SOU 1926:5
Utredning angående det svenska skolväsendets organisation
N 4-0 (;(
oå (—
— CD m
&( 4. IoTe
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1926: 5 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET
UTREDNING ANGÅENDE DET SVENSKA SKOLVÄSENDETS ORGANISATION
VERKSTÄLLD AV
INOM KUNGL. ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET ' TILLKALLADE SAKKUNNIGA '
S'TOCKHOLM 1926
g 2 mattv-eksem den Zamber 1925 v m betänkmgå d—tömlug 11511 _i'evfdemd lag om airbémiakydd. Nor & ”Maiden! nngåaixde de icke rättsbildade dgmsqgobiuä— *- 118113 avlöninJgsförhåuanden_ och nnstäliningswillkbr. Non. #; 32 s_. 11.
Anm Om aliiskild trycken-t ej ung-heh, lir m'ckortms ckholm. Bokstäverna. med fetstil utgöra begynnelaebokkstä—uyemu
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1926:5 EOKLESIASTIKDEPARTEMENTET
UTREDNING
ANGÅENDE
DET SVENSKA SKOLVÄSEN DETS ORGANISATION
VERKSTÄLLD AV
INOMiKUNGL.ECKLESASHKDEPARTEMENTET TILLKALLADE SAKKUNNIGA
STOCKHOLM 1926 KUNGL. Boxmvcxnmm. ?. A. NORSTEDT & söm 253165
l i i i i
INNEHÅLL.
Sikrivelse till departementschefen
Kiap. !. Arten och omfattningen av de sakkunnigas arbete . Uppdragets innebörd 1. — Översikt av de sakkunnigas arbete 1. — Icke be- handlade sidor nv skolfrågan 7. — Snkkunnigframställningeus allmänna karaktär 7.
Kap. ll. översikt av organisationsformer .
Vårt nuvarande skolväsen 9. — Skolkommissionen 12. — Läroverkskollegier 111. II. 12 _ Skolövcrstyrelsens majoritet 14. — Skolöverstyrelsens minoritet 15. —— Generaldirektör Bergqvist 16.
Kiap. lll. Sammanfattande översikt över diskussionen i bottenskole—
frågan. Historisk återblick 18. — Skäl för den sexåriga. grundskolan 22. — Skäl emot den sexåriga. grundskolan 24.
Kiap. IV. Om folkskolans bärkraft .
1. Nuvarande förhållanden. De olika folkskolefornierna och deras arbetsresultnt 28. — Andra. anledningar till ojämnhet i folkskolans arbetsresultatq 03. —Folkskola.ns arbetsresultat i det hela 33.
2. Förbättrnnde av folkskolans nrbetsrosultnt. De allmänna anspråken på folkskolan som grundskola. 39. — Eifektiv ledning och kontroll av folkskolans arbete 40. —— Särskild undervisning för efterblivna barn 41. — Begränsning av lärjungenntnlet i klassavdelningarna 542. — Tillämp- ning av ämneslärarsystem 42. — Förbättring av lärarutbildningen 43. — Den nya nndervisningsplnnen och grundskolan 44. — Starkare koncentration på. det vä— sentliga 45.
3. Sammanfattande synpunkter . . . . . . . . . . . .
Uttalanden inom skolöverstyrelsen om folkskolans bär-kraft 46. — De sakkun- nigzi om folkskolans bärkraft 47
K(ap. V. De främmande språken i den högre skolan . . . . . . . 1. De främmande språkens ställning-' 1 liirov erksorganisationen enligt skol- kommlssionens förslag. -
Kommissionsförslngets innebörd 51. — Yttrandenzi 54. — De sakkunniga. öö.
.. Språkunderiisning'ons metod. .
Historik 57. — Skolkommissionen 58. 4 Yttrandena. 59. — De sakkunniga. 60. — Åtgärder för höjande av språklärarnus kompetens 62.
3. De skriftliga. proven i främmande språk i realexamen .
Skolkommissionen 64. — Yttrandens 65. —— De sakkunniga 65.
4. De skriftliga proven i främmande levande språk istudentexamen . Skolkommissionen 67. — Yttrandena 68. — De sakkunniga 69. t—253165.
Sid.
9
18
46
51
.'57
64
5. Den grundläggande grannnatikundervieningen i folkskolan . Skolkommissionen 72. —— Yttrandena 73. — De sakkunniga 74.
6. Koncentration av språknndervisningen . . Skolkommissiouen 75. — Yttrandena 76 — De sakkunniga 76.
?. Språkföljden . . . . . Nuvarande förhållanden 80. — Skolkommissionens organisationsförslag 81. — Begynnelsesprllket 81. _ Latinet i realskolan 90. — Franskan i realskolan 91. —
Språkföljden i flickskolan 94. — De främmande språken i gymnasiet enligt de sak- kunnigas förslag 95.
8. Studium av andra främmande språk . Kap. Vl. Om ordningen för de skriftliga arbetena
Kap. Vll. Realskolan .
1. Realskolan ur principiell synpunkt . . . Realskolans tillkomst och motiv 110. — Realskolans behövlighet 112. — Real- skolexamen 114. _ Synpunkter för diskussionen om lealskolan 11.).
ge
Den kommunala mellanskolan . . . . . . . . . . . .
Den kommunala mellanskolans tillkomst 116. -—— Skolkommissionen 117. — Läroverkskollegier 111. ii. 118. —— Kollegier och styrelser vid kommunala mellan— skolor 119. — Skolöverstyrelsens majoritet 120. — Skolöverstyrelsens minoritet 121. — Generaldirektör Bergqvist 121.
3. Realskolan och folkskolan . . . . . . . Bottenskoleprincipen 122. — Grundskolestadier av olika längd .:01. 7" — 7—årig grundskola 123. — 5-årig grundskola 124. — Systemet 3 + 6 125 — Systemet 6 + 4 126. — Systemet 4 + 5 134. _ Jämförelse mellan de tre systemen från olika synpunkter 138. — Blandade system 143. — Diiferentierad folkskola 147.
4. Realskolau och gymnasiet Anknytningen mellan realskolan och gymnasiet 147. + l—listorik 148. — Den » tidigare diskussionen ang anknytningen mellan realskolan och gymnasiet 148. Skolkonnnissionen 150. _ Läroverkskollegier m. 11. 151. _ Skolöverstyrelsen 151. -— Översikt av frågan i dess nuvarande läge 152. —— Synpunkter för de sak- kunnigas utredningsarbete 153 — Speciella frågor rörande sambandet mellan real- skola. och gymnasium 154.
5. Realskolan och det praktiska livet. Avkortnd realskola . Äterbliok 157. — Skolkommissioneu 158. -— Läroverkskollegierua m.fl. 159. — Skolöverstyrelsens majoritet 160. — Skolöverstyrelsens minoritet 162. — Generaldirektör Bergqvist 162. — Den avkortade realskolans undervisningsplan 165. _ Avkortningens allmänna motiv 165. — Realskolans olika uppgifter 167. — Den avkortade realskolan och vissa fackskolor 167. — Den avkortade realskolan och vissa tjänstemannabanor 169. för g'mnnsiet 172. —— Den avkortade realskolan och gymnasiets enhetlighet 175. +— Realskolan och högre folkskolan 177.
6. Realskolan och den kvinnliga ungdomen . 7. Renlskolans undervisningsplan. . . . . . . . Skolkommissionens undervisningsplan 180. — De sakkunnigas nndervisningsplauer 182. — Koncentratiou 189. —— Tillval och bortval 190. _ Undervisningsplaner för olika former av realskolor 193.
Kap. Vlll. Övergångsanordningar . . Anförda motiv för övergångsanordningar 194. — Övergångsklass 194. — Över— gångsknrs 197. —— Direkt övergång från folkskolans sjätte klass till viss klass 6- eller (")-årig realskola 199. — Kommunerna och övergångsanordningarna 200.
1116
1122
1447
1779 1880
1994
Käap. lX. 1.
Käap. X.
Käap. Xl.
10.
Gymnasiet . . . . . . .
Gymnasiets mål och anknytning till högskolorna . . . Det nuvarande gymnasiet 201. — Skolkommissionens förslag 201. — Yttranden. Diskussion i tidskrifter och dagspress 202. —— De sakkunniga 209. — Över— produktionen av studenter 223. — Studentexamen 226.
Gymnasiots anknytning till realskolan . . . . . . Skolkommissionen 220. —— Yttrandena 231. — Skoltiverstyrelse11233.— De
sakkunniga 234.
Gyinnnsiets linjedelning
Nuvarande organisation 237. —— Skolkominissionen 2.38. —— Yttranden 240. — De sakkunniga 427.
Unde1 v isningsplnner. . Allmänna synpunkter 254. »— De särskilda. ämnena. 256.
Tillmlochbortval Allmänna synpunkter 262. _ Skolkommissionen 263. — Yttrandcna 264. — De sakkunniga 264.
Lyceet. Lyceum som organisationsform 21.7 — 7—årigt lyceum och analoga lyceiformer
268. _ 6— årigt lyceum 272.
Flickornas undervisning
Allmän översikt . Samuudervisningen . . . . . . . . . Historisk återblick 280. — Skolk6mmissionen 232. _ Yttrandena 285. — Skol- överstyrelsen 286. — De sakkunniga 288. Olika skolty per för flickor. . . . Den högre flickskolans organisation och bildningsmål 293. -— Olika. typer av egentlig högre flickskola 296. — Realskolor för Hiekor 306. — Gymnasier för flickor 308. —— Lyceer för flickor 309. Undervisningsplaner . . Allmänna anmärkningar 310. — De särskilda ämnena 313
Intagning, flyttning och examina Intngningi 1renlskolnn. Inträdesfordringar 317. —— Inträdesprövning 321. Inlagningi lfliekskolan
Intagning i gymnasiet. . Skolkommissionen 330. — Yttrandena 332. _ De sakkunniga 332
Intagning i lyeeet . Flyttning i realskolan . Flyttning i flickskolan . Flyttning i gymnasiet . Flyttning i lyeeet . Renlexamen .
Formerna för realexamen 347. — Ledning och kontroll av examen 350. —— Real— exameu vid avkortad realskola 353
Studentexamen Skolkommissionen 353. — Yttrandena 355 —— De sakkunniga 356.
Sid. 201 201
229
267
279 279 280
329 330
339 341 344 344 346 347
353
Kap. Xlll. Praktiska utbildningsllnjer . . . . . . . . . . . . . . Allmänna synpunkter 370. — Högre folkskolor 371. — Praktisk realexamen 374. — Tim- och kursplaner för treåriga yrkesbestämda högre folkskolor 379. — Prak- tiska linjer vid realskolor 383. _ Praktiska bildningslinjer för flickor 386. — Praktisk realexamens betydelse 386.
Kap. XIV. Den sexåriga grundskolan och skoltidens längd .
]. Skolkommisslonens organisationsförslag och skoltidens förlängning .
Överblick över opinionerna rörande skoltidens förlängning 388. — Frågan om skoltidens förlängning i några främmande länder 389. — De sakkunniga 390.
2. Tidigare inträdande av skolpliktsäldern . . . . . . . . . . . .
Ifrågasatt sänkning av skolpliktsålderns inträde 397. — Gällande bestämmelser 398. — Möjligheten av skolpliktsälderns sänkande med ett år 398. — Möjligheten av skolpliktsålderns sänkande med ett halvt år 398. — Den danska skolkommis— sionen och skolpliktsäldern 400. —— Uttalande av medicinskt sakkunnig 401. —— Den tidigare skolpliktsåldern och folkskolckursens längd 401. — Den tidigare skolpliktsälderns inflytande på folkskolans arbetsresultat 402.
3. Snabbare genomgång av folkskolan . . . . . . . . . . . . .
Framkomna förslag om genomgång av folkskolan på. kortare tid än den normala 402. — Frågans läge i Tyskland 402. — Overhoppande av klass i folkskolan 403. Förkortad genomgång av folkskola genom differentierad linje 405. —— Allmänna erinringar rörande förslagen om hastigare genomgång av folkskolan 408.
4. Förkortad högre skola på ö-årig odifferenterad grundskola . . Framkomna förslag 409. — Avkortande av den högre skolan i förening med sänkande av dess bildningsmäl 409. _ Minskande av antalet läsår genom läsårets förlängning 410. —— Förkortande av den högre skolan utan sänkande av dess bild- ningsmäl och utan förlängning av läsåret 410.
5. Förkortad högre skola på differentierad folkskola . . . . . . . . . . Frägans allmänna innebörd 419. —— Frågans läge i några främmande länder 420. —— Det praktiska sambandet mellan enhetsskolekravet och kravet på differentiering inom folkskolan 426. —— Differentieringens principiella förenlighet med enhetsskolan 427. — Folkskolans differentieringsproblem ett praktiskt problem 429. _ Fram— ställda förslag till differentiering inom folkskolan 429. -—' Differentierad linje inom folkskolans högsta klasser i förening med .fi—årig realskola 430. -— Partiell diffe— rentiering inom folkskolan genom fakultativ undervisning i ett främmande spräki förening med lycealt organiserad högre skola 434. — Försöksanordningar med dif- ferentierad folkskola. 434.
Kap. XV. Skolans frihet. Organisationens rörlighet. Statsskola och privatskola.............................. Undervisningens frihet 435. — Jämkningar i undervisningsplanen 437. — Rör- lighet i den yttre organisationen 439. — Statsskola och privatskola 440. Kap. XVl. Hygieniska synpunkter
Skolkommissionen 445. — Yttrandena 446. — Skolöverstyrelseu 446. —— De sakkunniga 447.
Kap. XVll. Ekonomiskt understöd . . . . . . . . . . . . . . . . . Skolkommissionen 453. — Yttrandena 453. — Studieunderstöd 454. — Inter- natanordningar 455.
Särskilda yttranden
Av N. O. Bruce . Av Harald Dahlgren Av Thyra Kullgren
370
. 388
"588
102
409
419
453
460 460 460 460
Till Herr Statsrådet och Chefen för kungl. Ecklesz'astikdepartementet.
( Genom nådigt beslut den 20 juni 1924 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ockklesiastikdepartementet att dels tillkalla högst fem sakkunniga för att i en- ligghct med av departementschefen anförda grunder inom departementet verk— stäiilla ytterligare bearbetning av frågan om det svenska skolväsendets organi- satiion, dels anmoda en av de sakkunniga att såsom ordförande leda de sak- kuunnigas förhandlingar, dels, om så skulle visa sig erforderligt, tillkalla sär- skizild sekreterare åt de sakkunniga eller uppdraga åt en av de sakkunniga att tillllika tjänstgöra såsom sekreterare, dels ock, där för handläggning av viss i utr redningen ingående fråga ytterligare sakkunskap befunnes erforderlig, för så— dann frågas behandling tillkalla särskild sakkunnig, dock för varje dylik fråga ej meer än en person.
lDen 1 augusti 1924 beslöt dåvarande departementschefen att såsom sakkun- nigga för verkställande av ifrågavarande utredning tillkalla undertecknade Dahl- gre'en, Bruce och Wellander med uppdrag för undertecknad Dahlgren att såsom orddförande leda de sakkunnigas förhandlingar, och genom beslut den 9 augusti 19224- tillkallade departementschefen såsom sakkunniga för ifrågavarande ända— måål jämväl undertecknade Kullgren och Nordlund.
ESåsom sekreterare hos de sakkunniga har jämlikt chefens för ecklesiastik— deppartementet förordnande tjänstgjort kanslirådet i samma departement F. W. E. Sandberg.
11 det anförande till statsrådsprotokollet, varmed föredragande departements— cheiefen motiverar sin hemställan om bemyndigande att för här ifrågavarande upppdrag tillkalla sakkunniga, erinrar departementschefen till en början därom, attt betydelsefulla frågor förelåge till behandling på undervisningsväsendets omnråde samt att dessa i stor utsträckning sammanhängde med de genomgripam de > förslag till läroverksreformer m. in., som avgivits av den år 1918 den 31 de- cenmber tillsatta s. k. skolkommissionen och vilka återfunnes i dess båda be— tännkauden, det första dagtecknat den 29 april 1922 och avseende grunder för om ny läroverksorganisation (Skolkommissionens betänkande I—IV), det se— nanre daterat den 5 februari 1923 och innehållande organisatoriska Och ekono- misiska utredningar rörande den föreslagna nya läroverksorganisationen (Skol- konmmissionens betänkande V). Efter att hava omnämnt de utlåtanden, som avg/givits över berörda betänkanden av ett stort antal myndigheter och korpo- lektioner, framhåller departementschefen, att någon fullständig utredning ännu ickke förelåge rörande de kostnader, som skulle åtfölja den av skolkommissionen förareslagna nya läroverksorganisationen. Under betonande att en dylik utred— ninng borde åvägabringas, anför departementschefen, att uppdraget att verkstäl- la ( densamma borde anförtros åt skolöverstyrelsen, som dock för ändamålet bor-
de förstärkas med någon i praktiskt ekonomiska värv förfaren sakkunnig. Där- efter yttrar departementschefen:
»Vad åter angår de framlagda organisationsförslagens närmare innebörd, så, omspänna dessa som bekant ett stort antal betydelsefulla spörsmål av både pedagogisk och samhällelig art. Hit höra frågorna om utsträckt användning av folkskolan såsom bottenskola och sättet för den högre skolans anknytning till. folkskolan, om den högre undervisningens inre organisation och dess uppdelning på olika skolarter, såsom kommunal mellanskola, realskola, gymnasium. ly- ceum m. m., om dessa skolarters inbördes ställning till varandra, om flickun— dervisningen och dess förstatligande, om samundervisning och särundervisning, om praktiska undervisningslinjer, om inträdesprövningar och examina, om skol- formernas fördelning på statliga, kommunala och enskilda skolor, om införande av lokala styrelser vid läroverken m. fl. spörsmål. Vid den förberedande be- handling, ärendet, såsom redan erinrats, varit underkastat hos olika myndig- heter och korporationer, har det nu visat sig, att meningarna rörande många av dessa punkter varit synnerligen skiftande. Såsom allmän regel gäller emel- lertid, att skolkommissionens förslag, sådant det ursprungligen framlagts, hos de lokala myndigheter, som däröver yttrat sig, och icke minst hos flere på om— rådet särskilt sakkunniga rönt ett övervägande kritiskt emottagande.
Tillstyrkande utlåtanden hava sålunda, enligt den av skolöverstyrelsen upp— gjorda sammanfattningen, visserligen ingått från flertalet bland statens folk— skolinspektörer (39 tillstyrkande, medan 13 avstyrkt) samt från flertalet sty- relser vid kommunala mellanskolor (31 mot 26) och flertalet av hörda kom- munalfullmäktige, Skolråd m. fl. (19 mot 9). Avstyrkande yttranden hava däremot avgivits av flertalet kollegier vid kommunala mellanskolor (48 av- styrkande mot 19 tillstyrkande), enskilda mellanskolor (4 mot 1), högre goss— cch samskolor (13 mot 1) och folkskoleseminarier (13 mot 2), vidare från fler— talet styrelser vid högre goss- och samskolor (8 mot 1), från flertalet kommu- nala folkskolinspektörcr (13 mot 7). flertalet folkskolestyrelser (43 mot 32) ävensom flertalet stadsfullmäktige (37 mot 32) m. fl. Slutligen hava samt- liga kollegier vid högre allmänna läroverk, realskolor och samskolor, samtliga kollegier vid högre flickskolor, högre lärarinneseminarier, handelsgymnasier och tekniska läroverk, samtliga styrelser vid samskolor och högre flickskolor och därtill samtliga universitetsmyndigheter, domkapitel, länsstyrelser oeh ma- gistrater avstyrkt förslaget. Inom skolöverstyrelsen har en majoritet förordat förslaget med åtskilliga modifikationer, medan en minoritet avstyrkt detsam- ma. Åven på håll, där man i stort sett sympatiserat med förslagets grundtan- kar, hava på vissa Väsentliga punkter invändningar framställts.
Anmärkningarna hava riktat sig mot både vissa grundläggande principer i förslaget och mot åtskilliga dess enskildheter. Det torde under sådana förhål- landen vara. uppenbart, att förslaget, även om vid en närmare finansiell utred- ning ekonomiska förutsättningar för dess genomförande skulle befinnas före— ligga, icke i oförändrat skick lärer kunna läggas till grund för den framtida organisationen av vårt undervisningsväsen. En ytterligare bearbetning av åren- det är därför av nöden. Denna bearbetning, som torde erfordra tillkallande av särskilda sakkunniga, synes mig av olika skäl böra omedelbart igångsättas. Detta kräves redan av hänsynen till vårt skolväsens normala utveckling. Den— na har nämligen, medan skolkommissionen arbetade och under det att därefter dess förslag varit underkastade myndigheternas yttranden, fått i avvaktan på resultaten härav i vissa avseenden så att säga stå stilla. Men denna stagnation kan icke utan betydande olägenheter fortfara alltför länge. Redan samhälls— utvecklingen förbjuder detta. Därtill kommer, att under tiden såväl genom kommissionens förslag och under dess efterföljande granskning som eljest åt—
I
skilliga uppslag på hithörande områden framkommit, som uppenbarligen äro av beskaffenhet att böra underkastas närmare prövning för att eventuellt föras vidare. Slutligen torde den rörande skolkommissionens förslag förda diskus- sionen otvetydigt hava givit vid handen, att frågan om undervisningsväsendets omorganisation icke kan lösas enbart på teoretisk väg, utan att, såsom jag re— dan antytt vid framläggande av årets statsverkspropcsition rörande åttonde hu- vudtiteln, dessförinnan vissa praktiska försök på området blivit satta i verket. Det synes vid sådant förhållande synnerligen lämpligt, att dylika praktiska försök anordnas redan medan den ekonomiska utredningen pågår, så att man snarast kan gripa sig an med dem av reformförslagen, som befinnas mest an- gelägna och ekonomiskt genomförbara. En av den nya utredningens viktigare uppgifter bör alltså bliva att överväga, vilka dylika försök i främsta rummet äro att anbefalla och huru de böra anordnas.
Vid de sakkunnigas arbete torde det i allmänhet böra ankomma på de sak- kunniga själva att taga under övervägande, på vilka specialproblem deras upp- märksamhet i första hand bör inrikta sig. Såsom allmänna utgångspunkter för undersökningen synas dock vissa önskemål böra fasthållas.
Skolkommissionens förslag utgår principiellt från sexklassig folkskola så- som bottenskola och vill genomföra denna skolform såsom det obligatoriska un- derlaget för den högre undervisningen. Sådant kommissionsförslaget förelig- ger, skulle detta emellertid i många fall medföra en förlängning med ett år av studietiden, räknad från inträdet i folkskolans första klass till avläggandet av mogenhetsexamen. En dylik förlängning måste undvikas. Den skulle icke blott avsevärt fördyra den utbildning, som avses, utan den skulle ock alltför illa överensstämma med de erinringar, som i vårt land med fog på olika håll gjorts gällande mot att i stor utsträckning utträdet i praktisk livsverksamhet för- senas genom en för lång teoretisk utbildningstid.
För att befordra en utsträckt användning av folkskolan såsom bottenskola är det därför nödvändigt att undersöka alla de utvägar, som kunna stå till buds att utan en dylik förlängning främja övergången från folkskolan till den högre skolan och därvid även, i enlighet med en av förslagets bärande grundtankar, underlätta för landsbygdens ungdom att ernå fortsatt undervisning. I detta syfte äro emellertid även andra möjligheter tänkbara än den av skolkommissio- nen förordade anslutningen av den högre undervisningen till folkskolans sjätte klass. En är den från många håll förordade vägen att anordna en dylik över- gång från folkskolans fjärde klass till en klass i realskolan, motsvarande dess nuvarande andra. En annan därmed besläktad är att vid den kom- munala mellanskolan upprätta en femårig linje i anslutning till folkskolans fjärde klass och på sådant sätt, att den kommunala mellanskolan utvid— gas nedåt med en årsklass under de nuvarande, avsedd att från folk- skolans fjärde klass upptaga elever, som på detta stadium önska övergå till den kommunala mellanskolan. En tredje möjlighet är att för lärjungar, vilka genomgått sexårig folkskola och sedan önska fortsätta sina studier, in- rätta en övergångslinje, som efterhand skulle föra dem över till lämplig klass i realskola eller högre flickskola. Det är önskvärt, att dessa utvägar göras till föremål för praktiska rön. Aven andra åtgärderi samma syfte böra tagas un— der. övervägande, exempelvis femårig folkskola som bottenskola.
Overhuvud synes man böra tänka sig en utveckling av skolfrågan, som und- viker monopolisering av en enda utbildningsväg och mekanisering av de skilda skolformerna. '
Ett problem, som i samband med nu berörda bottenskolefrågor synes tarva närmare undersökning än som hittills kommit detsamma till del, är frågan om den nuvarande sexåriga folkskolans bärighet såsom bottenskola för den fort- satta undervisning i realskola eller i motsvarande skolformer, som skolkommis-
sionens förslag förordat. Med hänsyn till vad ovan erinrats om önskvärdheten att för landsbygdens ungdom främja en fortsatt högre utbildning är det sär— skilt av vikt att härvid taga tillbörlig hänsyn till landsbygdens olika skol- former. Vad som kan vinnas genom att medelst särskilda studieunderstöd för begåvade elever från landsbygdens folkskolor underlätta deras övergång till högre skolformer bör ej heller lämnas ur sikte.
Å andra sidan synas jämväl sådana anordningar böra prövas, som kunna underlätta övergången från realskolans lägre klasser till de undervisningskurser av olika slag med praktisk läggning, vilkas upprättande under senare år varit föremål för statsmakternas särskilda intresse och vilkas fortsatta främjande alltjämt bör vara det. Frågan om möjligheten Och lämpligheten att anordna en mera praktisk realskolelinje vid sidan av den nuvarande bör härvid jämväl upptagas till granskning. Överhuvud synes det vara av vikt att söka motverka den alltför starka anhopning på den lärda banan, vilken redan nu gör sig gäl— lande och vilken mindre välbetänkta skolorganisatoriska åtgärder lätt kunde komma att ytterligare befordra.
En närmare prövning synes jämväl böra ägnas åt den av skolöverstyrelsens majoritet upptagna tanken att låta en realskolexamen avläggas redan efter nu- varande realskolans femte klass eller kommunala mellanskolans tredje. Låter sig en sådan anordning genomföras, skulle den givetvis dels på denna punkt befrämja det tidigare utträde i det praktiska livet, som över huvud bör anses önskvärt, dels ock befordra en gynnsam lösning av spörsmålet om gymnasiets anordning. Frågan om underlättande av övergång från den kommunala mel— lanskolan till det nuvarande gymnasiet torde ock förtjäna särskilt beaktande.
En bland förslagets bärande grundtankar, som det är av vikt att fasthålla, är nödvändigheten av att flickundervisningen vida kraftigare än för närvaran- de är fallet omhändertages eller understödjes av staten. I fråga åter om denna undervisnings närmare organisation bör beaktas. att icke de skolformer eller undervisningslinjer må undanskjutas, som hava till syfte att giva en för hem- met och närstående kvinnliga verksamhetsområden särskilt avpassad utbild— ning. Det bör jämväl betonas, att statens omhändertagande av hithörande upp- gifter icke behöver innebära ett förstatligande av all flickundervisning. utan ock kan taga formen av understöd åt på enskilt initiativ upprättade och drivna läroanstalter.
Större utrymme och rörelsefrihet än vad skolkommissionen föreslagit bör överhuvud lämnas åt privatskoleverksamheten. De uppslag, som från dylikt håll kommit vårt allmänna undervisningsväsen till del, hava visat sig alltför värdefulla för att man utan tvingande nödvändighet bör avskära möjligheterna att därifrån allt framgent såsom hittills få emottaga betydelsefulla impulser.
Genom skolkommissionens förslag och däröver avgivna yttranden hava utom de här ovan berörda spörsmålen även ett flertal andra problem på undervis- ningsväsendets område blivit dragna under debatt. Det bör givetvis stå de sakkunniga fritt att upptaga även sådana till behandling och att överhuvud framlägga de förslag, som de kunna finna ägnade att befordra en god lösning av föreliggande viktiga fråga. För att en dylik lösning icke måtte mer än nö- digt uppskjutas, är det av vikt, att de praktiska försök, varom ovan är talat, och som de sakkunniga finna sig böra förorda, kunna igångsättas så fort ske kan samt så anordnas och fullföljas, att de snarast möjligt måtte leda till re— sultat, vilka kunna tjäna till vägledning i avseende å genomförande av nödiga. definitiva organisatoriska förändringar i det nuvarande skolsystemet. Därcst detta i något fall är möjligt, bör dylikt försök så anordnas, att resultat kan ernås redan med utgången av läsåret 1925—1926.»
I enlighet med de direktiv, som sålunda blivit de sakkunniga givna, påbör- jade de sakkunniga sitt arbete, som till en början inriktades på uppgörande av
förslag dels till sådana anordningar, som i större eller mindre omfattning syn— tes böra försöksvis bringas till utförande för vinnande av erfarenhet i några av organisationsfrågans viktigaste punkter, dels till åtgärder för partiellt avhjäl- pande av påtalade brister i det bestående skolsystemet. På grund av de än- visningar, som av Herr Statsrådet under hand givits, har arbetet sedermera begränsats till verkställandet av utredningar, som kunde anses ägnade att underlätta en slutlig behandling av den föreliggande frågan.
De sakkunniga höllo sitt första sammanträde den 4 september 1924 och hava i sedan dess varit oavbrutet sysselsatta med fullgörandet av sitt uppdrag.
Efter därom av de sakkunniga gjord framställning medgav Kungl. Maj:t genom nåd. beslut den 20 februari 1925, att tre av de sakkunniga finge under en tid av högst 10 dagar för studier uppehålla sig i Norge och de övriga två sakkunniga under motsvarande tid i Danmark, varjämte de sistnämnda finge, i samband därmed och inom samma tidsrymd, i Hamburg och eventuellt i Lä- beck studera vissa där förekommande organisatoriska anordningar inom folk— skolan och den högre undervisningen. I enlighet härmed hava undertecknade Dahlgren, Kullgren och Wellander besökt Norge och undertecknade Bruce och Nordlund företagit resa till Danmark samt till Hamburg.
Med anledning av en av de sakkunniga gjord framställning beslöt Herr Stats- rådet den 24 mars 1925 tillkalla följande personer att såsom särskilda sakkunniga deltaga i utredningsarbetet, nämligen dels i fråga om läro- kurserna i särskilda läroämnen lektorn B. J . K. Bensow i kristendoms- kunskap, rektorn H. E. E. Söderbergh i levande språk, lektorn 0. A. Wahlgren i matematik, lektorn T. A. Rudberg i fysik, lektorn L. G. Starck i kemi, rektorn L. G. Andersson i biologi och lektorn S. H. Samuelsson i geogra— fi, dels ock beträffande olika skolhygieniska frågor praktiserande läkarna i Stockholm, medicine doktorn H. Kjerrulf och medicine licentiaten Ada Nilsson, den sistnämnda särskilt i frågor rörande flick- Och samskolor. Ifrågavarande särskilda sakkunniga för vissa läroämnen hava tagit kännedom om de utarbe- tade förslagen till kursplaner m. m. i de av dem representerade ämnena även— som med de sakkunniga överlagt i avseende härå. Med de medicinskt sakkun-
; niga hava överläggningar hållits angående arbetsbelastningen i olika skolfor— mer ävensom i fråga om idrott, lek och andra kroppsövningar i skolan samt om vissa skolhygieniska spörsmål i övrigt.
Åtskilliga för arbetet erforderliga statistiska utredningar och uppgifter hava de sakkunniga erhållit av chefen för skolöverstyrelsens statistiska avdelning, byråehefen E'. Göransson.
Sedan de sakkunniga numera avslutat det arbete, som de enligt Herr Stats— rådets anvisning haft att utföra, få de sakkunniga härmed vördsamt överläm- na sitt betänkande jämte därtill hörande bilagor.
Stockholm den 18 februari 1926. HARALD DAHLGREN.
N. O. BRUCE. THYRA KULLGREN. KARL NORDLUND. Enn; WELLANDER.
Fr. W. E. Sandberg.
Kap. I. Arten och omfattningen av de snkkmmigas arbete.
Till grund för det åt de sakkunniga givna uppdraget ligger chefens för Uppdragets ecklesiastikdepartementet anförande till statsrådsprotokollet av den 20 juni innebörd- 1924, vilket anförande kan anses innehålla de sakkunnigas mandat. Med ett sammanfattande uttryck har de sakkunnigas uppdrag i detta mandat angivits vara att i enlighet med av departementschefen anförda grunder »inorn departe- mentet verkställa ytterligare bearbetning av frågan om det svenska skolväsen- dets organisation». Uppgiften att framlägga ett förslag till skolväsendets or- ganisation har däri icke ingått.
Till en början inriktades de sakkunnigas arbete på uppgörande av förslag
% 'dels till sådana anordningar, som i större eller mindre. omfattning syntes böra försöksvis bringas till utförande för vinnande av erfarenhet i några av orga- nisationsfrågans viktigaste punkter, dels till åtgärder för partiellt avhjälpande av påtalade brister i det bestående skolsystemet. I överensstämmelse med av vederbörande departementschef under hand givna anvisningar har arbetet sedermera begränsats till verkställandet av utredningar, som kunde anses ägnade att underlätta en slutlig behandling av den föreliggande frågan.
I första rummet ha de sakkunniga härvid haft att ingå i en undersökning Översikt at; av olika skolformer och att för dessa utarbeta förslag till 7.tmlervisningsplaner. de sak)”??? Under den diskussion, som framkallats av skolkommissionens betänkande, gas '" ”' och framför allti de officiella yttranden över kommissionsförslaget, som avgivits av olika myndigheter, korporationer och enskilda, bland dem i främsta rummet skolöverstyrelsen och dess chef, ha en mängd organisatoriska anordningar blivit föreslagna eller antydda, avseende än partiella, än mera genomgripande för- ändringar av vårt skolväsen. Vid sidan av de nu bestående och de av skol- kommissionen föreslagna organisationsformerna synas många av dessa böra komma i betraktande vid ett slutligt övervägande av de åtgärder. som skola företagas. Det har då hört till de sakkunnigas uppgift att ägna de ifrågava- rande skolformerna och skolsystemen ett ingående studium, att lämna en över- siktlig redogörelse för dem och genom utarbetande av undervisningsplaner giva * dem en närmare utgestaltning. * Även om de undervisningsplaner, som de sakkunniga framlägga. såsom rim— ligt är kunna göras till föremål för kritik från olika synpunkter, synas de dock vara ägnade att giva konkreta bilder av de ifråga-kommande organisations— formerna och möjliggöra ett säkrare bedömande av deras större eller mindre värde. Det må nogsamt beaktas, att de sakkunniga. genom framläggandet av undervisningsplan för någon viss organisationsform därmed icke avsett att beteckna den såsom en i och för sig god sådan. Uppgiften har i allmänhet legat sålunda: om denna eller denna organisationsform. av skäl som bestämma
organisationen i det hela, anses höra komma. till användning, huru bör då dess— undervisningsplan — under hänsynstagande till de förutsättningar, som över— huvud förelegat för de sakkunnigas arbete —— tänkas ordnad?
_ Vid undervisningsplanernas utarbetande hava dels nu gällande undervis— nmgsplaner, dels de av kommissionen föreslagna tjänat som utgångspunkt, varjämte givetvis hänsyn tagits till den kritik av kommissionsförslaget, som. föreligger främst i de inkomna officiella yttrandena. I fråga om flertalet läro- ämnen ha de sakkunniga haft överläggningar med för ändamålet särskilt till- kallade faeklärare. Det torde böra anmärkas, att ifrågavarande facklärares medverkan, som givetvis varit av största betydelse, icke innebär ett ovillkorligt godkännande från deras sida av de framlagda förslagen.
Den för skolorganisationen för närvarande säkerligen viktigaste frågan avser förhållandet mellan folkskolan och den högre skolan. I denna fråga torde alla principiellt betydelsefulla synpunkter hava framkommit i det mångåriga me- nmgsbytet om bottenskolan, varför de sakkunniga ansett sig kunna avstå från en förnyad allmän undersökning och åtnöjt sig med att lämna en översikt av den hittills förda diskussionen. Medelbart eller omedelbart ingår emellertid denna fråga i flertalet av de spörsmål, som utgjort föremål för de sakkunnigas arbete. _De redogörelser och utredningar, som i det följande framläggas, äro därför 1 stor utsträckning ägnade att från organisatoriska och pedagogiska synpunkter belysa bottenskoleproblemet. Särskilt vid behandlingen av real— skolans och fliekskolans olika former har detta problem trätt i förgrunden.
Då skolkommissionen velat grunda hela 'det högre skolväsendet på den sex— åriga folkskolan, har det vid kritiken av dess förslag ej sällan anmärkts, att kommissionen icke kunde anses ha lämnat tillräcklig utredning angående [olle— skolans bärighet som grundskola, och man har krävt sådan utredning. Aven i det statsrådsanförande, som innehåller de sakkunnigas uppdrag, Iframhålles, att denna fråga om folkskolans bärighet synes tarva en närmare undersökning.
