SOU 1926:5
Utredning angående det svenska skolväsendets organisation
N 4-0 (;(
oå (—
— CD m
&( 4. IoTe
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1926: 5 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET
UTREDNING ANGÅENDE DET SVENSKA SKOLVÄSENDETS ORGANISATION
VERKSTÄLLD AV
INOM KUNGL. ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET ' TILLKALLADE SAKKUNNIGA '
S'TOCKHOLM 1926
g 2 mattv-eksem den Zamber 1925 v m betänkmgå d—tömlug 11511 _i'evfdemd lag om airbémiakydd. Nor & ”Maiden! nngåaixde de icke rättsbildade dgmsqgobiuä— *- 118113 avlöninJgsförhåuanden_ och nnstäliningswillkbr. Non. #; 32 s_. 11.
Anm Om aliiskild trycken-t ej ung-heh, lir m'ckortms ckholm. Bokstäverna. med fetstil utgöra begynnelaebokkstä—uyemu
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1926:5 EOKLESIASTIKDEPARTEMENTET
UTREDNING
ANGÅENDE
DET SVENSKA SKOLVÄSEN DETS ORGANISATION
VERKSTÄLLD AV
INOMiKUNGL.ECKLESASHKDEPARTEMENTET TILLKALLADE SAKKUNNIGA
STOCKHOLM 1926 KUNGL. Boxmvcxnmm. ?. A. NORSTEDT & söm 253165
l i i i i
INNEHÅLL.
Sikrivelse till departementschefen
Kiap. !. Arten och omfattningen av de sakkunnigas arbete . Uppdragets innebörd 1. — Översikt av de sakkunnigas arbete 1. — Icke be- handlade sidor nv skolfrågan 7. — Snkkunnigframställningeus allmänna karaktär 7.
Kap. ll. översikt av organisationsformer .
Vårt nuvarande skolväsen 9. — Skolkommissionen 12. — Läroverkskollegier 111. II. 12 _ Skolövcrstyrelsens majoritet 14. — Skolöverstyrelsens minoritet 15. —— Generaldirektör Bergqvist 16.
Kiap. lll. Sammanfattande översikt över diskussionen i bottenskole—
frågan. Historisk återblick 18. — Skäl för den sexåriga. grundskolan 22. — Skäl emot den sexåriga. grundskolan 24.
Kiap. IV. Om folkskolans bärkraft .
1. Nuvarande förhållanden. De olika folkskolefornierna och deras arbetsresultnt 28. — Andra. anledningar till ojämnhet i folkskolans arbetsresultatq 03. —Folkskola.ns arbetsresultat i det hela 33.
2. Förbättrnnde av folkskolans nrbetsrosultnt. De allmänna anspråken på folkskolan som grundskola. 39. — Eifektiv ledning och kontroll av folkskolans arbete 40. —— Särskild undervisning för efterblivna barn 41. — Begränsning av lärjungenntnlet i klassavdelningarna 542. — Tillämp- ning av ämneslärarsystem 42. — Förbättring av lärarutbildningen 43. — Den nya nndervisningsplnnen och grundskolan 44. — Starkare koncentration på. det vä— sentliga 45.
3. Sammanfattande synpunkter . . . . . . . . . . . .
Uttalanden inom skolöverstyrelsen om folkskolans bär-kraft 46. — De sakkun- nigzi om folkskolans bärkraft 47
K(ap. V. De främmande språken i den högre skolan . . . . . . . 1. De främmande språkens ställning-' 1 liirov erksorganisationen enligt skol- kommlssionens förslag. -
Kommissionsförslngets innebörd 51. — Yttrandenzi 54. — De sakkunniga. öö.
.. Språkunderiisning'ons metod. .
Historik 57. — Skolkommissionen 58. 4 Yttrandena. 59. — De sakkunniga. 60. — Åtgärder för höjande av språklärarnus kompetens 62.
3. De skriftliga. proven i främmande språk i realexamen .
Skolkommissionen 64. — Yttrandens 65. —— De sakkunniga 65.
4. De skriftliga proven i främmande levande språk istudentexamen . Skolkommissionen 67. — Yttrandena 68. — De sakkunniga 69. t—253165.
Sid.
9
18
46
51
.'57
64
5. Den grundläggande grannnatikundervieningen i folkskolan . Skolkommissionen 72. —— Yttrandena 73. — De sakkunniga 74.
6. Koncentration av språknndervisningen . . Skolkommissiouen 75. — Yttrandena 76 — De sakkunniga 76.
?. Språkföljden . . . . . Nuvarande förhållanden 80. — Skolkommissionens organisationsförslag 81. — Begynnelsesprllket 81. _ Latinet i realskolan 90. — Franskan i realskolan 91. —
Språkföljden i flickskolan 94. — De främmande språken i gymnasiet enligt de sak- kunnigas förslag 95.
8. Studium av andra främmande språk . Kap. Vl. Om ordningen för de skriftliga arbetena
Kap. Vll. Realskolan .
1. Realskolan ur principiell synpunkt . . . Realskolans tillkomst och motiv 110. — Realskolans behövlighet 112. — Real- skolexamen 114. _ Synpunkter för diskussionen om lealskolan 11.).
ge
Den kommunala mellanskolan . . . . . . . . . . . .
Den kommunala mellanskolans tillkomst 116. -—— Skolkommissionen 117. — Läroverkskollegier 111. ii. 118. —— Kollegier och styrelser vid kommunala mellan— skolor 119. — Skolöverstyrelsens majoritet 120. — Skolöverstyrelsens minoritet 121. — Generaldirektör Bergqvist 121.
3. Realskolan och folkskolan . . . . . . . Bottenskoleprincipen 122. — Grundskolestadier av olika längd .:01. 7" — 7—årig grundskola 123. — 5-årig grundskola 124. — Systemet 3 + 6 125 — Systemet 6 + 4 126. — Systemet 4 + 5 134. _ Jämförelse mellan de tre systemen från olika synpunkter 138. — Blandade system 143. — Diiferentierad folkskola 147.
4. Realskolau och gymnasiet Anknytningen mellan realskolan och gymnasiet 147. + l—listorik 148. — Den » tidigare diskussionen ang anknytningen mellan realskolan och gymnasiet 148. Skolkonnnissionen 150. _ Läroverkskollegier m. 11. 151. _ Skolöverstyrelsen 151. -— Översikt av frågan i dess nuvarande läge 152. —— Synpunkter för de sak- kunnigas utredningsarbete 153 — Speciella frågor rörande sambandet mellan real- skola. och gymnasium 154.
5. Realskolan och det praktiska livet. Avkortnd realskola . Äterbliok 157. — Skolkommissioneu 158. -— Läroverkskollegierua m.fl. 159. — Skolöverstyrelsens majoritet 160. — Skolöverstyrelsens minoritet 162. — Generaldirektör Bergqvist 162. — Den avkortade realskolans undervisningsplan 165. _ Avkortningens allmänna motiv 165. — Realskolans olika uppgifter 167. — Den avkortade realskolan och vissa fackskolor 167. — Den avkortade realskolan och vissa tjänstemannabanor 169. för g'mnnsiet 172. —— Den avkortade realskolan och gymnasiets enhetlighet 175. +— Realskolan och högre folkskolan 177.
6. Realskolan och den kvinnliga ungdomen . 7. Renlskolans undervisningsplan. . . . . . . . Skolkommissionens undervisningsplan 180. — De sakkunnigas nndervisningsplauer 182. — Koncentratiou 189. —— Tillval och bortval 190. _ Undervisningsplaner för olika former av realskolor 193.
Kap. Vlll. Övergångsanordningar . . Anförda motiv för övergångsanordningar 194. — Övergångsklass 194. — Över— gångsknrs 197. —— Direkt övergång från folkskolans sjätte klass till viss klass 6- eller (")-årig realskola 199. — Kommunerna och övergångsanordningarna 200.
1116
1122
1447
1779 1880
1994
Käap. lX. 1.
Käap. X.
Käap. Xl.
10.
Gymnasiet . . . . . . .
Gymnasiets mål och anknytning till högskolorna . . . Det nuvarande gymnasiet 201. — Skolkommissionens förslag 201. — Yttranden. Diskussion i tidskrifter och dagspress 202. —— De sakkunniga 209. — Över— produktionen av studenter 223. — Studentexamen 226.
Gymnasiots anknytning till realskolan . . . . . . Skolkommissionen 220. —— Yttrandena 231. — Skoltiverstyrelse11233.— De
sakkunniga 234.
Gyinnnsiets linjedelning
Nuvarande organisation 237. —— Skolkominissionen 2.38. —— Yttranden 240. — De sakkunniga 427.
Unde1 v isningsplnner. . Allmänna synpunkter 254. »— De särskilda. ämnena. 256.
Tillmlochbortval Allmänna synpunkter 262. _ Skolkommissionen 263. — Yttrandcna 264. — De sakkunniga 264.
Lyceet. Lyceum som organisationsform 21.7 — 7—årigt lyceum och analoga lyceiformer
268. _ 6— årigt lyceum 272.
Flickornas undervisning
Allmän översikt . Samuudervisningen . . . . . . . . . Historisk återblick 280. — Skolk6mmissionen 232. _ Yttrandena 285. — Skol- överstyrelsen 286. — De sakkunniga 288. Olika skolty per för flickor. . . . Den högre flickskolans organisation och bildningsmål 293. -— Olika. typer av egentlig högre flickskola 296. — Realskolor för Hiekor 306. — Gymnasier för flickor 308. —— Lyceer för flickor 309. Undervisningsplaner . . Allmänna anmärkningar 310. — De särskilda ämnena 313
Intagning, flyttning och examina Intngningi 1renlskolnn. Inträdesfordringar 317. —— Inträdesprövning 321. Inlagningi lfliekskolan
Intagning i gymnasiet. . Skolkommissionen 330. — Yttrandena 332. _ De sakkunniga 332
Intagning i lyeeet . Flyttning i realskolan . Flyttning i flickskolan . Flyttning i gymnasiet . Flyttning i lyeeet . Renlexamen .
Formerna för realexamen 347. — Ledning och kontroll av examen 350. —— Real— exameu vid avkortad realskola 353
Studentexamen Skolkommissionen 353. — Yttrandena 355 —— De sakkunniga 356.
Sid. 201 201
229
267
279 279 280
329 330
339 341 344 344 346 347
353
Kap. Xlll. Praktiska utbildningsllnjer . . . . . . . . . . . . . . Allmänna synpunkter 370. — Högre folkskolor 371. — Praktisk realexamen 374. — Tim- och kursplaner för treåriga yrkesbestämda högre folkskolor 379. — Prak- tiska linjer vid realskolor 383. _ Praktiska bildningslinjer för flickor 386. — Praktisk realexamens betydelse 386.
Kap. XIV. Den sexåriga grundskolan och skoltidens längd .
]. Skolkommisslonens organisationsförslag och skoltidens förlängning .
Överblick över opinionerna rörande skoltidens förlängning 388. — Frågan om skoltidens förlängning i några främmande länder 389. — De sakkunniga 390.
2. Tidigare inträdande av skolpliktsäldern . . . . . . . . . . . .
Ifrågasatt sänkning av skolpliktsålderns inträde 397. — Gällande bestämmelser 398. — Möjligheten av skolpliktsälderns sänkande med ett år 398. — Möjligheten av skolpliktsålderns sänkande med ett halvt år 398. — Den danska skolkommis— sionen och skolpliktsäldern 400. —— Uttalande av medicinskt sakkunnig 401. —— Den tidigare skolpliktsåldern och folkskolckursens längd 401. — Den tidigare skolpliktsälderns inflytande på folkskolans arbetsresultat 402.
3. Snabbare genomgång av folkskolan . . . . . . . . . . . . .
Framkomna förslag om genomgång av folkskolan på. kortare tid än den normala 402. — Frågans läge i Tyskland 402. — Overhoppande av klass i folkskolan 403. Förkortad genomgång av folkskola genom differentierad linje 405. —— Allmänna erinringar rörande förslagen om hastigare genomgång av folkskolan 408.
4. Förkortad högre skola på ö-årig odifferenterad grundskola . . Framkomna förslag 409. — Avkortande av den högre skolan i förening med sänkande av dess bildningsmäl 409. _ Minskande av antalet läsår genom läsårets förlängning 410. —— Förkortande av den högre skolan utan sänkande av dess bild- ningsmäl och utan förlängning av läsåret 410.
5. Förkortad högre skola på differentierad folkskola . . . . . . . . . . Frägans allmänna innebörd 419. —— Frågans läge i några främmande länder 420. —— Det praktiska sambandet mellan enhetsskolekravet och kravet på differentiering inom folkskolan 426. —— Differentieringens principiella förenlighet med enhetsskolan 427. — Folkskolans differentieringsproblem ett praktiskt problem 429. _ Fram— ställda förslag till differentiering inom folkskolan 429. -—' Differentierad linje inom folkskolans högsta klasser i förening med .fi—årig realskola 430. -— Partiell diffe— rentiering inom folkskolan genom fakultativ undervisning i ett främmande spräki förening med lycealt organiserad högre skola 434. — Försöksanordningar med dif- ferentierad folkskola. 434.
Kap. XV. Skolans frihet. Organisationens rörlighet. Statsskola och privatskola.............................. Undervisningens frihet 435. — Jämkningar i undervisningsplanen 437. — Rör- lighet i den yttre organisationen 439. — Statsskola och privatskola 440. Kap. XVl. Hygieniska synpunkter
Skolkommissionen 445. — Yttrandena 446. — Skolöverstyrelseu 446. —— De sakkunniga 447.
Kap. XVll. Ekonomiskt understöd . . . . . . . . . . . . . . . . . Skolkommissionen 453. — Yttrandena 453. — Studieunderstöd 454. — Inter- natanordningar 455.
Särskilda yttranden
Av N. O. Bruce . Av Harald Dahlgren Av Thyra Kullgren
370
. 388
"588
102
409
419
453
460 460 460 460
Till Herr Statsrådet och Chefen för kungl. Ecklesz'astikdepartementet.
( Genom nådigt beslut den 20 juni 1924 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ockklesiastikdepartementet att dels tillkalla högst fem sakkunniga för att i en- ligghct med av departementschefen anförda grunder inom departementet verk— stäiilla ytterligare bearbetning av frågan om det svenska skolväsendets organi- satiion, dels anmoda en av de sakkunniga att såsom ordförande leda de sak- kuunnigas förhandlingar, dels, om så skulle visa sig erforderligt, tillkalla sär- skizild sekreterare åt de sakkunniga eller uppdraga åt en av de sakkunniga att tillllika tjänstgöra såsom sekreterare, dels ock, där för handläggning av viss i utr redningen ingående fråga ytterligare sakkunskap befunnes erforderlig, för så— dann frågas behandling tillkalla särskild sakkunnig, dock för varje dylik fråga ej meer än en person.
lDen 1 augusti 1924 beslöt dåvarande departementschefen att såsom sakkun- nigga för verkställande av ifrågavarande utredning tillkalla undertecknade Dahl- gre'en, Bruce och Wellander med uppdrag för undertecknad Dahlgren att såsom orddförande leda de sakkunnigas förhandlingar, och genom beslut den 9 augusti 19224- tillkallade departementschefen såsom sakkunniga för ifrågavarande ända— måål jämväl undertecknade Kullgren och Nordlund.
ESåsom sekreterare hos de sakkunniga har jämlikt chefens för ecklesiastik— deppartementet förordnande tjänstgjort kanslirådet i samma departement F. W. E. Sandberg.
11 det anförande till statsrådsprotokollet, varmed föredragande departements— cheiefen motiverar sin hemställan om bemyndigande att för här ifrågavarande upppdrag tillkalla sakkunniga, erinrar departementschefen till en början därom, attt betydelsefulla frågor förelåge till behandling på undervisningsväsendets omnråde samt att dessa i stor utsträckning sammanhängde med de genomgripam de > förslag till läroverksreformer m. in., som avgivits av den år 1918 den 31 de- cenmber tillsatta s. k. skolkommissionen och vilka återfunnes i dess båda be— tännkauden, det första dagtecknat den 29 april 1922 och avseende grunder för om ny läroverksorganisation (Skolkommissionens betänkande I—IV), det se— nanre daterat den 5 februari 1923 och innehållande organisatoriska Och ekono- misiska utredningar rörande den föreslagna nya läroverksorganisationen (Skol- konmmissionens betänkande V). Efter att hava omnämnt de utlåtanden, som avg/givits över berörda betänkanden av ett stort antal myndigheter och korpo- lektioner, framhåller departementschefen, att någon fullständig utredning ännu ickke förelåge rörande de kostnader, som skulle åtfölja den av skolkommissionen förareslagna nya läroverksorganisationen. Under betonande att en dylik utred— ninng borde åvägabringas, anför departementschefen, att uppdraget att verkstäl- la ( densamma borde anförtros åt skolöverstyrelsen, som dock för ändamålet bor-
de förstärkas med någon i praktiskt ekonomiska värv förfaren sakkunnig. Där- efter yttrar departementschefen:
»Vad åter angår de framlagda organisationsförslagens närmare innebörd, så, omspänna dessa som bekant ett stort antal betydelsefulla spörsmål av både pedagogisk och samhällelig art. Hit höra frågorna om utsträckt användning av folkskolan såsom bottenskola och sättet för den högre skolans anknytning till. folkskolan, om den högre undervisningens inre organisation och dess uppdelning på olika skolarter, såsom kommunal mellanskola, realskola, gymnasium. ly- ceum m. m., om dessa skolarters inbördes ställning till varandra, om flickun— dervisningen och dess förstatligande, om samundervisning och särundervisning, om praktiska undervisningslinjer, om inträdesprövningar och examina, om skol- formernas fördelning på statliga, kommunala och enskilda skolor, om införande av lokala styrelser vid läroverken m. fl. spörsmål. Vid den förberedande be- handling, ärendet, såsom redan erinrats, varit underkastat hos olika myndig- heter och korporationer, har det nu visat sig, att meningarna rörande många av dessa punkter varit synnerligen skiftande. Såsom allmän regel gäller emel- lertid, att skolkommissionens förslag, sådant det ursprungligen framlagts, hos de lokala myndigheter, som däröver yttrat sig, och icke minst hos flere på om— rådet särskilt sakkunniga rönt ett övervägande kritiskt emottagande.
Tillstyrkande utlåtanden hava sålunda, enligt den av skolöverstyrelsen upp— gjorda sammanfattningen, visserligen ingått från flertalet bland statens folk— skolinspektörer (39 tillstyrkande, medan 13 avstyrkt) samt från flertalet sty- relser vid kommunala mellanskolor (31 mot 26) och flertalet av hörda kom- munalfullmäktige, Skolråd m. fl. (19 mot 9). Avstyrkande yttranden hava däremot avgivits av flertalet kollegier vid kommunala mellanskolor (48 av- styrkande mot 19 tillstyrkande), enskilda mellanskolor (4 mot 1), högre goss— cch samskolor (13 mot 1) och folkskoleseminarier (13 mot 2), vidare från fler— talet styrelser vid högre goss- och samskolor (8 mot 1), från flertalet kommu- nala folkskolinspektörcr (13 mot 7). flertalet folkskolestyrelser (43 mot 32) ävensom flertalet stadsfullmäktige (37 mot 32) m. fl. Slutligen hava samt- liga kollegier vid högre allmänna läroverk, realskolor och samskolor, samtliga kollegier vid högre flickskolor, högre lärarinneseminarier, handelsgymnasier och tekniska läroverk, samtliga styrelser vid samskolor och högre flickskolor och därtill samtliga universitetsmyndigheter, domkapitel, länsstyrelser oeh ma- gistrater avstyrkt förslaget. Inom skolöverstyrelsen har en majoritet förordat förslaget med åtskilliga modifikationer, medan en minoritet avstyrkt detsam- ma. Åven på håll, där man i stort sett sympatiserat med förslagets grundtan- kar, hava på vissa Väsentliga punkter invändningar framställts.
Anmärkningarna hava riktat sig mot både vissa grundläggande principer i förslaget och mot åtskilliga dess enskildheter. Det torde under sådana förhål- landen vara. uppenbart, att förslaget, även om vid en närmare finansiell utred- ning ekonomiska förutsättningar för dess genomförande skulle befinnas före— ligga, icke i oförändrat skick lärer kunna läggas till grund för den framtida organisationen av vårt undervisningsväsen. En ytterligare bearbetning av åren- det är därför av nöden. Denna bearbetning, som torde erfordra tillkallande av särskilda sakkunniga, synes mig av olika skäl böra omedelbart igångsättas. Detta kräves redan av hänsynen till vårt skolväsens normala utveckling. Den— na har nämligen, medan skolkommissionen arbetade och under det att därefter dess förslag varit underkastade myndigheternas yttranden, fått i avvaktan på resultaten härav i vissa avseenden så att säga stå stilla. Men denna stagnation kan icke utan betydande olägenheter fortfara alltför länge. Redan samhälls— utvecklingen förbjuder detta. Därtill kommer, att under tiden såväl genom kommissionens förslag och under dess efterföljande granskning som eljest åt—
I
skilliga uppslag på hithörande områden framkommit, som uppenbarligen äro av beskaffenhet att böra underkastas närmare prövning för att eventuellt föras vidare. Slutligen torde den rörande skolkommissionens förslag förda diskus- sionen otvetydigt hava givit vid handen, att frågan om undervisningsväsendets omorganisation icke kan lösas enbart på teoretisk väg, utan att, såsom jag re— dan antytt vid framläggande av årets statsverkspropcsition rörande åttonde hu- vudtiteln, dessförinnan vissa praktiska försök på området blivit satta i verket. Det synes vid sådant förhållande synnerligen lämpligt, att dylika praktiska försök anordnas redan medan den ekonomiska utredningen pågår, så att man snarast kan gripa sig an med dem av reformförslagen, som befinnas mest an- gelägna och ekonomiskt genomförbara. En av den nya utredningens viktigare uppgifter bör alltså bliva att överväga, vilka dylika försök i främsta rummet äro att anbefalla och huru de böra anordnas.
Vid de sakkunnigas arbete torde det i allmänhet böra ankomma på de sak- kunniga själva att taga under övervägande, på vilka specialproblem deras upp- märksamhet i första hand bör inrikta sig. Såsom allmänna utgångspunkter för undersökningen synas dock vissa önskemål böra fasthållas.
Skolkommissionens förslag utgår principiellt från sexklassig folkskola så- som bottenskola och vill genomföra denna skolform såsom det obligatoriska un- derlaget för den högre undervisningen. Sådant kommissionsförslaget förelig- ger, skulle detta emellertid i många fall medföra en förlängning med ett år av studietiden, räknad från inträdet i folkskolans första klass till avläggandet av mogenhetsexamen. En dylik förlängning måste undvikas. Den skulle icke blott avsevärt fördyra den utbildning, som avses, utan den skulle ock alltför illa överensstämma med de erinringar, som i vårt land med fog på olika håll gjorts gällande mot att i stor utsträckning utträdet i praktisk livsverksamhet för- senas genom en för lång teoretisk utbildningstid.
För att befordra en utsträckt användning av folkskolan såsom bottenskola är det därför nödvändigt att undersöka alla de utvägar, som kunna stå till buds att utan en dylik förlängning främja övergången från folkskolan till den högre skolan och därvid även, i enlighet med en av förslagets bärande grundtankar, underlätta för landsbygdens ungdom att ernå fortsatt undervisning. I detta syfte äro emellertid även andra möjligheter tänkbara än den av skolkommissio- nen förordade anslutningen av den högre undervisningen till folkskolans sjätte klass. En är den från många håll förordade vägen att anordna en dylik över- gång från folkskolans fjärde klass till en klass i realskolan, motsvarande dess nuvarande andra. En annan därmed besläktad är att vid den kom- munala mellanskolan upprätta en femårig linje i anslutning till folkskolans fjärde klass och på sådant sätt, att den kommunala mellanskolan utvid— gas nedåt med en årsklass under de nuvarande, avsedd att från folk- skolans fjärde klass upptaga elever, som på detta stadium önska övergå till den kommunala mellanskolan. En tredje möjlighet är att för lärjungar, vilka genomgått sexårig folkskola och sedan önska fortsätta sina studier, in- rätta en övergångslinje, som efterhand skulle föra dem över till lämplig klass i realskola eller högre flickskola. Det är önskvärt, att dessa utvägar göras till föremål för praktiska rön. Aven andra åtgärderi samma syfte böra tagas un— der. övervägande, exempelvis femårig folkskola som bottenskola.
Overhuvud synes man böra tänka sig en utveckling av skolfrågan, som und- viker monopolisering av en enda utbildningsväg och mekanisering av de skilda skolformerna. '
Ett problem, som i samband med nu berörda bottenskolefrågor synes tarva närmare undersökning än som hittills kommit detsamma till del, är frågan om den nuvarande sexåriga folkskolans bärighet såsom bottenskola för den fort- satta undervisning i realskola eller i motsvarande skolformer, som skolkommis-
sionens förslag förordat. Med hänsyn till vad ovan erinrats om önskvärdheten att för landsbygdens ungdom främja en fortsatt högre utbildning är det sär— skilt av vikt att härvid taga tillbörlig hänsyn till landsbygdens olika skol- former. Vad som kan vinnas genom att medelst särskilda studieunderstöd för begåvade elever från landsbygdens folkskolor underlätta deras övergång till högre skolformer bör ej heller lämnas ur sikte.
Å andra sidan synas jämväl sådana anordningar böra prövas, som kunna underlätta övergången från realskolans lägre klasser till de undervisningskurser av olika slag med praktisk läggning, vilkas upprättande under senare år varit föremål för statsmakternas särskilda intresse och vilkas fortsatta främjande alltjämt bör vara det. Frågan om möjligheten Och lämpligheten att anordna en mera praktisk realskolelinje vid sidan av den nuvarande bör härvid jämväl upptagas till granskning. Överhuvud synes det vara av vikt att söka motverka den alltför starka anhopning på den lärda banan, vilken redan nu gör sig gäl— lande och vilken mindre välbetänkta skolorganisatoriska åtgärder lätt kunde komma att ytterligare befordra.
En närmare prövning synes jämväl böra ägnas åt den av skolöverstyrelsens majoritet upptagna tanken att låta en realskolexamen avläggas redan efter nu- varande realskolans femte klass eller kommunala mellanskolans tredje. Låter sig en sådan anordning genomföras, skulle den givetvis dels på denna punkt befrämja det tidigare utträde i det praktiska livet, som över huvud bör anses önskvärt, dels ock befordra en gynnsam lösning av spörsmålet om gymnasiets anordning. Frågan om underlättande av övergång från den kommunala mel— lanskolan till det nuvarande gymnasiet torde ock förtjäna särskilt beaktande.
En bland förslagets bärande grundtankar, som det är av vikt att fasthålla, är nödvändigheten av att flickundervisningen vida kraftigare än för närvaran- de är fallet omhändertages eller understödjes av staten. I fråga åter om denna undervisnings närmare organisation bör beaktas. att icke de skolformer eller undervisningslinjer må undanskjutas, som hava till syfte att giva en för hem- met och närstående kvinnliga verksamhetsområden särskilt avpassad utbild— ning. Det bör jämväl betonas, att statens omhändertagande av hithörande upp- gifter icke behöver innebära ett förstatligande av all flickundervisning. utan ock kan taga formen av understöd åt på enskilt initiativ upprättade och drivna läroanstalter.
Större utrymme och rörelsefrihet än vad skolkommissionen föreslagit bör överhuvud lämnas åt privatskoleverksamheten. De uppslag, som från dylikt håll kommit vårt allmänna undervisningsväsen till del, hava visat sig alltför värdefulla för att man utan tvingande nödvändighet bör avskära möjligheterna att därifrån allt framgent såsom hittills få emottaga betydelsefulla impulser.
Genom skolkommissionens förslag och däröver avgivna yttranden hava utom de här ovan berörda spörsmålen även ett flertal andra problem på undervis- ningsväsendets område blivit dragna under debatt. Det bör givetvis stå de sakkunniga fritt att upptaga även sådana till behandling och att överhuvud framlägga de förslag, som de kunna finna ägnade att befordra en god lösning av föreliggande viktiga fråga. För att en dylik lösning icke måtte mer än nö- digt uppskjutas, är det av vikt, att de praktiska försök, varom ovan är talat, och som de sakkunniga finna sig böra förorda, kunna igångsättas så fort ske kan samt så anordnas och fullföljas, att de snarast möjligt måtte leda till re— sultat, vilka kunna tjäna till vägledning i avseende å genomförande av nödiga. definitiva organisatoriska förändringar i det nuvarande skolsystemet. Därcst detta i något fall är möjligt, bör dylikt försök så anordnas, att resultat kan ernås redan med utgången av läsåret 1925—1926.»
I enlighet med de direktiv, som sålunda blivit de sakkunniga givna, påbör- jade de sakkunniga sitt arbete, som till en början inriktades på uppgörande av
förslag dels till sådana anordningar, som i större eller mindre omfattning syn— tes böra försöksvis bringas till utförande för vinnande av erfarenhet i några av organisationsfrågans viktigaste punkter, dels till åtgärder för partiellt avhjäl- pande av påtalade brister i det bestående skolsystemet. På grund av de än- visningar, som av Herr Statsrådet under hand givits, har arbetet sedermera begränsats till verkställandet av utredningar, som kunde anses ägnade att underlätta en slutlig behandling av den föreliggande frågan.
De sakkunniga höllo sitt första sammanträde den 4 september 1924 och hava i sedan dess varit oavbrutet sysselsatta med fullgörandet av sitt uppdrag.
Efter därom av de sakkunniga gjord framställning medgav Kungl. Maj:t genom nåd. beslut den 20 februari 1925, att tre av de sakkunniga finge under en tid av högst 10 dagar för studier uppehålla sig i Norge och de övriga två sakkunniga under motsvarande tid i Danmark, varjämte de sistnämnda finge, i samband därmed och inom samma tidsrymd, i Hamburg och eventuellt i Lä- beck studera vissa där förekommande organisatoriska anordningar inom folk— skolan och den högre undervisningen. I enlighet härmed hava undertecknade Dahlgren, Kullgren och Wellander besökt Norge och undertecknade Bruce och Nordlund företagit resa till Danmark samt till Hamburg.
Med anledning av en av de sakkunniga gjord framställning beslöt Herr Stats- rådet den 24 mars 1925 tillkalla följande personer att såsom särskilda sakkunniga deltaga i utredningsarbetet, nämligen dels i fråga om läro- kurserna i särskilda läroämnen lektorn B. J . K. Bensow i kristendoms- kunskap, rektorn H. E. E. Söderbergh i levande språk, lektorn 0. A. Wahlgren i matematik, lektorn T. A. Rudberg i fysik, lektorn L. G. Starck i kemi, rektorn L. G. Andersson i biologi och lektorn S. H. Samuelsson i geogra— fi, dels ock beträffande olika skolhygieniska frågor praktiserande läkarna i Stockholm, medicine doktorn H. Kjerrulf och medicine licentiaten Ada Nilsson, den sistnämnda särskilt i frågor rörande flick- Och samskolor. Ifrågavarande särskilda sakkunniga för vissa läroämnen hava tagit kännedom om de utarbe- tade förslagen till kursplaner m. m. i de av dem representerade ämnena även— som med de sakkunniga överlagt i avseende härå. Med de medicinskt sakkun-
; niga hava överläggningar hållits angående arbetsbelastningen i olika skolfor— mer ävensom i fråga om idrott, lek och andra kroppsövningar i skolan samt om vissa skolhygieniska spörsmål i övrigt.
Åtskilliga för arbetet erforderliga statistiska utredningar och uppgifter hava de sakkunniga erhållit av chefen för skolöverstyrelsens statistiska avdelning, byråehefen E'. Göransson.
Sedan de sakkunniga numera avslutat det arbete, som de enligt Herr Stats— rådets anvisning haft att utföra, få de sakkunniga härmed vördsamt överläm- na sitt betänkande jämte därtill hörande bilagor.
Stockholm den 18 februari 1926. HARALD DAHLGREN.
N. O. BRUCE. THYRA KULLGREN. KARL NORDLUND. Enn; WELLANDER.
Fr. W. E. Sandberg.
Kap. I. Arten och omfattningen av de snkkmmigas arbete.
Till grund för det åt de sakkunniga givna uppdraget ligger chefens för Uppdragets ecklesiastikdepartementet anförande till statsrådsprotokollet av den 20 juni innebörd- 1924, vilket anförande kan anses innehålla de sakkunnigas mandat. Med ett sammanfattande uttryck har de sakkunnigas uppdrag i detta mandat angivits vara att i enlighet med av departementschefen anförda grunder »inorn departe- mentet verkställa ytterligare bearbetning av frågan om det svenska skolväsen- dets organisation». Uppgiften att framlägga ett förslag till skolväsendets or- ganisation har däri icke ingått.
Till en början inriktades de sakkunnigas arbete på uppgörande av förslag
% 'dels till sådana anordningar, som i större eller mindre. omfattning syntes böra försöksvis bringas till utförande för vinnande av erfarenhet i några av orga- nisationsfrågans viktigaste punkter, dels till åtgärder för partiellt avhjälpande av påtalade brister i det bestående skolsystemet. I överensstämmelse med av vederbörande departementschef under hand givna anvisningar har arbetet sedermera begränsats till verkställandet av utredningar, som kunde anses ägnade att underlätta en slutlig behandling av den föreliggande frågan.
I första rummet ha de sakkunniga härvid haft att ingå i en undersökning Översikt at; av olika skolformer och att för dessa utarbeta förslag till 7.tmlervisningsplaner. de sak)”??? Under den diskussion, som framkallats av skolkommissionens betänkande, gas '" ”' och framför allti de officiella yttranden över kommissionsförslaget, som avgivits av olika myndigheter, korporationer och enskilda, bland dem i främsta rummet skolöverstyrelsen och dess chef, ha en mängd organisatoriska anordningar blivit föreslagna eller antydda, avseende än partiella, än mera genomgripande för- ändringar av vårt skolväsen. Vid sidan av de nu bestående och de av skol- kommissionen föreslagna organisationsformerna synas många av dessa böra komma i betraktande vid ett slutligt övervägande av de åtgärder. som skola företagas. Det har då hört till de sakkunnigas uppgift att ägna de ifrågava- rande skolformerna och skolsystemen ett ingående studium, att lämna en över- siktlig redogörelse för dem och genom utarbetande av undervisningsplaner giva * dem en närmare utgestaltning. * Även om de undervisningsplaner, som de sakkunniga framlägga. såsom rim— ligt är kunna göras till föremål för kritik från olika synpunkter, synas de dock vara ägnade att giva konkreta bilder av de ifråga-kommande organisations— formerna och möjliggöra ett säkrare bedömande av deras större eller mindre värde. Det må nogsamt beaktas, att de sakkunniga. genom framläggandet av undervisningsplan för någon viss organisationsform därmed icke avsett att beteckna den såsom en i och för sig god sådan. Uppgiften har i allmänhet legat sålunda: om denna eller denna organisationsform. av skäl som bestämma
organisationen i det hela, anses höra komma. till användning, huru bör då dess— undervisningsplan — under hänsynstagande till de förutsättningar, som över— huvud förelegat för de sakkunnigas arbete —— tänkas ordnad?
_ Vid undervisningsplanernas utarbetande hava dels nu gällande undervis— nmgsplaner, dels de av kommissionen föreslagna tjänat som utgångspunkt, varjämte givetvis hänsyn tagits till den kritik av kommissionsförslaget, som. föreligger främst i de inkomna officiella yttrandena. I fråga om flertalet läro- ämnen ha de sakkunniga haft överläggningar med för ändamålet särskilt till- kallade faeklärare. Det torde böra anmärkas, att ifrågavarande facklärares medverkan, som givetvis varit av största betydelse, icke innebär ett ovillkorligt godkännande från deras sida av de framlagda förslagen.
Den för skolorganisationen för närvarande säkerligen viktigaste frågan avser förhållandet mellan folkskolan och den högre skolan. I denna fråga torde alla principiellt betydelsefulla synpunkter hava framkommit i det mångåriga me- nmgsbytet om bottenskolan, varför de sakkunniga ansett sig kunna avstå från en förnyad allmän undersökning och åtnöjt sig med att lämna en översikt av den hittills förda diskussionen. Medelbart eller omedelbart ingår emellertid denna fråga i flertalet av de spörsmål, som utgjort föremål för de sakkunnigas arbete. _De redogörelser och utredningar, som i det följande framläggas, äro därför 1 stor utsträckning ägnade att från organisatoriska och pedagogiska synpunkter belysa bottenskoleproblemet. Särskilt vid behandlingen av real— skolans och fliekskolans olika former har detta problem trätt i förgrunden.
Då skolkommissionen velat grunda hela 'det högre skolväsendet på den sex— åriga folkskolan, har det vid kritiken av dess förslag ej sällan anmärkts, att kommissionen icke kunde anses ha lämnat tillräcklig utredning angående [olle— skolans bärighet som grundskola, och man har krävt sådan utredning. Aven i det statsrådsanförande, som innehåller de sakkunnigas uppdrag, Iframhålles, att denna fråga om folkskolans bärighet synes tarva en närmare undersökning.
En verkligt objektiv och bindande utredning av frågan om folkskolans bär- kraft som grundskola lärer icke kunna åstadkommas. Ett omdöme i frågan förutsätter nämligen icke blott en allsidig och ingående kännedom om folksko— lans nuvarande villkor och beskaffenhet, utan ock en värdesättning från den ifrågasatta bottenskoleuppgiftens synpunkt av folkskolan med hänsyn till dess svagheter och förtjänster. Men en dylik värdesättning blir alltid i någon mån subjektiv, något varom de i detta avseende gjorda synnerligen skiftande uttalan- dena bära vittne. Härtill kommer, att de förhållanden, som” skola bedömas, sträcka sig in i framtiden, i det att folkskoleväsendet är statt i utveckling och hänsyn även måste tagas till den inverkan, som folkskolan själv kan tänkas komma att röna av en mera utsträckt användning som grundskola. .
De sakkunniga ha emellertid sökt samla de mera avsevärda bidrag till frå- gans bedömande, som föreligga, och på dessa grunda en undersökning. Ma- terialet av upplysningar och omdömen angående folkskolans bärkraft har i väsentlig mån ökats, sedan skolkommissionen avslutade sitt arbete, i det att i en stor mängd av de över kommissionsförslaget avgivna yttrandena uttalanden gjorts angående denna fråga. Genom från de kommunala mellanskolorna direkt inhämtade statistiska uppgifter ha de sakkunniga i en särskild punkt sökt vinna ytterligare belysning av de faktiska förhållandena. _
I samband med undersökningen rörande folkskolans nuvarande beskaffenhet med hänsyn till hennes bärkraft som grundskola för det högre skolväsendet ha de sakkunniga erinrat om vissa åtgärder, som synas böra komma under övervägande vid det fortgående arbetet för förbättrandet av folkskolans arbets-
resnltat .
En bland den högre skolans viktigaste uppgifter är att meddela undervisning i främmande språk. I den mån förbindelserna mellan vårt land och andra länder blivit livligare, ha anspråken på den högre skolans undervisning i de moderna. kulturspråken blivit allt större. Å andra sidan medför utsträckningen av det grundskolestadium, på vilket den högre skolan har att bygga, vissa svå- righeter, som alldeles särskilt drabba språkundervisningen i den högre skolan. Det är då naturligt, att språkfrågan kommit att intaga en framskjuten plats i diskussionen.
De sakkunniga ha ock funnit sig böra ägna särskild uppmärksamhet åt un- dervisningen i främmande språk i den högre skolan och ha haft så mycket mera anledning härtill, som skolkommissionens förslag angående språkunder— visningen i flera punkter mötts med en ganska enstämmig kritik från de högre skolornas och högskolornas sida. De undersökningar, som härvid förelegat till utförande, hava avsett bland annat frågan om språkundervisningens metod, om arten av de skriftliga proven i främmande språk i real- och studentexamen, om koncentrationen av språkundervisningen och om språkföljden i de olika läroanstalterna. Då undervisningsplanerna i väsentlig mån bliva beroende av den ställning, som tilldelas de främmande språken, och av de mål, som upp— ställas för språkundervisningen, ha de sakkunniga haft att i hithörande frågor Söka bilda sig en bestämd uppfattning Och för denna framlägga motivering.
Samhörig med frågan om de främmande språken men av vikt även för övriga ämnen, vari skrivningar i större omfattning förekomma, och av ingripande betydelse för skolarbetet i det hela är frågan om ordningen för lärjungarnas skriftliga arbeten. Då denna fråga bör ses i samband med viktiga önskemål rörande begränsningen av lärjungarnas arbetsbelastning och tillgodoseendet av deras fysiska utveckling genom idrott och friluftsliv, blir den av rätt invecklad beskaffenhet. Den har varit uppe i diskussionen med anledning av vissa för— slag i kommissionens betänkande, och de sakkunniga ha ansett sig icke kunna underlåta att ingå på en undersökning av de olika sätt, på vilka en lösning av det ifrågavarande problemet skulle kunna sökas, ehuruväl en ur alla syn— punkter tillfredsställande lösning näppeligen synes möjlig att vinna.
I den föreliggande frågan om skolväsendets ombildning intager frågan om realskolan en central plats. Realskolans egenskap av mellanled mellan folk- skolan och gymnasiet ställer den i relation till båda dessa läroanstalter, och dess uppgift att meddela en till lämpligt mått avvägd allmän medborgerlig bildning för det flertal lärjungar, som icke eftersträva högre teoretisk utbild- ning, bringar den i samband med praktiska un gdomsskolor och fackutbildnings- anstalter av olika slag och ställer den inför det praktiska livets krav över huvud taget. Också är knappast något led av skolväsendet föremål för så många olika åsikter och förslag som realskolan. Man finner realskolans existens- berättigande ställt i tvivelsmål, man möter yrkanden om dess uppbyggande på grundskolestadier av olika omfattning, om höjande av dess bildningsmål, om sänkande av bildningsmåleti samband med skolans avkortning uppifrån, om borttagande, mildring eller skärpning av dess examen. Folkskolans ställning som grundskola och i allmänhet bottenskoleprincipens tillämpning komma i synnerhet i fråga om realskolan under övervägande.
De realskoleformer, som de sakkunniga funnit sig böra i främsta rummet göra till föremål för behandling, äro, förutom den nuvarande på treårig grund— skola byggande sexåriga realskolan, den till fyraårig grundskola anknutna femåriga, den på sexårig grundskola ställda fyraåriga, för närvarande repre- senterad i vårt skolväsen av den kommunala mellanskolan, och slutligen den med en årsklass uppifrån avkortade realskolan, vilken i sin ordning kan tänkas
uppbyggd på olika grundskolestadier. De sakkunniga ha "därvid i varje sär— skilt fall dcls lämnat redogörelse för de olika meningar, som hittills framträtt, dels sökt att genom utarbetade förslag till undervisningsplaner och genom från olika synpunkter utförda undersökningar giva den föreliggande frågan allsidig belysning. ]. detta sammanhang har även upptagits till behandling det från skilda håll framförda yrkandet, att vårt skolväsen icke eller i varje fall icke för närvarande borde uppbyggas efter en enda organisationsprincip, utan att den högre skolan borde anknytas dels till avslutad sexårig folkskola, dels till ett kortare grundskolestadium.
Under diskussionen över skolkommissionens betänkande har det från vissa håll gjorts gällande. att särskilda övergångsanmdningar eller övergångslinjer borde kunna bringas till stånd, ägnade att redan under nuvarande organisa— toriska förhållanden eller vid en på fyraårig grundskola byggd realskola åstad- komma en organisatorisk förbindelse mellan den sexåriga folkskolans högsta klass och den högre skolan och såmedelst särskilt för landsbygdens ungdom underlätta tillträdet till den bildningsväg, som leder till realskolans, den högre flickskolans och gymnasiets studiemål. En del förslag i sådant syfte föref ligga, om ock endast antydningsvis utförda, i 'de inkomna yttrandena. De sak- kunniga ha genom sitt mandat fått sig ålagt att underkasta hithörande förslag. vilka enligt statsrådsanförandet syntes böra göras till föremål för praktiska rön, en närmare undersökning och i överensstämmelse härmed utarbetat plan för vissa övergångsanordningar med nu angivet syfte.
Liksom i fråga om realskolan ha de sakkunniga i fråga om gymnasiet haft att upptaga till undersökning en mångfald olika spörsmål. Särskilt år det de mycket omdebatterade spörsmålen om tre- eller fyraårigt gymnasium och om gymnasiets linjedelning som” påkallat uppmärksamhet. Vad gymnasiets linje- delning beträffar ha de sakkunniga för sin del liksom kommissionen stannat vid tanken på ett i huvudsak tregrenat gymnasium och i överensstämmelse härmed utarbetat undervisningsplaner för olika gymnasietyper.
Icke utan tvekan ha de sakkunniga inlåtit sig på den vittutseende frågan om gymnasiekursens avkortning och studentexamens avskaffande. Skolkommis— sionen kan sägas i sitt organisationsförslag ha velat upprätthålla den grund— satsen, att den nuvarande bildningsnivån varken i avseende på realskolan eller i avseende på gymnasiet eller den högre flickskolan borde sänkas. Men såväl före som efter tiden för kommissionens arbete ha förslag framkommit, som ställt själva bildningsnivån för den högre skolan under kritik och yrkat en reduktion av den ena eller andra högre skolans lärokurs. Mest vittgående till sina konsekvenser äro de förslag, som avse gymnasiet och rikta sig mot den av studentexamen betecknade bildningsstandard, vilken hos oss liksom i de flesta kulturländer utformat sig som underlag för den vetenskapliga bildningen och den högre fackbildningen. De åsyfta gymnasiets avkortning uppifrån med en eller annan årsklass och den nuvarande studentexamens avskaffande. Skol- överstyrelsens majoritet har i sitt utlåtande över kommissionsförslaget upptagit tanken på en reduktion av gymnasiekursen. anfört vissa beaktansvärda skäl för denna tanke men skjutit den åt sidan såsom innebärande ett icke aktuellt skolprogram. I pressen har emellertid på senaste tid uppstått ett livligt m'e- ningsbyte angående studentexamens avskaffande och en förändrad gym— nasieorganisation. _
En verklig utredning av dessa ifrågasatta åtgårders förutsättningar och konsekvenser skulle kräva ett omfattande material och dessutom samverkan av representanter från många områden, icke minst från högskolornas. De sak- kunniga ha dock ansett sig böra göra en sammanställning av de framkomna
uppslagen samt lämna några hållpunkter för ett bedömande av hithörande frå- gor och erinra om de viktigaste av de många faktorer, som i dem ingå.
Vid övervägandet av olika möjligheter för organisationen av det högre skol- väsendet kommer man från mer än en utgångspunkt till den anordning av det allmänna läroverket, som av kommissionen föreslagits under namnet lyceum.. Lyceet söker undvika läroverkets uppdelning i realskola och gymnasium och lägga en så vitt möjligt obruten lärokurs fram till studentexamen. Liksom realskolan kan lyceet tänkas byggt på olika grundskolestadier. Den av kom— missionen föreslagna lyceiformen utgår från sexårig grundskola och leder med sjuårig lärokurs till studentexamensmålet. De sakkunniga ha haft anledning att till undersökning upptaga icke blott lyceifrågan i allmänhet och den av kommissionen föreslagna lyceiformen utan av särskilda skäl även den frågan, & huruvida lyceet skulle kunna byggas med sexårig kurs på, sexårig grundskola. l Den grundsatsen, att staten bör taga sig an flickornas utbildning i samma ut- sträckning som gossarnas, en grundsats som utgjort en av riktlinjerna för skol— kommissionens arbete. synes ha rönt allmänt erkännande vad dess ekonomiska innebörd beträffar. De sakkunniga ha i enlighet med sitt mandat haft att behandla frågan om flickorna-s utbildning uteslutande från organisatoriska och pedagogiska synpunkter.
Härvid ha de sakkunniga först och främst haft att taga upp spörsmålet om sain— och särundervisning. Samundervisningens problem har upprepade gånger varit föremål för behandling av skolkommittéer, bland andra 1899 års läro- verkskommitté och skolkommissionen. En icke obetydlig erfarenhet på områ- det föreligger numera även i vårt land. En undersökning av ifrågavarande problem från dess olika principiella synpunkter torde för närvarande knappast vara av behovet påkallad. De sakkunniga ha begränsat sig till att lämna en översikt av de meningar, som gjort sig gällande under de senaste årens diskus— sion i ämnet, och att därtill foga en del reflexioner och erinringar.
I övrigt har uppgiften varit att undersöka den högre flickskolans bildnings- mål och att utarbeta undervisningsplaner för de olika former av flickskolor, som ur olika organisatoriska förutsättningar kunna tänkas uppkomma.
; I nära samband med undervisningsplanerna för de olika formerna av real- l skolor, gymnasier. lyceer och flickskolor stå, frågorna om villkoren för intag- ' ning och flyttning, om inträdesprövningarnas lämpliga anordnande, om ford— ringarna för godkännande i real— och studentexamina och om ordningen för dessa examina. De sakkunniga ha ansett sig böra göra dessa frågor till före- 1 mål för undersökning.
Det har blivit allt mera tydligt. att frågan om realskolans organisation icke kan behandlas, utan att vederbörlig hänsyn därvid tages till det behov av en utöver folkskolans bildningsmått utsträckt, mer eller mindre praktiskt betonad skolbildning, som allt starkare framträder. Visserligen är det sant, att detta behov i första rummet vädjar till den högre folkskolan och de lägre yrkessko- l'orna, men spörsmålet, huruvida även realskolan kan höra tagas i anspråk för dess tillgodoseende, har befunnits böra upptagas till granskning. Också här- om har erinran gjorts i de sakkunnigas mandat. De sakkunniga ha i överens- stämmelse härmed dels ägnat uppmärksamhet åt de praktiska ungdomssko- l'orna, särskilt den högre folkskolan, dels undersökt lämpligheten av inrättanv "det av praktiska bildningslinjer vid realskolorna.
Det primära spörsmålet i den föreliggande frågan om vårt skolväsens om— daning är, såsom redan framhållits, spörsmålct om en mera utsträckt använd—
ning av folkskolan som grundskola för det högre undervisningsväsendet. Skol- kommissionens förslag innebär det fullständiga genomförandet av sexårig grundskola. Men kommissionen har icke funnit det möjligt att bygga det högre skolväsendet på sexårig grundskola, utan att därmed komme att följa en viss förlängning av studietiden. De sakkunniga ha i det nämnda statsrådsan- förandet haft en särskild uppfordran att undersöka, i vilken utsträckning det vore möjligt att med bibehållande av studentbildningens nuvarande nivå göra folkskolan i vidare omfattning än hittills till grundskola för den högre under— visningen. utan att studietiden därvid komme att förlängas.
Också har det för de sakkunniga framstått såsom en av deras viktigaste uppgifter att lämna en redogörelse för de olika vägar, på vilka man sökt eller möjligen skulle kunna söka en lösning av hithörande problem. I sådant syfte ha de sakkunniga velat hämta lärdomar jämväl från utlandet och under en kortare studieresa sökt taga kännedom om det skolorganisatoriska arbetets nu- varande läge i ett par av våra grannländer. Uppgiften i fråga har givit de sakkunniga anledning att ägna särskild uppmärksamhet åt bland annat den förutnämnda sexåriga lyceitypen samt att till undersökning upptaga den vitt- utseende tanken på en differentiering av undervisningen inom själva folkskolan.
I de över skolkommissionen betänkande avgivna yttrandena förekomma ofta uttalanden angående skolans frihet och skolorganisationens rörlighet samt an— gående förhållandet mellan statsskola och privatskola. De sakkunniga ha velat i korthet beröra även dessa viktiga spörsmål.
Det torde icke kunna nekas, att den nutida högre skolan ställer stora an- språk på lärjungarnas arbetskraft, anspråk som icke alltid äro förenliga med nödig hänsyn till lärjungarnas kroppsliga och andliga hälsa. Så myc— ket önskligare är det, att den obligatoriska verksamhet, som skolan ålägger lärjungen, erhåller den begränsning, som är möjlig. Men uppenbart är också, att om de fordringar på kunskaper och intellektuell utbildning, som skolan har att tillgodose, skola kunna upprätthållas, fullt tillfredsställande förhållanden knappast lära kunna bringas till stånd. Skolkommissionen har erinrat om den för närvarande »på vissa skolstadier obestridligen stora belastningen av in- tellektuellt arbete» och ägnat mycken omsorg åt frågan om fysisk fostran och skolhygien. Tydligt är, att denna fråga alltfort kräver den allvarligaste uppmärksamhet. De sakkunnigas uppgift har emellertid icke, åtminstone icke i första rummet, åsyftat en ingående behandling av hithörande spörsmål. De sakkunniga ha närmast varit hänvisade till att undersöka., huru och i vad mån det läroinnehåll, som för närvarande ingår i vår högre skolas undervisning och som i det hela utan avkortning återfinnes i skolkommissionens undervisnings- planer, låter sig inpassa i olika skolformer, och ha därvid stundom haft att sammansätta även sådana tim- och kursplaner, som —— under i övrigt oför- ändrade förhållanden — innebära icke en minskning utan en ökning av lär- jungarnas arbetsbelastning. .
De sakkunniga ha emellertid icke lämnat de skolhygieniska synpunkterna obeaktade. Åtskilliga frågor av skolhygienisk natur, exempelvis om skolans arbetsordning och om bestämmelserna för skollov, ha upptagits till behandling, och undersökning har verkställts rörande arbetsbelastningen i olika skolformer. Och de sakkunniga ha ansett det önskligt, att åt den medicinska sakkunskapen lämnats tillfälle att även vid nu föreliggande beredning av skolfrågan göra de erinringar och framställa de önskemål, som från dess sida synts påkallade, varför de sakkunniga hos vederbörande departementschef i sådant syfte gjort framställning, vilken av departementschefen bifallits.
Det har anmärkts, att det av skolkommissionen eftersträvade syftet att för studiebegåvade men fattiga lärjungar jämna vägen till den högre skolan och dess bildningsmål bättre vunnes genom planmässigt beredande av ekonomiskt understöd än genom vidtagande av förändringar i skolorganisationen. Tydligt är, såsom även kommissionen framhållit, att båda dessa åtgärder böra komma till användning. Vad angår ekonomiskt understöd har kommissionen hänvisat, till att sådant borde kunna beredas dels genom direkt penningehjälp, dels ock därigenom, att för ifrågavarande lärjungars räkning anordnades internatskolor, bekostade eller effektivt understödda av staten, och kommissionen har före- slagit det omedelbara upprättandet av ett internatläroverk, där fattiga och begåvade lärjungar från skilda delar av landet skulle erhålla såväl uppe- hälle som undervisning på bekostnad, helt eller delvis, av allmänna medel. Ett närmare ingående på hithörande frågor skulle ha fallit utom ramen för det givna uppdraget; de sakkunniga ha dock icke velat underlåta att ägna dern någon uppmärksamhet.
Den ekonomiska sidan av skolfrågan har i de sakkunnigas mandat uttryck- Icke behand— ligen uteslutits från deras arbete. De viktiga frågorna om de enskilda läro- lugnt”” anstalternas och den kommunala mellanskolans förstatligande äro därföri det 8 ofragan. följande endast från andra synpunkter berörda.
Spörsmålen om lärarutbildningen och om lokalstyrelse ha icke behandlats av de sakkunniga.
Icke heller ha de sakkunniga funnit sig kunna ingå på en allmän undersök- ning av de omfattande spörsmålen om de olika skolorganisationernas "sociala. förutsättningar och verkningar eller angående omfattningen av samhällets behov av personer med olika slags utbildning och de skilda utbildningsmöjlig- heternas eventuella begränsning efter samhällsbehovet. Endast i fråga om studentbildningen ha i sådant hänseende vissa undersökningar och erinringar blivit gjorda.
Då de sakkunniga icke haft att framlägga ett bestämt organisationsförslag, ha de givetvis icke haft anledning att uttala sig angående skolväsendets anord- ning på de särskilda orterna.
Genom det uppdrag, som förelegat, och de anvisningar, som under arbetet Sakkunnig- lämnats. ha de sakkunniga varit hänvisade till att giva en i det hela allenast framdälk utredande framställning. Det ligger och i naturen av de sakkunnigas uppgift, ”517255" få" att de frågor, som de i främsta rummet haft att upptaga till behandling, varit fuzz-m organisationsfrågor, att de sakkunnigas utredningsarbete alltså endast i under— ordnad grad kunnat omfatta läroanstalternas inre verksamhet, undervisnings- och uppfostringsarbetet i egentligare mening, utan måst inriktas på de för närvarande aktuella organisatoriska spörsmålen. Då emellertid en organisa— tionsforms värde icke låter sig ens preliminärt bedöma utan undersökning av tillhörande lärokurs och bildningsmål, ha de sakkunniga ägnat ett ingående arbete åt uppgörandet av undervisningsplaner för olika skolformer och åt där- med sammanhängande frågor om intagning, flyttning och examina. Aven vid detta arbete har en begränsning iakttagits, påkallad av den föreliggande upp- giftens natur, i det att de sakkunniga icke inlåtit sig på spörsmål om mera vittgående förändringar utan åsyftat att möjliggöra en jämförelse mellan olika organisationsformer och i det hela hållit sig inom den ram, som givits genom den av skolkommissionens förslag föranledda diskussionen. I allmänhet ha de sakkunniga i varje särskild fråga dels givit en redogörelse för de olika meningar, som i densamma framträtt, dels lämnat de ytterligare bidrag till frågans utredning, som kunnat åstadkommas, dels ock sökt att genom jäm- föra-nde sammanställningar eller på annat sätt i möjligaste mån objektivt klar-
lägga synpunkterna för ett bedömande. I vissa fall, särskilt där sådant för vinnande av nödiga utgångspunkter för de sakkunnigas arbete varit nödvän- digt, ha de sakkunniga intagit bestämd ståndpunkt och framlagt förslag.
Uppgiften att utarbeta ett verkligt organisationsförslag har, såsom förut sagts, icke ingått i de sakkunnigas uppdrag, varför ock huvudsynpunkten för deras arbete varit att giva en orienterande översikt och en så vitt möjligt all— sidig belysning av den föreliggande frågan om skolväsendets organisation och såmedelst underlätta en mera definitiv behandling av densamma.
Kap. II. Översikt av organisationsformer.
De till folkzmdewisningen i Sverige hörande läroanstalterna utgöras för- nämligast av folkskolorna.
F olkskolan är i vårt land i regel 6-årig. Dess lärokurs är bestämd genom den av Kungl. Maj:t år 1919 fastställda undervisningsplanen. Denna upp- tager undervisningsplan även för 7-årig skola., men obligatorisk 7-årig folk- skola förekommer endast i begränsad omfattning.
Folkskolan, vars två lägsta klasser i regel utgöra småskolan och fyra (eller vid 7—årig skola merendels fem) högre klasser den egentliga folkskolan, har en mångfald olika former. I den nämnda officiella undervisningsplanen in- delas dessa i »huvudformer» och »undantagsformer». De förra äro skolor, i vilka barnen erhålla undervisning hela den stadgade årliga lärotiden, folk— skolor med hcltidsläsning (A- och B-former). De senare äro dels folkskolor med halvtidsläsning (C-former), i vilka barnen i regel erhålla undervisning blott hälften av lärotiden, dels mindre folkskolor (D-former), vilkas lärare endast hava den för småskolan erforderliga lärarutbildningen. Av de mindre folkskolorna äro somliga heltidsläsande, andra halvtidsläsande.
Till huvudformerna höra som nämnts A—formen och B-formerna. I A- formen undervisas varje årsklass av särskild lärare. B-formerna äro tre. Bl-formen omfattar skolor, i vilka småskolestadiet bildar en eller två lärar- avdelningar och folkskolestadiet två läraravdelningar, av vilka senare den ena omfattar tredje och fjärde klassen, den andra de följande klasserna. I B2—formen bilda småskolestadiet och folkskolestadiet var sin läraravdelning. Bö-forrnen slutligen, som har ringa utbredning, avser skolor, i vilka småskola— stadiet och folkskolestadict tillsamman bilda en läraravdelning och där ny— börjar intagas blott vartannat år, så att läraravdelningen kommer att om- fatta ena året endast första, tredje och femte samt, ,där sådan förekommer, sjunde klassen och andra året endast andra, fjärde och sjätte klassen. Övriga former torde i detta sammanhang icke behöva närmare beskrivas. A-formen är den i städer och större samhällen allmänt förekommande. De halvtids— läsande skolorna tillhöra landsbygden, men förekomma i större utsträckning endast i vissa delar av landet. Är 192-1- undervisades 79.5 % av barnen i huvudformer (varav i A-formen 38 %) och 20.5 in i undantagsformer. Tages landsbygden för sig, får man 73.2 A (varav i A-formen 20.2 %) i huvudfor— mer och 26.8 % i undantagsformer. Utvecklingen har alltjämt fortskridit till förmån för de bättre skolformerna; så voro endast åtta år tidigare de båda procenttalen för landet i dess helhet 65 och 35 och för landsbygden 56 och 44.
Folkskolan utgör i mindre eller större utsträckning botten- eller grund- skola dels för vissa till folkundervisningen hörande läroanstalter, som plåga sammanfattas under benämningen »folkskolans överbyggnader», dels för det högre skolväsendet.
Bland de förra må här erinras dels om »folkskolans högre avdelning», dels om fortsättningsskolan och dels om den högre folkskolan. Den hög-re folksko-
V årt na- varande skolväsen.
lan har under senare år fått ökad utbredning, efter år 1918 särskilt i form av en 3-årig yrkesbestämd skola. _ Till folkundervisningsanstalterna räknas också folkhögskolorna.
Det offentliga högre skolväsendet bygger dels på B-årig, dels på G-årig grundskola.
På 3-årig grundskola bygga statens allmänna läroverk, sedan år 1905 ut— görande antingen högre allmänna läroverk med ö—årig realskola och 4-årigt gymnasium eller fristående G-åriga realskolor, bland vilka vissa äro samskolor. Gymnasiet ansluter sig till realskolans 33:e klass. Studievägen till realskol— examen blir alltså 9-årig och till studentexamen 12-årig (3+6 resp. 3+5+4). , Statens realskolor, vilkas antal sedan år 1905 icke ökats, äro för närva- rande tillsammans 77, av vilka 38 ingå som lägre avdelningi högre allmänna läroverk, 21 äro fristående gosskolor och 18 fristående samskolor.
Gymnasiet är tvågrenat: realgymnasium och latingymnasium, vilket senare i sina två högsta ringar har en linje med undervisning i grekiska. Statsgym- nasierna äro till antalet 38, alla förenade med realskolor till högre allmänna läroverk. Inräknas på. kommunens bekostnad uppehållna gymnasielinjer vid 2 högre statsläroverk, blir antalet gymnasier med både real- och latinlinje 30; 5 av de högre statsläroverken hava endast realgymnasium, 3 endast latingym- nasium. Vid 6 av statens fristående realskolor hava på kommunens bekost- nad upprättats gymnasier med en eller två linjer. Av dessa gymnasier äro två (Uddevalla och Söderhamn) 3-åriga.
Statens allmänna läroverk äro, med undantag av de 18 samskolorna, av- sedda uteslutande för manlig ungdom. Vid en del statsgymnasier har emel- lertid (på grund av beslut av 1923 års riksdag) medgivits tillträde även för kvinnliga lärjungar.
På 6-årig grundskola bygger den kommunala mellanskolan (från år 1909). som med 4 årsklasser leder fram till realskolexamen, dit studievägen genom kommunala mellanskolan alltså blir 10-årig (6+4). De mellanskolans lär- jungar, vilka ämna avlägga studentexamen, kunna begagna sig av den möj— lighet, som enligt gällande läroverksstadga i allmänhet erbjuder sig för dem, som avlagt realskolexamcn, att efter prövning i vissa ämnen övergå till gym- nasiets andra ring. Studievägen till studentexamen blir i sådant fall 13—årig (6 + 4 + 3).
Antalet kommunala mellanskolor. som alltjämt varit i stigande, uppgår för närvarande (början av år 1926) till 84. De äro alla samskolor; i några få bland dem undervisas emellertid vanligen gossar och flickor i skilda avdelningar.
För den kvinnliga ungdomens högre skolutbildning finnes, förutom de ovan- nämnda 18 samskolorna, endast en enda skola, som är statsskola. nämligen den med högre lärarinneseminariet i Stockholm förenade normalskolan för flickor. Flickornas högre undervisning i vårt land är eljest överlämnad åt privata läroanstalter, i allmänhet under statens inseende och med dess ekono- miska understöd. Dessa privata läroanstalter äro dels högre flickskolor, dels samskolor.
Den privata högre flickskolan är i regel 8-klassig, liksom statens normal- skola. I de flesta fall är den försedd med tre förberedande klasser men kan eljest anses bygga på 3-årig grundskola i likhet med det allmänna lärover- ket. Varken den statliga eller den privata högre flickskolan avslutas med någon examen i vanlig mening, men avgångsbetyg från privat 8-klassig fli ck- skola medför under vissa förutsättningar samma kompetens som avgångsbe-
tyget från statens normalskola. den s. k. normalskolckompetensen, vars förvär— vande således i regel kräver en studietid av 11 år.
Antalet flickskolor, vilkas lärokurs ger normalskolekompetens, år 82, sta— tens normalskola oråknad. Vid en av de högre flickskolorna (Sigrid Rude- becks skola i Göteborg) finnes en särskild linje, som, utgående från skolans 4ze klass, med 3-årig kurs leder till realskolexamen. och vid en annan (Detthow— .ska skolan i Stockholm) en dylik linje, vilkens lärjungar efter 3—årig flickskol- kurs kunna på ytterligare 4- år avlägga nämnda examen. Vid 12 högre flickskolor finnas gymnasielinjer, som leda till studentexamen. Gymnasiet är i 8 fall ei.-årigt, utgående från skolans öze klass, i övriga fall 3—årigt, utgå- ende från 7:e klassen (3 + 6 +4 resp. 3 + 7 + 3).
De enskilda samskolor, som åtnjuta statsunderstöd eller äga examensrätt äro till antalet 15. Vid 1 av dessa kan avläggas endast studentexamen, vid 5 endast realskolexamen, vid 2 båda dessa examina. Vid 3 skolor kunna avläg- gas båda de nämnda examina Och därjämte förvärvas normalskolekompetens, vid 4 kan studentexamen avläggas och berörda kompetens för-värvas. Gymna- siet är vid 4 av de 10 med gymnasium försedda skolorna 3—årigt, vid de övriga 4-årigt.
Till nu nämnda enskilda skolor komma de enskilda högre gossläroverken Beskowska skolan i Stockholm, Lundsbergs skola, Fjellstedtska skolan i Upp- sala och Lunds privata elementarskola, alla med studentexamensrätt och i 3 fall med 4-årigt, i 1 fall med 3-årigt gymnasium. Vid en av dem kan där- jämte avläggas realskolexamen. En såsom enskild mellanskola organiserad läroanstalt för gossar, Pedagogiska skolan i Uppsala, åtnjuter statsunderstöd och äger rätt att anställa realskolexamen.
Enskilda skolor, som icke äga examensrätt eller åtnjuta statsunderstöd, äro i det föregående icke medräknade. Några enskilda skolor åtnjuta icke annan statlig förmån, än att de stå under skolöverstyrelsens inseende.
Det bör påpekas, att åtskilliga bland de enskilda läroanstalterna ägas av vederbörande kommuner.
Några ytterligare statistiska uppgifter må här meddelas. Antalet lärjungar i statens allmänna läroverk (till sådana knutna kommu- nala gymnasier inräknade) var är 1924 omkring 29,700, därav på realskole- stadiet omkring 21,600 och på gymnasiestadiet omkring 8,100. Lärjungeantai let i det hela hade under perioden 1916——24 vuxit med omkring 4,700.
De kommunala mellanskolorna, som år 1916 voro till antalet 31 och hade om— kring 2,300 lärjungar, voro 1924 till antalet 81 med omkring 9,400 lärjungar, i det närmaste lika många gossar och flickor. Skolornas nuvarande antal är, som nämnts, 84.
De högre flickskolorna hade år 1924 omkring 22.300 lärjungar, de enskilda saåröåkolorna omkring 5300 och de enskilda högre gossläroverken omkring _ Antalet i realskolexamen godkända (privatister inräknade) år 1924 var om- kring 3.300, varav 63 % manliga och 37 % kvinnliga.
Antalet godkända i studentexamen samma år var omkring 2,200, varav 79 % manliga och 21 % kvinnliga.
De högre folkskolorna voro år 1924 till antalet 65. Bland dem voro 44 all- männa och 21 yrkesbestämda. Lärjungeantalet uppgick samma år till 6.137, varav 2,210 i de allmänna och 3,927 i de yrkesbestämda.
Antalet lärjungar i folkskolorna (seminariernas övningsskolor inräknade) uppgår till nära 700,000. De ur folkskolorna årligen utgående lärjungarna äro något över 100,000. Av dessa övergå omkring 6,600- till allmänna läro— verk, kommunala och enskilda mellanskolor, högre flickskolor samt högre goss—
Skolkam- mrsszonen .
Läroverks- kollegier m. fl.
och samskolor eller inemot 7 % av samtliga utgående. Av de i de allmänna läroverken inträdande lärjungarna komma v1d pass 60 % från folkskolan.
En tredje betydelsefull grupp av läroanstalter bör här i korthet omnämnas. nämligen de för yrkesutbildning avsedda skolor-na. Förutom sådana skolor, avsedda för utbildning i jordbruk, skogshantering och sjöfart, äro här att märka dels läroanstalter för lägre yrkesutbildning, nämligen lärlingsskolor, verkstads— skolor, yrkesskolor, l-åriga handelsskolor samt hushållsskolor, dels ock skolor för högre facklig utbildning, nämligen tekniska elementarskolor, fackskolor och gymnasier samt handelsgymnasier.
Skolkommissionens förslag bygger hela det högre skolväsendet på. G-årig grundskola.
På denna vila enligt förslaget dels 4-åriga realskolor och till deras högsta klass anslutna 3-åriga gymnasier, dels 7 -åriga lyceer, som med obruten kurs föra fram till studentexamen, dels G-åriga flickskolor.
Förutom sistnämnda typ av flickskolor, den 6-åriga, omedelbart på grundsko- lan vilande flickskolan eller A-typen, upptar förslaget två flickskolctyper, som anknyta sig till realskolan, nämligen B-typen, som med 3—årig kurs utgår från realskolans 3:e klass, och C-lypen, som är 1-årig och utgår från den avslutade realskolan. A- och B-typerna skola leda till samma bildningsmål som den nu- varande 8-klassiga flickskolan, C-typen är tänkt till dels som en praktisk överbyggnad på realskolan.
Gymnasiet är 3-greuat: latingymnasium, nyspråkligt gymnasium och real- gymnasium. Från latingymnasiets huvudlinje avgrenar sig med 2:a ringen en 2-årig linje med grekiska, och på samma sätt avgrenar sig från realgymnasiet en differentierad linje (>>biologiska linjen»).
Lyceet har likaledes tänkts anordnat som latinlyceum, nyspråkligt lyceum och reallyceum.
För intagning såväl i realskolan och flickskolan av A—typ som i gymnasium och lyceum fordras särskild inträdesprövning.
Realskolor, gymnasier och lyceer äro i regel samskolor. Studievägen blir organisatoriskt sett till realexamen 10-årig (6 + 4), till studentexamen 13-årig (6+4+3 eller 6+7) och till flickskolans slutmål 12-årig (6+6 eller 6+3+3), alltså. på alla punkter ett år längre än enligt nuvarande organisation, kommunala mellanskolan och i samband med flickskolor stående realskolor och gymnasier frånräknade.
Till förslaget hör, att skolväsendet i sin helhet ska-ll förstatligas och endast ett fåtal enskilda skolor komma i åtnjutande av statsunderstöd.
Enligt förslaget skulle komma att finnas 51 högre läroverk, däri inräknade 2 fristående lyceer. Av dessa 51 högre läroverk skulle 40 vara samskolor, 8 gosskolor och 3 flickskolor. De fristående realskolorna skulle till antalet bliva 102, varav 99 samskolor och 3 gosskolor. Flickskolorna av A—typ skulle bliva 28, de av B-typ 33 och de av C-typ 30. Latinlinje skulle förekomma vid 37 högre läroverk och lyceer, och vid 22 av dessa skulle meddelas undervisning i grekiska. Nyspråklig linje skulle inrättas vid 33, reallinje vid 41 läroverk. och sistnämnda linje skulle i 28 fall äga en differentierad linje.
Yttranden över skolkommissionens förslag hava avgivits av en stor mängd myndigheter, korporationcr samt ämbets- och tjänstemän. Dessa yttranden _..- omkring 800 till antalet —— hava sedermera inom skolöverstyrelsen bearbetats och i sammanfattande översikt befordrats till trycket. De innehålla en synner- ligen mångsidig diskussion över och kritik av kommissionsförslaget. Här skall 1 detta sammanhang erinras endast om vad i organisatoriskt hänseende kan
anses mest beaktansvärt. Överstyrelsen har sedermera själv avgivit utlåtande över kommissionsförslaget, varjämte särskilt yttrande till Kungl. Maj:t över- lämnats av överstyrelsens chef, generaldirektör Bergqvist.
Kommissionens förslag om ö-årig grundskola har vunnit anslutning framför allt av folkskolornas lärarkårer samt av ett stort antal folkskolinspektörer, folkskolestyrelser, stadsfullmäktigekorporationer m. fl. Däremot har det från de högre läroanstalternas sida rönt ett nästan enhälligt motstånd, och olika för- slag om förändring i annan riktning av den nuvarande skolorganisationen hava framställts. Den utsträckning av grundskolestadiet, som från detta håll i all- mänhet angivits som möjlig utan förlängning av studietiden till real- och stu- dentexamina, är utsträckningen från 3-årigt till 4-årigt. Ganska många. röster uttala sig dock för en sådan organisation av skolväsendet, att dels fi-årig, dels (S'—årig grundskola komme till användning. Den. 5—åriga grundskolan har i några fall funnit förespråkare, som tänkt sig möjligheten, att man på ö-årig grund— skola skulle kunna bygga en 4-årig realskola eller ett ”('-årigt gymnasium (ly- ceum) eller föredragit ö-årig realskola på ö-årig grundskola framför kommis- sionens förslag om 4-årig realskola på G—årig grundskola.
veryångsanordningar, avsedda att underlätta övergång från folkskolans G:e klass till lämplig klass i realskolan eller högre flickskolan, påyrkas ofta i samband med uttalandena om grundskolans längd.
Tanken på differentiering inom folkskolan för främjande av enhetsskolepro— blemets lösning framföres från några håll. De framställda förslagen avse an- tingen anordnande av särskild linje för studiebegåvade, i syfte att för dem möjliggöra hastigare genomgång av folkskolan, eller anordnande för de lär— jungars räkning, som ärna övergå till högre skola, av en särskild linje, vilken skulle upptaga bl. a. ett främmande språk och därigenom möjliggöra den högre skolans förkortande.
I fråga om realskolan är yrkandet på ö-årig realskola byggd på :l-årig grundskola det allmännast förekommande. De yttranden, som förorda dels 4-årig, dels G-årig grundskola, förutsätta i enlighet härmed i regel dels 5-årig, dels 4-å1'ig realskola. Ofta nöjer man sig med yrkandet, att den högre skolan, byggd på 4-årig grundskola, göres 8-årig, och vill åt en närmare undersök- ning överlämna. hur den 8-åriga lärotiden bäst bör fördelas på realskola och gymnasrum.
Uttryckligt förslag om realskolekursens avkortning framställes av bl. a. tre kollegier vid högre allmänna läroverk. Organisationen skulle enligt deras för— slag bliva: 4—årig grundskola + 4-årig realskola + 4-årigt gymnasium. En avkortad realskola, byggd på G-årig grundskola, alltså organisationen 6+3+4, förordas av styrelsen och kollegiet vid en kommunal mellanskola.
I några yttranden framhålles behovet av särskilda realskolor (och mellan- skolor) med praktisk läggning.
Både för 3-årigt och 4-årigt gymnasium finnas förespråkare, dock i över- vägande grad för 4-årigt. Från några håll föreslås, att latingymnasiet göres 4-årlgt, anknutet till realskolans näst högsta klass, och realgymnasiet 3-årigt, byggt på avslutad realskola. _ Den av kommissionen föreslagna linjedelningen på. gymnasialstadiet röner 1 regel gensägelse, icke minst från högskolehåll. Den nuvarande uppdelnin- gen 1 latingymnasium med linjer med och utan grekiska samt realgymnasium anses i allmänhet tillfyllestgörande.
Jämförelsevis få myndigheter yttra sig om lyceitgpen. Tanken på ett ly— cemm av samma längd som motsvarande realskola och gymnasium har från flera håll vunnit erkännande, särskilt på. grund av den förmån. denna skol— form" ansetts, medföra för den humanistiska bildningen. Ett dylikt lyceum borde, säges det i vissa yttranden, bygga på 4-årig grundskola och organise—
Skolöver- styrelsens majoritet.
ras som 8—årigt, men även ett 7-årigt lyceum på (")-årig grundskola har, såsom förut nämnts, blivit från ett och annat håll förordat. Möjligheten av att på den 6-åriga grundskolan bygga en högre skola med endast 6-årig kurs fram— hålles i en del yttranden såsom i hög grad värd att prövas. Särskilt förordas en dylik skola anordnad såsom lyceum. Statsinternat, anordnade som 6-åriga lyceer och avsedda för fattiga men synnerligen studiebegåvade barn från landsbygden, hava i ett yttrande blivit anbefallda. _
I fråga om den högre flickskolan framhålles allmänt, att den nuvarande- 8—klassiga flickskolan visat sig vara en god, för den kvinnliga ungdomen sär- skilt lämpad skolform, vars typ borde så långt möjligt bevaras. Även dess bildningsmål, som betecknas med den s. k. normalskolekompetensen, vore en- ligt erfarenhetens vittnesbörd väl avpassat för sitt syfte.
Kommissionens förslag att bygga en högre flickskola, Å-typen, på ()"-årig bottenskola tillstyrkes i ett fåtal yttranden, men avstyrkes i allmänhet, bl. a. av samtliga kollegier vid de högre flickskolorna. Ett stort antal av dessa förordar en organisation av en 7—klassig högre flickskola, byggd på 4-årig grundskola. '
Om” de av skolkommissionen föreslagna flickskolorna av B- och C-typerna råda mycket olika meningar. I allmänhet anses dessa icke kunna i värde jämföras med den nuvarande 8-klassiga flickskolan, varför en dylik skola endast i nödfall borde ersättas med skola av någon av dessa typer.
I åtskilliga yttranden betonas önskvärdheten av att kursplanen för den egentliga flickskolan anordnas så, att övergång möjliggöres från lämplig klass i flickskolan till gymnasium; i några påpekas, att möjlighet borde beredas till övergång även till realskola. Från ett håll föreslås, att flickskolan i sina högre klasser uppdelas i en teoretisk och en praktisk linje.
Bland de över skolkommissionens förslag avgivna utlåtandena bör särskild uppmärksamhet ägnas åt skolöverstyrelsens utlåtande. Overstyrelsens leda- möter stannade vid ärendets behandling på olika ståndpunkter.
Skolöverstyrelsens majoritet, bestående av ledamöter i folkskole- och yrkes— skoleavdelningarna, ansluter sigi princip till kommissionens förslag, i det att den uttalar sig för den 6-åriga folkskolan som grundskola. I avseende på tillämpningen åter har majoriteten tänkt sig väsentliga modifikationer.
Överstyrelsemajoriteten finner sålunda lämpligt, att den 6-åriga grundsko- lan icke undantagslöst genomföres, i varje fall icke omedelbart. Om på en ort, där allmänt läroverk nu finnes, antalet lärjungar på realskolestadiet är så stort, att mer än en realskola där erfordras eller att befintlig realskola måste uppdelas i genomgående parallella avdelningar, må, eventuellt på särskild fram- ställning från vederbörande kommuns sida, tills vidare där bibehållas real- skola, resp. realskolelinje, anknuten till folkskolans 3ze klass. Liknande borde gälla om den högre flickskolan.
En viktig avvikelse från kommissionen gäller realskolan. Realskolan bör avkortas med en klass uppifrån och alltså bliva 3-årig eller ö-årig. Gymna— siet blir i enlighet härmed 4-årigt. Systemet blir således: ö-årig grundskola, 3-årig realskola, 4—årigt gymnasium eller (a'-årig grundskola, 5-årig realskola, 4-årigt gymnasium (6 + 3 + 4 resp. 3 + 5 + 4).
t lyceet vill överstyrelsemajoriteten giva något större användning, än kommissionen för sin del tänkt sig. Majoriteten anser, att lyceet skulle under vissa förutsättningar kunna begränsas till 6-årigt, och yrkar, att möjligheten därav undersökes.
I fråga om gymnasiets linjeuppdelning finner överstyrelsens majoritet för- nyad omprövning behövlig men anser en nyspråklig linje motsvara ett verk— ligt behov.
Överstyrelsemajoriteten ställer sig betänksam mot den vidsträckta tillämp- ning av samskoleprincipen, som skolkommissionens förslag innebär. I fråga om de egentliga flickskolorna förordar den de av kommissionen föreslagna ty- perna: A-typen, B-typen och C-typen. Den vill dock ge åt A-typen större utbredning, än kommissionen åsyftat. Skolan av B-typen kommer enligt över- styrelsemajoritetens förslag om realskolans avkortning att bygga på avslutad realskola liksom C-typen. Beträffande flickskolorna av A- och B—typ bör undersökas, huruvida icke deras lärokurs lämpligen borde göras mindre om- fattande, så att antalet årsklasser kunde miskas till resp. 5 och 2.
För inträde i realskolan liksom i gymnasiet och lyceet skulle fordras sär- skild inträdesprövning, jämförelsevis lindrig i fråga om realskolan, strängare i fråga om gymnasiet och lyceet.
I fråga om de kommunala och privata läroanstalternas förstatligande in- tager överstyrelsemajoriteten i stort sett samma ståndpunkt som kommis- sronen.
Överstyrelsemajoriteten framhåller vidare nödvändigheten av att den högre folkskolan på ett bättre sätt än hittills inordnas i skolsystemet. Examen från 3-årig yrkesbetonad högre folkskola bör likställas med examen från den 3—åriga realskolan, undantagandes i det avseendet att den icke medför behö- righet till inträde på gymnasiet.
Skolöverstyrelsens minoritet, som utgöres av ledamöter av dess läroverksav- delning, ställer sig avvisande mot kommissionens förslag. Den anser, att den nuvarande skolorganisationen på ett i det hela tillfredsställancle sätt fyllt sin uppgift och att dess brister låta sig avlägsna, utan att organisationens ram be- höver sönderbrytas.
Överstyrelseminoriteten är emellertid benägen att tänka sig möjligheten av »i-årig grundskola, utan att därmed behövde följa en förlängning av studie— tiden, och förordar, att försök med 5-årig realskola på 4-årig grundskola kom- ma till utförande. Likaledes bör undersökas huruvida icke en särskild över- gångslinje skulle kunna anordnas, avsedd att underlätta övergång från folk- skolans 6:e klass till lämplig klass i realskolan eller högre flickskolan.
Den kommunala mellanskolan bör, ehuru den enligt överstyrelseminoritetens åsikt är en från pedagogisk synpunkt mindre god skolform, fortfarande hava en plats i skolsystemet. Dess undervisningsplan bör så ordnas, att övergång kan ske från 3:e klassen till gymnasiets l:a ring. Där parallellavdelningar förekomma, bör den ena linjen kunna byggas ut nedåt till ö-å.rig, anknuten till folkskolans 4:e klass. En del av de kommunala mellanskolorna bör förstat- igas.
Överstyrelseminoriteten betraktar samskolan snarast som en i vissa fall ofrånkomlig nödfallsutväg. Den nuvarande 8-klassiga flickskolan är för den kvinnliga ungdomen en vida bättre skola än de av kommissionen föreslagna flick- och samskolorna. Dock bör undersökas huruvida den icke skulle kunna anknytas till 4-årig grundskola och i samband därmed göras 7-årig. Gym- nasier för flickor böra finnas (få:-årigt gymnasium med övergång från flick- skolans *6 :e klass). Flickornas gymnasiala utbildning är emellertid från stats- synpunkt ett mindre intresse än den egentliga flickskolebildningen. Flick- skoleväsendet hör i det väsentliga förbli enskilt, understött av staten.
Gymnasiet bör vara 4-årigt, och den nuvarande anknytningen mellan real- skola och gymnasium bör bibehållas. Försök med 3-åriga gymnasier böra dock anställas. En ytterligare linjeuppdelning av gymnasiet bör först för- söksvis prövas, innan den allmänt genomföres. Någon särskild inträdespröv- ning till gymnasiet bör icke införas men kvalificerat betyg fordras för in- trä e.
Skolöver- styrelsens minoritet.
General— direktör Bergqvist.
Vid bibehållande av den nuvarande organisationen, med eller utan botten-. skolans förlängning från 3-årig till Llc—"årig, kommer anledning att saknas för inrättande av lgceer annat än i vissa undantagsfall. Ett på 4-årig grund— skola byggt lyceum bleve 8-årigt och komme att medföra en från pedagogisk synpunkt gynnsam lärogång, särskilt beträffande de främmande språken.
I skolöverstyrelsens yttrande hava de medlemmar av överstyrelsen icke del- tagit, som tidigare tillhört kommissionen. Överstyrelsens chef, generaldirek- tör Bergqvist, som efter sin utnämning till statsråd år 1920 lämnade kommis- sionens arbete och sedermera ej deltog däri, har däremot i enlighet med av Kungl. Maj:t lämnat medgivande i en särskild skrift, »Våra skolor», utgiven i november 1923, avgivit ett personligt utlåtande i ärendet.
Generaldirektör Bergqvist åsyftar icke att lämna ett fullständigt förslag till en definitiv omorganisation av skolväsendet, men i samband med en omfattande redogörelse för och granskning av hela vårt skolväsen framlägger han till övervägande vissa riktlinjer för en sådan omorganisation. Han söker därvid att se de organisatoriska spörsmålen från synpunkten av själva skolarbetet och dettas uppgiftatt främja lärjungarnas personliga utveckling samt varnar för hastigt vidtagande av yttre förändringar, varigenom det pågående inre omdaningsarbetet skulle äventyras; innan man går till ett generellt genom— förande av mera genomgripande organisatoriska förändringar, bör man, i den mån möjligt är, söka att på erfarenhetens väg vinna hållpunkter för ett säk— rare bedömande av de föreliggande organisationsfrågorna. —— De åsikter i dessa frågor, som finnas uttalade i det nämnda arbetet, torde kunna i huvud— sak sammanfattas i följande punkter.
iViktiga skäl tala till förmån för den 6-åriga grundskolan, men åtskilliga omständigheter, särskilt studietidens förlängning, tala mot dess generella ge- nomförande. Grundskolestadiet bör därför vara dels G-årigt, dels kortare.
Nu är enligt generaldirektör Bergqvists åsikt den 3-åriga grundskolan sär- skilt av pedagogiska skäl att föredraga framför den 4-åriga, varför 3—årig grundskola såsom hittills bör förekomma vid sidan av 6-årig. Försök med en på 4—årig grundskola byggd 5-årig realskola böra emellertid anställas.
Försök med en differentiering inom folkskolan böra bringas till utförande för undersökning dels av lämpligheten att avskilja de mera studiebegåvade lärjungarna till särskilda avdelningar, dels ock av möjligheten att införa un— dervisning i ett främmande språk i folkskolan.
Realskolan blir på 3-årig grundskola 6-årig och på 6-årig grundskola 4—årig. Dess uppgift att meddela en viss allmän medborgerlig bildning åt de lärjun— gar, som icke fortsätta till studentexamen. bör i huvudsaklig mån övertagas av den 3-åriga högre folkskolan såsom »praktisk realskola», avslutad med »praktisk 'realskolexamen», under det att den »allmänna realskolan» med bi— behållen bildningsstandard fortfar att tjänstgöra som grundval för gymnasiet och får sin avslutning i »allmän realskolexamen». På platser, där så visar sig behövligt, bör vid den allmänna realskolan anordnas en 3-årig praktisk linje, avslutad med praktisk realskolexamen, vilken examen i den G-åriga realskolan ligger på samma åldersstadium som den allmänna realskolexamen och i den 4-åriga ett år lägre. De kommunala mellanskolorna böra i olika hänseenden förbättras och i flertalet fall förstatligas.
En starkare differentiering av gymnasiet än den nuvarande är från princi- piella synpunkter påkallad; tre linjer: latinlinje, reallinje och nyspråklig linje, äro åtminstone tills vidare tillräckliga. Latinlinjen bör normalt upptaga både latin och grekiska men hava en avgrening utan grekiska. Den starkare dif— ferentieringen mellan de olika gymnasielinjerna bör inskränkas till de två sista. åren. Latingymnasiet bör göras ei.-årigt och anknytas till realskolans näst
högsta klass, men 3-åriga gymnasier med reallinje och nyspråklig linje, byg- gande på realskolans högsta klass, böra på lämpliga ställen och i lämpligt antal upprättas. För inträde på gymnasiet bör icke tillskapas någon ny in- trädesprövning, icke heller uppställas fordran på kvalificerat betyg; lärjunge- tillströmningen bör på annat sätt regleras.
Försök med 6- och 7—klassiga gymnasier (lyceer), byggande på avslutad folkskola, böra komma till utförande.
Särundervisning bör föredragas överallt, där icke ekonomiska eller pedago- giska omständigheter föranleda samundervisning. I övrigt bör den kvinnliga ungdomens undervisning ordnas i huvudsak efter kommissionens förslag. De högre flickskolorna övertagas av staten, varvid dock möjlighet bör inom be- stämda gränser stå öppen för kommunal eller enskild skola att med bibehål- lande av viss rörelsefrihet komma i åtnjutande av statsunderstöd.
Kap. III. Sammanfattande översikt över diskussionen i bottenskolefrågan.
I,,IiStO'fiSk I sitt betänkande har skolkommissionen (Bd I : 1 sid. -1 ff.) lämnat en åter— aterblwk' blick på utvecklingen av skolformerna i deras inbördes förhållande, däri även givits en framställning av de strävanden, som i vårt land gjort sig gällande att åt den G—åriga folkskolan vinna platsen såsom den för den högre skolundervis— - ningen grundläggande skolan. I denna historiska översikt har skolkommissio- nen även omnämnt åtskilliga av de skäl, som anförts för en dylik ställning hos folkskolan. Emellertid hava, efter det skolkommissionens betänkande av- gavs, flera betydelsefulla bidrag till diskussionen om bottenskolefrägan till- kommit, och de sakkunniga hava därför ansett sig böra lämna en kortfattad redogörelse — förutom för några viktigare data _ för de skäl, som hos oss huvudsakligen anförts för och emot folkskolans ställning som bottenskola, en fråga, som utgjort kärnpunkten i skolkommissionens betänkande och förslag , såväl som i de direktiv, vilka varit bestämmande för kommissionens arbete. *
Först bör emellertid erinras om att begreppet bottenskola tolkats och allt— , jämt tolkas på något olika sätt. Från åtskilliga håll hävdas, att folkskolan 1 redan nu vore bottenskola, enär inträdesfordringarna till de allmänna lärover- kens första klass vore fastställda i överensstämmelse med lärokurserna i folk- t skolans tre lägsta klasser och läroverket 1 sin första klass således kan sägas bygga på folkskolan i dess tre lägsta klasser. Enligt denna åskådning kan | således bottenskolan vara av skiftande omfattning, 3-, 4-, ö-årig 0. S. v. 1 På andra håll åter, särskilt bland målsmän för folkskolan, fattas uttrycket ' bottenskola såsom avseende den avslutade folkskolan, vilket, då denna sedan gammalt i vårt land varit 6-årig, i realiteten kommit att betyda 6-årig folk— skola. Med hänsyn till denna skiftande uppfattning av uttrycket bottenskola hava de sakkunniga ansett lämpligt att i sin framställning i regel om folksko- lan såsom grundval för den högre skolans undervisning använda uttrycket g ru n (1 s k ola, där så behöves med angivande av dennas omfattning i avse- ende å antalet årsklasser.
Krav på en enhetligare organisation av vårt undervisningsväsen möta re- dan under 1800-talets första årtionden. I bemärkta uttalanden förordades en allmän medborgarskola såsom grundval för gymnasiet. Det är betecknande, att dessa krav med större styrka framträda i en tid, då de lägre stånden genom inträffade samhälleliga och politiska omvälvningar vunnit ett inflytande och en självständighet, som förut ej varit dem beskärda. Också är det redan tidigt ur sociala synpunkter, som kraven på enhetlighet inom skolväsendet främst blivit motiverade.
Nu antydda strävanden avsågo vid sitt tidigare framträdande närmast den högre undervisningen. I viss mån förverkligades desamma år 1849, då. apolo— gistskolan förenades med den lärda skolan, och de hava sedermera fullföljts
i samband med latinets successiva uppflyttande. Denna utveckling nådde en viss avslutning genom 1901 års läroverksreform, då den högre skolan genom latinets uppflyttande till gymnasiet blev fullt enhetlig i sina fem lägre klasser.
Sedan folkskolan fått en lagstadgad och fastare organisation, utformas med större bestämdhet kraven på enhetlighet till att direkt avse folkskolan såsom en integrerande och grundläggande del av det svenska skolsystemet. Uttalan- den i sådan riktning gjordes från många håll, av enskilda personer såväl som inom riksdagen. Skarpt och tydligt utfört framträder yrkandet i en vid 1862 —1863 års riksdag väckt motion, däri det påpekas. att läroverkets lägsta klas- ser vore en skola för samma åldersstadium som folkskolan. Det funnes alltså särskilda skolor för särskilda folkklasser, en anordning, som visserligen kunde förefalla ståndsfördomarna behaglig men som svårligen läte försvara sig. Det framhölls vidare, att om alla folkklasser vore hänvisade till folkskolan för den första barnaundervisningen och den förmögnare klassen därigenom finge mera direkt anledning att intressera sig för folkskolan, detta utan tvivel skulle i hög grad och i flera hänseenden verka välgörande på folkskolan och kraftigt bidraga till dennas lyftande. Och är 1867 yrkades jämväl i riksdagen (av P. A. Siljeström), att folkskolan borde bliva en för alla klasser gemensam bot- tenskola och uppställa som sitt mål att behålla lärjungarna ända till omkring oet 14:e åldersåret. Ehuru läroverket ej borde omedelbart styckas, borde ele— mentarläroverken så ordnas, att undervisningen för lärjungar intill detta ål- dlersstadium icke skulle omfatta andra ämnen än sådana, som förekomme i folk- s olan.
Närmast riktades under årtiondena omkring förra århundradets mitt och jämväl under senare hälften av 1800-talet ansträngningarna från bottenskole- tankens förespråkare på försök att få inträdesåldern till de allmänna lärover- ken höjd eller med andra ord att förkorta läroverkskursen. Förslag i sådan riktning framlades gång efter annan i riksdagen, vunno i regel framgång i dess andra kammare men mötte merendels motstånd i första kammaren. I viss utsträckning vunno dock ifrågavarande strävanden framgång, i det att Kungl. Maj:t år 1869 förordnade om indragning av läroverkens första klass. Den höj- ning av inträdesåldern, som nämnda åtgärd innebar, fick dock ej längre var- aktighet; den år 1878 utfärdade nya läroverksstadgan bestämde ånyo minimi- åldern för inträde till 9 år.
Med 1880-talet inträdde bottenskolesträvandena i ett nytt skede. År 1883 utgav Fridtjuv Berg sin kända skrift >>Folkskolan såsom bottenskola», vari framhålles, att folkskolans mål vore att en gång utgöra en för alla samhälls— klasser gemensam barndomsskola, meddelande grundläggande bildning. Här gavs åt nu ifrågavarande krav en klar ooh målmedveten formulering, och den innebörd, som då inlades i bottenskolebegreppet, har sedan dess i hög grad påverkat den skolpolitiska utvecklingen.
Tidigare hade ett organisatoriskt samband mellan folkskola och läroverk ej kommit till uttrycki lagstiftningen; år 1894 skedde härutinnan en betydelse— full ändring, i det att Kungl. Maj:t med anledning av en riksdagsskrivelse då föreskrev, att inträdesfordringarna till läroverkets första klass skulle ansluta sig till de kurser, som enligt gällande normalplan för folkskolan genomgingos i första klassen av fast folkskola litt. A. Härigenom gjordes alltså folksko- lans tre lägsta klasser till grundskola för läroverket.
Vid denna tid började bottenskolevännernas strävanden att läggas efter nå.- got andra linjer än förut. Vid sidan av yrkandena på. läroverkens avkortande nedifrån framkommo nu, tidigast i motion av Fridtjuv Berg och Emil Ham- marlund vid 1892 års riksdag. förslag om upprättandet av särskilda 3-åriga läroanstalter, »mellanskolor», vilka skulle meddela allmän medborgerlig bild-
ning åt de lärjungar, som kunde fortsätta sin skolgång utöver den egentliga folkskoleåldern men som vid konfirmationsåldern måste lämna skolan för att övergå till praktiska levnadsbanor. Dessa skolor förutsatte alltså fullstän- digt genomgången G-årig folkskola. Förslaget åsyftade väl ej ett omedel- bart genomförande av bottenskoleprogrammet men avsåg att förbereda en dy- lik åtgärd. Motionärerna framhöllo nämligen, att man måhända i en fram- tid, då mellanskolan vunnit tillbörlig utveckling, skulle taga steget fullt ut och låta henne bliva grundvalen för gymnasiet. Liksom yrkandet på. klass- indragning vid läroverken avsåg alltså även nyssnämnda förslag ytterst att göra den G-åriga folkskolan till grundskola för de högre undervisningsanstal— terna.
Förslaget om inrättandet av dylika mellanskolor förelades upprepade gån— ger för riksdagen i form av motioner av Berg och Hammarlund men för- anledde dock intet positivt beslut.
Frågan om indragning av de allmänna läroverkens första klass diskuterades av den kommitté, som år 1899 tillsattes för utredning av vissa frågor rö- rande nämnda läroverk. Kommittén fann sig icke kunna förorda en dylik indragning men ansåg icke olämpligt, att försök av sådan art anställdes å orter, där kommunerna därtill befunnes villiga och folkskolan vore väl ut— vecklad. Vid 1904 års riksdag framlades kommitténs förslag till prövning och blevo i stort sett godtagna av riksdagen. Någon ändring i dittills rådan- de förhållanden i avseende å sambandet mellan folkskola och läroverk kom således ej till stånd genom den nya läroverksorganisationen.
Länge dröjde det emellertid icke, innan frågan om mellanskolors upprät— tande på nytt togs upp på allvar, ehuru i något annat sammanhang än till- förene. Bottenskolevännerna hade redan tidigare vid framställandet av sina yrkanden på folkskolan som grundskola för högre undervisning vänt sig mot understödjande från statens sida av privatskolor för lärjungar på folkskolans åldersstadium, främst de lägre samskolor, som mångenstädes uppstått i mindre samhällen. Vid 1902 års riksdag kom denna deras mening till uttrycki anledning av förslag om höjning av statsanslaget till enskilda läroanstalter och torde hava föranlett riksdagens beslut, att understöd från nämnda an— slag ej finge utgå till andra samskolor än dem, som redan vore i åtnjutande av statsbidrag från anslaget. Ehuru riksdagen under de följande åren vidtog viss jämkning i detta beslut, vidblev riksdagen sin ställning till nämnda samskolor, medan å andra sidan gjorda försök att i sam- band med 1904 års läroverksreform åt vissa överbyggnader på folkskolan få tillerkänd samma ställning som realskolan ej ledde till resultat. Behovet av ökade understöd åt de enskilda skolorna föranledde kungl. proposition till 1907 års riksdag om höjning av vederbörande anslag. Riksdagen biföll i det väsentliga Kungl. Maj:ts förslag men begärde samtidigt, med hänsyn till de något svävande och oenhetliga bestämmelserna för understöden åt de olika slagen av skolor, förslag till gemensam plan för fördelningen och an- vändningen av anslagen till enskilda läroanstalter. I samband med fram- läggande för riksdagen av ett i nämnda hänseende utarbetat förslag upptog Kungl. Maj :t år 1908 jämväl frågan om upprättande av läroanstalter, vilka., omfattande blott klasser utöver den egentliga folkskolan, skulle föra lär- jungarna fram till samma bildningsmål som statens realskolor och i synnerhet för mindre samhällen tillgodose behovet av läroanstalter, som meddelade en allmänbildning, gående utöver folkskolans mått. Av 1909 års riksdag god— kändes i huvudsak Kungl. Maj:ts förslag, och därmed blev den 4-klassiga kommunala mellanskolan verklighet. Ifrågavarande beslut är tydligen av särskild betydelse såtillvida, som därigenom det mångåriga kravet på ö-årig folkskola som bottenskola blev i viss utsträckning fyllt.
De närmast följande åren medförde en betydande utveckling av den kom- munala mellanskolan men innburo i övrigt ingen förändring i avseende på sambandet mellan folkskolan och det allmänna läroverket. Antydningar gåvos emellertid vid olika tillfällen från riksdagens eller statsutskottets sida om behövligheten av en revision av läroverksorganisationen, åsyftande en vidgad användning av folkskolan som bottenskola.
Genom 1918 års lagtima riksdags beslut om praktiska ungdomsskolor blev, vad den praktiska undervisningen beträffar, kravet på 6-årig folkskola som grundskola i väsentlig omfattning förverkligat. Samtidigt sköts i fråga om de teoretiska skolorna bottenskolekravet i förgrunden bland de skolpolitiska och skolorganisatoriska spörsmål, som under årens lopp varit föremål för all- mänhetens såväl som fackmännens intresse och meningsbyte. Den revision av skolväsendet, varom riksdagen talat, igångsattes då genom tillsättandet av skolkommissionen. Såsom förut nämnts, tog föredragande departementsche- fen i sitt anförande till statsrådsprotokollet såsom utgångspunkt just frågan om sambandet mellan folkskola och högre läroanstalter, närmast genom erin- ran om den kommunala mellanskolans tillkomst. Det vore uppenbart, säger departementschefen, att med upprättandet av denna med flera förut bestående undervisningsanstalter parallella skola det spörsmålet måst inställa sig, huru förhållandet mellan de olika skolformerna skulle kunna på ett tillfredsstäl— lande sätt ordnas.
Efter en översikt av de olika frågor, som borde upptagas till behandling vid ifrågavarande revision, angiver departementschefen de allmänna riktlinjer, som borde vara vägledande vid revisionsarbetet. Som en första grundläggande princip borde uppställas, att skolväsendet i sin helhet skulle i organisatoriskt hänseende utgöra en sammanhängande enhet med folkskolan såsom den grund, på vilken övriga läroanstalter, organiskt förbundna med varandra, bygga. Inom den blivande skolorganisationen borde följaktligen finnas rum för alle— nast en enda av staten understödd barndomsskola.
Detta direktiv åsyftar alltså ett fullständigt realiserande av det bottenskole- program, som på sin tid utformades av Fridtjuv Berg och varom ovan er- inrats.
Skolkommissionens år 1922 avgivna betänkande har också som bekant av— fattats i full överensstämmelse med de vid kommissionens tillsättande ar.— givna grundsatserna. Kommissionen har i Band I: 1 av sitt betänkande. sid. 67 ff., närmare utvecklat och motiverat sin ståndpunkt. Härvid har kom- missionen behandlat frågan ur de tre synpunkter, som redan av gammalt fram- hållits av bottenskolans förespråkare, nämligen den sociala, den pedagogiska och den ekonomiska.
I den översikt av skälen för och emot den G-åriga grundskolan, som de sakkunniga i det följande lämna, hava de sakkunniga följt denna fram- ställningsgång oeh hava därvid först angivit de motiv, som anförts för G-årig grundskola, för att därefter referera de i nämnda hänseende framförda mot— skälen. I fråga om de olika synpunkterna hava de sakkunniga i korthet återgivit skolkommissionens uttalanden och därjämte ägnat uppmärksamhet åt vad från andra håll yttrats i föreliggande spörsmål, med särskilt beaktan- de av dei skolöverstyrelsens utlåtande samt i därvid fogad reservation fram- komna menmgarna ävensom av det av överstyrelsens chef, generaldirektör Bergqvist, avgivna yttrandet.
I de utlåtanden. som avgivits över skolkommissionens betänkande. råder så gott som fullständig enighet därom, att folkskolan bör utgöra grundskola för de högre skolorna och organiskt samband således finnas mellan dessa båda slag av läroanstalter. Däremot äro meningarna mycket delade i fråga om den
Skäl får den scwåri a grun - skolan.
omfattning grundskolan bör äga; förespråkare finnas för såväl 3-årig som 4-årig, ö-årig och 6-årig grundskola.
Redan i det föregående har framhållits, att det allt ifrån början varit sociala skäl, som i första rummet anförts för kraven på en för alla gemen- sam grundskola, och i Fridtjuv Bergs förenämnda skrift äro de sociala hän— synen de starkast framträdande.
Av bottenskoletankens anhängare har i nu berörda hänseende framhållits, att då barns anlag och studiehåg ej vore beroende på föräldrarnas ekonomiska och sociala ställning, det vore av största vikt att tillse, att varje samhälls- medlem, oberoende av dylika yttre och ovidkommande omständigheter, kom- me på den plats i livet, vartill hans begåvning och egenskaper i övrigt gjorde honom mest skickad, d. v. 5. att de skilda begåvningarna tillvaratoges på rätt sätt. Komme varje individ på sin rätta plats i livet, vunne såväl sam- hället som individen därpå _ samhället, ty därigenom kunde den enskildes arbetskraft och förmåga bäst utnyttjas och komma samhället helt till godo, och individen, ty han kände under sådana omständigheter den tillfredsstäl- lelse med sitt arbete och sin ställning i livet, som vore av så stor vikt för hans andliga välbefinnande och jämvikt. Samhällets bildningsmöjligheter måste alltså rationellt fördelas allt efter de enskilda samhällsmedlemmarnas anlag och läggning. Detta kunde emellertid ej ske, om valet av levnadsbana _ i detta fall valet mellan teoretisk och praktisk utbildningsväg — skedde för tidigt, och härutinnan bruste den nuvarande skolorganisationen. Den tvingade nämligen till dylikt avgörande redan vid en ålder, då begåvningen ännu ej kunde med någon grad av säkerhet bedömas.
Den fullständiga nydaning, som de praktiska ungdomsskolorna genom 1918 års riksdags beslut undergingo, har även anförts som ett starkt stöd för en gemensam barndomsskola. Nämnda skolor bygga som bekant på fullstän- digt genomgången G-årig folkskola. Läte man nu de teoretiska utbildnings- vägarna grena ut sig vid en tidigare tidpunkt, komme de praktiska bildnings- linjerna i en ogynnsam efterhandsställning. Det bleve aldrig något tillfälle till verkligt val mellan dessa båda utbildningsvägar, den teoretiska utbild- ningen komme att alltför lätt draga till sig lärjungar, ehuru anlagen ännu ej kunnat med säkerhet bedömas, och de praktiska utbildningsanstalterna kunde ofta nog berövas sina bästa adepter. Dessa olägenheter kunde und- vikas, endast om avgreningen skedde vid samma punkt och de olika förutsätt— ningarna och möjligheterna alltså kunde samtidigt överblickas och bedömas. De nu antydda synpunkterna vore så mycket betydelsefullare, som tillström- ningen till de teoretiska yrkena under senare är visat oroväckande ökning och åtgärder för åstadkommande av en rationell fördelning av ungdomen på olika utbildningslinjer alltså måste anses synnerligen påkallade.
Vidare framhålles det, att en för alla gemensam barndomsskola hade en ur social synpunkt synnerligen stor betydelse därigenom, att den bidroge till att utjämna de mångenstädes starka motsättningarna i samhället. Barn från alla samhällskretsar finge i skolan under lika yttre förhållanden tillbringa sin barndoms skolår, de lärde att uppskatta varandra utan hänsyn till mer eller mindre gynnsamma levnadsvillkor och de lärde känna varandra på ett sätt, som eljest ej kunde ske. Därigenom lades en fast grund för ett framtida samförstånd mellan de olika samhällslagren och för utvecklingen av en sund medborgaranda.
Genomförandet av bottenskoleprogrammet skulle vidare, anser man, vara av stor vikt för tillgodoseendet av de fattigare stadsbarnens intressen. Det vore nämligen oftast icke möjligt för dessas föräldrar att redan i barnens 9—10-årsålder avgöra, huruvida de ekonomiska resurserna medgåve barnens
fortsatta studier och om deras anlag och studiehäg vore tillräckliga härför. Ej mindre betydelsefullt skulle anordnandet av ö-årig grundskola vara för landsbygdens befolkning, då tydligen barnens längre kvarstannande i hemmet innebure en ej oväsentlig besparing för föräldrarna, men även, oberoende av föräldrarnas ekonomiska resurser, därför att barnen finge under längre tid åtnjuta hemmets fostran och vård. Allt detta innebure en även ur social syn- punkt värdefull vinning.
Ur uppfostrings- och rmderrisningssynpunkt hava vidare åtskilliga skäl an- förts för bottenskoleprineipens fullständiga tillämpande. Såsom redan påpe- kats, har man ansett erfarenheten visa, att studieanlag och läggning fram- trädde klarare vid början av övergångsåldern, d. v. s. vid 12- å 13—årsåldern, än vid tidigare ålder. Till denna tidpunkt borde således barnen fostras i en gemensam barndomsskola, där deras undervisning kunde lämpligt avpassas efter barnaålderns förutsättningar, och läroämnen och kunskapsstoff, som ej lämpade sig för barnens åldersstadium, kunde undvika—s. Härigenom tillgodo- såges på ett naturligt sätt deras andliga utveckling.
Såsom jämväl i uppfostringshänseende viktig har även framhållits den förut antydda omständigheten, att genom det senare inträdet i realskolan barn i många fall kunde längre stå under hemmens fostrande vård och över- vakande tillsyn, en förmån, som under nuvarande förhållanden bleve dem för- menad.
Den B—åriga grundskolan skulle vidare bidraga till att befordra folkskol— lans allmänna utveckling. En för alla barn gemensam skola bleve så att säga allas egendom, den bleve på ett. helt annat sätt än eljest föremål för samtliga- samhällskretsars intresse och kunde därigenom påräkna en omvårdnad och en uppmärksamhet, som ej kunde förutsättas, när barndomsskolor funnes, som an- såges vara >>finare».
Följden av en sådan gynnsammare yttre ställning för folkskolan kunde för- väntas bliva en bättre utrustning av densamma i olika avseenden, och den skulle verka som en eggelse för folkskolans lärare i deras arbete. Och finge vidare folkskolan helt igenom behålla även de mera studiebegåvade, främja- des därigenom undervisningen, läraren kände störrc tillfredsställelse med och glädje av sitt arbete, och kunskapsnivån i skolan höjdes.
Gentemot uttalad farhåga för att den ö—äriga grundskolan skulle visa sig ödesdiger för folkskolans sjunde klass har man framhållit, att vad man borde eftersträva vore att göra denna klass till en mera fristående avslut— ningsklass med en viss inriktning på praktiska uppgifter, något som vore motiverat även med hänsyn till den obligatoriska fortsättningsskolan.
Det har vidare framhållits, att enhetsskolans realiserande skulle hava gynn- samma återverkningar även på de högre teoretiska läroanstalterna, på real- skolan och på gymnasiet. Realskolans ur begåvningssynpunkt ojämna lär- jungematerial skulle förbättras; då längt flera inträdessökande kunde väntas, kunde inträdesfordringarna strängare tillämpas, varigenom större visshet vun- nes om att de, som intoges i den högre skolan, verkligen ägde de förutsätt- ningar, som vore nödvändiga för ett rätt tillgodogörande av den vidare under— visningen och för vinnande av det bästa möjliga resultat av skolarbetet. Det stärkande av realskolan, som på nu angivna sätt skulle vinnas, komme givetvis att fördelaktigt inverka. även på gymnasiet och desg undervisning.
Gentemot de ej sällan hörda påståendena, att folkskolan ej ägde tillräck- liga förutsättningar för att utgöra grundval för den högre skolan eller, för att använda ett gängse uttryck, att hennes bärkraft som grundskola ej vore ådagalagd, har det framhållits, att folkskolan redan nu ägde dylik bärkraft. om man toge i betraktande, att det dock blott vore ett ringa antal av folk— skolans lärjungar, som överginge eller kunde beräknas komma att övergå till
Skäl emot den sexåriga grund- skolan.
högre skola, och i enlighet därmed begränsade anspråken till vad som vore rimligt och nödvändigt. Det vore ock att vänta, att om folkskolan genom att bliva verklig grundskola finge den förkovran, som därav borde bliva en följd, hennes bärkraft ock skulle förstärkas.
Bottenskolefrågans fullständiga lösning skulle vidare hava i ekonomiskt hänseende gynnsamma verkningar såväl för staten som för den enskilde. Undervisningen i de med folkskolan parallella läroverksklasserna vore för staten av naturliga skäl avsevärt dyrare än den i folkskolan meddelade, och folkskolans övertagande av hela den grundläggande barnaundervisningen skulle alltså medföra en ej oväsentlig minskning i statens utgifter för under— visningsväsendet. Åt landsbygdens hem skulle tydligen en ekonomisk lättnad beredas därigenom, att barnen längre kunde få kvarstanna i hemmet och att Vistelsen i den högre skolan bleve förkortad.
Efter denna översikt av de viktigaste skäl, som anförts till förmån för en organisation med 6—årig grundskola, vilja de sakkunniga lämna en liknande sammanfattning av de invändningar, som gjorts mot nämnda organisation. De sakkunniga skola därvid söka inordna motskälen under samma synpunkter, som i det föregående kommit till uttryck och som av skolkommissionen fram— ställts. I det hela återfinnas dessa motskäl i ett flertal av de yttranden. som avgivits över skolkommissionens betänkande. Vissa av dem rikta sig mot botteräskoleprincipen som sådan, andra endast mot dess generella genom—
oran e.
Såsom skäl emot en på sätt skolkommissionen föreslagit fullständigt genom- förd bottenskola har ur social synpunkt anförts, att en dylik åtgärd skulle —— under förutsättning att målet för den högre skolundervisningen ansåges böra behållas oförändrat —— medföra en förlängning av skoltiden, som måste vålla betydande olägenheter icke minst för de mindre bemedlade. Då vidare, åt- minstone på landsbygden, svagare skolformer alltjämt i mycket stor utsträck- ning förekomme, bleve det nödvändigt för de barn, som fullständigt genom- gått dylika folkskolor och som ville fortsätta sina studier, ofta på främ— mande ort, att inhämta en tilläggskurs av större eller mindre omfattning. Härigenom skulle möjligheten till högre undervisning för landsbygdens barn ännu mera inskränkas och dessa alltså komma i försämrad ställning. Över— huvud taget har förlängningen av studietiden ansetts ur social synpunkt vara ett av de starkaste skälen mot den ifrågasatta bottenskoleorganisationcn. Den— na förlängning skulle först och främst hava menliga nationalekonomiska verk- ningar, men den skulle därjämte kunna gynna uppkomsten av privatskolor och andra former av privatundervisning, med vilkas hjälp förlängning av skol- tiden kunde undvikas men vilka stode öppna endast för ekonomiskt välsitu- erade barn. En dylik utveckling skulle motverka de gynnsamma följder, som man hoppades av en för alla gemensam grundskola.
Man har därjämte påpekat, att tillträdet till de allmänna läroverken nu liksom tidigare stode öppet för alla och att en mycket .stor del av läroverkens lärjungar för närvarande komme från folkskolan. Även om läroverken ej byggde på avslutad folkskola, kunde övergång från folkskolans sjätte klass till lämplig klass i läroverk genom vissa anordningar åvägabringas. Ej heller i ekonomiskt hänseende reste den högre skolan några hinder för fat— tigare barns Vistande därstädes. Med undantag för en enda jämförelsevis obetydlig avgift kunde befrielse från alla skolavgifter nu vinnas; borttoges även nämnda avgift —— vilket givetvis vore möjligt _— vore läroverkens un- dervisning kostnadsfri. _ Vidare har det framhållits, att många av de sociala skäl, som sedan flera decennier anförts för anordnandet av folkskolan som bottenskola, på grund
av den senare tidens utveckling på olika områden förlorat mycket av sin forna räckvidd. Vid sidan av det allmänna läroverket hade nya vägar öpp- nats för begåvningarnas tillvaratagande: yrkesutbildningens, folkhögskolans, det fria folkbildningsarbetets vägar, det kommunala och politiska livets fost- ringsvägar.
Det ofta anförda skälet för bottenskoleprogrammets genomförande, att in— tresset för folkskolan därigenom skulle främjas, hade med samhällets fort- skridande demokratisering och den politiska maktens överflyttande till allt bredare folklager alltmera mist sin forna betydelse.
Och beträffande slutligen den utjämning av motsättningarna. i samhället, som förväntades bliva en följd av en 6—årig grundskola, hava mycket skiftande meningar uttalats om verkningarna av (>”—årig grundskola i berörda hänse— ende. Erfarenheten visade, har bl. a. framhållits, att det vore i ungdoms- åren och icke i barnaåren, som de egentliga vänskapsbanden knötes. Från andra håll har det påpekats, att det ännu ej vore berättigat att draga generella slutsatser om den sociala räckvidden av kamratmiljöns inverkan.
Ur uppfostrings— och undervisningssynpzmkt hava vidare åtskilliga invänd— ningar gjorts mot bottenskoleprogrammets genomförande.
Så har det hävdats, att man med hänsyn till det mål, som vore satt för den högre skolan, måste ganska tidigt inrikta undervisningen mot detta mål, om det arbete, som fordrades för dess nående, skulle kunna medhinnas. Särskilt vore det av vikt, att tillräckligt lång tid stode till förfogande för undervis- ningen i de främmande levande språken, enär det eljest ej vore möjligt att vinna vad som nu åsyftades med denna undervisning, samt att de moment av _ densamma, som särskilt lämpade sig för barnastadiet, ej uppskötes till ett se— l nare stadium.
Därigenom att hela den 6—åriga folkskolan gjordes till grundskola, måste realskolan bliva väsentligen förkortad och skulle sannolikt i längden visa sig vara en allt för svag skolform för att utgöra underlag för gymnasiestudierna. Realskolans kunskapsstoff bleve för starkt hoppressat — en särskilt för språk- undervisningen kännbar olägenhet — och detta nödvändiggjorde en starkt for- cerad arbetstakt och ett för skolans arbetsresultat menligt jäkt.
Att förlägga övergången till de teoretiska skolorna till tiden för avgången ur folkskolan vore, har det framhållits, ej lämpligt. Därigenom komme det forcerade arbetet för de stundande inträdesp1övningarna och därmed följande tröttande spänning hos lärjungarna samt övergången till ny bildningsväg att försiggå just vid inträdet i den i fysiskt och psykiskt hänseende ömtåliga övergångsåldern, då det näppeligen vore nyttigt att insätta de unga i helt nyf miljö med mera krävande arbete och i viss mån främmande _och nya upp- 01 ter.
Någon avsevärdale avledning av tillströmningen till den teoretiska studie- banan genom det samtidigt inträdande valet mellan teoretisk och praktisk bildningsväg vore åtminstone ännu ej att vänta, särskilt med hänsyn därtill att de praktiska ungdomsskolorna, vilka skulle främst inverka reglerande i avseende å yrkesvalet, hittills nått endast en ringa grad av utveckling. För närvarande vore snarare att befara, att vid en avgrening vid samma tidpunkt tillströmningen till de teoretiska läroanstalterna skulle bliva allt för stark.
Från många håll har man under diskussionen om förevarande spörsmål framhållit, att folkskolans funktion som bottenskola skulle komma att fram- kalla ett menligt tryck på folkskolan själv samt förrycka folkskolans egent- liga uppgift. Folkskolan skulle nämligen ej kunna undgå att vid sin under- visning söka taga hänsyn till det tvåfaldiga mål, som i sådant fall bleve den föresatt, nämligen att dels på rätt sätt tillgodose bildningsbehovet för det stora flertal lärjungar, som från folkskolan omedelbart ginge ut i förvärvsarbetet,
dels förbereda för inträde i den högre skolan. Det vore i sådant hänseende att befara, att de båda högsta folkskoleklassernas undervisning komme att väsentligen inriktas på den för ett mindretal lärjungar förestående inträdes— prövningen till läroverken — detta till förfång för flertalets berättigade in— tressen.
Såsom förut omnämnts har det vidare uttalats den farhågan, att en 6-årig grundskola skulle verka hämmande på utvecklingen av den sjunde folk- skoleklassen och därigenom ofördelaktigt inverka på folkskoleväsendets fram- tida tillväxt.
Förut har antytts, att folkskolans kompetens att utgöra grundskola för de högre läroanstalterna, hennes bärkraft, av många bestritts. Man har ansett, att folkskolan på grund av de brister, som i olika hänseenden funnes hos henne, och vilka framför allt berodde på hennes egenskap av obligatorisk läro- anstalt, ej kunde lämna ett med avseende å arbetsförutsättningar tillräckligt homogent lärjungematerial till de högre skolorna.
Anordningen med G-årig grundskola skulle även i ekonomiskt hänseende medföra. olägenheter, har det från olika håll framhållits. Den av den 6-åriga grundskolan betingade förlängningen av studietiden med ett år innebure ökade kostnader såväl för den enskilde som för det allmänna. Om ett jäm- förelsevis ringa antal barn vunne en ekonomisk lättnad genom att de vid tillämpning av G-årig grundskola längre kunde kvarstanna i hemmet, så finge å andra sidan det stora flertalet barn sina studier väsentligt fördyrade genom den föreslagna förlängningen av skoltiden. Aven för det allmänna komme ett genomförande av kommissionens förslag att medföra ökade kost- nader: kommissionens beräkningar i detta hänseende vore missvisande, i det att de grundade sig på en jämförelse av statens genomsnittliga omkostnader under ett år för å ena sidan en lärjunge i den egentliga folkskolan, å den andra en lärjunge i de fem första klasserna av allmänt läroverk; för att bliva rättvisande måste jämförelsen emellertid avse icke genomsnittskostnaden för en lärjunge i folkskolan och en i realskolans fem första klasser utan, efter— som realskolans två lägsta klasser skulle ersättas av folkskolans tre högsta, den totala kostnaden för en lärjunge i just de berörda delarna av respektive skolor. Vidare borde i beräkningen medtagas icke blott statens utan även kommunernas kostnader.
Om folkskolans bärkraft. Kap. IV.
1. Nuvarande förhållanden.
I samband med ifrågasatt utsträckt användning av folkskolan som grund- skola för den högre skolan har givetvis uppmärksamheten i särskild grad rik- tats på folkskolans förutsättningar att fylla denna vidgade uppgift. Ty klart är, att i samma mån som folkskolan övertager en större eller mindre del av de undervisningsuppgifter, vilka hittills ålegat det allmänna läroverket och där- med jämförliga läroanstalter, det för fullföljandet av den till antalet årsklasser reducerade högre skolans arbete är av mycket stor betydelse, att den under— liggande skolans arbete förmår skapa en solid grund att därpå bygga den fort- satta undervisningen.
Denna fråga har av skolkommissionen i viss mån behandlats. I ännu högre grad har den uppmärksammats i ett stort antal av de över skolkommissionens betänkande avgivna yttrandena, och delvis med stöd av dessa yttranden har skolöverstyrelsens såväl majoritet som minoritet ganska ingående uttalat sig rörande hithörande spörsmål. I de direktiv, som närmare angivit de sakkunni- gas utredningsuppdrag, har jämväl förenämnda fråga särskilt omnämnts.
En ingående undersökning av folkskolans bärkraft som grundskola erbjuder mycket stora svårigheter. Frågan innesluter i sig viktiga moment, i avseende å vilka ett ståndpunktstagande i större eller mindre grad betingas av subjektiva omdömen, vilkas verkliga värde är svårt att mäta, när fråga är om allmän- giltiga slutsatser. Man måste vidare räkna med att en genomförd organisation med längre grundskola knappast kan undgå att i viss mån ändra förutsätt- ningarna för folkskolans arbete och följaktligen även i den ena eller and— ra riktningen påverka dess arbetsresultat. Slutligen skulle ett försök till en mer uttömmande utredning i frågan påfordra synnerligen ingående och om- fattande detaljundersökningar, utan att man på förhand kunde vara förvissad om möjligheten att ur det insamlade och sammanställda materialet kunna draga bestämda slutsatser. På grund härav och med hänsyn jämväl till mängden av övriga frågor, som det ålegat de sakkunniga att utreda, hava de sakkunniga ansett sig böra väsentligen inskränka sig till att med utgångspunkt från vad de över skolkommissionens förslag avgivna utlåtandena i föreliggande fråga uttalat lämna en orienterande översikt av från skilda håll meddelade bidrag till belysning av frågans olika sidor samt därtill anknyta vissa reflex- ioner. Den följande framställningen avser närmast den sexåriga odifferen- tierade folkskolans bärkraft som grundskola och har följaktligen samma in- ställning på problemet, vilken i allmänhet utmärkt det med anledning av skol— kommissionens förslag i frågan förda meningsutbytet. De sakkunniga skola härvid först söka något belysa den sexåriga folkskolans arbetsförutsättningar och arbetsresultat.
De Olika I den förda diskussionen om folkskolans bärkraft hava särskilt uppmärk- ggg/gif” sammats folkskolans olika organisationsformer, dess 5. k. huvudformer och och deras undantagsformer samt dessa skilda skolformers arbetsresultat. Förutsättningen arbets- för intagning 1 realskolan är enligt skolkommissionens förslag, att lärjunge vid resultat. prövning Visar sig innehava ett kunskapsmått, motsvarande det, som inhämtas Fråguns enligt gällande undervisningsplan i sexklassig folkskola av A-formen, och från innebörd- intet håll har ifrågasatts att sänka inträdesfordringarna under denna nivå. Tydligt är då, att därest övriga skolformer i sitt arbete endast kunna nå resul— tat, som mer eller mindre understiga de resultat, vilka i allmänhet vinnas i folk- skolans A-form, svårigheter skola inställa sig för lärjungar från sådana skol— former att vinna inträde i högre skola, och det ligger nära till hands att antaga, att dessa svårigheter ökas i samma mån skolans typ avlägsnar sig från A—for— men. Frågan om skolformernas inbördes värde med hänsyn till undervisnings- resultaten har därför i förevarande sammanhang en betydelse, som ingalunda får underskattas, allrahelst som i stora delar av den svenska landsbygden det ännu på länge icke kan vara tal om tillämpning av folkskolans A-form.
Skolkom- Skolkommissionen har icke ägnat denna fråga någon mer ingående behandling. miSSionen' Kommissionen hänvisar med stöd av statistiska siffror till A- och B-skolfor- mernas växande utbredning, erinrar om att enligt för kommissionen tillgäng— liga siffror omkring 1/3 av alla folkskolebarn i riket undervisas i folkskolans A-form samt att nästan alla barn i städerna och över % av barnen på lands- bygden undervisas i heltidsläsande skolor av A- eller B—formen. Skolkommis- sionen räknar med att för inträde i realskola en viss utfyllnad i kunskapsmåt— ten kan befinnas erforderlig för lärjungar från lägre skolformer, men anser, att den måste komma att väsentligen understiga, vad som under nuvarande för- hållanden kräves för att möjliggöra för en ur folkskolan avgången lärjunge att vinna inträde i en mot åldersutvecklingen svarande klass uti läroverket, samt förordar anordnande vid behov av kompletterande undervisning vid lämpliga folkskolor för utfyllande av vissa lägre skolformers — exempelvis de halvtids- läsandes — kunskapsresultat. I övrigt har skolkommissionen icke närmare uttalat sig om de olika folkskoleformernas inbördes värde.
Yttranden av I de över skolkommissionens betänkande avgivna utlåtandena hava i denna iågliiktå'er punkt vitt skilda meningar framställts. Under det att från vissa håll hänvi- å sats till den rikliga förekomsten av andra skolformer än A-formen såsom ut- görande ett avgörande hinder mot genomförande av skolkommissionens orga- nisationsförslag, har från andra håll hävdats, att särskilt skillnaden mellan A- och B-formernas arbetsresultat icke vore betydande och att i varje fall avgjort studiebegåvade lärjungar från lägre skolformer borde utan större svårighet kunna vinna inträde och tillgodogöra sig undervisningen i realskolan.
I yttranden från sådana myndigheter, vilka få förutsättas äga särskild kännedom om de lägre skolformerna och deras studieresultat, framföres van- ligen mer eller mindre bestämt den senare mer optimistiska uppfattningen. Åt- skilliga av statens folkskolinspektörer hävda, att folkskolans B- former 1 stort sett duga som grundval för den högre skolan. Särskilt uttalas detta om B ]—for- men. Men även B 2-formen, stundom även B 3-formen anses i flera hänseenden jämförlig med A-formen. Emellertid framhållas härvid ofta vissa bestämda förutsättningar för goda resultat i B—formerna, särskilt i B '2- och B 3-f0r- merna: lärarna böra vara dugliga, barnantalet i läraravdelning bör ej vara för stort, och lärjungarna böra vara studiebegåvade. Stundom motiveras mer ut— förligt den uttalade uppfattningen. Sålunda karakteriserar ur en viss syn— punkt folkskolinspektören Svedberg, vilken anser ingen anledning föreligga att i avseende å arbetsresultaten göra skillnad mellan folkskolans A- samt dess
B 1- och B 2-former, arbetet i B-formerna på följande sätt: »Under det att lä- raren här omedelbart undervisar en klass, arbetar den andra eller de övriga klasserna på egen hand, vilket likväl icke hindrar dem att samtidigt intressera sig för vad som högt genomgås och således vid sidan av sitt tysta arbete erhålla ett slags förberedande kännedom i de högre klassernas lärokurs eller en osökt repetition i vad som under ett föregående år genomgåtts. I B-skolans arbets- sätt har man utan tvivel att söka förklaringen till de vackra resultat, som denna skola i regel har att uppvisa och som gott kunna mäta sig med A-skolans och i många fall överträffa dennas.» I avseende ä folkskolans undantagsformer anse folkskolinspektörerna, där de särskilt uttalat sig om dem, att de giva svagare resultat och endast undantagsvis i tillfredsställande grad kunna tjäna som grundskola, ehuruväl även i avseende å dessa skolformer stundom en mer optimistisk uppfattning gör sig gällande, varvid dock som förutsättning fram— hålles att läraren är duglig och barnantalet lågt. '
Vissa folkskolinspektörer i norrländska distrikt uttala sig, ehuru ofta med principiell anslutning till den ö-åriga grundskolan, rätt pessimistiskt om lands- bygdsfolkskolans bärkraft, särskilt med hänsyn till de i dessa landsändnr rik- ligt förekommande undantagsformerna. I samma anda uttala sig även två andra med norrländska folkskoleförhållanden förtrogna myndigheter, näm- ligen lärarkollegiet vid Umeå folkskoleseminarium och Luleå. domkapitel, vil- ken senare myndighet, med omnämnande bland annat, att i stiftet finnas nära ettusen mindre folkskolor, finner det ofattbart, hur ett sådant folkskoleväsen skall kunna tjäna som underlag för en läroverksorganisation, där inträdesfor- dringarna baserats på fullständig folkskolekurs efter A-typ.
I avseende å folkskolans B-former uttalar skolöverstyrelsens majoritet en uppfattning, som i sak nära ansluter sig till den här ovan antydda: »Därige- nom att läraren i en skola av första B-formen i regel använder gemensam un— dervisning för de klasser, han har att handleda, och meddelar skild undervis- ning för klasserna, blott då sådan är absolut nödvändig, kan första B-formen giva ett resultat, som i det hela ej behöver vara underlägset det, som uppnås i en A-skola. Svårare är det med andra B—formen, där barnen vid undervisnin- gen i stor utsträckning måste uppdelas på avdelningar, av vilka den ena under- visas omedelbart av läraren, under det att den andra arbetar mera på egen hand. Resultatet blir fördenskull mera ojämnt, enär blott de mera begåvade barnen förmå att på ett fullt effektivt sätt utnyttja de för självständig syssel- sättning avsedda timmarna.» Skolöverstyrelsens majoritet uttalar sig samman— fattningsvis om dessa skolformer sålunda: »Enligt vad erfarenheten givit vid handen, kan B 1-skolan i fråga om arbetsresultatet med allt skäl jämställas med A-skolan, och även B 2-skolan kan, om man särskilt tager hänsyn till de mera begåvade barnen, anses som i det närmaste likvärdig med densamma.» Om B 3—formens och undantagsformernas arbetsresultat uttalar sig icke ma- joriteten direkt; det synes emellertid framgå av framställningen, att majori- teten anser dem mer eller mindre underlägsna A, B 1- och B 2-formerna.
Även generaldirektör Bergqvist ger uttryck för en likartad uppfattning. Han erinrar bl. a. särskilt om självverksamhetsprineipens betydelse för ar- betet i de lägre skolformerna och anser det icke ägnat att förvåna, »att det verkligen förhåller sig så, som det under den senaste tidens diskussion om vår folkskolas bärkraft från olika håll påpekats: att arbetsresultaten i våra sva- gare skolformer —— där lärarna äro dugliga — i många fall mycket väl kunna, när det gäller studiebegåvade lärjungar, uthärda en jämförelse med dem i de bättre skolformerna». Detta uttalande synes närmast avse B-formerna.
Skolöver- styrelsens majoritet.
General- direktör Bergqvist.
Av de sak- kunniga in— hämtade upp- lysningar frän kommunala mellanskolor.
Vid sidan av folkskolemyndigheternasl uppfattningar rörande det relativa värdet av de olika skolformernas arbetsresultat erbjuda givetvis de erfarenheter, som från mellanskolorna föreligga rörande dessa arbetsresultat, ett särskilt in- tresse. Lärarkollegierna vid de kommunala mellanskolorna hava emellertid i allmänhet icke närmare uttalat sig rörande denna fråga i sina över skolkom- missionens förslag avgivna yttranden. För att få en föreställning om huru er— farenheterna vid mellanskolorna i detta avseende te sig, hava de sakkunniga därför anmodat mellanskolornas rektorer att efter uppgjort formulär lämna vis- sa uppgifter rörande de lärjungar, som höstterminen 1924: intagits vid mellan- skolorna, och särskilt avseende dessa lärjungars beredelse genom folkskola eller på annat sätt för intagning i mellanskola. Ett mindre antal rektorer hava be- ledsagat dessa uppgifter med uttalanden rörande erfarenheterna av de olika skolformernas värde. Så långt detta sålunda införskaffade material må anses vägledande, synes detsamma på ett intressant sätt bekräfta de uppfattningar. som från ledande folkskolehåll i allmänhet gjorts gällande.
Nedanstående tabell utgör en sammanställning av statistiska uppgifter från 65 mellanskolor, därvid tillgängliga uppgifter från mellanskolorna i Stockholm, Malmö och Norrköping icke medtagits, enär dessa skolor endast undantagsvis mottaga lärjungar från andra skolor än A-skolor. Med avseende å den till- lämpade rubriceringen må särskilt nämnas, att uttrycket >>kortare tids privat- läsning» avser privatläsning under (eventuellt) sista folkskoleåret samt sena- ste sommmarferier eller i däremot ungefär svarande omfattning samt att ut- trycket »längre tids privatläsning» avser förberedelse, motsvarande ett skolårs fullständiga studier eller något därunder, varigenom inträdet i mellanskolan fördröjts ett år.
Antal lärjungar, som intagits i klass 1
utan föregånde pri- efter kortare tids pri- efter längre tids pri— vatläsning från folk- vatläsning från folk- vatläsning från folk— skolans skolans skolans kl. kl. kl. kl. kl. kl. kl. kl. kl. kl. kl. kl. 7 6 5 4 7 6 5 4 7 6 5 A—skola ..... 18 1 055 28 —— 2 113 98 2 -— 3 5 1 B l-skola . . . . — 137 — —— — 39 14 — — —-— — — B 2- (B 3-)skola . —— 91 — —— ——- 17 15 — -— l — — C-skola (halvtids- läsande . —— 16 —— — —— 17 1 -— —— —— —— _ D-skola (mindre folkskola) . . . — 2 -— —— — 3 — — —— —— —— ——-
Anm. Antalet lärjungar, förberedda i väsentligare grad genom privatundervisning (privatskolor, förberedande skolor, privatkurser), utgjorde 79; från annan högre skola kommo 16.
Då A-skolor i allmänhet äro förhärskande å de orter, där mellanskolor äro förlagda, är det naturligt, att antalet lärjungar från dessa skolor är i stort flertal, men också antalet lärjungar från B-skolor är ganska avsevärt. Dessa senare lärjungar hava ej heller i anmärkningsvärt stor utsträckning för inträde i mellanskolan behövt anlita privatläsning. Under det av lärjungar, kommande från folkskolans sjätte klass av A-formen, 9.9 % behövt anlita privatläsning, gäller detsamma i fråga om B l—formen om 22.2 % och i fråga om övriga B-for- mer om 16.5 %. Från C-formen är tillskottet av lärjungar avgjort mindre, men även från denna skola har ett fåtal lärjungar utan privatläsning kunnat inta- gas. Från D-formerna är tillskottet mycket litet.
Ehuruväl de anförda siffrorna ingalunda i och för sig få anses lämna en säkrare utgångspunkt för bedömande av de olika skolformernas relativa värde,
detta särskilt med hänsyn till den nära till hands liggande möjligheten, att de från de lägre skolformerna kommande lärjungarna kunna vara genomsnittligt mer studiebegåvade, så äro de dock i detta hänseende icke utan värde. Särskilt i avseende å B-formerna vitsorda de, att dessa skolformer i varje fall måste tillerkännas avsevärda möjligheter att jämförelsevis tillfredsställande förbe- reda för inträde i mellanskola. I fråga om C- och D-formerna synas i stort sett förutsättningarna i detta hänseende vara mindre goda, även om uppenbar— ligen också dessa skolformer undantagsvis synas vara istånd att, särskilt med tillskott av någon tids extraläsning, bereda lärjungar för sådant inträde.
De intryck, som siffrorna giva, bestyrkas i stort sett av de uttalanden, som föreligga från ett antal rektorer vid mellanskolorna. Endast ett par rektorer (Nybro, Simrishamn) anse, att lärjungarna från B-skolor förete tydlig under- lägsenhet i jämförelse med lärjungar från A-skolor. I övrigt uttalas mer eller mindre deciderat, att B—skolorna utan större svårighet kunna bereda lärjungar för inträde i mellanskolor, och vissa rektorer anse, att B-skolan står fullt i nivå med A—skolan. En rektor (Ljungby) anser sålunda, att B-skolornas elever äro minst lika väl förberedda som A—skolornas och i ett aVseende t. o. m. bättre, i det att de tysta övningarna hava givit dem större förmåga av självständigt arbete, vilket är iakttagbart redan vid inträdesprövningen. Från en annan , mellanskola (Hässleholm) anföres en detaljstatistik rörande inträdesprövnin-
gar och flyttningar, vilken synes giva vid handen, att B—skolornas elever i mel- lanskolan stå sig ungefär lika bra som A-skolans. Från ett par rektorer före- ligga mer utförliga, ganska belysande yttranden. I allmänhet, meddelas av en rektor (Mönsterås), brukar mer än halva antalet intagna lärjungar hava ge- nomgått B-skola eller ännu lägre former, ofta utan någon privatundervisning. Dessa elever reda sig i allmänhet lika bra som barn från A-skola såväl vid inträdesprovet som sedan i klasserna i mellanskolan, många gånger t. o. m. bättre. Men det kan ju bero på att urvalet från dessa skolor är något bättre. »Ar lärjungen minst medelmåttigt begåvad och flitig, då går det bra för lär- jungen att taga realskolexamen på fyra år även efter genomgången lägre folk- skc—leform. Ar däremot begåvningen underhaltig eller fliten mindre god, blir lärjungen efter, vare sig han genomgått A-skola eller annan folkskola.» Från en annan rektor (Säffle) meddelas i visg mån kompletterande erfarenheter: då arbetet inom mellanskolans första klass i regel måste börja med en ganska grundlig repetition av folkskolans kurs, har skolformer; mindre betydelse. »Det, som betyder oändligt mera för de fortsatta studierna i mellanskolan, är givetvis i första hand den inträdessökandes egen begåvning och i andra hand, vilken lärare han haft. En duglig lärare kan även med en svagare skolform giva eleverna en jämförelsevis god underbyggnad, medan å andra sidan även den bästa skolform kan lämna klent resultat med en mindre intresserad eller mindre dugande lärare.»
Ehuruväl invändningar i vissa punkter kunna riktas mot det sätt, var- på i anförda uttalanden rektorer vid mellanskolor motiverat sin uppfattning om de s. k. lägre skolformernas prestationsmöjligheter, äro dessa uttalanden dock ägnade att i stort sett bestyrka den mer gynnsamma uppfattning i detta hänseende, som från ledande folkskolehåll gjorts gällande särskilt i fråga om folkskolans B 1- och B 2-former. Det kan ju ingalunda förnekas, att dessa skol— former i jämförelse med A-formen hava sina påtagliga brister och olägenheter, och särskilt gäller detta B 2-formen, och det må vidare betonas, att en jäm- förelse mellan A- samt B 1— och B 2—formerna måste för att vara rättvisande avse dessa skolformers arbetsresultat under lika arbetsmöjligheter särskilt med hänsyn till lärarduglighet och barnens studiebegåvning. Men även med dessa förbehåll ledes man av de från skilda håll föreliggande vittnesbörden ändock
De sak- kunniga.
till den meningen, att skillnaden mellan de nämnda skolformernas resultat i verkligheten torde vara mindre, än vad från vissa håll förmenats vara fallet. Den felsyn i avseende å denna jämförande uppskattning, som ej sällan fram- trätt, torde närmast bero på en benägenhet att mäta en skolforms Värde efter kvantiteten av den tid, under vilken dess organisation medger lärjungen att vara under lärarens omedelbara undervisande påverkan, och det har härvid otvivelaktigt gjort sig gällande en benägenhet att underskatta betydelsen av ett lärjungarnas rationellt ordnade arbete på egen hand. Man får utan tvivel en riktigare uppskattning av B-formernas värde, om man tager hänsyn till vad som från flera håll betonats, nämligen att dessa skolformer genom själva sin organisation uppfordra till användande av en arbetsteknik, som är ägnad att taga lärjungarnas självverksamhet i anspråk, en arbetsteknik, som icke minst i folkskolans huvudämnen modersmålet och räkning kan vara av stor betydelse. Mellan B 1- och B2-formerna torde emellertid en viss skillnad böra göras. B l—formen torde i stort sett icke nödvändiggöra, att barnen sysselsättas med arbete på egen hand i större utsträckning, än vad undervisningsarbetets ratio- nella fortgång i och för sig betingar, och dess arbetsresultat torde under lika arbetsförhållanden i övrigt icke vara nämnvärt underlägsna A-formens. I B 2- formen möta större svårigheter att på ett för skolarbetets fortskridande till— fredsställande sätt ordna lärjungarnas s. k. tysta övningar, och i varje fall är B 2-formen en ganska svårskött skolform, vilken för ernående av tillfredsstäl— lande resultat kräver lärare med god anpassningsförmåga och uthållighet i er— betet samt därtill ett måttligt lärjungeantal. I fråga om folkskolans undan- tagsformer _— C— och D-formerna — medgiver icke det föreliggande materialet en mer bestämd värdesättning. Uppenbart är emellertid, att dessa skolformer ganska allmänt anses vara huvudformerna mer eller mindre underlägsna, och även att denna uppfattning i vårt land i stort sett torde motsvaras av reella förhållanden.
När det gäller bedömande av de svagare skolformernas studieresultat och deras betydelse med avseende å förutsättningarna för genomförande av 6—årig grundskola må slutligen ävenledes beaktas, att dessa skolformer företrädesvis förekomma på den rena landsbygden och att det för det stora flertalet av lär- jungar i landsbygdens folkskolor säkerligen gäller, att föräldrarna icke reflek- tera på barnens övergång till högre skola med därmed förbundna dryga kost- nader, såvida icke barnen ådagalagt verklig studiebegåvning.
Lärjungar-nas Till ytterligare belysning av den betydelse, de olika folkskoleformernas rela- fördelning på tiva värde i närvarande stund kan hava för ställningstagande till bottenskole— Ohka SkOI' problemet, må slutligen meddelas några summariska Siffror rörande lärjunge- ”ägg?? antalet i olika skolformer under år 1924.
Hela riket Landsbygden
Skelform” Antal % Antal % A-former ............. 257 891 380 104 327 20"? B 1- och B 2—former ....... 269 966 39'7 264 686 51'2 B 3- m. fl. huvudformer ...... 12 240 1'8 9 041 1'8 Undantagsformer ......... 139 066 205 138 554 268 679 163 1000 516 608 1000
Av tabellen framgår bl. a. den även i detta sammanhang intressanta omstän- digheten, att numera över sju tiondelar av landsbygdens barn underv1sas 1 folk- skolor av A-, B 1- och B 2-formerna.
I ett par ovan anförda uttalanden har hänvisats till lärardugligheten såsom" And-ra i högre grad än skolformen betydelsefull för en folkskolas arbetsresultat. I de anledningar föreliggande yttrandena förekomma över huvud ganska ofta. antydningar om fiffigigggi; den stora, att icke säga avgörande betydelse, som måste tillmätas denna faktor. arbets- I varje skola är givetvis den enskilde lärarens duglighet grundläggande för resultat. framgången i hennes verksamhet, och i alla slag av skolor, högre och lägre, är Lärarduglig_ lärardugligheten mycket växlande. Men det är påtagligt, att ojämnheter i detta hetens hänseende måste vara särskilt betydelsefulla i en skolart, vilken, såsom den betydelse» svenska folkskolan, i sin arbetsordning så gott som uteslutande tillämpar klass— lärarsystemet. Det kan knappast undvikas, att skillnaden i de olika klassav- l delningarnas arbetsresultat i det hela som följd härav kan bliva betydande, vilket icke är gynnsamt för den på folkskolan byggda högre skolans undervis- ning och även kan förorsaka, att lärjungars utsikter att vinna inträde i den högre skolan på ett beklagligt sätt bli beroende på den förutvarande lärarens större eller mindre duglighet.
En annan faktor, som kan anses medverka till ojämnhet i resultaten, är den Ojämn här och var förekommande bristande kontrollen över undervisningen och dess kontroll- resultat. På ett och annat håll anser man sig särskilt hava erfarit olägenhe- terna av sådan bristande kontroll. Då i folkskolorna. uttalar sålunda bl. a. lärarkollegiet vid Ljusdals kommunala mellanskola, icke finnes någon verklig kontroll över undervisningens resultat, så äro de elever, som komma till mel- , lanskolorna. icke lika väl förberedda. Den ena orten kan hava en mycket god ; folkskola. den andra en mindre god. Den ena mellanskolan startar med rela- ." tivt väl förberedda elever. den andra skolan får ett svagare material i sin i första klass. Till och med i en och samma skola kan iakttagas denna ojämn—
het i de från olika folkskolor av A—typen kommande elevernas kunskapsnivå.
Nu berörda förhållanden kunna föranleda en för folkskolans uppgift som grundskola mindre gynnsam ojämnhet i arbetsresultaten. Men därjämte hava framförts mer allmänna tvivelsmål i fråga om folkskolans möjligheter att, särskilt i hela sin utsträckning, på ett tillfredsställande sätt tjäna som grund- skola för den högre skolan, i det att man över huvud förmenat, att folkskolans arbetsresultat i stort sett äro sådana, att den högre skola, som därpå skall bygga sitt arbete. måste därav erfara mer eller mindre betydande olägenheter. Man har velat söka orsakerna till dessa påtalade arbetsresultat dels i sådana folk— skolans mindre gynnsamma arbetsmöjligheter, vilka betingas såväl av sociala förhållanden som av folkskolans särskilda uppgift i skolsystemet. dels även i undervisningsplan och tillämpade undervisningsmetoder.
Även i hithörande frågor synes avseende främst böra fästas vid uttalanden Folkskolans från sådana håll, där man haft särskilda möjligheter att vinna förtrogenhet arbets— med folkskolans arbete och med dess resultat, i första hand folkskolinspekt-ö- gräsliga rerna och mellanskolorna. Då i nu förevarande hänseende meningarna inom ' dessa båda grupper icke äro fullt snmstämmande, synes på förhand böra erinras om att uttalanden från dessa båda håll som utgångspunkter för objektivt be- dömande till sitt värde böra vidkännas en viss begränsning.
Med avseende å mellanskolorna har sålunda skolöverstyrelsens majoritet er— inrat om. att det är en från olika skolarter känd företeelse, att »lärare, som mottaga lärjungar från en annan skola eller klass, äro benägna att finna bri— ster hos dessa». Förefintligheten av en sådan tendens kan icke förnekas; den kan verifieras både från den högre skolans inre erfarenhetsvärld och från för- hållandet mellan högskolor och läroverk. Men om tendensens förefintlighet å
3—253165
ena sidan manar till försiktighet med hänsyn till en högre skolas generella om- döme över en underliggande skola, så, innebär detta å andra sidan givetvis icke, att? man kan bortse från de förhållanden, vilka som stöd för sådana omdömen an oras. Skolöverstyrelsens minoritet har ansett, att folkskolinspektörerna hava. en ganska god inblick i frågan. »i den mån dessa äga någon erfarenhet om andra skolformer än sina egna». Den begränsning, som därmed avses, är givetvis riktig i så måtto, som erfarenhet från en skola, vilken bygger på en annan, er— bjuder särskilda möjligheter att bedöma betydelsen av denna senares arbete just som underlag för en högre skolas arbete. Härifrån hava också flera folk- skolinspektörer utgått, då de, även där de för egen del uttalat en viss tvek- samhet, låtit sin mer eller mindre gynnsamma uppfattning av folkskolans bär- kraft uttryckligen bestämmas av mellanskolornas enligt deras föreställning gynnsamma erfarenheter. Å andra sidan bör emellertid folkskolinspektörernas omfattande kännedom om folkskolans arbete i och för sig giva deras uttalan- den värde även som material för den föreliggande frågans allsidiga bedömande.
Det stora flertalet av statens folkskolinspektörer har i stort sett uttalat sig gynnsamt om folkskolans förmåga att i hela sin utsträckning tjäna som grund- skola för den högre skolan, och detta är förhållandet även med flera av dem, som icke anslutit sig till skolkommissionens förslag. En del uttala sig mera obetingat gynnsamt, andra under förklaring, att folkskolan dock har sina sär- skilda brister, samt under uttryckt förhoppning, att folkskolan alltjämt skall förbättras. Ett par folkskolinspektörer, den ene med framhållande av att folk- skolan vore behäftad med många skröpligheter, anse, att det föreliggande pro- blemet borde begränsas till besvarande av den frågan, huruvida folkskolan kun- de till den högre skolan avlämna ett tillräckligt antal väl förberedda och studie- begåvade elever, och att, då enligt deras uppfattning denna fråga kunde jakande besvaras, folkskolans kompetens som grundskola därmed kunde anses vara. fast— ställd. Endast en och annan av statens inspektörer uttalar i mer bestämda ordalag sina tvivelsmål rörande folkskolans bärkraft.
Bland de kommunala folkskolinspektörerna äro meningarna rörande folk- skolans arbetsresultat mera delade än bland statens folkskolinspektörer; fler- talet anser bestämda brister härutinnan förefinnas.
Jämte folkskolinspektörerna torde folkskoleseminariernas lärarkårer på grund av sitt arbetes inriktning hava särskild kännedom om folkskolornas inre arbete. De två lärarkollegier vid seminarierna, vilka i princip uttalat sin anslutning till skolkommissionens förslag, uttala sig i det hela gynnsamt om folkskolans bärkraft men föreslå vissa förbättringar i dess organisation eller undervis— ningsplaner. Av de övriga lärarkollegierna påtala flera olikartade brister i folkskolans arbetsmöjligheter och undervisning, vilka vore ägnade att för- svåra dess arbete som grundskola..
Mellanskolornas lärarkollegier ställa sig i mycket stor utsträckning över- vägande kritiska till folkskolans duglighet som grundskola. Det sammanfat- tande omdömet har ganska ofta den läggningen, att till följd av brister i folk- skolans förberedelse mellanskolan kan nå tillfredsställande resultat endast ge- nom skadlig forcering av arbetet. Även av det mindretal kollegier, vilka i prin- cip anslutit sig till skolkommissionens förslag, uttala sig flera endast mer eller mindre villkorligt om folkskolans lämplighet som grundskola eller påyrka mer eller mindre omfattande förbättringar i dess organisation och arbetssätt. En—
dast ett ringa antal kollegier uttala sig mer bestämt i för folkskolan gynn— sam riktning.
Med avseende ä vissa från mellanskolornas lärarkollegier framkomna ut- talanden synes emellertid kunna. ifrågasättas, huruvida de icke i någon mån bestämts av mer tillfälliga förhållanden och huruvida de sålunda utan vidare kunna tagas till utgångspunkt för avgörande omdömen i det av skolkom- missionens förslag aktualiserade skolorganisatoriska sammanhanget. Skol- överstyrelsens majoritet har velat finna särskilda anledningar till mellan— skolornas missnöje däri, att de fått utföra sitt arbete under i viss mån ogynn- samma förhållanden och på den grund varit särskilt känsliga för möjliga brist— fälligheter i lärjungarnas förutbildning. Delvis torde också dylika förhållan— den, vilka längre fram komma att närmare belysas, härvidlag kunnat spela in. Skolöverstyrelsens majoritet erinrar särskilt om det förhållandet, att vid vissa mellanskolor ett större eller mindre antal lärjungar, vanligen efter före- gående extraläsning, redan från folkskolans femte klass bruka intagas. Från flera mellanskolor betygas emellertid, att sådana lärjungar, därest de äro studiebegåvade, i lika grad som de övriga lärjungarna kunna tillgodogöra sig undervisningen —— något som givetvis ej utesluter, att en del sådana elever kunna hava bidragit till mellanskolornas särskilda svårigheter att nå till- fredsställande arbetsresultat. Större anledning synes förefinnas för an- tagandet, att den omständigheten, att i det hela skäliga inträdesfordringar icke upprätthållits. ådragit en del mellanskolor vissa. svårigheter, som frestat till generaliserande ofördelaktiga omdömen om folkskolan. När man exempelvis av den i skolkommissionens handlingar återgivna särskilda redogörelsen för mellanskolorna finner, att vid över ett 20-tal mellanskolor samtliga från folk- skolorna godkända inträdessökande ett visst är intagits, synes anledning föreligga att antaga, att inträdesfordringarna varit allt för lindriga. I en del fall kunna emellertid — och detta bör bemärkas de låga inträdesfor- dringarna just vittna om ett mer eller mindre bristfälligt arbetsresultat hos ortens folkskolor. Sammanhanget antyder styrelsen för en mellanskola (Ljungby). då densamma. som ett möjligt botemedel mot mellanskolans svårig- heter framkastar möjligheten, att inträdesfordringarna kunde skärpas, men härtill knyter frågan. hur många. då, komme att intagas, samt tillfogar en nu- tydan, att redan nu frånföräldrar och folkskollärare klagats över att fordrin— garna äro för stränga. Over huvud faller det sig mycket svårt att erhålla en bestämd uppfattning om i vilken utsträckning här antydda särskilda förhållan- den kunna hava influerat på mellanskolekollegiernas omdömen. Uppenbart är emellertid, att i det hela särskilt avseende bör fästas vid dessa omdömen.
Ett. närmare ingående på de praktiska erfarenheter, vilka åberopas som skäl för framkomna tvivelsmål rörande folkskolans bärkraft, torde möjliggöra ett fastare och mer konkret grepp på förevarande problem.
_I första hand framhållas vissa särskilda svårigheter, vilka nära samman- hänga med folkskolans uppgift att sörja för den obligatoriska skolpliktens full- görande. Folkskolan skall sörja för »den allmänna barnundervisningen i riket» och får på den grund, framhållcs det, ett mycket blandat lärjungema- terial. Folkskolan måste som lärjungar mottaga alla skolpliktiga barn, som över huvud. äro lämpade för ordnad skolundervisning. Folkskolan har vidare en förklarhg benägenhet att vid avgörande om kvarsittning ej förfara med samma stränghet som den högre skolan, då ju folkskolan har svårt att i större utsträckning kvarhålla lärjungarna efter skolålderns slut och har intresse av att de lärjungar, som vid den tiden lämna skolan, fått sin folkskolebildning avslutad. Härav måste följa, att lärjungarna i en folkskoleklass förete vida
Det ojämna lär-j unge- materialet.
Osäkerhet i folkskolans
kunskaps— resultat.
större skiljaktigheter i avseende å studiebegåvning och mognad än lärjungarna i en läroverksklass. Och härav följer i sin tur, att därest läraren sin plikt likmätigt i behörig grad har omsorg även om de mindre begåvade i folkskole- klassen, undervisningsarbetet och tillägnandet av nya insikter komma att fort— skrida i ett långsammare tempo än i den högre skolan med dess mer utvalda lärjungematerial. Ett ogynnsamt inflytande på arbetstakten i folkskolan ut- öva ytterligare ett par omständigheter, vilka särskilt försvåra ett skolans ar- bete kompletterande och stödjande hemarbete med läxläsning och andra hem- uppgifter. Många fattigare hem äro sådana, att de på grund av trångbodd- het knappast erbjuda möjligheter för ett sådant hemarbete, och många lär- jungars förvärvsarbete utanför skoltiden och arbete för hemmet lägga härför ytterligare hinder i vägen.
Dessa erinringar, vilkai skilda nyanser framkomma i uttalanden från måls- män både för folkskolan och för den högre skolan, motsvaras otvivelaktigt av påtagliga realiteter. I detta sammanhang torde dock böra erinras om att vissa av dessa faktorer icke i vårt land göra sig gällande med tillnärmelsevis samma styrka som på åtskilliga håll i de stora kulturländerna. I vårt land existerar knappast ett proletariat i kontinental mening. Härav följer, att hemförhål- landena icke i så stor utsträckning äro ogynnsamma för barnens studiearbete, liksom att säkerligen ej heller miljöförhållandena i vårt land i allmänhet utöva det hämmande inflytande på barnens andliga utveckling, som exempelvis en- ligt gjorda ma ssundersökningar visat sig vara fallet i kontinentala storstäder. Ej heller torde skolbarnens förvärvsarbete i vårt land spela den roll som på. åtskilliga håll utomlands. Några mer omfattande undersökningar över dessa förhållanden hava visserligen icke för vårt land gjorts. Emellertid förtjänar att omnämnas, att en undersökning rörande folkskolebarns förvärvsarbetei Stockholm, som för några år sedan gjordes, bland annat ådagalagt, att sådant förvärvsarbete där hade mindre omfattning, än vad en några år tidigare i Oslo gjord undersökning för denna stad gav vid handen. Vidare må erinras om att de berörda hämmande faktorerna, särskilt i den mån de hava samband med befolkningens standard, på olika orter och _ i de större städerna —— inom' olika stadsdelar göra sig gällande med mycket olika styrka. På en del orter är befolkningen mer homogen, på andra mer differentierad, på en del orter i stort sett mer välbärgad, på andra orter mindre. Det torde förhålla sig så, att folkskolan på olika orter arbetar med miljöförutsättningar, vilkas hämmande inverkan i rätt olika grad gör sig gällande, liksom även, att folkskolan å en hel del orter arbetar under i berörda hänseenden jämförelsevis gynnsamma förutsättningar.
Emellertid är otvivelaktigt folkskolans långsammare arbetstakt en faktor, varmed måste räknas, när det gäller folkskolans möjligheter som grundskola. Denna faktor verkar ogynnsamt på mer än ett sätt. Särskilt brukar framhål— las, hurusom i folkskolans högre klasser, där med hänsyn till barnens utveck- lingsståndpunkt skolarbetet bör kunna bedrivas mer intensivt, de bättre be- gåvade lärjungarna icke kunna i sina studier fortskrida. så raskt, som deras studiemöjligheter berättiga till. Och från flera håll påtalas svårigheten för lärjungarna att efter 6—årig skolgång i folkskola med dess invanda långsam— mare arbetstakt på en gång tillägna sig mellanskolans mer forcerade tempo.
Mot folkskolans arbetsresultat anmärkes från skilda håll, att lärjungarna visa sig ej innehava de kunskaper, som enligt undervisningsplanen borde hava meddelats, att kunskaperna äro vaga och oenhetliga, att lärjungarna hava >>hun1» om litet av varje men icke kunna någonting ordentligt. Som en svag— het hos den nuvarande folkskolan har, säger en folkskolinspektör (E. Björk- man), »med fullt fog påvisats, att de kunskaper, lärjungarna där inhämtat,
alltför ofta äro mer eller mindre ytliga, att de sakna tillbörlig stadga». »Den fasta grund», säges från en mellanskola (Ronneby), »som vid detta ålders- stadium bör vara lagd för de elever, som skola fortsätta. sina teoretiska studier, saknas i hög grad.» I synnerhet riktas anmärkningarna mot resultaten i mo- dersmålet och räkning, de två ämnen, i vilka den högre skolan i särskild grad bygger sitt arbete på inhämtade folkskolekurser. I fråga om modersmålet framhålles från mellanskolor särskilt den bristande grammatiska insikten: »Den grammatiska terminologien är oenhetlig och olämplig, och de grammatiska be- greppen ofta ytterst vaga» (Ljusdal). Elever från folkskolan hava endast i undantagsfall nödiga insikter i grammatik (Tidaholm). På enstaka håll riktas även anmärkningar mot insikterna i rättskrivning och mot lärjungarnas brist— fälliga ordförråd.
I detta sammanhang torde böra ses den av skolkommissionen framförda an- märkningen, att mellanskolorna hittills i allt för ringa utsträckning tillgodo— gjort sig de i folkskolorna inhämtade kunskaperna. Denna anmärkning kan i vissa fall vara berättigad. I andra fall åter torde det anmärkta förhållandet hava sin förklaring justi bristfälligheterna i folkskolans förutbildning. Från en mellanskola (Ljusdal) framhålles detta sammanhang uttryckligen. I den mån, förklarar skolans kollegium, denna anmärkning är riktig, »torde den kunna förklaras ur mellanskolornas erfarenhet av den ofta ringa bärigheten hos dessa kunskapsmoment». Från flera mellanskolor omvittnas uttryckligen behovet. att gripa ned i folkskolekurserna: man nödgas ofta, kanske alltför ofta börja på nytt, man måste reda upp begreppen från början.
Det torde vara av betydelse att framhålla, att liknande klagomål rörande otillförlitligheten av folkskolans arbetsresultat framförts även från målsmän för de praktiska ungdomsskolorna. Detta har bland annat föranlett skolöver— styrelsen att i en till skilda skolmyndigheter i december 1924 utsänd skri— velse, avseende att inskärpa betydelsen av planmässigt samarbete mellan olika skolformer, påpeka, att »i fråga om den grund av kunskaper och färdig- heter, som den mottagande skolan skulle ha rätt att förutsätta hos sina elever, förefinnas mångenstädes betänkliga brister». »Följden härav blir», fortsätter skolöverstyrelsen, »att man här och där inom fortsättningsskolan får syssla med de mera elementära grunderna för läsning, skrivning och räkning i stället för med de förstånds- och karaktärsutvec-klande kursmoment, som äro avsedda för denna skolart. Och det inträffar ej sällan, att man även i lärlingsskolor måste ägna mycken tid åt samma elementära övningar till förfång för de inom denna skolart väsentliga kursmomenten.»
Från skilda håll har övervägts, huruvida folkskolans nya undervisnings— Folkskolans plan, 1 den man som den blir förverkligad, kan förväntas verksamt avhjälpa nya undervis- de brister. som ansetts vidlåda folkskolans arbete, samt stärka dess bärkraft som grundskola. I denna punkt gå meningarna i sär. Skolkommissionen vän- tar Sig goda verkningar. Den hoppas, att den nya undervisningsplanen skall giva >>1mpulser och vägledning» för en ändamålsenlig anordning av folkskolans arbete, varav förväntas goda. resultat med hänsyn till folkskolans förutsätt- ningar att övertaga uppgiften som grundskola. Även skolöverstyrelsens ma- joritet uttalar i huvudsak en liknande uppfattning. I stort sett måste det erkännas, säger majoriteten, »att den nya undervisningsplanen är ägnad att befrämja folkskolans undervisning i fråga om både lämpligt innehållsurval och goda arbetsmetoder. Den syftar till en undervisning. som' är avpassad efter barnanaturens mottaglighet och behov och som tager barnens självverk- samhet i anspråk. En sådan undervisning är säkerligen också bäst ägnad att förbereda lärjungarna för fortsatta studier.» Även från andra. håll göras lik— nande uttalanden. Å andra sidan framkonnna mer eller mindre kritiska eller
ningsplan.
Allmänna synpunkter angående folkskolans undervisning och arbets— resultat.
tveksamma. uttalanden. Då mellanskolorna vid tiden för yttrandenas avgi— vande icke kunnat. praktiskt erfara den nya undervisningsplanens verkningar-, hava de i allmänhet saknat anledning att uttala sig rörande densamma. Från folkskoleseminarier uttalas däremot mer eller mindre bestämda tvivelsmål. Majoriteten inom lärarkollegiet vid Lunds seminarium anser, att ävenaden ivrigaste talesman för bottenskoleidén måste erkänna., att åtskilligt i folksko— lans kursplaner kräver en omläggning, om skolan skall bliva skickad för en ny och för densamma egentligen främmande uppgift. Och lärarkollegiet vid Växjö seminarium betonar visserligen, att den nya. undervisningsplanen innebär ett stort framsteg med hänsyn till folkskolans uppgift att bereda för praktisk verk- samhet, men framhåller. att det är en annan fråga., om densamma bättre än tidigare undervisningsplan är ägnad att förbereda teoretiska studier. Kollegiet anser det vara. för tidigt att uttala sig om huruvida 1919 års undervisnings— plan kommer att göra G-årig folkskola bättre skickad att bliva grund för högre teoretiska skolformer. Även Lunds universitets filosofiska fakultet anser, med framhållande av att. den nya undervisningsplanen innebär en förskjutning från det formala. till det reala, att man bör avvakta. en längre tids erfarenhet.
Med avseende å de framställda erinringarna rörande folkskolans arbetsresul- tat, i ”den mån dessa resultat hava samband med tillämpade undervisningspla- ner och metoder, vilja de sakkunniga i detta sammanhang framhålla, att. det för ett rättvist bedömande av dessa. erinringars räckvidd bör beaktas, att åt— skilligt i dem äger motsvarighet i den kritik, som under de senare åren kommit till synes rörande även den högre skolans arbetsmetoder och resultat. Även i fråga om den högre skolan hava anmärkningar riktats mot vaga och osäkra kunskapsresultat, mot det alltför rika och alltför litet smälta stoffet, .mot den bristande förmågan av koncentration på det väsentliga. I viss mån är alltså här fråga. om svagheter. som ingalunda äro för folkskolan specifika utan som uppenbarligen sammanhänga med tendenser, vilka tillhöra tiden, eller svårig— heter, vilka äro utmärkande för den moderna skolan över huvud. Å andra. sidan synes det vara uppenbart, att, även om de framställda anmärkningarna i fråga om den moderna skolan över huvud beröra. svagheter och brister, Vilka om möj- ligt böra avlägsnas. de i fråga om folkskolan böra. alldeles särskilt beaktas. Detta sakförhållande betyder ingalunda, att folkskolan i sin art sämre fyllt sin uppgift än övriga skolformer. Men det torde bland annat sammanhänga därmed, att för folkskolan, med dess uppgift att meddela elementär medborger- lig allmänbildning åt lärjungar med jämförelsevis ringa åldersmognad, det föreligger ett på visst sätt särskilt svårlöst problem att under fyllande av den- na allt vidare fattade allmänt bildande uppgift tillgodose kraven på. nödig fasthet. i kunskaperna och säkerhet i de mera elementära färdigheterna. Det torde därjämte vara naturligt, att hithörande pedagogiska problem skola för folkskolan inställa sig med en särskild styrka i ett utvecklingsskede, då denna skolform, från att utan rigorös examenskontroll i relativt oberoende av andra skolformer hava sökt fylla sin uppgift som en folkets elementära medborgar— skola, ställes inför möjligheten att i allt större utsträckning inordnas i ett skol- organisatoriskt sammanhang som' med nödvändighet måste ställa nya och i vissa. punkter mer preciserade krav på folkskolans prestationsförmåga.
2. Förbättrande av folkskolans arbetsresultat. Den givna. överblicken över diskussionen om folkskolans bärkraft samt de sakkunnigas därtill knutna kortfattade kommentarer torde giva en föreställ- ning om mångfalden av de folkskolefrågor, som debatten kring skolkommis-
sionens förslag rullat upp. Detta intryck förstärkes ytterligare genom alla de förslag, som i avgivna yttranden framställts i syfte att förbättra folkskolans arbetsresultat och stärka hennes ställning som grundskola, förslag, som 1 stor omfattning framkommit även från myndigheter och korporationer, vilka prin- cipiellt ansluta sig till den 6-åriga grundskolans program. Det aktuella en- het-sskoleproblemet har i hög grad riktat uppmärksamheten på folkskolan och hennes särskilda problem. _
De frågor, som här möta, äro emellertid av den omfattning och bärvrdd, att de sakkunniga i det följande måste begränsa uppgiften till att i anslutning till den förda diskussionen söka i korthet angiva deras betydelse samt antyda några i allmänna riktlinjer för arbetet på deras lösning. allt med särskild hänsyn tagen till folkskolans vidgade betydelse som grundskola och till det därmed nära sammanhängande behovet att höja folkskolans arbetsresultat.
F örberedelsevis torde böra något beröras de allmänna anspråk, som böra" De allmän— t ställas på folkskolan som grundskola särskilt med hänsyn till möjligheten för kna ”tal"” .. - .. _ - _o _ - o - . .. .. en afolk— lärjungar aven av mera vanlig begav ningstj 1) att erhalla tillfredsställande for- sko an som beredelsc för inträde i den högre skolan. grundskola. Skolöverstyrelsens majoritet betonar, att man rimligtvis icke av folkskolan kunde begära. att. alla de barn, som med avgångsbetyg lämnat folkskolan, där— med skulle vara skickade att inträda. i en på folkskolan byggd realskola. Den högre skolan krävde vissa studieförutsättningar hos sina lärjungar, och på grund av lärjungematerialets beskaffenhet kunde man icke i folkskolan under— känna alla, som icke äro studiebegåvade. Man måste även där utgå ifrån att » de underkända utgjorde undantag. Riktigheten av denna ståndpunkt torde » knappast kunna ifrågasättas, och en konsekvens av densamma är, att, såsom ' de sakkunniga. senare skola närmare beröra, inträdesprövning i regel måste på- fordras som villkor för intagning i den högre skolan. Å andra sidan synes man ställa kraven på folkskolans bärkraft som grundskola alldeles för lågt, om man, i likhet med ett par folkskolinspektörer, inskränker problemet därtill, huruvida folkskolan kan till den högre skolan avlämna ett tillräckligt antal väl förberedda studiebegåvade lärjungar. Om därmed avses — vilket synes vara den närmast liggande tolkningen —— att folkskolan i det hela i sin sjätte klass år efter år inrymde ett tillräckligt antal elever. lämpade och beredda för studier i den högre skolan, då bleve problemet mycket enkelt. Men ser man för— hållandena sådana de i verkligheten gestalta sig, kan man vid frågans be— dömande icke gå ut ifrån en så formulerad förutsättning. Många lärjungar, vilka, ej minst tack vare sin studiebegåvning, lämna folkskolan väl förberedda för fortsatta högre studier, komma av skilda orsaker —— särskilt för många av landsbygdens barn komma här ekonomiska orsaker i betraktande — aldrig att söka. inträde i högre skola. A andra sidan måste räknas därmed, att en hel del mera medelmåttigt begåvade barn, särskilt å läroverksorterna, önska genomgå åtminstone realskolan. Och även om de nuvarande fordringarna för inträde i realskola ooh mellanskola på en del håll kunna. och böra något till- stramas, så böra fordringarna. här icke spännas särdeles högt. Realskolan är ingen skola uteslutande för intellektuellt starkt begåvade. Den är en skola för meddelande av allmän medborgerlig bildning utöver folkskolans bildnings- nivå och avser, också den, att i viss utsträckning meddela utbildning, som kan vara till nytta även vid utövande av samhälleliga värv med mera praktisk in- riktning. Skulle folkskolan genom att ställa kraven på sina arbetsresultat för lågt icke taga tillbörlig hänsyn till dessa omständigheter, med vilka. både real- och mellanskolor för närvarande i stort sett räkna och måste räkna, då komme antagligen situationen allt efter förhållandena på olika orter att utveckla sig efter endera av dessa båda linjer: antingen tvingades realskolan att släppa
Effektiv led- ning och kontroll av folkskolans arbete.
Pedagogisk ledning.
Effektiv avgångs- prövning.
efter på skäliga intradesfordringar och intaga en hel del genom folkskolan otillfredsställande förberedda lärjungar med påföljd, att realskolan komme att arbeta under stora svårigheter på grund av bristfälligt förberett lärjunge— material, eller uppehölle realskolan fullt ut de föreskrivna inträdesfordringarna med påföljd, att en del lärjungar komme att anlita privata förberedelseskolor eller förberedelsekurser. I det förra fallet bleve realskolan lidande, i det senare fallet riskerades folkskolans effektivitet såsom grundskola. Vad nu är sagt innebär givetvis icke, att man rimligen av folkskolan kan begära, att den- samma skall kunna tillfredsställande förbereda även sådana för studier min- dre bekväma lärjungar, vilka föräldrarna utan avseende å deras anlagsriktning önska bereda för inträde i realskola. Att föräldrar i sådana fall måste anlita privat förberedelse, synes ej rimligen kunna läggas folkskolan till last.
Enligt de sakkunnigas uppfattning synes alltså kravet på folkskolan som grundskola böra innebära. att även lärjungar med mera medelmåttig studie- begåvning kunna genom densamma erhålla tillfredsställande förberedelse för inträde i den högre skolan, låt vara att dessa elevers studiebegåvning måste förutsättas ligga ett stycke över den nivå, som bildar förutsättningen för er- hållande inom rimlig tid av avgångsbetyg från folkskola.
De uppslag, vilka från skilda håll framkommit med syfte att stärka folk- skolans prestationsförmåga, särskilt som grundskola, kunna sägas i stort sett avse dels frågor av företrädesvis organisatorisk natur, dels frågor av mer ome- delbart pedagogisk natur, berörande folkskolans undervisningsplan och dess metodiska tillämpning. De sakkunniga skola här nedan antyda de viktigare synpunkter, som under den förda diskussionen framförts.
Från flera håll påyrkas möjliggörande av mera effektiv pedagogisk ledning och kontroll av folkskolans arbete.
Med avseende å folkskolans pedagogiska ledning vilja de sakkunniga erinra om den starka utveckling av folkskolinspektionen, såväl den statliga som den kommunala, vilken under senare år ägt rum. Vad särskilt folkskolans peda- gogiska ledning i kommunerna vidkommer, har antalet av sådana kommuner, vilka upprättat inspektörs- eller överlärartjänster med pedagogisk inspektions- skyldighet, under de senaste åren starkt ökats. Denna utveckling skulle utan tvivel ytterligare befrämjas. därest i enlighet med skolöverstyrelsens vid flera tillfällen gjorda framställning särskilt statsbidrag utginge till kommunala folk- skolinspektörer eller överlärare. Ett viktigt önskemål med avseende å den genom förenämnda tjänstemän utövade pedagogiska ledningen av folkskolans arbete är, att det genom beredande av tillräckliga expensmedel eller genom in- rättande av särskilda administrativa tjänster sörjes för att inspektörer och överlärare i behövlig utsträckning sättas i tillfälle att ägna tid och intresse åt sina pedagogiska uppgifter, vilka enligt de sakkunnigas mening mindre borde avse sedvanlig inspektionskontroll än åvägabringande under samverkan med lärarna av en mer planmässig och målmedveten inriktning av skolans ar- bete. Det ligger i öppen dag, att. folkskolans vidgade uppgift som grund- skola med skolarbetets därav nödvändiggjorda stramare inställande på bestäm— da resultat i särskild grad påkallar en sålunda inriktad pedagogisk ledning.
Med hänsyn till önskvärdheten av starkare kontroll över folkskolans arbets— resultat har en av statens folkskolinspektörer (E. Björkman) särskilt riktat uppmärksamheten på den i folkskolestadgan föreskrivna avgångsprövningen. Han anser, att det med fullt fog anmärkts, att folkskolelärjungarnas kunska- per äro ytliga Och sakna tillbörlig stadga, samt fortsätter: »Att en ändring härutinnan är av nöden, låter sig ej förnekas. Säkerligen skulle en sådan i avsevärd grad komma till stånd, om en mera verksam kontroll utövades i fråga
om det av lärjungarna inhämtade kunskapsmåttet, innan de erhålla tillstånd att avgå från folkskolan. Utan att på något sätt vilja ifrågasätta, att av— gångsexamen från folkskolan skulle förvandlas till en examen rigorosum, nå- got som skulle medföra skadlig forcering av skolarbetet åtminstone i högsta klassen, anser jag. att en examen, som anordnas icke blott pro forma, utan där de avgående lärjungarnas kunskapsmått verkligen göres till föremål för undersökning, är av behovet påkallad ej blott i landsbygdsfolkskolor av såväl bättre som svagare form utan i vissa fall även i städernas folkskolor.» Aven om avgångsprövningen inom en del skoldistrikt otvivelaktigt är ganska effek- tiv som kontroll på att vid avgången från folkskolorna de stadgade kunska— perna och färdigheterna särskilt i de viktigare ämnena äro förefintliga, så torde densamma dock på många håll mer eller mindre hava karaktären av allenast en skäligen betydelselös ceremoni, bl. a. på grund av förläggandet till skolor— nas sedvanliga årsexamina. Det skulle, framför allt för åstadkommande av större jämnhet i folkskolornas arbetsresultat, icke sakna betydelse, om avgångs- prövningen genom lämpliga anordningar mera allmänt finge den innebörd, som gällande bestämmelser otvivelaktigt avse, därvid dock borde noga beaktas, att den nära anslötes till en i pedagogiskt hänseende rationellt ordnad undervisning och följaktligen icke på ett skadligt sätt återverkade på skolarbetet.
Från flera kollegier vid mellanskolor har anmärkts, att kontrollen av ar- betsresultaten vid flyttning från klass till klass i folkskolan icke i önskvärd utsträckning upprätthålles och i varje fall lider av brist på stadga och konse- kvens. Aven i detta hänseende kunna — liksom beträffande villkor för av- gång från folkskolan — på förut anförda skäl fordringarna i folkskolan icke upprätthållas med samma skärpa som exempelvis i läroverken. Å andra sidan är fara värt, att just på grund av de antydda stora svårigheterna man här, som i fråga om avgångsprövningarna, frestats att släppa efter på ford- ringarna mer, än vad dessa svårigheter i och för sig betinga. Och det bör be— märkas, att då den sexåriga folkskolan är ett år kortare än den normala skol- pliktstiden, kvarsittning i en klass kan tillgripas, utan att därmed förhindras avgång med avslutad folkskolekurs i 14-årsåldern. Ehuru de sakkunniga fullt förstå och behjärta de stora svårigheter, som här möta, synes dock folk- skolans vidgade betydelse som grundskola kräva, att jämväl i denna punkt en jämnare praxis i riktning mot upprätthållande av rimliga och väl avvägda fordringar som villkor för flyttning så småningom utformas.
De svårigheter, som möta vid strävandena att upprätthålla bestämda ford-
Kontrou på. arbetsresul- taten vid flyttning till högre klass.
Särskild
ringar inom folkskolan, sammanhänga givetvis nära med lärjungematerialets unqemsmng ojämna beskaffenhet och den ogynnsamma inverkan på arbetsintensiteten, som bl därav blir en följd. Aven i detta hänseende kunna emellertid organisatoriska åtgärder mildra olägenheterna. Skolkommissionen erinrar om strävandena att till särskilda klasser avskilja efterblivna barn och förväntar gynnsamma re— sultat av desamma. Och skolöverstyrelsens majoritet uttalar den förhopp- ningen, att åtgärder i detta hänseende måtte bliva allmännare, än vad för närvarande är fallet. Även i andra avgivna yttranden beröres denna fråga. Skolkommissionen nämner särskilt den typ av klasser för efterblivna barn, som kallas hjälpklasser och vilka närmast äro avsedda för sådana barn, som stå på gränsen mellan de normala och de bildbara sinnesslöa. Sådana hjälp- klasser äro numera organiserade i ett stort antal svenska städer och medföra otvivelaktigt en betydande lättnad i arbetet inom normalklasserna. Där hjälp- klasserna äro mest ändamålsenligt organiserade, omfatta de emellertid icke mer än c:a 1 1/2 a 2 % av samtliga barn på respektive åldersstadier, och det är
for efter— ivna bam.
Begräns— ning av lärjunge— antalet ?? klassavdel- ningarna.
Tillämp— ning av ämneslärar- system.
därför uppenbart, att trots deras inrättande de vanliga folkskoleklassernas lär- jungematerial alltjämt måste bliva i begåvningshänseende mycket ojämnt. Un— der de senaste decennierna hava därför här Och var, i synnerhet i en del större städer, särskilda klassavdelningar organiserats även för sådana barn, vilka., utan att kunna räknas till hjälpklassbarnens kategori, dock hava svårt att tillgodo— göra sig undervisningen i vanliga folkskoleklasser och därför under vanliga förhållanden nödgas bli 'a kvarsittare en eller två gånger under passagen ge- nom folkskolan. Sådana klasser utgöra en karakteristisk beståndsdel i den typ av differentierat folkskolesystem, som vanligen kallas Mannheimer— systemct, efter den tyska stad. där detsamma sedan år 1899 småningom fått sin mest utvecklade organisation. Dessa klasser benämnas i Tyskland vanligen Fördcrklassen och hos oss svag/klasser eller vanligare — B— klasser samt inrymma på olika håll, allt efter de något varierande principerna för utgallring av elever, omkring 7 till 15 % av det totala antalet lärjungar. Systemet med sådana B-klasser är emellertid inom skolvärlden rätt. omtvistat. De principiella meningsmotsättningarna rörande detsamma äro betydande, och även de praktiska erfarenheterna på skilda håll. där systemet tillämpats, synas i viss mån divergera. De sakkunniga kunna. icke närmare beröra dessa me- ningsskiljaktigheter. Emellertid torde här böra omnämnas. att systemet för närvarande antingen försöksvis i större eller mindre utsträckning eller ock fullständigt tillämpas i några större svenska, städer (Stockholm, Göteborg, Malmö. Hälsingborg, Västerås. Södertälje) samt att erfarenheterna av det— samma är dessa orter hittills. enligt vad de sakkunniga inhämtat, tyckas vara i övervägande grad gynnsamma. Det synes ur synpunkten av folkskolans effek— tivitet som grundskola angeläget att med uppmärksamhet följa dessa försök.
Ännu en utväg erbjuder sig att underlätta och stödja. folkskolans arbete, enkannerligen med hänsyn till de efterblivna lärjungarna, nämligen anordnande av särskild undervisning en eller annan veckotimme vid sidan av den vanliga klassundervisningen för sådana lärjungar. vilka i vissa ämnen hava svårt att följa med i klassarbetet. Även denna metod har i viss utsträckning vunnit tillämpning både utomlands och här i Sverige, exempelvis i Stockholm och Göteborg. Den torde i folkskolan kunna göra! god tjänst särskilt å små— skolestadiet. när det gäller att hjälpa till rätta lärjungar, vilka icke äro konstitutivt efterblivna utan på grund av ogynnsamma miljöförhållanden kommit efter i sin andliga. utveckling. A mindre orter. där på grund av lägre barnantal klasser för efterblivna barn icke kunna upprättas, kan sådan hjälp— undervisning givetvis få en särskild betydelse. Aven denna möjlighet att i folkskolans undervisning i viss mån komma till rätta med det ojämna lärjunge— materialet synes alltså böra uppmärksammas.
Slutligen må i detta sammanhang som ett viktigt önskemål framhållas, att med hänsyn till den mer individuella behandling, som kräves för behörigt till— godoseende av både de bättre och de sämre begåvade lärjungarna-s särskilda behov, lärjungeantalet i folkskoleklasserna i skälig mån begränsas.
Även lärarfrågan har i vissa utlåtanden berörts. Särskilt har frågan om klasslärarsystemet och dess samband med undervisningens effektivitet bragts på. tal. Införandet i större eller mindre utsträckning av ämneslärarsystem före- trädesvis i folkskolans högre klasser förordas sålunda i utlåtanden både från mellanskolor och från folkskolinspektörer, särskilt statens, ävensom från ett och annat folkskoleseminarium (t. ex. Göteborg). Skolöverstyrelseus majori—
tet antyder, att det nu vanligen tillämpade klasslärarsystemet lider av bestäm- da brister men ifrågasätter icke uttryckligen ändring.
Det inom folkskolan för närvarande i regel tillämpade klasslärarsystemet med en lärare undervisande i alla ämnen, åtminstone alla s. k. läsämnen, inom en avdelning är historiskt framvuxet och är i stor utsträckning ofrånkom- ligt. Detsamma erbjuder emellertid den olägenheten. att det pålägger läraren en dryg börda med lektionsberedelse och genonmrbetande av metodiken i ett flertal ämnen. Därest vid tillämpning i lämplig utsträckning av ämneslärar- system läraren finge samla sitt undervisningsarbete på. ett mindre antal äm- nen, för vilka han företrädesvis hade fallenhet och intresse, bleve lektions— beredelsen för honom mindre arbetsam, och på samma gång komme utan tvivel undervisningen i de särskilda ämnena att därav skörda vinst. Att tillämpning i Viss utsräckning av ämneslärarsystem, särskilt i folkskolans högsta klasser, skulle i flera hänseenden främja folkskolans arbete som grundläggande för den högre undervisningen, synes vara ganska påtagligt. Emellertid bör vid denna frågas övervägande hänsyn tagas till andra. berättigade intressen, och problemet är till följd därav i hög grad svårlöst. A ena sidan kan till förmån för ett genomfört klasslärarsystem anföras, att det i hög grad underlättar en enhetlig ledning av klassens arbete. vilken både med hänsyn till samspelet mellan olika ämnen och med hänsyn till arbetets konsekventa metodiska rikt- ning är av stor betydelse, varjämte detta system i uppfostringshänseende banar väg för ett personligt förhållande mellan lärare och lärjungar, vilket i särskild grad just i folkskolan kan, om läraren är fullt medveten om _sitt an- svar som uppfostrare, för de unga bliva till den största välsignelse. A andra sidan bör även beaktas, att det är i uppfostringshänseende i och för sig bety— delsefullt, att lärjungarna under sin skoltid möta flera lärarpersonligheter och av dem taga intryck. Och härvid bör ej minst hänsyn tagas därtill, att klass— läraren icke alltid kan hava förutsättningar att med samma grad av förståelse komma alla klassens lärjungar till mötes och uppfatta deras skilda kynnen, varför ett ensidigt klasslärarsystem lätt förer med sig _ och detta även om läraren beflitar sig om all nödig opartiskhet _— att en del lärjungar icke kom- ma fullt till sin rätt. vilket för hela deras persenlighetsutveckling kan med- föra betydande nackdelar.
Uppenbarligen är det i denna punkt svårt att. rätt avväga fördelar och olä- genheter ur folkskolans synpunkt. I varje fall synas emellertid inga dogma— tiska hänsyn till folkskolans traditionellt tillämpade klasslära rsystem höra av- hålla från ett försiktigt tillämpande i folkskolans högsta klasser av ämnes— lärarsystem, där förutsättningar härför finnas, dock så. att varje klass får en lärare som klassföreståndare med undervisning det övervägande antalet timmar.
I enstaka utlåtanden ifrågasättes även förbättrad folkskollärarutbildning, och förslag hava framställts, som åsyfta en i ett eller annat hänseende ändrad organisation av seminarierna. Med avseende & dessa förslag anse sig de sak- kunniga böra ge uttryck åt den uppfattningen. att det ännu torde vara för tidigt att taga ställning till frågan om semin-arieutbildningens organisatoriska stärkande, då den nuvarande seminarieorganisationen ännu icke kan sägas hava uttömt sina möjligheter eller helt kunnat visa. vad den. effektivt utnyttjad, kan prestera. Ej minst med hänsyn till folkskolans uppgift som grundskola torde större uppmärksamhet, än vad under senare år synes varit fallet. från seminariernas sida böra ägnas åt de 5. k. lägre skolformernas särskilda metodiska problem. Den livliga diskussion. som på senare tider i fack- pressen ägnats åt B-formernas arbetsteknik. tyder på, att på förevarande om-
Förbättring av lärarut— bildningen.
råde ännu mycket återstår att metodiskt genomarbeta och med stöd av en plan— mässig lärarutbildning i praktiskt skolarbete förverkliga.
Viktigt är, att folkskoleseminariernas lärarutbildning kompletteras med ett allt mer vidgat arbete för folkskollärarnas fortbildning. De fortbildnings— kurser, vilka ända till de senaste åren varit anordnade, synas. när statsfinan- siella hänsyn medgiva deras återupptagande, böra få i viss mån vidgade upp- gifter. Hittills hava dessa kurser i allmänhet haft till uppgift att utfylla seminarieutbildningen på vissa särskilda punkter, där densamma varit ofull- ständig eller bristfällig. Starka skäl tala för att kurser jämväl anordnas, iilka inriktas på att vidare ntbygga seminarieutbildningen i sakligt och me— todiskt hänseende, även när det galler de ämnesområden, som bilda tyngd- punkten 1 denna utbildning. Kuiser med motsvarande syftning, t. ex. i mo- dersmålet, historia och geografi, hava varit anordnade för läroverkens lärare, och likartade kurser hava givetvis en betydelsefull uppgift att fylla, även när det gäller folkskollärarnas fortbildning.
De sakkunniga hava här ovan berört vissa åtgärder av organisatorisk art, som kunna vara. ägnade att öka effektiviteten av folkskolans arbete och där- med stärka hennes bärkraft som grundskola. Men om möjligt viktigare än sådana åtgärder är, att själva undervisningen i folkskolan genom kursernas anordning och arbetets metodiska inriktning är ägnad att lägga en god och solid grundval för undervisningen i den högre skolan. Såsom förut omnämnts hava mot folkskolans kursanordningar och undervisningsresultat från åtskil- liga håll riktats anmärkningar och erinringar, vilka hänvisa icke till yttre organisatoriska bristfälligheter av olika slag utan till beskaffenheten av själva den undervisning. som i folkskolan bedrives.
De" "Ja Förut är omnämnt, att från flera håll ifrågasatts, huruvida folkskolans nya
"%?äziién undervisningsplan kan anses taga erforderlig hänsyn till folkskolans uppgift
grund- som grundskola. Ett sådant ifrågasättande är så mycket naturligare, som skolan undervisningsplanen 1 det väsentliga utarbetats, innan bottenskolefrågan blivit en aktuell förgrundsfiåga. och, enligt vad skolöverstyrelsens majoritet om- nämne1, kursplanerna icke blivit uppgjorda med direkt hänsyn till folkskolans väntade framtida uppgift att i hela sin utsträckning tjäna som grundval för den högre skolan. Majoriteten förklarar, att det icke kunnat undvikas, att denna under visningsplan som i flera avseenden ville föra 1n a1betet på nya vägar, blivit behäftad med vissa brister. Den anser, att planen givetvis sedan mera stadgad erfarenhet om densamma vunnits, bör underkastas erforderlig revision och att därvid också, i den mån sådant med beaktande av folkskolans egentliga uppgift kan ske, tillbörlig hänsyn bör tagas till den ställning, folk- skolan kan hava erhållit som grundskola.
Men med själva undervisningsplanen och dess lämplighet ur grundskolesyn- punkt står givetvis i oskiljaktigt samband dess tillämpning genom de olika skoldistriktens särskilda undervisningsplaner, genom de antagna läroböckerna och den använda metodiken.
Här möta problem av den omfattning och räckvidd, att de icke gärna kunna mer ingående behandlas vid ett utredningsarbete som det förevarande. Det är så mycket mindre möjligt att i detta sammanhang närmare beröra desam- ma, som egentliga erfarenheter rörande den nya undervisningsplanens värde ur grundskolesynpunkt ännu knappast kunna föreligga. De närmaste årens arbete kan därför endast förbereda de antydda pioblemens tillfredsstäl— lande lösning. Ett sadant föiberedande arbete bör 1 första hand vara inriktat på en planmässig och väl genomtänkt tillämpning av undervisningsplanen i skoldistrikten och på ett samlande och klokt tillgodogörande av de erfarenhe-
ter, som i det praktiska skolarbetet göras. Och därvid böra erfarenheterna med hänsyn till folkskolans ställning som grundskola kunna. bliva särskilt Värdefulla i sådana skoldistrikt, där högre skola rcal- eller mellanskola — bygger på sexklassig grundskola.
Det vill synas, som om strävanden i antydda riktning skulle kunna främjas genom utarbetande av mer detaljerade arbetsplaner. Dylika planer skulle i de distrikt, där så befunnes lämpligt och påkallat, kunna utarbetas i samver- kan mellan skolledning och lärare och skulle utan att göra intrång på lärarens tillbörliga frihet kunna bliva honom till god ledning vid planläggande, sär- skilt i vissa ämnen, av arbetet i anslutning till de antaga läroböckerna. Det synes antagligt, att tillvaron av sådana arbetsplaner, utarbetade med hänsyn till skoldistriktens särskilda förhållanden, skulle kunna förläna folkskolans arbete mer målmedvetenhet och stadga. På samma gång skulle de erfarenhe- ter, som på skilda håll genom sådana strävanden med tiden kunde vinnas, bliva av stort värde för en kommande revision av folkskolans undervisningsplan.
I förevarande sammanhang bör framhållas, att vid uppgörande av sådana ifrågasatta arbetsplaner behörig hänsyn kan och bör taga-s till folkskolans upp- gift som grundskola, särskilt vid tillämpning av sexårig grundskola. Av stor betydelse vore, om sådana överväganden kunde försiggå under nära samarbete med representanter för den högre skolan inom vederbörande skoldistrikt. Däri— genom kunde vinnas, att alla behöriga intressen kunde tillgodoses, å ena sidan folkskolans särskilda uppgifter som medborgarskola. å andra sidan, utan åsido- sättande av dessa uppgifter, dess nödiga effektivitet som grundskola. Härige— nom skulle även möjlighet beredas för att den högre skolan å orten å sin sida toge nödig hänsyn till folkskolans föregående arbete och på möjlig-ast plan- mässiga sått byggde på detsamma. At behovet av ett närmande i arbetsge- menskap mellan de olika skolarterna har styrelsen för en kommunal mellan- skola (Ludvika) givit ett uttryck, då den påyrkar. att samarbete mellan lä- rare i realskolan och i folkskolan författningsenligt ordnas. Denna tanke kan visserligen vara värd beaktande. men det synes vara lyckligast, om tills- vidare på skilda orter genom frivillig överenskommelse ett sådant samarbete kunde i lämpliga former komma till stånd. De sakkunniga hava i ett senare sammanhang framkastat tanken på ett sådant ordnat frivilligt samarbete för en annan betydelsefull uppgift, nämligen ordnandet av inträdesprövningar till den högre skolan och vad därmed står i samband. Möjligt är, att såväl för den- na senare uppgift som för den nu närmast ifrågavarande samma form för sam- arbete kunde utnyttjas.
Bland de frågor, som vid undervisningsplanens målmedvetna tillämpning böra uppmärksammas, må i förevarande sammanhang särskilt en fråga vid- röras. Man har uppenbarligen på många håll ett starkt intryck av att den tendens till s. k. mångläseri, vilken i vår tid folkskolan lika litet som andra skolformer undgått, innebär risker för bristande säkerhet i de grundläggande kunskaperna och färdigheterna, vilka ej minst ur synpunkten av folkskolans uppgift som grundskola böra- noga beaktas. Strävanden att begränsa yttrin- garna av denna tendens äro så mycket mer berättigade, som det med skäl kan ifrågasättas, om icke på ett mer begränsat men utvalt material koncentrerat, grundligare studiearbete genom sina solidare resultat är ur reell bildnings- synpunkt värdefullare än ett på ett omfattande, men splittrat material utbrett vstudiearbete, och om icke de betydelsefulla karaktärsbildande värden, som växa fram ur det grundliga arbetet med dess förmåga att skapa den trygga känslan av att kunna något, att duga till något, väga tyngre i vågskålen än 'det slags allmänbildning, som vinnes genom att läppja på litet av varje men som saknar soliditet.
Starkare koncentrw tion på det väsentliga.
Uttalanden inom skol- överstyrel- sen om folk- skolans bär- kraft.
Det är de sakkunnigas uppfattning, att även inom ramen av nu gällande undervisningsplan åtskilligt kan göras i syfte att åstadkomma en grundligare behandling av de viktigare momenten i skolkurserna, och att en mer planmässig- genomarbetning av kurserna i de särskilda ämnena ej minst bör åsyfta en så- dan inriktning av skolarbetet. Vinningen ur grundskolesynpunkt av en så— dan genomarbetning av stoffet är påtaglig. Den högre skolan skulle framför allt i de grundläggande huvudämnena modersmålet och matematik hava större möjligheter att omedelbart bygga vidare på den lagda grunden. och även i ämnen. där den högre skolan i huvudsak måste rekapitulera folkskolekursen i förstorat format, skulle med klok planmässighet vid urvalet av lärostoffet i folkskolans kurser den högre skolan kunna i vissa punkter tilläventyrs bättre utnyttja folkskolans förutbildning, än vad nu på sina håll synes kunna ske. Skulle det så visa. sig, att den nu gällande undervisningsplanen i vissa punkter lade hinder i vägen för en sådan koncentration av skolarbetet, som även ur folk- skolans egen synpunkt vore önskvärd eller försvarlig, då måste givetvis dessa förhållanden beaktas vid en kommande eventuell överarbetning av densamma.
3. Sammanfattande synpunkter.
Det återstår för de sakkunniga att sammanfattningsvis söka uttala sig om folkskolans nuvarande arbetsresultat och utvecklingsmöjligheter med hän- syn till folkskolans bärkraft som grundskola.
De sammanfattande uttalanden, som inom skolöverstyrelsen i denna punkt gjorts, äro i sin mån representativa för de meningsdivergenser. som framträtt i fråga om uppskattningen av folkskolans bärkraft som grundskola.
Skolöverstyrelsens majoritet hänvisar till folkskolans starka utveckling un- der de senare åren i organisatoriskt och pedagogiskt hänseende och samman- fattar sin uppfattning sålunda: »Att lämna någon bindande garanti för att folkskolan just nu i alla avseenden är fullt duglig att i hela sin utsträckning tjäna som grundval för den högre skolan är givetvis icke möjligt och kan väl knappast begäras. Men om anspråken begränsas till vad som är rimligt och nödvändigt, torde det med fullt fog kunna sägas, att vår folkskola för närva- rande befinner sig på en sådan ståndpunkt och i en sådan utveckling, att det icke finnes anledning att på grund av de brister, som hon i vissa avseenden före- ter, avstå ifrån att giva vårt skolväsen en sådan organisation, som ur samhäl- lets synpunkt är önskvärd, även om denna organisation kommer att innebära, att den sexåriga folkskolan skall bliva den allmänna grundläggande skolan. Den uppgiften får folkskolan icke undandraga sig, och den bör hon även inom rimliga gränser kunna fylla-.»
Generaldirektör Bergqvist ansluter sig till samma grunduppfattning men i en mer villkorlig formulering. Han anser i avseende å folkskolans bärkraft, »att det må], vår folkskola genom sin nu gällande undervisningsplan fått sig föresatt, måste". om. det eftersträvas genom rätt azrvägda kurser och under an- vändande av ett rationellt arbetssätt (kursiverat av generaldirektör Bergqvist), erfarenhetsmässigt kunna betecknas såsom fullt tillfredsställande». >>Härmed skall emellertid icke vara sagt», fortsätter han, »att icke vissa mera indivi- duella åtgärder i fråga om folkskolans organisation, undervisningsplan och arbetssätt skulle på enskilda orter kunna allt efter olika ortsförhållanden — nu närmast väl i form av försöksanordningar — vidtagas för att tjäna skolans eventuella ställning som grundskola.»
Skolöverstyrelsens läroverksavdelning åter sammanfattar sin framställning— sålunda: »Summan av det i denna punkt anförda är i korthet den, att det stora
flertalet av dem, som vunnit erfarenhet om folkskolan som bottenskola, för- nekar hennes kompetens för denna nya uppgift, och att de som handhava folk- skollärarnas utbildning — på ett par undantag när _ avstyrka förslaget i. dess helhet. Dessa på erfarenhet grundade uttalanden synas vara för frågan om folkskolans bärkraft som bottenskola avgörande.»
ordentligt svårt att besvara frågan om folkskolans bärkraft mer förbehållslöst vare sig i den ena. eller den andra riktningen. Å ena sidan torde ett obetingat garanterande av (len ö-åriga folkskolans bärkraft som grundskola icke gärna kunna ur det verkliga sakläget motiveras. Skolöverstyrelsens majoritet har icke uttalat sig i förbehållslöst gynnsam riktning. generaldirektör Bergqvist icke heller. A andra. sidan synes det de sakkunniga vara långt ifrån klart, att de framkomna vittnesbörden om folkskolans närvarande ståndpunkt hava den all- männa och avgörande räckvidd, att de motivera ett underkännande av den nu— varande 6-åriga folkskolans bärkraft som grundskola. Inom varje skolorgani— sation får man vara beredd på att de särskilda skolarterna kunna vara behäf— tade med större eller mindre brister vid fyllande av sina uppgifter. Sålunda hava under senare tider från universiteten framkommit klagomål över den förutbildning, som läroverken och särskilt gymnasierna meddela, och gymna— sierna torde å sin sida hava erfarenhet av en viss ojämnhet i den förutbildning, som av skilda realskolor meddelas. Att vissa brister hos folkskolan och i dess arbetsresultat kunna påvisas, motiverar icke utan vidare ett generellt under- , kännande av hennes duglighet som grundskola, utan man måste härvid särskilt ! taga hänsyn till bristernas art och omfattning samt till möjligheterna att på ' dem råda bot. Och vid bedömande av dessa omständigheter och deras betydelse är det givetvis utomordentligt svårt att över huvud få en utslagsgivande värde— mätare, som möjliggör ett bestämt avgörande omdöme i gynnsam eller ogynn- sam riktning. De sakkunniga måste därför inskränka sig till att, med ut— gångspunkt från vad som förut anförts, söka framhålla de möjligheter och risker, som i viktigare hänseenden kunna yppa sig vid tillämpning av 6-årig grundskola. 1 # Såsom av den föregående framställningen torde framgå, ställer det sig utom— l
Härvid torde först böra beröras en åskådning, som ej sällan framträtt och som går ut därpå, att folkskolan med hänsyn till sitt självständiga mål, vilket givetvis allt mer blir bestämmande för årskurser och undervisning i samma mån, som arbetet i de högsta klasserna tydligare inriktas på detta mål, över
De sak- ku'nm' a om folks olans
bärkraft.
ö-årig folk- skolas lämp- lighet som grundskola med hänsyn
huvud icke lämpar sig att i sin helhet tjäna som grundskola för den högre till folkskp- skolan. Folkskolan komme, har det sagts, att vid tillämpning av 6-årig grund—lans egenthg”
1s'låoladtjäna två uppgifter, och därpå måste endera eller båda uppgifterna bliva 1 an e.
Givetvis kan icke frånkommas, att ett fasthållande vid folkskolans själv- ständiga mål måste, särskilt i de högsta klasserna, medföra en inriktning av dess arbete, som icke till alla delar är för dess uppgift som grundskola den mest eftersträvansvärda. Och ett uppgivande av folkskolans självständiga stud1emå_l lärer icke kunna. ifrågasättas. Med full rätt hävdar skolöverstyrel- sens majoritet, att det knappast på allvar kan sättas i fråga »att omlägga lärokurser oeh arbetssätt med huvudsaklig hänsyn till det fåtal lärjungar, som kan väntas övergå till högre skolor för teoretisk undervisning». Detta att särskilt i folkskolans högsta klasser i viss utsträckning måste förekomma kurs- moment, vilka endast i mindre grad äro tjänliga som grundval för den högre skolans undervisningsarbete, är emellertid en av de faktorer, som förorsaka
finna utvägar att undvika densamma. Och tages denna konsekvens, synes icke
uppgift.
skoltidens förlängning och som vålla särskilda svårigheter, när det gäller att '
Den G-åriga folkskolans förutsätt— ningar som grundskola med hänsyn till hennes närvarande tillstånd och utvecklings- möjligheter.
tillräcklig anledning förefinnas att ur här förevarande synpunkt princi- piellt jäva den 6-åriga folkskolans lämplighet som" grundskola. Härvid förut— sättes emellertid, att särskilt i två hänseenden folkskolans arbete erhåller en inriktning, som är ägnad att tillgodose den högre skolans berättigade krav ' likasåväl som hänsynen till folkskolans primära uppgift som elementär med— borgarskola, tillgänglig för alla landets barn.
Först och främst gäller det att tillse, huru inom ramen av folkskolans all— mänt medborgerliga bildning de för den högre skolan särskilt betydelsefulla förutbildningsmomenten må kunna tillbörligt tillgodoses. Det pedagogiska problem, som' här föreligger, kan knappast sägas i vårt land ännu hava fått sin fulla lösning; Men om man utgår ifrån att »— såsom de sakkunniga förut betonat —— även ur folkskolans egen synpunkt en viss koncentration på det väsentliga i förening med fasthet i de meddelade kunskaperna är något efter- strävansvärt, finnes ingen anledning att misströsta om att icke en ur båda skol- formernas synpunkt tillfredsställande lösning under de givna förutsättningarna skall kunna framarbetas.
Men vidare måste tillses, att folkskolan ernår effektivitet som grundskola utan att i sitt arbete ge avkall på sunda, psykologiskt tillrättalagda arbets— metoder och utan att försumma sina uppfostrings- och undervisningsplikter gent emot det stora flertalet av sina elever. Här föreligga de särskilda risker, som i den förda skoldiskussionen betecknats som den högre skolans befarade tryck på folkskolan. Olika meningar hava i denna punkt kommit till synes. A ena sidan omvittnas från flera orter, där 6-årig grundskola till- lämpas, att ett sådant befarat tryck på folkskolan veterligen icke förekommer. Å andra sidan uttalas från åtskilliga håll farhågor för ett sådant. skadligt tryck. Det synes de sakkunniga, som om i varje fall farhågorna i berörda hänseende icke kunna frånkännas allt berättigande, och härför tala bland annat erfarenheter från enskilda förberedelseskolor, där hänsynen till den högre sko- lans genom inträdesprövningarna hävdade krav enligt sakens natur fullt ren- odlat gör sig gällande. Uppenbart synes även vara, att i avseende å folkskolan sådana farhågor hava mer berättigande. i samma mån som antalet lärjungar, som önska övergå från folkskola till högre skola, är proportionsvis större och i samma mån som fordringarna för inträde till högre skola äro strängare. Ett sådant den högre skolans skadliga tryck på folkskolans undervisning synes dock icke med nödvändighet behöva göra sig gällande. Men härför krävas särskilt å sådana orter, där riskerna äro mer påtagliga, vissa förut— sättningar: en lämplig anordning av inträdesprövningarna —— en fråga, vartill de sakkunniga senare återkomma _ samt ett_ målmedvetet och rationellt tillrättalagt undervisningsarbete i folkskolan. Aro dessa förutsättningar för handen, synes icke föreligga anledning att bestrida möjligheten för folkskolan att fylla sin uppgift som grundskola utan att i arbetets allmänna gång och metodiska inriktning frånfalla sin egentliga uppgift.
Klart är emellertid, att den svenska folkskolan för närvarande företer vissa brister och arbetar under svårigheter, vilka kunna föranleda betänksamhet ur grundskolesynpunkt. I somliga avseenden hava utan tvivel dessa brister och svårigheter överdrivits. Särskilt synes icke förekomsten av de skiftande skol— formerna hava den ödesdigra betydelse för folkskolans effektivitet som grundskola, som från vissa håll ansetts. I andra hänseenden åter förefinnas onekligen brister, som särskilt framträda i arbetsresultatens ojämnhet. Och i den mån sådana brister göra sig gällande, innebära de givetvis risker för skol- systemets sunda stabilisering. I samma mån som den högre skolan själv får knappare tid till förfogande, bidraga nämnda brister till den forcering av arbetet, som kräves för uppnående av föresatte. studiemål. Och i samma
mån som bristerna i folkskolans förutbildning äro ägnade att för mer medel— måttigt studiebegåvade lärjungar minska utsikterna till inträde i den högre skolan, kunna de i sin mån föranleda. framkomsten av och anslutning till pri- vata förberedelseskolor samt därmed fortvaro i andra former av det parallell- skolesystem, som man med enhetsskolan velat ersätta, och sålunda medverka därtill, att bottenskolans socialt fostrande uppgift i större eller mindre ut- .sträckning förfelas. Sannolikt _— och detta är på sätt och vis omvittnat i de föreliggande utlåtandenas meningsskiftningar — skulle dessa brister med sina konsekvenser vid tillämpning av 6-årig grundskola göra sig i ganska olika grad gällande på olika orter, beroende på skolväsendets tillstånd på orten, miljö— förhållanden och de i viss mån olikartade krav, som den högre skolan allt efter sina arbetsförutsättningar onekligen på olika orter gör gällande vid intagning. Och det torde av flera skäl vara sannolikt, att folkskolans uppgift som grund- skola särskilt i de större städerna skulle te sig mera krävande.
Emellertid låter å andra sidan med beaktande av nu förefintliga brister även tänka sig, att den nuvarande folkskolan i sig inneslöte resurser och utveck- lingsmöjligheter, vilka kunde giva anledning antaga, att de förefintliga brister- na, åtminstone i viss utsträckning, skulle kunna jämförelsevis lätt avhjälpas,i all synnerhet om folkskolan ställdes inför den vidgade grundskoleuppgiftens särskilda förpliktelser.
Skolöverstyrelsens majoritet, vilken av andra skäl förordar ett längre upp- skov med slutgiltigt avgörande i fråga om G-årig grundskola, anser icke avgö- rande hinder för nämnda omorganisation föreligga med hänsyn till folkskolans förutsättningar som grundskola. Ganska goda skäl synas också. tala för en sådan mera optimistisk uppfattning. Folkskolan befinner sig otvivelaktigt för närvarande i en period av stark utveckling, vilken lovar gott för framtiden. De reformerade folkskoleseminarierna hava gjort den yngre lärargenerationen bättre skickad för sin uppgift, och i det hela torde kunna sägas, att en stark pedagogisk livaktighet i allmänhet gör sig gällande inom folkskolans lärarkår. Även de yttre förutsättningarna för folkskolans arbete hava avsevärt förbätt- rats; nya tidsenligt inredda skolhus hava i stor utsträckning uppförts, och un- dervisningsmaterielen har i hög grad moderniserats. Och den väl organiserade folkskoleledningen erbjuder, särskilt om dess arbete mera kan inriktas på de pedagogiska uppgifterna, goda förutsättningar för målmedvetet genomförande av de ytterligare förbättringar, som påfordras. Goda skäl tala även för den uppfattningen, att utvecklingen av folkskolans arbete till större effektivitet skulle påskyndas. därest folkskolan som grundskola komme att ställas inför vidgade uppgifter. »Medvetandet om plikten att förbereda lärjungarna jäm— väl för fortsatta teoretiska studier skulle», framhåller skolöverstyrelsens majoritet bland annat, »hos folkskolans lärare skärpa känslan av ansvar för barnens framtid och egga dem att på bästa sätt fylla den uppgift, som förvisso också är folkskolans, nämligen att giva barnen fasta och bestämda kunskaper samt goda färdigheter.» »Folkskolans isolering», framhåller majoriteten vi- dare, »har nog på sina håll kunnat fresta till liknöjdhet och slapphet. Därför kan ett visst tryck uppifrån ej behöva utöva ett menligt inflytande på folk- skolan utan i stället lända till uppryckning och förbättring.» Å andra sidan må man icke förbise, att den rika utveckling, som den svenska folkskolan under de senare åren genomgått och som man må hoppas under de närmast stundande åren skall komma att fullföljas, ännu i vissa hänseenden endast är ett löfte. Skolöverstyrelsens majoritet framhåller starkt, att folkskolan för när- varande befinner sig i en ömtålig övergångstid, som måste menligt inverka på arbetet och dess resultat. Folkskolans i mycket löftesrika utveckling har ännu icke kunnat leda till en verklig konsolidering och stabilisering, och det är svårt att förutse, när utvecklingen når dithän. Även all möjlig god vilja hos skol- 4—253165
ledning och lärare kan endast i viss utsträckning fortskynda omdaningspro— cessen inom en skolorganisation med en synnerligen talrik lärarkår av skilda generationer och med olikartad utbildning. Väl är sant, att påtagna nya upp- gifter kunna besitta förmåga att egga till mer energiskt, intresserat arbete. Detta vitsordas också från enstaka håll. Sålunda grundar lärarkollegiet vid mellanskolan i Hedemora sin uppfattning, att folkskolan med genomföran- det av enhetsskolan komme att förbättras, på erfarenheter under mellanskolans femåriga verksamhet: »En tydligt fortgående förbättring i de inträdessökan- des kunskaper har kunnat förmärkas och detta utan att från folkskolan några klagomål avhörts om störd arbetsro, som förmenats skulle bli resultatet av den press, inträdesexamen till realskolan komme att utöva på folkskolans arbete.» Men å andra sidan får man icke utan vidare vänta sig en automatisk återverkan på folkskolan i gynnsam riktning. Från flera mellanskolor, som under en längre tid varit i verksamhet, hava i yttrandena framförts klagomål över folk- skolans arbetsresultat, och även sådana fakta böra medtagas i beräkningen. Dessa olikartade erfarenheter mana till en viss betänksamhet.
Vad som här särskilt synes böra beaktas är, att den ömtåliga övergångstid, varom skolöverstyrelsens majoritet talat, icke minst gäller skolarbetets meto- diska inriktning. Den nya undervisningsplan, som för folkskolan sedan några "år tillämpas, avser att förläna folkskolans undervisning ett mer konkret, i viss mån praktiskt innehåll samt att mer konsekvent bygga på lärjungarnas iakt- tagelse och självverksamhet. Men det torde vara uppenbart, att det måste dröja någon tid, innan det kan förväntas, att dessa intentioner hunnit fullt förverk- ligas i målmedvetet, planmässigt arbete. Ännu förspörjes inom folkskolan en viss vacklan i metodiskt hänseende, och det är icke alltid en lätt uppgift att på de anvisade vägarna nå till de fasta kunskapsresultat, som den högre skolan av grundskolan kräver. Det kan därför vara fara värt, att vidgade krav på folkskolan som grundskola i en sådan övergångstid kunna fresta folkskolan att särskilt i förhållanden, där dessa krav kännas tyngande, i sitt arbete i större eller mindre utsträckning gripa tillbaka till de traditionella pedagogiska metoder, som på det mer mekaniska inlärandets vägar lättare kunna föra fram till påtagliga ehuruväl för de ungas själsutveckling i grunden mindre värde- fulla resultat. Generaldirektör Bergqvist har i sin utredning särskilt starkt framhållit det närvarande pedagogiska utvecklingsskedets ömtåliga natur som en anledning att ställa sig betänksam gentemot en brådstörtat genomförd en- hetsskolereform, och han gör härvid uttalanden, som ej minst avse folkskolans inre arbete. Han erinrar om att »en våra skolors inre reform är av nöden, ett inre nydaningsarbete, som —— länge förberett och under senare tid allt mer märkbart — gör sig gällande i intellektuellt och moraliskt såväl som fysiskt avseende. Vinnes nu tid», fortsätter han, »vinnes därmed också den utom- ordentligt betydelsefulla fördelen, att detta arbete kan få fortgå relativt ostört och så bära de frukter, som det lovar och som även för en rationell samorgani- sation av våra skolor är av utomordentlig vikt. Denna angelägenhet tillägger jag en så stor betydelse, att jag icke tvekar att säga, att om ock ingen annan vinst än den nu påpekade stode att vinna av ett småningom fortskridande yttre reformarbete, jag ensamt därför skulle ansett mig böra påyrka ett festina lente.» Det torde i detta sammanhang böra särskilt beaktas, att såsom gene- raldirektör Bergqvist här antyder, det även för folkskolans uppgift som grund- skola är av vikt, icke blott att de redovisade yttre resultaten äro goda utan även att arbetsmetoder tillämpas, vilka äro andligt utvecklande och ägnade att låta de gryende anlagen och intressena komma till sin rätt.
Kap. V. De främmande språken i den högre skolan.
1. De främmande språkens ställning i läroverksorganisationen enligt skolkommissionens förslag.
Ett centralt problem vid organiserandet av den svenska högre skolan är allt— jämt frågan om de främmande språken, deras ställning och inbördes ordnings- följd. F ör ett folk, som av ideella och praktiska skäl vill hålla sin bildnings- nivå uppe på samma höjd som de ledande kulturfolken men som icke har något av de stora kulturspråken till modersmål, måste språkfrågan erbjuda betydande svårigheter både av pedagogisk och av organisatorisk art. Svårigheterna ha under det sista kvartsseklet i väsentlig mån ökats: frågans tyngdpunkt har förskjutits från de klassiska språken till de moderna; kraven på kunskaper i de moderna språken framträda på grund av de senare årens politiska och eko- nomiska utveckling med hittills okänd styrka; samtidigt tendera kraven på grundskolestadiets förlängning och gymnasiestudiernas specialisering att på såväl det lägsta som det högsta stadiet inkräkta på den åt språkundervisningen anslagna tiden. För 1899 års läroverkskommitté var frågan om latinets ställ— ning ett centralt organisatoriskt problem; sedan detta fått sin lösning genom latinets uppskjutande till gymnasiet, erbjöd de moderna språkens placering mindre svårighet än förr. För 1918 års skolkommission innebar spörsmålet om latinets placering intet principiellt problem utan endast en praktisk lämplig- hetsfråga, medan nödvändigheten att bereda de moderna språken erforderlig plats inom den trånga ramen av en sjuårig läroverksorganisation ställde kom- * missionen inför synnerligen svårlösta uppgifter. . ,
Enligt nu gällande läroverksorganisation är den på treårig grundskola byg- gande realskolan sexårig och det på realskolans näst sista klass byggande gym- nasiet fyraårigt; studietiden kommer alltså att från inträdet i den högre sko— lan omfatta sex år fram till realskolexamen, nio år fram till studentexamen. I denna organisation föreslår skolkommissionen den förändringen, att realskolan bygges på den nuvarande sexåriga folkskolan som grundskola och göres fyra- ' årig samt att gymnasiet bygges på avslutad realskola och göres treårigt. Gym-
nasiets lägsta ring bortfaller alltså och ersättes med den högsta realskole- klassen. Studietiden från inträdet i den högre skolan blir enligt denna ord- ning till realexamen fyra år, till studentexamen sju år. Den föreslagna orga- nisationen innebär alltså i båda fallen en minskning av studietiden i den högre skolan med två år, i det att de två lägsta klasserna i den nuvarande realskolan ersättas med grundskolans tre högsta klasser.
Undervisningen i grundskolans tre högsta klasser skiljer sig givetvis i åt- skilliga avseenden från den i nuvarande realskolans två lägsta klasser med— delade. Den betydelsefullaste' olikheten är otvivelaktigt den, att det ämne som upptager det största utrymmet på realskolans timplan helt saknas på grundskolans: tyska språket, som i realskolans två lägsta klasser tar i an-
Kommis- sionsför- sla ets inne örd.
språk 12 veckotimmar, är icke alls föremål för undervisning i grundskolan. G-rundskolestadiets förlängning innebär alltså ett uppskjutande av undervis- ningen i främmande språk. Denna undervisning, som enligt nu gällande läro- verksorganisation har till sitt förfogande sex år till realskolexamen och nio år till studentexamen, får enligt den föreslagna organisationen den anslagna tiden begränsad till fyra, respektive sju år. Förändringen, som icke äger mot- svarighet i fråga om de andra ämnena, är avsevärd; den ter sig än mera genom- gripande, om hänsyn tages jämväl till de olika språkens förändrade ställning i gymnasiet.
Utbildningen i främmande språk, som enligt skolkommissionens förslag bör— jar på ett senare åldersstadium än för närvarande i statsläroverken, upphör nämligen enligt samma förslag delvis tidigare än nu. Medan för närvarande de tre moderna kulturspråken på alla linjer läsas ända upp till studentexamen, läses enligt kommissionens förslag endast franska på alla linjer hela gymna- sietiden igenom; tyska läses på greklinjen och reallinjen blott i första ringen, engelska läses på real- och nyspråkliga linjerna i de två första ringarna, på latinlinjen och greklinjen icke alls. Timantalen för de skilda språken i de olika klasserna framgår av följande sammanställning:
Nuvarande läroverksorganisation.
R e 3. l s k 0 l a Latingymnasiuni Realgymnasium klass ring ring
sås 4 , 1|11 niliv ilnlin
__ 6 6 __ — (7) (7) 4 2 2
Engelska 5 ' 2 ? 2 __ (3)1 (3) 1 __ 5 2
Franska .........
' i
Latin .......... I —— Grekiska , _ l 1 l
1 1 .
blå?—(OI
Skolkommlssionens förslag.
Realskola L a ti 11 g y m n a s i 11 m Realgymna- Nyspråki. sium gymnasium
utan grek. med grek. ring ring ' ring
I'IIIIIIMI 111111 IlII inl
7 7 7 Grekiska . . . . Tyska. ..... Engelska. . . .
Franska . . . . — (öl5
1 Frivillig kurs. ? För greklinjeu en timme mindre. ” För lärjungar som ämne söka inträde i latiugymnasiet: obligatorisk tillvalskurs, vilken ej kan förenas med frivilliga kursen i franska. * För lärjungar som läsa latin endast 3 timmar. 5 Frivillig kurs. som ej kan förenas med frivilliga. kursen i latin.
Kommissionen har med hänsyn till dessa djupt ingripande förändringar i språkens ställning ansett sig böra ägna frågan om språkundervisningen i den högre skolan en alldeles särskild uppmärksamhet.
Redan i sin diskussion av parallellskolesvstemet går kommissionen in på det mycket debatterade problemet om undervisningen i främmande språk på det tidigare realskolestadiet och upptar till behandling den ofta framhållna syn- punkten, att det skulle erbjuda bestämda fördelar, om undervisningen i främ— mande språk grundlades på ett tidigt åldersstadium. Det läte sig enligt kom- , missionen icke förnekas, att det med hänsyn till de i språkundervisningen , ingående imitativa momenten och denna undervisnings behov av mekanisk min— * neskunskap erbjöde vissa fördelar att börja densamma på ett så tidigt stadium
som möjligt. »Kommissionen kan dock icke föreställa sig. att barnet, som vid 10 års ålder äger förmåga att med framgång inhämta de elementära grunderna av ett främmande språk, ett par år senare skulle kunna i avsevärd grad hava förlorat sina förutsättningar i detta avseende.» De olägenheter, som skulle komma att bliva en följd av uppskovet med språkundervisningens påbörjande, borde till en god del motverkas av den koncentrationsläsning, som enhetsskolan förde med sig, i det undervisningen å barndomsskolans stadium uteslutande ägnades åt modersmålet och folkskolans övriga, icke språkliga ämnen, under det att på skolans mellanstadium de främmande språken inträdde med för- stärkt timtal. Redan i folkskolan borde emellertid genom undervisningen i modersmålet en bred och säker grund läggas för undervisningen i främmande språk. Vidare borde vissa metodiska förbättringar genomföras och ordnings- följden mellan språken bliva en annan, i det engelskan borde inträda såsom första språk. Under dessa förutsättningar vore man berättigad att trots upp— skovet med språkstudiets inträde förvänta goda resultat av språkundervisnin— gen i den högre skolan.
»Emellertid vill kommissionen ingalunda förneka, att inom enhetsskolan språkfrågans rationella ordnande i ett land, där tre främmande språk måste rymmas på skolschemat, medför svårigheter av pedagogisk och organisatorisk natur. Sålunda blir det oundgängligt att inom en väl kort. period samman- tränga studiet av språk, som skulle vinna på en längre tids studium, och att språken komma att inträda i för snabb följd.» Kommissionen förmenar dock, att olägenheter av här antydd natur i olika form möta varje skolorganisation, och räknar på att dessa vanskligheter i den framtida skolan kunna till sin räckvidd begränsas i minst lika hög grad som i den nuvarande kommunala mellanskolan och alltså icke behöva föranleda någon sänkning av den allmänna bildningsnivån i språkligt avseende. »Det är kommissionens förhoppning, att resultatet skall bliva bättre än det, vartill de kommunala mellanskolorna hit— tills i regeln kommit, dels därför att urvalet av lärjungar är avsett att bliva strängare, dels därför att en i vissa avseenden mera, praktisk läggning av un- dervisningen än den nu på många håll förekommande torde kunna åstadkom- mas, dels slutligen därför att kommissionen påyrkar en bättre lärarutbildning än den, som hittills fordrats vid dessa skolor.»
Beträffande gymnasiet gör kommissionen en bestämd skillnad mellan å ena sidan de mera humanistiskt och språkligt orienterade linjerna och å andra sidan realgymnasiet. På det sistnämnda måste språkundervisningen i överensstäm- j melse med det krav på specialisering och koncentration, som utgör linjedelnin— gens grundprincip, intaga en relativt underordnad plats. Språken vore här att betrakta huvudsakligen som hjälpämnen. Den i realskolan förvärvade all- männa färdigheten borde visserligen vidmakthållas och så vitt möjligt för- kovras, men huvudvikten låge därpå, att lärjungen sattes i stånd att taga del av den utländska facklitteratur, varav han under sina fortsatta matematisk- naturvetenskapliga studier hade behov. På latingymnasiet och nyspråkliga
Yttrandena.
gymnasiet intoge språken en helt annan plats. _Målet bleve här dels att ut- veckla den praktiska språkfärdigheten i dess olika former, dels och framför allt att bibringa lärjungen en så god förmåga att läsa på det främmande språ- ket skrivna arbeten av olika slag, att han genom sådan läsning kunde förvärva kännedom om det främmande landet, dess litteratur och dess kultur. Därtill borde själva språkstudiet såsom sådant här fördjupas, så att lärjungen vunne en grundligare kännedom om språkets grammatiska byggnad och en viss känsla för dess stilistiska egenart.
Med avseende på möjligheten att nå de föresatta målen synes kommissionen hysa större tillförsikt i fråga om gymnasiet än i fråga om realskolan. Fran— skan, som genom 1904 års läroverksreform åsidosatts till förmån för de båda germanska språken. hade å såväl latin- som nyspråkliga gymnasiet erhållit ett så väsentligt ökat timtal och befunne sig i en pedagogiskt så gynnsam ställning, att goda resultat av undervisningen borde kunna förväntas. Vidare hade genom vissa ämnens tidigare avslutande en länge påyrkad koncentration i språkundervisningen åstadkommits, vilken avlägsnade faran för alltför stark splittring i studiearbetet och medgåve arbetets inriktande på två, i vissa fall endast ett språk, där för närvarande icke mindre än tre levande språk sam- tidigt studerades. Slutligen hade genom skrivprovens förändrade karaktär den dualism avlägsnats, som hittills rått mellan dessa prov och den föregående undervisningen, sådan den enligt de metodiska anvisningarna bort bedrivas. Full överensstämmelse hade åvägabragts mellan proven och undervisningen, %lel någon skadlig återverkan av de förra på den senare behövde icke längre
e aras.
Vinsten av dessa reformer syntes obestridlig. och med hänsyn tagen till samtliga inverkande faktorer säger sig kommissionen hava anledning hoppas, att det verkliga värdet av den språkbildning, som enligt kommissionens förslag komme att bibringas de blivande studenterna. trots det i det hela minskade timtalet, dock skulle i varje fall på de språkliga linjerna överträffa vad som under nuvarande förhållanden åstadkommes.
Knappast på någon punkt har kommissionens förslag mött så bestämda gen- sägelser som här. Från de av den ifrågasatta förändringen närmast berörda läroanstalterna, de allmänna läroverken, betygas enstämmigt. att. av alla sko- lans ämnen de moderna språken skulle förlora mest på den föreslagna omorga- nisationen. Språkens försenade inträde på timplanen föranledde en snabbhet i språkföljden, som icke läte lärjungarna smälta elementen av det ena språket förrän de måste börja med ett nytt, varav komme att följa förväxling och förvirring i begreppen. Den stora förlusten av lektioner gjorde det omöjligt att. nå ett tillfredsställande resultat av språkundervisningen ; ofta uttalas, att den av kommissionen föreslagna anordningen av språkundervisningen komme att sänka kunskapsnivån och försvåra vetenskapliga studier på de stora kultur- språken samt därigenom indirekt sänka hela bildningsnivån. Hårdast drabba— des enligt normaltypens språkföljd tyskan, vars timtal i realskolan beskurits starkt och vars ställning å greklinjen liksom å realgymnasiet till ytterlighet försvagats. Beträffande engelskan beklagas framför allt dess uteslutande från latingymnasiet, men detta ur flera synpunkter viktiga språks ställning anses vara alltför svag jämväl å real- och nyspråkliga gymnasiet. Däremot uttalas i allmänhet full tillfredsställelse med den för franskan föreslagna timplanen ; ofta ges till och med uttryck åt den uppfattningen, att franskan blivit otillbör- ligt tillgodosedd på övriga moderna språks bekostnad. I det hela konstateras emellertid med avseende på såväl timtal som placering en betydande försäm- ring av de moderna språkens ställning i den högre skolan. Förändringar i språk— metodiskt avseende, som kommissionen föreslagit i syfte att motverka de ogynn-
samma följderna av inskränkningen i de åt språken anslagna timtalen, fattas på sina håll som betecknande bevis för att kommissionen icke ansett sig kunna på det föreslagna läroverkets elever ställa samma krav som det nuvarande läro- verket ställer på sina lärjungar.
För att möjliggöra ett säkrare omdöme i frågan, huruvida de av kommissio- nen hysta förhoppningarna eller de från läroverken uttalade farhågorna kunna synas ha mera fog för sig, torde en översiktlig sammanställning av de skilda språkens placering enligt nu gällande ordning och enligt kommissionens för- slag vara av värde.
En jämförelse mellan den av kommissionen föreslagna realskolans normal- typ och den nuvarande realskolan i avseende på det åt de obligatoriska främ- mande spräken anslagna antalet klasser och timmar ger till resultat följande siffror:
Nuvarande realskola Kommissionens realskola
A n t a 1 A n t a l klasser timmar klasser timmar Tyska ............ 6 29 3 16 Engelska ........... 3 14 4 17 Summa veckotimmar 43 33
Den obligatoriska undervisningen i främmande språk har alltså 10 timmar mindre till sitt förfogande i kommissionens realskola än i den nuvarande: med den sexåriga realskolans två lägsta klasser bortskäras 12 språktimmar, men antalet språktimmar i de fyra kvarstående klasserna ökas med 2. Engelskan har vunnit 3 timmar men har flyttats ned till begynnelsestadiet och därmed berövats den grammatiska grund, som för närvarande bibringas genom den för- utgångna undervisningen i tyska i 3 klasser med vardera 6 veckotimmar. Ty- skan har fått vidkännas en förlust av 13 timmar men har flyttats upp från begynnelsestadiet och har ett visst stöd i den förutgångna undervisningen i en— gelska, 6 timmar i första klassen. Engelskan har 1 klass mera, tyskan 3 klasser mindre än nu. Förlusten i antalet klasser och timmar uppväges i viss utsträckning därav, att den av kommissionen föreslagna fyraåriga realskolans lärjungar befinna sig på ett högre åldersstadinm än den sexåriga realskolans lärjungar: förlusten av det för ett imitativt språkstudium bäst lämpade tidi- gare stadiet kompenseras nämligen, under förutsättning av en ändamålsenlig omläggning av metoden, i viss mån genom det senare åldersstadiets större för- ståndsmognad. Uppenbart är emellertid, att det mognare åldersstadiet icke äan helt kompensera den tidsförlust, språkundervisningen i realskolan fått vid—
annas.
Jämföres åter i ovan berörda avseende det av kommissionen föreslagna läro- verket i sin helhet med det nuvarande, varvid man alltså har att räkna endast med den nuvarande realskolans fem lägre klasser, så erhållas, under förut- sättning av normaltypens språkföljd, dessa siffror:
Nuvarande läroverksorganisation Kommissionens förslag A n t a 1 A n t a l klasser timmar klasser timmar Latingymnasiets huvudlinje: Tyska ....... (5 + 4) 9 (26 + 8) 34 (3 + 3) 6 (14 + 11) 25 Engelska ...... (2 + 4) 6 (10 + 8) 18 (4 + 0) 4 (17 + 0) 17 Franska ....... (0 + 3) 3 ( 0 + 15) 15 (0 + 3) 3 ( 0 + 16) 16
Summa veckotimmar (36 + 31) 67 (31 + 27) 58
De sak- kunniga.
Nuvarande läxoverksorganisation Kommissionens förslag A n t a 1 A n t a l klasser timmar ' klasser timmar Greklinjen:
Tyska (5 + 4) 9 (26 + 8) 34 (3 + 1) 4 (14 + 5) 19 Engelska ...... (2 + 4) 6 (10 + 7) 17 (4 + 0) 4 (17 + 0) 17 Franska ....... (0 + 3) 3 ( 0 + 13) 13 (0 + 3) 3 ( 0 + 12) 12 Summa veckotimmar (36 + 28) 64 (31 + 17) 48
Reallinjen: , (26 + 8) 34 (3 + 1) 4 (16 + 2) 18 Engelska ...... (2 + 4) 6 (10 + 12) 22 (4 + 2) 6 (17 + 5) 22 Franska ....... (0 + 3) 3 ( 0 + 12) 12 (0 + 3) 3 ( 0 + 11) 11
Summa veckotimmar (36 + 32) 68 (33 + 18) 51
Nyspråkliga linjen: Tyska (3 + 3) 6 (16 + 10) 26 Engelska ...... (4 + 2) 6 (17 + 5) 22 Franska ....... —— (0 + 3) 3 ( 0 + 16) 16 Summa veckotimmar (33 + 31) 64
Det sammanlagda timantal i läroverket i dess helhet, som kommissionen an— slagit åt de moderna språken på de skilda linjerna, understiger alltså det nu- varande timantalet på latingymnasiets huvudlinje med 9 timmar, på greklinjen med 16 timmar, på reallinjen med 17 timmar; den i avseende på undervisnin- gen imoderna språk bäst tillgodosedda av kommissionens utbildningslinjer, det nyspråkliga gymnasiet, når med sammanlagt 64 veckotimmar upp till samma timtal som den i detta avseende sämst utrustade av de nuvarande linjerna, grek- linjen. Antalet klasser, i vilka undervisning i respektive språk meddelas, är för franskan på alla linjer oförändrat, för engelskan på latin- och greklinjen nedsatt från sex till fyra, på övriga linjer oförändrat, för tyskan på alla linjer nedsatt, på två linjer från nio klasser till fyra. Förlusten träffar i realskolan endast tyskan; i gymnasiet drabbas hårdast engelskan, som på ingen linje når upp till studentexamen och som helt strukits från latin- och greklinjens tim- plan, mindre hårt tyskan, som visserligen på två linjer avslutas med första ringen men som på två andra linjer når upp till studentexamen.
Som av den här gjorda sammanställningen för läroverket i dess helhet fram- går, är på alla av skolkommissionen föreslagna linjer, som äga motsvarighet i den nuvarande läroverksorganisationen, minskningen i den till språkundervis- ningen anslagna tiden betydande. Förlusten kan för läroverket betraktat som ett helt icke sägas vara uppvägd genom lärjungarnas större mogenhet, då en- ligt kommissionens förslag icke blott det lägsta stadiet berövas språkundervis— ningen, utan även det högsta, för inträngandet i de främmande folkens språk, litteratur och kultur värdefullaste stadiet i så stor utsträckning går förlorat för de för oss viktigaste språken, tyska och engelska. Den starka beskärnin— gen av språkundervisningen synes därför verkligen ägnad att. ingiva allvarliga farhågor för en på vissa punkter avsevärd sänkning av undervisningsresultatem
Språkproblemet är emellertid för kommissionen som ovan antytts icke endast ett kvantitativt spörsmål, en fråga om den tid, som kan och bör tillmätas åt de främmande språken; kommissionen har också till behandling upptagit åt- skilliga andra för språkundervisningen betydelsefulla frågor och därvid sär—
skilt uppmärksammat sådana uppslag, som synts vara ägnade att motverka de menliga följderna av språkundervisningens beskärning. I vissa fall har detta lett till att kommissionen föreslagit förändringar i nu gällande ordning, till vilka de sakkunniga under sitt arbete med tim- och kursplaner haft att taga ståndpunkt.
Bland de organisatoriska och metodiska reformer, som kommissionen före- slagit i syfte att göra den kvantitativt starkt beskurna språkundervisningen mera effektiv, synas de viktigaste vara språkundervisningens i realskolan plan- mässiga byggande på grundskolans grammatiska kurs, omkastningen av språk- följden i realskolan, språkstudiets koncentration till vissa klasser och linjer, vidgad tillämpning inom språkundervisningen av den s. k. imitativa metoden, omläggning av de skriftliga proven i real- och studentexamen, begränsande av språklärares tjänstgöringsskyldighet till ett, högst två främmande levande språk samt beredande av rikare tillfällen för språklärare att såväl under studie- tiden som efter inträdet å lärarbanan genom vistelse i utlandet förkovra sina praktiska språkinsikter. Dessa förslag stå alla i nära inbördes samband och synas därför böra behandlas i ett sammanhang; de sakkunniga vilja här upp- taga dessa frågor till prövning och i anslutning därtill angiva sin egen stånd- punkt i den mån denna varit bestämmande för de här framlagda tim— och kurs- planerna.
2. Spräkundervisningens metod.
Avgörande för skolkommissionens ståndpunktstagande i flera av de ovan antydda frågorna synes hava varit dess ställning i den grundläggande frågan om språkundervisningens metod. Denna fråga var på sin tid kanske den mest omdebatterade inom den svenska skolvärlden men synes på senare åren mindre ha sysselsatt sinnena, väsentligen beroende därpå, att de från början mycket skarpa motsatserna så småningom mildrats ; genom ömsesidiga närmanden har en viss utjämning ernåtts och en syntes vunnits, i det att förment oförenliga metodiska moment förenats och sammansmälts i en smidigare, mera mångsidig och anpassbar metod. Då nu emellertid skolkommissionen ånyo upptagit den gamla stridsfrågan och genom åtskilliga metodiska och organisatoriska förslag givit den ny aktualitet, så synes det, då de sakkunniga i sina planer för olika skoltyper på vissa punkter icke ansett sig kunna följa skolkommissionens för- slag, nödvändigt att här något ingå på den rent metodiska frågan, för så vitt denna påverkar de framlagda planerna. _
I skolkommissionens betänkande 11, s. 244 ff. gives en historisk överblick över den nyspråkliga reformmetoden i våra högre skolor; en kort karakteristik av den >>gamla» och den >>nya» metoden. hämtad ur 1899 års läroverkskom- mittés betänkande, ges i kommissionens betänkande I, 2, s. 598 f. De sak— kunniga kunna därför här inskränka. sig till några erinringar om frågans historia och innebörd.
När de moderna kulturspråken så småningom tillkämpade sig ett bredare utrymme inom den högre skolans läroplan vid sidan av de klassiska språken, så övertog undervisningen i dessa moderna språk mycket av den metod, som utbildats inom det klassiska språkstudiet. Denna metod var logiskt gram— matiserande och byggde på översättning från och till det främmande språket; undervisningen avsåg företrädesvis lärjungarnas formella skolning, under det att vissa andra krav, som kunna och böra ställas på undervisningen i ett le- vande språk, försummades. Särskilt olyckligt för utbildningen i moderna språk blev det, att kraven på exakthet i uttalet och på en viss även muntlig behärskning av det främmande språket eftersattes. Denna ensidighet i
Historik.
Skolkommis- sionen.
arbetets metod och mål, som givetvis kom till synes även i resultaten, framkal- lade en allt livligare opposition, vilken fick sitt mest bemärkta uttryck i en av professor Victor i Marburg år 1882 utgiven broschyr: Der Sprachunter- richt muss umkehren! Victors reformprogram fick varma förespråkare även bland svenska språkpedagoger. De för här föreliggande fråga viktigaste punkterna i de svenska reformvännernas program voro dessa:
Grammatikundervisningen sluter sig till lektyren på det sätt, att lärjungen med lärarens hjälp ledes att ur det lästa efter hand taga ut språklagarna. Först senare kan en systematisk lärobok användas för repetition.
Översättning såväl från modersmålet till det främmande språket som från det främmande språket till modersmålet inskränkes och ersättes dels av munt- lig och skriftlig reproduktion och fri produktion på det främmande språket med anslutning till lektyren, dels av mera kursorisk läsning.
Den nya metoden, vilken allt eftersom uppmärksamheten riktades på den ena eller andra sidan av språkundervisningen, kallades den direkta eller den imitativa eller den induktiva metoden, vann under 1880_ och 1890—talen allt flera anhängare bland svenska språklärare och —lärarinnor, och till den knötos stora förhoppningar om en förnyelse av språkundervisningen vid de svenska läroverken. Dessa förhoppningar ha delvis gått i uppfyllelse: särskilt i fråga om uttalet och det muntliga användandet av det främmande språket ha fram"- stegen varit betydande. Men ogynnsamma följder av den nya metodens an- vändning uteblevo ej heller; särskilt framträdde en brist på fasthet i den gram- matiska grundvalen och en viss allmän osäkerhet och löslighet i språkkun- skapen, som icke förmärkts hos de efter den äldre metoden undervisade lär— jungarna. På grund av dessa erfarenheter utvecklades så småningom en för- medlande metod, som sökte i sig förena den gamla och den nya metodens förtjänster och undvika bådas fel. Läroverksstadgan av år 1905 står med sina metodiska anvisningar i stort sett på denna s. k. förmedlande metods ståndpunkt, i det att den utan att släppa kravet på fasthet i den gramma- tiska kunskapen och utan att bannlysa översättande från och till det främ- mande språket söker bereda väg för en måttfull tillämpning av induktiv och imitativ metod. I språkundervisningens praxis synes under de sista tjugu åren denna förmedlande metod i det hela taget hava slagit igenom inom de allmänna läroverken liksom inom flickskolorna, dock med bestämda nyanser alltefter skilda förutsättningar i fråga om språk, åldersstadium, lärarutbild- ning och dylikt.
Skolkommissionen förordar nu åtminstone för realskolan en mera konsekvent tillämpning av den imitativa metoden än vad nuvarande praxis inom de sven- ska läroverken innebär, och den väntar därav betydande vinster för studiet av de moderna språken. I princip förklarar kommissionen sin anslutning till den uppfattning, som kommer till uttryck i 1899 års läroverkskommittés be- tänkande liksom i nu gällande undervisningsplan och metodiska anvisningar, och kräver endast ett följdriktigt genomförande av den där anbefallda metoden. »Kommissionen är övertygad om att de brister i språkundervisningens resul- tat i realskolan, som onekligen på sina håll förefunnits även efter den nya stadgans ikraftträdande, icke äro att tillskriva den nya metoden, sådan den anbefallts till användning. F astmer torde de bero på en felaktig eller brist- fällig tillämpning av denna metod.» Åtskilliga av kommissionen föreslagna förändringar synas emellertid både för realskolans och för gymnasiets under- visning syfta till andra metoder än de av nu gällande metodiska anvisningar förutsatta.
Uttryckligen framhåller kommissionen i fråga om grammatiken i realskolan ett induktivt förfarande som det riktiga. Det gällde vid språkundervisningen
»att från det språkmaterial, som studeras, sluta till de grammatiska reglerna, att genom riklig läsning förvärva känsla. för språket och på så sätt tillägna sig de lagar, som så småningom utvecklat sig för språkbruket, och att i all- mänhet tillgripa den grammatiska regeln, först då behovet därav gör sig gäl- lande». Den avsedda metoden >>innebär muntlig användning av språket i ganska stor utsträckning». »Det framgår av kursplanerna, att kommissionen icke vill tillbakasätta grammatikstudiet utan fullt uppskattar både dess teo- l retiska och praktiska betydelse, men den har, genom att föreslå ett prov, som ! står i organiskt sammanhang med undervisningen, endast sökt giva detta stu- dium den plats och den uppgift i läroplanen, som rationellt tillkommer detsam— ma och som även den senaste läroverkskommittén tydligen åsyftat.» Det prov, varom här är fråga, är det skriftliga reproduktionsprovet i realexamen; av mo- tiveringen för det skriftliga översättningsprovets slopande liksom av uttryck sådana som de ovan citerade »genom riklig läsning förvärva känsla för språ- ket» och »muntlig användning av språket 1 ganska stor utsträckning» framgår, att kommissionen tänker sig den åberopade metodiska förbättringen inom real- skolans språkundervisning 1 form av en förskjutning av metoden 1 induktiv och imitativ riktning.
För gymnasieundervisningen synes kommissionen avse ett mera begränsat mål än nu gällande undervisningsplan. Tonvikten lägges mera ensidigt på litteraturläsningen, på förståendet av det främmande språket. I realgym- nasiet lägges huvudvikten därpå, att lärjungen sättes i stånd att taga del av den utländska facklitteratur, varav han under sina forsatta matematisk- naturvetenskapliga studier har behov. Aven på latin- och nyspråkliga gym- nasiet gäller det »framför allt att bibringa lärjungen en så god förmåga att läsa på det främmande språket skrivna arbeten av olika slag, att han genom sådan läsning kan förvärva kännedom om det främmande landet, dess litte- ratur och dess kultur». Grammatikstudiet tänkes »huvudsakligen bedrivet i sammanhang med textläsning och skrivning, men även översiktliga samman- fattningar och systematisk repetition böra förekomma. Säkerhet i den ele- mentära grammatiken är naturligtvis oundgänglig och bör hava förvärvats redan i realskolan; den måste givetvis alltjämt underhållas, men de gramma-
av språkets struktur i stort sett.» Då emellertid de skriftliga proven i stu- dentexamen med undantag för ett prov i ett språk på den nyspråkliga lin- jen konsekvent lagts så, att behovet av grammatisk förberedelse högst väsent- ligt reducerats, så torde detta innebära, att i gymnasiet den grammatiska ut- bildningen skjutes undan till förmån för andra kursmoment. Å andra sidan synes det krav på aktiv språkbehärskning, som är karakteristiskt för den imitativa metoden, ävenledes ha fått träda tillbaka. I det hela synes kommis- missionen för undervisningen i moderna språk på gymnasiet tänka sig en hit- tills oprövad kombination av skilda metoder, ett väsentligen induktivt förfa- rande vid det grammatiska studiet och ett textstudium med stor vikt lagd på översättningen från det främmande språket till svenska.
Där den rent metodiska frågan upptagits till behandling i yttrandena från läroverkens kollegier och konferenser för moderna språk, har den föreslagna reformen av språkundervisningens metodik under de givna förutsättningarna avstyrkts. Särskilt framhålles den inre motsägelsen i kommissionens stånd— punkt, då den å ena sidan förordar en mera genomförd tillämpning av den imi- tativa metoden, å andra sidan kraftigt beskär de åt språken anslagna timtalen. Förkortningen av undervisningstiden och den snabba språkföljden vore, fram- håller den gemensamma konferensen i tyska och engelska vid Högre realläro- verket på Norrmalm, för en i imitativ riktning gående metod i högsta grad
Yttrandena.
De sak- kunniga.
ogynnsamt verkande faktorer: »Vad beträffar de åtgärder, skolkommissionen vill vidtaga för att neutralisera den kvantitativa beskärningen, särskilt genom införande av förbättrade undervisningsmetoder, vill konferensen framhålla, att användandet av den till allsidig språkbehärskning syftande direkta metoden minst av allt kan åberopas för en förkortning av studietiden, då det i själva verket kräves längre tid för att med denna vinna ett gediget resultat av språk- undervisningen.»
Aven från universitetshåll varnas för ett genomförande av den imitativa. metoden. Filosofiska fakultetens i Lund humanistiska sektion behandlar ut- förligt denna för språkundervisningen centrala fråga: »Kommissionens för- hoppning att ”den nödvändiga kvantitativa beskärningen' av språkstudie: skulle ersättas av förbättrade undervisningsmetoder, d. v. s. genom införande av den imitativa metoden, kan sektionen icke dela. Denna metod är icke oprövad. Den har i flera år tillämpats vid läroverken; den har icke visat sig hålla vad den lovade och har på senare tid avsevärt modifierats eller övergivits. Den har, såsom de bland sektionens medlemmar, som en längre tid tjänstgjort som censorer, kunnat konstatera, lett till osäkerhet och läslighet i allmän språk- kännedom och framträdande oförmåga att uppfatta och analysera en text. Resultaten av språkundervisningen ha under de senare åren varit i avgjord och glädjande förbättring, vilket uppenbarligen i väsentlig mån beror därpå att den ”nya, metoden övergivits eller ej mera tillämpas på ett ensidigt sätt. Denna imitativa metod kan i speciellt för densamma begåvade lärares händer giva goda resultat, men den kräver mycken tid, och få av våra lärare äga den för densamma nödvändiga fallenheten eller överlägsna språkskickligheten. Obli- gatoriskt återinförande av denna metod skulle vara ödesdigert för vårt lands språkundervisning.»
Många yttranden beröra den i metodiskt avseende viktiga frågan om formen för de skriftliga övningarna och examensproven ; denna fråga kommer nedan att behandlas i särskilt sammanhang.
Den grammatiserande metodens styrka låg främst i arbetets precision och resultatets hållfasthet. Syftet var icke minst det rent formella, att i och genom språkstudiet utveckla lärjungarnas förstånd och fostra dem till ett logiskt tänkande. Det visserligen begränsade målet kunde även med stora klasser nås på den till buds stående tiden av lärare med relativt svag utbildning i det främmande språket. Den imitativa metoden syftar till en mera allsidig språk- behärskning och söker nå sitt mål på en väg, som bättre överensstämmer med barnets naturliga språktillägnelse. Den förutsätter väl utbildade lärarkrafter och helst ett mera begränsat lärjungeantal. Den kräver också, om den skall leda till solida resultat, jämförelsevis mycket tid. Ju tidigare åldersstadium det gäller. dess starkare skäl tala för vidgad tillämpning av imitativ metod i språkstudiet, medan ett mera framskridet åldersstadium med hänsyn till lär- jungarnas större mognad hänvisar till en metod, som mera bygger på logik och medveten reflexion och därmed närmar sig till den gamla metoden med dess begreppsklarhet i arbetet och fasthet i resultaten. I en skola, där undervisningen i främmande språk börjar sent, som' har en mera snävt tillmätt tid till sitt förfogande, som måste räkna med stora klasser och som icke alltid kan dispo- nera över lämpliga, för ändamålet väl utbildade lärare i de särskilda språ- ken, synes en imitativ metod kunna finna endast en mycket begränsad till- lämpning. ,
Vid bedömandet av de metodiska frågorna måste vidare alltid de olika språ- kens egenart tagas i betraktande. Engelskan lämpar sig Särskilt på nybörjar- stadiet väl för ett ganska konsekvent imitativt förfarande, medan tyskans sär— egna formsystem påkallar starkare uppmärksamhet på det grammatiska.
Diskussionen om den imitativa metoden kan i de svenska läroverken numera icke röra sig om den frågan, huruvida metoden skall användas eller icke; i modern språkundervisnings metod ingå. alltid starka imitativa inslag. Striden gäller numera endast frågan, i vilken utsträckning undervisningen i de olika språken i den praktiska tillämpningen kan gä de krav till mötes, som fram- ställts av de skilda metodernas stundom ganska ensidiga förespråkare. Svaret på denna fråga kan icke och bör icke givas generellt. Undervisningens metod bör sä smidigt som möjligt anpassas efter de skiftande förutsättningarna och kan därför icke bliva densamma för olika språk, på olika stadier, med olika språkföljd. med olika lärarpersonligheter. Även den olika längden av den åt ett visst språk anslagna tiden betingar, som ovan antytts, en olikhet i me- toden. Om än en konsekvent genomförd imitativ metod lämpar sig väl för en med höga veckotimtal till sex realskoleår utsträckt undervisning i engelska, så. lämpar den sig ingalunda väl för en till tre realskoleär sammanpressad un- dervisning i tyska eller för ett treårigt gymnasiestudium av franska.
Lämpligheten av en förskjutning i spräkundervisningens metod i riktning mot ett mera konsekvent imitativt förfarande beror alltså utom på lärarens personlighet och utbildning framför allt av de yttre förutsättningar, som organisationen skapar för språkundervisningen. I detta hänseende synes kom- missionens förslag verkligen innebära en bestämd inre motsägelse. I me- todiskt avseende varnar kommissionen för ensidigt grammatiserande och för- ordar en omläggning av språkundervisningen i imitativ riktning, men åt- skilliga av kommissionen föreslagna organisatoriska anordningar, såsom språkstudiets uppskjutande från fjärde till sjunde skolåret varigenom språk- undervisningen berövas det för imitativt studium bäst lämpade skolstadiet, engelskans inträde som grammatiskt grundläggande språk i den förkortade realskolan, tyskans sammanpressande inom de tre sista realskoleären, dylika anordningar måste, om icke en resolut nedprutning av målet sker, med nöd— vändighet leda till en stark inskränkning av det imitativa inslaget i språkunder- visningen och till vidgad användning av en mindre tidskrävande metod. En vidsträcktare tillämpning av den imitativa metoden kan med ett beskuret tim— antal endast leda till en sänkning av undervisningens resultat.
Då de sakkunniga haft att utarbeta planer dels för real- och flickskolor av olika längd och med språkundervisningen börjande på olika stadium, dels för gymnasielinjer med väsentligt olika ställning för de skilda språken, så. är det med hänsyn till ovan anförda omständigheter uppenbart, att de sak- kunniga icke kunna uttala sig för ett bestämt metodiskt förfarande såsom det under alla förhållanden lämpligaste. Det synes tvärtom angeläget, att hin- 'der icke läggas i vägen för den syntes av skilda metoder, för vilken gällande läroverksstadga och metodiska anvisningar sökt bana väg och som på. grund av sin smidighet och mångsidighet äger den största möjligheten till anpass- ning efter de i varje särskilt fall föreliggande betingelserna. Denna syntes innebär rika möjligheter, som böra komma till utveckling I den man denna utveckling till livfullare omväxling i arbetet starkare effektivitet i metoden, större säkerhet 1 resultaten synes hotad genom skolkommissionens i mera en- sidig riktning gående förslag, ha de sakkunniga icke ansett sig kunna skänka dessa förslag sin anslutning. Så ha de sakkunniga i fraga om språkföljden 1 .1ealskolan, beträffande de skriftliga arbetena 1 realskolan och gymnasiet även- som rörande de skriftliga proven i real— och studentexamen funnit sig böra för— orda andra anordningar än de av kommissionen föreslagna. I andra fall åter ha kommissionens förslag synts innebära bestämda förbättringar 1 meto— diskt avseende, såsom införandet av hörövningar som särskilt moment i kurs- planerna; de sakkunniga ha i dylika fall följt kommissionen. Då detta i .regel skett just på de av skolkommissionen angivna skälen, synes ett ingå-
Åtgärder för höjande av språk- lärarnas kompetens.
ende på dessa frågor vara onödigt. Endast i en fråga vilja de sakkunniga sär- skilt motivera sin anslutning till kommissionens förslag: det gäller språk- lärarnes utbildning och därmed tryggandet av den allsidiga metod i språk- undervisningen, som numera eftersträvas av alla moderna språkpedagoger.
Om de sakkunniga i det föregående funnit sig böra varna för ett överskattan- de av den imitativa metodens effektivitet, särskilt när det gäller skolformer med strängt begränsad tid, så Vilja de därmed icke hava sagt, att kommissio- nens varningar för ett överdrivet grammatiserande skulle vara obefogade. Kommissionens farhågor i denna riktning äro väl delvis grundade på äldre erfarenheter, som nu icke längre äga motsvarighet i gängse praxis inom läro- verken, men torde icke heller i närvarande stund sakna grund, och de få tvivels— utan starkare fog för sig i samma mån som tiden för språkundervisningen bc- skäres. Det synes därför vara av nöden att något närmare överväga denna faras innebörd och undersöka, med vilka medel den skulle kunna förebyggas.
De ofta hörda invändningarna mot det ensidiga grammatikstudiet gå i regel mindre ut därpå, att lärjungarna skulle tvingas att inhämta större kunskaper i grammatik än nödigt vore; i själva. verket visa de grammatiska resultaten av en dylik mera ensidig undervisning, sådana de framträda särskilt i skrift— liga prov, ingen påfallande överlägsenhet vid jämförelse med resultat, vunna genom klok tillämpning av en modernare, mera allsidig metod. Anmärknin- garna riktas snarare mot att andra Viktiga sidor av undervisningen för- summas, att lärjungarna ha för dåligt uttal, kunna för litet i fråga om ord- förråd, fraseologi, realia och dylikt. Klagomålen avse sålunda mindre ett för mycket i fråga om grammatik än ett för litet på andra områden. För utre- dande av föreliggande fråga synes det angeläget att här söka klargöra orsa- kerna till att språkundervisningen så ofta synes icke hålla måttet i andra avseenden än i det rent grammatiska.
Språklärare av en äldre generation, vilka av principiella skäl fasthålla en renodlat grammatiserande metod utan imitativa inslag, torde numera vara lätt räknade. Men när lärare av en yngre generation med eller utan principiell motivering tillämpa samma ensidiga metod, så torde detta, där icke personlig oförmåga föreligger, i regel bero på otillräcklig utbildning. Det är nämligen att märka, att för en lärare utan faekutbildning eller med otillräcklig sådan bristerna i grammatisk kunskap gå fortast att på egen hand utfylla, lik- som också den grammatiska undervisningen är lättast att med stöd av minnen från den egna skolgången åstadkomma. Andra kursmoment kräva mesta- dels större kunskaper och bättre metodisk skolning och bliva därför sämre eller icke alls tillgodosedda. Särskilt ett framgångsrikt tillämpande av den imitativa metoden förutsätter hos läraren en mera allsidig behärsk- ning av det främmande språket och en grundligare metodisk skolning. En ensidigt grammatiserande metod är därför numera liktydig med bristfällig språkpedagogisk metod och är i regel ett symptom av otillräcklig fackutbild-V ning. Att för lärare med otillräckliga kunskaper och bristande pedagogisk skolning föreskriva en omläggning av metoden i imitativ riktning är sålunda meningslöst, om icke samtidigt tillfälle beredes dessa lärare till ytterligare utbildning i de stycken, där det brister.
Skolkommissionen har haft sin uppmärksamhet riktad på här antydda för- hållanden och framställt positiva förslag, syftande till en förbättring i dessa avseenden; detta synes kommissionen så mycket angelägnare, som kommissio- nen >>i sitt förslag sett sig nödsakad att kvantitativt i någon mån beskära den- na undervisning, en beskärning, som måste ersättas genom dess kvalitativa höjning».
