utgå från det antagandet, att varje stat har rätt att från landets område utvisa utlänningar, vilka såsom lösdrivare inom landet anträffas, och då den inhemska lösdrivarlagstiftningen icke kan emot utländsk lös- drivare tillämpas, samt denne således skulle, om han finge i landet kvarstanna, undgå den behandling, som lagen stadgat för den inhemske lösdrivaren och som för den utländske vore än mera nödig, anse kommitterade, att en författning i det syfte kommitterades förslag angiver är behövlig _ — ——.>>

Det ovannämnda förslaget blev visserligen ej antaget, men efter utfärdandet av lösdrivarlagen utkom ett kungl. cirkulär den 28 maj 1886 angående behand— ling av utlänningar, vilka här i riket beträdas med lösdriveri, och detta gällde jämte 1861 års kungörelse, intill dess lagen den 14 september-" 1914 angående förbud för vissa utlänningar att här i riket vistas, trädde i kraft den 1 maj 1915.

Vid förarbetena till sistnämnda lag uppgjordes ett särskilt förslag till ändring i lösdrivarlagen, enligt vilket lördrivarlagen icke skulle gälla ifråga om utländska lösdrivare, men vid granskning av förslaget anmärkte lagrådet, att lösdrivarlagen icke vore tillämplig å sådana lösdriVare, vadan tillägget strängt taget vore obehöv- ligt; lagrådet framhöll också, att sambandet med vissa bestämmelser i fattigvårds- lagstiftningen härvid borde tagas i betraktande. Förslaget medtogs därför icke i propositionen till riksdagen (se k. prop. nr 42, 1913).

Frågan om utlännings behandling enligt lösdrivarlagen har särskilt berörts i ett uttalande från Konungens befallningshavande i Malmöhus län av den 29 mars 1922 i samband med uppgifterna om lösdrivarlagens tillämpning under åren 1919 —-1921. Däri yttras följande: *

»Såsom synnerligt otillfredsställande måste betecknas, att enligt vedertagen lagtillämpning utlänning ej anses kunna dömas till tvångsarbete. Därest förutsätt- ningar för en utlännings utvisning ur riket ej äro för handen eller, om ock så skulle vara förhållandet, möjlighet ej förefinnes för hans befordran till utlandet, beroende på ovissheten om hans nationalitet eller annan anledning, står polis- myndigheten fullkomligt rättslös gent emot sådan person.»

Reglementeringskommittén uttalade, att, för utlänningar, som här i landet gjorde sig skyldiga till helyrkesprostitution, torde böra givas åtminstone i huvud- sak enahanda bestämmelser som för utlänningar, vilka härstädes på annan grund äro förvunna till lösdriveri.

Ehuru lösdrivarlagen icke uttryckligen begränsar sin tillämpning till svensk medborgare, har det, på sätt ovan angivits, ansetts vara uteslutet att använda den— samma på utlänning. Skälet härför har antagligen varit, att åt lösdrivarlagen med hänsyn till dess natur icke kunnat givas en så generell giltighet som åt strafflagen.

• Sida 137
•  Original

Den administrativa behandlingen av lösdrivarmålen har väl härvid varit en bidra— gande orsak. Men dessutom har det ansetts vara onödigt att ägna en preventiv behandling åt en utlänning, vilkens skadliga liv och inflytande man på ett bekvä- mare sätt kunde befria sig ifrån genom avvisning eller utvisning.

Såsom framgår ur ovannämnda uttalande kan dock i vissa fall föreligga behov av att enligt lösdrivarlagen behandla utländska medborgare, som icke kunna utvisas. Av de enligt lösdrivarlagen dömda angivas för övrigt åtskilliga vara av utländsk nationalitet. Enligt kommitténs uppfattning skulle det också vara lämpligast att kunna tillämpa lagen på utlänning.

Enligt utländsk lagstiftning komma lösdrivarna i regel att frånsett nationalitet göras till föremål för andra åtgöranden än utvisning på grund av sitt lösdriveri —— detta följer därav, att lösdriveriet betraktas som ett brott — och detsamma borde gälla även om efterföljande åtgärder. Kommittén kan ej finna att något hinder bör möta ur internationella synpunkter.

Justitieombudsmannens i skrivelse av den 5 oktober 1909 gjorda hemställan om företagande av åtgärder till förebyggande därav, att utländska lösdrivare finge sitta oskäligt länge häktade i avbidan på utredning om deras nationalitet, torde ej påkalla något kommitténs yttrande, då dessa förhållanden blivit reglerade genom bestämmelserna i ovanberörda lag den 14 september 1914 angående förbud för vissa utlänningar att vistas här i riket.

• Sida 138
•  Original

Polismyndig-

heternas till— syn över lös— drivare.

Vll. Tillsyn över lösdrivare.

Enligt 15 S' lösdrivarlagen åligger det krono— och polisbetjäntv ävensom tilt syningsman att hålla noggrann tillsyn å lösdrivare.

Enligt instruktionen för landshövdingarna i rikets län den 12 april 1918 (Sv. förts. nr 198) är Konungens befallningshavande länets högsta polismyndighet, och tillkommer det Konungens befallningshavande att hava ansvaret. för och ledningen av polisväsendet i länet samt övervaka, att allmän ordning och säkerhet därstädes behörigen upprätthålles. Vidare skall Konungens befallningshavande, i enlighet med vad därom särskilt är stadgat. upptaga och pröva bland annat, ärenden air gående lösdrivares behandling.

Under Konungens befallningshtwande har landsfogden, enligt instruktionen den 14 december 1917, ansvar för och ledningen av polisväsendet ål landsbygden i länet samt därinom belägen stad, där magistrat ej finnes. I denna sin egenskap skall han vaka över att polisväsendet tillhörande befattningshavaro vederbörligen fullgöra sina åligganden samt att allmän ordning och säkerhet upprätthålles.

Jämlikt instruktionen för landsfiskalerna den 14 december 1917 är laiidsfiskal närmast under landsfogden ansvarig för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet inom sitt distrikt samt har med visst undantag inseende över polisväsendet därstädes och befäl över där anställd polispersonal. Till biträde vid tjänstegöro- målens utförande äger landsfiskal att enligt därom givna föreskrifter anlita t'järdings man och andra till polisbevakningen inom distriktet hörande och under lands— tiskalen ställda personer. Bland de olika uppgifter, som tillhöra landsliskalen. nämnes också att övervaka efterlevnaden av vad i lag eller författning närmare är i stadgat angående tillsyn över och behandling av bettlare, lösdrivare och alkoholister. i

För stadsfiskal gäller instruktionen den 24 maj 1918. I de flesta städer an— , kommer på honom att taga befattning med säkerhets—, ordnings— och sundhels— , polisen, varvid han å ena sidan är pliktig att lyda befallningar av Konungens be— ] fallningshavande, magistrat, borgmästare eller polismästare eller ock i stad, där i magistrat ej finnes, av landsfogde, samt är andra sidan har att av stads- och politi— betjänte erhålla all den handräckning, som är erforderlig för utförande av hans tjänsteåligganden. Förutom annat åligger stadsfiskalen att. i avseende å lösdrivare t och bettlare vidtaga de åtgärder, som författningsenligt ankomma på, stadsliskal.

Såsom polisen är organiserad i städer, köpingar och vissa andra samhällen. ingår tillsynen över lösdrivare utan vidare föreskrift i polisens vanliga uppgifter. , I vissa städer finnas ock särskilda föreskrifter härom. »

Enligt instruktionen den 20 maj 1868 för polismästaren i Stockholm tillkom— i

• Sida 139
•  Original

mer, det denne att undersöka lösdrivares, bettlares och andra lösa personers för- hållanden och efter omständigheterna enligt gällande författningar i avseende å dem förordna. Närmast under polismästaren har förste polisintendenten till ålig- gande att handlägga lösdrivarmålen samt hålla uppsikt över lösdrivarna. Den di— rekta uppsikten utövas av ordningspolisen samt detektiva polisen. För de kvinnliga lösdrivarnas övervakning och behandling finnes dessutom en särskild avdelning, sedlighetspolisen, med en överkonstapel som chef. Från och med år 1908 finnas vid polisen anställda kvinnliga polisbiträden (polissystrar), för vilka utfärdats en särskild instruktion. Enligt denna skall polissyster bland annat bevaka och om- händertaga kvinnor, som för förseelse intagits på polisstation, taga omvårdnad om fattiga och hemlösa kvinnor och barn, som inkomma på polisstationen, och så vitt möjligt bereda dem erforderlig hjälp samt å allmänna platser övervaka och anhålla kvinnor och barn, som bettla.

Rikets städer utom Stockholm lyda under Konungens befallningshavande så- som högsta polismyndighet. Under Konungens befallningshavande tillkommer det för varje stad magistraten att inom stadskommunens område handhava säkerhets-, ordnings- och sedlighetspolisen. I nio av dessa städer, nämligen Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Karlskrona, Norrköping, Uppsala, Eskilstuna, Orebro och Gävle, finnas särskilda polismästare, vilka under magistraten utöva denna tillkommande tillsyn över och ledningen av stadens polis. I samtliga instruktioner för dessa polis— mästare linnas enahanda bestämmelser om deras befattning med lösdrivare som i instruktionen för polismästaren i Stockholm. I fråga om poliskårernas organisa- tioner har man i regel följt huvudstaden såsom mönster. Vid sedlighetsavdelningen vid Göteborgs polis finnes anställd en polissyster, som skall vara närvarande, när en kvinnlig lösdrivare avvisiteras. Denna polissyster skall dessutom biträda vid bevakningen av de kvinnliga lösdrivarna. — De polismän, som äro anställda vid sedlighetsavdelningarna såväl i Stockholm som i andra städer, äro i regel gifta samt uttagas, enligt vad från olika platser meddelats kommittén, till denna befatt- ning efter ett noggrannt urval.

I de städer, där polismästare ej finnes tillsatt, utövar enligt förordningen om kommunalstyrelse i stad magistraten omedelbart ledningen av och tillsynen över polisen. Där arbetsordningen för magistrat och rådhusrätt blivit fastställd, har häri föreskrivits, att viss ledamot av magistraten, i regel borgmästaren, skall hava till— synen och ledningen av stadens polis. I åtskilliga städer finnes särskild detektiv— avdelning, vilken brukar i första hand öva tillsyn över lösdrivarna.

I de städer, som lyda under landsrätt, handhaves polisväsendet av stads— styrelsen.

Utom landsfiskalerna finnas å en del orter å landsbygden med en mera sam- manträngd befolkning särskilda polismän anställda. Dessa bekostas av vederbö- rande kommun eller av enskilda, vanligast bolag, vilkas verksamhet föranlett be— hovet av polisbevakning, ofta med bidrag av landstinget eller av det utav riks- dagen beviljade anslaget till avlöning och underhåll av särskild polisstyrka på lan- det.1 I köpingar och municipalsamhällcn bruka vara anställda polisuppsyningsmän,

' I riksstaten för år 1922 är under 5:te huvudtiteln uppfört ett förslagsanslag å 800,000 kronor till avlöning och underhåll av särskild polisstyrka på landet.

• Sida 140
•  Original

Särskild till- syningsmafn över bettlare och lösdrivare.

Gällande bestämmelser.

Tidigare stadganden.

numera benämnda poliskommissarier, som- handhava samhällets säkerhets- och ordningspolis och sålunda även uppsikten över lösdrivarna. De större köpingarna hava dessutom underordnade polismän.

Där tillfälliga anledningar göra sådant nödigt, äger Konungens befallnings- havande att förordna extra landsfiskaler eller extra polismän.

För att upprätthålla allmän ordning och säkerhet på landsbygden har med anslag av landstinget inom vissa län upprättatsridande lantpolis eller med motor- cyklar försedd polis. Dylik polis finnes inom Östergötlands, Blekinge och Malmö- hus län. Enligt instruktionen för den ridande polisen åligger det dessa polismän, bland annat, att söka befordra ordning och säkerhet inom det dem anvisade be- vakningsområdet samt att. anhålla och gripa lösdrivare. Till den ridande polisen lämna landstingen bidrag i Östergötlands län med 66,295 kronor, i Blekinge län med 14,000 kronor samt i Malmöhus län med 110,000 kronor. Dessutom lämna landstingen anslag till länsdetektiver inom Stockholms, Uppsala, Gävleborgs och Västernorrlands län. Inom Kristianstads och Örebro län hava landstingen beviljat i det förstnämnda 200 kronor och i det sistnämnda 100 kronor för lösdriveriets bekämpande å landsbygden. Slutligen hava landstingen inom Uppsala och Väster— norrlands län anslagit inom det förra 1,000 kronor och inom det senare 5,500 kronor till polisbevakning inom länets landsbygd.

Enligt vad kommittén inhämtat har inom de län, där ridande lantpolis funnits", dylik polis verkat till avsevärd minskning av lösdriveriet. Direkta uttalanden härom hava ock gjorts av några landsfiskaler i de av kommittén infordrade uppgifterna för åren 1919—1921.

Ett annat organ till hjälp vid övervakande av lösdrivare på landsbygden har samhället i fjärdingsmannen. Enligt instruktionen för fjärdingsmännen den 29 sep- tember 1899 åligger dem, var för sitt distrikt att lämna fattigvårdsstyrelse och tillsyningsmän erforderlig handräckning vid fullgörande av dem åliggande tillsyn över lösdrivare och bettlare. F järdingsmännen hava sålunda icke att utöva någon självständig verksamhet i nu förevarande avseende utan närmast att lämna hand— räckning. Fjärdingsmannainstitutionen är ett menighetsbestyr, som åligger kommu— nen sålunda, att i regel varje socken skall hava en fjärdingsman. Befattningen tillsättes av kommunalstämma genom val för en tid av minst tre år.

Vid sidan av krono- och polisbetjänte upptager lösdrivarlagen (15 &) såsom organ i förevarande hänseende även tillsyningsmannen. Härmed avses den person, som enligt fattigvårdslagstiftningen utsetts att hava uppsikt över bettlare. Stad- gandet om en sådan fanns förut i 39 % av kungl. förordningen den 9 juni 1871 angående fattigvården samt. har därifrån upptagits såsom en övergångsbestämmelse i 92 % 3 mom. av lagen om fattigvården den 14 juni 1918. Enligt sistnämnda lag- rum skall inom varje fattigvårdssamhälle anställas behövligt antal tillsyningsmän, vilka hava att anhålla bettlare och inställa dem, därest de ej på grund av före- liggande fattigvårdsbehov böra överlämnas till samhällets fattigvårdsstyrelse, till sådant förhör, som avses i lösdrivarlagen. Tillsyningsmannen åtnjuter för sitt be— styr den ersättning, som fattigvårdssamhället efter förslag av fattigvårdsstyrelsen bestämmer. *

Tillsyningsmannainstitutionen infördes genom 1846 års stadga angående försvars-

• Sida 141
•  Original

lösa och till allmänt arbete fin-fallna personer, vari föreskrevs att för varje stad och socken ä landet skulle ibland ledamöterna av sockennämnden utses två eller flera välkända män för att hava tillsyn över försvarslösa personer samt att bistå dem med råd, så vitt ske. kunde genom beredande av utvägar till försörjning. För Stockholms territoriella församlingar skulle ibland ledamöterna för församlings- näm'ndens avdelning för ordningsmäl finnas två eller flera sådana tillsyningsmän. Ix'rono— och stadshetjänte voro skyldiga att lämna tillsyningsmännen handräckning. Pä det att tillsvningsmanneu skulle blifva i tillfälle att utöva denna uppsikt över de försvarslösa inom hans distrikt, hade försvarslös, som ankom till distriktet, att. :u'unäla sig hos tillsyningsmannen. Tillsvningsmannen ägde liksom krono- och stadsbetjänte ”ätt att häkta försvarslösa samt antingen försända dem till hemorten eller anmäla dem hos Konungens befallningshavande.' ()ver försvarslös, som tiggde eller" erhöll'allmänt understöd, ägde tillsyningsmän husbonderätt, så att den försvars- Iöse var skyldig att förrätta det arbete, som av tillsyningsmannen anvisades. Till— syningsmannen kunde ock insätta den försvarslöse iarbete hos annan, som då erhöll husbonderiitt. Hade den, som frigavs frän krmwarbetskåren, allmän arbets— anstalt eller fängelse, icke nödig bostad i sin hemort eller icke det nödvändigaste för sitt uppehälle, borde tillsvningsmannen söka bereda den frigivne att emot för— rättande av anvisat arbete erhålla husrum och mat åtminstone för de första fjorton (lagarna. Enligt 1846 års stadga var sålunda tillsvningsnmnnens uppgift både av övervakande och vardande karaktär.

Genom 1853 års kungörelse angaende vissa ändringar uti och tillägg till 1846 :u's stadga utsträcktes tillsvningSimmnens befogenhet, så att han hade att i trovärdig persons närvaro varna försvarlös, som av lättja eller böjelse för ett. kringstrykande och oordentligt levnadssätt nraktlät att förskaffa sig lovligt arbete eller att förrätta honom av tillsyningsmän anvisat arbete. Tvä sådana varningar utan resultat kunde pä tillsyningsmannens yrkande föranleda till behandling såsom lösdrivare.

1882 års kommitte inskränkte tillsyningsmannens funktion till att hava tillsyn över lösdrivare samt att, där Konungens befallningsluwande för särskilt fall bestämde. utöva den av kommitten föreslagna polisuppsikteu. l'r kommitténs motiv härutinnan ma anföras följande:

»Denna tillsynsmauuainstitution, varmed utan tvivel avsågs att företrädesvis för landsbygden, där polismännen äro synnerligen fåtaliga, vinna ett verksamt och kraftigt biträde inom varje kommun för stävjande av landstrykeri och bettlande, har dock ingalunda motsvarat de därvid fästade förvänt- ningarna. Erfarenheten har tyvärr ådagalagt, att institutionen icke vunnit: insteg hos kommunerna: att under den tid av nära fyrtio år, som forlupit sedan författningsstadgandet därom utkom, institu- tionen icke ens lyckats komma till verklighet i mer än ett mindre antal kommuner, samt att den för över tio sedan i fattigvårdsförorduingen meddelade föreskrift om avlöning ät däruti omförmälda tillsyningsmän icke heller förmått att åt denna institution förläna något synnerligt liv. Annu torde inom de flesta landskommuner saknas insikt och övertygelse om behovet av ifrågavarande till- s_vmngsmän.

Med den obenägenhet, som här i landet i allmänhet råder hos den enskilde, att självmant uppträda såsom polis eller med sådan samverka, lärer det knappast vara att hoppas att på frivillig— hetens väg kunna åvägabringa någon kommunal polis å landet, och fattigvårdsförordningens nyss- berörda stadgande är även byggt på. antagandet, att. icke någon godvilligt åtager sig tillsyningsmannav befattningen utan ersättning för sitt besvär. Men icke ens mot avlöning — vilken för övrigt säker- ligen komme att bliva skäligen låg — låter det ofta nog inom landskommunerna sig göra att erhålla lämp- liga tillsyningsmän. Jordbrukare i allmänhet; hysa. motvilja för ett uppdrag, som kanske tvingar dem att under bråd tid eller angeläget sysslande med annat ärende avbryta sitt arbete för att vidtaga en

1882 års kommitté.

• Sida 142
•  Original

Statistiska uppgifter om till- synings—

männen.

'l'illsyn över lösd ri vare .

tidsödande och icke sällan för dem kestnad medförande åtgärd emot en person, vars förseelse, om han bettlar under ödmjuka later, de anse föga stratfvärd, eller vars hämnd, om han är en frigiven brottsling eller visat fräckhet och trots i sitt uppförande, de möjligen frukta.

För den ringa utsikten att kunna erhålla lämpliga tillsyningsmän och av tillsyningsmänna— befattningen kunna vinna. något synnerligt gagn talar ock erfarenheten om de svårigheter, vilka alltjämt mott for att till verklig nytta uppbringa en annan kommunal polissyssla eller fjärdings mannabefattningeu. Ehuru fjärdingsmannen, enligt den för honom utfärdade instruktionen, är ski-l dig att på Konungens befallningshavandes, kronofogdes och kronolänsmans befallningar »lämna den laga handråckning, som kan påkallas vid tillfällen, då något förehaves som störer eller hotar allmänna säkerheten eller hus- och hemfrid», och elmru han sålunda borde kunna vara att såsom polisman pa— räkna, betinnes dock, genom kommunernas obenägenhet att anslå skälig avlöning till uppehållande m befattningen, dennas innehavare, där han omgängsvis ombytes, ofta nog för befattningen alldeles otjänlig.

Kommitterade hava på grund av nu anförda förhållanden icke vågat att för polisuppsikten i sin helhet göra räkning på. tillsynsmannainstitntionen, ehuruväl kommitterade lämnat Konungens befallningshavande öppet att i särskilda fall ät tillsyningsmän över bettlare —— vilka tillsyningsmän kommitterade antagit fortfarande komma att enligt fattigvärdsförordningen utses —— överlämna en it.-k.. oväsentlig del av uppsiktens handhavande.»

I sammanhang med utarbetande av förslag till ny f:.tttigvardslag infm'drude fattigvårdslagstiftningskommitten upplysningar om tillämpningen av fattigvårdst'ör— ordningens stadganden om tillsyningsmän. Dessa upplysningar, som uvsågo är 1907. ådagalade, att av 2,499 fattigvärdssamhällen funnos tillsvningsmän tillsatta i ],lllt samhällen. Av dessa hade 380 uppgivit sig,)hava högst 2, 354 5, 245 (5—10, 91. 11—20 och 28 mer än 20 tillsyningsmän. A landsbygden hade oftast. utsetts cn— skilda pcrsoner till tillsyningsmän, vilket vore förhärskande i de glesare. befolkade landsdelarna, därnäst t'järdingsmän eller polismän och ej sällan fat.tigvärdsstyrclse eller kommunalnämnd eller medlemmar därav. [ nägra kommuner hade uplutraget lämnats till distrikts- eller roteföresta'indarc. i städer och köpingar voro 67 % av tillsyningsmännen polismän, som erhållit til[syningsniannauppdraget. Beträffande tillsyningsmännens verksamhet framgår av upplysningarim, att de under 1907 bo.—' vederbörande fattigvårdsstyrelse anmält 929 bettlare, därav 213 minderåriga.

På landsbygden var det regel, att ingen som helst ersättning utgick till till— syningsmannen för hans bestyr. l städerna brukade däremot särskild ersättning givas. Formen för ersättningens utbetalandc var i de flesta fall visst belopp för varje förrättning och endast i ett mindre antal fall fast arvode. De flesta, som uppburit arvoden, hade varit fjärdingsmän eller polismän. När ersättning i den ena eller den andra formen utgick, bestred i de flesta fallen fattigvårdssamhällct ensamt utgiften, i några få full samhället och landstinget eller landstinget ensamt.

Vad angår tillsyningsmännens verksamhet i fråga om lösdrivare framgår ur de av kommittén infordrade uppgifter för åren 1905 1907, att av de under nämnda år anhållna lösdrivarna, tillhopa 31,037, allenast 2,108 eller 6.7 % inställts genom tillsyningsmän. Härav komma 597 på Stockholms, 573 på Södermanlands, 246 pa Göteborgs och Bohus samt 269 på Västernorrlands län, medan för Stockholms stad samt Blekinge län och de tre nordligaste länen ingen siffra angivits.

I 1,448 fall utgjordes dessa tillsyningsmän av fjärdingsmän eller polismän, vadan sålunda endast i 655 fall tillsyningsmännen icke voro polismän.

Frågan om tillsyn över lösdrivarna har gjorts till föremål för uttalande i flera av de uppgifter, som inkommit till kommitten rörande lösdrivarlagens tillämpning under åren 1919—1921.

• Sida 143
•  Original

Nagra landstiskaler framlialla, att till511111111511111nnen hava föga betydelse för lösdiivares efterhallande och anmärka därvid, att tillsyningsmfmnen sällan eller aldrig anhålla lösdrivare, att ersättningen till tillsyningsmännen v01e för liten, att tillsy nings— männen ej 1'1O'de. rätt till gottgörelse för lösdrivares inst; illande. samt att inom en del fattig'ardssanibtillen inga tillsyningsmän tillsättas. En landsfiskal anser däremot. att för ett effektivt övervakande av lösdrivarna bör för varje kommun tillsättas ener— giska och tillräckligt manga tillsyningsmän. En annan landsfiskal föreslår, att tillsyningsmännen skola inställa lösdrivarna inför fattigvårdsstyrelse, 1111 det under— stundom Visat sig besvärligt att inställa den anhållne lösdrivaren inför landsfiskal.

En del landsfiskaler uppgiva, att landstiskalerna av expeditionsgörmnäl mer och mer bliva bundna vid tjänsterummel. eller upptagna av utanför polisverksamheten liggande ärenden, varför landstiskalerna mestadels icke annat än i sammanhang med för andra ändamål företagna resor hade tillfälle att övervaka lösdrivarna. Fjärdings— männens biträde vid tillsyn över lösdrivare hade ej större betydelse, då. fjärdings— mannen i allmänhet endast pa uppdrag av landsfiskalen hade att vidtaga atgärder. l)11 fjärdingsmännen i regel hade liten ersättning fö1 sitt uppdrag samt iike ägde uppbära nagon gottgörelse för en lös1.'hiv111'es inställande inför vederbörande lands— fiskal kunde man ej heller paräkna nagot större intresse hos fj'1'1rdingsnr1'1nnen föl att vidtaga atO'äi'der mot losd11v11n11

För att astadkonnna en effektiv tillsyn över lösdrivarna föreslå åtskilliga lands— fiskaler, att landsbygden skulle erhålla en förstärkt polisbevakning genom anställande av särskilda polismän en eller Hem för varje landstiskalsdistrikt. Det hade näm— ligen visat sig, att i de trakter som hade tillfredsställande polisbevakning, lösdrivarna kunnat effektivt etterhallas, vilket haft till följd att lösdrivarna undveko att. vidare besöka dessa ttakter.

Nagra landsfiskaler påpeka, att befolkningen ej re eagerar mot losd1'1ver1et utan i stället av fruktan eller missriktad humanitet understödjer och hjälper losdr1varen, under förhoppning att. han skyndsamt skall begiva sig i väg. Härigenom beford- ras lösdriveriet i hög grad. Anmälan till polismyndighet underlåtes i regel. Rätt att anhälla lösdrivare. bör utsträckas till varje medlem i samhället, ty polismyndig— heterna hinna sällan att efter erhållen anmälan om lösdriveriet vidtaga åtgärder för lösdrivares anhallande. Större kommuner böra därjämte förses med lämpliga arrestlokaler, där anhållna lösdrivare och bettlare kunna förvaras någon kortare tid, under det förhör med dem pågår.

Slutligen uttala en del polismyndigheter, att de böra äga rätt att till hemorten sända bettlare och lösdrivare, som av en eller annan anledning icke anses böra behandlas enligt lösdrivarlagen, för vilket ändamål landsfiskalerna borde hava medel till sitt förfogande.

Frågan om en omorganisation av polisväsendet pa landet har varit föremal för åtskilliga utredningar.

1901 ars kommitterade för utredning av frågan om erforderliga förändrade anordningar bet äffande lantpolisen hava salunda i sitt den 28 maj 131902 avgivna. betänkande föreslagit inrättande av länsdektivtjanster och anordnande av ridande polis för uppehållande av polisuppsikt a landsbygden, med skyldighet för den ridande polisen bland annat, att anhålla och gripa lösdrivare och bettlare.

I de under åren 1907 och 1913 avgivna förslagen till reglemente för polis-

Ur polismyn- digheternas yttranden.

Utredningar om polisväsen- dets ordnande.

• Sida 144
•  Original

Kommitténs yttrande.

"2,8.

personalen hava likaledes uttalanden gjorts om en omorganisation av polisväsendet, särskilt på landsbygden. Det förstnämnda förslaget upptog visserligen ej bland polismans åligganden att hava tillsyn över lösdrivare men utgick från, såsom av motiverna framgår, att föreskrift därom skulle intagas i de lokala polisinstruktioner, som vore avsedda att utfärdas; 1913 års förslag till polisreglemente upptar skyl— dighet för polisen att hava tillsyn över lösdrivare och bettlare.

Frågan om förbättrad polisorganisation på landet har jämväl varit föremål för utredning av kommittén för omorganisation av fögderiförvaltningen, som i sitt den 27 augusti 1912 avgivna betänkande föreslog inrättande av ett polisväsen pä landsbygden, bestående av dels lokalpolis med en vidsträcktare tjänstgöringsskvl— dighet och avlönade av medel, beviljade av landsting, socken, municipalsamhälle eller enskilda, dels ock distriktspolis med visst tjänstgöringsområde och avlönade av statsmedel. Distriktspoliscn skulle hava att anhålla och till förmannen för pä denne ankommande åtgärd inställa personer, som inom distriktet-beträddes med lös— driveri eller bettleri. Kommittén föreslog vidare statsbidrag till ridande polis :i. landet samt till länsdetektiver och tillfällig polis; fjärdingsmannainstitlitionen såsom behövlig för indrivning av utskvlder och böter, delgivningar in. in. skulle. enligt kommitténs mening fortfarande bibehållas. Detta förslag om polisväsendet :i landet blev emellertid ej genomfört..

Chefen för socialdepartementet har på grund av nådigt bemyndigande den 28 januari 1921 för frågans vidare utredning uppdragit åt sakkunnig person att bi— träda inom socialdepartementet för verkställande av utredning angående omorgani— sation av polisväsendet i.riket.1

Att tillsynen över lösdrivare i första hand bör ankomma på polismyndig- lieterna kan sägas ligga i sakens natur. Lösdriveriet utgör en fara för ordningen i samhället, och polisen såsom ordnii'igsmakt bör då också vara närmast till att hälla efter de personer, vilka beträdas med lösdriveri. I de reglementen för poli- sen, som finnas utfärdade, samt i de förslag därtill, som uppgjorts av de olika kommitterade, hava också upptagits bestämmelser om skyldighet för polisen att öva tillsyn över lösdrivarna. Detta nära samband med polismyndigheternas upp- gift i allmänhet gör, att frågan om lösdriveriets övervakande ej kan lösas för sig.

1 den mån ordningsmakten, d. v. s. polismyndigheten, är väl organiserad, komma säkerligen lösdrivarna också. att bliva efterhållna. Ur lösdrivarlagstiftningens syn— punkt bör därför här betonas vikten av att den pågående polisutredningens resultat bliver sådant, att polismakten får en organisation, vilken sätter den i stånd att fylla sina uppgifter även med hänsyn till bekämpande av lösdriveriet. En illa orga— niserad och alltför fåtalig polis kan ej bjuda lösdriveriet något verksamt och var- aktigt motstånd. Redan tillvaron av en väl ordnad och tillräckligt stark polismakt är däremot ägnad att verka återhållande på lösdriveriet. Från många håll möta vittnesbörd därom att lösdrivarna hålla sig borta från distrikt, varest en vaken polismakt ej lämnar dem frihet att fara fram efter behag.

I städerna och en del andra orter, varest särskilda polismän äro anställda, samt organ alltså redan finnas för tillsyn över lösdrivare, är frågan närmast, om

, 1 Detta uppdrag har numera slutförts genom en i november 1922 dagtecknad utredning angå- ende omorganisation av polisväsendet i riket.

• Sida 145
•  Original

polismaktens organisation och styrka fvller behovet. För de största städernas del är organisationen av polismyndigheten av naturliga skäl ett. mycket svårlöst pro blem. Även hänsvnen till lösdriveriets bekämpande gör frågan invecklad; säl- skilt den speciella form av lösdriveri, som betecknas av prostitutionen, kräver här beaktande.

Såsom ovan f'amhällils, finnas i Stockholm och Göteborg kvinnliga polisbi- lräden, benämnda polissystrar. Denna institution har en särskild betydelse med avseende .. de prostituerade kvinnornas över rakning och omhändertagande. Frän vissa håll hava framställts allvarliga anmärkningar mot det sätt, på vilket poli» män skulle behandlat kvinnor, som gjort sig förfallna till sedeslöst levnadssätt sanil pa grund dä 'av kommit i fråga att behandlas såsom lösdrivare och kanske anhållits som sädana. lltan att ingå på någon närmare undersökning av hithörande för— hallanden, vill kommitten likväl uttala önskvärdheten av, att man söker bryta udden av dylika anmärkningar medelst. en förändring därhän, att. övervakningen av sedeslösa kvinnor åtminstone i viss utsträckning kunde anföitros åt kvinn- liga polisbiträden (polissystrar). Aven om aldrig sa stor noggrannhet nedlägges p.1 att av de manliga poliserna använda särskilt lämpliga personei just för dessa poster. 111aste (lock niedg'ivas, att kvinnliga poliser här skulle. hava en särskild uppgift att fylla. Härigenom skulle törhända också skapas bättre förutsättningar för en före.- byggande verksamhet för de kvinnliga lösdrivarna, om polissystrarna särskilt ut— valdes eller utbildades med hänsyn härtill samt i instruktion eller eljest fingo sig alagt att i sådant avseende samarbeta med föreningar och enskilda.

Beträffande tillsynen över lösdrivare ä. landsbygden.harfrån skilda håll klagats över dess otillräcklighet och detta ej minst från landsflskalerna, som förklara, att de endast mera tillfälligtvis vid resor i andra tji'1nstci'1renden kunna öva direkt till syn över lösdrivare samt att v.11 ken fjärdingsmännen eller de särskilda tillsynings- männen uträtta något väsentligt i detta avseende. ,l'lörhällandena synas snarast hava blivit sämre efter o111organisationen av landsstaten, då landsfiskalerna upp- giva sig nu i större utst äckning vara upptagna av kontorsgöromål. Frånsett den sp(('1cll.1 frägan om de konnnunala tillsyningsnninnen, sammanhänger även 11 lands— bygden ordnandet '.1v tillsynen över lösdrivare med organiserandet av ordnings— makten, 11. v. s. polismyndigheten. Erfarenheterna t' ”än den i några län anordnade länspolisen tyda på att genom denna lösdriveriet kunnat effektivt bekämpas. Och det skulle ur lösdrivarlagstiftningens synpunkt vara till stor fördel, om en dylik institution i lämplig form kunde komma till stand i varje län.

Sasom förhållandena för närvarande gestalta sig, måste kommitten närmast ansluta sig till den bestaende ordningen, att tills1 nen över lösdri 1varc blir en lokal, närmast en kommunal angelägenhet.. Da det ej kan bliva fr.'1g'1 om att inrätta lokalpolis i landskommunerna, måste man pa annat sätt tillgodose behovet. 'lill— s_vningsmannainstitutionen har hittills icke visat sig kunna uträtta något nämnvärt för lösdriveriets bekämpande, och det lärer därför ej vara sk'il att för framtiden söka lita till denna. Sa vitt kommitten kunnat finna, aterstar ingen annan lämplig grund att byg (va på än att söka utveckla fj.irdingsmannainstitutionen Fran att nu enligt instruktionen allenast vara biträde åt landsfiskalen och handräckningsmvn- dighet at tillsyningsmännen bor fjärdingsnmnnen enligt kommitténs uppfattning fu

• Sida 146
•  Original

en självständig uppgift med l'1änsyn till tillsynen över lösdrivare. Härav följer att fjärdingsmannainstruktione11 bör erhålla en ändrad lydelse.

Skulle en sådan förändrad anordning i fråga (1111 fjärdingsmannaskapet. ej lata sig genomföra, ett spörsmål pä vilket konunittén här icke kan närmare inga,1näste lösdrivarlagen fortfa1'a11de bygga pa de ko1nmu1'1ala tillsyuingsnu'innen och föreskrift måste då givas härom.

Vare sig den direkta tillsynen överlämnas ät fjärdingsnu'innen eller tillsynings- män, kräves det nagon 111y11dighet,_ som jämte dem utövar en sadan tillsyn och på samma gång är deras förman. Även i detta avseende lärer det vara lämpligast att bygga pa existerande förhållanden och anförtro denna uppgift. ät landsfiskalerua. vilka jäm 'äl hava andra uppgifter i fraga om lösdrivarna. lluru detta kan låta sig för- enas med landsfiskalernas övriga uppdrag, kan naturligen icke i detta sammanhang upptagas till bedömande. ] Konungens befallniugshavaudes allmänna uppgift med hänsyn till ordningen inom länet ligger utan vidare skyldighet att. ocksa se till att lösdriveriet stävjas. ] denna sin uppgift hava Konungens befallningslmvande numera till sin hjälp landsfogdarna. I den man polisväsendet kan stärkas med hänsyn till Iandsliskalernas och Konungens befallningshavandes uppgifter konnner en sädan för- bättring ocksa att. öka 111öjligheterna för lösdriveriets beki'unpande.

De önskemål om arrestlokaler, som f'111nställts. äro givetvis ej möjliga att genomföra ensamt för lösdrivarnas skull; i den man särskilda sadana behövas för större samhällen, lärer det ankomma pa dessa att själva föraustalta därom.

Att., såsom fran nägot hall päyrkats, ställa särskilda medel till polisn'tyndig— heternas förfogande för hemsäudande av bettlare och lösdrivare till hemorten, skulle i en del fall vara gagneligt, da häktni1'1g och insändande till Konungens befallnings- havande därigenom kunde undvikas. Cmellertid torde det. tillsvidare vara lämp- Iigast att bita hemsäudningen bero på Konungens befallningshavande.

Polismän och fjärdingsnu'in hava emellertid ej blott att. tillse, att personer ej 11|11träda såsom lösdrivare. lleras roll far ej ”heller inskränka. sig till att, såsom 1111 unflerstundom synes ske. med eller utan ett litet understöd fä lösdrivaren att hastigast 111öjligt försvinna från distriktet. Ett sadant förfarande giver i stället. anledning till ett fortsatt lösdriveri. r.". j*1olisn1i'1nnen och fjärdingsmäunen ankommer att an- hidla. lösdrivaren och lön honom till lands— eller stadsfiskal för att fa fastslaget. den åtgärd, som bör vidtagas. Härmed får ej anses uteslutet, att den, som har rätt att anhålla, ocksä kan, utan att. anhällaude äger rum, vidtaga efter förhallan- dena lämpade åtgärder, t. ex. att anvisa. lösdriutreu ett arbete i närheten, sända honom till fattigvärdsstyrelse i kommunen. Men eljest bör ett. anhållande äga rum med transport till lands- eller stadsliskal. I staden torde anhällandet och inställandet. bliva regel; inga länga avstand lägga hinder i vägen för transporten till stadstiskal eller den, som bör förhöra lt'15(h'ivare11, och den patrullerande konstapeln har inga möj— ligheter att syssla sa ingående med fallet, att därpa kan grundas några åtgärder. "Men ä landet ställa sig förhållandena som nämnt. annorhu1da och här kunna vissa förebyggande och hjälpande åtgärder direkt genom polismannen eller fjärdingsman- nen'vara på sin plats.

”'”'äffttl'NH Det har 11. landet. klagats mycket däröver, att fjärdingsmäu och tillsyningsuu'iu ”if(LZfo(?[_ icke visat. sig nog nitiska att anhålla lösdri 'are och inställa dem inför landsfiska-

• Sida 147
•  Original

lerna. ! de till kommitten inkomna yttrandena rörande förhallandena under åren ltlltlv 21 förekomma sadana klagomal från flera häll. Anledningen till, att an- hallaudet icke sker i alla de fall, da sadant skulle vara erforderligt, angives av en del polismyndigheter 'ara, att kostnaden för transport. från den ort, där lösdrivaren paträlfas, till landsfiskalen kan vara ganska stor, vadan bade tidsförlust och ut— gifter fi:")ranledas av ett anhällaude. Åtskilliga landsfiskaler hava därför ocksä för- ordat, att gottgörelse av statsmedel skulle lämnas till fjärdingsman eller tillsynings- man för skjuts och andra med iuslällelseu av lösdrivaren hos laudsliskaleu för- enade kostnader.

[ detta sammanhang bör erinras. att landsfiskalerna, enligt kungörelsen den ll juni 1918 angående ersättning at landsfiskaler för vissa av de 'as polisverk- samhet föranledda utgifter m. m.. erhalla särskild ersättning för tjänsteresor för lösdrivares anhällande samt för särskilda utgifter för behörigt verkställande av sadan åtgärd.

I sitt betänkande rörande fattigvarden framhöll kommitten, att med den ringa utveckling, polisväsendet särskilt, a landsbygden erhallit. det torde vara lämpligt att bibehålla de kommunala tillsyniugsmämten samt att dessa borde avlönas av kommunen, som också borde bekosta av dem för uppdragets utförande företagna resor för att inställa bettlare hos polis— eller annan myndighet. Enligt. vad från olika hall betonats, är effektiviteten av stadgandet om lösdrivares anhällande ivä— sentlig grad beroende därav, att de personer. som hava att öva tillsyn över lösdri- vare samt anhälla dem, ieke tillskrndas kostnader för resa och t=ansport till den stundom avlägset boende landsliskaleu. Skall uppdraget såsom kommittén föresla- git lämnas ät polismän och fjärdingsmän, synes lämpligt. och för övrigt. i överens- stämmelse med 'ad nu gäller om laudsliskals rätt till ersättning för anhällande av lösdrivare, att även polisman och t'järdingsman tilläggas gottgörelse för resekostnadeu av statsmedel. För ntfäende av sadan kostnad torde samma regler kunna upp- ställas som i 1918 års ovannämmla kungörelse.

• Sida 148
•  Original

Gällande lay.

Anlidllamlet. 3 % 1 m.

VIII. Åtgärder mot lösdrivare.

A. Anhätlande och varning.

Huvudmomenteu i den enligt gällande lösdrivarlag stadgzu'le proceduren för lösdrivares omhändertagande äro följande: krono— eller polisbetjänt elleftillsynings- man, vilka, såsom redan nämnts, utöva den närmaste tillsynen över lösdrivare. hava att anhålla den. som beträdes med lösdriveri, och inställa honom till förhör hos landsfiskal eller stadsliskal; denne häller därefter förhör med den anhållne samt fattar beslut om vidare atgärder; därest lösdrivaren icke omedelbart släppes, med- delas honom varning, vilken underställes Konungens befallniugshavandes prövning. men om han förut varnats eller inom viss tid undergatt tvångsarbete, häktas han och sändes till Konungens befallniugshavaude; pä denna senare myndighet ankom— mer dels att pröva meddelad varning, dels att besluta om vidare atgärd med häktad lösdrivare, vilken åtgärd kan bestå antingen i adömande av tvängsarbete eller med- delande av förnyad varning; besvär över Konungens befallningsluu'andes beslut, varigenom nagon dömts till tval'igsarbete. prövas av Kungl. Maj:t.

Vad först vidkommer lösdrivares anhallande oeh inställande till förhör. är denna åtgärd, säsom förut framhållits, sä nära förenad med själva tillsynen över lösdrivare, att den bör ankomma pä samma personer, som hava att utöva den omedelbara tillsynen, alltsa enligt kommitténs förslag pä polismän och t'järdingsn'iäu.

Rörande innebörden av deras verksamhet i detta avseende hänvisas till vad ovan yttats. Kommittén har i fråga om stadgandets redaktion gjort den ändring. att i stället för krono- och polisbetjänt använts betet-.lmingen polisman, varjämte fjärdingsmai'i har upptagits liksom i nästföregaende &. Vidare har kommitten forum- lerat stadgandet mera med utgängspunkt frän den allmänna tillsyn, som nämnda personer hava att utöva. Genom sistnämnda formulering har stadgandet fått en mera ovillkorlig innebörd med hänsyn till dessa personers skyldighet att anhålla dem, som beträdas med lösdriveri. Kommittén har trott detta innebära en fördel. då det i regel ej kan vara lämpligt att låta den underordnade polismannen avgöra. huruvida åtgärd bör vidtagas _gent emot en person. som enligt polismanneus åsikt är att anse som lösdrivare, tv detta senare mäste han ju först. gö*a klart. för sig. Mot en sådan fi:")rändring kan synas tala, att landsfiskal och stadsfiskal i mänga fall ej vidtaga någon åtgärd mot de anhållna. Sålunda framgår av de till kom- mittén lämnade uppgifter, att av de under åren 1919—21 för lösdriveri och bettleri anhållna 14,419 personer ej mindre än 7,676 eller 53,2 % lösgivits; för åren 1905—07 voro motsvarande absoluta tal 251,03? och 16,594, vilket gör ungefär enahamla proportion. .

• Sida 149
•  Original

Av dessa siffror torde icke böra dragas den slutsatsen, att de sålunda lösgivna skulle anhållits utan laga skäl, utan nämnda förhållande är säkerligen att tillskriva en allmän obenägenhet hos dem, som hava att besluta om varning och häktning, att låta en person drabbas av lösdrivarlagens åtgärder. Det. är dockh en öppen fraga, huruvida detta är riktigt med hänsyn till individens upprättande. Atminstone kräves det, att någon annan åtgärd därför kommer till användning, sa att personen ej lämnas att fortsätta med sitt lättjefulla och för det. allmänna lika väl som för honom själv fördärvhringande levnadssätt.

Den anhållne lösdrivaren skall, såsom nämnt, inställas a. landet hos landsliskal Förhör hf./'(! ot'h i stad hos statistiska]. dm'f'mmum"

Xägou anmärkning mot att. landsfiskal ooh stadsliskal hava att i första handflålin—(fetta) höra den anhällne har ej försports, och kommittén har ej heller funnit sig äga skäl att föreslå någon annan anordning. (?iällande lag ini'iehälleri 16% föreskrifter därom, att. andra personer kunna i viss ordning förordnas att fullgöra, 'att som enligt lagen åligger landsliskal och stadsliskal. Konunit.t(m har ansett en dylik anordning böra bibehz'illas, se 17 å i förslaget.

Rörande tillvägagäugssättet vid det förhör. som skall äga rum med den an- hållne, innehåller gällande lag inga direkta anvisningar. Den uppställer emellertid vissa anspäk på innehållet av det protokoll, som skall upprättas över förhöret, för den händelse varning meddelas eller häktning äger rum. Protokollet skall sälunda upptaga anledningen till förhöret och vad den anhällne föreb'agt till sin ursäkt ävensom redogörelse för hans levnadsomständigheter samt beskrivning över hans utseetule.

Härav kan man alltså sluta till att förhöret skall sa ledas, att dessa uppgifter framgå därur. Dä stor vikt ligger uppå att utredningen vid detta förhör blir full- ständig, har kommitten trott det innebära en fördel att direkt i lagen angiva karak- tären av förhöret och de uppgifter, som därvid skola inhämtas, för att förhöret skall lämna upplysning om de omständigheter, vilka äro av vikt för lösdriveriels konstaterande. Förhörets fullständighet är icke blott. av betydelse för de. fall, dä protokoll däröver S'all uppsättas för att med beslut om varning eller häktning insändas till Konungens befallningshavande. Även i de fall, dä någon sådan åtgärd ieke konnner till användning, är det angeläget, att förhöret med anhållen person blir tillräckligt. grundligt för att den, som har att leda förhöret, skall kunna besluta vad som bör företagas med den anhållne. Ett anhällande sker väl sällan utan grundad anledning, och det, är därför på sin plats, att landsfiskalen eller stadsäskalen pä allvar ställas inför frågan, vad som bör göras med den anhållne, även då varning eller häktning anses icke böra anlitas. Ju förr lösdrivaren hejdas på sin bana, desto större böra utsikterna vara för hans tillrättaföande och de atgärder, vilka, enligt vad nedan sägs, höra komma till användning i sammanhang med varnings meddelande synas på det stora hela vara att anbefalla även då landsfiskal eller stadsliskal släpper en anhållen utan varning eller efter en enskild varning.

Ile omständigheter, som böra bliva föremål för utredning vid förhöret, äro naturligen i första rummet sådana, som stå i samband med själva anhällandet, alltså huruvida krigstrykande ägt rum och vad därvid förekommit i bettlande, ute- liggande m. m., samt, om kringstrykande ej föreligger, det. levnadssätt, som den anhållne fört, brott, som han begått eller misstänkts för, bettleri, osedligt leverne

• Sida 150
•  Original

Varning.

Gällande be- stämmelser.

'l'id igare he- stämmelser.

o. s. v. Emellertid käves det. även utredning om personens levnadssätt. längre tillbaka än de närmaste dagarna eller veckorna, sa att man kan få en klar upp fattning av huruvida de omständigheter, som kommit till uttryck under närmaste tiden, blott äro sporadiska företeelser eller verkliga utslag av ett sådant levnadssätt, som li'isdrivarlagen har till uppgift. att ingripa mot. I sådant avseende mäste utredas hans uppehällsort, sysselsättning och utvägar att. försörja sig under en tid tillbaka. varvid naturligtvis särskilt är att. anteckna, huruvida han förut varit, föremäl för atgärder enligt lösdrivarlagen. Dä vid bedömandet av lösdriveriet och vidtagandet av :.llgärder däremot är av vikt att känna de. omständigheter, varunder en person uppväxt och levat sitt liv, är det av vikt. att få en beskrivning av hans levnads- omständigheter, så att man kan se. huru han glidit in på lösdriveriets bana.

Redan nu torde i regel något vittne vara närvarande vid förhör med anhalleu lösdrivare. Kommittén har ansett lämpligt att meddela uttrycklig föreskrift härom; en sadan anordning synes erforderlig hade för att bereda den anhållne trygghet. mot godtycke samt fö* att giva protokollet över förhöret, da sådant skall hallas. större. värde ur bevissvnpunkt. Där fraga är om kvinnlig lösdrivare, bör om möj— ligt ett, kvinnligt vittne vara tillstädes. [ fall då detta låter sig göra, bör vittnet med sin underskrift hestvrka riktigheten av de anteckningar. som föras eller det proto— koll. som upprättas.

Den, som gjort. sig förfallen till lösdriveri. skall enligt gällande lösdrivarlagi första hand av landsfiskal eller stadstiskal tilldelas 'arning, vilken av Konungens befallningshavande prövas samt därefter, om den fastställes, kungöres för rikets polismvndigheter. Först om en person, sedan varning kungjorts, änvo beträdes med lösdriveri, kan han häktas därför samt dömas till tvångsarbete; vid mildrande |unständigheter kan Konungens befallningsllavande, i stället för att. döma till tvangs- arbete, meddela förnyad varning] Härvid förutsattes ytterligare, att det senare lös— driveriet inträffat., innan två är förflutit. sedan varningen kungjorts. Har den, som undergått tvångsarbete, inom tva är efter frigivandet blivit beträdd med lösdriveri, kan han utan föregående varning häktas och eventuellt, adömas tvångsarbete därför, lläktning och dömande till tvängsarbete utan direkt föregangen varning kan ock äga. rum, dit den fran tvångsarbete frigivne visar tredska att efterkomma honom givna ft'ireskrifter med hänsyn till anmälningar och vistelse enligt 12 ;? lösdrivarlagen.

Redan i 'den tidigare lösdrivarlagstit'tningen funnos föreskrifter om varning. Sadfm meddelades enligt stat gan angående försvarslösa och till allmänt arbete för— fallna, personer den 24 maj 1846, sadan den lydde i kungörelsen den 13 juli 1853, av sockennämnd eller tillsvningsman. ])en där föreskrivna varningen var avsedd för ostraffad försvarslös, som av lättja eller böjelse för ett kringstrykande och oor- dentligt levnadssätt uraktlät att för-skaffa sig lovligt arbete eller att förrätta arbete, som blivit honom av tillsyningsman anvisat; om varningens innebörd heter det: :vvarde — —— — — förmanad till arbetsamhet och ordning samt varnad för följ- derna av ett däremot stridande uppförande.-. Den som, oaktat erhållen varning en gång inför sockennämnd eller två gånger av tillsvningsnmn i trovärdig per— sons ,närv—aro, gjorde sig förfallen till enahanda förhållandesom förut, kunde. liksom den förut straffade fi'irsvarslöse, pa vrkande av sot-kennämnd eller

• Sida 151
•  Original

lillsyningsnn'in förpassas eller med l'nngskjnls sändas lill hemorten eller föreläggas all ino-ni viss tid skaffa sig tjänst eller laga försvar eller ock dömas till allmiint arbete.

()verllyllandet av riilten att meddela varning fran kommunal myndighet. lill pldisljiinsleman motiverades av 1882 ars lmnnnilterade salunda:

"»Dä kommitterade fattat lösdriveriet såsom en bestämd polisförscelse, begängen genom kring— strykande utan lovligt syfte eller ådagalagd genom ett levnadssätt, som innebär 'åda för allmän >itkerhct eller stör allmän ordning eller sedlighet, och då det-, efter konnnitterades förslag, icke vidare skulle föras någon till last, att han endast uraktlåtit att skaffa sig lovlig sysselsättning eller att förrätta honom anvisat arbete, lika litet som honom skulle föreläggas att inom viss tid skaffa sig tjänst eller annan utväg till bärgning, synes befattningen med varnandet, vid sålunda helt och hållet förändrad :ruml for lösdrivarens behandling, rätteligen tillkomma, icke nägra delegerade av kommunen, utan polismyndighet. Åtgärden är tillkommen i preventivt syfte och har sin befogenhet i statens rättsliga uppgift, men den avser icke omedelbart att vare sig framtvinga något arbete eller förekomma en knnnnuns betungande med en samhällsmedlems försörjning. Visserligen bör varje vaket och upplyst konnnnnalt samhälle av eget intresse låta sig angeläget vara att bereda kommunens förfallna med- l..-unnar utväg till arbete och att genom sina tillsyningsmän söka förmå den lättjefulle och oordent— lige till dit och ordning, men ett bemödande i detta syfte kan endast framgå ur kommunens eget initiativ och fria vilja, dä däremot ett lagbud om sådan omsorg från kommunens sida skulle, såsom erfarenheten visat, frambringa allenast en gagnlös och för syns skull tillkommen åtgärd. Kommunens befattning med lösdrivare torde således böra hållas skild fran den behandling, polismakten i preverr tivt. syfte mäste låta honom undergå.

Att varnandet genom överflyttningen skulle förlora något i eftertrycklighet och vänlighet kunna lmmmitteradc sä mycket mindre föreställa sig, som kommitterade sökt ät varningens meddelande bereda en formell fasthet och en notoritet, som den hittills saknat. Det nuvarande sättet för varnandet har i dessa hänseenden lämnat mycket övrigt att önska. Förutom att flerstädes. efter vad kommit- terade hava sig bekant, icke ens anteckningar av tillsyningsmannen förts över de meddelade varningarna, sa har ofta nog så tillgått, att i stad, där tillsyningsmannen varit handlande, den försvarslöse av polisbetjiiningen förts till handelsboden och där under tillopp av kunder, som skolat betjänas, av handelsmannen undfätt en knapphändig varning, vilken i poliskontoret sedermera antecknats, samt att a landet varningen meddelats, icke inför fulltaligt samlad kommunalnämnd, utan allenast av en eller annan av'nämndens ledamöter.

. Genom överflyttning till polistjänsteman av bestyret med varningens meddelande skulle jämväl vinnas, att häktning icke vidare bleve behövlig för lösdrivares inställande till sådan varning. Häktning.r har hittills ofta mäst vidtagas, då lösdrivare skolat till kommunalnämnd eller tillsyningsman i hemorten avföras och bleve även i stad ej sällan nödig, om poliskammare i session i stället för stadsfiskal skulle utdela varningen.!

Det var efter förslag av dessa lmmmilleraule, som stadgandet om varningens knngörande infördes. lliirom vtlrades i belänlmndet:

»Av synnerlig vikt anse kommitterade det vara, att varningen liksom varje annan med lös- drivare vidtagen åtgärd, vilken är av beskaffenhet att till återfall i lösdriveri kunna inverka bestäm- mande pä lösdrivarens vidare behandling, oförtövat var-der rikets övriga myndigheter meddelad. Endast därigenom blir det möjligt att kunna, med undvikande av personens försändning från ort till annan, behandla lösdrivaren å den ort, där han anträffats, oavsett huruvida han där äger sin hemort eller där varit tillförene för lösdriveri anträffad och behandlad eller icke, och endast därigenom kan en verklig polisuppsikt och tillsyn över lösdrivare komma till stånd.»

Frågan om varningen har eller lagens tillkomst varit föremål för uppmärksam- hel,. [ S. A. Hedins förut omnämnda motion till 1892 års riksdag var det ej blott frågan om lösdrivarmälens handläggning, som utgjorde anledning för yrkandet. på en revision av lösdrivarlagen, utan även varningens meddelande; motionären ansåg nämligen rätten till varning böra överflyttas i 'än de underordnade j)olismyndigheterna lill Konungens hefallningshavmide.

Motiven till gällande, lag.

Förslag om ändringar vid 1892 års riks-

dag.

• Sida 152
•  Original

(3. S. A:s re-

formlinjer.

Reglemente- ringskommit-

ten.

Lagutskottet avstyrkte även denna del av motionen och anförde därvid llUVIIllf sakligen följande: Med en dylik förändring skulle en av de väsentligaste fördelarna av nu gällande lagstiftning i ämnet helt och hålletgivas till spillo och ett betänk- ligt steg tagas tillbaka till den forna försvarslöshetsregimen. En av dennas erkänt största olägenheter bestod, som bekant, i de talrika häktningar och fängtransporter. som voro en nödvändig följd av föreskriften 0111 den försvara—löses inställande inför Konungens befallningshavande. Uppenbart torde vara, fortsätter utskottet, att, dessa med rätta överklagade missförhållanden ånyo skulle kallas till liv, därest varning.—» rätten lades omedelbart i Konungens befallningsbavandes hand. För övrigt kunde anmärkas, att, då det i varje fall tillkomme Konungens befallningsbavande att pröva befogenheten av en meddelad varning och att medelst varningens kungörande giva densamma betydelsen av något annat och men än en blott privat förhandling melv lan den för lösdriveri anhållne och invndigheterna, lösdrivaren noga sett, icke kunde sägas hava erhållit en verklig varning, förrän va1nnnrsatauden blivit av Ko- uungens befallningshavande prövad (1111 om den godkändes, kungjoul Att nu de tjänstemän, vilka för närvarande hade sig (inföltrodd den omedelbara uppsikten över lösdriva1e och i sadant avseende ägde att meddela varning för p(iföljden av lösdriveri, i allmänhet icke skulle vara lämpliga att. handhava detta onekligen grann- laga värv, kunde icke med fog påstås. Utskottet erinrade vidare, att med den (ur ordning av varningsförfarandet, för vilket utskottet ovan ledogjmt vederbö1ande myndighet städse vore i tillfälle att, (1511 nagon gång missförstatt tjänstenit fätt gör ( sig gällande, undanröja de menliga veikningarna därav ävensom att i allmänhet öva tillsyn därä, att författningens bestämmelser behörigen efterlevdes.

I A. Schottes förberörda vid C. S. A:s reformlii'ijer för svensk fattigvårds— lagstiftning fogade skrift yttras om varningsrätten:

»Det mä gärna medgivas, att varningens meddelande av Konungens bef'allningshavande vorn' en vtterligare trygghet mot missbruk från de underordnade polismyndigheterna vilka icke alltid kunna antagas se förhållandena tillräckligt opartiskt, men skall varningsrätten kvarstä — och _jag betvivlai. att dess borttagande vore lytkligt — finnes knappast annat val än att låta denna rätt i första hand utövas av de lokala polismy'ndigheteina. Enligt nu gällande bestämmelser skall Konungens befall ningshavande, om en av polismyndigheten meddelad varning för lösdriveri befinnes befogad, kungöra den för rikets polismyndigheter. En sorts prövning ar såiledes lagd i Konungens befallningshavand-n— hand; och det förekommer emellanåt, att varning upphäves av länsstyrelsen, även om personligt för- hör med den varnade icke kommit till stånd; Dä Konungens befallaingshavande emellertid, vid sin prövning av varningen, i allmänhet endast har att döma efter det protokoll, som polis1nyndigheten insänt, och i detta givetvis är f1aml1åillet allt, som talar för valningens befogenhet, är Konungens befallningshavandes g1anskning icke av stone valde 111 gara11tisynpunkt.Ett och annat fall, där en person behandlas sasom lösdrivare utan att några lagliga förutsättningar hårfin funnits, bliva Visser ligen borteliminerade, men detta är också. i allmänhet allt. »

Reglementeringskommitten yttrade i denna det följande:

(Vad angår det hittills använda varningsförf'arandet, (”(t vilken man enligt kommitténs för- menande bör genom lämpliga bestämmelser söka, bereda största möjliga effektivitet, torde ordningen för detsamma komma. att i ej ringa mån bliva. beroende av, vilken myndighet domsrätten tilläggas. Med hänsyn till den särskilda varsamhet, som synes böra iakttagas beträffande de till helyrkespro— _stitution hemfallna kvinnorna, torde måhända i fråga om varningsforfarandet särskilda bestämmelser

för dessas del böra komma till stånd. Att med avseende ä dylika kvinnor låta underordnade polismän pröva, huruvida förntsättningarna för varnings meddelande äro för handen, ("(1' enligt kommitténs för- menande ägnat att ingiva ej ringa betänkligheter. Synnerligen önskligt vore, om meddelandet av

• Sida 153
•  Original

varning alltid kunde förknippas med erbjudande av arbete av något slag. Möjligheten av en dylik anordning torde i väsentlig män underlättas genom det alltmer utgrenade nätet av oflenthga arbets förmcdlingsanstalter.»

Av de till kormnitten inkomna uppgifter rörande förhållandena under är 1th7 Mumin—ika framgår, att antalet varningar för lösdriveri, som nämnda år underställts Konungens "l)”g'mr' iiefallningshavandes och poliskamrarnas prövning, utgjort 2219, under det antalet. samma år för lösdriveri häktade personer utgjort 2,378. Enligt uppgifter från de underordnade polismyndigheterna hade av de under ären 1905—07 anhallna. till— hopa 31,037, ett antal av 6,886 eller 22,2 % varnats och 7290 eller 23.5 % häktats. l medeltal för vart och ett av nämnda tre år var antalet varnade 2,295 och häk- tade 2,430. För åren 1919—21 utgjorde enligt de underordnade polismvmligheter— nas uppgifter antalet varningar 4,383 eller 30,4 % av hela antalet anhållna 14,41?) saint. antalet häktningar 2,098 eller 14,6% av de anhållna. I medeltal för vart och ett av åren utgjorde detta 1.461 varnade och 699 häktade. Enligt uppgifterna fran Konungens befallningshavande och poliskamrar var antalet underställda var— ningar unde* åren 1919—21 resp. 1.574. 1.401 och 1,352 (i medeltal 1,442) samt antalet häktningar resp. 783, (369 och (377 (i medeltal 710). Då häktning i många fall avsett personer-, vilka förut varit ädömda tvångsarbete och varning, alltsa ej hohöft föregå den förnyade häktningen, och för övrigt varning kan hava ägt rum under de närmast föregående tvä ären. kunna några direkta slutsatser med hänsyn till varningens verkningar ej dragas ur förenämnda siffror. För att närmare klar- göra varningens verkningar hade det varit nödvändigt att följa varnade personers liv under två. år efter varningen för att se till. huruvida de under denna tid äter— kommit såsom lösdrivare. Med tillhjälp av polisunderrättelser skulle en dylik under— sökning kunnat verkställas, men de sålunda vunna siffrorna skulle kanske ej betyda sa mycket, enä* åtskilliga omständigheter, framför allt ådömda bestraffningar, kunna hava utgjort anledning till, att vissa av de varnade icke inom de närmaste ären atcrkommit såsom lösdri 'arc, vadan kommitten avstått från en sådan undersökning. "

Frågan om varningen, dess betydelse och användande har gjorts till föremålUlläkCluålfråu för uttalande i flera av de uppgifter, som inkommit till kommittén rönnde lös— l'Ollsmyl'd'g

. . .. . o . ' .il. drivarlagens tillampning under aren 1919—21. hem "'

Några polismyndigheter finna varningen ändamålslös och i många fall blott leda därtill, att den varnade håller sig borta från det distrikt, där han 'arnats. Kringvandrande personer uppgiva för övrigt icke sitt rätta namn och komma där- för att bliva varnade under orätt nanm, varigenom de undslippa lagens strängare tillämpning. Det föreslås därför, att den anhållne utan vidare bör överlänmas till Konungens befallningslravande, när det efter en ordentlig utredning visar sig. att. verkligt lösdriveri föreligger.

Konungens befallningshavande i Kristianstads län ifrågasätter lämpligheten av bibehållandet i lagstiftningen mot lösdriveri av varningsinstitutet i dess nuvarande gestaltning och anför därom följande:

»Först och främst synes varningsprocedurcu vara allt för summarisk. Så. snart det endast gäller att avgöra, huruvida varning bör tilldelas en för lösdriveri anhållen person, och det icke är fråga om häktning, torde det icke så. sällan inträffa, att varning tilldelas utan att fullgiltiga skäl därtill föreligga. Varningen skall nu visserligen underställas vederbörande länsstyrelses prövning, men som den varnade, vare sig skäl för varning förelegat eller ej, sällan torde begagna sig av sin

• Sida 154
•  Original

Ir'ommitte'ns yttrande. 3510.2m.

:i) Om varnin- gens bibehål- lande.

klagorätt, blir berörda prövning nog i regel av mera formell natur, varningen fastställes och publi- ceras i tidningen »Polisunderrättelser», och den varnade är för all framtid märkt.

Det torde oekså mycket ofta inträffa, att vederbörande polismyndigheter föras bakom ljuset, dit det endast gäller att varna. Da medgiva förhållandena såsom regel icke inhämtande av bevis till styrkande av den anhållnes identitet, utan denne kan lätt- nog genom uppgivande av falskt namn göra hela proceduren illusorisk. Detta gäller framför allt om de mera durkdrivna lösdrivarna, om dem, mot vilka lagstiftningen i fråga framför allt bör rikta sig.

Aven utlänningar, som beträdas med lösdriveri och äro fullt kunniga i svenska språket, t.. ex. svensk-finnar, kunna, tack vare lösdrivarlagens bestämmelser om varning, utan svårighet undandraga sig att behandlas i enlighet med bestämmelserna om utländska lösdrivare.

Länsstyrelsen får därför ifrågasätta, huruvida ieke föreskrift bör meddelas, att den, som uppen- barligen gjort sig skyldig till lösdriveri, skall häktas och. efter det förhör av vederbörande länsstyrelsu hållits och till styrkande av den häktades identitet prästbevis inhämtats, om omständigheterna därtill föranleda, antingen varnas eller ock dömes till det straff eller påföljd, som i blivande lag i ämnet kommer att stadgas.»

En stadsiiskal anser varningen vara en sa betydelsefull atgärd, att meddelande härom, liksom lagens tillämpning i övrigt, bör anförtros ät. särskild nämnd, bestzr ende i stadav stadsliskal med två. av stadsfullmäktige utsedda bisittare och å lau- det av landsliskal med två på motsvnunde sätt utsedda bisittare; även en lands— tiskal uttalar sig för medverkan av lekmän vid meddelande av beslut om varning. Från ett håll ifrågasättes, att den officiella varningen i ömmande fall skall förr-ga.— av en muntlig varning, vilken dock även den intages i |)olisumlerrättolser.

Av lösdrivarlagstiftningens preventiva karaktär följer utan vidare, att, det tvångs— arbete, som utgör lagens strängaste paföljd, icke bör komma till användning, su länge andra medel finnas att återföra lösdrivaren till ett arbetsamt liv. Gällande lag föreskriver, att t'ångsarbete icke kan ädömas, utan att: varning föregått. Lagen angiver icke, vari denna varning skall bestå. I 1882 ärs betänkande talas om 'ar- ning för påföljden av lösdriveri, och i ett betänkandet åtföljande formulär till vbl” sked om varning för lösdriveri» säges, att en person blivit svarnad för påföljden av lösdriveri med erinran, att. han genom upprepande av denna förseelse äventyrar att — —— —— — bliva häktad och dömd till tvångsarbete — —— —— _». Innebör- den kan tydligen heller icke vara någon annan. än att lösdrivaren sålunda erhåller en allvarlig erinran om, att samhället ieke tillåter ett levnadssätt sådant som det. för vilket personen anhållits, samt att till förhindrande av ett dylikt levnadssätt finnas i lag föreskrivna åtgärder av sträng natur och att han, om han vill undvika sådana, mäste övergiva sitt sysslolösa och för det allmänna vådliga levnadssätt.

Om de direkta verkningarna av meddelad 'arning är det tydligen ej lätt att få några säkra vittnesbörd. Såsom kommittén framhållit skulle en undersökning av dessa verkningar bliva omständlig och ändå ej få någon avgörande betydelse. Det har emellertid uttalats, att varningen ej skulle hava någon väsentlig nytta med hänsyn til-l f.örhindrandet av lösdriveri. Vad särskilt kvinnliga lösdrivare berättar har det dock stundom framhållits, att redan varningen betydde ett så starkt ingrepp. att den kvinna, som erhållit en sådan, ansåge sig hava blivit så brännmärkt, att hon saknade anledning att vidare söka hålla sig uppe.

Vilken uppfattning man än må hava om varningens direkta verkningar, synes det vara ofrånkomligt, att lagstiftningen lägges så, att lösdrivaren icke kan dömas till tvångsarbete, utan att någon annan åtgärd i första hand vidtagits mot honom.

• Sida 155
•  Original

lluruvida denna ätgärd skall bestå i en varning eller få någon annan form aterf står att se.

Av de ovan atergivna 1ttra11dena att döma är det allenast nagra få myndig- heter, som haft nagot att amnärka mot gällande lags standpunkt i avseende '.'1 var- ningen, och dessa anmärkningar gå därjämte i olika riktningar: en anser varningen utgöra ett hinder för en effektiv behandling av lösdrivaren, en annan vill hava en ansvarsfullare prövninrr av varningsfrågan och en tredje vill hava dubbla varningar. Vad särskilt de prostituerade kvinnorna angar,l1.1r reglementeringskommittén antytt möjligheten av särskilda bestännnelser om vtrninOsfoIfaIandet

Anmärkningen att varning i den form, som den 1111 har, utgör ett hinder för en effektiv behandling av lösdihivaren saknar natmligen icke sitt berättigande. Sär- skilt i fråga 0111 landslrykarna gallei det, att de ofta undga h.'1ktning, emedan man ieke har sig bekant, att de förut varit varnade, vare sig därför, att detta skett under annat namn eller emedan de eljest lämna oriktiga uppgifter om sig eller förhållan- det ej tillräckligt noggrant undersökts. De kringstrykande tattarna och zigenarna med deras typiska och lätt konstaterade lösdriveri borde åtminstone, tycker man, kunna utan vidare formaliteter omhändertagas, dit det icke flnnes någon anledning att antaga, att de eljest skola avbryta sitt vagabondliv. Likaledes kunde varningen anses onödig gent emot en del andra typiska och oförbätterliga lösdrivare.

Trots de nu anförda olägenheterna synes det lämpligt att bibehålla en lag- t'iistad varning såsom utgångspunkt för lösdrivares behandling. Att på grund härav häktning mäste uppskjutas i en del fall, då lösdriveri otvetydigt föreligger och var— ningen nppenbarligen är ändamålslös, far härvid icke betyda så mycket gent emot kravet på, att ingen fill” häktas för lösdriveri utan att hava på förhand erhållit en otvetydig erinran från myndighets sida 0111 den risk, han löper genom fortsättande av sitt påtalade levnadssätt. Dä nägra allmännare önskemål om varningens bort- tagande icke försports, har kommitten därför i sitt förslag bibehållit densamma.

Särskilt i de större städerna har utvecklat sig ett förfarande med enskild b) Om Onsklltl varning bestående däri, att stadsfiskalen eller den honom ställföreträdande polis— ”mini—* konnnissarien i stället för att skrida till den formella varning, som stadgas i lagen, giver den anhållne en muntlig varning, vilken varken särskilt protokollföras eller nnderställes samt alltså ej heller kungöres i polisunderrättelserna. Sådana enskilda varningar tillämpas i mycket stor utsträckning beträffande personer, som första gången anhällas för lösdriveri, eller då det eljest anses olämpligt att meddela offi- ciell varning. [ all synnerhet konnna dessa enskilda varningar till användning ifråga om de kvinnor, som anhållas för sedeslöst leverne. Då en sådan kvinna slutligen varnas i laga form, kan hon hava bakom sig ett flertal enskilda varningar, varom anteckning vanligen göres i protokollet rörande den officiella varningen. Nämnda praxis, sammanställd med det i Stockholm och sannolikt även annorstädes rådande förhållandet, att dessa kvinnor icke anhållas, förrän de under lång tid kon— staterats ströva Omkring på gatorna nattetid, synes tyda på, att polismyndigheterna i regel icke förhasta sig, innan de söka att bringa lösdrivarlagen i tillämpning rö- rande dessa kvinnor. Att polismyndigheterna sålunda uppskjuta med den officiella varningen och i stället giva den anhållne en enskild varning eller erinran kan i därför ägnade fall vara synnerligen lämpligt, men att, såsom från ett håll ifråga— satts, lagfästa även denna varning och föreskriva dess kungörande skulle blott in-

• Sida 156
•  Original

13: Vem bör meddela var- ningen ?

11) Protokoll över varnings— förhöret.

e,» Varningens fastställande och kungö- rande.

veckla systemet. Utan alla betänkligheter är det icke heller, att myndigheterna upprepade gånger giva enskilda varningar; därigenom kan myndigheternas auktoritet. minskas, och det medför även minskade förbättringsmöjligheter med hänsyn till den framtida behandlingen av lösdrivare.

Såsom ovan förmälts har f'åga varit väckt, att uppgiften att meddela varning skulle överflyttas från de lokala polismyndigheterna till Konungens befallnings- havande. En sådan anordning skulle givetvis förutsätta, att den för lösdriveri an— hållne infördes till residensstaden, sa att Konungens befallningshavande finge titl- fälle att höra honom. ()lägenheten med en dylik anordning är emellertid påtaglig; härav skulle föranledas talrika häktningar och resor med därav följande kostnader och arbete för polis- och fångvårdstjänstemän; även Konungens befallninghavandt». skulle få sitt arbete med hänsyn till lösdrivares behandling väsentligt ökat. Kom- mittén kan i denna punkt i huvudsak åberopa vad härom anförts dels av lag- utskottet vid 1892 års riksdag, dels av A. Schotte i hans ovan refererade skrift.

Kommitténs förslag vila' alltså i denna del på gällande lags ståndpunkt, att. den. för vilken den anhållne inställts och som med honom hållit förhör, ocksa. bör fatta beslut om och meddela varning.

För det fall att en för lösdriveri anhållen person vid den närmare prövning. som landsfiskal eller stadsfiskal har att ägna ärendet, befinnes icke hava gjort sig förfallen till lösdriveri eller i allt fall icke göres till föremål för vidare åtgärd enligt lagen, skall den anhållne naturligtvis omedelbart lösgivas. Sker så, behöver enligt gällande lag något protokoll om anhållandet och det därpå följande förhöret icke upprättas. På en del ställen föres i allt fall anteckning om anhållandet och vad därefter förekommit, antingen i ett diarium eller eljest. vilket lämpligen borde vinna efterföljd.

[ händelse varning meddelas, föreskriver lagen upprättandet av ett protokoll över förhöret. Detta protokoll skall upptaga anledningen till förhöret, vad den anhållne anfört till sin ursäkt, redogörelse för hans levnadsförhållanden samt beskriv- ning över hans utseende. I protokollet, som naturligen bör innehålla själva be- slutet om varning, skall vidare intygas, att skriftligt besked om varning tillställts den varnade. Jämte det beslut om varning skall uppläsas för den anhållne, skall nämligen skriftligt besked överlämnas till honom angående varningens meddelande' och skälen därför.

Kommittéförslaget ansluter sig i dessa delar väsentligen till gällande lag. Varningen är emellertid icke att betrakta såsom gällande i och med det den sålunda meddelats. Den skall dessförinnan prövas av Konungens befallnings- havande, för vilket ändamål avskrift av förhörsprotokollet skall av polismyndighet. som varnat, inom viss tid insändas till Konungens befallningshavande i länet.

Om det vidare förfarandet vid prövning av varningen lämnas föreskrifter i 2 S 2 och 3 mom. av gällande lag. Enligt dessa föreskrifter har den varnade. om han önskar bliva hörd hos Konungens befallningshavande, att personligen an— mäta sig till förhör eller ock inlämna eller med posten insända påminnelser inom 3 dagar, om den varnade anhållits i stad, där Konungens befallningshavande har sitt säte, men eljest inom 14- dagar från varningens meddelande. Härom skall varningsbeskedet innehålla underrättelse. Efter det förhör hållits eller påminnelser avgivits eller den varnade ej låtit sig avhöra inom nyss angivna tid, tager Konungens

• Sida 157
•  Original

befallningshavande varningen under omprövning och kungör densamma, om den linnes befogad, för rikets polismvndigheter.

Från ett par håll har säsom önskemål framhållits, att underställning av be- slut om varning icke skulle äga rum, utan beslutet därom efter viss tid vinna laga kraft, därest det icke överklagas. I ett av dessa fall har f*amhällils lämpligheten av att prövning av besvär över varning överlämnas till landsfogden.

Kommittén har ej funnit någon anledning föreligga att. göra ändring i gällande föreskrifter på denna punkt.. (_)m varning skall kunna uppställas såsom en ovill- korlig förutsättning för häktning, fordras. att varningen erhåller nödig notoritet, så att polismyndigheterna kunna ktmstatera, att varning ägt. rum. Mot föreskriften att 'arningen skall kungöras för rikets polismyndigheter, därigenom att meddelande intages i de i Stockholm under dess polisstyrelses inseende utgivna vl'olisunder- rättelser», har någon anmärkning ej gjorts och kommitténs förslag bygger ocksä pa en sådan (se vidare 16 å i förslagetl.

Mot de i 2 & 4 mom. av gällande lösdrivarlag intagna bestämmelserna om huru Ul.—ända lös- l'örfaras skall, när anhållen lösdrivare är okänd och undandrager sig att uppgiva (””'"”- munn eller hemort, eller skälig anledning förekommer antaga, att hans uppgift :! ä :i mom. därom är osann, samt rätta förhållandet. ej av betyg, som lösdrivaren innehar, eller annorledes genast kan utredas, har anmärkning ej förekommit och gällande bestämmelser ingå därför oförändrade i kommitteförslaget (3 ;S 3 mom.).

8. Förebyggande åtgärder i samband med anhållande och varning.

(fällande lösdrivarlag avser närmast att reglen de statliga åtgärderna gent. Allmänt.. emot lösdrivare. Den bestämmer de personer, på vilka lösdrivarlagen kan tilllämpas, lämnar föreskrifter om Sättet för deras omhändertagande samt. innehåller slutligen grunddragen rörande löalrivarnas behandling i tvångsarbetsanstalter och deras ut— skrivning därifrån. Ehuru lösdrivarlagen till sin natur är en preventiv lag, avsedd att förhindra, att. personer försjunka i lättja och under sitt sysslolösa liv bliva en fara för samhället., ofta slutande med brottsliga handlingar, äro de, däri föreskrivna stränga åtgärderna i sin tur att betfakta som ytter]ighetsåtgärder, vilka icke böra bringas till användning, om andra mildare medel kunna göra lika god eller ännu bättre verkan. Man kan alltså tala om förebyggande åtgärder även i förhållande till lösdrivarlagens i och för sig förebyggande verksamhet,.