En verkligt objektiv och bindande utredning av frågan om folkskolans bär- kraft som grundskola lärer icke kunna åstadkommas. Ett omdöme i frågan förutsätter nämligen icke blott en allsidig och ingående kännedom om folksko— lans nuvarande villkor och beskaffenhet, utan ock en värdesättning från den ifrågasatta bottenskoleuppgiftens synpunkt av folkskolan med hänsyn till dess svagheter och förtjänster. Men en dylik värdesättning blir alltid i någon mån subjektiv, något varom de i detta avseende gjorda synnerligen skiftande uttalan- dena bära vittne. Härtill kommer, att de förhållanden, som” skola bedömas, sträcka sig in i framtiden, i det att folkskoleväsendet är statt i utveckling och hänsyn även måste tagas till den inverkan, som folkskolan själv kan tänkas komma att röna av en mera utsträckt användning som grundskola. .
De sakkunniga ha emellertid sökt samla de mera avsevärda bidrag till frå- gans bedömande, som föreligga, och på dessa grunda en undersökning. Ma- terialet av upplysningar och omdömen angående folkskolans bärkraft har i väsentlig mån ökats, sedan skolkommissionen avslutade sitt arbete, i det att i en stor mängd av de över kommissionsförslaget avgivna yttrandena uttalanden gjorts angående denna fråga. Genom från de kommunala mellanskolorna direkt inhämtade statistiska uppgifter ha de sakkunniga i en särskild punkt sökt vinna ytterligare belysning av de faktiska förhållandena. _
I samband med undersökningen rörande folkskolans nuvarande beskaffenhet med hänsyn till hennes bärkraft som grundskola för det högre skolväsendet ha de sakkunniga erinrat om vissa åtgärder, som synas böra komma under övervägande vid det fortgående arbetet för förbättrandet av folkskolans arbets-
resnltat .
En bland den högre skolans viktigaste uppgifter är att meddela undervisning i främmande språk. I den mån förbindelserna mellan vårt land och andra länder blivit livligare, ha anspråken på den högre skolans undervisning i de moderna. kulturspråken blivit allt större. Å andra sidan medför utsträckningen av det grundskolestadium, på vilket den högre skolan har att bygga, vissa svå- righeter, som alldeles särskilt drabba språkundervisningen i den högre skolan. Det är då naturligt, att språkfrågan kommit att intaga en framskjuten plats i diskussionen.
De sakkunniga ha ock funnit sig böra ägna särskild uppmärksamhet åt un- dervisningen i främmande språk i den högre skolan och ha haft så mycket mera anledning härtill, som skolkommissionens förslag angående språkunder— visningen i flera punkter mötts med en ganska enstämmig kritik från de högre skolornas och högskolornas sida. De undersökningar, som härvid förelegat till utförande, hava avsett bland annat frågan om språkundervisningens metod, om arten av de skriftliga proven i främmande språk i real- och studentexamen, om koncentrationen av språkundervisningen och om språkföljden i de olika läroanstalterna. Då undervisningsplanerna i väsentlig mån bliva beroende av den ställning, som tilldelas de främmande språken, och av de mål, som upp— ställas för språkundervisningen, ha de sakkunniga haft att i hithörande frågor Söka bilda sig en bestämd uppfattning Och för denna framlägga motivering.
Samhörig med frågan om de främmande språken men av vikt även för övriga ämnen, vari skrivningar i större omfattning förekomma, och av ingripande betydelse för skolarbetet i det hela är frågan om ordningen för lärjungarnas skriftliga arbeten. Då denna fråga bör ses i samband med viktiga önskemål rörande begränsningen av lärjungarnas arbetsbelastning och tillgodoseendet av deras fysiska utveckling genom idrott och friluftsliv, blir den av rätt invecklad beskaffenhet. Den har varit uppe i diskussionen med anledning av vissa för— slag i kommissionens betänkande, och de sakkunniga ha ansett sig icke kunna underlåta att ingå på en undersökning av de olika sätt, på vilka en lösning av det ifrågavarande problemet skulle kunna sökas, ehuruväl en ur alla syn— punkter tillfredsställande lösning näppeligen synes möjlig att vinna.
I den föreliggande frågan om skolväsendets ombildning intager frågan om realskolan en central plats. Realskolans egenskap av mellanled mellan folk- skolan och gymnasiet ställer den i relation till båda dessa läroanstalter, och dess uppgift att meddela en till lämpligt mått avvägd allmän medborgerlig bildning för det flertal lärjungar, som icke eftersträva högre teoretisk utbild- ning, bringar den i samband med praktiska un gdomsskolor och fackutbildnings- anstalter av olika slag och ställer den inför det praktiska livets krav över huvud taget. Också är knappast något led av skolväsendet föremål för så många olika åsikter och förslag som realskolan. Man finner realskolans existens- berättigande ställt i tvivelsmål, man möter yrkanden om dess uppbyggande på grundskolestadier av olika omfattning, om höjande av dess bildningsmål, om sänkande av bildningsmåleti samband med skolans avkortning uppifrån, om borttagande, mildring eller skärpning av dess examen. Folkskolans ställning som grundskola och i allmänhet bottenskoleprincipens tillämpning komma i synnerhet i fråga om realskolan under övervägande.
De realskoleformer, som de sakkunniga funnit sig böra i främsta rummet göra till föremål för behandling, äro, förutom den nuvarande på treårig grund— skola byggande sexåriga realskolan, den till fyraårig grundskola anknutna femåriga, den på sexårig grundskola ställda fyraåriga, för närvarande repre- senterad i vårt skolväsen av den kommunala mellanskolan, och slutligen den med en årsklass uppifrån avkortade realskolan, vilken i sin ordning kan tänkas
uppbyggd på olika grundskolestadier. De sakkunniga ha "därvid i varje sär— skilt fall dcls lämnat redogörelse för de olika meningar, som hittills framträtt, dels sökt att genom utarbetade förslag till undervisningsplaner och genom från olika synpunkter utförda undersökningar giva den föreliggande frågan allsidig belysning. ]. detta sammanhang har även upptagits till behandling det från skilda håll framförda yrkandet, att vårt skolväsen icke eller i varje fall icke för närvarande borde uppbyggas efter en enda organisationsprincip, utan att den högre skolan borde anknytas dels till avslutad sexårig folkskola, dels till ett kortare grundskolestadium.
Under diskussionen över skolkommissionens betänkande har det från vissa håll gjorts gällande. att särskilda övergångsanmdningar eller övergångslinjer borde kunna bringas till stånd, ägnade att redan under nuvarande organisa— toriska förhållanden eller vid en på fyraårig grundskola byggd realskola åstad- komma en organisatorisk förbindelse mellan den sexåriga folkskolans högsta klass och den högre skolan och såmedelst särskilt för landsbygdens ungdom underlätta tillträdet till den bildningsväg, som leder till realskolans, den högre flickskolans och gymnasiets studiemål. En del förslag i sådant syfte föref ligga, om ock endast antydningsvis utförda, i 'de inkomna yttrandena. De sak- kunniga ha genom sitt mandat fått sig ålagt att underkasta hithörande förslag. vilka enligt statsrådsanförandet syntes böra göras till föremål för praktiska rön, en närmare undersökning och i överensstämmelse härmed utarbetat plan för vissa övergångsanordningar med nu angivet syfte.
Liksom i fråga om realskolan ha de sakkunniga i fråga om gymnasiet haft att upptaga till undersökning en mångfald olika spörsmål. Särskilt år det de mycket omdebatterade spörsmålen om tre- eller fyraårigt gymnasium och om gymnasiets linjedelning som” påkallat uppmärksamhet. Vad gymnasiets linje- delning beträffar ha de sakkunniga för sin del liksom kommissionen stannat vid tanken på ett i huvudsak tregrenat gymnasium och i överensstämmelse härmed utarbetat undervisningsplaner för olika gymnasietyper.
Icke utan tvekan ha de sakkunniga inlåtit sig på den vittutseende frågan om gymnasiekursens avkortning och studentexamens avskaffande. Skolkommis— sionen kan sägas i sitt organisationsförslag ha velat upprätthålla den grund— satsen, att den nuvarande bildningsnivån varken i avseende på realskolan eller i avseende på gymnasiet eller den högre flickskolan borde sänkas. Men såväl före som efter tiden för kommissionens arbete ha förslag framkommit, som ställt själva bildningsnivån för den högre skolan under kritik och yrkat en reduktion av den ena eller andra högre skolans lärokurs. Mest vittgående till sina konsekvenser äro de förslag, som avse gymnasiet och rikta sig mot den av studentexamen betecknade bildningsstandard, vilken hos oss liksom i de flesta kulturländer utformat sig som underlag för den vetenskapliga bildningen och den högre fackbildningen. De åsyfta gymnasiets avkortning uppifrån med en eller annan årsklass och den nuvarande studentexamens avskaffande. Skol- överstyrelsens majoritet har i sitt utlåtande över kommissionsförslaget upptagit tanken på en reduktion av gymnasiekursen. anfört vissa beaktansvärda skäl för denna tanke men skjutit den åt sidan såsom innebärande ett icke aktuellt skolprogram. I pressen har emellertid på senaste tid uppstått ett livligt m'e- ningsbyte angående studentexamens avskaffande och en förändrad gym— nasieorganisation. _
En verklig utredning av dessa ifrågasatta åtgårders förutsättningar och konsekvenser skulle kräva ett omfattande material och dessutom samverkan av representanter från många områden, icke minst från högskolornas. De sak- kunniga ha dock ansett sig böra göra en sammanställning av de framkomna
uppslagen samt lämna några hållpunkter för ett bedömande av hithörande frå- gor och erinra om de viktigaste av de många faktorer, som i dem ingå.
Vid övervägandet av olika möjligheter för organisationen av det högre skol- väsendet kommer man från mer än en utgångspunkt till den anordning av det allmänna läroverket, som av kommissionen föreslagits under namnet lyceum.. Lyceet söker undvika läroverkets uppdelning i realskola och gymnasium och lägga en så vitt möjligt obruten lärokurs fram till studentexamen. Liksom realskolan kan lyceet tänkas byggt på olika grundskolestadier. Den av kom— missionen föreslagna lyceiformen utgår från sexårig grundskola och leder med sjuårig lärokurs till studentexamensmålet. De sakkunniga ha haft anledning att till undersökning upptaga icke blott lyceifrågan i allmänhet och den av kommissionen föreslagna lyceiformen utan av särskilda skäl även den frågan, & huruvida lyceet skulle kunna byggas med sexårig kurs på, sexårig grundskola. l Den grundsatsen, att staten bör taga sig an flickornas utbildning i samma ut- sträckning som gossarnas, en grundsats som utgjort en av riktlinjerna för skol— kommissionens arbete. synes ha rönt allmänt erkännande vad dess ekonomiska innebörd beträffar. De sakkunniga ha i enlighet med sitt mandat haft att behandla frågan om flickorna-s utbildning uteslutande från organisatoriska och pedagogiska synpunkter.
Härvid ha de sakkunniga först och främst haft att taga upp spörsmålet om sain— och särundervisning. Samundervisningens problem har upprepade gånger varit föremål för behandling av skolkommittéer, bland andra 1899 års läro- verkskommitté och skolkommissionen. En icke obetydlig erfarenhet på områ- det föreligger numera även i vårt land. En undersökning av ifrågavarande problem från dess olika principiella synpunkter torde för närvarande knappast vara av behovet påkallad. De sakkunniga ha begränsat sig till att lämna en översikt av de meningar, som gjort sig gällande under de senaste årens diskus— sion i ämnet, och att därtill foga en del reflexioner och erinringar.
I övrigt har uppgiften varit att undersöka den högre flickskolans bildnings- mål och att utarbeta undervisningsplaner för de olika former av flickskolor, som ur olika organisatoriska förutsättningar kunna tänkas uppkomma.
; I nära samband med undervisningsplanerna för de olika formerna av real- l skolor, gymnasier. lyceer och flickskolor stå, frågorna om villkoren för intag- ' ning och flyttning, om inträdesprövningarnas lämpliga anordnande, om ford— ringarna för godkännande i real— och studentexamina och om ordningen för dessa examina. De sakkunniga ha ansett sig böra göra dessa frågor till före- 1 mål för undersökning.
Det har blivit allt mera tydligt. att frågan om realskolans organisation icke kan behandlas, utan att vederbörlig hänsyn därvid tages till det behov av en utöver folkskolans bildningsmått utsträckt, mer eller mindre praktiskt betonad skolbildning, som allt starkare framträder. Visserligen är det sant, att detta behov i första rummet vädjar till den högre folkskolan och de lägre yrkessko- l'orna, men spörsmålet, huruvida även realskolan kan höra tagas i anspråk för dess tillgodoseende, har befunnits böra upptagas till granskning. Också här- om har erinran gjorts i de sakkunnigas mandat. De sakkunniga ha i överens- stämmelse härmed dels ägnat uppmärksamhet åt de praktiska ungdomssko- l'orna, särskilt den högre folkskolan, dels undersökt lämpligheten av inrättanv "det av praktiska bildningslinjer vid realskolorna.
Det primära spörsmålet i den föreliggande frågan om vårt skolväsens om— daning är, såsom redan framhållits, spörsmålct om en mera utsträckt använd—
ning av folkskolan som grundskola för det högre undervisningsväsendet. Skol- kommissionens förslag innebär det fullständiga genomförandet av sexårig grundskola. Men kommissionen har icke funnit det möjligt att bygga det högre skolväsendet på sexårig grundskola, utan att därmed komme att följa en viss förlängning av studietiden. De sakkunniga ha i det nämnda statsrådsan- förandet haft en särskild uppfordran att undersöka, i vilken utsträckning det vore möjligt att med bibehållande av studentbildningens nuvarande nivå göra folkskolan i vidare omfattning än hittills till grundskola för den högre under— visningen. utan att studietiden därvid komme att förlängas.
Också har det för de sakkunniga framstått såsom en av deras viktigaste uppgifter att lämna en redogörelse för de olika vägar, på vilka man sökt eller möjligen skulle kunna söka en lösning av hithörande problem. I sådant syfte ha de sakkunniga velat hämta lärdomar jämväl från utlandet och under en kortare studieresa sökt taga kännedom om det skolorganisatoriska arbetets nu- varande läge i ett par av våra grannländer. Uppgiften i fråga har givit de sakkunniga anledning att ägna särskild uppmärksamhet åt bland annat den förutnämnda sexåriga lyceitypen samt att till undersökning upptaga den vitt- utseende tanken på en differentiering av undervisningen inom själva folkskolan.
I de över skolkommissionen betänkande avgivna yttrandena förekomma ofta uttalanden angående skolans frihet och skolorganisationens rörlighet samt an— gående förhållandet mellan statsskola och privatskola. De sakkunniga ha velat i korthet beröra även dessa viktiga spörsmål.
Det torde icke kunna nekas, att den nutida högre skolan ställer stora an- språk på lärjungarnas arbetskraft, anspråk som icke alltid äro förenliga med nödig hänsyn till lärjungarnas kroppsliga och andliga hälsa. Så myc— ket önskligare är det, att den obligatoriska verksamhet, som skolan ålägger lärjungen, erhåller den begränsning, som är möjlig. Men uppenbart är också, att om de fordringar på kunskaper och intellektuell utbildning, som skolan har att tillgodose, skola kunna upprätthållas, fullt tillfredsställande förhållanden knappast lära kunna bringas till stånd. Skolkommissionen har erinrat om den för närvarande »på vissa skolstadier obestridligen stora belastningen av in- tellektuellt arbete» och ägnat mycken omsorg åt frågan om fysisk fostran och skolhygien. Tydligt är, att denna fråga alltfort kräver den allvarligaste uppmärksamhet. De sakkunnigas uppgift har emellertid icke, åtminstone icke i första rummet, åsyftat en ingående behandling av hithörande spörsmål. De sakkunniga ha närmast varit hänvisade till att undersöka., huru och i vad mån det läroinnehåll, som för närvarande ingår i vår högre skolas undervisning och som i det hela utan avkortning återfinnes i skolkommissionens undervisnings- planer, låter sig inpassa i olika skolformer, och ha därvid stundom haft att sammansätta även sådana tim- och kursplaner, som —— under i övrigt oför- ändrade förhållanden — innebära icke en minskning utan en ökning av lär- jungarnas arbetsbelastning. .
De sakkunniga ha emellertid icke lämnat de skolhygieniska synpunkterna obeaktade. Åtskilliga frågor av skolhygienisk natur, exempelvis om skolans arbetsordning och om bestämmelserna för skollov, ha upptagits till behandling, och undersökning har verkställts rörande arbetsbelastningen i olika skolformer. Och de sakkunniga ha ansett det önskligt, att åt den medicinska sakkunskapen lämnats tillfälle att även vid nu föreliggande beredning av skolfrågan göra de erinringar och framställa de önskemål, som från dess sida synts påkallade, varför de sakkunniga hos vederbörande departementschef i sådant syfte gjort framställning, vilken av departementschefen bifallits.
Det har anmärkts, att det av skolkommissionen eftersträvade syftet att för studiebegåvade men fattiga lärjungar jämna vägen till den högre skolan och dess bildningsmål bättre vunnes genom planmässigt beredande av ekonomiskt understöd än genom vidtagande av förändringar i skolorganisationen. Tydligt är, såsom även kommissionen framhållit, att båda dessa åtgärder böra komma till användning. Vad angår ekonomiskt understöd har kommissionen hänvisat, till att sådant borde kunna beredas dels genom direkt penningehjälp, dels ock därigenom, att för ifrågavarande lärjungars räkning anordnades internatskolor, bekostade eller effektivt understödda av staten, och kommissionen har före- slagit det omedelbara upprättandet av ett internatläroverk, där fattiga och begåvade lärjungar från skilda delar av landet skulle erhålla såväl uppe- hälle som undervisning på bekostnad, helt eller delvis, av allmänna medel. Ett närmare ingående på hithörande frågor skulle ha fallit utom ramen för det givna uppdraget; de sakkunniga ha dock icke velat underlåta att ägna dern någon uppmärksamhet.
Den ekonomiska sidan av skolfrågan har i de sakkunnigas mandat uttryck- Icke behand— ligen uteslutits från deras arbete. De viktiga frågorna om de enskilda läro- lugnt”” anstalternas och den kommunala mellanskolans förstatligande äro därföri det 8 ofragan. följande endast från andra synpunkter berörda.
Spörsmålen om lärarutbildningen och om lokalstyrelse ha icke behandlats av de sakkunniga.
Icke heller ha de sakkunniga funnit sig kunna ingå på en allmän undersök- ning av de omfattande spörsmålen om de olika skolorganisationernas "sociala. förutsättningar och verkningar eller angående omfattningen av samhällets behov av personer med olika slags utbildning och de skilda utbildningsmöjlig- heternas eventuella begränsning efter samhällsbehovet. Endast i fråga om studentbildningen ha i sådant hänseende vissa undersökningar och erinringar blivit gjorda.
Då de sakkunniga icke haft att framlägga ett bestämt organisationsförslag, ha de givetvis icke haft anledning att uttala sig angående skolväsendets anord- ning på de särskilda orterna.
Genom det uppdrag, som förelegat, och de anvisningar, som under arbetet Sakkunnig- lämnats. ha de sakkunniga varit hänvisade till att giva en i det hela allenast framdälk utredande framställning. Det ligger och i naturen av de sakkunnigas uppgift, ”517255" få" att de frågor, som de i främsta rummet haft att upptaga till behandling, varit fuzz-m organisationsfrågor, att de sakkunnigas utredningsarbete alltså endast i under— ordnad grad kunnat omfatta läroanstalternas inre verksamhet, undervisnings- och uppfostringsarbetet i egentligare mening, utan måst inriktas på de för närvarande aktuella organisatoriska spörsmålen. Då emellertid en organisa— tionsforms värde icke låter sig ens preliminärt bedöma utan undersökning av tillhörande lärokurs och bildningsmål, ha de sakkunniga ägnat ett ingående arbete åt uppgörandet av undervisningsplaner för olika skolformer och åt där- med sammanhängande frågor om intagning, flyttning och examina. Aven vid detta arbete har en begränsning iakttagits, påkallad av den föreliggande upp- giftens natur, i det att de sakkunniga icke inlåtit sig på spörsmål om mera vittgående förändringar utan åsyftat att möjliggöra en jämförelse mellan olika organisationsformer och i det hela hållit sig inom den ram, som givits genom den av skolkommissionens förslag föranledda diskussionen. I allmänhet ha de sakkunniga i varje särskild fråga dels givit en redogörelse för de olika meningar, som i densamma framträtt, dels lämnat de ytterligare bidrag till frågans utredning, som kunnat åstadkommas, dels ock sökt att genom jäm- föra-nde sammanställningar eller på annat sätt i möjligaste mån objektivt klar-
lägga synpunkterna för ett bedömande. I vissa fall, särskilt där sådant för vinnande av nödiga utgångspunkter för de sakkunnigas arbete varit nödvän- digt, ha de sakkunniga intagit bestämd ståndpunkt och framlagt förslag.
Uppgiften att utarbeta ett verkligt organisationsförslag har, såsom förut sagts, icke ingått i de sakkunnigas uppdrag, varför ock huvudsynpunkten för deras arbete varit att giva en orienterande översikt och en så vitt möjligt all— sidig belysning av den föreliggande frågan om skolväsendets organisation och såmedelst underlätta en mera definitiv behandling av densamma.
Kap. II. Översikt av organisationsformer.
De till folkzmdewisningen i Sverige hörande läroanstalterna utgöras för- nämligast av folkskolorna.
F olkskolan är i vårt land i regel 6-årig. Dess lärokurs är bestämd genom den av Kungl. Maj:t år 1919 fastställda undervisningsplanen. Denna upp- tager undervisningsplan även för 7-årig skola., men obligatorisk 7-årig folk- skola förekommer endast i begränsad omfattning.
Folkskolan, vars två lägsta klasser i regel utgöra småskolan och fyra (eller vid 7—årig skola merendels fem) högre klasser den egentliga folkskolan, har en mångfald olika former. I den nämnda officiella undervisningsplanen in- delas dessa i »huvudformer» och »undantagsformer». De förra äro skolor, i vilka barnen erhålla undervisning hela den stadgade årliga lärotiden, folk— skolor med hcltidsläsning (A- och B-former). De senare äro dels folkskolor med halvtidsläsning (C-former), i vilka barnen i regel erhålla undervisning blott hälften av lärotiden, dels mindre folkskolor (D-former), vilkas lärare endast hava den för småskolan erforderliga lärarutbildningen. Av de mindre folkskolorna äro somliga heltidsläsande, andra halvtidsläsande.
Till huvudformerna höra som nämnts A—formen och B-formerna. I A- formen undervisas varje årsklass av särskild lärare. B-formerna äro tre. Bl-formen omfattar skolor, i vilka småskolestadiet bildar en eller två lärar- avdelningar och folkskolestadiet två läraravdelningar, av vilka senare den ena omfattar tredje och fjärde klassen, den andra de följande klasserna. I B2—formen bilda småskolestadiet och folkskolestadiet var sin läraravdelning. Bö-forrnen slutligen, som har ringa utbredning, avser skolor, i vilka småskola— stadiet och folkskolestadict tillsamman bilda en läraravdelning och där ny— börjar intagas blott vartannat år, så att läraravdelningen kommer att om- fatta ena året endast första, tredje och femte samt, ,där sådan förekommer, sjunde klassen och andra året endast andra, fjärde och sjätte klassen. Övriga former torde i detta sammanhang icke behöva närmare beskrivas. A-formen är den i städer och större samhällen allmänt förekommande. De halvtids— läsande skolorna tillhöra landsbygden, men förekomma i större utsträckning endast i vissa delar av landet. Är 192-1- undervisades 79.5 % av barnen i huvudformer (varav i A-formen 38 %) och 20.5 in i undantagsformer. Tages landsbygden för sig, får man 73.2 A (varav i A-formen 20.2 %) i huvudfor— mer och 26.8 % i undantagsformer. Utvecklingen har alltjämt fortskridit till förmån för de bättre skolformerna; så voro endast åtta år tidigare de båda procenttalen för landet i dess helhet 65 och 35 och för landsbygden 56 och 44.
Folkskolan utgör i mindre eller större utsträckning botten- eller grund- skola dels för vissa till folkundervisningen hörande läroanstalter, som plåga sammanfattas under benämningen »folkskolans överbyggnader», dels för det högre skolväsendet.
Bland de förra må här erinras dels om »folkskolans högre avdelning», dels om fortsättningsskolan och dels om den högre folkskolan. Den hög-re folksko-
V årt na- varande skolväsen.
lan har under senare år fått ökad utbredning, efter år 1918 särskilt i form av en 3-årig yrkesbestämd skola. _ Till folkundervisningsanstalterna räknas också folkhögskolorna.
Det offentliga högre skolväsendet bygger dels på B-årig, dels på G-årig grundskola.
På 3-årig grundskola bygga statens allmänna läroverk, sedan år 1905 ut— görande antingen högre allmänna läroverk med ö—årig realskola och 4-årigt gymnasium eller fristående G-åriga realskolor, bland vilka vissa äro samskolor. Gymnasiet ansluter sig till realskolans 33:e klass. Studievägen till realskol— examen blir alltså 9-årig och till studentexamen 12-årig (3+6 resp. 3+5+4). , Statens realskolor, vilkas antal sedan år 1905 icke ökats, äro för närva- rande tillsammans 77, av vilka 38 ingå som lägre avdelningi högre allmänna läroverk, 21 äro fristående gosskolor och 18 fristående samskolor.
Gymnasiet är tvågrenat: realgymnasium och latingymnasium, vilket senare i sina två högsta ringar har en linje med undervisning i grekiska. Statsgym- nasierna äro till antalet 38, alla förenade med realskolor till högre allmänna läroverk. Inräknas på. kommunens bekostnad uppehållna gymnasielinjer vid 2 högre statsläroverk, blir antalet gymnasier med både real- och latinlinje 30; 5 av de högre statsläroverken hava endast realgymnasium, 3 endast latingym- nasium. Vid 6 av statens fristående realskolor hava på kommunens bekost- nad upprättats gymnasier med en eller två linjer. Av dessa gymnasier äro två (Uddevalla och Söderhamn) 3-åriga.
Statens allmänna läroverk äro, med undantag av de 18 samskolorna, av- sedda uteslutande för manlig ungdom. Vid en del statsgymnasier har emel- lertid (på grund av beslut av 1923 års riksdag) medgivits tillträde även för kvinnliga lärjungar.
På 6-årig grundskola bygger den kommunala mellanskolan (från år 1909). som med 4 årsklasser leder fram till realskolexamen, dit studievägen genom kommunala mellanskolan alltså blir 10-årig (6+4). De mellanskolans lär- jungar, vilka ämna avlägga studentexamen, kunna begagna sig av den möj— lighet, som enligt gällande läroverksstadga i allmänhet erbjuder sig för dem, som avlagt realskolexamcn, att efter prövning i vissa ämnen övergå till gym- nasiets andra ring. Studievägen till studentexamen blir i sådant fall 13—årig (6 + 4 + 3).
Antalet kommunala mellanskolor. som alltjämt varit i stigande, uppgår för närvarande (början av år 1926) till 84. De äro alla samskolor; i några få bland dem undervisas emellertid vanligen gossar och flickor i skilda avdelningar.
För den kvinnliga ungdomens högre skolutbildning finnes, förutom de ovan- nämnda 18 samskolorna, endast en enda skola, som är statsskola. nämligen den med högre lärarinneseminariet i Stockholm förenade normalskolan för flickor. Flickornas högre undervisning i vårt land är eljest överlämnad åt privata läroanstalter, i allmänhet under statens inseende och med dess ekono- miska understöd. Dessa privata läroanstalter äro dels högre flickskolor, dels samskolor.
Den privata högre flickskolan är i regel 8-klassig, liksom statens normal- skola. I de flesta fall är den försedd med tre förberedande klasser men kan eljest anses bygga på 3-årig grundskola i likhet med det allmänna lärover- ket. Varken den statliga eller den privata högre flickskolan avslutas med någon examen i vanlig mening, men avgångsbetyg från privat 8-klassig fli ck- skola medför under vissa förutsättningar samma kompetens som avgångsbe-
tyget från statens normalskola. den s. k. normalskolckompetensen, vars förvär— vande således i regel kräver en studietid av 11 år.
Antalet flickskolor, vilkas lärokurs ger normalskolekompetens, år 82, sta— tens normalskola oråknad. Vid en av de högre flickskolorna (Sigrid Rude- becks skola i Göteborg) finnes en särskild linje, som, utgående från skolans 4ze klass, med 3-årig kurs leder till realskolexamen. och vid en annan (Detthow— .ska skolan i Stockholm) en dylik linje, vilkens lärjungar efter 3—årig flickskol- kurs kunna på ytterligare 4- år avlägga nämnda examen. Vid 12 högre flickskolor finnas gymnasielinjer, som leda till studentexamen. Gymnasiet är i 8 fall ei.-årigt, utgående från skolans öze klass, i övriga fall 3—årigt, utgå- ende från 7:e klassen (3 + 6 +4 resp. 3 + 7 + 3).
De enskilda samskolor, som åtnjuta statsunderstöd eller äga examensrätt äro till antalet 15. Vid 1 av dessa kan avläggas endast studentexamen, vid 5 endast realskolexamen, vid 2 båda dessa examina. Vid 3 skolor kunna avläg- gas båda de nämnda examina Och därjämte förvärvas normalskolekompetens, vid 4 kan studentexamen avläggas och berörda kompetens för-värvas. Gymna- siet är vid 4 av de 10 med gymnasium försedda skolorna 3—årigt, vid de övriga 4-årigt.
Till nu nämnda enskilda skolor komma de enskilda högre gossläroverken Beskowska skolan i Stockholm, Lundsbergs skola, Fjellstedtska skolan i Upp- sala och Lunds privata elementarskola, alla med studentexamensrätt och i 3 fall med 4-årigt, i 1 fall med 3-årigt gymnasium. Vid en av dem kan där- jämte avläggas realskolexamen. En såsom enskild mellanskola organiserad läroanstalt för gossar, Pedagogiska skolan i Uppsala, åtnjuter statsunderstöd och äger rätt att anställa realskolexamen.
Enskilda skolor, som icke äga examensrätt eller åtnjuta statsunderstöd, äro i det föregående icke medräknade. Några enskilda skolor åtnjuta icke annan statlig förmån, än att de stå under skolöverstyrelsens inseende.
Det bör påpekas, att åtskilliga bland de enskilda läroanstalterna ägas av vederbörande kommuner.
Några ytterligare statistiska uppgifter må här meddelas. Antalet lärjungar i statens allmänna läroverk (till sådana knutna kommu- nala gymnasier inräknade) var är 1924 omkring 29,700, därav på realskole- stadiet omkring 21,600 och på gymnasiestadiet omkring 8,100. Lärjungeantai let i det hela hade under perioden 1916——24 vuxit med omkring 4,700.
De kommunala mellanskolorna, som år 1916 voro till antalet 31 och hade om— kring 2,300 lärjungar, voro 1924 till antalet 81 med omkring 9,400 lärjungar, i det närmaste lika många gossar och flickor. Skolornas nuvarande antal är, som nämnts, 84.
De högre flickskolorna hade år 1924 omkring 22.300 lärjungar, de enskilda saåröåkolorna omkring 5300 och de enskilda högre gossläroverken omkring _ Antalet i realskolexamen godkända (privatister inräknade) år 1924 var om- kring 3.300, varav 63 % manliga och 37 % kvinnliga.
Antalet godkända i studentexamen samma år var omkring 2,200, varav 79 % manliga och 21 % kvinnliga.
De högre folkskolorna voro år 1924 till antalet 65. Bland dem voro 44 all- männa och 21 yrkesbestämda. Lärjungeantalet uppgick samma år till 6.137, varav 2,210 i de allmänna och 3,927 i de yrkesbestämda.
Antalet lärjungar i folkskolorna (seminariernas övningsskolor inräknade) uppgår till nära 700,000. De ur folkskolorna årligen utgående lärjungarna äro något över 100,000. Av dessa övergå omkring 6,600- till allmänna läro— verk, kommunala och enskilda mellanskolor, högre flickskolor samt högre goss—
Skolkam- mrsszonen .
Läroverks- kollegier m. fl.
och samskolor eller inemot 7 % av samtliga utgående. Av de i de allmänna läroverken inträdande lärjungarna komma v1d pass 60 % från folkskolan.
En tredje betydelsefull grupp av läroanstalter bör här i korthet omnämnas. nämligen de för yrkesutbildning avsedda skolor-na. Förutom sådana skolor, avsedda för utbildning i jordbruk, skogshantering och sjöfart, äro här att märka dels läroanstalter för lägre yrkesutbildning, nämligen lärlingsskolor, verkstads— skolor, yrkesskolor, l-åriga handelsskolor samt hushållsskolor, dels ock skolor för högre facklig utbildning, nämligen tekniska elementarskolor, fackskolor och gymnasier samt handelsgymnasier.
Skolkommissionens förslag bygger hela det högre skolväsendet på. G-årig grundskola.
På denna vila enligt förslaget dels 4-åriga realskolor och till deras högsta klass anslutna 3-åriga gymnasier, dels 7 -åriga lyceer, som med obruten kurs föra fram till studentexamen, dels G-åriga flickskolor.
Förutom sistnämnda typ av flickskolor, den 6-åriga, omedelbart på grundsko- lan vilande flickskolan eller A-typen, upptar förslaget två flickskolctyper, som anknyta sig till realskolan, nämligen B-typen, som med 3—årig kurs utgår från realskolans 3:e klass, och C-lypen, som är 1-årig och utgår från den avslutade realskolan. A- och B-typerna skola leda till samma bildningsmål som den nu- varande 8-klassiga flickskolan, C-typen är tänkt till dels som en praktisk överbyggnad på realskolan.
Gymnasiet är 3-greuat: latingymnasium, nyspråkligt gymnasium och real- gymnasium. Från latingymnasiets huvudlinje avgrenar sig med 2:a ringen en 2-årig linje med grekiska, och på samma sätt avgrenar sig från realgymnasiet en differentierad linje (>>biologiska linjen»).
Lyceet har likaledes tänkts anordnat som latinlyceum, nyspråkligt lyceum och reallyceum.
För intagning såväl i realskolan och flickskolan av A—typ som i gymnasium och lyceum fordras särskild inträdesprövning.
Realskolor, gymnasier och lyceer äro i regel samskolor. Studievägen blir organisatoriskt sett till realexamen 10-årig (6 + 4), till studentexamen 13-årig (6+4+3 eller 6+7) och till flickskolans slutmål 12-årig (6+6 eller 6+3+3), alltså. på alla punkter ett år längre än enligt nuvarande organisation, kommunala mellanskolan och i samband med flickskolor stående realskolor och gymnasier frånräknade.
Till förslaget hör, att skolväsendet i sin helhet ska-ll förstatligas och endast ett fåtal enskilda skolor komma i åtnjutande av statsunderstöd.
Enligt förslaget skulle komma att finnas 51 högre läroverk, däri inräknade 2 fristående lyceer. Av dessa 51 högre läroverk skulle 40 vara samskolor, 8 gosskolor och 3 flickskolor. De fristående realskolorna skulle till antalet bliva 102, varav 99 samskolor och 3 gosskolor. Flickskolorna av A—typ skulle bliva 28, de av B-typ 33 och de av C-typ 30. Latinlinje skulle förekomma vid 37 högre läroverk och lyceer, och vid 22 av dessa skulle meddelas undervisning i grekiska. Nyspråklig linje skulle inrättas vid 33, reallinje vid 41 läroverk. och sistnämnda linje skulle i 28 fall äga en differentierad linje.
Yttranden över skolkommissionens förslag hava avgivits av en stor mängd myndigheter, korporationcr samt ämbets- och tjänstemän. Dessa yttranden _..- omkring 800 till antalet —— hava sedermera inom skolöverstyrelsen bearbetats och i sammanfattande översikt befordrats till trycket. De innehålla en synner- ligen mångsidig diskussion över och kritik av kommissionsförslaget. Här skall 1 detta sammanhang erinras endast om vad i organisatoriskt hänseende kan
anses mest beaktansvärt. Överstyrelsen har sedermera själv avgivit utlåtande över kommissionsförslaget, varjämte särskilt yttrande till Kungl. Maj:t över- lämnats av överstyrelsens chef, generaldirektör Bergqvist.
Kommissionens förslag om ö-årig grundskola har vunnit anslutning framför allt av folkskolornas lärarkårer samt av ett stort antal folkskolinspektörer, folkskolestyrelser, stadsfullmäktigekorporationer m. fl. Däremot har det från de högre läroanstalternas sida rönt ett nästan enhälligt motstånd, och olika för- slag om förändring i annan riktning av den nuvarande skolorganisationen hava framställts. Den utsträckning av grundskolestadiet, som från detta håll i all- mänhet angivits som möjlig utan förlängning av studietiden till real- och stu- dentexamina, är utsträckningen från 3-årigt till 4-årigt. Ganska många. röster uttala sig dock för en sådan organisation av skolväsendet, att dels fi-årig, dels (S'—årig grundskola komme till användning. Den. 5—åriga grundskolan har i några fall funnit förespråkare, som tänkt sig möjligheten, att man på ö-årig grund— skola skulle kunna bygga en 4-årig realskola eller ett ”('-årigt gymnasium (ly- ceum) eller föredragit ö-årig realskola på ö-årig grundskola framför kommis- sionens förslag om 4-årig realskola på G—årig grundskola.
veryångsanordningar, avsedda att underlätta övergång från folkskolans G:e klass till lämplig klass i realskolan eller högre flickskolan, påyrkas ofta i samband med uttalandena om grundskolans längd.