En lärare kunde enligt kommissionen, bortsett från undantagsfall, icke verk—
ligt behärska mer än ett främmande språk. Detta förhållande hade beaktats i utlandet, där på många håll språklärartjänster omfattade undervisningsskyl— dighet i blott ett språk. Ett främmande levande språk krävde hos läraren icke blott teoretiska kunskaper utan också praktisk färdighet. Att uppehålla en hög nivå i båda dessa avseenden i tvenne språk vore för de flesta ogörligt. Koncentrerades däremot undervisningsskyldigheten till endast ett språk, så kunde läraren nå det maximum av kapacitet, som borde eftersträvas, och hade väsentligt större möjlighet att vinna ett fullgott resultat. Kommissionen fram- håller därför såsom önskemål, »dels att undervisningsskyldighet i tre främ— mande levande språk icke bör förekomma, dels att lektorat, då så kan ske med hänsyn till tjänstgöringsskyldigheten, må omfatta endast ett främmande le- vande språk. Skulle en lektors tjänstgöringsskyldighet därmed icke kunna fyllas, torde det främmande levande språket lämpligen kombineras med ett annat ämne.» Med hänsyn till vikten av att språkundervisningen redan på det lägre stadiet uppbäres av verklig sakkunskap uttalar kommissionen i detta sammanhang även det önskemålet, att läroverksstadgans föreskrift rörande skyldighet för lärare att under vissa betingelser övertaga undervisningen även i andra inom läroverket förekommande ämnen icke annat än i undantagsfall måtte tillämpas beträffande undervisningen i främmande levande språk, såvida icke läraren i det ifrågavarande ämnet ägde nödig kompetens. Skolkommissionen betonar vidare det trängande behovet av att språklärarna sättas i tillfälle att i vida större utsträckning än hittills idka språkstudier i utlandet. »Stipendier böra inrättas såväl för studerande, som bereda sig till språklärarens kall och som givetvis, innan de börja sin lärarverksamhet, helst böra hava å ort och ställe inhämtat färdighet i det språk, vari de skola under- visa, som även, i större omfattning än vad för närvarande är fallet, för lärare. Dessa stipendier böra erhålla den storlek, att de möjliggöra relativt lång vistelse i utlandet, och de böra vara så talrika, att de medgiva jämförelsevis ofta återkommande resor. Detta är, såsom även vid föregående utredningar framhållits, ett oavvisligt krav, om vår språkundervisning alltigenom skall kunna hållas på den nivå, att den fullt motsvarar sitt ändamål.» Skolkommissionens förslag i förevarande frågor synas de sakkunniga väl grundade och skulle, om de genomfördes, i väsentlig grad höja språkundervis— ningens effektivitet; de synas därför till språkundervisningens fromma böra. genomföras snarast möjligt och oberoende av en eventuell organisationsreform. Om emellertid den av kommissionen föreslagna utvidgningen av gymnasiet med en särskild nyspråklig linje skulle komma till stånd, och enkannerligen om den nyspråkliga linjen skulle få den läggning, som de sakkunniga i tim- och kursplaner för denna linje föreslagit, så få kommissionens förslag i detta avseende en väsentligt ökad betydelse. För att giva önskad tyngd åt den ny- språkliga linjen och för att här möjliggöra avsedd fördjupning i studiet av de moderna språken ha de sakkunniga på denna linje för språken föreslagit tim- ' tal, som överstiga icke blott de av kommissionen föreslagna utan jämväl de högsta nu gällande; de sakkunniga ha tänkt sig, att här det vanliga språk— studiets ram skulle på högsta stadiet vidgas till att omfatta även ett jämfö— relsevis vidsträckt och i viss mån fördjupat litteraturstudium, avsett att skän- ka lärjungarna en klarare uppfattning ej endast av det främmande språket utan även av det främmande folket och av dess materiella och andliga odling. Skall detta vidgade och fördjupade litteraturstudium kunna skänka den för- l trogenhet med språket och den kunskap om den främmande litteraturen och kulturen, som det bör skänka, så måste det ledas av högt utbildade lärare, som behärska språket och äro väl förtrogna med land och folk. Detta är en ömtålig punkt i det föreslagna gymnasiet. Om" den nya modern-språkliga lin— jen i sina huvudämnen skall kunna hålla undervisningen uppe på samma nivå
som de båda andra linjerna i sina huvudämnen och skänka en bildning av lika högt värde, så bör undervisningen i varje särskilt språk så långt ske kan läg— gas i händerna på en lärare, för vilken ifrågavarande språk är ett huvudämne, där han har vetenskaplig utbildning och metodisk skolning och där han allt- jämt uppehåller kontakten såväl med den litteraturhistoriska och den språk- liga forskningen som med den främmande miljö, i vilken han skall införa sina lärjungar. Den nyspråkliga linjen ger alltså, särskilt om den bygges så som de sakkunniga föreslagit, vidgad betydelse och ökad styrka åt de av kommis- sionen framförda kraven på enspråkiga lektorat och på rikligare beredande av tillfälle till utlandsvistelse för språklärare.
3. De skriftliga proven i främmande språk i realexamen.
Skolkommis— Särskilda skriftliga övningar i moderna språk förekomma i den nuvarande sionen. realskolan dels i form av översättning från svenska till det främmande språ- ket, dels i form av reproduktion av en lättare text på det främmande språket. I anslutning till dessa båda slag av övningar äro de skriftliga proven i mo- derna språk i realskolexamen enligt gällande läroverksstadga så anordnade, att lärjungen kan välja mellan en översättning från svenska till det främ- mande språket och en reproduktion av en lättare text på det främmande språ- ket. Denna anordning finner skolkommissionen icke tillfredsställande. Emot det nu brukliga översättningsprovet anför kommissionen allehanda betänk- ligheter:
En översättning från svenska till det främmande språket vore huvudsak- ligen ett grammatiskt prov, som syftade till att visa kunskapen om de gram- matiska reglerna och förmågan att tillämpa dem och som bedömdes framför allt efter antalet »bockar» ; enligt de principer, som borde ligga till grund för modern språkundervisning, borde emellertid grammatiken vara medel, icke mål.
Då språkundervisningens viktigaste mål i realskolan vore att lära lärjungen förstå språket, borde också slutprovet ansluta sig till detta mål; detta vore icke fallet med översättningen.
För färdigheten att översätta från svenska till ett främmande språk finge lärjungen i framtiden mera sällan användning; det vore bättre att öva och pröva honom i det, som för honom vore av praktisk betydelse.
Översättningsprovet återverkade genom att framtvinga ett tidsödande gram- matikstudium ofördelaktigt på den föregående undervisningen särskilt i de högre klasserna.
En annan tänkbar form för det skriftliga provet vore en översättning från det främmande språket till svenska; den kunskap, som genom en översättning av denna art på detta stadium skulle kunna ådagaläggas, utröntes dock efter kommissionens mening lika väl och bättre i det muntliga provet. Ännu en form kunde tänkas för det skriftliga provet, nämligen en uppsats på det främ— mande språket; erfarenheterna från studentexamen talade emellertid ingalunda till förmån för detta prov, och det förutsatte för övrigt en större språklig färdighet och mogenhet än man ägde rätt att kräva på realskolstadiet.
Däremot finner skolkommissionen det andra av de nu brukliga alternativa proven, reproduktionen, tillfredsställa alla de anspråk, som borde ställas på ett prov av ifrågavarande slag, i det att det innebure en prövning just i den kunskap, som undervisningen avsett att bibringa. Kommissionen föreslår där- för, att i realexamen den nu medgivna valfriheten skall upphöra och att de skriftliga proven i främmande språk endast skola ha formen av en reproduk— tion. I regel skulle endast ett dylikt prov avläggas, nämligen i det första
främmande språket, enligt normaltypen alltså i engelska; dock skulle för de lärjungar, som begagnat sig av den förefintliga möjligheten att i fjärde klas- sen utbyta ämnet matematik mot ett tredje främmande språk, det matema- tiska provet ersättas med skriftlig prövning i det andra å undervisningspla- nen inträdande främmande språket, enligt normaltypen alltså i tyska och enligt de avvikande typerna i respektive engelska eller franska.
Kommissionens förslag i detta avseende har mötts av ett ganska enstäm- migt avstyrkande: översättningsprovets borttagande skulle leda till gramma- tikundervisningens försummande och därmed till en sänkning av språkkunska- perna överhuvud; reproduktionsprovet vore orättvist svårt för dem, som hade klen hörsel eller svagt utvecklat hörselminne, och möjligheten att välja över- sättningen borde därför redan av hänsyn till dessa bibehållas. I regel yrkas på valfrihet mellan de båda proven, men enstaka röster höjas också för repro- duktionsprovets avskaffande och den skriftliga prövningens inskränkande till allenast översättning till det främmande språket.
Den av kommissionen föreslagna anordningen innebär i verkligheten en högst betydande förändring. Av 3,394 examinander, som i realskolexamen vår- terminen 1922 avlade skriftligt prov i tyska, skrevo 2,960 översättning, 327 reproduktion, och 117 utförde båda proven, och av 3,378 examinander, som' samma vårtermin avlade skriftligt prov i engelska, skrevo 2,910 översättning, 364 reproduktion och 104 bådadera. Det synes redan av detta skäl nödvän— digt att i denna metodiskt för visso icke oviktiga fråga iakttaga stor var- samhet.
Valet av skriftliga prov i en examen bör enligt de sakkunnigas förmenande bestämmas av den föregående undervisningens metodiska läggning och behov. Då inga metodiska skäl synas tala för att i realskolans språkundervisning skulle införas övningar i form av skriftlig översättning från det främmande språket till svenska eller i form av uppsats, så torde tanken på införandet av skriftliga realexamensprov i dessa former icke behöva diskuteras. Anses öv- ningar av ifrågavarande slag vara onödiga eller olämpliga för undervisnin- gens metodiska bedrivande, så böra de självfallet icke införas endast för att förbereda ett examensprov.
Om skriftliga prov i främmande språk anses böra förekomma i realexamen, synas dessa böra ansluta sig till .de skriftliga. övningar, vilka av metodiska skäl befunnits nödvändiga och lämpliga som moment i den föregående under- visningen. Dessa övningar äro för närvarande, som ovan nämnts, av två slag, dels översättningar från svenska till det främmande språket, dels reproduk- tioner av lättare texter på det främmande språket. Skolkommissionen före- slår i detta hänseende ingen förändring: skrivningarna skola enligt dess för- slag till kursplaner för realskolan såväl i engelska som tyska utgöras av »dels reproduktionsövningar, dels översättningar till det främmande språket». Ut- tryekligen förklarar kommissionen, att det föreslagna borttagandet av det skriftliga översättningsprovet i realskolexamen ingalunda innebär »någon av- sikt att från undervisningen bannlysa all skriftlig översättning till det främ— mande språket. Sådan översättning bör fortfarande förekomma omväxlande med reproduktionsövningar och tjäna det i nu gällande — — __ metodiska anvisningar angivna syftet att inskärpa och kontrollera kunskapen om de grammatiska regler, som under textläsningen inhämtats och Vilka för övrigt även vid reproduktionsövningarna komma till användning.»
De sakkunniga ha icke funnit anledning att frångå kommissionens förslag i sistnämnda hänseende utan ha ävenledes i realskolans kursplaner för tyska
,5—253165
Yttrandena.
De sak- kunniga.
och engelska upptagit särskilda skriftliga övningar i form av antingen repro— duktion eller översättning till det främmande språket.
Syftet med de skriftliga översättningsövningarna synes emellertid vara allt- för snävt och ensidigt fattat, om det anges vara allenast att inskärpa och kon- trollera kunskapen om de grammatiska reglerna. Enligt nu gällande meto— diska anvisningar äro de skriftliga arbetena »övervägande att betrakta som övningar, icke som prov, och vid deras bedömande tages i främsta rummet hänsyn till deras beskaffenhet i idiomatiskt avseende». De skriftliga över- sättningarna avse givetvis framför allt att införa lärjungarna i konsten att skriftligt på det främmande språket uttrycka ett givet idéinnehåll. Översätt- ningarnas främsta värde ur praktisk utbildningssynpunkt ligger i den trä— ning de skänka i bruket av de skilda hjälpmedel, som sedan i det praktiska livet komma till användning. Men därutöver ha de skriftliga översättnings— övningarna en betydelsefull uppgift som stöd för den övriga undervisningen, i det att de framtvinga grundlighet i grammatikundervisningen och exakthet i textbehandlingen och därigenom skänka fasthet, skärpa och klarhet åt språk- studiet i dess helhet. Som metodiskt hjälpmedel i språkundervisningen äro övningar av detta slag i själva verket oumbärliga.
Om sålunda i frågan om den skriftliga översättningens lämplighet som öv— ning ingen meningsskiljaktighet råder, så återstår emellertid frågan om den skriftliga översättningens lämplighet som examensprov. Med den utgångspunkt, som de sakkunniga intagit med avseende på valet av skriftliga examensprov, synes ingen tvekan kunna råda om svaret: om de skriftliga övningarna av me— todiska skäl böra vara av tvenne slag, så böra de skriftliga proven ansluta sig till båda dessa arter av övningar; examinanderna böra ha tillfälle till val mel- lan en reproduktion av en lättare text på det främmande språket och en över- sättning från svenska till det främmande språket.
I sin argumentering mot översättningsprovet i realskolexamen vänder sig kommissionen mot den inom språkundervisningen förr brukliga grammatise- rande metoden i dess värsta överdrifter och riktar därmed sin kritik mot ett metodiskt förfarande, vilket, såsom i det föregående framhållits, numera i stort sett. torde sakna anslutning inom svenska skolor. Enligt den förmedlande metoden i språkundervisningen, som för närvarande torde vara allmänt till- lämpad vid svenska skolor, är grammatiken givetvis medel, icke mål.
Vad det skriftliga översättningsprovets karaktär beträffar, synes det emel- lertid icke blott med anledning av skolkommissionens kritik utan även med hänsyn till mångenstädes rådande missuppfattningar vara nödvändigt att be- tona, att detta prov lika litet som de översättningsövningar, till vilka det an- sluter sig, uteslutande eller ens huvudsakligen »syftar till att visa kunskapen om de grammatiska reglerna och förmågan att tillämpa dem» (skolkommissio— nen I, 2, 600). Det bör givetvis icke heller bedömas »framförallt efter antalet =bockar,» (ib.). Det skriftliga översättningsprovet bör väsentligen avse att visa lärjungens förmåga att med stöd av grammatik och framförallt lexikon åstadkomma en i formellt och sakligt avseende någorlunda tillfredsställande översättning av en enkel text till det främmande språket. Vid bedömandet av provet bör, såsom de metodiska anvisningarna bestämt förutsätta för översätt- ningsövningarna, hänsyn självfallet tagas icke blott till det rent grammatiska utan även till ordval, fraseologi och idiomatiska egenskaper hos provet, och den svenska texten bör naturligtvis vara så avfattad, att provet blir så mång- sidigt som möjligt. Om syftet med översättningsprovet fattas på detta sätt, synes ingen fara föreligga, att det på den föregående undervisningen skulle kunna återverka annat än gynnsamt. Det skriftliga översättningsprovet synes därför i själva verket stå i bästa samklang med den föregående undervisnin-
gen, som av metodiska skäl måste inriktas även på översättning till det främ- mande språket. Det står vidare i överensstämmelse med livets krav, ty fär- dighet i detta stycke är av stort värde, icke minst ute i det praktiska för- värvsarbetet.
Den uppfattning i fråga om syftet med det skriftliga översättningsprovet, som här gjorts gällande, innebär givetvis ingen från kommissionens avvikande ståndpunkt med avseende på språkundervisningens mål över huvud; detta är naturligtvis i främsta rummet att lära lärjungarna förstå det främmande språket. Till detta mål ansluter sig också på goda grunder det muntliga examensprovet. Det synes då så mycket mindre nödvändigt, att även det skriftliga provet avser samma sida av språkundervisningen; just detta att de båda proven beröra olika sidor av språkkunskapen möjliggör den allsidighet i prövandet och bedömandet, som i varje examen bör eftersträvas.
Till dessa allmänna pedagogiska skäl komma sedan vissa särskilda skäl, som hänföra sig till examensprövningen som sådan.
Mot reproduktionen som skriftlig tillämpningsövning finns intet att in- vända: den ansluter sig naturligt till hörövningarna, den möjliggör ett friare producerande på det främmande språket än de skriftliga översättningsövnin- garna, som den därför på ett metodiskt lyckligt sätt kompletterar, och den förbereder förträffligt den övning, i vilken all till behärskning av det främ- mande språket i skrift syftande undervisning bör utmynna, den fria uppsatsen. Mot reproduktionen som enda skriftligt examensprov kunna däremot allvar- liga invändningar göras: reproduktionsprovet gynnar påtagligt vissa begåv- ningstyper Och missgynnar andra, särskilt dem, som hava dåligt hörselminne, försvårar eller omöjliggör examen för lärjungar med nedsatt hörsel och skärper på oberäkneligt sätt svårighetsgraden för examinander, som icke äro vana vid lärarens uttal. Reproduktionen synes därför av billighetsskäl icke böra vara det enda skriftliga provet i främmande språk i realexamen. Examinanden bör äga valfrihet mellan detta prov och ett annat, som tillförsäkrar en möj- lighet även åt den begåvning, som icke är förenad med gott hörselminne. Helt osökt erbjuder sig här den skriftliga översättningen, som otvunget ansluter sig till de föregående övningarna och som väl lämpar sig för lärjungar, vilkas examen skulle orättvist försvåras genom ett obligatoriskt reproduktionsprov.
Examinanderna synas alltså i realexamen allt fortfarande böra ha rätt att välja mellan en reproduktion på det främmande språket och en översätt- ning från svenska till det främmande språket.
Då emellertid, som de ovan anförda siffrorna giva vid handen, språkunder- visningen i realskolorna alltför ensidigt synes hava inriktats på översättning från svenska till det främmande språket, så torde särskilda föreskrifter vara påkallade för att åt utbildningen trygga den allsidighet, som är önskvärd både av metodiska och praktiska skäl. Den vid ifrågavarande övningar nu rådande friheten i valet mellan en skriftlig reproduktion och en översättning till det främmande språket synes alltså böra inskränkas genom föreskrift, att reproduktionsövningarna och översättningsövningarna under läsåret böra före- komma till ungefär lika antal.
4. De skriftliga proven i främmande levande språk i studentexamen.
övningar i engelska på reallinjen, i tyska på båda linjerna. Dessa övningar hava dels formen av översättningar från svenska till det främmande språket, dels, i de två första ringarna, formen av reproduktionsövningar ; även 1 tredje
Enligt nu gällande undervisningsplan för gymnasiet förekomma skriftliga Skotkommis-
S'LOMC'H.
Ytt'ramlena.
ringen kan, om så anses lämpligt, förekomma reproduktion, men i dennas ställe träder i denna ring den fria uppsatsen, som sedan i fjärde ringen jämte översättningen blir den enda formen av skriftlig övning. I anslutning härtill äro de' skriftliga proven i moderna språk i studentexamen enligt gällande läroverksstadga så anordnade, att lärjungen kan välja mellan en översättning från svenska till det främmande språket och en uppsats på det främmande språket över ett bland flera uppgivna lättare ämnen.
I denna ordning för de skriftliga examensproven i moderna språk föreslår skolkommissionen en genomgripande förändring. Den nu vid alla prov med- givna valfriheten skulle helt bortfalla och de nu brukliga skrivningarna på de främmande språken ersättas av översättningar till svenska. Den förelagda texten borde enligt kommissionens förslag vara sådan, att översättningen gåve ett prov på examinandens kännedom icke blott om det främmande ordförrådet utan också om konstruktionernas och de grammatiska formernas exakta bety- delse. På översättningen borde ställas ganska stora fordringar med avseende såväl på en i detalj korrekt uppfattning som på ett tillfredsställande återgi- vande på svenska. På nyspråkliga linjen skulle dessutom i det redan i real- skolan studerade språk, som föres upp i studentexamen, med den skriftliga översättningen till svenska förbindas ett annat prov, ett theme dämitation, d. v. 3. en återöversättning till det främmande språket av en fri svensk transkription av den text, examinanden haft att översätta till svenska. Såsom hjälpmedel skulle endast enspråkiga lexika på det främmande språket få an- vändas. I överensstämmelse med denna anordning omläggas de skriftliga. övningarna i gymnasiet: i första ringen förekomma dels reproduktionsövnin- gar, dels översättningar till det främmande språket, i andra ringen dels re- produktionsövningar, dels översättningar till svenska, i tredje ringen blott översättningar till svenska, på det nyspråkliga gymnasiet i ett språk där- jämtå på nyss antydda sätt ordnade återöversättningar till det främmande språ et.
För den föreslagna omläggningen av översättningsproven anför skolkom- missionen åtskilliga skäl, som delvis överensstämma med de i fråga om real- examensskrivningarna andragna:
Den av kommissionen föreslagna lösningen av frågan stode, på samma gång den garanterade den grammatiska utbildningens krav, i full överensstämmelse med den läggning av språkundervisningen, som av kommissionen förordats, och nödvändiggjorde icke en alltför tidsödande exklusivt grammatisk träning.
Det föreslagna provet, som på ett organiskt sätt anslöte sig till språkunder- visningens mål och metod, komme att välgörande återverka på den föregående undervisningen, eftersom övningar av detta slag direkt främjade språkstudiets huvudändamål, förståendet av det främmande språket.
Översättningen från det främmande språket vore lämplig såsom prov, då den lämnade examinanden tillfälle att på ett osökt och naturligt sätt visa sin förmåga att exakt uppfatta det främmande språket. _
Återgivandet på god svenska av den främmande textens innehåll innebure också en direkt vinst för modersmålets tukt och ans och utgjorde sålunda en god förbindelselecl mellan undervisningen i det främmande språket och moders- målet.
Kommissionens förslag i denna punkt har från läroverkskollegiernas och ämneskonferensernas sida mötts av en nästan enhällig kritik. Den föreslagna anordningen med översättning från det främmande språket till svenska vore ägnad att försvaga fastheten i de grammatiska insikterna och skulle medföra en allmän löslighet i abiturienternas språkkunskaper. Översättningsprovet bleve huvudsakligen ett prov i svenska, men däremot ganska värdelöst för
bedömandet av insikterna i det främmande språket. Det bleve en skriftlig prövning av samma slags språkkunskap, som" prövas i den muntliga examen. Om det nuvarande översättningsprovet kunde befaras förskjuta den föregående undervisningen i grammatiserande riktning, så komme det av kommissionen föreslagna avgångsprovet att påverka undervisningen ännu ensidigare i mot- satt riktning och leda till ett ständigt översättande från det främmande språket. Åtskilliga konferenser anse dock, att ett prov i form av skriftlig översätt— ning från det främmande språket till svenska under vissa förutsättningar skulle kunna fylla en uppgift och med fördel kunna användas i fråga om franskan.
I metodiskt avseende komme den av skolkommissionen föreslagna formen för de skriftliga proven givetvis att medföra vittgående följder för språkunder- visningen på gymnasiet, i det att denna komme att ledas in på vägar, som åtminstone under de i Sverige givna förutsättningarna äro alldeles oprövade. De sakkunniga anse sig därför böra upptaga denna fråga till något utförligare behandling och vilja därvid i främsta rummet söka klargöra, i vilken riktning undervisningen i gymnasiet skulle komma att påverkas av den föreslagna for- men för de skriftliga övningarna och proven.
De föreslagna övningarna ansluta sig till språkundervisningens viktigaste mål, nämligen förståendet av det främmande språket, men de ansluta sig till detta mål på ett synnerligen ensidigt sätt, i det att den svenska översättnin— gens språkliga form kräver väsentlig uppmärksamhet. Detta innebär i idio- matiskt avseende en förskjutning av studiets tyngdpunkt i riktning från det främmande språket och till modersmålet. Om översättningen till svenska verkligen skall bliva till någon vinst för modersmålets tukt och ans, så förut- sätter nämligen denna vinst för svenskan ett betydande arbete och därmed en tidsförlust för de främmande språken, som dessa med sina knappa timantal torde få synnerligen svårt att bära. Försummas åter den svenska översättnin- gens språkliga form, så komma dessa översättningar alls icke att innebära någon Vinst för modersmålet utan tvärtom att i form av hopade germanismer, anglicismer och i viss mån även gallicismer betyda en fara för det svenska språkets värd, en fara, om vars verklighet och allvar de i modersmålsunder— visningen stundom förekommande översättningarna från tyska eller engelska avgiva talande vittnesbörd. _.
På den muntliga undervisningen komme dylika skriftliga övningar att återverka framför allt på det sättet, att särskilt i högsta ringarna framtvinga- des ett vidsträckt översättande till modersmålet med oavlåtligt aktgivande på huru ord, uttryck och konstruktioner bäst skola återgivas på svenska. Genom detta av avgångsprovet betingade översättningsförfarande komme i själva ver- ket den av kommissionen förutsatta metoden att principiellt skilja sig icke blott från den imitativa, som vid språkundervisningen så långt ske kan vill inskränka bruket av modersmålet, utan även från den gamla översättnings- metoden, vilken icke fäste denna vikt vid den svenska översättningens utfor- mande till även formell korrekthet.
Ett dylikt metodiskt förfarande synes stå i uppenbar motsats icke blott till modern språkpedagogisk metod utan även till de riktlinjer, skolkommissionen själv velat uppdraga för undervisningen i främmande språk.
Däremot kunna den grammatiska utbildningens krav icke sägas vara ga- ranterade genom denna metod. Med dylika prov i sikte kan den gramma- tiska utbildningen i stor utsträckning åsidosättas utan nämnvärd risk; en översättning från ett modernt främmande språk kan på abiturientstadiet åstad- kommas med ganska blygsam grammatisk utrustning. Hur texten än lägges till rätta, kräves ett förhållandevis ringa mått av exakt grammatisk kunskap.
De sak- kunniga.
Jämförelsen med den latinska stilen är i detta avseende missvisande: latinets mera komplicerade morfologiska struktur gör i förening med den friare ord- följden en översättning från latin till modersmålet till ett även grammatiskt prov, där den på detta område mindre hemmastadde ohjälpligen kommer till korta. Vid förståendet av även ganska svåra texter på ett modernt språk spelar för en intellektuellt utvecklad person den grammatiska kunskapen en jämförelsevis obetydlig roll. Centrala partier av det främmande språkets grammatik, såsom i tyskan verbens och prepositionernas kasusrektion och ord— följden, i franskan de personliga pronominas plats vid verbet, i engelskan artiklarnas bruk, ordföljden och stora delar av tempusläran, kunna utan risk försummas, medan uppmärksamheten riktas på vissa för svenskan karak- teristiska egendomligheter, exempelvis i tempusbruket, vilka måste iakttagas för att den svenska texten skall kunna bliva idiomatiskt tillfredsställande; re- sultatet blir alltså även på grammatikens område en förskjutning av studiets tyngdpunkt i riktning från det främmande språket och till modersmålet.
I metodiskt avseende skulle språkundervisningen i gymnasierna i själva ver- ket riskera att genom det myckna översättandet i visst hänseende kastas till— baka till den ståndpunkt, den intog före den imitativa metodens landvinningar, men fara vore, att även den gamla grammatiserande metodens fördelar skulle givas till spillo. Det kan befaras, att gymnasierna skulle komma att utbilda lärjungar, som varken hade den med den imitativa metoden eftersträvade ak- tiva språkfärdigheten eller den formella säkerhet, som med den grammatise- rande metoden förvärvades.
Slutligen synes det ifrågasatta översättandet alltför starkt ha karaktär av ett arbete för skolan, icke för livet: skriftligt översättande från ett främ- mande språk till svenska är en verksamhet. som utanför yrkesöversättarnas trånga krets sällan torde utövas i det praktiska livet, och i sådant fall aldrig med enspråkigt lexikon.
Ur utbildningssynpunkt syne's en förändring av de skriftliga övningarna i den av kommissionen föreslagna riktningen således icke önskvärd. Förmågan att förstå det främmande språket övas snart sagt varje undervisningstimme, som ägnas åt ifrågavarande språk. Vad som kräves för att komplettera den muntliga undervisningen är i själva verket övningar i att skriftligt uttrycka sig på det främmande språket. Den förnämsta formen för dylik övning är utan tvivel det fria producerandet på det främmande språket, alltså uppsats- skrivningen, som så småningom förberedes genom det lägre stadiets reproduk— tionsövningar. Om uppsatsens stora värde som metodiskt hjälpmedel kan en— dast råda en mening; svårigheten är att ordna den så, att den verkligen kom— mer till avsedd användning, något som stöter på allvarliga hinder i den sven- ska ungdomens särskilda läggning. Vid sidan av den fria uppsatsen har där- för den mer eller mindre fria översättningen sin givna plats som en förträfflig övning för de många lärjungar, vilka sakna fabuleringsförmåga och för vilka fri produktion därför faller sig synnerligen svår. Om den skriftliga översätt- ningen till det främmande språket stundom under en mindre skicklig lärares ledning icke fått åsyftad karaktär och därför icke heller gjort den nytta, som av undervisningsplanen avsetts, så synes detta icke vara något skäl för att avskaffa en form för de skriftliga övningarna, om vars värde erfarenheten dock med sådan bestämdhet vittnar; snarare synes reformarbetet böra inriktas på att göra läraren bättre skickad att tillgodose även denna sida av undervis— ningen. De tvenne nu brukliga formerna för skriftliga övningar i moderna språk i gymnasiet, vilka båda verksamt främja utvecklingen av den aktiva språkbehärskningen och på ett lyckligt sätt komplettera den muntliga under- visningen, torde i det hela synnerligen väl motsvara en allsidig utbildnings
krav ooh synas därför allt fortfarande försvara sin plats inom gymnasiets arbetsplan.
Enligt de sakkunnigas förmenande böra de skriftliga examensproven be- stämmas av undervisningens behov, så att där en metodiskt väl lagd utbildning kräver skriftliga övningar av visst slag skriftliga prov av samma slag ordnas i examen. Då nu de brukliga översättnings— och uppsatsövningarna otvivel- aktigt ha en betydelsefull uppgift att fylla i utbildningen, så synas ur under— visningens synpunkt alla skäl tala för att gymnasiets översättnings- och upp— satsövningar avslutas med skriftliga examensprov av motsvarande slag. Då däremot den ifrågasatta skriftliga översättningen från det främmande språ- ket till svenska icke uppvisats hava någon uppgift att fylla som övning, synas övningar av detta slag icke böra införas allenast såsom förberedelse för ett examensprov, detta så mycket mindre, som ett examensprov av denna art icke synes särdeles starkt motiverat.
Såsom examensprov betraktad synes en skriftlig översättning till svenska va- ra dels onödig, då även den muntliga prövningen i främsta rummet avser att utröna just förmågan att förstå det främmande språket, dels mindre lämplig, då den icke med önskvärd tydlighet visar vad den utöver den muntliga pröv- ningen bör visa. Mot användandet av ett dylikt prov i realexamen invänder kommissionen: »Den kunskap, som genom en översättning av denna art på detta stadium skulle kunna ådagaläggas, utrönes efter kommissionens mening lika väl och bättre i det muntliga provet.» Det är svårt att inse, varför detta utan tvivel riktiga omdöme icke skulle äga tillämpning även på abiturientsta- diet. Däremot synes i ett sådant prov på detta stadium betygsresultatet, hur texten än väljes, komma att bero mera av fyndighet och stilistisk smidighet än av solida kunskaper 1 det främmande språket. Uppgiften är i själva verket på samma gång för lätt och för svår. Att med hjälp av ett enspråkigt lexikon på några timmar taga ut innehållet i en icke alltför tillkrånglad text på ett modernt språk torde vara en alltför lätt uppgift för en abiturient; att återgiva detta innehåll på verkligt god svenska är däremot, enligt vad erfarenheten ger vid handen, en av de svårare uppgifter, en begynnande skriftställare kan ställas inför, och detta även om han fullt behärskar det främmande språket och har tillgång till alla existerande lexikaliska hjälpmedel.
Då sålunda enligt de sakkunnigas uppfattning den av skolkommissionen före— slagna formen för de skriftliga proven i moderna språk i studentexamen för- rycker den föregående undervisningen genom att skjuta undan det främmande språket och ställa den svenska översättningen i förgrunden, vidare på ett otill- fredsställande sätt fyller sitt syfte som prov, samt slutligen allt för litet motsvarar det praktiska livets behov, så anse sig de sakkunniga icke kunna för- orda denna form av prov.
Om den av skolkommissionen förordade prövningsformen med översättning från det främmande språket icke kommer till stånd, så bortfaller därmed förut- sättningen för det efter franskt mönster föreslagna »théme d'imitation»; de sakkunniga finna därför ingen anledning att närmare ingå på detta förslag. Här må endast erinras om att detta efter franskt mönster föreslagna rent gram- matiska prov, som, då skolkommissionens förslag avgavs, i Frankrike endast vid en enda examen kommit till användning, ingalunda synes hava motsvarat de till detsamma knutna förväntningarna; enligt vad från sakkunnigt franskt håll inhämtats, ha erfarenheterna varit övervägande ogynnsamma.
De sakkunniga förorda alltså, att i studentexamen de skriftliga proven i moderna språk allt fortfarande skola utgöras av en översättning från svenska
Skolkommis- swnen.
till det främmande språket eller en uppsats på det främmande språket över ett lättare ämne.
Då emellertid erfarenheten visar, att den nu gällande valfriheten endast i mycket ringa utsträckning tages i anspråk, i det att ett alldeles övervägande antal abiturienter (våren 1924 över 99 %) skriva översättning, medan ett ringa fåtal skriva uppsats, så synes det böra bliva föremål för övervägande, om icke något kan göras för att den ur vissa synpunkter värdefullaste av alla skrift- liga övningar, uppsatsen, mera må komma till sin rätt i proven liksom i de föregående skriftliga övningarna. Svårigheten torde här framför allt vara. att finna ämnen, ägnade att stimulera den i regel föga fantasirika svenska ung— domen till mera fri produktion på det främmande språket. De sakkunniga kunna icke ingå på denna ganska komplicerade metodiska detaljfråga utan måste inskränka sig till att erinra om ett par utvägar, som stundom icke utan framgång försökts. Korta promemorior på det främmande språket, summa- riskt antydande huvuddragen av ett händelseförlopp eller det huvudsakliga innehållet i ett brev eller dylikt kunna bidraga till att. göra uppsatsen mera givande som övning och värdefullare som prov. Av översättningen från moders— målet vore en friare form tänkbar, som närmare anslöte sig till uppsatsen, i det att den svenska texten endast angåve ett sakligt innehåll, som med vid- sträcikt frihet i avseende på uttryckssättet finge återgivas på det främmande språ et.
Om det skulle anses lämpligt, att den av skolkommissionen föreslagna anord- ningen med översättning från det främmande språket till svenska bleve i något fall försöksvis prövad, så synes det vara att förorda, att en dylik anordning i första rummet försöktes på nyspråkliga gymnasiet i franska., det språk, som är mest olikt vårt eget och som läses under så kort tid, att någon högre grad av aktiv språkbehärskning näppeligen kan nås. Faran för ogynnsam inverkan på modersmålet, som är synnerligen allvarlig i fråga om tyskan. och påtaglig när det gäller engelskan, är jämförelsevis obetydlig i fråga om franskan.
Från åtskilliga håll har yrkats, att de skriftliga proven skulle avläggas utan alla hjälpmedel, eller med endast ett enspråkigt lexikon, eller med ett tvåspråkigt lexikon, som endast upptoge de enskilda orden men inga fraser. Dylika yrkanden dikteras i regel av önskan att skärpa kraven på språkunder- visningen för att därigenom göra denna mera effektiv. De sakkunniga finna syftet beaktansvärt men anse de föreslagna vägarna ur praktisk synpunkt mindre tillrådliga. Om i de olika språken de lexikaliska hjälpmedlen bli full— ständigare och ändamålsenligare, så ligger däri för skolan intet skäl att av— stänga lärjungarna från bruket av dessa hjälpmedel, men väl ett skäl att höja fordringarna på prov, som utföras under väsentligt ändrade villkor. De an- märkningar, som riktas mot de nu brukliga översättningsproven, att de skulle vara för lätta, att de endast innehölle grammatiska fällor o. s. v., drabba i själva verket icke proven såsom sådana eller formen för dessas anordnande, utan endast valet av de till översättning givna texterna, som måhända icke alltid tagit tillräcklig hänsyn till förefintliga lexikaliska hjälpmedel.
5. Den grundläggande grammatikundervisningen i folkskolan.
Som ovan framhållits har skolkommissionen icke förbisett de särskilda svå- righeter, som genomförandet av en sexårig grundskola utan undervisning i främmande språk medför för språkstudiet i realskolan. Trots de olägenheter, som komme att följa av uppskovet med språkundervisningens påbörjande, an— ser skolkommissionen emellertid, att denna med hänsyn till lärjungarnas mog-
nare åldersstadium skall kunna genom förändrade metoder göras mera frukt- bringande än hittills. Kommissionen betonar i detta sammanhang vikten av att redan i folkskolan genom undervisningen i modersmålet en bred och säker grund lägges för undervisningen i främmande språk ; den nya undervisnings- planen för folkskolan vore också så avfattad, att man i detta avseende kunde förvänta ett bättre resultat av sagda undervisning än hittills. En anledning till att undervisningen i de kommunala mellanskolorna icke nått full effek— tivitet vore just att den, »efter vad kommissionen utrönt, hittills i alltför ringa mån tillgodogjort: sig de i folkskolan redan inhämtade kunskapsmoment». Undervisningen i begynnelsespråket, engelska, kunde emellertid förväntas giva ett gott resultat i den nya realskolan, ehuru för språket beräknats ett par timmar mindre i veckan än som i de kommunala mellanskolorna anslagits till tyskan. »Då lärjungens mogenhet och receptivitet vid 13 års ålder är betyd— ligt större än vid 10, bör den kvantitet kunskapsstoff, som förut var utbredd på en längre period, nu kunna inhämtas på en vida kortare tid, i synnerhet som undervisningen har att tillgodogöra sig den elementära språkbildning, som vid modersmålsundervisningen i folkskolan förvärvats.»
I de avgivna yttrandena förordas på vissa håll en väsentlig omläggning av folkskolans grammatiska undervisning med hänsyn till den högre skolans krav. Så borde enligt folkskolestyrelsen i Ludvika planen för folkskolans moders- målsundervisning så omarbetas, att ökat utrymme bereddes för undervisningen i form- och satslära samt för större träning genom tillämpningsövningar, på det att undervisningen i de främmande språken måtte få en fastare grammatisk grund.
I yttrandena från läroverken framhålles å ena sidan, att om hela den sex— åriga folkskolan skulle organiseras som bottenskola, det ur den starkt be- skurna språkundervisningens synpunkt bleve oeftergivligen nödvändigt. att so- lidare'kunskaper i svensk grammatik meddelades i folkskolans högsta klasser än vad erfarenheten visat hittills vara fallet. Den nuvarande undervisningen i svensk språklära i folkskola av A-typ vore otillräcklig som grund för språk- undervisningen i mellanskolan.
Å andra sidan betonas, att den grammatiska grund som komme att läggas i folkskolan under alla omständigheter komme att bliva svag, i synnerhet som det viktigaste ändamålet med grammatikstudiet. läsningen av främmande språk, där saknades. Utan stödet av en jämsides fortgående undervisning i ett främ- mande språk komme undervisningen i grammatik delvis att te sig som rent meningslös. Ur folkskolans egen synpunkt vore det »allt annat än lyckligt —— _ —, om denna i större utsträckning skulle nödgas använda de svenska timmarna för denna grammatiska del av det omfattande och medborgerligt betydelsefulla modersmålsämnet» (Konferensen i tyska och engelska vid högre realläroverket på Norrmalm). Folkskolan hade att förbereda huvudmassan av sina lärjungar för utträde i livet, icke ett fåtal för inträde i realskolan. »Att belasta Sveriges ungdom i sin helhet med grammatiska kunskaper, som endast för en ringa bråkdel vid senare språkstudier komma till nytta, bör icke komma i fråga» (Konferensen i tyska vid högre allmänna läroverket i Uppsala). Liknande synpunkter framhållas av folkskolinspektör Westberg, som inlägger sin gensaga mot att modersmålsundervisningen i folkskolan skulle »genom något slags fullständigare grammatikundervisning förbereda lärover- kens språkundervisning».
Humanistiska sektionen i Lund beklagar livligt förlusten för språkundervis- ningen av den tid, då minnet ännu vore som mest mottagligt och då arbetet med denna minneskunskaps tillägnande ännu icke behöv-de trängas med andra mera krävande uppgifter. Häremot kunde icke invändas, att undervisningen
Yttrandena.
De sak- kunniga.
i modersmålet i de folkskolklasser, som skulle komma att närmast föregå den blivande realskolans första klass, skulle kunna inriktas så, att den gåve en bättre grund än hittills att bygga undervisningen i de främmande språken på, och att härigenom den nämnda olägenheten med framflyttning av tiden för språkundervisningen skulle i någon mån kompenseras. Dels skulle nämligen en dylik grundligare undervisning i modersmålets grammatik väl kunna f ö r— b e r e d a undervisningen i främmande språk, men ingalunda e r s ä t t a denna, då det just vore själva det främmande språkstoffet, som vid den lämpligaste åldern borde innötas i minnet. Dels skulle den mera grammatiserande undervisning i modersmålet, som för detta ändamål bleve nöd- vändig, enligt sektionens mening till avgjord skada för folkskola-n förrycka dennas uppgift i fråga om modersmålsundervisningen, vilken vore och borde vara en helt annan. Det vore av yttersta vikt att tillse, att folkskolan finge ostört fullfölja sina egna mål, och att den icke — till förmån för de lär- jungar, som avginge till realskolan och till förfång för alla de andra — be- lastades med för densamma främmande uppgifter.
Skolöverstyrelsens majoritet framhåller i sitt yttrande, att folkskolans nya undervisningsplan givetvis, sedan mera stadgad erfarenhet om densamma vun- nits, borde underkastas erforderlig revision. Därvid borde ock, i den mån sådant med beaktande av folkskolans egentliga uppgift kunde ske, tillbörlig hänsyn tagas till den ställning, folkskolan kunde hava erhållit som grund- skola; att omlägga lärokurser och arbetssätt med huvudsaklig hänsyn till det fåtal lärjungar, .som kunde väntas övergå till högre skolor för teoretisk under— visning, kunde däremot knappast på allvar sättas i fråga. Det syntes sålunda icke tillrådligt, att i folkskolan skulle bedrivas ett ensidigt grammatikstudium enbart i syfte att förbereda eventuella studier i främmande språk. Detta hindrade icke, att folkskolan borde meddela grammatiska kunskaper angående modersmålet, något som också förordades i den nya undervisningsplanen ; att en 1 både nationellt och kulturellt hänseende så viktig sak som modersmålets byggnad gjordes till föremål för iakttagelser och kunskap även i folkskolan, vore givetvis i och för sig av synnerligen stor betydelse.
Enligt de sakkunnigas uppfattning bör i modersmålet grammatikstudiet icke på något stadium drivas längre än som är nödvändigt och lämpligt för utveck- lande av lärjungarnas insikter och färdigheter i detta skolans betydelsefullaste ämne. »Svenskan får icke vid undervisningen nedsjunka till en tjänare åt andra språk», framhåller med rätta skolkommissionen i grunderna till kursplanen för modersmålet i realskolan. Allra minst kan på folkskolans stadium under— visningen i modersmålet få tjäna främmande syften. Hänsynen till folkskolans eget bildningsmål och till det övervägande flertalet lärjungar, vilka aldrig komma att övergå till en högre skola med undervisning i främmande språk. förbjuda här med bestämdhet varje utvidgning av det grammatiska inslaget utöver vad som är förenligt med en god och effektiv metod i modermålsunder- visningen. I allmänhet synes den grammatiska kursen i den sexåriga folk- skolan sålunda böra inskränkas till ordklasserna, ordens viktigaste böjnings- former, de viktigare satsdelarna samt det elementäraste av ordens och satser- nas samhörighet. Denna grammatiska kunskap är som synes icke omfattande; den representerar emellertid ett undangjort arbete, som måste tillvaratagas. Om lättnad i den fyraåriga realskolans arbete skall kunna vinnas, är det så- lunda nödvändigt att tillse, att dessa grammatikens elementer verkligen äro inhämtade och så behärskade, att undervisningen såväl i modersmålet som i det första främmande språket utan' hämningar kan bygga vidare på denna grund, I inträdesprövningen till den fyraåriga realskolan synes därför som ett obligatoriskt moment böra ingå prövning av de grammatiska insikterna.
Om huvudvikten i denna prövning mindre lägges på. den grammatiska termi- nologien än på iakttagandet och det logiska särskiljandet av språkliga före- teelser, så synes därmed även ett gott tillfälle vara givet till utrönande av de inträdessökandes förståndsmognad och lämplighet för teoretiska studier.
Annorlunda ställer sig saken vid inträdesprövning till fem- eller sexårig real— ; skola. Undervisning i egentlig grammatik meddelas i den sexåriga folkskolan väsentligen i femte och sjätte klassen. Den kunskap, som redan på ett tidigare stadium förvärva-s genom de förberedande språkbyggnadsövningarna, är allt- för obetydlig för att kunna komma i betraktande för språkundervisningen i realskolan; någon prövning av denna kunskap synes alltså ej heller kunna ifrågasättas vid inträdesprövningen till den femåriga och än mindre till den sexåriga realskolan.
6. Koncentration av språkundervisningen.
Den koncentration av undervisningen i främmande språk, som kommissionen Skolkommis- i sitt organisationsförslag genomfört och av vilken den förväntar en kvalitativ höjning av språkundervisningen, är av tvåfaldig art: studiet av ett viss språk koncentreras dels till visst stadium av skolgången, dels, på det högre stadiet, till viss linje inom gymnasiet.
Den från vissa håll framförda tanken på en enspråkig realskola avvisas av kommissionen. Visserligen vore det ur skolans egen synpunkt önskvärt, att realskolans undervisning omfattade endast ett främmande språk; det kunde innebära avgjorda fördelar, om lärjungarna vunne verklig förtrogenhet med ett kulturspråk i stället för att såsom nu nödgas splittra sin uppmärksamhet på två eller tre främmande språk samtidigt. I valet mellan å ena sidan en visserligen mera mångsidig men ytlig språkbildning och å andra sidan en be- gränsad men mera djupgående sådan borde p r i n e 1 p 1 e 1 lt ett bestämt före— träde givas åt det sistnämnda alternativet. Med hänsyn till realskolans upp— gifter att dels meddela allmänt medborgerlig bildning, dels förbereda för vissa lägre tjänstemannabefattningar, dels även utgöra den grund, varpå gymnasiets undervisning skall bygga vidare, finner kommissionen det emellertid ofrånkom— ligt, att inom realskolan utrymme beredes för två främmande språk såsom obligatoriska. Då kommissionen alltså ser sig nödsakad att göra realskolan tvåspråkig, genomför den koncentrationstanken på det sättet, att, enligt normal- typens språkföljd, studiet av franskan för blivande studenter helt förlägges till gymnasiet, medan för tyska och engelska tyngdpunkten förläggas till real- skolan.
I fråga om gymnasiet finner kommissionen en långt gående koncentration av språkundervisningen önskvärd. Sålunda »har genom vissa ämnens tidigare avslutande en länge påyrkad koncentration i språkundervisningen åstadkom- mits, vilken avlägsnar faran för alltför stark splittring i studiearbetet och medger arbetets inriktande på två, i vissa fall endast ett språk, där för när- varande icke mindre än tre levande språk samtidigt studeras». Den starka kon— centrationen av språkstudiet på gymnasiet motiverar kommissionen i sitt be- tänkande I, 1, s. 306 ff.:
»Nämnda grundsats ( ämneskoncentrationens) har å de skilda linjerna tilläm- pats särskilt inom ett speciellt ämnesområde, nämligen det nyspråkliga. De an- märkningar, vilka under senare år riktats mot resultaten av läroverkens språk— undervisning, torde, vad gymnasieundervisningen vidkommer, i den mån de äro berättigade, främst kunna återföras därpå, att hittills intet modernt språk _av brist på utrymme å gymnasiet kunnat. göra sig gällande såsom ett verkhgt huvudspråk med möjlighet till mer grundliga, allsidiga studier. Särskilt gäl—
810116”.
Yttranden (1.
De sak- kunniga.
ler detta i fråga om latingymnasiet, varemot å realgymnasiet engelskan här- utinnan intagit en jämförelsevis gynnsam ställning. I föreliggande förslag hava å latingymnasiet och det nyspråkliga gymnasiet franskan samt ett av de germanska språken väl tillgodosetts, under det att å realgymnasiet franskan är huvudspråk, medan engelskan med hänsyn till sin förändrade .ställning inom realskolan funnits utan olägenhet kunna något inskränkas. Efter kommissio- nens uppfattning torde, vad de båda språkliga linjerna beträffar, en större grundlighet och säkerhet i den allmänna språkutbildningen kunna förväntas bliva en följd av berörda åtgärder.»
Medan i fråga om några ämnen den av skolkommissionen föreslagna kon- centrationen av studiet till vissa stadier och gymnasielinjer hälsats med till- fredsställelse, har den i vad den avser språkundervisningen mötts av det livli- gaste ogillande. Kommissionens förslag innebure ingen koncentration av språk- undervisningen utan rätt och slätt en reduktion av de åt språken anslagna timtalen. »Då genom de två lägsta klassernas indragande de 12 timmar, som i dessa ägnas åt tyskan, jämte hela det tillkommande läsåret, tillfalla de andra ämnena, synes det», framhåller konferensen i tyska och engelska vid högre» realläroverket på Norrmalm, »egendomligt, att skolkOmmissionen inom real— skolans fyra klasser fixerat ett timantal för språkundervisningen, som med en— dast 2 överstiger antalet språktimmar i nuvarande klasserna 3—6 och understi— ger det för kommunala mellanskolan gällande. Konferensen har svårt att bringa detta i samklang med kommissionens påstående (I: 28), att den velat ersätta den förlorade tiden med koncentrationsläsning.» Redaktionen av språkunder- visningen hade närmast drabbat tyska och engelska, de båda för oss såväl prak— tiskt som kulturellt viktigaste språken. Koncentreringen av franskans stu- dium till gymnasiet beklagas ; en dylik fördelning av skoltidens totala kurs- innehåll vore olämplig, i det att en myckenhet elementärt formstudium och minnesplugg förlades till ett mognare åldersstadium, då hos flertalet elever andra intressen dominerade och då språklektionerna kunde göras helt annorlunda fruktbringande såväl språkligt som litterärt och kulturellt. -
Allmänt avvisas kommissionens förslag att på gymnasiet förbehålla studie av ett språk åt vissa linjer och helt eller delvis utesluta det från andra linjer: den av kommissionen föreslagna fördelningen av språkundervisningen skulle försvåra vetenskapliga studier på de stora kulturspråken och därigenom indi- rekt sänka hela bildningsnivån. Från universitetens sida göras på denna punkt starka invändningar. Så säger filosofiska faktulteten i Uppsala: »Till sina verkningar innebär skolkommissionens förslag till ordnande av språkfrågan, att vi i framtiden skulle få latinare och greker, som näppeligen kunde läsa facklitteratur mycket mindre litterära arbeten på engelska, och realister och greker, som befunne sig i samma belägenhet beträffande tyskan —— —— —-—. Denna språkens svaga ställning synes fakulteten innebära en allvarlig fara” för hela vår andliga odling. Om i- detta hänseende ändringar ej göras i skol- kommissionens förslag, torde fakulteten se sig nödsakad att fordra komplette- ring i engelska för latinstudenterna och i tyska för realstudenterna som villkor för studier inom respektive den humanistiska och den naturvetenskapliga sek- tionen.»
I den organisatoriskt viktiga frågan om koncentrationen av språkundervis- ningen vilja de sakkunniga här till en början göra några allmänna erinringar. Vad först beträffar koncentration till visst stadium av skoltiden, så synes det med avseende på själva begreppet koncentration vara nödvändigt att. på— peka, att uttrycket i detta sammanhang egentligen avser sammanträngandet av en undervisning med visst timantal inom ramen av ett mindre antal klasser, än vad hittills varit fallet. Om undervisningen i ett språk begränsas till färre»
klasser utan att de undervisningstimmar, som falla på de sålunda förlorade klasserna, helt eller åtminstone till väsentlig del ersättas, så kan en dylik be- gränsning icke betraktas som en koncentration av undervisningen utan endast som en reduktion. Det kan icke bestridas, att skolkommissionens plan för un- ; dervisningen i de germanska språken mera har karaktär av reduktion än av koncentration.
I den mån kommissionens förslag kan sägas innebära en verklig koncentra- tion av språkundervisningen synes det emellertid icke i alla avseenden kunna anses innebära en vinst för språkstudiet vid våra läroverk. Det måste över huvud fasthållas, att en koncentration, hur välgörande och uppryckande den än i vissa fall kan verka på studiearbetet, icke under alla omständigheter är att efter— sträva och i varje fall icke bör drivas över vissa gränser. Om två veckotimmar filosofi under sista skolåret för undervisningen ha större värde än en timme under vart och ett av de två sista åren, eller om tre timmar biologi i näst sista ringen ge mera behållning än två i näst sista och en i sista ringen, så är därmed icke sagt, att under alla förhållanden ett samlat antal timmar under färre år skulle vara värdefullare än samma antal timmar, fördelat på flera år. Särskilt är i detta avseende försiktighet att tillråda med hänsyn till språken, där så mycket hänger på individuell träning och där endast långvarig övning ger en verklig färdighet: 24 timmar latin, fördelade på tre år, ge icke bättre resultat än samma antal timmar, fördelade på fyra år, och 16 timmar franska torde ge en solidare kunskap, om undervisningen utsträckes över fyra år än om den pressas ihop inom ramen av tre år.
Till uppenbar skada för utbildningen blir en dylik koncentration, om under— visningen i ett språk koncentreras till ett lägre stadium och därigenom berövas ett högre, där lärjungarnas rikare kunskaper och större mognad möjliggöra ett fördjupat studium av det främmande folkets litteratur och kultur.
Om sålunda språkundervisningen icke vinner på att med stora veckotimtal trängas ihop i ett fåtal klasser, .så bör den å andra sidan icke med låga vecko— timtal tänjas ut över alltför många klasser. Ett lärorikt exempel på det olämp- liga i ett dylikt uttänjande över rimliga gränser erbjuder tyskans placering i det nuvarande gymnasiet. Tyskan förfogar där på alla linjer över två vecko- timmar hela gymnasiet igenom; undervisningen stödes av skriftliga övningar och utmynnar i skriftlig och muntlig prövning i studentexamen. Gymnasiets kurs bygger på 26 veckotimmars undervisning i realskolan, även den under de två sista åren stödd på särskilt anordnade skriftliga övningar. Vid inträ- det i gymnasiet äro lärjungarna, om den föregående undervisningen varit effek- tiv, i förhållande till sin ålder och mognad ganska drivna i tyska. Under de följande gymnasieåren gå de naturligtvis i viss mån framåt, särskilt i allmän språklig ooh litterär bildning, men det är omisskänneligt, att framstegen i ty- ska mestadels icke motsvara vare sig det nedlagda. arbetet eller den stigande intellektuella mognaden. Ofta har man intryck av ett intressedödande på stäl- let marsch: lärjungarna få icke glömma det gamla och hinna icke lära sig något nytt. Det råder knappast något tvivel om att icke dessa åtta timmar skulle med avseende på den egentliga språkkunskapen giva bättre resultat, om de trängdes samman inom ramen av tre gymnasieår; för inträngandet i den tyska litteraturen och kulturen betydde det givetvis en förlust, att ämnet 1 så fall ginge miste om högsta ringen, men detta kan av lätt insedda skäl ej undvikas, då den möjlighet, som kommissionen tillgripit för vissa andra ämnen, nämligen att låta studiet ligga nere under ett år för att sedan åter tagas upp, ju icke gärna kan sättas i fråga för ett språk. , Som regel torde man kunna säga, att veckotimtalet för ett levande språk ! icke bör understiga tre timmar; på begynnelsestadiet bör det helst vara större, 3 för det grundläggande språket väsentligt större, på det högsta stadiet kan det,
om de skriftliga övningarna nedläggas och arbetet koncentreras på litteratur— studium, begränsas till två timmar. Men under förutsättning av pedagogiskt tillfredsställande veckotimtal är det obetingat en fördel, _]11 flera klasse] studiet av varje särskilt språk omfattar; den längre tiden medgiver ett starlare be- fästande och ett grundligare tillägnande och smältande av kunskaren, och arbetets utsträckande till det högsta stadiet möjliggör ett fördjupande av stu- diet, som icke kan nås på tidigare åldersstadier. Det vill synas, som nu kom- missionen i detta avseende icke lyckats vinna allt som under de givna firutsätt- ningarna stått att vinna.
En ur pedagogisk synpunkt värdefull form av koncentration är gencmförd 1 den nuvarande skolorganisationen, som begränsar språkundervisningen 1 real— skolans tre lägsta klasser till ett främmande språk. Denna anordning gör det möjligt att koncentrera det tidskrävande studiet av tyskans elementer till real- skolans lägre stadium och gör därigenom språkträngseln i den nuvarande real- skolan föga kännbar. En dylik koncentration är i denna utsträckning icke möjlig i den av skolkommissionen föreslagna fyraåriga realskolan, där på grund av det begränsade utrymmet det. andra språket måste inträda på tim- planen redan året efter det första. Det har också varit en av kommissionens svåraste uppgifter att genom anordningar av skilda slag ersätta den förlust som uppstått genom de två lägsta realskoleklassernas bortskärande.
Klart är, att skolkommissionen inom den föreslagna organisationens trängre ram icke kunnat bereda språkundervisningen oförändrat samma timtal, som den inom det nuvarande läroverket förfogar över. Men då kommissioner besku— rit den åt språkundervisningen anslagna tiden, har den ytterligare skärpt svå— 1igheterna genom att förlägga tyngdpunkten av studiet för de germanska språ— ken till realskolan och för franskan till gymnasiet. Denna anordning lar oför- delaktiga följder: på alla gymnasielinjer ägnas ännu på högsta stadiet en avse- värd tid åt elementär undervisning i franska, medan på de gymnasielirjer, där endast ett mycket begränsat antal timmar kan anslås åt de moderna språkens studium, de germanska språken få sina timtal starkt reducerade eller helt utgå från timplanen. Om det är pedagogiskt. olämpligt att förlägga det ele— mentära studiet av ett obligatoriskt främmande levande språk till ett så högt stadium som här sker med franskan, så är det å andra sidan ur bildningssyn- punkt beklagligt att de germanska språken uteslutas från det högsta stadiet 1 så stor utsträckning, som kommissionen föreslagit. Enligt normaltypens språk- följd få gymnasiets samtliga lärjungar i högsta ringen ingen undervisning i engelska och nödgas alltså avstå från de höga bildningsvälden, som len för- nämliga men språkligt svårtillgängliga engelska litteraturen just på det mog- naste stadiet av skoltiden förmår att skänka, och tyskan avslutas på två linjer på ett så tidigt stadium, att ett mera givande studium exempelvis av de för för- ståendet av den svenska romantiken så viktiga tyska klassikerna måste anses uteslutet. Koncentrationen av engelskan till realskolestadiet betyder i själva verket, att engelskan delvis eller helt berövas gymnasiestadiet. en förlist, som ej uppväges av att franskan på samma stadium fått ett förhållandevis brett utrymme. Den starka begränsningen av engelskans timtal på gymnasiet inne— bär bland annat, att vid gymnasier av normaltyp lektorat i ämnet icke skulle kunna ifrågakomma. . tl vilse
Koncentrationen av ett språks studium till viss linje inom gymnasiet synes stå i full överensstämmelse med den av kommissionen uttalade grundsatsen, att »språkbildningen hos individen bör göras möjligast grundlig, hos nationen möj— ligast mångsidig». Då den tid som kan anslås åt språkundervisningen 1 dess helhet, givetvis är begränsad, kan den enskilde lärjungen vinna den större grundligheten endast på bekostnad av mångsidigheten: för att kunna för—
djupa sig i studiet av ett språk måste han inskränka eller helt avstå från stu- diet av ett eller flera andra språk. Ur rent pedagogisk synpunkt kan en dylik begränsning och fördjupning av studiet särskilt på det högsta stadiet förefalla synnerligen tilltalande; ur praktisk synpunkt ter sig emellertid saken för det stora flertalet lärjungar annorlunda. Om på latinlinjen koncentrationen av , språkstudiet till franskan och tyskan betyder, att engelskan helt uttränges från * timplanen, så måste detta anses innebära, att den pedagogiska fördelen av stu- t diets koncentration köpes allför dyrt. Men även den pedagogiska vinsten blir för många lärjungar mer än tvivelaktig. Om på reallinjen en elementär kunskap i franska vinnes på bekostnad av den fördjupade kunskap i tyska och engel- ska, som kan förvärvas endast på det högsta stadiet, så innebär denna kon— centration till franskan icke blott en alltför dyrköpt vinst för franskan, den innebär därjämte ett pedagogiskt missgrepp, i det att ett elementärt studium förlägges alltför högt upp och ett med stort arbete grundlagt studium allt för tidigt avbrytes ; det tidiga nedläggandet av de i realskolan studerade språken, i vilka en grundligare utbildning kunde vinnas, står i uppenbar strid med den av kommissionen uttalade principen, att språkbildningen hos individen bör gö— ras möjligast grundlig.
De sakkunniga, vilka över huvud högt skatta det pedagogiska värdet av stu- diernas koncentration, ha övervägt olika möjligheter till en koncentration av språkundervisningen, som kunna tänkas förverkligade inom läroverket, men ha funnit, att praktiska hänsyn förbjuda en mera konsekvent genomförd kon- centration av de olika moderna språkens studium till visst stadium eller viss injo.
Tanken på en enspråkig realskola ter sig ur nndervisningssynpunkt synner- ligen tilltalande, särskilt med hänsyn till de kortare realskoleformerna, men de sakkunniga ha lika litet som skolkommissionen vågat ifråga- sätta ett realiserande av denna tanke, då det skulle medföra avsevärda olägenheter för kanske flertalet av de från realskolan utgående lärjungarna och pålägga gymnasiet en ytterligare börda, som skulle alldeles förrycka dess arbete och omöjliggöra en verklig differentiering av gymnasiestudierna. Ej ens det pedagogiskt ganska väl motiverade förslaget att i realskolan koncen- trera språkstudiet väsentligen på ett modernt språk såsom huvudspråk synes kunna förordas, då de flesta lärjungarnas behov torde bliva bättre tillgodosedda genom en elementär kunskap i två språk än genom en grundligare kunskap i ett, detta så mycket mer som den begränsade tiden och det relativt låga ålders— stadiet icke medgiva i egentlig mening djupare studier, medan tiden möjlig- gör och åldersstadiet synnerligen väl lämpar sig för inlärandet av den elemen— tära grund inom skilda språk, på vilken fortsatta studier i gymnasium eller på egen hand sedan med framgång kunna bygga. I fråga om gymnasiet gälla liknande synpunkter. Även om det för mången lärjunge kan vara mera utveck- lande att få lära sig ett språk ordentligt och vinna en viss förtrogenhet med detta än att splittra sin uppmärksamhet på två eller tre språk samtidigt, så är det dock otvivelaktigt, att det stora flertalet av dem, som gå ut från de sven- ska gymnasierna, i fortsatta studier och i praktisk verksamhet ha större nytta av en språkkunskap, som är mera jämnt fördelad över de tre stora kultur- språken eller åtminstone över de båda germanska språken. Vad som begäres av skolans undervisning är i själva verket icke att den skall bibringa djupare insikter i e tt främmande språk, hur högt uppskattade sådana än äro, utan att den i alla de moderna kulturspråken skall lägga en grund, på vilken den från , skolan utträdande sedan kan bygga vidare på egen hand. l Med hänsyn till sålunda anförda skäl synes för undervisningen i de främ- t mande levande språken en mera genomförd koncentration icke vara att förorda.
Den tid, som i den högre skolan kan anslås till undervisningen i modem], språk, ' synes snarare böra fördelas så, att studiet av varje särskilt språk h'jrjar så tidigt som är organisatoriskt möjligt och fortsätter så länge ett pedagogiskt tillfredsställande timantal kan beredas.
I realskolan bör det första språket sålunda inträda redan i första klassen: , är detta en fördel redan vid den sexåriga realskolan, så blir det en tiingande nödvändighet vid varje realskola, som bygger på en längre grundskola.. Där— . emot är det ur pedagogisk synpunkt. en bestämd fördel, om det andra språket icke behöver följa alltför snabbt på det första; kunskaperna i detta böra ha vunnit en viss fasthet och säkerhet, innan ett nytt språk med annat uttal och annan grammatisk byggnad inträder. Under förutsättning att, såson nu är fallet och som kommissionen föreslår, det andra språket anses tillräckigt till- godosett med undervisning under realskolans tre sista år, kan den sexåriga realskolan erbjuda den rikligt tillmätta tiden av tre år för konsoliderande av kunskaperna i det första främmande språket. Men även den femåriga real— skolan har i detta avseende ett avgjort företräde framför den fyraåriga, i det den gör det möjligt att under de två första åren koncentrera språklndervis- ningen på e t t främmande språk. I den fyraåriga realskolan kan, om det andra språket skall kunna få en pedagogiskt försvarlig placering, det icke mdvikas att det andra språket inträder på timplanen redan året efter det första
De tvenne i realskolan först inträdande språken böra vidare gå uppi gym— nasiet på alla linjer och fortsätta där så länge ett tillräckligt veckotintal kan erbjudas; måste ettdera avslutas före sista skolåret, synes det vara mturligt, att det språk, som först inträtt i realskolan och sålunda studerats längst, också först nedlägges. Undervisningen i det tredje språket bör grundläggas redan i realskolan och fortsättas i gymnasiet så länge ett tillfredsställande timantal kan beredas. .
Om sålunda en starkare koncentration av gymnasiestudierna till ett aller två främmande levande språk med åsidosättande av det eller de andra icle synes vara att förorda till generellt genomförande, så torde å andra sidan för sär- skilt intresserade och begåvade lärjungar en specialisering av språkstudiet i form av tillvalskurser på det högsta stadiet, i den mån arbetsbelastnhgen så— dant medgiver, vara synnerligen lämplig; också synes en dylik undervisning i språk vara lätt att anordna även med ett mycket vidsträckt tillmötesgående av individuella önskemål och behov.
7. Språkfölj den.
Nuvarande I den nuvarande skolorganisationen inträder tyskan i realskolans första klass, förhålla” engelskan i den fjärde, franskan som frivilligt ämne i den femte, som obliga- dm' toriskt ämne i gymnasiets andra ring, latinet i latingymnasiets första ring samt slutligen grekiskan för lärjungar som välja den helklassiska linjen i tredje rin- gen. Gymnasiets undervisning i franska bygger icke på realskolans kirs, som ju är frivillig; denna saknar alltså betydelse för studiet av franska i gynnasiet. I de kommunala mellanskolorna är språkföljden i det hela ordnad på samma sätt som i realskolorna; skillnaden är endast den, att i mellanskolan, som är fyraårig, engelskan i regel inträder redan i andra klassen, alltså ett år efter tyskan. I de treåriga gymnasierna är det fyraåriga gymnasiets kurs i latin sammanträngd inom den givna ramen av tre gymnasieringar. Då den franska kursen i realskolan icke är obligatorisk och sålunda icke kan läggas til grund för gymnasiets franska kurs, börja alltså i det treåriga gymnasiet latinstudiet och den obligatoriska undervisningen i franska samma år.
De tvenne språk, vilka kommissionen finner böra ingå som obligatoriska iSkolkommis- planen för realskolans normaltyp, äro tyskan och engelskan, detta i överens- stämmelse med nu gällande ordning; även om franskans praktiska betydelse hos oss vore i tillväxt, komme dock behovet av engelska och tyska för oss svenskar fortfarande att bliva allmännare än motsvarande behov av franska.
För att ändock i någon mån tillgodose det obestridliga behovet av undervis- ning i franska jämväl på realskolstadiet föreslår kommissionen, att i realsko— lans högsta klass lärjungar som icke läsa latin må kunna om de så önska utbyta undervisningen i matematik (5 timmar) mot undervisning i franska. Denna anordning väntas bliva av betydelse även för en del av den manliga ungdomen, men den vidtages särskilt i den kvinnliga ungdomens intresse. Matematik vore nämligen ett ämne, som enligt vad erfarenheten visat i många fall icke förmåd- de tillvinna sig de kvinnliga lärjungarnas intresse i samma grad som de man- ligas. Då nu de i realskolans första klasser inhämtade kunskaperna i detta äm- ne i vissa fall syntes vara tillräckliga för det praktiska livets behov, medan en om också elementär bekantskap med ett tredje språk kunde bliva till avsevärd nytta, så anser kommissionen den nu nämnda anordningen vara av förhållan- dena väl motiverad.
Den föreslagna franska kursen i fjärde realskolklassen utesluter den under- visning i latin, resp. matematik, varpå gymnasiets undervisning måste bygga, och kan alltså icke inhämtas av lärjungar, som ämna sig till gymnasiet; den kan sålunda icke heller ligga till grund för gymnasiets kurs i franska, som följakt— ligen måste börja med elementerna.
För att möjliggöra en fyraårig latinundervisning och på samma gång minska olägenheterna av språkträngseln å latingymnasiet har kommissionen ansett det nödvändigt, att i realskolans högsta klass tillfälle till undervisning i latin be- redes lärjungar som så önska. Deltagandet i denna undervisning är sålunda ur realskolans synpunkt frivilligt, men obligatoriskt för de lärjungar, som ämna söka inträde i latingymnasiet.
Med avseende på ordningen mellan realskolans båda huvudspråk har kom- missionen föreslagit den förändringen, att engelskan inträder som första språk i realskolans normaltyp och tyskan som andra språk.
Språkföljden i den högre skolans normaltyp blir alltså enligt kommissionens förslag: i realskolans första klass inträder engelskan, i den andra tyskan; i den fjärde inträder latinet som obligatoriskt ämne för de lärjungar, som ämna fort- sätta sina studier å latingymnasium, samt franskan som frivilligt ämne för de lärjungar, som avstå från undervisning i latin och matematik; i gymnasiets första ring inträder franskan som obligatoriskt ämne samt i det. differentierade latingymnasiets andra ring grekiskan.
En ur språkundervisningens synpunkt mycket betydelsefull förändring är det, att i den av skolkommissionen föreslagna fyraåriga realskolan engelskan inträder som första språk i första klassen, medan tyskan som andra språk bör- jar i andra klassen. För den sålunda föreslagna förändringen i språkföljden anför kommissionen dels metodiska, dels praktiska skäl.
För tyskan .som begynnelsespråk har sedan gammalt anförts, att den såsom det i grammatiskt avseende rikast utbildade moderna språket bäst lämpade sig att för språkstudiet i dess helhet lägga den grund, som förut lades genom la- tinet. Emot denna uppfattning invänder kommissionen, att den innebure en överskattning av den allmänna grammatikens betydelse i språkundervisningen. »Språkmaterialet är det primära, grammatiken det sekundära.» Enligt kom- missionens uppfattning gällde det vid språkundervisningen att från det språk- material. som studerades, sluta till de grammatiska reglerna, att genom riklig läsning förvärva känsla för språket och på så sätt tillägna sig de lagar, som så
sionens organisa— tionsför- slag.
Begynnelse- språket.
Skolkommis— sionen.
småningom utvecklat sig för språkbruket, och att i allmänhet tillgrba den grammatiska regeln, först då behovet därav gjorde sig gällande. Med denna uppfattning tedde sig frågan om det >>grundläggande» språket på ett helt an— nat sätt. Själva termen >>grundläggande språk» bleve då oegentlig, ty varje språk studerades för sin egen skull, vilket naturligtvis icke hindrade, att de olika språken i flera avseenden vid undervisningen lika väl som i livet stödde varandra. Spörsmålet om det bästa begynnelsespråket kvarstode även såsom en pedagogisk fråga men av väsentligt mindre betydelse än förr. Om nan ut- ginge från sanningen, att ett rationellt studium av varje språk skänkte ett ve— tande, som vore till stöd för studiet av andra språk, så inskränkte sig lär det pedagogiska momentet till frågan, huruvida detta i så mycket högre grad gäll- de om tyskan än om engelskan, att häri en anledning kunde ligga till tyskans företräde. '
Kommissionen erinrar därom, att om tyskan å sin sida vore ägnad att lägga en bredare grund för det grammatiska vctandet, det syntes minst sagt txivelak- tigt, huruvida det första åt språkstudier ägnade skolåret verkligen bordei över- vägande grad ägnas åt grammatik och icke snarare utnyttjas för enklare upp— gifter, vid vilka minnet och imitationsförmågan spelade huvudrollen. såsom fallet vore vid den första undervisningen i engelska, vars svåra uttal, enlgt vad erfarenheten visade, lättare tillägnades vid tidigare ålder. Och vidara finge det icke förglömmas, att, vilket språk som än bleve det första, det andri språ— ket enligt kommissionens förslag inträdde redan följande år och Således gan- ska snart kunde börja att lämna det allmänna tillskott till språkkunskapen, varav det vore mäktigt.
Till förmån för engelska som begynnelsespråk i realskolan kunde ock åbero— pas erfarenhetens vittnesbörd. Mångåriga försök med en sådan språkfiljd ha— de gjorts. såväl vid tvenne statsläroverk (Göteborgs realläroverk och nya ele- mentarskolan i Stockholm) som vid flera enskilda läroanstalter, och dessa för- sök hade i stort sett krönts med framgång. Visserligen hade dessa försök gjorts under något andra förutsättningar än som komme att. råda i den av kom— missionen föreslagna skolorganisationen, i det att engelskan börjat i nuvarande första klassen (vid en skola i andra) och tyskan inträtt i fjärde (i ett fall i tredje), medan i den nya realskolan det första språket skulle såsom enda. främ— mande språk läsas blott i en klass och det andra inträda redan året direfter. Men även om de vid försöken vunna erfarenheterna i vad de avsåge engelskans större lämplighet för det lägsta åldersstadiet icke vid den föreslagna läioverks- organisationen längre ägde samma beviskraft, borde de icke desto mindre till- mätas synnerlig betydelse.
Genom de från vederbörande läroanstalter inhämtade omdömena finner skol— kommissionen ådagalagt, att engelskans studium på det tidigare åldersstadiet snabbare ledde till ett användbart resultat än studiet av tyskan. Likaledes ha- de försöken givit vid handen, att engelskan vore lämpligare och bättre avpas— sad för de unga lärjungarnas förståndsmognad och förmåga av språklgt till- ägnande, medan å andra sidan undervisningen i tyska, påbörjad å ett något se— nare stadium, visat sig kunna föras till fullt tillfredsställande resultat. Kom- missionen finner i dessa rön en bekräftelse på riktigheten av sin på tenetiskt pedagogiska grunder vunna uppfattning, att engelskan synnerligen väl lämpa- de sig som begynnelsespråk. >>Med en sådan anordning skulle den naturliga gången för språkundervisningen bliva den att efter ett elementärt stueium av modersmålets byggnad skrida till inlärande av det främmande huvudspråk, som i mindre grad än de övriga ställer grammatiska anspråk på lärjungen, men som dock är väl ägnat att utveckla hans språkliga insikter, och den pedagogiska regeln från det lättare till det svårare skulle även i fråga om språkföljden kom— ma till sin rätt.»
Till de rent pedagogiska synpunkterna komme så praktiska skäl av avgöran- de betydelse: för realskolabiturienterna gällde det att framför allt studera det språk, som för dem under deras framtida verksamhet vore av den största nyt- tan; detta vore i de allra flesta fall otvivelaktigt engelskan, detta intill en viss gräns relativt lättlärda språk, som numera vore på väg att intaga platsen som det universella språket.
På de sålunda anförda grunderna föreslår kommissionen alltså, att i realsko- lans normaltyp engelskan inträder som första och tyskan som andra främmande språk. Vid sidan av normaltypen föreslås emellertid vissa avvikande typer. Då lärjungar kunde finnas, för vilka tyskan spelade en större roll än engelskan, före- slår kommissionen i främsta rummet en realskoleform med normaltypens båda språk i omkastad ordning, detta så mycket hellre, som den hittillsvarande ord- ningen visat sig kunnat giva tillfredsställande resultat och det därför kunde synas olämpligt att helt bryta med densamma. Franskan hade enligt kommis— sionen sin egentliga plats på gymnasiet, men det syntes dock »i hög grad lämpligt och önskvärt, att tillfälle lämnas att studera även detta språk såsom ett av de båda realskolspråken»; det vore obestridligt, att även rent praktiskt sett ett starkt behov gjorde sig gällande av kunskaper i franska, beroende på våra tilltagande kommersiella och industriella förbindelser med Frankrike. Kommissionen förordar därför vidare dels en typ med tyska såsom begynnelse- språk och franska såsom andra språk, dels för enstaka fall en typ med engelska såsom första, franska såsom andra språk. Normaltypen, med språkföljden cngelska—tyska, skulle vara representerad på varje ort, där realskola funnes; på ort, där normaltypen redan vore i erforderlig mån tillgodosedd, tänkas de avvikande typerna med språkföljden tyska—engelska, tyska—franska eller engelska—franska efter vederbörande lokalstyrelses beprövande kunna komma till användning.
I fråga om förslaget att göra engelskan till begynnelsespråk i_re_alskolan Kommissione— yppades redan inom skolkommissionen en avvikande mening: komm1ss1onsleda— sledij-Zjiitemnh möterna Swartling och Åström underkänna i ett särskilt yttrande både de ""i mg oc
. . . . . ,, A tö . teoretiskt pedagogiska och de praktiska. skäl, som av kommrssmnen anförts mm
till förmån för engelska som första språk i den föreslagna fyraåriga real- skolan, och yrka på att den nuvarande ordningen med tyska som första språk bibehålles.
De invändningar, som riktats mot lämpligheten av tyska som först inträ- dande främmande språk, hade i det hela gått ut på att detta språk genom sin formrikedom och sin invecklade grammatik av lärjungarna krävde abstrak- tioner och ett tänkande, som de på ett så tidigt stadium ej vore mäktiga, var- för resultatet av undervisningen ej stode i rimligt förhållande till det arbete och den tid, som däråt ägnades. Även om dessa och liknande betänkligheter i någon mån haft fog för sig, då det gällt den nuvarande skolorganisationen med lärjungar i 9—10-årsåldern, syntes de i det väsentliga förlora sitt berät- tigande med avseende på den föreslagna organisationen, där lärjungarna först vid 12—13 års ålder skola börja studiet av främmande språk efter att hava erhållit en flerårig och ganska omfattande undervisning i modersmålet. De pedagogiska skäl, som ansetts tala för lämpligheten av tyska som första språk i våra skolor, syntes däremot äga giltighet även med avseende på den nya skolorganisationen. Vad åter anginge det förhållandet, att studiet av engelska på grund av detta språks relativa lättlärdhet snabbare ledde till ett använd- bart resultat än studiet av tyska, torde detta i det hela gälla ej blott det tidi— gare åldersstadiet utan vilket åldersstadium som helst. Att engelskans svåra uttal lättare tillägnades vid tidigare ålder, syntes ej heller kunna tillmätas nämnvärd betydelse vid en åldersdifferens av endast ett år. Problemet rörde
Läroverken,
sig ju ej heller om att för realskolans del utvälja ett enda språk, vari under- visningen skulle leda till ett användbart resultat, utan det gällde att planlägga undervisningen i tvenne såsom nödvändiga befunna språk så, att man komme till ett användbart resultat både i det ena och i det andra språket. Enligt de båda kommissionsledamöternas mening hade kommissionen åt undervisningen i engelska berett en förstärkning, som ej vore nödvändig eller behövlig, och försvagat tyskans ställning på ett sätt, som komme att i betänklig grad draga ned kunskapsnivån i detta ämne och verka menligt på lärjungarnas språkut- bildning i det hela.
Aven de av kommissionen andragna praktiska skälen för engelskan som be- gynnelsespråk ägde ringa beviskraft. Vårt folk, som i söder och sydost hade till närmaste granne huvudmassan av den tyska folkvärlden, hade livligare både andligt och materiellt kulturella förbindelser med denna granne än med något annat av de stora kulturfolken. På denna grund torde flera av vårt folk ha större praktisk användning av kunskaper i tyska än av kunskaper i engelska, och det syntes mer än ovisst. om det komme att inträda någon sådan förskjutning i våra internationella förbindelser, att tyska språket för vårt folk förlorade det praktiska värde framför de andra stora kulturspråken, som det hittills haft och ännu hade.
De båda kommissionsledamöterna anse alltså,- att den av kommissionen i andra hand förordade språkföljden tyska—engelska bort föreslås såsom den normala, medan vid sidan därav försök i viss utsträckning borde göras med språkföljden engelska—tyska.
Mot de övriga av kommissionen tilltänkta språktyperna för realskolan an— föras betänkligheter. Därest det härvid ej stannade vid enstaka, undantagsvis gjorda försök, syntes »rörligheten» bliva väl stor och hota att övergå i oreda. Det vore också svårt att inse lämpligheten av att lärjungar efter avlagd real- skolexamen skulle gå ut i det praktiska livet i vissa fall utan några insikter i engelska, i andra fall i fullständig avsaknad av kunskaper i tyska.
I läroverkskretsar har kommissionens förslag att göra engelskan till begyn- nelsespråk i realskolan på sina håll rönt ett välvilligt mottagande, ofta dock förbundet med bestämda förbehåll. Så anser sig sektionen för moderna språk . vid tjugotredje svenska läroverkslärarmötet år 1922 >>böra biträda förslaget
om engelska såsom första språk i ett 8-årigt läroverk, byggt på en 4-årig bottenskola. Dock höra i enlighet med kommissionens förslag även linjer upp- rättas med motsatt språkföljd, och för lyceet bör tyskan fastslås såsom begyn- nelsespräk.» I kollegiernas och konferensernas utlåtanden däremot yrkas gan- ska enhälligt att tyskan måtte få förbliva begynnelsespråk; den av kommis- sionen föreslagna språkföljden befaras komma att vålla en allmän löslighet i språkkunskapen och därigenom ytterligare försvaga resultaten av den genom den nya organisationen beskurna språkundervisningen. '
Mot de slutsatser, som kommissionen ansett sig kunna draga av de vid vissa läroanstalter gjorda försöken med engelska som begynnelsespråk, riktas från sådana håll, där man varit i tillfälle att följa ifrågavarande försöksundervis- ning, bestämda invändningar. Den gemensamma konferensen i tyska, engelska och franska vid nya elementarskolan i Stockholm uttalar som sin mening om de av kommissionen åberopade försök, som gjorts bl. a. vid nya elementarskolan. »att dels dessa försök icke fortgått under tillräckligt lång tid för att man av dem skulle kunna draga några säkra slutsatser; dels provet varit förlagt till delvis andra åldersstadier än dem kommissionen åsyftar; dels timantalet vid provet varit helt olika det, som kommissionen uppställt i sin timplan». Och lektor Öberg, som medverkat i och med uppmärsamhet följt de vid Göteborgs realläroverk anställda försöken, betonar i sitt inledningsföredrag inför sek-
tionen för moderna språk vid läroverkslärarmötet 1922, att frågans kärnpunkt läge »icke i tidsskillnaden mellan språkens inträdande, utan i åldersskillnaden melllan lärjungarna vid det första språkets inträde: 9 år 10 år enligt nuvarande ordning, 12 a 13 enligt förslaget. Det är uteslutande ur synpunkten av lär- jungematerialets ålder i klasserna 1—3, som engelska teoretiskt och praktiskt befunnits vara det lämpligaste begynnelsespråket, detta är den uttryckliga för- utsättningen, den bärande tanken i detta uppslag. Sedan detta åldersstadium försvunnit från realskolan, har denna fråga kommit i ett helt annat läge ur språkpedagogisk synpunkt. — —— — Ur rent språkpedagogisk synpunkt har kommissionen icke förebragt några skäl mot det lämpliga i att tyskan får börja vid 12- å 13-årsåldern, således på det åldersstadium, som sammanfaller med den av kommissionen föreslagna realskolans första klass, ty allt vad som andrages mot tyskan som begynnelsespråk refererar sig till 9- a 10-års- åldern.»
Mot de många olika språkföljdstyperna invändes, att de skulle medföra svårigheter vid flyttning från en skola till en annan och framtvinga linjeupp— delning redan på realskolstadiet. Utom typen tyska—engelska borde endast typen engelska—tyska förekomma.
Överstyrelsens minoritet ställer sig likaledes avvisande till förslaget att kasta om språkföljden. De anställda försöken vore av alltför ringa omfatt- ning för att man av dem skulle kunna draga bestämda slutsatser i den ena eller andra riktningen; resultaten hade ej heller varit odelat gynnsamma för engelskan som begynnelsespråk. Det syntes därför betänkligt att utan fortsatt mera ingående prövning vid det stora flertalet läroanstalter frångå den nuva- rande ordningen med tyska som grundläggande språk. Med hänsyn jämväl till de av kommissionsledamöterna Swartling och Åström anförda skälen borde i stället tyskan allt fortfarande vara det första främmande språket i realsko- lans normaltyp; dock borde prov för att utröna lämpligheten av engelskan som grundläggande språk ytterligare och i större omfattning än hitintills an— ställas och liknande prov anordnas även beträffande franskans eventuella värde i berörda hänseende.
Det har förut i detta kapitel framhållits såsom oundgängligt, att realskolans timplan såsom obligatoriska upptager två främmande språk; liksom skolkom— 4 missionen finna även de sakkunniga de praktiska behoven med bestämdhet tala för att dessa båda språk i regel böra vara tyska och engelska.
Svårare att avgöra är frågan om vilket av dessa språk som bör vara begyn- nelsespråk. Frågan kan visserligen sägas få mindre betydelse i den mån real- skolan nedtill avkortas och det andra språket därför kommer att följa snab- bare pä det första, men å andra sidan blir valet av den ur metodisk synpunkt lämpligaste språkföljden viktigare, ju kortare tid språkundervisningen har till sitt förfogande. En längre realskola medger större utrymme åt språk— undervisningen och därmed större frihet i det metodiska förfarandet, men den ställer å sin sida särskilda problem vid fastställandet av språkföljden, enär den omspänner också ett lägre åldersstadium, till vars mottaglighet nödig hän- syn måste tagas vid val av begynnelsespråk och undervisningsmetod.
en av vissa språkpedagoger närda önskan att i den sexåriga realskolan få tyskan som begynnelsespråk ersatt med engelskan sammanhänger på det när— maste med vissa förut berörda strävanden inom språkundervisningen och grundar sig ytterst på den gjorda erfarenheten, att det tyska språket med sitt rikt utbildade formsystem mindre väl lämpar sig för den mera utpräglat imi- tativa metod, som ansetts önskvärd framför allt på det tidiga åldersstadium, den sexåriga realskolans lägsta klasser representera. Missnöjet med tyskan som begynnelsespråk utgår alltså icke från den uppfattningen att i den nu-
Skolöver- styrelsens minoritet.
De sak- kunniga.
varande realskolan engelskan skulle vara åsidosatt och tyskan alltför väl till- godosedd, utan det är ifrågavarande åldersstadiums receptivitet, som förme- nats icke kunna på effektivaste sätt utnyttjas genom undervisning i tyska; det för ett grundligt studium av tyskan i viss utsträckning nödvändiga gramma- tiserandet har ansetts kräva ett mognare åldersstadium, medan ett framgångs- rikt studium av engelskan med fördel läte sig bedrivas efter en för det lägsta realskolstadiets ålder väl anpassad metod. Skolkommissionen upptager denna tanke men tillämpar den på det åldersstadium, som representeras av den nu— varande realskolans fjärde klass; mot undervisning i tyska på detta stadium har emellertid ur åldersstadiets synpunkt ingen invändning framställts. Icke heller mot ett starkare inslag av grammatisk analys synas här grundade in- vändningar kunna göras ur förståndsutvecklingens synpunkt; vid de av kom- missionen åberopade försöken med omkastad språkföljd har undervisningen i tyska börjat på just detta åldersstadium eller, i ett fall, ett år tidigare, och kommissionen själv lägger vikt vid den grammatiska utbildning, som meddelas i grundskolan, alltså på ett lägre åldersstadium och utan stöd av ett främman- de språk, som ger åskådlighet och gripbar mening åt grammatikstudiet.
Skolkommissionens argumentering för engelskan som begynnelsespråk i den fyraåriga realskolan synes i själva verket, i vad den grundar sig på metodiska skäl, icke övertygande: motiveringen avser ett åldersstadium motsvarande den nuvarande realskolans tre lägsta klasser och slutsatsen ett åldersstadium mot— svarande samma skolas fjärde klass.
De av skolkommissionen anförda praktiska skälen för engelskan som be- gynnelsespråk synas näppeligen mera övertygande. De giva vid handen, att kunskaper i engelska för många realskoleabiturienter äro värdefullare än mot- svarande kunskaper i tyska, men det kan därmed knappast anses uppvisat, att engelskan bör vara det grundläggande språket i realskolan. Argumenterin- gen utgår här från den förutsättningen, att engelskan som första språk skulle få en avsevärt bättre ställning än som andra språk, att alltså 17 timmars under- visning i engelska, fördelad på realskolans alla fyra klasser, skulle giva väsentligt bättre resultat än de på realskolans tre högsta klasser fördelade 14 timmar, som kommissionen vid omkastad språkföljd tänkt sig anslagna åt samma språk. Då undervisningen i engelska emellertid i förra fallet skulle ha att bära bördan av den begynnande fonetiska och grammatiska utbildnin- gen, i senare fallet skulle kunna bygga på den grund, som i dessa avseenden lagts i den första realskoleklassens undervisning i tyska och modersmålet, så torde skillnaden i resultat bliva ingen eller i varje fall så ringa, att den icke kan fälla utslaget till förmån för engelskan som begynnelsespråk. _ _
I stort sett synes engelskans ställning enligt kommissionens organisations- förslag komma att bliva ungefär densamma, vare sig den inträder som första eller andra språk i realskolan; resultatet torde i båda fallen komma att bhva ungefär detsamma som i den nuvarande realskolan. Någon anlednmg att för- moda, att målet för undervisningen i engelska skulle »kunna sättas något högre än det i nu gällande stadga för begynnelsespråket stipulerade» (Bet. I, 2, 603) synes näppeligen föreligga.
Att däremot tyskans ställning genom de av kommissionen föreslagna föränd— ringarna skulle komma att försvagas, ligger i öppen dag; detta förhallande erkännes också av skolkommissionen: »Att fullt samma resultat skall kunna uppnås i tyska som det hittills i detta språk ernådda, är knappast möjligt.» Kommissionen hoppas emellertid, att skillnaden icke komme att bliva synner- ligen stor.
Enligt de sakkunnigas förmenande bör, som med all rätt framhållits av de båda kommissionsledamöterna Swartling och Åström, sprakundervrsnmgen 1
realskolan under alla omständigheter läggas så, att den leder till ett använd- bart resultat såväl i det ena som i det andra språket. Problemet gäller icke, "hur bästa möjliga resultat skall nås i tyska med åsidosättande av engelska »eller tvärtom, utan hur ett visst begränsat timtal skall fördelas för att bästa möjliga resultat må kunna vinnas i båda dessa språk. Det gäller att taga sikte på realskolans språkundervisning i dess helhet och undersöka, vilken språk- följd som med hänsyn till språkens olika art och svårighetsgrad, till lärjun- garnas åldersstadium och till den av dessa faktorer betingade olikheten i me— toden synes kunna garantera den från realskolan utgående svenska ungdomen ålen solidaste kunskapsutrustningen i båda de för oss viktiga germanska språ- (en.
Vid fastställandet av språkföljden synas emellertid ej endast realskolans egna behov kunna få fälla utslaget. En av realskolans viktigaste uppgifter är att lägga en hållfast grund för fortsatta studier i gymnasiet, dit ju en be- tydande del av realskolans lärjungar avgår. Enligt de sakkunnigas uppfatt- ning måste därför vid denna frågas avgörande väsentlig hänsyn tagas jämväl till gymnasiets intressen. Skolkomissionens förmenande, att engelskan fått .en relativt gynnad ställning i realskolan, har för detta språk medfört den kon- sekvensen, att det på gymnasiet ansetts tillräckligt tillgodosett med en mycket blygsam placering: enligt normaltypens språkföljd når det på ingen linje upp ”till studentexamen, och på latingymnasiets timplan saknas ämnet helt och hållet. Vad denna förlust av det högsta stadiet betyder för ett i idiomatiskt avseende så svårt språk som engelskan, ligger i öppen dag. Om en mycket oviss och i varje fall ytterst obetydlig vinst för engelskan i realskolan skall köpas med förlust av de värdefullaste timmarna på gymnasiet, så har det språk, som >>redan är på väg att intaga platsen såsom det universella språket», icke fått sin tillbörliga plats i den svenska skolorganisationen. Icke minst med hänsyn till de utomordentliga värden, den engelska litteraturen har att erbjuda svensk ungdom, synes det vara en angelägenhet av största vikt, att engelskan å alla gymnasielinjer får ett så stort utrymme, som den starka specialiseringen av gymnasiestudierna över huvud medgiver.
I fråga om den relativa svårighetsgraden hos de båda germanska språken ha skilda meningar framträtt. Skiljaktigheten i uppfattningen beror i främsta rummet därpå, att de svårigheter som möta i tyskan äro av helt annat slag än de som möta i engelskan. Intill dess att ett visst mått av kunskap ernåtts, torde tyskan med sin vidlyftiga formlära, sin omständliga syntax och sin tunga stil vara i viss mening svårtillgängligare än engelskan, men den står oss genom sin morfologiska byggnad och sitt ordförråd närmare, och när en viss behärskning av språket vunnits, möta jämförelsevis få nya svårigheter. Elementerna av tyskan kräva alltså ett omfattande arbete, vilket emellertid just på grund av sin elementära karaktär kan och bör förläggas till ett rela- tivt tidigt stadium. I engelskan bereder på nybörjarstadiet uttalet och stav- ningen betydande svårigheter, men när dessa till en viss grad övervunnits, kunna snabba framsteg göras, och den på det lägre stadiet erforderliga gram- matiska kunskapen är lätt förvärvad. Med rätta betecknar också kommissio- nen engelskan som ett intill en viss gräns relativt lättlärt språk. På det högre stadiet, där det gäller att tränga djupare in i språket, ställer det oerhört rika och för oss i stor utsträckning främmande ordförrådet liksom även den sär- egna fraseologien ständigt nya hinder i vägen. De svårigheter, engelskan "bereder på det lägre stadiet, kunna övervinnas med ett ganska begränsat tim- tal, medan det arbete, som fordras för ett djupare inträngande i detta språk. kräver mera tid och framför allt större mognad, än realskolestadiet över huvud kan erbjuda. Betecknande är i detta avseende vad som av dåvarande rektorn
vid Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium .I . Liljeblad i skrivelse till skolkommissionen av den 12 september 1919 angives såsom huvudorsaken till att man vid ifrågavarande läroverk övergivit försöket med engelska som begynnelsespråk: försöket hade måst uppgivas, icke därför att engelskan visat sig olämplig som begynnelsespråk, utan därför att man ej, som man av sär- skild anledning hoppats, ansett sig kunna avsluta engelskan i klass VI, enär lärjungarna visat sig icke äga tillräcklig mognad därför.
Ur förevarande synpunkt synes alltså en sådan fördelning av språkstudiet i den högre skolan vara den naturliga, att i realskolan den på det elementära stadiet mera arbete krävande tyskan får ett större utrymme sig tillmätt än den intill en viss gräns relativt lättlärda engelskan, medan tyskan på gym- nasiets högre stadium träder tillbaka till förmån för ett fördjupat studium av den här mera krävande engelskan. En dylik fördelning av den åt språk- undervisningen anslagna tiden påverkar valet av begynnelsespråk i realsko- lan så till vida, som det uppenbarligen är lättare att i denna bereda tyskan det önskade större timtalet, om detta kan fördelas på flera år.
I fråga om undervisningens metod betingar de båda språkens väsentligt olika art en bestämd skillnad, framför allt på begynnelsestadiet. Tyskans rikt utbildade formsystem kräver större utrymme för det grammatiska, varav följer en viss begränsning av det imitativa inslaget; engelskan däremot med sin säregna grammatiska struktur och sitt från skriften i hög grad avvikande uttal gör på det lägre stadiet ett ganska utpräglat imitativt förfarande natur- ligt. Skälen för ett utsträckt användande av den direkta metoden vid under- visningen i engelska vinna i styrka, i samma mån som undervisningen börjar tidigare, medan för tyskan en mera exklusiv tillämpning av den direkta meto- den svårligen låter praktiskt genomföra sig ens på den nuvarande realskolans lägsta stadium, trots den rikliga tid, som där kan tillmätas det första språket. Då emellertid starka skäl tala för en mera renodlat direkt metod i språkunder- visningen just på detta lägsta stadium, synes den gjorda jämförelsen giva vid handen, att åtminstone i den sexåriga realskolan engelskan borde inträda. som första främmande språk. Som ovan antytts är det en dylik tankegång. som kommit åtskilliga erfarna språkpedagoger att förorda engelska som be- gynnelsespråk i denna skola.
Vid fastställandet av språkföljden i realskolan måste emellertid hänsyn ta— gas ej blott till den sexåriga realskolan utan även till andra existerande eller föreslagna former, främst då till den redan i stor utsträckning tillämpade fyraåriga realskoleformen.
I metodiskt avseende ställer sig nämligen frågan ganska olika, om det gäller en fyraårig realskola, byggande på sexårig grundskola, eller om det gäller en sexårig realskola, byggande på treårig grundskola. I förra fallet börjar språkundervisningen först på ett åldersstadium, som motsvarar nuva- rande fjärde klassen, och den har att bygga på den allmänt grammatiska grund. som lagts i folkskolan och vars hållfasthet prövats vid inträdesprövningen till realskolan; i senare fallet börjar språkundervisningen liksom nu med fjärde skolåret, och någon grammatisk grund finnes icke att bygga på. De invänd- ningar, som gjorts mot det grammatiskt svårare tyska språkets införande i realskolans första klass, hänföra sig som ovan framhållits till den sexåriga realskolans lägsta stadium, som förmenats vara alltför omoget för den mera ingående grammatiska analys av språkmaterialet, som tyskan kräver. Att i den fyraåriga realskolans första klass börja med tyskan synes däremot med hänsyn till åldersstadiet icke innebära några som helst metodiska vanskligheter. Tvärtom, uppskjutes undervisningen i främmande språk så länge som till sjunde skolåret, synes det vara ytterst angeläget att med kraft och utan all
tidsspillan fullfölja det grammatiska studium, som påbörjats i folkskolan, så att så långvarig träning och därmed så stor säkerhet som möjligt vinnes på detta för lärjungarnas formella skolning så viktiga område. Att i en endast fyraårig realskola gå >>från det lättare till det svårare» och ägna det första skolåret åt »enklare uppgifter, vid vilka minnet och imitationsförmågan spela huvudrollen, såsom fallet är vid den första undervisningen i engelska», synes vara en alldeles opåkallad pedagogisk försiktighet; skolans korthet manar till ett mera effektivt utnyttjande av den till buds stående tiden. Jämväl den av de sakkunniga föreslagna möjligheten till övergång från den fyraåriga real- skolans näst sista klass till det fyraåriga gymnasiets första ring talar med bestämdhet till förmån för den språkföljd, som under de tre första realskol- åren lägger den solidare grammatiska grunden för gymnasiets språkstudium. Aven med hänsyn till realskolan måste härvid beaktas, att tyskan som första språk i högre grad tjänar som grundläggande språk för engelskan än i mot- satt fall engelskan för tyskan: den strängare grammatiska skolning, som ty— skan nödvändiggör, kommer i stor utsträckning engelskan till godo, medan det första årets undervisning i engelska, som givetvis i främsta rummet måste ägnas åt uttalet, endast i ganska ringa mån kan anses förbereda det följande årets tyska studium. De med hänsyn till den begränsade tiden goda resultat, som ernåtts i de kommunala mellanskolorna, ha vunnits med tyska som be- gynnelsespråk, och de flesta kollegierna vid dessa skolor yrka också på att tyskan fortfarande skall förbliva begynnelsespråk. _
Det begränsade timtal, som i den fyraåriga realskolan kan anslås åt de båda germanska språken, torde därför i det hela komma att giva bättre resultat, om tyskan fortfarande såsom hittills inträder som första och engelskan som andra främmande språk. I fråga om den sexåriga realskolan åter har det icke från något håll uppvisats, att bättre resultat skulle kunna ernås med engelska än med tyska som begynnelsespråk. De utförda praktiska försöken kunna knap— past anses ha ådagalagt mera, än att med intresserade och skickliga lärar- krafter i det hela lika goda resultat kunna vinnas med omkastad språkföljd som med den nu vanliga; avgörande skäl för en generell förändring av den sexåriga realskolans nuvarande språkföljd ha de icke kunnat lämna. Den fem- åriga realskolan intager i här berörda avseende en mellanställning, men måste i det hela anses stå den sexåriga realskolan närmare. Språkundervisningen börjar på ett åldersstadium, som motsvarar den nuvarande realskolans andra klass, och den i folkskolan inhämtade grammatiska kunskapen är till sin om- fattning obetydlig och alltför svagt befäst genom övningar för att kunna tjäna som grund för studiet av ett främmande språk. Å andra sidan hava de invändningar, vilka gjorts mot tyskan som första språk i den sexåriga real- skolan, endast en reducerad giltighet i avseende på den femåriga.
Om sålunda i en sexårig realskola möjligen lika goda resultat i båda de germanska språken kunna vinnas, vare sig det ena eller det andra göres till första språk, så tala, i samma mån som realskolan med bibehållna anspråk på resultaten. avkortas, allt svagare skäl mot och allt starkare skäl för tyskan som grundläggande språk; i den fyraåriga realskolan synas utsikterna att nå solida resultat i båda språken vara avgjort större, om tyskan inträder som det första , språket. Under förutsättning att en fyraårig realskola kommer att ingå som ett betydelsefullt led i det svenska skolsystemet, synes detta förhållande vara ett starkt skäl för att i realskolan över huvud välja den språkföljd, av vilken i den fyraåriga realskoleformen kan förväntas bättre och i de längre formerna i varje fall icke sämre resultat. Om med hänsyn härtill tyskan göres till grundläggande språk i realskolans normaltyp, så vinnes därmed för lärover- ket i dess helhet den fördelen, att språkstudiet får en lämpligare fördelnlng
Latinct i realskolan.
Skolkommis- sionen.
Yttrandena.
på de skilda stadierna, i det att det tidskrävande studiet av tyskans elementer väsentligen faller på ett lägre stadium och tillbörlig plats kan beredas åt en- gelskan på det högsta stadiet. Det är i överensstämmelse med denna tanke— gång, som de sakkunniga i de uppgjorda förslagen till tim- och kursplaner räknat med tyskan som första språk och engelskan som andra språk i real- skolans normalform.
Därmed finna de sakkunniga ingalunda givet, att denna ordning måste en- hetligt genomföras över hela linjen. Tvärtom, på orter, där intresse för saken finnes och där tillräckligt antal lärjungar anmäla sig till en linje med språk- följden engelska—tyska, synas enligt de sakkunnigas mening dylika linjer böra anordnas. Särskilt vid sexåriga realskolor synes en dylik anordning vara att förorda. Då det emellertid icke kan anses tillfyllest utrett, huru många tim- mar vid omkastad språkföljd böra för nående av föreskrivna mål anslås åt respektive språk — försöken vid högre realläroverket i Göteborg gåvo vid han— den, att i tyska resultatet i realskolexamen på försökslinjen på grund av det begränsade timtalet icke blev likvärdigt med resultatet på huvudlinjen _ så anse de sakkunniga, att fördelningen av veckotimmarna mellan de båda språ- ken bör i varje särskilt fall efter förslag av vederbörande läroverkskollegium fastställas av skolöverstyrelsen, tills i detta avseende nödig erfarenhet vun- nits i fråga om de skilda skolformerna.
Realskoleformer med franskan som obligatoriskt språk, där alltså antingen tyskan eller engelskan endast som frivilligt ämne inginge i realskolans tim- plan, synas med hänsyn till de germanska språkens vida större praktiska be'- tydelse näppeligen kunna ifrågasättas. Om i något särskilt fall en sådan språkföljd kan anses önsklig, torde fördelningen av det åt språken anslagna timantalet böra bliva föremål för ytterligare Övervägande.
Innan frågan om franskans ställning som tredje språk i realskolan upptages till behandling. synes det vara nödvändigt att fatta ståndpunkt till skolkom- missionens förslag att i realskolan bereda plats för en ettårig kurs i latin.
Enligt skolkommissionens förslag .skulle åt lärjungar i realskolans fjärde klass, som så önskade, meddelas undervisning i latin 5, högst 6 veckotimmar; dessa lärjungar skulle befrias från undervisningen i tyska 2 timmar, i mate- matik 1 timme, i teckning 2 timmar och i slöjd 1 timme.
Orsaken till att latinet i kommissionens förslag trängts ned i realskolan är naturligtvis den, att det av kommissionen förordade treåriga gymnasiet icke medger plats för den fyraåriga latinundervisning, som enligt vad erfarenheten ger vid handen är önskvärd för ett pedagogiskt tillfredsställande studium av det latinska språket. Målet för realskolans undervisning i latin skulle vara »att meddela lärjungarna sådana insikter i språket, särskilt dess formlära, som kunna tjäna till ett säkert underlag för fortsatta studier i detta ämne på gymnasiet». Enligt kommissionens förmenande borde i realskolans högsta klass samma resultat kunna vinnas som i det nuvarande gymnasiets första ring; kursfördelningen överensstämmer också i det hela med den nu för denna ring föreskrivna.
Skolkcmmissionens förslag att förlägga den elementära latinundervisningen till realskolans högsta klass har i det ÖO-tal utlåtanden, som beröra denna fråga, mötts av ett ganska enhälligt avstyrkande. Särskilt framhållas följande bri- ster hos den föreslagna anordningen: _ _ _
i smärre realskolor med enkla klasser vore det svårt, ja omöjligt att få lati- net representerat i de fåtaliga lärarbefattningarnas ämneskombmatmner;
vid mindre läroverk, där endast ett fåtal lärjungar kunde komma att läsa latin, skulle denna undervisning komma att bliva alltför dyr;
en undervisning i latin, meddelad i olika realskolor, efter olika metoder, av lärare med mycket olika förutsättningar, skulle näppeligen kunna lämna den avsedda säkra grundvalen för fortsatta studier i ämnet å gymnasiet;
den av kommissionen föreslagna anordningen med partiell befrielse från undervisningen i tyska och matematik komme att menligt inverka på arbets— resultaten i dessa ämnen och verka störande på förberedelserna till realexamen.
Ett par utlåtanden ställa sig emellertid mera förstående till kommissionens förslag i denna punkt. Så anser kollegiet vid Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium en fyraårig latinkurs, uppdelad på realskola och gymna— sium, vara att föredraga framför en treårig latinkurs, även om den senare skulle erhålla samma timtal, och enligt kollegiets vid realskolan och kommu- nala gymnasiet i Uddevalla mening komme förläggandet av en extra latinkurs till realskolans högsta klass att minska den för en del av eleverna ganska be— tungande arbetsbelastningen i det treåriga gymnasiet.
Enligt de sakkunnigas uppfattning måste värdet av ett fyraårigt latinstu- dium skattas synnerligen högt, men denna obestridliga fördel för en viss gym— nasielinje synes under inga omständigheter kunna få köpas på realskolans bekostnad. Den av skolkommissionen föreslagna anordningen inger ur real- skolans synpunkt allvarliga betänkligheter. Den flyttar för lärjungarna ned gymnasiets linjeval i realskolan. Den inför i sista realskoleklassens timplan vid sidan av de obligatoriska ämnena en kurs, så krävande som den första gymnasieringens latinkurs, gör den, ehuru formellt frivillig, i realiteten obli- gatorisk för en icke obetydlig kategori av lärjungar och pålägger därigenom dessa lärjungar en arbetsbörda, som, då den i endast ringa mån lindras genom den medgivna befrielsen från viss annan undervisning, synes gå utöver det till- rådligas gränser. Befrielsen från de två timmarna tyska kommer att försvaga latinarnas utbildning i detta ämne och med hänsyn__till den föreslagna gymna- sieprövningen göra extra hemarbete nödvändigt. Aven i övriga ämnen torde studiet komma att lida avbräck genom den av latinet betingade stora ökningen i arbetsbelastningen. De lärjungar, som icke vinna inträde i gymnasiet, få ej avsedd nytta av det arbete, de nedlagt på latinet, men väl lida de skada genom den försämring i realskolans studieresultat, som betingas av latinets intrång. Om realskolans kurs i latin verkligen skall, som kommissionen avsett, bliva likvärdig med första latinringens kurs, så måste undervisningen meddelas av fullt utbildade lärare; det torde emellertid komma att möta betydande svårig— heter att särskilt vid realskolor utan parallellklasser få latinet företrätt i de fåtaliga lärarbefattningarnas ämneskombinationer på ett sätt, som icke försva- gar representationen för de ämnen, vilka tillhöra realskolans egentliga ämnes- .krets: undervisningen i latin skulle i själva verket, om berättigade krav på dess kvalitet upprätthölles, för de många smärre realskolorna icke blott ställa sig kostsam utan även medföra menliga följder för undervisningen i övriga amnen.
De sakkunniga finna av dessa skäl undervisningen i latin i sin helhet böra förläggas till gymnasiet. vare sig detta göres fyraårigt eller treårigt, men se i den av kommissionen anförda argumenteringen ett starkt skäl för en sådan byggnad av gymnasiet, att latingymnasiet såvitt möjligt göres fyraårigt.
Franskans ställning i den högre skolan för närvarande och enligt skolkom— missionens förslag har i det föregående angivits. F ranskan har i den nuvaran- de skolorganisationen allmänt ansetts vara för svagt tillgodosedd. I fråga om skolkommissionens förslag uttalas från läroverken i allmänhet tillfreds- ställelse med den ställning, franskan fått sig anvisad; ofta anses den till och med hava blivit förhållandevis alltför väl tillgodosedd. Dessa uttalanden avse
De sak- kunniga.
Franskan & realskolan.
Läroverken.
tydligen i främsta rummet eller endast gymnasiet. Där uppmärksamheten mera riktas på realskolestadiet, är man mindre tillfredsställd. Flickskolekollegierna framhålla olägenheten av att undervisningen i det tredje främmande språket skall beröva studiebegåvade lärjungar möjlighet att deltaga i undervisningen i matematik, och även från kommunala mellanskolor uttalas önskvärdheten av att lärjungarna beredas tillfälle att i klass 4 samtidigt läsa. både franska och matematik. En ämneskonferens vid kommunal mellanskola yrkar på ämnets fördelande på realskolans båda högsta klasser.
Ovefåtyffäl' Överstyrelsens minoritet uttalar som sin övertygelse, att ett uteslutande av
sensmmorltet franskan från realskolans normaltyp skulle komma att väcka allmänt och be- rättigat missnöje. Det vore såväl för affärsvärlden som för kommunikations— verken av icke ringa betydelse, att lärjungarna i realskolan och mellanskolan ägde tillfälle att inhämta åtminstone några kunskaper i vart och ett av de tre för oss viktigaste kulturspråken. Kommissionens särskilt i den kvinnliga ung- domens intresse framställda förslag om rätt för lärjunge att i realskolans hög- sta klass utbyta matematiken mot ett tredje språk, varvid i realexamen det skriftliga provet i matematik skulle ersättas av ett skriftligt prov i det andra språket, finner överstyrelseminoriteten beaktansvärt, men anser bortvalet i an- slutning till bestämmelsen i % 7 mom. 2 av gällande läroverksstadga böra ord- nas så, att lärjunge, som begagnade sig av undervisningen i alla tre språken, skulle i realskolans två högsta klasser efter av målsman hos rektor gjord skriftlig anmälan erhålla befrielse från undervisningen i matematik. Huru- vida sådan lärjunge skulle äga rätt att undergå realexamen enligt den för lä- roverkets lärjungar föreskrivna ordning, borde göras till föremål för närmare övervägande.
De snk— De sakkunniga ha redan förut vid behandlingen av skolkommissionens för- kunmga- slag rörande koncentration av språkundervisningen framhållit det ur gymna— siets synpunkt önskvärda i att studiet av franskans elementer så vitt möjligt skjutes ned i realskolan, så att den dyrbara tiden på högsta stadiet frigöres för mera krävande studier av rent gymnasial karaktär. Då vidare enligt de sak- kunnigas förslag studiet av latinet både i det fyraåriga och det treåriga gym— nasiet inträder i första ringen, synes det jämväl med hänsyn till språkföljden i latingymnasiet önskvärt, att studiet av franskan grundlägges redan i real— skolan. Att börja franskan i samma klass som latinet måste av språkpedago- giska skäl anses olämpligt, att börja franskan senare innebär som förut fram- hållits en mindre lycklig kursfördelning och en belastning av det högsta gym- nasiestadiet, som är ytterst ogynnsam för den på detta stadium eftersträvade differentieringen ; återstår då endast att börja franskan tidigare än latinet, d. v. s. i realskolan. Då emellertid icke heller i detta avseende gymnasiets in- tressen kunna få allena vara bestämmande för realskolans organisation, så synes det nödvändigt att undersöka, huruvida en dylik för gymnasiet förmån- lig fördelning av språkstudiet låter förena sig med realskolans intressen. Realskolan har till uppgift icke blott att lägga grunden för gymnasiets un- dervisning utan även att meddela förutbildning för vissa tjänstemannabefatt- ningar samt framför allt att skänka de lärjungar, som efter avlagd realexa— men träda ut i det praktiska livet, en efter deras behov avpassad allmän med— borgerlig bildning. Nu synes en elementär kunskap i franska vara ej endast för blivande tjänstemän utan jämväl för dem som gå ut i det praktiska livet så värdefull, att tillfälle till undervisning i detta språk torde böra beredas alla lärjungar i realskolan, som så önska. Om det avsedda målet, en viss bekant- skap med uttalet och formsystemet och någon kännedom om det centrala ord- förrådet, skall kunna vinnas, synes för denna undervisning icke böra anslås
mindre än fem timmar, fördelade på realskolans två sista läsår. Att göra tre främmande språk obligatoriska i en realskola, för vilken ett strängare begåv- ningsurval varken kan eller bör ifrågasättas, skulle emellertid för många lär- jungar uppenbarligen innebära en alltför tung belastning. Lika önskvärt som det är, att kunskap i franska blir mera allmän inom det svenska folket, lika klart synes det vara, att denna kurs i franska icke kan åläggas alla realsko- lans elever, ej heller ingå i realexamens fordringar. Ämnet torde alltså böra vara frivilligt; de lärjungar, som ämna efter avlagd realexamen gå ut i det praktiska livet eller slå in på de tjänstemannabanor, som öppna sig för dem, böra med hänsyn till egna önskningar, behov och krafter bedöma, om de vilja deltaga i denna undervisning.
Annorlunda ställer sig saken för de lärjungar, som ämna sig till gymnasiet. Tillträde till gymnasiet bör ju av många skäl medgivas endast sådana lär- jungar, som äga verklig studiebegåvning. Att pålägga dessa den extra ar- betsbörda, som den frivilliga kursen i franska i realskolans näst högsta och —— under förutsättning av treårig gymnasiekurs — högsta klass innebär, synes icke vara att begära alltför mycket: enligt 1878 års läroverksstadga var i mot- svarande klasser franskan obligatorisk för alla lärjungar, och antalet delta- gare i den frivilliga undervisningen i franska i de nuvarande realskolorna och mellanskolorna är mycket stort. Den nu gällande ordningen har emellertid medfört egendomliga följder för studiet av franska på realskolstadiet. För närvarande bygger undervisningen i franska å gymnasiet icke på realskolans frivilliga kurs, som ju icke kan förutsättas vara inhämtad av alla. utan andra ringens kurs börjar med elementerna. Följden är, att de, som tänka fortsätta på gymnasiet, sålunda huvudmassan av de mera begåvade, merendels ej de]- taga i realskolans frivilliga undervisning i franska, för att slippa inhämta elementerna två gånger, medan de lärjungar som avsluta sina studier med realskolexamen i stor utsträckning läsa franska. Vid högre allmänna läro- verken deltogo höstterminen 1923 av lärjungarna i femte klassen 26.9 procent, i sjätte klassen 15.9 procent i den frivilliga undervisningen i franska; vid kom- munala mellanskolorna deltogo samma termin av lärjungarna i tredje och fjär- de klasserna 60.8 procent i denna frivilliga kurs. Dylika siffror tyda på, att en förändring i franskans ställning ej är omotiverad. Om i realskolan under- * visningeni franska gjordes obligatorisk för dem som ämna sig till gymnasium, skulle därmed en väsentlig lättnad i gymnasiets tunga språkbörda beredas och franskan ändå få ett i det hela tillfredsställande timtal. Obligatoriskt skulle ämnet naturligtvis vara endast i den mening, att betyg i franska från real— skolans näst sista. respektive sista klass skulle fordras för inträde i det fyra- respektive treåriga gymnasiets första ring. Lärjungar, som icke i tid berett sig för inträde i gymnasiet eller av annan anledning ej deltagit i realskolans * undfrvisning i franska, skulle givetvis äga rätt att på annat sätt utfylla denna luc a.
Undervisningen i franska i realskolan skulle enligt denna kursfördelning alltså ha till uppgift att meddela elementär kunskap i franska språket åt alla de lärjungar, som funne sig hava behov av en dylik kunskap; de sålunda vunna insikterna skulle emellertid för de lärjungar, som fortsätta sina studier i gym- nasiet, tjäna till underlag för fortsatt undervisning i detta ämne i gymnasrets olika linjer. ..
Den av de sakkunniga förordade anordningen har alltså med avseende på gymnasiet alldeles samma syfte som den av skolkommissionen föreslagna latin— undervisningen i realskolans högsta klass, nämligen att minska olägenheterna av språkträngseln i gymnasiet och möjliggöra en över flera år utsträckt kurs 1 ifrågavarande språk. Då undervisningen i franska för närvarande liksom en— ligt skolkommissionens förslag i första rummet tillhör gymnasret, så synes
Språkfölj- den i flick- skolan.
Nuvarande förhållanden.
Skolkommis- sionen.
här en gymnasial kurs vara nedskjuten i realskolan. De anmärkningar, som anförts mot den av kommissionen föreslagna latinkursen i realskolan. synas emellertid icke med fog kunna riktas mot franskan i de båda högsta realskole- klasserna. Franskan tillhör av ålder realskolans ämneskrets, om också. enligt nu gällande ordning liksom enligt skolkommissionens förslag endast som fri- villigt ämne; kompetent lärare måste alltså redan för denna frivilliga under" visning förutsättas stå till förfogande. Den elementära kursen i franska krä— ver tvivelsutan mindre arbete än den latinkurs. vilken kommissionen förlagt till realskolans sista klass; då den dessutom fördelas på två år, kan den utan otillbörlig pressning av lärjungarna infogas i timplanen vid sidan av de övriga läroämnena, utan att något av dessa behöver befaras lida menligt intrång. Då den grundläggande kursen i franska är lika för gymnasiets alla linjer, skjutes valet av gymnasielinje icke ned i realskolan utan sker först vid inträdeti gym- nasiet. För de lärjungar, som icke vinna inträde i gymnasiet, torde en elementär kurs i franska i regel vara värdefullare än en påbörjad kurs i latin.
De sakkunniga anse sålunda, att tillfälle till elementär undervisning i fran— ska bör beredas lärjungarna i realskolans två högsta klasser och att denna undervisning bör vara obligatorisk för de lärjungar, som ämna sig till gym— nasiet, men frivillig för alla övriga lärjungar.
Språkundervisningen i de högre flickskolorna har hittills icke reglerats ge— nom någon stadga; den ordning, i vilken de främmande språken inträda, har fastställts av skolans egna myndigheter. Den enda av Kungl. Maj ;t givna bestämmelsen berör utfärdandet av avgångsbetyg med normalskolekompetens, vilket skall avse fullständig lärokurs, motsvarande i huvudsak fordringarna för dylikt avgångsbetyg från statens normalskola för flickor, därvid skall iakttagas, att »därest sagda lärokurs, vad beträffar i densamma ingående främmande levande språk, inskränkcs till två av ämnena tyska, franska och engelska, det ena av dessa ämnen skall utgöras av det språk, som för språk— undervisningen vid läroanstalten är det grundläggande, och det andra med hänsyn till kursens omfattning vara åtminstone likställt med det språk. som i normalskolan inträder i fjärde klassen, dock att enligt lärarkollegiets vid läroanstalten beprövande i särskilda fall det andra av ovannämnda språk må utbytas mot det tredje språket, för så vitt undervisningen i detta omfattar en tid av minst tre läsår med sammanlagt minst nio veckotimmar».
I den åttaklassiga flickskolan varierar därför också ordningsföljden mellan de främmande språken vida mer än i de allmänna läroverken. Annu i slutet av 1800-talet var franskan mångenstädes det grundläggande språket. Nu- mera är i de flesta flickskolorna begynnelsespråket tyska; studiet därav börjar i allmänhet i klass 1, i ett mindre antal skolor dock först i klass 2. I ett fåtal skolor inträder i klass 1 som första språk engelska, och i några större skolor finnes vid sidan av en linje med tyska som grundläggande språk en parallell— linje med franska som första främmande språk. I allmänhet inträderi fjärde klassen, i vissa skolor redan i tredje, det andra främmande språket, som i somliga skolor är engelska, i andra franska; i några skolor med parallellinjer kunna lärjungarna välja mellan franska och engelska som andra språk; i det fåtal skolor, som ha engelska till begynnelsespråk, träder i fjärde klassen tyskan, undantagsvis franskan, in som andra språk. Det tredje främmande språket, som i allmänhet är valfritt, inträder i de flesta skolor i sjätte klassen, i några skolori femte och i ett par skolor först i sjunde klassen.
Enligt skolkommissionens mening borde i flickskolan liksom i realskolan undervisning obligatoriskt meddelas i två främmande språk; därutöver borde
tillfälle till valfri undervisning i ett tredje språk beredas de lärjungar, som så öiskade, varvid detta inträdde i stället för fortsatt undervisning i _mate- mati .
Undervisningen i första språket borde påbörjas i första klassen; studiet av det andra språket kunde däremot utan olägenhet uppskjutas till tredje klassen, varigenom vunnes välbehövligt lugn för inhämtande av det första språkets grunder. Undervisningen i det tredje språket skulle meddelas under de båda sista skolåren.
De med övergången till gymnasiet sammanhängande skäl, som gjort det nödvändigt att för realskolan fastslå en viss normaltyp med avseende på språkföljden, gällde ej flickskolan. Full frihet borde här medgivas veder- börande skolmyndigheter att välja den språkföljd, som med hänsyn till för— hållandena syntes lämplig. Då i de på realskolan byggda flickskoltyperna franskan i regel måste bli det tredje, valfria språket, syntes det särskilt önsk- värt, att detta språk i A-typen skulle kunna med samma rätt som tyskan eller engelskan inträda som första eller andra språk; denna rätt innebure med avse— ende på språkens ställning i svenska skolor en viss utjämning och vore ägnad att främja önskad mångsidighet i den nationella språkbildningen.
Skolkommissionens förslag om fri språkföljd inom flickskolan har i stort Yttrandenn- sett vunnit anslutning, men i några yttranden påyrkas fast språkföljd, varvid somliga förorda typen tyska—engelska, andra typen engelska—tyska. Ett kollegium yrkar på franska som begynnelsespråk, ett annat anser att tyska. under inga förhållanden bör inträda som tredje språk.
De sakkunniga finna det icke minst ur synpunkten av den nationella bild- De Sälk- ningens mångsidighet önskligt, att i flickskolorna stor frihet må få råda med knumga' avseende på språkföljden. Då de sakkunniga emellertid uppbyggt flickskolan i dess normaltyp så, att från viss klass övergång må kunna ske dels till det fyraåriga gymnasiets första ring, dels till realskolans avgångsklass, ha de sakkunniga i denna skola nödgats räkna med samma språkföljd som den inom realskolan normala, alltså tyska—engelska—franska. Tim- och kursplaner äro uppgjorda med hänsyn till denna språkföljd och torde böra i viss mån modia fieras, om språkföljden omkastas. Det synes ur flera synpunkter önskvärt, att flickskolor, vilka ha parallellklasser eller icke behöva som en avgörande faktor räkna med vissa elevers övergång till annan skolform, i ej alltför ringa utsträckning begagna sin frihet att låta språken inträda i annan ordningsföljd; särskilt vilja de sakkunniga förorda, att franskan, där gynnsamma förutsätt- ningar föreligga, får inträda som andra språk och, där ett mera konstant in- tresse för en sådan ordning kan påräknas, jämväl som. grundläggande språk.
De främmande språkens ställning inom gymnasiet; enligt nu gällande ord- De ifrån:-_ ning och enligt skolkommissionens förslag framgår av den sid. 52 givna över- ”ia" ,6 81"?- sikten. För de yttranden, som ur skilda synpunkter berört kommissmnens en " gym förslag i detta hänseende, har förut redogörelse lämnats vid behandlingen av ååitåikifåååf de olika organisatoriska och metodiska frågor, som avse språkundervisningen i gas förslag. gymnasiet. De sakkunniga kunna därför här inskränka sig till att kort an- giva de synpunkter, som vid upprättandet av gymnasiets timplan varit be- stämmande för de olika språkens placering inom de skilda gymnasielinjerna.
Vad då först beträffar latinet, så synes tvekan icke kunna råda därom, att det såsom huvudämne på sin linje bör förfoga över ett ansenligt veckotimtal hela gymnasiet igenom. Ej heller därom synes tvekan kunna råda, att den från latinlinjen differentierade helklassiska linjen bör omfatta de två sista
ringarna och bereda grekiskan ett så brett utrymme som gymnasiets allmänna syfte medgiver.
De främmande levande språkens placering inom nuvarande gymnasieorgani- sation tillfredsställer icke moderna krav på koncentration. Alla gå upp till studentexamen, tyskan med lågt timtal och skrivningar på alla linjer, engel— skan med lågt timtal och utan skrivningar på latinlinjen, med högre timtal och med skrivningar på reallinjen, franskan med kraftigt timtal men med bör- jan först i andra ringen och utan skrivningar.
Skolkommissionen söker i allmänhet att å de skilda gymnasielinjerna skänka koncentration och inre sammanhang åt studierna och särskilt att begränsa. antalet ämnen i studentklassen; den nödgas emellertid, då undervisningen i franska börjar med det treåriga gymnasiets första ring, att låta franskan med förhållandevis högt timtal gå upp till studentexamen å alla linjer. Då det to— tala veckotimtal, som kan anslås åt de moderna språken, är begränsat, så blir följden härav, att både tyskan och engelskan få en mycket försvagad ställning inom realgymnasiet samt att engelskan, som är det första språket i realskolan, försvinner från latingymnasiets timplan och icke ens på det nyspråkliga gym- nasiet når fram till studentexamen.
Om, såsom de sakkunniga föreslagit, undervisningen i franska å gymnasiet bygges på realskolans kurs, så möjliggöres en rationellare' plan för språkstu- diet å gymnasiet.
Det synes till en början givet, att åt det moderna världsspråket engelskan, av praktiska skäl, som här icke ens behöva antydas, så god plats som möjligt bör beredas på alla linjer, och särskilt att engelskan på alla huvudlinjer bör nå ända upp till studentexamen. Tyskan, som enligt de av de sakkunniga upp- gjorda timplanerna har en relativt stark ställning som grundläggande språk i realskolan, måste å gymnasiet träda tillbaka för engelskan, som på detta sta- dium erbjuder långt större svårigheter, och för franskan, som inträder sist på timplanen. Då studiet av franska emellertid enligt de sakkunnigas förslag påbörjas två år tidigare än som är fallet med den nuvarande liksom med den av skolkommissionen föreslagna organisationen och arbetet alltså kan fördelas på flera år, så kan franskan utan att alltför tungt belasta gymnasiets timplan få en i det hela någorlunda tillfredsställande placering.
De moderna språkens ställning å gymnasiet skulle enligt de sakkunnigas plan alltså bliva denna:
På latinlinjen går tyskan med någorlunda brett timtal upp i näst sista rin- gen och avslutas där med skriftligt studentexamensprov. Engelskan och fran— skan gå upp till studentexamen, engelskan med skrivningar. Denna anordning innebär ett avsevärt stärkande av engelskans och franskans ställning på latin— gymnasiet, och knappast en försvagning av tyskan, som visserligen icke får plats på studentklassens timplan men å andra sidan får sitt timtal i gymnasiet höjt.
På den differentierade linjen med grekiska måste i de två högsta ringarna engelskan, i högsta ringen även franskan utgå från timplanen för att bereda plats för grekiskan; en följd härav är givetvis att för greklinjens abiturienter det skriftliga examensprovet i engelska bortfaller. Denna försvagning av den nyspråkliga utbildningen kompenseras för dessa lärjungar genom det vid- sträcktare studiet av klassiska språk.
På reallinjen tvingar kravet på starkare koncentration kring linjens huvud- ämnen till den ur språksynpunkt beklagliga anordningen, att realskolans be- gynnelsespråk, tyska, avslutas redan två år före studentexamen. Att på detta tidiga stadium anordna ett skriftligt slutprov av studentskrivningskaraktär
synes icke vara lämpligt. För att linjens bärande ämnen i sista ringen må kunna få behövligt timtal, måste även franskan avslutas före stundentexamen; detta. språk går sålunda upp i näst sista ringen, dock utan skriftligt prov. Endast engelskan läses ända upp till studentexamen; emellertid åstadkommes en betydande lättnad i högsta ringens arbetsbörda därigenom att det skriftliga. examensprovet i detta språk förlägges till näst sista ringen.
På den differentierade >>biologiska» linjen utgår i sista ringen engelskan för att bereda plats för de empiriskt-naturvetenskapliga ämnen, som giva denna linje dess särskilda karaktär.
Den nyspråkliga linjen bygger i det fyraåriga gymnasiet på latin- eller realgymna siets andra ring och får sin utpräglade karaktär genom de tre mo- derna språkens dominerande ställning. Tyskan går liksom på latinlinjen upp i näst sista ringen med skrivningar, som där utmynna i ett skriftligt examens- prov; ämnet fortsätter sedan med lägre timtal i högsta ringen, där arbetet koncentreras på studium av litteraturen. Engelskan och franskan gå båda upp till studentexamen med skrivningar; de höga timtalen särskilt i högsta ringen avse att möjliggöra ett fördjupat litteraturstudium. I det treåriga gymnasiet bygger en nyspråklig linje på latingymnasiets första ring och har motsvarande placering för de moderna språken.
De lärjungar. som från det fyraåriga latingymnasiets andra ring övergå till det nyspråkliga gymnasiet, kunna för sina nyspråkligastudier väntas hava ett värdefullt stöd i första och andra ringens latinkurs. För att de lärjungar, som från det treåriga latingymnasiets första ring övergå till nyspråklig linje, skola få tillfälle att inhämta en latinkurs av liknande omfattning, har för dem i andra ringen inlagts en kortare kurs i latin, som avser att föra dem fram till samma mål, som ernås i det fyraåriga latingymnasiets två första ringar.
En treårig rent nyspråklig linje bygger direkt på avslutad realskola och , har i stället för den elementära kursen i latin något större timtal för de mo- , derna språken. Med avseende på kursfördelning och skriftliga prov överens- stämmer denna linje i det hela med den på det treåriga latingymnasiets första ring byggda.
Om i gymnasielinjer, som väsentligen rekryteras från realskolor med språk- följden tyska—engelska, tyskan på det högsta stadiet får träda tillbaka för engelskan, så synes å andra sidan i sådana gymnasielinjer, som huvudsakligen rekryteras från realskolor med motsatt språkföljd, engelskan böra i högsta ringen lämna plats för tyskan; de båda språken kunna här helt enkelt byta timplan. För enstaka lärjungar, som söka sig från en realskola med en viss språkföljd till första ringen i ett fyraårigt gymnasium med annan språkföljd, synes det nödvändigt att föreskriva särskild prövning i realskolans andra språk, vilket enligt gymnasiets språkföljd förutsättes ha varit det grundläg- gande språket i realskolan. För lärjungar, som efter avlagd realexamen söka sig till den första ringen i ett treårigt gymnasium, synes däremot dylik prövning knappast behöva påfordras. "
För att underlätta en jämförelse med avseende på de moderna språkens ställ- ning mellan å ena sidan den nuvarande läroverksorganisationen, å andra sidan närmast jämförliga organisation enligt de sakkunnigas förslag meddelas här en översikt av det åt dessa språk anslagna antalet klasser och timmar dels i den nuvarande realskolans fem lägsta klasser och i det nuvarande gymnasiet, dels i motsvarande klasser av den sexåriga realskolan och i det fyraåriga gymnasiet enligt de sakkunnigas förslag: ' '
7—253165
Nuvarande läroverksorganisation De sakkunnigas förslag
A n t a l A n t a 1 klasser timmar klasser timmar Latingymnasiets huvudlinje:
(26 + 8) 34 (5 + 3) 8 (24 + 9) 33
Engelska ...... (10 + 8) 18 (2 + 4) 6 ( 9 + 12) 21 hanska...- (0+15)15 (1+4)5 (3+14)_1_7_ Summa veckotimmar (36 + 31) 67 (36 + 35) 71
Greklinjen: (26 + 8) 34 (5 + 3) 8 (24 + 9) 33 Engelska (2 + 4) 6 (10 + 7) 17 (2 + 2) 4 ( 9 + 6) 15 Franska ....... (0 + 3) 3 ( 0 + 13) 13 (1 + 3) 4 ( 3 + 9) 12 Summa veckotimmar (36 + 28) 64 (36 + 24) 60
Reallin j en :
(5+4)9 (26+ 8)34 (5+2)7 (24+ 6) 30 Engelska ...... (2 + 4) 6 (10 + 12) 22 (2 + 4) 6 ( 9 + 11) 20 Franska ....... (O+3)3 (O+12) 12 (1+3)4 (B+ 9) 12
Summa veckotimmar (36 + 32) 68 (36 + 26) 62
Nyspråkliga linjen (med latin): Tyska —— (5 + 4) 9 (24 + 12) 36 Engelska ...... —— (2 + 4) 6 ( 9 + 15) 24 Franska, ....... — (1 + 4) 5 ( 3 + 171) 20 Summa veckotimmar (36 + 44) 80
En liknande sammanställning av skolkommissionens organisationsförslag och de sakkunnigas närmast jämförliga förslag till fyraårig realskola och tn— årigt gymnasium ger följande siffror:
Skolkommissionens förslag De sakkunnigas förslag A n t a 1 A n t a ] klasser timmar klasser timmar Latingymnasiets huvudlinje: (3 + 3) 6 (14 + 11) 25 (4 + 2) 6 (21 + 6) 27 Engelska . . . . . . (4 +0) 4 (17+ 0) 17 (3+ 3) 6 (14 + 9) 23 Franska ....... (0 + 3) 3 ( 0 + 16) 16 (2 + 3) 5 ( 5 + 11) 16
Summa veckotimmar (31 + 27) 58 (40 + 26) 66
Greklinjen :
(3 + 1) 4 Engelska ...... (4 + 0) 4 Franska. . . . . . (0+ 3) 3
Summa veckotimmar
' Nyspråkl. gymn. utan latin 18.
(14 + 5) 19 (17 + 0) 17 ( 0 + 12) 12
(31 + 17) 48
(4+2)6 (3+1)4 (2+2)4
(21+ 6) 27 (14+ 3) 17 (&+ 6)11
(40 + 15) 55
Skolkommissionens förslag De sakkunnigas förslag A n t a 1 A n t a l klasser timmar klasser timmar Reallinjen: Tyska ....... (3 + 1) 4 (16 + 2) 18 (4 + 1) 5 (21 + 3) 24 Engelska ...... (4 + 2) 6 (17 + 5) 22 (3 + 3) 6 (14 + 8) 22 Franska ....... (0 + 3) 3 ( 0 + 11) 11 (2 + 2) 4 ( 5 + 6) 11 Summa veckotimmar (33 + 18) 51 (40 + 17) 57 Nyspråkliga linjen: Tyska ....... (3 + 3) 6 (16 + 10) 26 (4 + 3) 7 (21 + 9) 30 Engelska ...... (4 + 2) 6 (17 + 5) 22 (3 + 3) 6 (14 + 111) 25 Franska ....... (0 + 3) 3 (0 + 16) 16 (2 + 3) 5 ( 5 + 14”) 19 Summa veckotimmar (33 + 31) 64 (40 + 34) 74
8. Studium av andra främmande Språk.
Utom i de nu behandlade språken meddelas inom vissa skolformer under- visning även i n o r s ka och d a n s k a, dock i mycket ringa omfattning. Stu— diet av dessa för svensk kultur så betydelsefulla språk är i det hela begränsat till gymnasiet och de högre flickskolornas högsta klasser och intar där ett myc— ket blygsamt rum på modersmålets kursplan; i Danmarks högre skolor synes i regel väsentligt mera uppmärksamhet ägnas åt studiet av svenska språket och litteraturen. Det torde emellertid numera vara en mycket allmän mening, som kräver ökat utrymme för frändefolkens språk; skolkommissionen har gjort denna uppfattning till sin, i det den i realskolan infört läsning av provstycken ur dansk och norsk litteratur och givit ökat eftertryck åt kravet på grundligare studium av danska och norska å gymnasiet genom att i målbestämmelsen för modersmålet inrycka som ett särskilt moment »någon kännedom om de nor- diska grannländernas språk och litteratur». De sakkunniga ansluta sig till skolkommissionens uppfattning i detta avseende och förorda således läsning av provstycken ur dansk och norsk litteratur i realskolan och flickskolan. 'N är de sakkunniga vidare på det fyraåriga gymnasiets timplan ökat moders- målets timantal utöver det nuvarande, så har detta skett icke minst i syfte att bereda tillfälle till vidgat studium av danska och norska. . Den svenska skolorganisationen erbjuder alltså tillfälle till undervisning i de båda klassiska språken, i de tre viktigaste moderna kulturspråken samt i de båda med svenskan nära befryndade grannspråken. Detta kan synas mycket, men det är ingalunda givet, att därmed alla anspråk äro fyllda, som i en mo— dern kulturstat med rätt kunna ställas på den statliga skolorganisationen. Den sista tidens utveckling icke minst på samfärdselns område har i knappast förutsedd grad vidgat möjligheterna till personlig beröring mellan olika folk, och det allt livligare internationella samlivet ställer därmed nya krav på det enskilda folket. Åtskilliga tecken tyda på att man inom de ledande kultur- länderna har blicken öppen för de konsekvenser, denna utveckling måste komma att medföra icke minst på skolans område; det synes vara angeläget, att man även här i Sverige har uppmärksamheten riktad på vad som i detta hänseende kan komma att krävas. Groda skäl kunna andragas för att på orter, där sär- skilda förutsättningar föreligga, gymnasiet i någon utsträckning erbjuder till-
.1 Nyspr. gymn. utan latin 12. * | » ) ) 16.
fälle till undervisning i vissa andra främmande språk, för vilkas studium den svenska skolorganisationen hittills gjort föga eller intet. Svenskan har ett tredje grannspråk, f in 5 kan, som talas även i vissa bygder av vårt land och vars betydelse för den nordiska kulturen icke får underskattas; även i politiskt och ekonomiskt avseende vore en mera utbredd kunskap .i finska av värde för vårt land. Vidare kommer, så snart förbindelserna med Ryssland bliva liv- ligare, kravet på kunskaper i r y sk a att framträda med stor styrka. Slut- hgen gör det latinska Amerikas växande betydelse för Europa behovet av undervisning i spanska allt mera kännbart. Även beträffande andra språk kunna i och för sig berättigade önskemål göras gällande, men de synas i jämförelse med de nu framhållna böra träda tillbaka.
Om sålunda bestämda skäl tala för att inom det differentierade gymnasiet elementär undervisning borde kunna givas även i vissa andra språk, som för närvarande icke studeras i svenska skolor, i främsta rummet finska, ryska och spanska, så är det å andra sidan klart, att för dessa språk plats icke kan beredas inom gymnasiets ordinarie timplan. Däremot synes det vara både tänkbart och önskligt, att på orter, där särskilt intresse framträder och där lämpliga lärarekrafter stå till förfogande, undervisning i språk, som icke upp- tagas på den vanliga timplanen, skulle kunna beredas lärjungar som så önska i form av särskilda tillvalskurser, för vilka det minskade timantalet i gymna— siets två högsta ringar medger ett visst om också begränsat utrymme. Dessa frågor komma nedan att bliva föremål för ytterligare behandling i samband med frågan om bortval och tillval.
I Vissa fall, särskilt då det gäller ett så svårt språk som ryska, synes i de båda högsta ringarna ett utbyte av språk vara att förorda, så att exempelvis en från latingymnasiet differentierad linje upptoge ryska i ställe för latin eller att på det nyspråkliga gymnasiet ryskan ersatte franskan.
Det är genom dylika utbyten, som undervisning i ryska möjliggjorts vid vissa svenska gymnasier. För närvarande meddelas undervisning i ryska vid tre svenska gymnasier, nämligen vid statens provskola nya elementarskolan i Stockholm, vid Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium samt vid Lunds privata elementarskola. Vid nya elementarskolan är antalet åt ryskan anslagna timmar i den nyspråkliga linjens fyra ringar numera höjt till 5+4+6+6, alltså sammanlagt 21 veckotimmar. Vid Uppsala privatgymna- sium, som tidigare haft en mycket begränsad kurs i ryska på endast 2 timmar i vardera av de två högsta ringarna, ha från och med läsåret 1924—25 i den nyskapade nyspråklig-historiska linjens tre ringar anslagits under vårtermi- nen i första ringen 5 timmar, under hela läsåret i andra och tredje ringen var- dera 5 timmar, alltså sammanlagt 12 1/2 veckotimmar. I Lunds privata elemen- tarskola har från och med läsåret 1923—24 ryska införts som valfritt ämne å reallinjen: elever, vilka valt bort franska, kunna, om de så önska, i stället er- hålla undervisning i ryska i mellersta ringen 3 % timmar, i översta ringen 4 timmar, alltså sammanlagt 7 1/2 veckotimmar. .
Vid utbyte av latin mot ryska skulle enligt av de sakkunniga uppgjorda timplaner i de båda sista ringarna av det fyraåriga latingymnasiet ryskan er- hålla 6+7, alltså sammanlagt 13 veckotimmar, i de båda sista ringarna av det treåriga latingymnasiet 7+8, alltså sammanlagt 15 veckotimmar. Vid utbyte av franska å det nyspråkliga gymnasiet mot ryska skulle enligt de uppgjorda timplanerna ryskan å det fyraåriga gymnasiet få 4 (på nyspråk- liga gymnasiet utan latin 5) + 6, alltså sammanlagt 10 (alternativt 11) tim- mar; på det treåriga nyspråkliga gymnasiet med latin bleve motsvarande siff- ror 5+6, alltså 11, på det treåriga rent nyspråkliga gymnasiet 6+6, alltså 12.
Enligt vad från sakkunnigt håll upplysts kan på ifrågavarande ålderssta-
dium. särskilt om antalet deltagare är begränsat, redan med en tid av 10 tim- mar en så god grund läggas i ryska, att på densamma fortsatta studier på egen hand med framgång kunna byggas.
För finskan synas liknande anordningar vara att förorda; tillvalskurser i detta svårtillgängliga språk torde i främsta rummet böra avses för lärjungar, vilka på grund av släkt- eller andra förbindelser ha särskilda förutsättningar att lära sig finska.
I spanska torde praktiskt användbara resultat kunna nås redan med mindre omfattande tillvalskurser, för Vilka utrymme kan beredas utan uppoffrande av något ämne på den normala timplanen.
Kap. VI. Om ordningen för de skriftliga arbetena
Ett för arbetet i de högre skolorna betydelsefullt spörsmål är frågan om' ordnandet av skrivningarna i de olika ämnena. Kortare skriftliga övningar och provräkningar kunna utföras under de åt ifrågakommande ämnen anslag- na lektionstimmarna, helst om här och var i arbetsordningen dubbeltimmar inläggas. Men för de mera omfattande skriftliga arbetena måste på annat sätt sorjas.
Enligt gällande läroverksstadga utföras skrivningarna än i skolan, än i hem- met. Vid Vissa enskilda läroanstalter äro de flesta eller alla skrivningar för- lagda till skolan, och ett och annat statsläroverk har även så långt som möjligt sökt tillämpa denna princip.
De sakkunniga tro sig äga stöd i en bland skolornas lärare ganska utbredd mening, då de i likhet med skolkommissionen förorda, att dessa skriftliga ar- beten 'i större utsträckning än hittills förläggas till lärorummet och att alltså hemskrivningarnas antal i väsentlig mån begränsas. Erfarenheten visar, att hemskrivningen ofta blir söndagsarbete eller uppskjutes till det sista, så att den slutligen måste utföras på natten före den dag, då den skall avlämnas till läraren. Ej sällan blir den alltför osjälvständigt utförd för att ge den övning, som den skulle giva, och därtill kommer, att den arbetsro lärjungen behöver för sådant arbete icke alltid står till buds i de olika hemmen. Från under- visningens synpunkt är av dessa och andra skäl det i skolan utförda skriftliga arbetet i regel värdefullare än det, som utföres i hemmet, ehuru det givetvis är önskligt, åtminstone när det gäller lärjungarna i de högre klasserna, att ett och annat skriftligt arbete, särskilt en och annan svensk uppsats, anvisas till utförande i hemmet.
Skrivningarnas överförande till skolan innebär en väsentlig minskning i lär. jungarnas hemarbete, dels direkt, enär de skriftliga hemuppgifterna utgöra en mycket avsevärd del av hemarbetet, dels även indirekt, i det att dagen före skolskrivningsdagen blir helt eller delvis fri från det vanliga läxarbetet.
I klasser, där skrivningar förekomma i större antal, måste, om skrivnin— garna förläggas till skolan, en dag varje vecka helt eller delvis anslås till skrift- ligt arbete och det vanliga lektionsarbetet i motsvarande omfattning bortfalla.
Skrivdagen kan göras antingen »fast» eller >>rörlig>>. Vid våra allmänna läroverk är allt sedan den nuvarande organisationens genomförande skrivda- gen rörlig, medan tidigare fast skrivdag var bestämd för nedre och övre sjätte klasserna. Åtskilliga enskilda läroanstalter tillämpa alltjämt ordning med fast skrivdag. Med båda nu nämnda alternativ äro förenade vissa fördelar och olägenheter, och det torde vara lämpligt att här med några ord beröra dessa samt i korthet påpeka möjligheterna för alternativens tekniska utformande.
Ordningen med fast skrivdag innebär tydligen, att —— därest ej alternerande arbetsordningar för olika veckor uppgöras — en bestämd dag varje vecka helt
eller delvis anslås till skriftligt arbete och att de för skrivning avsedda tim- marna alltså få sin bestämda plats på klassens veckoschema. Härigenom vin- nes en fasthet och reda i arbetsordningen, som ur undervisningens synpunkt givetvis är värdefull.
Å andra sidan kan mot den fasta skrivdagen anmärkas, att den ganska hårt binder arbetsordningen och icke utan schematekniska svårigheter med- ger en lämpning efter behovet. Den är fullt användbar endast i klasser, där tillräckligt många skrivningar förekomma för att göra en hel eller halv dag i veckan behövlig för skriftligt skolarbete — eller man måste, såsom re- dan antytts, använda alternerande arbetsordningar. Man kan endast med svå- righet låta en skrivdag utgå eller flytta den till en annan veckodag, även om detta av tillfällig anledning vore önskligt.
Enligt ordningen med rörlig skrivdag utbytas de på arbetsordningen upp- tagna ordinarie lektionerna under en hel eller halv skoldag mot skrivning på lärorummet, och skrivningsdagen flyttas från en veckodag till en annan på det sätt, att tidsförlusten för de olika ämnena under läsåret blir proportions- vis ungefär lika fördelad på dem alla. Uttages varje vecka exempelvis en hel dag till skrivning, reduceras de i timplanen upptagna veckotimtalen med en sjättedel. För en del ämnen blir lärotimmarnas fördelning på olika veckor med'denna ordning ganska ojämn, något som i vissa fall kan vålla svårigheter för undervisningen.
Den rörliga skrivdagen medför däremot den fördelen. att dess förekomst kan lämpas efter behovet. I klasser med ringa antal skrivningar kan man nöja sig exempelvis med en skrivdag varannan vecka. Man kan lämna terminens första och sista vecka fria från skrivningar, och skulle vid något tillfälle en på förhand bestämd skrivdag befinnas obehövlig, har man blott att låta det vanliga lektionsarbetet fortgå i enlighet med den ordinarie arbetsordningen.
Frågan om fast eller rörlig skrivdag kompliceras emellertid väsentligen därav, att den icke bör avgöras, utan att hänsyn därvid tages till det allmänt ästa kravet på betydligt ökat utrymme å skolans arbetsordning för lek och ' rott.
Skolkommissionen har, såsom de sakkunniga få tillfälle att längre fram (kap. XVI) närmare omnämna, sökt fylla de i nämnda. hänseende framställda önskemålen genom att föreslå, att undervisningsarbetet i de olika skolformerna anordnades på sådant sätt, att en halv dag varje vecka lämnades fri från lek- tioner för att användas väsentligen till idrottsövningar av olika slag samt fri- luftsliv. För att möjliggöra denna anordning har kommissionen föreslagit en förkortning av lektionerna under en del av varje dag från 45 minuter till 40 minuter, och dess två kvinnliga ledamöter hava i särskilt yttrande yrkat, att en sådan förkortning skulle gälla alla lektioner och alla högre skolor.
Kommissionens förslag att anslå betydligt ökad tid åt idrott och friluftsliv har mött allmänt gillande och synes även de sakkunniga synnerligen tillta- lande. Emellertid hava de sakkunniga, av skäl som närmare angivas i senare sammanhang (kap. XVI) och ej minst med hänsyn till den mening i detta hänseende. som uttalats i många av de avgivna yttrandena, ej kunnat obetingat ansluta sig till kommissionens förslag om fast idrottsdag utan tänkt sig anord- ning med rörlig idrottsdag. De kombinationer i avseende å skrivdag och idrottsdag, som under denna förutsättning kunde ifrågakomma, skulle alltså bhva antingen rörlig skrivdag och rörlig idrottsdag eller fast skrivdag och rörlig idrottsdag. Ordet »dag» betecknar härvid halv eller hel skoldag.
Vad först beträffar det förra alternativet, är det tydligt, att dess tillämpan- de måste komma att i hög grad trasa sönder arbetsordningen och därigenom vålla olägenheter för undervisningen.
' Återstår att tillse, hur rörlig idrottsdag må kunna kombineras med fast skrivdag. .
Att i en timplan, som i likhet med nu gällande timplaner uppgjorts under utsättning av rörlig skrivdag, utan vidare inlägga särskild tid för skrivning på lärorummet, skulle tydligen medföra, att veckotimsummorna för de olika klasserna komme att ökas med det antal timmar, som behövdes för skrivnin- gen. Därigenom skulle dock arbetstiden i skolan komma att växa utöver det mått, som kan anses lämpligt. Införandet av fast skrivdag förutsätter därför, att den i timplanen upptagna tiden för det egentliga lektionsarbetet på ett eller annat sätt reduceras.
Den tidsreduktion, som alltså vid en anordning av nu berörda art behöver företagas, kan ske på två sätt: antingen genom reduktion av antalet lektions— timmar eller genom reduktion av lektionstimmarnas längd.
Vid utarbetande av förslag till tim- och kursplaner för olika skolformer hava de sakkunniga ej förutsatt ordning med fast skrivdag. De sakkunniga hava nämligen för att möjliggöra en direkt jämförelse mellan de utarbetade förslagen och de av skolkommissionen framlagda samt nu gällande timplaner utgått från de nuvarande förhållandena och efter dem anpassat timplansföra slagen. Att uppgöra dubbla förslag med förutsättning dels av fast, dels av rörlig skrivdag har icke ansetts nödigt.
De av de sakkunniga utarbetade förslagen förutsätta således rörlig skriv- dag och lektionstimmar av nu föreskriven längd. De sakkunniga hava emel— lertid velat åskådliggöra, hur en reduktion av nyssberörda art skulle verka, och därför velat framlägga ett exempel på timplan för 4-årigt realgymnasium med inlagd fast skrivdag och lektioner av 45 minuters längd samt med för de olika ämnena reducerade timtal.
Det torde böra i detta sammanhang framhållas, att det ej synes vara erfor- derligt att genomgående beräkna hel dag för skrivningar. För gymnasiets två högsta ringar bör man räkna med hel skrivdag, men i övrigt torde man å. gym- nasiet kunna i regel förlägga två lektionstimmar till skrivningsdagen och så- lunda något utjämna arbetsbelastningen. I fråga om realskolan torde man likaledes till minskning av arbetsbelastningen å övriga läsdagar kunna för- lägga tre lektionstimmar till skrivningsdagen, dock med beaktande att man för modersmålsskrivningarna lärer böra beräkna något längre tid. A det exempel, som de sakkunniga utarbetat, hava således 5, resp. 3 lektionstimmar anslagits till skrivning. Timplanen följer å sidan 105.
En jämförelse med motsvarande timplan utan fast skrivdag (Bil. 7a) visar, att vart och ett av ämnena kristendomskunskap, modersmålet, tyska, engelska, franska, historia, biologi och kemi fått vidkännas en minskning av 1 vecko- timme, ämnena fysik och matematik vartdera en minskning av 2 veckotimmar. Av övningsämnena har teckning minskats med 1 veckotimme, gymnastik med 2 veckotimmar. Av exemplet framgår, att man icke kan åstadkomma en lik- formig reduktion samt att ämnen med mycket låga timtal över huvud icke kun- na reduceras. Det torde vara klart, att en tillämpning av en sålunda reducerad timplan förutsätter vissa jämkningar i kursfördelningen mellan de olika rin— garna.
En tidsreduktion åter, bestående i förkortning av lektionstimmarnas längd, skulle medföra den fördelen, att antalet lektionstimmar i varje ämne kunde bevaras oförändrat och att tidsreduktionen bleve fullt likformig i fråga om de olika ämnena. .
Olika meningar kunna givetvis råda om lämpligheten av att giva lektions— timmarna en längd, som understiger den nu föreskrivna. Före år 1905 hade lek- tionerna i regel en längd av 50—60 minuter. Av förkortningen till 45 minuter synes man icke hava haft några ogynnsamma erfarenheter. Huruvida detta
Kristendomskunskap Modersmålet ................
Engelska
(209030:—
Franska .................. Historia med samhällslära .......... Geografi .................. Filosofi .................. Matematik ................. Biologi .................. Fysik ................... Kemi ...................
wl lONCwaO—Vw
wwa—l ul
& OJ
Teckning
& 2 1.5 1.5 Gymnastik med lek och idrott ........ 4 4 3
7.5 7.5 . &
Skrivning på lärommmet .......... 3 3 5 86.5 36.5 36'5 35
visar, att man utan risk kan taga ytterligare ett steg i samma riktning, är dock ovisst. Av förkortningen i och för sig är näppeligen att vänta sig någon min- skad ansträngning för lärjungar och lärare. Snarare har man att frukta, att den, hur obetydlig den ock är, skall i någon mån öka den tendens till jäkt, som tillhör det nutida arbetet i allmänhet och även skolarbetet. Å andra sidan finnes det intet som bevisar, att 45 minuter skulle vara ett optimum, som icke borde vare sig överskridas eller underskridas.
Såsom förut erinrats, har skolkommissionen föreslagit partiell förkortning av lektionstimmarna från 45 till 40' minuter. Detta förslag har blivit föremål för många läroverkskollegiers och myndigheters yttranden. I allmänhet har den ifrågasatta åtgärden avstyrkts, men vissa yttranden äro mindre avvi- sande, bland dem yttrandet av skolöverstyrelsens läroverksavdelning, som för- ordar försöks anställande.
Anordningen med 40-minuterslektioner har, som nämnts, under åtskilliga år varit genomförd vid en del enskilda läroanstalter. För att få kännedom om de erfarenheter av anordningen, som gjorts inom läroanstalter, som prövat densamma, hava de sakkunniga från två bland dessa, Djursholms samskola och Lunds privata elementarskola, anhållit om uttalanden i frågan.
Rektorn vid förstnämnda skola framhåller, att kortare lektioner ökade lär- jungarnas förmåga att med uppmärksamhet följa undervisningen samt 'be- främjade punktlighet beträffande lektionens början. Särskilt för de lägre klasserna hade anordningen visat sig vara förträfflig. Rektorn vid Lunds
privata elementarskola anför, att anordningen i fråga vidtagits närmast för att bereda lärjungarna längre tid till vila och hemarbete och att någon olä- genhet av densamma icke försports. Båda rektorerna hava dock påpekat, att i fråga om vissa. ämnen en något längre lektionstid ofta skulle vara gagnelig ; särskilt gällde detta de naturvetenskapliga ämnena, enligt förstnämnde rek— tor även sådana ämnen, där framställningen krävde bredd och större samman- hang. Behovet av längre lektionstid funnes dock, anser rektorn vid Lunds pri- vata elementarskola, även om lektionerna för de naturvetenskapliga ämnena hade en längd av 45 minuter, och dubbeltimmar vore därför ej sällan erforder- liga. Från båda hållen betonas, att de 40 minuterna måste göras fullt effek- tiva, och påpekas, att inringning vid ifrågavarande läroanstalter därför alltid ägde rum 2 minuter före lektions början.
Det torde vara lämpligt att i detta sammanhang anföra ett par exempel till belysning av 40-minuterslektionernas inverkan på skolarbetstiden och därvid utgå från de av de sakkunniga utarbetade timplansförslagen. Exemplen, som avse dels ring III av 4-årigt latingymnasium och dels klass 5 av 6-årig realskola, visa, hur stor den dagliga arbetstiden i skolan bleve under förut-» sättning dels av 45-minuterslektioner och rörlig skrivdag, dels av 40-minuters- lektioner och fast skrivdag.
För ring III av 4-årigt latingymnasium upptager den av de sakkunniga upp- gjorda timplanen tillhopa 341]; veckotimmar. Enligt det förra alternativet skulle skolarbetet, om detta började som vanligt kl. 8 på morgonen och man räknade med frukostrast om 1 timme och 25 minuter samt övriga raster om 10 minuter, i regel sluta kl. 2.35. Med 40-minuterslektioner och fast skriv- dag, därvid det dagliga antalet lektionstimmar och mellanliggande raster i re- gel bleve större än i förra fallet, skulle under i övrigt samma förutsättningar skolarbetet i allmänhet sluta kl. 2.55.
I klass 5 av 6-årig realskola utgör enligt de sakkunnigas förslag veckotim- summan 38 1/2 timmar. Med 45-minuterslektioner och rörlig skrivdag komme under nyssnämnda förutsättningar skolarbetet att i regel sluta kl. 2.35, med 40-minuterslektioner och fast skrivdag samt med 3 lektionstimmar förlagda till skrivdagen i regel kl. 2.55.
För alla lärjungar såväl i realskolan som å gymnasiet kommer härtill tid för morgonandakten.
I de utarbetade kursplansförslagen hava de sakkunniga, på sätt hittills varit vanligt i kursplaner för de allmänna läroverken, angivit, hur ofta skrivningar i de olika ämena borde utföras. Förlägger man nu skrivningarna huvudsak— ligen till skolan, synes det vara lämpligare att i stället angiva ett bestämt an- tal skrivningar under läsåret för varje ämne. Härvid måste man taga hänsyn till att skrivningsdag understundom kan på grund av inträffande lov- och helgdagar försvinna, varför summan av de i skolan utförda skrivningarnas an- tal kommer att understiga antalet läsveckor under läsåret. Emellertid böra, som nämnts, skrivningarna ej undantagslöst utföras i skolan; i vissa fall, såväl å gymnasiet som i realskolan, synes det önskvärt, att ett fåtal skrivnin- gar varje läsår utföres i hemmet. De sakkunniga hava därvid tänkt sär- skilt på ämnena modersmålet, latin och fysik.
För att vinna närmare översikt över de olika skrivningarnas fördelning på. skolan och hemmet, hava de sakkunniga, utgående från de utarbetade kurs- planerna och från anordning med fast skrivdag, uppgjort nedanstående tablå, utvisande det antal skrivningar, som i olika ämnen borde utföras i skolan och i hemmet, och avseen_de såväl 4-årigt och 3-årigt gymnasium som olika real— skole- och flickskoleformer.
I. 4-årigt gymnasium.
A. Latingym nasium.
lat.
7+2 10+4 12+1
B. Realgymuasium. eng. mat. 7 9 11 13
gymnasium.
ty. eng. 11
3-årigt gymnasium.
A. Latingymnasium.
:*mod. lat. ty. Ring I .......... 8 + 2 B(vt.) 10 + 4 12 + 1
B. Realgymnasium. ty. eng. mat. 7 8 9 — 8 11
C. Nyspräkligt gymnasium.
ty. eng. 11 10 8 9
— 9
111. Realskolan.
mod. ty. 11 »—
9 +2
9+2 7+2
IV. Flickskolan.
tyska engelska Summa 8-år. 7-år. G-år. S—är. 7-år. 6-år. S—år. 7-år. G-år.
11 —-— — — — 11 11 11 5(vt.) -— —- 19 16 8 11 11 — 19 19
6 + 2 11 11 5 (vt.) 25+2 22+2 6 + 2 11 11 11 28+2 28+2 6 + 2 — — 11 17+2 17+2
För ämnena modersmålet, latin och fysik har å tablån först angivits det föreslagna antalet skolskrivningar och därpå antalet hemskrivningar. Vid angivandet av antalet skolskrivningar hava de sakkunniga utgått ifrån att å gymnasiet 32 skrivningar skulle under loppet av ett läsår utföras i skolan; i fråga om högsta ringen har dock med hänsyn till den under vårterminen infal- lande studentexamen med tillhörande skrivningar detta antal reducerats till 25. På samma sätt ha med hänsyn till skrivningarna för realskolexamen i real— skolans högsta klass beräknats endast 29 skolskrivningar. I första ringen å 4—årigt latingymnasium och nyspråkligt gymnasium med latin, där endast 3 skrivningsämnen förekomma, upptager tablån endast 30 skolskrivningar.
De halva dagar, som sålunda i vissa klasser i real- och flickskolan samt å gymnasiet bleve fria från skrivning i skolan, torde kunna lämpligen utnyttjas på olika sätt, t. ex. för idrottslov eller för övningsskrivningar i ena eller andra ämnet.
Såsom framgår av det sagda, hava de sakkunniga i sina föregående övervä- ganden satt 40-minuterslektionerna i direkt samband med den fasta skriv- dagen, och anordningen med lektioner av dylik längd är således ur nämnda synpunkt motiverad endast för de klasser. där skrivningar skulle förekomma. Ville man genomföra berörda anordning, bleve det emellertid tydligen nödvän- digt att införa 40-minuterslektioner även i de klasser, där skrivningar ej tänkta
skola äga rum. Detta förhållande skulle givetvis innebära en ej alldeles obe- tydlig minskning i den sammanlagda arbetstiden i skolan för dessa klasser, en minskning, som på detta åldersstadium dock ej kan anses vara i och för sig olämplig. Skulle man emellertid vilja för de från skrivningar fria klasserna disponera i möjligaste mån samma totala arbetstid per vecka, som en ordning med 45-minuterslektioner medför, skulle man, åtminstone i fråga om de äm- nen, där nämnda minskning bleve mest framträdande, kunna å timplanen tilläg- ga en eller annan lektionstimme.
Vad beträffar klasserna 3, 2 och 1 i resp. 6-, 5- och 4-årig realskola, skulle, såsom av förestående tablå framgår, skrivningar förekomma i blott ett ämne och endast var tredje vecka. Då fast skrivdag för ifrågavarande klasser alltså ej kan anses vara motiverad, synes man kunna här begagna sig av ordning med rörlig skrivdag och därjämte utöka arbetstiden på sätt nyss angivits. I realskoleklass—erna 4, 3 och 2 skulle enligt de sakkunnigas kursplaner före- komma endast två skrivningsämnen. Ehuru antalet skrivningar alltså ej räc— ker till att utfylla en skrivdag i veckan, hava för översiktlighetens skull dessa klasser liksom närmast därunder liggande klasser upptagits i tablån. Aven beträffande förstnämnda klasser kan tydligen samma anordning med rörlig skrivdag och utökad arbetstid vidtagas, som ovan omnämnts. I fråga om flick- skolan gäller i tillämpliga delar vad nu sagts om realskolan.
Det bör till sist påpekas, att det totala antal skrivningar å gymnasiet, som angivits å ovanstående tablå, ej oväsentligt understiger det för resp. ringar för närvarande bestämda. Men det är härvid att märka, att många av skriv— ningarna på det nuvarande gymnasiet utföras i hemmet, medan de allra flesta av de å tablån upptagna skrivningarna tänkts skola förläggas till skolan och således bliva väsentligt mer effektiva.
De olika huvudalternativ i fråga om skrivningarnas anordnande, som i det * föregående omnämnts, avse, såsom framgår av det anförda, dels anordning , med rörlig skrivdag, dels anordning med fast skrivdag. Det förra alternativet torde närmast förutsätta lektionstimmar av nu vid statsläroverken föreskriven längd av 45 minuter, det senare kan tänkas genomfört antingen med bibehål- lande av 45-minuterslektioner och reduktion av antalet lektionstimmar eller med lektionernas förkortning till 40 minuter. Vart och ett av dessa alternativ har vissa fördelar men ock vissa olägenheter. En bestämd uppfattning om deras lämplighet eller olämplighet torde svårligen kunna vinnas annat än på erfarenhetens väg, och det vore därför utan tvivel önskligt, att möjlighet be— reddes även statsläroverken att försöksvis pröva de olika möjligheterna.
Kap. VII. Realskolan.
1. Realskolan ur principiell synpunkt. Bfgäkolars _Genom det i vår skolhistoria bekanta kungl. cirkuläret av år 1849 hade de mik :,Z'åu dittillsvarande skolorna för den lägre medborgerliga bildningen, de 5. k. apolo- gistskolorna, sammanslagits med de gamla lärdomsskolorna och gymnasierna till en enda läroanstalt, det allmänna läroverket, eller, som det då hette, elementarläroverket, vilket alltså fick en tvåfaldig uppgift: dels att meddela allmän medborgerlig bildning, dels att förbereda för universiteten och de högre tillämpningsskolorna. Frågan om de två bildningsuppgifternas förhållande till varandra, en av huvudfrågorna i de föregående årtiondenas livliga meningsbryt- ningar, hade dock därmed icke funnit slutgiltig lösning. Under de första riks— dagarna efter representationsreformens genomförande är Andra kammaren liv- ligt sysselsatt med läroverken, och vid 1870 års riksdag utformades av Abr. Rundbäck huvudtankarna i det program, som sedan i över trettio år betecknade Andra kammarens ståndpunkt i läroverksfrågan: det allmänna läroverkets hela lägre avdelning, närmare bestämt dess fem lägre klasser, skulle göras till en skola för allmän medborgerlig bildning. Enligt Rundbäcks förslag skulle latinet, som framför allt stod hindrande i vägen, dock icke uppskjutas längre än till fjärde klassen.
I en kungl. proposition till 1873 års riksdag föreslogs, att latinets begyn- nande läsning skulle framflyttas till 4:e klassen samt att till tjänst för de lärjungar, som lämnade läroverken utan att nå fram till studentexamen, läro- kurserna skulle bringas till en viss avslutning dels i 3:e, dels i 5 :e klassen. »Då undervisningen är till för dem som undervisas och icke tvärtom», säger eck- lesiastikministern Gunnar Wennerberg i sitt anförande till det statsrådsproto- koll, som åtföljde den kungl. propositionen, »så synes det vara billigt, att sam- ma fördel av en studiernas avslutning till ett Visst mått, som lämnas ett fåtal vid dess avgång från läroverkets högsta avdelning, även beredes det flertal, som utgår från en lägre.» Propositionen vann riksdagens bifall. De avsedda kursavslutningarna blevo i den sedermera utfärdade nya läroverksstadgan vis- serligen endast ofullständigt utförda, men det syfte de skulle tjäna var i orga— nisationen erkänt, och ett avgörande steg hade tagits till förverkligande av Andra kammarens reformprogram.
Att följa läroverksfrågans historia genom dess olika skeden är här icke av nöden. Andra kammaren vidhöll alltjämt med bestämdhet huvudsynpunk- terna för sitt reformkrav och avvisade alla förslag, som därmed icke voro för— enliga. Från början av 1880-talet utgjorde latinets framflyttande till sjätte klassen ett bestämt yrkande från kammarens sida. På 1890-talet trädde for- dran på inrättandet av en examen på läroverkets mellanstadium i förgrunden av reformprogrammet, och denna examen tänktes förlagd till »15—16-års åldern», varmed i allmänhet avsågs icke 5:e utan nedre 6:e klassens ålders-
stadium. År 1899 ena sig slutligen riksdagens båda kamrar om en anhållan hos Kungl. Maj:t »om utarbetande och framläggande inför riksdagen av för- slag till inrättande vid rikets fullständiga och femklassiga allmänna läroverk av en under offentlig kontroll ställd och av viss kompetens åtföljd avgångs- examen för lärjungar, som vid 15—16-års åldern önska sluta sin skolgång, samt till de ändringar i läroverkens organisation, som därmed stå i samband».
Riksdagsbeslutet föranledde tillsättandet av 1899—1902 års läroverkskom— mitté. I överensstämmelse med denna kommittés förslag utarbetades en kungl. proposition, som förelades 1904 års riksdag och av riksdagen bifölls, varefter den beslutade omorganisationen bragtes till verkställighet genom nu gällande läroverksstadga av år 1905.
Det allmänna läroverket blev sålunda åter delat i de gamla beståndsdelarna skola. och gymnasium, den förra, »realskolan», med ändamål att »utöver om- fånget för folkskolans verksamhet meddela allmän medborgerlig bildning», det senare med ändamål att utöver realskolans allmänbildande uppgift fylla den särskilda uppgiften att »grundlägga de vetenskapliga insikter, som vid universitet eller högre tillämpningsskola vidare utbildas» (stadgan).
Realskolan, ansluten till folkskolans tredje årsklass, blev sexårig, gymna— siet fyraårigt, anknutet till realskolans näst högsta klass, varigenom real- skolans högsta klass blev en med första gymnasieringen sidoställd »särskild avslutningsklass», detta senare i överensstämmelse med den i 1899 års riks— dagsskrivelse givna grundritningen. De fristående realskolorna i en del mindre städer ordnades som samskolor.
Motiven för 1904 års läroverksreform hava, såsom av det föregående fram- går, olika utgångspunkter: å ena. sidan samhällslivets och näringarnas stigan- de behov av ökad allmän medborgerlig bildning, å andra sidan läroverkets skyldighet att bättre sörja för flertalet av sina lärjungar. I sistnämnda hän- seende visade statistiken, att av de lärjungar, som avgingo från de allmänna läroverken, endast omkring en fjärdedel lämnade dem efter avlagd student- examen, de återstående tre fjärdedelarna avgingo utan att ha nått detta mål. Dessa sistnämnda lärjungar försvunno än här än där på den nioåriga vägen upp mot slutmålet. Företrädesvis avgingo de från mellanklasserna, särskilt från femte klassen, som för många av de lägre läroverken var den sista, men i stort antal också från tredje, fjärde samt nedre och övre sjätte klasserna. När de lämnade läroverket, hade de visserligen erhållit ett större eller mindre mått av 'den allmänna medborgerliga bildning, vars meddelande utgjorde den ena av läroverkets båda uppgifter. Men i vissa hänseenden hade skolan varit mindre väl avpassad för dem. Delvis, ehuru i underordnad grad, låg bristen 1 läro- kurserna och deras anordning. I högre grad låg den däri, att läroverkens ar- bete till sin huvudsynpunkt och sitt ledande intresse i det hela var inriktat på studentbildningsuppgiften. Icke minst låg bristen i saknaden av ett klart markerat studiemål för de lärjungar, som avgingo utan studentexamen, ett studiemål, som kunde samla dessa lärjungar och giva dem ett i deras egna och allmänhetens ögon värdefullt resultat av skolarbetet. Genom läroverkets upp- delning i skola och gymnasium skulle man få samhällets behov av en allmän medborgarskola ovanför folkskolan tillgodosett och tillika det allmänna läro- verket bättre lämpat för flertalet av dess lärjungar. Man skulle därjämte vinna fördelen av ett uppskov med ett för lärjungarnas framtid avgörande val: först då lärjungen nått gymnasiets gräns, behövde det beslutas, huruvida han över huvud taget skulle »gå studievägen» eller icke, och i förra händelsen vilken av de två studievägarna, den reala eller den klassiska, han skulle välja.
Den organisation realskolan erhöll ansågs bäst motsvara det syfte den hade att fylla och tillika innebära minsta möjliga risk för menlig inverkan på gym- nasiet. Skolans läroinnehåll bestämdes med huvudsaklig hänsyn till de lär-
Realskolans behövlighct.
jungars behov, vilka efter genomgåendet av dess kurs skulle gå ut i livet, kursfördelningen och undervisningsarbetets metodiska riktlinjer lades till rätta efter barnaålderns och övergångsålderns förutsättningar. Lärogången gjordes sammanhängande genom de sex klasserna, så att skolans kurs blev en inom sig sluten enhet, varvid den genom 1873 års åtgärd i tredje klassen uppkomna kurs- avslutningen bortföll.
Man ville ge realskolan en självständig ställning i förhållande till gymnasiet, göra den till bärare av ett bestämt bildningsskikt mellan de båda, som beteck- nades av den avslutade folkskolan å ena sidan och studentexamen å den andra. Man ville markera dess slutmål genom en examen, som kunde erhålla ett visst värde i det allmänna föreställningssättet och medföra rättighet till in- träde i vissa fackliga bildningsanstalter och till vissa anställningar i det all- männas tjänst.
Om ock realskolan är resultatet av strävanden, som kunna följas under ett århundrade, och dess motiv icke kunna. lära frånkännas berättigande, finnas dock skäl för den frågan, huruvida realskolans inrättande varit till båtnad för det allmänna läroverket.
Det var framför allt farhågorna för att ett allvarligare tillgodoseende av läroverkets uppgift med avseende på den allmänna medborgerliga bildningen skulle medföra ett försvagande av dess förmåga att giva den för högre studier nödiga grundläggande bildningen, som vållade de långvariga meningsstrider- na före 1904. Om dessa farhågor voro överdrivna, voro de dock icke ogrun- dade. I den gamla tvistefrågan från 1800-ta1ets början angående den medbor- gerliga och den vetenskapliga bildningens inbördes förhållande hade utveck— lingen av de båda bildningsarternas begrepp visserligen medfört, att man fann sig kunna fastslå såsom princip, att den vetenskapliga bildningen kunde och borde grundas på den medborgerliga (1899 års kommitté). Men ehuru denna princip till sin allmänna innebörd kunde anses riktig, var det dock tydligt, att den i sin tillämpning hade en viss begränsning. Gymnasiet kunde och borde byggas på realskolan, därom var man i det hela ense, men mellan de båda läroanstalternas intressen uppkommo dock vissa konflikter, som gåvo och fort- farande giva anledning till mycken diskussion.
Betraktas det allmänna läroverket uteslutande ur gymnasiebildningens och studentexamens synpunkt, framstår 1904 års reform med dess klyvning av läroverket för många snarast som en skadlig åtgärd. Realskolan, med eller utan sin examen, ter sig som en omväg eller ett hinder för dem, som skola fram till studentexamensmålet. I ett och annat av de officiella yttrandena över skolkommissionens förslag finner man en sådan blick på realskolan. Så exempelvis i det av kollegiet vid högre allmänna läroverket i Malmö avgivna utlåtandet. Kollegiet förebrår skolkommissionen »det grundfel, som skol— kommissionen begår därigenom, att den, vad de blivande studenterna beträffar, under ett antal år alls icke ordnar deras arbete efter vad som för deras fort— satta studier vore gagneligt, utan efter vad som är gagneligt för deras räk- ning, vilka ämna sluta sina studier med realexamen». Och om kommissionens läroverksorganisation säges det, att den »ytterligare skärper och förvärrar det år 1904 begångna misstaget». Det må heller icke anses förvånande, om nu in- för frågan om nya och större förändringar i läroverkens organisation förnyad prövning begäres av spörsmålet om »realskolans vara eller icke vara» (Hudiks— valls kollegium). .
Några erinringar i detta avseende skola här göras, varvid emellertid bortses från möjligheten av den vittgående förändring av frågans läge, som skulle upp- komma genom ett förverkligande av de stundom framkommande tankarna på en avkortning av gymnasiet och inskränkning av dess bildningsuppgift.
Först må då framhållas, att man näppeligen lär kunna vänta realskolans av- skaffande i den meningen, att läroanstalter med uppgift åtminstone till det väsentliga liknande realskolans icke skulle komma att finnas. Det angivna spörsmålet gäller väl närmast de högre läroverken och möjligheten av att und- vika deras uppdelning i ett realskole- och ett gymnasiestadium. Där man satt realskolans existensrätt i fråga, synes man ock närmast haft de högre lärover- ken för ögonen. Fristående skolor, vilka såsom realskolorna utöver omfånget för folkskolans verksamhet meddela allmän medborgerlig bildning men icke åsyfta att nå studentbildningens nivå, måste man under nuvarande förhållan- den helt visst fortfarande räkna med, de må kallas realskolor eller högre folk- skolor eller mellanskolor eller något annat. För en mängd städer och orter, som icke kunna erhålla högre läroverk, äro dylika skolor ett allt för känn- bart behov, för att det skulle'kunnar lämnas obeaktat. Knappast kan man hel- ler vänta, att dessa skolor skulle komma att organiseras som blott ofullständiga högre läroverk och alltså icke erhålla en i viss mån avrundad och avslutad lärokurs. Den utbredning, som realskolan särskilt i form av kommunal mellan- skola erhållit, visar, att det finns behov av ett stort antal dylika läroanstalter.
Vad då det högre läroverket beträffar leder yrkandet på realskolans av- skaffande närmast till den organisationsform, som skolkommissionen föresla— git under namnet »lyceum» och som, där den gjorts till föremål för myndig- heternas och kollegiernas yttranden, i allmänhet rönt ett välvilligt mottagande. Lyceet kan sägas återgå till det allmänna läroverket före 1904, det eliminerar realskolan och bygger gymnasiet omedelbart på folkskolan.
Men lyceet i sin typiska utformning lär näppeligen kunna bliva mera än _ en undantagsform, åtminstone icke under nuvarande förhållanden. Som sådan är det också föreslaget av kommissionen. Göres det till normalform för det högre allmänna läroverket, skola snart nog —— om ock i mindre grad, därest lärogången från 9-årig blir 7- eller 6-årig — de krav göra sig gällande, som äro och varit realskolans motiv, kraven på hänsyn till det alltid jämförelsevis stora antal lärjungar, som av olika skäl icke nå fram till slutmålet. Och dessa krav innebära för mycket av betydelse för folkbildningen och för mycket av rättvisa för att i längden kunna skjutas å sido. Man skall för dessa lärjungars skull nödgas bereda lämpliga punkter för avgång och tillse att de lärokurser de genomgått få för dem lämpligt innehåll och lämplig avrundning. Och därmed har man, om ock 1 latent form, fått realskolan åter. Även om man skulle besluta sig för att icke taga hänsyn till de lärjungar, som inkommit 1 lyceet men icke kunna eller icke vilja fortsätta till studentexamen, hade man att taga hänsyn till de fristående realskolorna och deras lärjungar. Det skulle av praktiska grunder bliva nödvändigt att bereda övergång, om möjligt utan förlängning av studietiden, från de fristående realskolorna till lämplig klass i lyceerna. Men skulle en sådan övergång kunna ordnas, måste ämnen och kurser i de nedanför liggande klasserna av lyceet åtminstone i avsevärd mån bringas till överensstämmelse med ämnena och kurserna i motsvarande realskoleklasser, och så hade man även på denna väg fått in realskolan 1 lyceet. Den utveckling av det högre skolväsendets organisation, som, efter vad det synes, håller på att fullborda sig i Norge, är i detta hänseende lärorik.
Av allt att döma: realskolan är en under nu rådande förhållanden nödvändig skolform både som fristående skola och som del av det högre läroverket. Den må reduceras till sin omfattning, den må byta namn eller dölja sig utan be- nämning i undervisningsplanen, det mellanled mellan folkskola och gymna- sium, som den representerar, kommer man icke ifrån i skolsystemet, och det renodlade lyceet, sådant man från studentbildningens synpunkt skulle önska se det förverkligat, kan icke göras till det högre läroverkets normala form.
Också synes realskolans behövlighet—kunna sägas vara allmänt erkänd. I 8—253165
Realskol- examen.
myndigheternas och kollegiernas yttranden är realskolan med få undantag be- traktad såsom ett givet led i organisationen, och flerstädes är dess betydelse direkt framhållen. '
De allmänna omdömen, som' här och var förekomma om 1904 års reform, äro i det hela till realskolans fördel, om de ock ofta äro kritiskt färgade. Särskilt har man anledning att fästa sig vid omdömena från skolöverstyrelsens sida. »Det är tydligt», säger skolöverstyrelsens minoritetangående realskolans in- rättande, »att här förelegat ett verkligt behov, som härigenom blivit tillgodo- sett på ett i stort sett tillfredsställande sätt.» Faktiska förhållanden, heter det i fråga om realskolexamen, ha. ådagalagt, »att realskolexamen, genom att sän— da ut ynglingarna i livet vid jämförelsevis unga år med en avrundad fond av kunskaper, under den gångna tiden haft och alltjämt har ett bestämt behov att fylla, oavsett den omständigheten, att den i avsevärd grad bidragit till att avleda tilloppet till studentexamen». Och även överstyrelsens majoritet, som dock föreslår stora förändringar i realskolans organisation, anser, att realsko- lan >>visat sig motsvara ett verkligt behov och i väsentlig mån motsvarat det syfte, för vilket den inrättades».
Om realskolans vara eller icke vara är en fråga av största betydelse, kan däremot frågan om realskolexamens vara eller icke vara betecknas som ett jämförelsevis underordnat spörsmål.
Inrättandet på läroverkets mellanstadium av >>en under offentlig kontroll ställd och av Viss kompetens åtföljd avgångsexamen» betraktades vid tiden för läroverksreformens genomförande som en nästan självklar konsekvens av pro— grammet om det lägre läroverksstadiets avskiljande till en skola för allmän medborgerlig bildning. Det var genom examen, som den nya skolan skulle er— hålla sin karaktär av självständig läroanstalt. Examen syntes mer än något
.annat böra främja syftet att samla till en punkt alla de i förtid avgående
lärjungarna. Den skulle därjämte tillförsäkra ett fast underlag åt de läroan— stalter, som skulle bygga på den nya skolans lärokurs, och den skulle giva berättigande åt den kompetens, som borde tillerkännas dem som tillfredsställande inhämtat denna lärokurs. Icke minst skulle den bliva till gagn för det stora flertal av lärjungar, som efter avslutad skolkurs ginge ut i det praktiska livet och sökte sig anställning i enskild tjänst, i det att den skulle skänka skolans vitsord den auktoritet, som de behövde för att vinna anseende hos allmänheten. Man hoppades ock, att denna avgångsexamen från läroverkets mellanstadium skulle minska tillströmningen till gymnasiet.
Skolkommissionen har upptagit till övervägande frågan om realskolexamens bibehållande eller avskaffande och kommit till det resultatet, att den bör bi- behållas. Kommissionen har till och med förordat en viss skärpning av vill- koren för examens godkännande och en förstärkning av examenskontrollen.
I de över kommissionsbetänkandet avgivna yttrandena finnas uttalanden både för examens bibehållande och för dess avskaffande. Som skäl för dess avskaffande anföres, att den icke visat sig motsvara de förhoppningar man ställt på den, att den inverkar” menligt på undervisningen i realskolan, sär- skilt i skolans högsta klass, att den medför oro och överansträngning för lär- jungarna. I denna riktning uttala sig flera kollegier vid olika slag av läro- anstalter, ävensom Svenska läkaresällskapet och Svenska skolläkarföreningen, vilka senare ansett, att alla examina vid de högre skolorna borde försvinna och ersättas med i vederbörlig ordning utfärdade avgångsbetyg. För realskol- examens bibehållande åter uttala sig bland andra skolöverstyrelsens såväl majoritet som minoritet samt generaldirektör Bergqvist.
Det låter sig icke förneka, att de skäl, som anförts för realskolexamens av— skaffande, förtjäna allvarligt beaktande. Delvis sammanhänga de med en
förklarlig betänksamhet mot examensväsendet i allmänhet, en betänksamhct som är ganska utbredd inom pedagogiska och särskilt medicinska kretsar i vårt land och som stegrats inför examensväsendets tendens till fortgående ut.- veckling. Att en examen icke är ett oumbärligt tillbehör till en högre skola, därom vittnar den åttaklassiga flickskolan, som icke har någon examen, men vars avgångsbetyg icke dess mindre tillvunnit sig auktoritet och i likhet med realskolans examensbetyg förbundits med en viss kompetens.
Å andra sidan är det uppenbart, att åtskilligt vinnes genom en examen, och det gäller att i varje särskilt fall väga fördelar och olägenheter mot varandra. Mycket beror på det sätt, varpå den anordnas. Man kan som examen beteckna förfaringssätt av olika beskaffenhet, från en examen rigorosum i egentlig mening till allenast en i samband med skolarbetets avslutning mera pro forma anordnad prövning.
Vad särskilt realskolexamen beträffar, är tydligt, att de skäl, som en gång motiverade dess inrättande, innebära önskemål, som fortfarande äro av vikt. Vis- serligen har den endast delvis infriat de förväntningar, som ställdes på den, och det misstroende, för vilket den på sina håll är föremål, torde, såsom mino- riteten inom skolöverstyrelsen framhållit, i icke ringa mån bero därpå, att man från början gjorde sig alltför stora förhoppningar angående dess verkningar och betydelsen av den kompetens den skulle skänka. Men den har dock under de tjugu år den nu funnits alltmer växt in i det allmänna medvetandet såsom en faktor att räkna med i vårt undervisningsväsen och har, trots i vissa avse- enden svikna förhoppningar, förmått tillvinna sig ökat förtroende. I ett av- seende har den överträffat förväntningarna: den har — till följd av den kom- munala mellanskolans tillkomst och snabba utbredning — fått en vida större användning, än vid dess inrätta—nde kunde förutses. År 1924 avlades realskol- examen av vid pass,3,300 examinander.
I fråga om den återverkan, som en examen utövar på den föregående under- visningen, bör erinras om att en dylik återverkan ingalunda är endast av ondo. I den mån den medför större fasthet i lärjungarnas kunskaper, utan att överan- strängning därigenom förorsakas, är den till ovedersägligt gagn. Det torde också vara obestridligt, att realskolexamen, särskilt den däri ingående skrift- liga prövningen, verksamt bidragit att hålla realskolor och mellanskolor uppe på en någorlunda enhetlig nivå, något som är av särskild betydelse icke minst med hänsyn till dessa skolors uppgift att förbereda för gymnasiestudier.
Efter övervägande av skäl och motskäl ha de sakkunniga för sin del funnit sig icke böra ifrågasätta realskolexamens avskaffande. Mot det av skolkom- misslionen föreslagna kortare namnet realexamen syntes intet vara att in- van a.
Ehuru realskolan äger sin motivering i åsikter och strävanden, som tillhöra en lång historisk utveckling, och ehuru den, med eller utan sin examen, åtmin- stone för det närvarande synes vara en oumbärlig beståndsdel i skolväsendet, hindrar detta dock icke, att frågan om dess lämpliga organisation fort- farande är ett problem, om vilket olika meningar bryta sig. Och liksom real- skolan utgör ett centralt led i skolsystemet, så intager också realskolans pro- blem en central plats i den föreliggande frågan om skolväsendets omorganisa- tion. De_olika spörsmål, som ingå i diskussionen om realskolan, torde kunna sammanföras under följande synpunkter: 1) realskolans ställning till folk- skolan och bottenskoleprincipen, 2) realskolans och gymnasiets inbördes för- hållande, 3) realskolans förhållande till det praktiska livets intressen och till de praktiska ungdomsskolorna, 4) realskolans lämplighet för den kvinnliga ungdomen.
De sakkunniga skola i det följande dels från nu nämnda synpunkter redo-
Synpunkter
för diskus— sionen om realskolan.
Den kommu- nala mellan- skolans till- komst.
göra för de åsikter och förslag, som från olika håll framställts, och tillika söka ytterligare utreda och belysa de föreliggande spörsmålen i pedagogiskt och organisatoriskt hänseende, dels slutligen framlägga utkast till undervisnings— planer för realskolan under olika organisatoriska förutsättningar.
Först bör dock en redogörelse lämnas för den form av realskola, som i den kommunala mellanskolans gestalt blivit en viktig faktor i vårt undervisnings- väsen, samt för de åsikter om denna skolforms värde och betydelse, som hit— tills framträtt.
?. Den kommunala mellanskolan.
Genom realskolan och realskolexamen hade skapats en bestämd standard för en utöver omfånget av folkskolans verksamhet utsträckt allmän medborgerlig bildning av mindre omfattning än studentbildningen. Det bildningsmål, som sålunda erhållits, måste givetvis synas eftersträvansvärt för ungdom även i en mängd företrädesvis mindre samhällen, där realskolor icke funnos och icke utan allt för stora kostnader kunde bringas till stånd. De enskilda lägre sam- skolor, som på en del sådana orter förekommo och där utgjorde med folksko- lan delvis parallella och konkurrerande barndomsskolor, åtnjöto föga sym. pati inom riksdagen, och nya dylika skolor kunde på grund av ett år 1902 av riksdagen fattat beslut icke påräkna statsunderstöd. Därtill kom, att behovet av ökade möjligheter till förvärv av en sådan bildning, som realskolan medde- lade, i väsentlig mån gällde gossar och flickor i småsamhällena och på lands- bygden, vilka genomgått folkskolans sexåriga lärokurs men icke utan särskilda kostnader eller betydligare tidsförlust kunde övergå till skolor av realskolans typ. Den högre folkskolan, som närmast kunde synas stå till buds för denna ungdom, hade i enlighet med sin från början givna bestämmelse ett i viss mån annat syfte än realskolan och kunde icke i likhet med denna ställa i utsikt för sina lärjungar något bestämt examensmål och någon med ett sådant förbun— den kompetens. Lösningen av småsamhällenas bildningsfråga —— i varje fall en lösning som kunde påräkna riksdagens godkännande —— syntes under sådana förhållanden helst böra sökas i en ny skolform, som byggde på avslutad folk- skola Och förde fram till samma bildningsmål som realskolan.
Dessa förhållanden, aktualiserade genom en av riksdagen år 1907 hos Kungl. Maj:t gjord anhållan om en enhetlig plan för statsanslag åt högre flickskolor och övriga enskilda läroanstalter, ledde till inrättandet av den kommunala mel— lanskolan enligt av 1909 års riksdag på grund av en kungl. proposition fattat beslut. Skolans lärokurs bestämdes därvid av riksdagen till 4-ärig.
Den kommunala mellanskolan fick en hastig uppblomstring. Antalet mel- lanskolor är numera 84, alltså större än antalet realskolor, och kommunala mellanskolor finnas icke blott på smärre orter utan ock i några av våra största städer. Antalet lärjungar var 1924 omkring 9,400, i det närmaste lika för- delat på gossar och flickor. Av antalet godkända i realskolexamen samma år, tillhopa omkring 3,300, tillhörde ej mindre än 1,503 (724 gossar och 779 flickor) de kommunala mellanskolorna. Studievägen genom den kommunala mellanskolan till realskolexamen blir emellertid normalt 10-årig, under det att den genom realskolan är 9-årig. _
Genom den kommunala mellanskolan har kravet på (a'-årig bottenskola blivit i väsentlig mån förverkligat inom vårt skolväsen. Anknytningen till avslutad folkskola framstod också i den skolpolitiska diskussionen vid tiden för skolans tillkomst såsom dess betydelsefullaste egenskap. Anknytningen till det fyra- åriga gymnasiet har däremot hittills icke blivit organisatoriskt ordnad, annat än såtillvida att vid mellanskola avlagd examen medför de rättigheter, som i
allmänhet äro förbundna med realskolexamen, alltså även rätten till inträde i gymnasiet. För inträde i gymnasiets första ring kräves härvid ingen inträdes- prövning, varemot sådan fordras för inträde i andra ringen, dock med befrielse för sökanden från förhör i vissa ämnen. Till treårigt gymnasium kan den exa- minerade i regel övergå utan inträdesprövning.
Frågan om den kommunala mellanskolans värde som skolform är en av de viktigaste i det närvarande organisatoriska problemläget. Också har denna fråga fått en framskjuten plats i den pågående diskussionen. Huvudsynpunk- ten har härvid icke varit skolans egenskap av kommunal institution utan dess karaktär av 4-årig realskola, vilande på 6-årig grundskola.
Skolkommissionen har i sitt förslag gjort den kommunala mellanskolan till realskolans generella typ. Redan i dess hastiga utbredning har kommissionen sett ett bevis för dess duglighet och lämplighet att fylla en sådan uppgift inom skolsystemet. Men kommissionen har även sökt bilda sig ett omdöme om un- dervisnings- och studiearbetet vid de nuvarande kommunala mellanskolorna och om detta arbetes resultat.
I förra avseendet framhåller kommissionen, att det icke är lätt att komma till en fullt säker uppfattning, helst arbetet i de kommunala mellanskolorna gestaltar sig rätt olika på olika platser och därtill kommer, »att en mången- städes förefintlig strävan att i fråga om arbetsprestation icke stå efter de all- männa läroverken icke kunnat undgå att utöva ett visst, för det dagliga arbe- tets lugna fortgång mindre gynnsamt tryck». Med avseende på lärjungarnas arbetsbelastning har kommissionen lämnat en statistisk redogörelse (del III, sid. 143), varur följande utdrag här må återgivas:
Obligatoriskt skolarbete + hemarbete per vecka.
Högre Realskolor Statens samskolor Kommunala mellanskolor
allmänna för I laroverk gossar Gossar Flickor Gossar | Flickor
34 t. 6 m. 33 t. 41 m. 34 t. 28 m. 36 t. 16 m. 34 t. 6 m. 35 t. 35 111. 37,14: 37»19r 37»14» 39r47r 38:16» 40:23» 39»14) 39w40) 38:17) 40:11) 40,50» 43,41» 6 45:13» 44»10» 42>39» 46»54> 47>30» 48,40»
Tabellen utvisar en i det hela något längre arbetstid i mellanskolorna än i mot- svarande klasser av realskolorna. I stort sett säger sig kommissionen ha fått ett fördelaktigt intryck av de kommunala mellanskolornas arbete, ett intryck som berättigar till förhoppningar om att den skolform, som kommunala mellan- skolan representerar, skall, sedan den genom statsmakternas försorg vunnit bättre villkor, förmå att väl fylla de anspråk, som kunna komma att ställas på densamma.
Med avseende på arbetets resultat hänvisar kommissionen till undervisnings— statistikens vittnesbörd. Betygsstatistiken angående antalet i olika läroämnen underkända i realskoleklasserna 3—5 och mellanskoleklasserna 1—3 finner kommissionen berättiga till det omdömet, »att mellanskolornas undervisning intager en ståndpunkt, som fullt kan jämföras med motsvarande statliga an- stalters». Den invändningen, att de anförda betygsresultaten skulle kunna anses mindre jämförbara med hänsyn till möjligt beroende av olika betygsnor- mer, finner kommissionen tillbakavisad av statistiken över de i båda fallen
Skolkam- missionen.
Läroverks- kollegier m. ji.
uppnådda slutresultaten i realskolexamen, särskilt vad beträffar den skriftliga prövningen, för vilken uppgifter lämnas av skolöverstyrelsen, som därjämte verkställer en eftergranskning av de utförda skriftliga arbetena. Kommissio- nen utför en jämförande statistisk undersökning av resultaten såväl i den skriftliga som i den muntliga realexamen vid olika slag av läroanstalter och gör jämväl en utförlig statistisk sammanställning av läroanstalternas egna vitsord i den skriftliga prövningen å ena sidan samt den sedermera verkställda eftergranskningens resultat å den andra. Och kommissionen sammanfattar vad den funnit dessa olika undersökningar utvisa i det uttalandet, »att examens- resultaten vid de kommunala mellanskolorna äro icke blott fullt jämförliga med utan något överlägsna övriga läroanstalters» samt »att betygssättningen vid berörda skolor icke utmärkt sig för större mildhet än vid motsvarande statliga läroanstalter».
Kommissionen har även frågat sig, huruvida den i en realskola av kommu- nala mellanskolans typ lagda grunden kan anses tillräckligt stark att bära upp gymnasiet. För att i detta hänseende vinna en uppfattning har kommissionen uppgjort en statistik över resultaten av de från mellanskolorna till gymnasier- na övergångna lärjungarnas gymnasiestudier, en statistik som till följd därav, att studentexamen av lärjungar, som utexaminerats från kommunala mellan- skolor, första gången avlades först år 1914, endast kunnat omfatta åren 191—1 ——1919.1 Kommissionen anser, att undersökningen oförtydbart ådagalagt, att mellanskolornas lärjungar i allmänhet förmått tillgodogöra sig undervisningen på gymnasiet lika väl som övriga lärjungar.
Angående tillförlitligheten av de slutsats-er, kommissionen dragit ur sina statistiska undersökningar, synes en viss tveksamhet ha förefunnits bland några av dess medlemmar. Fyra av dessa framhålla i särskilt yttrande, att man av den omständigheten, att de relativt få lärjungar, vilka från mellan- skola övergått till gymnasiet, där förmått att väl tillgodogöra sig undervis- ningen, icke kunde draga någon generell slutsats samt att det för jämförelse mellan studieresultaten i de kommunala mellanskolorna och läroverkens lägre avdelning icke vore till fyllest att stanna vid en jämförelse mellan betygs- resultaten i realskolexamen, och de ha givit uttryck åt vissa tvivelsmål an- gående soliditeten av det underlag, som en realskola av den kommunala mellan- skolans typ kunde erbjuda gymnasiet.
Läroverkskollegiernas och de olika myndigheternas uttalanden om den kom- munala mellanskolan gå i skilda riktningar. Ett icke ringa antal yttranden utvisa en gynnsam uppfattning av mellanskolan, i flertalet fall förhåller man sig kritisk.
Kritiken mot mellanskolan blir till dels densamma som den, vilken i all— mänhet riktas mot en mera utsträckt tillämpning av bottenskoleprincipen, först och sist att denna skola, utan att giva ett bättre bildningsresultat än den van- liga realskolan, för med sig en förlängning av studietiden. Hit hör också den ständigt återkommande anmärkningen, att mellanskolan nödgar till ett otjän— ligt uppskov med införandet av främmande språk i undervisningen och till
' Till de allmänna läroverken hade under denna tid övergått 113 manliga lärjungar, i regel hö" rande till de i realskolexamen bäst vitsordade. Ett antal av 56 manliga och 77 kvinnliga lärjungar hade samtidigt gått till privata läroanstalter och där avlagt studentexamen, därvid av de manliga lärjungarna 26 behövt 2 är, 25 behövt 3 år och 5 använt 4 år för att nå examensmålet och av de kvinnliga 4 behövt 2 år, 60 använt 3 år och 13 använt 4 år. De 113, som övergått till allmänna läroverk, hade intagits dels i 2:a, dels i l:a gymnasieringen. Av 73, som intagits i ring 11, hade 57 avlagt studentexamen efter 3 är och 6 efter 4 år, och av 40, som intagits i ring 1, hade 16 av- lagt studentexamen efter 4 är och 2 efter 5 år. I båda. fallen hade, såsom statistiken jämväl nt- visar, de, som avlagt studentexamen i normal tid, haft i genomsnitt fullt ut så goda betyg som kam- raterna i gymnasiet.
följd därav lider av en skadlig språkträngsel, liksom ock den, att mellanskolan förlägger övergången mellan folkskolan och den högre skolan till ett för både gossar och flickor men särskilt för dessa senare ömtåligt utvecklingsskede. I övrigt går det klandrande omdömet ut därpå, att mellanskolan är en för sina lärjungar mycket ansträngande skolform. Man anför stundom i samband där- med, att 'den icke skulle nå sitt goda- examensresultat, därest den icke stode under tvånget av tävlan med den sexåriga realskolan: bleve mellanskolan ena- rådande form för realskolan, skulle arbetsintensiteten och därmed även arbets- resultatet försvagas. Man erinrar ock om svårigheten att i de många fall, då mellanskolan icke har parallellavdelningar och alltså har ett jämförelsevis ringa antal lärare till sitt förfogande, förse skolan med kompetenta lärare i de olika läroämnena. Och slutligen kritiserar man den av kommissionen gjorda jämförelsen mellan arbetsresultaten i mellanskolorna och de allmänna lärover— ken, i synnerhet jämförelsen beträffande dessa-resultats värde för fortsatta studier i gymnasiet, därvid den statistik, på vilken kommissionen grundat sitt omdöme, anses ha allt för liten omfattning för att berättiga till några allmänna slutsatser.
Ofta är emellertid varken erkännandet eller klandret obetingat. Man fram- håller, att den kommunala mellanskolan såsom skolform är behövlig eller be-. rättigad vid sidan av realskoleformer, byggande på kortare grundskola än den sexåriga. Bland uttalanden i sådan riktning må anföras ett från Upp- sala enskilda läroverk och privatgymnasium, ett läroverk, som i sitt treåriga gymnasium ofta mottager elever från kommunala mellanskolor. »Om man», säger läroverkets kollegium, >>från den erfarenhet, som gjorts vid Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium, anser sig böra bestämt framhålla vå- dorna av att den föreslagna organisationen, sexklassig folkskola, fyraårig realskola och treårigt gymnasium, göres allmän och allenarådande, så måste också med samma bestämdhet betonas, att en sådan organisation visat sig fullt användbar för de mest studiebegåvade och studieintresserade lärjungarna. Det synes därför, som om den sociala rättvisa, som ligger däri, att större möjligheter än nu beredas begåvade bam från landsbygdens folkskolor och även från de mindre bemedlade klasserna i städerna att få del av den högre undervisningen, skulle, så vitt på organisationen beror, kunna väsentligen vinnas därmed, att den nuvarande kommunala mellanskolan, antingen förstatligad eller åtminstone rikligt understödd och noga kontrollerad från statens sida, finge fortleva och utvecklas icke blott i större municipalsamhällen och köpingar utan även i städerna jämsides med realskolorna.»
Av särskilt intresse äro naturligtvis de yttranden över de kommunala mel- Kalle ieroch lanskolorna, som avgivits av dessa skolors egna lärarkollegier och styrelser. styre 867” vid Icke heller dessa yttranden äro i flertalet fall gynnsamma för mellanskolorna. ”33223?” Enligt den officiella sammanfattningen av de över skolkommissionens betän- skalor. kande inkomna utlåtandena ha visserligen 31 styrelser för kommunala mellan- skolor anslutit sig till kommissionsförslaget, men icke färre än 26 ha avstyrkt detsamma. Och av kollegierna hava enligt samma källa 191 tillstyrkt förslaget, under det att 482 uttala sig i avstyrkande riktning med eller utan förordande av andra organisationer.
Där den kommunala mellanskolans lämplighet som generell form för real- skolan hävdas, sker det endast i få fall alldeles oförbehållsamt (t. ex. majori- teten av kollegiet vid kommunala mellanskolan i Malmö). Icke sällan sker det
1 I fråga om vissa av dessa torde böra påpekas, att tillstyrkandet endast avser mindre orter men icke innebär något uttalande om organisationen i dess helhet. 2 Ett av dessa kan sägas hava. principiellt tillstyrkt förslaget men kräver differentiering i folk— skolan efter tredje året.
Skolöver- styrelsens majoritet.
under framhållande av att arbetsbelastningen i mellanskolorna är större än önskligt vore. Där man ställer sig avgjort kritisk mot mellanskolan och för- ordar andra realskoleformer —— vanligen då 5-årig realskola på 4-ärig grund— skola, i några fall ö-årig realskola på ö-årig grundskola — anför man, att folkskolan icke i tillräcklig grad förmår att ge åt mellanskolan desa behövliga grundval samt att arbetet i mellanskolan är allt för ansträngande för lärjungar- na. Aven i yttrandena från mellanskolehåll framträder flerstädes den menin- gen, att den kommunala mellanskolan visserligen är icke blott en möjlig utan för landsbygden och de mindre orterna en lämplig och behövlig form, men att den dock icke bör göras till den enarådande formen för realskolan.
Några särskilt betecknande kollegieuttalanden må här återgivas. — Lu d- vika: »Sedan ungefär 10 år tillbaka har här i Ludvika prövats ett skol- systern med sexårig folkskola av A—typ som bottenskola och fyraårig mellan- skola som överbyggnad. Då såväl folkskolans som mellanskolans styrelse anser sig kunna uttala, att detta system i stort sett varit tillfredsställande, har kollegiet ingen anledning att jäva detta omdöme. För sin del vill kollegiet här blott framhålla, att mellanskolan trots vissa olägenheter, som väsentligen be- tingas av de dryga kurserna och nödvändigheten av forcering i arbetet. varit en i det stora hela behaglig skolform” och att lärare och elever väl trivts i densamma.» (Kollegiet framhåller i fortsättningen av sitt yttrande, att den nya realskolan bör erhålla lättnad i sin arbetsbelastning, därigenom att folk- skolan bättre än hittills arbetar den i händerna.) — M alm 6: »Med den sex- klassiga folkskolan som bottenskola har kommunala mellanskolan ända från sin tillkomst visat sig kunna utan överansträngning av sina lärjungar bibringa dessa samma mått av allmänt medborgerlig bildning, som realskolan avser att meddela, och detta gäller för visso icke minst språkundervisningen.» _— H ä s s 1 e h 0 l 111: »Under de år härvarande kommunala mellanskola varit i verksamhet har den fått det vida övervägande antalet av sina elever från folkskolans högsta klass, och kollegiet har sålunda en lång erfarenhet att bygga på, då det enhälligt uttalar som sin åsikt, att folkskolan icke ens i fråga om sin A-typ för närvarande är mogen den uppgiften att tjäna som förskola för 4-årig realskola.» >>Helt visst är kommunala mellanskolan _ —— —— den mest arbetsbelastade av alla skolformer, och detta både för lärare och elever.» — L j n 5 d al: Kollegiet framhåller »det dels ojämna och dels vaga underlaget för mellanskolornas undervisning» samt »det forcerade undervisningstempo», som erfordras i synnerhet för de främmande språken. >>Härigenom (nämligen genom det forcerade undervisningstempot) tvingas läraren både att ställa rätt höga anspråk på lärjungarnas arbetsförmåga och att väl ensidigt inrikta un- dervisningen på examensmälet till förfång för en mera allsidig språkutbild- ning.» — Hjo: »Skoltiden förlänges, men samtidigt blir under lärjungarnas ömtåligaste är arbetet så forcerat, att å ena sidan överansträngning lätt in— ställer sig och å andra sidan ytlighet i kunskaperna blir en följd.»
Skolöverstyrelsens majoritet anser, att kritiken mot de kommunala. mellan- skolorna_för bristernas skull allt för mycket underkänt förtjänsterna. Redan den hastlga tillväxt och den starka utbredning, som de kommunala mellansko- lorna. hade att uppvisa, talade på sitt sätt för att dessa skolor motsvarat sin uppgift; de klagomål, som nu riktades mot dem, skulle, om de haft. djupare grund, framkommit tidigare. Att de kommunala mellanskolorna givit ett i det hela och även i de främmande språken fullt tillfredsställande examensre- sultat måste anses vara fastställt genom kommissionens undersökningar. De brister som" funnes berodde till väsentlig del på ogynnsamma förhållanden, som i ej ringa grad torde kunna undanröjas. Överstyrelsemajoriteten redogör för dessa förhållanden och sammanfattar sin framställning sålunda: »Om
kommunala mellanskolan liksom realskolan blir statsskola, om hennes lärar— fråga ordnas på ett tillfredsställande sätt och hon får för sig särskilt avpas- sade lärokurser och läroböcker, torde därmed hennes nuvarande brister kunna i väsentlig mån undanröjas. Aven om de anmärkningar, som framställts, må äga ett visst berättigande med hänsyn till de nuvarande förhållandena, synas de icke därför böra tillmätas en sådan betydelse, att de skulle utgöra ett av- görande hinder för att den högre skolan får bygga på sexklassig folkskola.»
Skolöverstyrelsens minoritet åter finner sig icke kunna godtaga kommis- sionens examens- och betygsstatistik som bevis för den kommunala mellan— skolans likvärdighet med statens realskolor. Överstyrelseminoriteten fram- håller betydelsen av de senares gynnsammare arbetsvillkor: under det att man i dessa skolor hade tid och tillfälle att låta lärjungarna jämnt och lugnt 'm- hämta de olika ämnena i en omfattning, som motsvarade lärjungarnas ålder och utveckling, måste man i mellanskolan bemöda sig att på kortaste möjliga tid och med starkt anlitande av det mekaniska minnet inprägla kursen, i den mån denna hade direkt examensvärde. »Över realskolans arbete vilar —— — -— en prägel av lugn strävan, över mellanskolans åter ett starkt mått av nervöst jäkt.» Att genom metodiska åtgärder avhjälpa denna mellanskolans svaghet vore icke möjligt; »inga metodiska förbättringar kunna ersätta. två års för- lust för språkundervisningen, vars rätta anordnande är en av realskolans Vik— tigaste angelägenheter». Svårigheten att åstadkomma en rationell arbetsför- delning mellan de fåtaliga lärarkrafterna vid en mellanskola utan parallell- avdelningar finner överstyrelseminoriteten också vara en betänklig svaghet hos denna skolform.
Den kommunala mellanskolan som skolform utdömes dock icke av översty- relsens minoritet. Överstyrelsen har, heter det, »på grund av sin kännedom om' de kommunala mellanskolorna kommit till den övertygelsen, att de allt framgent hava en bestämd uppgift att fylla». Förbättringar i deras arbets- betingelser vore möjliga. .
I detta sammanhang bör erinras om att en av överstyrelseminoritetens med- lemmar, undervisningsrådet Aug. Johansson, i en sedermera utgiven särskild skrift »Mellanskolornas vittnesbörd» för sin del ingått i en utförlig gransk- ning av den kommunala mellanskolan från olika synpunkter. Sin uppfattning av dess värde som skolform angiver författaren sålunda: »Mellanskolan bör — —— —— inte få bli den normala skolformen utan få behålla den mera begrän- sade uppgift såsom surrogat- och komplementform, vilken tilldelades den, när den inrättades.»
Generaldirektör Bergqvist har en mera optimistisk uppfattning av den kom- munala mellanskolan. I likhet med skolöverstyrelsens majoritet framhåller han de mindre gynnsamma villkor, under vilka mellanskolorna haft att utföra sitt krävande arbete, och söker att bemöta eller reducera den mot skolorna vända kritiken. Även den klagan över forcering och arbetsjäkt, som kommit från mellanskolornas egna lärare, borde upptagas med en viss försiktighet; man kunde i detta avseende svårligen begära ett fullt objektivt bedömande av lärare, vilka i många fall saknade önskvärd kännedom både om realskolan, vars arbetsresultat det gällde att vinna, och folkskolan, på vars arbetsresultat man hade att bygga. Därtill komme, att lärjungematerialet i de kommunala mellan- skolorna stundom under trycket av lokala önskemål icke bleve vid intagning och flyttning så sovrat, som önskligt vore. Att en skolform sådan som den kommunala mellanskolan icke kunnat förvärva samma lugn, stadga och fasthet i sitt arbete som en skolform, vilken i likhet med det allmänna läroverket byggde på en
Skolöver— styrelsens minoritet.
General- direktör Bergqvist.
Bottenskole- principen.
De sakkun- niga.
flerhundraårig traditions grund, borde icke väcka förundran. Det måste tvärt— om anses såsom mycket anmärkningsvärt, att den kunnat nå så goda resultat som den gjort. Och man vore berättigad att på detta förhållande bygga den förväntan, att densamma — om den i fråga om lärare, läroböcker och övriga undervisningsmedel utrustades i likhet med de allmänna läroverken, om den beträffande undervisningsplan och arbetssätt utvecklades efter rationella grunder samt slutligen om dess lärjungematerial hölles uppe på vederbörlig nivå --— borde kunna utveckla sig så, att den i framtiden tillvunne sig en allt betydelsefullare ställning och uppgift särskilt för tillgodoseendet av de bre— dare befolkningslagrens och landsbygdens växande bildningsbehov. De kom- munala mellanskolorna borde på ett fastare sätt än hittills inorganiseras i skolsystemet, flertalet av dem borde övertagas av staten, och möjliga förbätt— ringar borde vidtagas. _
De sakkunniga skola i det följande vid behandlingen av den allmänna frågan om fyraårig realskola få anledning att återkomma till den kommunala mel- lanskolan och den kritik, som riktats mot densamma (sid. 131 ff.).
3. Realskolan och folkskolan.
Den fråga, som framför andra behärskat skoldiskussionen, har varit frågan om i vilken omfattning folkskolan bör utgöra grundskola för det högre skol- väsendet. Särskilt för realskolan är den av ingripande betydelse.
Den omdaning av det allmänna läroverket, som år 1901 bragtes till stånd, medförde ingen ändring i läroverkets ställning till folkskolan. Läroverkskom— mittén hade visserligen till behandling upptagit frågan om första klassens in- dragning, en fråga som under en lång följd av år stått på dagordningen, men kommit till det resultatet, att under dåvarande förhållanden en indragning icke vore tillrådlig. Den hade dock förklarat sig anse, att det icke vore olämp- ligt, att försök med första klassens indragning anställdes å orter, där kommu- nerna därtill befunnes villiga och folkskolan Vore väl utvecklad. Annu vid riksdagen 1904 förekom i Andra kammaren en motion om första klassens in- dragning. Motionen vann icke kammarens bifall, men ett i den kungl. propo- sitionen gjort uttalande av innehåll, att försök med indragning av första klas- sen borde få anställas under de av kommittén angivna förutsättningarna, upp— togs av vederbörande utskott och lämnades av riksdagen utan erinran. Några sådana försök ha icke kommit till utförande. Den nya realskolan blev alltså sexårig, anknuten till folkskolans 3ze årsklass, och har allestädes så förblivit.
Intresset för första klassens indragning upphörde, då den kommunala niel- lanskolan år 1909 bragtes till stånd. Denna skolform förverkligade inom sitt område i ett slag den 6-åriga grundskolans princip. Med hänsyn till den ut- bredning, som den kommunala mellanskolan numera har, torde man ock kunna säga, att denna princip i avsevärd mån finnes tillämpad inom vårt offentliga skolväsen.
Då de sakkunniga icke fått sig förelagt att uppgöra ett fullständigt förslag till skolväsendets organisation utan närmast haft till uppgift att verkställa en ytterligare utredning av de olika spörsmål, som den föreliggande frågan om skolväsendets omorganisation innesluter, hava de sakkunniga icke haft anled- ning att beträffande bottenskoleprincipens tillämpning göra egna ståndpunkter gällande. De sakkunniga anse sig dock kunna uttala den meningen, att let fullständiga genomförandet av en organisation, som bygger den högre skolan på ett enda grundskolestadium, vare sig det sexåriga eller ett kortare, näppe-
ligen för närvarande synes tillrådligt, att alltså tillsvidare realskoletyper an— knutna dels till sexårig grunskola, dels till grundskola av kortare utsträck- ning synas böra bestå vid sidan av varandra, intill dess erfarenheten givit vid handen, att en sådan ordning icke är för vårt land tjänlig.
I kapitel III ha de sakkunniga lämnat en översikt av den i vårt land förda diskussionen i bottenskole frågan, och de redogörelser och utredningar, som fram- läggas i övriga delar av de sakkunnigas betänkande, böra vara ägnade att, direkt eller indirekt, ytterligare belysa denna fråga.
| I föreliggande avdelning av de sakkunnigas framställning skola till under— Grundskola- l sökning upptagas de former, som realskolan kommer att antaga, allt efter de Småel". ”” l olika grundskolestadier, på vilka den tänkes byggd. De sakkunniga utgå där- Olika langd" vid från den förutsättningen, att realskolan bibehålles vid oförändrat studie- mål, och bortse alltså tillsvidare från förslaget om realskolans avkortning uppifrån med en årsklass. Frågan om den uppifrån avkortade realskolan skall företagas till behandling i avdelning 5 av detta kapitel. Organisationer med grundskolestadier från och med 3-ärigt till och med 7-årigt tillhöra. den nuvarande skoldiskussionen. Bland dessa ha de sakkunniga ; vid utarbetandet av undervisningsplaner och övriga utredningar uteslutit orga- * nisationer med ö-årigt och 7-årigt grundskolestadium, av skäl för vilka här , omedelbart skall redogöras. De återstående grundskolestadierna äro det 3—åriga, l det 4-åriga och det 6-åriga. Under den nyss angivna förutsättningen av oför- ändrat mål för realskolans lärokurs bliva de realskoleformer, som finnas eller föreslagits byggda på dessa grundskolestadier, följande tre: den G-åriga, den ö—åriga och den 4-åriga. Man får alltså följande tre system: systemet 3 + 6, systemet 4 + 5 och systemet 6 + 4. * Slutligen har man att räkna med de system, som kunna tänkas erhållna där- igenom, att en differentiering sker redan i folkskolan, på det sätt att i folk— skolans högre klasser inrättas en särskild linje, på vilken bygges en realskola av behövlig utsträckning.
, Den 7-åriga grundskolan har hittills i diskussionen i allmänhet betecknats 7"årig blott som en framtidsmöjlighet och huvudsakligen haft betydelse som ett argu- grundskola. ment mot den G—åriga grundskolan. .
Det invändes nämligen ofta mot den 6—åriga grundskolan, att den egentligen icke kunde sägas tillfredsställa bottenskoleprincipens krav, alldenstund folk- skolan hos oss mångenstädes vore 7-årig, och önskvärdheten av dess allmänna utveckling från G-årig till 7-årig vore erkänd. Bottenskoleprincipen enligt den innebörd, som av deSS förfäktare vanligen däri inlades, ginge ut på att den högre skolan skulle bygga på avslutad folkskola, att denna således i hela sin utsträckning skulle bliva den för alla gemensamma barndomsskolan. I denna definitiva utformning hade bottenskoleprincipen blivit tillämpad i Norge, där
» folkskolans obligatoriska kurs omfattade sju år, och i den mån folkskolan i l vårt land utvecklade sig från 6-årig till 7-årig, skulle det otillfredsställande i
en organisation med 6-årig grundskola allt mera träda i dagen.
Det framhålles vidare. att fastställandet av G-årig grundskola såsom den generella eller normala organisationsformen måste bliva till hinder för folk- skolans önskvärda utveckling till 7—årig. Ty därigenom skulle den föreställ- ningen befästa sig, att folkskolans lärokurs icke borde ha större längd än sex år. Att öka ut den med ytterligare ett år skulle komma att innebära ett klart avsteg från bottenskoleprincipen, och den sjunde folkskoleklassen skulle dess- utom få en i organisatoriskt hänseende synnerligen svag ställning. Komme folkskolans utveckling till 7-årig icke förty att fortgå, skulle kravet på grund- skolans utsträckning från G—årig till 7-årig icke utebliva.
.*?-årig grundskola.
Det må här erinras om att 7-årig folkskolekurs för närvarande endast i jämförelsevis ringa utsträckning förekommer i vårt land. Antalet läraravdel- ningar, som omfattade en sjunde folkskoleklass, ensam eller jämte andra klas- ser, var vårterminen 1924 312, och antalet barn i sjunde klassen var samma år 11,141. Det är förnämligast inom de sydsvenska länen och för övrigt i vissa, särskilt större, städer man finner 7-klassiga folkskolor.1 I den nuvarande offi- ciella undervisningsplanen för rikets folkskolor är emellertid den 7-klassiga folkskolan upptagen som första form.
Skolöverstyrelsens majoritet upptar den ifrågavarande invändningen mot den 6-åriga grundskolan till bemötande. Den synpunkt det gällde vore icke oviktig. Folkskolans utveckling till sjuårig vore ett eftersträvansvärt mål; att barnens avgång från folkskolan hos oss är förlagd till ett så tidigt åldersstadium som 13-års åldern vore varken ur undervisnings- eller uppfostringssynpunkt lyck- ligt, och i de flesta andra kulturländer, såsom Norge, Danmark, Tyskland och England, vore motsvarande ålder 14 år. För närvarande vore emellertid den 7-åriga folkskolan i vårt land ingalunda vanlig, och någon starkare tillväxt av antalet 7-åriga folkskolor vore icke att vänta, helst den obligatoriska fortsätt- ningsskolan verkade hämmande på en utveckling i sådan riktning. Någon allt- för stor betydelse kunde därför icke tillmätas frågan om den sjunde folkskole- klassen vid bedömandet av den 6-åriga grundskolans lämplighet. Man borde dock vara angelägen om att de sjunde klasser, som redan funnes, bleve bibe- hållna, och verka för uppkomsten av nya. Bästa medlet härför vore att göra sjunde folkskoleklassen till en fristående avslutningsklass med en i viss mån praktiskt anlagd lärokurs, en förändring av klassens karaktär som för övrigt vore påkallad även av hänsyn till fortsättningsskolan.
Något direkt yrkande om att den högre skolan skulle hos oss byggas på 7-årig grundskola har knappast kommit till synes i diskussionen.
Tydligt är, att frågan om en organisation av det högre skolväsendet på 'den sjuklassiga folkskolans grund hos oss knappast kan betraktas som ett aktuellt spörsmål. Om den sjunde folkskoleklassen, i enlighet med vad skolöverstyrel- sens majoritet tänkt sig, erhåller en praktiskt inriktad lärokurs och därigenom blir i förhållande till de föregående klasserna i viss mån fristående, lär en skola av realskolans art icke heller gärna kunna anknytas till denna klass av folkskolan. Det kan emellertid med folkskolans fortgående utveckling icke anses uteslutet, att den 7-åriga grundskolan en gång i framtiden kan få ak- tualitet. I fråga om de problem, som möta vid uppbyggandet av det högre skolväsendet på ett till sju år utsträckt grundskolestadium, må hänvisas till Norge, där dessa problem sedan flera år tillbaka äro föremål för behandling (jfr sid. 420 ff.).
Förslag om Ö-årig grundskola förekomma jämförelsevis sparsamt. De som förekomma åsyfta i de flesta fall en utbyggnad nedåt av den 4-åriga realskolan (kommunala mellanskolan), alltså organisationen 5 + 5, som förordats av sex kollegier vid kommunala mellanskolor. Några enstaka yttrinden förorda en organisation 5 + 4 eller angiva icke realskolekursens längd. Redan inom skol- kommissionen har gjorts ett yrkande på 5-årig grundskola, i det att kommis- sionens ledamot I. Swartling reservationsvis anfört. att han anslöte sig till den av "kommissionen framlagda planen för omorganisation av skolväsendet på mellan- och gymnasialstadiet med folkskolan som bottenskola under den be- stämda förutsättningen, »att folkskolan så organiseras, att kursen för inträde i realskolans första klass normalt inhämtas på 5 år i stället får såsom” nu på 6
1 Från folkskolans sjunde årsklass är att skilja )folkskolans högre avdelniig», som med en eller två., någon gång tre klasser bildar en överbyggnad på folkskolan och likaledes förekommer relativt sparsamt; antalet lärjungar i folkskolans högre avdelning var år 1924 omkring 6,600.
år». Bland yttranden, i vilka realskolans anknytning till folkskolans femte kllass i en eller annan form förordas, märkes ett yttrande av kollegiet vid kom- munala mellanskolan i Mjölby, som biträder kommissionens förslag till botten- skoleorganisation men ifrågasätter en omläggning av folkskolans.lärokurser på sådant sätt, att en del från realskolans synpunkt mera umbärligt lärostoff bleve överfört från femte _till sjätte klasSen och däremot undervisningen i modersmå- let och räkning koncentrerades i femte klassen, varigenom övergång från denna klass till realskolan skulle underlättas. Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Ronneby uttalar sig alternativt för systemet 5 + 4 med vissa förändringar inom folkskolan. Läroverkslärarmötet 1922, som principiellt uttalade sig för en på fyraårig grundskola uppbyggd åttaårig högre skola, betonade i sin reso- lution även önskvärdheten av att försök på skilda orter gjordes med en sjuårig högre skola, utgående från en 5—årig grundskola.
Systemet 5 + 5 innebär samma studietid som den av skolkommissionen före- slagna organisationen utan att såsom denna fylla bottenskoleprogrammets krav på 6-årig grundskola. Ett System 5 + 4 åter torde för sin möjlighet förutsätta förändringar i folkskolans undervisningsplan, såsom vederbörande förslagsstål- lare också i allmänhet framhållit, förändringar som givetvis skulle komma att innebära en försämring av lärogången för alla de folkskolans lärjungar, vilka icke övergå till realskola. Även med dylika förändringar skulle detta system giva den 4-åriga realskolan ett mindre starkt underlag än systemet 6 + 4. I det hela ha förslagen om 5-årig grundskola karaktären av kompromiss. Men denna kompromiss torde icke tillfredsställa någondera partens önskemål, var- ken deras, som eftersträva den 6-åriga grundskolan, eller deras, som yrka en organisation, vilken utan att försvaga realskolans arbetsresultat undviker en förlängning av studietiden. Under sådana förhållanden ha de sakkunniga me- nat, att det i alla fall tillräckligt invecklade organisationsproblemet åtminstone så till vida borde kunna förenklas, att därur eliminerades de organisationssy- stem, som räkna med 5-årig grundskola.
De organisatoriska system, som betingas av de återstående grundskolesta- dierna, skola i det följande upptagas till behandling i den ordning, vari de hi- storiskt sett framträtt. Systemet 3 + 6 är den nuvarande realskolans system. Systemet 6 + 4 är från år 1909 representerat i vårt skolväsen av den kommu— nala mellanskolan och har av skolkommissionen föreslagits såsom den för fram— tiden enarådande organisationen. Frågan om det allmänna läroverkets an- knytning till folkskolans 4:e klass var visserligen under årtiondena närmast före den sista läroverksreformen en aktuell fråga, men systemet 4 + 5 är dock i skolfrågans niuvarande läge närmast att anse som ett kompromissförslag, framgånget ur dlen diskussion, som uppstått kring skolkommissionens förslag.
I en mängd från kollegier vid allmänna läroverk inkomna yttranden, i vilka tanken på 4-årigt grundskolestadium framföres, liksom i en del uttalanden även från annat håll framträder det mer eller mindre tydligt, att man från den högre skolans synpunkt gärna skulle se nuvarande organisation med B-årigt grundskolestadimm bibehållen; skulle emellertid en förändring göras till för- mån för en mera utsträckt användning av folkskolan som grundskola, vore en organisation med 4-årig grundskola att föredraga framför den av skolkommis— sionen föreslagna organisationen med 6-årig, då den 4-åriga grundskolan icke syntes behöva medföra en förlängning av studietiden.
I några fall finner man i yttranden från lokala myndigheter, läroverks— och flickskolekollegier m. fl. direkta uttalanden för bibehållande av den S-åriga grundskolan, i yttrandena från ett par flickskolekollegier under motivering, att
Systemet 3 + 6.
Systemet (i + 4.
Olika åsikter om kommi- sions förslaget.
varje utsträckning av grundskolestadiet skulle försvåra tillträdet till den högre skolan för barn från folkskolan i tävlan med privatskolornas lärjungar.
Såväl skolöverstyrelsens majoritet som generaldirektör Bergqvist har med stor bestämdhet gjort gällande, att vid ett val mellan 3-årig och 4—år'ig grundskola den 3-åriga vore att föredraga. För de skäl, som härvid an— förts, skall redogörelse lämnas vid framställningen rörande systemet 4— + 5. Överstyrelsemajoriteten liksom även generaldirektören föreslår, att vid sidan av en organisation med G-årig grundskola den nuvarande organisationen med S—årig grundskola skall i viss omfattning bibehållas. Närmare redogörelse för ifrågavarande förslag återfinnes i det följande under rubriken >>blandade Sjy- stem».
Den nu bestående, på 3-årig grundskola vilande sexåriga realskolan är givet- vis en av de viktigaste av de realskoleformer, som tillhöra den nuvarande dis- kussionen om skolväsendets organisation. De sakkunniga ha utarbetat förslag till undervisningsplan för denna realskoleform i anslutning till den nu gäl— lande och till de allmänna synpunkter, som vid uppgörandet av undervisnings- planer för den högre skolans olika former varit för de sakkunniga ledande. Förslaget är upptaget som Bilaga 1 a och b till betänkandet.
Från bottenskoleidéens synpunkt måste det givetvis synas i hög grad otill— fredsställande, att statens realskolor i sina tre lägsta klasser löpa parallellt med folkskolan. Det fullständiga genomförandet av en organisation, som byg- ger den högre skolan på 6-årig grundskola, är också huvudpunkten i det re- formprogram, som skolkommissionen i enlighet med givna direktiv framlagt.
Bakom kommissionen i dess yrkande på hela det högre skolväsendets byg- ande på den sexklassiga folkskolan som bottenskola står folkskolans lärarkår i stort sett enhällig, företrädd av sina organisationer. Enligt den officiella sam- manfattningen av de inkomna yttrandena över kommissionens betänkande ha för dess förslag om 6-årig grundskola uttalat sig bland andra de flesta av sta- tens folkskolinspektörer, flertalet styrelser för kommunala mellanskolor, fler— talet av de kommunalfullmäktige, som avgivit yttrande i ärendet, ett betydligt antal folkskolestyrelser och stadsfullmäktigekorporationer. Slutligen har skol- överstyrelsen med sin majoritet ställt sig på kommissionens sida om ock med en viktig förändring av kommissionsförslaget, i det att överstyrelsemajoriteten vill låta en från 3-årig grundskola utgående realskola i viss utsträckning tills— vidare kvarstå. Den ställning, som skolöverstyrelsens chef intagit till för- slaget, är i huvudsak densamma som överstyrelsemajoritetens; dock skulle en- ligt generaldirektören den till 3-årig grundskola anknutna realskolan kunna förekomma i proportionsvis större omfattning än efter överstyrelsemajoritetens ors ag. .
Skolkommissionens förslag om generellt genomförande av den 6-åriga grund— skolan har emellertid på andra håll mött ett energiskt motstånd. Särskilt har det ivrigt bekämpats från det högre skolväsendets, universitetens och högsko- lornas sida. Man kan säga, att motståndet här praktiskt sett är så gott som enhälligt. Då den 6-åriga grundskolan som ensamt underlag för det högre skolväsendet är utgångspunkten och huvudsaken i kommissionens förslag, blir den ställning man i denna fråga intager bestämmande för ställningen till för— slaget i dess helhet. Enligt den nyssnämnda officiella sammanfattningen av de inkomna yttrandena ha avstyrkande utlåtanden avgivits av bland andra samt- liga kollegier vid högre allmänna läroverk, realskolor, samskolor och högre flickskolor, av samtliga kollegier vid högre lärarinneseminarier, vid handels! gymnasier och tekniska läroverk, av samtliga universitetsmyndigheter och dom- kapitel samt av samtliga länsstyrelser. Likaledes har kommissionsförslaget
avstyrkts av flertalet kollegier vid de kommunala mellanskolorna, de enskilda mellanskolorna och enskilda högre goss- och samskolorna samt folkskolesemi- narierna, av flertalet kommunala folkskolinspektörer samt folkskolestyrelser och stadsfullmäktige. Till motståndarna mot förslaget hör slutligen skolöver- styrelsens läroverksavdelning.
Framför allt är det studietidens förlängning, som framhålles såsom det av- görande skälet mot kommissionens förslag, men därjämte framträder ganska allmänt den uppfattningen, att förslagets genomförande skulle medföra en för- svagning av de högre skolornas arbetsresultat.
Det bör emellertid erinras om att oppositionen mot kommissionsförslaget ofta- icke avser ett fullständigt utdömande av systemet 6 + 4 utan riktar sig mot tanken på att göra detta system till den normala eller till den enarådande orga- nisationsformen.
De sakkunnigas förslag till _undervisningsplan för 4-årig realskola på under- lag av ö-årig grundskola återfinnes i betänkandets Bilaga 3 a och b. En tablå över veckotimsummorna för de olika ämnena får följande utseende:
' S:a veckotim. i i S:a veckotim. i [ S:a veckotim. i Ä m n e in den 6—åriga re— klass _4—6 av 6- den Li:—åriga re- alsk. enl. de klassng folkskola alsk. enl. de sakk:s förslag av A-form sakk:s förslag Kristendom .............. 12 6 7 Modersmålet ............. 27 29 1 16 Tyska ................ 28 — 21 Engelska ............... 14 — 14 Historia ............... 16 7 11 Geografi ............... 12 7 8 Matematik .............. 28 15 18 Naturvetenskap ............ 23 8 19 Teckning (o. välskr.) .......... g. 16 ti. 15 51/2 g. 8 11. 7 Musik ................ 9 31/2 6 Gymnastik .............. g. 24 ti. 23 9 g. 16 fl. 15 Slöjd ................. g. 9 ti. 10 (12)2 g. 4 i. 5 Praktiskt arbete för gossar ....... 3 1/2 — 31/2 Hushållsgöromål för flickor ....... 4 1ls — 5 4 1/2
Vid ett bedömande av systemet 6 + 4 från pedagogisk synpunkt har man att tillse, att man icke, såsom helt visst ofta sker, undervärderar folkskolans ar- betsresultat. Å andra sidan är det uppenbart, att folkskolan även i sina bästa organisationsformer icke arbetar under lika gynnsamma förutsättningar som det allmänna läroverket; den kan endast i ringa mån sovra sitt lärjungema- terial, den möter betydande svårigheter, då det gäller att upprätthålla be- stämda fordringar för flyttning och avgång, den kan icke använda för de olika läroämnena utbildade facklärare och den har i allmänhet kortare skolår. Till följd härav kan ett folkskoleår från synpunkten av undervisningens effektivi- tet icke anses fullt motsvara ett läroverksår. Nu innebär emellertid systemet
1 Häri ingår välskrivning. ” Icke obligatorisk. 5 Ingår i åtskilliga folkskolors kurs.
Den 4-årigo. realskolan från allmänna synpunkter.
Arbetsbelast- ningen i den 4-äriga real— skolan.
Äldersförhål-
4-åriga real— skolan.
6 + 4 i förhållande till systemet 3 + 6 mot förlusten av två realskoleår en vinst av tre folkskoleår, och den rikligare lärotid, som härigenom kommer de undervisningsämnen till del, vilka äro för folkskolan och realskolan gemen— samma, gör det möjligt att för systemet 6+4 uppställa samma mål som för systemet 3 + 6. Den väsentliga förlängningen av grundskolestadiet hindrar emellertid icke, att realskolans förkortning från 6- till 4—årig medför vissa svårigheter, som framkallat en stundom skarp kritik mot den 4-åriga realsko— lan och som här skola till sin betydelse närmare undersökas.
Då den 4-åriga realskolan bygger på ett G-årigt grundskolestadium, bliva dess lärokurser i de ämnen, som förekommit i folkskolan, naturligtvis väsent— ligen andra än motsvarande kurser i den 6—åriga realskolan. I vissa ämnen blir emellertid skillnaden mindre, än man med hänsyn till grundskolestadiets större omfattning kunde vänta. Detta gäller sådana ämnen som historia, geografi, biologi och i någon mån kristendomskunskap. Folkskolans lärokurser i dessa ämnen måste nämligen i utförligare framställning och delvis med annan be- handling ånyo genomgås i den 4-åriga realskolan. I folkskolan har genom- gåtts en helhetskurs eller, som man brukar säga, »avslutad kurs» i dessa äm- nen, och realskolan får sedan ge en ny dylik, mera fullständig men i huvudsak sträckande sig över samma område. Så t. ex.i svensk historia, där folkskolans kurs omfattar huvuddragen av Sveriges historia från och med forntiden till närvarande tid och den 4-åriga realskolan har samma kurs om ook i större for-' mat. Man får sålunda i systemet 6 + 4 inom en del ämnen en koncentrisk kursanordning, som icke behöver förekomma i systemet 3 _+ 6. En sådan läro- gång är från flera synpunkter ingalunda ofördelaktig. Amnet blir behandlat på olika sätt, lämpade dels för ett tidigare, dels för ett senare åldersstadium, därvid särskilt är att anse som en förmån, att partier av lärokursen, som eljest helt eller till det huvudsakliga skulle komma att genomgås endast på det tidigare stadiet, bliva föremål för behandling även från sådana synpunkter, som på det senare stadiet kunna anläggas. Jämväl för ett starkare befästande av minneskunskaperna är en dylik kursanordning gynnsam. Men den tvingar realskolan att på relativt kort tid söka hinna igenom en till omfånget stor kurs, lägger därigenom en viss brådska över arbetet och försvårar i sin mån en mera konkret och fyllig framställning av ämnet.
För de främmande språken blir den 4—åriga realskolan icke fördelaktig. Det första främmande språket måste, såsom av tablån framgår, vidkännas en bety- dande tidsförlust. Härtill kommer det för språkundervisningen i det hela ogynn- samma förhållandet, att det andra främmande språket inträder i undervisnin- gen redan året efter det första. Den språkträngsel, som sålunda uppstår, ökas ytterligare därav, att den i tablån icke upptagna franskan, som visserligen är valfri men enligt erfarenhetens vittnesbörd läses av flertalet lärjungar (sid. 93), året därefter måste påbörjas, vadan flertalet lärjungar få börja ett nytt främ- mande språk under vart och ett av de tre första åren i den 4-åriga realskolan.
Nu nämnda omständigheter, i synnerhet de främmande språkens ställning, göra den 4-åriga realskolani jämförelse med den 6-åriga till en i vissa avseen— den sammanträngd skolform. Till följd därav måste den ock bliva en i viss mån forcerad, för lärjungar och lärare ansträngande skolform. De klagomål häröver, som i fråga om den kommunala mellanskolan möta i en mängd av de över kommissionsförslaget avgivna yttrandena, må i många fall vara överdriv- na; att de icke kunna vara utan grund framgår av de nu angivna i själva orga— nisationen liggande villkoren för skolans arbete.
I detta sammanhang torde vara skäl att ägna uppmärksamhet åt en omstän-
landena i den dighet, som icke är utan betydelse, då det gäller att bedöma den 4—åriga real-
skolans prestationsförmåga, nämligen lärjungarnas åldersförhållanden. Man bör, synes det, ha att räkna med en högre genomsnittsålder hos lärjungarna i den 4-åriga realskolan än hos lärjungarna i de fyra högsta klasserna av den nuvarande 6-åriga realskolan. Sett ur organisationens synpunkt borde den 4-åriga skolans lärjungar vid inträdet i skolan vara jämnåriga med lärjungarna i den 6-åriga skolans fjärde klass och vid avgången ett år äldre än de från denna skola avgående.
Åldersförhållandena vid de kommunala mellanskolorna visa emellertid, att man näppeligen kan räkna med dessa teoretiska åldersskillnader. Angående lärjungarnas medelålder i olika skolor finner man i den officiella statistiken följande uppgifter för höstterminen 1919:
..... Mia * ..?..sz. allmanna läroverk (gossar) (gossar) för gossar läroverk
(1) ................ — 1 10.5 10.4 10.2 (2) ................ — ' 11.6 11.4 11.3
1 (3) ................ 12.9 12.5 12.6 12.4 2 (4) ................ 13.8 13.6 13.6 13.4 3 (5) ................ 14.8 14.6 14.6 14.4 4 (6) ................ 15.8 15.7 15.8 16.2
Vad avgångsåldern beträffar fås följande ålderssiffror för de gossar, som år 1920 avlade realskolexamen (privatister icke inräknade):
Vid mellanskolor . . . . . . . . . . . . . . . . 16.9 » statssamskolor . . . . . . . . . . . . . . . 16.6 » statens realskolor för gossar . . . . . . . . . 16.8 » högre allmänna läroverk . . . . . . . . . . 17.1
Uppgifterna visa, att mellanskolornas lärjungar i jämförelse med de allmän— na läroverkens i motsvarande klasser visserligen i regel äro något äldre men dock väsentligen yngre, än de från organisatoriska synpunkter kunde förmodas skola vara.
Åtskilliga faktorer synas samverka till detta förhållande. I främsta rum- met komma faktorer, som inverka höjande på ålderSSiffrorna i de allmänna läroverken. Hit höra de av skolöverstyrelsens läroverksavdelning närmare undersökta orsaker, som föranleda försenat inträde i läroverken av barn från folkskolan. Med 3-årigt grundskolestadium borde genomsnittsåldern vid in- tagning i första klassen vara 10 år. År 1919 var enligt den officiella statisti- ken genomsnittsåldern för nyintagna från folkskolan 10.4 år och för nyintagna från enskild undervisning 9.8 år. Men då de förra utgjorde 67.8 %, de senare 32.2 % av samtliga i första klassen intagna, blir det allmänna genomsnittet 10.2 år. Vidare vållar den sjätte klassens organisatoriska ställning, att medel- åldern i denna klass blir särskilt hög; till följd av att ett stort antal lärjungar, i regel de mera studiebegåvade, från näst sista realskoleklassen övergå till gymnasiet, kommer den sjätte klassen och detta i synnerhet vid de högre läro- verken att innehålla en del mindre studiebegåvade, som på grund av kvarsitt- ning blivit gamla i skolan. Detta bestyrkes av att genomsnittsåldern i den
9—253165
bredvidliggande första gymnasieringen är väsentligt lägre än i den sjätte real— skoleklassen: på reallinjen 15,3 och på latinlinjen 15,2 år. Å andra sidan sän- kas genomsnittsåldrarna vid de kommunala mellanskolorna därav, att ett icke allt för obetydligt antal lärjungar vinna inträde, som visserligen komma från folkskolan men utan att, såsom organisationen förutsätter, hava genomgått den 6-åriga folkskolans alla klasser eller som erhållit privat förberedelse för in— träde och till följd därav kunnat inkomma vid relativt tidig ålderl. Möjligen bidrager ock den omständigheten, att vid mellanskolorna lärjungar i stort an- tal avgå från skolornas första, andra och tredje klasser; bland de avgående be- finna sig sannolikt många mindre studiebegåvade, som eljest skolat bliva kvar- sittare och kommit att inverka höjande på ålderssiffrorna.2
Det synes dock vara att vänta, att, om den 4- åriga realskolan får samma ställning 1 det statliga skolsystemet som nu den 6- -ariga de omständigheter, som i den kommunala mellanskolan verka sänkande på ålderssiffrorna, icke 1 alldeles samma grad skola komma att göra sig gällande och att det 1 organisa- tionen liggande syftet att göra den 6-åriga folkskolan till grundskola i före- ning med ett strängare upprätthållande av fordringarna för inträde i den 4-åriga realskolan skall komma att öva inverkan i'm'otsatt riktning. De' ålders- skillnader mellan 4-årig och 6—årig realskola, som teoretiskt skulle uppkomma ur organisationen, skola väl icke framträda, men man skall dock kunna räkna
1 Av de under höstterminen 1924 i de sid. 30 upptagna 65 mellanskolornas första klass' inskrivna hade 4.4 % kommit från enskild läroanstalt eller enskild undervisning och 9.2 % från folkskolans femte (eller fjärde) klass. * äAvg-ängen från vissa klasser i de allmänna läroverken och de kommunala
mellanskolorna. Kvar' 1 klassen Avgångna Av de av— Procent Ä r Klass vid vårtermi- utan avsikt gångna Procent flyttade nens slut före att fortsätta voro avgångna av de av— flyttningen studierna Hyttade gångna A. Allmänna läroverk 1. Gossar 1921 .......... 3 4 056 226 34 5.57 15.04 1922 .......... 4 3 983 296 27 7.43 9.12 1923 .......... 5 3 620 323 59 8.92 18.27 2. Flickor 1921 .......... 3 311 20 10 6.43 50.00 1922 .......... 4 303 29 7 9.57 24.14 1923 .......... 5 253 33 12 13.04 36.36 B. Kommunala mellanskolor 1. Gossar 1921 .......... 1 1 076 130 37 12.08 28.46 1922 .......... 2 1 060 130 34 12.26 26.15 1923 .......... 3 970 138 37 14.23 26.81 2. Flickor 1921 .......... 1 1 082 133 57 12.29 42.86 1922 .......... 2 _ 1 095 151 45 13.79 29.80 . _. ........ 1 042 148
med att lärjungarna i den 4-åriga realskolan bliva äldre än lärjungarna i mot- svarande klasser av den 6—åriga (jfr sid. 139).
Denna högre ålder hos lärjungarna i den 4-åriga realskolan skall givetvis medgiva en något raskare arbetstakt och även innebära en viss ökning av lär— jungarnas förmåga att tillägna sig undervisningen. Det bör emellertid beto- nas, att man i fråga om de framtida åldersförhållandena i den 4-åriga realsko- lan rör sig med ganska osäkra faktorer. De sakkunniga hänvisa till den ut- förligare behandling, som ägnats hithörande spörsmål i kap. XIV, sid. 391 ff.
Vad i övrigt beträffar den kommunala mellanskolan, som för närvarande re- presenterar den 4—åriga realskolans skolform i vårt undervisningsväsen, har, såsom i föregående avdelning 2 av detta kapitel anförts, mot densamma i för- sta rummet anmärkts, att den är en forcerad och ansträngande skola. Det har emellertid också framhållits. att mellanskolan i sin verksamhet är ställd i vissa särskilda svårigheter, som böra kunna minskas eller undanröjas, samt att, i den mån detta sker, lättnad bör vinnas i arbetsbelastningen och ökning i arbe- tets effektivitet.
Mest ogynnsamma till sina följder äro helt visst de svårigheter, som möta den kommunala mellanskolan, då det gäller att upprätthålla bestämda inträ- desfordringar och såmedelst bereda sig det underlag för arbetet, som skolan organisatoriskt sett borde ha att räkna med. En viktig orsak till ifrågava- rande svårigheter är, åtminstone på en del håll, att söka utanför mellanskolan själv, nämligen i den förut påpekade ojämnheten i folkskolornas arbetsresul- tat. Denna orsak till mellanskolans bristande förmåga att vid intagning av lärjungar på ett strängare sätt sovra lärjungematerialet skall genom åtgärder, ägnade att stärka folkskolans prestationsförmåga. få minskad betydelse. Andra omständigheter tillkomma, verkande i samma riktning och utövande ett visst inflytande såväl på intagning som på flyttning. Vissa mellanskolor äro sålunda för sin ekonomi, några till och med för sin existens beroende av sitt lärjunge— antal och kunna under sådana förhållanden näppeligen förväntas iakttaga er— forderlig stränghet vid tillämpandet av stadgade inträdes- och flyttningsbe- stämmelser. Mellanskolorna i allmänhet äro vidare i sin egenskap av kommu— nala anstalter ställda i ett visst beroende av åsikter och önskningar på orten. Det lokala intresset, så önskvärt det i vissa hänseenden varit, har, säger skol- överstyrelsens majoritet, »jämväl kunnat få till följd. att inträdesfordringarna och flyttningsbestämmelserna icke alltid tillbörligt upprätthållits».
Att en skola med mellanskolans jämförelsevis korta och krävande lärokurs är i särskilt behov av att kunna upprätthålla bestämda fordringar för inträde och flyttning, är uppenbart. Nu äro de inträdandc lärjungarna med avseende på kunskaper, förståndsmognad och arbetsvana ofta allt för ojämna, vadan väl mycken tid måste förbrukas för repetition av folkskolekurser och för lärjun- garnas hoparbetande, förhållanden som ofta beröras i mellanskolekollegiernas yttranden. Klart är, att förhållandena både med avseende på intagning och med avseende på flyttning bliva andra, om mellanskolorna bliva statsanstalter.
Beträffande intagning och flyttning bör slutligen erinras om ett förhållande, som i många fall gör ett mindre strängt förfarande ur vissa synpunkter för- svarligt. På många orter är mellanskolan den enda skola, som meddelar en över folkskolans och fortsättningsskolans nivå utsträckt skolbildning, och det är då helt naturligt, att den får ta hand om en del lärjungar, som önska komma i åtnjutande av sådan utsträckt skolbildning men ha mera håg och fallenhet för praktiska uppgifter än för teoretiska studier. Komma i framtiden vid så— dana skolor »praktiska realskolelinjer» (kap. XIII) till stånd, skola ifråga- varande lärjungar kunna överföras till dessa linjer och större anspråk sedan kunna ställas på. dem, som tillhöra den allmänna linjen.
Kommunala mellanskolan.
Då de kommunala mellanskolorna bragtes till stånd, erhöllo de en ställning och en yttre utrustning, som icke i alla hänseenden svarade mot den ingalunda lätta uppgift, de hade att fylla, nämligen att under en helt ny organisatorisk förutsättning giva samma arbetsresultat som den ö-åriga realskolan. Sär- skilt skolöverstyrelsens majoritet och generaldirektör Bergqvist ha pekat på de svagheter, som sålunda vidlådit mellanskolorna från deras tillkomst.
Sålunda äro avlönings- och kompetensbestämmelserna för lärarna icke de- samma vid de kommunala mellanskolorna som vid statens realskolor. Vad kompetensen beträffar kan sägas, att den formella lärarkompetensen vid mel- lanskolorna är i genomsnitt lägre än vid realskolorna. Kompetens till ordi- narie anställning vid mellanskola kan vinnas antingen på samma sätt som för anställning som adjunkt eller ämneslärarinna vid realskola eller ock genom särskild av Kungl. Maj :t efter skolöverstyrelsens hörande meddelad kompe- tensförklaring. Såsom förhållandena utvecklat sig, ha i rätt stor utsträckning kommit att anställas lärare, som idkat universitetsstudier men icke erhållit den för lärare avsedda utbildningen.1 Avlöningsförhållandena ha haft till följd, att i fråga om tjänster för manliga lärare konkurrensen omplatserna icke alltid varit tillräckligt stor för att medgiva behövligt urval. Aven skolornas i all- mänhet isolerade belägenhet å små orter har varit menlig för lärarrekryterin— gen. I den mån lärarna ägt eller förvärvat adjunktskompetens, ha de gärna sökt sig över till de allmänna läroverken. J ämväl den omständigheten, att rektorerna enligt för skolorna gällande författning måste tagas ur den begränsade kretsen av vederbörande skolas ordinarie ämneslärare, har visat sig vara mindre lycklig.
Att reell lärarkompetens kan finnas eller fattas oavsett den formella kom- petensens beskaffenhet, är väl bekant. Och om undervisningen vid mellansko- lorna till icke obetydlig del kommit att bestridas av lärare utan egentlig peda- gogisk utbildning, så är detta, säger generaldirektör Bergqvist, >>en olägenhet, som dock i sin mån uppvägts av lärarkrafternas lovvärda intresse och hängi- venhet för sin gärning». Men då lärarens uppgift vid den kommunala mellan- skolan ingalunda är lättare utan fastmer svårare än vid den 6-åriga realskolan, måste det anses som en oegentlighet att icke även formellt ställa kraven lika högt för dem båda och fordra för mellanskoleläraren en yrkesutbildning, som anses behövlig för realskoleläraren. Vid ett eventuellt förstatligande av de kommunala mellanskolorna skall naturligtvis i detta avseende full likställig- het komma att genomföras.
Några andra av de brister, som man ansett menligt inverka på mellansko- lornas undervisning, synas jämförelsevis lätt kunna avhjälpas: bristen på en för skolorna normerande undervisningsplan och bristen på för skolorna läm- pade, läroböcker.
För närvarande upprättas undervisningsplan i varje särskilt fall av mellan- skolans styrelse och underställes skolöverstyrelsen. Det vill emellertid synas, som om man vid läroplanens upprättande ofta varit väl starkt bunden av un- dervisningsplanen för den G-åriga realskolan och icke tagit tillräcklig hänsyn till att de båda skolorna ha helt olika utgångspunkter, något som givetvis varit till skada för den stränga ekonomisering med tiden, som i mellanskolan är nöd- vändig. Att en normerande undervisningsplan för den 4-åriga realskolan (mellanskolan) är behövlig, torde i varje fall vara uppenbart. Särskilt synas till undervisningsplanen fogade »metodiska anvisningar» angående innehålls- urval och arbetssätt vara för denna skolform av behovet påkallade.
1 Av 357 ordinarie lärare vid 79 kommunala mellanskolor läsåret 1923—24 hade 117 eller 33 % genomgått provår, och 94 eller 26 % avlagt examen vid högre lärariuneseminarium. Medräknas de extraordinarie, blir antalet provårsutbildade 25 % och antalet från högre lärariuneseminarium utexa- minerade 24 %. Av de förutnämuda 357 ordinarie lärarna hade 49 eller 14 % avlagt folkskollärar-
examen.
Vad beträffar saknaden av för mellanskolorna avpassade läroböcker torde kunna sägas, att den icke gör sig lika kännbar inom alla ämnen och att real- skolans läroböcker i allmänhet äro användbara. Huvudsaken är givetvis, att läraren förstår att på rätt sätt använda läroboken. Härför kräves dock för- trogenhet med mellanskolans särskilda pedagogiska förhållanden, en förtrogen- het som läraren icke erhåller genom provårsutbildning vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, ej heller genom den av ett högre lärarinnesemina- rium meddelade pedagogiska utbildningen, utan måste under tjänstgöring vid mellanskolan på erfarenhetens väg förvärva. Obestridligt är, att mellansko- lan i en del ämnen skulle ha fördel av för dess särskilda behov avpassade läro- böcker och att de för realskolan avsedda läroböcker, som nu i regel komma till användning, lätt medföra tidsförlust.
Det är av det anförda uppenbart, att de kommunala mellanskolorna i flera hänseenden arbeta under förhållanden, som måste menligt inverka på arbets- resultatet, och att de av sina lärjungar måste kräva ett mera ansträngande ar- betstempo, än realskolorna behöva kräva av sina. Om detta sakförhållande bör konstateras, så bör det emellertid icke överdrivas. Att det särskilt framträtt för och framhållits av mellanskolornas lärare är helt naturligt, hänvisade som de varit att i tävlan med de gynnsammare ställda allmänna läroverken söka nå dessas arbetsresultat.
Den särskilda examenskontroll, som lagts på mellanskolorna och som icke har motsvarighet vid realskolorna, har i vissa hänseenden haft sin nytta, men den har ock utgjort ett i någon mån enerverande moment och väsentligt bidra- git till att inrikta arbetet på examensprestanda.
På liknande sätt förhåller det sig med den press, som den 4-åriga realskolan lägger på sina lärjungar. Den måste givetvis bliva starkare än den, som den 6-åriga realskolan lägger på sina, och den är förvisso större än önskligt. Men den behöver därför icke gå över det rimligas gräns. Att flyttningsprocenten vid de kommunala mellanskolorna icke är ofördelaktigare än för motsvarande klasser av realskolorna torde i detta hänseende förtjäna ett visst beaktande, ehuru visserligen olika meningar kunna råda beträffande de faktorer, som i ena och andra fallet inverka på flyttningsförhållandena.1 Det är ock anmärk— ningsvärt, att ett stort antal av mellanskolornas lärjungar påtager sig studie- arbete utöver det obligatoriska genom deltagande i den frivilli a kursen i fran- ska i de två högsta klasserna.2 Visserligen är det fullstän igt oriktigt. om man i mellanskolans stora och hastiga utbredning vill finna ett bevis för hen- nes likvärdighet med eller överlägsenhet över realskolan. Tillfälle till val mellan dessa skolformer har icke förelegat för ortsmyndigheterna och allmän- heten, eftersom de av riksdagen skapade förhållandena i hög grad gynnat upp— komsten av mellanskolor och bestämt förhindrat uppkomsten av realskolor. Huru i olika fall ortsmyndigheternas val skulle hava utfallit, därest de haft samma möjlighet att erhålla den ena skolformen som den andra och icke heller kostnadssynpunkter behövt inverka på valet, är givetvis svårt att med visshet avgöra. Men så till vida kan mellanskolans stora och hastiga utbredning an-
1 Frågan om flyttningsförhållandena vid de allmänna läroverken och de kommunala mellanskolorna har behandlats i artiklar i Pedagogisk tidskrift 1924 av byråchefcn Edv. Göransson och undervisnings- rådet Aug. Johansson. Enligt statistisk undersökning var Hyttuingsprocenten för gossar i klasserna 1—3 av mellanskolorna år 1921 vid vårterminens slut 68.6 och vid höstterminens början 11.9 eller tillsammans 80.5, under det att motsvarande tal för gossarna i de allmänna läroverkens klasser 3—5 samma år voro 64.4, 18.6 och 83.0. Vårterminsflyttningen, som är vid denna jämförelse den vikti- gaste, visade alltså ett högre procenttal för mellanskolorna än för realskolorna. De stadgade flytt— ningsbestämmelserna äro desamma för båda skolformerna. * Höstterminen 1923 deltogo 60.8 % av lärjungarna i mellanskolornas två högsta klasser i den fri- villiga undervisningen i franska. Motsvarande tal för samrealskolorna var i femte klassen 71.9 och i sjätte klassen 48.3.
Sammanfatt- ning.
Systemet 4 + 5.
Striden om första klas- sens indrag- ning.
Skolkolle- gierna.
ses tala till dess fördel, att den näppeligen skulle ägt rum, om mellanskolan fått rykte om srg såsom en för barnen skadlig läroanstalt.
Klart är emellertid, att även om mellanskolan förstatligas och jämväl i övrigt erhåller gynnsammare villkor för sin verksamhet, den dock icke skall kunna befrias från de olägenheter, som, enligt vad förut anmärkts, tillhöra den 4—åriga realskolan som sådan och äro grundade i dess organisatoriska förutsättningar. Att systemet 6 + 4 är en i pedagogiskt avseende fullt användbar och i åtskil- liga hänseenden fördelaktig organisation torde icke kunna bestridas. Men i jämförelse med den 6-åriga realskolan är den 4-åriga en i viss mån samman— trängd och till följd därav forcerad skolform. Sin motivering äger systemet 6 + 4 i de skäl, som motivera den 6-åriga grundskolan, och sin väsentliga olä— genhet har det däri, att det innebär en förlängning av studietiden.
Under flera årtionden, särskilt under 1880— och 1890-talen, var indragningen av de allmänna läroverkens första klass, alltså grundskolestadiets utsträckning från 3-årigt till 4-årigt, ett yrkande, som ivrigt förfäktades av folkskolans målsmän i och utom riksdagen.1 Detta yrkande motiverades med i det hela samma skäl, som över huvud anförts och anföras för bottenskolekravet. Icke minst betonades den sociala vinsten av grundskolestadiets utvidgning till 4-årigt och det gagn, som folkskolan borde få av den åsyftade åtgärden, varjämte även hänvisades till den fördel, som med hänsyn till ett säkrare bedömande av lär- jungarnas studiebegåvning skulle följa av att tidpunkten för övergången till den högre skolan framflyttades ett år.
Frågan om första klassens indragning förlorade för bottenskoletankens före- språkare och vänner sin betydelse i och med tillkomsten av den kommunala mellanskolan, som inom sitt område på ett vida fullständigare sätt förverkli— gade bottenskolans idé. Den möjlighet. som från år 1904 förelegat, att å orter, där de kommunala myndigheterna därtill vore villiga och folkskolan vore väl utvecklad, försöksvis indraga första läroverksklassen, har icke blivit begagnad. Att initiativ till första klassens indragning skulle tagits från de allmänna läroverkens sida har ju näppeligen varit att vänta, då denna åtgärd varken tidigare eller senare betraktats såsom från läroverkens synpunkt i och för sig eftersträvansvärd.
Skolkommissionens förslag om genomförandet av en organisation med den G-åriga folkskolan som enda grundval för det. högre skolväsendet och som' följd därav indragning av de två första klasserna av det allmänna läroverket har, såsom förut nämnts, avvisats framför allt från de allmänna läroverkens och över huvud taget från de högre läroanstalternas sida. Man har därvid i allmänhet icke inskränkt sig till allenast ett avslagsyrkande utan framställt positiva förslag till andra organisationer eller hemställt om undersökningar eller försök för utrönande av möjligheterna för sådana, om man ock i många fall låtit förstå, att man ansåge den bestående organisationen helst böra få för- bliva oförändrad. De positiva förslag eller hemställanden som gjorts angå— ende en förändring i det bestående ha uppenbarligen avsett att tillmötesgå kravet på en utsträckt användning av folkskolan som grundskola, så långt som synts från den högre skolans synpunkt tillrådligt. ,
Den organisation, som härvid i synnerhet framträder, är organisationen med en på 4-årig grundskola byggd realskola, vilken i regel tänkes ö-årig. Ofta
1 Motioner om första klassens indragning förelågo i Andra kammaren åren 1880, 1881, 1882,1890, 1892, 1896 och 1904, och vid fyra särskilda tillfällen, nämligen 1880, 1881, 1890 och 1892 biföll kammaren för sin del motionerna.
uttalar man sig icke om realskolans längd utan begränsar sig till yrkandet på. 8-årig högre skola, byggd på 4-årig grundskola. Den förändring som ifråga— sättes är alltså indragningen av de allmänna läroverkens första klass.