Behandlingen av en person enligt lösdrivarlagen anknytcs också i gällande lag— Gällande före.- stiftning till vidtagande av samhälleliga åtgärder i syfte att komma sådana personer Skrifter- till hjälp med andra medel än de, som kunna betraktas som egentliga åtgärder mot. samhällsskadligt lösdriveri. Fullt tydligt är detta beträffande bettleri, som ej har sam- band med lösdriveri. Rö'ande sådant bettleri finnas huvudbestämmelserna i fattig- värdslagen; bettlarens behandling som lösdrivare inträder först, om han ej är i den nödställda belägenhet, att han bör erhålla fattigvård. Men även i lösdrivarlagen har synpunkten om andra. samhällsåtgärder ej lämnats obeaktad. I samband med stadgandet, att krono- och polisbetjänt ävensom tillsyningsman hava att hålla noga

19 — 22927.

• Sida 158
•  Original

grann tillsyn a lösdrivare, t'öreskrives nämligen, att kommunalmyndighet samt tills syningsman böra låta sig angeläget vara att bereda lösdrivare utväg till arbete.

Polis—myndig Att. åtgärder vidtagits för hjälpande av personer, som kommit i kontakt. med lmfells ("lig-'1'" lösdrivarlagen, framgår ur åtskilliga av de uppgifter från aren 1919—21, som :11' de" vederbörande lands- och stadshskaler lämnats till k(n1'1n1itt(".n.

Polismyndigheten i Stockholm har sålunda genom polissvstrarnas försorg 1 under ovannämnda år överlämnat tillhopa 78 unga kvinnor till välgörenhetsinstit11- ' tioner såsom vita bandets upptagningshem, unga kvinnors värn, friilsningsar111ens räddningshem och hemmet Fristad. varjämte 28 sänts till hemorten. Av de man- liga lösdrivarna hava en del _vngre hänvisats till "lf'öreningen självhjälp-z för att genom dess försorg beredas arbete; oeh hava pa framställning av polisen en del lösdrivare genom Stockholms läns arbetsförmedling erhallit arbete. En del 1111'111lig11 lösdrivare hava erhållit reshjälp till sina hemorter.

] Göteborg och Malmö hava polisnivndighetelna i samband med lösf'ivninu eller varning för lösdriveri sökt skaffa losd|11(11 11.1 a1bete genom aibetsförn1edlings- anstalte1 eller hos enskilda (nbet tsgivare, varjämte. genom polisens föimedling 111 del kvinnor blivit intagna pa frälsningsar111ens räddningsl1em.

Något över 100 lands— ooh stadsliskaler uppgiva, att de antingen genom hän- vändelse till arl)etsförmedlingsanstalt, välgörenhetsi1n'1'f1ttningar, skvddsvärn eller ('11- skilda dels sökt skaffa dels ock skaffat arbete ät lösdri l'are och bettlare Nagra av dessa polismvndigheter framhålla, att en del lösdrivare v111t ovilliga att mot— taga erbjudet arbete. under det andra bö1jal aibetet men efte1 en korct tid begivit sig bort frän orten. Från en stad uppgives, att stadstiskalen lyckats skatt—(1. tre kringstrvkande personer plats som voloi'itärer vid därstädes förlagda regementen. Åtskilliga polismyndigheter hava dessutom dels själva givit dels ock genom fattig— vardsmvndie'heterna eller enskilda välgöreiihetsinräl(ningar skaffat kläder mal (11-h bostad (11 lösdrivarna (tvensom penningm för deras 1'(s(1 till hemorten eller plats där tillgång till arbete funnits. ] vissa fall hava lattlgvå]dsstvrelserna ombest11t lösdrivarens eller bettlarens hemsändande. ,

lået'älfande behovet för polismvndigheten att hava tillgång till medel för lös- 1 (lrivarnas hjälpande vttrar en landsliskal följande: l

»Ehurn sjnnerligen stor anledning ofta lörekommit därtill, och ehuru stort gagn (lär(11 ofta 1 kunnat med skäl förväntas, 1111111 atgärder för anskaffande (tV arbete icke kunnat av landstiskal 1id- ; tagas, enär intet som helst anslag (11 statsnwdel eller andra allmänna medel ställts till landstiskahns ' fö1fogandc föl ändamålet. O(h det torde få ham ansetts orimligt begärt att efter förhörs a1slutaurl1 l landstiskal, som ju ecren bekostnad fått mången gång mätta den hungrige och förfrusne lösdrivmen l skulle av sin egen lön tillsläppa penning. ar till gäldande av utgifterna för anskaffande (11 arbete elle1 bostad ellerb annan hjälp åt lösd1ivare11 eller offra tid att personligen företaga sådan hjälpverk- j samhet, vilken väl dock torde få anses höra det allmänna. till. När en arbetslös och utblottad men , arbetsför och arbetsvillig person, som under vandring bettlat för livets uppehållande, undfatt sin 1 varning för lösdriveri, och lagens bestämmelser i det hänseendet fått sin tillämpning, har oaktat behovet varit påtagligt, någon utväg att bringa lösdrivaren verklig hjälp icke med gällande före- 1 skrifter stått till buds, utan den utblottade har mäst driva vidare ästad till annan ort utan mat och med (len enda utvägen att om någon timme tigga på n_1tt för att i någon mån tillfredsställa sin hunge1 och tö1st och fortsätta sitt Sjsslosösa kringströvande samt därigenom genast auyo kanske mot sin önskan f"ö1biyta sig mot bestämmelserna i gällande lösdri1arlag. »

Ehuru alltså de myndigheter, som hava att. tillämpa lösdrivarlagen i icke ta [all visat sig behjärta behovet av att bistå lösdrivaren för hans återinträdef i sam-

• Sida 159
•  Original

hället, är det dock tydligt, att deras åtgärder blott kunnat bliva mera tillfälliga och ieke kunnat motsvara det föreliggande behovet, vartill särskilt bidragit, att polis- myndigheterna. sakna medel till hjälp ät lösdrivarna. Detta är klart redan dä 'av. att sådant arbete måste ledas efter flera linjer och även vara förenat med omhän— dertagande i anstalter. Dessa myndigheternas uppgift är närmast att söka förmedla samarbetet, men även pa denna punkt äro de icke alltid i tillfälle att företaga nödiga föranstaltningar.

Rörande de möjligheter, som i sadant hänseende företinnas, mä följande anföras.

Föreskriften i gällande lösdrivarlag, att kommunal myndighet och den kom- munale tillsyningsmannen böra låta sig angeläget. vara att. bereda lösdrivare utväg till arbete, anger i själva verket den väg, som man i det. stora flertalet kommuner maste ga, om man vill taga hand om lösdrivaren pä annat sätt än det i lösdrivare lagen såsom det ordinära betecknade: anhällande, varnande, häktande och sändande till tvångswbetsanstalt. Frånsett vad polismyndigheten kan uträtta genom hän- visande till arbetsgivare, direkt eller genom arbetsförmedlingsaustalt, lärer i de tlesta kommuner ingen annan institution stå till buds än vissa kommunala myndig- heter. Anknytningen till de kommunala myndigheterna är för övrigt av gammalt (latum i den svenska lösdrivarlagstiftningen. Där funnos stadganden om socken— nämndens hörande i vissa fall, innan Konungens befallningshavande beslutade om lösdrivaren, och även lösdrivarens frigivande kunde ankomma på församlingen. Sä föreskrevs i 1833 ars försvarslöshetsförordning, att den kunde undgå behand— ling såsom försvarslös. som styrkte laga försvar med vederbörande församlings a soekenstämma yttrade omdöme, att han vore känd såsom den där ärligen för- sörjde sig antingen genom egna medel eller genom arbete eller genom annan lov- lig sysselsättning. En liknande bestämmelse återfinnes i 1846 oeh 1858 ärs för— svarslöshetsförfattningar. Enligt dessa skulle därjämte i varje socken ä landet. samt i städerna finnas vid soekenstämmor utsedda två eller flera välkända män, till— syningsmän, för att med rad och, så vitt ske kunde. genom beredande av utvägar till försörjning bistå. försvarslösa personer, i synnerhet. dem, som frigivits fran krono- arbetskären, allmän arbetsanstalt eller fängelse och saknade'lmsrum och uppehälle. l.?nderlät den t'örsvarslöse att utföra anvisat arbete, kunde han varnas antingen en gang inför sockennämnden eller två gånger inför tillsyningsmannen. l'lfterkom den försvarslöse ej varningen, ägde Konungens befallaingshavande pä. yrkande av sockenm'hnnden eller tillsyningsmannen behandla honom såsom försvarslös.

Tänker man närmare på arten av de personer, som det. här gäller, framträ- der ett. anlitande av de kommunala myndigheterna såsom helt naturlig. Flera av lösdrivarna äro i behov av fattigvård. Sålunda överlämnades av de under är 1907 för lösdriveri anhållna ett antal av 267 till fattigvårdsstyrelserna. Av de under samma är för lösdriveri häktade blevo ej mindre än 378 eller 1.5.9 procent av Konungens befallaingshavande frigivna på grund av föreskriften i 7 % lösdrivar»- lagen. På grurn'l av stadgandet i samma & frigåvos under är "1907 fiån tvångs— arbetsanstalterna 41 personer.

Av de under treårsperioden 1919—21 för lösdriveri anhållna personer över- lämnades 262 eller 1,8% till fattigvården. Av de under samma år häktade per- sonerna blevo under är 1919: 51, under är 1920: 41 samt under är 1921: 48,

Konnnunal verksamhet.

• Sida 160
•  Original

148 eller 1 medeltal 47 eller (i, 1 %, frigivna pa,, 0'1 und av 7 bj. Antalet frigivna enligt denna flagranta fallen blivit föremål för häktning. Pa grund av samma & frigävos fran tvängsarbetsanstalterna under (11" 1919: 7, 1920: 11 samt under är 1921: 125. Av de fran polis111yndigl1eterna inkomna uppgifterna f1'(1111g('1r dessutom att ännu flera än de ovan angivna anhållna överlämnats till f(1ttie1(11dss111else1na antingen för hemsändande eller för (!rhallande av understöd pa glund a1 oför111aga till arbete.

Det nära sambandet mellan fattigvärden ()(h behandlingen av lösdrivare. har

redan papekats i samband med framställningen av lösdriveriets natur. Här bör anyo erinras om stadgandet i 73 & fattigvardslagen, att om nagon, som gjört. sig förfallen till bettleri eller lösdriveri, blivit, pa grund därav atthau varit i behov av fattigvz'u'd, enligt gällande bestämmelser (')1_'erlä1n11ad till fattigvärdsst_vrelse (')(h för vård intagen (1 fattigvardsanstalt. han ej är berättigad att lämna anstalten, med mindre grundad anledning finnes att antaga att han utanför anstalten skall ärligen försörja sig. Vidare 111("1.(1ny() f1an1l1allas att en försmnlig försörjaw, som före— lagts arbete, samt i vissa avseenden tredskande uuderst(')(lstag(1re, som intagits () fattigvärdsanstalt (inclusive de i .)3 »; av fattigvardslage11 ()1)11(")r111('ild(1 arbetshenr 111e11),kunna efter varning aläggas lVftnO'Silt'ltPlt'.

l((1tt1(rv(11dsst1lelserna hava alltsa redan 1111 en väsentlig uppgift med hänsyn till lösdrivares behandling hade (1 11'ut1n11'1n att de f(1 mottaga en del individel, vilka, ehuru förfallna till lösdriveri, anses icke böra sändas till tvängsarbetsanstalt, och ('l'i1utinnan, att en del fran sidan anstalt öveisändas till fattigvardsanstalt ()(h fattwvardsshrelsenm hava f(i111tsättninga1 l1('11fö1 genom sina f('_')rbi11dels(!r at olika hall (se "37 & f(1ttIgv u(lslagenl, genom sin 1111de1'stödsve1ksamhet ()(l) sina anstalter.

En annan kommunal 111yndighet, vars verksamhet nära berör lösdriveriet, är Jig/Arte)'hetsnc'intmlen. Sasom redan framhallits äro de flesta lösdrivarna ()(-ksa kro- niska alkoholister oeh merendels fylla lösdrivarna de betingelser, som äro upp— ställda för internering av alkoholister. l'a grund härav hava nykterhetsnämmterna tätt under sin behandling en del individer. som ()(:ksa kunnat hänföras under lös- drivarlagen. Det har ocksä hänt, att i alkoholistanstalterna intagits personer, som tidigare varit i konflikt med lösdrivarlagen ()(-h kanske fortfarande bort. behandlas enligt denna lag. Nvkterhetsnämnderna torde mången gang hava slätt tvekande om fallet bort. (unnälas till polisinyndie'the för belran(llin(r enligt lösdriva1lao'e11 eller om nämnden själv I)o1t fo1tsätta med ärendets handläggning enligt alkoholist tagen.

ha i de flesta kommuner fattigvardsstvrelse tillika är nykterhetsnänmd har |(1tt1(>v(1rdsst1relse i dessa kommuner en dubbel uppgift ifraga om lösdrivare.

Järnväl bmnamn/(Hmmm! kan komma att taga befattning 111edlösdriV('11e, som försummar sin förs(')rjningsplikt.. Där hemmens bristande förmåga att ombesörja barnens värd och uppfostran har samband med att endera av föräldrarna genom sin lastbarhet eller oordentlighet fördärvar hemmet kan nämligen barnavårdsnämn— den taga i övervägande möjligheten att astadkomma bättring av f()rh('1llandena ge 110111 atgärder mot den salunda felande av föräldrarna. Pn utväg är att taga bar— net frän hemmet, en annan, ()011 den, som bör konuna i bet aktai',1de när det är lättjefulla ()eh lastbara föräldrar, är att anlita lösdrivarlagen. vilken senare kommit åhar salunda nedgatt, antagligen beroende pa, att under senare aren endast de mest

• Sida 161
•  Original

till uttryck i 66 å i k()mn1itt('.!ns förslag till lag om den otl'entliga l)a1'11avar.(len Detta förslag innehåller, att, om barns vanart eller vanvärd är beroende pa, att någon av föräldrarna är hemfallen at dryckenskap eller för ett lastbart eller 001- (lentligt levnadssätt eller eljest gör si(!' skyldig till missbiuk eller föisunnnelse vid utövande av vårdnaden av sitt barn, barnav1rdsnamndcn bör hos domstol, polis— myndighet eller nvkterl1etsnä11111d göra anmälan härom för vidtagande mot den skyldige. av atgärd, som av det anmärkta förhållandet kan finnas påkallad och en- ligt lag ankonnner pa domstol eller nämnda myndigheter. Detta förfaringssätt är tyd- ligen också tillämpligt pa tattale och zigenare som föra barn med sig. lsamband med föislag till den nu gällande lagen angaende uppfostran ät vanartade och i sedligt avseende. försunnnade barn itraeasattes att i l(')sdrivarlagen införa ett stad- gande, som direkt anga1 losd1ivarlagens tillämplighet på den, som strök omkring, atföljd av egna eller andras barn, utan att på behörigt sätt försörja sig och draga försorg om barnens värd och uppfostran; se härom sid. 86.

En annan institution, vars verksamhet har betydelse med hänsyn till behand— ling av lösdrivare, är arbetsförinedlingsanstalten. Sådana anstalter äro upprättade i sznntliga län samt i rikets större städer, vilka anstalter kostnadsfritt förmedla (1rbetsanskaffning.

Förutom omnämnda offentliga instituti(')ner finnas åtskilliga privata välgören- l1etsinrättningar, som utöva en o111fattande verksamhet för omhändertagande och hjälpande av lösdri'are och bettlare (se redogörelsen i avd. XII). En granskning av deras verksamhet ger vid handen, att densamma i stor utsträckning fyllt upp- gifter, som eljest ankommit pa det allmänna.

Sasom av den lämnade 1edogörelsen t'ra111gar,l1ar utöver de statliga åtgärderna för lösdrivare atskilligt gjorts fö1 att hjälpa sådana personer I den mån åtgär- derna aukomma på de komnmnala 111yndigheterna, äro de delvis bestämda genom andra lagar, vilkas omraden beröra lösdrivarlagen. Tvivelsutan böra de kommu- nala myndigheternas verksamhet härvid sträcka sig så långt som möjligt för att förebygga, att lösdrivarlagen kommer till användning gent. emot personer, som kunna omhändertagas på annat och lämpligare sätt. Att härvid uppdraga gränsen mellan dessa kommunala 111yndigheters och polismyndighetens verksamhet är för— enat med svårigheter. Kommittén vill här erinra 0111, att polismyndigheternas med- verkan på denna punkt icke kan undvaras, vadan allt bör göras för att ytterligare fästa deras uppmärksamhet på de förebyggande åtgärdernas betydelse och intres- sera dem för att förmedla sadana.

Även 0111 den statliga verksa111heten för lösdrivares behandling kompletteras med kommunal, är det emellertid icke möjligt att sålunda uträtta, vad som kan och bör göras för omhändertagande av de individer, varom här är fråga. Det kräves insatser under olika former, som bäst och billigast åstadkommas genom enskild verksamhet; och det torde kunna påstås, att vissa delar av arbetet— sär- skilt när det gäller kvinnorna — endast kan tillfredsställande utföras, när det överlämnas ät enskilda institutioner eller personer. Detta är ingenting, som är säreget för lösdrivar arden, utan samma iakttagelser kunna göras beträffande andra sociala områden. I sina förut avgivna betänkanden har kommittén haft anledning att upprepade gånger betona viktebn av att det enskilda initiativet och den enskilda

Arbets- förmedlings— anstalter.

Enskild

verksamhet. '

Kommitténs yttrande.

48.

• Sida 162
•  Original

företag.—samheten få göra sig gällande. Kommittén-hänvisar i denna de] särskilt till vad som vttrats i dess betänkande rörande barnavarden (sid. 109):

»Tydligt är, att genom denna enskilda verksamhet ej obetydliga utgifter besparats det all männa, som ofta genom ett tämligen ringa tillskott fått sin egen verksamhet på området komplet terad. Den egentliga betydelsen ligger dock ej på det ekonomiska området. Viktigare är, att den enskilda verksamheten brutit nya banor och infört anordningar, vilka eljest ej skulle kommit till stånd förr än långt senare. Genom den större frihet, under vilken den enskilda verksamheten kan utvecklas, har den haft lättare att få fram de lämpligaste anordningarna. Dä denna verksamhet ofta begränsat sig till en viss gren av barnavården, har den här kunnat gå djupare och utveckla sig kraftigare. Tack vare de intresserade enskilda krafter, som stått till buds, hava särskilt inom de större sam- hällena uppstått verkliga mönsterinstitutioner. Såsom ett allmänt omdöme torde kunna gälla, att den barnavårdsverksamhet, som bedrivits genom stiftelser, föreningar och enskilda, varit av genom gripande betydelse för barnavårdens höjande.

Genom den nyorganisation av den offentliga barnavården, som av kommittén föreslagits, har visserligen sörjts för, att barnavårdsmyndigheterna skulle hava storre förutsättningar att följa med utvecklingen och tillgodogöra sig de i in- och utlandet vunna erfarenheterna påbarnavårdsomrädet. Emellertid hava de enskilda organisationerna icke härigenom gjorts överflödiga. Aven i fortsättningen torde nya uppslag vara att vänta från dem, och framför allt lära de vara särskilt skickade att nt— föra det föregångsarbete, som kräves-för att få d_vlika nya uppslag inarbetade i det praktiska livet, varefter de, där de befinnas goda, kunna upptagas av det allmänna. För den offentliga barnavården bör det alltså vara angeläget att uppmuntra tillkomsten även genom privat verksamhet av ändamåls- enliga inrättningar för barnavården, i den mån kommunala sådana ej finnas eller ej kunna astad- kommas eller av annan orsak ett anlitande av den enskilda offervilligheten anses fortast och bäst leda till det åsyftade målet. Utom det att härigenom det allmännas kostnader minskas, tillfört-s arbetet krafter, som eljest kanske icke varit att räkna med.»

Kommitténs undersökningar rönnde lösdrivarspörsmålet har hos kmnmitten stadgat den erfarenheten, att det allmänna också härvid måste taga den enskilda verksamheten till sin hjälp samt, utan att allt för mycket reglementera denna, uppmuntra densamma och, där så erfordras, ekonomiskt stödja denna. llurn detta skall ske är omöjligt att nu avgöra, utan torde detta böra ske efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall. Det allmännas omkostnader för ett tillräckligt ekonomiskt stöd till sådan verksamhet skola säkerligen visa sig vara väl använda penningar, under förutsättning att medlen lämnas till institutioner, som äro ända- målsenligt ordnade och skötta.

Den kristid, som övergått landet, har drabbat. flera enskilda institutioner, som gjort insatser på föreva'ande område. Det gäller nu icke blott att återvinna, vad som förlorats, utan även att söka få till stånd nya företag, så att en verkligt effek- tiv verksamhet kan komma till stånd att under olika former hjälpa lösdrivare eller dem, som äro på väg att bliva det.

I nu förevarande sammanhang har kommitten emellertid velat betona vikten av det kommunala och enskilda arbetet för lösdrivarnas hjälpande och upprättande samt leda polismyndigheternas uppmärksamhet därpå, och kommittén har trott detta böra äga rum genom att i samband med varningen införa ett särskilt stadgande därom, se 4 % i förslaget.

Givetvis möter det för vederbörande lands- och stadsfiskaler svårigheter att till åtgärderna enligt lösdrivarlagen anknyta den verksamhet, varom här är fråga, men sådant har redan på många ställen visat sig möjligt. Av synnerlig vikt är samarbetets ordnande i de största städerna, särskilt i huvudstaden, varest så stor del av lösdrivarna, särskilt bland kvinnorna, är att finna. Här kräves eoentligen

• Sida 163
•  Original

för vartdera könet och i all synnerhet för kvinnorna en person, som pa allvar kan ätaga sig de anhallna eller häktade. kvinnornas sak samt anlita alla tänkbara atgärder för att rycka dem undan deras förnt'arande levnadssätt. Kommittén har diskuterat olika förslag härutinnan, sasom att en särskild polissyster skulle hava att ataga sig deras sak eller att en kurator anskaffades efter mönstret från vad som nu i Stockholm praktiseras beträffande sinnessjuka, eller att någon institution, sådan som skyddsvärnet, f*älmingsarmen eller föreningen unga kvinnors värn tillätes att lata nagon af sina representanter vid samtal med de anhållna sätta sig in ideras personliga förhallanden och söka hjälpa dem. Vilkendera utvägen, som kommer" till anlitande, torde vara av mindre vikt; huvudsaken är, att varje anhållen får tillfälle att erhålla ett dylikt stöd, innan en sa sträng åtgärd som tvängsarbetet kommer till användning.

'l'ill frågan om l'öreb_'gga|ule. atgärder aterkommer kommitten vidare vid dryf— lande av spörsmålet om lösdrivarmalens behandling hos Konungens befallnings- havande.

C. Häktning och dömande till tvångsarbete.

Enligt gällande lag bortfaller verkan av en meddelad 'arning inom viss tid. Sasom förutsättning fö* att en person skall kunna häktas för lösdriveri uppställes nämligen, att han beträdes med sådant. innan tva är förflutit sedan honom med— delad varning kungjorts.

llppställande av denna tidshegränsning sammanhänger tydligen med lagstift- ningens preventiva natur. Genom varningen vill man så mycket som möjligt hindra, att någon utan trängande skäl berövas sin frihet, men varningen kan ej antagas hava en obegränsad verkan och därför mäste en viss tid uppställas, där denna verkan får anses hava upphört eller avsevärt minskats. Detta återigen samman- hänger därmed, att en person, som under en avsevärd tid efter det varningen med- delats ej anhällits som lösdrivare, mäste antagas hava förhållit sig väl. Hurulång tidrymd, som härvid skall uppställas, är i viss mån godtyckligt. Det har från ett par hält föreslagits ändring härutinnan: en har föreslagit tidens fastställande till ett ar, en annan till tre är; en har särskilt för de yngres del (under 18 är) på- yrkat kortare verkningstid.

Kommittén finner den nu gällande tiden vara lämplig. Såsom ovan nämnts räknas i gällande lag dessa två är från varningens kun- görande. Under förutsättning att tiderna för varningens meddelande, fastställande och kungörande i polisunderrättelser nära sammanfalla, vilket lagen synes förut- sätta, spelar det ej någon i'lämnvärd roll, fran vilken av dessa dagar de två åren skola räknas. Understandom kan det dock förflvta rätt lång tid mellan varningens meddelande och kungörande; vid granskning av polisundeinättelser har det utrönts, att i undantagsfall flera månader, i ett fall ända till nio månader kunnat förtlyta. Vid sadant förhallande innebär det en viss nackdel för den varnade att räkna tiden från kungörandet. Utgår man ifrån, att grunden till tidsbestämmelsen är, att. personen efter erhållen varning förhållit sig väl under den fastslagna tiden, synes det vara i princip riktigast att: taga dagen för varningens meddelande till

Tid mellan varning och häktning.

5 % 1 mom.

• Sida 164
•  Original

utgångspunkt. Visserligen kan häremot erinras, att varningen blir laglig först efter det densamma av Konungens befallningshavande fastställts, men detta förhållande bör ej kunna inverka, då hänsyn givetvis ej kan tagas till en varning, som icke fastställts. Anledningen till att i lagen kungörandet valts till utgångspunkt torde väl vara, att myndigheterna först genom kungörandet erhålla kunskap om var— ningen. Detta skäl bör emellertid ej kunna hava någon avgörande betydelse, enär i polisunderrättelser också angives dagen för varningens tilldelande och pelisniyn digheterna lika lätt kunna konstatera, när 2 år förflutit från varningens meddelande: kommittén har på grund härav ansett det riktigast att till utgångspunkt välja dagen för varningens meddelande.

Stundom har framhållits, att häktning för lösdriveri ägt rum sa nära efter det varningen meddelas, att den varnade icke haft rimlig tid pä sig att skaffa sig arbete, bostad eller eljest ordna sina förhållanden. Det har därför föreslagits, att man skulle uppställa en minimitid, före vars utgång häktning icke skulle få. äga rum, t. ex. fjorton dagar eller en månad.

Kommittén finner väl utgångspunkten för ett. sadant krav vara riktigt och att en dylik synpunkt i regel bör lända till efterföljd. A andra sidan synes det dock kommittén betänkligt att giva ett uttryckligt stadgande om, att viss tid skall avvaktas, innan häktning får äga rum. I vissa .fall kan det redan några dagar efter varningens meddelande vara fullt klart, att den icke kommer att verka någon förändring i den varnades levnadssätt. Att i sådana fall avvakta en viss tid, intill vilken häktning ej finge äga rum, kan icke anses päkallat. Under tiden skulle den varnade kunna opåtalt fortsätta med sitt levnadssätt. Däremot måste det naturligen vara klart, att en förändring till det bättre icke ägt rum, och detta ligger uti lagens ord, att han >>varder — — —— beträdd med lösdriveri».

I detta sammanhang bör ånyo erinras om stadgandet i 4 % lösdrivarlagen, som innehåller, att om den, som undergått tvångsarbete, inom två är efter fri— givandet blivit beträdd med lösdriveri, han utan vidare varning skall vara under- kastad den behandling, som i 3 % sägs, d. v. s. i första rummet att häktas och inställas inför Konungens befallningshavande. lagstiftarens mening har tydligen varit, att undergånget tvångsarbete i och för sig utgör en varning, vilken bör mana den utskrivne att för framtiden avhålla sig från lösdriveri. Genom infö- rande i polisunderrättelser av uppgifter om frigivande från tvångsarbete er- hålla polismyndigheterna också enahanda under'ättelse om dessa som om de varnade.

Enligt kommitténs uppfattning bör även i dessa fall varning i laga ordning meddelas, innan häktning ånyo äger rum. Den från tvångsarbetsanstalten frigivne får eljest en allt för kort frist på sig att återgå i ordnade förhållanden.

På grund härav har kommittén icke upptagit nämnda stadgande. Den i 12 % 6 mom. lösdrivarlagen nu befintliga föreskriften, att den från tvångsarbete frigivne, som visar tredska att efterkomma, vad honom enligt 12 % eller de honom på grund av samma & givna föreskrifter åligger, skall vara under— kastad behandling som i 3 & sägs, kommer enligt kommitténs förslag (se nedanl att helt försvinna.

• Sida 165
•  Original

Rörande förfarandet, när en för lösdriveri varnad person inom den tid, da, varningen verkar, ånyo beträdes med lösdriveri, innehåller gällande lag i 23 ä— 1 mom., att han mä, >>efter det förhör, på sätt i 2 & 1 mom. sägs med honom hallits, häktas och sändas till Konungens befallningshavande i länet, dit jämväl avskrift av förhörsprotokollet skall insändas». '

Om anhållandet av lösdrivare är i detta sammanhang intet särskilt att säga. Det sker naturligtvis på samma sätt som när en icke förut varnad lösdrivare anhålles. Han väcker polispersonalens uppmärksamhet genom sitt levnadssätt. direkt eller efter anmälan och blir därför anhållen. I storstäderna sker anhällan- det av lösdrivare, särskilt dem, som redan förut undergått tvångsarbete, ofta i samband med razzior, som da och dä. anställas för att. utforska gärningsmän till begångna brott, eller för att taga reda på uteliggare och andra personer, som störa allmänna ordningen och säkerheten.

Polismannen eller den, som eljest anhaller lösdrivaren, för honom till lands— liskalen, stadsliskalen eller den, som i deras ställe har att taga befattning med lös— drivare, och sä vidtager ett förhör av samma art som det ovan omnämnda, dä en förut icke varnad skall höras. Gällande laghänvisar i avseende ä förhöret till det förut omnämnda och häremot synes intet vara att erinra. Dock framträder här, när det kan bliva fråga om att sedermera häkta den anhallne, ett ännu starkare krav pä förhörets objektivitet och fullständighet, samt dess vitsordande genom tillkallat vittne.. Over förhöret skall föras protokoll, och avskrift av detta skall, om häkt- ning äger rum, insändas till Konungens befallaingshavande i länet..

Enligt gällande lag, 3 $ 1 mom., mä den, som efter att förut hava varnats inom tvä. är hcträdes med lösdriveri, häktas och insändas till Konungens befall— ningshavande. lläktning är alltså en av de utvägar, som i detta fall kommer till användning. Lagen nämner ingenting om de utvägar, som landsfiskalen eller stadsfiskalen eljest kan anlita. Av de till kommittén inkomna uppgifterna framgår. att av dem, som anhållits, endast en mindre del häktats och insänts till Konungens befallningshavande. Här har emellertid icke gjorts skillnad mellan de anhållna. som icke förut varit varnade, och sådana, som så att säga fyllt lagens förutsätt— ningar för att kunna häktas. Av de under åren 1905—07 anhållna, tillhopa 31,037, lösgåvos 16,594 eller 53,6 %, överlämnades till fattigvården 267 eller 0,8 %. varnades 6,886 eller 22,2 % samt häktades 7,290 eller 23,5 %. Uppgifterna för aren 1919—21 med ett antal av It,-4.19 anhållna upptaga 7,676 eller 53,2% lösgivna, 262 eller 1,8 % till fattigvården överlämnade, 4,383 eller 30,4 % varnade samt 2,098 eller 14,6 % häktade. '

Vad varningen beträffar synes det hava varit föremål för olika meningar, _om landsfiskal och stadstiskal kunnat i detta sammanhang meddela en officiell varning. I ett par av de yttranden, som avgivits i samband med de statistiska uppgifterna, har framhållits behovet av att jämväl polismyndighet kan meddela förnyad varning åt den för lösdriveri inställde och anföres såsom skäl härför, att, därest officiell åtgärd skall vidtagas enligt 3 % 1 mom. eller fr %, häktning måste äga rum, men att vid förhöret vissa förmildrande omständigheter kunna före- komma, vadan lösdriveriet endast borde föranleda till ny varning. =Det framhålles, att åtskilligt arbete skulle besparas länsstyrelserna, om underordnad myndighet. ägde upprepa varningen istället för att förordna om häktning. Konungens befall-

Förfarandet hos den Io- ka/a polismyn- digheten med förut varnad.

a') ål m. "fort.—.;

Anhällande.

Förhör.

Lösgivande och överläm— nande till fattigvården .

Förnyad varning och Och därmed

samman- hängande ät-

gärder.

• Sida 166
•  Original

Hä ktning.

quörskaf- fande av vissa handlingar.

11i1'1gsl1avande i Malmöhus län uttalar, att, därest i det fall, som avses i 3 ä' I mom., tvekan kan råda därom, att den lokala polismyndigheten äger meddela 111" varning i stället för att. häkta den anhållne, lagen hör förtydligas inämnda avseende.

De sålunda gjorda amnärkningarna torde förtjäna beaktande. _Enligt konr mittens uppfattning bör ej minst vid det. tillfälle, varom här är fråga, ett allvarligt försök göras att. bringa l('1s(:lrivaren pä bättre tankar. l,)en häktningsatgärd, som förestår, bör så långt ske kan undvikas. Ilärvid bör en förnyad varning kunna komma till användning. Såsom redan nämnts är emellertid varningen i och för sig av ringa betydelse för dessa personer, som behöva en kraftig medverkan fran annat håll för att kunna komma in i ett arbetsamt liv. llet är därför ett önske— (((-(11, att de åtgärder, som (1111för111älas i 4 & av förslaget, även här konnna att utnyttjas. Kommittén har med hänsyn härtill i förslaget intagit ett statilgande, enligt vilket den, som hållit. förhöret, ma kunna, 0111 skäl därtill föreligger, med- dela förnvad varning (1(h anlita sadana ätgärder, som 011'1förmälas iförslagets tå ,

Om de 1111 nämnda (1t(1(11de1na i(ke böra anses komma till användning, skall fragan (1111 den vidare behandlingen hänskjutas till Konungens het fallningshavande. l'ör sadant (indamal har polismyndigheten enligt gällande lag att for(11dna (1111 den anhällnes häktande och insändande till Konungens befallningsl111.1'11nde. Den häkt— ning, varom här talas, är ej att likställa med den i stratfprocessen (1111ft'1rn1älda. Den har samma preventiva karaktär som tvängsarbetet att förebygga ett. fortsatt samhällsskadligt levnadssätt och därvid också hindra person att bega brott; man har därför också kallat den politirättslig häktning. Ett dylikt. omhändertagande förekommer också i lagen den 141 september 1914 angående. förbud för vissa u'tlänningar att har 1 riket vistas, varvid för enahanda föihallande använts uttry—( ket >>taga i för1'ar>r.Åve11 i lagen den 30 juni 1913 om behandling av alkoholis- ter användes ej uttrycket häktab för de atgärder, som kunna vidtagas för att avvärja den faran, som hotar från vissa alkoholister; lagen talar om att vidtaga erforder liga åtgärder för farans avvärjande och föranstalta om omhändertagande. Aven för lösdrivarnas del skulle det. vara rikligast att. undvika benämningen häkta, men då annan åtgärd ej står till buds än att vid för 'aringen anlita häktet, synes ('11

i(ke i realiteten betvda nagot vadan kommitten bibehållit den nuvarande lagens utt1yek 1 redaktionellt hänseende sett skulle en nanmförandlinn medföra svarigheter, enär (1111skrivni11g'al skulle bliva nödiga. ()111 häktning alltsa över huvud taget (ir en olämplig början pa en preventiv behandling med uppfost ringssyfte, gör sig detta i synnerhet g(illande, när fraga är om yngre personer och sär skilt kvinnorna, där de yngre generationerna äro mest företrädda. Någon utväg at" undvika häktet finnes dock knappast, dä dessa för Konungens befallningshavandv inställda skola när som helst vara tillstädes för att underkastas förhör.

För att påskvnda ärendets behandling hos Konun(ren.s befallningshavande ha 1 enlighet med 1rkande från en Konungens befallningshavande föreslagits, att den. som haller förhöret, skall rekvirera prästbehg och utdrag ur straffregistret rörandv lösdrivaren samt bega (1 dessa handlingars insändande direkt till Konungens betalt ningshavande; och bör protokollet över häktningsförhöret innehålla anteckning al: så skett.

• Sida 167
•  Original

Sedan lösdrivaren häktats och översänts till Konungens l>efallningsl'iavende, ””m"" varvid, säsom nämnts, en avskrift av det, inför landsliskal eller stadsliskal hållna $$$/';? bås protokoll jämväl skall hava insänls, har Konungens betallningshavande enligt 3 & Konungens 2 mom. i gällande lösdrivar-lag att hälla ytterligare förhör med den häktade samt befallnings- lata. i sitt protokoll anteckna den häktades levnadsomständigheter samt där intaga ”"a"”- präst- och läkarbetvg för den häktade jämte, beskrivning över hans utseende och I'tredmnyr-n. uppgift a hans hemort. Gällande

Rörande törliöret har följamle uttalande gjorts av en Konungens befallnings-b'fjtiilmllclsvr— havande i samband med uppgifterna om lösdrivm'lagens tillämpning under ären ”liskom”!- tillåt—421:

"Själva förfaramlet vid förhör med häktade. lösdrivare är otillfredsställande anordnat. Det händer nämligen ieke sällan, att den häktade vid förhöret inför länsstyrelsen lager tillbaka., vad han vid förhöret inför polismyndigheten upp- givit. och som ligger till grund för häktningen. Vittnen kunna ej höras och nagon ulredi'iing av saken ungefär sadan, som förekommer vid rannsakning angående brott, kan icke äviigaln'ingas. Föreskrift saknas t. o. m. om att den, som verk— ställt, häktningen, skall vara närvarande eller företrädd vid förhöret inför länssty- relsen. [ sådana fall ställes länsstyrelsen ofta i en svår situation, där det gäller att avgöra, vad som skall anses utrett ot-h bevisat rörande den häktades före— Inivandenm

Från en landsfogde framställdes i nämnda samband följande önskemal: .flånär vid förhör jämlikt & 2 mom. 2 eller & 3 mom. 2 i gällande lag om lösdrivares behandling torde fa. anses nödigt, att den myndighet, som verkställt häktning för lösdriveri, är personligen tillstädes för att tillhandagä med upplys— ningar eller verkställa ytterligare av mnständigheterna påkallad utredning, torde föreskrift böra meddelas av innehådl. att vederbörande häktningsmvndighet skall vid sadant förhör närvara samt att för sadant ändamål ululerrättelse om tid och ställe för förhöret skall l'iäktningsmvndigheten i god tid meddelas.»

Justitiombudsmannen har i sin till kommitten remitterade skrivelse av den "IS februari 1910 framhällit önslwärdheten av att förhören med lösdrivarna inför Konungens befallningshavaude förlänas större offentlighet samt att de häktade be— redas tillfälle att stvrka ()(-h andraga de omständigheter, som tala till deras förmån.

]*lnahanda synpunkter hava framförts av reglementeringskommittén i de..—";s betänkande.

Vid behandling ovan av fragor—na om li,")sdriveriets kriminalisering och lösdrivar- [(Offlnlittét'” matens handläggning inför domstol eller administrativ myndighet har kommittén fram— ”"m"" hallit, att det administrativa förfarandet borde i vissa avseenden kompletteras pa ett, sätt, som garanterade en tillfredsställande utredning av lösdrivarmålen. En sadan utbyggnad kan ske i olika riktningar.

Stundom har säsom ett önskemål beträffande lösdrivarmålens handläggning [_iontrailikta- framhållits införandet av en kontradiktorisk förhandling. Det skulle med andra "Sk ÄÖFW'M' ord innebära, att åklagare förordnades att vara tillstädes vid handläggningen av lmg' dessa mål samt förebringa utredning och bevisning. Mankunde härvid tänka sig säsom åklagare den, som verkställt häktningen, eller landsfogden eller särskilt för— ordnad äklagare. Genom en sådan anordning skulle vinnas, att Konungens befall-

• Sida 168
•  Original

Prästbetyg m. m.

Polisförhörs- protokollet:.

Fullständi— gande av upp-

gifterna och förhör inför K. B.

ningshavande vid malens avgörande komme att intaga en mera fristaende ställning och alltså en mer utpräglad karaktär av dömande myndighet. Konungens befall- ningshavande skulle då inskränka sig till att laga del av utredningen samt efter förhör" med den häktade meddela beslut. i malet.

Overväger man närmare dessa ärendens natur. finner man dock, att den kontradiktoriska förhandlingen ej fullt lämpar sig. Åtminstone förloras med en sådan anordning ätskilliga av de fördelar, som äro förenade med den administra— tiva behandlingen av malen. Först och främst skulle anordningen förorsaka dubbel- arbete, ty Konungens befallningshavande mäste i dessa mal, varest den subjektiva uppfattningen om de åtgärder, som skola vidtagas, spelar en sa stor roll, sta i nära kontakt med utredningen och giva anvisningar för denna. Vidare är det fara värt. att en dylik anordning skulle medföra tidsutd 'äkt och saledes en förlängd häktnings- tid; det kan nämligen ej undvikas, att, dä flera skola närvara vid förhandlingarna. tiden för sammanträdena på förhand mäste utsättas. Skall en kontradiktorisk för- handling anordnas, så blir det för övrigt ocksa. nödigt att stärka försvaret för den häktade genom att tillförsäkra honom att i varje fall hava ett biträde vid sin sida. och detta torde även stöta pa svårigheter. Det. skulle för det allmänna bliva en väsentlig utgift. att i varje fall bekosta en försvarare i dessa mål. Den speciella förhandlingsform, som här skulle krävas. synes kommitten bliva en alltför vittut- seende anordning. Bestämmer man sig för att hitta dessa mals behandling vila hos den administrativa myndigheten, lärer det ocksä vara lämj'digast att. nöja sig med de enklare former, under vilka en sådan fördelaktigast verkar. Kommittén har för sin del icke kunnat. komma till den uppfattningen, att någon fara för rättssäkerheten ligger i den nuvarande anordningen; hesvärsrätten till Kungl. Maj:t i högsta dom- stolen innebär ocksä en garanti för att lagen ej äsidosättes.

De förändringar i proceduren, som kunna ifrågasättas till genomförande böra därför närmare ansluta sig till vad som gäller.

Såsom ovan framhållits bör enligt kommittens förslag prästbetyg ävensom utdrag ur stratfregistret infordras redan i samband med förhöret inför polismyndighet, varav följer, att dessa handlingar kunna vara tillgängliga hos Konungens befallningshavande (eller poliskammare) på ett tidigare stadium och möjligen redan, när Konungens befallningshavande första gången anställer förhör med den häktade. llärmed vinnes den fördelen, att målet ej, såsom nu nästan regelmässigt sker, behöver uppskjutas för införskaffande av dessa handlingar. Däremot kan läkarbetyg anskaffas först efter det den häktade ankommit till fängelset i residensstaden.

Synnerligen stor vikt ligger naturligen däruppä, att redan det av polismyndig- heten hållna förhörsprotokoll blir så fullständigt och objektivt som möjligt. Det- samma skall ligga till grund för beslut om häktning och bör därför innehålla sådana upplysningar, att befogenheten av en häktningsätgärd däri tillfredsställande motiveras (sid. 158).

Om polismyndighetens förhörsprotokoll fyller detta anspråk, blir uppgiften vid förhöret inför Konungens befallningshavande att få innehållet i polisförhörsproto» kollet bestyrkt. Huru fullständigt polisförhöret varit, kan det dock alltid vara av behov att få utredningen kompletterad; man måste ju räkna med de provisoriska förhållanden, under vilka polisförhören stundom hållas, samt den skyndsamhet, som därvid framtvingas av omständigheterna. Konungens befallningshavande måste där-

• Sida 169
•  Original

för tillse, att utredningen vinner nödig fullstäiulighet. Förhöret med den i häktet intugne kan bedrivas under lugnare förhäflandeu. |)e Konungens befallningshavande tillhaudakonnna handlingarna, prästbetyg ovh utdrag ur straffregistret, giva anledning till kontrollerande och fullständigaiule av den häktades uppgifter om levnadsför— hallanden, och just pa ett sammanställande av uppgifterna om den häktades tidigare vandel och hans senare förhällamlen ligger mycket stor vikt, dit det. gäller att fatta beslut om vidtagande av atgärder mot honom.

lluru vid detta förhör skall tillga, synes ej böra göras till föremal för vidare föreskrifter. ] ett stort. antal av dessa mal är sakförhällandet mycket enkelt, t. ex. du det gäller en redan förut till tvåmgsarbete hällen lösdrivare, vilken, trots de försök som gjorts att vid frigivande :'iterföru honom till ordnade förhällamlen. äter— vänt. till sitt gamla levnadssätt. Beträffande en sadan lösdrivare skulle den enk- laste vägen att få en tillfredsställande utredning vara att frän tvängsarbetsanstalteu införskaffa de uppgifter, som där kunna finnas om honom. Enligt vad kommitten erfarit, upplägges numera vid tvangsarl)etsaustalterna en särskild akt. för varje iu- tagen, i vilken akt dels förvaras alla till anstalten ankommande handlingar om |vangsarbetaren dels göres ai'iteekningar om hans förhallande inom anstalten o. s. v. llärest kommitteus förslag (se ft) å). att vid verkställighet. av förordnande om tvangs- arbete protokollen i lösdrivarmälet skola insändas till tvåugsarl)etsanstalterna god— kännes, skulle om de redan en gang till tvångsarbete hällua lösdrivarna upplysningar kunna utan svärighet vinnas fran tvangsarbetsanstalterna.

Befinnes vid lösdrivarmälets handläggning bos Konungens befallniugshavande puilisförhörsprotokollet vara ofullständigt bet'ätfande omständigheter, som stä isam— band med det lösdriveri, varför häktning ägt rum eller bestrider den häktade proto- kollets riktighet, har Konungens befallningshavaiule i'nöjligbet att anmoda den. som' hållit polisförhöret, att inkomma med kompletterande upplysningar eller ytt— rande, eventuellt. genom att hälla ett nytt polisförhör med personer ä orten, som kunna lämna upplysningar i saken. (fäller det en kringstrykande person, erfordras stundom upplysningar om hans vandring genom andra närliggande distrikt, och i sa fall är det: tänkbart, att upplysningar, som kunna vara av vikt för den häktades t't'u-hällauden, kunna vinnas genom förhör, som hällas av polismyndigheti dessa orter.

(fällande lag innehåller ingenting om att Konungens befalluingshavande skall själv hålla förhör med annan än den häktade. lietta är dock en begiänsning, som kan vara oläglig. Sålunda skulle det mängen gang kunna vara till fördel, om den, som hållit polisförhöret, jämväl kunde kallas till förhöret inför Konungens befall— nii'igshavande och tillfälle sålunda gäves denne att. när polisförhörets uppgifter av den häktade bestridas, länma närmare förklaringar. Sadant praktiseras redan nu pä sina håll. Men även andra personer, som hava u|_)plysningar att meddela, kunde lämpligen höras inför Konungens befullningshavaiule t. ex. personer som närvarit vid anhällandet eller polisförhöret. Ett sådant. förhör kan va 'a ägnat att i en del avseenden giva bättre resultat än polisförhöret.

Därest ersättning för inställelse vid sadant förhör icke kan utgå. ur redan befintligt anslag, lärer medel därför böra beredas.

Enligt vissa lagar kunna i mål, som handläggas av Konungens befallnings- havande, upplysningar införskaffas genom förhör inför domstol, varvid jämväl vittnes— förhör kau ifrågakomma. Sadant kan äga rum i ärenden, som äro tämligen lik—

Förhör in för domstol.

• Sida 170
•  Original

Rättsligt bi— träde.

Ullentlighet.

Hemorten.

ställda med lösdrivarmaltm. nämligen enligt. 7 & i lagen den Elf) juni HHC-,; om behandling av alkoholister och enligt, 7?) & i fattigvärdslageu. Befogenheten att för- ordna om vittnesförhör t'örefiuues ocksa enligt. laudshövdinginstruktionen den I:! april 1918, varest i & 5!) mom. ?. stadgas. att om länsstyrelsen i något. pä des.— j'irövning beroende ekonomi- eller politimal finner vittnens hörande vara av omstän— digheterna påkallat, länsstyrelsen äger förordna om vithn'sförhörs anställamle vid den allmänna underrätt, där länsstyrelsen finner förhöret lämpligen böra äga. l'lllll. Huruvida härmed avses lösdrivarmal, lärer vara tvivelaktigt.

Här mä ock erinras om att i 1846 ars försvarslöshetSstadga förutsattes, alt lösdrivaren hördes antingen inför Konungens befallningshavande eller efter dess förordnande vid ortens uinlerdomstol. [ och för malets utredning ankom det vidarr pa Konungens betallningshavamle att höra vederliöraude sockennämml eller tillsi— ningsman eller att. eljest inhämta nödiga upplysningar.

Förevarande mäls natur svnes tala för att Konungens liefallningslntvande erhallci största möjliga frihet vid inäleus behandling. sa att alla omstämiigheter, vilka äro ägnade att inverka på målets avgörande, komma till sin fulla rätt.. Detta är av svu— uerlig vikt, efter som Konungens befal[ningslmvmnle över huvud kan anlita varje ändamålsenlig åtgärd, som leder till lösdrivarens aterförande till ett arbetsamt. och ordentligt liv. För att i mera invecklade fall fa eu lillfvllestgörande utredning bör även utvägen att bita höra personer sasom vittnen eller upplvsningsvis inför dom- stol kunna komma till användning.

På. grund av stadgandet om förhör vid domstol har det, liksom i andra fall dä sadant förhör medgivits i mät, som icke varit att hänföra till brottmäl, an- setts böra föreskrivas, att ersättning för inställelse vid dylikt förhör erhalles av allmänna medel. Stadgande härom har intagits i förslaget till lösdrivz'u'lag.

[ledan nu torde hinder icke möta för lösdrivaren att använda sig av biträdr vid handläggning av mälet inför Konungens befallningshavande. Kommittönhar an- sett denua rätt böra uttryckligen lagfästas. Inom kommittén har diskuterats frågan om tillämpande i lösdrivarmäl av lagen den ”ltt juni 1915) angående förordl'ial'nlr av rättegängsbiträde at häktad. Kommitteu har dock i anseemle till lösdrivarmälen.» beskaffenhet ansett en så långt gaende anordning icke krävas. Fastsläende av rätt att hava biträde samt möjligheten att. häuvända sig till de i de större städerna bc- fintliga rättshjälpsanstalterna, vilka väl ej torde vägra sin medverkan i dessa fall. synes vara tillfyllest.

l.ösdrivarimilens natur och sättet för hamlläggningeu torde vidare tala emot deras behandling inför offentligheten. l'lelt visst skulle det snarast. medföra ett onödigt. lidande för lösdrivaren att fä detaljerna av sitt levnadssätt. behandlade inför alhnänheteu och refereiade i pressen. [ modern lagstiftning t. ex. rörande brotts» liga minderåriga har man strävat efter att undvika offentligheten bland annat därför att sådan motverkat uppfostringssvftet; i en preventiv lagstiftning sådan som den. varom här är f*äga, böra samma synpunkter göra sig gällande. Särskilt, bör här- vid tänkas pä de kvinnliga lösdrivarna.

Bland de uppgifter, som enligt gällande lag skola intlvta i Konungens befalt ningshavandes protokoll om den häktade lösdrivaren, ingår också uppgift ä, den ort, som skall anses såsom hans hemort.. Enligt 10 å i lösdrivarlagen avses med hemort den ort, där lösdrivaren är eller senast 'arit mantalsskriven; om det

• Sida 171
•  Original

ej kan utrönas, skall födelseorten anses som hemort. I den utrednit'lg om den häktades levntulsfi'wliallandcn, som skall äga rum, bör naturligen ocksä ingå att utreda den plats, där han senast haft nägon mera stadigvarande bostad. Detta kräves ocksa för att med ledning därav kunna avgöra, om_ det skulle lämpa sig att där skaffa honom sysselsättning och förhjälpa honom dit. Ar li,")sdrivaren orkeslös och i beho' av fattigvärd, kräves utredning om hans hemortsrätt, så att han kan varda hemsänd till den kommun. varest han har hemortsrätt. i fattigvärdshänseende. lta. hemortsrätten numera i huvudsak beror pä den faktiska mantalsskrivningen. behöves närmast innlerrättelse härom. En del av de personer, som det här gäller. torde knappast hava reda pä. sin mantalsskrivningsort. och du ntrönandet därav skulle fördröja mälets avgörande, har det icke synts vara lämpligt att för varje fall föreskriva upplysning härom i protokollet. Skulle det fall föreligga, att den häktade bör hemsändas till liemortskommunen för att där fa fattigvård, kräves naturligen utredning i nu nämnda-hänseende, men därom lärer föreskrift ej behövas. Den kännedom om en i tvängsarbetsanstalt intagen persons hcmortsrätt, som kan be- hövas, torde kunna inhämtas, da behov därav för varje fall föreligger. Enligt kommitttms förslag skulle den frän tvångsarbete frigivne icke. sasom nu är fallet, i regel sändas till hemorten.

Vad ovan sagts om handläggning av lösdrivarmäl hos Konungens befallnings- Hundliv/91 havande gäller i huvudsak också om dessa mals handläggning hos poliskannnare."Taggfåzhsi Vid poliskamnutre finnes dock otvivelaktigt större möjligheter med hänsyn till " ' ordnandet av verkliga förhandlingar, bade därutinnan att en åklagarmyndighet. är lättare tillgänglig och att biträde ät den häktade kan anskaffas. Kommittén har doek ej ansett sig böra giva nägra särskilda föreskrifter om lösdrivarmälens haml-

Iäggning i poliskau'imare.

Sedan utredningen slutförts, har Konungens befallningshavande att skrida till””llff '”" '”— ett avgörande av mälet. llärom heter det i gällande lösdrivarlag, att om den häk- ”"få?” lade befinnes hava gjort sig skyldig till lösdriveri inom två är från det honom (' 'å' meddelad varning blivit. kungjord, Konungens befallningshavande mä' döma honom till tvängsarbete, varefter tiden för detta närmare angives.

Därest vid prövning av fragan om den för lösdriveri häktades behandling Lii—*gitulttlf-

skulle befinnas, att han icke gjort sig skyldig till lösdriveri, skall han naturligtvis av Konungens befallningshavande lösgivas utan vidare påföljd. Enligt de av kom- mittén infordrade uppgifter utgjorde antalet är 1907 sälunda frikända 74 stycken eller 3,1 % av samtliga under året. häktade; för är 1919 uppgick antalet till öl, är Itth) till 64 och är 1921 till 42; i medeltal för ären 1919—21 utgjorde detta öö eller 7,9 %. Härmed torde ej vara givet, att, de frikända utan skäl varit häktade. Säkerligen har förhallandet i de flesta fall varit, att vissa ömmande omständigheter förekommit eller att utredningen varit. ofullständig. Frågan om den häktades över— lämnande till fattigvårdsstyrelse vid bristande arbetsförhet — se 7 5 i lösdrivarlagen — behandlas i annat. sammanhang (avd. IX).

Gällande lösdrivarlag lämna* ät Konungens befallningshavande öppet att under— Förlltjad Vill” lata att döma till tvångsarbete, även dä. den häktade befunnits skyldig till lösdriveri. "mg" Ilärest mildrande omständigheter äro för handen, äger Konungens befallningslnwande

• Sida 172
•  Original

att meddela den häktade förnyad varning samt. ställa honom pir fri fot; denna varning kungöres pä samma sätt som en av Konungens befallningsha 'ande fasl- ställd varning.

Dylika av Konungens befallningshavande i första hand meddelade. vari'iingar förekomma mycket. ofta. Av de är ”1907 häktade, eller 2,378, v'arnades alltsä ej mindre än 533 eller 22,4 %; för aren 1919, 1920 och 1921 utgjorde antalet av Konungens befallningshavande varnade respektive 151, 111 och 106 eller i medel- tal 123; i proportion till hela antalet häktade för dessa är utgjorde detta 17,3 %.

En del polismyndigheter hava i samband med sina uppgifter rörande lös- drivarlagens tillämpning givit uttryck ät den uppfattningen, att Konungens befall- ningslmvande i allt för många fall meddela häktad lösdrivare förnyad varning i stället för att döma till tvångsarbete, och de föreslä därför, att. i lagen bör stadgas, att, när en lösdrivare varnats flera gånger inom en viss tid, t.. ex. tvä ar, han sedan ovillkorligen skulle dömas till tvangsarbete. Härom yttrar en lands— fiskal följande:

»l'nder nuvarande förhållanden måste givetvis stor försiktighet iakttagas vid tillämpningen av lagen om lösdrivares behandling, men även under normala tider hörde en häktning på. landet till ovanligheterna. Detta berodde därpa, att en häktning i vanligaste fall icke åtföljdes av straff. Det maste vara alldeles särskilt försvårande omständigheter, om en häktad icke skulle frigivas. En äkla- gare har t. ex. ansett en person böra häktas, då han efter upprepade varningar äter beträtts med lösdriveri, men vederbörande dömande myndighet har icke dömt utan frigivit. Häktningarna hava pa grund härav förlorat sin effekt, och det verkar icke till ökat tjänstenit hos vederbörande polis- myndighet utan tvärt emot, då de på förhand veta, att en häktning så gott som undantagslöst icke ätföljes av straff.)

Med lagstiftningens natur stämmer det väl överens, att den myndighet, som har att förordna om tvångsarbete, har möjlighet att pröva alla på saken inverkande omstäi'idigheter samt sälunda, även om lösdriveri finnes föreligga, har i sin hand att vidtaga andra atgärder. tienom att ställa den häktade pä. fri fot, lämnas ho- nom tillfälle att söka skaffa sig arbete och återgå till ett ordentligt. levnadssätt. Varningen innebär för honom en påminnelse om att med allvar försöka uttnyttja detta tillfälle, da han naturligen vid en förnyad häktning ej har att vänta sig en ny frist. Att, såsom frän vissa håll yrkats, begränsa rätten till meddelande av förnyad varning torde. därför ej vara lämpligt.

Det kan emellertid if'rägasättas, huruvida varningen i och för sig är ett till- räckligt. verksamt medel för att erna ett sådant resultat. Vill man erhälla någon garanti för att. avståendet fran tvängsarbetet skall leda till det asyftade resultatet. synes det vara av nöden att ersätta eller komplettera varningen med förebyggande atgärder av mera påtaglig art. llljest riskerar man att genom lösdrivarens fri— givande förvärra det. onda. 'l'vängsarbetet är avsett. att verka förbättrande, och det är att underkänna dess möjlighet att fylla denna bestämmelse, om man avstär f *än dess användning utan att i dess ställe sätta andra efter förhållandena lämpade atgärder. Iakttagandet härav blir så mycket naturligare, då man avser att på olika sätt reformera tvängsarbetet, för att det bättre än hittills skall kunna fylla sin nämnda bestämmelse. Enligt kommitténs uppfattning har i mänga fall visats allt för stor benägenhet. att låta bero vid varning, men detta har sin naturliga förklaring däri. att tvängsarhetet, sådant det varit. anordnat, icke i avsevärd utsträckning visat sig utöva den reformerande verkan pä individen, som varit avsedd, utan att

• Sida 173
•  Original

1111111 tvärtom ansett sig kunna konstatera. att många utgått från tvangsarbetsan- staltetna mera fö1hä|dade till sin natur än förut och omedelbart fortsatt med sitt s11111h(illsskadliga levnadssätt.

Kommittén 11111 därför kommit till det resultat, att lösgivandet. 111' den, som häktats föl lösdriveri och befunnits skyldig därtill. bör vara förbundet med någon atgärd, som garanterar. att den lösgivne icke omedelbart återgår till sitt kring— strykande eller samhällsvådliga levnadssätt. En tillfredsställande lösning av detta spörsmål är av naturliga skäl förbunden med stora svårigheter, men saken är 111' den vikt, att man måste söka övervinna dessa svårigheter.

Enligt kommitténs förslag skola förebyggande atgärder vidtagas redan i sam- band med den varning, som meddelas av lands— eller stadsfiskal, och kommitten hyser den förhoppning, att genom de därvid vidtagna åtgärderna en del lösdrivare skola återföras till ett ordnat levnadssätt. Hittills vunna erfarenheter ifråga om lösdriveriets bekämpande synas emellertid ådagalägga, att ett intensivt arbete kräves. om man vill komma till något bestående lesultat. Det är därför av vikt att vid de olika tillfällen d11 myndigheterna l1a111 lösdrivaren infö1 sig och skola vidtaga atgärder mot honom, alla de medel tillgripas, som kunna befinnas lämpliga Även (l(l tillfälle d11 lösdlivaren star häktad inför Konungens befallningshavande, bö1 därför utnyttjas. Detta tillfälle är av särskild vikt, därför att det eljest blir fråga. om att sända den häktade till tvångsarbetsanstalten, och man i samband med målets handläggning hos Konungens befallningshavande har möjlighet att giva nödigt efter- tryek åt de förebyggande åtgärder, som skola träda i stället för tvångsarbetet. I all synnerhet bör genom en dylik anordning kunna uträttas åtskilligt med hänsyn till de kvinnor. som böra omhändertagas för yrkesmässig otukt. Just i fråga om dessa har mest klagats över tvångsarbetets ogynnsamma verkningar.

Beträffande de åtgärder, som därvid skola komma till användning, måste de— samma tydligen rätta sig efter det särskilda fallet. Kommittén får i sådant avse- ende hänvisa till vad som föieslagits i 4 & och motiverna därtill. Dock torde i de fall, varom här är fråga, lösd1ivarens anbringande i enskilt arbete imånga fall va111 uteslutet Man fal därför tänka pa hans anbringande i någon anstalt, varest de första stegen kunna tagas till ett ordentligt liv samt böjelsen för ett kring- d1i1ande och lättjefullt leverne i någon mån bortarbetas. Härvid komma främst i betraktande de av enskilda institutioner upprättade räddnings- och skyddshem, häl— bärgen m.fl. Vidare kan ifrågasättas att använda en del kommunala anstalter I. ex. a1betshen1 och en del fattigvårdsanstalter av arbetshems ty.p Är lösdrivaren tillika alkoholist, kan en hänvisning till alkoholistanstalt vara lämplig. I särskilda fall kan även placering hos enskild person iättfärdiga ett undanskjutande av tvångs- arbetet, varvid emellertid förutsattes en tillsyn öve1 den lösgivne, så att det ej sasom nu överlämnas åt honom att sköta sig efter behag

Då det ej gärna kan pålägg as Konungens befallningshavande att sörja för de' olika anordningarna och deras genomförande, blir det väl närmast någon enskild institution, som kan föreslå lämpliga åtgärder och bringa dem till verkställighet. 11 rämst torde man härutinnan hava att tänka på föreningen skvddsvärnet och dess filialer (sådana b01de finnas i alla residensstäder) eller med dem likartade inrätt- ningar. Möjligt är emellertid, att man för tvångsarbetarnas del kan i de största städerna behöva någon särskild institution, eftersom skyddsvärnets intresse huvud-

• Sida 174
•  Original

Trängsarbc- tets betydelse ovh resultat.

6 %. Statistiska uppgifter.

sakligen inriktar sig på fångvårdens tillgodoseende och en särskillnad för övrigt kan behöva upprätthållas även på denna punkt. Ombud för sådana föreningar skulle. efter att hava varit. i tillfälle att samtala med den häktade, kunna föreslå Konungens befallningshavande lämpliga åtgärder samt, 0111 den häktade lösgives, taga hand om honom för hans ledsagande till det hem, i vilket, han skall inträda, eller till den anställning, som beretts honom, samt även själva eller genom annan utöva över- vakning, där sådan är erforderlig. Det bör tillkomma Konungens befallningshavande att giva de närmare föreskrifter, som erfordras.

Beslutet om förnyad varning har i gällande lag gjorts beroende därav, att, mildrande omständigheter föreligga. Denna formulering har tydligen tillkommit. under påverkan av straffrättsliga synpunkter och ("överenssti'u11mer ej med den 1111— tagna grunden för lösdrivarlagstiftningen. Vad det här kommer 1111 på är, huruvida skäl föreligga till antagande, att den häktade skall kunna återföras till ett ordentligt lev— nadssätt utan att sändas till tvångsarbete. Ofta nog sammanfalla emellertid dessa 0111— ständigheter med de mildrande, så att skillnaden är mindre märkbar. Sålunda kan t. ex. den häktades ungdom eller det förhållandet, att han för relativt kort tid sedan ärligen försörjde sig, på samma gång sägas vara mildrande omständigheter och skäl till antagande, att ett återupprättande skall kunna äga rum med mildare medel än tvångsarbete. I enlighet med dessa synpunkter har stadgandet i ö % 2 st.. avfattats.

Kommittén har haft under övervägande att upptaga en föreskrift 0111 att Konungens befallningshavande skulle kunna gå än längre ifråga om vidtagande av förebyggande åtgärder och i avvaktan på utgången av sådana förklara målet vilande och försätta den häktade på fri fot men. därest det visade sig. att han icke uppförde sig ordentligt eller bröte mot föreskrivna villkor, ånyo låta häkta honom samt vid målets återupptagande döma honom till tvångsarbete. Fördelen med ett. dylikt stadgande skulle vara, att lösdrivaren sålunda hade en starkare press på sig och lättare kunde förmås att stanna i anskaffat arbete och å anvisad ort., då han visste, att han vid brytande av givna föreskrifter omedelbart bleve häktad och dömd till tvångsarbete. En dylik anordnings betydelse torde dock ej böra skattas alltför högt och härtill kommer, att dess genomförande skulle vålla åtskilliga svårig- heter; så t.. ex. kunde kompetenskonflikter uppstå om vilken myndighet, som skulle upptaga mål 0111 lösdriveri, vartill han under tiden gjort sig skyldig i annat län än det, varest målet mot honom förklarats vilande.

I samband härmed har också diskuterats frågan 0111 medgivande av rätt för Konungens befallningshavande att, sedan beslut om tvångsarbete fattats, frigiva den dömde i avvaktan på förebyggande åtgärder. Denna fråga berör närmast verk- ställigheten och skall därför upptagas i sammanhang med denna.

Enligt gällande lösdrivarlag äger Konungens befallningshavande att döma lös— drivare till tvångsarbete från och med en månad till och med ett år, men om lös- drivaren förut undergått tvångsarbete eller straffarbete eller eljest försvårande om- ständigheter förekomma, må tiden utsträckas till högst tre år.

Under år 1907 ådömdes enligt kommitténs statistik tvångsarbete i 900 fall. under år 1919 i 520 fall, under år 1920 i 453 fall och under år 1921 i 481 fall.

I vilken utsträckning tvångsarbete ådömts under tidernas lopp från år 1835 framgår ur den åt sid. 14 intagna sammanställning.

• Sida 175
•  Original

Vid fångvärdsstyrelsens till kommittén remitterade skrivelse av den 16 decem-FångVårdSSty'

ber 1918 har fogats en statistisk redogörelse rörande verkningarna av 1885 års lösdrivarlag och styrelsen sammanfattar resultatet av sin undersökning sålunda:

»Under år 1897 behandlades vid de centrala anstalterna »— om ynglingar under 21 års ålder t'ränräknas -— 1,306 personer, män och kvinnor, av vilka endast 23 procent voro för första gången dömda för lösdriveri, medan återstående 77 procent förut enligt 1885 års lag varit dömda till tvångsarbete från en till 8 gånger. Enligt medeltalsberäkning skulle envar ha varit dömd något mer än 3 gånger. Största återfallsprocenten återfinnes bland de mindre arbetsduglige, förut till straffarbete hållne männen. Av dessas antal, 179, hade nämligen ej mindre än 166 tillförene undergått tvångsarbete enligt nya lagen.

Den ådömda tvångsarbetstiden utgjorde i medeltal för män 9 månader och för kvinnor 8 måna- der och 10 dagar. De, som för första gången hade att undergå sådant arbete, voro dömda till i medel' tal 4 månader en dag.

Beträffande de till tvångsarbete dömde ynglingar, som ej hunnit 21 års ålder och vilka i det föregående ej medräknats, lämna de statistiska siffrorna följande upplysningar. Under tidsperioden 1887—1897 undergicks tvångsarbete av 189 förut till straffarbete hållne ynglingar sammanlagt 264 gånger. Av dessa ynglingar hava efter första lösgivandet från anstalten 951 eller 52 procent återfallit i lösdriveri samt 100 förövat brott, huvudsakligen tjuvnadförbrytelser och väldsgärningar. Frånräknas de ynglingar, vilka först är 1896 och 1897 varit för första gången i tvångsarbetsanstalt intagna och om vilka således ännu ej hunnit visa sig, huruvida de skola äterfalla eller ej, inhämtas, att av åter- stående 147 individer allenast 35 icke återfallit i lösdriveri eller brott, därvid tillika är att bemärka, att av nyssnämnda 35 ynglingar, vilka upptagits såsom ej återfallne, åtskilliga förhjälpts att emigrera. eller att gå till sjöss, varför deras vidare öden ej äro med visshet kända. Den tid, varunder dessa förut till straffarbete hällnc ynglingar varit vid tvångsarbetsanstalten första gången intagne, utgjorde i medeltal 6 månader 24 dagar.

Rörande de förut icke till straffarbete hållne unge männen under 21 års ålder inhämtas, att 346 sådana ynglingar varit under åren 1887—1897 vid tvångsarbetsanstalt intagne sammanlagt 478 gånger samt att av dem 179 eller 51 procent återfallit i lösdriveri och 134 förövat brott. Om de under åren 1896 och 1897 för första gången till tvångsarbete dömde frånräknas, visar sig, att av återstående antalet, 285, allenast 83 eller 29 procent ej återfallit i lösdriveri eller begått brott. Tvångs- arbetstiden utgjorde för ifrågavarande ynglingar vid första resan i medeltal 4 månader 15 dagar och inskränkte sig i mer än 41 procent av alla fallen till 3 månader och därunder.»

Trots de siffror, som framkommit ur fångvårdsstyrelsens utredning, ansåg styrelsen tvångsarbetet vara av stor betydelse, om blott längre tider erhölles för uppfostringsartmtet. Och detta gällde enligt styrelsens uppfattning även beträffande äldre lösdrivare. Styrelsen yttrade härom, att styrelsen sett, vilket förmånligt in- flytande cn välordnad anstalt haft på den personal, som från äldre, penitentiärt otillfredsställande anstalter dittlyttats. Styrelsen hade jämväl iakttagit, hurusom åtskilliga och icke få bland dem, som förut hört till den ständigt återkommande flocken, av den nya anstaltens strama ordning och tukt känt sig så oangenämt be- rörda, att de, väl frigivna, icke återkommit. En för långt driven misströstan torde därför sakna tillräcklig grund och styrelsen hyste den bestämda övertygelsen, att, om lagstiftningen äterginge till den äldre svenska ståndpunkten av ett verkligt korrek— tionellt syfte för behandlingen av även den äldre lösdrivaren, detta ovillkorligen skulle visa sig för samhället mera gagnande än en fortsatt tillämpning av den nu— varande »stratf»-teorien, som, under omklädnad av ordet »näpst», i själva verket. ingenting annat vore än ett överförande även på detta område av de överallt såsom för både samhället och den enskilde, som därav träffades, ej blott ändamålslösa utan även rent av skadliga korta frihetsstraffen.

relsens skri- velse den 16 dec. 1898.

I en vid berättelsen för statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö för år 1921 fogad, Utredning av

av pastorn därstädes lämnad redogörelse, finnes intagen en av honom verkställd undersökning om återfall i lösdriveri eller-brott. Däri anföres följande:

pastorn vid Svartsjö.

• Sida 176
•  Original

»Undersökningen omfattar dem, som ankomma till Svartsjöanstalten första gången 1911,vilka sedermera följts i tidning för polisunderrättelser för åren 1911—1920. Under år 1911 nykommo 253 män. Av dessa voro 144 man ostraffade och 109 straffade.

straffade

Ostraffade

Ej återkomma........................ 71 —— 60 Återkonma såsom ostraffade såsom straffade 1 gång 36 4 30 2 gånger 15 2 11 6 ) i ] _ 6 » . _ 2 »—

Dessutoni ha av de ovannämnda 71 ej hit åter-komna ostraffade 19 man sedermera blivit dömda tilll fängelse eller straffarbete. För de vid första ankomsten straffade är motsvarande siffra 26.

Alltså skulle då av de nykomna ostraffade 36 procent och av de nykomna straffade 31 % ej efter frigivningen från anstalten kommit i beröring med rättvisan.

Om nu hänsyn tages dels till det förhållandet, att en, som första gången dömes till tvångs— arbete, ofta nog måste anses mera moraliskt och psykiskt fördärvad än en, som första gången dömes för brott, dels därtill, att den, som kanske hela livet varit försummad av alla utom av dåliga kamra- ter, under en interneringstid av måhända blott 2 a 3 månader ej hinner bibringas den fostran, som kan göra honom skickad för ett liv i arbetsamhet och laglydnad, dels därtill att mången frigives under en årstid, då arbetet i hans yrke ligger nere, varför han, om han som så ofta är fallet just bland lösdrivarna, ej har något hem att komma till, tvingas till bettleri, samt dels till det förhållandet, att enligt lösdrivarlagen frigiven måste förpassas till hemorten, där hans arbetsmöjligheter äro kanske l alls inga, antingen på grund av att han där är så illa känd, att ingen vill ha något med honom att göra, eller därför att där över huvud intet arbete finnes att få, eller där han återfinner sina gamla ) kamrater, som locka honom att återtaga sitt gamla levnadssätt, och dels även därtill, att den under ( perioden infallande kristiden frestelserna till brott voro långt större än under normala tider— 4 om hänsyn tages till allt detta, torde väl ovanstående siffror visa, att anstalten använt de möjlig- heter, som givits, för att, så vitt sig göra låter, rusta de förkomna olyckliga, som lämnats i dess ! vård, för ett nytt liv.» Kommitténs Om de ansträngningar, som från myndigheternas eller enskildas sida göras för yttrande att bringa lösdrivaren i ordnade förhållanden och få honom att återgå till ett arbet- samt liv, icke leda till åsyftat resultat, måste från det allmännas sida ingripas med tvångsmedel. I de länder, där lösdriveriet och dess avarter betraktas såsom brott, blir straffet det medel, genom vilket samhället söker att reagera. Straffet betraktas emellertid såsom tidigare framhållits numera icke såsom den lämpliga åtgärden för brott, vilka hava sin grund i arbetsovilja, och man har därför i stället för straffet eller vid sidan därav föreskrivit andra åtgärder, framför allt intagande i tvångsarbetsanstalt. Tvångsarbetet synes också vara det lämpligaste medlet, då det gäller att vid- taga verksamma åtgärder mot sådana personer, i vilkas antisociala liv arbetsoviljan utgör ett framträdande drag. Detta år också helt naturligt. De individer, som det här gäller, hava i en mängd fall ej i sin ungdom fått lära sig något yrke eller i allmänhet uppövat sin arbetsskicklighet; ej heller hava de fått så vänja sig vid arbetet, att de finna någon trevnad i detta, utan tvärtom har arbetet tidigt blivit » dem en plåga, som de på alla sätt söka undandraga sig. Om de icke äro i be- !:i-. ' sittning av jämförelsevis betydliga medel, måste de ligga annan till last; när de " anhöriga tröttnat på dem och andra enskilda, till vilka de stå i någon förbindelse,

• Sida 177
•  Original

ej heller längre vilja låta dem leva på sin bekostnad, måste de söka sin utkomst på annat sätt. Anlitandet av fattigvården medför arbetsskyldighet för dem —— och därför avsky de också denna utväg, om den, under tider, då de äro mindre arbets— föra, över huvud taget ifrågasättes. ()viljan till arbetet driver dem då till bettleri eller brott. För att motarbeta denna arbetsovilja gives blott en rationell utväg, nämligen vänjande till och utbildande i arbete under härför lämpade former.

För att kunna nå detta mål kräves emellertid ett yttre tvång. De personer, som det här gäller, drivas eljest av sin motvilja mot arbetet att övergiva detta. Att hos en person väcka arbetshåg och lust för ett ordnat liv genom tvång kan tyckas innebära en motsägelse, och svårigheterna äro onekligen stora. Men därför anlitar man också i främsta rummet. alla tänkbara åtgärder, där tvånget icke framträder lika direkt. Där dessa åtgärder dock icke hjälpa, har man intet annat medel än ett verkligt med tvång förenat arbete. Detta kan tänkas äga rum i anstalter av något olika karaktär. Med den utveckling, som verksamheten i sådana anstalter erhållit, har man så småningom kommit därhän, att tvångsarbetet ej längre får be- traktas som en resultatlös åtgärd. Tvånget finnes och måste finnas, ehuru det i vissa fall kan lättas därpå. Enligt tidigare uppfattning skulle arbetet vara så tungt och hårt som möjligt, så att. det skulle avskräcka den intagne från att någonsin återkomma till anstalten. En dylik uppfattning står tydligen i strid med den grund- satsen, att man framför allt har att bortarbeta oviljan till arbetet, och därför har man också i rak motsats mot den tidigare åskådningen sökt att. utnyttja befintliga arbetsanlag och genom arbete i det fria öka lusten till arbete. Genom att giva en person känslan av, att han kan utföra ett samhällsnyttigt arbete, gör man honom- sannolikt också mera benägen att, sedan han sluppit anstaltens tvång", av egen vilja arbeta och sålunda försörja sig.

Vänjande till arbete, visserligen under ett yttre tvång men dock under former, som böra komma lösdrivaren att i någon mån känna tillfredsställelse i arbetet, utgör alltså en av grundförutsättningarna, för att tvångsarbetet skall kunna bli till avsedd nytta. Härtill knyta sig emellertid åtskilliga andra förutsättningar. Den genom ett oordentligt och lastbart levnadssätt försvagade fysiken behöver stär- kas. Aven på denna punkt har utvecklingen nu framskridit därhän, att genom närande kost, kroppslig hygien och läkarvård i samband med friluftsliv den å tvångs- arbete intagne lösdrivaren snart nog blir i stånd att utföra ett värdefullt arbete och efter sin utskrivning verkligen kan försörja sig, om han blott vill.

Det är emellertid ej blott färdigheten till arbete och den fysiska kraften, som behöva återvinnas. Oftast är det i ännu högre grad den moraliska kraften, som fattas lösdrivaren. Här föreligger törhända det allra svåraste problemet att lösa. Också i denna del hava beaktansvärda framsteg gjorts, och många lämna numera anstalterna med föresatser att verkligen föra ett arbetsamt och ordentligt liv.

Den största svårigheten är emellertid att få den utskrivne på rätt plats ute i livet. Dåliga kamrater, motgångar, den egna svagheten, de dåliga böjelserna, allt tyckes förena sig om att med oemotståndlig makt draga-ned honom i det liv, varur man arbetat på att få honom loss. Så förstöres på några dagar, kanske på några timmar, resultatet av års arbeten. På denna punkt har mycket arbete nedlagts, men otroligt mycket återstår. Det är ingen överdrift att säga, att alla goda krafter i samhället måste ena sig om att här göra. allt, som kan göras.

• Sida 178
•  Original

Bestämd eller obestämd tid för tvångs- arbetet. Gällande stad- ganden.

Tidigare stad— ganden .