Tanken på differentiering inom folkskolan för främjande av enhetsskolepro— blemets lösning framföres från några håll. De framställda förslagen avse an- tingen anordnande av särskild linje för studiebegåvade, i syfte att för dem möjliggöra hastigare genomgång av folkskolan, eller anordnande för de lär— jungars räkning, som ärna övergå till högre skola, av en särskild linje, vilken skulle upptaga bl. a. ett främmande språk och därigenom möjliggöra den högre skolans förkortande.
I fråga om realskolan är yrkandet på ö-årig realskola byggd på :l-årig grundskola det allmännast förekommande. De yttranden, som förorda dels 4-årig, dels G-årig grundskola, förutsätta i enlighet härmed i regel dels 5-årig, dels 4-å1'ig realskola. Ofta nöjer man sig med yrkandet, att den högre skolan, byggd på 4-årig grundskola, göres 8-årig, och vill åt en närmare undersök- ning överlämna. hur den 8-åriga lärotiden bäst bör fördelas på realskola och gymnasrum.
Uttryckligt förslag om realskolekursens avkortning framställes av bl. a. tre kollegier vid högre allmänna läroverk. Organisationen skulle enligt deras för— slag bliva: 4—årig grundskola + 4-årig realskola + 4-årigt gymnasium. En avkortad realskola, byggd på G-årig grundskola, alltså organisationen 6+3+4, förordas av styrelsen och kollegiet vid en kommunal mellanskola.
I några yttranden framhålles behovet av särskilda realskolor (och mellan- skolor) med praktisk läggning.
Både för 3-årigt och 4-årigt gymnasium finnas förespråkare, dock i över- vägande grad för 4-årigt. Från några håll föreslås, att latingymnasiet göres 4-årlgt, anknutet till realskolans näst högsta klass, och realgymnasiet 3-årigt, byggt på avslutad realskola. _ Den av kommissionen föreslagna linjedelningen på. gymnasialstadiet röner 1 regel gensägelse, icke minst från högskolehåll. Den nuvarande uppdelnin- gen 1 latingymnasium med linjer med och utan grekiska samt realgymnasium anses i allmänhet tillfyllestgörande.
Jämförelsevis få myndigheter yttra sig om lyceitgpen. Tanken på ett ly— cemm av samma längd som motsvarande realskola och gymnasium har från flera håll vunnit erkännande, särskilt på. grund av den förmån. denna skol— form" ansetts, medföra för den humanistiska bildningen. Ett dylikt lyceum borde, säges det i vissa yttranden, bygga på 4-årig grundskola och organise—
Skolöver- styrelsens majoritet.
ras som 8—årigt, men även ett 7-årigt lyceum på (")-årig grundskola har, såsom förut nämnts, blivit från ett och annat håll förordat. Möjligheten av att på den 6-åriga grundskolan bygga en högre skola med endast 6-årig kurs fram— hålles i en del yttranden såsom i hög grad värd att prövas. Särskilt förordas en dylik skola anordnad såsom lyceum. Statsinternat, anordnade som 6-åriga lyceer och avsedda för fattiga men synnerligen studiebegåvade barn från landsbygden, hava i ett yttrande blivit anbefallda. _
I fråga om den högre flickskolan framhålles allmänt, att den nuvarande- 8—klassiga flickskolan visat sig vara en god, för den kvinnliga ungdomen sär- skilt lämpad skolform, vars typ borde så långt möjligt bevaras. Även dess bildningsmål, som betecknas med den s. k. normalskolekompetensen, vore en- ligt erfarenhetens vittnesbörd väl avpassat för sitt syfte.
Kommissionens förslag att bygga en högre flickskola, Å-typen, på ()"-årig bottenskola tillstyrkes i ett fåtal yttranden, men avstyrkes i allmänhet, bl. a. av samtliga kollegier vid de högre flickskolorna. Ett stort antal av dessa förordar en organisation av en 7—klassig högre flickskola, byggd på 4-årig grundskola. '
Om” de av skolkommissionen föreslagna flickskolorna av B- och C-typerna råda mycket olika meningar. I allmänhet anses dessa icke kunna i värde jämföras med den nuvarande 8-klassiga flickskolan, varför en dylik skola endast i nödfall borde ersättas med skola av någon av dessa typer.
I åtskilliga yttranden betonas önskvärdheten av att kursplanen för den egentliga flickskolan anordnas så, att övergång möjliggöres från lämplig klass i flickskolan till gymnasium; i några påpekas, att möjlighet borde beredas till övergång även till realskola. Från ett håll föreslås, att flickskolan i sina högre klasser uppdelas i en teoretisk och en praktisk linje.
Bland de över skolkommissionens förslag avgivna utlåtandena bör särskild uppmärksamhet ägnas åt skolöverstyrelsens utlåtande. Overstyrelsens leda- möter stannade vid ärendets behandling på olika ståndpunkter.
Skolöverstyrelsens majoritet, bestående av ledamöter i folkskole- och yrkes— skoleavdelningarna, ansluter sigi princip till kommissionens förslag, i det att den uttalar sig för den 6-åriga folkskolan som grundskola. I avseende på tillämpningen åter har majoriteten tänkt sig väsentliga modifikationer.
Överstyrelsemajoriteten finner sålunda lämpligt, att den 6-åriga grundsko- lan icke undantagslöst genomföres, i varje fall icke omedelbart. Om på en ort, där allmänt läroverk nu finnes, antalet lärjungar på realskolestadiet är så stort, att mer än en realskola där erfordras eller att befintlig realskola måste uppdelas i genomgående parallella avdelningar, må, eventuellt på särskild fram- ställning från vederbörande kommuns sida, tills vidare där bibehållas real- skola, resp. realskolelinje, anknuten till folkskolans 3ze klass. Liknande borde gälla om den högre flickskolan.
En viktig avvikelse från kommissionen gäller realskolan. Realskolan bör avkortas med en klass uppifrån och alltså bliva 3-årig eller ö-årig. Gymna— siet blir i enlighet härmed 4-årigt. Systemet blir således: ö-årig grundskola, 3-årig realskola, 4—årigt gymnasium eller (a'-årig grundskola, 5-årig realskola, 4-årigt gymnasium (6 + 3 + 4 resp. 3 + 5 + 4).
t lyceet vill överstyrelsemajoriteten giva något större användning, än kommissionen för sin del tänkt sig. Majoriteten anser, att lyceet skulle under vissa förutsättningar kunna begränsas till 6-årigt, och yrkar, att möjligheten därav undersökes.
I fråga om gymnasiets linjeuppdelning finner överstyrelsens majoritet för- nyad omprövning behövlig men anser en nyspråklig linje motsvara ett verk— ligt behov.
Överstyrelsemajoriteten ställer sig betänksam mot den vidsträckta tillämp- ning av samskoleprincipen, som skolkommissionens förslag innebär. I fråga om de egentliga flickskolorna förordar den de av kommissionen föreslagna ty- perna: A-typen, B-typen och C-typen. Den vill dock ge åt A-typen större utbredning, än kommissionen åsyftat. Skolan av B-typen kommer enligt över- styrelsemajoritetens förslag om realskolans avkortning att bygga på avslutad realskola liksom C-typen. Beträffande flickskolorna av A- och B—typ bör undersökas, huruvida icke deras lärokurs lämpligen borde göras mindre om- fattande, så att antalet årsklasser kunde miskas till resp. 5 och 2.
För inträde i realskolan liksom i gymnasiet och lyceet skulle fordras sär- skild inträdesprövning, jämförelsevis lindrig i fråga om realskolan, strängare i fråga om gymnasiet och lyceet.
I fråga om de kommunala och privata läroanstalternas förstatligande in- tager överstyrelsemajoriteten i stort sett samma ståndpunkt som kommis- sronen.
Överstyrelsemajoriteten framhåller vidare nödvändigheten av att den högre folkskolan på ett bättre sätt än hittills inordnas i skolsystemet. Examen från 3-årig yrkesbetonad högre folkskola bör likställas med examen från den 3—åriga realskolan, undantagandes i det avseendet att den icke medför behö- righet till inträde på gymnasiet.
Skolöverstyrelsens minoritet, som utgöres av ledamöter av dess läroverksav- delning, ställer sig avvisande mot kommissionens förslag. Den anser, att den nuvarande skolorganisationen på ett i det hela tillfredsställancle sätt fyllt sin uppgift och att dess brister låta sig avlägsna, utan att organisationens ram be- höver sönderbrytas.
Överstyrelseminoriteten är emellertid benägen att tänka sig möjligheten av »i-årig grundskola, utan att därmed behövde följa en förlängning av studie— tiden, och förordar, att försök med 5-årig realskola på 4-årig grundskola kom- ma till utförande. Likaledes bör undersökas huruvida icke en särskild över- gångslinje skulle kunna anordnas, avsedd att underlätta övergång från folk- skolans 6:e klass till lämplig klass i realskolan eller högre flickskolan.
Den kommunala mellanskolan bör, ehuru den enligt överstyrelseminoritetens åsikt är en från pedagogisk synpunkt mindre god skolform, fortfarande hava en plats i skolsystemet. Dess undervisningsplan bör så ordnas, att övergång kan ske från 3:e klassen till gymnasiets l:a ring. Där parallellavdelningar förekomma, bör den ena linjen kunna byggas ut nedåt till ö-å.rig, anknuten till folkskolans 4:e klass. En del av de kommunala mellanskolorna bör förstat- igas.
Överstyrelseminoriteten betraktar samskolan snarast som en i vissa fall ofrånkomlig nödfallsutväg. Den nuvarande 8-klassiga flickskolan är för den kvinnliga ungdomen en vida bättre skola än de av kommissionen föreslagna flick- och samskolorna. Dock bör undersökas huruvida den icke skulle kunna anknytas till 4-årig grundskola och i samband därmed göras 7-årig. Gym- nasier för flickor böra finnas (få:-årigt gymnasium med övergång från flick- skolans *6 :e klass). Flickornas gymnasiala utbildning är emellertid från stats- synpunkt ett mindre intresse än den egentliga flickskolebildningen. Flick- skoleväsendet hör i det väsentliga förbli enskilt, understött av staten.
Gymnasiet bör vara 4-årigt, och den nuvarande anknytningen mellan real- skola och gymnasium bör bibehållas. Försök med 3-åriga gymnasier böra dock anställas. En ytterligare linjeuppdelning av gymnasiet bör först för- söksvis prövas, innan den allmänt genomföres. Någon särskild inträdespröv- ning till gymnasiet bör icke införas men kvalificerat betyg fordras för in- trä e.
Skolöver- styrelsens minoritet.
General— direktör Bergqvist.
Vid bibehållande av den nuvarande organisationen, med eller utan botten-. skolans förlängning från 3-årig till Llc—"årig, kommer anledning att saknas för inrättande av lgceer annat än i vissa undantagsfall. Ett på 4-årig grund— skola byggt lyceum bleve 8-årigt och komme att medföra en från pedagogisk synpunkt gynnsam lärogång, särskilt beträffande de främmande språken.
I skolöverstyrelsens yttrande hava de medlemmar av överstyrelsen icke del- tagit, som tidigare tillhört kommissionen. Överstyrelsens chef, generaldirek- tör Bergqvist, som efter sin utnämning till statsråd år 1920 lämnade kommis- sionens arbete och sedermera ej deltog däri, har däremot i enlighet med av Kungl. Maj:t lämnat medgivande i en särskild skrift, »Våra skolor», utgiven i november 1923, avgivit ett personligt utlåtande i ärendet.
Generaldirektör Bergqvist åsyftar icke att lämna ett fullständigt förslag till en definitiv omorganisation av skolväsendet, men i samband med en omfattande redogörelse för och granskning av hela vårt skolväsen framlägger han till övervägande vissa riktlinjer för en sådan omorganisation. Han söker därvid att se de organisatoriska spörsmålen från synpunkten av själva skolarbetet och dettas uppgiftatt främja lärjungarnas personliga utveckling samt varnar för hastigt vidtagande av yttre förändringar, varigenom det pågående inre omdaningsarbetet skulle äventyras; innan man går till ett generellt genom— förande av mera genomgripande organisatoriska förändringar, bör man, i den mån möjligt är, söka att på erfarenhetens väg vinna hållpunkter för ett säk— rare bedömande av de föreliggande organisationsfrågorna. —— De åsikter i dessa frågor, som finnas uttalade i det nämnda arbetet, torde kunna i huvud— sak sammanfattas i följande punkter.
iViktiga skäl tala till förmån för den 6-åriga grundskolan, men åtskilliga omständigheter, särskilt studietidens förlängning, tala mot dess generella ge- nomförande. Grundskolestadiet bör därför vara dels G-årigt, dels kortare.
Nu är enligt generaldirektör Bergqvists åsikt den 3-åriga grundskolan sär- skilt av pedagogiska skäl att föredraga framför den 4-åriga, varför 3—årig grundskola såsom hittills bör förekomma vid sidan av 6-årig. Försök med en på 4—årig grundskola byggd 5-årig realskola böra emellertid anställas.
Försök med en differentiering inom folkskolan böra bringas till utförande för undersökning dels av lämpligheten att avskilja de mera studiebegåvade lärjungarna till särskilda avdelningar, dels ock av möjligheten att införa un— dervisning i ett främmande språk i folkskolan.
Realskolan blir på 3-årig grundskola 6-årig och på 6-årig grundskola 4—årig. Dess uppgift att meddela en viss allmän medborgerlig bildning åt de lärjun— gar, som icke fortsätta till studentexamen. bör i huvudsaklig mån övertagas av den 3-åriga högre folkskolan såsom »praktisk realskola», avslutad med »praktisk 'realskolexamen», under det att den »allmänna realskolan» med bi— behållen bildningsstandard fortfar att tjänstgöra som grundval för gymnasiet och får sin avslutning i »allmän realskolexamen». På platser, där så visar sig behövligt, bör vid den allmänna realskolan anordnas en 3-årig praktisk linje, avslutad med praktisk realskolexamen, vilken examen i den G-åriga realskolan ligger på samma åldersstadium som den allmänna realskolexamen och i den 4-åriga ett år lägre. De kommunala mellanskolorna böra i olika hänseenden förbättras och i flertalet fall förstatligas.
En starkare differentiering av gymnasiet än den nuvarande är från princi- piella synpunkter påkallad; tre linjer: latinlinje, reallinje och nyspråklig linje, äro åtminstone tills vidare tillräckliga. Latinlinjen bör normalt upptaga både latin och grekiska men hava en avgrening utan grekiska. Den starkare dif— ferentieringen mellan de olika gymnasielinjerna bör inskränkas till de två sista. åren. Latingymnasiet bör göras ei.-årigt och anknytas till realskolans näst
högsta klass, men 3-åriga gymnasier med reallinje och nyspråklig linje, byg- gande på realskolans högsta klass, böra på lämpliga ställen och i lämpligt antal upprättas. För inträde på gymnasiet bör icke tillskapas någon ny in- trädesprövning, icke heller uppställas fordran på kvalificerat betyg; lärjunge- tillströmningen bör på annat sätt regleras.
Försök med 6- och 7—klassiga gymnasier (lyceer), byggande på avslutad folkskola, böra komma till utförande.
Särundervisning bör föredragas överallt, där icke ekonomiska eller pedago- giska omständigheter föranleda samundervisning. I övrigt bör den kvinnliga ungdomens undervisning ordnas i huvudsak efter kommissionens förslag. De högre flickskolorna övertagas av staten, varvid dock möjlighet bör inom be- stämda gränser stå öppen för kommunal eller enskild skola att med bibehål- lande av viss rörelsefrihet komma i åtnjutande av statsunderstöd.
Kap. III. Sammanfattande översikt över diskussionen i bottenskolefrågan.
I,,IiStO'fiSk I sitt betänkande har skolkommissionen (Bd I : 1 sid. -1 ff.) lämnat en åter— aterblwk' blick på utvecklingen av skolformerna i deras inbördes förhållande, däri även givits en framställning av de strävanden, som i vårt land gjort sig gällande att åt den G—åriga folkskolan vinna platsen såsom den för den högre skolundervis— - ningen grundläggande skolan. I denna historiska översikt har skolkommissio- nen även omnämnt åtskilliga av de skäl, som anförts för en dylik ställning hos folkskolan. Emellertid hava, efter det skolkommissionens betänkande av- gavs, flera betydelsefulla bidrag till diskussionen om bottenskolefrägan till- kommit, och de sakkunniga hava därför ansett sig böra lämna en kortfattad redogörelse — förutom för några viktigare data _ för de skäl, som hos oss huvudsakligen anförts för och emot folkskolans ställning som bottenskola, en fråga, som utgjort kärnpunkten i skolkommissionens betänkande och förslag , såväl som i de direktiv, vilka varit bestämmande för kommissionens arbete. *
Först bör emellertid erinras om att begreppet bottenskola tolkats och allt— , jämt tolkas på något olika sätt. Från åtskilliga håll hävdas, att folkskolan 1 redan nu vore bottenskola, enär inträdesfordringarna till de allmänna lärover- kens första klass vore fastställda i överensstämmelse med lärokurserna i folk- t skolans tre lägsta klasser och läroverket 1 sin första klass således kan sägas bygga på folkskolan i dess tre lägsta klasser. Enligt denna åskådning kan | således bottenskolan vara av skiftande omfattning, 3-, 4-, ö-årig 0. S. v. 1 På andra håll åter, särskilt bland målsmän för folkskolan, fattas uttrycket ' bottenskola såsom avseende den avslutade folkskolan, vilket, då denna sedan gammalt i vårt land varit 6-årig, i realiteten kommit att betyda 6-årig folk— skola. Med hänsyn till denna skiftande uppfattning av uttrycket bottenskola hava de sakkunniga ansett lämpligt att i sin framställning i regel om folksko- lan såsom grundval för den högre skolans undervisning använda uttrycket g ru n (1 s k ola, där så behöves med angivande av dennas omfattning i avse- ende å antalet årsklasser.
Krav på en enhetligare organisation av vårt undervisningsväsen möta re- dan under 1800-talets första årtionden. I bemärkta uttalanden förordades en allmän medborgarskola såsom grundval för gymnasiet. Det är betecknande, att dessa krav med större styrka framträda i en tid, då de lägre stånden genom inträffade samhälleliga och politiska omvälvningar vunnit ett inflytande och en självständighet, som förut ej varit dem beskärda. Också är det redan tidigt ur sociala synpunkter, som kraven på enhetlighet inom skolväsendet främst blivit motiverade.
Nu antydda strävanden avsågo vid sitt tidigare framträdande närmast den högre undervisningen. I viss mån förverkligades desamma år 1849, då. apolo— gistskolan förenades med den lärda skolan, och de hava sedermera fullföljts
i samband med latinets successiva uppflyttande. Denna utveckling nådde en viss avslutning genom 1901 års läroverksreform, då den högre skolan genom latinets uppflyttande till gymnasiet blev fullt enhetlig i sina fem lägre klasser.
Sedan folkskolan fått en lagstadgad och fastare organisation, utformas med större bestämdhet kraven på enhetlighet till att direkt avse folkskolan såsom en integrerande och grundläggande del av det svenska skolsystemet. Uttalan- den i sådan riktning gjordes från många håll, av enskilda personer såväl som inom riksdagen. Skarpt och tydligt utfört framträder yrkandet i en vid 1862 —1863 års riksdag väckt motion, däri det påpekas. att läroverkets lägsta klas- ser vore en skola för samma åldersstadium som folkskolan. Det funnes alltså särskilda skolor för särskilda folkklasser, en anordning, som visserligen kunde förefalla ståndsfördomarna behaglig men som svårligen läte försvara sig. Det framhölls vidare, att om alla folkklasser vore hänvisade till folkskolan för den första barnaundervisningen och den förmögnare klassen därigenom finge mera direkt anledning att intressera sig för folkskolan, detta utan tvivel skulle i hög grad och i flera hänseenden verka välgörande på folkskolan och kraftigt bidraga till dennas lyftande. Och är 1867 yrkades jämväl i riksdagen (av P. A. Siljeström), att folkskolan borde bliva en för alla klasser gemensam bot- tenskola och uppställa som sitt mål att behålla lärjungarna ända till omkring oet 14:e åldersåret. Ehuru läroverket ej borde omedelbart styckas, borde ele— mentarläroverken så ordnas, att undervisningen för lärjungar intill detta ål- dlersstadium icke skulle omfatta andra ämnen än sådana, som förekomme i folk- s olan.
Närmast riktades under årtiondena omkring förra århundradets mitt och jämväl under senare hälften av 1800-talet ansträngningarna från bottenskole- tankens förespråkare på försök att få inträdesåldern till de allmänna lärover- ken höjd eller med andra ord att förkorta läroverkskursen. Förslag i sådan riktning framlades gång efter annan i riksdagen, vunno i regel framgång i dess andra kammare men mötte merendels motstånd i första kammaren. I viss utsträckning vunno dock ifrågavarande strävanden framgång, i det att Kungl. Maj:t år 1869 förordnade om indragning av läroverkens första klass. Den höj- ning av inträdesåldern, som nämnda åtgärd innebar, fick dock ej längre var- aktighet; den år 1878 utfärdade nya läroverksstadgan bestämde ånyo minimi- åldern för inträde till 9 år.
Med 1880-talet inträdde bottenskolesträvandena i ett nytt skede. År 1883 utgav Fridtjuv Berg sin kända skrift >>Folkskolan såsom bottenskola», vari framhålles, att folkskolans mål vore att en gång utgöra en för alla samhälls— klasser gemensam barndomsskola, meddelande grundläggande bildning. Här gavs åt nu ifrågavarande krav en klar ooh målmedveten formulering, och den innebörd, som då inlades i bottenskolebegreppet, har sedan dess i hög grad påverkat den skolpolitiska utvecklingen.
Tidigare hade ett organisatoriskt samband mellan folkskola och läroverk ej kommit till uttrycki lagstiftningen; år 1894 skedde härutinnan en betydelse— full ändring, i det att Kungl. Maj:t med anledning av en riksdagsskrivelse då föreskrev, att inträdesfordringarna till läroverkets första klass skulle ansluta sig till de kurser, som enligt gällande normalplan för folkskolan genomgingos i första klassen av fast folkskola litt. A. Härigenom gjordes alltså folksko- lans tre lägsta klasser till grundskola för läroverket.
Vid denna tid började bottenskolevännernas strävanden att läggas efter nå.- got andra linjer än förut. Vid sidan av yrkandena på. läroverkens avkortande nedifrån framkommo nu, tidigast i motion av Fridtjuv Berg och Emil Ham- marlund vid 1892 års riksdag. förslag om upprättandet av särskilda 3-åriga läroanstalter, »mellanskolor», vilka skulle meddela allmän medborgerlig bild-
ning åt de lärjungar, som kunde fortsätta sin skolgång utöver den egentliga folkskoleåldern men som vid konfirmationsåldern måste lämna skolan för att övergå till praktiska levnadsbanor. Dessa skolor förutsatte alltså fullstän- digt genomgången G-årig folkskola. Förslaget åsyftade väl ej ett omedel- bart genomförande av bottenskoleprogrammet men avsåg att förbereda en dy- lik åtgärd. Motionärerna framhöllo nämligen, att man måhända i en fram- tid, då mellanskolan vunnit tillbörlig utveckling, skulle taga steget fullt ut och låta henne bliva grundvalen för gymnasiet. Liksom yrkandet på. klass- indragning vid läroverken avsåg alltså även nyssnämnda förslag ytterst att göra den G-åriga folkskolan till grundskola för de högre undervisningsanstal— terna.
Förslaget om inrättandet av dylika mellanskolor förelades upprepade gån— ger för riksdagen i form av motioner av Berg och Hammarlund men för- anledde dock intet positivt beslut.
Frågan om indragning av de allmänna läroverkens första klass diskuterades av den kommitté, som år 1899 tillsattes för utredning av vissa frågor rö- rande nämnda läroverk. Kommittén fann sig icke kunna förorda en dylik indragning men ansåg icke olämpligt, att försök av sådan art anställdes å orter, där kommunerna därtill befunnes villiga och folkskolan vore väl ut— vecklad. Vid 1904 års riksdag framlades kommitténs förslag till prövning och blevo i stort sett godtagna av riksdagen. Någon ändring i dittills rådan- de förhållanden i avseende å sambandet mellan folkskola och läroverk kom således ej till stånd genom den nya läroverksorganisationen.
Länge dröjde det emellertid icke, innan frågan om mellanskolors upprät— tande på nytt togs upp på allvar, ehuru i något annat sammanhang än till- förene. Bottenskolevännerna hade redan tidigare vid framställandet av sina yrkanden på folkskolan som grundskola för högre undervisning vänt sig mot understödjande från statens sida av privatskolor för lärjungar på folkskolans åldersstadium, främst de lägre samskolor, som mångenstädes uppstått i mindre samhällen. Vid 1902 års riksdag kom denna deras mening till uttrycki anledning av förslag om höjning av statsanslaget till enskilda läroanstalter och torde hava föranlett riksdagens beslut, att understöd från nämnda an— slag ej finge utgå till andra samskolor än dem, som redan vore i åtnjutande av statsbidrag från anslaget. Ehuru riksdagen under de följande åren vidtog viss jämkning i detta beslut, vidblev riksdagen sin ställning till nämnda samskolor, medan å andra sidan gjorda försök att i sam- band med 1904 års läroverksreform åt vissa överbyggnader på folkskolan få tillerkänd samma ställning som realskolan ej ledde till resultat. Behovet av ökade understöd åt de enskilda skolorna föranledde kungl. proposition till 1907 års riksdag om höjning av vederbörande anslag. Riksdagen biföll i det väsentliga Kungl. Maj:ts förslag men begärde samtidigt, med hänsyn till de något svävande och oenhetliga bestämmelserna för understöden åt de olika slagen av skolor, förslag till gemensam plan för fördelningen och an- vändningen av anslagen till enskilda läroanstalter. I samband med fram- läggande för riksdagen av ett i nämnda hänseende utarbetat förslag upptog Kungl. Maj :t år 1908 jämväl frågan om upprättande av läroanstalter, vilka., omfattande blott klasser utöver den egentliga folkskolan, skulle föra lär- jungarna fram till samma bildningsmål som statens realskolor och i synnerhet för mindre samhällen tillgodose behovet av läroanstalter, som meddelade en allmänbildning, gående utöver folkskolans mått. Av 1909 års riksdag god— kändes i huvudsak Kungl. Maj:ts förslag, och därmed blev den 4-klassiga kommunala mellanskolan verklighet. Ifrågavarande beslut är tydligen av särskild betydelse såtillvida, som därigenom det mångåriga kravet på ö-årig folkskola som bottenskola blev i viss utsträckning fyllt.
De närmast följande åren medförde en betydande utveckling av den kom- munala mellanskolan men innburo i övrigt ingen förändring i avseende på sambandet mellan folkskolan och det allmänna läroverket. Antydningar gåvos emellertid vid olika tillfällen från riksdagens eller statsutskottets sida om behövligheten av en revision av läroverksorganisationen, åsyftande en vidgad användning av folkskolan som bottenskola.
Genom 1918 års lagtima riksdags beslut om praktiska ungdomsskolor blev, vad den praktiska undervisningen beträffar, kravet på 6-årig folkskola som grundskola i väsentlig omfattning förverkligat. Samtidigt sköts i fråga om de teoretiska skolorna bottenskolekravet i förgrunden bland de skolpolitiska och skolorganisatoriska spörsmål, som under årens lopp varit föremål för all- mänhetens såväl som fackmännens intresse och meningsbyte. Den revision av skolväsendet, varom riksdagen talat, igångsattes då genom tillsättandet av skolkommissionen. Såsom förut nämnts, tog föredragande departementsche- fen i sitt anförande till statsrådsprotokollet såsom utgångspunkt just frågan om sambandet mellan folkskola och högre läroanstalter, närmast genom erin- ran om den kommunala mellanskolans tillkomst. Det vore uppenbart, säger departementschefen, att med upprättandet av denna med flera förut bestående undervisningsanstalter parallella skola det spörsmålet måst inställa sig, huru förhållandet mellan de olika skolformerna skulle kunna på ett tillfredsstäl— lande sätt ordnas.
Efter en översikt av de olika frågor, som borde upptagas till behandling vid ifrågavarande revision, angiver departementschefen de allmänna riktlinjer, som borde vara vägledande vid revisionsarbetet. Som en första grundläggande princip borde uppställas, att skolväsendet i sin helhet skulle i organisatoriskt hänseende utgöra en sammanhängande enhet med folkskolan såsom den grund, på vilken övriga läroanstalter, organiskt förbundna med varandra, bygga. Inom den blivande skolorganisationen borde följaktligen finnas rum för alle— nast en enda av staten understödd barndomsskola.
Detta direktiv åsyftar alltså ett fullständigt realiserande av det bottenskole- program, som på sin tid utformades av Fridtjuv Berg och varom ovan er- inrats.
Skolkommissionens år 1922 avgivna betänkande har också som bekant av— fattats i full överensstämmelse med de vid kommissionens tillsättande ar.— givna grundsatserna. Kommissionen har i Band I: 1 av sitt betänkande. sid. 67 ff., närmare utvecklat och motiverat sin ståndpunkt. Härvid har kom- missionen behandlat frågan ur de tre synpunkter, som redan av gammalt fram- hållits av bottenskolans förespråkare, nämligen den sociala, den pedagogiska och den ekonomiska.
I den översikt av skälen för och emot den G-åriga grundskolan, som de sakkunniga i det följande lämna, hava de sakkunniga följt denna fram- ställningsgång oeh hava därvid först angivit de motiv, som anförts för G-årig grundskola, för att därefter referera de i nämnda hänseende framförda mot— skälen. I fråga om de olika synpunkterna hava de sakkunniga i korthet återgivit skolkommissionens uttalanden och därjämte ägnat uppmärksamhet åt vad från andra håll yttrats i föreliggande spörsmål, med särskilt beaktan- de av dei skolöverstyrelsens utlåtande samt i därvid fogad reservation fram- komna menmgarna ävensom av det av överstyrelsens chef, generaldirektör Bergqvist, avgivna yttrandet.
I de utlåtanden. som avgivits över skolkommissionens betänkande. råder så gott som fullständig enighet därom, att folkskolan bör utgöra grundskola för de högre skolorna och organiskt samband således finnas mellan dessa båda slag av läroanstalter. Däremot äro meningarna mycket delade i fråga om den
Skäl får den scwåri a grun - skolan.
omfattning grundskolan bör äga; förespråkare finnas för såväl 3-årig som 4-årig, ö-årig och 6-årig grundskola.
Redan i det föregående har framhållits, att det allt ifrån början varit sociala skäl, som i första rummet anförts för kraven på en för alla gemen- sam grundskola, och i Fridtjuv Bergs förenämnda skrift äro de sociala hän— synen de starkast framträdande.
Av bottenskoletankens anhängare har i nu berörda hänseende framhållits, att då barns anlag och studiehåg ej vore beroende på föräldrarnas ekonomiska och sociala ställning, det vore av största vikt att tillse, att varje samhälls- medlem, oberoende av dylika yttre och ovidkommande omständigheter, kom- me på den plats i livet, vartill hans begåvning och egenskaper i övrigt gjorde honom mest skickad, d. v. 5. att de skilda begåvningarna tillvaratoges på rätt sätt. Komme varje individ på sin rätta plats i livet, vunne såväl sam- hället som individen därpå _ samhället, ty därigenom kunde den enskildes arbetskraft och förmåga bäst utnyttjas och komma samhället helt till godo, och individen, ty han kände under sådana omständigheter den tillfredsstäl- lelse med sitt arbete och sin ställning i livet, som vore av så stor vikt för hans andliga välbefinnande och jämvikt. Samhällets bildningsmöjligheter måste alltså rationellt fördelas allt efter de enskilda samhällsmedlemmarnas anlag och läggning. Detta kunde emellertid ej ske, om valet av levnadsbana _ i detta fall valet mellan teoretisk och praktisk utbildningsväg — skedde för tidigt, och härutinnan bruste den nuvarande skolorganisationen. Den tvingade nämligen till dylikt avgörande redan vid en ålder, då begåvningen ännu ej kunde med någon grad av säkerhet bedömas.
Den fullständiga nydaning, som de praktiska ungdomsskolorna genom 1918 års riksdags beslut undergingo, har även anförts som ett starkt stöd för en gemensam barndomsskola. Nämnda skolor bygga som bekant på fullstän- digt genomgången G-årig folkskola. Läte man nu de teoretiska utbildnings- vägarna grena ut sig vid en tidigare tidpunkt, komme de praktiska bildnings- linjerna i en ogynnsam efterhandsställning. Det bleve aldrig något tillfälle till verkligt val mellan dessa båda utbildningsvägar, den teoretiska utbild- ningen komme att alltför lätt draga till sig lärjungar, ehuru anlagen ännu ej kunnat med säkerhet bedömas, och de praktiska utbildningsanstalterna kunde ofta nog berövas sina bästa adepter. Dessa olägenheter kunde und- vikas, endast om avgreningen skedde vid samma punkt och de olika förutsätt— ningarna och möjligheterna alltså kunde samtidigt överblickas och bedömas. De nu antydda synpunkterna vore så mycket betydelsefullare, som tillström- ningen till de teoretiska yrkena under senare är visat oroväckande ökning och åtgärder för åstadkommande av en rationell fördelning av ungdomen på olika utbildningslinjer alltså måste anses synnerligen påkallade.
Vidare framhålles det, att en för alla gemensam barndomsskola hade en ur social synpunkt synnerligen stor betydelse därigenom, att den bidroge till att utjämna de mångenstädes starka motsättningarna i samhället. Barn från alla samhällskretsar finge i skolan under lika yttre förhållanden tillbringa sin barndoms skolår, de lärde att uppskatta varandra utan hänsyn till mer eller mindre gynnsamma levnadsvillkor och de lärde känna varandra på ett sätt, som eljest ej kunde ske. Därigenom lades en fast grund för ett framtida samförstånd mellan de olika samhällslagren och för utvecklingen av en sund medborgaranda.
Genomförandet av bottenskoleprogrammet skulle vidare, anser man, vara av stor vikt för tillgodoseendet av de fattigare stadsbarnens intressen. Det vore nämligen oftast icke möjligt för dessas föräldrar att redan i barnens 9—10-årsålder avgöra, huruvida de ekonomiska resurserna medgåve barnens
fortsatta studier och om deras anlag och studiehäg vore tillräckliga härför. Ej mindre betydelsefullt skulle anordnandet av ö-årig grundskola vara för landsbygdens befolkning, då tydligen barnens längre kvarstannande i hemmet innebure en ej oväsentlig besparing för föräldrarna, men även, oberoende av föräldrarnas ekonomiska resurser, därför att barnen finge under längre tid åtnjuta hemmets fostran och vård. Allt detta innebure en även ur social syn- punkt värdefull vinning.
Ur uppfostrings- och rmderrisningssynpunkt hava vidare åtskilliga skäl an- förts för bottenskoleprineipens fullständiga tillämpande. Såsom redan påpe- kats, har man ansett erfarenheten visa, att studieanlag och läggning fram- trädde klarare vid början av övergångsåldern, d. v. s. vid 12- å 13—årsåldern, än vid tidigare ålder. Till denna tidpunkt borde således barnen fostras i en gemensam barndomsskola, där deras undervisning kunde lämpligt avpassas efter barnaålderns förutsättningar, och läroämnen och kunskapsstoff, som ej lämpade sig för barnens åldersstadium, kunde undvika—s. Härigenom tillgodo- såges på ett naturligt sätt deras andliga utveckling.
Såsom jämväl i uppfostringshänseende viktig har även framhållits den förut antydda omständigheten, att genom det senare inträdet i realskolan barn i många fall kunde längre stå under hemmens fostrande vård och över- vakande tillsyn, en förmån, som under nuvarande förhållanden bleve dem för- menad.
Den B—åriga grundskolan skulle vidare bidraga till att befordra folkskol— lans allmänna utveckling. En för alla barn gemensam skola bleve så att säga allas egendom, den bleve på ett. helt annat sätt än eljest föremål för samtliga- samhällskretsars intresse och kunde därigenom påräkna en omvårdnad och en uppmärksamhet, som ej kunde förutsättas, när barndomsskolor funnes, som an- såges vara >>finare».
Följden av en sådan gynnsammare yttre ställning för folkskolan kunde för- väntas bliva en bättre utrustning av densamma i olika avseenden, och den skulle verka som en eggelse för folkskolans lärare i deras arbete. Och finge vidare folkskolan helt igenom behålla även de mera studiebegåvade, främja- des därigenom undervisningen, läraren kände störrc tillfredsställelse med och glädje av sitt arbete, och kunskapsnivån i skolan höjdes.
Gentemot uttalad farhåga för att den ö—äriga grundskolan skulle visa sig ödesdiger för folkskolans sjunde klass har man framhållit, att vad man borde eftersträva vore att göra denna klass till en mera fristående avslut— ningsklass med en viss inriktning på praktiska uppgifter, något som vore motiverat även med hänsyn till den obligatoriska fortsättningsskolan.
Det har vidare framhållits, att enhetsskolans realiserande skulle hava gynn- samma återverkningar även på de högre teoretiska läroanstalterna, på real- skolan och på gymnasiet. Realskolans ur begåvningssynpunkt ojämna lär- jungematerial skulle förbättras; då längt flera inträdessökande kunde väntas, kunde inträdesfordringarna strängare tillämpas, varigenom större visshet vun- nes om att de, som intoges i den högre skolan, verkligen ägde de förutsätt- ningar, som vore nödvändiga för ett rätt tillgodogörande av den vidare under— visningen och för vinnande av det bästa möjliga resultat av skolarbetet. Det stärkande av realskolan, som på nu angivna sätt skulle vinnas, komme givetvis att fördelaktigt inverka. även på gymnasiet och desg undervisning.