Till organisationen med 4-årig grundskola, generellt eller partiellt tillämpad, hänvisas av en mängd kollegier vid de allmänna läroverken och de högre flick- skolorna och av omkring halva antalet kollegier vid de kommunala mellan- skolorna. I en del yttranden går man icke längre än till att anbefalla en när- mare utredning eller försöks anställande till utrönande av en sådan organi— sations möjlighet. Men i många fall framträder den övertygelsen, att den 4-åriga grundskolan bör kunna genomföras utan studietidens förlängning och utan sänkning av realskolans hittillsvarande studiemål. Över 100 yttranden innehålla ett mer eller mindre direkt förordande av organisationen 4+ 5, an- tingen som allenarådande eller som en väsentlig beståndsdel i skolväsendet.
I ett stort antal yttranden, i vilka 4-årig grundskola förordas, framhålles, att till en organisation med kortare grundskola än 6-årig måste höra vissa supplementära anordningar, avsedda att förmedla övergång från folkskolans 6:e klass till lämplig klass i realskolan. Så exempelvis tänker man sig, att till organisationen Ö-årig realskola på 4-årig grundskola borde höra en »övergångs- klass», sidoställd med realskolans 3:e klass, i vilken övergångsklass lärjungar från avslutad folkskola skulle kunna vinna inträde för att efter dess genom- gående kunna intagas i 3 :e realskoleklassen och alltså hinna till realskolexamen med så lång studietid, som enligt kommissionens förslag skulle bliva behövlig (kollegiet vid högre allmänna läroverket i Falun m. fl.). De sakkunniga skola ikap. VIII närmare sysselsätta sig med ifrågavarande supplementära anord- mngar.
Såsom förut nämnts, hava skolöverstyrelsens majoritet och generaldirektör Bergqvist, vilka föreslagit, att. vid sidan av en organisation med 6-årig grund- skola skulle till viss utsträckning förekomma en organisation med kortare grundskolestadium, motsatt sig tanken på en 4-årig grundskola. I den mån en realskola på kortare grundskolestadium än 6—årigt skulle finnas, skulle den liksom nu bygga på 3-årig grundskola.
Överstyrelsens majoritet och chef erinra om att det medgivande, som 1904 gjordes angående rätt att å orter, där kommunen så önskade och folkskolan vore väl utvecklad, försöksvis indraga första läroverksklassen, förblivit obegag- nat och att alltså något större behov av och intresse för en sådan åtgärd icke gjort sig gällande. De framhålla som ett huvudskäl mot den 4-åriga grundsko- lan i jämförelse med den 3—åriga, att anledning funnes att antaga, att antalet av de lärjungar, som komme att dragas över till den högre skolan från folk— skolan, därest avgreningen från denna förlades till dess 4:e klass, skulle bliva större än antalet av dem, som nu övergå; folkskolan skulle därigenom mista ett ännu större antal än nu av sina mera studiebegåvade lärjungar och skulle i sina två återstående klasser bliva »i intellektuellt hänseende en fattigskola» (Över- styrelsen). De praktiska bildningsvägar, som utgå från folkskolans 6:e klass, skulle mera än nu komma i skymundan, och tillströmningen till dem skulle icke komma att ökas så, som önskvärt vore. Fara skulle uppstå, att man med en viss följdriktighet skulle komma att framställa yrkanden om en förändring av läroplanen för folkskolans två högsta klasser, yrkanden som redan låtit höra sig och som ginge ut på att förvandla dessa klasser till en sorts praktisk skola för blivande yrkesarbetare. >>Ju högre upp avgreningen från folkskolan place- ras utan att förläggas till avslutad folkskola, desto ofördelaktigare måste den' bliva för folkskolan» (generaldirektör Bergqvist). Den 4-åriga grundskolan innebure ett bibehållande av parallellskolesystemet, och de viktiga samhälleliga
Skolöversty- relsens majoritet och chef.
synpunkterna skulle genom densamma icke tillgodoses i någon avsevärt större mån än genom nuvarande anordning. Av dessa skäl vore den 3-åriga grund- skolan att föredraga framför den 4—åriga.
Beträffande den ifrågasatta ö-åriga realskolan på 4-årigt grundskolestadium framhåller överstyrelsemajoriteten, att den vore en ny och hos oss oprövad skolform och att redan detta borde ingiva betänkligheter mot ett allmänt infö— rande av densamma. Generaldirektören ställer sig i någon mån mindre av- visande och anser, att den stora anslutning, som förslaget om Ö-årig realskola på 4-årig grundskola vunnit bland skolkommissionens kritiker, dock motiverade anställandet av försök för utrönande av denna skolforms pedagogiska värde i jämförelse med den 6-åriga realskolan å ena sidan och den 4-åriga å den andra.
Skolöver— Skolöverstyrelsens läroverksavdelning förordar en närmare undersökning av styrelsens frågan. Läroverksavdelningen förnekar, att 12 13-års åldern, (1. v. s. åldern "”Domen vid utträdet ur den 6-åriga folkskolan, skulle vara en lämplig tidpunkt för övergång från folkskola till allmänt läroverk. »Med fullaste rätt», säger den, >>framhålles av alla på området sakkunniga, att 12—13-års åldern, den begyn- nande övergångsåldern med dess oro, oklarhet och brytningar, är den mest olyckligt valda tiden för bedömande av barnens anlagsriktning.» Något real.- skäl att dit förlägga den allmänna övergången från folkskolan till läroverket förelåge icke, vilket för ungdomen vore en lycka, då realskolans enligt kom- missionens förslag starkt koncentrerade arbete komme att infalla under puber- tetsperiodens svåraste tid. För yrkesval vore för övrigt 12- eller 13-åringen allt för outvecklad. Här gällde emellertid endast att avgöra, om barnet ägde tillräckliga studieförutsättningar för att taga sig fram i realskolan, och detta kunde helt visst ske tidigare, antingen — om än med mindre säkerhet _ efter 3ze folkskoleåret, såsom hittills med i det hela ganska goda resultat förfarits, eller ock vid en något senare tidpunkt, men i varje fall före övergångstidens inträdande. Det kunde icke förnekas, att vissa fakta lade den tanken nära, att 10—1l-års åldern vore från anförda synpunkt gynnsammare än den nu stad- gade 9—10-års åldern. Härför talade dels en statistisk utredning angående försenat inträde i läroverket, enligt vilken i en fjärdedel av de undersökta fal— len ovisshet om studieanlagen angivits som orsak till förseningen, dels ock det faktum, att ett jämförelsevis stort antal barn övergå till läroverket från 4:e folkskoleklassen: av de höstterminen 1923 i klasserna 1—5 av de allmänna läroverken närvarande lärjungar, som intagits från folkskola, tillsammans om- kring 60 % av hela lärjungeantalet på realskolestadiet, hade omkring 6,470 kommit från 23:e folkskoleklassen och närmare 4,320 från den 4:e. Läroverks- avdelningen är benägen att häri se en fingervisning om lämpligheten av att undersöka, huruvida icke tiden för anknytningen mellan folkskola och läroverk skulle kunna framskjutas ett år. Av en inom överstyrelsen verkställd preli- minär undersökning syntes det, som om den nuvarande realskolans lärokurser i huxiiudsak skulle kunna inhämtas i en på folkskolans 4:e klass byggd ö—årig reals ola.
Den ö-äriga Ett värdeomdöme om systemet 4+ 5 blir uppenbarligen beroende dels av 783130?" åsikten om verkningarna från bottenskoleintressets synpunkt av grundskole- frså" 3.553? stadiets utsträckande från 3- till 4-årigt, dels av den uppfattning, vartill man ynp ' kan komma beträffande den Ö—åriga realskolans pedagogiska duglighet. En fullt säker uppfattning angående den ö-åriga realskolan och över huvud systemet 4 + 5 torde näppeligen kunna vinnas annat än på den praktiska erfarenhetens väg. De sakkunniga ha emellertid velat, så långt möjligt varit,
lämna material för ett omdöme och själva sökt bilda sig ett sådant. I detta syfte ha de sakkunniga uppgjort förslag till undervisningsplan för 5-årig real- skola på 4-årigt grundskolestadium, upptagen som Bilaga 2a och' b till de sakkunnigas betänkande, och skola i det följande söka belysa frågan från olika synpunkter.
Då det gäller utbytandet av den första realskoleklassen mot en klass av folkskolan, faller uppmärksamheten i första rummet på språkundervisningen. Under den tid, då man byggde stora förväntningar på den imitativa språk- metoden, ansågs just det tidiga begynnandet med läsningen av främmande språk vara av särskild betydelse, varför ock ett års uppskOV betraktades såsom en oersättlig förlust. Aven numera äro språkmännen helt visst av den meningen, att det första främmande språkets inträdande redan i första klassen av den G—åriga realskolan medför en bestämd fördel för språkundervisningen, dels i och för sig, dels därigenom, att man sedan kan låta en tid av hela tre år förflyta, innan det andra främmande språket upptages i läroplanen. Men man torde vara benägen för den uppfattningen, att behållningen av kursen i främmande språk i nuvarande första realskoleklassen dock icke är större, än att dess förlust kan genom en ökad arbetsintensitet under en följande fem— årig lärotid i viss mån ersättas.
Vad övrigax ämnen beträffar, finner man vid en sammanfattande överblick över lärokurserna i den fjärde folkskoleklassen och lärokurserna i första klas- sen av den 6-åriga realskolan (enligt de sakkunnigas undervisningsplan) föl- jande:
I kristendomskunskap äro kurserna till innehållet ungefär sammanfallande och ha samma antal undervisningstimmar i veckan. —— Kursen i modersmålet i fjärde folkskoleklassen utesluter intet av de moment, som ingå i den mot- svarande realskolekursen; för undervisningen äro i folkskoleklassen anslagna 10 veckotimmar, däri dock ingår tid för undervisning i välskrivning, under 'det att modersmålsundervisningen i den motsvarande realskoleklassen har till sitt förfogande 5 veckotimmar och 2 särskilda veckotimmar äro anslagna till välskrivning. —— Historien har samma timantal i båda klasserna, 2 vecko— timmar; i folkskoleklassen upptager kursen berättelser från Sveriges äldsta tider fram till och med unionstidens tidigare skede, i realskoleklassen begrän- sar den sig till historiska berättelser företrädesvis ur Nordens guda- och hjälte- saga samt ur dess äldre historia såsom underlag för den i nästa klass bör- jande mera sammanhängande lärokursen i Sveriges historia. —— I geografi ge- nomgås i folkskolans fjärde klass under 3 veckotimmar Sveriges geografi, i realskolans första klass under 2 veckotimmar likaledes Sveriges geografi efter en inledning om världsdelar och världshav 111. m. _ Åt räkning ägnas i fjärde folkskoleklassen 5 veckotimmar, i första realskoleklasscn 4 veckotimmar; kur— sens huvudsakliga innehåll är i båda fallen de fyra räknesätten med hela tal, men i realskoleklassen göres dessutom en början med bråkläran, som i folk- skolan begynner först i femte klassen. — Biologikursen slutligen har samma veckotimtal, 2 timmar, men olika innehåll: i folkskolans fjärde klass syssel- sätter man sig med svenska djur och växter, berg- och jordarter samt med växternas blomning och förökning; i realskolans första klass ägnas under- visningen åt läran om människokroppen, varjämte undersökning göres av några levande växter.
Vid en jämförande värdering av de båda klassernas undervisningsresultat har man att tillse, att folkskolans arbete icke underskattas utan erhåller det be- tydande värde, som det faktiskt äger och som i fråga om de båda huvud- ämnena modersmålet och räkning betingas jämväl av den relativt rikliga tid, som i folkskolan kan för dem anslås. Å andra sidan måste beaktas, att, av
Jämförelse mellan de tre systemen från olika synpunkter.
Ti mplanerna.
skäl, varom i det föregående erinrats, ett folkskoleår från synpunkten av under- visningens effektivitet icke kan fullt motsvara ett läroverksår. Då härtill kom- ma de ogynnsamma omständigheter, som sammanhänga med uppskjutandet av det första främmande språkets inträde i läroplanen, inser man, att den 5-åriga realskolan måste i jämförelse med den 6—åriga bliva en i vissa avseenden sammanträngd skolform, krävande ett mera forcerat arbetstempo än det i den nuvarande realskolan förekommande.
Det synes sannolikt, att en utsträckning av grundskolestadiet från 3-årigt till 4-årigt skulle komma att medföra någon sänkning av genomsnittsåldrarna i realskolan (sid. 129). En av de orsaker, som göra dessa onormalt höga, är nämligen, att en icke obetydlig del av de lärjungar, som från folkskolan nu inträda i realskolans första klass, komma icke från tredje utan från fjärde folkskoleklassen (sid. 136). Vid grundskolestadiets utsträckning skulle helt visst en icke ringa del av dessa komma att övergå i normal tid, och då över- gång från femte folkskoleklassen väl näppeligen skulle ifrågakomma i samma omfattning som för närvarande från den fjärde, skulle alltså ifrågavarande bidragande orsak till de relativt höga ålderstalen i realskolan komma att för— svinna. (Se vidare kap. XIV sid. 396.) Det anförda talar i vissa hänseenden till förmån för det 4-åriga grundskolestadiet, då det visar, dels att detta redån nu i rätt stor omfattning utgör grundskolestadium för realskolan, dels att vid dess organisatoriska genomförande en anledning till försening av studie- gången, som för en del lärjungar nu förefinnes, skulle komma att bortfalla. Å andra sidan är den låt vara obetydliga sänkning av genomsnittsåldrarna i realskolan, som synes skola uppkomma, icke gynnsam för det mera forcerade arbetet i den 5—åriga realskolan.
Att den å-åriga realskolan i och för sig skulle vara en lika fördelaktig skol- form som den ö—åriga, har heller icke blivit påstått av dem som förordat dess införande i skolorganisationen. Det sega motstånd, som i den gamla striden om första klassens indragning restes från läroverkens sida mot den åsyftade avkortningen av det allmänna läroverket, motiverades med att villkoren för läroverkets arbete därigenom skulle försämras och dess arbetsresultat försvagas. Om man på samma håll nu synes benägen för tanken på grundskolestadiets ut— sträckning till 4-årigt och realskolans därmed följande förkortning till 5- årig, torde detta bero på bottenskolefrågans ändrade läge och på ett med folk- skolans fortgående utveckling ökat förtroende till hennes prestationsförmåga.
För vinnande av en mera fullständig bild av systemet 4 + 5 torde emeller— tid jämförelsen böra utsträckas till båda de i det föregående behandlade syste- men, alltså icke blott systemet 3+ 6 utan även systemet 6+4, och därvid icke endast nu berörda utan jämväl andra synpunkter upptagas.
Först må då lämnas en sammanställning av timplanerna för de tre syste- men. därvid dock endast läroämnena (kunskapsämnena) synas behöva komma i betraktande.
Antalet veckotimmar i läroämnen enligt undervisningsplanen för sexklassig folkskola av A-form samt enligt de sakkunnigas undervisningsplaner för 6— årig, 5-årig och 4—årig realskola framgår av följande sammanställning:
System 3 + 6 System 4 + 5 System 6 + 4 Folkskola G—årig Folkskola 5-årig Folkskola 4-årig klass 1—3 realskola klass 1—4 realskola klass 1—6 realskola Kristendomskunskap . . . 6 12 8 10 12 7 . Modersmålet ....... 341 27 441 22 631 16 Tyska ......... —' 28 _ 23 _ 21 Engelska ........ — 14 —— 14 — 14 Historia ......... -— 16 2 14 7 11 Geografi ........ — 12 3 10 7 8 Matematik ....... 11 28 16 24 26 18 Biologi ......... 11 9 7 Fysik .......... : — 7 > 2 7 = 8 7 Kemi .......... 5 5 5 Hembygdsundervisning . . 10 — 10 —— 10 —
Att även den 4-åriga realskolan i jämförelse med den 6-åriga blir en sam— Arbetstempot. manträngd och till följd därav relativt ansträngande skola har i det före- gående framhållits. Huruvida den 5-åriga kan komma att få dessa egenskaper i mindre grad än den 4—åriga, torde däremot vara svårt att på förhand av- göra. Några omständigheter synas visserligen i detta stycke tala till för- mån för den ö-åriga skolan. Då 'de folkskolekurser, den har att bygga på, kvantitativt sett, äro väsentligt mindre än de folkskolekurser, från vilka den 4-åriga skolan utgår, skall den tid, som behövs för de nyintagna lärjungarnas samarbetande, bliva kortare i den förra än i den senare. Den koncentriska kursanordning, som enligt vad förut påpekats uppkommer i systemet 6+4 och i någon mån bidrager till att forcera arbetstakten i den 4-åriga realskolan, behöver endast i ringa grad förekomma i den Ö—åriga. Och slutligen är språk- trängseln uppenbarligen mindre i denna senare; särskilt den omständigheten, att i den 4—åriga realskolan det första främmande språkets lärokurs måste sammanpressas på fyra år och att det andra främmande språket inträder i undervisningen redan året efter det första, måste medföra en icke obetydlig ansträngning för lärjungarna och taga deras tid och arbetsförmåga i anspråk, på ett Sätt som icke kan undgå att inverka på deras studiearbete i det hela. Å andra sidan har man att i fråga om den 4-åriga realskolans lärjungar räkna med en längre sammanlagd skoltid och en större åldersmognad. Vad särskilt språkstudierna beträffar, bör ihågkommas, att den 4-åriga skolans lärjungar, då de skola taga itu med det första främmande språket, i genomsnitt äro halvtannat år äldre än lärjungarna i den 5-åriga skolans första klass, räknat efter de nuvarande åldersförhållandena i mellanskolor och realskolor. Den 4-åriga realskolan kommer, efter vad man har anledning vänta, att i det hela ligga på ett något högre åldersplan än de fyra högsta klasserna av den ifråga- satta ö-åriga, varför arbetstempot också hela vägen bör kunna hållas något raskare än i nämnda klasser av denna senare skola.2
Emellertid är att erinra om att en forcering av skolarbetet, i den mån man måste räkna med en sådan, är en betänklig sak såväl i det ena fallet som i det
1 Häri ingår välskrivning. * Angående åldersforhållandena se det föregående sid. 128. Av skäl, som berörts sid. 138, torde åldersskillnaderna, mellan lärjungarna i den 4-åriga realskolan och lärjungarna i den Ö-åriga bliva något större än mellan lärjungarna i den 4-åriga och den 6-åriga.
andra, med hänsyn därtill att lärjungarna i båda fallen befinna sig i pubertets— ålderns vanskliga skede, då de snarast hade behov av att få i stor utsträckning byta ut arbetet vid boken mot friluftsliv och praktiska sysselsättningar. Att man i fråga om vad de under detta skede tåla av intellektuell ansträngning icke kan bygga synnerligen mycket påen relativt liten åldersskillnad, är tydligt.
Peykologiska Härmed är man inne' på frågan om de olika anknytningspunkterna från faktor” åldersförhållandenas och de med dessa sammanhängande psykologiska fakto- rernas synpunkt. Ehuru avgörandet av frågan om den lämpliga anknytnings- punkten mellan folkskolan och den högre skolan måste till väsentlig del bliva beroende av praktiska och sociala förhållanden, böra de psykologiska liksom ock de pedagogiska synpunkterna så långt möjligt är göras gällande. Här må. någon uppmärksamhet ägnas först åt de psykologiska, därvid erinras om att i systemet 3 + 6 övergången från folkskolan till realskolan faller i 9—10-års åldern, i systemet 6 + 4 i 12—13-års åldern och i systemet 4 + 5 i 10——11-års åldern, allt räknat efter de organisatoriska förutsättningarna med 6—7-års åldern såsom normalålder för inträde i folkskolans första klass.
Frågan om den från psykologiska synpunkter lämpligaste tidpunkten för avgörande om övergång från folkskola till högre skola är mycket debatterad. Olika åsikter hava i denna fråga gjort sig gällande såväl bland vetenskapliga psykologer som även bland praktiska skolmän, och de synas ännu vila på ett alltför osäkert erfarenhetsmaterial för att kunna åberopas som avgörande skäl för det ena eller andra grundskolestadiet. Det bör ock erinras om att barnets fysiska och psykiska utveckling icke fortgår i alldeles samma tempo hos olika folk i olika länder och att därför resultat, till vilka i utlandet verkställda undersökningar synas hava lett, icke alltid äro utan vidare tillämpliga på svenska förhållanden. De sakkunniga anse sig emellertid böra i korthet an- tyda frågans närvarande läge.
Frågans kärnpunkt gäller förloppet av de psykiska anlagens differentiering i kvantitativt och kvalitativt hänseende. Att denna psykiska differentiering i stort sett fortskrider med åren, så att anlagen hos ett barn i regel framträda tydligare, ju äldre barnet blir, torde kunna anses vara av både erfarenhet och psykologisk forskning bestyrkt. När det emellertid gäller att härur draga slutsatser i fråga om lämpligheten att förlägga övergången till den högre skolan till det ena eller andra åldersstadiet, alltså i här föreliggande fall till 12—13- års åldern eller till tidigare åldersstadier, bör hänsyn tagas till vissa särskilda omständigheter.
I den mån hänsyn vid frågans avgörande bör tagas till de ungas mer ut- präglade, kvalitativt betonade anlags- och intresseriktning, torde i många fall även 12—13-års åldern vara ett alltför tidigt stadium, enär ofta först efter övergångsårens kris de personliga anlagen och intressena kunna i större mån komma till utveckling och nå en viss bestämdhet. Den mer allmänna teoreti- ska, resp. praktiska anlagsriktningen anses dock av åtskilliga psykologer och skolmän i viss mån göra sig gällande även före övergångsåldem och därvid tydligare i 12—13-års åldern än tidigare.
Emellertid bör beaktas, att förefintligheten av allmän teoretisk eller prak— tisk anlagsriktning icke i förevarande fall har den avgörande betydelse. som stundOm ansetts, enär den högre skolans studieväg, framför allt realskolevägen, men även i viss mån den längre studentexamensvägen. öppnar tillträde till ett stort antal även praktiska banor. Vad det vid avgörande om inträde i den högre skolan framför allt är fråga om, är huruvida lärjungen besitter nödig studiebegåvning åtminstone i den utsträckning, som erfordras för genomgående av realskola. Beträffande den frågan, huruvida ett sådant avgörande med
avsevärt större säkerhet kan träffas vid 12—13-års åldern än vid något tidi- gare ålder, därom skifta meningarna. Att något företräde bör tillerkännas 12 —13—års åldern, därom synes man vara enig. Men om den mer eller mindre av- görande betydelsen av detta företräde råder oenighet. Somliga psykologer anse, att intelligensutvecklingen hos barn i perioden G—-12 år försiggår lineärt, d. V. 5, får under dessa år samma tillskott årligen. Andra psykologer åter anse det vara på grund av gjorda psykologiska rön sannolikt, att intelligensutveck- lingen under åren närmast före pubertetsålderns inträde i viss mån retar- deras samt att efter en period av starkare fortskridande utveckling denna retar— dering tager sin början i 10—11-års åldern. Under den första förutsättningen borde ett större, under den senare förutsättningen endast ett mindre företräde tillerkännas 12—13-års åldern särskilt vid jämförelse med 10—11-års åldern. Däremot synes man vara mera ense om att tillerkänna 10—11—års åldern ett visst företräde framför 9—10-års åldern.
Men frågan om den lämpliga tidpunkten för avskiljande av lärjungar till den högre skolan kan även tänkas i viss mån hava samband med de pröv- ningsförfaranden, som komma till användning. Vissa psykologer, som hava förtroende för intelligensmätningsmetoden, anse, att med nämnda metod lär- jungar med ungefär lika stor säkerhet kunna prövas på ett tidigare sta— dium som vid 12—13—års åldern. Då emellertid denna metod på grund av sitt ännu ganska omtvistade värde icke kan tänkas få allmännare användning, tor- de man i svenska skolor tillsvidare vara hänvisad till mer traditionella pröv- ningsmetoder. Att härvid en prövning av under sex folkskoleår inhämtade kun— skaper och färdigheter torde erbjuda större möjligheter att utröna studieanla- gen än en över kortare folkskolekurs verkställd sådan prövning förefaller ganska sannolikt. Men vilken större eller mindre betydelse som kan tillmätas denna faktor, därom är omöjligt att närmare uttala sig, bl. a. emedan mycket torde bero på själva prövningsförfarandets utformning och på samarbetet med lärjungarnas föregående lärare. Vissa forskare hänvisa till en genom under- sökningar i stor utsträckning ådagalagd konstans i folkskolebetygen som stöd för den uppfattningen, att säkerhetsgraden vid bedömandet av lärjungars studiebegåvning under de senaste folkskoleåren ej synnerligen växlar. Men andra, särskilt en del skolmän. hysa annan uppfattning.
Att i stort sett 12—13—års åldern bör i förevarande hänseende tillerkännas åtminstone något företräde framför något tidigare åldersstadier, synes alltså vara sannolikt. Detta betyder dock icke, att så är förhållandet i fråga om alla eller ens flertalet lärjungar. Det torde råda enighet om att i ett stort antal fall studiebegåvningen tidigt skönjes. Sålunda betonar skolkommissio- nen, som anser att i det hela ett avgörande om överförande till den högre skolan ställer sig avgjort gynnsammare vid 12—13-års åldern, att »hittills vun- nen erfarenhet giver vid handen, att det om ett ingalunda ringa antal gossar och flickor redan vid inträdet i det nuvarande läroverkets första klass kan sägas, att de hava förutsättningar för studiernas fortsättande fram till student— examen». Och generaldirektör Bergqvist förklarar likaledes, att erfarenheten ger vid handen, »att i åtskilliga fall en alldeles bestämd läggning åt det teo- retiska hållet, en utpräglad studiebegåvning kan ge sig till känna redan där, varest nu den treåriga grundskolan lägger vägskälet till den teoretiska sko- lan». Det sagda måste givetvis i än högre grad gälla den något senare normal- åldern för inträde i en på 4-årig grundskola byggd högre skola.
Betraktas frågan om anknytningen från synpunkten av folkskolans lärokur- De under, ser, torde, om man bortser från de svårigheter, som vållas för språkundervrs-uggande folk. ningen, anknytningen nu den avslutade folkskolan icke kunna betecknas annat skoleklasset— än som i och för sig fördelaktig. Under förutsättning av att vederbörliga in- ”ååå?"
Realskolomas lärokurser.
trädesfordringar upprätthållas, bör den 11.-åriga realskolan kunna bygga på folkskolans väl avvägda kurser och icke behöva förlora tid med repetition av sådant-, som i folkskolan inhämtats, ehuru givetvis för lärjungarnas samman- arbetande vissa kursmoment få upptagas till förnyat genomgående. Men även systemet 4+ 5 ger från samma synpunkt en ganska förmånlig anknytning, 1 v1ssa hänseenden förmånligare än systemet 3 + 6. De folkskoleformer, i vilka så kallad _kursväxling förekommer, bland dem de viktiga B 1- och B 2-for— merna, erbjuda ett enhetligare underlag för bestämda inträdesfordringar, om anknytningspunkten förlägges till fjärde, än om den förlägges till tredje klas— sen. Klasserna 3 och 4 i dessa skolor bilda med hänsyn till lärokurserna i viss mån ett helt. Skolöverstyrelsens läroverksavdelning har dessutom erinrat om att barnen, då de från småskoleklasserna kommit upp i tredje klassen, i regel få en ny lärare, som de icke borde behöva redan efter ett år lämna för att åter få en ny lärare och komma under en helt ny regim. I fråga om de båda huvudämnena modersmålet och matematiken bildar de fyra första folkskole- klassernas lärokurs en i vissa hänseenden' rätt naturlig grund för en högre skolas arbete. Den egentliga grammatikundervisningen kommer att börja i realskolan och har härvid det mycket värdefulla stödet av den samtidiga un- dervrsnlngen i ett främmande språk. Och i matematiken har realskolan att bygga på den i folkskolan avslutade heltalsläran och kan börja från början med bråkläran,
Går man så till frågan om de olika läroämnenas ställning i de båda kortare 'realskoleformerna med hänsyn till möjligheten att giva deras lärokurser en i
pedagogiskt avseende nöjaktig behandling, torde man kunna säga, att det en- dast är de främmande språken, som behöva förorsaka några allvarligare be- _ kymmer, och detta gäller såväl om den 5-åriga som om den 4-åriga realskolan.
Vad de främmande språken beträffar, är deras ställning i båda sämre än i den 6-åriga men tydligen i vissa avseenden gynnsammare i den Ö—åriga än i den (l:—åriga skolan. Veckotimsumman för det första främmande språket, som i den ö—åriga realskolan är 28, fördelad på sex år, är i den ö-åriga 23, fördelad på fem år och i den 4-åriga 21, fördelad på fyra år. Och under det att man i den G-åriga skolan kan låta tre år förflyta, innan det andra främmande språket upptages i undervisningen, och. i den 5-åriga kan börja det andra främmande språket efter två år, måste man i den 4-åriga låta det inträda redan året efter det första språket. De lärjungar i den 4-åriga skolan, vilka läsa alla tre de främmande språken, och de komma helt visst att utgöra flertalet (sid. 128), måste begynna studiet av ett nytt språk under vart och ett av de tre första åren. Emellertid må ånyo erinras om vad i det föregående sagts om åldersför- hållandena och deras betydelse.
Vad de övriga ämnena angår, synes det icke vara förenat med allt för stora svårigheter att bereda dem tillräcklig tid och lämplig kursfördelning vare sig i systemet 4 + 5 eller i systemet 6 + 4. I det senare systemet blir resultatet av skolstudierna mera än i det förra beroende av folkskolans arbete. Men då systemet 6 + 4 i förhållande till systemet 4 + 5 mot en förlust av ett real— skoleår medför en vinst av två folkskoleår, torde man utan att övervärdera folkskolans arbete kunna, i fråga om de ämnen som äro för folkskolan och real- skolan gemensamma, vänta snarare en vinst än en förlust i det slutliga resul- tatet. Särskilt torde detta gälla om modersmålet och matematiken. Om un— dervisningen i modersmålets grammatik varken kan eller bör bedrivas på sam- ma sätt i folkskolan som i realskolan, bör däremot den rikligt tillmätta tid, som i folkskolan kommer modersmålet till del, i andra och för modersmålsun- dervisningens huvudsakliga syften viktigare avseenden giva större behållning. Aven matematikundervisningen har i folkskolan jämförelsevis mycken tid till
sitt förfogande. Bråklärans behandling i femte och sjätte folkskoleklasserna blir visserligen icke så fullständig, att den skulle kunna anses tillräcklig för realskolans behov, och det metodiska förfarandet kan vara rätt olika i olika skolor; men det möter ingen svårighet att i första realskoleklassen finna. tid för en repetition och utvidgning av folkskolans kurs i bråkräkning. Den kon— centriska kursanordning, som i systemet 6 + 4 uppkommer i vissa ämnen, såsom historia och geografi, medför väl en i någon mån tidsödande omgång och en mindre fyllig behandling av en del kursmoment, men den har, såsom tidigare framhållits (sid. 128), också vissa fördelar från undervisningsresultatets syn- punkt.
Ytterligare en omständighet av en viss betydelse, då det gäller en jämförelse i pedagogiskt hänseende mellan de tre realskoleformerna, må komma i betrak- tande. Det har vid kritiken av den kommunala mellanskolan framhållits av bland andra skolöverstyrelsens läroverksavdelning, att mellanskolan på de or— ter, där den icke har några parallellklasser, får ett så ringa antal ämneslärare, att det blir svårt att förse de olika läroämnena med vederbörligen utbildade faeklärare. En sådan skola har för bestridande av undervisningen i 11 olika läroämnen endast rektor och tre ämneslärare till sitt förfogande och har icke alltid möjlighet att erhålla lämpliga timlärare. Den enkelklassiga Ö-åriga real- skolan bör få en ordinarie ämneslärare mera än den enkelklassiga 4-åriga och blir därigenom i nu nämnda hänseende bättre ställd än denna. Båda bliva tyd— ligen mindre förmånligt utrustade än den enkelklassiga 6-åriga realskolan, som för närvarande i regel har sex adjunkter jämte rektor. Det nu sagda har tillämpning endast på fristående realskolor och på sådana skolor utan parallell— klasser.
Med den reservation, som ligger i en erinran om att den ö—åriga realskolan ännu icke blivit praktiskt prövad inom vårt skolväsen, torde man över huvud ta— get kunna säga om både den ö—åriga och den 4—åriga skolan, att de, om de ock, särskilt med hänsyn till undervisningen i främmande språk, måste anses den G-åriga underlägsna, likväl äro i pedagogiskt avseende fullt användbara skol- former. I organisatoriskt avseende har systemet 6 + 4, såsom förut framhållits, sin motivering i de skäl, som motivera den sexåriga grundskolan, och sin olä- genhet i den förlängda studietiden. Den organisatoriska betydelsen av systemet 4.+ 5 kan sägas ligga däri, att det innebär en utsträckning av grundskolesta- dlet utÖVer det nuvarande treåriga utan att medföra förlängning av studievägen till realexamen, något som näppeligen synes möjligt, om grundskolestadiet ut- sträckes ytterligare. Dess värde i förhållande till systemet 3 + 6 blir till det huvudsakliga beroende av den betydelse, som tillmätes grundskolestadiets för- längning.
Skillnaden mellan de olika realskoleformer, som i det föregående behandlats, är i främsta rummet beroende av den olika utsträckningen av det grundskolesta- dium, varifrån de utgå, och grundskolestadiets längd blir också en avgörande princrp vid organisationen av skolväsendet i det hela.
I ett mycket stort antal yttranden av myndigheter och lärarkorporationer har den meningen hävdats, att vårt skolväsen icke för närvarande kunde eller borde uniformt uppbyggas efter en enda organisationsprincip. Den tankegång. som härvid i många fall förelegat, torde vara följande. Att göra den G-åriga folksko- lan i hela dess utsträckning till enda grundval för det högre skolväsendet vore med hänsyn till den sammanträngning av den högre skolan och den förlängning av studietiden, som visat sig följa med ett till sex år utsträckt grundskolesta-
Lärarefrågan.
Samman— fattning.
Blandade system.
Principiell motivering.
dium, icke rådligt. Att söka avskaffa den kommunala mellanskolans skolform och bygga den högre skolan genomgående på 3-årig eller 4-årig grundskola vore allt för mycket i strid mot de framför allt sociala önskemål, som bära upp bottenskolesträvandet, för att vara möjligt eller välbetänkt. Det åtminstone för närvarande riktiga vore därför att bygga det högre skolväsendet dels på G-årigt och dels på kortare grundskolestadium, att alltså samtidigt använda två organi- sationssystem. De båda systemen skulle sålunda bestå vid sidan av varandra, kompletterande varandra. Vart för sig hade sina förtjänster och sina brister, vart för sig tillgodosåge viktiga behov och intressen och lämnade andra lika viktiga för litet tillgodosedda, men tillsamman borde de kunna giva skolväsen— det den anpassning efter de skilda behoven och intressena, som över huvud vore möjlig att vinna.
För en dylik ordning har även givits en motivering. utgående från de psyko- logiska synpunkter, som diskuterats med hänsyn till frågan om den lämpli- gaste anknytningspunkten mellan folkskolan och den högre skolan och som de sakkunniga i det föregående (sid. 140 ff.) berört. En ung människas inre och yttre förutsättningar för olika levnadsbanor kunna i allmänhet icke med någon större grad av säkerhet bedömas förrän rätt långt fram i ungdomsåldern, när hon hunnit till en viss jämvikt efter övergångsårens brytningar. Men om det endast gäller att bedöma hennes lämplighet för skolans studiearbete, hen— nes »skolbegåvning», är i regel ett avgörande möjligt långt tidigare. Enligt mångas mening kan i ett stort antal fall ett omdöme i sådant avseende fällas, redan då ett barn befinner sig i 9—1l-års åldern. Det fysiska och psykiska utvecklingsförloppet gestaltar sig emellertid mycket olika hos olika barn, be- roende på olika naturell och olika miljö, och ofta är det önskligt, att det ifråga- varande omdömet kan uppskjutas till framemot början av pubertetstiden, där- vid i allmänhet också anlagens riktning åt övervägande praktiskt eller över— vägande teoretiskt håll brukar bliva mera skönjbar. Om sålunda bedömandet av ett barns studiebegåvning, vad de vanliga skolstudierna beträffar, kan ske i vissa fall vid en relativt tidig, i andra fall först vid en något senare ålder, så vore det, menar man, i sin ordning, att i överensstämmelse därmed tillfälle till övergång från folkskolan till den högre skolan funnes såväl på ett tidigare som på ett senare skolstadium, att alltså skolsystemet så ordnades, att realsko— lan komme att anknytas dels till ett kortare, dels till ett längre grundskolesta— dium. Detta vore åtminstone tillbörligt i det fall, att anknytningen till det kortare grundskolestadiet vore motiverad även ur andra synpunkter. Det borde ock uppmärksammas, att ett barns övergång till realskolan ingalunda behövde innebära ett val för framtiden mellan teoretisk och praktisk verksamhet, då realskolan öppnade väg icke blott till fortsatta teoretiska studier utan även till praktiska verksamhetsgrenar av olika slag.
Till denna tankegång knytes ofta en hänvisning till önskvärdheten av att övergången från folkskolan till den högre skolan icke göres beroende av utgån- gen av en inträdesprövning vid ett enda tillfälle. Resultatet av en inträdes— prövning bleve alltid till en viss grad avhängigt av tillfälligheter, vadan miss- tag lätt bleve begångna. Gåves två tillfällen, skulle barn, som vid det första tillfället icke lyckats vinna inträde, kunna fortsätta i folkskolan för att vid det senare ånyo söka sig in i realskolan.
En organisation av skolväsendet, som bygger den högre skolan dels på av- slutad folkskola. dels på ett kortare grundskolestadium och alltså låter två olika system bestå vid sidan av varandra, kan sedan tänkas på olika sätt till— lämpad med avseende på de båda systemens ställning i förhållande till var- andra. De kunna tänkas jämbördiga och lika betydande, eller det ena syste- met kan uppfattas såsom det huvudsakliga eller normala och det andra såsom en i större eller mindre utsträckning därtill fogad supplementär anordning.
En dylik organisation med vad man skulle kunna kalla blandade eller sam- Skolkonegjer verkande system kan i själva verket anses representerad i vårt nuvarande skol- OChhthndlg' väsen. Den förordas i ett 40-tal yttranden från skolkollegier, myndigheter och e r' korporationer, bland vilka högre och lägre allmänna läroverk, kommunala mel- lanskolor, högre lärarinneseminarier, folkskoleseminarier, statliga och kommu— nala folkskolinspektörer samt folkskolestyrelser äro företrädda. Jämväl Flick- och samskoleföreningens centralstyrelse, Göteborgs högskolas lärarråd och Stockholms länsstyrelse utala sig i samma riktning. De system, som förordas, äro i regel systemen 4 + 5 och 6 + 4. Några närmare utförda förslag angå- ende (le omständigheter, under vilka det ena eller andra systemet skulle före- komma, eller angående proportionen dem emellan äro knappast att finna i de ifrågavarande yttrandena. I flertalet fall synes organisationen med kortare grundskolestadium tänkt som den normala. Ofta antydes, att denna organi- sation borde komma till användning företrädesvis i städerna, under det att orga- nisationen med sex-årigt grundskolestadium vore den för de mindre orterna lämpligaste. Stundom framhålles, att de nu befintliga kommunala mellansko- lorna borde bibehållas som fyraåriga realskolor, i större eller mindre omfatt— ning förstatligade.
Skolöverstyrelsens chef företräder ståndpunkten dels 6-årig, dels 3-årig grundskola. Han tar sikte på de orter, där för närvarande allmänna läroverk finnas, och utvecklar, huru principen om de olika gundskolestadierna skulle kunna tänkas på dessa orter i olika fall tillämpad: där på en ort flera real- skolor eller realskolelinjer funnes, borde allt efter förevarande behov flera eller färre av skolorna eller linjerna lämpas efter det ena eller andra systemet, och funnes på orten blott en enda realskola med en enda linje, borde det bero på prövning i varje särskilt fall, efter vilken norm den skulle ordnas.
Överstyrelsens minoritet, som håller före, att en organisation med kortare grundskolestadium än 6-årigt bör bibehållas såsom den normala organisationen, uttalar angående organisationen med 6—årig grundskola, att de kommunala mel- lanskolorna, i viss utsträckning förstatligade, fortfarande borde hava en plats i skolsystemet.
Överstyrelsens majoritet, som framhåller organisationen med G-årig grund- skola såsom den principiellt riktiga, anser dock en till 3-årig grundskola an— knuten realskolorganisation böra i Viss omfattning tills vidare bibehållas, näm- ligen i de fall att vid ett nuvarande allmänt läroverk antalet lärjungar på realskolestadiet vore så stort, att realskolan där måste genomgående uppdelas i parallellavdelningar, då en eller flera av de sålunda befintliga realskole- linjerna skulle kunna tills vidare förbli anknutna. till 3—årigt grundskolestadium. Där på en ort endast en realskola funnes och denna hade så ringa barnantal, att parallellavdelningar icke vore upprättade eller funnes blott i de lägre klas- serna, borde den förvandlas till en överbyggnad på folkskolans 6:e klass. An- talet realskolelinjer på G—årigt grundskolestadium syntes icke på någon ort böra understiga antalet linjer av annan typ.
Såsom komplement till systemet med 3- eller 4-årig grundskola föreslås ofta supplementära anordningar i form av övergångsklasser eller övergångskurser, avsedda att underlätta övergång från folkskolans sjätte klass till lämplig klass i realskolan. '
Vid tillämpning av en organisation med grundskolestadier av olika längd principer för blir det viktigaste problemet att avgöra, vilka omständigheter som i varje sär— tillämpningen skilt fall böra bestämma användningen av det ena eller andra systemet, eller av 631 organi- huru proportionen mellan skolor eller linjer med sexårig grundskola och sådana Säfsdåzd med kortare grundskola bör regleras. , system.
Den tankegång, som lett till förslag om organisation med blandade system,
synes innebära, att de båda system,, som skulle komma till användning, helst böra, oberoende av sin relativa förekomst, betraktas såsom jämbördiga och att alltså det ena icke uppfattas såsom blott en supplementär anordning vid sidan av det andra. En konsekvens av samma tankegång synes ock vara, att man icke böra söka att genom någon generell regel en gång för alla fastställa den pro— portion, i vilken de skulle förekomma, eller de grunder, efter vilka det ena eller andra systemets användning skulle på varje särskild ort bestämmas.
Utgår man från nu angivna synpunkter, synas goda skäl tala för general- direktör Bergqvists i det föregående anförda åsikt, att användningen av det ena eller andra systemet bör regleras av behovet. En reglering efter behovet kräver tydligen en viss rörlighet hos organisationen, så att ändring i ena eller andra riktningen kan vidtagas, när erfarenheten ådagalagt, att sådan bör ske. Och behovet måste, på sätt lämpligen ske kan, prövas i varje särskilt fall. Där- vid synas de lokala myndigheterna böra få göra sina meningar och önskningar gällande. Men tydligt är, att själva avgörandet av organisationsfrågorna måste tillkomma central myndighet. Detta är nödvändigt redan med hänsyn till dessa frågors ekonomiska faktorer och även med hänsyn till önsklig sta— bilitet i skolförhållandena. Och det göres nödvändigt även av det skäl, att skol— väsendets ordnande på en ort icke kan göras beroende allenast av förhållandena på platsen utan måste bestämmas under hänsynstagande även till allmännare intressen.
De sakkunniga vilja söka närmare belysa, hur förhållandena vid en sådan reglering efter behovet kunde tänkas komma att te sig på orter av den storlek, att båda systemen där kunde komma till användning. Man skulle på sådana orter ha att räkna med två grupper av inträdessökande, dels inträdessökande till realskolor eller realskolelinjer, anknutna till sexårig grundskola, dels in- trädessökande till realskolor eller realskolelinjer, anknutna till det kortare grundskolestadiet, och man hade att på erfarenhetens väg söka finna det normala förhållandet mellan antalet godkännbara sökande av den ena och antalet sådana sökande av den andra gruppen och därefter rätta organisationen. En förhands- reglering. genom vilken proportionen mellan antalet sökande å ena sidan och an- talet tillgängliga platser å den andra i fråga om den ena eller andra gruppen icke bleve den riktiga, kunde lätteligen komma att ogynnsamt återverka på skolorganisationens funktionering i det hela.
Å ena sidan skulle vissa olägenheter kunna uppkomma genom en starkare av- knappning av antalet avdelningar, vilka anknyta till tre- eller fyraårig grund- skola, i förhållande till de godkännbara inträdessökandenas beräknade antal. Därav kunde bliva följden, att de faktiska inträdesfordringarna bleve skärpta, att ett allt mer stegrat antal föräldrar därav förmåddes att anförtro sina barn åt privata förberedelseskolor, vilka mer uteslutande, än vad folkskolan kan och bör, kunde inrikta sitt arbete på förberedelse för inträdesprövningarna, samt slutligen att. därest barn av ekonomiska skäl icke kunde anlita privatskola utan kvarbleve i folkskola, de i stort antal före inträde i läroverk nödgades genomgå en årsklass mer i folkskolan än normalt avsetts, varigenom för en del fattigare barn utsikterna att på den kortare tid, som organisationen erbjuder, nå den högre skolans studiemål bleve starkt förminskade. Det sålunda konsoliderade systemet av privata förberedelseskolor bleve måhända vidare utbyggt uppåt i samband därmed, att barn, som misslyckats vid inprövning i sex- eller femårig realskola, lockades att kvarstanna i privatskola för att på den vägen utan tids— förlust kunna förberedas till inträde i den på sexårig grundskola byggda real- skolan. Och slutligen skulle en starkare ransonering av avdelningar, byggda på tre- eller fyraårig grundskola, kunna medföra. att elevmaterialet bleve på de båda linjetyperna så uppsorterat. att de bättre begåvade eleverna i stor ut— sträckning komme att tillhöra den linje, som byggde på kortare grundskola,
och de sämre begåvade den linje, som byggde på sexårig grundskola, en ut- veckling, som i längden kunde komma att verka ogynnsamt för denna senare skolform. De nu angivna befarade olägenheterna kunna sammanfattas sålun- da: folkskolans betydelse som bottenskola bleve i realiteten reducerad, de fat- tigare lärjungarna finge icke i önskvärd utsträckning möjlighet att draga nytta av den genom skolorganisationen möjliggjorda kortare studievägen, och den kortare realskolelinjen finge till förfång för sitt arbetsresultat det sämre elev— materialet.
Å andra sidan kunde olägenheter bliva förbundna även med en starkare av- knappning av antalet avdelningar å den kortare realskolelinjen i förhållande till antalet godkännbara sökande. Ur rättfärdighetssynpunkt vore det icke riktigt, att sådana elever, som genomgå sexårig folkskola, löpte större risk att icke få plats i realskolan än sådana, som söka inträde i den tidigare avgrenade real— skolelinjen. Det synes ock önskligt, att det i förevarande hänseende sörjdes för att föräldrar, vilka helst önskade kvarhålla sina barn så länge som möjligt i folkskola, icke avskräcktes därifrån av större risk att sedan icke få dem placerade i högre skola. Ytterligare en omständighet synes tala i samma riktning. Det har stundom framhållits såsom ett mindre önskligt förhål- lande, att föräldrar, vilka på ett barnens tidigare åldersstadium kunna vara ovissa om deras lämplighet för den ena eller andra studievägen, ändock ej säl— lan överföra dem till läroverket för att senare icke få en sådan övergång avse- värt försvårad. Denna anledning till övergång från folkskola till realskola, varigenom realskolan lätteligen erhåller en del för teoretiska studier icke läm— pade lärjungar, skulle tydligen förfalla, därest full möjlighet funnes till fritt val av studielinje efter avslutad folkskola. Särskilt vid system, där den kor— tare grundskolan vore fyraårig, synes en sådan möjlighet böra hållas öppen, då det ansetts sannolikt, att vid tillämpning av sådant system tillströmningen till den högre skolan komme att i någon mån ökas till skada för folkskolans högsta klasser och till förfång för de praktiska ungdomsskolorna.
På orter, där en organisation med blandade system befunnes böra tillämpas, skulle alltså, om här skisserade ordning tillämpades, antalet parallellavdelnin— gar, tillhörande den längre och den kortare realskolelinjen, i stort sett komma att avvägas i ungefärlig proportion till det normala antalet godkända inträdes- sökande till vardera linjen. Denna proportion komme antagligen att ställa sig något olika på olika orter. bland annat beroende på den olikartade sociala sam- mansättningen av ortens befolkning.
Tanken att bygga realskolan på en linjedelad folkskola har, såsom förut nämnts, även varit uppe i diskussionen. Då denna tanke närmast framgått ur försöken att finna en organisation, som med användande av den sexåriga folk— skolan som bottenskola undveke en förlängning av studietiden, skola de sak- kunniga upptaga densamma till undersökning i kap. XIV »Den sexåriga grund- skolan och skoltidens längd».
4. Realskolan och gymnasiet.
Frågan om sättet för anknytningen mellan realskolan och gymnasiet är av största betydelse för båda läroanstalterna. I sin aktuella utformning och un- der förutsättning av att realskolan bibehålles vid sitt nuvarande bildningsmål är frågan följande: bör gymnasiet anknytas till realskolans näst högsta klass, eller bör det byggas på den avslutade realskolan? För realskolan blir dess
Diferenti- emd oll:- ako a.
Anknyt— ningen mel- lan real— skolan och gymnasiet.
högsta klass i förra fallet en särskild avslutningsklass. avsedd endast för de lärjungar, som icke skola fortsätta sina studier på gymnasiet, i senare fallet en för realskolans alla lärjungar gemensam avdelning. Och för gymnasiet blir lärokursen i förra fallet 4-årig, i senare 3-årig.
Hi-S'fm'ik- Fyraårigt gymnasium och särskild avslutningsklass eller treårigt gymna- sium och gemensam sjätte klass? detta var också den mest debatterade frågan redan vid tiden för den nuvarande läroverksorganisationens tillkomst.
Den förra organisationen hade från 1896 haft sympatier inom riksdagens Andra kammare och hade förordats av det tillfälliga utskott, som nämnda år i kammaren behandlade skolfrågan. Ett motsvarande utskott i Första kamma.- ren vid samma riksdag hade, utan att vilja avgöra, var gränsen mellan en all- mänbildande och en mera vetenskaplig bildningslinje borde dragas, uttalat, att det vid en eventuell uppdelning av läroverket i en högre och en lägre avdelning borde omsorgsfullt undvikas, att den förra sattes i direkt samband med den se- nares högsta årsklass. Och 1899 hade samma organisation angivits i den riks- dagsskrivelse, vilken sedan utgjorde grunden för det uppdrag, som lämnades åt 1899—1902 års läroverkskommitté.
En inom ecklesiastikdepartementet tidigare tillsatt kommitté av tre läro- verksmän hade emellertid år 1899 avgivit ett bemärkt »Yttrande i läroverks- frågan», däri anordningen med särskild avslutningsklass skarpt kritiserades och en organisation med allmän kursavslutning i 6:e klassen och 3-årigt gym- nasium föreslogs.
Inom läroverkskommittén var frågan om sättet för realskolans och gymna— siets sammanbindande den fråga, som i all synnerhet blev föremål för menings— utbyte. Kommitténs övervägande flertal samlade sig om den i riksdagsskrivel- sen angivna organisationstanken, under det att en minoritet anslöt sig till de av den nyssnämnda tremannakommittén företrädda synpunkterna och i skilda yttranden framlade förslag, som, i enskildheter olika, alla avsågo en organisa- tion med gemensam 6:e klass och 3—årigt gymnasium.
I den diskussion, som följde, då kommittén avgivit sitt betänkande och läro- verkskollegierna samt vederbörande myndigheter hade att avgiva sina utlåtan— den, voro meningarna i organisationsfrågan delade. De sammanlagda rösterna för en organisation med 3—årigt gymnasium voro flera än rösterna för kommitté— majoritetens förslag. Men bland dem, som uttalade sig för 3-årigt gymnasium, yrkade flertalet — i överensstämmelse med ett av reservationsförslagen, senare modifierat av ett par läroverksmän —— att latinets kurs dock skulle vara fyra- årig, alltså en organisation, som i denna punkt liknade den nu av skolkommis- sionen föreslagna.
Den kungl. propositionen till 190-1 års riksdag upptog endast organisationen med 4-årigt gymnasium och särskild avslutningsklass, och denna organisation blev genom riksdagens beslut och 1905 års läroverksstadga förverkligad.
Den tidigare Då frågan om anknytningen mellan realskolan och gymnasiet nu ånyo före- åszuååtlgfez ligger, torde en sammanfattande översikt över de skäl, som under frågans ti- nålqm må digare skede anfördes för och emot de olika ståndpunkterna, här vara på sin lan real- plats.
SkOZa" QCh Organisationen med särskild avslutningsklass och 4-årigt gymnasium ansågs yymmmt' vara att föredraga framför allt från gymnasiets synpunkt. Ett 3-årigt gym- 1- Särskild nasium medförde ogynnsam kursfördelnng i åtskilliga läroämnen och måste ”Slatina?" leda antingen till gymnasiebildningens försvagande eller till lärjungarnas över-
4_å,igt ansträngande. Särskilt för latinet erbjöde det 4-åriga gymnasiet bättre vill- gymnasium. kor, och det lämnade utrymme för grekiskan, som näppeligen finge plats på ett 3—årigt.
Men även för realskolan vore ifrågavarande organisation lyckligare. För- lades gymnasiet ovanpå den avslutade realskolan, skulle det komma att utöva ett ohälsosamt tryck på dess arbete, och detta skulle förryckas från sitt hu— vudsakliga syfte, som vore att giva en allmän medborgerlig bildning. Särskilt skulle gymnasiets tryck komma att göra sig gällande i fråga om realskolans 6:e klass, som finge en dubbel uppgift, dels att avsluta den medborgerliga bild- ningskursen, dels att i vissa avseenden meddela bcgynnelsekurser för gymnasiet. Tydligast komme detta att framträda i fråga om språken. Så finge man för att minska den språkträngsel, som uppkomme i ett 3—årigt gymnasium, redan i sista realskoleklassen börja läsningen av antingen franskan eller latinet. Gym- nasiet skulle också bliva starkt intresserat i realskolans avgångsexamen, som finge karaktär av en gymnasistexamen och därigenom en mindre riktig syft- ning och en onödig skärpning. Det vore ock olämpligt att göra realskolexamen obligatorisk även för de lärjungar. som ämnade fortsätta på gymnasiet; den spänning och det arbetsjäkt, som en examen medförde, kunde man finna sig i, om examen vore nödvändig, men icke om den vore obehövlig. Organisationen med särskild avslutningsklass läte realskolan »slutai sin egen spets», befriade den från gymnasiets tryck och medgåve, att man lämpade avslutningsklassens lärokurs efter de avgående lärjungarnas behov. Kursen i denna klass bleve tillräckligt avvikande från kursen i den parallella första gymnasieringen, för att man vid realskolexamen skulle kunna binda en kompetens, som icke tiller— kändes dem, som avginge från nämnda ring. Farhågan för att den särskilda aVSlutningsklassen skulle komma att få dåligt anseende och lida brist på lär- jungar vore ogrundad; särskilt den vid examen fästa kompetensen skulle draga lärjungar till klassen.
Organisationen med gemensam avslutningsklass och 3-årigt gymnasium hade b- Gemensam sin huvudsakliga motivering i intresset för realskolan. En med gymnasiets aälutnmås' första ring sidoställd särskild avslutningsklass skulle få en ogynnsam ställning. 335522 Den skulle nämligen nödgas tävla med gymnasiet och skulle behöva utrustas gymnasium. med en icke ringa dragningskraft för att i denna tävlan hålla sig uppe. Den tilltänkta examenskompetensen vore för sådant ändamål icke tillräcklig, detta även av det skälet, att åt avslutningsklassens lärokurs icke kunde givas någon så säregen karaktär, att det vore rimligt att vid dess genomgående binda en kompetens, som icke med lika rätt borde tillkomma den som genomgått en eller annan ring av gymnasiet. Ty huvudsynpunktcn för kompetensen kunde icke
liva några jämförelsevis obetydliga olikheter i lärokurser utan graden av den allmänna mognad och skolbildning, som lärjungen hunnit förvärva. Vid valet mellan avslutningsklassen och gymnasiet skulle det senare med sitt förnämliga- re och värdefullare studiemål få ett allt för starkt övertag. Den förra komme att väljas endast av de lärjungar, som med avseende på begåvning eller med av- seende på ekonomiska möjligheter hörde till de mindre lyckligt lottade. Den särskilda. avslutningsklassen finge under sådana förhållanden icke det anseende inom och utom läroverket, som den behövde; den komme att te sig som en sorts pariasklass och bleve därigenom ännu mindre i stånd att draga till sig lär- jungar. Dess syfte att samla det flertal av lärjungarna, som borde avledas. från gymnasiet och föras fram till realskolans bildningsmål, bleve, åtminstone i väsentlig mån, förfelat och därmed också själva huvudsyftet med hela den re— form, som skulle företagas.
Med en för alla gemensam sista realskoleklass åter skulle man få alla skolans lärjungar fram till en avslutad lärokurs och ett klart markerat examensmål, till säker nytta för det flertal, som i varje fall icke nådde studentexamen.1
1 Enligt det förslag om 3-ärigt gymnasium och fyraårig latinkurs, vilket, såsom förut nämnts, sär- skilt samlade röster bland läroverkskollegierna, skulle realskolexamens avläggande göra: till en fri- villig sak :ör de lärjungar, som i sista realskoleklassen läst latin.
Skolkam- missionen.
Man undveke att införa en förhatlig åtskillnad mellan lärjungarna. Man vore oförhindrad att vid examen fästa den ifrågasatta kompetensen utan att begå orättvisa mot någon av parterna. Man uppsköte för lärjungen ytterligare ett för hans levnadsbana avgörande val och ställde honom inför detta val, först då han vunnit ett för det praktiska livet användbart resultat av sitt arbete. Och man hävdade realskolans ställning som självständig skola och gemensamt underlag för all följande fackbildning, praktisk eller teoretisk. Om något ogynnsamt tryck av gymnasiet vore att befara, skulle realskolan icke befrias därifrån genom att gymnasiet anknötes icke till dess högsta utan till dess näst högsta klass; det bleve då närmast denna sistnämnda klass, som finge uppbära trycket, och realskolans kurser i en del ämnen finge i förtid där bringas till en viss avslutning.
Vad gymnasiet beträffar påpekade man, att då den högsta realskoleklassen icke skulle komma att upptaga något för studentbildningen främmande element. kursen för studentexamen bleve i stort sett densamma och finge samma längd av nio år i båda fallen, vadan farhågorna för en försvagning av studentbild- ningen vore överdrivna. Man menade ock, att gränsen mellan skola och gym- nasium icke skulle bestämmas av kursfördelningen utan av lärjungarnas psykiska och fysiska utveckling; realskolan vore en skola för barnaåldern och övergångsåldern, gymnasiet borde vara en ungdomsskola, karakteristiskt skild från realskolan genom den inträdande specialiseringen och undervisningens hela läggning. Men skulle gymnasiet vinna en dylik egenart, borde dess gräns hellre dragas ovanför än nedanför den 6:e klassen.
Skolkommissionen har ansett, att erfarenheten under den tid, som förflutit efter läroverksreformens genomförande, till fullo ådagalagt, att de tidi- gare uttalade farhågorna för den särskilda avslutningsklassens organisatoriska svaghet varit befogade. Den sjätte realskoleklassens lärjungeantal har blivit allt för obetydligt, för att den skulle kunna anses fylla sin uppgift. Särskilt har, såsom man ock väntat, detta blivit fallet vid de högre läroverken. Där har klassens lärjungeantal till och med minskats, från 722 år 1906 till 558 år 1921, under det att dessa läroverks hela lärjungeantal under samma tidsperiod stigit från 15.848 till 19,134. Och kommissionen finner orsaken >>i det urval till det sämre och det därav följande mindre anseende såväl inom som utom skolan, som på grund av klassens ställning vid sidan av första gymnasieringen kom- mit att prägla densamma». -
Tar man samtliga statsläroverken i betraktande, har, såsom kommissionen framhåller, sjätte klassens lärjungeantal förblivit i det hela konstant, vilket, relativt sett, dock innebär en tillbakagång, enär det totala lärjungeantalet på realskolestadiet icke obetydligt vuxit. Kommissionen anför följande siffror, angivande klassens lärjungeantal i förhållande till hela realskolans:
År 1906 År 19:21 Högre allmänna läroverk . . . . . . . . . 7.1 % 4.3 % Realskolor för gossar . . . . . . . . . . . 8.0 % 6.7 % År 1910 Statens samskolor . gossar . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 % 7.8 % Hickor . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.8 % 10.3 ”&
Endast de kommunala mellanskolorna hade visat en motsatt tendens, vilket kommissmnen anser till dels bero på de olika omständigheter, som försvåra över- gången från dessa skolor till gymnasiet.
Av skäl, som nu anförts, föreslår kommissionen, att gymnasiet skall vara 3- årigt och byggas på den avslutade 4—klassiga realskolan. Latinets läsning skall dock börjas redan i realskolans sista klass. För inträde i gymnasiet skall av— lagd realexamen icke krävas men icke heller utgöra tillräckligt villkor.
Fyra ledamöter av kommissionen framhålla emellertid i särskilt yttrande, att ett 4-årigt gymnasium, byggt på de tre första realskoleklasserna, vore en från gymnasiets synpunkt i alla avseenden lämpligare organisation. Kurserna i realskolans högsta klass måste, säga de, i många ämnen avrundas och kunde ej läggas på samma sätt som i en första gymnasiering, och lärjungematerialet i realskoleklassen vore allt för osovrat, under det att vid övergången till gym— nasiet en gallring ägde rum. Dessutom måste tagas i betraktande, att den första gymnasieringen i många fall komme att inom sig samla lärjungar från olika realskolor, för vilkas samarbetande till behövlig homogenitet en ganska rundlig tid åtginge. De fyra ledamöterna ha emellertid funnit de sociala och pedagogiska fördelar, som talade för kommissionens organisationsförslag, vara så tungt vägande, att de icke velat reservera sig mot detsamma.
I de från läroverkskollegierna m. fl. inkomna yttrandena över kommissions- betänkandet finner man, att de uttalanden, som gjorts mot den särskilda av- slutningsklassen, äro flera än de, som gjorts för en sådan (resp. 40 och 25 en- ligt den officiellasammanställningen), men att uttalandena för det 4—åriga gym- nasiet äro flera än uttalandena för det 3-åriga. I betraktande av att det före- trädesvis är vid de högre läroverken, som den särskilda avslutningsklassen haft en ogynnsam ställning och ett svagt anseende, är det märkligt nog, att åtminstone ett 10-tal av dessa läroverk uttala sig bestämt för en organisation med särskild avslutningsklass och i några fall angiva denna organisation så- som lämplig icke blott från gymnasiets utan också från realskolans synpunkt.
I en del yttranden upptages icke frågan om förhållandet mellan realskolan och gymnasiet. Man nöjer sig med en kritik av kommissionens förslag eller be- gränsar sig till det summariska yrkandet: 8—årig högre skola på 4-årig grund— skola. Uppenbart är emellertid, att i fråga om 3— och 4-årigt gymnasium åsik- terna ligga annorlunda nu än för tjugu år sedan. Det råder en rätt stark opinion mot det 3-åriga gymnasiet. För det 4-åriga gymnasiet uttala sig de akademiska myndigheterna och högskolornas lärarråd, flertalet domkapitel och flertalet kollegier vid de högre allmänna läroverken. Särskilt betonas nödvän— digheten av att latingymnasiet förblir 4—årigt.
Läroverkslärarnas riksförbund ifrågasätter, om icke olika linjer av gym- nasiet _kunde anknytas till olika klasser i realskolan. Denna tanke åter- finnes 1 en del utlåtanden. Så t. ex. anser kollegiet vid högre latinläroverket på Norrmalm i Stockholm, att utredning borde företagas för att utröna möj- ligheterna av att anlägga realskolans kurser så, att de fyra lägsta klasserna (av den på 4-årig grundskola byggda realskolan) finge utgöra underlag för latingymnasiet, medan den femte klassen, samtidigt med att den utgjorde realskolans avslutningsklass, även finge förbereda för inträde i realgymnasiet.
Från ett par håll föreslås realskolans avkortning uppifrån med en årsklass (systemet 4 + 4 + 4), en fråga till vilken de sakkunniga längre fram skola återkomma.
Skolöverstyrelsens majoritet föreslår, av grunder för vilka i det följande * skall redogöras, att realskolan avkortas uppifrån med en årsklass. Frågan om 3- eller 4-årigt gymnasium skulle därmed avföras ur diskussionen och det 4-åriga gymnasiets framtid vara säkerställd, i det att på den avkortade real- skolans högsta klass skulle byggas ett 4_årigt gymnasium. Man finge alltså
Läroverke- kollegicr m. .
Skolöver- styrelsen.
Majoriteten.
Hinoriteten.
General- direktör Bergqvist.
Ouersz'lct av frågan 'i dess mr,— farande
läge.
enligt överstyrelsemajoritetens förslag systemet 6+3+4 och, i de fall då ett 3-årigt grundskolestadium skulle tillsvidare fortbestå, systemet 3 + 5 +4.
Skolöverstyrelsens minoritet finner icke skäl att göra ändring i den nuva- rande anknytningen mellan realskola och gymnasium. Den särskilda avslut- ningsklassens, 6:e realskoleklassens, ställning vore icke så ogynnsam, som man i allmänhet föreställde sig. Lärjungeantalet i denna klass vid statsläro— verken, som under de första åren av realskolans tillvaro, då den nyinrättade examen hade nyhetens lockelse, visade stegring, hade visserligen sedermera under några år gått nedåt. Men från och med år 1916 hade åter en stegring inträtt. Ar 1912 var klassens lärjungeantal 989, år 1923 var det 1,412. vilket utgjorde en ökning med 43 %, under det att det totala lärjungeantalet vid de allmänna läroverken samtidigt växt med allenast 25 %, vadan lärjunge- frekvensen för 6:e klasse-n under nämnda tid ökats i snabbare takt än lärjunge- frekvensen i det hela. Okningen hade varit störst i de fristående realskolorna för gossar (46 %), men även vid de högre läroverken hade klassen i fråga un- der den nämnda tiden visat en avsevärd tillväxt (37 %), och vid flertalet av dessa läroverk vore den väl besatt.1 Skulle lärjungeantalet i klassen vid något högre läroverk vara oskäligt lågt, borde av ekonomiska hänsyn samläsning anordnas med realgymnasiets första ring, men en indragning av klassen vore icke tillrådlig, enär de lärjungar, som eljest lämpligen skolat från 6:e klassen avgå från läroverket, då komme att sugas in i gymnasiet.
Med stor bestämdhet yrkar överstyrelseminoriteten, att gymnasiet måtte för- bli 4-årigt, såväl på latin- som på reallinjen, men vill dock ifrågasätta, huru- vida icke jämväl en 3-årig gymnasieform kunde försöksvis bliva prövad vid de allmänna läroverken.
Generaldirektör Bergqvist anser det vara från gymnasiets synpunkt lyck— ligast, att gymnasiet, i varje fall det klassiska gymnasiet. bibehålles som 4-årigt. Men även ett 3-årigt gymnasium, åtminstone ett 3-år1gt real- eller nyspråkligt gymnasium, bör, säger generaldirektören, under vissa förbehåll kunna ge ett gott arbetsresultat. Då nu det 4-åriga gymnasiet medförde en för realskolans utveckling i önskvärd riktning och därmed ock för lärjunge- tillströmningen till gymnasiet mindre fördelaktig anknytning mellan real- skola och gymnasium, syntes det rätta vara, att latingymnasiet gjordes 4-år1gt, anknutet till realskolans näst högsta klass, och att 3-åriga gymnasier med reallinje och nyspråklig linje, byggande på realskolans högsta klass, på lämp— liga ställen och i lämpligt antal upprättades.
Att det fyraåriga gymnasiet från pedagogisk synpunkt eller, närmare be- stämt, från de gymnasiala lärokursernas synpunkt är överlägset det treåriga, torde icke kunna förnekas. De sakkunniga skola i kap. IX utveckla hit- hörande förhållanden. Det är från synpunkten av realskolans intresse och vissa praktiska intressen, som det treåriga gymnasiet erhållit sin motivering. Det torde ock kunna sägas, att, om de erfarenheter, som blivit gjorda, sedan frågan om tre— och fyraårigt gymnasium senast förelåg till allmänt övervä- gande, allt bestämdare givit företräde åt det fyraåriga gymnasiet med hän- syn till studentbildningen, samma erfarenheter också ådagalagt, att den nu- varande anknytningen mellan realskola och gymnasium icke varit för real- skolan i alla avseenden lyckosam. Det är i detta hänseende särskilt den sjätte realskoleklassens organisatoriska. ställning som man funnit utgöra en svag punkt i den nuvarande realskolans byggnad.
1 Sjätte realskoleklassen vid de högre allmänna läroverken hade år 1923 i medeltal ett lärjunge— antal av 16.2; i 7 av dessa läroverk var antalet lärjungar endast 5—9.
Frågan om realskolans och gymnasiets inbördes ställning är därför fort- farande ett viktigt och svårt problem. På olika vägar har man, såsom de i det föregående lämnade redogörelserna visa, försökt finna en lösning. Skolkom- missionen har ansett den särskilda avslutningsklassens misslyckande vara ett så avgjort faktum, att den, trots de betänkligheter som inom kommisionen yppats mot det treåriga gymnasiet, föreslagit en organisation med gemen- sam avslutningsklass och treårigt gymnasium. Skolöverstyrelsens majo- ritet har i samma förhållande funnit ett skäl bland andra för sitt förslag om den nuvarande högsta realskoleklassens slopande och gymnasiets byggande med fyraårig kurs på den avkortade realskolan. Skolöverstyrelsens chef har sökt en i sakförhållandena grundad kompromiss mellan realskolans och gym- nasiets intressen och upptagit tanken att anknyta olika gymnasielinjer till olika klasser i realskolan: det klassiska gymnasiet liksom nu till den näst högsta klassen, det reala och nyspråkliga —— åtminstone i viss utsträckning — till den avslutade realskolan. I de av skolkollegiema och myndigheterna avgivna yttrandena finner man uttalanden för samtliga dessa lösningar av problemet i fråga och därjämte på några håll en hänvisning till lyceet såsom medlet att undgå de svårigheter, vilka vållas av realskolans och gymnasiets beroende av varandra. De vanskligheter. som synts förenade med en för— ändring i ena eller andra riktningen av den nuvarande anknytningen mellan realskolan och gymnasiet, giva slutligen enligt mångas mening denna anord- ning, trots dess brister, företräde, en ståndpunkt, hävdad av bland andra skol— överstyrelsens läroverksavdelning, som finner den nuvarande sjätte realskole- klassens ställning vara bättre, än den i det allmänna föreställningssättet kom- mit att framstå.
Att, i den mån grundskolestadiet utsträckes, lyceet, d. v. s. det omedelbart på grundskolan byggda gymnasiet, får ökad motivering, är icke att förneka. I Norge med dess 7-åriga grundskola synes den skolorganisatoriska utvecklin- gen tendera mot lyceitypen såsom de gymnasiala bildningsanstalternas gene— rella form. Att vi i vårt land skulle bestämma oss för ett ombyggande av vårt skolsystern enligt denna princip, torde dock icke vara påkallat av det nuvarande läget. Lyceet såsom generell form för gymnasiet undanröjer för övrigt, såsom de sakkunniga tidigare (sid. 113) påpekat, endast delvis det föreliggande problemet om realskolans och gymnasiets inbördes förhållande: realskolan synes icke kunna umbäras, den skulle fortfarande komma att finnas som en fristående skolform, och den skulle sannolikt i mer eller.mindre utpräg- lad form tvinga sig fram inom lyceets egen ram. _ Realskolans reduktion i enlighet med skolöverstyrelsemajoritetens förslag innebär däremot en klarare lösning av ifrågavarande problem. Den har gym- nasiets fyraårighet till konsekvens, och då reduktionen av realskolan är en åtgärd, som, om den vidtages, måste vidtagas generellt, blir det fyraåriga gymnasiet den generella gymnasieformen, vilket icke hindrar, att även lyceet i viss utsträckning kan få användning inom systemet. Visserligen skulle gym- nasiet också i detta fall kunna tänkas 3-årigt. Men ett 3-årigt gymnasium, byggt på en avkortad realskola, skulle betyda en sänkning icke blott av real- examens utan också av studentexamens nivå, och en reduktion av student— bildningen innebär ett vittutseende program, som åtminstone för det närvarande knappast torde kunna anses aktuellt.
Förslaget om realskolans avkortning, som grundar sig även på andra skäl Synpunkter än det nu angivna, skall i det följande upptagas till närmare undersökning. för de_ sak- De sakkunniga ha vid sitt utredningsarbete även berört frågan om gymnasiets %"?mgaå avkortning (kap. IX) men dock funnit sig böra i första hand utgå från den " 231,72?ng förutsättningen, att såväl realskolans som gymnasiets hittillsvarande bildnings-
Speciella frågor rö- rande sam- bandet mel—
lan real- skola och gymnasium.
Franskan i realskolan.
mål bibehållas. Utgår man från denna förutsättning, har man att taga stånd— punkt till de tre möjligheter beträffande realskolans och gymnasiets inbördes ställning i organisatoriskt avseende, som då föreligga: fyraårigt gymnasium, anknutet till realskolans näst sista klass, treårigt gymnasium, byggt på av- slutad realskola, och en tillämpning inom skolsystemet av både den ena och den andra av dessa organiastioner. Av skäl, som i kap. IX närmare utvecklas, ha de sakkunniga, alltjämt under den nämnda förutsättningen, kommit till den uppfattningen, att både det fyraåriga och det treåriga gymnasiet bliva behöv- liga, om skolväsendet skall så uppbyggas, att det så smidigt som möjligt an- passar sig efter de olika behoven.
I överensstämmelse härmed ha de sakkunniga, vad realskolan beträffar, uppgjort undervisningsplaner för olika former av realskolor med den nuvaran- de realskolans bildningsmål och därvid haft i sikte att möjliggöra övergång såväl från näst sista klassen till ett fyraårigt gymnasium som från sista klas- sen till ett treårigt.
De sakkunniga hava emellertid räknat även med möjligheten av en, på sätt skolöverstyrelsens majoritet föreslagit, avkortad realskola och för en sådan uppgjort förslag till undervisningsplan, därvid då övergång till ett (fyra- årigt) gymnasium självfallet tänkts ske från realskolans sista klass.
Angående villkor och sätt för lärjunges övergång från realskola till gym- nasium uttala sig de sakkunniga i kap. XII. Här skola i detta hänseende upptagas endast ett par mera speciella frågor, som nära sammanhänga med det organisatoriska förhållandet mellan de båda läroanstalterna.
En bland de praktiska fördelar, som bruka anföras till förmån för organi- sationen med gemensam avslutningsklass och treårigt gymnasium, är att med denna organisation lärjungens val av utbildningsväg komme att framflyttas. För närvarande har lärjungen i regel att, då han erhållit flyttning från femte klassen i realskolan, avgöra, om han skall fortsätta studierna på gymnasiet eller icke, och i förra fallet, om han skall välja latinlinjen eller reallinjen. Vid organisationen med gemensam sista realskoleklass och 3-årigt gymnasium komme detta val att falla ett år senare, då lärjungens lämplighet för studie- banan kunde med större säkerhet bedömas, vartill komme den för ett riktigt val gynnsamma omständigheten, att han genom en avlagd examen vunnit ett för olika ändamål användbart resultat av skolarbetet.
I huvudsak har detta sin riktighet. Men fördelen av det ifrågavarande upp— skovet med det för lärjungens framtid betydelsefulla valet blir dock såväl vid tillämpning. av skolkommissionens läroplan för realskolan som vid tillämp- ning av de sakkunnigas i ej oväsentlig mån begränsad, beroende därpå, att i ena som i andra fallet den lärjunge, som vill vinna inträde i gymnasiet, redan i realskolan tänkts skola börja studiet av visst läroämne, som eljest icke till- hör realskolans obligatoriska kurs. Enligt kommissionens förslag skall lati- nets lärokurs påbörjas i sista realskolcklassen, och enligt de sakkunniga-s för- slag inträder franskan redan i näst sista klassen av realskolan, visserligen som frivilligt ämne, men obligatoriskt för de lärjungar, som ämna övergå till gymnasiet. I förra fallet måste lärjungen vid inträdet i sista realskoleklas- sen besluta sig med avseende på en av de olika möjligheter, som föreligga. nämligen gymnasiets latinlinje; för den, som icke fortsätter sina studier vid det allmänna läroverket eller som övergår till realgymnasiet, blir latinkursen i sista realskoleklassen i regel av relativt ringa värde, vartill kommer, att den medför förlust av värdefulla delar av den egentliga realskolebildningen. I senare fallet bör lärjungen vid inträdet i näst sista realskoleklassen vara fullt
på det klara med att han icke ämnar övergå till gymnasiet, om han skall underlåta att deltaga i den frivilliga undervisningen i franska, och detta gäller även vid en organisation med fyraårigt gymnasium.
För de skäl, som föranlett de sakkunniga att ge franskan denna ställning, har redogjorts i kap. V. Skulle den ordning, de sakkunniga föreslå, bliva tillämpad, komme den uppenbarligen att få till följd, att antalet av de lärjun- gar i realskolans två högsta klasser. som begagnade sig av den frivilliga kur- sen i nämnda språk, bleve ännu större än för närvarande, då för närvarande de lärjungar, som ha för avsikt att fortsätta studierna på gymnasiet, icke ha behov av att läsa franska i realskolan. Den lärjunge, som framdeles beslöte sig för franskan, skulle emellertid därmed icke nödvändigt hava beslutit sig för gymnasiet, än mindre för den ena eller andra gymnasielinjen. I flertalet- fall komme väl framdeles som hittills tillvalet av franska att bestämmas där- av, att den kurs i ämnet, som realskolan erbjuder, med allt skäl anses i hög grad värdefull även för dem, som från realskolan gå till fackbildningsanstal- ter eller direkt till praktiska levnadsbanor.
Bland skäl för organisationen med särskild avslutningsklass och 4-årigt gymnasium framhålles stundom, att vid denna organisation lärokursen i sista realskoleklassen bättre kunde anpassas efter de lärjungars behov, som från denna klass ginge ut till praktiska levnadsbanor. Om härmed avses, att ifråga- varande lärokurs borde erhålla en i någon mån yrkesbetonad läggning, är man inne på ett program, som en gång varit ganska allmänt omfattat men på goda grunder övergivits, programmet från 1890-talet om en »praktisk av— slutningsklass». Den utveckling det praktiska livet sedan dess tagit gör det mindre nu än då möjligt att tillgodose kravet på praktisk utbildning genom att lägga in ett och annat 5. k. praktiskt moment i den allmänbildande skolans lärokurser. De sakkunniga ha lika litet som skolkommissionen funnit skäl att upptaga några dylika moment i kursen för sista realskoleklassen, och det enda moment av sådan art, som hittills däri ingått, nämligen bokföringen, ha de sakkunniga i likhet med kommissionen funnit sig böra utesluta. Så till vida kan väl den ifrågavarande tanken på undervisningens anpassande efter de avgående lärjungarnas särskilda bildningsbehov vara riktig, att lärarna icke böra och knappast heller kunna underlåta att vid undervisningen ha detta särskilda behov för ögonen. Men själva lärokursen kan icke lämpligen bliva av annan art än realskolans kurs i övrigt, alltså icke av yrkesbildande utan av allmänbildande natur.
Därav följer, att den icke heller blir i någon avsevärdare mån till arten skild från kursen i den bredvidliggande första gymnasieringen. Naturligtvis bliva kurserna i vissa ämnen olika, till följd därav att de i ena fallet äro av- slutningskurser, i det andra begynnelsekurser, varjämte även kvantitativa skillnader kunna förekomma. Det som från gymnasiets synpunkt gör första gymnasieringen värdefullare än sista realskoleklassen är dock i minre mån skilj- aktigheterna mellan kurserna än det förhållandet, att gymnasieringen arbetar med ett mera sovrat lärjungematerial än realskoleklassen och. att undervis- ningen redan från början kan inriktas på gymnasiets slutmål. Att lärokursen i sista realskoleklassen i viss utsträckning bör kunna ekvivalera lärokursen i första gymnasieringen framgår lätt vid en jämförelse dem emellan.
Detta är av betydelse, då det gäller att bestämma, under vilka villkor den som avlagt realexamen bör kunna vinna inträde i gymnasiets andra ring. En— ligt nu gällande stadga är sådan inträdessökande befriad från prov i fem äm— nen, nämligen modersmålet, tyska, engelska, geografi oeh biologi. Att lag- stiftningen även framgent bör underlätta övergång från avslutad realskola till andra ringeni ett fyraårigt gymnasium synes påtagligt, om ock den eventuella
Overgång från avslutad real- skola till det fyraåriga gymnasiets 2za ring.
111näst sista klass till
1: a ring.
Övergång från kommunala mellanskolans
förekomsten av treåriga gymnasier jämte .de fyraåriga skulle giva en bestäm— melse i sådant syfte mindre betydelse, än den för närvarande äger.
De nuvarande bestämmelserna utgå tydligen från den uppfattningen, att befrielsen från prov i ett ämne icke behöver förutsätta fullständig likhet mel- lan ämnets kurser i sista realskoleklassen och första gymnasieringen, utan att huvudsynpunkten bör vara, huruvida den realskolexaminerade, med hänsyn till den allmänna ståndpunkt han kan anses ha uppnått i ämnet, har behövliga förutsättningar att följa undervisningen däri i de följande gymnasieringarna.
Fasthålles denna uppfattning såsom riktig, synas vid en tillämpning av de sakkunnigas undervisningsplaner kompletterande studier icke behöva ifråga— sättas i kristendomskunskap, modersmålet, tyska, engelska och historia samt på latingymnasiet ej heller i matematik. I fråga om kemien synes för latin- gymnasiets vidkommande realskolans kurs också kunna anses tillfyllestgö- rande. Beträffande matematiken på realgymnasiet synes böra fordras en kompletteringsprövning omfattande bokstavsräkning och andragrads ekva— tioner till den utsträckning, vari dessa moment ingå i första gymnasieringens kurs. Med avseende på ämnena geografi och biologi bör för lärjunge, som avlagt realexamen, icke behöva uppkomma någon svårighet att följa under- visningen i gymnasiet, även om han icke undergått inträdesprövning i ämnena. Vissa luckor i hans kunskaper skola visserligen komma att finnas, som en— dast delvis motvägas av de bättre kunskaper, han i andra delar av kursen kommer att förvärva genom att i gymnasiet genomgå dessa delar för andra gången. Den ojämnhet i hans kunskaper, som sålunda kommer att förefinnas, synes dock icke vara av den betydelse, att prov i dessa ämnen kunna anses nödvändiga.
I enlighet med det nu sagda skulle inträdesprövningen för den, som efter avlagd realexamen söker inträde i andra ringen av ett 4-årigt gymnasium, komma att omfatta: på latingymnasiet fullständigt prov i latin och franska, på realgymnasiet fullständigt prov i franska, fysik och kemi samt komplet- teringsprov i matematik. Ett fullständigt prov bör avse första gymnasie- ringens hela kurs i ämnet.
Klart är, att sökanden i varje fall skall uppfylla de allmänna villkor, som komma att stadgas för inträde i gymnasiet. Angående dessa allmänna villkor uttala sig de sakkunniga i kap. XII.
I detta sammanhang må slutligen erinras om den bristfälliga förbindelse, som hittills förefunnits mellan den kommunala mellanskolan och gymnasiet. Lärjunge som vid mellanskola avlagt realskolexamen, har visserligen i fråga om övergång till gymnasiet den rätt, som enligt läroverksstadgan är förenad
gymnasiets med denna examen, nämligen att utan prövning vinna inträde i gymnasiets
första ring, därvid hans studieväg till studentexamen organisatoriskt sett blir 14— årig, eller att med prövning i vissa ämnen (alla utom förutnämnda fem: modersmålet, tyska engelska, geografi och biologi) söka sig upp i andra ringen. Däremot kan han icke i likhet med lärjungarna 1 realskolorna utan prövning övergå från sin skolas näst högsta klass till gymnasiets första ring.
Skolöverstyrelsens läroverksavdelning har särskilt framhållit önkvärdheten av »att undervisningsplanen för mellanskolan och gymnasiet ordnas så, att lärjungar må kunna vinna direkt övergång från mellanskolans tredje klass till gymnasiets första ring», och någon invändning torde icke kunna riktas mot en åtgärd 1 sådant syfte. De sakkunniga ha tänkt sig den av dem upp— gjorda undervisningsplanen för 4-årig realskola såsom lämplig neimalplan för den kommunala mellanskolan, vare sig denna skola förblir kommu- nal eller förstatligas. Enligt denna undervisningsplan skulle, såsom förut
nämnts, möjliggöras övergång såväl från sista klassen till första ringen i ett treårlgt-gymnasmm som från näst sista klassen till ett fyraårigt gymnasiums första r1ng.
&. Realskolan och det praktiska livet. Avkortad realskola.
Det program, som under nära tre årtionden betecknade Andra kannnarens ståndpunkt i läroverksfrågan, hade, såsom förut nämnts, avsett de fem lägre klassernas ombildning till en enhetlig medborgerlig bildningsanstalt. Den föga utpräglade kursavslutning i öze klassen. som kommit till stånd i enlighet med 1873 års k. proposition, hade endast delvis förverkligat detta. program, och diskussionen i läroverksfrågan hade under de följande årtiondena fort— gått såväl inom som utom riksdagen.
I början av 1890-talet framfördes i diskussionen den meningen, att den 5:e klassen icke vore den lämpligaste avslutningsklassen för den medborgerliga bildningskursen. Lärjungarna hade där ännu icke nått den grad av ålders- mognad, knappast heller det mått av skolbildning, som de behövde för att gå ut i livet. Man borde låta dem få ännu ett skolår, under vilket de kunde på ett för dem lämpligt sätt få samla ihop och fylla ut sitt vetande och tillika hinna att bliva bättre utvecklade i fysiskt och psykiskt avseende. Detta kunde ske, menade man, på det sätt, att man för de lärjungars räkning, som skulle av- gå från läroverkets mellanstadium, inrättade en särskild avslutningsklass, pa- rallell med nedre 6:e klassen, varvid åt lärokursen i denna klass borde ges en i viss mån praktisk läggning. Eller man kunde draga gränsen mellan det lägre och högre läroverksstadiet icke mellan 5:e och nedre 6:e klasserna utan ett år högre upp, mellan nedre och övre 6:e klasserna.
Denna åsikt, att den åsyftade kursavslutningen borde förläggas till ett åldersstadium, motsvarande icke Öze utan nedre 6:e klassens, vann hastigt allmän anslutning. Den återfinnes i Andra kammarens särskilda utskotts ut- låtande vid 1896 års riksdag, den bestämde organisationen av den >>praktiska avslutningsklass», som följande år inrättades vid statens provskola, den upp- togs av den tremannakommitté, som inom ecklesiastikdepartementet utarbeta- de Sitt år 1899 avgivna förslag till läroverksorganisation, den angavs uttryck- ligt i 1899 års riksdagsskrivelse och den utgjorde i enlighet härmed en av utgångSDunkterna för den följande läroverkskommittén, i vars betänkande den icke ens ansetts behöva någon närmare motivering.
Nu hade det blivit brukligt att beteckna ifrågavarande åldersstadium med uttrycket »15—16—års åldern». Uttrycket betecknade den teoretiskt taget normala åldern vid avgången ur nedre 6:e klassen, beräknad från 9—10-års åldern såsom normalåldern för inträde i läroverkets första klass. Att den faktiska genomsnittsåldern för avgången ur nedre 6:e klassen måste vara högre var lätt att inse, men hade måhända icke alltid blivit tillräckligt framhållet. En närmare undersökning av förhållandet hade gjorts av den nämnda tre- mannakommittén. Enligt den statistik, som av denna kommitté bragts till stånd, hade de under höstterminen 1894 närvarande lärjungarna i nedre 6:e klassen vid kalenderårets slut uppnått följande åldrar:
mindre än 14 år . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 % 14 år men ej 15 år . . . . . . . . . . . . . . 24.1 3. 15 >> >> » 16 > . . . . . . . . . . . . . . 32.6 '$; 16 » » :> 17 » . . . . . . . . . . . . . . 26.4 % 17 år eller mera . . . . . . . . . . . . . . . 14.6 %
Åter-blick.
Vid avgången ur klassen efter vårterminens slut beräknades något över halva. antalet, 57.3 %, ha uppnått 16 år eller högre ålder.
Varken tremannakommittén själv eller läroverkskommittén, som hänvisade till tremannakommitténs statistik, fann emellertid i dessa faktiska åldersför- hållanden någon anledning till tvekan rörande lämpligheten av att göra nedre 6:e klassen eller en med denna sidos'tälld klass till avslutningsklass för det lägre skolstadiet. Och regeringspropositionen till 1904 års riksdag upptog läroverkskommitténs majoritetsförslag om en sexårig realskola med avslut- ningsklassen sidoställd med gymnasiets första ring. Vid nämnda riksdag uppvisades i en motion i Andra kammaren av Fridtjuv Berg och Emil Hammar- lund den bristande överensstämmelse i åldersfrågan, som förefanns mellan den hemställan, vilken i 1899 års riksdagsskrivelse gjorts, och det organisations— förslag, som förelagts riksdagen till godkännande. I den nämnda riksdags- skrivelsen hade riksdagen nämligen, vid sammanfattandet av sin hemställan, begärt utarbetande och framläggande för riksdagen av förslag till inrättande vid de allmänna läroverken av en avgångsexamen »för lärjungar, som vid 15—16-års åldern önskade sluta sin skolgång», under det att enligt det för- slag, som blivit framlagt, de avgående lärjungarna skulle komma att äga en ålder, som vore minst ett år högre än den av riksdagen angivna. De båda motionärerna erinrade också om att den föreslagna organisationen innebure ett avsteg från Andra kammarens under flera årtionden fasthållna program, enligt vilket det var läroverkets fem lägre klasser, som skulle avses för den medborgerliga bildningskursen. och de yrkade, att den föreslagna realskolans 6:e klass skulle borttagas. Motionen vann emellertid icke kammarens bifall.
Huruvida det var lyckligt, att realskolan sålunda kom att sträcka sig upp till det åldersstadium, där den nu har sin avslutning, är ett spörsmål, som under senare år befunnits tåla en närmare undersökning, och olika meningar ha i detsamma gjort sig gällande.
I det anförande till statsrådsprotokollet, som innehåller riktlinjerna för skolkommissionens arbete, har föredragande departementschefen berört frågan om realskolans avgångsålder. »Den genom 1904 års läroverksreform inrätta- de särskilda avslutningsexamen vid avgången från realskolans sjätte klass», heter det, »har på grund av vunna erfarenheter blivit föremål för anmärk— ningar. Sålunda har det gjorts gällande å ena sidan, att den från realskolan utgående ungdomen gör sitt utträde ur skolan alltför tidigt för att vara fullt rustad för att med nödiga förutsättningar deltaga i arbetet å vissa av de skilda levnadsbanor, till vilka realskolexamen avser att lämna tillträde, men å andra sidan även hävdats, att avgången ur skolan med hänsyn till det praktiska livet i allmänhet sker något senare, än vad som lämpligen bör vara fallet. An- märkningarna, som var från sin utgångspunkt otvivelaktigt innehålla ett starkt berättigande. peka enligt min uppfattning på önskvärdheten att verkställa en ingående undersökning, huruvida icke en anordning kan träffas, som undan- röjer de påtalade olägenheterna. Härutinnan bestående ordning kan icke an— ses tillfredsställande.»
Skolkommissionen konstaterar statistiskt, att genomsnittsåldern för dem, som under åren 1910—1919 avlagt realskolexamen, varit följande:
vid de högre allmänna läroverken . . . . . . 17.06 år » realskolorna för gossar. . . —. . . . . . . 16.71 » » statssamskolor
för gossarna . . . . . . . . . . 16.71) » flickorna . . . . . . . . . . 16.53 16'62 » » samtliga statsläroverk . . . . . . . . . . 16.84 »
och
vid de kommunala mellanskolorna för gossarna . . . . . . . . . . 16.77? . » flickorna . . . . . . . . . . 16.82 16'79 ar
Siffrorna visa, att genomsnittsåldern närmar sig 17 år. De visa också det i det föregående (sid. 128 ff.) berörda förhållandet, att avgångsåldern vid de kommunala mellanskolorna, i fråga om vilka den sammanlagda skoltiden upp till realskolexamen organisatoriskt sett är ett år längre än i fråga om stats- läroverken, icke är högre utan tvärtom något lägre än vid dessa. Någon för den kommunala mellanskolan särskilt ogynnsam ställning i förevarande av- seende har alltså icke förefunnits, som kunnat ge kommissionen anledning att taga under övervägande tanken på en avkortning uppifrån av realskolan, men kommissionen har givetvis i de både för statsskolan och den kommunala mel— lanskolan höga ålderssiffrorna och, för övrigt, i departementschefens anfö- rande därtill haft anledning.
För en avkortning av realskolan uppifrån med en årsklass tala visserligen, säger kommissionen, flera omständigheter. Avgångsexamen skulle därigenom i regel komma att avläggas vid 15—16—års åldern, en ålder som ännu möjlig— gör en smidigare anpassning till vissa. av de levnadsbanor, för vilka denna examen avser att vara en förberedelse; inga svårigheter skulle hindra grun- dandet av ett 4-årigt gymnasium på fullt avslutad realskola; och den av kom- missionen föreslagna till realskolan bundna flickskolan av B-typ skulle lika— ledes kunna byggas på den fullt avslutade realskolan och därmed få en i orga— nisatoriskt hänseende fördelaktigare ställning.
Men mot förkortningen stå enligt kommissionen också starka skäl. För kommissionen gäller valet en 4-årig eller en 3-årig realskola. Att i en blott 3—årig realskola, byggd på folkskolans 6:e klass, vinna en utbildning, likvär- dig med den, som för närvarande vitsordas genom avlagd realexamen, vore, heter det, knappast möjligt: lärjungarna skulle icke kunna uppnå samma kvalifikationer med hänsyn till det praktiska livet, som de nu förvärva i den 6-åriga realskolan, och särskilt skulle utbildningen för vissa tjänstemanna— banor inom staten eller kommunen bliva. lidande; krav skulle från skilda håll framkomma, avseende komplettering av realskolekursen medelst genomgående av en eller ett par gymnasieringar eller medelst särskilda kurser; en till tre är begränsad realskolekurs skulle bjuda stora svårigheter i språkpedagogiskt hänsende, svårigheter som knappast kunde undanröjas utan att skolan gjordes enspråkig. men behovet av en utbredd allmänbildning med språklig orientering åt skllda håll vore numera större än tillförene; på de orter, där realskolan vore den enda högre skolan, skulle ,de föräldrar, som önskade låta sina barn fort- Sätta studierna i en högre skola, nödgas att ett år tidigare än nu skicka dem från hemmet, något som ej mindre ur praktisk-ekonomisk än ur pedagogisk— moralisk synpunkt vore en förlust; hela åldersfrågan hade för övrigt kom- mit i ett helt nytt läge därigenom, att de praktiska ungdomsskolorna, särskilt den yrkesbestämda högre folkskolan, öppnat nya bildningsvägar för den ung— dom, som vid tidigare ålder ville ut i det praktiska livet. Från gymnasiets synpunkt finner kommissionen icke skäl till en reduktion av realskolan. Den framhåller ock. att en sänkning av realexamens värde skulle komma att öka tillströmningen till gymnasiet och strävandet att nå studentexamen.
På nu anförda grunder anser kommissionen den ifrågasatta avkortningen av realskolan icke vara tillrådlig.
I skolkollegiernas yttranden är frågan om en dylik avkortning av realskolan Läroperkg- föga uppmärksammad. Den har uppenbarligen icke framstått såsom något kollegierna mera aktuellt spörsmål. — m. fl-
Skolöver- styrelsens majoritet.
De uttalanden, man undantagsvis påträffar, gå i olika riktningar. Å ena sidan betonar man, att realskolexamens fordringar böra upprätthållas, hellre skärpas än avtrubbas, och att kvalificerade vitsord borde fordras för inträde icke blott i gymnasiet utan även i den särskilda avslutningsklassen vid en med en sådan klass försedd realskola. En 3-årig realskola vore i och för sig en allt för svag skolform, ehuru i valet mellan 3 + 4 (3-årig realskola och 4—årigt gymnasium) och 4 + 3 (4-årig realskola och 3-årigt gymnasium) 3 + 4 vore att föredraga (Sundsvalls högre allmänna läroverk). På annat håll ger man i valet mellan samma alternativ företräde åt systemet 4 + 3 och finner under förutsättning av 4-årig grundskola även kombinationen 5 + 3 lämpligare än 4+4 (Kristianstads högre allmänna läroverk). Mot en förkortning uttala sig jämväl kollegierna vid högre allmänna läroverket i Falun och Göteborgs högre realläroverk. - Å andra sidan förordar man en avkortning av realskolan. I det av en del läroverkskollegier uppställda programmet 4 + 8, d. v. s. 8—årig högre skola på 4-årig grundskola, rymmas, såsom framgår särskilt av diskussionen vid 1922 års lärarmöte, olika åsikter om organisationen av den högre skolan, i det att denna tänkes sammansatt antingen av 5-årig realskola och 4-årigt gymnasium, anknutet till realskolans näst högsta klass, eller av 5-årig real- skola och 3—årigt gymnsium eller ock av 4—årig realskola och 4-årigt gymna- sium. Den sistnämnda organisationen innebär en uppifrån avkortad realskola. I några fall finner man denna sistnämnda organisation klart angiven. Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Jönkö ing hänvisar till uttalandet i statsrådsprotokollet och uppställer systemet 4 4+4 (4-årig grundskola +4-årig realskola+4—årigt gymnasium), därvid en viss kompetens skulle tillerkännas dels avgångsbetyg från realskolans 4:e klass, dels ock avgångs- betyg från gymnasiets 2za ring. Samma organisation förordas av kollegierna vid högre allmänna läroverken i Ystad och Vänersborg, och en liknande tanke- gång hade tidigare framförts i faekpressen av lektor J. Swenning. En 4—årig mellanskola på den 4-åriga folkskolans grund torde. säger kollegiet i J önkö- ping, giva tillräcklig förbildning för åtskilliga praktiska yrken och vissa fort- bildningsanstalter, varvid det minskade omfånget i teoretiska kunskaper mer än väl skulle kompenseras av studietidens minskning med ett år, under det att i de fall, där den nuvarande realskolekompetensen ansåges väl knapp, ett av- gångsbetyg från 2:a gymnasieringen skulle göra till fyllest. Kollegiet tänker sig denna tankegång tillämpad i viss utsträckning även på de fristående real- skolorna, som därigenom skulle bliva av två typer, en lägre och en högre. Samma organisation 4+4+4 föreslås i yttrande av kollegiet vid folk— skoleseminariet i Luleå. I yttrandena från statens realskolor och från de kommunala mellanskolorna finner man i regel inga tankar på skolkursens avkortning. Ett undantag utgör kommunala mellanskolan i Mönsterås, vars kollegium och styrelse förorda en sådan avkortning och uppställa systemet 0 + 3 + 4, alltså 6-årig grundskola, 3-årig realskola och 4-årigt gymnasium.
En avkortning av realskolan uppifrån med en årsklass föreslås av skolöver- styrelsens majoritet. I överensstämmelse med sin anslutning till den ö-åriga grundskolans princip kommer överstyrelsemajoriteten alltså till systemet 6 + 3 + 4 såsom skolväsendets normala organisation, och i de fall, då en till 3-årig grundskola anknuten realskola skulle kvarstå, fås systemet 3 + 5 + 4. Överstyrelsemajoriteten framhåller härvid uttryckligen. att den icke avser, att man på den kortare tiden skulle kunna nå samma resultat som på den längre, utan att den föreslagna avkortningen gäller såväl studietiden som studie- resultatet, vad realskolan beträffar.
Överstyrelsens majoritet lämnar redogörelse för medelåldern för dem, som
av lagt realskolexamen vid olika läroanstalter ar 1922, en redogörelse som visar i det hela samma åldersförhållanden, som här ovan anförts ur skolkommissio— nens statistik. Likaledes redogör den statistiskt för realskolelevernas val av levnadsbana. Uppgifterna avse visserligen ett enda är, nämligen året 1921. men torde belysa för närvarande rådande förhållanden. De lärjungar vid statsläroverken och de kommunala mellanskolorna, som detta år avlade real- skolexamen, tillsammans 2,057, hade lämnat följande uppgifter om sina till- ämnade sysselsättningar efter examens avläggande:
fortsatta studier i allmänna och enskilda läroverk . . . . . 375 18.2 % :» .- i skogs— och lantbruksskolor . . . . . . . 45! » : i tekniska läroanstalter . . . . . . . . . 112 18.4 % - .. i handelsskolor . . . . . . . . . . . . . 221] » i seminarier. . . . . . . . . . 121 5.9 % anställning i statens eller kommunens tjänst . . . . . . . 77 3.7 % » på kontor, bank och i handel . . . . . . . . . 344 16.7 % ::- i lantbruk eller skogsbruk . . . . . . . . . . 111. i sjömansyrket. . . . . . . . . . . . . . . 32 7.6 % i sjukvård. . . . . . . . . . . 14 sysselsättning i hemmet (210 flickor). . . . . . . . . 267 13.0 %" övriga sysselsättningar . . . . . . . . . . . . . . 122 6.0 % uppgift saknas om . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 216 10.5 %
2,057 100.0 %
Överstyrelsemajoriteten erinrar så om utvecklingens allmänna tendens att inskränka allmänbildningen till förmån för fackbildningen och företar en un- dersökning beträffande den nuvarande realskolans lämplighet med hänsyn till lärjungarnas val av levnadsbana.
Det antal realskolexaminerade, som vunne anställning i allmän tjänst, vore uppenbart allt för obetydligt för att få någon avgörande betydelse för frågan om realskolekursens lämpliga omfattning.
Större beaktande krävde gruppen av dem, som överginge till specialskolor för teknisk utbildning, handelsutbildning, lantbruksundervisning o.s.v. Över- gång från realskolan till dessa speeialskolor borde dock i allmänhet kunna ske, även om realskolans högsta klass bortfölle, därest de ifrågavarande skolor- na finge tillfälle att genom inträdesprövning utröna, huruvida den avkorta— de realskolans lärokurser 1 de ämnen, som för vederbörande skolor vore av särskild betydelse, blivit av den inträdessökandc med tillräcklig grundlighet inhämtade. __
Beträffande de realskolexaminerade, som sökte anställning inom närings- livet, hade klagomål från många håll försports över att de Vid allt för sen ålder komme ut i livet och till följd därav icke ägde behövlig förmåga att anpassa sig efter de praktiska levnadsbanornas krav. A1t åldern icke vore den lämpliga, därför talade bland annat det förhållandet, att de yrkesbestämda- högre folkskolorna spontant utformat sig icke till fyraåriga utan till tre— åriga. I samma riktning pekade den omständigheten, a1t jämförelsevis många lärjungar vid realskolorna och kommunala mellanskolorna lämnade skolan i förtid och sökte sig anställning inom näringslivet. Det syntes uppenbart, att det för ett stort antal av dem, som med eller utan realexamen girige ut till prak— tisk verksamhet, skulle varit bättre, om de fått utbyta realskolans sista års- kurs mot en ettårig utbildningskurs, inriktad på deras blivande sysselsätt- ning.
För de lärjungar slutligen, som överginge till gymnasiet, vare sig från realskolans 5:e eller mellanskolornas 3:e klass, tillhopa något mer än 3/8 av
11—253165
Skolöver- styrelsens minoritet.
General— ' direktör Bergqvist.
ifrågavarande klassers lärjungeantal, vore det tydligen ingen olägenhet, att den följande högsta realskoleklassen bortfölle.
Över huvud taget skulle realskolan genom avkortningen få en riktigare ställning i skolsystemet. Ty, då avgången från realskolan till de på denna vilande studiebanor, som ledde ut till det praktiska livet, lämpligast skedde ett år före den nuvarande realskolans avslutning och samma tidpunkt för av- gång vore den lämpligaste även för de lärjungar, som ginge direkt ut till praktiska. sysselsättningar, skulle genom realskolans avkortning skapas en för- greningspunkt, där överblick kunde fås över de olika bildningsvägar och lev- nadsbanor, som stode den unge öppna.
Från pedagogisk synpunkt finner överstyrelsemajoriteten allenast språk- frågan vara ägnad att inge några betänkligheter mot en endast 3-å1'ig real- skola. Med hänvisning till de resultat med avseende på språkundervisningen,
* som vunnits i den treåriga högre folkskolan, uttalar den dock sin övertygelse
om att ett icke föraktligt mått av språklig insikt och färdighet borde kunna bi- bringas även under en kortare realskolekurs, såväl i tyska som i engelska, ehuru naturligtvis icke samma mål kunde nås som i den nuvarande realskolan.
De invändningar, som för övrigt gjorts mot realskolans beskärande, finner överstyrelsemajoriteten icke vara av svårare beskaffenhet. Man finge givet— vis inskränka den vid realexamen nu knutna kompetensen och räkna med att denna examen finge ett i viss mån minskat värde i det allmänna medvetandet. Men otvivelaktigt vore, att man i vårt land kommit att ställe för stora krav på allmänbildning och att här förelåge en möjlighet att åstadkomma en bättre anpassning efter de praktiska arbetsuppgifternas behov. I belysning av den tjuguåriga erfarenhet man nu ägde om realskolan måste det synas ofrån- komligt, att dennas utbyggande med en sjätte klass varit ett missgrepp.
Som en gynnsam följd av realskolans avkortning framhåller överstyrelse— majoriteten särskilt den fördel, som därigenom skulle beredas den högre folk— skolan. Den yrkesbestämda högre folkskolan, vilken, såsom förut nämnts. spon— tant utvecklat sig till en 3-årig skola, hade en i hög grad betydelsefull upp- gift att fylla., och önskligt vore, att den kunde erhålla en stark ställning i. skolsystemet. Men uppenbart vore. att dess ställning skulle bliva väsentligt starkare, om den såsom praktisk utbildningslinje kunde ifråga om studietidens längd och det kvantitativa kunskapsresultatet bliva ungefärligen likställd med den teoretiska studielinje, som realskolan erbjuder. Detta skulle också bidraga till att de praktiskt lagda studiebanorna komme att i allmänhetens ögon framstå såsom likvärdiga med de teoretiska, något som vore ägnat att hämma den allt för starka tillströmningen till dessa senare.
För gymnasiet bleve realskolans avkortning till avgjord förmån, i det att gymnasiet utan svårighet kunde byggas 4-årigt på den avslutade realskole- kursen. Oeh slutligen skulle den betydelsefulla vinsten göras, att studie- vägen till realexamen även vid en organisation med ö-årig bottenskola icke bleve längre än nio år.
Även i denna punkt av organisationsfrågan råder motsättning mellan ma- joriteten och minoriteten inom skolöverstyrelsen. Överstyrelsens minoritet säger helt kort, att realskolan enligt dess mening allt fortfarande bör ha i stort sett samma uppgift och mål som den nuvarande realskolan. Realskolexa- men hade i det hela fyllt sitt avsedda ändamål och tillvunnit sig allmänt för- troende.
Skolöverstyrelsens chef ägnar nu behandlade sida av realskolans problem mycken uppmärksamhet.
Han erinrar om att realskolan, vid sidan av sin uppgift att tjäna som grund- val för gymnasiet, har två syften: 1) att förbereda för verksamhet ute i det praktiska livet, 2) att förbereda för vissa tjänsteanställningar inom den lägre statsförvaltningen. Erfarenheten hade, säger generaldirektören, ådagalagt, att svårigheterna att på en gång tjäna båda dessa syften vore synnerligen stora, och det torde förhålla sig så, att realskolan icke på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodosåge någon av uppgifterna. Från den förra uppgiftens synpunkt torde realskolan både höra och kunna upptill beskäras med ett år. Men därmed bleve den mindre lämpad för den senare uppgiften. De lärjungar, som behövde en mera omfattande allmänbildning, än den avkortade realskolan förmådde giva, bleve hänvisade till att fortsätta ett längre eller kortare” stycke i gym— nasiet eller att anlita propedevtiska kurser, anordnade i mån av de olika banor- nas behov av aspiranter. I båda fallen skulle de lockas att hellre söka nå studentexamensmålet. Därjämte kunde anmärkas, »att en upptill beskuren, i sin helhet mera praktiskt inriktad realskola torde bliva ett väl svagt posta- ment för gymnasiet, även om detta bibehölles såsom 4-årigt».
En annan och möjligare lösning av problemet ser generaldirektören i tanken att överlåta de skilda uppgifterna åt skilda skolformer: den förra åt en »prak- tisk realskola» med reducerad kurs i förhållande till den nuvarande realskolans, den senare åt den nuvarande obeskurna realskolan, som tillika finge tjänst- göra som grund för gymnasiet. Till att övertaga rollen som praktisk realskola syntes den högre folkskolan vara i flera avseenden lämpad.
Frågan om realskolans avkortning uppifrån genom bortskärandet av dess högsta årsklass är uppenbarligen en av de mest avgörande med avseende på skolväsendets framtida gestaltning. Såsom av den föregående redogörelsen framgår, äro de åsikter, som hittills i denna fråga gjorts gällande, ingalunda överensstämmande. Frågan kan knappast sägas hava varit uppe i den offent- liga diskussionen och skulle, om den gjordes till föremål för allmännare upp- märksamhet, helt visst bliva olika besvarad av olika läroanstalters och olika orters företrädare. De sakkunniga skola i det följande söka ytterligare klar- lägga några av de synpunkter, som vid dess övervägande inställa sig.
Enligt överstyrelsemajoritetens förslag skulle realskolan, såsom förut nämnts, bliva dels 3-årig, byggd på sexårig grundskola, dels 5-årig, byggd på treårig grundskola. I de fall, där från läroverkshåll tanken på en avkortad realskola framförts, har man utgått från förutsättningen av fyraårig grund— skolä Och följaktligen åsyftat realskolans avkortning till 4-årig.
Bland dessa olika former av reducerad realskola har den S-åriga, som av skolöverstyrelsens majoritet tänkts skola förekomma »på varje ort, där det allmänna underhåller anstalt för högre undervisning», synts böra i främsta rummet bliva föremål för undersökning. De sakkunniga ha därför för den- samma uppgjort förslag till undervisningsplan, Bil. 4 a och b.
En överblick över den 3—åriga avkortade realskolan torde bäst erhållas ge- nom en sammanställning av dess timplan med timplanen för den på samma grundskolestadium vilande oavkortade 4-åriga realskolan:
Den av— kortade real- skolans undervis- ningsplan.
Oavkortad 4-årig realskola enligt Avkortad 3-årig realskola en—
de sakkunniga! förslag ligt de sakkunnigas förslag K 1 a s 5 K 1 a s s
1 2 3 4 Summa 1 2 3 Summan Kristendom ....... 2 1 2 2 7 2 1 2 5 Modersmålet ...... 6 4 3 3 16 6 4 3 13 Tyska ......... 7 ,5 5 4 21 7 5 5 17 Engelska ........ — 5 4 5 14 —- 5 4 9 Franska ........ —— — (3) (2) (5) —— — (3) (3) Historia ........ 3 2 3 3 11 8 3 3 9 Geografi ........ 2 2 2 2 8 2 2 2 6 Matematik ....... 5 4 4 5 18 5 4 4 13 Biologi ......... 2 1 2 2 7 2 2 2 6 Fysik ......... — 3 2 2 7 —-— 3 2 5 Kemi ......... — — 3 2 5 — —— 3 3 Summa 27 27 30(+ 8) 30(+2) — 27 29 30t+3) — Teckning ........ 2 (g: 3 2 2 få: ?) 2 2 2 6 Musik ......... 1.5 1.5 1.5 1.5 6 1.5 1.5 1.5 4.5 Gymnastik . .. ..... 4 i g: g) 4 4 iii: ig) 4 4 4 12 Slöjd ......... 2 11 1 1 1 ( ;; gl 2 2 1 5 Frakt. arbete för gossar . —— 3.5 __ _ 3.5 — — — —— Hushållsgöromål . . . . . —- 4.5 — _ 4.5 —-— — —— — Summa 9.5 11 i 8.5 8.5 — 9.5 9.5 8.5 __ Summa 36.5 38 1 38.5 38.5 _ 36.5 38.5 38.5 _
Såsom av sammanställningen framgår, skulle den avkortade skolan, vad dess timplan beträffar, komma att i det hela sammanfalla. med den oavkortade skolans tre första klasser. Med hänsyn därtill, att jämväl den avkortade real- skolan skulle komma att utgöra grundval för gymnasiet, ha den nuvarande re- alskolans samtliga läroämnen måst upptagas på dess schema. De tre främ- mande levande språken ingå sålunda i skolans undervisningsplan, franskan såsom frivilligt ämne men av förut angivna skäl obligatoriskt för dem, som ärna övergå till gymnasiet. Till förebyggande av allt för stor arbetsbelastning har däremot ett av övningsämnena, nämligen hushållsgöromål för flickor och praktiskt arbete för gossar, befunnits böra uteslutas. Tillfälle för flickorna att erhålla undervisning i hushållsgöromål torde i många fall kunna beredas i särskild flickskola, anordnad som ettårig praktisk överbyggnad på real- skolan (C—typ).
Vad lärokurserna beträffar, skilja sig dessa i många fall, såsom i fråga om modersmålet, de främmande språken och matematiken, från den oavkortade skolans däri, att kursen för dennas sista klass helt enkelt bortfallit, fullständigt eller till huvudsaklig del. I andra fall, såsom i fråga om kristendomskunska- pen, historien och de naturvetenskapliga ämnena., bliva kurserna till omfattningen
gen i det hela oförändrade, och skillnaden kommer att bestå i den olika grad av fullständighet, varmed de kunna behandlas: antingen får man vidtaga en all— män förtunning av den oavkortade skolans lärokurs i ämnet eller får man utvälja vissa partier till utförligare behandling och förbigå eller allenast översiktligt behandla andra.
Med de allmänna uttryckssätt, som i regel användas vid formuleringen av målet för undervisningen i de olika ämnena, blir det oftast icke möjligt att genom själva målsbestämmelsen utmärka skillnaden mellan de resultat, som kunna vinnas i oavkortad och avkortad skola. J ämföras de i de föreslagna un- dervisningsplanerna upptagna målsbestämmelserna för de olika ämnena, skall man i några fall finna samma ordalag använda, i andra fall så obetydliga olikheter, att de först vid en direkt sammanställning träda i dagen. Skill- naderna i resultaten ge sig bäst tillkänna genom jämförelse mellan timplanerna och mellan lärokurserna. Det är givetvis främst de läroämnen. som påbörjas först i realskolan, alltså de främmande språken, som få starkaste känningen av den sista realskoleklassens bortfallande. Tyskans timtal reduceras vid den sexåriga realskolans avkortning med drygt 14 %, vid den femårigas med drygt 17 % och vid den 4-årigas med 19 %. Engelskans förlust blir i alla fallen nära 36 %, franskans 40 %.
Det bör framhållas, att de sakkunniga icke eftersträvat att göra skillnaden i resultat mellan den oavkortade och den avkortade skolan så obetydlig som möjligt och sålunda göra den senare skolan till en mera ansträngd skolform än motsvarande form av den förra. Med reduktionen av lärotiden bör följa en däremot svarande reduktion av arbetsresultatet. Något annat har heller icke åsyftats av överstyrelsemajoriteten, då den framställt förslaget om realskolans avkortning: detta förslag grundar sig på den uppfattningen, att de från real— skolan utgående lärjungarna i allmänhet icke ha behov av ett så stort mått av allmänbildning, som det den nuvarande realskolan meddelar, men däremot behöva tidigare än nu lämna skolan och gå, ut till praktiska sysselsättningar eller till anstalter för yrkesutbildning.
Aven den avkortade realskolan skall emellertid så vitt möjligt giva avslutade och avrundade lärokurser i sina läroämnen. 1 svensk historia och allmän hi- storia, i geografi och i de naturvetenskapliga ämnena böra genomgås helhets- kurser, sträckande sig mellan i huvudsak samma yttre gränser som motsva- rande lärokurser i den oavkortade skolan. Lärarna skola söka att i de främ- mande språken föra sina lärjungar så pass långt, att deras kunskaper kunna bliva av värde även för dem, som icke få tillfälle att i gymnasiet fortsätta stu- dierna. Också den avkortade realskolan är ämnad att tjäna som grundval för gymnasiet och måste därför i sin ämneskrets upptaga alla de läroämnen, som tillhöra den oavkortade skolan, och den måste i likhet med denna ställas under det normerande inflytandet av en avgångsexamen med skriftliga prov, för vilka uppgifter utgivas av den centrala skolmyndigheten. Med hänsyn till dessa om- ständigheter synes sannolikt. att det i viss mån forcerade arbetstempo, som i det föregående betecknats såsom oskiljaktigt från den femåriga och den fyra- åriga realskolan, skall komma att känneteckna jämväl de motsvarande avkor- tade formerna, den fyraåriga och den treåriga, och i dem måhända framträda i ökad grad.
De skäl, som äro att anföra för och emot förslaget om realskolans avkort- ning uppifrån med en årsklass, torde till det huvudsakliga ha blivit anförda i de uttalanden i frågan, som redan blivit gjorda och för vilka redogörelse läm- nats i det föregående.
Motiveringen för den ifrågasatta åtgärden har sin utgångspunkt i den redan vid realskolans tillblivelse gjorda anmärkningen angående den höga avgångs-
Ankortm'n- gens all- manna motiv.
åldern. Med grundskolestadiets utsträckning till sexårigt blir en förläng- ning av studietiden till realexamen från nio till tio år en ofrånkomlig konse— kvens, därest realskolans nuvarande studiemål skall nås, men därmed hotar då också att följa en stegring av den redan nu höga genomsnittsåldern vid utträdet ur skolan. De sakkunniga hai avdelning 3 av detta kapitel (sid. 128 ff.) syssel- satt sig med åldersförhållandena i realskolorna och kommunala mellanskolor- na och därvid framhållit, att ehuru för närvarande till följd av samverkande orsaker avgångsåldern vid mellanskolorna icke är högre än i allmänhet vid realskolorna, man vid ett åsyftat allmännare genomförande av den sexåriga grundskolans princip dock torde ha anledning att motse någon höjning av de för mellanskolorna för närvarande gällande ålderssiffrorna. Men då redan den nuvarande avgångsåldern för ett stort antal av realskolans lärjungar måste anses vara högre än önskligt, är en ytterligare höjning av genomsnittsåldern för de ur realskolan utgående lärjungarna tydligen en allvarsam sak. När man nu därtill anser sig ha goda skäl för den meningen, att många lärjungar, som nu få sitta så länge på skolbänken, att de bliva mindre bekväma för de praktiska sysselsättningar, som vänta dem ute i livet, skulle för sitt behov ha tillräckligt med ett mindre mått av allmän skolbildning, än det realskolan med— delar, så framstår realskolans avkortning som en åtgärd, som nästan själv- klart anbefaller sig. Dessutom skulle även med sexårigt grundskolestadium studietiden för realexamen därigenom begränsas till nio år, och med ett tre- eller fyraårigt skulle den förkortas till åtta.
Denna åtgärd står ock i överensstämmelse med en på det pedagogiska om- rådet hos oss som annorstädes alltmera framträdande åsiktsriktning, enligt vilken allmänbildningen över huvud taget bör inskränkas till förmån för en tidigare inträdande faekutbildning. Man hänvisar till att de nutida ekono— miska och kulturella förhållandena sträckt behovet av ökad faekutbildning till allt bredare samhällsskikt och att till följd härav särskilt de system av yrkesskolor och yrkeskurser, som bygga på folkskolans och realskolans all— mänbildningsplan, bliva av allt större betydelse och påkalla allt mera uppmärk— samhet. I båda fallen hade man visserligen att tillse, att grundvalen av all— mänbildning och därmed i samband stående åldersmognad bleve tillräckligt bärkraftig, men ock att man härvid icke ginge längre än nödigt och därmed försvårade och fördyrade vägen till den eftersträvade yrkesutbildningen. Man hävdar också, att allmänbildning i vidsträckt mån vinnes i och genom en rätt meddelad fackbildning och att den på sådant sätt vunna allmänbildningen just genom sin anknytning till fackbildningen och sitt samband med den studera.n— des personliga intressen får ett särskilt värde. Även från dessa allmänna syn- punkter motiverar sig tanken på en förkortning av realskolans lärokurs.
Man skulle måhända även kunna säga, att ett av de motiv, som lett till realskolans inrättande, nämligen önskan att få till stånd en skola för medde— lande av en allmän medborgerlig bildning nående utöver folkskolans bildnings— mål men av mindre omfattning än studentbildningen, nu påkallade en beskär- ning av realskolan, i det att behovet av en dylik allmänbildning med den sociala utvecklingen kommit att sträcka sig ned till allt bredare samhällslager. Genom en sänkning av realskolans studiemål gör man detta mål lättare att nå, bringar det inom räckhåll för större skaror av ungdom, så att realskole- bildningens inskränkning till ett mindre mått — något som givetvis i och för sig betecknar en förlust —— kan komma att i stället ge åt denna bildning en större utbredning.
Slutligen kommer härtill, att en sådan avkortning skulle medföra vissa organisatoriska fördelar. Man skulle därmed bringa frågan om tre- och fyra- årigt gymnasium till lösning och få det fyraåriga gymnasiet som generell gymnasieform. Man skulle erhålla en åtminstone från vissa synpunkter bättre
anknytning för den föreslagna flickskolan av B-typ. Och man skulle bereda den högre folkskolan en relativt starkare ställning och giva denna skola i vissa hänseenden gynnsammare villkor i dess tävlan med realskolan.
Om alltså betydelsefulla skäl föreligga för den föreslagna avkortningen av realskolan, äro de skäl, som anförts mot en sådan åtgärd, uppenbarligen ock- så beaktansvärda. De sakkunniga skola i det följande upptaga några av dessa till ytterligare övervägande.
Realskolan har icke blott den allmänna uppgiften att meddela ett visst mått av allmänbildning. den skall också förbereda för inträde i vissa specialskolor och för anställning i vissa tjänster inom den lägre statsförvaltningen, och den skall vara grundval för gymnasiet.
Det torde väl näppeligen kunna förnekas, att det finns en del lärjungar i realskolorna och mellanskolorna, om vilka det gäller, att den nuvarande om- fattningen av lärokursen innebär ett större mått av allmänbildning, än' de strängt taget ha behov av. och att de följaktligen längre än nödigt kvarhållas i realskolan. Huru stor del av lärjungeantalet dessa utgöra, torde däremot vara svårt att fastställa. Den ur skolöverstyrelsemajoritetens undersökningar i det föregående anförda översikten över de år 1921 avgångna lärjungarnas till- ämnade sysselsättningar efter realskolexamens avläggande eller den mot- svarande statistiska redogörelse för åren 1907—20, som finnes i skolkommis— sionens betänkande III (tab. 4), kan endast ge en osäker uppfattning. Det synes dock uppenbart, att de ifrågavarande lärjungarna utgöra en icke obe- tydlig del av lärjungeantalet. Frågan är nu, huruvida även de övriga skulle kliånlna åtnöjas med en kortare lärokurs mot vinsten av ett tidigare utträde ur 5 0 an.
Beträffande specialskolorna — det gäller vissa tekniska läroanstalter, han- delsskolor samt lantbruks- och skogsskolor, till vilka enligt den nyssnämnda översikten inemot 20 % av de år 1921 i realskolexamen godkända förklarat sig ämna övergå — har skolöverstyrelsens majoritet framhållit, att realskolexa— men icke i något fall vid dem är oeftergivligt inträdesvillkor och i några fall, vid den konkurrens, som de realskolexaminerade ha att utstå med sökande som avlagt studentexamen, icke har någon större betydelse. De av nu ifrågava- rande läroanstalter, som mera direkt bygga på avslutad realskola, äro de tre- åriga tekniska gymnasierna, de treåriga tekniska elementarskolorna och de statsunderstödda tvååriga handelsgymnasierna. Sammanlagt omkring 16 % av de från real- och mellanskolor år 1921 utexaminerade ämnade sig till dessa skolor. En minskning av realskolans kunskapsmått kunde därför, säger över— styrelsemajoriteten, synas innebära en sänkning av de tekniska gymnasiernas, de tekniska elementarskolornas och handelsgymnasiernas nivå. I väsentlig mån borde emellertid enligt överstyrelsemajoritetens mening ett tillämpande av prin- cipen med inträdesprövningar i de för var och en av ifrågavarande slag av läroanstalter grundläggande ämnena kunna kompensera realskolekursens av- kortning, därvid icke skulle fordras större mått av kunskaper, än vad real- skolekursen normalt borde kunna giva, men tillses, att kurserna i vederböran- de ämnen blivit tillräckligt grundligt inhämtade; på så sätt skulle läroan- stalterna i fråga bliva i stånd att frigöra sig från den tyngande belastningen av elever, som tack vare godkända betyg i realskolexamen kunnat vinna in- träde utan att med avseende på studiebegåvning och intresse vara lämpade att tillgodogöra sig undervisningen.
De sakkunniga ha i denna fråga vänt sig till rektorerna vid de tekniska gym- nasierna i Härnösand, Malmö och Örebro, tekniska elementarskolan i Borås samt handelsgymnasierna i Göteborg, Hälsingborg, Malmö, Norrköping och Stockholm med anhållan om ett uttalande.
Realskolans olika upp- gifter.
Den avkor- tade real- skolan och. vissa Zfac/r- sko or.
De yttranden, som med anledning härav kommit de sakkunniga tillhanda, böra i frågans närvarande läge givetvis betraktas endast såsom preliminära. I ett par fall uttalas önskvärdheten av att tillfälle till överläggning mellan representanter för läroanstalterna kunde beredas för avgivande av gemen- samma yttranden. En av handelsgymnasiernas rektorer har icke velat utan samråd med övriga uttala sig i frågan, och en rektor vid tekniskt läroverk har ansett sig icke böra i saknad av säkrare hållpunkter gå närmare in på densamma utan inskränkt sig till att betona den ifrågasatta åtgärdens ingripande betydelse för de tekniska läroanstalterna. Om frågans vikt för de läroanstalter, som därav beröras, synes ingen meningsskiljaktighet råda. I re— gel framhålles ock, att den nuvarande realskolexamen i de ämnen, som för de ifrågavarande fackskolorna äro av särskild betydelse, betecknar ett minimum av behövliga kunskaper.
I yttranden från rektorerna vid de tekniska gymnasierna anföres, att den avkortade realskolan skulle giva för svaga kunskaper och att de utgående ele- verna skulle komma att äga för ringa andlig och kroppslig mognad. En av rektorerna anser dock, att kunskaperna i modersmålet, tyska och engelska skulle bliva tillräckliga; inträdesprov bleve i varje fall nödvändigt i matematik. Då den inträdessökande skulle nödgas att genom studier på egen hand eller me— delst anlitande av privat undervisning förbereda sig för den inträdesprövning, som komme att krävas, skulle tillträdet till läroanstalterna försvåras. Rek- torn vid tekniska elementarskolan i Borås erinrar om att inträdesfordringarna vid denna skola nominellt äro lägre än vid de tekniska gymnasierna. Erfaren- heten hade emellertid visat, att de kunskaper, som vitsordas i realskolexamen, vore behövliga, åtminstone i fråga om modersmålet och matematik, varför ock vederbörlig framställning gjorts om inträdesfordringarnas höjning. Avkorta- des realskolans kurs, finge man både vid tekniska elementarskolor och vid tek- niska gymnasier anordna förberedande kurser eller ock finge man förlänga läroanstalternas egen kurs. Under alla förhållanden vore dock önskligt, att särskild inträdesprövning i matematik finge anställas med dem som sökte in— träde vid dessa läroanstalter.
Handelsgymnasiernas rektorer framhålla likaledes, att den avkortade real- skolan icke skulle ge de kunskaper och den allmänna mognad, som vore behöv- liga. Inrättandet av förberedande kurser måste betraktas som en nödfallsutväg; sommarkurser vore ur flera synpunkter otjänliga, och kurser. som upptoge en del av ett läsår, medförde tidsspillan för de studerande. Man bleve hänvisad till att uppställa flyttningsbetyg från gymnasiets första ring, respektive avgångs- betyg från åttaklassig flickskola som inträdesvillkor eller ock kräva inträdes- prövning. I båda fallen vore att befara, att frekvensen av sökande bleve för liten. Tanken på handelsgymnasiernas utvidgning till treåriga möter i alla yttrandena. En sådan åtgärd vore önskvärd redan under nuvarande förhål- landen.1 Man skulle då kunna driva språkstudierna längre än nu och tillika vinna ökad tid för de egentliga fackämnena. Med hänsyn till de kostnader, som en sådan utvidgning skulle medföra, hade man dock anledning att miss- trösta om dess möjlighet under nu rådande ekonomiska förhållanden. En av rektorerna anmärker, att en utvidgning av gymnasierna med en ny första klass så till vida bleve av mindre betydelse, att denna första klass i huvudsak finge samma allmänbildande uppgift som nuvarande sista. realskoleklassen ; handels- gymnasierna borde därför fortfarande få bygga på den grundval av allmän- bildning, som den nuvarande realskolexamen avsåge att garantera.
Av uttalandena att döma betraktas den oavkortade realskolan såsom en i det hela lämplig grundskola för nu ifrågavarande fackbildningsanstalter. Ålders-
1 Förslag om vissa handelsgymnasiers utvidgning till treåriga ha. vid olika tillfällen framlagts av skolöverstyrelsen.
förhållandena synas i detta fall icke ge anledning till anmärkning. För så vitt på skolorganisationen beror, äro lärjungarna i de tekniska gymnasierna fär— diga att gå ut i praktisk verksamhet vid samma ålder, då lärjungarna i de all- männa gymnasierna hinna till studentexamen, och handelsgymnasiernas lär— jungar komma ut ett år tidigare. I de fall, där åldersfrågan beröres i yttran- dena, uttrycker man en farhåga för att en del inträdessökande efter en even— tuell avkortning av realskolan skulle komma att ha för ringa andlig och kroppslig mognad.
Skolöverstyrelsens majoritet har icke tänkt sig, att genom realskolans av- kortning en lucka skulle uppkomma mellan realskolan och de ifrågavarande fackliga utbildningsanstalterna, utan ansett, att dessa. anstalter borde kunna bygga på ett mindre mått av föregående skolbildning, allenast de finge tillfälle att genom inträdesprövning utröna, huruvida den avkortade realskolans läro- kurser i de ämnen, som för respektive anstalter äro av grundläggande bety- delse, blivit så grundligt inhämtade, att man kunde anse, att de inträdes- sökande kunde med framgång tillgodogöra sig anstaltens undervisning. Klart är, synes det de sakkunniga, att man icke utan tvingande skäl får ordna det så, att mellan den allmänbildande skolan och fackskolan en lucka uppkomme, som lämnades åt de studerande att utfylla, på sätt de själva förmådde. Om det alltså skulle visa sig, att de ifrågavarande fackskolorna icke utan skada för sina speciella syften kunna anknytas omedelbart till den avkortade realskolan, även om de finge tillfälle att genom inträdesprövning kontrollera kunskapernas kvalitet, då bör givetvis deras samband med den allmänbildande skolan på annat sätt bringas till stånd. Närmast synes detta kunna ske därigenom, att 'fackskolornas egen lärokurs utvidgas nedåt. De få då visserligen övertaga en del allmänbildande arbete, som nu utföres av realskolan, men de kunna där- vid välja ut och koncentrera sig på sådant, som för deras syfte är viktigast, och höra i det hela få bättre förutsättningar, kanske också mera utrymme för 'den fackliga utbildningen. Eller kan sambandet med den allmänbildande sko- lan vinnas därigenom, att dessa fackskolor anknytas till någon lämplig punkt av gymnasiet. Båda utvägarna äro angivna i rektorernas uttalanden.
Realskolexamen ger i viss utsträckning behörighet till anställning inom statsförvaltningen, nämligen för en del tjänster i landsstaten, post—, telegraf- och järnvägsstaterna samt, ehuru i ringa mån, tullstaten. Av de vid statsläro- verken i realskolexamen godkända under åren 1907—21 hade omkring 100 per år eller 11.5 % av hela antalet uppgivit sig ämna söka sig in på ifråga- varande tjänstemannabanor. Under femårsperioden 1917—21 var motsvarande antal i genomsnitt 9 % och år 1921 enligt tablån sid. 161 endast 3.7 %. Huru många-, som lyckats förverkliga sin avsikt, är icke möjligt att exakt angiva. Dels det begränsade antalet tillgängliga tjänster, dels konkurrensen med sö- kande, som avlagt studentexamen eller förvärvat normalskolekompetens, har givetvis starkt begränsat antalet av de realskolexaminerade som vunnit an— ställning. Dessas antal är i själva verket, såsom skolöverstyrelsens majoritet anmärkt, allt för obetydligt, för att hänsynen till dem skulle få något avse- värdare inflytande på frågan om realskolans avkortning.
Då hithörande förhållanden likväl äro av intresse med hänsyn till känne— domen om den värdering. som på ifrågavarande områden kommit realskolebild- ningen till del, anse sig de sakkunniga böra något sysselsätta sig med dem och därvid särskilt dröja vid realskolexamen såsom behörighetsvillkor inom post-, telegraf- och järnvägsstaterna. Behörigheten gäller i främsta rummet till- träde till vissa inom de ifrågavarande verken anordnade elevkurser, som för- bereda för anställning. '
Den avkor- tade real- skolan och vissa tjänsteman- nabanor.
Genom chefen för generalpoststyrelsen ha de sakkunniga av föreståndaren för p 0 s t ve r ke t s undervisningsanstalt erhållit statistiska redogörelser för postelevkurserna 1916—20. Följande sammandrag må här lämnas:
Postelevkurserna 1916—18, 1917—19, 1918—20, 1919—21, 1920—22.
! | Manliga Kvinnliga
| | ! il [ Med m-
. __ * __ ) M d | Med realskex. Med ' 3132 ! stued _D stud real— mal- Sum- ' från allm. från komm. ma ' skol- k 1 _ ma ex. 1”rov mellansk ex. ev. & 0 e l a ' ' ' ' komp. ] | Antal ansökningar ...... ' 185 | 3551 111 651 19 350 311 680 Antal antagna ....... 134 1552 47 336 12 3 79 129 Härav avgångna ...... | 48 65 24 137 4 3 33 50 utexaminerade . 1 86 903 23 199 S 25 46 79
Ett ytterligare sammandrag ger följande översikt:
Ansök- Utexami- ningar 1 Antagna nerade Studenter .................... , 204 I 146 94 Realskolexaminerade ................ 816 240 138 Normalskolekompetenta .............. _ 311 79 46
Siffrorna visa, att de realskolexaminerade icke kunna sägas intaga en oför- delaktig ställning i förhållande till Övriga sökande. En överlämnad tablå över vitsorden i postelevexamen visar i de tre främmande språken någon över- lägsenhet hos studenterna framför de övriga.. I geografi, skriftliga prov, bland dem i modersmålet, samt i de egentliga fackämnena förefinnas inga bestämda skillnader mellan de olika kategorierna. Beträffande åldern meddelas, att de från elevkurserna utexaminerade (tjänstemän icke inräknade), som förut avlagt realskolexamen, vid antagandet till elever haft en genomsnittsålder av för manliga elever 17.5 år och för kvinnliga 17.9 år. Man lär, enligt vad upp— ljlråt blivit, anse önskligt, att eleven före kursens avslutning uppnår 18 års a er.
Utbildningen har nyligen (k. kung. 1925 nr 487) omlagts på det sätt, att man numera har två kurser, en lägre för utbildning till postexpeditör och en följande högre för utbildning till tjänst i högre lönegrad. För tillträde till dessa utgör realskolexamen minimifordran. De vitsord, vid vilka avseende särskilt fästes, äro vitsorden i modersmålet, geografi, matematik samt engelska, franska och tyska språken, med viss skärpning beträffande fordringarna i fran— ska för den högre kursen.
Vid t e l e g r a f v e rk e t ha under åren 1910—21 förekommit 8 elevkur- ser för manliga aspiranter, därvid utexaminerats omkring 200 elever, ungefär hälften realskolexaminerade och hälften studenter. De förra genomgå en
1 Därav 27 tjänstemän av lägre grad. 2 *
» ( . ) » » $ » 8 ) » ) >
förberedande kurs på fyra månader före den egentliga kursen. Den erforder— liga åldern är lägst 17, högst 25 år. Under åren 1912—21 ha därjämte före- kommit 18 elevkurser för kvinnliga aspiranter, därvid utexaminerats 941 ele- ver, av vilka 202 hade realskolekompetens (de övriga voro till övervägande del normalskolekompetenta, till mindre del studenter).1
Nya kompetensbestämmelser för tjänster inom verket äro år 1925 utfärdade (kungl. kung. 1925 nr 315). I fråga om tjänster, som icke fordra teknisk utbildning eller akademisk examen, gälla följande stadganden angående före- gående skolbildning.
Lågre tjänstemän: kansliskrivare, kontorsskrivare, bokhållare m. fl., skola ha avlagt realskolexamen eller avgångsexamen från handelsgymnasium eller från teknisk elementarskola, teknisk fackskola eller tekniskt gymnasium eller från flickskola med normalskolekompetens, dock under villkor i varje fall av vitsord om minst de insikter, som vid avläggande av realskolexamen erfordras för erhållande av betyget Godkänd i modersmålet och matematik samt i minst två av engelska, franska och tyska språken.
Telegrafexpeditörer, telegrafassistenter, telegrafkommissarier av lägre klass m. fl. skola ha avlagt någon av förutn'amnda examina samt äga vitsord om minst de insikter, som vid avläggande av realskolexamen erfordras för erhål- lande av betyget Godkänd i modersmålet, fysik, geografi, kemi, matematik samt engelska, franska och tyska språken.
Tjänstemän i högre anställningar: kontrollörer, telegrafkommissarier av högre klass m. fl., skola ha avlagt studentexamen samt äga vitsord om minst de insikter, som nyss nämnts.
Vid s t a t e n 3 j ä r 11 v ä g a r råder i fråga om behovet av aspiranter ännu från det normala avvikande förhållanden efter de oregelbundenheter, som kris— tiden medförde. Någon elevkurs har icke hållits sedan 1920. Går man till tiden före kriget, finner man, att exempelvis under de sju åren 1908—14 elev- kurs genomgicks av 178 personer, av vilka 94 avlagt realskolexamen och 84 studentexamen (skolöverstyrelsens utlåtande sid. 68). Utbildningen upptager en tid av sammanlagt två år, och man önskar, att aspirant vid kursens början skall ha uppnått 18 års ålder. De förkunskaper, som anses viktigast, gälla modersmålet, matematik, geografi samt främmande språk, i första rummet tyska, i andra franska.2
I fråga om alla tre de nu nämnda tjänsteområdena torde man kunna säga, att realskolexamen som kompetensvillkor betraktas som en lägsta gräns, vilken man icke kan understiga men som man gärna skulle se kunna höjas. Redan med hänsyn till den åldersmognad, som man finner behövlig hos aspiranten, skulle man anse en sänkning av denna gräns menlig för en god rekrytering av tjänstemannakåren. En avkortad realskola skall därför helt visst icke komma att anses som en möjlig grund för den fackliga utbildningen.
Genom realskolans avkortning skulle alltså på denna punkt en lucka upp- komma i ett nu befintligt sammanhang mellan allmänbildande och fackbildande anstalter. Det låter sig ju emellertid tänka, att man kan finna en både för de studerande och för den åsyftade faekutbildningen bättre anordning än den nu- varande. Skolöverstyrelsens majoritet finner det sannolikt, att de studerandes intressen i detta fall skulle kunna lika väl tillgodoses därigenom, att de sär- skilda fackbildningskurserna utvidgades nedåt. .
Från ämbetsverkens sida skall sannolikt en strävan göra sig gällande att få en till avgången från gymnasiets andra ring utsträckt lärokurs eller ock stu- dentexamen fastställd som behörighetsvillkor. Vad i detta fall gäller om
* Enligt uppgifter, meddelade av föreståndaren för telegrafverkets undervisningsanstalt. 5 Meddelanden av chefen för första trafikbyrån i kungl. järnvägsstyrelsen.
kortade real-
tjänsteanställningar i de ifrågavarande verken torde gälla även om. en del an— ställningar av olika slag i enskild tjänst.
Till frågan om fackutbildningens anknytning i vissa fall till en avslutnings- punkt inom gymnasiet skola de sakkunniga i det följande återkomma (sid. 175 ff.).
Beträffande den avkortade realskolans förhållande till gymnasiet må ånyo erinras om att såsom ett av de starkaste skälen för avkortningen framhållits, att frågan om tre- och fyraårigt gymnasium därigenom erhölle sin lösning och det fyraåriga gymnasiet säkerställdes som den generella gymnasieformen. »Då skolkommissionen», säger överstyrelsemajoriteten, »stannat vid att föreslå ett treårigt gymnasium, trots de stora betänkligheter som kunna anföras däremot och vilka åtminstone delvis av kommissionen själv påvisats, torde detta väl nästan helt och hållet ha föranletts därav, att kommissionen ansåg nödvändigt, å ena sidan att realskolan i sin helhet utgjorde grundvalen för gymnasiet, och å den andra, att realskolans avslutning bibehölls vid samma punkt som för närvarande. —— —— — Finner man sig åter kunna bortskära realskolans nuva— rande högsta klass, bortfaller tydligen det huvudsakliga hindret för att låta gymnasiet bibehålla sin anordning såsom fyrklassigt. Därmed beredas Också åt de lärjungar, som från realskolan övergå till gymnasiet, de fördelar i fråga om deras fortsatta studier, som det fyraåriga gymnasiet ju allmänt anses kunna erbjuda i jämförelse med det treåriga.»
Då även enligt de sakkunnigas mening det fyraåriga gymnasiet i och för sig är att föredraga framför det treåriga, finna de sakkunniga vad skolöverstyrel— sins1 majoritet sålunda anfört innebära ett starkt skäl för en avkortning av real- s '0 an.
Det bör å andra sidan påminnas om att lämpligheten av realskolans avkor— tande i några av de fall, där uttalanden i frågan blivit gjorda, ställts i tvivels- mål från synpunkten av det högre skolväsendets effektivitet i det hela, ehuru det fyraåriga gymnasiets pedagogiska företräde framför det treåriga icke be- stritts eller ock uttryckligen hävdats. Då de sakkunniga i det följande upptaga till behandling vissa erinringar, vilka under det offentliga meningsbytet i skol— frågan framförts, angående verkningar av mindre gynnsam art, som den ifrå— gasatta åtgärden möjligen skulle kunna få för gymnasiet, vilja de sakkunniga emellertid betona, att denna åtgärd genom att ur diskussionen avlägsna spörs— målet om tre- och fyraårigt gymnasium givetvis skulle medföra en väsentlig förenkling av det föreliggande organisationsproblemet och, åtminstone så länge gymnasiets nuvarande lärokurs förblir obeskuren, göra ett fyraårigt gymna- sium till enda gymnasieform. ,
Utgår man från nu rådande organisatoriska förhållanden med avseende på realskolans och gymnasiets inbördes ställning, kan det synas, som vore real- skolans högsta klass från gymnasiets synpunkt utan betydelse och som om den följaktligen vad gymnasiet angår saklöst kunde bortfalla. I det hela är na- turligtvis så också förhållandet. Några omständigheter torde emellertid för- tjäna beaktande.
En till fem respektive tre år avkortad realskola är icke alldeles identisk med och torde från gymnasiets synpunkt icke heller vara alldeles likvärdig med de fem respektive tre första årsklasserna av en sexårig respektive fyraårig realskola.
Här inställer sig till att börja med ett sakförhållande av visserligen icke synnerligen stor betydelse men ofta påpekat vid meningsutbytet angående or- ganisationen med en för alla lärjungar gemensam sista realskoleklass och tre- årigt gymnasium gentemot den nuvarande organisationen med ett till näst sista realskoleklassen anknutet fyraårigt gymnasium, nämligen den särskilda
karaktär, som den sista klassen måste erhålla till följd av sin uppgift att av- sluta en föregående lärokurs. Göres realskolans nuvarande näst sista klass till dess sista, måste realskolans lärokurser i de olika ämnena där finna sin avslutning och avrundning, vilket i fråga om vissa ämnen medför förändringar i kursplanens innehåll och byggnad och i fråga om de flesta ämnen ger åt själva behandlingssättet en i någon mån annan syftning, i det att läraren icke kan underlåta att taga tillbörlig hänsyn till bildningsbehovet hos de lärjungar, som stå i begrepp att lämna skolan för att gå ut i praktisk verksamhet.
De skiljaktigheter mellan den avkortade skolan och den oavkortade, vilka nu berörts, äro från gymnasiets synpunkt icke av stor betydelse, men i den mån de ha betydelse, äro de för gymnasiet tydligen icke gynnsamma.
Mera avseende måste vad gymnasiet angår fästas vid den allmänna för— svagning av realskolan, som den åsyftade avkortningen givetvis innebär. Såväl skolkommissionen som generaldirektör Bergqvist framhåller denna synpunkt.
Det har i det föregående erinrats om att en avkortning av realskolans läro- kurs bör göra denna skolas studiemål lättare tillgängligt för ungdom ur vid- sträcktarc, ekonomiskt mindre bärkraftiga samhällslager och att särskilt en treårig realskola synes kunna få stor utbredning. Det har ock i annat samman- hang påpekats, att den avkortade realskolan i sina former av fyraårig och tre- årig skola sannolikt måste bliva en i viss mån sammanträngd och ansträngande skolform. Men om den så blir och om de skaror av ungdom, som utan att åsyfta fortsatta högre skolstudier anlita realskolan för erhållande av en högre allmän bildning, än den de kunnat förvärva i folkskolan, bliva allt större, skall det i längden bliva allt svårare att hålla fordringarna på realskolan uppe vid den nivå, SOm motsvarar gymnasiets behov av förutbildning hos sina lärjungar.
Härtill kommer i vissa fall en omständighet, som icke heller är utan bety- delse för frågan om den avkortade realskolans bärighet som grundskola för gymnasiet, nämligen den så att säga yttre förminskning, som realskolan genom avkortningen skulle komma att erfara. I detta hänseende blir den avsedda åt- gärden av mindre betydelse, därest realskolan ingår som beståndsdel i ett högre allmänt läroverk, än om den är fristående, och likaledes av mindre betydelse, om det gäller en sexårig skolas avkortning till femårig, än när det blir fråga om en fyraårig skolas avkortning till treårig. Särskilt har man att tänka på fristående realskolor av den kommunala mellanskolans typ, vilka från fyra- åriga skulle förminskas till treåriga. Där lärjungeantalet icke är så stort, att parallellklasser kunna upprättas, blir en dylik treklassig skola till sin yttre omfattning tydligen en ganska oansenlig läroanstalt. Av de kommunala mel- lanskolorna voro läsåret 1923—1924 omkring 43 % enkelklassiga och 20 % hade allenast en parallellavdelning. Då kostnaderna för upprättandet och underhållet av en treklassig skola bleve jämförelsevis små, synes det sanno— likt, att nya treklassiga realskolor skulle komma att upprättas i de smärre orterna flerstädes i landet, så att man snart nog hade att räkna med ett ganska betydligt antal sådana skolor.
Redan den kommunala mellanskolan har att vidkännas en del svårigheter på grund av sin ringa omfattning. Skolöverstyrelsens läroverksavdelning fram- håller särskilt svårigheten för en kommunal mellanskola utan parallellavdel- ningar att åstadkomma en rationell arbetsfördelning lärarna emellan. En dylik skola, säger läroverksavdelningen, har för närvarande 1 rektor och 3 ämnes- lärare, Vilka ha att bestrida undervisningen i 11 läroämnen, franskan inräknad. Ehuru rektors undervisningsskyldighet uppgår till 21 timmar i veckan och ämneslärarnas till i medeltal 26, måste i genomsnitt 18,7 veckotimmars under- visning i läroämnen bestridas antingen av timlärare, där sådana kunna anskaf- fas, eller genom övertidsarbete av de ordinarie lärarna. Ytterligare måste
' :;
även undervisningen i alla övnmgsämnena pa samma sätt besörjas av tim-
lärare eller genom extra tjänstgöring av de ordinarie lärarna. Det ligger i sakens natur, säger läroverksavdelningen, att det under sådana förhållanden måste möta stora svårigheter dels att inom de ordinarie lärarnas lilla krets få de olika läroämnena representerade, dels att få undervisningen i övningsämnena bestridd av fullgoda lärarkrafter, vartill kommer nödvändigheten att i händelse av brist på timlärare pålägga de ordinarie lärarna ett övertidsarbete, som gör deras redan i och för sig hårda tjänstgöring än mera betungande.
Nu berörda svårigheter ökas givetvis väsentligt, när skolan reduceras från fyrklassig till treklassig. Dess ordinarie lärarkår komme väl näppeligen då att bestå av mera än 1 rektor och 2 ämneslärare, varvid enligt de sakkunnigas läroplan och under antagande av oförändrad undervisningsskyldighet 16 vecko— timmars undervisning i läroämnen skulle komma att bestridas av timlärare eller genom de ordinarie lärarnas övertidsarbete. Undervisningen i samtliga övningsämnen finge likaledes bestridas av timlärare eller genom de ordinarie lärarnas extra tjänstgöring. Läroämnenas antal är fortfarande 11 och öv— ningsämnenas antal är 4. Att under sådana förhållanden förse samtliga de olika ämnena med kompetenta lärarkrafter torde bliva svårt och i många fall omöjligt, även om realskolan i regel skall kunna påräkna stöd i folkskolan på platsen och bland dennas lärare finna behövlig hjälp för bestridande av un- dervisningen i synnerhet i övnmgsämnena.
Det är ock klart, att det är mindre lätt för en liten läroanstalt än för en större att draga till sig goda lärarkrafter, att hålla det pedagogiska intresset uppe, att förse sig med behövlig yttre utrustning av lokaler och undervisnings— materiell och att tillvinna sig nödig auktoritet. Man torde kunna ifrågasätta, om icke den treklassiga realskolan utan parallellavdelningar betecknar ett existensminimum för en skola med den viktiga uppgiften bland andra att tjäna som grundskola för gymnasiet.
I fråga om den reducerade realskolans förmåga att förhindra tillströmningen till gymnasiet torde vara svårt att fälla ett förhandsomdöme. Skolöverstyrel- sens majoritet uttalar sig optimistiskt. Den nya, till ett lämpligare ålders- stadium förlagda realexamen borde ha förutsättningar att bliva en verklig knutpunkt och en utsiktspunkt ut över de olika bildningsvägarna, en punkt, där den unge skulle så att säga tvingas att göra halt och överväga läget, granska de möjligheter, som öppnade sig åt olika håll, och pröva de förutsätt— ningar, som förefunnes för honom att gå den ena eller den andra vägen. »Det synes sannolikt», säger överstyrelsemajoriteten, »att avslutningsexamen _på mellanstadiet så skulle bäst kunna fylla den uppgift, som från början till— ämnats den och allmänt ansetts vara av största betydelse, nämligen att för— hindra en osund tillströmning till gymnasiet.» Skolkommissionen och general- direktör Bergqvist draga en motsatt slutsats. En treårig realskola, säger kommissionen, måste för att skänka önskad kompetens säkerligen i ett flertal fall kompletteras med genomgång av en eller två gymnasieringar. Under dylika omständigheter, då lärjungarna en gång vunnit inträde å gymnas1et, skulle säkerligen lockelsen att under ytterligare två eller tre år fullfölja stu- dierna å detta skolstadium fram till studentexamen kunna befaras bliva mången övermäktig. Och generaldirektören ger uttryck åt samma tankegång.
Med avseende på den kompetens, som åtföljer avlagd realskolexamen, fram- hålles ofta, att densamma praktiskt taget hade så ringa betydelse, att dess totala eller partiella försvinnande icke vore någon avsevärd förlust; för en hel del realskolexaminerade medförde den blott en besvikelse, alldenstund de ifrå— gakommande fackskolorna och tjänsterna vore relativt fåtaliga och de real— skolexaminerade i stor utsträckning undanträngdes av studenter och sökande med normalskolekompetens. Även om detta i väsentlig mån äger sin riktighet,, bör icke förbises, att den vid realskolexamen fästa kompetensen givit realskol—
examen ett visst anseende och därigenom medelbart haft betydelse för de från realskolan utgångna lärjungarna. Visserligen f ramhålles ofta, att det är klent beställt med realskolexamens anseende och att det vore önskligt, att någon för- bättring därutinnan kunde åstadkommas, liksom det å andra sidan säges, att realskolexamen till följd av kompetensen fått en alltför hög social värdering, ägnad att ingiva de examinerade en oriktig föreställning om deras plats i sam- hället. Huru härmed än må förhålla sig, torde det vara tydligt, att kompeten- sen inneburit en officiell värdesättning, som bidragit, till att giva realskol— examen det mått av anseende i allmänhetens uppfattning, som den kan äga, och därigenom varit till gagn även för det stora antal realskolexaminerade, som icke haft anledning att begagna sig av de givna kompetensbestämmelserna utan med sitt examensbetyg som merit sökt anställning i enskild tjänst. Att den minskning i kompetensen, som måste bliva en följd av realskolekursens avkort— ning, kommer att leda till att realskolexamen får ett i viss mån minskat värde i det allmänna medvetandet, har också av överstyrelsemajoriteten framhållits. Men att minskningen i realskolexamcns anseende skall komma studentexa- mens dragningskraft att växa, synes i och för sig sannolikt. Även den ökning av antalet realskolor, som, efter vad man har skäl att förmoda, skulle bliva en följd av realskolans avkortning, innebär anledning att vänta ökat tillopp till gymnasiet. Å andra sidan skall avståndet i studietid mellan de båda examina bliva. större, och även den omständigheten, att gymnasiet anknytes till den av- slutade realskolan och att varje realskolans lärjunge alltså föres fram till sin skolas slutmål och kan vinna ett examensresultat, skall verka i viss mån åter- hållande på tillströmningen till gymnasiet.
Tanken på en avslutningspunkt inom det allmänna läroverket mellan real- och studentexamina framträder, som det vill synas, med en viss nödvändighet i samband med frågan om realskolans avkortning.
Läroverkskommittén på sin tid ville bringa till stånd ett ordnat samband mellan allmänbildningens och fackbildningens läroanstalter och ansåg sig i den föreslagna avslutningsexamen på läroverkets mellanstadium ha skapat icke blott en lämplig samlingspunkt för de lärjungar, som lämnade läroverket för att omedelbart gå ut i praktisk verksamhet, utan ock en lämplig anknytnings— punkt för alla de fackskolor, specialkurser och tjänstebefattningar, vilka förut- satte en större allmänbildning än folkskolans men icke kunde anses behöva förutsätta studentbildning. Kommittén utgick därvid från den grundsatsen, »att fordringarna på allmänbildning ej få sättas högre, än nödigt är, på det att större utrymme må kunna lämnas åt fackbildningen», och föreslog real- skolexamen som kompetensfordran även i några fall, där förut studentexamen varit vedertagen sådan. Skolkommissionen, som föreslagit en skärpning av realskolexamen, har uttalat, att det borde allvarligt övervägas, huruvida icke examens nuvarande behörighetsområde kunde ökas. »Kommissionen har icke kunnat förbise», heter det, »att studentexamen för närvarande kräves såsom ' förutsättning för flera levnadsbanor, där man äger grundad anledning ifråga— sätta, om icke ett lägre teoretiskt kunskapsmått kunde vara tillfyllest.» Real- skolexamens nuvarande kompetensområde är visserligen mindre omfattande, än från början avsetts, och dess praktiska omfattning är, som nyss sagts, mind- re än dess formella, i det att de realskolexaminerade mångenstädes utträngas i konkurrensen med sökande, som avlagt studentexamen eller vunnit normal- skolekompetens, men, såsom av det föregående framgår, är detta område dock icke obetydligt.1 Nu torde man kunna säga, att i de flesta fall, där den kom-
1 Avlagd godkänd realskolexamen jämte för olika fall stadgade tilläggsfordringar och andra villkor berättigar till inträde dels i en del fackskolor och specialkurser, nämligen postelevkurs, telegraf- elevkurs, teknisk elementarskola, teknisk fackskola, tekniskt gymnasium, handelsgymnasium, viss
Den avkor- tade real— skolan och gymnasiets enhetlighet.
petens, som realskolexamen medför, kommer till praktisk användning, den- samma icke anses innebära ett mer än tillräckligt mått av behövlig skolbild- ning. Snarare synes man vara av den åsikten, att fordringarna borde höjas, åtminstone i fråga om sådana ämnen, som i de olika fallen äro av särskild vikt. En sänkning av realexamens nivå och därav följande minskning i dess kompe- tensvärde framkallar därför naturligt nog tanken på en annan anknytnings- punkt inom det allmänna läroverket än den, som den nya realexamen skall erbjuda.
Denna anknytningspunkt skulle, synes det, vad de förutnämnda specialsko- lorna beträffar, kunna ligga i jämnhöjd med nuvarande realskolexamen, alltså vid avgången från det fyraåriga gymnasiets första ring. Vad ämbetsverken i fråga angår, torde en anknytning högre upp anses önsklig, närmast då vid avgången från andra ringen. Frågan bör dock icke begränsas till att gälla allenast de nämnda fackskolorna och tjänsteanställningarna utan ses från vidare synpunkt, nämligen från synpunkten av ett i samband med realskolans avkort- ning uppkommande allmännare behov av ett avslutningsstadium inom gymna- siet, markerande en allmänbildning av större omfattning än realskolebildningen men mindre omfattande än studentbildningen. Därvid framstår då den sist- nämnda punkten, alltså utträdet ur andra gymnasieringen, som det naturligaste läget för ett dylikt avslutningsstadium.
Tanken på en avslutning i andra gymnasieringen (övre 6:e klassen) var uppe i diskussionen redan vid tiden före den senaste läroverksreformen och har seder- mera då och då framkommit, stundom förbunden med tanken på gymnasie— kursens avkortning. I sammanhang med frågan om realskolekursens längd har den nu fått en viss aktualitet i meningsutbytet. Skolkommissionen och generaldirektör Bergqvist framhålla båda, utan att inlåta sig på en närmare behandling av frågan, att en avkortning av realskolans kurs torde komma att i vissa fall framkalla krav på realskolekursens kompetterande genom tillägg av en eller annan årskurs i gymnasiet. Lektor J. Swenning framförde år 1922 ett projekt om en lägre och en högre realskolekompetens, den senare förvärvad medelst genomgång av andra gymnasieringen. De tre kollegier vid högre all- männa läroverk, som ifrågasatt en avkortning uppifrån av realskolan, förbinda därmed förslag om att viss kompetens skulle tillerkännas avgångsbetyg från gymnasiets andra ring.
Att man skulle inrätta en ny examen vid avgången från andra gymnasie- ringen har icke ifrågasatts och skulle väl knappast bliva av behovet påkallat, åtminstone icke i första hand; ett på särskilt sätt formulerat avgångsbetyg synes kunna övertaga en del av den uppgift, som realskolexamensbetyget hit— tills haft, och vara tillfyllest för de lärjungar, som här hade anledning att lämna läroverket. Icke ens någon betydligare omläggning av läroplanen i syfte att vid slutet av andra ringens kurs åstadkomma en kursavslutning, torde behöva anses nödvändig. Det kan i detta hänseende anmärkas, att enligt de sakkunnigas förslag till undervisningsplan för det fyraåriga gymnasiet en viss kursavslutning vid denna punkt skulle komma att förefinnas i en del
kurs vid tekniska skolan i Stockholm, agronomkurs vid lantbruksinstitnten, skogshögskolans lägre kurs, vissa handarbets— och skolköksseminarier, dels till anställning, i allmänhet efter genomgång av vederbörlig elevkurs, i vissa tjänstebefattninga nämligen vissa tjänster vid postverket, telemf— verket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk, tullverket, riksbanken, postsparbanken. Avlagd godkänd realskolexamen betecknar ock det minsta mått av allmänbildning, som enligt givna stad- ganden bör innehavas av lärare i teckning och musik vid allmänt läroverk, av lärare i övningsämne vid folkskoleseminarium, av landsflskaler och i vissa fall av reservofficersaspiranter. Läroverkskommittén 1899—1902, som föreslagit ungefär nuvarande kompetensområde med tillägg av bland annat tandläkarinstitutet, fermaceutiska. institutet och folkskoleseminariernas 3ze årsklass, be- räknande antalet manliga realskolexaminerade, vilka skulle komma att övergå. till fackskolor, special- kurser och tiänstebefattningar inom det föreslagna. kompetensområdet, till omkring 300 årligen.
ämnen, beroende därpå, att den nyspråkliga gymnasielinjen här skulle utgrena sig från de båda andra linjerna.
Ett av de tre nyssnämnda läroverkskollegier, vilka framställt tanken på ett avslutningsstadium i andra gymnasieringen, nämligen kollegiet vid högre all- männa läroverket i Jönköping, utför denna tanke ytterligare och säger, att ett utnyttjande av detta uppslag till »en förstärkt realskolekompetens» i viss utsträckning syntes kunna ske även beträffande de fristående realskolorna, »som således skulle bliva av tvenne typer, en högre och en lägre».
Den konsekvens, som här drages, torde icke kunna anses'orimlig. Den öpp- nar emellertid ett nytt organisatoriskt perspektiv. En dylik typ av högre real- skola, som kollegieuttalandet antyder, tänkes uppenbarligen komma att bestå av en avkortad realskola jämte de två första ringarna av ett gymnasium. För många orter, som nu ha fristående realskola och givetvis skulle betrakta den- nas reduktion från sexårig till måhända treårig som en svår förlust, vore en sådan gymnasial påbyggnad helt säkert välkommen, liksom naturligtvis även för många orter, som ha kommunal mellanskola och skulle få denna reducerad från fyraårig till treårig. Då med avgångsbetyget från andra gymnasierin- gen skulle förbindas sådan kompetens, som den nya realexamen icke kunde behålla, skulle genom den gymnasiala påbyggnaden samtliga de syften, som den nuvarande realskolan avser att tjäna, bliva tillgodosedda. En dylik orga- nisation skulle bereda lärjungarna möjlighet både att tidigare än nu med real- examen avsluta sina skolstudier och att längre än nu vid hemortens skola fort— sätta dem för att därefter övergå vare sig till sådan facklig utbildning eller praktisk verksamhet, som förutsatte ett större mått av allmänbildning, än real- skolan meddelade, eller till fortsatta studier vid ett fullständigt gymnasium.
Ett avslutningsstadium i andra gymnasieringen utgör emellertid väl sn nära till hands liggande men icke en nödvändig konsekvens av realskolans avkort- ning. Vad särskilt beträffar det avsedda sambandet mellan den allmänbildande skolan och vissa specialskolor och tjänstemannabanor bör, såsom förut framhål- lits, genom lämpliga förändringar av de fackliga anstalterna eller elevkur- serna eller genom för de olika ändamålen särskilt avpassade kompletterings— kurser samma syfte kunna vinnas, måhända på ett från fackbildningens syn— punkt bättre sätt.
Från gymnasiets synpunkt kan det ingalunda anses såsom någon fördel, att en förstärkt realskolekompetens bleve fäst vid avgångsbetyget från vare sig dess första eller dess andra ring eller överhuvud taget att någon punkt inom gymnasiet markerades som avslutningsstadium. Med en sådan åtgärd kom- me realskolan i viss mån att sträcka sig upp i gymnasiet. Även med tillbörlig gallring av de inträdessökande skulle gymnasiets lägre avdelning få en till numerär och sammansättning i någon mån annan elevkår än eljest, och intresse— inriktningen hos lärjungarna bleve icke så enhetlig, som om studentbildningen ensam vore studiearbetets och undervisningens mål. I viss mån hade en del- ning av gymnasiet kommit till stånd, av mindre betydelse i fall antalet av de lärjungar, som begagnade sig av undervisningen i de lägre ringarna endast för att vinna en »förstärkt realskolekompetens», bleve obetydligt, men i annat fall medförande den faran, att dessa lägre ringar i avsevärdare mån förlorade sin gymnasiala karaktär. Att en sådan karaktär skulle kunna förlänas åt de ifrågasatta till fristående realskolor fogade gymnasieavdelningarna, synes föga sannolikt, då väl dessa icke utan betydande svårigheter skulle kunna för- ses med de lärarkrafter och den materiella utrustning, som för en verkligt gymnasial undervisning måste anses behövliga.
Skolöverstyrelsens majoritet har, såsom förut sagts, icke motiverat sitt för- slag om den avkortade realskolan med hänvisning till den högre folkskolans 12—253185
Realskola”, och hö re folks/ro an.
intresse, men den har framhållit, hurusom realskolans avkortning uppifrån med en årsklass och därmed följande sänkning av realexamens nivå skulle kraftigt bidraga att stärka den treåriga yrkesbestämda högre folkskolans ställning, och den har däri sett en av de gynnsammaste följderna av den föreslagna åtgärden.
Skolkommissionen och generaldirektör Bergqvist ha vid övervägandet av frågan om realskolekursens längd ävenledes hänvisat till den högre folkskolan men från väsentligen annan synpunkt. Kommissionen gör gällande, att spörs- målet om tillgodoseendet av bildningsbehovet hos den ungdom, för vilken ett mindre mått av skolbildning, än det realskolan meddelar, kan anses vara till- fyllest och som vid tidigare ålder än den, vid vilken realexamen i allmänhet avlägges, bör gå ut i praktisk versamhet, »kommit i ett helt nytt läge därige— nom, att de praktiska ungdomsskolorna öppnat nya bildningsvägar i riktning mot olika yrken», och kommissionen erinrar därvid särskilt om de möjligheter i sådant avseende, som erbjudas av den högre folkskolan. Generaldirektör Bergqvist utvecklar denna tanke närmare och finner en möjlig lösning av sam- ma spörsmål i en uppdelning på olika skolformer av den nuvarande realsko- lans olika uppgifter, på det sätt att uppgiften att tillgodose det nyssnämnda bildningsbehovet överlåtes åt den högre folkskolan under det att den obeskurna realskolan behåller uppgiften att meddela den för vissa specialskolor och tjän- stemannabanor erforderliga förbildningen samt att utgöra grundval för gym- nasiet.
I den högre folkskolans natur och historiskt givna förutsättningar torde icke finnas något hinder för en sådan tankes förverkligande. Både som all- män och som yrkesbestämd synes den högre folkskolan vara ägnad att tjäna det ifrågavarande bildningsbehovet. Mellan den allmänna högre folkskolans och realskolans bildningsmål råder principiellt sett endast den skillnad, som kan betingas av lärokursernas olika längd; där den allmänna högre folkskolan växt ut till fyrklassig, har den i de flesta fall övergått till kommunal mellan- skola, och de fyrklassiga, som finnas, ha sin undervisningsplan inriktad på real- examen son1 mål. Vad den yrkesbestämda högre folkskolan beträffar, torde om densamma kunna sägas, att den naturligtvis icke kan ersätta realskolan eller den allmänna högre folkskolan men att den i vissa fall ännu bättre än dessa motsvarar det bildningsbehov, som frågan gäller. Ty för många av de gossar och flickor, som äro i tillfälle att efter avslutad folkskolekurs under ytterligare några år ägna sig åt skolstudier, är det till avgjort gagn, att den fortsatta un— dervisning de erhålla har vad man kallar praktisk läggning, särskilt att den i likhet med undervisningen i den yrkesbestämda högre folkskolan är inriktad mot vissa bestämda områden av det praktiska yrkesarbetet. Den yrkesbestämda högre folkskolans värde i sådant avseende ökas ytterligare, i den mån från densamma vägar leda vidare till skolor och kurser för fortsatt och mera specia— liserad facklig utbildning. Det lider väl intet tvivel, att det vore önskligt, att en del av den ungdom, som nu söker sig in i realskolor och mellanskolor, kunnde ledas över till de yrkesbestämda högre folkskolorna. Dessa sistnämnda skolars utveckling är i varje fall ett önskemål av stor betydelse.
Skolkommissionens och generaldirektör Bergqvists hänvisning till den högre folkskolan innebär, att de lärjungekategorier i realskolan, för vilkas skull en avkortning av realskolans kurs skulle göras, egentligen redan inom skolsyste— met äga en för dem passande skolform, som också, i den mån den h_inner mt— veckla sig, allt mera skall komma att draga dessa lärjungekategorier till sig. Det vore därför angeläget att låta det värde, som denna skolform äger, kla— rare framträda och göra den mera tilldragande för de unga. En åtgärd i sådan riktning vore, såsom såväl generaldirektör Bergqvist som skolöverstyrelsens majoritet med styrka framhållit, att låta den yrkesbestämda högre folkskolans lärokurs i likhet med realskolans avslutas med en examen av officiell karaktär
och medförande en viss kompetens. Generaldirektör Bergqvist har för den- samma föreslagit benämningen »praktisk realskolexamen».
Nu framhåller emellertid överstyrelsemajoriteten, att den yrkesbestämda högre folkskolan i sin utveckling hämmas genom konkurrensen med realskolan. Genom sitt relativt stora anseende, sin betydande utbredning och sm examen har realskolan i denna konkurrens en överlägsen ställning gentemot den högre folkskolan. Men om realskolan, av skäl och på sätt som överstyrelsemajorite— ten anfört, avkortades, så skulle den yrkesbestämda högre folkskolans tävlan med realskolan i väsentlig grad underlättas. Den på sexårig grundskola vi- lande realskolan skulle då få treårig kurs liksom den yrkesbestämda högre folkskolan, och de båda skolformernas examina komme att ligga på samma nivå. Därigenom skulle realskolans teoretiska utbildningslinje och den högre folk- skolans praktiska bliva organisatoriskt likställda, och deras examina skulle framstå som likvärdiga. Att förlänga den yrkesbestämda högre folkskolans kurs till fyraårig för att såmedelst vinna den önskliga likställigheten torde, säger överstyrelsemajoriteten, icke vara möjligt, då det just är på grund av vunna erfarenheter och utan något ingripande utifrån som den yrkesbestämda högre folkskolan ordnats såsom treårig.
Vid frågans behandling bland de sakkunniga ha i huvudsak följande erin— ringar framställts mot den uppfattning, som överstyrelsemajoriteten i denna punkt gjort gällande. Den yrkesbestämda högre folkskolan är ännu endast några få år gammal inom vårt skolväsen, varför omdömen om dess framtids- utsikter lätteligen bli osäkra. Det låter sig tänka åtminstone som en möjlighet, att med de alltjämt stigande anspråken på medborgerlig och facklig utbildning dess lärokurs inom en icke allt för avlägsen framtid kan befinnas böra ut- sträckas och göras fyraårig. Det synes icke heller omöjligt, att den yrkesbe— stämda högre folkskolan i sin från realskolans skilda egenart skall visa sig äga vissa förutsättningar att hävda sin ställning vid sidan av realskolan, även ! om denna förblir oavkortad: den bjuder lärjungarna något annat än realskolan, : icke en teoretisk allmänbildning utan en bestämt inriktad praktisk utbildning, ' och dess arbetsresultat är av mera omedelbar nytta för den som vill snart kom-
ma ut i praktisk verksamhet. Den omständigheten, att dess kurs är kortare än realskolans, kan måhända komma att framstå som en svaghet, men det är också tänkbart, att den av många kan komma att betraktas som ett företräde, allden- stund den medger ett tidigare utträde i det praktiska arbetet. Den utveckling, som den yrkesbestämda högre folkskolan hittills uppvisat, synes icke vara ned- slående. Den kom till stånd genom beslut av 1918 års riksdag och fick sin författning genom en stadga samma år. År 1925, alltså efter förloppet av endast sju år, funnos 22 yrkesbestämda högre folkskolor med undervisning i flera olika yrkesgrenar och med tillsammans inemot 4,000 lärjungar. En prak— tisk realexamen vid de yrkesbestämda högre folkskolorna bör kunna inrättas oberoende av. förändringar i realskolans organisation. Först när en sådan exa- men bragts till stånd och någon tid prövats, torde man kunna avgöra, i vad mån den kan ha utsikt att vid sidan av den vanliga realexamen vinna tillbörligt an- seende hos allmänheten.
Till den viktiga frågan om den högre folkskolan och om praktisk realexa- men skola de sakkunniga återkomma i kap. XIII. .
6. Realskolan och den kvinnliga ungdomen. En särskilt viktig sida av _den föreliggande skolfrågan är frågan om den kvmnliga ungdomens undervisning. Det statsrådsanförande, som lämnade riktlinjerna för skolkommlssmnens arbete, angav såsom en av grundprinciper-
Skolkom- missionens undervis- ningsplan.
na för revisionen av skolväsendet, att staten borde taga sig an flickornas ut- bildning i samma utsträckning som gossarnas. Uttalandet härom, vilket i främsta rummet åsyftade statens ekonomiska förpliktelse gentemot den kvinn- liga ungdomen, har rönt allmän anslutning, allt under det man också allmänt framhållit, att den nuvarande svenska flickskolan i pedagogiskt avseende måste anses intaga en hög ståndpunkt.
Frågan om flickskolans förstatligande, som inställer sig, då det gäller till- lämpningen av den nämnda grundprincipen, är huvudsakligen av ekonomisk natur och faller därför till det väsentliga utanför området för den uppgift, som de sakkunniga haft sig förelagd. Men de organisatoriska och pedagogiska spörsmål, som för närvarande äro aktuella och som tillhöra de sakkunnigas arbetsområde, beröra i lika mån den kvinnliga som den manliga ungdomens utbildning.
Vad realskolan angår må erinras därom, att denna för närvarande i stor ut- sträckning är samskola. Statssamskolorna äro till antalet 18, och alla de 84 kommunala mellanskolorna äro samskolor. Härtill kommer ett tiotal enskilda samskolor, som förbereda för realskolexamen. Ensamt för flickor avsedda realskolor finnas däremot för närvarande icke, om man undantager en real- skolelinje vid Rudebeckska flickskolan i Göteborg och en dylik vid Detthow- ska skolan i Stockholm.
Utan att här inlåta sig på frågan, huruvida realskolan i statssamskolans och den kommunala mellanskolans gestalt är en för flickor ändamålsenlig skolform, vilja de sakkunniga i detta sammanhang endast framhålla, att man, oavsett de skilda meningar, som råda och komma att råda om samundervisningens lämp- lighet eller olämplighet, måste av organisatoriska och ekonomiska grunder räkna med att samundervisning på realskolestadiet även framgent kommer att bliva i stor utsträckning använd. Vid uppgörandet av undervisningsplaner för devolika former av realskolor, som i det föregående avhandlats, ha de sak- kunniga därför utgått från förutsättningen, att ifrågavarande skolor skola kunna tjänstgöra som samskolor, varför de sakkunniga. sökt att i den mån möj- ligt varit taga hänsyn till de kvinnliga lärjungarnas särskilda bildningsbehov. Realskolor avsedda endast för flickor medgiva i vida högre grad ett hänsyns- tagande till de speciella önskemål, som i fråga om flickornas skolundervisning gjorts gällande och i den nuvarande åttaklassiga flickskolan kunnat bliva till- godosedda. Om ock i begränsad omfattning torde dylika flickskolor kunna finna plats inom skolväsendet, varför de sakkunniga ägnat uppmärksamhet även åt realskolor av denna art.
I kap. XI skola de sakkunniga upptaga till behandling frågorna om den kvinnliga ungdomens utbildning och i samband därmed jämväl beröra spörs- målen om sam- och särundervisning.
7. Realskolans undervisningsplan.
Den nuvarande sexåriga realskolans undervisningsplan har fått anseende såsom i det hela väl avpassad för sitt ändamål. Det mått av allmän medbor- gerlig bildning, som realskolan skall meddela, anses väl avvägt, timplan och kurser i allmänhet lämpade efter lärjungarnas psykiska förutsättningar på de olika åldersstadierna. I fråga om lärjungarnas arbetsbelastning har stundom anmärkts, att denna vore något för dryg i de högre klasserna och utan fara kunde göras större i de lägre, men i det hela har skolan även i detta avseende gått fri från allvarligare klander.
Skolkommissionens undervisningsplan för den fyraåriga realskolan är i flera hänseenden överensstämmande med undervisningsplanen för den nuva- rande realskolans fyra högre klasser, naturligtvis med de ändringar i kursför- delningen, som betingas av skolornas olika längd och olika grundskolestadium. De viktigaste olikheterna äro följande. Kommissionen låter engelska bliva det i undervisningen först inträdande främmande språket och tyska bliva det andra i ordningen, under det att språkföljden hittills varit den motsatta. För när— varande har en lärjunge i realskolans femte och sjätte klasser tillfälle att (mot befrielse, om han så önskar, från undervisningen i teckning) erhålla undervis- ning i franska. Enligt kommissionens läroplan är liknande möjlighet beredd för lärjungarna i fjärde klassen till undervisning i franska eller latin (i förra fallet med befrielse från undervisningen i matematik, i senare från viss del av undervisningen i tyska och matematik samt från undervisningen i teckning och slöjd). För de lärjungar, som ämna övergå till latingymnasiet, är den sålunda möjliggjorda undervisningen i latin obligatorisk. Kommissionen gör de för närvarande frivilliga men av lärjungarna i regel utnyttjade laborations- ' övningarna i fysik, kemi och biologi till obligatoriska beståndsdelar av under— ' visningen och upptar för dem beräknad tid i veckotimtalen för de nämnda äm— nena, vilket, vad beträffar fysiken och kemien, medför en ökning av förut- varande timtal. Kommissionen gör vidare gosslöjden till ett obligatoriskt äm- ne. Då kommissionens realskola normalt är samskola, upptar kommissionen i tredje klassen hushållsgöromål såsom obligatoriskt ämne för flickorna och an— slår för gossarna motsvarande tid huvudsakligen till obligatoriskt praktiskt arbete av olika slag, varjämte flickorna erhålla undervisning i kvinnlig slöjd under lika många timmar som gossarna i sina slöjdarter.
Realskolans ämneskrets är i kommissionens undervisningsplan, såsom av det sagda framgår, snarare vidgad än inskränkt. För närvarande upptager undervisningsplanen för realskolans fyra högsta klasser 10 obligatoriska »läroämnen» och 1 frivilligt (franska) samt, med bortseende från 1 timme väl- skrivning i tredje klassen, för gossarna 3 och för flickorna 4 obligatoriska »övningsämnen» och 1 frivilligt (gosslöjd). Enligt kommissionsförslaget bliva dc obligatoriska läroämnena fortfarande 10, de frivilliga 2 (franska och latin)1 och övningsämnena 5, alla obligatoriska. Antalet samtidigt förekommande ämnen är genom tillkomsten av nya övningsämnen något ökat, antalet samti— digt lästa läroämnen oförändrat: i de fyra klasserna respektive 7, 9, 10, 10. Genom av kommissionen förordad koncentrationsläsning kan i båda fallen en Viss ehuru obetydlig reduktion åstadkommas. För de lärjungar, som skola övergå till latingymnasiet, ökas antalet obligatoriska läroämnen i fjärde klas- sen genom tillkomsten av latinet.
Timplanens veckotimsummor äro, huvudsakligen på grund av den ökade tid som kommit övningsämnena till del, något större än för närvarande. Jämföras veckotimsummorna särskilt för läroämnena, finner man likaledes en ökning, ehuru obetydlig (sammanlagt för de fyra klasserna 113 mot 111). Kommissio- nen har givit anvisning på vissa anordningar, ägnade att befordra koncentra- tion, samt framhållit vikten av att kunskapsstoffet såväl i kursplanerna som framför allt i läroböckerna erhåller behövlig sovring, åtgärder som givetvis kunna och böra. vidtagas oberoende av organisatoriska förändringar. Vikti— gare för en riktig jämförelse mellan den arbetsbelastning, som kommissionens undervrsnmgsplan innebär, och den, som nu förefinnes, är, att kommissionen inlagt en del förut frivilliga men i stor utsträckning av lärjungarna begagna- de underv1sningsmoment (lärjungelaborationer, slöjd) itimplanen, i vilken de för närvarande icke framträda, att den föreslagit lektionstimmarnas avkortning
1 Härvid _bortses från att kursmomentet bokföring av kommissionen utbrutits ur matematikkursen och gjorts till ett frivilligt ämne utom timplanen.
De sak- kunnigas undervis- wings-planer.
under en del av dagen från 45 till 40 minuter och att den yrkat de skriftliga arbetenas förläggande i största möjliga utsträckning till lärorummet, under det att de skriftliga arbetena i modersmålet, tyska och engelska. enligt nu gäl— lande kursplaner skola utföras än i hemmet, än på lärorummet. Med hänsyn till dessa omständigheter anser kommissionen, att arbetsbelastningen vid en tillämpning av dess undervisningsplan skall komma icke att överstiga utan snarast att understiga den i statens realskolor och de kommunala mellansko- lorna nu förekommande.
De sakkunniga hava, av skäl som i föregående kapitel V utvecklats, ansett, att tyskan, åtminstone i normala fall, fortfarande bör vara det först begyn- nande språket i realskolan, att latinet icke bör dragas ned i realskolan, men att däremot franskan bör ingå i skolans två högsta klasser som frivilligt ämne för lärjungarna i allmänhet och som obligatoriskt ämne för de lärjungar, som skola övergå till gymnasiet, med rätt för de lärjungar, som läsa franska, att avstå från undervisningen i teckning eller i slöjd eller i båda dessa ämnen. I övrigt ha de sakkunniga i allt väsentligt anslutit sig till kommissionens syn- punkter och förslag. I likhet med kommissionen ha de sakkunniga icke ansett möjligt att utesluta något av de läroämnen, som nu tillhöra realskolans ämnes- krets, och icke heller ansett möjligt eller på ifrågavarande skolstadium nödigt att iannan mån, än av kommissionen angivits, minska antalet i samma årskurs förekommande ämnen. De sakkunniga äro fullt ense med kommissionen i dess önskan att giva större utrymme och en starkare ställning i realskolan åt de manuella och i vanlig mening praktiska sidorna av skolarbetet: laborationer, slöjd, husligt arbete och praktiska sysselsättningar av annan art. I strävan- det att nedbringa timplanens veckotimsummor ha de sakkunniga icke kommit längre än kommissionen. Märkas bör dock, att till de i kommissionens timplan upptagna veckotimsummorna ytterligare kommer ungefär en halv skoldag för obligatorisk lek och idrott, under det att enligt de sakkunnigas förslag tiden för lektionsarbetet skulle komma att reduceras av idrottsövningar och lov, för vilka viss tid per'läsår skulle anslås (kap. XVI).
De sakkunniga ha uppgjort förslag till undervisningsplaner för flera slag av realskolor. Bland dessa förslag ingår ett förslag till undervisningsplan för i-årig realskola på 6-årig grundskola, vilket nära ansluter sig till kommissions— förslaget. Den å nästa sida upptagna sammanställningen av timplanerna för den nuvarande realskolans fyra högsta klasser, för kommissionens realskola och för en fyraårig realskola enligt de sakkunnigas förslag torde ge upplys- ning om de olikheter, som äro till finnandes dem emellan. Sammanställningen upptager endast de för alla lärjungarna obligatoriska ämnena. Erinras böra vi- dare, att de sakkunnigas undervisningsplan avser möjlighet till omedelbar över- gång icke lott i likhet med kommissionens från högsta klassen till 3-årigt gymnasium utan ocks från näst högsta klassen till 4-årigt gymnasium (sid 154).
De tre timplanerna giva en totalbild av realskolans arbetsprogram enligt nuvarande ordning, enligt skolkommissionens och enligt de sakkunnigas förslag. Skiljaktigheterna äro, såsom synes, obetydliga, uppenbarligen allt för obetydliga för att beteckna några i djupare mening principiella skiljaktig- heter i uppfattningen av realskolans allmänna karaktär och bildningsuppgift.
Klart är emellertid, att frågor av principiell natur finnas, som skulle kunna upptagas till diskussion. En överblick över de olika åskådningar och intres— sen, som i vår tid stå mot varandra på uppfostrans område -— skolöverstyrelsens majoritet har i inledningen till sitt betänkande i sammanträngd form lämnat en framställning av de viktigaste pedagogiska strömningarna i samtiden visar, att sådana principiella frågor finnas, delvis av genomgripande betydelse.
Ä .. .. . .. N.*ix;..22235;..*?3£2* Kossa” 4.33. 3|4l5|6112|3141234 Kristendomsknnskap . . 3 2 2 2 2 2 1 2 2 1 2 2 Modersmålet ..... 6 4 3 3 6 4 3 3 6 4 3 3 Tyska ........ b 4 4 3 — 6 5 5 7 5 5 4 Engelska ....... — 5 5 4 6 4 4 _ 3 — 5 4 5 Historia ....... 3 3 3 4 3 3 2 4 3 2 3 3 Geografi ....... 2 2 2 2 3 2 2 - 2 2 2 2 2 Matematik ...... 5 5 4 5 5 4 3 5 5 _ 4 4 5 Biologi ........ 2 1 2 21 2 1 2 2? 2 _ 1 2 22 Fysik ........ — 21 11 21 _ 32 22 22 _ 32 21 22 Kemi ........ —— — 21 — —— 32 22 — — 32 2” 27 28 28 28 27 29 27 80 27 _27 30 80 Välskrivning ..... 1 — — — —— — — -— —- — — —- Teckning ....... 2 2 2 2 2 ,2 [få-2 2 2 (& 2 2 2 .. 12.1 11.1 Musxk ........ 1,5 1,5 1,5 1,5 1,5 1,5 1,5 1 1,5 1,5 1,5 1,5 Gymnastik ...... 4 4 4 4 4 4 3 4 4 få?? 4 4 Slöjd ........ — — — — 2 2 1 1 2 11. 1 1 1 Frakt. arb. för gossar . — — -— — —— -— 3,5 — _— 3,5 — -— Hushållsgöromäl f. flickor — —— — — —— —— ' 4,5 ——- —— 4,5 — -— 8.5 7,5 7,5 7,5 9.5 9,5 11 8 9,5 11 3,5 8.6 Summa 35,5l 35,5 35,5 35,5 36,5 38,5 38 38 36,5 38 38,5 38,5
Sannolikt är, att framtidens skola i åtskilliga hänseenden kommer att bära andra drag än nutidens. De reformyrkanden, som, mer eller mindre klart preci— serade, från olika sidor framställas, avse dock mera det inre än det yttre av skolans gestaltning, och de förändringar som åsyftas äro i allmänhet sådana, som böra lämnas att, i den mån de visa sig berättigade, småningom framgå ur det pedagogiska arbetet. De sakkunniga ha i varje fall icke inlåtit sig på dessa mera vittutseende spörsmål utan. i överensstämmelse med sin uppgift, vid sin sysselsättning med de olika skolformernas undervisningsplaner begrän- sat sig till sådana frågor, som äro av betydelse för jämförelsen mellan de före- liggande organisationsförslagen eller särskilt uppmärksammats i den av skol- kommissionens betänkande föranledda diskussionen.
De synpunkter och frågor rörande undervisnings- och studiearbetet i real- skolan, som här i det följande beröras, avse endast att lämna nödig kommentar till de av de sakkunniga framlagda undervisningsplanerna. Där icke annor- lunda angives, hänföra de sig till den oavkortade realskolan. Vad de främ- mande språken beträffar hänvisas till föregående kap. V. I det hela kunna de sakkunniga angående undervisningen i de olika ämnena ansluta sig till de syn-
! Härtill komma frivilliga laborationer. ? Häri ingå laborationer.
Kristendoms- kunskap.
Modersmålet.
punkter, som skolkommissionen framlagt i kap. XVI av sitt betänkande: Grun— der till kursplaner, sid. 585—647.
Den åt undervisningen i kristendomskunskap i den fyraåriga realskolan an— slagna tiden är enligt de sakkunnigas timplan i det hela densamma som enligt kommissionens eller sammanlagt 7 veckotimmar. I de längre realskoleformerna har åt undervisningen kunnat anslås två timmar i varje klass.
Med avseende på kursplanen för den fyraåriga skolan framträda vid en jäm- förelse med kommissionsförslaget några skiljaktigheter. Så har större utrymme beretts för behandlingen av Jesu liv och särskilt av Jesu förkunnelse, som i sista klassen, jämte en återblick på profetismen, bildar utgångspunkt för en mera systematisk framställning av den kristna tros- och livsåskådningen. Att med kommissionen söka inställa Jesu liv och verksamhet »i'tidshistorisk belys- ning» har synts de sakkunniga gå utöver lärjungarnas förutsättningar på det ifrågavarande skolstadiet, där ett djupare inträngande i senjudendomens och hellenismens fromhetsvärld knappast är möjligt. En viss miljöskildring bör dock naturligtvis förekomma, särskilt en karakterisering av de religiösa par- tierna på Jesu tid. Den återblick på profetismen, som i kommissionens förslag är förlagd till den fyraåriga skolans första klass, har i de sakkunnigas förslag upptagits först i högsta klassen, där det ifrågavarande momentet i samband med den bibliska litteraturens historia bättre torde komma .till sin rätt. Slutli- gen kan anmärkas, att till det kyrkohistoriska stoffet i näst högsta klassen fogats »drag ur den kristna missionens historia.», ett moment som är motiverat icke minst med hänsyn till missionens betydelse för kulturlivets gestaltning i missionsländerna. I anslutning härtill lämnas »korta underrättelser om de viktigaste främmande religioner, med vilka kristendomen kommit i beröring», därvid främst åsyftats de ännu bestående religioner, bland vilka kristendomen såsom missionerande världsreligion utfört och utför sitt arbete.
I de realskoleformer, som utgå från kortare grundskolestadium, har i första respektive första och andra klasserna, medtagits det väsentliga av de högsta folkskoleklassernas kursinnehåll, dock med uteslutande av de kyrkohistoriska inslagen, vilka längre fram finna en bredare och mera sammanhängande be- handling i realskolans kyrkohistoriska kurs.
Med avseende på modersmålet föreslår skolkommissionen en förändring av ämnets namn: i stället för modersmålet skulle ämnet kallas svenska. Föränd- ringen avser icke att giva ämnet ett annat innehåll, utan det nya namnet >>har valts uteslutande av formella skäl: det motsvarar ett mera modernt språkbruk, har flerstädes i skollivet faktiskt redan utträngt den tyngre benämningen mo- dersmålet och har sin språkliga analogi i ämnesnamnen tyska., engelska och franska». De sakkunniga, som icke tillmäta frågan någon väsentlig betydelse, ha emellertid icke funnit de anförda skälen väga tungt nog för att motivera den föreslagna reformen; den åberopade analogien med de andra språkens namn synes de sakkunniga snarare tala för bibehållande av den hävdvunna offi- ciella benämningen, som på visst sätt kan sägas ge uttryck åt den särställning modersmålet intager och bör intaga bland skolans språkämnen: modersmålet är icke ett språk bland åtskilliga andra på skolans timplan, och modersmålsun- dervisningen syftar till andra och betydelsefullare mål än undervisningen i de övriga språken. De sakkunniga ha därför ansett ämnet böra få behålla sitt även inom folkskola och folkskoleseminarium gängse namn.
I de ledande kulturländerna betraktas modersmålet självklart såsom skolans centrala ämne och utbildningen i modersmålet såsom skolans främsta uppgift. Då vi icke ha något av de stora kulturspråken till modersmål, är det givetvis svårare att i den svenska högre skolan bereda modersmålet en plats.
som fullt motsvarar ämnets betydelse för den nationella kulturen liksom för ungdomens utbildning och fostran. På senare tider synes man emel— lertid även i vårt land hava. kommit till en klarare insikt om modersmålets ojämförliga betydelse i dessa aVSeenden, och åtskilligt har gjorts för att bereda modersmålet en bättre ställning och giva ökad effektivitet åt undervisningen i detta ämne.
Skolkommissionen framhåller mcd styrka vikten av en genom realskolan fortsatt målmedveten undervisning i välläsning. De sakkunniga ha ansett sig böra ytterligare understryka detta krav genom att i kursen upptaga framsäg- ning jämväl av stycken i obunden form. Aven kommissionens höga uppskatt- ning av övningarna i muntlig framställning synes i allo berättigad. De sak- kunniga vilja till kommissionens anvisningar på denna punkt foga den erinran, att jämväl vid betygens sättande och vid avgöranden om flyttning tillbörlig hänsyn bör tagas även till lärjungens förmåga i fråga om läsning och muntlig framställning.
Då den åt modersmålet anslagna tiden särskilt i de kortaste realskolefor- merna är knappt tillmätt, så synes det vara av vikt, att den tid som står till förfogande verkligen effektivt utnyttjas för de maktpåliggande bildnings- uppgifter, som vila på modersmålsundervisningen. För att tiden i den fyra- åriga realskolan icke onödigtvis må tagas i anspråk för arbete, som kan och bör vara undangjort tidigare, torde det vara nödvändigt att, som skolkommis- sionen framhåller, fordra och vid inträdesprövningen kontrollera, att i fråga om rättstavningen det väsentliga är inhämtat före inträdet i första klassen. Skulle en på fyraårig grundskola byggd femårig realskola komma till stånd, gälla för denna liknande synpunkter, ehuru naturligtvis med den begränsning, som det lägre stadiet betingar.
Den förkortning av realskolan, som följer av dess byggande på fyra— re- spektive sexårig grundskola, medför svårigheter jämväl för undervisningen i grammatik. Redan den första realskoleklassens borttagande innebär för gram- matikstudiet en viss förlust, som måste ersättas genom raskare arbetstakt i de återstående klasserna och särskilt genom flitigt drivna övningar i satsanalys. Om den fyraåriga realskolans språkundervisning icke skall hämmas alltför mycket, måste, som förut framhållits, vid inträdet i första klassen den sexåriga folkskolans grammatiska kurs vara väl inhämtad. Då denna emellertid med hänSyn till lärjungarnas flertal måste hållas synnerligen elementärt och saknar stöd i samtidigt studium av ett främmande språk. måste omsorgen om den grammatiska utbildningen väsentligen falla på realskolan, och grammatikun— dervisningen i den fyraåriga realskolan blir därför givetvis starkt pressad. När därtill lägges, att de från skilda skolor kommande lärjungarnas grammatiska kunskaper kunna vara ganska olika icke blott till omfång utan också till me- tod och terminologi, så framstår tydligt Vikten av att åt undervisningen i gram- matik och framför allt åt övningarna i satsanalys i denna skolform från första början ägnas tillbörlig omsorg.
Modersmålslärarnas utbildning har på senare tid genom betydelsefulla åt- gärder förbättrats. För att denna förbättring verkligen skall kunna i avsedd utsträckning komma modersmålsundervisningen vid läroverken till godo, synes det emellertid nödvändigt att genomföra en viss förändring i modersmålslärar- nas tjänstgöringsförhållanden. Modersmålet intager sedan gammalt vid för- delningen av lärarnas tjänstgöring en ganska ogynnsam särställning, i det att undervisningen just i modersmålet icke sällan anförtros åt lärare utan fack- utbildning, varför undervisningen icke alltid kunnat hållas uppe på avsedd nivå och vissa elementära övningar av ganska mekanisk art, t. ex. i rättstav— ning, kommit att intaga ett oproportionerligt stort utrymme i undervisningen; dylika elementära övningar ställa nämligen på läraren de minsta kraven med
Historia.
Bokföring,
hänsyn till teoretisk utbildning och metodisk skolning. Anledningen till an- tydda missförhållande är känd: med hänsyn till det dryga arbetet med rättan- det av de skriftliga övningarna i svenska kan modersmålsundervisningen icke läggas endast på de lärare, som äga erforderlig kompetens i ämnet, utan måste fördelas på så många lärare som möjligt. En bestämmelse, som gjorde det möjligt att vid tjänstgöringens utmätande taga skälig hänsyn till det med undervisningen i modersmålet förbundna högst avsevärda hemarbetet, skulle i hög grad gagna modersmålsundervisningen, i det att i så fall denna verkligen skulle kunna läggas i händerna endast på de för uppgiften rustade lärar- krafterna.
I fråga om den fyraåriga realskolans undervisningsplan för historia företer de sakkunnigas undervisningsplan ingen annan olikhet med kommissionens, än att ämnets timtal minskats med en veckotimme samt att det i kommissionens kurs för fjärde klassen upptagna momentet »samhällets ekonomiska byggnad» uteslutits såsom enligt de sakkunnigas mening väl svårt för stadiet i fråga.
Jämföres de sakkunnigas undervisningsplan i historia för sexårig realskola med nuvarande sexåriga realskolas undervisningsplan, befinnes ämnets timtal i det hela minskat med två veckotimmar (16 timmar mot nuvarande 18). Där— jämte framträder en viss förskjutning i kursanordningen. Denna förskjutning går ut på att bringa till stånd en synkronistisk behandling av nyare tidens svenska och allmänna historia. I sådant syfte ha som lärokurs för första klas- sen upptagits berättelser ur historien, företrädesvis ur Nordens guda- och hjälte- saga samt ur dess äldre historia., samt för andra klassen berättelser ur Grek- lands och Roms saga och historia, varjämte i denna klass början göres med den mera systematiska läsningen av Sveriges historia, däri forntiden och medel— tiden genomgås. I tredje klassen upptages den allmänna historiens samman- hängande läsning, och man hinner fram till året 1555. Den svenska historie- kursen i denna klass omfattar Gustav Vasas historia, därvid alltså synkronism inträder mellan svensk och allmän historia för att sedan fortbestå i de följande klasserna. — Den femåriga realskolans undervisningsplan är i allt väsentligt densamma som undervisningsplanen för klasserna 2—6 i den sexåriga real- skolan.
I likhet med kommissionen ha de sakkunniga funnit sig böra ur kurs- planen för matematik utesluta det hittills i. högsta realskoleklassen ingående kursmomentet >>någon övning i enklare bokföring». I och för sig måste det an- ses beklagligt, att det ifrågavarande kursmomentet utgår, då obestridigt torde vara, att även en elementär undervisning i bokföring, rätt meddelad, är av vår- de både från praktisk synpunkt och från allmän uppfostringssynpunkt. Men erfarenheten synes ha visat, att åt detta kursmoment endast sällan kunnat be- redas så mycken tid, att ett resultat av praktisk betydelse vunnits, samt att läraren icke alltid ägt den förtrogenhet med ämnet, som för en pedagogiskt fruktbärande undervisning varit behövlig. Hur obetydlig roll undervisningen i bokföring spelat, synes bäst framgå därav, att kommissionens förslag om dess uteslutande ur den obligatoriska lärokursen knappast föranlett några uttalan- den av kollegierna och ämneskonferenserna. I de få fall, där sådana uttalan- den förekomma (exempelvis av kollegierna vid Falu högre allmänna läroverk och Katarina realskola) betecknas den föreslagna åtgärden som välbetänkt. Med den stränga hushållning i fråga om den högre skolans arbetstid, som blir allt mera nödvändig, är det ock helt visst riktigast att avstå från försöket att vinna de syften man hoppats vinna genom det ifrågavarande kursmomentets upptagande i undervisningen.
Kommissionen har tänkt sig bokföringen dock böra fortfarande tillhöra real-
skolans undervisningsplan men som frivilligt ämne, vari undervisning skulle meddelas under 1 a 2 timmar i veckan. De lärjungar i högsta realskoleklassen, som önskade begagna sig av denna undervisning, skulle befrias från undervis- ningen i teckning motsvarande antal timmar.
Där lämplig lärarkraft kan erhållas och icke allt för få lärjungar finnas, som önska genomgå. en elementär kurs i ämnet, är det enligt de sakkunnigas me— ning givetvis önskligt, att tillfälle till undervisning i ämnet genom skolans för— sorg beredes. Anslag för ändamålet bör då ställas till rektors förfogande. I vad mån lärjunge, som deltager i en sålunda anordnad bokföringskurs, kan erhålla ledighet från någon del av sitt ordinarie skolarbete, synes kunna över- lämnas åt rektor att i samråd med vederbörande lärare avgöra.
Vad angår matematikkursen i övrigt är endast att påpeka, att de sakkunniga i sin timplan höjt kommissionens av ämneskonferenserna enhälligt överklagade timtal för ämnet i näst högsta klassen, att de sakkunniga ur lärokursen för den på sexårig grundskola byggda realskolan uteslutit den till folkskolan hörande förberedande geometrikursen »praktiska mätnings_ och konstruktionsuppgifter», samt att de sakkunniga i lärokursen för högsta klassen upptagit en matematisk skolskrivning var tredje vecka. Den »provräkning», som ingår i realskolexa— men, bör tydligen under sista läsåret föregås av under motsvarande förhållan- den utförda skriftliga arbeten, såsom väl ock i regeln sker. Ett stöd för att låta detta tydligt framträda i kursplanen hava de sakkunniga haft i bland an- nat ett uttalande av ämneskonferensen i matematik vid högre realläroverket på Norrmalm. De kortare skriftliga arbeten eller provräkningar, vilka såväl un- der sista läsåret som under alla föregående böra, till kontroll av klassens stånd— punkt, ofta förekomma, synas däremot vara att betrakta som ett rent meto- diSkt moment, som icke behöver i kursplanen särskilt angivas.
Ett liknande metodiskt moment är huvudräkningen. Skall huvudräkningen särskilt nämnas i kursplanen, bör den upptagas i alla årskurserna, då den up- penbarligen bör alltjämt övas. Vid en framtida revision av de metodiska an- visningarna synes detta böra klart angivas. Med hänsyn till sakens vikt hava de sakkunniga till de föreslagna kursplanerna fogat en allmän anmärkning an- gående huvudräkningen.
Icke minst från matematiklärarnas sida har kommissionens åtgärd att sätta franskan i realskolan alternativt mot matematiken blivit föremål för ogillande. Enligt de sakkunnigas förslag skall, såsom förut nämnts, lärjunge, som önskar lasa franska, icke behöva nedlägga matematiken.
Att de sakkunniga liksom kommissionen upptagit lärjungelaborationerna så- som en obligatorisk beståndsdel av undervisningen i biologi, fysik och kemi torde icke behöva särskilt motiveras. Kommissionens förslag i detta stycke har 1 allmänhet rönt erkännande. Däremot har ofta uttalats den meningen, att la- borationerna i kommissionens kursplaner fått väl stort utrymme, samt att fri- het borde lämnas läraren att, så som han funne lämpligt, fördela tiden mellan lärjungelaborationer och" lärarens demonstrativa undervisning. En dylik fri— het anse de sakkunniga också böra vara läraren medgiven, och de sakkunniga äro angelägna att betona, att den i deras kursplaner för de ifrågavarande äm— nena angiva frekvensen av laborationsövningar icke må anses bindande. Olik- heter såväl i lärarnas metodiska. uppfattning som i läroanstalternas materiella utrustning motivera detta. De sakkunniga tänka sig i överensstämmelse här- med en till kursplanerna för de ifrågavarande ämnena fogad anmärkning av följande lydelse: Den i kursplanen upptagna tiden för lärjungelabomtioner av-
Matematik.
Lärjunge— laborationer.
Ovnings- ämnena.
sez- genomsnittstid och bör icke anses bindande för läraren; önskligt är dock, "att pa realskolestadiet dylika laborationer komma att ingå i undervisningen till. mmst 'den omfattning, som i kursplanen angivits.
I fråga om övningsämnena: teckning, musik och gymnastik samt slöjd, prak- tiskt arbete och hushållsgöromål, ha de sakkunniga i det hela anslutit sig till kommissionens förslag och för dessa ämnen icke uppgjort särskilda kursplaner. Väl är sant, att kritik riktats även mot ett och annat av det som föreslagits rö- rande dessa ämnens ställning och kurser, en kritik som vid ett slutligt utarbe- tande av undervisningsplaner för de högre skolorna bör bliva beaktad. Så sy— nes en ganska enhällig mening råda bland teckningslärarna därom, att kurser— na i teckning för realskolan i kommissionsförslaget äro överbelastade och böra förenklas.
Men uppenbart är, att övningsämnena icke i samma grad som de 8. k. läro- ämnena äro bundna vid bestämda klasskurser och till följd därav icke heller i samma grad som dessa röna inflytande av organisatoriska skiljaktigheter. Från synpunkten av de sakkunnigas uppgift har en ytterligare bearbetning av kurs- planerna för övningsämnena därför icke varit i lika mån påkallad som under- sökningen av övriga ämnens.
Den kritik, som i fråga om det ena eller andra övningsämnet förekommit, har huvudsakligen gällt den tid, som i kommissionsförslaget anvisats åt ämnet och som av dettas företrädare ansetts vara för knappt tillmätt. Även där de sak— kunniga för sin del i sådant hänseende skulle velat .ställa sig på kritikens sida, ha de sakkunniga, med de förutsättningar som förelegat, i det hela icke kom- mit längre än kommissionen. Till gymnastiken med leken och idrotten, som knappast är att anse som ett ämne bland övriga utan genom sin uppgift för hela den fysiska sidan av skolutbildningen intager en särställning, skola de sakkunniga få anledning att återkomma vid upptagandet av en del hygieniska spörsmål (kap. XVI). _
Vare sig eälskrioning ingår i en realskolas timplan eller icke, bör enligt de sakkunnigas mening särskild undervisning i detta ämne meddelas på tid utom timplanen för de lärjungars räkning, som därav äro i behov och av rektor hän- visas till att därav begagna sig. I klass, där särskilt välskrivningsbetyg icke gives, bör i terminsbetyget upptagas vitsord i handstil, bestämt icke på grund av några särskilda välskrivningsprov utan med hänsyn till handstilen i lärjun— gens under terminens lopp utförda skriftliga arbeten. Ett på liknande sätt bestämt vitsord i handstil upptages även i examensbetyget. _
Det av kommissionen till motsvarighet mot flickornas hushållsgöromål rn— förda praktiska arbetet för gossar -— »kroppsarbete av olika art, såsom träd- gårdsarbete, bokbinderi, lagning av skodon och kläder, hushållsgöromål, allt avpassat efter årstidernas och orternas växlande förhållanden» _ har varit föremål för olika meningar. De sakkunniga anse uppslaget vara allt för gott för att icke bliva tillvarataget.
Att hushållsgöromål och praktiskt arbete i de sakkunnigas undervisnings— planer förlagts icke till näst högsta realskoleklassen såsom i kommissionsför- slaget utan till klassen närmast nedanför denna. sammanhänger med de sak- kunnigas önskan att bygga läroplanen för realskolan så, att övergång till gym- nasiet kan bliva möjlig såväl från högsta som från näst högsta realskoleklas— sen. Lärjungar, som från näst högsta klassen övergå till (ett 4-årigt) gym— nasium, behöva i denna klaSS få ägna sig så odelat som möjligt åt sådana stu- dier, som äro av särskild vikt från gymnasiets synpunkt. Erfarenheter från folkskolans högre avdelning, högre folkskolan och fortsättningsskolan ge vid handen, att hänsyn till lärjungarnas åldersmognad icke behöver utgöra hinder för ett sådant tillbakaflyttande av de ifrågavarande ämnenas kurser. Bland de
|
realskoleformer, som de sakkunniga haft under behandling, finns en, vari ut— rymme för dessa ämnen icke synts kunna beredas, nämligen den avkortade 3-åriga realskolan (sid. 161). Den vanliga goss- och flickslöjden är däremot upptagen i samtliga realskoleformerna.
De sakkunniga ha i föregående kapitel VI diskuterat frågan om ordningen för de skriftliga arbetena i den högre skolan.
Vad (den oavkortade) realskolan beträffar skulle där enligt de sakkunnigas kursplaner skriftliga arbeten av mera betydande omfattning förekomma i de fyra högsta klasserna, nämligen i fjärde klassen uppifrån räknat en skrivning i modersmålet var 3:e vecka, i tredje klassen uppifrån likaledes en skrivning i modersmålet var 3:e vecka och en skrivning i tyska var 3:e vecka, i andra klassen uppifrån en skrivning i modersmålet var 3:e vecka och en i tyska var 3:e vecka samt under vårterminen några skrivningar i engelska, i sista klassen slutligen en i modersmålet var 3:e vecka, en i tyska var 3:e vecka, en i engelska var 3:e vecka och en i matematik var 3:e vecka. Givetvis böra de skriftliga arbetena på detta skolstadium i så stor utsträckning som möjligt förläggas till lärorummet. Ingen av skrivningarna synes behöva upptaga längre tid än 3 tim— mar (180 min.). De böra således, utförda i skolan, icke taga en hel dag i an- språk utan endast en >>halvdag>>, d.v.s. tiden för 3 a 4 lektionstimmar med mel- lanliggande raster.
I den moderna skolan med dess mångfald av läroämnen gör sig behovet av koncentration starkt gällande. De möjligheter, som stå till buds vid strävan- det att vinna koncentration, äro emellertid i hög grad begränsade. Att försöka
minska ämnenas antal befinnes vara ett utsiktslöst företag. Realskolan har i kommissionens undervisningsplan behållit sina 10 obligatoriska läroämnen och fått de obligatoriska övingsämnena ökade från 3 till 5, och de sakkunniga ha icke sett sig i stånd att härutinnan ifrågasätta någon ändring. Det har Visser- ligen gång efter annan framkommit yrkande, om att realskolan i fråga om undervisningen i främmande språk skulle göras enspråkig. Men erfarenheten visar, att ingen undervisning är mera eftersökt än just undervisningen i främ— mande språk. Trots den stora mängden obligatoriska ämnen är det ett betydligt antal av realskolans lärjungar som' begagnar sig av möjligheten att få läsa det fakultativa tredje främmande språket, franska (sid. 93). I en skola, som om möjligt bör vara enhetlig och där en uppdelning i olika linjer alltså bör undvikas, blir det ock synnerligen svårt att minska antalet av de i kursen för en och samma årsklass ingående ämnena. De sakkunniga ha, såsom redan nämnts, i det stycket icke kommit längre än kommissionen. Anmärkas kan emellertid, att gossar och flickor i realskolelärjungarnas ålder icke i någon högre grad ha behov av att samla sig kring studiet av ett fåtal ämnen utan snarare finna sig väl av den starka omväxling, som det vanliga skolschemat erbjuder; det är först när lärjungen passerat övergångsåldern och personlig- heten börjar få sin bestämdare utformning, som behovet av samling och för- djupningi studierna gör sig starkare gällande.
I en del privata läroanstalter har man under senare år allt mera försökt bringa till stånd s. k. koncentrationsläsning: man samlar lärokursen i ett ämne på viss del eller vissa delar av läsåret och låter ämnet under den övriga tiden helt ligga nere, för att då i stället på liknande sätt driva undervisningen star- kare i annat eller andra ämnen, och man använder alltså olika arbetsordningar under olika delar av läsåret. Ett sådant tillvägagångssätt, som icke kan från- kännas en viss betydelse från synpunkten av sitt syfte, låter sig givetvis lättare tillämpa vid privatskolorna än vid statsskolorna, vilka i avseende på
De skriftliga arbetena.
Koncentra— tion.
lärarkrafterna och deras användning icke kunna förfara med samma frihet som de förra. Vid statens folkskoleseminarier är dock en liknande ordning om ook i ringa omfattning stundom förekommande och i stadgan antydd.
Skolkommissionen tänker sig dylik koncentrationsläsning använd i real- skolan dels ifråga om ämnena fysik, kemi och biologi, då en lärare undervisar i två av dessa ämnen >>eller eljest när så ske kan», dels särskilt i de fall där i någon klass ett ämne har blott en enda veckotimme på timplanen, då föreskrift skulle lämnas om att undervisning i ämnet skulle förläggas till viss del av läsåret. Denna senare föreskrift torde kanske icke alltid kunna efterkommas. Huruvida den i varje förekommande fall kan anses lämplig, är väl ock ovisst; så torde kunna ifrågasättas, om kristendomsämnet under ett halvt läsårs tid lämpligen bör utgå från schemat. Att i allmänhet taget koncentrationsläsning av den art kommissionen tänkt sig bör vara tillåten, synes rimligt. Genom en särskild kungl. kungörelse (1924 nr 458) har en viss rörelsefrihet medgivits för det fall, att samma lärare undervisar i en klass i två eller flera ämnen, då för undervisningen i ett av ämnena må kunna under en del av läsåret använ- das större antal timmar än det i timplanen angivna med motsvarande minskning för annat eller andra av de ifrågavarande ämnena, allenast iakttages, att för läsåret i dess helhet varje ämne får den tid, som timplanen föreskriver. Även andra sätt för anordnande i någon utsträckning av koncentrationsläsning —— om man nu överhuvud anser sådan önsklig — torde kunna erbjuda sig, och det synes knappast behöva medföra våda, om vederbörande rektor och lärare genom en allmännare hållen föreskrift finge rätt att i koncentrationssyfte vidtaga de åtgärder, som av dem prövades lämpliga. '
Tillval och _ Vid sidan av det ständiga yrkandet på en inskränkning av mångläseriet bort””l- 1 skolorna framträder från åtskilliga håll det yrkandet, att lärjungarna måtte
få tillfälle till undervisning utöver eller vid sidan av den obligatoriska och för alla lika skolkursen. Detta senare yrkande motiveras av kravet på skolarbetets individualisering. Försöket att allenast genom en rätt till »bortval» så att säga på negativ väg vinna en viss individualisering har, så som det kommit till utförande i gymnasiet, icke slagit väl ut. I stället är man nu benägen för tanken på en >>tillvalsrätt» med eller utan därmed förenad bortvalsrätt. Skol— kommissionen har upptagit denna tanke till utförande särskilt i gymnasiet, och de sakkunniga skola i kap. IX närmare inlåta sig på hithörande spörsmål.
Fråga om tillval och bortval föreligger även för realskolans vidkommande. Den frivilliga franskan i de två högsta klasserna enligt nuvarande undervis— ningsplan är en tillvalskurs, förbunden med viss rätt till bortval. Den har samma karaktär även enligt de sakkunnigas förslag till undervisningsplan. Den undervisning i bokföring, som de sakkunniga enligt det föregående ansett böra under vissa förutsättningar förekomma, är likaledes en tillvalskurs.
Men även annan undervisning av icke obligatorisk natur synes kunna och böra beredas realskolans lärjungar.
Så synes den av ålder förefintliga möjligheten för de lärjungar, som så önska, att erhålla undervisning i teckning utöver de ordinarie teckningstim— marna böra bevaras. Den höga ståndpunkt, teckningsundervisningen numera intager, gör en sådan möjlighet ännu värdefullare än förr.
Slutligen torde särskilt i de naturvetenskapliga ämnena tillfälle böra bere- das realskolans lärjungar till frivilligt arbete under lärarens ledning. Visser- ligen ha de sakkunniga i likhet med kommissionen lagt in elevlaborationer i ämnenas obligatoriska kurser, men detta synes de sakkunniga icke böra utgöra hinder för att jämväl frivilligt laboratoriearbete upptages i undervisnings— planen, åtminstone i de båda ämnena fysik och kemi. Det är väl känt, vilket livligt intresse särskilt de manliga lärjungarna i de högre realskoleklasserna
ha för dylikt arbete, ett intresse som med hänsyn till deras intellektuella och praktiska utbildning är allt för värdefullt för att icke höra av skolan till- varatagas.
Förutom i franskan, vilken intaget en särställning, skulle således tillvals— arbete i realskolan kunna förekomma i bokföring och teckning samt fysiskt och kemiskt laboratoriearbete. I vad män i samband med tillvalsarbetet partiell befrielse från deltagande i annat skolarbete kan ifrågakomma, torde höra av— göras i varje särskilt fall och överlämnas åt rektor att i samråd med veder— börande lärare bedöma. Då den för lärjungarnas frivilliga arbete behövliga extra lärartjänstgöringen medför kostnader, måste tydligen genom lämpliga bestämmelser sörjas för att kostnaderna icke bliva oskäligt höga i förhållande till antalet lärjungar.
De sakkunniga ha jämväl övervägt, huruvida som tillvalSarbete i realskolan också borde upptagas sådant av praktisk art, särskilt av manuell natur, och befrielse i samband därmed medgivas från viss del av undervisningen i de teore— tiska ämnena. _ I fråga om de kvinnliga lärjungarna i statssamskolorna finnas i gällande läroverksstadga vissa bestämmelser, avsedda att, där så befinnes nödigt, be- reda lättnadi skolarbetet och förebygga överansträngning. Så är stadgat, att kvinnlig lärjunge i samskolans tre högsta klasser må kunna frikallas från undervisningen i tyska eller engelska samt från viss del av undervisningen i matematik. Sådan befrielse skall icke hindra lärjungen från att i vederbör- lig ordning bliva flyttad från klass till klass, men den skall medföra för- lust av rätt att undergå realskolexamen. Det visar sig emellertid, att de kvinnliga lärjungar, som begagna sig av denna möjlighet till arbetslättnad, äro så få, att stadgandet i fråga praktiskt taget kan anses utan betydelse.] Tydligen är det förlusten av examensrätten, som härtill är orsaken.
Nu är det dock av erfarenheten bestyrkt, att det både i realskolorna och i mellanskolorna finns ett antal icke blott flickor utan också gossar, för vilka det teoretiska skolarbetet är alltför ansträngande eller vilkas begåvning för- sådant arbete icke är tillräcklig, för att de skulle förmå följa undervisningen, under det att de kunna vara väl utrustade för praktiska uppgifter och både kroppsligen och andligen skulle ha gott av en på sådana uppgifter anlagd skolundervisning. Den tanken ligger då nära, att man för både gossar och flickor borde anordna praktiskt skolarbete av olika slag som tillvalsarbete och därmed, för dem som så behövde, förbinda rätt till befrielse från vissa delar av skolans teoretiska arbete samt att man, då. i detta fall befrielsen kunde anses kompenserad av det praktiska tillvalsarbetet, skulle kunna låta de ifrågavarande lärjungarna behålla den betydelsefulla examensrätten.
Till en sådan tankegång ledes man ock från synpunkten av det allmänna önskemålet, att praktisk utbildning allt mera måttet komma att anses lik— värdig med teoretisk och att skolan allt mera måtte sättas i stånd att be- fordra varje sin lärjunges utveckling i enlighet med hans eller hennes särskilda anlag och behov.
De teoretiska ämnen, från vilka befrielse i sådant fall skulle kunna givas, äro närmast matematiken och de främmande språken. Matematiken visar Slg' särskilt för flickorna ofta vara ett svårt och ansträngande ämne, och de flickor, som få sin framtida verksamhet som husmödrar, reda sig gott med ett mindre mått av matematisk insikt, än det som vitsordas i realskolexamen. Och vad de främmande språken beträffar är det ett sedan gammalt ofta. framträdande yrkande, att realskolexamen måtte kunna avläggas med vitsord
' Läsåret 1923—1924 var enligt statssamskoloruas årsredogörelser antalet flickor, som i enlighet med läroverksstadgans % 7 mom. 2 frikallats från undervisningen i vissa ämnen, endast 3.
i allenast ett främmande språk. De klasser, inom vilka det ifrågavarande utbytet av teoretiskt skolarbete mot praktiskt skulle kunna anses mest be- höié'ligt, äro tydligen de högsta realskoleklasserna, den sista och den näst Sis a.
Man skulle sålunda kunna tänka sig, att en realskola efter skolöverstyrel- sens beprövande skulle äga rätt att anordna särskild undervisning av före- trädesvis praktisk art, såsom slöjd eller annat manuellt arbete, hushållsgöro- mål, bokföring och dylikt, samt att det bestämdes, att lärjunge, som ville begagna sig av denna undervisning, kunde på målsmans begäran befrias från deltagande i undervisningen exempelvis i matematik i näst sista klassen och i ett av ämnena tyska, engelska och matematik i sista klassen, detta utan att därigenom hindras från möjlighet att erhålla flyttning och undergå exa- men. Lärjungens examen finge i detta fall naturligtvis ett begränsat kom- petensvärde och kunde självfallet icke berättiga till inträde i gymnasiet, men den borde i övrigt vara att anse som en fullt legitim realexamen.
Att de skäl, som tala för en dylik tillvals- Och bortvalsmöjlighet, äro bc- aktansvärda torde icke kunna förnekas. Mot densamma kunna dock anföras en del icke oviktiga invändningar och betänkligheter.
I de sakkunnigas liksom i kommissionens undervisningsplan för realskolan ingår ett icke obetydligt mått av praktiska ämnen: gosslöjd och flickslöjd, hushållsgöromål för flickorna, praktiskt arbete av olika slag för gossarna. Det torde således icke kunna med fog sägas, att realskolan enligt denna under- visningsplan skulle få en så ensidigt teoretisk läggning, att de ifrågasatta praktiska tillvalskurserna av den anledningen vore av behovet påkallade.
De sakkunniga ha vidare anslutit sig till de framkomna förslagen om in- rättandet av en >>praktisk realexamen» såsom markerande den yrkesbestämda högre folkskolans studiemål och om anordna-ndet vid realskolorna av särskilda praktiska linjer, ledande till denna examen. Enligt de sakkunnigas_förslag (kap. XIII) skulle vid realskolorna kunna upprättas praktiska linjer med kurser, som avslutades ett år tidigare än realskolans normala kurs. Komma nu sådana praktiska realskolelinjer till stånd, synes behovet av praktiska till- valskurser bliva än mindre. För gossar och flickor, som till följd av svag hälsa eller svag teoretisk begåvning ha svårt att taga sig fram genom real- skolan, är den ifrågasatta till— och bortvalsanordningen visserligen en lämplig räddningsplanka, men den praktiska utbildning, som genom denna anordning erhålles, blir naturligtvis obetydlig och i alla händelser mindre värdefull än den, som bör kunna vinnas på en praktisk realskolelinje eller i en yrkesbestämd högre folkskola. Från synpunkten av yrkesutbildningens intresse vore det där- för att beklaga, om: de relativt obetydliga praktiska tillvalskurserna skulle komma att betraktas såsom tillfyllestgörande i praktiskt hänseende _och bliva till hinders för de yrkesbestämda högre folkskolornas och de praktiska real- skolelinjernas utveckling. Fara för att så skulle ske torde icke vara ute- sluten.
Det kan slutligen sättas i fråga, huruvida en dylik försvagad form av real- examen, som genom den åsyftade anordningen skulle uppkomma, vore till real— skolans båtnad. Man skulle få icke mindre än tre olika slag av realexamen: allmän realexamen, praktisk realexamen och så denna modifierade allmänna realexamen, som varken vore teoretisk eller praktisk och icke ägde vare Slg' den allmänna eller den praktiska examens valör. Detta skulle helt Visst valla osäkerhet och oreda i allmänhetens uppfattning av realexamens betydelseäoch den modifierade allmänna realexamen, som givetvis måste te_ Sig som en jam— förelsevis lättköpt examensform, skulle näppeligen bidraga till att stärka den allmänna realexamens anseende.
I kap. II har redogjorts för de olika former av realskolor, som kunna anses tillhöra den nuvarande skoldiskussionen.
Realskoleformer, som åsyfta bibehållandet av realskolans nuvarande bild- ningsmål, uppdela sig efter de olika grundskolestadier, på vilka de bygga
6—årig realskola på 3-årig grundskola Ö-årig » » 4-årig » 5- eller 4-årig » » Ö-ärig * 4-ärig » » G-årig »
Till dessa sluter sig den form av realskola, som kan tänkas erhållen däri- genom, att en differentiering sker redan i folkskolan, på det sätt att i dennas högre klasser inrättas en särskild linje.
En till sitt bildningsmål reducerad realskola, enligt förslag av skolöver- styrelsens majoritet, kan naturligtvis tänkas byggd på vart och ett av de fyra olika stadier av grundskola., som nu blivit angivna: 3- 4-, 5- och 6— —arig grundskola, och får 1 varje fall ett års kortare kurs än förutnåmnda former. Överstyrelsemajoritetens förslag avser närmast 5— —arig realskola på 3- -arig grund- skola och 3- -arig realskola på 6- -årig grundskola.
Samtliga nu nämnda realskoleformer kunna tänkas som Särskolor eller som samskolor. Till dem komma ytterligare särskilda realskolor för flickor, av de sakkunniga behandlade i kapitel XI.
Av skäl, som blivit 1 det föregående anförda, ha de sakkunniga ansett de realskoleformer som bygga på 5 arig grundskola, vara av mindre aktuellt in— tresse än de övriga. Med begränsning till de former, som åtminstone hittills spelat en mera framträdande roll i diskussionen, ha de sakkunniga utarbetat de timplaner och kursplaner, vilka som bilagor äro fogade till de sakkunnigas framställning, nämligen.
Timplaner och kursplaner för ö-årig realskola på 3-årig grundskola Bil. 1 a och b
5—årig : » 4-årig » » 2 a och b 4-årig » » 6-ärig » » 3 a och b 3-ärig » » 6-ärig » » 4 c och b
samt timplan för 3-ärig realskola på. 6-årig differentierad grundskola Bil. 5.
För de praktiska linjer, som de sakkunniga tänkt skola förekomma vid real- skolorna, lämnas redogörelse 1 kap. XIII.
I här närmast följande kap. VIII skola de sakkunniga sysselsätta sig med de >>övergångsanordningar», som i vissa fall föreslagits med ändamål att för- medla öveigång från avslutad folkskola till en på kortare grundskolestadium byggande realskola och alltså skulle kunna betraktas som ett slags supplemen— tära anordningar till system. med 3- eller 4-årig grundskola.
13—253165
Under vis- ninqsplancr för olika former ai realskolor.
Anförda motiv för övergångs- anordnan-
gar.
Övergånga- klass. Yttrandena.
Kap. VIII. Övergångsanordningar.
Förslaget om 6-årig grundskola motiveras från skilda håll bland annat där— med, att det för en del folkskolelärjungar, vilka ägna sig för studier i högre skola, av olika anledningar icke lämpar sig att söka in i sådan skola vid den tidigare ålder, som vid en organisation med kortare grundskola är den normala. Vid tillämpning av kortare grundskola och särskilt av treårig sådan bleve dessa lärjungar vid inträde i högre skola allt för mycket fördröjda eller kunde de endast med tillhjälp av ekonomiskt mer eller mindre betungande extraläsning fullfölja sina studier i den högre skolan utan oskälig förlängning av skolgån- gen eller också måste de på grund av sådana olägenheter helt avstå från fort- satta studier. Det har därför föreslagits, att inom organisation med kortare grundskola vissa anordningar borde vidtagas, som för lärjungar, vilka från högre folkskoleklass och särskilt från sjätte klassen önskade övergå till högre skola, underlättade sådan övergång. De i sådant syfte föreslagna anordningar- na hava i diskussionen brukat sammanfattas under beteckningen »övergångs- anordningar».
Såsom de sakkunniga förut framhållit, är en organisation med s. k. blan- dade system, (1. v. 5. med skolor eller linjer, byggda dels på 3- eller 4-årig, dels på 6—årig grundskola, i stort sett ägnad att förmedla övergång till högre skola å ena sidan för dem, som vid tidigare ålder äro beredda för sådan över— gång, å andra sidan för dem, som först efter avslutad sexårig folkskola önska övergå till högre skola. Övergångsanordningar hava följaktligen en uppgift att fylla endast under förutsättning, att den högre skolan, vare sig å en enskild ort eller i allmänhet, uteslutande bygger på kortare grundskola. I fråga om behöv— ligheten av sådana övergångsanordningar torde en viss skillnad böra göras mellan skolsystem med 3-årig och med 4-årig grundskola. I det senare syste- met 1igger den normala åldern för inträde i den högre skolan ett år högre än i det förra, och lärjunge kan vid tillämpning av system med 4-årig grundskola från folkskolans femte klass, alltså i 11—12-års åldern, övergå till första klassen av högre skola utan annan förlängning av den sammanlagda studie— tiden än den, som i varje fall skulle inträda vid tillämpning av skolsystern med 6-årig grundskola.
Ett antal lärarkollegier vid läroverk, mellanskolor och folkskoleseminarier hava i avgivna utlåtanden framställt förslag om anordnande av en övergångs- klass med uppgift att genom särskilt tillrättalagd kurs förmedla övergång från folkskolans sjätte klass till lämplig klass i realskola. I allmänhet utgå dessa förslag från ett skolsystern med 4-årig grundskola och avse en ettårig kurs, som förmedlar övergång från folkskolas sjätte till realskolans tredje klass. Skolöverstyrelsens läroverksavdelning tänker sig även under vissa för- hållanden tillämpad en tvåårig övergångslinje. Fullständigast utarbetat före- ligger förslag till övergångsklass i utlåtande från Falu allmänna läroverks lärarkollegium. Det framhålles där som motiv för anordningen bl. a., att ele-
ver från folkskolan därigenom skulle få en andra möjlighet att vinna inträde i läroverk, ej blott, som enligt skolkommissionens förslag, en möjlighet. Man tänker sig ock som ett slags komplement till den senare intagningen av elever från folkskola i real-skolans tredje klass även ett avskiljande efter realskolans andra klass till högre folkskola eller fortsättningsskola av sådana elever, som under de två första åren i läroverket visat sig mindre lämpade för realskolans undervisning. De två första åren i den ö-klassiga realskolan betraktas alltså som ett slags prövotid, under vilken lämpligheten för realskolestudierna skulle närmare undersökas. Å andra sidan framhåller en annan förslagsställare — .Växjö läroverks kollegium — övergångsklassens betydelse som ett prövningsår för dem, som efter avslutad folkskola aspirera på inträde i realskolan. I viss anslutning till denna tanke föreslås även, att övergångsklassen skulle kunna mottaga elever »från vilka folkskolans typer de än komma» (Växjö läroverks kollegium) eller — med en annan formulering — att inträdet »kunde och borde göras oberoende av fullt inhämtade A—skolekurser» (högre realläroverkets å Norrmalm i Stockholm kollegium).
Från enstaka håll — reservanter i Falu och Härnösands folkskoleseminariers kollegier _ riktas vissa invändningar mot förslaget om övergångsklasser. Det framhålles, att kursen i övergångsklassen måste bliva mycket ofördelaktigt anordnad, särskilt på grund av språkundervisningens dominerande ställning. Den jämna vägen genom folkskola och mellanskola ersattes med en nödfalls— utväg, vars beträdande bleve förenat med sådana risker och obehag, att den i allmänhet torde få ligga obegagnad. De i läroverket senare inkomna eleverna
komme i varje fall att bliva ogynnsamt ställda i förhållande till de därstädes tidigare intagna.
En övergångsklass, sådan som föreslagits, är icke en alldeles ny och oprö— vad anordning. I Tyskland förekommer den flerstädes inom de större stä- dernas skolväsen och har där varit till nytta; anordningar av detta slag för- ordas också av ledande skolmän därstädes på ungefär samma grunder som de i den svenska skoldiskussionen framförda. Även i vårt land har med stöd av en donation, den s. k. Dahlska fonden, i anslutning till högre allmänna läro— verket i Kristianstad under åren 1912—1918 en sådan klass varit anordnad med huvudsaklig uppgift att på ett år förmedla övergång från avslutad sex- årig folkskola till läroverkets fjärde klass. Det i Kristianstad gjorda försö— ket med en övergångsklass har visserligen slagit mindre väl ut. De sakkunniga hava emellertid inhämtat, att detta förhållande i ej ringa mån berott på sär- skilda omständigheter. Framför allt synes misslyckandet hava berott på att, såsom_ läroverkets dåvarande rektor i avgivet uttalande säger, elevmaterialet var »ieke blott föga utvalt, utan i själva verket icke utvalt alls». Under övergångsklassens verksamhetstid funnos i sjätte klassen av stadens folkskolor endast två gossavdelningar, en alltför smal bas för uppbyggande av en över— gångsklass med fullmåligt material, så mycket mer som klassen i fråga även hade att utstå en viss konkurrens med en folkskolans frivilliga sjunde klass. Till klassen överfördes för övrigt även elever, vilka i läroverkets första klasser haft mindre framgång i sina studier. Det synes alltså icke föreligga anled— ning att betrakta utfallet av nämnda försök som symtomatiskt för resultatet av förevarande organisatoriska anordning överhuvud, därest densamma under bättre förutsättningar skulle finna tillämpning. _ I fråga om studietidens längd synes på övergångsklass med antydd uppgift icke rimligen kunna ställas större anspråk, än att den skulle förmedla övergång från avslutad folkskola till realskola utan annan förlängning av studietiden än den, som bleve följden av realskolas anknytning till avslutad folkskola. Härav följer, att övergångsklass borde förmedla övergång vid system med tre—
De sakkun- niga.
årig grundskola till realskolas fjärde och vid system med fyraårig grundskola till realskolas tredje klass. Under dessa förutsättningar hava de sakkunniga utarbetat följande utkast till undervisningsplan för övergångsklass i skolsystern med resp. tre- och fyraårig grundskola.
Undervisningsplan för övergångsklass från folkskolans sjätte klass till realskolans fjärde klass i system med treårig grundskola, resp. tredje klass i system med fyraårig.1
Kristendomskunskap (2 timmar). Sammanfattande framställning av Jesu liv och verksamhet. Aposteln Paulus och skildringar från kristendomens grund— läggningstid i anslutning till läsning av Apostlagärningarna.
Modersmålct (4 timmar). Läsning av litterärt värdefulla stycken med klart och enkelt språk; övningar i språkets muntliga behandling. Form-, sats- och interpunktionslära med tillämpningsövningar. Rättstavnings—, interpunktions- och uppsatsövningar. En mindre uppsats var fjärde vecka.
Tyska (11 timmar). Uttals- och läsövningar; läsning av lättare texter; hör— och talövningar; formlära; syntax i anslutning till den lästa texten; tillämp- ningsövningar.
Historia (3 timmar). Allmän historia: forntiden, medeltiden och nyare tiden till 1555. Svensk historia: översiktlig genomgång av Sveriges historia intill 1560 med viktigare partier i utvidgad framställning.
Geografi (3 timmar). Europas geografi (utom Sveriges).
Matematik (3 timmar). Läran om bråk repeterad; tillämpningsuppgifter; lättare uppgifter tillhörande procent- och ränteräkning; huvudräkning.
Biologi (2 timmar). Översikt av ryggradsdjuren. Undersökning av levan- de växter; någon övning i växtbestämning efter flora; växtinsamling. Exkur— Sioner.
Av denna plan framgår, att, såsom också anmärkts, undervisningen i över- gångsklassen måste få en starkt språklig inriktning, särskilt markerad genom det höga timtalet för realskolans första främmande språk. Å andra sidan må påpekas, att åt modersmålet på grund av dess jämförelsevis rikliga tillgodo seende i folkskolans högsta klasser kunnat tilldelas ett mindre antal timmar. Givetvis har kursplanen i det hela ej kunnat tillrättaläggas på ett ur pedagogisk synpunkt fullt tillfredsställande sätt.
Huvudproblemet i fråga om övergångsklassen är givetvis, huruvida och un— der vilka förutsättningar densamma skulle kunna påräknas i tillfredsställande grad fylla sin funktion att meddela nödiga förkunskaper för inträde i realsko- lans fjärde, resp. tredje klass. Härvid har man att räkna med den nödvändiga hoppressningen av kurserna i vissa ämnen. På den grund komme övergångsklas— sens arbete att i grundlighet och soliditet i vissa hänseenden stå tillbaka för den parallellt löpande realskolans arbete. Med hänsyn till de med arbetet i över- gångsklass förbundna svårigheterna synes det påkallat, att lärjungeantalet i sådan klass begränsas.
Frågan om övergångsklassens effektivitet står givetvis i nära samband med spörsmålet, huruvida, såsom från ett par håll föreslagits, i sådan klass jämväl skulle kunna intagas lärjungar, vilka på grund av föregående undervisning i lägre skolformer eller av andra skäl ej tillfullo inhämtat kunskaper motsvaran—
1 Kursen i tyska får med lika formulering olika omfattning, allt eftersom den motsvarar tre eller två årskurser i realskolan. '
de kursen i ö-årig folkskola av A-form. I avseende härå synes behörig hänsyn till de särskilda svårigheter, som bleve förknippade med övergångsklassens ar- bete, betinga, att stor varsamhet med intagning av i kunskapshänseende ofull- ständigt förberedda lärjungar iakttages. Det synes därför icke vara tillråd— ligt att med avseende å intagning i övergångsklass tillämpa andra och lind— rigare inträdesvillkor, än vad fallet eljest är vid intagning i en till folkskolans sjätte klass anknuten realskola. Givetvis borde emellertid även vid intagning i övergångsklass kunna ifrågakomma, att, där vissa brister med hänsyn till inhämtade kunskaper förefunnes, vid avgörandet avseende fästes även vid åda— galagd studiebegåvning, och under sådan förutsättning borde ju även lärjungar från mer bristfälliga skolformer kunna i övergångsklass omhändertagas, sär- skilt dår lärjungeantalet i sådan klass vore ringa.
Då övergångsklass givetvis måste betraktas som tillhörande den högre skolan, borde å ena sidan inträdesprövning till densamma försiggå i samma ordning och efter samma grunder, .som tillämpas vid intagning i vanlig realskola, byggd på G-årig folkskola, och å andra sidan godkänt betyg från sådan klass i vanlig ordning berättiga till uppflyttning i den realskoleklass, till vilken övergångs- klassen vore avsedd att förbereda. Till äventyrs kunde på grund av lärjunge- frekvensen på förhand förutses, att plats i förefintliga klassavdelningar icke skulle kunna beredas i närmast avsedd klass men väl sedermera i klassen där- ovan. En dylik möjlighet kunde tänkas förekomma särskilt på den grund, att, enligt vad erfarenheten visar, en första mer markerad avgång i regel äger rum efter genomgången fjärde klass i 6-årig realskola. Med hänsyn till denna eventualitet skulle kunna ifrågasättas den av skolöverstyrelsens läroverksavdel— ning antydda möjligheten att under vissa förhållanden ordna tvåårig övergångs- linje, vilken givetvis skulle erbjuda den fördelen framför den ettåriga över- gångsklassen, att stoffet kunde mer likformigt utbredas på längre tidsrymd. Slutligen må erinras om att, därest flickskola funnes å orten, Övergångsklassen borde kunna bereda för inträde jämväl i lämplig klass av sådan skola.
En på antytt sätt organiserad övergångsklass är onekligen en i viss mån skrymmande anordning och skulle, särskilt där lärjungeantalet bleve jämförel- sevis litet, komma att i förhållande till detta antal ställa sig dyrbar. Jämte övergångsklass har därför från en del håll ifrågasatts en kortare övergångskurs. En sådan ligger så mycket närmare till hands, som redan nu övergång från folkskolan till högre läroverksklass än den första, framför allt till läroverkets andra klass, ganska ofta äger rum med hjälp endast av någon kortare tids pri- vatläsning. I Bil. 2 till skolöverstyrelseminoritetens utlåtande är ett större an- tal sådana fall redovisat, vilka samtliga avse övergång från viss folkskoleklass till läroverksklass ovanom den första.
Å enstaka orter hava med kommunala medel anordnats särskilda kurser, vil- ka möjliggjort sådan övergång. Särskilt anmärkningsvärd är en anordning med detta syfte, vilken i Södertälje sedan flera år tillbaka jämlikt stadsfullmäktiges beslut tillämpats och ännu tillämpas. Numera är så ordnat, att i början av Sjätte folkskoleåret efter ansökan och särskild prövning uttagas åtta elever, gossar och flickor, vilka under sista folkskoleåret med början i oktober eller no- vember vid sidan av skolgången genomgå en särskild kurs i tyska, omfattande 70 timmar. Med hjälp av denna kurs, av folkskolans undervisning i övriga äm- nen och av under sommarferierna bedriven privatläsning hava så dessa lärjun— gar kunnat nästkommande hösttermin vinna inträde i tredje klass av realskola eller flickskola, varvid viss hänsyn tagits till studiebegåvning som garanti för att här och var förefintliga luckor skola med tiden utfyllas. Till anordningen hör även, att fem av de åtta uttagna under sin skoltid i högre skola komma i åtnjutande av kommunala stipendier.
Övergånga- kurs. Förekomst av övergångs- kurser.
De sakkun- niga.
I anslutning till i olika former — vare sig såsom privatkurser eller såsom av det allmänna bekostade kurser — redan förefintlig praxis föreslås i en del utlåtanden, särskilt från allmänna läroverk och mellanskolor, anordnande av sådana mindre omfattande övergångskurser. Förslagen förutsätta i allmänhet 4-årig grundskola och ö-årig realskola, och de föreslagna kurserna avses i regel skola förmedla omedelbar övergång från folkskolans sjätte (eller femte) klass till realskolans andra klass, alltså i allmänhet med samma förlängning av stu— dietiden, som med 6-å1ig grundskola enligt skolkommissionens förslag skulle inträda. Kurserna tänkas i regel förlagda till sommarferierna närmast efter avgången från folkskolan, stundom med begynnelse i form av extraläsning under sista läsåret. Från några håll betonas, att tillträde till sådana av det allmänna bekostade övergångskurser borde vara förbehållet särskilt studiebe- gåvade. Betydelsen av god studiebegåvning framhålles särskilt beträffande dylik övergång från folkskolans sjätte klass till den nuvarande realskolans tredje klass (Landskrona seminarium). Men även i fråga om skolsystern med 4-årig grundskola göras i fråga om övergångskurserna liknande synpunkter gällande, och en förslagsställare kräver för tillträde till sådan kurs utom goda avgångsbetyg från folkskola även intyg av skolrådsordförande eller skolin- spektör om studieanlag, detta bl. a. »för att dessa kurser ej skulle svälla ut mer än nödigt» (Uddevalla realskola). På annat håll förmenas, att verkligt starka studiebegåvningar skulle förmedelst sådan kurs kunna övergå till real— skola utan tidsförlust.
Med avseende å dessa föreslagna övergångskurser kan det icke bestridas, att desamma, hur de än i detalj tillrättaläggas, bliva behäftade med bestämda peda- gogiska olägenheter. De komma alltid att med hänsyn till resultaten erbjuda de risker, som ett skolarbete under forcerade och extraordinära förhållanden i allmänhet erbjuder. Anordnade såsom med det vanliga skolarbetet under lär- jungarnas sista folkskoleår jämnlöpande extrakurser komma de lätt att på— lägga lärjungarna en alltför tyngande arbetsbelastning, och förlagda till som- marferierna komma de i stor utsträckning att beröva lärjungarna den behövliga sommarvilan. Å andra sidan kan ju sägas, att en sådan studieanordning, in— satt på en enstaka punkt i studiegången, i och för sig borde kunna vara över- komlig såsom ett ont av mer tillfällig och övergående natur.
En viss skillnad torde råda i fråga om övergångskursernas användbarhet i sy— stem med 3-årig och med 4-årig grundskola. Inom det förra systemet skulle de kunna någorlunda tillfredsställande tjäna sitt syfte endast i fråga om avgjorda studiebegåvningar och under förutsättning av särskilda hänsynstaganden vid avgörande om intagning; att de dock under dessa förutsättningar skulle kunna vara av en viss betydelse, ådagalägger den ovan anförda i Södertälje tilläm— pade anordningen. Inom systemet med fyraårig grundskola skulle övergångs— kurserna kunna lättare fylla sitt syfte. Övergångskursernas olika användbar— het inom de båda systemen betingas därav, att i det mest arbetskrävande äm— net, tyska, lärokursen blir drygare i det ena fallet än i det andra.
De sakkunniga hava icke ansett nödigt att utarbeta planer för övergångs— kurser. Dessa måste givetvis med full frihet anpassas efter de skilda orternas särskilda förhållanden, antalet elever samt dessas studiebegåvning och för— kunskaper. Med avseende å kursernas förläggning skulle en koncentration till sommarferierna i allmänhet vara att föredraga särskilt med hänsyn till in— trädessökande från landsbygden. Därest emellertid landsbygdsintressena vore på annat sätt tillgodosedda, kunde övergångskursen taga sikte huvudsakligen på behovet å själva orten, och kursen kunde med fördel anordnas under srsta folkskoleåret eller sista terminen. Inträdesprövningen skulle lämpligen kunna fördelas på vårterminens slut och höstterminens början, därvid prövning 1 de
ämnen, i vilka, folkskolans kurs är tillfyllest, borde kunna förläggas till den förra tidpunkten.
Övergångskurs borde i likhet med övergångsklass vara tillgänglig för såväl gossar som flickor, även där Särskolor å orten existerade.
I skoldiskussionen har det hänvisats till att organisatoriska anordningar Direkt över- skulle kunna vidtagas, som medgåve direkt övergång från folkskolans sjätte klass till sådan klass i 6- eller ö-årig realskola, att skoltidsförlängningen icke bleve större än den, som eljest tillhör system med G-årig grundskola, och tillika möjliggjorde övergång i vanlig ordning och utan skoltidsförlängning från lägre folkskoleklass till den 6- eller (")—åriga realskolans första klass. Generaldirek- tör Bergqvist antyder något dylikt, då han med sina utgångspunkter under- söker, hur organisationen lämpligen bör läggas till rätta på det fåtal ställen, där statsläroverket för närvarande har allenast en linje. Han tänker sig här- vid två möjligheter: »antingen bibehålles den nuvarande organisationen och förses på kommunens bekostnad med lämplig anslutningsanordning till folk- skolans sjätte klass, eller förvandlas läroverket till en statlig fyraårig real- skola, med rätt för kommun att på egen bekostnad därmed förbinda anslut— ningsanordning till treårig grundskola.»
Det senare angivna alternativet kan ju organisatoriskt utformas på olika sätt. Nära till hands ligger här en typ av realskola med sådan organisation. att å ena sidan genom tidigare anknytning till folkskolan och därav betingad tidsvinst skoltidens förlängning skulle undvikas och å andra sidan den sexåriga folkskolans kunskapsmått i vanlig ordning berättigade till inträde i realskolans fjärde klass, uppifrån räknat. Organisationen komme att te sig som en sexårig realskola med det första främmande språket inträdande i tredje klassen och de fyra högre klassernas kurser i huvudsak sammanfallande med den på (:l-årig grundskola byggda 4—åriga realskolans kurser samt för de två lägsta klasser- na med kursplaner, vilka motsvarade det väsentliga och särskilt det som förut- sättning för realskolans arbete Viktiga. av de tre högsta folkskoleklassernas kurser. En realskola byggd på 4-årig grundskola skulle efter samma principer konstrueras med det första främmande språket inträdande i andra klassen och den första klassen meddelande det för realskolan viktigaste av de två högsta folkskoleklassernas kurser.
Samma organisatoriska utväg erbjuder sig även med en annan utgångspunkt, vilken är i skisserade förslag given i några av de föreliggande yttrandena. Dessa förslag avse en — för undvikande av skoltidens förlängning _— genomförd differentiering inom folkskolan från tredje resp. fjärde klass av en linje för mer begåvade elever, vilken på ett års kortare tid, alltså på två, resp. ett år, förde fram till avslutad folkskolekurs. Tänker man sig en sådan differentie- rad linja lösgjord från folkskolan och nedifrån tillfogad den på avslutad folk- skola byggda realskolan som en integrerande del av denna, bortfaller uppen- barligen nödvändigheten att från folkskolans högsta klasser medtaga annat kunskapsstoff än sådant, som är av mer direkt betydelse för realskolans fort- satta arbete.
Utgår man exempelvis från system med 4-årig grundskola, måste, såsom förut antytts, i realskolan det första främmande språket uppskjutas till andra klassen. Första klassens kurs skulle företrädesvis omfatta sådana kursmoment 1 folkskolans femte och sjätte klasser, vilka erfordrades som grundval för arbetet i realskolans fyra högre klasser, alltså kursen i kristendomskunskap 1 nämnda folkskoleklasser, undantagandes den kyrkohistoriska delen, vidare kurserna i modersmålet och räkning samt den biologiska kursen med hälsolära för samma klasser. Därjämte skulle, väsentligen i syfte att giva klassens kursområde för åldersstadiet lämpat konkret stoff, kunna medtagas valda
gång från
folkskolans sjätte klass till viss klass i 6- cller 5—årig realskola.
Kommu- nerna och övergångs-
anordniw
garna.
kursmoment i historia och geografi. Kurserna i realskolans fyra högre klas- ser skulle sammanfalla med kurserna i den fyraåriga realskolans olika klasser. Om en sådan anordning av femårig realskola kan sägas, att av hänsyn till de lärjungar, som från avslutad folkskola skulle övergå till andra klassen, läro— gången i sin helhet gjorts mindre god, än den eljest kunnat vara.
Det tillkommer ej de sakkunniga att närmare utreda eventuella övergångs— anordningars administrativa och ekonomiska förhållanden. Nära till hands synes ligga att låta det företrädesvis bliva beroende på vederbörande kommu- ners initiativ och beredvillighet att bestrida kostnaderna, huruvida övergångs- anordning av den ena eller andra typen borde komma till stånd. Härigenom vunnes garanti för att sådan särskild anordning vore motiverad av känt och erkänt behov.
Kap. IX. Gymnasiet.
]. Gymnasiets mål och anknytning till högskolorna.
Enligt nu gällande läroverksstadga har gymnasiet utöver realskolans all- Det mava— mänbildande uppgift till särskilt ändamål att grundlägga de vetenskapliga in— ”Wide _9 m— sikter, som vid universitet eller högre tillämpningsskola vidare utbildas. I sin "as" ' undervisning utgår det statliga gymnasiet från det i de fem lägre klasserna av realskolan inhämtade kunskapsmåttet och bygger alltså på. realskolans näst högsta klass; gymnasiets lärokurs omfattar fyra ettåriga ringar och för fram till en avslutande examen, studentexamen, som berättigar till inträde vid uni- versitet och likartade högre fortbildningsanstalter.1 Med tre studieår i grund- skola, fem i realskola och fyra i gymnasium blir alltså den sammanlagda stu— dietiden fram till studentexamen tolvårig.
Vid sidan av de fyraåriga statliga gymnasierna finnes ett antal statsunder- stödda kommunala och enskilda gymnasier som också föra sina lärjungar fram till studentexamen. Av dessa förete somliga en avvikande organisation med endast tre ringar och bygga på avslutad realskola eller motsvarande kunskaps- mått, medan andra efter statsgymnasiernas mönster organiserats som fyraåriga, byggande på realskolans näst sista klass eller motsvarande kunskapsmått. För närvarande finnas elva treåriga gymnasier, nämligen de kommunala gymna— sierna vid statens realskolor i Uddevalla och Söderhamn samt gymnasierna vid Lunds privata elementarskola, Lunds fullständiga läroverk för flickor, Ebba Lundbergs högre läroverk för flickor i Hälsingborg, Sigrid Rudebecks skola i Göteborg, Göteborgs högre samskola, Palmgrenska och Whitlockska samsko— lorna i Stockholm, Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium samt Upp- salu, högre elementarläroverk och gymnasium för flickor. Förut treåriga, nu- mera fyraåriga äro kommunala gymnasiet i Skövde och Landskrona stads gym- nasium samt gymnasierna vid Eslövs högre samskola, Södermalms högre läro- anstalt för flickor, Ählinska flickskolan i Stockholm, Saltsjöbadens samskola och Lundsbergs skola.
I den betydelsefulla frågan om gymnasiets uppgift och mål ansluter sig skol— Skolkommis- kommissionen till den uppfattning, som funnit uttryck i gällande läroverks- sionens stadga. forslag.
_Med hänsyn till den påtagliga önskvärdheten av att den sammanlagda stu- dietiden fram till studentexamen icke förlänges, har skolkommissionen emeller- tid funnit sig böra särskilt undersöka, huruvida icke de mellan den sexåriga grundskolans avslutning och studentexamen fallande skolåren kunde nedbringas tlll sex. Kommissionen upptager till diskussion tvenne möjligheter, varigenom den högre skolans kurs skulle kunna göras sexårig: antingen skulle på en tre- årig realskola byggas ett. treårigt gymnasium, eller ock skulle direkt på den sexariga grundskolan byggas ett enhetligt sexårigt läroverk med obruten läro-
1 Dessa högre, på avslutad gymnasiekurs byggda läroanstalter för olika slag av faekutbildning sammanfattas 1 det följande för korthetens skall under den gemensamma beteckningen högskolor.
gång fram till studentexamen. Det senare alternativet, som av kommissionen efter ingående prövning av organisationsproblemets olika sidor avvisas, kom— ma de sakkunniga att särskilt behandla i kapitlet om lyceet. Mot det förra alternativet, treårig realskola och treårigt gymnasium, invänder kommissionen, att det redan ur synpunkten av realskolans bildningsmål knappast vore möjligt att i en på folkskolans sjätte klass byggd treårig realskola vinna en utbild- ning, likvärdig med den, som för närvarande vitsordades genom avlagd real- skolexamen. Särskilt i språkpedagogiskt "avseende kunde mycket tungt vägande betänkligheter göras gällande mot en till tre år begränsad realskolekurs: då det vore svårt, att icke säga omöjligt, att under nämnda tid på ett tillfredsstäl- lande sätt till önskvärd omfattning inhämta kunskaper i två främmande språk, så måste en så organiserad realskola, om den skulle kunna fylla rimliga pedago— giska anspråk, göras enspråkig. Då kommissionen på dessa grunder liksom av andra skäl, vilka i detta sammanhang sakna intresse, finner en treårig realskola för svag redan med hänsyn till realskolans självständiga uppgift, så är det helt naturligt, att kommissionen icke kan godtaga en dylik realskola som grundval för ett treårigt gymnasium, och kommissionen nödgas därför »avvisa en orga— nisation med en treårig realskola och ett treårigt gymnasium såsom ägnad att sänka den nuvarande bildningsnivån».
Det av kommissionen föreslagna treåriga gymnasiet bygger därför på en fyraårig realskolas högsta klass och för fram till en avslutande examen, vilken liksom den nuvarande kallas studentexamen och vilken med avseende på kun- skapsnivån tänkes i det hela motsvara denna; den förutsättes också berättiga till inträde vid högskolor.
Yttranden. De avgivna yttrandena ansluta sig i regel till kommissionens ståndpunkt i 333533; ' denna fråga så till vida, att ingen förändring i gymnasiets uppgift och mål och dags- påyrkas._ Det alldeles övervägande antalet utlåtanden utgå i likhet med skol- press komm1ss1onens förslag från förutsättnmgen av en 1 det hela oförändrad student- examensnivå, och varje reformförslag som befaras medföra en sänkning av denna nivå i ett eller annat avseende avstyrkes med stor bestämdhet.
Fullt enhällig är denna opinion emellertid icke.
Avkortatläro- Den av skolkommissionens organisationsförslag betingade förlängningen av verk med.”" den totala studietiden fram till studentexamen har på sina håll framkallat tan- varande bild—
ningsmål.
ken på en ytterligare förkortning av den inom läroverket fallande delen av studietiden, varvid somliga förslagsställare uttryckligen räkna med en mot för- kortningen svarande sänkning av studentexamensnivån, medan en förkortad läroverksorganisation med åtminstone i det hela bibehållet slutmål synes före- sväva andra förslagsställare. I vissa utlåtanden torde ett läroverk med lyceal typ avses. I andra utlåtanden skymtar den av skolkommissionen framkastade men på ovan anförda grunder avvisade tanken på en sexårig högre skola, upp— delad i treårig realskola och treårigt gymnasium, ooh man synes föreställa sig möjligheten av att en dylik organisation med lämpliga förändringar i kurspla- nerna skulle kunna föra fram till resultat, som i det hela skulle bliva likvärdiga med resultaten 1 den nuvarande studentexamen. Några utformade förslag, som skulle möjliggöra en granskning 1 detaljer, ha icke framlagts, men antydningar i denna riktning förekomma i officiella yttranden såsom då reservanter i Uddevalla folkskolestyrelse 1 ett särskilt yttrande vartill stadsfullmäktige i Uddevalla anslutit sig, kräva en omarbetning av kommissionsförslaget i syfte att undanröja olägenheten med studietidens förlängning, varvid de »framkasta möjligheten av olägenhetens avhjälpande genom anordnande av endast treklas- sig realskola och till följd därav motsvarande ökning efter lämplig fördelning
i folkskolans och realskolans kurser». I den följande diskussionen ha uppslag av denna art spelat en icke alldeles obetydande roll.
Till en endast sexårig studiegång från folkskolans sjätte klass till student— examen med nuvarande bildningsnivå syftar också ett av kollegiet vid Lunds privata elementarskola framkastat förslag att på den tredje klassen av en fyra- årig realskola bygga ett treårigt gymnasium. Kollegiet förutsätter därvid, att kurserna i den sexklassiga högre skolan anordnades så, att onödig omläsning icke behövde äga rum, och att genom nedflyttning av vissa delar av realskolans kurser till folkskolans högre klasser och genom fakultativ undervisning i engel- ska i folkskolans sjätte klass folkskolan skulle göras mera ägnad att utgöra grund för den högre undervisningen. Huru i en så byggd sexårig högre skola omläsning skulle undvikas och huru en så stark ytterligare belastning av folk- skolan skulle kunna praktiskt genomföras, framgår emellertid ej av yttrandet.
Där mera klart utformade förslag framlagts, räknar man med, att den högre Avkol-tatläu)- skolan icke kan på detta sätt förkortas utan att en motsvarande sänkning av verk med studiemålet äger rum. Från några håll framföres tanken på ett uppifrån aV- 951?” bild' kortat läroverk med enhetligt eller så gott som enhetligt högre stadium; enligt 131533 den—na tanke skulle skolorganisationen avstå från längre gående specialisering skada kum; av de högre studierna, läroverket skulle lösas från det omedelbara sambandet för inträde med högskolan och utan onödig linjesplittring meddela högre allmänbildning, Vld ”591101”- och den förberedande fackutbildningen skulle i sin helhet förläggas till tiden efter läroverkets avslutningsexamen, som under dessa förutsättningar skulle kunna avläggas ett, eventuellt två år tidigare än den nuvarande studentexamen.
Med utförligare motivering framträder denna meningsriktning tidigast i ett föredrag av överdirektören P. G. Laurin. i Frisinnade klubben i Stockholm den 8 december 1922, publicerat i Forum 1923. Skolkommissionens förslag avvi- sas här framför allt av det skälet, att det förlängde skoltiden. Denna vore redan nu så lång, att den icke finge förlängas utan tvärtom borde förkortas. Ungdomen sutte för länge på skolbänken; den behövde tidigare komma ut i självständigt arbete. För att möjliggöra en utveckling i denna riktning borde staten bereda skolan största möjliga frihet att reformera sig själv. Lärover- kets nuvarande ofrihet bottnade däri, att det ej blott hade att giva viss högre bildning utan även att förbereda till omedelbart fortsatta universitetsstudier. N är studentexamen måste gälla som inträdesexamen till universitetet, måste fordringarna motsvara universitetets krav på dess lärjungars förkunskaper. Då det för längesedan visat sig omöjligt att giva alla lärjungar tillräckliga kun- skaper i alla ämnen, hade läroverket måst uppdelas på flera linjer; ämnes- trängseln inom de skilda linjerna vore ändock för stor, den försvårade lärover- kets arbete, tvingade till examensdrill, hindrade att nödigt intresse ägnades åt att utveckla lärjungarnas förmåga av självständigt tänkande, deras vilja och karaktär. Trycket av studentexamen vore kännbart ända ned i lärover- kets nedre klasser. En linjeuppdelning, som möjliggjorde en tillräcklig ämnes— koncentration, kunde emellertid redan av ekonomiska skäl icke genomföras överallt. Man måste därför söka en annan väg för att få bort examensdrillen ur läroverken.
Om studentexamen finge vara endast en avgångsexamen från läroverket, och en genom en kurs av propedeutisk art förberedd särskild inträdesexamen, för— slagsvis kallad preliminärexamen, avlades för tillträde till universitetet och andra högre bildningsanstalter, om vidare studentexamen avlades ett år före , preliminärexamen och denna vid samma ålder som den nuvarande student- " examen, så skulle den egentliga skoltiden förkortas med ett år. Amneskoncen-
trationen i den ettåriga kursen för preliminärexamen skulle vara mycket stark och studierna ordnas så, att de ställde stora krav på lärjungarnas begåvning,
flit och förmåga av självständigt arbete; de borde mera ha karaktär av uni- versitets- än av skolstudier. Amnena skulle bestämmas efter de tilltänkta hög- re studiernas art: för den som till exempel ville ägna sig åt matematisk-natur- vetenskapliga studier vid universitet borde preliminärexamen omfatta endast matematik, fysik och kemi. Med så ordnade studier borde i den ettåriga kur- sen medhinnas pensa, för vilka skulle fordras flera år i läroverket. Prelimi- närexamen skulle avläggas vid läroverk, som fått dimissionsrätt, inför censo- rer, som representerade högskolan, och borde vara en verklig examen rigorosum, så att de för studier obekväma finge svårt att slinka igenom. Under vissa villkor borde preliminärexamen få avläggas utan föregående studentexamen.