Så vitt kommitten kunnat finna, är alltså ett väl ordnat tvångsarbete den enda och riktiga utvägen till lösdrivarens upp *ättelse, dä* åtgärder av mindre tvin» gande art befunnits fruktlösa. Något positivt förslag till lösning i annan riktning har knappast framställts. Även för de kvinnor, som behöva omhändertagas av sain- hället för sitt sedeslösa levnadssätt, har kommitten ingen annan åtgärd att föreslå såsom sista resurs. Ehuru de resultat, som kunna påvisas av tvångsarbetsanstal— ternas verksamhet kanske icke motsvara vad man väntat därav, får man dock icke utdöma tvångsarbetet såsom sådant, ty det innebär en god och riktig tanke. Vad man däremot kan och bör reagera emot är det. sätt, varpå tvångsarbetet stundom genomförts. Efter allt att döma är man dock vid tvångsarbetets genomförande numera inne på vägar, scni kunna bättre föra till målet. Kommittén skall längre fram redogöra härför. ] förevarande sammanhang har kommitten allenast velat giva uttryck åt. sin uppfattning om nödvändigheten och lämpligheten av tvångs- arbete såsom en åtgärd mot lösdriveriet.

I motiverna till gällande lag framhålles i fråga om tvangsarbetet avskräcknings— momentet såsom det dominerande. Av vad ovan sagts framgår, att kommittén i detta avseende hyllar en annan uppfattning. Ett avskräckande moment kommer naturligtvis alltid att ligga i tvångsarbetet. Frihetsberövandet verkar ju alltid av— skräckande; det allvarliga arbetet och den genomförda ordningen äro naturligen också motbjudande för personer, som eljest föra ett lättjefullt och av alla person— liga inskränkningar obundet liv. Men själva behandlingen vid anstalten måste läg- gas så, att. arbetet därstädes kan omfattas med intresse, likaväl som lösdrivaren efter hand skall finna, att ordningen och livet. i övrigt inom anstalten verkar väl— görande på honom.

Vid sidan av dess uppfostrande uppgifter fyller vistelsen i tvångsarbetsanstalten också i många fall den uppgiften att hindra den intagne från att begå brott. Vistelsen därstädes innebär, f'ånsett alla förbättringsmöjligheter, ett skydd för samhället mot lösdrivarens oordentliga och lastbara levnadssätt.. Denna uppgift kunde ju fyllas även genom anlitande av fängelser eller annan internering. Sambandet med åt- gärderna till individens förbättring tala emellertid för tvångsarbetets användning. I den mån de allra svåraste brottslingarna kunna omhändertagas genom en särskild internering, innebär detta, såsom redan anmärkts, givetvis en lättnad för arbetet i! tvångsarbetsanstalterna.

Gällande lösdrivarlag innehåller såsom nämnt, att tvångsarbete skall ådömas på bestämd tid inom vissa i lagen angivna skalor. Den normala skalan är en månad till ett år, men i vissa fall kan tvångsarbete utsträckas till högst 3 år. Inom dessa gränser har Konungens befallningshavande att utsätta viss bestämd tid, under vilken tvångsarbete skall äga rum.

I vissa fall kan emellertid frigivning från tvångsarbetsanstalt förekomma. Enligt 13 & lösdrivarlagen kan nämligen, om den, som undergår tvångsarbete, kommer i förändrade villkor, så att hans kvarhållande vid tvångsarbetsanstalten icke vidare är av nöden, Konungens befallningshavande i det län, där tvångsarbets— anstalten är belägen, förordna, att han skall frigivas f'ån anstalten.

Såsom framgår av den historiska återblicken på den svenska lösdrivarlag- stiftningen ålades tidigare allmänt arbete, såsom tvangsarbetet då kallades, icke på

• Sida 179
•  Original

bestämd tid, utan lösdrivaren utskrevs, när han erhallit tjänst eller andra skäl förefunnos för hans lösgivande. Försvarslöshetsstadgan av är 1846 införde emeller- tid bestämda tider. nämligen 4 år för den, som undergått straff för tredje resan stöld m. fl. brott, 3 år för den, som undergått straff för andra resan stöld, och 2 ur för andra försvarslösa. Frigivning kunde dock äga rum före arbetstidens utgång, därest. sådan förändring i tvångsarbetarens villkor vppades, att denne ej borde anses såsom försvarslös; dock fick han ej utlämnas med mindre Konungens ltefallningshavande i orten, efter tillsvningsmannens hörande, eller poliskammare godkände anbudet om laga tjänst. Vidare kunde den för bristande försvar dömde uterfå friheten, om han under hälvten av den bestämda arbetstiden och »fortfarande» förhöll sig väl samt ägde en genom flit och sparsamhet förvärvad behållning av 50 riksdaler banko för man och 33 riksdaler 16 skillingar samma mynt för kvinna. litskrivningen skulle beslutas av styrelsen över fängelser och arbetsinrättningar (nuvarande fångvårdsstvrelsen). 1882 års kommitterade upptogo ej i sitt förslag till lösdrivarlag någon rätt till ljlöl'arbefcljn frigivning före den ådömda tvångsarbetstidens utgång. iiildffiiéhåf? De ansågo tvångsarbetet böra tillfullo utstås lika väl som ett ådömt. straff. i * '_' Mot förslaget gjordes åtskilliga anmärkningar, men de kommitterade vidhöllo och utvecklade ytterligare sin uppfattning, och i det till högsta domstolens granskning fram— lagda förslaget fanns fortfarande icke något stadgande om frigivning före den bestämda tvångsarbetstidens slut. Högsta domstolen uttalade sig nästan enhälligt för ett dylikt stad- gande, men departementschefen vidhöll sin uppfattning och förslaget till lösdrivarlag framlades för riksdagen utan det av högsta domstolens majoritet förordade stadgandet. Riksdagen antog emellertid lagen med det tillägg, som innefattas i 13 % därav.

Spörsmålet om utskrivning före den bestämda tvångsarbetstiden utgång upp- Fångvårds- t.ogs därefter av fångvårdsstvrelsen i dess skrivelse den 16 december 1898, som styreläens 151" s arr

närmare utvecklade skälen för bibehållande av 13 å och förordade en utvidgning * n' därav i enlighet med följande förslag:

»Kommer den, som nndergår tvångsarbete, i förändrade villkor, så att hans kvarhållande vid arbetsanstalten icke vidare är av nöden, eller giver hans uppförande eljest anledning antaga, att han därutom skall sig ärligen försörja, äge fångvårdsstyrelsen, om han varit minst ett år i anstalten intagen, förordna, att han skall därifrån frigivas under villkor, att i händelse han före utgången av den ådömda tvångsarbetstiden bryter mot de bestämmelser, som vid frigivningen honom meddelats, han må kunna av polismyndighet eller tillsyningsnian till tvångsarbetsanstalten återförpassas för att den vid frigivningen återstående tvångsarbetstiden där avtjäna.»

Under år 1907 utgjorde enligt kommitténs statistik medeltiden för ådömt tvångs- Uppgiftfl'__ fö- arbete 8,1 månader; tager man män och kvinnor var för sig, uppgick medeltiden gälldevadon'fl .. . .. . . c _ . . iangsarbets- tor man till 8,6 och for kvmnor till 6,7 manader. Den vanhgaste strafflatituden tid. utgjorde för såväl män som kvinnor 6 månader-; till tvångsarbete under denna tid dömdes 163 män och 71 kvinnor eller närmare en fjärdedel av hela antalet dömda. Aven för åren 1919 och 1920 var (i månader den vanligaste tiden, ehuru, vad männen beträffar, medeltiden synes ligga väsentligt högre.

Enligt berättelsen för verksamheten vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö hade av de under år 1921 ankonma 256 tvångsarbetarna 78 eller närmare en tredjedel dömts till tvångsarbete för kortare tid än 6 månader, 57 eller omkring en femtedel till 6 månaders tvångsarbete och 58 eller ytterligare en femtedel till tvångsarbete

• Sida 180
•  Original

Fångvårdssty- relsen om bc- hovet av langre tider.

Principerna för en straff- lagsrefonn .

i 7 a 8 månader: allenast för en femtedel av övriga fall översteg twingsarhetstiden 8 månader.

Vad de kvinnliga lösdrivarna beträffar inhämtas av Laudskromianstaltetis be- rättelse för år 192], att av de. 236 under uret tillkomna allenast lö dömts lill tvångsarbete under kortare tid iin 6 månader, medan 86 eller me' än en tredjedel adömts (3 månaders tvångsarbete samt 70 eller omkring en tredjedel sådant arbete i 7 a 8 månader.

I sin förutnämnda skrivelse av den lö december |8£l8 anför fangvardsstv- relsen efter att hava redogjort för en utredning rörande tvångsarbetets verkningar:

»De sålunda framlagda siffrorna torde med erforderlig tydlighet ådagalägga, huru ringa framgang till lösdriveriets bekämpande tvangsarbetet enligt 1885 års lag givit och hurusom, isyunerhet beträffande de unge, ifråga om vilka möjligheterna dock borde vara större, rättelse visat sig allt för sällan inträda.

Behovet att i lagen vinna förändringar, som kunna leda till ett bättre resultat, är ock allmänt känt bland dem, som bara tvångsarbetsanstalternas närmaste ledning sig anfört—rodd. Dessa anstalters föreståndare framhålla enstämmigt, att de ådömda arbetstiderna äro allt för korta för att fångarna därunder skola hinna vänjas vid arbete och ordning. Det erinras, hurusom lösdrivaren genom dessa korta tvångsarbetstider beredes tillfälle att, sedan han blivit utblottad på allt och den kalla årstiden inträtt, få under några månader föra en sorgfri tillvaro inom anstalten för att sedan, då vår— och sommardag stundar, bliva uppklädd och försatt på fri fot. Sådant kan ej lända till lösdriveriets stäv- jande eller individens omdaning. An oegentligare ställer sig saken då, såsom föreståndaren vid en av anstalterna påpekar, länsstyrelserna i de nordliga länen ådöma tvångsarbete ien eller två månader och således en stor del av den ådomda tiden åtgår för personens forslande till anstalten. därvid inträffat, att ynglingar icke varit i anstalten intagne under längre tid än fjorton dagar.»

Efter att därefter hava redogjort för de grundtankar, på vilka enligt styrelsen.—- uppfattning lösdrivarlagen borde vila, varvid styrelsen starkt betonar lösdrivarbe— handlingens pedagogiska syfte, framhåller fångvårdsstyrelsen, att en viss olikhet i behandlingen av den yngre bildningsbare och den äldre förhärdade lösdrivaren vore betingad av de faktiska förhållandena samt att en separation av dessa grupper därför borde genomföras. Framför allt behövde emellertid enligt styrelsens upp- fattning tiderna för lösdrivarnas kvarhållande ökas.

I fråga om den gräns, som borde uppdragas sösom tvangsarbetstidens minimi- ooh maximilatitud, uttalade styrelsen den åsikt, att ifraga om de yngste, mellan lö och 18 års ålder, icke annan tidsbestämmelse borde träffas, Ein att, de skulle. hallas till tvångsarbete tills vidare, intill dess de uppnått 21 års ålder, med rätt likväl att. dessför- innan varda frigivna, i händelse. sådana omständigheter förelåge, som i allmänhet kunde giva anledning till tvångsarbetsfånges befrielse före uttjiinad arbetstid, dock ej före utgången av den minimitid, som för tvångsarbete i allmänhet. bestämdes.

För alla dem, som dömdes efter uppnådda aderton års ålder, ansag styrelsen tvångsarbetet höra på bestämd tid ådömas, varvid styrelsen föreslog en minimitid av ett år och en maximitid av 3 år.

Ur de över fångvårdsstyrelsens ifrågavarande skrivelse i denna del avgivna yttranden f*amgår, att flertalet Konungens l,)efallningshavande uttalat sig emot att höja minimitiden över sex månader, varjämte en del befallningshavande ansett det olämpligt, att lösdrivare under 18 år skulle kvarstanna i tvångsarbetsanstalt linda till 2l ar.

Professor Thyrén har i »Principer för en strafflagsreform» del I angående tiden för internering av lättjefulla brottslingar anfört följande:

»Beträffande åter interneringstiden synes minimum alltid böra utsattas. För den händelse brottet borde hava direkt belagts med frihetsstratl' (således minst sex månader), synes minimum för

• Sida 181
•  Original

interneringen kunna sättas till _ett år; i annat fall (där det direkta straffet skulle bestått i böter) till sex månader. Kortare interneringstid än sex månader torde icke tjäna någonting till. Maximum, vid första ådömandet, bör icke vara kortare än två år. — _ — — Vid återfall i brott, beroende på. lättja, synes, såvida interneringen fortfarande kommer till användning, latituden böra höjas, exempelvis till ett års minimum och fem års maximum. Då erfarenheten visar, att åtskilliga individer, ofta viljesvaga ända till abnormitet, vilka i det fria livet äro absolut ur stånd att disoiplinera sig själva tillräckligt för att årligen försörja sig, likväl, då de stå under anstaltstvänget, sköta sig fullt or- dentligt, och da dessa individer på fri fot lätt utveckla. sig till vant-tjuvar m. in., så synes lämpligt att här, likasom i fråga om alkoholister, i sista hand öppna möjligheten till en internering i arbets- anstalt på obestämd tid, -— — — —'—. Möjligen bör, liksom i fråga om alkoliolistbrottslighet, även vid brott beroende på lättja, tagas under övervägande, huruvida den, som,efter att förut hava under- gatt progressivstrafi' för svårt brott av denna typ, därefter återfaller i dylikt brott, icke svårare än att internering kan användas, skulle kunna interneras på obestämd tid, även utan att förut hava varit internerad.»

Reglementeringskommitten har i sitt betänkande belråitfando interneringstiden uttalat, att längden av tvångsarbetet icke borde göras beroende av ett på förhand noga bestämt tidsmatt.

lIti de till kommitten i sammanhang med uppgifterna om lösdriveriet under aren 1919—21 framställda önskemål vid revision av lösdrivarlagstiftningen har även i några fall frågan om tvångsarbetet och tiden därför berörts. Sålunda fram— balla flera landsfiskaler, att. frihetsstratf och tvångsarbete borde bringas i bättre överensstämmelse med varandra i fråga om straffets art, enär skillnaden i behand— lingen vore sådan, att lösdrivaren stundom beginge brott, när han ställdes inför utsikten att dömas till tvångsarbete. En landsliskal föreslår för lösdrivare emellan få och 18 år bestämmelser, som motsvara de för n'linderåriga förbrytare gällande. 'l're landsfiskaler önska längre tider för tvångsarbetet. En stadsliskal framhåller angelägenheter) av, att tvångsarbete tidigare än nu beredes lösdrivare, så att deras vana att driva. omkring stävjas. 'l'ill förmån för obestämda tider uttala sig en stadsliskal och en landsfiskal.

I de för är 1921 avgivna arsberättelsema fran tvangsarbetsanstalterna linnas följande uttalanden i nu förevarande hänseende.

Styrelsen för (tensta/ten. (& Svartsjö skriver:

»Bland tvängsnrbetarna hör man ofta en klagan över den ojämnhet, varmed lösdrivarlagen tillämpas, vilken ojämnhet bibringar dem en uppfattning av att lagen ej tillämpas rättvist. Det händer ej sällan, att en lösdrivare för första resan lösdriveri ädömes lika långt tvångsarbete som den, som förut både varit straffad och ådömd tvångsarbete. Det vore ur anstaltens synpunkt önsk- ligt, att en större likformighet rådde vid bestämmande av tiderna för tvangsarbetet.

Mycket korta tider äro i de' allra flesta fall till ringa eller ingen nytta för lösdrivarens upp- fostran. Man måste betänka, att lösdrivarna ofta under en längre följd av år blivit avvanda från ordnat arbete, och skall anstaltsvistelsen kunna väcka hans arbetshåg, fordras en längre tids syste- matiskt bedriven uppfostran. En interneringstid på sex månader är den kortaste tid, som över huvud taget torde kunna ifrågakomma, för att anstaltsvistelsen ej skall anses vara bortkastad.»

Landsk/'onarmsfaltens styrelse anför, efter att hava lämnat en redogörelse för tidslåingden av det ådömda tvångsarbetet, följande:

»I detta sammanhang vill styrelsen framhålla, att länsstyrelserna tillämpa lösdrivarlagen ganska olika. En del ådöma t. ex. första gången en ganska lång tid; andra åter en helt kort tid. Ibland kan till och med en kvinna, som förut varit dömd flera gånger, ådömas kortare tvångsarbete än den, som förut ej varit dömd. Denna ojämnhet vid utmätandet av tiden för tvångsarbetet har medfört, att tvångsarbeterskorna uppfatta lösdrivarlagens tillämpning såsom synnerligen godtycklig. Det vore önskvärt, om därför mera enhetliga principer kunde få. komma till tillämpning.

ltwegleniunte- ringskom- mitten.

Andra yttra n- randen.

• Sida 182
•  Original

Kommitténs yttrande.

För att ett ådömt tvångsarbete skall kunna hava någon uppfostrande inverkan på den inter- nerade kvinnan, får tiden ej vara allt för knapp; och anser styrelsen, att sex månader för en, som första gången dömes, är den kortaste tid, som över huvud taget borde komma ifråga.

Onskvärt vore, att tvångsarbete kunde ådömas på obestämd tid, med rätt för anstaltsstyrelsen att verkställa utskrivning.»

Här må också erinras om ett yttrande i en av predikanten vid Landskrona— anstalten för år 1916 till domkapitlet i Lund avgiven berättelse, vilken överläm— nats till kommittén med domkapitlets skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 mars 1917. I denna berättelse anfördes bland annat: Tiden för tvångsarbetets ådömande borde bliva bestämd så, att interneringstiden ställdes i beroende av, huruvida den inter- nerade kvinnan uppförde sig väl samt ingåve förhoppningar om att åter kunna gå ut i livet i andligt avseende bättre utrustad. De sedeslöst levande kvinnorna borde tagas om hand mycket förr än nu gjordes. De borde först dömas till intagande i av staten upp ”ättade eller understödda skydds— eller uppfostringshem, där vistel- sen ej _finge understiga tre år, så att verklig uppfostran kunde erhållas. Från dessa hem skulle kvinnorna anskaffas platser samt först när detta icke lyckades eller vid återfall överlämnas till tvångsarbetsanstalt.

Det önskemål om längre tvångsarbetstider, som uttalades av fångvårdsstyrel— sen redan ett par år efter det lösdrivarlagen trätt i tillämpning och sedermera närmare utvecklats i skrivelsen den 16 december 1898, bottnade i en allmän upp— fattning om det lönlösa i att. söka uppfostra lösdrivaren till arbetsamhet under de korta tider, som ofta bestämdes för tvångsarbetet. Denna uppfattning delas av tvångsarbetsanstalternas nuvarande styrelser. Hos de myndigheter, som hava att döma till tvångsarbete, gör sig däremot ofta den uppfattningen gällande, att. tvångsarbetstiden ej bör sättas allt för lång, enär långa tider ej stå i rätt förhål— lande till vad lösdrivaren låtit komma sig till last. Över huvud taget torde man kunna konstatera, att uppfattningen om tvångsarbetets pedagogiska karaktär, varom fångvårdsstvrelsen talar, ännu icke trängt igenom. Vill man få fram tvångsbetets uppfostrande betydelse, lärer det emellertid också vara nödvändigt, att detsamma kommer till användning under så lång tid, att möjlighet finnes för en påverkan i de olika avseenden, som ovan angivits.

Vad beträffar lösdrivare i åldern mellan 15 och 18 år, skulle de enligt kom- mittens förslag till lag om den offentliga barnavården komma att behandlasi första hand av barnavårdsnämnderna samt bliva underkastade uppfostran i skydds- hem. Enligt föreliggande förslag har gränsen för lösdrivarlagens tillämpning satts vid 18 år. För lösdrivare i ålder mellan 18—21 år synes det, på sätt fångvårds— styrelsen framhållit, vara lämpligt att hava tiden obestämd. Fråga är emellertid, om icke detsamma bör gälla för lösdrivare i allmänhet.. Den dömande myndig- heten skulle då icke hava att på förhand utsätta någon bestämd tid för tvångs— arbetet, utan det skulle bero på avgörande under tvångsarbetet fortgång, när ett frigivande från tvångsarbetsanstalt borde äga rum.

Frågan om ådömande av straff på obestämd tid har länge varit ett aktuellt problem och skäl hava anförts både för och emot en sådan anordning. Vid diskuterandet härav har även frågan om behandling av lösdrivare berörts och, såsom ovan anförts, __har från olika håll anhefallts, att tvångsarbete måtte ådömas på obestämd tid. Aven på håll, där man eljest motsätter sig obestämda straff—

• Sida 183
•  Original

domar, medgiver man, att i detta fall bör förordnas om frihetsberövande under obestämd tid. Vanartade barns intagande på skyddshcm och minde=åriga förbry- lares insättande i allmän uppfostringsanstalt ske enligt gällande lagar, utan att det på förhand bestämmes, huru länge vistelsen vid dessa anstalter skall fortfara. Lagen bestämmer endast en viss ålder, då den intagne senast skall utskrivas från anstalten, på samma gång som den ger vissa föreskrifter om regler för placering utanför anstalten, sedan en viss tid förflutit efter intagandet. En liknande anord- ning finnes föreskriven i lagen om behandling av alkoholister, enligt vilken lag Konungens befallningshavande förordnar om en persons intagning i alkoholistan— stalt, men anstaltens styrelse eller uppsiktsmyndigheten över alkoholistvärden har att bestämma om utskrivning, vilken dock skall äga rum senast vid en i lagen föreskriven maximitid, olika för olika fall. Enligt det förslag rörande internering av farliga återfallsförlwytare, som förut omnämnts, skulle kunna förordnas om internering i en särskild för sådana förbrytare avsedd anstalt och om frigivning därifrån senare kunna bestämmas efter särskild prövning inom vissa fastslagna tider (från 13—20 år).

I en del främmande länders lagar förekommer vid sidan av straff för lös- driveri föreskrift, om intagning av lösdrivare i en särskild tvångsarbetsanstalt. Tiden för vistelsen i tvångsarbetsanstalten bestämmes då ej av domstolen, som blott lämnar tillstånd till en dylik internering, utan fastställes senare, i regel av administrativ myndighet inom en viss i lagen bestämd maximitid.

Med uppfattningen av tvångsarbetet såsom en förebyggande åtgärd, vilken avser att vänja lösdrivaren till ett arbetsamt och ordentligt liv, stämmer det väl överens att låta Konungens befallningshavandes beslut om tvångsarbete inskränka sig till förordnande härom utan utsättande av någon viss tid för tvångsarbetet. Först på grundvalen av de under tvångsarbetets fortgång gjorda iakttagelser synes det möjligt att med någon grad av säkerhet bedöma den lämpliga tidpunkten för tvångsarbetarens försättande i frihet. Erfarenheterna från alkoholistlagens tillämp- ning hava, så vitt kommittén känner dem, varit ägnade att bestyrka fördelen av ett förordnande å obestämd tid. Visserligen är en sådan anordning än mera naturlig vid alkoholistvården, men även vid lösdrivarnas behandling synas övervägande skäl tala för att gå samma väg. Den bestämda tvångsarbetstiden är ett. utslag av upp— fattningen om tvångsarbete såsom straff. Kommittén får därför för sin del förorda övergång till ett system med tvångsarbete på obestämd tid.

Emellertid bör tiden icke därmed bli helt. oberoende av lagens bestämmelser. utan det synes nödvändigt att föreskriva en maximitid, som ej får överskridas. liksom det. också kan vara lämpligt att, bestämma en minimitid, före vilken utskriv- ning icke utan särskilda skäl får äga rum. Kommittén återkommer längre fram till frågan om dessa tider och om den myndighet, vilken skall äga besluta om utskrivning, se avd. Xl.

Gällande lösdrivarlag innehåller i 5 %, att beslut, varigenom någon dömes till tvångsarbete, skall för den dömde genast avkunnas med underrättelse om vad han för besvärs anförande bör iakttaga, samt att skriftligt utslag med åtecknad fullständig besvärshänvisning skall tillställas honom inom tre dagar, den oräknad. då beslutet avkunnades.

Kommittén har upptagit ett liknande stadgande i 7 % av sitt förslag med ett

Delgivning av beslut om tvångsarbete.

.. I & 3.

• Sida 184
•  Original

Besvär över Konungens befallnings- hu randes beslut.

sg.

Besvärsrätt.

Prövning av besvären.

tillägg, som betingas av stadgandet i 10 & att med verkställande av beslutet kan få anslå och lösdrivaren bliva försatt å fri fot.

.lämlikt gällande lösdrivarlag får besvär anföras över Konungens befallnings— havandes utslag i lösdrivarmål endast om därigenom dömts till tvångsarbete och endast av den dömde. En landsfiskal samt två stadsfiskaler päyrka införande av besvärsrätt över Konungens l)efallningshavandes beslut, varigenom häktad lösdrivare frigivits, och anföres såsom skäl härför i ett av fallen, att man sålunda skulle kunna vinna större enhetlighet i tillämpningen från Konungens l)efallningshavandes sida, och i ett annat att den, som häktat lösdrivaren, kände bättre till fallet och ofta vore i stånd att meddela upplysningar utöver vad |>olisförhörsprotokollet innehaller.

Enligt lagen om behandling av alkoholister står klagan över Konungens l)efallningshavandes beslut i interneringsärende öppen även för andra än den. om vars intagande i alkoholistanstalt förordnats. Analogien med straffrätten kan också synas tala för en anordning, varigenom den, som påkallat lagens tillämpning, tillates fullfölja talan i målet. Vidare mä erinras därom, att i mål om ådömande av tvångsarbete enligt fattigvårdslagen det står fattigvårdsstyrelsen öppet att anföra besvär över Konungens befallningshavandes beslut, varigenom styrelsens framställ- ning oni ådömande av tvångsarbete avslagits. Allmän klagorätt var ock med— given enligt försvarslöshetsförfattningarna.

Mot kravet på att polismyndigheterna skulle få överklaga Konungens befall- ningshavandes beslut. i lösdrivarmål möta dock vissa betänkligheter. Först och f*ämst står Konungens befallningshavande i det förhållande till polismyndigheten i dessa mål — bådas verksamhet vilar på, att de skola vaka över ordningen och *ättssäkerheten — att lämpligheten av en besvärsrätt här kan ifrågasättas. Vad enhetligheten i dessa mål angår kan det visserligen vara ett ("önskemål, att lagens bestämmelser bliva tillämpade på samma sätt, men redan gällande lag avse' att i vidsträckt grad medgiva en fri prövning. Med kommitténs förslag blir anlitandet av tvångsarbetet i ännu högre grad beroende av en prövning av alla föreliggande (')mständigheter med hänsyn till lösdrivarens person, och det blir då än svårare att åstadkomma någon enhetlighet. Bästa utvägen att här åvägabringa överens- stännnelse mellan häktningsmyndighetens och Konungens befallningshavandes upp- fattning av fallet är, att den förra strävar att göra polisförhörsprotokollen så full- ständiga som möjligt. Då vidare tvångsarbetet ej skall åläggas på bestämd tid, krävas ej några särskilda åtgärder med hänsyn till enhetligheten i fråga om tiderna för t.vångsarbetet. Kommittén har på. nu anförda grunder ansett sig ej böra frångå gällande lags ståndpunkt i förevarande avseende. Hänsyn bör ock tagas till ange- lägenheten av att ej öka antalet besvär i dessa mål, om besvären liksom nu skola anföras hos Kungl. Maj:t.

Besvär över Konungens befallningshavandes utslag i lösdrivarmål skola enligt gällande lag ställas till Konungen och ingivas till Konungens befallningshavande. Denna senare myndighet har att insända besvären till justitierevisionsexpeditionen, varvid även skola insändas vederbörandes yttrande, om anledning förekommit att infordra sådant, Konungens befallningshavandes eget utlåtande och övriga till målet hörande handlingar.

• Sida 185
•  Original

Föreskriften, att besvären skola insändas till justitierevisionsexpeditionen. innebär. att, desamma skola föredragas och avgöras i högsta domstolen. Genom denna anordning har skapats ett administrativt-judiciellt förfarande för lösdrivar— mälens behandling. Ett dylikt blandat förfarande kan ur principiell synpunkt tyckas egendomligt, men har motiverats med ifrågavarande mäls speciella beskaf- fenhet. Det gäller här en samhällets säkerhetsåtgärd, vilken bör prövas ur admi— nistrativa synpunkter. men dä säkerlietsätgärden innebär ett. frihetsberövande, har det ansetts lämpligt att tillägga judiciell myndighet prövningsrätt, och man har då, för att undvika fullföljande i flera instanser, valt att låta besvären gå direkt till högsta domstolen. Enligt kommitténs uppfattning mäste den valda anordningen anses ägnad att tillfredsställa just det krav, man bör hava på dessa måls behand— ling. Den realiserar kravet på rättssäkerheten och tillförsäkrar dessa mål en snabb behandling. lenom de ytterligare fordringar, som förslaget uppställer på utred— ningen hos Konungens befallningshavande, torde man kunna förvänta, att målen komma att föreligga hos högsta instansen i så utrett skick, att ett säkert avgörande där kan träffas. Den förtursrätt, som dessa mål redan nu åtnjuta vid föredrag— ningen i högsta domstolen (se instruktionen för nedre justitierevisionen), gör, att de vinna ett snabbt avgörande.

Sedan numera en administrativ högsta domstol inrättats, kunde det ifråga- sättas att i stället låta besvär i lösdrivarmålen gå dit. Sådant förutsattes i det betänkande om inrättande av en administrativ högsta domstol eller regeringsrätt, som den 25 maj 1907 avgavs av Hj. L. Hammarskjöld. I detta betänkande ytt— rades härom följande:

»Enligt 1820 års kommittebetänkande borde mål om åläggande av tvångs— arbete överflyttas till de allmänna domstolarna. l nådiga förordningen, huru med försvarslösa personer förhållas bör, den 29 juni 1833, S' 23, föreskrevs, liksom i senare och ännu gällande författningar, att besvär över Konungens befallnings— havandes beslut skulle till justitierevisionsexpeditionen insändas och alltså före— dragas inför högsta domstolen, vilket redan efter nådigt brev den 22 november 1809 gällt beträffande klagan över lösdrivares tvångsvärvning till krigstjänst. Obe— stridligt är i själva verket, att dömande till tvångsarbete så djupt ingriper i den dömdes förhållanden och innebär något för honom så kännbart och ofta nog ödes- digert, att en noggrann och avgörande rättslig prövning är åtminstone i högsta in— stans nödvändig. Det uppgives också ofta och förefaller ej osannolikt, att åtskil- liga personer frukta tvångsarbete t.. o. m. mera än frihetsstraff. Men å andra sidan måste erkännas, att den i sådana mål erforderliga prövningen på det närmaste sammanhänger med åtgärder, som äro, och väl även av praktiska skäl måste vara, administrativ myndighet förbehållna. Enligt lagen angående lösdrivares behandling den 12 juni 1885 förutsättes för åläggande första gången av tvångsarbete, att lös- drivaren inom viss föregående tid blivit behörigen varnad av polismyndighet, och kan Konungens befallningshavande eller poliskammaren på grund av mildrande omständigheter meddela förnyad varning i st. f. att döma till tvångsarbete. Isam— manhang med klagan över tvångsarbetets ådömande kan även beslut angående varning överklagas. Huru efter tvångsarbetstidens slut med den frigivne skall förf— hållas, beror i vissa avseenden på administrativ myndighets prövning, och nämnda tid kan genom Konungens befallningshavandes beslut förkortas. Då det ifråga-

• Sida 186
•  Original

kommer att ålägga tvångsarbete på grund av 41 ä 2 mom. i nådiga förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871 kommer under bedömande, huruvida per- son, som står under fattigvårdsstyrelsens husbondevälde, visat tredska, självsvåld, oordentlighet eller sturskhet. — De i viss mån stridiga hänsyn, som sålunda med avseende på sättet för fullföljd av mål om tvångsarbetes åläggande böra tagas, torde efter inrättandet av en administrativ högsta domstol kunna lämpligen förenas däri- genom, att denna domstol får såsom sista instans pröva och avgöra nämnda mål. På detta sätt vinnes även den icke oväsentliga fördelen, att en skarpare. gräns uppdrages mellan dessa mål och verkliga brottmål.»

I kungl. propositionen till 1908 års riksdag angående regeringsrätten (nzr 37) erinrades om det fattigvårdslagstiftningskommitte'n givna uppdrag rörande lösdri— varlagstiftningen samt framhölls, att kommittén utan tvivel skulle uppmärksamma även frågan om ändring av processen i lösdrivarmål, vadan den nuvarande ord- ningen för dessa måls prövning i högsta instans tills vidare borde läinnas orubbad.

Antalet av de lösdrivarmål, som från Konungens befallningshavande fullföljts till högsta domstolen, angives i betänkandet rörande regeringsrätten hava varit följande: 1895: 27, 1896: 21, 1897: 32, 1898: 38, 1899: 17, 1900: 21, 1901: 24, 1902: 36, 1903: 21 och 1904: 36; alltså i medeltal under denna 10-ärs period 27 fullföljda mål.

En av kommittén föranstaltad undersökning av antalet till högsta domstolen fullföljda lösdrivarmål för åren 1912—21 giver följande siffror: 1912: 14, 1918: 9, 1.914: 12, 1915: 6, 1916: 4, 1917: 9, 1918: 9, 1919: 12, 1920: 4 och 1921: 6; medeltalet under denna 10—års perioden utgjorde alltså allenast 81/2 mål. Änd- ring gjordes i 4 fall, samtliga under år 1912.

För åren 1919—21, då kommitten haft tillgängliga siffror för hela antalet mål, i vilka Konungens befallningshavande dömt till tvångsarbete enligt lösdrivar— lagen, utgjorde antalet överklagade mål 1,4 % av hela antalet beslut om tvångsarbete.

I detta sammanhang bör erinras därom, att ett liknande administrativt—judici— ellt förfarande kommer till användning i de mål enligt fattigvårdslagen, då tvångs— arbete enligt. denna lag kan ådömas. Vid fattigvårdslagstiftningens revision år 1918 bibehölls nämnda anordning under hänvisning till att densamma borde bestå, så länge anordningen fanns i lösdrivarlagen. Hela antalet av sådana mål, i vilka under ären 1912—21 talan fullföljdes över Konungens befallningshavandes beslut, utgjorde 56; därav har ändring gjorts i 7 fall. Under åren 1919—21 gjordes hos Konungens befallningskavande anmälan enligt 75 % fattigvårdslagen i inalles 53 fall, alltså i medeltal 17 fall om året. Talan fullföljdes i 1.0 av dessa fall eller i omkring 18 % av samtliga fall; dessa mål äro alltså i betydligt större utsträck— ning föremål för klagan än de vanliga lösdrivarmålen.

Ovan har redogjorts för huvuddragen i lagen angående förbud för vissa ut— länningar att här i riket vistas den 14 september 1914. Enligt denna lag skola "besvär över Konungens befallningshavandes beslut om utvisning av utländska zige- nare, lösdrivare och bettlare m. fl. insändas till nedre justitierevisionen och alltså prövas i högsta domstolen.

Konungens befallningshavandes beslut om internering av alkoholister enligt lagen om behandling av alkoholister den 30 juni 1913 överklagas däremot. hos

• Sida 187
•  Original

legeringsrätten. Enligt det av fattigvardlagstiftningskommitten avgivna förslag till sistnämnda lag skulle besvären i sadana Dmål prövas i högsta domstolen, varvid hänvisats till förfarandet i lösdrivarmål. Kommittén anförde härom:

» Vikten av att ernå ett på samma gång skyndsamt och säkert avgörande i förevarande mål torde motivera en sådan anordning. Betänkligheter mot anord— ningen möta visserligen däri, att den bidrager till att öka högsta domstolens ar— betsbörda; i huru hög grad detta kan bliva förhållandet, är naturligen omöjligt att med bestämdhet avgöra men sannolikt skall antalet mål, som härigenom komma till högsta domstolen, icke bliva särdeles stort; och under åtminstone en följd av är lärer man under inga förhållanden behöva hysa farhagor för att nagot större antal mål skola fullföljas. Ifrågasättas kunde att låta besvär i dessa mål avgöras hos regeringsrätten, vilket föreslagits ifråga 0111 lösdrivar111ål;n1en kommitten har 1insett det lämpligast att ansluta sig till den för sistberörda mål för närvarande gällande ordningen. >

Förslaget ändrades efter anmärkning från lagrådet, som framhöll, att enligt föislaget besvär över beslut i mål om överflyttning f an en allmän alkoholistanstalt till en annan, 0111 utskrivning samt om återintagning av den, som utskrivits med villkor, skulle tillhöra regeringsrättens upptagande och avgörande, samt att det ville synas, som om skäl ej förelåge att på detta sätt för i det hela likartade mål införa olika instansordning. Enligt lagrådets mening vore det lämpligast, att jäm— väl beträffande klagomål över Konungens befallningshavandes beslut om intagning besvär finge fullföljas hos regeringsrätten. Lagrådet framhöll också, att den ar- betsbörda, vilken vilade på högsta) domstolen, gjorde det betänkligt att utan syn— nerligen vägande skäl lägga nya mål till denna domstol.

Såsom ovan framhållits är antalet lösdrivarmål, i vilka talan fullföljes över Konungens befallningshavandes beslut, mycket ringa och den ökning i högsta dom- stolens arbetsbörda, som betingas av dessa måls bibehållande därstädes, torde icke hava något väsentligt att betyda. Vad däremot beträffar det förhållandet, vilket även inträffar enligt förslaget till lösdrivarlag, att besvär i mål rörande utskrivning m. m. skulle komma att prövas av regeringsrätten, under det att prövning av mål om intagning å tvångsarbetsanstalt skulle äga rum hos högsta domstolen, innebär detta onekligen, att i det hela likartade mal skulle prövas i olika ordning. 11 mel lertid synes någon verklig olägenhet icke vara att befara härav och enligt kom- mittens mening är det av Så stor vikt, att prövning av intagning i tvangsarbets- anstalt i sista hand tillhör allmän domstol, att man bör finna sig i en dylik in- konsekvens. Kommittén har å andra sidan ej ansett lämpligt att till högsta dom- stolen hänföra besvär i mål om utskrivning, ehuru en analogi till sådant förfa— rande finnes i lagen angående villkorlig frigivning den 22 juni 1906, enligt vilken Konungens befallningshavande återkallar villkorligt medgiven frihet och besvär däröver insändas till nedre justitierevisionen. Till frågan om besvär i ärenden om utskrivning från tvångsarbetsanstalt återkommer kommittén i avd. XI.

I lösdrivarlagen stadgas för besvärs anförande en tid av 8 dagar, efter det utslag blivit avkunnat, den dagen oräknad. Förslaget har upptagit enahanda besvårstid.

Lösdrivarlagens stadganden om Konungens befallningshavandes befattning med besvären hava ej föranlett till anmärkning och därför bibehållits. Konungens

Besvärstid

lll.

111 .

• Sida 188
•  Original

Klagan över varning.

Verkställande av beslut om tvångsarbete.

10 53.

befallningsl1avande skall alltså ;1vgö1a, om vtt1ande bör infordras hån den, som häktat lösdrivaren, samt, 0111 sådant anses ;iga 1" 1111 infordra detta ävensom avgivu eget utlatande. Därefter aligger det Konungens betallningshavande att till nedre justitierevisionen insända besvär, yttrande och utlåtande jämte övriga till målet hörande handlingar.

Ävenledes bibehålles gällande lags stadgande, att Konungens befallnings- havande, 0111 klaganden behöver biträde vid besvärens l'örfatta11de, har att foga anstalt om att det erhålles.

Gällande lösdrivarlag stadgar uttryckligen, att Konungens hel ;tllningshavandes beslut angaende varning ej ma överklagas utan i sanunanhang med besvär över utslag, valigenom tvångsarbete ådomts.

NågonD anmärkning har ej förekommit mot detta stadgande. och detsamma har också upptagits i förslaget.

l gällande lösdrivarlag stadgas ingenting 0111 vem som skall sörja för verk- ställighet av beslut 0111 tvångsarbete. Med den särskillnad, som äger rum mellan straff och tv 1ngsarbete kan denna fråga icke utan vidare anses löst genom be stämmelsen i landshövdinginstruktionen, att länsstyrelsen har att tillse, att lag;; kraftvunna utslag i brottmål i behörig ordning beford "as till verkställighet.. Kom- mitten har därför ansett det böra direkt utsägas, att det ankommer på Konungens befallningshavande i det län, inom vilken en person dömts till tvångsarbete, att draga försorg om verkställande av beslut, varigenom någon dömts till tvångsarbete. Enligt vad kommittén tidigare berört (avd. V B), bör enahanda myndighet tillkomma den poliskannnare, som dömt i målet. Något hinder därför synes ej förefinnas och. om kommitténs nedan omförmälda förslag om anstånd med verkställighet godkän- nes, lärer det svårligen kunna undvikas att låta den myndighet, som förordnat om tvångsarbete, också bestämma om verkställighet av beslutet.

Enligt 8 5 i lösdrivarlagen i dess ursprungliga lydelse skulle i fråga om be iäkning av tiden för adomt tvångsarbete gälla vad i sadant hänseende stadgades angående fängelsestraff .]ämlikt ett tillägg av den 15 november 1895 utsträckte.C denna hänvisning att också gälla i fraga om verkställighet av tvångsarbete, som adömts genom icbke laga kraft ägande utslag. Då bestämmelserna i lagen den 26 mars 1909 angaende verkställighet i vissa fall av straff, ådömt genom icke laga kraft. ägande utslag, blott i ringa grad beröra lösdrivarlagen, har kommitten funnit det lämpligare att, i stället för hänvisning till nämnda författning, här direkt an— giva, vad som i sådant. hänseende bör gälla, nämligen att verkställighet kan äga rum av utslag, som icke vunnit laga kraft, därest den dömde förklarat sig nöjd med utslaget i vittnens närvaro inför Konungens befallningshavande eller fängelsets föreståndare eller tillsyningsman samt därvid haft en betänketid av minst tva dagar efter utslagets avkunnande.

Da tiden för tvangsarbetet skall bestämmas eftet särskilda regler (se nedan). har Konungens befallningshavande vid förordnande om verkställighet icke att ut låta sig 0111 tiden utan allenast att förordna, att verkställighet skall äga rum och i vilken anstalt, samt giva erforderliga föreskrifter om transporten.

Till frågan 0111 beräkning av tvångsarbetstidens langd och om inverkan därpå av vissa avbrott i tvangsarbetet, såsom intagande a fängelse eller sjukvårdsanstalt,

• Sida 189
•  Original

rvnming m. m.. aterkonuner kommitten vid spörsmålet om bestämmande av maximi- tiden.

'l'ill ledning för tvangsarbetsanstallens personal vid dess uppfostringsarbete är det naturligen ett önskemål att från början hava så fullständiga uppgifter som möjligt angående tvångsarbetaren. Detta behov har i allmänhet varit illa tillgodo- sett, i det att Konungens befallniugshavande i åtskilliga län vid verkställighet en— dast insänt själva beslutet om tvångsarbete.

Styrelsen för statens tvängsarbetsanstalt i Landskrona har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 februari 1922 hemställt. att Kungl. Maj:t måtte anbefalla Konungens befallningshavande att i de fall, då en person blivit. ådömd tvångsarbete. till den anstalt, där tvångsarbetaren skulle intagas. insända fullständiga protokoll att där förvaras. Därvid har styrelsen framhållit, att anstaltsledningen, då full- ständiga protokoll angående en dömd lösdrivare ej översändes till anstalten, sak- nade möjlighet att få reda på hans föregåenden och närmare redogörelse för arten av det. lösdriveri, vartill han gjort sig skyldig. Det vore emellertid enligt styrelsens uppfattning av vikt, att anstaltsledningen genast finge kännedom om vad ilnialet förekommit, på det att den till tvångsarbete dömde måtte redan från bör- jan kunna underkastas den behandling och klassificering. som vore. nödvändig vid en individuell behandling.

Over denna framställning har Kungl. Maj:t infordrat yttranden från styrelsen för statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och samtliga Konungens betallningshavande, vilka alla, på ett undantag när. tillstyrkt framställningen.

Denna skrivelse har sedermera remitterats till kommitten, för underdånigt utlåtande. Kommittén, som redan förut haft detta spörsmål i övervägande, har ansett det vara av stor betydelse. att fullständiga protokoll i lösdrivarmålen insän- das till tvångsarbetsanstalterna, varför ett särskilt stadgande därom upptagits i lag— förslaget. Därjämte har kommitten i särskild skrivelsetillstyrkt den till densamma remitterade framställningen, enär det ansetts av vikt att oberoende av lagförslaget få denna fråga ordnad.

Cnligt alkoholistlagen, med vilken lösdrivarlagstiftningen har många berörings- punkter —— bland annat därutinnan att man men obunden av formerna strävar att med alla till buds stående medel upprätta den person, som det gäller, och först i sista hand tillgriper intagandet i tvångsanstalt —— har såväl nykterhetsnämn- den som Konungens befallningshavande n'iöjlighet att, även efter det förordnande om ii'iternering erhållits, låta det stanna vid andra åtgärder än internering i alkoho- listanstalt. Det synes kommitten lämpligt, att även i fråga om lösdrivarna med- giva Konungens befallningshavande att låta anstå med verkställighet av beslut om tvångsarbete, när särskilda skäl därtill föreligga. Ej så sällan lär det, särskilt. då det gäller kvinnliga lösdrivare, visasig, att ådömandet av tvångsarbete gör dem benägna att mer än förut reflektera över sitt svsslolösa och fördärvliga levnadssätt och lyssna till råd om att. bättra sig. Kanhända skulle. under inverkan av en dylik känsla och erbjudande av hjälp t. ex. i ett räddningshem, en och annan kunna ryckas upp ur sitt forna levnadssätt. och återgå till bättre vanor. Lagen bör därför ej lägga något hinder i vägen för antagandet av ett sådant erbjudande,

lnsämlmnln av handlingar vid verkstäl-

lighet. _

10 % (forts.).

Anställd med tfci'lrställz'ghet av tvångs- arbete.

10 % (forts.).

• Sida 190
•  Original

och trä nys- arbete. förhållande mellan strof s

när det av föreliggande omständigheter t'ramgar, att någonting sannolikt är att vinna härmed. Naturligtvis böra dessa fall omsorgsfullt utväljas och Konungens befallningshavande föreskriva erforderliga villkor. Därvid bör särskilt stipuleras, att den, som åtagit sig räddningsarbetet, ofördröjligen skall till Konungens befallnings- havande anmäla brytandet mot givna villkor, så att. Konungens befallningshavanch'. om skäl därtill föreligga, omedelbart kan förordna om verkställighet av beslutet om tvångsarbete.

Beslut om anstånd med verkställigheten av tvångsarbete förutsätter, att den. som meddelat. anståndet, äger nogg'ann kännedom 0111 lösdrivarmälet. Sådant 1111— stånd kan därför knappast ifrågakomma, därest verkställigheten ieke lägges i hän- derna på den myndighet, som har handlagt målet och avkunnat beslut däri. Enligt kommitténs förslag skulle, i olikhet med vad nu är fallet, poliskammare äga att förordna 0111 verkställighet av ett av densamma meddelat beslut om tvångsarbete, vadan nämnda fordran utan vidare bestämmelse blir uppfylld

På grund av bestämmelsen om anstånd med verkställighet svnes det lämpligt att införa en föreskrift, att förordnande om tvångsarbete förfallit, därest verkstäl— lighet icke påbörjats inom viss tid, efter det beslut om tvångarbefe meddelats. Ett dylikt stadgande kan också anses påkallat för det fall, då någon, efter det förord- nande om tvångsarbete meddelats, men innan han överförts till tvångsarbetsanstalt, under en relativt lång tid varit intagen i sjukvårdsinrättning, fängelse eller alkoholist— 11nstalt. Kommittén har föreslagit en tid av två år för förordnandets giltighet.

I detta sammanhang torde en undersökning böra göras 0111 förhållandet mellan t'aff och tvångsarbete.

Med den uppfattning rörande lösdriveriets och tvångsarbetets natur, som ligger till grund för kommittens förslag, bör någon konkurrens i egentlig 111e11ing ej kunna uppkomma, då fråga in om samtidig verkställighet av utslag .”1 tvångsarbete och straff. Tvängsarbete f.1r tv dligen pa alla punkter Övika för straffet såsom den mera ovillkorliga påföljden för begånget brott. 0111 på brottet följt villkorlig dom eller villkorlig frigivning ägt rum, innebär efterföljande lösdriveri av den villkorligt dömde eller frigivne i regel ett brytande av förekrivna villkor och kan föranleda till (tl återtagande för straffets avtjänande. Något direkt hinder för lösdrivarlagens tillämp— ning finnes ej i dessa fall; men om för lösdriveriet dömes till tvångsarbete och det göres gällande, att personen i fråga förv erkat anståndet enligt den villk(1ilig11 domen eller den villkorliga frigivningen, skall han 1 första rummet avtjäna straffet. Av olika anledningar kan Ödet alltsa förekomma att för lösdriveri häktad eller till tvangs- arbete dömd persons behandling enligt losdrivarlagen kan komma att. avbryt as av häktning för brott eller avtjänande av straff.

I den finska förordningen angående lösdrivare och deras behandling finnes ett uttryckligt stadgande därom, att när någon, som för lösdriveri öxv'erlänmats till guvernörens behandling, tillika är angiven för brott, med hans behandling sasoin lösdrivare skall anstå och brottmålet överlämnas till domstol. Dömes han seder— mera av domstol till fängelse för en tid av sex månader eller därutöver eller ock till tukthusstraff, förfaller påföljden för lösdriveri. men i annan händelse skall frågan därom fullföljas, sedan brott111ålet avgjorts.

Ehuru det. ur vissa synpunkter är en olägenhet, att tvångsarbetets uppfost-

• Sida 191
•  Original

rande behandling salnnda skall uppskjutas eller åsidosättas, lärer detta i allmänhet ej kunna undvikas, då straffet, såsom nämnts, i första hand kräver beaktande. Även t'ängelsebehandlingen innebär för övrigt uppfostringsmoment av värde.

1 ett avseende kan det dock ifrågasättas att göra ett undantag från nämnda regel. Enligt den för tvångsarbetsanstalterna för närvarande gällande stadga (% 36) må tvångsarbetare ej under den tid, han enligt myndighets beslut skall kvarstanna 11 anstalt, därifrån utlämnas för undergående av honom ådömt förvandlingsstraff för böter. I och för sig må ett sådant stadgande hava sitt berättigande, men ur individens synpunkt, ställer sig saken snarast sämre, om han efter tvångsarbets- tidens slut, då man gjort föranstaltningar för hans återgående till ordnade förhål- landen, skaffat arbete och bostad o. s. v., skall omedelbart eller efter någon tid insättas i fängelse för att undergå ctt dylikt, förvandlingsstraff. Före tvångsarbets— anstalternas skiljande från fångvården funnos i samband med tvångsarbetsanstal— terna anordnade särskilda kronohäkten, för vilka tvångsarbetsanstaltens direktör var tillsyningsman. De till tvångsarbete dömda kunde då, utan att detta väckte synnerlig uppmärksamhet eller betydde någon större förändring, få i dessa kronohäkten av— tjäna dem ådömda böter. Enligt fångvårdsstyrelsens berättelse för åren 1918 och 1919 avtjänades förvandlingsstraff för böter å kronohäktet å Svartsjö i respektive ft) och 27 fall samt 11 kronohäktet i Landskrona i respektive 18 och 33 fall.

Det kan ej ifrågasättas att i nu förevarande ordning upptaga till behandling frågan om eftergivande av straff ; i ett och annat fall kan i nådeväg vinnas befrielse från straffet, och det har också visat sig, att de 11 tvångsarbete intagna icke äro'ovilliga att med intjänta arbetspremier betala mindre bötesbelopp. Särskilt under de senare åren hava böter ej så sällan erlagts av tvångsarbetare. Med de längre interneringstider, som kommittén föreslagit, kommer givetvis den besparade delen av arbetspremierna att bliva större för varje tvångsarbetare och sålunda även möjligheten att erlägga böter större. Det synes emellertid i allt fall vara angeläget att. vidtaga anordningar för att låta dessa förvandlingsstraff verkställas på ett sätt, som lämpar sig efter förhållandena. Att för ändamålet låta, under det tvångsarbetet pågår, forsla den dömde från den avlägset liggande tvångs- arbetsanstalten till närmaste kronohäkte skulle för staten medföra avsevärda kost- nader och möta betänkligheter även med hänsyn till tvångsarbetstidens utnyttjande. Den i stadgan intagna föreskriften, att tvångsarbetaren ej må under den tid, han skall kvarstanna å anstalt, därifrån utlämnas för undergående av honom ådömt förvandlingsstraff för böter, har alltså sitt givna berättigande och torde därför böra kvarstå. Samma föreskrift, torde även böra gälla för enskilda anstalter. Enligt konnnitténs uppfattning skulle det emellertid vara önskligt, om man kunde anordna så, att förvandlingsstraffet fmge på ett eller annat sätt verkställas i samband med tvångsarbetet. Kommittén anser sig likväl icke kunna utan närmare undersökning avgiva något. förslag om huru detta skall ske.

1 förevarande sannnanhang bör också ägnas uppmärksamhet åt frågan, ivad mån ett undergånget frihetsstraff skall öva inverkan, då det gäller att besluta om påföljd för lösdriveri eller fortsättande av redan ålagt tvångsarbete. Ofta nog före- kommer det, att en person häktas både för lösdriveri och brott samt att målet

• Sida 192
•  Original

rörande lösdriveri förklaras vilande i avbidan på utgången av åtalet för brott. Bifalles ej åtalet, möter, såsom kommittén i annat samband framhållit, ej något hinder för lösdrivarmålets upptagande och ådömande av tvångsarbete. Diinies äter för brottet till längre tids frihetsstraff, kunna tydligen efter straffets avtjänande helt andra förhållanden föreligga än då fråga först väcktes om påföljd för lös- driveriet. Med hänsyn till lösdrivarbehandlingens natur måste då hänsyn kunna tagas till den tid, som förflutit, och lösdrivarmålet alltså helt nedläggas. Detta kan emellertid också gälla, nä' allenast ett kortare frihetsstraff ådömts. Med hän- syn till den frihet i lösdrivarmålens behandling, som förefinnes, lärer det ej be- hövas några särskilda föreskrifter i sådana fall. Konungens befallningshavande kan efter förekommande omständigheter avskriva målet, meddela varning eller för ordna om tvångsarbete samt i samband med de två förstnämnda besluten hänvisa till åtgärder av förebyggande natur. Har åter beslut om tvångsarbete redan fattats. innan straff ådömts, så kan Konungens befallningshavande besluta om uppskov med verkställighet. -

Någon konkurrens föreligger alltså ej, utan lösdrivarens behandling skall här som eljest inträda efter föreliggande omständigheter. Behöves ej den preventiva behandling, som lagen avser, så skall den ej heller inträda. Att såsom i den finska lösdrivarlagen upptaga föreskrift om längden och arten av det frihetsstratf. som bör inverka, har ej ansetts erforderligt eller lämpligt.

I de fall, då tvångsarbetet redan påbörjats och den intagne för rannsakning eller. undergående av frihetsstraff. skall flyttas från anstalten till fängelse. har Konungens befallningshavande, som enligt förslaget har att besluta om utskrivning. att besluta om tvångsarbetarens överflyttning. Det torde då vara naturligast, att. efter det straffet. verkställts, en återtlyttning till tvångsarbetsanstalten äger rum. varefter Konungens befallningshavande i vanlig ordning får besluta om utskrivning. Härvid kommer naturligen det mellankomna frihetsstraffet att inverka. Såsom koni— mitten i annat sammanhang framhåller, bör tvångsarbetstiden löpa, även om straff mellankommer; är strafftiden längre än maximitiden för vistelsen i tvångsarbets— anstalten, måste tvångsarbetstiden alltså utan vidare bestännnande anses hava. gått till ända. Visserligen kunde ifrågasättas, att en formlig utskrivning från tvångs- arbetsanstalten skulle äga rum, men en dylik omgång lärer ej vara av nöden, då även vid utgåendet från fängelserna kunna vidtagas åtgärder till tryggande av den utskrivnes framtid. Skulle däremot. strafftiden understiga tvångsarbetstiden, lärer ett återsändande till tvångsarbetsanstalten icke kunna undvikas med mindre Konungens befallningshavande efter gjord framställning förklarat. sig icke påfordra detta. Den i fängelset intagne eller fängelseförvaltningen bör alltså i god tid, innan strafftiden går till ända, göra de framställningar, vartill fog kan finnas, hes Konungens be- fallningshavande i det län, där anstalten är belägen, som därefter beslutar om tiden för utskrivningen, varvid också. då hänsyn kan, allt efter föreliggande för- hållanden, tagas till det undergångna frihetsstraffet. Skulle den för *annsaknings undergående utlämnade tvångsarbetaren bliva frikänd i det mål, varför han rami- sakats, bör av samma skäl, som kommitten anfört beträffande frihetsstraff, även tvångsarbetstiden löpa under hela den tid. varunder tvångsarbetaren för rannsak- ningen varit borta från anstalten.

• Sida 193
•  Original

lX. Om bristande arbetsförmåga så'SOm hinder för tvångsarbetes ådömande m. m.

Såsom redan framhållits har arbetsförmåga icke uppställts såsom direkt vill- Gällande lag-

kor för lösdrivarlagens tillämpning. Då hos den, som icke har andra tillgångar till sitt förfogande än sin arbetsförtjänst, någon grad av arbetsförmåga måste vara för handen, för att underlåtenhet att ärligen försörja sig skall kunna sägas ligga honom till last, följer dock av lagens allmänna ståndpunkt, att hänsyn till försörj- ningsförmågan alltid måste tagas. För avgörande av frågan huruvida tvångsarbete skall ådömas eller ådömt Sådant verkställas, har lösdrivarlagen emellertid ett direkt stadgande rörande försörjningsförmågan. Det heter i 7 % av lagen:

»Den, som i följd av ålderdom, kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet eller lyte är oförmögen att genom arbete förvärva, vad till livets uppehållande ound- gängligen erfordras, må ej dömas till tvångsarbete eller, om han börjat sådant undergå, därmed fortfara; och varde han, därest han tillhör annat län än det, däri han vistas, av Konungens befallningshavande översänd eller förpassad till Konungens befallningshavande i det län, inom vilket han i fråga om fattigvård har hem— ( vrtsrätt. »

Stadganden i denna riktning funnos redan i de tidigare författningarna rörande lösdriveri.

Försvarslöshetsförordningen av den 29 juni 1833 innehöll i detta avseende, & 19, följande stadgande:

»Ej må till pioniercorps dömas annan, än frisk och arbetsför person, och ej till annan kor- rektionsinrättning någon, som för obotlig sjukdom, kroppslyten, ålderdomsbräcklighet eller sinnesför- virring är till kroppsarbete oskicklig. Skulle det oaktat sådan person till allmän korrektionsinrätt- ning ankomma, bör den genast återskickas till den åmbetsmyndighet, som personen ditsänt, för vidare förordnande efter gällande författningar.»

Enligt stadgan angående försvarslösa den 29 maj 18.46 (% 17) skulle till all- mänt arbete ej dömas någon, som vore till arbete oförmögen; hade så skett, skulle personen återlämnas till den ämbetsmyndighet, som dömt i målet, för vidare för— ordnande efter gällande föreskrifter. I samband med föreskrifterna om frigivning och förpassning till hemorten av den, som arbetat sin tid ut, heter det, att samma regler skola gälla, därest en person under arbetstiden blivit oförmögen att till all- mänt arbete vidare användas och särskild utväg till hans vård och förbättring ej vore beredd. . '

Tidigare be — stämmelser.

• Sida 194
•  Original

lagen.

I det av 1882 års kommitterade uppgjorda förslag till förordning angående

till lÖSdrival'flösdriveri stadgades, att ingen skulle efter förordningen dömas till tvångsarbete.

som av Konungens befallningshavande ansåges skäligen, böra av fattigvårdssam- hållet åtnjuta full försörjning. Blev någon, sedan han dömts till tvångsarbete, oför- mögen till arbete för den ådömda arbetstiden eller den del därav, som kunde åter- stå, skulle han för vidare förordnande översändas till Konungens befallningshavande

-i det län, inom vilket han kunde anses äga hemortsrätt. Ur motiven till dessa

stadganden må här anföras:

»Graden av större eller mindre arbetsförhet kan betydligt växla, men så snart densamma ej sjunkit därhän att den mä anses böra berättiga till_full fattigförsörjning, torde å tvångsarbetsanstalt böra beredas lämpligt arbete jämväl för den mindre arbetsföre, enär eljest en sådan icke skulle kunna drabbas av någon påföljd för ett kringstrykande eller oordentligt levnadssätt. Dä emellertid andra omständigheter än de i 1 % fattigvårdsförordningen nämnda av minderårighet, ålderdom, kropps- eller sinnessjukdom, vauförhet eller lyte kunna verka oförmögenhet att genom arbete förvärva, vad till livets uppehållande oundgängligen erfordras, hava kommitterade åt Konungens befallningshavande överlämnat att jämväl pröva, huruvida lösdrivaren i den mån brister i arbetsförhet, att fattigvård, enligt fattigvårdsförordningens 2 %, skäligen bör honom tillkomma, i vilket fall, likaväl som om fattig- vårdsförordningens l % vore tillämplig, Konungens befallningshavande skulle äga förklara, att tvångs— arbete icke kunde lösdrivaren ådömas. Något återsändande av lösdrivare från arbetsanstalten till Konungens befallningshavande skulle icke kunna ifrågakommä med mindre lösdrivaren, efter det han blivit till tvångsarbete dömd, råkat i sådan sjukdom eller blivit så vanför, att han icke vidare vore till arbete duglig.»

Mot det föreslagna stadgandet riktades i däröver avgivna utlåtanden ur olika synpunkter anmärkningar. Sålunda framhölls från ett par håll, att en särdeles vanartig eller vådlig lösdrivare, som funnes äga någon arbetsförmåga, borde kunna dömas till tvångsarbete, om än arbetsförmågan vore så ringa, att personen, med hänsyn allenast därtill, skäligen kunde anses vara föremål för full fattigförsörjning; att tvångsarbetets verkställande måste rättas efter arbetsförmågans ringhet vore en sak för sig. I ett yttrande uttalades, att fattigvård erfordrades även i andra fall än de i 1 & av fattigvårdsförordningen avsedda, vadan det borde genom en be— stämd föreskrift fastslås, om lösdrivaren i sådana fall borde försörjas av staten eller kommunen; det vore ur mer än en synpunkt fördelaktigt, om kommunen kunde tillförbindas att utgiva någon ersättning för den iallmän arbetsanstalt intagne mindre arbetsföre men till arbete icke alldeles oförniögne hjälpbehövande lösdri— varen, som kommunen vägrat att bistå. Konungens befallningshavande i ett län föreslog, att tvångsarbete ej skulle ådömas den, »som befinnes vara till allmänt arbete oförmögen». Vid förslagets granskning i fångvårdsstyrelsen framhölls i ett uttalande, att tvångsarbete ej skulle ådömas lösdrivare, »som är till fattigvård be— rättigad», under det att i ett annat påyrkades, att både ådömandet och fortsättan- det av tvångsarbete skulle göras beroende av den omständigheten, huruvida fattig- vård borde utgå enligt 1 % fattigvårdsförordningen.

I det av 1882 års kommitterade omarbetade förslaget till lösdrivarlag följdes sistnämnda yrkande, varemot det sedermera till högsta domstolen remitterade för— slaget upptog uttrycket den, »som är berättigad till fattigvård». Efter anmärkning, att tvekan kunde uppstå, om och i vad mån den prövning, som i fråga om en persons rätt till fattigvård här förutsattes, bleve för framtida avgörande av denna fråga bindande, formulerade högsta domstolen stadgandet, sådant detsamma seder- mera ingick i lagen.

• Sida 195
•  Original

Fängvårdsstyretsen har i sin förenämnda skrivelse av den 16 december 1898 Fångt'ål'tls' t'i'treslagit viss förändring av stadgandet i 7 %. Styrelsen framhåller, att detta stad- i”???"åö gamle står i närmaste överensstämmelse med grundåskådningen i den äldre sveu— 22381";ch ska lösdrivarlagstiftningen. Skälet till det däri uttryckta förbudet var tydligen att och yttranden linna i ändamålslösheten av att till arbetsamhet söka invänja och lära dem, som däröver- antingen redan genom uppnådd ålder hade sin lärotid bakom sig eller ock saknade de nödiga förutsättningarna i kroppsligt eller själsligt avseende. Ej sällan hade mnellertid till tvångsarbete dömts personer i nämnda tillstånd. 'llvångsarbetsanstal— tens enda uppgift med hänsyn till dem hade då, yttrar styrelsen, varit att bereda (|Om uppehälle, sjukvård och annan nödig skötsel till fördel för vederbörande kom- muner men till men för staten, icke blott. ekonomiskt sett. utan framför allt med hänsyn till de olägenheter i diseiplinärt avseende, dessa invaliders tillstädesvaro i anstalten medfört för denna. Styrelsen föreslår därför, dels att i stället för ordet alderdom fastställes en uppnådd alder, t. ex. 60 år, efter vars uppnående ingen tick ådömas tvångsarbete å någon statens anstalt, dels att >>förbudet iövrigt måtte erhålla den lydelse, att oförmögenheten att förvärva, vad som för livets uppehållande oundgängligen erfordrades, av den prövande myndigheten göres beroende av fak- tiskt, föreliggande förhållanden och icke av möjligheter, vilka varken den vanliga arbetsmarknaden eller ens statens tvångsarbetsanstalter kunna tillgodose». Styrelsen föreslog därefter följande formulering av 7 %:

»Den, som i följd av kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet eller lyte är oförmögen att genom sådant arbete, som kan anses under vanliga förhållanden stå honom till buds, förvärva vad till livets uppehällande oundgängligen erfordras, må ej dömas till tvångsarbete eller, om han börjat sådant undergå, därmed fortfara. I ty fall förordne fångvårdsstyrelsen om hans befrielse från tvångsarbetet; och varde han (etc.) —— —— — i fråga om fattigvård har hemortsrätt.

Till tvångsarbete må ej heller dömas den, som fyllt 60 år.»

I de yttranden, som avgåvos till Kungl. Maj:t över fångvårdsstyrelsens förslag, tillstyrktes detsamma av en del Konungens befallningshavande eller lämnades utan erinran. Andra åter avstyrkte förändringarna helt eller delvis. En del vände sig mot förslaget, att fångvårdsstyrelsen skulle besluta om utskrivningen, andra sär— skilt emot bestämmande av en viss åldersgräns och mot den svävande bestämmel- sen rörande arten av det arbete, som en person skulle kunna förrätta, för att tvångsarbete finge ådömas honom. En Konungens befallningshavande framhöll, att. det i varje särskilt fall komme att bero av läkarens uttalande rörande lösdrivarens arbetsförhet, om han borde ådömas tvångsarbete eller icke. Från några håll be- tonades, att den förefintliga överensstämmelsen mellan stadgandet i 7 % och före- skriften om obligatorisk fattigvård vore nödvändig och riktig; den, som vore före— t mål för fattigvård, borde erhålla sådan och ej dömas till tvångsarbete, men den, som ej vore föremål för obligatorisk fattigvård, borde vid underlåtenhet att arbeta vara underkastad tvångsarbete. Ur ett av dessa yttranden må här anföras följande:

»Härvid har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande funnit en synnerlig svårighet vid behand— lingen av personer, som en gång erhållit bevis om att ej vara arbetsföra, men icke vilja kvarstanna i det fattighus, där de intagits. Dessa personer ströva bettlande kring på landet, infångas då och då av någon polisman, insändas till länsstyrelsen och varda slutligen med mer eller mindre avsevärd kostnad avhämtade av vederbörande fattigvårdsstyrelse, som emellertid, synnerligen ä landet, icke

• Sida 196
•  Original

Fångpredi- kanternas berättelser.

Reglemen-

m ittén.

Statistiska uppgifter.

Önskemål. teringskom-

har nödiga maktmedel för att hålla dem kvar i fattighuset, varföre de åter begiva sig på vandring och nyss beskrivna. kretslopp förnyas. Skulle nu lagstiftningen skapa en privilegierad klass av per- soner, som vore arbetsföra och således ej berättigade till fattigvård, men ej kunde behandlas såsom lösdrivare, stode myndigheterna nu fullkomligt maktlösa mot det kringstrykande å landet och det bettleri, som därav skulle bliva en följd.»

I fångpredikanternas berättelser förekomma uttalanden, som syfta på, att många av de till tvångsarbete dömda skulle vara synnerligen bräckliga individer, som ej borde intagas i tvångsarbetsanstalterna eller där kvarhållas. Sär-deles skarpa uttrka häråt givas i 1897 års berättelser från predikanterna vid Svartsjö och Landskronaanstalterna och i 1900 års berättelse från sistnämnda anstalt. Då. för- ändrade förhållanden numera synas råda, har kommitten ansett sig ej böra här redogöra för innehållet av dessa berättelser.

Reglementeringskonnnittén uttalar, att stadgandet i 7 g» lösdrivarlagen, äl- ininstone så vitt anginge till helyrkesprostitutionen hemfallna kvinnor, icke syntes böra bibehållas. Tydligt vore nämligen, att även den, som ej vore nog arbetsför att kunna på hederligt sätt förvärva vad hon oundgängligen behövde till livets uppehållande, borde, i händelse hon under ådagaläggande av arbetsovillighet sökte sin utkomst enbart i skörlevnad, hemfalla under begreppsbestämningarna för hel- yrkesprostitution. Att förutsätta, det vederbörande fattigvårdsstyrelse skulle varai stånd att avhålla sådana personer från dylikt levnadssätt, torde näppeligen vara riktigt.

Av fångvårdsstyrelsens berättelser för åren 1918—20 inhämtas, att av de under år 1918 nykomna tvångsarbetarna 27 män och 15 kvinnor voro mindre arbetsföra, ehuru ej oförmögna att genom eget arbete förvärva vad till livets uppe- hälle oundgängligen erfordrades. Motsvarande siffror för år 1919 voro 19 män och 18 kvinnor samt för år 1920 28 män och 21 kvinnor. Under år 1918 åter- sändes från tvångsarbetsanstalterna såsom till arbete oförmögna 1 man och 5 kvinnor. under år 1919 3 män och 4 kvinnor samt under år 1920 5 män och 6 kvinnor. För år 1921 frigåvos av samma skäl, enligt vad styrelseberättelserna för tvångs- arbetsanstalterna utvisa, 1 man och 12 kvinnor.

Enligt kommitténs statistik hava av de lösdrivare, vilka under år 1907 häk- tats och insänts till Konungens befallningshavande, 378 eller 15,9 % samt under åren 1919—21 i medeltal 47 eller 6,6 % frigivits, på grund av bestämmelserna : 7 & lösdrivarlagen.

] de önskemål beträffande lösdrivarlagens revision, som framförts i sambantf med avlämnande av uppgifter rörande lagens tillämpning under åren 1919—21 har stadgandet i 7 & vidrörts i ett par fall. Sålunda framhålles från ett håll, att stadgandet bör bringas i överensstämmelse med 1 & i nya fattigvårdslagen, och från ett annat, att stadgandet bör avfattas tydligare, då det gäller vanförhet och lyte. I sistnämnda fallet yttras:

»Person, som genom någon sjukdom, t. ex. barnförlamning, lider men på ett eller annat sätt varigenom kraften och arbetsförmågan blivit något nedsatt, har detta lyte som förevändning för sitt bettleri och lösaktiga leverne. Dessa personer, som genom sjukdom blivit besvikna på livet, *finna då huru lätt de genom bettleri eller förklätt bettleri och en mängd skojaffärer, som icke alltid kunna karaktäriseras såsom brott, kunna lätt draga sig- genom livet, den ordentliga och laglydiga allmän» heten till förtret och obehag. Synnerligast böra dessa, då de uraktlåta att utföra erbjudet, för dem lämpligt arbete, behandlas såsom lösdrivare, då de beträdas med bettleri och lösdriveri.»

• Sida 197
•  Original

I förevarande sammanhang bör erinras ("un bestämmelsen i 1 % av fattigvurds- lagen, enligt vilket lagrum fattigvård skall meddelas »den, som i följd av ålderdom, sjukdom, lyte eller eljest bristande kropps- eller själskrafter är oförmögen att genom arbete försörja sig» samt dessutom saknar medel till sitt livsuppehålle. På grund av detta stadgande om den s. k. obligatoriska fattigvården är fattigvårdsstyrelse alltså skyldig att omhändertaga en" behövande lösdrivare, som på angivna grunder iir oförmögen att. försörja sig.

Här må ock ånyo erinras om stadgandet i 73 å i fattigvårdslagen, att om någon, som gjort sig förfallen till bettleri eller lösdriveri, blivit, på grund därav att han varit i behov av fattigvård enligt gällande bestämmelser överlämnad till fattigvårdsstyrelse och för vård intagen å fattigvårdsanstalt, han ej vore berättigad att lämna anstalten, med mindre grundad anledning funnes att antaga, att han utanför anstalten skulle ärligen försörja sig.

Stadgandet i 73 å i fattigvårdslagen motiverades av komlnitténi dess betän— kande rörande fattigvården sålunda:

rUnderstödstagares kvarhållande ä fattigvårdsanstalt, där han för vård intagits, är beroende av att fattigvård till honom utgår. Kommer han i sådana förändrade förhällanden,att fattigvård icke vidare är behövlig, har han naturligen full frihet att lämna anstalten; och då ingen kan tvingas att mottaga fattigvård, kan en understödstagare, som avstår därifrån, icke kvarhållas. Om han, medan han fortfarande åtnjuter fattigvård, olovligen avviker från anstalten, bör han kunna dit återhämtas. Aven i sådant fall lärer han dock kunna undgå ett återförande, om han icke vidare gör anspråk på fattigvård.

Ett ofta överklagat förhållande är, att personer, vilka såsom oförmögna att försörja sig intagits å. en fattigvårdsanstalt men äro fallna för ett kringstrykande eller oordentligt levnadssätt, för längre eller kortare tid, under förebarande att de ej äro i behov av fattigvård, lämna anstalten och förskatfa sig sitt uppehälle genom ett mer eller mindre öppet bettleri eller på annat otillåtet sätt. Då dessa i regel icke äro arbetsföra, kunna de ej enligt lösdrivarlagen drabbas av tvångsarbete och härigenom avhållas från sitt oordentliga leverne. För att så vitt möjligt råda bot på nämnda missförhållande har kommittén föreslagit, att sådana å fattigvårdsanstalt intagna personer, som förut gjort sig förfallna till bettleri eller lösdriveri samt i enlighet med gällande bestämmelser av tillsyningsmän över bett- lare eller vederbörande myndighet överlämnats till fattigvårdsstyrelsen för erhållande av vård, icke äro berättigade att lämna anstalten, med mindre anledning finnes att antaga, att de skola utanför densamma ärligen försörja sig. Härigenom beredes möjlighet att träffa de svåraste fallen; att hålla till ordning sådana personer, som på grund av sitt föregående, genom vederbörande tillsyningsmans eller myndigheters ingripande konstaterade oordentliga levnadssätt kunna befaras ånyo hemfalla till ett sådant, och med avseende på vilka samhället alltså har alldeles särskild anledning att ingripa. -— ,1 *»

Rymmer en sålunda å fattigvårdsanstalt intagen lösdrivare, kan han åter- hämtas, för vilket ändamål handräckning kan påfördras hos vederbörande polis— myndighet.. På en sådan person kunna dessutom tillämpas stadgandena i 74 och 75 %% av fattigvårdslagen, d. v. s. han kan under vissa förutsättningar och efter meddelad varning dömas till tvångsarbete för en tid av högst 6 månader. De nämnda förutsättningarna äro, att, han undandrager sig att fullgöra anvisat arbete eller utan tillstånd lämnar arbetet eller visar tredska att. efterkomma givna före— skrifter eller gör sig skyldig till uppförande, som strider mot sedlighet eller god ordning. En ytterligare förutsättning är, att personen >>icke är till arbete oförmö- gen» eller, såsom motiven uttrycker det, >>är i någon mån arbetsför». Framställning om dömande till tvångsarbete göres i dessa fall av vederbörande fattigvårds- eller anstaltsstyrelse och prövas av Konungens befallningshavande. I vissa fall kan Konungens befallningshavande häkta den anmälde i avbidan på att målet avgöres

Vissa bestäm- melser i fattig— värdslagon.

• Sida 198
•  Original

eller utslag, varigenom tvångsarbete ådömts, vunnit laga kraft. Verkställighet av tvångsarbete, ådömt enligt fattigvårdslagen, kan äga rum ej blott 51 tvångsarbets- anstalt utan i vissa fall ä kronohäkte, nämligen om den dömde på grund av ned— satt arbetsförmåga eller annan anledning icke lämpligen bör intagas i tvångsarbets— anstalt. Bliver den person, som det här gäller, oförmögen till arbete, må utslaget ej bringas till verkställighet, ej heller, om tvångsarbetet tagit sin början, detsamma fortfara; ett översändande äger då rum enligt 7 & lösdrivarlagen.

Av de olika uttalanden, som gjorts rörande stadgandet i 7 % lösdrivarlagen, framgår, att innebörden och avsikten med ett dylikt stadgande icke varit fullt klar. Ena gången har man avsett. att låta stadgandet fylla ett syfte, andra gången ett annat.

Till en början torde böra fastslås, att stadgandet icke avser att angiva lös— drivarlagens tillämplighet. över huvud taget, ty denna bestämmes av reglernai ]. &, utan det är allenast för frågan om tvångsarbetets användande, som här skapats ett rättesnöre. Visserligen torde den, som är i behov av fattigvård, i regel ej böra behandlas såsom lösdrivare, men denna regel är dock icke utan undantag. Det kan nämligen ur lösdrivarlagstiftningens liksom ur fattigvårdens synpunkt med skäl göras gällande, att den, som har någon arbetsförmåga, skall utnyttja denna, låt vara att han för fyllande av någon del av sitt behov kan behöva anlita fattig— vården. Den person, som icke gör detta, måste anses, såsom uttrycket lyder i ]. & lösdrivarlagen, underlåta att efter förmåga söka ärligen försörja sig. Ej så få personer, vilkas arbetsförmåga är nedsatt i sådan grad, att de skulle ifrågakomma till fattigvård, finnas bland dem, som på grund av naturen av sitt levnadssätt höra hemma under lösdrivarlagen. Vidare kunde det, åtminstone under den tid, då 1871 års fattigvårdsförordning gällde, förekomma, att en person, ehuru ibehov av fattigvård, ej erhöll sådan. Den nya fattigvårdslagen är avsedd att råda bot härpå, men fall kunna kanske ännu inträffa, då ett nödläge icke avhjälpes. I varje fall synes man alltså icke böra redigera eller tolka huvudbestämmelsen i lösdrivarlagen så, att en person, vilken är i behov av fattigvård, icke under några omständigheter kan angripas enligt lösdrivarlagen. En sådan anordning skulle kunna leda till högst obehagliga konsekvenser för samhället. Det bör för övrigt ej lämnas ur sikte, att lösdrivarlagens tillvaro är ägnad att verka återhållande och att särskilt alla före- byggande moment däri hava sin betydelse både med hänsyn till individens åter— upprättande och samhällets skyddande.