Gentemot de ej sällan hörda påståendena, att folkskolan ej ägde tillräck- liga förutsättningar för att utgöra grundval för den högre skolan eller, för att använda ett gängse uttryck, att hennes bärkraft som grundskola ej vore ådagalagd, har det framhållits, att folkskolan redan nu ägde dylik bärkraft. om man toge i betraktande, att det dock blott vore ett ringa antal av folk— skolans lärjungar, som överginge eller kunde beräknas komma att övergå till
Skäl emot den sexåriga grund- skolan.
högre skola, och i enlighet därmed begränsade anspråken till vad som vore rimligt och nödvändigt. Det vore ock att vänta, att om folkskolan genom att bliva verklig grundskola finge den förkovran, som därav borde bliva en följd, hennes bärkraft ock skulle förstärkas.
Bottenskolefrågans fullständiga lösning skulle vidare hava i ekonomiskt hänseende gynnsamma verkningar såväl för staten som för den enskilde. Undervisningen i de med folkskolan parallella läroverksklasserna vore för staten av naturliga skäl avsevärt dyrare än den i folkskolan meddelade, och folkskolans övertagande av hela den grundläggande barnaundervisningen skulle alltså medföra en ej oväsentlig minskning i statens utgifter för under— visningsväsendet. Åt landsbygdens hem skulle tydligen en ekonomisk lättnad beredas därigenom, att barnen längre kunde få kvarstanna i hemmet och att Vistelsen i den högre skolan bleve förkortad.
Efter denna översikt av de viktigaste skäl, som anförts till förmån för en organisation med 6—årig grundskola, vilja de sakkunniga lämna en liknande sammanfattning av de invändningar, som gjorts mot nämnda organisation. De sakkunniga skola därvid söka inordna motskälen under samma synpunkter, som i det föregående kommit till uttryck och som av skolkommissionen fram— ställts. I det hela återfinnas dessa motskäl i ett flertal av de yttranden. som avgivits över skolkommissionens betänkande. Vissa av dem rikta sig mot botteräskoleprincipen som sådan, andra endast mot dess generella genom—
oran e.
Såsom skäl emot en på sätt skolkommissionen föreslagit fullständigt genom- förd bottenskola har ur social synpunkt anförts, att en dylik åtgärd skulle —— under förutsättning att målet för den högre skolundervisningen ansåges böra behållas oförändrat —— medföra en förlängning av skoltiden, som måste vålla betydande olägenheter icke minst för de mindre bemedlade. Då vidare, åt- minstone på landsbygden, svagare skolformer alltjämt i mycket stor utsträck- ning förekomme, bleve det nödvändigt för de barn, som fullständigt genom- gått dylika folkskolor och som ville fortsätta sina studier, ofta på främ— mande ort, att inhämta en tilläggskurs av större eller mindre omfattning. Härigenom skulle möjligheten till högre undervisning för landsbygdens barn ännu mera inskränkas och dessa alltså komma i försämrad ställning. Över— huvud taget har förlängningen av studietiden ansetts ur social synpunkt vara ett av de starkaste skälen mot den ifrågasatta bottenskoleorganisationcn. Den— na förlängning skulle först och främst hava menliga nationalekonomiska verk- ningar, men den skulle därjämte kunna gynna uppkomsten av privatskolor och andra former av privatundervisning, med vilkas hjälp förlängning av skol- tiden kunde undvikas men vilka stode öppna endast för ekonomiskt välsitu- erade barn. En dylik utveckling skulle motverka de gynnsamma följder, som man hoppades av en för alla gemensam grundskola.
Man har därjämte påpekat, att tillträdet till de allmänna läroverken nu liksom tidigare stode öppet för alla och att en mycket .stor del av läroverkens lärjungar för närvarande komme från folkskolan. Även om läroverken ej byggde på avslutad folkskola, kunde övergång från folkskolans sjätte klass till lämplig klass i läroverk genom vissa anordningar åvägabringas. Ej heller i ekonomiskt hänseende reste den högre skolan några hinder för fat— tigare barns Vistande därstädes. Med undantag för en enda jämförelsevis obetydlig avgift kunde befrielse från alla skolavgifter nu vinnas; borttoges även nämnda avgift —— vilket givetvis vore möjligt _— vore läroverkens un- dervisning kostnadsfri. _ Vidare har det framhållits, att många av de sociala skäl, som sedan flera decennier anförts för anordnandet av folkskolan som bottenskola, på grund
av den senare tidens utveckling på olika områden förlorat mycket av sin forna räckvidd. Vid sidan av det allmänna läroverket hade nya vägar öpp- nats för begåvningarnas tillvaratagande: yrkesutbildningens, folkhögskolans, det fria folkbildningsarbetets vägar, det kommunala och politiska livets fost- ringsvägar.
Det ofta anförda skälet för bottenskoleprogrammets genomförande, att in— tresset för folkskolan därigenom skulle främjas, hade med samhällets fort- skridande demokratisering och den politiska maktens överflyttande till allt bredare folklager alltmera mist sin forna betydelse.
Och beträffande slutligen den utjämning av motsättningarna. i samhället, som förväntades bliva en följd av en 6—årig grundskola, hava mycket skiftande meningar uttalats om verkningarna av (>”—årig grundskola i berörda hänse— ende. Erfarenheten visade, har bl. a. framhållits, att det vore i ungdoms- åren och icke i barnaåren, som de egentliga vänskapsbanden knötes. Från andra håll har det påpekats, att det ännu ej vore berättigat att draga generella slutsatser om den sociala räckvidden av kamratmiljöns inverkan.
Ur uppfostrings— och undervisningssynpzmkt hava vidare åtskilliga invänd— ningar gjorts mot bottenskoleprogrammets genomförande.
Så har det hävdats, att man med hänsyn till det mål, som vore satt för den högre skolan, måste ganska tidigt inrikta undervisningen mot detta mål, om det arbete, som fordrades för dess nående, skulle kunna medhinnas. Särskilt vore det av vikt, att tillräckligt lång tid stode till förfogande för undervis- ningen i de främmande levande språken, enär det eljest ej vore möjligt att vinna vad som nu åsyftades med denna undervisning, samt att de moment av _ densamma, som särskilt lämpade sig för barnastadiet, ej uppskötes till ett se— l nare stadium.
Därigenom att hela den 6—åriga folkskolan gjordes till grundskola, måste realskolan bliva väsentligen förkortad och skulle sannolikt i längden visa sig vara en allt för svag skolform för att utgöra underlag för gymnasiestudierna. Realskolans kunskapsstoff bleve för starkt hoppressat — en särskilt för språk- undervisningen kännbar olägenhet — och detta nödvändiggjorde en starkt for- cerad arbetstakt och ett för skolans arbetsresultat menligt jäkt.
Att förlägga övergången till de teoretiska skolorna till tiden för avgången ur folkskolan vore, har det framhållits, ej lämpligt. Därigenom komme det forcerade arbetet för de stundande inträdesp1övningarna och därmed följande tröttande spänning hos lärjungarna samt övergången till ny bildningsväg att försiggå just vid inträdet i den i fysiskt och psykiskt hänseende ömtåliga övergångsåldern, då det näppeligen vore nyttigt att insätta de unga i helt nyf miljö med mera krävande arbete och i viss mån främmande _och nya upp- 01 ter.
Någon avsevärdale avledning av tillströmningen till den teoretiska studie- banan genom det samtidigt inträdande valet mellan teoretisk och praktisk bildningsväg vore åtminstone ännu ej att vänta, särskilt med hänsyn därtill att de praktiska ungdomsskolorna, vilka skulle främst inverka reglerande i avseende å yrkesvalet, hittills nått endast en ringa grad av utveckling. För närvarande vore snarare att befara, att vid en avgrening vid samma tidpunkt tillströmningen till de teoretiska läroanstalterna skulle bliva allt för stark.
Från många håll har man under diskussionen om förevarande spörsmål framhållit, att folkskolans funktion som bottenskola skulle komma att fram- kalla ett menligt tryck på folkskolan själv samt förrycka folkskolans egent- liga uppgift. Folkskolan skulle nämligen ej kunna undgå att vid sin under- visning söka taga hänsyn till det tvåfaldiga mål, som i sådant fall bleve den föresatt, nämligen att dels på rätt sätt tillgodose bildningsbehovet för det stora flertal lärjungar, som från folkskolan omedelbart ginge ut i förvärvsarbetet,
dels förbereda för inträde i den högre skolan. Det vore i sådant hänseende att befara, att de båda högsta folkskoleklassernas undervisning komme att väsentligen inriktas på den för ett mindretal lärjungar förestående inträdes— prövningen till läroverken — detta till förfång för flertalets berättigade in— tressen.
Såsom förut omnämnts har det vidare uttalats den farhågan, att en 6-årig grundskola skulle verka hämmande på utvecklingen av den sjunde folk- skoleklassen och därigenom ofördelaktigt inverka på folkskoleväsendets fram- tida tillväxt.
Förut har antytts, att folkskolans kompetens att utgöra grundskola för de högre läroanstalterna, hennes bärkraft, av många bestritts. Man har ansett, att folkskolan på grund av de brister, som i olika hänseenden funnes hos henne, och vilka framför allt berodde på hennes egenskap av obligatorisk läro- anstalt, ej kunde lämna ett med avseende å arbetsförutsättningar tillräckligt homogent lärjungematerial till de högre skolorna.
Anordningen med G-årig grundskola skulle även i ekonomiskt hänseende medföra. olägenheter, har det från olika håll framhållits. Den av den 6-åriga grundskolan betingade förlängningen av studietiden med ett år innebure ökade kostnader såväl för den enskilde som för det allmänna. Om ett jäm- förelsevis ringa antal barn vunne en ekonomisk lättnad genom att de vid tillämpning av G-årig grundskola längre kunde kvarstanna i hemmet, så finge å andra sidan det stora flertalet barn sina studier väsentligt fördyrade genom den föreslagna förlängningen av skoltiden. Aven för det allmänna komme ett genomförande av kommissionens förslag att medföra ökade kost- nader: kommissionens beräkningar i detta hänseende vore missvisande, i det att de grundade sig på en jämförelse av statens genomsnittliga omkostnader under ett år för å ena sidan en lärjunge i den egentliga folkskolan, å den andra en lärjunge i de fem första klasserna av allmänt läroverk; för att bliva rättvisande måste jämförelsen emellertid avse icke genomsnittskostnaden för en lärjunge i folkskolan och en i realskolans fem första klasser utan, efter— som realskolans två lägsta klasser skulle ersättas av folkskolans tre högsta, den totala kostnaden för en lärjunge i just de berörda delarna av respektive skolor. Vidare borde i beräkningen medtagas icke blott statens utan även kommunernas kostnader.
Om folkskolans bärkraft. Kap. IV.
1. Nuvarande förhållanden.
I samband med ifrågasatt utsträckt användning av folkskolan som grund- skola för den högre skolan har givetvis uppmärksamheten i särskild grad rik- tats på folkskolans förutsättningar att fylla denna vidgade uppgift. Ty klart är, att i samma mån som folkskolan övertager en större eller mindre del av de undervisningsuppgifter, vilka hittills ålegat det allmänna läroverket och där- med jämförliga läroanstalter, det för fullföljandet av den till antalet årsklasser reducerade högre skolans arbete är av mycket stor betydelse, att den under— liggande skolans arbete förmår skapa en solid grund att därpå bygga den fort- satta undervisningen.
Denna fråga har av skolkommissionen i viss mån behandlats. I ännu högre grad har den uppmärksammats i ett stort antal av de över skolkommissionens betänkande avgivna yttrandena, och delvis med stöd av dessa yttranden har skolöverstyrelsens såväl majoritet som minoritet ganska ingående uttalat sig rörande hithörande spörsmål. I de direktiv, som närmare angivit de sakkunni- gas utredningsuppdrag, har jämväl förenämnda fråga särskilt omnämnts.
En ingående undersökning av folkskolans bärkraft som grundskola erbjuder mycket stora svårigheter. Frågan innesluter i sig viktiga moment, i avseende å vilka ett ståndpunktstagande i större eller mindre grad betingas av subjektiva omdömen, vilkas verkliga värde är svårt att mäta, när fråga är om allmän- giltiga slutsatser. Man måste vidare räkna med att en genomförd organisation med längre grundskola knappast kan undgå att i viss mån ändra förutsätt- ningarna för folkskolans arbete och följaktligen även i den ena eller and— ra riktningen påverka dess arbetsresultat. Slutligen skulle ett försök till en mer uttömmande utredning i frågan påfordra synnerligen ingående och om- fattande detaljundersökningar, utan att man på förhand kunde vara förvissad om möjligheten att ur det insamlade och sammanställda materialet kunna draga bestämda slutsatser. På grund härav och med hänsyn jämväl till mängden av övriga frågor, som det ålegat de sakkunniga att utreda, hava de sakkunniga ansett sig böra väsentligen inskränka sig till att med utgångspunkt från vad de över skolkommissionens förslag avgivna utlåtandena i föreliggande fråga uttalat lämna en orienterande översikt av från skilda håll meddelade bidrag till belysning av frågans olika sidor samt därtill anknyta vissa reflex- ioner. Den följande framställningen avser närmast den sexåriga odifferen- tierade folkskolans bärkraft som grundskola och har följaktligen samma in- ställning på problemet, vilken i allmänhet utmärkt det med anledning av skol— kommissionens förslag i frågan förda meningsutbytet. De sakkunniga skola härvid först söka något belysa den sexåriga folkskolans arbetsförutsättningar och arbetsresultat.
De Olika I den förda diskussionen om folkskolans bärkraft hava särskilt uppmärk- ggg/gif” sammats folkskolans olika organisationsformer, dess 5. k. huvudformer och och deras undantagsformer samt dessa skilda skolformers arbetsresultat. Förutsättningen arbets- för intagning 1 realskolan är enligt skolkommissionens förslag, att lärjunge vid resultat. prövning Visar sig innehava ett kunskapsmått, motsvarande det, som inhämtas Fråguns enligt gällande undervisningsplan i sexklassig folkskola av A-formen, och från innebörd- intet håll har ifrågasatts att sänka inträdesfordringarna under denna nivå. Tydligt är då, att därest övriga skolformer i sitt arbete endast kunna nå resul— tat, som mer eller mindre understiga de resultat, vilka i allmänhet vinnas i folk- skolans A-form, svårigheter skola inställa sig för lärjungar från sådana skol— former att vinna inträde i högre skola, och det ligger nära till hands att antaga, att dessa svårigheter ökas i samma mån skolans typ avlägsnar sig från A—for— men. Frågan om skolformernas inbördes värde med hänsyn till undervisnings- resultaten har därför i förevarande sammanhang en betydelse, som ingalunda får underskattas, allrahelst som i stora delar av den svenska landsbygden det ännu på länge icke kan vara tal om tillämpning av folkskolans A-form.
Skolkom- Skolkommissionen har icke ägnat denna fråga någon mer ingående behandling. miSSionen' Kommissionen hänvisar med stöd av statistiska siffror till A- och B-skolfor- mernas växande utbredning, erinrar om att enligt för kommissionen tillgäng— liga siffror omkring 1/3 av alla folkskolebarn i riket undervisas i folkskolans A-form samt att nästan alla barn i städerna och över % av barnen på lands- bygden undervisas i heltidsläsande skolor av A- eller B—formen. Skolkommis- sionen räknar med att för inträde i realskola en viss utfyllnad i kunskapsmåt— ten kan befinnas erforderlig för lärjungar från lägre skolformer, men anser, att den måste komma att väsentligen understiga, vad som under nuvarande för- hållanden kräves för att möjliggöra för en ur folkskolan avgången lärjunge att vinna inträde i en mot åldersutvecklingen svarande klass uti läroverket, samt förordar anordnande vid behov av kompletterande undervisning vid lämpliga folkskolor för utfyllande av vissa lägre skolformers — exempelvis de halvtids- läsandes — kunskapsresultat. I övrigt har skolkommissionen icke närmare uttalat sig om de olika folkskoleformernas inbördes värde.
Yttranden av I de över skolkommissionens betänkande avgivna utlåtandena hava i denna iågliiktå'er punkt vitt skilda meningar framställts. Under det att från vissa håll hänvi- å sats till den rikliga förekomsten av andra skolformer än A-formen såsom ut- görande ett avgörande hinder mot genomförande av skolkommissionens orga- nisationsförslag, har från andra håll hävdats, att särskilt skillnaden mellan A- och B-formernas arbetsresultat icke vore betydande och att i varje fall avgjort studiebegåvade lärjungar från lägre skolformer borde utan större svårighet kunna vinna inträde och tillgodogöra sig undervisningen i realskolan.
I yttranden från sådana myndigheter, vilka få förutsättas äga särskild kännedom om de lägre skolformerna och deras studieresultat, framföres van- ligen mer eller mindre bestämt den senare mer optimistiska uppfattningen. Åt- skilliga av statens folkskolinspektörer hävda, att folkskolans B- former 1 stort sett duga som grundval för den högre skolan. Särskilt uttalas detta om B ]—for- men. Men även B 2-formen, stundom även B 3-formen anses i flera hänseenden jämförlig med A-formen. Emellertid framhållas härvid ofta vissa bestämda förutsättningar för goda resultat i B—formerna, särskilt i B '2- och B 3-f0r- merna: lärarna böra vara dugliga, barnantalet i läraravdelning bör ej vara för stort, och lärjungarna böra vara studiebegåvade. Stundom motiveras mer ut— förligt den uttalade uppfattningen. Sålunda karakteriserar ur en viss syn— punkt folkskolinspektören Svedberg, vilken anser ingen anledning föreligga att i avseende å arbetsresultaten göra skillnad mellan folkskolans A- samt dess
B 1- och B 2-former, arbetet i B-formerna på följande sätt: »Under det att lä- raren här omedelbart undervisar en klass, arbetar den andra eller de övriga klasserna på egen hand, vilket likväl icke hindrar dem att samtidigt intressera sig för vad som högt genomgås och således vid sidan av sitt tysta arbete erhålla ett slags förberedande kännedom i de högre klassernas lärokurs eller en osökt repetition i vad som under ett föregående år genomgåtts. I B-skolans arbets- sätt har man utan tvivel att söka förklaringen till de vackra resultat, som denna skola i regel har att uppvisa och som gott kunna mäta sig med A-skolans och i många fall överträffa dennas.» I avseende ä folkskolans undantagsformer anse folkskolinspektörerna, där de särskilt uttalat sig om dem, att de giva svagare resultat och endast undantagsvis i tillfredsställande grad kunna tjäna som grundskola, ehuruväl även i avseende å dessa skolformer stundom en mer optimistisk uppfattning gör sig gällande, varvid dock som förutsättning fram— hålles att läraren är duglig och barnantalet lågt. '
Vissa folkskolinspektörer i norrländska distrikt uttala sig, ehuru ofta med principiell anslutning till den ö-åriga grundskolan, rätt pessimistiskt om lands- bygdsfolkskolans bärkraft, särskilt med hänsyn till de i dessa landsändnr rik- ligt förekommande undantagsformerna. I samma anda uttala sig även två andra med norrländska folkskoleförhållanden förtrogna myndigheter, näm- ligen lärarkollegiet vid Umeå folkskoleseminarium och Luleå. domkapitel, vil- ken senare myndighet, med omnämnande bland annat, att i stiftet finnas nära ettusen mindre folkskolor, finner det ofattbart, hur ett sådant folkskoleväsen skall kunna tjäna som underlag för en läroverksorganisation, där inträdesfor- dringarna baserats på fullständig folkskolekurs efter A-typ.
I avseende å folkskolans B-former uttalar skolöverstyrelsens majoritet en uppfattning, som i sak nära ansluter sig till den här ovan antydda: »Därige- nom att läraren i en skola av första B-formen i regel använder gemensam un— dervisning för de klasser, han har att handleda, och meddelar skild undervis- ning för klasserna, blott då sådan är absolut nödvändig, kan första B-formen giva ett resultat, som i det hela ej behöver vara underlägset det, som uppnås i en A-skola. Svårare är det med andra B—formen, där barnen vid undervisnin- gen i stor utsträckning måste uppdelas på avdelningar, av vilka den ena under- visas omedelbart av läraren, under det att den andra arbetar mera på egen hand. Resultatet blir fördenskull mera ojämnt, enär blott de mera begåvade barnen förmå att på ett fullt effektivt sätt utnyttja de för självständig syssel- sättning avsedda timmarna.» Skolöverstyrelsens majoritet uttalar sig samman— fattningsvis om dessa skolformer sålunda: »Enligt vad erfarenheten givit vid handen, kan B 1-skolan i fråga om arbetsresultatet med allt skäl jämställas med A-skolan, och även B 2-skolan kan, om man särskilt tager hänsyn till de mera begåvade barnen, anses som i det närmaste likvärdig med densamma.» Om B 3—formens och undantagsformernas arbetsresultat uttalar sig icke ma- joriteten direkt; det synes emellertid framgå av framställningen, att majori- teten anser dem mer eller mindre underlägsna A, B 1- och B 2-formerna.
Även generaldirektör Bergqvist ger uttryck för en likartad uppfattning. Han erinrar bl. a. särskilt om självverksamhetsprineipens betydelse för ar- betet i de lägre skolformerna och anser det icke ägnat att förvåna, »att det verkligen förhåller sig så, som det under den senaste tidens diskussion om vår folkskolas bärkraft från olika håll påpekats: att arbetsresultaten i våra sva- gare skolformer —— där lärarna äro dugliga — i många fall mycket väl kunna, när det gäller studiebegåvade lärjungar, uthärda en jämförelse med dem i de bättre skolformerna». Detta uttalande synes närmast avse B-formerna.
Skolöver- styrelsens majoritet.
General- direktör Bergqvist.
Av de sak- kunniga in— hämtade upp- lysningar frän kommunala mellanskolor.
Vid sidan av folkskolemyndigheternasl uppfattningar rörande det relativa värdet av de olika skolformernas arbetsresultat erbjuda givetvis de erfarenheter, som från mellanskolorna föreligga rörande dessa arbetsresultat, ett särskilt in- tresse. Lärarkollegierna vid de kommunala mellanskolorna hava emellertid i allmänhet icke närmare uttalat sig rörande denna fråga i sina över skolkom- missionens förslag avgivna yttranden. För att få en föreställning om huru er— farenheterna vid mellanskolorna i detta avseende te sig, hava de sakkunniga därför anmodat mellanskolornas rektorer att efter uppgjort formulär lämna vis- sa uppgifter rörande de lärjungar, som höstterminen 1924: intagits vid mellan- skolorna, och särskilt avseende dessa lärjungars beredelse genom folkskola eller på annat sätt för intagning i mellanskola. Ett mindre antal rektorer hava be- ledsagat dessa uppgifter med uttalanden rörande erfarenheterna av de olika skolformernas värde. Så långt detta sålunda införskaffade material må anses vägledande, synes detsamma på ett intressant sätt bekräfta de uppfattningar. som från ledande folkskolehåll i allmänhet gjorts gällande.
Nedanstående tabell utgör en sammanställning av statistiska uppgifter från 65 mellanskolor, därvid tillgängliga uppgifter från mellanskolorna i Stockholm, Malmö och Norrköping icke medtagits, enär dessa skolor endast undantagsvis mottaga lärjungar från andra skolor än A-skolor. Med avseende å den till- lämpade rubriceringen må särskilt nämnas, att uttrycket >>kortare tids privat- läsning» avser privatläsning under (eventuellt) sista folkskoleåret samt sena- ste sommmarferier eller i däremot ungefär svarande omfattning samt att ut- trycket »längre tids privatläsning» avser förberedelse, motsvarande ett skolårs fullständiga studier eller något därunder, varigenom inträdet i mellanskolan fördröjts ett år.
Antal lärjungar, som intagits i klass 1
utan föregånde pri- efter kortare tids pri- efter längre tids pri— vatläsning från folk- vatläsning från folk- vatläsning från folk— skolans skolans skolans kl. kl. kl. kl. kl. kl. kl. kl. kl. kl. kl. kl. 7 6 5 4 7 6 5 4 7 6 5 A—skola ..... 18 1 055 28 —— 2 113 98 2 -— 3 5 1 B l-skola . . . . — 137 — —— — 39 14 — — —-— — — B 2- (B 3-)skola . —— 91 — —— ——- 17 15 — -— l — — C-skola (halvtids- läsande . —— 16 —— — —— 17 1 -— —— —— —— _ D-skola (mindre folkskola) . . . — 2 -— —— — 3 — — —— —— —— ——-
Anm. Antalet lärjungar, förberedda i väsentligare grad genom privatundervisning (privatskolor, förberedande skolor, privatkurser), utgjorde 79; från annan högre skola kommo 16.
Då A-skolor i allmänhet äro förhärskande å de orter, där mellanskolor äro förlagda, är det naturligt, att antalet lärjungar från dessa skolor är i stort flertal, men också antalet lärjungar från B-skolor är ganska avsevärt. Dessa senare lärjungar hava ej heller i anmärkningsvärt stor utsträckning för inträde i mellanskolan behövt anlita privatläsning. Under det av lärjungar, kommande från folkskolans sjätte klass av A-formen, 9.9 % behövt anlita privatläsning, gäller detsamma i fråga om B l—formen om 22.2 % och i fråga om övriga B-for- mer om 16.5 %. Från C-formen är tillskottet av lärjungar avgjort mindre, men även från denna skola har ett fåtal lärjungar utan privatläsning kunnat inta- gas. Från D-formerna är tillskottet mycket litet.
Ehuruväl de anförda siffrorna ingalunda i och för sig få anses lämna en säkrare utgångspunkt för bedömande av de olika skolformernas relativa värde,
detta särskilt med hänsyn till den nära till hands liggande möjligheten, att de från de lägre skolformerna kommande lärjungarna kunna vara genomsnittligt mer studiebegåvade, så äro de dock i detta hänseende icke utan värde. Särskilt i avseende å B-formerna vitsorda de, att dessa skolformer i varje fall måste tillerkännas avsevärda möjligheter att jämförelsevis tillfredsställande förbe- reda för inträde i mellanskola. I fråga om C- och D-formerna synas i stort sett förutsättningarna i detta hänseende vara mindre goda, även om uppenbar— ligen också dessa skolformer undantagsvis synas vara istånd att, särskilt med tillskott av någon tids extraläsning, bereda lärjungar för sådant inträde.
De intryck, som siffrorna giva, bestyrkas i stort sett av de uttalanden, som föreligga från ett antal rektorer vid mellanskolorna. Endast ett par rektorer (Nybro, Simrishamn) anse, att lärjungarna från B-skolor förete tydlig under- lägsenhet i jämförelse med lärjungar från A-skolor. I övrigt uttalas mer eller mindre deciderat, att B—skolorna utan större svårighet kunna bereda lärjungar för inträde i mellanskolor, och vissa rektorer anse, att B-skolan står fullt i nivå med A—skolan. En rektor (Ljungby) anser sålunda, att B-skolornas elever äro minst lika väl förberedda som A—skolornas och i ett aVseende t. o. m. bättre, i det att de tysta övningarna hava givit dem större förmåga av självständigt arbete, vilket är iakttagbart redan vid inträdesprövningen. Från en annan , mellanskola (Hässleholm) anföres en detaljstatistik rörande inträdesprövnin-
gar och flyttningar, vilken synes giva vid handen, att B—skolornas elever i mel- lanskolan stå sig ungefär lika bra som A-skolans. Från ett par rektorer före- ligga mer utförliga, ganska belysande yttranden. I allmänhet, meddelas av en rektor (Mönsterås), brukar mer än halva antalet intagna lärjungar hava ge- nomgått B-skola eller ännu lägre former, ofta utan någon privatundervisning. Dessa elever reda sig i allmänhet lika bra som barn från A-skola såväl vid inträdesprovet som sedan i klasserna i mellanskolan, många gånger t. o. m. bättre. Men det kan ju bero på att urvalet från dessa skolor är något bättre. »Ar lärjungen minst medelmåttigt begåvad och flitig, då går det bra för lär- jungen att taga realskolexamen på fyra år även efter genomgången lägre folk- skc—leform. Ar däremot begåvningen underhaltig eller fliten mindre god, blir lärjungen efter, vare sig han genomgått A-skola eller annan folkskola.» Från en annan rektor (Säffle) meddelas i visg mån kompletterande erfarenheter: då arbetet inom mellanskolans första klass i regel måste börja med en ganska grundlig repetition av folkskolans kurs, har skolformer; mindre betydelse. »Det, som betyder oändligt mera för de fortsatta studierna i mellanskolan, är givetvis i första hand den inträdessökandes egen begåvning och i andra hand, vilken lärare han haft. En duglig lärare kan även med en svagare skolform giva eleverna en jämförelsevis god underbyggnad, medan å andra sidan även den bästa skolform kan lämna klent resultat med en mindre intresserad eller mindre dugande lärare.»
Ehuruväl invändningar i vissa punkter kunna riktas mot det sätt, var- på i anförda uttalanden rektorer vid mellanskolor motiverat sin uppfattning om de s. k. lägre skolformernas prestationsmöjligheter, äro dessa uttalanden dock ägnade att i stort sett bestyrka den mer gynnsamma uppfattning i detta hänseende, som från ledande folkskolehåll gjorts gällande särskilt i fråga om folkskolans B 1- och B 2-former. Det kan ju ingalunda förnekas, att dessa skol— former i jämförelse med A-formen hava sina påtagliga brister och olägenheter, och särskilt gäller detta B 2-formen, och det må vidare betonas, att en jäm- förelse mellan A- samt B 1— och B 2—formerna måste för att vara rättvisande avse dessa skolformers arbetsresultat under lika arbetsmöjligheter särskilt med hänsyn till lärarduglighet och barnens studiebegåvning. Men även med dessa förbehåll ledes man av de från skilda håll föreliggande vittnesbörden ändock
De sak- kunniga.
till den meningen, att skillnaden mellan de nämnda skolformernas resultat i verkligheten torde vara mindre, än vad från vissa håll förmenats vara fallet. Den felsyn i avseende å denna jämförande uppskattning, som ej sällan fram- trätt, torde närmast bero på en benägenhet att mäta en skolforms Värde efter kvantiteten av den tid, under vilken dess organisation medger lärjungen att vara under lärarens omedelbara undervisande påverkan, och det har härvid otvivelaktigt gjort sig gällande en benägenhet att underskatta betydelsen av ett lärjungarnas rationellt ordnade arbete på egen hand. Man får utan tvivel en riktigare uppskattning av B-formernas värde, om man tager hänsyn till vad som från flera håll betonats, nämligen att dessa skolformer genom själva sin organisation uppfordra till användande av en arbetsteknik, som är ägnad att taga lärjungarnas självverksamhet i anspråk, en arbetsteknik, som icke minst i folkskolans huvudämnen modersmålet och räkning kan vara av stor betydelse. Mellan B 1- och B2-formerna torde emellertid en viss skillnad böra göras. B l—formen torde i stort sett icke nödvändiggöra, att barnen sysselsättas med arbete på egen hand i större utsträckning, än vad undervisningsarbetets ratio- nella fortgång i och för sig betingar, och dess arbetsresultat torde under lika arbetsförhållanden i övrigt icke vara nämnvärt underlägsna A-formens. I B 2- formen möta större svårigheter att på ett för skolarbetets fortskridande till— fredsställande sätt ordna lärjungarnas s. k. tysta övningar, och i varje fall är B 2-formen en ganska svårskött skolform, vilken för ernående av tillfredsstäl— lande resultat kräver lärare med god anpassningsförmåga och uthållighet i er— betet samt därtill ett måttligt lärjungeantal. I fråga om folkskolans undan- tagsformer _— C— och D-formerna — medgiver icke det föreliggande materialet en mer bestämd värdesättning. Uppenbart är emellertid, att dessa skolformer ganska allmänt anses vara huvudformerna mer eller mindre underlägsna, och även att denna uppfattning i vårt land i stort sett torde motsvaras av reella förhållanden.
När det gäller bedömande av de svagare skolformernas studieresultat och deras betydelse med avseende å förutsättningarna för genomförande av 6—årig grundskola må slutligen ävenledes beaktas, att dessa skolformer företrädesvis förekomma på den rena landsbygden och att det för det stora flertalet av lär- jungar i landsbygdens folkskolor säkerligen gäller, att föräldrarna icke reflek- tera på barnens övergång till högre skola med därmed förbundna dryga kost- nader, såvida icke barnen ådagalagt verklig studiebegåvning.
Lärjungar-nas Till ytterligare belysning av den betydelse, de olika folkskoleformernas rela- fördelning på tiva värde i närvarande stund kan hava för ställningstagande till bottenskole— Ohka SkOI' problemet, må slutligen meddelas några summariska Siffror rörande lärjunge- ”ägg?? antalet i olika skolformer under år 1924.
Hela riket Landsbygden
Skelform” Antal % Antal % A-former ............. 257 891 380 104 327 20"? B 1- och B 2—former ....... 269 966 39'7 264 686 51'2 B 3- m. fl. huvudformer ...... 12 240 1'8 9 041 1'8 Undantagsformer ......... 139 066 205 138 554 268 679 163 1000 516 608 1000
Av tabellen framgår bl. a. den även i detta sammanhang intressanta omstän- digheten, att numera över sju tiondelar av landsbygdens barn underv1sas 1 folk- skolor av A-, B 1- och B 2-formerna.
I ett par ovan anförda uttalanden har hänvisats till lärardugligheten såsom" And-ra i högre grad än skolformen betydelsefull för en folkskolas arbetsresultat. I de anledningar föreliggande yttrandena förekomma över huvud ganska ofta. antydningar om fiffigigggi; den stora, att icke säga avgörande betydelse, som måste tillmätas denna faktor. arbets- I varje skola är givetvis den enskilde lärarens duglighet grundläggande för resultat. framgången i hennes verksamhet, och i alla slag av skolor, högre och lägre, är Lärarduglig_ lärardugligheten mycket växlande. Men det är påtagligt, att ojämnheter i detta hetens hänseende måste vara särskilt betydelsefulla i en skolart, vilken, såsom den betydelse» svenska folkskolan, i sin arbetsordning så gott som uteslutande tillämpar klass— lärarsystemet. Det kan knappast undvikas, att skillnaden i de olika klassav- l delningarnas arbetsresultat i det hela som följd härav kan bliva betydande, vilket icke är gynnsamt för den på folkskolan byggda högre skolans undervis- ning och även kan förorsaka, att lärjungars utsikter att vinna inträde i den högre skolan på ett beklagligt sätt bli beroende på den förutvarande lärarens större eller mindre duglighet.
En annan faktor, som kan anses medverka till ojämnhet i resultaten, är den Ojämn här och var förekommande bristande kontrollen över undervisningen och dess kontroll- resultat. På ett och annat håll anser man sig särskilt hava erfarit olägenhe- terna av sådan bristande kontroll. Då i folkskolorna. uttalar sålunda bl. a. lärarkollegiet vid Ljusdals kommunala mellanskola, icke finnes någon verklig kontroll över undervisningens resultat, så äro de elever, som komma till mel- , lanskolorna. icke lika väl förberedda. Den ena orten kan hava en mycket god ; folkskola. den andra en mindre god. Den ena mellanskolan startar med rela- ." tivt väl förberedda elever. den andra skolan får ett svagare material i sin i första klass. Till och med i en och samma skola kan iakttagas denna ojämn—
het i de från olika folkskolor av A—typen kommande elevernas kunskapsnivå.
Nu berörda förhållanden kunna föranleda en för folkskolans uppgift som grundskola mindre gynnsam ojämnhet i arbetsresultaten. Men därjämte hava framförts mer allmänna tvivelsmål i fråga om folkskolans möjligheter att, särskilt i hela sin utsträckning, på ett tillfredsställande sätt tjäna som grund- skola för den högre skolan, i det att man över huvud förmenat, att folkskolans arbetsresultat i stort sett äro sådana, att den högre skola, som därpå skall bygga sitt arbete. måste därav erfara mer eller mindre betydande olägenheter. Man har velat söka orsakerna till dessa påtalade arbetsresultat dels i sådana folk— skolans mindre gynnsamma arbetsmöjligheter, vilka betingas såväl av sociala förhållanden som av folkskolans särskilda uppgift i skolsystemet. dels även i undervisningsplan och tillämpade undervisningsmetoder.
Även i hithörande frågor synes avseende främst böra fästas vid uttalanden Folkskolans från sådana håll, där man haft särskilda möjligheter att vinna förtrogenhet arbets— med folkskolans arbete och med dess resultat, i första hand folkskolinspekt-ö- gräsliga rerna och mellanskolorna. Då i nu förevarande hänseende meningarna inom ' dessa båda grupper icke äro fullt snmstämmande, synes på förhand böra erinras om att uttalanden från dessa båda håll som utgångspunkter för objektivt be- dömande till sitt värde böra vidkännas en viss begränsning.