Genom införandet av preliminärexamen såsom inträdesexamen till högskolor— na finge läroverket frihet att bestämma sina kurser och ordna sin undervisning utan andra hänsyn än till uppgiften att giva lärjungarna viss högre bildning, d. v. s. allsidig träning av deras andliga krafter. Förlusten av sista skolåret kompenserades i väsentlig mån av att examensdrillen, som nu toge en så vä- sentlig del av skoltiden i anspråk, fölle bort; i den mån kurserna till student— examen dock komme att sättas lägre än nu, uppvägdes detta därav, att skol- arbetet bleve mindre jäktat och därför mera fruktbringande för lärjungarnas utveckling och bildning. Trots kursernas sänkning komme därför den allmän- na bildningsnivån att höjas.
Om läroverket finge behålla sina tre lägsta klasser och studentexamen av- lades ett år tidigare än nu, så bleve det åttaårigt. Det komme icke som kom- missionens enhetsskola att brytas sönder i flera avdelningar med inträdesexa- men vid övergång till varje högre avdelning; inträdesexamen till realskolan och till gymnasiet skulle falla bort. Den av kommissionen föreslagna realexa- men skulle ersättas av årsexamen vid sjätte klassens slut, utan uniformerade examensfordringar; läroverkets undervisningsplan behövde då ej läggas så att särskild hänsyn toges till att en del lärjungar skulle avgå med realexamen. Härigenom vunnes en avsevärd tidsbesparing, i det att man ej behövde före realexamen pressa in kurser, som sedan måste läsas om igen på gymnasiet. Gränsen mellan realskola och gymnasium komme på detta sätt att i viss mån utplånas. Ett på sexårig differentierad folkskola byggande femårigt läro— verk komme ej heller att vara uppdelat i realskola och gymnasium, utan hela skolgången skulle endast sönderfalla i två avdelningar, folkskola och läroverk, dock mindre skarpt åtskilda än enligt skolkommissionens förslag, i det att av- gångsexamen från en på lämpligt sätt differentierad folkskola kunde gälla som inträdesexamen till det därtill anslutna läroverket.
I de över skolkommissionens förslag avgivna yttrandena framföres stundom en liknande tankegång. _
Rektorn vid Lidingö samskola L. G. Andersson'utgår i särskilt avgivet ytt— rande från de olägenheter, en långt driven specialisering av gymnasiestudierna med därav följande minskning i studenternas allmänbildning skulle medföra. Ge- nom gymnasiets omdaning till förberedande specialutbildningsanstalt för olika högskolor förrycktes dess allmänbildande uppgift. Vad högskolorna krävde av en student vore ej specialutbildning utan överhuvudförmåga av självstän- digt andligt arbete. De många olika linjerna komme att för staten fördyra kostnaderna för gymnasiet. Linjedelningen komme också för den enskilde att fördyra gymnasiestudierna, i det att många för att få undervisning å önskad linje måste lämna hemorten; även ur uppfostrans synpunkt medförde detta vådor. Valet av linje försvårades i väsentlig grad, likaså övergång från en linje till en annan.
Räddningen vore en enda gemensam linje, möjligen med två dock i mindre grad än nu skilda latin— och realavdelningar. Enhetsskoletanken borde ut-
sträckas att gälla även gymnasiet, samma allmänbildning givas åt varje svensk student. Studentexamen skulle under dessa förutsättningar kunna avläggas ett är tidigare än nu, och det därmed vunna året användas till specialutbild- ning för den valda levnadsbanan; denna högskolestudierna förberedande ut- bildning skulle kostnadsfritt meddelas vid gymnasierna, och högskolorna skulle befrias från annars nödvändiga preliminära kurser.
Professorn vid universitetet i Lund C. G. Bergman vänder sig i sitt yttrande i större akademiska konsistoriet i Lund främst mot studentexamen, vilken i sin nuvarande form visat sig utöva alltför stor dragningskraft på ungdomen och medförde anspråk, som bleve allt svårare att tillfredsställa. Gymnasiets tidigare huvuduppgift att förbereda universitetsstudier satte fortfarande sin prägel på undervisningen, men utvecklingen hade småningom lett därhän, att studentexamen hade sin förnämsta betyrelse såsom >>bevis på innehav av en viss högre medborgerlig bildning». Om man nu toge steget fullt ut och löste gym- nasierna från deras beroende av universitetet, vunnes sannolikt betydande för- delar. Gymnasiets läroplan kunde uppgöras med endast det målet för ögonen att meddela en högre allmänbildning utan splittring på ett flertal linjer. Stu- dentexamen kunde ersättas med betyg från gymnasiets högsta klass och av- gång ske utan vidare ceremonier. Det tidsödande repetitionsarbete, som tyng- de undervisningen i gymnasiets högsta ring, kunde i väsentlig grad bortfalla, varigenom kunde vinnas antingen ett fördjupande av studierna eller, kanske hellre, ett förkortande av lärotiden. För studierna vid högre läroanstalt kom- me väl då i allmänhet att krävas en inträdesprövning, som kunde göras till en verklig prövosten på vederbörandes studiebegåvning för det särskilda fac- l ket. En utredning av studentexamens berättigande och möjligheten av studie- i tidens förkortning hade därför varit önskvärd.
Länsstyrelsen i Hallands län framhåller vikten av, att själva frågan om hur långt den gemensamma allmänbildningen bör sträcka sig och när den mer specialiserade utbildningen för vissa levnadsbanor bör vidtaga underkastas en allvarlig och noggrann undersökning. Den vidgade möjlighet till linjedelning, som kommissionsförslaget innebure, vore visserligen ett steg i rätt riktning men hade karaktären av en knapp halvmesyr och verkade förvirrande. Uni- versitet och högskolor såsom slutmål skulle fortfarande utöva en bestämmande återverkan djupt ned i läroverket. Skolan bleve fortfarande förnämligast en preparationsanstalt för högskolestuderande. Det vore rida riktigare och mera överensstämmande med tidsutvecklingen att låta skolan hava sitt eget viktiga mål i att meddela en lagom avvägd. medborgerlig allmänbildning. Studietiden finge icke förlängas utan borde snarare förkortas. Möjligheten av en förkort- ning berodde på huruvida det mått av allmänbildning, som nu krävdes i stu- dentexamen, måste anses lämpligt avpassat eller om icke kravet på dylik bild- ning kunde utan skada sättas väsentligt lägre. Då det vore av största vikt, att ungdomen snarast möjligt leddes in på den bana, dit håg och begåvning pekade, vore det angeläget att fordringarna i detta avseende icke sattes alltför högt. Med iakttagande av att en tillräcklig allmänbildning erhölles borde tiden icke som nu förnötas med inlärande av en mängd ämnen och lärdomsstoff, som för de allra flesta icke bleve till praktisk nytta i livet. Varken nationen eller den enskilde hade råd till lärdomslyx. Studietiden till studentexamen kunde antingen sammanpressas till 11 år eller ock göras än kortare, varvid dess a_v- slutning givetvis finge lägre värde än nu. »I senare fallet kan man tänka s1g en lämpligt avvägd allmänbildande avslutningsexamen, som kunde avläggas efter en normal studietid av inalles exempelvis 10 år och således i värde över- träffade såväl den nuvarande realskolexamen som ock till följd av den längre
tiden inom läroverket» (länsstyrelsen förutsätter fyraårig grundskola) >>jäm- väl den av kommissionen ifrågasatta realexamen. — Efter en dylik allmän- bildande avslutningsexamen, vilken borde meritera till ett stort antal befatt' ningar, för vilka nu studentexamen alldeles onödigtvis kräves, skulle följa ett antal speciella fortbildningskurser, avsedda att ytterligare förbereda för inträde vid universitet och högskolor av skilda slag. Längden av dessa kurser, som bor- de vara starkt koncentrerade och endast innefatta ämnen av otvivelaktig vikt för fortbildningen, skulle givetvis växla efter behovet. I vissa fall borde en ett- årig kurs vara tillfyllest. I andra fall torde kursen behöva vara tvåårig.»
Skolöverstyrelsens majoritet framhåller, att en ombildning av gymnasiet i enlighet med dylika synpunkter i vissa avseenden stode i samklang med de grundsatser, majoriteten sökt tillämpa i fråga om realskolans organisation. Den skulle måhända utgöra den bästa vägen att göra rättvisa åt såväl allmän- bildningens som fackbildningens intressen. Otvivelaktigt vore den också ett verksamt medel att råda bot på det från så många håll överklagade starka tryck, som nu vilade över arbetet å gymnasiet.
Emellertid kunde ur olika synpunkter vägande invändningar göras mot detta reformprogram. Oklarhet rådde ännu rörande den lämpliga gräns- linjen mellan gymnasiets och de vetenskapliga utbildningsanstalternas verksamhetsområden, rörande beskaffenheten och omfånget av den för vetenskapliga studier erforderliga förutbildningen, rörande arten och om— fattningen av den högre allmänbildning, som så allmänt omtalades såsom gym- nasiets mål men vars närmare innebörd sällan eller aldrig närmare angåves. En så genomgripande omdaning av gymnasiet, som ifrågavarande tankegång innebure, kunde vid sådant förhållande icke anses vara ett aktuellt reform- program. Den omläggning av gymnasieorganisationen, som för närvarande kunde tänkas ifrågakomma, borde gå ut på nödiga förbättringar inom den nu- varande ramen.
Undervisningsrådet N. Fredriksson åter framhåller i sitt till överstyrelsens utlåtande fogade särskilda yttrande önskvärdheten av att möjligheterna att avkorta gymnasiet och förenkla studentexamen undersökas. Han ifrågasätter, huruvida icke den nuvarande studentexamen borde borttagas och intagningen av studerande vid universitet och högskolor regleras genom inträdesprövningar i de ämnen, som för studiernas fortsättande i den ena eller andra riktningen vore av särskild betydelse. Även här vore en begränsning av antalet studerande och ett urval bland de inträdessökande att förorda. För avgångsbetyg från gymnasiet borde ej fordras studentexamen av alla, vare sig de ämnade fortsätta vid högskola eller ej; ej heller borde avgångsexamen från gymnasiet under alla omständigheter vara nödvändig för tillträde till universiteten. Det borde ock övervägas, huruvida icke gymnasierna skulle kunna erhålla större frihet att ordna sin undervisning Och studierna möjligen förkortas till tre år. Om gym— nasierna befriades från det störande inflytandet av studentexamen och under- visningen omlades på ett med hänsyn till studiearbetet mera ändamålsenligt sätt, skulle måhända den allmänna utbildning, som med genomgången av gym- nasiet numera vanligen åsyftas, kunna uppnås på denna tid. De strängare kunskapskrav, som möjligen i vissa ämnen borde gälla för inträde till universi- tetens olika fakulteter eller vissa högskolor, borde kunna tillgodoses genom grundligare arbete under gymnasietiden eller efteråt på egen hand. Ett dylikt litet begåvnings— eller ihärdighetsprov kunde endast vara till nytta vid bedö- ;)nandet av den sökandes förutsättning att gå vidare på den väg han ville
eträda. . .
Meningsriktningar sådana som de nu anförda ha vidare funnit förespråkare bland målsmän för de praktiska ungdomsskolor-na och bland personer inom och utom undervisningsväsendet, som av skilda anledningar drivits att intressera sig för gymnasieutbildningen och studentexamensproblemet. Trots att motive- ringen i vissa avseenden är väsentligt olika och de från skilda håll framställda yrkandena gå i sär även i en så avgörande fråga som rörande tidpunkten för gymnasiestudiernas avslutande, så synes dock inom ifrågavarande menings- riktningar en viss enhällighet råda därutinnan, att gymnasiets mål för när— varande vore satt för högt, att dess uppgift alltför mycket bestämdes av hög- skolornas behov, samt att de egentliga skolstudierna borde avse allenast en medborgerlig allmänbildning och avslutas tidigare med en examen i blygsam- mare former än den nuvarande studentexamen.
I ett par uppmärksammade uttalanden i Svenska Dagbladet (i oktober 1925) har borgarrådet Oscar Larsson antytt konturerna till en skolorganisation, som kommer den av länsstyrelsen i Hallands län skisserade ganska nära. Borgar- rådet Larsson utgår från vad han anser vara problemets kärnpunkt, nämligen skolans syfte och mål. Den nuvarande organisationen, som slutar med student- examen efter tolv års skolgång, vore föråldrad och motsvarade ej längre det levande livets krav. Alla ynglingar borde icke till aderton år uppfostras på precis samma sätt, vare sig de skulle bli professorer i teoretisk filosofi eller verkstadsingenjörer. Överproduktionen av studenter vore oroande. För många unga studenter vore examen i själva verket ett hinder i stället för en hjälp. Å ena sidan hade de för omfattande utbildning för att vilja ägna sig åt yrkes— arbete, å andra sidan producerades det fler studenter i landet än vad behovet av arbetare på det intellektuella området krävde. Det vore nödvändigt att söka skapa en organisation, som i första hand toge hänsyn icke till högskolor- nas krav utan till levande livets.
Både studentexamen och realskolexamen borde i sin nuvarande form slopas och i stället en allmän medborgerlig examen inrättas, som utgjorde en god för- utsättning för medarbetarskap på alla områden, där det behövdes en intellek- tuell träning utöver den av folkskolan lämnade, men som icke hindrade den unge från att kasta sig in i vilket praktiskt yrke som helst. Denna examen skulle bliva ett slags förbättrad mellanskoleexamen och avläggas ungefär vid slutet av nuvarande andra ringen. Högskolornas krav på förutbildning finge sedan tillgodoses genom propedeutiska kurser; denna förberedande specialut- bildning finge emellertid på intet sätt förrycka den allmänna medborgerliga examen. Den föreslagna organisationen skulle komma att bättre tillgodose även högskolornas intressen än den nuvarande ordningen; mångläseriet skulle kunna radikalt avskaffas, då kurserna hade ett enda syfte, att vara en förskola för vetenskapliga studier, och studiesättet skulle kunna läggas friare. Den skulle också bättre tjäna det praktiska livets krav, i det den föreslagna all- mänt medborgerliga examen vore något mer kvalificerad än den nuvarande re— alskoleexamen men ej som denna behövde ta upp konkurrens med en ovanför liggande högre kvalificerad examen. .
I en uppsats: »Enhetsskoleproblemet Och det praktiska arbetslivet» (Tid- skrift för praktiska ungdomsskolor 1925) har rektorn Gösta Ekelöf skisserat den skolorganisation, som synts honom önskvärd ur synpunkten av yrkesunder- visningen och det produktiva arbetslivet. De fram förda önskemålen i avseende på läroverkets bildningsmål och folkskolans, realskolans och gymnasiets läro- tid sammanfattas sålunda:
»Det allmänna läroverket bör befrias från sitt beroende av universiteten och andra högskolor och få sitt bildningsmål avpassat efter sin nuvarande väsent—
ligaste uppgift: att skänka en högre efter det nutida praktiska livets behov avpassad allmänt medborgerlig bildning.»
»Hela tidsutvecklingen går emot sammansmältande av folkskolan, realskolan och gymnasiet till en statlig allmän medborgarskola i tre våningar: en grund- skola, en mellanskola och ett gymnasium. Var och en av dessa etager har att meddela olika grader av en enhetlig allmänt medborgerlig, för det praktiska livets behov avpassad allmänbildning. Och från var och en av dem avgrenas allt efter behov olika typer av lägre och högre specialskolor. Den sexklassiga grundskolan med en enhetlig, allmänt grundläggande utbildning för alla, vare sig de gå genom fortsättningsskolan och de praktiska ungdomsskolorna ut i det produktiva arbetslivet eller fortsätta i den allmänna mellanskolan för att så småningom utbildas för lägre eller högre ämbets- eller tjänsteställningar, är den första länken i den nya allmänna medborgarskolan.»
»Det allmänna läroverket bör som högre allmänt medborgerlig skola upp- delas i en treårig mellanskola (realskola) och ett två- högst treårigt gymnasium utan starkare differentierad linjedelning.»
»För att tillgodose universitets- och högskolebildningens speciella allmän— bildningskrav bör — — —— efter läroverkens avgångsexamen (mogenhetsexa- men utan den nuvarande studentexamens rigorösa karaktär) anordnas särskilda studentkurser med mer eller mindre speciell inriktning och förlagda till vissa av våra större läroverk.»
Slutligen har borgmästaren A. Munck af Rosenschöld i ett föredrag i Lands- krona den 17 april 1925, sedermera publicerat i tidskriften Verdandi 1925, framlagt ett formligt program för en skolreform, i Vilket även en organisation för de förberedande högskolekurserna skisseras.
Utgångspunkten för argumenteringen är det nuvarande examenssystemet. Realskolexamen hade icke i önskad utsträckning lyckats hävda sin ställning vid sidan av studentexamen och avleda den alltför starka tillströmningen till gym- nasiet. Gymnasiet å sin sida vore alltför mycket inriktat på att göra undan mesta möjliga arbete för högskolorna, varigenom dess allmänbildande karaktär undanskymdes och lärjungarnas håg och intresse för praktisk verksamhet min— skades. I stället för att ge sig ut i det praktiska livet strävade den nyblivna studenten till varje pris efter att fortsätta studierna vid högskolor. En an- ordning, som tvingade honom att noga betänka sig, innan han fortsatte studi- erna, vore av behovet påkallad. Skolorganisationen borde sörja för att ström- men av studenter så vitt möjligt leddes utanför högskolorna. Studietiden till studentexamen borde förkortas och för tillträde till högskolor fordras en sär- skild förberedelse.
Det allmänna läroverket borde byggas på fyraårig grundskola och göras sjuårigt, uppdelat i fyraårig mellanskola och treårigt gymnasium. Den nor- mala studietiden till studentexamen bleve alltså elva år. Kurserna i mellan- skolan skulle läggas så, att de i stort sett bildade ett avslutat helt, dock med iakttagande av att den sjuåriga skolans enhetlighet icke förstördes ; i tveksamma fall borde den sjuåriga skolans enhetlighet bliva avgörande för kursfördelnin— gen och olägenheterna härav för de avgående lärjungarna genom ämnesbyte undanröjas. Mellanskolan skulle avslutas med en för alla gemensam skriftlig och muntlig examen, realexamen, vilken på visst sätt kvalificerad skulle be— rättiga till inträde i gymnasiet. Det treåriga gymnasiet skulle organiseras på en linje med begynnande linjedelning i form av bort- och tillval. Studentexamen, med förenklad censorsinstitution, skulle vara skriftlig och muntlig, kontrollen över kunskapsfordringarnas upprätthållande förläggas icke endast till examens- dagarna. Den Vita mössan och studentromantiken kunde bibehållas.
För inträde vid högskolor skulle fordras genomgående av en ettårig som
överbyggnad på studentexamen vid de allmänna läroverken anordnad högskole— kurs, som med fullt genomförd linjedelning och friare undervisning förmed- lade övergången till universitetsstudier. Linjerna skulle vara fyra: den klassi- ska, som med ämnena modersmålet, latin, grekiska, franska och filosofi bered- de till inträde i teologiska fakulteten och filosofiska fakultetens humanistiska sektion; den humanistiska, som med ämnena modersmålet, latin, franska, hi- storia med statskunskap och statistik samt filosofi beredde till inträde i juridi— ska fakulteten och filosofiska fakultetens humanistiska sektion; den matema- tiska, som med ämnena modersmålet (endast uppsatsskrivning och föredrag), matematik, fysik, kemi och franska eller engelska ävensom teckning beredde till inträde i filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion, vid tekniska högskolan o. d.; den biologiska, som med ämnena modersmålet (endast uppsatsskrivning och föredrag), latin, franska, eller teckning, biologi, fysik och kemi beredde till inträde i medicinska fakulteten, filosofiska fakultetens matematisk—naturvetenskapliga sektion, veterinärinstitutet, farmaceutiska in- stitutet, tandläkarinstitutet, Skogsinstitutet o. d. För tillträde till högskolekur- sen skulle fordras godkänd studentexamen i samtliga i den valda linjens kurs ingående ämnen. Undervisningsplanerna skulle utan störande inverkan av and- ra faktorer läggas tillrätta med direkt tanke på fortsatta vetenskapliga stu— dier. Kursen skulle avslutas med skriftlig och muntlig examen, den senare in- för akademiska censorer.
Genom att på antytt sätt »så att säga upplösa studentexamen i dess bägge faktorer: att tillgodOSe allmänbildningen och att direkt förbereda vetenskap- liga studier», finge skolan fria händer att bättre än förut tillgodose allas intres- sen; man undginge studietidens förlängning men kunde ändock fördjupa stu- dierna för dem, som därav vore i verkligt behov, och de ekonomiska synpunk- terna kunde vinna tillbörligt beaktande.
Frågan om gymnasiets uppgift och bildningsmål är omfattande och i många D,3 Mk- hänseenden högst betydelsefull. Då gymnasiets väsentliga uppgift hittills va— kunniga. rit och allt fortfarande är »att grundlägga de vetenskapliga insikter, som vid universitet eller högre tillämpningsskola vidare utbildas», är det uppenbart, att förändringar i gymnasiets organisation på det allra närmaste måste beröra ifrå— gavarande vetenskapliga utbildningsanstalter. Särskilt en läroverksreform av så genomgripande art, att gymnasiets slutmål komme att sänkas till en nivå motsvarande exempelvis den nuvarande näst högsta ringens, förutsätter givet- vis en grundlig utredning av alla på frågan inverkande faktorer, varvid tydli— gen i främsta rummet de berörda högskolorna måste få tillfälle att göra sina synpunkter och krav gällande. En utredning av detta slag har icke ingått i de sakkunnigas uppdrag; uppgiften har endast varit att med bibehållande av direkt anknytning mellan läroverk och högskola söka att giva läroverket en så- dan utformning, att det på bästa sätt motsvarade den nya tidens skiftande be- hov. Vid utarbetandet av organisationsplaner för läroverkets högsta stadium har därför städse måst fasthållas, att direkt övergång från läroverk till hög- skola förbleve möjlig. Då en dylik övergång kan tänkas ordnad även genom särskilda på ett avkortat gymnasium byggda kurser för blivande högskolestu- denter, ha de sakkunniga emellertid ansett sig böra ingå i en prövning jämväl av de i denna riktning gående uppslagen.
Som i kapitel VII nämnts hava de sakkunniga uppgjort undervisningsplan Avkortatläm- för en treårig realskola, byggd på sexårig grundskola. Om på denna treåriga verk med Inn— realskola bygges ett treårigt gymnasium, så är därmed i detalj utformad en varfnde ”få sexårig läroverksorganisation av det slag, som synes ha föresvävat åtskilliga mngsmd" förslagsställare.
Avkortat läroverk och särskilda kurser för inträde vid högskolor.
Undervisningsplanen för en på sexårig grundskola byggd treårig realskola kan givetvis, om hänsyn tages allenast till realskolans egen bildningsuppgift, uppgöras med ganska stor frihet; skolan skulle exempelvis med fördel kunna göras enspråkig och erhålla en mera praktisk läggning, varvid den givetvis komme att i sin typ närma sig till eller sammanfalla med en treårig högre folk- skola av den ena eller andra typen (se kap. XIII). Om åter på den treåriga realskolan ställes det kravet, att den skall utgöra grundvalen för ett gymna- sium, så måste, som i kapitel VII framhållits, skolan så organiseras, att under- visningsplanen i väsentliga avseenden kommer att sammanfalla med planen för de tre lägsta klasserna i den på avslutad folkskola byggda fyraåriga realskolan. Att skolan under sådana omständigheter icke kan föra till samma resultat som ifrågavarande fyraåriga realskola eller som den nuvarande mellanskolan, lig- ger i öppen dag. Den treåriga realskolan har i själva verket i det hela karak— tären av en ovantill med en klass avkortad mellanskola.
Enligt de av de sakkunniga uppgjorda undervisningsplanerna leda från folk- skolans sjätte klass två Vägar genom realskola och gymnasium" fram till stu- dentexamen: på de tre lägsta klasserna i den fyraåriga realskolan har ett fyra- årigt gymnasium tänkts vila, vilket med normal arbetstakt skulle föra fram till det nuvarande gymnasiets bildningsmål; till samma mål skulle också det treåriga gymnasium föra, som bygger på den fyraåriga realskolans högsta klass. Bygges nu på den avkortade realskolan ett endast treårigt gymnasium, så är det uppenbart, att. detta icke kan föra fram till samma slutmål som de båda andra gymnasietyperna. Det innebure nämligen, att man inom ramen av tre gymnasieringar skulle kunna sammanpressa de kurser, som nu genomgås i fyra ringar eller i realskolans högsta klass och tre ringar. De sakkunniga ha försöksvis uppgjort timplaner för ett dylikt gymnasium och, som ju var att vänta, vid övervägandet av dessa funnit, att från ett så organiserat gymnasium en direkt övergång till högskolestudier icke vore möjlig; det bleve nödvändigt att på det sålunda avkortade läroverket anordna minst ettåriga kurser, som skulle garantera den för vetenskapliga studier erforderliga förutbildningen.
Något gynnsammare ställa sig arbetsvillkoren för ett på de tre lägre klasser- na av en fyraårig realskola byggt treårigt gymnasium, i det att tre klasser i en dylik realskola ur vissa synpunkter måste anses utgöra en något starkare grund- val för ett gymnasium än en i sin helhet treklassig realskola, där den tredje klassen tillika är realskolans avslutningsklass. Denna skillnad är emellertid uppenbarligen alltför obetydlig för att den skulle kunna berättiga till ett av- kortande av gymnasiekurserna med ett helt år. Som av de bilagda undervis- ningsplanerna framgår, erbjuda kurserna i det fyraåriga gymnasiet de från den fyraåriga realskolans tredje klass kommande lärjungarna alldeles tillräck- ligt arbete, om de med normal arbetstakt skola kunna nå ett bildningsmål, lik— värdigt med det som den nuvarande studentexamen avser att garantera. Även en organisation av läroverket med treårigt gymnasium, byggt på näst sista klassen i en fyraårig realskola, skulle alltså mellan gymnasiets högsta ring och högskolorna lämna en lucka att utfyllas genom särskilda kurser, vilka, om de skulle kunna bliva effektiva, otvivelaktigt måste ordnas såsom ettåriga.
Om sexårigt läroverk av lyceal typ uttala sig de sakkunniga i kapitel X.
De olika uppslag, som framkommit i syfte att genom nedflyttning av Vissa realskolans kursmoment till folkskolan och genom stark begränsning av stoffet i realskola och gymnasium möjliggöra en avkortning av den högre skolan utan sänkande av bildningsmålet, upptagas i kap. XIV till närmare behandling.
Till en organisation med uppifrån avkortat läroverk och därpå byggda hög— skolekurser hava flera förslagsställare från skilda utgångspunkter kommit.
Meningarna gå, såsom av de lämnade redogörelserna framgår, isär i frågan
om den totala studietidens fördelning på de skilda skolformerna men stämma. .överens såtillvida, att en särskild förutbildning för högskolestudier skulle in— skjutas mellan läroverkets högsta klass och den egentliga högskoleutbildningen.
En mera ingående behandling av de olika uppslag, som avse gymnasiets av— kortande uppifrån, erbjuder stora svårigheter; de gjorda uttalandena äro väl i sin kritik av de nuvarande förhållandena merendels ganska bestämda men däremot i sina positiva förslag till avhjälpande av de påvisade bristerna ofta vaga och konturlösa, Och det är i många fall ytterligt svårt, stundom omöjligt, att bilda sig en klarare föreställning om hur förslagsställarna egentligen tänkt sig den allmänbildande gymnasieundervisningen och högskolestudenternas för— utbildning ordnad. De sakkunniga nödgas därför avstå från ett djupare in- gående i de skilda förslagens detaljer och inskränka sig till att upptaga vissa frågor av mera principiell räckvidd, vilka fått särskild aktualitet genom den förda diskussionen.
Avgörande för bedömandet av ifrågavarande förslags genomförbarhet och praktiska värde måste ytterst vara högskolornas och det praktiska livets verk- liga behov; de sakkunniga äro givetvis icke i tillfälle att här lämna en fullstän- "dig utredning av dessa ytterst komplicerade spörsmål utan kunna endast antyda några synpunkter, som särskilt synas vara värda beaktande. Innan de sak— kunniga ingå på dessa frågor, torde det emellertid vara på sin plats att något söka belysa. de framlagda förslagens innebörd i organisatoriskt och pedagogiskt hänseende.
De invändningar, som riktats mot gymnasiebildningen i dess hävdvunna form och mot studentexamens bibehållande på nuvarande nivå, äro av ganska skilda slag, men i regel ser man i gymnasiets beroende av högskolorna den dju- paste orsaken till de anmärkta missförhållandena. Studentexamen är icke vad den borde vara, en avgångsexamen från läroverket, utan en inträdesexamen till högskolorna, vilken berövar skolan dess frihet, genom sitt störande tryck för— rycker studiearbetet i gymnasiet och tvingar till tidsödande repetitionsarbete och intressedödande examensdrill. Hänsynen till högskolornas behov nödgar till en specialisering av gymnasiets arbete, som är alldeles oförenlig med gym— nasiets allmänbildande uppgift. Man yrkar på en rationell »kategoriklyvning» inom gymnasiet, varigenom de som i gymnasiet endast söka högre allmänbild- ning skulle kunna förvärva sådan utan att behöva. belastas med den myckenhet av specialkunskap, som de blivande högskolestudenterna behöva.
Förespråkarna för läroverkets avkortande särskilja nämligen gärna inom gymnasiets lärjungeskara tvenne bestämt skilda kategorier: å ena sidan de lär- jungar, som efter avlagd studentexamen utbilda sig vidare vid högskolor, å andra sidan de lärjungar, vilka i gymnasiet endast förvärva en högre och vid- sträcktare allmänbildning än den realskolan kan meddela och vilka sedan gå ut i det praktiska livet. För båda dessa kategorier vore de långa, i studentexamen utmynnande gymnasiestudierna mindre lämpliga: de blivande högskolestuden-- ternas förutbildning tillgodosåges bättre genom propedeutiska kurser, enkom tillrättalagda efter det sedan följande fackstudiets behov, och för dem som efter studentexamen gå direkt ut i förvärvsarbete vore den alltför omfattande gymnasieutbildningen till ringa eller ingen nytta eller rent av till hinders, i det den minskade deras förmåga att anpassa sig efter det praktiska livets krav. Båda kategorierna skulle vara bättre betjänta med ett kortare läroverk, som avslutades tidigare och sålunda förr gåve tillfälle till specialstudier eller prak- tiskt yrkesarbete. För dem som gå direkt ut i livet skulle en dylik ordning innebära en ren vinst på ett eller flera år, för högskolestudenterna skulle den tidigare inriktningen på fackstudiet möjliggöra större planmässighet i arbetet, i vissa fall möjligen också någon tidsvinst. .
a. » Kategori- kl yvning' inom gym— nasiet.
Frågan ses emellertid icke endast ur ren utilitetssynpunkt; även pedagogiska och organisatoriska skäl anföras. Argumenteringen utgår därvid gärna från den olösliga konflikt, som förmenas råda mellan gymnasiets hittillsvarande båda uppgifter att meddela dels en högre allmänt medborgerlig bildning, dels de grundläggande vetenskapliga insikter, som vid högskolorna vidare utbildas. Då det icke vore möjligt att inom en och samma läroanstalt tillgodose denna dubbla uppgift, borde läroverkets arbete inriktas på att meddela allenast den högre allmänbildning, som krävdes på skilda praktiska levnadsbanor och som vore en oundgänglig förutsättning även för högskolestudier. En dylik rationell be— gränsning av gymnasieundervisningens mål skulle möjliggöra en avkortning av läroverket, vars organisatoriska problem därigenom skulle i hög grad förenk- las, i det att varje mera specialiserad linjedelning bleve obehövlig. Då av— gångsbetyg från det sålunda avkortade läroverket icke skulle berättiga till inträde vid högskola, komme ej längre samma behov av en strängt kontrollerad avgångsexamen att föreligga, och därmed skulle det starka tryck, som student- examen nu utövade på skolan, lättas, kravet på minneskunskaper kunde minskas och större möjlighet beredas att tillämpa ett friare och för lärjungarnas per- sonlighetsutveckling mera främjande arbetssätt. Studentexamen kunde i sin nuvarande form avskaffas, den speciella studentexamensromantiken skulle brin— gas ur världen, den alltför starka lockelsen till studentexamen skulle därmed försvinna, och en ändamålsenlig begränsning av tillströmningen till de s. k. lärda banorna bleve därigenom möjlig.
Denna tankegång återfinnes i många uttalanden till förmån för läroverkets beskärande: »Dualismen i gymnasiets bildningsuppgift måste bort. Här måste en verkligt radikal operation företagas. Gymnasiet måste i stort sett avstå från sin uppgift som förberedande fackskola till universitetet och allvarligt ta fasta på att meddela en högre allmänt medborgerlig bildning. Studentexamen skulle i så fall kunna avläggas ett år tidigare än nu. Efter densamma skulle följa en till läroverken förlagd ettårig kurs med friare studier i ett fåtal ämnen, direkt avsedd att förmedla övergången till universitet och högskolor.» (Fil. lic. Folke Berlinde i Svenska Dagbladet i mars 1924.)
En kategoriklyvning av här ifrågavarande art kan tänkas genomförd på två olika sätt. Antingen behåller gymnasiet sin gamla huvuduppgift »att grund- lägga de vetenskapliga insikter, som vid universitetet eller högre tillämp- ningsskola vidare utbildas», och gymnasiets andra uppgift, som genom en av många faktorer betingad historisk utveckling blivit allt betydelsefullare, upp- giften att meddela en utöver realskolans mått gående högre allmänbildning, läm- nas åt en utanför gymnasiet stående förlängd realskola eller fylles inom gym- nasiets ram av dess lägre stadium. Eller ock anförtros uppgiften att förbe- reda för högskolestudier åt en ny skolform av halft skolmässig, halft veten- skaplig karaktär, som inskjutes mellan läroverket och de egentliga högskolor- na, och läroverket får åt sig anvisad den enhetliga uppgiften att meddela en högre allmänbildning, lämpad för dem som gå ut i praktiskt förvärvsarbete men avpassad jämväl för dem som övergå till den förberedande högskolekursen.
Tanken på en sådan klyvning av gymnasiets arbete, att gymnasiet oavkortat bibehölle sin nuvarande egentliga uppgift att meddela förutbildning för högsko- lorna, medan en förlängd realskola, i sitt högsta stadium eventuellt sammanfal— lande med gymnasiets lägre stadium, övertoge den rent allmänbildande uppgiften, finnes ingenstådes klart utformad, men den kommer i realiteten mycket nära. ett av lektor J. Swenning (i Tidning för Sveriges läroverk 1922, s. 93 ff.) skisserat organisationsförslag, vars grundtanke upptagits av flera läroverks— kollegier. Swenning tänker sig en uppifrån avkortad realskola, byggd an- tingen som fyraårig på fyraårig grundskola eller, undantagsvis, som treårig
på sexårig grundskola; på denna avkortade realskola skulle byggas ett fyra- årigt gymnasium, i horisontalled kluvet i två stadier, det tvååriga »nedre gymnasiet» och det likaledes tvååriga »övre gymnasiet». Någon »realskole— klass» inrymmes icke i planen. Realskoleexamens kompetens hade för de banor, som verkligen tillräckligt varit betjänta med den, varit i viss grad överflödig, medan den för andra varit otillfredsställande. För de förra bleve det under sådana förhållanden ingen olägenhet, om realskolans kunskapsmått minskades något litet, för de senare erbjöde nedre gymnasiet en lämplig utbildning. Med genomgång av nedre gymnasiet »skulle tillräcklig kompetens vara förvärvad för en del banor, som varit missnöjda med realskoleexamens kunskapsmått eller för vilka detta över huvud taget icke heller officiellt erkänts vara tillräckligt, såsom statens järnvägar, riksbanken och andra» I vissa av dessa fall vore studentexamen mer än som egentligen vore behövligt. Från andra ringen skulle alltså en ordnad avgång organiseras, varigenom i synnerhet beträffande realgymnasiet en del av strömmen skulle ledas bort från skolan. Där man tilläventyrs icke kunde ha ett fullständigt gymnasium, kunde man möjligen ändå ha ett >>nedre gymnasium» som en för sig avslutad läroanstalt med de fördelar, som den kunde bringa.
Förslaget innebär som synes en avkortad realskola, ett på dennas högsta klass byggt fyraårigt gymnasium av i huvudsak nuvarande typ, samt en på samma klass byggd tvåårig kurs, som i de högre läroverken skulle sammanfalla med gymnasiets, särskilt väl realgymnasiets två första ringar, men som vid mindre läroanstalter väl snarast skulle komma att gestalta sig som en allmän- bildande avslutningskurs, från vilken dock övergång åtminstone på realsidan vore möjlig till det differentierade »högre gymnasiet»,
Den pedagogiska och organisatoriska innebörden av en dylik plan för den högre skolan har ovan (sid. 172 ff. ) upptagitst till diskussion. Det har därvid framhållits, att förslaget, som avse r att i samma organisation förena det tre- åriga gymnasiets organisatoriska och det fyraårigas pedagogiska fördelar, i det att gymnasiet skulle kunna byggas på avslutad realskola och ändock få önskat antal ringar, dock innebär vissa nackdelar för gymnasiet, som dels skulle kom- ma att bygga på en i vissa avseenden svagare grundval, dels skulle löpa fara att få sitt arbete förryckt genom anordnandet av ett avgångsstadium vid slutet av andra ringen.
Fördelas äter det nuvarande gymnasiets utbildningsarbete så, att endast. den allmänbildande uppgiften faller på det egentliga läroverket och den för hög- skolorna erforderliga föl-utbildningen meddelas 1 särskilda kurser av propedeu— tisk art, så erbjuda sig med avseende på läroverkets organisation tvenne prin- cipiellt skilda möjligheter: antingen särskiljas inom läroverket två stadier, re- alskolan och gymnasiet, eller ock förblir läroverket enhetligt och odelat och får då karaktären av en förlängd realskola. I förra fallet synes en propedeu- tisk kurs närmast böra tänkas som ettårig, i senare fallet närmast som tvåårig. Dessa teoretiskt tänkbara olika möjligheter representeras i skilda nyanser av de framkomna förslagen.
I somliga förslag tänkes realskolan bibehållen som en självständig skolform med eget mål, nämligen att meddela en allmänt medborgerlig bildning utöver folkskolans mått men utan den fördjupning, som gymnasiestudierna åsyfta; den skulle enligt denna tankegång giva avrundade kurser i de olika ämnena och avslutas med en mer eller mindre rigorös examen på det stadium, som motsvarar den nuvarande femte klassen. På denna realskola skulle byggas ett treårigt gymnasium med vidgad och fördjupad allmänbildning som studie- mål, och på detta gymnasium en särskild ettårig kurs för inträde vid de olika högskolorna. Studiegången från inträdet i grundskolan fram till högskolan
1). Kategori— klyvningen och läro— verket.
skulle alltså uppdelas, under förutsättning av kortare grundskola, enligt sche- mat 4 + 4 + 3 + 1 — så rektor Andersson —, under förutsättning av sex- årig grundskola enligt schemat (5 + 3 + 3 + 1 — så rektor Ekelöf, som dock alternativt. tänker sig en annan möjlighet, nämligen 6+ 3 + 2 + 2.
Ur pedagogisk synpunkt framkallar en dylik fördelning av den totala stu— dietiden givetvis betänkligheter: den innebär ett sönderstyckande av lärcgån- gen i alltför många och i studietidens senare skede delvis alltför korta stadier. Lärokursen från gymnasiets början fram till högskolorna skulle icke från bör- jan kunna inriktas på slutmålet utan måste först på ett stadium motsvarande den nuvarande tredje, eventuellt andra, ringen avrundas och avslutas för att året därpå i ett antal ämnen åter upptagas till förnyad och fördjupad behand— ling under ett, eventuellt två år. Det är utan vidare uppenbart, att för de blivande högskolestudenternas del det stadium, som omfattar gymnasiet och den därpå byggda propedeutiska kursen, skulle vinna avsevärt på en enhetlig planläggning, sådan som det nuvarande fyraåriga gymnasiet möjliggör. Den uppifrån avkortade realskola, på vilken förevarande avkortade gymnasium tänkts vila, har av de sakkunniga ur organisatorisk och pedagogisk synpunkt behandlats i kap. VII.
I andra förslag underkännes läroverket i sin nuvarande form med realskola och gymnasium som bestämt skilda stadier i utbildningen; realskolan tänkes i stället vidgad uppåt, så att den omfattar gymnasiets två lägre ringar, och realexamen och studentexamen sammanslås i en allmänt medborgerlig examen. Lärogången i denna högre skola skulle vara rak och obruten från första klas— sen till den sista; de som nögades lämna skolan före examen finge nöja sig med oavslutade kurser i skilda ämnen. På den högre medborgarskolan bygges en för inträde till högskolorna avsedd förberedelsekurs, som i regel tänkes tvåårig. Studiegången från folkskolans första klass till högskolan skulle alltså uppdelas enligt schemat 41- + 6 + 2, för vissa ändamål dock 4 + 6 + 1 — så länsstyrelsen i Halmstad — eller 3 + 7 + 2, eventuellt 6 + 5 + 2 — så borgarrådet Larsson. En liknande uppdelning av studietiden åsyftas möjligen i ett av överdirektör Laurin antytt alternativt förslag till »enhetsskola» enligt schemat 6 + 5 + 1.
Denna tanke erbjuder ur pedagogisk synpunkt den fördelen, att lärogången från inträdet i folkskolan till högskolans tröskel icke styckas sönder i alltför många skilda utbildningsstadier; stadierna bli ju enligt dessa planer icke flera. än med nuvarande skolorganisation. Däremot synes den föreslagna fördel- ningen av skoltiden på de olika skolformerna allt annat än lycklig. Å ena sidan sträcker sig realskolan för långt upp, så att den omfattar även ett sta- dium, där en viss fördjupning av studiet kan och bör eftersträvas. Då emeller- tid skolan ända fram till den föreslagna medborgarexamen måste räkna med ett endast för realskolans anspråk sovrat lärjungematerial, kan åt arbetet icke ens på det högsta stadiet förlänas den gymnasiala läggning, som de mera be- gåvade på detta stadium behöva för sin andliga utveckling. Å andra sidan blir enligt detta förslag den åt de egentliga gymnasiestudierna anslagna tiden uppenbarligen för kort. Att på två år bibringa de blivande högskolestuden— terna den fördjupade förutbildning i olika ämnen, de för vetenskapliga studier behöva, torde stöta på nästan oövervinneliga svårigheter; i själva verket finge man räkna med att de från de tvååriga propedeutiska kurserna utgående stu- denterna skulle komma att avgå till högskolorna sämre rustade för sitt arbete än de från det nuvarande gymnasiet utexaminerade.
En annan fråga är, huruvida denna tanke verkligen skulle kunna genom- föras i den föreslagna formen. Otvivelaktigt skulle den alltför långa realsko- lan i stor utsträckning framtvinga avgång före den allmänt medborgerliga
examen, och därmed vore det gamla kravet på ordnad avgång för dem, som av olika anledningar nödgas lämna läroverket i förtid, ställt även på denna skolorganisation. Då detta krav näppeligen skulle låta avvisa sig —- det skulle givetvis kraftigt stödjas bl. a. från de orter, där man icke kunde räkna på en längre men väl på en kortare realskola _ skulle även denna organisation få samma sönderstyckade lärogång som den förut behandlade.
En mellanställning i nu berörda avseende intaga de förslag, som väl förut— sätta en ordnad avgång med eller utan examen i en klass, motsvarande den nu- varande realskolans femte eller sjätte, men som starkt betona den högre sko— lans enhetlighet och alltså icke tänka sig kurserna i de lägre klasserna särskilt tillrättalagda med hänsyn till denna tidigare avgång. Här framträda olika nyanser: enligt det Laurinska förslaget till läroverksorganisation på treårig grundskola. behövde läroverkets undervisningsplan ej läggas så, att särskild hänsyn toges till att en del lärjungar avginge med realexamen; enligt det Munckska skulle kurserna i mellanskolan läggas så, att de i stort sett bildade ett avslutat helt, varvid i tveksamma fall emellertid den 7-åriga skolans enhet— lighet borde bliva avgörande för kursfördelningen. Studiegången från inträdet i folkskolan till högskolan skulle alltså schematiskt bliva 3 + ( 6 + 2) + 1 — så Laurin —— eller 4 + (4 + 3) + 1 __ så Munck af Rosenschöld.
Omdömet om dessa förslag måste ur här förevarande synpunkt utfalla olika allteftersom lärogången i den högre skolan göres mer eller mindre enhetlig. Lägges studiegången rakt fram till examensmålet, drabbas den av samma an- märkningar, som framställts mot det sist behandlade systemet, men med ökad styrka, då läroverkets avslutningsexamen förlägges ännu högre upp; brytes lärogången åter genom att verklig hänsyn tages till de med realexamen avgå- ende, så blir den sönderstyckad på liknande sätt som i den av rektor Ekelöf föreslagna organisationen. En organisation, som söker vinna båda syftena, en enhetlig studiegång fram till avslutningsexamen och en sådan studiegång, att en avgång mitt i kurserna blir lämplig, lärer icke kunna väl förverkliga något— dera syftet.
Svårigheten att på ett pedagogiskt tillfredsställande sätt genomföra en ka- tegoriklyvning i gymnasiet har ytterst sin grund i de framlagda förslagens or- ganisatoriska förutsättningar. När man på 1890-talet yrkade på >>införandet av en allmänt medborgerlig examen, beräknad att avläggas av dem, som vid 15—16 års ålder utgå i det praktiska livet», så förlades övre gränsen för den lärogång, som skulle skänka den önskade allmänna medborgerliga bildningen, till en nivå tre år under studentexamen. De nu aktuella yrkandena innebära ett upptagande av denna tanke men med höjda krav på den allmänna medborger- liga bildningen. Om 1899 års läroverkskommitté med hänsyn till samhälls- livets och näringarnas stigande behov av ökad allmän medborgerlig bildning ville skapa ett nytt bildningsskikt mellan de båda, som betecknades av den av- slutade folkskolan å ena sidan och studentexamen å den andra, så vill man nu skapa ännu ett bildningsskikt, högre än realskolexamens men lägre än student- examens och i skolorganisationen markerat genom en examen på en nivå, mot- svarande andra eller tredje gymnasieringens.
Det är ur detta högre ställda allmänbildningskrav, som svårigheterna här— flyta. Genom att förlägga. läroverkets avslutningsexamen så nära inträdes- examen till högskolan utan att låta den sammanfalla med denna klyver man gymnasieutbildningen i två delar, av vilka vardera. måste göra anspråk på av- rundade och avslutade kurser. Gymnasiet blir med denna anordning icke, som från flera håll gjorts gällande, friare i sitt arbete, utan snarare mera bundet genom den egentliga gymnasiekursens korthet, den propedeutiska kursens full-
ständiga beroende av respektive högskolors fordringar samt genom hänsynen till två tätt på varandra följande examina. En dylik klyvning av gymnasiets läro— gång försvårar i vissa ämnen och omöjliggör i andra en rationell läggning av gymnasiets kurser och synes därför ägnad att försvaga de blivande högskolestu- denternas förutbildning, Då denna klyvning är konstitutiv för varje läroverksor— ganisation av ifrågavarande art, så kunna de därmed förbundna pedagogiska olägenheterna väl i viss mån mildras men aldrig helt undanröjas.
w. Kategori— De skäl, på vilka den föreslagna omorganisationen av läroverken grundats, hygglig?” äro emellertid i främsta rummet icke av pedagogisk art. Aven om somliga för- skola,-nä, slagsställare räknat på vissa pedagogiska vinster för läroverket, framför allt på större frihet i gymnasiets arbete, så ligger den egentliga motiveringen på ett helt annat område. Man vill skapa en skolorganisation, som bättre än den nuvarande tillgodoser högskolornas behov och, än viktigare, som bättre går det praktiska livets krav till mötes.
Ett ofta åberopat skäl är dualismen i gymnasiets undervisningsmål, som an- ses pålägga gymnasiet två alldeles oförenliga arbetsuppgifter. Då den av cen— sorer från högskolorna kontrollerade studentexamen tvingade gymnasiet att fullt tillmötesgå högskolornas krav på speciella förkunskaper för senare faek- studier, så måste den för det praktiska livet värdefullare allmänbildningen för- summas. Därför borde i gymnasiet först meddelas en för alla lämpad allmän- bildning, och sedan borde den för högskolestudier nödvändiga specialutbildnin- . gen tillgodoses genom särskilda kurser av propedeutisk art.
Det vill synas, som om denna tankegång i det väsentliga vilade på en miss- uppfattning av högskolornas verkliga behov. Enligt överdirektör Laurins för- slag, vars grundtankar i stor utsträckning gå igen i de följande förslagen, skulle i kursen för preliminärexamen ämneskoncentrationen vara mycket. stark. Am— nena skulle bestämmas efter de tilltänkta högra studiernas art, så att exempel— vis för den, som ville ägna sig åt matematisk—naturvetenskapliga studier vid universitetet, preliminärexamen skulle omfatta endast matematik, fysik och ke- mi. I samma riktning uttala sig andra förslagsställare. En dylik anordning innebär i varje fall på det högsta stadiet en starkare specialisering än skolkom— missionens linjedelningsförslag, där väl varje linje avser att bilda underlag för en grupp av närbesläktade speciella studieområden men där dock allmänbild— ningen i viss utsträckning tillgodoses. Även det av borgmästare Munck af Ro— senschöld skisserade förslaget till överbyggnad på studentexamen, som gör vis- sa medgivanden åt allmänbildningen, betyder en längre gående specialisering av studiet än skolkommissionen föreslagit för motsvarande åldersstadium. Nu är det emellertid att märka, att de yrkanden, som med anledning av skolkom- missionens förslag framkommit från högskolorna, ingalunda vända sig mot mångläseriet eller gå ut på en starkare specialisering av gymnasiets arbete.. Tvärtom, de framställda anmärkningarna rikta sig framför allt just emot den föreslagna specialiseringen. som ginge alltför långt och därigenom hindrade gymnasiet att med sin undervisning lägga de bredare grundvalar, som kräv- des för högskolestudier. Denna ståndpunkt hos högskolornas representanter är icke ny och kan sålunda icke förklaras allenast som en reaktion mot skolkom— missionens linjedelningsförslag. De från högskolorna ofta hörda klagomålen över gymnasieundervisningen och dess resultat ha icke heller förut gått ut på att vid det vetenskapliga studiets början de unga zoologerna skulle kunna för litet zoologi eller att de unga litteraturhistorikerna skulle sakna djupare insik— ter i litteraturhistoria. För utbildningen och särskilt för den vetenskapliga för- djupningen i de vid högskolan studerade ämnena svarar högskolan; vissa äm- nesrepresentanter föredraga till och med att taga emot sina studenter utan för- kunskaper i ämnet. Anmärkningarna ha i stället riktats mot att litteraturhi-
storikerna äro alltför okunniga i historia och franska, att historikerna icke kunna latin, att zoologerna ha för små kunskaper i främmande språk och ma- tematik o. s. v. Framför allt har den otillräckliga utbildningen i de främ- mande språken varit en ständig källa till missnöje och klander mot skolan.
Av flera vid olika tillfällen avgivna yttranden från universitetsmyndigheter framgår i själva verket med otvetydig klarhet det illusoriska i den föreställ- ningen, att gymnasiet genom stark specialisering i riktning av en följande fack— utbildning skulle bättre än hittills arbeta högskoleutbildningen i händerna. Högskolornas ståndpunkt i denna för deras arbete ytterst betydelsefulla fråga torde kunna i det hela angivas med Filosofiska fakultetens i Uppsala ord i un- derdånig framställning den 6 september 1913: »Linjens samtliga ämnen måste förutsättas bilda ett helt och tillsammans tillförsäkra framförallt nödig allmän- bildning och även i den mån det utan eftergivande av kravet på allmänbildning låter sig göra lämplig gemensam förberedelse för en större grupp av speciella studieriktningar vid universitetet eller annorstädes. — Universitetets undervis— ning i särskilda vetenskapsgrenar måste förutsätta och bygga på att hos stu- denterna förefinnes en viss allmänbildning med visst mått av kunskaper även i åtskilliga andra ämnen än dem, varpå universitetsundervisningen direkt in- riktas. Denna erforderliga allmänbildning skulle givetvis äventyras genom en för långt driven linjeuppdelning och specialisering vid läroverken, varigenom universitetets undervisning skulle väsentligt försvåras eller förfela sin uppgift. Fakulteten anser därför, att de allmänna läroverkens linjer böra vara så få som möjligt, och finner, att åtminstone från universitetets synpunkt icke krävas flera än nu befintliga.» Uttalandet åberopas i fakultetens yttrande över skol- kommissionens förslag och torde i det hela vara representativt för uppfattnin- gen inom ifrågavarande kretsar. Ett karakteristiskt uttryck för vad som an- ses vara önskvärt ur synpunkten av det enskilda ämnets studium ges av pro- fessorn i zoologi vid Uppsala universitet A. Wirén i ett till filosofiska fakul- tetens utlåtande över skolkommissionens förslag fogat särskilt yttrande: »För blivande biologer är det . . . av vida större vikt att i skolan ha inhämtat grund- liga språkkunskaper och humanistisk bildning över huvud ävensom vissa kun- skaper i geologi, kemi, fysik och matematik än att hava genomgått utförligare kurser i biologi.» Liknande synpunkter hava gjorts gällande av andra ämnes— representanter. För vetenskapliga studier av moderna språk anses goda kun— skaper i latin och grekiska vara värdefullare än ett större eller mindre plus i de moderna språken, och om för en teolog solida skolkunskaper i latin och gre— riska betyda en avsevärd lättnad i studiet, så framhålles å andra sidan, att denna fördel på inga villkor bör få köpas på de moderna språkens bekostnad. Högskolornas arbete anses i stort sett vara bättre betjänt med en bredare lagd förutbildning, som ger de allmänna förutsättningarna för vetenskapligt arbete på olika områden. än med en fördjupad undervisning inom de ämnen, som sedan skola bliva föremål för vetenskapligt studium. Någon specialisering av gym- nasrestudiet utöver den allmänna orientering åt humanistiskt eller naturveten- skapligt håll, som påkallas redan av den under gymnasieåren framträdande be- stämdare inriktningen av intresset, påyrkas från högskolehåll icke.
Det torde vara svårt att med kännedom om denna uppfattning hos högskolor- nas lärare betrakta högskolornas krav såsom orsaken till en olöslig konflikt mellan gymnasiets båda. uppgifter att meddela allmänbildning och att bibringa en för högskolestudier lämplig förutbildning. I själva verket synas dessa båda uppgifteri gymnasiets hela utsträckning låta förena sig överraskande väl. All- mänblldnmgens och den för högskolestudenter erforderliga förutbildningens in- tressen synas i allt väsentligt sammanfalla; de ligga i samma linje och följas åt så.-långt som hänsynen till stoffets mängd och lärjungeindividualitetens ut- veckhng göra en enhetlig utbildning möjlig. En dualism i gymnasiets arbete,
d. Kategori- klyvniugen och det prak- tiska livet.
beroende på att den bildningsväg som leder till högskolorna och den bildnings- väg som leder ut till det praktiska livet skulle redan inom gymnasiets råmärken gå alltför mycket i sär, låter sig knappast påvisa.
Till frågan om specialiseringen av arbetet i gymnasiet få de sakkunniga an- ledning att återkomma i samband med behandlingen av gymnasiets linjedelning.
En annan fråga är, huruvida gymnasieutbildningen i sin helhet verkligen är behövlig som förutbildning för alla de studiebanor, där studentexamen för närvarande fordras som inträdesvillkor. Att i fråga om flertalet studiebanor- ingen avkortning av förutbildningen under nu rådande förhållanden kan ske, torde utan vidare vara klart. Detta gäller enkannerligen om de högskolor, som mottaga de största kontingenterna av de från gymnasierna utexaminerade, näm- ligen universiteten, de båda högskolorna i Stockholm och Göteborg, karolinska institutet och tekniska högskolan i Stockholm. Däremot skulle det natur- ligtvis med åberopande av äldre erfarenheter kunna ifrågasättas, huruvida icke exempelvis den farmaceutiska fackutbildningen skulle kunna byggas på en kortare förutbildning än den genom studentexamen garanterade. Undersöknin- gar av dylik art ingå icke i de sakkunnigas utredningsuppdrag. .Det torde emellertid vara ganska säkert, att om en systematisk utredning, avseende alla ifrågavarande studiebanor, komme till stånd, dess resultat icke skulle komma att i avsevärd mån påverka det totala utbildningsbehov, som fylles av nuva- rande gymnasierna.
Om allmänbildningens och den för högskolestudier nödiga förutbildningens vägar inom gymnasiet icke kunna sägas divergera så starkt, att de i och för sig motivera en >>kategoriklyvning» av ovan antydd art, så kan som motiv för den påyrkade kategoriklyvningen framhållas den för de skilda ändamålen behöv- liga utbildningens olika längd: om den enligt nuvarande läroverksorganisation tolvåriga utbildningen vore nödvändig för de blivande högskolestudenterna, så vore den onödigt lång eller rent av hinderlig för dem som gå ut i det praktiska livet. Dessa hade redan ett eller två år före studentexamen förvärvat den all— mänbildning, varav de hade behov, och borde då utan tidsspillan gå ut till sin gärning i livet, medan de övriga under den tid som återstode till inträdet vid högskolan borde målmedvetet inrikta arbetet på den för vetenskapliga studier erforderliga förutbildningen.
Aven ur denna synpunkt synes emellertid kategoriklyvningen möta stora svårigheter. '
I regel synas de, som yrka på det högsta gymnasiestadiets ersättande genom propedeutiska kurser för de blivande högskolestudenterna, föreställa sig dessas antal som ganska begränsat, medan den andra kategorien av gymnasister tänkes utgöra en högst betydande del av det totala antalet. Enligt rektor Ekelöfs framställning skulle av de under femårsperioden 1916—1920 från statens all- männa läroverk utexaminerade studenterna i genomsnitt icke fullt en tredjedel hava anmält sig ämna fortsätta sina studier vid universitet och liknande hög- skolor; detta antal motsvarade icke en fjärdedel av dem som en gång börjat i gymnasiet. De övriga ginge från olika etager i skolan ut till platser i det praktiska livet, direkt eller via. någon längre eller kortare specialskola, »De allmänna läroverken, som till hela sin arbetsinriktning och sitt studiemål allt- jämt syfta mot en examen, som skall garantera det erforderliga kunskapsmåt- tet för högskolestudier, besökas faktiskt av lärjungar, vars stora huvudmassa ej fortsätter till högre teoretiska studier utan förr eller senare går ut till platser i det praktiska livet, på vilkas allmänna förberedande utbildning i viss mån andra krav ställas, än som nu tillgodoses i statens läroverk.»
Denna beräkning ger anledning till vissa erinringar. Rektor Ekelöf synes
i sin beräkning hava utgått från de siffror, som i statistiken upptagas under rubriken »Universitet och dylikt»; dessa siffror avse de båda statsuniversiteten, högskolorna i Stockholm och Göteborg ävensom karolinska institutet i Stock— holm. Den förutbildning, som meddelas i gymnasiet och som avslutas med studentexamen, fordras emellertid även för åtskilliga andra banor, och det är uppenbart, att även dessa måste tagas i betraktande, om man vill mäta stor- leken av den kategori, för vilken gymnasieutbildningen i sin helhet är erforder- lig. Så förutsättes i regel studentexamen för tillträde till tekniska högskolan, till högre avdelningen av Chalmers tekniska institut, till skogshögskolan, till semi- nariernas studentkurser, till handelshögskolan, till handelsgymnasiernas ett- åriga kurser samt, för manliga elever, till gymnastiska centralinstitutet, vidare för blivande apotekare, tandläkare, veterinärer, lantmätare och militärer. Om det kan ifrågasättas, huruvida studentexamenskompetens i alla dessa fall är nödvändig, så torde som ovan framhållits i varje fall ingen sådan förändring i nu rådande. förhållanden vara att vänta, att den skulle kunna i avsevärd mån påverka det totala behovet av studentutbildning. En sammanställning av det totala antal studenter, som under åren 1919—1923 avlagt studentexamen, och det antal av dessa, som uppgivit sig ämna övergå till levnadsbanor, krävande studentexamenskompetens, visar följande siffror:
Hela antalet Därav med uppgiven till- lärjnngar, som ämnad övergång till lev-
Ä , avlagt nadsbana, som kräver student— studentexamens- examen. kompetens.
Antal % 1919 .................. 1,960 1,376 70.2 1920 .................. 2,048 1,447 70.7 1921 .................. 1,967 1,418 72.0 1922 .................. 2,020 1,531 75.8 1923 .................. 2,006 1 ,483 73.9
Sammanställningen ger vid handen, att av de studerande, som genomgå våra gymnasier och vid dem avlägga studentexamen, under nuvarande förhållanden bortåt tre fjärdedelar vid fortsatta studier verkligen ha behov eller i varje fall användning av den kompetens, som studentexamen skänker.
Vida svårare är det naturligtvis att beräkna antalet av dem, som för sin blivande verksamhet icke hava behov av den till studentexamen knutna for- mella kompetensen men för vilka gymnasiet i realiteten erbjuder en i det hela lämplig och väl avpassad utbildning. Aktuarien å skolöverstyrelsens stati- stiska avdelning P. Dahn uppskattar i den summariska beräkning av student- behovet i landet, som är bifogad överstyrelsens utlåtande över skolkommissio- nens betänkande, det ungefärliga antalet av litteratörer, publicister samt gods"!— ägare, agronomer och affärsmän med studentkompetens till i runt tal 8,000, (1. v. s i det närmaste en fjärdedel av hela antalet av de 32,900, för vilka stu- dentexamen ansetts erforderlig, och denna siffra förefaller icke överdriven. Till dessa större yrkesgrupper skulle kunna läggas åtskilliga smärre grupper av yrkesutövare, för vilka gymnasieutbildningen i varje fall är av stort värde. Förefintligheten av en viss arbetslöshet även bland gymnasie- och högskolebil- dade kan givetvis icke åberopas som skäl emot dessa gruppers behov av gymna- sieutbildning. Talet om att denna utbildning, där den icke direkt fordras för fort- satta studier, skulle vara till ingen nytta eller rent av till hinders, innebär en stor överdrift. Det vore ju uppenbart orimligt, att staten skulle reservera den högsta skolbildningen för sina egna befattningshavare jämte ett begränsat an- tal praktiserande läkare, advokater, ingenjörer och dylika. Tillvaron av ett icke allt för obetydligt skikt av jämförelsevis högt bildade personer i skilda ställningar ute i landet, befattningshavare av olika slag, jordbrukare, affärs-
män och andra, är i själva verket ett samhällsintresse, som är väl värt att till- godose genom skolorganisationen. Det är emellertid klart, att ett mycket stort antal av dessa, som icke behöva den formella studentexamenskompetensen, i verkligheten icke nöja sig med studentexamen utan fortsätta sina studier vid" den ena eller andra högskolan i avsikt att förvärva en vidare allmänbildning eller en djupare faekutbildning. Detta antal ingår alltså i de siffror, som avse de till högskolorna avgångna studenterna. Hur stor den grupp är, som åtnöjer sig med studentexamen men icke skulle anse sina behov tillfredsställda med en kortare utbildning, är naturligtvis "omöjligt att säga, men otvivelaktigt höjer den antalet av dem, för vilka det med studentexamen avslutade gymna— siet erbjuder en formellt nödvändig eller reellt lämplig utbildning, så mycket, att det uppgår till mera än tre fjärdedelar av hela antalet från gymnasierna utexaminerade studenter.
Enligt dessa beräkningar synes alltså vid den ifrågasatta kategoriklyvnin— gen högst en fjärdedel av de nuvarande abiturienterna kunna på ett tidigare stadium av gymnasiet avskiljas för avgång till det praktiska livet. Därtill kommer den grupp av lärjungar, som utan examen avgår ur gymnasiets högsta ringar och för vilken en avgångsexamen på ett tidigare stadium givetvis i många fall skulle hava ett bestämt värde. Denna grupp är, om en examen ett år före den nuvarande studentexamen avses, till antalet obetydlig men skulle givetvis växa i samma mån som den ifrågasatta medborgerliga examen komme att av— lägsna sig från den nuvarande studentexamen och närma sig realskolexamens niva.
Räknar man vid kategoriklyvningen med en förlängd realskola, avslutad med en något höjd realskolexamen, så bleve tillströmningen till denna examen otvi- velaktigt mycket stor, då man måste förutsätta, att en väsentlig del av dem som nu avlägga realskolexamen skulle sträva att nå även detta högre mål. Om gymnasiala studier i egentlig mening kunde det under dylika omständigheter givetvis icke bliva tal, så länge denna grupp av lärjungar bildade en väsentlig del av lärjungeskaran, och klyvningen skulle med hänsyn härtill icke heller få karaktär av »gymnasieklyvning» utan te sig som en realskolexamen, från vil- ken en grupp, i regel de mindre studiebegåvade, ginge ut till praktisk verk— samhet och de mera studiebegåvade avginge till en gymnasiekurs.
Ur det praktiska livets synpunkt vunnes med en dylik ordning i varje fall icke vad man åsyftat att vinna, nämligen en förkortning av den teoretiska stu— dietiden för ett flertal av läroverkens lärjungar. Om å ena sidan möjligen ett mindretal sådana lärjungar, som för närvarande avlägga studentexamen, skulle åtnöja sig med den lägre allmänt medborgerliga examen och sålunda få sin skol- tid förkortad, så skulle å andra sidan säkerligen ett stort antal sådana, som för närvarande åtnöja sig med realskolexamen, inrikta sig på den i förhållande till realskolexamen högre allmänt medborgerliga examen och därigenom få sin skoltid förlängd. Stora flertalet av dem som avlade den nya medborgarexa- men finge alltså längre i stället för kortare studietid. Särskilt menlig vore en sådan utveckling för många lärjungar, som från skolans mellanstadium gå direkt ut i förvärvslivet. Beträffande dessa har överstyrelsens majoritet gjort gällande, att de tidigare än nu, redan vid avgången från den nuvarande femte realskoleklassen, borde lämna skolan: en längre utbildning vore för dem till ringa nytta i arbetet men försvårade en smidig anpassning efter de praktiska levnadsbanornas krav. Om detta är en allvarlig invändning redan mot real- skolans nuvarande längd, så är det tydligt, att den med än större styr- ka komme att riktas mot en realskola, som vore ytterligare ett år längre och slutade endast två år före studentexamen.
Räknar man åter med ett verkligt gymnasiestadium inom läroverket, där studier av gymnasial karaktär skulle kunna bedrivas och där examen avlades
endast ett år före den nuvarande studentexamen, så bleve att döma av avgången ur gymnasiets två högsta ringar tillskottet ur dessa ringar till den ovan omta- lade strömmen av lärjungar, som skulle tidigare ledas ut i livet, obetydligt; må- hända kunde ifrågavarande kategori i sin helhet stiga till omkring en tredjedel av hela abiturientantalet.
Därmed är emellertid ingalunda sagt, att denna kategori, som efter en mera elementär examen skulle sändas ut i det praktiska livet, verkligen skulle utan ekonomiskt nödtvång låta avskilja sig från huvudmassan av kamraterna och åtnöja sig med en lägre examen, avlagd endast ett år före den egentliga mogen- hetsexamen, som otvivelaktigt allt fortfarande skulle komma att uppfattas som betecknande den verkliga gränsen mellan Skoleleven och högskolestudenten. Det förhåller sig nämligen ingalunda så, att de gymnasister, om vilka här är fråga, gemenligen ha sin levnadsbana klart utstakad och sålunda, om vid slu- tet av tredje ringen en avgångsexamen öppnade väg ut till det praktiska för- värvslivet, skulle använda den så anvisade vägen ut ur läroverket. Tvärtom, om denna examen endast öppnade vissa vägar ut i det. praktiska livet, medan en annan examen redan efter ett läsår lämnade tillträde till högre och mera kvalificerad utbildning, så lider det intet tvivel, att där icke hinder av ekono- misk art stode i vägen det alldeles övervägande flertalet gymnasister redan för att icke veta sig på förhand utestängda från de högre studiebanorna skulle fort- sätta sina studier och söka vinna denna ökade frihet i valet. Därtill komme som en högst betydelsefull faktor, att den högre examen, som skulle utgöra villkor för inträde vid universitet och högskolor, givetvis skulle komma att åtnjuta en högre social värdesättning, motsvarande den nuvarande studentexamens, medan den lägre examen i det allmänna medvetandet väl närmast skulle komma att betraktas som ett slags mer eller mindre förstärkt realskolexamen. Med den högre sociala värderingen av en mera krävande examen är oupplösligt förbun- den en högre praktisk uppskattning, som ganska tydligt framträder exempelvis i urvalet till de högre posterna vid statens affärsdrivande verk liksom vid ban— ker och enskilda företag av skilda slag, där för närvarande studentexamen icke är ett formellt villkor men väl en betydelsefull merit för vissa befattningar. Många lärjungar, som avlagt den lägre examen och som icke hade tanke på högskolestudier, skulle icke desto mindre fortsätta sina studier fram till den högre examen endast för att med hänsyn till trängseln på de praktiska banorna stärka sina meriter och därmed utsikterna till bättre placering. Dessa omstän- digheter torde komma att göra antalet av dem, vilka nöja sig med den lägre examen, förhållandevis obetydligt, och i varje fall så litet, att den fördel, dessa möjligen skulle vinna genom att ett år tidigare komma ut i det praktiska livet, ingalunda skulle uppväga den försvagning av flertalets utbildning, som en exa- inuen med avslutade kurser ett år före övergången till högskolorna skulle inne-
ara.
_I det föregående har icke närmare berörts frågan om den särskilda förut- bildnlngen för högskolestudier. Om den egentliga skolundervisningen upphör— de ett eller två år före den nuvarande studentexamen och högskolornas under- v1snmg fortfarande förutsatte en bildningsnivå vid studiets början, motsva- rande den nu genom studentexamen garanterade, så uppstode ju mellan läro- verket och högskolan en lucka, som på något sätt måste fyllas ut. När det gäller att närmare angiva, hur denna lucka i den högre utbildningen skulle utfyllas, alltså hur den för inträde vid högskolor nödvändiga förutbildningen lämpllgen skulle ordnas, gå emellertid meningarna mycket isär.
Ibland skymtar tanken på återgång till den gamla ordningen med inträdes- prövningar vid universiteten; inträdet vid andra högskolor skulle i så fall reg- leras på liknande sätt. I samband med denna tanke antydes stundom möjlig-
e. Förutbild- ningen för högskole- studier.
heten av privat förberedelse för dessa inträdesprövningar. Att det måste an- komma på det allmänna att genom anordnande av lämplig undervisning utfylla denna lucka, torde emellertid vara självklart.
Där tanken på en från läroverkets vanliga undervisning skild förutbildning för högskolorna närmare utformats, tänkes denna i regel förlagd till vissa stör- re gymnasier. Någon gång framkastas dock även tanken på förberedande kur- ser vid de skilda högskolorna. Av dessa båda projekt synes det senare, som ju för universitet och likartade högskolor skulle innebära en utvidgning nedåt av undervisningen med en eller två årskurser för ett ogallrat elevmaterial av högst betydande omfattning, vara förenat med alltför stora praktiska svårig- heter för att på allvar kunna komma i betraktande. Vida lättare vore det gi— vetvis att vid ett antal större gymnasier anordna ett— eller tvååriga kurser, av- sedda att förbereda för studier vid den ena eller andra högskolan. Vanligen synes man tänka sig dessa kurser ganska starkt specialiserade och med hänsyn till de höga kraven på undervisningens kvalitet ändamålsenligt fördelade på ett mindre antal läroverk. Kurserna borde hava »mera karaktär av universi- tetsstudier än av skolstudier» (Laurin). Vid smärre läroverk kunde inga kur- ser av dylik art anordnas, och dessa bleve alltså avkortade upptill med ett eller två år.
Den föreslagna förändringen skulle som lätt inses få mycket vittgående följ- der i åtskilliga avseenden. De sakkunniga vilja här endast påpeka några kon— sekvenser, som i främsta rummet synas förtjäna beaktande.
Medan stora lärjungeskaror skulle dragas samman vid vissa större gymna- sier, skulle flertalet av våra läroverk berövas sitt högsta stadium och därmed möjligheten att föra sina lärjungar ända fram till högskolornas tröskel. En väsentlig del, måhända flertalet, av den studerande ungdomen skulle redan före övergången till högskola hänvisas till främmande ort för att kunna er- hålla en undervisning, som sedan gammalt stått att få i hemorten. Ekonomiskt skulle detta betyda en ökning i studiekostnaderna, som för mindre bemedlade komme att ytterligare försvåra och i många fall omöjliggöra fortsatta studier. En viss begränsning i tillströmningen till de lärda banorna skulle alltså verk- ligen vinnas på denna väg, men urvalet bleve i-vida högre grad än nu betingat av ekonomiska förhållanden. Även ur uppfostrans synpunkt innebure det en avsevärd försämring, då det givetvis är bättre, ju längre barnen kunna stanna kvar i hemmet eller åtminstone i hemorten.
I pedagogiskt och icke minst i disciplinärt avseende komme de stora skaror- na av ungdomar, som icke längre vore gymnasister men icke ännu studenter, att erbjuda ganska stora svårigheter. Det är fara för, att kurserna komme att sakna skolans ordnade lärogång och traditionella disciplin utan att kunna skän- ka den verkliga högskolans studiefrihet och den därmed förbundna känslan av eget ansvar. Den svenska ungdomen är i regel jämförelsevis sent utvecklad och far vid ifrågavarande ålder i det stora hela väl av en strängare reglerad arbetsform; den gräns, som den nuvarande organisationen uppdrager mellan gymnasium och högskola, synes vara psykologiskt ganska väl avpassad.
Även i andra hänseenden bleve anordnandet av de särskilda kurserna för- enat med betydande vanskligheter: göras kurserna starkt specialiserade, så flyttas därmed själva yrkesvalet, som under förutsättning av ett rent allmän- bildande gymnasium måste träffas utan stöd av erfarenheter från ett efter de särskilda intressena specialiserat studium. ned så långt, att antalet misstag med därav följande tidsödande och kostsamma kompletteringar kommer att vä- sentligt ökas; göras de åter, i överensstämmelse med högskolornas önskemål, mindre specialiserade, så komma de, därest pedagogiska hänsyn tillåtas på- verka planläggandet, näppeligen att så avsevärt skilja sig från de olika lin-
jerna i ett linjedelat gymnasium, att kursernas koncentrering till ett fåtal läro- verk kommer att te sig som tillräckligt motiverad.
Ännu flera svårigheter framställa sig i den mån de föreslagna propedeuti- ska högskolekurserna utformas i detaljerna. Då ett närmare ingående på dessa frågor givetvis icke tillhör de sakkunnigas utredningsuppdrag, måste de sak— kunniga här inskränka sig till de nu givna antydningarna och vilja för sin del endast ytterligare understryka, att det högsta gymnasiestadiets ersättande genom propedeutiska kurser, förlagda till högskolorna eller till vissa större gymnasier, innebär en synnerligen vittutseende förändring i Vårt undervis- ningsväsen, som under inga omständigheter synes böra genomföras utan att en allsidig utredning verkställts och samtliga för frågan viktiga faktorer övervägts.
Ett skäl, som med särskild styrka ansetts tala mot den nuvarande gymnasie- organisationen och i synnerhet mot studentexamen, är den mycket omtalade överproduktionen av studenter. Flera av de framkomna reformförslagen ha sin utgångspunkt i denna överproduktion, vars orsaker man söker påvisa och undanröja. Vanligen göres den meningen gällande, att den av romantisk glans omstrålade studentexamen utövade alltför stor dragningskraft på ungdomen och därigenom lockade in alltför många i gymnasiet, vilka sedan efter avlagd studentexamen icke längre kunde eller ville gå ut i det praktiska livet utan planlöst sloge in på studiebanor, för vilka de i många fall hade varken intellek- tuella eller ekonomiska förutsättningar. Den alltför starka tillströmningen till de lärda banorna hotade att skapa ett »lärt proletariat».
Risken för en utveckling i denna riktning bör för visso icke underskattas. Åtskilliga tecken tyda på att en allvarlig fara här kan hota. Å andra sidan bör faran icke heller överdrivas och än mindre botemedel tillgripas, som göra det onda värre eller framkalla skada på annat håll.
Att en viss överproduktion av studenter i allmänhet och av högskoleutbil— dade på vissa områden i synnerhet under de senare åren ägt rum, är ställt ut- om allt tvivel. Här behöver endast pekas på de stora och i många fall oöver- vinneliga svårigheter, som, när det gällt att vinna en anställning, motsvarande uppoffringarna för utbildningen, mött jägmästare. civilingenjörer och för mer- kantil verksamhet av olika slag utbildade studenter.
En annan fråga är, huruvida denna arbetslöshet i tillräckligt god tid kunnat förutses och förebyggas genom åtgärder med avseende på gymnasiets organisa- tion och studentexamen. Det är uppenbart, att ifrågavarande arbetslöshet vä- sentligen beror på kristiden, vars verkningar inom arbetsmarknaden ännu icke hunnit övervinnas. Kristiden har icke blott minskat utkomstmöjligheterna på många områden, den har också direkt ökat tillströmningen till de teoretiska studiebanorna, i det att många föräldrar. ställda inför omöjligheten att skaffa sina barn platser i det praktiska livet, hellre än att låta dem gå sysslolösa sänt dem till gymnasium, kanske även till högskola; på detta sätt ha åtskilliga unga män och kvinnor, som ursprungligen tänkt sig helt andra levnadsbanor, drivits allt längre in på de teoretiska studiernas väg. Men det är lika uppen- bart, att skolorganisatoriska anordningar av vad slag de vara månde icke kun— na reglera tillströmningen till de skilda studiebanorna med hänsyn till dylika oväntade omkastningar i arbetstillgången inom respektive yrken. Skolorga- nisationen måste planläggas på lång sikt och kan icke ändras efter tillfälliga konjunkturer, detta redan av det skäl. att en förändring, som vid en viss tid- punkt synes starkt motiverad, i regel sträcker sina verkningar långt fram i ti— den och ofta när sin fulla effekt först vid en tidpunkt, då den konjunktur varav den framkallats avlösts av en måhända rakt motsatt.
Överpro- duktionen av studenter.
Men även bortsett från dylika våldsamma omkastningar, som av naturliga skäl icke kunna förutses, är det synnerligen svårt att lämpa studentproduktio- nen efter den växlande efterfrågan på högre kvalificerad arbetskraft. I regel kunna icke ens de i lugna tider vanliga konjunkturväxlingarna i så god tid och med sådan säkerhet förutberäknas, att skolan skulle kunna med hänsyn till dem vidtaga åtgärder. Och om minskad arbetstillgång på ett visst område kan förutses, måste i skolan av lätt insedda skäl åtstramning ske över hela linjen, en åtgärd, som kan få mycket ogynnsamma verkningar på andra områden. Allt tyder på att skolorganisationen, i den mån den över huvud kan anpassas efter de växlande konjunkturerna på arbetsmarknaden, måste ändras med allra största försiktighet; i varje fall får man, när det gäller reformer som sträcka sina verkningar långt in i framtiden, icke handla under trycket av en tillfällig panikstämning.
Faran för överproduktion av studenter synes ock i den allmänna diskussio- nen hava i icke ringa grad överdrivits. Man har sett ett oroande tecken redan i det förhållande, att i vårt land studentantalet under det sista halvseklet växt flera gånger fortare än invånarantalet. Det är emellertid med hänsyn till den materiella och den andliga kulturens oerhört snabba uppsving under ifrågavarande tidsskede en helt naturlig sak, att dessa tal icke ens tillnärmelse- vis skola uppvisa samma stegring. Teknikens utveckling på alla områden liksom de olika samhällsfunktionernas alltjämt fortgående komplicering har stadigt vidgat verksamhetsfältet för det intellektuella arbetet och i stor ut- sträckning öppnat nya fält för detta. Aven på den andliga odlingens område är en liknande behovsstegring ögonskenlig. Med det stigande materiella väl- ståndet har bildningsbehovet ökats inom samhällets alla skikt.
Den starka stegringen i antalet studenter under det sistförflutna kvarts- seklet är ingalunda någon isolerad företeelse, som helt eller ens företrädesvis skulle kunna tillskrivas studentexamens alltför starka lockelse. Tillström- ningen till de högre skolorna har under denna tid i det hela ökats högst väsent— ligt, delvis i långt hastigare takt än till gymnasierna. Realskolor och med dessa i avseende på studiemålet likställda skolformer visa en ännu raskare stegring i lärjungeantalet, trots att realskolexamen ingalunda omgives av samma strålglans som studentexamen, och de högre flickskolorna, som icke ha någon examen alls, ha under samma tid svällt ut högst avsevärt. Önskar man över huvud taget att bereda vidgade bildningstillfällen åt allt bredare lager av vårt folk, och söker man främja ökad tillströmning till högre folkskolor, mellanskolor, realskolor och högre flickskolor, så synes ingen anledning före— ligga att ställa sig avvisande eller fientlig till den ur den nationella kulturens synpunkt viktigaste av de högre skolformerna, gymnasiet, och just där yrka på inskränkningar. Den starkt ökade tillströmningen till högre skolor av alla slag innebär, att den högre bildning som dessa meddela blivit tillgänglig för allt bredare lager av vårt folk, att samhällsskikt, som förr nöjde sig med alle- nast folkskolebildning, nu allmänt göra anspråk på den högre utbildning, som realskolan och med denna sidoställda skolformer skänka, och att samhälls- skikt, som förr voro tillfredsställda med ett bildningsmått motsvarande real- skolans, numera i Växande utsträckning sträva efter gymnasieutbildning och studentexamen. Att genom skolorganisatoriska åtgärder söka hämma detta uppåtstigande i vad det gäller det högsta skolstadiet, medan samtidigt allt göres för att främja det på mellanstadiet, synes icke vara konsekvent och torde i varje fall icke vara praktiskt genomförbart, åtminstone icke i längden.
När klagomålen över den hotande överproduktionen av studenter och den därav följande proletariseringen av de lärda yrkena riktas mot skolan, vad är det då egentligen, som man begär av skolorganisationen? I själva verket
ingenting mindre än att tillströmningen till de lärda banorna skulle redan i skolan målmedvetet regleras, så att högskolorna skulle tillföras nätt och jämnt så många för vederbörande specialstudium väl kvalificerade studenter, som lämpligen kunna finna utkomst inom respektive yrken, men ej flera. De me- del, som skolorganisationen för sådant ändamål har till sitt förfogande, äro, om man bortser från en strängare ransonering av utbildningsmöjligheterna ge- nom indragning av gymnasier eller gymnasielinjer, gallring vid inträdet i gymnasiet, gallring vid flyttning inom gymnasiet och gallring vid avgången från gymnasiet. Av dessa- tre former av gallring är den sista den mest effek- tiva, i det att den sträcker sina verkningar längst: erfarenheten Visar nämli- gen, att om gallringen i studentexamen vid ett läroverk ett år blir något star- kare än vanligt, så återverkar detta genast med stor styrka på flyttningarna i hela gymnasiet. Svagast verkar gallringen under nuvarande förhållanden vid inträdet i gymnasiet; för flyttning till gymnasiets första ring gälla ju endast samma fordringar som för flyttning till realskolans högsta klass. Det är med hänsyn till dessa omständigheter, som de sakkunniga velat tänka sig, att för inträde i det fyraåriga liksom i det treåriga gymnasiet skulle ställas högre fordringar än för flyttning till realskolans högsta klass respektive för god- känt realexamensbetyg. Med avseende på flyttningen inom gymnasiet synes en viss skärpning i gängse praxis vara påkallad men samtidigt en något friare prövningsrätt än som för närvarande är möjlig böra förbehållas kollegiet, så att skälig hänsyn må kunna tagas till den mera särpräglade begåvningen. Viktigast icke minst på grund av sin återverkan på inträdes- och flyttnings- fordringarna är gallringen i studentexamen.
Det är uppenbart, att icke minst i tider av stark tillströmning till de teoretiska studiebanorna skolan bör med omsorg gallra sitt lärjungematerial, särskilt när det gäller det högre stadiet. Därmed är det emellertid icke sagt, att det skulle vara möjligt eller ens önskvärt, att denna gallring bedreves med sådan skärpa, att endast så många för studier väl kvalificerade gymnasister, som framdeles utan svårighet kunde placeras inom respektive yrken, bleve studen- ter och finge möjlighet till fortsatta studier. Den slutliga gallringen bör av flera skäl icke ske redan i skolan. Först och främst är det otvivelaktigt, att en ur ifrågavarande synpunkt fullt effektiv gallring inom skolan skulle giva ett delvis annat resultat än den gallring, som nu måste ske vid högskolorna; det ligger emellertid i sakens natur, att den senare är den ur ändamålets syn- punkt riktigare. En viss överproduktion med därav följande möjlighet till gallring är i själva verket för högskolorna liksom för de yrken, för vilka de utbilda sina lärjungar, en praktisk nödvändighet. Vidare är det, som ovan redan framhållits, i fråga om de flesta verksamhetsområden ytterligt svårt att ens tillnärmelsevis förutse behovet av personer med högre yrkesutbildning, och att på förhand beräkna det totala behovet av yrkesutbildade med studentexa- menskompetens i landet är därför uppenbarligen omöjligt. Att antalet utexami- nerade studenter måste väsentligt överstiga det antal, som motsvarar det verk- liga behovet av yrkesutbildade, framgår redan av det betydande antalet av stu- denter, som dö under studietiden, som utan att ha nått målet överge studierna, som efter avslutade studier emigrera, som helt lämna den valda banan för att gifta sig ; den sista gruppen, som givetvis utgöres av kvinnliga studenter, är till sin storlek högst avsevärd. Därtill kommer det allmänna behovet av högre bildning utan särskild yrkesinriktning, som naturligtvis växer med det sti— gande välståndet i landet. Om det sålunda är omöjligt att i siffror fastställa det totala behovet av yrkesutbildade personer med studentexamenskompetens och lika omöjligt att fastställa det legitima behovet av studentutbildning utan- för de yrkesutbildades krets, så synes det påtagligt, att gymnasiet i detta hänseende varken kan eller bör göra mera än att med noggrann omsorg vaka
15—253185
Student- examen.
över att vid intagning, flyttning och avgång skäliga krav på insikter och för— ståndsmognad hos lärjungarna uppehållas.
Studentexamen avser enligt nu gällande läroverksstadga att utröna, huru— vida lärjungarna inhämtat det mått av kunskaper, vilket i de stadgade under- visningsplanerna är angivet som mål för gymnasiets undervisning, samt vun— nit den mogenhet, som erfordras för bedrivande av studier vid universitet eller högre tillämpningsskola.
Mot studentexamen i dess nuvarande form hava åtskilliga anmärkningai blivit framställda, av vilka de viktigaste torde vara dessa tre: examen inver- kade ofördelaktigt på undervisningen 1 gymnasiet som särskilt under de sista skolåren till skada för det avsedda fördjupandet av studiet erhölle en starkt framträdande prägel av examensjäkt och detaljerat minnesplugg; utgången av examen hängde alltför mycket på de tillfälliga resultaten av en prövning, som försigginge under särskilda från de normala alltför avvikande förhållan- den; studentexamen utövade på grund av den överdrivet höga uppskattning, den ägde i det allmänna medvetandet, en alltför stark lockelse på ungdomen.
Skolkommissionen har till övervägande upptagit frågan, huruvida student- examen borde bibehållas eller möjligen ersättas med ett i vanlig ordning med- delat avgångsbetyg, men har därvid kommit till det resultatet, att även om åt- skilliga av de mot den nuvarande studentexamen framställda anmärkningar- na måste anses befogade, en avslutningsexamen vid avgången från gymnasiet ändock måste betraktas som nödvändig. För denna ståndpunkt anför kommis- sionen följande skäl: en vederbörligen kontrollerad examen vore behövlig re— dan som garanti för att kunskaperna hos de från läroverken utexaminerade ej måtte sjunka under en bestämd miniminivå; därest examen avskaffades, före- låge grundad anledning befara, att krav skulle resas på införandet av särskil- da inträdesexamina vid de högskolor, där studenterna gå att fullfölja sin ut- bildning; den kontrollerade studentexamen ägde obestridligt existensberätti- gande jämväl såsom garanti för ett fullt objektivt bedömande. Examen borde emellertid anordnas under sådana former, att den på ett fullt effektivt sätt ådagalade, att lärjungarna ej blott inhämtat de kunskaper, som gymnasiet avsåge att meddela, utan också förvärvat den allmänna mognad i omdömet och den förmåga av mera självständigt arbete, som vore en betydelsefull förut— sättning för ett framgångsrikt fullföljande av den utbildning, som gymnasie- studierna hade till syfte att grundlägga.
I yttrandena över skolkommissionens förslag göras stundom allmänna erin- ringar, särskilt av hygienisk art, mot examina över huvud, men i regel synes man förutsätta en studentexamen av i huvudsak samma karaktär som den nuvarande.
Det har emellertid också, icke minst i den av skolkommissionens förslag framkallade allmänna diskussionen, framkommit yrkanden, att studentexamen skulle genom ändamålsenliga anordningar förenklas eller ock helt avskaffas samt ersättas med avgångsbetyg. Särskilt har man riktat anmärkningar mot den onödigt stora högtidlighet, med vilken studentexamen omgåves, och det alltid påfallande, ofta överdrivna, stundom smaklösa firandet av de nyblivna studenterna, som ingåve dessa och än mer deras yngre kamrater alldeles över— drivna föreställningar om vikten och betydelsen av den vunna framgången. Den vita mössans romantik anses utöva en starkare dragningskraft än själva den reella kompetens, som den avslutade gymnasieutbildningen skänker. »Allt det falska skimmer som omstrålar studentexamen, alla de möjligheter som den förespeglar, utan att ge, hela den missriktade sociala ambition som har hakat sig fast vid den, gör att dess värde överskattas, att den drar till sig ungdomen
som ljuset flugorna» (Redaktör T. Fogelqvist i föredrag i Uppsala 25/11 25, en- ligt referat i Dagens Nyheter). Examensceremonien borde helt bortfalla och i stället avgångsbetyg från skolan i vanlig ordning utfärdas, studentexamen borde avskaffas som kompetensfordran till en mängd yrken, som den blott försåge med överkvalificerad arbetskraft, och befrias från sin romantiska nimbus av vunnet mål och högtidligt stadium på livets väg. Tillströmningen till gymnasierna skulle då sacka av, och avgångsbetyg från gymnasium icke längre betraktas som ett conditio sine qua non.
Stundom yrkas på ett bestämt särskiljande av studentexamens båda funk- tioner att vara å ena sidan en sållnings- och siktningsapparat för högre teore- tiska studier, å andra sidan en högtidlig avslutning på läroverkets allmänt medborgerliga utbildning. Avgången från gymnasiet tänkes då markerad en- dast genom en enkel avslutningshögtidlighet, medan den egentliga studentexa- men skulle förläggas till högskolorna i form av en inträdesprövning, verkställd av högskolornas egna lärare I förslag med denna innebörd lägges särskild vikt vid borttagandet av namnet studentexamen för gymnasiernas avgångsexamen, av beteckningen student för de från gymnasierna utexaminerade och av rätten för dessa att bära studentmössa; däremot åsyfta dessa förslag ingen avkortning av gymnasiet eller någon väsentlig förändring i dess organisation.
I några fall åter, där gymnasiet och studentexamen gjorts till föremål för mer ingående kritik, utmynnar denna i avgivna yttranden liksom i den senare diskussionen i yrkanden på vittgående förändringar. En avgångsexamen från läroverket, avlagd under anspråkslösa former, eventuellt som en enkel av— slutning av skolarbetet utan alla ceremonier, skulle ett eller två år tidigare än den nuvarande studentexamen leda strömmen av de lärjungar, som icke ämnade fortsätta sina studier vid högskolor, ut i det praktiska livet; en annan, auktoritativt kontrollerad och till sin karaktär mera rigorös examen, avlagd vid samma tid som den nuvarande studentexamen och förlagd antingen till vissa läroverk eller ock till respektive högskolor, skulle utgöra inträdesexamen till högskolorna. För dessa förslag, vilkas grundtanke särskilt i den senare diskussionen tilldragit sig stor uppmärksamhet, har ovan (sid. 203 ff.) utför- ligt 1edogjorts. '
OÖverstyrelsens maj01itet finner det uppenbart, att kritiken mot examensvä- sendet 1 åtskilliga fall rörde sig med allmänna talesätt och mera grundade sig på antaganden Och känslointryck än på konstaterade fakta. Å andra sidan funnes i anmärkningarna mycket, som förtjänade beaktande, varför det vore önskvärt, att objektiva undersökningar kunde komma till stånd icke minst rö- rande examinas inverkan i hygieniskt avseende. Ett borttagande av student- examen syntes emellertid under nuvarande förhållanden icke kunna ifrågasättas.
Även överstyrelsens läroverksavdelning avvisar i det hela den framkomna kritiken och vänder sig särskilt mot det från vissa håll framkastade förslaget om återinförande av inträdesprövningarna vid universitet och högskolor, vilka visat sig vara förenade med olägenheter av mångahanda art. Det naturliga vore, att den skola, som under en i regel lång följd av år handhaft lärjungarnas utbildning, även finge avgiva det slutgiltiga omdömet över resultatet härav och att detta omdöme finge äga vitsord för inträde vid högre läroanstalter. Den återverkan, en avslutande examensprövning alltid komme att utöva på under- visningen vid en skola, kunde även vara välgörande såtillvida som den i sin mån bidroge till att hålla kunskapsnivån uppe och garanterade ett något så när likvärdigt bildningsresultat vid de olika läroverken. I detta avseende kun- de den nuvarande studentexamen sägas i det hela ha varit till gagn för våra läroverk. Faran för otillbörligt tryck på undervisningen förebyggdes i samma mån som man åt prövningen kunde giva en lämplig form och låta den framgå som en fullt naturlig avslutning av den föregående undervisningen. Redan nu
hade studentexamen, åtminstone den muntliga prövningen, i kanske flertalet fall mera karaktären av en uppvisning av undervisningens resultat än av en examen rigorosum, och i denna riktning borde studentexamens utveckling vid våra gymnasier alltmera ledas.
Generaldirektör Bergqvist finner examensproven fylla en bestämd uppgift i den moderna skolan och framhåller, att det i själva proven låge något för ka- raktärens utbildande och härdande värdefullt. Prövningarna borde emellertid så ordnas, att de icke verkade störande eller förryckande på skolarbetet eller irriterande och enerverande på lärjungarna.
De skäl, som framlagts för en klyvning av gymnasiet i en lägre allmänbil- dande kurs och en högre kurs för blivande högskolestudenter, ha de sakkun- niga som av det ovan (sid. 210 ff.) anförda framgår icke funnit övertygande. Därmed bortfalla också förutsättningarna för den föreslagna tudelningen av studentexamen i en lägre och en högre examen. De sakkunniga utgå från ett gymnasium, som med obruten studiegång för fram till en nivå, i det hela mot- svarande den nuvarande studentexamens.
Förslaget att från läroverken borttaga den examen, som medför rätt till inträde vid högskolorna, och ersätta den med en inträdesprövning vid veder- börande högskolor, innebär en återgång till en ordning, som för länge sedan avskaffats såsom opraktisk och ur flera synpunkter olämplig. Redan den om- ständigheten att ett så viktigt avgörande gjordes beroende av de tillfälliga re- sultaten av en engångsprövning synes vara tillräckligt skäl att avvisa denna tanke. Uppenbart är också, att en dylik prövning skulle på ett vida ogynn— ' sammare sätt än den nuvarande studentexamen återverka på gymnasiets arbete. Det naturliga synes, som läroverksavdelningen inom skolöverstyrelsen framhål- ler, vara att den skola som svarar för lärjungarnas utbildning också får, låt vara under tillbörlig kontroll, svara för det slutliga omdömet om resultatet, och att detta omdöme får äga vitsord för inträde vid högre läroanstalter.
De invändningar, som riktats i allmänhet mot examensväsendet och i syn- nerhet mot studentexamen i dess nuvarande form, synas de sakkunniga ur flera synpunkter beaktansvärda, men icke så tungt vägande, att de skulle kunna utgöra tillräckliga skäl för avskaffande av studentexamen överhuvud. För examens bibehållande talar framför allt en lång erfarenhet av den kontrolle- rade studentexamens gynnsamma inverkan på arbetet i gymnasiet: att kun- skapsnivån hos de avgående studenterna kunnat hållas uppe på en så pass hög och vid samtliga läroverk så pass lika nivå, som dock måste erkännas hittills i det stora hela ha varit fallet, är utan allt tvivel väsentligen att tillskriva stu- dentexamen, som för lärare och lärjungar inneburit en stark uppfordran till målmedvetet och energiskt arbete. Det kräves verkligen, att svåra olägen— heter med det nuvarande systemet uppvisas, för att läroverket skulle kunna anses ha rätt att avstå från en så mäktig sporre till allvar i arbetet, som stu- dentexamen visat sig vara.
Nu vill det emellertid synas, som om de allvarligaste olägenheterna med studentexamen åtminstone i det väsentliga läte avlägsna sig utan att därför dess välgörande verkan behövde gå förlorad. Om ett skriftligt prov förlägges till näst högsta gymnasieringen, om vidare antalet ämnen i högsta ringen och därmed också i studentexamen begränsas, om slutligen utgången av examen och avgångsbetygets kvalitet göras mindre beroende av tillfälliga prövnings— resultat och mera av det förutgångna arbetet i gymnasiet, så synes faran för en ogynnsam återverkan av examen på gymnasiets undervisning liksom risken för tillfälligheternas inflytande på examens utgång vara till väsentlig del avlägsnad. Med hänsyn härtill ha de sakkunniga icke ansett sig böra för- orda, att studentexamen avskaffas, utan endast att den så anordnas, att de
Warn—. -
anmärkta olägenheterna i möjligaste mån undanröjas. I kapitel XII vilja de sakkunniga söka att närmare klarlägga, huru en sålunda modifierad student- examen kan tänkas utformad.
En olägenhet med studentexamen kvarstår även med den av de sakkunniga- antydda organisationen, nämligen allmänhetens alltför höga uppskattning av den vita mössan. Då det här gäller förhållanden, över vilka skolan i stort sett icke råder och som icke lära kunna regleras genom lagstiftning och administra- tiva åtgärder, så faller hela denna fråga utanför de sakkunnigas uppgift. Att av den högtidlighet som präglar studentexamen och av det tyvärr ofta överdrivna firande vartill den ger anledning låta sig påverka till vidtagande av åtgärder, som skulle iogynnsam riktning förändra läroverkens organi- sation eller förtaga studentexamen dess allvar och värde, vore helt visst icke välbetänkt. Den överskattning av studentexamen, som nu råder och som ur mer än en synpunkt är beklaglig, torde småningom komma att avtaga, i den mån andra utbildningsvägar bliva bättre kända och mer uppskattade.
2. Gymnasiets anknytning till realskolan.
Medan skolkommissionen i fråga om gymnasiets uppgift och mål ansluter sig Skolkommi-9— till den uppfattning, som funnit uttryck i gällande läroverksstadga, intager den med avseende på realskolans och gymnasiets inbördes förhållande en principiellt annan ståndpunkt, i det att den funnit sig böra förorda gymnasiets anknytandc till avslutad realskola: undervisningen i gymnasiet skulle enligt kommissionens förslag utgå från lärjungarnas i realskolan inhämtade kunskapsmått och alltså bygga på realskolans högsta klass. Då nu kommissionen i sitt val mellan tre— och fyraårig realskola bestämt sig för fyraårig realskola, då vidare enligt kommissionens uppfattning den sammanlagda längden av realskolans och gym- nasiets kurs icke kan få överstiga sju år, så måste gymnasiets kurs begränsas till allenast tre år.
Det är icke ur gymnasiets synpunkt, som kommissionen föreslår denna bety— delsefulla förändring i läroverkets organisation. Mot det nuvarande gymnasiets längd har ur synpunkten av dess eget arbete ingen invändning gjorts, och kom— missionen vill >>ieke förneka, att en fyraårig gymnasiekurs i och för sig måste te sig fördelaktigare än en treårig. En treårig lärokurs torde under vissa för- hållanden lätteligen kunna tänkas leda antingen till gymnasiebildningens för: svagande eller ock till lärjungarnas överansträngande. -—— — — Kommissionen vill ej heller förneka, att åtminstone i vissa ämnen kursfördelningen lättare låter Sig anordnas 1 ett fyrårigt än i ett treårigt gymnasium. Alldeles särskilt gäller detta de klassiska språken. För ett något så när ingående latinstudium är en treårig gymnasiekurs otillräcklig, vartill kommer, att, vid latinets inträde 1 första ringen av ett treårigt gymnasium, oövervinneliga svårigheter möta att bereda grekiska och det tredje moderna främmande språket behörig plats å detta gymnasmm.»
_Kommissionen hänvisar emellertid dels till den omständigheten, att en fyra— årig realskola utgjorde ett starkare underlag för ett gymnasium än en treårig, dels till den planerade omläggningen av gymnasiets organisation och studieplan med rikare linjedelning och mera genomförd specialisering, varigenom den äm- nesbelastnmg, som för närvarande tyngde och förryckte de gymnasiala stu- dierna, skulle avsevärt lättas. För ett treårigt gymnasium talade enligt kom- missmnen även den omständigheten, att en prövning av lärjungarnas lämplighet för gymnaSialstudier kunde förväntas giva säkrare utslag, ju senare en sådan prövning ägde rum: lärjungarnas övervägande flertal besutte vid tidpunkten
sionen.
Kommissions— ledamöterna Martin, S&—
muelsson, Staaff och Söderlindh.
för uppflyttningen i nuvarande andra ringen en. helt annan mogenhetsgrad än tidigare, delvis betingad därav, att den avgörande perioden inom brytningsål- dem då vore passerad. En fördel låge däri, att man för lärjungen ännu ett år uppsköte bestämmandet av levnadsbana och ställde honom och hans målsman in- för valet mellan de olika möjligheterna först då, när lärjungen verkligen vunnit ett resultat av offentligen vitsordat och i det praktiska livet gångbart värde. En annan fördel ej mindre ur praktisk—ekonomisk än ur pedagogisk-moralisk synpunkt vore, att ungdomen å orter, där realskola funnes men icke gymnasium, längre finge stanna under hemmets fostran och vård.
Vidare hade efter kommissionens mening den hittillsvarande erfarenheten så— väl vid enskilda läroanstalter i vårt land som över huvud i grannländerna läm— nat övertygande vittnesbörd om möjligheten att under en treårig kurs meddela en fullt tillfredsställande gymnasiebildning. I samma riktning kunde slutligen nu gällande föreskrifter beträffande realskolexamens värde såsom kvalifikation för inträde i gymasiets andra ring anses tala.
De menliga följderna av gymnasiets förkortande hoppas kommissionen kunna väsentligen förebygga genom organisatoriska förändringar av skilda slag. Den föreslår sålunda dels att ämnenas antal å de olika bildningslinjerna lämpligen begränsas, dels att språkanhopningen å latingymnasiet genom ändamålsenliga anordningar avlägsnas, särskilt genom åtgärder i syfte att möjliggöra en till fyra år utsträckt undervisning i latin. Under dessa förutsättningar finner kommissionen »att ett treårigt gymnasium icke med fog kan betecknas såsom ägnat att försvaga gymnasieutbildningen». .
Mot skolkommissionens förslag att på avslutad fyraårig realskola bygga ett treårigt gymnasium riktades redan inom kommissionen starka invändningar. Kommissionsledamöterna Martin, Samuelsson, Staaff och Söderlindh, vilka i allt väsentligt ansluta sig till kommissionens förslag, giva i ett särskilt ytt— rande uttryck åt sina betänkligheter rörande det treåriga gymnasiet:
»Den farhågan ligger nära till hands, att ett 3-årigt gymnasium, byggt på en 4-årig realskola, ej skall kunna nå samma resultat som det nuvarande 4-åriga gymnasiet. Enligt vår mening vore ett 4-årigt gymnasium, byggt på 3 real- skoleklasser, en från gymnasiets synpunkt i alla avseenden lämpligare organi— sationsform. Det synes oss självklart, att 1 år i realskolan plus 3 gymnasieår icke äro likvärdiga med 4 gymnasieår. I realskolans högsta klass måste kur— serna i många ämnen på grund av den förestående examen avrundas och kunna ej läggas på samma sätt som i en första gymnasiering. Vidare är lärjungema- terialet allt för osovrat. Det ligger i sakens natur, att ett bättre resultat kan uppnås i en gymnasiering med efter en gallring av den art, kommissionen tän— ker sig, sovrat lärjungematerial, med ett enhetligt studiemål och under ledning av bättre kvalificerade lärarkrafter, än vad fallet kan bli i en fjärde realskole- klass.
En ytterligare omständighet, som efter vår mening talar för en 4-årig gym- nasiekurs är, att flertalet gymnasier komma att inom sig samla lärjungar från olika realskolor. Ty det är en känd erfarenhet, att ganska rundlig tid åtgår, innan lärjungar, som haft olika lärare och måhända ofta undervisats efter olika metoder och läroböcker, hinna sammanarbetas till en sådan homogenitet, att klassens arbetstakt kan bli normal. '
Slutligen se vi en brist hos det 3-åriga gymnasiet däri, att latinet, för vars tillfredsställande studium tre år även enligt majoritetens mening äro otillräck- liga, måste inträda i den fjärde realskoleklassen, där dess ställning givetvis måste bliva betänkligt svag. Det torde nämligen i många realskolor bliva svårt att anskaffa verkligt kompetenta lärarkrafter i latin. Det kan icke und— gås, att man i många fall måste nöja sig med svagt kvalificerade sådana eller rent av alldeles avstå från att lämna lärjungarna det tillfälle till latinstudier,
på vilket de ha rättmätiga anspråk. Det bör också i detta sammanhang påpe- kas, att det krav på en fyraårig kurs i franska, som från så många håll med fog haå framställts, genom kommissionens förslag endast i undantagsfall blir till- go osett,
Om den s. k. realskoleklassen bibehölles såsom parallell med den första gym- nasieringen och om inträdesprövningen till gymnasiet förlades efter genom- gången av realskolans tredje klass, skulle gymnasiet alltjämt kunna bestå så— som fyraårigt.»
De fyra kommissionsledamöterna ha emellertid med hänsyn dels till vissa i kommissionens förslag ingående anordningar, vilka vore ägnade att avlägsna eller motväga de antydda bristerna, dels till de sociala och pedagogiska förde- lar, som förslaget innebure, funnit de skäl som talade för detsamma bestämt övervägande, varför de ansett sig kunna och böra skänka det sin anslutning. I de inkomna yttrandena ha i fråga om gymnasiets anknytning till realsko- Yttrandem. lan yppats skilda meningar, i det att många utlåtanden förorda gymnasiets byggande på realskolans näst högsta klass, andra dess byggande på avslutad realskola.
De som uttala sig för ett gymnasium, fotat på avslutad realskola, synas i det hela grunda sin ståndpunkt på organisatoriska skäl. Med denna förutsätt- ning skulle gymnasiet kunna ordnas antingen efter kommissionens förslag så- som treårigt, byggande på den oavkortade realskolans högsta klass, eller såsom fyraårigt, byggande på en avkortad realskolas högsta klass.
Det sistnämnda förslaget föreligger, som förut nämnts, i mer eller mindre utformat skick dels i en uppsats av lektor J . Swenning (Tidning för Sveriges läroverk 1922, nr 10), dels i yttranden från några läroverkskollegier. Så för- ordar kollegiet vid högre allmänna läroverket i Jönköping en på 4-årig grund- skola byggd 4-årig realskola och ett på dennas högsta klass byggt 4-årigt gym- nasium. Med detta system 4 + 4 + 4 tänkes gärna förbunden en ordnad av- gång från gymnasiets andra ring, i det att avgångsbetyg från denna ring skulle tillerkännas viss kompetens. Om det på avkortad realskola byggda fyraåriga gymnasiet ha de sakkunniga yttrat sig i kapitlet om realskolan (sid. 172 ff.).
De utlåtanden, som förorda treårigt gymnasium, ansluta sig väsentligen till de av skolkommissionen anförda skälen; möjligheten av en treårig gymnasie- organisation anses given genom erfarenheten från de kommunala och privata läroanstalterna. De blivande studenterna hade, framhåller vidare kollegiet vid Realskolan och kommunala gymnasiet i Uddevalla, god nytta av den praktiska läggning, den nuvarande realskolans avslutningsklass alltjämt måste få, och den större mognad, lärjungarna ägde vid sitt inträde å gymnasiet, befordrade också ett redan från början på fördjupning och grundlighet inriktat studiear- bete. Kommissionens förslag om latinets påbörjande redan i sista realskole- klassen samt Om linjedelningen och därmed följande begränsning i antalet äm- nen vore ägnat att minska den arbetsbelastning, som eljest vore väl stor i det treåriga gymnasiet. _
Mot kommissionens förslag om gymnasiets anknytning till avslutad realskola invändes, att undervisningen i realskolans avslutningsklass icke kunde på samma gång tillgodose både realskolans och gymnasiets berättigade behov: realskolan måste i sin högsta klass giva sammanfattande och avslutande kurser av delvis praktisk läggning, vilka antingen saknade betydelse för den vidare utbildnin- gen i gymnasiet eller ock där bleve föremål för mera djupgående studium; följ— den bleve i båda fallen tidsförlust, i senare fallet måhända också arbetsolust. Den fördel, som efter kommissionens förmenande vunnes genOm att lärjungar- nas val av bildningslinje uppskötes ett år, förringades' genom att lärjungarna,
med hänsyn till latinets krav, i verkligheten redan vid inträdet i realskolans högsta klass ställdes inför ett linjeval.
Främst riktas emellertid kritiken mot gymnasiets förkortning. Flertalet av dem, som yttrat sig om gymnasiets organisation, äro ense om det fyraåriga gymnasiets överlägsenhet. Där man samtidigt vill bibehålla realskolan vid dess nuvarande bildningsmål, tänkes alltså det fyraåriga gymnasiet byggt på den oavkortade realskolans näst högsta klass.
Olika universitetsmyndigheter uttala betänkligheter mot den treåriga gym— nasieorganisationen, som omöjligen kunde giva samma lugna koncentration åt undervisningen och samma bildningsvärde åt resultatet som det nuvarande fyraåriga gymnasiet; censorernas erfarenhet gåve vid handen, att den treåriga gymnasieformen ej vore tillfredsställande och att den allmänna nivån där vore lägre än vid de fyraåriga gymnasierna, på grund av det forcerade arbetet Och den därmed följande överansträngningen av lärjungarna.
Av särskilt intresse äro omdömena från skolor, där man prövat det treåriga gymnasiet. Så erinrar kollegiet vid Uppsala enskilda läroverk och privat- gymnasium om att den av kommissionen föreslagna allmänna skolorganisatio- nen sedan åtskilliga år prövats vid läroverket. Intet tvivel, säger kollegiet i sitt yttrande, rådde därom, att de mera studiebegåvade och framför allt mera energiska lärjungarna med fullt tillfredsställande kunskaper nått fram till studentexamen, men lika säkert vore, att ett stort antal ingalunda obegåvade lärjungar endast med stor möda förmått följa med i den forcerade arbetstak- ten. Det på en fyraårig realskola byggda treåriga gymnasiet krävde utan gen- sägelse en långt starkare arbetsintensitet än statsgymnasierna. En avsevärd olägenhet vållade särskilt den omständigheten, att lärjungarna i första ringen komme från andra skolor och därför hade reellt mycket olika förkunskaper. I långt högre grad skulle detta bli fallet vid det av kommissionen föreslagna gymnasiet, liksom också med säkerhet de pedagogiska och hygieniska vansk- ligheter, som, då det gällt normalt utrustade lärjungar, kommit till synes vid Uppsala enskilda läroverk, starkt skulle göra sig gällande i det framtida gym- nasiet, för så vitt icke nuvarande kunskapsfordringar skulle avsevärt sänkas. Allmänt förmenas det treåriga gymnasiet framkalla en alltför forcerad arbets— takt och som följder därav oro, jäkt och överansträngning, särskilt för de kvinn— liga lärjungarna. Av elever med mindre utpräglad studiebegåvning hade, framhåller kollegiet vid Uppsala högre elementarläroverk och gymnasium för flickor, flera måst avbryta studierna eller utsträcka dem till fyra år; övcran— strängning hade i större eller mindre grad förekommit. Från flera håll be- klagas, att kommissionens gymnasieorganisation icke toge tillbörlig hänsyn till flickornas speciella läggning och behov.
En framträdande olägenhet med det treåriga gymnasiet vore, framhålles det från olika håll, att tid icke gåves att i ro sammansmälta de i första ringen sam— manförda lärjungarna till en homogen undervisningsavdelning: tiden vore för kort, betonas det, för att goda resultat skulle kunna nås med lärjungar, som komme från olika realskolor och som haft olika lärare, olika arbetsmetoder. olika läroböcker o. s. v. Särskilt anses förkortningen av gymnasiets studietid gå hårt ut över språkbildningen samt över kristendomsämnet. Med styrka framhålles vådan av att undervisningen i moderna språk inskränktes till den grad som kommissionen föreslagit. Enligt humanistiska sektionens i Lund åsikt innebure en inskränkning av gymnasiet till treårigt en allvarlig fara för språkundervisningen vid våra läroverk: »För alla som överhuvud ville ägna sig åt vetenskapliga studier skulle otillräcklig utbildning vålla svårighet eller oförmåga att tillgodogöra sig vetenskaplig eller annan litteratur på främmande språk, vilket skulle leda till förlängd studietid, minskad allmänbildning och intellektuell och kulturell isolering.»
De åtgärder, kommissionen föreslagit i syfte att förebygga de menliga följ-— derna av gymnasiekursens förkortande, anses icke kunna på ett tillfredsställan— de sätt avhjälpa de med ett treårigt gymnasium förenade olägenheterna. För- slaget om latinets införande i realskolan betraktas allmänt som olyckligt både ur realskolans och ur gymnasiets synpunkt, och mot den föreslagna specialise— ringeni gymnasiet riktas allehanda invändningar, för vilka närmare skall redo- göras vid behandlingen av gymnasiets linjedelning.
I åtskilliga yttranden förordas ett blandat system med tre— och fyraåriga gymnasielinjer vid sidan av varandra. Antingen skulle latingymnasiet gene- rellt göras fyraårigt och realgymnasiet i större eller mindre utsträckning tre- årigt; denna tanke, som framlagts av Läroverkslärarnas riksförbund och upp— tagits i en del utlåtanden, såsom i kollegiets vid Högre latinläroverket å Norr- malm i Stockholm, innebär att gymnasiet skulle bygga dels på realskolans näst högsta klass, dels på dess högsta. Eller ock skulle treåriga gymnasier, byggande på avslutad realskola, i viss utsträckning komplettera den normala fyraåriga gymnasieorganisationen; de treåriga gymnasierna tänkas då. i främ- sta rummet såsom påbyggnader på de kommunala mellanskolorna. Sålunda anser kollegiet vid Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium, vilket, som ovan anförts, icke funnit sig kunna tillstyrka ett generellt genomförande av den treåriga gymnasieformen, denna under vissa betingelser kunna fylla en bestämd uppgift: då den av kommissionen föreslagna organisationen visat sig fullt användbar för de mest studiebegåvade och studieintresserade lärjungar- na, föreslår kollegiet, att ett antal treåriga gymnasier inrättas för att mottaga begåvade lärjungar från realskolor av den kommunala mellanskolans typ.
Till en förut antydd lösning av problemet om gymnasiets anknytning till realskolan ansluter sig skolöverstyrelsens majoritet med sitt förslag att av- korta realskolan uppifrån med en klass: bortskures realskolans eller mellan- skolans nuvarande högsta klass, så kunde ett på avslutad realskola byggande gymnasium, inom den av kommissionen för den högre skolan förutsatta ramen av sju är liksom inom den nuvarande nioåriga organisationen, få till sitt för— fogande de fyra år, som ur kursfördelningens och undervisningsarbetets syn— punkt anses önskvärda.
Denna organisation skulle för realskolan få synnerligen vittgående följder. Skulle en dylik organisation komma till generellt genomförande _ en partiell lösning av problemet på denna väg är av lätt insedda praktiska skäl utesluten _ så ändras därigenom emellertid som ovan sid. 172 ff. påvisats i viss mån förutsättningarna även för gymnasiets arbete.
Minoriteten inom skolöverstyrelsen framhäver i sitt yttrande i frågan om gymnasiets uppbyggande främst behovet av lugn och samling i skolarbetet och vikten av att jäkt och splittring såvitt möjligt undvikes. Det första villkoret för att detta skulle bli möjligt vore att tillräcklig tid tillmättes åt gymnasie- studierna. Det vore en såväl hos censorerna vid studentexamen som hos över- styrelsens egna ledamöter på mångårig erfarenhet grundad mening, att det inom en treårig gymnasieorganisation vore förenat med stora svårigheter att nå fram till ett tillfredsställande bildningsresultat. Vad erfarenheten från de treåriga gymnas1erna beträffar, finge det icke förbises, att de kvinnliga gymnasierna i regel byggde på en flickskolekurs, som med ett eller två skolår översköte un- derbyggnaden' vid motsvarande gymnasier för gossar; att forceringen i det tre- anga gymnasret innebure vådor särskilt för de kvinnliga lärjungarna vore icke desto mindre från flera håll betygat. Flera treåriga gymnasier hade också funnit srg böra övergå till en fyraårig gymnasieorganisation. Vidare finge de många beaktansvärda reformförslag i fråga om skolans inre arbete, som fram-
Skolöver- styrelsen.
lagts, föga tillfälle att komma till sin rätt inom en treårig gymnasieform, enär de framför allt krävde det utrymme, som kunde beredas endast inom en fyra- årig gymnasieorganisation. De påvisade bristerna hade till största delen sin grund i det föreslagna skolsystemets hela grundläggande konstruktion och kun- de icke genom de tilltänkta partiella åtgärderna undanröjas.
Läroverksavdelningen anser sålunda en fyraårig gymnasieorganisation, byggd på realskolans näst högsta klass, böra bibehållas såsom den normala vid de allmänna läroverken. Den på avslutad realskola byggda treåriga gymnasie- formen kunde emellertid allt fortfarande komma till användning vid enskilda och kommunala läroanstalter och borde försöksvis i någon utsträckning prövas även vid allmänna läroverk.
Generaldirektör Bergqvist konstaterar, att de treåriga gymnasierna icke all- tid utan svårighet kunnat nå sitt mål, och är därför benägen att tro, att det för arbetet på gymnasiet vore lyckligast, om gymnasiet även efter en utvidgad linjedelning kunde behållas som fyraårigt. I varje fall borde latingymnasiets omläggning till treårigt icke vedervågas, allra minst om detta, såsom önskligt vore, anordnades såsom helklassiskt. Komme emellertid en lämplig avlastning i förening med starkare koncentration att äga rum i fråga om gymnasiernas timplaner, och underkastades samtidigt kursplanerna sovring, allt i syfte att åstadkomma förbättrade arbetsmetoder, så kunde även på ett treårigt realgym- nasium väntas ett gott arbete och ett gott arbetsresultat. I enlighet härmed borde alltså latingymnasiet göras fyraårigt, fotande på realskolans näst hög- sta klass, och treåriga gymnasier med reallinje och nyspråklig linje, byggande på realskolans högsta klass, på lämpliga ställen och i lämpligt antal upprättas, gärna så, att tre- och fyraåriga gymnasielinjer av samma typ komme till jäm- förelse vid samma läroverk.
De sakku'n- Om i överensstämmelse med majoritetens inom överstyrelsen förslag realsko m'ga- lans högsta klass borttages, möter under förutsättning av en sju- respektive nio- Fördem och årig lärogång i den högre skolan intet hinder att göra gymnasiet fyraårigt och och nackdelar sålunda vinna de fördelar, som därmed anses vara förbundna. mgghtgåälg Om däremot realskolan icke avkortas upptill utan bibehålles med väsentligen fyraårig oförändrat studiemål, så erbjuda Sig, när det gäller att fatta ståndpunkt till gymnasie- frågan om gymnaSiets längd och anknytandc till realskolan, tvenne möjligheter: organisation antingen bygges gymnasiet på avslutad realskola eller bygges det på realsko- lans näst högsta klass; under förutsättning att gymnasiets studiemål bibehålles vid väsentligen oförändrad nivå, blir gymnasiet i förra fallet treårigt, i senare fallet fyraårigt.
Därest en jämförelse mellan ett tre- och ett fyraårigt gymnasium av här ifrågasatt art skall bliva rättvisande, måste det fasthållas, att det kortare gym- nasiet icke innebär en kortare lärogång i den högre skolan. Denna har i båda fallen. samma längd. Frågan gäller, om det skolår, som i nuvarande läroverks- orgamsation representeras av sjätte klassen och den därmed parallella första ringen, av samtliga lärjungar skall tillbringas i realskolans avslutningsklass eller om de lärjungar, vilka ämna fullfölja sina studier till studentexamen, redan under detta år skola åtnjuta en särskild, på gymnasiets mål inriktad undervis- ning. En jämförelse måste alltså aVSe i främsta rummet detta år och de utbild- nmgsresultat, det kan skänka å ena sidan i en sista realskoleklass, å andra si- dan i en första gymnasiering.
Resultaten av jämförelsen bli givetvis ytterst olika med avseende på de olika ämnena. I latin ger en första gymnasiering mycket, en sista realskoleklass åter, om detta ämne icke skall trängas ned i realskolan, intet; det fyraåriga
gymnasiets kurs i latin måste vid treårig gymnasieorganisation i så fall pres- sas samman inom ramen av tre år. I exempelvis geografi återigen kunna tim- antal oeh kursomfattning göras identiska, och skillnaden i arbetsresultatet kom- mer att motsvara allenast den olikhet i undervisningen, som betingas av å ena sidan realskoleklassens, å andra sidan gymnasieringens allmänna förutsättnin- gar. En mellanställning intar ett ämne som modersmålet, där vissa viktiga kursmoment, särskilt övningarna i muntlig och skriftlig framställning, i stor utsträckning måste vara av samma slag, medan exempelvis det litteraturhisto- riska studiet i gymnasieringen bedrives efter annan plan och inriktas mot ett högre och avlägsnare mål. Även undervisningen i främmande språk, som ju i stort sett måste fortskrida jämnt från det första undervisningsåret till det sista, röner en påtagligt gynnsam inverkan genom studiets tidigare upplyftande på det gymnasiala planet och inriktande mot gymnasiets högre ställda mål. Gi- vet är också, att de sammanfattningar och återblickar, med vilka i realskolans sista klass kurserna måste avrundas och avslutas, liksom även de direkt för examen avsedda kursrepetitionerna endast i begränsad utsträckning komma gymnasiestudierna till nytta. Man måste räkna med det faktum, att undervis- ningen i realskolans avslutningsklass icke kan på samma gång fullt tillgodose både realskolans och gymnasiets berättigade krav, icke kan samtidigt på bästa sätt förbereda en kategori lärjungar för omedelbart utträde i förvärvslivet, en annan kategori för gymnasiestudier.
Om alltså ur gymnasiets synpunkt den högsta realskoleklassen med sitt mera ojämna lärjungematerial och sin karaktär av avslutningsklass med examensmål i närmaste sikte är underlägsen en första gymnasiering med dess mera valda och homogena elevmaterial och dess högre studiemål, så är därmed ingalunda sagt, att arbetet i realskolans högsta klass icke skulle vara av värde för gym- nasiet. Den kunskap och den mognad, som lärjungarna i denna klass vinna, komma naturligtvis gymnasiets arbete till godo. Men ett år i en första gym- nasiering har för gymnasiets speciella syften större värde. Om gymnasiet för sin särskilda bildningsuppgift får disponera även det omstridda året, så kan det rent gymnasiala arbetet utsträckas till fyra år. Detta möjliggör en ratio- nellare fördelning av arbetet, en lugnare arbetstakt. och vidgat utrymme för studiets fördjupande, allt förmåner, som ur pedagogisk synpunkt måste skattas synnerligen högt.
För det fyraåriga gymnasiet tala alltså framför allt pedagogiska skäl: gym- nasiet får mera tid på sig att med lugn planmässighet genomföra sitt krävande utbildningsarbete. Det. kan på ett tidigare stadium sammansmälta de i kunskap och erfarenhet olika utrustade lärjungarna till en enhetlig arbetsgemenskap och med lugnare arbetstakt föra dem fram till det föresatta studiemålet. Den rikligare tillmätta tiden medger i större utsträckning det dröjande vid karak- teristiska företeelser, som är så värdefullt för studiets fördjupande. Latinun- dervisningen kan till sitt förfogande få de fyra år, som allmänt erkännas vara erforderliga för att den utan forcering av arbetet skall kunna giva tillfreds- ställande resultat. Grekiskan behöver icke inträda på timplanen förr än två år efter latinet. Den specialisering av gymnasiestudierna, som skolkommissio- nen föreslår och av vilken den hoppas så gynnsamma verkningar, kan mera komma till sin rätt och bättre få sin avsedda verkan. Pedagogiskt sett är det fyraåriga gymnasiet alltså att beteckna som avgjort överlägset det treåriga.
För det treåriga gymnasiet återigen tala betydelsefulla organisatoriska och praktiska skäl: gymnasiet kan byggas på avslutad realskola; lärjungarnas val av studieriktning kan uppskjutas ett år; deras lämplighet för gymnasiala stu- dier kan vid denna tidpunkt med större säkerhet bedömas; de elever, som icke ha sina hem inom gymnasieorten, kunna- stanna hemma ett år längre.
med både tre-
och fyraåriga gymnasier.
Fyraårigt latingymna- sium och tre-
årigt real— gymnasium.
Om alltså det fyraåriga gymnasiet ur vissa synpunkter måste tillerkännas ett betydande företräde framför det treåriga, så erbjuder ett generellt genom- förande av en fyraårig gymnasieorganisation ur andra synpunkter avsevärda svårigheter. De tyngst vägande skäl, som anförts till förmån för det treåriga gymnasiet, avse gynnsammare betingelser för realskolan och ha därför av de sakkunniga behandlats i kapitlet om' realskolan. Särskilt det stora antalet fyra- åriga realskolor (mellanskolor) utgör ett starkt skäl för organiserande åtmin- stone i viss utsträckning av gymnasier, byggande på dessa skolors högsta klass.
J ämväl ur de blivande gymnasisternas synpunkt synes här böra framhållas ett skäl, som för en viss kategori är av stor praktisk betydelse: många lär— jungar kunna vid treårig gymnasieorganisation stanna i hemmet ett år längre än som är möjligt med en fyraårig gymnasiekurs. Vad detta betyder för hemmets ekonomi och för barnens uppfostran, ligger i öppen dag. Detta för den berörda individen högst betydelsefulla skäl har visserligen en bestämt begränsad räckvidd, i det att det endast avser lärjungar, boende å orter med realskola men utan gymnasium; det berör icke flertalet lärjungar, varken så— dana., som bo i städer med gymnasium och som alltså i varje fall stanna i hemmet., eller sådana som bo på rena landsbygden och som måste lämna sina hem redan för att kunna besöka realskola. Det treåriga gymnasiet har emel- lertid i detta hänseende genom att det tillmötesgår dessa praktisk-ekonomiska önskemål ett bestämt företräde framför det fyraåriga.
Överhuvud taget vill det ur här sist anförda synpunkt synas, som om en över hela landet gällande enhetlig gymnasieorganisation icke skulle kunna ge- nomföras utan avsevärda uppoffringar för endera av de båda nu antydda kate- gorierna av barn. Det fyraåriga gymnasiet vållar vissa lärjungar betydande praktiska och ekonomiska olägenheter, och det treåriga gymnasiet bereder andra lärjungar en utbildning, som enligt erfarenhetens vittnesbörd icke är så god som förhållandena medgiva. Om det synes obilligt, att barn från vissa mindre orter måste vidkännas uppoffringar, som med en för dem bättre tillrättalagd skolorganisation kunde undvikas, så synes det å andra sidan lika obilligt, att barnen från de större städerna och från landsbygden skulle få en pedagogiskt mindre tillfredsställande utbildning därför, att skolorganisationen lagts till- rätta för en annan kategori av barn med andra geografiska förutsättningar. I själva verket synes skolorganisationen, om den skall under ifrågavarande förutsättningar tillgodose dessa skilda intressen, icke kunna ordnas efter en- hetliga linjer utan böra uppbyggas så, att den så smidigt som möjligt anpassar sig efter de olika orternas faktiska behov.
Tydligt och från många håll på grund av långvarig erfarenhet. betygat är. att det treåriga gymnasiets svaghet framträder särskilt inom latinlinjen, där kursen i latin i sin helhet måste fördelas på endast tre gymnasieringar och där grekiskan måste följa redan i andra ringen. Inom reallinjen göra Slg' det treåriga gymnasiets pedagogiska brister mindre starkt gällande, som natur— ligt är, då ämneskretsen för den sista realskoleklassen och den första realringcn är gemensam och skillnaden i kurser i åtskilliga ämnen är mindre betydande. Det är denna erfarenhet, som framkallat tanken på ett gymnasmm, fotat med latinlinjen på realskolans näst högsta klass och med reallinjen på den avslu- tade realskolan. ,
Hur tilltalande än denna tanke ur många och för visso betydelsefulla syn— punkter kan te sig, synes den dock näppeligen kunna läggas till grund för en generell lösning av den föreliggande gymnasiefrågan. I själva verket tala starka skäl mot ett g e n e r e llt genomförande av en gymnasreorganlsation med treårigt realgymnasium och fyraårigt latingymnasium.
Aven om de med ett treårigt realgymnasium förbundna olägenheterna icke-
äro av den allvarliga innebörd, att de böra få hindra genomförandet av en dylik organisation i den utsträckning, som av andra tyngre vägande skäl kan synas önskvärd, så är därmed naturligtvis ingalunda sagt, att icke även på ett realgymnasium kurserna kunna läggas till rätta på ett pedagogiskt mera till- fredsställande sätt, om fyra år stå till förfogande för gymnasiets speciella bildningsuppgift. För många gymnasier ställer sig en organisation med olika långa gymnasielinjer olämplig redan av ekonomiska skäl, enär den utesluter varje möjlighet till samläsning de skilda linjerna emellan. Då vidare många gymnasier väsentligen eller så gott som uteslutande rekryteras från själva gymnasieorten, så synas vid dessa gymnasier treåriga linjer knappast vara av behovet påkallade; överhuvud torde hänsynen till läijungar från orter utan gymnasium icke kimna motivera mera än ett ganska begränsat antal treåriga gymnasielinjer. Å andra sidan torde knappast något hållbart skäl kunna an— föras för att lärjungar, som först efter avlagd realexamen övergå till gym— nasium, av skolorganisationen skulle hänvisas till en gymnasielinje utan latin. Om sålunda lärjungarnas intresse å ena sidan påkallar, att latingymnasiet åtminstone i någon utsträckning göres treårigt, å andra sidan icke kräver, att realgymnasiet generellt göres treårigt, så synes ett g e n e r ell t genomförande av ifrågavarande gymnasieorganisation icke kunna anses motiverat.
Vad här sagts om ett treårigt realgymnasium gäller i stort sett även om ett treårigt rent nyspråkligt gymnasium.
Ur här anförda synpunkter synas alltså starka skäl tala för att gymnasiet organiserades dels såsom fyraårigt, dels såsom treårigt. I vilken utsträckning de olika gymnasietyperna borde komma till användning på de skilda orterna, är här icke platsen att undersöka. Dessa fragor synas böra prövas och avgöras i va1je särskilt fall med tillbörlig hänsyn till de skilda landsdelarnas och orternas önskemål och behov. Då emellertid väsentligt större pedagogiska svårigheter vidlåda ett treårigt latingymnasium än ett treårigt gymnasium utan latin, så synes, om på en ort gymnasielinjer av olika längd ordnas, främst latingymna- siet böra bliva fyraårigt.
Med hänsyn till de anförda omständigheterna ha de sakkunniga ansett sig böra utarbeta planer såväl för fyraårigt som för treårigt gymnasium. Inom den vidare ramen av det fyraåriga gymnasiet ha de sakkunniga sökt att till- godose de krav på koncentration och specialisering, som synas med rätt kunna ställas på gymnasieorganisationen. Inom det treåriga gymnasiet vållar tidens knapphct olägenheter, som icke helt kunna undanröjas; de sakkunniga ha emel- lertid sökt att organisera detta gymnasium så, att det så långt ske kan må erbjuda lika goda studiemöjligheter som det fyraåriga och föra fram till ett likvärdigt resultat.
3. Gymnasiets linjedelning.
Enligt nu gällande läroverksstadga är gymnasiets lärokurs delad på två bild- ningslinjer, latin— och realgymnasict; latingymnasiet förgrenar sig från och med tredje ringen i en helklassisk linje med grekiska men utan matematik och en halvklassisk linje med matematik men utan grekiska. En viss ytterligare indi- vidualisering av gymnasiestudierna möjliggöres genom den s. k. bortvalsrätten: lärjunge, som blivit flyttad till gymnasiets tredje ring, äger rätt att vid läsårs början bortvälja ett å den stadgade timplanen förekommande läroämne eller teckning eller ock två av dessa ämnen, såvida de i högsta ringen tillsammans ej upptaga mer än sex timmar i veckan, varvid dock iakttages, att alla lär—
Sammanfatt- ning.
N m.m ande or ganisa- tion.
Lära verks- överstyrel- sens prelimi- nära orga- nisations- förslag.
Skolkommis- manen.
jungar skola deltaga i undervisningen i modersmålet samt med visst undantag även 1 kristendom.
Denna gymnasiets organisation blev efter genomförandet av 1904 års läro- verksreform föremål för en tidvis mycket livlig kritik. Man konstaterade, att bortvalsrätten icke fått avsedd användning och därför icke kommit att motsvara de förväntningar, som ställts på densamma; gymnasiet ansågs in- nefatta för få bildningslinjer och för många ämnen på varje linje. Bort- valet finge icke ske planlöst under påverkan av allehanda yttre tillfällig— heter utan borde planmässigt organiseras: det borde eftersträvas en rikare linjeuppdelning av gymnasiet med starkare ämneskoncentration inom de skilda linjerna. I stället för individuell bortvalsrätt inom de två hävdvunna, med alltför många ämnen belastade linjerna borde införas valfrihet mellan ett fåtal fasta, olika utbildningslinjer.
Denna tankegång låg väsentligen till grund för det preliminära organisations- förslag, som efter ett längre utredningsarbete inom läroverksöverstyrelsen fram— lades i sina huvuddrag i ett föredrag vid läroverkslärarmötet i Jönköping år 1915. Förslaget gick ut på en mera genomförd linjedelning, förbunden med en starkare koncentration på vissa studieområden med i huvudsak organiskt samhörande obligatoriska ämnen; vissa huvudämnens mera framskjutna ställ— ning finge dock enligt förslaget icke utesluta ett rationellt tillgodoseende av allmänbildningskravet. Gymnasiet tänktes delat i två huvudlinjer, det huma- nistiska gymnasiet och realgymnasiet, det humanistiska gymnasiet i sin ordning i en klassisk linje med latin och grekiska och en nyspråklig linje med latin, den senare i de två högsta ringarna alternativt innefattande en kurs i matematik i stället för tyska, realgymnasiet åter i tre linjer, en nyspråklig linje utan latin, inrymmande alternativt ryska i stället för tyska, en matematisk-naturvetenskap— lig linje och en empiriskt-naturvetenskaplig linje.
Förslaget vann i sin allmänna planläggning en Viss anslutning, men dess ut- formning med de många olika linjerna väckte betänkligheter av skilda slag.
Detta var i stort sett den pedagogiska diskussionens läge ännu på våren 1918, då med anledning av ett motionsv1s framfört förslag, avseende v1ssa ändringar
Allmänna ut'i bestämmelser rörande studentexamen, 1918 års lagtima riksdag uttalade sig
gångspunk— ter.
för en reformering av studentexamen genom en differentiering, som, med be— hörigt avseende fästat vid läroverkens uppgift att meddela ett visst mått av allmänbildning och utan sänkande av studentexamens kvalitet, klöveundervis— ningsväsendet på det högre stadiet i flera linjer än hittills och samtidigt min- skade antalet ämnen inom varje linje. Till samma mål syfta de riktlinjer rö- rande gymnasiets omgestaltande, som av föredragande departementschefen 1 ut- talande till statsrådsprotokollet gåvos till vägledning för skolkommissionens revisionsarbete i detta hänseende:
»Som en viktig vägledande synpunkt vid den blivande revisionen framställer sig önskemålet, att de från gymnasiet utexaminerade gå kvalitativt bättre rusta— de för studier vid universitet och högskolor än för närvarande. GymnaSial- reformen måste inriktas på en rikare linjeuppdelning, därvid visserligen någon del av det nuvarande mångläseriet till studentexamen försvinner, men där i stället uppnås ett större fördjupande inom den grupp av ämnen, som linjen i fråga omfattar. _
Till en sådan kvalitativ höjning av nivån hos de från läroverken utexamine— rade skulle det även bidraga, därest tillträdet till särskilt gymnasiet i större ut- sträckning än nu gjordes beroende av verklig studiebegåvning, Åtgärder i sådan riktning motiveras även av hänsyn till en alltmer tilltagande överpro- duktion av studenter. Följaktligen synes detta spörsmål böra tagas under all— varlig omprövning.»
Skolkommissionen finner 1 sin granskning av gymnasiets nuvarande organi- Kritik av nu— sation dess mest framträdande brister bero på två väsentliga missförhållanden, Vilande för- ämnesträngseln och lärjungeträngseln, vilka båda gjorde sig menligt gällandeh hämnden" särskilt 1 gymnasiets två högsta ringar. Lärjungeträngseln å gymnasiet vore väsentligen betingad av det sätt, varpå realskolans och gymnasiets inbördes anknytning ordnats, ämncsträngscln åter av själva gymnasieorganisationen.
Frågan om lärjungeträngseln 1 gymnasiet komma de sakkunniga att behandla i samband med spörsmålet om intagningen i gymnasiet.
Ämnesträngseln för enligt kommissionen med sig dels en brist på koncen- tration i arbetet, dels i vissa fall en risk för de ungas överansträng— ning. Den bristande koncentrationen åter omöjliggör i de flesta fall tillämpandet av den mera självständiga., i viss mån elementärt vetenskapliga arbetsmetod, för vilken nuvarande gymnasieorganisation avsett att bereda rum. Lärjungen får i regel ej aktivt och produktivt deltaga I arbetet utan får sig vetandet mera passivt tillfört, varigenom detta kommei att bliva väl starkt konglomeratartat. Den mångskiftande kunskapstillägnelsen leder till en splitt- ring inom det intellektuella livet, som förr eller senare kommer att utöva ett skadligt och hinderligt inflytande på personliglietsutvecklingen. Lärjungar lämna ej sällan gymnasiet utan förmåga eller håg att arbeta på egen hand, stundom också med påtagligt svaga faktiska kunskaper.
Bortvalsrätten, som förväntats giva studierna en friare, mognare och själv- ständigare prägel, låta de individuella. anlagen bättre komma till sin rätt och bereda lärjungen möjlighet att redan i skolan mera speciellt ägna sig åt de ämnen, som komme att vara för hans framtida kall mest behövliga, förklaras av skolkommissionen icke vara den rätta lösningen av den svåra frågan om stu- diets koncentration och mångläseriets inskränkande. Bortvalsrätten har antingen icke alls eller på ineffektivt sätt kommit till användning; lärjungarnas bortval kännetecknas av planlöshet och tillfällighet, i många fall synes man snarare välja bort lärare än ämnen; inga garantier finnas för att en lärjunge, som begag— nar sin rätt att utesluta ett ämne, har nöjaktiga insikter i den förut genomgång- na kursen; bortvalet kan träffa jämväl linjens huvudämnen. En olägenhet är förbunden med bortvalsrätten, hur väl den än användes: den gör en avdelning mer heterogen än nödvändigt och försvårar därigenom undervisningen i de icke bortvalda ämnena; ojämnheter i den föregående utbildningen försvåra även undervisningen vid universitet och högre fortbildningsskolor.
Det anförda finner kommissionen tillfyllest visa, att den hittillsvarande bortvalsrätten icke varit ägnad att åstadkomma en rationell studiekoncentra- tion och att en sådan överhuvud knappast kan nås på grundvalen av en icke närmare reglerad bortvalsrätt.
Då sålunda den nuvarande skolorganisationen i det hela misslyckats i strä- SkolkommiS- vandet att förmedelst bortval individualisera och fördjupa studiearbetet å det Siwe!” linje" övre skolstadiet, söker kommissionen, i huvudsaklig anslutning till de i läro- delnslfåfför" verksöverstyrelsens preliminära organisationsförslag tillämpade grundsatserna, =. att finna en annan väg till det önskade målet.
En allmän utgångspunkt erbjöde erkännandet av det principiellt berättigade i kravet på en starkare specialisering av studierna å gymnasialstadiet. Den ökning av kunskapsstoffet, som den moderna kulturens fortgående starka ut- veckling på bredden och djupet medfört, gjorde en differentiering å de högre skolstadierna nödvändig. Därmed vore icke kravet på en högre kvalificerad allmänbildning förnekat; det måste blott fasthållas, att detta krav endast i mera begränsad omfattning kunde förverkligas, om nödig fasthet och fördjup— ning på de väsentliga punkterna av respektive studieområden skulle kunna nås.
En viss koncentration av arbetet å gymnasialstadiet vore av nöden jämväl ur
högskolestudiemas synpunkt. >>Lika sant som det är, att högskoleutbildningen för att kunna fylla sin uppgift måste bygga på ett visst mått av allmänbild- ning, lika ovedersägligt är det, att högskolestudierna såsom en förutsättning kräva grundliga förstudier i de ämnesgrupper, vilka särskilt ingå såsom grundstommar i högskolornas olikartade fackliga utbildningsområden.» Slut- ligen borde fasthållas, att endast en relativ koncentration och fördjupning av de högre skolstudierna kunde fostra till den andliga mognad och förmåga av fruktbringande självstudier, som vore den kanske viktigaste förutsättningen för högskoleutbildningen.
Vid övervägandet av spörsmålet, huru linjedelningen borde praktiskt anord- nas, framhåller kommissionen till en början, att gymnasiets linjer icke läte sig konstrueras från en synpunkt allena, med ett enda förhärskande syftemål. Frågan innebure i stort sett dels ett kulturellt, dels ett pedagogiskt-psykolo- giskt, dels ett rent praktiskt—ekonomiskt problem. Med dessa skilda synpunk- ter för ögonen fastställer kommissionen de grunder, den vill tillämpa vid linje- delningen.
Skolans fortgående differentiering utgjorde en naturlig återverkan av kul- turens egen utveckling. I första hand hade vetenskapernas starka expansion dragit med sig skolans splittring. Den högre skolans linjeförgreningar hade praktiskt taget föranletts av den högre specialutbildningens krav på lämpligt tillrättalagd förutbildning. Med hänsyn härtill ägde en linje existensberätti- gande endast om den bildade underlag för en grupp av närbesläktade speciella studieområden.
Vid utformandet av organisationen måste beträffande de av de praktiska ut— bildningsbehoven anvisade allmänna bildningsriktningarna pedagogiska och psykologiska synpunkter på mångahanda sätt spela in. Det pedagogiska kra- vet på studiekoncentration motiverade, som förut framhållits, i och för sig en linjedelning. An mera måste detta krav komma till sin rätt vid linjernas upp- byggande, då det gällde att så inpassa ämnena, att de organiskt stödde var- andra och i sin sammanfogning främjade en målmedvetet inriktad studiekon- oentration. Av vikt vore också, att linjevalet förlades till det rätta ålders- stadiet, och att icke linjemöjlighetcrna genom sin brokiga mångfald verkade förvirrande i stället för vägledande.
Med hänsyn till det stora antalet gymnasier med relativt låga lärjungeantal kunde icke gärna en fullständig linjeuppdelning komma till stånd vid varje läroverk. En begränsning av linjernas antal vid de mindre besökta gymna- sierna måste av statsekonomiska skäl anses ofrånkomlig.
Kommissionen söker så på grundval av det beräknade behovet av förutbild- ning för olika fackhögskolor och levnadsbanor bilda sig en uppfattning om behovet av olika gymnasielinjer. Så beräknas i runt tal 25 % av studenterna behöva klassisk-humanistisk förutbildning; för en del av dessa borde dess— utom vid vissa läroverk möjlighet beredas till undervisning i grekiska.. För ett realgymnasium med dominerande ställning anvisad åt den matematisk-na- turvetenskapliga ämnesgruppen beräknas en starkare anslutning, icke mindre än 46.2 % av det årliga studentantalet. Av dessa förutsättas en stor del, i det närmaste 20 % av hela studentantalet, kunna draga särskild nytta av en vid större läroverk anordnad differentierad linje av starkare betonad empiriskt- naturvetenskaplig läggning med bland annat biologi såsom huvudämne. Här— till kommer en grupp studenter, som för sin kommande bana behöva ett större mått av allmänbildning utöver realskolans nivå men för vilka varken latin- eller realgymnasiet erbjuder en för den framtida verksamheten fullt lämplig förutbildning. Denna grupp, som skulle vara bäst betjänt med en linje av real- skolans mer modernt allmänbildande karaktär med blandat modernspråklig och
matematisk-naturvetenskaplig ämnesgruppering, beräknar kommissionen om- fatta omkring 29 % av hela studentantalet.
På dessa grunder föreslår kommissionen, att gymnasiet uppdelas på tre linjer: latingymnasiet med differentierad helklassisk linje, realgymnasiet med differentierad empiriskt—naturretenskaplig linje saint nyspråkliga gymnasiet.
Vid uppbyggandet av gymnasiets olika linjer har kommissionen sökt be- De Olika lin— gränsa studierna inom varje linje till ett mindre antal ämnen med huvudvikten lagd på de för linjen karakteristiska ämnena. Kommissionen hoppas genom denna koncentration vinna större grundlighet och fördjupning i studiet av de kvarstående ämnena. I gymnasiets högsta ring har sålunda antalet läsämnen inskränkts till sju; även i näst sista ringen har antalet nedbragts genom tidi- gare avslutning av vissa ämnen. Särskilt i den allmänna språkutbildningen förväntar kommissionen större grundlighet och säkerhet såsom en följd av den föreslagna koncentrationen av det nyspråkliga studiet: å latingymnasiet och det nyspråkliga gymnasiet hade franskan och ett germanskt språk väl tillgodosetts, å realgymnasiet vore franskan huvudspråk, medan engelskan med hänsyn till sin förändrade ställning inom realskolan funnits utan olägenhet kunna något inskränkas.
Ett villkor för vinnande av den önskade koncentrationen i gymnasiets övre ringar vore, att i större utsträckning än nu ämnen avslutades ett eller flera år före studentexamen. Vid kursplanernas uppgörande hade därför måst till- ses, att vid ämnens avslutande i någon mån avrundade kurser inhämtats.
För ernående av starkare koncentration jämväl å gymnasiets lägre stadium hade kommissionen i vissa fall nödgats låta ett ämne ligga nere ett år för att sedan åter upptagas på timplanen. Denna anordning hade såvitt möjligt in— skränkts till sådana ämnen, där den föregående kursen ansetts bilda ett av- slutat helt och de nytillkommande kursmomenten betraktats som en mera självständig beståndsdel av ämnet.
En svår uppgift vore det att vid linjernas uppbyggande mot varandra väl avväga specialutbildningens och allmänbildningens i viss utsträckning mot varandra stridande krav. Ett motiv för den starkare linjedelningen vore vis- serligen, att gymnasiet såsom en av sina huvuduppgifter hade att förbereda den högre fackbildningen genom fostran till självständigt arbete samt genom ett grundligare studium av vissa för skilda större yrkesgrupper särskilt bety- delsefulla ämnen. Men de föreslagna linjerna vore ingalunda avsedda att bliva verkliga facklinjer; deras uppbyggande hade i ej ringa grad bestämts av rent pedagogiska synpunkter, och åt de allmänbildande momenten hade å de skilda linjerna anvisats skäligt utrymme, enligt en av kommissionen så for- mulerad grundsats: »gymnasiet bör främja allmänbildningen men ej, såsom realskolan, en likformigt utbredd allmänbildning utan en sådan, där, med bibe- hållande så långt möjligt av kontakten med skolans ämnesområde i det hela, tyngdpunkten förlägges till vissa mera enhetliga ämnesgrupper».
Den starkare linjeförgreningen förlägger skolkommissionen, i anslutning till motiveringen i läroverksöverstyrelsens preliminära organisationsförslag, till det treåriga gymnasiets andra ring: den begynnande personlighetsutveck- lingen framträdde här i en viss inre samling och mognad, och en medveten strävan efter självständighet och fasthet i det andliga arbetet syntes här möj— liggöra den avsedda fördjupningen av studierna i förening med ett mera om- fattande självarbete. Kommissionens förslag att anordna det nyspråkliga gym- nasiet såsom en redan från första gymnasieringen självständig linje innebure ett endast skenbart avsteg från denna princip, i det att denna gymnasielinje å ena sidan i det väsentliga bibehölle realskolans mer allmänbildande uppgift, å andra
16—253165
jernas bygg— nad.
sidan i avseende på undervisningsplanen för första ringen i stor utsträckning nära anslöte srg till motsvarande ring i realgymnasiet.
Skolkommissionens undervisningsplan för gymnasiet skiljer sig i viktiga avseenden från den nu gällande. De >>humanistiska sakämnena religionskun- skap, srensk litteratur och litteraturhistoria, historia och psykologi» borde en- ligt lrrmmissionen självklart intaga en framstående plats å latingymnasiets timplan. Yrkanden hade framkommit, att vissa av dessa ämnen, såsom kristen- dom, historia och filosofisk propedeutik, skulle i avsevärd grad kringskäras eller rent av uteslutas från nyspråkliga och realgymnasiets timplan. Kom- missionen finner dessa åskådningar präglade av en alltför ensidig syn på gym- nasieproblemet. Ifrågavarande ämnen kunde enligt kommissionens förmenande sägas förmedla människo- och samhällskunskap och vore därför av största vikt för de unga, som skulle bildas till personligheter och medborgare och av vilka många komme att i skilda egenskaper intaga ledande ställningar i samhället. I främmande länder hade också dessa ämnen en bred plats även å icke huma— nistiska gymnasielinjer. Kommissionen finner sig sålunda endast i viss mån böra tillmötesgå ovannämnda yrkanden: åt de humanistiska sakämnena anvisas plats även å det nyspråkliga och realgymnasiet, men icke i samma utsträck— ning som å latingymnasiet. Endast psykologien får sitt timtal obeskuret å alla linjer, men svenskans timantal, å latin- och nyspråkliga gymnasiet 11, min— skas i realgymnasiet till 9, historiens timtal, å latin- och nyspråkliga gym- nasiet 10, beskäres å realgymnasiet till 7, religionskunskapens timantal, som å latingymnasiet är 6, begränsas å bägge de andra linjerna till hälften.
De moderna språken erkänner kommissionen vara oumbärliga för all högre allmänbildning. »På grund av ämnesträngseln hava emellertid, där icke å de särskilt språkliga linjerna ett större utrymme åt dem kunnat beredas, ansprå— ken på och målet för språkutbildningen i regeln måst begränsas till förmåga att förstå medelsvår text.» En allsidigare lagd litteraturläsning såväl som högre uppdriven förmåga att muntligen och skriftligen uttrycka sig å det främmande språket måste hänvisas till en senare specialutbildning. Emeller— tid hade som ovan nämnts å varje linje åtminstone ett av de moderna språken fått en jämförelsevis framskjuten ställning sig anvisad.
Latincts betydelse finner kommissionen ställd utom all diskussion: »detta språk har därför inom den nya skolorganisationen synts böra erhålla en något starkare ställning än för närvarande». Åt grekiskan har kommissionen, under betonande av ämnets stora betydelse för en allsidig klassisk utbildning, sökt bereda enahanda ställning som i nuvarande gymnasiet.
Geografien tillmäter kommissionen ett mycket högt värde som allmänbil— dande ämne; kommissionen anser sig emellertid, under hänvisande till den något starkare ställning, ämnet erhållit i realskolan, kunna låta det utgå från latin- och realgymnasiets timplan, medan det inom det nyspråkliga gymnasiet med hänsyn till dettas särskilda karaktär och syfte beretts ett förhållandevis rikligt utrymme.
I fråga om matematiken erinrar kommissionen om en på senare tid fram- trädande uppfattning, att matematikens värde som allmänbildande ämne över— skattats och att, så snart kurserna ginge utöver aritmetik och algebrans ele- menter samt geometri, dess praktiska betydelse vore ringa för alla, som ej be- hövde kunskaper i ämnet för fortsatta specialstudier. I anslutning till denna tankegång och i syfte jämväl att begränsa antalet ämnen å de olika linjerna har kommissionen berett matematiken å realgymnasiets huvudlinje enahanda ställning som å nuvarande realgymnasium men å alla andra linjer begränsat dess timantal, å latingymnasiet så väsentligt, att det å dess timplan upptaget endast 2 timmar i första ringen. '
Med hänsyn till de naturvetenskapliga ämnenas Växande betydelse för den högre allmänbildningen och särskilt ur synpunkten av det naturvetenskapliga betraktelsesättets djupgående inflytande på det vetenskapliga tänkandet över huvud har kommissionen, trots strävandena hän emot en starkare ämneskon- centration, funnit sig böra bereda dessa ämnen ett försvarligt utrymme å alla linjer. Endast i kemi ha lärjungarna å latingymnasiet ansetts kunna åtnöjas med realskolans kurs, medan kemien å övriga linjer och fysiken å samtliga linjer representerats med växlande, efter respektive linjers läggning och syfte avpassade timantal, de lägsta för greklinjen, de högsta för realgymnasiets dif- ferentierade linje. Biologien har erhållit samma timtal på alla linjer, vartill på den differentierade empiriskt—naturvetenskapliga linjen kommer ett antal timmar för ytterligare fördjupning av studiet.
Genom skolkommissionens strävan att koncentrera studiet å varje gymnasie— linje till ett mindre antal ämnen med huvudvikten särskilt på det högsta stadiet lagd på de för linjen karakteristiska ämnena får den föreslagna gymnasieorga- nisationen uppenbarligen en prägel, som i hög grad avviker från den nuva- rande, i det att de olika bildningslinjerna äro dels flera, dels långt starkare differentierade än för närvarande. Latingymnasiet har en mera utpräglat humanistisk-språklig karaktär än enligt nu gällande läroverksorganisation. Realgymnasiet kännetecknas av en motsvarande inskränkning av de humanis— tiska och språkliga ämnenas timtal. Aven den minskning i det totala vecko- timtalet, som följer med begränsningen av skolarbetet på högsta stadiet, drab- bar de för vederbörande linje icke karakteristiska ämnena. Det nyorganise- rade modernspråkliga gymnasiet företer en mindre utpräglad karaktär. Det avser enligt kommissionen att skänka »ett högre mått av allmänbildning över realskolans nivå» och kännetecknas som »en linje av realskolans mer modernt allmänbildande karaktär med blandat modernspråklig och matematisk-naturve- tenskaplig ämnesgruppering». Timplanen anses dock »kunna så uppgöras, att en verklig studiekoncentration, åtminstone i högsta ringen, skall kunna åstad- kommas». '
Den av kommissionen föreslagna linjedelningen har blivit föremål för väx- lande omdömen. Medan åtskilliga myndigheter och enskilda uttala sin an— slutning till förslagets bärande princip och det i något fall till och med yrkas på starkare tillgodoseende av huvudämnena å de särskilda linjerna, ställa sig flertalet myndigheter som yttrat sig i frågan bestämt avvisande till kommis- sionens förslag i detta hänseende.
Kritiken vänder sig framför allt mot det sätt, varpå kommissionen mot var- andra avvägt allmänbildningens och fackutbildningens behov. Kommissionen hade för mycket låtit sig ledas av utilitetssynpunkter. Den hade i otillbörlig grad tillgodosett olika slag av specialutbildning på bekostnad av den allmän— bildning, som i själva verket vore långt viktigare även för senare specialstu- dier. Gymnasiets uppgift vore icke att genom propedeutiska specialkurser före- gripa den ena eller den andra fackutbildningen utan att lägga en allmän grund för fortsatta studier. Kommissionens förslag sänkte den allmänna bildnings- nivån utan att ett verkligt fördjupande av kunskaperna i de för linjerna karak— teristiska ämnesgrupperna vunnes. I den överklagade ämnesanhopningens ställe hade trätt en annan överdrift, ämnesreduktionen. Särskilt beklagas in— skränkningen i de främmande språkens studium. Karakteristiskt är i detta avseende ett särskilt yttrande av rektor och fyra lektorer vid Örebro tekniska gymnasium, som utförligt refereras i överstyrelsens sammanfattning (sid. 164). Utgående från tanken att gymnasiets huvuduppgift borde vara att giva medlen, verktygen för fortsatta vetenskapliga studier, konstatera dessa repre-
Yttrandena.
sentanter för den tekniska utbildningen den särskilda vikten av kunskaper i främmande språk: även för en realstudent vore kunskaper i främmande språk av vida större betydelse för hans fortsatta studier än de lärokurser i fysik, kemi och biologi, som nu inginge i gymnasiernas undervisning; de kurser i dessa ämnen, som nu genomgingos på gymnasierna och i oerhörd grad tyngde undervisningen där, kunde på mycket kort tid inhämtas genom preliminära högskolekurser.
Från högskolehåll göras som ovan (sid. 216 f.) anförts liknande meningar gällande: om gymnasierna blott gåve de allmänna förutsättningarna för veten— skapligt studium, så åtoge sig högskolorna ansvaret för den egentliga special- utbildningen. Från universitetens och högskolornas synpunkt vore en bredare lagd allmänbildning och framför allt nödiga förkunskaper i språk viktigare för ett framgångsrikt bedrivande av studier än ett och annat plus av fackligt vetande. Språkens svaga ställning syntes innebära en allvarlig fara för hela vår andliga odling. »Om i detta hänseende ändringar ej göras i skolkommis— sionens förslag», säger filosofiska fakulteten i Uppsala, »torde fakulteten se sig nödsakad att fordra komplettering i engelska för latinstudenterna och i tyska för realstudenterna som villkor för studier inom respektive den huma- nistiska och den naturvetenskapliga sektionen.»
I många yttranden framhållas de praktiska och ekonomiska svårigheter, som vore förbundna med den starkare linjedelningen. Lärjungarna hade svårt att så tidigt träffa ett avgörande val av levnadsbana; risken för ett felaktigt val av studielinje ökades, och då varje linje endast gåve en snävt begränsad kompetens, måste ett felaktigt linjeval oftare än nu rättas genom tidsödande och kostsamt kompletteringsarbete. Den rikare linjedelningen förde jämväl med sig krav på ökat utrymme inom läroverket och ökat antal lärarkrafter och komme därför att ställa sig kostsam. Då endast ett fåtal landsortsläroverk kunde erhålla alla linjer, bleve lärjungarna i många fall hänvisade till att an- tingen välja en linje, för vilken de saknade håg, eller fortsätta sina studier vid läroverk utom hemorten. Flyttning från en ort till en annan med olika läro- verksorganisation bleve också förenad" med olägenheter.
Flertalet myndigheter synas omfatta den åsikten, att den nuvarande linje— delningen med en latinlinje och en reallinje i huvudsak borde bibehållas; om ytterligare specialisering ansåges nödvändig, kunde den vinnas genom diffe- rentiering av ett eller annat slag.
Med avseende på de olika gymnasielinjernas byggnad framställas erinringar av skilda slag.
Beträffande latingymnasiet är redan förut nämnt, att latinets neddragande i realskolan allmänt betecknas som en ur många synpunkter otillfredsstäl- lande anordning. Endast från något håll framhålles, att olägenheterna av det mången gång forcerade arbetet i det treåriga gymnasiet genom denna an- ordning skulle minskas. Å andra sidan påpekas, att den i varje fall obetyd- liga lättnadeni gymnasiets latinundervisning vunnes på bekostnad av för gym— nasiet så viktiga ämnen som tyska och matematik. ' _
De juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund befara ett försvagande av de unga juristernas förbildning. Fakulteten i Uppsala finner nedsättningen i tim- tal för ämnena historia och matematik betänklig samt framhåller juristernas behov av kunskaper i engelska. Även den filosofiska fakulteten i Lund kon- staterar, att engelskan strukits från latingymnasiets timplan utan egentlig kompensering för de två övriga moderna språken, samt fastslår, att matemati— ken reducerats till 2 timmar. Ej heller fysikundervisningen kunde nå avsett resultat, då nödiga kunskaper i matematik saknades. ' Med avseende på den differentierade linjen med grekiska erinras om att ”dess
lärjungar finge sina insikter i grekiska på bekostnad av behövliga kunskaper i moderna språk. Särskilt beklagas från teologiskt håll tyskans försvagade ställning, som bleve ödesdiger för humanistiska studier i allmänhet men all— deles särskilt för de teologiska studierna.
Mot kommissionens konstruktion av realgynmasiet riktas främst den an- märkningen, att den alltför litet tillgodosåge allmänbildningen. De humanis- tiska ämnena hade försvagats, utan att huvudlinjens centrala ämnen i nämn- värd grad förstärkts. Särskilt vore de moderna språken undanträngda i en grad, som måste väcka allvarliga betänkligheter med hänsyn till senare spe- cialstudier, för vilka de studerande i största utsträckning vore hänvisade till litteratur på främmande språk.
Den differentierade empiriskt—natm'oetcnskapliga linjen stämplas allmänt som svag, och dess existensberätti gande betvivlas eller bestrides. Den vidgade fack— kunskapen köptes på allmänbildningens bekostnad; dessutom komme fysiken i en prekär ställning på grund av lärjungarnas otillräckliga förkuskaper i mate- matik. Från läroverkens representanter uttalas farhågor för att linjen skulle komma att draga till sig svaga lärjungar, vilka på denna väg skulle komma ifrån de krävande skrivningarna i språk och matematik. Överhuvud vore den högre bildningen bättre betjänt med en förstärkt allmänbildande kurs i biologi för alla gymnasiets lärjungar än med en fördjupad specialutbildning för ett fåtal.
Från universitet och högskolor vitsordas, att kurserna i linjens Specialämnen trots inskränkningen av studiet i övrigt ingalunda kunde bliva av den bety- delse, att någon nämnvärd tidsvinst vid senare fackstudier kunde påräknas. För blivande biologer, framhålles det till och med, vore vilken linje som helst att tillråda framom den biologiska, blott den gåve erforderlig allmänbildning och behövlig språkkunskap. Filosofiska fakulteten i Uppsala betecknar linjen som förfelad såväl från allmänbildningens synpunkt som med hänsyn till sin speciella bildningsuppgift. Däremot finner medicinska fakulteten i Lund det föreslagna realgymnasiet, såvitt ämnena biologi, matematik, fysik och kemi an- ginge, väl lämpa sig som förberedelse för medicinska studier; företräde måste skänkas åt den differentierade linjen, å vilken ett väsentligt större utrymme tillmätts undervisningen i biologi än å huvudlinjen. Likaså hade kemien fått en något gynnsammare ställning. Matematikens undanskjutande å den differen- tierade linjen skulle enligt fakultetens mening ej vålla några olägenheter. Även lärarkollegiet vid Karolinska institutet finner den föreslagna biologiska linjen bäst lämpad som grundval för medicinska studier, men anser. att även studenter från det nyspråkliga gymnasiet under vissa villkor omedelbart skulle få inskrivas i medicinsk fakultet.
Det nyspråkliga gymnasiet har i det hela rönt ett ogynnsamt mottagande. Linjen betecknas allmänt såsom ur bildningssynpnnkt icke likvärdig med 'de båda andra linjerna: å ena sidan vore allmänbildningen för klent tillgodosedd, å andra sidan hade språken icke fått den starka ställning, som kunde motivera en dylik linje. Linjen 'saknade »ryggradsämnen» och vore i det hela alltför svag. Den komme att draga till sig lärjungar, som endast tänkte på att med minsta ansträngning och med minsta bildningsmålt bliva studenter, och den komme därigenom att ytterligare förvärra trängseln inom de s. k. lärda ba— norna. Linjen befaras också bliva kostsam för staten på grund av de nya lek- torstjänster, den komme att kräva. Där man ställer sig mera sympatisk till det nyspråkliga gymnasiet, yrkar man på dess stärkande, enligt vissa förslag även genom tilläggande av en kurs i latin. men främst genom höjande av de moderna språkens timtal: alla tre språken borde föras upp i samtliga gymna- siets ringar och göras till verkliga huvudämnen genom grundligare gramma- tikstudier och översättning till de främmande språken.
Skolöver- styrelsens majoritet.
Skolöver- styrelsens minoritet.
General- direktör
Bergqvist.
Enligt filosofiska fakultetens i Uppsala mening vore linjen alltför svag för att utan komplettering i latin kunna tjäna som underlag för universitetsstudier i humanistiska ämnen, vilket komme att förlänga och fördyra studierna vid universitetet. En minoritet av lärarkollegiet vid Karolinska institutet åter framhåller, att den nyspråkliga linjen skulle giva värdefullare förkunskaper än den biologiska linjen för medicinska studier. Den biologiska linjens huvud- ämnen måste den unge medicinaren i alla fall vid universitetet studera mycket grundligare, än vad som i skolan är möjligt. Däremot kunde han under sina studieår ofta ej avhjälpa bristande kunskaper i de moderna språken,-en omåtändighet, som hade en synnerligen hindrande inverkan på det medicinska stu iet.
Skolöverstyrelsens majoritet karakteriserar i deras grunddrag de principiellt skilda åskådningar, som framträtt i fråga om gymnasiets organisation, och konstaterar, som ovan nämnts, att oklarhet och förvirring ännu alltjämt råder rörande flera för gymnasieorganisationen grundläggande spörsmål. En genom- gripande omdaning av gymnasiet vore under sådana förhållanden icke att ome- delbart tillråda ; den omläggning av gymnasieorganisationen, som för närva— rande kunde tänkas ifrågakomma, borde allenast gå ut på nödiga förbättrin- gar inom det nuvarande gymnasiets ram.
Vad ämnesträngseln och den av kommissionen såsom bot mot denna före— slagna starkare linjedelningen beträffar, framhåller majoriteten vikten av att å ena sidan gymnasiestudiets överbelastning med olikartat och osamman- hängande minnesstoff undvikes, å andra sidan de allmänbildande momenten icke alltför mycket kringskäras. Hänsynen till de presumerade behoven av särskild utbildning hos olika grupper av gymnasiets elever borde icke vara en- samt bestämmande, så att fackbildningsintresset finge för starkt försteg fram— för allmänbildningsintresset. Överstyrelsemajoriteten finner den biologiska linjen mindre starkt motiverad än den nyspråkliga, och den nyspråkliga, sådan den av kommissionen konstruerats, i behov av en viss omarbetning i syfte att giva den något större fasthet och tyngd. För ett fullständigt genomförande av skolkommisisonens förslag till linjedelning å gymnasiet förelåge åtminstone icke för närvarande tillräckliga skäl; frågan borde bliva föremål för en för— nyad omprövning, som ju för övrigt bleve nödvändig, om gymnasiet enligt ma- joritetens förslag bibehölles såsom fyraårigt.
Skolöverstyrelsens minoritet, som likaledes tänker sig en fyraårig gymna- siekurs som den normala i stället för den av kommissionen föreslagna treåriga, finner skolkommissionens organisationsförslag utgöra ett värdefullt bidrag till lösningen av linjedelningsproblemet men påyrkar en fullständig omarbetning av den framlagda undervisningsplanen för gymnasiet. De nya linjerna borde vidare först försöksvis anordnas vid ett eller annat av de större läroverken och sålunda prövas i mindre utsträckning, innan de ifrågasattes till mera allmänt genomförande. Dessförinnan borde emellertid en revision av gymnasiets nu— varande undervisningsplan företagas under hänsynstagande till kommissio- nens förslag och till avgivna yttranden: lärokurserna borde begränsas, äldre lärostoff utgallras och rum beredas för ett varsamt upptagande av nya kurs- moment, läroböcker revideras samt över huvud skolans inre arbete underkastas en grundlig omprövning.
Generaldirektör Bergqvist ansluter sig i det stora hela till grundtankarna i kommissionsförslaget ; han anser för sin del tre gymnasielinjer vara tillfyllest, en klassisk linje med latin och grekiska, ytterligare utbildad med en differen- tierad linje med latin men utan grekiska, en nyspråklig linje och en reallinje.
I fråga om behovet av en differentierad biologisk linje ställer han sig tveksam. Han håller före, att med en rationell successiv avkoppling av ämnena den star- kare differentieringcn med åtföljande koncentration i allmänhet skulle kunna inskränkas till de båda sista skolåren.
Det gamla klassiska gymnasiets styrka låg i dess helgjutenhet: dess mål var enhetligt, ty allmänbildningens och fackbildningens krav sammanföllo i allt vä- sentligt, den eftersträvade bildningstypen var också enhetlig, och kunskaps- tillägnelsen harmonierade i det hela väl med den önskade utvecklingen av per- sonligheten. Den moderna kulturens utveckling och särskilt naturvetenska- pernas oerhörda expansion har långsamt men säkert sprängt det gamla gymna- siets ram med sitt nya innehåll. Lärostoffets kvantitet har växt till den grad, att den allsidiga behärskning, som förr eftersträvades, icke längre är tänkbar. Det är redan länge sedan gymnasiekurserna svällde till det mått, att de klas- siska språken och den matematisk-naturvetenskapliga ämnesgruppen icke i ön— skad utsträckning kunde rymmas inom ramen av den enskilde gymnasistens arbetsplan; vid sidan av den klassiska bildningslinjen växte fram en real gym- nasielinje, och försöken att förena så mycket som möjligt av de båda stora äm- nesgrupperna inom ramen av samma linje resulterade i en kompromisslinje, som strök grekiskan och starkt prutade på matematiken och naturvetenskaper— na. Att en så långt gående linjeklyvning allt fortfarande är nödvändig, om gymnasiet skall behålla sina lärjungar till samma åldersstadium som nu, därom råder knappast någon meningsskiljaktighet.
Men även behovet av en därutöver utsträckt specialisering har länge fram- hållits som oavvisligt. 1899 års läroverkskommitté motiverade detta behov med hänvisning till det ökade och över alla delar av undervisningen tämligen likformigt utbredda tryck, varunder lärjungarna arbetade och varigenom de- ras krafter, intressen och allmänna håg i hög grad splittrades; i bortvalsrätten, som befriade lärjungen från en del av undervisningen, för att han med mera samlad kraft skulle kunna ägna sig åt övriga ämnen, trodde kommittén sig hava funnit ett medel, som skulle giva studierna en friare, mognare och självstän— digare prägel och låta de individuella anlagen bättre komma till sin rätt. Läro— verksöverstyrelsens preliminära organisationsförslag innebär en stark linjedel— ning, vilken motiveras med dels den allmänna kulturutvecklingen, dels högsko- lornas speciella krav, dels hänsynen till lärjungarnas personlighetsutveckling. Skolkommissionen anför likaledes kulturella, psykologiska och pedagogiska skäl för den föreslagna speeialiscringcn av gymnasiestudierna men framhåller ännu starkare gymnasiets uppgift att förbereda för kommande levnadsbanor och understryker särskilt kravet på grundliga förstudier i de ämnesgrupper, vilka ingå som grundstommar i högskolornas olikartade fackliga utbildnings- områden. För generaldirektör Bergqvist, som är en övertygad förespråkare för en starkare specialisering av gymnasiestudierna, dominerar den pedagogisk- psykologiska synpunkten: endast en målmedveten koncentration av studiet kan på detta stadium möjliggöra en grundlig och levande kunskapstillägnelse och en sund personlighetsutveckling. Däremot ha läroverkens och högskolornas re— presentanter i det hela avstyrkt den föreslagna starkare linjedelningen, skolöverstyrelsens majoritet manar till försiktighet vid linjedelningens genom- förande, och dess minoritet varnar för förhastande och förordar försök.
Frågan om gymnasiets organisation är ett för vår kultur högst betydelse- fullt problem. Om Sveriges materiella oeh andliga odling allt fortfarande skall kunna behålla den rangställning, den länge innehaft, det beror i icke ringa mån av det arbete, som utföres inom gymnasierna. Utbildningen i gymnasier- na bör så ordnas, att den så allsidigt som möjligt tillgodoser samhällets växande behov och så smidigt som möjligt kan anpassa sig efter tidens krav.
De sak- kunniga. Översikt av problemets läge.
Allmänna synpunkter på. linje— delningen.
Den svenska kulturen är i viss mening enhetlig, men 'den innefattar i sig en mångfald olika grenar. Från gymnasiet avgå de unga studenterna till ett fack- studium eller en praktisk verksamhet, som i regel lämnar föga tid övrig för en allmännare orientering inom kulturehs skilda områden. Det _behov av mera mångsidig överblick över vetandets vidsträckta fä,lt som gör sig starkt känn- bart särskilt för personer i mera ledande ställning. synes därför så långt möj- ligt böra tillgodoses 1 gymnasiet. Å andra sidan synes i en läroanstalt, som behåller ungdomen fram till 18— 19- årsåldern, en mera målmedveten inrikt- ning av studiearbetet 1 form av en begynnande specialisering på ett mera be- gränsat område vara nödvändig såsom förberedelse till en senare fackutbild- ning. Gymnasiet kan icke utbilda yrkesmän, men väl förbereda yrkesutbild— ningen och yrkesutövningen genom att utforma bildningstyper, lämpade för levnadskall av skilda slag. I gymnasiet böra därför bildningsvägar läggas till— rätta så, att de var för sig tjäna till att ändamålsenligt utveckla de olika bild- ningstyper, som befinnas nödiga och gagneliga för vår kulturs fortbestånd och sunda växt.
De skilda bildningslinjerna inom gymnasiet kunna av praktiska skäl ej bli många och få ej heller gå allt för mycket isär, så att bildningstypernas olikhet reser skrankor mellan företrädare för kulturens skilda områden, gör dem främ- mande för varandras tankeliv och försvårar en föreståendefull samverkan dem emellan. Den huvudsakliga delen av gymnasiets arbete synes alltså särskilt på det tidigare stadiet böra ägnas åt vissa för alla linjer gemensamma ämnen och inom vissa andra ämnen åt kursmoment av allmänt bildande natur, medan stu- diets tyngdpunkt så småningom i den mån arbetet blir mera krävande för- skjutes till den för varje linje karakteristiska ämnesgrupp, vars studium för en större kategori av gymnasiets lärjungar förbereder den kommande yrkes— utbildningen.
Linjedelningens problem får emellertid icke ses endast ur synpunkten av sam- hällets faktiska behov av en allmänt förberedande utbildning för vissa högre kvalificerade yrken. Det är icke nog med att förhållandet mellan allmänbildan- de och specialbildande kursmoment så avväges, att den nationella kulturens ut- veckling på ett ändamålsenligt sätt främjas. Problemet måste ses också ur indi- videns synpunkt. Att utveckla den åt skolan anförtrodda individen till en själv- ständig personlighet och en arbetsduglig samhällsmedlem är skolans måhända största uppgift. Möjlighet måste beredas de unga att pröva intresset och för- söka krafterna på områden, för vilka de känna sig äga särskild fallenhet, de individuella anlagen måste få tillfälle att komma till uttryck 1 ett arbete, som ger hållpunkter och stöd för yrkesvalet, och ett visst, icke alltför begränsat ut- rymme måste medgivas den enskilde lärjungens eget initiativ för att möjliggöra en fri och självständig utveckling av personligheten.
Om de betydelsefulla uppgifter, som allmänbildningens och den högskole— studiema förberedande utbildningens krav pålägga gymnasiet, tendera att gan- ska snävt begränsa möjligheterna till differentiering av undervisningen, så skulle å andra sidan kraven på utrymme för de individuella anlagen och intres- sena, om de finge oinskränkt råda, spränga sönder den fasta ram, som på gym- nasiestadiet är en förutsättning för ett planmässigt undervisningsarbete. Pro- blemet om gymnasiestudiemas specialisering kan därför lösas endast genom ett försiktigt Och måttfullt avvägande mot varandra av fackutbildningens och all- mänbildningens krav, under noggrant aktgivande på vad som kan främja ar-= betsduglighetens utveckling och personlighetens växt. Och problemet måste lösas inom ramen av ett gymnasium, som av ekonomiska skäl icke kan få svälla ut över Vissa ganska snäva gränser. Specialiseringen får icke drivas så långt, att den på ett ur ekonomisk synpunkt försvarligt sätt kan genomföras endast vid läroverk med mycket stora lärjungeskaror; den måste göras så begränsad
och så smidig, att dess välgörande verkningar i största möjliga utsträckning kunna komma även de mindre läroverkens lärjungar till godo.
För ett antal studiebanor, till vilka gymnasiets lärjungar i stor utsträckning söka sig, fordras förkunskaper i latin, som måste meddelas redan av gymnasiet. En annan stor kontingent av gymnasiets lärjungar strömmar till banor, där kunskaper i latin icke äro nödvändiga men där ganska vidsträckta insikter inom den matematisk-namrvetenskapliga ämnesgruppen förutsättas. Då de vid- sträcktare kurserna inom denna ämnesgrupp icke kunna rymmas inom samma timplan som latinkursen, är därmed klyvningen av gymnasiet i en latin- och en reallinje en given nödvändighet; erfarenheten visar, att denna klyvning må- ste gå genom gymnasiets hela längd, vare sig detta är tre- eller fyraårigt.
Ur pedagogisk och psykologisk synpunkt äro dessa båda gamla och länge prövade linjer väl motiverade. Den ena har sitt givna studiecentrum i den hu- manistiska ämnesgruppen, vars allmänt bildande värde är obestritt, och den för intellektets utbildande så viktiga formella skolningen vinnes genom det vid- sträckta studiet av de främmande språken, varvid givetvis framför allt latinet med sitt rikt utvecklade formsystem är av största betydelse. Den andra linjen har tyngdpunkten förlagd till den matematisk-naturvetenskapliga ämnesgrup- pen, vars bildningsvärde för den moderna kulturmänniskan är påtagligt; tanke- förmågan får den nödvändiga formella träningen i viss utsträckning genom studiet av de främmande levande språken men framför allt genom det omfat- tande matematikstudiet och genom skolningen i naturvetenskapens induktiva me- tod. Någon större förändring av latin- eller reallinjens struktur synes ur här ifrågavarande synpunkter icke påkallad; dock synes i båda fallen en något star- kare koncentration kring linjens huvudämnen, med försiktig utgallring av andra för linjen mindre betydelsefulla ämnen, kunna förordas på det högsta stadiet.
Många av latingymnasiets lärjungar ha för sin vidare utbildning behov av och än flera ha nytta av förkunskaperi grekiska; en annan grupp av dessa lär- jungar har mera gagn av en i motsvarande utsträckning vidgad kunskap i mo— derna språk. Då den för vissa studiebanor nödvändiga och för än flera önsk- värda utbildningen i grekiska, om den skall föra till önskat resultat, otvivel- aktigt kräver en tid av minst två år, så är därmed latingymnasiets differentie— ring under de båda sista åren i en helklassisk och en halvklassisk linje under de givna förutsättningarna en självklar sak.
Denna av praktiska skäl påkallade differentiering av latingymnasiet synes jämväl ur andra synpunkter berättigad. Den helklassiska linjen har sin styrka 1_den grundligare klassisk-språkliga utbildningen och den djupare inblick i an— trkens kulturvärld, som studiet av båda de klassiska språken möjliggör. Den halvklassiska linjen kan genom en viss förskjutning till förmån för de humani- stiska ämnena och särskilt för de moderna språken erhålla en mera enhetlig karaktär än den nuvarande halvklassiska linjen, vilken på grund av särskilt matematikens framskjutna plats har en utpräglat hybrid karaktär.
_ Utom de båda stora kategorier av lärjungar, för Vilka latinlinjen och reallin— jen erbjuda lämpliga och väl tillrättalagda studievägar, kan urskiljas en tredje stor kategori av lärjungar, av vilka många fullfölja studierna i olika riktningar, andra efter avlagd studentexamen gå direkt ut i livet, men vilka alla ha det gemensamt, att de för sina fortsatta studier liksom för sin praktiska verksam— het varken behöva de vidsträcktare kunskaper i latin, som latinlinjen medde- lar, eller de djupare insikter inom den matematisk-naturvetenskapliga ämnes- gruppen, som reallinjen bibringar. För dessa lärjungar representerar det dry— ga latlnstudiet liksom de vidlyftiga kurserna i de för reallinjen karakteristiska
Latin- och
realgymna- sium .
Latin— gymnasium med grekiska och utan grekiska.
Nyspråkligt gymnasium.
ämnena i viss mån förslösad tid; i själva verket vore de bättre betjänta med en linje, som begränsade eller uteslöte dessa kurser och i stället koncentrerade studiet på ämnen, som vore av mera allmänt värde för fortsatta studier över huvud liksom för olika arter av praktisk verksamhet inom det moderna kul- turlivet.
Svårigheten är att för en dylik linje finna en enhetlig ämnesgrnpp med samma inre tyngd och med samma formella bildningsvärde som det klassiska studiet ger åt latinlinjen och matematiken och naturvetenskaperna åt reallin- jen, att finna ett centrum i studiet för denna heterogena kategori av lärjun— gar, vilka icke med fördel kunna samlas vare sig kring latinlinjens eller real- linjens naturliga studiecentrum. I regel har man sökt detta tredje centrum i de moderna språken, ofta med ett starkare inslag av historia eller geografi eller av bådadera: linjen skulle alltså målmedvetet inriktas på studiet av den moderna tiden och giva en samlad bild av dess litteratur och kultur. Dylika modernspråkliga gymnasielinjer ha i olika utformning anordnats exempelvis i Danmark, Norge, Finland och Österrike.
Ur pedagogisk synpunkt är det viktigt, att en dylik linje så bygges, att den får samma grad av styrka och enhet som de båda andra linjerna. Den får icke bli allenast en kompromisslinje av blandad språklig och matematisk- 11aturvetenskaplig läggning, utan egen karaktär och inre sammanhang; den får ej heller bli så lätt, att den drager till sig svagare element, som endast önska komma undan den stränga formella skolning, det mera ingående studiet av latin eller matematik innebär. Läroverksöverstyrelsens preliminära orga- nisationsförslag innefattade en rent nyspråklig linje, förlagd till realgymna- siet och differentierad från och med dettas tredje ring; linjen fick därigenom, till skada för sin enhetlighet, ett starkt inslag av matematisk-naturvetenskap- liga ämnen. Skolkommissionen bygger upp sitt nyspråkliga gymnasium som en från första början självständig linje men följer så till vida överstyrelsens förslag, som det matematisk-naturvetenskapliga inslaget är starkt, så starkt i själva verket, att linjens huvudämnen, de moderna språken, blivit påfallande klent tillgodosedda; av dessa för linjen karakteristiska ämnen har franskan sam- ma timtal som på latinlinjen men i realiteten svagare ställning, då den saknar det betydelsefulla stöd, som franskan på denna linje har i latinet, tyskan har lägre timtal än på latinlinjen, och engelskan slutar medlågt timtal redan i andra ringen.
Om den nyspråkliga linjen skall vinna inre enhetlighet och erforderlig styr- ka inom sitt eget område, så synes den böra byggas efter en annan princip. Vill man samla studiet kring de moderna språken som centrum, torde det till en början vara klart, att linjen bör få en väsentligen humanistisk läggning. Språken böra få timtal, som trygga deras ställning som huvudämnen, och de böra alla gå ända upp i högsta ringen, med växande timtal för ämnesgruppen i dess helheti den mån den starkare specialiseringen inträder och de för linjen mindre betydelsefulla ämnena träda tillbaka. Kring de moderna språken som centrum böra så de närbesläktade ämnena gruppera sig, främst naturligtvis modersmålet med allmänt språklig utbildning och litteraturstudium anpassat efter linjens speciella syfte, vidare historia och geografi med kurser tillrätta- lagda för den nyspråkliga linjens särskilda studiemål, en orientering i den nya tidens, särskilt de ledande västerländska folkens kultur. För den matematisk- naturvetenskapliga ämnesgruppen bör på en dylik linje beredas plats endast så långt allmänbildningens krav göra sådant nödvändigt.
Den för svensk ungdom så välbehövliga formella skolningen måste denna linjes lärjungar förvärva genom studiet av de moderna språken. En förut- sättning för detta måls vinnande är givetvis, att tillräcklig tid anslås för detta studium och att de formellt bildande elementen icke försummas. Göres emel-
uz &_ __
lertid detta arbete grundligt och upprätthållas fordringarna icke minst med avseende på de främmande språkens skriftliga behandling i tillbörlig grad, så torde icke behöva. befaras, att en så byggd nyspråklig linje i det hela skall bliva vare sig lättare eller till sina studieresultat svagare än de båda andra gymnasielinjerna.
Tanken på en dylik nyspråklig linje är ur flera synpunkter synnerligen tilltalande. Starka både pedagogiska och praktiska skäl kunna andragas för en tredelning av gymnasiet i en klassisk-humanistisk linje med studiet kon- centrerat på den antika kulturen och med formell utbildning i latin, helst också i grekiska, en modern-humanistisk linje med studiets centrum förlagt till den moderna kulturen och med formell skolning i de levande kulturspråken, och en maternatisk-naturvetenskaplig linje med tyngdpunkten i den naturveten- skapliga ämnesgruppen och med formell tanketräning framför allt i matema- tiken. Av dessa tre linjer synes i vår tid den modernhumanistiska ur kultu- rella och praktiska synpunkter ingalunda vara den svagast motiverade.
Däremot kan det sättas i fråga, huruvida vid ett fyraårigt gymnasium en genomgående tredelning av gymnasiet kan anses ur alla synpunkter tillrådlig. Redan vid ett treårigt gymnasium, sådant det föreslagits av skolkommissio— nen, möter genomförandet av en från början självständig nyspråklig linje be- stämda olägenheter, som med styrka framhävts i avgivna yttranden; inom det fyraåriga framträda de med sådan styrka, att de synas böra vara avgöran- de för organisationens utformande. Det rör sig om svårigheter av rent prak- tisk natur.
En ökning av antalet linjer vid det fyraåriga gymnasiets början skulle stegra svårigheterna vid linjevalet och giva anledning till ökat antal misstag. Vidare ha endast ett mindretal av våra läroverk så stora lärjungeskaror, att en tredel- ning av det fyraåriga gymnasiet i dess helhet vore ekonomiskt försvarlig. Olä- genheten med det tidiga valet mellan tre linjer undvekcs givetvis i väsentlig grad, om valet i detta avseende uppskötes till inträdet i gymnasiets tredje ring. Ur ekonomisk synpunkt torde en nyspråklig linje. omfattande endast de båda högsta gymnasieringarna, i ett stort antal fall låta försvara sig. Härtill kom— mer, att den starkare differentieringen på detta stadium gör ett minskat lär— jungeantal i varje särskild ring synnerligen önskvärt, ja, om det avsedda re— sultatet skall kunna vinnas, i viss utsträckning nödvändigt. De sakkunniga ha därför ansett sig böra, i anslutning till den i läroverksöverstyrelsens preli- minära organisationsförslag framförda tanken på avgrenande av en nyspråk- lig linje från gymnasiets andra ring, undersöka, huruvida icke de väsentliga syften, som man velat nå med det föreslagna nyspråkliga gymnasiet, stode att vinna även med en tvåårig differentierad linje, och ha därvid kommit till det resultatet, att en dylik anordning är möjlig och ur flera synpunkter erbjuder avsevärda fördelar. Däremot anse sig de sakkunniga icke helt kunna ansluta sig till nämnda förslag, vilket, som ovan anförts, bygger den nyspråkliga lin- jen som en inom realgymnasiet differentierad linje. Enär den nyspråkliga linjen till sin grundkaraktär och sin huvudsakliga läggning är en utpräglat humanistisk bildningslinje, så synes den enligt de sakkunnigas förmenande i främsta rummet böra utgrenas från det humanistiska gymnasiet och alltså byggas på det fyraåriga latingymnasiets andra ring. Den förlust i timtal, som för linjens huvudämnen betingas av de två första ringarnas latinstudier, kan anses uppvägd, i vissa avseenden till och med väl uppvägd, av den insikt i latinets morfologiska struktur och centrala ordförråd, som den tvååriga kur- sen i latin skänker. Genom denna anordning realiseras en pedagogiskt och me- todiskt synnerligen tilltalande tanke: ett fördjupat nyspråkligt studium på grundvalen av en låt vara begränsad latinkunskap.
Att ett sålunda vidgat och fördjupat studium av de tre moderna kulturspråL ken på grundval av en tvåårig gymnasiekurs i latin skulle kunna giva en gan- ska solid språklig utbildning, synes Vara uppenbart; för vissa vetenskapliga studieriktningar liksom för åtskilliga praktiska levnadsbanor torde en dylik gymnasielinje i själva verket erbjuda en synnerligen väl lämpad förutbild- ning. I vad mån den elementära latinkursen skulle kunna anses tillfyllest för högskolestudier inom olika discipliner, komme givetvis att prövas av veder- börande myndigheter. I de fall, då den kortare kursen icke befunnes tillräck- lig, måste naturligtvis studenter från den nyspråkliga linjen underkasta sig komplettering i latin, ett arbete, som emellertid, då elementerna redan vore inhämtade, icke komme att bliva tillnärmelsevis så krävande som realstuden- ternas nu vanliga komplettering i latin.
Då genom den nyspråkliga linjens utgrenande från latingymnasiet bestäm- da fördelar vinnas och vissa praktiska olägenheter undvikas, vilka låt vara i mindre utsträckning göra sig gällande även vid det treåriga gymnasiet, så har det synts angeläget att undersöka, huruvida en liknande anordning läte sig genomföra även vid detta gymnasium. Differentieringen bör, för att vara effektiv, omfatta tvenne ringar; förgreningen bör alltså inträda med det tre- åriga gymnasiets andra ring. Undersökningen har givit vid handen, att en differentierad nyspråklig linje med fördel kan byggas på den första latin- ringen. För att det treåriga gymnasiets kurs i latin skall kunna giva samma resultat som det fyraårigas, har emellertid i det treåriga gymnasiets andra ring måst inläggas en mindre kurs i detta ämne, avsedd att utfylla och avrunda den första ringens kurs.
, Av flera skäl har det synts böra övervägas, huruvida icke övergång till den differentierade nyspråkliga linjen vore möjlig även från realgymnasiet. En dylik övergång skulle måhända i vissa fall möjliggöra anordnande av nyspråk- lig linje även vid läroverk, där latingymnasiets lärjungeantal ensamt är för obetydligt för att tillåta en klyvning av linjen. Vidare visar erfarenheten, att av realgymnasiets lärjungar ett icke alldeles obetydligt antal efter genom- gång av en eller ett par ringar finner sig sakna håg eller förmåga för det starkt specialiserade arbete, som matematiken och de naturvetenskapliga ämnena kräva, och i stället önska ett arbete av mera allsidigt intresse eller av utpräg- lat humanistisk natur. En övergång från real- till latinlinjen är för närvarande på grund av de dryga kurserna i latin ganska svår, särskilt efter avslutad andra ring, och låter sig ofta icke genomföra utan uppoffring av ett helt år. En övergång från ett fyraårigt realgymnasiums andra ring till en nyspråklig linje skulle uppenbarligen möta vida mindre svårigheter. En närmare under- sökning har visat, att allvarliga invändningar icke kunna resas mot en dylik övergång. Kurserna i matematik, fysik och kemi, vilka naturligtvis plan— lagts med realgymnasiets studiemål i sikte, måste visserligen avbrytas; detta torde med avseende på matematiken kunna ske utan olägenhet, medan för de båda andra ämnena de påtagliga olägenheterna synas kunna i avsevärd grad minskas genom inläggande i näst sista ringen av en avrundande kurs i fysik och genom ett visst tillrättaläggande av kemikursen med hänsyn till de lär- jungar, som icke fullfölja detta studium. Olägligare torde ur vissa synpunk- ter vara den ojämnhet i studieförutsättningarna, som betingas av att i samma undervisningsavdelning olika grupper av lärjungar ha olika förkunskaper i språk, i det att realisterna sakna kunskaper i latin; de sakkunniga ha sökt att bereda dem någon kompensation genom att i tredje ringen tillägga en extra timme i franska.
Däremot ha de sakkunniga funnit svårigheter möta att ordna en liknande Övergång från det treåriga realgymnasiets första ring till den från motsvaran- de latingymnasium differentierade nyspråkliga linjen. För treåriga gymnasier,
Vf;'-**"_M*4_1f
där lärjungeantalet tillåter en rikare linjedelning, synes snarare ett från första början självständigt nyspråkligt gymnasium vara att förorda.
Även inom det fyraåriga gymnasiet läte naturligtvis en genomgående ny- språklig linje tänka sig. Då en dylik linje av praktiska skäl näppeligen an- nat än undantagsvis torde kunna komma att anordnas, har undervisningsplan för en dylik linje icke synts behöva utarbetas. Planen skulle givetvis komma att nära ansluta sig till den för det fyraåriga latingymnasiets två första rin- gar och den därpå byggda nyspråkliga linjens två ringar föreslagna; latinets borttagande ur de två första ringarnas kurs skulle bereda de moderna språken ända från gymnasiets början ett ganska brett utrymme.
Nu uppställer sig frågan, om genom ett sålunda organiserat trekluvet gym- Differentierad nasium med en klassisk-humanistisk, en modern-humanistisk och en matema- tisk-naturvetenskaplig bildningsväg alla de kategorier av lärjungar äro till- godosedda, vilka på grund av sin talrikhet och sina behovs lika art kunna ställa berättigade krav på gymnasiet. Skolkommissionen pekar på en grupp av yr— ken, vilkas behov bäst skulle tillgodoses genom en linje med mer begränsad matematikkurs än den för närvarande å realgymnasiet föreskrivna men med fylligt utrymme för de naturvetenskapliga ämnena: en dylik linje skulle enligt kommissionen giva en lämplig förutbildning för blivande läkare, veterinärer, tandläkare, apotekare, jägmästare, agronomer samt för flertalet av dem, som vid universitetet ärnade koncentrera studierna kring ämnena zoologi och bota- nik. Ett psykologiskt-pedagogiskt stöd för en sådan linje finner kommissio- nen i det ofta iakttagna förhållandet, att en del av realgymnasiets lärjungar med medelmåttiga matematiska anlag visa utpräglat intresse för de empiriska naturvetenskaperna. Med hänsyn till denna särskilda begåvningstyp har skol- kommissionen som förutbildning för ovannämnda grupp av yrken velat anordna im särskild linje, den från och med andra ringen differentierade s. k. biologiska injen.
Den föreslagna linjen har emellertid som förut anförts rönt ett synnerligen kritiskt mottagande. Den allvarligaste invändningen riktar sig mot en viss inre-motsägelse i själva konstruktionen. Linjen vill förbereda högskolestudier i vissa naturvetenskapliga ämnen och söker göra detta genom att redan på gymnasialstadiet koncentrera studiet på dessa samma ämnen. Denna kon- centration möjliggöres genom inskränkning av undervisningen i matematik. .V ad som för ifrågavarande högskolestadier behöves är emellertid icke minst kunskaper i matematik: i de moderna naturvetenskapliga arbetsmetoderna kommer matematiken till allt vidsträcktare användning, och högskolestudier i de empiriska naturvetenskaperna förutsätta därför för ett framgångsrikt arbete icke obetydliga insikter i matematik. Om tyngden av denna anmärk- ning vittnar den från sakkunnigt håll gjorda erinringen, att biologilinjens kurs i matematik icke motsvarade de krav, som rimligen böra ställas av fysikunder- visningen å samma linje, ej heller gåve den de för specialstudier i biologi —— exempelvis på ärftlighetsforskningehs område —— nödvändiga insikterna.
I detta sammanhang torde emellertid även böra erinras därom, att medicinska fakulteten i Lund och lärarkollegiet vid Karolinska institutet i Stockholm för- klarat den föreslagna biologiska linjen väl lämpa sig som förberedelse för medicinska studier.
Ur allmänbildningens synpunkt torde knappast allvarligare invändningar kunna göras mot den biologiska linjen än mot reallinjen överhuvud, sådan den av kommissionen föreslagits. Då kommissionen på den differentierade linjen bereder Ökat utrymme för biologien, fysiken och kemien genom att inskränka studiet av matematiken, så kan detta knappast anses innebära ett försvagande av allmänbildningen; förändringen synes snarast verka i motsatt riktning.
empiriskt- natur- vetenskaplig linje.
Allmänna synpunkter.
Även ur pedagogisk och psykologisk synpunkt synes den av kommissionen föreslagna linjen i vissa avseenden kunna mäta sig med de övriga linjerna. Den nära samhörigheten mellan ämnena inom den dominerande ämnesgruppen gör att kravet på enhetlighet måste anses väl fyllt. Betraktas frågan ur de olika begåvningstypernas synpunkt, så ter sig linjen ganska väl motiverad: vill man bereda de skilda individuella anlagen tillfälle att göra sig gällande och komma till sin rätt redan i gymnasiestudierna, så tala goda skäl för att en särskild utbildningsväg lägges till rätta för de lärjungar, som äga utpräg- lad håg för de empiriska naturvetenskaperna men som sakna fallenhet för de formellt skolande ämnena språk och matematik. Denna i vårt land högt skattade begåvningstyp söker sig naturligtvis i regel till reallinjen för de naturvetenskapliga ämnenas skull; huvudämne på denna linje är emellertid intet av de empiriskt-naturvetenskapliga ämnena utan ett rent rationellt ämne, matematiken, som med höga timtal och dryga kurser lägger beslag på en huvudsaklig del av lärjungarnas tid och intresse. Ur ifrågavarande synpunkt synes det rimligt, om för denna i Sverige icke ovanliga begåvningstyp en sär- skild linje inrättades inom realgymnasiet. De individuella anlagens utveck- ling främjas nog i det hela bättre genom en dylik specialisering än genom en sådan anordning, att »det vetande, som i de framtida studierna och i den fram— tida verksamheten skulle komma att spela rollen av ett hjälpvetande, det må nu vara språkkunskaper eller andra kunskaper, skulle under det andliga livets starkaste och betydelsefullaste formationsperioder på bekostnad av det verk- liga huvudämnet göras till huvudsak» (generaldirektör Bergqvist).
Med hänsyn till sålunda anförda omständigheter ha de sakkunniga ansett sig böra undersöka, huruvida icke det viktiga pedagogiskt-psykologiska syftet med den biologiska linjen skulle åtminstone i någon mån kunna ernås med mindre rubbning av reallinjens allmänna karaktär och särskilt med mindre upp— offring för matematikstudiet, och ha därvid kommit till den uppfattningen, att en linje med starkare inslag av empirisk naturvetenskap, som synes önskvärd även för att stärka ifrågavarande ämnens och främst biologiens ställning inom gymnasierna, skulle kunna avgrenas från och med realgymnasiets högsta ring. Den differentierade linjen skulle enligt denna plan omfatta endast en ring, där genom uteslutande av engelska och matematik plats skulle kunna beredas för ett på bredare bas lagt studium av de sinsemellan samhöriga ämnena geo- grafi, biologi, fysik och kemi.
För att i denna enda ring önskat antal timmar må kunna anslås åt de em- piriska ämnena, ha på den differentierade linjens lärjungar måst läggas två veckotimmar mera än på realisterna i övrigt, vilken ökning i arbetet ansetts rimlig med hänsyn till den lättnad, som blir en följd av matematikens och de till detta ämne anslagna skrivningarnas bortfallande.
Om ock en dylik linje med hänsyn till de svagheter, som onekligen vidlåda densamma, icke synes kunna obetingat förordas, så torde den dock förtjäna att bliva åtminstone försöksvis prövad vid ett eller annat större läroverk, där med hänsyn till lärarkrafter och materiell utrustning gynnsamma förutsättningar för sådana försök kunna anses föreligga.
4. Undervisningsplaner.
För att giva en konkret bild av en enligt dessa principer för linjedelningen byggd gymnasieorganisation ha de sakkunniga utarbetat tim- och kursplaner till fyraårigt och treårigt latingymnasium med helklassisk differentiering i de två högsta ringarna, fyraårigt och treårigt realgymnasium med empiriskt-na— turvetenskaplig differentiering i högsta ringen, fyraårigt nyspråkligt gymna-
sium, i sina två första ringar sammanfallande med motsvarande ringar av det fyraåriga latin— respektive realgymnasiet, treårigt nyspråkligt gymnasium, i sin första ring sammanfallande med det treåriga latingymnasiets första ring, samt treårigt rent nyspråkligt gymnasium.
Däremot ha de sakkunniga icke ansett det nödvändigt att uppgöra särskild undervisningsplan för det fyraåriga gymnasium, som bygger på avkortad real- skola. Planen för ett dylikt gymnasium skulle givetvis i allt väsentligt komma att sammanfalla med den, som framlagts för det på den oavkortade realskolans näst högsta klass vilande fyraåriga gymnasiet, även om det med hänsyn till den för gymnasiets behov mindre väl tillrättalagda grunden kan förutses, att det kommer att möta något större svårigheter att nå det föresatta målet. Som ovan framhållits inställer sig i fråga om det på avkortad realskola byggda fyra- åriga gymnasiet med en viss nödvändighet tanken på en avslutningspunkt mel- lan realexamen och studentexamen, en organisatoriskt tillrättalagd möjlighet till avgång för de lärjungar, som icke vilja åtnöja sig med den avkortade real- skolans bildningsmått men för vilka gymnasieutbildningen i sin helhet är onö— digt lång. Av många skäl synes den andra ringen erbjuda den lämpliga punk- ten för en dylik avgång, ej minst med hänsyn till att enligt de sakkunnigas planer, på grund av vissa ämnens nedläggande och av den sedan inträdande starkare linjedelningen, med denna ring kurserna i åtskilliga ämnen bringas till avslutning eller åtminstone till en viss avrundning. Detta gäller emellertid endast vissa ämnen; i andra ämnen måste de sålunda avgående nöja sig med oavslutade kurser, därest gymnasiets lärogång för det kvarstannande flertalet icke skall på ett alltför kännbart sätt desorganiseras.
Det är uppenbart, att de utarbetade planerna med den starkare linjeförgre— ningen och med den särskilt för de två högsta ringarna genomförda koncentra- tionen av studiet till ett mindre antal ämnen i det hela närmare ansluta sig till skolkommissionens än till nu gällande tim- och kursplaner. De viktigaste av- vikelserna från kommissionsförslaget torde vara, att kristendomskunskapen och modersmålet erhållit samma ställning på alla linjer, att engelskan fått en vä- sentligt starkare ställning på samtliga linjer, att åt franskan, som enligt kom- missionens förslag framträder som huvudspråk på gymnasiets alla linjer men som enligt de sakkunnigas plan delvis skjutes ned i realskolan, på latin- och reallinjen givits ett något reducerat timantal, samt att åt geografien beretts ett på alla linjer lika timantal i det fyraåriga gymnasiets två lägsta ringar och i det treåriga gymnasiets lägsta ring.
Latingymnasiet har liksom i skolkommissionens förslag en utpräglad huma- nistisk-språklig läggning, erinrande om den nuvarande helklassiska linjens, det- ta vare sig det differentieras i helklassisk eller halvklassisk riktning. Den helklassiska linjen får sin särskilda karaktär genom den centrala ställning, de båda klassiska språken intaga. Den halvklassiska linjen har givetvis sin tyngd— punolic i latinet men har i stället för grekiskan ett starkare inslag av moderna spra .
Det nyspråkliga gymnasiets centrum är naturligtvis de moderna språken; studiets koncentration på det moderna kulturlivet förstärkes genom lämplig läggning av litteraturstudiet, genom en särskild inriktning av det historiska stu- diet samt genom en för linjens speciella syfte avpassad kurs i geografi. Det från början självständiga nyspråkliga gymnasiet får samma karaktär som den dif- ferentierade tvååriga linjen och syftar givetvis till i det hela samma mål.
Realgymnasiet behåller i stort sett samma utpräglat matematisk-naturveten— skapliga karaktär, som det har såväl i den nuvarande organisationen som enligt skolkommissionens förslag; dock medför begränsningen av veckotimtalet i de— båda högsta ringarna en viss förskjutning till förmån för linjens centrala
ämnena.
Kristendoms- kunskap. De särskilda
ämnesgrupp, i det att inskränkningen väsentligen drabbar de för linjen icke ka.- rakteristiska ämnena, särskilt de främmande språken och historia. Den dif- ferentierade empiriskt-naturvetenskapliga linjen får sin särskilda prägel genom det breda utrymme, som i den högsta ringen på bekostnad av matematik och främmande språk beredes den empiriska naturvetenskapen; till ämnena biologi, fysik och kemi ha de sakkunniga här fogat fysisk geografi, vilket ämne synes på ett värdefullt sätt fullständiga den med denna linje åsyftade utbildningen.
Vid uppbyggandet av de särskilda linjerna ha de sakkunniga genom att så långt möjligt begränsa antalet samtidigt lästa ämnen sökt förebygga ämnes— trängseln och den därav följande splittringen av lärjungarnas intresse och möj— liggöra samling och fördjupning i studiearbetet. Ät kristendomskunskapen har i en ring endast kunnat anslås en veckotimme ; i övrigt ha åt varje ämne anslagits minst två timmar i varje ring och, där skrivningar förekomma, minst tre timmar. Vissa ämnen måste avslutas ett eller flera år före studentexamen; kursen har då avrundats, och, i fråga om moderna språk, i vissa fall avslutats med examensskrivning. Andra ämnen få ligga nere ett år för att sedan åter upptagas på timplanen, varvid kursplanerna naturligtvis lagts tillrätta med hänsyn till avbrottet. En ännu starkare koncentration av studiet kan i viss utsträckning vinnas genom tillämpande av s. k. koncentrationsläsning. Om möjligheterna att anordna dylik ha de sakkunniga yttrat sig vid behandlingen av realskolans undervisningsplan (sid. 189 f.).
I det följande vilja de sakkunniga på de punkter, där en förklaring synts vara önskvärd, helt kort kommentera de framlagda undervisningsplanerna för de särskilda ämnena. Med avseende på de främmande språken hänvisas till kapitel V'. I övrigt kunna de sakkunniga i det hela ansluta sig till vad skol- kommissionen i fråga om de särskilda ämnena anfört i sina »Grunder till kurs- planer».
De sakkunniga ha icke funnit sig övertygade av de skäl, som kommit skol- kommissionen att tillmäta kristendomsämnet mindre utrymme på real- och ny- språkliga linjen än på latinlinjen, utan ha åt ämnet anslagit samma timtal å samtliga gymnasielinjer. Däremot ha de sakkunniga icke kunnat bereda kri- stendomskunskapen fullt samma timtal som i det nuvarande gymnasiet. I va- let mellan å ena sidan en över alla gymnasieåren utbredd kurs och å andra sidan en till färre år begränsad mera koncentrerad kurs med samma timtal ha de sak- kunniga icke tvekat att mot en i övrigt tillämpad princip förorda en fördelning av det disponibla timtalet över hela gymnasietiden. Undervisningen i detta äm- ne har visserligen till uppgift att meddela vissa kunskaper, vilkas inhämtande naturligtvis med fördel kan koncentreras till färre år, men därutöver avser den på ett alldeles särskilt sätt att främja lärjungarnas karaktärsdaning och giva dem ökade förutsättningar att bilda sig en livsåskådning, och det kan befaras, att kristendomsundervisningen skulle med hänsyn till denna för visso icke ovik- tiga uppgift förlora i betydelse. om den inskränktes till allenast en del av gym- nasietiden.
Genom att utbyta den av skolkommissionen föreslagna benämningen »reli- gionskunskap» mot »kristendomskunskap» hava de sakkunniga velat markera den kristna religionens centrala ställning som undervisningens föremål. Detta motiveras enligt de sakkunnigas mening av kristendomens universella karak- tär och dominerande betydelse i västerlandets och vårt eget lands andliga liv. I kursplanen kommer skiljaktigheten till synes särskilt därutinnan, att en bre- dare kurs i allmän religionshistoria icke —— såsom i skolkommissionens förslag —— bildar grundvalen för den gymnasiala kursen; däremot är en orienterande framställning i religionshistoria, sedan missionsbistorien i näst föregående ring
behandlats, inlagd i högsta ringen, varjämte i det fyraåriga gymnasiets första ring underrättelser i den allmänna religionshistorien skola meddelas i anslut- ning till Israels historia. I övrigt är kursen uppbyggd efter likartade princi- per som i skolkommissionens förslag för latinlinjen, dock med något bredare utrymme berett för den kyrkohistoriska översikten.
Den tid, som enligt nu gällande timplan anslås åt modersmålet, har visat sig vara alltför knappt tillmätt; den lämnar otillräckligt utrymme för studiet av norsk och dansk litteratur och bereder icke erforderlig tid för en efter ålders— stadiet lämpad fördjupning av studiet inom ämnets mera centrala delar. Sär- skilt har det knappa veckotimtalet i andra ringen verkat förryckande på under- visningen. De sakkunniga ha därför inom det fyraåriga gymnasiet åt moders- målet anslagit tre timmar i var och en av de tre lägre ringarna och fyra i den högsta, i syfte att bereda bättre utrymme dels för frändespråken, dels för stu- diet av världslitteraturens främsta verk i översättning, dels ock för ett för— djupat studium av grammatiska och språkriktighetsfrågor samt av svensk språkhistoria. Ett vidgat litteraturstudium synes, såsom kommissionen föresla— git, kunna möjliggöras genom ferieläsning i lämplig omfattning. Då tre timmar i sista realskoleklassen icke kunna fullt motsvara samma timtal i första gymna- sieringen, ha de sakkunniga inom det treåriga gymnasiet sökt bereda erforder- lig plats för de rent gymnasiala arbetsuppgifterna genom att även i första rin- gen anslå fyra timmar till modersmålet.
Betydelsen av övningarna i muntlig framställning må även för gymnasiet särskilt framhållas. Också på detta stadium synes lärjungarnas ståndpunkt i fråga om muntlig framställning böra i sin mån påverka betyget.
Studiet av grammatik, vilket de sakkunniga ansett böra fortsätta inom gym- nasiet, avser närmast en fördjupning av de i realskolan inhämtade kunskaper— na på sådana punkter, där på grundval av det behärskade materialet en dju- pare syn på grammatiska spörsmål kan ernås. Framför allt åsyftar emeller- tid studiet av grammatiska frågor liksom av språkvårdsfrågor att giva lär- jungarna en viss kännedom om svenska språkets uttrycksmedel, om dess resur- ser i morfologiskt, stilistiskt och idiomatiskt avseende. En viktig uppgift för modersmålsundervisningen i gymnasiet är det slutligen att under arbetet med dessa frågor och med stöd av det språkhistoriska studiet bibringa lärjun- garna en såvitt möjligt på egna iakttagelser grundad uppfattning om språk- utveckling oeh språkriktighet.
Om ämnena för uppsatserna gäller vad som rörande uppsatsprovet i student- examen i kap. XII anföres. De sakkunniga ha liksom skolkommissionen tänkt sig, att de skriftliga arbetena i allmänhet skola utföras på lärorummet (se kap. .VI). För att lärjungarna även skola få tillfälle att lära sig i större utsträck- ning använda källor, torde emellertid någon gång i terminen ett skriftligt ar— bete böra utföras i hemmet. Dessa hemarbeten synas särskilt i de högre rin— garna böra behandla mera omfattande ämnen och utarbetas på. grundval av angivna källor.
I gymnasiet råder med avseende på modersmålet liknande förhållande som i realskolan därutinnan, att undervisningen icke alltid anförtros åt i ämnet fullt utbildade lärare. Det egentliga hindret för en rationell fördelning av modersmålsundervisningen i gymnasiet ligger i den stora arbetsbörda utöver undervisningstimmarna och förberedelsen för dem. som granskningen av de svenska uppsatserna innebär. Detta dryga hemarbete för modersmålsläraren nödvändiggör arbetets fördelning på så många händer som möjligt; de fack- utbildade lärarnas tjänstgöring måste till avsevärd del förläggas till andra ämnen och undervisningen i modersmålet överlämnas åt mindre kompetenta krafter. Stundom måste den ur pedagogisk synpunkt rent förkastliga nödfalls— 17—253165
Modersmålet.
"Historia.
Geografi.
utvägen tillgripas, att undervisningen uppdelas på tvenne lärare, en för littera— turstudiet och en, vanligen den mindre kompetente, för de skriftliga arbetena. Den enda möjligheten att råda bot på dessa missförhållanden, under vilka mo-V dersmålsundervisningen i våra gymnasier lider, torde vara att ändra bestäm- melserna om tjänstgöringsskyldigheten så, att lärare i modersmål som kom— pensation för den krävande uppsatsgranskningen erhåller en mot hemarbetet någorlunda svarande nedsättning i antalet undervisningstimmar, en nedsätt— ning, som givetvis måste bli större än som nu är medgivet.
'Åt historien har det visat sig omöjligt att, som önskligt vore, bereda samma utrymme på alla linjer. De stora anspråk, som på realgymnasiet den mate- matisk-naturvetenskapliga ämnesgruppen ställer på timplanen, tvingar där till en inskränkning av timtalet för historia och en däremot svarande begränsning av kursen, som särskilt inom det mera ansträngda treåriga realgymnasiet är avsevärd. I viss anslutning till skolkommissionens förslag ha de sakkunniga på det treåriga realgymnasiet ävensom på det fyraåriga gymnasiets alla linjer låtit historien ligga nere under det första året för att i stället låta studiet kon- centreras till det mognare åldersstadiet.
Å latingymnasiet företer historiekursen vid jämförelse med skolkommissio- nens förslag den skiljaktigheten, att i högsta ringen inlagts ett kursmoment »valda partier ur antikens historia i vidgad och fördjupad framställning», mot— svarande det historiska kursmoment, som i skolkommissionens förslag är inlagt i latinkursen. Om så befinnes lämpligt, bör denna framställning av antikens historia kunna meddelas av läraren i latin, varvid alltså på sätt skolkommissio- nen avsett en timme överflyttas från historien till latinet. Ur latinstudiets synpunkt vore det fördelaktigare, om studiet av antikens historia kunde för- läggas redan till näst sista ringen. De sakkunniga förutsätta, att vederböran- de konferenser skola hava frihet att, om så anses önskligt, göra för sådant ändamål erforderligt utbyte av timmar. Å det nyspråkliga gymnasiet har med hänsyn till gymnasiets särskilda studiemål i högsta ringen tillfogats ett kursmoment: »valda partier ur Tysklands, Frankrikes, Englands och Förenta staternas nyare historia i vidgad och fördjupad framställning», vilket kurs- moment avser att möjliggöra utförligare studium efter fritt val av någon eller några av dessa länders viktigare historiska epoker, exempelvis den franska revolutionens historia, utvecklingen av de nämnda ländernas kolonialvälden eller dylikt. Å realgymnasiet har till skillnad från skolkommissionens för- slag eftersträvats en översiktlig kurs av hela nyare tidens historia, vilken kurs emellertid å det treåriga gymnasiet med dess knappare timtal måste få en ganska översiktlig karaktär »med särskilt beaktande av sådant, som varit av större betydelse för kultur- och samhällsutvecklingen».
samtliga gymnasielinjer har kursen i ekonomilära begränsats till >>några av det ekonomiska livets viktigaste företeelser», detta med särskild hänsyn till de från flera håll framförda tvivelsmålen rörande lärarnas kompetens för utförligare behandling av detta för gymnasiet i stort sett nya och rätt vansk— liga ämnesmoment.
I flera av de avgivna yttrandena har påyrkats, att geografien måtte erhålla en bättre ställning å gymnasiet än den, som tillerkänts ämnet i skolkommissio- nens förslag till undervisningsplan. Detta förslag innebär, såsom förut an- tytts, i förevarande hänseende, att geografien visserligen skulle å den nyspråk- liga linjen erhålla två veckotimmar i första och tre i tredje ringen men däremot icke alls förekomma å latin— och reallinjen. Lärjungarna å dessa linjer skulle alltså få åtnöjas med realskolans kurs i geografi.
De sakkunniga ha funnit de gjorda invändningarna vara av sådan styrka, att
-1..-.,
— v—
de ansett sig å sina timplaner för gymnasiet böra giva bättre utrymme åt geografien än vad kommissionen tänkt sig. En förbättrad ställning för geo- grafien motiveras i första rummet av det stora bildningsvärde, som allmänt tillerkännes detta ämne ej minst för ungdom å gymnasiestadiet, något som även erkännes av skolkommissionen. Ett särskilt skäl för de sakkunniga att söka bereda geografien ökad tid å gymnasiet ligger däri, att de ansett sig i sitt förslag till timplan för den fyraåriga realskolan böra åt ämnet anslå åtta timmar i stället för nio enligt kommissionens förslag. Då de sakkunniga icke funnit skäl att i sexårig och femårig realskola anslå mera än två veckotim- mar i varje klass åt geografien, ha de ansett riktigast att med hänsyn till den ställning geografien har i folkskolans båda högsta klasser förorda motsvaran- de anordning för den fyraåriga realskolan.
I full överensstämmelse med kommissionens intentioner har geografien i de sakkunnigas förslag erhållit plats å timplanerna för samtliga linjer av det fyraåriga gymnasiet, vars första ring ju är parallell med realskolans högsta klass. De sakkunniga ha emellertid å samtliga linjer givit åt ämnet icke blott två veckotimmar i nämnda ring utan dessutom två veckotimmar i andra ringen, alltså en veckotimme mera än enligt nu gällande undervisningsplan för gym- nasiet. För latin— och reallinjen har i första ringen upptagits en vidgad och fördjupad kurs i allmän geografi, såväl den fysiska som kulturgeografien, i andra ringen närmast högsta realklassens kurs, vilken tydligen här skulle kom— ma att erhålla en väsentligt vidare grundval.
Å timplanerna för latin- och reallinjerna i det treåriga gymnasiet ha i första ringen två veckotimmar anslagits åt geografien. Kursen utgör närmast en komplettering av högsta realskoleklassens kurs med huvudvikt lagd på kul- turgeografien. ' '
De sakkunniga ha anslutit sig till kommissionens mening,.att geografien bör ha en särskilt stark ställning å den nyspråkliga linjen. Amnet kan tvi— velsutan på ett förträffligt sätt tjäna denna gymnasielinjes allmänna syfte att giva en orientering i modernt kulturliv. Åt geografien ha på den nyspråkliga linjen anslagits två veckotimmar i samtliga ringar å både det fyraåriga och det treåriga gymnasiet. Vad kursen beträffar, har liksom i kommissionens förslag särskild vikt lagts vid den ekonomiska geografien. De sakkunniga ha emel— lertid ansett, att med hänsyn såväl till linjens allmänna syfte som till kravet på koncentration i undervisningen kursen borde omfatta ett grundligare stu- dium av de länder, vilkas språk skola utgöra linjens studiecentrum. För hög- sta ringen har därför som kursmoment upptagits: »de tysktalande ländernas, Frankrikes, Brittiska rikets och Förenta staternas geografi med särskild vikt lagd på kultur- och samhällsliv samt förbindelser med andra länder».
För den nyspråkliga linjen å såväl det fyråriga som det treåriga gymnasiet ha framlagts två alternativa förslag till kursfördelning, det ena byggande på latin- eller realgymnasiets kurs för de två lägsta ringarna å det fyraåriga eller för första ringen i det treåriga gymnasiet, det andra med genomgående kurs- fördelning från och med gymnasiets början. De sakkunniga ha ju egentligen räknat med en från början utgrenad nyspråklig linje endast i fråga om det tre- åriga gymnasiet. Förslag till genomgående kursfördelning har dock uppgjorts även för det fyraåriga gymnasiet, då det ju kan tänkas, att även beträffande detta man i något fall med hänsyn till lärjungefrekvensen finner det lämpligt att ltåa den nyspråkliga linjen begynna med första ringen. Kursfördelningen blir givetvis bättre, om man kan fritt fördela innehållet på de fyra respektive tre åren utan att vara bunden av hänsyn till lärjungar, som två år före student- examen avsluta studiet av ämnet.
De sakkunniga ha i olikhet med kommissionen upptagit geografi även å real- gymnasiets differentierade (biologiska) linje. Det har synts lämpligt, att å
Filosofi.
Matematik.
denna cmpiriskt-naturvetenskapliga linje låta ingå en utvidgad och fördjupad kurs i fysisk geografi och geologi. Denna kurs, som avser intressanta och vik— tiga områden inom naturvetenskapen, bör få betydelse både i och för sig och såsom stöd åt kurserna i biologi och kemi. Material för en mera självständig undersökning av det slag, som omnämnes här längre fram under rubriken biologi, kan tydligen erhållas också från geografiens område. Som exempel kan nämnas studium av hembygdens geologiska förhållanden.
Om geografien erhåller den ställning å gymnasiet, som enligt de av de sak- kunniga uppgjorda tim— och kursplanerna skulle tillkomma ämnet, bör också ett från flera håll uttalat önskemål kunna vinnas, nämligen att plats för lek- torat med geografi som huvudämne skulle kunna beredas åtminstone vid de större läroverken. Detta önskemåls förverkligande skulle tvivelsutan icke blott verka befruktande på undervisningen vid läroverken utan få en gynnsam åter— verkan jämväl på geografiens ställning vid universitet och högskolor.
Undervisningen i filosofi ha de sakkunniga i enlighet med kommissionens förslag tänkt sig å alla linjer förlagd till högsta gymnasieringen. Med hänsyn till studiets koncentration till ett år och lärjungarnas större mognad kan un- dervisningen väntas giva bättre resultat än som nu vinnas. Däremot ha de sakkunniga icke ansett studiet böra inskränkas till allenast psykologi. En viss kännedom om elementerna av den formella logiken synes vara av icke ringa värde för envar, som ägnar sig åt högre studier; å gymnasiets alla linjer synes därför någon undervisning böra meddelas "om de viktigaste lagarna för ett formellt riktigt tänkande med tillämpning särskilt på vetenskapliga forsk- ningsmetoder. Enligt kommissionens uppfattning böra vidare i anslutning till undervisningen i psykologi >>betydelsefullare filosofiska problem och tankerikt— ningar bliva föremål för uppmärksamhet»; de sakkunniga anse detta önskemål vara så viktigt, att en elementär inblick i de filosofiska grundproblemen och någon kännedom om betydelsefullare filosofiska tankeriktningar under olika tider synes böra ingå som ett särskilt kursmoment i gymnasiets undervisning. Då ämnets sålunda vidgade omfattning torde böra komma till uttryck i dem benämning, ha de sakkunniga, i anslutning till redan nu i dagligt tal gängse bruk, såsom den enklaste och kortaste velat föreslå benämningen filosofi.
Skolkommissionen har på undervisningsplanen för latinlinjen i sitt treåriga gymnasium upptagit matematik med 2 veckotimmar i första ringen, varefter ämnet försvinner från linjens undervisningsplan. Den matematiska lärokurs, som sålunda skulle komma latingymnasiets lärjungar till del, avser att utfylla realskolans kurs, som dessa lärjungar till följd av latinets inträdande i sista realskoleklassen icke fullständigt genomgått, samt att därutöver meddela vissa insikter, särskilt beträffande ekvationer av andra graden med en obekant. En- ligt de sakkunnigas förslag ha även de lärjungar, som från realskolan övergå till ett treårigt latingymnasium, genomgått realskolans matematikkurs full- ständigt. De insikter i matematik, som denna kurs avser att bibringa, torde i de allra flesta fall vara fullt tillräckliga för de studier och arbetsuppgifter, som falla inom det humanistiska området. Det har då synts de sakkunniga bättre att helt utesluta ämnet från det treåriga latingymnasiet och därigenom vinna ökad koncentration i dess undervisningsplan än att låta det med svagt timtal uppträda i dess första ring för att sedan definitivt nedläggas.
På det fyraåriga latingymnasiet däremot bör givetvis ersättning beredas för förlusten av sista realskoleklassens matematikkurs (5 veckotimmar). Här har därför i de sakkunnigas förslag upptagits undervisning i matematik i första ringen med 3 och i andra med 2 veckotimmar. Kursernas innehåll är i det hela detsamma som i sista realskoleklassen ehuru med något olika formulering. Då
lärjungematerialet i gymnasiet i regel är mera sovrat än i sista realskoleklassen och särskild tid icke behöver ägnas åt preparation för en examensskrivning, har någon liten utvidgning utöver realskolekursen synts möjlig, därvid någon bekantskap med de trigonometriska talen ansetts värdefullare än kännedom om lösningen av andragrads ekvationer.
Realgymnasiets kurs i matematik är enligt de sakkunnigas förslag såväl i fråga om det treåriga som i fråga om det fyraåriga gymnasiet så lagd, att i allt väsentligt samma mål nås som i det nuvarande realgymnasiet.
I många av de avgivna yttrandena har påyrkats, att biologien måtte få en starkare ställning än vad som skulle bliva fallet enligt kommissionens förslag. De sakkunniga ha visserligen icke funnit den framkomna kritiken ogrundad och hade gärna velat å sina timplaner bereda mera utrymme åt biologien, men vid avvägningen de olika ämnena emellan har det ej visat sig möjligt att förverk- liga dcnna önskan. Timplanen för det fyraåriga gymnasiet upptager sålunda två veckotimmar för ring I. svarande mot de två timmarna i realskolans hög- sta klass, samt tre veckotimmar för ring III, timplanen för det treåriga gymna- siet tre veckotimmar för ring II.
Aven i fråga om lärokursen råder i stort sett överensstämmelse mellan kom— missionens och de sakkunnigas förslag. Kursen för ring I är sålunda väsent— ligen densamma som för högsta realskoleklassen. Det har emellertid synts lämpligt att undervisningen om cellen och om de encelliga organismerna får gå före undervisningen om människokroppen och hälsoläran, varför förstnämnda kurmoment hänförts till ring. I. Då det ej synes möjligt att med denna ut— ökning i nämnda ring medhinna samma kurs som i realskolans högsta klass, har kursmomentet växternas byggnad och liv förlagts till ring III i det fyra- åriga gymnasiet.
Det har redan i det föregående angivits, att de sakkunniga i sitt förslag lå- tit den differentierade linjen å realgymnasiet omfatta endast högsta ringen. Härav har givetvis följt, att en viss minskning i den av kommissionen angivna kursen för denna linje måst vidtagas.
I kap. XII uttala sig de sakkunniga på angivna skäl mot den av skolkom- missionen föreslagna anordningen, att den å realgymnasiets huvudlinje före- kommande stndentskrivningen i matematik skulle å den differentierade linjen ersättas av en skrivning i kemi. De sakkunniga finna det emellertid i hög grad önskligt, att den bortfallande matematikskrivningen på något sätt kom— penseras. En lämplig form härför synes man kunna vinna på det sättet, att lärjungarna å den differentierade linjen få verkställa en undersökning inom något naturens område och sedan lämna en skriftlig redogörelse för denna. Material för en sådan undersökning kan säkerti rikt mått utfinnas inom biolo— gien. Som exempel må nämnas undersökning av ett växtsamhälle. Det är givetvis ej här fråga om en examensskrivning utan om en undersökning, som pågår en längre tid och för vilken lärjungen får utarbeta redogörelse på egen
an .
Vad beträffar de föreslagna lärokurserna i fysik eeh kemi torde endast kur- sen i fysik på den differentierade reallinjen (»biologiska linjen») och kursen i kemi på det fyraåriga realgymnasiet här behöva med några ord beröras.
Lärjungarna på den nämnda differentierade linjen ha tänkts skola deltaga med högsta ringens övriga lärjungar i den fysikaliska undervisningen men skulle enligt de sakkunnigas undervisningsplan utöver den härför anslagna ti- den erhålla ytterligare en veckotimme fysik. Denna timme skulle av läraren användas till utförligare behandling av sådan partier av fysiken, som från syn- punkten av den differentierade linjens allmänna bildningsmål syntes särskilt
Biologi.
Fysik och kemi.
Lärjunge— laborationer.
Allmänna synpunkter.
värdefulla. Men därjämte skulle han tillse, att förlusten av sista ringens ma— tematikkurs icke komme att för den differentierade linjens lärjungar försvåra de fysikaliska studierna och hindra dem från att med framgång deltaga i den fysikaliska studentskrivningen, varför behövlig del av den ifrågavarande extra undervisningstiden skulle anslås åt övningar i fysikalisk problemlösning.
Det fyraåriga realgymnasiets lärokurs ilkemi har med hänsyn till det från andra ringen avgrenade nyspråkliga gymnasiet erhållit en i viss mån koncen- trisk anordning. De två. första ringarnas kemiundervisning skulle enligt kurs- planen komma att med upptagande av det mest väsentliga giva en helhetskurs i ämnet, varefter i tredje ringen, då en del lärjungar övergått till det nyspråk— liga gymnasiet, den oorganiska kemien skulle med större fullständighet ånyo genomgås. I och för sig kan väl denna kursanordning knappast anses för- månlig ; den torde dock jämte olägenheter medföra även fördelar, och för de till det nyspråkliga gymnasiet övergående lärjungarna synes den nödvändig, därest deras kunskaper i ämnet icke skola bliva alltför fragmentariska.
Vid läroverk, där nyspråkligt gymnasium icke finnes eller någon avsevärd övergång från realgymnasiet till nyspråkligt gymnasium icke förekommer, bör lärogången kunna göras obruten i likhet med den för det treåriga realgymnasiet föreslagna.
I kursplanerna för biologi, fysik och kemi ha de sakkunniga till viss utsträck- ning upptagit laborationsövningar såsom obligatoriska beståndsdelar av läro— kurserna. Med avseende på skälen härför kunna de sakkunniga ansluta sig till vad av skolkommissionen i samma hänseende anförts. Om, såsom de sakkun- niga tidigare framhållit (sid. 187), redan på realskolestadiet en viss frihet bör tillkomma läraren att fördela tiden mellan laborationsövningarna och den öv- riga undervisningen på sätt förhållandena göra önskligt, så gäller detta ännu mera i fråga om gymnasieundervisningen. De sakkunniga ha tänkt sig, att liksom i fråga om realskolan även i fråga om gymnasiet lärarens frihet i före- varande avseende skulle angivas genom en till kursplanerna för de naturveten- skapliga ämnena fogad anmärkning. Dennas lydelse, då det gäller gymnasiet, torde exempelvis kunna bliva följande: Den i kursplanen upptagna tiden för lär- jungelaborationer anser genomsnittstid och bör icke anses bindande för läraren; denne må, med hänsyn tagen till läroverkets materiella utrustning och med syfte att på. bästa sätt utnyttja den åt ämnet anslagna tiden, själv avgöra, i vilken ut— sträckning lärjungelaborationer böra ingå i underpisningen.
5. Tillval och bortval.
Det gymnasium, vartill de sakkunniga utarbetat tim- och kursplaner, synes genom den starka linjedelningen och den å de särskilda linjerna tillämpade ämneskoneentrationen vara ägnat att i stor utsträckning tillmötesgå de star— kare krav på individualisering och specialisering, som särskilt å detta skol- stadium på grund av lärjungarnas större åldersmognad göra sig gällande. Emellertid kan ifrågasättas, huruvida icke därutöver möjligheter skulle kunna beredas att låta lärjungarnas individuella intressen komma till sin rätt. De utvägar, som här erbjuda sig, äro i första hand bortval eller tillval eller ock en kombination av bådadera. Bortvalet är snarastett uttryck för intresse— betoningens negativa sida: det skapar möjligheter för en starkare koncentra— tion på vissa av linjens ämnen genom avkopplande av andra, men det innebär i och för sig ingen garanti för det fördjupande av studierna, som åsyftas med den starkare ämneskoncentrationen. Tillvalet är uttryck för ett positivt stu- dieintresse och avser dettas omsättande i studiearbete. Genom en kombina—
'- __... wlwpw'
tion av bortval och tillval bringas å ena sidan bortvalet att direkt främja ett positivt studiesyfte, och å andra sidan får tillvalet större betydelse för studie— arbetets gestaltning.
Samtliga nämnda möjligheter för främjande av studiernas individualisering återfinnas, låt vara i ganska outvecklad form, i den nuvarande läroverksorga— nisationen. Bortvalet föreligger i möjligheten att i de två högsta gymnasie- ringarna under vissa förutsättningar bortvälja ett eller två läroämnen. Till- valet är förverkligat genom de fria laborationsövningarna i de naturvetenskap- liga ämnena, genom den frivilliga teckningen samt —— å realskolestadiet — genom den frivilliga slöjden, och en kombination av de båda metoderna gives å realskolestadiet i möjligheten att erhålla undervisning i franska och den däremot svarande rättigheten att bliva befriad från undervisning i teckning.
Skolkommissionen anser, att den starkare individualiseringen av skolstudi- Skall-"Omma?- erna lämpligen — liksom förhållandet är med den nu tillämpade bortvalsrät- 'ten — bör begränsas till gymnasiets båda högsta ringar. Kommissionen anser sig därvid icke kunna förorda en om ock modifierad bortvalsrätt: erfarenheterna av dylika anordningar vore överhuvud föga uppmuntrande, och under förut— sättning av riktigt linjeval riskerades för övrigt efter genomförande av den starkare linjedelningen knappast, att lärjungen på det begränsade studieom— rådet mötte ämnen, som absolut bure emot.. Däremot förordas i väsentlig an- slutning till den av läroverksöverstyrelsen verkställda utredningen en tillämp— ning av tillvalsmetoden genom tillvalskurser. _
Tillvalskurser skulle enligt kommissionens förslag kunna förekomma i de båda högsta ringarna och borde i regel planlägga-s för helt läsår, med två. veckotimmar för varje kurs. Valet av ämnen borde ske med största möjliga frihet under hänsynstagande till lärjungarnas önskemål och tillgången på vil- liga och för uppgiften intresserade lärare. En tillvalskurs kunde anordnas antingen i ett å den ordinarie timplanen icke upptaget ämne eller i ett special- område inom ett av linjens ämnen och alltså avse antingen en komplettering .av linjens studieområde med ett nytt ämne eller fördjupat studium inom ett av linjens ämnen. I anslutning till kurserna kunde tillfälle beredas lärjungarna till mera sammanhängande självständiga arbeten i form av längre uppsatser eller mera omfattade laboratorieundersökningar. Grod ledning gåve i detta avseende erfarenheterna från det s. k. enskilda arbetet vid folkskolesemina— nerna.
Tillvalskurser borde komma till stånd endast där tillräckligt intresse hos lärjungar och lärare vore för handen. Vid mindre läroverk kunde två kurser i var och en av de båda högsta ringarna å varje linje vara tillfyllest; vid större läroverk med parallellavdelningar inom samma linje kunde antalet kurser inom varje ring och linje utsträckas till tre å den dubblerade linjen. Vissa kurser kunde utnyttjas av lärjungar från olika ringar och linjer; varje lärjunge skulle dock i regel endast kunna deltaga i en kurs åt gången. För att en kurs skulle komma till stånd, tänker sig kommissionen ett minimiantal av fyra lärjungar. Förutsättning för deltagande vore givetvis. att studiearbetet i övrigt bedreve oklanderligt. '
Ehuruväl sålunda kommissionen i första hand förordar tillvalet som medel för studiernas individualiserande, är kommissionen icke alldeles främmande för tanken på en kombination med viss form av bortval för underlättande av till— valsmöjligheternas utnyttjande. Sålunda framhålles lämpligheten av, att lär- junge, som i något ämne visar synnerligen goda kunskaper, av rektor helt eller delvis befrias från undervisningen i sagda ämne för att erhålla ökad tid för studium av tillvalskurs, i vilken han deltager. Härvid förutsättes lärjungen kunna. tillfullo svara för den fastställda lärokursen, trots den medgivna befri—
sionen.
Yttrandena . ,
De sakkun- niga.
elsen, vilken alltså endast avser deltagandet i undervisningen, icke ämnet självt.
Skolkommissionens förslag om tillvalskurser ha föga uppmärksammats i de utlåtanden, som avgivits över kommissionens betänkande. I förbigående- beröres frågan av ett läroverkskollegium, som finner tillvalskurserna >>i och för sig sympatiska» men svåra att realisera inom ett treårigt gymnasium. Likaså ägnar skolöverstyrelsens läroverksavdelning ett kort omnämnande åt nämnda spörsmål, i det att avdelningen förklarar sig anse frågan om tillval böra be- aktas vid den revision av gymnasiets nuvarande undervisningsplan, som bor- de ske.
De sakkunniga kunna i stort sett ansluta sig till skolkommissionens upp- fattning av bortval särskilt med hänsyn till de hittills föreliggande erfaren— heterna. Även om det icke får förbises, att bortvalsrätten genom omsorgsfullt tillvaratagande av givna möjligheter tilläventyrs kunnat bättre främja det. avsedda syftemålet än vad mångenstädes varit fallet, så synes det vara uppen- bart, att själva metoden, ensidigt tillämpad, lider av en konstitutiv brist: det saknas garanti för att verkliga studieintressen därmed positivt främjas. I detta hänseende erbjuder tillvalsmetoden helt andra garantier, och detta synes starkt tala för, att tillvalet i varje fall bör tagas som utgångspunkt för anord— ningar till de personligt färgade studieintressenas främjande samt att bort— valet främst bör tagas i anspråk för underlättande av tillvalet.
I fråga om tillvalet är det av vikt att erinra därom, att ehuru detsamma inom skolorganisationen fått sitt mest framträdande uttryck i beredd möjlig- het till särskild undervisning utöver den obligatoriska, även varje för läraren.- redovisat frivilligt studium utöver de obligatoriska ämneskurserna strängt ta- get måste betraktas som en form av tillval. I denna gestaltning har tillvalet en mycket gammal och rik tradition inom våra läroverk, och det är uppenbart, att den formen av frivilligt studium nära ansluter sig till strävandena att för—— läna särskilt gymnasiestudierna den ökade grad av självständighet, som be- tingas av lärjungarnas större åldersmognad. Det torde i detta sammanhang även böra påpekas, att båda formerna av tillval kunna på det sättet kombine- ras, att den av läraren ledda frivilliga undervisningen närmast tjänar som incitament till och stöd för ett ämnesstudium av betydligt större omfattning, än som normalt motsvarar det timtal, som är åt denna undervisning tillmätt.
Tillvalsmetoden kan givetvis tillämpas i mycket olika omfattning. Sålunda kan tänkas, att den obligatoriska undervisningen har en jämförelsevis begrän- sad utsträckning och att lärjungarna hava möjlighet att utfylla arbetstiden genom tillval av ämnen och ämneskurser i ganska stor omfattning, eventuellt med den grundläggande bestämmelsen, att lärjungarna skulle vara skyldiga att efter eget val tillvälja ämnen och ämneskurser i viss utsträckning, exempel—— vis motsvarande visst antal veckotimmar. Förslag med denna syftning hava även i vårt land framkommit, och i utlandet saknas icke exempel på skolor, i vilka en sådan anordning tillämpas. Emellertid synes tillvalsmetoden i så.—- dan mer radikal gestaltning icke vara att förorda till allmännare tillämpning- De bestämda krav på viss kvalificerad högre allmänbildning, som från högsko— lornas sida ställas på gymnasierna, göra det önskligt, att i den mån starkare koncentration och individualisering eftersträvas å gymnasierna dessa strävan— den för närvarande i regel finge taga form i planmässigt uppbyggda linjer av 'den allmänna struktur, som utmärker de av de sakkunniga utarbetade under- visningsplanerna för 3- och 4-åriga gymnasier. Däremot tala skäl för, att åt enskilda skolor möjlighet kunde beredas att, där särskilda förutsättningar
..w ”ww—vi—wu——— ..
härför äro förefintliga, försöksvis pröva en vidgad tillämpning av tillvals- metoden.
De sakkunniga finna alltså, att tillvalsmetoden vid gymnasierna tillsvidare i regel bör tillämpas endast i begränsad utsträckning, och kunna i stort sett ansluta sig till vad skolkommissionen föreslagit rörande anordnande av till- valskurser. Dock anse de sakkunniga, att antalet veckotimmar för varje till— valskurs icke nödvändigt behöver bestämmas till två ; skäl tala för att inom ramen av det timtal, som åt ett gymnasium med hänsyn till förekomst av linjer och parallellavdelningar tillmätes, det bör förefinnas möjlighet att mer fritt fördela timmarna på de särskilda kurserna. Med avseende på de studieområ— den, som lämpligen kunna bliva föremål för tillvalskurser, få de sakkunniga hänvisa till vad skolkommissionen därutinnan anfört. De sakkunniga vilja ock erinra om, att i kap. V påpekats lämpligheten av att genom tillvalskurs möj- liggöra studium av sådant främmande språk, som icke ingår i gymnasiets krets av obligatoriska ämnen.
Då enligt de av de sakkunniga utarbetade undervisningsplanerna trots en viss begränsning av timtalen för de båda högsta ringarna arbetsbelastningen även i dessa ringar torde bliva. avsevärd, är det av vikt, att. de lärjungar, som önska utnyttja förefintliga tillvalsmöjligheter, kunna få någon lättnad i det övriga studiearbetet. För beredande av sådan lättnad synes den av skol- kommissionen anvisadc utvägen, att lärjunge under vissa förutsättningar skulle kunna befrias från deltagande i viss ämnesundervisning, böra allvarligt över- vägas. Det lider intet tvivel, att för lärjungar med goda kunskaper och studie- förutsättningar deltagandet i de vanliga skollektionerna i stor utsträckning tar i anspråk en tid, vilken kunde på ett i studiehänseende mer fruktbringande sätt utnyttjas. De sakkunniga äro för sin del benägna att vidga den föreslagna möjligheten till befrielse från regelmässigt skolarbete därhän, att sådan be- frielse skulle kunna motiveras även av ett på egen hand bedrivet och för lä- rare redovisat specialstudium. Lärjunge, som ådagalagt goda insikter i ett visst ämne och har förutsättningar att i detsamma på egen hand fullfölja sina studier, borde alltså kunna helt eller delvis befrias från bevistande av lektionerna 1 ämnet under förutsättning, dels att han 1 detta eller annat ämne deltager i tilläggskurs eller bedriver enskilt specialstudium av lämplig om- fattning, vilket för lärare redovisas, dels även att han på lämpligt sätt genom skriftlig eller muntlig prövning eller bådadera redovisar för klassens kurs i det ifrågavarande ämnet.
Det kan ifrågasättas, huruvida möjligheterna till lättnad i arbetsbördan som kompensation mot tilläggsknrs eller enskilt studium skulle i vissa fall kunna vidgas därhän, att lärjunge kunde fullständigt befrias från visst ämne eller vissa ämnen å gymnasielinje. Denna större bortvalsfråga är givetvis mycket omfattande, och det torde icke få anses påfordrat, att de sakkunniga djupare ingå på densamma, så mycket mindre, som sådana tänkbara variationer i orga- nisationen av gymnasiets arbete tillsvidare för inhämtande av nödig erfaren- het torde böra endast försöksvis tillämpas. En möjlighet till sådant vidsträck- tare bortval synes emellertid böra antydas. ,
Mot en starkare linjedelning å gymnasiet har bland annat riktats den in- vändningen, att samtliga linjer icke kunna vid alla gymnasier anordnas. Emel- lertid har skolkommissionen antytt, att exempelvis tillvalskurs i grekiska skulle kunna anordnas vid läroverk, som saknade helklassisk linje. Denna möjlighet kunde generaliseras därhän, att tillvalskurser överhuvud skulle kunna i vissa fall nödtorftigt ersätta linje, som icke funnes anordnad vid gymnasiet. Lärjunge skulle äga rätt att vid sitt läroverk avlägga studentexamen även å linje, som vid ifrågavarande läroverk icke förefunnes; han skulle i sådant fall äga rätt att bortvälja sådana ämneskurser, som icke tillhörde denna linje, under förut-
sättning, att han med eller utan stöd av tillvalskurser bedreve studier i de ämnesområden, som vore för nämnda linje specifika, samt tentamensvis redo— visade för de föreskrivna kurserna i dessa ämnesområden. Sålunda skulle lärjunge exempelvis å realgymnasiet i högsta ringen kunna bortvälja engelska och matematik mot redovisande av de för den biologiska linjen specifika kur- serna i vissa ämnen. Avenledes kunde tänkas, att lärjunge i enlighet med vad de sakkunniga antytt rörande möjligheter för ryska språkets studium kunde å. latinlinjen i de båda högsta ringarna bortvälja latin mot redovisade studier, eventuellt med stöd av tillvalskurs, i ryska till motsvarande omfång. En så- lunda kombinerad anordning med till- och bortval synes stå i god överensstäm— melse med de friare och självständigare studiemöjligheter, som från åtskilliga håll förordats som överensstämmande med gymnasiets allmänna uppgift att på lämpligt sätt förmedla övergång till högskolestudier.
...—..
Kap. X. Lyceet.
Skolkommissionen har på anförda grunder föreslagit införande av en orga- Lyceum som nisationsform för högre skola. som av densamma benämnts lyceum. _
Det torde böra erinras om att ordet lyceum på skilda håll användes som beteckning för vissa slag av högre skola. Sålunda benämnas t. ex. i Frankrike och Finland vissa högre läroverk, som förbereda för studentexamen, lyceer, och likaså hava i Sverige i äldre och nyare tid vissa högre privatskolor betecknats med detta namn. Skolkommissionen ger nu i sitt organisationssystem termen en bestämd och mer speciell innebörd såsom åyftande en omedelbart på grund— skolan byggd högre skola, vilken med obruten lärogång leder direkt till gym— nasiets slutmål. I den skoldiskussion, vartill skolkommissionens förslag givit anledning, har i allmänhet denna distinktion upprätthållits, och de sakkunniga komma ävenledes att i det följande tillämpa densamma.
Den möjlighet, lyceiformen innebär, att anordna studiegången uteslutande med hänsyn till gymnasiets slutmål, erbjuder givetvis i vissa hänseenden för- delar vid jämförelse medi Sverige numera i regel tillämpade organisation med realskola och gymnasium. Skolkommissionen framhåller såsom sådana för- delar, dels att onödig dubbelläsning av en del kursmoment skulle kunna kunna undvikas och tid sålunda vinnas för andra. ändamål, dels att i vissa fall en pedagogiskt fördelaktig omläggning av studiet skulle kunna ske, dels slutligen —— och framför allt _— att vissa ämnen, som i det ordinarie läroverket måste vara hänvisade till det högre eller högsta stadiet, kunde inträda tidigare och utan intrång på andra ämnens rätt vinna en gynnsammare ställning.
I skolkommissionens framställning och de däröver avgivna yttrandena fram- träda två huvudformer av lyceet.
Dels har föreslagits ett lyceum, vars organisation inom ramen av den tids- längd, som det av realskola och gymnasium sammansatta allmänna läroverket normalt förutsättes omfatta, avser att till bildningsresultatens förbättrande ut— nyttja de särskilda fördelar som den obrutna studiegången erbjuder. Ett lyceum av denna typ är det av skolkommissionen förordade 7-åriga, på 6-klas— sig grundskola byggda lyceet. Inom skolsystern med 3-. resp. 4-årig grund- skola skulle motsvarande skoltyp bliva 9—, resp. 8—årig.
Dels har ifrågasatts ett lyceum. vilket genom de möjligheter till tidsbespa- ring, som lyceitypen förutsättes erbjuda, skulle bereda utväg till förkortande av en alltför lång sammanlagd studiegång fram till studentexamen. Ett lyceum av denna typ är det G-åriga lyceum, vilket av skolkommissionen övervägts, och vilket sedermera i ett antal avgivna yttranden med olika förbehåll och i något skiftande varianter förordats till närmare utredning.
organisa— transform.
Lyceiformens
pedagogiska fördelar.
Lyceets två. huvudformer.
Sjuärigt lyceum och analoga ly— ceifo'rmer.
Skolkom- missionen.
Särskilt ytt- rande av ledamöter i skolkom- missionen.
Yttranden från läro- verkekolle- glor m. ti.
De sakkunniga hava sökt bilda sig en föreställning om de två nämnda lycei- formerna och deras möjligheter i pedagogiskt och organisatoriskt hänseende och hava därvid företrädesvis ansett sig böra uppmärksamma den senare for- men, enär densamma otvivelaktigt erbjuder ett särskilt intresse med hänsyn till sitt samband med problemet om skoltidens längd.
Skolkommissionen har förordat ett på 6-årig grundskola byggt 7—årigt lyceum såsom en mer sparsamt företrädd komplementsform i ett skolsystem med 4-årig realskola och 3-årigt gymnasium. Skolkommissionen erinrar om att en anordning av undervisningen, som lägger en obruten väg fram mot student— examen, bestämt strider mot den år 1904 beslutade ordningen. De lärjungar, som vunne inträde i en så beskaffad läroanstalt, tvingades av organisationen att göra sitt val av studiebana vid en tidpunkt av livet, då anlagen ännu ej med full bestämdhet eller med samma tydlighet framträtt, som fallet vore vid av- gången från realskolan. Vidare vore det från ekonomisk synpunkt svårt för många föräldrar att nödgas planlägga sina barns studier för en längre tid framåt. Dessa och andra praktiska olägenheter förlorade emellertid till stor del sin betydelse, om man räknade allenast med en eller annan läroanstalt av sagda typ och om eventuella sådana läroverk bleve förlagda i samhällen, där den ordinarie typen redan vore företrädd. Skolkommissionen anser erfarenhe- ten hava givit vid handen, att det i fråga om ett ingalunda ringa antal gossar och flickor redan vid inträdet i det nuvarande läroverkets första klass kunde sägas, att de hade förutsättningar för studiernas fortsättande fram till student- examen, och anser, att detta med ännu större säkerhet borde kunna bedömas, då. inträdet i läroverket enligt dess organisationsförslag komme att ske först två eller tre år senare, vid en ålder, då anlagen ytterligare preciserats. Kom- missionen tänker sig sjuåriga lyceer såsom jämförelsevis sparsamt förekom- mande i några större städer, dels såsom självständiga lyceer, dels som i allmänt läroverk inbyggda lyceilinjer. Kommissionens huvudintresse med avseende å lyceitypen knyter sig till den möjlighet, en sådan skoltyp giver, att låta vissa ämnen, som i det ordinarie läroverket måste vara hänvisade till det högre stadiet, inträda tidigare och därigenom få en gynnsammare ställning. Speciellt hava härvid uppmärksammats de klassiska språken; genom dessas tidigare in— träde hava åt latinet kunnat tillförsäkras fem studieår och åt grekiskan tre. Skolkommissionen föreslår, att lyceer eller lyceilinjer skulle förläggas till inalles 7 städer, därav till Stockholm ett samlyceum med samtliga linjer, till Göteborg dels ett gosslyceum med latinlinje och nyspråklig linje, dels en lycei- linje med latin för flickor, samt till Uppsala, Norrköping, Lund, Malmö och Sundsvall vid resp. högre samläroverk lyceilinje med latin.
Fyra ledamöter i skolkommissionen (G. Martin, .I . Samuelsson, E. Staaff och S. Söderlindh) förklara sig i särskilt yttrande betrakta införande av den föreslagna lyceitypen i skolorganisationen som den viktigaste förutsättningen för sin anslutning till skolkommissionens organisationsförslag i det hela. De giva uttryck åt vissa tvivelsmål. huruvida den föreslagna normala läroverks- typen vore ägnad att upprätthålla den önskvärda bildningsnivån. men anse att lyceet, om dess möjligheter väl tillvaratoges. borde »kunna lämna ur bildnings— synpunkt synnerligen goda resultat och i sin mån utgöra en garanti för upp- rätthållandet av studentexamens nivå», varjämte detsamma bidroge »att skänka organisationen den rörlighet och anpassningsförmåga, som är nödvändig, för att den skall kunna tillgodose skilda orters och olika individers intressen».
_I ett mindre antal av de avgivna yttrandena beröres den föreslagna lyceiorga— nisationen. I allmänhet framhålles densamma som en synnerligen tillfreds— ställande skoltyp, ägnad att verka höjande på studentbildningsnivån. Särskilt
ww m..—"___...- .
., .m—.»—.—. m. __
uttalas från flera håll tillfredsställelse över att genom denna skoltyp i dess av skolkommissionen givna utformning de klassiska språken erhållit en starkare ställning än inom de vanliga gymnasierna. I allmänhet anses dock, att lyceet skulle kunna ännu bättre fylla sin uppgift, om detsamma byggdes på 3- eller 4-årig grundskola och alltså bleve 9- eller 8-årigt; härigenom skulle särskilt den fördelen vinnas, att språkträngseln bleve mindre. Ganska allmänt uttalas också den uppfattningen, att lyceitypen borde få större utbredning, än vad skolkommissionen tänkt sig, och ett läroverkskollegium (_ Eskilstuna) anser, att detta icke borde vålla olägenheter, då de lärjungar, som slutade sina studier med realexamen, till allra största delen valde sådana levnadsbanor, att de varit lika väl betjänta med avgångsbetyg från lämplig klass i läroverket. Ett läro— verkskollegium (Falun) ställer sig emellertid helt avvisande. Det vore, anser kollegiet, förenat med stora svårigheter att avgöra, vilka förutsättningar en lärjunge, som genomgått folkskolan. hade att avlägga studentexamen sju år senare. Lyceernas fåtalighet skulle göra deras nytta mycket illusorisk, och de skulle bliva överklasskolor, enär allenast välsituerade föräldrar kunde låta sina barn sju år i förväg inrikta studierna på studentexamen som mål. I övrigt rik- tas i flera yttranden anmärkningar mot den av skolkommissionen utarbetade undervisningsplanen för lyceet.
Skolöverstyrelsens majoritet finner starka skäl tala för, att ett lyceum, i huvudsak anordnat enligt det program, skolkommissionen framlagt, skulle kom- ma att utgöra en i flera hänseenden lämplig och tillfredsställande utbildnings— väg till studentexamen. Särskilt skulle avsevärd tidsbesparing kunna vinnas därigenom, att den fördelning av lärostoffet i koncentriska kurser. som lärover- kets uppdelning i realskola och gymnasium nödvändiggör, kunde undvikas i lyceet. Emellertid ifrågasätter majoriteten, om icke denna tidsbesparing vore ägnad att i så pass hög grad öka arbetets effektivitet, att lärokursen skulle kunna, åtminstone i vissa fall, minskas till sex år. I det hela synes skolöver— styrelsens majoritet hysa det större intresset för en annan lyceityp, än den av skolkommissionen förordade, och detta bekräftas även av de vidare övervägan- "den, som i lyceifrågan göras och till vilka de sakkunniga återkomma.
Skolöverstyrelsens läroverksavdelning erinrar om, att den föreslagna lycei- typen till sina huvuddrag sammanfölle med den läroverksform, som var den normala före 1904 års läroverksreform, samt att även bland våra nuvarande skolor representanter finnas för denna skolform, då läroanstalter sådana som Fjellstedtska skolan i Uppsala, Lundsbergs skola och möjligen även några andra bland de högre goss- och samskolorna med skäl torde kunna räknas till denna typ. Emellertid anser läroverksavdelningen, att denna skolform inom skolorganisationen icke skulle kunna komma till någon större användning utan att väsentligen förändra det högre skolväsendets hela karaktär, varför någon avsevärd tillämpning av sagda skolform icke torde kunna ifrågakomma. Skulle så den högre skolan för framtiden komma att i enlighet med läroverksavdel— ningens förslag i stor utsträckning bygga på kortare grundskola än ö-årig, fun- nes i och för sig föga anledning att vid sidan av den normala organisationen införa lyceitypen. Ty »då i nämnda förslag både nederskolan och gymnasiet fått en i förhållande till kommissionsförslaget väsentligen förstärkt ställning och det högre läroverket i sin helhet härigenom torde kunna göras tillräckligt solitt, så föreligga här icke skäl'av den art, som förmått kommissionen att upp- taga den nya läroverkstypen i sitt skolsystem». Löroverksavdelningen finner lyceitypen särskilt hava sitt berättigande, där lärjungarna vid sitt inträde i skolan redan hunnit en något högre ålder och den framtida levnadsbanan är så gott som bestämd, alltså i skolor av den Fjellstedtska skolans typ; i sådana
Skolöver- styrelsens majoritet.
Skolöver— styrelsens minoritet.
De sak- kunniga.
fall komme det uppenbart att vara till en given fördel både med hänsyn till tids- vinst och studiernas grundlighet att redan från början kunna planlägga arbetet med det framtida målet i sikte. Här åsyftas tydligen närmast en annan typ av lyceum än den, som representeras av det av skolkommissionen föreslagna 7 - åriga lyceet.
Med avseende å förevarande organisationsfråga vilja de sakkunniga först i nära anslutning till av skolkommissionen framförda synpunkter framhålla några omständigheter, vilka äro ägnade att överhuvud begränsa de fördelar, man med lyceet hoppats vinna.
Skolkommissionen fäster med all rätt mindre vikt vid de vinster —— en peda- gogiskt fördelaktig omläggning av studiet samt undvikande av koncentrisk kursanordning och därmed följande dubbelläsning — som vid den normala skoltypens ersättande med lyceityp skulle kunna utvinnas. Dubbelläsning i egentlig mening förekommer inom vår nu tillämpade läroverksorganisation i ganska ringa utsträckning, och i de ämnen, där den nu förekommer, förefanns densamma även i den äldre, före 1904 gällande läroverksorganisationen. Den återfinnes även i skolkommissionens undervisningsplan för 7-årigt lyceum. I vissa ämnen —— främmande språk och matematik, delvis även modersmålet —— måste alltid kurserna på olika skolstadier fortskrida från det lättare till det svårare utan annan dubbelläsning än den, som betingas av nödvändigheten att befästa förut tillägnade insikter och färdigheter. I andra ämnen förekommer ostridigt dubbelläsning i större eller mindre utsträckning. Men i några av dessa ämnen, exempelvis i vissa grenar av modersmålet, i geografi och biologi, innebär denna dubbelläsning närmast en med hänsyn till olika åldersstadier avpassad naturlig arbetsfördelning, som förlägger de mer konkreta, deskriptiva momenten till realskolestadiet och de mer överblickande och fördjupande mo— menten till det mognare gymnasiala stadiet. Så länge överhuvud den högre skolan omhänderhar lärjungar på olika ålders- och utvecklingsstadier, är en sådan kursfördelning den lämpliga, även om densamma i viss mån medför dub- belläsning, och i dessa psykologiskt-pedagogiskt betingade förhållanden kunna lyceets organisationsmöjligheter icke åstadkomma någon nämnvärd ändring. I mer omfattande och egentlig mening kan dubbelläsning enligt de av skolkom- missionen och de av de sakkunniga uppgjorda undervisningsplanerna sägas förekomma huvudsakligen i kristendomskunskap och i historia. Men så är för- hållandet även i skolkommissionens lyceum, uppenbarligen betingat därav, att, om överhuvud dessa ämnen skola läsas på ett lägre stadium, studiet därstädes bör erhålla en mer elementär utformning, vilken gör en senare mer djupgående behandling av de tidigare genomgångna kursmomenten önskvärd. för så vitt det med gymnasiet avsedda bildningsresultatet skall kunna ernås. Skall i fråga om dessa ämnen i en lyceiorganisation någon nämnvärd tid kunna vinnas, måste antingen den gymnasiala kursen delvis trängas ned till lägre årsklasser med risk att den icke blir behandlad på ett sätt, som den gymnasiala bildningen kräver, eller också ämnena i större eller mindre män från det lägre skolstadiet uteslutas, varigenom tilläventyrs lärjungarna gå förlustiga för detta stadium väl avpassade bildningsmoment. Intetdera alternativet är tillfredsställande.
_ Med det sagda hava de sakkunniga ingalunda velat påstå, att icke Viss tids— besparing kan vinnas. Men de sakkunniga hava velat erinra om, att möjlighe— terna härutinnan äro begränsade och icke på alla punkter kunna utan olägenhet utnyttjas. Särskilt torde böra framhållas, att dessa lyceiorganisationens för— delar i varje fall icke te sig betydande vid en jämförelse mellan lyceiorganisa- tionen och en organisation av nu tillämpad typ, alltså med 4-årigt gymnasium och fristående högsta realskoleklass.