Gällande lags ståndpunkt, att det är först när fråga blir om användande av tvångsarbete, som man har att närmare skärskåda detta spörsmål, synes därför vara riktigt. Men frågan är icke löst därmed. Från tvångsanstalternas synpunkt har sålunda stundom gjorts gällande, att alla de, som intagas i sådana anstalter, skola vara arbetsföra, så att de kunna sysselsättas fullt utmed de inom anstalterna vanligen förekommande arbeten; särskilt pekas på den svårighet med hänsyn— till ordning och disciplin, som ligger däri, att ej samma arbetstider och samma arbets— takt kan hållas av alla. I själva verket hava anstalterna nog fått mottaga även mindre arbetsföra, och det förekommer vid anstalterna en del arbeten av mindre krävande natur, vartill dessa kunna användas. Ser man åter till de krav, som: måste uppställas ur synpunkten av allmän säkerhet, ordning och sedlighet, blir önskemålet helt naturligt, att även de mindre arbetsföra, på vilka lösdrivarlagens bestämmelser passa in, skola omhändertagas på tvångsarbetsanstalterna.

• Sida 199
•  Original

(hänsen mellan dessa jtteilighetsstandpunkte1 11111 hittills dragits med tillhjälp av 111ttinv11rdsto1eidnmnens betingelse1 på arbetsoförmån'a vid (')l)ligato1isk fattigvård. Nawon jämkning däri gjordes ej vid den ma fattigva1dsla0'ens tillkomst vilket skulle kunna tolkas som ett stöd fö1 den uppfattningei'i, att det i(ke ä1 alldeles nödvän- digt att använda samma uttljck i de bada f01f11ttn1nwa11111811 är det antagligen också. Vad som talar för att här använda samma uttryck är dock, att man (lär- med har en gräns uppdragen mellan statens och kommunernas skyldighet i fråga om lösdrivarna. Detta är en given fördel, enär den åtgärd, som tillgripes, da lös— drivaren på grund av sin arbetsoförmåga befrias från tvångsarbetet, är, att han hemsändes till t'attigvärdsstvrelsen i den kommun, varest han har hemortsrätt. Full överensstämmelse mellan föreskrifterna om arbetsoförmåga, då det gäller använ— dande av tvångsarbete, och bestämmande av förutsättni11garna för obligatorisk fattig— vård, skulle alltså innebära, att någon lucka ej fmnes på denna punkt.

Man frågar sig då, om fattigvårdsstvrelserna hava möjlighet att på ett tillfreds— ställande sätt taga hand om dessa individer. Under den tid, fattigvårdsförordningen gällde, förelåg en sådan möjlighet icke; tvärtom klagades ganska allmänt över de svårigheter, som förorsakades av dessa individer vilka icke hade tillräcklig arbets— förmaga för att dömas till tvångsarbete eller kvarhallas vid sådant men voro allt för svårhanterliga föl att kunna lä111plige11 våidas 11 kommunernas fattigvårdsan- staltet eller eljest omhändertagas av fattigvårdsstyrelse1na. Den 11111 fattigvårdslagen har sökt rada bot på detta genom det ovannämnda stadgandet i 73 %.

Om verkningarna av Ddetta stadgande torde annu mm för tidigt att med bestämdhet yttra sig. En förutsättning för dess effektivitet är givetvis, att kommu— nerna till sitt förfogande hava anstalter, där dessa lösdrivare och bettlare kunna mottagas. De i fattigvårdslagen föreskrivna arbetshemmen äro avsedda att mottaga bland annat personer av denna kategori, men sådana anstalter hava i allmänhet

ännu icke kommit till stand. I den mån så sker — aibetshemmen skola vara ordnade senast den 1 januari 1929 och förarbeten för deras inrättande pågå i de tlesta landstingsområden — bör man hava att forv1'1nta,att stadgandet i 73 5 skall komma till en avsedd användning.

Enligt vad kommittén inhämtat hade under år 1921 30 personer intagits enligt 73 % fattigvårdslagen i Stockholms stads arbetsinrättning, under det att i Göteborg sagda % icke kommit till användning.

Efter de erfarenheter, som vunnits i Stockholm kan den i 73 %» fattigvårds- lagen stadgade rätten att kvarhålla där omförmälda personer icke fullt utnyttjas. Sådana som förhållandena äro vid de båda provisoriska arbetshemmen i Stockholm; hava de intagna upprepade gånger berett sig möjlighet att avvika. För att hindra 1vmningar och såsom disciplinmedel i övrigt vid dåligt uppförande hade fattig- vårdsmvndigheten visserligen utvägen att efter varning få vederbörande dömda till tvångsarbete enligt 75 % fattigvårdslagen, och detta hade i några fall till- lampats, men den där stadgade tiden för tvångsarbetet, högst 6 månader, vore för kort att utöva någon inverkan. Om de personer, som det här gällde, före- fanns sällan grundad anledning att antaga, att de skulle ärligen försörja sig utanför arbetshemmet, och de befarade alltså att få stanna på detta ganska länge och under obestämd tid, medan de snart voro tillbaka från tvångsarbets— anstalten.

• Sida 200
•  Original

Då 73 å i fattigvardslagen tillkonnnit för att omhändertaga sadana lösdrivare. som avses i 7 & i lösdrivarlagen, men någon samlad erfarenhet ännu icke vunnits om verkan av nämnda stadgande, lärer det vara lämpligt att i första hand avvakta sådan erfarenhet,. Det synes vara så mycket angelägnare, som nämnda lagrums effektivitet i hög grad beror på företintligheten av de arbetshem, som skola skapas enligt nämnda lag. Först därefter kan man avgöra, huruvida någon ändring kan behövas i detta lagstadgande, eller om man bör söka nå det därmed avsedda syftet på annan väg.

Vad beträffar anmärkningen mot kortvarigheten av det tvångsarbete, som kan ädömas enligt. 75 % tattigvårdslagen, synes densamma redan nu påkalla uppmärk- samhet. Tvivelsutan är det en felaktig anordning-, 0111 tvångsarbetet betraktas som en mildare åtgärd än ett intagande i en fattigvårdsanstalt. Redan vid fattigvårds— lagens tillkomst ansåg man den däri stadgade tiden för tvångsarbetet vara för kort och en förlängning i och för sig påkallad. I kungl. propositionen angående fattigvårdslagen föreslogs tiden för tvångsarbetet till minst en månad och högst två år, men riksdagen bibehöll den i fattigvårdsförordningen bestämda tiden av högst sex månader. Särskilda utskottet anförde härom, att en dylik höjning säker- ligen vore i vissa fall betingad av omständigheterna, men att. å andra sidan åt- skilliga skäl talade för att låta med denna höjning anstå, till dess arbetet med revisionen av lösdrivarlagen slutförts. Tiden för tvångsarbete, vilket ådömes jämlikt fattigvårdslagen, borde enligt utskottets mening stå i viss relation till de tider. som komme till uttryck i en ny lösdrivarlagstiftning, och även ordnandet av tvangs- arbetsanstalterna kunde tänkas inverka härvidlag.

Under förutsättning att. kommitténs förslag 011) bestämmandet av tiden för det tvångsarbete, som ålägges enligt lösdrivarlagen, vinner statsmakternas godkän- nande 0ch denna tid, såsom vidare utvecklats, kommer att inom vissa gränser bestämmas under pågående tvångsarbete, synes det kommitten riktigt, att enahanda grund användes jämväl för bestämmande av tiden för det tvångsarbete, varom stadgas i fattigvårdslagen. Kommittén har därför framlagt ett förslag till ändring i 75 % av fattigvårdslagen. Om anordning med obestämd tid för tvångsarbetet ej skulle anses lämplig, hör en höjning av maximitiden äga rum till 2 år.

Med en dylik förändring synas de anmärkningar, som framförts rörande svårigheten att kvarhålla dem, som intagits på arbetshem enligt. 73 % fattigvårds— lagen, vara bemötta. Och i den mån arbetshennnen hinna upprättas, finnes möj- lighet för vederbörande att komma till rätta med de mindre arbetsföra lösdrivarna. För dem, som äro till arbete alldeles oförmögna, lärer väl andra medel stå till buds. Härav skulle alltså för lösdrivarlagstiftningens del följa, att man fortfarande lämpligast bör formulera stadgandet om hinder för tvångsarbetets användande med ledning av stadgandet rörande obligatorisk fattigvård. Kommitténs förslag ankny- ter sig därför till ordalagen i 1 % fattigvårdslagen.

Skulle mot förmodan visa sig, att anlitandet av 73 å i fattigvårdslagen icke är tillfyllest, föreligger enligt kommitténs förmenande icke något hinder att formu- lera ett stadgande motsvarande 7 % i gällande lösdrivarlag, så att. det icke utesluter lösdrivarlagens direkta användning på verkliga lösdrivare, även om de äro mindre arbetsföra. Olägenheten för tvångsarbetsanstalterna bliva antagligen då något större, enär flera mindre arbetsdugliga individer sålunda komma dit, än om de först skola

t 1 ( t t t l

• Sida 201
•  Original

gå över fattigvardsanslalterna, där en del av dem stanna, men det lärer ej böra l_)e,tvivlas, att tvångsarbetsanstalterna skola gå i land med den uppgiften och skapa därför lämpliga anordningar. Den ovan antydda hänsynen till tvångsarbetsanstal- lerna bör därför icke utan vidare vara avgörande för lagstiftningens ordnande.

Väljes denna utväg — dess fö1del ligger i den diiektare tillämpningen O(ll nnd1ikande av transporter 111.111.— uppkommer frågan, om icke kommunerna rimli- gen borde betala avgift för dessa mindte arbetsföra individers vistelse ä' tvångs- arbetsanstalterna. Dä, frånsett de få fall, i vilka för tredska dömes till tvångs- arbete efter fattigvårdslagen, fattigvärdssamhällena och landstingsområdena nu hava att bekosta dessa personers vistelse i arbetshem, synes det icke föreligga någon direkt grund för att flytta över försörjt)ingsskylditrheten till staten, även om staten liksom hittills i allmänhet atager sig att sörja för omhändertagande av lösdrivare (jämför sid. 211). Det kan ocksa föreligga en f(11 (1 för, att kommunerna söka att utnyttja ett dylikt stadgande därhän, att de sträva att få till tvangsarbete dömda även sadana mindre arbetsföra lösdrivare, som utan stör1e olägenheter kunna om— händertagas a arbetshemmen. En dylik fara ligger redan i fattigvårdslagens bestäm— melser om ådömande av tvångsarbete och även där kan göras g'illande den ovan— nämnda synpunkten, att därmed på staten överflyttas skyldigheten att försörja indi— vide], som (iro i behov av fattigvard. l1 ragan har med den av kommittén föreslagna anordningen tydligen icke samma betydelse, som den skulle få. med ett stadgande att mindre arbetsföra lösdrivare direkt kunna intagas i statens tvångsarbetsanstalter;

sådant. fall måste den upptagas till grundligare övervägande.

Vad beträffar den åtgärd, som bör vidtagas med en för lösdriveri häktad person, vilken av de i förevarande lagrum angivna skäl icke skall undergå tvångs— arbete. synes det utgöra en konsekvens av sambandet mellan detta lagrum och 1 (& i fattigvårdslagen, att en sådan person överlämnas till fattigvårdsstyrelsen i den kommun, varest hans behov av fattigvård bör avhjälpas. Gällande lösdrivar— lag har icke direkt utsagt, att detta skall vara den kommun, där han har hemorts- rätt; den fastslår emellertid att, om lösdrivaren tillhör annat län än det, där han vistas. han av Konungens befallningshavande skall översändas eller förpassas till Konungens befallningshavande i det län, inom vilket han ifråga om fattigvård har hen'iortsrätt. Därest lösdrivaren har hemortsrätt i kommun inom det län, där han sitter häktad, eller hans hemortsrätt ej kan utrönas, ankommer det på Konungens l)el'allningshavande i detta län att vidtaga åtgärd med honom. Vederbörande Konungens befallningshavande torde ej hava annat att åtgöra än att förelägga tattumardsstuelse att avhämta lösdrivaren och meddela honom erforderlig vård. l-1 hemorten okänd, kommer Konungens befallningshavande i regel att överlämn(.1 lösdrivaren till fattigvardsstyrelsen | länsresidensstaden. Törhända kan det ock nagon gang inträffa, att losdr varen i stället för att sändas till hemortskommunen lämpli— gen bö) s(indas till annan plats, å vilken han har nagon förbindelse, som kan leda till hans upprättande, och det bör då kunna stå Konungens befallningshavande öppet att anlita en sådan utväg. Med hänsyn härtill synes det lämpligast att i

* I.Norge bestrides viss del av vårdkostnaden för tvångsarbetare av konnnunen. Enligt dansk rätt bestridas kostnaderna för vård av tvångsarbetare, som dömts enligt fattigvårdslagen, av veder- börande hemortskommun. I Belgien bidrager hemortskommun till vårdkostnaden i tvångsarbets- anstalt.

• Sida 202
•  Original

huvudsak följa formuleringen i gällande lag och låta Konungens befallningshavande förfara efter omständigheterna. På vederbörande fattigvårdsstyrelse ankommer sedan att omhändertaga lösdrivaren, något. som hittills i de flesta fall visat sig vara förenat med stora svårigheter, men lättare bör låta ordna sig, sedan de i fattig- vårdslagen föreskrivna arbetshemmen kommit till stånd.

Mellan Konungens befallningshavande i olika län torde lösdrivaren i regel sändas "medelst fångskjuts. Däremot torde kommunerna få. bekosta hämtningarnzl från residensstaden. I sistnämnda hänseende torde saken efter arbetshemmens tillkomst enklast ordnas så, att Konungens befallningshavande efter hemortskom- munens hörande sänder lösdrivaren direkt till arbetshennnet, varefter vederbörande fattigvårdsdsstyrelse får betala eventuella utgifter för honom.

Inträffa de i förevarande lagrum omförmälda omständigheter, sedan lösdriva- ren intagits å tvångsarbetsanstalten, bör det ankomma på Konungens befall— ningshavande i det län, inom vilket tvångsarbetsanstalten är belägen, att förordna om verkställighetens avbrytande och om de åtgärder, som skola vidtagas med den frigivne.

• Sida 203
•  Original

X. Tvångsarbetsanstalterna, deras organisation och verksamhet. A. Statens tvångsarbetsanstalter.

9 än 1 mom. av gällande lösdrivarlag föreskriver, att tvångsarbete skall för- rättas i allmän tvångsarbetsanstalt, så ordnad, att för brott straffade i allmänhet särskiljas från andra, samt att de dömda varda skilde efter kön, ävensom att de hällasntill lämpligt arbete efter olika arbetsförmåga.

Anda inpå 1700—talet förvarades lösdrivarna tillsammans med för brott dömda i slottsfängelserna och tukthusen. De fingo här undergå samma hårda behandling som svåra missdådare. På grund härav kom lösdriveriet att påtryckas brottets stämpel, vilket medförde, att tvångsarbetet ofta likställdes med straff. Dä fängel— serna sällan hade anordningar för fångarnas sysselsättande med lämpligt ar- bete, var det icke underligt, om behandlingen lämnade ett dåligt resultat. Reform— strävanden hade emellertid icke saknats. För den är 1620 i Stockholm inrättade barnuppfostrings-, tvångsarbets— och straffanstalten utfärdade Gustav II Adolf en instruktion, vari föreskrevs, att tvångsarbetaren skulle i anstalten under allvarlig lukt och trägen sysselsättning ledas in på rätta vägar samt. hans andliga behov stärkas genom gudstjänster och enskild prästerlig själavård. Sedan tre år gått av interneringstiden, kunde lösdrivaren frigivas, om han uppfört sig väl och inhämtat tillräcklig yrkesfärdighet för att kunna gillas som gesäll eller mästarsven. —— De lösaktiga kvinnorna började i slutet av 1600-talet intagas i särskilda spinnhus, där de underkastades arbetstvång. lfnderstundom hände dock, att de internerades i slottsfängelserna tillsammans med manliga lösdrivare och fångar.

I början på 1800-talet gjorde sig åtskilliga reformsl*iivanden gällande, gående ut på en mera mänsklig och uppfostrande behandling av lösdrivarna i särskilda för dem avsedda anstalter. Enligt förordningen den 27 februari 1804: inrättades allmänna arbetsställen i Karlskrona och Sveaborg, varest sysslolösa och van- artiga personer skulle under nödig uppsikt sysselsättas emot ett avpassat och till deras nödtorftiga utkomst erforderligt underhåll.

På grund av tvångsarbetarnas alltjämt växande antal kunde dock den nya principen ej helt genomföras. Arbetsställena blevo överfyllda, varför en del tvångs— arbetare fortfarande måste sändas till de vanliga fängelserna. Ett nytt allmänt arbetshus inrättades i Vadstena, men även detta blev snart. överfyllt. Under tiden hade också genom enskildas försorg och sammanskott i flera län anordnats arbets— hus för mottagande av sysslolösa personer.

Åtskilliga anmärkningar framställdes ock mot tvångsarbetarnas behandling, och i ett den 5 mars 1823 avgivet kommittelietänkande framlades riktlinjer för

Gällande stadgande.

Föl—hallan— dena före lös- drivarlagens tillkomst.

• Sida 204
•  Original

1882 als kom» mitteförslag.

"Fångvårds- styrelsens skrivelse d. 16 dec. 1898.

en ändamålsenligare behandling av lösdrivarna, och dessa vunno statsmakternas gillande. Efter några år kommo ock nya korrektionsanstalter, såsom de då be— nämndes, till stånd. Samtidigt försöktes med nya föranstaltningar, först pionier kåren och sedan kronoarbetskåren.

1882 års konnnitterade hava i sitt betänkande, efter att hava lämnat en redo- görelse om för brott straffade och ostraffade lösdrivares förvaring ä olika anstalter. i fråga om ordnandet av tvångsarbetet anfört. följande:

»Yad vidare beträffar ordnandet av själva arbetet bör i främsta rummet tillses, att detsamma bliver ett verkligt tvångsarbete och således utmärkas av ett strängt och oeftergivligt tvång till ar- bete. Visserligen får staten icke underlåta att söka bereda den till sådant arbete dömdes sedliga förbättring genom moraliskt och religiöst inflytande, men framför allt bör själva arbetet genom dess stränga och tunga beskaffenhet liksom ock hela levnadsordningen i övrigt under arbetstiden tjäna att hos den oordentligc och vanartige injaga fruktan för dylikt arbete och förmå honom till ansträng- ning för undvikande av att åter varda för sådant utsatt. Det är kanske företrädesvis genom sådan fruktan som sedlig förbättring skall kunna hos den fullväxte lösdrivaren framkallas, under det åter i fråga om unga lösdrivare bemödandet bör gå ut på att genom uppfostran gottgöra, vad i sådant hänseende försummats.

Kommitterade befara, att under den lagstiftning, som utgått från försvarslöshetsbegreppet, mycket .. oklar uppfattning av det allmänna arbetets art och villkoren för (less rätta tillämpning ägt rum. A ena sidan har man betraktat den allmänna arbetsanstalten snart sagt som en asyl för ut- svävande och förfallna lättingar eller för sådana, vilka till följd av föregången brottslighet eller så- som kånda för våldsamt och oordentligt sinnelag icke förmått skaffa sig laga försvar, därvid man lämnat dem, som förmått och velat arbeta, tillfälle att genom arbete förtjäna jämförelsevis högst ansenliga belopp, under det att den late visserligen icke lämnats i sysslolöshet men ansetts nogr straffad för sin bristande arbetsvillighet genom den uteblivna eller lägre arbetsförtjänstgzn, och därvid i övrigt anordningarna varit sådana, att frivillige i mängd anmält sig till inträde. A andra. sidan har man icke tvekat att i samma anstalt och på enahanda sätt behandla brottslingen och den för- svarslösc.

Tvångsarbetsanstalten bör, efter kommitterades åsikt, med avseende å dess inre anordning vara skiljaktig icke mindre från det frivilliga arbetshuset än från straffanstalten. Med lämnad större frihet, än för straffångar ifrågakommer, bör dock tvångsarbetsfångens arbete såväl i anstalten som i det fria ständigt övervakas. Varje sådan fånge, som icke av sjukdom är därifrån hindrad, bör under halva dygnet hållas till träget arbete med åliggande att dagligen eller för vecka fullgöra ett visst honom föresatt och efter hans större eller mindre arbetsförmåga lämpat pensum — något som måste gälla även för arbete i det fria — vid påföljd att för uraktlåtenhet härav lida inskränkning under påföljande dag eller vecka i föda eller bekvämlighet i fråga om sängkläder eller annat. Till upp- muntran i arbetet skulle visserligen någon gottgörelse för överarbete kunna honom medgivas, men borde denna ställas synnerligen låg. Under måltider, fritider från arbetet och natten skulle fången hållas i cell, och borde i allt sträng tukt och regelbunden ordning inom anstalten handhavas.

Såsom kommitterade redan framhållit böra de för brott straffade hållas avskilda från förut icke straffade lösdrivare; de som flera gånger undergått bestraffning för vanfrejdande brott skiljas från de mindre brottsliga; personer av olika kön i skilda anstalter förvaras samt fångar under 20 till 22 års ålder upptagas i särskilda anstalter för den behandling, deras ungdom och för intryck c-mnttagliga sinne kräva.»

Fångvårdsstyrelsen har i sin skrivelse av den 16 december 1898 även be- handlat frågan om tvångsarbetsanstalterna och deras uppgifter, så väl med hänsyn till yngre som äldre lösdrivare. Styrelsen framhåller därvid, efter att hava medelst siffror visat, huru ringa framgång till lösdriveriets bekämpande tvångsarbetet givit, att anledningen härtill vore, att de ådömda arbetstiderna varit för korta, fö * att tvångsarbe— tarna därunder skulle hinna vänjas vid arbete ochordning, varefter styrelsen vidare anför:

" ])en uppfostrande behandlingsom ginge ut på bibringande av fastaremoraliska begrepp,viljestyrka och arbetstvång, kunde naturligtvis påräkna direkt framgång huvudsakligen allenast i fråga om de yngre,

• Sida 205
•  Original

för nya intryck ännu mottagliga. De äldre, de redan sedan åratal i lösdriveriets dåliga vanor bundna, kunde. svårligen genom undervisning och råd lösas från dessa vanor. I deras behandling måste allt skarpare framträda det för övrigt i all uppfostran ingående momentet av allvar, stränghet och tuktan. Den till lättja, dryckenskap och andra laster redan förfallna måste bringas till erfarenhet därom, att annat ej stode honom öppet att välja än antingen ett ordnat arbete i det fria samhället eller ock ett hårdare, njutningslösare liv i den avstängda tvångsarbetsanstalten. En viss olikhet i behand- lingen av den yngre bildningsbare och den äldre förhärdade vore således av de faktiska förhållan- dena betingad. Enär den unges behandling borde grundas å hans mottaglighet för undervisning och moraliska intryck, måste behandlingen så ordnas, att han ej allenast göres till föremål för goda utan ock befrias från dåliga inflytanden. Att införa honom i gemenskap med en samling andra mot samfundsordningcn fientliga individer ej endast underhölle utan helt säkert bringade i de flesta fall till förkovran de onda instinkter, som behandlingen vore ägnad att undertrycka. Som förhållan- dena vore, sändes såväl män som kvinnor, vilka ådömts tvångsarbete, till för könen skilda anstalter, där de visserligen under natten hade skilda sovceller men under dagen fördes till arbete tillsammans med andra lösdrivare av oftast stort förfall. Unga kvinnor, som, plötsligt utkastade i världen, kanske mindre av verklig böjelse för ett,oordnat liv än'under påtryckningen av mångahanda förut oanade frestelser, råkat i förvillelse, sattes tillsammans med i last och brott oförbätterligt förfallna. Det syntes påtagligt, att en stor del sådana för tillfället till sitt yttre liv förolyckade men kanske ändock ej till något djupare förfall sjunkna individer skulle lättare, än vad nu vore fallet, kunna räddas och återgivas till samhället, om de under lämplig tids isolering från andra tvångsarbetare finge un- der ledning av allvarliga, ädelsinnade lärare och ledare samla sina tankar och nödgas att besinna sig. Till de verkliga brottslingarnas skydd mot besmittelsen av samlevnaden med andra förbrytare hade staten med stora kostnader sörjt. Om ej all logik skulle lämnas åsido, borde ovedersägligen samma förmån beredas åtminstone de till tvångsarbete dömda, som ännu voro bildbara, ej för djupt sjunkna, således i allmänhet de unga och de med dessa i många fall jämnställda, vilka, om än icke mera i ungdomsåren, dock utan att förut vara för brott straffade för första gången dömts till lös- driveri. Styrelsen funne därför av största vikt, att separationsprincipen i möjlig mån utövades vid behandlingen av i all synnerhet de unga lösdrivarna. Hittills vidtagna anordningar med särskilda anstalter för dessa hade visat sig icke blott ändamålslösa utan jämväl i hög grad kostsamma. Sty- relsen ansåge därför lämpligast, att de unga lösdrivarna kunde undergå dem ådömt tvångsarbete i större anstalter, därinom de dock kunde hållas fullständigt skilda från äldre tvångsarbetare och jäm- väl i mån av behov från varandra inbördes.»

Fångvårdsstyrelsen föreslog på grund av det anförda, att 9 % i nu gällande lösdrivarlag måtte erhålla följande ändrade lydelse:

»Tvängsarbete skall förrättas i allmän tvångsarbetsanstalt så ordnad, att de dömde varda skilde efter kön; att i allmänhet för brott straffade särskiljas från andra, äldre från yngre och dessa sistnämnda, likasom även för första gången till tvångsarbete dömda av annan ålder, i den mån så- dant kan ske och prövas lämpligt, från varandra inbördes, samt att de dömde hållas till arbete efter sin olika arbetsförmåga.»

Frågan om sättet för tvångsarbetets anordnande för de kvinnliga lösdrivarna har särskilt upptagits av reglementeringskommitten. Delade meningar, säger denna kommitté, torde väl knappast råda därom, att den hos oss nu rådande anordning av tvångsarbetet måste med avseende å de prostituerade kvinnorna anses så gott som förfelad. I regel utginge sådan kvinna från tvångsarbetsanstalten lika arbets— ovillig och i övrigt oförbättrad, som hon var vid inträdet. Att något verkligt re— sultat icke kunde vinnas genom den dömdes intagande på en eller annan månad vore ju ej underligt, men även de på längre tid intagna ntginge ofta oförbättrade. Att finna sådana former för tvångsarbetets anordnande beträffande kvinnorna, att ett tillfredsställande resultat därav kunde ernås, vore utan tvivel förenat med stora svårigheter. För sådant ändamål borde bland annat i fråga om an— stalternas anordnande och kvinnornas behandling stor vikt läggas såväl på en nog— grann uppdelning av de senare, allt efter graden av deras vanart och förkommen—

Reglemen- tering-skom- mitten.

• Sida 206
•  Original

het, som ock på utväljandet av sådant arbete för de särskilda individerna, som syntes vara bäst ägnat att hos dem skapa nödig arbetslust och samtidigt bereda dem största möjlighet till utkomst på hederligt sätt efter frigivandet. Fångvårdssåy I sin skrivelse av den 31 januari 1920 upptog fångvålwfdsstyielsen anyo sp01 smalet relsens Sk” om en tids cellvistelse för tvångsaibetarna, innan de sammanfördes i gemensamhet. velse den 31 .. .. .. . .. . .. .. . jan. 1920. Styrelsen anforde harom följande: For vanliga brott reglerades den adomda frihets— l förlusten genom utförliga av Kungl. Maj:t och riksdagen givna bestämmelser, vilka | iakttoge de dömdes berättigade anspråk att icke onödigtvis sammanföras med andra 1 lika eller än djupare sjunkna individer och för sådant ändamål bestämde, att de l dömda åtminstone under den första tiden skulle hållas avskilda från andra. De, 1 som dömts till tvångsarbete, fördes direkt tillsammans med andra, som dömts till samma slags arbete. I fråga om dem toges icke samma hänsyn till vådorna av moralisk smitta. Den, som första gången gjort sig skyldig till lösdriveri och ej heller tidigare ådragit sig bestraffning för brott, fördes till gemensamhetsarbete vid samma anstalt, där mer än hälften av de internerade utgjordes av sådana, som förut undergått straffarbete. Visserligen skildes i möjligaste mån de sålunda straf- fade från de ostraffade, men det kunde dock ej undvikas, att ej andra inom fång- skaran influerades av de sämre elementen. Så länge erfarenheten ådagalade nöd- vändigheten av viss behandling i avskildhet från andra i fråga om de för brott dömda, måste konsekvensen fordra, att samma förmän komme tvångsarbetarna till del. C. S. A:s fat— C S. A:s fattigvårdskommitté har ifråga om anstaltsbehandling av lösdrivaina . tigVåEdSlwm'i sina »Reformlinjei för svensk fattigvårdslagstiftning>> i huvudsak 5anslutit sig till l mltté' de uttalanden, som gjorts i en av G. H. von Koch författad skrift om >>Hem och anstalter för lösdrivare». Enligt den i denna skrift uttalade uppfattning skulle de, som vore ovilliga till arbete och under alla förhållanden föredrogo att stryka om— ! kring i stället för att åtaga sig ett ordentligt arbete, omhändertagas i för ändamålet ]

upprättade arbetskolonier. Härom anfördes bland annat följande. Iden stora luffar— skaran funnes många individer, som ingalunda kunde anses hopplöst förlorade utan tvärtom genom den uppfostran, som i arbetskolonien bibringades, kunde förvandlas till samhällsnyttiga medlemmar. Teoretiskt taget vore det riktigast att upprätta flera olika typer av arbetskolonier, var och en med sin skilda befolkning. Sä borde förständssvaga och epileptiska sysselsättas i en särskild arbetskoloni, spe- ciellt avsedd för deras vård. Bland de fysiskt friska borde skiljas mellan en bättre klass, inom vilken framför allt arbetslust och skicklighet måste utvecklas, och en sämre klass, utgörande de moraliskt svaga, vilka behövde en längre tids behand- ling samt moralisk och religiös påverkan. Slutligen behövde en asyl upprättas för dem, som vore så samhällsvådliga eller så litet tillräkneliga, att det vore orik- tigt att efter en viss strafftid utsläppa dem, utan borde kvarhållas i en asyl, till dess de Visat avsevärda prov på förbättring. Att från början inrätta anstalter efter ett sådant schema vore dock ur flera synpunkter ej tillrådligt. Det riktigaste torde därför vara att upprätta en eller ett par anstalter av en viss typ för att sedan, med led- ning av erfarenheterna från denna, upprätta andra för olika klasser av lösdrivare. I första hand borde en arbetskoloni upprättas föi de förbättringsmöjliga. Dylika kolonier borde ej upprättas eller ledas av staten utan av särskild förening eller landsting. För verksamheten borde statsbidrag lämnas. Arbetet borde baseras på.

• Sida 207
•  Original

jordbruk och trädgårdsskötsel. Om emellertid arbetskolonien skulle omhändertaga de bästa elementen bland lösdrivarna, fordrades, att ett noggrant urval företoges. För detta ändamål borde upptagningsanstalter inrättas, där personerna ifråga skulle kunna prövas, innan de sändes till arbetskolonien.

Slutligen må anmärkas, att professor Thyrén i »Principerna för en strafflags- reform I» framhållit, att, så vitt prostitutionen kunde utgöra anledning att omhänder— taga kvinnor, en omsorgsfull söndring- borde göras mellan å ena sidan sådana, som mera genom omständigheternas makt, kanske i förening med ungdomligt lättsinne av mera vanlig art, förts in på denna väg samt ännu icke vore kroppsligen och andligen förkomna, och å andra sidan sådana, för vilka prostitutionen vore ett bland flera medfödda och förvärvade degenerationssymtom. De förra skulle ofta taga skada av samvaron med de senare eller över huvud med övriga till tvångsinternering dömda kvinnor. De behandlades därför bäst i något för dem avpassat räddnings— hem. Att sammanföra alla prostituerade utan åtskillnad till samma anstalt blott på grund av deras gemensamma egenskap av prostituerade vore ett avgjort miss— förstånd, då de orsaker, som lett till prostitutionen, och de verkningar, densamma hunnit frambringa, vore så olika hos olika individer.

Kommittén har vidare genomgått uttalanden av tvångsarbetsanstalternas predikan— ter, vilka uttalanden finnas intagna i fångvårdsstyrelsens berättelser för åren 1890—1918.

I dessa uttalanden, framhålles särskilt, att gemensamhetssystemet inom tvångs- arbetsanstalterna många gånger utgjorde hinder för en förbättring, enär härigenom de sämre elementen fingo tillfälle att utöva sitt skadliga inflytande på de mera god- artade, samt att de unga lösdrivarna, särskilt de kvinnliga, borde åtminstone en del av interneringstiden förvaras helt avskilda i cell.

En del av de anmärkningar, som framställts mot anstaltsbehandlingen, hava under årens lopp avhjälpts. Innan kommittén uttalar sig rörande de framlagda önskef målen, synes det nödvändigt att lämna en framställning av de förändringar, som genomförts under de senaste åren samt om förhållandena vid tvångsarbetsanstalterna, sådana de nu gestalta sig.

Kommittén har i annat sammanhang berört, att tvångsarbetsanstalterna, efter att förut hava hört under fångvårdsstyrelsen, från och med år 1921 utbrutits ur fångvården samt förlagts under särskilda styrelser. Frågan om deras utbrytning upptogs i samband med framläggande av förslag till lag angående åtgärder mot ut- bredning av könssjukdomar.

Redan på ett tidigt stadium av sin verksamhet under vintern 1908—09, hade fattigvårdslagstiftningskommittén ägnat lösdrivarlagstiftningen en förberedande be- handling, som utmynnat i förberedande utkast till lag om lösdrivares behandling och till stadga för statens tvångsarbetsanstalter, vilka utkast varit tillgängliga inom justitiedepartementet vid beredning av vissa lagstiftningsfrågor.

För att erhålla kännedom om fattigvårdslagstiftningskommitténs ståndpunkt i fråga om de prostituerade kvinnornas behandling såsom lösdrivare anmodade chefen för justitiedepartementet kommittén genom skrivelse den 20 december 1917 att meddela, huruvida kommittén under sitt arbete funnit anledning föreligga att, med hänsyn till de särskilda syften, som tvångsarbetsanstalterna i riket avsåge att fylla, ifråga— sätta någon omläggning av dessa anstalters nuvarande organisation och ledning. '

Principerna för en stratf lagsreform.

Fängelsepre- dikanternas berättelser.

Tvångsm'bets- anstalternas

skiljande från

fångrårdm.

• Sida 208
•  Original

Med anledning härav meddelade kommittén i skrivelse den 16 januari 1918, att, då kommitten ansåge sig höra i ett förslag till lösdrivarlag medtaga de prosti— tuerade kvinnorna, kommitten utgått från den förutsättningen, att den blivande lag— stiftningen skulle få. mera preventiv natur än för närvarande vore fallet samt att en omorganisation skulle äga rum av tvångsarbetsanstalterna för kvinnor. Denna ändrade organisation hade kommittén tänkt sig bestå. bland annat däri, att dessa anstalter skulle skiljas från fångvårdsförvaltningen samt ställas under en direkt under justitiedepartementet lydande styrelse, i vilken jämväl borde finnas ett par kvinnliga ledamöter. Aven ifråga om tvångsarhetsanstalterna för män hade kom- mitten tänkt sig en förändrad organisation i samma riktning, nämligen med en sär— skild styrelse, som sorterade direkt under justitiedepartementet. Det huvudsak— ligaste skälet för ett skiljande från fångvårdsförvaltningen hade här, liksom ifråga om kvinnorna, varit, att man så mycket som möjligt velat förhindra, att tvångsarbe- tet finge karaktären av straff.

Kommitténs berörda yttrande remitterades till fångvårdssty)'elsen, som med tanke särskilt på den kategori av de kvinnliga tvångsarbetarna, som närmast givit anledning till, att frågan om tvångsarbetsanstalternas skiljande f*ån fångvården då uppkommit, nämligen de prostituerade, i huvudsak anförde följande:

Med den erfarenhet, styrelsen hade om en del av ifrågavarande kvinnors karaktär och svår- leddhet, måste styrelsen bestämt framhålla, att knappast någon möjlighet funnes att mot deras vilja omhändertaga dem i skyddshem eller andra anstalter, utan att dessa ägde tillgång till en kraftig tvångsmakt. Dessa kvinnor vore snart sagt de mest svårskötta bland dem, som stode under behand- ling i fångvårdsanstalterna. Oftast med förstörda nerver, lättretliga och obe'härskade till lynnet, het- sade av sina drifter, som gärna toge sig perversa uttryck, kunde de i många fall inom en anstalt hållas till skick och ordning endast genom stränga disciplinmedel. Frånvaron av de möjligheter i nämnda avseende, som erbjödes inom en fångvårdsanstalt, skulle helt visst leda till nedslående iaktta- gelser, vadan styrelsen avstyrktc förändringen.

Socialstyrelsen och överståthållarämbetet, vilka jämväl hördes i anledning av den väckta frågan om tvångsarbetsanstalternas utbrytande ur fångvården, voro där— emot ense om nödvändigheten av en omläggning av samhällets skyddsåtgärder mot lösdriveriet.

I fråga om de åtgärder, som härutinnan borde vidtagas, angav ..s'ocialstyrelsen i sitt utlåtande vissa riktlinjer. Styrelsen anförde därvid följande:

»Beträffande lösdrivarna liksom andra grupper av osociala samhällselement framträdde numera allt starkare kraven på en omläggning av samhällets skyddsåtgärder. Erfarenheten finge nämligen anses hava visat, att ett mycket starkt betonande av de repressiva momenten icke vore ändamåls- enligt, då detsamma i allmänhet icke vore ägnat att förbättra individerna och förhindra återfall. En i verklig mening förebyggande verksamhet måste nämligen grundas på en uppfostran av individerna, genom vilken dessas karaktär stärktes och deras förmåga av ärlig självförsörjning utvecklades. Enligt denna uppfattning vore givetvis interneringen vid tvångsarbetsanstalt ingalunda den enda åtgärd, som från samhällets sida borde vidtagas, utan endast ett led i en serie av anordningar, genom vilka man sökte bereda en stödjande omvårdnad för individer. som behövde hjälpas fram till fullt självansvar. Där interneringen måste vidtagas, skedde detta visserligen delvis för att skydda samhället och andra - individer för yttringar av deras sainhällsfarlighet men väsentligen för att den internerade måtte genom starkt uppfostrande inflytande under längre tid få (len viljans och kroppens härdning, att han efter interneringstidens slut kunde, eventuellt med fortsatt övervakning, bliva en samhällsnyttig, lojal med- borgare. En sådan uppfostran skedde visserligen under tvunget kVarhållande å anstalt men icke på uniform tvångsväg. Individernas förutsättningar i avseende & psykisk läggning, ursprung och upp- fostran, vanor, yrkesutbildning, tidigare social ställning med mera Vore så olika, att man endast ge— nom långt driven individualisering av deras behandling kunde förvänta goda resultat. Det syntes

• Sida 209
•  Original

sannolikt, att med det starkare betonande av vårdens förebyggande karaktär, som redan nu trängde sig fram beträffande lösdrivarna, denna gren av samhällets värdverksamhet komme att mera markerat än förr skilja sig från fångvården och närma sig behandlingen av andra slag av socialt mindervärda individer, såsom alkoholister, vissa. grupper understödstagare och försumliga familjeförsörjare, vanartiga, minderåriga samt minderåriga förbrytare, alkoholbrottslingar, abnorma brottslingar, som icke vore i behov av hospitalsvärd, m. fl. Endast för vissa av dessa kategorier vore en rationell behandling ännu genomförd, för andra förbereddes sådan, medan åter nägra ännu icke blivit föremål för den särskilda uppmärksamhet från det allmännas sida, att deras omhändertagande under lämpliga former tagits i närmare övervägande. Styrelsen funne det emellertid sannolikt, att de nära beröringspunkterna mel- lan nu berörda grupper av socialt mindervärda samt de likartade synpunkter, som måste anläggas på. deras behandling, skulle föranleda, att värden av dem konnne att organiseras efter 1 huvudsak samma riktlinjer.

Örerstätluillariimhetet yttrade i fråga om reformen bland annat följande:

Men den individualiserade behandling, som vore en nödvändig förutsättning för en mera frukt- bärande anstaltsvård, och kanske i ännu högre grad den nödvändiga omvårdnaden om kvinnorna, sedan det egentliga tvångsarbetet upphört, torde medföra en sådan omläggning av hela den korrektiva be- handlingen av de prestituerade, att denna icke längre hörde rätt väl tillsammans med fångvården. Det torde särskilt vara av vikt, att frågor rörande anstaltsvården och vad därmed sammanhängde finge behandlas under friare former dels nred hänsyn till behovet av erfarenhet och anställande av nya försök bland annat för möjliggöraude av lämplig övergång från den strängare, mera tvångshundna behandlingen till ökad frihet för de internerade och dels för befrämjande av samarbete med föreningar och enskilda personer för beredande av vård och arbete åt sådana kvinnor, som kunde från anstal— terna till dem överlämnas. Vad här anförts torde i väsentliga hänseenden äga tillämpning jämväl beträffande de manliga lösdrivarna och de för dem avsedda anstalterna. Dock förefunnes så till vida en bestämd skillnad, att många manliga lösdrivare vore att likställa med vanliga förbrytare, till vilken kategori borde hänföras även så kallade bondfängare, prejare m.fl., men denna omständighet torde icke utgöra nagot hinder för den föreslagna omläggningen, under förutsättning likväl att led- » ninden av anstalterna utrustades med erforderlig tvångsmakt för upprätthållande av nödig disciplin och ordning.

I proposition till 1918 års riksdag om tvångsarbetsanstalternas skiljande från fångvården (nr 388 sid. 19) uttalade sig då'arande chefen för justitz'edcpm'fementet rörande nu ifrågavarande reformplaner på följande sätt.:

»Ehuru tvångsarbetet ej innefattar straff i vanlig bemärkelse, har detsamma likväl därigenom att det verkställts i anstalter, som lyda under fångvarden och i stort sett likna straff'anstalter i negent- lig mening, fått sig påtryckt prägeln av ett dylikt straff. Detta har givetvis ej kunnat undgå att verka i hög grad deprimerande pa många av dem, som drabbats därav, och salunda varit ägnat att motverka syftet med deras insättande i anstalten. att genom deras hållande till ordnat arbete under längre tid uppfOstra dem till arbetsvillig 011 och samhällsnyttiga individer. Tvängsarbetsanstalterna hava framstatt, icke — sasom de bort — som arbetsinrättningar i statens hand eller, om 1111111 s1'1 vill beteckna dem, statliga ar'betsuppfOStringsanstalter utan som vanliga straffanstalter. Den, som utsläppts från en tvångsarbetsanstalt, har betraktats som en vanlig f. d. »fångev och fått lida den smälek, som dock alltid måste vara förbunden med ett dylikt namn. Väl är det sant, att en avse- värd del av de personer, som dömas till tvångsarbete, äro att anse såsom på det hela taget oförbätter- liga; dessas intagande och kvarhållande å, arbetsanstalt bör huvudsakligen betraktas såsom en säker- hetsåtgärd till samhällets skydd, under det att det kan synas utsiktslöst att vidtaga särskilda åtgär- der för deras förbättring. Särskilt sådana individer måste underkastas en relativt långvarig vistelse på sluten anstalt, under uppsikt av den starka disciplinära myndighet, varmed nuvarande anstalts- förvaltniug är utrustad och som givetvis bör bibehållas även efter de skilda anstalternas utbrytande ur fängvärden. Men andra kategorier av tvångsarbetare, särskilt i de yngre årsklasserna, äro där- emot otvivel'rktigt mottagliga för rättelse genom en metodiskt ledd, efter varje särskilt fall rättad uppfostran För dessa kan en relativt kort vistelse å anstalt med strängt genomförd disciplin och avskillhet från yttervärl'len vara tillfyllest. En allt större frihet må kunna givasdenåanstalten intagna efter hand, som hair visar sig vara mottaglig för fostran. Som en övergångsform till full frihet mä det finnas lämpligt att förflytta dessa. tvångsarbetare till skyddsanstalter eller enskilda hem,

• Sida 210
•  Original

till det 'yttre under fullständig frihet, men likväl under tillsyn och ledning från huvudanstaltem. Att tvångsarbetet med hänsyn till en dylik utveckling av dess syfte icke för närvarande är ordnat på tillfredsställande sätt, torde vara allmänt erkänt. Onskvärdheten av dess omläggning i olika avseenden har framhållits av alla hörda myndigheter. De närmare linjer, efter vilka denna onilägg ning bör ske, äro visserligen ej ännu definitivt uppdragna, men så mycket torde dock framstå som visst, att vid en blivande reform av tvångsarbetet man kommer att vid detsammas närmare utfor- inande taga mera hänsyn till dess nyss framhållna egenskap av uppfOstringsmedel än för närvarande är fallet. En följd härav blir, att anstaltsvärden säkerligen i längt större utsträckning än nu måste inriktas på att bliva individualiserad. Detta kräver, såsom jag nyss antytt, avsevärt friare former med avseende å behandlingen än de, som nu komma till tillämpning. En nödvändig förutsättning för att med en omläggning efter nu angivna riktlinjer av tvångsarbetet skall kunna vinnas, vad man därmed vill uppnå, är emellertid enligt min mening, att det hinder härför undanröjes, som, på sätt nyss sagts, ligger i tvängsarbetsväsendets sammankoppling med fångvärdsförvaltningen. Anstalts- behandlingens likställande med straff måste i möjligaste mån undvikas och ät anstalterna mäste givas en ledning, sammansatt med särskild hänsyn till de friare former, under vilka dessa måste verka för att rätt fylla sin uppgift. En särskild, från fängvården skild administration av tvångs- arbetsanstalterna synes vidare önskvärd med hänsyn till den omvårdnad efter tvångsarbetets verk- ställande, som bör komma särskilt de yngre av dessa till del i syfte att om möjligt på ett bestå- ende sätt vinna dem för ett nyttigt och ordentligt liv. Härför erfordras intresserad ledning och övervakning av de skilda individerna, i likhet med vad nu är fallet beträffande t. ex. elever från statens uppfostringsanstalt å Bona, som vistas utom anstalten. Det övervakningssystem, som sålunda torde böra ingå som ett betydelsefullt led i denna tvångsarbetarnas efterbehandling — främst kanske deras, som äro att hänföra till de prostituerades kategori —— kan icke bliva anordnat på fullt ända- målsenligt och för det allmänna rättsmedvetandet tillfredsställande sätt, så länge tvångsarbetet inordnas under den allmänna fångvärden, vars egentliga uppgift är att utöva värd över till straff dömda personer.

Såsom tidigare omförmälts avslogs Kungl. Maj:ts ovannämnda till 1918 års riksdag avlåtna proposition. Vid 1920 års riksdag förnyades framställningen (prop. nr 246), och den blev då av riksdagen bifallen.

På grund av särskilt nådigt bemyndigande uppdrog chefen för socialdeparte— mentet den 9 juli 1920 åt särskilda sakkunniga att inom departementet biträda med utarbetande av förslag till erforderliga författningar angående statens tvångsarbets— anstalter ävensom med utredning och förslag till de åtgärder, som i övrigt kunde finnas påkallade i sammanhang med berörda anstalters skiljande från fångvården. De sakkunniga avgåvo den 2 december 1920 betänkande med förslag till stadga, varvid också föreslogos vissa ombyggnadsarbeten vid anstalterna, bland annat att vid Svartsjö skulle uppföras en ny sluten avdelning om sammanlagt 50 celler.

De sakkunniga yttrade bland annat i sitt betänkande:

Enligt de sakkunnigas mening kunde en betydande del av tvångsarbetarna behandlas utan allt för starka band och användas till arbete %. fria fältet utan allt för stor bevakning, därest man hade möjlighet att frånskilja farliga element. Detta vore återigen möjligt endast där, varest man hade tillfälle att tillräckligt länge iakttaga den nyinkomne och vinna den kännedom om honom, som krävdes för att veta, huru han bäst borde behandlas. En väl ordnad tvångsarbetsanstalt måste därför hava en särskild sluten avdelning med celler, vilken avdelning även hade användning i många andra fall, nämligen för avgående, för sjuka och sjukliga, för personer vilkas sinnestillstånd krävde mera stillhet under längre eller kortare tid, för personer som av en eller annan orsak måste särskilt observeras, för personer som vore för goda att blandas med hopen, för dåliga personer, vilkas moraliska indytande på de andra vore i särskild grad ogynnsam, för personer med pervers könsdrift, för oro- stiftare m. fl. Slutligen vore det nödvändigt att ständigt hava ett antal lediga celler till disposition, då de kunde behövas för att i sin begynnelse kväva tillbud till myteri och sammangaddningar.

• Sida 211
•  Original

Den 23 december 1920 utfärdade Kungl. Maj:t, i huvudsaklig överensstäm- melse med de sakkunnigas förslag, en stadga för statens tvångsarbetsanstalter. Enligt denna stadga hava tvångsarbetsanstalterna till ändamål att mottaga personer, som ådömts tvångsarbete, samt att genom deras hållande till arbete, genom mora— lisk påverkan och genom en i övrigt så vitt möjligt för varje särskilt fall lämpad behandling söka väcka deras arbetshåg och sätta dem i stånd att föra ett nyktert och ordentligt liv. Män och kvinnor må ej intagas i samma anstalt.

lnseendet över och högsta ledningen av anstalten tillkommer en av Kungl. Maj:t för en tid av högst fyra år i sänder förordnad styrelse. För varje tvångs- arbetsanstalt tillsättes en särskild styrelse, bestående av minst fem, högst sju perso- ner, representerande juridisk eller administrativ samt medicinsk insikt, socialt intresse ävensom erfarenhet å något eller några av de områden, på vilka anstaltens arbetsdrift huvudsakligen rör sig. I styrelse för anstalt, där kvinnor äro intagna, skall minst en av ledamöterna vara kvinna.

I fråga om tvångsarbetarnas fördelning stadgas, att direktören äger bestämma detta på sätt som synes lämpligt med hänsyn till den behandling, vilken bör komma en var av dem till del; och äger direktören i sådant hänseende bestämma, huru- vida tvångsarbetare skall förvaras avskild eller i gemensamhet med andra. Enligt stadgan böra vidare tvångsarbetare sysselsättas på sådant sätt, som är ägnat att bibringa dem förmåga och håg att efter avgången från anstalten genom arbete förvärva sitt uppehälle. Vid deras sysselsättande skall behörig hänsyn tagas till deras hälsotillstånd och arbetsförmåga. Tvångsarbetare, särskilt yngre, vilkas skolunderbyggnad befinnes bristfällig, skola å tider, då arbetets bedrivande ej därigenom avsevärt hindras, erhålla lämplig undervisning.

Till uppmuntran och belöning för flit och vålförhållande må arbetspremie kunna tilldelas tvångsarbetare med högst en krona för arbetsdag. Av arbetspremie må intill hälften under tvångsarbetares vistelse vid anstalt kunna användas till understödjande av hans närmaste anhöriga samt till kostförbättring eller annan tvångsarbetarens personliga förmån. Återstående delen av arbetspremien skall intill tiden för tvångsarbetarens avgång från anstalten innestå i dess kassa. Vid nämnda tid skall av dessa medel först uttagas, vad som erfordras för tvångs- arbetarens nödiga beklädnad och hemresa, ävensom vad som bör beräknas för hans uppehälle under den närmaste tiden efter utskrivningen. Vad därefter åter- står må enligt anstaltsstyrelsens närmare bestämmelser efter tvångsarbetarens hörande och prövning av föreliggande omständigheter av direktören användas till underlättande av den utskrivnes återgång till självförsörjande verksamhet.

Styrelsen skall söka bereda anställning åt de från anstalten avgående samt har att även eljest hjälpa och stödja dem. För sådant ändamål skall styrelsen uppehålla samarbete med myndigheter, arbetsförmedlingsanstalter och andra institu- tioner samt föreningar och enskilda, vilkas verksamhet berör styrelsens arbetsupp- gifter. Härvid skall styrelsen biträdas av direktören och pastor samt vid Lands- kronaanstalten av den ena assistenten.

I fråga om bestämmelserna i övrigt för tvångsarbetsanstalterna hänvisas till stadgan för anstalten (se nr 945/1920, 155/1922 och 224/1922 i Svensk författ— ningssamling).

Stadgan för statens tvångs- . arbetsmi— stalfer.

• Sida 212
•  Original

Befintliga statliga tvångsarbets- anstalter.

Tvångsarbets- anstalten å Svartsjö.

Rörande de tvångsarbetsanstalter, som kommit till användning efter det 1885 års lösdrivarlag utfärdats, hänvisas till den historiska återblicken. Sedan år 1918 finnas blott två tvångsarbetsanstalter, en å Svartsjö för män och en i Landskrona för kvinnor.

Statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö började sin verksamhet i maj 1891. Till logement för tvångsarbetare användes det gamla slottet, som är uppfört. i två våningar och indelat i 44 rum av olika storlekar. I dessa rum, alla med vanliga fönster, äro inredda 300 sovboxar, sålunda att yttre delen av rummet är fritt, medan sovboxarna äro belägna i inre delen. På övre botten, där rumshöjden är ej fullt tre meter, finnes blott en rad av boxar; på nedre botten med en höjd av 3,70 meter har man byggt dem i två rader, den ena över den andra på så sätt. att de övre boxarnas golv är förlängt inåt rummet till en med järnräck försedd gångbana, från vilken gång trappor leda ned förbi undre raden. Sovboxarnas sidoväggar äro av korrugerad plåt, och på framsidan är en gles spjälgrind an- bringad, som nattetid hålles låst.

Rummet framför sovboxarna bildar ett dagrum med bord och stolar och få tvångsarbetarna här intaga sina måltider samt tillbringa sina vilostunder med läs- ning och dylikt. Vid fönsterna i varje rum äro tvättanordningar anbragta.

På ömse sidor om slottsbyggnaden finnas gårdar, av vilka den ena gården delvis begränsas av verkstadshus, ekonomihus och kanslihus, och den andra av anstaltens sjukhus och skollokaler m. m. I övrigt äro gårdarna omgivna av höga plank. I kanslihusets undre våning är inrymd en isoleringsavdelning — förut kronohäkte — med 9 celler. Inom verkstadshuset finnas verkstäder för snickeri. Skomakeri, skrädderi och måleri m. m. Ekonomihuset, som under år 1922 ombyggts. är väl inrett med alla nutida mekaniska anordningar för matlagning, bakning, tvätt och bad.

Från 1891 till den 14.- mars 1909 sysselsattes tvångsarbetarna huvudsakligen med gatstenshnggning vid ett i anstaltens omedelbara närhet beläget stenbrott. Den 14 mars 1909 övertog Svartsjöanstalten under eget bruk hela Svartsjö kungs- ladugård med omkring 800 tunnland åker och äng samt en del skogsmark; sam- tidigt nedlades stenhuggningen och kvarstår numera endast såsom reserv, ifall a— betet vid jordbruket skulle tryta. Anstalten förfogar dessutom över tvenne utgårdar. nämligen Svartsjö djurgård och Svartsjö kungsgård. Vid den sistnämnda har er. större nträdgård anlagts.

Ar 1915 uppfördes vid kungsgården en särskild byggnad till logement för 12 yngre tvångsarbetare, men då flera rymningar därstädes förekommo, hava i stället äldre och pålitliga tvångsarbetare placerats där. Likaså inlogeras dylika tvångs- arbetare vid djurgården, som har 8 platser. Meningen med kolonierna är, att dessa skola utgöra en förmedlande övergång mellan huvudanstaltens mera stränga bo handling och den fulla friheten. I kolonierna ligga tvångsarbetarna flera i samma rum. De, som intagas å berörda kolonier, måste avgiva sitt hedersord på att. ej svika det förtroende, som visas dem i flera avseenden. Rymningar från kolonierna hava ej heller förekommit, sedan ungdomsavdelningen indrogs.

Gårdsbruket förfogar över fullt moderna byggnader med tillhörande mekaniska anordningar. Aven ett mejeri finnes å anstalten. Jordbruket drives i stor skala samt gav 1921 en bruttoinkomst av cirka 175,000 kronor.

• Sida 213
•  Original

'l'vangsarbetarna indelas vid jordbruksarbetet i olika arbetslag med en förman såsom arbetsledare. Förmannen deltager själv i arbetet. Uppfostringsarbetet vid anstalten handhaves närmast direktören av pastorn, som tillika är förste lärare, assistenten samt en andre lärare. För att åstadkomma en mera individualiserad vård skola enligt en av styrelsen fastställd arbetsordning, tvångsarbetarna uppdelas efter deras sysselsättande vid anstalten i tre grupper, jordbruksgruppen, trädgårds- gruppen samt verkstads— och handräckningsgruppen med en vårdledare såsom chef. Såsom vårdledare skola tjänstgöra pastorn, assistenten och läraren, en var för den grupp styrelsen bestämmer. Direktören äger fördela tvångsarbetarna mellan de olika grupperna, därvid dock skall iakttagas, att de yngre tvångsarbetarna skola så långt, möjligt tilldelas trädgårdsgruppen. De olika grupperna skola. så långt de lokala förhållandena det. medgiva och det i övrigt vid prövning av de särskilda fallen anses lämpligt, sammanföras även vid inlogeringen i anstaltsbyggnaden. Noggranna anteckningar om varje tvångsarbetare föras numera för att möj- liggöra för befattningshavarna att erhålla en personlig kännedom om tvångsarbe- larna.

Enligt anstaltsstyrelsens berättelse för år 1921, som är den första efter (n-ganisationst'örändringen, voro vid ingången av år 1921 å anstalten

kvarstående ......................................................... 168 under året tillkomna ............................................. 260 under året avgångna ............................................. 265 vid slutet av året kvarstående ................................. 163.

Läkaren vid Svartsjöanstalten doktor Frans Berglund har i fråga om de under senare åren vidtagna reformerna av anstaltsbehandlingen i sin berättelse för ar 1921 lämnat. en redogörelse, varav följande må här intagas: —

»Det behöver ej mer än antydas, huru olika förhållandena äro nu emot vid tiden omkring sekelskiftet. Allt har väsentligt förändrats, förbättrats. Karlarna arbeta nu mestadels ute i friska luften på jordbruksdomänens vidsträckta områden, där arbetet i allmänhet ej blir enformigt och av den stränga bevakningen synes nu knappt något; konstapeln med det bart huggande svärdet har ersatts med i arbetet deltagande förman. Största möjliga frihet tillmätes den enskilda karlen, så långt möjligt är utan bevakning. Han kan t. ex., om han nämligen visat sig pålitlig, få köra sina hästar kilometerlångt bort från varje bevakande öga., och ett samtal med en mötande fri person anses ej längre brottsligt. Inom anstalten får han röra sig ganska obehindrat; skämt och glam inom till- börliga gränser ses gärna, och hela umgängesformen de internerade emellan präglas av största möjliga frihet, så vitt den kan förenas med god ordning.

Musik och sång idkas, då och då med små konserter. Föreläsningar och även biografföreställ- ningar, ofta med skämtsamt innehåll, förkorta de långa vinteraftnarna.

Kosthållet har undergått en genomgripande förändring, och numera höres (med få undantag) uj knot vare sig över kvantitet eller kvalitet. Särskilt under den nu rådande allmänna depressionen, då de ankommande breven från anhöriga förtälja om nöd och svårigheter ute i det fria, är belåtenv heten stor.

De allmänhygieniska förhållandena hava i många hänseenden väsentligt förbättrats, och ytter- ligare förbättringar äro planerade. ,

Givetvis har hela denna utveckling varit mödosam och ingalunda nåtts utan svårigheter och även stridigheter. Den har skett långsamt och trevande, steg för steg; man har måst så att säga känna sig för huru mycket frihet i behandlingen varit tillrådlig för att ej alstra självsvåld. Det var också, med viss om man avvaktade resultatet av det stora omslag, som skedde, då arbets-driften

• Sida 214
•  Original

Tvängsarbets— anstalten i Landskrona.

omändrades från stenhuggning till jordbruksarbete. Det gick emellertid bättre än man vågat hop- pas, och från den tiden kan man räkna, att en helt ny anda råder inom anstalten.

Med det i allmänhet mindervärdiga människomaterial, man här har att göra med, delvis ut- görande landets sämsta element, får man visserligen ej räkna med allt för storartade resultat; man får nöja sig med att ha vunnit något, och vad man vunnit är åtminstone, att den värsta bitterheten mot samhället fått vika, att de frigivna i genomsnitt vunnit i hälsa och krafter, och att de däri— genom tillförts en ökad möjlighet att reda sig ute i den fria kamptillvaron, sedan de en tid varit avvanda från alkohol och oordning samt tränats till sunt arbete. Huruvida de sedan utnyttja sin vinst av anstaltsvistelsen är en annan fråga, som är svår att besvara. Det synes emellertid som antalet recidivister på senare tiden avtagit, ehuru tyvärr ingen statistisk bevisföring kan företes. All statistik på detta område måste även bli otillförlitlig, emedan de medverkande faktorerna i fiera avseenden variera så högst betydligt olika tidsperioder.»

Tvångsarbetsanstalten för kvinnor är förlagd till Landskrona gamla fästning. Anstaltsbyggnaderna äro på alla sidor omgivna av den s. k. inre vallgraven, vari- genom anstalten helt skiljes från den yttre världen. Anstalten disponerar över följande hyggningar, nämligen västra längan, som innehåller logement, norra längan, använd till sjukhus och bostäder för personalen, östra längan, som begagnas till expedition och bostad för direktör, södra längan innehållande arbetssalar och förråd, f. d. kronohäktet eller östra tornet, som användes till isoleringsavdelning, samt södra tornet, där anstaltens kök är inrymt. Byggnaderna ligga i en fyrkant och bilda anstaltens gård, som under senare tider försetts med planteringar.

Logementsbyggnaden innehåller tre våningar om tillsammans 12 rum, ivilka äro inredda tillhopa 108 sovboxar. Rummens yttre del är fri med stora fönster, medan i inre delen är förlagd en rad sovboxar. Boxarnas sidoväggar äro av korrugerad plåt; i öre delen av dörren äro spjälor anbragta. Dörrarna äro natte- tid låsta. Utanför boxarna hava på senare tiden anbragts stolar och bord, där tvångsarbeterskorna intaga sina måltider och få tillbringa sina lediga stunder. I varje rum finnas numera moderna tvättanordningar samt bidéer, allt med varmt och kallt vatten. Genom anbringande av gardiner för fönsterna och kruk- växter i fönsterna har man sökt att, så vitt möjligt, få bort det fängelseintryck, som denna byggnad eljest gör. Överst i nu ifrågavarande byggnad är kyrkan in- rymd.

Sjukhuset är numera ombyggt och fullständigt modernt inrättat, med anord- ningar särskilt för behandling av de internerades veneriska sjukdomar. Sjukhuset förfogar över läkarrum, undersökningsrum, tvättrum, 2 sjuksalar, isoleringsrum samt badrum m. m.

Södra längan, där arbetssalarna äro inrättade, är anstaltens äldsta byggnad. Arbetssalarna äro på grund av byggnadens tjocka murar samt opraktiska bygg- nadssätt tämligen mörka och mindre lämpade för sitt ändamål. Genom trägaller äro arbetssalarna indelade i mindre rum, där tvångsarbeterskorna under arbetstid sitta inlåsta. Enligt vad kommittén inhämtat har anstaltsstyrelsen ingått till Kungl. Maj:t med begäran om kyrkans apterande till två stora arbetssalar och inredande av kyrka i de gamla arbetssalarna.

Kronohäktesbyggnaden rymmer 32 celler, som äro ganska rymliga men i lik- het med andra fängelser försedda endast med små, nära taket sittande cellfönster. Cellerna äro på grund härav ganska mörka, samt lämpa sig mindre såsom arbets- celler. [ undre våningen finnas två straffceller.

• Sida 215
•  Original

Tvångsarbeterskorna sysselsättas med sömnadsarheten för statsförvaltningarnas behov, men, enligt vad anstaltsstyrelsen upplyst, håller styrelsen för närvarande på med utredning av frågan om anordnande av sådant arbete för kvinnorna, som lättare sätter dem i stånd att efter frigivningen bereda sig möjlighet till att där- med försörja sig. Befattningshavarna deltaga ej själva ide internerade kvinnornas arbeten, men, enligt vad kommittén inhämtat, pågår för närvarande hos styrelsen för anstalten en utredning även härom.

På yttre vallarna disponerar anstalten över en del områden, där anstalten driver odling av medicinalväxter. Dessa områden komma att våren 1922 utökas med ytterligare områden för möjliggörande av ökat trädgårdsarbete för de inter- nerade kvinnorna.

Då de ä Landskronaanstalten intagna ofta äro behäftade med veneriska sjuk- domar, som under anstaltsvistelsen behöva behandlas, har med Kungl. Maj:ts med- givande anställts en särskild läkare, som är specialist på könssjukdomarnas om- räde, ävensom en på området särskilt utbildad sjuksköterska. Därest en inter— nerad vid avgången från anstalten fortfarande befinner sig i smittosamt stadium, sändes hon direkt från anstalten till vederbörande sjukhus för fortsatt behandling. Med hänsyn till den utbredning, som dessa sjukdomar hava bland de prostituerade, torde man kunna av denna behandling vänta ett gott resultat.

I den mån anstaltens lokala förhållanden det medgivit har en indelning av tvångsarbeterskorna efter graden av deras demoralisering genomförts.

Landskronaanstalten disponerar vidare över en å egendomen Hildero vid As- mundtorps station belägen filial, rymmande 20 platser. Denna egendom äges av en stiftelse, som emellertid enligt särskilt avtal upplåtit filialen till staten, mot det att, staten svarar för där intagna tvångsarbeterskors underhåll och vård. Filialen består av ett bostadshus av sten i två våningar. Nedre våningen inrymmer sal, expeditionsrum, rum för personalen, sjukrum och kök. Övre våningen omfattar fyra sovrum, tvättrum och vind. De internerade sova flera i samma rum. Källa— ren innehåller tvättstuga, bageri m. m. Till egendomen hör ett mindre jordbruk ävensom en mindre fristående lägenhet, bestående av ett boningshus med bostad för gårdskarl, fyra rum samt uthus. Denna lägenhet användes för frigivna tvångs— arbeterskor.

Hildero intagas tvångsarbeterskor, som första gången dömts till tvångs- arbete, samt dessutom sådana i huvudanstalten förut förvarade, som ingivit för- hoppning om framtida välförhållande och därför ansetts kunna före frigivningen en tid behandlas under de mera fria former, som filialen erbjuder.

Filialen skötes som en vanlig lantgård, där de internerade syssla med jord- bruksarbete och hushållsgöromål.

Styrelsen för stiftelsen har i skrivelse den 27 augusti 1921 till Konungen erbjudit staten såsom gåva stiftelsens lösa och fasta egendom; och har styrelsen för Landskronaanstalten tillstyrkt, att Kungl. Maj:t måtte mottaga gåvan, enär egen— domen under den tid, den varit ansluten såsom en filial till Landskronaanstalten, visat sig oundgängligen nödvändig för anstaltens verksamhet.

Genom remiss den 29 mars 1922 har Kungl. Maj:t anbefallt fattigvårdslag- stiftningskommittén att avgiva utlåtande i ärendet; och har sådant avgivits i sär- skild skrivelse av den 16 december 1922.

• Sida 216
•  Original

Kmnmitténs yttrande.

I den av styrelsen för Landskronaanstalten avgivna berättelsen för år 1921 eller anstaltens första verksamhetsår efter skilsmässan från fångvården hava läm- nats en del statistiska uppgifter i fråga om beläggningen. Enligt dessa uppgifter voro '

vid ingången av år 1921 kvarstående ..................... 124; under året hade tillkommit .................................... 236; under året hade avgått .......................................... 226; vid slutet av året voro kvarstående ........................ 134.

I sin nämnda berättelse uttalar styrelsen, att det för ernående av bättre re— sultat av anstaltens verksamhet vore nödvändigt, att styrelsen hade till sitt. för— fogande flera anstalter liknande Hildero, ty de prostituerade behandlades bäst i mindre anstalter eller anstaltsavdelningar. Ett önskemål vore därför, att. man disponerade över en anstalt på landet med mindre avdelningar eller kolonat, så att en rationell uppdelning kunde ske.

Såsom ovan framhållits är tvångsarbetet den lämpligaste åtgärden mot lös- drivaren, sedan försöken att med mildare medel få honom att övergiva sitt sysslo-

Klagomålöverlösa och samhällsskadliga levnadssätt visat sig fruktlösa. l)e anmärkningar, som resultatet Vldriktats mot tvångsarbetet, synas också mindre hava gällt anlitandet av tvångs-

tvångsarbets-

anstalterna.

'lfvångsarbe-

arbetet i och för sig än formerna för dess anordnande.

Av den ovan lämnade redogörelsen för utvecklingen av anstaltsväsendet på detta område i Sverige framgår, att man haft att kämpa med stora svårigheter för att kunna omhändertaga och sysselsätta lösdrivarna. Det dröjde sålunda länge, innan särskilda anstalter för tvångsarbetarna med tillräckligt antal platser kommo till stånd, så att tvångsarbetarna kunde avskiljas från fängelserna. Efter tillkom— sten av 1885 års lösdrivarlag har behandlingen av tvångsarbetari'ta med få undan- tag ägt rum å särskilda tvångsarbetsanstalter.

Klagomålen över det dåliga resultatet av lösdrivarnas behandling hava dock icke upphört därmed, att särskilda tvångsarbetsanstalter kommit till stånd. Ater— fallen i lösdriveri hava alltjämt varit talrika och täta; stundom har blott en kort tid förflutit efter frigivningen från tvångsarbetsanstalten, förän lösdrivaren ånyo dömts till tvångsarbete, och det är icke alltför ovanligt, att lösdrivare mutergått tvångsarbete ett, tiotal gånger. Det är därför icke underligt, att mången gör sig den frågan, huruvida våra tvångsarbetsanstalter verkligen äro så anordnade och ledda, som de borde vara.

Vid bedömandet av tvångsarbetsanstalternas verksamhet och resultatet därav

tets möjlighetbör man först och främst tänka på beskaffenheten av det människomaterial, med att förbättra. vilket de hava att arbeta. Det stora flertalet lösdrivare utgöres av personer med svag karaktär, vilka sakna motståndskraft mot de frestelser, som möta dem. Ofta hava de uppvuxit i dåliga hem, och deras uppfostran har både i moraliskt och intellektuellt hänseende försummats. Tidigt hava de fått vänja sig vid ett oordnat liv och i stället för att. uppläras i ett yrke hava de haft tillfälliga anställningar, vilka ofta växlat. Så småningom hava de kommit därhän, att de endast undan- tagsvis utfört ett eller annat dagsverke samt i övrigt skaffat sig sitt livsuppehälIe

• Sida 217
•  Original

på sina medmänniskors bekostnad. Med åren hava de så vant sig vid sitt sysslo- Iösa liv, att de avsky arbete mer än allt annat och hellre föra ett eländigt liv under ständiga umbäranden än begagna sig av de utvägar, som en och annan gång erbjudas dem. Då dessa människor komma under behandling i tvångsarbets- anstalten, är. det förenat med mycket stora svårigheter att förmå dem att besluta sig för att övergå till ett ordnat liv med arbete. Man bör alltså från början icke göra sig några överdrivna förhoppningar om möjligheten att återupprätta lösdri— varna. Den av pastorn vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö gjorda undersökningen rörande de tvångsarbetare, som år 1911 behandlades vid anstalten, utvisar emel— lertid, att ej så få av dem, som varit intagna å tvångsarbete, icke vidare häktats för lösdriveri.

Men även 0111 resultatet varit ännu sämre, bör man fasthålla vid att tvångs—Tvångäaräeået ur SEI. er 8 S'

arbetet också har den betydelsen, att det för en tid håller lösdrivaren borta från samhället. Och detta innebär så stora fördelar, att tvångsarbetet måste anses befogat, även om den påräknade förbättringen ofta utebliver. De omsorger och de kostnader, som samhället nedlägger på anordnande och drift av tvångsarbets- anstalter, äro därför i varje fall icke att anse såsom bortkastade.

Enligt kommitténs uppfattning måste tvångsarbetsanstalter fortfarande finnas, men man bör naturligen sträva efter att förbättra dem, så att behandlingen där kan giva bästa möjliga resultat.

synpunkt.

Från skilda håll har framhållits nödvändigheten av att giva ledningen för tvångs- Längre tider

arbetsanstalterna en rimlig tid för att kunna påverka de där intagna. Genom den omläggning i avseende å bestämmande av tiden för tvångsarbetets fortvaro, som av kommittén föreslagits, är möjlighet beredd att kunna avpassa tiden för anstaltens uppfostrande verksamhet efter det i varje fall föreliggande behovet. Kommittén hänvisar i denna del till vad som anföres i avdelning Xl av motiven.

För att tvångsarbetsanstalten skall kunna åstadkomma någon bestående för- Efterföljande

bättring med sådana människor kräves, förutom ett målmedvetet och kraftigt arbete inom anstalten, även att det ordnas för den från anstalten utgående, så att han efter sitt utträde i livet undandrages de förhållanden och dåliga inflytelser, som drivit honom till lösdriveri och kvar-hållit honom i lösdrivarskaran. Till åtgärder i sistnämnda hänseende återkommer kommitten också nedan (avd. Xl).

Då det härefter gäller att överväga, i vad mån verksamheten vid tvångs-Ett modifierat

arbetsanstalterna kan förändras, så att bättre resultat vinnes, har kommitténi första rummet fäst sig vid de anmärkningar, som framställts mot det 5. k. gemen- samhetssystemet vid dessa anstalter. Man har velat göra gällande, att de sämre elementen skulle utöva en skadlig inverkan särskilt på de yngre tvångsarbetarna, samt att dessa därför utginge från anstalten sämre än de inträdde där. Bland dem, som särskilt klagat över gemensamheten vid tvångsarbetsanstaltcrna, befinna sig de där anställda pastorerna, i vilkas ovan omförmälda berättelser i växlande ordalag givits uttryck åt det fördärvliga i ett sådant system. I all synnerhet hava dessa klagomål riktats mot de kvinnliga tvångsarbetsanstalterna.

Vid bedömande av den nuvarande anordningen vid tvångsarbetsanstalterna bör uppmärksammas, att denna anordning icke är ett gemensamhetssystem i den mening, vari man tidigare använt denna benämning. Först och främst äro tvångs— arbetarna skilda från varandra nattetid, därigenom att var och en av dem är in-

för tvångs- arbetet.

åtgärder.

gemensam— hetssysteni.

• Sida 218
•  Original

läst i sin sovbox. Under arbetet äro de ständigt övervakade, i det en eller flera förmän deltaga i arbetet, som för övrigt bedrives gruppvis; endast i de fall, då sådant anses rådligt, lämnas de för sig själva. Och slutligen stå tvångsarbetarna även under sin fritid under tillsyn. Det är följaktligen ett mycketmoditierat gemensamhetssystem, som numera kommer till användning. Genom en lämplig uppdelning på olika rum och i olika arbeten kunna olägenheterna av den gemen- samhet, som ännu finnes, ytterligare förminskas.

Härmed är emellertid icke sagt, att förhållandena, sådana som de nu gestalta sig, äro fullt tillfredsställande med hänsyn till faran av dålig påverkan inom an— stalterna. Redan 1823 års fångvårdskommitté föreslog, att tvångsarbetsanstalterna borde vara så anordnade, att lösdrivaren först skulle insättas i >>ensligt rum», varigenom hans sinnesförfattning lättare skulle kunna utrönas. Enligt den för tvångsarbetsanstalterna nu gällande stadgan har anstaltsdirektören rätt att bestämma, huruvida tvångsarbetare skall förvaras avskild eller i gemensamhet med andra.

Många skäl tala enligt kommitténs åsikt för att tvångsarbetaren någon tid bör hållas i enrum, innan han sammanföres med de andra tvångsarbetarna. Under enrumsvistelsen få anstaltens befattningshavare tillfälle att iakttaga den nykomne och vinna den kännedom om honom, som erfordras för att erfara, huru han bäst bör behandlas. Tvångsarbetaren å sin sida kommer till eftertanke och kan lättare påverkas i uppfostrande riktning, när de dåliga inflytelserna hållas borta från ho— " nom. Därest den vid Svartsjöanstalten planerade slutna avdelningen kommer till

Separations- principen.

utförande (se sid. 198), torde vid denna anstalt möjligheter företinnas att för en tid intaga de nykomna lösdrivarna i enrum. För Landskronaanstaltens vidkommande torde den cellflygel, som förut använts såsom kronohäkte, kunna användas för lös- drivarnas behandling i enrum.

En dylik sluten avdelning vid en tvångsarbetsanstalt är emellertid av bety— delse även ur andra synpunkter. Sålunda torde åtskilliga lösdrivare även utöver en första observationstid behöva eller hava nytta av det större lugn, som hän— visandet till en sluten avdelning innebär. Närmast gäller det här en del yngre element, men vidare en del psykiskt defekta personer, vilka lätt råka i uppretad sinnesstämning och förgå sig, när de erhålla en tillsägelse eller bliva utsatta för kamraternas skämt. För att ytterligare motverka olägenheterna av gemensam- heten hör till den slutna avdelningen hänvisas — utom de som av disciplinära skäl skola hållas i enruni _ en del individer, som, utan att något direkt indisci- plinärt kan läggas dem till last, visat sig inverka förråandc på livet i gemensam- heten. -

Med hänsyn till nu anförda omständigheter har kommittén velat understryka behovet av särskilda slutna avdelningar vid tvångsarbetsanstalterna.

Under förutsättning att tillfälle gives till avskiljande inödig utsträckning torde klagomålen mot det nu använda gemensamhetssystemet komma att upphöra.

Enligt stadgan för tvångsarbetsanstalterna skall varje tvångsarbetare erhålla en för honom lämpad behandling; individualitetsprincipen har alltså här fastslagits. För att en dylik behandling skall kunna praktiskt genomföras, erfordras tydligen en viss uppdelning av tvångsarbetare både i logementen och i arbetet. Såsom redan nämnt äger en dylik uppdelning också rum numera och denna fördelnings genomförande ankommer enligt stadgan på anstaltsdirektören.

• Sida 219
•  Original

Så väl fångvårdsstyrelsen som chefen för justitiedepartementet hava särskilt framhållit behovet av att skilja de yngre tvångsarbetarna från de äldre och djupare sjunkna. Vikten av ett dylikt särskiljande kan synas uppenbar, enär de yngre måste anses i högre grad förbättringsmöjliga och uppfostringsarbetet väsentligen hindras, om de äldre, mera förhärdade lösdrivarna få tillfälle att påverka dem. De olika anordningar, som hittills vidtagits med hänsyn till de yngres särskiljande, synas dock icke hava varit framgångsrika. Sålunda nedlades efter en kortare tids verksamhet en för yngre tvångsarbetare inrättad anstalt å Nya varvet vid Göteborg och ett vid Svartsjö gjort försök med en separatavdelning för yngre tvångsarbetare har uppgivits på grund av de många rymningarna därifrån. De yngre tvångs- arbetarna vid Svartsjö bo numera i de vanliga logementen bland de övriga; däre— mot sysselsättas de för sig, mestadels i trädgården. Ehuru en separation av de yngre lösdrivarna i princip måste anses riktig, har kommittén dock med hänsyn till de erfarenheter, som gjorts vid försök till det praktiska genomförandet, ansett något stadgande därom icke böra givas i lagen. De yngres särskiljande kommer alltså att bero på vad som i varje särskilt fall kan vara lämpligt. Med tillkomsten av en sluten avdelning blir det säkerligen möjligt att avskilja dem, som icke passa för gemensamheten, och fördela de övriga på lämpligt sätt.