Med avseende å mellanskolorna har sålunda skolöverstyrelsens majoritet er— inrat om. att det är en från olika skolarter känd företeelse, att »lärare, som mottaga lärjungar från en annan skola eller klass, äro benägna att finna bri— ster hos dessa». Förefintligheten av en sådan tendens kan icke förnekas; den kan verifieras både från den högre skolans inre erfarenhetsvärld och från för- hållandet mellan högskolor och läroverk. Men om tendensens förefintlighet å
3—253165
ena sidan manar till försiktighet med hänsyn till en högre skolas generella om- döme över en underliggande skola, så, innebär detta å andra sidan givetvis icke, att? man kan bortse från de förhållanden, vilka som stöd för sådana omdömen an oras. Skolöverstyrelsens minoritet har ansett, att folkskolinspektörerna hava. en ganska god inblick i frågan. »i den mån dessa äga någon erfarenhet om andra skolformer än sina egna». Den begränsning, som därmed avses, är givetvis riktig i så måtto, som erfarenhet från en skola, vilken bygger på en annan, er— bjuder särskilda möjligheter att bedöma betydelsen av denna senares arbete just som underlag för en högre skolas arbete. Härifrån hava också flera folk- skolinspektörer utgått, då de, även där de för egen del uttalat en viss tvek- samhet, låtit sin mer eller mindre gynnsamma uppfattning av folkskolans bär- kraft uttryckligen bestämmas av mellanskolornas enligt deras föreställning gynnsamma erfarenheter. Å andra sidan bör emellertid folkskolinspektörernas omfattande kännedom om folkskolans arbete i och för sig giva deras uttalan- den värde även som material för den föreliggande frågans allsidiga bedömande.
Det stora flertalet av statens folkskolinspektörer har i stort sett uttalat sig gynnsamt om folkskolans förmåga att i hela sin utsträckning tjäna som grund- skola för den högre skolan, och detta är förhållandet även med flera av dem, som icke anslutit sig till skolkommissionens förslag. En del uttala sig mera obetingat gynnsamt, andra under förklaring, att folkskolan dock har sina sär- skilda brister, samt under uttryckt förhoppning, att folkskolan alltjämt skall förbättras. Ett par folkskolinspektörer, den ene med framhållande av att folk- skolan vore behäftad med många skröpligheter, anse, att det föreliggande pro- blemet borde begränsas till besvarande av den frågan, huruvida folkskolan kun- de till den högre skolan avlämna ett tillräckligt antal väl förberedda och studie- begåvade elever, och att, då enligt deras uppfattning denna fråga kunde jakande besvaras, folkskolans kompetens som grundskola därmed kunde anses vara. fast— ställd. Endast en och annan av statens inspektörer uttalar i mer bestämda ordalag sina tvivelsmål rörande folkskolans bärkraft.
Bland de kommunala folkskolinspektörerna äro meningarna rörande folk- skolans arbetsresultat mera delade än bland statens folkskolinspektörer; fler- talet anser bestämda brister härutinnan förefinnas.
Jämte folkskolinspektörerna torde folkskoleseminariernas lärarkårer på grund av sitt arbetes inriktning hava särskild kännedom om folkskolornas inre arbete. De två lärarkollegier vid seminarierna, vilka i princip uttalat sin anslutning till skolkommissionens förslag, uttala sig i det hela gynnsamt om folkskolans bärkraft men föreslå vissa förbättringar i dess organisation eller undervis— ningsplaner. Av de övriga lärarkollegierna påtala flera olikartade brister i folkskolans arbetsmöjligheter och undervisning, vilka vore ägnade att för- svåra dess arbete som grundskola..
Mellanskolornas lärarkollegier ställa sig i mycket stor utsträckning över- vägande kritiska till folkskolans duglighet som grundskola. Det sammanfat- tande omdömet har ganska ofta den läggningen, att till följd av brister i folk- skolans förberedelse mellanskolan kan nå tillfredsställande resultat endast ge- nom skadlig forcering av arbetet. Även av det mindretal kollegier, vilka i prin- cip anslutit sig till skolkommissionens förslag, uttala sig flera endast mer eller mindre villkorligt om folkskolans lämplighet som grundskola eller påyrka mer eller mindre omfattande förbättringar i dess organisation och arbetssätt. En—
dast ett ringa antal kollegier uttala sig mer bestämt i för folkskolan gynn— sam riktning.
Med avseende ä vissa från mellanskolornas lärarkollegier framkomna ut- talanden synes emellertid kunna. ifrågasättas, huruvida de icke i någon mån bestämts av mer tillfälliga förhållanden och huruvida de sålunda utan vidare kunna tagas till utgångspunkt för avgörande omdömen i det av skolkom- missionens förslag aktualiserade skolorganisatoriska sammanhanget. Skol- överstyrelsens majoritet har velat finna särskilda anledningar till mellan— skolornas missnöje däri, att de fått utföra sitt arbete under i viss mån ogynn- samma förhållanden och på den grund varit särskilt känsliga för möjliga brist— fälligheter i lärjungarnas förutbildning. Delvis torde också dylika förhållan— den, vilka längre fram komma att närmare belysas, härvidlag kunnat spela in. Skolöverstyrelsens majoritet erinrar särskilt om det förhållandet, att vid vissa mellanskolor ett större eller mindre antal lärjungar, vanligen efter före- gående extraläsning, redan från folkskolans femte klass bruka intagas. Från flera mellanskolor betygas emellertid, att sådana lärjungar, därest de äro studiebegåvade, i lika grad som de övriga lärjungarna kunna tillgodogöra sig undervisningen —— något som givetvis ej utesluter, att en del sådana elever kunna hava bidragit till mellanskolornas särskilda svårigheter att nå till- fredsställande arbetsresultat. Större anledning synes förefinnas för an- tagandet, att den omständigheten, att i det hela skäliga inträdesfordringar icke upprätthållits. ådragit en del mellanskolor vissa. svårigheter, som frestat till generaliserande ofördelaktiga omdömen om folkskolan. När man exempelvis av den i skolkommissionens handlingar återgivna särskilda redogörelsen för mellanskolorna finner, att vid över ett 20-tal mellanskolor samtliga från folk- skolorna godkända inträdessökande ett visst är intagits, synes anledning föreligga att antaga, att inträdesfordringarna varit allt för lindriga. I en del fall kunna emellertid — och detta bör bemärkas de låga inträdesfor- dringarna just vittna om ett mer eller mindre bristfälligt arbetsresultat hos ortens folkskolor. Sammanhanget antyder styrelsen för en mellanskola (Ljungby). då densamma. som ett möjligt botemedel mot mellanskolans svårig- heter framkastar möjligheten, att inträdesfordringarna kunde skärpas, men härtill knyter frågan. hur många. då, komme att intagas, samt tillfogar en nu- tydan, att redan nu frånföräldrar och folkskollärare klagats över att fordrin— garna äro för stränga. Over huvud faller det sig mycket svårt att erhålla en bestämd uppfattning om i vilken utsträckning här antydda särskilda förhållan- den kunna hava influerat på mellanskolekollegiernas omdömen. Uppenbart är emellertid, att i det hela särskilt avseende bör fästas vid dessa omdömen.
Ett. närmare ingående på de praktiska erfarenheter, vilka åberopas som skäl för framkomna tvivelsmål rörande folkskolans bärkraft, torde möjliggöra ett fastare och mer konkret grepp på förevarande problem.
_I första hand framhållas vissa särskilda svårigheter, vilka nära samman- hänga med folkskolans uppgift att sörja för den obligatoriska skolpliktens full- görande. Folkskolan skall sörja för »den allmänna barnundervisningen i riket» och får på den grund, framhållcs det, ett mycket blandat lärjungema- terial. Folkskolan måste som lärjungar mottaga alla skolpliktiga barn, som över huvud. äro lämpade för ordnad skolundervisning. Folkskolan har vidare en förklarhg benägenhet att vid avgörande om kvarsittning ej förfara med samma stränghet som den högre skolan, då ju folkskolan har svårt att i större utsträckning kvarhålla lärjungarna efter skolålderns slut och har intresse av att de lärjungar, som vid den tiden lämna skolan, fått sin folkskolebildning avslutad. Härav måste följa, att lärjungarna i en folkskoleklass förete vida
Det ojämna lär-j unge- materialet.
Osäkerhet i folkskolans
kunskaps— resultat.
större skiljaktigheter i avseende å studiebegåvning och mognad än lärjungarna i en läroverksklass. Och härav följer i sin tur, att därest läraren sin plikt likmätigt i behörig grad har omsorg även om de mindre begåvade i folkskole- klassen, undervisningsarbetet och tillägnandet av nya insikter komma att fort— skrida i ett långsammare tempo än i den högre skolan med dess mer utvalda lärjungematerial. Ett ogynnsamt inflytande på arbetstakten i folkskolan ut- öva ytterligare ett par omständigheter, vilka särskilt försvåra ett skolans ar- bete kompletterande och stödjande hemarbete med läxläsning och andra hem- uppgifter. Många fattigare hem äro sådana, att de på grund av trångbodd- het knappast erbjuda möjligheter för ett sådant hemarbete, och många lär- jungars förvärvsarbete utanför skoltiden och arbete för hemmet lägga härför ytterligare hinder i vägen.
Dessa erinringar, vilkai skilda nyanser framkomma i uttalanden från måls- män både för folkskolan och för den högre skolan, motsvaras otvivelaktigt av påtagliga realiteter. I detta sammanhang torde dock böra erinras om att vissa av dessa faktorer icke i vårt land göra sig gällande med tillnärmelsevis samma styrka som på åtskilliga håll i de stora kulturländerna. I vårt land existerar knappast ett proletariat i kontinental mening. Härav följer, att hemförhål- landena icke i så stor utsträckning äro ogynnsamma för barnens studiearbete, liksom att säkerligen ej heller miljöförhållandena i vårt land i allmänhet utöva det hämmande inflytande på barnens andliga utveckling, som exempelvis en- ligt gjorda ma ssundersökningar visat sig vara fallet i kontinentala storstäder. Ej heller torde skolbarnens förvärvsarbete i vårt land spela den roll som på. åtskilliga håll utomlands. Några mer omfattande undersökningar över dessa förhållanden hava visserligen icke för vårt land gjorts. Emellertid förtjänar att omnämnas, att en undersökning rörande folkskolebarns förvärvsarbetei Stockholm, som för några år sedan gjordes, bland annat ådagalagt, att sådant förvärvsarbete där hade mindre omfattning, än vad en några år tidigare i Oslo gjord undersökning för denna stad gav vid handen. Vidare må erinras om att de berörda hämmande faktorerna, särskilt i den mån de hava samband med befolkningens standard, på olika orter och _ i de större städerna —— inom' olika stadsdelar göra sig gällande med mycket olika styrka. På en del orter är befolkningen mer homogen, på andra mer differentierad, på en del orter i stort sett mer välbärgad, på andra orter mindre. Det torde förhålla sig så, att folkskolan på olika orter arbetar med miljöförutsättningar, vilkas hämmande inverkan i rätt olika grad gör sig gällande, liksom även, att folkskolan å en hel del orter arbetar under i berörda hänseenden jämförelsevis gynnsamma förutsättningar.
Emellertid är otvivelaktigt folkskolans långsammare arbetstakt en faktor, varmed måste räknas, när det gäller folkskolans möjligheter som grundskola. Denna faktor verkar ogynnsamt på mer än ett sätt. Särskilt brukar framhål— las, hurusom i folkskolans högre klasser, där med hänsyn till barnens utveck- lingsståndpunkt skolarbetet bör kunna bedrivas mer intensivt, de bättre be- gåvade lärjungarna icke kunna i sina studier fortskrida. så raskt, som deras studiemöjligheter berättiga till. Och från flera håll påtalas svårigheten för lärjungarna att efter 6—årig skolgång i folkskola med dess invanda långsam— mare arbetstakt på en gång tillägna sig mellanskolans mer forcerade tempo.
Mot folkskolans arbetsresultat anmärkes från skilda håll, att lärjungarna visa sig ej innehava de kunskaper, som enligt undervisningsplanen borde hava meddelats, att kunskaperna äro vaga och oenhetliga, att lärjungarna hava >>hun1» om litet av varje men icke kunna någonting ordentligt. Som en svag— het hos den nuvarande folkskolan har, säger en folkskolinspektör (E. Björk- man), »med fullt fog påvisats, att de kunskaper, lärjungarna där inhämtat,
alltför ofta äro mer eller mindre ytliga, att de sakna tillbörlig stadga». »Den fasta grund», säges från en mellanskola (Ronneby), »som vid detta ålders- stadium bör vara lagd för de elever, som skola fortsätta. sina teoretiska studier, saknas i hög grad.» I synnerhet riktas anmärkningarna mot resultaten i mo- dersmålet och räkning, de två ämnen, i vilka den högre skolan i särskild grad bygger sitt arbete på inhämtade folkskolekurser. I fråga om modersmålet framhålles från mellanskolor särskilt den bristande grammatiska insikten: »Den grammatiska terminologien är oenhetlig och olämplig, och de grammatiska be- greppen ofta ytterst vaga» (Ljusdal). Elever från folkskolan hava endast i undantagsfall nödiga insikter i grammatik (Tidaholm). På enstaka håll riktas även anmärkningar mot insikterna i rättskrivning och mot lärjungarnas brist— fälliga ordförråd.
I detta sammanhang torde böra ses den av skolkommissionen framförda an- märkningen, att mellanskolorna hittills i allt för ringa utsträckning tillgodo— gjort sig de i folkskolorna inhämtade kunskaperna. Denna anmärkning kan i vissa fall vara berättigad. I andra fall åter torde det anmärkta förhållandet hava sin förklaring justi bristfälligheterna i folkskolans förutbildning. Från en mellanskola (Ljusdal) framhålles detta sammanhang uttryckligen. I den mån, förklarar skolans kollegium, denna anmärkning är riktig, »torde den kunna förklaras ur mellanskolornas erfarenhet av den ofta ringa bärigheten hos dessa kunskapsmoment». Från flera mellanskolor omvittnas uttryckligen behovet. att gripa ned i folkskolekurserna: man nödgas ofta, kanske alltför ofta börja på nytt, man måste reda upp begreppen från början.
Det torde vara av betydelse att framhålla, att liknande klagomål rörande otillförlitligheten av folkskolans arbetsresultat framförts även från målsmän för de praktiska ungdomsskolorna. Detta har bland annat föranlett skolöver— styrelsen att i en till skilda skolmyndigheter i december 1924 utsänd skri— velse, avseende att inskärpa betydelsen av planmässigt samarbete mellan olika skolformer, påpeka, att »i fråga om den grund av kunskaper och färdig- heter, som den mottagande skolan skulle ha rätt att förutsätta hos sina elever, förefinnas mångenstädes betänkliga brister». »Följden härav blir», fortsätter skolöverstyrelsen, »att man här och där inom fortsättningsskolan får syssla med de mera elementära grunderna för läsning, skrivning och räkning i stället för med de förstånds- och karaktärsutvec-klande kursmoment, som äro avsedda för denna skolart. Och det inträffar ej sällan, att man även i lärlingsskolor måste ägna mycken tid åt samma elementära övningar till förfång för de inom denna skolart väsentliga kursmomenten.»
Från skilda håll har övervägts, huruvida folkskolans nya undervisnings— Folkskolans plan, 1 den man som den blir förverkligad, kan förväntas verksamt avhjälpa nya undervis- de brister. som ansetts vidlåda folkskolans arbete, samt stärka dess bärkraft som grundskola. I denna punkt gå meningarna i sär. Skolkommissionen vän- tar Sig goda verkningar. Den hoppas, att den nya undervisningsplanen skall giva >>1mpulser och vägledning» för en ändamålsenlig anordning av folkskolans arbete, varav förväntas goda. resultat med hänsyn till folkskolans förutsätt- ningar att övertaga uppgiften som grundskola. Även skolöverstyrelsens ma- joritet uttalar i huvudsak en liknande uppfattning. I stort sett måste det erkännas, säger majoriteten, »att den nya undervisningsplanen är ägnad att befrämja folkskolans undervisning i fråga om både lämpligt innehållsurval och goda arbetsmetoder. Den syftar till en undervisning. som' är avpassad efter barnanaturens mottaglighet och behov och som tager barnens självverk- samhet i anspråk. En sådan undervisning är säkerligen också bäst ägnad att förbereda lärjungarna för fortsatta studier.» Även från andra. håll göras lik— nande uttalanden. Å andra sidan framkonnna mer eller mindre kritiska eller
ningsplan.
Allmänna synpunkter angående folkskolans undervisning och arbets— resultat.
tveksamma. uttalanden. Då mellanskolorna vid tiden för yttrandenas avgi— vande icke kunnat. praktiskt erfara den nya undervisningsplanens verkningar-, hava de i allmänhet saknat anledning att uttala sig rörande densamma. Från folkskoleseminarier uttalas däremot mer eller mindre bestämda tvivelsmål. Majoriteten inom lärarkollegiet vid Lunds seminarium anser, att ävenaden ivrigaste talesman för bottenskoleidén måste erkänna., att åtskilligt i folksko— lans kursplaner kräver en omläggning, om skolan skall bliva skickad för en ny och för densamma egentligen främmande uppgift. Och lärarkollegiet vid Växjö seminarium betonar visserligen, att den nya. undervisningsplanen innebär ett stort framsteg med hänsyn till folkskolans uppgift att bereda för praktisk verk- samhet, men framhåller. att det är en annan fråga., om densamma bättre än tidigare undervisningsplan är ägnad att förbereda teoretiska studier. Kollegiet anser det vara. för tidigt att uttala sig om huruvida 1919 års undervisnings— plan kommer att göra G-årig folkskola bättre skickad att bliva grund för högre teoretiska skolformer. Även Lunds universitets filosofiska fakultet anser, med framhållande av att. den nya undervisningsplanen innebär en förskjutning från det formala. till det reala, att man bör avvakta. en längre tids erfarenhet.
Med avseende å de framställda erinringarna rörande folkskolans arbetsresul- tat, i ”den mån dessa resultat hava samband med tillämpade undervisningspla- ner och metoder, vilja de sakkunniga i detta sammanhang framhålla, att. det för ett rättvist bedömande av dessa. erinringars räckvidd bör beaktas, att åt— skilligt i dem äger motsvarighet i den kritik, som under de senare åren kommit till synes rörande även den högre skolans arbetsmetoder och resultat. Även i fråga om den högre skolan hava anmärkningar riktats mot vaga och osäkra kunskapsresultat, mot det alltför rika och alltför litet smälta stoffet, .mot den bristande förmågan av koncentration på det väsentliga. I viss mån är alltså här fråga. om svagheter. som ingalunda äro för folkskolan specifika utan som uppenbarligen sammanhänga med tendenser, vilka tillhöra tiden, eller svårig— heter, vilka äro utmärkande för den moderna skolan över huvud. Å andra. sidan synes det vara uppenbart, att, även om de framställda anmärkningarna i fråga om den moderna skolan över huvud beröra. svagheter och brister, Vilka om möj- ligt böra avlägsnas. de i fråga om folkskolan böra. alldeles särskilt beaktas. Detta sakförhållande betyder ingalunda, att folkskolan i sin art sämre fyllt sin uppgift än övriga skolformer. Men det torde bland annat sammanhänga därmed, att för folkskolan, med dess uppgift att meddela elementär medborger- lig allmänbildning åt lärjungar med jämförelsevis ringa åldersmognad, det föreligger ett på visst sätt särskilt svårlöst problem att under fyllande av den- na allt vidare fattade allmänt bildande uppgift tillgodose kraven på. nödig fasthet. i kunskaperna och säkerhet i de mera elementära färdigheterna. Det torde därjämte vara naturligt, att hithörande pedagogiska problem skola för folkskolan inställa sig med en särskild styrka i ett utvecklingsskede, då denna skolform, från att utan rigorös examenskontroll i relativt oberoende av andra skolformer hava sökt fylla sin uppgift som en folkets elementära medborgar— skola, ställes inför möjligheten att i allt större utsträckning inordnas i ett skol- organisatoriskt sammanhang som' med nödvändighet måste ställa nya och i vissa. punkter mer preciserade krav på folkskolans prestationsförmåga.
2. Förbättrande av folkskolans arbetsresultat. Den givna. överblicken över diskussionen om folkskolans bärkraft samt de sakkunnigas därtill knutna kortfattade kommentarer torde giva en föreställ- ning om mångfalden av de folkskolefrågor, som debatten kring skolkommis-
sionens förslag rullat upp. Detta intryck förstärkes ytterligare genom alla de förslag, som i avgivna yttranden framställts i syfte att förbättra folkskolans arbetsresultat och stärka hennes ställning som grundskola, förslag, som 1 stor omfattning framkommit även från myndigheter och korporationer, vilka prin- cipiellt ansluta sig till den 6-åriga grundskolans program. Det aktuella en- het-sskoleproblemet har i hög grad riktat uppmärksamheten på folkskolan och hennes särskilda problem. _
De frågor, som här möta, äro emellertid av den omfattning och bärvrdd, att de sakkunniga i det följande måste begränsa uppgiften till att i anslutning till den förda diskussionen söka i korthet angiva deras betydelse samt antyda några i allmänna riktlinjer för arbetet på deras lösning. allt med särskild hänsyn tagen till folkskolans vidgade betydelse som grundskola och till det därmed nära sammanhängande behovet att höja folkskolans arbetsresultat.
F örberedelsevis torde böra något beröras de allmänna anspråk, som böra" De allmän— t ställas på folkskolan som grundskola särskilt med hänsyn till möjligheten för kna ”tal"” .. - .. _ - _o _ - o - . .. .. en afolk— lärjungar aven av mera vanlig begav ningstj 1) att erhalla tillfredsställande for- sko an som beredelsc för inträde i den högre skolan. grundskola. Skolöverstyrelsens majoritet betonar, att man rimligtvis icke av folkskolan kunde begära. att. alla de barn, som med avgångsbetyg lämnat folkskolan, där— med skulle vara skickade att inträda. i en på folkskolan byggd realskola. Den högre skolan krävde vissa studieförutsättningar hos sina lärjungar, och på grund av lärjungematerialets beskaffenhet kunde man icke i folkskolan under— känna alla, som icke äro studiebegåvade. Man måste även där utgå ifrån att » de underkända utgjorde undantag. Riktigheten av denna ståndpunkt torde » knappast kunna ifrågasättas, och en konsekvens av densamma är, att, såsom ' de sakkunniga. senare skola närmare beröra, inträdesprövning i regel måste på- fordras som villkor för intagning i den högre skolan. Å andra sidan synes man ställa kraven på folkskolans bärkraft som grundskola alldeles för lågt, om man, i likhet med ett par folkskolinspektörer, inskränker problemet därtill, huruvida folkskolan kan till den högre skolan avlämna ett tillräckligt antal väl förberedda studiebegåvade lärjungar. Om därmed avses — vilket synes vara den närmast liggande tolkningen —— att folkskolan i det hela i sin sjätte klass år efter år inrymde ett tillräckligt antal elever. lämpade och beredda för studier i den högre skolan, då bleve problemet mycket enkelt. Men ser man för— hållandena sådana de i verkligheten gestalta sig, kan man vid frågans be— dömande icke gå ut ifrån en så formulerad förutsättning. Många lärjungar, vilka, ej minst tack vare sin studiebegåvning, lämna folkskolan väl förberedda för fortsatta högre studier, komma av skilda orsaker —— särskilt för många av landsbygdens barn komma här ekonomiska orsaker i betraktande — aldrig att söka. inträde i högre skola. A andra sidan måste räknas därmed, att en hel del mera medelmåttigt begåvade barn, särskilt å läroverksorterna, önska genomgå åtminstone realskolan. Och även om de nuvarande fordringarna för inträde i realskola ooh mellanskola på en del håll kunna. och böra något till- stramas, så böra fordringarna. här icke spännas särdeles högt. Realskolan är ingen skola uteslutande för intellektuellt starkt begåvade. Den är en skola för meddelande av allmän medborgerlig bildning utöver folkskolans bildnings- nivå och avser, också den, att i viss utsträckning meddela utbildning, som kan vara till nytta även vid utövande av samhälleliga värv med mera praktisk in- riktning. Skulle folkskolan genom att ställa kraven på sina arbetsresultat för lågt icke taga tillbörlig hänsyn till dessa omständigheter, med vilka. både real- och mellanskolor för närvarande i stort sett räkna och måste räkna, då komme antagligen situationen allt efter förhållandena på olika orter att utveckla sig efter endera av dessa båda linjer: antingen tvingades realskolan att släppa
Effektiv led- ning och kontroll av folkskolans arbete.
Pedagogisk ledning.
Effektiv avgångs- prövning.
efter på skäliga intradesfordringar och intaga en hel del genom folkskolan otillfredsställande förberedda lärjungar med påföljd, att realskolan komme att arbeta under stora svårigheter på grund av bristfälligt förberett lärjunge— material, eller uppehölle realskolan fullt ut de föreskrivna inträdesfordringarna med påföljd, att en del lärjungar komme att anlita privata förberedelseskolor eller förberedelsekurser. I det förra fallet bleve realskolan lidande, i det senare fallet riskerades folkskolans effektivitet såsom grundskola. Vad nu är sagt innebär givetvis icke, att man rimligen av folkskolan kan begära, att den- samma skall kunna tillfredsställande förbereda även sådana för studier min- dre bekväma lärjungar, vilka föräldrarna utan avseende å deras anlagsriktning önska bereda för inträde i realskola. Att föräldrar i sådana fall måste anlita privat förberedelse, synes ej rimligen kunna läggas folkskolan till last.
Enligt de sakkunnigas uppfattning synes alltså kravet på folkskolan som grundskola böra innebära. att även lärjungar med mera medelmåttig studie- begåvning kunna genom densamma erhålla tillfredsställande förberedelse för inträde i den högre skolan, låt vara att dessa elevers studiebegåvning måste förutsättas ligga ett stycke över den nivå, som bildar förutsättningen för er- hållande inom rimlig tid av avgångsbetyg från folkskola.
De uppslag, vilka från skilda håll framkommit med syfte att stärka folk- skolans prestationsförmåga, särskilt som grundskola, kunna sägas i stort sett avse dels frågor av företrädesvis organisatorisk natur, dels frågor av mer ome- delbart pedagogisk natur, berörande folkskolans undervisningsplan och dess metodiska tillämpning. De sakkunniga skola här nedan antyda de viktigare synpunkter, som under den förda diskussionen framförts.
Från flera håll påyrkas möjliggörande av mera effektiv pedagogisk ledning och kontroll av folkskolans arbete.
Med avseende å folkskolans pedagogiska ledning vilja de sakkunniga erinra om den starka utveckling av folkskolinspektionen, såväl den statliga som den kommunala, vilken under senare år ägt rum. Vad särskilt folkskolans peda- gogiska ledning i kommunerna vidkommer, har antalet av sådana kommuner, vilka upprättat inspektörs- eller överlärartjänster med pedagogisk inspektions- skyldighet, under de senaste åren starkt ökats. Denna utveckling skulle utan tvivel ytterligare befrämjas. därest i enlighet med skolöverstyrelsens vid flera tillfällen gjorda framställning särskilt statsbidrag utginge till kommunala folk- skolinspektörer eller överlärare. Ett viktigt önskemål med avseende å den genom förenämnda tjänstemän utövade pedagogiska ledningen av folkskolans arbete är, att det genom beredande av tillräckliga expensmedel eller genom in- rättande av särskilda administrativa tjänster sörjes för att inspektörer och överlärare i behövlig utsträckning sättas i tillfälle att ägna tid och intresse åt sina pedagogiska uppgifter, vilka enligt de sakkunnigas mening mindre borde avse sedvanlig inspektionskontroll än åvägabringande under samverkan med lärarna av en mer planmässig och målmedveten inriktning av skolans ar- bete. Det ligger i öppen dag, att. folkskolans vidgade uppgift som grund- skola med skolarbetets därav nödvändiggjorda stramare inställande på bestäm— da resultat i särskild grad påkallar en sålunda inriktad pedagogisk ledning.
Med hänsyn till önskvärdheten av starkare kontroll över folkskolans arbets— resultat har en av statens folkskolinspektörer (E. Björkman) särskilt riktat uppmärksamheten på den i folkskolestadgan föreskrivna avgångsprövningen. Han anser, att det med fullt fog anmärkts, att folkskolelärjungarnas kunska- per äro ytliga Och sakna tillbörlig stadga, samt fortsätter: »Att en ändring härutinnan är av nöden, låter sig ej förnekas. Säkerligen skulle en sådan i avsevärd grad komma till stånd, om en mera verksam kontroll utövades i fråga
om det av lärjungarna inhämtade kunskapsmåttet, innan de erhålla tillstånd att avgå från folkskolan. Utan att på något sätt vilja ifrågasätta, att av— gångsexamen från folkskolan skulle förvandlas till en examen rigorosum, nå- got som skulle medföra skadlig forcering av skolarbetet åtminstone i högsta klassen, anser jag. att en examen, som anordnas icke blott pro forma, utan där de avgående lärjungarnas kunskapsmått verkligen göres till föremål för undersökning, är av behovet påkallad ej blott i landsbygdsfolkskolor av såväl bättre som svagare form utan i vissa fall även i städernas folkskolor.» Aven om avgångsprövningen inom en del skoldistrikt otvivelaktigt är ganska effek- tiv som kontroll på att vid avgången från folkskolorna de stadgade kunska— perna och färdigheterna särskilt i de viktigare ämnena äro förefintliga, så torde densamma dock på många håll mer eller mindre hava karaktären av allenast en skäligen betydelselös ceremoni, bl. a. på grund av förläggandet till skolor— nas sedvanliga årsexamina. Det skulle, framför allt för åstadkommande av större jämnhet i folkskolornas arbetsresultat, icke sakna betydelse, om avgångs- prövningen genom lämpliga anordningar mera allmänt finge den innebörd, som gällande bestämmelser otvivelaktigt avse, därvid dock borde noga beaktas, att den nära anslötes till en i pedagogiskt hänseende rationellt ordnad undervisning och följaktligen icke på ett skadligt sätt återverkade på skolarbetet.
Från flera kollegier vid mellanskolor har anmärkts, att kontrollen av ar- betsresultaten vid flyttning från klass till klass i folkskolan icke i önskvärd utsträckning upprätthålles och i varje fall lider av brist på stadga och konse- kvens. Aven i detta hänseende kunna — liksom beträffande villkor för av- gång från folkskolan — på förut anförda skäl fordringarna i folkskolan icke upprätthållas med samma skärpa som exempelvis i läroverken. Å andra sidan är fara värt, att just på grund av de antydda stora svårigheterna man här, som i fråga om avgångsprövningarna, frestats att släppa efter på ford- ringarna mer, än vad dessa svårigheter i och för sig betinga. Och det bör be— märkas, att då den sexåriga folkskolan är ett år kortare än den normala skol- pliktstiden, kvarsittning i en klass kan tillgripas, utan att därmed förhindras avgång med avslutad folkskolekurs i 14-årsåldern. Ehuru de sakkunniga fullt förstå och behjärta de stora svårigheter, som här möta, synes dock folk- skolans vidgade betydelse som grundskola kräva, att jämväl i denna punkt en jämnare praxis i riktning mot upprätthållande av rimliga och väl avvägda fordringar som villkor för flyttning så småningom utformas.
De svårigheter, som möta vid strävandena att upprätthålla bestämda ford-
Kontrou på. arbetsresul- taten vid flyttning till högre klass.
Särskild
ringar inom folkskolan, sammanhänga givetvis nära med lärjungematerialets unqemsmng ojämna beskaffenhet och den ogynnsamma inverkan på arbetsintensiteten, som bl därav blir en följd. Aven i detta hänseende kunna emellertid organisatoriska åtgärder mildra olägenheterna. Skolkommissionen erinrar om strävandena att till särskilda klasser avskilja efterblivna barn och förväntar gynnsamma re— sultat av desamma. Och skolöverstyrelsens majoritet uttalar den förhopp- ningen, att åtgärder i detta hänseende måtte bliva allmännare, än vad för närvarande är fallet. Även i andra avgivna yttranden beröres denna fråga. Skolkommissionen nämner särskilt den typ av klasser för efterblivna barn, som kallas hjälpklasser och vilka närmast äro avsedda för sådana barn, som stå på gränsen mellan de normala och de bildbara sinnesslöa. Sådana hjälp- klasser äro numera organiserade i ett stort antal svenska städer och medföra otvivelaktigt en betydande lättnad i arbetet inom normalklasserna. Där hjälp- klasserna äro mest ändamålsenligt organiserade, omfatta de emellertid icke mer än c:a 1 1/2 a 2 % av samtliga barn på respektive åldersstadier, och det är
for efter— ivna bam.
Begräns— ning av lärjunge— antalet ?? klassavdel- ningarna.
Tillämp— ning av ämneslärar- system.
därför uppenbart, att trots deras inrättande de vanliga folkskoleklassernas lär- jungematerial alltjämt måste bliva i begåvningshänseende mycket ojämnt. Un— der de senaste decennierna hava därför här Och var, i synnerhet i en del större städer, särskilda klassavdelningar organiserats även för sådana barn, vilka., utan att kunna räknas till hjälpklassbarnens kategori, dock hava svårt att tillgodo— göra sig undervisningen i vanliga folkskoleklasser och därför under vanliga förhållanden nödgas bli 'a kvarsittare en eller två gånger under passagen ge- nom folkskolan. Sådana klasser utgöra en karakteristisk beståndsdel i den typ av differentierat folkskolesystem, som vanligen kallas Mannheimer— systemct, efter den tyska stad. där detsamma sedan år 1899 småningom fått sin mest utvecklade organisation. Dessa klasser benämnas i Tyskland vanligen Fördcrklassen och hos oss svag/klasser eller vanligare — B— klasser samt inrymma på olika håll, allt efter de något varierande principerna för utgallring av elever, omkring 7 till 15 % av det totala antalet lärjungar. Systemet med sådana B-klasser är emellertid inom skolvärlden rätt. omtvistat. De principiella meningsmotsättningarna rörande detsamma äro betydande, och även de praktiska erfarenheterna på skilda håll. där systemet tillämpats, synas i viss mån divergera. De sakkunniga kunna. icke närmare beröra dessa me- ningsskiljaktigheter. Emellertid torde här böra omnämnas. att systemet för närvarande antingen försöksvis i större eller mindre utsträckning eller ock fullständigt tillämpas i några större svenska, städer (Stockholm, Göteborg, Malmö. Hälsingborg, Västerås. Södertälje) samt att erfarenheterna av det— samma är dessa orter hittills. enligt vad de sakkunniga inhämtat, tyckas vara i övervägande grad gynnsamma. Det synes ur synpunkten av folkskolans effek— tivitet som grundskola angeläget att med uppmärksamhet följa dessa försök.
Ännu en utväg erbjuder sig att underlätta och stödja. folkskolans arbete, enkannerligen med hänsyn till de efterblivna lärjungarna, nämligen anordnande av särskild undervisning en eller annan veckotimme vid sidan av den vanliga klassundervisningen för sådana lärjungar. vilka i vissa ämnen hava svårt att följa med i klassarbetet. Även denna metod har i viss utsträckning vunnit tillämpning både utomlands och här i Sverige, exempelvis i Stockholm och Göteborg. Den torde i folkskolan kunna göra! god tjänst särskilt å små— skolestadiet. när det gäller att hjälpa till rätta lärjungar, vilka icke äro konstitutivt efterblivna utan på grund av ogynnsamma miljöförhållanden kommit efter i sin andliga. utveckling. A mindre orter. där på grund av lägre barnantal klasser för efterblivna barn icke kunna upprättas, kan sådan hjälp— undervisning givetvis få en särskild betydelse. Aven denna möjlighet att i folkskolans undervisning i viss mån komma till rätta med det ojämna lärjunge— materialet synes alltså böra uppmärksammas.
Slutligen må i detta sammanhang som ett viktigt önskemål framhållas, att med hänsyn till den mer individuella behandling, som kräves för behörigt till— godoseende av både de bättre och de sämre begåvade lärjungarna-s särskilda behov, lärjungeantalet i folkskoleklasserna i skälig mån begränsas.
Även lärarfrågan har i vissa utlåtanden berörts. Särskilt har frågan om klasslärarsystemet och dess samband med undervisningens effektivitet bragts på. tal. Införandet i större eller mindre utsträckning av ämneslärarsystem före- trädesvis i folkskolans högre klasser förordas sålunda i utlåtanden både från mellanskolor och från folkskolinspektörer, särskilt statens, ävensom från ett och annat folkskoleseminarium (t. ex. Göteborg). Skolöverstyrelseus majori—
tet antyder, att det nu vanligen tillämpade klasslärarsystemet lider av bestäm- da brister men ifrågasätter icke uttryckligen ändring.