Vad här anförts torde i viss mån kunna konkret belysas genom en jämförelse
._,_._ ___...W__.,__._._..__,._.u
mellan skolkommissionens timplan för den normala skolorganisationen och för lyceet. Skolkommissionen framhåller själv som en huvudvinst med den före- slagna lyceiorganisationen, att åt de klassiska språken kunnat tillförsäkras en mer fördelaktig ställning. I avseende å timtalen innebär denna förmån i skol— kommissionens lyceiplan, jämförd med dess plan för normal läroverksorgani- sation, i själva verket endast att timtalet för latinet kunnat höjas med 1 a 2 timmar och för grekiskan med 2 timmar.
På i huvudsak likartat sätt torde det förhålla sig med möjligheterna för en pedagogiskt mer fördelaktig omläggning av studiearbetet. Att här ett och annat kan vinnas, må icke förnekas. I stort sett måste dock studiemetoderna avpassas efter de olika åldersstadiernas psykologiska förutsättningar, och däri kan själva organisationen ingen ändring göra.
De viktigare fördelarna med nu förevarande lyceiorganisation torde vara att vinna på andra punkter. Genom lyceets frigörande från hänsynen till behovet av en avslutning på mellanstadiet möjliggöres en annan fördelning av ämnen och kursmoment på de olika årsklasserna, vilken särskilt med avseende å språ- ken bättre kan anpassas efter rationella pedagogiska principer; sålunda kunna exempelvis de klassiska språken utbredas över flera årskurser. Genom studiets inriktning från början på slutmålet har lyceet vidare utsikt att erhålla ett mer utvalt, studiebegåvat lärjungematerial, vilket tidigt kan samarbetas och till sin väsentliga del sedermera sammanhållas till planmässig studiegång. Dessa fördelar synas erbjuda goda garantier för ett solidare bildningsresultat än det, som kan ernås vid läroverk av normal typ.
Vid övervägande av lyceiorganisationens praktiska möjligheter må beröras ännu en omständighet, vilken framhållits av både skolkommissionen och skol— överstyrelsens läroverksavdelning. En grundtanke i nu gällande skolorgani- sation är, att avgörandet om beträdande av den längre och mer speciellt inrik- tade studievägen fram till studentexamen är förlagt till en ålder, då övergångs- årens utvecklingskris i regel är genomlevd och de mer kvalitativt betonade an- lags— och intresseriktningarna kunna mer tydligt skönjas. Denna anordning måste sägas hava ett mycket starkt stöd i de senaste decenniernas forsknings— resultat på ungdomspsykologiens område. Men lyceet uppfordrar till ett av— görande härutinnan på ett tidigare åldersstadium, vilket säkerligen för ett stort antal lärjungar är mindre tjänligt. Visserligen kunna i ett lyceum kurserna i viss utsträckning så anordnas, att övergång mellan lyceum och realskola i någon mån underlättas. Men i samma mån som sådana strävanden påverka utformandet av lyceets organisation, i samma mån reduceras lyceets särskilda företräden och tenderar realskolan att göra sig gällande som ett särskilt stadium inom lyceets ram. Skall det därför överhuvud vara någon verklig mening med upprätthållande av en särskild lyceityp, synes det böra sättas som regel, att lyceum eller lyceilinje endast upprättas å ort, där även motsvarande normala läroverksorganisation förefinnas. Men en sådan förutsättning begränsar i hög grad lyceets förekomst.
Vad nu framhållits beträffande lyceet överhuvud torde giva vid handen, att här närmast ifrågavarande lyceityp knappast eller i varje fall icke utan bety— dande olägenheter kan_ få en större och allmännare betydelse inom den svenska skolorganisationen. Annu några omständigheter torde ytterligare begränsa denna lyceiforms eventuella betydelse inom skolorganisationen.
I den mån den högre skolan bygges på ö-årig grundskola, blir frågan om upprättande av 6—åriga lyoeer som en utväg att för vissa kategorier av lär— jungar undvika skoltidens förlängning otvivelaktigt aktuell. Därest en sådan lyceityp kan leda till tillfredsställande resultat —— en fråga, vilken de sak- kunniga här nedan skola närmare undersöka — har densamma med hänsyn till sin särskilda uppgift otvivelaktigt utsikt att få rotfäste. Men det låter knap-
6-ärigt lyceum. Skolkom-
missionen.
Yttranden.
past tänka sig, att inom skolorganisationen vid sidan av de vanliga läroverken och 6-åriga lyceer även 7-åriga lyceer skulle få nämnvärda existensmöjligheter.
Bygges skolsystemet åter i väsentligare utsträckning på 3- eller 4—årig grundskola, ökas betänkligheterna mot lyceitypen med hänsyn till det tidigare inriktandet på det avlägsna studentexamensmålet. Ooh härtill kommer, att ett 9- resp. 8—årigt lyceum tilläventyrs icke skulle erbjuda avsevärt större garan— tier för tillfredsställande studieresultat än den normala läroverkstypen, i all synnerhet, om i denna senare inginge ett 4—årigt gymnasium.
Härmed hava de sakkunniga ingalunda velat förneka, att här ifrågavarande lyceiform som undantagsform kan väl försvara en plats i skolsystemet. Men de sakkunniga hava icke kunnat undgå att finna, att densamma under förelig- gande förhållanden knappast kan bliva av nämnvärd betydelse för skolorgani— sationens utformning i stort sett.
Med hänsyn till vad sålunda anförts, torde det icke få anses vara av de sak- kunnigas utredningsuppdrag påkallat att mer ingående överväga den närmare organisationen av 7-årigt lyceum och analoga på kortare grundskola byggda lyceer. De sakkunniga hava därför inskränkt sig till att med tillämpning av de principer, som legat till grund för de av de sakkunniga utarbetade under- visningsplanerna för realskola och gymnasium, utforma timplan för 7-årigt lyceum, byggt på G-årig grundskola (Bil. 12). Härvid har tillämpats samma språkföljd som i nämnda undervisningsplaner, med den modifikationen, att å latinlinjen latinet inträder som tredje språk i tredje klassen och å samtliga lin— jer franskan först i fjärde klassen. I ett ämne —— historia —— hava vidare 'de sakkunniga velat undvika dubbelläsning på det sätt, att ämnet införes först i tredje klassen, därvid genomgången av historiens epoker kunde utbredas över de fem högre klasserna; härigenom hava några veckotimmar kunnat utvinnas för andra ämnen på samma gång som en fyllig behandling av den gymnasialt lagda historiekursen möjliggöres.
Skolkommissionen har även övervägt möjligheterna att anordna ett 6-årigt lyceum ovanom G-årig grundskola, men därvid kommit till negativt resultat. Kommissionen omnämner, att den, då det gällt att närmare bestämma .organr— sationen av ett lyceum, i första hand haft under övervägande, huruvida den tidsvinst, som genom realexamens bortfallande kunde ernås, skulle möjliggöra ett sexårigt läroverk, ledande till samma resultat som fyraårig realskola och treårigt gymnasium, men funnit en dylik inskränkning av studietiden för när- varande omöjlig. Även de fyra förut nämnda ledamöter, vilka tillmäta den av skolkommissionen föreslagna lyceiformen särskild betydelse, hava med tan— ke på skoltidens förlängning övervägt bl. a. möjligheten av ett sexårigt gym— nasium men icke ansett detsamma kunna bliva en tillräckligt stark skoltyp.
Den organisatoriska möjlighet, som av skolkommissionen sålunda avvisats, har emellertid i flera avgivna yttranden förordats till närmare undersökning. Sexårig högre skola med inriktning direkt på studentexamen betecknas sålunda som möjligen framkomlig utväg att undvika skoltidens förlängning av några folkskolestyrelser (Stockholm, Malmö, Halmstad, Trollhättan) och folkskolin- spektörer (Fredriksson, Rob. Johansson, Hellner), av lärarkollegierna vid Göte— borgs och Umeå folkskoleseminarier samt _ som det vill synas —— av stads— fullmäktige i Göteborg. Även vissa mer allmänt hållna yrkanden på den högre skolans avkortande till 6—årig torde närmast avse en lyeeal skoltyp. Däremot kan icke hit hänföras ett från skolmyndigheter i Lund, närmast från lärar— kollegiet vid Lunds privata elementarskola härrörande förslag om upprättande av 6-åriga lyceer. Denna föreslagna organisation avser nämligen icke ett lyceum i den här avsedda betydelsen, utan en sexårig högre skola, bestående av
, ,. __W—wngg »—
4-årig realskola och 3-årigt gymnasium", byggande på realskolans tredje klass. Detta förslag skola de sakkunniga i annat sammanhang något närmare över- vaga.
I de förevarande yttrandena har det G—åriga lyceet icke underkastats närmare undersökning med avseende på organisation och övriga förutsättningar. Från enstaka håll betonas dock nödvändigheten att starkt sovra lärjungematerialet. I fråga om den utbredning denna skolform borde få skifta meningarna något: den tänkes förekomma i samhällen, där även fullständigt läroverk med real- skola och gymnasium vore förefintligt (Malmö folkskolestyrelse), eller som den normala formen för läroverket i de större städerna (lärarkollegiet vid Göte- borgs folkskoleseminarium) eller företrädesvis som internatskola för fattiga, men synnerligen studiebegåvade barn från landsbygden (lärarkollegiet vid Umeå folkskoleseminarium).
Även skolöverstyrelsen har ägnat det 6-åriga lyceet en viss uppmärksamhet. Skolöverstyrelsens majoritet ifrågasätter, såsom ovan nämnts, huruvida icke de med en lyeeiorganisation förbundna fördelarna vore så avsevärda och ägna- de att i så pass hög grad öka undervisningsarbetets effektivitet, att lärokursen skulle kunna, åtminstone i vissa fall, minskas till sex år. Som förutsättning för att en sexårig lyceikurs skall kunna bliva tillfyllestgörande framhålles sär- skilt, »att ett noggrant elevurval sker, så att icke undervisningsarbetet komme att tyngas av elever, som icke äga nödig begåvning och tillräckliga krafter för en hastigare arbetstakt. Ett sådant urval skulle med så mycket större skäl kunna ske, som ju möjligheten att söka nå fram till samma mål genom realskola och gymnasium skulle finnas att tillgå för dem, som visserligen i det hela kunde anses äga tillräcklig begåvning för utbildningen till studentexamen men icke befunnes lämpliga för intagning i lyceet.» Med hänsyn till betydelsen av det kvalificerade lärjungeurvalet borde kurserna å lyceets lägsta stadium så vitt möjligt ordnas så, att lärjungar, som i lyceet befunnes icke äga tillräckliga förutsättningar för ett mera forcerat arbete, kunde övergå till realskolan.
Skolöverstyrelsens läroverksavdelning har på grund av sin principiella stånd- punkt i organisationsfrågan icke haft anledning att närmare överväga nu före- varande lyceityp. Med hänvisning till Fjellstedtska skolan i Uppsala uttalar avdelningen emellertid, att lyceiformen särskilt torde hava berättigande vid så— dana läroanstalter, där lärjungarna vid sitt inträde i skolan redan hunnit en något högre ålder och den framtida levnadsbanan är så gott som bestämd; i sådana fall komme det uppenbart att vara en given fördel med hänsyn både till tidsvinst och till studiernas grundlighet att redan från början kunna plan- lägga dem med det framtida målet i sikte.
Även generaldirektör Bergqvist har något vidrört förevarande skoltyp. Han anser, att lämpligheten och möjligheten av ett sexårigt lyceum väsentligen är beroende av lärjungematerialets beskaffenhet. »Därav beror givetvis, hurua vida det kan vara lämpligt att omedelbart efter avslutad folkskola övergå till sådana studier, som här skulle ifrågakomma, eller redan då bestämma sig för en väg, som leder direkt till studentexamen. Därav beror även, huruvida det över huvud är möjligt att på sex år uppnå det bildningsresultat, för vilket stu- dentexamen hos oss är ett uttryck.»
Skolöver- styrelsens majoritet.
Skolöver- styrelsens minoritet.
General- direktör Bergqvist.
Innan de sakkunniga övergå till en närmare undersökning av nu förevarande Lyceifrågan i lyceityp och dess möjligheter torde böra erinras om att i de två andra skandina- Norge och viska länderna, där nu tillämpade organisation av den högre skolan med dess 18—253105
Danmark.
kombination av mellanskola och gymnasium erbjuder stora överensstämmelser med den svenska läroverksorganisationen av år 1904, frågan om en på folk- skolan byggd, direkt på studentexamen inriktad avkortad högre skola under senare år blivit i viss mån aktuell. Framför allt gäller detta Norge.
I Norge hari närmaste samband med den S. k. målrörelsen framträtt ett starkt intresse att bereda landsbygdsungdom särskilda möjligheter att efter av- slutad folkskola genomgå högre skola med studentexamen som mål. Efter framställning av styrelsen för Norges Ungdomslag och verkställda utredningar inrättades år 1916 genom statens försorg ett 4-årigt s. k. landsgymnasium i Voss, sedermera 1922 efterföljt av ett andra landsgymnasium för Östlandet i Eidsvold. Till dessa gymnasier äger välbegåvad landsbygdsungdom tillträde under förutsättning, att sökande fyllt 16 år samt förutom 7-årig folkskola _— helst — genomgått ettårig kurs å ungdomsskola (folkhögskola, amtsskola, fortsättningsskola). Landsgymnasiet i Voss har hittills kunnat uppvisa för— hållandevis tillfredsställande examensresultat, vilka emellertid på den beräkna- de tiden kunnat vinnas endast med en del av lärjungarna samt med hård for- cering och med studiernas starka inriktning på examen. Det bör emellertid bemårkas, att denna skoltyp avser att mottaga ungdom vid jämförelsevis hög ålder och följaktligen icke erbjuder direkt analogi med den lyceityp, varom här närmast är fråga. Säkerligen har densamma dock i viss mån varit före- bildlig för en snarlik skoltyp, vilken för närvarande tränger sig fram i den norska skoldiskussionens förgrund. Sedan 7-årig grundskola genom ett stor- tingsbeslut år 1920 i det hela lagts till grund för skolväsendets organisation och som konsekvens tillsvidare medfört en 6-årig högre skola, bestående av 3—årig mellanskola och 3-årigt gymnasium, har den därav uppkommande för- längningen av skoltiden riktat uppmärksamheten på möjligheten att genom gymnasiets skiljande från mellanskolan organisera ett på folkskolan direkt uppbyggt ö-årigt gymnasium, eventuellt understött genom fakultativt stu- dium av ett främmande språk under de två sista folkskoleåren. En sådan orga- nisation är avsedd att bliva en generell lösning av gymnasiets organisations- problem, vilket emellertid särskilt med hänsyn till de mindre städernas behov torde nödvändiggöra beredande av vissa möjligheter till övergång från högre klass i mellanskola till lämplig gymnasieklass. Någon undervisningsplan för en dylik skolorganisation är emellertid ännu icke framlagd; ej heller är en så- dan organisation försöksvis prövad.
I 1919 års danska skolkommission har även en lyceal skoltyp varit under övervägande. Såsom de sakkunnigai senare sammanhang skola närmare be- röra, föreslår majoriteten i denna skolkommission, att den nuvarande sedan 1903 tillämpade skolordningen med en på 4- (eller 5-)-årig grundskola byggd 4-årig mellanskola och därovan dels en ettårig realklass, dels ett 3-årigt gymnasium skall ersättas med en i folkskolan inbyggd differentierad, i regel treårig linje med främmande språk och utvidgad kurs i matematik och därovan dels en 2-årig realskola, dels ett 4-årigt gymnasium, därvid även statsgymnasierna skulle och de kommunala gymnasierna kunde hava under sig tre »berneskole- klasser», motsvarande folkskolans differentierade linje. Gentemot en sådan 7-årig studiegång, sönderfallande i en treårig lägre och en fyraårig högre kurs, ställer emellertid en minoritet ett förslag, bl. a. avseende ett från folkskolans femte klass utgående 6-årigt gymnasium med kursernas inriktning direkt på studentexamen. Detta förslag kritiseras utförligt av majoriteten, som bl. a. för det sexåriga gymnasiet befarar försämrade studieresultat, stark ämnes- trängsel, betydande risk för överansträngning, särskilt för flickornas vidkom- mande, samt genom gymnasiets mer isolerade ställning i förhållande till andra skolformer en tendens hos detsamma att bliva en klasskola.
...-5, m—,......__..- . ... .
I syfte att giva en närmare föreställning om det 6—” —ariga lyceet och dess möj- ligheter hava de sakkunniga, med huvudsaklig tillämpning av de principer i avseende a språkföljd och linjedelning, vilka ligga till grund för de uppgjorda undervisningsplanerna för realskola och gymnasium, utarbetat fullständiga undervisningsplaner för nämnda skolform (Bil. 13—18). De uppgjorda tim- planerna förete två alternativ, A och B. A-alternativet förlägger linjedelningen redan till tredje klassen, B-alternativet först till fjärde klassen. Därav betingas någon skiljaktighet i språkföljden, i det att i A—alternativet latin inträder å latinlinjen i tredje klassen och franska å båda linjerna i fjärde klassen, i B-alter- nativet åter franskan å båda linjerna i tredje klassen och latin å latinlinjen i fjärde klassen. Å båda alternativen avgrenas i näst högsta klassen dels från latinlinjen en helklassisk linje med grekiska, dels från båda huvudlinjerna en nyspråklig linje. Till alternativ A äro fullständiga kursplaner uppgjorda; för alternativ B fordras i dessa endast vissa mindre betydande modifikationer.
Då undervisningsplanerna i stort sett uppgjorts efter samma principer som de för realskolans och gymnasiets undervisningsplaner tillämpade och skilja sig från dessa senare väsentligen genom den reduktion av timtalen samt hop- trängning av kurserna, som nödvändiggjorts av den kortare skoltiden, torde de icke kräva utförligare kommentarer. Endast för ett par ämnen, historia och kristendomskunskap, torde en kortfattad kommentar påfordras.
Såsom de sakkunniga förut framhållit, är historien ett ämne, i vilket dubbel- läsning i det nuvarande läroverket förekommer. Det ligger då nära till hands att genom en obruten kursföljd i detta ämne söka ernå en viss tidsbesparing, något som också förutsättes i de sakkunnigas timplan för 7—årigt lyceum. Emellertid möta i fråga om G-årigt lyceum avgjort större svårigheter för en sådan anordning, i det att den nödvändiga starka språkträngseln i detta lyceums högre klasser nödvändiggör förläggande av en del historietimmar till de lägsta klasserna, där undervisningen på grund av lärjungarnas mindre mogenhet an- tingen icke alls eller endast i mindre grad kan få en gymnasial inriktning. Då emellertid varje möjlig tidsbesparing för denna lyceiform är en trängande nödvändighet, hava de sakkunniga icke förty planlagt en enkel kursgenomgång av historiens epoker, därvid den mer elementära behandlingen av stoffet på det lägre stadiet endast i mindre grad kunnat kompenseras genom en till högsta klassen förlagd kortfattad återblickande »belysning av karakteristiska samhälls- och kulturföreteelser» under de äldre historiska epokerna. Genom denna kursanordning har timtalet för historien vid jämförelse med motsva- rande normala läroverksorganisation (realskola + gymnasium) kunnat ned- sättas med å latinlyceet 6 ä 8 timmar, å reallyceet 5 år. 6 timmar, variationen i siffrorna betingad av jämförelse med 4-, resp. 3- årigt gymnasium. Denna tidsbesparing är ju icke stor i betraktande av att även detta ämne under alla förhållanden måst vidkännas behörig andel av den allmänna avknappningen i timtalen för denna skolform, men den saknar dock ingalunda betydelse. För genomförande av synkronistisk behandling av kyrkohistorien och historien har i samband härmed kursen för kristendomskunskap på det sättet fördelats, att dess historiska partier lagts i huvudsak jämnlöpande med de resp. klassernas historiekurser, varigenom emellertid kyrkohistoriens äldre partier icke kunna få derä gymnasiala behandling, som i den vanliga läroverksorganisationen är avsed .
Slutligen må i avseende å lyceets undervisningsplan beaktas, att på grund av skolarbetets starkare forcering obligatorisk undervisning i slöjd icke kunnat inläggas samt att undervisning i praktiskt arbete för gossar, resp. hushålls— göromål för flickor icke ens såsom frivillig undervisning utom" timplanen an— setts kunna ifrågakomma.
De sakkunni- gas under— visningspla— ner för 6- -årigt
lyceum.
Jämförelse Till belysning av lyceets arbetsvillkor meddelas här nedan en jämförande Glä'äuanldet ttabell, utvrsande enhgt de sakkunnigas förslag timtalen å de skilda linjerna "oägznyååe av läroverksorgamsation med 4- resp. 3-årigt gymnasium samt lyceiform A realskola och (3—i—4; 4+3 ; 6). I avseende å den nyspråkliga l1njen avser jämförelsen den f'gymnasium varrant, som förutsätter grundläggande studium å latinlinjen.
sammansatt 7—årig orga-
nisation. " Greklinje Latinlinje Ny 1311) räklig Reallinje Biologisk linje A m n e nje
3+44+3 6 3+44+3 6 3+44+3 6 3+44+3 6 3+44+3 6 Kristendomskunskap . 12 12 10 12 12 10 12 12 10 12 12 10 12 12 10 Modersmålet . . . . 26 27 23 26 27 23 26 27 23 26 27 23 26 27 23 Latin ....... 24 23 23 24 23 23 11 11 12 — —— _ — —- -- Grekiska ...... 14 14 13 -—- — — — — — —— — — -— -— — Tyska ....... 26 27 23 26 27 23 29 30 25 23 24 21 23 24 21 Engelska ...... 15 17 11 21 23 18 24 25 20 20 22 17 18 20 17 Franska . . ' - . . 12 11 11 17 16 14 20 19 17 12 11 11 12 11 11 Historia ...... 19 21 13 19 21 13 19 21 13 17 18 12 17 18 12 Geografi ...... 10 10 9 10 10 9 14 14 13 10 10 9 13 13 11 Filosofi ....... 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 Matematik ..... 18 18 16 18 18 16 18 18 16 37 38 32 30 31 26 Biologi ....... 10 10 9 10 10 9 10 10 9 10 10 9 15 15 13 Fysik ....... 8 9 7 11 11 9 11 11 9 19 19 16 20 20 17 Kemi ....... 5 5 4 5 5 4 5 5 4 13 13 11 15 15 12
F örestående tabell utvisar en —— givetvis oundviklig — reduktion för vecko— timtalen å lyceet i jämförelse med den normala läroverksorganisationen i så. gott som samtliga ämnen å de skilda linjerna. Denna reduktion har drabbat ämnena något ojämnt, beroende på särskilda hänsyn till ämnenas och ämnes— gruppernas karaktär och de skilda möjligheter de erbjuda till framgångsrikt arbete på egen hand. Sålunda hava exempelvis latinet och grekiskan i olikhet med de moderna språken icke drabbats av nämnvärd nedsättning i timtal, vil- ket torde vara motiverat med hänsyn till betydelsen av lärarens omedelbara handledning vid studiet av klassiska språk. Vad som i avseende å denna ned- sättning i timtal vid jämförelse med den normala läroverksorganisationen bör särskilt beaktas är, att densamma även måst drabba sådana ämnen — sär- skilt språk och matematik —- i fråga om vilka lyceiformen knappast kan er- bjuda sådana mer beaktansvärda fördelar med avseende å kursföljdens anord- ning, vilka kunna vara ägnade att i nämnvärd mån kompensera reduktionen av timtalen.
Till de nackdelar, som sammanhänga med de i det 6-åriga lyceet reducerade timtalen, komma så andra. I fråga om de moderna språken bör särskilt be- märkas, att deras på grund av timreduktionen ogynnsamma ställning ytterli- gare försämras därav, att det antal år, under vilka lyceistudierna i dessa språk bedrivas, allmänt minskats med ett, i ett par fall med två läsår, vilket förhål— lande med hänsyn till den för språkens säkra tillägnande särskilt betydelse- fulla itererade övningen måste betecknas som en verklig olägenhet. I fråga om de båda ämnena historia och kristendomskunskap har redan anmärkts, att den av timreduktionen i historia nödvändiggjorda kursanordningen icke med- ger en ur gymnasial synpunkt tillfredsställande behandling av vissa kursmo—
ment. Och slutligen bör jämväl_erinras om, att lärjungarnai lyceet komme att avsluta sina studier vid något tidigare ålder och följaktligen icke nå samma åldersmognad som i den normala på 6-årig grundskola byggda läroverksorga— nisationen.
Av den gjorda jämförelsen mellan ö-årigt lyceum och 7-årig högre skola med realskola och gymnasium torde otvetydigt bekräftas vad som i allmän- het framhållits från de håll, där intresse för nämnda lyceiform försports, näm— ligen att lyceet endast under särskilt gynnsamma förutsättningar kan förvän- tas giva ett med den 7-åriga högre skolans likvärdigt resultat, alltså i hu- vudsak det nuvarande högre läroverkets bildningsresultat.
Den viktigaste förutsättningen är, att lärjungematerialet är utvalt, såväl med hänsyn till studiebegåvning som med hänsyn till fysiska förutsättningar för ett mera ansträngande skolarbete. För tillgodoseende härav hava de sak— kunniga vid behandling av frågan om intagning i lyceet (kap. XII) förordat särskilda anordningar för tryggande av ett lämpligt urval. Då emellertid vid intagning i lyceet misstag kunna begås, är det givetvis synnerligen önskvärt, att lärjungar, vilka befinnas mindre lämpliga för de lyceala studierna, kunna från någon av lyceets lägsta klasser utan mer omfattande extraläsning över- föras till lämplig klass i realskola. Med hänsyn till de föreslagna kurserna i lyceet och i den här närmast ifrågakommande 4—åriga realskolan kan också lärjunge från lyceets tre lägsta klasser övergå till närmast högre klass i real— skola utan andra tilläggskurser än i historia samt vid övergång från lyceets tredje klass därjämte i kristendomskunskap.
En andra förutsättning är, att lyceet icke i större utsträckning och i varje fall icke utan betryggande villkor nödgas i högre klasser mottaga genom andra skolformer eller genom enskilda studier förberedda lärjungar. Det är i och för sig rimligt, att åt väl begåvade lärjungar i realskolor å orter, där lyceum finnes, beredes möjlighet att fortskynda sina skolstudier genom övergång till lämplig klass i lyceum. Men härvid bör största försiktighet iakttagas, så att icke lyceets fortlöpande arbete genom nytillkommande lärjungar hämmas. Med tillämpning av de av de sakkunniga uppgjorda kursplanerna kan i varje fall icke övergång från högre klass än den andra i realskolan till närmast högre klass i lyceum ifrågakomma utan noggrann inträdesprövning i samtliga äm- nen. I vad mån vid övergång från någon av realskolans två lägsta klasser till närmast högre klass i lyceum inträdesprövning bör ifrågakomma eller kva- lificerade betyg kunna godtagas, synes tillsvidare lämpligen böra överlämnas till fri omprövning av lyceets lärarkollegium. Av vikt är härvid emellertid, att prövningen av de sökandes lämplighet för lyceets studieväg blir fullt be- tryggande.
Men lärjungematerialets utvalda beskaffenhet, vilken, såsom generaldirektör Bergqvist framhåller, utgör förutsättning jämväl för det tidigare avgörandet om studiernas inriktning på studentexamen som mål, måste i sin tur medföra, att det 6-åriga lyceet icke kan mottaga alla de lärjungar, vilka önska bereda sig för studentexamen och med hänsyn till studieförutsättningar kunna anses berättigade att i offentlig skola bedriva sådana högre skolstudier. Härav följer, att ö-åriga lyceer icke gärna böra ifrågakomma å andra orter än sådana, där jämväl realskola och gymnasium förefinnas — något som de sakkunniga i dei föregående i fråga om lyceiformen över huvud jämväl på andra grunder iävc at.
Att emellertid lyceet även under denna givna förutsättning kan bliva av be- tydelse, är tydligt och skall av de sakkunniga i annat sammanhang (kap.
Förutsätt- ningar för gynnsamma. bildnings— resultat i 6-årigt
lyceum.
Det ö-åriga lyceets be— tydelse och olägenheter.
XIV) närmare vidröras. Å andra sidan får det icke förbises, att en 6-årig lyceiorganisation kan medföra ganska allvarliga olägenheter.
Sålunda bör beaktas att risken ur hygienisk synpunkt av det forcerade skol— arbetet i ett sexårigt lyceum ingalunda är avlägsnad genom ett noggrant elev— urval. Det är nämligen icke så, att de lärjungar i våra läroverk, som hava framgång i sina studier, minst betungas av skolans arbetsbörda. Det finns många av dessa, vilka hava medelmåttig intellektuell begåvning men i stället äro utpräglade viljebegåvningar ; det är de skötsamma och samvetsgranna, som med flitigt arbete ersätta bristen på starkare begåvning. Men det synes otvi- velaktigt, att denna lärjungetyp komme att i ganska stor utsträckning före- finnas i ett sexårigt lyceum. Och för sådana lärjungar komme utan tvivel i lyceet arbetsbördan att medföra risk för överansträngning. Visserligen hava de sakkunniga å annat ställe (kap. XIV) förordat, att vid intagning i lyceet genom läkarbetyg, som vitsordar sökandes goda hälsotillstånd, skall om möj— ligt skaffas garanti för att lärjungarna i lyceet kunna stå ut med mer uthål— ligt arbete. Men en verkligt betryggande garanti kan i detta hänseende ej upp- nås. Och särskilt bör risken för överansträngning beaktas i fråga om kvinn— liga lärjungar, vilka, såsom de sakkunniga senare skola närmare beröra, särskilt under övergångsåldern ej sällan löpa fara att taga skada av ansträngande in- tellektuellt arbete.
Aven en annan omständighet bör hållas i sikte, nämligen den, att då det 6- åriga lyceet förutsättes kräva särskilt arbetsdugliga lärjungar, med organisa- tionen av ett sexårigt lyceum vid sidan av realskola och gymnasium inom läro- verksorganisationen tillskapas en särskild begåvningslinje. Då inga nämn- värda erfarenheter av en sådan differentiering på den högre skolans område ve— terligen föreligga, är det svårt att förutse, vilka följder densamma skulle med- föra. Givet är i varje fall, att i samma mån som lyceets lärjungeantal öka- des i proportion till lärjungeantalet i de realskolor och gymnasier, som å sam- ma orter arbetade parallellt med detsamma, dessa senare skolformer bleve hän- visade till att i allt större utsträckning mottaga en medelmåttig eller Slätstru- ken lärjungeuppsättning.
En ytterligare omständighet, som bör tagas i betraktande, är lyceets åter- verkan på folkskolans funktion som grundskola. Redan de kvalificerade in- trädesfordringarna i och för sig komme att locka elever att som förberedelse för inträdesproven anlita privata förberedelseskolor eller förberedelsekurser med deras särskilt på denna uppgift inställda arbete. Men därjämte kan det förväntas, att då lyceet skulle erbjuda utsikt att på kortare tid tillryggalägga studievägen fram till studentexamen, tillströmningen av inträdessökande i re- gel bleve betydande och följaktligen i den starka konkurrensen frestelsen att från folkskolan söka sig över till sådana förberedande skolor eller kurser kom- me att ytterligare ökas. Det skulle över huvud krävas en mycket omsorgsfull inställning av prövningsförfarandet på lärjungarnas rent kvalitativa studie- förutsättningar, för att denna betydande risk skulle i mer avsevärd grad kun- na neutraliseras. Under alla förhållanden kan emellertid aldrig undvikas, att resultatet av en inträdesprövning, vilken även avser och måste avse utrönan— det av de sökandes inhämtade kunskaper och färdigheter, i hög grad beror på arten av deras föregående undervisning, och i så måtto skulle alltid i viss ut- sträckning den berörda risken kvarstå.
Kap. XI. Flickornas undervisnins.
1. Allmän översikt.
Att en högre skolutbildning borde givas den svenska flickan likaväl som den svenske gossen, har först under 1800-talet trängt in i det allmänna med- vetandet, och skolor med uppgift att giva flickorna en högre medborgerlig bildning hava först då mera allmänt upprättats. Några enstaka flickskolor uppstodo visserligen på 1600- och ”OO-talen, bl. a. skolor i Västerås och Fa- lun samt Evangeliska brödraförsamlingens skola i Göteborg, men först på 1800-talet upprättades verkliga elementarskolor för flickor; de äldsta, som ännu äga bestånd, datera sig från åren 1815 (Fruntimmersföreningens flick— skola i Göteborg), 1831 (W'allinska skolan i Stockholm) och 1835 (Kjellberg- ska flickskolan i Göteborg, enligt gåvobrev av år 1826). De flesta av de nu- varande under statens kontroll stående 83 högre flickskolorna i vårt land upp- rättades under 1800-talets senare hälft. På 1900-talet hava endast 6 nya högre flickskolor tillkommit, nämligen 2 i Stockholm, 1 i Göteborg, 1 i Mal- mö och 2 på landsbygden, dessa senare i form av helpensioner, Tyringe vid Hindås och Herrsätra. Alla dessa skolor med ett undantag, statens normal- skola för flickor i Stockholm, hava grundats på privat initiativ, de flesta av dem hava börjat helt anspråkslöst, och många hava sedan arbetat sig fram till stora, välorganiserade läroverk.
Flickskolorna, som ofta grundats av enskilda personer, hava nu i stort antal övertagits av aktiebolag eller stiftelser eller hava till ägare kommun eller för- ening. Enligt tab. 1 i den utredning av vissa frågor rörande privatlärover— ken, som verkställdes av särskilda sakkunniga hösten 1924, ägdes då 20 högre flickskolor av aktiebolag, 5 av stiftelser, 6 av föreningar eller konsortier, 13 av föreståndare eller föreståndarinnor, 5 av andra enskilda personer, 10 av kommuner, 2 av kommun och föreståndarinna gemensamt, medan de övriga 19 av de 80 undersökta högre flickskolorna ägdes av »principaler», »skolans sty- relse» eller »skolan själv». Statens normalskola för flickor i Stockholm grun- dades år 1864 som övningsskola till det tre år förut upprättade högre lära- rinneseminariet.
I viss utsträckning har staten även på andra sätt sörjt för den kvinnliga ungdomens högre skolundervisning, nämligen genom de år 1905 upprättade statssamskolorna i 19, numera 18, mindre städer och genom den år 1923 givna tillåtelsen för flickor att under vissa villkor vinna inträde i statsgymnasier. Ett erkännande av statens förpliktelse att bidraga till flickornas högre skol- utbildning gavs emellertid redan genom ett riksdagsbeslut av år 1874, på grund av vilket staten började tilldela ekonomiskt understöd åt några privata flickskolor. Dessa anslag voro i början ganska små, men de hava under årens lopp alltmer ökats och särskilt under de senare åren vuxit till avsevärd stor- lek genom de bidrag i form av tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg, som givas till skolornas lärarpersonal.
Historisk återblick.
Den kvinnliga ungdomen erhåller numera högre skolutbildning i 1 statens flickskola i huvudstaden, i 18 statssamskolor i mindre städer, i 81 statsunder— stödda högre flickskolor, vidare i 10 statsunderstödda samskolor, i 5 enskilda och 84 kommunala mellanskolor och dessutom i några få icke statsunderstöd— da högre flickskolor, av vilka 1 står under skolöverstyrelsens inseende, Och i ett antal helt privata mindre samskolor.
I de riktlinjer, som i statsrådsprotokollet den 31 december 1918 gåvos för skolkommissionens arbete, betonades kravet på att staten tar sig an flickornas utbildning i samma utsträckning som gossarnas. Denna princip har hälsats med tillfredsställelse av det stora flertalet av de myndigheter, korporationer och skolor, som yttrat sig om kommissionsförslaget, under det att olika åsikter framkommit angående sättet att förverkliga nämnda princip.
Frågan om flickskolans förstatligande leder till övervägande av frågan om förhållandet mellan privatskola och statsskola eller offentlig skola över hu- vud. Detta spörsmål hava de sakkunniga i annat sammanhang (kap. XV) något närmare berört och få här hänvisa till vad sålunda anförts.
2. Samundervisningen.
Såsom nyss erinrats meddelas en ej ringa del av flickornas högre skolutbild— ning i samskolor, statliga, kommunala och enskilda. I den diskussion, som skolkommissionens förslag uppväckt, har även frågan om samundervisningen fått en framskjuten plats, och jämväl de sakkunniga hava ansett sig böra ägna densamma uppmärksamhet.
Bortsett från folkskolorna, som redan från sin tillkomst i stor utsträckning varit samskolor, dröjde det ända till 1800-talets senaste fjärdedel, innan i vårt land för gossar ooh flickor gemensamma skolor upprättades. Den första sam- skolan i nu vedertagen bemärkelse, Palmgrenska samskolan i Stockholm, bör— jade nämligen sin verksamhet är 1876 och följdes efter några år av ännu en, i Sollefteå. De försök, som sålunda gjorts att i vårt land förverkliga sam- undervisningens idé och som föranleddes av övertygelse om sådan undervis- nings pedagogiska företräden och önskan att genom praktiska försök vinna erfarenhet i detta hänseende, väckte snart tanken på denna idés tillämpning även inom statens läroverk. Vid olika tillfällen togs i riksdagen genom en— skilda motioner eller kungliga propositioner upp frågan om rätt för kvinn- liga lärjungar att vinna inträde i de allmänna läroverken — i gymnasialklas- serna, i läroverken i deras helhet eller i de s. k. småläroverken och möttes av gillande från många håll. Till något positivt beslut från riksdagens sida kom det dock icke. En åtgärd, innebärande ett visst erkännande av samskole- tanken, vidtogs emellertid av 1896 års riksdag, som betydligt höjde anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom, i syfte att därifrån understöd skulle kunna under vissa villkor lämnas även åt samskolor.
Den är 1899 tillsatta läroverkskommittén upptog bland sina arbetsuppgif— ter även frågan om statssamskolor. Närmast torde kommittén hava härtill föranletts därav, att kommittén hade att tillse, hur för smärre samhällen bc- hovet av högre skolundervisning skulle lämpligast tillgodoses. De ekonomiska hänsyn, som kommittén då hade att räkna med, gjorde frågan om samskolor till en viktig praktisk angelägenhet. Kommittén har emellertid undersökt samskolespörsmålet även ur pedagogisk synpunkt men har därvid inskränkt sig till att skärskåda frågan om samundervisningens lämplighet å realskole- stadiet. Därjämte har kommittén lämnat en redogörelse för den utveckling, samskolan fått i de främmande länder, där densamma vid tiden för kommlt- téns arbete blivit i större eller mindre utsträckning prövad.
”Hm,—_ ——4 4
Sin uppfattning av samundervisningen i pedagogiskt avseende har kommit- tén sammanfattat så, att den erfarenhet i sådant hänseende, som vunnits dels inom vårt eget land, dels ock i vidsträcktare omfattning på flera håll utom- lands, syntes på. det hela taget tala till förmån för denna undervisning, till- lämpad med vissa inskränkningar och under vissa förutsättningar. Sam- undervisningens användande vid vissa realskolor och i vissa smärre samhällen borde icke, säger kommittén, vare sig med hänsyn till själva undervisningen eller med hänsyn till lärjungarnas hälsa eller deras sedlighet, förorsaka några allvarligare olägenheter men väl kunna medföra vissa fördelar. Kommittén skulle dock, säges det vidare, måhända icke funnit sig föranledd att föreslå upprättandet av samskolor, om icke ekonomiska skäl gjort en sådan åtgärd i vissa fall synnerligen önskvärd. På grund av dessa omständigheter föreslog kommittén slutligen, att på de orter, där det i anseende till lärjungarnas ringa antal måste anses som en misshushållning att underhålla skilda goss- och flickskolor, de då befintliga allmänna läroverken för gossar måtte förvandlas till realskolor, anordnade som samskolor samt bekostade av staten och kom— munen gemensamt. De föreslagna läroverken borde bliva samskolor i egent— lig mening, ej enda-st gosskolor, till vilka tillträde lämnades även åt flickor. Skulle en verklig samskola komma till stånd, vore första villkoret, att den för- såges med såväl manliga som kvinnliga lärare, helst till lika antal. Endast under sådana förhållanden kunde samundervisningen erhålla uppfostrande be- tydelse och de svårigheter, som med densamma vore förbundna, lyckligt lösas.
Kommitténs förslag om samskolors upprättande framlades av Kungl. Maj :t för 1904. års riksdag och vann riksdagens bifall. I enlighet härmed anordna— des vissa av de statsrealskolor, som till följd av riksdagens beslut inrättades, såsom skolor för både manliga och kvinnliga lärjungar. Sedan samskolan i Södertälje ombildats till realskola för gossar, finnas, såsom ovan nämnts, för närvarande 18 statssamskolor.
Några få år efter det riksdagsbeslut, som medförde de första statliga sam- skolorna å realskolestadiet, tillkom genom 1909 års riksdags beslut om inrät- tandet av kommunala mellanskolor en ny skoltyp, genom vilken samundervis- ningen småningom fått en betydligt utsträckt tillämpning. Dessa skolors hastiga tillväxt har medfört, att antalet av de lärjungar, som undervisas i högre läroanstalter av samskoletyp, numera är mycket betydande. I några av nämnda mellanskolor undervisas dock gossar och flickor i skilda avdel- ningar.
Den möjlighet för flickor att vinna inträde vid statsläroverk, som medgavs av 1904 års riksdag, avsåg, såsom nyss nämnts, blott realskolestadiet och där- till endast ett mindre antal realskolor. I statsgymnasierna kunde kvinnliga lär- jungar fortfarande ej mottagas, och det var således endast enskilda gymnasrer, som gåvo tillfälle till samundervisning å gymnasialstadiet. Härutinnan har, såsom förut antytts, under de senaste åren skett ändring så till vida, att Kungl. Maj :t, i anledning av riksdagens därom fattade beslut, genom kungörelse den 5 juli 1923 (nr 321) medgav, att kvinnliga lärjungar finge vinna inträde å gymnasiet vid högre allmänt läroverk, dock blott under vissa förutsättningar, bland andra den, att ett konstant, ej allt för begränsat utrymme funnes Vid läroverket. Medgivandet har mångenstädes tagits i bruk, och för närvarande finnas kvinnliga lärjungar å gymnasiet vid 17 högre allmänna läroverk, hu- vudsakligen i medelstora städer, där annan möjlighet till gymnasieunderwsnlng för flickor ej finnes. Redan innan detta medgivande i fråga om de allmänna läroverken lämnades, hade vissa av de med statsrealskolor förenade kommunala gymnasierna ävensom de av vederbörande kommuner upprätthållna gymna51e- linjerna vid två högre allmänna läroverk erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd att
Skolkommis- szonen.
mottaga kvinnliga lärjungar. För närvarande är dylikt tillstånd lämnat åt 4 bland de 6 kommunala gymnasierna.
En överblick av förhållandena i avseende å samundervisningen, sådana de för närvarande te sig i vårt land, ger följande resultat, varvid hänsyn tagits al- lenast till de läroanstalter, som kunna anses jämförliga med de allmänna läro- ver en.
Vad beträffar statsläroverken förekommer samundervisning vid statens sam- skolor och i begränsad omfattning å gymnasiet vid ett antal högre allmänna läroverk. Till sistnämnda kategori böra ock räknas de kommunala gymnasier och gymnasielinjer, som äro knutna vid vissa statsläroverk (högre allmänna läroverk eller realskolor) och som äga rätt att mottaga även kvinnliga lär- jungar. Vidare äro de kommunala mellanskolorna i regel avsedda för både gossar och flickor, och slutligen är samundervisning införd vid tillhopa 16 en- skilda läroverk; av dessa sistnämnda leda 10 fram till studentexamen, 5 bland dem även till realskolexamen, medan vid 6 endast sistnämnda examen kan av- läggas. Vid 7 bland här ifrågavarande skolor kunna därjämte kvinnliga lär— jungar förvärva avgångsbetyg med s. k. normalskolekompetens. Det är alltså ett betydande antal lärjungar, som för närvarande åtnjuter undervisning vid läroanstalter, som stå öppna för såväl gossar som flickor.
Redan innan nyssberörda åtgärd i fråga om de allmänna läroverkens gymna- sier vidtagits, hade samskolefrågan kommit i nytt läge. Bland de undervis- ningsfrågor, som skulle behandlas av skolkommissionen, gavs nämligen en framskjuten plats åt frågan om den kvinnliga ungdomens utbildning. I sitt anförande till statsrådsprotokollet vid kommissionens tillsättande framhöll före- dragande departementschefen bland annat, att det finge anses obestridligt, att det sätt, på vilket staten sörjt för den högre flickundervisningen, gåve anled- ning till berättigade invändningar. Det vore departementschefens övertygelse, att kravet på beredande av lika möjligheter för all ungdom, manlig såväl som kvinnlig, att av samhället tillförsäkras den utbildning, som den individuella utrustningen medgåve och som medborgarskapet förutsatte såsom nödvändig, inneslöte en djup och ofrånkomlig rättvisa. Beträffande gymnasiet borde allt- så undersökning verkställas ur synpunkten av de välgrundade krav, som från den kvinnliga ungdomens sida kunde göras gällande att bliva i tillfälle att inom av det allmänna upprättade undervisningsanstalter kunna förvärva den utbildning, som i vårt land utgjorde förutsättningen för tillträde till universi- tet. Grundprincipen, att staten skulle taga sig an flickornas utbildning i sam- ma utsträckning som gossarnas, skulle förverkligas genom privatskolornas re- gelmässiga ombildning till stats- eller kommunala skolor. Departementschefen framhåller emellertid i samband härmed, att en sådan omorganisation givetvis ej finge avse att ensidigt omskapa flickskolan efter mönster av gosskolan.
Skolkommissionen har med anledning av detta departementschefsuttalande ägnat mycken uppmärksamhet åt samskolefrågan. Kommissionen framhåller, att ur synpunkten av de syften, som den ifrågasatta omorganisationen av vårt högre undervisningsväsen avsåge att ernå, spörsmålet om samundervisningen måste tillerkännas en långt större betydelse än tidigare. Möjligheterna att i full utsträckning realisera kravet på den kvinnliga ungdomens likställighet med den manliga i förevarande hänseende bleve nämligen i hög grad beroende av den ställning, man intoge till sagda spörsmål.
I fortsättningen av sitt betänkande har kommissionen upptagit samskolepro- blemet till granskning med hänsyn till dels det teoretiska kunskapsbehovet för gossar och flickor, dels dessas behov av praktisk utbildning, dels ock familjen och samhället.
I fråga om det teoretiska kunskapsbehovet visade erfarenheten, säger kom- missionen, att i stort sett överensstämmelse mellan manlig och kvinnlig ungdom förelåge, om än vissa ämnesområden utövade en starkare eller svagare drag— ningskraft på olika kön. Med hänsyn härtill vore alltså samundervisning na- turlig, ehuru vissa på könens skiftande anlag beroende nyanser borde beaktas.
Något annorlunda ställde det sigi avseende å de praktiska ämnena. Främst gällde härvid, att krav måste ställas på att skolan gåve den kvinnliga ungdomen en åtminstone elementär utbildning i husligt arbete.
Med hänsyn till familjen och samhället framhåller kommissionen, att former— na för hemmets liv talade för den skolform, som i flera väsentliga stycken återspeglade familjen. Och den senare tidens utveckling i avseende å kvinnans ställning i samhället gjorde det naturligt, att samma skola gemensamt fostrade dem, som en gång skulle stå sida vid sida i arbetet för ett gemensamt sam- hälle.
Kommissionen kommer alltså till den slutsatsen, att ur nu angivna synpunk- ter starka skäl för samundervisning kunde anses föreligga. Lades så härtill, att en så beskaffad anordning jämväl påkallades av betydelsefulla hänsyn av ekonomisk natur, kunde kommissionen icke finna annat, än att denna skolform vore både berättigad och önskvärd.
Kommissionen övergår sedermera till en närmare granskning av de betänk— ligheter, som gjorts gällande mot gossars och flickors sammanförande i gemen- sam skola och som av kommissionen inordnats under tre huvudsynpunkter, un- dervisningens, uppfostrans och hygienens.
Tidigare hade, säger kommissionen, de uttalade farhågorna främst haft av— seende på det moraliska området, men på senare tid hade densamma sökt sitt förnämsta stöd i vissa iakttagelser av psykologisk och fysiologisk art rörande de båda könens olika själsliga och kroppsliga struktur, särskilt med hänsyn till pubertetsålderns psykiska och fysiska förlopp.
Som skäl mot samundervisningen hade man anfört den omständigheten, att flickor och gossar utvecklades med något olika hastighetsgrad under olika pe— rioder, vilket yttrade sig bland annat däri, att flickorna under elementarsko- lans tidigare år företedde större andlig livaktighet än gossarna på motsvarande åldersstadium, varemot de under brytningsåren på den nuvarande skolans mel— lanstadium i regel visade större andlig eller fysisk trötthet än gossarna. På det högsta skolstadiet åter syntes ynglingen genom sin senare framträdande större fördjupning och större fysiska styrka icke blott taga igen sin kvinnliga kamrats tidigare företräden utan ofta nå ett stycke framom henne.
Häremot framhåller kommissionen, att, såsom erfarenheten visat, på det ti- digare stadiet flickornas livaktighet eggade gossarna till större ansträngning, så att en tävlan uppstode mellan lärjungarna. På grund av ovannämnda olik— het mellan gossar och flickor på det högre stadiet förefunnes visserligen risk för sänkning av studienivån å detta stadium, men denna risk kunde avvärjas genom den av kommissionen föreslagna inträdesprövningen till gymnasiet, var— igenom de mindre studiebegåvade även bland flickorna minskades i antal.
Man hade vidare som skäl mot samundervisningen pekat på den förefintliga olikheten mellan könen i avseende å läggning och egenart. Erfarenheten hade, säger kommissionen beträffande denna invändning, bekräftat satsen om gossars och flickors olika håg och anlag med hänsyn till de särskilda ämnena. På den- na punkt hade emellertid icke förmärkts någon synnerlig klagan från samskole- håll. Det borde vidare uppmärksammas, att när det gäller intressen och an- lag, flickor inbördes och gossar inbördes företedde synnerligen starka indi- viduella olikheter. _ .
iVad vidare beträffar samundervisningens bedömande ur uppfostringssyn- punkt, har kommissionen erinrat om att de betänkligheter, som först rests i så—
dant hänseende, rört det moraliska området. De sålunda hysta farhågorna hade, säger kommissionen, bragts grundligt på skam av den hittills gjorda erfaren- heten, något som ock framhållits av 1899 års läroverkskommitté och i riksdagens upprepade uttalanden i denna angelägenhet. Samundervisningens betydelse ur fostrans synpunkt vitsordades allmänt av de lärare, som undervisade i sam- skolorna. Av vikt ur denna synpunkt vore ock för ungdomen det dubbla infly- tandet av manliga och kvinnliga handledare.
Särskild uppmärksamhet borde enligt kommissionen ägnas spörsmålet om lämpligheten av samuppfostran under den s. k. övergångsåldern. Man hade framhållit, att den då inträffande omvälvningen i såväl kroppsligt som själs- ligt hänseende vore av så genomgripande natur, att lärjungarna över huvud icke borde ansträngas med intellektuellt arbete under denna tid. Det vore, säger kommissionen, av stor vikt, att detta verkligt betydelsefulla förhållande upp- märksammades av lärare och målsmän. En i detta hänseende fullt tillfreds- ställande lösning av uppfostringsproblemet vore emellertid mycket svår att nå, enär pubertetstiden ingalunda sammanfölle ens för alla individer av samma kön samt den individuella reaktionen vore skäligen olikartad. Kommissionen hade ock sökt i möjligaste mån tillgodose berättigade krav i detta avseende genom att bereda särskilt flickorna önskvärd eller nödvändig lindring i det teoretiska ar- betet under ifrågavarande brytningsperiod.
Slutligen har kommissionen upptagit till skärskådande de betänkligheter, som ur allmänt hygienisk synpunkt gjorts gällande mot samskolan. De undersök— ningar angående lämpligheten över huvud av att utsätta flickorna för samma krävande arbetsuppgifter som gossarna, vilka kommissionen företagit, hade vi- sat, att alltför stor betydelse tillmätts de svårigheter, inför vilka de hygieniska kraven ställde samskolan. Endast i ett fåtal fall hade i de nuvarande samsko- lorna i landet överansträngning hos flickorna spårats eller konstaterats. Den från flera håll uttalade uppfattningen, att flickorna i nuvarande samskolor voro mer än rimligt belastade med intellektuellt arbete, borde emellertid beak- tas vid skolorganisationens utformande.
Sin uppfattning sammanfattar kommissionen slutligen så, att såväl de. er- farenheter, vilka inom och utom vårt land gjorts beträffande samundervisningen, som kommissionens egna överväganden i detta hänseende lett kommissionen till den meningen, att samskolan, under förutsättning av att vid dess organisation nödig hänsyn toges ej mindre till hygienens krav än även till den differentie- ring vid undervisningen, som könens olikartade uppgifter påkallade, vore en god skolform både i fråga om undervisning och uppfostran. I betraktande härav och med särskild hänsyn till skäl av ekonomisk art håller kommissionen före, att på varje ort, där läroverk skall finnas, detta i första hand borde an- ordnas såsom samskola.
Vissa krav och önskemål borde emellertid enligt kommissionens mening till- godoses vid organiserandet av samskolor. För flickornas gymnasialutbildning vore tydligen samgymnasier erforderliga, då i regel inga särskilda flickgym- nasier kunde inrättas vid sidan av gossgymnasierna. Vidare borde, med hän- syn till vikten av att samundervisningen ägde rum från tidigare år, även vid den grundläggande undervisningen, folkskoleundervisningen, samskolprincipen vinna allmännare tillämpning.
Hänsyn till könens olikhet borde i större utsträckning än hittills tagas vid in- rättande av den nya samskolan. Av vikt vorc ock att vid bedömandet av skick- ligheten hos sökande till lärarbefattning vid samskola vederbörlig hänsyn toges jämväl till den sökandes förutsättningar för framgångsrik verksamhet vid så- dan läroanstalt, varjämte ett lämpligt avvägt förhållande borde råda mellan an- talet manliga och kvinnliga medlemmar i läroverkskollegiet. Likaså borde till-
börligt inflytande vid skolans ledning beredas såväl den kvinnliga som den manliga parten.
I samhällen, där förhållandena medgåve anordnandet av två eller flera läro- anstalter, borde tillbörligt utrymme givas åt särundervisning och således sär- skolor inrättas vid sidan av samskolan.
Slutligen framhåller kommissionen, att man borde vid anordnandet av flic- kornas undervisning, det må nu vara i samskolor eller Särskolor, i största möj— liga utsträckning tillvarataga den bildningstyp, som så småningom utformats i den s. k. åttaklassiga flickskolan.
Frågan om samundervisningen cch särundervisningen har berörts i ett myc— ket stort antal av de utlåtanden, som avgivits över skolkommissionens betän- kande. Meningarna om kommissionens förslag äro delade, men flertalet ytt— randen gå i avstyrkande riktning, ehuru därvid många olika variationer äro re— presenterade allt ifrån fullständigt förkastande av kommissionens ståndpunkt till principiell anslutning men med önskan om viss modifikation. I flera fall har man också, under hänvisande till gjorda erfarenheter av gynnsam art, utan reservation ställt sig på kommissionens ståndpunkt i denna fråga. Allmänt är man med kommissionen ense därom, att åt den kvinnliga ungdomen borde ge— nom statens försorg beredas bildningsmöjligheter i samma omfattning och un- der lika förmånliga villkor som åt den manliga. Det har också allmänt fram- hållits, att genomförandet av denna princip i viss utsträckning gjorde samunder- visningen nödvändig samt att i fråga om realskolor i mindre samhällen och om gymnasierna ett strängt tillämpande av särundervisning vore synnerligen oeko- nomiskt, i vissa fall omöjligt. Men det betonas samtidigt, att samskolor väl borde anordnas i de mindre samhällen, där det av ekonomiska skäl vore nöd- vändigt, men endast där. I de större städerna med deras större elevantal an- ses särskoleprincipen icke stöta på ekonomiska svårigheter, och där borde allt— så möjlighet finnas till val mellan de båda skolformerna.
Av framstående målsmän för samundervisningens idé hos oss har det, un- der anslutning till skolkommissionens principiella ståndpunkt i detta hänseende, framhållits, att man dock icke ville för närvarande förorda ett så vidsträckt genomförande av samundervisning som kommissionen föreslagit. För samsko- lans egen skull ville man mana till försiktighet vid ett allmännare genomföran- de av denna skolform. Ett framforcerande av samskolan i strid mot en på många håll utbredd opinion vore uppenbarligen ägnat att skada dess syften. Samma mening möter man även i utlåtanden från flera andra håll.
I åtskilliga yttranden har man betonat den olika själsliga och kroppsliga ut- vecklingen hos gossar och flickor och framhållit faran för att flickorna skulle överansträngas under de ömtåliga övergångsåren. I denna riktning yttra sig bl. a. medicinska auktoriteter. Så har Svenska skolläkareföreningen i sitt ut- låtande över kommissionens betänkande framhållit, att undervisningen borde ut— formas med sträng hänsyn till könens olika utveckling i såväl psykiskt som fy- siskt avseende och både vad beträffade dess tempo och dess inriktning. Sär— skilt framträdde en skillnad i prepubertetsåldern. Vid 12—14 år vore flickor- na betydligt före i kroppslig och andlig utveckling. Ett par år senare, i ål- dern, som skulle omfatta de båda senare åldersklasserna i realskolan, vore för- hållandet omvänt: gossarna vore nu kraftigare, flickorna hade däremot kommit in i den ömtåliga pubertetsåldern. Dessa förhållanden återspeglade sig i kän- da erfarenhetsrön inom samskolan, gossarnas svårighet att följa flickorna i de nedre klasserna, flickornas större sjuklighetssiffror särskilt i de högre real- skoleklasserna och den större procent flickor, som avginge på vägen mot real— skolexamen samt kollegiers och skolläkares klagan över att flickorna in mot realskolexamen oftare visade tecken till överansträngning än gossarna. Om
Yt tramlma.
Skolöver- styrelsen.
staten övertoge också den kvinnliga ungdomens högre skolutbildning, vore det av vikt, att den ej inpressade denna ungdom i en samskoletyp med en samman— trängd, till överansträngning lätt ledande arbetstid av fyra åri realskolan och med en sträng examen i pubertetsåldern. Att uppställa samskolan som nor- maltyp i den form, som kommissionen föreslagit, syntes ur hygienisk synpunkt böra bestämt avrådas.
De högre flickskolornas kollegier och styrelser uttala allmänt farhågor för den tunga arbetsbelastningen och därav förorsakat arbetsjäkt i den av kom- missionen föreslagna realskolan. Så framhåller styrelsen för Sigrid Rude- becks skola i Göteborg, vilken skola omfattar, förutom 8-årig flickskola och 3- årigt gymnasium, även en 7-årig realskollinje, vikten av att flickornas under- visning icke allt för mycket forceras och yrkar på att tillbörlig hänsyn tages till deras fysiska och psykiska utveckling under olika åldersstadier och att till- fälle gives skolorna att i tillräcklig grad tillgodose de viktiga praktiska äm- nena. Styrelsen, som i fråga om gossarnas undervisning föreslår 4—årig grund- skola. Ö-årig realskola och 3-årigt gymnasium, förordar därför för flickorna 4-årig grundskola, 6-årig realskola och 3-årigt gymnasium.
I flera utlåtanden påyrkas en grundligare utredning av frågan om samunder- visningens utsträckning i synnerhet ur hygienisk synpunkt.
I stor utsträckning hava såväl styrelser som kollegier vid de högre flicksko- lorna uttalat sig för att samundervisning, utom när den betingades av ekono— miska skäl, skulle förekomma endast i de statsskolor, där det med hänsyn till det historiskt givna vore önskvärt, och i de privata skolor, där man av över- tygelse upptoge den på sitt program.
I sistberörda utlåtanden liksom från många andra håll har man i samband härmed framhållit vikten av att särskilda flickskolor _— helst av i huvudsak den hittills vanliga typen _— funnes att tillgå i väsentligt större utsträckning, än kommissionen tänkt sig.
Gentemot kommissionens mening, att samundervisning borde tillämpas redan på ett tidigt stadium, har det framhållits, att inom folkskolan en tydlig tendens visade sig att genomföra särundervisning särskilt i dess högre klasser.
Då kommissionen betonat, att man vid rekryteringen av samskolomas lärar- kårer borde taga hänsyn till vederbörandes lämplighet att undervisa i dylik skola, har man från många håll framhållit svårigheten att omsätta denna ön- 1skai i praktiken. Ej heller hade kommissionen själv antytt, hur detta skul- e s e.
Skolöverstyrelsens majoritet har i sitt utlåtande över skolkommissionens be- tänkande framhållit, att det vore synnerligen vanskligt att komma till en säker uppfattning på ett område sådant som detta. Liksom man tidigare helt visst hyst överdrivna förhoppningar om samundervisningens välgörande verkningar, så gjorde man sig sannolikt nu överdrivna farhågor. De erfarenheter, man hittills gjort i detta hänseende i vårt land, hade dock icke påvisat några ogynn- samma verkningar av mera djupgående art. Överstyrelsemajoriteten hade där- för icke kunnat komma till annan uppfattning, än att samskolan måste betrak- tas som en tillfredsställande, i varje fall fullt användbar skolform. Vissa förut- sättningar måste emellertid vara för handen, för att samskolan skulle kunna komma fullt till sin rätt. Dit hörde bland annat, att föräldraopinionen ej ställ- de sig avvisande mot samundervisningen, att icke alltför stor skillnad rådde mellan antalet manliga och kvinnliga lärjungar, att intresse för skolformen fun- nes bland lärarpersonalen och att förhållandet mellan manliga och kvinnliga lärare vore lämpligt avvägt samt att såväl manligt som kvinnligt inflytande fin e göra sig gällande vid ledningen.
i andra sidan vore överstyrelsemajoriteten icke övertygad om att samskolan
.... m—nw .-
borde bliva normaltypen för de högre undervisningsanstalterna i vårt land. Sam- undervisning borde därför anordnas, där ekonomiska eller andra särskilda skäl det föranledde, men i övrigt borde särundervisningi regel bibehållas. Det syn— tes därför önskvärt, att kommissionens förslag i nu berörda hänseende under- kastades förnyad omprövning i syfte att utröna, huruvida icke vissa av kom- missionen föreslagna samskolor kunde ersättas av Särskolor.
Skolöverstyrelsens läroverksavdelning har i sitt särskilda utlåtande över skolkommissionens betänkande uttalat starka betänkligheter mot ett så allmänt genomförande av samskoleorganisationen, som av kommissionen förordats.
Läroverksavdelningen framhåller, att samskolans värde vore synnerligen be- roende på den ledning, som funnes att tillgå för skolan. Under en utmärkt led- ning, som med varmt intresse för samskolan och tro på densamma förenade möj- lighet att välja lämpliga medarbetare, kunde samskolan bliva fullt jämbördig med särskolan, ja, kanske i vissa avsenden överlägsen densamma. Men det läge i sakens natur, att denna förutsättning kunde föreligga endast i enstaka un- dantagsfall; ju mer samskolan bleve normaltyp för skolväsendet, desto mer måste man räkna med en ledning, som dels icke höjde sig över genomsnittsnivån, dels vore skeptisk mot hela denna skolform, med åtskilliga band på ledningens rörelsefrihet och med ett tämligen heterogent kollegium.
Avdelningen berör vidare de svårigheter, som vållades av samundervisningen, och framhåller, att i avseende å undervisningens innehåll olika behov förelåge för gossar och flickor, särskilt med hänsyn till praktiska (husliga) ämnen. Även beträffande arbetsmetoder och arbetstakt vore förhållandena olika, ehuru det vore omöjligt att i avseende härå angiva några fullt allmängiltiga skillnader mellan de båda könen.
Lärarfrågan komme också enligt avdelningens mening att vålla avsevärda svårigheter. Särskilt svårt vore det att tillämpa de normer för anställning av lärare vid samskolor, som skolkommissionen framhållit såsom behövliga och som främst avsåge vederbörandes lämplighet för dylik anställning.
Aven i uppfostringshänseende medförde samundervisningen olägenheter. Gos- sar och flickor krävde i skolan olika behandling, men det vore svårt att i sam- skola fylla detta krav. Vanskligt vore vidare att bedöma, vilket och hur starkt inflytande lärjungarna inbördes utövade. Särskilt betonar avdelningen gent- emot skolkommissionen, att man ej kunde finna ett stöd för samskolan i det för— hållande, som rådde i hemmen och mellan bröder och systrar. Detta kunde — och borde —— ej överflyttas till skolan.
Den fysiska uppfostran kunde ej heller, om man ville beakta de olika könens säregna behov, tillgodoses på lika tillfredsställande sätt i samskolan som i sär- s 0 an. _ Under erinran om att i Norge under senare år uppstått tvekan om samskole- formens lämplighet samt att i folkskolans högre klasser utvecklingen i stort sett gatt 1 riktning mot särundervisning, framhåller läroverksavdelningen slutligen, att såväl de hörda myndigheterna som föräldrar, målsmän och pedagoger i stor utsträckning ställt sig minst sagt tveksamma i fråga om samskolans lämplig- het. Då denna tveksamhet enligt avdelningens åsikt ej vore fotad på ohållbara grunder, vore det ej skäligt att trotsa densamma och framtvinga samskolan på särskolans bekostnad.
Såsom slutqmdöme anför avdelningen, att den ansåge samskolan underlägsen särskolan, såv1da lcke de av avdelningen angivna, säreget gynnsamma förutsätt— nmgarna förelåge. I de vida övervägande fall, då sådana icke förelåge, vore samskolan en nödfallsform, som kunde användas, då förhållandena icke med- gave Särskolor.
De sak— kunniga. Samskolor och Särskolor.
Även skolöverstyrelsens chef har i sitt yttrande över skolkommissionens be- tänkande ägnat åtskillig uppmärksamhet åt nu ifrågavarande spörsmål.
I yttrandet framhålles hurusom utvecklingen kommit att för den kvinnliga ungdomens utbildning ställa ett dubbelt mål, vilket kunde nås dels på den sär- skilda flickskolans väg, dels på en efter det praktiska livets krav närmare an— passad utbildningsväg. Den förra vägen avsåges givetvis endast för de unga kvinnorna, vad den senare beträffar, vore ett fullständigt särhållande av man— lig och kvinnlig ungdom på densamma omöjligt redan av ekonomiska skäl. Un- der erinran om att beträffande samskolefrågan för närvarande pedagoger stode mot pedagoger och meningarna även inom de hygieniska auktoriteternas krets vore starkt delade, framhåller generaldirektör Bergqvist, att hänsyn till hem- mens önskemål och stämningar samt behovet av ett tillförlitligare erfarenhets- material än det nu tillgängliga manade till försiktighet och ledde till den stånd- punkten, att Särskolor för närvarande vore att föredraga, så långt sådant på grund av ekonomiska och pedagogiska hänsyn vore möjligt. Han anser därför, atti fråga om sär- eller samundervisning ett visst utrymme borde lämnas åt den kommunala bestämmande- eller åtminstone förslagsrätten; särskilt syntes en sådan anordning vara att anbefalla som en försöksväg tills vidare. En be- stämd ransoneringsplan borde i varje fall från det allmännas sida uppgöras och fastställas, och kommunerna borde, då avvikelse från denna medgåves, iklädas kostnaderna för skolorna i fråga till sådan utsträckning, att staten ej tillskyn- dafles ökade utgifter utöver dem, som den fastställda planen skulle hava lett til .
I yttrandet betonas vidare vikten för sam'undervisningsproblemets lyckliga lösning av tillgång till lämpliga lärare, men påpekas, att svårigheter här yppa— de sig. I viss mån kunde dessa minskas, om provårskandidaterna finge vinna någon förtrogenhet även med den kvinnliga ungdomens undervisning och upp- fostran, liksom de högre seminariernas elever med den manliga ungdomens.
Efter denna översikt av frågan om samundervisningen i vårt land vilja de sakkunniga för egen del framhålla några synpunkter rörande frågan om sam- skolor och särskolor, Vilka torde böra beaktas vid bedömandet av samskole- problemet.
Den likställighet med mannen, som kvinnan nått i det moderna samhället, där hon har tillträde till en mångfald platser, som förr förbehöllos honom, sy- nes icke med nödvändighet förutsätta, att det för båda i vissa avseenden ge- mensamma bildningsmålet måste nås på alldeles samma vägar, än mindre att gossar och flickor måste undervisas i samma skolor. Det synes för ett för— domsfritt bedömande av frågan vara av vikt, att det övervägande sociala. spörs- målet om likställighet könen emellan icke sammanblandas med det pedagogiska spörsmålet om samundervisningens lämplighet.
Såsom av den föregående redogörelsen framgår, äro meningarna om sam— undervisningen mycket delade, och den av skolöverstyrelsen utarbetade sam- manfattningen av yttranden över skolkommissionens betänkande visar, att av de omkring 325 yttranden, som till behandling upptagit samskolefrågan, en- dast 28 ställt sig reservationslöst på kommissionens ståndpunkt.
I de avgivna utlåtandena har man som nämnts framhållit, att vissa svå- righeter, av pedagogisk natur såväl som av annan art, äro förbundna med sam— undervisning i den högre skolan. Bland de sålunda påpekade svårigheterna vilja de sakkunniga särskilt fästa uppmärksamheten vid några.
Man har erinrat om det olika intresse, som gossar och flickor visa för de skilda ämnena i skolan, en olikhet som givetvis sammanhänger med den grund- väsentliga skillnaden mellan då båda könen. Flickorna hava, såsom erfaren— heten tydligen visar, ofta mer läggning och större håg för studiet av språk
än gossarna, medan dessa i allmänhet visa mera begåvning och intresse för matematik och naturvetenskapliga ämnen än flickorna. I historia anses flic- korna i regel mer intressera sig för det rent personliga, för de kultur- och konsthistoriska momenten, gossarna mer för det historiska resonemanget o. s. v. Man bör ej förbise, att detta förhållande kan bereda svårigheter vid undervis- ningen särskilt i vissa ämnen, där läraren, om han har att handleda endast lärjungar av samma kön, har lättare att behandla undervisningsstoffet på det sätt, som bäst lämpar sig för lärjungarna. På samma sätt torde, såsom det även framhållits, behandlingen av vissa ämnen, såsom hälsolära och biologi, vinna på att undervisningen gives i särklasser.
Såsom från åtskilliga håll betonats, är samskolans lärarfråga en viktig men svårlöst fråga; det torde komma att möta stora svårigheter att vid samskolorna erhålla en för uppgifterna väl lämpad och intresserad lärarkår och att säker— ställa lämpligt antal såväl kvinnliga som manliga lärare.
Man bör i detta sammanhang ej heller förbise den misstro eller motvilja, som många föräldrar hysa mot samundervisning och som i sin män kan försvåra denna undervisningsforms användning.
De med samundervisning förenade svårigheterna framträda emellertid olika starkt och på olika sätt på skilda åldersstadier. Bedömandet av frågan om dylik undervisning synes därför, främst ur de kvinnliga lärjungarnas synpunkt, böra bliva något olika, allt efter som det gäller samundervisning på realskole- stadiet eller på gymnasialstadiet, i övergångsåldern eller i högre ålder.
Om man tidigare varit benägen att anse, att de med samundervisning för— bundna vanskligheterna framför allt gällde gymnasialstadiet, synes man nu- mera — säkerligen på grund av den erfarenhet, en mångårig och ganska utbredd samundervisning givit, och även på grund av den moderna psykologiska. forsk- ningens resultat — hava fått uppmärksamheten mera riktad på de svårigheter, som medfölja samundervisning å realskolestadiet, i övergångsåldern.
Först bör erinras om den i synnerhet av medicinska auktoriteter framhållna olika utvecklingsrytmen hos gossar och flickor under uppväxttiden. De sak- kunniga hava i sin föregående allmänna översikt av samundervisningsfrågan återgivit uttalanden härom, och samma synpunkter ha särskilt framhållits av en av de medicinskt sakkunniga, med vilka de sakunniga haft tillfälle att sam- råda, doktor Ada Nilsson. Doktor Nilsson påpekar,1 att barnens kroppsliga utveckling sker i vissa tempon, så att perioder av starkare utveckling omväxla med perioder av svagare. Flickornas utveckling försiggår i ett snabbare, mera koncentrerat tempo än gossarnas fram till puberteten, som infaller omkring 2 år tidigare hos flickorna. Under de år, som närmast föregå pubertetstidens inträde, den s. k. prepubertetstiden, visa, säger doktor Nilsson, flickorna också raskare andlig utveckling än gossarna och således större lätthet för studiearbete än de. Under själva övergångsåren däremot, då flickornas fysiska kraft vä- sentligen minskas, blir också den andliga utvecklingen hos dem långsammare, medan gossarna. först senare genomgå motsvarande utvecklingsprocess. Denna olika utvecklingsrytm hos gossar och flickor och den därav följande olika gra— den av mognad medför givetvis vissa svårigheter vid en undervisning, som är gemensam för båda könen. En sådan gemensam- undervisning innebär dess- utom en fara för överansträngning av flickorna, vilka tidigare än gossarna komma in i övergångsåldern. Flickornas större ömtålighet under denna tid innebär visserligen alltid en risk för överansträngning, vare sig de undervisas
1 Undersökningar i här berörda avseenden har doktor Nilsson framlagt i två. uppsatser, den ena be- nämnd »Flickornas fysiska utbildning» (i Föreläsningar från föreningen G. 0. I:s tredje fortsättnings- kurs 1921) oah den andra >Flickornas uppfostran och samskoleproblemet enligt skolkommissionens förslag) (i Svenska läkartidningen 1923). 19—2531 65
Samunder— visning på realskole- stadiet.
Samunder- visning å gymnasial- stadiet.
i särskola eller samskola, men uppenbart är, att denna risk blir större, om flic- korna i en samskola nödgas försöka hålla samma arbetstakt som de jämnåriga, kroppsligen starkare gossarna. Därtill kommer, att, såsom skolöverstyielsens minoritet påpekar, såväl flickor som gossar i övergångsåren i regel bliva bäst förstådda av lärare av samma kön som de själva.
De här påpekade olägenheterna av samundervisningen gälla, såsom det an- förda visar, främst realskolestadiet, och det vore på grund härav givetvis önsk- ligt, att samrealskolor upprättades endast i begränsad utsträckning, när ekono- miska eller organisatoriska förhållanden tvinga därtill. Tydligt är emellertid, att därest grundsatsen om statens skyldighet att sörja för flickornas skolut- bildning på samma sätt som för gossarnas skall genomföras, förhållandena mångenstädes och särskilt å mindre orter komma att göra samundervisning nödvändig. I dylika fall har man alltså att söka vidtaga sådana åtgärder, som kunna så långt möjligt är minska de antydda svårigheterna.
Vad vidare gymnasialstadiet beträffar lärer samundervisning där i förhål- landevis ännu större omfattning bliva nödvändig. På detta stadium torde den dock möta mindre betänkligheter än å realskolestadiet, enär vissa av de svårig— heter, som möta å sistnämnda stadium _ främst olikheten i utveckling —— ej längre göra sig gällande med samma styrka.
Intill senaste tid hava förhållandena medfört, att de flickor, som önskat avlägga studentexamen, haft att söka sin utbildningi de privata gymnasierna vid vissa högre flickskolor och samskolor. Då en dylik utbildning emellertid blivit jämförelsevis mycket dyrbar, har krav framställts, att genom statens försorg billigare gymnasieundervisning må kunna beredas flickorna. Skol— kommissionen föreslår ett tillfredsställande av detta krav genom upprättandet av dels några få flickgymnasier och dels ett större antal samgymnasier. Att särskilda flickgymnasier böra förekomma vid sidan av gossgymnasierna även i den framtida skolorganisationen, torde vara självklart, men tydligt är också, att sådana av ekonomiska skäl icke kunna upprättas i större utsträckning. Under sådana omständigheter måste man för att kunna tillgodose ej blott gos- sarnas utan även flickornas behov av gymnasial utbildning i erforderlig om- fattning anordna samgymnasier. Man synes därför ha att räkna med att å vissa orter realskolestadiets läroanstalter bleve Särskolor, medan den gymna— siala undervisningen meddelades i samskolor. Om lämpligheten av en sådan ordning hava meningarna varit delade. Särskilt bör erinras om att skolkom— missionen, som diskuterat frågan, ansett det ej vara lämpligt att på ett hög— re stadium sammanföra manlig och kvinnlig ungdom, som ej å lägre stadium åtnjutit undervisning i samskola. På senaste tid har något större praktisk erfarenhet i nu berörda avseende vunnits. Såsom ovan erinrats, hava nämligen flickor numera å vissa orter tillträde till statsgymnasierna och till vissa kom— munala gymnasier. Flickornas antal utgjorde där, enligt av rektorerna läm- nade uppgifter, höstterminen 1923: 167, fördelade på 14 gymnasier, Och höst— terminen 1924: 298, fördelade på 21 gymnasier.1 I dessa läroanstalter hava så— lunda gossar och flickor sammanförts på ett högre stadium utan att hava åtnjutit gemensam undervisning på ett lägre. Det har därför ansetts vara av intresse att erhålla kännedom om vederbörande rektorers mening om denna anordning, och de sakkunniga hava i cirkulärskrivelse till dem anhållit om uttalande i vissa hithörande hänseenden. Av samtliga 21 rektorer hava svar lämnats, för vilkas innehåll en kort redogörelse här torde böra få plats.
Rektorerna framhålla allmänt, att den gjorda erfarenheten vore alltför kort., för att säkra slutsatser därav skulle kunna dragas. De anse emellertid, att
1 Höstterminen 1925 var antalet kvinnliga lärjungar i ovannämnda 21 gymnasier 397.
flickornas vistelse vid läroverken i allmänhet ej medfört några svårigheter för undervisningen, ej heller hade någon ogynnsam inverkan på denna för- sports. Flickorna hade kunnat väl följa med; från ett par håll säges dock, att svårigheter yppats i fråga om undervisningen i matematik och fysik, och från andra håll anmärkes, att svårigheter av annan art visat sig, nämligen beträffande den etiska undervisningen och vissa moment av undervisningen i biologi. Ett par rektorer framhålla dock uttryckligen, att svårigheter av sistnämnda slag ej framträtt. Vissa rektorer hade av flickornas närvaro vid undervisningen ej märkt någon inverkan på kunskapsnivån i klassen, under det att flera andra betyga, att kunskapsnivån på grund härav höjts. Särskilt i modersmålet och främmande språk hade en god inverkan försports av flic- kornas närvaro vid undervisningen. Allmänt påpekas dock att de intagna flickorna så gott som undantagslöst vore begåvade och mycket studieintres— serade.
I allmänhet intygas, att erfarenheterna i övrigt varit goda och att över- ansträngning ej visat sig. I ett fall säges, att tendens till överansträngning försports, och i ett annat, att överansträngning förekommit. Ett par rektorer påpeka, att flickorna hårt pressades av matematiken, något som än mer skärp- tes därav, att trängseln å latinlinjen ofta tvingade flickorna in på reallinjen, även om deras läggning bättre passade för humanistiska studier.
De allra flesta bland rektorerna intyga, att i etiskt avseende inga svårig- heter på grund av gossars och flickors sammanförande märkts och att sam- varon dem emellan artat sig gott. En rektor anser emellertid, att tiden för sammanförandet vore den sämsta tänkbara.
I övrigt framhålles, att även om erfarenheterna hittills varit goda, det dock vore omöjligt att veta, hur saken skulle ställa sig, om samundervisningen bleve generellt genomförd, ty för närvarande vore det blott ett urval av flickor, som komme till gymnasiet. Flera rektorer framhålla som sin åsikt, att särunder- v1sn1ng dock vore att föredraga, och en av dem säger, att samundervisningen allenast vore en nödfallsutväg, under det att en annan rektor åter uttalar den menmgen, att samundervisning å gymnasiet vore en fördel.
_Av redogörelsen synes framgå, att erfarenheterna av kvinnliga lärjungars v1stande Vid ifrågavarande gymnasier hittills varit i stort sett gynnsamma. Då dessa erfarenheter emellertid ännu i de flesta fall omfatta blott två läsår, torde man i likhet med vederbörande rektorer böra med viss varsamhet draga slutsatser av resultatet av anordningen i fråga. I varje fall torde man ej därur kunna hämta något avgörande skäl emot sammanförande av manlig och kvinn- lig ungdom först å gymnasialstadiet. Snarare synes den gjorda erfarenheten Visa, att samundervisning kan med framgång anordnas, även där sådan under- visning ej förekommit å realskolestadiet. Om man ock med skolkommissionen skulle anse det ur uppfostringssynpunkt önskvärt, att lärjungarna i samgym- nasmt erhållit sin grundläggande undervisning i en läroanstalt av samskole- natur, torde man därför, så vitt man för närvarande kan se, icke hava tillräck- lig anledning att för samgymnasiets elevers skull förorda vidsträcktare använd- ning av samskoleformen för det stora flertalet gossar och flickor på realskole- stad1et. Alltså synes —— åtminstone tills Vidare och å vissa orter —— en skol— organisation med särundervisning på realskolestadiet och samundervisning på gymnasialstadiet icke böra ingiva några större betänkligheter.
_I ett avseende kan emellertid nuvarande anordning av flickornas undervis- ning i nyssnämnda gymnasier ej anses vara tillfredsställande. Flickorna hava där insatts i läroverk, som äro organiserade för gossar och skötta nästan ute- slutande av manliga lärare. Detta provisorium borde ersättas med verkliga samgymnasier, i vilkas organisation lika stor hänsyn tages till flickornas som" till gossarnas särskilda läggning och behov.
Det synes oomtvistligt, att själva planläggandet och anordnandet av en sam-
Punkter Pä skola innebär ett pedagogiskt och organisatoriskt mera invecklat problem än
motsvarande anordningar för en särskola, enär hänsyn måste tagas till såväl gossarnas som flickornas krav med avseende på undervisning och uppfostran. Härtill kommer, att ordnandet av flickornas skolutbildning i och för sig är ett mycket komplicerat spörsmål på grund av det dubbla mål, som alltid måste upp— ställas: kunskaper och färdigheter, som skola bliva till gagn för deras framtida arbete på de olika levnadsbanor, som stå kvinnorna öppna, men även förberedelse för den särskilda uppgift, som kan vänta dem i hemmet. Att i samma skolklas- ser samtidigt tillgodose detta flickornas speciella behov och gossarnas krav på för dem lämplig utbildning ställer otvivelaktigt fordringar på läroanstalten och dess lärarpersonal, som icke allestädes torde kunna förutsättas bliva fyllda.
Nu anförda omständigheter ävensom de skäl, som i övrigt andragits mot en allmänt genomförd samundervisning, kunna givetvis ej förbises vid ett bedö- mande av här föreliggande spörsmål. Men man får å andra sidan också taga hänsyn därtill, att samskoleformen dock som nämnts under många år varit prö- vad även i vårt' land i jämförelsevis mycket stor utsträckning och att många lärare och lärarinnor, som prövat denna skolform, tillägga den stor betydelse ur uppfostringssynpunkt. Det är också tydligt, att om under årens lopp verkligt svåra, av samundervisningen förorsakade missförhållanden visat sig, dessa ej kunnat förbliva obekanta utan skulle hava samlat en allmän och stark opinion mot dylik undervisning. Då så ej skett, torde de anförda skälen mot samskolan icke kunna motivera ett utdömande av denna skolform. Tvärtom torde den kunna anses som en både berättigad och fullt användbar skolform; men för att dess arbete må bliva så gynnsamt som möjligt, måste den kunna räkna med att vissa särskilda förutsättningar äro för handen. Bland dessa förutsättningar vilja de sakkunniga peka på några såsom de viktigaste.
Först och främst bör det, såsom såväl i skolkommissionens betänkande som i avgivna yttranden påpekats, noga beaktas, att man vid samskolans organisation tager all erforderlig hänsyn till såväl flickorna som gossarna. Så torde hittills ej alltid hava skett. Ej sällan har samskolan varit allenast en gosskola, i vilken även flickor mottagits. Hänsynen gäller dels undervisningsplanens an- ordnande, dels ock lärar- och lärjungeförhållanden. Undervisningsplanen må- ste uppgöras med tanke även på de kvinnliga lärjungarnas speciella behov, ej minst med hänsyn till arbetsbelastningen. Vidare är det erforderligt, att kvinn— ligt inflytande i skolans ledning får göra sig tillbörligt gällande vid sidan av "det manliga. Önskvärt är givetvis också, att icke alltför stor skillnad i antal råder mellan de manliga och de kvinnliga lärjungarna i en samskoleklass. Att på organisatorisk väg garantera en lämplig proportion i detta hänseende synes emellertid knappast möjligt. Och slutligen spelar lärarfrågan en mycket vik— tig roll. Skolkommissionen har även framhållit denna omständighet och beto- nat vikten av att vid lärarplatsers tillsättande vederbörandes lämplighet för anställning vid samskola vinner nödigt beaktande. De sakkunniga instämma med kommissionen härutinnan. I fråga om de åtgärder, som skulle kunna tryg— ga detta önskemåls vinnande, har skolkommissionen ej gjort något uttalande. Svårigheterna i berörda hänseende äro i själva verket stora: här spela olika faktorer in, främst de för vårt land karakteristiska befordringsförhållandena. Det gäller här närmast ej den formella kompetensen utan den personliga lämp- ligheten för uppgiften, vilken svårligen medelst författningsbestämmelser kan garanteras. Detta bör dock ej få utgöra ett oöverstigligt hinder. Vad som i denna viktiga fråga kan göras, bör givetvis bliva gjort, även om man i någon mån måste rubba på nu gängse befordringsförfaranden. Genom organisatori- ska åtgärder borde kunna åstadkommas, att nämnda skolor finge sig tillförsäk— rade såväl kvinnliga som manliga lärare. Erinras bör att i fråga om statssam-
skolorna liksom beträffande de kommunala mellanskolorna den ordningen nu är gällande, att visst antal lärarplatser måste besättas med kvinnor. Om även 1 framtiden s. k. ämneslärarinnebefattningar bibehölles, låge däri en garanti för att en skola ej bleve utan kvinnlig ämneslärare.
Med hänsyn till vad i det föregående anförts, bl. a. angående de svårigheter, som inställa sig vid en samskolas organisation, och de särskilda förutsättnin- gar, som fordras för dess arbete, synes det de sakkunniga, att särskolor äro att i regel föredraga, där icke ekonomiska eller organisatoriska omständigheter göra samundervisning nödvändig. För en sådan uppfattning talar även den opinion, som under senare år blivit allt starkare i Norge, där under slutet av 1890—talet de flesta högre skolor förvandlades till samskolor, men där nu fram— stående pedagoger förklarat sig anse Särskolor betingas av nutidens krav på differentiering, specialisering och individualisering och där det därför, på grund av vunna erfarenheter, alltmer kräves speciella högre fhckskolor 5. platser, där ekonomiska förhållanden kunna medgiva de härmed förenade ökade kostnaderna.
3. Olika skoltyper för flickor.
De olika Särskolor för flickor, som de sakkunniga upptagit till behandling, Den högre äro följande: högre flickskolor, realskolor för flickor, gymnasier för flickor ””hård””
.. - organisation och lyceer for flickor. och bild— De skolor, som för närvarande hava sig anförtrodd den speciella flickunder- ningsmål.
visningen i vårt land, äro, såsom i det föregående framhållits, de högre flick— skolorna, av vilka 1 är statsskola och 81 äro av staten understödda. För dessa skolors uppkomst och nuvarande ägare har i det föregående redogjorts.
Under äldre tider omfattade de högre flickskolorna olika antal klasser, och några av dem hade under sin första tid ingen bestämd klassindelning. Men sedan ett par årtionden hava nu alla en organisation av 8 elementarklasser, grundade på 3 förberedande klasser eller på 3 klasser i folkskola. Således för- utsätta de en 11-årig skolgång för sina lärjungar men bruka efter antalet ele— mentarklasser allmänt benämnas 8-klassiga högre flickskolor. Alla utom 12 hava egna förberedande klasser.
De statsunderstödda högre flickskolornas elevantal är mycket växlande: höst— terminen 1924 var lägsta antalet 76 lärjungar, i helpensionen Tyringe, Hindås, och högsta antalet 903 lärjungar, i Sigrid Rudebecks skola, Göteborg (gym— nasiet ej inräknat), den skola, som också hade det största antalet parallell— klasser. Två av dessa skolor, Sigrid Rudebecks skola och Detthowska skolan, Stockholm, hava särskilda linjer, som föra fram till realskolexamen, 8 (Södermalms högre läroanstalt för flickor, Wallinska skolan, Lyceum för flickor, Ählinska skolan och Nya elementarskolan för flickor, alla i Stock- holm, Tekla Åbergs högre läroverk för flickor i Malmö, Sundsvalls läroverk för flickor samt Karlskrona högre läroverk för flickor) hava ett 4—ån'gt gym— nasium byggt på flickskolans 6:e klass, och 4 (Sigrid Rudebecks skola i Göte- borg, Uppsala högre elementarläroverk och gymnasium för flickor, Ebba Lund— bergs högre läroverk för flickor i Hälsingborg samt Lunds fullständiga läro— verk för flickor) hava ett 3-årigt gymnasium byggt på flickskolans 7:e klass. Tre av de privata högre flickskolorna, Oskarsskolan och Anna Sandströms skola i Stockholm samt Kjellbergska flickskolan i Göteborg, tjänstgöra liksom statens normalskola som övningsskolor till med dem förenade högre lärarinne— seminarier.
Målet för de högre flickskolornas verksamhet har av ålder varit att meddela den kvinnliga ungdomen allmän medborgerlig bildning med hänsyn tagen till
denna ungdoms egenart samt att i viss utsträckning förbereda sina lärjungar för praktisk verksamhet särskilt inom hemmets område. I den mån det blivit alltmer vanligt, att unga flickor söka sig arbetsuppgifter utom hemmet, hava flickskolorna vid sin undervisning även tagit hänsyn till fordringarna för in- träde å vissa levnadsbanor samt vid vissa fackskolor och specialkurser. Hur olika än flickskolornas kurser sinsemellan voro under slutet av 1800—talet, an- sågs dock ett avgångsbetyg från en högre flickskola innebära tillräcklig garanti för innehavandet av den bildning, som måste förutsättas för arbete vid järn- vägen och i posten, för inträde i telegrafelevkurs, för utbildning till gymnastik-, handarbets- eller teckningslärarinna o. s. v., liksom ock en ur dessa skolor ut— gången elev ansågs hava tillräckliga kunskaper för att söka inträde i kungl. högre lärarinneseminariet.
När på grund av 1904 års riksdagsbeslut i de allmänna läroverken inrättades en ny examen, realskolexamen, för vilken även kvinnliga elever skulle förbere- das i statens nyinrättade samskolor och vilken berättigade till inträde å flera av de levnadsbanor, som beträddes av flickskolornas lärjungar, uppkom bland flickskolans målsmän den frågan, om realskolexamen ensam skulle föra till dessa platser och flickskolans lärjungar sålunda utestängas därifrån. För att så ej skulle ske, skyndade några flickskolor att begära, att deras avgångsbetyg skulle medföra samma kompetens, som förvärvades genom realskolexamen, och flickskolemötet i Göteborg år 1904 uttalade sig för att godkänt avgångsbetyg från 7- eller 8—klassig flickskola, vars undervisningsplan vore av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk godkänd och som underkastade sig den kontroll, som bleve stadgad, skulle medföra samma kompetens som godkänt betyg i realskolexamen. I februari 1908 tillstyrkte överstyrelsen detta förslag. Emel- lertid ingav centralstyrelsen för flick— och samskoleföreningen, på grund av stark opposition inom flickskolevärlden mot ett sammankopplande av flicksko- lans kompetensfråga med realskolexamen, i april 1908 en skrivelse till Kungl. Maj:t, vari den tog avstånd från förslaget, att flickskolornas avgångsbetyg skulle förklaras medföra samma kompetens som betyg över avlagd realskol- examen, i det den framhöll dels den olikhet, som förefunnes mellan den för den högre kvinnobildningens krav avpassade flickskolformen och de för gossar av— sedda allmänna läroverken, och dels den i åtskilliga avseenden högre bildning och den överlägsenhet i kunskaper, som flickskolan med sin två är längre kurs kunde giva. Centralstyrelsen sammanfattade flick- och samskoleföreningens önskemål i kompetensfrågan sålunda: »att kompetensvärdet av flickskolornas avgångsbetyg måtte bedömas utan jämförelse med realskolans kurser, blott med hänsyn till det av vederbörande ämbetsverk eller styrelser angivna behovet; och att under förutsättning att av ämbetsverk och myndigheter visst kompe- tensvärde tillerkänts avgångsbetyg från statens normalskola för flickor, Kungl. Maj:t täcktes avgöra, huruvida det bildningsresultat. vartill skolan efter sin läroplan ledde, kunde anses i huvudsak likvärdigt med det normalskolan giver, och därmed tillerkänna skolans avgångsbetyg samma kompetensvärde; samt att sålunda någon avgångsexamen, vare sig skriftlig eller muntlig, icke måtte av flickskolorna fordras för ifrågasatt kompetens». I sitt utlåtande av den 1 ok— tober 1908 tillstyrkte överstyrelsen frågans avgörande huvudsakligen i den riktning, som centralstyrelsen föreslagit. Sedan skolöverstyrelsen i varje sär- skilt fall efter föregången inspektion samt granskning av kurs- och timplaner m. m. avgivit utlåtande i frågan, har Kungl. Maj:t alltifrån år 1909 meddelat alla de nuvarande statsunderstödda flickskolorna rätt att utfärda avgångsbetyg, medförande samma rättigheter och förmåner som avgångsbetyg från statens normalskola för flickor, den s. k. normalskolekompetensen. Samma rätt har också förvärvats av 7 av de privata högre samskolorna.
Den yttre organisationen av de högre flickskolorna är vad klassantalet be-
träffar numera överallt lika, och dock äro skolorna i sitt arbete och sina kurs- oeh timplaner i vissa avseenden varandra ganska olika. De torde emellertid alla trots vissa variationer leda till i det hela likvärdigt bildningsresultat och hava med hänsyn därtill, som nyss nämnts, erhållit rätt att utfärda avgångsbetyg med normalskolekompetens. Denna rättighet har sålunda icke medfört ett kopicrande av normalskolans kurs- och timplaner. Avvikelserna gälla huvud- sakligen matematik, främmande språk samt delvis övningsämnena.
I det hela omfatta flickskolans kurser det bildningsinnehåll, som meddelas i realskolan, men på grund av den två är längre studietiden och flickornas större mognad i de högre klasserna kan i flickskolan ernås vidgade kunskaper och stör- re fördjupning i de flesta av skolans ämnen. Särskilt gäller detta kristendoms- kunskap, modersmålet, litteraturhistoria, historia och de främmande språken, under det att kurserna i matematik, fysik och kemi i allmänhet icke gå längre, i flera skolor icke så långt som i realskolan. Skolöverstyrelsens minoritet säger i sitt utlåtande vid en jämförelse mellan flickskolan och samrealskolan: »Flick— skolan står betydligt högre i humaniora, samskolan antagligen högre i de na— turvetenskapliga ämnena.» De flesta flickskolornas kurs- och timplaner lämna dessutom ganska stort utrymme åt de för hemmet särskilt värdefulla ämnena handarbete och huslig ekonomi.
Den högre flickskolan förer sålunda sina elever till en bildningsnivå, Sunl i det hela ligger högre än realskolans men som icke når gymnasiets, och är på ett karakteristiskt sätt skild från båda dessa skolformer. Denna bildningstyp har fått sin speciella beteckning genom benämningen på den kompetens, som fästes vid skolornas avgångsbetyg, den ovannämnda s. k. normalskolekompe- tenscn.
Skolkommissionen har i sina grunder till kursplaner för den ö-åriga flick- skolan vid så gott som alla ämnen betonat den »fylligare behandling», »starkare ställning», »utvidgade kunskap» o. s. v., som kan givas de olika ämnena i flick- skolan i jämförelse med samma ämnen i realskolan, men när det gäller den be- hörighet, som skulle följa med godkänt avgångsbetyg från de föreslagna högre flickskolorna, tänker sig kommissionen ingen särskild till flickskoletypen knu- ten kompetens utan förordar allenast, att A- och B-flickskolornas avgångs- betyg >>måtte medföra enahanda behörighet som betyg över avlagd realexamen».
Detta uttalande har i allmänhet uppfattats så, som om avgångsbetyg från högre flickskola skulle medföra endast samma kompetens som betyg över avlagd realexamen, och har därför rönt gensägelse från representanter för de högre flickskolorna, vilka i sina utlåtanden med styrka framhållit, att flickskolan med sin längre skoltid gåve en vidare och mera fördjupad allmänbildning än real- skolan. Överstyrelsens minoritet fäster likaledes uppmärksamheten på att kommissionen gjort de båda speciella. flicklinjerna A. och B två år längre än realskolan >>utan att sätta i fråga någon högre kompetens för sagda linjer». Bland de yttranden, som yrkat på ett understrykande av värdet av normalskole- kompetensen, är också det, som avgivits av kollegiet vid kungl. högre lära- rinneseminariet, vilket uttalar sig för »att avgångsbetyg från A-skolan måtte formellt medföra högre kompetens än realexamen — detta under åberopande av att de i stort sett komma att motsvara den nuvarande åttaklassiga flickskolans avgångsbetyg, vilka genom det förtroende de allmänt tillvunnit sig i realiteten visat sig äga större värde än realskolexamensbetyg». Centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen framhåller nödvändigheten av att nämnda kompetens finge behålla det värde den hittills haft, alltså ett högre värde än den kom- petens, som åtföljde realskolexamen. Detta vore icke endast ett skyldigt er- kännande åt den större mognad och de djupare kunskaper, som lärjungarna vid de högre flickskolorna (A- och B-typerna) komme att äga i jämförelse med dem, som genomgått realskola, utan det vore även en förutsättning för att
Olika typer av egentlig högre flick- skola. Skolkommis- sionen.
flickskolorna skulle kunna bestå i konkurrensen med de två år kortare realskolorna. Kollegiet vid Anna Sandströms skola i Stockholm framhåller, att när det gäller platser i banker, statens verk eller andra institutioner, av- gångsbetyg från 8-klassig flickskola visat sig äga betydligt större värde än be- tyg över avlagd realskolexamen, och ser ett bevis för att myndigheterna erkände flickskolornas avgångsbetyg såsom innebärande större garanti för mogenhet och kunskaper än realskolexamen däruti, att Kungl. Maj:t fastställt sådant avgångsbetyg som fordran för inträde i dels de privata högre lära- rinneseminarierna, dels gymnastiska centralinstitutet och därmed likställda. lä- roanstalter, varemot denna kompetens icke tillerkänts realskolexamen. Från andra håll har påpekats att för inträde i högre kursen av handarbetsseminari— erna liksom i allmänhet för inträde i de privata 3-åriga gymnasierna fordras antingen avlagd realskolexamen eller betyg från sjunde klass i en högre flick- skola, vilka bestämmelser torde visa hän på att flickskolan åtminstone med sin åttonde klass låge över realskolans bildningsnivå.
I själva verket synes det otvivelaktigt, att den nuvarande högre flickskolan med sin längre skoltid och med flickornas större mognad i de översta klasserna ger en vidare och mer fördjupad bildning än realskolan, och att särskilt under— visningen i de främmande språken i dem är avsevärt mera omfattande än i den kortare realskolan. De sakkunniga hava i likhet med skolkommissionen vid uppgörandet av kurs- och timplaner för den högre flickskolan givit denna en sådan utformning, att dess bildningsresultat kommer att gå utöver realskolans bildningsmått. Ett officiellt erkännande av den nuvarande högre flickskolans bildningsmål ligger i beteckningen normalskolekompetens, som under vissa för- utsättningar fästes vid avgångsbetyget. Ehuru det kan ifrågasättas, om denna beteckning är den lämpligaste, vilja de sakkunniga dock framhålla vikten av att en dylik särskiljande benämning bibehålles för att markera den bildnings— nivå, som nås genom studierna i en högre flickskola, och för att därigenom också tydligt skilja flickskolans bildningstyp från realskolans. Ett dylikt framhållande av värdet av den högre flickskolans särskilda bildningsmål synes ägnat. att i sin mån motverka en allt för stark rusning till studentexamen.
Enligt skolkommissionens förslag skulle flickornas undervisning i stor ut- sträckning givas i samskolor, inom vilka en viss differentiering med hänsyn till de kvinnliga lärjungarna skulle kunna åstadkommas. Men kommissionen före- slår även, att, där förhållandena medgiva anordnande av två eller flera läro— anstalter å såväl mellan- som högstadiet, tillbörligt utrymme gives åt sär- undervisning, detta med hänsyn såväl till vissa, med inrättandet av samskolor förbundna svårigheter av pedagogisk och hygienisk art som ock till historiskt givna förhållanden. Härigenom skulle undervisningsväsendet erhålla önskvärd smidighet och omväxling. Däwid borde man i största möjliga utsträckning för flickorna söka tillvarataga den bildningstyp, som småningom utformats i den s. k. 8-klassiga flickskolan, och kommissionen föreslår därför, att antingen, i likhet med vad som redan sker vid vissa samskolor, från lämpligt stadium i realskolan en uteslutande för flickor avsedd bildningslinje skulle utlöpa, eller också att på den 6-klassiga folkskolan uppbyggdes en särskild flickskola. Kom- missionen anser ett sådant hänsynstagande till den nuvarande flickoletypen stå i full överensstämmelse med den av departementschefen i statsrådsprotokollet den 31 december 1918 uttalade grundsatsen, att flickskolan ej finge ensidigt om— bildas efter mönstret av gosskolan. Båda de ifrågasatta flickskoleformerna borde enligt kommissionens mening utan examen leda fram till ett bildningsmål motsvarande det, som nu berättigar till s. k. normalskolekompetens. Genom stu- diernas utsträckande över ett i jämförelse med realskolan större antal år, genom frånvaro av examenstvång och genom åtskilliga lättnader i ämnesval och stu—
|
i i l
dieanordning i övrigt skulle inom dessa skolformer kunna åstadkommas den avspänning i ansträngning och arbetstakt, som krävdes särskilt för mer käns— liga flickor under övergångsåldern, varjämte dels en fördjupning av kunska— perna inom vissa läroämnen borde kunna äga rum och dels mera utrymme vin— nas för husligt arbete.
De av skolkommissionen föreslagna flickskoletyperna äro tre, betecknade med bokstäverna A, B och C.
A-typen, en 6-årig flickskola, byggd på folkskolans sjätte klass, borde före- komma i samhällen, där antalet lärjungar i den högre skolan uppnådde en sådan storlek, att tillvaron av mer än en enda läroanstalt kunde anses motiverad, och kommissionen säger sig ha funnit starka skäl föreligga för att i det väsentliga söka förebilden till denna typ i den nuvarande 8—klassiga flickskolan, vars lämplighet för den speciella kvinnobildningen kommissionen finner uppenbar. ]. del V av kommissionens betänkande föreslås i hela landet 28 skolor av denna A-typ.
Flickskolor av B-typ anses böra upprättas å orter, där lärjungeantalet i den högre skolan enligt kommissionens mening väl icke påkallade upprättandet av Särskolor men dock nådde sådan storlek, att parallellavdelningar inom de olika klasserna. måste upprättas. Flickornas undervisning skulle där anordnas på det sätt, att flickorna först undervisades i samskolan men sedan skulle hava tillfälle att från den tredje klassen övergå till en treårig flickskolelinje, vars uppgift vore att föra dem till ungefär samma kunskapsmått, som nu inhämtas i en 8— klassig flickskola. Denna linjedelning skulle förberedas redan i den tredje realskoleklassen, genom att de flickor, som ämnade övergå till flickskolelinjen, i denna klass skulle befrias från undervisningen i matematik. Kommissionen tänker sig 33 sådana flickskolor i landet.
Till sist har kommissionen föreslagit en form av flickskola, betecknad typ C, som skulle utgöra en 1-årig påbyggnad på samrealskolans högsta klass. Denna skoltyp skulle anordnas under jämförelsevis fria former, och undervisningen skulle där avse dels utvidgande och fördjupande av den i realskolan inhämtade allmänbildningen, dels bibringande av ökade färdigheter i praktiskt arbete; 30 sådana flickskolor föreslås.
Vad flickskolornas anknytning till folkskolan angår, har, enligt den av skol- överstyrelsen utarbetade sammanfattningen av utlåtanden över kommissions- betänkandet, kommissionens förslag uttryckligen tillstyrkts i ett 10-tal ytt- randen av bl. a. folkskolestyrelser samt kollegier vid och styrelser för kommu- nala mellanskolor. Samtliga kollegier vid högre flickskolor och de av dessa skolors styrelser, vilka avgivit yttranden, avstyrka uttryckligen skolkommis— sionens förslag att. bygga flickskolan på G_årig grundskola. Ett stort antal av dem har liksom flickskolemötet i Lund 1922 uttalat sig för en 7-årig flick— skola, byggd på 4-årig grundskola, med ungefär samma motivering som fram— förts för realskolans byggande på sådan grundskola. I flertalet yttranden, sär- skilt från flickskolornas kollegier, har framhållits, att endast en av de före- slagna flickskoletyperna, A-typen, kunde i värde jämföras med den nuvarande 8-klassiga flickskolan, men att den för att motsvara sitt ändamål borde organi— seras som 7-årig på 4—årig grundskola. I de flesta av de ifrågavarande ytt— randena betonas, i anslutning till den av kommissionsledamöterna Fåhraeus, Martin, Staaff, Swartling och Åström avgivna reservationen angående flick— skolans ställning inom den föreslagna organisationen, att nämnda flickskole- typ borde vara den normala flickskoletypen och sålunda upprättas i väsentligt större utsträckning, än vad kommissionen föreslagit.
I ett stort antal yttranden, huvudsakligen avgivna av kollegier vid och sty- relser för högre flickskolor, framhålles nödvändigheten av att möjlighet bere—
Yttrandena.
des flickskolans lärjungar att, om de så önska, kunna från lämplig klass över- gå till gymnasium. Kollegiet vid Lunds fullständiga läroverk för flickor an— ser detta vara ett existensvillkor för den högre flickskolan, enär, om dylik över- gång ej vore tryggad, många föräldrar kunde skrämmas från att för sina flic— kor välja denna för dem i allmänhet bäst lämpade skolform. I flera yttranden påpekas, att vid de nuvarande högre flickskolorna övergång med lätthet kan ske från flickskolornas sjätte klass till första ringen av ett 4—årigt gymnasium, men att större svårigheter skulle uppstå för övergång från den av kommissio- nen föreslagna flickskolan av A-typ till kommissionens gymnasium. I allmän- het förordas, att flickolornas kurser så anordnas, att en dylik övergång bör kun- na ske från den klass, som komme att motsvara den nuvarande sjätte flickskole- klassen. Så uttalar sig kollegiet vid W'allinska skolan, som förordar en 7-årig flickskola på 4-årig grundskola, för att övergång till gymnasiet måtte anordnas från flickskolans femte klass.
I några utlåtanden framhålles även önskvärdheten av att underlätta över- gång från viss klass i flickskola till realskolans avgångsklass.
Angående lämpligheten av skolor av B- och C-typerna tyckas åsikterna vara mycket delade. I vissa yttranden säges, att B-typen visserligen vore lämplig för flickorna, om möjlighet att upprätta skolor av A—typ icke funnes, men sam- tidigt framhålles som en stor olägenhet för såväl uppfostran som undervisning den brist på enhet, som bleve en följd därav, att flickorna tvungos att två gånger övergå från en skolform till en annan. »Att på detta sätt tvingas in i olika miljöer», säger ett kollegium, »kan ej annat än menligt inverka på såväl arbetet som trevnaden. Kamratbanden skulle slitas och känslan av samhö- righet mcd skolan bli mindre.» I flera yttranden framträder också misstro mot B—skolans förmåga att draga till sig lärjungar, då den skulle börja endast ett år före realskolans slut och efter tre är icke ge högre formell kompetens än denna. Det är samma tankegång, som funnit uttryck i nyss omtalade reserva- tion av vissa ledamöter av skolkommissionen, vilka befara, att B-skolan på grund av sin organisation skulle få allt för ringa anslutning och att därigenom flickor- na, om denna B-typ bleve den normala flickskoletypen, skulle antingen få säm- re utbildning än hittills cller också — kanske utan avgjord håg — tvingas in på gymnasievägen. I några yttranden uttalas den åsikten, att den avspänningi ar— betsintensiteten, som skulle vinnas genom B-flickskolan, skulle inträda alldeles för sent samt att den modifikation i kursplanen, som genom denna skola kunde erhållas, icke vore tillfyllest för en undervisning, som skulle tillfredsställa flic- kornas bildningsbehov. . _ _
Angående C-typen framhålles i'vissa yttranden, att den kunde bliva till gagn i samhällen, där ingen annan flickskola funnes, särskilt för sådana flic- kor, som icke genast efter realexamen behövde ägna sig åt förvärvsarbete utan önskade någon ytterligare utbildning i en del ämnen. I andra säges, att då genomgåendet av en flickskola av C-typ icke gåve någon formell kompetens. det vore för en flicka fördelaktigare att genomgå en särskild fackskola, Vid vilken viss bestämd kompetens kunde erhållas. I ett flertal yttranden betonas, att enär en flickskola av C-typ, om den ock i och för sig kunde vara till nytta, på intet sätt kunde motsvara den nuvarande 8-klassiga flickskolan, en sådan skolas ersättande med realskola och C-skola skulle innebära en Väsent- likg försämring av flickornas bildningsmöjligheter på den ort, där dylikt utbyte s edde.
I flera yttranden, bland annat i det, som avgivits av centralstyrelsen för flick— och samskoleföreningen, framhålles att flickskolor av såväl B- som C-typ icke kunde tillgodose flickornas speciella bildningsbehov på samma sätt som de nu— varande högre flickskolorna, och att därför en dylik flickskola endast i nöd— fall borde ersättas med en skola av B- eller C-typ. I åtskilliga utlåtanden
säges, att om kommissionens förslag med avseende på flickornas undervisning följdes, reformen genom sina_anordningar skulle komma att gå förödande fram över den 1 samhället organlskt framvuxna, på traditioner rika högre flick- skolan.
Skolöverstyrelsens majoritet anser, att flickskolor av A-typ, vilka i huvud- sak anslöte sig till den skoltyp, som fått sin utformning i de nuvarande högre flickskolorna, vore bäst lämpade att. tillgodose de särskilda önskemålen för flickornas utbildning, och finner det därför önskvärt, att skolor av denna typ måtte komma till stånd allestädes, där förutsättningar därför funnes, Och detta icke minst med hänsyn till betydelsen av att flickorna icke utan verkliga skäl valde gymnasievägen. Dock framhåller majoriteten, att om behovet av till- fälle till realskolebildning för flickor skulle kunna tillgodoses, det begränsade lärjungeantalet icke torde kunna göra det ekonomiskt försvarligt att uppehålla flickskolor av A-typ å alla de orter, där nu 8—klassiga högre flickskolor fun- nes. Majoriteten framhåller vidare, att särskild uppmärksamhet borde ägnas frågan om antalet klasser i A-flickskolan, och påminner om att skolkommis— sionen övervägt, huruvida denna borde göras 5- eller ö-årig, men stannat vid det senare. Majoriteten anser, att denna fråga i vissa avseenden komme i nytt läge, om den på 6-årig grundskola byggda realskolan i enlighet med dess för- slag gjordes 3-årig, och finner starka skäl tala för att i så fall A-flickskolan gjordes 5—årig, men säger sig dock icke vilja taga bestämd ståndpunkt utan förordar en ytterligare undersökning angående frågan om en avkortning av den högre flickskolan. Den anser, att om det befunnes lämpligt att avkorta A- flickskolan med ett år, B—skolan borde bliva en 2-årig kurs byggd på real- skolans högsta klass. Angående C-typen uttalar sig majoriteten för att i flick- skolor av denna typ jämförelsevis stort utrymme borde givas åt praktiska sys— selsättningar och finner önskligt, att denna skoltyp måtte förekomma så talrikt som möjligt.
Överstyrelsens minoritet anser, att inga skäl funnes att i fråga om anknyt- ningen till bottenskolan göra skillnad mellan flickornas och gossarnas studie— gång och att den högre flickskolan därför kunde liksom realskolan anknyta till folkskolans 4:e klass men med övergångsanordningar för sådana lärjungar, som lämnade folkskolan först efter dess 6:e klass. Alltså skulle flickskolan, under förutsättning av nedtill skeende förkortning, bliva 7-årig, och den borde utan särskild avgångsexamen föra till en kompetens, som i huvudsak samman- fölle med den nuvarande normalskolekompetensen. Om den nuvarande högre flickskolan säger minoriteten, att den »utan all fråga är den bästa av flick- ,skolebildningens nuvarande huvudtyper i vårt land». »Den högre flickskolans företräden torde kunna sammanfattas så», säger minoriteten vidare, »att den såväl i fråga om den meddelade undervisningens innehåll som i fråga om arbetssätt bättre än någon annan av våra nuvarande skolformer tillgodoser flickornas bildningsbehov och utvecklingsgång. Och att den kan göra detta, det beror i sin tur i väsentlig grad därpå, att den har längre skoltid till sitt förfogande Och —— åtminstone delvis såsom en följd härav — är fri från av- slutningsexamen ; den senare omständigheten spelar helt visst på grund av flic- kornas läggning ännu större roll för dem, än den skulle göra för gossar. Men härtill kommer, att denna skola i motsats till övriga skolformer, som här kom- ma i fråga till jämförelse, är alltigenom —— möjligen med undantag av två eller tre förberedande klasser — organiserad som särskola.» Minoriteten fram- .håller emellertid som en svaghet hos de nuvarande högre flickskolorna, att en bestämd övergång till gymnasiet ej finnes, och förordar, att en sådan an- knytningspunkt måtte anordnas, men att den med hänsyn till flickornas be-
Skolöver- styrelsens majoritet.
Skolöver— styrelsens minoritet.
General- direktör
Bergqvist.
De sak- kunniga.
hov av långsammare arbetstakt och av på hemmet särskilt inriktade bildningss moment måtte läggas högre upp än motsvarande punkt i realskolan och lämp— ligen, för övergång till ett 4-årigt gymnasiums första ring, vid avgång från klass, som motsvarar den nuvarande sjätte flickskoleklassen. Från denna klass skulle också övergång kunna ske till högsta realskoleklassen för flickor. som önskade avlägga realskolexamen. I vad mån dylika övergångsmöjligheter skulle förutsätta identiska kurser eller låta sig förena med vissa kursvaria- tioner, anser minoriteten böra bliva föremål för särskild undersökning.
Om den nuvarande högre flickskolan uttalar generaldirektör Bergqvist i sitt utlåtande såsom ett allmänt omdöme, att denna skola visat sig motsvara ett starkt samhällsbehov, vilket den också i det stora hela på ett förtjänstfullt sätt tillgodosett. Denna skola hade under utvecklingens gång alltmera utfor— mats till en läroanstalt, vilken —— på samma gång den meddelade en allmänt medborgerlig bildning, som till omfånget något överstege den statliga real- skolans — tillika sörjde för den kvinnliga ungdomens utbildning för hemmets uppgifter och krav under hänsyn till flickornas säregna kroppsliga och andliga utrustning. »Det sätt, varpå denna uppgift fyllts», tillägger han, »har från det allmännas sida skaffat skolan ett grundat anseende och möjliggjort en rik både inre och yttre utveckling.» Såsom redan i det föregående framhållits, anser generaldirektör Bergqvist ett visst utrymme böra lämnas den kommunala bestämmande— eller åtminstone förslagsrätten, när det gäller valet mellan sär- skolor för gossar och flickor och samskolor. Och han anser särskilt en sådan anordning vara att anbefalla som en försöksväg tills vidare.
Organiserandet av flickornas undervisning är, såsom förut framhållits, ett särskilt invecklat och svårlöst problem på grund av det dubbla mål för deras utbildning, som måste tillgodoses. De erfarenheter, som hittills vunnits i stats-
skolorna äro — om man undantager statens enda flickskola —— hämtade från läroverk, vilka, även om flickor undervisats i en del av dem, inrättats väsent- ligen med hänsyn till gossarnas utbildning. Man bör därför vid uppbyggandet av framtidens skolor för kvinnlig ungdom ej utan vidare taga förstnämnda skolor till mönster utan främst taga lärdom av de högre skolor, som skapats enbart för den kvinnliga ungdomen, nämligen de 8-klassiga flickskolorna. Dessa). hava i sin organisation sökt giva flickornas undervisning och fostran en in— riktning på såväl hemmets arbetsuppgifter som förvärvsarbete utom hemmet och tillika sökt anpassa studierna efter flickornas fysiska och psykiska utveck- lingsgång. De vitsord, som den nuvarande högre flickskolan erhållit i en mängd yttranden från skilda håll, bland andra från såväl skolöverstyrelsens chef som dess majoritet och minoritet, liksom även i skolkommissionens betänkande, hava styrkt de sakkunniga i den uppfattningen, att det för den kvinnliga ungdomen vore betydelsefullt, om högre flickskolor, som i arbetssätt och bildningsuppgift nära anslöte sig till den nuvarande flickskolan, funnes i största möjliga ut- sträckning.
Vid en jämförelse mellan statssamskolornas och flickskolornas undervisnings— planer märker man, att i flickskolorna studiegången är något långsammare, varigenom såväl större lugn i arbetet som större fördjupning av vissa kurs- moment möjliggöres, att lektionsantalet per vecka är något mindre, att mer tid gives åt handens arbete, varvid särskild hänsyn tages till flickornas be— hov av vissa kvinnliga färdigheter, i sömnad. hushållsgöromål o. dyl., samt att möjlighet finnes att i övergångsåldern minska det teoretiska arbetet till för— mån för det praktiska. Att det för flickorna är lämpligare med en något lång- sammare arbetstakt än gossarnas, bestyrkes även därav, att i de privata flick- skolor, som upptagit realskolexamen på sitt program, realskolekursen har ut- sträckts över 7 år i stället för 6 i statsskolorna och att vägen till student—
examen genom flickskola och gymnasium allmänt gjorts ett år längre än i stats- läroverken.
I detta sammanhang må erinras om organisationen av de speciella flick- skolorna i Norge och Danmark och om de önskemål beträffande flickornas undervisning, som uttalats i skrivelser till de skolkommissioner, som i dessa länder varit i verksamhet. I Norge har särskolan för flickor av ekonomiska skäl mindre utbredning än samskolan. Men där den finns kvar, har den genom- gående en från samskolan avvikande typ så tillvida, som den ger flickorna ett års längre kurs för studiegången till den för gossar och flickor lika middel— skoleexamen. I Danmark hava skolor, som mottaga blott kvinnliga elever, sedan år 1903 rättighet att anordna en särskild >>pigeskoleexamen», som mot- svarar den vanliga realexamen men avlägges efter ett års längre studietid. Denna rättighet har begagnats av flera flickskolor i Köpenhamn men icke av skolor i övriga delar av landet. Emellertid har på grund av starka krav från flickskolornas sida majoriteten i 1919 års skolkommission föreslagit, att alla danska flickskolor fortfarande må ha rättighet att utsträcka undervisnings— tiden med ett år fram till realexamen. Flickskolornas realklasser skulle upp- taga samma kurser, som äro obligatoriska för realundervisningen i övrigt, men därtill skulle knytas flera eller färre valfria ämnen, och »de szerlige kvindelige Fag» skulle upptagas på undervisningsplanen.
I båda länderna motiveras denna anordning med flickornas behov av något långsammare arbetstakt samt krav på tid för den speciellt kvinnliga utbild— ningen. Dessa synpunkter hava utförligt utvecklats i den skrivelse, som Norsk forening for kvindelig opdragelse og undervisning ingav till den norska skol- kommissionen av 1920. I denna framställning sammanfattas skälen för en längre skoltid för flickorna än för gossarna på följande sätt: >>Hvad vi vil hevde, er altså at normalt bor piker ha ett år lenger til sin utdannelse enn gutter. Kun derved kan hygieniske hensyn og hensynet til pikernes psykiske egenart skje fyldest; kun derved vil det uten å gå det hevdvunne for naAr kunne skaffes plass til sådanne fag og en sådan undervisning, som mere direkte tar sikte på pikers, de fleste pikers fremtidige virke og livsopgaver, uten samtidig å forringe deres teoretiske utdannelse i almenhetens eine ; kun derved vil det vzere mulig å finne den middelvei, som vi mener må sekes for å forsone den gamle intellektualistisk farvede opfatning med en retferdigere og med mere moderne synsmåter stemmende vurdering av kvinnens virke og opgaver.» I den danska skolkommissionens betänkande finner man samma synpunkter häv— dade i ett par till kommissionen sända skrivelser, särskilt i en skrivelse i ja- nuari 1922 från ledarna för 21 hejere Pige—Almenskoler i Köpenhamn och andra danska städer, vari det begäres, »at de Skoler, der anser det for rigtigst av Hensyn til Elevernes fysiske Udvikling og deres Uddannelse i sserlig kvindelig Fag, kan anvende eet Aar mere end Drengeskolerne paa den Under- visning, der svarer til den nuvaerende Mellemskoleundervisning». _
Även i de lektionsplaner, som år 1918 fastställdes för Finlands skolor, är vägen till studentexamen ett år längre i de speciella flickskolorna än i övriga s olor.
Det är under strävan att tillvarataga den nuvarande högre flickskolans sär- drag, som de sakkunniga uppgjort sina planer för den högre flickskolan. Som det ej torde finnas några hållbara skäl för att i fråga om grundskolans längd organisera flickskolan annorlunda än realskolan, hava de sakkunniga utarbe- tat tim- och kursplaner för 8-årig flickskola byggd på 3-årig grundskola, 7-årig flickskola på 4-årig grundskola och 6-årig flickskola på 6-årig grund- skola. Då det emellertid synes vara av vikt, att flickskolan ej kommer att stå isolerad i skolorganisationen, har det varit de sakkunniga angeläget att tillse, att förbindelsen mellan flickskolan och övriga skolformer hålles så öppen som
möjligt. De sakkunniga hava därför, såsom framgår av det följande, sökt un— derlätta övergången från flickskolan såväl till gymnasiet som till klass, i vilken realexamen kan avläggas, på det att även de flickor, som önska avlägga real- eller studentexamen, må kunna med fördel begagna sig av undervisningen i den för den kvinnliga ungdomen särskilt tillrättalagda skolan.
För att flickskolan således må vara lämplig för alla flickor, oavsett om de sätta som mål normalskolekompetensen, realexamen eller studentexamen, hava kurserna så ordnats, att en övergång från flickskolans 6:e klass i 8-årig flick— skola, öze klass i 7-årig flickskola och 4:e klass i 6-årig flickskola kan ske såväl till ett 4-årigt gymnasiums första ring som till en realexamensklass, vare sig dessa finnas som parallellklasser inom flickskolan själv eller över- gång måste ske till ring eller klass i annan skola, flickskola eller samskola. Om det gäller inträde i ett 3-årigt gymnasium, torde övergång kunna ske an- tingen genom den nyssnämnda realexamensklassen eller ock från flickskolans näst högsta klass, varvid någon modifikation i kursfördelningen mellan flick- skolans två högsta klasser skulle kunna tänkas, därest många elever skulle ön- ska sådan övergång. Om endast ett fåtal elever skulle övergå till dylikt gym— nasium, torde tillfälle kunna beredas dessa att på egen hand ersätta vad som brister i kurserna. Ehuru de sakkunniga sålunda genom olika kursanordningar sökt att för flickskolans elever underlätta eventuell övergång till såväl real- examensklass som till gymnasium, har dock huvudsyftet med den föreslagna organisationen av flickskolan Varit att få en för den kvinnliga ungdomens an- lag och studiehåg lämpad obruten studiegång, vilken, på samma gång den ger flickan en god allmänbildning som grundval för olika arbetsuppgifter ute i samhället, även tillgodoser kraven på hennes utbildning för hemmets sär- skilda behov och vilken i de olika skolklasserna lämpligt avpassas med hän— syn till hennes fysiska och psykiska utveckling.
Den form, som de sakkunniga givit den högre flickskolan och som nära an- sluter sig till den av skolkommissionen föreslagna A-typen, torde på grund av sin nyssnämnda organisation hava möjlighet att komma till vidsträckt an- vändning. På en del orter, där fristående högre flickskolor ej skulle kunna upp- rättas, torde dock förhållandena kunna medgiva anordnandet av en flickskole— linje i form av parallellklasser inom där befintlig realskola.
Å de orter, där det icke kan beredas plats för fristående flickskola av A-typ eller för hel flickskolelinje av denna typ, torde i vissa fall en organisation, i huvudsak motsvarande den av skolkommissionen föreslagna B-typen, kunna upprättas. Kommissionen har stannat vid att uppbygga B-skolan med tre klas- ser på den näst högsta klassen i en fyraårig samrealskola, men för att flic- korna skulle få en viss lindring i arbetet i denna klass, föreslår kommissionen, att de, som ämna övergå till flickskolelinjen, skulle i denna realskolans tredje klass befrias från undervisningen i matematik. Rättigheten till ett dylikt bort- val synes vara särskilt viktig, enär arbetsbelastningen i den näst högsta klas- sen, i synnerhet i den 4-åriga realskolan, torde bliva ganska stor, och flickorna där i allmänhet befinna sig i en ålder, då de skulle behöva lindring i ett an— strängande skolarbete. Då emellertid denna anordning med bortval av matema- tiken förutsätter, att valet mellan fortsatt realskolekurs och flickskola av B—typ sker redan vid början av realskolans näst högsta klass, ligger det nära till hands att, för vinnande av en jämnare och bättre studiegång, låta B-flickskolan börja redan med en parallellavdelning till denna klass. Där lärjungeantalets storlek gör en dylik parallellklaSS berättigad, torde alltså den egentliga flick- skolan kunna inträda redan ett år tidigare, än kommissionen föreslagit, och alltså en 4—årig B—skola, utgående från den 4—åriga samrealskolans andra klass, upprättas med i huvudsak de kurser, som uppgjorts för den 6-åriga A-flick— skolans fyra högsta klasser. Därvid kunde, om så ansåges önskvärt, säker—
ligen samläsning i flera ämnen förekomma mellan samrealskolans tredje klass och den därmed parallella flickskolans lägsta klass. I överensstämmelse med en organisation av 4—årig B-skola, byggd på 4—årig realskolas andra klass, står en sådan skolas byggande på 5-årig realskolas tredje klass och på G-årig realskolas fjärde klass. Å andra sidan kommer en 3-årig B-skolas uppbyggande på en 4-årig realskolas tredje klass att organisatoriskt motsvaras av samma B—skolas byggande på en 5-årig realskolas fjärde klass och en 6-årig realskolas femte klass. Då B-flickskolornas kursplaner böra så mycket som möjligt sam— manfalla med kursplanerna för motsvarande klasser i A-flickskolan, hava inga särskilda kursplaner uppgjorts för dem men väl timplaner för såväl 4-årig som 3—årig B-flickskola, uppbyggd på 4—årig realskolas tredje resp. andra klass.
I de fall: där flickornas studiegång måste helt följa gossarnas fram till realexamen, skulle, synes det, en påbyggnad på realskolan med det bildnings- innehåll och den organisatoriska anordning, som antydes i kommissionens för- slag om C-flickskola, vara en för flickorna lämplig organisation. Behovet av en dylik fortsättningsklass för flickorna tyckes framgå av det förhållandet, att många flickor från olika samhällsklasser stanna kvar i hemmet året när— mast efter avlagd realskolexamen eller ock söka inträde i någon högre flick— skolas högsta klass eller övergå till gymnasiestudier ofta endast av den anled— ningen, att föräldrarna anse dem för unga att genast gå ut i förvärvsarbete, under det att gossarna vid samma tidpunkt i allmänhet anses färdiga att börja sådant arbete. En dylik fortsättningsklass, som med starkt inslag av prak— tiska ämnen gåve vidgade kunskaper i sådana teoretiska ämnen som moders- målet med litteraturhistoria, främmande språk och hälsolära men i allmänhet ej upptoge ämnen, som i realskolan haft mer avrundade kurser, kunde bliva till gagn för många flickor, som önskade något års fortsatt utbildning utöver real- examen. Liksom kommissionen anse även de sakkunniga, att arbetet i C-skolan bör försiggå under friare former än i de övriga flickskolorna och att det må tillkomma skolans ledning såväl att begränsa antalet veckotimmar som att kon- centrera arbetet på ett mindre antal ämnen. De sakkunniga hava därför icke uppgjort något förslag till tim- och kursplaner för sagda skolform.
I fall realskolan, i enlighet med överstyrelsemajoritetens förslag, uppifrån av- kortades med en klass, torde C-flickskolan böra få i huvudsak den läggning, som majoriteten förordar, med praktiska sysselsättningar, såsom hushålls- och handarbetsundervisning, som själva medelpunkten i utbildningsarbetet. Detta synes så mycket mer önskvärt, som vid uppgörandet av timplanen för den 3- åriga realskolan plats icke kunnat beredas för undervisning i hushållsgöromål.
De hittills behandlade olika flickskoleformerna, med undantag av C-typen, avse att leda till ett bildningsmål i huvudsak motsvarande den 8-klassiga högre flickskolans och den av skolkommissionen föreslagna A-typens. Skolöver- styrelsens majoritet, vilken förordat realskolans avkortande uppifrån med ett år och därmed sänkande av dess bildningsmål till en nivå, motsvarande nu- varande femte realskoleklassens, har, såsom förut nämnts, ifrågasatt, att om nämnda avkortning komme till stånd, även den högre flickskolan skulle av— kortas med en klass. Enligt den sålunda framkastade tanken skulle den på G-årig grundskola byggda flickskolan omfatta endast fem klasser och alltså erhålla ett sänkt bildningsmål. För en sådan avkortning av den högre flick— skolan anföras följande skäl: genom en dylik åtgärd skulle normalåldern för avgång från flickskolan icke höjas över den nuvarande, vilket däremot skulle bliva fallet med en på 6-årig grundskola byggd 6-årig flickskola; om flicksko— lans_ studiekurs bleve två år kortare än gymnasiets, skulle flickskolans förmåga att 1 konkurrens med gymnasiet draga till sig lärjungar bliva större, än om dess studiekurs vore blott ett år kortare; genom sin femåriga kurs, som om- fattade två studieår mer än den avkortade realskolans, skulle den avkortade
Avkortad flickskola.
flickskolan ändock kunna tillmätas så mycket högre kompetensvärde än real.— skolan, att den skulle kunna äga god konkurrenskraft även gent emot denna skolform; vidare syntes lärjungarna i de nuvarande flickskolorna i ej obetyd- lig omfattning avgå före skoltidens slut; till sist kunde det ifrågasättas, om icke den från alla håll önskade utbildningen för hemmets uppgifter Och syssel- sättningar bäst tillgodosåges, genom att flickskolekursen finge en något mera begränsad omfattning och därigenom ökade möjligheter bereddes flickorna att efter den egentliga skoltidens slut ägna ett års sammanhängande arbete åt sådan utbildning.
Utöver de skäl, som av överstyrelsemajoriteten andragits till förmån för flickskolans avkortande, skulle även kunna anföras, att man torde ha anled— ning förmoda, att om flickskolan gjordes ett år kortare, samtidigt som den genom statens försorg gjordes lättare tillgänglig för flickor ur alla samhälls- klasser, ett större antal än nu skulle kunna begagna sig av denna för den kvinnliga ungdomen särskilt avpassade skola.
Tanken på den högre flickskolans avkortning uppifrån med en klass har när- mast knutits till förslaget om avkortning av studietiden i realskolan. En dylik tanke synes också ligga nära till hands. Avståndet i tiden mellan realskolans avslutning och flickskolans är nu två år, och detta blir även förhållandet en- ligt de av de sakkunniga uppgjorda planerna för den allmänna oavkortade realskolan och den högre flickskolan. Om nu realskolan avkortades med ett år, men flickskolan förbleve oavkortad. skulle tidskillnaden mellan dessa sko- lors avslutningspunkter bliva tre år. De flickor, som icke ville nöja sig med den allmänbildning, som kunde förvärvas i den avkortade realskolan, skulle sålunda hava att välja mellan att genomgå realskolan och därefter fortsätta sina studier i ett 4—årigt gymnasium eller att genomgå en högre flickskola, vars studietid vore blott ett är kortare än realskolans och gymnasiets tillsam- man. Det torde vara sannolikt, att åtskilliga av dessa flickor under sådana omständigheter skulle komma att föredraga gymnasiet med dess slutmål fram- för flickskolan.
Erinras bör emellertid att förhållandena ställa sig annorlunda, därest en flickskola med den av de sakkunniga tänkta organisationen komme till stånd: för de elever, som förberedde sig till realexamen genom en sådan flickskola, skulle, på grund av den långsammare studiegången i flickskolan, skillnaden i studietidens längd mellan avslutad avkortad realskolekurs och avslutad oav— kortad flickskolekurs bliva endast två år, och för flickskolans elever skulle denna skolas slutmål nås två år före gymnasiets.
Då tanken på en avkortning uppifrån av den högre flickskolan visserligen i korthet berörts i skolkommissionens betänkande men där avvisats, har den icke blivit föremål för någon allmännare diskussion. Vid frågans behandling bland de sakkunniga hava mot den ifrågasatta avkortningen i huvudsak föl— jande erinringar framställts.
Den högre flickskolan har utan yttre tvång småningom skapat sig sin nu- varande form under sina försök att på bästa sätt motsvara de krav, som ställts på en högre allmänbildning för den kvinnliga ungdomen. Den tidsvinst, som erhölles genom en avkortning av skolkursen, skulle ernås på bekostnad av den avrundning och fördjupning av studierna, varigenom den åttonde klassen i flickskolan blir ur bildningssynpunkt särskilt värdefull. Och den språkbild— ning, som hittills karakteriserat den högre flickskolan och som i väsentlig mån bidragit till dess anseende, skulle genom den ifrågasatta åtgärden avsevärt försvagas. Undervisningen i de främmande språken har hittills omfattat en studietid av åtta, i några fall sju skolår, men skulle i en femårig flickskola in- skränkas till fem år, och flickorna skulle sålunda utgå ur skolorna med be— tydligt svagare språkkunskaper än nu. En dylik försvagning av flickskolans
)
studieresultat skulle ej obetydligt förändra denna skolas karaktär och tyckes sålunda strida mot den allmänt uttalade önskan, att framtidens flickskolor skulle så mycket som möjligt likna de nuvarande högre flickskolorna.
Om det å ena sidan är troligt, att en avkortad flickskola skulle göra denna skoltyp tillgänglig för ett större antal flickor, så bör man å andra sidan obser- vera, att av det stora antal flickor, som nu åtnjuta undervisning i de högre flickskolorna —— vilka flerstädes hava ganska höga terminsavgifter —— de allra flesta, även de från fattiga hem, söka att genomgå hela skolan. De, som avgå före skoltidens slut, äro, enligt inom flickskolan gjorda erfarenheter, framför allt sådana, vilkas begåvning ej räcker till för de teoretiska studierna i de högre klasserna, och sådana, som övergå till gymnasium eller till någon fack- skola, som intager elever från lägre klass än den åttonde. Av en av de sak- kunniga gjord undersökning angående det antal elever, som avgått från sjunde klassen i de statsunderstödda högre flickskolorna under läsåret 1923—1924, framgår, att, förutom de lärjungar, som övergått till gymnasium, av 2,196 lärjungar i nämnda klass endast omkring 6 % avgått. Enligt skolornas års- reclogörelser hava dessa flickor gått till studier vid folkskole-, småskole- och handarbetsseminarier, handelsskolor och hushållsskolor eller ock till kontors- platser, till sysselsättning i hemmen eller till studier i utlandet. Den sålunda konstaterade avgången från flickskolans näst högsta klass synes näppeligen motivera en avkortning av denna skola.
Om man ock kan ha anledning förmoda, att flickskolan, om den avkortades, skulle kunna draga till sig en del flickor, som eljest skulle välja gymnasie- vägen, så torde det ej heller vara osannolikt, att åtskilliga hem, som önskade giva sina döttrar en högre allmänbildning än vad den avkortade realskolan kunde skänka, komme att för deras studier välja gymnasiet framför flick- skolan, om den bildning flickskolan hade att skänka bleve så väsentligt under- lägsen studentbildningen, som förhållandet skulle bliva, därest flickskolan av- kortades.
Vidare torde det vara möjligt, att flera av de utbildningsanstalter, som nu intaga elever med avgångsbetyg från 8—klassig flickskola, ej skulle kunna godtaga avgångsbetyg från avkortad flickskola som inträdesvillkor utan i stäl— let komme att fordra betyg över avlagd studentexamen eller från någon ring i gymnasiet, en förändring, som givetvis skulle komma att medföra ökad till— strömning till gymnasiet.
Aven kunde befaras, att elever, som avgått från den avkortade flickskolan, ej finge tillträde till olika anställningar, för vilka nu fordras avgångsbetyg från 8—klassig flickskola. Att en sådan följd icke torde vara utesluten framgår av ett i juni 1923 avgivet yttrande av cheferna för sex större banker i Stock- holm". På en förfrågan angående hos dem anställd kvinnlig personal med av- gångsbetyg från högre flickskolor hava, enligt vad de sakkunniga inhämtat, dessa chefer förenat sig om ett gemensamt uttalande. Däri framhålles, att de elever från de högre flickskolorna, som erhållit plats i sagda banker, i allmän- het visat sig äga synnerligen goda förkunskaper samt förmåga att utföra det dem förelagda arbetet och att förvärva de kunskaper, som erfordrats i den fortsatta fackutbildningen. Denna utbildning vore fullt tillräcklig, och an- ledning förelåge icke att skärpa kompetenskraven genom fordran på student— examen. »Ä andra sidan», tilläggas i skrivelsen, »synes det ej heller vara tillrådligt att eftergiva på det mått av allmänbildning — ej minst med avse- ende å kunskaperna i främmande språk — som normalskolekompetensen i stort sett garanterar, enär den önskvärda bildningsstandarden bland de i bank arbe- tande kvinnorna härigenom skulle sänkas.»
Om en avkortning av flickskolan skulle medföra, att den socialt och pedago- 20—253165
Realskolor för jlickor.
giskt betydelsefulla utbildningen i praktiska ämnen till väsentligare del flyt- tades ut ur flickskolan till en frivillig kurs efter flickskolans slut — något, som icke lärer ha varit överstyrelsemajoritetens mening —— och därigenom den hälsosamma omväxlingen av praktiskt och teoretiskt skolarbete delvis bleve omöjliggjord, så skulle ett av flickskolans viktigare karaktärsdrag försvinna och hennes bildningstyp få en ensidigt teoretisk prägel. En dylik förändring torde dock ej vara ett nödvändigt kännetecken på en avkortad flickskola: avkortningen synes snarare böra drabba alla skolämnena, såväl teoretiska som praktiska, i någorlunda lika proportion, varigenom bildningsmåttet över hela linjen nedsattes och skolans undervisningsplan finge en viss likhet med den av de sakkunniga utarbetade planen för ö-årig realskola för flickor.
I detta sammanhang torde även böra erinras om vad som i kap. VII fram- hållits, att en sänkning av realexamens nivå och därav följande minskning i dess kompetensvärde skulle med en viss nödvändighet föra med sig behovet av en avslutningspunkt inom gymnasiet. Som den nuvarande högre flickskolans av- slutningsklass med hänsyn till bildningsnivån i det hela torde kunna motsvara andra gymnasieringen, torde man med viss rätt kunna säga, att flickskolan re- dan erbjuder en motsvarande avslutningspunkt. Också har från auktoritativt håll denna nivå betecknats som lämplig för tillträde till vissa fackskolor och anställningar. Det tyckes därför näppeligen vara att tillråda, att, samtidigt som det ifrågasättes att nyskapa en viss avslutningspunkt inom de allmänna läroverken, avskaffa den motsvarande inom flickskolan.
De sakkunniga hava icke ansett erforderligt att uppgöra tim- och kursplaner för en upptill avkortad flickskola, men vilja framhålla, att, såsom nyss på- pekats, en dylik skolas undervisningsplan närmast skulle komma att likna den av de sakkunniga uppgjorda planen för en 5—årig realskola för flickor, dock med de modifikationer, som betingas därav, att skolan fortfarande skulle äga den högre flickskolans frihet att ordna sina kurser utan att vara bunden av en förestående examen.
Till sist bör framhållas, att om skolorganisationen skulle komma att inne— hålla avkortad realskola men oavkortad flickskola och denna senare liksom i de av de sakkunniga uppgjorda undervisningsplanerna även skulle bereda väg fram till en realexamensklass, så torde det komma att krävas viss omläggning i de för flickskolan utarbetade tim- och kursplanerna.
I det föregående har i sammanhang med redogörelse för samskolefrågan be— rörts frågan om realskolan och den kvinnliga ungdomen och erinrats därom, att flickor nu undervisas i de såsom samskolor organiserade statsrealskolorna i 18 mindre städer samt i de kommunala mellanskolorna och några enskilda mel- landskolor, vilka alla leda till realskolexamen. När de sakkunniga uppgjort sina undervisningsplaner för olika former av realskola (kap. VII), hava de tänkt sig sådana skolor avsedda för såväl kvinnlig som manlig ungdom, dels ikfgrm av samskolor och dels, när förhållandena så medgiva, i form av sär- s 0 or.
Vid behandlingen av flickskolorna hava i detta kapitel framlagts vissa synpunkter, som ansetts böra beaktas vid ordnandet av en för flickorna sär- skilt lämpad skolgång, och de sakkunniga hava vid utarbetande av tim- och kursplaner för högre flickskolor sökt taga hänsyn till dessa synpunkter. Där- vid hava de sakkunniga dessutom sökt avlägsna den från olika håll påpekade bristen hos de nuvarande högre flickskolorna, att de sakna organisatoriskt ord— nad övergång till gymnasiet. På grund av den för flickorna lämpliga, något långsammare arbetstakten och i avsikt att bereda flickorna större utrymme för praktiskt arbete hava de sakkunniga så uppgjort kursplanerna för den högre flickskolan, att en övergång till 4-årigt gymnasium skulle kunna lämpligen
ske från en klass, motsvarande de nuvarande flickskolornas sjätte klass. Den— na tidpunkt, som föreslagits av flera kollegier vid högre flickskolor, anser även skolöverstyrelsens minoritet lämplig för sådan övergång. Genom samma anordning är emellertid också en för övergång till en realexamensklass lämplig tidpunkt given. Härigenom har man i varje flickskola fått en rad klasser, vilka, samtidigt som de leda direkt fram emot flickskolans båda högsta klasser, kunna leda fram dels till det fyraåriga gymnasiets första ring och dels till en realskoleklass, d. v. s. ett visst antal klasser (6 i 8-årig flickskola, 5 i 7-årig flickskola och 4 i 6-årig flickskola) bildar tillsammans med en realexamens— klass en realskolelinje för flickor, vars genomgång tager ett års längre tid än den motsvarande samrealskolan.
Ehuru således de högre flickskolorna vid sidan av sin huvuduppgift även fylla uppgiften att giva vissa av sina lärjungar realskolutbildning, torde på motsvarande sätt organiserade särskilda realskolor för flickor vara till gagn för flickor, som äro i tillfälle till ett års längre skolgång än i samrealskolan, men som icke hava möjlighet att genomgå en högre flickskola. Genom dessa speciella realskolor kunde flickorna nå examensmålet utan den forcerade ar- betstakt, som, enligt vad som framgår av det föregående, på många håll anses kunna innebära fara för flickornas hälsa, och samtidigt skulle deras utbildning i för hemmet särskilt viktiga praktiska ämnen bliva bättre tillgodosedd än i den kortare realskoleformen. Härvid må erinras om de förut anförda skälen för en dylik längre studiegång och särskilt om' den praxis med ett års längre studietid, som nu tillämpas i de flickskolor, som föra vissa elever till real— skolexamen.
I timplanerna för dessa särskilda flickrealskolor (Bil. 24—26; jfr ock Bil. 27) har sammanlagda timtalet i de flesta ämnen satts högre än i mot- svarande samrealskolor, och likväl har antalet lektionstimmar per vecka kunnat minskas, vilka omständigheter torde kunna bidraga till vinnande av mera lugn och fördjupning i arbetet: kortare läxor och mera tillfälle till övning och till— lämpning i skolan av det inlärda. Till jämförelse kan här framhållas, att tim- talet för läroämnena per vecka i den 4-åriga realskolans klasser föreslagits till resp. 27, 27, 30, 30, men i den motsvarande ö-åriga flickrealskolan till resp. 25, 23, 23, 26, 27. Den praktiska utbildningen har kunnat tillgodoses bättre i den 5-åriga flickrealskolan, i det att den kvinnliga slöjden, som i den 4- åriga samrealskolan har blott 5 veckotimmar, där får 9 veckotimmar, och un- dervisningen i hushållsgöromål upptager 4,5 timmar i två klasser men i sam- realskolan 4,5 timmar i endast en klass. Trots denna ökning av antalet lek- tioner i praktiskt arbete upptager flickrealskolans timplan ej över 36 vecko- timmar i någon klass _ detta timtal förekommer blott i de två klasser, som upptaga undervisning i hushållsgöromål —— under det att samrealskolans tim- plan per vecka stiger till 38.5 timmar i de två högsta klasserna. I de angivna timtalen är den frivilliga undervisningen i franska icke inräknad. Den för den särskilda flickrealskolan uppgjorda timplanen sammanfaller ej fullständigt med timplanen för den ovan antydda realskolelinjen inom flickskolan. Den viktigaste skillnaden är, att ämnet hushållsgöromål å denna realskolelinje före- kommer endast i en klass; ämnet återupptages nämligen i flickskolan först i den med realexamensklassen parallella, näst högsta flickskoleklassen. Emel- lertid torde, om så ansåges lämpligt, sådana modifikationer ganska lätt kunna göras i tim— och kursplanerna å realskolelinjen, att ämnet där kunde förläggas på samma sätt som i den fristående flickrealskolan.
Själva realexamensklassen bör, såsom även torde framgå av ovannämnda jämförelse mellan timtalen, icke bliva så pressande i flickrealskolan som i sam- realskolan, enär det även i denna klass skulle bliva ett mindre antal undervis- ningstimmar än i motsvarande klass av samrealskolan, till följd av att flic—
Gymnasier för jlz'ckor.
korna under sin ett är längre studieväg fram till denna klass i vissa avseenden hunnit till större kunskaper, än vad som kan medhinnas i den ett är kortare realskolan trots dennas mer forcerade arbetstakt.
Då de speciella flickrealskolorna på grund av sin ett år längre studietid äro mera lämpliga för flickorna, vore det uppenbarligen till fördel, om å de orter, där realskolor för flickor eller realskolelinjer för flickor befinnas böra upprättas, de i så stor utsträckning som möjligt kunde anordnas efter denna princlp.
Av samma skäl, som ovan anförts för realskolekursens utbredande på ett år längre tid för flickorna, hava de sakkunniga även uppgjort tim- och kursplaner till en 4-årig realskola för flickor såsom motsvarighet till den avkortade 3- åriga samrealskolan. (Bil. 28 a och b.) Vad denna avkortade realskola be— träffar bör särskilt påpekas, att flickorna i den 4-åriga skolan få 4,5 timmars undervisning i hushållsgöromål i vardera av två klasser, under det att i den 3-åriga detta ämne icke kunnat få någon plats på timplanen.
Såsom redan omnämnts i det föregående, äro med vissa av de privata flick- skolorna förbundna dels 4—åriga, dels 3-åriga gymnasier för flickor. Dessutom beredas flickor till studentexamen i de privata samgymnasierna samt sedan några år tillbaka i en del statsgymnasier och kommunala gymnasier.
I överensstämmelse med den grundläggande princip, som av skolkommissio— nen hävdats beträffande möjligheterna för den kvinnliga ungdomen att vinna utbildning till studentexamen, föreslår kommissionen, att det stora flertalet av de nuvarande högre allmänna läroverken samt vissa realskolor skulle om— bildas till högre samläroverk. Dessutom föreslås 3 högre flickläroverk omfat- tande jämväl gymnasier, organiserade på samma sätt som gossgymnasierna.
Skolöverstyrelsens minoritet har i sitt yttrande som sin mening uttalat, att 'det läge i samhällets intresse, att även flickor finge tillfälle till gymnasieut- bildning ; däremot låge det icke i samhällets intresse, att flickor lockades att välja gymnasiet framför den egentliga flickskolan, och om det även i fråga om gossarna gällde att motverka en alltför stark dragning till gymnasiet, gällde detta i ännu högre grad om flickorna. Minoriteten finner särskoleformen vara samskoleformen överlägsen jämväl för gymnasiestadiet och anser, att den följ- aktligen borde i största möjliga utsträckning äga försteg framför samskolan. Vidare framhåller minoriteten, att flickornas gymnasiestudier, vilka lika väl som gossarnas förbereda till högskolestudier, knappast i högre grad skulle kunna avvika från gossarnas gymnasiestudier, men att det icke vore uteslutet, att även å gymnasiestadiet detaljanordningen av arbetet kunde vara olika för gossar och flickor. Och den betonar vikten av att övergång till en gymnasie— linje sker på ett så pass sent stadium i flickans skolgång, att den för alla flic— kor viktiga >>hemsynpunkten>> blivit i skolarbetet tillgodosedd dessförinnan.
De sakkunniga, som väl finna en begränsning av tillströmningen till gym- nasierna över huvud. önskvärd, anse det likväl vara av stor vikt, att genom sta- tens försorg tillfällen till gymnasiestudier beredas flickorna på samma villkor som gossarna. På så sätt vinnas för dem ökade möjligheter att vid högskolor idka sådana studier. som äro erforderliga för åtskilliga av de tjänster, till vilka kvinnorna nu äga tillträde. Än starkare framträder behovet härav, sedan kvin- nornas tillträde till statstjänster vidgats så mycket, som under senare år skett.
I det föregående har framhållits, att flickornas gymnasieutbildning i stor utsträckning torde komma att givas i samgymnasier. De sakkunniga anse det dock vara av stor vikt, att även flickgymnasier upprättas, i den mån det är möjligt, och att därvid i undervisningen hänsyn tages till flickornas speciella läggning och intressen, så långt detta kan ske inom ramen av de för gossar och flickor lika undervisningsplanerna.
I den pedagogiska diskussionen i Norge liksom även i någon ringa män i Sverige har framförts tanken på en gymnasielinje, vars läroplan skulle på ett särskilt sätt taga hänsyn till kvinnans speciella intresse och arbetsområden.
I Norge framlades en plan till en särskild kvinnlig gymnasielinje med ut— rymme för speciellt kvinnliga läroämnen, >>kvinnefag», i den förut omnämnda skrivelsen från Norsk forening for kvindelig opdragelse og undervisning till den norska skolkommissionen av år 1920. Förslaget om denna gymnasielinje ingick som ett led i förslaget om verkliga högre flickskolor med annan ar- betsplan och arbetstakt än realskolornas och i olika avseenden bättre tillrätta- lagda för flickornas behov än dessa. Detta förslag om en gymnasielinje för flickor har mött motstånd från olika norska kvinnoföreningar, vilka funnit den föreslagna linjen icke kunna i värde motsvara de övriga gymnasielinjerna, un- der det att för övrigt tanken på särskilda högre skolor för den kvinnliga ung— domen, motsvarande de svenska högre flickskolorna, väckt sympati och intres- se. Några åtgärder för upprättande av särskild gymnasielinje för flickor hava hittills icke vidtagits i Norge.
Styrelsen för Landskrona stads gymnasium har i sitt yttrande över skolkom— missionens betänkande uttalat sig för upprättandet av en kvinnlig gymnasie- linje och även i detalj redogjort för vilka ämnen denna linje borde omfatta, bland dem främst språk, vidare kulturhistoria, konsthistoria, musikhistoria, psykologi m. m. samt praktisk undervisning i handarbete, barnavård, huslig ekonomi, bokföring, musik och teckning.
För övrigt tyckes frågan om en speciell gymnasielinje för kvinnliga lär— jungar icke hava varit föremål för något allmännare intresse i Sverige.
Huruvida en på särskilt sätt organiserad gymnasielinje för kvinnliga lär— jungar borde upprättas i Sverige, är en hittills outredd och knappast aktuell fråga: mycken oklarhet synes ännu råda beträffande såväl organisationen av en dylik linje som än mer dennas mål. Värdet av en dylik linje torde därför ej heller kunna bedömas, innan den på försökets väg erhållit konkret gestalt— ning.
De sakkunniga., som sökt att i sina förslag till kursplaner såväl för realsko- lan som för den högre flickskolan tillgodose flickornas speciella anlag och in- tressen och särskilt deras behov av undervisning i för hemmet betydelsefulla ämnen, finna det önskvärt, att de unga flickor, som vilja bereda sig att avläg— ga den till högskolorna ledande studentexamen, kunna välja mellan samma bildningslinjer, som skulle rymmas inom goss- och samgymnasierna och som de studerande själva kunna ytterligare variera genom att begagna sig av rät- ten till tillval och bortval (se kap. IX). Det synes, som om den nyspråkliga linjen vore särskilt lämpad för kvinnliga lärjungar. Härför tala erfarenheter från Norge, där sådan linje vunnit särskild anslutning av flickor, liksom ock från Finland, där en analog lyceiform för flickor finnes. Denna linjens sär— skilda lämplighet för flickor torde kunna anföras som ett ytterligare skäl för inrättande av en sådan.
I kap. X har behandlats frågan om en på grundskolan byggd skolform, som utan uppdelning i realskola och gymnasium direkt tager sikte på student- examen som mål. Denna skolform, lyceiformen, skulle, såsom där framhållits, ur flera synpunkter vara väl värd att pröva inom vår svenska skolorganisa- tion, och en sådan skoltyp torde kunna. lämpa sig ej blott för gossar utan även för flickor.
En av de lyceityper, som 'de sakkunniga behandlat, avser att genom utnytt— jande av de med denna skoltyp förbundna möjligheterna med ett år förkorta den normala studievägen fram till studentexamen. De sakkunniga hava så- lunda i kap. X framlagt organisations-plan för ett G-årigt lyceum, byggt på
Lycccr för flickor.
Allmänna anmärk- ningar.
6-årig grundskola, och därvid framhållit, att detta lyceum kunde leda till gynnsamma resultat endast för särskilt studiebegåvade lärjungar. Givet är, att den korta studietiden måste medföra en ganska forcerad arbetstakt. och det torde alltså vara nödvändigt, att lärjungarna besitta, utom erforderlig studie- begåvning, tillräckliga kroppskrafter för skolarbetets utförande. Det torde därför vara att antaga, att flickor ej i större utsträckning komme att genomgå dylik läroanstalt; deck borde det sexåriga lyceet under dessa förutsättningar kunna stå öppet även för kvinnliga lärjungar.
Som i det föregående framhållits, vore det emellertid ur vissa synpunkter lämpligt att göra realskolevägen ett år längre för flickorna än för gossarna, dels för att tillförsäkra dem en något långsammare studiegång i övergångs— åldern och dels för att giva dem mera utbildning i praktiskt arbete. Vägen till studentexamen skulle för dessa flickor utöver en 6-årig grundskola taga 8 år (4+4 eller fri—3). I jämförelse därmed skulle redan en studiegång på 7 år innebära en förkortning av flickans studietid fram till studentexamen. Om man inrättade en 7—årig flickskola i form av ett lyceum, skulle man där kunna tillgodose flickornas krav på undervisning i praktiskt arbete och samtidigt giva dem en studiegång med mindre forcerad arbetstakt än i ett 6-årigt ly— ceum. Det bör beaktas, att i sistnämnda lyceum ingen plats kunnat beredas vare sig åt slöjd eller åt hushållsgöromål. Sådana för flickor upprättade 7—åriga lyceer kunna tydligen tänkas förekomma blott i enstaka undantagsfall.
Några tim- och kursplaner för ett dylikt 7-årigt lyceum för flickor hava de sakkunniga icke ansett sig behöva utarbeta, då dessa lätteligen kunna upp- göras genom att på 7 år utbreda de för det 6-åriga lyceet uppgjorda undervis- ningsplanerna, under iakttagande av att dessutom plats beredes för undervis- ning i såväl slöjd som hushållsgöromål.
4. Undervisningsplaner.
Tim- och kursplaner för de högre flickskolorna hava uppgjorts med led- ning dels av erfarenhet från de nuvarande 8-klassiga flickskolorna och dels av skolkommissionens förslag för flickskola av A-typ, givetvis under upp- märksammande av de invändningar, .som riktats mot kommissionsförslaget med avseende å flickskolornas kurser. Dessutom hava försök gjorts att ordna kur- serna så, att de lärjungar, som så önska, skulle ha möjlighet att från bestämd klass i flickskolan övergå till realexamensklass eller till första ringen av ett 4—årigt gymnasium. Kurserna i flickskolans lägre och mellersta klasser — 6 klasser av 8-årig flickskola, 5 klasser av 7-årig och 4 klasser av 6—årig — om- fatta därför i huvudsak samma kunskapsstoff som kurserna i realskolans klas— ser utom den högsta, men utbredas över ett års längre tid, varvid de flesta läro- ämnena få i förhållande till realskolan ökat timtal och sålunda i viss mån stärkt ställning och övningsämnena större utrymme, samtidigt som antalet veckotimmar i varje klass blir lägre än i realskolan. Liksom i kursplanerna för gymnasiet hava de sakkunniga sökt att även i flickskolans kursplaner in- föra en viss koncentration genom att föreslå avslutandet av några ämnen (det första främmande språket, matematik och kemi) i skolans näst högsta klass och genom att låta vissa ämnen (geografi, biologi och fysik) ligga nere vart och ett under ett läsår. I det föregående (kap. VII) har frågan om koncentra- tionsläsning närmareberörts. Sådan förekommer redan nu i flera flickskolor och bör givetvis även framdeles kunna förekomma i dessa skolor, när så be— finnes önskvärt.
De flickskolor, motsvarande flickskola av A-typ i kommissionens förslag, för vilka de sakkunniga uppgjort tim- och kursplaner, äro: 8-klassig flickskola,
byggd på 3-årig grundskola, 7-klassig flickskola, byggd på 4-årig grundskola, och G-klassig flickskola, byggd på 6-årig grundskola (Bil. 19—21).
Dessutom hava uppgjorts timplaner för en 3-årig flickskola av B-typ, ut— gående från klass 3 av 4-årig realskola, och en 4-årig flickskola av B-typ, ut- gående från klass 2 av dylik realskola (Bil. 22 och 23).
Kommissionens flickskola av A-typ bygger på G—årig grundskola. sakkunniga ansett det vara av intresse att göra en sammanställning av timpla- nerna för de skolformer, som här närmast äro i fråga, hava de sakkunniga i följande tabell till jämförelse sammanfört timplanerna för nämnda flickskola och för den av de sakkunniga föreslagna flickskolan på samma grundskola samt vid sidan därav timplanen för läsåret 1924—1925 för de motsvarande högsta klasserna av statens normalskola för flickor.
Då de
1
l
2
3
Timplan för statens normal- Timplan för flickskola av A—typ Timplan för 6 årig flickskola.
* Dessutom kl. 1—2 8 timmar, således inalles 25 timmar. * Dessutom ] valfri timme.
Ämnen skola 1924—1925 enligt skolkommissionens förslag enligt de sakkunnigas förslag 3 4 5 6 7 S:a 1 ' 2 3 4 5 6 S:a 1 2 3 4 5 6 S:a. Kristendoms— kunskap . . 2 2 2 1 2 11 2 2 2 1 2 — 9 2 2 1 1 2 2 10 Modersmälet 4 3 3.5 4 4 22.5 5 4 3 3 3 3 21 5 4 3 3 3 4 22 lFörsta språket 4 3 3 2 3 171 6 5 3 2 ' 2 3 21 6 5 4 3 5 — 23 ”Andra språket _— 4 4 3 3 17 — — 5 6 3 3 17 — — 6 5 3 4 18 ”Tredje språket _ _ — —— (3) (6) — — —- _ (4) (4) (8)— _— _— (3) (3) (4) (10) Historia med samhällslära 2 3 3 2 3 17 3 2 2 3 2 4 16 2 3 2 2 2 3 14 Geografi . . . 2 2 2 1 2 _ 9 2 2 1 2 2 _ 9 2 2 2 1 — 3 10 Psykologi. . . — -— — — _ — —— _ _— — —- _— 2 2 — _ _— — —— 2 2 i Matematik . . 3 3 3 3 (3) 12 3 4 3 3 3 3 19 5 4 3 3 4 _— 19 Biologi med hälsolära . . 2 2 1 1 2 2 10 2 2 —— 2 1 3 10 [Fysik 2 2 2 3 3.5 . 17 _— 2 2 — — 3 7 — 2 2 2 _ 2 8 gKemi — — — 3 3 — 6 — — —- 3 3 — 6 .) 19 22 22.5 19 20.5 19.5 — 23 23 22 24 22 23 — 24 24 23 25 23 23 — Välskrivning 1.5 — — — _ — 1,5 _ —- — —— _ __ _ _ _ _ _ _ _ _ ;Teckning. . . 2 1.5 1.5 2 1.5 10 2 2 1 2 1 2 10 2 2 1 2 1 2 10 Musik . . . . 1 1 1 l2 (2) 4 1.5 1.5 1.5 1.5 1.5 1.5 9 1.5 1.5 1.5 1.5 1.5 1.5 9 Gymnastik med lek och idrott 4 4 4 4 4 24 4 4 4 4 4 4 24 4 4 4 4 4 4 24 Slöjd ..... 3 2 1.5 1.5— — 8 3 3 1 3 2 2 14 2 2 1 2 1 2 10 HushåIlsgöromål — — —- 5 — _ 5 —— — 5 — 5 1 11 — —— 4.5 — 4.5 -— 9 11.5 8.5 8 13.5 5.5 —— 10.5 10.5 12.5 10.5 13.5 10.5 — 9.5 9.5 12 9.5 12 — 30.5 30.5 30.5 32.5 25.5 _— 335 33.5 34.5 34.5 35.5 33.5 — 1335 33.535 34.535 32.5 —
Vid studium av denna tabell bör man uppmärksamma, att såväl kommissio- nens som de sakkunnigas här upptagna flickskola bygger på sex folkskoleklas— ser, under det att normalskolans tredje klass under sig har tre förberedande klas- ser och två elementarklasser, och särskilt att i dessa senare åt ämnet tyska äg- nats 8 veckotimmar.
Den största olikheten mellan här upptagna timplaner gäller tydligen 'de naturvetenskapliga ämnena, vilka såväl i kommissionens som i de sakkunnigas förslag fått sig tillmätt ett avsevärt större timtal än i normalskolan och även större, än som nu är brukligt i de privata högre flickskolorna. Denna ökning faller främst på ämnena fysik och kemi. Skolkommissionens förslag till dylik ökning av kurserna i dessa ämnen har i flickskolornas utlåtanden i allmänhet mottagits med gillande. Särskilt har förslaget om obligatoriska laborations- övningar vunnit kollegiernas anslutning.
En annan i ögonen fallande olikhet mellan ovanstående timplaner är det tredje språkets ställning. Såväl i normalskolans som i kommissionens timpla- ner upptages undervisning i detta språk blott i 2 klasser med sammanlagt 6, resp. 8 veckotimmar, under det att de sakkunniga föreslå en kurs på 10 vecko- timmar, fördelad på de 3 högsta klasserna. Såsom närmare påpekats i kap. V, hava de sakkunniga i sitt förslag följt den praxis, som förekommer i det stora flertalet flickskolor, med 3 års studium av det tredje främmande språket och givit detta ett timtal, som ligger mycket nära det nuvarande medeltalet vecko— timmar i flickskolorna i detta ämne. I endast 10 högre flickskolor utom nor- malskolan (bland dem de två, vilkas kursplaner upptagits till jämförelse i skol— kommissionens Betänkande I: 1 sid. 363) studeras det tredje språket kortare tid än sammanlagt 9 veckotimmar under 3 läsår; 27 av de högre flickskolorna hava en undervisning i det tredje språket av 10—14 veckotimmar under 3 eller flera läsår; i alla de övriga ägnas åt detta språk 9 veckotimmar under 3 år. Åtskilliga av de högre flickskolorna hava också i sina yttranden över skolkom- missionens förslag till kursplaner uttryckt den åsikten, att det tredje språket blivit styvmoderligt behandlat i detta förslag. De sakkunniga hava därför icke funnit skäl att på det av kommissionen föreslagna sättet försvaga det tredje språkets ställning, detta även på grund av att ifrågavarande språk enligt de sakkunnigas kursplaner skulle påbörjas 3 år före flickskolans slut av de elever, som ämna övergå till gymnasium. Det förutsättes, att ämnet fortfarande är valfritt och att, när det studeras, lärjunge bör äga viss rättighet till bortval av teckning eller slöjd och i näst högsta klassen av matematik (se anmärknin- gar till resp. timplaner).
Timtalen för de främmande språken äro uppgjorda under förutsättning av den normala språkföljden: tyska — engelska _ franska och torde komma att något förskjutas de olika språken emellan, om annan språkföljd väljes. (An— gående språkens ställning se vidare kap. V.)
Flickskolornas styrelser och kollegier hava i allmänhet på grund av sin ställ- ning i organisationsfrågan icke upptagit kommissionsförslagets tim- och kurs— planer till detaljerad granskning. De allra flesta hava dock särskilt framhållit den försvagning av språkbildningen, som skulle bliva en följd av uppskjutan- det och inskränkandet av undervisningen i de främmande språken i såväl real- skolan som flickskolan. I åtskilliga yttranden hava emellertid en del detaljer angående tim- och kursplaner upptagits till närmare granskning.
För sålunda framkommen kritik av kommissionens förslag redogöres här nedan i samband med några påpekanden angående de av de sakkunniga upp— gjorda kursplanerna för de olika ämnena. Som kurserna i flickskolans lägre och mellersta klasser sammanfalla med realskolans kurser, om ock något annor- lunda fördelade, har vad som i kap. VII sagts om de olika realskolekurserna i allmänhet tillämpning även på flickskolans kurser i ifrågavarande klasser.
Flickskolornas kollegiet vända sig i sina yttranden över skolkommissionens Dq'särskilda förslag enhälligt mot den anordningen, att ämnet kristendomskunskap icke er- ””men” hållit plats på högsta klassens schema, under framhållande, att eleverna just i den klassen nått en ålder, då de intressera sig för de stora religiösa problemen, och att de just i avgångsklassen vore mogna för en fördjupad framställning av den kristna tros- och livsåskådningen. Ganska allmänt begäras även två tim- mar i detta ämne i varje klass i flickskolan, och från flera håll uttalas önskan om mera plats för den etiska undervisning, som tager hänsyn till förhållan- dena i barnens egen värld och som har betydelse för lärjungarnas kristliga fostran. Denna undervisning anses vara i kommissionens förslag undanskjuten till förmån för de allmänt religionshistoriska momenten.
De sakkunniga, som funnit fog för den allmänna önskan, att ämnet skulle förekomma i skolans alla klasser, även den högsta, föreslå 2 veckotimmar i den högsta klassen, varigenom kurserna kunnat erhålla något större omfattning än i kommissionsförslaget. Plats för 2 timmar i varje klass har däremot icke kunnat beredas, utan man har måst stanna vid 1 veckotimme i vardera av två mellanklasser. Antalet veckotimmar i kristendomskunskap blir i de sakkun- nigas kursplaner: i 6-årig flickskola 10 mot 9 i kommissionens förslag, i 7-årig flickskola 12 och i 8-årig flickskola 14.
De sakkunnigas tim- och kursplaner för modersmålet sammanfalla i stort sett med kommissionens. I flera yttranden har yrkats på bättre plats för äm- nets olika delar i högsta klassen, och timtalet har där kunnat höjas från 3 till 4. För övrigt hänvisas till vad som yttrats om undervisningen i detta ämne i realskolan.
I syfte att ernå överensstämmelse mellan de lägre flickskoleklassernas och realskolans kurser i historia hava de sakkunniga i sitt förslag fört kursen fram till närvarande tid redan två år före flickskolans slut. I näst högsta klassen kan därför givas den undervisning om nutida samhällsliv och statsförfattning, som kommissionen förlagt till högsta klassen, och i högsta klassen disponeras 3 veckotimmar dels till behandlande av konsthistoriens huvudepoker, ett kursmoment, som nu i ett flertal flickskolor hör till högsta klassens historiekurs, och dels till behandlande av skilda historiska epokers kulturliv, varvid frihet torde böra lämnas läraren att själv välja de perioder han önskar att utförligt behandla.
I flera yttranden över kommissionens förslag har framhållits betydelsen av att geografi, som i sig inneslöte höga bildningsvärden, studerades även av de mera mogna eleverna i skolans högsta klass. De sakkunniga, som hava givit ämnet en veckotimme mer än i kommissionsförslaget, hava låtit ämnet ligga nere _i näst högsta klassen, men i stället föreslagit 3 veckotimmar i högsta klassen. Utöver de i kommissionsförslaget ingående kursmomenten har där tillagts en sammanfattande framställning av världsproduktion, världshandel och världssamfärdsel.
Den kurs i biologi, som de sakkunniga föreslagit, upptager samma antal veckotimmar som i kommissionens flickskola av A—typ, men är fördelad något annorlunda, i det ingen klass har blott en veckotimme; ämnet ligger i stället nere ett år och får 3 veckotimmar i högsta klassen. I denna senare klass har vid sidan av hälsolära inlagts en i vissa av de nuvarande högre flickskolorna förekommande kurs: första hjälpen vid olycksfall samt något om sjukvård och barnavård, vilka kursmoment i kommissionens förslag upptagits under ämnet hushållsgöromål. I många kollegiers yttranden säges, att undervisningi barna- vård och sjukvård borde hänvisas till specialkurser efter skoltidens slut. De sakkunniga hava emellertid ansett, att någon undervisning i dessa ämnen borde glvas ; lämpligast torde den kunna meddelas i samband med undervisningen i
hälsolära, enär det synes sannolikt, att lärarinnan i hälsolära är mera kom- petent att giva denna undervisning än lärarinnan i hushållsgöromål.
Angående lämpligheten av att i flickskolans högsta klass införa 2 veckotim- mars undervisning i psykologi hava meningarna varit delade inom flickskolor— nas kollegier. Många hava avstyrkt förslaget, de flesta för att därigenom kun- na vinna 2 veckotimmar åt kristendomskunskap i högsta klassen. Enär de sak- kunniga dela kommissionens åsikt om nyttan för de unga flickorna av att in- hämta en elementär kunskap om själslivets viktigare företeelser, hava de icke tvekat att införa ämnet, särskilt som på grund av viss ämneskoncentration plats finnes också för 2 veckotimmar kristendomskunskap på samma klass' timplan.
I de hittills upptagna ämnena hava de för flickskolorna föreslagna kurserna, särskilt vad högsta klassen beträffar, gått utöver realskolekurserna. I ämnena fysik, kemi och matematik hava de sakkunniga icke satt högre studiemål för flickskolan än för realskolan, ehuru de två förstnämnda ämnena upptaga vartdera 1 veckotimme mer än motsvarande ämne i realskolan, vilket tor- de kunna medgiva djupare ingående i ämnena samt större antal labo- rationsövningar. Amnet matematik, som läses med samma tim- och kursplan som för realskolan, avslutas i näst högsta klassen och föreslås vara valfritt i denna klass för de elever, som studera det tredje främmande språket. Genom en sådan anordning kan å ena sidan arbetet lättas för flickor, som äro kropps— ligen klena eller som sakna intresse för studiet av matematik, men å andra sidan bevaras möjlighet för dem, som så önska, att deltaga såväl i skolans ma- tematikkurs som i dess undervisning i det tredje främmande språket. Att så— dan möjlighet var utesluten i kommisisonens förslag har framkallat invänd- ningar i åtskilliga yttranden från flickskolekollegier. Liksom ur realskolekur- sen har även ur flickskolans matematikkurs uteslutits momentet bokföring, vilket även påyrkats i flera yttranden. Kommissionen, som borttagit ämnet från realskolans kursplan, har i stället satt in det i flickskolans främst för att fylla ett hemmets behov, men även för att ämnet skulle tjäna som grundval för fortsatt utbildning för framtida förvärvsarbete. De sakkunniga anse även, att någon kunskap i bokföring är av vikt för en blivande husmoder och av den anledningen borde beredas en om också blygsam plats på flickskolans timplan. Då det emellertid tydligen vore svårt att på de åt matematik anslagna timmar- na meddela dylik undervisning utan att minska flickskolans matematikkurs, torde det vara lämpligare att, såsom kommissionen i sina kursplaner för ämnet hushållsgöromål föreslagit, i detta senare ämne inlägga en kort kurs i praktisk enkel bokföring av ett mindre hushålls inkomster och utgifter. Då lärjungarna vid undervisningen i hushållsgöromål hava att göra enkla beräkningar i sam- band med arbetet i skolköket, torde denna enkla kurs i bokföring där vara väl på sin plats. En utförligare kurs i bokföring inom den högre flickskolan har i de avgivna yttrandena allmänt ansetts olämplig.
Enhälligt hava Också flickskolekollegierna uttalat, att de av kommissionen föreslagna ämnena stenografi och maskinskrivning, såsom varande rena fack- ämnen och närmast tillhörande handelsskolan, icke borde upptagas på flicksko- lans timplan. De sakkunniga ha icke ansett sig böra upptaga dessa ämnen på timplanen såsom obligatoriska, men anse, att hinder ej behöver möta, att de flickskolor, som så önska, införa dessa ämnen såsom frivilliga.
I det mål, som de nuvarande högre flickskolorna ställa för sitt arbete, ut— göra kunskaper och färdigheter i vissa, särskilt för hemmen nyttiga praktiska ämnen ett viktigt moment. Det praktiska arbetet har alltid intagit en betydelse- full plats på dessa skolors schema. De övningsämnen, som i dessa skolor om- växla med de teoretiska ämnena, äro teckning, välskrivning, handarbete, sång,
gymnastik, huslig ekonomi, i vissa fall träslöjd, i enstaka fall bokbinderi och pianospelning. Kommissionen har i sitt förslag för flickskolan upptagit övnings- ämnena teckning, musik, gymnastik, slöjd och hushållsgöromål och givit dessa en gynnsammare ställning i denna skolform än i realskolan och gymnasiet. De sakkunniga hava på flickskolans timplaner upptagit samma övningsämnen som kommissionen och därtill ämnet välskrivning, dels såsom obligatoriskt ämne i flickskola, byggd på 3-årig grundskola, dels såsom extra ämne i alla flick- skolor för elever i olika klasser, vilka visa sig vara i behov av sådan undervis- ning. Lämpligt torde vara att, såsom nu sker i ett flertal flickskolor, det i de klasser, där särskilt välskrivningsbetyg icke förekommer, gives ett betyg i handstil, fastställt på grund av stilen i de under terminens lopp utförda skrift- liga arbetena. Den i flickskolorna vanliga benämningen handarbete har i kommissionens förslag utbytts mot benämningen slöjd, och de sakkunniga hava begagnat samma uttryck. På samma sätt har det ämne, som nu vanligen kal- las huslig ekonomi, i dessa förslag erhållit benämningen hushållsgöromål.
På grund av övningsämnenas stora betydelse för flickskolornas elever hava de sakkunniga tänkt sig dem obligatoriska. Enda undantag därifrån är möj— lighet för elever, som deltaga i den frivilliga undervisningen i det tredje främ- mande språket, att i två klasser välja bort teckning eller slöjd.
Ämnet slöjd har i kommissionens timplan för ö-årig flickskola erhållit en tid av 1-1 veckotimmar, vilket är ett större timtal än i normalskolans sex högre klasser och även större än i motsvarande klasser av de privata högre flicksko— lorna. De sakkunniga hava stannat vid 14 veckotimmar i den 8-åriga flick- skolan, 12 veckotimmar i den 7-åriga och 10 veckotimmar i den 6-åriga. Det har därvid förutsatts, att den grundskola, på vilken de olika flickskolorna bygga, giver nödiga förkunskaper i detta ämne, ehuru det enligt folkskole- stadgan icke med nödvändighet är obligatoriskt. Det av de sakkunniga före- slagna timtalet synes vara det i motsvarande klasser i de nuvarande flicksko- lorna mest vanliga. Att avsluta ämnet redan två år före flickskolans slut, såsom sker i statens normalskola för flickor, förekommer endast i ett par pri- vata högre flickskolor, men i 25 flickskolor nedlägges ämnet i en av de högre klasserna. I alla övriga högre flickskolor är handarbete obligatoriskt i skolans alla klasser. De sakkunniga hava icke velat föreslå helt nedläggande av slöjd- undervisningen i någon klass. I två klasser har ämnet erhållit blott 1 vecko- timme. De sakkunniga hava därvid tänkt sig, att undervisningen skulle kunna så ordnas, att åt ämnet ansloges antingen en dubbeltimme varannan vecka un- , der hela läsåret eller ock en dubbeltimme varje vecka under halva läsåret.
Kommissionen har föreslagit införande av obligatorisk undervisning i hus- hållsgöromål i de högre flickskolorna. Ehuru ämnet ej intager denna ställning i alla de nuvarande flickskolorna, hava mot detta förslag inga invändningar gjorts i yttrandena från flickskolorna. De sakkunniga, som i denna punkt äro av samma mening som kommissionen och som instämma i vad kommissionen , sagt (Bet. Iz2 sid. 645 och 646 samt 722 och 723) om ändamålet med och 1 omfattningen av dylik undervisning, hava till undervisning i hushållsgöromål föreslagit 4.5 timmar i veckan i två av flickskolans klasser. Lämpligast synes vara, att å den dag, husligt arbete förekommer, om möjligt andra lektioner icke upptagas på schemat. Ämnet inträder första gången i en klass, där enligt er- farenheten flickorna väl behöva denna omväxling i arbetet och samtidigt en minskning i de teoretiska lektionernas antal. Med ämnets återupptagande i flickskolans näst högsta klass hava de sakkunniga liksom kommissionen av- sett att möjliggöra ett inhämtande av större kunskaper i ämnet och en ytter- ligare uppövning av den tekniska färdigheten samt ett sammanförande och systematiserande av de kunskaper i ämnets olika grenar, som lärjungarna för- ! ut inhämtat. Hit torde även en enkel kurs i bokföring böra förläggas. Däremot
har den i kommissionsförslaget förekommande lektionen i ämnet i flickskolans högsta klass icke av de sakkunniga ansetts behövlig.
Såsom i det. föregående nämnts (se realskolans undervisningsplan), hava de sakkunniga icke gjort upp kursplaner för övningsämnena.
I fråga om övriga Särskolor för flickor hava undervisningsplaner uppgjorts endast för realskolorna (Bil. 24—28). De modifikationer i samrealskolans un— dervisningsplaner, som därvid företagits, torde icke kräva någon närmare för- klaring utan tydligt framgå av de särskilda tim- och kursplanerna.
Kap. XII. Intagning, flyttning och examina.
1. Intagning i realskolan. Mot skolkommissionens uttalanden och förslag angående inträdesprövningar och examina hava i de avgivna yttrandena åtskilliga invändningar blivit gjorda. Dessa hava dock icke så mycket gällt bibehållandet av inträdesprövningarna till realskolan. Det har rått en praktiskt taget enhällig mening om att dylika prövningar som hittills måste förekomma. Meningsskiljaktigheterna hava, då det gällt realskolan, mera avsett grunderna och sättet för prövningarnas anord- nanc e.
De nu gällande fordringarna för inträde i realskola återfinnas i %% 28 och 29 av gällande läroverksstadga. Av de förhållanden, som där avhandlas, torde en- dast frågorna om minimi— och maximiålder samt om studieförutsättningarna behöva upptagas till dryftande. Det är också dessa frågor, som av skolkom— missionen behandlats.
Enligt gällandc bestämmelser får i allmänt läroverk icke, därest inträdet sker under höstterminen, antagas till lärjunge annan än den, som, då inträde sökes, redan uppnått eller som före kalenderårets slut uppnår nio års ålder, och, om inträde sker under vårterminen, endast den, som före utgången av när- mast föregående kalenderår uppnått nämnda ålder. Dessa bestämmelser om minimiålder gälla icke blott inträde i första klassen utan medgiva, att inträ- dessökande, som innehar miniiniåldern, kan vinna inträde i vilken klass av läro— verket som' helst, därest han vid prövning visar sig besitta det för inträde i klassen fastställda kunskapsmåttet. I överensstämmelse med denna sista an- ordning står skolkommissionens förslag, att för inträde i fyrklassig, på sex- klassig grundskola byggd realskola icke skulle fastställas någon bestämd mi— nimiålder. Man kan nämligen gå ut ifrån att det kunskapsmått, som skulle fordras för inträde i sådan skola, ej skulle kunna förefinnas hos barn under nio— årsåldern. Mera tvivelsamt blir spörsmålet, om man räknar med femklassig på fyraårig grundskola byggd realskola. Utgår man från nuvarande ordning, borde tydligen föreskriften om nioårsåldern bibehållas, enär även nu lärjunge kan vid denna ålder vinna inträde i andra klassen. Skäl synas emellertid tala för att en höjning av minimiåldern företages. Stadgandet om en sådan ålder är uppenbarligen ämnat bland annat att skapa en garanti för att lärjungarna icke kunna komma in i realskolan vid en så tidig ålder, att inträdet måste förutsätta en onaturligt forcerad, ohygienisk och opedagogisk undervisning som förberedelse. Vill man bibehålla en sådan garanti, torde det vara nödigt, att vid en femårig realskola i bestämmelserna om minimiålder ersätta nioårs- åldern med tioårsåldern. Vill man i konsekvens härmed fastställa minimiålder även för inträde i fyrklassig realskola, synes det icke vara riktigt att sätta.
Inträdes- fordringar.
Minimi- och maximiålder.
Studieförut- sättningar.
denna ytterligare två år högre, fastän grundskolan här är två år längre. Då det ju är fråga om viss åldersmognad, torde det vara riktigast att i fråga om inträde i den fyraklassiga realskolans första klass som minimiålder tänka sig den ålder, som skulle vara den normala minimiåldern för övergång till den sex- klassiga realskolans tredje och den femklassiga realskolans andra klass, då man i alla tre fallen skulle hava att räkna med ett lika stort antal år fram till realskolans slut. I överensstämmelse härmed skulle man som minimiålder för inträde i fyraklassig realskola få elvaårsåldern. F öreskrives en viss mi- nimiålder för inträde i femklassig eller fyraklassig realskola, synes det bliva nödvändigt att bereda möjligheter till undantag. Bestämmandet härutinnan torde böra tillkomma rektor, efter skolläkarens och kollegiets hörande. Givet— vis bör endast sådan underårig, som rett sig synnerligen väl i prövningen, kun- na komma i fråga till intagning.
I fråga om maximiålder gäller för närvarande, att ej någon, som före det kalenderår då inträde sökes fyllt tolv år, må intagas i realskolans första klass samt att beträffande inträde i realskolans övriga klasser skall iakttagas, att den med ledning av nyssnämnda stadgande beräknade åldern icke må vara över- skriden. Undantag från dessa bestämmelser kan dock efter kollegiets hörande medgivas av rektor eller vid samskola av dess styrelse. Detta gäller alltså om inträde i sexklassig realskola. Skolkommissionen har ansett, att inträde i fyra- klassig realskolas första klass bör stå öppet intill fyllda sexton år, med möj— lighet till undantag i enlighet med vad nu gäller om inträde i allmänt läroverk.
Överflyttas det nu gällande stadgandet om maximiålder för inträde på fem- årig realskola, bör tydligen stadgas tretton år i stället för tolv. Vill man ha en lika nära överensstämmelse även beträffande fyraklassig realskola, skulle man komma till en föreskrift av innehåll, att inträde i sådan skolas första klass ej skulle medgivas någon, som föregående kalenderår fyllt femton år. En sådan föreskrift komme ganska nära skolkommissionens förslag men bleve något strängare. Givetvis borde under alla omständigheter i enlighet med nu- varande bestämmelser möjlighet till undantag förefinnas.
En självfallen förutsättning för inträde i en skola är, att den, som erhåller inträde, äger förmåga att följa med och tillgodogöra sig skolans undervisning. Det är därför ofrånkomligt, att, om en skola bygger på en annan, den, som vinner inträde i den högre skolans lägsta klass, skall besitta det kunskaps- mått, som den grundläggande skolan skall meddela. I överensstämmelse här— med äro också de kunskapsfordringar avfattade, som gälla för inträde i nu- varande realskolas första klass. De utgå nämligen från den lärokurs, som enligt undervisningsplanen för rikets folkskolor skall genomgås i de tre lägsta klasserna i folkskola av A-formen. Skolkommissionen föreslår, att för in- träde i fyraklassig realskolas första klass skall krävas ett kunskapsmått, mot— svarande det, som inhämtas enligt gällande undervisningsplan i sexklassig folkskola av A-formen. Givetvis måste av den, som skall erhålla inträde i första klassen av en femklassig realskola, byggd på fyraårig grundskola, fordras, att han besitter det kunskapsmått, som enligt undervisningsplanen tillhör de fyra lägsta klasserna i folkskola av A-formen.
Det har emellertid såväl i skolkommissionens betänkande som i åtskilliga av de däröver avgivna yttrandena framhållits, att det, då det är fråga om en högre skola för teoretiska studier, vilken bland annat skall utgöra grundval för gymnasiet och därmed också för vetenskapliga studier vid universitet och högskolor, icke vore tillräckligt att på lämpligt sätt konstatera förbanden- varon av ett visst kunskapsmått hos de inträdessökande utan att den, som skulle vinna inträde i en sådan skola, borde jämväl visat sig vara i besittning av ett visst mått av studieanlag och studieintresse. Mot skolkommissionens
förslag på förevarande område hava åtskilliga invändningar blivit gjorda. Dessa synas dock icke så mycket rikta sig mot vad skolkommissionen. förordat beträffande fordringarna för inträde i realskolan, som fastmera mot vad kom- missionen i annat sammanhang uttalat om den av densamma föreslagna läro- verksorganisationens uppgift att bättre sörja för begåvningarnas tillvarata- gande. Detta uttalande synes dock knappast få tydas så, att i realskola skulle intagas endast sådana, som ägde utpräglad studiebegåvning. Detta motsäges bland annat av det antal lärjungar kommissionen räknar med i de föreslagna realskolorna. Angående inträdet i realskolan har kommissionen i förevarande hänseende förordat, att intagandet av lärjungar i realskola skulle föregås av en undersökning, som skulle avse icke blott de inträdessökandes kunskaper utan även, i den mån detta vore möjligt, deras förståndsutveckling.
Det skulle uppenbarligen vara ett missgrepp, om man som villkor för inträde i realskola skulle uppställa förhandenvaron av framstående begåvning. Många av dem, som genomgå realskola, komma på platser i livet, där de kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift utan att äga någon högre grad av studiebegåvning men där den i realskolan förvärvade bildningen ändock kan bliva till betydande gagn.
Kraven på de inträdessökande komma emellertid, såsom ock skolöverstyrel- sens majoritet i sitt utlåtande framhållit, att bliva i hög grad beroende av det antal platser, som vid realskolorna stå till förfogande. Blir detta antal starkt begränsat i förhållande till antalet inträdessökande, måste kraven på dessa bliva större både i det ena och det andra hänseendet. Om tillgången på platser blir rikligare, behöva däremot anspråken icke ställas så höga. Då den bildning, som meddelas i realskolan, helt naturligt icke kan få någon synnerligen stor omfattning och då densamma därför icke kan sägas medföra någon egentlig överkvalificering i även ganska blygsamma ställningar i livet, synes det vara önskligt, att möjlighet till erhållande av sådan bildning beredes i ganska fri— kostig utsträckning, och antalet platser vid realskolorna bör därför om möjligt ställas i lämpligt förhållande till det konstanta antalet inträdessökande.
Men även med en jämförelsevis god tillgång på platser vid realskolan måste kraven på nödiga studieförutsättningar hos de i skolan intagna fasthållas, och dessa krav böra gälla icke blott de stadgade kunskaperna utan så långt möjligt även ett visst mått av studieanlag och studieintresse. Då realskolan är en frivillig skola, bör den icke vara skyldig att medgiva inträde åt sådana sökan- de, som äro obekväma att deltaga i dess arbete. Annorlunda förhåller det sig i detta fall med den obligatoriska folkskolan, som har att mottaga även lär— jungar, som äro ur stånd att nå fram till skolans egentliga mål. Realskolan bör om möjligt frigöras från de för arbetet nedtyngande och tillbakahållande element, som lärjungar utan erforderliga studieförutsättningar utgöra. Erfa- renheten har tydligt ådagalagt, att detta önskemål icke vinnes endast genom konstaterande av att inträdessökande tillägnat sig ett visst mått av kunskaper. Nästan ännu viktigare är det att utröna, om studieanlag och studieintresse före- finnes, men det är också mycket svårare att i fråga om dessa förutsättningar komma till ett säkert vägledande resultat. Äro de nu ifrågavarande förut— sättningarna för handen, då betyder emellertid en eller annan lucka i kunska- perna ej så mycket, den kan ganska lätt utfyllas. Men en lärjunge, som vis- serligen på grund av en långt driven, på inträdesprövningen särskilt inriktad preparandundervisnin g kunnat bestå i kunskapsproven, kommer snart till korta,— om han saknar den nödiga studiebegåvningen.
Med det senast sagda hava de sakkunniga icke velat förorda något åsido- sättande av kravet på ett visst mått av kunskaper hos dem, som skola intagas i realskolan. Här gäller det att det ena göra och det andra icke låta. Den
Garantier för att studie- förutsätt- ningama äro för handen.
mottagande skolan bör hava rätt att kräva garanti för att det stadgade kun- skapsmåttet är för handen.
Enklaste formen härför vore ju, att den mottagande skolan kunde som garanti godtaga ett av folkskolan givet betyg, vilket vitsordade, att inträdessökanden vore i besittning av de kunskaper, som grundskolan skulle meddela. Därige- nom erhölles på en viktig punkt enhetlighet på det offentliga skolväsendets område, och därigenom onödiggjordes den alltid enerverande, ofta missvisande inträdesprövningen.
Skolöverstyrelsens majoritet har i sitt utlåtande till skärskådande upptagit frågan, huruvida godkänt avgångsbetyg från folkskola skulle utan vidare kun- na berättiga till inträde i en på fullständig folkskola byggd realskola, och har därvid kommit till det resultatet, att en sådan ordning ej gärna läte sig genom- föra. Overstyrelsen framhåller, att det endast vore de, vilka ägde de för fort- satta teoretiska studier nödiga förutsättningarna, som med framgång kunde tillgodogöra sig undervisningen i den högre skolan, men att det ej vore möjligt för folkskolan, som finge mottaga lärjungar med mycket olika begåvning, att i sin avgångsexamen underkänna alla dem, som icke ägde tydligt ådagalagda förutsättningar för fortsatta teoretiska studier i en högre skola.
Men även om man ville godkänna betyg från folkskola som tillräcklig ga- ranti vid intagande av lärjungar i realskola, skulle man i alla fall, då avgörande om intagning skulle träffas, råka ut för praktiska svårigheter. Om endast godkänt betyg från folkskola skulle uppställas som fordran, komme säkerligen i många fall flera sökande att anmäla sig till inträde i realskola, än som där av utrymmesskäl kunde mottagas. Det bleve då nödvändigt att göra ett urval, vilket tydligen med hänsyn till både samhällets och individernas rättmätiga krav borde så verkställas, att de för deltagande i skolans arbete bäst kvalifi- cerade bleve utvalda. Ett urval med ledning av de medförda betygen från folkskolan skulle otvivelaktigt i många fall bliva missvisande. Visserligen böra, teoretiskt sett, betygen från samtliga skolor bestämmas efter en gemen- sam objektiv måttstock, men då några. enhetliga normer för avgångsexamen från folkskolan icke äro genomförda och då det i själva verket blir den enskilde läraren, som här har avgörandet, och olika lärare ovedersägligen kunna ha mycket olika fordringar, torde det icke kunna undvikas, att betyg, som till sy- nes äro likvärdiga, i verkligheten motsvara olika kunskapsståndpunkter. Detta förhållande står också i vägen för genomförande av den anordningen att som villkor för intagning i realskola uppställa vissa kvalificerade vitsord från folkskolan.
Aven andra svårigheter skulle emellertid inställa sig. På grund av förhan- denvaron av ett stort antal olika folkskoleformer med sinsemellan skiftande karaktär har det visat sig nödvändigt att för erhållande av enhetliga normer vid uppställande av kunskapsfordringar för inträde i realskola utgå ifrån en bestämd folkskoleform. De nu gällande inträdesfordringarna till realskolans första klass innefatta lärokurserna i de tre lägsta klasserna av folkskola av A-formen, och skolkommissionen har också utgått ifrån A—formen vid sitt för- slag om inträdesvillkor. Även om, såsom skolöverstyrelsens majoritet angiver, erfarenheten giver vid handen, att folkskola av första B-formen med allt skäl i fråga om arbetsresultat kan jämställas med A-skolan och att även folkskola enligt andra B-formen kan, om man särskilt tager hänsyn till de mera begåvade barnen, anses som i det närmaste likvärdig med densamma, så är det dock långt till en sådan ordning, att betyg från vilken folkskola som helst skulle godtagas som garanti vid intagning i realskola. Om man fasthölle vid att A-skolans lärokurser skulle gälla som norm för inträdesfordringarna, bleve det tydligen nödvändigt att under alla omständigheter underkasta barn från andra folkskoleformer inträdesprövning, även om betyg från A-skola finge
gälla utan vidare. Inträdesprövning måste också fordras av de inträdessökan- de, som åtnjutit sin föregående undervisning i hemmen eller i privatskolor.
Olägenheter kunna också komma att uppstå i sådana fall, då antalet av dem, som på grund av medförda betyg och genomgångna inträdesprov skulle äga rätt till inträde, vorc större än det antal, som skolan kunde mottaga. Vid det urval, som då måste göras, bleve det mycket svårt att i förhållande till varand- ra värdesätta vitsorden från folkskolan och de vitsord, som givits i inträdes- prövningen. Att giva absolut företräde åt de förra skulle säkert medföra, att bättre kvalificerade inträdessökande bleve utestängda. Detta skulle med skäl kännas såsom en orättvisa, vilken antagligen skulle särskilt träffa från lands— bygden kommande inträdessökande och alltså för dem ytterligare försämra den ofördelaktiga ställning de under alla omständigheter intaga i fråga om möj- lighet till undervisning i högre skolor.
Om det ej med fördel går för sig att som garanti för att de nödiga studie— förutsättningarna för inträde i realskolan äro för handen ensamt lita till de från folkskolan erhållna betygen, blir det tydligen nödvändigt att underkasta de in- trädessökande särskild inträdesprövning. Såsom redan angivits, gäller en sådan ordning för närvarande. Skolkommissionen har icke satt i fråga någon ändring härutinnan utan betraktat inträdesprövningen som nödvändig. I de avgivna yttrandena ha, såsom redan anförts, icke några egentliga invändningar gjorts mot att inträdesprövning till realskolan bibehålles. Både skolöversty— relsens majoritet och dess minoritet samt generaldirektör Bergqvist hava utta— lat sig i denna riktning.
Om inträdesprövning skall bibehållas, blir det angeläget att se till, att den- samma ordnas så, att den, på samma gång den blir så rättvist vägledande som möjligt, ej måtte bliva onödigt betungande eller enerverande för de i prövningen deltagande inträdessökande, ej heller kommer att utöva ett otillbörligt tryck på grundskolans arbete.
Skolkommissionen har framlagt åtskilliga förslag i syfte att göra inträdes- prövmngarna så rättvist vägledande som möjligt. En av svårigheterna med de nuvarande inträdesprövningarna är, att fara för misstag lätt uppstår, när hän- syn uteslutande tages till en kort prövning, förrättad av lärare, som ej på förhand känna de inträdessökande. Som korrektiv häremot har skolkommis- s1onen förordat ett ordnat samarbete mellan den avlämnande och den mottagande skolans lärare. Kommissionen har tänkt sig, att de avlämnande lärarna avgåve omdömen dels rörande den inträdessökandes kunskaper, dels ock beträffande v1ssa_personliga egenskaper hos denne. Därjämte skulle bifogas en statistisk över51kt över samtliga inom den inträdessökandes klass under sista året med— delade vitsord. Kommissionen förordar också, att, där sådant låter sig göra, personliga konferenser mellan de avlämnande och mottagande lärarna anordnas. Kommissionen framhåller emellertid med styrka, att omdömena från den av- iäännande läroanstalten i intet fall böra vara bindande utan allenast tjäna till e ning.
_ Medanledning av vad kommissionen i förevarande hänseende uttalat ha i de avgivna yttrandena åtskilliga anmärkningar framställts. Dessa ha särskilt gällt en sådan anordning av samarbetet, att konferenser mellan de mottagande och de avlämnande lärarna skulle vara obligatoriska och att den mottagande skolan skulle bindas av den avlämnande skolans omdömen. Såsom av det före- gående framgår, har varken det ena eller det andra av kommissionen ifråga— satts. I åtskilliga yttranden förordas emellertid en samverkan av ifrågavarande slag. Skolöverstyrelsens majoritet framhåller, att många skäl synas tala för önskvärdheten av att lämpliga former för en samverkan mellan de avlämnande 21—253165
Inträdes— prövning.
Samverkan mellan den avlämnande och den mot— tagande skolan.
och mottagande skolornas lärare i fråga om inträdesprövningarna måtte kunna utfinnas, men betonar också, att på detta område svårigheter kunna möta, som icke kunna övervinnas. Aven överstyrelsens minoritet förklarar sig icke hava något emot, att en dylik samverkan kommer till stånd, blott man från början är fullt medveten om att dessa anordningar endast i undantagsfall kunna få någon större betydelse och att betygen och omdömena från den avlämnande sko- lan i intet fall få anses vara för den prövande läraren bindande. Generaldirek- tör Bergqvist framhåller, att en förbättring av formerna för inträdesprövnin- garna med nödvändighet måste gå i den riktningen, att tillfälle i möjligaste ut- sträckning beredes åt dem, som tidigare haft de ungas ledning om hand, att få på lämpligt sätt delgiva den mottagande skolan sina erfarenheter. Även han betonar, att formerna för samarbetet måste lämpas efter de skilda förutsätt- ningar, som å olika orter äro för handen.
Innan de sakkunniga för egen del gå in på spörsmålet om det ifrågavarande samarbetet, vilja de sakkunniga nämna något om de iakttagelser angående ett dylikt samarbete, vilka gjordes under de resor till utlandet, som de sakkunniga varit i tillfälle att företaga. Dessa iakttagelser gälla särskilt Köpenhamn och Hamburg.
För inträdesprövning till första klassen av mellanskolorna i Köpenhamn gälla särskilda av Konungen utfärdade bestämmelser. Enligt dessa skall till anmälan om inträde fogas ett uttalande av den avlämnande skolans ledare, huruvida barnet med avseende å begåvning, mogenhet och flit är »skikket» eller »naeppe skikket» att intagas i mellanskolan. Själva prövningen samt be- dömandet äro anförtrodda åt en prövningskommission, som till ena hälften består av i mellanskolor undervisande lärare, vilka skola förrätta de muntliga förhören, och till andra hälften av lärare i grundskolan, vilka vid förhören skola närvara som »censorer». Prövningskommissionen avfattar de för de skriftliga proven avsedda uppgifterna, vilka skola vara gemensamma för alla de i pröv— ningen deltagande. De muntliga proven bedömas av den lärare, som förrättat förhöret, och den närvarande censom i förening. Vid bedömandet skola använ- das vissa betyg, uttryckta i siffror från 6 till 1. Avståndet mellan två intill varandra liggande steg i skalan är alltid 1/3. För att ha bestått i provet kräves ett medelbetyg av minst 4 1/2. En sökande, som uppnått ett medelbetyg av minst 4 men mindre än 4 1/-_,, kan dock förklaras godkänd, om han av den avlämnande skolan förklarats vara »skikket».
I Hamburg finnes för varje högre skola ett prövningsområde, till vilket vissa grundskolor hänföras. Den avlämnande skolan skall för varje inträdessökande lämna dels betyg, dels ett i friare former hållet omdöme. För varje pröv— ningsområde finnes en prövningskommission, i vilken sitta lärare från såväl den högre skolan som från grundskolorna samt dessutom representanter för för- äldrarna. Proven, som närmast ha karaktär av vanlig klassundervisning och ofta fortgå under en tid av 8 till 14 dagar, ledas av en lärare från den högre skolan och en lärare från grundskolan, vilka växelvis förhöra och åhöra.
Såsom av det anförda framgår, sträcker sig i de båda ifrågavarande städerna samarbetet mellan grundskolans och den högre skolans lärare även till själva prövningsförfarandet.
Det synes de sakkunniga ur flera synpunkter önskvärt, att i fråga om över- gången till högre skola en lämplig samverkan mellan den högre skolans och grundskolans lärare kommer till stånd. Denna övergång är av så ingripande betydelse för både barnen själva och deras föräldrar, att det på allt sätt bör eftersträvas, att avgörandet sker efter så allsidiga och objektiva grunder som möjligt. Vad det här gäller att åstadkomma är ett verkligt förtroendefullt sam- arbete i syfte att på bästa sätt främja såväl barnens som skolans sannskyldlga intresse. Det är givet, att ofta svårigheter skola möta att härvidlag få en
verksam anordning till stånd, och det torde från början vara klart, att förvänt- ningarna på resultatet ej få ställas för högt.
Närmast till hands ligger ju ett allmänt genomförande av den redan nu i stor utsträckning tillämpade ordningen, att inträdessökande skall förete betyg från den klass i den avlämnande skolan, han senast tillhört. För att möjliggöra ett säkrare bedömande av ett sådant betygs värde är det uppenbarligen ändamåls- enligt, att detsamma åtföljes av en statistik över de i klassen givna vitsorden. Härutöver synas också mera fritt hållna omdömen om den sökandes personliga förutsättningar att deltaga i den högre skolans undervisning kunna bliva till fördel. Det är tydligt, att sådana betyg och allmänna omdömen skulle fordras icke blott från folkskolorna utan även från de enskilda skolor, som förberett för inträde i realskolan. Även om det tydligtvis ej bör komma i fråga, att lärarna beträffande avfattningen av de mera allmänna omdömena på något sätt bindas, kan det vara nyttigt, om till ledning i detta hänseende vissa formulär eller anvisningar komme till stånd. De sakkunniga torde knappast behöva be- tona, att de dela den allmänt uttalade meningen, att dessa betyg och omdömen icke böra för den mottagande skolan få bindande karaktär. De skola blott på sitt sätt medverka till att det ofta svåra, alltid ansvarsfulla beslutet om sökan- des intagning i den högre skolan måtte ske efter så allsidiga och objektiva grunder som möjligt. Vad som under några dagars prov av de prövande lärar- na kan utrönas angående för dem obekanta barn blir lätt missvisande, och det måste därför bliva till gagn, om vägledning kan erhållas från dem, som under en längre tid varit i tillfälle att samla erfarenhet rörande dessa barns studie— förutsättningar.
Uppenbart är, att man med blott dessa skriftliga betyg och omdömen icke kommer synnerligen långt beträffande det ifrågavarande samarbetet. Mera effektivt bleve det, om ett samarbete av personlig art kunde ernås. Att i detta avseende tänka sig någon anordning, som skulle kunna allmänt genomföras, kan givetvis icke komma i fråga. Därtill äro förhållandena å de särskilda skol- orterna alltför olika. Härtill kommer, att hela detta spörsmål om samarbete mellan den avlämnande och den mottagande skolan är hos oss så nytt, att någon egentlig erfarenhet på området i vårt land icke föreligger. Att innan en sådan erfarenhet vunnits vilja genomföra någon mera omfattande organisation av detta samarbete skulle vara både olämpligt och oriktigt. Men å andra sidan skulle det tvivelsutan vara till fördel, om en sådan erfarenhet efter hand kunde erhållas. Detta skulle bliva fallet, om på orter, där man på förevarande om- råde ville åvägabringa ett personligt samarbete, möjlighet kunde erhållas att göra detta.
Formerna för ett sådant samarbete kunde få olika karaktär allt efter de lokala förutsättningarnas beskaffenhet. I vissa samhällen, där realskolan kom- me att mottaga sina lärjungar nästan uteslutande från en eller ett fåtal folk- skolor å orten, kunna tänkas personliga konferenser av den art, som skolkom- missionen förordat.
Den i det föregående lämnade redogörelsen giver vid handen, att man i exempelvis Köpenhamn och Hamburg för att få till stånd ett lämpligt förfa- ringssätt vid intagningen i de högre skolorna tillskapat särskilda prövnings- kommissioner. Dessa kommissioner hava genom sin sammansättning blivit organ för ett ingående samarbete mellan den högre skolans och grund- skolans lärare beträffande urvalet av lärjungar till den högre skolan. Att genom officiella föreskrifter tillskapa organ av detta slag även i vårt land kan givetvis icke ifrågasättas, i varje fall icke förrän tillräcklig erfarenhet 1 gynnsam riktning på området vunnits. Men om det alltså ej kan bliva fråga om något allmänt införande på lagstiftningens våg av särskilda organ för in- trädesprövningarna, torde det å andra sidan ej böra läggas några hinder för att
Intelligens— prövningar.
något sådant å orter, där intresse för saken förefunnes, på grund av lokalt initiativ komme till stånd. Därigenom skulle erfarenhet vinnas och väg kanske blanas för ett ändamålsenligare förfarande vid intagandet av lärjungar i real— s olan.
På grund av det anförda hava de sakkunniga ansett sig böra ägna någon upp- märksamhet åt frågan om särskilda organ för inträdesprövningarnas ordnande under samarbete mellan den högre skolans och grundskolans lärare och vilja här lämna några allmänna antydningar om sammansättningen av en särskild intagningsnämnd och om de arbetsuppgifter, en sådan nämnd skulle kunna få sig anförtrodda. De sakkunniga vilja därmed blott giva ett uppslag, som möjligen å en eller annan ort kan upptagas.
I fråga om sammansättningen av en sådan nämnd kan givetvis icke någon allmän regel uppställas. Ä en mindre ort torde man kunna nöja sig med ett fåtal medlemmar, under det att nämnden i en större stad finge ha större om- fattning för att lämna plats åt representanter för olika skolarter. I allmän- het torde kunna sägas, att i nämnden borde ingå skolchefer och lärare från den högre skolan eller de högre skolorna samt från folkskolorna å orten ävensom att den borde innehålla både manliga och kvinnliga medlemmar. Det synes lämpligast, att de högre skolorna och folkskolorna bleve företrädda av med» lemmar till lika antal. Med en sådan sammansättning av nämnden synes ord— förandeskapet med därtill hörande utslagsröst alltid böra tillkomma en repre- sentant för den högre skolan, enär det ju här är fråga om en angelägenhet, som i främsta rummet angår denna skola. .
En sådan nämnd kunde alltefter omständigheterna till behandling upptaga frågor, som berörde intagningsförfarandet och vilka i större eller mindre mån vore av betydelse såväl för folkskolan som för den högre skolan, exempelvis rörande lämpliga former för inhämtande av nödiga upplysningar från de in- trädessökandes förutvarande lärare, avfattningen av uppgifterna för de skrift— liga prövningarna, sättet för det muntliga prövningsförfarandet. de närmare förutsättningarna för godkännande och för lärjungarnas ordningsföljd vid in- tagning o. s. v., allt i den omfattning och på det sätt, som befunnes lämpligt och småningom vunna erfarenheter kunde föranleda. En sådan nämnd, som bleve organiserad genom frivillig överenskommelse, skulle givetvis icke in- kräkta på det ansvar och den beslutanderätt, som tillkommer den högre sko- lans ledning. utan endast fungera som rådgivande institution och som förmed- lare av nödigt samarbete mellan grundskola och högre skola.
Skolkommissionen har jämväl haft under övervägande möjligheten att för bedömande av de inträdessökandes förståndsutveckling taga i anspråk meto- der. som kommit till användning vid de s. k. intelligensprövningarna. Då kommissionen funnit de använda metoderna närmast ha betydelse för bedö— mande av intelligensen, då den tenderar mot endera av ytterligheterna, och då den icke känt sig övertygad om att sagda prövningsform i sitt nuvarande skick är ägnad att allsidigt belysa de personliga egenskaper, som _äro av avgörande betydelse för ett framgångsrikt studiearbete, har kommisswnen icke ansett sig kunna förorda dylika metoders användande för närvarande så- som grundval för bedömandet av de inträdessökandes studieförutsättningar.
I de avgivna yttrandena har framkommit en stundom ganska stark kritik av dylika intelligensprövningars användning som hjälpmedel Vid bedömande av inträdessökandes förutsättningar att deltaga i den högre skolans arbete: I den mån denna kritik vänt sig mot skolkommissionens förslag, synes den _1 viss utsträckning ha berott på ett missförstånd, i det man icke klart hållit isär intelligensprövningar i teknisk psykologisk mening och den av kommis- sionen föreslagna inträdesprövningen, vilken avser att utröna icke blott de
sökandes kunskaper i olika ämnen utan också på samma gång så långt som möjligt deras förståndsutveckling.
Generaldirektör Bergqvist har, då. han behandlar frågan om skolan och begåvningsproblemet, också ägnat uppmärksamhet åt den hjälp som den psykologiska forskningen på detta område kan skänka. På samma gång han starkt varnar för ett ovist begagnande av ofullkomligt utformade och otill- räckligt prövade tillvägagångssätt, framhåller han önskvärdheten av att från skolornas sida större uppmärksamhet ägnades åt den vetenskapliga forsk- ningen på förevarande område och beklagar, att de försök, som från vissa intresserade håll planlagts för att åt den barnpsykologiska forskningen be— reda material inom skolans område, mer än en gång mötts med alltför stort misstroende och motstånd från såväl lärares som myndigheters sida.
Den synnerligen omfattande organisation för urval av lärjungar till de högre skolorna, som är genomförd i Hamburg, upptagcr också vetenskapliga intelli- gensprövningar såsom hjälpmedel vid sidan av omdömena från den avläm— nande skolan och de egentliga inträdesproven. Dessa intelligensprövningar ha såsom hjälp vid bedömandet tillvunnit sig allt större förtroende och fått en ökad användning. Till en början utfördes de av det under professor W. Sterns ledning stående psykologiska institutet vid universitetet i Hamburg. Insti- tutet kan emellertid icke numera medhinna det alltmer ökade arbetet med pröv- ningarna i fråga utan saken har i stället ordnats så, att institutet giver kurser för intresserade lärare, vilka sedan utföra intelligensprövningarna. Erfaren— heten från Hamburg visar, att dylika prövningar, rätt anordnade, kunna vid sidan av andra lämpliga anordningar bliva ett värdefullt hjälpmedel för åstad- kommande av ett rättvist och lämpligt urval av lärjungar till den högre skolan.
De sakkunniga dela. skolkommissionens uppfattning, att de här ifrågavaran- de intelligensprövningarna hos oss varken nått sådan utveckling eller tillvunnit sig ett sådant förtroende, att de skulle kunna rekommenderas såsom hjälpme- del vid inträdesprövningarna till den högre skolan. Detta betyder, enligt de sakkunnigas mening, emellertid icke, att man skulle principiellt motsätta sig dylika prövningars användning på förevarande område. Den psykologiska intelligens- och begåvningsforskningen är av så ungt datum, att det är omöjligt att nu kunna förutse, vilka praktiska resultat den kan skänka, och skolan bör därför även i detta hänseende ha ögonen öppna för vad som tilldrager sig på den psykologiska forskningens område.
Redan i den föregående framställningen hava de sakkunniga vid upprepade tillfällen haft anledning att beröra frågan om sättet för inträdesprövningarnas anordning men vilja nu i ett sammanhang närmare behandla detta spörsmål.
Utöver vad i det föregående angivits har skolkommissionen angående själva tillvägagångssättet vid inträdesprövningarna till realskolan egentligen endast anfört, att för åstadkommande av en så långt möjligt allsidig undersökning av den inträdessökandes såväl förståndsutveckling— som kunskaper prövningen sär— skilt borde inriktas på sådana ämnen, vilka antingen på grund av sin egenart (t. ex. modersmålet och matematik) eller med hänsyn till de olika inträdes- sökandenas individuella anlag och fallenhet kunna vara ägnade att låta vars otäh ens förutsättningar för ett framgångsrikt fullföljande av studierna träda ]. agen.
Mot kommissionens uttalanden har som sagt i åtskilliga yttranden fram- kommit en skarp kritik. Denna synes närmast rikta sig mot kommissionens förordande av ett tillvägagångssätt, som avser undersökning icke blott av kunskaperna utan även av förståndsutvecklingen. Det har ansetts, att en så- dan anordning skulle gå ut på ett begåvningsurval, vilket på ett så tidigt ål— dersstadium, som det här gäller, vore omöjligt att med någon säkerhet verk-
Inträdespröv— ningarnas au- ordning.
ställa, samt att den skulle giva alltför stor makt åt de prövande lärarna och därigenom på dem lägga ett tungt ansvar. Mot denna kritik hava skolöver- styrelsens majoritet och generaldirektör Bergqvist invänt, att sättet för inträ- desprövningarnas anordnande enligt kommissionens förslag icke skulle inne- bära någon större avvikelse från den ordning, som redan nu tillämpas vid inträdesprövningarna till realskolans första klass, samt att jämväl enligt för närvarande gällande bestämmelser makten och ansvaret i fråga om lärjungar- nas intagning i realskolan tillkomma vederbörande lärare.
Enligt de sakkunnigas mening synas inträdesprövningarna kunna ordnas i ganska nära överensstämmelse med det tillvägagångssätt, som enligt gällande läroverksstadga skall användas vid inträdesprövning till den sexklassiga real— skolans första klass. Redan nu torde det vara vanligt, att man vid denna prövning fäster särskild vikt vid sådana prövningsresultat, som äro ägnade att ådagalägga de prövades mogenhet, framför allt resultaten i modersmålet och räkning. De sakkunniga anse, att ett vidare fortgående på denna väg bör eftersträvas. J u mera man vid prövningarna icke blott söker att konsta— tera förhandenvaron av mer eller mindre mekaniskt inlärda minneskunskaper utan även söker utröna de inträdessökandes allmänna mognad, desto större utsikt finnes, att inträdesprövningen verkligen skall kunna fylla sitt syfte att åt den högre skolan tillförsäkra ett urval av lärjungar, väl skickade att del- taga i dess undervisning. Och i den mån inträdesprövningarna kunna anord- nas på ett sådant sätt, kan man också förvänta, att de ej skola förorsaka ett menligt inflytande på undervisningen i den grundläggande skolan, i det att denna ej skall se som sin huvuduppgift att genom forcerat minnesplugg giva sina lärjungar ett förråd av minneskunskaper, som lätt kunna redovisas vid ett inträdesförhör. Med det anförda ha de sakkunniga icke velat säga, att man vid inträdesprövningarna skulle försumma att utröna de inträdessökandes kunskaper och färdigheter. Detta måste givetvis fortfarande vara inträdes- prövningarnas huvudmoment, men det synes synnerligen önskvärt, att denna kunskapsprövning mätte så ordnas, att den tillika ådagalägger de sökandes allmänna mognad och utveckling. I detta syfte torde särskild vikt böra läggas vid resultatet i sådana ämnen som modersmålet och räkning och förhören i allmänhet få en sådan läggning, att de taga icke blott de prövades minne utan jämväl deras förstånd i anspråk.
De sakkunniga hava redan angivit, att som inträdesfordran till realskolans första klass bör uppställas det kunskapsmått, som enligt gällande undervis- ningsplan för rikets folkskolor skall vara inhämtat i grundskolan. Det ligger då närmast till hands att låta inträdesprovet avse samtliga de kunskapsämnen, som tillhöra grundskolestadiet. Så sker för närvarande, i det att inträdespröv— ningen till den sexklassiga realskolans första klass skall gälla de kunskaper, som barnen böra hava inhämtat genom kristendoms-, modersmåls-, räkne- och hembygdsundervisningen i de tre lägsta klasserna i folkskola av A-formen. I fyra- eller sexårig grundskola träder i stället för hembygdsundervisningen undervisningen i geografi, naturkunnighet och historia. Prövningen skulle alltså. i dessa fall komma att avse sex olika ämnen, Dessutom borde tydligen äåsom för närvarande de inträdessökandes färdighet i välskrivning särskilt be-
omas.
De sakkunniga hava tagit under övervägande spörsmålet, huruvida inträdes- prövningen under alla omständigheter bör omfatta ett så stort antal ämnen som det angivna, för att den skall kunna giva ett tillfredsställande resultat, eller om man i större eller mindre utsträckning skulle kunna nöja sig med godkända betyg från grundskolan. Självfallet torde vara, att prov i moders-
målet och räkning skola förekomma. Skall en inskränkning ske, bör den alltså gälla ett eller flera av de övriga ämnena. Att utesluta samtliga dessa från prövningen torde icke kunna ifrågasättas. Denna måste som sagt i väsentlig grad få karaktär av kunskapsprov. En prövning i sådana ämnen som kristen— domskunskap, historia, geografi och naturkunnighet är icke blott ägnad att utröna de sökandes kunskaper utan kan även, rätt anordnad, giva dem till— fälle att ådagalägga sin förståndsmcgnad. En prövning uteslutande i moders— målet och räkning skulle i många fall icke giva tillräcklig ledning, då det gäller för den högre skolan att avgöra ordningsföljden mellan de i prövningen deltagande.
Å andra sidan föreligga enligt de sakkunnigas förmenande starka skäl för att från prövningen utesluta vissa av de andra ämnena, om nödiga garantier kunna vinnas för att erforderliga kunskaper i dem hos de sökande förefinnas. Ett viktigt önskemål är, såsom i det föregående ofta framhållits, att inträdes- prövningen ordnas så, att den ej verkar förryckande på den grundläggande skolans undervisning. Amnena äro emellertid i olika grad känsliga för en återverkan i sådan riktning. Av de här ifrågavarande ämnena påverkas tyd- ligen undervisningen minst ogynnsamt i sådana ämnen, där bibringande av minneskunskap är ett starkt framträdande syfte. Farligare kan återverkan bliva på undervisningen i ämnen, vilka visserligen skola giva en viktig kun- skapsbehållning men som hava sin största betydelse i den inverkan, de utöva på barnens känslo- och viljeliv. I detta hänseende kommer tydligen kristen- domsämnet i första rummet. Det ligger i öppen dag, att undervisningen i detta ämne skulle väsentligt förryckas, om läraren tvingades att i främsta rummet ställa ett inpluggande av minneskunskaper, som kunde snabbt och säkert redovisas vid ett prövniiigsförhör. I förevarande hänseende kommer historien kristendomsämnet nära. Även i fråga om historia är det högeligen önskvärt, att läraren icke nödgas att åsidosätta tillvaratagandet av de person- lighetsbildande moment, som detta ämne rymmer, för inpräglande av minnes- stoff. Enligt de sakkunnigas mening skulle det vara fördelaktigt, om inträ— desförhör i de båda nu nämnda ämnena kunde undvikas och i stället i fråga om dem godkänt vitsord från grundskolan kunde anses vara till fyllest.
Emellertid synes det knappast vara möjligt att vid inträdesprövningen god- taga sådana vitsord från vilken läroanstalt som helst. Då som inträdesfordran skulle uppställas kunskapsmåttet i folkskola av A-formen, ligger det nära att låta endast dem, som kunde förete godkänt betyg i kristendomskunskap och historia från skola av denna form, fritagas från intrådesprov i dessa äm— nen. Det har i det föregående framhållits, att man kan anse, att folkskola av B 1-formen kan i fråga om det meddelade kunskapsmåttet anses i det hela lik- värdig med A-skola. Detsamma torde, om hänsyn tages till mera begåvade lärjungar, få anses gälla även skola av B 2-formen. Det synes därför icke behöva medföra någon olägenhet, om man i förevarande hänseende likställde inträdessökande från B 1- och B 2—f0rmerna med "inträdessökande från A-for— men. Ej heller torde det möta några betänkligheter att härvidlag medtaga även den sparsamt förekommande B 3-f0rmen, då ju under alla förhållanden inträdesprövning i flertalet ämnen skulle förekomma. Man skulle då i den utsträckning, som här satts i fråga, kunna från inträdesförhör fritaga dem, som kommit från någon av folkskolans huvudformer, d. v. s. sådana folk- skolor, som giva sina lärjungar full undervisningstid och hava fullt utbildade lärarkrafter. De sakkunniga stärkas i sin uppfattning härutinnan av upp— gifter, som inhämtats från de kommunala mellanskolorna och om vilka när— mare talas i kap. IV sid. 30 f.
Ej heller synes det kunna tillrådas att låta den här ifrågasatta friheten från särskilt inträdesprov i kristendomskunskap och historia gälla även inträdessö—
kande, som fått sin förberedande undervisning i enskilda skolor eller i hemmen. De enskilda skolor, som här skulle komma i betraktande, äro så olikartade, att det ej gärna kan komma i fråga som en allmän regel, att deras betyg skulle utan vidare kunna godtagas som garanti vid intagning i realskolan, helst som den officiella kontrollen över dessa skolor i regel är föga effektiv. Säkerligen skulle ett förtroende av den art det här gäller kunna givas åt vissa bland de ifrågavarande skolorna, men det torde icke vara möjligt att härvidlag genom generella bestämmelser uppdraga en skiljegräns.
Annorlunda förhåller det sig med folkskolan. Denna är ju den officiellt er- kända allmänna barndomskolan, som arbetar efter en av Kungl. Maj:t utfärdad undervrsningsplan och står under noga reglerad statlig och kommunal kontroll. 'Aven ett annat skäl kan anföras för att den här förordade ordningen kommer att gälla endast lärjungar från folkskolan. Allmänt erkännes, att folkskolan bör vara den allmänna grundskolan för den högre skolan, även om olika me- ningar råda om i vilken utsträckning detta bör ske. Om åt betygen från folk- skolan kunde givas den betydelse, som här förordas, skulle detta tydligen inne- bära ett erkännande av folkskolan som den egentliga grundskolan.
Inträdcsprömzingen bör givetvis såsom för närvarande omfatta dels skrift— liga, dels muntliga prov.
Skriftliga prov böra alltid anordnas i modersmålet och räkning. Proven måste tydligen få olika karaktär, om grundskolan är treårig, fyraårig eller sexårig. Om det gäller inträde i sexklassig eller femklassig realskola, torde det skriftliga provet i modersmålet lämpligast avse rättskrivning. Ar det däremot fråga om inträde i fyrklassig realskola, bör även uppsatsprov förekomma. Texten för rättskrivningsprovet bör, vilket stadium prövningen än gäller, präg- las av ett rimligt, lättfattligt innehåll och ett enkelt och naturligt språk samt ej innehålla ovanliga ord och utryck. För att sätta de i provet deltagande in i sammanhanget bör läraren först uppläsa texten i dess helhet och genom samtal försäkra sig om att innehållet blivit rätt uppfattat. Uppgifterna för uppsats- provet, där sådant skall förekomma, böra uppenbarligen vara lätta och kunna exempelvis avse redogörelse för sådant, som barnen själva upplevat, eller be— handling av något lämpligt ämne från den inhämtade skolkursen.
Provräkningen måste givetvis också få olika karaktär alltefter längden av de sökandes föregående skolgång. I räkneprov för inträde i fyrklassig realskola böra ingå även geometriska räkneexempel.
Vid det muntliga provet i modersmålet bör alltid förekomma innanläsning med samtal om och redogörelse för det lästa. Prov till fyrklassig realskola bör dessutom också alltid avse de inträdessökandes kunskaper i språklära.
.V id det muntliga provet i räkning bör särskild vikt fästas vid huvudräknin- gen. Gäller det fyrklassig realskola, böra jämväl de inträdessökandes kun- skaper i geometri undersökas.
Vad beträffar de muntliga proven i geografi och naturkunnighet samt i kri- stendomskunskap och historia, där sådana förekomma, synes det kunna ifråga— sättas, att dessa vid fyrklassig realskola, därest antalet inträdessökande är synnerligen stort, böra kunna i viss utsträckning få utbytas mot skriftligt be- svarande av enkla frågor.
Åt sökande, som prövas i kristendomskunskap och historia, böra givas endast vitsorden godkänd eller icke godkänd, enär möjlighet till en tillförlitlig jäm- förelse mellan de i inträdesprövningen givna och de från folkskolan medförda vitsorden tydligtvis icke förefinnes. Härav följer att i fråga om de lärjungar, som ej undergått prov i dessa ämnen, vid det slutliga bedömandet hänsyn tages endast till om de i dem erhållit godkända vitsord eller ej. _ - För behörighet till inträde bör i regel fordras godkänt vitsord i samtliga
! | % l 4 »
ämnen. Då det emellertid icke kan vara lämpligt att giva resultatet av en kortvarig prövning i ett enskilt ämne alltför starkt bindande karaktär, synes en viss frihet böra givas de bedömande lärarna att kunna intaga en inträdes- sökande, som formellt sett icke i alla hänseenden fyllt måttet men som enligt deras övertygelse dock äger tillräcklig allmän mogenhet och begåvning för att kunna reda sig i skolans arbete. Det synes därför böra givas ett stadgande av innehåll, att även sådana sökande må kunna förklaras berättigade till inträde, som vid prövningen brustit i ett eller annat avseende men dock i det hela visat sig äga goda förutsättningar att deltaga i skolans undervisning. Vid bestäm- mande av den ordningsföljd, vari de i prövningen godkända böra komma i fråga till inträde, därest ej alla kunna intagas, bör särskild vikt fästas vid resultatet av proven i modersmålet och räkning.
Vad här anförts angående inträdesprövning i realskolans första klass, kan tydligen tillämpas, även om realskolan skulle förkortas i enlighet med det av skolöverstyrelsens majoritet framlagda förslaget.
2. Intagning i flickskolan.
Vad som i det föregående anförts rörande intagning i realskola synes i stort sett vara tillämpligt jämväl beträffande intagning i högre flickskola. Om för inträde i realskola viss minimi— och maximiålder fastställes, bör detta gälla även flickskolan. För intagning i flickskola bör också gälla, att inträdessö- kande skall ha tillägnat sig det kunskapsmått, som skall inhämtas i grund- skolan. Med de inträdessökande till flickskolans första klass bör verkställas inträdesprövning, anordnad på samma sätt som vid realskolan. Vad som sagts angående samarbete mellan den mottagande och den avlämnande skolans lärare bör kunna äga tillämpning jämväl 1 fråga om flickskolan. Skulle en intag- ningsnämnd av den art, som i det föregående antytts, på någon ort komma till stand, bör dess verksamhet givetvis omfatta även flickskolano och dess samman— sättning lämpas därefter.
Att den för realskolan gällande ordningen för inträdesprövningen skall till— lämpas även vid de statsflickskolor, som kunna komma att upprättas, är själv- klart. Densamma bör emellertid också såsom regel tillämpas vid de stats— understödda enskilda flickskolor, som kunna komma att finnas och som skola fylla samma uppgift som statsflickskolorna. Det synes då angeläget, att in— tagningsförfarandct så ordnas, att tillträdet till flickskolan kommer att i lika grad stå öppet för alla, för vilka dess bildning eftersträvas, vilken samhälls- klass de än tillhöra och vilken föregående undervisning de än erhållit. Fram- för allt är det av vikt att sörja för att vägen till flickskolan ej stänges för in- trädessökande från folkskolan, som ju även beträffande den högre flickskolan skulle vara den officiella grundskolan. I detta avseende kunna uppstå sär- skilda svårigheter, därest de statsunderstödda enskilda flickskolorna, såsom för närvarande i stor utsträckning är fallet, komma att hava förberedande klasser, utgörande skolans lägs ta stadium, från vilket lärjunge med godkända betyg utan vidare flyttas upp i den högre skolan.
Enligt den utredning av vissa fragor rörande privatläroverken som hösten 1924 verkställdes av särskilda inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sak- kunniga, ha av 80 undersökta högre flickskolor 69 sådana förberedande klasser. Vid en undersökning av lärjungeantalet i dessa skolors tredje förberedande klass vårterminen 1923 och första klass i den egentliga flickskolan höstterminen samma år har det visat sig, att det stora flertalet skolor kunnat i första klassen taga in ganska många nya elever, att i 17 skolor en ny parallellavdelning upp—
Skolkom— mtsswnen.
rättats i första klassen för de nyanmälda elevernas skull men också att i en del skolor de lediga platserna i första klassen varit få, i några inga.
Det är tydligt, att en statsunderstödd enskild flickskola med förberedande klasser, om den i fråga om lärjungarnas intagning skall bliva likställd med statsflickskolan och realskolan, icke kan fritagas från allmän inträdesprövning. Huruvida en enskild skola, vilken har bestämd karaktär av försöksläroverk, på grund av denna sin egenskap är i behov av speciella bestämmelser i fråga om lärjungars intagning synes böra prövas i varje särskilt fall. Och där det gäller stiftelseskolor bör givetvis jämväl beträffande intagning tillbörlig hänsyn tagas till stiftelseurkundens bestämmelser. Undantag, som sålunda kunna påkallas, utesluta dock icke, att man som regel måste gå ut ifrån att i högre flickskola inträdesprövning till första klassen anordnas.
Därest man även för framtiden har att räkna med statsunderstödda enskilda högre flickskolor med egna förberedande klasser, blir det givetvis av synnerlig vikt, att inträdesprövningen vid dessa skolor verkställes så, att de inträdessö- kande, som komma från resp. förberedande klasser, icke erhålla en gynnsam- mare ställning än övriga inträdessökande. Aven om givetvis de prövnings— förrättande lärarna iakttaga all möjlig opartiskhet, synes det, ej minst ur sko- lans egen synpunkt, vara lämpligt, att inträdesprövningen försiggår under of— ficiell kontroll. Om å skolorten finnes en sådan intagningsnämnd, som i det föregående angivits, torde denna kunna övertaga även denna uppgift. I annat fall synes det vara lämpligt, att inträdesprövningen ledes och övervakas av ett särskilt ombud, utsett av skolöverstyrelsen.
För övrigt torde möjligen, när det gäller att reglera intagningen i första klassen vid privatskolor med egna förberedande klasser, vissa övergångsbe- stämmelser visa sig nödvändiga, så att t. ex. åt barn, som föräldrarna insatt i 'den förberedande skolan under förvissnin g om att de därigenom åt barnen tryg- gat plats i den egentliga flickskolan, möjlighet beredes att övergå till första klassen, om de lämna tredje förberedande klassen med godkända betyg. Med en treårig förberedande skola skulle dylika övergångsbestämmelser ej behöva mer än högst tre års varaktighet.
Vad här sagts om intagning i flickskolan, gäller, i vad det avser den privata högre flickskolan, givetvis i tillämpliga delar även andra med flickskolan och realskolan parallella statsunderstödda enskilda skolor, vare sig dessa äro sam— skolor eller rena gosskolor.
3. Intagning i gymnasiet.
Skolkommissionen förklarar sig med anledning av erhållet direktiv hava eftersträvat att beträffande gymnasiet åvägabringa anordningar, vilka vore ägnade såväl att motverka en alltför stark lärjungetillströmning till gymna- siet och därmed följande överproduktion av studenter som att befrämja ett så- dant resultat av gymnasiets arbete, att de utgående studenterna bleve icke sämre utan bättre kvalificerade än vad för närvarande är fallet. Både för det ena och det andra syftets vinnande har man enligt kommissionens mening att sär- skilt lita till en ändamålsenlig anordning av lärjungeintagningen i gymnasiet.
Kommissionen, som räknar endast med treårigt gymnasium, byggt på av- slutad realskola, har helt naturligt först upptagit frågan, huruvida intagningen å gymnasiet kunde grundas på avlagd realexamen. Då det för ett kvalifi— cerat urval av lärjungar å gymnasiet vore nödvändigt att konstatera icke så mycket ett visst kunskapsmått som fastmera verklig studiebegåvning och studiehåg, syntes det självfallet, att vilket realexamensbetyg som helst icke
___—MM.,
kunde få berättiga till inträde å gymnasiet. Kommissionen avvisar emeller- tid också tanken på ett i vissa hänseenden kvalificerat realexamensbetyg så— som inträdesvillkor. Den befarar att en dylik anordning skulle verka för- ryckande på arbetet i realskolan, skulle undergräva den självständiga ställ- ning, som borde tillkomma realexamen, och skulle liksom uppdela de från realskolan utexaminerade i en mervärdig och en mindervärdig grupp. Dess- utom skulle det möta stora praktiska svårigheter att med ledning av betygen från realexamen verkställa ett tillförlitligt urval av _de för gymnasiestudier bäst skickade. '
Då kommissionen sålunda ej vill grunda intagningen i gymnasiet på bety- gen från realexamen, har den ansett sig böra föreslå en särskild inträdespröv- ning till gymnasiet, så anordnad, att den kunde ådagalägga icke blott de sökan— des kunskaper utan även och i främsta rummet deras studiebegåvning.
Liksom vid intagningen i realskola eller flickskola skulle vid intagningen i gymnasiet stor vikt fästas vid de upplysningar, som kunde erhållas från den avlämnande skolan. Sökande borde därför förete terminsbetyg från de tre senaste terminerna jämte jämförande betygsstatistik. Dessutom skulle fordras mera allmänt avfattade omdömen om de sökandes studieläggning och studie- håg. Dessa omdömen borde avfattas med ledning av givna formulär.
Vad själva formerna för inträdesprövningen beträffar, diskuterar kommis- sionen först en sådan anordning, att de sökande intoges å gymnasiet och finge på vanligt sätt deltaga 1 dess undervisning under en period av icke alltför kort varaktighet, varefter det på grund av de under denna period gjorda erfaren— heterna bestämdes, vilka som :,skulle få stanna kvar å gymnasiet. Kommissio- nen finner denna prövningsform väl ägnad att giva vägledning för bedömande av de sökandes studieförutsättningar men anser sig ändock icke kunna för- orda densamma. Den skulle tvinga gymnasiet att arbeta med lärjungematerial, som ej där egentligen hörde hemma, och den skulle, om efter prövningens slut avdelningarnas antal behövde minskas, medföra svårigheter i fråga om lärarnas anställning och tjänstgöring; den skulle för utom gymnasiestaden boende sö— kande, som ej bleve godkända, medföra ej ringa kostnader utan motsvarande valuta, den skulle på de avvisade trycka en stämpel av mindervärdighet, som kanske för dem bleve svår att bära, och den skulle hindra dessa att vid läs- årets början komma till annan läroanstalt för erhållande av utbildning. '
Kommissionen stannar till sist vid att förorda en inträdesprövning av i det hela samma art som den, vilken skulle förekomma vid intagning i realskolan. Denna prövning skulle dock icke vara obligatorisk för alla inträdessökande. Om rektor och kollegium på grund av inkomna ansökningshandlingar ansåge sig beträffande vissa av de sökande kunna avgöra, om de otvivelaktigt vore skickade för gymnasiestudier, borde dessa sökande utan vidare kunna intagas. Prövningen hade icke sitt mål 1 sig själv utan borde komma till användning, endast där den visade sig vara nödvändig. Givetvis skulle prövningen vara dels skriftlig, dels muntlig.
Någon särskild skriftlig prövning borde dock icke anordnas, utan i "detta hänseende borde den skriftliga prövningen i realexamen göra tjänst. De sö- kandes examensskrivningar skulle därför, sedan de blivit granskade och be- dömda, insändas till vederbörande läroverksrektor. Även de lärjungar vid realskolan, som ej ämnade avlägga realexamen men ändock tänkte söka till gymnasiet, skulle därför deltaga i examensskrivningarna vid realskolan.
Den muntliga prövningen skulle för dem, som avlagt realexamen eller före— tedde godkänt betyg från realskolans högsta klass, omfatta förhör i 4 ä 5 av realskolans läroämnen. Två av dessa ämnen skulle tillhöra ämnesgruppen modersmålet, ett främmande språk och matematik, sistnämnda ämne dock
Yttrandl-na.
De sak- kunniga. Allmänna synpunkter.
ersatt av latin för de lärjungar, som i realskolans fjärde kla5s läst detta språk, ett skulle sökande äga rätt att själv välja. För sökande, som ej avlagt real— examen eller företett godkänt betyg från högsta klassen i realskola, skulle prövningen göras mera omfattande.
Som regel skulle för inträde fordras godkända vitsord i alla de i prövningen ingående ämnena. Bestämmelserna angående fordringarna för intagning borde dock icke göras alltför bindande, utan frihet lämnas kollegiet att intaga. sökande som visat sig äga de erforderliga studieförutsättningarna, även om han ej i allo bestått proven.
Prövningen borde förläggas till våren, och blott i undantagsfall skulle pröv- ning även få ske om hösten. Den, som blivit godkänd i prövning till ett gym— nasium, skulle utan förnyad prövning kunna intagas vid ett annat.
I de av lärarkollegier, skolstyrelser m. fl. avgivna utlåtandena över skolkom- missionens betänkande avstyrkes i mycket stor utsträckning kommissionens förslag om inträdesprövning till gymnasiet. Såsom redan i det föregående angivits, har i allmänhet kommissionens förslag angående inträdesprövningar till olika slag av skolor blivit föremål för stark kritik. Särskilt har man framhållit svårigheterna att med anlitande av inträdesprövning åvägabringa ett verkligt begåvningsurval. Med synnerlig styrka framträda emellertid in— vändningarna mot den föreslagna inträdesprövningen till gymnasiet. Det gällde här en fullständig nyhet, för vars införande tillräckliga skäl icke kunde anses föreligga. Särskilt betänkligt vore att vid tillämpning av kommissio— nens förslag lärjungarna i realskolans sista klass egentligen skulle få två examina omedelbart efter varandra, dels realexamen, dels inträdesprövningen till gymnasiet.
I ett stort antal yttranden uttalas gillande av kommissionens ståndpunkt, att för gymnasiet borde krävas ett kvalificerat lärjungeurval. Detta syfte anser man emellertid hellre böra vinnas genom krav på kvalificerade betyg från realskolan än genom inträdesprövning.
Både skolöverstyrelsens majoritet och generaldirektör Bergqvist biträda vis- serligen den meningen, att av dem, som skola vinna inträde, borde fordras sär- skilda studieförutsättningar, men ingendera har framlagt något bestämt för- slag, huru detta önskemål skulle tillgodoses. .
Skolöverstyrelsens minoritet däremot har gjort ett mera bestämt uttalande i förevarande hänseende. Den anser, att det icke föreligger några tvingande skäl, vilka skulle påkalla en sådan utvidgning av examensväsendet, som infö- randet av den nya inträdesprövningen skulle innebära. Däremot syntes goda skäl tala för att en viss skärpning i fordringarna vid övergång från realskolan till gymnasiet borde ske, i det att genom fordran på vissa kvalificerade betyg kraven på de i gymnasiet inträdessökande ställdes högre än vad hittills varit fallet. Det syntes icke förefinnas grundad anledning för den av kommissionen uttalade farhågan, att realskolans arbete skulle bliva lidande genom en dylik anordning därhän, att studierna i realskolans högsta klasser skulle erhålla karaktär av cxamensläsning och därigenom löpa fara att förryckas. Erfaren- heterna från den nuvarande organisationen gåve icke anledning till farhågor i sådan riktning. Overstyrelseminoriteten förordar emellertid, att lärjunge, som i sina betyg från vederbörande läroverk icke fyllt fordringarna för in- tagning å gymnasium, borde äga rätt att vid vederbörlig inträdesprövning ådagalägga, att han uppfyllde sagda fordringar.
_Den lämnade redogörelsen _visar, att åsikterna om den lämpligaste anord- ningen av intagning i gymnaswt äro mycket delade. Emellertid har skolkom— m1ss1onens yrkande på ett strängare lärjungeurval till gymnasiet vunnit gan—
ska stor anslutning i de avgivna yttrandena. Ett skärpande av fordringarna för tillträde till gymnasiet torde också vara det verksamhraste medlet för vin- nande av de båda av kommissionen framhävde, önskemålen: minskning av lärjungeträngseln i gymnasiet samt höjning av nivån hos de utexaminerade studenterna. Vill man begränsa lärjungeantalet i gymnasierna, torde det både ur samhällsnyttans och rättvisans synpunkt vara riktigast, att de för gym- nasiearbetet minst skickade uteslutas. Och skall detta arbete hållas uppe på en högre nivå, måste gymnasiet tydligen befrias från sådana lärjungar, som icke äga förutsättningar för att på ett fruktbringande sätt tillgodogöra sig dess undervisning. Såsom framhållits i kapitlet om gymnasiet och dess orga- nisation, är det i gymnasiet i de flesta ämnen fråga icke blott om ett utvidgat utan ock om att fördjupat studium. Därtill fordras icke endast en viss ålders- mognad utan därjämte förmåga att överblicka större sammanhang och verk- ligen tränga in i studiematerialet. Och på gymnasiet vill man gärna använda arbetsmetoder, som förutsätta, att lärjungarna icke blott kunna tillägna sig vad läraren eller läroboken bjuder, utan jämväl förmå att i viss utsträckning självständigt arbeta med materialet.
Givetvis kunna. också betänkligheter resas mot en stark gallring av lärjunge- materialet, då det gäller inträde å gymnasiet. Det bör ihågkommas, att studentexamen faktiskt kräves för inträde jämväl å vissa rent praktiska banor; i. varje fall komma många, som sedermera ägna sig åt praktiskt arbete, att, ha behov av studentexamen, men den praktiska begåvning som för dem är behöv- lig skulle helt visst icke alltid komma till sin rätt vid ett strängare kvalitets- urval till gymnasiet. Denna omständighet manar till en viss försiktighet vid fastställandet av inträdesfordringarna, och sådan försiktighet motiveras ock av hänsyn till sökande med begåvning av mera ensidig art.
De utvägar, som stå till buds för åstadkommande av ett kvalificerat lär- jungeurval, äro uppenbarligen de båda, som avhandlats i kommissionens be- tänkande och i de däröver avgivna yttrandena: inträdesprövningar och kvalifi— cerade betyg från den avlämnande skolan. Tydligtvis kan också tänkas en kombination av dessa båda i ett eller annat hänseende.
I den starka kritik, som riktats mot kommissionens förslag angående inträ— desprövning till gymnasiet, framhålles visserligen, att en inträdesprövning, huru den än anordnas, icke kan bliva tillförlitligt vägledande för lärjungeur- valet. Annu kraftigare framhålles emellertid. att en inträdesprövning till gymnasiet skulle innebära en utvidgning av examensväsendet vid läroverken. En dylik är givetvis långt ifrån eftersträvansvärd. En inträdesprövning ver- kar alltid enerverande och oroande på de deltagande. Den kan lätt komma att utöva ett ohälsosamt tryck på den avlämnande skolan och inrikta dess ar- bete på mekaniskt plugg. Då åtminstone den muntliga prövningen måste för- läggas till gymnasierna och då dessa icke kunna förekomma utom på ett jäm- förelsevis litet antal orter, måste inträdesprövningen tvivelsutan för ganska många _av de sökande komma att medföra kostnader för resor och inackorde- rlng. Aven i ett annat hänseende bliva de utom gymnasieorten boende ogynn- samt ställda, i det att de försättas in i alldeles obekanta förhållanden, skola förhöras av lärare, som de icke känna och som icke känna dem. Det är tydligt, att de inträdessökande från den med gymnasiet förenade realskolan härvidlag kunna hava vissa fördelar.
Såsom synnerligen olyckligt har framhållits, att om gymnasierna, såsom kommissionen föreslagit, bleve treåriga, realexamen och inträdesprövning till gymnasiet skulle komma omedelbart efter varandra, vilket skulle verka synner- ligen pressande för lärjungar, som deltoge i båda. Denna olägenhet undvekes tydligen med ett fyraårigt gymnasium, om man ej förkortade realskolan med
Inträdes— prövning.
Kvalificerade betyg som inträdes— villkor.
en klass uppifrån. Emellertid finge man, då man hade att under näst sista året i realskolan förbereda vissa lärjungar för inträdesprövningen till gym- nasiet och under sista. året andra för realexamen, på sätt och vis ha examens- läsning båda de sista realskolåren. Slutligen må framhållas, att det alltid mötir svårigheter att genom inträdesprövning utröna annat än kunskapsstånd- pun ten.
Då det är obestridligt, att inträdesprövningen är förknippad med vissa olä- genheter, är det uppenbart, att den icke bör tillgripas utan starka skäl. Å andra sidan torde det icke kunna förnekas, att inträdesprövning är en både fram- komlig och ur vissa synpunkter ändamålsenlig väg, då det gäller att ernå ett lämpligt lärjungeurval. Också har det ju rått nästan blott enumening om att intagning i realskola bör avgöras genom inträdesprövning. Aven må ihåg- kommas, att enligt kommissionens förslag inträdesprövningen icke skulle vara ensamt avgörande. Vid avgörande om intagning skulle hänsyn tagas jämväl till betyg från den avlämnande skolan samt till särskilda omdömen från dess lä- rare. Det bleve alltså ett tillvägagångssätt, där den avlämnande skolans vitsord och den mottagande skolans genom inträdesprövningen vunna erfarenhet finge samverka för åstadkommande av ett gott resultat. En förutsättning för till- börligt hänsynstagande till båda de nämnda faktorerna är tydligen, att lärarna få frihet att fatta _sina beslut enligt vunnen övertygelse om de sökandes studie- förutsättningar. Aven en annan omständighet visar, att kommissionens för- slag icke låter inträdesprövningen bliva allenabestämmande: då de sökandes förutsättningar för deltagande i gymnasiets arbete vore tydligt ådagalagda genom betyg och andra omdömen, skulle inträdesprövningen kunna bortfalla.
'I fråga om formerna för inträdesprövningen till gymnasiet, därest sådan skulle ifrågakomma, synes kommissionens förslag i det hela vara välbetänkt. För övrigt tillåta de sakkunniga sig att hänvisa till vad de i det föregående uttalat angående formerna för inträdesprövning till realskolan. Vad därutin- nan anförts torde i tillämpliga delar kunna gälla även beträffande inträdes- prövning till gymnasiet.
Kommissionens förslag avser ett treårigt gymnasium. Om man räknar med ett fyraårigt gymnasium, vars första ring vore parallell med den högsta klas- sen i realskolan, har man givetvis, därest inträdesprövning till gymnasiet skall förekomma, att gå ut ifrån en inträdesprövning efter slutet av realskolans näst högsta klass. Då man här ej kunde som skriftlig inträdesprövning begagna sig av den skriftliga prövningen i realexamen, torde en särskilt anordnad skriftlig inträdesprövning bliva nödvändig. Denna prövning, som synes böra omfatta ämnena modersmålet, det första främmande språket samt matematik, synes lämpligen böra förläggas till de avlämnande skolorna. För åstadkom- mande av enhetlig nivå i provens svårighetsgrad borde uppgifterna för denna prövning lämnas av skolöverstyrelsen.
Om flickskolorna få den anknytning till gymnasiet, som av de sakkunniga f örordats, synes det vara lämpligt, att även vid dem skriftlig inträdesprövning till gymnasiet finge anordnas. Då man givetvis har att räkna med inträdes- sökande till gymnasiet även från andra skolor än realskolor och flickskolor, bleve tydligen nödvändigt att hänvisa dessa inträdessökande till lämplig real- skola eller flickskola för undergående av skriftlig inträdesprövning.
Såsom i det föregående anförts, har i ett stort antal av de avgivna yttran: dena framhållits, att den önskvärda skärpningen i fordringarna'för inträde 1 gymnasiet lämpligen kunde vinnas genom införande av kvalificerade betyg såsom inträdesvillkor. "_
Skolkommissionen har, såsom av den förut lämnade redogörelsen framgar. avböjt tanken på kvalificerade betyg såsom inträdesvillkor tlll gymnasret.
Vissa av de angivna skälen härför synas näppeligen vara fullt hållbara. Det synes knappast sannolikt, att krav på kvalificerade betyg från den avläm- nande skolan skulle mera än en kommande inträdesprövning inför främmande lärare återverka förryckande på realskolans undervisning. Och såsom gene- raldirektör Bergqvist framhåller skulle införandet av särskild inträdespröv— ning till gymnasiet lätt kunna medföra, att realexamen komme att te sig som mindervärdig, då man vid sidan av denna finge ett slags gymnasialexamen.
Det mest vägande skälet mot tanken på kvalificerade betyg som inträdes— villkor är tvivelsutan de praktiska svårigheterna att med ledning av dylika betyg verkligen ernå ett urval av de för gymnasiestudier bäst skickade. Skol— kommissionen framhåller med viss rätt, att betygen snarare angiva kunskaps— ståndpunkten än begåvningen. I de yttranden, där införande av kvalificerade betyg såsom inträdesvillkor rekommenderats, har ej heller närmare angivits, huru man velat lösa de praktiska svårigheter, som här utan tvivel föreligga. Några antydningar ha gjorts, att de kvalificerade betygen borde särskilt avse realskolans huvudämnen: modersmålet, främmande språk och matematik.
De sakkunniga ha till närmare undersökning upptagit frågan, huru en be— stämmelse i förevarande hänseende skulle kunna komma att te sig. Man kunde exempelvis tänka sig en bestämmelse av innehåll. att inträdessökande borde vara godkänd i samtliga läroämnen samt dessutom i dessa hava förvärvat över- betyg till ett sammanlagt värde av minst två betygsenheter, därav minst en betygsenhet i ämnesgruppen modersmålet, tyska, engelska och matematik; dock borde en lärjunge kunna intagas i gymnasiet, även om han vore under- kändi ett läroämne, därest vederbörande kollegium funne hans förutsättningar för gymnasiestudier vara genom insikter i andra ämnen otvetydigt ådagalagda. Vid ett fyraårigt gymnasium, vars första ring vore parallell med realskolans högsta klass, bleve det tydligen fråga om kvalificerat betyg från realskolans näst högsta klass. _Ville den, som avlagt realexamen, söka inträde i första ringen av ett sådant gymnasium, borde examensbetyg kunna räcka och över- betyg sålunda icke oundgängligen förutsättas. Visserligen avstode man här- med från kraven på kvalificerat betyg, men frånvaron av sådant betyg torde kunna uppvägas av de större kunskaper och den ökade mognad, som måste anses förefinnas hos den, vilken avlagt realexamen. För inträde i gymnasium, som är anknutet till realskolans högsta klass, synes däremot böra fordras, att inträdessökande kan från realexamen förete betyg, kvalificerat på sätt nyss angivits, eller ock på dylikt sätt kvalificerat avgångsbetyg från realskolans högsta klass. Det synes nämligen icke vara behövligt att kräva realexamen såsom en nödvändig förutsättning för inträde i sådant gymnasium. Dock borde inträdessökande med endast avgångsbetyg hava deltagit i den skriftliga pröv— ningen. De sakkunniga hava i det föregående (sid. 155 f.) angivit de villkor, under vilka lärjunge, som avlagt realexamen, borde äga rätt att vinna inträde i andra ringen av ett fyraårigt gymnasium. Även i detta fall bör tydligen fordras kvalificerat betyg enligt samma grunder, som eljest skulle gälla.
Mot en bestämmelse sådan som den här ovan som exempel angivna kan givet.- vis riktas den invändningen, att den har en mekanisk karaktär och att den ej innebär säker garanti för att gymnasiet skall erhålla för dess arbete väl skickade lärjungar. Om man än teoretiskt sett bör kunna gå ut ifrån att betygsgivningen vid de avlämnande skolorna skall ske efter enhetliga grun- der, torde dock erfarenheten ha ådagalagt, att i verkligheten ett vitsords valör icke är alldeles densamma, vilken skola det än härstammar ifrån. Svå- righeterna med avseende på betygens värdering bliva givetvis större, ju tal- rikare de avlämnande skolorna äro. Det bör härvidlag erinras om att man för framtiden icke hade att räkna blott med de nuvarande statliga realskolor- na utan även med de realskolor, som skola ersätta de nuvarande kommunala
mellanskolorna, samt, därest en sådan läggning av flickskolornas organisation, som de sakkunniga angivit, kommer till stånd, även med dessa.
Till närmare belysning av innebörden av ovan som exempel angivna bestäm- melse om kvalificerade betyg ha de sakkunniga undersökt, huru en sådan be- stämmelse kommit att verka, om den tillämpats på de lärjungar i femte klassen vid de allmänna läroverken, för vilka betyg föreligga vid slutet av vårterminen 1925. Resultatet av denna undersökning återfinnes i Bil. 38. Av tabellen framgår, at i förevarande fall endast något över en tredjedel av lärjungarna i klassen skulle varit kvalificerade för inträde i gymnasium.
Det är uppenbart, att en undersökning sådan som den här föreliggande icke kan bliva fullt rättvisande, då den avser blott ett enda år. De tydligt framträ— dande skiljaktigheterna mellan olika läroverk i fråga om procenten av lärjun- gar, som vid en tillämpning av bestämmelsen om kvalificerade betyg skulle vinna inträde i gymnasiet, kunna säkerligen i ej oväsentlig grad anses bero på tillfälliga olikheter i lärjungematerialet. Det är ju väl bekant, att begåv— ningsnivån i skilda klasser kan vara mycket olika. Det är dock knappast antagligt, att skiljaktigheterna förklaras av uteslutande denna omständighet. De torde också vittna om att betygsskalan ej är densamma vid alla läroverk.
Redan av nu angivna skäl är det uppenbart, att verkningarna av en bestäm— melse om kvalificerade betyg av den art, som de sakkunniga antytt, icke kan med verklig säkerhet framgå av den anförda tabellen. Härtill kommer, att förefintligheten av en sådan bestämmelse tvivelsutan komme att öva starkt in— flytande på betygen. Medvetandet om betygens betydelse skulle säkerligen egga lärjungar, som ämnade söka till gymnasiet, att anstränga sig för att komma upp till den fordrade kvalifikationen. Bestämmelsens förhandenvaro skulle antagligen också öva inflytande i den riktningen, att betygsskalan vid de olika läroverken bleve mera likvärdig, än vad för närvarande synes vara fallet.
Även med de nu gjorda reservationerna synes emellertid resultatet av 'den verkställda undersökningen vara belysande. Det kan sägas giva vid handen, att krav på betygskvalifikationer av så anspråkslösa mått som de här ifråga- satta skulle medföra en ganska stark gallring bland de lärjungar, som enligt nuvarande bestämmelser vore berättigade till inträde i gymnasierna.
Såsom ovan antytts, erbjuder metoden med kvalificerade betyg som villkor för intugning i gymnasiet särskilt den olägenheten, att betygsskalan vid olika läroverk kan vara olika. I viss mån skulle denna olägenhet kunna minskas, om jämte kvalificerade betyg en för skolorna gemensam skriftlig prövning med uppgifter, utfärdade av skolöverstyrelsen, anordnades.
Som villkor för intagning å gymnasiet borde gälla, att inträdessökande blivit godkänd i minst två av de skriftliga proven. Samtliga skriftliga prov borde, sedan de blivit granskade och bedömda, insändas till skolöverstyrelsen, som hade att, därest företagen eftergranskning sådant påkallade, vidtaga åtgärder ägnade att främja ett enhetligare bedömande av proven.
Om kvalificerat betyg av viss beskaffenhet finge berättiga till inträde i gym— nasium, uppstår den frågan, huru lång tid efter betygets erhållande denna rätt borde i det enskilda fallet bestå. Det torde vara uppenbart, att någon synner— ligen lång tid icke gärna kan medgivas, om någorlunda säkerhet skall kunna finnas för att den inträdessökande skall med framgång kunna deltaga i gym— nasiets undervisning. God ledning i förevarande hänseende kan vinnas av vad som finnes fastställt i % 31 av gällande läroverksstadga. Där föreskrives, att lärjunge för att bevara sin rätt att tillhöra viss klass eller ring i regel icke får vara borta från läroverket mera än två terminer. Dock äger lärjunge, som av-
lagt realskolexamen, rätt att inom en tid av två år utan prövning vinna in- träde i gymnasiets första ring. _
En tillämpning av det förstnämnda stadgandet på giltighetstiden av ett kva- lificerat betyg skulle tydligen innebära, att för lärjunge, som på grund av kvalificerat betyg från näst högsta realskoleklassen ägde rätt till inträde i första ringen av ett fyraårigt gymnasium, denna rätt skulle bestå under högst två terminer. Samma tidsbegränsning bör tydligen gälla även för den, som på grund av kvalificerat betyg i realexamen söker inträde i första ringen av ett treårigt gymnasium. Man måste då också ställa sig tveksam, huruvida den nu stadgade utsträckta giltighetstiden för den, som avlagt realskolexamen, då det gäller inträde i första ringen av fyraårigt gymnasium, bör bibehållas vid införande av bestämmelser om kvalificerade betyg. Enligt de sakkunnigas mening skulle den högre kompetens, som borde tillerkännas realexamen, här- vidlag motsvara kravet på kvalificerat betyg från realskolans näst högsta klass. Att ej ett kvalificerat realexamensbetyg borde för inträde i andra ringen av ett fyraårigt gymnasium få längre giltighetstid än ett liknande betyg för inträde i ett treårigt gymnasiums första ring synes vara självklart. Det synes alltså vara lämpligast, att giltighetstiden i samtliga fall bestämmes till högst två terminer. Emellertid måste det anses rimligt, att dispens från be- stämmelsen kunde medgivas, därest sjuklighet eller andra giltiga skäl kunde åberopas.
I några av de yttranden, i vilka kvalificerade betyg rekommenderats såsom inträdesvillkor till gymnasiet, förordas, att lärjunge, som icke erhållit dylikt betyg, skall ha rätt att vid anordnad inträdesprövning ådagalägga, att han äger de för intagning i gymnasiet nödiga förutsättningarna. En sådan ordning för- ordas av skolöverstyrelsens läroverksavdelning. Det synes i detta. fall icke gärna kunna fordras en fullständig inträdesprövning, omfattande alla eller så- som vid den av skolkommissionen förordade inträdesprövningen åtminstone fyra av realskolans läroämnen. Hela anordningen med kvalificerade betyg har ju stor likhet med vad som nu gäller om flyttning till högre klass, och i detta hänseende kräves blott, att den, som ej blivit flyttad, underkastas förhör i ämnen, i vilka han blivit underkänd. Prövningen för inträde i gymnasium borde väl i överensstämmelse härmed icke utsträckas längre, än att den sökande kunde genom densamma komma upp till den föreskrivna betygskvaliteten. Den in— trädessökande synes själv böra äga rätt att välja de ämnen, i vilka han önskar undergå. prövning.
Uppenbart är, att den efterprövning, varom här är fråga, skulle få viss likhet med de nu ofta förekommande kompletteringarna av studentexamen och skulle åtminstone i någon mån vara motiverad ur samma synpunkter som dessa. Men en dylik prövning kunde tydligen också medföra sina olägenheter med hänsyn till gymnasiernas rekrytering. Meningen med de kvalificerade betygen vore tydligen icke blott att skaffa garanti för vissa kunskapers förefintlighet utan framför allt att åstadkomma ett urval av lärjungar med verkliga förutsättnin- gar för gymnasiestudier. Om nu en efterprövning medgåves, skulle tydligen även sådana lärjungar, som kanske ej ägde den önskade begåvningen men ändå, om de finge tid på sig, kunde komma upp till de erforderliga vitsorden. bliva be- rättigade till inträde i gymnasiet. Det synes till motverkande av denna olä- genhet vara lämpligt, att efterprövningen, om den medgåves, icke finge komma alltför långt efter avgången från den avlämnande skolan. Det vore givetvis önskvärt, att här kunde tillämpas lika lång giltighetstid, som skulle gälla i fråga om det kvalificerade betyget; enhetliga. bestämmelser böra ju i möjli- gaste grad eftersträvas. Det synes ej heller böra vara något hinder för att en tid av högst två terminer bestämmes även i förevarande fall.
Av det nu senast anförda framgår, att man ej gärna kan nöja sig med att fastställa kvalificerade betyg såsom inträdesvillkor till gymnasiet utan att man får tänka sig en viss komplettering med inträdesprövning. I vissa fall torde man få helt och hållet lita till denna sistnämnda utväg för avgörande av frågan om intagning. Detta gäller för det första i fråga om inträdessökande från realskola eller flickskola, vilka överskridit den för deras betyg fastställda gil- tighetstiden. Det är tydligt, att dessa ej böra vara utestängda från möjlig— heten att komma in i gymnasiet, men de böra liksom enligt nu gällande bestäm- melser betraktas, som om de icke förut tillhört allmänt läroverk. Vidare måste inträdesprövning anordnas med inträdessökande, som erhållit förberedelse till inträde å gymnasiet i hemmet eller i privat skola, vilken icke har dimissions— rätt till gymnasiet. "
J u mera man vid fasthållande av viss betygskvalifikation såsom inträdesvill- kor även anlitar inträdesprövning, desto mindre blir givetvis skillnaden mellan de båda vägar för verkställande av lärjungeurvalet, om vilka här är fråga. Det bör ju här ihågkommas, att enligt skolkommissionens förslag inträdesprövnin- gen icke skulle vara ensamt avgörande. Stor hänsyn skulle tagas till omdö— mena från den avlämnande skolan, och inträdessökande skulle kunna intagas utan inträdesprövning, därest hans ansökningshandlingar gåve vid handen, att han ägde de nödiga studieförutsättningarna.