Nu gällande lösdrivarlag upptager föreskriften, att tvångsarbetsanstalt skall vara så ordnad, att för brott straffade i allmänhet skola särskiljas från andra. I fråga om dömandet likställes därjämte undergånget straffarbete med tvångsarbete därutinnan, att den ökning av tiden för tvångsarbete intill 3 år, som kan komma till användning för den, som förut undergått tvångsarbete, också kan tillämpas på den, som efter att hava undergått straffarbete skall dömas till tvångsarbete.

Under den tid, tvångsarbetsanstalterna tillhörde fångvården, har uppdelningen i förut straffade eller icke straffade mer eller mindre strängt upprätthållits. Vissa tider hava särskilda tvångsarbetsanstalter använts för tidigare för brott straffade eller förut till tvångsarbete dömda, men numera användas samma anstalter för båda kategorierna av lösdrivare.

Anledningen till berörda uppdelningsgrund är, att en undergången bestraff- ning ansetts vara ett kriterium på en persons samhällsfarlighet och moraliska underlägsenhet samt att en dylik person skulle kunna inverka menligt på de ostraffade. Såsom straffade skulle de vara mera bevandrade och förfarna i det onda. Detta är nog mången gång fallet, men det kan också vara tvärt om, så att de, som ännu ej träffats av strafflagarna, äro ännu mer fördärvade och vida ohanterligare än de andra. Kommittén har därför i sitt förslag ej upptagit en dylik uppdelningsgrund. Givet är dock, att undergångna bestraffningar för brott, särskilt om många sådana föregått dömandet till tvångsarbete, giva anledning att antaga, att dylik person har utpräglade brottsliga och antisociala tendenser och sålunda bör bliva föremål för noggrannare uppsikt och i vissa fall sättas i enrum.

Arbetet vid Svartsjöanstalten är, enligt vad ovan nämnts, i huvudsak baserat på jordbruk och därmed förbundna sysselsättningar. Vidare förekommer en bety— dande trädgårdsskötsel. Däremot idkas hantverk endast i mindre grad och i huvudsak utföras blott nödiga reparationsarbeten. Fördelen av jordbruks- och trädgårdsarbete vid en tvångsarbetsanstalt för män är allmänt erkänt. Detta arbete är en betydande faktor i tvångsbetarnas både andliga och fysiska fostran.

Tvångs— arbetarnas syssel- sättande.

• Sida 220
•  Original

De lokala

Emellertid får man icke förbise, att den stora mängden av tvångsarbetare kommer från städerna och återvänder dit samt att dessa icke för sin utkomst hava samma direkta nytta av att bliva vanda vid jordbruksarbetet som de skulle hava av att uppläras i ett hantverk. Nedläggandet av tvångsarbetsanstalten i Karlskrona med dess verkstäder innebar därför ur denna synpunkt en försämring av möjligheterna till tvångsarbetarnas utbildning. Anordningar vid Svartsjö för drivande av hant- verk i nägot större utsträckning skulle säkerligen vara ägnade att öka betydelsen av anstaltens verksamhet; särskilt för uppfostran av en del yngre lösdrivare skulle detta vara av betydelse. Förslag till en sådan utveckling av arbetet vid Svartsjö hava, enligt vad kommittén erfarit, tidigare dryftats. Planen gick ut på att inreda den nuvarande kyrksalen till verkstadsrum och bygga en särskild gudstjänstlokal, vartill ritningar uppgjorts.

Vad anstalten för kvinnliga tvångsarbetare vidkommer är arbetet där av gammalt i huvudsak anlagt på sömnadsarbeten för det allmännas behov samt i övrigt på husliga arbeten. Vid Landskrona förekomma emellertid nu också träd— gårdsarbeten. De, som hänvisas till Hildero, sysselsättas med husliga arbeten i allmänhet samt med trädgårdsskötsel. Önskligt hade varit, om jordbruksarbete och särskilt husdjursskötsel hade kunnat förenas med tvångsarbetsanstalten för kvinnor, men därtill saknas för närvarande möjligheter. I samma utsträckning som för männen är det dock icke lämpligt att införa jordbruksarbete för kvin- norna, då deras krafter icke räcka till för alla sysslorna.

I sammanhang med frågan om tvångsarbetarnas sysselsättande står spörs- målet om s. k. arbetspremier, Denna sak är nu ordnad genom bestämmelser i den för tvångsarbetsanstalterna utfärdade stadgan. Mot vad därutinnan föreskrives har kommittén intet att invända. Efter vad kommittén erfarit, bliver vad tvångs- arbetaren inbesparat oftast icke till någon nytta för honom efter frigivningen utan snarare tvärtom, i det han icke kan förmås att gå till något arbete, så länge han ännu har några besparingar att lyfta; och när dessa äro slut, har han redan ånyo kommit tillbaka till sitt sysslolösa liv. Det ligger därför stor vikt uppå, att det skapas sådana former för besparingarnas utbetalning, att de kunna komma honom till godo på ett sätt, som kan verka till hans upprätthållande och stödjande. Bästa sättet härför torde vara, att medlen överlämnas till någon förening eller enskild, som kan vaka över deras rätta användning.

Enligt stadgan för tvångsarbetsanstalterna må viss del av arbetspremierna användas till understödjande av den internerades familj. Kommittén har intet att erinra mot berörda bestämmelser och vill för sin del ytterligare understryka, att omvårdnad om och hjälp åt den internerades familj från anstaltens sida ofta kan vara det bästa sättet att inverka på den internerade själv.

Vad beträffar den nuvarande tvångsarbetsanstalten för män åSvartsjö, synes

förhållandena densamma, frånsett saknaden av den nämnda slutna avdelningen, i huvudsak fylla

vid tvångs- arbetsam- stalterna.

de anspråk, som rimligen kunna ställas på en tvångsarbetsanstalt för män. Vis- serligen kunde man önska sovboxarna mera tilltalande till sitt utseende och för- läggningen av dubbla rader sovboxar i undervåningen borde helst undvikas, men å andra sidan kan det icke ifrågasättas att i detta hänseende föreslå några för— ändringar, då de nuvarande anordningarna fylla sitt ändamål.

r...-..; ___- _. ___—___

• Sida 221
•  Original

Den anstalt, som står till förfogande för de kvinnliga tvångsarbetarna, den gamla fästningen i Landskrona, kan ej i samma grad som Svartsjö anses lämp- lig för sitt ändamål. Först och främst saknar den Svartsjös centrala läge. Vidare saknas tillfällen till utomhusarbeten i tillräcklig utsträckning. De lokala förhål- landena äro ock i vissa avseenden mindre tillfredsställande, ehuru under senare tid åtskilliga förbättringar genomförts, särskilt beträffande sjukavdelningen och de hygieniska förhållandena.

Huvudanmärkningen mot den nuvarande anstalten i Landskrona är emellertid, att anstalten är för stor, för att ett fruktbart uppfostringsarbete skall kunna be- drivas därstädes. Bristen i detta avseende har i någon mån fyllts genom begagnan- det av filialen Hildero. Denna egendom har såsom nämnts (sid. 203) erbjudits staten som gåva, och kommittén har i sitt. ovannämnda utlåtande funnit sig av vissa skäl ej kunna tillstyrka gåvans mottagande, men föreslagit åtgärder för Hil- deros bibehållande som filial till Landskronaanstalten.

Enligt all erfarenhet böra anstalter för kvinnor göras tämligen små, möjligen flera små hem under samma överledning. Mönster till sådana har man i sven- ska diakonissanstaltens hem vid Viebäck för minderåriga kvinnliga förbrytare, vilken anläggning omfattar två hem, vartdera för 12 flickor, och två för 18 flickori varje. Då flera sådana mindre anstalter eller hem skulle erfordras för att upptaga alla de till tvångsarbete dömda kvinnorna, är det emellertid icke möjligt. att för närvarande tänka på att slopa Landskronaanstalten. Törhända kan det också vara lämpligt att bibehålla densamma för att där mottaga äldre kvinnliga lös— drivare, vilka man förgäves sökt förbättra vid de mindre hemmen. Utrymmet å Landskronaanstalten kan möjligen behövas ändå med hänsyn därtill att dessa äldre kunna komma att kvarhållas ända till 3 år.

Vad beträffar de mindre hemmen behöva dessa icke vara statsanstalter. Tvärtom synes det kommittén ändamålsenligast, att. efter mönstret från Viebäck få enskilda, av staten erkända och understödda anstalter. Kommittén återkom- mer senare till detta spörsmål.

För det hittillsvarande behovet av plats för manliga tvångsarbetare har Svartsjö visat sig fullt tillräckligt. Under de närmast gångna åren har Svartsjö endast varit till hälften belagt. Den förlängning av tvångsarbetstiderna, som åsyftas med kommitténs förslag, kommer naturligen att medföra behov av flera anstaltsplatser. l någon mån motverkas denna ökning, därigenom att en del lösdrivare på grund av förebyggande åtgärder undgå att komma till tvångsarbetsanstalt. Efter till- komsten av de i fattigvårdslagen föreskrivna arbetshemmen lärer tilloppet av dem, som dömas till tvångsarbete enligt nämnda lag, bliva mindre, men detta uppväges av förlängda tider för tvangsarbetet även med avseende å dessa fall. Den inäst- följande avdelning omförmälda försöksutskrivning, vilken är avsedd att förkorta vistelsen vid tvångsarbetsanstalten, är naturligen också ägnad att motverka den ökning, som föranledes av den förlängda tvångsarbetstiden.

En första åtgärd för ökande av platstillgången vid Svartsjö bör vara anordnandet av den ovannämnda slutna avdelningen, för vilken plan redan uppgjorts och som skulle öka anstaltens kapacitet med 50 platser. Denna utvidgning skulle i huvudsak fylla det ökade behov, som påkallas av förslaget. På den betydande egendom, som nu förvaltas av tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, finnes eljest möjlighet till

Ökat: behov av anstalts- platser.

• Sida 222
•  Original

Samman- fattning.

utvidgningar i flera hänseenden; att nu framlägga särskilda förslag därom lärer icke vara lämpligt eller erforderligt,

Beträffande Landskronaanstaltcn gäller liksom rörande Svartsjö att utrym- mena därstädes varit tillräckliga för det hittillsvarande behovet. Den ökningi behoVet av anstaltsplatser, som kan föranledas av kommitténs förslag, bör emel— lertid avhjälpas icke genom utvidgningar vid den nuvarande anstalten utan genom skapandet av mindre hem, vare sig nu dessa skola bliva statsanstalter eller av staten erkända och vare sig de skola taga formen av verkliga tvångsarbetsanstalter eller bliva räddningshem, där direkt tvång icke föreligger, men hotet om tvångs— arbete eller återtagande till tvångsarbetsanstalt förmår den intagna att stanna kvar.

Den nedgång i antalet till tvångsarbete dömda, som nu under flera år kunnat konstateras, har under senare delen av 1922 efterträtts av en ej obetydlig ökning. Huru denna ökning skall mötas, lärer ej ankomma på kommitten; enligt vad kommitten erfarit, har Svartsjöanstaltens styrelse redan börjat att dryfta spörsmålet härom. Även i fråga om de kvinnliga tvångsarbetarna har på senaste tiden en ökad tillströmning kunnat iakttagas, som tilläventyrs kan föranleda vidtagande av särskilda åtgärder.

Vad kommittén föreslagit ifråga om tvångsarbetsanstalterna och deras anord— nande innebär ingen ändring i vad därom nu gäller, frånsett de icke statliga tvångsarbetsanstalter, varom här nedan vidare skall talas. Ej heller har kom- mitten föreslagit några ändringar i den för tvångsarbetsanstalterna gällande stadgan. Såsom ett allmänt omdöme om anstalterna och stadgan vill kommitten emellertid uttala, att såväl anstalterna som stadgan med de modifikationer, som ovan angivits, i stort sett äro avpassade för det förslag till lag angående lösdrivares behandling, som av kommittén framlägges. Detta gäller även organisationen av tvångsarbets- anstaltsväsendet, dess överflyttande från fångvårdsstyrelsen till särskilda, direkt under socialdepartementet lydande styrelser. Att det nya förslaget och de i förväg vidtagna ändringarna sålunda kunnat komma att överensstämma med varandra är att tillskriva det förhållande, att meningarna rörande lagstiftningens anordnande på det hela taget redan vid tiden för överflyttningen börjat taga fast form. Härtill kommer emellertid, att till ledning såväl vid tvångsarbetsanstalternas överflyttning från fång- vården som stadgans upprättande förelegat ett av kommittén i samband med den provisoriska behandlingen av lösdrivarlagstiftningen under vintern 1908—09 uppgjort lagutkast och därvid fogat utkast till stadga för tvångsarbetsanstalterna, vilka utkast på begäran varit överlämnade till vederbörande departement. Under de år, som gått sedan kommittén först behandlade detta ämne, har för övrigt en utveckling inom tvångsarbetsanstalterna ägt rum, som synes hava gått i rätt riktning; och den kän- nedom kommittén erhållit rörande de planer, som inom vederbörande anstaltsstyrelser föreligga för en fortsatt utveckling, giver anledning att antaga, att inom den nuvarande ramen mycket ännu kan göras, för att tvångsarbetet bättre må fylla sin uppgift.

Erkända tvångsarbetsanstalter.

Den nu gällande lösdrivarlagen föreskriver väl i princip, att allmän tvångs- arbetsanstalt skall upprättas av staten, men stadgar därjämte i 9 5 2 mom. att, därest fattigvårdssamhälle enskilt för sig eller gemensamt med annat fattigvårds- samhälle inrättat tvångsarbetsanstalt, som står under offentlig myndighets tillsyn,

• Sida 223
•  Original

ådömt tvångsarbete då må, där anstaltens stadgar det medgiva, enligt Konungens befallningshavandes' förordnande där förrättas; och äger fattigvårdssamhälle därför njuta ersättning av staten, efter ty Konungen prövar skäligt,

Någon kommunal tvångsarbetsanstalt har efter det lagen trädde i kraft icke kommit till stånd.

] Danmark samt delvis i Tyskland äro tvångsarbetsanstalterna kommunala samt ofta kombinerade med fattigvårds- eller arbetsinrättningar. Emellertid hava i dessa länder röster höjts för att förstatliga tvångsarbetsanstalterna.

Kommitténs förslag utgår liksom 1885 års lag från den principen, att allmän tvangsarbetsanstalt skall upprättas av staten och kommittén har, såsom redan an- tytts (sid. 189), icke heller ansett den nu gällande principen 0111 att staten skall bekosta vistelsen vid t'ängsarbetsanstalteu böra övergivas.

Emellertid synes det kommitten, som om den möjligheten icke bör 'ara ute- sluten, att Kungl. Maj:t kan såsom tvångsarbetsanstalt godkänna även en anstalt, som staten ej själv upprättat och administrerar. Sådant gäller nu if'åga om de allmänna uppfostringsanstalterna och de allmänna alkoholistanstalterna; man skiljer på dessa områden mellan statsanstalter och av staten erkända. På bägge områdena hava dessa erkända anstalter visat sig hava en uppgift att fylla. Sär— skilt gäller detta om anstalter för kvinnor. Då kommittén föreslår en bestäm- melse om rätt för Kungl. Maj:t att erkänna en av staten icke själv upprättad och ledd anstalt, tänker kommittén närmast på anstalter för kvinnor, men stadgandet har formulerats så allmänt, att det gäller även anstalter för män.

I fraga om tvångsarbetsanstalt för kvinnor torde det, såsom kommittén redan antytt, vara lämpligast att få till stånd flera mindre hem, ledda av någon förening, vilken sysslar med räddningsverksamhet bland kvinnor, som falla under lösdrivar- lagen. Om över huvud taget något kan göras för räddande av dessa kvinnor, lära möjligheterna därtill bättre framlockas under den mera husmoderliga ledning, som råder vid dessa smärre hem, än under den mera uniforma ledningen och strama ordningen i en statsanstalt, särskilt om denna är av större omfång. Man vinner härigenom också möjligheter för ett bättre särskiljande av de omhändertagna mellan olika hem eller anstalter. Kommittén har ej ansett sig böra närmare ingå på frå— gan om huru dessa hem skola anordnas, då detta i viss mån måste bero på de allmänna principer, under vilka vederbörande förening bedriver sin verksamhet. Ej heller har kommittén behövt uppgöra något förslag om det ekonomiska förhålv landet mellan staten och den erkända anstalten, då förebilder härtill redan finnas, närmast i diakonissanstaltens ovannämnda hem vid Viebäck.

Kommitténs förslag om erkända tvångsarbetsanstalter torde i övrigt ej tarv a närmare motivering.

Verkställighet av tvångsarbete enligt fattigvårdslagen.

Ix'oimnittéi. s yttrande.

Tvångsarhete, ådömt enligt fattigvårdslagen, vilket kan bestämmas till minst Gällande be—

en och högst 6 månader, skall enligt 76 å i nämnda lag förrättas iallmän-tvångs— arbetsanstalt. Därest den dömde på grund av nedsatt arbetsförmåga eller annan anledning icke lämpligen bör intagas i tvångsarbetsanstalt, skall han, enligt de

stämmelser.

• Sida 224
•  Original

Statistik.

Fångvårds— styrelsens

skrivelse d. 16

dec. 1898.

Förslaget till fattigvårds- lag.

närmare föreskrifter, som Konungen meddelar, i stället intagas i kronohäkte och där hållas till lämpligt arbete. Bliver någon, efter det han dömts till tvångsarbete, oförmögen till arbete, mä utslaget ej bringas till verkställighet, ej heller, om tvångs- arbetet tagit sin början, detsamma fortfara utan skall i sådant fall med honom förfaras på sätt i 7 % lösdrivarlagen sägs. — Enligt en kungl. kungörelse av den 31 december 1918 skall tvångsarbete, ådömt enligt fattigvårdslagen, förrättasi länets kionohäkte, om sådant finnes, men eljest i närmast belägna kronohäkte, därest den dömdes aibetsförmåga är så nedsatt, att han ej synes ägna sig för det arbete som å tvångsarbetsanstalt i allmänhet förekommer, eller tiden fö1 det ådömda tvångsarbetetÖ ej är längie än en manad och två ngsarbetsanstalten avlägsen.

Ä statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö hava (”under ar 1921 inalles 18 personer undergått tvångsarbete, ådömt enligt fattigvårdslagen. Av dessa ha1 1 ådömts en månads, 6 två månaders, 1 fyra månaders och 10 sex månaders tvångsarbete. En närmare undersökning av dessa 18 fall har visat, att, 10 av de dömda varit tredskande understödstagare, som tidigare upprepade gånger varit ådömda tvångs— arbete för lösdriveri och straffade för brott, under det att de 8 återstående, vilka tillhört gruppen försumliga familjeförsörjare, i regel förut varit ostraffade samt ej heller dömda för lösdriveri.

Vid Landskronaanstalten hava under år 1921 inalles 6 kvinnor varit intagna för avtjänande av tvångsarbete enligt fattigvårdslagen. Av dessa hava 5 erhållit sex månaders och 1 två månaders tvångsarbete. De 5 förstnämnda hava alla tidi- gare varit upprepade gånger ådömda tvångsarbete för lösdriveri och 3 av dem hava också varit straffade för brott. Då de senast gjorde sig skyldiga till lösdriveri, hade de på grund av bristande arbetsförhet frigivits och överlämnats till fattig- vården.

Enligt fångvårdsstyrelsens berättelse för år 1921 hava 3 män och 1 kvinna under år 1921 förrättat tvångsarbete i kronohäkte. Det ådömda tvångsarbetets längd har i alla fallen varit en månad.

Fångvårdsstyrelsen har i sin skrivelse den 16 december 1898 angående deti 42 % av då gällande fattigvårdsförordning omnämnda tvångsarbetet framhållit, att sådant, under förutsättning att kommunala tvångsarbetsanstalter ej funnes, ej borde förrättas i tvångsarbetsanstalt utan i länsfängelse eller kronohäkte, enär med den i nämnda lagrum stadgade korta tvangsarbetstiden, särskilt vid trans- porten från avlägsna orter, möjlighet ej förelåge till någon påverkan i tvångs— arbetsanstalterna. I fångvårdsstyrelsens uttalande hava flere Konungens befallnings— havande instämt.

] sitt betänkande rörande fattigvårdslagstiftningen framhöll kommittén beträffande tvångsarbetsanstalternas användande för avtjänande av tvångsarbete, ådömt enligt fattigvårdslagen, att med den av kommittén föreslagna ökningen av tvångsarbets— tidens längd (högst 2 är) detta skäl för fångvardsstyrelsens ändringsförslag undan- röjts; att anledningen, varför kommittén föreslagit att använda tvångsarbete i stället för fängelse, också. låge just däri, att tvångsarbetsanstaIterna, särskilt sådan verk- samheten utvecklats vid Svartsjö, syntes bättre än fängelserna i deras nuvarande gestaltning ägnade att i rätt riktning påverka de arbetsovilliga personer, som det här huvudsakligen gällde; att emellertid intet syntes vara att erinra däremot, att tvångsarbete i vissa av de fall, varom här vore fråga, kunde verkställas även i

• Sida 225
•  Original

fängelse, samt att detta särskilt gällde de fall, då arbetet på tvångsarbetsanstalten till följd av nedsatt arbetsförmåga hos den dömde icke ägnade sig för honom; vilket i synnerhet kunde bliva förhållandet med understödstagare, som gjort sig skyldiga till tredska eller oordentligt uppförande samt därför ålagts tvångsarbete.

De sakkunniga för utarbetande av förslag till stadga för statens tvångsarbets- Sakkunniga anstalter uttalade, att, ehuru de sakkunniga ansåge lämpligt, att allt. tvångsarbete bf” ut”

o a n .. .. . . . o etande av avtjänades a tvangsarbetsanstalt, manga skal talade for att tills Vidare bibehalla de stadga för nu gällande bestämmelserna. tvångsarbets—

anstalterna.

Enligt kommitténs förslag skall tiden för tvångsarbete, ådömt enligt fattigvårds— Kommitténs lagen, vilket vid fattigvårdslagens slutliga utformande sattes till högst 6 månader, yttrande- bestämmas på enahanda sätt som i förslaget till lösdrivarlag, d. v. s. tvångs- arbetet kan utsträckas till 2 respektive 3 11". Vid sådant förhållande torde de skäl, man förut haft att låta tvångsarbete på kortare tid avtjänas i kronohäkte, hava bortfallit. De flesta av dem, som dömts till tvångsarbete enligt fattigvårds— lagen, hava varit personer, som tidigare varit behandlade som lösdrivare; ochdet har, så vitt man hittills kunnat döma, icke varit förenat med några svårigheter att behandla dem å tvångsarbetsanstalten, ehuru de på grund av sitt hälsotillstånd förklarats icke kunna dömas direkt enligt lösdrivarlagen utan hänvisats till fattig— vårdsanstalt, varifrån de merendels olovligen avvikit.

De personer, som av fattigvårdsstyrelse förelagts arbete på grund av försum-

melse att fullgöra sin försörjningsplikt samt för tredska vid arbetets fullgörande ådömts tvångsarbete, äro i regel ostraffade personer, vilka icke gjort sig skyldiga till lösdriveri. Rent principiellt höra de därför icke hemma i tvångsarbetsanstalterna. En undersökning av deras föregående levnadsförhållanden visar dock, att deras arbetsvillighet, då de varit ute, merendels lämnat mycket övrigt att önska samt att en behandling i tvångsarbetsanstalten varit av behovet påkallad. De hava i an— stalten förhållit sig väl och några av de å Svartsjö intagna hava snart kunnat överflyttas till en av anstaltens kolonier.

Några direkta betänkligheter mot dessa personers intagande å tvångsarbets-

anstalterna torde ej finnas. Det alltjämt fortgående arbetet på en separation inom anstalterna torde än mer minska faran för deras införande i tvångsarbetsanstalt. I den mån de i fattigvårdslagen stadgade arbetshemmen komma till stånd, lärer det endast bliva i sällsynta fall, som försumliga försörjare komma att dömas till tvångsarbete. Om, på sätt kommittén förordat i sitt förslag till lag om den offent- liga barnavården (117 45), straff i vissa fall kan ådömas föräldrar, som försumma sin försörjningsplikt gentemot minderåriga barn, komma ytterligare sådana fall att avskäras, då försummandet av försörjningsplikten icke sammanhänger med sysslo- löshet utan har sin grund i en ren ovilja att försörja barnen.

Ett godkännande av kommitténs här ovan gjorda uttalanden kräver vissa ändringar i 76 % av fattigvårdslagen, varom kommittén också framlägger förslag. Dessa ändringar åter föranleda upphävande av kungl. kungörelsen den 31 december 1918 om tvångsarbetes förrättande i vissa fall i kronohäkte.

• Sida 226
•  Original

Statens vårdanstalter för alkoholister & Svartsjö och i Landskrona.

Nuvmandc kommittén har ovan — i avd. II — lämnat en redogörelse för bestämmelserna

”hållande" om intagande a de 1 samband med statens tvangsarbetsanstaltel an01dnade alkoholist- anstalte1na Genom de sålunda givna bestämmelsetna har frågan om behandlingen av de svårhanterliga alkoholistema m.fl. tillsvidare legleiats.

Delade meningar synas råda, huruvida denna lösning är tillfredsställande, och kommittén anser sig därför böra ägna denna fråga någon uppmärksamhet.

Behovet, av att kunna vidtaga särskilda åtgärder gentemot sådana å alkoholist— anstalterna tvångsinternerade, som äro svårhanterliga, framhölls redan i det av kommittén avgivna betänkandet om behandling av alkoholister. Under den följande behandlingen föreslogs dels upprättandet av en alkoholistanstalt av strängare typ dels bestämmelser, enligt vilka dylika alkoholister skulle kunna överflyttas till en tvångsarbetsanstalt. Vid framläggande för riksdagen av förslaget till en statens alkoholistanstalt för män å Venngarn träffades ej något avgörande i berörda fråga. Styrelsen för sistnämnda anstalt anförde emellertid i en skrivelse till Kungl. Maj:t av den 3 januari 1918, att redan under anstaltens första verksamhetsår visat sig, att för disciplinering av vissa individer andra maktmedel voro behövliga än dem, som Venngarn förfogade över, samt hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte för- anstalta om komplettering av lagstiftningen i ämnet därhän, att överflyttning av tvångsinternerad person i vissa fall måtte kunna äga rum från statens vårdanstalt för alkoholister till tvångsarbetsanstalt.

Fattigvårdslagstiftningskommitten, som hördes över styrelsens skrivelse, före— slog i ett utlåtande av den 21 mars 1918 att ordna överflyttningen så, att den skedde medelst ett beslut, varigenom tvångsarbete ålades; och hänvisade kommitten i övrigt till de stadganden i enahanda riktning, som sedermera upptagits i 74, 75 och 76 åå fattigvårdslagen.

Venngarnsstyrelsens framställning överlämnades därefter till socialstyrelsen, som i samråd med särskilda sakkunniga den 3 mars 1919 avgav ett förslag till lag om dömande i vissa fall till tvångsarbete av person, som är intagen å allmän anstalt för vård av alkoholister. Enligt detta lagförslag skulle å statens vårdanstalt för alkoholister intagen person, vilken gjorde sig skyldig till våldsamt, hotfullt eller uppviglande uppträdande, arbetsvägran eller enständig tredska eller på annat sätt äventyrade anstaltens behöriga verksamhet, om han icke vore till arbete oför— mögen, kunna tilldelas varning och, om han icke läte sig rätta av varningen, av Konungens befallningshavande i det län, där anstalten var belägen, dömas till tvångsarbete. Lagförslaget föranledde ej till någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I ett av socialstyrelsen och styrelsen för statens vårdanstalt för alkoholister den 23 december 1919 framlagt förslag till anordnande av en ny statsanstalt för alkoholister (i stället för det då till allmän uppfostringsanstalt i bruk tagna Venngarn) framlades plan till inrättande av en särskild avdelning för svårdisciplinerade indi- vider, men betonades tillika, att det ur alkoholistvårdens synpunkt skulle vara av synnerlig vikt, om i lag medgåves rätt att till tvångsarbetsanstalt överflytta sådana personer, som i ovannämnda lagförslag angåves.

Förslaget om en ny alkoholistanstalt f1amlades av Kungl. Maj:t för 1920 åis

• Sida 227
•  Original

1 l »

riksdag. Detta förslag bifölls emellertid ej, utan riksdagen beviljade i stället medel till anordnande av en statens alkoholistanstalt i samband med tvångsarbetsan— stalten å Svartsjö, till vilken alkoholistanstalt de svärhanterliga alkoholisterna borde överflyttas.

I stadgan för tvångsarbetsanstalterna intogos sedermera de bestämmelser 0111 grunderna för överflyttning, för vilka tidigare redogjorts i avd. II.

Genom beslut av 1921 års riksdag har sedermera en alkoholistanstalt anord— nats jämväl i samband med tvångsarbetsanstalten i Landskrona.

Den sålunda vunna lösningen innebär otvivelaktigt en mycket enkel och ekonomisk lösning av frågan om de egentliga alkoholistanstalternas befriande från dels vissa svårdisciplinerade dels smittsamt sjuka alkoholister.

Från alkoholistvårdens sida har framhållits, att det icke vore utan sina be- tänkligheter att sålunda använda alkoholistinterneringen såsom omväg till ett in- tagande på den för andra individer avsedda tvångsarbetsanstalten, i vilken alko— holistavdelningen utgjorde en integrerande del. Om betydelsen av denna anmärk- ning har kommittén icke anledning att i detta sammanhang uttala sig. För tvångs— arbetsanstalterna har emellertid anordningen medfört direkta olägenheter, som mer och mer framträtt. De å tvångsarbetsanstalternas alkoholistavdelningar intagna hava nästan alla varit personer, som tidigare varit ådömda tvångsarbete; och många av dem hava varit mera förhärdade individer än det stora flertalet tvångsarbetare. Vid sådant förhållande har det framstått som synnerligen omoti— verat, att dessa personer, på vilka stadgan för tvångsarbetsanstalterna i vissa delar icke skall tillämpas, skola delvis behandlas efter andra regler och till på köpet mildare sådana än de vanliga tvångsarbetarna. Då, efter vad erfarenheten visat, det icke föreligger skäl för anordnande av fullt avskilda avdelningar för dessa individer vid tvångsarbetsanstalterna, har det synts kommittén böra ånyo tagas i övervägande att införa särskilda lagbestämmelser, enligt vilka alkoholister av den typ, varom här är fråga, kunna åläggas tvångsarbete. Enår frågan härom icke direkt tillhör lösdrivarlagstiftningen, har kommittén icke ansett sig böra avgiva något förslag utan allenast velat betona Vikten av att denna sak ordnas, innan konsekvenserna av det nuvarande systemet bliva alltför betänkliga.

Tillika vill kommittén i detta sammanhang framhålla, att en del av de per— soner, om vilkas internering å alkoholistanstalt förordnats, säkerligen skulle kunnat behandlas enligt lösdrivarlagen och sålunda ej behövt gå vägen över alkoholist— anstalten till tvångsarbetsanstalten. Någon bestämd gräns mellan alkoholistlagen och lösdrivarlagen kan av naturliga skäl ej dragas, men det synes, som om ett samarbete på denna punkt mellan nykterhetsnämnd och polismyndighet borde kunna leda till att minska alkoholistanstalternas belastande med lösdrivartyper. De egen— domliga kristidsförhållandena hava, såsom förut nämnts, nödvändiggjort en försiktig tillämpning av lösdrivarlagen, och dessa förhållanden kunna hava inverkat även i här berörda hänseende.

Vad beträffar de i stadgan för tvångsarbetsanstalterna givna föreskrifterna om intagande på deras alkoholistavdelningar av vissa smittsamt sjuka alkoholister hava dessa föreskrifter, så vitt kommittén har sig bekant, icke ännu kommit till någon användning, vadan nödig erfarenhet saknas att från lösdrivarlagstiftningens synpunkt bedöma dessa föreskrifter. Att tvångsarbetsanstalterna med sina sjukav-

Kommitténs yttrande.

• Sida 228
•  Original

delningar härvid erbjuda möjligheter är obestridligt, och detta gäller ej minst för vården vid Landskronaanstalten av veneriskt sjuka kvinnor. Men andra betänklig- heter kunna härvid göra sig gällande.

Åtgärder mot lösdrivare ä. kommunala anstalter m. fl.

Ovan har framhållits, att lösdrivarna böra kunna behandlas även annorstädes än å statens tvångsarbetsanstalter och att detta i vissa fall är att föredraga.

I själva verket omhändertagas personer, som på grund av sitt levnadssätt falla under lösdrivarlagen, av olika grunder på en hel del anstalter. Kommittén har redan tidigare talat om den användning, som fattigvårdens anstalter på grund av 73 å i fattigvårdslagen hava i sådant avseende. Dessa anstalter äro i somliga fall utrustade med möjligheter att bereda de intagna sysselsättning, men först efter det de i 33 % av fattigvårdslagen omförmäl'da arbetshemmen kommit till stånd, lärer man kunna förvänta, att de i 73 % fattigvårdslagen avsedda personerna komma att bliva föremål för en behandling, som lämpar sig för dem, vilket bland annat innebär deras rationella sysselsättande.

Frågan om sysselsättande av mindre arbetsföra lösdrivare möter emellertid icke blott på sådana anstalter, som äro av arbetshems typ, utan även på fattig— vårdsanstalterna över huvud taget och deras sjukavdelningar. Ja, även på vissa sjukhus har frågan tilldragit sig uppmärksamhet. Förnämligast torde det gälla två slags sjukhus, nämligen tuberkulossanatorier och kurhus. Då åtskilliga lösdrivare lida av tuberkulos eller veneriska sjukdomar, komma personer av lösdrivartyp emellanåt till sjukhusen, och, om de där få vara utan arbete, reageras alltså icke mot deras sysslolösa liv ute i samhället. Mest betydelsefull ställer sig frågan med hänsyn till de kvinnliga lösdrivarna, av vilka med få undantag alla de, som komma till tvångsarbetsanstalten, äro behäftade med veneriska sjukdomar. Vad som gör saken än viktigare här, är att det ofta beror på mera tillfälliga omständigheter, huruvida kvinnan blir intagen å sjukhus eller dömd till tvångsarbete. Enligt vad kommittén erfarit, hava å vissa sjukhus för veneriskt sjuka t. ex. Stockholms stads och läns sjukhus Eira samt Holtermanska sjukhusets iGöteborg avdelning för sådana sjuka, särskilda anordningar vidtagits för kvinnornas sysselsättande.

Vad särskilt sjukhuset Eira beträffar, vidtagas där också av arbetsledarinnan och sjuksköterskorna åtgärder för patienternas överflyttning till räddningshem. Sedan numera vid tvångsarbetsanstalten i Landskrona införts behandling för vene- riska sjukdomar under ledning av specialist, finnes möjlighet att där kombinera tvångsarbetet med en fullt genomförd sjukbehandling, vadan ur denna synpunkt betänkligheter ej böra möta att döma kvinnliga lösdrivare till tvångsarbete och omedelbart låta verkställa detta genom deras sändande till Landskrona i stället för ' att låta dem före beslutet om tvångsarbete eller före verkställigheten inläggas å sjukhus.

Kommittén har ansett spörsmålet om de mindre arbetsföra eller sjuka lös— drivarnas sysselsättande i olika anstalter, varest de mottagas, vara av den bety— delse, att ett påpekande därav bort äga rum.

• Sida 229
•  Original

Xl. Utskrivning från tvångsarbetsanstalt.

!. Tiden för tvångsarbetets fortvaro.

I avdelningen om åtgärder mot lösdrivare har kommitten behandlat frågan om tvångsarbetets ådömande samt därvid också berört spörsmålet om tiderna för tvångsarbetet. Kommittén har därvid kommit till det resultat, att tiden för tvångs— arbetet icke bör utsättas i det beslut, som meddelas i lösdrivarmålet, utan bestäm— mas senare under tvångsarbetets fortgång. Såsom kommitten i nämnda samman- hang påpekat, hehöver detta förordnande på obestämd tid icke innebära, att tidens längd blir helt beroende av vederbörande myndighets subjektiva uppfattning.

Då man i lagstiftningen infört obestämda tider för straff och annan tvångs- behandling, har man i regel fastställt vissa maximitider för straffet eller tvångs- behandlingen. Det har synts kommittén oundgängligt att även i fråga om kvar- hållande i tvångsarbetsanstallen föreskriva vissa tider, som icke få överskridas. Visserligen äro en del av de individer, som det. här gäller, av den beskaffenheten, att man med tämligen stor visshet kan säga, att de efter en utskrivning icke komma att i friheten föra ett arbetsamt och ordentligt liv, vadan det kunde synas lämpligast både med hänsyn till dem själva och samhället, att de kvarhöllos å anstalten för hela livet eller åtminstone under en mycket lång tid. Men å andra sidan får man icke förbise, att ett kvarhållande å anstalt under en obegränsad eller allt för lång tid hos den internerade kan alstra en tröstlöshet, som övergår till liknöjdhet, samt föra med sig en ökad oförmåga att finna sig till rätta ute i samhället. Alltför långa tider äro även hos dem, som hava att handleda de in— tagna inom anstalten, ägnade att framkalla en känsla av det fruktlösa i verksam- heten och minska intresset för densamma. Då utpräglat samhällsvådliga återfalls- förbrytare enligt därom väckt förslag skulle komma att omhändertagas i särskild ordning, lärer man ej heller för deras skull böra på tvångsarbetet tillämpa de synpunkter, som eljest särskilt för nämnda fall kunde ur samhällets intresse er— fordras.

Om maximitiden för tvångsarbetet kunna olika meningar råda. Valet av den ena eller andra tiden blir alltid i viss mån godtyckligt. Det har synts kommittén klart, att man ej borde sätta maximigränsen lägre än 2 år eller högre än 5 år.

Enligt kommittens uppfattning bör kvarhållandet itvångsarbetsanstalten i van— liga fall kunna begränsas till 2 år, och kommittén har därför föreslagit 2 år så- som den normala maximitiden.

Emellertid är en tid av 2 år otvivelaktigt för kort i en del fall. Den nu gällande lagen medger att döma till tvångsarbete intill 3 år och i åtskilliga fall har dömts till tider överstigande 2 år. Ihuvudsak har det då varit personer,

Maxi mitid för kvar- hållande.

12 % 1 st.

Förlängning av maximi- tzden.

12 % 2 st.

• Sida 230
•  Original

Förlängning av intern r.- ringstiden

såsom disci- plinstraf.

som redan tidigare varit hållna till tvångsarbete och om' vilka föga hopp före— funnits, att de någonsin skulle utanför anstalt utföra något samhällsnyttigt arbete. Med hänsyn till dessa fall synes det nödigt att fastställa rätt till kvarhållande under en tid av 3 år. Grunden härför bör då hämtas så väl från tvångsarbeta- rens föregående liv som hans förhållande vid anstalten. Synes det härav uppen— bart, att tvångsarbetaren efter en eventuell utskrivning från anstalten skulle täm— ligen omedelbart återgå till ett sysslolöst och samhällsvädligt liv, skulle hans försättande i frihet tydligen alldeles onödigt utsätta samhället för faror. Samma skäl kan visserligen anföras till försvar för en åtgärd att kvarhålla honom ännu längre, men å andra sidan får man ej gå alltför långt.

Kvarhållandet utöver den ordinära maximitiden bör göras till föremål för en särskild prövning; kommittén återkommer nedan till denna fråga.

Spörsmålet om en förlängning av tvångsarbetstiden bör emellertid även ur en annan synpunkt tagas under övervägande.

Ett stadgande om en sådan fanns i 1846 års försvarslöshetsstadga, varest föreskrevs, att om den, som var i saknad av laga försvar eller godkänt anbud därom, under de senaste sex månaderna av sin vistelse vid kronoarbetskåren eller arbetsinrättningen, genom felaktigt förhållande ådragit sig bestraffning, styrelsen över fängelser och arbetsinrättningar kunde på anmälan av befälhavare eller före- ståndare förklara, att tvångsarbetaren skulle, oaktat bestämd arbetstid tilländalupit, kvarhållas i avbidan på förbättring. Ett dylikt kvarhållande fick ej utsträckas längre än sex månader efter det förseelsen skett. Förekom under sålunda förlängd arbetstid ny anledning till tvångsarbetarens ytterligare kvarhållande, ägde styrelsen att på lika sätt därom förordna.

I en del utländska lagar finnas bestämmelser om, att bestraffningsdagar icke skola inräknas i den rättsligen ådömda strafftiden. Så stadgas i den norska fängelselagen av år 1900, att såsom disciplinär bestraffning kan användas inne- slutning i enrum för en tid intill en månad, som ej skall inräknas i den ådömda strafftiden, och detta gäller även om tvångsarbete. En dansk lag av den 1 april 1911 innehåller att, när en person, som utstår frihetsstraff, under sin strafftid in— sättes i straffcell, den tid, under vilken han förbliver där, icke räknas till tiden för det honom ådömda straffet.

Förlängning av interneringstiden såsom disciplinstraff föreslogs i det av sak— kunniga för utarbetande av förslag till stadga för tvångsarbetsanstalterna m. m. den 2 december 1920 avgivna förslag. De sakkunniga anförde i denna del föl— jande:

»Ett bland de effektivaste disciplinstraffen torde vara, att bestraffningsdagarna i vissa fall icke inräknas i den ådömda tvångsarbetstiden. Erfarenheten visar, att. en internerads tanke ständigt kretsar om tiden, då den efterlängtade friheten skall återvinnas. Han räknar för varje dag, huru mycket närmare han hunnit denna tidpunkt. Ett förlängande av interneringstiden skulle därför uppskattas såsom en synnerligen allvarlig bestraffning. Bara det hot, som ligger i ett dylikt disci- plinstraff, kommer säkert att avhålla många från indisciplinärt uppförande. Bland tvångsarbetarna finnas många, som de sista dagarna av tvångsarbetstiden bruka uppträda synnerligen indisciplinärt. Allt, vad de under anstaltsvistelsen blivit förargade över, brukar då utlösa sig i form av otillstän- digt uppträdande mot tjänstemännen, i förstörande av anstaltens inventarier eller dylikt. Den risk, en sådan tvångsarbetare hittills löpt på grund av dylikt handlingssätt, har variti svårare fall prygel eller eljest inneslutning i cell till avgångsdagen, då han ägt ovillkorlig rätt att bliva lössläppt från

• Sida 231
•  Original

%

anstalten. Kunde nu ett indisciplinärt uppträdande av nyssnämnt slag medföra anstaltsvistelsens förlängning ända till 30 dagar, är att förutsätta, att tanken på den efterlängtade friheten skall segra över lusten att hämnas för förmenta oförrätter.

Emot anordnandet av ett dylikt disciplinstraff har framställts den principiella betänkligheten, att annan myndighet än den, som äger rätt att ådöma tvångsarbete och bestämma dess längd, skulle av andra orsaker än dem, varför tvångsarbetet ådömts, kunna förlänga anstaltsvistelsen eller med andra ord ändra och utsträcka en tid, som blivit genom en laga kraft ägande dom bestämd.

De sakkunniga kunna emellertid ej finna, att i lagen om lösdrivares behandling eller i andra lagar och författningar hinder möter, att anstaltsmyndighet medgives rätt att, på sätt här föresla— gits, i vissa fall förlänga tvångsarbetarens vistelse vid anstalten.»

Vid stadgans utfärdande upptogs dock ej förslaget härom.

Då frågan om en förlängning av tvångsarbetstiden såsom disciplinstraff så nyligen varit föremål för prövning av Kungl. Maj:t, anser sig kommittén sakna an— ledning att nu upptaga spörsmålet härom. Vissa betänkligheter föreligga onekligen mot en sådan anordning. Därest stadgandet om obestämd tid för tvångsarbete ge- nomföres på av kommittén föreslaget sätt, lärer behovet av en dylik anordning knappast förefinnas, då tidens längd kommer att bero på bland annat uppförandet vid anstalten.

I fråga om verkställighet av tvångsarbete hänvisar 8 % av nu gällande lös- drivarlag till vad i detta hänseende stadgas angående fängelsestraff. Härmed avses bland annat lagen den 1 juli 1898 innefattande vissa bestämmelser om beräk- ning av strafftid. Enligt denna lag skall, när tiden för straffarbete eller fängelse räknas efter år, den dag anses för slutdag, som genom sitt tal i månaden mot- svarar den, från vilken tidräkningen börjas; finnes ej motsvarande dag i slutmåna— den, skall den månadens sista dag anses för slutdag, Vidare stadgas i nämnda lag, att om den, som skall undergå straffarbete eller fängelsestraff, genom rymning eller annorledes själv vållar hinder emot intagande i straffanstalt eller avbrott i straffets verkställighet eller om sådant hinder eller avbrott uppkommer därigenom, att den dömde intages i sjukvårdsinrättning utom straffanstalten, den tid, varunder hindret eller avbrottet ägt rum, ej må i strafftiden inräknas.

Med hänsyn till den ställning, som tvångsarbetsanstalterna numera intaga till fångvården, synes det om möjligt böra undvikas att hänvisa till fångvårdsförfatt- ningar, då det gäller verkställighet av tvångsarbete. Föreskrifterna i nämnda för- fattningar äro för övrigt endast i obetydliga delar tillämpliga på förevarande för- hållanden. Kommittén har därför i sitt nu avgivna förslag i fråga om verkställig— het av tvångsarbete upptagit de bestämmelser, som kommittén ansett härför erfor- derliga. ] första rummet är härvid att beakta, att maximitiden räknas från och med dagen för intagande i anstalten. Att här införa särskilda bestämmelser om tidens räknande från nöjdförklaring synes ej erforderligt, då det gäller långa tider, vilkas förkortande eller förlängande bero på olika omständigheter. Förslaget över- ensstämmer härutinnan med alkoholistlagen. Vad beträffar slutdagen har det synts kommittén lämpligast att följa den i 1898 års lag intagna bestämmelsen, vilken därför i tillämpliga delar intagits i förslaget.

Vidare har kommittén föreslagit, att, om tvångsarbetare avviker från anstal— ten, den tid, han undandragit sig anstaltsvården, ej skall medtagas, då det gäller

Beräkning i vissa fall av maximitiden.

12530.4st.

• Sida 232
•  Original

beräkning av maximitiden. Härav följer bland annat, att, om tvångsarbetaren vid försöksutskrivning (se nedan) underlåter att åter inställa sig å bestämd tid, den tid, han sålunda egenvilligt hållit sig undan och ej vistats å anstalten, ej med- räknas. Däremot anser kommittén, att avbrott, som tvångsarbetaren ej själv vållar, t. ex. då han på grund av sjukdom måst föras till särskild sjukvårdsinrättning, ej skall förorsaka förlängning av interneringstiden, enär vistelsen å annan sjukvårds— inrättning får antagas bidraga att vänja tvångsarbetaren till ett nyktert och ordent— ligt liv. Kvinnlig tvångsarbetare, som befinnes vara havande, bör likaledes, om hon under den tid, hon föder barnet, och närmast därefter överlämnats till annan ' anstalt, äga tillgodoräkna sig den tid, hon sålunda vistas utom tvångsarbets-

Utskrivniwg

före maximi—

tiderna. 12 5 5 st.

anstalten. Avbrott för verkställighet av tvångsarbetaren ådömt frihetsstraff bör ej heller enligt kommitténs mening föranleda motsvarande förlängning av internerings- tiden, då han även i detta fall tvingas att avhålla sig från sina gamla vanor samt i regel maste arbeta under tiden. Huruvida tvångsalbetaren efter verkställt frihets- straff åter skall intagas i tvångsarbetsanstalt, har kommittén berört i annat sam- manhang(sid.180).

De ovan angivna maximitiderna äro avsedda att utgöra den gräns, utöver vilken anstaltsbehandlingen icke får sträcka sig. Huruvida maximitiderna skola utnyttjas eller icke, beror åter på de i varje fall föreliggande omständigheterna. Grundtanken i anordningen med en relativt obestämd tid för tvångsarbetet är, att utskrivning från tvångsarbetsanstalt skall äga rum, när det skäligen kan antagas, att tvångsarbetaren skall ärligen försörja sig samt föra ett arbetsamt och ordentligt liv. Utöver den tid, som för detta ändamål är nödvändig, hör lösdrivaren icke kvarhållas i en anstalt, utan är det tvärtom av vikt att, så snart sådant kan ske utan fara för återfall, låta honom lämna anstalten; härvid bör också beaktas, att den egna handlingskraften och förmågan till förvärv kan bliva lidande genom att en person alltför länge avstänges från ytteivärlden. Rätten till utskrivning efte1 dessa grundel har dessutom ur disciplinsynpunkt stor betydelse, ty häiigcnom sporras tvångsarbetaren till att vinnlägga sig om gott uppförande och arbetsamhet

För att de angivna förutsättningarna skola kunna anses föreligga, måste en omdaning av lösdrivarens sinnesriktning hava ägt rum och bedömandet härav mäste tydligen stödja sig på vad anstaltens befattningshavare kunnat iakttaga rörande per- sonen. Detta omdöme måste grunda sig på tvångsarbetarens uppförande å anstalten, det intresse han visat i arbetet och vad befattningshavarna vid samtal med tvångs— arbetaren eller eljes kunnat inhämta om hans karaktär och föresatser. Om detta omdöme ej skall vara endast en blott förmodan, erfordras en längre tids iaktta- gande, varigenom sådana fall, där inställsamhet och hyckleri föreligga, med någon säkerhet kunna frånskiljas. Ett utskrivande får därför ej ske, förrän tillräcklig tid förflutit efter intagandet, så att beslutet däiom han fattas efter moget övervägande

Enligt alkoholistlagen, i vilken de ovan angivna principerna genomförts, ha1 någon minimitid för utskrivning icke stadgats och en sådan anordning motiveras av de alldeles särskilda omständigheter, som 0där föreligga, och nämnda lags speciella karaktär. I lösdrivarlagen, där intagandet å tvångsarbetsanstalt i ännu högre grad påkallas av omsorgen om den allmänna säkerheten, synes däremot en bestämd tid böra utsättas, före vilken, åtminstone i regel, utskrivning ej får äga rum.

• Sida 233
•  Original

En bestämd minimitid har även en praktisk fördel. Erfarenheten från alko— holistbehandlin'gen har nämligen visat, att anstaltsledningen ej sällan ganska snart, efter det en person blivit internerad, får mottaga upprepade framställningar om ut— skrivning. Då dessa ansökningar icke kunna bifallas, uppstår lätt missnöje och misstro mellan befattningshavarna och den internerade; ett alldeles onödigt arbete förorsakas också av utredningar i sådana frågor. Ar en viss minimitid bestämd, undvikes detta.

Allmänt är man ense om, att minimitiden ej får vara för kort. Fångvårds— styrelsen har föreslagit ett år, och denna tid synes på det hela vara lämplig. Den är tillräckligt lång, för att anstaltsledningen skall kunna lära känna tvångsarbetaren men å andra sidan torde denna tidrymd vara den kortaste, som kan antagas er— forderlig för att kunna bibringa lösdrivarna någon uppfattning om att deras forna sysslolösa liv är till ondo både för dem själva och samhället.

Ehuru i regel en internerad under ett är bör vara kvar inom anstalten, innan han utskrives, har dock kommittén ansett, att möjlighet bör förefinnas att. kunna utskriva tvångsarbetaren' före utgången av denna tid. Understundom kunna näm- ligen omständigheterna vara sådana, att en utskrivning före nämnda tid kan vara befogad. Tvångsarbetaren kan hava kommit i väsentligt ändrade förhållanden, såsom att han fått avsevärda tillgångar och därigenom kan avhållas från lös- driveri eller bettleri, att han erhåller tillfälle att i annat land vinna sin utkomst, att ett tillförlitligt erbjudande föreligger om att han omhändertages av person, som har särskilda förutsättningar därför och kan bereda honom sysselsättning, m. m. dylikt. En utskrivning under sådana förhållanden står i full samklang med lös— drivarlagstiftningens natur. Kommitténs förslag innehåller därför, att en utskrivning före minimitiden må äga rum, då särskilda skäl därtill föreligga. Detta stadgande bildar i viss mån en motsvarighet till 13 å i nu gällande lösdrivarlag, ehuru det får en vidare tillämpning.

2. Utskrivningsmyndighet.

Med nuvarande anordning att den myndighet, som förordnar om tvångsarbete, Gällande rätt. också bestämmer tiden för detta arbetes fortvaro, erfordras inga närmare föreskrif- ter rörande myndighet, som skall besluta om utskrivning. Det ankommer på anstaltens tjänstemän, närmast föreståndaren, att tillse, att ingen kvarhålles längre än den bestämda tiden. Till ledning härför utfärdas dessutom av vederbörande Konungens befallningshavande en Verkställighetsresolution, innehållande dagarna för tvångsarbetets början och slut.

Därest åter, såsom kommittén föreslagit, i förordnandet om intagande i tvångs- arbetsanstalt icke skall utsättas tiden för detta, utan utskrivningen inom vissa i lagen angivna gränser göres beroende av sedermera inträffade förhållanden, måste särskilda föreskrifter givas också beträffande den myndighet, som har att besluta om utskrivning. '

Enligt 1804 års förordning om allmänna arbetsställen tillkom det Konungens Tidigare stad- befallningshavande i det. län, där arbetsinrättningen var belägen, och enligt 1819 ganden- års författning anstaltens kommendant att pröva, huruvida tvångsarbetaren finge

• Sida 234
•  Original

Förarbetena till lösdrivar— lagen.

Fångvårdssty relsens skri— velse d. 16 dec. 1898 och yttranden där- över.

Utländsk rätt.

Utskrivning enligt vissa lagar.

frigivas. Genom försvarslöshetsförordningen av år 1833 överflyttades denna rättig- het på styrelsen över fängelser och arbetsinrättningar (fancyirdsstyrelsen)1816 års försvarslöshetsstadga, som föreskrev bestämda tider för tvängsarbetes ådöman— de, men tillika medgav utskrivning i förtid under vissa förhållanden, förlade ut— skrivningsrätt i dessa fall hos Konungens befallningshavande.

Enligt det av 1882 års kon1mitte1ade avgivna förslag till ny lösd1ivarlagstift— ning var en frigivning före den 111111] bö1jan bestämda tiden helt utesluten. Sådan föreslogs ej heller i det för riksdagen framlagda förslaget till losdrn 11rl11g enligt den uppfattnin_', som lag till grund för detta, borde frigivning före tiden allenast kunna ske i nådeväg. Riksdagen beslöt emellertid i anslutning till anmärkningar, som framställts vid förslagets granskning i högsta domstolen, att intaga det seder— mera i 13 & av lagen införda stadgandet om frigivning vid vissa förändrade för— hållanden, och beslut 0111 sådan frigivning skulle ankomma pä Konungens befall- ningshavande i det län, varest anstalten var belägen.

I sin förenämnda skrivelse av den 10 december 1898 väckte fångvardsstyrel— sen förslag därom, att styrelsen skulle äga besluta om utskrivning enligt 13 9. Till stöd härför anförde styrelsen, att för att kunna bedöma om och i vad mån »förändrade förhållanden» vore för handen, kännedom krävdes ej blott 0111 före— liggande yttre omständigheter utan även 0111 tvångsarbetarens personliga karaktär och en med hänsyn till denna bestämd uppfattning av det behandlingssätt, man för hans upphjälpande skulle med något fog våga använda. En sådan prövning kunde emellertid icke utföras av och borde därför ej heller anförtros åt en äm— betsmyndighet, som icke ägde någon möjlighet att så lära känna personen, som för sagda prövning erfordrades. Behandlingen av ifrågavarande ärenden borde där- för uppdragas åt fångvårdsstyrelsen, varigenom man också skulle vinna större likformighet.

Fangyårdsstyrelsens förslag blev av de däröver hörda myndigheterna olika bedömt. Överståthållarämbetet fann det betänkligt att upptaga ett stadgande, som inrymde åt en myndighet en sådan makt, som att när som helst, endast på grund av sitt subjektiva omdöme om en tvångsarbetares karaktär, frigiva honom. F ängelse- tjänstemännen lika litet som andra människor vore fritagna från möjligheten att vilseledas av hyckleri och inställsamhet, och Konungens befallningshavande kunde likaväl som fångvårdsstyrelsen genom att infordra yttranden från tvångsarbetsan- staltens befattningshavare bilda sig ett omdöme om tvångsarbetarens person på grund av hans förhållande inom tvångsarbetsanstalten. Konungens befallningsha— vande i de flesta länen uttalade sig i enahanda riktning.

Spörsmålet om vem, som skall besluta Om utskrivning från tvångsarbetsanstalt, har i olika länder lösts på olika sätt. INorge bestämmes utskrivningen av justitie- departementet, dit fängelseväsendet är förlagt. Om tiden för internering i de tyska tvångsarbetsanstalterna (Arbeitshaus) bestämmer den högre polismyndigheten efter hörande av anstaltstyrelsen. I Belgien och Holland äger justitieministern besluta om tvångsarbetares utskrivning i förtid, medan i vissa schweiziska kantoner befo- genheten att utskriva från tvångsarbetsanstalt överlämnats till vederbörande an- staltsledning.

Enligt lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn tillkommer rätten att utskriva i skyddshem intagna

__ . a_n...— ___.. _. .

• Sida 235
•  Original

vanartade barn styrelsen för skyddshemmet. Enahanda befogenhet äger enligt lagen den 27 juni 1902 angående verkställighet av domstols förordnande 0111 tvångsupp— fostran styrelse för tvångsuppfostringsanstalt, dock endast efter det eleven varit intagen i anstalten minst ett år; för sådan åtgärd tidigare fordras samtycke av uppsiktsmyndighetcn över anstalten d. v. s. Konungens befallningshavande i det län, där anstalten är belägen.

()m villkorlig frigivning av fånge tillkonnner det enligt lagen den 22juni1906 Konungen i statsrådet att förordna efter hemställan av fångvårdsstyrelsen.

Enligt lagen den 30 juni 1913 0111 behandling av alkoholister beslutar anstalts- styrelsen om utskrivning av internerad alkoholist. Den myndighet, som har att utöva uppsikt över anstalten — socialstyrelsen — mä ock förordna om utskriv— ning, 'ämväl om anstaltsstyrelscn avslagit framställning därom.

Vid det system med relativt obestämda tider för tvångsarbetet, som av kom- mitten föreslagits, måste reglerna om bestämmande av tiden för utskrivningen tyd— ligen bliva mera invecklade än de nu gällande. I all synnerhet gäller detta, då fråga uppkommer om utskrivning före maximitidens utgång. Men även fastställande av maximitiden kräver hänsyntagande till olika omständigheter.

Vad maximitidens fastställande beträffar, kan denna tydligen icke ske på för- hand. Såsom ovan framhållits synes det lämpligast att räkna tiden icke från det utslaget vunnit laga kraft eller fastställts eller från dagen för nöjdförklaring, utan från och med den dag, då tvångsarbetaren ankommit till tvångsarbetsanstalten. Härav följer, att det blir lämpligast att överlämna fastställande av den dag, då ut- skrivning senast skall äga rum, åt anstaltsförvaltningen. I själva verket kommer detta väl att tillgå så, att vid varje intagning under vederbörandes journalnummer utföres 2 års—dagen efteråt såsom slutdag samt därefter vid inträffade förändringar, såsom rymning eller beslut om förlängning av tiden till 3 är, detta antecknas. Formellt kommer ansvaret för att en tvångsarbetare ej kvarhålles utöver maximi— tiden att påvila anstaltens styrelse, men då styrelsen saknar möjlighet att följa dessa olika data, lärer i stadgan för tvångsarbetsanstalterna det böra föreskrivas, att anstaltens föreståndare har till åliggande att tillse, att ingen kvarhålles utöver maximitiden. Reglementet för statens vårdanstalt för alkoholister å Venngarninne- håller ett stadgande i sådant syfte (& 40 i reglementet).

Vidkommande utskrivning före maximitiden skulle det tvivelsutan vara na- lurligast och i formen enklast att överlämna uppgiften att besluta härom åt tvångs— arbetsanstaltens styrelse. En dylik anordning har redan under en följd av år prö- vats vid alkoholistanstalterna och, så vitt kommittén erfarit, där befunnits ända- målsenlig. Då utskrivningsrätten i dessa fall icke lämpligen kan anförtros åt be- fattningshavarna vid anstalten eller vissa av dem, finnes ingen myndighet, som bättre än styrelsen är i tillfälle att bedöma de föreliggande fallen. Vid styrelsens sammanträden, där anstaltens föreståndare alltid är tillstädes samt, när samman- trädena hållas å anstalten, även andra tjänstemän och den, vars frigivning det gäller, kunna tillkallas, kunna de olika spörsmål, som äro av vikt, belysas från alla sidor. Överlämnandet av beslutanderätten i dessa fall åt anstaltens styrelse skulle alltså medföra stora fördelar, framför allt ur synpunkten att undvika om- ständliga skriverier och få frågan avgjord utan omgång.

Kommitténs yttrande.

• Sida 236
•  Original

Emellertid måste medgivas, att exemplet från alkoholistanstalterna icke utan vidare låter sig överföra på tvångsarbetsanstalterna. Vid alkoholistvården är per- sonlighetsintresset, individens återställande, det väsentligen dominerande, medan i fråga om lösdrivaren, där ordningsmakten inskridit just för att skydda samhället, skyddssynpunkten är mera framträdande. Det kan därför knappast medgivas tvängsarbetsanstaltens styrelse samma frihet att bestämma över tvångsarbetets fort- varo. I varje fall måste begränsningar därvid äga rum och kommittén har i så- dant avseende haft under övervägande ett förslag att låta anstaltsstyrelsen bestäm ma om utskrivning med den begränsning, att sådan ej skulle få ske utan Konungens befallningshavandes samtycke, innan ett år förflutit från intagandet ä anstalten.

Dä uppsikten över tvångsarbetsanstalterna åtminstone tillsvidare torde kunna utövas av Konungens befallningshavande i det län, varest anstalten är belägen, fram- ställer det sig dock såsom en lämpligare lösning, att denna myndighet bestämmer om utskrivning, så snart den skall äga rum före maximitidens utgång. Denna myndighet har redan nu att besluta om utskrivning enligt 13 å i gällande lösdrivarlag och bör anses hava förutsättningar att handlägga och besluta om utskrivning även under de former, varom enligt förslaget är fråga. Särskilt där skälet till utskriv- ningen grundas på omständigheter, som ligga utanför anstaltens verksamhetssfär, har Konungens befallningshavande tillfälle att skaffa sig upplysningar från skilda håll. Konungens befallningshavande bör ock med ledning av anstaltsstyrelsens och befattningshavarnas yttranden utan svårighet kunna bilda sig ett omdöme om verkan av anstaltens arbete för. tvångsarbetarens upprättande. Det dröjsmål och det dubbelarbete, som i vissa fall kan förorsakas genom att välja Konungens befall- ningshavande till beslutande myndighet, får anses uppvägd av den större säkerhet, som den dubbla prövningen innebär. Den stora erfarenhet, som Konungens befallningshavande äger på närliggande områden, och dess ställning av högsta polismyndighet i länet göra också denna myndighet särskilt lämpad för prövning av dylika ärenden. Overlämnandet åt en utom anstalten liggande myndighet att besluta om utskrivning kan för övrigt också vara till fördel ur den synpunkten, att avgörandet därigenom framstår såsom mera opartiskt och därför respekteras i högre grad än beslutet av styrelsen, vars beroende av befattningshavarna de in- tagna med eller utan skäl gärna förutsätta, då en_sak går dem emot.

Bestämmandet om kvarhållande utöver den normala'maximitiden av två år torde i varje fall höra ankomma på Konungens befallningshavande.

Kommittén har i sitt förslag icke upptagit några bestämmelser om formen för nämnda ärendens behandling med undantag därav, att anstaltsstyrelsen har att göra de framställningar hos Konungens befallningshavande, som påkallas av de i 12 % av förslaget meddelade föreskrifterna. Då det gäller utskrivning före maximi- tiden, lärer tvångsarbetaren själv i många fall komma att väcka förslag, vilket där- efter av anstaltens föreståndare under av- eller tillstyrkan framföres till anstaltens styrelse. Ansökningen kan ock göras direkt hos anstaltsstyrelsen, men detta för- ändrar ej läget, enär föreståndaren är närvarande vid ärendets behandling. Något hinder för tvångsarbetaren att göra en sådan framställning till Konungens befall- ningshavande föreligger naturligtvis icke, men i sådant fall måste framställningen tydligen remitteras till.-anstaltens styrelse, då det icke gärna är tänkbart, att Ko- nungens befallningshavande utan vidare kan bifalla en ansökan om frigivning. Tyd-

• Sida 237
•  Original

ligen är det icke nödigt att stadga någon klagorätt över anstaltsstyrelsens beslut i fråga om frigivning, då Konungens befallningshzwande kan upptaga en direkt an- mälan därom. Over Konungens befallningshavandes beslut bör klagan däremot vara medgiven och få föras i den för överklagande av förvaltande myndigheters beslut stadgade ordning; ärenden av denna natur gå till socialdepartementet och avgöras i regeringsrätten.

Ehuru detta strängt taget kanske icke är nödigt, har kommitten i anseende till dessa måls speciella natur ansett lämpligt att införa ett särskilt stadgande härom.

Dä lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt ej upptager någon rubrik, till vilken ifrågavarande ärenden kunna hänföras, har föreslagits ett tillägg till nämnda lag; därvid har jämväl tagits hänsyn till att. andra frågor enligt lagen kunna bliva före— mål för klagan t. ex. om verkställighet och tvångsarbetarens behandling. Enligt. den för tvångsarbetsanstalt.erna gällande stadga få klagomål anföras över veder- börande anstaltsstyrelses beslut, och sådana klagomål torde även utan särskilt stadgande hava ansetts skola behandlas i regeringsrätten.

[ 12 % av gällande lösdrivarlag stadgas, att den frigivne skall ofördröjligen,Gällande [09- i enlighet med det för honom utfärdade pass, begiva sig till den ort, dit han för— passats, och, om förpassningen skett till stad, där polismästare finnes, anmäla sig hos denne inom 24 timmar efter ankomsten. Den, som blivit dömd till tvångs— arbete i 6 månader eller därutöver, äger under 2 år efter frigivningen icke utan särskilt tillstånd, meddelat i stad av polismästare eller, där sådan ej finnes, av stadsfiskal och å landet av ortens landsfiskal, uppehålla sig utom den kommun, han tillhör eller där han erhållit behörigt tillstånd att vistas. Den frigivne skall i stad, där polismästare finnes, å de tider och i den ordning, som av polisn'iästaren föreläggas honom, göra anmälan om bostad och försörjningsmedel. Tillstånd att vistas utom förpassningsorten må lämnas den frigivne, för att han må kunna mottaga erbjuden anställning hos välkänd eller pålitlig person eller å uppgiven ort söka arbete, där utsikt därtill finnes, eller ombesörja någon för den frigivne viktig angelägenhet. För den, som erhållit sådant tillstånd, skall den myndighet, som lämnat tillståndet, utfärda pass. Den förpassade åligger att ställa sig till efterrättelse de i passet givna föreskrifter och, om han blivit förpassad till stad, där polismästare finnes, inom 24 timmar'efter ankomsten anmäla sig hos denne. Skyldigheten att anmäla bostad och försörjningsmedel bör så ordnas, att den ; anmälningsskyldige icke störes i sin lovliga verksamhet eller utsättes för allmän uppmärksamhet. Polismästaren äger att i särskilda fall åt tillsyningsman eller i annan därtill tjänlig person överlåta befattningen med anmälningarnas emottagande. ' Förekommer skäl därtill, äger Konungens befallningshavande att helt och hållet

8. Utskrivning under villkor;rtillsyn över utskriven. i

eller delvis meddela befrielse från de skyldigheter, som enligt vad ovan sagts åligga den frigivne. Visar den frigivne tredska att efterkomma, vad honom enligt. "12 & åligger eller de honom på grund därav givna föreskrifterna, bliver han jämlikt fi mom. underkastad behandling såsom lösdrivare enligt % 3 i lösdrivarlagen.

• Sida 238
•  Original

Statistik tö Av kommitténs statistik framgår, att u11de1 11111907 fö1ekonnnit häktning-ar myggnät??? för förseelser enligt 12 % 6 mom. lösdrivarlagen i 245 fall, varav icke mindre än g 223 eller 91 % handlades inför överståthållarämbetet. Utom huvudstaden förekom häktning med åberopande av nämnda lagrum endast i Stockholms samt i enstaka fall i Blekinge, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län samt i Hälsingborgs stad. Med avseende å utgången fördelade sig berörda mål sålunda, att i 2 fall frikändes, i 51 varnades och i 97 ådömdes tvångsarbete; i 47 fall tillämpades 7 % lösdrivarlagen, och 48 fall föranledde annan åtgärd. Häktuing för lösdriveri enligt 12 ä 6 mom. lösdrivarlagen förekom är 1919 i 46 fall, är 1920 i 84 fall och år 1921 i 102 fall. Med avseende ä ut- gången märkes, att år 1919 i alla 46 fallen ådömdes tvångsarbete, att är 1920 i ett fall frikändes, i ett fall varnades och i 82 fall ådömdes tvångsa1bete samt att år 1921 i ett fall frikändes, i 100 fall ådömdes tvångsarbete och i ett fall high— ning ägde rum enligt 7 % Övervägande antalet fall av lösdriveri av 1f1agava1ande art kommer på Stockholm, för nämnda t1e år 1espektive 44, 80 och 93 fall Tillämpningen av 12 % 6 mom. visar sålunda betydlig nedgång från år 1907. Befrielse fiån de skyldigheter, som enligt 12 % åligga frigiven, har under nr

1907 förekommit i 24 fall, varav 23 ensamt i Norrköping.

Över-vakande av frigiven tvångsarbeta1e synes å landsbygden och i städe1'1.1a där polismästare ej finnes, i de flesta fall ej hava skett pa annat sätt än genom polismyndigheten.

Av polisunderrättelserna för år 1921 inhämtas, att sådant tillstånd att vistas utom hemorten eller förpassningsorten, som omnämnes i 12 %, under nämnda år förekommit i 7 fall.

Av den statistiska redogörelsen framgår sålunda, att 12 å i lösdrivarlagen numera har en jämförelsevis ringa tillämpning. Enligt vad kommittén erfarit brukar 12 & 6 mom. ej direkt användas för underlåtenhet att iakttaga föreskrifter om anmälningsskyldighet utan endast tillgripas, då polisen gör razzior och du finner att en person, som gjort sig skyldig till dylik underlåtenhet, fortsatt med sitt lösdriveri.

Fängvårds- I sin ovannämnda skrivelse av den 16 december 1898 har fångvårdsstyrelsen Styrelsens jämte det styrelsen, såsom kommitten tidigare anfört, gjort framställning därom. sknvelse den . . .. . . . .. . ” .. .. .. .. V.. . 16 dec. 1898. att utskr1vn1ngsratten enligt 13 & losdr1varlagen borde overlamnas till ltillgtanh- styrelsen, hemställt, att åt denna frigivning gåves formen av villkorlig frigivning. varigenom ett gott 'stöd skulle givas åt den frigivne under den för återfall farli- gaste tiden av hans verksamhet på egen hand i det fria samhället. Såsom bevis för riktigheten av denna uppfattning hänvisades till erfarenheter, som vunnits vid tillämpningen av nådiga reglementet av den 24 oktober 1890 angående arbets- premier vid de centrala straff— och tvångsarbetsanstalterna i riket.

Vidare anförde fångvårdsstyrelsen:

»Det hade nämligen visat sig, att om än de belopp, som fö1 de frigivne tvangsalbetsfångarnas 1äkning till eventuellt uttagande innestått i pestsparbanken, varit jämförelsevis små, har dock det övervägande största antalet av dessa fångar aktat si,1_r fö1 återfall, så länge ännu nagot av dessa medel återstått att uttaga. Dä utsikterna för de frigivnas fortsatta välförhållande äro större, ju längre man lyckas uppskjuta återfallet, torde ock vara väl värt att för samma syfte anlita det medel, som i det villkorliga t'rigivandet inneligger. Därmed skulle heller icke nagot nytt tillväga- gående vara infört i den svenska lösdrivarlagstiftningen. Utan att såsom teknisk term förekomma

• Sida 239
•  Original

i förordningen av den 29 juni 1333 är dock idenna förordning det villkorliga frigivandet fullt otvetydigt anlitat med hänsyn till bestämmelserna i 13 % rörande frigivandet av häktad försvarslös person mot borgen, i 14 5 om rätt för arbets- eller korrektionsinrättnings föreståndare att vägra. försvarslös persons utlämnande, även där ärstjänst erbjudes hns välkänd och behörig husbonde, med mindre denne hos föreståndaren ställer borgen för böter och ersättning, som må kunna den utlämnade under ett år därefter ådömas, samt i 16 &, där det medgives styrelsen över fängelser och arbetsin- inrättningar att på längre eller kortare bestämd till till pålitlig och välkänd person i orten från' allmän korrektionsinrättning utlämna en eller flera för beskedligt uppförande kände korrektionister för utförande av arbete emot ersättning enligt överenskommelse. Den praktiska pedagogik, som i dessa bestämmelser röjer sig, torde vara väl värd att tagai användning även nu, och med vida mindre svårigheter än under ifrågavarande tid torde det låta sig göra nu under den form, det villkorliga frigivandet erbjuder.» .

I infordrat utlåtande över fångvårdsstyrelsens framställning anfördes av Konungens befallningshavande i ett län, att frigivningen borde ske utan villkor, då bestäm- melsen i 12 Zq' 6 mom., att tredska i fråga om däri omförmälda föreskrifters iakt— tagande betraktades säsom lösdrivarförseelse, gjorde till fyllest för meddelande åt den härutinnan felande av vederbörlig näpst. Enligt fångvårdsstyrelsens förslag skulle frigivning på grund av ändrade förhållanden vara beroende på, om veder— börande varit minst ett år intagen i anstalten, och en sålunda frigiven lösdrivare skulle liksom andra lösdrivare vara underkastad de i 12 & upptagna föreskrifter; konsekvensen av stadgandet i 1 % av lösdrivarlagen, enligt vilken ingen kunde dömas för lösdriveri, som hade medel till sitt uppehälle, syntes emellertid Konungens befallningshavande kräva, att bestämmelserna i förevarande avseende bibehöllos.

I sin berättelse för 1898 framhöll predikanten vid tvångsarbetsanstalten i Lands- krona, som då användes för manliga tvångsarbetare, att skyldigheten att anmäla bostad och försörjningsmedel mången gång försvårade för lösdrivarna att kunna återgå till ett ordnat liv samt att denna skyldighet för tvångsarbetarna var synner— ligen misshaglig, då ett uraktlåtande medförde ett förnyat ådömande av tvångs— arbete.

G. 5. A:s fattigvårdskommitté föreslog i sina förenämnda reformlinjer, att bestämmelserna i 12 & skulle underkastas en ingående granskning och helst all— deles bortfalla, samt. anförde härom följande:

»Man har såväl hos oss som i utlandet trott sig kunna konstatera, att de föreskrifter om en persons ställande under polisuppsikt i den omfattning och på det sätt, som nu förekommer i åtskilliga länder, visat sig emellanåt driva personer till brottsliga handlingar. Bestämmelserna hos oss i nu föreva- rande del av lösdrivarlagstiftningen äro ganska obilliga Och torde ofta överträilas utan att bli före mål för beivran. Att en från tvångsarbete i sex månader och därutöver frigiven person i två hela. är icke utan särskilt tillstånd får lämna hemortsknmmunen, medan den för ett grovt brott straffade, som lämnar den kommun, dit han vid frigivningen förpassats, kan när som helst göra detta saklöst, torde få anses mindre påkallat. Antagligen kan hela nu förevarande % lämpligen utgå och strä- vandena i stället inriktas på att bereda den frigivne arbete och därmed söka fullborda den förbätt— ring i hans levnadsvanor, som tvångsai'betet åsyftat att vinna. Måhända borde poliskontrollen lämp- ligen kunna ersättas av en på frivillighetens väg ordnad, kontrollerande och understödjande verk- samhet, som utrustas med nödig auktoritet.»

Jämväl frågan om villkorlig frigivning upptogs av nämnda kommitté, som härom anförde följande:

»Det, har ofta, särskilt av fångvårdsstyrelsen, framhållits, att i allmänhet en förlängning av tiden för tvångsarbetes ådömande vore önskvärd. Det kortvariga tvångsarbetet medger, anser man, icke möjlighet att ingiva arbetsovilliga och lättjefulla personer tillräcklig arbetslust och ej heller att avvänja dem från eller ståls'ätta dem mot hittillsvarande ovanor i deras levnadssätt.

Yttrande över

fångvårds— styrelsens skrivelse.

Fangpredi— kanten i Landskrona.

Re form - linj ern a.

• Sida 240
•  Original

Justitieom-

I samband härmed bör undersökas, om ej, i syfte att möjliggöra tvangsarbetarnas övergäng till ett självförsörjande liv, ett samarbete mellan tvångsarbetsanstalterna och de på friare grund vilande arbetar—ekolouierna bör komma till stånd. När fångarna under nuvarande förhållanden utsläppas från anstalterna, falla de allt för lätt offer för de frestelser, som möta dem i livet och vilka äro så mycket svårare att motstå, som övergången från den järnhårda. disciplinen i anstalten till den obegränsade friheten darutanför är så plötslig. Om tillfälle bereddes de förbättringsmöjliga 'lösdrivarna att tillbringa den sista delen av strafftiden i arbetarekolonien, där levnadssättet i åtskil—

liga avseenden närmar sig normala förhållanden, skulle denna olägenhet till en del kunna avlägsnas. Av än större betydelse vore emellertid, om den villkorliga. frigivningen kunde komma till använd— ning för tvångsarbetarna. De, som skötte sig exemplariskt, skulle efter viss tids vistelse ii anstalten

»

mottagas a arbetarekolonien, och om uppförandet även där vore tillfredsställande, kunde de frigivas efter en viss tids förlopp med skyldighet att åter inträda i tvångsarbetsanstalten, om uppförandet under den först bestämda strafftiden ej vore tillfredSställande.»

l Schottes förut. nämnda uppsats om revision av lösdrivarlagstiftningcn har också uttalats, att vid en revision av lösdrivarlagstiftningen särskild uppmärksam- het borde ägnas åt 12 år lösdrivarlagen. Det framhölls därvid bland annat., att överträdelser av berörda föreskrifter i nämnda lagrum otvivelaktigt ofta ägde rum. ehuru de i kanske flertalet fall bleve obeivrade, samt. ifrågasattes, huruvida av- sevärdare gagn och säkerhet frän samhällets synpunkt vore att hämta genom bi- behållande av nu förevarande bestämmelser, som ibland kunde vara olägliga för den frigivne tvångsarbetsfångens strävande. att försörja sig och dessutom ofta drab— bade ojämnt.