Det inom folkskolan för närvarande i regel tillämpade klasslärarsystemet med en lärare undervisande i alla ämnen, åtminstone alla s. k. läsämnen, inom en avdelning är historiskt framvuxet och är i stor utsträckning ofrånkom- ligt. Detsamma erbjuder emellertid den olägenheten. att det pålägger läraren en dryg börda med lektionsberedelse och genonmrbetande av metodiken i ett flertal ämnen. Därest vid tillämpning i lämplig utsträckning av ämneslärar- system läraren finge samla sitt undervisningsarbete på. ett mindre antal äm- nen, för vilka han företrädesvis hade fallenhet och intresse, bleve lektions— beredelsen för honom mindre arbetsam, och på samma gång komme utan tvivel undervisningen i de särskilda ämnena att därav skörda vinst. Att tillämpning i Viss utsräckning av ämneslärarsystem, särskilt i folkskolans högsta klasser, skulle i flera hänseenden främja folkskolans arbete som grundläggande för den högre undervisningen, synes vara ganska påtagligt. Emellertid bör vid denna frågas övervägande hänsyn tagas till andra. berättigade intressen, och problemet är till följd därav i hög grad svårlöst. A ena sidan kan till förmån för ett genomfört klasslärarsystem anföras, att det i hög grad underlättar en enhetlig ledning av klassens arbete. vilken både med hänsyn till samspelet mellan olika ämnen och med hänsyn till arbetets konsekventa metodiska rikt- ning är av stor betydelse, varjämte detta system i uppfostringshänseende banar väg för ett personligt förhållande mellan lärare och lärjungar, vilket i särskild grad just i folkskolan kan, om läraren är fullt medveten om _sitt an- svar som uppfostrare, för de unga bliva till den största välsignelse. A andra sidan bör även beaktas, att det är i uppfostringshänseende i och för sig bety— delsefullt, att lärjungarna under sin skoltid möta flera lärarpersonligheter och av dem taga intryck. Och härvid bör ej minst hänsyn tagas därtill, att klass— läraren icke alltid kan hava förutsättningar att med samma grad av förståelse komma alla klassens lärjungar till mötes och uppfatta deras skilda kynnen, varför ett ensidigt klasslärarsystem lätt förer med sig _ och detta även om läraren beflitar sig om all nödig opartiskhet _— att en del lärjungar icke kom- ma fullt till sin rätt. vilket för hela deras persenlighetsutveckling kan med- föra betydande nackdelar.
Uppenbarligen är det i denna punkt svårt att. rätt avväga fördelar och olä- genheter ur folkskolans synpunkt. I varje fall synas emellertid inga dogma— tiska hänsyn till folkskolans traditionellt tillämpade klasslära rsystem höra av- hålla från ett försiktigt tillämpande i folkskolans högsta klasser av ämnes— lärarsystem, där förutsättningar härför finnas, dock så. att varje klass får en lärare som klassföreståndare med undervisning det övervägande antalet timmar.
I enstaka utlåtanden ifrågasättes även förbättrad folkskollärarutbildning, och förslag hava framställts, som åsyfta en i ett eller annat hänseende ändrad organisation av seminarierna. Med avseende & dessa förslag anse sig de sak- kunniga böra ge uttryck åt den uppfattningen. att det ännu torde vara för tidigt att taga ställning till frågan om semin-arieutbildningens organisatoriska stärkande, då den nuvarande seminarieorganisationen ännu icke kan sägas hava uttömt sina möjligheter eller helt kunnat visa. vad den. effektivt utnyttjad, kan prestera. Ej minst med hänsyn till folkskolans uppgift som grundskola torde större uppmärksamhet, än vad under senare år synes varit fallet. från seminariernas sida böra ägnas åt de 5. k. lägre skolformernas särskilda metodiska problem. Den livliga diskussion. som på senare tider i fack- pressen ägnats åt B-formernas arbetsteknik. tyder på, att på förevarande om-
Förbättring av lärarut— bildningen.
råde ännu mycket återstår att metodiskt genomarbeta och med stöd av en plan— mässig lärarutbildning i praktiskt skolarbete förverkliga.
Viktigt är, att folkskoleseminariernas lärarutbildning kompletteras med ett allt mer vidgat arbete för folkskollärarnas fortbildning. De fortbildnings— kurser, vilka ända till de senaste åren varit anordnade, synas. när statsfinan- siella hänsyn medgiva deras återupptagande, böra få i viss mån vidgade upp- gifter. Hittills hava dessa kurser i allmänhet haft till uppgift att utfylla seminarieutbildningen på vissa särskilda punkter, där densamma varit ofull- ständig eller bristfällig. Starka skäl tala för att kurser jämväl anordnas, iilka inriktas på att vidare ntbygga seminarieutbildningen i sakligt och me— todiskt hänseende, även när det galler de ämnesområden, som bilda tyngd- punkten 1 denna utbildning. Kuiser med motsvarande syftning, t. ex. i mo- dersmålet, historia och geografi, hava varit anordnade för läroverkens lärare, och likartade kurser hava givetvis en betydelsefull uppgift att fylla, även när det gäller folkskollärarnas fortbildning.
De sakkunniga hava här ovan berört vissa åtgärder av organisatorisk art, som kunna vara. ägnade att öka effektiviteten av folkskolans arbete och där- med stärka hennes bärkraft som grundskola. Men om möjligt viktigare än sådana åtgärder är, att själva undervisningen i folkskolan genom kursernas anordning och arbetets metodiska inriktning är ägnad att lägga en god och solid grundval för undervisningen i den högre skolan. Såsom förut omnämnts hava mot folkskolans kursanordningar och undervisningsresultat från åtskil- liga håll riktats anmärkningar och erinringar, vilka hänvisa icke till yttre organisatoriska bristfälligheter av olika slag utan till beskaffenheten av själva den undervisning. som i folkskolan bedrives.
De" "Ja Förut är omnämnt, att från flera håll ifrågasatts, huruvida folkskolans nya
"%?äziién undervisningsplan kan anses taga erforderlig hänsyn till folkskolans uppgift
grund- som grundskola. Ett sådant ifrågasättande är så mycket naturligare, som skolan undervisningsplanen 1 det väsentliga utarbetats, innan bottenskolefrågan blivit en aktuell förgrundsfiåga. och, enligt vad skolöverstyrelsens majoritet om- nämne1, kursplanerna icke blivit uppgjorda med direkt hänsyn till folkskolans väntade framtida uppgift att i hela sin utsträckning tjäna som grundval för den högre skolan. Majoriteten förklarar, att det icke kunnat undvikas, att denna under visningsplan som i flera avseenden ville föra 1n a1betet på nya vägar, blivit behäftad med vissa brister. Den anser, att planen givetvis sedan mera stadgad erfarenhet om densamma vunnits, bör underkastas erforderlig revision och att därvid också, i den mån sådant med beaktande av folkskolans egentliga uppgift kan ske, tillbörlig hänsyn bör tagas till den ställning, folk- skolan kan hava erhållit som grundskola.
Men med själva undervisningsplanen och dess lämplighet ur grundskolesyn- punkt står givetvis i oskiljaktigt samband dess tillämpning genom de olika skoldistriktens särskilda undervisningsplaner, genom de antagna läroböckerna och den använda metodiken.
Här möta problem av den omfattning och räckvidd, att de icke gärna kunna mer ingående behandlas vid ett utredningsarbete som det förevarande. Det är så mycket mindre möjligt att i detta sammanhang närmare beröra desam- ma, som egentliga erfarenheter rörande den nya undervisningsplanens värde ur grundskolesynpunkt ännu knappast kunna föreligga. De närmaste årens arbete kan därför endast förbereda de antydda pioblemens tillfredsstäl— lande lösning. Ett sadant föiberedande arbete bör 1 första hand vara inriktat på en planmässig och väl genomtänkt tillämpning av undervisningsplanen i skoldistrikten och på ett samlande och klokt tillgodogörande av de erfarenhe-
ter, som i det praktiska skolarbetet göras. Och därvid böra erfarenheterna med hänsyn till folkskolans ställning som grundskola kunna. bliva särskilt Värdefulla i sådana skoldistrikt, där högre skola rcal- eller mellanskola — bygger på sexklassig grundskola.
Det vill synas, som om strävanden i antydda riktning skulle kunna främjas genom utarbetande av mer detaljerade arbetsplaner. Dylika planer skulle i de distrikt, där så befunnes lämpligt och påkallat, kunna utarbetas i samver- kan mellan skolledning och lärare och skulle utan att göra intrång på lärarens tillbörliga frihet kunna bliva honom till god ledning vid planläggande, sär- skilt i vissa ämnen, av arbetet i anslutning till de antaga läroböckerna. Det synes antagligt, att tillvaron av sådana arbetsplaner, utarbetade med hänsyn till skoldistriktens särskilda förhållanden, skulle kunna förläna folkskolans arbete mer målmedvetenhet och stadga. På samma gång skulle de erfarenhe- ter, som på skilda håll genom sådana strävanden med tiden kunde vinnas, bliva av stort värde för en kommande revision av folkskolans undervisningsplan.
I förevarande sammanhang bör framhållas, att vid uppgörande av sådana ifrågasatta arbetsplaner behörig hänsyn kan och bör taga-s till folkskolans upp- gift som grundskola, särskilt vid tillämpning av sexårig grundskola. Av stor betydelse vore, om sådana överväganden kunde försiggå under nära samarbete med representanter för den högre skolan inom vederbörande skoldistrikt. Däri— genom kunde vinnas, att alla behöriga intressen kunde tillgodoses, å ena sidan folkskolans särskilda uppgifter som medborgarskola. å andra sidan, utan åsido- sättande av dessa uppgifter, dess nödiga effektivitet som grundskola. Härige— nom skulle även möjlighet beredas för att den högre skolan å orten å sin sida toge nödig hänsyn till folkskolans föregående arbete och på möjlig-ast plan- mässiga sått byggde på detsamma. At behovet av ett närmande i arbetsge- menskap mellan de olika skolarterna har styrelsen för en kommunal mellan- skola (Ludvika) givit ett uttryck, då den påyrkar. att samarbete mellan lä- rare i realskolan och i folkskolan författningsenligt ordnas. Denna tanke kan visserligen vara värd beaktande. men det synes vara lyckligast, om tills- vidare på skilda orter genom frivillig överenskommelse ett sådant samarbete kunde i lämpliga former komma till stånd. De sakkunniga hava i ett senare sammanhang framkastat tanken på ett sådant ordnat frivilligt samarbete för en annan betydelsefull uppgift, nämligen ordnandet av inträdesprövningar till den högre skolan och vad därmed står i samband. Möjligt är, att såväl för den- na senare uppgift som för den nu närmast ifrågavarande samma form för sam- arbete kunde utnyttjas.
Bland de frågor, som vid undervisningsplanens målmedvetna tillämpning böra uppmärksammas, må i förevarande sammanhang särskilt en fråga vid- röras. Man har uppenbarligen på många håll ett starkt intryck av att den tendens till s. k. mångläseri, vilken i vår tid folkskolan lika litet som andra skolformer undgått, innebär risker för bristande säkerhet i de grundläggande kunskaperna och färdigheterna, vilka ej minst ur synpunkten av folkskolans uppgift som grundskola böra- noga beaktas. Strävanden att begränsa yttrin- garna av denna tendens äro så mycket mer berättigade, som det med skäl kan ifrågasättas, om icke på ett mer begränsat men utvalt material koncentrerat, grundligare studiearbete genom sina solidare resultat är ur reell bildnings- synpunkt värdefullare än ett på ett omfattande, men splittrat material utbrett vstudiearbete, och om icke de betydelsefulla karaktärsbildande värden, som växa fram ur det grundliga arbetet med dess förmåga att skapa den trygga känslan av att kunna något, att duga till något, väga tyngre i vågskålen än 'det slags allmänbildning, som vinnes genom att läppja på litet av varje men som saknar soliditet.
Starkare koncentrw tion på det väsentliga.
Uttalanden inom skol- överstyrel- sen om folk- skolans bär- kraft.
Det är de sakkunnigas uppfattning, att även inom ramen av nu gällande undervisningsplan åtskilligt kan göras i syfte att åstadkomma en grundligare behandling av de viktigare momenten i skolkurserna, och att en mer planmässig- genomarbetning av kurserna i de särskilda ämnena ej minst bör åsyfta en så- dan inriktning av skolarbetet. Vinningen ur grundskolesynpunkt av en så— dan genomarbetning av stoffet är påtaglig. Den högre skolan skulle framför allt i de grundläggande huvudämnena modersmålet och matematik hava större möjligheter att omedelbart bygga vidare på den lagda grunden. och även i ämnen. där den högre skolan i huvudsak måste rekapitulera folkskolekursen i förstorat format, skulle med klok planmässighet vid urvalet av lärostoffet i folkskolans kurser den högre skolan kunna i vissa punkter tilläventyrs bättre utnyttja folkskolans förutbildning, än vad nu på sina håll synes kunna ske. Skulle det så visa. sig, att den nu gällande undervisningsplanen i vissa punkter lade hinder i vägen för en sådan koncentration av skolarbetet, som även ur folk- skolans egen synpunkt vore önskvärd eller försvarlig, då måste givetvis dessa förhållanden beaktas vid en kommande eventuell överarbetning av densamma.
3. Sammanfattande synpunkter.
Det återstår för de sakkunniga att sammanfattningsvis söka uttala sig om folkskolans nuvarande arbetsresultat och utvecklingsmöjligheter med hän- syn till folkskolans bärkraft som grundskola.
De sammanfattande uttalanden, som inom skolöverstyrelsen i denna punkt gjorts, äro i sin mån representativa för de meningsdivergenser. som framträtt i fråga om uppskattningen av folkskolans bärkraft som grundskola.
Skolöverstyrelsens majoritet hänvisar till folkskolans starka utveckling un- der de senare åren i organisatoriskt och pedagogiskt hänseende och samman- fattar sin uppfattning sålunda: »Att lämna någon bindande garanti för att folkskolan just nu i alla avseenden är fullt duglig att i hela sin utsträckning tjäna som grundval för den högre skolan är givetvis icke möjligt och kan väl knappast begäras. Men om anspråken begränsas till vad som är rimligt och nödvändigt, torde det med fullt fog kunna sägas, att vår folkskola för närva- rande befinner sig på en sådan ståndpunkt och i en sådan utveckling, att det icke finnes anledning att på grund av de brister, som hon i vissa avseenden före- ter, avstå ifrån att giva vårt skolväsen en sådan organisation, som ur samhäl- lets synpunkt är önskvärd, även om denna organisation kommer att innebära, att den sexåriga folkskolan skall bliva den allmänna grundläggande skolan. Den uppgiften får folkskolan icke undandraga sig, och den bör hon även inom rimliga gränser kunna fylla-.»
Generaldirektör Bergqvist ansluter sig till samma grunduppfattning men i en mer villkorlig formulering. Han anser i avseende å folkskolans bärkraft, »att det må], vår folkskola genom sin nu gällande undervisningsplan fått sig föresatt, måste". om. det eftersträvas genom rätt azrvägda kurser och under an- vändande av ett rationellt arbetssätt (kursiverat av generaldirektör Bergqvist), erfarenhetsmässigt kunna betecknas såsom fullt tillfredsställande». >>Härmed skall emellertid icke vara sagt», fortsätter han, »att icke vissa mera indivi- duella åtgärder i fråga om folkskolans organisation, undervisningsplan och arbetssätt skulle på enskilda orter kunna allt efter olika ortsförhållanden — nu närmast väl i form av försöksanordningar — vidtagas för att tjäna skolans eventuella ställning som grundskola.»
Skolöverstyrelsens läroverksavdelning åter sammanfattar sin framställning— sålunda: »Summan av det i denna punkt anförda är i korthet den, att det stora
flertalet av dem, som vunnit erfarenhet om folkskolan som bottenskola, för- nekar hennes kompetens för denna nya uppgift, och att de som handhava folk- skollärarnas utbildning — på ett par undantag när _ avstyrka förslaget i. dess helhet. Dessa på erfarenhet grundade uttalanden synas vara för frågan om folkskolans bärkraft som bottenskola avgörande.»
ordentligt svårt att besvara frågan om folkskolans bärkraft mer förbehållslöst vare sig i den ena. eller den andra riktningen. Å ena sidan torde ett obetingat garanterande av (len ö-åriga folkskolans bärkraft som grundskola icke gärna kunna ur det verkliga sakläget motiveras. Skolöverstyrelsens majoritet har icke uttalat sig i förbehållslöst gynnsam riktning. generaldirektör Bergqvist icke heller. A andra. sidan synes det de sakkunniga vara långt ifrån klart, att de framkomna vittnesbörden om folkskolans närvarande ståndpunkt hava den all- männa och avgörande räckvidd, att de motivera ett underkännande av den nu— varande 6-åriga folkskolans bärkraft som grundskola. Inom varje skolorgani— sation får man vara beredd på att de särskilda skolarterna kunna vara behäf— tade med större eller mindre brister vid fyllande av sina uppgifter. Sålunda hava under senare tider från universiteten framkommit klagomål över den förutbildning, som läroverken och särskilt gymnasierna meddela, och gymna— sierna torde å sin sida hava erfarenhet av en viss ojämnhet i den förutbildning, som av skilda realskolor meddelas. Att vissa brister hos folkskolan och i dess arbetsresultat kunna påvisas, motiverar icke utan vidare ett generellt under- , kännande av hennes duglighet som grundskola, utan man måste härvid särskilt ! taga hänsyn till bristernas art och omfattning samt till möjligheterna att på ' dem råda bot. Och vid bedömande av dessa omständigheter och deras betydelse är det givetvis utomordentligt svårt att över huvud få en utslagsgivande värde— mätare, som möjliggör ett bestämt avgörande omdöme i gynnsam eller ogynn- sam riktning. De sakkunniga måste därför inskränka sig till att, med ut— gångspunkt från vad som förut anförts, söka framhålla de möjligheter och risker, som i viktigare hänseenden kunna yppa sig vid tillämpning av 6-årig grundskola. 1 # Såsom av den föregående framställningen torde framgå, ställer det sig utom— l
Härvid torde först böra beröras en åskådning, som ej sällan framträtt och som går ut därpå, att folkskolan med hänsyn till sitt självständiga mål, vilket givetvis allt mer blir bestämmande för årskurser och undervisning i samma mån, som arbetet i de högsta klasserna tydligare inriktas på detta mål, över
De sak- ku'nm' a om folks olans
bärkraft.
ö-årig folk- skolas lämp- lighet som grundskola med hänsyn
huvud icke lämpar sig att i sin helhet tjäna som grundskola för den högre till folkskp- skolan. Folkskolan komme, har det sagts, att vid tillämpning av 6-årig grund—lans egenthg”
1s'låoladtjäna två uppgifter, och därpå måste endera eller båda uppgifterna bliva 1 an e.
Givetvis kan icke frånkommas, att ett fasthållande vid folkskolans själv- ständiga mål måste, särskilt i de högsta klasserna, medföra en inriktning av dess arbete, som icke till alla delar är för dess uppgift som grundskola den mest eftersträvansvärda. Och ett uppgivande av folkskolans självständiga stud1emå_l lärer icke kunna. ifrågasättas. Med full rätt hävdar skolöverstyrel- sens majoritet, att det knappast på allvar kan sättas i fråga »att omlägga lärokurser oeh arbetssätt med huvudsaklig hänsyn till det fåtal lärjungar, som kan väntas övergå till högre skolor för teoretisk undervisning». Detta att särskilt i folkskolans högsta klasser i viss utsträckning måste förekomma kurs- moment, vilka endast i mindre grad äro tjänliga som grundval för den högre skolans undervisningsarbete, är emellertid en av de faktorer, som förorsaka
finna utvägar att undvika densamma. Och tages denna konsekvens, synes icke
uppgift.
skoltidens förlängning och som vålla särskilda svårigheter, när det gäller att '
Den G-åriga folkskolans förutsätt— ningar som grundskola med hänsyn till hennes närvarande tillstånd och utvecklings- möjligheter.
tillräcklig anledning förefinnas att ur här förevarande synpunkt princi- piellt jäva den 6-åriga folkskolans lämplighet som" grundskola. Härvid förut— sättes emellertid, att särskilt i två hänseenden folkskolans arbete erhåller en inriktning, som är ägnad att tillgodose den högre skolans berättigade krav ' likasåväl som hänsynen till folkskolans primära uppgift som elementär med— borgarskola, tillgänglig för alla landets barn.
Först och främst gäller det att tillse, huru inom ramen av folkskolans all— mänt medborgerliga bildning de för den högre skolan särskilt betydelsefulla förutbildningsmomenten må kunna tillbörligt tillgodoses. Det pedagogiska problem, som' här föreligger, kan knappast sägas i vårt land ännu hava fått sin fulla lösning; Men om man utgår ifrån att »— såsom de sakkunniga förut betonat —— även ur folkskolans egen synpunkt en viss koncentration på det väsentliga i förening med fasthet i de meddelade kunskaperna är något efter- strävansvärt, finnes ingen anledning att misströsta om att icke en ur båda skol- formernas synpunkt tillfredsställande lösning under de givna förutsättningarna skall kunna framarbetas.
Men vidare måste tillses, att folkskolan ernår effektivitet som grundskola utan att i sitt arbete ge avkall på sunda, psykologiskt tillrättalagda arbets— metoder och utan att försumma sina uppfostrings- och undervisningsplikter gent emot det stora flertalet av sina elever. Här föreligga de särskilda risker, som i den förda skoldiskussionen betecknats som den högre skolans befarade tryck på folkskolan. Olika meningar hava i denna punkt kommit till synes. A ena sidan omvittnas från flera orter, där 6-årig grundskola till- lämpas, att ett sådant befarat tryck på folkskolan veterligen icke förekommer. Å andra sidan uttalas från åtskilliga håll farhågor för ett sådant. skadligt tryck. Det synes de sakkunniga, som om i varje fall farhågorna i berörda hänseende icke kunna frånkännas allt berättigande, och härför tala bland annat erfarenheter från enskilda förberedelseskolor, där hänsynen till den högre sko- lans genom inträdesprövningarna hävdade krav enligt sakens natur fullt ren- odlat gör sig gällande. Uppenbart synes även vara, att i avseende å folkskolan sådana farhågor hava mer berättigande. i samma mån som antalet lärjungar, som önska övergå från folkskola till högre skola, är proportionsvis större och i samma mån som fordringarna för inträde till högre skola äro strängare. Ett sådant den högre skolans skadliga tryck på folkskolans undervisning synes dock icke med nödvändighet behöva göra sig gällande. Men härför krävas särskilt å sådana orter, där riskerna äro mer påtagliga, vissa förut— sättningar: en lämplig anordning av inträdesprövningarna —— en fråga, vartill de sakkunniga senare återkomma _ samt ett_ målmedvetet och rationellt tillrättalagt undervisningsarbete i folkskolan. Aro dessa förutsättningar för handen, synes icke föreligga anledning att bestrida möjligheten för folkskolan att fylla sin uppgift som grundskola utan att i arbetets allmänna gång och metodiska inriktning frånfalla sin egentliga uppgift.
Klart är emellertid, att den svenska folkskolan för närvarande företer vissa brister och arbetar under svårigheter, vilka kunna föranleda betänksamhet ur grundskolesynpunkt. I somliga avseenden hava utan tvivel dessa brister och svårigheter överdrivits. Särskilt synes icke förekomsten av de skiftande skol— formerna hava den ödesdigra betydelse för folkskolans effektivitet som grundskola, som från vissa håll ansetts. I andra hänseenden åter förefinnas onekligen brister, som särskilt framträda i arbetsresultatens ojämnhet. Och i den mån sådana brister göra sig gällande, innebära de givetvis risker för skol- systemets sunda stabilisering. I samma mån som den högre skolan själv får knappare tid till förfogande, bidraga nämnda brister till den forcering av arbetet, som kräves för uppnående av föresatte. studiemål. Och i samma
mån som bristerna i folkskolans förutbildning äro ägnade att för mer medel— måttigt studiebegåvade lärjungar minska utsikterna till inträde i den högre skolan, kunna de i sin mån föranleda. framkomsten av och anslutning till pri- vata förberedelseskolor samt därmed fortvaro i andra former av det parallell- skolesystem, som man med enhetsskolan velat ersätta, och sålunda medverka därtill, att bottenskolans socialt fostrande uppgift i större eller mindre ut- .sträckning förfelas. Sannolikt _— och detta är på sätt och vis omvittnat i de föreliggande utlåtandenas meningsskiftningar — skulle dessa brister med sina konsekvenser vid tillämpning av 6-årig grundskola göra sig i ganska olika grad gällande på olika orter, beroende på skolväsendets tillstånd på orten, miljö— förhållanden och de i viss mån olikartade krav, som den högre skolan allt efter sina arbetsförutsättningar onekligen på olika orter gör gällande vid intagning. Och det torde av flera skäl vara sannolikt, att folkskolans uppgift som grund- skola särskilt i de större städerna skulle te sig mera krävande.
Emellertid låter å andra sidan med beaktande av nu förefintliga brister även tänka sig, att den nuvarande folkskolan i sig inneslöte resurser och utveck- lingsmöjligheter, vilka kunde giva anledning antaga, att de förefintliga brister- na, åtminstone i viss utsträckning, skulle kunna jämförelsevis lätt avhjälpas,i all synnerhet om folkskolan ställdes inför den vidgade grundskoleuppgiftens särskilda förpliktelser.
Skolöverstyrelsens majoritet, vilken av andra skäl förordar ett längre upp- skov med slutgiltigt avgörande i fråga om G-årig grundskola, anser icke avgö- rande hinder för nämnda omorganisation föreligga med hänsyn till folkskolans förutsättningar som grundskola. Ganska goda skäl synas också. tala för en sådan mera optimistisk uppfattning. Folkskolan befinner sig otvivelaktigt för närvarande i en period av stark utveckling, vilken lovar gott för framtiden. De reformerade folkskoleseminarierna hava gjort den yngre lärargenerationen bättre skickad för sin uppgift, och i det hela torde kunna sägas, att en stark pedagogisk livaktighet i allmänhet gör sig gällande inom folkskolans lärarkår. Även de yttre förutsättningarna för folkskolans arbete hava avsevärt förbätt- rats; nya tidsenligt inredda skolhus hava i stor utsträckning uppförts, och un- dervisningsmaterielen har i hög grad moderniserats. Och den väl organiserade folkskoleledningen erbjuder, särskilt om dess arbete mera kan inriktas på de pedagogiska uppgifterna, goda förutsättningar för målmedvetet genomförande av de ytterligare förbättringar, som påfordras. Goda skäl tala även för den uppfattningen, att utvecklingen av folkskolans arbete till större effektivitet skulle påskyndas. därest folkskolan som grundskola komme att ställas inför vidgade uppgifter. »Medvetandet om plikten att förbereda lärjungarna jäm— väl för fortsatta teoretiska studier skulle», framhåller skolöverstyrelsens majoritet bland annat, »hos folkskolans lärare skärpa känslan av ansvar för barnens framtid och egga dem att på bästa sätt fylla den uppgift, som förvisso också är folkskolans, nämligen att giva barnen fasta och bestämda kunskaper samt goda färdigheter.» »Folkskolans isolering», framhåller majoriteten vi- dare, »har nog på sina håll kunnat fresta till liknöjdhet och slapphet. Därför kan ett visst tryck uppifrån ej behöva utöva ett menligt inflytande på folk- skolan utan i stället lända till uppryckning och förbättring.» Å andra sidan må man icke förbise, att den rika utveckling, som den svenska folkskolan under de senare åren genomgått och som man må hoppas under de närmast stundande åren skall komma att fullföljas, ännu i vissa hänseenden endast är ett löfte. Skolöverstyrelsens majoritet framhåller starkt, att folkskolan för när- varande befinner sig i en ömtålig övergångstid, som måste menligt inverka på arbetet och dess resultat. Folkskolans i mycket löftesrika utveckling har ännu icke kunnat leda till en verklig konsolidering och stabilisering, och det är svårt att förutse, när utvecklingen når dithän. Även all möjlig god vilja hos skol- 4—253165
ledning och lärare kan endast i viss utsträckning fortskynda omdaningspro— cessen inom en skolorganisation med en synnerligen talrik lärarkår av skilda generationer och med olikartad utbildning. Väl är sant, att påtagna nya upp- gifter kunna besitta förmåga att egga till mer energiskt, intresserat arbete. Detta vitsordas också från enstaka håll. Sålunda grundar lärarkollegiet vid mellanskolan i Hedemora sin uppfattning, att folkskolan med genomföran- det av enhetsskolan komme att förbättras, på erfarenheter under mellanskolans femåriga verksamhet: »En tydligt fortgående förbättring i de inträdessökan- des kunskaper har kunnat förmärkas och detta utan att från folkskolan några klagomål avhörts om störd arbetsro, som förmenats skulle bli resultatet av den press, inträdesexamen till realskolan komme att utöva på folkskolans arbete.» Men å andra sidan får man icke utan vidare vänta sig en automatisk återverkan på folkskolan i gynnsam riktning. Från flera mellanskolor, som under en längre tid varit i verksamhet, hava i yttrandena framförts klagomål över folk- skolans arbetsresultat, och även sådana fakta böra medtagas i beräkningen. Dessa olikartade erfarenheter mana till en viss betänksamhet.
Vad som här särskilt synes böra beaktas är, att den ömtåliga övergångstid, varom skolöverstyrelsens majoritet talat, icke minst gäller skolarbetets meto- diska inriktning. Den nya undervisningsplan, som för folkskolan sedan några "år tillämpas, avser att förläna folkskolans undervisning ett mer konkret, i viss mån praktiskt innehåll samt att mer konsekvent bygga på lärjungarnas iakt- tagelse och självverksamhet. Men det torde vara uppenbart, att det måste dröja någon tid, innan det kan förväntas, att dessa intentioner hunnit fullt förverk- ligas i målmedvetet, planmässigt arbete. Ännu förspörjes inom folkskolan en viss vacklan i metodiskt hänseende, och det är icke alltid en lätt uppgift att på de anvisade vägarna nå till de fasta kunskapsresultat, som den högre skolan av grundskolan kräver. Det kan därför vara fara värt, att vidgade krav på folkskolan som grundskola i en sådan övergångstid kunna fresta folkskolan att särskilt i förhållanden, där dessa krav kännas tyngande, i sitt arbete i större eller mindre utsträckning gripa tillbaka till de traditionella pedagogiska metoder, som på det mer mekaniska inlärandets vägar lättare kunna föra fram till påtagliga ehuruväl för de ungas själsutveckling i grunden mindre värde- fulla resultat. Generaldirektör Bergqvist har i sin utredning särskilt starkt framhållit det närvarande pedagogiska utvecklingsskedets ömtåliga natur som en anledning att ställa sig betänksam gentemot en brådstörtat genomförd en- hetsskolereform, och han gör härvid uttalanden, som ej minst avse folkskolans inre arbete. Han erinrar om att »en våra skolors inre reform är av nöden, ett inre nydaningsarbete, som —— länge förberett och under senare tid allt mer märkbart — gör sig gällande i intellektuellt och moraliskt såväl som fysiskt avseende. Vinnes nu tid», fortsätter han, »vinnes därmed också den utom- ordentligt betydelsefulla fördelen, att detta arbete kan få fortgå relativt ostört och så bära de frukter, som det lovar och som även för en rationell samorgani- sation av våra skolor är av utomordentlig vikt. Denna angelägenhet tillägger jag en så stor betydelse, att jag icke tvekar att säga, att om ock ingen annan vinst än den nu påpekade stode att vinna av ett småningom fortskridande yttre reformarbete, jag ensamt därför skulle ansett mig böra påyrka ett festina lente.» Det torde i detta sammanhang böra särskilt beaktas, att såsom gene- raldirektör Bergqvist här antyder, det även för folkskolans uppgift som grund- skola är av vikt, icke blott att de redovisade yttre resultaten äro goda utan även att arbetsmetoder tillämpas, vilka äro andligt utvecklande och ägnade att låta de gryende anlagen och intressena komma till sin rätt.
Kap. V. De främmande språken i den högre skolan.
1. De främmande språkens ställning i läroverksorganisationen enligt skolkommissionens förslag.
Ett centralt problem vid organiserandet av den svenska högre skolan är allt— jämt frågan om de främmande språken, deras ställning och inbördes ordnings- följd. F ör ett folk, som av ideella och praktiska skäl vill hålla sin bildnings- nivå uppe på samma höjd som de ledande kulturfolken men som icke har något av de stora kulturspråken till modersmål, måste språkfrågan erbjuda betydande svårigheter både av pedagogisk och av organisatorisk art. Svårigheterna ha under det sista kvartsseklet i väsentlig mån ökats: frågans tyngdpunkt har förskjutits från de klassiska språken till de moderna; kraven på kunskaper i de moderna språken framträda på grund av de senare årens politiska och eko- nomiska utveckling med hittills okänd styrka; samtidigt tendera kraven på grundskolestadiets förlängning och gymnasiestudiernas specialisering att på såväl det lägsta som det högsta stadiet inkräkta på den åt språkundervisningen anslagna tiden. För 1899 års läroverkskommitté var frågan om latinets ställ— ning ett centralt organisatoriskt problem; sedan detta fått sin lösning genom latinets uppskjutande till gymnasiet, erbjöd de moderna språkens placering mindre svårighet än förr. För 1918 års skolkommission innebar spörsmålet om latinets placering intet principiellt problem utan endast en praktisk lämplig- hetsfråga, medan nödvändigheten att bereda de moderna språken erforderlig plats inom den trånga ramen av en sjuårig läroverksorganisation ställde kom- * missionen inför synnerligen svårlösta uppgifter. . ,
Enligt nu gällande läroverksorganisation är den på treårig grundskola byg- gande realskolan sexårig och det på realskolans näst sista klass byggande gym- nasiet fyraårigt; studietiden kommer alltså att från inträdet i den högre sko— lan omfatta sex år fram till realskolexamen, nio år fram till studentexamen. I denna organisation föreslår skolkommissionen den förändringen, att realskolan bygges på den nuvarande sexåriga folkskolan som grundskola och göres fyra- ' årig samt att gymnasiet bygges på avslutad realskola och göres treårigt. Gym-
nasiets lägsta ring bortfaller alltså och ersättes med den högsta realskole- klassen. Studietiden från inträdet i den högre skolan blir enligt denna ord- ning till realexamen fyra år, till studentexamen sju år. Den föreslagna orga- nisationen innebär alltså i båda fallen en minskning av studietiden i den högre skolan med två år, i det att de två lägsta klasserna i den nuvarande realskolan ersättas med grundskolans tre högsta klasser.
Undervisningen i grundskolans tre högsta klasser skiljer sig givetvis i åt- skilliga avseenden från den i nuvarande realskolans två lägsta klasser med— delade. Den betydelsefullaste' olikheten är otvivelaktigt den, att det ämne som upptager det största utrymmet på realskolans timplan helt saknas på grundskolans: tyska språket, som i realskolans två lägsta klasser tar i an-
Kommis- sionsför- sla ets inne örd.
språk 12 veckotimmar, är icke alls föremål för undervisning i grundskolan. G-rundskolestadiets förlängning innebär alltså ett uppskjutande av undervis- ningen i främmande språk. Denna undervisning, som enligt nu gällande läro- verksorganisation har till sitt förfogande sex år till realskolexamen och nio år till studentexamen, får enligt den föreslagna organisationen den anslagna tiden begränsad till fyra, respektive sju år. Förändringen, som icke äger mot- svarighet i fråga om de andra ämnena, är avsevärd; den ter sig än mera genom- gripande, om hänsyn tages jämväl till de olika språkens förändrade ställning i gymnasiet.
Utbildningen i främmande språk, som enligt skolkommissionens förslag bör— jar på ett senare åldersstadium än för närvarande i statsläroverken, upphör nämligen enligt samma förslag delvis tidigare än nu. Medan för närvarande de tre moderna kulturspråken på alla linjer läsas ända upp till studentexamen, läses enligt kommissionens förslag endast franska på alla linjer hela gymna- sietiden igenom; tyska läses på greklinjen och reallinjen blott i första ringen, engelska läses på real- och nyspråkliga linjerna i de två första ringarna, på latinlinjen och greklinjen icke alls. Timantalen för de skilda språken i de olika klasserna framgår av följande sammanställning:
Nuvarande läroverksorganisation.
R e 3. l s k 0 l a Latingymnasiuni Realgymnasium klass ring ring
sås 4 , 1|11 niliv ilnlin
__ 6 6 __ — (7) (7) 4 2 2
Engelska 5 ' 2 ? 2 __ (3)1 (3) 1 __ 5 2
Franska .........
' i
Latin .......... I —— Grekiska , _ l 1 l
1 1 .
blå?—(OI
Skolkommlssionens förslag.
Realskola L a ti 11 g y m n a s i 11 m Realgymna- Nyspråki. sium gymnasium
utan grek. med grek. ring ring ' ring
I'IIIIIIMI 111111 IlII inl
7 7 7 Grekiska . . . . Tyska. ..... Engelska. . . .
Franska . . . . — (öl5
1 Frivillig kurs. ? För greklinjeu en timme mindre. ” För lärjungar som ämne söka inträde i latiugymnasiet: obligatorisk tillvalskurs, vilken ej kan förenas med frivilliga kursen i franska. * För lärjungar som läsa latin endast 3 timmar. 5 Frivillig kurs. som ej kan förenas med frivilliga. kursen i latin.
Kommissionen har med hänsyn till dessa djupt ingripande förändringar i språkens ställning ansett sig böra ägna frågan om språkundervisningen i den högre skolan en alldeles särskild uppmärksamhet.
Redan i sin diskussion av parallellskolesvstemet går kommissionen in på det mycket debatterade problemet om undervisningen i främmande språk på det tidigare realskolestadiet och upptar till behandling den ofta framhållna syn- punkten, att det skulle erbjuda bestämda fördelar, om undervisningen i främ— mande språk grundlades på ett tidigt åldersstadium. Det läte sig enligt kom- , missionen icke förnekas, att det med hänsyn till de i språkundervisningen , ingående imitativa momenten och denna undervisnings behov av mekanisk min— * neskunskap erbjöde vissa fördelar att börja densamma på ett så tidigt stadium
som möjligt. »Kommissionen kan dock icke föreställa sig. att barnet, som vid 10 års ålder äger förmåga att med framgång inhämta de elementära grunderna av ett främmande språk, ett par år senare skulle kunna i avsevärd grad hava förlorat sina förutsättningar i detta avseende.» De olägenheter, som skulle komma att bliva en följd av uppskovet med språkundervisningens påbörjande, borde till en god del motverkas av den koncentrationsläsning, som enhetsskolan förde med sig, i det undervisningen å barndomsskolans stadium uteslutande ägnades åt modersmålet och folkskolans övriga, icke språkliga ämnen, under det att på skolans mellanstadium de främmande språken inträdde med för- stärkt timtal. Redan i folkskolan borde emellertid genom undervisningen i modersmålet en bred och säker grund läggas för undervisningen i främmande språk. Vidare borde vissa metodiska förbättringar genomföras och ordnings- följden mellan språken bliva en annan, i det engelskan borde inträda såsom första språk. Under dessa förutsättningar vore man berättigad att trots upp— skovet med språkstudiets inträde förvänta goda resultat av språkundervisnin— gen i den högre skolan.