Bibehållande Tvivelsutan kan man både genom inträdesprövning och genom kvalificerade "Låt??? betyg erhålla god vägledning beträffande lärjungeurvalet till gymnasiet, även förfäranäe om ett fullt tillförlitligt utslag varken på den ena eller den andra vägen står med viss kom— att vinna. Men obestridligt är också, att båda utvägarna ha sina brister. Den Pletterins- förnämsta invändningen mot inträdesprövningen ligger ju däri, att avgörandet göres beroende av tillfälligheterna vid ett engångsprov samt att prövningen skulle medföra en långt ifrån önskvärd tillökning i examensväsendet vid läro- verken. Mot ett urval med ledning av kvalificerade betyg kan anmärkas, att det kommer att ske på skäligen mekaniska grunder, och att de säkerligen ound- vikliga efterprövningarna kunde komma att medföra, att det avsedda syftet i vissa fall kunde komma att förfelas.
Det är egentligen icke ägnat att väcka förvåning, att med hänsyn till de så- lunda föreliggande svårigheterna i åtskilliga yttranden den åsikten gjorts gäl- lande, att man borde bibehålla nuvarande förfaringssätt vid intagning i gym— nasiet. Den sovring av lärjungematerialet, som med hänsyn till gymnasiestu- dierna befinnes nödvändig, borde —— framhålles det —— ske genom strängare flyttningsbestämmelser i fråga om både realskolan och gymnasiet.
De sakkunniga anse för sin del önskvärt, att ett sådant intagningsförfarande kommer till stånd, som i sin mån är ägnat att befrämja gymnasiernas önskan att erhålla väl kvalificerade lärjungar. Om det emellertid med hänsyn till ovan angivna synpunkter eller av andra skäl skulle befinnas ändamålsenligast, att för inträde i gymnasiet i det hela finge gälla samma villkor som nu, synes under alla omständigheter ändring i ett viktigt avseende böra vidtagas. Vid intagning i gymnasiet tillämpas för närvarande det förfaringssättet, att om an- talet sökande, vilka äro för flyttning till gymnasiet godkända, är större än antalet disponibla platser, det högre läroverkets egna lärjungar hava företräde framför lärjungar från andra läroverk. Ett sådant förfaringssätt tillfredsstäl— ler givetvis icke rättvisans krav och bör icke för framtiden ifrågakomma. Det föreligger ej något rimligt skäl att på sådant sätt gynna lärjungarna från det egna läroverket.
Om intagningen sker på grundval av inträdesprövning eller kvalificerade be- tyg, bliva givetvis alla inträdessökande lika ställda i detta avseende. Vid
tillämpning av nu gällande ordning däremot borde åtgärder vidtagas i syfte att möjliggöra ett rättvist fastställande av den ordning, i vilken de sö- kande borde ifrågakomma till intagning i gymnasiet. Omedelbart efter vår- terminens slut borde från de avlämnande skolornas rektorer till det högre all— männa läroverkets rektor insändas nödiga ansökningshandlingar för inträde i gymnasiet, givetvis upptagande bland annat de vid vårterminens slut givna betygen. Tydligtvis skulle också de läroverkets egna lärjungar, som önska- de vinna inträde i gymnasiet, ingiva ansökningar därom.
Med ledning av de sålunda inkomna ansökningarna hade så rektor och kolle- gium att pröva, huruvida särskilda åtgärder borde vidtagas för ett rättvist be- stämmande av den ordning, vari de sökande skulle intagas. I vissa fall torde det bliva möjligt att redan på grundval av de inträdessökandes betyg bestäm— ma en rättvis ordningsföljd. Alltid skulle det väl på så sätt kunna bliva klart i fråga om vissa av de sökande, att de borde intagas. Men det kan också för- väntas, att beträffande andra tveksamhet komme att föreligga. Med dessa borde då rektor kunna anordna inträdesprövning, vilken givetvis borde inne- fatta både skriftliga och muntliga prov. Ett liknande förfaringssätt tillämpas vid intagningen i gymnasier i Danmark. Beträffande formerna för prövnin- gen borde i läroverksstadgan endast givas vissa allmänna föreskrifter men rektor äga stor frihet att efter föreliggande omständigheter ordna detaljerna.
I gällande läroverksstadga räknas med att varje gymnasium har sitt av- skilda lärjungeområde. från vilket det har att mottaga lärjungar. Kommissio- nen nämner intet om huruvida denna anordning bör bibehållas. Starka skäl synas tala för att så sker, och de sakkunniga hava, såsom av den föregående framställningen framgår, räknat med att indelning i lärjungeområden fort- farande bör finnas. Det måste sägas vara ett missförhållande. om exempelvis en inträdessökande från Stockholm skulle från inträde i ett Stockholmsgym- nasium undanträngas av en inträdessökande från Uppsala, även om denne se— nare vid prövningen visat sig vara den förre överlägsen. En viss svårighet beträffande landets indelning i lärjungeområden komme att uppstå, därest man finge ett system med både fyraåriga och treåriga gymnasier. Att vid ett sådant system verkställa en indelning med lika stort antal lärjungeområden som antalet gymnasieorter skulle innebära, att somliga inträdessökande skulle uteslutande på grund av sina boningsorter vara hänvisade till ett fyraårigt, andra till ett treårigt gymnasium, vilket tydligen skulle stå i strid med det dubbla systemets syfte. Det riktigaste vore, att en inträdessökande finge möjlighet att välja mellan ett fyraårigt och ett treårigt gymnasium. För detta syftes vinnande borde för hela landet en dubbel indelning i lärjungeområden tillämpas: en indelning avseende de fyraåriga och en annan de treåriga gym- nasierna.
4. Intagning i lyceet-.
Då lyceet bygger omedelbart på grundskolan, ligger det nära till hands att beträffande intagning i lyceet tillämpa samma villkor och samma former som i fråga om intagning i realskolan. Detta bör utan svårighet kunna ske, när, såsom fallet är med det sjuåriga lyceet, vägen fram till studentexamen genom lyceum å ena sidan och genom realskola och gymnasium å den andra är lika ang.
Mera svårlöst är frågan om' intagning i det sexåriga lyceet, där det gäller att hinna fram till studentexamen på ett är kortare tid än med en studiegång genom realskola och gymnasium. I kap. X har redogjorts för de förutsätt-
Lärjunge- områden.
ningar, som böra uppställas för att det sexåriga lyceets lärjungar skola kunna föras fram till en studentexamen likvärdig med den, som avlägges vid gymna- sium. Det har där framhållits, att man för att kunna ernå en sådan likvärdig- het ej kan nöja sig med den tidsvinst, som kan vinnas därigenom att lärokur— serna från början inriktas mot gymnasiets slutmål, utan att man av lyceets lärjungar måste kräva särskilda studieförutsättningar; de böra vara i besitt- ning av utpräglad studiebegåvning samt visa sig hava väl inhämtat grundsko- lans kunskapsmått. Då det i alla fall icke lärer kunna undvikas, att lycei- åren komma att ställa stora krav på lärjungarna även i fysiskt hänseende, bör också fordras, att de äga god hälsa, så att de kunna utan fara för överansträng- ning följa undervisningen.
Kravet på god hälsa hos lärjungarna förutsätter givetvis, att dessa skola till sina inträdesansökningar foga läkarbetyg. Det synes icke vara lämpligt, att läkarbetyget får form av ett allmänt intyg om att sökanden i fråga om hälsa och kroppskonstitution äger förutsättningar att deltaga i lyceets under- visning. Den ansträngning skolarbetet medför är i väsentlig mån beroende av arten och graden av lärjungarnas begåvning. En lärjunge med synnerlig lätthet att tillägna sig vetande torde. även om han ej äger särskilt stark fysik, utan fara för överansträngning kunna utföra det skolarbete, som lyceet kräver. Då det ej torde vara möjligt för den intygsgivande läkaren att i varje särskilt fall fälla ett omdöme, vari den undersöktes fysiska utrustning och studiebe- gåvning ställas i förhållande till varandra, synes det vara lämpligast, att läka- ren efter ett fastställt formulär lämnar en ingående redogörelse för den under— söktes kroppskonstitution och hälsotillstånd. Med ledning av denna redogö- relse böra sedan rektor och kollegium i samråd med skolläkaren kunna träffa sitt avgörande. En dylik ordning tillämpas för närvarande exempelvis vid våra folkskoleseminarier.
Redan vid behandlingen av frågan om intagning i realskolan ha de sak- kunniga betonat, huru vanskligt det är att finna ett prövningsförfarande, ägnat att giva säker vägledning beträffande de inträdessökandes studieförut- sättningar. I synnerhet framträda vanskligheterna, då man vill utröna den speciella studiebegåvningen. Det är tydligt, att dessa svårigheter bliva av särskild betydelse, då det gäller intagning i det sexåriga lyceet, eftersom där- vidlag just utrönandet av studiebegåvningen måste bliva en av de viktigaste uppgifterna.
Denna uppgift innebär tydligen sådana svårigheter, att en fullt nöjaktig lösning ej torde kunna vinnas. En synnerligen värdefull ledning vid intagnin- gen torde dock kunna erhållas från de inträdessökandes förutvarande lärare. Härvidlag kan man givetvis ej stanna vid blott avgångsbetyg, utan man måste också kräva särskilda omdömen om de sökandes begåvning och arbetshåg i allmänhet ävensom upplysning, om de visat speciell fallenhet för studier i någon bestämd riktning. Dessa omdömen synas lämpligen böra avfattas med ledning av ett särskilt formulär. Därigenom givas möjligheter till en mera ' objektiv jämförelse. Då ju de sökande i förevarande fall i regel ha sex skolår bakom sig, och ganska god erfarenhet angående deras allinänna studieförut- sättningar därför bör föreligga, synas de från den avlämnande skolan erhållna upplysningarna böra vara av stort värde.
I fråga om formerna för själva inträdesprövningen torde i det hela kunna tillämpas, vad som i det föregående i detta hänseende sagts beträffande real- skolan. Med de större anspråk, som, då det gäller inträde i det sexåriga lyceet, böra ställas på de sökandes kunskapsståndpunkt och allmänna mogenhet, böra givetvis inträdesproven göras mera krävande.
I en skriftlig prövning, som enbart gäller inträde i lyceet, böra uppgifterna för proven i både modersmålet och matematik kunna göras svårare än i mot—
svarande prov för intagning i realskolan. Därigenom bör god ledning vinnas för bedömande av de sökandes allmänna mogenhet. Det kan också tänkas, att man lämnade gemensamma uppgifter för de skriftliga proven till lyceet och till realskolan på orten och sedan för intagning i lyceet fordrade kvalificerade vitsord.
Även vid den muntliga prövningen böra större anspråk ställas på dem, som söka till lyceet, då man ju av dem skall kräva. att de ha väl inhämtat grund- skolans kunskapsmått. Det synes därför här kunna ifrågasättas, om ej samt- liga ämnen borde under alla omständigheter ingå i prövningen. Vill man även här ha tillfälle till jämförelse med dem, som söka till realskolan, måste tydligen gemensam muntlig prövning till lyceum och realskola anordnas. Detta torde dock i många fall möta stora praktiska svårigheter. Vad de muntliga proven i de särskilda ämnena angår, mä här blott framhållas, att i modersmålsprovet ingående redogörelse för och samtal om läst text samt prov i språklära ävensom provet i räkning, rätt anordnade, äro särskilt ägnade att giva upplysning om de sökandes allmänna mognad och förståndsutveckling, varför synnerlig upp- märksamhet bör ägnas åt dessa prov.
För intagning i det sexåriga lyceet bör givetvis som regel fordras, att den sökande skall ha väl bestått både den skriftliga och den muntliga prövningen. 'Aven här torde dock sökande böra kunna intaga—s, även om han vid prövningen brustit i ett eller annat hänseende, så vida det genom inhämtade upplysningar eller vid prövningen vunna erfarenheter tydligt ådagalagts, att han äger de för deltagande i lyceets arbete erforderliga förutsättningarna. Man kan för- vänta, att lyceet skall komma att anlitas ej minst av begåvade unga personer från landsbygden, och det synes särskilt med hänsyn till dessas stundom rätt ojämna utbildning vara väl befogat, att fordringarna för intagning få en sådan läggning, att vägen till lyceet ej stänges för den verkliga begåvningen.
Vad här sagts om intagning i lyceet har närmast karaktären av allmänna antydningar. Det synes nödvändigt att här till en början lämna det prövande kollegiet ganska vidsträckt frihet. Först sedan skolor av den här ifrågava- rande typen kommit till stånd och erfarenheter efter hand vunnits, blir det möjligt att komma fram till ett intagningsförfarande, som kan garantera ett lämpligt lärjungeurval.
5. Flyttning i realskolan.
Föreskrifterna om inträdet i realskolan kompletteras genom flyttningsbestäm- melserna, vilka på sitt sätt äro ägnade att främja önskemålet om ett gott lärjungeurval i skolans olika klasser.
I allmänhet torde kunna sägas, att flyttningsbestämmelserna böra så av- vägas, att de å ena sidan ej hindra normalt begåvade lärjungar, ej heller lär- jungar med i viss mån ensidig men i stort sett god begåvning att i normal ordning komma fram genom skolans klasser men å andra sidan bidraga till att befria klassen från i det hela alltför svagt begåvade eller av annat skäl efterblivna lärjungar. Bestämmelserna böra också så avfattas, att de åt skolans lärare, vilka ju bäst känna lärjungarnas studieförutsättningar, giva tillllbörlig frihet att i tveksamma fall avgöra, huruvida en lärjunge bör flyttas e er ej.
Här må ock erinras om betydelsen av den hos oss tillämpade ordningen, att flyttning sker icke blott vid slutet av ett läsår utan också i ganska stor ut- sträckning vid följande läsårs början, sedan åtskilliga av de lärjungar, som icke blivit. flyttade vid läsårets slut, genom läsning under sommarferierna för-
kovrat sig i det eller de ämnen, vari de blivit underkända. Härigenom kunna våra jämförelsevis långa sommarferier bliva till nytta även på det sättet, att de göra det mera möjligt för läraren att vid sin undervisning upprätthålla önskvärda fordringar. Lärjungar, som i ett eller annat ämne icke fullt mot— svara fordringarna och fördenskull fått underbetyg, hava nämligen möjlighet att under sommaren hinna arbeta sig fram till för flyttning erforderliga kun— skaper. Möjligheten till sommarläsning gör, att läraren icke behöver med hänsyn till de svagaste lärjungarna anlägga en alltför långsam arbetstakt oeh därigenom hämma de övriga lärjungarna i deras framåtskridnde. Om som— marferierna väsentligt förkortades och någon avsevärd tid för sommarläsning därför icke kunde erhållas, bleve det nödvändigt att lägga undervisningen så, att ett avsevärt större antal lärjungar än nu kunde flyttas vid läsårets slut.
Skolkommissionen har i olika avseenden föreslagit skärpningar av de nu gällande flyttningsbestämmelserna. Såsom allmän regel för flyttning skulle liksom hittills gälla det allmänna villkoret om godkända vitsord i samtliga på timplanen för klassen förekommande läroämnen. Den nu förefintliga möjlig- heten, att lärjunge under vissa förutsättningar kan flyttas med underbetyg i två läroämnen, skulle emellertid borttagas. Däremot skulle lärjunge, som bli- vit underkänd i ett läroämne, dock icke i modersmålet, under vissa villkor kunna flyttas. För att flyttning i dylikt fall skulle kunna ske, skulle fordras, att de bristande insikterna i ämnet kompenserades genom överbetyg i ett eller flera andra ämnen samt att två tredjedelar av vederbörande lärare vore för flyttningen. Vidare borde stadgas, att flyttning med underbetyg icke bleve medgiven lärjunge, som vunnit inträde i klassen med icke godkänt vitsord i det ifrågavarande ämnet, varigenom det skulle förhindras att lärjunge år efter år kunde flyttas med underbetyg i ett och samma ämne. Kommissionen har visserligen icke ansett sig kunna förorda, att övningsämne i flyttningshänse- ende likställdes med läroämne, men har dock i så måtto velat giva övningsäm- nena ett visst inflytande vid avgörande om flyttning, att i sådana tveksamma fall, som i det föregående nämnts, skälig hänsyn skulle kunna tagas även till vitsorden i dessa senare ämnen. Slutligen har kommissionen på det sättet velat skärpa flyttningsfordringarna, att, i stället för att såsom nu är stadgat lärjunge kan få tillbringa två år i varje klass, kvarsittning för lärjunge skulle få förekomma endast två gånger i den fyrklassiga realskolan, varvid skulle ytterligare gälla, att högst fyra år finge användas för genomgång av de tre lägsta klasserna. .
Kommissionens förslag i fråga om flyttning i realskolan hava i det hela taget vunnit anslutning i de avgivna yttrandena. Åtskilliga anmärkningar ha dock blivit gjorda. Från vissa håll ha fordringarna ansetts för milda, från andra för stränga. Mot förslaget, att blott ett underbetyg skulle få förekom— ma vid flyttning, har knappast någOn invändning gjorts. Däremot har det från vissa håll ansetts vara för strängt. att flyttning med underbetyg i ett och samma ämne två år efter varandra icke skulle få förekomma. Det har också ansetts olämpligt, att hänsyn till övningsämne på något sätt finge tagas vid avgörande om flyttning. Aven har i ett och annat yttrande kommissionens förslag i fråga om möjlighet till upprepad kvarsittning ansetts alltför snävt.
Även'de sakkunniga kunna i stort sett ansluta sig till vad kommissionen anfört beträffande flyttning i realskolan. Dock synas Vlssa erinringar kunna göras. _
Jämväl de sakkunniga äro av den meningen, att i regel som Villkor för flytt- ning skola gälla godkända vitsord i samtliga läroämnen, att flyttning ej far
ske med mera än ett underbetyg i sådant ämne samt att beslut om flyttning mcd underbety g skall ske under betryggande garantier.
Olika meningar ha 1 de avgivna ytt1andena yppat sig angående vilka som skulle avgöra i frågor om flyttning med underbetyg. Kommissionen har före- slagit, att avgörandet skulle ligga hos vederbörande lärare. Det har härvidlag anmärkts, att uttrycket >>vederbörande lärare» lider av en viss oklarhet. Minoriteten inom skolöverstyrelsen har för sin del förordat, att bestämmande- 1'ätten i frågor angående flyttning skulle såsom hittills tillkomma kollegiet. Även de sakkunniga finna uttrycket »vederbörande lärare» otydligt. När- mast till hands ligger kanske, att det skulle betyda de i klassen undervisande ämneslärarna. En sådan tolkning skulle emellertid innebära, att rektor i vissa fall skulle komma att sakna medbestämmanderätt. Det skulle också kunna inträffa. att vid en mindre skola de lärare, som finge deltaga, bleve allt- för få. Om uttrycket i fråga skall avse samtliga i klassen undervisande lärare, blir det liktydigt med klasskonferensen. Det synes vara riktigt, att klass- konferensens medlemmar, som ju bäst känna lärjungarna i klassen, böra hava ett särskilt inflytande i fråga om flyttning. Emellertid synes det icke vara lämpligt att här släppa den garanti, som ligger däri, att kollegiet får avgöran- de i sista hand. Man kan därför tänka sig den anordningen, att klasskonferen— sen avgiver förslag men kollegiet fattar beslut i förevarande hänseende. Det är tydligt, att i regel klasskonferensens förslag kommer att följas. Kollegiet skulle emellertid ha möjlighet att sörja för en enhetlig tillämpning av gällan— de bestämmelser och kunna utöva inflytande i särkilt ömtåliga fall. Vid beslut om flyttning torde två tredjedelars majoritet böra fordras.
Såsom i det föregående antytts, har skolkommissionen förordat bibehållande av den nuvarande ordningen, att flyttning med underbetyg i modersmålet icke får förekomma. Den särskilda uppskattning av modersmålets värde i skolan, som ligger till grund för en bestämmelse av sådan innebörd, finna de sakkun- niga i allo berättigad. Modersmålets stora betydelse som skolämne synes dock icke med nödvändighet behöva leda till att detta ämne erhåller en särställning i förevarande hänseende. Just den omständigheten, att flyttning med under- betyg i modersmålet icke finge förekomma, kan framkalla en viss benägen- het hos läraren att icke giva sådant underbetyg åt en lärjunge, som visserligen vore svag i modersmålet men i det hela taget vore förtjänt att flyttas. Där- till kommer, att särskilt 1 realskolans lägre klasser bestämmandet av vitsord i modersmålet ej sällan allt för ensidigt grundas på resultatet 1 rättskrivning. En viss oförmåga 1 denna gren av ämnet kan bero på rent individuella egen- domligheter hos lärjungen, som därför icke behöver vara obegåvad 1 det hela, eller egentligen svag i modersmålet. Framför allt bör emellertid ihågkom- mas, att avgörandet skulle ligga hos kollegiet, som måste förväntas komma att vaka över att modersmålsämnet bleve tillbörligt tillgodosett. Skulle i något undantagsfall kollegiet verkligen finna, att lärjunge på grund av särskilda om- ständigheter borde flyttas trots underbetyg i modersmålet, synes möjlighet till beslut i sådan riktning också böra förefinnas. Alltför bindande bestämmelser torde böra undvikas.
Ur sistnämnda synpunkt synes det ej heller de sakkunniga fullt lämpligt att giva särskilda bestämmelser om viss kompensation i överbetyg som vill-_ kor för flyttning med underbetyg. Givetvis bör sådan flyttning i regel ej få förekomma, utan att den ifrågavarande lärjungen genom tydligt framträ- dande överlägsenhet på ett håll uppvägt svagheten på ett annat. Det synes dock även här vara lämpligt att giva kollegiet mera fria händer, och det torde därför vara tillräckligt med en föreskrift, att lärjunge på grund av sin stånd- punkt 1 det hela visat sig vara förtjänt att flyttas.
De sakkunniga instämma 1 den av skolöverstyrelsens minoritet uttalade me—
ningen, att, om avgörandet överlämnas åt kollegiet, den av kommissionen för- ordade bestämmelsen av innebörd, att flyttning med underbetyg, i ett och samma ämne två är å rad icke finge förekomma, vore onödig. Det torde kunna fbr- väntas, att kollegiet även i detta hänseende tillgodoser såväl skolans som lär— jungarnas sannskyldiga intresse och därför i regel icke medgiver flyttning av lärjunge, som visar upprepad svaghet i ett ämne. Då det på grund av en- sidig begåvning hos en lärjunge eller någon annan omständighet i undantags— fall kan tänkas lämpligt, att lärjunge även i dylikt fall flyttas, synes ej heller här kollegiet böra bindas genom ett ovillkorligt stadgande.
Kommissionens förslag, att vid flyttning hänsyn i viss begränsad utsträck- ning i tveksamma fall skulle få tagas även till övningsämnena, synes hava goda skäl för sig.
De sakkunniga kunna också i det hela taget instämma i skolkommissionens förslag om begränsning av det antal gånger, som kvarsittning skulle få före- komma, och vilja därför ansluta sig till den meningen, att kvarsittning för en lärjunge icke skulle få förekomma mera än två gånger under genomgången av realskolan, så vida icke kollegiet prövar sjuklighet eller andra giltiga skäl böra föranleda undantag. Det synes dock icke vara nödvändigt att, såsom kommissionen förordat, så att säga reservera den ena kvarsittningen för real- skolans högsta klass. Detta skulle bliva särskilt olägligt vid realskolor av längre varaktighet än den av kommissionen föreslagna. Det synes därför böra föreskrivas, att lärjunge i realskolan, såvida ej sjuklighet eller andra giltiga skäl föranleda undantag, ej bör få sitta kvar mera än två gånger, utan att det närmare bestämmes, i vilka klasser kvarsittning får ske. Det är klart, att med en sådan ordning som den här antydda lärjunge, som redan suttit kvar i tvenne av skolans lägre klasser och som ej kunnat efter att ha tillbragt ett år i högsta klassen avlägga realskolexamen, finge avlägga realexamen såsom pri— vatist, därest han nödvändigt önskade sådan examen.
6. Flyttning i flickskolan.
Vad i det föregående anförts om flyttning i realskolan torde i det hela taget kunna tillämpas jämväl i fråga om samma angelägenhet i flickskolan. Kom- missionen har också tänkt sig, att på förevarande område i stort sett samma bestämmelser skulle gälla för flickskolan som för realskolan. I ett fall har den dock tänkt sig en olikhet, i det att beträffande flickskolan den ena möjligheten till kvarsittning icke skulle begränsas till högsta klassen. Om, i enlighet med vad de sakkunniga i det föregående uttalat, en bestämmelse av sådan innebörd ej heller skulle gälla för realskolan, kunde även i fråga om denna detalj ena- handa bestämmelser gälla.
7. Flyttning i gymnasiet.
I fråga om flyttning inom gymnasiet har skolkommissionen ansett, att i det hela taget samma synpunkter borde tillämpas som beträffande flyttning inom realskolan. Då enligt kommissionens mening å gymnasiet i ämnet modersmålet skulle givas särskilt vitsord för lärjungarnas förmåga av skriftlig framställ- ning och särskilt för deras i ämnet för övrigt ådagalagda insikter, borde endast underbetyg i ämnets skriftliga del utgöra hinder för flyttning till högre ring. Sina åsikter angående villkoren för flyttning inom gymnasiet sammanfattar
kommissionen sålunda: »För flyttning mellan gymnasiets olika ringar vill kommissionen . .. som villkor fordra godkända vitsord för svenska språkets skriftliga behandling ävensom i de för respektive gymnasielinjer centrala ämnen, medan däremot underbetyg i ett mera periferiskt skulle kunna kompenseras ge- nom ådagalagda grundligare kunskaper i andra ämnen, under villkor likväl att vid verkställd omröstning minst två tredjedelar av vederbörande lärare finna lärjungen i fråga äga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen i den högre ringen. Denna möjlighet skulle dock icke stå öppen för lärjunge, som vunnit inträde i ringen med underbetyg i samma ämne, och givetvis ej heller för den, som är underkänd i ett förut avslutat. — Vad beträffar den tid lärjunge skulle äga att begagna sig av undervisningen å gymnasiet, har kommissionen ansett, att denna i regeln bör begränsas till fyra år.»
I de avgivna yttrandena ha i stort sett beträffande skolkommissionens för- slag om flyttningsbestämmelser för gymnasiet samma synpunkter gjorts gäl— lande som i fråga om motsvarande bestämmelser för realskolan.
De sakkunniga kunna för sin del, då det gäller flyttning inom gymnasiet, i huvudsak hänvisa till vad som av de. sakkunniga anförts beträffande samma angelägenhet inom realskolan. I överensstämmelse med de därvid anförda skä— len bör avgörandet även i fråga om flyttning inom gymnasiet tillkomma kolle- giet efter förslag av klasskonferensen, varvid i vissa fall två tredjedelars majo- ritet bör fordras.
Givetvis bör såsom regel för flyttning uppställas det villkoret, att lärjunge blivit godkänd i samtliga på timplanen för vederbörande ring förekommande läroämnen. De sakkunniga dela emellertid kommissionens mening, att flyttning med underbetyg i ett ämne bör kunna medgivas, då omständigheterna därtill giva anledning. Skolkommissionen har föreslagit, att underbetyg i moders- målets skriftliga behandling eller i något för vederbörande gymnasielinje cen- tralt ämne skulle utgöra absolut hinder för flyttning. Vad vitsord i moders- målet beträffar, synes det de sakkunniga icke vara fullt motiverat att här skilja mellan ämnets skriftliga och dess muntliga del. Förmåga av muntlig framställning synes icke böra principiellt tillerkännas mindre värde än förmåga av skriftlig framställning. De sakkunniga anse det riktigt att förutsätta, att lärjunge i gymnasiet för att bliva flyttad bör förete godkända vitsord både i modersmålet och i de ämnen för övrigt, som giva karaktär åt den gymnasielinje det gäller. Men då de sakkunniga också dela kommissionens mening, att flytt- ning med underbetyg bör under vissa omständigheter kunna förekomma, är det tydligt, att de sakkunniga gå ut ifrån att underbetyget i regel skall avse något mera periferiskt ämne. Det synes emellertid icke nödvändigt att i läroverks— stadgan upptaga detaljerade bestämmelser i förevarande hänseende. En viss svårighet möter, då det gäller att göra en bestämd gräns mellan centrala och periferiska ämnen. Därtill kommer, att det kan vara fördelaktigt att icke binda kollegiet alltför strängt. Man torde ha rätt att utgå ifrån att kollegiet skall vid sina beslut på det ifrågavarande området taga all tillbörlig hänsyn till läroverkets och lärjungarnas intresse. Skulle det i något undantagsfall verkligen förhålla sig så, att en lärjunge enligt kollegiets mening otvivel- aktigt vore förtjänt av att flyttas trots underbetyg i modersmålet eller i något av de särskilt karakteristiska ämnena å den gymnasiering han tillhör, synes det ej genom författningsbestämmelser böra läggas absolut hinder för kollegiet att här fatta beslut i enlighet med sin övertygelse. Beträffande flyttning inom gymnasiet liksom i fråga om flyttning inom realskolan äro de sakkunniga av den meningen, att kollegiet ej bör bindas genom några bestämda föreskrifter om viss kompensation genom överbetyg, utan finna det även här tillräckligt med en föreskrift, att lärjunge på grund av sin ståndpunkt i det hela visat sig vara
förtjänt att flyttas. En viss smidighet i flyttningsbestämmelserna påkallas sär- skilt med hänsyn till lärjungar, som förete en mera ensidig begåvning. Denna ensidighet gör sig vanligen allt starkare gällande, ju längre skoltiden skrider framåt. På det högsta stadiet möter en dylik mera ensidig begåvning dock mindre svårigheter, då dess behov i viss mån tillgodoses av den där inträ- dande starkare differentieringen. I de båda lägre ringarna av ett fyraårigt gymnasium åter kunna ämnen förekomma, som vålla stora svårigheter för en lärjunge med starkt utpräglad läggning åt ett visst håll, t. ex. matematik för en lärjunge med ensidigt språklig begåvning. Möjlighet bör således beredas för dylika begåvningar att utan hinder av allt för snävt detaljerade flyttnings- bestämmelser passera gymnasiet, och något ovillkorligt hinder bör därför ej finnas för att lärjunge flyttas med underbetyg i ett ämne, i vilket han hade underbetyg vid sitt inträde i ringen.
Då de sakkunniga sålunda även i fråga om flyttning inom gymnasiet avråda från onödigt bindande stadgebestämmelser, innebär detta icke något förordande av slapphet beträffande villkoren för flyttning. De sakkunniga förutsätta, att flyttning med underbetyg i mera än ett läroämne icke får förekomma och att i regel lärjunge, som flyttas med underbetyg i ett ämne, skall vara godkänd i modersmålet och i de för ringen karakteristiska ämnena, att hans brist i ämnet skall uppvägas av överlägsenhet på annat håll och att han, om han kommit upp i ringen med underbetyg i ett ämne, skall ha förvärvat godkänt vitsord i detta. De sakkunniga önska blott, att bestämmelserna så avfattas, att de med— giva fullt hänsynstagande till de olika omständigheter, som kunna i de sär- skilda fallen förtjäna att tagas i betraktande. Bedömandet härav måste tyd- ligen överlämnas åt kollegiet. Det synes därför vara tillräckligt med en mera allmänt avfattad bestämmelse av innebörd, att flyttning med underbetyg i ett läroämne medgives, då lärjunge otvivelaktigt på grund av sin ståndpunkt i det hela visat sig vara förtjänt att flyttas, och att vid beslut om flyttning i sådant fall särskild vikt skall fästas vid lärjungens vitsord i modersmålet och i de för den linje han tillhör karakteristiska ämnena ävensom att beslutet skall fattas med minst två tredjedelars majoritet.
Till kommissionens förslag angående medgivande för lärjunge att kvarsitta inom gymnasiet kunna de sakkunniga ansluta sig. Givetvis skola de stränga bestämmelserna i detta hänseende icke tillämpas, därest anledningen till att lär- junge icke flyttats varit sjuklighet eller andra giltiga skäl. Kommissionens förslag, att lärjunge å gymnasiet icke skulle få sitta kvar mera än en gång, avser ju ett treårigt gymnasium. Samma regel synes kunna tillämpas jämväl i fråga om fyraårigt gymnasium. Om undantag medgives i de fall, då sjuk- lighet eller andra giltiga skäl kunna åberopas, kommer regeln tydligen att avse sådana lärjungar, som på grund av bristande begåvning eller bristande flit icke kunna följa med gymnasiets undervisning, och det finnes givetvis icke någon anledning att genom särskilda åtgärder befrämja dylika lärjungars kvar- stannande å gymnasiet.
8. Flyttning i lyceet.
Vad som anförts i fråga om flyttning inom realskolan och gymnasiet torde i allt väsentligt kunna gälla även beträffande flyttning inom lyceet.
Lyceet motsvarar ju både realskola och gymnasium. Om för dessa båda sist- nämnda komme att gälla skiljaktiga villkor i fråga om flyttning, borde tyd- ligen de villkor, som skulle gälla realskolan, tillämpas beträffande lyceets un- derstadium, och de, som skulle avse gymnasiet, dess överstadium. Då enligt
de sakkunnigas mening i det hela samma flyttningsvillkor synas böra tillämpas för realskola och gymnasium, hava de sakkunniga all anledning att förorda en- hetliga flyttningsvillkor för hela lyceet. Det är givet, att i den mån linjeupp- delningen här gör sig gällande, vid beslut om flyttning särskild hänsyn bör tagas till vitsorden i de ämnen, som äro för de olika linjerna karakteristiska.
Såsom i det föregående framhållits, synes det icke sannolikt, att det sju— åriga lyceet kan komma till användning annat än i mera sällsynta undantags— fall, och de sakkunniga hava under sådana omständigheter ej funnit det påkal- lat att närmare ingå på frågan om flyttning inom denna skolform. Spörsmålet härom torde, därest dylika läroanstalter komma att upprättas, böra upptagas till prövning i samband därmed. Blott så mycket synes i detta sammanhang böra framhållas att kommissionens förslag, att i det sjuåriga lyceet ingen kvarsittning skulle få ifrågakomma, synes innebära väl stor stränghet.
Vad beträffar det sexåriga lyceet, skulle, såsom förut i detta kapitel blivit anfört, för detta tillämpas ett strängare intagningsförfarande än beträffande realskolan. Vid sådant förhållande bortfaller för det sexåriga lyceet den av kommissionen angivna anledningen till större stränghet med avseende på kvar- sittningsmöjligheterna. Visserligen har man ju anledning att ställa särskilda krav i fråga. om begåvning och flit på det sexåriga lyceets lärjungar. Dessa krav göra sig emellertid gällande redan på grund av den kortare tid, som här skulle stå till buds för tillryggaläggande av vägen fram till studentexamen. Att därutöver uppställa strängare regler beträffande rätten till kvarsittning synes icke motiverat. De sakkunniga finna för sin del en sådan bestämmelse lämplig, att lärjunge, där ej sjuklighet eller andra giltiga skäl föranledde un— danta g, skulle få tillbringa högst åtta år i det sexåriga lyceet.
9. Realexamen.
Om de sakkunniga, såsom tidigare i kapitel VII anförts, icke anse sig Formerna kunna förorda realskolexamens avskaffande, finna de det så mycket angelägna- för Teal" re, att allt göres för att examen måtte så ordnas, att sådana skadliga följder som emma” otillbörligt tryck på den föregående undervisningen och överansträngning av lärjungarna om möjligt förebyggas.
Vad formerna för realexamen angår, vilja (le sakkunniga ägna särskild upp- märksamhet dels åt den skriftliga och den muntliga prövningen var för sig, dels åt fordringarna för godkännande i examen, dels ock åt examenskontrollen.
För närvarande anordnas i den skriftliga prövningen i realskolexamen fyra Den skriftliga, olika prov, nämligen i modersmålet, tyska, engelska och matematik. Lärjunge prövningen- behöver dock icke undergå mera än tre prov, i det att han efter eget val kan deltaga i ettdera eller bägge proven i främmande språk. Denna valfrihet har i allmänhet begagnats på det sättet, att lärjungarna deltagit i bägge proven i främmande språk, vadan det är regel, att lärjunge är med om alla fyra de skriftliga proven.
Skolkommissionen har föreslagit, att de skriftliga proven skola vara endast tre, nämligen i modersmålet och matematik samt det första främmande språ- ket. Detta förslag har vunnit anslutning från åtskilliga håll, men flera yrkan- den ha Också framkommit, att proven fortfarande i regel borde vara fyra. På denna ståndpunkt har bland andra skolöverstyrelsens minoritet ställt sig. Det har anförts, att examens värde skulle väsentligt minskas, om den viktiga skrift- llga prövningen försvagades.
Såsom nyss omnämnts har realskolexamen kommit att i själva verket omfat- ta fyra skriftliga prov. I likhet med skolkommissionen hava de sakkunniga funnit det synnerligen önskvärt, att examensarbetet kunde så vitt möjligt be- gränsas, och de sakkunniga hava därför anslutit sig till kommissionens förslag, att den skriftliga prövningen skulle omfatta blott tre prov. Att två av proven böra avläggas i modersmålet och matematik synes självklart. Vad åter det tredje provet beträffar, hava de sakkunniga ej ansett det lämpligt, att föreskrift lämnas om vilket av de två obligatoriska främmande språken provet skall avse, utan funnit starka skäl tala för att den enskilde lärjungen får rätt att välja mellan examensskrivning i tyska eller engelska. Detta skulle alltså innebära, att blott tre skriftliga prov anordnades men att vid skrivningen i främmande språk lärjungarna kunde välja mellan tyska och engelska. En sådan ordning skulle givetvis leda till att undervisningen i båda de nämnda främmande språ— ken måste läggas så, att lärjungarna bleve förberedda att utföra ett skriftligt examensprov i vilketdera av dem som helst. Å andra sidan innebure en ord- ning sådan som den nu förordade, att' den enskilde lärjungen skulle få möjlighet att i viss mån koncentrera sig på ett av nämnda främmande språk. Därmed vunnes redan på detta stadium en viss individuell koncentration i språkstudiet, då lärjungen kunde välja skrivning i det språk, vari han kände sig säkrast. Med blott tre examensskrivningar blir det slutligen också möjligt att uppställa som villkor för godkännande, att endast en skrivning får vara underkänd.
Vad beträffar arten av det skriftliga provet i främmande språk, hava de sakkunniga haft tillfälle att i det föregående (kap. V) därom uttala sig.
Det torde böra tilläggas, att uppgifterna för de skriftliga proven i real- examen givetvis såsom hittills böra lämnas av skolöverstyrelsen.
Såsom redan i det föregående angivits, gäller för närvarande, att den, som blivit godkänd i den svenska skrivningen och i ett annat skriftligt prov, får deltaga i den muntliga prövningen, vadan lärjunge kan avlägga examen, fastän han blivit underkänd i två skriftliga prov. Den, som utfört blott tre skriftliga prov, får vara underkänd antingen i provet i matematik eller i provet i främ- mande språk.
Skolkommissionen har föreslagit, att examinand, som blivit underkänd i ett av de tre skriftliga proven, skulle under vissa förutsättningar tillåtas undergå muntlig prövning. Kommissionen anser, att som regel skulle fordras godkänt be- tyg för den svenska uppsatsen, men förordar dock, att lärjunge, som blivit un— derkänd i den svenska skrivningen på den grund, att han uppenbarligen miss— uppfattat det givna ämnet, eller vars uppsats på grund av andra särskilda om- ständigheter befinnes bestämt missvisande i fråga om hans förmåga att i skrift behandla svenska språket, bör kunna av skolöverstyrelsen tillåtas deltaga i den muntliga prövningen, därest han blivit fullt godkänd i de båda andra skriftliga proven. Om lärjunge blivit underkänd i ettdera av proven i matematik eller främmande språk, skulle han enligt kommissionens förslag få deltaga i den muntliga prövningen, under förutsättning att hans skriftliga arbeten under läsåret i förevarande ämne genomgående varit goda eller ock att han kunde upp— visa. överbetyg i båda de andra skriftliga proven eller åtminstone i ettdera av dem. Möjligheten till godkännande i dylikt fall borde dock förbindas med det villkoret, att minst två tredjedelar av de lärare, för vilka examinanden under detr sista läsåret åtnjutit undervisning, vid anställd omröstning funne honom med hänsyn till ådagalagda kunskaper i det hela böra få undergå muntlig examen.
De sakkunniga vilja i stort sett ansluta sig till vad skolkommissionen i före— varande hänseende föreslagit. Underkänt betyg för den svenska uppsatsen tor- de icke böra utgöra absolut hinder för examens fullföljande, därest av examinan— dens under läsåret utförda svenska skrivningar otvetydigt framgår, att misslyc-
kandet uteslutande berott på rent tillfälliga omständigheter. I en framtida be— stämmelse härom synes emellertid icke särskilt böra nämnas missuppfattning av ämnet utan synes bestämmelsen böra få en allmännare avfattning. Avgö- randet i förevarande fall torde icke behöva hänskjutas till överstyrelsen utan kunna överlämnas åt rektor och vederbörande lärare med fordran på en majori- tet av minst två tredjedelar av de till deltagande i omröstningen berättigade.
De sakkunniga biträda också skolkommissionens förslag, att för de skrift- liga proven givas graderade vitsord och ej som hittills endast Godkänd eller Icke godkänd.
Vidare torde det vara lämpligt, att å betyget över realexamen icke utsättas särskilda vitsord för de skriftliga proven. En sådan anordning ansluter sig till vad de sakkunniga av i det följande anförda skäl förorda i fråga om stu— dentbetyget. De sakkunniga anse emellertid i likhet med kommissionen, att i examen utöver ett allmänt vitsord i modersmålet bör givas särskilt vitsord, av- seende ämnets skriftliga behandling.
Skolkommissionen har föreslagit, att den muntliga prövningen liksom för närvarande bör omfatta minst fyra å timplanen för realskolans högsta klass upptagna ämnen. De sakkunniga ansluta sig härtill men finna det lämpligt, att det bestämdes, att två av dessa ämnen böra falla inom ämnesgruppen moders— målet, tyska, engelska och matematik. En sådan bestämmelse som den sist— nämnda synes vara motiverad redan av de uppräknade ämnenas betydelse. Där— med vunnes också det syftet, atti examen ej skulle komma att ingå för många ämnen, i vilka prövningen lätt kan komma att avse blott rena minneskunskaper. Det är tydligen just i fråga om undervisningen i dylika ämnen, som examen framför allt kan komma att verka tryckande.
För att motverka skadligt tryck av examen på den föregående undervisnin- gen vilja de sakkunniga också uttala sig för att. i fråga om realexamen, i prin— cipiell överensstämmelse med vad som i det följande förordas beträffande stu- dentexamen, besked från vederbörande om vilka ämnen som skola ingå i den muntliga prövningen borde komma rektor till handa minst sju och högst tio da— gar före examen. Härigenom skulle kunna undvikas, att de sista dagarna före examen komme att ägnas åt en för lärjungarna enerverande repetition i samt- liga ämnen.
Skolkommissionen föreslår, att för realexamens godkännande måtte gälla föl- jande Villkor: lärjunge, som erhållit minst betyget Godkänd i samtliga å tim- planen upptagna läroämnen, skall vara berättigad att erhålla betyg över god- känd realexamen; sådan rätt må jämväl tillkomma lärjunge, som blivit under— känd i ett läroämne, därest denna brist kompenseras genom överbetyg i andra läroämnen, dock att lärjunge under inga förhållanden får vara underkänd i svenska språkets skriftliga behandling. Detta förslag innebär en skärpning i jämförelse med nu gällande bestämmelse, i det att lärjunge nu kan godkännas, även om han är underkänd i två ämnen, så vida minst två tredjedelar av de i bedömandet deltagande lärarna finna honom på grund av hans ståndpunkt i det hela böra i examen godkännas.
Skolkommissionens förslag har vunnit anslutning av bland andra skolöver- styrelsens minoritet.
Aven de sakkunniga kunna i det hela taget biträda skolkommissionens för- slag. Det skulle emellertid kunna tänkas, att man önskade bestämmelserna om kompensation genom överbetyg närmare preciserade, då en alltför allmän av- fattning lätt kunde vålla missförstånd samt leda till skiljaktig tillämpning vid Olika läroanstalter. Genom en sådan precisering bleve det också möjligt att lämpa fordringarna på kompensation efter det ämne, i vilket examinand blivit
Den muntliga. prövningen .
Villkor för examens god— kännande.
underkänd. * Skulle man. på grund av nu nämnda omständigheter önska mera preciserade föreskrifter, kunde man tänka sig en bestämmelse av innehåll, att om examinand blivit underkänd i något av ämnena modersmålet, tyska, engel- ska eller matematik, kompensation skulle vara minst 2 betygsenheter,1 men om underkännandet skett i något av de övriga läroämnena, minst 1 betygsenhet. Man kan givetvis också tänka sig en mera allmän bestämmelse av innebörd, att i frå- ga om kompensation kraven böra vara större, om underkännandet skett i något av ämnena modersmålet, tyska, engelska eller matematik. I fråga om underbetyg i förevarande fall synes icke franska böra medräknas. Däremot synes över— betyg i detta ämne böra få gälla som kompensation. I likhet med vad som skulle gälla beträffande flyttning, synes även i fråga om godkännande i examen i tveksamma fall hänsyn böra kunna tagas till framstående skicklighet i ett eller flera övningsämnen. I varje fall förutsättes, att två tredjedelar av de i be- dömandet deltagande lärarna finna examinanden på grund av hans ståndpunkt i det hela böra i examen godkännas.
Ledning och Enligt nu gällande bestämmelser skola vid den muntliga prövningen i real- kontroll av skolexamen närvara eforus eller inspektor samt minst tre av vederbörande kom- emmm' munalstyrelse utsedda vittnen, ävensom vid samskola dess styrelse. Vid all- mänt läroverk ledes examen av rektor, vid kommunal mellanskola åter över- vakas och ledes examen av någon medlem av skolöverstyrelsen eller ock av ett av skolöverstyrelsen för varje gång förordnat ombud, en anordning, som till- lämpas jämväl vid enskilda läroanstalter.
Skolkommissionen har föreslagit, att sistnämnda ordning skulle utsträckas att gälla samtliga läroanstalter där realexamen avlägges. Kommissionen före- slår också, att ombuden skulle erhålla en i viss mån vidgad befogenhet. De skulle sålunda äga att bestämma de ämnen, som skulle förekomma i den munt- liga prövningen, och de skulle erhålla uttrycklig befogenhet att till protokollet göra det uttalande i ena eller andra riktningen, vartill förhållandena vid examen kunde giva anledning. Ett ombud skulle dock icke ha något direkt avgörande i fråga om examinandernas godkännande eller underkännande, utan bestäm- mandet härutinnan skulle såsom hittills tillkomma vederbörande lärare. _Om en medlem av skolöverstyrelsen övervakade och ledde examen, skulle denne där— emot i så måtto hava ett avgörande inflytande på förevarande område, att han skulle äga att förklara en examinand i examen underkänd, även om lärarna an- sett, att han bort godkännas. .
Mot kommissionens förslag om ett allmänt införande av ombudsinstitutionen ha i de avgivna yttrandena åtskilliga invändningar blivit gjorda. F lera lärar- kollegier ha uttalat sig däremot. Skolöverstyrelsens majoritet anser, att så står— ka skäl anförts mot förslaget, att den är böjd att avstyrka detsamma. Aven skolöverstyrelsens minoritet, som ägnar föreliggande fråga en utförlig behand- ling, ställer sig i det hela avvisande samt uttalar sig i stället för den anordnin- gen, att överstyrelsen borde äga rätt att för varje särskilt fall bestämma, hn- ruvida den muntliga prövningen skulle övervakas och ledas av någon medlem av överstyrelsen eller ett av överstyrelsen förordnat ombud eller om ordning för sagda prövning skulle bestämmas av vederbörande eforus eller inspektor efter samråd med skolans rektor.
1 De sakkunniga utgå. från den vanliga värderingen av betygsskalan, nämligen Berömlig = 3 betygsenheter Med utmärkt beröm godkänd = 21/2 » Med beröm godkänd 2 Icke utan beröm godkänd 1 1/2 Godkänd 1 Icke godkänd 0
II || |] H
Även de sakkunniga ställa sig tveksamma. beträffande ett allmänt införande av ombudsinstitutionen.
Åtgärden i fråga skulle, såsom skolöverstyrelsens minoritet framhåller, stå i strid mot det resultat, vartill man kom vid realskolexamens införande. Av 1899 års läroverkskommitté hade föreslagits, att censorsinstitutionen skulle in- föras vid realskolexamen. I propositionen till 1904 års riksdag, som låg till grund för nuvarande läroverksorganisation, gjorde vederbörande departements- chef det uttalandet, att realskolexamen borde anordnas under mindre tunga och omständliga former, varför den av kommittén föreslagna vidlyftiga censorsin— stitutionen borde bortfalla och den muntliga prövningen verkställas i närvaro av eforus eller inspektor samt ett par examensvittnen. Det är i anslutning till detta uttalande, vilket ej föranledde invändningar från riksdagen, som de nu- varande bestämmelserna äro avfattade.
De sakkunniga dela överstyrelseminoritetens mening, att det skulle möta vissa svårigheter att till ombud kunna erhålla lämpliga personer i så stort an— tal, som här skulle erfordras. För närvarande avlägges realskolexamen vid om- kring 170 läroanstalter. Då vid åtskilliga av dessa skulle erfordras minst två ombud, räknar överstyrelseminoriteten med ett antal på över 200. Om, såsom ifrågasatts, möjlighet till realexamen i större utsträckning öppnas för flickor, skulle säkerligen ännu flera ombud behövas. Skolkommissionen räknar tydligen med att, såsom för närvarande är fallet, till ombud skulle utses lärare vid all- männa läroverk. Att från dessa kunna under en tid, då lärarna i hög grad be- hövas vid de egna läroanstalterna, frigöra ett så stort antal personer, lämpliga som ombud, torde bliva synnerligen svårt, om ej omöjligt. Man kan ej heller alldeles bortse från den fara för slitningar, som överstyrelseminoriteten fruk- tar kunna uppstå, därest lärare vid läroverken skulle i så stor utsträckning sät- tastill att kontrollera varandras arbete.
Aven den ekonomiska sidan av saken förtjänar beaktande. Det. är uppenbart, att kostnaderna för en så omfattande ombudsinstitution måste bliva ganska be— tydande. Man måste räkna icke blott med skäligt arvode åt ombuden utan i de flesta fall också med rese- och traktamentsersättning. Att utan synnerligen vägande skäl införa en sådan anordning synes icke vara tillrådligt. _
De sakkunniga anse alltså liksom överstyrelsens minoritet, att den nuvarande ombucisinstitutionen vid de kommunala mellanskolorna icke bör allmänt infö- ras. Det är ju ganska naturligt, att man, så länge man ej vunnit någon grund— ligare erfarenhet om de kommunala mellanskolorna, kunde finna det nödigt att ställa deras examen under en starkare kontroll. Om, såsom det ifrågasatts, de kommunala mellanskolorna i större eller mindre utsträckning förstatligas, sy— nes det saknas tillräcklig anledning att beträffande examen vid dessa statsreal- skolor tillämpa en strängare examenskontroll än vid andra statsrealskolor.
Ett viktigt skäl mot den utsträckta ombudsinstitutionen ligger vidare däri, att den antagligen mer än något annat skulle komma att utöva ett skad- ligt tryck på skolans arbete. De sakkunniga finna starka skäl föreligga för överstyrelseminoritetens uttalade mening, att den muntliga examen bör vara av mera formell art liksom nu vid allmänna läroverken och närmast betrak- tas som en högtidligare avslutning på en genomgången skolkurs. Aven om ej några bestämda erfarenheter föreligga., är det uppenbart, att medvetandet om att som examensledare skall komma en lärare från annat läroverk, som äger att bestämma, vilka ämnen skola förekomma vid prövningen och i vilka delar av dessa förhör skola hållas, och vilken kan göra klandrande anteckningar i pro— tokollet och i en offentlig berättelse till skolöverstyrelsen skall giva omdömen om examen, kan framkalla en benägenhet hos lärarna att vid sin dagliga under- visning lägga för stor vikt vid inpluggandet av minneskunskaper och att i hög grad syssla med omfattande och forcerade repetitioner, på det att lärjungarna
måtte kunna så långt som möjligt vara förberedda för att bestå i ett förhör, vilken del av kursen detta än kan komma att gälla.
Aven mot överstyrelseminoritetens förslag om en till särskilda fall begränsad användning av ombudsinstitutionen kunna allvarliga skäl anföras. Såsom av motiveringen framgår, skulle ombud framför allt sändas till skolor, Vilka vore i ett eller annat avseende misstänkta såsom mindre goda. Utsändandet av ombud till en skola kunde därför lätt komma att på denna trycka en stämpel av min— dervärdighet, vilken kanske mången gång vore oförtjänt, och hela ombudsinsti- tutionen skulle tydligen vid sådant förhållande kunna komma att framstå som synnerligen förhatlig, vilket skulle motverka en av dess viktigaste uppgif- ter, nämligen att utgöra ett stöd för skolan och dess lärare. Skulle med hänsyn till nu nämnda omständigheter ombud komma att utsändas blott i rena undantagsfall, torde det syfte de skulle tjäna lika väl kunna vinnas genom besök vid skolorna av skolöverstyrelsens medlemmar, vare sig under form av inspektioner eller under form av ledning och övervakande av examina.
De sakkunniga hava tagit under övervägande. huruvida icke sådana former för ledningen av den muntliga prövningen skulle kunna utfinnas, att densam- ma varken behövde regelmässigt ske genom särskilda ombud eller helt och hållet överlämnas åt rektor. Det har synts de sakkunniga, som om detta syfte skulle vinnas, om ledningen av examen i regel utövades på det sätt, som väl skulle bliva det vanliga även med den av skolöverstyrelsens minoritet tänkta ordningen, nämligen genom eforus eller inspektor. Givetvis borde ledningen och övervakandet av examen, i den ringa utsträckning så kunde ske, utövas av skolöverstyrelsens medlemmar. Där detta ej vore möjligt, skulle eforus eller inspektor vara examensledare. En sådan ordning förutsätter tydligen, att vid varje realskola skulle finnas en av skolöverstyrelsen förordnad inspek- tor. Endast i de säkerligen sällsynta fall, då ingen av de nu nämnda vore i tillfälle att fullgöra uppdraget, skulle examensledningen överlämnas åt sär- skilda av skolöverstyrelsen utsedda ombud. En sådan organisation tillämpas redan beträffande folkskollärarexamen och har där visat sig tillfredsställande.
Tydligtvis komme med en sådan ordning examen i regel att ledas av in- spektor. Detta synes vara en fördel. Genom sina besök i skolan, sitt deltagande i kollegiesammanträden och sin handläggning av skolans angelägenheter i all- mänhet har han blivit förtrogen med skolans tillstånd och verksamhet samt har lärt känna dess lärare. Det är också lätt för honom att i fråga om ord- nandet av examen träda i samarbete med rektor.
De sakkunniga vilja till sist nämna något jämväl om de uppgifter, som skulle tillkomma examensledare. Medlem av skolöverstyrelsen, vilken leder realexamen, borde äga den vidsträcktare befogenhet, som av skolkommis- sionen förordats. De skyldigheter och befogenheter, som eljest skulle till— komma examensledare, bleve i huvudsak följande. Examensledaren skulle taga kännedom om de i den skriftliga prövningen utförda arbetena, vilka därför, i vederbörlig ordning granskade. jämte det över deras bedömande förda proto- kollet borde i god tid före den muntliga prövningen överlämnas till examens- ledaren. Denne skulle med iakttagande av vederbörligt stadgande bestämma de ämnen, i vilka muntlig prövning skulle äga rum. Om dessa ämnen skulle han, såsom i det föregående antytts, lämna meddelande åt rektor i så god tid, att meddelandet vore denne till handa minst sju, högst tio dagar före den för prövningens början bestämda dagen. Examensledaren skulle efter av rektor uppgjort förslag fastställa ordning för den muntliga prövningen. Det skulle också tillkomma honom att bestämma de delar av sista klassens kurs, i vilka lärarna vid prövningen skulle verkställa förhör. Vidare skulle examensleda- ren äga att, om han så önskade, föra ordet vid examenskollegiet och ha rätt att deltaga i dettas överläggningar men icke i dess beslut. Han skulle
jämte rektor underteckna examensprotokollet samt ha rätt att till detta göra de anteckningar, vartill den verkställda examen kunde föranleda. Betyg för lärjunge, som blivit godkänd i examen, skulle undertecknas av examensledaren jämte rektor. Det skulle slutligen åligga examensledaren att inom en månad efter examens slut till skolöverstyrelsen avgiva berättelse över den verkställda examen, varvid han hade att meddela de erinringar angående arbetet vid läro— anstalten eller prövningen eller betygsgivningcn, han till äventyrs kunde hava att framställa.
Det synes vara rimligt, att såväl inspektor som särskilt förordnat ombud erhölle skäligt arvode för uppdragets fullgörande. Dessutom borde i före— kommande fall resekostuadsersättning utgå. Då dessa fall givetvis bleve säll- synta, skulle kostnaderna vid den här diskuterade ordningen bliva väsentligt mindre, än om ombudsinstitutionen allmänt genomfördes.
I kapitel V II har i anslutning särskilt till ett av skolöverstyrelsens majo- ritet framlagt förslag avhandlats realskoleformer, ovanifrån avkortade med en klass och med i förhållande därtill sänkt bildningsmål. I fråga om real— examen vid realskola av dylik typ torde i stort sett kunna gälla vad här i det föregående anförts beträffande sådan examen vid realskola med nuvarande bildningsmål. Givetvis måste examensfordringarna härvidlag nedsättas med hänsyn till det lägre bildningsmålet. Även vid dylik avkortad realskola synas tre examensskrivningar böra förekomma. Här torde dock icke kunna ifråga- komma något val mellan tyska och engelska, utan provet bör gälla det först inträdande språket. Vad som för övrigt sagts om den skriftliga prövningen samt om den muntliga prövningen, om villkoren för examens godkännande och om ledningen av examen synes i det hela taget kunna tillämpas även på den real- examen, som här är i fråga. Att för en sådan examen tänka sig en omfattande och dyrbar ombudsinstitution torde vara uteslutet.
10. Studentexamen.
Skolkommissionen, som på ovan (kap. IX) anförda grunder i huvudsak förordar studentexamens nuvarande organisation, föreslår examens uppdel- ning på skriftlig och muntlig prövning samt censorsinstitutionens bibehållande men anser förändringar i vissa detaljer påkallade.
Kommissionen förordar å alla linjer samma antal skriftliga prov, nämligen tre. Å latingymnasiets huvudlinje skulle förekomma prov i svenska, latin och tyska, å dess differentierade linje i svenska, latin och grekiska, å nyspråkliga gymnasiet i svenska, tyska eller engelska samt franska,-å realgymnasiets hu— vudlinje i svenska, matematik och fysik, å dess differentierade linje i svenska, fysik och kemi.
Enligt kommissionens mening höra den skriftliga och den muntliga prövnin- gen ställas i närmare sanrband med varandra än vad för närvarande är fallet. Sålunda borde utom i svenska något särskilt vitsord i skrivning ej utsättas å studentbetyget, och vitsordet i svensk skrivning borde grundas icke blott på det skriftliga examensprovet utan jämväl på lärjunges under sista skolåret å läro- rummet utarbetade svenska uppsatser.
Den svenska uppsatsen borde vara ett prov på examinandens förmåga att moget och självständigt sammanställa och ordna sina föreställningar inom ett visst område samt giva en konkret och vårdad språklig klädnad åt sitt föreställ- ningsinnehåll. Amnena borde väljas så, att de till examinanderna mindre rik- tade en fråga: hur mycket vet du om?, vad kan du berätta om?, vad minns du 911 . ...a—253165
Realexam en vid avkortad realskola.
Skolkom- nusmoncn.
om? än en fråga: vad tänker du om ?, vad tror du om?, vilka intryck har du av?, varpå kan det bero att?, vad kan man vänta av?. hur kommer man till det och det påståendet?, vad innebär det påståendet eller det eller det rönet? I de fall, då ämnen ansåges böra givas, vilka för en tillfredsställande behandling förut—- satte förhandenvaron av mera detaljerade kunskaper inom ett visst område, syntes det ändamålsenligt, att kunskapsmaterialet på lämpligt sätt tillrättala— des, t. ex. genom tillhandahållande av litteratur eller genom sakliga promemo— nor.
Angående kommissionens förslag om de skriftliga proven i främmande le— vande språk hänvisas till vad de sakkunniga därom anfört i kap. .V.
Fastän ett närmare samband mellan den skriftliga och den muntliga pröv- ningen skulle åstadkommas. borde dock behörigenheten att undergå muntlig prövning vara beroende av den skriftliga prövningens godkännande. Kommis- sionen anser det vara självfallet, att den lärjunge, som för samtliga skriftliga prov erhållit vitsordet godkänd eller därutöver, utan vidare borde vara berät- tigad att deltaga i den muntliga prövningen. men att sådan rätt icke borde till- komma den, som blivit underkänd i mera än ett av de tre proven. Lärjunge, som blivit underkänd i ett av proven, borde under vissa villkor kun— na förklaras behörig att deltaga i muntlig prövning. I detta hänseende skulle dock skillnad göras mellan provet i svenska och övriga prov. Den, vars svenska uppsats blivit underkänd, skulle endast under förutsättning att han blivit underkänd till följd av uppenbar missuppfattning av ämnet eller att resultatet av hans skriftliga arbeten under läsåret gåve vid handen, att provet tydligen vore missvisande i fråga om hans allmänna ståndpunkt, kunna för— klaras berättigad att deltaga i muntlig prövning; dock skulle minst två tredje— delar av vederbörande lärare uttala sig härför. Lärjunge åter, som i någon av de båda övriga examensskrivningarna icke erhållit godkänt vistord, skulle, när minst två tredjedelar av vederbörande lärare ansåge sådant böra ske, äga un- dergå muntlig prövning, därest hans skriftliga arbeten i samma ämne under läsåret eller ock hans andra skriftliga examensprov genom sin beskaffenhet kunde anses uppväga ifrågavarande brist.
-.V ad den muntliga prövningen beträffar, framhåller kommissionen först, att en mera genomförd linjedelning måste medföra en minskning i antalet av de i den muntliga prövningen förekommande ämnena, enär muntlig prövning borde ifrågakomma allenast i de ämnen, som under sista året varit föremål för stu- dier _å vederbörande gymnasielinje, d. v. s. sju ämnen å envar av de av kom- missronen föreslagna hnjerna. Kommissionen anser emellertid, att längre tid än vad för närvarande är fallet borde anslås till prövning i de särskilda ärn— nena. Att i detta hänseende i detalj fastställa vissa regler syntes mindre lämp— ligt, varför kommissionen endast föreslår, att vid examinationen i varje ämne måtte 1 genomsnitt beräknas minst en kvart för varje examinand. En sådan Ult- sträcknmg av tiden för varje ämne syntes emellertid böra medföra en ytter- ligare begränsning av det antal ämnen, i vilka muntliga prov skulle förekom- ma. Antalet borde i regel vara fyra; vederbörande censorer skulle dock äga rätt att vid särskild anledning påkalla prövning även i ett femte ämne. Enligt kommissmnens mening borde vissa ämnen på grund av sin vikt alltid förekom- ma 1 muntlig prövning, nämligen å latingymnasiets huvudlinje latin och ett främmande språk, å dess differentierade linje latin och grekiska, å det ny— spraklrga gymnasiet svenska och ett främmande språk. å realgymnasiets hu- vudhnje matematik samt fysik eller kemi och å dess differentierade linje biio- logi samt fysik eller kemi. Vid valet av ämnen i övrigt borde censorerna tagga; hänsyn tlll att examensprovet skulle vittna om examinands allmänbildnimg, varjämte ämne, _vari examinand i den skriftliga prövningen icke uppnått gnid— känt Vitsord, ovrllkorligen borde göras till föremål för muntlig prövning. Dien
möjlighet, som för närvarande förefinnes. att i vissa ämnen (kristendom, svensk litteratur och biologi) för redovisning i studentexamen på förhand uppgiva särskild på lämpligt sätt avpassad lärokurs, på vilken den föregående under- visningen företrädesvis inriktats, borde bibehållas och eventuellt utsträckas jämväl till andra ämnen, beträffande vilka en sådan anordning kunde befinnas ändamålsenlig.
En ledamot av kommissionen, Staaff, har med instämmande av ledamöterna Bergstrand och Pålsson i ett särskilt yttrande vänt sig mot fastställandet av ett maximiantal ämnen i den muntliga prövningen utöver vad som framginge av timplanens siffra samt mot närmare föreskrifter angående valet av ämnen.
I fråga om villkoren för den muntliga examens godkännande föreslår kom- missionen, att för sådant godkännande skulle fordras minst godkända insikter i alla år vederbörande bildningslinje upptagna ämnen, sålunda även i de tidigare avslutade, dock att lärjunge, som erhållit godkänt vitord för såväl förmåga att skriftligt behandla svenska språket som ock i de för respektive gymnasielinjer centrala ämnena, borde kunna godkännas i examen med underbetyg i ett ämne, därest han visat goda insikter inom andra kunskapsområden. _
Kommissionen uttalar sig för censorsinstitutionens bibehållande och betonar önskvärdheten av att de olika vid examen tjänstgörande censorsgrupperna in- rymde tillräcklig sakkunskap såväl i pedagogiskt hänseende som med hänsyn till de olika ämnena. För detta önskemåls vinnande borde ett antal förtjänta och erfarna ämneslärare eller f. d. ämneslärare vid läroverken förordnas till censorer, i den utsträckning så utan olägenhet läte sig göra. Kommissionen tvekar icke att förorda en sådan anordning, även om den skulle medföra ökade kostnader. Censorerna borde erhålla ökad befogenhet att ingå i särskild pröv- ning av jämväl de skriftliga arbetena. .
Kommissionen uttalar den meningen, att för läroverkens egna lärjungar studentexamen borde anordnas endast en gång om året, nämligen vid slutet av vårterminen, under det att för privatister examen fortfarande borde anordnas vid både höstterminens och vårterminens slut.
I åtskilliga av de yttranden, som" avgivits av läroverkskollegier, har fram— hållits, att skolkommissionens förslag beträffande studentexamen innebure förbättringar, vilka i lämplig utsträckning borde genomföras, även om skol— organisationen icke förändrades. Ä andra sidan ha även i detta hänseende an- märkningar mot skolkommissionens förslag blivit framställda.
Invändningar ha gjorts mot begränsningen av antalet skriftliga prov. Det har framhållits, att proven icke med nödvändighet borde vara lika många å samtliga linjer. Särskilt har betonats, att de föreslagna skriftliga proven i grekiska och kemi vore olämpliga. De av kommissionen framställda synpunk- terna angående karaktären av provet i svenska ha på åtskilliga håll vunnit gil— lande, men farhågor ha också uttalats, att deras tillämpning skulle leda till mångordighet och frasrikedom samt till subjektivt och ovederhäftigt dömande. Mot den föreslagna omläggningen av proven i främmande levande språk ha, såsom förut angivits, invändningar allmänt blivit gjorda.
.V ad kommissionen föreslagit i fråga om den muntliga prövningen har i all- mänhet vunnit anslutning. Dock har man på sina håll ansett, att begränsnin— gen av antalet ämnen i prövningen gjorts för stark.
Aven kommissionens uttalanden i fråga om censorsinstitutionen ha i allmän- het blivit gillade. F rån något håll, bland annat från filosofiska fakulteten i Uppsala, har framhållits, att beträffande valet av ämnen i muntlig prövning oensorerna ej borde bindas så strängt, som fallet skulle bliva enligt kommissio— nens förslag.
Skolöverstyrelsens majoritet har icke närmare gått in på frågan om' student—
Yttrandma.
De sak— kunniga. Allmänna synpunkter.
examen. Överstyrelsens läroverksavdelning däremot har i detalj upptagit kom- missionens förslag härutinnan till granskning. Avdelningen finner det icke nödvändigt, att antalet skriftliga prov är detsamma å samtliga linjer, samt anser anmärkningarna mot införande av skriftliga prov i grekiska och kemi vara befogade. Visserligen instämmer avdelningen i det hela taget i kom— missionens uppfattning, att den skriftliga Och den muntliga prövningen borde ställas i närmare samband med varandra, men håller dock före, att vitsord över resultatet av de skriftliga proven fortfarande borde utsättas å studentbetygen. Avdelningen instämmer i den allmänna kritiken av kommissionens förslag an— gående skrivningarna i främmande levande språk. Aven läroverksavdelnin- gen anser en begränsning av antalet ämnen i den muntliga prövningen vara. motiverad, men framhåller, att antalet ämnen torde komma att bliva beroende av den utsträckning, vari linjedelningen genomföres. Censorerna borde icke bindas för starkt genom detaljbestämmelser. Med hänsyn till önskemålet om ett större antal läroverkslärare bland censorerna framhåller avdelningen, att över— styrelsen vid avgivande av förslag till censorer särskilt beaktat detta, och an— ser, att man tills vidare borde nöja sig med de i sådant avseende vidtagna åt- gärderna och avvakta närmare erfarenhet angående dessa. Enligt avdelnin- gens mening lämnar redan nu gällande ocnsorsinstruktion befogenhet åt cen— sorerna att vid sitt bedömande taga hänsyn jämväl till de skriftliga proven.
Generaldirektör Bergqvist ägnar i sitt utlåtande särskild uppmärksamhet åt det skriftliga provet i svenska i studentexamen och uttalar därvid sympatier för detta provs fullständiga borttagande. Då han med hänsyn till den allmän- na meningen i detta hänseende icke finner ett sådant borttagande genomför- bart, betonar han nödvändigheten av att åtgärder för åstadkommande av en bättre ordning beträffande ifrågavarande prov genomföras i den riktning kom— missionen angivit. Han ansluter sig också till kommissionens förslag rörande övriga skriftliga prov. I fråga om den muntliga prövningen framhåller han, att vid denna, såsom den för närvarande tillgår, läraren ofta talar för mycket, under det att lärjungarnas medverkan begränsas till ett eller annat mer eller mindre knapphändigt svar. Det vore önskligt, att den muntliga prövningen så anordnades, att varje examinand bleve i större utsträckning än nu i tillfälle att i längre sammanhang fritt och ostört få redogöra för sitt vetande och sina erfarenheter.
I fråga om formerna för studentexamens anordnande och villkoren för god- kännande ha de sakkunniga i väsentliga punkter kunnat ansluta Slg'_tlll skol— kommissionens förslag. I vissa fall har emellertid nu gällande ordning synts böra bibehållas, i andra fall åter ha de sakkunniga ansett sig böra förorda nya utvägar för vinnande av målet, en grundlig prövning och ett rättv1st bedö- mande av de från gymnasiet utgående lärjungarnas allmänna mognad och in- sakter i de särskilda ämnena. _ __
Enligt gällande läroverksstadga har gymnas1et utöver rcalskolansallman— bildande uppgift till särskilt ändamål att grundlägga de vetenskapliga 1nsrkter, som vid universitet eller högre tillämpningsskola vidare utbildas. Förefint- ligheten av de som grundval för akademiska studier erforderliga kunskaperna kontrollerades tidigare genom en särskild inträdesprövning v1d univers1teten ; sedan denna prövning avskaffats och ansvaret för den nödiga förutbildningen överflyttats till läroverken, har det emellertid ansetts nödvändigt att genom en av representanter för högskolorna övervakad examen kontrollera, att de från gymnasierna utgående lärjungarnas kunskaper i de skilda ämnena verkligen fylla berättigade krav. Examen har dock icke ansetts behöva omfatta alla ämnen. För närvarande avser den muntliga prövningen i regel endast Sju av de å högsta ringens timplan upptagna läroämnena. ; med avseende å övriga 1 denna
rings undervisning ingående ämnen liksom & förut avslutade läroämnen garan- terar läroverket genom avgivna betyg den fordrade kunskapsnivån.
I själva verket ha läroverken, i den mån de utvecklats och vunnit större fast- het inåt och ökat förtroende utåt, i allt större utsträckning övertagit ansvaret för att den utbildning de meddela verkligen föres fram till föreskrivna resul- tat. Visserligen får av det ytterst ringa antalet abiturienter, som ehuru god- kända av lärarna underkännas av eensorerna, icke dragas den slutsatsen, att den av censorerna utövade kontrollen vore av ringa värde; dess värde kan på intet sätt mätas med ledning av kuggningsprocenten. Censorsinstitutionen uppehåller genom sin blotta tillvaro en bestämd nivå. hos gymnasiernas arbets- resultat, och dess bibehållande synes redan därför knappast behöva särskilt mo- tiveras. Men å. andra sidan är det omisskännligt. att studentexamen för lärovcrg kens egna lärjungar alltmera antagit karaktären av en högtidlig avslutning på. gymnasiets arbete; tillträdet till denna. avgångsexamen beror på utgången av de skriftliga proven, men betygen i de skilda ämnena. sättas av vederbörande lärare, och om en abiturient på, grund av dessa. betyg godkänts av lärarna, bekräftas detta godkännande i mer än 98 fall av 100 av censorerna.
Denna utveckling, som allt mera förlägger ansvaret för resultatens full— värdighet till den undervisningsanstalt, vilken handhaft utbildningen, synes vara lika naturlig som riktig; en fortsatt utveckling i denna riktning synes vara ur flera synpunkter önskvärd. Detta innebär, att själva examen som sådan förlorar i betydelse och att avgörandet dess mera kommer att bero av det förut presterade arbetet. De förändringar i examens anordning, som de sakkunniga funnit sig böra förorda, gå väsentligen i den antydda riktningen.
Syftet med de förordade förändringarna är icke att sänka gymnasiets slut— mal eller att göra gymnasiestudiema lättare; tvärtom, de sakkunniga vilja gärna tänka sig en skärpning _av fordringarna för inträde 1 gymnasiet och strängare villkor för flyttning inom detta, förändringar, vilka liksom (len starkare differentieringen av särskilt de två högsta ringarnas studier väl motivera ökade krav på abiturienterna. Men e X a 111 en kan helt visst utan skada få en något mindre framskjuten plats i skolornas arbete.
Syftet är emellertid icke heller att göra examen lättare; syftet är att göra prövningen rimligare, men inom det rimligas gränser fullt effektiv. Det är uppenbarligen icke rimligt att fordra, att abiturienten skall vara beredd att i den muntliga examen svara för hela skolans eller ens för de två sista ringarnas kurs i elva olika ämnen. Denna uppenbara orimlighet gör, att lärare och censorer faktiskt icke anse sig kunna utkräva och examinanderna icke anse sig behöva svaia för ens tillnärmelsevis allt som formellt fordras. Prövningen är pa grund av sin omfattning alltför svar, för att kunna göras rigmös, Och den blir därigenom 1 verkligheten alltför lätt. Det synes därfö1 angeläget att söka giva prövningen sadana former, att den inom en mera begränsad ram kan gö- ras effektiv och att undervisningsplanernas fordringar verkligen kunna upp- rätthållas även i examen.
En anmärkning, som i viss mån med rätta riktats mot studentexamen i dess nuvarande form, är, att den utövar ett skadligt tryck på gymnasiets och sär- skilt på de båda högsta ringarnas arbete. Det skadliga i detta tryck bortfaller givetvis i samma mån som examensutgången göres mindre beroende av pröv- ningsresultaten och mera av arbetet i de högsta ringa 1na
En annan anmärkning går ut därpa, att examens utgång alltför mycket beror på rena tillfälligheter: lärjungar, vilkas kunskaper enligt lärarnas er- farenhet fullt motsvara examensfmdringarna, kunna av en eller annan anled ning misslyckas 1 examen, medan andra med vida sämre kunskapsutrustning utan svårighet bestå provet. Aven ur denna synpunkt synas plövningsresulta-
Skriftlig prövning. a. Provens fördelning å olika linjer.
ten icke böra tillmätas alltför stor betydelse, om de stå i uppenbar motsats till föregående arbetsresultat.
En påtaglig brist vidlåder de nu gällande bestämmelserna rörande villkoren för godkännande, i det att dessa med sin mekaniska avfattning göra det möj— ligt för den jämnstrukna medelmåttan att taga examen även med två under- betyg, om blott vederbörande ämnen ej upptaga mer än sex veckotimmar å högsta ringens timplan, medan en mera ojämn begåvning med underbetyg i två ämnen, vilka tillsammans upptaga sju veckotimmar, ohjälpligen faller igenom, även om han kan uppvisa en aldrig så betydande överlägsenhet i andra ämnen. I detta hänseende synas bestämmelserna böra få en större smidighet, så att de möjliggöra ett allsidigt och sakligt prövande och bedömande av examinandens kunskaper och mognad i det hela.
För kommissionens förslag, att antalet. skriftliga examensprov å samtliga gymnasielinjer skulle vara lika och överallt bestämmas till tre, synas tillräck- liga skäl icke ha blivit anförda. Antalet skriftliga prov i studentexamen synes icke böra bestämmas av en i och för sig måhända berättigad önskan om likfor- mighet på alla linjer utan fastställas med hänsyn framför allt till den före- gående undervisningens metodiska läggning. De skriftliga proven böra på ett naturligt och otvunget sätt. ansluta sig till gymnasiestudierna och ådagalägga dessas resultat. Skriftliga prov böra alltså anordnas i de ämnen, där under- visningens metod krävt skriftliga övningar av motsvarande art och där en auktoritativ kontroll på ifrågavarande del av studieresultatet synes önskvärd.
De sakkunniga finna det självfallet. att skriftliga prov såsom hittills böra avläggas i modersmålet, latin, främmande levande språk, matematik och fysik. Kommissionen har. såsom förut angivits, förordat skriftliga prov jämväl i gre- kiska och kemi. Detta förslag synes näppeligen kunna sägas hava bestått inför den kritik, som riktats mot detsamma. I grekiska äro med hänsyn till den anslagna tidens knapphet skriftliga översättningsövningar ur metodisk synpunkt icke nödvändiga eller ens lämpliga, då de otvivelaktigt komme att förskjuta studiets tyngdpunkt i en icke önskvärd riktning. Att införa dylika mycket tidskrävande övningar endast för att kunna anordna ett skriftligt examensprov i ämnet synes därför knappast vara pedagogiskt försvarligt. På liknande sätt komme det skriftliga examensprovet i kemi att förrycka under— visningen i detta ämne, i det att det lätt kunde få till följd, att för mycken tid komme att ägnas åt övningar i lösandet av kemiska räkneuppgifter till för- fång för undervisningens mera väsentliga syften. Med hänsyn till nu anförda omständigheter ha de sakkunniga vid uppgörande av sitt förslag till kurs- planer stannat vid att stmlentskrivningar skulle förekomma i samma ämnen som hittills.
Den här förut uttalade grundsatsen, att skriftligt prov bör förekomma i ett ämne, då den föregående undervisningen däri kräver övningar av motsvarande art, leder enligt de sakkunnigas kursplaneförslag till att sådana prov i regel borde anordnas i fyra ämnen. Detta bleve fallet å samtliga tre huvudlinjer.
0
Å alla linjer skulle inga skrivning i modersmålet. Å latinlinjen skulle gi- vetvis förekomma skrivning i latin. Tyska och engelska ha å denna linje i de sakkunnigas förslag fått ett sådant timantal och undervisningen i dem en sådan läggning, att skriftliga examensprov lämpligen böra anordnas i dem båda. Det bör ihågkommas, att undervisningen å ifrågavarande linje helt naturligt måste få en starkt språklig karaktär. Å den nyspråkliga linjen bör undervisningen i alla tre främmande språken, om linjen verkligen skall motsvara sin uppgift och studentexamen å densamma bliva likvärdig med studentexamen å övriga linjer, föras fram så långt. att examensskrivningar lämp- ligen kunna anordnas. De sakkunniga ha tänkt sig, att å reallinjen
skulle utom i modersmålet, matematik och fysik examensskrivning förekomma. jämväl i engelska. I flera yttranden har påyrkats, att de främmande levande språken måtte få en starkare ställning å realgymnasiet än vad fallet skulle bliva enligt kommissionens förslag. Därvid har också yrkats, att å nämnda. gymnasium, där för närvarande studentskrivningar i två främmande språk förekomma men enligt kommissionens förslag ingen sådan skrivning skulle fin— nas, fortfarande åtminstone en dylik examensskrivning borde anordnas. De sakkunniga, som äro livligt övertygade om vikten av en ej allt för begränsad undervisning i främmande språk även å realgymnasiet, hava sökt anordna tim- och kursplaner så, att utrymme vinnes för skriftligt examensprov i ett främ— mande språk. Det har icke rått någon tvekan därom, att detta prov bör för- läggas till engelska, som bland de främmande levande språken intar den främsta platsen å realgymnasiets timplan.
Å de båda differentierade linjerna skulle vid tillämpning av de sakkunni— gas kursplaner skriftliga examensprov förekomma i endast tre ämnen. Då" engelska å greklinjen icke skulle förekomma i de båda högsta ringarna, kan uppenbarligen examensskrivning i detta ämne icke ifrågakomma. Att ersätta. denna skrivning med en skrivning i grekiska synes de sakkunniga av skäl, som i det föregående angivits, icke vara lämpligt. Redan nu ha de lärjungar, som läsa grekiska, en examensskrivning mindre än de, som läsa latin men icke grekiska. Det synes icke föreligga något särskilt skäl för att genom tillfo- gande av ännu en examensskrivning göra greklinjen svårare än den för när- varande är. Vad angår biologilinjen, är det att märka, att å denna linje ämnet matematik skulle uteslutas i högsta ringen. De sakkunniga, som" förorda att examensskrivningar skola förekomma jämväl i näst högsta ringen, ha tagit i övervägande, huruvida matematikundervisningen i nämnda ring för biologi— linjens lärjungar borde avslutas med skriftligt examensprov, men därvid funnit en sådan ordning mindre lämplig. Det synes betänkligt att två år å rad lägga det tvång på matematikundervisningen, som en examensskrivning otvivelaktigt medför, Och ett prov i matematik måste i allmänhet taget anses mindre lämpat för den differentierade linjens lärjungar. Redan här ovan ha de sakkunniga anfört de skäl, som tala mot att ersättning för matematikskrivningen skapas genom en skrivning i kemi, närmast jämförlig med fysikskrivningen. De sak- kunniga ha undersökt, huruvida icke examensskrivning i något annat ämne kunde ersätta matematikskrivningen. och därvid kommit till det resultat, att icke i något ämne med undantag av de tre, i vilka examensskrivning under alla omständigheter skulle förekomma, studiearbetet vore av sådan art, att det lämp— ligen borde avslutas med ett skriftligt examensprov. I detta sammanhang vilja de sakkunniga emellertid erinra om att de, såsom i det föregående (sid. 261) an— givits, hava tänkt sig, att å biologilinjen skulle av lärjungarna fordras en skriftlig redogörelse för en av dem" på egen hand under läsåret verkställd un- dersökning, vilken redogörelse skulle framläggas vid examen. Någon erfaren- het angående biologilinjen föreligger ju ännu ej. Skulle det, sedan denna prö— vats någon tid, visa sig, att ändringar beträffande studentexamen å denna linje vore påkallade, böra givetvis sådana vidtagas.
I enlighet med de här anförda synpunkterna skulle sålunda å de särskilda linjerna skriftliga examensprov förekomma i följande ämnen: å latingymna- siets huvudlinje i modersmålet. latin, tyska och engelska och å dess differen— tierade linje i modersmålet, latin och tyska, å det nyspråkliga gymnasiet i mo- dersmålet, tyska, engelska och franska, å realgymnasiets huvudlinje i moders— målet, engelska. matematik oeh fysik och är dess differentierade linje i mo— dersmålet, engelska och fysik.
En förändring i fråga om de skriftliga proven innebär de sakkunnigas för- slag, att ett av de skriftliga proven förlägges till slutet av näst högsta ringen
I). Det svenska upp- satsprovet.
och de övriga till högsta ringen, vadan i den senare skulle förekomma högst tre cxamensskrivningar. Denna anordning står i nära. överensstämmelse med den koncentration av undervisningen, som sammanhänger med den mera genomförda. linjedelningen. Koncentrationen medför nämligen, att antingen icke alla. skriv- ämnena kunna föras upp i högsta ringen eller ock att något av dessa ämnen där erhåller blott ett litet antal timmar. Detta gäller dock blott om de främ- mande levande språken. Tyska förekommer icke i latingymnasiets högsta ring och har å det nyspråkliga gymnasiet i högsta ringen endast två timmar, vilka lämpligen böra användas uteslutande till litteraturstudium. Vad nu sagts om tyskan å det nyspråkliga gymnasiet gäller om engelskan å realgymnasiet. För- läggandet av en exainensskrivning till näst högsta ringen bereder tydligen bättre utrymme i högsta ringen, så att den starka anhopning av skrivningar i denna ring, som eljest där lätt komme att uppstå, motverkas, varigenom under- visningen erhåller på samma gång mera lugn och större effektivitet. En an- ordning med högst tre examensskrivningar i högsta ringen kommer givetvis att medföra en viss avspänning i examensarbetet utan att examens effektivitet äventyras.
Om ett skriftligt examensprov förlägges till näst högsta ringen, uppstår den frågan, huruvida lärjunge. som blivit underkänd i detta prov, bör ha rätt att göra om detsamma följande läsår. De sakkunniga kunna icke finna något hin- der för att en sådan rätt medgives. En dylik upprepning av provet synes dock böra medgivas endast en gång, i normala fall vid följande hösttermins slut.
Redan i kap. V hava de sakkunniga uttalat sig om karaktären av de skrift- liga proven i främmande levande språk. I fråga om de övriga skriftliga proven torde endast modersmålsskrivningen erfordra närmare uppmärksamhet. I det hela taget kunna de sakkunniga ansluta sig till vad skolkommissionen uttalat angående modersmålsskrivningens karaktär. .
Det svenska uppsatsprovet i studentexamen bör enligt de sakkunnigas me- ning ordnas så, att det verkligen blir ett prov i svenska och alltså ådagalägger examinandens förmåga att på klar och vårdad svenska giva en framställning av ett ämne, som faller inom hans kunskapsområde. För långt gående facklig specialisering leder lätt till att provet visar mera examinandens kunskaper i_ ett visst ämne än hans förmåga att uttrycka ett givet föreställningsinnehåll. Am- nena böra så långt möjligt formuleras så, att icke dispositionen är given, inne- hållet självklart och möjligheten att uttrycka detta inskränkt till lärobokens ord eller till vissa vetenskapliga eller tekniska termer. Examinanden skall bringas atti möjliga ste mån själv söka sitt stoff, ordna och begränsa detta, och kläda det i ord, som icke äro på förhand tillrättalagda. Erfarenheten visar, att de från biologiens, fysikens och kemiens område hämtade ämnena ofta kräva för mycket av fackligt vetande och för litet av språklig uttrycksförmåga. Men även inom den historiska ämnesgruppen beror framgången ej sällan väsentligen på minnesvetande och mindre på framställningens konst. Till och med de 5. k. »allmänna ämnena» formuleras stundom så, att de icke kunna tillfredsställande behandlas utan vidsträckt kännedom om bestämda data och fakta.
De förändringar, som äro önskvärda med avseende på ämnesvalet, synas också böra huvudsakligen gå i den av kommissionen antydda riktningen. I främsta rummet synas följande önskemål vara värda beaktande: biologiska, fysika— liska och kemiska ämnen givas i mera begränsad utsträckning, och då i en for- mulering, som nödvändiggör självständig eftertanke och ett ordval, som ej allt- för exklusivt rör sig inom den rena faekterminologien; inom den historiska ämnesgruppen liksom i vissa fall även inom andra. ämnesområden möjliggöres ett rikare ämnesval därigenom, att vid behov promemorior med översiktligt. ordnade data tillhandahållas examinanderna; vid behandling av litterära ämnen
böra de diktverk, som den givna uppgiften berör, i lämplig utsträckning hållas tillgängliga vid skrivningen; bland de givna ämnena bör alltid finnas minst ett av verkligt »allman» innebörd d. v 5. ett i'111111e,50111 en allmänt intiesser ad och stilistiskt iek (- obegåvad examinand kan behandla utan specialkunskapei på. området.
Det torde vill näppeligen behöva sarskilt framhållas, att de önskemål, som här framlagts rörande det skriftliga examensprovct i modersmålet. också gälla de föregående uppsatsövningarna. Har må endast erinras om vikten av att uppsatsämnena under läsåret planmässigt så väljas och fördelas, att lärjungar- nas övningar i modersmålets skriftliga bruk icke få en alltför ensidig inriktning.
Skolkommissionen har förordat, att de skriftliga och de muntliga examens c. Yitsordeu proven sättas i närmare samband med varandra än vad för nä1varande ar förde Skrift" fallet. Denna mening har i allmänhet vunnit gillande 1 de avgivna y ttrandena, rgiozåmäf och synes vara väl grundad. Kommissionen förordar visserligen, att de skrift- psmdene liga proven såsom hittills värdesättas med graderade betyg, men anser det betyget- vara en konsekvens av det närmare sambandet mellan skriftlig och muntlig prövning, att de för skrivningarna givna vitsorden icke utsättas & student- betyget. Angående sistnämnda avvikelse från nu gällande ordning ha olika meningar kommit till uttryck 1 yttrandena.
Då vitsorden för de olika skriftliga studentexamensproven avse blott en enda prestation, fullgjord under särskilda, från 'de vanliga starkt avvikande förhållanden, så arc de i viss mån beroende av tillfälligheter och i själva ver- ket, betraktade som uttryck för examinandens förmåga på ifrågavarande om— råde, ej sällan missvisande. Det torde under sådana omständigheter icke kunna anses lämpligt, att dessa vitsord sarskilt upptagas i studentbetyget; riktigare synes det vara, att det förut-gångna arbetet under läsåret ävensom skriftliga och muntliga prov, där sådana avläggas, göras till föremål för ett helhetsbedömande, som kommer till uttryck i vitsordet för insikter i veder— börande ämne.
Om med detta förfaringssätt studentbetygct kommer att ge en riktigare bild av den examinerades insikter och förmåga i övriga skrivningsämncn, så. synas dock med avseende på modersmålet starka skäl tala för att i enlighet med vad kommissionen förordat skickligheten i språkets skriftliga behandling kom- mer till särskilt uttryck i studentbetyget. Enligt gallande läroverksstadga gives i gymnasiet liksom i realskolan endast ett betyg i modersmalet, avse- ende larjungens ståndpunkt 1 ämnet i dess helhet. I studentexamen däremot givas tvenne betyg, ett avseende uppsatsprovet och ett avseende ämnet i dess helhet. I denna ordning föreslar skolkommissionen i fråga om gymnasiet den förändringen, att i ämnet svenska särskilda vitsord skulle givas över lärjun- garnas förmåga av skriftlig framställning och över deras i ämnet för övrigt ådagalagda insikter, varvid underbetyg i ämnets skriftliga del borde utgöra hinder för flyttning till högre ring. Även i studentbety get borde på grund av modersmålets särställning skilda betyg givas över lärjungarnas förmaga av skriftlig framställning och över deras 1 ämnet för övrigt ådagalagda insikter; vid bestämmandet av förstnamnda betyg borde emellertid hansyn tagas icke endast till det skriftliga examensprovet utan jämväl till lärjungens & läro— rummet utarbetade svenska uppsatser under sista skolåret. Detta förutsatte emellertid, att ifrågavarande skrivningar ägde rum under betryggande garan- tier för arbetets fullt självständiga utförande och att bedömandet skedde under i huvudsak likartade förhållanden beträffande medbedömarskap, som i stu- dentprövningen vore fallet.
Förslaget att i studentexamen giva särskilt vits ord över larjungarnas för- måga av sk1iftlig framställning finna de sakkunniga med hänsyn till denna
förmågas stora betydelse vara. i Och för sig väl grundat. Förmågan att på klar och vårdad svenska, skriftligt framställa sina tankar representerar ett så. väsentligt resultat av skolans utbildningsarbete och är av så stor betydelse på flertalet av de banor, för vilka gymnasiet har att förbereda sina lärjungar, att ett särskilt vitsord i studentbetyget, avseende denna förmåga, synes vara väl motiverat. De sakkunniga vilja av ovan anförda skäl även ansluta sig till skolkommissionens förslag, att detta vitsord skulle grundas icke blott på det skriftliga examensprovet utan jämväl på. lärjungens å lärorummet utarbetade svenska uppsatser under det sista skolåret. Att dessa arbeten måste utföras under nödiga garantier för arbetets självständighet, är en självklar fordran. Däremot synes med avseende på dessa arbeten ett medbedömarskap av den art, skolkommissionen föreslagit, icke vara av nöden. I de fall, då en examinands tillträde till den muntliga prövningen komme att hänga på värdesättningen av de under läsåret utförda skriftliga arbetena, synes i stället en eftergranskning av ifrågavarande skriftliga arbeten böra äga rum; i denna bör självfallet ve- derbörande medbedömare deltaga.
En bestämd olägenhet synes emellertid vidlåda kommissionens förslag där— utinnan, att det vitsord, som skall avgivas över lärjungarnas i ämnet för övrigt ådagalagda insikter, komme att avse en mycket heterogen komplex av insikter och färdigheter, nämligen dels förmågan av muntlig framställning och dels språk- och litteraturkunskap. En dylik uppdelning av ämnet synes innebära en viss fara för att särskilt den muntliga framställningen komme att alltför mycket skymmas undan. Att en dylik farhåga icke är oberättigad, torde framgå redan av kommissionens uttryck »i ämnet för övrigt ådagalagda insik- ter», vilket ju leder tanken uteslutande till insikterna i litteratur- och möjligen i språkkunskap. Då emellertid, som kommissionen själv i sina grunder till kursplanerna med stor styrka framhåller, övningarna i muntlig framställning äro av den allra största betydelse för svensk ungdom. så framstår det som synnerligen önskvärt, att även denna sida av modersmålsundervisningen finner tillbörligt beaktande i betyget. Det synes därför lämpligt, att jämväl lärjun- garnas förmåga av muntlig framställning i en eller annan form kommer till synes i studentbetyget liksom i betygen i gymnasiet. Med hänsyn till den ut- omordentliga vikt, som måste anses tillkomma varje särskild gren av ämnet modersmålet, skulle det naturligaste vara att verkligen giva tre särskilda betyg, avseende dels skriftlig framställning, dels muntlig framställning, dels språk- och litteraturkunskap, vilka partialbetyg sedan skulle sammanföras till ett totalbetyg, avseende ämnet i dess helhet. Skulle en dylik i och för sig riktig och väl befogad uppdelning av ämnet anses alltför omständlig, så måste den muntliga framställningen förbindas antingen med den skriftliga framställnin- gen eller med språk- och litteraturkunskap. Att den senare gruppen bleve mycket disparat, är redan framhållet, men det är likaså en väl känd erfaren- het, att förmågan av muntlig och skriftlig framställning äro skilda färdig— heter, som ingalunda alltid visa likformig utveckling hos samma individ. Icke desto mindre synes vid en tudelning av ämnet en sådan klyvning vara den psykologiskt riktigare, att å ena sidan färdigheterna i muntlig och i skriftlig framställning, å andra sidan insikterna i språk- och litteraturkunskap gemen— samt betygsättas, varefter båda vitsorden skulle sammanfattas i ett totalbetyg. Avstår man däremot från en dylik uppdelning av ämnet och fasthåller allenast kravet på särskilt vitsord för den skriftliga framställningen, så synes det lämp- ligaste förfarandet vara icke att låta ett vitsord avse den skriftliga framställ- ningen och ett annat ämnet i övrigt utan att giva ett vitsord för ämnet i dess helhet och därjämte endast parentetiskt, så att säga innanför linjen, genom ett särskilt vitsord angiva lärjungens förmåga i avseende på skriftlig framställning.
Såsom av den här ovan lämnade redogörelsen framgår, innebär skolkom- d. Villkor för missionens förslag angående villkoren för den skriftliga prövningens godkän— de" Skriftliga- nande, att lärjunge, som blivit underkänd i mera än ett skriftligt prov, icke årgång”? under några omständigheter skulle tillåtas att deltaga i den muntliga pröv- g nu & ningen. Detta förslag får tydligen ses i sammanhang med den begränsning av skrivningarnas antal till tre, som kommissionen förordat. Därest i överens- stämmelse med vad de sakkunniga här ovan uttalat skrivningarna i regel bliva fyra, uppstår den frågan, huruvida lärjunge med underbetyg på. två. skrivningar under alla omständigheter bör vara utesluten från den muntliga prövningen. Enligt % 100 i läroverksstadgan äger för närvarande lärjunge, som erhållit minst vitsordet Godkänd för den svenska uppsatsen och två andra skriftliga prov att undergå muntlig prövning, varvid dock gäller den inskränkningen, att lärjunge å realgymnasiet, som varken i matematik eller fysik avlagt godkänt skriftligt prov, ej må undergå dylik prövning, såvida icke två tredjedelar av de lärare, som under sista terminen undervisat honom i de till den muntliga pröv— ningen hörande ämnen, anse sådant honom böra medgivas. Detta stadgande innebär tydligen, att lärjunge alltid äger tillträde till den muntliga prövnin— gen, även om han har underbetyg på en skrivning, så vida detta icke avser »den svenska uppsatsen, samt att lärjunge å reallinjen, där examensskrivningar— nas antal är fem, har möjlighet att deltaga i muntlig prövning även om han blivit underkänd i två skriftliga prov.
De sakkunniga anse, att såsom huvudregel fortfarande bör gälla., att lär- junge, som erhållit minst vitsordet Godkänd för den svenska uppsatsen och två andra skriftliga prov, skall äga att undergå muntlig prövning. Det synes emellertid stå i god överensstämmelse med önskemålet, att den skriftliga och den muntliga prövningen ställas i nära samband med varandra och att hänsyn tages jämväl till lärjunges under det sista läsåret utförda arbeten, att man ej absolut fordrar tre godkända examensskrivningar för tillträde till muntlig prövning. Man synes ej gå för långt i medgivanden, om man tillåter även lär- junge, som erhållit minst vitsordet Godkänd för den svenska uppsatsen och en- dast ett annat skriftligt prov, att undergå muntlig prövning, därest av hans skriftliga arbeten under läsåret tydligt framgår, att det dåliga resultatet i åt— minstone ettdera av de underkända proven berott på tillfälligt misslyckande, och därest så beslutas av minst två tredjedelar av de ämneslärare, som under sista terminen undervisat honom. De sakkunniga ha redan upprepade gånger i det föregående givit uttryck åt den uppfattningen, att det ej genom alltför bindande bestämmelser bör läggas hinder i vägen för vederbörande lärare, som ju bäst känna lärjungarna, att fatta beslut, som de anse rättvisa och bil— lighet kräva. I överensstämmelse med en sådan uppfattning står också kom- missionens förslag, att underbetyg på den svenska examensskrivningen icke under alla omständigheter bör vara hinder för tillträde till den muntliga pröv— ningen. Detta förslag har i allmänhet vunnit anslutning i de avgivna ytt— randena. Gensägelser ha emellertid gjorts från ett och annat håll. Dessa ha dock närmast riktats mot att missuppfattning av ämnet särskilt angivits som en omständighet, vilken borde medföra, att underbetyget ej finge utgö— ra hinder för undergående av muntlig prövning. Det har ansetts, att en ut— trycklig bestämmelse av sådan innebörd kanske skulle kunna fresta. till så att säga avsiktligt missuppfattande av ämnet. Liksom i fråga om realexamen vilja de sakkunniga även beträffande studentexamen ansluta sig till den me- ningen, att möjlighet bör finnas att lämna lärjunge, som blivit underkänd i det skriftliga examensprovet i modersmålet, tillträde till den muntliga pröv— ningen, då särskilda omständigheter uppenbart göra sådant berättigat. I en blivande stadgebestämmelse synes dock icke som skäl för ett dylikt medgivan— de särskilt böra angivas missuppfattning av ämnet. För att lärjunge, som
Muntlig prövning. a. Antalet ämnen i den
muntliga prövningen.
blivit underkänd för den svenska uppsatsen, skall få undergå muntlig pröv— ning, synes givetvis böra förutsättas, att han blivit godkänd i de övriga skrift- liga proven.
De villkor, som i överensstämmelse med vad här ovan sagts enligt de sak- kunnigas mening borde gälla för lärjunges tillträde till den muntliga pröv— ningen, skulle kunna med avseende å de tre huvudlinjerna sammanfattas så.— lunda: lärjunge, som erhållit minst vitsordet Godkänd för den svenska upp— satsen och två andra skriftliga prov, äger att undergå muntlig prövning å. där- för bestämd tid; lärjunge, som erhållit minst vitsordet Godkänd för den svenska uppsatsen och ett annat skriftligt prov, må jämväl undergå muntlig prövning, därest av hans skriftliga arbeten under läsåret uppenbart framgår, att det dåliga resultatet i åtminstone ettdera av de underkända proven berott på till— fälligt misslyckande, och därest minst två tredjedelar av de ämneslärare, som under sista terminen undervisat honom, anse sådant böra medgivas; lärjunge, som erhållit minst vitsordet Godkänd för alla prov utom för den svenska upp— satsen, må ävenledes äga undergå muntlig prövning, om hans skriftliga arbe- ten under läsåret tydligt visa. att ett tillfälligt misslyckande föreligger, och om minst två tredjedelar av de ämneslärare, som under sista terminen under- visat honom, anse sådant böra honom medgivas. För de linjer, där blott tre skriftliga prov skulle avläggas, måste tydligen bestämmelserna om rätt att deltaga i den muntliga prövningen bliva i erforderlig grad modifierade. Det bör tilläggas, att en ytterligare garanti för att den nu förordade jämkning-en i'villkoren ej skulle komma att missbrukas, ligger däri, att censorerna vid sitt bedömande av lärjungarna äga taga hänsyn jämväl till resultatet av de skrift— liga proven.
Då skolkommissionen föreslagit, att antalet ämnen, vari varje lärjunge vid den muntliga prövningen borde förhöras, skulle begränsas till fyra eller högst fem, har såsom huvudskäl angivits önskemålet att bereda tillräcklig tid till provet i de särskilda ämnena. Detta önskemål synes väl motiverat. Skall provet motsvara sin uppgift, bör tydligen den tid, som ägnas åt varje särskild lärjunge, ej få vara. alltför kort. Om tiden i detta fall tillmätes mera rikligt, blir det också möjligt att tillgodose det viktiga önskemålet, att lärjungarna lämna längre, fylliga redogörelser i stället för korta och knapphändiga svar. Därigenom blir också förhöret i de förekommande ämnena grundligare. Att i enlighet med kommissionens förslag i genomsnitt femton minuter skulle be— räknas för förhöret med varje särskild lärjunge i ett ämne synes vara lämpligt. Det torde dock icke vara nödigt, att denna tid under alla omständigheter ut- tages. Det kan tydligen inträffa. att i vissa fall ett kortare förhör visar sig vara till fyllest. Det synes därför böra medgivas censorerna att, därest om» ständighcterna sådant påkalla, vidtaga modifikationer beträffande den som regel fastställda tiden.
En begränsning av antalet examensämnen står i god överensstämmelse med 'den uppgift, som enligt vad här ovan angivits bör tillkomma examen. Exa- men kan icke i och för sig garantera en viss allmän kunskapsnivå hos lärjun- garna. Ansvaret för lärjungarnas allmänna ståndpunkt, vilken ju bör vara av— görande för deras godkännande, måste i det hela vila på skolan. Den kon— troll, som genom censorerna skall övas, behöver fördenskull icke avse samtliga ämnen. Det är tillräckligt med förhör i ett mindre antal för att syftet med examen skall vinnas. Om ämnenas antal begränsas, blir det också möjligt att erhålla den önskvärda ökade tiden för varje ämne och den därmed följande grundligheten i den muntliga examen utan att denna behöver utsträckas över inera än en dag. Av det anförda framgår, att de sakkunniga önska en be— gränsning av examensämnenas antal utöver den, som skulle följa av den ge—
nomförda linjedelningen. Enligt de av de sakkunniga uppgjorda. timplans- förslagen för gymnasiet skulle antalet läroämnen i sista. ringen å de olika linjer- na bliva följa-nde: å latingymnasiets huvudlinje sju, ä dess differentierade linje sex, år. nyspråkliga gymnasiet åtta, år realgymnasiets både huvudlinje och diffe— rentierade linje åtta. Ett ej alltför lågt minimiantal bör tydligen liksom nu bestämmas. Kommissionens förslag om att m_inimiantalet borde bestämmas till fyra har vunnit ganska allmän anslutning. Aven de sakkunniga finna detta antal lämpligt. Flera invändningar ha däremot riktats mot kommissionens förslag om fastställande av ett maximiantal av fem ämnen. Så har, såsom förut angivits, ledamoten av kommissionen E. Staaff med instämmande av två andra kommissionsledamöter reservationsvis uttalat sig för att något maximi- antal i förevarande hänseende icke borde bestämmas. De sakkunniga dela den meningen, att censorerna i allmänhet taget i fråga om valet ej böra onödigt bindas genom detaljerade bestämmelser. Så synes det icke behövligt att, såsom kommissionen föreslagit, lämna föreskrifter om att vissa ämnen alltid böra förekomma vid prövningen och att ämnesvalet i allmänhet skall ske efter vissa nämnare angivna synpunkter. De sakkunniga skulle gärna se, att eensorerna även finge bestämma antalet ämnen utan att vara bundna av bestämmelser om ett maximiantal. I och för sig torde en sådan bestämmelse icke få större be— tydelse. Erfarenheten torde hava visat, att minimiantalet blir regel. och det synes därför kunna förmodas, att med ett minimiantal av fyra det knappast utom möjligen i sällsynta undantagsfall skulle förekomma mera. än fem ämnen. Om de sakkunniga dock ansluta sig till kommissionens förslag om att högst fem ämnen få förekomma för varje lärjunge i den muntliga prövningen, så sammanhänger detta med de särskilda önskemål, som de sakkunniga här nedan vilja uttala angående meddelande till läroverken om de ämnen, som skola före- komma i den muntliga prövningen. _
Innan denna angelägenhet upptages till närmare behandling, vilja de sak- kunniga uttala sin anslutning till skolkommissionens mening, att den möjlig— het, som för närvarande förefinnes, att i vissa ämnen (kristendom, svensk lit- teratur och biologi) för redovisning i studentexamen på förhand uppgiva sär— skild på lämpligt sätt avpassad lärokurs, på vilken den föregående undervis— ningen företrädesvis inriktats, bör bibehållas och eventuellt utsträckas jämväl till andra ämnen, för vilka en sådan anordning befunnes ändamålsenlig.
Redan i fråga om realexamen hava de sakkunniga, i syfte att minska den av examen framkallade arbetsforceringen, uttalat sig för att uppgift å de äm— nen, som skola förekomma i den. muntliga prövningen, måtte komma läroanstal- tens rektor tillhanda en ej alltför kort tid före prövningsdagen. Av nära lig- gande skäl framträder ett sådant önskemål än mer beträffande studentexamen med dess större krav i fråga om kunskapernas kvalitativa och kvantitativa art. Ett förhandsmeddelande av nyss angivna slag skulle utan tvivel låta den före— gående undervisningen försiggå med mindre ensidigt hänsynstagande till den kommande examen och således göra studiet pedagogiskt värdefullare, det skulle verka. lugnande på lärjungarna, giva bättre tillfälle till ändamålsenligt inrik- tade repetitioner och göra det möjligt att i vissa ämnen göra prövningen grund- ligare oeh värdefullare.
Hur lång tid i förväg ifrågavarande meddelande bör lämnas, kan vara före- mål för olika meningar. För sin del hava de sakkunniga ansett en mellantid av högst fjorton dagar lämplig. Längre tid torde ej böra ifrågasättas, ty kur- serna i de olika ämnena böra naturligtvis vara fullt avslutade och repeterade vid tiden för tillkännagivandet av examensämnen, så att under den återstående tiden före prövningen lärjungarna kunde inrikta sitt arbete uteslutande på de ämnen, som skulle förekomma i denna.
b. Förhands- meddelande om ämnen i den muntliga prövningen.
c. Villkor för den muntliga prövningens godkännande.
Huruvida en så lång tid som fjorton dagar kunde vinnas, bleve beroende av den tidrymd, som komme att förflyta mellan den skriftliga och den muntliga prövningen. Ämnena torde icke gärna kunna bestämmas, förrän fördelningen; av censorerna på de olika läroverken blivit avgjord, och denna fördelning är i sin ordning beroende av det antal lärjungar, som förklarats berättigade att deltaga i muntlig prövning. Skall uppgift om ämnena kunna lämnas två veckor före prövningens början till alla läroverk, torde det emellertid bliva nödvändigt, att ämnena fastställdes samtidigt med att fördelningen av censo— rerna bestämdes. Uppenbart är, att det vid sådant förhållande icke bleve möj— ligt för censorerna att efter granskning av skrivningar och betygsförtecknin- gar fastställa examensordning för de olika examensgrupperna. Avgörandet härutinnan finge då överlämnas åt skolöverstyrelsen. Aven om 'det ej är nå— got hinder för att överstyrelsen åtager sig även denna uppgift, kunna dock all— varliga invändningar göras mot en så ingripande förändring beträffande ord— ningen för den muntliga prövningen. Det är tydligt, att överstyrelsen icke kunde hinna att grunda sitt avgörande på en granskning av skrivningar och betyg utan finge tillämpa ett mera mekaniskt förfaringssätt. Härtill kommer, att censorerna alltid måste erhålla möjlighet att pröva en lärjunge i ett ämne, vari han på grund av förut erhållna betyg eller utförda skrivningar visat sig" vara svag. Därför måste åt censorerna inrymmas rätt att vidtaga jämkningar i den ordning angående ämnena. som överstyrelsen bestämt, vilket tydligen skulle vara ägnat att vålla svårigheter och att beträffande de lärjungar det här särskilt gällde motverka syftet med förhandsmeddelandet.
Med hänsyn till de svårigheter, som sålunda kunde uppstå, om bestämmandet av examensämnena överlämnades åt skolöverstyrelsen, synes det i hög grad önskvärt, att den önskade mellantiden kunde vinnas, utan att någon ändring i den nu tillämpade ordningen för ämnenas bestämmande behövde vidtagas. Detta torde också kunna ske, om man kan åstadkomma en tillräcklig utsträck- ning av tiden mellan den skriftliga och den muntliga prövningen. Det bör här erinras om att censorerna ej behövde bestämma ämnena för samtliga läroverk på en gång utan kunde göra detta efter hand. Därför vore det tillräckligt att erhålla så stort tidsutrymme, att ämnena för de läroverk —— vanligen de all— männa läroverken i Stockholm —— där examen skulle börja, kunde meddelas- det bestämda antalet dagar i förväg. Någon utsträckning av tiden mellan skrivningarna och den muntliga prövningen skulle ju kunna erhållas, om en något tidigare förläggning av de skriftliga proven vore möjlig. Då en för- skjutning i sådan riktning redan företagits, torde emellertid på denna väg på sin höjd en eller annan dag kunna vinnas. Mera verksam skulle en annan åt- gärd vara, nämligen en ökning av censorernas antal, något som även ur annan synpunkt kan sägas vara önskvärt. Om det nuvarande antalet av 27 censorer ökades till 36 och ingen ökning av antalet censorer i varje censorsgrupp vid— toges, skulle den period, under vilken de muntliga prövningarna vid lärover- ken inom riket försiggå, kunna förkortas. Med en sådan förändring, vilken i och för sig måste anses eftersträvansvärd, skulle det bliva möjligt att låta prövningarna börja omkring den 20 maj i stället för som nu omkring den 10 maj. Därmed bleve det säkerligen också möjligt för censorerna att till de läroverk, vid vilka prövningen skulle börja, lämna uppgift om examensämnena åtminstone tio dagar i förväg, och därmed skulle också i huvudsak de här ovan angivna fördelarna vara vunna.
I fråga om villkoren för examens godkännande gäller för närvarande, att lärjunge, vilken erhållit vitsordet Godkänd eller därutöver i minst tio av de läroämnen, som å den bildningslinje hans examen avser finnas upptagna å" fjärde ringens timplan, eller i nio av dessa ämnen och i detta senare fall de
två återstående läroämnena å timplanen tillsammans ej upptaga mer än sex veckotimmar, skall i examen godkännas, så vida ej mer än halva antalet av cen-' sorerna finner honom höra på grund av bristande insikter och mogenhet under- kännas. Skolkommissionens här ovan refererade förslag innebär huvudsakli- gen följande avvikelser från nu gällande ordning: hänsyn skulle _tagas till samtliga å vederbörande gymnasielinje ingående ämnen, alltså även till sådana, som avslutats före högsta ringen; lärjunge med mera än ett underbetyg skulle icke kunna godkännas; godkännande med underbetyg skulle icke vara beroen- de av ett ämnes timantal utan av ämnets karaktär såsom för vederbörande linje centralt eller periferiskt; godkännande med underbetyg skulle icke som nu _— med bortseende från censorernas prövningsrätt —— under vissa förutsätt- ningar inträda automatiskt utan blott utgöra en möjlighet.
Det ligger i koncentrationstanken, att studiet av de skilda ämnena på gym- nasiet så långt ske kan fördelas på olika stadier, så att vissa ämnen förläggas med tyngdpunkten upp emot studentexamen, medan andra ämnenltillgodoses på ett tidigare stadium och sedan nedlägges. De tidigare nedlagda ämnena ingå givetvis som betydelsefulla element i den avsedda utbildningen. och de i dessa ämnen vunna resultaten böra därför också komma i betraktande vid 'det slutliga bedömandet av de från gymnasiet avgående lärjungarna. Med hänsyn härtill kunna de sakkunniga ansluta sig till kommissionens förslag, att i regel för examens godkännande bör fordras, att examinand blivit godkänd i samtliga läroämnen å den gymnasielinje han tillhör, alltså icke blott ämnena i högsta ringen utan även .de förut avslutade.
Vid bedömande av denna regels innebörd bör ihågkommas, att trots en mera genomförd linjedelning de ämnen, i vilka godkända vitsord skulle fordras, skulle kunna bliva flera än nu, då godkänt vitsord även i före den högsta rin— gen avslutade ämnen skulle krävas. Enligt nu gällande timplan äro läroäm- nena i högsta ringen å såväl latingymnasiet som realgymnasiet till antalet 11. Kommissionens timplaner upptaga, om samtliga ringar medräknas, för latin— gymnasiets huvudlinje 10, för dess differentierade linje 11. för det nyspråkliga gymnasiet 12, för realgymnasiets både huvudlinje och differentierade linje 11” läroämnen. Med tillämpning av de timplaner för gymnasiet, som 'de sakkun- niga utarbetat, skulle antalet läroämnen å de olika linjerna med nyssnämnda beräkningsgrund ställa sig på följande sätt: för det fyraåriga gymnasiet å latingymnasiets huvudlinje 13 och å dess differentierade linje 14, å det ny— språkliga gymnasiet med latin 13 och å samma gymnasium utan latin 12. å realgymnasiets både huvudlinje och differentierade linje 12 ; för det treåriga gymnasiet å latingymnasiets huvudlinje 11 och å dess differentierade linje 12, å det nyspråkliga gymnasiet med latin 11 och å samma gymnasium utan latin 12, å realgymnasiets både huvudlinje och differentierade linje 12.
Det synes stå i god överensstämmelse med linjedelningens idé, att möjlighet öppnas för att lärjunge, som otvetydigt visat sig hålla måttet för examen, kan godkännas, även om han ej blivit godkänd i samtliga läroämnen. De sakkunq niga kunna därför i detta hänseende ansluta sig till kommissionens förslag, att exammand måtte kunna godkännas, även om han blivit underkänd i ett mera periferiskt ämne. Godkännandet skulle emellertid härvidlag icke inträda auto— matiskt utan bero av beslut med minst två tredjedelars majoritet av de ämnes- lärare, som under senaste termin undervisat lärjungen i fråga, och kompensa- tion i form av överbetyg skulle fordras.
De sakkunniga hava övervägt, huru en, bestämmelse i detta hänseende mera konkret utformad skulle te sig, och hava därvid kommit till det resultatet, att en bestämmelse av exempelvis följande innehåll skulle kunna tänkas. Med kompensation av minst en betygsenhet över godkänd inom de å. de två högsta ringarnas timplan upptagna läroämnena må lärjunge, som blivit underkänd i
Censors— institutionen.
Examens- perioder m. m.
ett läroämne, kunna i examen godkännas, under förutsättning, dels att han är godkänd i modersmålet samt å latingymnasiets huvudlinje i latin, engelska och historia, å dess differentierade linje i latin, grekiska och historia, är nyspråk— liga gymnasiet i tyska, engelska och franska., å realgymnasiets huvudlinje i matematik, fysik och kemi, å dess differentierade linje i biologi, fysik och kemi, dels att de ämneslärare, som under senaste termin undervisat honom, med minst två tredjedelars majoritet besluta sådant godkännande.
Det är uppenbart, att en bestämmelse av sagda innebörd icke innebär någon lindring i examen. då. bestämd kompensation skulle fordras och godkännandet skulle ske genom beslut av vederbörande lärare medelst kvalificerad majoritet. Den skulle öppna vägen till examen för en lärjunge, som visserligen hade en något ensidig begåvning men som enligt lärarnas uppfattning dock fullt mot- svarade fordringarna. Det kan emellertid ifrågasättas, huruvida icke. särskilt med hänsyn till det stora antal ämnen, som således skulle ingå i bedömandet av examen, vidgade möjligheter i nyssnämnda hänseende borde beredas, så att i undantagsfall, då det vorefråga om en mera ensidig begåvning. ännu större lättnader i fråga om underbetyg kunde medgivas, därest bristerna uppvägdes av en stark kompensation. Aven här gäller det att icke genom för trånga be- stämmelser hindra den mera särpräglade begåvningen att komma fram. Man kunde därför tänka sig en bestämmelse av innebörd, att lärjunge skulle kunna av lärarna godkännas, även om han erhållit underbetyg i ett av de här ovan för respektive linjer angivna ämnena eller i två andra ämnen, därest han er- hållit minst tre betygsenheter över godkänd. fördelade på två eller tre av de å de två högsta ringarnas timplan upptagna läroämnena.
Såsom av det föregående framgår. räkna de sakkunniga med att censorsin— stitutionen bör för framtiden bibehållas. De skäl, som från olika håll anförts för ett sådant bibehållande, synas övertygande.
De sakkunniga ansluta sig också till önskemålet, att bland censorerna måtte finnas ett ej för ringa antal personer med omedelbar erfarenhet om läroverkens arbete. Om den tidsperiod, under vilken studentexamen inom riket skulle pågå, bleve förkortad i enlighet med vad som i samma sammanhang antytts, ökades möjligheten att som censorer använda även läroverkslärare i tjänst.
Någon ändring i censorernas befogenhet synes icke behöva vidtagas. Det av kommissionen uttryckta önskemålet, att censorerna skulle äga att vid sitt bedömande i tillbörlig grad taga hänsyn jämväl till resultatet av de skriftliga proven, synes, som skolöverstyrelsens minoritet påpekat, kunna tillgodoses utan ändring i nu gällande bestämmelser.
Skolkommissionen har, såsom ovan angivits, förordat, att studentexamen vid slutet av höstterminen skulle anordnas för privatister, men att för läroverkens egna lärjungar studentexamen skulle förekomma endast vid vårterminens slut. De skäl, som anförts härför, äro tvivelsutan beaktansvärda. Uppenbart är, att undervisningen i högsta ringen vid läroverken måste så anordnas, att den av- slutas med vårterminens slut. Deltagandet i undervisningen under hösttermi- nen är alltså en föga lämplig förberedelse för en examen vid höstterminens slut. Då emellertid studentexamen i alla fall skulle anordnas vid slutet av höst— terminen, komme man ändå ej ifrån utarbetandet av uppgifter för skriftliga prov. Vid sådant förhållande torde det ej möta svårigheter att vid de olika läroverken anordna examensskrivningar för de lärjungar, som anmälde sig till examen vid höstterminens slut. Man skulle kunna tänka sig, att dessa lärjun- gar för undergående av muntlig examen hänvisades till de läroverk, där munt- lig prövning med privatister skall förekomma. Härigenom skulle anmärknin- gen om de stora kostnaderna för anordnande på. ett flertal ställen av student-
examen vid höstterminens slut bortfalla. De lärjungar, som komme från läro- verken, behövde därför ej behandlas som privatister. Det kunde vara tillräck- ligt, att de prövades i samma antal ämnen, som i regel vore fastställt beträffan- de muntlig prövning, under det att i fråga om övriga ämnen de av vederböran- de lärare givna vitsorden finge gälla.
De sakkunniga vilja i detta sammanhang erinra om att vid ett enskilt läro- verk i samband med anordnande av koncentrationsundervisning studentexamen blivit fördelad på höstterminen och vårterminen. Det är tydligt, att en sådan delning av studentexamen blir mindre påkalla-d, om en starkare linjedelning genomföres och antalet ämnen i den muntliga prövningen minskas.
24—2531 65
Kap. XIII. Praktiska utbildningslinjer.
Allmänna De skolor, med vilka de sakkunniga i det föregående sysselsatt sig, äro sIIWWMTW- sådana, som närmast avse bibringande av teoretisk bildning. Dessa skolor giva emellertid, vare sig de föra fram till realexamen, normalskolekom- petens eller studentexamen, förberedelse jämväl för inträde på praktiska verk- samhetsbanor, även om denna förberedelse i åtskilliga fall måste kompletteras med särskild faekutbildning. Vid sidan om de skolor, om vilka här är fråga, finnas emellertid andra, vilkas mål är mera omedelbart inriktat på utbildning för praktisk verksamhet, såsom jordbruk, hantverk, industri, handel och husligt arbete.
Av synnerlig betydelse för tillkomsten och organisationen av dylika skolor var det vid 1918 års lagtima riksdag fattade beslutet om upprättande av praktiska ungdomsskolor. Detta beslut avsåg omorganisation i praktisk rikt- ning av fortsättningsskolor och högre folkskolor samt upprättande av lär- lings- och yrkesskolor, tekniska fackskolor och tekniska gymnasier. Senare ha tillkommit verkstadsskolor. Dessa olika slag av skolor, av vilka som- liga funnos redan förut, ehuru delvis under andra former, bibringa utbildning _ i hantverk, industri, handel eller husligt arbete. Tidigare hade inrättats fackskolor för andra praktiska verksamhetsgrenar, såsom lantbruk, skogs- bruk och sjöfart.
De praktiska utbildningslinjerna beröras mycket litet i skolkommissionens betänkande. Detta är lätt förklarligt. De praktiska skolorna hade i huvud— sak fått sin organisation genom riksdagsbeslut samma år, som kommissionen tillsattes. Dennas mandat innehöll därför icke något om dessa skolor utan avsåg de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter, och andra skolarter beröras i dess betänkande endast i den mån deras ställning inom skol- väsendet i dess helhet därtill föranlett. Skolkommissionen omnämner därför de praktiska skolorna mera i förbigående och framhåller därvid särskilt deras betydelse för motverkande av en alltför stark tillströmning till de teoretiska studiebanorna.
Ej heller i yttrandena över skolkommissionens betänkande har av lätt insed- da skäl någon större uppmärksamhet ägnats åt de praktiska skolorna. l ett och annat yttrande omnämnas de dock. Så framhåller styrelsen för de kommunala ungdomsskolornas lärarförening nödvändigheten av att särskilt den högre folkskolan måtte komma i beaktande vid en omorganisation av läroverken. Särskilt ha emellertid skolöverstyrelsens majoritet och general- direktör Bergqvist i sina utlåtanden sysselsatt sig med de praktiska skolor- nas uppgift och betydelse. I båda dessa utlåtanden framläggas angående de praktiska skolorna flera synpunkter att tagas i betraktande vid en omorgani— sation av skolväsendet. Speciellt riktas härvid uppmärksamheten på den högre folkskolan. I synnerhet har generaldirektör Bergqvist i detta hänse- ende framkommit med beaktansvärda uppslag.
Redan de nu angivna förhållandena hava kunnat giva de sakkunniga an- ledning att vid sina undersökningar icke förbigå de praktiska skolorna. Där- till kommer, att i det yttrande till statsrådsprotokollet, som innehåller rikt- linjer för de sakkunnigas arbete, bestämt framhålles, att även frågor, som röra de praktiska bildningslinjerna, böra upptagas till prövning. Att de sakkunniga, trots den begränsning i arbetsuppgifterna, som varit nödvän— dig, ansett sig böra i viss utsträckning upptaga även spörsmålet om de prak— tiska skolorna till skärskådande, beror emellertid icke minst på en bestämd övertygelse, att dessa skolor utgöra ett synnerligen Viktigt led i vårt skol- system. De sakkunniga hava naturligtvis icke här till diskussion kunnat upp— taga alla de olika skolformer, som avse utbildning för praktisk verksamhet. utan måst begränsa sig till sådana skolor, som till sin typ och sitt syfte närma sig de skolformer, som utgjort det egentliga föremålet för den före- liggande utredningen. De rena yrkesskolorna hava därför av skäl, som lätt inses, här ej upptagits till behandling. Detta innebär givetvis icke någon underskattning av dessa skolors betydelse. Tvärtom vilja de sakkunniga med styrka framhålla vikten av att ifrågavarande skolor erhålla all den om- vårdnad, de förtjäna och påkalla. De sakkunniga dela den allmänna upp- fattningen, att man vid skolväsendets organisation bör söka på allt sätt und- vika sådant, som kan åstadkomma en för stark tillströmning till de teoretiska studiebanorna. Ett av de viktigaste medlen för detta syftemåls vinnande är tvivelsutan, att de praktiska utbildningslinjerna sättas i stånd att med fram- gång upptaga tävlan med de bildningslinjer, som mera avse teoretiska stu- dier. Därför böra sådana åtgärder främjas, som kunna göra de praktiska sko— lorna alltmer kända och uppskattade hos allmänheten. och dessa skolor höra i fråga om det allmännas intresse och uppoffringar icke i något avseende stå tillbaka för andra skolor. Vid en förändrad läroverksorganisations genom- förande bör därför noga tillses, att de därav förorsakade kostnaderna icke komma att medföra ett åsidosättande av de praktiska skolornas berättigade (rav.
Bland de skolor, som hänföras till de praktiska skolorna, finns ,det även sådana, som icke äro egentliga yrkesskolor utan som avse meddelande av all- män medborgerlig bildning, fastän deras undervisning på samma gång skall hava en så praktisk inriktning som möjligt. Dessa skolor äro fortsättnings— skolor och högre folkskolor. Av bägge dessa skolarter finns det både all- männa och yrkesbestämda. De förra meddela allmän medborgerlig bildning, vilken dock skall göras så praktisk som möjligt, de yrkesbestämda hava till uppgift att, på samma gång de liksom de förutnämnda bibringa allmän med- borgerlig bildning, lämna en undervisning, som är inriktad på olika arter av praktisk verksamhet.
_Fortsättningsskolorna kunna icke här komma i betraktande. De avse i Själva verket blott att bereda en mycket begränsad kompletterande undervis— ning åt dem. som efter den obligatoriska folkskolekursens inhämtande gått ut 1 det praktiska livet. Annorlunda förhåller det sig med de högre folk- skolorna. Dessa överensstämma i fråga om ämnesurval och lärokurser i myc- ket mcd realskolor och kommunala mellanskolor och äro därför ägnade att. på samma gång de giva en på praktiska syften särskilt inriktad undervisning, i_v1ss mån ersätta nämnda skolor. De allmänna högre folkskolorna ha egent— ligen en uppgift, liknande realskolornas och mellanskolornas, även om den bild— ning de meddela i de flesta fall är av mindre omfattning. Även de yrkes- bestämda högre folkskolorna intaga en med realskolorna sidoordnad ställ— ning, om ock den bildning de lämna i viss utsträckning har annan karaktär. Det föreligger därför starka skäl för att de högre folkskolorna närmare in—
Högre folk- skolor.
De högre folkskolornas nuvarande organisation och före— komst.
ordnas i skolsystemet vid sidan av realskolorna. Förslag i denna riktning hava också, såsom förut antytts, framställts både av skolöverstyrelsens majo- ritet och av generaldirektör Bergqvist. 1 samband därmed har också beto— nats önskvärdheten av att de högre folkskolorna liksom realskolorna kunde leda fram till en viss kompetens för de utexaminerade lärjungarna.
Innan de sakkunniga gå närmare in på frågan om den högre folkskolan och därmed sammanhängande spörsmål, torde det vara lämpligt att här lämnas en orientering angående de högre folkskolornas organisation och förekomst.
De grundläggande bestämmelserna för den högre folkskolan återfinnas i kungl. stadgan för högre folkskolor av den 16 september 1918. Denna stadga lämnar stor frihet beträffande skolans organisation å de särskilda orterna. Högre folkskola kan anordnas antingen som allmän eller som yrkesbestämd, kan hava en, två, tre eller fyra årsklasser. Klasserna åtnjuta i regel skild un- dervisning, men skolöverstyrelsen kan, då skäl därtill föreligga, lämna med- givande till gemensam undervisning av klasser. Undervisnings'amnena an— givas icke 1 stadgan utan i den för varje särskild skola av skolöverstyrelsen stadfäste undervisningsplanen, och kunna därför med lätthet varieras allt efter förhållandena vid de olika skolorna. Den stora frihet i fråga om högre folk— skolans organisation, som sålunda medgives, har i stor utsträckning blivit 1utnyttjad, och de olika skolorna förete därför sinsemellan väsentliga olik- reter.
Vid slutet av vårterminen 1925 funnos sammanlagt 64 högre folkskolor. Av dessa voro 42 allmänna och 22 yrkesbestämda.
Vad först de allmänna högre folkskolorna angår, funnos bland dem både en-, två-, tre- och fyrklassiga skolor. Enklassiga voro blott 2, båda i Upp- sala, och det är att märka, att dessa bygga på sjuklassig folkskola som under- lag. Tvåklassiga voro ej mindre än 23 av de allmänna högre folkskolorna. 1 8 av dessa undervisades båda klasserna gemensamt, så att undervisningen huvudsakligen bestreds av en enda lärare. Av dessa skolor voro 6 förlagda å landsbygden, blott 2 i städer, nämligen i Falsterbo och Mariefred. Av de 15 tvåklassiga skolor, där de båda klasserna hade skild undervisning, tillhörde 7 landsbygden och 8 voro förlagda i städer.
Treklassiga- voro endast 5 skolor, 2 å landsbygden och 3 i städer. De senare funnos i Gävle, Hälsingborg och Marstrand. Bland dessa bygger skolan i Hälsingborg på folkskolans sjunde klass och ger en utbildning, som möjliggör avläggandet av realskolexamen. Till de fyrklassiga äro att hänföra 14 skolor. Till dem räknas då även sådana skolor, som enligt fastställt reglemente skola vara fyrklassiga, fastän de ännu ej nått så långt i utveckling, att de fått fulla antalet klasser. Av ifrågavarande skolor tillhörde 9 landsbygden och 5 voro förlagda i städer. Undervisningsplanen för samtliga dessa skolor är inriktad på realskolexamen som mål. Lärjungarna måste dock, så länge skolorna äro högre folkskolor, avlägga realskolexamen som privatister. Åtskilliga av de fyrklassiga skolorna komma säkerligen att, så snart förutsättningar äro för handen, övergå till kommunala mellanskolor.
De yrkesbestämda högre folkskolorna förete en ännu mera skiftande orga- nisation. Först och främst framträder detta i den olikhet mellan skolorna, som följer därutav, att deras verksamhet är inriktad på skilda yrken eller yrkesgrenar. De yrkesbestämda skolor, som funnos vårterminen 1925, för- dela sig i detta hänseende sålunda: 1 med utbildning i jordbruk, nämligen i Sunne 1 Värmland; 15 med handelsutbildning, nämligen 1 Arlöv, Borås, Göte— borg (2 skolor, 1 för gossar och 1 för flickor) Hälsingborg, Jönköping, Lund, luleå, Malmö, Norrköping, Stockholm, Västerås, Uddevalla, Ystad och Örebro; 6 med teknisk utbildning, nämligeh i Göteborg, Norrköping, Stockholm,
A..—m
Uddevalla, Ystad och Örebro; 9 med utbildning i husligt arbete, nämligen i Borås, Göteborg, Hälsingborg, Malmö, Norrköping, Stockholm, Uddevalla, Ystad och Örebro.
Den här senast lämnade sammanställningen synes strida mot den förut läm- nade uppgiften, att de yrkesbestämda högre folkskolorna äro endast 22. Den- na skenbara motsägelse förklaras emellertid därav, att vissa skolor med hän- syn till de yrken, på vilka de äro inriktade, äro fördelade på skilda linjer och sålunda lämna utbildning i två eller tre yrkesgrenar. Skolorna i Borås, Hälsingborg och Malmö äro fördelade på två linjer, en för handelsutbildning och en för utbildning i husligt arbete, skolorna i Uddevalla, Ystad och Örebro på tre linjer, en för handelsutbildning, en för teknisk utbildning och en för utbildning i husligt arbete.
I fråga om klassernas antal förete de yrkesbestämda högre folkskolorna större enhetlighet än de allmänna. De äro vanligen antingen tvåklassiga. eller treklassiga. I regel bygga de tvåklassiga på folkskolans sjunde och de tre— klassiga på folkskolans sjätte klass. Vissa undantag finnas emellertid. Så ha två av skolorna i Stockholm och skolan i Örebro en fjärde klass. Denna är dock mera att anse som fristående klass med särskilt syfte, och den egent- liga kursen är även i de nämnda skolorna treårig. De flesta yrkesbestämda skolorna äro treklassiga. Tre klasser finnas nämligen i 17 skolor.
Om man utgår ifrån antalet skolor, ligger den slutsatsen nära, att de all- männa skulle vara mera anlitade än de yrkesbestämda. Så är emellertid icke fallet. Statistiken visar nämligen, att lärjungeantalet är avsevärt större i de yrkesbestämda än i de allmänna högre folkskolorna. Läsåret 1923—1924 —— det sista för vilket officiell statistik föreligger — voro de allmänna högre folkskolorna 44 med ett sammanlagt lärjungeantal av 2,210 (965 gossar, 1,245 flickor), de yrkesbestämda 21 med ett sammanlagt lärjungeantal av 3,927 (1,707 gossar. 2,220 flickor). Statistiken visar också en ständigt fortgå- ende utveckling för de yrkesbestämda skolorna, under det att de allmänna förete en viss tillbakagång. Sistnämnda förhållande beror därpå, att under de senare åren ett stort antal allmänna högre folkskolor övergått till kommu- nala mellanskolor, utan att ett motsvarande antal nybildade skolor uppstått.
Här nedan lämnas för de allmänna och de yrkesbestämda högre folkskolor- na en jämförande översikt av antalet skolor och antalet lärjungar. Uppgif- terna börja med läsåret 1919—1920, det första, då den år 1918 beslutade or- ganisationen av de högre folkskolorna tillämpades.
! Allmänna skolor Yrkesbestämda skolor i .. & Lasår Antal Antal lärjungar Antal Antal lä.—rjungar
' skolor Gossar Flickor Summa skolor Gossar Flickor Summa ! 1919—1920 ..... 45 i 948 1 315 2 263 15 731 1 012 1 743 ! 1920—1921 ..... 53 1 142 1 621 2 763 20 1 176 1 772 2 948 ! 1921—1922 ..... 49 1 145 1 689 2 834 20 1 348 2 058 3 406 I 1922—1928 ..... 46 999 1 368 2 367 22 1 613 2 104 3 717 ! 1923—1924 ..... 44 965 1 245 2 210 21 | 1 707 2 220 3 927 ,
Minskningen i antalet skolor för läsåret 1923—1924 beror därpå, att den av Sällskapet för folkundervisningens befrämjande uppehållna högre folksko- lan för husligt arbete i Stockholm upphört. Denna skola har emellertid i själva verket ersatts genom en särskild linje i Stockholms högre folkskola för kvinn-
Praktisk realexamen.
Praktisk realskola eller högre folkskola som
lig utbildning. Såsom redan angivits hade antalet yrkesbestämda högre folk- skolor läsåret 1924—1925 ökats till 22. Under detta läsår tillkom nämligen den yrkesbestämda högre folkskolan i Borås.
Redan i det föregående har nämnts, att generaldirektör Bergqvist i sitt ytt- rande upptagit spörsmålet om åvägabringande av större överensstämmelse i vissa hänseenden mellan högre folkskolan och realskolan. Han har därvid till övervägande framlagt den tanken, att den högre folkskolan — närmast den yrkesbestämda men även den allmänna, om den på lämpligt sätt organi— serades i praktisk riktning — skulle kunna såsom en treårig på folkskolans sjätte klass byggd praktisk realskola tilldelas en bestämd uppgift vid sidan av den nuvarande realskolan samt liksom denna avslutas med en examen, som till skillnad från den allmänna realskolexamen kunde kallas praktisk realskol- examen. Betyg över avlagd examen vid praktisk realskola borde för dem, som omedelbart ginge ut i det praktiska livet, kunna bliva ett betydelsefullt bildningsdokument, när det gällde att söka anställning på någon av det prak- tiska livets många banor, på samma gång som ett sådant betyg borde — med eller utan komplettering —— berättiga till inträde i Vissa tekniska och kommer- siella yrkesutbildningsanstalter, såsom tekniska fackskolor, vissa handelsske- lor, skolor för lantbruksundervisning, utbildningsanstalter för husligt arbete m. m.
Av de förändringar i fråga om högre folkskolan, som generaldirektör Berg- qvist sålunda bragt på tal, vilja de sakkunniga först sysselsätta sig med för- slaget om införande av en praktisk realskolexamen. En sådan examen borde givetvis, om realexamen blir benämningen på den examen, varmed realskolans kurs avslutas, benämnas praktisk realexamen.
För införande av en dylik examen kunna olika skäl anföras. Den, som ge- nomgått en högre folkskola, skulle måhända lättare erhålla anställning, om han kunde uppvisa ett betyg, som hade en mera officiell karaktär än ett vanligt avgångsbetyg och som lämnade garanti för en viss bestämd bildningsstånd— punkt. För att en sådan garanti skulle kunna vmnas, fordras tydligen, att exa- men avlägges under lämplig betryggande kontroll. Om även högre folkskolan förde fram till en realexamen, skulle hon säkerligen stå sig bättre i konkur- rensen med den skola, som hon närmast har att tävla med, nämligen realskolan. Just detta, att denna senare skola meddelar realskolexamen med dess mer eller mindre effektiva kompetens, bidrager tvivelsutan till att göra denna skola till- dragande för de unga. Om den högre folkskolan kunde bereda en liknande för- mån, skulle säkerligen i åtskilliga fall valet mellan teoretisk och praktisk ut- billdningslinje komma att ske efter mera sakliga grunder, än vad nu ofta är fa let.
Från dem, som arbeta vid den högre folkskolan, har också vid olika tillfällen uttalats önskemål Om införande av en examen, liknande realskolexamen. Från styrelsen för Malmö högre folkskola har till Kungl. Maj:t framställts begäran om att bestämmelser om en sådan examen måtte intagas i reglementet för nämnda skola. Denna begäran har dock icke blivit bifallen, antagligen av det skälet, att stadgan för högre folkskolor överlämnar anordnandet av avgångs— examen helt och hållet åt skolans lokala styrelse. Från de kommunala ung— domsskolornas lärareförening, som numera huvudsakligen representerar de högre folkskolornas lärare, ha också uttalanden gjorts för införande vid de högre folkskolorna av en examen med mera officiell karaktär.
Generaldirektör Bergqvist har tänkt sig, att i och med införande av praktisk realexamen namnet på högre folkskola, som anställde sådan examen, borde ändras till praktisk realskola. För en dylik namnförändring, som tydligen
närmast har formell karaktär, kunna tvivelsutan vägande skäl anföras. Det benämning på ligger ju nära till hands att sträva efter överensstämmelse mellan namnet på en skola och namnet på den examen, vartill den leder. Benämningen praktisk realskola skulle på ett otvetydigt sätt framhålla, att det här vore fråga om en skola, som beträffande organisation och bildningsmål i viss mån vore jämförlig med realskolan. Det nya namnet skulle kanske också bidraga till att giva ökat anseende åt skolan, och det skulle undanröja ett missförstånd, som namnet högre folkskola visat sig giva anledning till, nämligen att en skola med detta namn blott avsågo vanlig folkskolebildning.
Å den andra sidan är en namnföråndring också ägnad att ingiva betänklig- heter. Man vill ju icke gärna utan verkligen avgörande skäl byta ut ett namn, som har en nära sjuttioårig hävd för sig. Införande av en praktisk realexamen förutsätter icke med nödvändighet, att den skola, där sådan examen avlägges, kallas realskola. Det har ju icke ansetts vara något hinder för att vanlig real- skolexamen avlägges vid en skola, benämnd mellanskola, eller vid en högre flickskola. Namnet praktisk realskola skulle icke kunna användas för alla de nuvarande högre folkskolorna, enär åtskilliga av dessa i fråga om antalet klas- ser samt lärokursernas läggning och omfattning icke skulle kunna uppvisa de för rätt till anställande av praktisk realexamen erforderliga förutsättningarna. Men då dessa skolor i väsentliga avseenden komma att organisatoriskt höra samman med dem, som skulle benämnas praktiska realskolor, tala starka skäl för att skolorna också finge hava gemensam benämning. Skillnaden skulle eljest framträda starkare än den i verkligheten vore. Därtill kommer, att rätten att anställa praktisk realexamen särskilt till en början säkerligen kom- me att lämnas för en viss begränsad tid, som för skolan i fråga bleve en prövo- tid. Det skulle då också kunna inträffa, att en skola, som förlorade examens— rätten, finge ändra sitt namn tillbaka till högre folkskola.
skola. med praktisk realexamen.
Redan nu finnas bestämmelser om avgångsexamen vid högre folkskola. En- Formerna för ligt stadgan för högre folkskolor skall nämligen vid varje högre folkskola mo läsårets slut avgångsexamen, omfattande muntliga och skriftliga uppgifter samt, där så lämpligen kan ske, även praktiska arbetsuppgifter, anställas med de lärjungar, som genomgått skolans lärokurs. Ordningen för denna examen bestämmes, såsom redan angivits, av skolans styrelse.
På grund av den frihet, som sålunda råder, företer avgångsexamen vid högre folkskola mycket olika karaktär vid de skilda skolorna. Vid vissa högre folk- skolor, särskilt de yrkesbestämda i de större städerna, anordnas en ingående examen med skilda skriftliga och muntliga prov. Skriftliga prov förekomma i modersmålet och matematik samt i vissa yrkesämnen och dessutom ibland också i främmande språk. I åtskilliga fall ha använts prov, som givits i real- skolexamen. I andra skolor har examen försiggått under enklare former.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att för närvarande i avgångsexamen vid högre folkskola ingå både skriftliga och muntliga prov. Det är självfallet, att en praktisk realexamen bör innefatta prov av båda dessa slag. Önskvärt är tydligen också, att anordningen av dessa. prov, så långt sådant är möjligt och lämpligt, kommer att överensstämma med vad som gäller beträffande all- män realexamen.
Vad antalet skriftliga prov beträffar, ligger den tanken nära till hands att bestämma detta till samma antal som i den allmänna realexamen. Såsom av kap. XII framgår, hava de sakkunniga tänkt sig, att antalet skriftliga prov i sistnämnda examen skulle vara tre. __ Det är givet, att i praktisk realexamen bör vid alla skoltyperna ingå skrift- ligt prov i modersmålet. Vad uppgifterna för detta skriftliga prov angår, tordei allmänhet kunna sägas, att de böra så avfattas, att de lämna examinan-
i; praktisk real-
examen.
derna tillfälle till val mellan ämnen av mera allmän karaktär och ämnen med direkt inriktning på det yrkesområde, som skoltypen representerar. Det torde vidare vara självklart, att i praktisk realexamen bör ingå skriftligt prov i matematik. Givetvis bör vid bestämmande av uppgifter för detta prov all hänsyn ta. gas till de stora olikheter 1 fråga _om matematikundervisningen, som de olika skoltyperna måste komma att uppvisa. Denna olikhet betingas av de olika typernas yrkesinriktning Och av den skillnad 1 den för matematikunder- xisningen anslagna tiden, som blir en följd därav. Det måste exempelvis bliva mycket olika resultat av matematikundervisningen vid en skola för teknisk utbildning där matematik är ett huvudämne, och vid en skola för huslig ut— bildning, Ödär tiden för matematikundervisningen måste bliva starkt begränsad.
Om det sålunda torde vara klart. att praktisk realexamen bör innefatta skriftliga prov i modersmålet och matematik, är det däremot svårare att avgöra, vilket ämne det tredje provet borde avse. Vid skolor med handelsundervisning kunde man tänka sig examensskrivning i antingen det förnämsta yrkesämnet, bokföring, eller i det första främmande språket. Kanske kunde det vara lämp— ligt att låta lärjungarna välja mellan dessa båda sistnämnda slag av skrivnin- gar. I fråga om skolor för teknisk utbildning synes man som tredje skriv- ämne närmast böra tänka på fysik. Vill man även där ha möjlighet till val. kunde detta avse fysik och främmande språk. Vid skolor för huslig utbildning kan ej gärna skriftligt examensprov i främmande språk förekomma på grund av den begränsade tid, som där skulle komma att stå språkundervisningen till buds. Skall även där ett tredje prov förekomma, finge det väl avse något av yrkesämnena hushållsgöromål eller kvinnlig slöjd.
I fråga om sättet för bestämmande av uppgifter för de skriftliga proven i praktisk realexamen kunna olika möjligheter tänkas. Det kan tänkas, att uppgifterna, i likhet med vad nu är fallet i fråga om examen vid högre folk- skola, bestämmas lokalt för varje särskild skola eller ock att, såsom fallet är i fråga om allmän realexamen, uppgifter utfärdas av skolöverstyrelsen.
Först må några synpunkter anföras, som tala för den förstnämnda anordnin- gen. Formerna för praktisk realexamen böra så nära som möjligt ansluta sig till dem, som nu tillämpas beträffande avgångsexamen vid högre folkskola, och sålunda kunna på det närmaste anpassas efter de speciella lokala förhållan- dena vid den enskilda skolan. Icke blott de olika typerna av högre folkskolor utan även skolor, tillhörande samma typ, kunna sinsemellan förete stora olik- heter. Det är därför svårt att få till stånd en enhetlig ordning i fråga om be- stämmande av uppgifter för de skriftliga proven utan fara för att de enskilda skolornas egenart komme att i större eller mindre grad åsidosättas. En stark uniformitet bör på detta område varken eftersträvas eller frammanas, utan den enskilda skolans frihet att själv anordna sin examen med all hänsyn till före- fintliga lokala förhållanden bör bibehållas oförkränkt. Detta syfte skulle kun- na vinnas, om inspektor såsom examensledare efter samråd med rektor 1 regel finge bestämma även uppgifterna för de skriftliga proven. Å andra sidan” iår emellertid icke förbises vikten av att varje skola hålles uppe på en viss bild- ningsnivå, så att praktisk realexamen komme att beteckna en i det hela lik- värdig bildningsståndpunkt hos dem, som förete betyg från sådan examen. För tillgodoseende av detta syfte synes det vara lämpligt, att medlem av skol- överstyrelsen, därest han övertoge ledningen av examen, skulle giva uppgifter för de skriftliga proven samt att de skriftliga examensproven i varje fall över- sändes till skolöverstyrelsen, som skulle äga att, därest företagen granskning sådant påkallade, vidtaga lämpliga åtgärder i syfte att upprätthålla den prak— tiska realexamens nivå. Lägges uppgiften i regel på inspektor, undveke man att för här ifrågavarande ändamål väsentligt öka skolöverstyrelsens arbete.
Andra skäl tala för att uppgifter för de skriftliga proven i praktisk real-
examen utfärdas av skolöverstyrelsen. Ett av syftemålen med införande av praktisk realexamen skulle vara att för den praktiska utbildning, som högre folkskola lämnar, få en examen, så långt möjligt jämförlig med allmän real— examen. Vill man vinna detta mål, måste själva formerna för de båda examina så långt lämpligen kan ske överensstämma med varandra. Skulle en bestämd olikhet förefinnas på en så viktig punkt som i fråga om bestämmande av upp- gifter för de skriftliga examensproven, bleve skillnaden i själva verket mycket betydande. Skall examen fylla sin uppgift, bör den så anordnas, att arbets- givare och läroanstalter, som mottaga personer med betyg från praktisk real- examen, verkligen kunna veta, vad ett dylikt betyg är värt. Härför fordras, att examen icke blott vid en eller annan skola utan vid samtliga skolor med rätt att meddela praktisk realexamen hålles uppe vid en bestämd nivå. Den faktor, som mer än något annat bidragit till att hålla vår nuvarande realskol- examen uppe både i realiteten och i allmänhetens värdering, torde vara den skriftliga examen med de av skolöverstyrelsen givna gemensamma uppgifterna. Om en liknande ställning skall vinnas åt praktisk realexamen och denna sålun- da bliva någorlunda jämförlig med allmän realexamen, synes det bliva nödvän- digt att överstyrelsen åtager sig arbetet med att ufärda uppgifter för båda sla- gen av examen. Komme bestämmandet av uppgifter för de skriftliga examens- proven att fortfarande ske rent lokalt för varje särskild skola, vore egentligen icke någon förändring genomförd i formerna för examen. Dessa skulle i själva verket bliva desamma, som för närvarande tillämpas vid högre folkskolor it. ex. Stockholm, Göteborg och Malmö. Då man från skolorna själva krävt mera ingående examensbestämmelser, torde man särskilt hava haft i sikte medverkan från överstyrelsen. En sådan torde lättast vinnas på samma sätt som vid all— män realexamen. Om det överlämnades åt skolöverstyrelsen att bestämma upp- gifter för de skriftliga proven, skulle det givetvis bliva överstyrelsen angeläget att vid dessas avfattande taga all hänsyn till de olika skoltypernas skilda krav och noga tillse, att uppgifter i de särskilda ämnena gåves, som lämpade sig för de olika skoltyperna. Med hänsyn till svårigheten att avgöra i fråga om det tredje provet kunde det ju tänkas. att överstyrelsen endast lämnade upp- gifter för prov i modersmålet och matematik.
De sakkunniga hava för egen del ej velat taga någon avgjord ställning till de båda nu nämnda alternativen för bestämmande av de skriftliga examens- uppgifterna. Frågan om praktisk realexamen är så ny och så föga diskuterad bland dem, som saken närmast gäller, att bestämmelser om en sådan examen, därest den skall införas, icke torde kunna utfärdas förrän efter en närmare utredning.
Vad den muntliga prövningen angår, torde den kunna i stort sett anordnas på samma sätt som den muntliga prövningen i allmän realexamen, och få de sakkunniga hänvisa till vad i kapitel XII anförts angående formerna för sådan prövning. De sakkunniga hava där uttalat sig för att examensledningen i regel skulle tillkomma skolans inspektor.
Uppenbart är, att införande av praktisk realexamen måste medföra vissa ändringar i stadgan för högre folkskolor. I denna böra intagas föreskrifter av mera allmän art, under det att bestämmelser av mera lokal karaktär kunna få plats i varje särskild skolas reglemente.
.Den förut lämnade redogörelsen för de högre folkskolornas förekomst giver v1d handen, att de högre folkskolorna äro av mycket olika karaktär till både omfattning och läggning. På grund härav är det tydligtvis icke möjligt att låta vilken högre folkskola som helst få rätt att anställa praktisk realexamen. Främst måste vissa allmänna villkor i fråga om skolkursens längd uppställas.
Närmast till hands ligger det, att rätten att anställa praktisk realexamen
Villkor för
rätt att an-
ställa prak- tisk real- examen.
borde tillerkännas de yrkesbestämda skolorna. Såsom av redogörelsen inhäm- tas, äro dessa i regel treåriga. Man skulle ju kunnat vänta, att den yrkesbe- stämda högre folkskolan liksom den med densamma parallella kommunala mel- lanskolan gjorts fyraårig. Givetvis skulle det varit lättare för högre folk— skolan att visa hän på ett med mellanskolans likvärdigt mål, om skolkursen vid båda varit lika lång. Då den frihet i fråga om klassernas antal, som till- kommer högre'folkskolan, ändock i regel begagnats på det sättet, att de yrkes- bestämda skolorna gjorts treåriga, synes detta giva vid handen, att en skola av denna längd närmast motsvarar det praktiska behovet. Det torde också vara en fördel, att skolkursen ej göres för lång, särskilt då det gäller utbildning för sysselsättningar, där det är av vikt, att de unga ej nödgas allt för länge uppskjuta den praktiska utövningen, och för skolan själv kan det vara en styrka, att den förer fram till examen ett år tidigare än realskolan. Det synes vid sådant förhållande icke vara lämpligt att som villkor för praktisk real- examen fastställa en fyraårig kurs. Man skulle därigenom kvarhålla lärjun— garna på skolbänken längre än som enligt praktisk erfarenhet visat sig ända- målsenligt. Det torde därför vara riktigast att för skola, som skall leda till praktisk realexamen, tänka sig tre klasser ovanom sexklassig folkskola. Att omfånget av den lärokurs, som komme att vitsordas genom praktisk realexa- men, måste bliva mindre än det, som ligger bakom en realskolexamen av nuva- rande karaktär, är uppenbart. Lika tydligt är, att de båda slagen av examen komme att på det närmaste motsvara varandra, om realskolans kurs gjordes ett är kortare. Men en aldrig så eftersträvansvärd överensstämmelse i fråga om examensmålen får uppenbarligen icke bliva bestämmande för skolornas orga- nisation. Denna får ordnas på det sätt, som för varje skolform är det lämp— ligaste.
Av det sagda framgår, att enligt de sakkunnigas mening rätten att meddela praktisk realexamen närmast bör tillkomma yrkesbestämd högre folkskola med tre årsklasser ovanpå sexklassig folkskola. På grund av den olikhet, som före- finnes mellan skolor av nämnda omfattning, torde det emellertid vara nödvän- digt, att rätten till meddelande av praktisk realexamen göres beroende av pröv- ningi varje särskilt fall av den enskilda skolans förutsättningar i förevarande hänseende.
Det finnes emellertid även andra högre folkskolor än de nu angivna, som skulle kunna erhålla examensrätt. I åtskilliga samhällen med obligatorisk sjuklassig folkskola ha upprättats yrkesbestämda högre folkskolor med två klasser ovanpå den sjuklassiga folkskolan. Det kan mycket väl tänkas, att även en högre folkskola med denna organisation skulle kunna tillerkännas examensrätt, därest verkställd prövning ådagalade, att den ägde de nödiga förutsättningarna härför. Visserligen är det en stor fördel, om skolan är tre- årig, så att yrkesinriktningen kan ske ända från början och elevmaterialet tidi- gare hoparbetas. Men det bör å andra sidan ihågkommas, att i den treåriga skolan den första klassen i regel erhåller en mera allmän läggning, så att den starkare yrkesbetoningen inträder först med andra klassen.
I sitt utlåtande har generaldirektör Bergqvist framkastat den tanken. att praktisk realexamen skulle kunna få avläggas även vid allmän högre folkskola, om denna hade tre årsklasser ovanpå sexklassig folkskola och dess lärokurser erhållit en tillräckligt praktisk läggning. Då något förslag till lärokurser för en sådan skola icke finnes framlagt, är det svårt att avgöra, om lärokurserna terkligen skulle få en så praktisk karaktär, att de skulle kunna läggas till grund för praktisk realexamen. En dylik treklassig skola skulle tydligen när— mast komma att överensstämma med den treklassiga realskola, för vilken de sakkunniga utarbetat förslag till timplan och kursplan. Den egentliga skill- naden skulle väl bliva, att den treklassiga högre folkskolan icke skulle behöva
organiseras som grundskola för gymnasiet. Denna frihet skulle kunna använ— das på det sättet, att de rent teoretiska momenten i undervisnmgen så mycket som lämpligen kunde ske bleve skjutna tillbaka för kursmoment av direkt prak- tisk innebörd. Huruvida en skola på detta sätt verkligen skulle kunna erhålla en tillräckligt praktisk karaktär synes vara svårt att på förhand avgöra, och examensrätt bör tydligen medgivas endast efter en omsorgsfull och allsidig prövning av skolöverstyrelsen i olika hänseenden. Om även vissa skäl kunna anföras för den ifrågasatta anordningen, bör det å andra sidan erinras om vikten av att praktisk realexamen verkligen kommer att motsvara sin benäm- ning. Annars föreligger fara för att den ej skall förmå att tillvinna sig det förtroende, som är önskvärt.
Ett bedömande av arten och omfattningen av den bildning, som den yrkes- Tim- och. bestämda högre folkskolan kan giva, och därmed också värdet av den ifrå-ga- Ifursplanpr satta praktiska realexamen bör givetvis i främsta rummet grundas på för såda-fgzeåzggt'E—qa na skolor avsedda undervisningsplaner. Några allmänna undervisningsplanery da högg-;"- finnas för närvarande icke på detta område. Enligt stadgan för högre folk— folkskolor. skolor äger skolöverstyrelsen utfärda normalundervisningsplaner för högre folkskolor. Efter vad de sakkunniga inhämtat, föreligga ännu icke några dylika undervisningsplaner fullt utarbetade. Inom skolöverstyrelsen tillkal- lade sakkunniga från olika typer av högre folkskolor hava emellertid utarbe— tat utkast till dylika planer, innefattande timplaner, kursplaner och metodiska anvisningar. Dessa hava dock ännu icke blivit föremål för slutlig behandling inom överstyrelsen. De sakkunniga hava erhållit tillfälle att taga kännedom om de sålunda föreliggande utkasten. De avse dels tre- och tvåklassiga yrkes- bestämda högre folkskolor för handelsundervisning, för teknisk utbildning och för huslig utbildning, dels tvåklassiga allmänna högre folkskolor.
Efter erhållet medgivande från skolöverstyrelsen hava de sakkunniga an— Exempel på sett sig höra till åskådliggörande av vad här sagts om högre folkskolor och til-"Planen om praktisk realexamen på grundval av de utarbetade utkasten uppgöra exem- pel på timplaner för olika typer av yrkesbestämda treklassiga högre folkskolor. I det hela taget ansluta sig dessa exempel till utkasten, och de ändringar, som vidtagits, ha närmast haft till syfte att i fråga om timantal och timfördelning få så stor överensstämmelse som möjligt med de av de sakkunniga framlagda förslagen till timplaner för realskolan, i detta fall särskilt timplaner för den treåriga realskolan. De framlagda exemplen, vilka återfinnas som bil. 29—32 till de sakkunnigas betänkande, äro såsom redan angivits icke att betrakta som några förslag från de sakkunnigas sida utan blott som upplysande illustra— tioner till vad här sagts om de högre folkskolorna.
Med hänsyn till det syfte, som sålunda föreligger, hava de sakkunniga icke ansett sig böra eftersträva fullständighet i fråga om antalet exempel. Sådana hava lämnats endast för treklassiga skolor såsom varande de allmännaste och viktigaste samt för tre olika skoltyper: skolor för handelsundervisning, för teknisk utbildning och för huslig utbildning. Såsom redan anförts, är det just för dessa typer, som utkast till normalundervisningsplaner blivit utarbetade. Detta beror givetvis på att skolor enligt ifrågavarande typer blivit upprättade 1 ett större antal, så att om dem mera omfattande erfarenhet kunnat vinnas. Det kunde ju ligga nära till hands att dessutom framlägga exempel på timplan för en högre folkskola, inriktad på landets modernäring, jordbruket. För när- varande finnes det en jordbruksbetonad högre folkskola. Denna är dock av anspråkslös omfattning, har blott två klasser, undervisade av samma lärare, och torde därför ej kunna räknas till dem, som skulle kunna meddela praktisk realexamen. Det synes därför icke, åtminstone icke för närvarande, föreligga
Kursplaner.
något allmänt känt behov av yrkesbestämda högre folkskolor med jordbruks- undervisning. Härtill medverka olika orsaker. Det är redan, särskilt genom lantmannaskolorna, väl sörjt för den lägre lantbruksundervisningen, högre folk— skolans åldersstadium är något för tidigt för meddelande av verklig jordbruks- undervisning, och det är svårt att å de orter, dit dessa skolor skulle förläggas, få kvalificerade lärare för undervisning i fackämnen. Det kan emellertid tän- kas, att i framtiden å en eller annan ort förutsättningar för upprättande av högre folkskolor med mera utvecklad jordbruksundervisning skola förefinnas. Om så inträffar, torde det icke vara svårt att genom skolöverstyrelsen erhålla ledning för upprättande av timplan och kursplan. De sakkunniga, som till fullo uppskatta betydelsen av en god undervisning även på jordbrukets område, hava emellertid icke funnit det ingå i sina uppgifter att uppgöra timplaner och kursplaner för typer av högre folkskolor, om vilka någon praktisk erfarenhet ännu icke vunnits.
För skola för huslig utbildning hava lämnats olika exempel på timplaner. Av dessa företer det, som betecknats med A, väsentliga olikheter från övriga timplaner. varför några orienterande upplysningar om det-samma torde vara av nöden. Timplanen i fråga utgår ifrån den förutsättningen, att i 2:a klassen finnas två parallellavdelningar, vardera för den praktiska undervisningen i husligt arbete uppdelad i två grupper. Varje avdelnings båda grupper erhålla varannan vecka huvudsakligen teoretisk och varannan vecka huvudsakligen praktisk undervisning, i senare fallet den ena gruppen i hushållsgöromål och den andra huvudsakligen i slöjd. Genom en sådan anordning får varje vecka någon avdelning teoretisk undervisning, och de för meddelande av denna under- visning anställda lärarkrafterna kunna sålunda bliva fullt utnyttjade. Å and- ra sidan kommer behovet av specialrum för undervisning i slöjd och hushålls- göromål att reduceras till det minsta möjliga. För 3:e klassen tänkes liknande uppdelning av lärjungarna. Läsåret delas i åtta olika perioder. Den i timpla- nen angivna ordningen för arbetets fördelning tillämpas under första perioden. Sedan sker för varje period lämpligt utbyte grupperna emellan, så att efter fyra perioder samtliga grupper genomgått programmet. Under femte perioden blir sedan ordningen för arbetet densamma som under den första.
Några fullständigt utarbetade exempel på kursplaner för högre folkskolor hava de sakkunniga icke ansett sig böra framlägga. Ett arbete av detta slag skulle i hög grad inkräktat på de sakkunnigas arbetstid. som ansetts höra i första rummet ägnas åt mera näraliggande uppgifter, det skulle krävt biträde av åtskilliga speciellt sakkunniga, och det skulle i viss mån kunnat föregripa det arbete, som pågår inom skolöverstyrelsen. Till komplettering av den bild angående arten och omfattningen av de högre folkskolornas bildningsmått. som timplanerna kunna giva, torde det vara tillräckligt att här på grundval av de föreliggande utkasten lämna några allmänna antydningar om kursplanernas innehåll i anslutning till exemplen på timplaner.
I fråga om ämnen av mera allmänbildande karaktär torde det vara lämpligt att utgå ifrån de lärokurser, som av de sakkunniga upptagits för treklassig realskola. Uppenbart är, att dessa kurser icke kunna oförändrade ingå i den yrkesbestämda högre folkskolan, enär tiden för de ifrågavarande ämnena där i regel måste i större eller mindre utsträckning inskränkas, för att utrymme måtte vinnas för de speciella yrkesämnena. Denna förskjutning till fackbild- ningens förmån behöver dock icke innebära någon nedprutning av bildnings- måttet i det hela.
I kristendomskunskap upptagas i den högre folkskolan lämpligen samma kursmoment som i den treklassiga realskolan, naturligtvis med den begräns- ning, som det lägre timantalet betingar.
Målet för modersmålsunderoisningen blir i skolor för handelsundervisning och för teknisk utbildning i det hela taget detsamma som i den treklassiga real- skolan. Även vid modersmålsundervisningen måste emellertid yrkesbetonin- gen komma till uttryck, i det att materialet både för läsningen och för de skrift- liga övningarna, i den mån sådant är möjligt och lämpligt, hämtas från det yrkesområde, på vilket skolans undervisning är inriktad.
Kurserna i främmande språk bliva väsentligen olika i de särskilda skolty— perna. I skolor för handelsundervisning upptagas både engelska och tyska. Engelska har här tänkts som första språk. Denna språkföljd torde vara lämp- ligast för affärslivets behov, och här behöver ej vid bestämmande av språkfölj- dcn hänsyn tagas till gymnasiet. I stort sett torde samma undervisningsresul- tat kunna vinnas som i en treklassig realskola med samma språkföljd. Givet- vis-bör både vid textvalet och tillämpningsövningarna skolans karaktär som yrkesbetonad städse hållas i sikte. —— I skolor för teknisk utbildning och för huslig utbildning kan icke utrymme beredas för mera än ett främmande språk, engelska eller tyska. I skolor med teknisk betoning bör kursomfånget kunna bliva ungefär detsamma som i den handelsbetonade skolans begynnelsespråk, i skolor för husligt arbete betydligt mindre på grund av det lägre timantalet. I de båda sistnämnda skoltyperna bör huvudvikten läggas på läsning av språ- ket, Och skrivning förekomma endasti den mån den påkallas av metodiska skäl.
I historia måste kursen i de högre folkskolorna få mindre omfattning än i en treklassig realskola. Reduktionen bör dock icke ske genom en allmän förtun- ning av realskolans kurs utan snarare på det sättet. att mindre viktiga partier antingen uteslutas eller behandlas mycket översiktligt, under det att sådana partier, som äro av större vikt, erhålla en fylligare framställning. Under alla förhållanden bör åt samhällsläran givas tillräckligt utrymme, och därvid bör givetvis den speciella yrkesbetoningen tagas i tillbörligt beaktande.
Aven i fråga om geografi blir kursomfånget olika allt efter skolans typ. Det- samma gäller ock om innehållsurvalet. I skolor för handelsundervisning blir kursomfånget ungefär detsamma som i en treklassig realskola. Självklart är, att vid stoffurvalet näringslivet särskilt där bör erhålla en mycket framskjuten ställning. Då i de båda andra skoltyperna åt geografien kan ägnas endast hälften så lång tid som i en skola med handelsundervisning, måste givetvis i dem det geografiska stoffet betydligt inskränkas. Angående sättet för be- gränsningen gäller i sin mån vad här ovan sagts om historien. I alla skolty- perna bör undervisningen avslutas med en framställning av Sveriges geografi med särskild hänsyn till naturtillgångar, befolkningsförhållanden, näringsliv och samfärdsel. I denna bör också hembygdens näringsliv erhålla tillbörligt utrymme.
Matematikmzdervisningen kommer självfallet att i hög grad präglas av sko— lans yrkesbetoning. I en skola för handelsundervisning komme kursen till om— fånget att överensstämma med kursen i en treklassig realskola, då timantalet i båda fallen är detsamma. Kursens innehåll blir emellertid väsentligt olika. I högre folkskola för handelsundervisning måste geometrien intaga en blygsam plats och huvudvikten i stället läggas på aritmetiken med särskild inriktning på af färslivets förhållanden. — I en skola för teknisk utbildning blir matema- tiken det ämne, som får det största timantalet. och kursen skulle komma att i både aritmetik och geometri gå något utöver den nuvarande realskolekursen. —— Matematikundervisningen i en skola för huslig utbildning måste få jämförelse- vis blygsam omfattning och närmast avse sådana uppgifter, som falla inom det husliga arbetets område. I geometriundervisningen skulle ingå endast enkla beräkningar, och i aritmetik skulle utöver repetition och utvidg- ning av de i folkskolan behandlade kursmomenten upptagas endast enkla siffcrekvationer med en obekant. Vid bedömande av matematikundervisnin-
gens omfattning må. det emellertid ihågkommas, att praktiska räkneövningar skulle i stor utsträckning förekomma i samband med undervisningen i hushålls- lära, hushållsgöromål och slöjd.
Naturkunnighetsämnena få i de olika skoltyperna mycket olika omfattning och innehåll allt efter typens yrkesbetoning. I skolor för handelsundervisning och för huslig utbildning uppträda icke biologi, fysik och kemi som skilda äm- nen i timplan och kursplan utan hava sammanförts till ett ämne, i skolor för handelsundervisning benämnt naturkunnighet med varukännedom, i skolor för huslig utbildning naturkunnighet. Det förstnämnda namnet angiver, vilken inriktning undervisningen i naturkunnighet synes böra få i en skola med han- delsundervisning. Den egentliga varukännedomen skulle tillhöra 3ze klassens kurs. I 2:a klassen skulle den förberedas genom dels undervisning om in- och utländska gagnväxter, dels en elementär kurs i kemi. I denna klass skulle dessutom ingå en kurs i hälsolära. Första klassens kurs skulle upptaga till det praktiska livet hörande fysiska företeelser. företrädesvis inom mekaniken samt värme— och elektricitetsläran. — I en skola för huslig utbildning skulle ämnet naturkunnighet framför allt upptaga biologi. Därvid skulle hälsoläran intaga främsta rummet och förekomma i samtliga klasser. Dessutom skulle i kursen ingå undervisning om husdjur och skadedjur, om djur- och naturskydd, om de för hushållet viktigaste gagnväxterna, något om medicinalväxter och om rums- växter. Från fysiken och kemien skulle behandlas sådana företeelser, som äro av särskild betydelse för det dagliga livet. Det är även härvidlag att märka, att åtskilligt stoff, som tillhör naturkunnighetens område, skulle komma att be— handlas vid undervisningen i de rena fackämnena. —— I skolor för teknisk ut- bildning skulle av naturkunnighetsämnena biologi icke förekomma. Fysik och kemi skulle däremot erhålla stort utrymme och utgöra yrkesämnen. Under- visningen i dessa ämnen skulle, så långt ske kan, förbindas med lärjungarnas egna laborationer och, i den mån sådant är möjligt, upptaga även enkla beräk- ningar. Inom fysiken skulle värmelära, mekanik och elektricitetslära erhålla en utförligare behandling. Kemien, både den oorganiska och den organiska, skulle särskilt inriktas på tekniska tillämpningar.
I skolor för teknisk utbildning skulle som yrkesämne förekomma även bc- skrivande maskin- och byggnadslära med konstruktionsritning. Huvudmomen- tet i ämnet skulle vara ritningen, vilken skulle förbindas med beskrivning av de avbildade föremålen.
Till yrkesämnena i en skola för teknisk utbildning bör också räknas verk- stadsarbete. Undervisningen häri bör hava till uppgift att göra lärjungarna förtrogna med arbetstekniken inom det mekaniska vcrkstadsarbetet, att låta dem lära känna materiell, arbetsmetoder, maskiner och verktyg s'amt bereda. dem tillfälle till övning i dessas användande. Huvudsakligen skulle övas metall- arbete, varvid i den progressivt ordnade modellserien skulle ingå endast sådana föremål, som vore fullt användbara i det praktiska livet, och undervisningen bedrivas efter på gängse sätt utförda arbetsritningar.
I skolor med handelsundervisning utgör helt naturligt bokföring det för- nämsta yrkesämnet. Till bokföring har i den bifogade timplanen hänförts kontomarbete och handelslära. Kursen i bokföring skulle börja med enklare hushållsbokföring och sedan övergå till dubbel bokföring. avseende såväl en- skild företagare som handels- och aktiebolag. Utom de till de fullständigt ge- nomförda exemplen på böckers förande hörande boksluten skulle förekomma särskilda bokslutsövningar. I förbindelse med bokföringen borde förekomma uppsättande av affärsskrivelser och ifyllande av blanketter. De genom sist- nämnda övningar vunna insikterna skulle samlas och ordnas under sista året vid undervisningen i kontorsarbete, vilken dessutom skulle upptaga utskriv- ning av handelsbrev, kopiering och registrering m. m. Undervisningen i han—
delslära skulle hava till uppgift att i anslutning till vad som inhämtats vid undervisningen i bokföring och kontorsarbete bibringa lärjungarna ökad insikt beträffande det allmännaste inom handelstekniken ochi samband därmed giva dem någon kännedom om viktigare handelsrättsliga förhållanden.
Yrkesämnen i skola med handelsundervisning äro också stenografi och ma- skinskricning. I båda dessa ämnen borde lärjungarna naturligtvis erhålla öv- ning i sådant, som är av betydelse i affärslivet.
Även för skolor för huslig utbildning upptages ämnet bokföring. Det är gi- vetvis här fråga om hushållsbokföring samt om ifyllande av vanliga blanketter.
De viktigaste yrkesämnena i en skola för huslig utbildning äro kvinnlig slöjd, hushållsgöromål och barnavård. Vid undervisningeni kvinnlig slöjd borde utföras olika slag av klädesplagg för vuxna och barn genom sömnad. virkning och stickning. Dessutom borde förekomma stoppning och lappning och ändring av äldre plagg ävensom enklare vävning samt prydnadssöm. Ar- betena borde så långt som möjligt förbindas med av lärjungarna utförd mönster- ritning och tillklippning. Till de praktiska övningarna skulle knytas erforder- lig teoretisk undervisning.
Till ämnet hushållsgörmnål höra flera olika grenar, såsom matlagning, bak- ning, konservering av olika slag, tvätt och strykning, städning och hemvård. Det är tydligt, att undervisningen framför allt bör gå ut på att giva flickorna övning och färdighet i olika slag av husliga sysslor. Med de praktiska arbe— tena borde emellertid även här förbindas teoretisk undervisning.
Undervisningen i barna/vård bör, om den skall nå sitt syfte, huvudsakligen bestå i praktisk handledning att sköta småbarn, såväl spädbarn som koltbarn.
I det föregående har talats om högre folkskolan som en självständig skol— form vid sidan av realskolan. Det torde icke kunna bestridas, att den prakti- ska skolform, varom här är fråga, ställer särskilda krav i fråga om lärarkraf— ter, ledning, utrustning med lokaler m. m., vilka bäst tillgodoses, om skolformen får organiseras helt med hänsyn till sitt särskilda syfte. Om alltså den prak- tiska bildning, det här gäller, bäst främjas genom en för dess behov särskilt organiserad skolform, hindrar detta dock icke, att densamma kan tillgodoses även på andra vägar. Härvidlag ligger den tanken nära, att praktiska linjer på ett lämpligt sätt inordnasi realskolan. För denna utväg har också general— direktör Bergqvist uttalat sig i sitt utlåtande.
Sistnämnda anordning är motiverad. där det på grund av för litet lärjunge-— antal, ekonomiska hänsyn m. m. icke är möjligt att för meddelande av den praktiska bildningen, som skulle vitsordas genom praktisk realexamen, upp— rätta en särskild läroanstalt. Om teoretiska och praktiska linjer sammanföras i en läroanstalt, kunna åtskilliga ekonomiska besparingar göras. Särskild administrativ ledning för den praktiska undervisningen blir obehövlig, vissa skollokaler, särskilt specialrummcn, kunna begagnas av båda linjernas lärjun— gar. Vidare blir det lättare att i de ämnen av allmänbildande art, som skola tillhöra den praktiska linjen, få lämpliga lärare. I vissa ämnen bör under för- utsättning av begränsat lärjungeantal utan olägenhet gemensam undervisning för lärjungar från båda linjerna kunna anordnas. Undervisningen i de speciella yrkesämnena får givetvis i stor utsträckning tillgodoses genom anlitande av timlärare.
Då det gällt att lämna några antydningar om huru praktiska linjer kunna inordnas i realskolan, har det synts de sakkunniga lämpligast att utgå ifrån realskola, som bygger på sexårig grundskola, alltså fyrklassig eller treklassig realskola. Då högre folkskola av både historiska och sakliga skäl icke gärna kan tänkas annat än som en överbyggnad på folkskolan, torde det bliva mest åskådligt, om man söker visa, huru de praktiska linjer, som skulle motsvara
Praktiska. linjer vid realskola.
Praktiska bildnings- linjer paral- lella med fyrklassig realskolas tre lägsta klasser.
Praktiska bildnings- linjer paral- lella med fyrklassig realskolas 2:a och 3zc klass.
högre folkskolan, kunna infogas i en med denna senare i fråga om grundvalen likställd skola. De exempel, som de sakkunniga i det följande lämna, äro av- fattade med hänsyn till den fyrklassiga realskolan. Längre fram skola antyd- ningar givas om inordnande av praktiska linjer även vid realskola med kortare grundskola.
För den praktiska utbildningen vore det givetvis fördelaktigast, om prakti- ska linjer kunde anordnas från början, alltså parallellt redan med den fyrklas- siga realskolans l:a klass. Finnas å en ort så många, som redan omedelbart efter avgången från folkskolans sjätte klass bestämt sig för att välja den prak— tiska utbildningsvägen, att en praktisk linje från början kan inrättas, synes det emellertid vara riktigast, att en högre folkskola där kommer till stånd. I den mån sådant vore lämpligt, kunde den ju organisatoriskt förbindas med real— skolan, så att de i det föregående omnämnda fördelarna i administrativt och ekonomiskt hänseende i möjlig utsträckning måtte kunna vinnas.
Man måste emellertid också räkna med en senare utgrening av de praktiska linjerna. Detta kan nödvändiggöras redan av ekonomiska skäl. Det kan näm- ligen förväntas, att å åtskilliga orter antalet lärjungar, som Välja den prak- tiska utbildningsvägen, är för ringa för att upprättande för dem av en sär- skild treårig bildningslinje skulle kunna anses ekonomiskt försvarligt. I dylikt fall bör man tydligen söka hålla lärjungarna samman så länge som möjligt och, även sedan de fördelats på olika linjer, så långt sig göra låter anordna ge- mensam undervisning. Detta syfte vinnes bäst, om den praktiska bildnings- linjen fullt inordnas i realskolan och utgrenas först på ett senare stadium i denna. Härför talar också den omständigheten, att ett större antal lärjungar å den praktiska linjen kan förväntas, om lärjungarna få en viss prövotid, innan de avgöra, om de skola välja den teoretiska eller den praktiska vägen.
Skall en tillräckligt stark differentiering i praktisk riktning kunna vidtagas. synes det emellertid vara nödvändigt, att den gemensamma undervisningen för samtliga lärjungar inskränkes till realskolans l:a klass och att de praktiska linjernas utgrening alltså får ske från och med 2za klassen. Det har redan i det föregående framhållits, att även i en yrkesbestämd högre folkskola under- visningen i l:a klassen måste erhålla en mera allmän karaktär. Den starkare yrkesbetoningen kommer alltså även i en sådan skola att inträda först med 2:21 klassen. Om därför differentieringen sker från och med realskolans 2:a klass och alltså två år erhållas för den mera bestämt yrkesinriktade undervisningen, torde i stort sett vid 3:e klassens slut samma resultat uppnås som i en treklas- sig högre folkskola. Det kan givetvis icke undvikas, att skiljaktigheter på åt- skilliga punkter uppstå, men dessa torde icke behöva bliva så stora, att de ut- grenade linjernas praktiska karaktär skulle komma att äventyras.
De sakkunniga bifoga som bil. 33—35 exempel på timplaner, som utvisa., huru timfördelningen skulle kunna ordnas, om man vid en fyrklassig realskola upprättar praktiska linjer med utgrening från och med 2za klassen och avslut- ning med 3ze klassen.
De sakkunniga hava här upptagit samma tre linjer, som ingå i de förut av- handlade exemplen på timplaner för högre folkskolor. Uppenbart är, att det ytterst sällan kan komma i fråga, att alla tre linjerna anordnas vid en och samma skola. Huru många och vilka som skola väljas får bero på förefintliga lokala behov och möjligheter.
Ett par av skiljaktigheterna från timplanerna för högre folkskolor torde här böra påpekas. Inom handelslinjen har ej kunnat vinnas utrymme för mera än ett främmande språk. Skulle två språk medtagas, hade ej tillräckligt timantal kunnat beredas åt de egentliga yrkesämnena. Det är givet, att man vid han—
delslinjen liksom vid de båda andra linjerna måst välja det främmande språk, som är realskolans begynnelsespråk. Då i l:a klassen av de för den husliga linjen karakteristiska yrkesämnena finnes upptaget endast ämnet kvinnlig slöjd med två timmar, har det ej varit möjligt att få rum för barnavård såsom särskilt ämne, om tillräcklig tid skolat vinnas för en någorlunda tillfredsstäl- lande avslutning av de i_1:a klassen påbegynta ämnena. Givetvis kommer all- tid någon teoretisk undervisning i barnavård att ingå i undervisningen i hälsolära.
I fråga om lärokurserna torde det ej vara nödigt att här lämna några sär- skilda kommentarer. Vad som i det föregående sagts kan i stort gälla även de kurser, som kunna genomgås å de praktiska linjerna i realskola.
De sakkunniga hava jämväl tagit under övervägande, huruvida det icke skulle vara möjligt att för lärjungar, som genomgått två klasser i den fyrklas- siga allmänna realskolan men som önska avgå från skolan ett år tidigare för att ägna sig åt praktisk verksamhet, anordna en med 3:e realskoleklassen pa- rallell praktisk avslutningsklass. Det ligger i öppen dag, att det måste möta mycket stora svårigheter att under ett enda är få tillräcklig tid till att både giva en lämplig avslutning åt de förut påbörjade ämnena och att bereda en praktisk utbildning av verkligt värde, och det synes i själva verket icke möj- ligt att på detta sätt erhålla praktiska linjer, som i fråga om den yrkesbetonade undervisningen skulle kunna jämföras med yrkesbestämd högre folkskola. De sakkunniga hava emellertid ansett sig böra göra ett försök att utarbeta timpla— ner även för ettåriga praktiska bildningslinjer, parallella med realskolans 3ze klass. Därvid har icke upptagits någon särskild teknisk linje. Tiden för faek— ämnena skulle i en sådan linje bliva för knapp, för att den skulle i någon mån kunna motsvara sitt namn. I de uppgjorda, som bil. 36 och 37 intagna exemplen hava därför upptagits blott två linjer, den ena inriktad på handel, den andra på husligt arbete. Det har ej kunnat undvikas, att i detta exempel timantalet för de egentliga yrkesämnena blivit starkt begränsat i jämförelse med motsva- rande timtal på tre- eller tvååriga linjer. Om det verkligen skall bliva möjligt att få utrymme för dessa ämnen, blir det emellertid nödvändigt att utesluta det ena av de båda främmande språken.
De sakkunniga hava redan anfört, att man med en avslutningsklass av nu angiven karaktär knappast kan vinna det avsedda syftet. Med hänsyn till den jämförelsevis blygsamma omfattning, som undervisningen i de rena fackäm- nena kan få i en sådan klass, måste man givetvis ställa sig tveksam inför frå- gan, huruvida avgång från en dylik klass skulle kunna förbindas med praktisk realexamen.
De nu lämnade exemplen på praktiska utbildningslinjer vid realskola avse parallella linjer vid fyrklassig realskola. De kunna även gälla som exempel på sådana linjer vid treårig realskola, då även denna skulle bygga på sexårig grundskola. Vid genomförande av dylik realskola skulle den allmänna och den praktiska realexamen beteckna avslutningen på en lika lång skolkurs.
Praktiska utbildningslinjer kunna givetvis anordnas även vid realskolor, som bygga på grundskola av kortare varaktighet, således även vid femklassig eller sexklassig realskola.
Utgreningen kan vid dessa skolor ej gärna ske från början. Den kan före- tagas först på ett stadium, då lärjungarna hunnit till någorlunda klarhet om sitt framtida studiemål och sålunda kunna avgöra, om de skola gå en mera teoretisk eller en mera praktisk studieväg. Att detta val ej kan förläggas för tidigt framgår också därav, att det ej blir fråga blott om val mellan teoretisk
25—253165
Praktiska bildnings- linjer paral- lella med fyrklassig realskolas 3:e klass.
Praktiska bildnings- linjer vid realskolor med fyraårig eller treårig grundskola.
Prrlzktz'ska bilr nings—
I in 'er är tckor.
Praktisk
och praktisk utbildning i allmänhet, utan valet kommer i regel att stå mellan den teoretiska bildningslinjen och en praktisk linje, inriktad på ett bestämt yrkesområde.
På grund av de nu anförda omständigheterna synes valet ej gärna kunna för- läggas till ett tidigare stadium än det, då kursen i folkskolan vanligen avslutas. Utgreningen skulle då kunna ske tidigast efter 2:a klassen i femklassig och efter 3ze klassen i sexklassig realskola.
Vill man dessutom bibehålla överensstämmelsen med den högre folkskolan och den fyrklassiga realskolans praktiska linjer därutinnan, att praktisk real- examen komme att förläggas ett år tidigare än allmän realexamen, måste av- slutningen förläggas till 4:e respektive öze klassen. För de praktiska bild— ningslinjerna erhölles då två år. De komme sålunda att överensstämma med de ovan behandlade, med den fyrklassiga realskolans 2:a och 3:e klass parallella linjerna, och borde tydligen tillkomma under samma förutsättningar. Där till- räckligt antal lärjungar för en treårig linje funnes, borde även å orter, som här äro i fråga, lämpligen upprättas treklassiga högre folkskolor. På organisatio— nen av tvååriga praktiska linjer vid fem- eller sexklassig realskola kan även i övrigt i huvudsak tillämpas, vad som förut sagts angående dylika linjer vid fyrklassig realskola. Detsamma gäller också om ettåriga linjer.
De nu omnämnda praktiska utbildningslinjerna hava tänkts anordnade vid realskolor. Tydligt är att dylika linjer kunna upprättas även vid flickskolor, där i övrigt nödiga förutsättningar finnas. Vad nu sagts om dessa linjer vid realskolor torde i tillämpliga delar kunna gälla även om flickskolelinjer av liknande art.
De sakkunniga vilja slutligen yttra något om den betydelse, praktisk real—
rcalmamms examen skulle få för den, som avlagt densamma.
betydelse.
Redan i det föregående har anförts, att denna examen skulle vara avsedd för dem, som ämna ägna sig åt praktisk verksamhet. Man kan med visshet utgå ifrån att de flesta av dessa komma att övergå till någon gren av det privata arbetslivet, och redan vunnen erfarenhet från de högre folkskolorna pekar be- stämt i denna riktning. För dessa måste det bliva till stor nytta, om de i skolan erhållit en undervisning, som direkt varit inriktad på den art av verk— samhet, som kommer att bliva deras kall i livet. Och ett betyg från en examen, som vitsordar en som förberedelse för ett visst yrkesområde erhållen utbildning, bör också underlätta anställning hos en arbetsgivare inom detta område. Re- 'dan den omständigheten, att staten närmare inordnar den praktiska skolutbild- ning, varom här är fråga, i skolsystemet och organiserar en för denna avsedd examen, torde i sin mån kunna bidraga till att denna skolutbildning blir upp- märkäammad av arbetsgivarna och kommer att bliva föremål för deras för— troen e.
Emellertid uppställer sig också den frågan, huruvida praktisk realexamen kan, liksom fallet nu är med realskolexamen, giva kompetens för vissa anställ- ningar i statens tjänst. Svaret på denna fråga kan tydligen givas endast av de myndigheter, som hava att fastställa kompetensen för sådana anställningar, och förutsätter därför en omfattande utredning, vilken de sakkunniga icke varit % tillfälle att verkställa. Några allmänna synpunkter må emellertid här an-
oras.
De sakkunniga hava redan haft anledning erinra om det förhållandet, att man på flera håll anser den nuvarande realskolexamen för svag såsom kompe- tens för åtskilliga av de befattningar inom administrationen, för vilka den skall utgöra förberedelse. Det är givet, att man i dylika fall ännu mindre kan godtaga examen från en ett år kortare skolkurs, helst som anmärkningarna
framför allt gällt de utexaminerades mognad och allmänna bildningsnivå. Den— na senare komme att i viss mån försvagas i en skolform, som skulle giva ut- rymme även för undervisning i fackliga ämnen. Det är emellertid att märka. att, såsom också förut framhållits, kompetensen till befattningar i allmän tjänst spelar en jämförelsevis underordnad roll för dem, som avlägga realexamen, enär utsikten att erhålla dylika befattningar är mycket ringa i förhållande till an- talet utexaminerade.
De sakkunniga vilja emellertid i detta sammanhang erinra om en annan form för rekrytering av befattningar särskilt inom statens affärsdrivande verk. För det mindre antal befattningar, för vilkas skötande fordras högre kvalifikatio— ner, önskar man naturligtvis personer med god teoretisk utbildning. Ett mye- ket stort antal platser med jämförelsevis kvalificerat arbete rekryteras däremot med personer, som börjat sin bana på de allra lägsta posterna men som genom begåvning, duglighet och plikttroliet visat sig äga förutsättningar att sköta mera krävande befattningar. För dem bland den lägre personalen, som vilja och kunna komma fram till dylika befattningar, måste det vara en stor fördel, om de före sitt inträde i verket genomgått en skola med praktisk läggning, som kunnat förbereda dem för deras kommande arbete. Om detta består i kontors— göromål, måste de hava stor nytta av att hava genomgått en skola med inrikt- ning på handel; om arbetet mera är av teknisk art, måste den utbildning, som gives i en skola för teknisk utbildning, komma väl till pass.
Det kan emellertid också inträffa, att den, som genomgått en högre folkskola eller en praktisk linje vid en realskola, ej vill genast träda ut i praktisk verk- samhet utan önskar fortsatt utbildning vid någon högre faekbildningsanstalt. Aven i detta fall bör den utbildning, som erhållits i den lägre fackbetonade skolan, kunna bliva en lämplig förberedelse. I skolöverstyrelsens majoritets utlåtande, bakom vilket stå även överstyrelsens till yrkesskolavdelningen hö- rande medlemmar, göres det uttalandet, att en högre folkskola med han- delsundervisning borde kunna tjäna som grundval för studier vid han— delsgymnasium samt en högre folkskola. med teknisk undervisning som grundval för studier vid tekniskt gymnasium eller teknisk faekskola. En förutsättning härför vore, att av lärjungar, som komme från högre folkskola, skulle krävas inträdesprövning enligt grunder, som överstyrelsen på annat ställe i sitt utlåtande förordat. Vad genomgång av en skola för huslig utbild- ning angår, synes denna kunna bliva en god förberedelse för inträde i mera kvalificerade läroanstalter på det husliga området. En fördel härvidlag är det tydlligen, om mellan de båda skolkurserna ligger någon tids praktisk verk- sam iet.
Överblick över opinio- nerna röran- de skoltidens förlängning.
Kap. XIV. Den sexåriga grundskolan och skoltidens längd.
1. Skolkommissionens organisationsförslag och skoltidens förlängning.
Skolkommissionens förslag förutsätter en organisatorisk förlängning med ett år av studiegången fram till realskol- och studentexamina ävensom till den högre flickskolans slutmål. Kommissionen erkänner de olägenheter, som ur åtskilliga synpunkter måste vara förbundna med denna förlängning, men anser på anförda skäl, att i stort sett nämnda olägenheter icke böra tillmätas sådan vikt, att de skulle kunna utgöra hinder för genomförandet av ett på enhetsskolans grund vilande undervisningsväsen.
I de över skolkommissionens förslag avgivna yttrandena spelar frågan om skoltidens längd en mycket framskjuten roll. Endast i ett fåtal yttranden till- mätes frågan uttryckligen mindre betydelse, varjämte densamma icke vidröres i ett antal yttranden, i regel sådana, vilka tillstyrka skolkommissionens för- slag. I__övrigt göras i denna punkt invändningar i mer eller mindre bestämd form— Unskan att undvika skoltidens förlängning anföres såsom ett av huvud- motiven för en skolorganisation, vilken genom att bygga den högre skolan på kortare grundskola än den av skolkommissionen föreslagna sexåriga möjliggör bibehållande av den nuvarande studietiden. Men därjämte framföres densamma som ett huvudmotiv från deras sida, vilka utan bestämt förordande av visst organisationsförslag påyrka en ny, förutsättningslös utredning av organisa— tionsfrågan. Och slutligen framhålla många myndigheter och korporationer, vilka i princip uttryckligen ansluta sig till skolkommissionens organisatoriska grundförutsättning: den sexåriga grundskolan, antingen som villkor eller som önskemål, att sådana modifikationer i skolkommissionens förslag måtte vid- tagas, att skoltiden icke alls eller i minsta möjliga utsträckning förlänges.
Det erbjuder ett särskilt intresse att söka erhålla en överblick av opinionerna rörande skoltidens förlängning inom vissa folkskolan mera närstående grupper av myndigheter. Här nedan lämnas därför en tabellarisk översikt med grup- pering av yttranden, vilka avgivits av lärarkollegier vid folkskoleseminarier, av folkskolinspektörer, folkskolestyrelser samt stads- och kommunalfullmäk- tige, därvid under sistnämnda grupp inbegripas jämväl några yttranden, av- givna av andra motsvarande kommunala myndigheter, kommunalstämmor och dylika. Svårigheter hava mött att i den meddelade översikten säkert inordna ett mindre antal oklart hållna yttranden under någon viss av de angivna rubri- kerna. På grund härav upptages sammanställningen, vad de speciella sifferupp-
v
sett torde vara rättvisande.1
Antal över Antal yttran-
Antal av nämnda för-
. _ den vilka i ordande yttranden sääåågmåll prindipförorda vilka bestämt ut: Myndigheter nisationsfdr- skolkommis— trycka önskvärdh eten slav a VViVn a sionens förslag av att skoltidens ttranden om G-årig förlängning helt eller y ' grundskola. delvis undvikes. Folkskoleseminarier . . . . . . . . 15 2 2 Statens folkskolinspektörer . . . . . 52 38 20 Städers folkskolinspektörer . . . . . 20 7 5 Folkskolestyrelser . . . . . . . . . 75 30 16 Stadsfullmäktige . . . . . . . . . 84 27 14 Kommunalfullmäktige . . . . . . . 32 21 5
Till förestående tabell bör för bildens fullständigande fogas, dels att av det stora antal yttranden eller reservationer, som icke tillstyrkt 6-årig grundskola, de allra flesta hänvisa till skoltidens förlängning som ett huvudskäl, dels att ett icke ringa antal sådana avstyrkande eller tveksamma yttranden från kom- munala myndigheter avgivits _ praktiskt taget —— utan meningsskiljaktigheter, dels slutligen, att jämväl minoriteter i seminariernas lärarkollegier samt i folk- skolestyrelser och stadsfullmäktige, vilka principiellt förordat G—årig grund- skola, i stor utsträckning givit uttryck åt önskvärdheten av att skoltidens för- längning om möjligt måtte undvikas. Därjämte torde som uttryck för den een— trala betydelse, som tillmätts frågan om skoltidens förlängning, böra särskilt omnämnas, att bland folkskollärarsammanslutningarna, vilka samtliga princi- piellt anslutit sig till kravet på 6-årig grundskola, Folkskolans vänners förvalt- ningsråd framställt positivt förslag med syfte att undvika skoltidens förläng- ning, Sveriges folkskollärarinneförbund enhälligt uttalat sig för önskvärdheten av att förlängning av skoltiden måtte undvikas utan att tanken på G-årig bot- tenskola övergives eller en splittrande linjedelning i folkskolan genomföres, samt de manliga folkskollärarnas sammanslutning, Sveriges folkskollärarför- bund, förklarat sig vara mycket betänksamt inför utsikten, att skoltiden för— länges, och önskat få möjligheten att begränsa studietiden fram till student- examen till 12 år undersökt.
Den mycket utbredda motvilja som sålunda i föreliggande utlåtanden över
Frågan om skoltidens
skolkommissionens förslag gör sig gällande mot skoltidens förlängning som förlängning konsekvens av en ändrad skolorganisation, är icke något för Sverige egendom— ligt. Aven i andra länder hava l likartade sammanhang starka oplnioner 1 samma riktnlng framträtt.
När i Norge i samband med nedsättande år 1911 av en skolkommission frågan om den högre skolans byggande på avslutad 7—årig folkskola fördes fram till
1 Det bör särskilt anmärkas, att bland de yttranden, vilka icke inräknats i sådana, som i princip förorda 6—årig grundskola, finnas några, som på grund av sin avfattning icke heller kunna räknas till dem, som uttryckligen avstyrkt förslaget eller förordat förutsättningslös utredning. Detta gäller ett yttrande från folkskolestyrelse (Hedemora), sju yttranden avgivna av stadsfullmäktige (Stockholm, Köping, Västervik. Tidaholm, Landskrona, Trälleborg, Västerås), och tre yttranden, avgivna av kom- munalfullmäktige (Lungsund, Saltsjöbaden och Leksand). Dessutom hava stadsfullmäktige i sju städer, vilka. icke i tabellen äro redovisade, förklarat, att de icke velat yttra sig över organisationsfrågan i dess helhet. Slutligen må nämnas, att yttranden, som i mer vaga ordalag antytt önskvärdheten av att skoltidens förlängning måtte undvikas, icke inräknats i sista kolumnen.
i några rämmand e länder.
De sak- kunniga.
Frågans innebörd.
aktualitet, gåves åt nämnda skolkommission sådana direktiv, att den organi— satoriska utredningen blev i hög grad inriktad på att undersöka, huruvida en lösning kunde finnas, varigenom skoltidens förlängning kunde undvi- kas, och ifrågasatt lösning med förlängning av skoltiden framkallade redan vid denna tidpunkt starka gensagor. Det förslag, som av nämn- da skolkommission förordades till alternativ tillämpning vid sidan av förut tillämpade skolorganisatoriska system, fasthöll också vid den 12—åriga skol- gång till studentexamen, som förefanns i den äldre skolorganisationen. Då emellertid det av skolkommissionen utarbetade organisationsförslaget på, grund av från skilda håll anmärkta brister sköts åt sidan, beslöt stortinget omsider år 1920, att statsbidrag skulle utgå endast till mellanskola, vilken byggde på 7-årig folkskola, och framtvang därmed i realiteten i stort sett ett utbytande av det äldre 12-åriga skolsystemet, innefattande 5-årig grundskola ( 5 + 4 + 3), mot ett 13-årigt skolsystern (7 + 3 + 3), varigenOm skoltiden fram till mellanskol— och studentexamina förlängdes med ett år. Denna förlängning av studietiden har dock framkallat stort och allmänt missnöje, och de senare årens genom nedsatta skolkommissioner bedrivna utredningsarbeten torde väsentligen hava inriktats på undersökningar, hur denna förlängning av studietiden må kun- na i görligaste mån undvikas.
I Danmark har eventualiteten av skoltidens förlängning varit övervägd i samband med den år 1919 förordnade skolkommissionens utredningar i och för enhetsskoleproblemets lösning. Men skolkommissionen har utan meningsskilj- aktighet avvisat en sådan organisation, som >>udskyder Tidspunktet for den hejere Skoles Afgangsexaminer i urimelig Grad», och i stället, såsom de sakkunniga i senare sammanhang skola närmare omnämna, genom folksko- lans differentiering sökt finna en lösning, som icke medför förlängning av skoltiden. '
I Tyskland har efter kriget i samband med genomförandet av 4-årig grund— skola och upphävandet av de officiella treåriga förberedelseskolor (»Vor— schulen»), vilka, särskilt i Preussen, ofta voro knutna till högre skolor, skol- tiden till studentexamen i stor utsträckning förlängts från 12 till 13 år, då de högre skolorna allmänt bibehållit 9 årsklasser. Denna långa skolgång har emellertid framkallat stort missnöje och föranlett olikartade förslag till organi— satoriska förändringar. Senast år 1925 har denna fråga varit före i tyska riks- dagen, och dess behandling har lett till positivt beslut, vartill de sakkunniga senare återkomma.
I Finland har under senare år framträtt intresse för övergång från 4-årig till 6-årig grundskola, och som förberedande åtgärd hava sedan år 1919 försök anställts vid två skolor, vilka på sex år skulle föra fram de från 6-årig folk— skola mottagna lärjungarna till studentexamen, ett försök, som numera lett till ett första avslutat resultat. Det i förevarande sammanhang särskilt anmärk- ningsvärda är, att den skolorganisation, som sålunda försöksvis tillämpats, inne- bär ett fasthållande vid förut tillämpade 12-åriga sammanlagda studietid för avläggande av studentexamen och alltså innebär ett försök att i önskad rikt- ning lösa enhetsskoleproblemet utan förlängning av studietiden.
Den synnerligen starka opinion, som sålunda både i Sverige och i andra kul— turlängder gjort sig gällande mot en organisatorisk lösning av enhetsskolepro- blemet, varigenom skoltiden bleve förlängd utan motsvarande höjning av kun- skapsresultaten, tyder i och för sig på att varje organisatorisk lösning med denna innebörd i nämnda konsekvens företer en betydande svaghet. Visserligen har
från flera håll erinrats om att en högre genomsnittlig ålder vid examens av- läggande också innebure större garantier för den meddelade underv1sn1ngens ordentliga tillägnande. Men uppenbart är, att så länge det icke kan påstås, att normalt studiebegåvade lärjungar icke med det i Sverige tillämpade 12-åriga organisationssystemet och därav betingade äldersförhållanden kunna tillfreds— ställande tillägna sig de föreskrivna kurserna — och för en sådan uppfattning saknas hållbara grunder — så länge föreligger icke ur denna synpunkt an- ledning att godtaga en förlängning av studietiden. Å andra sidan äro olägen- heterna med studietidens förlängning påtagliga. I sådant hänseende hava i av— givna utlåtanden företrädesvis tre omständigheter framhållits: det olämpliga uti att lärjungar nödgas kvarbliva i skolan vid en ålder, då de äro mogna att gå ut i livet, skoltidsförlängningens ekonomiska avigsidor samt de ökade risker- na för ett parallellt med grundskolan framväxande system av privata förbere- delseskolor och förberedelsekurser.
I avseende å skoltidsförlängningens ekonomiska konsekvenser har särskilt framhållits svårigheten för mindre bemedlade föräldrar att för sina barn bära kostnaderna för en förlängning av en i och för sig redan nu avsevärd studie- tid. Det torde också kunna antagas, att en icke ringa del av de lärjungar, vilka för närvarande åtnjuta nedsättning i terminsavgifter, vinna inträde i läroverken i organisatoriskt normal tid och följaktligen med tillämpning av den av skol- kommissionen föreslagna skolorganisationen skulle hava fått studietiden för- längd. Men härtill bör läggas, att läroverken i mycket stor utsträckning re- kryteras från en medelklass, vars ekonomiska standard, oavsett om densamma motiverar nedsättning i terminsavgifter eller ej, gör en förlängning av studie— tiden till en långtifrån likgiltig sak. I avseende å det möjliga vidgade ut- nyttjandet av privat förberedelse för inträde i den högre skolan må erinras om att redan varje utsträckning av grundskolans längd innebär en viss lockelse för föräldrar att genom anlitande av särskilda skolor eller kurser med möjlig- het till raskare fortskridande i skolarbetet, än vad folkskolan på grund av sina särskilda arbetsförutsättningar i allmänhet kan åstadkomma, söka om möjligt få barnens skoltid förkortad. Belysande härutinnan är, att i Finland, där skol- systern med 4-årig grundskola tillämpas, finnes ett icke ringa antal skolor, vilka på tre år förbereda för inträde i högre skola. Men skäl tala för att önsk— ningar att förkorta studietiden kunna i berörda hänseende få större betydelse, om grundskolans förlängning därjämte medför en organisatorisk förlängning av studietiden. Då redan nu omkring 40 % av de lärjungar, som söka inträde i de allmänna läroverken, icke övergå omedelbart från folkskolan, bör man i varje fall räkna med möjligheten, att en större utsträckning av grundskolans längd i förening med förlängning av skoltiden i nu berörda hänseende kan få icke önskvärda konsekvenser för den socialt fostrande bottenskola, som genom en enhetsskolereform eftersträvas, och detta särskilt å orter, där den starkare sociala differentieringen samt det större invånareantalet i och för sig erbjuda gynnsam jordmån för förberedande privatskolor.
Emellertid har med avseende å den förlängning av skoltiden, som skolkom- missionens förslag innebär, med erkännande i stort sett av de olägenheter, som denna förlängning i och för sig ovedersägligen skulle medföra, från flera håll framhållits, att nämnda förlängning dock icke vore av den stora och avgörande betydelse, som från andra håll förmenats, enär densamma i realiteten blott komme att drabba en mindre del av de högre skolornas lärjungar och följakt- ligen genomsnittligt komme att avsevärt understiga det hela är, varmed för— slaget organisatoriskt förlänger skoltiden och varom meningsutbytet i allmän- het rört sig.
Organisa— torisk och genomsnittlig förlängning av skoltiden.
Studietiden I sådant hänseende har bl. a. framhållits, att med tillämpning av skolkom- förlärjungafimissionens förslag skoltiden icke komme att förlängas för två lärjungegrup- ”få???” per: för mellanskolornas lärjungar, vilka redan nu i regel hade IO-årig studie- kvinnliga. m_gång fram till realskolexamen, samt i allmänhet för sådana kvinnliga lär- jungar med jungar, som avlägga studentexamen, enär övergång till gymnasier från flick- smdentexa' skolor för närvarande försigginge, till 4-åriga gymnasier från sjätte klass och 53353; till 3—åriga gymnasier från sjunde klass, varigenom studiegången följaktligen ' fram till studentexamen för dessa lärjungar redan nu vore organisatoriskt 13- årig. I avseende å de nu förefintliga mellanskolorna bör emellertid erinras om att dessa skolors lärarkollegier i mycket stor utsträckning ställt sig av- visande till skolkommissionens förslag, bl. a. just på grund av den alltför långa studietiden, samt att förevarande frågas aktualitet även med hänsyn till lärjungarnai dessa skolor i viss mån gör sig märkbar i så måtto, att ett mindre antal av dem söka att förkorta studiegången före inträde i mellanskola an- tingen genom inprövning —— med eller utan extraläsning —— från folkskolans femte klass eller genom anlitande av särskilda förberedelseskolor, strävanden, vilka vid ett mindre antal mellanskolor göra sig starkt gällande. I avseende å de lärjungar i flickskolorna, som ställa studentexamen som studiemål, bör be- märkas, att den lugna studieväg före inträdet å gymnasiet, som den nuvarande 13-åriga skoltiden medgiver, enligt skolkommissionens förslag komme att med samma studietid ersättas med en på realskolestadiet vida mer forcerad stu- diegång, vadan alltså visserligen skoltiden icke bleve förlängd, men i stället arbetsbelastningen bleve ur hygienisk synpunkt avgjort mer ogynnsam. Skulle med 6-årig grundskola en under övergångsåren mindre forcerad studiegång, liknande den nu tillämpade, anordnas —— varom de sakkunniga å annat ställe (kap. XI) yttrat sig _ måste i själva verket studiegången fram till student- examen för nu ifrågavarande lärjungegrupp bliva 14-årig och alltså i jäm— förelse med nu tillämpade studiegång med ett år förlängas.
småietidPHS Viktigare med avseende å bedömandet av den organisatoriskt förlängda stu— lgenonfslftt' dietidens betydelse är den omständigheten, att vid läroverken med genomfö- liga tbrlang- _ Cl k lk . . f" 1 Cl - ..d d f" l" - _ 13 d- lung v1d öve,_1an e av s 0 ommrss1onens ors ag en intra an e or angnmgen av su ie— gång från tiden bleve genomsnitthgt kortare än ett år. med andra ord att förlängnlngen 3'ån'g grund- av studietiden skulle hava betydelse endast för en del av lärjungarna vid dessa G_ålifåagfålåd_läroanstalter. Med utgångspunkt från en jämförelse mellan genomsnittsål- skola enligt dem i mellanskolans första och statssamskolans tredje klass har skolkommis- skolkommis- sionen beräknat denna genomsnittliga åldersskillnad vid avlagd realexamen Siouens för- till 0.3 och vid avlagd studentexamen för gossar till 0.4 år. Vid beräknande
Slag' av denna senare siffra förutsätter skolkommissionen, att det treåriga gymna- siet i regel skulle genomgås utan kvarsittning.
Mot skolkommissionens beräkningsmetod hava i avgivna utlåtanden åtskil- liga anmärkningar riktats. Sålunda har bl. a. invänts, att det vore oriktigt att jämföra medelåldern i de angivna klasserna i mellanskolor och statssam- skolor, då i mellanskolans första klass kvarsittningsfrekvensen i mindre grad kunnat inverka på medelåldern, än vad förhållandet är med kvarsittning-s- frekvensen i statssamskolans lägsta klasser upp till tredje klassen. Vidare har anmärkts, att det vore oriktigt att vid beräkning av medelåldern i mellan- skolorna medtaga även sådana lärjungar, vilka förberetts för inträde genom annan studiegång än 6-klassig folkskola. Slutligen har anmärkts, att det vore oriktigt att lägga den genomsnittliga lärjungeåldern vid statssamskolor till grund för jämförelsen, då denna ålder vore osedvanligt hög och den så— lunda gjorda jämförelsen näppeligen vore rättvisande med hänsyn till ålders— förhållandenas förskjutning vid övergång från 3-årig till (tl-årig grundskola vid andra realskolor. På grund av sålunda framställda anmärkningar hava
v,- ___—.
de sakkunniga såsom stickprov låtit för höstterminen 1924 uträkna ålders- skillnaden för gossarna i klass 3 av mellanskolorna med undantag av sådana, till vilka lärjungar för inträde i större utsträckning beredas genom privatsko- lor, och i klass 5 av realskolorna, därvid följande siffror framkommit:
Mellanskolor ...................... 14.93 är Statssamskolor .. .................................... . 14.74 » Realskolor för gossar i mindre städer .................. 14.54 »
Statssamskolor och realskolor för gossar i mindre städer.. 14.62 » Realskolor vid högre allmänna läroverk och fristående real-
skolor i de tre största städerna ............ — .......... , 14.53 >> Samtliga real- och samskolor , ......................... 14.54 »
Det framgår av dessa siffror, att statssamskolornas ålderssiffror äro jäm— förelsevis höga och att åldersskillnaden för lärjungarna i mellanskolorna och samtliga realskolor är omkr. 0.4 eller något högre än vad skolkommissionen beräknat. Huruvida denna åldersskillnad kan betraktas som representativ för den åldershöjning, som genom övergång till 6-klassig grundskola komme att för realskolan inträda, beror givetvis bl. a. på huruvida de nuvarande mellanskolornas genomsnittliga ålderstal komme att överensstämma med ål- derstalen jämväl för de blivande på 6-klassig grundskola byggda realskolor- nas. Att åldershöjningen torde kunna beräknas bliva högre i de större stä- derna, härför synes i viss mån tala en beräkning av åldersförhållandena i vissa större städer med både läroverk och mellanskolor för höstterminerna 1923 och 1924, vilken beräkning emellertid knappast är obetingat representativ på grund av det särskilt för mellanskolorna låga antalet manliga elever. Siff- rorna te sig som följer:
Å 1 d e r . i m llan— S t a d ] 235515;an skolaens 3:e Äldersskillnad. ' " klass Stockholm ................. 14.42 14.88 0.46 Malmö ................... 14.30 14.79 0.49 Norrköping ................. 14.25 14.95 0.70 Samtliga .................. 14.38 14.85 0.47
Emellertid torde nu förevarande metod för beräkning av åldersförskjut- ningen vid övergång till ö-årig grundskola, ehuru till sin utgångspunkt rätt plausibel, vara behäftad med vissa brister, i det att de båda jämförelselederna: mellanskolorna och läroverken, sannolikt hava ett i begåvningshänseende i viss mån olikartat lärjungematerial samt arbeta under även i övrigt delvis olikartade förutsättningar. I detta senare hänseende må bland annat erinras om att på grund av mellanskolornas i allmänhet fåtaligare besatta klassavdel— ningar med all sannolikhet inträdesfordringarna vid dessa skolor i stor ut- sträckning icke så strängt upprätthållas, som vid vissa allmänna läroverk, där den större lärjungeträngseln har en naturlig tendens att framkalla ett skärpande av inträdesfordringarna. Denna skiljaktighet i förutsättningarna vid intagning kan knappast undgå att vid tillämpning av ö-årig grundskola betinga en viss olikhet med avseende å lärjungarnas ålder på olika orter.
En annan beräkningsgrund har med ett mer begränsat lärjungematerial till— lämpats i det av Gävle högre allmänna läroverks lärarkollegium avgivna ut- låtandet. Därvid har först utrönts det antal år, som varje vid läroverket närvarande lärjunge före inträdet i läroverket tillbringat i folkskola eller privatskola, varefter beräknats den genomsnittliga tidsförlust, som eleverna skulle vid inträdet hava lidit, därest de efter genomgången sexårig folkskola
Beräkning av det procen- tuella antal lärjungar vid läroverken, för vilka skol- tiden skulle förlängas.
skulle övergått till realskola. Beräkningen har givit till resultat en genom- snittlig tidsförlust av 0.69 är per individ. En beräkning efter likartade prin- ciper för Luleå läroverk har lett till en genomsnittlig tidsförlust av 0.61 är. För att dessa siffror skulle bliva rättvisande även för den genomsnittliga åldershöjningen vid avgång från högre skola förutsättes, att kvarsittning för den enskilde lärjungen i stort sett skulle äga rum i samma omfatt- ning, vare sig det gällde skolorganisation med det ena eller andra grund- skolesystemet. Förevarande beräkningsgrund erbjuder fördelen att vid jäm— förelsen räkna med likartat eller rättare samma lärjungematerial och även i övrigt mera likartade förhållanden men kan bl. a. icke exakt taga med i be- räkningen en eventuell förkortning av studietiden genom överhoppande av folkskoleklass, ej heller eventuell ytterligare förlängning av densamma på grund av inprövning vid senare tidpunkt än vid avgång från folkskolans sjätte ass. Den slutsats, man överhuvud är berättigad att draga ur de anförda försöken att statistiskt belysa problemet om skoltidens förlängning, synes vara den, att den genomsnittliga förlängningen av skoltiden vid övergång från nuva- rande skolsystem till det av skolkommissionen förordade icke komme att belöpa sig till ett helt år utan ligga ett stycke därunder samt att denna genomsnitt- liga förlängning sannolikt komme att bliva större i fråga om avläggande av studentexamen än i fråga om avläggande av realskolexamen. Huru stor den faktiska genomsnittliga förlängningen exakt komme att bliva, bleve beroende på en hel del förhållanden, vilka icke till sin beskaffenhet och sina verk- ningar låta sig med större säkerhet förutberäknas. Det faktum, att det sta- tistiska medeltalet för förlängningen komme att ligga ett stycke under ett helt år, rubbar emellertid givetvis icke det ofrånkomliga faktum, att lärjunge, som i normal ordning passerar den föreslagna skolorganisationens klassföljd, får en skoltid, som är ett år längre, än vad nuvarande läroverksorganisation förut- sätter som den normala.
Det synes, som om man finge ett fastare grepp i nu förevarande problem, därest man från de statistiska genomsnittliga ålderstalen ginge tillbaka till det förhållande, som närmast förorsakar, att den organisatoriska förlängnin- gen av studietiden icke motsvaras av en lika stor förlängning av den genom— snittliga studietiden per individ, nämligen till det faktum, att en hel del lär- jungar för närvarande av olika skäl icke övergå från folkskola till läroverk vid den organisatoriskt förutsatta tidpunkten utan först senare. Ur tabell- bilaga 2 i skolöverstyrelseminoritetens yttrande (s. 303) kunna utdragas föl- jande i sådant hänseende belysande siffror, avseende tidpunkten för övergång till läroverk i förhållande till den i nuvarande organisation normalt förut— satta. Tabellen avser samtliga höstterminen 1923 närvarande lärjungar i klasserna 1—6 av statens allmänna läroverk (utom ett), vilka övergått från folkskola till läroverk. Som >>normal tid» räknas övergång från folkskolans tredje klass till realskolans första klass, från folkskolans fjärde klass till real- skolans andra klass 0. s. v.
Tidpunkt för övergång Antal % av samtliga
Ett år under normal tid .................... 3511 2.8 Normal tid .......................... 6,739 52.8 Ett är över normal tid 4.640 36.4 Två. är över normal tid 870 6.8
160 1.7 Summa 12,760 1000
' Häri ingå 10 lärjungar, som övergått två år under normal tid.
Detta omfattande material torde vara ägnat att giva en värdefull belysning av den ifrågasatta organisationsförändringens betydelse för åldersförhållandena. Under förutsättning särskilt att samtliga statistiskt redovisade lärjungar vid tillämpning av 6-årig grundskola vunne inträde från folkskolans sjätte klass i realskolan samt att lärjunge löper ungefär lika stor risk att genom kvar- sittning få sin studiegång fördröjd, vare sig han genomginge nuvarande läro— verk eller den av skolkommissionen föreslagna högre skolan, skulle förändrin- gen i sammanlagd studietid för läroverkens från folkskolan komna lärjungar kunna sålunda uttryckas: den av skolkommissionen föreslagna organisationen skulle förlänga studietiden med minst ett år för 55.6 % av lärjungarna, förkorta densamma med minst ett år för 8 % av lärjungarna och bleve utan inflytande på studietiden för 36.4 %.
Härtill bör ytterligare medtagas i beräkningen den föreslagna skolorganisatio-
nens inverkan med avseende å skoltidens längd för den grupp av lärjungar _ för närvarande omkr. 40 % av samtliga inträdessökande —— vilka från privatskolor eller efter föregående privatundervisning söka inträde i läroverken. Det före- ligger ingen mer omfattande undersökning, i vilken utsträckning dessa lär- jungar använt längre tid än den i skolorganisationen normalt förutsatta för be— redelse till inträde i läroverk. Men då sådana lärjungar i allmänhet äro på för- hand bestämda att söka inträde i läroverk, torde man med säkerhet kunna gå ut ifrån att inom denna grupp ett vida större procentuellt antal än inom den från folkskolan kommande använt högst 3 år som förberedelse för inträdesprövning. Detta antagande bekräftas av den för Gävle läroverk gjorda, på likartade principer grundade undersökningen, av vilken framgår, att 64 % av de från folkskolan kommande lärjungarna- och 88 % av de från privatskolorna kommande lärjungarna före inträde i läroverk haft en skoltid av nor- mal längd eller därunder. Därest alltså vilket ju är avsikten och vilket man således teoretiskt bör räkna med — samtliga elever före inträde i den på G-årig folkskola byggda realskolan tillhört folkskolan, skulle man med utgångs- punkt från det här föreliggande statistiska materialet kunna i stort sett räkna med att ett något högre procentuellt antal av läroverkens samtliga lärjungar än ovan angivna 55.6 % komme att med tillämpning av skolkommissionens organi- sationsförslag förlora ett skolår. . I nu angivna beräkningar har, liksom i den förut anförda, från Gävle läro- verkskollegium härrörande beräkningen, hänsyn icke kunnat tagas till de even— tuella justeringar i proportionstalen, som komme att förorsakas å ena sidan av utnyttjade möjligheter att överhoppa någon folkskoleklass, särskilt den sista —— i likhet med vad nu ej sällan sker i fråga om elever, som söka inträde i mellan- skola — samt å andra sidan av den ytterligare förlängning i studietiden, vilken skulle inträda för sådana lärjungar, som icke från folkskolans sjätte klass er- hölle inträde i realskola utan nödgades ännu ett år förbereda sig härför. Någon möjlighet att säkert förutberäkna verkningarna av" dessa ganska osäkra fak- torer erbjuder sig givetvis icke.
Men de ovan angivna siffrorna giva ej blott en mer konkret approximativ bild av den reella förskjutning i skoltidens längd, som skulle inträda vid övergång från nuvarande läroverksorganisation till den av skolkommissionen förordade. De lämna även vissa antydningar om hur skillnaden i skoltidens längd sannolikt komme att gestalta sig vid tillämpning å ena sidan av skolkommissionens för- slag, å andra sidan av vissa andra organisationssystem, vilka vid sidan av nu tillämpade läroverksorganisation varit under övervägande. Det är särskilt två organisationssystem, som i nu förevarande hänseende förtjäna att till sina san- nolika verkningar något belysas.
Skoltidspro- blemet och den 4-äriga grund-
skolan.
Betydelsen av blandade system och övergångsan- ordningar för den genom- snittliga studietidens längd.
Sammanfatt- fattning.
Det är uppenbart, att det försenade inträde i läroverk, som nu i stor utsträck— ning äger rurn och som är den främsta anledningen till att den genomsnitt- liga lärjungcåldern ligger avgjort över den organisatoriskt normala, till sin omfattning har nära samband därmed, att realskolan organisatoriskt bygger redan på folkskolans tredje klass. All sannolikhet talar för att denna förse— ning icke skulle få samma omfattning, därest den högre skolan byggde på 4-årig grundskola. Det torde nämligen särskilt kunna förutsättas, att en del av det stora antal lärjungar, som för närvarande först från folkskolans fjärde klass övergår till realskolans första klass, skulle övergå vid samma tidpunkt även vid tillämpning av system med 4-årig grundskola och alltså komme att utöka den stora lärjungegrupp, som i organisatoriskt normal tid övergått till hög- re skola. Och det torde i övrigt vara tämligen påtagligt, att en förlängning av grundskolan — även med blott ett år — utan förlängning av studietiden i det hela måste medföra, att förekomsten av försenat inträde i realskolan måste till sin omfattning och betydelse bliva reducerad samt alltså i mindre mån än vid tillämpning av kortare grundskola föranleda genomsnittsålderns höjande över den organisatoriskt normala (jfr sid. 138). Dessa antaganden bestyrkas i sin mån av den genom skolöverstyrelsens försorg verkställda statistiska ut- redningen rörande förefintliga anledningar till försenat inträde i läroverk (jfr skolöverstyrelseminoritetens utlåtande, Bil. 2, s. 304), av vilken synes framgå, att dessa anledningar endast delvis äro av den beskaffenhet, att de kunna förut— sättas i samma utsträckning föranleda försenat inträde vid tillämpning av skol- organisation med längre grundskola än 3-årig. Tillämpning av 4—årig grundskola komme alltså antagligen att föranleda en viss sänkning av den nuvarande ge- nomsnittsåldern i den högre skolan, varför alltså genomsnittliga åldersskillna— den vid jämförelse mellan skolsystem med 4_ och G-årig grundskola bleve större än vid jämförelse mellan skolsystern med 3— och 6-årig grundskola och följaktligen frågan om studietidens förlängning bleve till sin betydelse mera påtaglig vid val mellan 4- och 6-årig grundskola än vid val mellan 3- och 6-årig grundskola.
Av de anförda siffrorna framgår även, att den mindre grupp av lärjungar, vilka vid inträde i läroverk försenats minst två år, utövar ett ingalunda be- tydelselöst inflytande i riktning mot höjning av den genomsnittliga åldern i läroverken. Därest det alltså genom tillämpning av blandade system med realskolelinjer, byggda såväl på 6—årig som kortare grundskola (jfr kap. VII) eller under vissa förhållanden genom tillämpning av övergångsanordningar (jfr kap. VIII) kunde sörjas för att lärjungar även efter avslutad G-årig folk- skola utan oskälig försening finge övergå till högre skola, skulle den genom- snittliga åldern inom läroverken i någon mån sänkas. Åldersskillnaden vid jämförelse mellan antydda organisationsmöjligheter och skolsystern med uteslu- tande 6-årig grundskola bleve följaktligen något större, än om jämförelsen av- såge skolsystern meduteslutande kortare grundskola och skolsystem med ute- slutande G-årig grundskola.
Med hänsyn till vad sålunda anförts, synes den förlängning av skoltiden, som skolsystern med 6-årig grundskola i enlighet med skolkommissionens förslag för med sig, vid jämförelse såväl med nuvarande läroverksorganisation som även — och än mer — med vissa andra organisationssystem till sin omfatt- ning och betydelse icke böra underskattas. De sakkunniga hava följaktligen — i överensstämmelse med vad en utbredd opinion påfordrat —— ansett det vara angeläget att i och för åstadkommande av en objektiv och allsidig jämförelse mellan de skilda grundskolesystemen med avseende å fördelar och olägenheter en utredning verkställes, om och i vilken omfattning genom organisatoriska
åtgärder skoltidens förlängning vid tillämpande av G-årig grundskola kan und- vikas, ävensom vilka eventuella följder i andra hänseenden sådana ifrågasatta åtgärder kunna medföra. De sakkunniga hava ansett sig böra söka åstad- komma cn sådan utredning och skola här nedan framställa, vad densamma givit vid handen.
Innan de sakkunniga närmare ingå på hithörande frågor, torde sammanfatt- rrrngsvis böra erinras om de huvudsakliga omständigheter, vilka organisato- riskt medföra en förlängning av skoltiden, därest —— med fasthållande vid sam- ma bildningsmål för de olika skolformerna _ skolsystemet baseras på 6-årig grundskola i enlighet med skolkommissionens förslag.
Till förseningen bidrager i första hand den förut av de sakkunniga (kap. IV) berörda långsammare arbetstakten inom folkskolan, vilken nära sammanhän- ger rned det ojämna lärjungematerialet, med ofta mindre goda förutsättningar för ordnat hemarbete samt med mer sällan tillämpad kvarsittning. Härtill kommer den i folkskolans högre klasser och i realskolan i viss utsträckning fö- rekommande dubbelläsningen av samma eller likartade kurser i olika omfatt- ning, ävensom en i realskolan behövlig repetition av vissa i folkskolan genom- gångna kursmoment — det förra gäller företrädesvis geografi och historia, i mindre mån även kristendomskunskap och naturkunnighet, det senare vissa kursmoment i modermål och matematik. Slutligen bör erinras om att real- skolan, om den skall kunna tillbörligt fylla sin uppgift, särskilt med hänsyn till undervisningen i främmande språk icke tål vid en alltför stark hoptryck- ning.
I de med anledning av skolkommissionens förslag avgivna yttrandena samt i övriga inlägg äro framställda talrika., mer eller mindre varierande förslag till utvägar att med fasthållande vid 6-årig grundskola i större eller mindre mån undvika skoltidens förlängning fram till realexamen och studentexamen eller neutralisera de ofördelaktiga verkningarna av en sådan förlängning. De ut.- vägar, som föreslagits, kunna lämpligen inordnas i följande fyra huvudgrupper. ' 1. Tidigare inträdande av skolpliktsåldern.
2. Snabbare genomgång av folkskolan.
3. Förkortad högre skola på 6-årig odifferentiera'd folkskola.
4. Förkortad högre skola på 6-årig differentierad folkskola. Dessa olika organisatoriska förslag och förslagsgrupper äro, som i det föl- jande skall närmare påvisas, understundom svåra att fullt hålla i sär, i det att de hava benägenhet att genom mellantyper i viss mån övergå i varandra. I sina mer utpräglade huvudformer kunna emellertid de angivna grupperna och typerna från varandra bestämt åtskiljas. Vad i den följande undersökningen avser realskolan, gäller i tillämpliga delar jämväl den högre flickskolan.
2. Tidigare inträdande av skolpliktsåldern.
Med hänsyn till den höjning av genomsnittsåldern vid avläggande av real- och studentexamina, som skulle inträda vid genomförande av skolkommissio- nens förslag, har från flera håll ifrågasatts en sänkning av skolpliktsålderns inträde ned till 6-årsåldern, varigenom den nämnda åldershöjningen vid exa- minas avläggande skulle förebyggas. Detta förslag har emellertid från andra håll framkallat gensagor; särskilt framhåller skolöverstyrelsens majoritet, att de möjligheter till tidigare inträde i skolan, som tydligen endast mera
Orsaker till skoltidens förlängning vid tillämp- ning av G-ärig grundskola enligt skol- kommissio- nens förslag.
Ifrågasatta åtgärder för undvikande av skoltidens förlängning.
Ifrågasatt sänkning av skolplikts— ålderns in- träde.
undantagsvis kunna väntas föreligga, ej böra sättas i system på ett sätt, »som skulle bliva till skada för skolan och för barnen själva». De sakkunniga anse sig böra något belysa denna sålunda framkomna tanke.
De sakkunniga vilja först erinra om att ehuru förevarande förslag fram- kommit med anledning av de anmärkningar, som riktats mot den förlängning av skoltiden, vilken skolkommissionens förslag i tillämpningen skulle med» föra, detsamma givetvis ej kan förhindra en sådan förlängning av skoltiden; tvärtom kunde dess tillämpning medföra ytterligare någon genomsnittlig ök- ning av skoltiden som en följd av ökad kvarsittning på grund av elevernas bristande mogenhet. Såsom redan antytts, åsyftar förslaget i stället att ge- nom sänkande av inträdesåldern möjliggöra sänkt genomsnittsålder vid avläg- gande av real- och studentexamina och att därigenom i visst hänseende neutrali- sera de ofördelaktiga verkningarna av den förlängda skoltiden.
&??me 5? För bedömande av förslagets innebörd och möjligheterna för dess realise- Stamme ”' ' rande torde vara lämpligt att något beröra gällande skollagstiftning och dess tillämpning i nu förevarande hänseende. I gällande folkskolestadga % 35 stad- gas, att barns skolålder räknas från och med det kalenderår, under vilket barnet fyller sju år, men att kyrkostämma på förslag av skolrådet (folkskolestyrelse) må, där så prövas lämpligt, kunna bestämma, att barns skolgång får begynna vid början av det läsår, under vilket barnet fyller sju år. Den senare undan- tagsbestämmelsen har betydelse för det fall — vilket i det ojämförligt största antalet skoldistrikt förekommer — att läsåret börjar med höstterminen, och innebär alltså möjlighet för underårigt barn att intagas i skolan, för den hän— delse detsamma under läsårets vårtermin, alltså under påföljande kalenderårs första fem å sex månader fyller sju år. Den underårighet, som för närvarande är medgiven, inskränker sig alltså till högst ett halvår nedanför tidigast in- trädande skolpliktsålder. I det fåtal skoldistrikt, där läsåret tager sin början med vårterminen, gäller den inträdande skolplikten alla dem, som under ka- lenderåret fylla 7 år, vadan i detta fall skolpliktens inträdande infaller drygt ett halvår tidigare och särskilt medgivande vid underårighet enligt gällande bestämmelser icke kan ifrågasättas. Måålfsggåfe" En sänkning med ett helt år av skolpliktsålderns inträde som kompensation plikts— mot den ettåriga förlängningen av skoltiden skulle innebära icke blott sänk- ålderns sän- ning till lägsta nu tillåtna underårighetsgräns utan även ytterligare sänkning ”Mej/"Ed till ett halvår nedanför denna gräns, alltså ned till ett åldersstadium, från ett '"" vilket i folkskolan i vårt land inga som helst erfarenheter med avseende å barnens lämplighet för skolgång föreligga. Att giva sig in på ett dylikt lagstift- ningsexperiment vore säkerligen mer än vanskligt och torde böra bestämt avrådas. Visserligen förekommer ett sådant tidigt inträdande av skolplikts- åldern i vissa sydligare länder, exempelvis mångenstädes i Tyskland, men detta finner säkerligen sin förklaring i barnens något raskare utvecklings- tempo i sydligare klimat; i Tyskland hava för övrigt starka betänkligheter gjorts gällande mot så tidig skolpliktsålder.
Möjligheten Däremot kan med mera skäl ifrågasättas en sänkning av skolpliktsåldern ""lägg" ungefär ned till lägsta nu tillåtna underårighetsgräns eller till _ett halvår ne- åzdfm så"- danför nu stadgade tidpunkt för skolpliktsålderns inträdande. Aven en sådan kande med sänkning av skolpliktsålderns inträde bör emellertid för visso mycket omsorgs- Ctt halvt är fullt övervägas med ledning av föreliggande erfarenheter. I detta sammanhang må först beaktas, att den möjlighet, som i en del av skoldistrikten för närvarande förefinnes att medgiva underårig inträde i folk—
skolan, i allmänhet är bunden vid vissa villkor, vilka givetvis äro grundade på omfattande erfarenheter. Såsom typiska för i detta hänseende tillämpade villkor må nämnas, att i de av skolöverstyrelsen utgivna förebilderna till reg- lementen för skoldistrikten säges, att underårigt barn skall för att kunna i folkskolan intagas vid undersökning av skolläkaren befinnas starkt och friskt samt för sin ålder väl utvecklat, och för landsdistrikt jämte bestämmelse med liknande syfte även, att barnet skall hava kort skolväg.
Av intresse är Vidare att taga kännedom om den faktiskt förekommande underårigheten i olika delar av landet. De sakkunniga hava i detta syfte här nedan sammanställt några belysande procentsiffror. Då en är 1918 vidtagen förändring i folkskolestadgans skolpliktsbestämmelser av skäl, som i det föl- jande skola vidröras, antagligen verkat i viss mån återhållande med avseende å ansökningar om underåriga barns inträde i folkskolan, avse siffrorna de senaste tillgängliga statistiska uppgifterna före tillkomsten av nämnda skol— pliktsbestämmelser, eller uppgifterna för läsåret 1915—1916.
Barn i 6-22rsåldern i procent av samtliga nyinskriona barn i folkskolan läs— året 1915—1916.
Landsbygd Städer Tillsammans % % %
Norrland jämte Kopparbergs län .......... 5.6 4.5 5.5 Svealand utom Kopparbergs län .......... 9.7 6.7 8.7 Götaland utom Skåne och Blekinge 7.4 7.l 7.3 Skåne och Blekinge 10.3 24.7 14.7 Hela riket .................... 7.8 10.2 8.3
Ett visst intresse i detta sammanhang erbjuder det även att undersöka, i vilken utsträckning barn i 9—årsåldern förekomma i de allmänna läroverkens första klass, detta särskilt enär de regelmässiga skolstudierna före inträde i läroverken få förutsättas vara i regel 3 år och alltså största delen av nioårin— garna få förutsättas hava påbörjat mer regelbundet studiearbete i 6-årsåldern. Av läroverksstatistiken för läsåret 1919—1920 — den senaste tillgängliga med här avsedda uppgifter _ framgår, att under höstterminen 1919 av samtliga elever i första klassen följande procentuella antal elever i 9-årsåldern vunnit inträde:
i högre allmänna läroverk ............................ 18.7 i realskolor för gossar ............ .. ., ...... , ............ , 14.3 i samskolor ........ ,. .. ....... , ........................... 8.3 i samtliga läroverk Ur dessa siffror kan ett och annat av intresse utläsas. Med avseende å de ovan för läsåret 1915—1916 meddelade siffrorna bör emellertid bemärkas, att då det i förevarande sammanhang är fråga om utsträckande av skolplikten till den halvårsgeneration, från vilken för närvarande underåriga under vissa villkor kunna vinna inträde i folkskolan, de angivna procentsiffrorna, vilka avse procentuellt antal av helårsgeneration, rätteligen böra fördubblas, var- jämte även bör medräknas det antal barn i ett fåtal distrikt, vilka börja sin skolgång redan i januari men fylla sju år först under det senare halvåret. Antalet barn, som börja sin skolgång i åldern 6—6 1I:» år, — den ålder, varom här är fråga — borde alltså i det hela kunna uppskattas till inemot en femtedel av barnen i nämnda ålder, ett förhållande, vilket synes giva ett visst fog för det antagandet, att åldern 6—6 1/a- är med hänsyn till de svenska barnens ut- vecklingstempo i stort sett är en något för tidig ålder för begynnande av
Den danska skolkommis- sionen och skolplikts- åldern.
regelbundet skolarbete. Ett sådant antagande styrkes ytterligare av den om— ständigheten, att ett jämförelsevis så ringa antal barn — endast omkring en sjättedel av hela antalet — begagnar sig av möjligheten att i laga minimi- ålder vinna inträde i läroverken. Det är att märka, att det i detta senare fall i stor utsträckning är fråga om barn, vilka på grund av främjande miljö- förhållanden kunna förutsättas vara intellektuellt jämförelsevis tidigt utveck- ade.
Vidare är påtagligt, att de procentuella siffrorna för antalet underåriga barn i folkskolans första klass förete en bestämd och i stort sett lagbunden variation för olika delar av vårt land. Orsakerna till variationen kunna vara flera. Men det ligger nära till hands antaga, att särskilt två faktorer här spela in: bebyggelseförhållandena och de klimatiska förhållandena. En glesare bosättning med längre skolvägar måste givetvis vara hinderlig för skolgång i tidig ålder, och klimatiska faktorer inverka antagligen, som förut antytts, i viss mån på barnens utvecklingstempo och därmed i stort sett på deras större eller mindre lämplighet för tidig skolgång. Att särskilt dessa senare fakto- rer torde hava en utslagsgivande betydelse, synas de återgivna siffrorna vits- orda. Med undantag för en viss avvikelse beträffande den procentuella varia— tionen i Svealand (utom Kopparbergs län) och Götaland (utom Skåne och Blekinge), vilken avvikelse möjligen torde kunna förklaras ur landsbygdens bebyggelseförhållanden, är nämligen stegringen i det procentuella antalet un- deråriga barn från norr till söder i stort sett lagbunden. därvid å ena sidan de låga siffrorna för Norrland och å andra sidan de höga siffrorna för Skåne och Blekinge äro särskilt påtagliga. Tages endast hänsyn till städerna, där bebyggelseförhållandena äro ensartade, är stegringen i detta procentuella antal i de fyra avgränsade områdena från norr till söder fullt kontinuerlig. Detta förhållande synes giva en tydlig fingervisning om att det icke är någon till- fällighet, att i Sverige — liksom i övriga skandinaviska länder — skolplikts- åldern inträder senare än i sydligare länder, och att följaktligen ett i dessa senare länder tidigare inträdande av skolpliktsåldern icke kan åberopas som motiv för en likartad anordning även i vårt land.
Det synes alltså i det hela med utgångspunkt från vunna erfarenheter före- ligga goda skäl för den uppfattningen, att för Sverige gällande bestämmelser rörande tidpunkten för barns intagande i folkskolan äro i stort sett väl avpas— sade efter vårt lands särskilda betingelser och att en sänkning av skolplikts- ålderns lägsta gräns icke är att förorda.
Ett visst stöd för denna uppfattning torde man kunna hämta i den senaste danska skolkommissionens ställning till nu förevarande fråga. I Danmark har sedan 1904 gällt, att skolpliktsåldern inträder för alla barn, vilka vid inskriv- ningstiden, ,som infaller två gånger om året, nämligen vid början av det förra och vid början av det senare skolhalvåret, fyllt 7 år, dock att barn kan upp- tagas i skolan vid fyllda 6 år, om målsman begär detta. Då nu skolkommis— sionen velat genomföra den ordningen, att inskrivning i folkskolan endast skall ske vid skolårets början, som i allmänhet infaller omkring den 1 april, har i samband därmed föreslagits, att skolpliktsåldern skall inträda jämväl för dem, som under det första skolhalvåret, alltså i regel intill omkring den 1 oktober, fylla 7 år, en bestämmelse, vilken i realiteten förlägger den nedre gränsen för skolpliktsålderns inträde i allmänhet någon månad tidigare än gällande svensk skollagstiftning. Men å andra sidan vill majoriteten inom den danska skol- kommissionen icke medgiva, att barn nedanför skolpliktsåldern under några förhållanden få inträda i folkskolan. Denna uppfattning motiveras därmed, att före det sjunde året »Bernehaven», icke skolan, är barnets naturliga plats, om det befinnes önskligt att skaffa barnet sysselsättning utom hemmet. En
— . www—=»—
minoritet yrkar kvarstående av den äldre bestämmelsen, att barn må kunna in- tagas i folkskolan, om det före intagning fyllt 6 år, men motiverar detta yrkan- de endast med hänvisning till, att en sådan möjlighet i många fall kan vara till stor hjälp för hemmen. Den danska skolkommissionens majoritet har allt- så icke velat medgiva en så tidig intagning i folkskolan, som den, vilken enligt svensk skollagstiftning under vissa förutsättningar är medgiven, och har vidare — med full enhällighet — icke velat förlägga den obligatoriska skolpliktsål- derns inträde avsevärt lägre än vad i svensk skollagstiftning stadgas.
Till ytterligare belysning av föreliggande fråga ur skolhygienisk synpunkt hava de sakkunniga anmodat en av de tillkallade medicinskt sakkunniga, lä- karen vid Stockholms folkskolor H. Kjerrulf, att rörande densamma avgiva ett yttrande. Doktor Kjerrulfs uttalande lyder som följer: »Erfarenheten från arbetet i Stockholms folkskolor har givit vid handen, att de barn, som börja skolan i sexårsåldern, ofta nog ej därmed vinna någon tid utan ej sällan inom kort på grund av sjuklighet eller svårighet att följa med nödgas gå om en klass. Denna erfarenhet har i allmänhet lett till den försiktighetsåtgärden, att vid inskrivningen på hösten av sexåringarna endast medtagas de, som senast under instundande januari och februari fylla 7 år och detta endast under förut- sättning av att de vid läkarundersökningen Visa sig äga en god kroppslig och andlig utveckling.
I sydligare länder, där barnens psykiska och fysiska utveckling otvivelaktigt sker hastigare än i Norden, äro barnen visserligen skolpliktiga redan i sexårs- åldern. Förutom den även hos oss iakttagna ökade sjukligheten hos barnen efter deras inträde i skolan så visa emellertid även gjorda iakttagelser (Schmid— Monnard, Halle, bl. a.), att ökningen i vikt i sjunde levnadsåret är mindre hos de barn, som vid denna ålder deltaga i skolarbetet, än hos jämnåriga, som av en eller annan anledning icke gå i skolan, samt att denna viktökning är relativt mindre hos dessa. skolbarn under detta år än under de följande sex skolåren. Ett barn, som börjar skolan relativt sent, (hjärnan visar en jämförelsevis stark tillväxt till slutet av sjunde levnadsåret), har den fördelen, att dess andliga ut- veckling tillåter det att med större lätthet tillägna sig de kunskaper, som äro avsedda för respektive klasser, och erfarenheten har också lärt, att det en och annan gång utan svårighet kunnat på ett år tillägna sig tvenne års kurser. Det sjätte levnadsåret synes otvivelaktigt mer och mer betraktas som ett kri— tiskt år i barnens utveckling, ett är, då visserligen barnens sysselsättande i Kindergarten-Skolor utan men kan äga rum, men då en direkt övergång till verk— ligt skolarbete måste anses farlig för de flesta barns hälsa.»
Uttalande av medi- cinskt sak— kunnig.
Frågan om den lämpliga tidpunkten för skolpliktsålderns inträde är emel- Den tidz' are lertid ej blott av skolhygienisk natur. Den har även ett nära samband med andra viktiga skolspörsmål.
Sålunda berör ett nedflyttande av skolpliktsålderns inträde även bestämmel- serna om skolpliktens upphörande och därmed även indirekt frågan om folk- skolekursens längd.
Enligt år 1918 utfärdade bestämmelser får lärjunge efter inhämtad folkskole— kurs avgå från folkskolan tidigast under det år, då han fyller 13 år. Denna an— ordning torde vara väl motiverad med hänsyn till vikten av att skolan icke för tidigt undanrycker de unga sitt för deras fostran nödiga stöd. Som bekant- hava med hänsyn till tillämpningen av berörda bestämmelser vissa svårigheter framträtt i fråga om elever, som i 6-årsåldern vunnit inträde i folkskolan och redan i 12-årsåldern fullständigt genomgått 6-klassig folkskola, i det att å ena sidan gällande bestämmelser lagt hinder i vägen för deras avgång, men å andra sidan folkskolan på orten icke med ny årskurs kunnat sörja för ett lämpligt
skolpli cts- åldern och
folkskole- kursens längd.
fullföljande av skolarbetet under ytterligare ett läsår. Dessa svårigheter hava för de enskilda fallen lösts på olika sätt: genom beredande av nödtorftig sys- selsättning under ett andra skolår i folkskolans sjätte klass, genom av Kungl. Maj:t beviljad rätt att avgå i 12-årsåldern eller genom av skolmyndighet be- viljat lov fråh vidare skolgång, till dess formell avgång från folkskolan kunnat medgivas. Det torde vara uppenbart, att om tidpunkten för skolpliktens in- träde sänkes till 6-årsåldern och alltså i denna ålder inträder icke blott — som för närvarande är fallet — rätt, utan plikt att börja skolgång, det skulle bliva nödvändigt att antingen åldern för rätt till avgång från folkskola sänkes eller också folkskolan allmänt utvecklas till sjuårig. Då det förra alternati- vet ur uppfostringssynpunkt av många skäl icke kan ifrågasättas, återstår som enda möjliga konsekvens ett allmänt genomförande av 7-årig folkskola, en organisatorisk åtgärd, som emellertid i viss mån bringar enhetsskoleproblemet i nytt läge.
Dem tidi are Slutligen bör i det stora organisatoriska sammanhang, som även i viss mån
gkolpli ?s- gjort frågan om skolpliktsålderns inträdande aktuell, särskilt beaktas, att i fildtemife mg.; samma mån som folkskoleungdomens ålder sjunker, i samma mån minskas också fålliiiicolagis folkskolans möjligheter att såsom grundskola för den högre skolan ernå till-
arbets- fredsställande arbetsresultat. Tidpunkten för skolpliktsålderns inträde har
resultat sålunda ett nära sammanhang med den viktiga frågan om folkskolans bärkraft som grundskola..
3. Snabbare genomgång av folkskolan.
Framkomna Då folkskolans arbete, såsom förut framhållits, på grund av givna förhållan- förslag nom den i allmänhet karakteriseras av relativt mindre intensitet och ett i det hela 9210722529 långsammare fortskridande och då —— som främsta anledning härtill —— lär— skolan På jungematerialet i de särskilda klassavdelningarna i allmänhet är mycket kortare tid ojämnt, ligger det nära till hands att i syfte att få skoltiden förkortad söka än de" bereda utvägar för mer studiebegåvade lärjungar att i raskare takt genom- ”Ormala' gå folkskolan. Denna tanke har framkommit både i skolkommissionens be- tänkande och i åtskilliga uttalanden med anledning av detsamma. Från som— liga håll hava — utan närmare precisering av tillvägagångssättet —— allmän- na yrkanden i angivet syfte framställts. Från andra håll åter hava mer eller mindre preciserade förslag framställts, vilka huvudsakligen rört sig efter två linjer: beredande av möjlighet att överhoppa klass samt utdifferentiering av en särskild linje för mer studiebegåvade och arbetsdugliga lärjungar inom folk- skolan med uppgift att på kortare tid än den normala meddela lärjungar den sexåriga folkskolans avslutade kurs.
Frågans Innan de sakkunniga övergå att närmare granska de sålunda framkomna för— läge i slagen, torde, det i förevarande sammanhang vara av intresse att omnämna, att Tys land. det beslut, som den tyska riksdagen, enligt vad ovan antytts, år 1925 efter starka meningsbrytningar fattat i syfte att i viss utsträckning reducera den organisatoriskt 13-åriga skoltiden fram till studentexamen, just avser tillgri— pande av en utväg i den allmänna riktning, som de ovan omnämnda förslagen angivit. Den av riksdagen beslutna lagbestämmelsen fastställer nämligen, att grundskolans lärogång skall omfatta 4 årsklasser, men medgiver, att sär- skilt prestationsdugliga (»leistungsfähige») lärjungar efter hörande av läraren i grundskolan samt med bifall av skolledningen redan efter treårig vistelse i grundskolan må tillåtas inträde i den högre skolan. Den närmare tillämp— ningen av denna bestämmelse är överlämnad åt de särskilda staternas lagstift-
ning. Beslutet har som en kompromiss genomdrivits av högerpartierna och centern; vänsterpartierna hava i stället önskat en förkortning till åttaårig av den högre skolan, antingen fullt genomförd eller såsom försök tillåten. Den av riksdagen beslutna lagen anger icke, under vilka förutsättningar eller på vilka vågar de ifrågavarande lärjungarna må beredas tillfälle till snabbare genomgång av grundskolan. Av de förda diskussionerna såväl i riksdagen som i pedagogiska kretsar framgår emellertid, att man i första hand avser genom- förande av en differentiering inom grundskolan genom inrättande av en sär- skild linje med färre årsklasser för mer arbetsdugliga lärjungar, vilka åsyfta att söka inträde i den högre skolan. Sådana särskilda linjer eller klasser (»Vorbereitungsklassen») hava sedan ett antal år tillbaka funnits inom en- staka mer systematiskt differentierade tyska folkskoleorganisationer (exem— pelvisi Mannheim och Charlottenburg). Men därjämte synes, åtminstone under den första tiden, vara att förvänta, att med stöd av lagen begåvade lärjungar tillåtas att från tredje klassen i grundskolan — alltså med överhoppande av den fjärde grundskoleklassen — inpröva i den högre skolan.
Skolkommissionen framhåller (I 5. 66) i samband med övervägandet av den förlängning av skoltiden, vilken för en del lärjungegrupper bleve följden, därest dess organisationsförslag trädde i tillämpning, »att i framtiden lika väl som nu utvägar torde förefinnas för begåvade lärjungar att förkorta vägen till studiemålet genom att vinna inträde i högre klass vid tidigare år, att gå över klasser och dylikt». Kommissionen hänvisar härvid särskilt till vad den i annat sammanhang med utgångspunkt från det för folkskolans årsklasser karakteristiska mycket ojämna lärjungematerialet anfört, hurusom det ej torde böra »möta oöverstigliga svårigheter att bereda särskilt studiebegåvade lär- jungar i folkskolan möjligheter att gå fram genom skolans klasser på kortare tid än den normala». Lärjunge, som befinnes med avseende på utvecklingen vara i det hela något så när jämnställd med lärjungarna i en högre klass, borde kunna överflyttas till denna utan att någon onödig formalism finge göra sig gällande vid bedömandet av kunskaperna i de enskilda ämnena. Förefintliga luckor kunde senare utfyllas, om det vore fråga om en verklig begåvning, och för underlättande av övergång borde på ett eller annat sätt särskild undervisning anordnas i vissa ämnen.
I föreliggande yttranden över skolkommissionens betänkande ävensom i det av detsamma föranledda offentliga meningsutbytet har tanken på beredande av möjligheter till överhoppande av folkskoleklass tilldragit sig en ganska livlig uppmärksamhet. Å ena sidan hava starka betänkligheter yppat sig mot att annat än i mer enstaka fall medgiva eller underlätta överhoppande av klass; särskilt hava flera folkskolinspektörer (Hofstedt, Kärrlander, E. Björkman) givit uttryck åt denna uppfattning. Vid senaste allmänna svenska folkskol— lärarmötet, där frågan var föremål för överläggning, framhölls bland annat faran av att genom främjande av överhoppning klasskamratskapets uppfost— rande betydelse kunde äventyras. Det hävdades, att icke minst barndoms— skolan borde hållas fri från tidens jäktande ande och att åtminstone vad som förr kallades småskolan borde vara fri därifrån. Det erinrades om, att den allra största delen av folkskolans lärjungar gå ut direkt i produktivt arbete samt att man främst borde tänka på dem och söka se till, att folkskolan så länge som möjligt bereddes tillfälle att till sina lärjungars bästa utöva sin karaktärsdanande verksamhet. Å andra sidan har på flera håll framträtt in- tresse för att genom särskilda anordningar i berörda. syfte minska olägenheterna av skoltidens organisatoriska förlängning. Detta är förhållandet med flera lärarkollegier vid mellanskolorna, vilka bland annat hänvisat till att sådan
Overhop- pande av klass i folk— skolan.
Skolkommis- sionen.
I yttranden eller eljes gjorda ut- talanden.
De sak— kunniga.
överhoppning av folkskoleklass och, genom tidigare intagning i mellanskolan, särskilt av folkskolans sjätte klass faktiskt i viss utsträckning förekommit. Därjämte föreligga från några skoldistrikt, särskilt Luleå och Lidingö, re- dogörelser för mer systematiskt genomförda anordningar i nu förevarande syfte. Skolöverstyrelsens majoritet ställer sig tveksam till de framkomna för- slagen. Den anser, att dylika utvägar ej kunna helt undanröja olägenheterna i fråga om studietidens förlängning, samt att endast en framtida erfarenhet kan utvisa, i vilken utsträckning de må vara framkomliga. I varje fall hävdas emellertid, »att dessa möjligheter, som tydligen endast mera undantagsvis kunna väntas föreligga, ej böra sättas i system på ett sätt, som skulle bliva till skada för skolan och för barnen själva».
Det ojämna lärjungematerial, som i allmänhet utmärker folkskolans klas- ser, medför otvivelaktigt den särskilda olägenheten, att de verkligt studie- begåvade riskera att med hänsyn till sina särskilda studiemöjligheter bliva i viss mån försummade. De framkomna kraven på beredande av möjlighet för sådana elever att i folkskolan i raskare takt fortskrida i skolarbetet kunna därför —— alldeles oavsett frågan om skoltidens längd — ur vissa synpunkter icke frånkännas berättigande. Emellertid torde vara uppenbart, att den an— ordning, som ur pedagogisk synpunkt härvid i första hand vore att förorda, är en sådan, som möjliggör en jämnt fortskridande lärogång med raskare ar- betstakt. Anordningen med överhoppning av en hel årsklass måste i pedago- giskt hänseende föra med sig bestämda olägenheter; den medför gärna force- ring i arbetet, luckor i vetandet och kräver extra hjälp vid sidan av skolans ordinära undervisning och arbetsledning. Dessa brister synas emellertid icke böra utesluta, att överhoppning i vissa fall medgives eller direkt främjas, men de torde nödvändiggöra, att en dylik anordning endast förekommer, när fråga är om särskilt studiebegåvade lärjungar. Detta senare förbehåll har också i allmänhet gjorts av dem, som eljes förordat anordningen.
Det är i förevarande sammanhang av en viss betydelse att överväga, å vil- ket folkskolestadium överhoppning med minsta olägenhet kan förekomma. I detta hänseende gå både gjorda uttalanden och vunna erfarenheter tämligen enstämmigt i den riktningen, att överhoppning kan lättare försiggå å ett lägre än å ett högre folkskolestadium, och anledningen härtill är, såsom också fram- hållits, i främsta rummet, att å det lägre stadiet det mest är fråga om inhäm— tande av formella färdigheter (läsning, skrivning, räkning), under det att på ett högre stadium tillkommer även ett ganska rundligt utmätt kunskapsstoff. Det har bland annat från flera håll betonats, att mer försigkomna lärjungar kunna utan alltför stora svårigheter på ett eller annat sätt passera småskole- stadiet på ett år, särskilt om de före intagning i folkskolan fått någon under— visning i hemmet. En viss erfarenhet föreligger även, att lärjungar med överhoppande av tredje årsklassen direkt från andra klassen kunnat, vanligen med stöd av extraläsning, vinna inträde i läroverkens första klass. Ä det högre folkskolestadiet synas praktiska erfarenheter i mer avsevärd utsträck- ning endast föreligga med avseende å överhoppande av folkskolans sjätte klass, i det att på en del orter förekommer, att lärjungar med eller utan extra— läsning överföras från folkskolans femte klass — någon enstaka gång även från dess fjärde klass — till mellanskolans första klass. Enligt till de sak- kunniga lämnade uppgifter från ett större antal mellanskolor har sålunda vid intagning i första klassen höstterminen 1924 sådant förekommit i fråga om 9.2 % av samtliga intagna lärjungar (jfr s. 30). Det framgår emellertid icke huruvida dessa sålunda intagna lärjungar i allmänhet i fullständigare om- fattning inhämtat sjätte klassens kurs eller huruvida vissa mellanskolor med hänsyn till den förnyade genomgången av en del kursmoment i mellanskolan
ansett sig kunna i viss mån dispensera från fullständigare redovisning av kurserna i sjätte klassen. Att på några orter ett mindre antal lärjungar utan stöd av privatläsning intagits i mellanskolan tyder onekligen på förekomsten av en viss praxis i denna senare antydda riktning, vilken praxis torde finna sin förklaring däruti, att en del mellanskolor arbeta med jämförelsevis små klassavdelningar och följaktligen hava gott om platser för inträdessökande lärjungar samt goda möjligheter att i fortsättningen individuellt stödja lär— jungarnas studiearbete. Huruvida det från sålunda förekommande praxis tor- de vara möjligt att draga några säkra slutsatser med avseende å dess fram— tida förekomst vid intagning i på sexårig grundskola byggd realskola, synes vara mer än osäkert. Ty dels torde vid en eventuellt mer konsekvent genomförd skolorganisation med G-klassig grundskola de lagstadgade inträdesfordringar- na komma att strängare upprätthållas, än vad för närvarande på en del orter torde vara fallet. Dels komme givetvis möjligheten att från folkskolans femte klass vinna inträde i realskolan att i viss mån vara beroende av den större eller mindre tillgången på platser i realskolans första klass samt på klassavdelningar- nas storlek i realskolan; att här ett visst sammanhang föreligger, framgår bland annat därav, att i de större städerna, där platstillgången är i förhållande till an- talet inträdessökande mer begränsad och klassavdelningarna i allmänhet full- 1siatta, intagning från folkskolans femte klass hittills endast undantagsvis före- ommit.
I stort sett torde överhoppande av klass inom folkskolan i den utsträckning, som är tillrådlig, icke kunna förväntas lämna något bidrag av större betydelse till lösningen av problemet att med 6-klassig grundskola undvika skoltidens förlängning. Ty dels kan nämnda anordning, såsom förut framhållits, knap- past tänkas bliva tillämpad annat än i undantagsfall. Och dels torde man av skäl, som förut anförts, böra räkna med att nämnda anordning företrädes- vis synes böra ifrågakomma på folkskolans lägre stadium, framför allt å små- skolestadiet. Och vid överhoppande av klass å detta lägre stadium vinnes med G-årig grundskola ingen relativ förkortning av studietiden, då jämväl skolsystern med 3- eller 4—årig grundskola med hänsyn till den totala skol- tidens längd i de enskilda fallen i lika mån påverkas av överhoppande av klass 5 folkskolans lägre stadium. Endast när överhoppande av klass å det högre folkskolestadiet förekommer, undvikes med ö-årig grundskola i jämförelse med skolsystern, byggt på kortare grundskola, skoltidens förlängning.
De bristfälligheter, som i pedagogiskt hänseende vidlåda metoden med över-' F örkorgad hoppning av folkskoleklass, äro såsom antytts förnämligast, att studiegången ”"Mr/24%”? inom folkskolan under en kortare period blir karakteriserad av stark forcering 527,53" ååå samt att risk uppstår, att vissa partier av de fortskridande kurserna endast renticrad på otillfredsställande sätt inhämtas. Med dessa bristfälligheter måste följa, att linje. nämnda utväg endast i ett begränsat antal undantagsfall kan tänkas kom- Framkomna ma till användning. Det ligger då nära till hands att med fasthållande vid förslag- syftemålet: förkortad genomgång av folkskola tillgripa en annan metod, näm- ligen anordnande för de särskilt arbetsdugliga av en kortare men jämnt fort- skridande studiegång, vilken å ena sidan medgåve ett raskare tillägnande av folkskolans kurser, men å andra sidan undveke klassöverhoppningens särskilda svaghet. Denna väg innebär i själva verket avgrenande vid en viss tidptmkt inom folkskolan av en speciallinje för de särskilt arbetsdugliga med raskare fortskridande lärogång, som möjliggör, att den återstående delen av den sex- åriga folkskolans kurs kan bibringas på kortare tid. Denna organisatoriska utväg beröres med sympati eller kritik i ett antal av de meromnämnda yttran- dena och har på sina håll givit anledning till ganska utförliga och omsorgsfulla
De sak- kunniga.
överväganden med hänsyn till företräden och brister. De yttranden, som gå i bestämt förordande riktning, äro jämförelsevis fåtaliga. I vissa yttranden före— slås helt allmänt differentiering inom folkskolans högre klasser (ex. lärarkol- legiet vid Hallsbergs kommunala mellanskola), i andra framställas mer preci- serade förslag. Dessa senare förslag äro väsentligen två: 1) differentiering ef- ter fjärde folkskoleåret av en linje med uppgift att på ett skolår meddela femte och sjätte folkskoleklassernas kurser (lärarkollegiet vid Lindesbergs kommunala mellanskola), 2) differentiering efter tredje folkskoleåret av en linje med upp- gift att på två skolår meddela fjärde, femte och sjätte folkskoleklassernas kur- ser (lärarkollegiet vid Vara kommunala mellanskola, folkskoleinspektörerna lVennström i Lund och Nordlund i Luleå).