I sin förutnänmda till kommittén remitterade skrivelse av 18 februari 1910

budsmannemhar riksdagens justitieombudsman uttalat, att det borde tagas under övervägande.

skrivelse d. 18 febr. 1910.

Principerna för en straff— lagsre form .

Uttalanden från polis- myndigheter iu. fl.

huruvida icke bestämmelsen om anlniilningsskvldighet i 12 % skulle utgå. Han anför därutinnan följande:

»Det läge i sakens natur, att vetskapen om att såsom misstänkt stå under polisuppsikt skulle för den, som ville söka på ärligt sätt försörja sig, verka nedtryokande på sinnet och alstra olust för arbetet. Erhölle han arbete, så hindrades han därjämte i sitt arbete av anmälningsskyldighetens fullgörande och bleve utsatt för sina arbetskamraters hån och missaktning. Arbetsgivaren funne där- för icke med sin fördel förenligt att behålla honom i sin tjänst. Hade den frigivne svårare än en annan arbetare att förskaffa sig arbete redan av den anledningen, att han en tid varit internerad och därigenom förlorat känniugen med arbetsmarknaden, förvärras sålunda hans ställning än mera, om han skulle stå under polisuppsikt. Tvåugsarbetarna själva anförde ock ofta de i 12 % stadgade inskränkningarna i friheten, särskilt anmälningsskyldigheten, såsom orsak till återfallet i lösdriveri. Ur polissynpunkt vore föreskrifterna om anmälningsskyldighet värdefulla och nyttiga. Men denna synpunkt kunde icke ensamt få vara avgörande, därest andra skäl talade emot föreskriftens bibehål- lande. Egendomligt måste det för övrigt förefalla, att en tvångsarbetare, som icke gjort sig skyldig till eller överbevisats om något egentligt brott, skulle vara underkastad polisuppsikt, under det att en straffånge, huru grovt brott han än begått, icke vore på nämnda sätt begränsad i sin frihet. Oegentligt vore även, att en person enbart av den anledningen, att han försummat göra föreskriven anmälan, skulle kunna för lång tid berövas friheten.»

Vidare har professor Thyre'n i »Principerna för en strafflagsreform» del ] uttalat, att vid internering på grund av lättjefullhet frigivning på prov syntes kunna komma till användning, och att om den frigivne före prövotidens slut åter- fölle i sitt lättjefulla liv, den nya interneringen, där så krävdes, borde omfatta så lång tid, som vid frigivningen återstod av maximitiden.

Två landsfiskaler uttala i de från dem infordrade uppgifterna om lösdrivar— lagens tillämpning under åren 1919—21, att frigiven lösdrivare borde helt befrias från den honom enligt 12 % lösdrivarlagen åliggande anmälningsskvldighet, enär

• Sida 241
•  Original

han genom bestämmelsen i fråga onödigtvis trakasseras samt hindras från att är— ligen försörja sig. En stadsliskal anser däremot, att 12 s? bör utsträckas att gälla även för städer, där poliskammare ej finnes. Konungens befallningshavande i ett. län framhåller. att föreskrifterna i 12 % äro föråldrade.

Utskrivning fran anstalt på försök eller under villkor förekommer inom några lösdrivarlagstiftningen närliggande områden.

Sä stadgas i lagen den 13 juni 1902 'angdemle 'Lllppf'OSlNLn (it rcmartmle och i sedligt avseende försumnuule barn, att, om ett är förflutit, sedan skyddslingen blivit i skyddshem intagen, styrelsen för skyddshemmet äger att, därest sådant finnes för skyddslingen nyttigt, tills Vidare eller för viss tid för vård och uppfostran över- lämna honom till enskilt hem eller anställa honom i arbete, tjänst eller yrke; sty- relsen obetaget att tidigare vidtaga dylik åtgärd, där i särskilt fall omständighe— terna sädant påkalla. Då skyddsling sålunda överlämnas till enskilt hem eller an- ställes i arbete, tjänst eller yrke, skall förbehåll göras om rätt för styrelsen att när som helst återtaga skyddslingen; och är styrelsen skyldig att när som helst atertaga skyddslingen, om hans uppförande eller annat förhållande därtill föranle— der. När skyddsling vunnit den stadga, att uppfostran i skyddshem anses icke vidare" för honom behövlig, mit styrelsen besluta hans utskrivning.

Aven i lagen, den 27 juni 1002 angående verkställighet av domstols förord— nande om lrångsiqygfosh'an förekomma liknande föreskrifter om utskrivning i förtid. [ denna lag stadgas härutinnan följande: Har minst ett är förflutit, sedan elev blivit: i allmän uppfostringsanstalt intagen, äge anstaltens styrelse, därest sådant finnes för eleven gagneligt, tills vidare eller för viss tid överlämna honom till enskild 'ård eller tillsyn eller anställa honom i tjänst eller yrke. Sådan åtgärd må ock tidigare vidtagas, om särskilda omständigheter det föranleda och den myndighet, som över anstalten äger uppsikt,1 därtill samtycker. Då elev sålunda överlämnas till enskild vård och tillsyn eller anställes i tjänst eller yrke, skall förbehåll göras om rätt för anstaltens styrelse att när som helst återtaga eleven; och vare styrel— sen skyldig _ätertaga honom, om hans uppförande elle1 annat förhållande därtill föranleder, Over elev. som vistas utom anstalten, skall styrelsen öva tillsyn. Dä i allmän uppfostringsanstalt intagen elev vunnit nödig stadga i sinnesriktning och uppförande, skall han från anstalt utskrivas. Utan si'rskilt tillstånd av den myn— dighet, som över anstalten äger uppsikt, mä doek utskrivning ej ske, förrän två, är efter det eleven intogs i anstalten.

Lagen den 2,2 juni. 1.906 angående villkorlig _fi'zgiwz.z'1z-g stadgar bland annat följande: Har den, som undergår straffarbete på viss tid eller fängelse, utstått två tredjedelar av straffet. och utgör den tid, varunder straffet verkställts eller på grund av domstols förordnande skall anses verkställt, minst ett år, må, där omständig- heterna göra sannolikt, att den dömde på fri fot skall förhålla sig väl, villkorligt frigivande med hans begivande kunna äga rum. Den frigivne skall under sälång tid, som

'alterstär av straffet, meni varje fall minst ett år. vara underkastad tillsyn. Den frigivne

skall under tiden för övervakningen vara pliktig att föra ett. ordentligt och ostraffligt. leverne, undvika skadligt umgänge samt bemöda sig om utväg till försörjning på lov- ligt sätt. Dessutom skall han ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som 1 K. B. i det län, där anstalten 'är belägen.

Försöksul— skriim'l'ng en— ligt vissa lagar.

• Sida 242
•  Original

meddelas honom i ett. s. k. frihetspass. I detta pass skall bland annat föreläggas honom att begiva sig till den ort, där han skall vistas under prövotiden, att anmäla sig hos den, som skall öva tillsyn över den frigivne m. m. Tillsyningsman för- ordnas i varje fall av Konungens befallningshavande efter förslag av fångvårds- styrelsen. Tillsyningsmannen har att., i den man omständigheterna tillstädja, vaka över den frigicvnes uppförande och söka befordra, vad som kan lända till hans upprättande. Asidosätter den frigivne vad honom åligger, kan den frihet, som medgivits honom, återkallas. Han skall i så fall ånyo intagas i allmän straff inrättning för att utstä den del av straffet, som icke vid frigivningen var verkställd. Konungens befallningshavande i det län, där tillsynen utövas, beslutar om äter— kallelse efter anmälan av tillsyningsman. Finnes sådana omständigheter vara för handen, att återkallelse skäligen icke bör äga rum, kan Konungens befallnings— havande tilldela honom varning. Avviker den frigivne eller gör han sig skyldig till uppförande, som innebär våda för allmän ordning eller säkerhet. må han häk— tas. Besvär över Konungens befallningshavandes beslut om återkallelse av vill- korligt medgiven frihet. skola anföras inom åtta dagar efter delfäendet hos Konun- gen (högsta domstolen). Över beslut om varning får ej klagas.

Enligt fångvårdstyrelsens berättelser har villkorlig frigivning visat ett mycket tillfredsställande resultat. Ur fångvårdsstyrelsens berättelser för aren 1919 och 1920 inhämtas följande angående den villkorliga frigivningens tillämpning under berörda år: Under år 1919 frigävos villkorligt 111 personer. Under samma är hade prövotiden gått till ända för 36 personer. Av de villkorligt frigivna, som vid 1919 års slut ännu stått under tillsyn, hade för tre den villkorligt medgivna friheten blivit återkallad och en varnats, varjämte en förverkat friheten isamband med ådömt straff för nytt brott. Under år 1920 frigävos 97 personer. Av de villkorligt frigivna, som under år 1920 stått under tillsyn, hade en erhållit varning. en avvikit utan att sedermera kunna anträffas samt två dömts för nytt brott, i samband varmed den villkorligt medgivna friheten förverkats.

Slutligen förekommer villkorlig utskrivning i lagen den 30 juni 1.913 om be- handling ar alkoholister. Enligt, denna lag skall ej i interneringsbeslutet bestäm— mas nägon viss tid, under vilken interneringen skall fortgå. Denna tid skall be- stämmas under pågående internering och det avgörande är därvid, att skäl före- ligga till antagande, att den internerade efter utskrivningen skall föra ett nyktert och ordentligt liv. Den internerade får i allmänhet. ej kvarhållas ä alkoholistan- stalten mer än ett är, men, då den internerade förut. varit intagen å allmän an— stalt. för 'ärd av alkoholister minst 6 månader, kan han kvarhållas under en tid av 2 är. Alkoholistanstaltens styrelse äger besluta om utskrivning. Den myndig- het, som har att utöva uppsikt. över anstalterna — socialstyrelsen — mä ock för- ordna om utskrivning, jämväl om anstaltsstyrelsen avslagit framställning därom. Den som utskrivits skall under tid, som vid frigivningen blivit förelagd, dock högst 6 månader, vara pliktig att vistas inom viss vid utskrivningen eller därefter be- stämd kommun samt att underkasta sig den tillsyn och de övriga villkor, som blivit vid utskrivningen eller därefter bestämda. Åsidosätter den utskrivne vad sålunda åligger honom, mä på anmälan av nykterhetsnämnden i den kommun, där han vistas, samt., om han visat sig farlig för annans personliga säkerhet. eller eget liv. jämväl på ansökan av polismyndighet, Konungens-befallningshavande förordna om

• Sida 243
•  Original

hans äter-intagande å allmän anstalt för vård av alkoholister. Den, som sålunda aterintagits, skall kvarhållas å anstalten under 6 månader eller, om han förut varit intagen & allmän anstalt för vård av alkoholister minst 6 månader, under ett år. Vid utskrivning av den sålunda äterintagne får villkor ej fästas. I Konungens be- t'allningshavandes eller uppsiktsmyndighetens beslut om återintagning må ändring sökas hos Konungen inom den tid, som i allmänhet är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och äinbetsverks beslut.

Även i en del utländska lagar rörande lösdrivares behandling återfinnas stad— ganden om utskrivning i förtid.

] Norge kan enligt lagen den 31 maj 1900 om faengselsvzesenet og om tvangsarbeide” utskrivning på prov (loslatelse paa prove) äga rum från tvångs- arbetsanstalten före den tid, för vilken tvångsarbetaren är insatt, om tvångsarbeta- ren gör framställning därom. Förutsättning härför är dock, att han skall hava i arbetspremier intjänat ett visst i reglementet bestämt belopp. Tvångsarbetaren kan även eljest frigivas på prov, när hans uppförande inger förhoppning, att ändamålet med hans insättande uppnåtts, särskilt om han vill mottaga anskaffad anställning, or,-h vidare om hans hälsotillstånd. familjeförhällanden och förvärvsmöjligheter göra hans frigivning särdeles önsklig. Den på prov frigivne kan intill dess ett år för- tlutit från frigivningen återtagas till anstalten, om han brutit mot de för frigiv- ningen bestämda villkoren eller hans förhållande eljest giver anledning därtill. Den sålunda återtagne kan kvarhållas under den från början bestämda tiden utan av— drag för den tid, han varit ute i frihet.

Beslut om frigivning på prov fattas i justitiedepartementet, dit fängelseväsen— det är förlagt. Vid frigivningen förelägges den frigivne att inställa sig hos polis— myndigheten i den ort,, där han skall uppehålla sig och den orten får han endast med polismyndighetens tillstånd lämna. Om den frigivne hemfaller till sysslolöshet eller dryckenskap eller dåligt uppförande eller om han söker sällskap med eller tager bostad hos illa beryktade personer, som icke äro hans släktingar, eller om han underlåter att efterkomma honom "givna föreskrifter, kan han häktas samt efter justitiedepartementets bestämmande återintagas i tvångsarbetsanstalt. — Röster hava höjts för att överflytta tillsynen över villkorligt frigivna från polismyndig— heten till särskilda under >>forsorgsforeningerne>> lydande tillsyningsmän. Därvid har framhållits, att den frigivne har motvilja mot den nuvarande formen av tillsyn, ty polisuppsikten injagar fruktan hos den frigivne samt. utsätter honom för ohehag; tillsynen borde anordnas så, att den närmade sig mera en svennegjerning end kontroll => . '

Enligt i Danmark gällande föreskrifter kan en tvångsarbetare villkorligt be- nadas. Han erhåller då ett frihetspass, vilket innehåller villkoren; dessa äro, att han för ett arbetsamt och sedligt leverne samt nöjaktigt följer de föreskrifter, polis- myndigheten meddelar honom. Uppfyllas ej villkoren, äventyrar den villkorligt be- nådade att utan dom efter beslut av justitiedeparteinentet bliva återtagen till tvångs- arbetsanstalten. Tillsynen över den villkorligt benådade skall fortgå under så lång tid som vid benådningen återstod av tvångsarbetstiden. Den frigivne över- lämnas till polismyndigheten på den plats, där hans uppehälle är honom tillför- säkrat. varjämte polismyndigheten erhåller besked om hans personliga förhållanden.

Utländsk lagstiftning.

• Sida 244
•  Original

Det av professor Torp på offentligt uppdrag avgivna betänkandet över danska straff]agskommissionens förslag till »Almindelig borgerlig Straffelov» förutsätter, att styrelse för »Arbejdshnsv» kan på prov utskriva en internerad, efter det han varit intagen 6 månader; prövotiden är ett år. Dömes den på prov frigivne för en una der prövotiden begängen lösdriveriförseelse, avgör *ätten, om han på nytt skall intagas i arbetsanstalten eller efter nlståndet straff insattes för den tid, som åter— stod enligt den föregående domen.

I 1919 års tyska stratflagsförslag upptages en bestämmelse om frigivning i förtid från vArbeitshaus», som för övrigt i huvudsak överensstämmer med förol- varande praxis. Enligt denna bestämmelse äger den högre polismyndigheten be» fogenhet att, när hälften av den bestämda tiden gått till ända, villkorligt frigiva den, som uppfört. sig väl och arbetat. flitigt, därest hans föregående liv och per— sonliga förhållanden ingiva förhoppning om att han för framtiden skall förhalla sig väl. Förutsättning för villkorlig frigivning är vidare, att. för den, som skall utskrivas, tillfälle till arbete finnes, varigenom han kan försörja sig, eller det eljest sörjts för hans utkomst och underhåll. Den frigivne ställes under viss skydds— uppsikt. Lippför han sig dåligt eller handlar emot honom föreskrivna villkor, kan friheten återkallas genom beslut av =>Justizaufsichtsbchörde>>.

Villkorlig frigivning av till tvångs- eller förbättringsanstalter dömda lösdrivare förekommer även i en del kantoner i lS'clmreiz. Allmänt förutsättes för beviljande av villkorlig frigivning, att lösdrivaren avtjänat en viss del av tvangsarbetet. För dylik frigivning förutsättes vidare, att den internerades uppförande varit: tillfreds- ställande. Den villkorligt frigivne ställes under polis— eller skyddsuppsikt eller under uppsikt av anstaltens föreståndare. — Enligt det schweiziska strafflagsför- slaget (av år 1918) kan den, som är intagen på en arbetsuppfostringsanstalt, fri— givas därifrån, när ett år förflutit och skäl finnes att antaga, att han är arbets- duglig och arbetsvillig. Beslut om utskrivning fattas av den inom varje kanton därtill behöriga myndighet efter anstaltstjänstemännens hörande. Den villkorligt frigivne ställes under skyddsuppsikt och kunna därvid givas samma föreskrifter som beträffande den från frihetsstraff villkorligt utskrivne, såsom att avhålla sig från bruket av spritdrycker, vistas på en bestämd ort eller i en bestämd anstalt eller stanna hos en bestämd arbetsgivare. För ätertagandet givas enahanda föreskrifter som då det gäller villkorligt frigiven fånge.

I Belgien bestämmer domstolen eller domaren tidpunkten för vistelsen i tvångsarbetsanstalten, men justitieministern har att försätta. den internerade i frihet. om det. finnes onödigt att. kvarhålla honom under den av domstolen bestämda tiden. - I de länder, varest. lösdriveri och bettleri betraktas såsom brott, såsom i Frankrike och England, komma de där eljest vanliga regler för villkorlig frigivning eller efterskänkande av straff till användning även beträffande lösdrivare.

Enligt holländsk lag kan den, som ådömts fängelsestraff för lösdriveri och bettleri, efter fängelsestraffets avtjänande intagas i ett arbetshus, varifrån han kan utskrivas i förtid, därest han uppfört sig väl. Beslut om villkorlig frigivning och om återkallelse fattas av justitieministern. Den frigivne skall, försedd med pass, begiva sig till i passet angiven ort, som han ej utan särskilt tillstånd får lämna. Uppsikten över den frigivne utövas av polismyndigheten.

• Sida 245
•  Original

bära ett. frihetsberövande, har man numera kommit till den uppfattningen, att den stränga bundenheten inom en anstalt icke omedelbart bör övergå i en obegränsad frihet. Man har därför sökt skapa en mellantid, under vilken en å anstalt intagen tillåtes vistas utanför anstalten men dock fortfarande är bunden av vissa regler beträffande sitt levnadssätt och uppträdande samt riskerar att bliva återtagen till anstalten, om han överträder dessa regler. Ovan har i korthet redogjorts för stadganden inom olika områden, på vilka en dylik anordning under 'äxlande former kommer till am'åndning.

För den svenska lösdrivarlagstiftningen är en sådan tanke ej ny. Den äldre lagstiftningen har flera stadganden, som vittna om en strävan att låta den till all- mänt arbete intagne villkorligt träda ut i livet. (fällande lösdrivarlag har i 12 & på ett alldeles särskilt. sätt. format. ut en dylik anordning, då den från tvångsar— betsanstalten utgående i vissa fall ställts under uppsikt samt hans brytande av givna föreskrifter föranleder till att han ånyo kan behandlas som lösdrivare. Stad- gandet i fråga kommer dock aldrig till tillämpning förrän efter den bestämda, tvängsarbetstidens utgång, och uppsikten har närmast karaktären av en polis— uppsikt.

Mot stadgandet i 12 (& lösdrivarlagen hava anmärkningar riktats ur olika syn- punkter. Den övervakning av den frigivne, som där stadgas, säges icke sällan hava varit hindrande för hans upprättande. Stadgandet att vid ett brytande av en före- skrift änyo kan dömas till tvångsarbete synes i den formulering, som det erhållit, icke heller kunna försvaras. '_l'illämpningen torde i så fall mestadels hava varit mildare än lagen, i det att, även om 12 S 6 inom. åberopats såsom skäl för dömande, ett upprepat lösdriveri i regel förekommit, som skulle motiverat ådömande av tvångs- arbete direkt enligt 3 &. Härtill kommer, att de i 12 % givna föreskrifterna om anmäl— ningsskyldighet, frånsett en första anmälan efter ankomsten från tvångsarbetsan- stalten, föga tillämpats. Kommittén har därför för sin del kommit till det resultat, att 12 å i dess nuvarande formulering icke bör bibehållas.

Med ett borttagande av denna % skulle den direkta polisuppsikten över vissa från tvångsarbete frigivna försvinna. Denna uppsikt, grundande sig på en anmäl- ningsskyldighet, har emellertid, såsom nyss anmärkts, mer och mer förlorat sin betydelse. I den mån den frigivne tvångsarbetaren fortfarande hängiver sig åt ett levnadssätt, som har karaktär av lösdriveri, skall polismyndigheten naturligen iakt— taga honom och vidtaga de åtgärder, som påkallas av lösdrivarlagens allmänna stadganden, i första rummet anhålla honom, för att vinna klarhet om hans lev— nadssätt och om de åtgärder, som kunna vara på sin plats. För den speciella uppsikt, som polisen måste ägna för brott misstänkta personer, har polisen samma utgångspunkt, som när det gäller de från straff frigivna, nämligen uppgifterna i tidningen polisunderrättelser, i vilken, enligt vad nedan framhålles, fortfarande böra intagas uppgifter om dem, som frigivas från tvångsarbetsanstalterna.

Tanken på att hava en speciell tillsyn över tvångsarbetaren under tiden när- mast efter det han utskrives från tvångsarbetsanstalten kräver emellertid beaktande. och denna har på olika sätt realiserats i de ovan angivna lagarna. Det gäller alltså närmast att välja mellan de olika system, som uppställts. Vad först vid— kommer den princip, söm tagit sig uttryck i alkoholistlagen och innebär, att all

30—22927.

yttrande.

• Sida 246
•  Original

utskrivning är villkorlig, har kommittén ansett en uppsikt över dem, som utskrivas först vid maximitidens utgång, icke vara av så stor betydelse, när det gäller lös- drivaren. Säkerligen skulle det i dessa fall endast bliva fråga om en ren polis— uppsikt och denna kan såsom ovan nämnts utövas utan särskild föreskrift. l,)en längre tid, under vilken tvångsarbetaren kan kvarhållas, gör också, att det är mindre lämpligt att utöka den med en tid av beroende därutöver. Närmast till hands ligger kanske. att efterlikna den villkorliga frigivningen av dem, som under- gå straff för brott. Enligt kommitténs uppfattning är det därvid använda systemet likväl mera invecklat och utförligt, än som kräves för det här ifrågavarande ända— målet. Kommittén har i stället anslutit sig till den anordning, som funnit sitt ut— tryck bland annat i lagen den 27 juni 1902 om verkställighet av domstols förord- nande om tvångsuppfostran, vilken också synes överensstämma med vår tidigare lösdrivarlagstiftning.

Den i sistnämnda lag föreskrivna anordningen innebär, att. den allmänna upp- t'ostringsanstaltens styrelse kan, i regel efter det en tid av ett år förflutit, över— lämna en elev till enskild vård och tillsyn eller anställa honom itjänst eller yrke. Då syftet med lösdrivarens omhändertagande är att återföat honom till ett arbet— samt. och ordentligt liv, följer därav, att det tvång, som utövas mot honom i an- stalten bör upphöra, så snart ändamålet kan anses vunnet.. Att kunna avgöra denna vanskliga fråga, är ej lätt. I viss män kan detta vinnas genom att placera honom i en avdelning av anstalten, där han kan arbeta under friare former, men här är han dock under anstaltens direkta tillsyn. Ett ännu säkrare sätt att för— vissa sig om hans lämplighet för utskrivning vinnes genom ett. försök att under betryggande former låta honom vistas utanför tvångsarbetsanstalten.

Med hänsyn till de personer, som det här gäller, lärer det ej sällan stöta pa vanskligheter att. erhålla någon enskild anställning, vilken är av mera stadigvarande natur eller eljest av den art, att den lämpar sig för ifrågavarande fall. Den till- syn, som enligt vad ovan sägs bör ägnas dessa från anstalten försöksvis frigivna personer, är också förenad med stora svårigheter. Ur denna synpunkt sett har man kanske närmast att hoppas på, att någon arbetsanstalt med öppen karaktär vill taga hand om en sålunda frigiven, allt under det. han fortfarande tillhör tvångsarbets- anstalten och vid förefallande behov kan återföras dit.. Det skulle alltså, kunna tänkas, att en person kunde på försök vistas å arbetshem, som avses i 33 å i lagen om fattigvården. Särskilt lämpade för dylikt ändamål skulle sådana arbetskolonier vara, som speciellt i Tyskland på sin tid konnno till stånd och var- till även hos oss funnits vissa ansatser. Vidare har man att räkna med de till städerna förlagda skydds— och 'äddningshemmen m. fl. Pä. förekomsten av lämp— liga sådana kolonier och hem kommer i mycket. hög grad att bero, huruvida för söksutskrivning kan komma att i större utsträckning äga rum och bliva till av- sedd nytta. Emellertid böra även alla andra tillfällen utnyttjas, då möjlighet. före— ligger att under betryggande former få en tvångsarbetare, som är på väg att åter- vinnas ät samhället, anställd i ett arbete utanför anstalten och, där det låter sig göra att få en anställning hos lämplig enskild person, är detta kanske att föredraga.

Grunden till ett sådant placerande utanför tvångsarbetsanstalten, en för- söksutskrivning, såsom åtgärden skulle kunna kallas, bör, enligt vad redan fram— hållits, vara att sådant finnes vara gagneligt för den intagnes återgång till ett

• Sida 247
•  Original

arbetsamt och ordentligt liv. Försöksutskrivning kommer alltså att ingå såsom ett led i anstaltsbehandlingen. Dä utsikter för återgång till ett ordentligt liv synas saknas, bör utskrivning i förtid ej äga rum. Det måste också tillses, att utsläp— pandet från anstalten ej medför 'äda för allmän säkerhet, ordning och sedlighet.

Dä. försöksutskrivningen. sasom redan framhållits, närmast är att betrakta säsom ett led i tvångsarbetets verkställighet, synes det naturligaste vara, att den- samma beslutes av anstaltens styrelse. Initiativet därtill konnner givetvis att ta- gas av anstaltens föreståndare, ehuru det icke är uteslutet, att intagen också kan direkt vända sig till styrelsen med framställning därom, i vilket fall något. beslut likväl icke gärna kan fattas utan föreständarens hörande. Utan tvångsarbetarens samtycke kan försöksutskrivning ej gärna leda till avsett resultat, och den bör ej heller "ske därförutan.

Over huvud taget måste en viss försiktighet äga rum vid användning av för- söksutskrivning. Särskilt gäller detta under det första året av anstaltsvistelsen. All således tämligen omedelbart efter det en person intagits i tvångsarbetsanstalt försöksutskriva honom, bör tydligen ej förekomma. Anstaltspersonalen kan då ännu icke han för 'ärvat den kännedom om tvängsarbetaren, som bör ligga till grund för en dylik åtgärd. För att förebygga missbruk av försöksutskrivningen och på samma gång hindra obefogade framställningar därom, har kommitten före- slagit., att sådan icke må vidtagas, förrän ett år förflutit efter intagandet, med mindre särskilda omständigheter det föranleda samt Konungens befallningshavande lämnat sitt samtycke därtill. Även härutinnan står förslaget alltså i överensstäm- melse med lagen den 27 juni 1902 angående verkställighet av domstols förord— nande om tvångsuppfostran.

Det ligger i en dylik försöksutskrivnings natur, att. den bör vara begränsad, sa att tvångsarbetaren kan återtagas till anstalten; den bör lämnas tillsvidare eller för viss tid. Tvångsarbetsanstalten bör vara ej blott berättigad utan även skyldig att. återtaga den försöksutskrivne, när omständigheterna föranleda därtill. Som skäl för ätertagningen har förslaget upptagit 1902 års lags föreskrift. att sådan skall äga rum, när hans uppförande eller annat förhållande föranleder därtill.

Vid de försöksutskrivningar av motsvarande art, som äga rum av elever från statens uppfostringsanstalt ä Bona, plägar skriftligt kontrakt upprättas rörande elevers anställning med angivande av skälen för återtagande till anstalten m. m., varom eleven också erhåller kännedom på det sätt, att en bok med tryckta för— hållningsregler tillställes honom. Rörande de Villkor, som uppställas vid. utskriv— ning frän alkoholistanstalt har Kungl. Maj:t utfärdat särskilda föreskrifter. Kom— mittén anser sig icke böra närmare ingå, på frågan om de regler, som böra upp- ställas för försöksutskrivning av tvångsarbetare, utan bör det kunna överlämnas ät. tvångsarbetsanstalternas styrelser att själva uppställa sådana.

Ett synnerligen viktigt moment vid försöksutskrivningen är, att den utskrivne underkastas tillsyn. För detta. ändamål bör en person utses att vara tillsynings. man över den försöksntskrivne. Det har synts kommittén lämpligast, att styrelsen för tvångsarbetsanstalten utser tillsyningsman. Därtill torde vanligen böra utses någon person a den ort, varest den utskrivne skall vistas; i en del fall är det att anbefalla, att arbetsgivaren utses, så att tillsyn kan ske utan vidare formaliteter. Där särskild förening finnes. som har för tillsyn lämpliga. organ. bör sådan kunna

• Sida 248
•  Original

Gällande föreskrifter.

anlitas. Vidare kan räknas med de kommunala nämnderna och deras ledamöter. I sista hand torde skyldigheten att fullgöra en tillsyningsmans uppdrag böra åligga polismyndighet. Tillsynen kan naturligtvis även utövas av någon av tvångsarbets- anstaltens befattningshavare. vilket stundom är att. föredraga. Tillsyningsmannens uppgift är tvåfaldig: övervakande och stödjande. Han skall sålunda vaka över den utskrivnes uppförande samt uppmärksamma, om den utskrivne bryter emot givna föreskrifter. För befordrande av vad som kan landa till den utskrivnes upprättande skall tillsyningsmannen särskilt söka vägleda den utskrivne i hans försök att föra ett arbetsamt och ordentligt. liv samt stödja honom i hans? bemödanden att försörja sig. Tillsyningsmannen bör dock i första rummet uppfatta sin ställning såsom räd- givande och låta sig angeläget vara att skaffa sig den utskrivnes förtroende, ty här förutan kan tillsyningsmannen ej inverka pa, den frigivne. Vid behov av hjälp i en eller annan form bör tillsyningsmannen sätta sig i förbindelse med den anstalt. där den utskrivne varit intagen, eller med föreningar och institutioner. som hava till syfte att understödja utskrivna. »

Har försöksutskrivning skett på viss tid och denna förflutit. utan att anled- ning förekommit att återtaga den utskrivne, bör tiden därför naturligen för- längas eller försöksutskrivningen förklaras gälla tillsvidare. Vid gott. uppförande av den försöksutskrivne kommer försöksutskrivningen regelmässigt att, vid maximi- tidens slut övergå i en definitiv utskrivning. Oberoende av huruvida tvångsarbeta- ren befinner sig 51 anstalten eller är försöksutskriven. kan fråga bliva om hans definitiva utskrivning även före maximitidens utgång. Härom har anstaltens sty— relse att under förut angivna omständigheter göra fran'istiillning hos Konungens befallningshavande. Dä försöksutskrivning sällan kommer att äga rum, förrän ett år av anstaltsvistelsen förflutit och den normala tiden för utskrivning har satts till 2 år, kommer utskrivning i förtid ej så ofta att tiga rum, enär prövningen under försöksutskrivning ofta torde behövas under en tid av ett är. I vissa fall kan en definitiv utskrivning dock k1ävas för att lösa sambandet med anstalten.

Aven i fall, då. Konungens befallningshavande bestämt, att 2—arstiden får över- skridas, bör försöksutskrivning kunna Eiga rum, ehuru i dessa fall tin större var- samhet måste iakttagas.

Enligt vissa utländska strafflagar kunna utlänningar icke villkorligt frigivas. vilket tydligen står i samband därmed att en till straff dömd utlänning i regel hemsändes omedelbart efter straffets utstående. Med den uppfattning, kommitten uttalat beträffande den föreslagna lösdrivarlagens tillämplighet jämväl på utlänning. torde ur lagförslagets synpunkt inga hinder möta för att tillämpa försöksutskriv- ning jämväl på en till tvångsarbete dömd utlänning. Det torde nämligen då gälla fall, i vilka utvisning ej kunnat eller bort äga rum och då finnas samma skäl att ordna för tvångsarbetarens återgång till ett ordnat liv som ifråga om svensk med-

. borgare.

4. Åtgärder iEsamband med utskrivning.

Enligt 10 å i gällande lösdrivarlag skall den, som efter den adömda tvångs— arbetstidens slut frigives, av tvångsarbetsanstaltens föreståndare. förpassas till den

• Sida 249
•  Original

kommun, där han har sin hemort.. Har den frigivne erhallit anställning hos väl— känd och pålitlig person eller finnes för honom utsikt att få arbete ä annan ort än hemorten eller behöver han ä annan ort ombesörja någon viktig angelägenhet, kan Konungens befallningsllavande i det. län, där tvångsarbetsanstalten är belägen, medgiva, att han må. förpassas till sådan ort. Passet skall innehålla föreskrift om väg, tid och sätt för färden ävensom underrättelse om viss anmälningsskyldighct. Med lösdrivarens hemort förstås den ort, där han är eller senast varit mantals- skriven. Kan denna ort. ej utrönas, skall födelseorten anses såsom hans hemort.

Kostnaden för den frigivne ttångsarbetarens hemfärd ävensom för uppehälle under färden och nödtorftig beklädnad skall enligt 11 å i lösdrivarlagen hestridas av allmänna medel, i den mån den frigivnes vid anstalten innestående tillgångar ej därtill förslå; dock må den frigivnes tillgångar ej i vidsträcktare män anlitas för nämnda ändamål, än att. han äger i behåll nödiga medel för uppehälle under minst fjorton dagar (enligt ett kungl. brev av den 22 april 1887 är detta belopp bestämt till 15 kronor). Om disponerandet i övrigt av innestående medel förord- nar Kungl. Maj:t särskilt. Enligt ett av Kungl. Maj:t den 21 december 1906 med— delat beslut bestrides numera biljettkostnaden för hemresan av statsmedel utan an- litande av tvångsarbetarens medel. I tvångsarbetsanstalternas stater hava medel an- visats till bestridande av kostnaderna för de frigivnas hemresa, utrustande och under- stödjande. Stadgan för dessa anstalter innehåller, att av den del av tvångsarbeta— rens arbetspremier, som innestå vid hans utskrivning (minst hälvten), först skall ut— tagas vad som erfordras för tvångsarbetarens nödiga beklädnad och hemresa ävensom vad som bör beräknas för hans uppehälle under den närmaste tiden efter utskrivningen.

En fråga av största vikt vid utskrivning av tvångsarbetare är naturligen den Utredning 0111

om platsanskaffning och denna har beaktats redan av tidigare lösdrivarförfatt- pm ningar. Säfstadgas i förordningen den 31 augusti 1819, att för flit och pålitlighet utmärkt arbetskarl kunde tillåtas att bortgå från korrektionsanstalten för att höra sig om efter tjänst och näringsfång. För att underlätta arbetskarlens erhållande av laga försvar voro arbetsinrättningarnas kommendanter skyldiga att tillhandagå den, som sådant begärde. med upplysningar om under deras befäl stående arbets- karlar samt läta skriva till uppgiven ort för att efterhöra tjänst och arbete. En jordbrukare eller annan i orten boende person ägde anmäla sig till kommendanten för att erhålla en arbetskarl. Befanns den person, som anmälde sig att utbekomma arbetskarlen, äga utväg till sysselsättning för honom, och personen gjort sig så känd, att arbetskarlen kunde till honom anförtros, ägde kommendanten överlämna arbetskarlen till dylik person. 1833 års försvarslöshetsförordning gjorde ej väsentliga förändringar i 1819 års bestämmelser. Kommendantens skyldighet att söka skaffa ärstjänst eller annat laga försvar samt rättighet. att remittera eller utlämna arbets— karl överflyttades till styrelsen över fängelser och arbetsinrättningar. Enligt 1846 års försvarslöshetsstadga skulle den tvångsarbetare, vilken icke ägde nödig bostad eller det nödvändigaste för sitt uppehälle, av tillsyningsmannen i vederbörande kommun, emot förrättande av anvisat arbete, erhålla husrum och uppehälle åt- minstone för de första 14 dagarna.

Nu gällande lösdrivarlag innehåller ej något stadgande avseende platsanskaff— ning åt den frigivne. Enligt stadgan för tvångsarbetsanstalterna åligger det anstalts- styrelse med biträde av direktör och pastor att vidtaga åtgärder för att bereda

tsanskaff- ning.

• Sida 250
•  Original

Kommitténs yttrande 1.5 %.

anställning åt från anstalt. avgående eller eljest hjälpa och stödja dem. För sådant ändamål skall styrelsen upprätthålla samarbete med myndigheter, arbetsförmedlings- anstalter och andra institutioner samt föreningar och enskilda, vilkas verksamhet berör styrelsens arbetsuppgifter.

Intill dess tvångsarbetsanstalterna frigjordes från fångvården, hade »(jentral- föreningen till stöd för frigivna» biträtt de frigivna tvångsarbetarna med ekono- miska understöd samt platsanskaffning, men efter nämnda utbrytning har, enligt vad för kommittén uppgivits, berörda förening ej ansett sig kunna taga befattning med tvångsarbetarna. Vid Svartsjö tvångsarbetsanstalt finnes en särskild av tjänste- männen därstädes bildad förening för understödjande av frigivna tvångsarbetare. Föreningen skyddsvärnet har också på sitt program platsanskaffning åt frigivna tvångsarbetare. För att skyddsvärnet skall kunna komma i kontakt med tv:—ings— arbetaren efter frigivningen, bruka understundom tvångsarbetarens besparade arbets- premier sändas till skyddsvärnet, där de få avhämtas i mindre poster för varje gång. I någon mån sysslar skyddsvärnet även med kvinnliga tvångsarbetares an— ställande. Frälsningsarmén, som vid sina skyddshem för frigivna manliga fängar även mottager frigivna tvångsarbetare, sörjer särskilt för frigivna tvångsarbeterskor genom sina räddningshem. .

I Danmark, liksom i Norge, anskaffas platser ät frigivna tvångsarbetare ge.- nom enskilda föreningars försorg. Den livaktigaste och verksammaste av Danmarks skyddsföreninga' är >>Fa3ngselslijazlpen>>, som har ett särskilt arbetsanvisningskontor med uppgift att ställa de hjälpsökande i lära eller plats i särskilda anstalter eller hem. I regel får utskriven ej tillträda en plats, förrän man gjort sig noga under- rättad om arbetsgivaren. Genom de landet runt spridda representanterna för för- eningen kan kontoret få tillförlitliga upplysningar i detta avseende. Kontoret låter var och en, som tager någon av föreningens klienter i sin tjänst, skriftligen för- binda sig att giva meddelande till kontoret om tjänstens upphörande genom klien— tens bortvisning eller bortgång från platsen. Hjälpsökande, som förut fått platser av föreningen men icke skött sig, sättas till en tid på prov antingen iföreningens egna hem och anstalter eller i andra arbetshem, särskilt frälsningsarméns. Särskild tillsyn över de frigivna, åt vilka anskaffats platser, utövas genom personer, som finnas därtill utsedda inom olika distrikt.

Liknande uppgift som de danska föreningarna hava >>Forsorgsforeningerne i Norge, vilka likaledes arbeta för platsanskaffning ät frigivna lösdrivare. Före- ningarna skaffa sig genom vederbörande anstalt direkta unden-ättelscr om den, som skall frigivas, samt söka därefter anskaffa lämplig anställning. Åt de kvinn- liga tvångsarbetarna, som alla äro intagna på en anstalt i Kristiania, skaffas platser merendels genom anstalten, vars befattningshavare även öva tillsyn över de fri— givna, som erhållit arbetsanställning. '

Har tvångsarbetare försöksutskrivits i enlighet med kommitténs förslag, inne— bär detta i regel, att han, när definitiv utskrivning äger rum, befinner sig å en plats, varest han fortfarande bör stanna, och i sådana omständigheter, att några vidare åtgärder för hans inordnande i det samhälleliga livet icke behöva vidtagas. Utskrivningen blir då en mera formell åtgärd, innebärande ett avförande ur tvångs- arbetsanstaltens förteckningar, beslut om utbetalning av premiemedel, om sådana finnas, m. m.

• Sida 251
•  Original

Annorlunda ligger saken, om tvångsarbetaren skall utgå direkt från anstalten. llösdrivaren har vid omhändertagandet icke haft någon stadig bostad eller någon näring, till vilken han kan återgå. Det gäller nu liksom vid försöksutskrivningen ingenting mindre än att bygga upp en helt ny existens för honom: att söka upp en lämplig ort, där en sådan ny existens kan grundas, att skaffa honom ett arbete, på. vilket han kan försörja sig, bereda honom bostad, utrusta honom med bekläd- nad och arbetsredskap samt sörja för att han kommer till den nämnda platsen och där inträder i arbete. En och annan av de intagna har kanske förutsättningar för att själv planlägga och genomföra något dylikt, men i regel hava dessa personer så grundligt avbrutit förbindelserna med förvärvslivet, att de se sig avkopplade från möjligheten att ens giva förslag åt någon åtgärd, som kan leda till deras pla— cerande ute i livet. Ytterst vilar allt på anskaffande av ett arbete, på vilket de kunna livnära sig; därför måste ansträngningarna i första rummet gå ut på att ordna härför.

Platsanskatfningen för de frigivna tvångsarbetarna är i och för sig mycket svår, därför att de frigivna ej äro fullgoda arbetare. Genom en rationell arbets- uppfostran i tvångsarbetsanstalten kan dock mycket härutinnan hjälpas. Svårig- heter möta vidare därigenom, att lösdrivarna till karaktären äro opålitliga, vilje— svaga och sorglösa, samt böjda för lättja och ett oordnat liv. Tidigare har det i allt fall visat sig möjligt att skaffa arbete åt alla, som velat hava sådant, men under den rådande arbetslösheten de senare åren har det mött stora svårigheter. Arbetet med platsanskaffning för de frigivna sammanhänger alltså med den all- männa arbetsmarknaden. En del tvångsarbetare föredraga att skaffa sig arbete själva, och i en del fall är detta ock otvivelaktigt förenat med särskilda möjlig- heter, t. ex. när det gäller att komma med i ett arbetslag eller hos en »bas», där de förut arbetat. Hos en del finnes också en viss stolthet att kunna sköta sig själva, under det att andra över huvud ej vilja hava något arbete, vilket särskilt gäller dem, som leva blott av bettleri och icke vilja veta av något annat nä— ringsfång. .

En än större svårighet än själva platsanskaffningen är att förmå den frigivne att kvarstanna å erhållen plats. Ej sällan underlåter han att begiva sig till den ort, där man med kostnad och besvär anskaffat arbete åt honom eller lämnar han efter en kortare tid sin anställning för att hellre stryka sysslolös omkring. Om kommitténs förslag om försöksutskrivning vinner bifall, blir det möjligt för anstal- terna att laga så, att tvångsarbetare före maximitiden endast "försöksvis utskrivas samt därigenom tvingas att träda i ordentligt arbete och ej utan skäl övergiva detta, då han eljest riskerar att återtagas till anstalten.

För att anskaffa platser åt de utskrivna och förmå dem att stanna å dessa fordras tydligen från anstaltsledningarnas sida ett målmedvetet arbete med an- litande av alla till buds stående medel — offentliga arbetsförmedlingsanstalter. skyddsvärnet, frålsningsarmén och andra liknande hjälpinstitutioner. Även kom— munala nämnder, särskilt fattigvårdsstyrelser och nykterhetsnämnder, samt polis— myndigheter torde hava både intresse och möjlighet att bispringa vid arbetsanskaff— ningen.

Såsom nämnt innehåller stadgan för tvångsarbetsanstalterna föreskrift om anstaltsstyrelsens skyldighet att vidtaga åtgärder för att bereda anställning åt de.

• Sida 252
•  Original

från anstalt avgående samt eljest hjälpa och stödja dem ävensom om samarbete därvid åt olika håll. Föreskriften i detta hänseende hör otvivelaktigt bäst hemma i stadgan och någon bestämmelse härom bör därför, trots sakens vikt., icke upp- tagas i lagen. Kommittén har emellertid trott sig genom vad ovan anförts böra ytterligare understryka betydelsen av åtgärder iförevarande hänseende och sålunda bidraga till en rationell utveckling av dessa åtgärder.

Rörande den utskrivne tvångsarbetarens förhjälpande till lämplig ort och vad därmed har samband har kommittén lämnat föreskrifter i 15 S av förslaget. vilka föreskrifter ej torde kräva någon särskild motivering.

• Sida 253
•  Original

Vid sidan av statens och kommunernas verksamhet. för omhändertagande av lösdrivare bedrives sedan åtskilliga år av enskilda föreningar 111. fl. under olika formel ett arbete föl lösdriva1cs upprättande. Då detta arbete varit till stort gagn och enligt kommitténs förslag skulle bliva av ännu större betydelse, har det ansetts nödigt att häi lämna en redogörelse föt den p1ivata ve1ksamheten på detta område. 1)

Bland institutioner. som härvid äro av intresse, må i första rummet nämnas Skyddsvärnet. föreningen skyddsvärnet, som bildades i Stockholm år 1910 samt har till uppgift att verka för främjande av det allmänna och enskilda räddningsarbetet bland fri— givna fångar, villkorligt dömda, lösdrivare, alkoholister, prostituerade och i liknande avseende bjälpbehövande. För främjande av dessa uppgifter avser skyddsvärnet: 'I) att åstadkomma ett veiksamt samarbete mellan för ovanstående räddningsarbete intresse1ade offentliga och enskilda företag; 2) att medelst upplysningsarbete under olika former arbeta för samma ändamål, 3) att till förebyggande och bekämpande av brottslighet och last bereda arbete åt och annorledes hjälpa förut berörda hjälp— behövande samt att i erforderligt fall verka för lämplig tillsyn och övervakning; 4) att i Stockholm upprätta en byrå för bedrivande av sin verksamhet.

Skyddsvärnet har sålunda upptagit räddningsverksamhet bland alla de grupper, där fara föreligger, att brott och lastbarhet kunna förekomma. Huvudsyftet är att söka förebygga brott eller liknande. _

Skyddsvärnet har en centralbyrå i Stockholm. Vid denna finnes en platsbyrf- avdelning för anskaffande av arbete åt dem, som i sådant syfte hänvända sig till |ö1eningen, varjämte av föreningen i and1a fo11ner lämnats hjälp vid centralbyrån !. ex. förmedling av vard :| sjukhus, .1 skydds- eller räddningshem m.m. Ända-

! malet med det lämnade biståndet är att söka framkalla och möjliggöra självhjälp. * För bildade klienter har föreningen vid centralbyrån upprättat en skrivbyrå, där skrivarbete kan lämnas, ävensom ett inackorderingshem för män, där skydds— lingarna mot en billig hyra erhålla bostad och annan omvårdnad.

För omhändertagande av alkoholister har centralbyrån en särskild avdelning. som bland annat. av Stockholms stads nykterhetsnämnd erhållit uppdrag att verk- ställa förundersökningar och utöva övervakning över ett ganska stort. antal av de klienter, som varit hos nykterhetsnämnden anmälda.

För verksamheten bland villkorligt dömda har upprättats en särskild avdelning, som verkställer s. k. förundersökningar, där villkorlig straffdom är tänkbar, samt sörjer för övervakning av villkorligt dömda, då sådan erfordras.

1) Uppgifterna i denna avdelning hava till största delen hämtats 111 svenska fattig1årdsförbun- dets kalender.

| Xll. Enskild verksamhet för lösdrivares upprättande. t 1 l l 1 l l

• Sida 254
•  Original

bling/Mnk- föreningarna m. fl .

Frälsn in!/s- nrmc'n .

Föreningen har filialer i Göteborg och Malmö, vilka filialer bedriva samma verksamhet som huvudföreningen med undantag av dess skrivbyräarbete.

Avdelningar av skyddsvärnet med mer eller mindre självständig ställning finnas numera i flera andra städer, nämligen Örebro, Gävle, Sundsvall, Umeå.

Räddningsarbetet bland kvinnor har bland annat i den formen upptagits, att föreningen berett hemsömnadsarhete ät sådana kvinnor, som synts särskilt behöva tagas 0111 hand.

Till skyddsvärnet äro anslutna en del av landets skydds- eller fångvårdsför- eningar samt flera andra organisationer.

Fångvårdsföreningar med syfte att understödja frigivna fangar finnas i samtliga län med undantag av Älvsborgs län. Därjämte finnes en särskild förening för Norr— köpings stad.

Ar 1879 bildades centralföreningen till stöd för frigivna. Dess ändamål var dels att genom förbindelse med lokala skyddsföreningar samverka med och under— stödja dessa i deras verksamhet till frigivnas bästa och dels att även omedelbart. för att därigenmn söka förekomma återfall i brott, bringa moraliskt stöd och matc— riell hjälp åt ur fängelset. frigivna.

Vid statens tvångsarbetsanstalt '."1 Svartsjö finnes en särskild förening för 1111— derstödjande av frigivna tvångsarbetare.

Utom sin centrala verksamhet för andlig väckelse och slumverksamliet. har frälsningsarmen i flera städer räddningshem och härbärgen.

11) Hem och. Iu'irhiirgen för män." ' I Stockholm finnas två skyddshem för män, i vilka lämnas skydd och arbete till frigivna fångar och arbetslösa män. Arbetet vid ena hemmet, Bondegatan SM. med plats för högst 14, består isortering och pressning av gammalt papper; dessutom mottagas i avdelningen »Myrorna» gamla kläder, möbler och husgeråd. som lagas och iständsättas för att sedermera försäljas till behövande till billigt pris. Vid det andra hemmet, Rålambshov. med plats för 7 personer. förekommer huvudsakligen vedgårdsarbete.

Vidare har frälsningsarmén i Stockholm 5. k. ungkarlshem eller ungkarlshotell för hemlösa samt två vedgårdar, i vilka bland andra en del av dem, som bo pa ungkarlshennnen, erhåller arbete.

Ungkarlshem har armen även i Göteborg, Malmö, Norrköping, Gävle och Hälsingborg. Skyddshem finnas likaså i Göteborg och Jönköping.

b) Hem för kvinnor: Sin egentliga verksamhet för räddning och upprättelse av fallna kvinnor började armén här i landet i januari 1890, då ett litet räddningshem öppnades i Stockholm. Efter hand utvidgades verksamheten allt mera, och armén uppehåller för närvarande tre olika räddningshem, nämligen ett i Stockholm, ett i Malmö och ett i Göteborg. samt två mindre npptagningsstationer, en i Stockholm och en i Tranås.

Alla dessa anstalter stå under gemensam förvaltning och ledas efter samma principer. Den högsta ledningen omhänderhaves av en högre kvinnlig >>officer>>. vilken är ansvarig inför arméns kommendör. Närmast under denna finnes vid

• Sida 255
•  Original

varje hem anställd en särskild föreståndarinna, som ha' att leda det dagliga arbetet och kvinnornas fostran, ansvara för hemmets ekonomi och bestämma om skydds— lingars intagning ä och skiljande från hemmet. Till hennes biträde finnes erfor- derligt antal i'nedhjälperskor.

Hemmet i Stockholm, vilket i sitt nuvarande skick ägt bestånd sedan hösten är 1899, är inrymt uti ett. av armén inköpt hus vid (lrevturegatan. Förestånda- rinnan har åtta medhjälperskor, vilka omhänderhava och leda var sin gren av hemmets verksamhet.

hemmet, varest finnes plats för 25 skyddslingar, mottagits icke blott prosti— tuerade utan jämväl andra sedligt förkomna kvinnor. Några särskilt fastställda regler för inträde finnas icke, utan hemmet står öppet för en var av ifrågavarande kategori, som söker dess skydd, utan hänsyn till trosbekännelse eller hemort. I de flesta fall anmäla sig kvinnorna själva till inträde, men understundom händer det, att plats beredes dem genom föräldrars och målsmäns försorg eller myndig— heternas förmedling. Något. slags tvängsinläggning förekommer dock aldrig. Sådana kvinnor, som blott av fruktan för att bliva dömda för lösdriveri söka hemmets skydd, mottagas icke gärna, enär man funnit, att de efter mycket kort tid återgå, till sitt förra liv. För att bliva mottagen ford *as ytterst sällan något slags förord och, om så är fallet, endast i fråga om sådana kvinnor, som upprepade gånger varit ä räddningshem intagna men därifrån avvikit eller avvisats. Någon under— rättelse till kvinnans anhöriga avlätes endast, om hon därom särskilt gör framställ- ning. Har hon mottagits på deras begäran, underrättas de alltid, så snart hon lämnar hemmet.

Beträffande kvinnornas alder finnes intet bestämt., men & hemmet. mottagas icke gärna sådana, som äro över 30 är. I regel söker man undvika att till samma hem förlägga sadana kvinnor, som äro från samma ort och förut haft något dåligt gemensamt.

Skyddslingarua hava icke egna sovrum utan bo 3—4 tillsammans. Förlägg— ningen sker icke efter deras älder eller föregaende utan endast med hänsyn därtill, att sådana, som passa för varandra, komma tillsammans. För skyddslingarnas övervakande under natten äro inga andra åtgärder vidtagna, än att någon av be- fälet tillbringar natten uti ett rum bredvid skyddslingarnas.

l avseende ä skyddslingarnus sysselsättning ä hemmet söker man så mycket. som möjligt taga hänsyn till vars och ens håg för olika slags arbete. De utbildas i främsta rummet till tjänarinnor, då man anser dem i denna ställning vara mera skyd- dade för frestelser, än om de komma in på andra arbetsområden. Flertalet skydds- lingar i detta hem få jämväl undervisning i sömnad och vävnad. De, som därför hava särskild håg och fallenhet, få även sysselsätta sig med trikå— eller täckstickning.

För sitt arbete & hemmet få skyddslingarna icke annan ersättning än i form av kläder. Då de lämna hemmet. — vanligen efter ett år — anskaffas plats ät dem, och de förses med lämplig utrustning.

Några särskilda bestraffningar för visad olydnad eller dåligt uppförande före— komma icke, endast allvarliga förmaningar och tillrättavisningar. Vid svårare för- seelser händer det dock, att den skyldiga får tillbringa en dag eller natt i ensam- het, skild frän sina kamrater. Skulle hon visa sig oförbätterlig eller utöv'a ett; demoraliserande inflytande på de övriga skyddslingarna, avvisas hon från hemmet.

• Sida 256
•  Original

Stockholms sfadsmissz'on.

Räddningshemmet i Malmö är inrymt uti en av armen f(")1 ändamalet inköpt fastighet med trädgå1d i Östra förstaden vid Lundavägen, varest plats finnes för 20 skyddslingar.

Räddningshemmet i Göteborg, som började sin 1e1ksumhet på hösten 1904, är beläget vid!; Söd'a vägen nr /8 ochinrnnt utien .1vf 115111110531111ens förlaws aktie— bolag innköpt1 illa med tillhörande trädgard. Å hemmet kunna 111ottag11s20sk1 ddslimrar vilket anses vara l1i.111pligaste antalet. för ett. hem av ifragavarande beskaffenhet.

Räddningsl1en1men i Malmö och Göteborg ledas efter enahanda grunder som hemmet i Stockholm. '

Frälsningsarmén har dessutom kvinnohärbärgei1 och pensionat i Stockholm. Göteborg och Malmö, vilka mottaga husvilla kvinnor.

För vart och ett av de tre räddningsl1emme11 (,)rh1'1ller frälsningsurnmn ett mindre statsundersffml samt ett mindre. kommunalt anslag. I övrigt har bommens ekonomi baserats huvudsakligen på de inkomster. som erhållas genom försäljning av de ä hemmen förfärdigade arbetena.

I fråga om själva sättet för räddningsarlwtets bedrivande samt l,)eträffande räd(lningsl1e11nnens organisation, f amhällcs frän arméns sida att därest m.m vill uppna ett gott resultat av det. nedlagda, mången gang svara och otacksamma arbetet man framför allt måste tillse, att hemmen l1111a tillgang pä tillräckligt antal offer- villiga och för arbetet. lämpliga krafter samt inrättas på ett sadant sätt, att de. icke få karaktären av korrektionsanstalter utan verkliga hem, där kvinnorna trivas och ledningen kan göra sitt personliga inflytande gällande i varje detalj av arbetet för deras upprättelse. Större hem anses lätt få karaktä1en 111'.1111stalte1', vilket 1151 mången verkar avskräckande vaitill kommet ökad s111righet att (nerv 1k.1 skydds- lingarnas föreha1anden och hindra sämre elc111e11t fran att utöva ett demornliserande inflytande på de övriga. Det skulle. visserligen i viss mån kunna undvikas genom att anställa en tillräckligt, stor och väl kvalificerad personal, och i detta hänseende torde frälsningsarmen erbjuda större. resurser än vad enskilda mäkta åstadkomma. men i 'arje fall skulle det personliga inflytandet., som dock är huvudsaken, icke kunna göra sig gällande i samma grad som i ett mindre hem. Härtill kommer ocksä större svårighet att bereda skyddslingarna lämplig sysselsättning.

Bland de särskilt. för huvudstaden avsedda institutionerna pu förevarande om- rade märkes främst. Stockholms stadsmission, som har sin medelpunkt i stadsmis- sionens mottagningsbyrå för nödställda och hemlösa män vid Stortorget. Byråns syfte är att bedriva hjälpverksamhet bland nödställda och hemlösa män på ett sådant sätt, att tiggeri och lättingliv motarbetas och arbetsvilligheten väckes och befrämjas. Verksamheten är huvudsakligen begränsad till män, som sakna fast bostad, sålunda i regel boende på härbärgen eller logihus (hemlösa). Familjeför— sörjare med fast bostad hänvisas i regel till församlim gshjälpen eller F V. (). liksom de fall, som anses höra under fattigvården, i regel hänvisas till fatt10v1rdensinsti— tutioner. För sitt arbete anvanderdbyr än följande hjälpmedel:

1. Registret, vilket den 1 september 1918 omfattade c:a 6,000 handlingar över hjälpsökande, som anlitat byrån alltsedan oktober 1914. Handlingarna inne— hålla byråns egna iakttagelser och inhämtade upplysningar.

• Sida 257
•  Original

2. Nödhjälpsarbetet. (huvudsakligen vedhuggning) avser att bereda den nöd— ställde tillfälle att genom arbete i någon mån ersätta den hjälp i form av mat, kläder 111. in., som byrån lämnar, samt att ådagalägga sin arbetsvillighet.

3. Platsförmedlingen, som avser att till stadigt arbete förhjälpa huvudsak— ligen (lem, som sakna arbetsbetyg eller till följd av andra orsaker ha svårt att erhålla plats genom den offentliga arbetsförmedlinge11. fr. Arbetshcmmet (inrymt i Kungsholmsgatan 511—56), med uppgift att tjäna 1nottagningsbyråns arl,)etsf(')rmedling genom att bereda tillfälle till någon tids pröv— ning av arbetsvilligheten och arbetsdugligheten hos dem, om vilka mottagningsbyrån saknar tillräckliga upplysningar för att kunna utan vidare anvisa dem plats. Hem— met har utrymme för 40 män, som jämte fritt vivre erhålla viss avlöning. Arbetet utgöres huvudsakligen av vedhuggning ihemmets vedgård. All hänvisning sker numera genom mottagai1'1gsbyrån. Arbetslösa, vilka till följd av nedsatt arbetsför— måga ej ha utsikt att erhålla plats och sålunda lämpligen bö '11 hänvisas till sta- dens arbets- eller försörjningsinrättning, intagas ej & hemmet. 1'). Samaritvärden, för vilken ett särskilt rum disponeras i förbindelse med 11iottagningsbyrån, avser att genom byråns sjukvärdsutbildade personal lämna värd att sådana hjälpsökande, som lida av lindriga yttre skador eller åkommor samt. att. — där så behöves _ förmedla läkar— eller sjukhusvård. t). Verksamheten i kyrksalen i centralbyggnaden avser männens höjande i religiöst, moraliskt och kulturellt avseende genom andaktsstunder, föredrag, aftominderhäliningar med säng och musik, skioptikon- och kinematograff'öreställ— ningar.

7. Samarbete med allmänheten. Då en hjälpverksamhet enligt ovan angivna grundsatser motverkas genom allmänhetens okontrollerade allmosegivande, har stads— 111issionen sökt uppnå samarbete med allmänheten genom tillhandahållandet av häften med hänvisningar till 1110ttagningsbyrån att utdelas till dem, som tigga vid dörrarna, i stället för penningar. Byrån söker på lämpliga sätt hjälpa dem, som infinna sig med dylik hänvisning, med de medel, som av hänvisningcns utlämnare deponeras pa byrån. Stadsmissionens nykterhetsrestaurant för arbetare, som är belägen i cent 'al— byggnaden, har vid sidan av den uppgift, som namnet innebär, att utgöra en stödje— punkt för stadsmissionens mottagningsbyrä.

[ Stockholm finnes vidare en stiftelse >>I-fem för de elända», som har till upp— gift (att. taga kristlig värd om och söka bereda arbetstillfälle åt från fängelse fri- givna eller eljest avsigkomna nödställda manspersoner, att de mä om möjligt räd— das frän andlig och lekamlig undergång». Skyddslingarna åt detta hem, som har plats för 30, sysselsättas med vedsågeri samt hava ä hemmet bostad, kost och viss beklädnad, som avbetalas genom arbete åt hemmet.

Hem, för de

elända.

Drottning Sofias skyddshem har till uppgift »att giva skydd åt kvinnor, som Drottning

blivit straffade eller av polismyndigheten varnade, men av vilka man hoppas, attsof de under ett hems inflytande skola och kunna bli upprättade. Kvinna, som fört lösaktigt leverne, mottages ej å hemmet». Hemmet har plats för 12 skyddslingar.

as skydds— hem..

• Sida 258
•  Original

Vita Bandets upptagnings- hem.

[?nga kvin— nors rärn.

If'öreningrn Vaksamhet.

Göteborgs kvinnohem.

De undervisas i allt som hör till ett enklare hems sysslor, såsom matlagning, tvätt och strykning, enklare vävnad m. m. Hemmet bereder skyddslingar vid utskriv— ningen anställning som tjänarinnor.

Vita bandets upptagningshem är ämnat. som en räddningsstation, där unga kvinnor, som i mer eller mindre grad kommit vilse eller råkat, i nöd, bjudas till fälle till ro och besinning och till nytt livsval och där de då tillika få hjälp av olika slag till inriktning mot bättre förhållanden. Det är ett önskemål, att de skola kunna stanna där så länge, att de goda intrycken vinna stadga och hemmet får tillfälle att lära dem se värdet. av ett ordnat och rättfärdigt liv.

Under år 1921 mottog hemmet 121 hjälpbehövande kvinnor, de flesta helt unga, vilka från olika trakter av vårt land hamnat bland storstadens faror. Fem av dem medförde små barn.

Hemmet anlitas bland annat av de systrar, som stå i tjänst vid den kvinn- liga polisavdelningen i Stockholm, vid deras försök att rädda vilsekomna. unga. som förts inom deras område.

Stiftelsen Unga kvinnors värn har till uppgift att. med råd och hjälp stödja unga kvinnor, som äro värnlösa, arbetslösa eller eljest nödställda. I unga kvinnors värns uppgift ingår också att giva skydd och hjälp åt den, som kommit i nöd till följd av dåliga kamratinflytelser eller försummad uppfostran. Tvenne diakonissor äro an- ställda i stiftelsens tjänst och ett, hem finnes i Jakobsbergsgatan 22, där nödställda kvinnor tillfälligtvis kunna få bostad. För sin uppgift söka systrarna verka bland annat genom platsförmedling, förmedling av konvalescent-, sjukhus- eller annan anstaltsvärd åt dem, som därav äro i behov, samt. förmedlande av särskild utbild- ning. På senaste tid har såsom viktiga uppgifter tillkommit övervakning av vill— korligt dömda samt i samarbete med barnavårdsnämnden tillsyn över minderåriga flickor, som anträffas på gatorna i dåligt sällskap.

Föreningen Vaksamhet utgör ett led i den internationella organisationen för bekämpande av den vita slavhandeln, och har ett hem i Stockholm, vilket har till ändamål att bereda en skyddande och billig bostad ät unga kvinnor, som befinna sig på genomresa eller uppehålla sig i staden för att söka plats.

Vid Kållered utanför Göteborg finnes ett räddningshem, benämnt Göteborgs kvinnohem, vilket äges av stiftelsen samariterhemmet i Uppsala och står under dess styrelses förvaltning. Detta hem har till uppgift att, till förekommande av kvinn— liga frigivna fångars återfall i brott och lösdriveri, lämna sådana av dem, vilka därav äro i behov, arbete och skydd, intill dess tjänst eller annat arbete utom hem- met kan dem beredas. I mån av tillgång och under företräde för nu nämnda kvinnor må å hemmet intages även kvinnor, beträffande vilka det på grund av deras levnadssätt eller eljest skäligen kan befaras, att de skola förfalla till brott eller lösdriveri. Kvinnor från Göteborgs stad eller dess omnejd äga företräde, där ej särskilda skäl däremot tala. Skyddslingarna sysselsättas med trädgårds— och

• Sida 259
•  Original

jordbruksarbete samt med täckstickning, vävning, trikåstickning 111. 111. Hemmet t'örestäs av diakonissor tillhörande samariterhemmet. Detta hem erhåller statsbidrag samt kommunala anslag från Stockholm och Göteborg.

Detta hem är upp1ättat av centralföreningen till stöd för frigivna, beläget vid Härby station a järnvägslinjen Uppsala— —Rimbo, samt har till uppgift att till 0skydd oth vard emottaga fran straffanstalter frigivna personer i .11 bidan på lämplig ar— hetsanställning elle1 annan möjlighet till ällig försö1j11ing. Hemmet ha1 utiymme för högst 30 sky dtlslingar, vilka under e1forde1lig tillsyn sysselsättas med arbete i lantb1uk elle1 hantve1k. Skyddsling erl1alle1 111ånads—,dag- elle1 timpenning till belopp, som efter förhållandena bestämmes, men har att fo1 mat. husrum tvätt och lyse erlägga fastställd ersättning.

Skara stifts arbetshem har till uppgift att. emottaga dömda eller icke dömda lösdrivare. Hemmet arrenderar kronosäteriet Ollestad av staten, och de 51 hemmet intagna sysselsättas med jordbruksarbete.

Utom f1älsningsarn1e11s ungkarlshotell fmnas and1a sådana. Fö1eni11gen Södet— hem i Stockholm har till uppgift att på ändamalsenligt sätt mot ers sättning be1eda tillfällig bostad och annan omvårdnad åt män samt disponerai övel t1e l1.i1b.'1rgen, nämligen >>Söde1hem», Nytorgsgatan? , med cirka 335 platser, ett härbärge, imymt i s. k. Siveltska kasernen, med cirka 340 platse1 samt ett i fastigheten Köpman— gatan 15 med cirka 250 platser. De å härbärgena logerandc erlägga viss betal— ning per natt. En sjuksköterska finnes anställd för varje härbärge, vilken lämnar kostnadsfri sjukvård åt de logerande, som därav äro i behov.

I en del städer i landsorten uppgivas härbärgen hava anordnats i samband med fattigvårds- eller arbetsinrättning, å vilka härbärgen män mot en ringa ersätt- ning erhålla logi för en kortare tid.

Tre hem, vilka förut utövat en betydelsefull verksamhet på arbetet för sedes- lösa kvinnors upprättande, nämligen Hemmet Fristad 11ära Stockholm, Smäbruks— kolonien Emaus nära Norrtälje samt Elsa Borgs räddningshem i Stockholm, hava under krisåren nedlagts.

Rörande verksamheten vid Fristad torde några uppgifter böra lämnas: Hemmet hade till uppgift »att upptaga och till nyttiga samhällsmedlemmar, företrädesvis tjänarinnor, uppfostra unga kvinnor, som från ett sedeslöst. liv vilja återgå till en hederlig vandel». Verksamheten begynte år 1896 i liten skala men utvidgades så småningom. Hösten 1902 flyttades hemmet till Bromsten, varest nya byggnader uppförts för dess räkning. Till hemmet hörde också ett mindre jord- bruk. Hemmet bestod av det egentliga uppfost1ingshemmet med 34 platser, allai smarum, samt mottagningshemmet, som utgjorde en hån det egentliga uppfost1ings— hemmet skild avdelning, där alla nyinkomna först upptogos för .1tt,i den mån de stadgade sig och utt1yckte önskan att stanna de tre som uppfostrings— och lärotid fastställda ären, överflyttas till uppfostringshemmet. För dem, som visade sig vara behäftade med obotlig sjukdom eller med själslig abnormitet, sökte man anskaffa annan vård. Med såvitt möjligt fäst avseende å lust och fallenhet undervisades

Aby lanthem.

Skara. stzfts arbetshem .

Härbillrgen för män.

Nedlagda hem.

• Sida 260
•  Original

och övades flickorna uti alla de kunskaper och färdigheter, av vilka de för sin utkomst hade behov, säsom matlagning, bakning, städning, rengöring, sömnad, väv- nad, stickning, trätt, mangling, strykning, husdjursskötsel, mjölkning och trädgårds- arbete. De olika arbetslokalerna för inomhusarbete voro förlagda i skilda delar av huset, och arbetet utfördes gruppvis med egen kompetent lärarinna för varje grupp. Med uppmärksamheten riktad även därpå, att åtskilliga utan lämplig be— handling skulle kunna konnna att bliva en verklig fara för de hem, i vilka de funne anställning, ägnades dem en omsorgsfull kroppsvård med närande och riklig föda, bad,” rörelse i fria luften, då även lekar, kälkbacksäkning och dylikt. före- kommo. Aven _för deras intellektuella utveckling sörjdes geno111 en del boklig undervisning och vid tillfälle bildande föredrag. Da de vore färdiga att utgå. er- höllo de en fullständig utstyrsel och ät dem a1'1skaffades platser.

Samarbete mellan offentliga och enskilda institutioner samt mellan de enskilda inbördes.

På flera ställen i konnnittens motiver har framhållits vikten av en f'örebyg gande verksamhet med hänsyn till lösdrivarna, varjämte betonats nödvändigheten av ett omhändertagande av de från tvängsarbetsanstalterna försöksvis eller defini- tivt utskrivna. Den verksamhet, som härvid avses, har hittills, i den mån den icke ombesörjts av fattigvården, i huvudsak ankommit på enskilda föreningar. Konnnitten har redan berört vikten av ett samband mellan de myndigheter, som hava att tillämpa lösdrivarlagens bestämmelser, samt dem, som utföra dylik före— by gande och eftervärdande verksamhet. Det kräves emellertid också samarbete mellan de konununala och enskilda institutionerna; i vad fattigvården angar finnes härom ett positivt stadgande i nya fattigvårdslagen. Och det fordras vidare ett sam— arbete mellan olika enskilda institutioner. Det senare gäller i synnerhet de största städerna, mellan vilkas många välgörenhetsinstitutioner alltför litet samarbete hittills funnits.

Belysande uti detta hänseende är ett betänkande med förslag till grunder för samarbete mellan institutioner med uppgift att stödja nödställda och hemlösa män samt motarbeta tiggeriet, vilket. betänkande den 21 september 1917 avgavs av en av filantropiska organisationer i Stockholm tillsatt kommitte. Efter att. hava erinrat om gällande bestifmnnelser till motarbetande av bettleri samt om Stockholms stads olika inrättningar på området, anför berörda kommitté:

"Frots de offentliga anordningarna stå betydande uppgifter kvar för de enskilda organisatio— nerna. Deras byråer, härbärgen och arbetshem anlitas ständigt av en stor skara nödställda män, som av olika anledningar ej vända sig till fattigvården. Ett icke ringa antal av dessa böra rätte- ligen hemma på de offentliga inrättningarna och höra bringas att anlita dessa; andra återigen, och kanske de fiesta, äro i den ställning att de icke böra hänvisas (lit, åtminstone icke i första hand. Åtskilliga av dessa hjälpsökande äro blott i behov av tillfällig hjälp, tills de genom egna atgärder eller genom organisationernas medverkan kunna erhålla stadigt arbete. Och även i de fall, där mera omfattande hjälpåtgärder behöva vidtagas, är det givetvis en fördel, 0111 genom de enskilda organisa— tionernas stödjande och hjälpande verksamhet en förbättring, soul möjliggör självförsörjning, kan uppnås, utan att de offentliga myndigheterna behöva ingripa. Sålunda vilar på de enskilda orga— nisationerna den svåra och grannlaga uppgiften att företaga en omsorgsfull prövning och gallring av de hjälpsökande i syfte att förhjälpa så många som möjligt till självförsörjning. Om härvid arbetsovillighet eller arbetsoduglighet klart konstateras, böra kommunens inrättningar taga vid samt.,

• Sida 261
•  Original

där behovet av hjälp är permanent, sasom ifråga om aldringar och obotligt sjuka, stadigvarande be- halla männen under sin värd.

Om tillfredsställande resultat skall kunna vinnas på omradet, måste tydligen ett samarbete äga rum mellan myndigheterna och de enskilda organisationer, som deltaga i arbetet på. de nödställda och hemlösa männens hjälpande och stödjande. Men det kräves ock, att de enskilda organisatio- nerna sinsemellan samarbeta samt att därvid en viss överensstämmelse i arbetsprineiper och behand— lingssätt gör sig gällande. Detta samarbete och denna överensstämmelse får dock naturligen ej dri— vas därhän, att man gör intrång.,r på den askädning, som är ledmotivet för de enskilda organisatio- nerna, eller binder dem i deras handlande i de enskilda fallen.

Den allmänna grundsatsen för organisationernas arbete bland nödställda och hemlösa män torde böra vara. å. ena sidan att arbetsovilliga man icke tillåtas att sasom nu vecka efter vecka och mänad efter manad begagna sig av organisationernas välfärdsanordningar, varigenom för dem under- lättas att för hoptiggda medel föra ett lättjefullt liv, a andra sidan att en var, som underkastar sig de olika institutionernas krav pa arbete och ordentlighet, genom desamma kunna i'örskatl'a sig bostad och mat, tills fast arbete erhållits.

Av vad som sagts framgår, att ett av de viktigaste problem, som organisationerna i sin hjälpverksamhet pa detta område hava att lösa. är prövningen av den nödstiilldes arbetsvillighet. Denna prövning är emellertid förenad med åtskilliga svårigheter, och ej sällan vandra de arbets- ovilliga, innan de blivit tillräckligt kända, från den ena institutionen till den andra samt skaffa sig förmåner under olika förevändningar. Därest den ena organisationen på ett praktiskt sätt kunde få del av de övrigas erfarenheter rörande de hjälpsökande, skulle saväl prövningen väsentligt under- lättas som ook enhetlighet i behandlingen av dem, som befinnas arbetsovilliga, lättare uppnås.»

De konnnitterade framlade förslag dels om anlitande och utvecklande av den registerbvrå, som med understöd av Stockholms stad finnes hos föreningen för välgörenhetens ordnande, dels om upprättande av en särskild förteckning över arbetsovilliga och arbetsodugliga män, som anlitat de enskilda institutionerna.

Rörande möjligheten att bereda dessa män arbete för att därigenom hjälpa dem eller utröna deras z'trbetsovillighet anfördes i betänkandet:

'Den prövning, som bör äga rum, för att utgallra de män, vilka ej äro tillräckligt kända sasom arbetsovilliga, förutsätter, att arbetsmöjlighet kan beredas de hjälpsökande. 1 första rummet bör här naturligen hänvisning ske till den offentliga arbetsförmedlingen eller annan institution, som förmedlar arbetsanställning. Företintlig brist på arbete kan dock välla, att även kvaliticerade och väl vitsordade arbetare ej genast kunna beredas plats. Och även om arbete är att tillgå, finnes det bland de hjälpsökande en del personer, som sakna arbetsbetyg eller som av annan anledning äro svåra att omedelbart placera. För sådana fall måste tillses, att tillfälligt arbete beredes de. hjälpe sökande, så att de i avvaktan på anställning kunna förtjäna sitt uppehälle och icke frestas till tiggeri.

Principen om utkrävandet av en arbetsprestation sasom villkor för erhållandet av nattlogi, mat, kläder 111. m. tillämpas redan i viss utsträckning av en del byråer, som mottaga hjälpsökande män. Olikformig behandling av de hjälpsökande pä olika byråer samt svårigheten att bereda tillräck— ligt med tillfälligt arbete, ha dock hindrat en konsekvent tillämpning av denna princip.

Skall någon förbättring kunna vinnas i de bestående förhållandena fordras det emellertid, att principen om arbete såsom villkor för natthärbärge ät nödställda män, som äro utan sysselsättning, bliver konsekvent genomförd. De härbärgen, som ej äro rena affärsföretag utan i sin.verksamhet drivas av omsorgen att skaffa de hemlösa männen en dräglig tillvaro, hava länge känt behov av en förändring på denna punkt.

Principen om arbete såsom villkor för nattlogi bör kunna genomföras antingen genom att förena härbärget med arbetsanstalt eller därigenom att härbärget träffar överenskommelse med annan arbetsanstalt, vari den nödställde får utföra ett arbete, som motsvarar kostnaden för vad härbärget tillhandahåller. »

• Sida 262
•  Original

Kommitténs yttrande.

Vill den till arbete hänvisade ej emottaga erbjudet arbete, som står i proportion till hans arbetsförmåga, är den anlitade organisationen i de flesta fall urständsatt att göra något vidare för honom, och han torde då böra avvisas såsom arbetsovillig.»

Hjälpverksamheten för de hemlösa männen skildras i betänkandet vidare sålunda:

>>Må1et får emellertid ej anses nått därmed, att den hemlöse mannen dag efter dag utför allenast så att säga ett försvarsarbete för nattlngi, mat eller andra naturaförmåner. Så. snart ske kan, bör stadigare arbete anskaffas antingen av mannen själv eller genom respektive organisationers förmedling.

De män, som beredas hjälp genom tillfälligt arbete, böra därför tillhållas att under tiden begagna sig av förefintliga möjligheter till erhållande av fast arbete. Härvid böra naturligtvisi främsta rummet den offentliga arbetsförmedlingens resurser utnyttjas. Ifråga om sådana män, som sakna arbets—betyg eller av en eller annan anledning måste räknas till mindrevärdig arbetskraft, måste dock de enskilda organisationerna vara beredda att taga på sig det väsentliga arbetet. Dylik arbetsförmedling" bedrives också redan i ganska stor utsträckning av flera organisationer, särskilt av skyddsvärnet. Onskvärt vore emellertid, att detta slag av platsförmedling än mera utvecklades. Den icke ringa risk, varmed den är förbunden, bör kunna väsentligt minskas genom den prövning och gallring, som kan ske under den tid männen äro sysselsatta med det tillfälliga arbetet. Ovriga här förordade hjälpåtgärder bliva i själva verket mer eller mindre förfelade, om de icke sättas i orga— niskt samband med en energiskt bedriven arbetsförmedling.

Saknaden av en ordentlig och hemtrevlig bostad är en av grundorsakerna till dessa mäns nödställda belägenhet, och därför måste särskild uppmärksamhet ägnas åt att ordna deras bostads— förhållanden.