»Emellertid vill kommissionen ingalunda förneka, att inom enhetsskolan språkfrågans rationella ordnande i ett land, där tre främmande språk måste rymmas på skolschemat, medför svårigheter av pedagogisk och organisatorisk natur. Sålunda blir det oundgängligt att inom en väl kort. period samman- tränga studiet av språk, som skulle vinna på en längre tids studium, och att språken komma att inträda i för snabb följd.» Kommissionen förmenar dock, att olägenheter av här antydd natur i olika form möta varje skolorganisation, och räknar på att dessa vanskligheter i den framtida skolan kunna till sin räckvidd begränsas i minst lika hög grad som i den nuvarande kommunala mellanskolan och alltså icke behöva föranleda någon sänkning av den allmänna bildningsnivån i språkligt avseende. »Det är kommissionens förhoppning, att resultatet skall bliva bättre än det, vartill de kommunala mellanskolorna hit— tills i regeln kommit, dels därför att urvalet av lärjungar är avsett att bliva strängare, dels därför att en i vissa avseenden mera, praktisk läggning av un- dervisningen än den nu på många håll förekommande torde kunna åstadkom- mas, dels slutligen därför att kommissionen påyrkar en bättre lärarutbildning än den, som hittills fordrats vid dessa skolor.»
Beträffande gymnasiet gör kommissionen en bestämd skillnad mellan å ena sidan de mera humanistiskt och språkligt orienterade linjerna och å andra sidan realgymnasiet. På det sistnämnda måste språkundervisningen i överensstäm- j melse med det krav på specialisering och koncentration, som utgör linjedelnin— gens grundprincip, intaga en relativt underordnad plats. Språken vore här att betrakta huvudsakligen som hjälpämnen. Den i realskolan förvärvade all- männa färdigheten borde visserligen vidmakthållas och så vitt möjligt för- kovras, men huvudvikten låge därpå, att lärjungen sattes i stånd att taga del av den utländska facklitteratur, varav han under sina fortsatta matematisk- naturvetenskapliga studier hade behov. På latingymnasiet och nyspråkliga
Yttrandena.
gymnasiet intoge språken en helt annan plats. _Målet bleve här dels att ut- veckla den praktiska språkfärdigheten i dess olika former, dels och framför allt att bibringa lärjungen en så god förmåga att läsa på det främmande språ- ket skrivna arbeten av olika slag, att han genom sådan läsning kunde förvärva kännedom om det främmande landet, dess litteratur och dess kultur. Därtill borde själva språkstudiet såsom sådant här fördjupas, så att lärjungen vunne en grundligare kännedom om språkets grammatiska byggnad och en viss känsla för dess stilistiska egenart.
Med avseende på möjligheten att nå de föresatta målen synes kommissionen hysa större tillförsikt i fråga om gymnasiet än i fråga om realskolan. Fran— skan, som genom 1904 års läroverksreform åsidosatts till förmån för de båda germanska språken. hade å såväl latin- som nyspråkliga gymnasiet erhållit ett så väsentligt ökat timtal och befunne sig i en pedagogiskt så gynnsam ställning, att goda resultat av undervisningen borde kunna förväntas. Vidare hade genom vissa ämnens tidigare avslutande en länge påyrkad koncentration i språkundervisningen åstadkommits, vilken avlägsnade faran för alltför stark splittring i studiearbetet och medgåve arbetets inriktande på två, i vissa fall endast ett språk, där för närvarande icke mindre än tre levande språk sam- tidigt studerades. Slutligen hade genom skrivprovens förändrade karaktär den dualism avlägsnats, som hittills rått mellan dessa prov och den föregående undervisningen, sådan den enligt de metodiska anvisningarna bort bedrivas. Full överensstämmelse hade åvägabragts mellan proven och undervisningen, %lel någon skadlig återverkan av de förra på den senare behövde icke längre
e aras.
Vinsten av dessa reformer syntes obestridlig. och med hänsyn tagen till samtliga inverkande faktorer säger sig kommissionen hava anledning hoppas, att det verkliga värdet av den språkbildning, som enligt kommissionens förslag komme att bibringas de blivande studenterna. trots det i det hela minskade timtalet, dock skulle i varje fall på de språkliga linjerna överträffa vad som under nuvarande förhållanden åstadkommes.
Knappast på någon punkt har kommissionens förslag mött så bestämda gen- sägelser som här. Från de av den ifrågasatta förändringen närmast berörda läroanstalterna, de allmänna läroverken, betygas enstämmigt. att. av alla sko- lans ämnen de moderna språken skulle förlora mest på den föreslagna omorga- nisationen. Språkens försenade inträde på timplanen föranledde en snabbhet i språkföljden, som icke läte lärjungarna smälta elementen av det ena språket förrän de måste börja med ett nytt, varav komme att följa förväxling och förvirring i begreppen. Den stora förlusten av lektioner gjorde det omöjligt att. nå ett tillfredsställande resultat av språkundervisningen ; ofta uttalas, att den av kommissionen föreslagna anordningen av språkundervisningen komme att sänka kunskapsnivån och försvåra vetenskapliga studier på de stora kultur- språken samt därigenom indirekt sänka hela bildningsnivån. Hårdast drabba— des enligt normaltypens språkföljd tyskan, vars timtal i realskolan beskurits starkt och vars ställning å greklinjen liksom å realgymnasiet till ytterlighet försvagats. Beträffande engelskan beklagas framför allt dess uteslutande från latingymnasiet, men detta ur flera synpunkter viktiga språks ställning anses vara alltför svag jämväl å real- och nyspråkliga gymnasiet. Däremot uttalas i allmänhet full tillfredsställelse med den för franskan föreslagna timplanen ; ofta ges till och med uttryck åt den uppfattningen, att franskan blivit otillbör- ligt tillgodosedd på övriga moderna språks bekostnad. I det hela konstateras emellertid med avseende på såväl timtal som placering en betydande försäm- ring av de moderna språkens ställning i den högre skolan. Förändringar i språk— metodiskt avseende, som kommissionen föreslagit i syfte att motverka de ogynn-
samma följderna av inskränkningen i de åt språken anslagna timtalen, fattas på sina håll som betecknande bevis för att kommissionen icke ansett sig kunna på det föreslagna läroverkets elever ställa samma krav som det nuvarande läro- verket ställer på sina lärjungar.
För att möjliggöra ett säkrare omdöme i frågan, huruvida de av kommissio- nen hysta förhoppningarna eller de från läroverken uttalade farhågorna kunna synas ha mera fog för sig, torde en översiktlig sammanställning av de skilda språkens placering enligt nu gällande ordning och enligt kommissionens för- slag vara av värde.
En jämförelse mellan den av kommissionen föreslagna realskolans normal- typ och den nuvarande realskolan i avseende på det åt de obligatoriska främ- mande spräken anslagna antalet klasser och timmar ger till resultat följande siffror:
Nuvarande realskola Kommissionens realskola
A n t a 1 A n t a l klasser timmar klasser timmar Tyska ............ 6 29 3 16 Engelska ........... 3 14 4 17 Summa veckotimmar 43 33
Den obligatoriska undervisningen i främmande språk har alltså 10 timmar mindre till sitt förfogande i kommissionens realskola än i den nuvarande: med den sexåriga realskolans två lägsta klasser bortskäras 12 språktimmar, men antalet språktimmar i de fyra kvarstående klasserna ökas med 2. Engelskan har vunnit 3 timmar men har flyttats ned till begynnelsestadiet och därmed berövats den grammatiska grund, som för närvarande bibringas genom den för- utgångna undervisningen i tyska i 3 klasser med vardera 6 veckotimmar. Ty- skan har fått vidkännas en förlust av 13 timmar men har flyttats upp från begynnelsestadiet och har ett visst stöd i den förutgångna undervisningen i en— gelska, 6 timmar i första klassen. Engelskan har 1 klass mera, tyskan 3 klasser mindre än nu. Förlusten i antalet klasser och timmar uppväges i viss utsträckning därav, att den av kommissionen föreslagna fyraåriga realskolans lärjungar befinna sig på ett högre åldersstadinm än den sexåriga realskolans lärjungar: förlusten av det för ett imitativt språkstudium bäst lämpade tidi- gare stadiet kompenseras nämligen, under förutsättning av en ändamålsenlig omläggning av metoden, i viss mån genom det senare åldersstadiets större för- ståndsmognad. Uppenbart är emellertid, att det mognare åldersstadiet icke äan helt kompensera den tidsförlust, språkundervisningen i realskolan fått vid—
annas.
Jämföres åter i ovan berörda avseende det av kommissionen föreslagna läro- verket i sin helhet med det nuvarande, varvid man alltså har att räkna endast med den nuvarande realskolans fem lägre klasser, så erhållas, under förut- sättning av normaltypens språkföljd, dessa siffror:
Nuvarande läroverksorganisation Kommissionens förslag A n t a 1 A n t a l klasser timmar klasser timmar Latingymnasiets huvudlinje: Tyska ....... (5 + 4) 9 (26 + 8) 34 (3 + 3) 6 (14 + 11) 25 Engelska ...... (2 + 4) 6 (10 + 8) 18 (4 + 0) 4 (17 + 0) 17 Franska ....... (0 + 3) 3 ( 0 + 15) 15 (0 + 3) 3 ( 0 + 16) 16
Summa veckotimmar (36 + 31) 67 (31 + 27) 58
De sak- kunniga.
Nuvarande läxoverksorganisation Kommissionens förslag A n t a 1 A n t a l klasser timmar ' klasser timmar Greklinjen:
Tyska (5 + 4) 9 (26 + 8) 34 (3 + 1) 4 (14 + 5) 19 Engelska ...... (2 + 4) 6 (10 + 7) 17 (4 + 0) 4 (17 + 0) 17 Franska ....... (0 + 3) 3 ( 0 + 13) 13 (0 + 3) 3 ( 0 + 12) 12 Summa veckotimmar (36 + 28) 64 (31 + 17) 48
Reallinjen: , (26 + 8) 34 (3 + 1) 4 (16 + 2) 18 Engelska ...... (2 + 4) 6 (10 + 12) 22 (4 + 2) 6 (17 + 5) 22 Franska ....... (0 + 3) 3 ( 0 + 12) 12 (0 + 3) 3 ( 0 + 11) 11
Summa veckotimmar (36 + 32) 68 (33 + 18) 51
Nyspråkliga linjen: Tyska (3 + 3) 6 (16 + 10) 26 Engelska ...... (4 + 2) 6 (17 + 5) 22 Franska ....... —— (0 + 3) 3 ( 0 + 16) 16 Summa veckotimmar (33 + 31) 64
Det sammanlagda timantal i läroverket i dess helhet, som kommissionen an— slagit åt de moderna språken på de skilda linjerna, understiger alltså det nu- varande timantalet på latingymnasiets huvudlinje med 9 timmar, på greklinjen med 16 timmar, på reallinjen med 17 timmar; den i avseende på undervisnin- gen imoderna språk bäst tillgodosedda av kommissionens utbildningslinjer, det nyspråkliga gymnasiet, når med sammanlagt 64 veckotimmar upp till samma timtal som den i detta avseende sämst utrustade av de nuvarande linjerna, grek- linjen. Antalet klasser, i vilka undervisning i respektive språk meddelas, är för franskan på alla linjer oförändrat, för engelskan på latin- och greklinjen nedsatt från sex till fyra, på övriga linjer oförändrat, för tyskan på alla linjer nedsatt, på två linjer från nio klasser till fyra. Förlusten träffar i realskolan endast tyskan; i gymnasiet drabbas hårdast engelskan, som på ingen linje når upp till studentexamen och som helt strukits från latin- och greklinjens tim- plan, mindre hårt tyskan, som visserligen på två linjer avslutas med första ringen men som på två andra linjer når upp till studentexamen.
Som av den här gjorda sammanställningen för läroverket i dess helhet fram- går, är på alla av skolkommissionen föreslagna linjer, som äga motsvarighet i den nuvarande läroverksorganisationen, minskningen i den till språkundervis- ningen anslagna tiden betydande. Förlusten kan för läroverket betraktat som ett helt icke sägas vara uppvägd genom lärjungarnas större mogenhet, då en- ligt kommissionens förslag icke blott det lägsta stadiet berövas språkundervis— ningen, utan även det högsta, för inträngandet i de främmande folkens språk, litteratur och kultur värdefullaste stadiet i så stor utsträckning går förlorat för de för oss viktigaste språken, tyska och engelska. Den starka beskärnin— gen av språkundervisningen synes därför verkligen ägnad att. ingiva allvarliga farhågor för en på vissa punkter avsevärd sänkning av undervisningsresultatem
Språkproblemet är emellertid för kommissionen som ovan antytts icke endast ett kvantitativt spörsmål, en fråga om den tid, som kan och bör tillmätas åt de främmande språken; kommissionen har också till behandling upptagit åt- skilliga andra för språkundervisningen betydelsefulla frågor och därvid sär—
skilt uppmärksammat sådana uppslag, som synts vara ägnade att motverka de menliga följderna av språkundervisningens beskärning. I vissa fall har detta lett till att kommissionen föreslagit förändringar i nu gällande ordning, till vilka de sakkunniga under sitt arbete med tim- och kursplaner haft att taga ståndpunkt.
Bland de organisatoriska och metodiska reformer, som kommissionen före- slagit i syfte att göra den kvantitativt starkt beskurna språkundervisningen mera effektiv, synas de viktigaste vara språkundervisningens i realskolan plan- mässiga byggande på grundskolans grammatiska kurs, omkastningen av språk- följden i realskolan, språkstudiets koncentration till vissa klasser och linjer, vidgad tillämpning inom språkundervisningen av den s. k. imitativa metoden, omläggning av de skriftliga proven i real- och studentexamen, begränsande av språklärares tjänstgöringsskyldighet till ett, högst två främmande levande språk samt beredande av rikare tillfällen för språklärare att såväl under studie- tiden som efter inträdet å lärarbanan genom vistelse i utlandet förkovra sina praktiska språkinsikter. Dessa förslag stå alla i nära inbördes samband och synas därför böra behandlas i ett sammanhang; de sakkunniga vilja här upp- taga dessa frågor till prövning och i anslutning därtill angiva sin egen stånd- punkt i den mån denna varit bestämmande för de här framlagda tim— och kurs- planerna.
2. Spräkundervisningens metod.
Avgörande för skolkommissionens ståndpunktstagande i flera av de ovan antydda frågorna synes hava varit dess ställning i den grundläggande frågan om språkundervisningens metod. Denna fråga var på sin tid kanske den mest omdebatterade inom den svenska skolvärlden men synes på senare åren mindre ha sysselsatt sinnena, väsentligen beroende därpå, att de från början mycket skarpa motsatserna så småningom mildrats ; genom ömsesidiga närmanden har en viss utjämning ernåtts och en syntes vunnits, i det att förment oförenliga metodiska moment förenats och sammansmälts i en smidigare, mera mångsidig och anpassbar metod. Då nu emellertid skolkommissionen ånyo upptagit den gamla stridsfrågan och genom åtskilliga metodiska och organisatoriska förslag givit den ny aktualitet, så synes det, då de sakkunniga i sina planer för olika skoltyper på vissa punkter icke ansett sig kunna följa skolkommissionens för- slag, nödvändigt att här något ingå på den rent metodiska frågan, för så vitt denna påverkar de framlagda planerna. _
I skolkommissionens betänkande 11, s. 244 ff. gives en historisk överblick över den nyspråkliga reformmetoden i våra högre skolor; en kort karakteristik av den >>gamla» och den >>nya» metoden. hämtad ur 1899 års läroverkskom- mittés betänkande, ges i kommissionens betänkande I, 2, s. 598 f. De sak— kunniga kunna därför här inskränka. sig till några erinringar om frågans historia och innebörd.
När de moderna kulturspråken så småningom tillkämpade sig ett bredare utrymme inom den högre skolans läroplan vid sidan av de klassiska språken, så övertog undervisningen i dessa moderna språk mycket av den metod, som utbildats inom det klassiska språkstudiet. Denna metod var logiskt gram— matiserande och byggde på översättning från och till det främmande språket; undervisningen avsåg företrädesvis lärjungarnas formella skolning, under det att vissa andra krav, som kunna och böra ställas på undervisningen i ett le- vande språk, försummades. Särskilt olyckligt för utbildningen i moderna språk blev det, att kraven på exakthet i uttalet och på en viss även muntlig behärskning av det främmande språket eftersattes. Denna ensidighet i
Historik.
Skolkommis- sionen.
arbetets metod och mål, som givetvis kom till synes även i resultaten, framkal- lade en allt livligare opposition, vilken fick sitt mest bemärkta uttryck i en av professor Victor i Marburg år 1882 utgiven broschyr: Der Sprachunter- richt muss umkehren! Victors reformprogram fick varma förespråkare även bland svenska språkpedagoger. De för här föreliggande fråga viktigaste punkterna i de svenska reformvännernas program voro dessa:
Grammatikundervisningen sluter sig till lektyren på det sätt, att lärjungen med lärarens hjälp ledes att ur det lästa efter hand taga ut språklagarna. Först senare kan en systematisk lärobok användas för repetition.
Översättning såväl från modersmålet till det främmande språket som från det främmande språket till modersmålet inskränkes och ersättes dels av munt- lig och skriftlig reproduktion och fri produktion på det främmande språket med anslutning till lektyren, dels av mera kursorisk läsning.
Den nya metoden, vilken allt eftersom uppmärksamheten riktades på den ena eller andra sidan av språkundervisningen, kallades den direkta eller den imitativa eller den induktiva metoden, vann under 1880_ och 1890—talen allt flera anhängare bland svenska språklärare och —lärarinnor, och till den knötos stora förhoppningar om en förnyelse av språkundervisningen vid de svenska läroverken. Dessa förhoppningar ha delvis gått i uppfyllelse: särskilt i fråga om uttalet och det muntliga användandet av det främmande språket ha fram"- stegen varit betydande. Men ogynnsamma följder av den nya metodens an- vändning uteblevo ej heller; särskilt framträdde en brist på fasthet i den gram- matiska grundvalen och en viss allmän osäkerhet och löslighet i språkkun- skapen, som icke förmärkts hos de efter den äldre metoden undervisade lär— jungarna. På grund av dessa erfarenheter utvecklades så småningom en för- medlande metod, som sökte i sig förena den gamla och den nya metodens förtjänster och undvika bådas fel. Läroverksstadgan av år 1905 står med sina metodiska anvisningar i stort sett på denna s. k. förmedlande metods ståndpunkt, i det att den utan att släppa kravet på fasthet i den gramma- tiska kunskapen och utan att bannlysa översättande från och till det främ- mande språket söker bereda väg för en måttfull tillämpning av induktiv och imitativ metod. I språkundervisningens praxis synes under de sista tjugu åren denna förmedlande metod i det hela taget hava slagit igenom inom de allmänna läroverken liksom inom flickskolorna, dock med bestämda nyanser alltefter skilda förutsättningar i fråga om språk, åldersstadium, lärarutbild- ning och dylikt.
Skolkommissionen förordar nu åtminstone för realskolan en mera konsekvent tillämpning av den imitativa metoden än vad nuvarande praxis inom de sven- ska läroverken innebär, och den väntar därav betydande vinster för studiet av de moderna språken. I princip förklarar kommissionen sin anslutning till den uppfattning, som kommer till uttryck i 1899 års läroverkskommittés be- tänkande liksom i nu gällande undervisningsplan och metodiska anvisningar, och kräver endast ett följdriktigt genomförande av den där anbefallda metoden. »Kommissionen är övertygad om att de brister i språkundervisningens resul- tat i realskolan, som onekligen på sina håll förefunnits även efter den nya stadgans ikraftträdande, icke äro att tillskriva den nya metoden, sådan den anbefallts till användning. F astmer torde de bero på en felaktig eller brist- fällig tillämpning av denna metod.» Åtskilliga av kommissionen föreslagna förändringar synas emellertid både för realskolans och för gymnasiets under- visning syfta till andra metoder än de av nu gällande metodiska anvisningar förutsatta.
Uttryckligen framhåller kommissionen i fråga om grammatiken i realskolan ett induktivt förfarande som det riktiga. Det gällde vid språkundervisningen
»att från det språkmaterial, som studeras, sluta till de grammatiska reglerna, att genom riklig läsning förvärva känsla. för språket och på så sätt tillägna sig de lagar, som så småningom utvecklat sig för språkbruket, och att i all- mänhet tillgripa den grammatiska regeln, först då behovet därav gör sig gäl- lande». Den avsedda metoden >>innebär muntlig användning av språket i ganska stor utsträckning». »Det framgår av kursplanerna, att kommissionen icke vill tillbakasätta grammatikstudiet utan fullt uppskattar både dess teo- l retiska och praktiska betydelse, men den har, genom att föreslå ett prov, som ! står i organiskt sammanhang med undervisningen, endast sökt giva detta stu- dium den plats och den uppgift i läroplanen, som rationellt tillkommer detsam— ma och som även den senaste läroverkskommittén tydligen åsyftat.» Det prov, varom här är fråga, är det skriftliga reproduktionsprovet i realexamen; av mo- tiveringen för det skriftliga översättningsprovets slopande liksom av uttryck sådana som de ovan citerade »genom riklig läsning förvärva känsla för språ- ket» och »muntlig användning av språket 1 ganska stor utsträckning» framgår, att kommissionen tänker sig den åberopade metodiska förbättringen inom real- skolans språkundervisning 1 form av en förskjutning av metoden 1 induktiv och imitativ riktning.
För gymnasieundervisningen synes kommissionen avse ett mera begränsat mål än nu gällande undervisningsplan. Tonvikten lägges mera ensidigt på litteraturläsningen, på förståendet av det främmande språket. I realgym- nasiet lägges huvudvikten därpå, att lärjungen sättes i stånd att taga del av den utländska facklitteratur, varav han under sina forsatta matematisk- naturvetenskapliga studier har behov. Aven på latin- och nyspråkliga gym- nasiet gäller det »framför allt att bibringa lärjungen en så god förmåga att läsa på det främmande språket skrivna arbeten av olika slag, att han genom sådan läsning kan förvärva kännedom om det främmande landet, dess litte- ratur och dess kultur». Grammatikstudiet tänkes »huvudsakligen bedrivet i sammanhang med textläsning och skrivning, men även översiktliga samman- fattningar och systematisk repetition böra förekomma. Säkerhet i den ele- mentära grammatiken är naturligtvis oundgänglig och bör hava förvärvats redan i realskolan; den måste givetvis alltjämt underhållas, men de gramma-
av språkets struktur i stort sett.» Då emellertid de skriftliga proven i stu- dentexamen med undantag för ett prov i ett språk på den nyspråkliga lin- jen konsekvent lagts så, att behovet av grammatisk förberedelse högst väsent- ligt reducerats, så torde detta innebära, att i gymnasiet den grammatiska ut- bildningen skjutes undan till förmån för andra kursmoment. Å andra sidan synes det krav på aktiv språkbehärskning, som är karakteristiskt för den imitativa metoden, ävenledes ha fått träda tillbaka. I det hela synes kommis- missionen för undervisningen i moderna språk på gymnasiet tänka sig en hit- tills oprövad kombination av skilda metoder, ett väsentligen induktivt förfa- rande vid det grammatiska studiet och ett textstudium med stor vikt lagd på översättningen från det främmande språket till svenska.
Där den rent metodiska frågan upptagits till behandling i yttrandena från läroverkens kollegier och konferenser för moderna språk, har den föreslagna reformen av språkundervisningens metodik under de givna förutsättningarna avstyrkts. Särskilt framhålles den inre motsägelsen i kommissionens stånd— punkt, då den å ena sidan förordar en mera genomförd tillämpning av den imi- tativa metoden, å andra sidan kraftigt beskär de åt språken anslagna timtalen. Förkortningen av undervisningstiden och den snabba språkföljden vore, fram- håller den gemensamma konferensen i tyska och engelska vid Högre realläro- verket på Norrmalm, för en i imitativ riktning gående metod i högsta grad
Yttrandena.
De sak- kunniga.
ogynnsamt verkande faktorer: »Vad beträffar de åtgärder, skolkommissionen vill vidtaga för att neutralisera den kvantitativa beskärningen, särskilt genom införande av förbättrade undervisningsmetoder, vill konferensen framhålla, att användandet av den till allsidig språkbehärskning syftande direkta metoden minst av allt kan åberopas för en förkortning av studietiden, då det i själva verket kräves längre tid för att med denna vinna ett gediget resultat av språk- undervisningen.»
Aven från universitetshåll varnas för ett genomförande av den imitativa. metoden. Filosofiska fakultetens i Lund humanistiska sektion behandlar ut- förligt denna för språkundervisningen centrala fråga: »Kommissionens för- hoppning att ”den nödvändiga kvantitativa beskärningen' av språkstudie: skulle ersättas av förbättrade undervisningsmetoder, d. v. s. genom införande av den imitativa metoden, kan sektionen icke dela. Denna metod är icke oprövad. Den har i flera år tillämpats vid läroverken; den har icke visat sig hålla vad den lovade och har på senare tid avsevärt modifierats eller övergivits. Den har, såsom de bland sektionens medlemmar, som en längre tid tjänstgjort som censorer, kunnat konstatera, lett till osäkerhet och läslighet i allmän språk- kännedom och framträdande oförmåga att uppfatta och analysera en text. Resultaten av språkundervisningen ha under de senare åren varit i avgjord och glädjande förbättring, vilket uppenbarligen i väsentlig mån beror därpå att den ”nya, metoden övergivits eller ej mera tillämpas på ett ensidigt sätt. Denna imitativa metod kan i speciellt för densamma begåvade lärares händer giva goda resultat, men den kräver mycken tid, och få av våra lärare äga den för densamma nödvändiga fallenheten eller överlägsna språkskickligheten. Obli- gatoriskt återinförande av denna metod skulle vara ödesdigert för vårt lands språkundervisning.»
Många yttranden beröra den i metodiskt avseende viktiga frågan om formen för de skriftliga övningarna och examensproven ; denna fråga kommer nedan att behandlas i särskilt sammanhang.
Den grammatiserande metodens styrka låg främst i arbetets precision och resultatets hållfasthet. Syftet var icke minst det rent formella, att i och genom språkstudiet utveckla lärjungarnas förstånd och fostra dem till ett logiskt tänkande. Det visserligen begränsade målet kunde även med stora klasser nås på den till buds stående tiden av lärare med relativt svag utbildning i det främmande språket. Den imitativa metoden syftar till en mera allsidig språk- behärskning och söker nå sitt mål på en väg, som bättre överensstämmer med barnets naturliga språktillägnelse. Den förutsätter väl utbildade lärarkrafter och helst ett mera begränsat lärjungeantal. Den kräver också, om den skall leda till solida resultat, jämförelsevis mycket tid. Ju tidigare åldersstadium det gäller. dess starkare skäl tala för vidgad tillämpning av imitativ metod i språkstudiet, medan ett mera framskridet åldersstadium med hänsyn till lär- jungarnas större mognad hänvisar till en metod, som mera bygger på logik och medveten reflexion och därmed närmar sig till den gamla metoden med dess begreppsklarhet i arbetet och fasthet i resultaten. I en skola, där undervisningen i främmande språk börjar sent, som' har en mera snävt tillmätt tid till sitt förfogande, som måste räkna med stora klasser och som icke alltid kan dispo- nera över lämpliga, för ändamålet väl utbildade lärare i de särskilda språ- ken, synes en imitativ metod kunna finna endast en mycket begränsad till- lämpning. ,
Vid bedömandet av de metodiska frågorna måste vidare alltid de olika språ- kens egenart tagas i betraktande. Engelskan lämpar sig Särskilt på nybörjar- stadiet väl för ett ganska konsekvent imitativt förfarande, medan tyskans sär— egna formsystem påkallar starkare uppmärksamhet på det grammatiska.
Diskussionen om den imitativa metoden kan i de svenska läroverken numera icke röra sig om den frågan, huruvida metoden skall användas eller icke; i modern språkundervisnings metod ingå. alltid starka imitativa inslag. Striden gäller numera endast frågan, i vilken utsträckning undervisningen i de olika språken i den praktiska tillämpningen kan gä de krav till mötes, som fram- ställts av de skilda metodernas stundom ganska ensidiga förespråkare. Svaret på denna fråga kan icke och bör icke givas generellt. Undervisningens metod bör sä smidigt som möjligt anpassas efter de skiftande förutsättningarna och kan därför icke bliva densamma för olika språk, på olika stadier, med olika språkföljd. med olika lärarpersonligheter. Även den olika längden av den åt ett visst språk anslagna tiden betingar, som ovan antytts, en olikhet i me- toden. Om än en konsekvent genomförd imitativ metod lämpar sig väl för en med höga veckotimtal till sex realskoleår utsträckt undervisning i engelska, så. lämpar den sig ingalunda väl för en till tre realskoleär sammanpressad un- dervisning i tyska eller för ett treårigt gymnasiestudium av franska.
Lämpligheten av en förskjutning i spräkundervisningens metod i riktning mot ett mera konsekvent imitativt förfarande beror alltså utom på lärarens personlighet och utbildning framför allt av de yttre förutsättningar, som organisationen skapar för språkundervisningen. I detta hänseende synes kom- missionens förslag verkligen innebära en bestämd inre motsägelse. I me- todiskt avseende varnar kommissionen för ensidigt grammatiserande och för- ordar en omläggning av språkundervisningen i imitativ riktning, men åt- skilliga av kommissionen föreslagna organisatoriska anordningar, såsom språkstudiets uppskjutande från fjärde till sjunde skolåret varigenom språk- undervisningen berövas det för imitativt studium bäst lämpade skolstadiet, engelskans inträde som grammatiskt grundläggande språk i den förkortade realskolan, tyskans sammanpressande inom de tre sista realskoleären, dylika anordningar måste, om icke en resolut nedprutning av målet sker, med nöd— vändighet leda till en stark inskränkning av det imitativa inslaget i språkunder- visningen och till vidgad användning av en mindre tidskrävande metod. En vidsträcktare tillämpning av den imitativa metoden kan med ett beskuret tim— antal endast leda till en sänkning av undervisningens resultat.
Då de sakkunniga haft att utarbeta planer dels för real- och flickskolor av olika längd och med språkundervisningen börjande på olika stadium, dels för gymnasielinjer med väsentligt olika ställning för de skilda språken, så. är det med hänsyn till ovan anförda omständigheter uppenbart, att de sak- kunniga icke kunna uttala sig för ett bestämt metodiskt förfarande såsom det under alla förhållanden lämpligaste. Det synes tvärtom angeläget, att hin- 'der icke läggas i vägen för den syntes av skilda metoder, för vilken gällande läroverksstadga och metodiska anvisningar sökt bana väg och som på. grund av sin smidighet och mångsidighet äger den största möjligheten till anpass- ning efter de i varje särskilt fall föreliggande betingelserna. Denna syntes innebär rika möjligheter, som böra komma till utveckling I den man denna utveckling till livfullare omväxling i arbetet starkare effektivitet i metoden, större säkerhet 1 resultaten synes hotad genom skolkommissionens i mera en- sidig riktning gående förslag, ha de sakkunniga icke ansett sig kunna skänka dessa förslag sin anslutning. Så ha de sakkunniga i fraga om språkföljden 1 .1ealskolan, beträffande de skriftliga arbetena 1 realskolan och gymnasiet även- som rörande de skriftliga proven i real— och studentexamen funnit sig böra för— orda andra anordningar än de av kommissionen föreslagna. I andra fall åter ha kommissionens förslag synts innebära bestämda förbättringar 1 meto— diskt avseende, såsom införandet av hörövningar som särskilt moment i kurs- planerna; de sakkunniga ha i dylika fall följt kommissionen. Då detta i .regel skett just på de av skolkommissionen angivna skälen, synes ett ingå-
Åtgärder för höjande av språk- lärarnas kompetens.
ende på dessa frågor vara onödigt. Endast i en fråga vilja de sakkunniga sär- skilt motivera sin anslutning till kommissionens förslag: det gäller språk- lärarnes utbildning och därmed tryggandet av den allsidiga metod i språk- undervisningen, som numera eftersträvas av alla moderna språkpedagoger.
Om de sakkunniga i det föregående funnit sig böra varna för ett överskattan- de av den imitativa metodens effektivitet, särskilt när det gäller skolformer med strängt begränsad tid, så Vilja de därmed icke hava sagt, att kommissio- nens varningar för ett överdrivet grammatiserande skulle vara obefogade. Kommissionens farhågor i denna riktning äro väl delvis grundade på äldre erfarenheter, som nu icke längre äga motsvarighet i gängse praxis inom läro- verken, men torde icke heller i närvarande stund sakna grund, och de få tvivels— utan starkare fog för sig i samma mån som tiden för språkundervisningen bc- skäres. Det synes därför vara av nöden att något närmare överväga denna faras innebörd och undersöka, med vilka medel den skulle kunna förebyggas.
De ofta hörda invändningarna mot det ensidiga grammatikstudiet gå i regel mindre ut därpå, att lärjungarna skulle tvingas att inhämta större kunskaper i grammatik än nödigt vore; i själva. verket visa de grammatiska resultaten av en dylik mera ensidig undervisning, sådana de framträda särskilt i skrift— liga prov, ingen påfallande överlägsenhet vid jämförelse med resultat, vunna genom klok tillämpning av en modernare, mera allsidig metod. Anmärknin- garna riktas snarare mot att andra Viktiga sidor av undervisningen för- summas, att lärjungarna ha för dåligt uttal, kunna för litet i fråga om ord- förråd, fraseologi, realia och dylikt. Klagomålen avse sålunda mindre ett för mycket i fråga om grammatik än ett för litet på andra områden. För utre- dande av föreliggande fråga synes det angeläget att här söka klargöra orsa- kerna till att språkundervisningen så ofta synes icke hålla måttet i andra avseenden än i det rent grammatiska.
Språklärare av en äldre generation, vilka av principiella skäl fasthålla en renodlat grammatiserande metod utan imitativa inslag, torde numera vara lätt räknade. Men när lärare av en yngre generation med eller utan principiell motivering tillämpa samma ensidiga metod, så torde detta, där icke personlig oförmåga föreligger, i regel bero på otillräcklig utbildning. Det är nämligen att märka, att för en lärare utan faekutbildning eller med otillräcklig sådan bristerna i grammatisk kunskap gå fortast att på egen hand utfylla, lik- som också den grammatiska undervisningen är lättast att med stöd av minnen från den egna skolgången åstadkomma. Andra kursmoment kräva mesta- dels större kunskaper och bättre metodisk skolning och bliva därför sämre eller icke alls tillgodosedda. Särskilt ett framgångsrikt tillämpande av den imitativa metoden förutsätter hos läraren en mera allsidig behärsk- ning av det främmande språket och en grundligare metodisk skolning. En ensidigt grammatiserande metod är därför numera liktydig med bristfällig språkpedagogisk metod och är i regel ett symptom av otillräcklig fackutbild-V ning. Att för lärare med otillräckliga kunskaper och bristande pedagogisk skolning föreskriva en omläggning av metoden i imitativ riktning är sålunda meningslöst, om icke samtidigt tillfälle beredes dessa lärare till ytterligare utbildning i de stycken, där det brister.
Skolkommissionen har haft sin uppmärksamhet riktad på här antydda för- hållanden och framställt positiva förslag, syftande till en förbättring i dessa avseenden; detta synes kommissionen så mycket angelägnare, som kommissio- nen >>i sitt förslag sett sig nödsakad att kvantitativt i någon mån beskära den- na undervisning, en beskärning, som måste ersättas genom dess kvalitativa höjning».