Frågan om linjedifferentiering i folkskolan har, särskilt i samband med be- handlingen av enhetsskoleproblemet, både i Sverige och ännu mer i vissa andra kulturländer tilldragit sig en ganska livlig uppmärksamhet. Det bör emeller- tid erinras om, att de i samband med enhetsskoleproblemets övervägande fram- ställda förslagen om differentiering i folkskolan förete två huvudtyper: dels differentiering i syfte att utlägga en kortare studieväg inom folkskolan, dels differentiering, vilken utan att förkorta studievägen inom folkskolan avser att möjliggöra förkortande av den högre skolans studiegång genom att på en mer teoretiskt betonad folkskolelinje överflytta någon del av de för den högre sko- lan eljes specifika ämneskurserna, exempelvis grundläggande undervisning i främmande språk. Denna senare huvudtyp synes vid behandling av enhets- skoleproblemet vara den, som företrädesvis bör uppmärksammas, då den er- bjuder vissa möjligheter till en mer generell lösning av organisationsproblemet. De sakkunniga anse därför lämpligt att först i samband med en följande be- handling av denna typ närmare överväga differentieringsproblemets mer prin— cipiella sida, och inskränka sig följaktligen här till att beröra frågor, som med den förstnämnda huvudtypen hava omedelbart sammanhang. Med avseende härå vilja de sakkunniga göra följande erinringar.
Ur undervisningssynpunkt tala, såsom de sakkunniga förut anfört, vissa skäl för en anordning, som genom särskild linje åt studiebegåvade bereder möjlighet till en arbetsprestation, som svarar mot deras större arbetsbetingelser och som kan snabbare föra dem till föresatt studiemål.
Ur uppfostringssynpunkt framhålles å ena sidan i flera utlåtanden, att lär— jungar i sålunda differentierade linjer lätt kunde till sin egen skada bibringas alltför höga tankar om sig själva. Sveriges allmänna folkskollärarförenings centralstyrelse betonar denna synpunkt starkt. Det vore, uttalar folskolinspek- tör A. Nordlander, förenat med stor moralisk våda att avskilja lärjungar till särskilda »geniklasser». Å andra sidan har från pedagogiskt håll stundom med avseende å liknande begåvningsklasser framhållits, att just ur uppfostrings- synpunkt vådor för de begåvade även i vanliga klasser förefinnas. Arbetet göres, framhålles det, av de högt begåvade lekande lätt. Skolarbetets lång— samma takt och de ofta återkommande repetitionerna uttråka dem. De starkare begåvningarnas rikare intressen tages det i vanliga klasser ingen hänsyn till. »Så kan lätt utvecklas tröghet, lättja, skolleda; det fattas tvånget att fostras till självtukt och pliktmedvetande under ständig anspänning av viljan» (W. Stern). Och i anslutning till denna synpunkt kan anföras en iakttagelse från A-klasser (Charlottenburg, Tyskland), av vilkas arbete man i det hela anser sig fått mycket goda intryck: »En egendomlig iakttagelse gjorde man i det hän— seendet, att de hittills i sina forna klasser av kamraterna beundrade och av lä— rarna ofta lovordade lärjungarna taga det mycket hårt, om det här icke lyckas
dem att utmärka sig eller om deras skriftliga prestanda räknas till de sva- gare; då måste läraren mången gång trösta och tala goda ord.» (Festschrift zur Versammlung des Lehrerverbandes in Charlottenburg vom 30. September bis 2. Oktober 1913, s. 41.)
Ur social synpunkt åter hava starka invändningar framförts mot nu före- varande differentieringsförslag. Genom anordnande av en folkskolans A-linje, anser Göteborgs folkskolestyrelse, >>torde den sociala tanke, som ligger till grund för skolförslaget, i högre grad äventyras, än genom att låta realskolan taga vid exempelvis efter folkskolans fjärde klass», och folkskolinspektör Nordell fram- håller, att det icke skulle kunna undgås, »att möjlighet till hjälp och ledning i hemmet skulle komma att inverka på urvalet och detta således få sken av att vara bestämt av föräldrarnas samhällsställning i ekonomiskt och socialt hänse- ende». Och sociala betänkligheter torde även i viss mån skönjas bakom framförda invändningar, att genom differentieringen parallellskolesystemet inflyttas i själ- va folkskolan. Liknande invändningar hava under det ovan antydda pågående meningsutbytet i Tyskland framförts, ej minst av representanter för folksko— lan. Särskilt i den mån en differentierad linje inom folkskolan, såsom i detta fall, uteslutande skulle få till syfte att förbereda för inträde i den högre skolan, synas de nu anförda betänkligheterna vara värda beaktande. Redan inriktnin- gen på den högre skolan med dess på traditionell åskådning grundade so- ciala anseende kan vara ägnad att ge nämnda linje en betoning, som ur social synpunkt icke är önskvärd. Härtill kommer, att, även om tillträdet till en så— dan linje komme att under givna villkor stå öppet för lärjungar, oavsett sam- hällsklass och ekonomiska villkor, densamma säkerligen komme att i övervä— gande grad fyllas av barn från de socialt högre ställda samhällsklasser, från vilka den högre skolan av ålder i stor utsträckning rekryterats. Härtill kom- me ej minst att bidraga, att barn från dessa samhällsklasser, bland annat på grund av gynnsammare miljö- och arbetsförhållanden i hemmet, ofta äro de mer prestationsdugliga, när det gäller skolarbete. Denna speciella rekrytering av nu förevarande differentierade linje komme givetvis att i sin mån bidraga till skapande av antisociala motsättningar inom folkskolan själv.
Med hänsyn till de sålunda anförda olika synpunkterna. hava de sakkun— niga icke kunnat undgå att i stort sett känna en stark tveksamhet i fråga om nu förevarande förslag om differentiering av folkskolan. Här ifrågavarande differentieringstanke erbjuder emellertid så mycket av intresse, att närmare granskning av de framkomna förslagen synes vara på sin plats.
Som i det föregående omnämnts, hava två förslag till organisation av så- dan linje framkommit: 1) ettårig kurs, omfattande femte och sjätte folkskole— årens kurser; samt 2) tvåårig kurs omfattande fjärde, femte och sjätte folk— skoleårens kurser.
Det förra alternativet förutsätter en starkare forcering av skolarbetet, än som kan anses vara pedagogiskt tillrådligt.
Ur pedagogisk synpunkt mer försvarligt är det sistnämnda alternativet. Även denna anordning förutsätter givetvis en viss icke odelat gynnsam force— ring av studierna, men den torde dock kunna för begåvade och arbetsdugliga lärjungar erbjuda en framkomlig väg att förkorta studietiden. Mot denna linje- organisation skulle visserligen kunna anmärkas, att den utdifferentieras på ett väl tidigt åldersstadium, nämligen redan efter tredje skolåret, då studie— förutsättningarna hos en del lärjungar kunna vara mer odeciderade. Denna anmärkning synes dock icke väga särdeles tungt, då det val, ,som på detta stadium göres, på intet sätt blir avgörande. Ty å ena sidan förefinnes intet hinder att återföra till vanlig folkskoleklass lärjungar, som icke kunna till- godogöra! sig den mer forcerade undervisningen, å andra sidan äro de lär—
jungar, som följa folkskolans normala undervisningsgång, icke utestängda från möjligheten att från folkskolans sjätte klass söka inträde i den högre skolan.
I vilken utsträckning en differentiering i folkskolan av nu avsedd organisa— torisk karaktär komme att, därest densamma i största möjliga omfattning bleve genomförd, lämna bidrag till lösningen av skoltidsproblemet i det hela, kan icke med större grad av säkerhet förutses. Tydligt är emellertid, att lös- ningen på denna väg bleve ganska begränsad, i det att dels endast ett jäm- förelsevis mindre antal begåvade och arbetsdugliga elever kunde till en sådan linje med fördel avskiljas, dels upprättande av sådana linjer endast kunde ifrågakomma å större orter med ej alltför ringa antal parallellavdelningar inom folkskoleklasserna.
Allrng'inna Med avseende å här övervägda förslag att genom olikartade organisatoriska Emmy—(Ja,," anordningar överhoppning av klass eller differentierad linje —— främja hasti- ngge; år gare genomgång av folkskolan vilja de sakkunniga till föregående utredning hastigare ge— foga ett par erinringar av mer allmän natur. nomgång av Det torde kunna sägas, att det råder en viss inre motsägelse mellan å ena fOZkSkOme sidan kravet på grundskola av viss längd, sådant detsamma vanligen upp- fattas oeh motiveras, och å andra sidan intresset för att genom möjliggörande av hastigare genomgång av folkskolan förkorta studietiden. Ty kravet på grundskola av viss längd, vare sig 6-årig eller kortare, avser dock efter vanlig uppfattning icke endast, att lärjunge före inträdet i den högre skolan skall hava tillägnat sig den ifrågavarande grundskolans kurs, utan även att han före detta inträde skall hava under ett visst antal skolår tillhört folkskola. Och i all synnerhet borde det, i den mån den gemensamma grundskolan är ur social synpunkt motiverad, anses vara av vikt, att de mer begåvade lärjungar, vilka kunna förväntas i fortsättningen genom den högre skolan tillföras de le- dande klasserna i samhället, fullt ut erhålla den sociala fostran, som genom- gång av grundskola med viss längd anses meddela. I ovan behandlade orga- nisatoriska uppslag synes den reella avvikelsen från den sexåriga grundskolans program särskilt framträda i de fall, då anordningar förordas för överförande av lärjungar från folkskolans femte klass till högre skola eller för upprättan- de av en femårig sammanhängande studiegång i folkskolan som förberedelse för inträde i den högre skolan. Denna motsägelse mellan ett visst bottenskole— systems grundläggande princip och anordningar av nu förevarande natur har också i Tyskland av folkskolans män starkt framhållits. Den tyska riksdagens förut omnämnda beslut betraktas på vissa håll delvis med hänsyn till denna om- ständighet hart när som ett upprivande av den fyraåriga grundskolans system, och detta så mycket mer, som det antal år, varunder lärjunge i regel skall till— höra grundskolan, därstädes är genom lag uttryckligen bestämt, vilket emeller- tid__icke i Sverige ifrågasatts. Aven på en annan punkt är en erinran av organisatorisk innebörd påkallad. Man måste räkna med att en del av de lärjungar, vilka utnyttja möjlig- heterna till denna förkortade studiegång, av skilda anledningar icke söka eller Vinna inträde i den högre skolan. Men dessa bleve i regel, då de inhämtat den sexåriga folkskolans kurs, underåriga och kunde alltså på grund av gäl— lande skolpliktsbestämmelser icke från folkskolan avgå. De förut av 'de sak- kunniga berörda svårigheter, som för närvarande vållas på grund därav. att lärjungar, vilka i sexårsåldern begynna sin skola, efter sexårig folkskolekurs icke äga rätt att i tolvårsåldern avgå från folkskolan, skulle vid en dylik organisation komma att beröra ytterligare en grupp av lärjungar. Detta bör undvikas, och det synes de sakkunniga, som om ett mer systematiskt främ- jande aV förkortad studiegång genom folkskolan måste förutsätta, att i varje
skoldistrikt, där nämnda anordning tillämpas, det antingen genom folkskolans utvidgande till sjuklassig eller på annat sätt sörjes för att här avsedda lärjungar erbjudas tillfälle till vidare fullföljd ordnad studiegång, intilldess de enligt gällande bestämmelser kunna i laga ordning avgå från folkskolan.
4. Förkortad högre skola på 6-årig odifferentiernd grundskola.
Såsom de sakkunniga förut (kap. 11) omnämnt, hava i åtskilliga utlåtanden Framkomna över skolkommissionens betänkande framkommit förslag avseende att vid en organisation med G-årig grundskola undvika skoltidens förlängning väsentligen genom förkortande av den högre skolan. De tekniska möjligheterna för till— lämpande av ett organisationsförslag med denna syftning —— det 6-åriga lyceet — hava de sakkunniga i kap. X närmare undersökt. Men jämte detta förslag hava i några utlåtanden även andra framförts. De föreliggande mer eller min— dre tydligt skisserade förslagen åsyfta antingen att möjliggöra förkortande av den högre skolan genom sänkande av dess bildningsmål eller att möjliggöra sådant förkortande med fasthållandei stort sett vid den högre skolans tradi- tionella bildningsmål. Till den senare gruppen kan räknas förslaget att min- ska antalet läsår och i stället utöka läsårets längd. Hit höra vidare framför allt förslag om G-årig högre skola med realskola och gymnasium eller med lyceiorganisation. Dessa senare förslag kombineras gärna med antydningar om möjligheter att stärka folkskolans prestationsförmåga, särskilt genom över- förande till densamma från den högre skolan av lämpliga kursmoment; i den mån sådana förslag icke avse en förändring av folkskolans organisation, sär- skilt genom hennes differentiering, torde desamma böra i förevarande samman- hang beröras.
Det av de sakkunniga förut (kap. VII) belysta förslaget om realskolans avkortande uppifrån med en klass i förening med bildningsmålets sänkande har satts i visst samband med frågan om att finna utvägar att undvika skoltidens förlängning. Detsamma. är också fallet med förslag, som framkommit i syfte att avkorta hela den högre skolan med en eller annan årsklass (kap. IX) i förening med sänkande av bildningsmålet. Stundom hava även förslag om bildningsmålets sänkande framkommit med primärt motiv, att härigenom vid tillämpning av 6—årig grundskola skoltidens förlängning kunde undvikas; så- lunda uttala reservanter i Kalmar seminariums lärarkollegium under principiell anslutning till 6-årig grundskola, att då en förlängning av den normala studie- tiden ur åtskilliga synpunkter ej är önskvärd, det måste anses angeläget, »att en nedsättning av de nuvarande höga kursfordringarna äger rum».
Med avseende å den antydda möjligheten att genom sänkning av den högre skolans bildningsmål undvika skoltidens förlängning torde böra framhållas, att det föreliggande skoltidsproblemet givetvis avser frågan, huruvida under för- utsättning av i huvudsak oförändrat bildningsmål förlängning av skoltiden vid tillämpning av G—årig grundskola kan undvikas. Frågan om bildningsmålet är ett särskilt spörsmål. Befinnes det av olika skäl lämpligt att sänka realskolans eller gymnasiets bildningsmål, bör givetvis ett avgörande härutinnan ske obe- roende av frågan om grundskolans längd och därmed förknippade spörsmål. Ett spörsmål för sig blir sedan frågan, hur lång sammanlagd skoltid med det ena eller andra grundskolesystemet kräves för ernående av det uppställda bild- ningsmålet. Uppenbart är, att om med sänkt bildningsmål skoltiden vid till- lämpning av 6-årig grundskola kan avkortas med ett är, detsamma kan ske
förslag.
Avkortande av den hö re skolan i fbr— em'ng med sänkande av dess bild- ningsmål.
Minskande av antalet läsår genom läsårets för- längning.
Förkortcmde av den högre skolan utan sänkande av dess bild- nlngsmål och utan förlängning av läsåret. De fram- komna försla-
gens allmänna innebörd.
även vid tillämpning av kortare grundskola. Sålunda torde intet tvivel råda därom, att det bildningsmål, som med en på 6-årig grundskola byggd 3-årig realskola enligt den av de sakkunniga för en sådan skolform utarbetade under- v1sningsplanen (Bil. 4 a och b) kan uppnås, i huvudsak kan uppnås även med en på 3—årig grundskola byggd 5—årig realskola eller en på 4-årig grundskola byggd 4-årig realskola. Eller med andra ord: det sänkta bildningsmålet kan med de senare grundskolesystemen nås på ett är kortare tid än med det först- nämnda, och problemet att med 6-årig grundskola få samma studietid som med kortare grundskola kvarstår alltså olöst.
Västerås folkskolestyrelse har framkastat tanken på att genom en månads förlängning av läsåret i den högre skolan väsentligen underlätta en på 6-årig folkskola byggd högre skolas begränsande till sex årsklasser.
Aven i avseende å detta förslag gäller den ovan tillämpade tankegången. Befinnes det i fråga om den på 6-årig grundskola byggda högre skolan lämp- ligt att i väsentligare grad utökat läsåret, bör samma åtgärd genomföras även i avseende å den på kortare grundskola byggda högre skolan, varvid samma möjlighet vinnes att med ett år förkorta den sammanlagda skoltiden.
I avseende å detta förslag i och för sig vilja de sakkunniga betona, att frågan om skolårets förlängning är av företrädesvis skolhygienisk innebörd och bör ur denna synpunkt bedömas. De sakkunniga hänvisa till vad i kap. XVI i hy— gieniskt avseende anföres i saken. I detta sammanhang vilja de sakkuniga blott framhålla, att det torde få anses tvivelaktigt huruvida en utökning av läsåret, därest en sådan ur hygieniska synpunkter befunnes tillrådlig, skulle komma att medföra en större ökning av den effektiva arbetsprestationen. Dels kan under ett avsevärt förlängt läsår näppeligen samma arbetsintensitet upprätthållas som under ett kortare läsår. Dels skulle en starkare begräns— ning av sommarferierna otvivelaktigt medföra, att, för möjliggörande av nödig ferietid även för de svagare lärjungarna, sommarläsning för till högre klass ej flyttade lärjungar måste bortfalla och flyttning till högre klass definitivt komme att avgöras vid vårterminens slut. Och härav skulle följa, att i det löpande läsårets arbete större hänsyn komme att tagas till de svagare begåvade lärjungarnas särskilda behov, vilket i sin mån måste verka hämmande på skol— arbetets fortskridande. Slutligen torde böra erinras om att den sammanlagda ökning av arbetstiden, som i en 6-årig högre skola skulle genom den ifråga- satta förlängningen av läsåret uppkomma, icke uppgår till längden av ett helt asar.
Då för undvikande av skoltidens förlängning en förkortning av den högre skolan till 6-årig ifrågasatts, har i allmänhet icke räknats med en bestämd sänkning av bildningsmålet, ej heller med utökning av läsåret. När de olika förslagsställarna mer antydningsvis sökt klargöra, huru en på G-årig odifferen- tierad folkskola byggd 6—årig högre skola skulle kunna leda fram till det efter- strävade, för det nuvarande läroverket gällande bildningsmålet, hava flera utvägar för syftemålets främjande utpekats: bortrensande i den högre skolan av överflödiga arbetsmoment och överflödigt stoff _ »död last av examensförbere— delse och konventionell bråte» —— och undervisningens koncentrerande på det väsentliga, bättre ämnesgruppering, bättre lärjungeurval, överförande till folk- skolan av vissa kursmoment och stärkande av hennes prestationsförmåga genom förbättrade undervisningsmetoder samt slutligen lyceiorganisationens grund- tanke, studiernas planmässiga inriktande från början på gymnasiets mål. En del av de framkomna förslagen åsyfta uppenbarligen genomförande av en 6—årig högre skola som generellt tillämpad organisationstyp och därmed även en generell lösning av skoltidsproblemet, andra förslag åter — särskilt
sådana, vilka förorda lyceitypen — inskränka syftemålet till en partiell lös- ning, avseende mer begränsade lärjungegrupper.
Det faller i ögonen, att i fråga om de flesta av dessa ovan antydda särskilda Förslagens åtgärder kan göras gällande en liknande invändning som den, vilken de sak- ?Umänna kunniga förut framhållit i fråga om de förslag, vilka avse en avkortning av Innebörd" den högre skolan i förening med sänkning av dess bildningsmål, nämligen den, att de endast skenbart lösa det föreliggande skoltidsproblemet. Ty det ligger nära till hands att antaga, att om det skulle lyckas att på angivna vägar med fasthållande av läroverkets traditionella bildningsmål på G-årig grund- skola uppbygga en 6-årig högre skola, det med anlitande av samma eller lik- artade utvägar skulle vara möjligt att med bildningsmålets bibehållande i mot- svarande utsträckning avkorta en på 3- eller 4-årig grundskola uppbyggd högre skola.
Emellertid torde, oavsett vad sålunda mer principiellt kan invändas mot den antydda vägen för frågans lösning, böra övervägas, huruvida möjligheter före- finnas att genom en 6—årig högre skola ovanom 6-årig grundskola i huvudsak uppnå det bildningsresultat, för vilket den nuvarande studentexamen är ett uttryck. Och därvid bör även med särskild hänsyn till vissa synpunkter, som i det föregående icke berörts, övervägas, huruvida en motsvarande organisato- risk tidsbegränsning för avläggande av realskolexamen med nuvarande bild— ningsmål är möjlig att åstadkomma. De sakkunniga hava i det föregående utförligare undersökt lyceiformen, vilken under det förda meningsutbytet sär- skilt uppmärksammats. I det följande skola i första hand uppmärksammas de organisatoriska utvägar, som föreslagits med syfte att utan realskolans lösgö- rande från det organiska sambandet med den gymnasiala undervisningen åstad- komma en mer generell lösning av skoltidsproblemet, samt de särskilda medel, som för underlättande av en sådan lösning anvisats.
Innan de sakkunniga närmare ingå på hithörande spörsmål, torde en kortare Försök med redogörelse böra lämnas för de strävanden, som under de senaste åren i Fin- ö'åfig högre land gjort sig gällande i syfte att framexperimentera en lösning av bottenskole- sååå ovan?]
.. .. - - - ggmn problemet efter nu forevarande allmanna riktlinjer. skolui
I Finland är den högre skolan i sin helhet 8-årig och bygger på 4-årig grund- Finland. skola; dock äro de flicklyceer, som föra fram till studentexamen, 9-åriga med 4-årig grundskola. De högre goss- och samskolorna äro av två huvudtyper: det klassiska lyceet med latin inträdande redan i andra klassen samt 5-åriga mellanskolor, i ett flertal fall med 3-åriga klassiska och reala gymnasielinjer (lyceer). De särskilda flickskolorna äro G-åriga, eventuellt med en överbyggnad av tre gymnasialklasser (flicklyceer), i vilka senare studierna äro av väsent- ligen allmänbildande karaktär med tyngdpunkten lagd på den språkligt huma— nistiska ämnesgruppen. I mellanskolorna inträder vid sidan av undervisnings- språket det andra inhemska språket i första klassen och tyska i andra klassen. Å det 3-åriga. gymnasiet tillkommer, jämte latin å klassiska linjen, ytterligare franska eller ryska; engelska kan läsas som frivilligt ämne i de två högsta gymnasieklasserna. I de klassiska lyceerna och flickskolorna är språkens ställning en annan, vilket emellertid i förevarande sammanhang icke erbjuder intresse.
Under de senare åren hava, särskilt i politiska kretsar, framträtt strävanden att bygga den högre skolan på avslutad 6-årig folkskola. Dessa strävanden togo sig särskilt uttryck i ett lantdagsbeslut av år 1911, vari hemställdes om utarbetande av ett lagförslag, avseende tillämpande av principen om hela folk- skolan som grundskola. Då Finlands skolstyrelse häröver yttrade sig i av- styrkande riktning, föranledde lantdagens beslut icke annan åtgärd, än att på statsrådets föranstaltande en är 1919 tillsatt särskild kommitté (»försöksskole-
kommittén») utarbetade förslag till 6-åriga försökslyceer, med syfte att på 6 år föra lärjungar efter avslutad folkskola i huvudsak fram till den högre sko- lans föresatta studiemål. I väsentlig enlighet med kommitténs framställning trädde så från och med höstterminen 1919 i verksamhet två finskspråkiga G—åriga lyceer: ett nybildat gosslyceum i Hälsingfors och ett från en förut före- fintlig privatskola ombildat samlyceum i Jyväskylä.
Försöket avsåg i stort sett att utröna, huruvida utan förlängning av skol- tiden övergång från 4-årig till 6-årig grundskola med huvudsakligt fasthål- lande vid hittillsvarande för den högre skolan uppställt bildningsmål vore möj- lig. I stället för den på 4-årig grundskola byggda, i stor utsträckning tilläm- pade lyceiorganisationen med Ö-årig mellanskola och 3-årigt gymnasium blevo de på 6-årig grundskola byggda 6-åriga försökslyceerna organiserade med 3-årig mellanskola och 3-årigt gymnasium.
Ehuru syftet med det sålunda föranstaltade försöket uppenbarligen ytterst varit att utröna möjligheten att med den skisserade skolorganisationen ernå en generell lösning av enhetsskoleproblemet, nödgades försöksskolekommittén inför experimentets vanskligheter föreslå vissa tryggande förutsättningar och garantier för de nya lyceernas verksamhet. I en ingalunda oviktig punkt av— prutades sålunda på det för övriga lyceer fastställda studiemålet: det andra moderna främmande språket — i regel franska — vilket å de vanliga lyceernas 3-åriga gymnasier har sammanlagt 12 veckotimmar, upptogs icke som obliga- toriskt ämne å det 6-åriga lyceets timplaner för de klassiska och matematisk- naturvetenskapliga linjerna, men kunde studeras som frivilligt ämne med sam- manlagt 9 veckotimmar samt som obligatoriskt ämne på en i dessa lyceer sär- skilt inrättad nyspråklig linje. De två lyceerna förlades till förut nämnda orter med särskild hänsyn därtill, att folkskolan därstädes var väl utvecklad. Lärjungematerialet skulle med omsorg utväljas, och det hemställdes om relativt goda avlöningsförmåner för lärarna i syfte att för skolorna förvärva intresse- rade och dugande lärare. De sålunda angivna allmänna riktlinjerna för för- sökslyceernas arbete hava i allmänhet vunnit tillämpning. På grund av sär- skilda omständigheter blev visserligen den första lärjungeuppsättningen ganska medelmåttig, men senare synes lärjungeurvalet i allmänhet varit gott; särskilt vitsordas, att lärjungarna i flit och energi i allmänhet stått framom lärjungarna i vanliga lyceer. Aven läraruppsättningen vitsordas som god, ehuruväl mellan- åommande omständigheter icke i avsedd utsträckning medgåvo förhöjda arvo- en.
Sedan vårterminen 1925 studentexamen för första gången vid försökslyceerna avlagts, har försöksskolekommittén i ett utförligt i augusti 1925 avgivet be- tänkande lämnat en redogörelse för de nämnda lyceernas verksamhet och där- vid vunna erfarenheter samt med ledning därav framställt vissa förslag.
Kommittén redogör bl. a. för försökslyceernas förhistoria och för de sär- skilda omständigheter, under vilka de arbetat. Utom de ovan angivna mer gynnsamma omständigheterna påvisas därvid även vissa missgynnande om- ständigheter, såsom bristfälliga lokaler, av duplicering delvis nödvändig- gjorda mindre gynnsamma skoltider, bristfällig materiell, mindre lämpliga läroböcker i vissa ämnen. I avseende å skolarbetet och dess resultat konsta- teras, att för uppnående av studiemålen i vissa ämnen krävts ett mer mödo- samt och intensivt arbete än i vanliga lyceer. Härmedl står uppenbarligen i samband, att avgången före studentexamen från försökslyceerna i allmän- het varit större än från andra skolor. Frapperande är, att av den första lär- jungeuppsättningen, sammanlagt i båda lyceerna 59 lärjungar, endast 11 i be- räknad tid avlagt studentexamen, ett förhållande, vilket emellertid delvis får tillskrivas de första klassavdelningarnas svagare sammansättning. I avseende å mellanskolan framhåller kommittén, såsom kunnat förutses och såsom den
finska Skolstyrelsen i ett år 1919 avgivet utlåtande betonat, de stora svårig- heterna att nå tillfredsställande resultat. Då någon kontrollerande gemen- sam mellanskolexamen i Finland icke existerar, kan någon säker hållpunkt för bedömande av den 3-åriga mellanskolans studieresultat icke fås. Kom- mittén anser emellertid, att i flertalet ämnen resultaten varit tillfredsställande, men betonar, att det varit förenat med betydande svårigheter att i språken, särskilt svenska och tyska, medhinna de föreskrivna kurserna och att enkanner- ligen i tyska mellanskolans studiemål icke kunnat nås; till förbättrande av ty- skans ställning ser sig kommittén nödsakad att för framtiden föreslå den i och för sig olämpliga anordningen, att undervisning både i det andra inhemska språ- ket och i tyska skall taga sin början redan i mellanskolans första klass. Stu- dentexamens studiemål —— med den reduktion, som innebäres i den förutnämnda minskningen av antalet främmande språk — konstateras hava varit jämförelse- vis lättare att nå. Huruvida de uppnådda examensresultaten också äga mot- svarighet i solida bildningsresultat, därom uttalar sig icke kommittén när- mare; man får dock intryck av en för försökslyceerna utmärkande, för bild- ningsresultaten icke gynnsam forcering i arbetet.
Sammanfattningsvis uttalar kommittén, att den förevarande skolformen för- utsätter ett noggrant urval av lärjungematerialet och ett energiskt arbete från både lärares och lärjungars sida. Den anser det ådagalagt, att en på hela folkskolekursen uppbyggd 6—årig lärdomsskola kan, där förutsättningar för en sådan skolas upprättande finnas på orten, arbeta fullt tillfredsställande och förmår skänka. lärjungarna tillfredsställande kunskaper. Däremot anser kom- mittén på grund av de vunna erfarenheterna det icke önskvärt, att Finlands samtliga lärdomsskolor, åtminstone icke under den närmare framtiden, ordnas med hela folkskolan som grund. För skolor, byggda på avslutad folkskola, framlägger slutligen kommittén reviderade undervisningsplaner men begränsar sitt positiva förslag till de båda i verksamhet varande försökslyceernas över- flyttande på ordinarie stat samt upprättande i Hälsingfors av en på avslutad folkskola byggd 4-årig flickskola.
Den finska försökorganisationen och de med densamma vunna. erfarenheterna torde i sin mån belysa svårigheterna att genom en 6-årig högre skola utan bild- ningsmålets sänkande mer generellt lösa nu förevarande skolorganisatoriska problem. Trots ett påtagligt positivt intresse för de 6-åriga försökslyceerna både hos försöksskolekommittén och hos lyceernas egna lärare förordar kom- mitten skolformen till användning endast under särskilda främjande förutsätt- ningar och med en ingalunda oviktig avprutning i lärdomsskolans studiemål. Att svårigheterna för en lösning sådan som den förevarande skola vara mycket stora, är i själva verket naturligt. Utgår man från i vårt land nu tillämpade skolorganisation, kan man säga, att förslaget att ovanom sexårig grundskola lägga en sexårig högre skola i realiteten innebär, att det nuvarande läroverkets tre lägsta klasser skulle ersättas med tre folkskoleklasser. Om man besinnar folkskoleklassernas ogynnsammare arbetsmöjligheter, vidare den dubbelläsning av samma kurser med olika bredd, som av att sådant utbyte skulle i viss ut- sträckning nödvändiggöras, och slutligen den av den högre skolans starka för- kortande följande språkträngseln, torde utan vidare inses vanskligheten av att få till stånd en lösning på den anvisade vägen.
Såsom förut omnämnts, hava emellertid i enstaka yttranden antytts vissa ut- vägar, ägnade att underlätta en lösning med 6-årig högre skola ovanom odiffe- rentierad folkskola. Särskilt följande utvägar hava anvisats: bortrensande av överflödigt lärostoff, nedflyttande av vissa kursmoment från den högre skolan till folkskolan samt förbättrade undervisningsmetoder i folkskolan. De sakkunniga skola söka något belysa dessa antydda möjligheter.
De allmänna svårigheterna att genom G-årig högre skola mer ge- nerellt und- vika skol- tidens för- längning.
Bortrensande av mer oväsentligt lärostoff.
Frågan om lärostoffets begränsande särskilt inom den högre skolan har un— der senare åren inom skolvärlden varit aktuell och har bland annat tagit sig ut— tryck i krav på en revidering av läroböckerna i syfte att utrensa mer oväsent— liga detaljer och därigenom minska läroböckernas omfång. Det är uppenbar— ligen dessa anmärkningar mot lärostoffets starka utsvällning, som närmast gi— vit anledning till överväganden, huruvida icke åtgärder i syfte att råda bot på dessa påtalade missförhållanden skulle kunna utan sänkande av bildnings- målet i avsevärd grad underlätta en begränsning av studietiden.
Den kritik, som i denna punkt riktats mot den nuvarande högre skolan, har utan tvivel ett starkt berättigande, och de sakkunniga kunna i sådant hän— seende fullt ansluta sig till de uttalanden, som gjorts av skolöverstyrelsens minoritet och generaldirektör Bergqvist. När emellertid denna fråga kombine- ras med önskemålen att få studietiden förkortad eller begränsad, bör det nog— grant hållas i sikte, vad kravet på lärostoffets begränsning närmast avser och hur detsamma pedagogiskt motiveras.
Först må framhållas, att frågan egentligen icke berör vissa av skolans mest tidskrävande ämnen, språken och matematiken. I dessa ämnen kan knappast inom angivna kurser talas om överflödig barlast. Annorlunda är förhållandet med vissa andra ämnen, särskilt historia, geografi och naturkunnighet, speciellt biologi. I fråga om dessa ämnen gäller det i viss utsträckning, att inom ramen av angivna kurser stoffet kan vara mer eller mindre rikligt utan att man egentligen är berättigad att tala om olika bildningsmål. Men för att kunna bedöma betydelsen i förevarande sammanhang av stoffets begränsande i sådana ämnen måste man särskilt beakta de pedagogiska motiven för en sådan stoff- begränsning.
Härvid bör i första hand erinras om att man i lärostoffets mängd ser en stor fara för att bildningsarbetet skulle förytligas inom skolan och att kravet på en begränsning av lärostoffet alltså åsyftar att möjliggöra ett grundligare studiearbete med mer bestående bildningsresultat. Skolöverstyrelsens läroverks— avdelning uttrycker frågans innebörd så, »att den strävan efter största möj- liga fullständighet, som i allmänhet präglat våra lärokurser, torde mera få träda tillbaka och giva plats för en grundligare bearbetning av betydelsefullare delar med förbigående av mindre väsentliga». Det är alltså här närmast fråga om ett utbyte av viss i sin mån tidskrävande stoffbehandling mot en i sin mån ävenledes tidskrävande grundligare behandling av mer väsentliga kursmoment. Det bör vidare erinras om att kravet på lärostoffets be- gränsning vanligen icke riktar sig emot att skolarbetet överhuvud rör sig med ett rikhaltigt stoff; det avser närmast en begränsning av det obligatoriska stoffet. En förnuftig studiemetod i skolan kräver, att i undervisningen vid sidan av det obligatoriska stoffets inhämtande tillbörligt utrymme lämnas åt bredare lagda skildringar, avseende att ge eleverna konkreta inblickar i under— visningens föremål, mer levande intryck av natur- och kulturliv och av mänsk- ligt personlighetsliv. Allt starkare hava också krav gjorts gällande, att lär— jungarna i avsevärt större utsträckning, än vad nu vanligen är fallet, skulle vid sidan av arbetet på det obligatoriska lärostoffets inhämtande bere— das tillfälle att söka bemästra mer eller mindre personligt tillformade s_jälv— ständiga arbetsuppgifter med stoff hämtat från skolans ämnesområden. Aven här innebär frågan, sådan densamma ofta ställes, alltså icke en begränsning av ett visst ämnesstudium i mer absolut mening utan snarast ett utbyte: ett minskande av det obligatoriska, genom läroböckerna fixerade stoffet i syfte att bereda större utrymme för friare behandling eller bearbetning av icke obligato— riskt stoff, allt för att främja ämnesstudiets allmänna bildningsvärde. Tages tillbörlig hänsyn till denna pedagogiska motivering för en begränsning av läro— stoffet, torde det vara. uppenbart, att avsevärd tidsvinst av en sådan stoffbe—
gränsning i stort sett ej kan förväntas. En stoffbegränsning med sådan syft- ning, att vissa obligatoriska minimikurser på kortast möjliga tid skola genom- gås, skulle i realiteten pedagogiskt försämra underv1sn1ngen och därigenom avsevärt sänka bildningsmålen, även om de givna kursernas yttre ram fasthöl- les. Det är en villfarelse, som man tyvärr ofta möter, att examensredovisade kunskaper identifieras med skolans verkliga bildningsmål.
Om sålunda med hänsyn till här anförda synpunkter genom lärostoffets be- Överflyttande gränsning någon mer avsevärd tidsvinst icke utan bildningsmålets sänkande '" ”utkä— synes för den högre skolans del kunna påräknas, så synes icke heller, åtmin— "232301” stone icke för närvarande, ett överflyttande till folkskolan av lärostoff kunna i den utsträckning ifrågakomma, att därav större tidsvinst kan förväntas. I de uttalanden, som rörande denna ifrågasatta utväg förekomma, lämnas endast undantagsvis antydningar om hur en sådan omgruppering av stoffet skall för- siggå. Sålunda uttalar Lunds privata elementarskolas lärarkollegium, att folk- skolan borde kunna göras mer ägnad att utgöra grund för den högre under- visningen bl. a. »genom nedflyttning av vissa delar av realskolans kurser till folkskolans högre klasser, från vilka i sin ordning en del kurser flyttas till folk— skolans lägre klasser», en tanke, som torde hava visst samband med en av folk- skolinspektören i Lund uttalad uppfattning, att en del kindergartensstoff in- går i kurserna för folkskolans lägre klasser. Bland kursmoment, som till folk- skolan borde kunna överföras, nämner förenämnda lärarkollegium särskilt engelska, vilket ämne föreslås förlagt till folkskolans sjätte klass för sådana lärjungar, som ärna söka inträde i den högre skolan.
Möjligheten att i folkskolan införa fakultativ undervisning i ett främmande språk är en fråga, som i detta sammanhang icke skall beröras. En sådan undervisning förutsätter en i större eller mindre utsträckning ge- nomförd linjeuppdelning inom folkskolan och skall därför i samband med detta senare spörsmål i det följande närmare övervägas. Vad vidkommer den odifferentierade folkskolan och den grundval, densamma är i stånd att lägga för den högre skolans fortsatta undervisning, vilja de sakkunniga under hänvis- ning till vad förut i kap. IV om folkskolans bärkraft anförts erinra därom, att det för närvarande i första hand gäller att eftersträva, att folkskolan, särskilt i de ur grundskolesynpunkt mest betydelsefulla ämnena modersmålet och räk— ning, fullt ur ger de arbetsresultat, som för folkskolan gällande undervisnings— plan förutsätter. Detta är nödvändigt, för att en på 6-årig folkskola byggd 7-årig högre skola skall kunna under tillfredsställande förutsättningar arbeta för sitt bildningsmål. Att därutöver ytterligare skärpa kraven på folk- skolans grundläggande undervisning i den utsträckning, att den högre skolans avkortande till 6-årig därigenom skulle avsevärt underlättas, torde för närva- rande icke kunna ifrågakomma utan så stark omläggning av folkskolans un— dervisningsplan, att folkskolans självständiga uppgift som elementär medbor- garskola därigenom skulle på ett avgörande sätt äventyras. Härmed skall inga- lunda förnekas, att icke mindre jämkningar av folkskolans undervisningsplan kunna och böra ifrågakomma. Men dessa böra ur grundskolesynpunkt i första hand taga sikte på ett stärkande av folkskolans förutsättningar som grund— skola för 7-årig högre skola. Det synes emellertid näppeligen vara tillrådligt att exempelvis genom begränsning i viss utsträckning av den i de lägre klas— serna förekommande s. k. hembygdsundervisningen med tillhörande arbetsöv— ningar söka skapa möjligheter för att i folkskolan inpressa vissa nu till den högre skolan hörande kursmoment. Den ifrågavarande undervisningen — i viss mån ännu omstridd —— omfattar endast till ringa del, vad som med någon rätt kan benämnas »kindergartenstoff». I stort sett avser den att fylla ett bestämt behov av en de ungas förstalmålmedvetna orientering i den närmast omgivande
världen samt att lämna de välbehövliga tillfällen att öva hand och öga, som en pedogogiskt väl tillrättalagd första barnaundervisning skäligen bör bereda- de unga.
Förbättrade I något enstaka yttrande har hänvisats till förbättring av undervisningsme-
_undeWi8- toderna i folkskolan som ett medel att förbättra hennes arbetsresultat och där- ?"flåsååtgder med underlätta den högre skolans avkortande. Frågan om förbättrande av
0 an" folkskolans undervisningsresultat har av de sakkunniga förut i kap. IV ur vis—
sa synpunkter avhandlats. I förevarande sammanhang vilja de sakkunniga endast framhålla, att även ansträngningar i denna riktning torde i första hand böra taga sikte på stärkande av den 6—åriga folkskolans bärkraft som grundval för 7-årig högre skola. I stort sett torde erfarenheterna i avseende å utveck- lingen av undervisningsmetoderna inom skolan till fullo visa, att reformer å detta ömtåliga och i många hänseenden naturligt konservativa arbetsområde icke omedelbart kunna så genomföras, att därpå kunna grundas optimistiska förhandsberäkningar i avseende å den högre skolans möjliga förkortning.
Förslag om en Vad nu anförts torde kunna anses utgöra tillfyllestgörande grunder för de %Pnereålt till" sakkunnigas uppfattning, att en 6-årig högre skola ovanom 6-årig odifferen— Zåååofråf tierad folkskola icke för närvarande låter s1g genomföras såsom generellt till- G-årig högre lämpad organisation, utan att den högre skolans blldningsmäl sänkes. De skola. sakkunniga anse sig emellertid böra härtill foga några anmärkningar rö- rande de framförda och närmast ifrågakommande alternativen för en sådan
skolform.
En organisation med 6-årig högre skola bör, om den skall tänkas generellt tillämpad, i sig inrymma både realskola och gymnasium och därjämte förut— sättas arbeta med ett lärjungematerial sådant, som den högre skolan normalt bör arbeta med. I kap. IX hava omnämnts de olika organisationstyper med avkortad högre skola, vilka här närmast erbjuda sig och i vissa yttranden antytts. Dessa äro väsentligen två: 3-årig realskola och 3-årigt gymnasium samt 4-årig realskola och 3-årigt gymnasium, byggt på realskolans tredje klass.
8- 3-årig real- Det förra alternativet synes i de framställda förslagen avse att med avkor- &??? 0011 tande av studievägen möjliggöra fasthållande vid både realskolexamens och stu- Mimi,?” dentexamens hittillsvarande bildningsmål och erbjuder i sådant hänseende en viss likhet med det förut omnämnda 6-åriga finska försökslyceet. Då emel-
lertid, såsom förut anförts, det knappast är att påräkna, att den högre skolans arbete skulle kunna i väsentligare mån lättas genom överförande av vissa kurs- moment till folkskolan, kan det avsedda syftet, under förutsättning att även realskolans bildningsmål skall upprätthållas, vinnas endast därigenom, att den 4-åriga realskolans kurser medhinnas på 3 år. Med hänsyn till realskolans mer blandade lärjungematerial och till den arbetsforcering, som påtalats redan i den nuvarande 4-åriga mellanskolan, skulle detta i tillämpningen helt visst komma att visa sig ogenomförbart. I verkligheten komme denna organisation tvivels— utan att leda till ett sänkande av realskolans bildningsmål och därmed till sän- kande av bildningsmålet jämväl för det därpå byggda 3-åriga gymnasiet. Skol— kommissionen uttalar också om förevarande skolform, att då en 3-årig real- skola vore för svag såväl med hänsyn till realskolans särskilda uppgift som ur synpunkten av gymnasiets krav på en säker grundval, den nödgas avvisa en organisation med en 3-årig realskola och ett 3-årigt gymnasium, emedan den vo- re ägnad att sänka den nuvarande bildningsnivån. Och generaldirektör Bergqvist anser det icke finnas något tvivel därom, »att en organisation, uppbyggd av en treårig realskola och ett därpå vilande treårigt gymnasium, icke skulle, även
om undervisningsplanerna i sovringssyfte reviderades och arbetssättet omlades efter rationella grunder, kunna föra fram till vår nuvarande studentexamen.»
Det andra alternativet —— 4-årig realskola och 3—årigt gymnasium anknutet b. 4-årig real- till realskolans tredje klass — avstår från anspråket att förkorta studievägen 351913 0011 fram till realskolexamen och begränsar syftemålet till beredande av en 6-årig Hägg” ggg-t studieväg fram till studentexamen. I ett hänseende synes detta senare alternativ På, realåkolans bereda större möjligheter härför än det första: det undviker att lägga realskol— tredje klass. examen som ett första mål på vägen mot studentexamen. Å andra sidan fal- ler i ögonen, särskilt vid jämförelse med nuvarande läroverksorganisation, att den eftersträvade avkortningen av studietiden här drabbar gymnasiet; inom bå- da organisationstyperna anknyter gymnasiet till realskolans näst högsta klass, men under det att gymnasiet i nuvarande läroverksorganisation är 4-årigt, skulle det i förevarande alternativa organisationstyp begränsas till 3-årigt. Om man tager i betraktande den arbetsbelastning, som nu utmärker det 4- åriga gymnasiet, särskilt dess båda högsta ringar, inses utan vidare, att där icke särskilda förutsättningar föreligga oövervinneliga svårigheter måste möta att på ett pedagogiskt tillfredsställande sätt sammanklämma en kurs, motsva— rande det 4—åriga gymnasiets kurs, inom ramen av tre skolår.
Emellertid har detta senare organisatoriska alternativ —— trots i ögonen fal- lande brister — anspråk på särskild uppmärksamhet på den grund, att detsam- ma framförts av direktionen för och lärarkollegiet vid en enskild högre skola — Lunds privata elementarskola —— därifrån förslagsställarna anse sig kunna åberopa mångåriga erfarenheter som stöd för sin uppfattning om det fram- ställda förslagets genomförbarhet. I uttalanden av nämnda lärarkolleginm har förslaget en kompletterande detalj, i det att för inträde i den högre skolans för- sta klass som villkor förutsättes ett års studium av engelska i folkskolans sjätte klass; å orter, där sådan undervisning tillsvidare icke i folkskolan kun- de anordnas, skulle lärjunge först efter genomgång av fullständig realskola äga rätt till inträde å gymnasiet. Det vill emellertid synas, som om denna de- talj icke vore ägnad att avsevärt stärka den föreslagna skolformens möjlig— heter. En årskurs i engelska, meddelad i folkskola av skilda lärare på olika orter, bleve ej av den betydelse för den högre skolans arbete, att det 4-åriga gymnasiets kurser skulle kunna hopträngas inom ramen av tre år.
Uppslaget till den nu ifrågasatta organisationstypen är i huvudsak hämtat från organisationen av Lunds privata elementarskola. Denna skola bygger på ö-årig grundskola, har 5 uppåtstigande klasser och vid sidan av tredje klassen en avslutningsklass, som förbereder för realskolexamen. Den andra klassen kräver av mer medelmåttigt begåvade elever en tid av 2 år. Efter tillfreds- ställande genomgång av andra klassen förutsättas lärjungarna hava i huvudsak inhämtat kurserna t. o. m. den nuvarande realskolans femte klass. De tre högsta klasserna bilda skolans gymnasiala avdelning och motsvara med avse- ende å kurserna det nuvarande 4-åriga gymnasiet. Under loppet av tredje gymnasieåret överföres till en särskild avdelning ett antal lärjungar, vilka icke anses kunna under året tillfredsställande förberedas för studentexamen; för dessa förlänges studietiden fram till studentexamen en termin utöver de tre gymnasiala åren. Slutligen bör erinras om att skolarbetet stödjes och komplet- teras genom obligatorisk ferieläsning, vilken särskilt på det gymnasiala stadiet är mycket omfattande.
Det synes kunna ifrågasättas, huruvida de vid förevarande läroanstalt vunna resultaten kunna anses vara av den beskaffenhet, att de utan vidare kunna åberopas som” stöd för den uppfattningen, att de allmänna läroverken med lik- artad organisation vore i stånd att uppnå tillfredsställande resultat. Flera om- ständigheter synas motivera stor försiktighet i avseende å slutsatser i denna
Lyceet.
riktning. Att i en hel del fall skolans arbete givit goda examensresultat på kortare tid, kan icke förnekas, men är i och för sig långt ifrån avgörande. Någon lärjungestatistik, ägnad att belysande jämföra de vunna resultaten med läroverkens arbetsresultat, föreligger icke och torde vara svår att åstadkomma, då lärjungematerialet i flera avseenden är mer heterogent än läroverkens nor- mala lärjungematerial och endast en mindre del av skolans lärjungar genomgår skolan i dess helhet —— en stor del tillströmmar i de högre klasserna från läro- verk och mellanskolor. Vissa för skolan karakteristiska förhållanden med av- seende å lärjungematerialet falla emellertid i ögonen. Lärjungarnas ålder är vid avläggande av studentexamen genomsnittligt 1—1 1/2 är högre än vid stats- läroverken, och skolan kan följaktligen i arbetet draga fördel av vissa lärjun- gars större åldersmognad. En elevgrupp, för vilken skolan särskilt haft bety- delse, karakteriseras i direktionens framställning om statsbidrag för åren 1925 och 1926. Det är sådana, »Vilkas föräldrar — trots barnens lust för studier — ej haft råd att låta dem genomgå annat än folkskola. Efter genomgången folk- skolekurs giva sig dessa ut i det praktiska livet. Men det händer, att efter en tid lusten för studier blir dem övermäktig. Att då börja vandringen av den 9-åriga vägen genom det allmänna läroverket, det lämpar sig för det första ej för ålderns skull. De äro vanligen 15—20 år, stundom därutöver. Deras större allmänna mogenhet, deras starka studiehåg och deras i allmänhet goda begåvning samt icke minst deras vanligen starka och kraftiga fysik sätta dem i stånd att snabbare inhämta kunskapernas element än de, vilka som 9 a 10 års piltar börja sina elementarstudier.» Många av skolans lärjungar äro i det eko- nomiska läget, att det för dem måste vara ett starkt intresse att med anspän- ning av alla krafter på kortast möjliga tid söka taga den eftersträvade examen. Härtill kommer så den viktiga omständigheten, att skolan har förmånen att i en universitetsstad kunna utvälja en elit av lärare i deras bästa och arbetsdug— ligaste ålder. »Skolan kan icke», framhåller styrelsen i den ovan citerade skrivelsen, »hålla sig på den nivå, där den för närvarande står, om den icke fortfarande blir i stånd att skaffa sig de bästa lärarkrafter, som stå att få i Lund. Och sådana kunna ej länge behållas, för så vitt ej avlöningen blir god.» Vad slutligen vidkommer gymnasialstadiet, vilket i här förevarande samman— hang erbjuder särskilt intresse, bör bemärkas, att skolan för en del av lär- jungarna organisatoriskt förutsätter längre gymnasietid än 3 år samt att skol- arbetet å detta stadium stödjes av obligatoriskt feriearbete i en utsträckning, som i avseende å läroverken icke från något håll ifrågasatts och som icke hel- ler efter förut vunna erfarenheter rimligen kan ifrågasättas.
Tagas dessa här anförda omständigheter i betraktande, synes det vara med starkt berättigande, som direktionen för Lunds privata elementarskola, då den- samma anser sig kunna förorda här ifrågavarande organisationsförslag under åberopande av de vid läroanstalten under en lång följd av år vunna erfarenhe- terna, tillfogar den reservationen, att man icke utan vidare får generalisera. Den i sitt slag betydelsefulla skolgärning, som Lunds privata elementarskola utfört och utför, synes icke erbjuda nödig borgen för att något sådant vid de allmänna läroverken med deras givna arbetsförutsättningar är genomförbart.
På grund av vad de sakkunniga sålunda anfört, och med hänsyn jämväl till vad förut i kap. X om lyceet uttalats, hava de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att en generellt genomförd organisation i syfte att med 6- årig grundskola förebygga skoltidens förlängning icke för närvarande kan utan bildningsmålets sänkande tillämpas, vare sig en sådan organisation skulle avse förkortande av studievägen till både realskolexamen och studentexamen eller till denna senare examen enbart. Däremot kan uppenbarligen en sådan orga- nisation under särskilt gynnsamma förhållanden tillämpas. I den mån en så-
.. J.. ...—__M—ulh— h...; .... ..
dan skolform utan bildningsmålets sänkande bör vid sidan av den normala läro— verksorganisationen i lämplig utsträckning förefinnas, synas emellertid strä- vandena av flera skäl böra begränsas till ett avkortande av studievägen fram till studentexamen. Och härvid ligger närmast till hands att tillämpa den or— ganisationstyp, vilken erbjuder de jämförelsevis bästa förutsättningarna för ett gynnsamt resultat; denna typ är utan tvivel det 6-åriga lyceet. Genom real- skolexamens borteliminerande kan lyceet från början planmässigt inrikta stu- diearbetet mot studentexamen som mål, och det erbjuder möjlighet att mer jämnt över hela skoltiden fördela den starkare forcering av skolarbetet, som kräves för studiemålets uppnående.
De sakkunniga hava i kap. X närmare behandlat det 6—åriga lyceets orga- nisation ävensom förutsättningarna för dess förekomst och framgångsrika ar- bete. De sakkunniga hava därvid bl. a. framhållit, att denna skolform kräver ett utvalt lärjungematerial samt att densamma i regel bör förekomma endast på sådana orter, där jämväl läroverksorganisation med realskola och gymnasium finnes.
Det G—åriga lyceet kan givetvis tänkas förekomma såväl i blandade skol— systern med partiell tillämpning av G-årig grundskola som i skolsystern med fullständig tillämpning av 6-årig grundskola. I blandade skolsystern synes denna skolform icke kunna förväntas förekomma annat än i en eller annan av de största städerna samt därjämte i enstaka fall på andra orter, i den mån star- kare tillströmning till en sådan skola kan från landsbygden förväntas, vilket särskilt kan låta tänka sig, om skolan är förbunden med internat och — eventuellt — ekonomiskt understöd till lärjungarna. Företrädesvis har emel- lertid det G-åriga lyceet tänkts komma till användning inom skolsystern med allmänt genomförd G-årig grundskola. Men även under denna förutsättning torde skolformen kunna ifrågakomma endast i mindre utsträckning. F asthållas de förut angivna allmänna villkoren för skoltypens förekomst: ett utvalt lär- jungematerial och förefintlighet i regel å samma ort av realskola och gymna- sium, kan lyceet, om hänsyn tages företrädesvis till möjligheterna för dess re- krytering å skolorten, förutsättas hava tryggat existensberättigande endast i några av de största städerna. Huruvida därutöver möjligheter skulle förefinnas för upprättande av enstaka lyceer eller lyceilinjer, det bleve beroende på utsik- terna till rekrytering från den rena landsbygden, vilken faktor är omöjlig att till sin betydelse förutse.
Det 6—åriga lyceet synes alltså i stort sett kunna förväntas endast i järn- förelsevis begränsad utsträckning bliva av positiv betydelse i avseende å för- kortningen av skoltiden. Det berör icke den stora mängd lärjungar, som ge- nomgå realskolan och den högre flickskolan, och det synes under de i det före- gående angivna förutsättningarna kunna bliva av betydelse allenast för en mindre del av de lärjungar, som avlägga studentexamen.
5. Förkortad högre skola på differentierad folkskola.
Om alltså det möter stora svårigheter att i större omfattning förebygga skoltidens förlängning genom organisatoriska anordningar huvudsakligen inom den högre skolan och om det likaledes möter stora svårigheter att avsevärt främja problemets lösning genom organisatoriska förändringar huvudsakligen inom folkskolan, så låter det tänka sig, att en lösning skulle kunna vinnas ge— » nom kombinerade organisatoriska anordningar inom de båda skolformerna. Den form för frågans lösning, som här närmast erbjuder sig, är denna: inom folk- skolan anordnas en differentierad linje, till vilken från den högre skolan
Frågan:? allmänna innebörd.
Frågans läge i några främmande
länder.
Norge.
överföras vissa kursmoment, särskilt undervisning i främmande språk; den hög- re skolan förkortas med ett år.
Det är uppenbart, att de största svårigheterna för en lösning i denna rikt- ning inställa sig vid anordnande av en differentierad linje inom folkskolan. Olika möjligheter erbjuda sig: linjen kan tänkas inlagd inom flera eller färre av folkskolans högre årsklasser, den kan tänkas vara från övriga parallella folkskolklasser fullständigt avskild med slutna klassavdelningar, den kan även tänkas vara partiellt differentierad, d. v. 5. med studium anordnat —— t. ex. i ett främmande språk — vid sidan av det obligatoriska arbetet i vanliga folk— skolklasser. Sådana olikartade möjligheter måste noga övervägas. Även and- ra detaljer måste övervägas, t. ex. principerna för elevernas avskiljande till den differentierade linjen.
Om nu förevarande form av differentiering inom folkskolan gäller — liksom i fråga om differentierad linje med syfte att förkorta genomgång av folksko- lan — att densamma endast i ett fåtal yttranden över skolkommissionens för- slag eller i det av detsamma föranledda offentliga meningsutbytet direkt för- ordats eller upptagits till allvarlig omprövning. Men då även denna utväg att komma till rätta med enhetsskoleproblemet i vissa andra kulturländer gan- ska starkt uppmärksammats samt tagit gestalt både i auktoritativa förslag och — i viss mån —— även i praktisk tillämpning, torde densamma i en mer allsidigt syftande utredning böra något närmare övervägas både principiellt och med hänsyn särskilt tagen till det svenska skolsystemet. De sakkunniga vilja då först något dröja vid den i flera hänseenden belysande behandlingen av detta särskilda organisationsproblem i samband med enhetsskoleproblemets övervägande under senare år i några främmande länder, nämligen Norge, Dan- mark och Österrike.
Den nya skolordning, som genom 1896 års skollagstiftning i Norge genom- fördes, innebar med avseende å den högre skolans anknytning till folkskolan, att en 4-årig mellanskola byggdes på den 7-åriga folkskolans 5 lägre klasser som grundskola. Ovanom den 4-åriga mellanskolan organiserades vidare ett 3-årigt gymnasium, varigenom den sammanlagda skoltiden fram till studentexa- men blev — organisatoriskt —— 12-årig. Emellertid hade i den skolkommission, som förberett 1896 års skollagstiftning, en minoritet som framtidsmål för skol— systemets organisatoriska utveckling utpekat en organisation med hela den 7- åriga folkskolan som grundskola och en därovan byggd högre skola med 2-årig mellanskola och 3-årigt gymnasium, alltså ett skolsystern, som utan förläng- ning av skoltiden byggde den högre skolan på avslutad folkskola. I syfte att öppna möjlighet för en framtida utveckling av skolsystemet iriktning mot 7-årig grundskola fastställde den 1896 tillkomna lagen, att mellanskolans kurs kunde vara av olika längd, dock icke över 4 år, med vilket stadgande bl. a. åsyfta- des, att vederbörande kommun skulle hava möjlighet att anordna även mellan- skola med kortare längd än 4 år och byggd på 7-årig folkskola. Denna möj- lighet utnyttjades tidigt av några få kommuner på det sätt att antingen, så- som i Oslo, en 3-årig mellanskola, eller, såsom några år i Gjövik, en 2-årig mellanskola inrättades, båda byggda på avslutad 7-årig folkskola. När så är 1909 enhetsskolefrågan i stortinget började aktualiseras och sedermera år 1911 på grund av stortingsbeslut överlämnades för närmare utredning till en särskild skolkommitté, den s. k. enhetsskolekommittén, förordades i de av veder- börande departement givna direktiven det tidigare antydda skolprogrammet med en 2-årig mellanskola över en 7-årig folkskola. Huvudskälet härför var önskan att undvika den förlängning av skoltiden, som skulle bliva en följd av mellanskolans treårighet. Men denna ståndpunkt måste draga med sig som
nödvändig konsekvens ett överflyttande till folkskolans högsta klasser av en del för mellanskolan karakteristiskt ämnesstoff. Den väg för frågans lösning i den allmänna riktning, som i skrivelsen envisades, var denna: till en kärna av vanliga, för alla lärjungar obligatoriska folkskolämnen borde i folkskolans högsta klasser fogas frivillig undervisning i ett och annat specifikt mellanskol- ämne, särskilt avsedd för sådana lärjungar, vilka ämnade efter avslutad folk- skola övergå till mellanskolan. Då denna organisatoriska tanke uppenbarligen förutsatte som regel, att sådana lärjungar, vilka endast satt avslutad folkskol— kurs som mål för sin skolgång, och sådana, som ämnade övergå till mellanskola, skulle i de obligatoriska folkskolämnena undervisas tillsamman, kan den när- mast karakteriseras såsom avseende en i folkskolans högsta klasser genomförd partiell linjedifferentiering. Denna dess karaktär betonas ytterligare, då skri- velsen antyder, att över huvud kring den obligatoriska ämneskärnan borde sluta sig »et lag av fag, som saa langt som mulig kunde ta hensyn til de forskjellige individuelle anleeg», en antydan, som pekar hån mot en mer allsidig differentie— ring genom möjliggörande av självvalt skolarbete i lämpliga ämnen — t. ex. i vissa praktiska ämnen — även för lärjungegrupper, vilka icke åsyftade spe— ciell förberedelse för inträde i mellanskolan.
Denna tanke att genom partiell differentiering i folkskolan organisatoriskt underlätta en lösning av enhetsskoleproblemet har sedermera under det fortsatta utredningsarbetet i Norge i olika variationer tagit sig uttryck i mer eller mindre utformade organisationsförslag. Enhetsskolekommittén uppdrog i an- slutning till de givna anvisningarna grundlinjerna till en skolorganisation, i vil- ken dels en del för mellanskolan karakteristiskt stoff är överflyttat till mot- svarande obligatoriska ämnen i folkskolans två högsta klasser, dels även fakul- tativt i dessa båda klasser är tillfogad undervisning i ett främmande språk (tyska eller engelska.) med 6 timmar i varje klass med möjlighet för lärjun— gar, som icke deltaga i denna undervisning, att åtnjuta annan frivillig under— visning, exempelvis i praktiska ämnen, dels slutligen ingår en ovanom folk— skolan uppbyggd högre skola, bestående av 2-årig mellanskola och 3-årigt gym- nasium. Detta organisationsförslag mötte emellertid stark kritik från skilda håll. Ur den högre skolans synpunkt hävdades, att en så beskaffad skolorga- nisation måste leda till forcerad kursläsning och en sänkning av denna skolas bildningsresultat. Ur folkskolans synpunkt uttalades starka farhågor för att
de utökade folkskolkurserna girige utöver folkskolans prestationsförmåga och kunde verka förryckande på dess arbete. Däremot riktades inga starkare in- vändningar mot den föreslagna fakultativa undervisningen i folkskolan.
Med utgångspunkt från de för enhetsskolekommitténs arbete angivna all- männa riktlinjerna samt från de mot kommitténs förslag riktade invändningar- na framlade expeditionschefen i Kirke- og Undervisningsdepartementet J . Hougen år 1917 en särskild utredning, i vilken han gav den partiella linje- differentieringens idé en i viss mån annorlunda lagd utformning. I stället för att utöka folkskolans obligatoriska stoff med kursmoment, hämtade från real- skolans ämnesområde, begränsar hans förslag detta stoff, särskilt genom sam- manförande av folkskoleämnena historia, geografi och naturkunnighet till ett gemensamt ämne >>natur- och folkkunskap» med elementärt kunskapsinnehåll och begränsat timtal. Härigenom kunde flera timmar lösgöras för ett frivil- ligt ämnesstudium av olika art, som på lämpligt sätt kunde grupperas kring den obligatoriska kärnan av allmänbildande stoff. För de blivande lärjungar— na i mellanskolan anvisar förslaget särskilt studium av engelska i de tre högsta klasserna samt av naturkunnighet, matematik och tyska i de två högsta klasserna, varigenom en 2-årig mellanskola förmenas få en jämförelsevis solid grund att bygga sitt arbete på. Sammanlagda veckotimtalet för denna på mellanskolan särskilt inriktade teoretiska undervisning beräknas för de tre
högsta folkskoleklasserna till respektive 4, 10 och 10. För de lärjungar i folk- skolan, vilka icke deltoge i denna för mellanskolan grundläggande undervis- ning, tänker sig förslagsställaren olika undervisningsmöjligheter. De kunde erhålla extra undervisning i sådana obligatoriska folkskolämnen, i vilka de hade svårt att tillgodogöra sig klassundervisningen. De kunde även erhålla mindre omfattande undervisning i ett främmande språk eller undervisning i praktiska ämnen. En närmare utformning av förslag i denna riktning före- ligger emellertid icke, utan förslagsställaren förutsätter stor frihet för olika kommuner att efter behag anordna denna fakultativa undervisning, och detta även så, att kommun skulle kunna antingen låta deltagandet i undervisning ut- över de för alla obligatoriska ämnena vara fullt frivilligt eller stadga skyl- dighet för lärjunge att intill ett visst timtal deltaga i sådan undervisning med rätt endast att inom ramen av detta timtal själv avgöra, i vilka ämnen han önskade erhålla undervisning.
Över expeditionschefen Hougens organisationsutkast anmodades auktoritativa norska skolmän att avge utlåtanden, vilka tillsammans med utredningen pu- blicerats. Av särskilt intresse är den kritik, som rektor A. Raeder, ordfö— rande i de två senaste norska skolkommissionerna, riktat mot detsamma. Han anser, att det bleve svårt att till undervisning i gemensamma ämnen hophålla de lärjungar, vilka förberedas för inträde i mellanskolan, med andra lärjungar, vilkas mindre framträdande läsbegåvning komme att vid gemensamhetsunder— visningen verka nedslående på dem själva och återhållande på de övrigas arbete, och han befarar, att den myckna frivilliga undervisningen av olika slag kunde inom klassavdelningarna skapa en för denna gemensamhetsundervisning mindre lycklig ojämnhet i avseende å kunskaper, föreställningskrets och arbetsmöj- ligheter. Dessa olägenheter kunde visserligen mildras, om de lärjungar, som önskade vinna inträde i mellanskolan, i folkskolans högsta klasser hopfördes till särskilda klassavdelningar. Men därigenom åstadkommes ju samma upp- rivande av folkskolans högre klasser, som i Norge ansetts vara en av de största olägenheterna med den år 1896 tillkomna skolorganisationen. Och ginge man till en sådan delning, vore för folkskolan föga vunnet med att behålla dessa lärjungar under samma tak, och de kunde lika gärna direkt gå över till mellan- skolan, antingen denna skola levde under samma tak som folkskolan eller icke. I det hela har detta förslag till mer ingripande partiell differentiering av folk- skolan icke i Norge rönt större anslutning, och de försök, som före framläg- gande av förslaget anordnats med sådan differentiering i förening med 2-årig mtillanskola (Gjövik, Svelvik), hava ej heller givit särdeles gynnsamma re— su tat.
Emellertid har det fortsatta norska skolorganisatoriska utredningsarbetet icke alldeles släppt differentieringstanken, ehuru densamma numera i allmänhet en- dast i mycket modifierad form fasthålles. Det sätt för enhetsskoleproblemets lösning, kring vilket intresset mer och mer synes samla sig, är en organisation med ö—årigt gymnasium, byggt direkt på folkskolan. Men med en sådan orga- nisation förbindes i framlagda projekt vanligen två års undervisning i engelska i folkskolans högsta klasser, i den mån sådan undervisning kan med kompe- tenta lärarkrafter bedrivas. Närmast synes sådan undervisning vara tänkt som grundval för gymnasier för städernas ungdom, under det att de s. k. lands- gymnasierna för landsbygdsungdom, med vilka allt framgent räknas, icke kunna bygga på sådan föregående undervisning. Denna frivilliga undervis- ning i engelska synes vara avsedd att utan förändring av den för folkskolan gällande undervisningsplanen tillfogas den obligatoriska undervisningen och innebär icke någon nyhet, då i flera städer sådan undervisning i folkskolans högsta klasser under de senare åren förekommit.
En annan utveckling har differentieringstanken tagit i Danmark, där den- samma fått uttryck dels i organisatorisk tillämpning, dels även i utarbetade reformförslag.
Den i Danmark nu tillämpade skolorganisationen, som genom 1903 års skol- lagstiftning genomfördes, innebär, att en sjuårig högre skola skall kunna mot- taga lärjungar från folkskolan i 11-årsåldern. Då skolpliktsåldern i Danmark inträder i det 7 :e levnadsåret, förutsättes alltså grundskolan principiellt vara 4—årig. Emellertid börja många barn sin skolgång redan i 6-årsåldern, dels ganska allmänt i privata förberedelseskolor, dels i viss utsträckning även i folkskolan, och närmast på grund härav är grundskolan för ett stort antal av den högre skolans elever ö-årig; särskilt i Köpenhamn överflyttas de flesta från folkskolan kommande lärjungarna från femte klassen till den högre skolan, och de talrika privata förberedelseskolorna äro även i landsorten allmänt fem- åriga. Den högre skolan sönderfaller i en 4—årig mellanskola och ett 3—årigt gymnasium, varjämte parallellt med gymnasiets första klass är infogad en ettårig realklass. Efter mönster av detta organisatoriska schema omdanades gymnasieskolorna och en del av de kommunala och privata realskolorna, under det att en del kommunala och privata realskolor fasthölle vid sin gamla orga- nisation som 4-åriga skolor, ledande till s. k. almindelig F orberedelsesexa— men, vilken i regel avlägges i 16-årsåldern; till dessa realskolor överföras de från folkskolan kommande lärjungarna tidigast från femte klassen.
I anslutning till den nya ordningen uppstodo snart nog inom folkskolorga- nisationen på skilda orter nya mellanskolor, oftast med tillhörande realklasser. De kommunala mellanskolorna stå under samma lokala ledning som folkskolan. ehuru de äro underkastade statsinspektion av särskild inspektör, och de äro i stor utsträckning inrymda i skolhus, i vilka även vanliga folkskoleklasser arbeta, samt stå då under samma chefsledning som den egentliga folkskolan. Lärarna äro i vanlig ordning anställda folkskollärare. Ofta meddelas vid ledigförklarande av lärartjänst, att innehavaren skall i vissa ämnen undervisa i mellanskola. Mellanskolans lärare hava antingen hela sin undervisning för— lagd till mellanskolan eller också blott partiellt med övrig undervisning för— lagd till folkskolan. Det förra är regel, då mellan- och realskola är förlagd till eget skolhus, det senare då den är inrymd i folkskolans hus. Av lärarna har blott ett fåtal erhållit universitetsutbildning ; de flesta äro utbildade vid semi- narier, i stor utsträckning med fortbildning, vunnen vid den s. k. Lzererhejskolen i Köpenhamn eller förvärvad på annat sätt. I viss mån kunna alltså dessa folkskolans mellanskolor betraktas som teoretiskt betonade studielinjer inom folkskolan själv, och i så måtto kan den danska folkskolan för närvarande sägas vara i stor utsträckning differentierad.
Även i annan organisatorisk gestaltning förekommer här och var differentie- ring i den danska folkskolan. Enligt nu gällande folkskolelag för städerna av år 1904 kan i folkskolans högre klasser anordnas »udvided undervisning» i främmande språk och matematik. Med den frihet, som i Danmark råder vid anordnandet av folkskolans undervisning, har man å vissa orter utnyttjat denna givna möjlighet, dock i olika utsträckning. Särskilt har man på denna väg sökt avkorta realskolor av den äldre typen genom att bygga dem på en differentierad folkskola. Såsom nämnts, äro dessa realskolor vanligen 4-åriga. Å vissa orter finnas emellertid 3- och 2-åriga realskolor, byggda på avslutad folkskola, därvid »udvided undervisning» i främmande språk och matematik i olika ut- sträckning meddelas åt sådana lärjungar i folkskolan, vilka ärna söka inträde i realskolan. Denna undervisning är i många fall anordnad som partiell diffe- rentiering i folkskolans högre klasser. Men det förekommer även, att full- ständig differentiering från visst stadium är genomförd. Ett intressant exem- pel på en sådan differentiering föreligger sedan år 1915 i Fredrikshavn. Den
av ministeriet godkända anordningen därstädes innebär, att folkskolan sönder- faller i två stadier, ett lägre 3-årigt, för alla lärjungar gemensamt, »Grund- skolen», och ett högre 4-årigt, vilket sönderfaller i två linjer: »Mellemskolen» med undervisning i två främmande språk och matematik och »Borgerskolen» med undervisning i vanliga folkskolämnen, samt att ovanom mellanskolelinjen är fogad en 2-årig realskola.
Den differentiering, som sålunda under de senare åren i stor utsträckning framträtt inom den danska folkskolan, bildar en viktig utgångspunkt för den senaste danska skolkommissionens behandling av enhetsskoleproblemet, liksom för den opinion, som uppbär dess organisationsförslag. Den huvudinvändning, som riktats mot den nu tillämpade danska skolorganisationen, avser, att den nuvarande mellanskolan, vilken mottager sina lärjungar i ll-årsåldern, sträc- ker sig utöver den 7-åriga skolpliktsålderns slut i 14-årsåldern, varav blivit följden, att särskilt i folkskolans mellanskolor en stor mängd obemedlade lär— jungar sluta sin skolgång med andra eller —— i synnerhet — tredje klassen och följaktligen utan avslutade skolkurser. Det organisationsprogram, vilket såväl bland folkskolans målsmän som även av skolkommissionens majoritet föror- dats, avser att på det sätt råda bot på nämnda bristfällighet, att mellanskolan avskaffas samt i viss utsträckning ersättes med en inom folkskolan utdi fferentierad teoretisk linje, ovanom vilken bygges dels ett 4-årigt gymnasium, dels parallellt med dess två lägsta klasser en 2-årig realskola. Danmarks folkskollärarförening har i ett på allmänt möte beslutat uttalande formulerat detta program sålunda: >>Folkeskolen ordnes efter Bernenes Behov indtil 14 Aars Alderen. Omkring 11 Aars Alderen deles Bsrnene i Henhold til deras Evner og Undervisningsbetingelser i en teoretisk og en praktisk Av- deling. Den furste afsluttes med en Preve, hvorpaa de videregaaende Skolefor- mer kan bygges. Den sidste tager ikke Sigte paa nogen Eksamen.» Skolkom- missionens majoritet har modifierat detta program i så måtto, att densamma fö— reslår, att nedom de 4-åriga statsgymnasierna skola, vid de kommunala gymna- sierna kunna som ersättning för mellanskolorna vara anslutna 3 »Berneskole- klasser» med undervisning i två främmande språk och matematik, dock icke med mer än två parallellavdelningar vid statsgymnasium. Denna kvardröjande dualism i undervisningen å det stadium, som i huvudsak motsvarar den nu- varande danska mellanskolans, motiveras dels därmed, att det ansetts nyttigt att gymnasiernas lärare fortfarande på detta sätt finge uppehålla kontakten med undervisningen på ett lägre stadium, dels även därmed att så länge det icke finnes en för folkskolans lärare tillfyllestgörande utbildning för den på den högre skolan särskilt inriktade undervisningen, det vore betänkligt att beröva statsgymnasieskolorna deras lägre klasser, eftersom statsskolornas lärare hava en grundligare utbildning än lärarna i någon annan skolform. Men bortom den sålunda föreslagna dualistiska ordningen, Vilken torde vara tillkommen genom kompromiss, synes skymta som en framtida möjlighet, när tryggande förutsättningar härför äro förefintliga, en organisation, som helt överlåter åt en folkskolans teoretiska linje den särskilda undervisning, som kräves som för- beredelse för de gymnasiala studierna.
Den differentiering i folkskolan, som kommissionens majoritet sålunda för- ordar, avses formellt anordnad som en motsvarighet till inom folkskolan nu medgivna >>udvided undervisning» och omfattar även för därför lämpade lär- jungegrupper praktiska ämnen, såsom olika arter av slöjd, bokhålleri, fysik- slöjd, trädgårdsarbete o. d. Huruvida de lärjungar, som skola erhålla särskild undervisning i mer teoretiska ämnen, skola vara uppdelade till särskilda klas- ser eller i de obligatoriska folkskolämnena skola erhålla undervisning tillsam— mans med andra lärjungar, angives icke i lagförslaget. Tydligt är, att det- samma avser, att såväl fullständig som partiell differentiering skall kunna allt
efter föreliggande omständigheter tillämpas, men vissa kommissionens yttran— den liksom även auktoritativa uttalanden från lärarhåll tyda på att den full- ständiga differentieringen tänkts vara den i regel tillämpade organisatoriska principen. Från vilket stadium differentieringen skulle inträda, utsäges icke i lagförslaget, som blott talar om dess inträdande >>i de sidste Skoleaar». Med den för Danmarks folkskoleväsen karakteristiska friheten för de lokala skol- distrikten överlämnas detta åt de kommunala skolmyndigheterna att med ve— derbörlig auktorisation närmare ordna. Inom kommissionen synes man hava räknat med möjligheten av differentieringens inträdande alternativt efter 3ze, 4:e eller öze skolåret; som regel torde differentiering under de tre sista folk- skolåren avses, vilket även förutsättes av lärarsammanslutningarnas uttalan- den, som hänvisa till 11-årsåldern som lämplig tidpunkt för dess inträdande.
Kommissionen går ut ifrån att med de nya undervisningsuppgifter, som så— lunda äro tilltänkta för den egentliga folkskolan, utbildningen av folkskolans lärare måste vidgas och fördjupas. Därför ingår också i kommissionsbetän— kandet förslag till förbättrande av lärarutbildningen, vilket förslag bl. a. åsyf- tar, att lärareseminarierna utvidgas från 3- till 4-åriga med obligatorisk under- visning i två främmande språk och att för inträde i seminarium må krävas realexamen eller likvärdiga kunskaper.
I stort sett innebär den danska skolkommissionens organisationsförslag ingen radikal omgestaltning av nu tillämpade organisation, utan avser närmast, med en förskjutning nedåt av gränsen för de gymnasiala studiernas inträdande, en konsolidering av det nu inom folkskolorganisationen förefintliga differentie- ringssystemet och därmed även ett genomförande i stor utsträckning av den högre skolans anslutning till avslutad folkskola. Någon direkt åtgärd för or- ganisationsförslagets förverkligande har hittills icke vidtagits. De skolreform- förslag, vilka hittills av regeringen förelagts riksdagen, avse närmast att för- bereda enhetsskolefrågans lösning genom stärkande av folkskolans kapacitet. Dessa förslag avse dels förbättrande av folkskollärarnas utbildning, dels även i samband med sekularisering av folkskolans lokala ledning organiserandet av sakkunnig inspektion för folkskolorna.
Även i Österrike har i samband med de senaste årens skolreformatoriska strävanden därstädes frågan om den obligatoriska skolans differentiering som ett medel att lösa enhetsskoleproblemet trängt fram i förgrunden.
I Österrike är stadgad 8-årig skolplikt, vilken fullgöres dels i 5-årig folk- skola, dels därovan, för dem, vilka ej övergå till högre skolor, i städerna i 3- årig borgarskola. (»Bärgerschule»), på landsbygden i 3-årig överbyggnad på folkskolan. Efter fjärde eller femte folkskolåret sker övergång till högre sko- lor (»Mittelschulen»), vilka å den humanistiska linjen på 8 är, å den reala lin- jen på 7 år förbereda för högskolestudier. Dessa högre skolor äro fristående i förhållande till folkskola och borgarskola. I syfte att förbereda ett sam- manväxande av högre skola och skolor för den obligatoriska skolpliktens full- görande till en »enhetsskola» utexperimenteras emellertid sedan år 1922 i sex av YViens kommunala skolor en ny organisation med följande struktur: i stäl- let för normalt tillämpad organisation för den obligatoriska skolpliktens full— görande med 5-årig folkskola och 3—årig borgarskola sättes en organisation med 4-årig folkskola och 4-årig allmän mellanskola (»allgemeine Mittel- schule»). Till denna senare överföras för skolpliktens vidare fullgörande så. dana, som genomgått den 4-åriga egentliga folkskolan. Denna mellanskola, vil- ken avser att ersätta både borgarskolan och de högre skolornas lägre stadium, är uppdelad i två linjer, I och II. Till linje I överföras lärjungar med medel- måttig prestationsförmåga eller däröver, till linje II lärjungar med prestations- förmåga under medelmåttan. I mellanskolans två första årsklasser äro kur—
Österrike.
Det prak— tiska sam- bandet mel- lan enhets- skolekravet och kravet på difere'n- tier-in inom folks alan.
serna tämligen likartade å båda linjerna, och korrigeringar i avseende å lär- jungarnas fördelning å dessa båda linjer kunna följaktligen under denna tid vidtagas genom överflyttningar från en linje till en annan. Först under tredje mellanskolåret inträder en viss åtskillnad i ämneskretsen genom utvidgad un- dervisning, främst i matematik, å linje I samt genom fakultativ undervisning å samma linje i latin, i ett modernt främmande språk eller i tilläggskurs för modersmålet. Från avslutad mellanskola å linje I kunna så lärjungar övergå till en fyraårig »överskola» (»Oberschule»), vilken är differentierad å fyra linjer, en klassisk, en tysk, en modernspråklig och en matematisk-naturveten- skaplig.
Den nya mellanskolans två linjer, vilka närmast representera den differentie- rade enhetsskolan, skola finnas sida vid sida i samma skolhus och under sam- ma ledning. De vid skolan anställda lärarna skola om möjligt hava lektions— timmar å båda linjerna, och för att ytterligare markera gemensamheten rekom— menderas, att lärjungar från båda linjerna skola sammanföras till gemensam undervisning i övningsämnen. Under försöksåren hava mellanskollärare och borgarskollärare till lika antal anställts vid de nämnda skolorna och ledningen utövas av en mellanskolärare och en borgarskollärare, den förre i regel som pe— dagogisk, den senare som administrativ ledare. Under läsåret 1924—4925 var lärjungeantalet å linje I och II resp. 52.4 % och 47.6 % av hela antalet. En re- dogörelse för erfarenheterna från de tre första försöksåren har innevarande år 1926 publicerats. Av densamma framgår bland annat, att lärarna allmänt kon- staterat gynnsamma verkningar av differentieringen med hänsyn både till de bättre begåvade och till de sämre begåvade lärjungarnas undervisning och ar- betsresultat.
Då den österrikiska typen av differentierad enhetsskola endast i myc- ket begränsad utsträckning och under mycket kort tidrymd tillämpats, torde det ännu vara för tidigt att bedöma densamma och särskilt dess möjliga betydelse för enhetsskoleproblemets lösning. Den erbjuder emellertid ett särskilt in- tresse därutinnan, att differentieringen icke, som i Danmark, försiggår på grundval av frivillig anslutning _ efter prövning -— till den teoretiskt betona— de linjen, utan genom tvångsmässig uppdelning efter prestationsförmåga. I detta hänseende erbjuder denna differentierade skoltyp bestämda släktdrag med det tyskåt Mannheimersystemet, ehuruväl principerna för uppdelningen äro olik- arta e.
De sakkunniga hava ansett lämpligt att med en viss utförlighet i detta sam— manhang redogöra för differentieringsprincipens betydelse och tillämpning i den senare skolorganisatoriska utvecklingen inom några kulturländer, både emedan frågans behandling därstädes är ägnad att belysa hithörande praktiska problem och emedan i allmänhet därav framgår, att nämnda princip på andra håll tillmätes en betydande räckvidd vid behandlingen av enhetsskolefrågan.
Innan de sakkunniga övergå till att något överväga möjligheterna av diffe- rentieringsprincipens tillämpning i nu förevarande riktning inom svenskt skol— väsen, torde i detta sammanhang böra framhållas ett par synpunkter av mer allmän Och principiell natur, berörande enhetsskole- och differentieringsprinci— pernas inbördes förhållande.
Kravet på genomförd enhetsskola har inom de moderna kulturländerna i första hand gjorts gällande med den utformningen, att den del av skolorgani- sationen, som vanligen benämnes folkskola, skulle behålla lärjungarna så länge som möjligt, innan de övergå till den högre skolan. Men härigenom hotas den högre skolan med ökade svårigheter, när det gäller att med ett allt mer begrän- sat tid'sutrymme tillfyllestgörande fylla avsedd uppgift utan att lärjungarnas
utträde i livet oskäligt fördröjes. Det är under sådana förhållanden helt natur- ligt, att det eftersträvas, att folkskolan så effektivt som möjligt stöder den högre skolans arbete, och att därvid särskilt överväges, huruv1da_icke folksko- lan i viss mån kan ombesörja undervisningsuppgifter, vilka hittills _ansetts vara för den högre skolan särskilt utmärkande, exempelvis viss undervisning i främmande språk. Men det är uppenbart, att i den mån svårigheter här inställa sig dels på grund av folkskolans ojämna lärjungematerial och dels på grund av konflikter mellan dessa särskilda krav och folkskolans fostringsuppgifter i avseende å det flertal lärjungar, som ärna efter skolpliktsålderns slut gå ut 1 förvärvslivet, i samma mån framträder också till övervägande utvägen att till särskild undervisning avskilja lärjungar, som böra förberedas för den högre skolans studieväg. Det torde därför kunna sägas vara ganska förklarligt, att allt eftersom enhetsskolekravet skärpes i den riktning ovan antytts, tanken på en differentiering inom folkskolan blir allt mer aktuell.
Men om alltså differentieringssträvandenas framträdande i växlande former Diferen- inom de moderna kulturländerna i våra dagar icke kan frånkännas ett nära tiqfiffgqns sammanhang med enhetsskoleproblemets aktualitet, så har å andra sidan inställt memmdl” _. _ . . . .. .. . - . . . fo-renh het Slg' ett behov att princ1piellt overvaga, huruVida verkligen en differentiering meden ”& innerst inne är förenlig med enhetsskoletanken. Tvivelsmål i denna punkt skolan. framträda flerstädes i de över skolkommissionens betänkande avgivna utlå- tandena, där man ställer sig avvisande mot differentieringstanken. Det häv- das exempelvis, att genom en differentiering inom folkskolan enhetsskolan icke längre bleve någon enhetsskola, då undervisningen icke bleve gemensam för alla barn (Piteå folkskolestyrelse), att differentieringen skulle >>under folkskolans namn dölja det parallellsystem, som enhetsskolan vill utrota» (folkskol- inspektören Bager-Sjögren). Liknande tvivelsmål av mer principiell art fram- skymta, då skolöverstyrelsens majoritet uttalar, att anordningen skulle >>införa dualism och parallellsystem i själva folkskolan», och de torde i viss mån hava motiverat jämväl den avvisande hållning gent emot differentieringstanken, vil- ken framkommer i yttrandena från flera folkskollärarföreningar, särskilti ytt- rande av Sveriges allmänna folkskollärareförenings centralstyrelse.
Man kan rörande denna fråga inom skolvärlden urskilja två meningsriktnin- gar, vilkas inbördes skiljaktighet i viss mån sammanhänger med den något olika nyanserade motiveringen för enhetsskolan.
Den ena meningsriktningen har av ålder starkt betonat den sidan av enhets- skolans sociala uppgift, som avser att till en nära gemenskap sammanföra barn från skilda samhällsklasser och med skilda framtidsmöjligheter. Man betonar från detta håll även starkt en andra sida av enhetsskolans sociala uppgift, den som särskilt tager sikte på att möjliggöra för lärjungarna att få den utbildning, som deras anlag betinga. Men man anser, att denna uppgift bäst fylles där- igenom, att valet av skilda bildningslinjer uppskjutes så länge som möjligt, så att dessa anlag kunna tydligare framträda. Enhetsskolan blir för denna uppfatt- ning en skola, som sammanför barn från skilda samhällsklasser och med skilda anlag till gemensamma klasser Och gemensam undervisning. Gärna utfyller nämnda åskådning sin sociala motivering med det pedagogiska motivet, att på den enhetliga barndomsskolans stadium undervisningen varken kan eller bör an- ordnas på mer än ett sätt, nämligen på det sätt, som är det psykologiskt riktiga för detta åldersstadium. Man förnekar icke, att på detta stadium barnen kunna. förete olika anlag och kräva i viss mån olika behandling, men man anser, att en individnaliserande undervisningsmetod är med hänsyn till här föreliggande be— h_ov tillfyllestgörande. Då denna åskådning, särskilt i Sverige, gärna vill tänka Sig folkskolan i dess helhet som gemensam grundskola, blir enhetsskolekravet
gärna liktydigt med kravet på en »enhetlig» folkskola. Enhetsskolan blir den odifferentierade folkskolan som grundskola för den högre skolan.
Den andra meningsriktningen skjuter något mer i förgrunden enhetsskolans uppgift att låta de ungas anlag och intressen, oberoende av stånd eller förmö- genhetsställning, komma till sin rätt. Den opponerar mot tendensen att i. en- hetsskolan främst se medlet för åstadkommande av en allas lika undervisning och hävdar .som dess syfte uppgiften att förmedla åt var och en den särskilda utbildning, som passar för honom. I den mån alltså, som redan å barndoms- skolans stadium anlag och intressen kunna spåras och tillvaratagas, bör skolan bereda möjligheter härför, och i den mån så icke i tillfredsställande utsträck- ning kan ske inom den gemensamma undervisningens ram, böra tillfällen bere- das till särskild undervisning åt olika lärjungegrupper genom skolundervisnin— gens differentiering. Denna meningsriktning betonar även starkt betydelsen av den genom enhetsskolan förmedlade socialt betonade gemensamhetsfostran, men den anser, att den icke genom de gemensamma klasserna bör förmedlas under längre tid, än behovet att tillgodose barnens alltmer framträdande anlag betingar, och den fömenar, att tillhörigheten till en för alla samhällsklasser gemensam skola bör i och för sig tillmätas en socialt uppfostrande betydelse. Enhetsskola blir med denna åskådning icke oförenlig med differentiering, och i den mån alltså enhetsskolebegreppet tilllämpas på folkskolan är detsamma icke ovillkorligen uttryck för kravet på en enhetlig, för alla lika undervisning, utan framhäver mer folkskolans enhetlighet i mening av en för alla barn gemensam skola, även där densamma inrymmer skilda bildningslinjer.
Denna senare meningsriktning har med tiden fått en allt större betydelse i visst samband med en allt mer framträdande tendens att vidga enhetsskoletan- kens tillämpning utöver barndomsskolans eller folkskolans snävare ram till att avse överhuvud barndoms- och ungdomsårens brokiga system av skolor. Enligt denna allt mer framträdande uppfattning är kravet på genomförd enhetsskola in- nerst inne liktydigt med kravet på en inre organisk samhörighet mellan olika skolarter, sammanfattade och förbundna till en enda skolorganisation, ett or- ganiskt uppbyggt nationellt skolsystern, en »folkskola» i ordets vidsträckta bemärkelse. Denna idériktning, vilken strävar att utplåna den i viss mån kon- ventionella gränsen mellan folkskola och högre skolor, har i skolorganisation och skolliv här och var fått sporadiska uttryck i strävanden att sammanföra dem till organiserad nära samverkan — t. ex. vid överförande av lärjungar från folkskola till högre skola —— och att förena de olika skolformerna under gemensam förvaltning, liksom ock i folkskolans övertagande av undervisnings- uppgifter, som traditionellt ansetts vara förbehållna den högre skolan. Ett karakteristiskt uttryck för denna åskådning har den senaste danska skolkom- missionens majoritet givit, då den velat förbehålla namnet »Folkeskolen» som gemensam beteckning för »den samlede danske offentlige Skole», varmed man velat ge symboliskt uttryck för, att denna danska skola >>i alle dens Grene skal vaere det danske Folks Eje i lige hoj Grad, hvad enten det drejer sig om Barne- skolen i dens forskellige Former eller om Gymnasiet, Realskolen og Ung- domsskolen, som man ogsaa onsker indordnet i den Skolebygning, der skal staa aaben for alle landets Born, hvert efter sit Anlaeg, Lyst og Interesse». Men denna vidgade enhetsskola måste med nödvändighet kunna förlikas med diffe- rentieringskravet, ty differentiering är en nödvändig förutsättning för att det i denna mening enhetliga skolsystemet skall kunna tillgodose såväl den enskildes krav på lämpligt tillrättalagd utbildning som samhällets krav på arbetskrafter, utbildade för olika samhälleliga uppgifter. Differentieringskravet framträder icke i detta sammanhang som en princip, vars förenlighet eller oförenlighet med enhetsskoletanken det gäller att undersöka, utan som en empirisk nödvändighet och som en rent praktisk fråga, vilken bör efter föreliggande pedagogiska, so-
ciala och kulturella förutsättningar få sin av tidsomständigheterna betingade lösning. Och i och med det att gränsen mellan folkskola och högre skola inom det enhetliga skolsystemets ram förlorar åtskilligt av sin gamla betydelse, blir ej heller differentieringstankens tillämpning inom folkskolans ram något annat och mer än en praktisk fråga. Åt en sådan syn på den vidgade enhetsskolan och dess förhållande till differentieringsproblemet har en norsk skolman givit ett adekvat uttryck, då han uttalar sin förhoppning, att »det vilde vaere mulig paa. engang at tilgodese almendannelsens och saerdannelsens interesser gjen- nem et i sin hovedstamme samlet, men samtidig efter anlaeg og behov forgrenet skolesystem, en enhetsskole icke i betydning av en for alle ensartet skole, men en saadan, hvor de almenmenneskelige og almenborgerlige og de mere specielle dannelsesbehov kunde indordnes som led under en faelles organisation» (Otto Anderssen).
De sakkunniga hava velat erinra om tillvaron av dessa olika meningsrikt- ningar, emedan de giva principiella uttryck åt de divergerande tendenser, som i praktiskt skolorganisationsarbete på olika håll göra sig gällande. Mer och mer blir det emellertid tydligt, att avgörandet på förevarande område icke kommer att för framtiden bero allenast på överväganden av principiell natur utan även på erfarenhetsmässigt avvägande av de olika organisationstypernas verkningar och betydelse i pedagogiskt och socialt hänseende. Det är för den närvarande situationen i sådant hänseende karakteristiskt, att, trots dessa ovan skisserade principiella meningsskiljaktigheter, man dock i realiteten från intet håll reser motstånd mot varje form av differentiering inom folkskolan. Det förefinnes sålunda åtminstone en differentierad folkskolelinje — hjälpklasserna föiå efterblivna barn —— om vars lämplighet numera knappast mer än en mening ra er.
Folkskolans difererl- tieringspro- blem ett praktiskt pro blem.
Den art av differentierad linje inom folkskolan, varom härnärmast är fråga, Framstäuäa föreligger i närmare motiverat och utformat förslag, så Vitt de sakkunniga förslag till kunnat finna, endast i ett utlåtande, avgivet av föreningen Folkskolans vän- ners förvaltningsråd. I utlåtandet erinras om, att folkskolan arbetar i jäm- förelsevis långsam takt. Det innebure slöseri med tid och kraft att låta mer begåvade lärjungar t. o. m. sjätte skolåret erhålla samma undervisning som medelmåttigt eller svagt begåvade lärjungar. F örvaltningsrådet anser, att de tre lägsta klasserna i realskolan kunde indragas. Men samtidigt borde i stä— der med allmänna läroverk inom folkskolan från och med femte klassen inrät- tas särskilda linjer för mera begåvade lärjungar, där dessa kunde erhålla un- dervisning bl. a. i främmande språk, och i övrigt en undervisning, som motsvara- de deras fallenhet och behov. En sådan anordning skulle särskilt gagna språk- undervisningen, vars onaturliga anhopning därigenom kunde undvikas. Genom en sådan organisation skulle vidare skoltidens förlängning undvikas och real— skolans tryck på den egentliga folkskolan lättas, i det att den för flertalet lärjun- gar avsedda folkskoleundervisningen därigenom skulle erhålla tillbörlig arbetsro. På denna väg skulle också en del lärjungars lämplighet för högre studier under ett par år kunna prövas. Långt ifrån att bryta enhetsskolesystemet skulle en sålunda differentierad linje på ett effektivt sätt bidraga till förverkligandet av den 6-åriga bottenskolan. Urvalet till den särskilda linjen borde försiggå på ungefär samma sätt som för närvarande till de allmänna läroverken. Efter genomgång av folkskolans sjätte klass borde de godkända lärjungarna kunna utan ny prövning intagas i realskolan.
Förutom i nämnda utlåtande föreligger ett rätt detaljerat och utförligt nioti- verat utkast till differentierad folkskolorganisation i en av rektor E. E hlin,
differentie- rm; inom fol skolan.
Stockholm, utgiven broschyr, En. utopi eller några synpunkter och förslag be- träffande skolreforme—n. Då detta förslag delvis bygger på förutsättningar, som icke kunna tänkas inom närmare framtid föreligga —— t. ex. 8-årig folk— skola — torde icke vara nödigt att i förevarande sammanhang utförligare refe- rera detsamma. Det må blott nämnas, att förslagsställaren närmast tänker sig en partiell linjedifferentiering med ett antal för alla lärjungar gemensamma obligatoriska timmar — genomgående 18 — samt därutöver möjlighet att välja mellan å ena sidan en mer teoretisk linje med främmande språk och å andra sidan »hjälpundervisning» i vanliga folkskoleämnen samt undervisning i fack— ämnen; differentieringen skulle inträda redan från och med fjärde skolåret.
Det säger sig självt, att en lösning av enhetsskoleproblemet med tillhjälp av differentiering inom folkskolan i förening med omgestaltning av den högre skolan kan förete en mängd skilda variationer, Och de i det föregående lämnade redogörelserna för tillämpade organisationer eller förslag till sådana i några moderna kulturländer torde i sin mån vittna därom. Då i Sverige en generell lösning i nu angivna riktning för närvarande varken synes hava tillräckligt stöd i mer utbredd opinion, ej heller är förberedd genom på enskilda orter an— ordnade försök, synes det knappast nödvändigt att här allsidigt överväga de möjligheter, som med hänsyn tagen till svenska skolorganisatoriska förhållan- den kunna erbjuda sig. De sakkunniga skola därför begränsa sig till att såsom exempel något belysa ett par mera närliggande möjligheter för proble— mets organisatoriska lösning.
Diferen- I första hand erbjuder sig den möjligheten, som i ovan refererade yttrande lierad linje av Folkskolans vänners förvaltningsråd skisserats: en differentierad linje med siåiåf'ilå'- främmande språk i folkskolans högsta klasser jämte därpå byggd 3-årig real- sm klassergi skola. De sakkunniga hava utarbetat en timplan för sådan linje jämte 3—årig
förening realskola (Bil. 5) och hava därvid ansett lämpligt att låta den teoretiska linjen med 303”? utdifferentieras efter fyra folkskoleår, såsom i nämnda yttrande föreslagits. "ealSkOZa' Därvid har för de högre klasserna i stort sett till grund lagts det veckotimtal
Organisa- i respektive årsklasser, som i den utarbetade timplanen för ö-klassig realskola
aägåååa tillämpats, samt i de två lägsta klasserna räknats med det högsta tillåtna vecko— utformning_ tlmtalet för folkskolans högsta klasser enligt gällande undervrsningsplan. Tim-
planen företer endast vissa mindre avvikelser från den uppgjorda timplanen för 5—klassig realskola, vilken organisationstyp närmast lämpar sig som jämförelse. De viktigaste avvikelserna äro, att särskilda timmar för undervisning i husligt arbete och motsvarande praktiskt arbete för gossar icke kunnat inpassas samt att undervisningen i fysik i realskolan uppflyttats till näst högsta klassen.
Kurs- Mer avgörande för bedömande av denna organisationstyps pedagogiska effek- föfdelning- tivitet är givetvis kursfördelningen. De sakkunniga hava icke i detalj utfor- mat ett förslag till kursplan men hava sökt i huvudsak bilda sig en föreställ- ning om hur de med denna organisationstyp särskilt förbundna svårigheterna och olägenheterna skulle kunna mildras. De största svårigheterna samman- hänga därmed, att även den differentierade linjen inom folkskolan måste föra fram till ett avrundat slutmål, då långt ifrån alla lärjungar å denna linje få förutsättas komma att fullfölja sina studier i den 3-klassiga realskolan. Svå- righeterna gälla företrädesvis tre ämnen: historia, geografi och —— i mindre grad — naturkunnighet. Klart är, att i realskolan en omläsning i bredare for- mat av historiekursen är ofrånkomlig, och för beredande av nödtorftigt ut- rymme härför har ock ämnet fått jämförelsevis höga timtal i realskolans båda högsta klasser. Emellertid torde vara tänkbart, att den jämförelsevis breda framställning av svensk forntids- och medeltidshistoria, som i folkskolan före-
kommer, skulle kunna göra en omläsning av detta parti överflödig annat än i form av en kortfattad återblick, varigenom en viss tid kunde invinnas å real- skolestadiet och de övriga historiska partierna följaktligen kunde komma i åt- njutande av en tämligen tillfredsställande behandling. Svårare ställer det sig med geografikursen. Dock kan tänkas, att å den särskilda folkskolelinjen de stora europeiska kulturländerna kunde få en mer utförlig behandling än den å folkskolestadiet vanliga och studiet av övriga europeiska länder och de främ- mande världsdelarna i viss mån avknappas. Härigenom skulle å realskole- stadiet möjliggöras en kursanordning, enligt vilken efter tillfredsställande ge— nomgång av de främmande världsdelarna till det högsta stadiet komme att för- läggas en mer summarisk genomgång av Europas länder, företrädesvis ur nä- ringsgeografisk synpunkt. Lättare ställer sig kursanordningen i de natur- vetenskapliga ämnena i så måtto, att de till de båda högsta folkskoleklasserna förlagda biologiska partierna torde rätt väl ägna sig som grundval för en till- fredsställande kurs i den 3-åriga realskolan. Däremot torde studieresultatet i fysik och kemi beräknas komma att i det hela bliva något sämre än i realskola av vanlig typ.
I stort sett torde denna mer summariska undersökning kunna sägas giva vid handen, att en organisation med differentierad folkskolelinje av här förutsatt anordning i förening med 3-årig realskola, under förutsättning av fullgod un— dervisning å olika stadier, kan beräknas leda till studieresultat, som icke i avgörande mån behöva understiga studieresultaten i 5-klassig realskola, byggd på 4—årig grundskola. Möjligheten att för undvikande av skoltidens förläng— ning tillämpa nu förevarande organisation får alltså icke utan vidare avvisas. Men väl krävas vissa särskilda garantier för att den skall kunna något så när tillfredsställande fylla sin uppgift. De sakkunniga vilja för sin del särskilt erinra om följande.
Timplanen för den differentierade linjen är närmast uppgjord under förut- sättning, att linjen är fullständigt differentierad. Jämföres organisationsty- pen med Ö-årig realskola, torde också vara uppenbart, att den differentierade linjen, för att komma till ett någorlunda likvärdigt resultat, bör, om möjligt i samtliga ämnen, hava ett i lika mån sovrat lärjungematerial som realskolan. Emellertid låter det givetvis tänka sig, att då fullständigt differentierad linje icke lämpligen kunde avskiljas och folkskolan i det hela arbetade under gynn— samma betingelser, en allenast partiell differentiering med särskild läsning företrädesvis i det främmande språket kunde anordnas, därvid helt visst de bättre begåvningarna kunde vinna för syftet tillfredsställande resultat.
Som ovillkorlig fordran måste hävdas, att undervisningen å folkskolans diffe- rentierade linje skall meddelas av härför fullt kompetenta och lämpade lärare. Denna fordran bör särskilt betonas med avseende å undervisningen i främ- mande språk, vilket ämnesområde icke tillhör den egentliga folkskolans hit— tillsvarande ämneskrets. I erforderlig utsträckning måste sålunda här ämnes- lärarsystem tillämpas.
Intagning i realskolan bör föregås av särskilda prövningar vare sig i form av kontrollerade avgångsprövningar vid folkskolekursens slut eller i form av inträ— desprövningar inför realskolans lärare. Möjligen skulle i senare fallet under vissa betingelser inträdesprövningarna kunna begränsas till modersmålet, det främmande språket och matematik.
Ovan behandlade plan för organisation av differentiera—d folkskolelinje och den högre skolans gestaltning i anslutning därtill är uppgjord under förut— sättning, att folkskolan är 6-klassig. Är folkskolan åter 7-klassig, bör helst organisationen bliva en annan. Det låter visserligen tänka sig, att den högre
Organisa- tionens effektivitet. och de all- männa förut- sättningarna härför.
Motsvarande organisation med 7-årig folkskola.
Nödvändig- heten av supplemen- tära an— ordningar.
Verkningar i uppfost- ringshänse- ende av här ifrågasatta differen- tiering.
skolan även då ansluter sig till en differentierad linje i folkskolans sjätte klass. Men är sådan differentierad linje över huvud i folkskolan anordnad, ligger det närmast till hands, att densamma får ostört fullfölja sitt arbete till folkskolans slut, och att den högre skolan först därefter vidtager.
Under förutsättning av 7-årig differentierad grundskola kunna inställa sig olika möjligheter för den högre skolans organisation. I anslutning till över- väganden i Norge och Danmark kan särskilt ifrågasättas antingen realskolans sidoställande med gymnasiet, alltså — med fasthållande vid nuvarande studie- tid —— 2—årig realskola och 5-årigt gymnasium såsom självständiga skoltyper, möjligen med vissa ömsesidiga övergångsmöjligheter, eller också 2—årig real- skola och därpå byggt 3-årigt gymnasium. Då här stora svårigheter möta att överväga de olika organisatoriska alternativens utformning och konsekvenser och den 7-åriga folkskolan för närvarande i Sverige endast har begränsad ut- bredning, hava de sakkunniga icke ansett sig böra underkasta de möjliga al- ternativen en mer ingående utredning.
Slutligen bör i avseende å skolorganisationens gestaltning med differentierad folkskola som grundskola framhållas, att lärjungar, vilka från avslutad odiffe- rentierad folkskola eller från avslutad allmän folkskolelinje önskade övergå till högre skola, därvid måste underkasta sig avsevärd extraläsning. Med hänsyn härtill har den danska skolkommissionen i anslutning till ovan refererade förslag med differentierad folkskola ifrågasatt, att vid sidan av 2-åriga real- skolor skulle upprättas ett mindre antal 3—åriga realskolor för sådana lär- jungar, vilka efter avslutad folkskola önskade genomgå realskola men icke till- hört folkskolans teoretiskt betonade linje. Med tillämpning av 6-årig differen- tierad folkskola skulle på samma sätt huvudsystemet med 3-åriga realskolor kunna i förenämnda syfte suppleras med ett mindre antal 4-åriga realskolor. I den mån sådana supplerande realskolor, byggda på 6-årig odifferentierad folk— skola eller allmän folkskolelinje, icke fyllde det förefintliga behovet, kunde gi- vetvis särskilda övergångskurser nödtorftigt förmedla Övergång till den 3-åriga realskolan.
Med avseende å den här ifrågasatta differentieringens återverkan på folksko- lans inre fostringsarbete synas följande synpunkter böra beaktas.
Differentieringens verkningar i uppfostringshänseende kunna framträda på flera sätt. Det kan förefinnas risker, att såväl ett intellektuellt som ett socialt betonat urval kan inom folkskolan framkalla inre motsättningar och åtskillnader av den art, att den fostran, som den av folkskolan hägnade gemensamheten avser att bereda jordmån för, därigenom äventyras.
Dessa verkningar bleve givetvis beroende av huru urvalet till den differen- tierade linjen med hänsyn till dess uppgift komme att gestalta sig. Då linjen i det väsentliga komme att övertaga en del av den undervisningsuppgift, som för närvarande påvilar realskolan, ligger närmast till hands att förutsätta, att detta urvali stort sett komme att försiggå på sätt, som för närvarande tillämpas vid intagning i läroverken. Det skulle alltså komma att bestämmas i första hand av föräldrars och lärjungars önskan, uttryckt i ansökan om överförande till denna linje, i andra hand av en prövning i en eller annan form av lärjungens lämplighet för mer teoretiska studier. Tydligt är, att vid överflyttandet tlll differentierad linje förutvarande lärares uppfattning komme att få särskild be- tydelse.
Av vikt är att framhålla, att avskiljandet till nu ifrågavarande linje_icke skulle innebära det starkt utpräglade begåvningsurval, som måste karakterisera avskiljandet till den i föregående sammanhang omnämnda differentierade linje, vilken hade till uppgift att framföra en del elever på kortare
tid genom folkskolan. Fordran på intellektuell begåvning skulle för nu ifråga- varande linje givetvis ej ställas högre, än som i allmänhet för inträde i realskola är avsett. Vidare må betonas, att här icke bleve fråga om ett systematiskt begåvningsurval. Det komme alltid att finnas ett antal lärjungar med god fattningsgåva, vilka på grund av obenägenhet för mer ansträngande studie— arbete eller särskild fallenhet för praktiskt arbete icke sökte sig över till den differentierade linjen. Att även denna linje i viss mån komme att få karak- tär av en begåvningslinje, torde emellertid vara uppenbart.
I socialt avseende kunde den nu ifrågavarande differentieringen icke undgå att få en viss icke önskvärd betoning, då till den teoretiska linjen givetvis barn i stor utsträckning komme att söka inträde från de mer välsituerade samhälls- klasserna. Å andra sidan komme denna linje säkerligen icke att få samma av— gjorda karaktär av att förbereda för den högre skolan, som förhållandet bleve med den förut antydda linje, som avsåge att på kortare tid än den normala med— dela folkskolekursen. Aven nu förevarande teoretiska linje bleve ju en folk- skolelinje med skoltid av normal längd och kunde följaktligen med fördel ut- nyttjas även av sådana lärjungar, vilka icke hade bestämd avsikt att seder- mera fullfölja sina studier i realskolan. Antagligt är, att linjen, även med sitt förhållandevis starka inslag av lärjungar från mer välsituerade sam- hällslager, dock skulle få ett ur social synpunkt mer blandat lärjungema- terial än vad i stort sett förhållandet är med de nuvarande real- och mellan— skolorna.
Över huvud torde kunna sägas, att nu ifrågavarande differentierade folkskole- organisation visserligen komme att erbjuda risker för mindre gynnsamma verk— ningar i uppfostringshänseende, men att dessa risker med hänsyn till vad ovan anförts ingalunda få överdrivas. Fråga är nu, om folkskolans allom— fattande gemensamhet komme att besitta den andliga styrka, att den, åtminstone med tiden, förmådde överbygga de inre motsättningar, som ett inom folkskolan fördolt parallellskolesystem av nu ifrågavarande art hotade att framkalla, och trots differentieringen alltså i stort sett verka socialt fostrande. På den frågan är omöjligt att på förhand lämna svar. Dock må erinras om, att erfarenhe- terna från den förut skildrade differentierade danska folkskolorganisationen i det hela synas vara gynnsamma. Det vitsordas av danska skolmän i ledande ställning, att den kamratliga samvaron och det kamratliga samförståndet nu- mera i stort sett göra sig gott gällande, oberoende av att barnen tillhöra olika linjer eller skolformer inom den lokala skolorganisationen. Emellertid synes dock, enligt de sakkunnigas uppfattning, föreligga anledning att varna. för mer vittgående slutsatser av dessa danska erfarenheter med avseende å svenska förhållanden. Dels få utan tvivel medtagas i beräkningen vissa olikheter i folklynne och socialt åskådningssätt, vilka på förevarande område icke kunna frånkännas betydelse. Dels och framför allt måste hänsyn tagas till, att de inom den danska folkskolan förefintliga mellanskolorna och realklasserna och de med dem snarlika mer teoretiskt inriktade studielinjerna icke torde i all— männare utsträckning utnyttjas av barn från de socialt högre samhällsklas- serna, i det att vid sidan av dessa högre skolor i flertalet städer finnas s. k. gymnasieskolor med sina särskilda mellanskolor och realklasser samt ofta även särskilda kommunala, eller privata realskolor, vilka samtliga skoltyper i stor utsträckning draga till sig elever från dessa samhällsklasser. På grund av denna senare omständighet kunna de i Danmark vunna erfarenheterna icke utan vidare bliva vägledande med hänsyn till den sociala effekten av ett inom den svenska folkskolan inlagt differentieringssystem, därest denna, såsom i detta simlmanhang bör förutsättas, bleve den allomfattande gemensamma barndoms- s 0 an.
28—253165
Partiell diferen- tiermg inom folkskolan enom fakultativ undervis- ning i ett främmande språk i för- ening med lycealt organiserad högre skola.
Försöks- anordm'n cm- med di e- rentierad folkskola.
De betänkligheter, som kunna göras gällande mot ovan granskade organi-- sationsförslag, hänföra sig företrädesvis till det som regel förutsatta fullstän— diga avskiljandet av differentierad folkskolelinje med särskilda klassavdelnin— gar. Det ligger med hänsyn härtill nära till hands att undersöka, huruvida icke— för undvikande av skoltidens förlängning folkskolan skulle i nödig utsträck- ning kunna stödja den högre skolan genom fakultativ undervisning åt vissa lär- jungar, utan att dessa i övrigt avskildes från klassgemenskap med andra folk- skolans lärjungar. Särskilt framträder här osökt möjligheten att genom sådan fakultativ folkskolundervisning i främmande språk lätta den högre skolans ar— betsbörda i ett för dess undervisningsmål mycket betydelsefullt hänseende. Så- som förut omnämnts, är denna utväg för enhetsskoleproblemets lösning föremål för starkt intresse i Norge, och i ett betänkande, avgivet av lärarkollegiet vid Lunds privata elementarskola, framlägges som förut nämnts förslag att för lär- jungar, som ärna övergå till högre skola, i folkskolans sjätte klass anordna fri- villig undervisning i ett främmande språk (engelska).
Det torde enligt de sakkunnigas mening vara ofrånkomligt, att om en lösning på denna väg över huvud skall kunna tänkas, den till folkskolan förlagda fakul- tativa undervisningen i främmande språk måste pågå under minst två är, alltså under förutsättning av 6-årig grundskola påbörjas senast i folkskolans femte klass. Av skäl, som förut anförts, kan dock icke förutsättas, att en sådan partiell differentiering i regel skulle möjliggöra avkortning av en normalt uppbyggd högre skola med realskola och gymnasium från sju till sex år. Där- emot synas goda skäl tala för att en 6-årig högre skola av lyceal typ skulle kunna, även med lärjungematerial, utvalt såsom för vanligt gymnasium, nå tillfredsställande resultat. Förutom med hänsyn till den mindre tyngande språk- belastningen skulle en sådan lyceal skola erbjuda företräde framför 6-årigt lyceum av förut behandlad typ även därutinnan, att undervisningen i ett och annat ämne, särskilt i historia, skulle genom ämnets förskjutning uppåt till något mindre språkbeträngda högre klasser än i förberörda 6-åriga lyceum kunna erhålla en mer genomgående gymnasial karaktär.
Men om alltså en skolorganisation av nu antydd struktur skulle medgiva en med hänsyn till studentutbildningen i det hela mera tillfredsställande lösning av skoltidsproblemet, än vad en organisation med 6-årigt lyceum, byggt på 6—årig odifferentierad folkskola, medger, så bleve densamma å andra sidan för- knippad med särskilda olägenheter och svårigheter. Den måste medföra ett principiellt avskiljande av realskolan från den på studentexamen inställda högre skolan med därav följande deklassering av den förra skolformen och med det normala valet mellan den kortare och den längre studievägen nedflyt- tat till ett väl tidigt åldersstadium. Den komme vidare med särskild hänsyn till de mindre städernas realskolor att påkalla särskilda anordningar för att möjliggöra övergång från högre klass i realskola till lämplig klass i lyceum, anordningar, vilka sannolikt komme att i hög grad komplicera hela organisa— tionsproblemet. Och den komme måhända genom lyceets framträdande som den förnämligarc skolformen och genom det tidigare avgörandet om studieväg till studentexamen att öka tillströmningen till denna examen.
De sakkunnigas förut uttalade mening, att någon generell lösning av enhets— skoleproblemet med differentierad folkskola som grundval för närvarande icke i vårt land kan ifrågasättas, torde av det anförda vara tillfyllestgörande mo- tiverad. Emellertid anse de sakkunniga goda skäl tala för att vid problemets övervägande perspektivet hålles öppet även åt detta håll. De sakkunniga anse sig därför kunna i likhet med generaldirektör Bergqvist förorda, att möjlighet beredes att å orter, som härför prövas lämpliga, försöksvis tillämpa en skolorga— nisation med nu ifrågasatt eller likartad karaktär.
Kap. XV. Skolans frihet. Organisationens rörlighet. Statsskola och privatskola.
Såsom redan i kap. I framhållits hava de sakkunniga i sitt betänkande en— dast i jämförelsevis ringa omfattning sysselsatt sig med den viktiga frågan, huru arbetet i skolan bör bedrivas för att rätt motsvara sitt syfte. Helt natur- ligt är det organisationsspörsmålen, som dominera i den föreliggande utred- ningen. Om de sakkunniga sålunda icke utförligt gått in på själva skolarbetet, beror detta givetvis icke därpå, att de sakkunniga skulle underskatta betydelsen av att detta arbete ordnas och utföres på allra bästa sätt. Det torde knappast behöva sägas, att de sakkunniga dela den uppfattningen, att det framför allt är på det i skolorna bedrivna uppfostrings- och undervisningsarbetet, som det beror, om vårt skolväsen skall kunna rätt fylla sin uppgift i samhällets tjänst. Den yttre organisationen kan, huru betydelsefull och i vissa hänseenden avgö— rande den än är, dock endast skapa vissa förutsättningar för det inom organisa- tionens ram utförda arbetet, och den bästa organisation blir därför ineffektiv, om ej den verksamhet, som den skall tjäna, motsvarar sitt ändamål.
De sakkunniga hava sålunda avstått ifrån att söka lämna några allmänna riktlinjer för arbetet i skolorna men hava dock ansett sig böra i korthet beröra en för detta arbete viktig angelägenhet, nämligen frågan om skolans frihet, och vilja i samband därmed yttra något även om' det mycket omdiskuterade spörs- målet angående förhållandet mellan statsskola och privatskola.
Det ligger i skolarbetets natur, att det ej kan eller bör i detalj regleras genom starkt bindande föreskrifter. Detta arbete blir i hög grad beroende av dem, som utföra detsamma, och dessa kunna icke alla bedriva sitt arbete på samma sätt. Olika förfaringssätt vid undervisningen framtvingas genom de stora. skiljaktig- heterna i lärarnas personliga läggning; på grund härav passar den metod, med vilken den ene läraren når utmärkta resultat, icke alltid för den andre. Olik— heter måste också uppstå till följd därav, att det i skolorna alltid kommer att finnas olika lärargenerationer, så att lärarna sins emellan förete stora skiljak- tigheter i fråga om utbildning och erfarenhet; det är ej till skolans fördel att tvinga en lärare, som vant sig vid en äldre metod, att arbeta efter en ny, vil- ken han har svårt att sätta sig in i och vars förtjänster han icke uppskattar. Det anförda torde vara tillräckligt för att visa omöjligheten att genomföra en sträng uniformitet i fråga om undervisningsarbetets bedrivande.
Läraren måste äga ganska stor frihet att inom den allmänna ram, som de kortfattade kursplanerna giva, närmare utvälja det lärostoff, som enligt hans mening bäst främjar det uppställda målet och tillgodoser lärjungarnas utveck- ling. Detsamma gäller även com den metod, som i det ena eller andra ämnet bör komma till användning. Aven härvidlag bör läraren inom" ej alltför snäva gränser kunna välja vad som bäst passar för hans läggning samt överensstäm- mefr med hans personliga uppfattning om vad som bäst gagnar undervisningens sy te.
Undervis- mu ens fri et.
Då det gäller för en lärare att inom det rika material, som ett ämne erbjuder, för noggrannare genomgång utvälja sådana partier, som enligt hans övertygelse skulle vara för det föresatta syftet lämpligast, kan lätt tanken på en stun— dande examen och de uppgifter, som därvid kunna komma att givas, ställa sig hindrande i vägen. Bleve ledningen av realexamen ordnad på det sätt, som av de sakkunniga förordats, torde denna icke behöva erbjuda några större olägen- heter i förevarande hänseende. Och det band, som studentexamen lätteligen lägger på lärarens frihet att utvälja lämpligt lärostoff. torde ej oväsentligt lättas, därest åtgärder för denna examens anordnande vidtoges i den riktning, de sakkunniga i det föregående angivit. .
Givetvis får lärarens frihet ej begagnas huru som helst. Skolan är icke till för lärarens skull. Dennes plikt är att samvetsgrant arbeta för det mål, som för skolans verksamhet uppställts av det samhälle, i vars tjänst han ingått. Även om han har rätt att välja bland olika vägar, så måste den väg, som väljes, alltid leda till målet. Detta kräves med hänsyn till lärjungarnas och därmed också till samhällets bästa. Det måste alltså så långt möjligt skapas garantier för att den frihet, som bör tillkomma den enskilde läraren i hans gärning, icke missbrukas, och därför måste kontroll å samhällets vägnar utövas. Erfarenheten synes giva vid handen, att de möjligheter, som för när- varande finnas att åstadkomma rättelse, då en lärare genom sin verksamhet uppenbarligen icke främjar lärjungarnas och samhällets bästa, icke alltid äro till fyllest. ' _ _
Vidare bör beaktas, att den frihet. som den enskilde lärare med avseende å undervisningens anordning bör äga, icke får hindra, att inom skolan en viss en- hetlighet i kursernas anordnande och i skolarbetets allmänna inriktning efter- strävas. Detta är nödvändigt eller åtminstone mycket önskvärt redan med hän— syn till de ofta oundvikliga lärarombytena, om det för en skola uppställda bild- ningsmålet skall kunna nås. Att förena hänsynstagande till lärarens pedago- giska rörelsefrihet med den för en skola nödiga planmässigheten i undervisnin- gen är ingalunda lätt, men den uppgiften måste allt efter de föreliggande om- ständigheterna lösas, om skolans intresse skall kunna på bästa sätt främjas. Det synes vara uppenbart, att uppgiftens lösning underlättas. i samma mån som skolans lärare och ledning enas i nära och otvunget samarbete inbördes.
Den lokala och centrala ledning, genom vilken kontroll skall utövas, bör givetvis göras så effektiv, som av förhållandena påkallas. Det är emellertid, särskilt med hänsyn till vad nu anförts, önskligt, att denna kontroll i möjligaste mån sker under förtroendefullt samarbete med de enskilda lärarna, så att dessas personligheter, insikter och erfarenheter kunna tillbörligen komma till sin rätt.
Den enskilde lärarens frihet är slutligen också ett villkor för att ändrade eller nya förfaringssätt vid undervisningen skola kunna arbeta sig fram. Det klagas ej sällan över att möjligheterna att inom statens skolor göra pedagogiska försök äro alltför begränsade. I den mån dessa klagomål äro berättigade. böra de tydligen avhjälpas inom de gränser, som det för den ifrågavarande skolarten fastställda allmänna målet medgiver. Härför fordras, att möjlighet hålles öppen för den enskilde lärarens initiativ, ty det är ju i regel endast under det dagliga skolarbetet, som de nya vägarna kunna prövas. Det har redan i det föregående framhållits att den enskilde läraren bör äga ganska stor frihet att välja mellan olika metoder, blott det uppställda målet i det hela vinnes. Det synes emellertid vara riktigast, att i sådana fall, då det är fråga om mera betydande avvikelser från vad som förut varit brukligt, den lokala skolledaren får ha sitt ord med, och nyheterna kunna måhända vara så ingripande, att den centrala ledningens godkännande bör inhämtas. Om sålunda ett underställande hos den lokala eller centrala skolledningen skulle fordras, borde tydligen det
ifrågasatta försökets allmänna karaktär kunna angivas av den eller de lärare, som tagit initiativet. Givetvis bör icke krävas någon i detalj utarbetad plan. Det är ju först under försökets gång, som klarhet i detaljerna kan vinnas. Men å andra sidan böra alltid några allmänna riktlinjer för försökets syftning och innebörd kunna uppdraga-s.
Det torde ligga i sakens natur, att icke lika stora möjligheter till individuella Jämkningar skiftningar kunna beredas i fråga om skolväsendets organisation som beträf— 5, undervis- fande formerna för skolarbetets bedrivande. Skall skolan få det lugn, som ett "mysf'l'mm' framgångsrikt arbete förutsätter, kräves reda och fasthet i organisationen. Kastningar hit och dit bringa oreda och planlöshet i arbetet. De omfattande förberedelser, som pläga föregå ett beslut om en ny skolorganisation, vittna på sitt sätt om den vikt, som lägges därvid, att genomgripande förändringar på detta område företagas först efter noggrant övervägande. Sedan det efter långa förberedelser och livliga meningsutbyten kommit så långt, att statsmakterna fattat beslut om en ny organisation, om de skolarter, som skola ingå i denna, om målet för dessa olika skolarter och antalet klasser i dem, om den högre sko- lans förhållande till grundskolan m. m., är det tydligtvis icke blott önskvärt utan även nödvändigt, att denna organisation får i lugn ordentligt prövas till sina verkningar i olika hänseenden.
Kravet på fasthet och stadga i organisationen behöver emellertid icke ute- sluta, att åt densamma en viss rörlighet medgives. Det är uppenbarligen i hög grad önskligt, att organisationen så vitt möjligt tillåter anpassning efter lokala förhållanden och att inom dess ram nya organisationsformer kunna framarbetas och prövas.
Att åstadkomma en viss rörlighet och smidighet torde vara lättast, då det gäller de undervisningsplaner, genom vilka skolans inre arbete regleras.
Det har redan i det föregående vid olika tillfällen framhållits, att på detta område olika möjligheter böra beredas. Så hava de sakkunniga uttalat sig för att en annan språkföljd än den normala bör i vissa fall kunna medgivas. Uppen- bart är, att en förändring i detta avseende måste medföra ändringar i timplan och kursplan. En annan möjlighet till smidighet vid undervisningsplanens tillämpning skulle en anordning med tillval och bortval kunna skänka.
_ Men även möjligheter till förändringar av mera allmän innebörd synas böra beredas. Så synes det icke vara uteslutet att vissa jämkningar i den fastställ- ta timplanen finge vid den enskilda skolan vidtagas. De starka meningsskilj- aktigheter i fråga om timplanen, som framträtt i den på grundval av skolkom- missionens förslag förda diskussionen, visa på sitt sätt, huru svårt, ja omöj- ligt det är att få till stånd timplaner, som kunna sägas i alla avseenden vara de bästa. Detta förhållande talar i sin män för att tillfälle till jämkningar på detta område medgives. Det torde ligga i sakens natur, att dessa jämkningar icke kunna bliva synnerligen stora. Särskilt gäller detta, om man vill ändra de för de olika ämnena angivna timsummorna. Med hänsyn till arbetsbelast- n1n_gen för lärjungarna synes det icke kunna medgivas, att de för det obliga- toriska arbetet fastställda totala veckotimsummorna för en klass eller ring överskridas. Detta innebär, att ökning i timantalet för ett ämne måste vinnas genom minskning för ett annat, men en sådan minskning torde i regel bliva mycket svår att få till stånd. Nu anförda omständighet får emellertid icke hindra, att mindre jämkningar i timsummorna vidtagas, där sådana verkligen Visa Sig möjliga. utan att det för undervisningen i de särskilda ämnena angivna målet behöver åsidosättas. Det synes icke vara under alla omständigheter utan blott i tvistiga fall nödvändigt att för vidtagande av dylika jämkningar in- hämta medgivande från skolöverstyrelsen.
Lättare torde det vara att åstadkomma jämkningar i timplanen på så sätt, att vissa förskjutningar beträffande ett ämnes timtal de olika klasserna eller ringarna emellan vidtagas, utan att den totala timsumman för ämnet ändras. Tydligtvis kunna även härvidlag svårigheter komma att uppstå på grund där- av, att förskjutningar beträffande ett ämne i regel måste medföra ändringar även för andra ämnen. Central myndighets godkännande av sådana jämknin- gar, om vilka nu senast varit fråga, torde icke behövas.
Om ett annat slags jämkning i de fastställda timplanerna har talats redan i det föregående (kap. VII), i det att de sakkunniga uttalat sig för att, där sådant finnes lämpligt, s. k. koncentrationsläsning i vissa ämnen genomföres. Ett ämne skulle alltså under en del av läsåret kunna tilldelas ett större timtal för att under motsvarande tid förekomma antingen icke alls eller med blott litet timtal; beräknat för hela läsåret skulle timtalet bliva detsamma-, som timpla- nen angiver.
I fråga om kursplanerna torde det vara lättare att bereda de särskilda sko- lorna möjligheter att företaga jämkningar. Formuleringarna i kursplanerna kunna aldrig få samma precision som timtalen i timplanerna och medgiva där- för långt flera olika möjligheter. Det synes vara varken lämpligt eller nödigt, att kursplanerna erhålla en bestämt bindande karaktär, utan det synes vara tillräckligt, att de fastställas att tjäna till huvudsaklig ledning.
Minst torde behovet av jämkningar göra sig gällande i fråga om de för de olika ämnena angivna målen. Målet för undervisningen bör tydligen i stort sett vara detsamma för alla skolor, tillhörande samma skolart, och målet för de särskilda ämnena formuleras i regel så allmänt, att därigenom icke några be- svärande band påläggas den enskilda skolan.
Vad angår innehållet i själva kurserna för de olika ämnena, har här ovan redan framhållits, att detta plägar angivas i så allmänna ordalag. att ganska stor frihet gives åt den enskilde läraren att välja inom den allmänna ramen. Därmed torde också den viktigaste förutsättningen för rörlighet i fråga om läro— kurserna vara given. Även jämkningar i fråga om kursernas allmänna omfatt— ning torde dock i vissa fall visa sig behövliga. Detta gäller kanske mindre beträffande tillägg och uteslutningar, även om behov av sådana kan i vissa fall framträda; med hänsyn till det för de olika skolarterna uppställda målet bör givetvis undervisningen i skolor av samma art i stort sett överensstämma till innehåll och omfattning, och olikheterna framträda därför som sagt mera i fråga om detaljerna. 1 ett annat hänseende gör sig behovet av jämkningar säkerligen mera kännbart, nämligen då det gäller de olika kursmomentens för- delning på de särskilda klasserna. Det synes ej böra läggas hinder i Vägen för den enskilda skolan att vidtaga sådana jämkningar i kursfördelningen, som efter noggrann prövning visa sig påkallade.
Det kan också visa sig lämpligt, att ett kursmoment överflyttas från ett ämne till ett annat. Så kan det t. ex. vara ändamålsenligt att, såsom också skolkom— missionen framhåller, låta kursmomentet »antikens historia» tillhöra antingen kursen ihistoria eller kursen i klassiska språk; djur- och växtgeografi kan till— höra såväl biologien som geografien.
Till kursplanerna pläga också höra »metodiska anvisningar». I själva be- nämningen ligger, att åt dessa anvisningar icke skall givas bindande karaktär, utan att de blott skola tjäna läraren till stöd och ledning vid undervisnings- arbetets ordnande och bedrivande.
Om skolorna få den frihet i förhållande till timplaner och kursplaner, som här ovan angivits, böra Viktiga förutsättningar för skolans anpassning efter skilda behov därmed kunna anses vara givna och möjligheter skapade för an— ordnande av pedagogiska försök även i statens skolor.
Det torde utan vidare vara klart, att större svårigheter skola möta, om man vill åvägabringa en mera avsevärd rörlighet jämväl i fråga om skolornas yttre organisation. Sedan regering och riksdag beslutit skolorganisationens allmän- na karaktär och bestämt, vilka organisationstyper som skola finnas å de sär- skilda skolorterna, är det givetvis icke gärna tänkbart att få till stånd några större ändringar i dessa hänseenden utan riksdagens medverkan.
En viss rörlighet på förevarande område torde dock vara möjlig. Det må här åter påminnas om att 1904 års riksdag lämnade utan erinran ett i kungl. proposition till samma riksdag gjort uttalande, att femårig realskola skulle på försök kunna inrättas å skolort, där folkskoleväsendet vore väl utvecklat och de kommunala myndigheterna önskade en sådan organisation. Detta torde böra fattas så, att det från och med år 1905 varit möjligt att utan medgivande i varje särskilt fall av riksdagen försöksvis anordna femårig realskola, byggd på fyraårig grundskola. De sakkunniga hava i det föregående vid upprepade tillfällen haft anledning att erinra därom, att i avgivna yttranden över skol— kommissionens betänkande ofta uttalats önskemål om att vid sidan av de nor— mala organisationstyperna avvikande typer skulle försöksvis få upprättas och prövas. Därvid har från vissa håll framhållits önskvärdheten av att avvikan- de organisationstyper skulle få upprättas efter framställning av vederbörande kommuner. I den mån det vid beslut om en blivande skolorganisation visar sig möjligt att tillmötesgå dessa önskningar, tillskapas tydligen också förut- sättningar för en lokal anpassning av skolväsendet. I det hela taget synes det, såsom de sakkunniga också i det föregående framhållit, vara både rimligt och lämpligt, att åt de kommunala myndigheterna beredes tillfälle att uttala sina önskemål, innan den statliga skolorganisationen å en ort bestämmes. Detta motiveras redan därav, att skolorganisationen bör så långt möjligt anpassas ef- ter lokala förhållanden och behov. men framstår som ännu mera berättigat, om kommunerna skola anskaffa skolbyggnader samt väsentligt bidraga till sko- lornas driftkostnader.
Det är givet, att behovet av avvikande skoltyper skall göra sig mindre gäl— lande, i den mån den normala skolorganisationen kommer att inrymma olika typer av samma skolart, såsom realskolor och flickskolor av olika längd, skolor och linjer med direkt praktisk inriktning, fyraåriga och treåriga gymnasier samt lyceer.
I flera yttranden har framhållits önskvärdheten av att flickskolan, även om den förstatligas, måtte så långt görligt få bibehålla de möjligheter till indivi- dualisering, som känneteckna den privata flickskolan. Mycket i detta hänse- ende skulle tydligen vara vunnet, om frihet med avseende på undervisningspla- nerna bleve i enlighet med vad här ovan angivits tillåten. Detta bör dock icke hindra, att skolor med större avvikelser från den normala typen, än som kunna åstadkommas genom jämkningar i timplan och kursplan, upprättas, där särskilda förutsättningar äro för handen. Målet för den kvinnliga ungdomens högre skolbildning synes icke behöva hållas inom så snäva gränser, att icke vid sidan om flickskolan av normaltyp skulle kunna finnas utrymme för skolor med mera särpräglat bildningsmål, t. ex. humanistisk bildning med huvudvik— ten lagd på den historiska ämnesgruppen, språkbildning eller huslig utbild- ning i inskränkt mening.
Ej minst i fråga om gymnasiet torde möjlighet till avvikande typer vara på- kallad. Särskilt beträffande gymnasiet hava önskemål om differentiering framträtt. Detta har lett till kravet på en alltmer genomförd linjedelning. Därest enligt de sakkunnigas undervisningsplaner en uppdelning på tre huvud— hnjer anordnas med möjlighet till ytterligare differentiering å två av dessa, har givetvis mycket blivit vunnit för anpassning efter olika bildningsbehov. Därmed är icke uteslutet, att ej även andra linjetyper skulle vara motiverade
Rörlighet i den yttre organisa-
tionen.
Statsskola och privat— skola.
än de, som ingå i den för de olika läroverken fastställda organisationen. Så— dana linjer borde kunna anordnas, där omständigheterna göra det önskvärt och särskilda förutsättningar föreligga. Detta synes kunna ifrågasättas redan om en av de linjer, som nyss omnämnts, nämligen den biologiska. Denna linjes betydelse synes ännu icke vara så fullständigt klarlagd, att det skulle vara möjligt att redan vid organisationens beslutande avgöra, vid vilka skolor den- samma borde anordnas. Linjens förekomst synes snarast böra bero på pröv- ning i varje särskilt fall, om förutsättningar för densamma äro för handen. Även andra mera speciella linjetyper kunna. tänkas ifrågakomma. I kap. V här ovan har sålunda framhållits, att en linje, där ryska språket erhölle ett jämförelsevis stort antal timmar, kunde på sina ställen vara motiverad. Det synes därför vara önskligt, att möjligheter givas att i särskilda fall vid gym— nasierna pröva andra linjetyper än dem, som skulle vara de normala.
Likaså torde det böra beredas möjlighet att inom skolväsendet i särskilda fall anställa försök, som innebure mera betydande avvikelser från de i veder— börliga förordningar givna bestämmelserna i organisatoriskt hänseende. De sakkunniga hava i det föregående i olika sammanhang berört vissa särskilda skoltyper och organisationsformer, som synts böra för erfarenhets vinnande göras till föremål för försök, och vilja i sådant hänseende särskilt erinra om vad som anförts beträffande sexårigt lyceum och olika former för differen— tiering i folkskolan. Därjämte kan tänkas, att det befinnes lämpligt att i nå- got enstaka läroverk försöksvis tillämpa ett arbetssätt, vilket betingade en annan undervisningsplan än den vanligen tillämpade.
Och skulle man vid någon läroanstalt vilja anställa försök med användande av en timplan, som uppgjorts i syfte att med avseende å veckotimtal o. dyl. låta de av medicinskt sakkunniga uppställda kraven i fråga om arbetsbelast- ning komma till sin fulla rätt, borde detta kunna få ske, även om åtgärden skulle innebära en väsentlig avvikelse från de fastställda undervisningspla- nerna. 4
Att vidtaga ändringar i den yttre organisationen torde icke lämpligen kunna överlämnas åt de enskilda skolorna själva, utan härför synes medgivande från central myndighet böra erfordras. Om avvikelsen är av mera ingripande natur, torde det bliva nödvändigt, att ärendet framlägges för riksdagen till avgöran- de. I andra fall torde saken i allmänhet komma att underställas Kungl. Maj:ts prövning. Det synes emellertid också kunna ifrågasättas, om icke i sådana fall, då det är fråga om mindre avvikelser, dessa borde kunna medgivas iw skolöverstyrelsen, därest beslutet kan genomföras inom de tillgängliga med- ens ram.
I nära samband med frågan om skolans frihet står spörsmålet om den pri- vata skolans ställning och uppgift i vårt undervisningsväsende. Såsom redan i kap. I angivits, hava de sakkunniga funnit det ligga utanför sin uppgift att lämna närmare utredning angående den utsträckning, vari nuvarande enskilda skolor böra förstatligas, eller den omfattning, vari de enskilda skolor, som för framtiden komma att finnas, böra av staten understödjes. De sakkunniga vilja emellertid i förevarande sammanhang i korthet angiva några allmänna syn- punkter beträffande förhållandet mellan statsskolorna — eller kanske snarare de offentliga skolorna, vare sig dessa äro statliga eller kommunala — och de enskilda skolorna.
Här inställer sig kanske först spörsmålet, i vilken utsträckning föräldrarna böra äga att själva bestämma beträffande sina barns undervisning. Fullstän- dig frihet i detta hänseende råder givetvis icke i ett land, där skoltvång finnes infört. Det förhållandet, att i vårt land folkskolan ooh snart även fortsätt- ningsskolan äro obligatoriska, innebär tydligen ett bestämt krav från statens
sida., att åt alla svenska barn skall så vitt möjligt meddelas minst det mått av allmän medborgerlig bildning, som nämnda skolor äro avsedda att giva. Detta medför också skyldighet för staten att sörja för att åt barnen beredes tillfälle att erhålla detta kunskapsmått. Staten har därför förpliktat kommunerna att upprätta erforderligt antal folkskolor och fortsättningsskolor och lämnar till dessa betydande understöd. Skolplikten innebär emellertid icke, att samtliga barn skola med nödvändighet undervisas i de sålunda för alla tillgängliga all- männa skolorna. Det varken råder eller bör råda något hinder för föräldrar att låta undervisa sina barn i privata skolor, därest de vilja åtaga sig de där- med förenade kostnaderna och den undervisning barnen erhålla är likvärdig med den, som de skulle få i de allmänna skolorna. Sistnämnda förutsättning leder emellertid till att kontroll från statens sida måste anordnas över den en- skilda undervisning, vilken skall ersätta den i de obligatoriska allmänna skolor— na meddelade. Det framstår som en nödvändig konsekvens av skolplikten, att staten söker skaffa sig garantier för att de privata skolor, i vilka denna plikt fullgöres, såväl i fråga om yttre utrustning och lärarkrafter som i fråga om den meddelade undervisningen och dess resultat motsvara sitt ändamål. Det torde få anses självfallet, att kontrollen ej bör präglas av kitslighet, långt mindre av fientlighet mot ifrågavarande skolor. Den bör givetvis ha till enda syfte att främja barnens och ungdomens bästa utan något otillbörligt intrång på skolornas frihet.
Om man fasthåller den mening, som ligger i uttrycket »enskild», framstår det som ett väsentligt kännetecken hos en enskild skola, att den bekostas av enskilda. Utvecklingen har emellertid fört dithän, att staten i allt större ut- sträckning giver ekonomiskt understöd även åt enskilda skolor. Och i den för- da diskussionen om privatskolorna har ett framträdande rum intagits av frå— gan, i vilken utsträckning sådant understöd fortfarande bör utgå. Trots att denna fråga åtminstone delvis ligger utanför den föreliggande framställningens ram, synes det på grund av dess betydelse dock ej vara ur vägen, att här några allmänna synpunkter angående densamma anföras.
Det torde kunna uppställas som allmän regel, att staten ej lämnar under- stöd åt en enskild skola utom i det fall, att denna tjänar ett statligt intresse, som icke alls eller endast i otillräcklig utsträckning tillgodoses av de allmänna skolorna. Det torde icke böra ifrågakomma, att staten skulle genom anslag göra det möjligt för föräldrar, vilka av sociala fördomar eller andra liknande skäl icke vilja för sina barns undervisning anlita de allmänna skolorna, att här- för begagna sig av enskilda skolor, även om plats i de allmänna skolorna -mnes.
Däremot är det tydligen väl motiverat, att staten, i det fall att det icke fin- nes tillräckligt antal offentliga skolor av någon skolart, som erkänts höra till— höra det allmänna skolväsendet, lämnar understöd åt enskild skola, som fyller den sålunda föreliggande bristen. Och starka skäl synas vidare tala för att det allmänna understöder sådana privatskolor, som bedriva en pedagogisk verk— samhet, vilken ej kan vederbörligen tillgodoses i statsläroverken.
Såsom i det föregående angivits, meddelas den för kvinnlig ungdom speciellt avsedda högre skolbildningen för närvarande nästan uteslutande i statsunder- stödda enskilda skolor, under det att för den manliga ungdomens utbildning sedan lång tid tillbaka statsskolor äro upprättade. Denna åtskillnad förkla- ras närmast av historiska grunder. Det ansågs länge icke vara något direkt samhällsintresse; att tillfälle till högre skolbildning bereddes åt unga flickor. Omsorgen härom överlämnades därför åt det enskilda initiativet. De högre flick- skolor, som först uppstodo, voro sålunda helt och hållet bekostade av enskilda, och först så. sent som på 1870-talet lämnade staten ett blygsamt understöd. Den
samhälleliga betydelsen av att även den kvinnliga ungdomen erhåller högre skolbildning har emellertid alltmer erkänts, och i samma mån har också sta— tens bidrag till de enskilda högre flickskolorna blivit höjt.
Några principiella skäl för en sådan ordning, att den manliga ungdomens högre skolbildning meddelas i statliga, den kvinnliga ungdomens i enskilda sko- lor torde icke kunna anföras, sedan det numera blivit allmänt erkänt, att sta- ten bör i lika mån taga sig an både gossarnas och flickornas högre undervis- ning. Anses det riktigt och förmånligt, att staten tillhandahåller högre under- visning för gossar, gäller tydligen detsamma även i fråga om flickorna. Lik- ställighet mellan gossar och flickor beträffande möjlighet till högre undervis- ning under samma ekonomiska villkor förutsätter tydligtvis, att staten i er- forderlig utsträckning sörjer för kostnadsfri undervisning å det högre sta- diet även för flickor. Särskilt aktuell blir då frågan om upprättande av stat- liga högre flickskolor eller snarare om förstatligande av nuvarande enskilda högre flickskolor. Praktiska hinder resa sig emellertid emot att ett sådant för- statligande skulle kunna ske med ens. Särskilt skulle ekonomiska svårigheter av betydande räckvidd göra sig gällande. Icke minst bleve detta, efter vad de avgivna yttrandena över skolkommissionens betänkande V synas giva vid handen, fallet för kommunerna, som skulle tillhandahålla lokaler för de nya statliga skolorna och därför finge vidkännas dryga kostnader för inlösande av nu i enskild ägo befintliga skolbyggnader. Ett allt för hastigt. genomförande av förstatligandet skulle vidare kunna menligt beröra den nu vid de enskilda flickskolorna anställda lärarpersonalens berättigade intressen. Staten synes hava full anledning att vid sina åtgärder i förevarande hänseende taga all skälig hänsyn till en lärarkår, som enligt enstämmiga omdömen på ett för- tjänstfullt sätt utfört ett betydelsefullt arbete i skolans och därmed också i samhällets tjänst. På grund av nu angivna förhållanden synes man åtmin- stone för den närmare framtiden hava att räkna med att även statsunderstödda högre flickskolor i ej ringa utsträckning komma att finnas. Det synes vid sådant förhållande vara angeläget, att statsunderstödet till dessa skolor till- mätes så pass rikligt, att lärjungarnas skolavgifter i dem icke alltför mycket komma att skilja sig från avgifterna i motsvarande statsskolor, och att följ- aktligen, om vid dessa senare alla skolavgifter komme att bortfalla, skolavgif- terna vid de förra komma att stanna vid måttliga belopp. Ännu viktigare synes det vara, att statsunderstödet så tillmätes, att vid dess tilldelande kunna fästas sådana villkor, att i större utsträckning än nu mindre bemedlade elever erhålla nedsättning i sina avgifter och obemedlade helt befrias från sådana.
Även om statsmakterna skulle bestämma sig för att uppehålla ett tillräck— ligt antal av både lägre och högre skolor för såväl flickor som gossar, förfalla därmed icke alla skäl för statsunderstöd åt vissa enskilda skolor. Det är allmänt erkänt, att privata skolor kunna ha en annan betydelsefull uppgift i samhällets tjänst än den att fylla en eventuell brist på allmänna skolor. Den privata skolan är nämligen, såsom erfarenheten giver vid handen och i en mängd yttranden över skolkommissionens förslag, bland dem även av skol- överstyrelsens minoritet, framhållits, på grund av sin särskilda karaktär väl skickad att bryta nya vägar inom undervisningen och att framarbeta nya skol- typer.
Det har här ovan framhållits, att även statsskolan både kan och bör hava en viktig uppgift att fylla i fråga om det pedagogiska reformarbetet och att åt densamma därför bör beredas största möjliga frihet i undervisningsarbetet och rörlighet i organisationen. Ju mer sistnämnda önskemål kan förverkligas, i desto större utsträckning kan statsskolan övertaga jämväl den här ifrågavaran- de uppgiften. Det torde dock icke kunna undgås, att statsskolan under alla
omständigheter kommer att präglas av en viss stelhet och bundenhet, som ej i samma grad behöver känneteckna privatskolan. Denna senare behöver icke i så stor omfattning regleras genom allmänna föreskrifter och har därför en rela- tivt större frihet och obundenhet i fråga om både arbete och organisation. Den har sålunda större frihet beträffande undervisningsplan och arbetsordning, lä- rometoder och läroböcker. Och särskilt har den större frihet i valet av lärar— krafter. Den kan Visserligen i allmänhet icke bereda sina lärare de ekono- miska förmåner och den säkra ställning, som statsskolan bereder sina, och däri ligger en stark begränsning i dess möjlighet att Välja. Men den är vid tjänste- tillsättning icke bunden av mekaniskt verkande tillsättningsbestämmelser, och den enskilda skolans ledare kan därför omkring sig samla medarbetare, som dela hans egen pedagogiska åskådning och med intresse arbeta för gemensamma syften.
Det råder en allmän mening därom, att staten med hänsyn till 'de betydande insatser, som de enskilda skolorna kunna göra i det pedagogiska reformarbetet, bör understödja sådana enskilda skolor, som i detta hänseende kunna tillerkän- nas särskild betydelse. Sålunda har skolkommissionen föreslagit, att stats- anslag skulle givas åt ett visst antal försöks- och komplementsläroverk. I princip har detta förslag icke rönt gensägelser; däremot har från många håll uttalats, att det antal skolor, som enligt kommissionens förslag ur förevarande synpunkt skulle erhålla statsbidrag, vore alltför begränsat. Det möter tyd- ligen svårigheter att i detta hänseende på förhand bestämma ett visst antal. Å ena sidan ligger det givetvis här som eljest i statens bestämda intresse att be- gränsa sina utgifter till sådana, som ur dess egen synpunkt kunna anses fylla ett berättigat behov. Å andra sidan är det önskligt, att de här ifrågavarande enskilda skolorna icke äro för få. Det pedagogiska initiativet behöver för att kunna göra sig gällande tillbörligt utrymme, och man vill ju ej gärna tänka sig reformskolor i den meningen, att-de skulle vara förpliktade att ständigt komma med nya rön och uppslag. Även dessa skolor böra givetvis ha till huvudsyfte att främja lärjungarnas utveckling och att giva dem en sådan ut- bildning, som kan komma att krävas för deras fortsatta studier eller deras kommande verksamhet, och häri ligger en viss begränsning i nu ifrågavarande skolors möjligheter att göra avvikelser från de allmänna skolorna.
Det torde ligga i öppen dag, att det i förevarande hänseende ej kan göras en bestämd skillnad mellan sådana skolor, som erhålla statsunderstöd, därför att de fylla en brist på offentliga skolor. och sådana, som understödjas för att sättas i stånd att främja det pedagogiska reformarbetet. Sistnämnda upp- gift kan mycket väl fyllas genom skolor av förra slaget, därom vittna erfaren— heterna från de för närvarande statsunderstödda högre flickskolorna och högre goss— och samskolorna.
Det torde emellertid här böra erinras om att man, såsom här ovan framhål— lits, även har att räkna med enskilda skolor, vilka icke kunna väntas erhålla understöd av staten. Kostnaderna för undervisningen i dessa skolor måste som ovan nämnts påvila föräldrarna själva. Man måste alltså gå ut ifrån att det kommer att finnas enskilda skolor utan ekonomiskt understöd från staten. Aven dessa skolor, rätt ledda och skötta, kunna få betydelse i det pedagogiska reformarbetets tjänst. De kunna tydligen, även om de göras till föremål för en VlSS kontroll från statens sida, komma i åtnjutande av frihet och rörlighet 1 ännu större utsträckning än de statsunderstödda skolorna.
Då det i det föregående talats om statsunderstöd åt enskilda skolor, har åsyftats ekonomiskt understöd. Staten kan emellertid även i annan form än penninganslag bereda betydelsefulla förmåner åt enskilda skolor, såsom till- erkännande av examensrätt eller annan motsvarande förmån, dimissionsrätt,
rätt för skolans lärare att vid övergång till statsskola under vissa villkor räkna sig till godo tjänstgöring vid privatskola såsom befordringsmerit eller för lönetur och pension. Särskilt synes böra framhållas, att statsmyndigheter- na icke böra vara alltför sena att, oberoende av om statsanslag utgår eller ej, genom tillerkännande av examensrätt stödja en skola, som försöker nya vägar och uppställer ett mål, som icke är likformigt med statsskolornas men dock kan från bildningssynpunkt anses vara med dessas likvärdigt.
Kap. XVI. Hygieniska synpunkter.
I skolkommissionens betänkande har åtskillig uppmärksamhet ägnats åt de skolhygieniska frågorna, ej blott i kapitlet om »fysisk fostran och skol- hygien», utan även vid utformandet av förslagen till timplaner för olika slag av läroanstalter.
Vid utarbetandet av timplaner har kommissionen sökt att så långt som möjligt begränsa undervisningstiden i skolan och har i sådant syfte före— slagit åtskilliga anordningar. Så har kommissionen sökt råda bot för den allt för starka anhopningen av ämnen i gymnasiet, dels genom minskning av antalet samtidigt lästa ämnen, dels genom den starkare koncentration, som möjliggöres av gymnasiestudiernas mera genomförda specialisering. Vidare har kommissionen i allmänhet taget förordat en starkare koncentration av stu- dierna och betonat vikten av en lämplig utgallring av mindre betydelsefulla detaljer vid undervisningen och i läroböckerna. I huvudsakligen samma syfte har kommissionen därjämte föreslagit skrivningarnas förläggande till läro- rummet.
Även direkta åtgärder för främjandet av ungdomens fysiska fostran föreslås. Kommissionen framhåller betydelsen av att skolan bereder större utrymme åt leken och idrotten, och den söker realisera det gamla kravet på fast plats för dessa på skolschemat. Detta skulle ske därigenom, att en halv dag varje vecka ansloges åt friluftsövningar, i främsta rummet lek och idrott. I regeln skulle på lördagen tiden efter frukosten lämnas fri från vanligt skol— arbete och anslås åt övningar för den fysiska utbildningen. För att vinna det utrymme på arbetsordningen, som härför krävdes och som nödgade till inläggandet å de övriga läsdagarna av ett större antal lektioner, än eljest varit erforderligt, har kommissionen föreslagit förkortning av vissa lektio- ner till 40 minuter samt avkortning av två raster till 5 minuter. Genom dessa åtgärder bleve det möjligt att å läsordningen upptaga 7 dagliga lektioner på föga längre tid, än hittills krävts för 6 lektioner. Deltagandet i de nämnda övningarna för den fysiska utbildningen tänker sig kommissionen obligatoriskt för samtliga lärjungar i realskolan och gymnasiets första ring samt å flick- skolans motsvarande stadium.
Beträffande gymnastikundervisningens omfattning har kommissionen ej gått utöver vad för närvarande därom gäller men tänkt sig en förminskning av gymnastikavdelningarnas storlek såsom ägnad att göra gymnastikundervis— ningen mera effektiv. För en klass, realskolans tredje, har kommissionen föreslagit gymnastikundervisningens inskränkning till tre lektionstimmar i veckan, en minskning som skulle neutraliseras genom den undervisning i prak- tiskt arbete, vilken föreslagits för den ifrågavarande klassen.
Åtgärder hava ytterligare av kommissionen föreslagits i syfte att bereda nödig praktisk handledning rörande personlig hygien och kroppsvård. Slut-
Sko Ikom- nnsswnm.
Yttrandena.
Skolöver- styrelsen.
ligen har kommissionen för ämnet föreslagit benämningen »gymnastik med lek och idrott».
Kommissionen har hemställt om' åtgärder i syfte att göra skolläkarinstitu— tionen mer effektiv. bl. a. genom föreskrift om skyldighet för skolläkare att övervaka kroppsövningarnas bedrivande, så att dessa med sorgfälligt und- vikande av alla överdrifter verkligen fyllde det avsedda ändamålet.
De över kommissionens betänkande avgivna utlåtandena instämma i regeln i de allmänna principer, som kommissionen angivit med avseende på omvård— naden om skolungdomens hälsa. På flera punkter hava emellertid kommis- sionens detaljförslag mötts av kritik. I fråga om den föreslagna halvdags- ledigheten för idrott och andra kroppsövningar har man anfört, att det vore svårt att praktiskt genomföra en dylik ordning; olika omständigheter, främst väderleksförhållandena i vårt land, gjorde det olämpligt att fastställa en bestämd veckodag för denna ledighet. I stället har det föreslagits, dels att rektor skulle erhålla rätt att, eventuellt i samråd med skolläkaren, bestämma da- garna för idrottsövningarna, dels att de nuvarande månadsloven skulle ut— ökas, så att hela fridagar för idrott och friluftsliv erhölles. Man har därjämte framhållit svårigheten, särskilt vid stora läroverk, att lämna alla lärjungar ledighet under samma tid, då det knappast vore möjligt att med tillgängliga ledarkrafter och med disponibla lek- och idrottsplatser samtidigt för alla orga— nisera övningarna; i stället borde ledighet lämnas lärjungarna gruppvis.
Den av kommissionen i samband härmed föreslagna avknappningen av vissa rasters längd har mött allmänt motstånd. De korta rasterna medgåve ej, har det påpekats, ordentlig utvädring av lokalerna och lämnade ej heller— tillräcklig rekreation åt lärjungarna. Aven förkortningen av vissa lektioner har från många håll avstyrkts ; dock har det i några utlåtanden framhål— lits, att 40-minuterslektioner kunde medföra vissa fördelar. Frågan, huru- vida deltagandet i idrottsövningarna skulle vara obligatoriskt för alla eller ej, har i allmänhet besvarats jakande. I de flesta fall har man ansett, att även de högsta klasserna borde vara skyldiga att deltaga. Åtskilliga flick- skolekollegier anse emellertid, att deltagandet borde vara frivilligt för alla.
Beträffande gymnastikundervisningens anordning framhålles från åtskil— liga håll betydelsen av dagliga kroppsövningar. Omnämnas bör emellertid, att varken Svenska läkaresällskapet eller Svenska skolläkareföreningen haft ]något att erinra mot förslaget om 4 timmars gymnastik i veckan för varje (lass.
Av lärarkollegiet vid gymnastiska centralinstitutet har anmärkts. att kom- missionen ej upptagit hälsolära som särskilt ämne, och även svenska läkare— sällskapet betonar vikten av att hälsolära inginge i gymnasiets och lyceets undervisning.
Skolkommissionens övriga uttalanden och förslag hava i vad de avse åt— gärder för skolungdomens fysiska vård jämförelsevis föga berörts i de avgivna utlåtandena.
Skolöverstyrelsens majoritet framhåller i sitt utlåtande, att de krav, som framställts särskilt från kroppsvårdens speciella representanter, ej vore möj— liga att fylla, om nu gällande fordringar på resultatet av skolans teoretiska ut— bildningsarbete alltfort skulle upprätthållas. Okat utrymme för den fysiska utbildningen medförde med nödvändighet minskat utrymme för den teoretiska undervisningen och alltså sänkning av dess resultat. Overstyrelsemajoriteten erinrar vidare, att klagomål över skolungdomens överansträngning mycket ofta förspordes och att även från medicinskt håll framhållits, att fara för över- ansträngning förelåge. Då emellertid inga systematiska eller ingående un—
dersökningar i detta hänseende gjorts, ansåge överstyrelsen det önskvärt, att sådana bleve företagna. Vad skolkommissionens förslag angår, har översty- relsen ej velat förorda idrottsledighetens förläggande till en bestämd vecko- dag. Ledigheten borde dock fördelas så jämnt som möjligt, måhända med tillämpning av periodschema. Även den ifrågasatta förkortningen av lek- tioner och raster avstyrkes.
Skolöverstyrelsens läroverksavdelning finner förslaget om halvdagsledighet i princip tilltalande och anser, att det åsyftade ändamålet bäst skulle främjas genom en fast friluftsdag för varje klass eller ring, då det ej vore lämpligt att lämna hela skolan ledighet samma veckodag. Förkortning av raster avstyr- kes, och i fråga om anordnandet av 40—minuterslektioner förordar läroverks- avdelningen försök. Härvid påpekas, att införandet särskilt å gymnasiet av s. k. dubbeltimmar —— vilket även i övrigt vore lämpligt — skulle i avsevärd grad minska olägenheterna med förkortade lektioner. Enligt avdelningens mening borde deltagandet i idrottsövningarna vara frivilligt endast för högsta ringens lärjungar.
Skolöverstyrelsens chef slutligen har i allmänhet instämt i de av skolkom- missionen gjorda förslagen. Han avstyrker emellertid förläggandet till en be— stämd veckodag av den föreslagna veckoledigheten, enär detta skulle medföra en för stark anhopning av arbetstimmarna på de övriga veckodagarna. Likaledes avstyrker han avkortningen såväl av raster som av lektioner; förkortade lektio- ner skulle nödga till ett allt för forcerat arbetstempo. Den åt idrott ägnade ledigheten borde i stället efter viss plan ambulerande gå över veckans olika da- gar och därvid undantränga vissa teoretiska lektionstimmar.
Då de sakkunniga nu hava att yttra sig angående de hygieniska spörsmål, De sak- som skolkommissionens betänkande på sätt nu omnämnts bragt under debatt, kunmga. bör först erinras om att de sakkunniga vid behandlingen av frågorna haft till- Allmänna an— fälle att överlägga med de båda representanter för den medicinska fackkun- märkningar- skapen på detta område, vilka av departementschefen för ändamålet tillkal— ats.
För egen del få de sakkunniga till att börja med erinra om vad tidigare (kap. I, sid. 6) framhållits, nämligen att de sakkunnigas uppgift, som huvudsakli- gen varit att verkställa utredningar, ägnade att möjliggöra jämförelser mellan olika organisationsformer, icke lämnat de sakkunniga frihet att låta de hygie- niska synpunkterna så komma till sin rätt, som omsorgen om ungdomens fy- siska fostran måhända gjort önskligt. De uppgjorda timplanerna och kurs- planerna förutsätta i allmänhet samma arbetsprestation från lärjungarnas sida, som våra högre skolor för närvarande kräva, och den frågan, huruvida mera vittgående förändringar i nu rådande förhållanden kunna anses vara av hänsy- nen till skolungdomens hälsa och fysiska utbildning påkallade, har icke kunnat göras till föremål för särskild undersökning.
Det sagda innebär emellertid icke, att de sakkunniga skulle ha lämnat de hygieniska synpunkterna obeaktade. Särskilt ha de sakkunniga i likhet med skolkommissionen ägnat uppmärksamhet åt frågan om arbetsbelastningen, sökt bilda sig en uppfattning av de skilda skolformernas med hänsyn till lärjungar- nas arbete mer eller mindre krävande beskaffenhet samt eftersträvat begräns- ning av arbetet och dess lämpliga fördelning på de olika klasserna.
Överansträngningsfrågan måste alltfort anses aktuell, och klagomål förspör- Arbetsbe- jas över att lärjungarna i våra högre läroanstalter Och särskilt på gymnasiesta- Mätningen- diet överansträngas eller åtminstone löpa allvarlig fara att överansträngas ge- nom skolarbetet. Även om dylika klagomål ofta äro överdrivna. och grunda sig på erfarenheter från enstaka undantagsfall, torde icke kunna förnekas, att
den nutida högre skolan ställer ganska stora anspråk på lärjungarna både i fysiskt och psykiskt avseende. Härvid har man icke att tänka blott på arbets- belastningen i och för sig, som för fysiskt svaga lärjungar liksom för lär- jungar med otillräcklig eller från vanlig typ avvikande intellektuell utrustning ej sällan visar sig vara för stor. Utan man synes ock ha skäl till den uppfatt— ningen, att skolarbetet, särskilt 1 gymnasiet, i väl ringa mån lämnar lärjungen ledighet och ro för sådan tvångsfri verksamhet, som är av betydelse för hans välbefinnande och hans personliga utveckling. Att gymnastiken med leken och idrotten tillgodoses på ett sätt, som motsvarar dess utomordentliga betydelse för lärjungarnas fysiska och andliga hälsa, är nödvändigt. Men det är dock att ihågkomma, att även den del av skolans dagordning, som upptages av de obliga- toriska kroppsövningarna, innebär för lärjungen ett tvång och en ansträng- ning.
Att någon minskning av arbetsbelastningen, särskilt i fråga om vissa skol- stadier, är önsklig, därom torde knappast meningsskiljaktighet råda. Det sy- nes, som borde man för närvarande söka möjligheten att vinna en sådan minsk— ning icke i första hand genom inskränkning av lärokursernas omfattning och sänkning av de eftersträvade bildningsmålen, utan snarare genom en lämplig be- gränsning på varje punkt av det obligatoriska lärostoffet. Särskilt synes en från sådan synpunkt företagen revision av läroböckerna i vissa av skolans äm- nen kunna vara av nytta. _
Det bör slutligen erinras om att begränsningen av arbetsbelastningen till icke ringa del ligger 1 lärarens hand. Om han har att med omutlig fasthet upprätt- hålla fastställda fordringar, har han ock att tillse, att dessa fordringar vid till- lämpningen bliva avpassade efter vad man skäligen kan av lärjungarna fordra. Det faller framför allt på honom att verkställa den sovring av lärostoffet som är behövlig. Även hans metodiska förfarande vid undervisningen och hans per- sonliga förhållande till lärjungarna är av väsentlig betydelse för underlättandet av dessas studiearbete.
För att få en klarare överblick av frågan om arbetsbelastningen har man som bekant vid olika tillfällen genom företagna undersökningar sökt få en upp- fattning om det mått av arbete, som bör kunna normalt åläggas lärjungar 1 olika åldrar. I 1884 års skolkommittés betänkande framställde professor A. Key som sin mening, att det sammanlagda arbetet för skolans räkning ej finge över- stiga en tid, växlande mellan 6 timmar för en tioåring och 9 timmar för en ader- tonäring, vårvid dock av Key själv betonades, att dessa siffror i och för sig vore höga. Särskilt uppmärksammade hava under senare år de siffror varit, som framlagts den tyske forskaren Griesbach och som jämte de av Key angivna citerats i det utlåtande över skolkommissionens betänkande, som avgivits av Svenska läkaresällskapets sektion för skolhygien. Griesbachs medeltal äro föl— jande:
10 år: 5 timmar, 11 år: 5 timmar 17 minuter, 12 år: 5 timmar 35 minuter, 13 år: 6 timmar 5 minuter, 14 år: 6 timmar 25 minuter, 15 år: 6 timmar 45 mi— nuter, 16 år: 6 timmar 50 minuter, 17 år: 7 timmar 13 minuter och 18 år: 7 timmar 43 minuter.
Skolhygieniska sektionen själv förklarar sig anse, att det hygieniska opti- mum för det dagliga arbetet för skolungdom låge närmast de sistberörda siff- rorna, och anför, att 9 timmars arbete vore för mycket och att mer än 8 timmar ej borde få förekomma på något stadium 1 skolan.
Till Griesbachs siffror har även hänvisats av de av departementschefen till- kallade läkare, med vilka de sakkunniga haft tillfälle att samråda. Även om dessa siffror synas giva anledning tillza kritiska invändningar 1 olika hänseen- den, torde de dock kunna tjäna såsom i någon mån normgivande.
_l. ll
Sammanställas de Griesbachska talen med de uppgifter angående lärjungar- nas arbetstid, som för läsåret 1918—19 finnas upptagna i skolkommissionens statistiska utredningar (betänkandet Ill, tab. 17), finner man, såsom man har anledning att vänta, att lärjungarnas arbetstid i våra skolor icke obetydligt överskrider den tid, som enligt Griesbach skulle kunna anses lämplig. Det är emellertid att ihågkomma, att uppgifterna om hemarbetet alltid bliva behäftade med stor osäkerhet. Här må emellertid ur kommissionens statistik för det nämn- da året anföras tiderna för lärjungarnas totala arbetstid (obligatoriskt skol- arbete + hemarbete) vid de högre allmänna läroverken i medeltal för veckans sex arbetsdagar:
Realskolan. Klass 1: 5 t., klass 2: 5 t. 19 m., klass 3: 5 t. 41 m., klass 4: 43 t. 12 m., klass 5: Gt. 32 m., klass 6: 7 t. 32 m.
[latingymnasiet Ring l: 7 t. 22 m., ring ll: 8 t. 11 m., ring Ill: 8 t. 59 m., ring IV 9 t. 22 m.
Realgymnasiet. Ring I: 7 t. 19 m., ring 11: 8 t. 3 m., ring 111: 8 t. 43 m., ring TV: 9 t. 18 111.
De sakkunniga ha i kap. VI uttalat sig för att lärjungarnas skriftliga arbeten i väsentligt större utsträckning än nu måtte förläggas till skolan och sökt i nå- gon mån utreda, huru detta skulle kunna ske, utan att tiden för arbetet i skolan därigenom komme att i avsevärdare grad överskrida sina nuvarande gränser. Lärjungarnas hemarbete skulle på detta sätt väsentligt minskas, under det att deras arbete i skolan, åtminstone vad beträffar den för detta arbete anslagna tiden, komme att i stort sett få samma omfattning, som det har för närvarande. Enligt vad i nämnda kap. VI anförts, skulle de av de sakkunniga uppgjorda. timplanerna kunna avse antingen >>fast skrivdag» med reduktion av lektions— timmarnas längd till 40 min. eller »rörlig skrivdag» och en lektionstid av 45 min. Några uppgifter, visande tiderna för det obligatoriska skolarbetet vid dessa olika alternativ torde här vara på sin plats, till jämförelse sammanställda med motsvarande tider dels enligt kommissionens timplaner, dels enligt nu gäl— lande. En omedelbar jämförelse med de Griesbachska siffrorna är därigenom utesluten, att dessa avse den totala arbetstiden, och vid en jämförelse med de tider, som erhållas enligt nu gällande timplaner, bör ihågkommas, att hem- arbetet under nuvarande förhållanden, då så väsentlig del av det skriftliga ar- betet utföres i hemmet, har större omfattning, än det skulle få enligt de sak- kunnigas eeh väl även enligt kommissionens förslag. Lämpligt torde vara att såsom exempel utvälja timplanerna för 4-årig realskola, 3-årigt latingymna- sium och G-årig flickskola, då dessa skolformer äro de av kommissionen före- slagna och cle båda förstnämnda ansetts vara mera än andra arbetskrävande.
Det visar sig då, att timtalen för de sakkunnigas 4-åriga realskola ut- göra från 4 timmar 4 minuter i lägsta klassen till 4 timmar 46 minuter i högsta klassen per läsdag under förutsättning av 40-minuterslektioner och fast skrivdag. Tiden för skrivningarna har härvid beräknats till, för vecka, 140 minuter för realskolans andra klass samt till 180 minuter för tredje och fjärde klasserna. Unden förutsättning av 45-minuterslektioner och rörlig skrivdag växla enligt de sakkunnigas förslag timtalen mellan 4 timmar 34 minuter och 4 timmar 48 minuter per läsdag. Enligt skolkommissionens förslag bliva mot- svarande siffror — avseende 3 lektioner a 45 minuter och de återstående a 40 minuter samt med inberäknande av den fasta idrottstiden _ 4 timmar 38 minuter och 4 timmar 48 minuter samt enligt timplanen för nuvarande real— skolas fyra högsta klasser för gossar 4 timmar 25 minuter och för flickor 4 timmar 39 minuter, respektive 4 timmar 25 minuter och 4 timmar 43 mi- nuter.
F ör 3-årigt latingymnasium, respektive de 3 högsta ringarna å. nuvarande latmgymnasium, bliva under samma förutsättningar siffrorna följande. Enligt
de sakkunnigas förra alternativ: 4 timmar 26 minuter och 4 timmar 24 mi- nuter; enligt de sakkunnigas senare alternativ: 4 timmar 12 minuter och 3 timmar 58 minuter; enligt skolkommissionens förslag: 4 timmar 32 minuter och 4 timmar 15 minuter; enligt timplanen för nuvarande latingymnasiums tre högsta ringar: 4 timmar 34 minuter och 4 timmar 48 minuter.
Beträffande slutligen flickskolan kan samunanställningen avse endast de sak- kunnigas förslag i fråga om G-årig flickskola på 6-årig grundskola och skol— kommissionens förslag till flickskola av A-typ, då för närvarande ingen ge- nerell timplan finnes för ifrågavarande läroanstalter. Enligt de sakkunni- gas förra alternativ fås talen 3 timmar 44 minuter och 4 timmar 6 minuter (maximum, klass 5, 4 timmar 18 minuter) och enligt det senare alternativet respektive 4 timmar 12 minuter och 4 timmar 3 minuter (maximum, klas— serna 3 och 5, 4 timmar 16 minuter), medan enligt skolkommissionens förslag erhållas respektive 4 timmar 18 minuter och 4 timmar 18 minuter (maxi— mum, klass 5, 4 timmar 32 minuter).
Exemplen visa, att tiden för lärjungarnas arbete i skolan enligt de sakkun— nigas timplaner bleve i det hela densamma som enligt skolkommissionens och enligt nu gällande; de obetydliga skillnaderna innebära i allmänhet någon liten förkortning av ifrågavarande tid. Den av de sakkunniga förordade ordningen med skrivningarnas förläggande huvudsakligen till lärorummet medför åter i jämförelse med nuvarande förhållanden en minskning av lärjungarnas hemarbete och en rätt betydande sådan. De sakkunnigas förslag synas alltså i jämförelse med nuvarande förhållanden i nu nämnda hänseende innebära en viss förbätt- ring.
Den av de sakkunniga liksom av skolkommissionen föreslagna åtgärden att i undervisningsplanen för vissa klasser inlägga manuellt arbete såsom obliga- toriska arbetsuppgifter för såväl gossar som flickor synes böra tillmätas be- tydelse icke blott ur pedagogisk utan även ur hygienisk synpunkt. Åtgärden komme visserligen ej att medföra någon minskning i skolarbetets kvantitet men skulle genom den åvägabragta större växlingen mellan teoretiskt och prak— tiskt arbete bidraga att motverka den ensidigt teoretiska inriktning, varav ar- betet i våra högre skolor onekligen lider.
På arbetsbelastningens storlek inverka icke oväsentligt examina,inträdespröv- ningar och liknande prov. Mot skolkommissionens förslag har med hänsyn härtill riktats skarp kritik, och man har till och med på sina håll påyrkat, att alla prov av ifrågavarande slag skulle borttagas. För de sakkunniga står det väl klart, att examina och övriga prov mer eller mindre utöva tryck på den föregående undervisningen och utgöra ett ganska ansträngande moment i skolarbetet. Såsom förut framhållits, hava de sakkunniga likväl ansett exa— mina och inträdesprövningar nödvändiga och ej funnit sig böra ifrågasätta så långt gående åtgärder som deras fullständiga avskaffande. Men de sakkun— niga ha i fråga om examina ooh inträdesprövningar förordat anordningar och bestämmelser, som synts ägnade att göra dem mindre beroende av tillfälliga omständigheter och därmed också mindre enerverande för lärjungarna. Be- träffande dessa anordningar ooh bestämmelser få de sakkunniga hänvisa till framställningen i kap. XII.
I fråga om förslaget att förkorta vissa raster torde skolöverstyrelsens därom uttalade mening vara välgrundad, och de sakkunniga hava ej ansett sig böra förutsätta, att en dylik avkortning kommer till stånd.
Vad vidare beträffar de åtgärder i avseende å flickornas undervisning, som torde kunna medföra ur hygienisk synpunkt gynnsamma verkningar, få de sak- kunniga hänvisa till vad därom i det föregående (kap. XI) anförts i sam- band med behandlingen av de speciella flickskolformerna. Framhållas bör här
blott, att den med ett år förlängda realskole- och lyceikurs, som tänkts kunna anordnas för flickor, motiveras icke .minst av hygieniska hänsyn.
I annat sammanhang (kap. XIV, sid. 410) hava de sakkunniga omnämnt ett förslag, som framkommit i några yttranden över skolkommissionens be- tänkande och som avser en förkortning av ferierna, närmast i syfte att genom en sålunda åvägabragt förlängning av den årliga lästideu ersätta den för- längning av den sammanlagda studietiden, som ett genomförande av kommis- sionens organisationsförslag skulle medföra. De sakkunniga hava i nämnda sammanhang berört det sålunda framkomna förslaget, men då detsamma otv1- velaktigt har en betydelsefull hygienisk innebörd, torde det vara lämpligt att här ägna det någon uppmärksamhet.
Skolkommissionen har ej uttalat sig angående läsårets längd, men frågan därom har tidigare ingående behandlats av 1899 års läroverkskommitté. Den— na kommitté föreslog en förlängning av läsåret. vilket dittills haft en längd av 36 läsveckor, till 38 läsveckor, en veckas påsklov och fyra dagars pingstlov däri inräknade. Kungl. Maj:t upptog i sin proposition till 1904 års riksdag kommitténs förslag, och riksdagens beslut utföll i enlighet därmed.
Av läroverkskommitténs framställning i frågan framgår, att kommittén icke förbisett betydelsen av att ferierna tillmätas tillräckligt rikligt. Viktigare än att bereda en lång tid till vila och återhämtning efter arbetstidens ansträngning och nedtryckande förhållanden vore dock, säger kommittén, att göra själva ar- betstiden mindre ansträngande och för lärjungens allmänna utveckling gynn- sammare. Med hänsyn härtill och då kommittén samtidigt föreslog borttagan- det av det den tiden stadgade obligatoriska feriearbetet, ansåg sig kommittén kunna förorda den nämnda förlängningen av läsåret.
Ur hygienisk synpunkt är det givetvis av stor vikt, att tillräcklig ferieledig- het beredes lärjungarna vid våra läroverk, särskilt att sommarferierna få till- börlig längd. Redan professor Key framhöll i 1882 års läroverkskommittés betänkande, att den kroppsliga utvecklingen hos det uppväxande släktet för- sigginge vida kraftigare under sommaren än under vintern. Och de av de sak- kunniga rådfrågade medicinska facksakkunniga hava starkt framhållit be- hovet för den studerande ungdomen av oförkortade ferier.
Dessa omständigheter liksom våra klimatiska förhållanden tala starkt emot en ytterligare avknappning av ferierna. Ej heller torde det vara att förvänta, att en förlängning av lästiden skulle medföra ett i motsvarande mån ökat ar- betsresultat. Tvärtom torde det just tack vare läsårets relativt korta utsträck- ning Vara möjligt att under lästiden bedriva arbetet med större intensitet, än eljest kunde ske. Ferierna böra för övrigt icke betraktas allenast som vilo- tider; de erbjuda ungdomen vissa möjligheter, som skolan icke kan skänka. både till teoretisk och till praktisk utbildning, möjligheter som. i den mån det moderna kulturlivet gjort vägen till levebrödet trängre, allt oftare bliva mål- medvetet utnyttjade till gagn för de ungas framtid. Över huvud torde kunna sägas, att en ytterligare avknappning av ferierna lätteligen skulle, med endast ringa båtnad för skolarbetet, försämra villkoren för vår ungdoms sunda och harmoniska utveckling.
Såsom i det föregående erinrats, har skolkommissionen sökt realisera det från skolhygienens målsmän framställda kravet på frihet från det teoretiska skolarbetet under en halv veckodag för idkande av olika former av friluftsliv genom att föreslå en halv dags ledighet i varje vecka från vanliga lektioner —— i regel lördagen — för idkande av idrott och andra kroppsövningar. Detta förslag har emellertid, som nämnts, mött stark kritik i vad detsamma avser att bestämma en fast dag för nämnda ändamål. De i detta avseende fram-
Ferierna.
Gymnastiken.
ställda invändningarna måste även de sakkunniga finna befogade och ansluta sig därutinnan till vad skolöverstyrelsen anfört. Det torde böra övervägas, huruvida ej någon annan utväg att tillgodose det föreliggande behovet står att finna. De sakkunniga ha i kap. Vl behandlat frågan härom i samband med frågan om fast och rörlig skrivdag och därvid utgått från en anordning med rörlig idrottsdag. Idrottsledigheternas förekomst synes dock icke böra bestäm— mas genom en mekaniskt verkande regel. Det synes önskligt, att i detta avse- ende rätt stor frihet lämnas, så att hänsyn kan tagas dels till skolarbetet i öv— rigt. dels till årstid och väderlek. De sakkunniga ha tänkt sig följande anord— ning såsom möjlig.
Under varje läsår skulle de sedvanliga lektionerna inställas sammanlagt högst 20 läsdagar. Av dessa dagar skulle omkring 10 användas till av skolan ordnade och ledda sysselsättningar i det fria, såsom idrottsövningar, längre vandringar, biologiska exkursioner och andra studieutflykter, friluftsarbete och dylikt, medan de övriga dagarna skulle utgöra fritt lov. I flertalet fall borde ledigheten omfatta en halv dag, hel dag då densamma avsåge längre exkursioner eller utflykter. De vanliga fasta loven vid påsk och pingst skulle ej inräknas i nämnda ledighet. Ledigheten borde efter olika omständigheter meddelas antingen åt hela skolan samtidigt eller på särskilda dagar åt olika klasser eller klassavdelningar. Utgår man från att sammanlagda antalet effek- tiva läsveckor per läsår är 36. skulle man kunna beräkna i genomsnitt unge- fär ett ledighetstillfälle i veckan. Ledighet kunde således förutsättas inträffa i ungefär samma omfattning, som skolkommissionen förslagit, men man kunde smidigare anpassa dess placering efter förhållandena.
Skolkommissionen har ansett, att deltagandet i idrottsövningarna skulle vara obligatoriskt för realskolan och för gymnasiets första ring samt å flickskolans motsvarande stadium. Om än idrottsövningarna höra i allmänhet taget göras obligatoriska, synes det ock enligt de sakkunnigas mening riktigt, att undantag från denna regel göras. Så synes deltagandet lämpligen böra göras frivilligt för lärjungarna i gymnasisets högsta ring eller måhända två högsta ringar lika- som för lärjungarna i flickskolans högsta klass. Likaså bör rektor äga befo— genhet att i individuella fall medgiva befrielse från deltagande i idrottsövning.
Skolkommissionens förslag med avseende på anordnande av gymnastikun- dervisningen, åtgärder för meddelande av undervisning i hälsolära samt skol- läkarinstitutionens ombildning hava ej givit de sakkunniga anledning till nå- got uttalande. Dock bör påpekas att de sakkunniga i fråga om samtliga realskolformer upptagit 4 timmar gymnastik i veckan för gossarna. Vad flic- korna beträffar, har samma timtal angivits å timplanerna för de särskilt för flickor avsedda, med ett år förlängda realskolorna samt för de egentliga flick- skolorna. I fråga om realsamskolorna åter har för flickorna i en klass upp- tagits endast 3 timmar gymnastik. detta för att göra det möjligt att utan höjning av veckotimtalet inlägga undervisning i slöjd för flickorna i alla real- skolans klasser.
Kap. XVII. Ekonomiskt understöd. Internatskolor.
Skolkommissionen har såsom ett av de främsta motiven för sitt förslag till ny skolorganisation angivit syftet att underlätta för en var att uppnå den ställning i livet och samhället, som svarar mot anlag och begåvning. Detta syfte kräver tydligen, att även de hinder av ekonomisk natur. som ofta nog resa sig mot uppnåendet av det antydda målet, så långt ske kan undanröjas, att alltså åt fattiga begåvade lärjungar beredes ekonomiskt under- stöd under studietiden. '
I nu angivna hänseende har skolkommissionen antytt två vägar, vilka i viss utsträckning kunna sammanfalla, nämligen dels direkt anvisande av medel till medellösa lärjungars underhåll och dels anordnande av internatskolor, uppehållna och bekostade av staten eller upprätthållna av enskilda men effek- tivt understödda av staten. Därjämte har kommissionen tänkt sig, att den nuva- rande premie- och fattigkassan vid de allmänna läroverken skulle ombildas till en s. k. understödskassa, avsedd att lämna understöd åt behövande lärjungar.
I de över skolkommissionens betänkande avgivna yttrandena möta talrika uttalanden för anordningar till understödjande av fattiga lärjungar, och det framhålles, att man genom åtgärder i sådant syfte skulle komma det sociala skolproblemets praktiska lösning närmare. Såsom lämpliga åtgärder an- föras fullständig befrielse från skolavgifter, räntefria eller billiga studielån, stipendier, kostnadsfria skolböcker och skolmaterialier o. s. v. Därjämte för- ordas inrättandet av studie- eller skolhem samt av internatskolor. . Kommissionens förslag har upptagits av skolöverstyrelsens majoritet, som livligt förordar, att åtgärder vidtagas för statligt understödjande av begåvade obemedlade lärjungar, men framhåller, att statens anslag för ändamålet av statsfinansiella skäl måste bliva begränsat. En alltför omfattande understöds— verksamhet av denna art vore ej heller ur statens synpunkt önskvärd, enär begåvning behövdes även på andra områden än den lärda banan, ej minst inom näringslivet. Overstyrelsemajoriteten anger också olika former för understöd, sasom rena studiestipendier, studielån, antingen räntefria eller med låg ränta, samt tillhandahållandet av fria skolböcker. En mycket lämplig form anses vara inrättandet av skolinternat. där lärjungarna kunna erhålla på en gång underhåll och undervisning. Överstyrelsemajoriteten erinrar därjämte om att samma behov förefunnes även i fråga om andra slag av läroanstalter än läro- verken. Något förslag angående storleken av det anslag, som borde finnas till- gängligt för ifrågavarande syfte, anser Överstyrelsemajoriteten varken möjligt eller behövligt att framlägga. Anslagets belopp finge avvägas ur stats- finansiella synpunkter. Vad skolkommissionen föreslagit i avseende å premie- och fattigkassans ombildning tillstyrkes.
Skolkom- nusszonen.
Yttrandena.
Studie- understöd.
Aven skolöverstyrelsens läroverksavdelning framhåller i sitt utlåtande önsk— värdheten av att till obemedlade lärjungar, i synnerhet å gymnasiet, utgånge studiestipendier eller understöd av allmänna medel, samt omnämner andra un- derstödsvägar, såsom räntefria eller billiga studielån samt i viss omfattning fria skolböcker. Aven internatskolor eller skolhem angivas som önskvärda. I fråga om premie- och fattigkassans ombildning anser överstyrelseminoriteten, att tillräckliga skäl för borttagandet av premieutdelningen ej anförts, och föreslår för kassan den ändrade benämningen premie— och understödskassan.
Slutligen bör omnämnas, att skolöverstyrelsens chef i sitt utlåtande över skol- kommissionens förslag anslutit sig till kommissionens uttalanden i förevarande fråga och därjämte pekat på den studielånsverksamhet, som för närvarande be— drives av staten. Denna verksamhet borde enligt hans mening ytterligare— ut— v1dgas, varvid även borde tagas under övervägande lämpligheten av att utläm- na icke blott räntefria lån utan även lån mot lägre ränta.
Vad beträffar frågan om ekonomiskt understöd åt fattiga begåvade lärjungar vid de högre teoretiska läroanstalterna, de allmänna läroverken, kunna de sak- kunniga givetvis utan förbehåll ansluta sig till vad av skolkommissionen såväl som i de avgivna yttrandena därom anförts. Visserligen kan man med orga- nisatoriska anordningar vinna åtskilligt, men även den bäst ordnade skolorga- nisation kan ej till fullo motsvara kravet på ett rätt tillvaratagande av begåv— ningarna, om den ej kompletteras med åtgärder, som underlätta för de medel— lösa att komma i åtnjutande av organisationens förmåner. Ty ofta är det _ i all synnerhet för landsbygdens ungdom — just de ekonomiska svårigheterna, som utgöra det största hindret för de unga att ernå vidare utbildning.
Som nämnts hava många olika former för understöd föreslagits. Alla torde de kunna under olika omständigheter befinnas lämpliga, och önskvärt är att möjlighet finnes att välja och modifiera formen för understöd allt efter omstän— digheterna. I stor utsträckning är naturligtvis, såsom påpekats, frågan om statsunderstöd av statsfinansiell natur och kan därför i detta sammanhang icke upptagas till närmare behandling.
Möjlighet att erhålla studieunderstöd finnes redan nu i viss omfattning. I sådant hänseende kan erinras —— förutom om de för lärjungar helt eller delvis avsedda stipendiefonder, som finnas främst vid våra allmänna läroverk och där uppgå till sammanlagt belopp av flera miljoner kronor — om statens ränte- fria studielån. Dessa hava hittills endast undantagsvis utgått till lärjungar i allmänna läroverk eller därmed jämförliga läroanstalter, och det vore därför önskvärt, att denna låneverksamhet ytterligare utsträcktes. Så torde ock vara avsikten, vilket framgår bl. a. därav, att 1925 års riksdag höjt det för utlåning avsedda beloppet med 50,000 kronor till 350,000 kronor. Det kan emellertid ifrågasättas, om ej denna form för studieunderstöd kunde lämpligen komplette— ras med åtgärder för utdelande av rena understöd eller studiestipendier, av- sedda att åtnjutas utan återbetalningsskyldighet.
Givet är, att en förutsättning för åtnjutande av understöd i den ena formen såväl som i den andra är, att understödstagaren visat tydlig studiebegåvning. Kraven i detta hänseende torde dock ej behöva ställas så högt i fråga om studie- lån som beträffande direkta understöd, för vilkas erhållande bör fordras verk- ligt utpräglad begåvning. Annu en förutsättning är självklar, nämligen i avseende på de ekonomiska förhållandena: ifrågavarande lån och understöd äro naturligtvis i främsta rummet avsedda för ekonomiskt svagt ställda lärjungar. Det bör emellertid framhållas, att det ej är endast fullständigt medellösa för- äldrar, för vilka ekonomiska svårigheter yppa sig att bekosta barnens studier. Aven föräldrar, som ej kunna sägas vara helt medellösa, sakna ofta möjlighet att med sina relativt små inkomster bestrida de för barnens fortsatta studier
nödvändiga utgifterna. Svårigheter av nu angivna art framträda särskilt i fråga om dem, som för barnens ytterligare utbildning måste anlita läroanstalt på annan ort än hemorten, alltså särskilt för landsbygdens befolkning. Det bör ihåg— kommas, att just dessa, i allmänhet till den s. k. bildade medelklassen hörande personer, vilka väl ej kunna betecknas såsom fullt medellösa men som dock hava ringa ekonomisk bärkraft, utgöra de ur bildningssynpunkt kanske allra värdefullaste tillgångar, vårt land äger.
Med här ifrågavarande understödsverksamhet äro utan tvivel förknippade vissa svårigheter, främst därutinnan att visshet om understöds- resp. låntaga- rens begåvning ofta är svår att vinna, i synnerhet under dennes tidigare år. Med hänsyn härtill torde man i regel böra med försiktighet och en- dast med relativt små belopp understödja lärjungar å det tidigare skolstadiet. I den mån säkrare erfarenhet om lärjungens begåvning och övriga förut- sättningar för framgångsrikt studiearbete vinnes, kunna såväl lån som un— derstöd utgå med successivt stigande belopp. I vissa fall torde dylik erfaren— het kunna och böra föranleda övergång från lån till rent understöd.
Även om de sakkunniga sålunda livligt tillstyrka åtgärder för beredande av ekonomisk hjälp åt behövande skolungdom, äro de sakkunniga medvetna om att därest vägen till teoretisk utbildning göres allt för lättillgänglig genom ett myc— ket utsträckt understödjande i här ifrågasatt riktning, ungdomar kunna lockas från praktiska yrken in på banor, som till en början te sig lovande men där de måhända sedermera ej kunna vinna den framtid, varpå de hoppats. Risken i detta avseende torde dock kunna i viss mån motvägas, om, såsom skolöversty— relsens majoritet förordat, liknande understöd kunde beredas även lärjungar vid praktiska utbildningsanstalter. En regulator i avseende å understödsverk- samhetens omfattning kommer givetvis alltid att ligga i det statsfinansiella läget. Det är tydligt, att man alltid måste utgå ifrån att de av staten anslagna understödsbeloppen bliva av ekonomiska skäl relativt begränsade.
Slutligen må det framhållas, att den enskilde i regel ej bör helt och hållet befrias från omsorgen om sina barns skolutbildning utan bör efter förmåga bidraga till deras underhåll under studietiden, särskilt under de tidigare åren.
Bland de former för studieunderstöd, som från olika håll förordats, för- tjänar internatskolan särskilt beaktande.
Såsom förut erinrats, har skolkommissionen upptagit frågan härom och före- slagit inrättande, resp. understödjande av dylika anstalter. Kommissionen har emellertid ej blott motiverat sitt förslag ur understödssynpunkt utan även ställt det i samband med frågan om de privata läroanstalterna och deras ställ- ning i en blivande förändrad skolorganisation. Kommissionen har därvid an- givit de principer, som borde följas vid det framtida understödjandet av dylika läroanstalter. Bland de privatskolor, som enligt kommissionens mening även efter en i enlighet med kommissionens förslag verkställd allmän omläggning av det högre skolväsendet borde kunna anses förtjänta av fortsatt statsunder— stöd, har kommissionen angivit sådana, som fyllde alldeles säregna upp— gifter inom undervisningsväsendet, i den mån dessa uppgifter icke övertoges av staten. Av dylika särskilda uppgifter har kommissionen framhållit dels prö- vandet av internatskolas lämplighet. dels beredandet av möjlighet för till mog- nare ålder komna studiebegåvade lärjungar att vinna utbildning till real- och studentexamen, vilken utbildning icke med fördel syntes kunna försiggå inom de vanliga realskolorna och gymnasierna.
I band V av sitt betänkande har kommissionen närmare motiverat sin nu omnämnda åsikt och därvid framhållit det värde ej minst i uppfostringsavse- ende, som vore förknippat med en väl ledd internatundervisning. Det vore, anser kommissionen, lämpligt att närmare överväga spörsmålet, huruvida
Interneten— ordningar.
icke staten, eventuellt under samarbete med vederbörande kommun, borde mera omedelbart intressera sig för verksamheten i fråga. En särskild anled- ning till prövning av detta spörsmål hade för kommissionen legat däri, att den föreslagna skolorganisationens hela sociala syftning och inriktning läte frågan om ett effektivt understödjande av begåvningar ur ekonomiskt svaga samhällsskikt framstå såsom synnerligen betydelsefull.
Kommissionen föreslår det omedelbara upprättandet av ett internat»- gymnasium i Strängnäs, varigenom verksamt bistånd kunde lämnas åt ett antal från fattiga hem komna studiebegåvade lärjungar, vilka där kunde efter avlagd realexamen ostört fortsätta sina studier med kraftigt stöd av det allmänna. Åt vissa nu befintliga enskilda skolor, där anordningar av nyss— berörd art förefunnes, borde statsunderstöd fortfarande utgå.
Den tanke, varåt skolkommissionen på detta sätt givit uttryck, har i de över kommissionens betänkande avgivna yttrandena vunnit gillande. Härvid har det från flera håll förordats, att skol- eller studiehem eller ock internat skulle av staten inrättas för studiebegåvade fattiga lärjungar, och man har ock från ett par håll förordat, att de internat, som kunde komma att sålunda upprättas, skulle anordnas såsom internatlyceer. Skolöverstyrelsens majoritet har i sitt utlåtande jämväl angivit skolinternat såsom en mycket lämplig form av den understödjande verksamhet, som borde i av omständigheterna medgiven omfattning utövas av staten.
Skolinternat hava som bekant sedan lång tid tillbaka utgjort en form av högre läroanstalter, som i vissa länder varit talrikt förekommande.
Enligt vad de sakkunniga inhämtat, hava i Österrike under de senaste åren inrättats statsinternat. Några upplysningar, hämtade ur en år 1924 utgiven officiell redogörelse för där vidtagna åtgärder i förevarande hänseende. torde i detta sammanhang kunna vara av intresse, så mycket mer som frågan om begåvningsurval bland de inträdessökande där spelat en viktig roll.
Förslag till upprättande av internatskolor framställdes i Osterrike, då efter världskrigets avslutande de svåra ekonomiska förhållandena i landet så gott som omöjliggjorde ungdomens vistande vid högre läroanstalter. Då samtidigt de forna militära utbildningsanstalterna skulle avvecklas, uppstod tanken att ombilda vissa av dessa till civila läroanstalter. Planen kom till utförande. och för att göra det lättare för lärjungarna att uppehålla sig vid skolorna, an- ordnades dessa som internatskolor. Ar 192-1— funnos 3 sådana skolor för gossar och 2 för flickor, varjämte fanns en s. k. Fondssehule, d. v. 5. en på donationer grundad skola. Läroanstalterna utgöras av en 4—årig Einheitsmittelschule (för lärjungar i åldern 10—14 år), till vilken sluta sig för praktiska begåvningar avsedda, 2—4—åriga Fachschulen av olika slag: för de teoretiska begåvningama användas Obermittelschulen. Skolorna äro således ej utslutande avsedda att utbilda för universitetsstudier; sådan utbildning lämnas endast åt en helt liten, för högre studier särskilt lämpad del av lärjungarna. Det framhålles, att man ej vill på kortare tid. prestera detsamma. som vid andra Mittelschulen utan på samma tid mer än dessa.
De som mottages vid läroanstalterna skola hava genomgått folkskolans fjärde klass och kunna förete åtminstone vitsordet »gut» i räkning och modersmålet. Vid skolorna finnas: 1) friplatser, 2) halvfria platser. 3) helt betalda platser. 4) dagsplatser för utanför anstalten boende samt 5) stiftelseplatser (donerade). Ansökningar om erhållande av liel— eller halvfria platser samt betalda platser ställas till Staatsamt fiir Unterricht. Uppgifterna för den skriftliga prövnin— gen bestämmas av Staatsamt för Unterricht.1
' Antagandet av lärjungar sker genom en serie olika åtgärder, vilka torde böra här omnämnas: 1. förberedande urval genom folkskolans lärare;
Staten för läroanstalterna är uppgjord under förutsättning, att alla platser äro friplatser. Blott de föräldrar, som äro i stånd därtill, äro skyldiga att erlägga betalning.
Såsom framgår av denna redogörelse. hava de österrikiska internatskolorna till uppgift att lämna undervisning åt lärjungar med olika ekonomiska resur— ser men förutsätta samtidigt ett begåvningsurval.
I likhet med skolkommissionen finna de sakkunniga, att internatskolan bör komma i betraktande, då det gäller frågan om ekonomiskt understöd åt studie- begåvade men fattiga lärjungar. Internatskolan torde ock i och för sig för- tjäna uppmärksamhet såsom en i flera avseenden värdefull skolart. Den vill vara något mera än blott en undervisningsanstalt, i det den söker att så långt möjligt i sig förena skola och hem och såmedelst tillgodose de ungas behov av både kroppslig och andlig omvårdnad, både intellektuell och moralisk utveck- ling. Den ställer sig som mål att vara en uppfostringsanstalt i ordets fulla betydelse. Att den i sådant hänseende icke är utan sina brister, är ofta fram- hållet, liksom att den för framgången i sitt syfte är i alldeles särskild grad beroende av de ledande krafternas personliga förutsättningar. Men i gynn- samt fall erbjuder den fördelar, som den vanliga skolan icke förmår giva, och när i pedagogiskt avseende längre än denna.
Det visar sig också. att internatskolan i många länder är en eftersökt och högt ansedd skolart. I vårt land är den visserligen endast i ringa omfattning prövad, men de erfarenheter, som gjorts, synas med fullt skäl kunna beteck-» nas som goda. Otvivelaktigt är. att det även i vårt land finns en stor mängd ungdomar. för vilka internatskolan är den behövliga eller den mest passande skolan. och även om något mera omfattande behov av internatskolor icke kan anses hos oss förefinnas,1 måste det framstå såsom högeligen önskligt, att till- gång till sådana skolor icke hos oss saknas. För närvarande finnas i Sverige endast privata internatskolor, men denna skoltyp synes böra bliva representerad även i vårt offentliga skolväsen. Redan det förhållandet, att den privata internatskolan. till följd av de stora lärjungeavgifter den måste kunna påräkna, allt för lätt blir en skola allenast för rikemans barn, gör det önskligt, att in- ternatskolans förekomst icke blir beroende uteslutande av privat företagsam- het. Och skall staten på ett verksamt sätt taga sig an de fattiga studiebegåv- ningarna, blir den statliga internatskolan av särskild betydelse. Det blir näm- ligen då fråga om lärjungar. som för att erhålla högre skolundervisning måste flyttas till främmande ort, ofta långt från sina hem. och det blir för staten angeläget att tillse, att de därigenom icke utsättas för fysiska och moraliska vådor. Knappast på bättre. sätt kan detta vinnas än därigenom att de erhålla den omvårdnad och de tryggare förhållanden, som en internatanstalt under an— svarig ledning förmår skänka. Lämpliga förläggningsorter för dylika anstal- ter erbjuda i främsta. rummet våra smärre städer, där förhållandena inom sam- hället äro gynnsamma och där närheten till den fria naturen erbjuder goda förutsättningar för idrott och friluftsliv. Tydligt är, att den ort, Strängnäs, som
2. psykologisk iakttagelse och beskrivning av den inträdessökande genom folkskolläraren. Iakt- tagelserna och beskrivningen inskrivas i ett »lärjnngebeskrivningshäfte»;
3. förberedande prövning av ansökningen genom den centrala styrelsen;
4. skriftlig och muntlig inträdesprövning för fastställande ej blott av måttet av de av lärjungarna förvärvade kunskaperna utan huvudsakligen av deras begåvning;
5. genomarbetande av prövningshäftena. (inkl. lärjungarnas arbeten) genom en kommission för be- dömande av inträdesproven; ordnande av lärjungarna efter deras prestanda;
6. avgörande angående intagning genom en stor, härför tillsatt kommission. 1 Det kan i detta hänseende anföras att enligt skolöverstyrelsens undersökningar endast omkr. 10 % av lärjungarna i våra högre läroverk äro inackorderade å den ort, där skolan är belägen; de övriga bo i sina hem.
av kommissionen tänkts som plats för ett statsinstitut, i dessa hänseenden liksom med hänsyn till sitt centrala läge kan anses fylla högt ställda fordringar.
Frågar man sig åter, vilka skolformer som främst lämpa sig för ett stats— internat, har man att ihågkomma, att den ungdom det gäller i synnerhet är landsbygdsungdom och att förutsättningen för statsunderstöd bör vara före- fintligheten av verklig studiebegåvning. Under sådana förhållanden synes det sexåriga lyceet vara väl ägnat att fylla den uppgift, varom fråga är. Grund— satsen om lika rätt för flickor som för gossar att erhålla högre skolundervis- ning påkallar upprättandet icke blott av internatlyceer för gossar utan ock av sådana för kvinnlig ungdom. Då emellertid det sexåriga lyceet är något nytt och oprövat och i varje fall måste bliva en jämförelsevis ansträngande skola, synes försiktigheten bjuda, att till att börja med inskränka sig till upprättan- det av ett internatlyceum för gossar för att först efter vunnen erfarenhet om dettas ändamålsenlighet taga i övervägande, huruvida även ett kvinnligt inter- natlyceum bör komma till stånd och vilken organisation det bör erhålla.
I detta sammanhang må erinras särskilt om en grupp av ungdom, som synes böra bliva föremål för statens understödjande verksamhet, nämligen sådana från folkskolorna utgångna lärjungar, hos vilka studiehågen vaknat först då de hunnit till något mognare ålder, eller som av olika anledningar icke kunnat tidigare få möjlighet att. tillfredsställa sådan håg. Vare sig som internatelever eller på annat sätt ekonomiskt understödda synas dessa studerande lämpligen kunna hänvisas till ett sexårigt internatlyceum, och det synes icke omöjligt, att man för dem med deras större mognad och större arbetskrafter där skulle kunna anordna en något friare studiegång än för övriga lärjungar, varigenom vägen genom lyceet skulle kunna något förkortas.
Jämte internatlyceet anbefaller sig även internatgymnasiet. Man har näm- ligen att räkna med en mängd ungdom från landsbygden samt de mindre stads- och municipalsamhällena, som haft tillfälle att i sin hemort eller dess grann- skap bedriva studier vid realskola men som för att komma vidare på studie- banan måste lita till ekonomisk hjälp. Utgår man från en vid nuvarande examensmål bibehållen realskola, synes härvid särskilt det på den avslutade realskolan byggda treåriga gymnasiet komma i betraktande. I detta fall torde man redan från början kunna vidtaga åtgärder icke blott för den manliga utan ock för den kvinnliga ungdomens räkning.
En av staten inrättad internatskola, den må vara internatlyceum eller inter- natgymnasium, bör givetvis, ehuru den åsyftar att tillgodose icke ett lokalt utan ett allmänt bildningsbehov, icke vara stängd för den studerande ung- domen på skolans förläggningsort. I den mån plats finnes tillgänglig och nämnda ungdom fyller förutsättningarna för inträde, bör inträde vid skolan medgivas lärjungar på platsen, vilka då i egenskap av »dagelever» komma att tillhöra skolan.
Det bör vidare erinras därom, att det ändamål som avses med internatskolan i viss mån kan vinnas även genom upprättandet vid vanliga läroverk av elev- eller studiehem eller andra anordningar för beredande av uppehälle å läroverks- orten. Och det bör slutligen framhållas, att, om man begränsar det ifråga— varande syftet till det rent ekonomiska, man likaledes kan begagna sig av de redan förhandenvarande läroanstalterna och till sådana hänvisa statsunder— stödda lärjungar. I båda fallen har man att räkna med de ingalunda fåtaliga läroverk, där år från år visar sig, att klasserna i synnerhet på gymnasiet icke äro fyllda och där alltså ett konstant utrymme är att påräkna.
Beträffande frågan, huruvida kostnaden för lärjungens studier skulle helt eller blott delvis bestridas av staten, torde-böra gälla vad ovan sagts angående utdelandet av direkta studieunderstöd. Onskvärt är, att fullständigt under- håll under de tidigare studieåren blott undantagsvis lämnas en lärjunge, lik-
som ock att bidrag till uppehållet i den mån så kan ske lämnas även av lär— junges föräldrar eller av andra.
Vad slutligen angår fordringar för inträde i internatskola, bör framhållas, att med hänsyn till en sådan skolas säregna natur vissa modifikationer i de bestämmelser, som eljest reglera intagningen av lärjungar i högre läroanstalter, äro i fråga om denna skola erforderliga.
Då tillträdet givetvis skulle stå öppet för lärjungar från hela landet, bleve det med hänsyn till kostnaderna för resa till och från prövningarna nödvändigt att tillse, att dessa kostnader så långt möjligt begränsades. En föregående gall- ring av de inträdessökande torde därför vara nödvändig, verkställd antingen genom granskning av aspiranternas betyg eller eventuellt genom i förväg an— ordnade skriftliga prov vid lämplig läroanstalt i sökandes närmaste grannskap. De direkta kostnaderna för sökandes inträdesprövning böra givetvis bestridas av denne själv.
Försök att vinna kännedom om vilka ekonomiska krav realiserandet av inter- natskoletanken skulle medföra hava företagits av de sakkunniga, men det har befunnits, att det av flera skäl — främst de mycket skiftande förhållandena å olika orter i avseende å de faktorer, som framför allt äro avgörande i be- rörda hänseende _ ej varit möjligt att komma till något tillförlitligt resultat. Detaljförslag i fråga om kostnaderna kunna tydligen uppgöras, först när planerna tagit tillräckligt fast form.
Särskilda yttranden. Av N. 0. Bruce.
Då de sakkunnigas arbete huvudsakligen bestått i rent objektiva utredningar och de omdömen angående olika organisationsformer, som blivit gjorda, hava utformats under gemensam strävan att åstadkomma uttalanden, om vilka samt- liga sakkunniga kunnat enas, har de sakkunnigas betänkande icke givit mig an— ledning att uttala någon avvikande mening. Detta innebär dock icke, att jag skulle hava frångått den grunduppfattning i fråga om skolväsendets organisa- tion, som kommit till uttryck i skolöverstyrelsens av mig biträdda utlåtande den 14 november 1923 beträffande skolkommissionens betänkande I—V.
Av Harald Dahlgren.
Såsom ledamot av 1899—1902 års läroverkskommitté framlade jag i ett till kommitténs betänkande fogat särskilt yttrande ett motiverat förslag angående det allmänna läroverkets organisation. Med hänsyn härtill anser jag mig böra uttala, att jag finner mig i väsentliga punkter fortfarande kunna vidhålla min i detta särskilda yttrande angivna uppfattning men ock till fullo inser, att frå— gan om organisationen av det högre skolväsendet numera äger delvis andra förutsättningar och måste betraktas jämväl ur andra synpunkter, än de som förelågo vid tiden för den senaste läroverksreformen. I de uttalanden, som ingå i här föreliggande utredande framställning, är jag med övriga sakkunniga fullt ense.
Av Thyra Kullgren.
Såväl Svenska läkaresällskapet som Svenska skolläkareföreningen har i av— givna yttranden över skolkommissionens betänkande uttalat som generellt om- döme, att det vore till gagn för skolans ungdom och för ett lugnt skolarbete. om examina borttoges från våra skolor. Svenska Skolläkareföreningen har sär- skilt påpekat faran av realexamen. vilken >>infaller i ett skede i ungdomen, som framför andra utmärkes av psykisk ömtålighet och därför bör skonas från det forcerade arbete, som alltid föregår en examen». I ett stort antal yttranden från skol- och seminariekollegier har det av pedagogiska och hygieniska skäl yr- klzzts dels på avskaffande och dels på inskränkande av examensväsendet i våra s olor. '
Vad som i dessa yttranden framförts har ytterligare stärkt mig i min åsikt. att tiden nu vore inne att arbeta på att småningom inskränka examensväsendet i våra skolor.
De i de högre skolorna nu förekommande prövningarna och examina äro som bekant dels inträdesprövning till första klassen i realskolorna och vissa flick- skolor, dels realskolexamen och studentexamen.
Då tillströmningen till real— och flickskolornas första klass i många fall är så stor, att plats icke kan beredas alla sökande, torde det möta stora svårigheter att på annat sätt än genom en inträdesprövning åstadkomma ett i möjligaste mån rättvist förfarande vid intagningen, varför jag icke har något att invända mot de av de sakkunniga förordade proven för inträdei dessa skolor. Ej heller har jag något att erinra mot vad de sakkunniga yttrat angående villkor för in— tagning i lyceet. Av de i de sakkunnigas utredning diskuterade utvägarna för åstadkommande av lämpligt lärjungeurval för gymnasiet anser jag alternativet med kvalificerade betyg vara att föredraga.
Enär enligt min åsikt frågan om studentexamen är synnerligen komplicerad, icke minst på grund därav, att den å ena sidan utgör en avslutning av skolstu- dierna och å andra sidan öppnar tillträde till högskolorna, står jag mera tve- kande inför spörsmålet om denna examens vara eller icke vara och vill i fråga om densamma icke göra något uttalande.
Däremot känner jag mig icke övertygad om nödvändigheten av att bibehålla en examen vid realskolans slut och än mindre om nödvändigheten av att som konsekvens av denna examen utvidga examensväsendet i Vårt land med ännu en avgångsexamen, praktisk realexamen vid avgång från den treåriga högre folk— skolan. De synpunkter, som äro bestämmande för min ståndpunkt i examens- frågan, äro i huvudsak följande:
En förestående examen har i allmänhet en menlig och förryckande inverkan på undervisningen under den närmast föregående skoltiden, i det att ensidigt minnesplugg och repeterande av detaljkunskaper få en otillbörlig plats 1 under- visningen med undanträngande av andra moment, som kunde vara mer utveck- lande för lärjungarnas förstånd och karaktär.
Ett forcerat examensläsande alstrar lätt överansträngning och kan därför bliva till direkt skada för många lärjungar, särskilt för barn i övergångsåldern. Ju mera sammanträngd en skolform är, dess mera hotande blir faran för sådan överansträngning.
Examensresultaten bliva ofta med avseende på lärjungarnas verkliga stånd- punkt missvisande på grund av de olika tillfälligheter, som kunna spela in vid prövningen. Följden därav kan bliva såväl att vissa lärjungars kunskaper un- dervärderas, som att andras bliva alltför gynnsamt bedömda.
De sakkunniga hava genom av dem förordade anordningar sökt att så mycket som möjligt minska de olägenheter, som nu vidlåda realskole- och studentexamen, och särskilt velat lämna större inflytande vid bedömandet åt lärarnas under skolarbetets gång vunna kännedom om examinandernas kunskaper och mognad i det hela. Därigenom komme examensutgången att göras mindre beroende av det tillfälliga resultatet i en kort prövning, än som. nu är fallet. Men därmed erkännes tydligen också, att avgångsexamen icke är den bästa mätaren på lär- jungarnas kunskaper, utan att dessa säkrast bedömas av skolans lärare med ledning av det dagliga skolarbetet.
Examen tyckes sålunda icke vara nödvändig för bedömandet av de enskilda lärjungarnas ståndpunkt. Andra skäl måste tydligen finnas för dess bibe- hållande. Så vitt jag kan finna, äro dessa skäl huvudsakligen två: en veder— börligen kontrollerad avgångsexamen anses nödvändig för att upprätthålla den kunskapsnivå, till vilken en viss skola bör leda, och en examen som slutmål för en skolas arbete anses i väsentlig mån bidraga till att upprätthålla denna skol— forms anseende i allmänhetens ögon.
Vad det förra skälet angår. är jag förvissad om, att den nuvarande kontrollen över realskolexamen på ett betydelsefullt sätt bidrager att hålla de till denna
examen ledande skolorna uppe på den avsedda nivån. Fråga är emellertid, om ej ett målmedvetet arbete inom realskolan, liksom ock inom den högre folksko- lan, kunde garanteras och den behövliga kontrollen anbringas genom andra åt- gärder, som icke medförde de förut påtalade olägenheterna. En ökad inspek— tion av skolans dagliga arbete under läsåret skulle möjligen kunna anordnas, om så fordrades, varvid en särskilt god mätare av kunskapsnivån i vissa viktiga ämnen funnes att tillgå i elevernas under läsåret utförda skriftliga arbeten. —— I åtskilliga yttranden, som yrka på realskolexamens avskaffande, visas på de högre flickskolorna, där den nödiga kontrollen utövas, utan att examen anlitas som oundgängligt hjälpmedel.
Uppskattningen av realskolans värde torde, om ock en viss övertro på examen finnes hos den svenska allmänheten, ej vara oupplösligt förenad med ett visst prövningsförfarande. Man borde dock kunna finna andra former för att mar- kera betydelsen av de ungas avgång från skolan och värdet av det därvid ut- delade avgångsbetyget. Det senare borde tydligtvis medföra samma kompetens, som nu tillerkännes det genom examen förvärvade betyget. Ingenting torde hindra, att utdelandet av betygen skedde under högtidliga former, på det att så- väl lärjungarna själva som deras föräldrar finge ett bestämt intryck av att ett viktigt skede i de ungas utbildning vore avslutat. I detta sammanhang kan er- inras om, att avgångsbetyg från de högre flickskolorna, medförande s. k. nor- malskolekompetens, alltmer värderas av allmänheten, ehuru denna kompetens icke f örvärvas genom någon examen.
På grund av vad jag nu anfört, anser jag det icke nödvändigt, att avslutning av realskola och högre folkskola sker genom en kontrollerad avgångsexamen.
R 0 G A L I B
Förteckning 31 tim- och kursplaner för olika skolformer.
A. Realskolefo-rmer (jfr avd. D). Bil. Sid.
1. G-årig realskola på. 3-årig grundskola: timplan .............. 1 a. 5 kursplan ............. 1 b. 6 2. ö-årig realskola på. 4—årig grundskola: timplan .............. 2 a. 13 kursplan 2 b. 14 3. 4-årig realskola på. 6-årig grundskola: timplan . . . . . . . . . . . . . . 3 a. 20 kursplan ............. 3 b. 21 4. ('i-årig realskola på, 6-årig grundskola: timplan .............. 4 a. 27 kursplan 4 b. 28 5. Svårig realskola på G-ärig differentierad grundskola, timplan ....... 5. 33
B. Gymnasieformer.
1. 4-årigt latingymnasium: timplan .......... . ......... . 34 kursplan .................... 6 b. 35 2. 4-årigt realgymnasium: timplan .................... 711. 42 kursplan ............ 43 3. 4-årigt nyspråkligt gymnasium: 11. Med latin, timplan ......................... 8 a. 48 b. Utan latin, timplan ......................... 8 b. 49 a och b, kursplan ........................... 8 c. 50 3-årigt latingymnasium: timplan .................... 9 a. 54 kursplan .................... 9 h. 55 3-årigt realgymnasium: timplan .................... 10 a. 60 kursplan ............ . . ...... 10 b. 61 "?)-årigt nyspråkligt gymnasium: &. Med latin, timplan ......................... 11 a. 66 b. Utan latin, timplan . . . . . 11 b. 67 a och b, kursplan
Lyceiforme-r (jfr avd. D).
1. 7-årigt latin-, real- och nyspråkligt lyceum: timplan ........... 12. ö-årigt latinlyceum A: timplan ................. , . . . . 13 a. . kursplan .................... 13 b. ö—årigt reallyceum A: timplan ..................... 14 &. kursplan ..................... 14 b. 6-årigt nyspråkligt lyceum A: &. Med latin, timplan ......................... 15 a.. b. Utan latin, timplan ................. . . ...... 15 h. a och b, kursplan .......................... 15 c.
G-årigt latinlyceum B: timplan ö—årigt reallyoeum B: timplan . . . 6-årigt nyspråkligt lyceum B:
a. Med latin, timplan
b. Utan latin, timplan . . . .
D. Flickskole former.
1. S-årig flickskola på. 3-årig grundskola: timplan ............ . 19 a. kursplan ............ 19 b. 2. 7-årig Hickskola på. 4-årig grundskola: timplan ........ 20 a. kursplan . 20 b. G-årig flickskola på. 6-årig grundskola: timplan ............. 21 a. kursplan ............ "21 b. Flickskola av B—typ: a. Å klass 3 av 4-årig realskola på. 6-årig grundskola: timplan . . . . . 22. b. Ä klass 2 av 4-årig realskola på G-årig grundskola: timplan . . . . . 23. 7—årig realskola för flickor på 3—årig grundskola: timplan ....... . 24. G-årig realskola för iiickor på. 4-årig grundskola: timplan ....... . 25. [")-årig realskola för flickor på 6-årig grundskola: timplan ....... . 26. 7-årig, 6-årig och 5-årig realskola för flickor.: kursplan ........ . 27. 4-årig realskola för flickor på. 6-årig grundskola: timplan ........ 28 a. kursplan ........ 28 b.
E. Praktiska skolformer.
1. 3-årig högre folkskola: a. För handelsundervisning: timplan .................. 29. b. För teknisk utbildning: timplan .................. 5 . 0. För huslig utbildning, typ A: timplan ............... 31. (1. För huslig utbildning, typ B: timplan 32. 2. Praktiska linjer vid 4-årig realskola: &. Handelslinje: timplan ................ . ....... 33. |). Teknisk linje: timplan Bl. c. Hushållslinje: timplan . . . 35. 3. Praktisk avslutningsklass parallell med S:a klassen av 4-årig realsko a. För handelsundervisning: timplan ................. 36. b. För hushållsundervisning: timplan ................. 37.
Antalet vid de allmänna läroverken vårterminen 1925 från klass 5 Hyttade samt antalet lärjungar med vissa kvalificerade betyg ...... . . ............ 38.
A. Realskoleformer (jfr avd. D). 6-årig realskola på S-årig' grundskola.
__ Klass Amnen
Kristendomskunskap Modersmålet
Engelska. .............. Franska . . . .
Historia
Geografi
Matematik .........
Biologi med hälsolära .
Välskrivning ............ 1 4 Teckning 2 12 g. 11 il. Musik ' ' 1'5 1'5 ' " 9 Gymnastik med lek och idrott . . . . 4 24 g. 23 il. Slöjd 2 1 11. 9 g. 10 il. Praktiskt arbete för gossar — —- — 3'5 3'5 Hushållsgöromål . . —— — — 4'5 — 4'5 11—5 lO'hi 10-5 11 9-5 9-5 — 34-5 .es-sl 313-5 38 ! 38-5 38-5 _
Anm. 1. Ät lärjungar i klasserna 5 och 6, som så önska, meddelas undervisning i franska 3 timmar i klass 5 och 2 timmar i klass 6. Dessa lärjungar må, kunna. helt eller delvis befrias från deltagande i undervisningen i teckning eller slöjd eller båda dessa ämnen.
Anm. 2. För de lärjungar, som behöva fortsatt undervisning i välskrivning, skall & tid utom timplanen dylik undervisning anordnas, med skyldighet för nämnda lärjungar att i den ut— sträckning, som anses erforderlig, deltaga i denna undervisning.
Anm. 3. Undervisning i frivillig teckning meddelas under högst 2 timmar i veckan utom tim— planen.
Anm. 4. I realskolan må frivilliga laborationer i biologi, fysik och kemi kunna. & tid utom timplanen anordnas i den utsträckning, skolöverstyrelsen på. därom av vederbörande rektor gjord framställning medgiver.
Bil. 1 b.
G-årig realskola på 3-årig grundskola.
Kristendomskunskap.
Mål.
Kristendomsundervisningen i realskolan har till uppgift att, i anslutning till det i folkskolan inhämtade, på ett sätt, som främjar lärjungarnas sedliga och religiösa utveckling, meddela dem insikt om den kristna religionens historia och livsåskådning samt i samband därmed någon kännedom om viktigare främ- mande religioner.
Kursfördelning.
Klass 1 (2 timmar). Stycken ur evangelierna, huvudsakligen innehållande berättelser, i tidsföljd ur bibeltexten.
Klass 2 (2 timmar). Jesu tal och liknelser med etiska och religiösa till- lämpningar pä lärjungarnas erfarenhetsvärld. Den svenska kyrkans gudstjänst samt en översikt av kyrkoåret.
Klass 3 (2 timmar). Sammanfattande framställning av Jesu liv och verk- samhet. Aposteln Paulus och skildringar från kristendomens grundläggnings- tid i anslutning till läsning av apostlagärningarna.
Klass 4 (2 timmar). Enkla livsbilder ur den kristna kyrkans historia un— der gamla tiden och medeltiden, ägnade att belysa det kristna fromhetsidealet under dessa skeden. De stora reformatorernas liv och verksamhet.
Klass 5 (2 timmar). Religiösa strömningar och fromhetsriktningar under 16-, 17-, 18- och 1900-talen, belysta genom skildringar av några bland deras märkesmän. Drag ur den kristna missionens historia och i samband därmed korta underrättelser om de viktigaste främmande religioner, med vilka kristen- domen kommit i beröring.
Klass 6 (2 timmar). Den kristna tros- och livsåskådningen i anslutning till en återblick på. profetismen och en fördjupad framställning av Jesu för- kunnelse. Huvuddragen av den bibliska litteraturens historia.
Anm. I alla klasser bibel- och psalmläsning. Läsning av lämpliga littera.- turalster till belysning av de kyrkohistoriska kursmomenten, särskilt införande i några av de klassiska uttrycken för Kristustron i predikan, psalm och bekän- nelse (Luthers lilla katekes).
Modersmälet.
Mål.
Undervisningen i modersmålet i realskolan har till uppgift att på den grund— val, som lagts i folkskolan, vidare utbilda lärjungarnas förmåga att uttrycks- fullt och med vårdat uttal läsa prosa och vers, utveckla deras spräkkänsla och deras färdighet att redigt och språkriktigt framställa sina tankar i tal och skrift samt göra dem bekanta med våra främsta författare i deras bety- delsefullaste litterära verk.
Kursfördelning.
Klass 1 (5 timmar). Läsning av litterärt värdefulla stycken med klart och enkelt språk; muntligt redogörande för egna erfarenheter och återgivande av förut behandlade berättelser och skildringar; framsägning av inlärda styc- ken i bunden eller obunden form. Elementerna av form- och satsläran, med tillämpningsövningar; rättstavnings—, interpunktions- och enkla reproduktions- övningar.
Klass 2 (6 timmar). Läsning som i föregående klass; fortsatta övningar i språkets muntliga behandling. Form-,och satsläran utförligare behandlad; tillämpningsövningar ; rättstavnings-, interpunktions— och enkla uppsatsöv- mngar.
Klass 3 (6 timmar). Läsning som i föregående klass; fortsatta övningar i språkets muntliga behandling; välläsningens allmänna grunder. Form-, sats- och interpunktionslära med tillämpningsövningar. Rättstavnings—, interpunk- tions- och uppsatsövningar. Var tredje vecka en mindre uppsats.
Klass 4 (4 timmar.) Läsning av valda stycken ur nyare svensk litteratur; fortsatta övningar i språkets muntliga behandling. Elementema av versläran. Behandlingen av lånord 1 svenskan. Form- och satsläran avslutad; tillämp- ningsövningar, rättstavnings-, interpunktions- och uppsatsövningar. Var tred- je vecka en uppsats
Klass 5 (3 timmar). Läsning av utförligare svenska litteraturprov, hu- vudsakligen från 1800- och 1900- talen, i anslutning härtill litteraturhistoriska upplysningar och anvisningar för litteraturläsning på egen hand; fortsatta öv— ningar i språkets muntliga behandling, även i form av kortare referat. I an- slutning till litteraturläsning och uppsatsgenomgång elementär behandling av frågor rörande språkbruk, språkriktighet och stilarter. Form- och satsläran repeterad; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en uppsats.
Klass 6' (3 timmar). Fortsatt litteraturläsning såsom i föregående klass; några provstycken ur dansk och norsk litteratur; i sammanhang därmed en isländsk saga och någon eddadikt i översättning; fortsatta övningar i språkets muntliga behandling även i form av diskussioner och utförligare referat. Kort sammanfattning av förut meddelade synpunkter rörande språkbruk, språk- riktighet och stilarter. Övningar 1 att uppsätta enklare skrivelser av prak- tisk art. Var tredje vecka en uppsats eller, någon gång, en översättning från tyska eller engelska.
Tyska.
Mål. Undervisningen i tyska i realskolan har till uppgift att bibringa. lärjungarna gott uttal, förmåga att läsa och förstå lättare text, en viss färdighet att upp—
åattla det talade språket och någon övning i språkets muntliga och skriftliga ru .
Kurs-fördelning.
Klass 1 (6 timmar). Uttals- och läsövningar; hör- och talövningar; form- läran påbörjad; tillämpningsövningar.
Klass 2 (5 timmar). Läsning av lättare texter; hör- och talövningar; form- läran fortsatt, tillämpningsövningar.
Klass 3 (6 timmar). Läsning av lättare texter; hör- och talövningar; form- läran fortsatt; syntax i anslutning till den lästa texten; tillämpningsövningar.
Klass 4 (4 timmar). Läsning av lättare texter; hör- och talövningar; form- läran avslutad och repeterad; syntax i anslutning till den lästa texten; till—
lämpningsövningar. Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning eller översättning till tyska. ,
Klass 5 (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar ; översikt av syntaxen; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning eller översättning till tyska.
Klass 6 (4 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör— och talövningar ; grammatik i anslutning till skriftliga övningar; tillämpnings— övningar; någon övning i läsning av tysk stil. Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning eller översättning till tyska.
Anm. De skriftliga reproduktionsövningarna och översättningarna böra före- komma till ungefär lika antal under läsåret.
Engelska.
Mål.
Undervisningen i engelska i realskolan har till uppgift att bibringa lärjungar— na gott uttal, förmåga att läsa och förstå lättare text, en viss färdighet att uppfatta det talade språket och någon övning i språkets muntliga och skrift— liga bruk.
Kursfördelning.
Klass 4 (5 timmar). Uttals- och läsövningar; hör- och talövningar; form— lära; tillämpningsövningar.
Klass 5 (4 timmar). Läsning av lättare texter; hör— och talövningar; form- läran avslutad och repeterad; syntax i anslutning till den lästa texten; till- lämpningsövningar. Vårterminen några lätta skriftliga reproduktions- och översättningsövningar i nära anslutning till läst text.
Klass 6 (5 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör— och talövningar ; grammatik i anslutning till skriftliga övningar; kort över- sikt av syntaxen; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en skriftlig repro- duktionsövning eller översättning till engelska.
Anm. De skriftliga reproduktionsövningarna och översättningarna böra före— komma till ungefär lika antal under läsåret.
Franska. (Frivilligt ämne.)
Mål.
Undervisningen i franska i realskolan har till uppgift att giva lärjungarna övning i franskans uttal samt bibringa dem någon förmåga att läsa och förstå lätt fransk text.
Kursfördelning. Klass 5 (3 timmar). Uttals- och läsövningar; hör- och talövningar; det viktigaste av formläran; tillämpningsövningar. Klass 6 (2 timmar). Läsning av lättare texter; hör— och talövningar; form— läran fortsatt; någon syntax i anslutning till den lästa texten; tillämpnings- övningar. '
Historia.
Mål. Undervisningen i historia i realskolan har till uppgift att bibringa lärjungar- na kunskap om vårt folks historia, företrädesvis under nyare tiden, lära dem
känna viktigare personligheter och tidsföreteelser i den allmänna historien, allt under beaktande av vad som är av större betydelse för förstående av vår egen tids kultur och samhällsliv, ävensom att på grundvalen av denna undervis- ning meddela dem kännedom om samhällets byggnad och verksamhet samt medborgarnas förpliktelser och rättigheter.
Kursfördelning.
Klass 1 (2 timmar). Berättelser ur historien, företrädesvis ur Nordens guda- och hjältesaga samt ur dess äldre historia.
Klass 2 (3 timmar). Allmän historia: berättelser ur Greklands och Roms saga och historia. Svensk historia: forntiden och medeltiden.
Klass 3 (3 timmar). Allmän historia: forntiden, medeltiden och [nyare ti- den till 1555. Svensk historia: Gustav Vasa.
Klass 4 (2 timmar). Allmän historia: tiden 1555—1715. Svensk historia: tiden 1560—1718.
Klass 5 (3 timmar). Allmän historia: tiden från 1715 till 1815 samt efter 1815 i sammanträngd framställning. Svensk historia: tiden från 1718 till 1809 samt efter 1809 i sammanträngd framställning. *
Klass 6 (3 timmar). Allmän historia: tiden efter 1815 i vidgad fram- ställning. Svensk historia: översikt av Sveriges inre utveckling under nyare tiden intill 1809; tiden efter 1809 i vidgad framställning. Vårt nutida sam- hällsliv: samhällets sociala byggnad; viktigare sociala rörelser och organisa- tionsformer; grunddragen av Sveriges statsförfattning och förvaltning.
Anm. I klasserna 2—6 behandlas lämpliga delar av de skandinaviska grannländernas historia i sammanhang med Sveriges historia.
Geografi. Mål.
Undervisningen i geografi i realskolan har till uppgift att, i anslutning till det i folkskolan inhämtade, meddela kunskap om fäderneslandets och det öv- riga Europas samt de främmande världsdelarnas geografi, i syfte att giva lärjungarna en samlad, i möjligaste mån åskådlig bild av jordytan, dess natur, befolknings— och näringsförhållanden.
Kursfördelning.
Klass 1 (2 timmar). Världsdelar och världshav jämte korta upplysningar om jordens form och rörelse. Sveriges geografi. _ Klass 2 (2 timmar). Det övriga Europas geografi påbörjad. Globen och dess avbildning genom kartan. Gradnätet.
Klass 3 (2 timmar). Europas geografi avslutad jämte sammanfattande översikt av densamma.
Klass 4 (2 timmar). De främmande världsdelarnas geografi påbörjad. Klass 5 (2 timmar). De främmande världsdelarnas geografi avslutad. Oceanerna.
Klass 6 (2 timmar). Grunddragen av den allmänna geografien. Över- siktlig repetition av Norden efter kartan. Sverige med särskild vikt lagd på dess naturtillgångar, befolkningsförhållanden, näringsliv och samfärdsel. Några av de viktigare kulturländerna i korthet på samma sätt behandlade. Exkursioner.
Matematik. Mål .
Undervisningen i matematik i realskolan har till uppgift att, i anslutning till det i folkskolan inhämtade, bibringa lärjungarna insikt och färdighet i aritmetik samt i användandet av förstagrads ekvationer med en eller flera obekanta, allt med tillämpning på uppgifter ur det praktiska livet, ävensom insikter i geometri, till omfånget i huvudsak motsvarande Euklides första, tredje och fjärde böcker, samt det viktigaste angående likformig avbildning jämte färdighet att lösa enkla konstruktions- och beräkningsuppgifter tillhö— rande lärokursens område.
K ars/fördelning.
Klass 1 (4 timmar). De fyra räknesätten med hela tal; läran om bråk påbörjad; tillämpningsuppgifter.
leass 2 (5 timmar). Fortsatt övning i bråkräkning; tillämpningsupp— gi ter.
Klass 3 (5 timmar). Läran om bråk avslutad och repeterad; tillämp- ningsuppgifter; lättare uppgifter tillhörande procent- och ränteräkning. Prak- tiska mätnings- och konstruktionsövningar såsom förberedelse till studiet av geometrien.
Klass 4 (4 timmar). Enkla sifferekvationer av första" graden med en obekant; aritmetiska uppgifter, dels såsom i föregående klass, dels såsom till- lämpning av ekvationsmetoden; enkla algebraiska reduktioner av de slag, som förekomma vid ekvationslösningen i denna klass. Geometrisk kurs till omfån— get i huvudsak motsvarande Euklides första, tredje och fjärde böcker, påbör- jad; lätta geometriska övningssatser.
Klass 5 (5 timmar). Ekvationer av första graden med en obekant; aritme— tiska uppgifter, huvudsakligen hämtade ur det praktiska livet och i regeln valda så, att de lämpa sig för ekvationsbehandling; algebraiska reduktioner till en omfattning, som är behövlig för realskolans matematikkurs i övrigt; irra— tionellt tal och kvadratrot. Den förutnämnda geometriska kursen fortsatt och avslutad; lätta geometriska övningssatser och planimetriska beräkningsuppgif- ter. Uppritning av enkla diagram.
Klass 6 (5 timmar). Aritmetiska uppgifter, valda med mera direkt hän— syn till det praktiska livets, särskilt affärslivets fordringar; ekvationssystem av första graden, huvudsakligen med två obekanta, jämte problem. Samman- fattande repetition av den föregående geometriska kursen; det viktigaste an- gående likformig avbildning; geometriska övningssatser samt planimetriska och rymdgeometriska beräkningsuppgifter. Uppritning av enkla diagram och an— vändning av rätvinkliga koordinater för studium av enkla funktioner. Var tredje vecka ett skriftligt arbete.
Anm. Huvudräkning övas i alla klasser.
Biologi med hälsoIära.
Mål.
Undervisningen i biologi med hälsolära i realskolan har till uppgift att, i an- slutning till det i folkskolan inhämtade, bibringa lärjungarna en så vitt möjligt på egen åskådning grundad kunskap om de levande varelsernas viktigare for- mer samt om det viktigaste angående människans och de övriga levande varel- sernas byggnad och livsyttringar.
Kursfördelning.
Klass 1 (2 timmar). Det allmännaste av läran om människokroppens byggnad jämte enkla råd om hälsans vård. Undersökning av några levande växter. Exkursioner.
Klass 2 (2 timmar). Däggdjurens byggnad och viktigare former. Fort- satt undersökning av levande växter; undervisning om växters insamling och preparering. Exkursioner.
Klass 3 (2 timmar). Fåglarnas, kräldjurens, groddjurens och fiskarnas byggnad och viktigare former. Fortsatt undersökning av levande växter, del- vis med växtbestämning efter flora; växtinsamling. Exkursioner.
Klass 4 (1 timme.) De ryggradslösa djurens byggnad och viktigare for- mer. Kortfattad översikt av de högre växternas yttre organ i samband med växtundersökning och växtbestämning; växtinsamling. Exkursioner.
Klass 5 (2 timmar). Sammanfattande översikt av djurriket. Gagnväxter och i samband därmed några av växtrikets viktigare familjer jämte huvud- dragen av växtsystemet ; viktigare svenska växtsamhällen samt grunddragen av den svenska växtvärldens historia; växtinsamling. Exkursioner.
Klass 6 (2 timmar, varav 1 timme laborationer var eller varannan vecka). Människokroppens byggnad och förrättningar jämte hälsolära, även innefat- tande undervisning om de rusgivande ämnenas samt kaffets och tobakens natur och verkningar. Växternas byggnad och liv. Utvecklings— och ärftlighets- läran i huvuddrag.
Fysik. Mål.
Undervisningen i fysik i realskolan har till uppgift att bibringa lärjungarna en på egen åskådning grundad, väsentligen genom induktivt förfarande vunnen kunskap om de viktigaste fysiska företeelserna och lagarna och därmed sam- manhörande praktiska tillämpningar.
Karsfördelning.
Klass 4 (3 timmar, varav 1 timme laborationer). De viktigaste fysiska egenskaperna hos kroppar i olika aggregationsformer; enkla maskiner för me- kanisk kraftöverföring; det allmännaste om värmet.
Klass 5 (2 timmar, varav 1 timme laborationer). Någon utvidgning av kursen i värmelära, särskilt med avseende på. begreppet värmemängd och dess samband med arbete; de enklaste magnetiska och elektriska fenomenen.
Klass 6 (2 timmar, varav 1 timme laborationer varannan vecka). Någon utvidgning av kursen i mekanik, särskilt rörande krafters sammansättning och upplösning med enkla användningar av satserna härom samt enkla försök till— hörande rörelseläran; de enklaste ljus- och ljudfenomenen ; det allmännaste om solsystemet och himlakropparna i övrigt.
Kemi.
M ål.
Undervisningen i kemi i realskolan har till uppgift att bibringa lärjungarna en på egen åskådning grundad, väsentligen genom induktivt förfarande vun- nen kunskap om de viktigaste kemiska företeelserna och med dem samman- hörande praktiska tillämpningar.
K ursfördelning.
Klass 5 (3 timmar, varav 1 timme laborationer). Den oorganiska kemiens viktigaste företeelser i anslutning till lärjungarnas under laborationerna gjorda iakttagelser. Några viktigare kapitel av oorganisk teknisk kemi.
Klass 6 (2 timmar, varav 1 timme laborationer). De allmännaste mine- ralen ; de viktigaste bergarterna och lösa jordlagren samt deras bildning. Några av den organiska kemiens viktigaste ämnesgrupper ; några viktigare kapitel av organisk teknisk kemi.
l l l
5-årig' realskola på. 4—ärig grundskola.
__ K l a s 5 A m n e 11 Summa 1 2 3 4 5 Kristendomsknnskup ....... . 2 2 2 2 2 10 Modersmälet ........... 6 6 4 3 3 22 Tyska ............. 6 6 4 3 4 23 Engelska ............ ; — — 5 4 5 14 Franska ............. i __ _ _ (3) (2) (5) Historia . . . . . ....... 3 3 2 3 3 14 Geografi .............. 2 2 2 2 2 10 Matematik ......... 5 5 4 5 '5 24 Biologi med hälsolära ...... 2 2 1 2 2 9 Fysik ............. _ _ 3 2 2 7 Kem1 .............. — — — 3 2 5 26 26 27 29 30 ——
Välskrivning ...... i ..... 1 1 — — — 2 Teckning ............. 2 2 2 g. 1 fl. 2 2 10 g. 911. Musik .............. 1—5 1-5 1-5 . 1-5 1-5 7-5 , Gymnastik med lek och idrott 4 4 4 g. 3 il. 4 4 20 g. 19 fl. Slöjd .............. . 2 2 1 fl. 2 1" 7 g. 8 fi. Praktiskt arbete för gossar ..... ] — — 3'5 —. —— 3'5 Hushållsgöromål .......... , — — 4'5 — — 4'5
i 105 105 11 96 e-r» _— | .se-5 365 38 ' 385 385 _
Anm. 1. Ät lärjungar i klasserna 4 och 5, som så önskar, meddelas undervisning i franska 3 timmar i klass 4 och 2 timmar i klass 5. från deltagande i undervisningen i teckning eller slöjd eller båda. dessa ämnen.
Dessa lärjungar må kunna helt eller delvis befrias
Anm. ,9. För de lärjungar, som behöva fortsatt undervisning i välskrivning, skall å tid utom timplanen dylik undervisning anordnas, med skyldighet för nämnda lärjungar att i den utsträck- ning, som anses erforderlig, deltaga i denna undervisning.
Anm. 3. Undervisning i frivillig teckning meddelas under högst 2 timmar iveokan utom tim- planen.
I
Anm. &. I realskolan må. frivilliga laborationer i biologi, fysik och kemi kunna & tid utom timplanen anordnas i den utsträckning, skolöverstyrelsen på. därom av vederbörande 'rektor gjord
framställning medgiver.
5-årig realskola på 4-ärig grundskola.
Kristendomskunskap.
Mål.
Kristendomsundervisningen i realskolan har till uppgift att, i anslutning till det i folkskolan inhämtade, på ett sätt, som främjar lärjungarnas sedliga och religiösa utveckling, meddela dem insikt om den kristna religionens historia och livsåskådning samt i samband därmed någon kännedom om viktigare främ- mande religioner.
Kursfördelning.
Klass 1 (2 timmar). Jesu tal och liknelser med etiska och religiösa till— ämpningar på lärjungarnas erfarenhetsvärld. Den svenska kyrkans gudstjänst samt en översikt av kyrkoåret.
Klass 2 (2 timmar). Sammanfattande framställning av Jesu liv och verk- samhet. Aposteln Paulus och skildringar från kristendomens grundläggnings tid i anslutning till läsning av apostlagärningarna.
Klass 3 (2 timmar). Enkla livsbilder ur den kristna kyrkans historia. under gamla tiden och medeltiden, ägnade att belysa det kristna fromhets- idealet under dessa skeden. De stora reformatorernas liv och verksamhet.
Klass 4 _(2 timmar). Religiösa strömningar och fromhetsriktningar under 16-, 17-, 18- och 1900-talen, belysta genom skildringar av några bland deras märkesmän. Drag ur den kristna missionens historia, och i samband därmed. korta underrättelser om de viktigaste främmande religioner, med vilka kristen- domen kommit i beröring.
Klass 5 (2 timmar). Den kristna tros- och livsåskådningen i anslutning— till en återblick på profetismen och en fördjupad framställning av Jesu för- kunnelse. Huvuddragen av den bibliska litteraturens historia.
Anm. I alla klasser bibel- och psalmläsning. Läsning av lämpliga littera- turalster till belysning av de kyrkohistoriska kursmomenten, särskilt införan— de i några av de klassiska uttrycken för Kristustron i predikan, psalm och bekännelse (Luthers lilla katekes).
Modersmålet. ,
Mål.
Undervisningen i modersmålet i realskolan har till uppgift att på den grund- val, som lagts i folkskolan, vidare utbilda lärjungarnas förmåga att uttrycks- fullt och med vårdat uttal läsa prosa och vers, utveckla deras språkkänsla och deras färdighet att redigt och språkriktigt framställa sina tankar i tal och skrift samt göra dem bekanta. med våra främsta författare i deras betydelse- fullaste litterära verk.
Klass 1 (6 timmar). Läsning av litterärt Värdefulla stycken med klart och enkelt språk; muntligt redogörande för egna erfarenheter och ätergivande av förut behandlade berättelser och skildringar; framsägning av inlärda styc- ken i bunden eller obunden form. Elementerna av form- och satsläran, med tillämpningsövningar ; rättstavnings-, interpunktions- och enkla uppsats- övningar.
Klass 2 (6 timmar). Läsning som i föregående klass; fortsatta övningar i språkets muntliga behandling; välläsningens allmänna grunder. Form-, sats- och interpunktionslära med tillämpningsövningar. Rättstavnings—, interpunk— tions— och uppsatsövningar. Var tredje vecka en mindre uppsats.
Klass 3 (4 timmar). Läsning av valda stycken ur nyare svensk litteratur; fortsatta övningar i språkets muntliga behandling. Elementerna av versläran. Behandlingen av lånord i svenskan. F orm- och satsläran avslutad; tillämp- ningsövningar ; rättstavnings-, interpunktions- och uppsatsövningar. Var tred- je vecka en uppsats.
Klass 4 (3 timmar). Läsning av utförligare svenska litteraturprov, hu— vudsakligen från 1800- och 1900-talen; i anslutning härtill litteraturhistoriska upplysningar och anvisningar för litteraturläsning på. egen hand; fortsatta Övningar i språkets muntliga behandling, även i form av kortare referat. I anslutning till litteraturläsning och uppsatsgenomgång elementär behandling av frågor rörande språkbruk, språkriktighet och stilarter. Form- och satsläran repeterad; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en uppsats.
Klass 5 (3 timmar). Fortsatt litteraturläsning såsom i föregående klass; några provstycken ur dansk och norsk litteratur; i sammanhang därmed en isländsk saga och någon eddadikt i översättning; fortsatta övningar i språkets muntliga behandling, även i form av diskussioner och utförligare referat. Kort sammanfattning av förut meddelade synpunkter rörande språkbruk, språk— riktighet och stilarter. Övningar i att uppsätta enklare skrivelser av praktisk art. Var tredje vecka en uppsats eller, någon gång, en översättning från tyska eller engelska.
Tyska. Mål. Undervisningen i tyska i realskolan har till uppgift att bibringa lärjungarna gott uttal, förmåga att läsa och förstä lättare text, en viss färdighet att upp- fatta det talade språket och någon övning i språkets muntliga och skriftliga bruk.
Kursfördelning.
Klass 1 (6 timmar). Uttals- och läsövningar; hör— och talövningar; form— läran påbörjad; tillämpningsövningar.
Klass 2 (6 timmar). Läsning av lättare texter; hör- och talövningar; formläran fortsatt; syntax i anslutning till den lästa texten; tillämpningsöv- ningar.
Klass 3 (4 timmar). Läsning av lättare texter; hör- och talövningar; formläran avslutad; syntax i anslutning till den lästa texten; tillämpnings' övningar. Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning eller översättning till tyska.
Klass 4 (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; formläran repeterad; översikt av syntaxen; tillämpningsöv- ningar. Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning eller översättning till tyska.
Klass 5. (4 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och_talövn1ngar ; grammatik i anslutning till skriftliga övningar; tillämpnings— öVningar; någon övning i läsning av tysk stil. Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning eller översättning till tyska.
Anm. De skriftliga reproduktionsövningarna och översättningarna böra förekomma till ungefär lika antal under läsåret. . -'
Engelska. Mål.
:Undervisningen i engelska i realskolan har till uppgift att bibringa lärjun- garna gott uttal, förmåga att läsa och förstå lättare text, en Viss färdighet att uppfatta det talade språket och någon övning i språkets muntliga och skriftliga bruk.
K arsfördelnin g.
Klass 3 (5 timmar). Uttals- och läsövningar; hör- och talövningar; form- lära; tillämpningsövningar.»
Klass 4 (4 timmar). Läsning av lättare texter; hör- och talövningar; formläran avslutad och repeterad ; syntax i anslutning till den lästa texten; till- lämpningsövningar. Vårterminen några lätta skriftliga reproduktions— och översättningsövningar i nära anslutning till läst text.
Klass 5 (5 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; grammatik i anslutning till skriftliga övningar; kort översikt av syntaxen; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en skriftlig reproduk— tionsövning eller översättning till engelska.
Anm. De skriftliga reproduktionsövningarna. och översättningarna böra förekomma till ungefär lika antal under läsåret.
Franska. (Frivilligt ämne.)
Mål.
Undervisningen i franska i realskolan har till uppgift att giva lärjungarna övning i franskans uttal samt bibringa dem någon förmåga att läsa och förstå lätt fransk text. '
Kursfördelning.
Klass 4 (3 timmar). Uttals- och läsövningar; hör- och talövningar; det viktigaste av formläran; tillämpningsövningar. '
Klass 5 _(2 timmar). Läsning av lättare texter; hör- och talövningar; formläran fortsatt; någon syntax i anslutning till den lästa texten; tillämp- ningsövningar.
Historia. Mål.
Undervisningen i historia i realskolan har till uppgift att, i anslutning till vad folkskolan meddelat, bibringa lärjungarna kännedom om vårt folks histo- ria, företrädesvis under nyare tiden, lära dem känna viktigare personligheter och tidsföreteelser i den allmänna historien, allt under beaktande av vad som är av större betydelse för förstående av vår egen tids kultur och samhällsliv, ävensom att på grundvalen av denna undervisning meddela dem kännedom om
samhällets byggnad och verksamhet samt medborgarnas förpliktelser och rät- tigheter.
K ursfördelning.
Klass 1 (3 timmar). Allmän historia: berättelser ur Greklands och Roms saga och historia. Svensk historia: återblick på forntidens och medeltidens historia till Engelbrekts framträdande med viktigare partier i utförligare fram- ställning; medeltidens historia från och med Engelbrekt.
Klass 2 (3 timmar). Allmän historia: forntiden, medeltiden och nyare tiden till 1555. Svensk historia: Gustav Vasa.
Klass 3 (2 timmar). Allmän historia: tiden 1555—1715. Svensk historia: tiden 1560—1718.
Klass 4 (3 timmar). Allmän historia: från 1715 till 1815 samt efter 1815 i sammanträngd framställning. Svensk historia: från 1718 till 1809 samt efter 1809 i sammanträngd framställning.
Klass 5 (3 timmar). Allmän historia: tiden efter 1815 ividgad framställ- ning. Svensk historia: översikt av Sveriges inre utveckling under nyare tiden intill 1809; tiden efter 1809 i vidgad framställning. Vårt nutida samhällsliv: samhällets sociala byggnad; viktigare sociala rörelser och organisationsformer ; grunddragen av Sveriges statsförfattning och förvaltning.
Anm. I varje klass behandlas lämpliga delar av de skandinaviska grann- ländernas historia i sammanhang med Sveriges historia.
Geogran.
Mål.
Undervisningen i geografi i realskolan har till uppgift att, i anslutning till det i folkskolan inhämtade, meddela vidgad kunskap om fäderneslandets och det övriga Europas samt de främmande världsdelarnas geografi, i syfte att giva lärjungarna en samlad, i möjligaste mån åskådlig bild av jordytan, dess natur, befolknings— och näringsförhållanden.
Karsfördeln'lng.
Klass 1 (2 timmar). Världsdelar och världshav jämte korta upplysningar om jordens form och rörelse. Europas geografi (utOm Sveriges) påbörjad. Globen och dess avbildning genom kartan. Gradnåtet.
Klass 2 (2 timmar). Europas geografi (utom Sveriges) avslutad jämte sammanfattande översikt av densamma. ,
Klass 3 (2 timmar). De främmande världsdelarnas geografi påbörjad. Klass 4 (2 timmar). De främmande världsdelarnas geografi avslutad. Oceanerna. _
Klass 5 (2 timmar). Grunddragen av den allmänna geografien. Över- siktlig repetition av Norden efter kartan. Sverige med särskild vikt lagd på dess naturtillgångar, befolkningsförhållanden, näringsliv och samfärdsel. Några av de viktigare kulturländerna i korthet på samma sätt behandlade. Ex— kursioner.
Matematik. Mål.
Undervisningen i matematik i realskolan har till uppgift att, i anslutning till det i folkskolan inhämtade, bibringa lärjungarna insikt och färdighet 1 aritmetik samt i användandet av förstagrads ekvationer med en och flera obe-
kanta, allt med tillämpning på uppgifter ur det praktiska livet, ävensom in- sikter i geometri, till omfånget i huvudsak motsvarande Euklides första, tredje och fjärde böcker, samt det viktigaste angående likformig avbildning jämte färdighet att lösa enkla konstruktions- och beräkningsuppgifter tillhörande lärokursens område.
Karsfördelning.
Klass 1 (5 timmar). Läran om bråk påbörjad; tilllämpninguppgifter. Klass 2 _(5 timmar). Läran om bråk avslutad och repeterad; tillämp- ningsuppgifter; lättare uppgifter tillhörande procent- och ränteräkning. Prak- tiska mätnings- och konstruktionsövningar såsom förberedelse till studiet av geometrien.
Klass 3 (4 timmar.) Enkla sifferekvationer av första graden med en obe- kant, aritmetiska uppgifter, dels såsom i föregående klass, dels såsom tillämp- ning av ekvationsmetoden; enkla algebraiska reduktioner av de slag, som före- komma vid ekvationslösningen i denna klass. Geometrisk kurs, till omfånget i huvudsak motsvarande Euklides första, tredje och fjärde böcker påbörjad; lätta geometriska övningssatser.
Klass 4 (5 timmar). Ekvationer av första graden med en obekant; arit- metiska uppgifter, huvudsakligen hämtade ur det praktiska livet och i regeln valda så, att de lämpa sig för ekvationsbehandling; algebraiska reduktioner till en omfattning, som är behövlig för realskolans matematikkurs i övrigt; irrationellt tal och kvadratrot. Den förutnämnda geometriska kursen fortsatt och avslutad; lätta geometriska övningssatser och planimetriska beräknings- uppgifter. Uppritning av enkla diagram.
Klass 5 (5 timmar). Aritmetiska uppgifter, valda med mera direkt hän- syn till det praktiska livets. särskilt affärslivets fordringar; ekvationssystem av första graden, huvudsakligen med två obekanta, jämte problem. Samman- fattande repetition av den föregående geometriska kursen; det viktigaste an- gående likformig avbildning; geometriska övningssatser samt planimetriska och rymdgeometriska beräkningsuppgifter. Uppritning av enkla diagram och användning av rätvinkliga koordinater för studium av enkla funktioner. Var tredje vecka ett skriftligt arbete.
Anm. Huvudräkning övas i alla klasser.
Biologi med hälsolära. Mål.
Undervisningen i biologi med hälsolära i realskolan har till uppgift att, i anslutning till det i folkskolan inhämtade, bibringa lärjungarna en så vitt möj— ligt på egen åskådning grundad kunskap om de levande varelsernas viktigare former samt om det viktigaste angående människans och de övriga levande varelsernas byggnad och livsyttringar.
K ars fö rdelnin g .
Klass 1 (2 timmar). Det allmännaste av läran om människokroppens byggnad jämte enkla råd om hälsans vård. Däggdjurens byggnad och vikti- gare former (påbörjad kurs). Undersökning av levande växter; undervisning om växters insamling och preparering. Exkursioner. _
Klass 2 (2 timmar). Däggdjurens byggnad och viktigare former (fort- satt kurs). Fåglarnas, kräldjurens och groddjurens byggnad och viktigare for- mer. Fortsatt undersökning av levande växter, delvis med växtbestämning efter flora; växtinsamling. Exkursioner.
Klass 3 (1 timme). Fiskarnas och de ryggradslösa djurens byggnad och viktigare former. Kortfattad översikt av de högre växternas yttre organ i samband med växtundersökning och växtbestämning; växtinsamling. Exkur— smner.
Klass 4 (2 timmar). Sammanfattande översikt av djurriket. Gagnväxter och i samband därmed några av växtrikets viktigare familjer jämte huvud- dragen av växtsystemet ; viktigare svenska växtsamhällen samt grunddragen av den svenska växtvärldens historia; växtinsamling. Exkursioner.
Klass 5 (2 timmar, varav 1 timme laborationer var eller varannan vecka). Människokroppens byggnad och förrättningar jämte hälsolära, även innefat- tande undervisning om de rusgivande ämnenas samt kaffets och tobakens natur och verkningar. Växternas byggnad och liv. Utvecklings- och ärftlighete— läran i huvuddrag.
Fysik.
Mål. Undervisningen i fysik i realskolan har till uppgift att bibringa lärjungarna en på egen åskådning grundad, väsentligen genom induktivt förfarande vunnen kunskap om de viktigaste fysiska företeelserna och lagarna och därmed sam- manhörande praktiska tillämpningar.
K ars-fördelning.
Klass 3 (3 timmar, varav 1 timme laborationer). De viktigaste fysiska. egenskaperna hos kroppar i olika aggregationsformer; enkla maskiner för me- kanisk kraftöverföring; det allmännaste om värmet.
Klass 4 (2 timmar, varav 1 timme laborationer). Någon utvidgning av kursen i värmelära, särskilt med avseende på begreppet värmemängd och dess samband med arbete; de enklaste magnetiska och elektriska fenomenen.
Klass 5 (2 timmar, varav 1 timme laborationer varannan vecka). Någon utvidgning av kursen i mekanik, särskilt rörande krafters sammansättning och upplösning med enkla användningar av satserna härom samt enkla försök till- hörande rörelseläran; de enklaste ljus- och ljudfenomenen ; det allmännaste om solsystemet och himlakropparna i övrigt.
Kemi.
Mål. Undervisningen i kemi i realskolan har till uppgift att bibringa lärjungarna en på egen åskådning grundad, väsentligen genom induktivt förfarande vun— nen kunskap om de viktigaste kemiska företeelserna och med dem samman- hörande praktiska tillämpningar.
K arsfördelm'ng.
Klass 4 (3 timmar, varav 1 timme laborationer). Den oorganiska kemiens viktigaste företeelser i anslutning till lärjungarnas under laborationerna gjorda iakttagelser. Några viktigare kapitel av oorganisk teknisk kemi.
Klass 5 (2 timmar, varav 1 timme laborationer). De allmännaste minera- len; de viktigaste bergarterna och lösa jordlagren samt deras bildning. Några av den organiska kemiens viktigaste ämnesgrupper ; några viktigare kapitel av organisk teknisk kemi.
4-årig realskola på 6-årig grundskola.
A m n e 11 Summa
Kristendomskunskap ............ Modersmålet
Engelska
Franska
Historia
Geografi
Matematik
Biologi med hälsolära
Fysik
Kemi ...................
27
2g.111. 2 8g.7tl. 1-5 — - 6
Teckning . . .
Gymnastik med lek och idrott 4 4 g. 3 il. 4 4 16 g. 15 il.
1 a. 1 4 g. 5 11. 3-5 _ _ 3.5 _ 4-5
Slöjd ................... Praktiskt arbete för gossar ......... Hushållsgöromäl .............. 4'5 — 11 8'6 8'5 — 38 385 , 38'5 —
Anm. 1. Ät lärjungar i klasserna 3 och 4, som så. önska, meddelas undervisning i franska 3 timmar i klaSs 3 och 2 timmar i klass 4. Dessa. lärjungar mä kunna helt eller delvis befrias från deltagande i undervisningen i teckning eller slöjd eller båda dessa. ämnen.
Anm. 2. För de lärjungar, som behöva fortsatt undervisning i välskrivning, skall å tid utom timplanen dylik undervisning anordnas, med skyldighet för nämnda lärjungar att i den utsträck- ning, som anses erforderlig, deltaga i denna undervisning.
Anm. 3. Undervisning i frivillig teckning meddelas under högst 2 timmar i veckan utom tim- planen.
Anm. 4. I realskolan må, frivilliga laborationer i biologi, fysik och kemi kunna. & tid utom timplanen anordnas i den utsträckning, skolöverstyrelsen på därom av vederbörande rektor gjord framställning medgiver.
4-årig realskola på ö-ärig grundskola.
Kristendomskunskap.
Mål.
Kristendomsundervisningen i realskolan har till uppgift att, i anslutning till det i folkskolan inhämtade, på ett sätt, som främjar lärjungarnas sedliga och religiösa utveckling, meddela dem insikt om den kristna religionens historia och livsåskådning samt i samband därmed någon kännedom om viktigare främ— mande religioner.
K ursfördelnin g.
Klass 1 (2 timmar). Sammanfattande framställning av Jesu liv och verk- samhet. Aposteln Paulus och skildringar från kristendomens grundläggnings- tid i anslutning till läsning av Apostlagärningarna. Enkla livsbilder ur den kristna kyrkans historia under gamla tiden.
Klass 2 (1 timme). Enkla livsbilder ur den kristna kyrkans historia un- der medeltiden, ägnade att belysa det kristna fromhetsidealet under detta skede. De stora reformatorernas liv och verksamhet.
Klass 3 _(2 timmar). Religiösa strömningar och fromhetsriktningar under 16—, 17-_. 18- och 1900-talen, belysta genom skildringar av några bland deras märkesmän. Drag ur den kristna missionens historia och i samband därmed korta underrättelser om de Viktigaste främmande religioner, med vilka kristen— domen kommit i beröring.
Klass 4 (2 timmar). Den kristna tros- och livsåskådningen i anslutning till en återblick på profetismen och en fördjupad framställning av Jesu för- kunnelse. Huvuddragen av den bibliska litteraturens historia.
Anm. I alla klasser bibel- och psalmläsning. Läsning av lämpliga litte— raturalster till belysning av de kyrkohistoriska kursmomenten, särskilt infö- rande i några av de klassiska uttrycken för Kristustron i predikan, psalm och bekännelse (Luthers lilla katekes).
Modersmälet.
Mål.
Undervisningen i modersmålet i realskolan har till uppgift att på den grund- _ val, som lagts i folkskolan, vidare utbilda lärjungarnas förmåga att uttrycks- fullt och med vårdat uttal läsa prosa och vers. utveckla deras språkkänsla och deras färdighet att redigt och språkriktigt framställa sina tankar i tal och skrift samt göra dem bekanta med våra främsta författare i deras betydelse— fullaste litterära verk.
K m's fördelning.
Klass 1 (6 timmar). Läsning av litterärt värdefulla stycken med klart och enkelt språk; muntligt redogörande för egna erfarenheter och återgivande
av förut behandlade berättelser och skildringar; framsägning av inlärda stycken i bunden eller obunden form; välläsningens allmänna grunder. Form-, sats- och interpunktionslära med tillämpningsövningar; rättstavnings-, interpunk- tions- och uppsatsövningar. Var tredje vecka en mindre uppsats.
Klass 2 (4 timmar). Läsning av valda stycken ur nyare svensk littera- tur; fortsatta övningar i språkets muntliga behandling. Elementerna av vers— läran. Behandlingen av lånord i svenskan. Form- och satsläran utförligare behandlad, med tillämpningsövningar; rättstavnings, interpunktions- och upp- * satsövningar. Var tredje vecka en uppsats.
Klass 3 (3 timmar). Läsning av utförligare svenska litteraturprov, huvud- sakligen från 1800- och 1900-talen. I anslutning härtill litteraturhistoriska upplysningar och anvisningar för litteraturläsning på egen hand; fortsatta övningar i språkets muntliga behandling, även i form av kortare referat. I anslutning till litteraturläsning och uppsatsgenomgång elementär behandling av frågor rörande språkbruk, språkriktighct och stilarter. Form— och satsläran avslutad och repeterad; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en uppsats.