Jämsides med ansträngningar för att skaffa dessa män arbete och ordnade förhållanden bör gå ett arbete av rent personlig art för deras höjande i religiöst, moraliskt och kulturellt hänseende. Sär- skild uppmärksamhet kräver därvid nykterhetsarbetet, enär många av dessa män äro begivna på dryckenskap.

Då det väsentligen ankommer på de olika organisationernas egenart, huru nu antydda verk, samhet bör ordnas. har kommittén ej ansett sig böra avgiva något förslagr till samarbete i dessa hänseenden. Kommittén har allenast velat betona den positiva sidan av organisationernas verk- samhet.»

Betänkandet i fråga slutar med att framhålla vädan av ett kritiklöst allmoso- givande samt angelägenheten av att allmänheten i stället för att länma dessa män gåvor hänvisar dem till de allmänna institutioner och enskilda organisationer, i vilkas uppgift inginge att sörja för sådana män, varom här vore fråga; för ernå- ende härav borde organisationerna gemensamt. bedriva en planmässig upplysnings— verksamhet.

Det har från början varit fattigvårdslagstiftningskommilténs avsikt att rådgöra med representanter för kommunalt och enskilt. arbete för lösdrivares upprättande och stödjande samt sålunda skaffa sig underlag för att uppdraga grundlinjerna för ett samarbete på ifrågavarande område. Av olika skäl hava. dylika överläggningar icke kunnat ävägabringas, och kommittén har därför måst inskränka sig till ovan— stående redogörelse, som också legat till grund för kommitténs uttalanden i vissa delar av förevarande spörsmål. Åtskilligt tyder på, att det, särskilt vad angår kvinnor, som falla under lösdrivarlagen, finnes ett livligt intresse att bringa hjälp. Och det synes därför ej uteslutet, att under den fortsatta bearbetningen av lös- drivarlagstiftningen grunder för ett samarbete så väl mellan olika myndigheter som mellan dessa och de enskilda organisationerna ävensom mellan de senare inbördes skola kunna uppgöras och bliva till praktisk nytta.

• Sida 263
•  Original

xm. Motiver till 16—18 åå.

Sasom tidigare omnämnts skall _enligt. gällande lag varning för lÖSdFlVGI'lKungäramlri kungöras för rikets polismyndigheter. Aven vissa andra åtgärder enligt lösdrivar— Pafimndet” lagen skola sålunda kungöras, nämligen dit. någon dömts till tvångsarbete eller l'attelse'" frigives frän tvängsarbetsanstalt, så ock när frigiven erhåller tillstånd att. vistas 16 & utom hemorten eller den ort. dit han eljest förpassats, eller varder fri i valet av vistelseort.

()in betydelsen därav att varning kungöres har förut talats (sid. 145) och kommitténs förslag innehåller också ett stadgande härom i 3 % 2 mom. Skola polismyndigheterna kunna hålla uppsikt över lösdrivarna, är det tydligen nödvän— digt, att de liksom förut hava en bekväm tillgång till uppgifter om olika åtgärder med hänsyn till lösdrivare. Visserligen kunna numera en del upplysningar erhållas genom straffregistret, men de där förekommande upplysningarna äro icke i allt tillräckliga och dessa uppgifters införskaffande kan ej ske så snabbt att polismyn- digheterna kunna begagna sig av dem. En periodiskt utkommande publikation, som alltid finnes tillgänglig hos polismyndigheterna, är ett ovärderligt hjälpmedel för dem vid utövande av sin verksamhet. Kommittén har därför bibehållit stad- gandet. om kungörandet för polismyndigheterna, varvid likväl en del förändringar ägt rum för stadgandenas anpassande till kommitténs förslag i övrigt.

Föreskriften om kungörandet av utslag, varigenom dömts till tvångsarbete, är törhända i detta hänseende av mindre vikt, enär efter förslaget tiden för tvångs— arbetet icke från början bestämmes, men kungörandet härav torde ändå böra bibe- hållas, sä att polismyndigheterna kunna erhålla sammanhängande upplysningar. Beslut om utskrivning måste givetvis kungöras och därvid angivas den ort, inom vilken den utskrivne kommer att vistas. Något särskilt beslut. rörande vistelseorten kommer enligt förslaget ej till stånd i samma mening som efter gällande lag, utan det gäller endast att förhjälpa den utskrivne till den ort, där plats anskaffats åt honom eller utsikt finnes, att han skall kunna erhålla sådan eller till senaste mantals— skrivningsort; men det torde ändock vara av betydelse att underrättelse härom meddelas. Vad sålunda sagts bör också äga tillämpning ifråga om försöksutskriv— ning. Här har ett kungörande särskild betydelse, då det kan bliva av nöden att efterspana den försöksutskrivne för återförande till anstalten i anledning av brott mot utskrivningsvillkoren. Därest anstånd meddelas med verkställighet av beslut Om tvångsarbete, synes det lämpligt att även sådant kungöres med upplysning om anvisad vistelseort; vid förverkandet av anståndet bör också detta kungöras.

Det förutsättes givetvis, att polismyndigheterna förfara med synnerlig försiktig- het, så att de icke genom att blanda sig i de utskrivnes eller frigivnes angelägen— heter försvåra deras möjligheter att uppehålla sig på en plats. Tvärtom bör det

• Sida 264
•  Original

vara polismyndigheterna angeläget att efter bästa förmaga stödja dem. tfpplys— ningar i förevarande avseende få naturligen icke meddelas obehöriga.

Huru underrättelse till polismyndigheterna skall meddelas angives ej i lagen. utan detta har hänskjutits till Kungl. Maj:t. Vid förändring av lösdrivarlagstiftninge11

Pol'iskamma- _. _ _ _ ,_ _ _ . _ _ _ _ rrs befogenhet He'ande motiverna llll 11 & hänv1sas till std. rti—18 samt sid. 131. m. 7". 17 5.

" lkral'tträdandet av lagen angående lösdrivares behandling har tänkts skola äga UPF/*:!)ångs' rum den 1 januari närmast efter lagens utfärdande. Med lagens ikraftträdande bör (”emmfmdsm” lagen den 12 juni 1885 angående lösdrivares behandling upphävas tillika med alla de 1'5 ,S. stadganden, vilka innehålla ändring eller förklaring av nämnda lag eller tillägg därtill. Vid genomförande av förändringen är följande att taga i betraktande. [tar en person före nya lagens ikraftträdande gjort sig skyldig till lösdriveri och l1ärt'ö1 ådömts tvangsarbete genom utslag, som vunnit laga k1aft eller ej bliver överklagat. bör tydligen i fråga om tiden för tvangsarbetet. gälla, vad utslaget härutinnan inno— håller. Härav följer, att högsta domstolen vid prövning efter nya lagens ikraft— trädande av anförda besvär har att. tillämpa nya lagen. Däremot synes hinder icke böra möta att låta den nya lagens bestämmelser i övrigt ifråga om verk— ställande av tvångsalbete lända till efterättelse, så att en dylik person kan föisöks utskrivas. Även beträffande tillvaeaoancrssattet vid utslniyningen bö1 den nya alagen tillämpas. Bestämmelserna i 10,11 och 12 & av gamla lagen bliva således satta ur tillämpning med den nya lagens ikraftträbdande. Stadgandet i 13 & av gamla lagen synes däremot fortfarande böra gälla i sådana fall, enär motsvarande bestäm- melse i nya lagens 12 & hava samband med där införda föreskrifter om tvångsarbets— tidens bestännnande.

Varning, som meddelats och kungjorts enligt gamla lagen, bör utöva inverkan även efter den nya lagens ikraftträdande; eljest skulle under en öve rgångspeiiod, innan varning hunnit meddelas efter nya lagen, något adömande av tvanusarbete ej komma att äga rum. Det synes ej heller vara lämpligt, att ett i laga ordning meddelat beslut skulle utan vidare lämnas ur räkningen. Dä underganget tvångsarbete enligt gamla lagens bestämmelse har samma inverkan som en vid frigivandet meddelad varning, lärer det vara lämpligast att låta tvångsarbete, ådömt enligt gamla lagen. bibehålla denna verkan även under den nya lagen. Härvid kan visserligen inträffa. att. den gamla lagens bestämmelse komma att. sträcka sina verkningar längre än ifråga om varningen. Det är emellertid att antaga, att Konungens befallningshavande i fall, där bestämmelsen synes för sträng, använda möjligheten att meddela föl— nyad varning.

Enligt den gamla lagen räknas verkan av varningen från dagen för varningens kungörande i polisunderrättelser, men enligt kommitténs förslag från dagen för varningens meddelande. Vid bedömande av varning enligt den gamla lagen bör densamma anses meddelad å den dag, då beslut 0111 varningen kungjorts, och tvångsarbetes inverkan beräknas från den dag, då frigivning från tvångsarbete ägt rum. Om vid ådömande av tvångsarbete enligt den nya lagen uppstår fråga 0111 giltighet av varning, som meddelats enligt äldre lag, bör tydligen den senare lagen tillämpas.

• Sida 265
•  Original

Förslag 1111 LAG

om ändrad lydelse av 75, 76 och 92 55 av lagen den l4juni l9l8 om fattigvården.

75 &

He motiven till förslag till lag om lösdrivares behandling sid. 188. 711 9

Se motiven till samma förslag sid. 213. 92 %.

Ehuru kommitten i'sitt förslag till lösdrivarlag icke bibehåller konm'mnala tillsyningsmän över lösdrivare, har det likväl icke ansetts lämpligt att föreslå bort- tagandet av stadgandet av tillsyningsmän över bettlare, då dessa ur fattigv'ärdens synpunkt fortfarande kunna hava en uppgift att fylla.

Andringarna i förevarande lagrum avse hänvisning till den nya lösdrivar- lagen samt ansluta sig i övrigt till kommitténs ändringsförslag i samband med för- slaget till lag om den offentliga barnavården. Se vidare motiven till förslag till lag om lösdrivares behandling sid. 123.

• Sida 266
•  Original

Förslag 1111 LAG

om tillägg till 2 % 17:0 1 lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Se motiven till förslag till lag om lösdrivares behandling sid. 225.

• Sida 267
•  Original

Förslag

till L A G

om ändrad lydelse av 2 och 5 %% i lagen den 17 oktober 1900 om straffregister.

De här föreslagna ändringarna lorde ej kräva någon förklaring.

• Sida 268
•  Original

• Sida 269
•  Original

till fattigvårdslagstiftningskommittéus be- tänkande rörande lösdrivarlagstiftningen.

STATISTISK UNDERSÖKNING

RÖRANDE

TILLÄMPNING AV LAGEN DEN 12 ]UNl 1885 _ ANGÅENDE LÖSDRIVARES BEHANDLING

33—22927.

• Sida 270
•  Original

• Sida 271
•  Original

Inledning .................................................................................... 261 ]. Förhållandena under åren 1905—07. . ]. Åtgärder genom underordnade polismyndigheter .............................. 263

För lösdriveri anhållna och inställda s. 263. Antalet anhållna inom olika trakter av landet 5. 263. Påföljden vid anhållande s. 265.

2. Atgåirder genom Konungens befallningshavande och poliskanirar ......... 266

Lösdriveri en]. 1 5 1 mom. lösdrivarlagen s. 267. Lösdriveri enl. 1 % 2 mom. lösdrivar- lagen s. 268. Prostituerade s. 268. Lösdriveri enl. 12 % 6 mom. lösdrivarlagen s. 269. Bettleri enl. 40 % 2 och 5 mom. fattigvårdsförordningen s. 270. Förseelser enl. 35 % fattigvårdsförordningen s. 271. Sammanfattning 8. 271.

i?!) Tillämpning av 12 och 13 %% lösdrivarlagen ................................. 273 Antal förpassningar samt anmälningar enligt 12 % 1 och 3 mom. s. 273. Föreläggande enl. 12 % 2 mom. 5. 273. Åtgärder för att befordra anmälningspliktens fullgörande s. 274. Särskilda ombud för emottagande av anmälningar s. 274. Tillämpningen av 12 % 5 mom. s. 274. Tillämpningen av 12 % på landet och i mindre städer s. 274. Tillämp- ningen av 13 % lösdrivarlagen s. 275.

i INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid. | i | l l i | i | [

fp. Uppgifter ur tidningen Polisunderrättelser för år 1907 ..................... 275 För lösdriveri varnade och dömda efter kön och ålder s. 275. Till tvångsarbete dömda . efter tvångsarbetstidens längd s. 277. För lösdriveri varnade och dömda efter födelse- ; ort s. 278. För lösdriveri varnade och dömda efter hemort s. 280. För lösdriveri var- nade och dömda efter yrken s. 282. Tabeller ...................................................................................... 284 Tab. l. Lösdrivarlagens tillämpning genom underordnade polismyndig- heter under åren 1905—07 .......................................... 284 2. Lösdrivarlagens tillämpning av Konungens befallningshavande och poliskamrar under år 1907. Lös—driveri enligt 1 % 1 mom. lösdrivarlagen ........................................................... 286 3. Dzo Lösdriveri enligt 1 % 2 inom. lösdrivarlagen; samtliga fall 288 4. Dzo Kvinnor för yrkesmässig skörlevnad ........................... 290 5. Dzo Lösdriveri en]. 12 % 6 mom. lösdrivarlagen ............... 292 > 6. Dzo Bettleri (utan lösdriveri) enl. fattigvårdsförordningen 40

% 2 och 5 mom. ........................................................ 294

• Sida 272
•  Original

1. Åtgärder genom underordnade polismyndigheter ..... ' ......................... 296 För lösdriveri anhållna och inställda åren 1919—21 5. 296. Antalet anhållna inom olika trakter av landet s. 296. Påföljden vid anhållande s. 297.

2. Lösdrivarlagens tillämpning genom Konungens befallningslmvande och poliskamrar ........................................................................... 298 Tillämpningen av 1 % 1 mom. lösdrivarlagen s. 298. Tillämpningen av 1 % 2 mom. lösdrivarlagen s. 299. Kvinnor för sedeslöst leverne s. 300. Lönnbrännare och langare s. 301. Tillämpningen av 12 % 6 moln. lösdrivarlagen s. 302. Bettleri enl. 92 % fattigvårdslagen s. 302. Sammanfattning s. 303. Tillämpning av 76 % fattigvårds— lagen s. 304.

:$. Uppgifter ur tidningen Polisunderrättelser för åren 1919—1921 ......... 330?)

För lösdriveri varnade och dömda efter kön och ålder s. 305. För lösdriveri dömda med hänsyn till tvångsarbetstiden s. 306. För lösdriveri varnade och dömda efter födelseorter s. 306. För lösdriveri varnade och dömda efter hemort s. 307. För lös— driveri varnade och dömda efter yrken s. 308. Lösdrivarnas civilstånd s. 308.

Tabeller ....................................................................................... 502)

Tab. 1. Lösdrivarlagens tillämpning genom underordnade polismyndig- heter under åren 1919—21 .......................................... 300 >> 2. Lösdrivarlagens tillämpning av Konungens befallningshavande och poliskamrar under åren 1919—21. Lösdriveri enl. 1 % 1 mom. lösdrivarlagen ................................................ 310 » 3. Dzo. Lösdriveri enl. 1 % 2 mom. lösdrivarlagen ............... 312 » 4. Dzo. Kvinnor för yrkesmässig skörlevnad ........................ 314,

• Sida 273
•  Original

Inledning.

ledan i samband med den första provisoriska bearbetningen av lösdrivar— lagstiftningen inom kommittén beslöts införskaffande av vissa uppgifter rörande tillämpningen av lagen den 12 juni 1885 angående lösdrivares behandling. Härom utsändes tre frågeformulär, nämligen ett till Konungens befallningshavande och poliskamrar, ett till kronofogdar, länsmän, stadsfiskaler samt sådana polismän, som ägde befogenhet att, taga befattning med lösdrivare, samt ett till polismästare ' i de. städer, där sådana finnas. Dessa uppgifter avsågo förhållandena under år 1907 samt. i vissa fall under åren 1905 1907. Ett annat av kommittén till Konungens befallningshavande utsänt frågeformulär, som avsåg dessa myndigheters befattning med fattigvården, berörde jämväl en del förhållanden, som äga samband med lösdriveriet. Särskilt hava på detta sätt inhämtats upplysningar rörande läns- styrelsernas beslut. i anledning av till dem inkomna anmälningar om förseelse en— ligt 35 % 4 inom. i fattigvårdsförordningen den 9 juni 1871. Från fattigvårds— styrelserna föreligga också enligt ett till dem utsänt frågeformulär vissa uppgifter, som stå i samband med de i 39 % fattigvårdsförordningen och 15% lösdrivarlagen omförmälda tillsyningsmän över bettlare och lösdrivare. Dessa fattigvården be— rörande uppgifter hava redovisats i den statistik, som åtföljde kommitténs betän- kande rörande. fattigvården. I den mån uppgifterna direkt intressera lösdrivar— lagstiftningen, hava erinringar därom gjorts i motiverna till det nu föreliggande förslaget.

l'iearbetningeu av de sålunda inkomna uppgifterna verkställdes sedermera i samband med bearbetningen av kommitténs statistiska material rörande fattigvården och vissa delar av barnavården under ledning av byråchefen i socialstyrelsen Theofil Andersson. Härvid bearbetades jämväl en del i tidningen Polisunderrättelser för år 1907 förekommande uppgifter angående personer, som varnats och dömts för lösdriveri.

Då kommittén under hösten 1921 återupptog arbetet med revision av lös— drivarlagstiftningen, ansågs det nödvändigt att införskaffa nyare uppgifter rörande lösdrivarlagens tillämpning. Efter tillstånd av statsrådet och chefen för social— departementet infordrades uppgifter i nämnda hänseende för åren 1919—1921 dels från stads- och landsfiskaler samt polismän med befogenhet att taga befattning med lösdrivare, dels från Konungens befallningshavande och poliskammare, varvid samma frågeformulär, som för åren 1905—1907 kommo till användning, ehuru i

• Sida 274
•  Original

något förenklad form. De sålunda inkomna uppgifterna hava bearbetats inom kom- mittén, varvid i huvudsak samma plan följts som vid bearbetningen av 1905—1907 års uppgifter.

Isamband med bearbetningen av uppgifterna för åren 1919—1921 hava också lämnats redogörelser för en del uppgifter, som hämtats ur tidningen Polis- underrättelser för åren 1919—1921. De ovannämnda ur polisunderrättelserna för år 1907 meddelade uppgifterna omfatta samtliga de fall, vilka finnas kungjorda i polisunderrättelserna för sistnämnda år, oavsett att å ena sidan vissa av dessa fall inträffat redan under år 1906 och å andra sidan en del fall för år 1907 publicerats först under år 1908. Vid bearbetning åter av dylika uppgifter för åren 1919—1921 hava medtagits samtliga de fall, som behandlats av myndigheterna under respektive år, vadan även en del fall, som kungjorts i polisunderrättelserna under år 1922 kommit i betraktande men å. andra sidan lämnats ur räkningen de fall för år 1918, som kungjorts under år 1919.

De tabeller, som avse redogörelse för förhållandena under åren 1905—1907, hava bibehållits i det skick, de fått vid den tidigare bearbetningen av materialet för nämnda år. Vid bearbetningen av uppgifterna för åren 1919—1921 hava tabellerna förenklats.

• Sida 275
•  Original

[. Förhållandena under åren 1905—1907.

1. Åtgärder genom underordnade polismyndigheter.

Tillämpningen under åren 1905—07 av bestämmelserna angående lösdrivares Fur msame”

behandling genom kronofogdar, länsman, stadsiiskaler och polismän med befogenhet att taga befattning med lösdrivare, Vilka bestämmelser även gällde beträffande bett— leri jämlikt 40 % 2 och 5 mom. fattigvårdsförordningen den 9 juni 1871, framgår av tab. 1.

Enligt tabellen uppgick hela antalet under treårsperioden 1905—07 enligt 1 få och 12 % 6 mom. lösdrivarlagen anhållna till 28313. Lägges härtill antalet an— hållna jämlikt 40 % 2 och 5 mom. fattigvårdsförordningen, som för samma tids— period utgjorde tillhopa 2,724, erhålles en slutsiffra av inalles 31,037 anhållna och inför ovannämnde polismyndigheter inställda. Motsvarande siffror för de särskilda åren utvisa, att hithörande förhållanden icke voro underkastade alltför betydande fluktuationer. Sålunda sjönk det sammanlagda antalet för lösdriveri och bettleri anhållna, som för år 1905 uppgick till 10,957, under de båda följande åren, dock icke lägre än till resp. 10,189 och 9,891.

Med avseende på proportionen mellan å ena sidan lösdriveri och å andra sidan bettleri, sådan den framgår av tab. 1, må. framhållas, att densamma endast torde kunna göra anspråk på att tillnärmelsevis återgiva det verkliga förhållandet. I de till kommitten från resp. myndigheter inkomna uppgifterna har nämligen ganska ofta betonats, att en dylik uppdelning över huvud taget icke låter sig i verkligheten genomföra, då de anhållna i regel gjort sig skyldiga till både lösdri- veri och bettleri. Såsom en följd härav hava också i dylika fall de anhållna å frågeformulären uppförts såsom anhållna såväl enligt lösdrivarlagen som enligt fat— tigvårdsförordningen. Vid den statistiska bearbetningen har under dylika omstän- digheter i regel icke funnits någon annan utväg än att hänföra samtliga de angivna fallen under lösdrivarlagen, då ju bettlandet vanligen endast utgör ett. utslag av eller ett moment i lösdriveriet.

Huru de under åren 1905—07 för lösdriveri och bettleri anhållna fördelade sig på olika län, såväl absolut. som i förhållande till folkmängden, framgår av efter- följande sammanställning.

anhållna och inställda.

Antalet an— hållna inom olika trakter

av landet.

• Sida 276
•  Original

'? Årliga medeltalet ! Årliga medeltalet; för lösdriveri och II ' för lösdriveri och bettleri under åren ' bettleri under åren 1905—07 anhållna. , 1906—07 anhållna.

re 10,ooo,, På 10,000 av medel-u _ av medel- folkmäng-lj Absolut. folkmäng- den. Il

ll

Absolut.

179'8 lGöteborgs o. Bohus län 14'8 |,lAlvsborgs län ......... 10'7 jj Skaraborgs län ......... 14'9 ,* Värmlands I

Stockholms stad , l l l 7'8 ll Orebro l l l

Stockholms län ......... Uppsala Södermanlands län Ostergötlands :> Jönköpings Kronobergs

Kalmar Gottlands

lOLOl—[QQD magma weeks—memo

+N

2'1 l, Västmanlands län... ()'8 (, Kopparbergs 3"4 ll Gävleborgs

2'1 ll Västernorrlands län Blekinge * 71 -'+'8 !Jämtlands län ;.- Kristianstads :» 99 4'5 l, Västerbottens län ...... 18 Malmöhus » 759 , 17'4 *Norrbottens > 106

Hxll—l Hcg

Hallands * 91 1 6'3 ll . Hela riket 10,3nsl

Det framgår härav, att det saväl absolut som relativt största antalet fall av lösdriveri förekommit i huvudstaden. I medeltal för de trenne år, som undersök- ningen avser, hava sålunda i Stockholm för lösdriveri och bettleri anhållits 5,960 personer, en siffra som utgör nära 58 % av motsvarande tal för riket i dess hel- het. I förhållande till folkmängden åter anhöllos i huvudstaden något mer än nio gånger så många lösdrivare och bettlare som i riket i dess helhet. Nännast efter huvudstaden med hänsyn till det. absoluta antalet lösdrivare och bettlare komma Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län (med i ärligt medeltal resp. 759 och (352 härför anhållna). Med hänsyn åter till folkmängdens storlek har det största antalet fall av lösdriveri närmast efter Stockholm behandlats inom Västmanlands län (med 294 anhållna på varje 10,000-tal invånare). Minsta antalet fall visa Gottlands, Kronobergs och Västerbottens län med endast resp. 11, 12 och 18 anhållna i me- deltal per år; med hänsyn åter till folkmängdens storlek kommer Kronobergs län sist med ej fullt en anhållen på 10,000 invånare.

Den olikhet, som i detta hänseende framträder mellan olika trakter av landet, sammanhänger i allt väsentligt med förekomsten av städer och stadsliknande sam— hällen. Såsom tabell 1 utvisar, förekomma nämligen på dylika orter ojämförligt många flera anhållanden för lösdriveri och bettleri än på den egentliga lands- bygden. Sammanräknar man sålunda å ena sidan de fall, då under åren 1905—07 inställelse skett inför stadstiskaler eller med befogenhet härtill försedda polis—

• Sida 277
•  Original

män i städer, och å andra sidan inför kronofogdar och länsmän, finner man, att de förra utgjort tillhopa 28,551 (eller 92 %) och de senare endast 2,486 (8 %). Annu skarpare framträder denna motsats, om man på samma gång tager hänsyn till den olika folkmängden. I förhållande till medelfolkmängden komma sålunda under samma tid på 10,000 invånare i städerna årligen 757 för lösdriveri och bettleri anhållne mot endast 25 å landsbygden.

Det säger sig emellertid själv, att dessa siffror icke utan vidare kunna anses giva uttryck för den olika omfattning, vari lösdriveriet förekommer i städerna och på landsbygden. Tydligt är nämligen, att polisbevakningens effektivitet härvidlag spelar en mycket betydande roll. I städerna och särskilt våra större städer med deras bättre ordnade polisväsen torde sålunda beivrande av lösdriveri och bettleri äga rum i mycket vidsträcktare grad än å landsbygden, där på grund av polisbevakningens fåtalighet och de ofta mycket betydande avstånden, endast de mest flagranta fallen torde bliva föremål för myndigheternas åtgärder. För landsbygdens vidkommande skulle visserligen de här påpekade svårigheterna kunna till stor del uppvägas ge— nom elt kraftigare utnyttjande av den i 39 % fattigvårdsförordningen och 92 % av fattigvårdslagen omtalade tillsyningsmannainstitutionen. Enligt vad av uppgifterna till fattigvårdsstatistiken framgår har dock denna bestämmelse för mer än hälften av landskommunerna kommit att stanna endast på papperet. Detta senare för— hållande bekräftas ytterligare genom en blick på kol. 11 i tab. 1, varav framgår att. bortsett från ett par län, lösdrivares och bettlares anhållande och inställande endast. mera sällan verkställts av dylika tillsyningsmän. *

Att uteslutande skriva den starkt framträdande olikheten i fråga om lös- driveri mellan landsbygd och städer på räkningen av den bättre polisbevakningen i dessa senare, vore dock i hög grad oberättigat. Ty dels förekommer en viss art av lösdriveri — jämlikt 1 % 2 mom. lösdrivarlagen — i huvudsak blott i stä- derna, dels utöva dessa senare en mycket stark dragningskraft på hithörande be- folkningselcmcnt i allmänhet.

Av de inalles 31,037 personer, som under åren 1905—07 blivit såsom lös-

drivare eller bettlare anhållna, hade, enligt vad tab. 1 utvisar, efter förhör

16,594 ellet 535'5 % lösgivits,

267 >> 08% överlämnats till fattigvården, 6,886 » 22'2% varnats, samt 7,290 » 2333 A häktats och insänts till Konungens befall- ningshavande. Härav framgår sålunda, att av samtliga anhållna något mer än hälften omedelbart lösgivits, och att av de återstående ungefär lika många varnats och häktats. Antalet. av dem, som på grund av >>älderdom, kropps- eller sinnes- sjukdom, vanförhet eller lyte» blivit överlämnade till vederbörande fattigvårdssty— relser, utgjorde inalles endast 267 eller 08% av de anhållnas hela antal.

Det vore helt säkert förhastat att av ovanstående siffror draga den slutsatsen, att av de under ifrågavarande år för lösdriveri och bettleri anhållna i verkligheten ej ens hälften gjort sig skyldig därtill. Förhållandet torde vara, att i en mycket stor del av de fall, då förhöret icke föranlett till någon åtgärd, den anhållne lik— väl gjort sig skyldig till lösdriveri eller bettleri, ehuru myndigheterna på grund av föreliggande omständigheter ansett sig ej böra vidtaga vidare åtgärd enligt lagen

Påföljden vid anhållamle.

• Sida 278
•  Original

utan inskränkt sig till en varning av mera privat natur, något som på vissa håll, i synnerhet i huvudstaden och några andra städer, ofta praktiseras.

Allt eftersom inställandet skett inför å ena sidan kronofogdar eller länsmän samt å andra sidan stadsfiskaler eller polismän, har utgången för de under åren 1905—07 för lösdriveri eller bettleri anhållna gestaltat sig på följande sätt:

Av samtliga anhållna och inställde hava efter förhör:

lösgivits överlämnats till varnats häktats summa Vid förhör inför: ' fattigvården Abs. % Abs. % Abs. % Abs. % Abs. %

Kronofogdar el- ler länsmän..... 710 286 83 3'3 933 37'5 760 306 2,486 100'0 Stadsfiskaler el- ler polismän... 15,884 öö'ö 184 06 5,958 20'9 6,530 22'9 28,55] 100'0

Såsom av denna sammanställning framgår, hava efter förhöret inför stads- fiskaler eller polismän lösgivits, relativt taget, nära dubbelt så många som av de inför kronofogdar eller länsmän förhörda, eller i förra fallet 55'6 % av de anhållna mot endast 28'6 % i det senare fallet. Såsom en följd härav äro omvänt procent— talen för resp. varnade och häktade betydligt högre i fråga om inställelser inför kronofogdar eller länsmän än inför stadsliskaler eller polismän. Särskilt gäller detta beträffande de varnade, som för landsbygdens vidkommande utgjorde 37'5 % av de anhållna mot endast 209 % i städerna.

Förklaringsgrunden till här påpekade förhållande torde väl vara att i huvud- sak söka i den redan förut åberopade större effektiviteten hos polisbevakningen i städerna. Denna föranleder nämligen otvivelaktigt till att här ett jämförelsevis betydande antal individer anhållas, som hava gjort sig skyldiga till lösdriveri eller bettleri i endast mindre grad eller under så förmildrande omständigheter, att lös- drivarlagens bestämmelser icke ansetts böra i fråga om dem tillämpas. Däremot torde å landsbygden, såsom redan framhållits, endast de jämförelsevis mera på- tagliga eller svåra fallen av dylika förseelser bliva föremål för laga åtgärder och sålunda omständigheter, som borde föranleda till de anhållnas lösgivande, mindre ofta förekomma.

2. Åtgärder genom Konungens befallningshavande och poliskamrar. '

I tab. 2—6 meddelas detaljerade upplysningar rörande tillämpningen hos Konungens befallningshavande och poliskamrar under år 1907 av bestämmelsernai lösdrivarlagen samt i fattigvårdsförordningen angående behandlingen av lösdrivare och bettlare med fördelning av de varnade resp. häktade, allteftersom de befunnit sig över eller under minderårighetsgränsen, samt med särskiljande, i förekommande fall, av kvinnor, som gjort sig skyldiga till yrkesmässig skörlevnad.

Med avseende på de i dessa tabeller meddelade uppgifterna angående förseelser må erinras därom, att gränserna mellan lösdriveri enligt 1 och 2 momenten i 1 & samt

• Sida 279
•  Original

bettleri enligt fattigv:n'dsförordningen delvis sammanflyta,vadan ett särskiljande av de olika slagen måste bliva i viss mån subjektivt. Särskilt ifråga om lösdriveri enligt 1 % lösdrivarlagen gäller ju, att ett och samma fall ofta med ungefär samma rätt kan hänföras till vilket som helst av de båda momenten. I sin tillkommittén avgivna redogörelse i ämnet har också Konungens befallningshavande i Örebro län, på sätt. som anföres i vederbörande tabeller, förklarat sig icke kunna i detta hän— seende skilja mellan lösdriveri enligt det ena eller det andra av dessa moment, varför samtliga fall jämlikt nämnda paragraf för länet ifråga sammanförts till en summa. För att erhålla likformighet med övriga uppgifter har emellertid vid tabel- lernas utarbetande ifrågavarande fördelning, vad Örebro län beträffar, beräknats med ledning av de relationstal för de olika slagen av lösdriveri, som erhållits genom en sammanställning av motsvarande uppgifter från samtliga, övriga länssty— relser i riket.

Vad först beträffar lösdriveri enligt- 1 $ 1 mom. lös-(l;'iifarluycn inhämtas av tab. 2, att under år 1907 inalles 493 fall av varning härför underställts resp. läns- styrelser och poliskamrar i riket. Av de underställda varningarna, av vilka 3 gällt personer under 18 år, hade sammanlagt 469 — därav 1 avseende minderårig lös- drivare — blivit av vederbörande myndighet fastställda. I relativa tal uttryckt, utgjorde fastställelserna 95'1 % av samtliga underställda fall. Därjämte hava dessa myndigheter själva i 5 fall jämlikt 2 % 4 mom. lösdrivarlagen "meddelat. varning för lösdriveri.

Vidkommande äter de för lösdriveri häktade och insända, vilkas sammanlagda antal uppgick till 479, varav 12 voro under 18 är, fördelade sig dessa fall med hänsyn till utgången sålunda:

Antal fall

Absolut Procent Frikända ............................................................... 29 60 Varnade .................................................... . .......... 99 207 Adömda tvångsarbete ................................................ 185 386 Frigivna på grund av 7 % lösdrivarlagen ..................... 53 11'1 Uverlämnade till myndigheter utom. riket ........................ 110 23'0 Annan åtgärd eller oavgjorda .................................... 3 06

Summa 479 1000

Det ojämförligt största antalet fall av lösdriveri av denna art hava förekom- mit i Malmöhus län. Sammanräknar man sålunda de fall av såväl varning som häktning härför, som under året förekommit till avgörande icke blott inför Ko- nungens befallningshavande i detta län utan även inför poliskamrarna i Malmö och Hälsingborg, erhåller man en summa av ej mindre än 267 dylika fall, utgörande mer än 1/4 av motsvarande summa för riket i dess helhet. De därnäst flesta fallen hava förekommit inom Västernorrlands samt Vidare inom Älvsborgs, Orebro och Stockholms län. Jämförelsevis sällsynta hava däremot fall av föreliggande art varit utom i Gottlands län, där något dylikt fall överhuvud taget icke inträffat under år 1907, inom Kronobergs, Skaraborgs, Värmlands och Norrbottens län.

Det ligger i sakens egen natur, att lösdriveri av den art, varom här är fråga,

Lösdrivrri enligt 1 5 1 mom. lös- drivarlagen.

• Sida 280
•  Original

Lösdrivari enligt 1 5 2 mom. lös— drivarlagm.

Prostituerade.

huvudsakligen förekommer å landsbygden. En antydan härom lämnas också av det jämförelsevis ringa antal fall, som, enligt vad tabellen ifråga utvisar, förekommit till behandling vid såväl poliskamrarna i riket som inför överståthållarämbetet i Stockholm. Tillsammantaget behandlades sålunda under år 1907 inför nämnda myndigheter endast 138 dylika mål, medan motsvarande antal mål, handlagda inför länsstyrelserna. utgjorde ej mindre än 834.

Liksom lösdriveri enligt lösdrivarlagen 1 g» 1 mom. i huvudsak hör hemma å landsbygden, så är det å andra sidan företrädesvis i städerna och framförallt de större bland dem, som det i 2 mom. samma % av skildrade slaget. av lösdrivare mest förekommer. Sålunda inhämtas av tab. 3, att av de inalles 2,819 mål — varningar och häktningar sammanräknade — av denna beskaffenhet, som handlagts under år 1907, icke mindre än 2326 (825 %) förekommit infö” antingen överståt- hållarämbetet eller poliskamrarna. För övriga delar av landet — flertalet städer och hela landsbygden — voro däremot att anteckna sammanlagt endast. 493 (175 %) dylika mål. Särskilt betydande var antalet hithörande mål i huvudstaden. Sålunda utvisar tab. 3, att. inför överståthållarämbetet ensamt handlagts 1,733 eller mer än 61 % av samtliga lösdriverimål enligt här åberopade lagrum. Vad i övrigt lös- driveri av denna beskaffenhet beträffar, inhämtas av samma tabell, att antalet under år 1907 av underordnade polismyndigheter underställda varningar utgjorde 1,411, varav 77 gällt personer under 18 år. Antalet av resp. länsstyrelser eller poliskamrar fastställda varningar utgjorde 1,371, motsvarande 971 % av de under- ställda. .lämlikt 2 % 4 mom. lösdrivarlagen hade överståthållareämbetet i Stock- holm i 18 fall direkt tilldelat varning för lösdriveri av detta slag.

I de fall åter. då häktning för lösdriveri enligt 2 inom. av 1 & förekommit, har utgången blivit följande:

Antal fall Absolut Procent

Frikända ............................................................ 37 27 Varnade ............................................................... 343 24'7 Adömda tvångsarbete ............................................. 533 383 Frigivna jämlikt 7 é lösdrivarlagen ........................... 164 11'8 ()verlämnade till i'nyndigheter utom riket ...................... 182 131 Annan åtgärd eller oavgjorda .................................... 131 9'4

Summa 1,390 1001)

Ovanstående siffror återgiva i huvudsak samma bild. som i det föregående befunnits gälla för lösdriveri enligt lösdrivarlagen 1 % 1 mom. Även här utgöra sålunda de till tvångsarbete dömda nära 2/5 och de varnade något mer än 1/5 av de häktade. Den huvudsakliga olikheten de båda kategorierna emellan består däri, att av de enligt nu föreliggande moment. häktade ett jämförelsevis långt mindre antal överlämnats till myndigheter utom riket än vad förhållandet visade sig vara beträffande lösdrivare enligt första momentet.

Vad särskilt beträffar lösdrivarlagens tillämpning i fråga om de prostituerade. meddelas uppgifter härom i tab. 4. S. k. legal prostitution förekom under ar

• Sida 281
•  Original

itll)? i vårt land endast i några "få städer. lösdrivarhänseende av >>kvinnor, som gjort sig skyldiga till yrkesmässig skörlevnad/., som meddelats av resp. länsstyrelser och poliskamrar, och som hava sammanställts i nämnda tabell, torde därför i övriga fall, på sätt Konungens befallningshavande i Örebro län i detta hänseende uttryckligen framhållit, få anses beteckna sådana kvinnor, »som låtit i vidsträcktare grad mot betalning bruka sig till skörlevnad».

Såsom av tabellen framgår behandlades under år 1907 inalles 754") mål av här berörda natur, nämligen 251 fall av varning'och 504 fall av häktning. Antalet kvinnor, som icke nått över åldersgränsen 18 år, utgjorde 38, därav 18 varnade och 20 häktade. Av varningarna hade icke mindre än 248, eller 988 %, blivit fastställda och sålunda endast 3 (1'2 %) underkända. I förhållande till hela antalet handlagda lösdrivarmål enligt föreliggande moment utgjorde här berörda kategori något mer än 1/4 (26'9 %). Tager man åter hänsyn endast till häktningarna, be- finnas de prostituerade utgöra något mer än 1/3 (36'3 %) av samtliga härför häktade och inställda.

En jämförelse mellan de i denna och närmast föregående tabell (tab. 3) med— delade uppgifterna utvisar, att ibland de för yrkesmässig skörlevnad häktade kvin— norna ett relativt långt större antal än beträffande övriga enligt. föreliggande moment av lösdrivarlagen inställda prövats skyldiga. Tv under det att ibland de jämlikt berörda moment i övrigt häktade _ det vill säga samtliga fall med undantag för de prostituerade kvinnorna — inalles 57'4 % blivit antingen varnade eller dömda lill tvångsarbete, steg motsvarande procentsitfra för dessa senare till 728 %. Det är dock härvid att märka, att det är särskilt varning för lösdriveri, som jämförelse- vis ofta tilldelats kvinnor av denna art. Mot 31'3% varnade lösaktiga kvinnor svarade sålunda endast 2()'9 % varnade bland de jämlikt ifrågavarande lagrum i övrigt häktade. Däremot är skillnaden i detta hänseende i fråga om de till tvångs— arbete dömdas relativa antal endast jämförelsevis mindre betydande. Sålunda dömdes under föreliggande år av de 5. .k. prostituerade inalles 41'6 % till tvångs- arbete, medan motsvarande procentsiffra för övriga enligt föreliggande lagrum häk- tade lösdrivare utgjorde 36'6 %. Jämförelsevis många av de till ifrågavarande kategori hörande fallen synas sålunda hava varit sådana, där skuld visserligen före— legat, men av så lindrig beskaffenhet, att påföljden fått stanna vid varning.

En blick på tabell 4 utvisar, att det ojämförligt största antalet fall av lös- driveri av föreliggande beskaffenhet hava förekommit till behandling inför överståt— hållarämbetet i Stockholm. Sålunda hava inför denna myndighet handlagts icke mindre än 127 fall av varning och 353 fall av häktning av kvinnor, som gjort sig skyldiga till yrkesmässig skörlevnad. Tillsammans utgjorde detta 480, eller 636 % av samtliga för riket i dess helhet av myndigheterna redovisade fall. Läggas här- till de fall av denna art, som inträffat i de sex större städerna i riket, för vilka finnes inrättad poliskammare, eller inalles 86 fall av varning och 90 fall av häkt- ning, återstå överhuvudtaget endast 38 varningar och 61 häktningar, fördelade på 12 olika län, därav i främsta rummet Malmöhus och Stockholms län.

. Häktningar för lösdriveri enligt 12 % 6 inom. lösdrivarlagen förekommo under år 1907 till ett sammanlagt antal av 245 (jfr tab. 5). Härav handlades icke mindre än 223, eller 91 %, inför överståthållarämbetet i Stockholm. Utom i huvudstaden

Lösdriveriml. 12 5 6 mom. lösdrivar- lagen.

• Sida 282
•  Original

Bettleri enl.

förekom häktning av föreliggande anledning endast i Stockholms samt i enstaka fall i Blekinge, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län samt i Hälsingborgs stad.

Med avseende på utgången fördelade sig här berörda mål sålunda:

Antal fall Absolut Procent

Frikända ....................... . ........................................ 2 08 Yarnade .................................................................. 51 208 Adömda tvångsarbete ................................................ 97 39'6 Frigivna på grund av ? % lösdrivarlagen ..................... 47 19'2 Annan åtgärd eller oavgjorda .................................... 4,8 196

Summa 245 1000

Liksom i fråga om övriga kategorier av lösdriveri visar det sig sålunda även här, att de varnade och dömda tillsammantagna utgöra omkring 60 % av samtliga häktade. Frigivningar på. grund av 1 % lösdrivarlagen förekomma däremot här relativt oftare än vid de tidigare skildrade slagen av lösdriveri.

Det ligger i sakens natur, att gränsskillnaden mellan det bettleri, som avses

40 5 2 OCh 5i 40 ä 2 och 5 mom. fattigvårdsförordningen, och beträffande vars handläggning

mom. fattig- rärdsförord' ningen.

inför Konungens befallningshavande och poliskamrar uppgifter meddelas i tab. 6, och det egentliga lösdriveriet i regel måste vara mycket svår att med bestämdhet uppdraga. A ena sidan torde nämligen lösdriveri, särskilt enligt 1 % 1 mom. lös- drivarlagen, i de allra flesta fall vara förenat med bettleri, i all synnerhet som lösdrivare av denna kategori endast genom bettlande, därest icke ännu sämre ut- vägar tillgripas, äro i stånd att. förkaffa sig medel till livets uppehälle. Och å andra sidan förestavas ju bettlandet i flertalet fall av alldeles samma skäl som det egent- liga lösdriveriet, d. v. s. lättja och motvilja för ett ordentligt levnadssätt. Konungens befallningshavande i Östergötlands län har också i sin redogörelse i ämnet till kommitten förklarat, att samtliga av Konungens befallningshavande för bettleri behandlade personer jämväl hava gjort sig skyldiga till lösdriveri; och poliskam- maren i Norrköping har i uppgiften redovisat samtliga fall såsom lösdriveri, enär de fall av bettleri, som där_t'örek01nmit, alltid varit förenade med lösdriveri.

Bettleri enligt 40 % 5 inom. har över huvud taget, såsom tab. 6 utvisar, endast. förekommit i Göteborg, vid vars poliskammare under år 1907 handlades fyra fall av varning för bettleri av. den art, som avses i nämnda moment — att barn bettlat på befallning eller med tillåtelse av föräldrar eller annan, som är skyldig att om detsamma taga vård — och hava samtliga dessa varningar blivit av nämnda myn- dighet fastställda.

För bettleri jämlikt 40 % 2 mom. förekommo under år 1907 inalles 299 var- ningar och 263 häktningar. Av varningarna, som så gott som samtliga blevo av resp. myndigheter godkända, hade de flesta handlagts i Göteborg, vars poliskam- mare haft att avgöra 130 dylika mål, samt vidare inför överståthållarämbeteti Stockholm (92 fall), Konungens befallningshavande i Västmanlands län (25 fall) samt Göteborgs och Bohus län (15 fall). Vid sammanlagt 11 länsstyrelser och 3 poliskamrar hade däremot intet enda dylikt mål förekonnnit under år 1907.

• Sida 283
•  Original

Av de inalles 264 fall, då under nämnda ar häktning av nyss anförd anled- ning ägt rum, komma 169 eller nära 2/3 ensamt på Stockholms stad. Andra rum- met intogs här av Göteborgs stad (med 45 fall), varefter kom Hälsingborg (med 16_ fall) 0. s. v. 13 länsstyrelser och 4 poliskamrar hade däremot icke handlagt något dylikt mål under år 1907.

Med hänsyn till påföljden fördelade sig här anförda 264 fall av bettleri på följande sätt.:

Antal fall

Absolut Procent .lf'rikända ............................................................... 6 23 Yarnade .................................................................. 40 148 Adömda tvångsarbete ................................................ 85 323 Erigivna på grund av 7 % lösdrivarlagen ..................... 114 43'4 Uverlämnade till myndigheter utom riket ..................... 14 5'3 Annan utgång eller oavgjorda .................................... 5 19

Summa 264 100'0

j Sålunda hade ett mycket stort antal av dessa mål slutat med den häktades , frigivande under åberopande av 7 % lösdrivarlagen. Förvunna till behandling så- l som lösdrivare hade befunnits inalles 125. varvid dock påföljden för 40 inskränkt ; sig till endast varning.

) Utom i de fall, som anses i 40 % fattigvårdsförordningen, kunna även, såsom Fängelser enl. inledningsvis framhållits, förseelser enligt 33 % av samma förordning föranleda till 35 5 fattig- l ådömande av tvångsarbete. För tillämpningen i sist anförda fall av lösdrivarlagen vänts/öra”- har, såsom likaledes tidigare meddelats, redogörelse lämnats i den statistiska ut— "”'”-"e"-

j redningen angående fattigvårdslagstiftningen.1 För fullständighetens skull må här

j endast tillfogas, att hela antalet anmälningar på grund av åberopade lagrum under j femårsperioden 1903—07 utgjort 272. Av dessa hade sammanlagt 84, varav 67 j mot män och 17 mot kvinnor, föranlett till ådömande av tvångsarbete. Imedeltal l per år hade sålunda kommit endast 16 a 17 fall av tvångsarbete på grund av här anförda & i fattigvärdsförordningen.

Efterföljande texttabell innehåller en sammanfattning av de från vederbörande Sammanfatt- myndigheter inhämtade och i huvudtabellerna 2—6 utförligt redovisade uppgifterna ning. angående handläggningen under år 1907 inför Konungens befallningshavande och poliskamrar av mål angående lösidriveri och bettleri.

1 8 kap. Om ersättning för fattigvård av understödstagare eller försörjningspliktig och om åtgärder mot församliga familjeförsörjare samt mot bettlare. Sid. 282 0. !.

• Sida 284
•  Original

Antal fall under är 1907 då:

person häktats och insänts (ej en].

varning 2 % 4 mom.) D ä. r a v:

Lösdriveriets eller bettleriets art 5 gm : __ n = 5 '” Ems B ? =E ==: _'5 4.14 & åsnan. & = 4 å” nu äe 4 3 5 = i r; m (+ 3151 (I? _- n ”01 du: _.4_, E. "* ”” 4 :s 35” "' ,, o. p r» ; =, =. 5 p,: (å. g 5, 3 .; p :. I:! ;, B lam-=; ag », __ :D: '— l .... = 9” v-s Qj ra ...”” 73-53": 43-59. .— .. = (» a.. == cc aa o:!e := . e r— ' H '=' få 3 :! ?— (> 57 (» Ul _: en 75 " m- m 0. = .— ” 3 := - : "S?—g 3 Q' '” = vs. m ä, 53. E.—

Lösdriveri enl. ]ösdr.-1. 1 % 1 mom. 493 469 0 479 29 99 185 63 110 3

» » » 1 % 2 mom. 1,411 1,371 18 1,39() 37 343 533 164 182 131

» >> » 12 % 6 mom. — — — 246 2 51 97 47 — 48 Bettleri (utan lösdriveri) enl. fattig-

vårdsförordn. 40 % 2 mom. 311 307 —— 264 6 40 85 114 14 5

» » 40 % 5 mom. 4 4 — —— —— —— — — — —

Summa le,-219 2,151 23 2,378I 74l 533| 900 375 306 187

Vad först beträffar de av underordnade polismyndigheter meddelade varningar för lösdriveri och bettleri, hava, såsom tabellen närmare utvisar, av de inalles 2,219 dylika, som prövats under år 1907, icke mindre än 2,151 eller 969 % blivit av vederbörande myndigheter fastställda. Underkännande har sålunda endast före— kommit i 68 (3'1 %) av samtliga underställda mål.

Av anledning, som omförmäles i 2 % 4 mom. lösdrivarlagen, hava i 23 fall varning meddelats direkt genom Konungens befallningshavande eller poliskammare.

Vidkommande därefter för lösdriveri eller bettleri häktade och insända hava av dem enligt vederbörande myndigheters utslag under år 1907:

Antal fall

Absolut Procent Frikänts ............................................................... 74 31 Varnats ............................................................... 533 224 Ådömts tvångsarbete 900 378 frigivits på grund av 7 % lösdrivarlagen .......... 378 159 Overlämnats till myndigheter utom riket ..................... 306 129 Varit föremål för annan åtgärd eller ej slutligen prövade 187 79

Summa 2,378 1000

Det framgår härav, att icke fullt 40 % av samtliga häktade blivit bortdömda till tvångsarbete, medan påföljden för ungefär 1/4 stannade vid varning. Av de återstående hade 378 >>på grund av ålderdom, kropps- eller sinnessjukdom eller annan dylik anledning» varit oförmögna att förvärva sitt uppehälle och av denna anledning överlämnats till vederbörande fattigvårdsstyrelse. Anmärkningsvärt är det jämförelsevis ringa antalet frikännanden, eller endast 74, motsvarande 3'1 % av samtliga häktade och inställda.

• Sida 285
•  Original

3. Tillämpning av 12 och 13 %% lösdrivarlagen.

Förutom de uppgifter angående förseelser enligt 12 % 6 inom. lösdrivarlagen, som i det föregående meddelats,1 hava även i övrigt en del upplysningar av kom- mittén inhämtats angående tillämpningen under år 1907 av nämnda % i lösdrivar- lagen och dess olika bestämmelser. Först och främst har sålunda kommittén, så— som redan i det föregående anförts, i detta hänseende hänvänt sig till samtliga polismästare i riket. Det, första spörsmål, som riktades till polismästarna, gällde antalet förpass—AtffalfÖFIMSS— ningar till staden under år 1907 av frigivna tvångsarbetsfångar ävensom den ut- ”my?" fm"? .. . . . . __ . . . . anmalnmga; sträckning, van den 1 12 & 1 och 3 mom. stadgade anmalningsskyldigheten l)llVll'.enl_125100h fullgjord. De härå erhållna svaren ätergivas i följande sammanställning: :; mom. Antal Antal fall, då anmälnings-

Polismästaren i: förpassningar skyldigheten fullgjorts Stockholm ........................... 456 398 Uppsala .............................. 10 6 Eskilstuna ........................... 9_ 9 Norrköping ........................... 42 37 Karlskrona ........................... 34 33 Malmö ............ 17 17 Hälsingborg ........................... 14 14 Göteborg .............................. 90 90 Gävle ................................. 7 7

Summa 679 611

Helt annorlunda blir emellertid den bild man erhåller, då man på grund av Föreläggande de inkomna svaren undersöker, huru de i 12 % 2 mom. stadgade föreläggandena ettl— 12 5 2 blivit fullgjorda under är 1907. ”m”" Antal förelägganden enl. 12 ä 2 inom.

meddelade fullgjorda

Stockholm .................................... 320 79 Uppsala ....................................... 6 2 Eskilstuna .................................... —— —— N orrköpning ................................. 10 — Karlskrona ............... _ ..................... _ — Malmö .......................................... 10 * Hälsingborg .................................... 4 _ Göteborg ....................................... 73 —— Gävle .......................................... —— —

Summa 423 81

Regeln är sålunda, att förelägganden av denna art icke fullgöras.

1 Jfr tab. 5 samt sid. 7. 35—22927.

• Sida 286
•  Original

Åtgärder _;m- lsamband med ovan anförda spörsmål har kommitten vidare från polis— "ft [(?/WW mästarna begärt. upplysningar om, vilka åtgärder som vidtagits för att tillhållaför- jllfliiäliszliigl- passade eller under Hmmm ställda. att fullgöra mmzc'ihziozgsskyldighefen. ( ”i,-mna”. Polismästarna i Eskilstuna, Karlskrona, Malmö och Gävle hava på denna fråga svarat, att någon åtgärd i denna riktning icke vidtagits eller behövt vidtagas. _- Polismästarna i Hälsingborg och Uppsala hava meddelat., att sådan åtgärd icke kunnat vidtagas, enär de förpassade avvikit från orten. — Polismästaren i Norr— köping anför, att den försumlige dömts till tvångsarbete, dock endast därest annan förseelse tillkommit. — Polismästaren i Göteborg meddelar, att endast synnerligen illa kända personer hava erhållit föreläggande att å bestämda tider göra anmälan om bostad och försörjningsmedel; för övriga hade uppgifter härom avfordrats genom detektiva polisen. — Polismästaren i Stockholm slutligen meddelar, att de, som, innan två år förflutit efter frigivandet, undergått frihetsstratf, vid frigivandet erinrats om anmälningsskyldigheten, varjämte Heia ånyo anhållits och behandlats såsom lösdrivare på grund av tredska m. m.

Pilaff-"if(!" '”';— I formuläret till polismästaren frågades även, huruvida at särskilda personer, ål,/'na); "nåt?”: och i så fall vilken eller vilka, uppdragits att mottaga de _frz'ngv—nas anmälningar. ',,,,—,-/,,.,-,,,,,,,-_ Denna fråga har besvarats nekande av polismästarna i Uppsala, Eskilstuna,

Norrköping och Karlskrona. 1 Stockholm har ifrågavarande uppdrag överlämnats att en överkonstapel vid detektiva avdelningen och i fråga om kvinnor, som hän- giva sig åt yrkesmässig skörlevnad, ät föreståndaren för prostitutionsavdelningen, i Hälsingborg ät överkonstapeln vid detektiva avdelningen, i Malmö åt en över- konstapel eller konstapel vid detektiva avdelningen, i Gävle åt poliskommissarien och i Göteborg åt en del av personalen vid detektiva avdelningen.

'liillii'ul'lml; Enligt 12 & 5 mom. i lösdrivarlagen, äger Konungens l,)efallningshavande be—

”mf; (25071; * fogenhet att helt och hållet eller delvis meddela befrielse från de skyldigheter,

' ' som jämlikt 12 % lösdrivarlagen åligga den frigivne. Kommittén har ock genom

en fråga å infordrad uppgift sökt vinna kännedom angående den utsträclming, vari förstnämnda lagrum tillämpats under är 1907. Enligt de inkomna svaren skulle detta hava varit fallet, vid sammanlagt 24 tillfällen, varav 23 ensamti Norrköping.

77””'"1'"_£"'_ För att erhålla kännedom om tillämpningen å landsbygden och i städer, där gifllldiiflcjtwoå polismästare ej finnes, av ovan berörda stadganden i lösdrivarlagen har vidare ”,,,-Mm till samtliga underordnade polismyndigheter i riket framställts den frågan: Huru sffirll'l'. övervakas, att frigiren frångsarbetarc ställer sig till efterrättelseföreskrifterna11.23" lösdrivarlagen ?

Uti sammanlagt 383 fall, eller jämnt hälvten av samtliga inkomna svar, har ovanstående fråga lämnats obesvarad eller har uttryckligen uppgivits, att något dylikt övervakande icke förekommer. 283 svar angiva endast i korthet, att över- vakandet sker genom polismyndigheten (länsmän, stadstiskaler, kronobetjäning, fjär— dingsmän, allmän åklagare o. s. v.). Hit torde ock kunna räknas 10 fall, då över- vakandet har överlämnats åt tillsyningsmän, och 12 fall, då svaret endast i all- mänhet innehåller, att övervakandet »sker enligt lagen».

• Sida 287
•  Original

I 19 fall har uppdraget enligt de tillhandakonma svaren varit överlämnat åt kommunal— eller fattigvårdsnämnd och i 26 fall åt kronobetjäning och kommunal- nämnd i förening.

I 16 svar framhålles uttryckligen, att dylik kontroll endast kan äga rum, då frigiven fånges arbetsförtjänst översändes till vederbörande polismyndighet, då dylik fånge anmäler sig själv, för förseelse anhålles eller utan tillstånd anträffas utom Immmunen.

Endast sammanlagt 11 svar angiva närmare, under vilka former här berörda övervakande sker. (Den frigivne anmäler sig på bestämda tider, anmäler sig själv vid ankomsten, anmäler bostad och arbete, så snart förändring sker; då den fri- givne blir osynlig, efterhöres han i sitt hem, genom besök hos vederbörande, där så erfordras, o. s. v.).

Slutligen har i (i fall uppgivits, att den frigivne på begäran erhåller tillstånd att. söka arbete på uppgiven ort eller att åt honom anskaffas arbete.

Därest den, som undergår tvångsarbete, skulle komma i förändrade villkor, så att hans kvarhållande å anstalten icke längre är av nöden, äger jämlikt 13 % lösdrivarlagen Konungens befallningshavande i det län, där tvångsarbetsanstalten är belägen, förordna om hans frigivande.

Av de svar å den framställda frågan om detta lagrums tillämpning, vilka av kommittén erhållits, framgår, att under de trenne åren 1905—07 sammanlagt gjorts 62 framställningar om tvångsarbetares frigivande på grund av ovan åbe- ropade lagrum. Av dessa framställningar hade 29 bifallits och 33 avslagits.

I de fall, då framställningen bifallits, har grunden härtill utgjort: erbjuden tjänst (27 fall), yppad penningtillgång (1 fall) samt omhändertagande av fader (1 fall).

4. Uppgifter ur tidningen Polisunderrättelser för år 1907.

De uppgifter angående för lösdriveri rar—nade och dömda personer, som kunna hämtas ur de under inseende av Stockholms polisstyrelse utgivna >>Polz'szmderrc'it— telser», och som lämpa sig för egentlig statistisk bearbetning, äro upplysningar rörande yrke eller titel, födelseår och —dag, födelseort och hemort. Aven vissa andra av de i polisunderrättelserna förekommande uppgifterna, såsom exempelvis angående de myndigheter, som meddelat varningen resp. ådömt tvångsarbetet m. m., skulle visserligen kunna hava på samma sätt bearbetats. Men då motsvarande upplysningar återfinnas redan i den föregående framställningen, har det icke ansetts nödvändigt att här ingå på samma ämne. Endast i fråga om den tid, för vilken tvångsarbete i de särskilda fallen ådömts, göres härutinnan ett undantag, eftersom fullständiga uppgifter härom icke tidigare hava meddelats.

Tillämpnin-

., . gen av 1.) 9

i lösdrivar- lagen.

Hela antalet varningar för lösdriveri, som offentliggjorts i polisunderrättelserna För lösdriveri

för år 1907, utgjorde 2,764, varav 2,177 för män och 587 för kvinnor, motsva- rande i procent resp. 78'8 och 21'2. Antalet under samma år till tvångsarbete l.— dömda utgjorde 881, av vilka 616 (eller 69'9 %) voro män och 265 (eller 301 %)

varnade och dömda efter ("in och ålder.

• Sida 288
•  Original

kvinnor Sammanlagda antalet under året varnade och dömda utgjorde sålunda inalles 3, 645 varav 2, 793 (766 %) voro män och 852 (234 %) kvinnor Äldersfö1delningen bland de för lösdriveri varnade och dömda tillhopa flam- går av efterföljande texttabell.

|3l4lrölöl

För lösdriveri varnade och dömde

Åldersgrupper Absoluta tal Relativa tal

Män Kvinnor ]")iada Män ' ' B.,åda koneu | konen

% % % 15—19 år ........................ 157 99 256 56 11'6 'i" 0 20—24 407 195 602 146 229 16” 5 25—29 513 2 67 ) 18'4 19'0 18'5 30—34 468 777 16"? 128 158 35—39 304 577 109 8 6 103 40—44 ' . 332 . 429 119 11 4 118 45—49 266 315 9'5 ') 8 8'6 50—54 155 196 55 4 & 5'4 55—59 * 95 " 112 34 20 3'1 60—64 57 64 2'0 0'8 Is 65—69 25 . 26 09 01 07 70 år eller därövei ............ 13 15 05 02 0'4 Okänd ålder ..................... 1 1 01 — 0'1

Denna sammanställning utvisar, att lösdriveriet är ett ont, som mest fram» träder i de yngre åldrarna. Sålunda befunno sig något mer än hälften (50'8 %) av samtliga i tabellen upptagna personer i åldern 20—35 år. Även de följande åld— rarna upp till 50 år äro ganska talrika och utgöra tilll-iopa nära 1/3 (307 %) av hela antalet. I de högre åldrarna äro däremot lösdrivarna jämförelsevis fåtaliga; de utgöra tillsammans endast omkring 1/10 (11'5 %) av samtliga fall.

Här anförda siffror utvisa, att de dåliga anlag, som föra individerna in på lösdriveriets stråt, utveckla sig ganska tidigt. Att de högre åldrarna däremot äro fåtaligt företrädda beror väl till en del därpå, att åtskilliga individer, som under sin ungdoms förvillelser kommit i kollision med lösdrivarlagen, sedermera bättra sig och bliva nyttiga samhällsmedlemmar. En annan kontingent åter drives av sitt dåliga levnadssätt in på brottets bana och försvinner därigenom ur lösdrivarnas led. Slutligen torde det kunna antagas, att med det levnadssätt, som dessa ele— ment föra, döden bland dem gör rika skördar.

En annan anmärkningsvärd omständighet, som framgår ur ovanstående sam— manställning, är att kvinnorna tidigare än männen synas komma i kollision med

Summa 2,793 3,645 1000 1000 1000

• Sida 289
•  Original

lösdrivarlagen. Särskilt gäller detta i fråga om den allra yngsta åldersklassen, 15—19—åringarna, vilken, relativt taget, räknar mer än dubbelt så många kvinnor som män (resp. "116 och 56 %). Men även under den följande femårsperioden äro kvinnorna relativt betydligt talrikare än männen — 229 mot 146 % — och det, är egentligen först med åldersklassen 30—34 år, som männens relativa över- talighet gör sig bestämt gällande.

Här påpekade skiljaktighet de båda könen emellan framträder ock, om man räknar ut 111edelåldern för i tabellen upptagna personer. Denna utgjorde nämligen för männen 36 år och för kvinnorna 32 år. (För båda könen tillhopa utgjorde medelåldern 35 år)

Enligt. de i polisuuderrättelserna meddelade upplysningarna fördelade sig de GZZZetbgåäa under är 1907 till tvångsarbete dömda på följande sätt med hänsyn till tvångs- efter tvångs— arbetets längd. arbetstidens Män Kvinnor Summa längd.

1 månad ..................... 1 — 1. 2 månader .................. 29 35 64 3 ;, .................. 51 29 80 4 * .................. 40 30 70 5 .................. 9 18 27 6 .................. 163 71 234 7 > .................. 19 7 26 8 .................. 78 13 91 9 .................. 28 7 35 10 31 7 38 11 .................. 3 — 3 12 .................. 59 25 84 13 » .................. 3 — 3 14- >> .................. 25 9 34 15 .................. 10 1 11 16 .................. 12 1 13 17 .................. 3 1 4. 18 / .................. 19 5 24 19 .) .................. 2 % 5 20 .................. 4: 41 21 *: .................. 3 — 3 22 '» .................. 1. — 1 24 » .................. 18 3 21 26 >> .................. 1 1. 30 >> ............ . ..... 1 — 1. 36 > .................. 1 — 1 Ej angivet ..................... 2 — 2 Summa 616 265 881

Den ojämförligt vanligaste latituden för såväl män som kvinnor utgjorde så— lunda 6 månader. Närmast därefter kom för männen 8 månader och för kvin-

• Sida 290
•  Original

norna 2 månader. Över huvud taget. ådömdes 111ä11nen längre tvångsarbete än kvin— norna. Sålunda hade för mer än 2/3 av de dömda kvinnorna tvångsarbetstideu utgjort högst 1/2 år, varemot mindre än hälften av männen sluppit så lindrigt. undan. Till mer än ett års tvångsarbete hade blivit dömda endast 23 kvinnor (87 %) men 103 män (16'7 %).

I genomsnitt utgjorde den tid, för vilken männen dömts till tvångsarbete, 86 månader men för kvinnorna endast 67 månader, eller nära 2 månader mindre. För båda könen tillhopa uppgick samma medeltal till 81 månader.

Fat-lösdriveri Av de under år 1907 för lösdriveri varnade och dömda voro något mer än 397.725de OCh hälften (eller 524 %) födda på landsbygden och sålunda något mindre än hälften ”om efter (476 %) i städer och köpingar. Skiljer man i detta hänseende mellan män och

'ödel'eo t. . o . .. . f ö r kvmnor, erhaller man toljande fordelnmg:

Landsbygden Städer och köpingar Absolut Proc. Absolut Proc.

Män ........................... 1,422 51'2 1,354 48'8 Kvinnor ..................... 475 563 368 4-3'7

Närmare detaljer rörande lösdrivarnas fördelning i här berörda hänseende inhämtas av efterföljande texttabeil.

• Sida 291
•  Original

För lösdriveri varnade och dömda efter födelseort

L ä n Landsbygden Städerna Summa. Män Kvin- Båda Män Kvin- lååda Män Kvin— Båda nor konen nor konen nor konen | Stockholms stad ..................... — — — 471 146 617 471 146 617 ' Stockholms 122 51 173 22 5 27 144 56 200 ( Uppsala . 49 11 60 31 7 38 80 18 98 ; Södermanlands » ......... 77 19 96 40 10 50 117 29 146 ; Ostergötlands » ......... 86 35 121 79 27 106 165 62 227 31 Jönköpings » ......... 44 12 515 18 e 24 62 13 80 ' Kronobergs » ......... 62 22 84 13 1 14 75 23 98 Kalmar » ......... 110 46 156 31 12 43 1—11 58 199 ( Gottlands » ......... 12 3 15 8 2 10 20 5 26 ; Blekinge » ......... 71 17 88 49 12 61 120 29 149 | Kristianstads ”> ......... 55 8 63 16 3 19 71 11 82 l Malmöhus » ......... 104 23 127 120 28 148 224 51 275 Hallands » ......... 19 (i 25 9 — 9 28 6 34 Göteborgs och Bohus » ......... 111 34 145 229 48 277 340 82 422 Älvsborgs » ......... 105 27 132 30 11 41 135 38 173 ( Skaraborgs tv. ......... 80 27 107 16 4 20 96 31 127 1 Värmlands » 47 24 71 14 4 18 61 28 89 1 Örebro » ......... 51 20 74 39 "6 45 93 26 119 Västmanlands ,. ......... 52 9 61 39 2 41 91 11 102 Kopparbergs » ......... 53 14 67 14 2 16 67 16 83 . Gävleborgs » ......... 51 19 70 49 13 62 100 32 132 i Västernorrlands >. ......... 29 29 58 11 12 23 40 41 81 Jämtlands » ......... 6 12 18 — — — 6 12 18 Västerbottens » ......... 16 6 22 3 ] 4 19 7 26 Norrbottens » ......... 7 1 8 3 6 9 10 7 17 Summa' | 1,422l 4751 1,897 1354 368 1,722 2,776 843 3,61!)

Det framgår av denna tabell, att ensamt från Stockholm härstammade mer än 1/s av samtliga för lösdriveri varnade och dömda. Närmast efter huvudstaden kommer Göteborgs och Bohns län med 422 därstädes födda lösdrivare, Malmöhus län med 275, Östergötlands län med 227, Stockholms län med 200 o. s. v. Tager man åter endast landsbygden i betraktande, kommer Stockholms län allra främst. med 173 lösdrivare, varefter följa Ostergötlands län med 156, Göteborgs och Bohus län med 145, Älvsborgs län med 132 samt Malmöhus län med 127. Sist i ord—

¹ Till denna summa skall läggas antalet av dem, vilkas födelseort ej varit känd (3 män), eller som varit födda i utlandet (14 män och 9 kvinnor).

• Sida 292
•  Original

ningen konnna — om avseende fortfarande endast fästes a landsbygden — Norr— bottens, Gottlands och Jämtlands län med resp. 8, 15 och 18 i länet födda lösdrivare.

För att rätt första betydelsen av de i ovanstående tabell meddelade siffrorna, borde man även tagit i betraktande folkmängdssiffrorna för olika landsdelar. Det ligger emellertid i öppen dag, att födelseorten ensamt med den stora rörlighet, som utmärker befolkningen i ett modernt samhälle, icke kan anses kännetecknade yttre förhållanden, under vilka befolkningen lever. Den starka folkvandring från jordbruksdistrikten till städer och andra industriorter, som under den sista mans— åldern ägt rum, är särskilt ägnad att förrvcka förhållanden, och hemorten blir där— för ofta' långt bättre än födelseorten det skiljande momentet. Likväl mä erinras därom, att i fråga om förevarande befolkningselement icke heller hemortsförhällan— dena kunna giva annat än en mycket ofullständig vägledning.

För lösdriveri För hemortsförhållandena bland de under är 1907 för lösdriveri varnade ()(-b

"arnadc och dömda redogöres i efterföljande texttabell. dömda, efter 7

hem ort.

• Sida 293
•  Original

2? 3T4 | 5löl

llsl

För lösdriveri varnade och dömda efter hemort

L 5 n Landsbygden Städerna S 11 m m a Män Kvin- B__åda Män Kvin- Buåda Män Kvin- Idlåda nor konen nor konen nor koncn Stockholms stad —— — —— 947 429 1,376 947 429 1,376 Stockholms län ......... 62 33 95 15 3 18 77 36 113 Uppsala ) ......... 18 2 20 23 7 30 41 9 50 Södermanlands » ......... 21 1 22 50 .") 55 7 6 77 Östergötlands » ......... 33 11 44 7 1 23 94 104 34 138 Jönköpings » ......... 13 1 14 19 4 23 32 5 37 Kronobergs » 29 2 31 7 —— 7 36 2 38 Kalmar » ......... 36 4 40 37 7 44 73 11 84 Gottlands » ......... 1 —- 1 9 1 10 10 1 11 Blekinge » 31 5 36 53 3 56 84 8 92 Kristianstads » ......... 34 2 36 16 -— 16 50 2 52 Malmöhus w- ......... 71 17 88 170 63 233 241 80 321 Hallands » ......... 13 2 15 17 18 30 3 33 Göteborgs och Bohus » ......... 85 15 100 374 100 474 459 115 574 Älvsborgs » ......... 30 5 35 35 10 45 65 15 80 Skaraborgs » ......... 19 4 23 12 2 14 31 6 37 Värmlands » ......... 16 2 18 15 4 19 31 6 37 örebro » ......... 25 2 27 37 7 44 62 9 71 Västmanlands » ......... 41 3 44 39 3 42 80 6 86 Kopparbergs » ......... 38 7 45 15 1 16 53 8 61 Gävleborgs » 52 6 58 60 15 75 112 21 133 Västernorrlands » ......... 25 16 41 18 1 1 29 43 27 70 Jämtlands » ......... 8 3 11 6 2 8 14 5 19 Västerbottens » ......... 20 1 21 4 — 4 24 1 25 Norrbottens » ......... 10 —- 10 7 6 13 17 6 23 Summa 1 731 144 875 | 2,056 707 l 2,763 [ 2,787 851 3,638

Det framgår av denna tabell, att av samtliga lösdrivare 3/4 (759 %) hade hem-

ort i stadskommunerna.

delning på följande sätt:

Män ........................

Kvinnor

Landsbygden Absolut Procent 731 262 144 169

Städer och köpingar Absolut Procent 2,056 738 707 83'1

För de båda könen var för sig ställer sig samma upp-

¹ Till denna summa skall läggas antalet av dem, vilkas hemort ej varit känd (3 män och 1 kvinna) eller som uppgivits hava haft hemort i utlandet (3 man, från Norge). 36—22927.

• Sida 294
•  Original

För lösdu'vrri

vmmtde och dömda efte1 yrken.

Procentuellt laget hava sålunda betydligt flera kvinnor än män hemort i stads— kommunerna.

Det ojämförligt. största antalet för lösdriveri varnade och dömda hade hemort i Stockholm. Särskilt gäller detta om kvinnorna, av vilka icke mindre än 429, eller 50'4%, voro hemmahörande i Stockholm. Bland männen hade omkring 1/3 (34 %) samma hemort.

Bortsett. från Stockholm hade de flesta lösdrivare sin hemort i stadskommu— nerna i Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län (resp. 474 och 233). Tager man endast landsbygden i betraktande, kommer Göteborgs och Bohus län i främsta rummet (med 100), varefter följa Stockholms (med 95) och Malmöhus län (med 88).

Jämför man siffrorna i ovanstående tabell för Stockholm med motsvarande siffror i närmast. föregående texttabell, skall man finna, att antalet lösdrivare med hemort i Stockholm är mer än dubbelt så stort som antalet därstädes födda lös— drivare. För kvinnorna ensamt. för sig blir proportionen t. o. 111. som nära 3 till 1. Liknande förhållande, dock i mindre grad, äger jämväl rum i fråga om Göteborgs och Bohus, Malmöhus, Norrbottens samt —— ehuru i mycket ringa grad —— i Gävle— borgs och Jämtlands län. Beträffande'alla övriga län gäller däremot, att antalet i länet födda lösdrivare överstiger antalet därstädes hemmahörande.

Ställer man ovan anförda uppgifter angående antalet lösdrivare med hemort i städer och på landsbygden i förhållande till den olika folkmängden, flnner man, att på varje 100,000 invånare 11 landsbygden kommo endast 218 för lösdriveri varnade eller dömda personer. För stadskommunerna äter steg motsvarande siffra till 203'0 på varje 100, 000 av folkmängden. I förhållande till invånarantalet före— kom följaktligen under här berörda år Obland stadsbefolkningen nära 10 ganger så många för lösdriveri varnade eller dömda som bland lantbefolkningen. Ännu ogynn- sammare än i stadskommunerna i allmänhet gestalta sig emellertid motsvarande relationstal för huvudstaden. Pii 100,000 invånare i Stockholm komma nämligen icke mindre än 407'7 därstädes hemmahörande för lösdriveri varnade eller dömda personer.

En statistisk bearbetning av de i polisunderrättelserna meddelade uppgifterna angående de för lösdriveri varnades och dömdas yrken lämnar i det störa hela endast föga utbyte. Yrkesbenämningarna äro nämligen i regel mycket obestämda och saknas dessutom i mycket stort antal fall helt och hållet. I och för sig är detta endast vad man hade att vänta, då ju lösdriveriet, som bekant, i huvudsak förekommer just bland personer, som egentligen icke hava något yrke alls utan —— om de ens kommit så långt —— vanligen betecknas med den något obestämbara rubriken arbetare, ofta med ett »före detta» framför. Och i även de fall, då veder- börande verkligen synes hava haft ett bestämt yrke, förekommer detsamma i polis— underrättelserna med samma prefix framför, utvisande att personen ifråga sjunkit ned i de yrkeslösas klass.

Först och främst måste man vid bearbetningen av yrkesuppgifterna lämna kvinnorna helt och hållet ur räkningen. Av de inalles 852 kvinnliga lösdrivare. som förekomma i polisunderrättelserna för år 1907, saknas nämligen yrkesupp— gifter för ej mindre än 796 (eller 934 %). Av de återstående 56 kvinnorna äro

• Sida 295
•  Original

fabriksarbeterskor eller f. d. fabriksarbeterskor. 37 angivna sasom prostituerade, 7 sasom pigor eller f. d. pigor och 7 såsom

Vad äter beträffar manliga lösdrivare, är det jämförelsevis mera sällan, som

uppgifter om yrket helt och hållet saknas (sammanlagt endast 116 fall). Ojämför- ligt vanligast är beteckningen arbetare # med eller utan f. (1. Denna förekommer nämligen för sammanlagt 1,325, eller inemot hälften av samtliga manliga lösdri— vare. Närmast jämförlig med denna kategori torde vidare va 111 ett. 500—tal, som betecknats med yrkesrubriker, vilka kunna sammanfattas under benämningen grov- arbetare, såsom jordbruksarbetare, jord— och stenarbetare, hamnarbetare, järnvägs- arbetare, murare och andra byggnadsarbetare, plåtslagare, sotare och sjömän m fl.

Till gruppen fabriks- och hantverksarbetare torde kunna räknas sammanlagt ett 700—tal för lösdriveri dömda eller varnade. Vanligast förekomma beteckningarna mälare, järn—, metall- och smidesarbetare, skomakare, bagare, snickare och skräddare.

Bland övriga yrkesrubriker äro följande de vanligast förekommande: gardister,

handlande, bokhållare eller handelsbiträden, agenter, kypare, barberare och vakt—

litteratör, skådespelare, artist, samtliga naturligtvis »före detta».

mästare. En eller annan gång träffar man dock även på titlar, såsom hemmans- ägare, arrendator, förvaltare, inspektor, postexpeditör eller litteära yrken, ss.

Till vad redan i det föregående anförts beträffande lösdriveriets rekrytering

i må här till sist endast knytas den anmärkning, att studiet av föreliggande yrkes— ' uppgifter synes leda till uppfattningen, att särskilt de 5. k. säsongyrkena, d. v. s. i sådana yrken, där driften i huvudsak pågår endast en viss del av året och arbe— tarna för den återstående delen av året tvingas att gå sysslolösa eller söka sig annat. arbete, räkna många representanter bland lösdrivarna.