Klass 4 (3 timmar). Fortsatt litteraturläsning såsom i föregående klass; några provstycken ur dansk och norsk litteratur; i sammanhang därmed en isländsk saga och någon eddadikt i översättning; fortsatta övningar i språkets muntliga behandling, även i form av diskussioner och utförligare referat. Kort sammanfattning av förut meddelade synpunkter rörande språkbruk, språkrik- tighet och stilarter. Övningar i att uppsätta enklare skrivelser av praktisk art. Var tredje vecka en uppsats eller, någon gång, en översättning från tyska eller engelska.
Tyska.
Mål.
Undervisningen i tyska i realskolan har till uppgift att bibringa lärjungarna gott uttal, förmåga att läsa och förstå lättare text, en viss färdighet att upp- fatta det talade språket och någon övning i språkets muntliga och skrlfthga bruk.
Kursfördelning.
Klass 1 (7 timmar). Uttals- och läsövningar ; hör- och talövningar ; grund- dragen av formläran; tillämpningsövningar.
Klass 2 (5 timmar). Läsning av lättare texter; hör- och talövningar ; form- läran utförligare behandlad; syntax i anslutning till den lästa texten; tillämp- ningsövningar; lätta skriftliga reproduktions- och översättningsövningar i nära anslutning till läst text.
Klass 3 (5 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör— och talövningar; formläran avslutad och repeterad; översikt av syntaxen; till- lämpningsövningar. Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning eller Översättning till tyska.
Klass 4 (4 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; grammatik i anslutning till skriftliga övningar; tillämpnings- övningar; någon övning i läsning av tysk stil. Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning eller översättning till tyska. ,
Anm. De skriftliga reproduktionsövningarna och översättningarna böra : förekomma till ungefär lika antal under läsåret.
Engelska.
Mål.
Undervisningen i engelska i realskolan har till uppgift att bibringa lärjun— garna gott uttal, förmåga att läsa och förstå lättare text, en viss färdighet att uppfatta det talade språket och någon övning i språkets muntliga och skrift- liga bITllk.
Kursfördclning.
Klass 2 (5 timmar). Uttals- och läsövningar; hör- och talövningar ; form- lära; tillämpningsövningar.
Klass 3 (4 timmar). Läsning av lättare texter; hör- och talövningar; formläran avslutad och repeterad; syntax i anslutning till den lästa texten; tillämpningsövningar. Vårterminen några lätta skriftliga reproduktions- och översättningsövningar i nära anslutning till läst text.
Klass 4 (5 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör— och talövningar; grammatik i anslutning till skriftliga övningar; kort översikt av syntaxen; tillämpningsövningar. V ar tredje vecka en skriftlig reproduk— tionsövning eller översättning till engelska.
Anm. De skriftliga reproduktionsövningarna och översättningarna böra förekomma till ungefär lika antal under läsåret.
Franska. (Frivilligt ämne.)
Mål.
Undervisningen i franska i realskolan har till uppgift att giva lärjungarna övning i franskans uttal samt bibringa dem någon förmåga att läsa, och förstå lätt fransk text.
Kursfördelning.
Klass 3 (3 timmar). Uttals- och läsövningar; hör— och talövningar; det viktigaste av formläran ; tillämpningsövningar.
Klass 4 (2 timmar). Läsning av lättare texter; hör— och talövningar; form- läran fortsatt; någon syntax i anslutning till den lästa texten; tillämpnings— Övningar.
Historia. Mål.
Undervisningen i historia i realskolan har till uppgift att, i anslutning till vad folkskolan meddelat, bibringa lärjungarna ökad kännedom om vårt folks historia företrädesvis under nyare tiden, lära dem känna viktigare personlig— heter och tidsföreteelser i den allmänna historien, allt under beaktande av vad som är av större betydelse för förstående av vår egen tids kultur och samhälls- liv, ävensom att på grundvalen av denna undervisning meddela dem kännedom om samhällets byggnad och verksamhet samt medborgarnas förpliktelser och rättigheter.
Kursfördelning.
Klass 1 (3 timmar). Allmän historia: forntiden och medeltiden. Svensk historia: motsvarande perioder.
Klass 2 (2 timmar). Allmän historia: nyare tiden till 1715. Svensk hi- storia: nyare tiden till 1718.
Klass 3 (3 timmar). Allmän historia: tiden från 1715 till 1815 samt efter 1815 i sammanträngd framställning. Svensk historia: tiden från 1718 till 1809 samt efter 1809 i sammanträngd framställning.
Klass 4 (3 timmar). Allmän historia: tiden efter 1815 i vidgad framställ- ning. Svensk historia: översikt av Sveriges inre utveckling under nyare tiden intill 1809 ; tiden efter 1809 i vidgad framställning. Vårt nutida samhälls- liv: samhällets sociala byggnad, viktigare sociala rörelser och organisations- former; grunddragen av Sveriges statsförfattning och förvaltning.
Anm. I varje klass behandlas lämpliga delar av de skandinaviska grann— ländernas historia i sammanhang med Sveriges historia.
Geogran.
Mål.
Undervisningen i geografi i realskolan har till uppgift att, på grundvalen av deti folkskolan inhämtade, meddela vidgad kunskap om fäderneslandets och det övriga Europas samt de främmande världsdelarnas geografi, i syfte att giva lärjungarna en samlad, i möjligaste mån åskådlig bild av jordytan, dess natur, befolknings— och näringsförhållanden.
Kursfördelning.
Klass 1 (2 timmar). Polarländerna, Afrika, Asien. Globen och dess av— bildning genom kartan. Gradnätet. *
Klass 2 (2 timmar). Australien, Sydamerika, Nordamerika, Oceanerna., Europas geografi påbörjad.
Klass 3 (2 timmar). Det övriga Europa (utom Sverige). Klass 4 (2 timmar). Grunddragen av den allmänna geografien. Över- siktlig repetition av Norden efter kartan. Sverige med särskild vikt lagd på dess naturtillgångar, befolkningsförhållanden, näringsliv och samfärdsel. Någ- ra av de viktigare kulturländerna i korthet på samma sätt behandlade. Exkur- sroner.
Matematik.
Mål.
Undervisningen i matematik i realskolan har till uppgift att, i anslutning till det i folkskolan inhämtade, bibringa lärjungarna insikt och färdighet i aritme- tik samt i användandet av förstagrads ekvationer med en och flera obekanta, allt med tillämpning på uppgifter ur det praktiska livet, ävensom insikter i geometri, till omfånget i huvudsak motsvarande Euklides första, tredje och fjärde böcker, samt det viktigaste angående likformig avbildning jämte färdig- het att lösa enkla konstruktions- och beräkningsuppgifter tillhörande lärokur- sens område.
K ursfördelning.
Klass 1 (5 timmar). Läran om bråk repeterad och utvidgad utöver folk- skolans kurs; tillämpningsuppgifter; procent- och ränteräkning. Geometrisk kurs, till omfånget i huvudsak motsvarande Euklides första, tredje och fjärde böcker, påbörjad (vårterminen).
Klass 2 (4 timmar). Sifferekvaticner av första graden med en obekant jämte tillämpningar på aritmetiska uppgifter; enkla algebraiska reduktioner. Den förutnämnda geometriska kursen fortsatt; lätta geometriska, övnings- satser.
Klass 3 (4 timmar). Ekvationer av första graden med en obekant; arit- metiska uppgifter, huvudsakligen hämtade ur det praktiska livet och i regeln valda så, att de lämpa sig för ekvationsbehandling ; algebraiska reduktioner till en omfattning, som är behövlig för realskolans matematikkurs i övrigt; irra- tionellt tal och kvadratrot. Den förutnämnda geometriska kursen fortsatt och avslutad; lätta geometriska övningssatser och planimetriska beräkningsupp- gifter. Uppritning av enkla diagram.
Klass 4 (5 timmar). Aritmetiska uppgifter, valda med mera direkt hän- syn till det praktiska livets, särskilt affärslivets, fordringar; ekvationssystem av första graden, huvudsakligen med två obekanta. jämte problem. Samman- fattande repetition av-den föregående geometriska kursen; det viktigaste angå— ende likformig avbildning; geometriska övningssatser samt planimetriska och rymdgeometriska beräkningsuppgifter. Uppritning av enkla diagram och an- vändning av rätvinkliga koordinater för studium av enkla funktioner. Var tredje vecka ett skriftligt arbete.
Anm. Huvudräkning övas i alla klasser.
Biologi med hälsolära.
Mål.
Undervisningen i biologi med hälsolära i realskolan har till uppgift att, i anslutning till det i folkskolan inhämtade, bibringa lärjungarna en så vitt möj- ligt på egen åskådning grundad kunskap om de levande varelsernas viktigare ' former samt om det viktigaste. angående människans och de övriga levande varelsernas byggnad och livsyttringar.
K m-sfördelning.
Klass 1 (2 timmar). Däggdjurens och fåglarnas byggnad och viktigare former. Undersökning av levande växter, delvis med växtbestämning efter flora; undervisning om växters insamling och preparering; växtinsamling. Exkursioner.
Klass 2 (1 timme). Kräldjurens, groddjurens och fiskarnas byggnad och viktigare former._ Kortfattad översikt av de högre växternas yttre organ i sam- band med växtundersökning och växtbestämning; växtinsamling. Exkursioner.
Klass 3 (2 timmar). De ryggradslösa djurens byggnad och viktigare for- mer. Sammanfattande översikt av djurriket. Gagnväxter och i samband där- med några av växtrikets viktigaste familjer jämte huvuddragen av växtsyste- met; viktigare svenska växtsamhällen samt grunddragen av den svenska växt- världens historia; växtinsamling. Exkursioner.
Klass 4 (2 timmar, varav 1 timme laborationer var eller varannan vecka). Människokroppens byggnad och förrättningar jämte hälsolära, även innefat- tande undervisning om de rusgivande ämnenas samt kaffets och tobakens natur och verkningar. Växternas byggnad och liv. Utvecklings- och ärftlighets- läran i huvuddrag.
Fysik.
Mål. Undervisningen i fysik i realskolan har till uppgift att, i anslutning till det i folkskolan inhämtade, bibringa lärjungarna en på egen åskådning grundad, väsentligen genom induktivt förfarande vunnen kunskap om de viktigaste fysi- ska företeelserna och lagarna och därmed sammanhörande praktiska tillämp— ningar.
Klass 2 (3 timmar, varav 1 timme laborationer).- De viktigaste fysiska egenskaperna hos kroppar i olika aggregationsformer; enkla maskiner för me- kanisk kraftöverföring; det allmännaste om värmet.
Klass 3 (2 timmar, varav 1 timme laborationer). Någon utvidgning av kursen i värmelära, särskilt med avseende på begreppet värmemängd och dess samband med arbete; de enklaste magnetiska och elektriska fenomenen.
Klass 4 (2 timmar, varav 1 timme laborationer varannan vecka). Någon utvidgning av kursen i mekanik, särskilt rörande krafters sammansättning och upplösning med enkla användningar av satserna härom samt enkla försök till— hörande rörelseläran ; de enklaste ljus- och ljudfenomenen; det allmännaste om solsystemet och himlakropparna i övrigt.
Kemi.
Mål.
Undervisningen i kemi i realskolan har till uppgift att, i anslutning till det i folkskolan inhämtade, bibringa lärjungarna en på egen åskådning grundad, väsentligen genom induktivt förfarande vunnen kunskap om de viktigaste ke— miska företeelserna och med dem sammanhörande praktiska tillämpningar.
Kursfördelm'ng.
Klass 3 (3 timmar, varav 1 timme laborationer). Den oorganiska kemiens viktigaste företeelser i anslutning till lärjungarnas under laborationerna gjorda iakttagelser. Några viktigare kapitel av oorganisk teknisk kemi.
Klass 4 (2 timmar, varav 1 timme laborationer). De allmännaste mineralen; de viktigaste bergarterna och lösa jordlagren samt deras bildning. Några av den organiska kemiens viktigaste ämnesgrupper; några viktigare kapitel av organisk teknisk kemi. '
3-årig realskola på 6-årig' grundskola.
Kristendomskunskap
Modersmälet . . , Tyska .................... i Engelska ................... Franska Historia Geografi ................... i Matematik ...... Biologi med hälsolära .............
Teckning ................... 2 1'5 Gymnastik med lek och idrott. . . . 4 2 9'5 9'5 8'5 36'5 38'5 38'5
Anm. 1. Åt lärjungar i klass 3, som så. önska, meddelas undervisning i franska 3 timmar. Dessa lärjungar mä kunna. helt eller delvis befrias från deltagande i undervisningen i teckning eller slöjd eller båda dessa ämnen.
Anm. 2. För de lärjungar, som behöva fortsatt undervisning i välskrivning, skall å. tid utom timplanen dylik undervisning anordnas, med skyldighet för nämnda lärjungar att i den utsträck- ning, som anses erforderlig, deltaga i denna undervisning.
Anm. 3. Undervisning i frivillig teckning meddelas under högst 2 timmar i veckan utom tim- planen.
Anm. 4. I realskolan mä frivilliga laborationer i biologi, fysik och kemi kunna &. tid utom timplanen anordnas i den utsträckning, skolöverstyrelsen på därom av vederbörande rektor gjord framställning medgiver.
3-årig realskola på 6-ärig grundskola.
Kristendomskunskap.
M ål.
Undervisningen i kristendomskunskap i realskolan har till uppgift att, i an- slutning till det i folkskolan inhämtade, på ett sätt, som främjar lärjungarnas sedliga och religiösa utveckling, meddela dem insikt om den kristna religionens historia och livsåskådning samt i samband därmed någon kännedom om vikti- gare främmande religioner.
Kurs fördelnin g .
Klass 1 (2 timmar). Sammanfattande framställning av Jesu liv och verk— samhet. Ett fåtal enkla livsbilder ur den äldre kyrkans historia. De stora reformatorernas liv och verksamhet.
Klass 2 (1 timme). Några märkesmän ur kyrkans historia från de se- naste århundradena. Drag ur den kristna missionens historia och i samband därmed korta. underrättelser om de viktigaste främmande religioner, med vilka kristendomen kommit i beröring.
Klass 3 (2 timmar). Den kristna tros- och livsåskådningen i anslutning till en återblick på profetismen och en fördjupad framställning av Jesu för- kunnelse. Huvuddragen av den bibliska litteraturens historia.
Anm. I alla klasser bibel- och psalmläsning. Läsning av lämpliga littera- turalster till belysning av de kyrkohistoriska kursmomenten, särskilt införande i några av de klassiska uttrycken för Kristustron i predikan, psalm och be- kännelse (Luthers lilla katekes).
Modersmålet.
M ål.
Undervisningen i modersmålet i realskolan har till uppgift att på den grund- val, som lagts i folkskolan, vidare utbilda lärjungarnas förmåga att uttrycks- fullt och med vårdat uttal läsa prosa och vers, utveckla deras språkkänsla och deras färdighet att redigt och språkriktigt framställa sina tankar i tal och skrift samt göra dem bekanta med några av våra främsta författare i deras betydelsefullaste litterära verk.
K ms fördelnin 9.
Klass 1 (6 timmar). Läsning av litterärt värdefulla stycken med klart och enkelt språk: muntligt redogörande för egna erfarenheter och återgivande av förut behandlade berättelser och skildringar; framsägning av inlärda styc- ken i bunden eller obunden form; välläsningens allmänna grunder. Form—, sats- och interpunktionslära med tillämpningsövningar; rättstavnings, inter- punktions- och uppsatsövningar. Var tredje vecka en mindre uppsats.
Klass 2 (4 timmar). Läsning av valda stycken ur nyare svensk litteratur; fortsatta övningar i språkets muntliga behandling. Elementerna av versläran.
Behandlingen av lånord i svenskan. Form- och satsläran utförligare behand- lad, med tillämpningsövningar; rättstavnings-, interpunktions- och uppsats- övningar. Var tredje vecka en uppsats.
Klass 3 (3 timmar). Läsning av utförligare svenska litteraturprov, huvud- sakligen från 1800- och 1900—talen; i anslutning härtill litteraturhistoriska upplysningar och anvisningar för litteraturläsning på egen hand; fortsatta övningar i språkets muntliga behandling, även i form av kortare referat. I anslutning till litteraturläsning och uppsatsgenomgång elementär behandling av frågor rörande språkbruk, språkriktighet och stilarter. Form- och satsläran avslutad; tillämpningsövningar. Övningar i att uppsätta enklare skrivelser av praktisk art. Var tredje vecka en uppsats.
Tyska.
Mål.
Undervisningen i tyska i realskolan har till uppgift att bibringa lärjungarna gott uttal, en viss förmåga att läsa och förstå lätt text, någon färdighet att upp- fatta det talade språket och någon övning i språkets muntliga och skriftliga bruk.
Kursfördelning.
Klass 1 (7 timmar). Uttals- och läsövningar ; hör- och talövningar ; grund- dragen av formläran ; tillämpningsövningar.
Klass 2 (5 timmar). Läsning av lättare texter; hör- och talövningar ; form- läran utförligare behandlad; syntax i anslutning till den lästa texten; till- lämpningsövningar; lätta skriftliga reproduktions- och översättningsövningar i nära anslutning till läst text.
Klass 3 (5 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar ; formläran avslutad och repeterad; kort översikt av syntaxen; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en. skriftlig reproduktionsövning eller översättning till tyska.
Anm. De skriftliga reproduktionsövningarna och översättningarna böra före- komma till ungefär lika antal under läsåret.
Engelska. Mål.
Undervisningen i tyska i realskolan har till uppgift att bibringa lärjungarna gott uttal, någon förmåga att läsa och förstå lätt text och någon övning att uppfatta det talade språket.
Kursfördelning. Klass 2 (5 timmar). Uttals- och läsövningar; hör- och talövningar; form- lära; tillämpningsövningar. Klass 3 (4 timmar). Läsning av lättare texter; hör- och talövningar ; form- läran avslutad och repeterad; syntax i anslutning till den lästa texten; till- lämpningsövningar.
Franska. (Frivilligt ämne.) Mål .
Undervisningen i franska i realskolan har till uppgift att giva lärjungarna någon övning i franskans uttal samt i att läsa och förstå lätt fransk text.
Kurs.
_Klass 3 (3 timmar). Uttals- och läsövningar; hör- och talövningar; det Viktlgaste av formläran; tillämpningsövningar.
Historia.
Mål.
Undervisningen i historia i realskolan har till uppgift att, i anslutning till vad folkskolan meddelat, bibringa lärjungarna ökad kännedom om vårt folks historia företrädesvis under nyare tiden, lära dem känna viktigare person- ligheter och tidsföreteelser i den allmänna historien, allt under beaktande av vad som är av större betydelse för förstående av vår egen tids kultur och samhällsliv, ävensom att på grundvalen av denna undervisning meddela dem någon kännedom om samhällets byggnad och verksamhet samt medborgarnas förpliktelser och rättigheter.
Karsfördelning.
Klass 1 (3 timmar). Allmän historia: forntiden, medeltiden och nyare tiden till 1555. Svensk historia: forntiden, medeltiden och nyare tiden till 1560.
Klass 2 (3 timmar). Allmän historia: nyare tiden från 1555 till 1789. Svensk historia: nyare tiden från 1560 till 1792.
Klass 3 (3 timmar). Allmän historia: nyare tiden från 1789 till närva— rande tid. Svensk historia: nyare tiden från 1792 till närvarande tid; över- sikt av Sveriges inre utveckling under nyare tiden. Vårt nutida samhällsliv: samhällets sociala byggnad; viktigare sociala rörelser och organisationsformer; grunddragen av Sveriges statsförfattning och förvaltning.
Anm. I varje klass behandlas lämpliga delar av de skandinaviska grann- ländernas historia i sammanhang med Sveriges historia.
Geografi. Mål.
Undervisningen i geografi i realskolan har till uppgift att, på grundvalen av det i folkskolan inhämtade, meddela vidgad kunskap om fäderneslandets samt om det viktigaste av det övriga Europas och de främmande världsdelar- nas geografi, i syfte att giva lärjungarna en samlad, i möjligaste mån åskåd— lig bild av jordytan, dess natur, befolknings- och näringsförhållanden.
K m'sfördelning.
Klass 1 (2 timmar). De främmande världsdelarna, Oceanerna. Globen och dess avbildning genom kartan. Gradnätet.
Klass 2 (2 timmar). Europa utom Norden. Klass 3 (2 timmar). Grunddragen av den allmänna geografien. Över- siktlig repetition av Norden efter kartan. Sverige med särskild vikt lagd på dess naturtillgångar, befolkningsförhållanden, näringsliv och samfärdsel. Norge, Danmark och Finland i korthet på motsvarande sätt behandlade. Exkursioner.
Matematik.
Mål.
Undervisningen i matematik i realskolan har till uppgift att, i anslutning till det i folkskolan inhämtade, bibringa lärjungarna insikt och färdighet, i aritmetik samt i användandet av förstagrads ekvationer med en obekant, allt med till- lämpning på uppgifter ur det praktiska livet, ävensom insikter i geometri, till omfånget i huvudsak motsvarande Euklides första, tredje och fjärde böcker, jämte någon färdighet att lösa enkla konstruktions- och beräkningsuppgifter tillhörande lärokursens område.
Karsfördelning.
Klass 1 (5 timmar). Läran om bråk repeterad och utvidgad utöver folk- skolans kurs; tillämpningsuppgifter; procent- och ränteräkning. Geometrisk kurs, till omfånget i huvudsak motsvarande Euklides första, tredje och fjärde böcker, påbörjad (vårterminen).
Klass 2 (4 timmar). Sifferekvationer av första graden med en obekant jämte tillämpningar på. aritmetiska uppgifter; enkla algebraiska reduktioner. Den förutnämnda geometriska kursen fortsatt; lätta geometriska övnings— _ satser.
Klass 3 (4 timmar). Ekvationer av första graden med en obekant; aritme- tiska uppgifter, huvudsakligen hämtade ur det praktiska livet och i regeln valda så, att de lämpa sig för ekvationsbehandling; algebraiska reduktioner till en omfattning, som är behövlig för realskolans matematikkurs i övrigt; irrationellt tal och kvadratrot. Den förutnämnda geometriska kursen fort— satt och avslutad; lätta geometriska övningssatser samt planimetriska och några rymdgeometriska beräkningsuppgifter. Uppritning av enkla diagram. Anm. Huvudräkning övas i alla klasser.
Biologi med hälsolära. M ål.
Undervisningen i biologi med hälsolära i realskolan har till uppgift att, i anslutning till det i folkskolan inhämtade, bibringa lärjungarna en så vitt möjligt på egen åskådning grundad kunskap om de levande varelsernas vik— tigare former samt om det viktigaste angående människans och de övriga le- vande varelsernas byggnad och livsyttringar.
Kurs fördelnin g .
Klass 1 (2 timmar). Ryggradsdjurens byggnad och viktigare former. Un- dersökning av levande växter, delvis med växtbestämning efter flora; under- visning om växters insamling och preparering; växtinsamling. Exkursioner.
Klass 2 (2 timmar). De ryggradslösa djurens byggnad och viktigare for- mer. Kortfattad översikt av de högre växternas yttre organ i samband med växtundersökning; gagnväxter och i samband därmed några av växtrikets viktigare familjer jämte huvuddragen av växtsystemet; växtinsamling. Ex- kursioner.
Klass 3 (2 timmar, varav 1 timme laborationer varannan vecka). Män- niskokroppens byggnad och förrättningar jämte hälsolära, även innefattande undervisning om de rusgivande ämnenas samt kaffets och tobakens natur och verkningar. Viktigare svenska växtsamhällen; växternas byggnad och liv. Utvecklings- och ärftlighetslärans huvuddrag.
Fysik och kemi.
Mål.
Undervisningen i fysik och kemi i realskolan har till uppgift att, i anslut- ning till det i folkskolan inhämtade, bibringa lärjungarna en på egen åskådning grundad, väsentligen genom induktivt förfarande vunnen kunskap om några av de viktigaste fysiska och kemiska företeelserna och med dem sammanhörande praktiska tillämpningar.
Kursfördelning. Fysik.
Klass 2 (3 timmar, varav 1 timme laborationer). Urval av iakttagelser och enkla försök ur mekaniken, värmeläran och elektricitetsläran.
Klass 3 (2 timmar, varav 1 timme laborationer). Urval av iakttagelser och enkla försök ur elektricitetsläran och läran om ljudet och ljuset. Det all- männaste om solsystemet och himlakropparna i övrigt.
Kemi.
Klass 3 (3 timmar, varav 1 timme laborationer). Urval av iakttagelser och enkla försök inom områden av kemien, som särskilt äga tillämpning på. det dagliga livet. De allmännaste mineralen och bergarterna; de lösa jordlagren samt deras bildning.
Ways—_. _, ..,, _
Bil. 5.
s-ärig realskola på. 6-årig dinerentierad grundskola?)
Folkskola H
Realskola
Kla S
Kristendomskunskap ......... Modersmålct
| Tyska
1. Engelska
Franska ............... * Historia , Geografi ............... i Matematik . Biologi ............... Fysik ................
Kemi ................
'_ Teckning ..............
Gymnastik med lek och idrott
1) Jfr sid. 430 i det föregående.
3*—253185
&U'NJOD]
I
& oo
B. Gymnasieformer.
4-årigt latingymnasium.
l R
| ' II
Kristendomskunskap . Modersmälet. . . Latin . .
Grekiska
Tyska Engelska
Franska. . . . . .. Historia .
Geografi .
Filosofi .
Matematik. .
Biologi med hälsolära Fysik .
Kemi .
Teckning 2, Musik.................. 15l - 1—5 Gymnastik med lek och idrott 4 l 4 5 6'5 5'5 355 | 34-5 3.
7 l36
Anm. 1. De lärjungar i ring Ill, ä latingymnasiet, som önska läsa grekiska, crhälla under- visning i detta ämne 6 timmar i veckan. Dessa lärjungar deltaga ej i undervisningen i engelska och fysik. De lärjungar i ring IV ä samma gymnasium, som önska läsa grekiska, erhålla undervisning i detta ämne 8 timmar i veckan. Dessa lärjungar deltaga ej i undervisningeni engelska och franska.
A'nm. 2. Undervisning frivillig teckning meddelas under högst 2 timmar i veckan utom tim— planen.
Anm. 3. Å gymnasiet mä frivilliga laborationer i biologi, fysik (och kemi kunna ä tid utom timplanen anordnas i den utsträckning, skolöverstyrelsen på. därom av vederbörande rektor gjord! framställning medgiver.
fi:-årigt latingymnasium.
Kristendomskunskap.
Mål.
Undervisningen i kristendomskunskap ä gymnasiet har till uppgift att, i anslutning till det i realskolan inhämtade och på ett sätt, som främjar lärjun- garnas religiösa och sedliga utveckling, bibringa dem en fördjupad insikt i kristendomens historia samt i dess världs- och livsåskådning och i sammanhang därmed meddela en mera ingående kännedom om de icke kristna religionerna.
K arsfördelning.
Ring I (1 timme). Huvuddragen av Israels historia, med särskild vikt lagd på. profetismen. I anslutning härtill närmare kännedom om den gammal- testamentliga litteraturens historia samt underrättelser ur den allmänna reli- gionshistorien till belysning av Israels religiösa utveckling. _
Ring II (2 timmar). Jesu liv och verksamhet mot historisk bakgrund. I anslutning härtill närmare kännedom om den nytestamentliga litteraturens historia. Huvuddragen av den kristna religionens och kyrkans utvecklings- gång under gamla tiden och medeltiden i dess samband med den allmänna kulturella och sociala utvecklingen.
Ring Ill (2 timmar). Den kristna religionens och kyrkans utvecklings- gång under nyare tiden i dess samband med den allmänna kulturella och sociala utvecklingen. Överblick av den kristna missionsverksamheten bland icke kristna folk.
Ring IV (2 timmar). En orienterande framställning av de viktigare icke kristna religionerna. Den kristna tros- och livsåskådningen mot historisk bak- grund och i dess förhållande till det nutida kultur— och samhällslivet och i samband med en återblick på de viktigaste momenten i kristendomens grund- läggning och inre utvecklingsgång.
Anm. I alla ringar bibel— Och litteraturläsning som grundläggande och be- lysande moment i undervisningen. (Märk särskilt psalmens betydelse för ett historiskt studium.)
Modersmålet. Mål .
Undervisningen i modersmålet å- gymnasiet har till uppgift att på den grundval, som lagts i realskolan, vidare utveckla lärjungarnas förmåga att. i tal och skrift klart och vårdat framställa sina tankar, göra dem närmare för- trogna med det viktigaste av den svenska litteraturen och dess utveckling samt bibringa dem någon kännedom om de nordiska frändefolkens språk och litte- ratur och om världslitteraturens betydelsefullaste verk.
36 K arsfördelning. Ring I (3 timmar). Läsning av utförligare svenska litteraturverk —— helt eller delvis — från 1800- och 1900-talen; isländska sagor och eddasånger i översättning ävensom valda stycken av medeltidens svenska litteratur; i an— slutning därtill litteraturhistoria. Deklamation, referat och kortare föredrag. I samband med litteraturläsning och uppsatsgenomgång betydelsefullare frågor ur svensk grammatik och rörande svensk språkvård i fördjupad framställning ävensom, särskilt i anslutning till läsning av äldre texter, språkhistoriska med- delanden till belysning av svenska språkets utveckling. Var tredje vecka en uppsats, någon gång omväxlande med en översättning från tyska eller engelska. Ring II (3 timmar). Läsning av valda stycken ur svenska litteraturen från nyare tidens början till och med gustavianska tiden; i anslutning därtill litteraturhistoria; stycken ur nyare svensk samt ur dansk och norsk littera- tur; läsning av utländsk litteratur i översättning. Deklamation, referat och kortare föredrag. Grammatiska, språkvårds- och språkhistoriska frågor så- som i föregående ring. Var tredje vecka en uppsats eller en översättning såsom i föregående ring. Ring III (3 timmar). Läsning av valda stycken ur svenska litteraturen från 1800-talets förra hälft; i anslutning därtill litteraturhistoria,; läsning av utländsk litteratur i översättning ävensom stycken ur nyare svensk samt ur dansk och norsk litteratur. Föredrag, diskussions- och deklamationsövningar. Grammatiska, språkvårds- och språkhistoriska frågor såsom i föregående ring. Var fjärde vecka en uppsats. Ring IV (4 timmar). Fortsättning av litteraturstudiet fram till våra da- gar; läsning av utländsk litteratur i översättning. Föredrag, diskussions- och deklamationsövningar. Sammanfattning av förut behandlade grammatiska och språkvårdsfrågor; kort översikt av svenska språkets historia. Var fjärde vecka en uppsats.
Latin.
Mål.
Undervisningen i latin å latingymnasiet har till uppgift att bibringa lär- jungarna förmåga att förstå och på vårdad svenska återgiva lättare text även- som att, i samband med läsning av valda stycken på prosa och vers ur lämpliga författare, giva dem någon kännedom om den romerska litteraturen samt någon inblick i den romerska kulturen i övrigt.
9
K ursfördelnin g.
Ring I (6 timmar). Läsövningar efter elementarbok; sammanhängande läsning av lättare författare i urval eller lämplig bearbetning (omkring 15 sidor). Det viktigaste av formläran och kasusläran ; behövliga delar av "syn- taxen i övrigt, muntligt meddelade vid textläsningen.
Ring II (5 timmar). Läsning av valda stycken av Caesar eller andra i avseende på svårighet jämförliga författare (omkring 20—30 sidor) ; omkring 400 vers poesi, exempelvis Ovidius. Det väsentligaste av tempus- och modus— läran; tillämpningsövningar. Var fjärde vecka en lättare skriftlig översätt- ning, i regel från latin till svenska.
Ring III (6 timmar). Fortsatt läsning av latinsk prosa med övergång efter hand till något svårare författare, exempelvis Livius och Cicero (omkring 50 sidor); kursivläsning av lättare författare; omkring 500 vers poesi, exem- pelvis Vergilius. Grammatikkunskapen vidgad och fördjupad. Varannan vecka en skriftlig översättning från latin till svenska.
Ring IV (7 timmar). Fortsatt läsning av latinsk prosa (omkring 50 sidor) ; kursivläsning (även latinska texter av historiskt och kulturhistoriskt intresse från senare tid); 600—700 vers företrädesvis lyrisk poesi. Varannan vecka en skriftlig översättning från latin till svenska.
Grekiska. Mål .
Undervisningen i grekiska å latingymnasiet har till uppgift att införa lär— jungarna i språkets elementer och bibringa dem någon bekantskap med lättare författare inom den grekiska litteraturen samt någon inblick i den grekiska kulturen i övrigt.
K ursfördelnin g.
Ring III (6 timmar). Det huvudsakligaste av formläran; läsövningar och tillämpningsövningar; Xenofons Anabasis, omkring en halv bok, eller annan lättare prosatext till motsvarande omfång.
Ring IV (8 timmar). Ytterligare omkring en och en halv bok av Xenofons Anabasis eller andra prosaförfattare, exempelvis Plato, till motsvarande om- fång samt minst en sång av Homerus. Översikt av syntaxens viktigaste delar.
Tyska,.
Mål.
Undervisningen i tyska å latingymnasiet har till uppgift att, under befästan- de och utvidgande av den kunskap i språket, som i realskolan inhämtats, ut- veckla lärjungarnas förmåga att förstå språket i tal och skrift och giva dem en viss färdighet i dess muntliga och skriftliga bruk samt någon inblick i tysk litteratur och kultur.
K ursfördelnin g.
Ring I (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; syntaxen utförligare behandlad; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning eller översättning till tyska.
Ring II (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; syntaxen avslutad; tillämpningsövningar. Var fjärde vecka en skriftlig reproduktionsövning, en lättare uppsats på tyska eller en översätt- ning till tyska.
Ring III (3 timmar). Läsning av valda författare. delvis ex tempore; hör— och talövningar; syntaxen repeterad; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en uppsats på tyska eller en översättning till tyska.
Engelska. M ål .
Undervisningen i engelska å latingymnasiet har till uppgift att, under be- fästande och utvidgande av den kunskap i språket, som i realskolan inhämtats, utveckla lärjungarnas förmåga att förstå språket i tal och skrift och giva dem en viss färdighet i dess muntliga och skriftliga bruk samt någon inblick i engelsk litteratur och kultur.
K ursfördelning.
Ring I (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör» och talövningar; syntaxen utförligare behandlad; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning eller översättning till engelska.
Ring II (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; syntax såsom i föregående ring; tillämpningsövningar. Var fjärde vecka en skriftlig reproduktionsövning eller översättning till engelska.
Ring III (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör— och talövningar; syntaxen avslutad och repeterad ; tillämpningsövningar. Var fjärde vecka en skriftlig reproduktionsövning, en lättare uppsats på engel- ska eller en översättning till engelska.
Ring IV (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; grammatik i anslutning till skriftliga övningar. Var tredje vecka en uppsats på engelska eller en översättning till engelska.
Franska. Mål. Undervisningen i franska är latingymnasiet har till uppgift att, i anslutning till vad som genomgåtts i realskolan, bibringa lärjungarna gott uttal, förmåga att läsa och förstå medelsvår text och en viss färdighet att uppfatta det talade
språket ävensom att giva dem någon övning i språkets muntliga och skriftliga bruk samt någon inblick i fransk litteratur och kultur.
Kursfördelning. Ring I (4 timmar). Läsning av lättare texter; hör- och talövningar;
formläran utförligare behandlad; syntax i anslutning till textläsning och skriftliga övningar; tillämpningsövningar.
Ring II (3 timmar). Läsning av valda författare; hör— och talövningar; formläran avslutad och repeterad; syntax i anslutning till textläsning och skriftliga övningar; tillämpningsövningar.
Ring III (2 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; syntaxen utförligare behandlad; tillämpningsövningar.
Ring IV (5 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; grammatiken översiktligt repeterad; tillämpningsöv- ningar.
Historia.
Mål.
Undervisningen i historia å latingymnasiet har till uppgift att, i anslutning till det i realskolan inhämtade, vidga och fördjupa lärjungarnas insikter i svensk och allmän historia, med särskilt beaktande av vad som är av större betydelse för förstående av vår egen tids kultur och samhällsliv, och därunder införa dem i ett historiskt betraktelsesätt, ävensom att på grundvalen av denna undervisning meddela dem kännedom om det nutida samhällets byggnad och verksamhet och för dem klargöra innebörden av vår tids viktigaste sociala och ekonomiska problem.
K ursfördelning.
Ring II (3 timmar). Återblick på medeltidens kulturutveckling och vik- tigare samhällsföreteelser. Nyare tidens allmänna historia till 1715 och svensk
historia till 1718 i fördjupad framställning och med särskilt beaktande av sådant, som varit av större betydelse för kultur- och samhällsutvecklingen.
Ring III (4 timmar). Allmän historia från 1715 till närvarande tid och svensk historia från 1718 till närvarande tid såsom i föregående ring.
Ring IV (4 timmar). Allmän historia: valda partier ur antikens historia i vidgad och fördjupad framställning. Sammanfattande repetition särskilt av tiden efter 1789. Svensk historia: sammanfattande repetition av viktigare partier ur Sveriges historia under nyare tiden. Samhällslära: det nutida sam- hällets sociala byggnad; viktigare sociala rörelser och organisationsformer; social lagstiftning; några av det ekonomiska livets viktigaste företeelser; Sve- riges statsförfattning och förvaltning; något om de viktigare kulturländernas statsskick.
Anm. I varje ring behandlas lämpliga delar av de skandinaviska grannlän- dernas historia i sammanhang med Sveriges historia.
Geografi.
Mål.
Undervisningen i geografi å latingymnasiet har till uppgift att, på grund- valen av det i realskolan inhämtade och under utvecklande av lärjungarnas för- måga att uppfatta sambandet mellan natur och kultur, giva en samlad bild av jordytan samt fördjupad kännedom om de stora natur- och kulturområdena, med huvudvikten lagd på naturtillgångar och näringsliv, särskilt inom vårt eget land.
K urs fördelnin g.
Ring I (2 timmar). Allmän fysisk geografi. Översikt av jordens stora naturgeografiska områden. Jordens viktigaste råvarutillgångar och i anslut- ning därtill lämpliga delar av den allmänna kulturgeografien: åkerbruk, indu- stri, samfärdsel m. m. Exkursioner. Människans utbredning över jordytan; jordens folkslag.
Ring II (2 timmar). Viktigare delar av Europas geografi med huvud- vikten lagd pä kulturgeografien; valda områden i främmande världsdelar, sär- skilt ur synpunkten av deras allmänna betydelse och deras vikt för Sverige. Översiktlig repetition av Norden efter kartan. Sverige med särskild vikt lagd på dess naturtillgångar, befolkningsförhållanden, näringsliv och samfärdsel samt ställning i världen i ekonomiskt-geografiskt hänseende.
Filosofi.
Mål.
Undervisningen i filosofi har till uppgift att giva lärjungarna en efter ung- domsålderns behov lämpad orientering över själslivets viktigaste företeelser med särskild hänsyn till personlighetslivet, göra dem bekanta med de vikti- gaste lagarna för ett formellt riktigt tänkande samt meddela någon kännedom om filosofiska tankeriktningar i olika tider.
Kurs.
Ring IV (2 timmar). Huvuddragen av läran om själslivet. De viktigaste lagarna för ett formellt riktigt tänkande med tillämpning på vetenskapliga forskningsmetoder. Någon kännedom om betydelsefullare filosofiska tanke- riktningar under olika tider.
Matematik. Mål. Undervisningen i matematik å latingymnasiet har till uppgift att, i anslut- ning till det i realskolan inhämtade, giva lärjungarna ytterligare insikt och färdighet i räkning, särskilt med tillämpning på uppgifter från det praktiska
livet, samt öka deras förtrogenhet med funktionsbegreppet och deras kunskap i elementär geometri.
K nrsfördelnz'ng.
Ring I (3 timmar). Sammanfattning och utvidgning av det förut genom- gångna i bokstavsräkning; ekvationssystem av första graden, huvudsakligen med två obekanta; aritmetiska uppgifter, huvudsakligen hämtade ur det Irak— tiska livet och i regel valda så, att de lämpa sig för ekvationsbehandling. Sam- manfattande repetition av den i realskolan genomgångna geometriska kursen ; lätta geometriska övningssatser och planimetriska beräkningsuppgifter. Upp- ritning av enkla diagram.
Ring II (2 timmar). Kvadratrötter; proportionella tal; grafisk framställ- ning av förstagrads funktioner och de enklaste potensfunktionerna samt tillämp- ning på desamma av begreppen direkt och omvänd proportionalitet. Likformiga trianglar samt trigonometrisk behandling av rätvinkliga trianglar; rymdgeo- metriska beräkningsuppgifter.
Biologi med hälsolära.
Mål.
Undervisningen i biologi med hälsolära å latingymnasiet avser att bibringa lärjungarna ökad kunskap om de levande varelsernas organisation Och vikti- gaste livsyttringar, med särskilt beaktande av sådana kunskapselement, som äro ägnade att giva inblick i utvecklingsläran och ärftlighetsforskningen.
K nrsfördelning.
Ring I (2 timmar, varav 1 timme laborationer var eller varannan vecka). Cellen och dess livsyttringar; de encelliga organismerna jämte deras betydelse för människan. Människokroppens byggnad och förrättningar; hälsolära, även innefattande undervisning om de rusgivande ämnenas samt tobakens och kaffets natur och verkningar.
Ring III (3 timmar, varav 1 timme laborationer var eller varannan vecka). De flercelliga djurens, särskilt ryggradsdjurens embryonala utveckling; vikti- gare delar av ärftlighetsläran. Kort historisk framställning av utvecklings- läran med belysande exempel från anatomi, embryologi, paleontologi, djur- och växtgeografi; växternas byggnad och liv.
Fysik.
Mål.
Undervisningen i fysik å latingymnasiet har till uppgift att, i anslutning till det i realskolan inhämtade, göra lärjungarna närmare bekanta med särskilt viktiga företeelser, erfarenhetslagar och teorier inom fysikens betydelsefullaste områden jämte praktiska tillämpningar av allmännare betydelse och på samma gång bibringa dem någon förtrogenhet med experimentell undersökningsmetod.
Ring II (3 timmar, varav 1 timme laborationer). Mekanikens viktigaste fenomen; det allmännaste om solsystemet och himlakropparna i övrigt; värme- lära jämte grunddragen av meteorologien.
Ring III (3 timmar, varav 1 timme laborationer). Magnetism och elek- tricitet ; valda delar av akustiken och optiken; olika slag av strålning.
Kemi. Mål.
Undervisningen i kemi å latingymnasiet har till uppgift att, i anslutning till det i realskolan inhämtade, bibringa lärjungarna en något vidgad kunskap om de viktigaste kemiska företeelserna och med dem sammanhörande praktiska tillämpningar.
Kurs. Ring I (2 timmar, varav 1 timme laborationer varannan vecka). Några av den organiska kemiens viktigaste ämnesgrupper. Några viktigare kapitel av teknisk kemi. Något om materiens byggnad.
Bil. 7 a. 4-årigt realgymnasium. .. j R i n g A m n e n ;_fi, ,, ,inAm,____ Summa 1 1 1 11 [ Ill rv '
Kristendomskunskap ............ l 1 2 2 2 7 Modersmålet ................ i 3 3 3 4 13 Tyska .................. ! 3 , 3 — — 6 Engelska ................. ; 3 i 3 3 2 11 Franska. .................. l 4 3 . 2 — 9 Historia ................. E — 3 l 2 4 9 Geografi . . ................ 5 2 2 ' — — 4 Filosofi .................. i _ _ ' _ 1 2 2 Matematik ................. f 5 5 7 7 24 Biologi med hälsolära . ' .......... ' 2 — .3 — 5 Fysik ................... i 3 3 4 14 Kemi ................... 3 2 3 2 10 29 29 29 27 —- Teckning . . . .............. 2 2 2 2 8
Musik .................. 1'5 1'5 16 1 S'!) Gymnastik med lek och idrott ....... l 4 4 4 4 16 i 7-5 7-5 73 7 — ! ' 335 I 36-5 335 34 _
Anm. 1. Vid de läroverk, där detta är i vederbörlig ordning medgivet, må. de lärjungari ring IV ä realgymnasiet, som önska begagna sig av möjligheten till ytterligare specialisering inom den naturvetenskapliga ämnesgruppen, erhålla undervisning i biologi & timmar i veckan, i geografi 3 timmar i veckan, i fysik ytterligare 1 timme och i kemi ytterligare 2 timmar i veckan. Dessa lärjungar deltaga ej i undervisningen i engelska och matematik.
Anm. .2. Undervisning i frivillig teckning meddelas under högst 2 timmar i veckan utom tim- planen.
Anm. 3. Å gymnasiet mä frivilliga laborationer i biologi, fysik och kemi kunna ä tid utom timplanen anordnas i den utsträckning, skolöverstyrelsen på därom av vederbörande rektor gjord framställning medgiver.
4-årigt realgymnasium.
Kristendomskunskap.
Mål = 4-årigt latingymnasium.
Kursfördelning. Ring I—I V = ring I—IV, 4-årigt latingymnasium.
Modersmålet.
Mål = 4-årigt latingymnasium.
Kursfördelning. Ring I—I V = ring I—IV, fl:—årigt latingymnasium.
Tyska.
Mål. Undervisningen 1 tyska a realgymnasiet har till uppgift att under befästande av den kunskap 1 språket, som i realskolan inhämtats, utveckla lärjungarnas förmåga att förstå språket 1 tal och skrift och giva dem ytterligare övning i liess muntliga och skriftliga bruk samt någon inblick 1 tysk litteratur och cultur.
Kursfördelning.
Ring I = ring I, 4-årigt latingymnasium. Ring II (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar ; syntaxen avslutad och repeterad; tillämpningsövningar. Var fjärde vecka en skriftlig reproduktionsövning, en lättare uppsats på. tyska. eller en översättning till tyska.
Engelska. Mål = 4-årigt latingymnasium.
K ursfördelning.
Ring I—II = ring I—II, 4-årigt latingymnasium. Ring III (3 timmar) Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; syntaxen avslutad och repeterad; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en uppsats pa engelska eller en översättning till engelska.
Ring IV (2 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar.
Franska.
Mål.
Undervisningen i franska å realgymnasiet har till uppgift att, i anslutning till vad som genomgåtts i realskolan, bibringa lärjungarna gott uttal. förmåga att läsa och förstå lättare text och en viss färdighet att uppfatta det talade språket ävensom att giva dem någon övning i språkets muntliga och skriftliga bruk. Kursfördelning. Ring I—II = ring I—II, 4-årigt latingymnasium. Ring III (2 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; grammatikens viktigaste kapitel översiktligt repeterade; tillämpningsövningar.
Historia. Mål = 4-årig't latingymnasium.
Kursfördelning.
Ring H = ring II, 4-årigt latingymnasium. Ring Ill (2 timmar). Allmän historia: från 1715 till 1871. Svensk hi- storia: från 1718 till 1866 såsom i föregående ring.
Ring IV (4 timmar). Allmän historia från 1871 till närvarande tid jämte sammanfattande repetition företrädesvis av tiden efter 1789. Svensk historia från 1866 till närvarande tid jämte sammanfattande repetition av viktigare partier av Sveriges historia under nyare tiden. Samhällslära: det nutida sam— hällets sociala byggnad; viktigare sociala rörelser och organisationsformer; social lagstiftning; några av det ekonomiska livets viktigaste företeelser; Sve- riges statsförfattning och förvaltning; något om de viktigare kulturländernas statsskick.
Anm. I varje ring behandlas lämpliga delar av de skandinaviska grann— ländernas historia i sammanhang med Sveriges historia.
Geograä. Mål = 4-årigt latingymnasium. Kursfördelning. Ring I—II = ring I—H, 4-årigt latingymnasium.
Differentierade linjen. Mål.
Undervisningen i geografi å den differentierade linjen har till uppgift att. på grundvalen av tidigare inhämtade kunskaper, meddela en vidgad och iför— djupad insikt i fysisk geografi och geologi.
K m's.
Ring IV (3 timmar). Några huvuddrag av mineralogien och petrografien. e geologiska perioderna; berggrundens geografi. Kvartärgeologi i Vldgad
framställning. Allmän fysisk geografi med växt- och djurgeografi. En mera ingående behandling av jordens stora naturgeografiska områden.
Filosofi. Mål = 4—årigt latingymnasium. Kurs. Ring IV = ring IV, 4-årigt latingymnasium. Matematik. Mål.
Undervisningen i matematik å realgymnasiet har till uppgift att, i anslut- ning till det i realskolan inhämtade, meddela lärjungarna insikter i elementär algebra och plangeometri, i plan trigonometri, stereometri och plan analytisk geometri samt i de första grunderna av differentialräkning jämte färdighet att behandla uppgifter, tillhörande området för den genomgångna kursen, och att därvid bibringa dem förtrogenhet med den art av tänkande, som är utmärkande för den matematiska vetenskapen.
K ursfördelm'n g.
Ring I (5 timmar). Sammanfattning och utvidgning av det förut genom- gångna i bokstavsräkning; kvadratrötter; ekvationer av första graden med en eller flera obekanta samt av andra graden med en obekant med tillämpningar särskilt på planimetrien. Användning av rätvinkliga koordinater för stu- dium av enkla funktioner. Den föregående geometriska kursen repeterad och ytterligare tillämpad. Var fjärde vecka ett skriftligt arbete.
Ring II (5 timmar). Ekvationer av andra graden med en eller flera obe- kanta med tillämpningar särskilt på planimetrien; enkla numeriska rotekvatio- ner; aritmetiska och geometriska serier; rötter, potenser och logaritmer. Teorem och konstruktioner rörande transversaler och trianglars likformighet. Använd- ning av rätvinkliga koordinater såsom i föregående ring. Var tredje vecka ett skriftligt arbete.
Ring Ill (7 timmar). Likformighetslåran fortsatt och avslutad. Plan rigonometri. Sammansatt ränta. Införandet av begreppet derivata med till- lämpning på enklare funktioner och deras kurvor. Analytiskt-geometrisk be— handling av räta linjen. Rymdgeometri (påbörjad kurs). Var tredje vecka ett skriftligt arbete.
Ring IV (7 timmar). Rymdgeometri (fortsatt kurs). Fortsatt använd- ning av begreppet derivata på enkla geometriska uppgifter. Analytiskt—geo- metrisk behandling av de viktigaste egenskaperna hos andragrads kurvor. Sammanfattande repetition av de viktigaste delarna av föregående ringars kur— ser. Varannan vecka ett skriftligt arbete.
Biologi med hälsolära. Mål = 4—årigt latingymnasium.
Kursfördelning. Ring I och III = ring I och 111, 4-årigt latingymnasium.
Mål.
Undervisning i biologi med hälsolära å differentierade linjen avser att med— dela lärjungarna en fördjupad och mera omfattande, i möjligaste mån på egna iakttagelser grundad kunskap om de levande varelsernas organisation och vik- tigaste livsyttringar, med beaktande jämväl av sådana kunskapselement, som äro ägnade att giva inblick i utvecklingsläran och ärftlighetsforskningen.
Kurs.
Ring IV (5 timmar, varav 1 år. 2 timmar laborationer). De viktigaste grupperna inom växt- och djurriket, med utgångspunkt från de lägsta former- na; jämförande framställning av djurens organ och dessas förrättningar. Vik- tiga paleontologiska typer. Djur- och växtgeografi med särskild hänsyn till svenska förhållanden.
Anm. Lärjungarna å differentierade linjen skola under sommaren mellan ring III och ring IV insamla växter.
Fysik.
Mål.
Undervisningen i fysik å realgymnasiet har till uppgift att bibringa lär- jungarna sammanhängande kännedom om de viktigaste företeelserna, erfaren- hetslagarna och teorierna inom fysikens olika områden jämte praktiska tillämp- ningar av allmännare betydelse och på samma gång giva dem förtrogenhet med experimentell undersökningsmetod.
K ursfördelnin g.
Ring I (3 timmar, varav 1 timme laborationer). Statikens viktigaste fe- nomen. Det allmännaste om solsystemet och himlakropparna i övrigt.
Ring II (3 timmar, varav 1 timme laborationer). Värmelära jämte grund- dragen av meteorologien. Magnetism och elektricitet (påbörjad kurs).
Ring III (4 timmar, varav 1 timme laborationer). Magnetism och elektri— citet (fortsatt kurs). Geometrisk optik. Vågrörelselära. Akustik. Var fjärde vecka ett skriftligt arbete.
Ring IV (4 timmar, varav 1 timme laborationer). Växelströmsläran något utförligare behandlad. Spektralanalys; grunddragen av läran om ljusets inter— ferens, böjning och polarisation. Olika slag av strålning. Geodynamik. Sam— manfattande repetition. Var fjärde vecka ett skriftligt arbete.
Differentierade linjen.
Ring IV (ytterligare 1 timme). Närmare behandling av partier ur fysiken. valda från synpunkten av den differentierade linjens allmänna bildningsmål. Övningar i fysikalisk problemlösning.
Kemi.
Mål.
Undervisningen i kemi å realgymnasiet har till uppgift att, i anslutning till det i realskolan inhämtade, bibringa lärjungarna en sammanhängande och, i den mån det är möjligt, på experiment grundad kännedom om de viktigaste
kemiska företeelserna, lagarna och teorierna jämte p” aktiska tillämpningar av allmännare betydelse.
K u rsfördelnin g .
Ring I (3 timmar, varav 1 timme laborationer). De viktigaste metalloider- na och deras allmännast förekommande föreningar. Några av den organiska kemiens viktigaste ämnesgrupper. Kemiska lagar och teorier, i den mån behovet av en närmare kännedom om dem gör sig gällande i undervisningen. Mineral och bergarter i samband med kursen i övrigt; tekniska tillämpningar.
Ring II (2 timmar, varav 1 timme laborationer). De viktigaste metaller- na och deras allmännast förekommande föreningar. Lagar och teorier såsom i föregående ring. Mineral och bergarter i samband med kursen i övrigt; tek— niska tillämpningar.
Ring III (3 timmar, varav 1 timme laborationer varannan vecka). Repe- tition och— utvidgning av kursen i oorganisk kemi.
Ring IV (2 timmar, varav 1 timme laborationer varannan vecka). Orga— nisk kemi. Något om de radioaktiva ämnena och atomforskningen. Samman— fattande översikt av den allmänna kemiens viktigaste satser. Repetition.
Differentierade linjen. K ars.
Ring IV (ytterligare 2 timmar, varav 1 timme laborationer var eller var- annan vecka). Valda kapitel ur den oorganiska och organiska kemien med tekniska tillämpningar.
4—årigt nyspråkligt gymnasium.
:i. Med latin.
Kristendomskunskap . . . . . Modersmålet .........
Engelska .........
Franska
Historia .................. Geografi
Filosofi .................. Matematik
Biologi med hälsolära
Fysik. .
2 l 1 1'5 1'5 1'5 4 4 4 TB 6'5 6'5 36'5 35'5 35'5
Anm. 1. Undervisning i frivillig teckning meddelas under högst 2 timmar i veckan utom tim- planen.
Anm. 2. Å gymnasiet må. frivilliga laborationer i biologi, fysik och kemi kunna &. tid utom timplanen anordnas i den utsträckning, skolöverstyrelsen på. därom av vederbörande rektor gjord framställning medgiver.
4-årigt nyspråkligt gymnasium.
1). Utan latin.
... (1
Kristendomsknnskap ............ Modersmålet ................
Engelska
; Franska ...... Historia ...... . Geografi .................. Filosoli ! Matematik , Biologi med hälsolära , Fysik ...................
MMPGULO$NJ
lll
& _;
Teckning ................. 2 1 1'5 1'5 Gymnastik med lek och idrott ....... 4 4
7-5 6'5 Bli-5 865 355
Anm. 1. Undervisning i frivillig teckning meddelas under högst 2 timmar i veckan utom tim- planen.
Anm. 2. Å gymnasiet mä frivilliga laborationer i biologi, fysik och kemi kunna å. tid utom timplanen anordnas i den utsträckning, skolöverstyrelsen på därom av vederbörande rektor gjord framställning medgiver.
4*—253165
4-arigt nyspråkligt gymnasium. (Med och utan latin.)
Kristendomskunskap.
Mål = 4-årigt latingymnasium.
Kursfördelning. Ring I—I V = ring I—IV, 4-årigt latingymnasium.
Modersmålet. Mål = 4-årigt latingymnasium.
Kursfördelning. Ring I—I V = ring I—IV, 4-årigt latingymnasium.
Latin?) Mål .
Undervisningen i latin å nyspråkliga gymnasiet har till uppgift att i an- slutning till enkla texter bibringa lärjungarna grunddragen av grammatiken och det elementäraste av ordförrådet samt därigenom möjliggöra ett fördjupat studium av de moderna kulturspråken.
Kursfördelning. Ring I—II = ring I—II, 4-årigt latingymnasium.
Tyska. Mål. Undervisningen i tyska å. nyspråkliga gymnasiet har till uppgift att, under befästande och utwdgande av den kunskap i språket, som i realskolan inhäm— tats, utveckla lärjungarnas förmåga att förstå språket i tal och skrift och giva dem någorlunda god färdighet i dess muntliga och skriftliga bruk samt en VISS kännedom om tysk litteratur och kultur.
K ursfördelnin g.
Ring I—H = ring I—II, 4-årigt latingymnasium. Ring III (4 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore. Studium av valda partier ur den tyska litteraturens främsta verk i litteratur- '
1) Å nyspråkligt gymnasium medilatin.
historisk belysning; läsning i hemmet av litteraturverk, valda i samråd med läraren; i samband med litteraturstudiet deklamation, referat och föredrag på tyska. Syntaxen repeterad ; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en upp- sats på tyska eller en översättning till tyska.
Ring IV (2 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore. Litteraturstudium, läsning i hemmet samt övningar i muntlig framställning såsom i föregående ring.
Engelska.
Mål.
Undervisningen i engelska å nyspråkliga gymnasiet har till uppgift att, under befästande och utvidgande av den kunskap i språket, som i realskolan inhäm— tats, utveckla lärjungarnas förmåga att förstå språket i tal och skrift och giva dem någorlunda god färdighet i dess muntliga och skriftliga bruk samt en viss kännedom om engelsk litteratur och kultur.
K urs fördelnin g .
Ring I—II = ring IHH, 4-årigt latingymnasium. Ring III (4 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore. Studium av valda partier ur den engelska litteraturens främsta verk i litteratur- historisk belysning; läsning i hemmet av litteraturverk, valda i samråd med lä- raren; i samband med litteraturstudiet deklamation, referat och föredrag på engelska. Syntaxen repeterad; tillämpningsövningar. Var fjärde vecka en skriftlig reproduktionsövning, en lättare uppsats på engelska eller en över- , sättning till engelska.
Ring IV (5 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore. Litteraturstudium, läsning i hemmet samt övningar i muntlig framställning såsom i föregående ring. Grammatik i anslutning till skriftliga övningar. Var tredje vecka en uppsats på engelska eller en översättning till engelska.
Franska.
Mål.
Undervisningen i franska å nyspråkliga gymnasiet har till uppgift att, i an- slutning till vad som genomgåtts i realskolan, bibringa lärjungarna gott uttal, förmåga att förstå språket i tal och skrift, en viss färdighet i dess muntliga och skriftliga bruk samt någon kännedom om fransk litteratur och kultur.
Kursfördelning.
Ring I—II = ring I—II, 4-årigt latingymnasium. Ring III (4 resp. 5 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tem- : pore; hör- och talövningar; formläran repeterad; syntaxen utförligare behand- — lad; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning eller översättning till franska.
Ring IV (6 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore. Studium av valda partier ur den franska litteraturens främsta verk i litteratur— historisk belysning; läsning i hemmet av litteraturverk, valda i samråd med läraren; i samband med litteraturstudiet deklamation och referat på franska. Grammatiken avslutad och repeterad; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en uppsats på franska eller en översättning till franska.
Historia. Mål = 4-årigt latingymnasium.
Kursfördelning.
Ring II—III = ring II—III, 4-årigt latingymnasium. Ring IV (4 timmar). Allmän historia: valda partier ur Tysklands. Frankrikes, Englands och Förenta staternas nyare historia i vidgad och för- djupad framställning. Svensk historia: sammanfattande repetition företrädes- vis av viktigare partier 11; Sveriges inre historia under nyare tiden. Samhälls- lära: det nutida samhällets sociala byggnad; viktigare sociala rörelser och organisationsformer; social lagstiftning; några av det ekonomiska livets vikti- gaste företeelser; Sveriges statsförfattning och förvaltning; något om de vik- tigare kulturländernas statsskick.
Anm. I varje ring behandlas lämpliga delar av de skandinaviska grann- ländernas historia i sammanhang med Sveriges historia.
Geogran. Mål .
Undervisningen i geografi å nyspråkliga gymnasiet har till uppgift att, på ,, grundvalen av det i realskolan inhämtade och under utvecklande av lärjungar- nas förmåga att uppfatta sambandet mellan natur och kultur, meddela en vid- gad och fördjupad kunskap om jorden i dess helhet, om de stora natur- och kulturområdena, deras naturtillgångar och näringsliv samt om den politiska , geografien med särskild hänsyn till de ledande kulturfolken.
K ursfördelning.
Alternativ 1. Ring I—II = ring I—II, 4-årigt latingymnasium. Ring III (2 timmar). Valda delar av kulturgeografien ividgad fram- , ställning. Jordens naturliga produktionsområden. Skandinavien som närings- * geografiskt område. Sveriges kartverk. Kartprojektioner. Repetition av jor- den efter kartan.
Ring IV (2 timmar). De tysktalande ländernas, Frankrikes, Brittiska ri- kets och Förenta staternas geografi med särskild vikt lagd på kultur- och sam- hällsliv samt förbindelser med andra länder. Repetition av gymnasiekursens viktigaste delar.
Alternativ 2.
(Genomgående kursfördelning.)
Ring I (2 timmar). Allmän fysisk geografi och allmän kulturgeografi. . Jordens naturgeografiska områden och produktionsområden. Människans ut- bredning över jordytan; jordens folkslag. Exkursioner.
Ring II (2 timmar). Europas geografi (utom Sveriges) med huvudvikten . lagd på kulturgeografien. Valda områden i främmande världsdelar, särskilt 3; ur synpunkten av deras allmänna betydelse och deras vikt för Sverige (påbör- ,
jad kurs). Ring III (2 timmar). Valda områden i främmande världsdelar (avslutad ; kurs). Sverige med särskild vikt lagd på dess naturtillgångar, befolkningsför- | hållanden, näringsliv och samfärdsel samt ställning i världen i ekonomiskt-geo- '
grafiskt hänseende. De nordiska grannländerna i korthet behandlade ur sam- ma synpunkter. Sveriges kartverk. Kartprojektioner. Repetition av jorden efter kartan.
Ring IV (2 timmar). De tysktalande ländernas, Frankrikes, Brittiska ri— kets och Förenta staternas geografi med särskild vikt lagd på kultur- och sam- hällsliv samt förbindelser med andra länder. Repetition av gymnasiekursens viktigaste delar.
Filosofi. Mål = 4-ärigt latingymnasium. Kurs. Ring IV = ring IV, 4-årigt latingymnasium.
Matematik. Mål = 4-årigt latingymnasium.
Kursfördelnin g.
Ring I—II: samma kurs som ring I—II å resp. latin— och realgymnasiet.
Biologi med hälsolära. Mål = 4-årigt latingymnasium. Kursfördelning. Ring I och III = ring I och III, fl:-årigt latingymnasium.
Fysik. Mål = 4-årigt latingymnasium.
K ursfördelning.
o
1. För lärjungar a nyspråkligt gymnasium med latin. Ring II—III = ring II—III, 4-årigt latingymnasium.
o
2. För lärjungar a nyspråkligt gymnasium utan latin. Ring I——I I = ring I—II, 4-årigt realgymnasium. Ring III (2 timmar, varav 1 timme laborationer). Magnetism och elektrici- tet (avslutad kurs); valda delar av akustiken och optiken; olika slag av strål- ning.
Kemi. Mål = 4—årigt latingymnasium. Kursfördelning.
1. För lärjungar a" nyspråkligt gymnasium med latin. Ring I = ring I, lic-årigt latingymnasium.
o
2. För lärjungar a nyspråkligt gymnasium utan latin. Ring I—II = ring I—II, 4—årigt realgymnasium.
3-årigt latingymnasium.
Ring
II
Kristendomsknnskap Modersmälet
Grekiska ................... Tyska ......
Engelska ................... Franska . . .
Historia
Filosoii Biologi med hälsolära . Fysik ....................
Teckning ................. . . 1 Musik .................... 1.5 1.5 Gymnastik med lek och idrott . . 4 4
6'5 5'5 35'5 34'5 33
Anm. 1. De lärjungar, i ring II å. latingymnasiet, som önska läsa grekiska, erhålla. under- visning i detta ämne 6 timmar i veckan. Dessa lärjungar deltaga ej i undervisningen i engelska och fysik. De lärjungar i ring IlI & samma gymnasium, som önska läsa grekiska, erhålla undervisning i detta ämne 8 timmar i veckan. Dessa lärjungar deltaga ej iundervisningcni engelska och franska.
Anm. 2. Undervisning i frivillig teckning meddelas under högst 2 timmar i veckan utom timplanen.
Anm. 3. Å gymnasiet må frivilliga laborationer i biologi, fysik och kemi kunna å. tid utom timplanen anordnas i den utsträckning, skolöverstyrelsen på därom av vederbörande rektor gjord framställning medgiver.
3-årigt latingymnasium.
Kristendomskunskap.
Mål.
Undervisningen i kristendomskunskap å gymnasiet har till uppgift att, i an- slutning till det i realskolen inhämtade och på ett sätt, som främjar lärjungar- nas religiösa och sedliga utveckling, bibringa dem en fördjupad insikt i kristen- domens historia samt i dess världs- och livsåskådning och i sammanhang där- med meddela en mera ingående kännedom om de icke kristna religionerna.
Kursfördelning.
Ring I (1 timme). Huvuddragen av den kristna religionens och kyrkans utvecklingsgång under gamla tiden och medeltiden i dess samband med den allmänna kulturella och sociala utvecklingen.
Ring II (2 timmar). Den kristna religionens och kyrkans utvecklings- gång under nyare tiden i dess samband med den allmännakulturella och so- ciala utvecklingen. Överblick av den kristna missionsverksamheten bland icke kristna folk.
Ring III (2 timmar). En orienterande framställning av de viktigare icke kristna religionerna. Den kristna tros- Och livsåskådningen mot historisk bak- grund och i dess förhållande till det nutida kultur- och samhällslivet och i sam- band med en återblick på de viktigaste momenten i kristendomens grundlägg- ning och inre utvecklingsgång.
Anm. I alla ringar bibel- och litteraturläsning som grundläggande och be- lysande moment i undervisningen. (Märk särskilt psalmens betydelse för ett historiskt studium.)
Modersmålet. Mål.
Undervisningen i modersmålet & gymnasiet har till uppgift att på den grund- val, som lagts i realskolan, vidare utveckla lärjungarnas förmåga att i tal och skrift klart ooh vårdat framställa sina tankar, göra dem närmare förtrogna med det viktigaste av den svenska litteraturen och dess utveckling samt bibringa dem någon kännedom om de nordiska frändefolkens språk och litteratur och om världslitteraturens betydelsefullaste verk.
Kursfördelning.
Ring I (4 timmar). Läsning av isländska sagor och eddasånger i över- sättning samt av valda stycken ur medeltidens, reformationstidens och stor— maktstidens svenska litteratur; i anslutning därtill litteraturhistoria; läsning av nyare svensk samt av dansk och norsk litteratur ävensom av utländsk littera— tur i översättning. Deklamation, referat och kortare föredrag. I samband med litteraturläsning och uppsatsgenomgång betydelsefullare frågor ur svensk grammatik och rörande svensk språkvård i fördjupad framställning ävensom.
särskilt i anslutning till läsning av äldre texter, språkhistoriska meddelanden till belysning av svenska språkets utveckling. Var tredje vecka en uppsats. någon gång omväxlande med en översättning från tyska eller engelska.
Ring I I (3 timmar). Läsning av valda stycken ur svenska litteraturen från frihetstidens början till och med romantiken; i anslutning därtill litteratur- historia; läsning av nyare svensk samt av dansk och norsk litteratur ävensom av utländsk litteratur i översättning. Föredrag, diskussions- och deklamations- övningar. Grammatiska, språkvårds- och språkhistoriska frågor såsom i före- gående ring. Var fjärde vecka en uppsats.
Ring III (4 timmar). Fortsättning av litteraturstudiet fram till våra da- gar; läsning av utländsk litteratur i översättning. Föredrag, diskussions- och deklamationsövningar. Sammanfattning av förut behandlade grammatiska och språkvårdsfrågor; kort översikt av svenska språkets historia. Var fjärde vecka en uppsats.
Latin.
Mål.
Undervisningen i latin å latingymnasiet har till uppgift att bibringa lär- jungarna förmåga att förstå och på. vårdad svenska återgiva lättare text även- som att, i samband med läsning av valda stycken på prosa och vers ur lämp- liga författare, giva dem någon kännedom om den romerska litteraturen samt någon inblicki den romerska kulturen i övrigt.
_ Kursfördelning. Ring I (8 timmar). Läsövningar efter elementarbok; sammanhängande läsning av lättare författare i urval eller lämplig bearbetning (omkring 25 sidor). Det viktigaste av formläran och kasusläran ; behövliga delar av syn-
taxen i övrigt, muntligt meddelade vid textläsningen. Vårterminen var sjätte vecka en skriftlig översättning från latin till svenska eller från svenska till latin.
Ring II (7 timmar). Läsning av valda stycken av Caesar eller andra i avseende på svårighet jämförliga författare, med övergång efter hand till något svårare texter, exempelvis av Livius och Cicero (omkring 50 sidor); på vår- terminen kursivläsning av lättare författare; omkring 500 vers poesi, exem- pelvis Ovidius och Vergilius. Det väsentligaste av tempus- och modusläran: tillämpningsövningar. Varannan vecka en skriftlig översättning, i regel från latin till svenska.
Ring III (8 timmar). Fortsatt läsning av latinsk prosa (omkring 60 si— dor); kursivläsning (även latinska texter av historiskt och kulturhistoriskt in- tresse från senare tid); omkring 800 vers episk och lyrisk poesi. Grammatik- kunskapen vidgad och fördjupad. Varannan vecka en skriftlig översättning från latin till svenska.
Grekiska. M ål.
Undervisningen i grekiska å latingymnasiet har till uppgift att införa lär- jungarna i språkets elementer och bibringa dem någon bekantskap med lättare författare inom den grekiska litteraturen samt någon inblick i den grekiska kulturen i övrigt.
Kursfördelning.
Ring II (6 timmar). Det huvudsakligaste av formläran; läsövningar och tillämpningsövningar; Xenofons Anabasis, omkring en halv bok, eller annan lättare prosatext till motsvarande omfång.
Ring III (8 timmar). Ytterligare omkring en och en halv bok av Xeno- fons Anabasis eller andra prosaförfattare, exempelvis Plato, till motsvarande omfång samt minst en sång av Homerus. Översikt av syntaxens viktigaste delar.
Tyska.
M äl .
Undervisningen i tyska å latingymnasiet har till uppgift att, under befästan- de och utvidgande av den kunskap i språket, som i realskolan inhämtats, ut- veckla lärjungarnas förmåga att förstå språket i tal och skrift och giva dem viss färdighet i dess muntliga och skriftliga bruk samt någon inblick i tysk litteratur och kultur.
K nrsfördelnin g.
Ring I (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; syntaxen utförligare behandlad; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning, en lättare uppsats på tyska eller en översättning till tyska.
Ring II (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; syntaxen avslutad och repeterad; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en uppsats på tyska eller en översättning till tyska.
Engelska. Mål.
Undervisningen i engelska å latingymnasiet har till uppgift att, under be— fästande och utvidgande av den kunskap i språket, som i realskolan inhämtats, utveckla lärjungarnas förmåga att förstå språket i tal och skrift och giva dem viss färdighet i dess muntliga och skriftliga bruk samt någon inblick i engelsk litteratur och kultur.
Kursfördelnin g.
Ring I (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; syntaxen utförligare behandlad; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning eller översättning till engelska.
Ring II (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; syntaxen avslutad och repeterad ; tillämpningsövningar. Var fjärde vecka en skriftlig reproduktionsövning, en uppsats på engelska eller en översättning till engelska.
Ring III (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar ; grammatik i anslutning till skriftliga övningar; tillämp- ningsövningar. Var tredje vecka en uppsats på engelska eller en översättning till engelska.
Franska.
Mål.
_ Undervisningen i franska å latingymnasiet har till uppgift att, i anslutning tlll vad som genomgåtts i realskolan, bibringa lärjungarna. gott uttal, förmåga att läsa och förstå medelsvår text och en _viss färdighet att uppfatta det talade språket ävensom att giva dem någon övning i språkets muntliga och skriftliga bruk samt någon inblick i fransk litteratur och kultur.
58 Kursfördelning. Ring I (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; formläran utförligare behandlad och repeterad; syntax i an- slutning till textläsning och skriftliga övningar; tillämpningsövningar. Ring II (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar ; syntaxen utförligare behandlad; tillämpningsövningar. Ring III (5 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör— och talövningar; syntaxen avslutad; grammatiken översiktligt repeterad ; tillämpningsövningar.
Historia.
Mål.
Undervisningen i historia å latingymnasiet har till uppgift att, i anslutning till det i realskolan inhämtade, vidga och fördjupa lärjungarnas insikter i svensk och allmän historia, med särskilt beaktande av vad som är av större betydelse för förstående av vår egen tids kultur och samhällsliv, och därunder införa dem i ett historiskt betraktelsesätt, ävensom att på grundvalen av den— na undervisning meddela dem kännedom om det nutida samhällets byggnad och verksamhet och för dem klargöra innebörden av vår tids viktigaste sociala och ekonomiska problem.
K urs fördelnin g.
Ring 1 (3 timmar). Återblick på medeltidens kulturutveckling och vik- tigare samhällsföreteelser. Nyare tidens allmänna historia till 1715 och svensk historia till 1718 i fördjupad framställning och med särskilt beaktande av så— dant, som varit av större betydelse för kultur- och samhällsutvecklingen.
Ring II (3 timmar). Allmän historia från 1715 till 1871 och svensk historia från 1718 till 1866 såsom i föregående ring.
Ring III (4 timmar). Valda partier ur antikens historia i vidgad och för— djupad framställning. Tiden från 1871 till våra dagar. Sammanfattande re- petition särskilt av tiden efter 1789. Svensk historia från 1866 till våra dagar jämte sammanfattande repetition av viktigare partier ur Sveriges historia under nyare tiden. Samhällslära: det nutida samhällets sociala byggnad; vik- tigare sociala rörelser och organisationsformer; social lagstiftning; några av det ekonomiska livets viktigaste företeelser; Sveriges statsförfattning och för- valtning ; något om de viktigare kulturländernas statsskick.
Anm. I varje ring behandlas lämpliga delar av de skandinaviska grann- ländernas historia i sammanhang med Sveriges historia.
Geografi.
Mål. Undervisningen i geografi å latingymnasiet har till uppgift att, på grund— valen av det i realskolan inhämtade och under utvecklande av lärjungarnas förmåga att uppfatta sambandet mellan natur och kultur, meddela fördjupad kännedom om de stora natur- och kulturområdena.
Kurs.
Ring I (2 timmar). Översikt av jordens stora naturgeografiska områden. Jordens viktigaste råvarutillgångar och i anslutning därtill lämpliga delar av den allmänna kulturgeografien: åkerbruk, industri, samfärdsel m. m. Vik-
tiga delar av Europas och de främmande världsdelarnas geografi till utfyl- lande av kursen i realskolans avslutningsklass. Människans utbredning över jordytan; jordens folkslag.
Filosofi. Mål.
Undervisningen i filosofi har till uppgift att giva lärjungarna en efter ungdomsålderns behov lämpad orientering över själslivets viktigaste företeel- ser med särskild hänsyn till personlighetslivet, göra dem bekanta med de vik— tigaste lagarna för ett formellt riktigt tänkande samt meddela någon känne- dom om filosofiska tankeriktningar i olika tider.
K nrs.
Ring III (2 timmar). Huvuddragen av läran om själslivet. De vikti- gaste lagarna för ett formellt riktigt tänkande med tillämpning på vetenskap- liga forskningsmetoder. Någon kännedom om betydelsefullare filosofiska tanke- riktningar under olika tider.
Biologi med hälsolära.
Mål.
Undervisningen i biologi med hälsolära å latingymnasiet avser att bibringa lärjungarna ökad kunskap om de levande varelsernas organisation och vikti- gaste livsyttringar, med särskilt beaktande av sådana kunskapselement, som äro ägnade att giva inblick i utvecklingsläran och ärftlighetsforskningen.
Kurs.
Ring II (3 timmar, varav 1 timme laborationer var eller varannan vecka). Cellen och dess livsyttringar samt det viktigaste av vävnadsläran; mikroorga- nismerna och deras betydelse för människan; de flercelliga djurens, särskilt ryggradsdjurens embryonala utveckling; viktigare delar av ärftlighetsläran. Kort historisk framställning av utvecklingsläran med belysande exempel från anatomi, embryologi, paleontologi samt djur- och växtgeografi.
Fysik. Mål .
Undervisningen i fysik å latingymnasiet har till uppgift att, i anslutning till det i realskolan inhämtade, göra lärjungarna närmare bekanta med särskilt viktiga företeelser, erfarenhetslagar och teorier inOm fysikens betydelsefullaste områden jämte praktiska tillämpningar av allmännare betydelse och på samma gång bibringa dem någon förtrogenhet med experimentell undersökningsmetod.
K nrsfördelnin g.
Ring I (2 timmar, varav 1 timme laborationer varannan vecka). Läran om vätskors och gasers jämvikt; värmeläran jämte grunddragen av meteorologien.
Ring II (2 timmar, varav 1 timme laborationer varannan vecka). Magne— tism och elektricitet; valda delar av akustiken och optiken; olika slag av strål- lung.
3—årig't realgymnasium.
Ring
Kristendomskunskap Modersmålet
Tyska . . Engelska .
Franska
Historia .
Geografi .
Filosofi
Matematik . . Biologi med hälsolära . Fysik
Kemi
Teckning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 2 2 Musik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1'5 1'5 l Gymnastik med lek och idrott . . . . . . . . . 4 4 4
7'5 7'5 7 37-5 %& 35
Anm. 1. Vid de läroverk, där detta är i vederbörlig ordning medgivet, må de lärjungari ring III å realgymnasiet, som önska begagna sig av möjligheten till ytterligare specialisering inom den naturvetenskapliga ämnesgruppen, erhålla undervisning i biologi 5 timmar i veckan, i geografi 3 timmar i veckan, i fysik ytterligare 1 timme och i kemi ytterligare 2 timmar i veckan. Dessa. lärjungar deltaga ej i undervisningen i engelska och matematik.
Anm. 2. Undervisning i frivillig teckning meddelas under högst 2 timmar ivecknn utom tim- planen. _
Anm. 3. Å gymnasiet må frivilliga laborationer i biologi, fysik och kemi kunna ä tid utom timplanen anordnas i den utsträckning, skolöverstyrelsen på. därom av vederbörande rektor gjord framställning medgiver.
Bil. 10 b.
3-årigt realgymnasium.
Kristendomskunskap.
Mål = S-årigt latingymnasium.
Kurs-fördelning. Ring I—III = ring I—III, 3-årigt latingymnasium.
Modersmålet.
Mål = 3—årigt latingymnasium.
, Kwsfördelning. Bing I—III = ring I—III, 3-årigt latingymnasium.
Tyska.
Mål.
Undervisningen i tyska å realgymnasiet har till uppgift att, under befästan- de av den kunskap i språket. som i realskolan inhämtats, utveckla lärjungarnas förmåga att förstå språket i tal och skrift och giva dem ytterligare övning i ilesls muntliga och skriftliga bruk samt någon inblick i tysk litteratur och cu tur.
Kurs.
Ring [ (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; syntaxen översiktligt genomgången och repeterad; tillämp- ningsövningar. Var fjärde vecka en skriftlig reproduktionsövning, en lättare uppsats på tyska eller en översättning till tyska.
Engelska.
Mål = 3-årigt latingymnasium.
Kursförd'elning. Ring I = ring I, 3—årigt latingymnasium. Ring II_ (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör— och talövningar; syntaxen avslutad och repeterad; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en uppsats på engelska. eller en översättning till engelska.
Ring I II (2 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- oeh talövningar.
Franska.
Mål.
Undervisningen i franska å realgymnasiet har till uppgift att, i anslutning till vad som genomgåtts i realskolan, bibringa lärjungarna gott uttal, förmåga att läsa och förstå lättare text och en viss färdighet att uppfatta det talade äprlitkEt ävensom att giva dem någon övning i språkets muntliga och skriftliga
ru .
K ursfördelning.
Ring I = ring I, 3-årigt latingymnasium. Ring II (3 timmar). Läsning av valda författare; hör- och talövningar; grammatikens viktigaste kapitel översiktligt repeterade; tillämpningsövningar.
Historia. Mål = 3-ärigt latingymnasium.
Kurs fördelnin g.
Ring II (3 timmar). Allmän historia: nyare tiden till 1789. Svensk histo- ria: tiden till 1792 med särskilt beaktande av sådant, som varit av större bety- delse för kultur- och samhällsutvecklingen. .
Ring Ill (4 timmar). Allmän historia: från 1789 till närvarande tid. Svensk historia: från 17 92 till närvarande tid. Sammanfattande repetition av viktigare partier ur nyare tidens historia med särskilt beaktande av tiden efter 1789 samt av Sveriges inre samhällsutveckling. Samhällslära: det nutida sam- hällets sociala byggnad; Viktigare sociala rörelser och organisationsformer; so- cral lagstiftning; några av det ekonomiska livets viktigaste företeelser; Sveriges statsförfattning och förvaltning; något om de viktigare kulturländernas stats- skick.
Anm. I varje ring behandlas lämpliga delar av de skandinaviska grann- ländernas historia i sammanhang med Sveriges historia.
Geografi. Mål = 3-årigt latingymnasium.
Kurs. Ring I = ring I, S-årigt latingymnasium.
Differentierade linjen.
M ål .
Undervisningen i geografi å. den differentierade linjen har till uppgift att, på. grundvalen av tidigare inhämtade kunskaper, meddela en vidgad och för- djupad insikt i fysisk geografi och geologi.
Kurs.
Ring III (3 timmar). Några huvuddrag av mineralogien och petrogra- fien. De geologiska perioderna; berggrundens geografi. Kvartärgeologi i vid- gad framställning. Allmän fysisk geografi med växt- och djurgeografi. En mera ingående behandling av jordens stora naturgeografiska områden.
Filosofi.
Mål = 3—årigt latingymnasium.
Kurs. Ring III = ring III, 3-årigt latingymnasium.
Matematik. Mål.
Undervisningen i matematik å realgymnasiet har till uppgift att, i anslut— ning till det i realskolan inhämtade, meddela lärjungarna insikter i elementär algebra och plangeometri, i plan trigonometri, stereometri och plan analytisk geometri samt i de första grunderna av differentialräkning jämte färdighet att behandla uppgifter, tillhörande området för den genomgångna kursen, och att därvid bibringa dem förtrogenhet med den art av tänkande, som är utmärkande för den matematiska vetenskapen.
K urs fördelnin g .
Ring I (7 timmar). Sammanfattning och utvidgning av det förut genom- gångna i bokstavsräkning; kvadratrötter; ekvationer av andra graden med en eller flera obekanta med tillämpningar särskilt på planimetrien; enkla nume— riska rotekvationer; aritmetiska och geometriska serier; rötter, potenser och logaritmer (påbörjad kurs). Användning av rätvinkliga koordinater för stu- dium av enkla funktioner. Likformighetsläran. Var fjärde vecka ett skrift— ligt arbete.
Ring II (6 timmar). Rötter, potenser och logaritmer. Sammansatt ränta. Plan trigonometri. Införande av begreppet derivata med tillämpning på enklare funktioner och deras kurvor. Analytiskt-geometrisk behandling av råga linjen. Rymdgeometri (påbörjad kurs). Var tredje vecka ett skriftligt ar ete.
Ring III (7 timmar). Rymdgeometri (fortsatt kurs). Fortsatt använd- ning av begreppet derivata på enkla geometriska uppgifter. Analytiskt-geo- metrisk behandling av de viktigaste egenskaperna hos andragrads kurvor. Sammanfattande repetition av de viktigaste delarna av föregående ringars kur— ser. Varannan vecka ett skriftligt arbete.
Biologi med hälsolära. Mål = 3—årigt latingymnasium.
Kurs.
Ring II = ring II, 3-årigt latingymnasium.
Differentierade linjen. Mål.
Undervisningen i biologi med hälsolära å differentierade linjen avser att meddela lärjungarna en fördjupad och mera omfattande, i möjligaste män på
egna iakttagelser grundad kunskap om de levande varelsernas organisation och viktigaste livsyttringar, med beaktande jämväl av sådana kunskapselement, som äro ägnade att giva dem en djupare inblick i utvecklingsläran och ärft- lighetsforskningen.
Kurs.
Ring III (5 timmar, varav 1 a 2 timmar laborationer). De viktigaste grup- perna inom växt och djurriket, med utgångspunkt från de lägsta formerna; jämförande framställning av djurens organ och dessas förrättningar. Viktiga paleontologiska typer. Djur- och växtgeografi med särskild hänsyn till sven— ska förhållanden.
Anm. Lärjungar-na å differentierade linjen skola under sommaren mellan ring II och ring III insamla växter.
Fysik. Mål .
Undervisningen i fysik å realgymnasiet har till uppgift att bibringa lär- jungarna sammanhängande kännedom om de viktigaste företeelserna, erfaren- hetslagarna och teorierna inom fysikens olika områden jämte praktiska till— lämpningar av allmännare betydelse och på samma gång giva dem förtrogen- het med experimentell undersökningsmetod.
Kursfördelning. Ring I (4 timmar, varav 1 timme laborationer). Statikens viktigaste feno—
men. Värmeläran jämte grunddragen av meteorologien.
Ring II (3 timmar, varav 1 timme laborationer). Magnetism och elektri- citet. Geometrisk optik. Var fjärde vecka ett skriftligt arbete.
Ring Ill (5 timmar, varav 1 timme laborationer). Vågrörelselära. Akustik. Växelströmsläran något utförligare behandlad. Spektralanalys. Grunddragen av läran om ljusets interferens, böjning och polarisation. Olika slag av strål— ning. Geodynamik. Sammanfattande repetition. Var fjärde vecka ett skrift- ligt arbete.
Differentierade linjen.
Ring III (ytterligare 1 timme). Närmare behandling av partier ur fysiken, valda från synpunkten av den differentierade linjens allmänna bildningsmål. Övningar i fysikalisk problemlösning.
Kemi. Mål.
Undervisningen i kemi å realgymnasiet har till uppgift att, i anslutning till det i realskolan inhämtade, bibringa lärjungarna en sammanhängande och, i 5 den mån det är möjligt, på experiment grundad kännedom om de Viktigaste ; kemiska företeelserna, lagarna och teorierna jämte praktiska tillämpningar av ' allmännare betydelse.
Kursfördelning.
Ring I (3 timmar, varav 1 timme laborationer). Metalloiderna och alkali— metallerna samt deras viktigaste föreningar; i sammanhang med den systema-
tiska behandlingen kemiens lagar och teorier, i den mån behovet av en närmare kännedom om dem gör sig gällande.
Ring II (3 timmar, varav 1 timme laborationer). Återstående metaller och deras viktigaste föreningar; lagar och teorier såsom i föregående ring.
Ring Ill (2 timmar). Organisk kemi. Något om de radioaktiva ämnena och atomforskningen. Sammanfattande översikt av den allmänna kemiens viktigaste satser. Repetition.
Differentierade linjen.
Ring III (ytterligare 2 timmar, varav 1 timme laborationer var eller var- annan vecka). Valda kapitel ur den oorganiska och organiska kemien med tekniska tillämpningar.
55%... ;3186
la u
3-årigt nyspråkligt gymnasium.
a. Med latin.
Summa
Kristendomsknnskap
Modersmålet
Latin
Tyska. .................... Engelska. .
Franska
Historia .
MODO'IOJODOJOSLO
Geografi Filosofi
Biologi med hälsolära ' ............. Fysik ...................
wool
ta 0
Teckning ........ 1 l 1'5 l'ö Gymnastik med lek och idrott ......... 4 4 6'5 6'5 35-5 ] 35-5
Anm. 1. Undervisning i frivillig teckning meddelas under högst 2 timmar i veckan utom tim- planen.
Anm. 2. Å gymnasiet må. frivilliga laborationer i biologi, fysik och kemi kunna å. tid utom timplanen anordnas i den utsträckning, skolöverstyrelsen på därom av vederbörande rektor gjord framställning medgiver.
Bil. 11 ?)
[>,-årigt nyspråkligt gymnasium.
1). Utan latin.
v—J H v—l
N'
Kristendomskunskap Modersmälet
Engelska .................. Franska
Historia
Geografi ........
Filosofi
lMOJOäODCOU—DN) NLOPOÄWOQF
!
Biologi med hälsolära .............
Fysik ....................
N) O
Teckning ................... 1 1 Ni 1'5 Gymnastik med lek och idrott ......... 4 4 6'5 6'5 36-5 3.5'5
Anm. 1. Undervisning i frivillig teckning meddelas under högst 2 timmar i veckan utom tim- planen.
Anm. 2. Å gymnasiet må. frivilliga laborationer i biologi, fysik och kemi kunna. å tid utom timplanen anordnas i den utsträckning, skolöverstyrelsen på. därom av vederbörande rektor gjord framställning medgiver.
Bil. 11 c.
3-årigt nyspråkligt gymnasium. (Med och utan latin.) Kristendomskunskap. Mål = 3-årigt latingymnasium.
Kursfördelning. Ring I—III = ring I—III, 3-årigt latingymnasium.
Modersmålet.
Mål = 3-årigt latingymnasium.
Km'sfördelning. Ring I—III =ring I—III, 3—årigt latingymnasium.
Latin?) Mål. Undervisningen i latin å nyspråkliga gymnasiet har till uppgift att i an- slutning till enkla texter bibringa lärjungarna grunddragen av grammatiken och det elementäraste av ordförrådet samt därigenom möjliggöra ett fördjupat studium av de moderna kulturspråken.
Kursfördelning.
Ring I = ring I, 3-årigt latingymnasium. Ring II (3 timmar). Läsning av valda stycken av Caesar eller andra i avseende på. svårighet jämförliga författare (omkring 20 sidor); omkring 200 vers poesi, exempelvis Ovidius. Det väsentligaste av tempus- och modusläran; tillämpningsövningar.
Tyska. Mål.
_ Undervisningen i tyska å nyspråkliga gymnasiet har till uppgift att, under befästande och utvidgande av den kunskap i språket, som i realskolan inhäm- tats, utveckla lärjungarnas förmåga att förstå. språket i tal och skrift och giva dem någorlunda god färdighet i dess muntliga och skriftliga bruk samt en viss kännedom om tysk litteratur och kultur.
1) Å nyspråkligt gymnasium med latin.
Knrsfördelnin g.
Ring I—II =ring I—II, 3-årigt latingymnasium. Ring Ill (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore. Studium av valda partier ur den tyska litteraturens främsta verk i litteratur- historisk belysning; läsning i hemmet av litteraturverk, valda i samråd med läraren; i samband med litteraturstudiet deklamation, referat och föredrag på. tyska.
Engelska. Mål. Undervisningen i engelska å nyspråkliga gymnasiet har till uppgift att, un- der befästande och utvidgande av den kunskap i språket, som i realskolan in— hämtats, utveckla lärjungarnas förmåga att förstå språket i tal och skrift och giva dem någorlunda god färdighet i dess muntliga och skriftliga bruk samt en viss kännedom om engelsk litteratur och kultur.
K nrsfördelning.
Ring I (3 resp. 4 timmar) : ring I, 3-årigt latingymnasium. Ring H = ring II, 3-årigt latingymnasium. Ring Ill (5 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore. Studium av valda partier ur den engelska litteraturens främsta verk i littera- turhistorisk belysning; läsning i hemmet av litteraturverk, valda i samråd med läraren; i samband med litteraturstudiet deklamation. referat och föredrag på engelska. Grammatik i anslutning till skriftliga övningar. Var tredje vecka en uppsats på engelska eller en översättning till engelska.
Franska.
Mål.
Undervisningen i franska å nyspråkliga gymnasiet har till uppgift att, i anslutning till vad som genomgåtts i realskolan, bibringa lärjungarna gott uttal, förmåga att förstå språket i tal och skrift, en viss färdighet i dess munt- liga och skriftliga bruk samt någon kännedom om fransk litteratur och kultur.
K nrsfördelnin g.
Ring I (3 resp. 4 timmar) = ring I, 3-årigt latingymnasium. Ring II (5 resp. 6 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tem— pore; hör- och talövningar; syntaxen utförligare behandlad; tillämpningsöv- ningar. Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning eller översättning till franska.
Ring Ill (6 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore. Studium av valda partier ur den franska litteraturens främsta verk i littera- turhistorisk belysning; läsning i hemmet av litteraturverk, valda i samråd med läraren; i samband med litteraturstudiet deklamation och referat på franska. Grammatiken avslutad och repeterad; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en uppsats på franska eller en skriftlig översättning till franska.
Historia.
Mål = S-årigt latingymnasium.
Ring I = ring I, 3-årigt latingymnasium. Ring II = ring II, 3-årigt latingymnasium. Ring III (4 timmar). Valda partier ur Tysklands, Frankrikes, Englands och Förenta staternas nyare historia i vidgad och fördjupad framställning. Svensk historia från 1866 till våra dagar jämte sammanfattande repetition av viktigare partier av Sveriges historia under nyare tiden. Samhällslära: det nutida samhällets sociala byggnad; viktigare sociala rörelser och organisations— former; social lagstiftning; några av det ekonomiska livets viktigaste före- teelser; Sveriges statsförfattning och förvaltning; något om de viktigare kul- turländernas statsskick.
Anm. I varje ring behandlas lämpliga delar av de skandinaviska grann- ländernas historia i sammanhang med Sveriges historia.
Geografi. Mål.
Undervisningen i geografi å. nyspråkliga gymnasiet har till uppgift att, på grundvalen av det i realskolan inhämtade och under utvecklande av lärjungar- nas förmåga att uppfatta sambandet mellan natur och kultur, meddela en vidgad och fördjupad kunskap om jorden i dess helhet, om de stora natur- och kulturområdena, deras naturtillgångar och näringsliv samt om den politiska geografien med särskild hänsyn till de ledande kulturfolken.
Knrsfördelning. Alternativ 1.
Ring I = ring I, 3-årigt latingymnasium. Ring II (2 timmar). Valda delar av kulturgeografien i vidgad framställ— ning. Jordens naturliga produktionsområden. Skandinavien som närings- geografiskt område. Sveriges kartverk. Kartprojektioner. Repetition av jorden efter kartan.
Ring III (2 timmar). De tysktalande ländernas, Frankrikes, Brittiska rikets och Förenta staternas geografi med särskild vikt lagd på kultur- och samhälls- liv samt förbindelser med andra länder. Repetition av gymnasiekursens Vik- tigaste delar.
Alternativ 2. (Genomgående kursfördelning.)
Ring I (2 timmar). Översikt av jordens naturgeografiska områden och produktionsområden. Allmän kulturgeografi i vidgad framställning. Männi- skans utbredning över jordytan; jordens folkslag. Valda områden i främmande världsdelar, särskilt ur synpunkten av deras allmänna betydelse och deras vikt för Sverige (påbörjad kurs).
Ring II (2 timmar). Valda områden i främmande världsdelar (avslutad kurs). Repetition av jorden efter kartan. Skandinavien som näringsgeogra- fiskt område. Sveriges kartverk. Kartprojektioner.
Ring III (2 timmar). De tysktalande ländernas, Frankrikes, Brittiska. rikets och Förenta staternas geografi med vikt lagd på deras ekonomiska liv och för- bindelser med andra länder och framför allt på deras kultur- och samhällsliv. Repetition av gymnasiekursens viktigaste delar.
Filosofi.
Mål = 3-årigt latingymnasium.
Kurs. Ring III = ring III, 3—årigt latingymnasium.
Matematik?)
Mål. Undervisningen i matematik å nyspråkliga gymnasiet har till uppgift att, i anslutning till det i realskolan inhämtade, giva lärjungarna ytterligare insikt och färdighet i räkning, särskilt med tillämpning på uppgifter från det praktiska livet, samt öka deras förtrogenhet med funktionsbegreppet och deras kunskap i elementär geometri. Kurs. '
Ring I (5 timmar). Kvadratrötter; proportionella tal; grafisk framställ- ning av förstagrads funktioner och de enklaste potensfunktionerna samt till- lämpning på desamma av begreppen direkt och omvänd proportionalitet. Lik— formiga trianglar samt trigonometrisk behandling av rätvinkliga trianglar; rymdgeometriska beräkningsuppgifter.
Biologi med hälsolära. Mål = 3-årigt latingymnasium. Kurs. Ring II = ring II, 3—årigt latingymnasium.
Fysik. Mål: på båda linjerna = 3-årigt latingymnasium.
Kursfördclning. Ring IFII = ring I—II, 3-årigt latingymnasium.
Kemi?) IlIål.
Undervisningen i kemi å nyspråkliga gymnasiet har till uppgift att, i anslut- ning till det i realskolan inhämtade, bibringa lärjungarna vidgad kännedom om de viktigaste företeelserna, lagarna och teorierna inom den oorganiska kemiens område jämte praktiska tillämpningar av allmännare betydelse.
1) Ä nyspråkligt gymnasium utan latin.
K ursfördelning.
Ring I (2 timmar, varav 1 timme laborationer varannan vecka). Metalle- iderna och deras viktigaste föreningar; i sammanhang härmed vidgad känne- dom om kemiens allmänna lagar och teorier, i den mån behovet därav gör sig gällande i undervisningen; tekniska tillämpningar.
Ring II (2 timmar, varav 1 timme laborationer varannan vecka). De för— nämsta metallerna och deras viktigaste föreningar; lagar och teorier såsom i föregående ring; tekniska tillämpningar.
C. Lyceiformer (jfr avd. D). 7-årigt latin-, real- och nyspråkligt lyceum.
, Klass Amnen
4 &
&
Kristendomskunskap. . . Modersmålet
CU
! A av
Grekiska ......
Tyska .......
3 3 3
U:!
Engelska ......
UTDäC—DOOQOWUSQD USWCDODODDJ ODCUODMBMBODDDW—
Historia
& & |
Geograii ......
&
Filosofi
val
01
Matematik R
..... lN
Biologi med hälsolära
OJ Ut
lmwwonumppul DDR-il
I
& _:
L Teckning. . . . . . R N 2 1 2 Musik ..... . . . . . . . . 1.5 Gymnastik med lek och
idrott 4
Praktiskt arbete för gossar . —
Hushållsgöromål. . . . . . — — L 6'5 L 5'5 R 7'5 R 75 6'5 5"5 Nå Nå 7'5 715 L 355 L 32'5 R %& R 34'5 35'5 32" N; Nj & 36'5 34'5
Anm. 1. De lärjungar i klass 5 5. latinlyceet, som önska läsa grekiska, erhålla undervisning i detta ämne 5 timmar i veckan. Dessa lärjungar deltaga ej i undervisningen i fysik och matematik. De lärjungar i klass 6 5. samma. lyceum, som önska läsa. grekiska., erhålla undervisning i detta ämne 5 timmar i veckan. Dessa lärjungar deltaga ej i undervisningen i engelska och fysik. De lärjungar i klass 7 å, latinlyceuni, som önska läsa grekiska, erhålla undervisning i detta ämne 6 timmar i veckan. Dessa lärjungar deltaga ej i undervisningen i engelska och i endast 3 timmars undervis- ning i franska. '
Anm. 2. Vid läroverk, där detta är i vederbörlig ordning medgivet, må. de lärjungar i klass 7 å. reallyceet, som önska begagna sig av möjligheten till ytterligare specialisering inom den naturveten- skapliga ämnesgruppen, erliålla undervisning i biologi 5 timmar i veckan, i geografi 3 timmari veckan, i fysik ytterligare 1 timme och i kemi ytterligare 1 timme i veckan. Dessa lärjungar del- taga ej i undervisningen i engelska och matematik.
Anm. 3. För de lärjungar, som behöva fortsatt undervisning i välskrivning, skall få. tid utom timplanen dylik undervisning anordnas, med skyldighet för nämnda lärjungar att i den utsträckning, som anses erforderlig, deltaga i denna undervisning.
Anm. 4. Undervisning i frivillig teckning meddelas under högst 2 timmar i veckan utom tim- planen.
Anm. 5. För lärjungar i klasserna 1—3 mä å tid utom timplanen anordnas frivillig undervisning i manlig och kvinnlig slöjd till den omfattning, skolöverstyrelsen på. därom av vederbörande rektor gjord framställning medgiver.
Anm. 6. Å lyceet må frivilliga laborationer i biologi, fysik och kemi kunna å. tid utom tim- planen anordnas i den utsträckning, skolöverstyrelsen på därom av vederbörande rektor gjord fram- ställning medgiver.
G-årigt latinlyceum A.
Kristendomsknnskap Modersmälet
Latin
Grekiska .
Tyska . .
Engelska .
Franska
Historia
Geograd Filosofi
Matematik . . . . . Biologi med hälsolära . Fysik
Kemi
Teckning. . . . . . . . . . . . . . . . 2 2 l 1 -— — Musik . . . . . . . . . . . . . . . . . 1'5 l'ö 1'5 1'5 1'5 1 Gymnastik med lek och idrott . . . . . . 4 4 4 4 4 4
7'5 7'5 6'5 6'5 5'5 5 35-5 365 36-5 36-5 34-5 32
Anm. 1. De lärjungar i klass 5 å. latinlyceet, som önska läsa grekiska, erhålla undervisning i detta ämne 6 timmar i veckan. Dessa lärjungar deltaga ej i undervisningen i engelska och fysik. De lärjungar i klass 6 å. samma lyceum, som önska läsa grekiska, erhålls. undervisning i detta ämne 7 timmar i veckan. Dessa lärjungar deltaga ej iundervisningen i engelska och i endast 3 timmars undervisning i franska.
Anm. 2. För de lärjungar, som behöva fortsatt undervisning i välskrivning, skall å. tid utom timplanen dylik undervisning anordnas, med skyldighet för nämnda lärjungar att i den utsträck- ning, som anses erforderlig, deltaga i denna undervisning.
Anm. 3. Undervisning i frivillig teckning meddelas under högst 2 timmar i veckan utom tim- planen.
Anm. 4. För lärjungar i klasserna 1—3 må. ä tid utom timplanen anordnas frivillig under- visning i manlig och kvinnlig slöjd till den omfattning, skolöverstyrelsen på. därom av veder- börande rektor gjord framställning medgiver.
Anm. 5. Å lyceet må. frivilliga laborationer i biologi, fysik och kemi kunna %. tid utom tim- planen anordnas i den utsträckning, skolöverstyrelsen pä därom av vederbörande rektor gjord framställning medgiver.
G-åri gt latinlyceum A.
Kristendomskunskap.
Mål.
Undervisningen i kristendomskunskap å lyceet har till uppgift att, i anslut- ning till det i folkskolan inhämtade och på ett sätt, som främjar lärjungarnas religiösa och sedliga utveckling, bibringa dem en fördjupad insikt i kristen- domens historia samt i dess världs- och livsåskådning och i sammanhang där- med meddela kännedom om de icke kristna religionerna.
Kursfördelning.
Klass 1 (2 timmar). Sammanfattande framställning av Jesu liv och verk— samhet. Aposteln Paulus och skildringar från kristendomens grundläggnings- tid i anslutning till läsning av Apostlagärningarna. Tidsbilder och personlig- heter ur den kristna religionens och kyrkans historia under gamla tiden.
Klass 2 (2 timmar). Tidsbilder och personligheter ur den kristna religio— nens och kyrkans historia under medeltiden och reformationstiden.
Klass 3 (1 timme). Tidsbilder och personligheter ur den kristna religio- nens och kyrkans historia under 1600- och 1700-talen. Profetismen och i sam- band därmed huvuddragen av den gammaltestamentliga litteraturens historia.
Klass 4 (1 timme). Jesu liv och verksamhet mot historisk bakgrund och i samband därmed huvuddragen av den nytestamentliga litteraturens historia.
Klass 5 (2 timmar). Tidsbilder och personligheter ur den kristna religio- nens och kyrkans historia under 1800- och 1900-talen. Den kristna missions- verksamheten bland icke kristna folk. Kort översikt av viktigare icke kristna religionsformer.
Klass 6 (2 timmar). Återblick på den kristna religionens och kyrkans historia med behandling företrädesvis av sådana moment, som äro särskilt ägnade att belysa kristendomens inre utvecklingsgång och dess samband med den allmänna kulturutvecklingen. Den kristna tros- och livsåskådningen mot historisk bakgrund och i dess förhållande till det nutida kultur- och samhälls— ivet.
Anm. I alla klasser bibel- och litteraturläsning som grundläggande och be- lysande moment i undervisningen. (Märk särskilt psalmens betydelse för ett historiskt studium.)
Modersmålet.
Mål. .
Undervisningen i modersmålet å lyceet har till uppgift att på den grundval, som lagts i folkskolan, Vidare utveckla lärjungarnas förmåga att i tal och skrift klart och vårdat framställa sina tankar, göra dem närmare förtrogna med det viktigaste av den svenska litteraturen och dess utveckling samt bibringa dem någon kännedom om de nordiska frändefolkens språk och litteratur och om världslitteraturens betydelsefullaste verk.
Klass 1 (6 timmar). Läsning av litterärt värdefulla stycken med klart och enkelt språk; muntligt redogörande för egna erfarenheter och återgivande av förut behandlade berättelser och skildringar; framsägning av inlärda styc- ken i bunden eller obunden form; välläsningens allmänna grunder. Form- och satslära med tillämpningsövningar; rättstavnings-, interpunktions- och upp- satsövningar. Var tredje vecka en mindre uppsats.
Klass 2 (4 timmar). Läsning av valda stycken ur nyare svensk litteratur; fortsatta övningar i språkets muntliga behandling. Elementerna av versläran. Behandlingen av lånord i svenskan. Form- och satslära med tillämpnings- övningar; rättstavnings-, interpunktions- och uppsatsövningar. Var tredje vecka en uppsats.
Klass 3 (3 timmar). Läsning av utförligare svenska litteraturverk —— helt eller delvis — från 1800- och 1900-talen; isländska sagor och eddasånger i översättning ävensom valda stycken ur medeltidens svenska litteratur; i anslut- ning därtill litteraturhistoria. Ovningar i muntlig framställning: deklamation, referat och kortare föredrag. Form- och satsläran avslutad och repeterad; tillämpningsövningar. I samband med litteraturläsning och uppsatsgenom- gång betydelsefullare frågor ur svensk grammatik och rörande svensk språk- vård i fördjupad framställning ävensom, särskilt i anslutning till läsning av äldre texter, språkhistoriska meddelanden till belysning av svenska språkets utveckling. Var tredje vecka en uppsats, någon gång omväxlande med en över- sättning från tyska eller engelska.
Klass 4 (3 timmar). Läsning av valda stycken ur svenska litteraturen från nyare tidens början till och med gustavianska tiden; i anslutning därtill litteraturhistoria; stycken ur nyare svensk samt ur dansk och norsk litteratur: läsning av utländsk litteratur i översättning. Övningar i muntlig framställ— ning såsom i föregående klass. Grammatiska, språkvårds— och språkhistoriska frågor såsom i föregående klass. Var fjärde vecka en uppsats eller en över- sättning såsom i föregående klass.
Klass 5 (3 timmar). Läsning av valda stycken ur svenska litteraturen från 1800-talets förra hälft; i anslutning därtill litteraturhistoria ; stycken ur nyare svensk samt ur dansk och norsk litteratur ävensom läsning av utländsk litteratur i översättning. Föredrag, diskussions- och deklamationsövningar. Grammatiska, språkvårds- och språkhistoriska frågor såsom i föregående klass. Var fjärde vecka en uppsats.
Klass 6 (4 timmar). Fortsättning av litteraturstudiet fram till våra da- gar; läsning av utländsk litteratur i översättning. Föredrag, diskussions- och deklamationsövningar. Sammanfattning av förut behandlade grammatiska och språkvårdsfrågor; kort översikt av svenska språkets historia. .Var fjärde vecka en uppsats.
Latin.
Mål.
Undervisningen i latin å latinlyceet har till uppgift att bibringa lärjungarna förmåga att förstå och på vårdad svenska återgiva lättare text ävensom att, i samband med läsning av valda stycken på prosa och vers ur lämpliga författare, giva dem någon kännedom om den romerska litteraturen samt någon inblick i den romerska kulturen i övrigt.
Kursfördelning. Klass 3 (6 timmar). Läsövningar efter elementarbok; sammanhängande läsning av lättare författare i urval eller lämplig bearbetning (omkring 15
sidor). Det viktigaste av formläran och kasusläran ; behövliga delar av syn— taxen i övrigt, muntligt meddelade vid textläsningen.
Klass 4 (6 timmar). Läsning av valda stycken av Caesar eller andra i avseende på svårighet jämförliga författare (omkring 20—30 sidor), Livius på- börjad; omkring 500 vers poesi, exempelvis Ovidius. Det väsentligaste av tempus- och modusläran; tillämpningsövningar. Var fjärde vecka en lättare skriftlig översättning, i regel från latin till svenska.
Klass 5 (5 timmar). Fortsatt läsning av latinsk prosa, exempelvis Livius och Cicero (omkring 50 sidor) ; kursivläsning av lättare författare; 400—500 vers poesi, exempelvis Vergilius. Grammatikkunskapen vidgad och fördjupad. Varannan vecka en skriftlig översättning från latin till svenska.
Klass 6' (6 timmar). Fortsatt läsning av latinsk prosa (omkring 50 sidor); kursivläsning (även latinska texter av historiskt och kulturhistoriskt intresse från senare tid); 600—700 vers företrädesvis lyrisk poesi. Varannan vecka en skriftlig översättning från latin till svenska.
Grekiska.
Mål.
Undervisningen i grekiska å latinlyceet har till uppgift att införa lärjun- garna i språkets elementer och bibringa dem någon bekantskap med lättare författare inom den grekiska litteraturen samt någon inblick i den grekiska kulturen i övrigt.
K ursfördelnin 9.
Klass 5 (6 timmar). Det huvudsakligaste av formläran; läsövningar och tillämpningsövningar; Xenofons Anabasis, omkring en halv bok, eller annan lättare prosatext till motsvarande omfång.
Klass 6 (7 timmar). Ytterligare omkring en och en halv bok av Xenofons Anabasis eller andra prosaförfattare, exempelvis Plato, till motsvarande om— dållg samt minst en sång av Homerus. Översikt av syntaxens viktigaste
e ar.
Tyska.. Mål .
Undervisningen i tyska å latinlyceet har till uppgift att bibringa lärjun- garna gott uttal, förmåga att förstå språket i tal och skrift, en viss färdighet i dess muntliga och skriftliga bruk samt någon inblick i tysk litteratur och kultur.
K arsfördelning.
Klass 1 (7 timmar). Uttals- och läsövningar; hör- och talövningar; form— lära; tillämpningsövningar.
Klass 2 (5 timmar). Läsning av lättare texter; hör- och talövningar; formläran avslutad; syntax i anslutning till den lästa texten; tillämpnings- övningar; lätta skriftliga reproduktions- och översättningsövningar i nära an- slutning till läst text. ,
Klass 3 (4 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; formläran repeterad; syntax i anslutning till textläsning och skrivning; tillämpningsövningar. Varannan vecka en skriftlig reproduktions- övning eller översättning till tyska.
Klass 4 (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; syntaxen utförligare behandlad; tillämpningsövningar. Var
tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning, en lättare uppsats på tyska eller en översättning till tyska.
Klass 5 (4 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; syntaxen avslutad och repeterad; tillämpningsövningar. Var fjärde vecka en uppsats på tyska eller en översättning till tyska.
Engelska. Mål. Undervisningen 1 engelska a latinlyceet har till uppgift att bibringa lärjun- garna gott uttal, förmåga att förstå språket 1 tal och skrift, en viss färdighet i dess muntliga och skriftliga bruk samt någon inblick 1 engelsk litteratur och kultur.
Kursfördelning.
Klass 2 (5 timmar). Uttals- och läsövningar; hör- och talövningar; form- lära; tillämpningsövningar.
Klass 3 (3 timmar). Läsning av lättare texter; hör- och talövningar; form- läran avslutad och repeterad; behövliga delar av syntaxen i anslutning till den lästa texten; tillämpningsövningar. Vårterminen några lätta skriftliga repro- duktions- och översättningsövningar i nära anslutning till läst text.
Klass 4 (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör— och talövningar; syntaxen utförligare behandlad i anslutning till textläsning och skrivning ; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en skriftlig reproduk- tionsövning eller översättning till engelska.
Klass 5 (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; syntaxen avslutad och repeterad ; tillämpningsövningar. Var fjärde vecka en skriftlig reproduktionsövning, en uppsats på. engelska eller en översättning till engelska.
Klass 6 _ (4 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; grammatik i anslutning till skriftliga övningar. Var tredje vecka en uppsats på engelska eller en översättning till engelska.
Franska.
Mål. Undervisningen 1 franska" a latinlyceet har till uppgift att bibringa lärjun- garna gott uttal, förmåga att läsa och förstå medelsvår text och en viss fär- dighet att uppfatta det talade språket ävensom att giva dem någon övning i språkets muntliga och skriftliga bruk samt någon inblick 1 fransk litteratur och kultur.
Karsfördelning.
Klass 4 (5 timmar). Uttals- och läsövningar; hör- och talövningar; det viktigaste av formläran; någon syntax i anslutning till textläsning; tillämp- ningsövningar.
Klass 5 (4 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; formläran avslutad och repeterad; syntaxen utförligare be- handlad; tillämpningsövningar.
Klass 6 (5 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; syntaxen avslutad; grammatiken översiktligt repeterad; till- lämpningsövningar.
Historia.
Mål.
Undervisningen i historia å latinlyceet har till uppgift att, i anslutning till vad folkskolan meddelat, vidga och fördjupa lärjungarnas insikter i svensk och allmän historia, med särskilt beaktande av vad som är av större betydelse för förstående av vår egen tids kultur och samhällsliv, och därunder införa dem i ett historiskt betraktelsesätt, ävensom att på grundvalen av denna under- visning meddela dem kännedom om det nutida samhällets byggnad och verk— samhet och för dem klargöra innebörden av vår tids viktigaste sociala och ekono- miska problem.
K ursfördelning.
Klass 1 (2 timmar). Allmän historia: forntiden och medeltiden till om- kring 800. Svensk historia: den förhistoriska tiden och den äldsta historiska tiden till omkring 800.
Klass 2 (2 timmar). Allmän historia: medeltiden från omkring 800 och nyare tiden till 1618. Svensk historia: medeltiden och nyare tiden till 1611.
Klass 3 (2 timmar). Allmän historia: nyare tiden 1618—1789. Svensk historia: nyare tiden 1611—17 92.
Klass 5 (3 timmar). Allmän historia: nyare tiden från 1789 till närva— rande tid. Svensk historia: nyare tiden från 1792 till närvarande tid.
Klass 6 (4 timmar). Allmän historia: valda partier ur antikens historia i vidgad och fördjupad framställning; belysning av karakteristiska samhälls- och kulturföreteelser under medeltidens och nyare tidens huvudepoker; sam- manfattande repetition särskilt av tiden efter 1789. Svensk historia: belysning av karakteristiska samhälls- och kulturföreteelser under de skilda huvudepo- kerna ; sammanfattande repetition av viktigare partier ur Sveriges historia un- der nyare tiden. Samhällslära: det nutida samhällets sociala byggnad; vik— tigare sociala rörelser och organisationsformer; social lagstiftning; några av det ekonomiska livets viktigaste företeelser; Sveriges statsförfattning och för— valtning ; något om de viktigare kulturländernas statsskick.
Anm. I varje klass behandlas lämpliga delar av de skandinaviska grann- ländernas historia i sammanhang med Sveriges historia.
Geogran. Mål .
Undervisningen i geografi å latinlyceet har till uppgift att, på grundval av det i folkskolan inhämtade, meddela en vidgad kunskap om fäderneslandets och det övriga Europas samt de främmande världsdelarnas geografi ävensom därutöver en fördjupad kännedom om de stora natur— och kulturområdena, allt i syfte att giva lärjungarna en samlad, i möjligaste mån åskådlig bild av jord- ytan och dess natur, befolknings- och näringsförhållanden.
K ursfördelning.
Klass 1 (3 timmar). Polarländerna, Afrika, Australien, Asien, Sydame— rika, Oceanerna. Globen och dess avbildning genom kartan. Gradnätet.
Klass 2 (2 timmar). Nordamerika, Europa (påbörjad kurs). Klass 3 (2 timmar). Det övriga Europa (utom Sverige). Grunddragen av den allmänna geografien och i samband därmed en översikt av jordens naturgeografiska områden. Exkursioner. -
Klass 4 (2 timmar). Översiktlig repetition av Norden efter kartan. Sve- rige med särskild vikt lagd på dess naturtillgångar, befolkningsförhållanden, näringsliv och samfärdsel samt dess ställning i världen i ekonomiskt-geogra- fiskt hänseende. Viktigare delar av det övriga Europas geografi med huvud- vikten lagd på kulturgeografien; valda områden i främmande världsdelar, sär— skilt ur synpunkten av deras allmänna betydelse och deras vikt för Sverige.
Filosofi.
Mål.
Undervisningen i filosofi har till uppgift att giva lärjungarna en efter ung- domsålderns behov lämpad orientering över själslivets viktigaste företeelser med särskild hänsyn till personlighetslivet, göra dem bekanta med de viktigaste lagarna för ett formellt riktigt tänkande samt meddela någon kännedom om' filosofiska tankeriktningar i olika tider.
K ars.
Klass 6 (2 timmar). Huvuddragen av läran om själslivet. De viktigaste lagarna för ett formellt riktigt tänkande med tillämpning på vetenskapliga forskningsmetoder. Någon kännedom om betydelsefullare filosofiska tanke- riktningar under olika tider.
Matematik.
Mål.
Undervisningen i matematik å latinlyceet har till uppgift att, i anslutning till det i folkskolan inhämtade, giva lärjungarna ökad insikt och färdighet i aritmetik samt någon förtrogenhet med algebraisk räkning och användning av matematiska formler ävensom kunskap i elementär geometri.
K ursfördelning.
Klass 1 (6 timmar). Läran om bråk repeterad och utvidgad utöver folk— skolans kurs; tillämpningsuppgifter; Sifferekvationer av första graden med en obekant jämte tillämpningar på aritmetiska uppgifter. Geometriska konstruk- tioner och teorem (påbörjad kurs); lätta geometriska övningssatser.
Klass 2 (4 timmar). Ekvationssystem av första graden med en obekant; enkla algebraiska reduktioner. Geometriska konstruktioner och teorem (fort- sa'åt kurs); lätta geometriska övningssatser och planimetriska beräkningsupp- gi ter.
Klass 3 (3 timmar). Ekvationssystem av första graden,, huvudsakligen med två obekanta; aritmetiska uppgifter, huvudsakligen hämtade ur det prak- tiska livet och i regel valda så, att de lämpa sig för ekvationsbehandling ; alge- braiska reduktioner till en omfattning. som är behövlig för latinlyceets mate- matikkurs i övrigt; irrationellt tal och kvadratrot. Geometriska konstruktioner och teorem (fortsatt kurs); lätta geometriska övningssatser och planimetriska beräkningsuppgifter; uppritning av enkla diagram. Var fjärde vecka ett skriftligt arbete.
Klass 4 (3 timmar). Kvadratrötter; proportionella tal; grafisk framställ- ning av förstagrads funktioner och de enklaste potensfunktionerna samt till— lämpning på desamma av begreppen direkt och omvänd proportionalitet. 'Lik-
formiga trianglar samt trigonometrisk behandling av rätvinkliga trianglar; rymdgeometriska beräkningsuppgifter. Var sjätte vecka ett skriftligt arbete. Anm. Huvudräkning övas i behövlig utsträckning.
Biologi med hälsolära.
Mål.
Undervisningen i biologi med hälsolära å lyceet har till uppgift att, 1 an- slutning till det i folkskolan inhämtade, bibringa lärjungarna en så vitt möjligt på egen åskådning grundad kunskap om de levande varelserna, deras organisa- tion och viktigaste livsyttringar, med beaktande jämväl av sådana kunskaps- element, som äro ägnade att giva inblick i utvecklingsläran och ärftlighets— forskningen.
Kursfördelning.
Klass 1 (2 timmar). Däggdjurens, fåglarnas, kräldjurens och groddju- rens byggnad och viktigare former. Undersökning av levande växter, delvis med växtbestämning efter flora; undervisning om växters insamling och prepa- rering; växtinsamling. Exkursioner. ,
Klass 2 (2 timmar). Fiskarnas samt 'de ryggradslösa djurens byggnad och viktigare former. Kortfattad översikt av de högre växternas yttre organ isamband med växtundersökning och växtbestämning; gagnväxter och i sam- band därmed några av växtrikets viktigare familjer jämte huvuddragen av växt- systemet (påbörjad kurs); växtinsamling. Exkursioner.
Klass 3 (2 timmar, varav 1 timme laborationer var eller varannan vecka). Gagnväxter och i samband därmed några av Växtrikets viktigare familjer jämte huvuddragen av växtsystemet (fortsatt kurs). Cellen och dess vikti- gaste livsyttringar; de encelliga organismerna och deras betydelse för männi- skan; människokroppens byggnad, förrättningar och vård ; hälsolära, däri inbe- gripet de rusgivande ämnenas samt kaffets och tobakens natur och verkningar.
Klass 5 (3 timmar, varav 1 timme laborationer var eller varannan vecka). De flercelliga djurens, särskilt ryggradsdjurens embryonala utveckling; vikti— gare delar av ärftlighetsläran. Kort historisk framställning av utvecklings- läran med belysande exempel från anatomi, embryologi, paleontologi, djur- och växtgeografi. Växternas byggnad och liv; viktigare svenska växtsamhällen samt grunddragen av den svenska växtvärldens historia.
Fysik.
Mål. _ Undervisningen i fysik å latinlyceet har till uppgift att, i anslutning till det 1 folkskolan inhämtade, göra lärjungarna närmare bekanta med särskilt viktiga företeelser, erfarenhetslagar och teorier inom fysikens betydelsefullaste om- råden och på. samma gång bibringa dem någon förtrogenhet med experimentell undersökningsmetod. Kursfördelning.
Klass 2 (3 timmar, varav 2 timmar laborationer). De viktigaste fysiska egenskaperna hos kroppar i olika aggregationsformer, det allmännaste av värmeläran, några enkla magnetiska, elektriska och optiska företeelser _ allt i anslutning till lärjungelaborationer. , Klass 3 (2 timmar, varav 1 timme laborationer varannan vecka). Mekani-
kens viktigaste fenomen. Det allmännaste om solsystemet och himlakropparna. i övrigt. Värmeläran påbörjad. ,
Klass 4 (2 timmar, varav 1 timme laborationer varannan vecka). Värme- läran fortsatt och avslutad jämte grunddragen av meteorologien. Magnetism och elektricitet. 4
Klass 5 (2 timmar). .Valda delar av akustiken och optiken; olika slag av strålning.
Kemi.
Mål.
Undervisningen i kemi å latinlyceet har till uppgift att bibringa lärjungarna kunskap om de Viktigaste kemiska företeelserna och med dem sammanhörande praktiska tillämpningar.
K ursfördelm'n g.
_ Klass 3 (2 timmar, varav 1 timme laborationer). Förbränning, syre, oxi— der, luften, vattnet, några svavel- och klorföreningar, de viktigaste syrorna och baserna, saltbildning — allt i anslutning till lärjungelaborationer. All- männare mineral och bergarter. Kemiska lagar och teorier i den mån behovet av en närmare kännedom om dem gör sig gällande vid undervisningen. Några viktigare kapitel av oorganisk teknisk kemi. _ _ Klass 4 (2 timmar, varav 1 timme laborationer varannan vecka). Några av den organiska kemiens viktigaste ämnesgrupper. Några viktigare kapitel av organisk teknisk kemi. Något om materiens byggnad.
Bil. 17 a.
6-årigt reallyceum A.
, Summa
Kristendomsknnskap Modersmälet . . .
Tyska . . . . . Engelska .....
Franska
Historia .
Geograli ..... Filosofi
Matematik . . . Biologi med hälsolära . Fysik
10 (D K.G
3; CD N)
HH HQ
Teckning. . . . . . . . . . . . . . . . » 2 ' Musik . . . . . . . . . . . . . . . . ., ' 1'5 » Gymnastik med lek och idrott . . . . . . ' 4
"5 76 ' 7'5 3-5 sv,-5, 3- 37-5l seal 34
Anm. ]. Vid läroverk, där detta är i vederbörlig ordning medgivet. mä de lärjungar i klass 6 & reallyceet, som önska begagna sig av möjligheten till ytterligare specialisering inom den naturvetenskapliga"; ämnesgruppen, erhålla undervisning i biologi 4 timmar i veckan, i geografi 2 timmar i veckan, i fysik ytterligare 1 timme och i kemi ytterligare 1 timme i veckan. Dessa lärjungar deltaga ej i undervisningen i matematik.
Amn. 2. För de lärjungar, som behöva fortsatt undervisning i välskrivning, skall ä tid utom timplanen dylik undervisning anordnas, med skyldighet för nämnda lärjungar att i den utsträck- ning, som anses erforderlig, deltaga i denna undervisning.
Anm. 3. Undervisning i frivillig teckning meddelas under högst 2 timmar i veckan utom tim- planen.
Anm. 4. För lärjungar i klasserna 1—3 mä å tid utom timplanen anordnas frivillig under— visning i manlig och kvinnlig slöjd till den omfattning,skolöverstyrelsen på. därom av veder— börande rektor gjord framställning medgiver.
Anm. 5. Å lyceet mä frivilliga laborationer i biologi, fysik och kemi kunna & tid utom tim- planen anordnas i den utsträckning, skolöverstyrelsen på. därom av vederbörande rektor gjord framställning medgiver.
Bil. 14 b.
G-årigt reallyeeum A.
Kristendomskunskap.
Mål : 6—årigt latinlyceum A.
K'zu'sför'Helning. Klass 1—6 : klass 1—6, G-årigt latinlyeeum A.
Modersmålet. Mål : G—årigt latinlyeeum A.
Kursför'clelning. Klass 1—6' = klass 1—6, G-årigt latinlyceum A.
Tyska.
M ål .
Undervisningen i tyska & reallyceet har till uppgift att bibringa lärjungarna gott uttal, förmåga att förstå språket i tal och skrift och giva dem en viss dv- ning i dess muntliga och skriftliga bruk samt någon inblick i tysk litteratur och kultur.
K ursför'delning.
Klass 1 = klass 1, 6-årigt latinlyceum A. Klass 2 = klass 2, 6-årigt latinlyceum A. Klass 3 (5 timmar). Läsning av valda författare, 'delvis ex tempore; hör- och talövningar ; formläran repeterad ; syntax i anslutning till textläsning och skrivning; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en skriftlig reproduktions- övning eller översättning till tyska.
Klass 4 (4 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- oeh talövningar; syntaxen översiktligt genomgången och repeterad ; tillämp- ningsövningar. Var fjärde vecka en skriftlig reproduktionsövning, en lättare uppsats på tyska eller en översättning till tyska.
Engelska..
. ltlål : G-årigt latinlyceum A.
;
K ursför'delnin g.
Klass 2 : klass 2, G-årigt latinlyeeum A. Klass 3 (4 timmar) : klass 3, G-årigt latinlyceum A. Klass 4 (4 timmar) : klass 4, G-årigt latinlyceum A.
Klass 5 (4 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar ; syntaxen avslutad och repeterad; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en uppsats på engelska eller en översättning till engelska.
Franska.
Mål.
Undervisningen i franska å reallyceet har till uppgift att bibringa lärjungar- na gott uttal, förmåga att läsa och förstå lättare text och en viss färdighet att uppfatta det talade språket ävensom att giva dem någon övning i språkets muntliga och skriftliga bruk.
K ars för'delm'a _q.
Klass 4 (5 timmar). Uttals- och läsövningar; hör- och talövningar; det viktigaste av formläran ; någon syntax i anslutning till textläsning; tillämp- ningsövningar.
Klass 5 (3 timmar). Låsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; formläran avslutad och repeterad; det viktigaste av syntaxen; tillämpningsövningar.
Klass 6 (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; grammatikens viktigaste kapitel översiktligt repeterade; till— lämpningsövningar.
Historia.
Mål = 6-årigt latinlyceum A.
K ars förilelnin (1.
Klass 1—3 = klass 1—3, G-årigt latinlyceum A. Klass 5 (2 timmar). Allmän historia: nyare tiden 1789—1871. Svensk historia: nyare tiden 1792—1866.
Klass 6 (4 timmar). Allmän historia: nyare tiden från 1871 till närvarande tid; belysning av karakteristiska samhälls- och kulturföreteelser under histo- riens huvudepoker; sammanfattande repetition särskilt av tiden efter 1789. Svensk historia: nyare tiden från 1866 till närvarande tid; belysning av ka- rakteristiska samhälls— och kulturföreteelser under de skilda huvudepokerna ; sammanfattande repetition av viktigare partier ur Sveriges historia under nyare tiden. Samhällslära: det nutida samhällets sociala byggnad; viktigare sociala rörelser och organisationsformer ; social lagstiftning; några av det ekonomiska livets viktigaste företeelser; Sveriges statsförfattning och förvaltning; något om de viktigare kulturländernas statsskick.
Anm. I varje klass behandlas lämpliga delar av de skandinaviska grann- ländernas historia i sammanhang med Sveriges historia.
Geografi. Mål = G-årigt latinlyceum A. Karsförilelnina. Klass 1 = klass 1, G-årigt latinlyceum A. Klass 2 =klass 2, 6-årigt latinlyceum A. Klass 3 =klass 3, 6-årigt latinlyceum A. Klass 4=klass 4, G-årigt latinlyceum A.
Dif/ferentierade linjen. Mål.
Undervisningen i geografi å den differentierade linjen har till uppgift att, på grundvalen av tidigare inhämtade kunskaper, meddela en vidgad och fördjupad insikt i fysisk geografi och geologi.
Kurs.
Klass 6 (2 timmar). Några huvuddrag av mineralogien och petrografien. De geologiska perioderna; berggrundens geografi. Kvartärgeologi i vidgad framställning. Allmän fysisk geografi med växt— och djurgeografi. En mera ingående behandling av jordens stora naturgeografiska områden.
Filosofi.
Mål = G-årigt latinlyceum A.
Kurs. Klass 6 = klass 6, G-årigt latinlyceum A.
Matematik. Mål.
Undervisningen i matematik å reallyceet har till uppgift att, med utgångs: punkt från folkskolans lärokurs i matematik, meddela lärjungarna insikter 1 elementär algebra och plangeometri, i plan trigonometri, stereometri och plan analytisk geometri samt i de första grunderna av differentialräkning jämte fär— dighet att behandla uppgifter, tillhörande området för den genomgångna kur- sen, och att därvid bibringa dem förtrogenhet med den art av tänkande, som är utmärkande för den matematiska vetenskapen.
K ars fö r'clelnin _q.
Klass 1 = klass 1, G—årigt latinlyceum A. Klass 2 = klass 2, 6-årigt latinlyceum A. . Klass 3 (5 timmar). Ekvationssystem av första graden, huvudsakligen med två obekanta; aritmetiska uppgifter, huvudsakligen hämtade ur det prak- tiska livet och i regeln valda så, att de lämpa sig för ekvationsbehandling; bok- stavsräkning: de fyra räknesätten i hela tal och bråk; irrationella tal och kva- dratrötter. Geometriska konstruktioner och teorem (fortsatt kurs). Likfor- mighetsläran påbörjad; lätta geometriska övningssatser och planimetriska beräkningsuppgifter; uppritning av enkla diagram. Var tredje vecka ett skriftligt arbete. , , ,
Klass 4 (5 timmar). Bokstavsräkning; ekvationer av andra graden med en eller flera obekanta med tillämpningar särskilt på planimetrien; enkla nu- meriska rotekvationer; aritmetiska och geometriska serier; rötter, potenser och logaritmer. Användning av rätvinkliga koordinater för studium av enkla funktioner. Likformighetsläran fortsatt och avslutad. Var tredje vecka ett skriftligt arbete. ,
Klass 5 (6 timmar). Sammansatt ränta. Plan trigonometri. Införandet av begreppet derivata med tillämpning på enklare funktioner och deras kurvor. Analytiskt-geometrisk behandling av räta linjen och cirkeln. Rymdgeome— triens första element. Var tredje vecka ett skriftligt arbete.
Klass 6 (6 timmar). Rymdgeometri (fortsatt kurs). Fortsatt använd— ning av begreppet derivata på enkla geometriska uppgifter. Analytiskt—geomet— risk behandling av de viktigaste egenskaperna hos andragrads kurvor. Sam- manfattande repetition. Var tredje vecka ett skriftligt arbete.
Anm. Huvudräkning övas i behörig utsträckning.
Biologi med hälsolära.
Mål = 6-årigt latinlyceum A.
Karsföråelning. Klass 1 = klass 1, G-årigt latinlyceum A. Klass 2 = klass 2, 6-årigt latinlyceum A. Klass 3 = klass 3, G-årigt latinlyceum A. Klass 5= klass 5, G-årigt latinlyceum A.
Differentieraåe linjen.
Mål.
Undervisningen i biologi med hälsolära å differentierade linjen avser att med— dela lärjungarna en fördjupad och mera omfattande, i möjligaste mån på egna iakttagelser grundad kunskap om de levande varelsernas organisation och viktigaste livsyttringar, med beaktande jämväl av sådana kunskapselement, som äro ägnade att giva inblick i utvecklingsläran och ärftlighetsforskningen.
Kurs.
Klass 6 (4 timmar, varav 1_timme laborationer). De viktigaste grupper- na inom växt- och djurriket, med utgångspunkt från de lägsta formerna; jäm— förande framställning av djurens organ och dessas förrättningar. Viktiga paleontologiska typer. Djur- och växtgeografi med särskild hänsyn till svenska förhållanden. .
Anm. Lärjungarna å differentierade linjen skola under sommaren mellan klass 5 och klass 6 insamla växter.
Fysik.
Mål.
Undervisningen i fysik å reallyceet har till uppgift att bibringa lärjungarna sammanhängande kännedom om de viktigaste företeelserna, erfarenhetslagarua och teorierna inom fysikens olika områden och på samma gång förtrogenhet med experimentell undersökningsmetod.
K ars fördela in 9.
Klass 2 (3 timmar, varav 2 timmar laborationer). _De viktigaste fysiska egenskaperna hos kroppari olika aggregationsformer, det allmännaste av värme— läran, några enkla magnetiska, elektriska och optiska företeelser _ allt i an— slutning till lärjungelaborationer.
Klass 3 (3 timmar, varav 1 timme laborationer). Statikens viktigaste— fenomen. Det allmännaste om solsystemet och himlakropparna i övrigt. Vär- meläran påbörjad.
Klass 4 (3 timmar, varav 1 timme laborationer). Värmeläran fortsatt och avslutad jämte grunddragen av meteorologien. Magnetism och elektricitet (på- börjad kurs). _
Klass 5 (3 timmar, varav 1 timme laborationer). Magnetism och elektrici- tct (fortsatt kurs). Geometrisk optik. Var fjärde vecka ett skriftligt arbete.
Klass 6 (4 timmar, varav 1 timme laborationer). Vågrörelselära. Akustik. Växelströmsläran något utförligare behandlad. Spektralanalys. Grunddra- gen av läran om ljusets interferens, böjning och polarisation. Olika slag av strålning. Geodynamik. Sammanfattande repetition. Var fjärde vecka ett. skriftligt arbete.
Differentieraåe linjen.
Klass 6 (ytterligare 1 timme). Närmare behandling av partier ur fysiken, valda från synpunkten av den differentierade linjens allmänna bildningsmål. Ovnin gar i fysikalisk problemlösning.
Kemi. Mål. * Undervisningen i kemi å reallyceet har till uppgift att bibringa lärjungarna en sammanhängande och, i den mån det är möjligt, på experiment grundad
kännedom om de viktigaste kemiska företeelserna, lagarna och teorierna jämte praktiska tillämpningar av allmännare betydelse.
K ars f öråelnz'n 9.
Klass 3 (3 timmar, varav 1 timme laborationer). De Viktigaste metallo- iderna och deras allmännast förekommande föreningar. Några av den orga- niska kemiens viktigaste ämnesgrupper. Kemiska lagar och teorier, i den mån behovet av en närmare kännedom om dem gör sig gällande i undervisningen. Mineral och bergarter i samband med kursen i övrigt; tekniska tillämpningar.
Klass 4 (3 timmar, varav 1 timme laborationer). De viktigaste metaller- na och deras allmännast förekommande föreningar. Lagar och teorier såsom" i föregående klass. Mineral och bergarter i samband med kursen i övrigt; tek- niska tillämpningar. _
Klass 5 (3 timmar, varav 1 timme laborationer). Repetition och utvidg- ning av kursen i oorganisk kemi.
Klass 6 (2 timmar, varav 1 timme laborationer varannan vecka). Orga- nisk kemi. Något om de radioaktiva ämnena och atomforskningen. Samman- fattande översikt av den allmänna kemiens viktigaste satser.
Differentiera'de linjen.
Klass 6' (ytterligare 1 timme). Valda kapitel ur den oorganiska och orga- niska kemien med tekniska tillämpningar.
Bil. 15 a.
6-årigt nyspråkligt lyceum A. n. Med latin.
Amnen
Kristendomskunskap Modersmålet
..:—
Engclska ............ Franska . . .
lk—thltö
Historia .
Geografi .............. Filosofi
Matematik . .
Biologi med hälsolära ........ Fysik ...............
(C
(0
Teckning ............ . . 2 1 —— Musik ............... ' 1'5 1'5 1'5 1'5 Gymnastik med lek och idrott . . . . 4 4 4 4 4 75 ] 76 6-5 6'5 5-5 35-5! sti-sj 36-5 36-5 34-5 3
”"Anna. 1. För de lärjungar, som behöva fortsatt undervisning i välskrivning, skall & tid utom timplanen dylik undervisning anordnas, med skyldighet för nämnda lärjungar att i den utsträck- ning, som anses erforderlig, deltaga i denna undervisning.
Anm. 2. Undervisning i frivillig teckning meddelas under högst 2 timmar i veckan utom tim- planen.
Anm. 3. För lärjungar i klasserna 1—3 mä ä tid utom timplanen anordnas frivillig under- visning i manlig och kvinnlig slöjd till den omfattning, skolöverstyrelsen på. därom av veder- börande rektor gjord framställning medgiver.
Anm. 4. Å lyceet må frivilliga laborationer i biologi, fysik och kemi kunna å tid utom tim— planen anordnas i den utsträckning, skolöverstyrelsen på. därom av vederbörande rektor gjord fram— ställning medgiver.
Bil. 15 b.
G-årigt nyspråkligt lyceum A. b. Utan latin.
I I
O)
Kristendomskunskup .......... ; Modersmålet . Tyska ..... . ........... *
Engelska...............3
Historia
Geografi
Filosofi ................ ' Matematik . . . .
Biologi med hälsolära
temperaturen—w
I
Teckning ............... i 2 ' * -—
* 1'5 ' ' " 1'5 Gymnastik med lek och idrott ..... 4 4
75, 75 75 7'5 55 5 335 .;'5 37'5 37'5! %& 32
Anm. 1. För de lärjungar, som behöva fortsatt undervisning i välskrivning, skall & tid utom tim- planen dylik undervisning anordnas, med skyldighet för nämnda lärjungar att iden utsträckning, som anses erforderlig, deltaga i denna undervisning.
Anm. 2. Undervisning i frivillig teckning meddelas under högst 2 timmar i veckan utom tim- planen.
Anm. 3. För lärjungar i klasserna 1—3 må & tid utom timplanen anordnas frivillig undervisning i manlig och kvinnlig slöjd till den omfattning, skolöverstyrelsen på därom av vederbörande rektor gjord framatällning medgiver.
Anm. 4. Å lyceet må frivilliga laborationer i biologi, fysik och kemi kunna åtid utom timplanen anordnas i den utsträckning, skolöverstyrelsen på därom av vederbörande rektor gjord framställning medgiver.
G-arigt nyspråkligt lyceum Af) (Med och utan latin.)
Kristendomskunskap.
31 ål = G-ärigt latinlyceum A.
K m'sfö'rdelnin 9. Klass 5 och 6 = 5 och 6, 6—årigt latinlyceum A.
Modersmålet. Mål = 6-årigt latinlyceum A.
Kursför'delning. Klass 5 och 6 = klass 5 och 6, (>"-årigt latinlyceum 'A'.
Tyska.
Mål. _ Undervisningen i tyska å nyspråkliga lyceet har till uppgift att bibringa lär— Jungarna gott uttal, förmåga att förstå språket i tal och skrift, någorlunda god färdighet i dess muntliga och skriftliga bruk samt en viss kännedom 0111. tysk litteratur och kultur.
K ursför'delning.
Klass 5 = klass 5, G-årigt latinlyceum A. Klass 6' (2 timmar). Läsning av valda författare, 'delvis ex tempore. Stu- dium av valda partier ur 'den tyska litteraturens främsta verk i litteraturhisto- risk belysning; läsning i hemmet av litteraturverk, valda i samråd med lära- renli i samband med litteraturstudiet deklamation, referat och föredrag på' tys a.
Engelska. Mål = G-årigt latinlyceum A.
K ursförllelning.
Klass 5 (4 timmar). Läsning av valda författare, 'delvis ex tempore. Studium av valda partier ur den engelska. litteraturens främsta verk i littera- turhistorisk belysning; läsning i hemmet av litteraturverk, valda i samråd med läraren; i samband med litteraturstudiet deklamation, referat och föredrag på
1) Upptager endast de två klasser, 5 och 6, vilka skilja sig från latin- och reallyceet. Angående kursfördelning för klasserna 1—4 hänvisas till latin- resp. reallyceet A.
engelska; syntaxen avslutad och repeterad; tillämpningsövningar. Var fjärde vecka en skriftlig reproduktionsövning, en lättare uppsats på engelska eller en översättning till engelska.
Klass 6 (5 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore. Lit— teraturstudium, läsning i hemmet samt övningar i muntlig framställning såsom i föregående klass. Grammatik i anslutning till skriftliga övningar. Var tredje vecka en uppsats på engelska eller en översättning till engelska.
Franska. Mål. Undervisningen i franska å nyspråkliga lyceet har till uppgift att bibringa lärjungarna gott uttal, förmåga att förstå språket i tal och skrift, en viss färdighet i dess muntliga och skriftliga bruk samt någon kännedom om fransk litteratur och kultur.
Karsfördelning.
Klass 5 (6 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; formläran avslutad och repeterad; syntaxen utförligare be- handlad ; tillämpningsövningar. .Var tredje vecka en skriftlig reproduktions- övning eller översättning till franska.
Klass 6 (6 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore. Studium av valda partier ur den franska litteraturens främsta verk i litteratur- historisk belysning; läsning i hemmet av litteraturverk, valda i samråd med läraren; i samband med litteraturstudiet deklamation och referat på franska. Grammatiken avslutad och repeterad; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en uppsats på franska eller en översättning till franska.
Historia.
Mål = 6-årigt latinlyceum A.
K ars fördelning.
Klass 5 = klass 5, 6-årigt latinlyceum A. _
Klass 6 (4 timmar). Allmän historia: valda partier ur Tysklands, Frankrikes, Englands och Förenta staternas nyare historia i vidgad och för- djupad framställning. Svensk historia: belysning av karakteristiska samhälls- och kulturföreteelser under de skilda huvudepokerna; sammanfattande repe— tition av viktigare partier ur Sveriges historia under nyare tiden. Samhälls- lära: det nutida samhällets sociala byggnad; viktigare sociala rörelser och orga— nisationsformer ; social lagstiftning; några av det ekonomiska livets viktigaste företeelser; Sveriges statsförfattning och förvaltning; något om de viktigare kulturländernas statsskick.
Anm. I varje klass behandlas lämpliga delar av 'de skandinaviska grann- ländernas historia i sammanhang med Sveriges historia.
Geograii. Mål.
Undervisningen i geografi å nyspråkliga lyceet har till uppgift att, på grund— val av det i folkskolan inhämtade, meddela en vidgad kunskap om fädernes—
landets och det övriga Europas samt 'de främmande världsdelarnas geografi ävensom därutöver en fördjupad kunskap om jorden i dess helhet, om de stora natur— och kulturområdena samt om den politiska och ekonomiska geografien, allt i syfte att giva lärjungarna en samlad, i möjligaste mån åskådlig bild av jordytan, dess natur, befolknings- och näringsförhållanden.
K ursförtlelning.
Klass 5 (2 timmar). _Valda delar av kulturgeografien i vidgad framställ— ning. Människans utbredning över jordytan; jordens folkslag. Jordens na- turliga produktionsområden. Skandinavien som näringsgeografiskt område.
Klass 6 (2 timmar). De tysktalande ländernas, Frankrikes, Brittiska ri- kets och Förenta staternas geografi med särskild vikt lagd på kultur— och sam- hällsliv samt förbindelser med andra länder. Sveriges kartverk. Kartprojek- tioner. Filosofi. Mål = 6-årigt latinlyceum A. Kurs. Klass 6 = klass 6, 6-årigt latinlyceum A.
Biologi. Mål = (:l-årigt latinlyceum A.
Kurs. Klass 5 = klass 5, G—årigt latinlyceum A.
Fysik. Mål = 6-årigt latinlyceum A..
Kurs. Klass 5 = klass 5, G-årigt latinlyceum A.
6-årigt latinlyceum B.
Kristendomskunskap
Modersmålct
Latin .
Grekiska ................ Tyska .
Engelska ................
Franska
Historia . . .
Geografi ................ Filosofi .
Matematik . . . . .
Biologi med hälsolära ........ Fysik
Kemi
Teckning. . . . . 2 2 1 — 1'5 1'5 1'5 1'5 1'5 Gymnastik med lek och idrott ...... 4 4 4 4 4 7'5 7'5 6'5 6'5 5'5 35'5 38'5 30'5 38'5 34'5 3
Anm. 1. De lärjungar i klass 5 ä latinlyceet, som önska läsa grekiska, erhålla undervisning i detta. ämne 6 timmar i veckan. Dessa lärjungar deltaga ej i undervisningen i engelska och fysik. De lärjungar i klass 6 å samma lyceum, som önska läsa grekiska, erhålla undervisning i detta ämne 7 timmar i veckan. Dessa lärjungar deltaga ej i undervisningen i engelska och franska-
Anm. 2. För de lärjungar, som behöva fortsatt undervisning i välskrivning, skall å. tid utom timplanen dylik undervisning anordnas, med skyldighet för nämnda lärjungar att i den utsträck- ning, som anses erforderlig, deltaga i denna undervisning.
Anm. 3. Undervisning i frivillig teckning meddelas under högst 2 timmar iveckan utom tim- 'i planen.
Anm. 4. För lärjungar i klasserna 1—3 må. å. tid utom timplanen anordnas frivillig under- visning i manlig och kvinnlig slöjd till den omfattning, skolöverstyrelsen på därom av veder— börande rektor gjord framställning medgiver.
Anm. 5. Å lyceet må frivilliga laborationer i biologi, fysik och kemi kunna ä tid utom tim- planen anordnas i den utsträckning, skolöverstyrelsen på därom av vederbörande rektor gjord framställning medgiver.
6-årigt reallyeeum B.
A m n e n ' Summa
Kristendomskunskap. . Modersmålet Tyska . .
Ulkl—IO
01
Engelska . . Franska
Historia
Geografi
Filosofi
Matematik . Biologi med hälsolära . Fysik
Kemi
Teckning. . . . . . . . . . . . . . . . ' I 2
Musik . . . . . . . . . . . . . , 1'.).1'ö
Gymnastik mcd lek och idrott . . . . . . . * . 4 ; 4 75 7 7'5 37-5; 37'5 36'5 34
Anm. 1. Vid läroverk, där detta är i vederbörlig ordning inedgivot, må. de lärjungar i klass 6 å reallyceet, som önska begagna sig av möjligheten till ytterligare specialisering inom den naturvetenskapliga ämnesgruppen, erhålla undervisning i biologi 4 timmar i veckan, i geografi 2 timmar i veckan, i fysik ytterligare 1 timme och i kemi ytterligare 1 timme i veckan. Dessa lärjungar deltaga ej i undervisningen i matematik.
Anm. 2. För de lärjungar, som behöva fortsatt undervisning i välskrivning, skall & tid utom timplanen dylik undervisning anordnas, med skyldighet för nämnda lärjungar att i den utsträck- ning, som anses erforderlig, deltaga i denna undervisning.
Anm. :?. Undervisning i frivillig teckning meddelas under högst 2 timmar i veckan utom tim- planen.
Anm. 4. För lärjungar i klasserna 1—3 må å tid utom timplanen anordnas frivillig under- visning ,i manlig och kvinnlig slöjd till den omfattning, skolöverstyrelsen på. därom av veder- börande rektor gjord framställning medgiver. ,
Anm. 5. Å lyceet må. frivilliga laborationer i biologi, fysik och kemi kunna ä tid utom tim- ' planen anordnas i den utsträckning, skolöverstyrelsen på därom av vederbörande rektor gjord framställning medgiver. '
6-årigt nyspråkligt lyceum B.
&. Med latin.
Kristendomskunskap Modersmålet
OSM
Engelska ................ Franska. Historia
tOUJPrP-ODOD
Geografi ................ Filosoii
wool
29
Teckning ................ 2 2 1 1
Musik ................. 1'5 l'ö 1'5 1'5 1'5 Gymnastik med lek och idrott ...... 4 4 4 » 4 4
7-r. ml 6-5 esi 5151 til 35-5 36-51 36-51 366] 34-5I 32 | _
Anm. 1. För de lärjungar, som behöva fortsatt undervisning i välSkrivning, skall å. tid utom timplanen dylik undervisning anordnas, med skyldighet för nämnda lärjungar att i den utsträck— ning, som anses erforderlig, deltaga i denna undervisning.
Anm. 3. Undervisning i frivillig teckning meddelas under högst 2 timmar i veckan utom timplanen.
Anm. 3. För lärjungar i klasserna 1—3 må å. tid utom timplane n anordnas frivillig under visning i manlig och kvinnlig slöjd till den omfattning, skolöverstyrelsen på. därom av veder- börande rektor gjord framställning medgiver.
Anm. 4. Å lyceet må frivilliga laborationer i biologi, fysik och kemi kunna å. tid utom tim- planen anordnas i den utsträckning, skolöverstyrelsen på. därom av vederbörande rektor gjord framställning medgiver.
7*—253165
6-årigt nyspråkligt lyceum B.
b. Utan latin.
Kristendomskunskap Modersmålet Tyska .................
Engelska ................
UJFM
Franska
Historia
Geografi ................ Filosofi
Matematik
Biologi med hälsolära ..........
LOMWCWU'
lll
!
NJ q
Teckning ................ 2 2 2 2 1'5 1'5 1'5 1'5 1'5 Gymnastik med lek och idrott ...... 4 4 4 4 4 7'5 7'5 7'5 7'5 7'5 35'5 36'5 37'5 37'5 36'5 34
Anm. 1. För de lärjungar, som behöva fortsatt undervisning i välskrivning, skall å tid utom timplanen dylik undervisning anordnas, med skyldighet för nämnda lärjungar att i den utsträck- ning, som anses erforderlig, deltaga i denna undervisning.
Anm. 2. Undervisning i frivillig teckning meddelas under högst 2 timmar iveckan utom tim— planen.
Anm. 3. För lärjungar i klasserna 1—3 må å tid utom timplanen anordnas frivillig under- visning i manlig och kvinnlig slöjd till den omfattning, skolöverstyrelsen på. därom av veder- börande rektor gjord framställning medgiver.
Anm. 4. Å lyceet må frivilliga laborationer i biologi, fysik och kemi kunna å tid utom tim- planen anordnas i den utsträckning, skolöverstyrelsen på därom av vederbörande rektor gjord framställning medgiver. *
D. Flickskoleformer.
8-årig flickskola på s-årig grundskola.
Kristendomskunskap . . . Modersmålet ........ Tyska . . .
Engelska
Franska .......... Historia .......... Geografi .......... Psykologi
Matematik . .
Biologi med hälsolära. . . . Fysik ...........
Välskrivning ........ Teckning . Musik ........... Gymnastik med lek och idrott Slöjd ........... 2 Hushållsgöromål — — —— ; '. 4'5
11'5 10'5 10'5 9'5 95 12 335 33'5 336 335 33'5 34
Anm. 1. Ät lärjungar i de tre högsta klasserna, som så önska, meddelas undervisning i franska resp. 3, 3 och 4 timmar i veckan. Dessa lärjungar mä. kunna befrias i klasserna 6 och 8 från deltagande i undervisningen i teckning eller slöjd samt i klass 7 från underviSningen i matematik_
Anm. 2. För de lärjungar, som behöva fortsatt undervisning i välskrivning, skall ä tid utom timplanen dylik undervisning anordnas, med skyldighet för nämnda lärjungar att i den utsträck- ning, som anses erforderlig, deltaga i denna undervisning.
Anm. 3. Undervisning i frivillig teckning meddelas under högst 2 timmar i veckan utom tim- planen.
Anm. 4. I dickskolan mä frivilliga laborationer i biologi, fysik och kemi kunna. ä tid utom timplanen anordnas i den utsträckning, skolöverstyrelsen på därom av vederbörande rektor gjord framställning medgiver.
Bil. 19 b.
8-årig flickskola på 3-årig grundskola.
Kristendomskunskap. Mål.
Undervisningen i kristendomskunskap i flickskolan har till uppgift att, i an- slutning till folkskolans undervisning i ämnet och på ett sätt, som främjar lärjungarnas personlighetsutveckling och karaktärsdaning, meddela dem insikt om den kristna religionens uppkomst, innehåll, utveckling och allmänna kultu- rella betydelse samt i samband därmed någon kännedom om viktigare främmande religioner.
Kursfördelning.
Klass 1 (2 timmar). Stycken ur evangelierna, huvudsakligen innehållande berättelser, i tidsföljd ur bibeltexten.
Klass 2 (2 timmar). Jesu tal och liknelser med etiska och religiösa till- lämpningar på lärjungarnas erfarenhetsvärld. Den svenska kyrkans guds- tjänst samt en översikt av kyrkoåret.
Klass 3 (2 timmar). Sammanfattande framställning av Jesu liv och verk— samhet. Aposteln Paulus och skildringar från kristendomens grundläggnings- tid i anslutning till läsning av apostlagärningarna.
Klass 4 (2 timmar). Enkla livsbilder ur den kristna kyrkans historia un- der gamla tiden och medeltiden, ägnade att belysa det kristna fromhetsidealet under dessa skeden. De stora reformatorernas liv och verksamhet. .
Klass 5 (1 timme). Religiösa strömningar och fromhetsriktningar under 1600- och 1700-talen, belysta genom skildringar av några bland deras märkes- man.
Klass 6 (1 timme). Religiösa strömningar och fromhetsriktningar under 1800- och 1900-talen. Drag ur den kristna missionens historia och i samband därmed korta underrättelser om de viktigaste främmande religioner, med vilka kristendomen kommit i beröring.
Klass 7 (2 timmar). Huvuddragen av Israels historia, med särskild vikt lagd på profetismen. Jesu liv och verksamhet mot historisk bakgrund. I an- slutning härtill huvuddragen av den bibliska litteraturens historia.
Klass 8 (2 timmar). Kort översikt av icke kristna religionsformer. Den kristna tros- och livsåskådningen med historisk bakgrund och i dess förhål- lande till det nutida kultur- och samhällslivet.
Anm. I alla klasser bibel- och psalmläsning. Läsning av lämpliga litteratur- alster till belysning av de kyrkohistoriska kursmomenten, särskilt införande i några av de klassiska uttrycken för Kristustron i predikan, psalm och bekän— nelse (Luthers lilla katekes).
Modersmålet. Mål.
Undervisningen i modersmålet i flickskolan har till uppgift att på den grund— val, som lagts i folkskolan, vidare utbilda lärjungarnas förmåga att uttrycks-
fullt och med vårdat uttal läsa prosa och vers, utveckla deras språkkänsla och deras färdighet att redigt och språkriktigt framställa sina tankar i tal och skrift, göra dem bekanta med det viktigaste av den svenska litteraturen och dess utveckling samt bibringa dem någon kännedom om de nordiska frände- folkens språk och litteratur.
K ursförllelning.
Klass 1 (5 timmar). Läsning av litterärt värdefulla stycken med klart och enkelt språk; muntligt redogörande för egna erfarenheter och återgivande av förut behandlade berättelser och skildringar; framsägning av inlärda styc- ken i bunden eller obunden form. Elementerna av form- och satsläran, med tillämpningsövningar; rättstavnings-, interpunktions- och enkla reproduktions- övningar.
Klass 2 (5 timmar). Läsning som i föregående klass; fortsatta övningar i språkets muntliga behandling. Form- och satsläran utförligare behandlad; tillämpningsövningar; rättstavnings-, interpunktions— och enkla uppsatsöv— ningar.
Klass 3 (5 timmar). Läsning som i föregående klass; fortsatta övningar i språkets muntliga behandling; välläsningens allmänna grunder. Form-, sats- och interpunktionslära med tillämpningsövningar; rättstavnings-, interpunk- tions- och uppsatsövningar. Var tredje vecka en mindre uppsats.
Klass 4 (4 timmar). Läsning av valda stycken ur nyare svensk litteratur; fortsatta övningar i språkets muntliga behandling. Elementerna av versläran. Form— och satslära med tillämpningsövningar; rättstavnings-, interpunktions- och uppsatsövningar. Var tredje vecka en uppsats.
Klass 5 (3 timmar). Läsning av utförligare svenska litteraturprov, huvud- sakligen från 1800- och 1900- talen; i anslutning härtill litteraturhistoriska upp— lysningar och anvisningar för litteraturläsning på egen hand; fortsatta öv- ningar i språkets muntliga behandling, även i form av kortare referat. Be- handlingen av lånord 1 svenskan. Form- och satsläran avslutad och repeterad; tillämpningsövningar. Var fjärde vecka en uppsats.
Klass 6 (3 timmar). Fortsatt litteraturläsning såsom i föregående klass; några provstycken ur dansk och norsk litteratur; i sammanhang därmed en isländsk saga och någon eddadikt i översättning; fortsatta övningar i språkets muntliga behandling, även i form av längre referat; övningar till befästande av de grammatiska kunskaperna. I anslutning till litteraturläsning och upp— satsgenomgång elementär behandling av frågor rörande språkbruk, språkrik- tighet och stilarter. Var fjärde vecka en uppsats.
Klass 7 (3 timmar). Isländska sagor och eddasånger i översättning; styc- ken av medeltidens och nyare tidens svenska litteratur till och med den gusta— vianska tiden; i anslutning därtill litteraturhistoria. Deklamation, referat och kortare föredrag. Fortsatt undervisning om språkbruk, språkriktighet och stilarter. Var fjärde vecka en uppsats eller, någon gång, en översättning från främmande språk. .
Klass 8 (4 timmar). Läsning av valda stycken ur den svenska litteraturen under 1800- och 1900-talen; i anslutning därtill litteraturhistoria ; läsning av valda stycken av dansk och norsk litteratur. Föredrag. diskussions- och dekla— mationsövningar. Sammanfattning av förut behandlade frågor rörande språk- bruk, språkriktighet och stilarter; kort översikt av svenska språkets historia. Övningar i att uppsätta skrivelser av praktisk art. Var fjärde vecka en uppsats eller, någon gång, en översättning från främmande språk.
Tyska..
Mål.
Undervisningen i tyska i flickskolan har till uppgift att bibringa lärjungar- na gott uttal, förmåga att läsa och förstå medelsvår text och en viss färdighet att uppfatta det talade språket ävensom att giva dem övning i språkets munt- liga och skriftliga bruk samt någon inblick i tysk litteratur och kultur.
K m'sfördelning.
Klass 1 (5 timmar). Uttals- och läsövningar; hör- och talövningar; form— läran påbörjad; tillämpningsövningar.
Klass 2 (5 timmar). Läsning av lättare texter; hör- och talövningar ; form- läran fortsatt; tillämpningsövningar.
Klass 3 (4 timmar). Läsning av lättare texter; hör- och talövningar; form— läran fortsatt; syntax i anslutning till den lästa texten; tillämpningsövningar.
Klass 4 (4 timmar). Läsning av lättare texter; hör- och talövningar; formläran avslutad; syntax i anslutning till den lästa texten; tillämpningsöv- ningar; lätta skriftliga reproduktions- och översättningsövningar i nära anslut— ning till läst text.
Klass 5 (4 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; formläran repeterad; syntax i anslutning till den lästa texten; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning eller översättning till tyska.
Klass 6 (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; översikt av syntaxen; tillämpningsövningar. .Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning eller översättning till tyska.
Klass 7 (4 timmar). Litteraturläsning, delvis ex tempore; i sammanhang därmed litteraturhistoriska upplysningar; hör- och talövningar; grammatik i anslutning till skriftliga övningar; tillämpningsövningar; någon övning i läs- ning av tysk stil. Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning eller över- sättning till tyska.
Anm. De skriftliga reproduktionsövningarna och översättningarna böra före- komma till ungefär lika antal under läsåret.
Engelsk &. Mål.
Undervisningen i engelska i flickskolan har till uppgift att bibringa lär- jungarna gott uttal, förmåga att läsa och förstå medelsvår text och en viss färdighet att uppfatta det talade språket ävensom att giva dem övning i språ- lie'äs muntliga och skriftliga bruk samt någon inblick i engelsk litteratur och 'u tur.
K ars-fördelning.
Klass 4 (4 timmar). Uttals- och läsövningar; hör- och talövningar, form— lära; tillämpningsövningar.
Klass 5 (3 timmar). Läsning av lättare texter; hör- och talövningar; formläran avslutad och repeterad; syntax i anslutning till den lästa texten; till- lämpningsövningar.
Klass 6 (4 timmar). Läsning av lättare texter; hör- och talövningar; syn— tax i anslutning till den lästa texten; tillämpningsövningar. Några lätta skrift- liga reproduktions- och översättningsövningar i nära anslutning till läst text.
Klass 7 (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; syntaxen utförligare behandlad; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning eller översättning till engelska.
Klass 8 (4 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; i sammanhang därmed litteraturhistoriska upplysningar; hör- och talövningar; syntaxen avslutad och repeterad ; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning eller översättning till engelska.
Anm. De skriftliga reproduktionsövningarna och översättningarna böra fö- rekomma till ungefär lika antal under läsåret.
Franska. (Frivilligt ämne.) Mål. Undervisningen i franska i flickskolan har till uppgift att bibringa lärjun- garna gott uttal, en viss förmåga att läsa och förstå lätt text samt någon fär- dighet att uppfatta det talade språket.
Karsfördelning.
Klass 6 (3 timmar). Uttals- och läsövningar; hör- och talövningar; det viktigaste av formläran; tillämpningsövningar.
Klass 7 (3 timmar). Läsning av lättare texter; hör- och talövningar; formläran utförligare behandlad; syntax i anslutning till den lästa texten; tillämpningsövningar.
Klass 8 (4 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; grammatik i anslutning till textläsning och skriftliga övningar; kort översikt av syntaxen; tillämpningsövningar.
Historia.
Mål.
Undervisningen i historia i flickskolan har till uppgift att bibringa lärjun- garna kännedom om vårt folks historia och lära dem känna viktigare person- ligheter och tidsföreteelser i den allmänna historien, allt med särskilt beaktande av vad som är av större betydelse för förstående av vår egen tids kultur och samhällsliv, samt att på grundvalen av denna undervisning meddela dem kän- nedom om det nutida samhällets byggnad och verksamhet samt medborgarnas förpliktelser och rättigheter och för dem klargöra vår tids viktigaste sociala och ekonomiska problem, ävensom att göra lärjungarna bekanta med det vikti- gaste av den bildande konstens historia.
Karsfördelning.
Klass 1 (2 timmar). Berättelser ur historien, företrädesvis ur Nordens guda- och hjältesaga samt ur dess äldre historia. _
Klass 2 (2 timmar). Allmän historia: berättelser ur Greklands och Roms saga och historia. Svensk historia: forntiden och medeltiden.
Klass 3 (3 timmar). Allmän historia: forntiden, medeltiden och nyare ti— den till 1555. Svensk historia: Gustav Vasa.
Klass 4 (2 timmar). Allmän historia: tiden 1555—1715. Svensk historia: tiden 1560—1718.
Klass 5 (2 timmar). Allmän historia: tiden 1715—1815. Svensk historia: tiden 1718—1809.
Klass 6 (2 timmar). Allmän historia: tiden från 1815 till närvarande tid. Svensk historia: tiden från 1809 till närvarande tid.
Klass 7 (2 timmar). Svensk historia: översikt av Sveriges inre utveck— ling under nyare tiden. Vårt nutida samhällsliv: samhällets sociala byggnad, viktigare sociala rörelser och organisationsformer; social lagstiftning; grund- dragen av Sveriges statsförfattning och förvaltning; några av det ekonomiska livets viktigaste företeelser.
Klass 8 (3 timmar). Drag ur skilda epokers kulturliv. Konsthistoriens huvudepoker.
Anm. Lämpliga delar av de skandinaviska grannländernas historia behand- las i sammanhang med Sveriges historia.
Geografi.
Mål. . Undervisningen i geografi i flickskolan har till uppgift att, i anslutning till det i folkskolan inhämtade, meddela vidgad och fördjupad kunskap om fäder- neslandets och det övriga Europas samt de främmande världsdelarnas geografi, i syfte att giva lärjungarna en samlad, i möjligaste mån åskådlig bild av jordytan, dess natur, befolknings- och näringsförhållanden.
K ursfördelning.
Klass 1 (2 timmar). Världsdelar och världshav jämte kortare upplys- ningar om jordens form och rörelse. Sveriges geografi. ' Klass 2 (2 timmar). Det övriga Europas geografi påbörjad. Globen och dess avbildning genom kartan. Gradnätet.
Klass 3 (2 timmar). Europas geografi avslutad jämte sammanfattande över— sikt av densamma.
Klass 4 (2 timmar). De främmande världsdelarnas geografi påbörjad. Klass 5 (2 timmar). De främmande världsdelarnas geografi avslutad.
ceanerna.
Klass 6 (1 timme). Grunddragen av den allmänna geografien och i samband 'därmed en översikt av jordens stora naturgeografiska områden. Exkursioner.
Klass 8 (3 timmar). Översiktlig repetition av Norden efter kartan. Sve- rige med särskild vikt lagd på dess naturtillgångar, befolkningsförhållanden, näringsliv och samfärdse . Norge, Danmark och Finland samt några av de större kulturländerna i korthet på motsvarande sätt behandlade; valda områden i främmande världsdelar, särskilt ur synpunkten av deras allmänna betydelse och deras vikt för Sverige. Sammanfattande framställning av världsproduk- tion, världshandel och världssamfärdsel. Exkursioner.
Psykologi. Mål .
Undervisningen i psykologi i flickskolan har til uppgift att på empirisk grund bibringa lärjungarna en efter denna skolas lmänna bildningsmål av- passad kunskap om själslivets viktigare företeelser.
Kurs.
Klass 8 (2 timmar). Det från psykologisk synpunkt viktigaste om nerv- systemets och sinnesorganens byggnad och förrättningar. Huvuddragen av det högre själslivets psykologi (den vuxnes och den växandes).
Matematik.
Mål.
Undervisningen i matematik i flickskolan har till uppgift att, i anslutning till det i folkskolan inhämtade, bibringa lärjungarna insikt och färdighet i aritmetik samt i användandet av förstagrads ekvationer med en och flera obe— kanta, allt med tillämpning på uppgifter ur det praktiska livet, ävensom ,in- sikter i geometri, till omfånget i huvudsak motsvarande Euklides första, tredje och fjärde böcker, samt det viktigaste angående likformig avbildning jämte fär- dighet att lösa enkla konstruktions- och beräkningsuppgifter tillhörande läro- ' kursens område.
Karsfördelning.
Klass 1 (4 timmar). De fyra räknesätten med hela tal; läran om bråk påbörjad; tillämpningsuppgifter.
Klass 2 (5 timmar). Fortsatt övning i bråkräkning; tillämpningsuppgifter. Klass 3 (5 timmar). Läran om bråk avslutad och repeterad; tillämpnings— uppgifter; lättare uppgifter tillhörande procent- och ränteräkning. Praktiska mätnings- och konstruktionsövningar såsom förberedelse till studiet av geo- metrien.
Klass 4 (4 timmar). ,Enkla Sifferekvationer av första graden med en obekant; arimetiska uppgifter, dels såsom i föregående klass, dels såsom till- lämpning av ekvationsmetoden; enkla algebraiska reduktioner av de slag, som förekomma vid ekvationslösningen i denna klass. Geometrisk kurs, till om— fånget i huvudsak motsvarande Euklides första, tredje och fjärde böcker, på- börjad; lätta geometriska övningssatser.
Klass 5 (4 timmar). Ekvationer av första graden med en obekant; aritme- tiska uppgifter, huvudsakligen hämtade ur det praktiska livet och i regeln valda så. att de lämpa sig för ekvationsbehandling; enkla algebraiska reduk- tioner. Den förutnämnda geometriska kursen fortsatt; lätta geometriska öv- ningssatser och planimetriska beräkningsuppgifter.
Klass 6 (3 timmar). Ekvationer och aritmetiska uppgifter såsom i före- gående klass; ekvationssystem av första graden, huvudsakligen med två obe- kanta, jämte problem; algebraiska redaktioner till en omfattning, som är be- hövlig för flickskolans matematikkurs i övrigt; irrationellt tal och kvadratrot. Den förutnämnda geometriska kursen fortsatt och aVslutad; lätta geometriska ävningssatser och planimetriska beräkningsuppgifter. Uppritning av enkla
lagram.
Klass '7 (4 timmar). Aritmetiska uppgifter, valda med mera direkt hän- syn till det praktiska livets, särskilt affärslivets, fordringar. Sammanfattan- de repetition av den föregående geometriska kursen; det viktigaste angående likformig avbildning; geometriska övningssatser samt planimetriska och rymd- geometriska bpräkningsuppgifter. Uppritning av enkla diagram och använd- ning av rätvinkliga koordinater för studium av enkla funktioner.
Anm. Huvudräkning övas i alla klasser.
"Biologi med. hälsolära.
Mål.
Undervisningen i bibologi med hälsolära i flickskolan har till uppgift att, i anslutning till det i folkskolan inhämtade, bibringa lärjungarna en så vitt möjligt på egen åskådning grundad kunskap om de levande varelsernas vik- tigare former och om det viktigaste angående människans och de övriga le-
vande varelsernas byggnad och livsyttringar samt giva dem någon inblick i ut- vecklings— och ärftlighetsläran.
K arsfördelnin 9.
Klass 1 (2 timmar). Det allmännaste av läran om människokroppens bygg- nad jämte enkla råd om hälsans vård. Undersökning av några levande växter. Exkursioner.
Klass 2 (2 timmar). Däggdjurens byggnad och viktigare former. Fort- satt undersökning av levande växter; undervisning om växters insamling och _preparering. Exkursioner.
Klass 3 (2 timmar). Fåglarnas, kräldjurens, groddjurens och fiskarnas byggnad och viktigare former. Kortfattad översikt av de högre växternas yttre organ i samband med fortsatt undersökning av levande växter; någon övning i växtbestämning efter flora; växtinsamling. Exkursioner.
Klass 5 (2 timmar). De ryggradslösa djurens byggnad och viktigare former. Sammanfattande översikt av djurriket. Gagnväxter och i samband därmed viktigare växtfamiljer (påbörjad kurs). Exkursioner.
Klass 6 (2 timmar). Gagnväxter som i föregående klass (avslutad kurs); huvuddragen av växtsystemet; viktigare svenska växtsamhällen samt grund- dragen av den skandinaviska växtvärldens historia; växtinsamling. Exkur- sroner.
Klass 7 (1 timme). Cellens byggnad och liv; de encelliga organismerna jämte deras betydelse för människan. Växternas byggnad och liv.
Klass 8 (3 timmar, varav 1 timme laborationer var eller varannan vecka). Människokroppens byggnad och förrättningar samt hälsolära, även innefat— tande undervisning om de rusgivande ämnenas samt kaffets och tobakens natur och verkningar. Utvecklings- och ärftlighetsläran i huvuddrag. Första hjälpen vid olycksfall, något om sjukvård och om barnavård.
Fysik.
Mål.
Undervisningen i fysik i flickskolan har till uppgift att bibringa lärjungarna en på egen åskådning grundad, väsentligen genom induktivt förfarande vunnen kunskap om de viktigaste fysiska företeelserna och lagarna och därmed sam- manhängande praktiska tillämpningar.
K ursfördelnin g.
Klass 4 (2 timmar, varav 1 timme laborationer). De viktigaste fysiska egenskaperna hos kroppar i olika aggregationsformer; enkla maskiner för me— kanisk kraftöverföring.
Klass 5 (2 timmar, varav 1 timme laborationer). Värmelära; värme och arbete.
Klass 6' (2 timmar, varav 1 timme laborationer). De enklaste magnetiska och elektriska fenomenen.
Klass 8 (2 timmar, varav 1 timme laborationer). Valda delar av elektri- citetsläran; de enklaste ljus- och ljudfenomenen ; det allmännaste om solsyste- met och himlakropparna i övrigt.
Kemi.
Mål.
Undervisningen i kemi i flickskolan har till uppgift att bibringa lärjungarna en på egen åskådning grundad, väsentligen genom induktivt förfarande vunnen kunskap om de viktigaste kemiska företeelserna och med dem sammanhängande praktiska tillämpningar.
K ursfördelning.
Klass 6 (3 timmar, varav 1 timme laborationer). Den oorganiska kemiens viktigaste företeelser i anslutning till lärjungarnas under laborationerna gjorda iakttagelser. Några viktigare kapitel av oorganisk teknisk kemi.
Klass 7 (3 timmar, varav 1 timme laborationer). De allmännaste minera— len; de viktigaste bergarterna och lösa jordlagren samt deras bildning. Några av den organiska kemiens viktigaste ämnesgrupper; några viktigare kapitel av organisk teknisk kemi.
Bil. 20 a.
7-årig' flickskola på 4-årig grundskola.
Ämnen
Kristendomskunskap Modersmälet
Engelska ............. Franska
Historia
Geografi ............. Psykologi
Matematik ............ Biologi med hälsolära ....... Fysik ..............
Välskrivning ........... Teckning .............
Gymnastik med lek och idrott . . . Slöjd 2 Hulhällsgöromål — — 10'5 10'5 10'5 95 335 34'5 845 3315
Anm. 1. Ät lärjungar i de tre högsta klasserna, som så önska,meddelns undervisning i franska resp. 3, 3 och 4 timmar i veckan. Dessa lärjungar må kunna befrias i klasserna 5 och 7 från deltagande i undervisningen i teckning eller slöjd samt i klass 6 från undervisningen i matematik.
Anm. 2. För de lärjungar, som behöva fortsatt undervisning i välskrivning, skall å. tid utom timplanen dylik undervisning anordnas, med skyldighet för nämnda lärjungar att i den utsträck- ning, som anses erforderlig, deltaga i denna undervisning.
Anm. 3. Undervisning i frivillig teckning meddelas under högst 2 timmar i veckan utom tim- planen.
Anm. 4. I Hickskolan må. frivilliga laborationer i biologi, fysik och kemi kunna å. tid utom timplanen anordnas i den utsträckning, skolöverstyrelsen på, därom av vederbörande rektor gjord framställning medgiver.
7—ärig flickskola på 4-årig grundskola.
Kristendomskunskap.
Mål.
Undervisningen i kristendomskunskap i flickskolan har till uppgift att, i an— slutning till folkskolans undervisning i ämnet och på ett sätt, som främjar lär- jungarnas personlighetsutveckling och karaktärsdaning, meddela dem insikt om den kristna religionens uppkomst, innehåll, utveckling och allmänna kulturella betydelse samt i samband därmed någon kännedom om viktigare främmande religioner.
Kursfördelning.
Klass 1 (2 timmar). Jesu tal och liknelser med etiska och religiösa till- lämpningar på lärjungarnas erfarenhetsvärld. Den svenska kyrkans gudstjänst samt en översikt av kyrkoåret.
Klass 2 (2 timmar). Sammanfattande framställning av Jesu liv och verk- samhet. Aposteln Paulus och skildringar från kristendomens grundläggnings- tid i anslutning till läsning av apostlagärningarna.
Klass 3 (2 timmar). Enkla livsbilder ur den kristna kyrkans historia un— der gamla tiden och medeltiden, ägnade att belysa det kristna fromhetsidealet under dessa skeden. De stora reformatorernas liv och verksamhet.
Klass 4 (1 timme). Religiösa strömningar och fromhetsriktningar under 1600- och 1700-talen, belysta genom skildringar av några bland deras märkes- man.
Klass 5 (1 timme). Religiösa strömningar och fromhetsriktningar under 1800- och 1900—talen. Drag ur den kristna missionens historia och i samband därmed korta underrättelser om de viktigaste främmande religioner, med vilka kristendomen kommit i beröring.
Klass 6 (2 timmar). Huvuddragen av Israels historia, med särskild vikt lagd på. profetismen, Jesu liv och verksamhet mot historisk bakgrund. I an- slutning härtill huvuddragen av den bibliska litteraturens historia.
Klass 7 (2 timmar). Kort översikt av icke kristna religionsformer. Den kristna tros- och livsåskådningen med historisk bakgrund och i dess förhål— lande till det nutida kultur- och samhällslivet.
Anm. I alla klasser bibel— och psalmläsning. Läsning av lämpliga littera— turalster till belysning av de kyrkohistoriska kursmomenten, särskilt införande i några av de klassiska uttrycken för Kristustron i predikan, psalm och bekän- nelse (Luthers lilla katekes)..
Modersmälet.
Mål.
Undervisningen i modersmålet i flickskolan har till uppgift att på den grund— val, som lagts i folkskolan, Vidare utbilda lärjungarnas förmåga att uttrycks—
fullt och med vårdat uttal läsa prosa och vers, utveckla deras språkkänsla och deras färdighet att redigt och språkriktigt framställa sina tankar i tal och skrift, göra dem bekanta med det viktigaste av den svenska litteraturen och dess utveckling samt bibringa dem någon kännedom om de nordiska frände— folkens språk och litteratur.
Karsfördelning.
Klass 1 (5 timmar). Läsning av litterärt värdefulla stycken med klart och enkelt språk; muntligt redogörande för egna erfarenheter och återgivande av förut behandlade berättelser och skildringar; framsägning av inlärda stycken i bunden eller obunden form. Elementerna av form- och satsläran, med till— lämpningsövningar; rättstavnings-, interpunktions- och enkla uppsatsövningar.
Klass 2 (5 timmar). Läsning som i föregående klass; fortsatta övningar i språkets muntliga behandling; välläsningens allmänna grunder. F orm-, sats- och interpunktionslära med tillämpningsövningar. Rättstavnings-, interpunk- tions— och uppsatsövningar. Var tredje vecka en mindre uppsats.
Klass 3 (4 timmar). Läsning av valda stycken ur nyare svensk littera- tur; fortsatta övningar i språkets muntliga behandling. Elementerna av vers- läran. Form- och satslära med tillämpningsövningar; rättstavnings-, inter- punktions- och uppsatsövningar. Var tredje vecka en uppsats.
Klass 4 _(3 timmar). Läsning av utförligare svenska litteraturprov, hu- vudsakligen från 1800- och 1900-talen ; i anslutning härtill litteraturhistoriska upplysningar och anvisningar för litteraturläsning på egen hand; fortsatta öv- ningar i språkets muntliga behandling, även i form av kortare referat. Be— handlingen av lånord i svenskan. Form- och satsläran avslutad och repeterad; tillämpningsövningar. Var fjärde vecka en uppsats.
Klass 5 (3 timmar). Fortsatt litteraturläsning såsom i föregående klass; några provstycken ur dansk och norsk litteratur; i sammanhang därmed en is— ländsk saga och någon eddadikt i översättning; fortsatta övningar i språkets muntliga behandling även i form av längre referat; övningar till befästande av de grammatiska kunskaperna. I anslutning till litteraturläsning och uppsats- genomgång elementär behandling av frågor rörande språkbruk, språkriktighet och stilarter. Var fjärde vecka en uppsats.
Klass 6 (3 timmar). Isländska sagor och eddasångeri översättning; styc- ken av medeltidens och nyare tidens svenska litteratur t. o. m. den gustavianska tiden; i anslutning därtill litteraturhistoria. Deklamation, referat och kortare föredrag. Fortsatt undervisning om språkbruk, språkriktighet och stilarter. Var fjärde vecka_en uppsats eller, någon gång, en översättning från främ- mande språk.
Klass 7 (4 timmar). Läsning av valda stycken ur den svenska litteratu— ren under 1800— och 1900-talen; i anslutning därtill litteraturhistoria; läsning av valda stycken av dansk och norsk litteratur. Föredrag, diskussions- och de- klamationsövningar. Sammanfattning av förut behandlade frågor rörande språkbruk, språkriktighet och stilarter; kort översikt av svenska språkets hi- storia. Övningar i att uppsätta skrivelser av praktisk art. Var fjärde vecka en uppsats eller någon gång en översättning från främmande språk.
Tyska.
Mål.
Undervisningen i tyska i flickskolan har till uppgift att bibringa lärjungarna gott uttal, förmåga att läsa och förstå medelsvår text och en viss färdighet att uppfatta det talade språket ävensom att giva dem övning i språkets muntliga och skriftliga bruk samt någon inblick i tysk litteratur och kultur.
Klass 1 (5 timmar). Uttals- och läsövningar; hör- och talövningar; form- läran påbörjad; tillämpningsövningar.
Klass 2 (5 timmar). Läsning av lättare texter; hör- och talövningar; formläran fortsatt; tillämpningsövningar.
Klass 3 (4 timmar). Läsning av lättare texter; hör- och talövningar; formläran avslutad; syntax i anslutning till den lästa texten; tillämpningsöv- ningar; lätta skriftliga reproduktions- och översättningsövningar i nära anslut- ning till läst text.
Klass 4 (4 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar ; formläran repeterad ; syntax i anslutning till den lästa texten; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning eller översättning till tyska.
Klass 5 (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar ; översikt av syntaxen; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning eller översättning till tyska.
Klass 6 (4 timmar). Litteraturläsning, delvis ex tempore; i sammanhang därmed litteraturhistoriska upplysningar; hör- och talövningar; syntaxen ut- förligare behandlad och repeterad; tillämpningsövningar ; någon övning i läs— ning av tysk stil. Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning eller över- sättning till tyska.
Anm. De skriftliga reproduktionsövningarna och översättningarna böra före- komma till ungefär lika antal under läsåret.
Engelska.
Mål.
Undervisningen i engelska i flickskolan har till uppgift att bibringa lärjun- garna gott uttal, förmåga att läsa och förstå medelsvår text och en viss färdig- het att uppfatta det talade språket ävensom att giva dem övning i språkets muntliga och skriftliga bruk samt någon inblick i engelsk litteratur och kultur.
Kurs f 6 7118an 9.
Klass 3 (4 timmar). Uttals- och läsövningar; hör- och talövningar; form- lära; tillämpningsövningar. .
Klass 4 (3 timmar). Läsning av lättare texter; hör- och talövningar; form- läran avslutad och repeterad ; syntax i anslutning till den lästa texten; tillämp— ningsövningar.
Klass 5 (4 timmar). Läsning av lättare texter; hör- och talövningar; syn- tax i anslutning till den lästa texten; tillämpningsövningar. Några lätta skrift- liga reproduktions- och översättningsövningar i nära anslutning till läst text.
Klass 6' (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; syntaxen utförligare behandlad; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning eller översättning till engelska.
Klass 7 (4 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; i sammanhang därmed litteraturhistoriska upplysningar; hör- och talövningar; syntaxen avslutad och repeterad ; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning eller översättning till engelska. '
Anm. De skriftliga reproduktionsövningarna och översättningarna böra före- komma till ungefär lika antal under läsåret.
Franska. (Frivilligt ämne.)
Mål.
Undervisningen i franska i flickskolan har till uppgift att bibringa lärjun- garna gott uttal, en viss förmåga att läsa och förstå lätt text samt någon fär— dighet att uppfatta det talade språket.
Karsfördelning.
Klass 5 (3 timmar). Uttals- och läsövningar; hör- och talövningar; det viktigaste av formläran; tillämpningsövningar.
Klass 6 (3 timmar). Läsning av lättare texter; hör- och talövningar; formläran utförligare behandlad; syntax i anslutning till den lästa texten; till— lämpningsövningar. .
Klass 7 (4 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; grammatik i anslutning till textläsning och skriftliga övnin- gar; kort översikt av syntaxen; tillämpningsövningar.
Historia.
Mål.
Undervisningen i historia i flickskolan har till uppgift att, i anslutning till vad folkskolan meddelat, bibringa lärjungarna kännedom om vårt folks historia och lära dem känna viktigare personligheter och tidsföreteelser i den allmänna historien, allt under beaktande av vad som är av större betydelse för förstående av vår egen tids kultur och samhällsliv, samt att på grundvalen av denna under— visning meddela dem kännedom om samhällets byggnad och verksamhet samt medborgarnas förpliktelser och rättigheter och för dem klargöra vår tids vikti- gaste sociala och ekonomiska problem, ävensom att göra lärjungarna bekanta med det viktigaste av den bildande konstens historia.
Kursfördelning.
Klass 1 (3 timmar). Allmän historia: berättelser ur Greklands och Roms saga och historia. Svensk historia: återblick på forntidens och medeltidens historia till Engelbrekts framträdande med Viktigare partier i utförligare fram- ställning; medeltidens historia från och med Engelbrekt.
Klass 2 (3 timmar). Allmän historia: forntiden, medeltiden och nyare tiden till 1555. Svensk historia: Gustav Vasa.
Klass 3 (2 timmar). Allmän historia: tiden 1555—1715. Svensk historia: tiden 1560—1718.
Klass 4 (2 timmar). Allmän historia: tiden från 1715 till 1815. Svensk historia: från 1718 till 1809.
Klass 5 (2 timmar). Allmän historia: från 1815 till närvarande tid. Svensk historia: från 1809 till närvarande tid.
Klass 6 (2 timmar). Svensk historia: översikt av Sveriges inre utveckling under nyare tiden. Vårt nutida samhällsliv: samhällets sociala byggnad, vik— tigare sociala rörelser och organisationsformer; social lagstiftning; grunddragen av Sveriges statsförfattning och förvaltning; några av det ekonomiska livets viktigaste företeelser.
Klass 7 (3 timmar). Drag ur skilda epokers kulturliv. Konsthistoriens huvudepoker.
Anm. Lämpliga delar av de skandinaviska grannländernas historia behandlas i sammanhang med Sveriges historia.
Geografi.
Mål.
Undervisningen i geografi i flickskolan har till uppgift att, i anslutning till det i folkskolan inhämtade, meddela vidgad och fördjupad kunskap om fäderneslandets och det övriga Europas samt de främmande världsdelarnas geografi, i syfte att giva lärjungarna en samlad, i möjligaste mån åskådlig bild av jordytan, dess natur, befolknings- och näringsförhållanden.
Kursfördelning.
Klass 1 (2 timmar). Världsdelar och världshav jämte korta upplysningar om jordens form och rörelse. Europas geografi (utom Sveriges) påbörjad. Glo- ben och dess avbildning genom kartan. Gradnätet.
Klass 2 (2 timmar). Europas geografi (utom Sveriges) avslutad jämte sammanfattande översikt av densamma.
Klass 3 (2 timmar). De främmande världsdelarnas geografi påbörjad. Klass 4 (2 timmar). De främmande världsdelarnas geografi avslutad. Oce— anerna.
Klass 5 (1 timme). Grunddragen av den allmänna geografien och i sam— band därmed en översikt av jordens stora naturgeografiska områden. Exkur- sroner.
Klass 7 (3 timmar). Översiktlig repetition av Norden efter kartan. Sve- rige med särskild vikt lagd på dess naturtillgångar, befolkningsförhållanden, näringsliv och samfärdsel. Norge, Danmark och Finland samt några av de större kulturländerna i korthet på motsvarande sätt behandlade; valda områden i främmande världsdelar, särskilt ur synpunkten av deras allmänna betydelse och deras vikt för Sverige. Sammanfattande framställning av världsproduk- tion, världshandel och världssamfärdsel. Exkursioner.
Psykologi. Mål.
Undervisningen i psykologi i flickskolan har till uppgift att på empirisk grund bibringa lärjungarna en efter denna skolas allmänna bildningsmål av- passad kunskap om själslivets viktigare företeelser.
K ars.
Klass 7 (2 timmar). Det från psykologisk synpunkt viktigaste om nerv- systemets och sinnesorganens byggnad och förrättningar. Huvuddragen av det .högre själslivets psykologi (den vuxnes och den växandes).
Matematik.
Mål.
Undervisningen i matematik i flickskolan har till uppgift att, i anslutning *till det i folkskolan inhämtade, bibringa lärjungarna insikt och färdighet i
aritmetik samt i användandet av förstagrads ekvationer med en och flera obe- kanta, allt med tillämpning på uppgifter ur det praktiska livet, ävensom insikter i geometri, till omfånget i huvudsak motsvarande Euklides första, tredje och fjärde böcker, samt det viktigaste angående likformig avbildning jämte fär- dighet att lösa enkla konstruktions- och beräkningsuppgifter tillhörande läro- kursens område.
Kurs-fördelning.
Klass 1 (4 timmar). Läran om bråk påbörjad; tillämpningsuppgifter. Klass 2 (5 timmar). Läran om bråk avslutad och repeterad; tillämpnings— uppgifter; lättare uppgifter tillhörande procent- och ränteräkning. Praktiska mätnings- och konstruktionsövningar såsom förberedelse till studiet av geome- trien.
Klass 3 (4 timmar). Enkla Sifferekvationer av första graden med en obe- kant; aritmetiska uppgifter, dels såsom i föregående klass, dels såsom tillämp- ning av ekvationsmetoden; enkla algebraiska reduktioner av de slag, som före- komma vid ekvationslösningen i denna klass. Geometrisk kurs, till omfånget i huvudsak motsvarande Euklides första, tredje och fjärde böcker, påbörjad; lätta geometriska övningssatser.
Klass 4 (4 timmar). Ekvationer av första graden med en obekant; arit- metiska uppgifter, huvudsakligen hämtade ur det praktiska livet och i regeln valda så, att de lämpa sig för ekvationsbehandling. Den förutnämnda geome- triska kursen fortsatt; lätta geometriska övningssatser och planimetriska be— räkningsuppgifter. ,
Klass 5 (3 timmar). Ekvationer och aritmetiska uppgifter såsom i föregå- ende klass; ekvationssystem av första graden, huvudsakligen med två obe— kanta, jämte problem; algebraiska reduktioner till en omfattning, som är behövlig för flickskolans matematikkurs i övrigt; irrationellt tal och kvadrat- rot. Den förutnämnda geometriska kursen fortsatt och avslutad; lätta geome- triska övningssatser och planimetriska beräkningsuppgifter. Uppritning av enkla diagram.
Klass 6 (4 timmar). Aritmetiska uppgifter, valda med mera direkt hän- syn till det praktiska livets, särskilt affärslivets, fordringar. Sammanfattande repetition av den föregående geometriska kursen; det viktigaste angående lik- formig avbildning; geometriska övningssatser samt planimetriska och rymd- geometriska beräkningsuppgifter. Uppritning av enkla diagram och använd— ning av rätvinkliga koordinater för studium av enkla funktioner.
Anm. Huvudräkning övas i alla klasser.
Biologi med hälsolära.
Mål.
Undervisningen i biologi med hälsolära i flickskolan har till uppgift att, i anslutning till det i folkskolan inhämtade, bibringa lärjungarna en så vitt möj- ligt på egen åskådning grundad kunskap om de levande varelsernas riktigare former och om det viktigaste angående människans och de övriga levande. '* varelsernas byggnad och livsyttringar samt giva dem någon inblick i utveck— lings— och ärftlighetsläran.
K ars-f öråelnin g.
Klass 1 (2 timmar). Det allmännaste av läran om människokroppens , byggnad jämte enkla råd om hälsans vård. Undersökning av några levande växter. Undervisning om växters insamling och preparering. Exkursroner.
Klass 2 (2 timmar). Däggdjurens och fåglarnas byggnad och viktigare former. Fortsatt undersökning av levande växter, delvis i samband med växt- bestämning efter flora; växtinsamling. Exkursioner.
Klass 4 (2 timmar). Kräldjurens, groddjurens, fiskarnas och de ryggrads- lösa djurens byggnad och viktigare former. Kortfattad översikt av de högre växternas yttre organ i samband med växtundersökning och växtbestämning. Växtinsamling.
Klass 5 (2 timmar). Sammanfattande översikt av djurriket. Gagnväxter och i samband därmed några av växtrikets viktigare familjer jämte huvuddra- gen av växtsystemet; viktigare svenska växtsamhällen samt grunddragen av den svenska växtvärldens historia; växtinsamling. Exkursioner.
Klass 6 (1 timme). Cellens byggnad och liv; de encelliga organismerna jämte deras betydelse för människan. Växternas byggnad och liv.
Klass 7 (3 timmar, varav 1 timme laborationer var eller varannan vecka). Människokroppens byggnad och förrättningar samt hälsolära, även innefattande undervisning om de rusgivande ämnenas samt kaffets och tobakens natur och verkningar. Utvecklings- och ärftlighetsläran i huvuddrag. Första hjälpen vid olycksfall, något om sjukvård och om barnavård.
Fysik.
Mål.
Undervisningen i fysik i flickskolan har till uppgift att bibringa lärjungarna en på egen åskådning grundad, väsentligen genom induktivt förfarande vunnen kunskap om de viktigaste fysiska företeelserna och lagarna och därmed samman- hängande praktiska tillämpningar.
Kursfördelning.
Klass 3 (2 timmar, varav 1 timme laborationer). De viktigaste fysiska egenskaperna hos kroppar i olika aggregationsformer; enkla maskiner för me— kanisk kraftöverföring.
1Klass 4 (2 timmar, varav 1 timme laborationer). Värmelära; värme och ar ete.
Klass 5 (2 timmar, varav 1 timme laborationer). De enklaste magnetiska och elektriska fenomenen.
Klass 7 (2 timmar, varav 1 timme laborationer). Valda delar av elektri- citetsläran; de enklaste ljus- och ljudfenomenen; det allmännaste om solsyste- met och himlakropparna i övrigt.
Kemi.
Mål.
Undervisningen i kemi i flickskolan har till uppgift att bibringa lärjungarna en på egen åskådning grundad, väsentligen genom induktivt förfarande vunnen kunskap om de viktigaste kemiska företeelserna och med dem sammanhörande praktiska tillämpningar.
Kursfördelning.
Klass 5 (3 timmar, varav 1 timme laborationer). Den oorganiska kemiens viktigaste företeelser i anslutning till lärjungarnas under laborationerna gjorda iakttagelser. Några viktigare kapitel av oorganisk teknisk kemi.
Klass 6 (3 timmar, varav 1 timme laborationer). De allmännaste minera- len. De viktigaste bergarterna och lösa jordlagren samt deras bildning. Några av den organiska kemiens viktigaste ämnesgrupper ; några viktigare kapitel av organisk teknisk kemi.
Bil. 21 a.
6-ärig flickskola på. 6-årig' grundskola.
Kristendomskunskap Modersmålet
Engelska ................ Franska
Historia
Geografi ................ Psykologi
Matematik ............... Biologi med hälsolära ..........
Teckning ................ Gymnastik med lek och idrott ......
Hushållsgöromål —— 9'5 ' 12 95 95 33-5 ., 3.5 | 34-51 35 32-5
Anm. 1. Åt lärjungar i de tre högsta klasserna, som så. önska, meddelas undervisningi franska resp. 3, 3 och 4 timmar i veckan. Dessa lärjungar mä kunna befrias i klasserna 4 och 6 från deltagande i undervisningen i teckning eller slöjd samt i klass 5 från undervisningen i matematik.
Anm. 2. För de lärjungar, som behöva fortsatt undervisning i välskrivning, skall & tid utom timplanen dylik undervisning anordnas, med skyldighet för nämnda lärjungar att i den utsträck- ning. som anses erforderlig, deltaga i denna undervisning.
Anm. 3. Undervisning i frivillig teckning meddelas under högst 2 timmar i veckan utom tim- planen.
Anm. 4. I flickskolan må frivilliga laborationer i biologi, fysik och kemi kunna. å tid utom timplanen anordnas i den utsträckning, skolöverstyrelsen på. därom av vederbörande rektor gjord framställning medgiver.
Bil. 21 b.
G-årig flickskola på G-årig grundskola.
Kristendomskunskap. Mål.
Undervisningen i kristendomskunskap i flickskolan har till uppgift att, i anslutning till folkskolans undervisning i ämnet och på ett sätt, som främjar lärjungarnas personlighetsutveckling och karaktärsdaning, meddela dem insikt om den kristna religionens uppkomst, innehåll, utveckling och allmänna kultu- rella betydelse samt i samband därmed någon kännedom om viktigare främ- mande religioner.
Kursfördelning.
Klass 1 (2 timmar). Sammanfattande framställning av Jesu liv och verk- samhet. Aposteln Paulus och skildringar från kristendomens grundläggnings- tid i anslutning till läsning av apostlagärningarna.
Klass 2 (2 timmar). Enkla livsbilder ur den kristna kyrkans historia un- der gamla tiden och medeltiden, ägnade att belysa det kristna fromhetsidealet under dessa skeden. De stora reformatorernas liv och verksamhet.
Klass 3 (1 timme). Religiösa strömningar och fromhetsriktningar under 11600- och 1700-talen, belysta genom skildringar av några bland deras mär- resman.
Klass 4 (1 timme). Religiösa strömningar och fromhetsriktningar un- der 1800- och 1900-ta1en. Drag ur den kristna missionens historia och i sam- band därmed korta underrättelser om de viktigaste främmande religioner, med vilka kristendomen kommit i beröring.
Klass 5 (2 timmar). Huvuddragen av Israels historia, med särskild vikt lagd på profetismcn. Jesu liv och verksamhet mot historisk bakgrund. I an- slutning härtill huvuddragen av den bibliska litteraturens historia.
Klass 6 (2 timmar). Kort översikt av icke kristna religionsformer. Den kristna tros- och livsåskådningen med historisk bakgrund och i dess förhållande till det nutida kultur- och samhällslivet.
Anm. I alla klasser bibel- och psalmläsning. Läsning av lämpliga littera- turalster till belysning av de kyrkohistoriska kursmomenten, särskilt införande i några av de klassiska uttrycken för Kristustron i predikan, psalm och bekän- nelse (Luthers lilla katekes).
Modersmålet. M ål.
Undervisningen i modersmålet i flickskolan har till uppgift att på den grundi val, som lagts i folkskolan, vidare utbilda lärjungarnas förmåga att uttrycks— fullt och med vårdat uttal läsa prosa och vers, utveckla deras språkkänsla och deras färdighet att redigt och språkriktigt framställa sina tankar i tal och skrift, göra dem bekanta med det viktigaste av den svenska litteraturen och
dess utveckling samt bibringa dem någon kännedom om de nordiska frände- folkens språk och litteratur.
Kursfördelning.
Klass 1 (5 timmar). Läsning av litterärt värdefulla stycken med klart och enkelt språk; muntligt redogörande för egna erfarenheter och återgivande av förut behandlade berättelser och skildringar; framsägning av inlärda styc- ken i bunden eller obunden form; välläsningens allmänna grunder. Form-, sats- och interpunktionslära med tillämpningsövningar; rättstavnings-, inter— punktions- och uppsatsövningar. Var tredje vecka en mindre uppsats.
Klass 2 (4 timmar). Läsning av valda stycken ur nyare svensk litteratur; fortsatta övningar i språkets muntliga behandling. Elementerna av versläran. Behandlingen av lånord i svenskan. Form- och satsläran utförligare behand— lad, med tillämpningsövningar; rättstavnings-, interpunktions— och uppsats— övningar. V ar tredje vecka en uppsats.
Klass 3 (3 timmar). Läsning av utförligare svenska litteraturprov, hu— vudsakligen från 1800- och 1900-talen. I anslutning härtill litteraturhistoriska upplysningar och anvisningar för litteraturläsning på egen hand; fortsatta övningar i språkets muntliga behandling, även i form av kortare referat. I an- slutning till litteraturläsning och uppsatsgenomgång elementär behandling av frågor rörande språkbruk, språkriktighet och stilarter. Form— och satsläran repeterad ; tillämpningsövningar. Var fjärde vecka en uppsats.
Klass 4 (3 timmar). Fortsatt litteraturläsning såsom i föregående klass; några provstycken ur dansk och norsk litteratur; i sammanhang därmed en is- ländsk saga och någon eddadikt i översättning; fortsatta övningar i språkets muntliga behandling, även i form av längre referat. Fortsatt behandling av frågor rörande språkbruk, språkriktighet och stilarter. Övningar till befä- stande av de grammatiska kunskaperna. Var fjärde vecka en uppsats.
Klass 5 (3 timmar). Isländska sagor och eddasånger i översättning; styc- ken av medeltidens och nyare tidens svenska litteratur t. o. m. den gustavianska tiden; i anslutning därtill litteraturhistoria. Deklamation, referat och kortare föredrag. Fortsatt undervisning om språkbruk, språkriktighet och stilarter. Xar fjärde vecka en uppsats eller, någon gång, en översättning från främman- e språk.
Klass 6 (4 timmar). Läsning av valda stycken ur den svenska litteraturen under 1800— och 1900-talen ; i anslutning därtill litteraturhistoria; läsning av valda stycken av dansk och norsk litteratur. Föredrag, diskussions— och de— klamationsövningar. Sammanfattning av förut behandlade frågor rörande språkbruk, språkriktighet och stilarter. Övningar i att uppsätta skrivelser av praktisk art; kort översikt av svenska språkets historia. Var fjärde vecka en uppsats eller någon gång en översättning från främmande språk.
Tyska.. Mål.
Undervisningen i tyska i flickskolan har till uppgift att bibringa lärjungarna gott uttal, förmåga att läsa och förstå medelsvår text och en viss färdighet att uppfatta det talade språket ävensom att giva dem övning i språkets muntliga och skriftliga bruk samt någon inblick i tysk litteratur och kultur.
K ursfördelnin 9.
Klass 1 (6 timmar). Uttals— och läsövningar; hör- och talövningar; form- läran påbörjad; tillämpningsövningar.
Klass 2 (5 timmar). Läsning av lättare texter; hör- Och talövningar ; form— läran fortsatt; syntax i anslutning till den lästa texten; tillämpningsövningar. Vårterminen några lätta skriftliga reproduktions— och översättningsövningar i nära. anslutning till läst text.
Klass 3 (4 timmar). Läsning av valda författare; hör- och talövningar; formläran avslutad; syntax i anslutning till den lästa texten; tillämpnings- övningar. Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning eller översättning till tyska.
Klass 4 (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; formläran repeterad; översikt av syntaxen; tillämpningsöv- ningar. Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning eller översättning till tyska.
Klass 5 (5 timmar). Litteraturläsning, delvis ex tempore; i sammanhang därmed litteraturhistoriska upplysningar; hör- och talövningar ; syntaxen ut- förligare behandlad och repeterad ; tillämpningsövningar; någon övning i läs- ning av tysk stil. Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning eller översättning till tyska.
Anm. De skriftliga reproduktionsövningarna och översättningarna böra förekomma till ungefär lika antal under läsåret.
Engelska. Mål.
Undervisningen i engelska i flickskolan har till uppgift att bibringa lär- jungarna gott uttal, förmåga att läsa och förstå medelsvår text och en viss färdighet att uppfatta det talade språket ävensom att giva dem övning i språ- kets muntliga och skriftliga bruk samt någon inblick 1 engelsk litteratur och kultur.
Kursfördelning.
Klass 3 (6 timmar). Uttals- och läsövningar; hör- och talövningar; form— läran; tillämpningsövningar.
Klass 4 (5 timmar). Läsning av lättare texter; hör- och talövningar; form- läran repeterad; viktigare delar av syntaxen; tillämpningsövningar. Vårter- minen några lätta skriftliga reproduktions- och översättningsövningar i nära anslutning till läst text.
Klass 5 (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar ; syntaxen utförligare behandlad; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning eller översättning till engelska.
Klass 6' (4 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; i sammanhang därmed litteraturhistoriska upplysningar; hör- och talövningar; syntaxen avslutad och repeterad; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning eller översättning till engelska.
Ham. De skriftliga reproduktionsövningarna och översättningarna böra förekomma till ungefär lika antal under läsåret.
Franska. (Frivilligt ämne.) Mål .
_ Undervisningen i franska i flickskolan har till uppgift att bibringa lär- Jungarna gott uttal, en viss förmåga att läsa och förstå lätt text samt någon färdighet att uppfatta det talade språket.
Klass 4 (3 timmar). Uttals- och läsövningar; hör- och talövningar; det viktigaste av formläran; tillämpningsövningar.
Klass 5 (3 timmar). Läsning av lättare texter; hör- och talövningar ; form- läran utförligare behandlad; syntax i anslutning till den lästa texten; tillämp- ningsövningar.
Klass 6 (4 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; grammatik i anslutning till textläsning och skriftliga övnin- gar; kort översikt av syntaxen; tillämpningsövningar.
Historia.
Mål.
Undervisningen i historia i flickskolan har till uppgift att, i anslutning till vad folkskolan meddelat, bibringa lärjungarna ökad kännedom om vårt folks historia och lära dem känna viktigare personligheter och tidsföreteelser i den allmänna historien, allt under beaktande av vad som är av större betydelse för förestående av vår egen tids kultur och samhällsliv, samt att på grundva- len av denna undervisning meddela dem kännedom om samhällets byggnad och verksamhet samt medborgarnas förpliktelser och rättigheter och för dem klar— göra vår tids viktigaste sociala och ekonomiska problem, ävensom att göra lär- jungarna bekanta med det viktigaste av den bildande konstens historia.
K arsfördelning.
Klass 1 (2 timmar). Allmän och svensk historia: forntiden; medeltiden påbörjad.
Klass 2 (3 timmar). Allmän och svensk historia: medeltiden fortsatt och nyare tiden till 1648.
Klass 3 (2 timmar). Allmän historia: tiden 1648—1815. Svensk historia: tiden 1648—1809.
Klass 4 (2 timmar). Allmän historia: från 1815 till närvarande tid. Svensk historia: från 1809 till närvarande tid.
Klass 5 (2 timmar). Svensk historia: Översikt av Sveriges inre utveck- ling under nyare tiden. Vårt nutida samhällsliv: samhällets sociala bygg— nad, viktigare sociala rörelser och organisationsformer; social lagstiftning; grunddragen av Sveriges statsförfattning och förvaltning; några av det eko— nomiska livets viktigaste företeelser.
Klass 6 (3 timmar). Drag ur skilda epokers kulturliv. Konsthistoriens huvudepoker.
Anm. Lämpliga delar av de skandinaviska grannländernas historia behand- las i sammanhang med Sveriges historia.
Geografi.
Mål.
Undervisningen i geografi i flickskolan har till uppgift att, på grundvalen av det i folkskolan inhämtade, meddela vidgad och fördjupad kunskap om fä- derneslandets och det övriga Europas samt de främmande världsdelarnas geo— grafi, i syfte att giva lärjungarna en samlad, i möjligaste mån åskådlig bild av jordytan, dess natur, befolknings- och näringsförhållanden.
Klass 1 (2 timmar). Polarländerna, Afrika, Asien. Globen och dess av- bildning genom kartan. Graduätet.
Klass 2 (2 timmar). Australien. Sydamerika, Nordamerika, Oceanerna, Europas geografi påbörjad.
Klass 3 (2 timmar). Det övriga Europa (utom Sverige).
Klass 4 (1 timme). Grunddragen av den allmänna geografien och i sam- band därmed en översikt av jordens stora naturgeografiska områden. Ex— kursioner.
Klass 6 (3 timmar). Översiktlig repetition av Norden efter kartan. Sve- rige med särskild vikt lagd på dess naturtillgångar. befolkningsförhållanden, näringsliv och samfärdsel. Norge, Danmark och Finland samt några av de större kulturländerna i korthet på motsvarande sätt behandlade; valda om- råden i främmande världsdelar, särskilt ur synpunkten av deras allmänna be- tydelse och deras vikt för Sverige. Sammanfattande framställning av världs— produktion, världshandel och världssamfärdsel. Exkursioner.
Psykologi.
Mål.
Undervisningen i psykologi i flickskolan har till uppgift att på empirisk grund bibringa lärjungarna en efter denna skolas allmänna bildningsmål av- passad kunskap om själslivets viktigare företeelser.
Kurs. Klass 6 (2 timmar.) Det från psykologisk synpunkt viktigaste om nerv- systemets och sinnesorganens byggnad och förrättningar. Huvuddragen av det högre Själslivets psykologi (den vuxnes och den växandes).
Matematik.
Mål.
Undervisningen i matematik i flickskolan har till uppgift att, i anslutning till det i folkskolan inhämtade, bibringa lärjungarna insikt och färdighet i aritmetik samt i användandet av förstagrads ekvationer med en och flera obekanta, allt med tillämpning på uppgifter ur det praktiska livet, ävensom insikter i geometri, till omfånget i huvudsak motsvarande Euklides första, tredje och fjärde böcker, samt det viktigaste angående likformig avbildning jämte färdighet att lösa enkla konstruktions- och beräkningsuppgifter till- hörande lärokursens område.
K arsfördelning.
Klass 1 (5 timmar). Läran om bråk repeterad och utvidgad utöver folk- skolans kurs; tillämpningsuppgifter; procent- och ränteräkning. Geometrisk kurs, till omfånget i huvudsak motsvarande Euklides första, tredje och fjärde böcker, påbörjad (vårterminen).
Klass 2 (4 timmar). Sifferekvationer av första graden med en obekant jämte tillämpningar på aritmetiska övningssatser. Den förutnämnda geo- metriska kursen fortsatt; lätta geometriska övningssatser.
Klass 3 (3 timmar). Ekvationer av första graden med en obekant; arit- metiska uppgifter, huvudsakligen hämtade ur det praktiska livet och i regeln
valda så, att de lämpa sig för ekvationsbehandling; enkla algebraiska reduk- tioner. Den förutnämnda geometriska kursen fortsatt; lätta geometriska öv— ningssatser och planimetriska beräkningsuppgifter.
Klass 4 (3 timmar). Ekvationer och aritmetiska uppgifter såsom i före- gående klass ; ekvationssystem av första graden, huvudsakligen med två obe- kanta, jämte problem; algebraiska reduktioner till en omfattning, som är behövlig för flickskolans matematikkurs i övrigt; irrationellt tal och kvadrat- rot. Den förutnämnda geometriska kursen fortsatt och avslutad; lätta geo- metriska övningssatser och planimetriska beräkningsuppgifter. Uppritning av enkla diagram.
Klass 5 (4 timmar). Aritmetiska uppgifter, valda med mera direkt hän- syn till det praktiska livets, särskilt affärslivets, fordringar. Sammanfattan- de repetition av den föregående geometriska kursen; det viktigaste angående likformig avbildning; geometriska övningssatser samt planimetriska och rymd- geometriska beräkningsuppgifter. Uppritning av enkla diagram och använd- ning av rätvinkliga koordinater för studium av enkla funktioner.
Anm. Huvudräkning övas i alla klasser.
Biologi med hälsolära.
Mål.
Undervisningen i biologi med hälsolära i flickskolan har till uppgift att, i anslutning till det i folkskolan inhämtade, bibringa lärjungarna en så vitt möj- ligt på egen åskådning grundad kunskap om de levande varelsernas vikti- gare former och om det viktigaste angående människans och de övriga le- vande varelsernas byggnad och livsyttringar samt giva dem någon inblick i utvecklings- och ärftlighetsläran.
Kursfördelning.
Klass 1 (2 timmar). Däggdjurens och fåglarnas byggnad och viktigare former. Undersökning av levande växter, delvis med växtbestämning efter flora; undervisning om växters insamling och preparering; växtinsamling. Exkursioner.
Klass 2 (2 timmar). Kräldjurens, groddjurens, fiskarnas samt de rygg- radslösa djurens byggnad och viktigare former. Kortfattad översikt av de högre växternas yttre organ i samband med växtundersökning och växtbestäm- ning; växtinsamling. Exkursioner.
Klass 4 (2 timmar). Sammanfattande översikt av djurriket. Gagnväxter och i samband därmed några av växtrikets viktigare familjer jämte huvud- dragen av växtsystemet; viktigare svenska växtsamhällen samt grunddragen av den svenska växtvärldens historia; växtinsamling. Exkursioner.
Klass 5 (1 timme). Cellens byggnad och liv; de encelliga organismerna jämte deras betydelse för människan. Växternas byggnad och liv.
Klass 6 (3 timmar, varav 1 timme laborationer var eller varannan vecka). Människokroppens byggnad och förrättningar samt hälsolära, även innefat— tande undervisning om__ de rusgivande ämnenas samt kaffets och tobakens na- tur" och verkningar. Arftlighets- och utvecklingsläran i huvuddrag. Första hjälpen vid olycksfall, något om sjukvård och om barnavård.
Fysik.
Mål. Undervisningen i fysik i flickskolan har till uppgift att, i anslutning till det i folkskolan inhämtade, bibringa lärjungarna en på egen åskådning grundad,
väsentligen genom induktivt förfarande vunnen kunskap om de viktigaste fy51ska företeelserna och lagarna och därmed sammanhängande praktiska till- lämpningar.
Kao-sfördelning.
Klass 2 (2 timmar, varav 1 timme laborationer). De viktigaste fysiska egenskaperna hos kroppar i olika aggregationsformer; enkla maskiner för me- kanisk kraftöverföring.
1Klass 3 (2 timmar, varav 1 timme laborationer). Värmelära; värme och ar ete.
Klass 1; (2 timmar, varav 1 timme laborationer). De enklaste magnetiska och elektriska fenomenen.
Klass 6 (2 timmar, varav 1 timme laborationer). Valda delar av elektri— citetsläran; de enklaste ljus— och ljudfenomenen; det allmännaste om solsyste- met och himlakropparna i övrigt.
Kemi.
Mål.
Undervisningen i kemi i flickskolan har till uppgift att, i anslutning till det i folkskolan inhämtade, bibringa lärjungarna en på egen åskådning grun— dad, väsentligen genom induktivt förfarande vunnen kunskap om de vikti— gaste kemiska företeelserna och med dem sammanhörande praktiska tillämp— ningar.
Kursfö'rdelning. Klass 4 (3 timmar, varav 1 timme laborationer). Den oorganiska kemiens viktigaste företeelseri anslutning till lärjungarnas under laborationerna. gjorda iakttagelser. Några viktigare kapitel av oorganisk teknisk kemi.
Klass 5 (3 timmar, varav 1 timme laborationer). De allmännaste minera- len; de viktigaste bergarterna och lösa jordlagren samt deras bildning. Några av den organiska kemiens viktigaste ämnesgrupper; några viktigare kapitel av organisk teknisk kemi.
Flickskola av B-typ.
u. Å klass 3 av 4-årig realskola på G-årig grundskola.
__ Realskola klass K 1 a. s s A m n e n
1 2 4f5
. Kristendomskunskap , Modersmälet
Engelska . ............... Franska
Historia
Geografi Psykologi
Matematik
Biologi med hälsolära .......... Fysik .................
Teckning
Gymnastik med lek och idrott ...... Slöjd 1 3 Hushållsgöromål '- — ' —— 9-5 8'5 9'5 10-5l 36'5 38 I 34-5 31-51 33 | 32—5I
Anm. 1. De lärjungar i realskolans tredje klass, som ämna övergå till flickskolan, må. kunna. befrias från deltagande i undervisningen i matematik i nämnda klass.
Anm. 2. Åt lärjungar i de tre högsta klasserna, som så önska, meddelas undervisning i franska 3 timmar i veckan i varje klass. Dessa lärjungar må. kunna i klass 6 befrias från deltagande i undervisningen i matematik.
Anm. 3. De lärjungar i klass 4 i flickskolan, som deltagit i undervisningen i matematik i klass 3 i realskolan, befrias från deltagande i undervisningen i nämnda ämne.
Anm. 4. Undervisning i frivillig teckning meddelas under högst 2 timmar i veckan utom tim- planen.
Anm. 5. I flickskolan må frivilliga laborationer i biologi, fysik och kemi kunna å tid utom timplanen anordnas i den utsträckning, skolöverstyrelsen på. därom av vederbörande rektor gjord framställning medgiver.
Fliekskola av B-typ.
b. Ä klass 2 av 4-årig realskola på G-årig grundskola.
Realskola
klass Klass
Ä m n e 11 Summa
Kristendomskunskap
Modersmålet . .
Tyska ................. Engelska .............
Franska
Historia
Geografi ................ Psykologi
Matematik
Biologi med hälsolära ..........
Gymnastik med lek och idrott . . . Slöjd
Hushållsgöromäl -_ __ — _ 91; 9-5 105)
33'5' 32-5i 34 32'5I
i ! | I | i i !
Anm. 1. Åt lärjungar i de tre högsta klasserna, som så. önska, meddelas undervisning i franska resp. 3, 3 och 4 timmar i veckan. Dessa lärjungar må kunna befrias, i klass 5 från deltagande i undervisningen i matematik och i klass 6 helt eller delvis från undervisningen i teckning eller slöjd.
Anm. 2. Undervisning i frivillig teckning meddelas under högst 2 timmar iveckan utom tim- planen.
Anm. 3. I Hickskolan må frivilliga laborationer i biologi, fysik och kemi kunna å tid utom timplanen anordnas i den utsträckning, skolöverstyrelsen på därom av vederbörande rektor gjord framställning medgiver.
Bil. 24.
7-årig realskola för iiickor på. 3-årig' grundskola.
Ämnen
Kristendomskunskap Modersmålet
Engelska .............
Historia
Geografi ............. Matematik
Biologi med hälsolära ....... Fysik ..............
Välskrivning ........... Teckning
Musik .............. Gymnastik med lek och idrott . . . Slöjd 2 2 1 Hushållsgöromål -— ' '5 —— —
11'5 10'5 106 13 9'5 8'5 33-5 33-5 33-5 36 ! 35 ! 35-5 35-5
Anm. 1. Ät lärjungar i klasserna 6 och 7. som så önska, meddelas undervisning i franska. 3 timmar i veckan i vardera klassen. Dessa lärjungar må kunna helt eller delvis befrias från deltagande i undervisningen i teckning eller slöjd.
Anm. 2. För de lärjungar, som behöva fortsatt undervisning i välskrivning, skall å tid utom timplanen dylik undervisning anordnas, med skyldighet för nämnda lärjungar att i den utsträck- ning, som anses erforderlig, deltaga i denna undervisning.
Anm. 3. Undervisning i frivillig teckning meddelas under högst 2 timmar iveckan utom tim- planen.
Anm. 4. I realskolan må frivilliga laborationer i biologi, fysik och kemi kunna å tid utom timplanen anordnas i den utsträckning, skolöverstyrelsen på. därom av vederbörande rektor gjord framställning medgiver.
Bil. 25.
6-årig realskola för flickor på 4—årig grundskola.
Summa
1 115 ” =14 !
Kristendomskunskap. . . . . Modersmålet
Tyska . . .
Engelska. . .
' Franska
Historia
Geografi .
Matematik . . . .
Biologi med hälsolära ..........
Välskrivning . . Teckning ..............
Gymnastik med lek och idrott ...... Slöjd 2 Hushållsgöromål —- 10-5 10-5 9.5 8.5 33'5 346 355 35'5
Anm. 1. Ät lärjungar i klasserna 5 och 6, som så. önska, meddelas undervisning i franska 3 timmar i veckan i vardera klassen. Dessa lärjungar må kunna helt ellerfdelvisbefrias från del— tagande i undervisnin gen i teckning eller slöjd.
Anm. 2. För de lärjungar, som behöva fortsatt undervisning i välskrivning, skall å. tid utom timplanen dylik undervisning anordnas, med skyldighet för nämnda lärjungar att i den utsträck- ning, som anses erforderlig, deltaga i denna undervisning.
Anm. 3. Undervisning i frivillig teckning meddelas under högst 2 timmar ivcckan utom tim- planen.
Anm. 4. I realskolan må frivilliga laborationer i biologi, fysik och kemi kunna å tid utom timplanen anordnas i den utsträckning, skolöverstyrelsen på därom av vederbörande rektor gjord framställning medgiver.
Bil. 26.
5-årig realskola för flickor på. 6-årig grundskola.
__ Klass Amnen
Kristendomskunskap .............. Modersmälet. . . .
”&%in
Engelska ...................
0!
Franska ....................
”EB V , Ö 89
Historia .................... Geografi .................... Matematik
Biologi med hälsolära
ODIGLOODI—ÅOD (OLOMMÄMIJ
Kemi .....................
& 09 [0 4
Teckning ................... Musik ..................... Gymnastik med lek och idrott
2 1 Hushållsgöromål . . . . _ - ' _ _
9'5 . 9'5 && 34-5 | 35-5 er.-5
Anm. 1. Ät lärjungar i klasserna 4 och 5, som så önska, meddelas undervisning i franska 3 timmar i veckan i vardera klassen. Dessa lärjungar mä kunna helt eller delvis befrias från deltagande i undervisningen i teckning eller slöjd.
Anm. 2. För de lärjungar, som behöva fortsatt undervisning i välskrivning, skall å. tid utom timplanen dylik undervisning anordnas, med skyldighet för nämnda lärjungar att i den utsträck- ning, som anses erforderlig, deltaga i denna undervisning.
Anm. 3. Undervisning i frivillig teckning meddelas under högst 2 timmar i veckan utom tim- planen.
Anm. 4. I realskolan må frivilliga laborationer i biologi, fysik och kemi kunna. & tid utom timplanen anordnas i den utsträckning, skolöverstyrelsen på, därom av vederbörande rektor gjord framställning medgiver.
'i'-årig, ö-ärig och 5-ärig realskola för flickor (på resp. 3—årig, 4-årig och ö-årig grundskola).
Målet för dessa realskolor överensstämmer med målet för (a'—årig, ö—årig och 4-årig realskola. Kursfördelningen för klasserna 1—6, 1—5 och 1—4 i resp. skolor överensstämmer med resp. klasserna 1—6 i 8-årig, 1—5 i 7—årig och 1—4 i ö-årig flickskola. För resp. klass 7, 6 och 5 i realskolan för flickor är kursen följande.
1. 7-årig realskola för flickor.
Kristendomskunskap.
Klass 7 (2 timmar). Den kristna tros- och livsåskådningen i anslutning till en återblick på. profetismen och en fördjupad framställning av Jesu för- kunnelse. Huvuddragen av den bibliska litteraturens historia.
Anm. I alla klasser bibel- och psalmläsning. Läsning av lämpliga litte- raturalster till belysning av de kyrkohistoriska kursmomenten, särskilt infö— rande i några av de klassiska uttrycken för Kristustron i predikan, psalm och bekännelse (Luthers lilla katekes).
Modersmålet.
Klass 7 (3 timmar). Fortsatt litteraturläsning såsom i föregående klass; fortsatta övningar i språkets muntliga behandling, även i form av diskussioner och utförligare referat. Kort sammanfattning avjförut meddelade synpunkter rörande språkbruk, språkriktighet och stilarter. Övningar i att uppsätta enk- lare skrivelser av praktisk art. Var fjärde vecka en uppsats eller, någon gång, en översättning från tyska eller engelska.
Tyska.
Klass 7 (4 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; grammatik i anslutning till skriftliga övningar; tillämpnings- övningar; någon övning i läsning av tysk stil. Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning eller översättning till tyska.
Anm. De skriftliga reproduktionsövningarna och översättningarna böra. förekomma till ungefär lika antal under läsåret.
Engelska.
Klass 7 (4 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar ; grammatik i anslutning till skriftliga övningar; kort över- 9*——253165
sikt av syntaxen; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en skriftlig repro- duktionsövning eller översättning till engelska.
Anm. De skriftliga reproduktionsövningarna och översättningarna böra förekomma till ungefär lika antal under läsåret.
Franska.
Klass 7 (3 timmar). Läsning av lättare texter; hör- och talövningar; formläran fortsatt; någon syntax i anslutning till den lästa texten; tillämp— ningsövningar.
Historia.
Klass 7 (3 timmar). Allmän historia: drag ur de europeiska ländernas samhällsutveckling under tiden efter 1815. Svensk historia: översikt av Sve- riges inre utveckling under nyare tiden. Vårt nutida samhällsliv: samhällets sociala byggnad, viktigare sociala rörelser och organisationsformer ; grunddra- gen av Sveriges statsförfattning och förvaltning.
Anm. Lämpliga delar av de skandinaviska grannländernas historia behand- las i sammanhang med Sveriges historia.
Geografi.
Klass 7 (2 timmar). Översiktlig repetition av Norden efter kartan. Sve- rige med särskild vikt lagd på dess naturtillgångar, befolkningsförhållanden, näringsliv och samfärdsel. Några av de viktigare kulturländerna i korthet på motsvarande sätt behandlade. Exkursioner.
Matematik.
Klass 7 (4 timmar). Aritmetiska uppgifter, valda med mera direkt hän- syn till det praktiska livets, särskilt affärslivets fordringar; ekvationssystem av första graden, huvudsakligen med två obekanta, jämte problem. Samman— fattande repetition av den föregående geometriska kursen; det viktigaste an- gående likformig avbildning; geometriska övningssatser samt planimetriska och rymdgeometriska beräkningsuppgifter. Uppritning av enkla diagram och använding av rätvinkliga koordinater för studium av enkla funktioner. Var tredje vecka ett skriftligt arbete.
Anm. Huvudräkning övas i alla klasser.
Biologi med hälsolära.
Klass 7 (2 timmar, varav 1 timme laborationer var eller varannan vecka). Människokroppens byggnad och förrättningar jämte hälsolära, även innefat- tande undervisning om de rusgivande ämnenas samt kaffets och tobakens natur * och verkningar. Växternas byggnad och liv. Utvecklings- och ärftlighets— läran i huvuddrag.
Fysik.
Klass 7 (2 timmar, varav 1 timme laborationer varannan vecka). Någon utvidgning av kursen i mekanik, särskilt rörande krafters sammansättning och upplösning, med enkla användningar av satserna härom samt enkla försök till- hörande rörelseläran; de enklaste ljus- och ljudfenomenen; det allmännaste om solsystemet och himlakropparna i övrigt.
Kemi.
Klass 7 (2 timmar, varav 1 timme laborationer). De allmännaste mine- ralen; de viktigaste bergarterna och lösa jordlagren samt deras bildning. Några av den organiska kemiens viktigaste ämnesgrupper; några viktigare kapitel av organisk teknisk kemi.
2. 6-årig realskola för flickor.
Kristendomskunskap.
Klass 6 (2 timmar). Den kristna tros- och livsåskådningen i anslutning till en återblick på profetismen och en fördjupad framställning av Jesu för- kunnelse. Huvuddragen av den bibliska litteraturens historia.
Anm. I alla klasser bibel- och psalmläsning. Läsning av lämpliga litte- raturalster till belysning av de kyrkohistoriska kursmomenten, särskilt infö- rande i några av de klassiska uttrycken för Kristustron i predikan, psalm och bekännelse (Luthers lilla katekes).
Modersmålet.
Klass 6 (3 timmar). Fortsatt litteraturläsning såsom i föregående klass: en isländsk saga och någon eddadikt i översättning; fortsatta övningar i språ- kets muntliga behandling, även i form av diskussioner och utförligare referat. Kort sammanfattning av förut meddelade synpunkter rörande språkbruk, språkriktighet _och stilarter. Övningar i att uppsätta enklare skrivelser av praktisk art. Var fjärde vecka en uppsats eller, någon gång, en översättning från tyska eller engelska.
Tyska.
Klass 6 (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; grammatik i anslutning till skriftliga övningar; tillämpnings- övningar; någon övning i läsning av tysk stil. Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning eller översättning till tyska.
Anm. De skriftliga reproduktionsövningarna och översättningarna böra förekomma till ungefär lika antal under läsåret.
Engelska.
Klass 6 (4 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; grammatik i anslutning till skriftliga övningar; kort översikt av syntaxen; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en skriftlig reproduk- tionsövning eller översättning till engelska.
Anm. De skriftliga reproduktionsövningarna och översättningarna böra förekomma till ungefär lika antal under läsåret.
Franska.
Klass 6 (3 timmar). Läsning av lättare texter; hör— och talövningar; formläran fortsatt; någon syntax i anslutning till den lästa texten; tillämp— ningsövningar.
Historia.
Klass 6 (3 timmar). Allmän historia: drag ur de europeiska ländernas samhällsutveckling under tiden efter 1815. Svensk historia: översikt av Sve- riges inre utveckling under nyare tiden. Vårt nutida samhällsliv: samhällets sociala byggnad; viktigare sociala rörelser och organisationsformer; grunddra- gen av Sveriges statsförfattning och förvaltning.
Anm. Lämpliga delar av de skandinaviska grannländernas historia behand- las i sammanhang med Sveriges historia.
Geografi.
Klass 6 (2 timmar). Översiktlig repetition av Norden efter kartan. Sve- rige med särskild vikt lagd på dess naturtillgångar, befolkningsförhållanden, näringsliv och samfärdsel. Några av de viktigare kulturländerna i korthet på motsvarande sätt behandlade. Exkursioner.
Matematik.
Klass 6 (4 timmar). Aritmetiska uppgifter, valda med mera direkt hän— syn till det praktiska livets. särskilt affärslivets fordringar; ekvationssystem av första graden, huvudsakligen med två obekanta, jämte problem. Samman- fattande repetition av den föregående geometriska kursen; det viktigaste an- gående likformig avbildning; geometriska övningssatser samt planimetriska och rymdgeometriska beräkningsuppgifter. Uppritning av enkla diagram och användning av rätvinkliga koordinater för studium av enkla funktio- ner. Var tredje vecka ett skriftligt arbete.
Anm. Huvudräkning övas i alla klasser.
Biologi med hälsolära.
Klass 6 (2 timmar, varav 1 timme laborationer var eller varannan vecka). Människokroppens byggnad och förrättningar jämte hälsolära, även innefat- tande undervisning om de rusgivande ämnenas samt kaffets och tobakens natur och verkningar. Växternas byggnad och liv. Utvecklings- och ärftlighets- läran i huvuddrag.
Fysik.
Klass 6 (2 timmar, varav 1 timme laborationer varannan vecka). Någon utvidgning av kursen i mekanik, särskilt rörande krafters sammansättning och upplösning med enkla användningar av satserna härom samt enkla försök tillhörande rörelseläran; de enklaste ljus— och ljudfenomenen ; det allmännaste om solsystemet och himlakropparna i övrigt.
Kemi.
Klass 6 (2 timmar, varav 1 timme laborationer). De allmännaste mi- neralen; de viktigaste bergarterna och lösa jordlagren samt deras bildning. Några av den organiska kemiens viktigaste ämnesgrupper; några viktigare kapitel av organisk teknisk kemi.
3. ö-årig realskola för Hickor.
Kristendomskunskap.
Klass 5 (2 timmar). Den kristna tros- och livsåskådningen i anslutning till en återblick på profetismen och en fördjupad framställning av Jesu för- kunnelse. Huvuddragen av den bibliska litteraturens historia.
Anm. I alla klasser bibel— och psalmläsning. Läsning av lämpliga litte- raturalster till belysning av de kyrkohistoriska kursmomenten, särskilt infö- rande i några av de klassiska uttrycken för Kristustron i predikan, psalm och bekännelse (Luthers lilla katekes).
Modersmålet-
Klass 5 (3 timmar). Fortsatt litteraturläsning såsom i föregående klass; en isländsk saga och någon eddadikt i översättning; fortsatta övningar i språ— kets muntliga behandling, även i form av diskussioner och utförligare referat. Kort sammanfattning av förut meddelade synpunkter rörande språkbruk, språkriktighet och stilarter. Övningar i att uppsätta enklare skrivelser av praktisk art. Var fjärde vecka en uppsats eller, någon gång, en översättning från tyska eller engelska.
Tyska.
Klass 5 (3 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar ; grammatik i anslutning till skriftliga övningar; tillämpnings- övningar; någon övning i läsning av tysk stil. Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning eller översättning till tyska.
Anm. De skriftliga reproduktionsövningarna och översättningarna böra förekomma till ungefär lika antal under läsåret.
Engelska.
Klass 5 (4 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör- och talövningar; grammatik i anslutning till skriftliga övningar; kort översikt av syntaxen; tillämpningsövningar. Var tredje vecka en skriftlig reproduk- tionsövning eller översättning till engelska.
Anm. De skriftliga reproduktionsövningarna och översättningarna böra förekomma till ungefär lika antal under läsåret.
Franska.
Klass 5 (3 timmar). Läsning av lättare texter; hör- och talövningar; formläran fortsatt; någon syntax i anslutning till den lästa texten; tillämp— ningsövningar.
Historia.
Klass 5 (2 timmar). Svensk historia: översikt av Sveriges inre utveck- ling under nyare tiden. Vårt nutida samhällsliv: samhällets sociala byggnad; viktigare sociala rörelser och organisationsformer; grunddragen av Sveriges statsförfattning och förvaltning.
Anm. Lämpliga delar av de skandinaviska grannländernas historia be— handlas i sammanhang med Sveriges historia.
Geografi.
Klass 5 (2 timmar). Översiktlig repetition av Norden efter kartan. Sve— rige med särskild vikt lagd på dess naturtillgångar, befolkningsförhållanden, näringsliv och samfärdsel. Några av de viktigare kulturländerna i korthet på motsvarande sätt behandlade. Exkursioner.
Matematik.
Klass 5 (4 timmar). Aritmetiska uppgifter, valda med mera direkt hän- syn till det praktiska livets. särskilt affärslivets fordringar; ekvationssystem av första graden, huvudsakligen med två obekanta, jämte problem. Samman- fattande repetition av den föregående geometriska kursen; det viktigaste an- gående likformig avbildning; geometriska övningssatser samt planimetriska och rymdgeometriska beräkningsuppgifter. Uppritning av enkla diagram och användning av rätvinkliga koordinater för studium av enkla funktioner. _Var tredje vecka ett skriftligt arbete.
Anm. Huvudräkning övas i alla klasser.
Biologi med hälsolära.
Klass 5 (2 timmar, varav 1 timme laborationer var eller varannan vecka). Människokroppens byggnad och förrättningar jämte hälsolära, även innefat— tande undervisning om de rusgivande ämnenas samt kaffets och tobakens natur och verkningar. Växternas byggnad och liv. Utvecklings- och ärftlighets— läran i huvuddrag.
Fysik.
Klass 5 (2 timmar, varav 1 timme laborationer varannan vecka). Någon utvidgning av kursen i mekanik, särskilt rörande krafters sammansättning och upplösning med enkla användningar av satserna härom samt enkla försök till— hörande rörelseläran ; de enklaste ljus- och ljudfenomenen; det allmännaste om solsystemet och himlakropparna i övrigt.
Kemi.
Klass 5 (2 timmar, varav 1 timme laborationer). De allmännaste mine— ralen; de viktigaste bergarterna och lösa jordlagren samt deras bildning. Några av den organiska kemiens viktigaste ämnesgrupper; några viktigare kapitel av organisk teknisk kemi.
Bil. 28 a.
4-årig realskola för flickor på 6-årig' grundskola.
" Klass Amnen
2 ' 3
Kristendomskunskap ............ Modersmålet ................
Engelska Franska ..................
Historia .................. Geografi .................. Matematik .............
Biologi med hälsolära ........... Fysik ................... Kemi ...................
Teckning ................. 1 1 1'6 Gymnastik med lek och idrott 4 Slöjd ................... 2 Hushållsgöromål .............. ' 4'5
95 13 9-5 34—5 36 35-5
Anm. 1. Ät lärjungar i klass 4, som så. önska, meddelas undervisning i franska 3 timmar i veckan. Dessa lärjungar må. kunna helt eller delvis befrias från deltagande i undervisningen i teckning eller slöjd.
Anm. 2. För de lärjungar, som behöva fortsatt undervisning i välskrivning, skall å. tid utom timplanen dylik undervisning anordnas, med skyldighet för nämnda lärjungar att i den utsträck- ning, som anses erforderlig, deltaga i denna undervisning.
Anm. 3. Undervisning i frivillig teckning meddelas under högst 2 timmar i veckan utom tim- planen.
Anm. 4. I realskolan mä frivilliga laborationer i biologi, fysik och kemi kunna ä tid utom timplanen anordnas i den utsträckning, skolöverstyrelsen på därom av vederbörande rektor gjord framställning medgiver.
4-årig realskola för flickor på G-årig grundskola.
Kristendomskunskap.
Mål.
Undervisningen i kristendomskunskap i realskolan har till uppgift att, i anslutning till det i folkskolan inhämtade, på ett sätt, som främjar lärjungar- nas sedliga och religiösa utveckling, meddela dem insikt om den kristna re- ligionens historia och livsåskådning samt i samband därmed någon kännedom om viktigare främmande religioner.
K ursfördelning.
Klass 1 (2 timmar). Sammanfattande framställning av Jesu liv och verksamhet. Aposteln Paulus ochskildringar från kristendomens grundlägg- ningstid i anslutning till läsning av Apostlagärningarna. Ett fåtal enkla livs- bilder ur den kristna kyrkans historia under gamla tiden. ' Klass 2 (1 timme). Enkla livsbilder ur den kristna kyrkans historia un- der medeltiden, ägnade att belysa det kristna fromhetsidealet under detta skede. De stora reformatorernas liv och verksamhet.
Klass 3 (1 timme). Några märkesmän ur kyrkans historia från de senaste århundradena. Drag ur den kristna missionens historia och i samband därmed korta underrättelser om de viktigaste främmande religioner, med vilka kristen- domen kommit i beröring.
Klass 4 (2 timmar). Den kristna tros- och livsåskådningen i anslutning till en återblick på profetismen och en fördjupad framställning av Jesu för- kunnelse. Huvuddragen av den bibliska litteraturens historia.
Anm. I alla klasser bibel- och psalmläsning. Läsning av lämpliga litte- raturalster till belysning av de kyrkohistoriska kursmomenten, särskilt infö— rande i några av de klassiska uttrycken för Kristustron i predikan, psalm och bekännelse (Luthers lilla katekes).
Modersmålet.
Mål.
Undervisningen i modersmålet i realskolan har till uppgift att på den grund- val, som lagts i folkskolan, vidare utbilda lärjungarnas förmåga att uttrycks- fullt och med vårdat uttal läsa prosa och vers, utveckla deras språkkänsla och deras färdighet att redigt och språkriktigt framställa sina tankar i tal och skrift samt göra dem bekanta med några av våra främsta författare i deras betydelsefullaste litterära verk.
K ursfördelnin 9.
Klass 1 (5 timmar). Läsning av litterärt värdefulla stycken med klart och enkelt språk; muntligt redogörande för egna erfarenheter och återgivande
av förut behandlade berättelser och skildringar; framsägning av inlärda styc— ken i bunden eller obunden form; välläsningens allmänna grunder. Form-, sats- och interpunktionslära med tillämpningsövningar; rättstavnings-, inter- punktions- och uppsatsövningar. Var tredje vecka en mindre uppsats.
Klass 2 (4 timmar). Läsning av valda stycken ur nyare svensk litteratur; fortsatta övningar i språkets muntliga behandling. Elementerna av versläran. Behandlingen av lånord i svenskan. F orm- och satsläran utförligare behand- lad, med tillämpningsövningar; rättstavnings-, interpunktions- och uppsats- övningar. Var tredje vecka en uppsats.
Klass 3 (3 timmar). Läsning av utförligare svenska litteraturprov, hu— vudsakligen från 1800- och 1900-talen; i anslutning härtill litteraturhistoriska upplysningar och anvisningar för litteraturläsning på egen hand; fortsatta öv- ningar i språkets muntliga behandling, även i form av kortare referat. I an- slutning till litteraturläsning och uppsatsgenomgång elementär behandling av frågor rörande språkbruk, språkriktighet och stilarter. Form- och satsläran avslutad; tillämpningsövningar. Var fjärde vecka en uppsats.
Klass 4 (3 timmar). Fortsatt litteraturläsning såsom i föregående klass; några provstycken ur dansk och norsk litteratur; fortsatta övningar i språkets muntliga behandling. Kort sammanfattning av förut meddelade synpunkter rörande språkbruk, språkriktighet och stilarter. Övningar i att uppsätta enk- lare skrivelser av praktisk art. Var fjärde vecka en uppsats.
Tyska. Mål.
Undervisningen i tyska i realskolan har till uppgift att bibringa lärjungarna gott uttal, en viss förmåga att läsa och förstå lätt text, någon färdighet att uppfatta det talade språket och någon övningi språkets muntliga och skriftliga bruk.
Kursfördelning.
Klass 1 (6 timmar). Uttals- och läsövningar; hör- och talövningar; form- läran påbörjad; tillämpningsövningar.
Klass 2 (4 timmar). Läsning av lättare texter; hör- och talövningar; formläran fortsatt; syntax i anslutning till den lästa texten; tillämpningsöv- nmgar.
Klass 3 (4 timmar). Läsning av valda författare; hör- och talövningar; formläran avslutad; syntax i anslutning till den lästa texten; tillämpnings- övningar. Var fjärde vecka en skriftlig reproduktionsövning eller översätt- ning till tyska.
Klass 4 (4 timmar). Läsning av valda författare, delvis ex tempore; hör— och talövningar; formläran repeterad; översikt av syntaxen; tillämpningsöv- nilrllgar.k Var tredje vecka en skriftlig reproduktionsövning eller översättning ti tys a.
Anm. De skriftliga reproduktionsövningarna och översättningarna böra förekomma till ungefär lika antal under läsåret.
Engelska. Mål.
Undervisningen i engelska i realskolan har till uppgift att bibringa lärjun- garna gott uttal, någon förmåga att läsa och förstå lätt text och någon övning att uppfatta det talade språket.
Kursfördelning.
Klass 3 (6 timmar). Uttals- och läsövningar; hör- och talövningar; form- lära ; tillämpningsövningar.
Klass 4 (4 timmar). Läsning av lättare texter; hör- och talövningar; formläran repeterad; syntax i anslutning till den lästa texten; tillämpnings- övningar.
Franska. (Frivilligt ämne.)
Mål. Undervisningen i franska i realskolan har till uppgift att giva lärjungarna någon övning i franskans uttal samt i att läsa och förstå lätt fransk text.
K ms.
Klass 4 (3 timmar). Uttals- och läsövningar ; hör- och talövningar ; det vik- tigaste av formläran ; tillämpningsövningar.
Historia.
Mål.
Undervisningen i historia i realskolan har till uppgift att, i anslutning till vad folkskolan meddelat, bibringa lärjungarna ökad kännedom om vårt folks historia företrädesvis under nyare tiden, lära dem känna viktigare personlig- heter och tidsföreteelser i den allmänna historien, allt under beaktande av vad som är av större betydelse för förstående av vår egen tids kultur och samhälls- llV, ävensom att på grundvalen av denna undervisning meddela dem någon kännedom om samhällets byggnad och verksamhet samt medborgarnas förplik- telser och rättigheter.
Kursfördelning.
Klass 1 (3 timmar). Allmän historia: forntiden, medeltiden och nyare tiden till 1555. Svensk historia: forntiden, medeltiden och nyare tiden till 1560.
Klass 2 (3 timmar). Allmän historia: nyare tiden från 1555 till 1789. Svensk historia: nyare tiden från 1560 till 1792.
Klass 3 (2 timmar). Allmän historia: nyare tiden från 1789 till närvarande tid. Svensk historia: nyare tiden från 1792 till närvarande tid.
Klass 4 (2 timmar). Översikt av Sveriges inre utveckling under nyare ti- den. Vårt nutida samhällsliv: samhällets sociala byggnad; viktigare sociala rörelser och organisationsformer; grunddragen av Sveriges statsförfattning och förvaltning.
Anm. I varje klass behandlas lämpliga delar av de skandinaviska grann- ländernas historia i sammanhang med Sveriges historia.
Geogran. Mål. Undervisningen i geografi i realskolan har till uppgift att, på. grundvalen av det i folkskolan inhämtade, meddela vidgad kunskap om fäderneslandets samt om det viktigaste av det övriga Europas och de främmande världsdelarnas geografi, i syfte att giva lärjungarna en samlad, i möjligaste mån åskådlig bild av jordytan, dess natur, befolknings- och näringsförhållanden.
K ursfördelnin g.
Klass 1 (2 timmar). Polarländerna, Afrika, Asien, Australien, Sydame- rika. Globen och dess avbildning genom kartan. Gradnätet.
Klass 2 (2 timmar). Nordamerika, Oceanerna, Europas geografi påbörjad. Klass 3 (1 timme). Det övriga Europa utom Norden. Klass 4 (2 timmar). Grunddragen av den allmänna geografien. Över- siktlig repetition av Norden efter kartan. Sverige med särskilt vikt lagd på dess naturtillgångar, befolkningsförhållanden, näringsliv och samfärdsel. Norge, Danmark och Finland i korthet på motsvarande sätt behandlade. Exkur- s10ner.
Matematik.
Mål.
Undervisningen i matematik i realskolan har till uppgift att, i anslutning till det i folkskolan inhämtade, bibringa lärjungarna insikt och färdighet i aritmetik samt i användandet av förstagrads ekvationer med en obekant, allt med tillämpning på uppgifter ur det praktiska livet, ävensom insikter i geo- metri, till omfånget i huvudsak motsvarande Euklides första, tredje och fjärde böcker, jämte någon färdighet att lösa enkla konstruktions- och beräkningsupp- gifter tillhörande lärokursens område.
K ursfördelnin 9.
Klass 1 (5 timmar). Läran om bråk repeterad och utvidgad utöver folk- skolans kurs; tillämpningsuppgifter; procent- och ränteräkning. Geometrisk kurs, till omfånget i huvudsak motsvarande Euklides första, tredje och fjärde böcker, påbörjad (vårterminen).
Klass 2 (3 timmar). Sifferekvationer av första graden med en obekant jämte tillämpningar på aritmetiska uppgifter. Den förutnämnda geometriska kursen fortsatt; lätta geometriska övningssatser.
Klass 3 (3 timmar). Ekvationer av första graden med en obekant jämte tillämpningar på aritmetiska uppgifter; enkla algebraiska reduktioner. Den förutnämnda geometriska kursen fortsatt och avslutad; lätta geometriska öv- åingssatser och "planimetriska beräkningsuppgifter. Uppritning av enkla
lagram.
Klass 4 (4 timmar). Ekvationer, aritmetiska uppgifter och algebraiska reduktioner såsom i föregående klass; irrationellt tal och kvadratrot. Den förut- nämnda geometriska kursen fortsatt och avslutad; lätta geometriska övnings- satser samt planimetriska och några rymdgeometriska beräkningsuppgifter. Uppritning av enkla diagram.
Anm. Huvudräkning övas i alla klasser.
Biologi med hälsolära.
Mål.
Undervisningen i biologi med hälsolära i realskolan har till uppgift att, i anslutning till det i folkskolan inhämtade, bibringa lärjungarna en så vitt möj- ligt på egen åskådning grundad kunskap om de levande varelsernas viktigare former samt om det viktigaste angående människans och de övriga levande varelsernas byggnad och livsyttringar.
K ursfördelning.
Klass 1 (2 timmar). Ryggradsdjurens byggnad och viktigare former. Undersökning av levande växter, delvis med växtbestämning efter flora; un— dervisning om växters insamling och preparering, växtinsamling. Exkursioner.
Klass 2 (3 timmar). De ryggradslösa djurens byggnad och viktigare for- mer. Kortfattad översikt av de högre växternas yttre organ i samband med växtundersökning; gagnväxter och i samband därmed några av växtrikets vik- tigare familjer jämte huvuddragen av växtsystemet; växtinsamling. Exkur— smner.
Klass 4 (2 timmar, varav 1 timme laborationer varannan vecka). Männi— skokroppens byggnad och förrättningar jämte hälsolära, även innefattande un- dervisning om de rusgivande ämnenas samt kaffets och tobakens natur och verkningar. Viktigare svenska växtsamhällen; växternas byggnad och liv. Utvecklings- och ärftlighetsläran i huvuddrag.
Fysik och kemi. Mål .
Undervisningen i fysik och kemi i realskolan har till uppgift att, i anslutning till det i folkskolan inhämtade, bibringa lärjungarna en på egen åskådning grundad, väsentligen genom induktivt förfarande vunnen kunskap om några av de viktigaste fysiska och kemiska företeelserna och med dem sammmanhö- rande praktiska tillämpningar.
Kursfö'rdelning. Fysik.
Klass 2 (3 timmar, varav 1 timme laborationer). Urval av iakttagelser _och enkla försök ur mekaniken, värmeläran och elektricitetsläran.
Klass 4 (3 timmar, varav 2 timmar laborationer). Urval av iakttagelser och enkla försök ur elektricitetsläran och läran om ljudet och ljuset. Det all- männaste om solsystemet och himlakropparna i övrigt.
Kemi.
Klass 3 (3 timmar, varav 1 timme laborationer). Urval av iakttagelser och enkla försök inom områden av kemien, som särskilt äga tillämpning på det dagliga livet. De allmännaste mineralen och bergarterna; de lösa jordlagren samt deras bildning.
E. Praktiska skolformer?)
3-årig högre folkskola.
3. För handelsundervisning.
Klass
2
Kristendomskunskap
Modersmålet
Engelska ................... Tyska ....................
Historia med samhällslära ...........
030310
Geografi . . . Handelsräkning ................
! c:»mp-loapusw
&UESM
Naturkunnighet med varukännedom
mwwwa—www
QD J!
Bokföring med kontorsarbete och handelslära
(0 av &: O & (O
Välskrivning ..............
p—L
Steno grati —-
Maskinskrivning _ Gymnastik med lek och idrott .........
5 4 1.
Slöjd........ 2 — 8- 5 7-5 36-5 %%
1 För närmare upplysningar om kursplaner m. m. hänvisas till kapitel XIII.
s-årig' högre folkskola.
b. För teknisk utbildning.
Klass
2
Kristendomskunskap
Modersmålet
Engelska (tyska)
Historia med samhällslära ...........
Matematik
Beskrivande maskin- och byggnadslära med kan- struktionsritning ..............
Teckning ................... Verkstadsarbete ........ _ ........ Gymnastik med lek och idrott .........
Hasani—romare WUOÄMHWPH
&
m 0
3—årig högre folkskola.
0. För huslig utbildning. Typ A.
3
Första perioden
Gr. 1 Gr. 2 Gr. 3 Gr. 4
&
Kristendomskunskap ...... Modersmålet .......... Engelska (tyska) ........ ' Historia med samhällslära
Nm?
Geografi ............ Matematik ........... Naturknnnighet
H ushållslära .......... Bokföring ...........
O::
... N' wwmmwyp—a—qw
(» få
Hushållsgöromål: Matlagning m. m. - 20 Tvätt, hemvård m. m. . . . . —
Slöjd ............. —
Barnavård ........... —— _-
1'5 1'5 1'5 1'5 1'5 Gymnastik med lek och idrott . " ' 3 3 3 3 3
4'5l 35'5 24'5 24'5 22'5 37.5I 37—5 ss-sl 38-5! 38-5
3-årig högre folkskola.
d. För huslig utbildning. Typ B.
” Klass Amnen
2
Kristendomsknnskap .............. Modersmålet Engelska (tyska) ...............
Historia med samhällslära ...........
Matematik
Naturkunnighet ................ Hushållslära
Bokföring
NJ-deåwwuåw—
&
Hushållsgöromål Slöjd Teckning ...................
Gymnastik med lek och idrott .........
Praktiska linjer vid dl.-årig realskola.
a. Handelslinje.
1 A m 110 11 ,i—V
[
K'ristendomskunskap .......... . =, ' Modersmålet Tyska . .
Historia
Generali ...... Matematik . . Biologi ............. . Naturkunnighct mcd varukänncdom .
' Bokföring mcd handelslära. . .
! Välskrivning .......... ' 1
j Teckning ............ . . . . . . . * 1 . 2 Musik ' . " ; ' 4'5 Gymnastik med lek och idrott . . . . . . . . . ' . . l2g.llii. Slöjd .................. . . . j 2 Praktiskt arbete för gossar ........... ' 3'5 Hushållsgöromål ........... ' . . . . . * ' » 4'5 stenografi . . . . . . . . .' . . . . s 3
*Maskinskrivning . . . ; 3
Praktiska linjer vid 4-årig realskola.
|). Teknisk linje.
Summa
Kristendomskunskap .............. Modersmålet
Historia
Geografi
Matematik Biologi . .
..! ?
Teckning, resp. i kl. 2 beskrivande maskin- ovh byggnadslära ................
Gymnastik med lek och idrott ...... Slöjd Vorkstadsarbete ............
fil (
Praktiska linjer vid Li:-årig realskola.
c. Hushållslinje.
Ämnen
Kristendomsknnskap Modersmålet
Historia
Geografi
Matematik . . . . Biologi med hälsolära. .
Gymnastik med lek och idrott ......... ! Slöjd Hushållsgöromål
Bil. 36.
Praktisk avslutningsklass parallell med 3ze klassen av 4-årig realskola.
:i. För lmndelsundervisning.
Summa
Kristendomskunskap Modersmålct
! l i
0101
Engelska ...................
Historia
Geograii
Matematik
Biologi .................... Fysik ..................... Bokföring
OS)—liblvw
Stenugrali
Teckning ................... Maskinskrivning . Musik .................... ' ' 1 ' 4'5 Gymnastik med lek och idrott ......... 4 4 12 g. 11 fl. Slöjd . 3 g. 4 fl. Praktiskt arbete för gossar " 3'5 Hushållsgöromål ' 4'5
Bil. 37.
Praktisk avslutningsklass parallell med Sze klassen av 4-årig realskola.
b. För hushållsundervisning.
Amnen
Kristendomsknnskap ........ Modersmalet Tyska . . . Engelska. .
Historia .
Geografi . .
Matematik
Biologi med hälsolära ........... Fysik
Bokföring
Teckning ................. Musik . Gymnastik med lek och idrott ........ ; Slöjd * Hushållsgöromål
Antalet vid de allmänna läroverken vårterminen 1925 från klass 5 flyttade samt antalet lärjungar med vissa kvalilicerade betyg (jfr sid. 336).
Antal * An
Jdärav flyt-l tade till , kl. 6 eller R I
ld'arav ilyt- , tade till , Wkl.60ller» Läroverk
Läroverk
männfim -u'e men A'll % , m:?unl'i'gj inSuntlm som -tm cpu AB % !
.ieåuulrnl q
an tal % '
f
.. .. _ ' % H. reallärov. i Götc- . , . testat?"! , 92; 56-54 * H.latinlärov. å Norr— ! i i . Vänersborg ' ' ' ' i 43, ' 62.8; 14% 32.5
malm i Stockholm 5 = " 60'9 ; '. öl . ' 64'21 321 39'5 H. allm.lärov. &. Sö- ! Skara ; " 70'01 .»52'5
dermalm i Stock- l Karlstad 47'5' 24'6 H. reallärov. å Norr- * Orebro """ 41.1! ! ' ? 35.6 malm i Stockholm . ' ' ' Västerås 61"? , 31'7
' 62'2 ' 355, 755 34% 4315; 72”? 61 33'3l 660; 15* säs-n' 68'9l 23? 39'6 ' 27% 491
s: J”? _
588;
CD CD Q__O
bbx Ci
H.reallärov. å Öster- i 1 . malm i Stockholm , ! 58'1
-—1 __ Q?
Nya elementarskolan * . _ i Stockhom . . _ i _ . : 64'3 Hudiksvall . . . . . 63'8' Harnosand
,.— OJCD
Uppsala— Nyköping _ _ . — ;66'7 . Sundsvall Strängnäs . . . . * ! |4l'4 . Linköping . . . .3 * 60-9 17 38'6 Norrköping . . . . "1 60'9 37* ' 14.378 Jönköping . . . . ' 71-2 23024450 823 357 . i Kalmar sig 2. Realskolor.
.. . . ,,. Jakobs realskola i Vastervrk . . . .! 17,60: Stockholm 4
€ !" - 1 ÅO ll 4 Katarina realskolai , Karlskrona . . . . 44l 69'8 Stockholm . . . i Kristianstad . . . 26'68'4 Kungsholmens real-l
Malmö ______ 62% 66'0 skola i Stockholm ?
Hälsingborg . . . . 43 59'7 ' Enköping """" 75.01 1 23 69"? Eskilstuna 5584? Halmstad ..... ' '60'9 ' . 13 520; H. latinlärov. i Göte— Oskarshamn . . . ; 64'3; borg ...... 104 ' ' ' Karlshamn . . . . . 241 85'71 141 500
Qi CI c;— _cn U'
Ostcrsund
.::.
Antal Antal
:därav flyt-l därav flyt-l tade till .. , tade till ' ikl.6ellerf . Laroverk ' kl.6ellerl
RI
1 l
icBunfim aer-'unl'iigi galna, -un ulaq nu % l
l ! Läroverk : l
antali % |
. | i ,Malmö . . . . . . 74 38 513; _ ' Vimmerby . . . . '. 58'3
Landskrona . . . . 44 28_ 636 ' ' ' Ängelholm . . . . ' , ' "» " . 56'7 ' Varberg ..... | 14 13 92'95 _ " Trällehorg . . . . i ' "”'; & 44'4 % Strömstad . . . . "7 ' ' "' "- 8'3 60* 65'93 36; 39'6 Alingsås _ _ _ _ _ ; _ . _ 28'9
Västra realskolan il Göteborg. . . ,. l
-- l _ Ostra realskolan il i . Göteborg . . . . . 463 59'7 20125'9
Uddevalla . . . . " 13159'11 7l31'8
Åmål . . . . . .; ,. 19å51'1 27-0 Falköping . . . .' 18; 562 31"?
Mariestad . . . .' 1164'71 6,3.3-3 Filipsmd ' 1372”? ' 28'0 Askersund . . . . ' 10266”? 46"? Lidköping . . _ _, 10 7141 71500 , Skövde. . . . . . - 23 921; 14.51'8 Sal?” ' ' ' ' ' ' 16.800» 45.0 ' Kristinehamn . . . ' 24t61'5, 12130'8 Köping " ' ' ' ' '. 126617: 389 Arvika. . . . . . — sno—9? 7 31-s firboga' " ' ' ' 10 71.4, 42.” |66'73 9_ 57.4 Ornsköldsv1k . . . Ä *- 23 76'7: 56'7 åöåam Skellefteå . . . . 11 39'slfl _321 ' Piteå . . . . . ., - 23.719, 14:43'81
Haparanda . . . . 21840! 7l28'0i
_Söderliamn . . . . 16
3. Samskolor. .
Norrtälje ..... 22 1.3% 681 1150-0 33 ”MM , Vadstena. . . . . 231 173739 11347'8l 1361632M.63'611293 35'8
' i
-' Industri.
Wanted”. Allman statsförvaltniné.
sänkande ang. de icke rättsbildnda domsagobiicrädexm av- ani—ugdörhmanden ochransmuningsviukurda än? genslonskommlttés betänkande. 'I. Nytt förslag till aiiiffäf tjänstepensionnlag. [8]
Handel och sjöfart.
Koniniunalförvaltnlng.
o Kommunikationer/lisen. _
'Bank-. kredit- och penningviseny Ponti.
Förslåkdngsväsen. Socialpolitik.
ning rörande lagstiftningen om nrbetstidens begräns- luna främmande länder m. m. [1]
Kylkoväsen. Undérvlsnlngsväsen. * Hälso- och sjukvård. . Andlig odling i övrigt.
» . Det svenska skolväsendets organisation. [S]"-
Allmänt näringsväsen. Försvarsväsen.
fi*egendömf bordbruk med bmm—ingar. ' Utrikes ärenden. Internationell rätt.