• Sida 296
•  Original

Tab. 7. Lösdrivarlagens tillämpning genom underordnade under åren

:; l, 5 t

4 | 5 l 7 l s ,

Antal personer, som anhållits

' Enligt uppgift från polisuppsyningsmannen i Sollefteå köping hava. gående de åtgärder,. som i anledning av inställandet vidtagits,

? a) lösdriveri (enl. lösdrivarlagen , b) bettleri utan lösdriveri (enl. , , 1 5 och 12 g 6 mom.) ,fattigv'trdsförordn. 40 % 2 och 5 mom.) i , Polismyndighet i: , , , , l i : i l * l i : , 1905 1906 1907 Summa ,l 1905 1906 1 1907 'Summa | 1 , l - 1 l l 5 1 , * » :

' l l

i ! , [ LStockholms stad ' 6,055 ! 5,348 4,950 15,353 483 581 454 1 1 518 ,

2,Stockholms läni 270 ,l 258 307 835 18 18 15 i 5] 3 Uppsala. » , 83 , 75 75 233 64 57 47 168 : 4 södermanlands » , 240 , 251 212 733 9 12 9 ; 30 , & Ostergötlands » ,, 258 , 232 168 658 4 9 —- 5 13 : G; Jönköpings » !! 29 , 29 36 94 9 113 15 l 3!) , 7, Kronobergs » ! 10 12 12 34 1 1 1 , 3 , 8, Kalmar ) , 70 60 68 198 11 10 10 31 9, Gottlands » , 11 0 8 28 1 2 1 4 t 10 Blekinge ) [, 44 85 81 210 1 1 1 3 i 11 Kristianstads » ., 86 80 83 249 26 17 4 17 : 12 Malmöhus ) i: 693 641 832 2,166 34 39 39 112 , 13 Hallands » || 65 7 95 235 9 12 , 16 . 37 , 14 GöteborgsoBohus» ii 523 489 510 1,522 68 134 232 434 , 15 Älvsborgs » * 108 114 135 357 12 10 10 32 i 16 Skaraborgs » 45 46 36 127 9 7 (i , 22 g 17 Värmlands » 62 81 53 196 11 8 8 1 27 , 18 Örebro » 1 447 305 234 986 2 5 2 , 9 i 19 Västmanlands » 493 419 370 1,282 ]1 8 15 i 34 [ 20 Kopparbergs » 60 128 143 331 3 11 12 , 26 , 21 Gävleborgs » 209 163 195 567 1 3 ]. 5 , 22 Västernorrlands »' 178 ]51 176 505 13 14 13 i 40 | 23 Jämtlands » 18 20 23 51 3 5 1 * 9 . 24 Västerbottens ) 18 14 22 54 1 —— -——- * 1 25 Norrbottens » 72 116 101 289 6 9 14 20 ', Summa 10,147 9,201 8,965 o8,313 810 988 926 ! ,724 , Därav: , ' 21; Kronofogdar ...... , 4 4 5 14 1 5 4 , 10 | 27 Kronolänsmän ..,", 742 782 755 2,27!) 60 70 63 , 183 , 28 Stadstiskaler ...... ,, 9,273 8,276 8,044 25,593 722 887 834 2, 4 3, 29, Polismän......... 128 139 , 160 427 27 26 35 i 88

därstädes anhåll

icke meddelats, hava fallen i frå

• Sida 297
•  Original

] 905—1907.

polismyndigheter (kronofogdar, länsmän, stadstiskaler, polismän)

10 ' t 11

inställts för:

13 |,

Där-a

l , Summa anhållna och inställda (kol. 5 och 9) ,— , , i

V

Antal anhållna,

17

som efter förhör

! l

häktats och

, , överläm— insänts till

i i ' tl'lld s. k. tattare eller i l'iseixits ' nats till , varnlts l?e(fl'illgifåss , lns'l zl ,- , 1g*.' . . __ . 1. . -

, inalles , genom siir- _, zigenare _, ,fattlgvards , havande , skild till— _ därav % l ; styrelse , eller polis- syningsnlan ”131195 f_Olea a_v ,' l * kammare minderårig, | i ,l , > '_

17,881 _ 11 2 ,, 10,445 — ' 3,094 , 4,342 886 597 2 _ , 452 f 14 1 216 ; 204 401 3 _ — * 318 12 , 60 . 11

, 763 573 _ _ , 510 ' 18 , 141 . 85 , 671 36 6 _ _ 17- 22 3 257 , 219 133 50 — _ ,! 40 , 15 , 36 1 42

37 11 _ _ ! 9 i 6 , 15 , 7 220 42 5 2 , 47 = 6 104 i 72

32 20 _ ; 13 , _ 13 6 213 — _ _ , 10 5 4 103 , 06 296 56 1 — * 81 , 15 102 98 2,278 17 32 6 . 696 59 778 , 745

272 1 16 5 ( 178 11 50 ; 33 1,956 246 "5 1 779 11 705 , 461

380 49 _ _ 1 154 0 117 , 100 149 43 2 2 , 62 7 28 52 223 5 1 _ * 103 8 72 | 40

995 25 7 1 , 641 7 180 , 167

1,316 47 _ _ 1,079 7 142 88

357 6 4 2 l 183 8 117 , 49 572 7 4 _ i 151 8 267 146 545 269 7 6 | 285 13 146 , 101

70 — 4 2 19 _ 30 21 55 _ _ _ 4 _ 30 , 21 318 _ 1 1 153 7 83 75 31,03? 9,103 108 30 16,594 267 , 6,886 7290

24 4 — _ 10 _ 4 10

2462 738 67 21 700 83 929 750 28,036 1249 36 7 15666 155 6,788 6,42! 515 112 5 2 218 29 165 l 103

inalles 18 personer, därav icke här medtagits.

16 för lösdriveri och 2 för bettleri.

26 27 28

29

WQQUQWMH

Då emellertid några uppgifter an-

• Sida 298
•  Original

Tab. 2. Lösdrivarlagens tillämpning av Konungens !. Lösdriveri enligt lösdriv—

1 ,, 2 | 3 | 4 | 5 , 6 , 7 | 8 | 9 | 10 , a) Personer under 18 år | Antal fall, du. Antal fall, då person häktats och insänts ", varning (ej enl. 2 % 4 mom.) ," *"' * . Myndigheter && &? gg m 1 __l)ä.ra.,v ...a (_l). (5 = ..,. , ___”, >U— __ ,Hf—E "”::-. rät—"E =- , ; ps,—5,54»; ,53 5: %%,45 3 , 5 -—E, " = 5 = E * ”å ä ä 503 a.,. = :i ,,55,Vm J, »|» ”3,73 ' , , ' , , I 1 Överståth. -ämbetet i Stockholm, — , _ _ , —— , _ , _ | _ _ . 2 Kon.Bef.—h. i Stockholms län _ , _ _ , _ , _ , _ _ _ _ - 3 » » » Uppsala », — , _ _ ' _ , _ , _ _ _ , _ ,' 4 » » » Södermanlands |, 1 l _ _ , _ , — _ _ , -— , 5 = ,, » Östergötlands |, — , _ , _ _ _ , _ , _ —- , _ , 6 >, '» » Jönköpings »1 _ E _ , _ _ , _ , _ _ _ , _ ,, 7 >» » *, Kronobergs », _ , _ _ _ , _ i _ _ _ , _ , 8 * ,, ) Kalmar » Å _ - _ _ __ , _ _ _ __ __ , _ ' 9 » » » Gottlands , — , _ _ _ | _ : _ _ _ _ 10' », ,, » Blekinge » fl _ , _ _ ] _ , _ _ , ] 11 >, » » Kristianstads , l — — 1 _ i — l _ , _ 12 » )- » Malmöhus , 2 3 _ —_ 2 , _ , _ , _ , 2 13 » » Hallands », ' _ _ , _ , _ _ _ ' _ , _ 14 » » » Göteb. o. Bohus » i _ _ = _ , _ _ _ _ , _ 15 >, » , Älvsborgs »,' _ * _ _ 4 , _ 2 , _ _ , 2 16 ,, » »» Skaraborgs » [ _ _ _ _ , _ _ , _ _ _ 17 7, » » Värmlands ,, ,, —- _ — _ , _ _ i _ — _ 18 » » » Örebro H,, _ _ — _ ' _ _ _ __ _ 19 » » » Västmanlands , ,, _ , _ _ _ l _ _ , _ , _ _ 20 » » » Kopparbergs »* _ — _ — -— _ * _ , _ , _ 21 » "> » Gävleborgs » I _ _ _ _ _ _ _- , _ _ 22 » ,, » Västernorrlands ,, , _ — _ _ _ _ —- , _ _ 23 », » » Jämtlands » * _ _ _ _ _ _ , _ , _ _ 34 » » » Västerbottens » ,, _ , _ _ —— _ _ , _ * — _ 25 » » *> Norrbottens .» ' _ | _ _ _ — _ _ , — _ , i 1 Summa ,, 3 l _ 8 — 2 l , _ .") l' , 20 Poliskammaren i Eskilstuna.. ..,, _ _ — _ — — — , _ _ 27 » » Norrköping. .', — _ _ , — — _ _ , _ _ 28 » » Karlskrona. , _ _ _ i, _ _ _ _ | _ _ 29 » » Malmö...... .. .', — _ _ , _ _ — ' — , _ _ 30 » » Hälsingborg. _ _ 1 , 1 _ _ ' —— , _ ] 31 » » Göteborg ...... , _ | — —— j 3 _ _ , 3 ; _ — Summa. ,, _ -— 1 4 — — 3 , — 1 Inalles 3 1 1 12 _ 2 4 , _ (i

* Konungens befallningshavande i Örebro har förklarat sig icke kunna skilja mellan lösdriveri emellertid uppgifterna för detta län approximativt fördelats efter samma proportion, som framgått

• Sida 299
•  Original

Befallningshavande och poliskamrar under år 1907. varlagen ! ä 1 mom.

11|12|13|14|15|16|17|13|19||20|21|22|23|24|25|26|27[23 h) Äldre personer 'I c) Inalles _1__ Antal fall, Antal fall, då person häktats ! Antal fall, 1 Antal fall, då person häktats då varning och insänts (ej enl. 2 % 4 mom.) ” då. varning och insänts (ej en]. 2 % 4mom.) Sz13__iss %) Därav %1'13515__Tss 5411 Dä av

mä cmä % ä 1, _; as,-;- :aggiua una—s .arpa E 1' ”i"; t—7 79. 995 35.” = =- 3 as:! 592172 %* 32 E% | 5. 9 Säg 5355-5321”? ä 3 11: 17%,1535352915'5' 35 9239—

ååoioap & äää 551335393553 ::»; == 3252—35

1 93 5” 55" E = (= 3 ;? 113353 L"” & 7213” % ; 315391 1 1 1 | 1 1 9 9 _ 12l _ 3 41 _ _l 9 9 _1 12 _ 0 4 _ _ 1 , 29 2.1 _ 27 7 10 1, 7 2. 29 2.1 _; 27 7 10 1 7 2 2 1 7 7 _ 2 — _ _i 2 _, 7 71 _l 2 _ _ _ 2 _ 3 1 18 18 _ 12 _ 3 9; 2 1; 19 19 _7 12 _ 3 6 . 2 1 4 2: 20 _ 36 2 6 195 5 4_ 22 204 _' 30 2 6 19; 5 4 5 f 6 6 _ 1.1 1 2 7' 1 _1 6 61 _ 11 1 2 7; 1 _ s 2 2 — 2 _ _ _ _ 2? 2 21 _! 2 _ _ _| _ 2 7 1 12 11 _ 2 — 1 1 _ _ 12 11 _; 2 _ 1 1! _ _ s i _ _ i _ _. _ _l _ _l _ _ —1 _ _ _ __ _ _" 9 l 1 7 7 _ 10 _ 3 2; 1 4= 7 7, ”% 11 — 3 2! 1 510 ? 1 19 19 — 23 _ 4 9, 3 7l 19 19, _» 24 _ 4 10 3 711 1 104 94 3 102 10 25 1591 10 42 106 94 3 104 10 25 151 10 4412 1 s s — 1 _ _ 11 _ _ 8 3 _ 1 _ _ 1| _ _13 ; 5 5 _ 7 _ 1 (51 _ 1 1 1 _ 71 — 1 6 _ _14 1 20 17 — 36 _ 12 19 5 :I 20 171 _ 40»| _ 14 14 5 7 15 1 5 5 _ _ _ _ _ _ _1 1 51 _ _; _ _ _ _ —-—16 1 2 2 _ 4 — _ "1 _ 21 2 2 _ 4 _ _ _ 217 1 29 29 _ 30 21 9 10 7 34 29 29 _ 30 9 10 7 319 1, 19 19 _ 9 —-i _ 9; _ _ 19 19 — 9 _ _ 9 _ _19 32 31 _ 13 1? 1 9; 2 _ ; 32 31 _ 13 1 1 9 2 _ 20 59 59 _ 39 _ 4 26; _ 9 _! 59 59 _ 39 _ 4 26 _ 9 21 10 10 _ 7 2 _ 11 2 2,* 10 10| _ 7 2 _ 1 2 222 4 4 1 3 _ _ _ 2 1[ 4 4 1 3 _ _ _ 2 123 13 12 _ 11 _ 1 5 3 2 13 12 _ 11 _ 1 5 3 224 1 1 _ 3 _ 1 _ 1 1 1 1 _ 3 _ 1 _ 1 125

442 420 4 402 25 89 145 53 87 445 421 4 410 25 91 140 53 92 10 10 _ 10 1 _ 9 — _ 10 104 _ 10 _ 9 _ _ 25 3 6 _ 4 _ _ 4 _ _ 6 6 _ 4 _ 4 _ _27 i 5 5 _ 1 _ _ 1 _ _ 5 5 _ 1 _ _ 1 _ _29 13 13 _ 32 3 7 8 _ 14 13 13 _ 32 3 . 7 8 _ 14 29 1 2 2 _ 5 1 2 _ 2 2 2 1 6 _ 1 2 _ 390 1 12 12 _ 13 _ _ 12 _ 1 12 12 _ 16 _ _ 15 — 131

48 : 49 _ 65 4 8 30 _ 17 48 43. 1 69 4 9 39 _ 18

*490 468 4 29 97 181 53 104| 493 469 5 479 29 99 185 53 110

enligt 1 % 1 och 2 mom. lösdrivarlagen. ur de för samtliga övriga. län i detta, hänseende gällande förhållandena.

För att erhålla likformighet med

övriga uppgifter, hava

• Sida 300
•  Original

Tab. 3. Lösdrivarlagens tillämpning av Konungens ' ll. Lösdriveri enligt lös—

A. Samt-- 1 2 | 3 I 4 | 5 | 0 | 7 | 8 | 9 | 10 a) Personer under 18 år Antal fall, då Antal fall, då person häktats och insänts varning (ej enl. 2 % 4 mom.) Myndlgheter så 9:— 95 m Därav

(ff % ao? & =(: & .... så 4 pu 2: _ ”5. -" & så så 53 &: in 2 31:32:15; :5_ 4:22 05. O'; 03 ä? ä gåå qg; ===-åå" 5 5 5 "* 5 5 ” = % Q ' =: "mä" 3151; 1 Överståth.—ämbetet i Stockholm 49 47 2 28 1 3 7 1 1

2 Kon. Bef.-h. i Stockholms län _ _ _ -— _ _ _ --— 3 » » » Uppsala » _ _ _ _ _ _ _ _ _ 4 » » » Södermanlands » _ _ _ _ _ _ _ _ _ 5 » » » Östergötlands » — _ _ _ _ _ _ _ _ 6 » » » Jönköpings » _ _ _ _ _ _ _ _ _ 7 ' >; » Kronobergs » _ — — _ _ — _ _ _ 8 >> » » Kalmar » 1 1 _ _ _ _ _ _ _ 9 » » » Gottlands » _ _ _ _ — _ _ _ _ 10 » » » Blekinge >, 1 1 _ _ — _ _ _ — 11 » » » Kristianstads » — _ _ _ _ _ _ _ _ 12 » » » Malmöhus » _ _ _ _ _ _ _ _ _ 13 7: » » Hallands » _ — _ _ _ _ _ _ — 14 » » » Göteb. o. Bohus » 2 2 _ _ _ — _ _ — 15 » ) » Älvsborgs » 2 2 _ — __ _ _ _ _ 16 D » » Skaraborgs » _ _ _ _ __ _ _ __ _ 17 » » ;, Värmlands » _ — _ _ _ _ _ _ _ 18 » 1 » Örebro », _ _ _ __ _- _ __ __ v 19 » » ) Västmanlands » — _ — _ _ _ _ _ _ 20 » » » Kopparbergs » _ _ _ _ _ _ _ _ — 21 » » » Gävleborgs » _ _ _ _ _ _ _ _ _ 22 » » » Västernorrlands » — _ _ _ _ _ _ _ _ 23 » » » Jämtlands » _ — _ — _ _ _ _ _ 24 » » . Västerbottens » — _ _ — _ _ _ _ _ 25 » » ;, Norrbottens » _ _ _ _ _ _ _ _ _ Summa . 55 53 2 28 1 8 7 1 1 26 Poliskammaren i Eskilstuna -— —- _ _ _ _ _ _ _ 27 » » Norrköping _ _ _ _ — _ _ _ —— 28 » » Karlskrona 2 2 _ _ _ _ _ _ _ 29 ) » Malmö ......... 6 6 — 3 2 —— — ]. —— 30 » » Hälsingborg _ — _ _ — _ _ _ _ 31 » » Göteborg...... 14 14 -—— _ _ 1 —— -— Summa 22 22 — 2 _ 1 1 -- Inalles 77 75 2 32 3 8 8 2 1

* Jfr noten till tab. 2.

• Sida 301
•  Original

OGSII SI

195 _ LZS GZS 63 11 8 095 901: 101: z91 aer 11 _ 11 sz. 3. 911 _ 881 911 q

ILSiI IIVI ISI GDI %? 288 W: 898'I9I 96551 f88lI

lg iw]: __ 08 SI I 63 Z II 98 5 I

98 _ SI OZ EI I II L 98 _ SI OZ (59 _ 86 Sö 3 OI (:l! til 99 _ 226 515 OZ _ 941 91 _ Z SI _ OZ _ II I'I 9I _ 92? 93 _ I EI ?- flI _ (.)Z !)?— S _ LI LI _ _ L I 8 _ L I LI

Sö—

Illmlwå> 2 |

923—

EtCI GTI I'LIZ ZGZ LZ QZI'ISI IIO'IZSUIZQI SfI 198 IS? 9?- SGO'IHI Iåiö LZOKI

1 (:1 _ (_ nz _ 01 11 _ 1: s: _ _ _ : _ &: t _ _ 1 — _ 1 — 1: f 11: 1; —- 11 11: _ a 91 _ _ — 1 r _ — 1: _ LI _ 81 1 — LT _'I _

]”Nl lå l *—|- ”|

31

|

| MIN:

I

ol cl ct & |

51 ?? m

I l

7— 1”? 'if?

v—( I [_ ... | M,- | | _ -r . ..

_FZDIDDRI*'Fr—- | |- ..: |”! i I [. ___ I _.

|?!

NNCSCQ'?' IC'NITJI

[ 1 |

I

. I QI 9I _ *_

OI _ (sz t'»?- Z I Z I

l I I

|

I

|

_, _

N v—l

IHY—l

z _ (J (' _

[IT?

93 _ _ LI (lZ

IFIHI I INN—Fl

_ __1

: f [ — !) OI _ _ I I _

n?n-701.171 CTC'TCTITÄll—IQI*-F

! | |"Iml

l IHl l”!

I

| llllHIIIHINIHIHIHII'N HH|H1:IHIQIH1_I |

v—( 0 r—(

o —r r—(

_...

co m

wre— | :c!

! ,,

I

I—GCIT'JQMI'DM vr _.

”f:—47:1— I

'N N 1 m I | ... | | 1— |- *I |

”SIT—F??

00 [* Öl | 493 N .-

CQ!!!

'.'J 71 w r—u |- ”*I 3.1 [_ O O .— "'.,— 1—4 2): ,"| ,,— ... "I ,»— C 1.0 C M _: _. |- (:; CD 1— x

(2 35 4 mom.,

',:runrl mln

lrlulvna varnade fri- kunda

varnade

pu

& 1 mom.)

Samtliga fall

meddelats fastställts underställts (2 :$ 1 mnmf) meddelats (2 b; 4 mom l fastställts (2 1:1— 3 mom.) underställts

(12 ä 3 mom)

Anxgq Aulgq

(12

I

('mom 1» & z '1110 (31 slug-gsm 1100 Sununu ('mom 1 g ;, 'lue _l'a) smysug qoo Tiuuum swwm uns—rad IED 'IIWJ IUIUV Tål) (HEJ WWF SIUHBII "OSHd IED 'll"! IUIUV IED ill"! lulUV

SOII'BUI (” .IOIIOSJOd 911111; (q

SF.—|_LE'. | 9; | 95 |_lz_l_£.____;;___tz | oz_|4|_111 l m 1 11 | 111 | 91 | 11 | 11] 7.1 | 11 71»! ”fizz 'wow z % 1 UQSEIJEAIJD 'L061 .:? Jepun meexsuod qoo apuezveqsäuguuegeg

• Sida 302
•  Original

Tab. 4. Lösdrivarlagens tillämpning av Konungens ll. Lösdriveri enligt lös— B. Kvinnor för yrkes-

4|5|6|7|8|9|10

a) Personer under 18 år

Antal fall, då Antal fall, då. person häktats och insänts varning (ej enligt 2 % 4 mom.)

Myndigheter Dit-rav

(inom [ % g) sulmsmpnu ("tu'om ;; % z) SIII'MSISUJ ("mom » % z) sqeleppem Bärgning

919111": snaran UPIUQPE Q' L An punm nd 'en/117.111 101111 lawn

'q:pu1iu1 '1

'uurmmag

Överståth.-ämbetet i Stockholm Kon.bef.—h.i Stockholms län » » Uppsala » » » Södermanlands » >> » Östergötlands »

'- Jönköpings » » Kronobergs » » Kalmar 1 » Gottlands » » Blekinge » » Kristianstads » » Malmöhus » » Hallands » Göteb. o. Bohus

» Älvsborgs » Skaraborgs

» Värmlands » Örebro » Västmanlands

» Kopparbergs » Gävleborgs

» Västernorrlands » Jämtlands » Västerbottens » Norrbottens

lllllillllllllllllllllllä

Summa

1.1 G

Poliskammaren i Eskilstuna » Norrköping... » Karlskrona... » Malmö......... » Hälsingborg. » Göteborg ......

Summa 1

Inalles _ 20 2 6 6 1

* Konungens Befallningshafvande i Örebro län har anfört, att, då. inom länet ifråga yrkesmässig skörlevnad, bör förstås sådana, som låtit i vidsträcktare grad mot betalning bruka sig

• Sida 303
•  Original

Befallningshavande och poliskamrar under år l907. drivarlagen ] g 2 mom. mässig skörlevnad.

11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 11; | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 21 | 26 | 27 | 28 b) Äldre personer c)Inalles Antal fall, Antal fall, då person häktats Antal fall, Antal fall, då person häktats och » då. varning och insänts (ej enl. 2 5 4 mom.: (lå. varning insänts (ej enl. 2 % 4 mom.) ” = A ” :" , A = A A " 222525 g, Darax : 23:25:25 gl Darav m . ,» .: NP:: _ rb _” Du _. 5 E.? : 55 255: E% åå 5-5 "_ 555 5 5. ”55 55 så s.. 5; av;; oså=os aviga. g ägå'égägaog 5: os c,;- 35. & ägs—fåsaåa 35555 = = 5 555555 555 55 55 55" = = 5 555—5555 555 117 117 — 337 2 128 137 42 9 127 127 — 353 2 134 142 42 9 1 '3 4 — 11 — 4 7 —- — 5 4 — 11 — 4 7 — — 2 _ _ _ _ _ _ _ __ _ _ _ _ _ __ _. _ __ _. 3 _ _ __ _ _ _ _ __ _ __ _ _ _ _ _ _ _ _ 4 _ _ _ _ _ __ _ __ _ __ _ _ _ __ _ _ _ _ 5 4 4 — 3 1 —— 1 1 — 4 4 —— 3 1 — 1 1 — 6 __ _ _ _ _ _ _ __ _ _ _ _ __ _ _ _ _ _ 7 3 3 -—— 5 —— —— 5 —— _ 4 4 — 5 —— —— 5 — -— 8 2 1 -— _ — — — — _ 2 1 — — —— — —- — — 9 — _ — 1 —— —— 1 — — —— —— — 1 —— — 1 —- — 10 1 1 _ — — _ — —— 1 1 — _ — _ _ — — 11 l -— — 23 — 1 — 2 20 1 — — 23 —— 1 — 2 2012 — — —— _ —— —— — — _ — — — -— — — — —-—- — 13 5 5 — —— — —— — — — 5 5 —— — —— — — — — 14 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ — _ _ — _ _ _ _ 15 _ —— — 1 — 1 —- _ — — — _ 1 — 1 — _ —- 16 2 2 _ 1 _ — 1 — — 2 2 — 1 _ _ 1 _ — 17 3 3 _ 3 — 2 _ 1 — 3 3 — 3 _ 2 1 _ 18 2 2 _ _ — — — _ 2 2 — _ _ — _ _ 19 _ _ _ — _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ — _ _ _ 20 _ _ — _ — _ — — — _ _ _ _ _ _ _ — 21 b 6 _ 5 _ 1 4 _ _ 6 _ 5 _ 4 _ _ 22 _ _ _ _ — _ _ — _ — _ _ _ — _ — — 23 _ _ _ _ _ _ _ _ — _ _ _ _ _ _ — _, _24 3 .a _ 8 — — 3 — 5 3 — 8 _ _ 3 _ 525 154 151 — 398 3 137 150 46 34 160 162 — 414 3 143 164 46 34 1 1 — — —— — —- — _ 1 1 -— — — —- — _ —— 26 6 (i — 6 — 1 4 1 — (i 6 — 6 —— 1 4 1 — 27 2 2 —— 2 — — 1 1 — 2 2 — 2 — — 1 1 _ 28 34 34 — 27 3 4 12 7 1 39 39 — 30 5 4 12 8 1 29 4 4 —- 18 — 3 5 — 10 4 4 —— 18 —— 3 5 -— 10 30 32 32 -— 33 _ 7 22 — 4 34 34 — 34 — 7 23 — 431 79 79 — 86 3 15 44 9 15 86 86 — 90 5 15 45 10 15 233 230 — 484 G 152 203 55 49 251 248 504 8 158 209 56 49 ej förekommer någon legal prostitution, med uppgifterna angående kvinnor, som varit förfallna till till skörlevnad. '

• Sida 304
•  Original

Tab. 5. Lösdrivarlagens tillämpning av Konungens Befallnings— havande och poliskamrar under år 1907.

lll. Lösdriveri enligt lösdrivarlagen 12 5 6 mom.

1 ||2|3| 4|5|6l 7||s|9|10|11|12|13 . . b Därav kvinnor för rkes- 3) Samtliga. fall ) mässig skörlevnaå Antal personer, som häktats Antal personer, som häktats och insänts och insiints Myndlgheter Därav Därav ? _ , :. E _. '; __ = & & = 5 & =- ;! Er— ; , _. €: & i & 5: så. 5 'n: ur.— 1Överståtb.-ämbetet i Stockholm 223 _ 42 88 45 — lö — T 7 — _ ] 2 Kon. Bef.-h. i Stockholms län 13 2 8 3 — _ — _ — _ _ _ g 3 » » » Uppsala .» _ —— — —— _ _ _ _ _ _ _ _ 3 4 » » » Södermanlands » _ — _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 4 5 » » » Östegötlnnds » — — _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 5, 6 » Jönköpings :» — _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ (; 7 » » Kronobergs » — _ _ — _ _ _ _ _ _ _ _ 7 S » » » Kalmar »; _ _ _ _ _ __ _ _ _ _ _ _ S 9 » » (Gottlands » _ — _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ (. 10 » » » Blekinge ;, 1 _ _ _ 1 _ _ _ __ _ _ _ 10 11 , » » Kristianstads » 1 _ _ 1 _ — _ _ _ _ _ _ 11 12 » » » Malmöhus » — _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 19 13 » » » Hallands — —- _ —— _ _ _ _ _ _ _ _ I:; 14 > » » Göteb. o. Bohus » ] _ _ 1 _ _ _ _ _ _ _ _ 1—1 15 » » » Älvsborgs » _ _ _ _ _ ._ _ _ _ __ _ _ 15 16 » » » Skaraborgs :: — _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 10 17 » = » Värmlands » _ — _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 17 18 » » » Örebro » —— _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 15 10 » » » Västmanlands » — _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 15. 20 » » » Kopparbergs » — _ — _ _ _ _ _ _ _ _ _ -_)(w 21 » » » Gävleborgs _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _)1 22 » » » Västernorrlands » 2 _ l l _ _ 1 _ 1 _ _ -— 22 23 » » :: Jämtlands » l _ _ l — — 1 _ _ 1 _ — 23 24 » » » Västerbottens » _ — — _ _ _ _ _ _ _ _. _ 24 25 » » » Norrbottens » 1 _ — — 1 —A _- _ _ — — _ 25 Summa 243 2 51 95 47 — 17 _ 8 8 — — 26 Poliskammaren i Eskilstuna ...... _ — _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ AK 27 » » Norrköping...... _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 27 28 » » Karlskrona ...... _ — — _ _ — _ _ _ _ _ _ 25 29 » » Malmö............ — — — — _ — _ _ _ _ _ — 29 30 » » Hälsingborg 2 — — 2 _ — _ — _ _ _ — 3( 31 » » Göteborg ......... — — _ _ — _ _ _ _ _ _ — 31 Summa 2 _ —— 2 — _ _ _ _ _ — _ Inalles 245 2 51 97 47 _ 17 _ 8 S — _

• Sida 305
•  Original

• Sida 306
•  Original

Tab. 6. Lösdrivarlagens tillämpning av Konungens lV. Bettleri (utan lösdriveri) enligt fattig—

ICD-l

Genau—ke:

11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25

26 27 28 29 30 31

1 ll 2 | 3 l 4 | 5 | 6 l 7 l 8 l 9 | 10 | Bettleriförseelse (utan lösdriveri) enligt a) Personer under 18 är Antal fall, då Antal fall, då person häktats och varning insänts (ej enl. 2 S' 4 mom.) M y n d i g h e t e r _ _ _ m

m = m lo .. , ) ä r a v cm 5. W- ii 000 ä 5 I __ = ,, _ := w ”rä = : s wu vag» g-zf B Zi s &? E & då” =. =? 3563? så :* E.? =; 0.53. 0: om == ». != m- ua: 1.531 s : E 5 ; ;; ä å sa & = ** Esa-ä ;, m ;, (J ,: :; m 4 ”E., i _='. Överståth.—ämbetet i Stockholm 12 12 _ _ _ — _ _ _ Kon. Bef.—h.i Stockholms län _ — _ _ _ _ _ _ _ ;> » >$ Uppsala, » _ _ _ _ _ _ _ _ I » » Södermanlands » _ _ — — — _ _ _ _ » » » Ostergötlands » 1 _ _ _ — _ _ _ _ _ » » » Jönköpings » _ _ _ _ _ _ _ _ _ » >> » Kronobergs » _ _ — _ _ _ _ _ _ » >, » Kalmar >> —- _ _ _ _ _ _ __ _ » » » Gottlands » —- — — — — _ _ _ _ » l) » Blekinge » — _ _ _ _ _ _ _ _ » » » Kristianstads » —— — _ _ -— _ _ _ _ » » » Malmöhus » _ _ _ _ _ _ _ _ _ » » » Hallands » — — _ _ _ _ _ _ __ » » » Göteb. o. Bohus » — _ — — — _ _ _ _ » » » Älvsborgs » _ _ _ — — _ _ _ _ » » » Skaraborgs » _ _ _ _ _ _ _ _ _ » » » Värmlands » — _ _ _ _ _ _ _ _ » », » Orebro » —— __ _ _ _ _ _ _ _ » » » Västmanlands » _ _ _ — _ _ _ _ _ » » » Kopparbergs » _ _ — _ _ _ _ _ _ » » » Gävleborgs » _ _ _ _ _ _ _ _ _ » » » Västernorrlands » _ _ _ _ _ _ _ _ _ » » » Jämtlands » _ _ _ _ _ — — _ _ » » » Västerbottens » _ _ _ _ _ _ _ _ _ » » » Norrbottens » — — _ _ _ _ _ _ _ Summa 12 12 — _ _- _ _ _ — Poliskammaren i Eskilstuna — _ _ _ _ — — — _ » » Norrköping 2 — _ — _ -— _ _ _ _ » » Karlskrona... — _ _ _ _ _ _ _ _ » » Malmö ......... _ — _ _ _ _ — _ _ » » Hälsingborg. — _ — 1 _ 1 — — — » » Göteborg."... — — _ — — _ _ _, _ Summa -— —— _ 1 — 1 _ — —— Inalles 12 12 _ 1 — 1 _ — —

* Samtliga för bettleri behandlade personer hava ' Samtliga. för bettleri behandlade personer hava

jämväl gjort sig jämväl gjort sig

skyldiga till lösdriveri skyldiga till lösdriveri

• Sida 307
•  Original

Befallningshavande och poliskamrar under år 1907. vårdsförordningen 40 g 2 och 5 mom.

ini12|1z=14|15|16|17]18|19||20|21|22|23|24|25|2G[27|2s fattigvårdsförordningen 40 % 2 mom. Beltleriförseelse (utan lösdriveri) enligt b) Ä ] (1 r e p e r s 0 n e ,. fattigvårdsförordningen 40 % 5 mom. Antal fall, då Antal fall, då person häktats Antal fall,då Antal fall, då person häktats varning och insiints (ej enl. 2 % 4 mom.) varning och insänts (ej enl. 2 % 4 mom. TS:-'Gmfä m Därav 1351ng g: Därav mig?”—”21555 _252225 5 ., W 2 = : . se ::" :" 2" HH ' », dk:-* _ a ,. a 3,3 '" ' Eäaåeäa' ;; 5; eåäåääsäsåsää' ?: ”"Sä— oåggog & :" s i #53 1:52 s&åEOB 53. E' :: äåämaå 2.51; 5552? s 2 % ” a—äå? är?-wår % % % äga.—= 92 92 — 169 1 15 38 110 -— — — -— —— — —— — —— 4 2 _ 1 _ _ 1 _ — _ — -— — — _ — —— — _ _ _ 1 _ 1 _ _ _ __ _ _ _ _ _ _ _ _ 4 4 — 1 _ — _ — 1 — _ — _ _ — -— _ _ 1 1 — _ _ _ _ _ _ _ — — — — — _ — — 1 1 — — — _ _ _ — _ _ — _ _ — — _ _ 2 2 — 2 _ — 1 1 — _ — _ _ _ — — — _ 2 2 _ _ _ _ _ _ _ — _ _ — _ _ _ _ — 3 3 — 3 3 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ — — 15 14 _ 6 1 _ 2 1 1 — — _ — _ — — _ _ 1 1 _ 1 _ _ 1 — _ — _ _ _ _ _ -— _ _ 25 25 — 10 — _ 8 — 2| — — _ — _ _ _ — — 2 2 _ 3 _ _ 1 _ 2 _ _ _ — _ _ _ — _ 1 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 1 __ _ _ _ 1 _ _ _ _ _ _ _ _ _ 1 1 _ 6 1 — _ 1 4 _ _ — _ — _ _ -— — 154 150 — 203 6 16 52 113 11 _ —— — — _ _ _ _ — 1 1 _ —— — _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 14 14 _ 15 _ 5 7 _ 3 _ _ — — — _ — _ _ 130 130 —— 46 _ 18 26 1 —— 4 4 — _ — _ —- —— — 145 145 —- 60 —— 23 33 1 3 4 4 _ —— — — -— _ — 299 295 _ 263 6 39 85 114 14 4 4 _ _ — _ _ — _ och därför av Kon. Befallningshavande upptagits bland de för denna senare förseelse behandlade och därför av poliskammaren upptagits bland de för denna. senare förseelse behandlade.

ocm—rmv—u—wwv—n

___-H»— auto—-

15 16 17 18 19 20 "21 22

23

'26

a s-

27 28 29 30 31

• Sida 308
•  Original

For lösdriveri anhållna och ligt 1 5 och 12 % 6 mom. inställda (iren 1919 — 21.

Antalet au-

hållna inom i förhållande till folkmä olika trakter av landet.

Förhållandena under åren 19l9—l92l.

]. Åtgärder genom underordnade polismyndigheter.

Tab. 1 innehåller en sammanställning av de från stads— och landsfiskaler och polismän med befogenhet att taga befattning med lösdrivare inhämtade uppgifter för åren 1919—21.

Såsom tabellen utvisar, uppgick hela antalet under denna treårsperioden en-

lösdrivarlage

n anhållne till 12300. Om härtill lägges

antalet bettlande jämlikt 92 % fattigvårdslagen, som för samma tidsperiod utgjorde 2,119, erhålles en slutsiffra av 14,419 anhållna och inför ovanberörda polismyndig— heter inställda. Av detta antal komma 4,556 på år 1919, 4,151 på år 1920 samt 5,712 på år 1921; ökningen för år 1921 torde sammanhänga med den under samma år rådande arbetslösheten, Medeltalet för dessa tre år utgjorde alltså 4.806, vilket. innebär en väsentlig sänkning av den förut angivna medeltalssitfran för åren 1905—07, vilken var 10,346.

Med avseende å proportionen mellan lösdriveri och bettleri kunna, såsom redan anförts i samband med siffrorna för åren 1905—07, siffrorna ej anses exakta; då de anhållna i regel gjort sig skyldiga till såväl lösdriveri som bettleri, har en bestämd uppdelning ej kunnat göras av polismyndigheterna.

Fördelningen på olika län av ovanangivna medeltal 4,086, såväl absolut som ngden, framgår av följande sammanställning:

Årliga medeltalet Årliga medeltalet för lösdriveri och for lösdriveri ooh bettleri under, åren bettleri under åren L & "_ 1919—21 anhållna. L ä n. 1910—Zl anhållna. På 10,000 På 10,000 Absolut. av _befolk- Absolut. av _hefolk— ningen. nmgen. Stockholms stad ...... 1,572 37'9 Göteborgs och Bohus ]. 500 11'9 >> län ......... 97 4'1 Älvsborgs län ......... 72 2'4 Uppsala >> ......... 131 9'7 ;Skaraborgs län........'. 16 O'? Södermanlands län 156 8'3 Värmlands >> ......... 119 4'5 Ostergötlands >> 131 4'3 Orebro >> ......... 305 14'1 Jönköpings >> 126 56 Västmanlands län 198 118 Kronobergs » 13 08 ' Kopparbergs » ...... 84- 3'3 Kalmar >> 68 3'0 . Gävleborgs >> ...... 177 67 Gottlands » : 0'6 Västernorrlands län... 141 5'4 Blekinge >> 34 2'3 Jämtlands län ......... 69 52 Kristianstads >> 50 21 Västerbottens län ...... 32 1'8 Malmöhus » 555 11'6 Norrbottens >> ...... 70 3'9 Hallands » 87 5'9 Hela riket. 4,806 8'2

• Sida 309
•  Original

Det säväl absolut som relativt största antalet för lösdriveri och bettleri an— hålla personer kommer alltså på Stockholm. I medeltal för de tre år, som under- sökningen avser, hava i huvudstaden anhållits 1,572 personer eller närmare en tredjedel av motsvarande tal för riket i dess helhet. I förhållande till folkmängden åter anhöllos i huvudstaden något mer än fyra gånger så många lösdrivare och bettlare som i riket i övrigt. Närmast efter huvudstaden med hänsyn till det absoluta an— talet lösdrivare och bettlare komma Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län (med tuligt medeltal respektive 555 och 500). Med hänsvn åter till folkmängdens storlek hava näst efter Stockholms stad de flesta fölscelser av nu ifrågavarande art före- ; kommit inom Öreblo län (med 141 anhållna pa 10, 000 invånare) Minst talrika ' hava anhållandena för lösdriveri och bettleri varit inom Gottlands Kronobeigs O(ll Skaiahmgs län med endast r,esp 3,13 och 16 anhållna i medeltal pe1 år. Aven då hänsj n tages till folkmängdens storlek komma dessa tre län sist, alla med mindre än 1 anhållen på 10,000 invånare.

Antalet fall av åtgärder mot lösdrivare och bettlare sammanhänger, såsom ovan anmärkts, med förekomsten av städer och stadsliknande samhällen. På dy- * lika orter förekomma ojämförligt många flera anhällanden för lösdriveri och bettleri än på den egentliga landsbygden. En sammanställning av å ena sidan de fall, då under åren 1919—21 inställelse skett inför stadsfiskaler eller med befogenhet där— till försedda polismän och å andra sidan inför landsfiskaler, visar sålunda, att de förra utgjort 12,10?) (eller 83'9 %) och de senare 2316 (eller 161 %).

Av de inalles 14,419 personer, som under åren 1919—21 blivit såsom lös— Påföljden vid drivare och bettlare anhållna, hade enligt vad tab. 1 utvisar, efter förhör ”hållande-

7,676 eller 53'2 % lösgivits, '

262 > 1'8% överlämnats till fattigvården, 4,383 » 30'4% varnats samt 2,098 » 14'6 % häktats och insänts till Konungens befallningshavande. Härav framgår sålunda, att av samtliga anhållna mer än hälften omedelbart lös- givits. Av de återstående hava ungefär dubbelt så många varnats som häktats. Antalet av dem, som på grund av ålderdom, kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet eller lyte blivit överlämnade till vederbörande fattigvårdsstyrelse, utgjorde allenast 1,8 % av de anhållnes hela antal.

Tages till utgångspunkt, huruvida inställelsen skett inför landsfiskal eller stads— tiskal, har utgången för de under åren 1919—21 för lösdriveri och bettleri anhållna gestaltat sig på följande sätt:

Lösgivits Överlämnats Varnats Häktats Summa t. fattigvård Vid förhör inför: Absolut % Absolut % Absolut % Absolut % Absolut % landsfiskaler ......... 1,497 64'6 96 41 518 22'4 205 8'9 2,316 100 stadsfiskaler ......... 6,179 51'1 166 1'4 3,865 31'9 1,893 15'6 12,10?) 100

Såsom av denna sammanställning framgår, har efter förhör inför landsfiska- lerna närmare 2/3 eller 646 % lösgivits och efter förhör inför stadstiskalerna eller polismän nagot över hälften eller 51'1 % av de för lösdriveri eller bettleri anhållna lösgivits. Procenttalet varnade är däremot ej obetydligt högre i städerna än å

• Sida 310
•  Original

landsbygden, nämligen resp. 319 och 22'4%; detsamma gäller om de häktade, vilkas antal utgjort 156 resp. 8'9 %.

En jämförelse med treårsperiodcn 1905—07 visar, att. en anmärkningsvärd förskjutning ägt rum vad städerna angår. Under perioden 1905—07 anhöllos för lösdriveri eller bettleri å landet 2,486 och instäderna 28,551, medan samma siffror för åren 1919—21 äro 2,316 och 12,103. A landsbygden har sålunda antalet för lösdriveri eller bettleri anhållna hållit sig tämligen konstant, under det att antalet dylika för städernas vidkommande sjunkit med över hälvten. Anmärkningsvärt är vidare, att i fråga om vidtagna åtgärder ett motsatt förhållande kommit att råda under åren 1905—07, i det att för dessa år procenttalet varnade och häktade varit större å landet än i städerna; för antalet lösgivna hade åren 1905—07 att för landsbygden uppvisa en så låg procent som 286 mot öö'G % i städerna. Förkla- ringen härtill torde vara att söka i den ekonomiska utvecklingen och omflyttningel'l mellan stad och land särskilt under kristiden.

I städerna har antalet av de lösdrivare eller bettlare, som varnats, procen» tuellt sett ej obetydligt stigit, varemot antalet häktade, relativt taget, sjunkit, sanno- likt beroende på att polismyndigheterna med hänsyn till arbetslösheten ansett tvångs- arbete böra ifrågakomma endast i de mest flagranta fallen.

2. Lösdrivarlagens tillämpning genom Konungens befallnings— havande och poliskamrar.

I tab. 2—4 meddelas upplysningar rörande tillämpningen hos Konungens be- fallningshavande och poliskammare under åren 1919—21 av lösdrivarlagens be- stämmelser, varvid åtskillnad gjorts mellan lösdriveri enligt 1 och enligt 2 mom.i 1 % i berörda lag samt vidare särskilts åtgärder mot kvinnor för sedeslöst leverne samt mot lönnbrännare och langare.

Om de i dessa tabeller meddelade uppgifterna angående antalet förseelser av olika slag gäller liksom i fråga om uppgifterna för år 1907, att desamma icke kunna betraktas annat än som approximativt riktiga. Särskilt i fråga om lösdri- veri enligt 1 % lösdrivarlagen gäller, att ett och annat fall stundom med ungefär samma rätt kan hänföras till vilket som helst av de båda momenten i denna %.

llålmom- Vad först angår lösdriveri enligt 1 % 1 mom. lösdrivarlagen inhämtas av ne- logdf'wm'" danstående sammanställning, i huru många fall polismyndighets beslut 0111 varning agen. .. .. . . understallts och faststallts av resp. Konungens befallnmgshavande och poliskamrar i riket..

Är Antal underställda Antal fastställda beslut

* beslut om varning Absolut % 1919 436 422 96'8 1920 358 345 96'4

1921 359 346 96'4

• Sida 311
•  Original

Antalet fall, då personer häktats och insänts till Konungens befallningshavande och poliskamrar, och de åtgärder, som med dem vidtagits, framgår av följande sammandrag:

., . . .. 'd'mda Friaivna Ar bamthga Frxkandao Yarnadeo tvåbgösarbete pä gruijld av T % fall Absolut A Absolut % Absolut % Absolut % 1919 129 5 39 41 318 75 581 8 6'2 1920 124 3 24 31 25 85 686 5 40 1921 150 3 2 34 227 102 68 11 7'3

Det största antalet fall av lösdriveri enligt 1 % 1 inom. har förekommit inom Göteborgs stad samt inom Gävleborgs län. De därnäst flesta fallen hava förekom- mit inom Jönköpings, Malmöhus, Orebro och Västmanlands län.

Från år 1907, då antalet fastställda varningar utgjorde 493, har alltså en ned— gång ägt rum till år 1919, vilken nedgång fortsatt under år 1920. Antalet fall, då person häktats och insänts, har nedgått högst avsevärt från 1907, då antalet sådana fall utgjorde 479.

Förklaringen till denna sistnämnda nedgång torde vara att söka däri, att under åren 1919, 1920 och 1921 goda arbetstillfällen funnos å landsbygden samt landsfiskaler-na i stället för att använda lösdrivarlagens stränga bestämmelser sökt att skaffa eller anvisa arbete. Antalet fall, relativt taget, då Konungens befallnings— havande under år1907 och under perioden 1919—21 varnat, företer en ökning från 20 % år 1907 till 31'8% år 1919, men sedan har en nedgång ägt rum.

De i 1 % 2 mom. lösdrivarlagen avsedda lösdrivare, äro huvudsakligen till finnandes i de större städerna. Tab. 3 utvisar tillämpningen av detta mom. under åren 1919—1921. Av denna tabell framgår ock, att största antalet fall förekom— mit antingen inför överståthållarämbetet eller de övriga poliskamrarna. Nedan- stående sannnanställning åskådliggör närmare detta.

Varuats eller häktats

Ar hos överståthållarämbetet hos Konungens

* och poliskamrar befallningshavande 1919 1,420 fall eller 861 % 229 fall eller 139 % 1920 1,282 » » 88'2 % 171 >> » 11'8 % 1921 1,117 » » 85'5 % 189 >> » 14'5 %

I fråga om de fall, som handlagts av Konungens befallningshavande, är att erinra, att jämväl dessa fall till övervägande delen härröra från städerna eller stadsliknande samhällen. Särskilt betydande har antalet mål varit i huvudstaden. Sålunda utvisar tab. 3, att inför överståthållarämbetet handlagts år 1919 1,069 fall, år 1920 908 fall och år 1921 702 fall eller respektive 648, 625 och 53.8 % av samtliga lösdrivarmål enligt 2 mom. '

I detta sammanhang må anmärkas, att år 1907 i huvudstaden handlades om- kring 61 % av samtliga lösdrivarmål enligt sistnämnda moment, vadan man torde

1 5 211101». lösdrivar- lagen.

• Sida 312
•  Original

J'frinnor för srdeslöst lei-write.

kunna draga den slutsatsen, att proportionen mellan huvudstaden och rikets övriga delar i fråga om lösdrivarmålen i regel håller sig någorlunda konstant.

Vad i övrigt beträffar lösdriveri enligt 1 % 2 mom. inhämtas vidare av tabell 3, att antalet underställda varningar åren 1919—21 utgjorde resp. 1,084, 1,020 och 911, varav resp. 94'4, 985 och 981 % fastställt.

I de fall, då häktning för lösdriveri enligt 2 mom. förekommit, har utgången blivit följande:

Frigivna på grund

år Samtl. fall Frikända Varnade

Adömda tvångsarbete

av häktn. Absolut % Absolut % Absolut % Absoluatv 7 % % 1919 565 50 99 97 17"? 369 653 43 76 1920 433 58 13'4 74 17'1 266 61'4 35 81 1921 395 37 9'4 68 17'2 255 (34'4 35 8'8

Dessa siffror visa i huvudsak samma bild, som i det föregående uppgivitsan— gående tillämpningen av 1 % 1 mom., dock att antalet frikända är något högre och de varnades antal ej obetydligt lägre.

Om lösdrivarlagens tillämpning på de sedeslöst levande kvinnorna, de prosti— tuerade, meddelas uppgifter i tab. 4. Aven dessa uppgifter gälla åren 1919—1921 och avse alltså tiden efter det den s.k. legala prostitutionen eller reglementeringen upphävts här i landet.

Av tabellen framgår, att antalet av underordnade polismyndigheter underställda rarm'ngm', som meddelats dylika kvinnor, utgjorde år 1919 301, 1920 330 och år 1921 307. Samtliga varningarna fastställdes med undantag av en under vardera av åren 1919 och 1921, vilket torde finna sin förklaring i, att polismyndigheterna i stor utsträckning, innan den officiella varningen tillgripes, bruka enskilt varna de sedeslöst levande kvinnorna samt först tillämpat officiell varning, när enskild ej hjälpt. lförhållande till hela antalet varningar enligt 2 mom. utgjorde antalet varningar, som meddelats nu ifrågavarande kategori av lösdrivare, för år 1919 36'9 %, för år 1920 333 % och för år 1921 325 %.

Antalet häktningm' av de prostituerade utgöra respektive 307, 219 och 229 eller i förhållande till hela antalet handlagda lösdrivarmål enligt 2 mom., där häkt— ning förekommit, respektive 54'3 %, 38'8% och 405 %.

.r 1907 var antalet varnade av denna grupp 251 och häktade 504, vilket utgjorde resp. 17'7 och 36'3% av samtliga varnade resp. häktade enligt 2 mom.

Beträffande de varnade har alltså en ökning ägt rum; de häktades antal åter har nedgått betydligt, absolut taget, men i förhållande till hela antalet lösdrivare enligt 2 mom., som häktats, har dock en ökning inträtt. Anledningen till denna uppgång av antalet prostituerade, som behandlats enligt lösdrivarlagen, torde vara att söka i, att de prostituerades antal hållit sig konstant, under det att sänkningen uteslutande berört de manliga lösdrivarna. Goda konjunkturer verka också såsom bekant rent motsatt på det manliga och kvinnliga lösdriveriet, enkannerligen pro- stitutionen, i det att lättheten för mannen att få ett årligt arbete avhåller från lös-

• Sida 313
•  Original

driveri, under det att möjligheten att förtjäna penningar på sedeslösl levnadssätt lockar kvinnan in på prostitutionen.

En jämförelse mellan de i denna tabell och närmast föregående tabell (tab. 3) meddelade uppgifterna utvisar, att ibland de för yrkesmässig skörlevnad häktade kvinnorna ett relativt. större antal än beträffande övriga enligt föreliggande moment av lösdrivarlagen häktade dömts till tvångsarbete eller i stället varnats. Ty under det. att ibland de jämlikt berörda moment i övrigt häktade — samtliga fall med undantag av de prostituerade kvinnorna _ blivit under åren 1919_21 resp. 74 %, 70'1 % och 753 % dömda eller 'arnade, stego motsvarande siffror förde prostitue— rade till resp. 896, 86'7 och 8635 %.

Förhållandet mellan de åtgärder, som vidtagits mot de prostituerade och mot andra lösdrivare enligt 2 mom. av 1 & lösdrivarlagen, framgår av följande sam— nnmställning:

Varnade Dömda

1919 [ prostituerade... 16'3 % 73'3 % * ' I andra ............ 18'2 % 55'8 % 1990 [ prostituerade... 18'7 % 68'0 % '"” landra........._.. 15'4 % 54'7 % 1921 ( prostituende... 17'9 % 68'6 % * I andra ............ 16'3 % 59'0 %

Relativa antalet av dömda prostituerade är sålunda större än motsvarande procentsitfra för övriga enligt föreliggande lagrum häktade lösdrivare, medan var— ningarna förete större likhet.

Av tabell 4 framgår vidare, att största antalet fall av lösdriveri av förelig— gande beskaffenhet förekommit i Stockholm. De av överstathållarämbetet handlagda malen utgör; år 1919 57'4 %, år 1920 53'9% samt är 1921 468 % av samtliga för riket i dess helhet av myndigheterna redovisade fall av lösdriveri. Läggas härtill de fall, som inträffat i de sex större städerna i riket, för vilka finnas inrättade polislutmmare, komma på de återstående delarna av riket under nämnda är resp. 105 %, ö"? % samt 8'2 %. Det högsta antalet av de av länsstyrelserna handlagda målen av denna art, kommer på Västernorrlands län. År 1907 konnno på Stock- holm 480 fall av varning och häktning av kvinnor för yrkesmässig skörlevnad eller 63"6% av fallen för hela riket.

Om ytterligare en del fall, då sedeslösa kvinnor behandlats enligt lösdrivar- lagen, se nedan under redogörelsen för tillämpningen av 12 g» 6 mom. av lagen.

Särskilt under kristiden med dess spritrestriktioner började en hel del sysslo- lösa individer ägna sig åt lönnbränning och langning av spritdrycker. Lösdrivar- lagen har under treårsperioden 1919—21 tillämpats på åtskilliga lösdrivare, vilkas samhällsvådliga levnadssätt tagit sig uttryck i dylik hantering. Lagens tillämpning på dessa individer framgår av följande sammanställning: '

Liiimbrt'imm rr

• Sida 314
•  Original

12 ä 6 inom. lösdrivar- layen.

Bettleri enligt

.02 5 _ fattig- i'zirdslagcu.

A n t a 1 f a l 1 (] å varning personer häktats och insänfs D ä r a v fl" le tällt fa t tums samtliga fri- var- ådömts ål,—i'äwvitsd * I unt rs ' S S s & fall känts nats tvångsarbete påhäng 1919 44 42 6 — —— 6 1920 93 90 1 — 1 —— 1921 61 61 14 1 3 10

Såsom härav framgår, har i det övervägande antalet fall varning meddelats samt endast i ett fåtal fall häktning ägt rum. Det största antalet fall konnner även här på huvudstaden. De övriga fallen hava inträffat inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Jönköpings, Malmöhus, Värmlands, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt i Malmö.

Rörande användningen av 12 S lösdrivarlagen hava uppgifter för åren 1919—21 infordrats allenast beträffande 6 mom.

Häktningar för lösdriveri enligt detta mom. hava förekommit under år 1919 i 46 fall, därav i 23 fall kvinnor för yrkesmässig skörlevnad, under år 1920 i 84 fall, därav i 58 fall kvinnor för yrkesmässig skörlevnad samt under år 1921 i 102 fall, därav i 67 fall kvinnor för yrkesmässig skörlevnad.

Med avseende å utgången må anföras, att under år 1919 i alla 46 fallen tvångsarbete ådömdes, under år 1920 i ett fall frikändes, i ett fall varnades ochi 82 fall ådömdes tvångsarbete samt under åren 1921 i ett fall frikändes, i ett fall lösgivning ägde rum enligt 7 % lösdrivarlagen och i 100 fall ådömdes tvångsarbete.

Liksom i fråga om övriga kategorier av lösdrivare visar det sig, att över- vägande antalet fall av lösdriveri av ifrågavarande art kommer på huvudstaden, för nämnda 3 år resp. 44, 80 och 93 fall.

Tillämpningen av 12 % 6 mom. visar en betydlig nedgång från år 1907, då 245 häktades och 97 ådömdes tvångsarbete enligt nämnda lagrum. Antalet fall, då stadgandet tillämpades är kvinnor för skörlevnad, var emellertid då mycket lägre, nämligen 17, varav 8 ådömdes tvångsarbete. Nästan samtliga fallen här— rörde från Stockholm.

Gränsskillnaden mellan bettleri enligt fattigvårdslagstiftningen samt lösdriveri är, såsom redan anmärkts ifråga om förhållandena under år 1907, mycket svår att med bestämdhet uppdraga.

Angående tillämpningen av de i 92 % av fattigvårdslagen förekommande be— stämmelserna om bettlares behandling som lösdrivare under åren 1919—21 har med ledning av de därom från myndigheterna inkomma uppgifter gjorts nedanstå- ende sammanställning:

A n t a 1 f a l 1 d å

varning personer häktats och insänts D ä r a v . . frivivits ” _ .. samtliga fri- var- ådömts o ” Ar understallts fastställts fall känts nats tvångsarbete pävgåuiåd 1919 54 54 43 — 13 30 — 1920 23 23 27 2 5 19 1 1921 82 82 30 1 4 24 1

• Sida 315
•  Original

Av denna sammanställning framgår, att i alla de fall, då varningar underställts, desamma blivit fastställda. Anmärkas bör, att i Stockholm i samtliga fall, då häkt- ning ägt rum, eller resp. 14, 10 och 16 fall, tvångsarbete ådömts.

De flesta fallen av bettleri hava förekommit i Hälsingborg och Stockholm samt inom Stockholms och Jämtlands län. Vid sammanlagt 12 länsstyrelser och 3 poliskamrar har intet enda dylikt mål förekommit under åren 1919—21.

Nedanstående tabell innehåller en sammanfattning av de från vederbörande myndigheter inhämtade och i huvudtabellerna 2—4 utförligt redovisade uppgifterna angående handläggningen under åren 1919—21 inför Konungens befallningshavande och poliskamrar av mål rörande lösdriveri och bettleri:

A n t a 1 f a 1 1 d å person häktats och inställts * , varning Al D ä r a v: under- 531311ng ådömts frigivits på ställts fastställs frikänts varnats tvångs- grund av arbete 7 5 1919 Lösdriv-eli enl. 15 1 m 436 422 129 5 41 75 8 » » 15 2 m ],084 1,078 565 56 97 369 43 så 6 m. —— ' — 16 _ —— 46 — Bettleri enl. 92 % fattig - vårdslagen ................ 64 54 43 13 30 — Summa 1,574 1.554 783 51 151 620 51 1920 Lösdriveri enl. 1 5 1 m. 358 345 124 3 31 85 ." » » 1 g 2 m. 1,020 1,0th 433 68 74 266 35 » 12 å 5 111. — —- 84 1 1 82 _— Bettleii enl. 92 % fattig- vå1dslagen ................ 23 23 28 2 5 20 1 Summa 1,401 1,373 669 64 111 ; 453 41 1921 * j Lösdriveri 0111. 1 % 1 111. 359 346 160 3 34 * 102 11 » » l % 2 m. 911 891 395 37 68 255 35 » » 12 ä 6 111. — — 102 l — 100 l Bettleri enl. 92 % fattig- vår...dslagen . 82 82 30 1 4 i 24 1 Summa 1,35? | 1,322 677 42 | 106 | 481 48 | Medeitaiförären1919—ml 1,442 ] 1,415 710 56 i 123 j 481 | 47

Vad först beträffar de av de underordnade polismyndigheterna meddelade var- ningarna för lösdriveri och bettleri har i medeltal för åren 1919—21 1,442 fall underställts Konungens befallningshavande, därav 1,416 fall eller 922 % fastställts. Underkännande har sålunda förekommit i 26 fall (1'8 %) av samtliga mål.

Sum. in an - fattning.

• Sida 316
•  Original

'I'illii 111. pain 9

(U'

'1'111'tlsluge11,

75 _Sfr/ttig-

Beträffande därefter för lösdriveri eller bettleri häktade hava i medeltal för treårsperiodcn 1919—21

frikänts ....................................... 56 fall eller 7'1) % varnats ....................................... 123 >> » 17'3 % ådömts tvångsarbete ........................ 484. >> >> 68'2 % frigivits på grund av 7 % .................. 4.7 » » 6'6 %

Summa 710 fall eller 100%

Det framgår härav, att över 2/3 av samtliga häktade blivit adömda tvangs- arbete medan paföljden för unget är l/s stannade vid varning.

En jämförelse med samma siffror för år 1907 1isar, att antalet fall relativt taget, då varning tilldelats under åren 1911—21 nagot sjunkit, under det att de dömdes antal, likaledes relativt taget, stigit till nära det dubbla. Antalet av frigivna enligt 7 så har gatt ned.

Förklaringsgrunden till förändringarl'ia från år 1907 torde vara att finna dels i vissa fösändringar i det allmänna ekonomiska läget dels därutinnan att. större försiktighet gjort sig gällande vid lösdrivarlagens tillämpning.

] detta sammanhang må framhållas, att en mindre skillnad råder mellan, 11 ena sidan, de från Konungens befallningshavande och, 11 andra sidan, från de un— derordnade polismvndigheterna inkomna uppgifterna, angående fallen av under- ställda varningar samt då person häktats, vilket torde vara beroende pa, att de underordnade polismvndigheterna i ett eller annat fall ej haft fullständiga anteck- ningar om lösdrivarna. Nagra av Konungens befal[ningshavande hava. ock särskilt, påpekat detta. Dä skillnaden i varje fall är mycket liten, har konunitten ej ansett nödigt att göra en särskild undersökning härom för skiljaktighetens l1orteliminerande.

I samband med förfrågning hos Konungens befallningshavande rörande lös— drivarlagens tilli'unpning har också begärts uppgifter, i vad man 1'1amställningar gjorts från rikets fattigvardsmvndi(>'heter angående tillämpande 111171") åg' f.1ttigvå1'ds—. lagen och antalet t',all da tvauiosarbete ådömts med tillämpning av nämnda lagrum. Även dessa fiagor avsaoo åren 1919— 21.

Av de inkomna uppgiftenna framgår, att sådana framstå]lni11(>'11r (>'j01ls under dessa ar i resp. 6, 15. och 33 fall samt att tvangsaibete adömts i resp. 2,3 12 och 27 fall. Fallen fran år 1919 härleda sig från Stockholms stad, Södermanlands, Jönköpings och Norrbottens 1111], varav SD framställning ar, alla ogillade fran sist- nämnda län. Av de från år 1920 uppgivna fallen luirstanuna 3 fall fran Stockholms stad samt de övriga fran Jönköpings Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs och Gävleboros län. Övervägande antalet fall fran år 1921 komma pa Stockholms stad med 019 framställningar, alla bitallna, varjämte enstaka fall uppgivas från Östergötlands, Jönköpings, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hall lands, Skaraborgs och Västmanlands lan.

• Sida 317
•  Original

3. Uppgifter ur tidningen Polisunderrätteiser för åren 1919—2 ] .

L'r den under inseende av Stockholms polisstyrelse utgivna tidningen Polis- undc11ättelser hava nedanstående upplvsningar hämtats angående de inämnda tid ning för åren 1919— 21 upptagna personer vilka varnats eller dömts för lösdriveri Dessa upphsningar avse nämnda personers kön, alder, födelseort hemort, 1rke, civilstand och bestraffningar

Av nedanstående sammanställning framgår antalet beslut om varningar och Fm- liisdr'ueiz'

ådömande av tvångsarbete, offentliggjort i polisunderrättelserna. ått-),lgdeeflf'h. OHN ([ _ F)

kön och ålder.

Varnade Dömda Är (, 9, Total- - absolut tal /o absolut tal A summa män kvinnor Summa män kvinnor män kvinnor! Summa. män lkvinnor 1919 1344 372 1,716 78'4 21'6 235 240 475 49'5 50'5 2,191 1920 1,133 394 1,527 74'3 25'7 223 216 439 , 50'8 49'2 1,966 1921 * 1,l2l 387 1,508 'N'-! 256 229 221 450 i 50'9 49'1 1,958

Av denna sammanställning framgår, att av varnade största antalet äro män, under det att ifråga om de dömda antalet man och kvinnor är ungefär lika stort.

Åldersfördelningen bland de för lösdriveri varnade och dömda framgår av följande tabell:

1 9 1 9 1 9 2 0 1 9 2 1

Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Alder g (Sr (_l; __ q .. _. 4 '" s o— a a— = F», & a = ; a = % a _. - _ . _. _, .. g 5 g 3 5 = 13 : 5 g = 5 :: g g n. g” :=. å" & ”Q' ä. Q' & 9" & E'

(D (D (D 92 CD 57 fb 99 (D

235 39—22927.

1,344

• Sida 318
•  Original

Denna sammanställning visar, att antalet fall av lösdriveri är störst i illd— rarna 20—34 år. Anmärkningsvärt stort är antalet i åldrarna 20—24 år. Efter 40 och än mer efter 50 år nedgår antalet.

En annan anmärkningsvärd företeelse är, att antalet dömda kvinnor iåldern 20—30 å* är större än antalet dömda män i samma åldersgrupper. Detta synes tyda på, att kvinnorna tidigare än männen göra sig förfallna till lösdriveri, vilket naturligtvis sammanhänger med prostitutionen.

FÖTZÖSdN'Ueri De under åren 1919—21 till tvångsarbete dömda fördela sig på följande sätt

dömda med ;- , - o , - ;. . hänsyn till med hansjn till tva11gsa1betst1dens langd.

tvångsarbets- f'l * . "c" 1919 1920 19211 Män Kvinnor S:a Män Kvinnor S:a Män Kvinnor S:a 1 3 _ 3 4 — 4 4 _ 4 2 6 1 7 8 — 8 19 _ 19 % 38 10 48 9 3 12 22 9 31 4 » ......... 17 6 23 21 10 31 25 6 :;1 5 » 8 4 12 10 8 18 8 1 9 6 » ......... 40 1:12 172 36 72 108 57 86 113 7 » ......... 3 24 27 29 43 72 5 31 36 8 » ......... 40 25 66 39 32 71 48 39 87 9 » . 1 3 4 3 7 10 3 15 18 10 > ......... 14. 10 2.1 10 7 17 1.1 13 21 11 » ......... — — — :> 4 9 — 2 2 12 » 36 17 63 17 9 26 30 31 61 från 1 årt.o.1n.1',"-zår 22 7 29 22 18 40 1.5 3 18 » 11/2 årt.o.m.2år 6 1 7 8 3 11 — —— — » 2årt.o.m.21/—zår 1 — 1 2 — 2 — — — Summa 235 240 475 223 216 439 256 236 492 Den vanligaste strafflatituden _för såväl män som kvinnor utgör sålunda 6 månader och därnäst 8 månader. Over huvud ådömas männen längre tvångsar- bete än kvinnorna. Till mer än 1 års tvångsarbete hava dömts år 1919 29, 1920 82 och 1921 15 män. Kvinnor, som ådömts lika långt tvångsarbete, voro respek- tive 8, 21 och 3. För lösdril-"m'i En utredning om födelseorterna för de under åren 1919—21 för lösdriveri

varnade och dömda efter födelseorten Landsbygden Städer Absolut % Absolut %

varnade eller dömda visar följande:

1919 Män ............. . ................... 800 365 779 35'6 Kvinnor .............................. 319 14'6 293 13'3

* Siffrorna. för år 1921 hava hämtats ur tvångsarbetsanstaltsstyrelsernas berättelser.

• Sida 319
•  Original

Landsbygden Städer Absolut % Absolut % 1920 Män ................................. 672 34'2 685 348 Kvinnor .............................. 331 169 278 141 1921 Män ................................. 744 38 606 309 Kvinnor .............................. 359 18'3 219 128 Medeltal för åren 1919—21 Män ................................. 738 362 690 33'9 Kvinnor .............................. 336 115 273 13'4

1,074 527 963 47'3

Härav framgår sålunda, att något mer än hälften, eller 1,074 av de för lös— driveri dömda eller varnade såväl män som kvinnor äro födda på landet (resp. 362 och 115 %) samt något mindre än hälften eller 963 (resp. 33'9 och 13'4 % istad).

Undersöker man, huru många av de under åren 1919—21 varnade och dömda varit födda i Stockholm, finner man, att medeltalet är 360 eller cirka l/c; av medel- talet för samtliga under samma år i hela riket dömda och varnade. Isistnämnda sitfra ingå kvinnor med ett medeltal av 82. Närmast efter Stockholm i fråga om antalet varnade och dömda komma Göteborgs och Bohus län, Malmöhus, Stock- holms, Gävleborgs och Östergötlands län med ett medeltal för ett vart av åren 1919—21 av respektive 210, 191, 102, 106 och 101. Tager man endast lands- bygden i betraktande, komma Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Gävleborgs län främst.

En undersökning av hemortsförhållandena bland de under åren 1919—21 för För lösdriveri

lösdriveri varnade eller dömda visar följande: ”äl-""Me OCh domda efter Landsbygden Städer hemort. . Absolut % Absolut % 1919 Män ................................. 575 — 1,004 — Kvinnor .............................. 101 —— 511 — 1920 Män ................................. 451 — 901 — Kvinnor .............................. 92 —— 518 —— 1921 Män ................................. 498 — 852 —— Kvinnor .............................. 93 —— 515 — Medeltal för åren 1919—21 Män ................................. 508 24'9 920 452 Kvinnor.............................. 94 4'6 515 253

602 295 1,435 70'5

• Sida 320
•  Original

För lösdr weri

'ta”) nade och dömda efter yrken

Lösdrirarnas civilstånd.

Såväl absolut som relativt hava sålunda största antalet (1,435 eller 705 %) av de under åren 1919—21 varnade och dömda haft hemort i städerna. På lands- bygden voro hemmahörande 602 eller 295 %. Det ojämförligt största antalet för ett vart av dessa år har Stockholms stad med ett medeltal av 721 eller cirka 1/s1 av medeltalet för samtliga i riket dömda och varnade. För kvinnorna har Stock- holm ett medeltal av 273 eller 44'7 % av samtliga i hela landet dömda eller var- nade kvinnor. Endast 4'6 % av samtliga dömda och varnade voro kvinnor med hemort på landsbygden.

Frånser man Stockholm, hava följande län att för åren 1919—21 uppvisa största antalet varnade eller dömda lösdrivare, nämligen Göteborgs och Bohuslän ett medeltal av 264, Malmöhus län 234, Gävleborgs län 79, Ostergötlands län 67 och Västmanlands län 64. I Götebmgs och Bohus samt Malmöhus län är största antalet av de dömda och varnade hemmahörande i dessa läns städer framför allt i Götebmg och Malmö.

Jämför man siffrorna i ovanstående sammanställning med motsvarande siffror för de varnade eller dömda lösdrivarnas födelseorter, finner man, att antalet lös- drivare med hemort i Stockholm är mer än dubbelt så stort som antalet därstädes födda lösdrivare. För kvinnornas vidkommande hava över 3 gånger så många kvinnliga lösdrivare haft hemort i Stockholm som de där födda, vilket tyder på. att, såsom tidigare framhållits, de kvinnliga lösdrivarna, särskilt de prostituerade. rekryteras bland de i landsorten födda. Ehuru ej i samma grad som i Stockholm råder samma förhållande inom Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län.

Kommittén har jämväl bearbetat de i polisunderrättelserna för år 1919 med- delade uppgifterna angående de för lösdriveri varnades och dömdes yrken. De man- liga lösdrivarna angivas i det öveivägande flertalet eller i 736 fall såsom arbetare utan angiven beteckning. Närmast därefter komma sjömän i 119 fall och mekaniska arbetare i 103 fall. Bland övriga yrken märkas hamnarbetare 23, skogsarbetare 14. byggnadsarbetare 26, fabriksarbetare 26, bagare 27, målare 31, plåtslagare 32, smeder 26, skräddare 8, barberare 6, lumphandlare 8, springpojkar 21, handels- resande och handlande 31, kypare 10, typografer 10, jordbruks— och trädgårdsar- betare 29, hemmansägare och torpare 3, militärer 4 o. s. v.

Av de inalles till 612 uppgående under år 1919 varnade och dömda kvin— norna sakna 557 eller 91 % uppgivet yrke. Av de återstående 55 kvinnorna äro 11 betecknade såsom fabriksarbeterskor, 23 såsom pigor, 6 såsom uppasserskor samt 15 såsom sömmerskor och andra kvinnliga yrkesutövare.

Det är helt naturligt, att lösdrivarna äro att finna bland de personer, som leva ensamma. Deras kringströvande eller eljest oregelbundna leverne utgör ju raka motsatsen till ett ordnat hemliv.

Kommittén har ej anställt några särskilda undersökningar rörande lösdrivar- nas civilstånd. Vad angår de till tvångsarbete dömda finnas uppgifter häromi fångvårdsstyrelsens årsberättelser. Enligt den år 1921 utkomna berättelsen för år 1919 voro de allra flesta nykomna tvångsarbetarna ogifta. Av hela antalet nykomna män eller 256 voro 14 gifta med eller utan barn eller änklingar med barn, under det att 242 eller cirka 95 % upptogos såsom ogifta eller änklingar utan barn. Av kvinnorna, tillhopa 248, angåvos 16 vara gifta med eller utan barn eller änkor med barn, medan såsom ogifta eller änkor utan barn upptogos 232 eller närmare 94 %.

• Sida 321
•  Original

Tab. 7. Lösdrivariagens tillämpning genom underordnade polismyndigheter under åren 1919—l921.

Antal personer, som anhållits och Antal anhållna, som inställts för efter förhör

1 H 1 71.7 ¹ . c: —= a) lösdriveri (enl. lösdri- %) bettla” utan sam" ” 31 ' %

_ _ . and med annat lös- :» ff.—1 ww vailagen 1 % och 12 & d ._ _. , , f t . JQ ;; . ..,.

6 mom.) r1n1e11 ten ' 2 ”.g' : 5 3505 , 552

vardslagen 92 g) & sig 35? 5 3,1

» .. 5: 52.5? 5 så-

'5 55 E; E S $ $ 5 ”a'—' 5 5

O O :— : CD (: ,— '.'-1 CD ..., ;: m

, 5 5 & ä ::.

1 ' V: Stockholms stad...... 1,651 1,446 1,205 4,302 118 121 173 412 4,714 1,820 _— 1,so7 1,087 Stockholms län 77 45 55 177 38 32 45 115 292 185 7 66 34 t'ppsala » 117 70 180 367 5 9 13 27 394 346 3 36 9 Södermanlands » 91 86 221 398 30 20 20 70 468 373 19 57 19 ()stergötlands *> 127 104 133 364 11 6 13 30 394 188 13 136 57 Jönköpings » 42 61 148 251 28 40 60 128 379 279 9 75 16 Kronobergs » 6 6 5 17 4 5 14 23 40 18 14 3 5 Kalmar » 23 19 22 64 13 34 93 140 204 179 6 10 9 Gottlands » —— 8 2 10 — — — — 10 2 — 3 5 Blekinge » 10 16 21 47 15 23 18 56 103 36 12 41 14 Kristianstads >> 28 27 50 105 15 9 20 44 149 58 4 61 26 Malmöhus » 374 357 602 1,333 97 60 174 331 1,664 693 38 595 338 Hallands » 32 35 62 129 49 26 57 132 261 216 7 24 14 (_;ng o. Bohus » 485 172 520 1,477 5 7 9 21 1,498 620 29 598 251 Alvsborgs » 551 51 80 186 6 5 19 30 2l6 68 28 93 27 Skaraborgs » 5 1 1 24 40 4 2 3 9 49 30 1 14 4 Värmlands » 113 97 141 351 1 1 5 7 358 206 2 134 16 Orebro » 223 267 338 838 26 17 33 76 914 691 12 165 46 Västmanlands » 188 106 216 :'110 7 2 74 83 7193 498 5 66 24 Koppzu'bergs » 47 f).") 80 182 12 20 38 70 252 193 14 36 9 Gävleborgs » 129 140 250 519 4 7 1 12 531 368 8 130 25 Västernorrlands >> 87 91 118 296 2 8 118 128 424 267 5 120 32 Jämtlands >> 54 42 51 147 7 14 38 59 206 140 13 40 13 Västerbottens » 12 6 20 38 7 8 ' 42 57 95 72 1 19 3 Norrbottens » 53 42 57 152 13 ]5 31 59 211 130 12 54 15 Summa 4,039 3,660 4,601 12300 517 491 1,111 2,1191 14,-419| 7,676 262 4383 2,098 Statlstiskaler........... 3,387 3,015 3,786 10,218 386 3.52 829 1,567 11,785 5,972 168 3,78? 1,873 Landsfiskaler .......... 594 565 696 1,855 116 113 232 461 2,316 1397 96 518 205 Polismän ............... 58 , 50 119 227 15 26 50 91 318 207 8 83 20 Summa. 4,039 3,660 4,601 12,300 517) 491l1,111 2,119 14,419 7,676 262 4,38?) 2,098

• Sida 322
•  Original

Tab. 2- Lösdrivarlagens tillämpning av Konungens befall—

_ 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | '? | 8 1 9 1 9 Antalfall,då Lösdriveri enligt 1 % 1 inom. varning person haktats och insants lösdrivarlagen D & 1' & V Samt-

under- fast- liga f.. _ _ ådömts frigivits

ställts ställts fal-ll 15111; "ut. tvängs- på grund

"m 5 na & arbete av 7 %

1 Överståthållarämbetet ............... —— — _ — »— —— — 2 Kon. Bef.—h. i Stockholms län 5 4 3 — 1 2 — 3 » » » Uppsala » 8 (i — —— -— — — 4 » » » Södermanlands » 15 14 2 — — 2 _ 5 » » » Östergötlands » 16 16 12 — : 6 1 G » » » Jönköpings » 22 22 7 — 4 3 — 7 » » » Kronobergs » 1 1 2 —— 1 1 — 8 » » » Kalmar » 1 1 — —— — — — 9 » » » Gott-lands » —— — —— — —- — _ 10 » » » Blekinge » 3 3 —— — — — — 11 » » » Kristianstads » 16 14 5 1 1 3 — 1) » » » Malmöhus » 31 30 13 _2 4 9 — 13 » » » Hallands » — l — — 1 _ 14 » » » (iöteb. o. Bohus » 10 10 4 — 4 — 15 » > » Alvsborgs » 22 21 10 1 1 8 -— 10 » » » Skaraborgs » 2 2 1 — — 1 17 » » » Värmlands » 4 4 1 — _ 1 — 18 » » » Orebro » 44 44 12 — 8 2 2 19 » » » Västmanlands » 63 53 15 — 6 9 —— 20 » » » Kopparbergs » 7 7 3 — 2 1 — 21 » » » Gävleborgs » 50 47 12 —— 2 9 1 22 » » » Västernorrlands » 18 18 5 1 2 1 1 23 » » » Jämtlands » —— — _ — — 24 » » » Västerbottens » 14 12 2 2 — — — 25 » » » Norrbottens » — —— _ — — —— — Summa '342 329 110 3 37 62 6

26 Poliskammaren i Eskilstuna ...... 3 2 1 — — 1 — 27 » » Norrköping ...... 2 2 2 — »— 2 — 28 » » Karlskrona ...... 4 4 — »— —— — — 29 » » Malmö 15 15 5 — 1 4 — 30 » » Hälsingborg ...... 1 1 — — — — _ 31 » » Göteborg ......... 69 69 11 —' 3 6 2 Summa 94 93 19 — 4 13 2