En lärare kunde enligt kommissionen, bortsett från undantagsfall, icke verk—
ligt behärska mer än ett främmande språk. Detta förhållande hade beaktats i utlandet, där på många håll språklärartjänster omfattade undervisningsskyl— dighet i blott ett språk. Ett främmande levande språk krävde hos läraren icke blott teoretiska kunskaper utan också praktisk färdighet. Att uppehålla en hög nivå i båda dessa avseenden i tvenne språk vore för de flesta ogörligt. Koncentrerades däremot undervisningsskyldigheten till endast ett språk, så kunde läraren nå det maximum av kapacitet, som borde eftersträvas, och hade väsentligt större möjlighet att vinna ett fullgott resultat. Kommissionen fram- håller därför såsom önskemål, »dels att undervisningsskyldighet i tre främ— mande levande språk icke bör förekomma, dels att lektorat, då så kan ske med hänsyn till tjänstgöringsskyldigheten, må omfatta endast ett främmande le- vande språk. Skulle en lektors tjänstgöringsskyldighet därmed icke kunna fyllas, torde det främmande levande språket lämpligen kombineras med ett annat ämne.» Med hänsyn till vikten av att språkundervisningen redan på det lägre stadiet uppbäres av verklig sakkunskap uttalar kommissionen i detta sammanhang även det önskemålet, att läroverksstadgans föreskrift rörande skyldighet för lärare att under vissa betingelser övertaga undervisningen även i andra inom läroverket förekommande ämnen icke annat än i undantagsfall måtte tillämpas beträffande undervisningen i främmande levande språk, såvida icke läraren i det ifrågavarande ämnet ägde nödig kompetens. Skolkommissionen betonar vidare det trängande behovet av att språklärarna sättas i tillfälle att i vida större utsträckning än hittills idka språkstudier i utlandet. »Stipendier böra inrättas såväl för studerande, som bereda sig till språklärarens kall och som givetvis, innan de börja sin lärarverksamhet, helst böra hava å ort och ställe inhämtat färdighet i det språk, vari de skola under- visa, som även, i större omfattning än vad för närvarande är fallet, för lärare. Dessa stipendier böra erhålla den storlek, att de möjliggöra relativt lång vistelse i utlandet, och de böra vara så talrika, att de medgiva jämförelsevis ofta återkommande resor. Detta är, såsom även vid föregående utredningar framhållits, ett oavvisligt krav, om vår språkundervisning alltigenom skall kunna hållas på den nivå, att den fullt motsvarar sitt ändamål.» Skolkommissionens förslag i förevarande frågor synas de sakkunniga väl grundade och skulle, om de genomfördes, i väsentlig grad höja språkundervis— ningens effektivitet; de synas därför till språkundervisningens fromma böra. genomföras snarast möjligt och oberoende av en eventuell organisationsreform. Om emellertid den av kommissionen föreslagna utvidgningen av gymnasiet med en särskild nyspråklig linje skulle komma till stånd, och enkannerligen om den nyspråkliga linjen skulle få den läggning, som de sakkunniga i tim- och kursplaner för denna linje föreslagit, så få kommissionens förslag i detta avseende en väsentligt ökad betydelse. För att giva önskad tyngd åt den ny- språkliga linjen och för att här möjliggöra avsedd fördjupning i studiet av de moderna språken ha de sakkunniga på denna linje för språken föreslagit tim- ' tal, som överstiga icke blott de av kommissionen föreslagna utan jämväl de högsta nu gällande; de sakkunniga ha tänkt sig, att här det vanliga språk— studiets ram skulle på högsta stadiet vidgas till att omfatta även ett jämfö— relsevis vidsträckt och i viss mån fördjupat litteraturstudium, avsett att skän- ka lärjungarna en klarare uppfattning ej endast av det främmande språket utan även av det främmande folket och av dess materiella och andliga odling. Skall detta vidgade och fördjupade litteraturstudium kunna skänka den för- l trogenhet med språket och den kunskap om den främmande litteraturen och kulturen, som det bör skänka, så måste det ledas av högt utbildade lärare, som behärska språket och äro väl förtrogna med land och folk. Detta är en ömtålig punkt i det föreslagna gymnasiet. Om" den nya modern-språkliga lin— jen i sina huvudämnen skall kunna hålla undervisningen uppe på samma nivå
som de båda andra linjerna i sina huvudämnen och skänka en bildning av lika högt värde, så bör undervisningen i varje särskilt språk så långt ske kan läg— gas i händerna på en lärare, för vilken ifrågavarande språk är ett huvudämne, där han har vetenskaplig utbildning och metodisk skolning och där han allt- jämt uppehåller kontakten såväl med den litteraturhistoriska och den språk- liga forskningen som med den främmande miljö, i vilken han skall införa sina lärjungar. Den nyspråkliga linjen ger alltså, särskilt om den bygges så som de sakkunniga föreslagit, vidgad betydelse och ökad styrka åt de av kommis- sionen framförda kraven på enspråkiga lektorat och på rikligare beredande av tillfälle till utlandsvistelse för språklärare.
3. De skriftliga proven i främmande språk i realexamen.
Skolkommis— Särskilda skriftliga övningar i moderna språk förekomma i den nuvarande sionen. realskolan dels i form av översättning från svenska till det främmande språ- ket, dels i form av reproduktion av en lättare text på det främmande språket. I anslutning till dessa båda slag av övningar äro de skriftliga proven i mo- derna språk i realskolexamen enligt gällande läroverksstadga så anordnade, att lärjungen kan välja mellan en översättning från svenska till det främ- mande språket och en reproduktion av en lättare text på det främmande språ- ket. Denna anordning finner skolkommissionen icke tillfredsställande. Emot det nu brukliga översättningsprovet anför kommissionen allehanda betänk- ligheter:
En översättning från svenska till det främmande språket vore huvudsak- ligen ett grammatiskt prov, som syftade till att visa kunskapen om de gram- matiska reglerna och förmågan att tillämpa dem och som bedömdes framför allt efter antalet »bockar» ; enligt de principer, som borde ligga till grund för modern språkundervisning, borde emellertid grammatiken vara medel, icke mål.
Då språkundervisningens viktigaste mål i realskolan vore att lära lärjungen förstå språket, borde också slutprovet ansluta sig till detta mål; detta vore icke fallet med översättningen.
För färdigheten att översätta från svenska till ett främmande språk finge lärjungen i framtiden mera sällan användning; det vore bättre att öva och pröva honom i det, som för honom vore av praktisk betydelse.
Översättningsprovet återverkade genom att framtvinga ett tidsödande gram- matikstudium ofördelaktigt på den föregående undervisningen särskilt i de högre klasserna.
En annan tänkbar form för det skriftliga provet vore en översättning från det främmande språket till svenska; den kunskap, som genom en översättning av denna art på detta stadium skulle kunna ådagaläggas, utröntes dock efter kommissionens mening lika väl och bättre i det muntliga provet. Ännu en form kunde tänkas för det skriftliga provet, nämligen en uppsats på det främ— mande språket; erfarenheterna från studentexamen talade emellertid ingalunda till förmån för detta prov, och det förutsatte för övrigt en större språklig färdighet och mogenhet än man ägde rätt att kräva på realskolstadiet.
Däremot finner skolkommissionen det andra av de nu brukliga alternativa proven, reproduktionen, tillfredsställa alla de anspråk, som borde ställas på ett prov av ifrågavarande slag, i det att det innebure en prövning just i den kunskap, som undervisningen avsett att bibringa. Kommissionen föreslår där- för, att i realexamen den nu medgivna valfriheten skall upphöra och att de skriftliga proven i främmande språk endast skola ha formen av en reproduk— tion. I regel skulle endast ett dylikt prov avläggas, nämligen i det första
främmande språket, enligt normaltypen alltså i engelska; dock skulle för de lärjungar, som begagnat sig av den förefintliga möjligheten att i fjärde klas- sen utbyta ämnet matematik mot ett tredje främmande språk, det matema- tiska provet ersättas med skriftlig prövning i det andra å undervisningspla- nen inträdande främmande språket, enligt normaltypen alltså i tyska och enligt de avvikande typerna i respektive engelska eller franska.
Kommissionens förslag i detta avseende har mötts av ett ganska enstäm- migt avstyrkande: översättningsprovets borttagande skulle leda till gramma- tikundervisningens försummande och därmed till en sänkning av språkkunska- perna överhuvud; reproduktionsprovet vore orättvist svårt för dem, som hade klen hörsel eller svagt utvecklat hörselminne, och möjligheten att välja över- sättningen borde därför redan av hänsyn till dessa bibehållas. I regel yrkas på valfrihet mellan de båda proven, men enstaka röster höjas också för repro- duktionsprovets avskaffande och den skriftliga prövningens inskränkande till allenast översättning till det främmande språket.
Den av kommissionen föreslagna anordningen innebär i verkligheten en högst betydande förändring. Av 3,394 examinander, som i realskolexamen vår- terminen 1922 avlade skriftligt prov i tyska, skrevo 2,960 översättning, 327 reproduktion, och 117 utförde båda proven, och av 3,378 examinander, som' samma vårtermin avlade skriftligt prov i engelska, skrevo 2,910 översättning, 364 reproduktion och 104 bådadera. Det synes redan av detta skäl nödvän— digt att i denna metodiskt för visso icke oviktiga fråga iakttaga stor var- samhet.
Valet av skriftliga prov i en examen bör enligt de sakkunnigas förmenande bestämmas av den föregående undervisningens metodiska läggning och behov. Då inga metodiska skäl synas tala för att i realskolans språkundervisning skulle införas övningar i form av skriftlig översättning från det främmande språket till svenska eller i form av uppsats, så torde tanken på införandet av skriftliga realexamensprov i dessa former icke behöva diskuteras. Anses öv- ningar av ifrågavarande slag vara onödiga eller olämpliga för undervisnin- gens metodiska bedrivande, så böra de självfallet icke införas endast för att förbereda ett examensprov.
Om skriftliga prov i främmande språk anses böra förekomma i realexamen, synas dessa böra ansluta sig till .de skriftliga. övningar, vilka av metodiska skäl befunnits nödvändiga och lämpliga som moment i den föregående under- visningen. Dessa övningar äro för närvarande, som ovan nämnts, av två slag, dels översättningar från svenska till det främmande språket, dels reproduk- tioner av lättare texter på det främmande språket. Skolkommissionen före- slår i detta hänseende ingen förändring: skrivningarna skola enligt dess för- slag till kursplaner för realskolan såväl i engelska som tyska utgöras av »dels reproduktionsövningar, dels översättningar till det främmande språket». Ut- tryekligen förklarar kommissionen, att det föreslagna borttagandet av det skriftliga översättningsprovet i realskolexamen ingalunda innebär »någon av- sikt att från undervisningen bannlysa all skriftlig översättning till det främ— mande språket. Sådan översättning bör fortfarande förekomma omväxlande med reproduktionsövningar och tjäna det i nu gällande — — __ metodiska anvisningar angivna syftet att inskärpa och kontrollera kunskapen om de grammatiska regler, som under textläsningen inhämtats och Vilka för övrigt även vid reproduktionsövningarna komma till användning.»
De sakkunniga ha icke funnit anledning att frångå kommissionens förslag i sistnämnda hänseende utan ha ävenledes i realskolans kursplaner för tyska
,5—253165
Yttrandena.
De sak- kunniga.
och engelska upptagit särskilda skriftliga övningar i form av antingen repro— duktion eller översättning till det främmande språket.
Syftet med de skriftliga översättningsövningarna synes emellertid vara allt- för snävt och ensidigt fattat, om det anges vara allenast att inskärpa och kon- trollera kunskapen om de grammatiska reglerna. Enligt nu gällande meto— diska anvisningar äro de skriftliga arbetena »övervägande att betrakta som övningar, icke som prov, och vid deras bedömande tages i främsta rummet hänsyn till deras beskaffenhet i idiomatiskt avseende». De skriftliga över- sättningarna avse givetvis framför allt att införa lärjungarna i konsten att skriftligt på det främmande språket uttrycka ett givet idéinnehåll. Översätt- ningarnas främsta värde ur praktisk utbildningssynpunkt ligger i den trä— ning de skänka i bruket av de skilda hjälpmedel, som sedan i det praktiska livet komma till användning. Men därutöver ha de skriftliga översättnings— övningarna en betydelsefull uppgift som stöd för den övriga undervisningen, i det att de framtvinga grundlighet i grammatikundervisningen och exakthet i textbehandlingen och därigenom skänka fasthet, skärpa och klarhet åt språk- studiet i dess helhet. Som metodiskt hjälpmedel i språkundervisningen äro övningar av detta slag i själva verket oumbärliga.
Om sålunda i frågan om den skriftliga översättningens lämplighet som öv— ning ingen meningsskiljaktighet råder, så återstår emellertid frågan om den skriftliga översättningens lämplighet som examensprov. Med den utgångspunkt, som de sakkunniga intagit med avseende på valet av skriftliga examensprov, synes ingen tvekan kunna råda om svaret: om de skriftliga övningarna av me— todiska skäl böra vara av tvenne slag, så böra de skriftliga proven ansluta sig till båda dessa arter av övningar; examinanderna böra ha tillfälle till val mel- lan en reproduktion av en lättare text på det främmande språket och en över- sättning från svenska till det främmande språket.
I sin argumentering mot översättningsprovet i realskolexamen vänder sig kommissionen mot den inom språkundervisningen förr brukliga grammatise- rande metoden i dess värsta överdrifter och riktar därmed sin kritik mot ett metodiskt förfarande, vilket, såsom i det föregående framhållits, numera i stort sett. torde sakna anslutning inom svenska skolor. Enligt den förmedlande metoden i språkundervisningen, som för närvarande torde vara allmänt till- lämpad vid svenska skolor, är grammatiken givetvis medel, icke mål.
Vad det skriftliga översättningsprovets karaktär beträffar, synes det emel- lertid icke blott med anledning av skolkommissionens kritik utan även med hänsyn till mångenstädes rådande missuppfattningar vara nödvändigt att be- tona, att detta prov lika litet som de översättningsövningar, till vilka det an- sluter sig, uteslutande eller ens huvudsakligen »syftar till att visa kunskapen om de grammatiska reglerna och förmågan att tillämpa dem» (skolkommissio— nen I, 2, 600). Det bör givetvis icke heller bedömas »framförallt efter antalet =bockar,» (ib.). Det skriftliga översättningsprovet bör väsentligen avse att visa lärjungens förmåga att med stöd av grammatik och framförallt lexikon åstadkomma en i formellt och sakligt avseende någorlunda tillfredsställande översättning av en enkel text till det främmande språket. Vid bedömandet av provet bör, såsom de metodiska anvisningarna bestämt förutsätta för översätt- ningsövningarna, hänsyn självfallet tagas icke blott till det rent grammatiska utan även till ordval, fraseologi och idiomatiska egenskaper hos provet, och den svenska texten bör naturligtvis vara så avfattad, att provet blir så mång- sidigt som möjligt. Om syftet med översättningsprovet fattas på detta sätt, synes ingen fara föreligga, att det på den föregående undervisningen skulle kunna återverka annat än gynnsamt. Det skriftliga översättningsprovet synes därför i själva verket stå i bästa samklang med den föregående undervisnin-
gen, som av metodiska skäl måste inriktas även på översättning till det främ- mande språket. Det står vidare i överensstämmelse med livets krav, ty fär- dighet i detta stycke är av stort värde, icke minst ute i det praktiska för- värvsarbetet.
Den uppfattning i fråga om syftet med det skriftliga översättningsprovet, som här gjorts gällande, innebär givetvis ingen från kommissionens avvikande ståndpunkt med avseende på språkundervisningens mål över huvud; detta är naturligtvis i främsta rummet att lära lärjungarna förstå det främmande språket. Till detta mål ansluter sig också på goda grunder det muntliga examensprovet. Det synes då så mycket mindre nödvändigt, att även det skriftliga provet avser samma sida av språkundervisningen; just detta att de båda proven beröra olika sidor av språkkunskapen möjliggör den allsidighet i prövandet och bedömandet, som i varje examen bör eftersträvas.
Till dessa allmänna pedagogiska skäl komma sedan vissa särskilda skäl, som hänföra sig till examensprövningen som sådan.
Mot reproduktionen som skriftlig tillämpningsövning finns intet att in- vända: den ansluter sig naturligt till hörövningarna, den möjliggör ett friare producerande på det främmande språket än de skriftliga översättningsövnin- garna, som den därför på ett metodiskt lyckligt sätt kompletterar, och den förbereder förträffligt den övning, i vilken all till behärskning av det främ- mande språket i skrift syftande undervisning bör utmynna, den fria uppsatsen. Mot reproduktionen som enda skriftligt examensprov kunna däremot allvar- liga invändningar göras: reproduktionsprovet gynnar påtagligt vissa begåv- ningstyper Och missgynnar andra, särskilt dem, som hava dåligt hörselminne, försvårar eller omöjliggör examen för lärjungar med nedsatt hörsel och skärper på oberäkneligt sätt svårighetsgraden för examinander, som icke äro vana vid lärarens uttal. Reproduktionen synes därför av billighetsskäl icke böra vara det enda skriftliga provet i främmande språk i realexamen. Examinanden bör äga valfrihet mellan detta prov och ett annat, som tillförsäkrar en möj- lighet även åt den begåvning, som icke är förenad med gott hörselminne. Helt osökt erbjuder sig här den skriftliga översättningen, som otvunget ansluter sig till de föregående övningarna och som väl lämpar sig för lärjungar, vilkas examen skulle orättvist försvåras genom ett obligatoriskt reproduktionsprov.
Examinanderna synas alltså i realexamen allt fortfarande böra ha rätt att välja mellan en reproduktion på det främmande språket och en översätt- ning från svenska till det främmande språket.
Då emellertid, som de ovan anförda siffrorna giva vid handen, språkunder- visningen i realskolorna alltför ensidigt synes hava inriktats på översättning från svenska till det främmande språket, så torde särskilda föreskrifter vara påkallade för att åt utbildningen trygga den allsidighet, som är önskvärd både av metodiska och praktiska skäl. Den vid ifrågavarande övningar nu rådande friheten i valet mellan en skriftlig reproduktion och en översättning till det främmande språket synes alltså böra inskränkas genom föreskrift, att reproduktionsövningarna och översättningsövningarna under läsåret böra före- komma till ungefär lika antal.
4. De skriftliga proven i främmande levande språk i studentexamen.
övningar i engelska på reallinjen, i tyska på båda linjerna. Dessa övningar hava dels formen av översättningar från svenska till det främmande språket, dels, i de två första ringarna, formen av reproduktionsövningar ; även 1 tredje
Enligt nu gällande undervisningsplan för gymnasiet förekomma skriftliga Skotkommis-
S'LOMC'H.
Ytt'ramlena.
ringen kan, om så anses lämpligt, förekomma reproduktion, men i dennas ställe träder i denna ring den fria uppsatsen, som sedan i fjärde ringen jämte översättningen blir den enda formen av skriftlig övning. I anslutning härtill äro de' skriftliga proven i moderna språk i studentexamen enligt gällande läroverksstadga så anordnade, att lärjungen kan välja mellan en översättning från svenska till det främmande språket och en uppsats på det främmande språket över ett bland flera uppgivna lättare ämnen.
I denna ordning för de skriftliga examensproven i moderna språk föreslår skolkommissionen en genomgripande förändring. Den nu vid alla prov med- givna valfriheten skulle helt bortfalla och de nu brukliga skrivningarna på de främmande språken ersättas av översättningar till svenska. Den förelagda texten borde enligt kommissionens förslag vara sådan, att översättningen gåve ett prov på examinandens kännedom icke blott om det främmande ordförrådet utan också om konstruktionernas och de grammatiska formernas exakta bety- delse. På översättningen borde ställas ganska stora fordringar med avseende såväl på en i detalj korrekt uppfattning som på ett tillfredsställande återgi- vande på svenska. På nyspråkliga linjen skulle dessutom i det redan i real- skolan studerade språk, som föres upp i studentexamen, med den skriftliga översättningen till svenska förbindas ett annat prov, ett theme dämitation, d. v. 3. en återöversättning till det främmande språket av en fri svensk transkription av den text, examinanden haft att översätta till svenska. Såsom hjälpmedel skulle endast enspråkiga lexika på det främmande språket få an- vändas. I överensstämmelse med denna anordning omläggas de skriftliga. övningarna i gymnasiet: i första ringen förekomma dels reproduktionsövnin- gar, dels översättningar till det främmande språket, i andra ringen dels re- produktionsövningar, dels översättningar till svenska, i tredje ringen blott översättningar till svenska, på det nyspråkliga gymnasiet i ett språk där- jämtå på nyss antydda sätt ordnade återöversättningar till det främmande språ et.
För den föreslagna omläggningen av översättningsproven anför skolkom- missionen åtskilliga skäl, som delvis överensstämma med de i fråga om real- examensskrivningarna andragna:
Den av kommissionen föreslagna lösningen av frågan stode, på samma gång den garanterade den grammatiska utbildningens krav, i full överensstämmelse med den läggning av språkundervisningen, som av kommissionen förordats, och nödvändiggjorde icke en alltför tidsödande exklusivt grammatisk träning.
Det föreslagna provet, som på ett organiskt sätt anslöte sig till språkunder- visningens mål och metod, komme att välgörande återverka på den föregående undervisningen, eftersom övningar av detta slag direkt främjade språkstudiets huvudändamål, förståendet av det främmande språket.
Översättningen från det främmande språket vore lämplig såsom prov, då den lämnade examinanden tillfälle att på ett osökt och naturligt sätt visa sin förmåga att exakt uppfatta det främmande språket. _
Återgivandet på god svenska av den främmande textens innehåll innebure också en direkt vinst för modersmålets tukt och ans och utgjorde sålunda en god förbindelselecl mellan undervisningen i det främmande språket och moders- målet.
Kommissionens förslag i denna punkt har från läroverkskollegiernas och ämneskonferensernas sida mötts av en nästan enhällig kritik. Den föreslagna anordningen med översättning från det främmande språket till svenska vore ägnad att försvaga fastheten i de grammatiska insikterna och skulle medföra en allmän löslighet i abiturienternas språkkunskaper. Översättningsprovet bleve huvudsakligen ett prov i svenska, men däremot ganska värdelöst för
bedömandet av insikterna i det främmande språket. Det bleve en skriftlig prövning av samma slags språkkunskap, som" prövas i den muntliga examen. Om det nuvarande översättningsprovet kunde befaras förskjuta den föregående undervisningen i grammatiserande riktning, så komme det av kommissionen föreslagna avgångsprovet att påverka undervisningen ännu ensidigare i mot- satt riktning och leda till ett ständigt översättande från det främmande språket. Åtskilliga konferenser anse dock, att ett prov i form av skriftlig översätt— ning från det främmande språket till svenska under vissa förutsättningar skulle kunna fylla en uppgift och med fördel kunna användas i fråga om franskan.
I metodiskt avseende komme den av skolkommissionen föreslagna formen för de skriftliga proven givetvis att medföra vittgående följder för språkunder- visningen på gymnasiet, i det att denna komme att ledas in på vägar, som åtminstone under de i Sverige givna förutsättningarna äro alldeles oprövade. De sakkunniga anse sig därför böra upptaga denna fråga till något utförligare behandling och vilja därvid i främsta rummet söka klargöra, i vilken riktning undervisningen i gymnasiet skulle komma att påverkas av den föreslagna for- men för de skriftliga övningarna och proven.
De föreslagna övningarna ansluta sig till språkundervisningens viktigaste mål, nämligen förståendet av det främmande språket, men de ansluta sig till detta mål på ett synnerligen ensidigt sätt, i det att den svenska översättnin— gens språkliga form kräver väsentlig uppmärksamhet. Detta innebär i idio- matiskt avseende en förskjutning av studiets tyngdpunkt i riktning från det främmande språket och till modersmålet. Om översättningen till svenska verkligen skall bliva till någon vinst för modersmålets tukt och ans, så förut- sätter nämligen denna vinst för svenskan ett betydande arbete och därmed en tidsförlust för de främmande språken, som dessa med sina knappa timantal torde få synnerligen svårt att bära. Försummas åter den svenska översättnin- gens språkliga form, så komma dessa översättningar alls icke att innebära någon Vinst för modersmålet utan tvärtom att i form av hopade germanismer, anglicismer och i viss mån även gallicismer betyda en fara för det svenska språkets värd, en fara, om vars verklighet och allvar de i modersmålsunder— visningen stundom förekommande översättningarna från tyska eller engelska avgiva talande vittnesbörd. _.
På den muntliga undervisningen komme dylika skriftliga övningar att återverka framför allt på det sättet, att särskilt i högsta ringarna framtvinga- des ett vidsträckt översättande till modersmålet med oavlåtligt aktgivande på huru ord, uttryck och konstruktioner bäst skola återgivas på svenska. Genom detta av avgångsprovet betingade översättningsförfarande komme i själva ver- ket den av kommissionen förutsatta metoden att principiellt skilja sig icke blott från den imitativa, som vid språkundervisningen så långt ske kan vill inskränka bruket av modersmålet, utan även från den gamla översättnings- metoden, vilken icke fäste denna vikt vid den svenska översättningens utfor- mande till även formell korrekthet.
Ett dylikt metodiskt förfarande synes stå i uppenbar motsats icke blott till modern språkpedagogisk metod utan även till de riktlinjer, skolkommissionen själv velat uppdraga för undervisningen i främmande språk.
Däremot kunna den grammatiska utbildningens krav icke sägas vara ga- ranterade genom denna metod. Med dylika prov i sikte kan den gramma- tiska utbildningen i stor utsträckning åsidosättas utan nämnvärd risk; en översättning från ett modernt främmande språk kan på abiturientstadiet åstad- kommas med ganska blygsam grammatisk utrustning. Hur texten än lägges till rätta, kräves ett förhållandevis ringa mått av exakt grammatisk kunskap.
De sak- kunniga.
Jämförelsen med den latinska stilen är i detta avseende missvisande: latinets mera komplicerade morfologiska struktur gör i förening med den friare ord- följden en översättning från latin till modersmålet till ett även grammatiskt prov, där den på detta område mindre hemmastadde ohjälpligen kommer till korta. Vid förståendet av även ganska svåra texter på ett modernt språk spelar för en intellektuellt utvecklad person den grammatiska kunskapen en jämförelsevis obetydlig roll. Centrala partier av det främmande språkets grammatik, såsom i tyskan verbens och prepositionernas kasusrektion och ord— följden, i franskan de personliga pronominas plats vid verbet, i engelskan artiklarnas bruk, ordföljden och stora delar av tempusläran, kunna utan risk försummas, medan uppmärksamheten riktas på vissa för svenskan karak- teristiska egendomligheter, exempelvis i tempusbruket, vilka måste iakttagas för att den svenska texten skall kunna bliva idiomatiskt tillfredsställande; re- sultatet blir alltså även på grammatikens område en förskjutning av studiets tyngdpunkt i riktning från det främmande språket och till modersmålet.
I metodiskt avseende skulle språkundervisningen i gymnasierna i själva ver- ket riskera att genom det myckna översättandet i visst hänseende kastas till— baka till den ståndpunkt, den intog före den imitativa metodens landvinningar, men fara vore, att även den gamla grammatiserande metodens fördelar skulle givas till spillo. Det kan befaras, att gymnasierna skulle komma att utbilda lärjungar, som varken hade den med den imitativa metoden eftersträvade ak- tiva språkfärdigheten eller den formella säkerhet, som med den grammatise- rande metoden förvärvades.
Slutligen synes det ifrågasatta översättandet alltför starkt ha karaktär av ett arbete för skolan, icke för livet: skriftligt översättande från ett främ- mande språk till svenska är en verksamhet. som utanför yrkesöversättarnas trånga krets sällan torde utövas i det praktiska livet, och i sådant fall aldrig med enspråkigt lexikon.
Ur utbildningssynpunkt syne's en förändring av de skriftliga övningarna i den av kommissionen föreslagna riktningen således icke önskvärd. Förmågan att förstå det främmande språket övas snart sagt varje undervisningstimme, som ägnas åt ifrågavarande språk. Vad som kräves för att komplettera den muntliga undervisningen är i själva verket övningar i att skriftligt uttrycka sig på det främmande språket. Den förnämsta formen för dylik övning är utan tvivel det fria producerandet på det främmande språket, alltså uppsats- skrivningen, som så småningom förberedes genom det lägre stadiets reproduk— tionsövningar. Om uppsatsens stora värde som metodiskt hjälpmedel kan en— dast råda en mening; svårigheten är att ordna den så, att den verkligen kom— mer till avsedd användning, något som stöter på allvarliga hinder i den sven- ska ungdomens särskilda läggning. Vid sidan av den fria uppsatsen har där- för den mer eller mindre fria översättningen sin givna plats som en förträfflig övning för de många lärjungar, vilka sakna fabuleringsförmåga och för vilka fri produktion därför faller sig synnerligen svår. Om den skriftliga översätt- ningen till det främmande språket stundom under en mindre skicklig lärares ledning icke fått åsyftad karaktär och därför icke heller gjort den nytta, som av undervisningsplanen avsetts, så synes detta icke vara något skäl för att avskaffa en form för de skriftliga övningarna, om vars värde erfarenheten dock med sådan bestämdhet vittnar; snarare synes reformarbetet böra inriktas på att göra läraren bättre skickad att tillgodose även denna sida av undervis— ningen. De tvenne nu brukliga formerna för skriftliga övningar i moderna språk i gymnasiet, vilka båda verksamt främja utvecklingen av den aktiva språkbehärskningen och på ett lyckligt sätt komplettera den muntliga under- visningen, torde i det hela synnerligen väl motsvara en allsidig utbildnings
krav ooh synas därför allt fortfarande försvara sin plats inom gymnasiets arbetsplan.
Enligt de sakkunnigas förmenande böra de skriftliga examensproven be- stämmas av undervisningens behov, så att där en metodiskt väl lagd utbildning kräver skriftliga övningar av visst slag skriftliga prov av samma slag ordnas i examen. Då nu de brukliga översättnings— och uppsatsövningarna otvivel- aktigt ha en betydelsefull uppgift att fylla i utbildningen, så synas ur under— visningens synpunkt alla skäl tala för att gymnasiets översättnings- och upp— satsövningar avslutas med skriftliga examensprov av motsvarande slag. Då däremot den ifrågasatta skriftliga översättningen från det främmande språ- ket till svenska icke uppvisats hava någon uppgift att fylla som övning, synas övningar av detta slag icke böra införas allenast såsom förberedelse för ett examensprov, detta så mycket mindre, som ett examensprov av denna art icke synes särdeles starkt motiverat.
Såsom examensprov betraktad synes en skriftlig översättning till svenska va- ra dels onödig, då även den muntliga prövningen i främsta rummet avser att utröna just förmågan att förstå det främmande språket, dels mindre lämplig, då den icke med önskvärd tydlighet visar vad den utöver den muntliga pröv- ningen bör visa. Mot användandet av ett dylikt prov i realexamen invänder kommissionen: »Den kunskap, som genom en översättning av denna art på detta stadium skulle kunna ådagaläggas, utrönes efter kommissionens mening lika väl och bättre i det muntliga provet.» Det är svårt att inse, varför detta utan tvivel riktiga omdöme icke skulle äga tillämpning även på abiturientsta- diet. Däremot synes i ett sådant prov på detta stadium betygsresultatet, hur texten än väljes, komma att bero mera av fyndighet och stilistisk smidighet än av solida kunskaper 1 det främmande språket. Uppgiften är i själva verket på samma gång för lätt och för svår. Att med hjälp av ett enspråkigt lexikon på några timmar taga ut innehållet i en icke alltför tillkrånglad text på ett modernt språk torde vara en alltför lätt uppgift för en abiturient; att återgiva detta innehåll på verkligt god svenska är däremot, enligt vad erfarenheten ger vid handen, en av de svårare uppgifter, en begynnande skriftställare kan ställas inför, och detta även om han fullt behärskar det främmande språket och har tillgång till alla existerande lexikaliska hjälpmedel.
Då sålunda enligt de sakkunnigas uppfattning den av skolkommissionen före— slagna formen för de skriftliga proven i moderna språk i studentexamen för- rycker den föregående undervisningen genom att skjuta undan det främmande språket och ställa den svenska översättningen i förgrunden, vidare på ett otill- fredsställande sätt fyller sitt syfte som prov, samt slutligen allt för litet motsvarar det praktiska livets behov, så anse sig de sakkunniga icke kunna för- orda denna form av prov.
Om den av skolkommissionen förordade prövningsformen med översättning från det främmande språket icke kommer till stånd, så bortfaller därmed förut- sättningen för det efter franskt mönster föreslagna »théme d'imitation»; de sakkunniga finna därför ingen anledning att närmare ingå på detta förslag. Här må endast erinras om att detta efter franskt mönster föreslagna rent gram- matiska prov, som, då skolkommissionens förslag avgavs, i Frankrike endast vid en enda examen kommit till användning, ingalunda synes hava motsvarat de till detsamma knutna förväntningarna; enligt vad från sakkunnigt franskt håll inhämtats, ha erfarenheterna varit övervägande ogynnsamma.
De sakkunniga förorda alltså, att i studentexamen de skriftliga proven i moderna språk allt fortfarande skola utgöras av en översättning från svenska
Skolkommis- swnen.
till det främmande språket eller en uppsats på det främmande språket över ett lättare ämne.
Då emellertid erfarenheten visar, att den nu gällande valfriheten endast i mycket ringa utsträckning tages i anspråk, i det att ett alldeles övervägande antal abiturienter (våren 1924 över 99 %) skriva översättning, medan ett ringa fåtal skriva uppsats, så synes det böra bliva föremål för övervägande, om icke något kan göras för att den ur vissa synpunkter värdefullaste av alla skrift- liga övningar, uppsatsen, mera må komma till sin rätt i proven liksom i de föregående skriftliga övningarna. Svårigheten torde här framför allt vara. att finna ämnen, ägnade att stimulera den i regel föga fantasirika svenska ung— domen till mera fri produktion på det främmande språket. De sakkunniga kunna icke ingå på denna ganska komplicerade metodiska detaljfråga utan måste inskränka sig till att erinra om ett par utvägar, som stundom icke utan framgång försökts. Korta promemorior på det främmande språket, summa- riskt antydande huvuddragen av ett händelseförlopp eller det huvudsakliga innehållet i ett brev eller dylikt kunna bidraga till att. göra uppsatsen mera givande som övning och värdefullare som prov. Av översättningen från moders— målet vore en friare form tänkbar, som närmare anslöte sig till uppsatsen, i det att den svenska texten endast angåve ett sakligt innehåll, som med vid- sträcikt frihet i avseende på uttryckssättet finge återgivas på det främmande språ et.
Om det skulle anses lämpligt, att den av skolkommissionen föreslagna anord- ningen med översättning från det främmande språket till svenska bleve i något fall försöksvis prövad, så synes det vara att förorda, att en dylik anordning i första rummet försöktes på nyspråkliga gymnasiet i franska., det språk, som är mest olikt vårt eget och som läses under så kort tid, att någon högre grad av aktiv språkbehärskning näppeligen kan nås. Faran för ogynnsam inverkan på modersmålet, som är synnerligen allvarlig i fråga om tyskan. och påtaglig när det gäller engelskan, är jämförelsevis obetydlig i fråga om franskan.
Från åtskilliga håll har yrkats, att de skriftliga proven skulle avläggas utan alla hjälpmedel, eller med endast ett enspråkigt lexikon, eller med ett tvåspråkigt lexikon, som endast upptoge de enskilda orden men inga fraser. Dylika yrkanden dikteras i regel av önskan att skärpa kraven på språkunder- visningen för att därigenom göra denna mera effektiv. De sakkunniga finna syftet beaktansvärt men anse de föreslagna vägarna ur praktisk synpunkt mindre tillrådliga. Om i de olika språken de lexikaliska hjälpmedlen bli full— ständigare och ändamålsenligare, så ligger däri för skolan intet skäl att av— stänga lärjungarna från bruket av dessa hjälpmedel, men väl ett skäl att höja fordringarna på prov, som utföras under väsentligt ändrade villkor. De an- märkningar, som riktas mot de nu brukliga översättningsproven, att de skulle vara för lätta, att de endast innehölle grammatiska fällor o. s. v., drabba i själva verket icke proven såsom sådana eller formen för dessas anordnande, utan endast valet av de till översättning givna texterna, som måhända icke alltid tagit tillräcklig hänsyn till förefintliga lexikaliska hjälpmedel.
5. Den grundläggande grammatikundervisningen i folkskolan.
Som ovan framhållits har skolkommissionen icke förbisett de särskilda svå- righeter, som genomförandet av en sexårig grundskola utan undervisning i främmande språk medför för språkstudiet i realskolan. Trots de olägenheter, som komme att följa av uppskovet med språkundervisningens påbörjande, an— ser skolkommissionen emellertid, att denna med hänsyn till lärjungarnas mog-
nare åldersstadium skall kunna genom förändrade metoder göras mera frukt- bringande än hittills. Kommissionen betonar i detta sammanhang vikten av att redan i folkskolan genom undervisningen i modersmålet en bred och säker grund lägges för undervisningen i främmande språk ; den nya undervisnings- planen för folkskolan vore också så avfattad, att man i detta avseende kunde förvänta ett bättre resultat av sagda undervisning än hittills. En anledning till att undervisningen i de kommunala mellanskolorna icke nått full effek— tivitet vore just att den, »efter vad kommissionen utrönt, hittills i alltför ringa mån tillgodogjort: sig de i folkskolan redan inhämtade kunskapsmoment». Undervisningen i begynnelsespråket, engelska, kunde emellertid förväntas giva ett gott resultat i den nya realskolan, ehuru för språket beräknats ett par timmar mindre i veckan än som i de kommunala mellanskolorna anslagits till tyskan. »Då lärjungens mogenhet och receptivitet vid 13 års ålder är betyd— ligt större än vid 10, bör den kvantitet kunskapsstoff, som förut var utbredd på en längre period, nu kunna inhämtas på en vida kortare tid, i synnerhet som undervisningen har att tillgodogöra sig den elementära språkbildning, som vid modersmålsundervisningen i folkskolan förvärvats.»
I de avgivna yttrandena förordas på vissa håll en väsentlig omläggning av folkskolans grammatiska undervisning med hänsyn till den högre skolans krav. Så borde enligt folkskolestyrelsen i Ludvika planen för folkskolans moders- målsundervisning så omarbetas, att ökat utrymme bereddes för undervisningen i form- och satslära samt för större träning genom tillämpningsövningar, på det att undervisningen i de främmande språken måtte få en fastare grammatisk grund.
I yttrandena från läroverken framhålles å ena sidan, att om hela den sex— åriga folkskolan skulle organiseras som bottenskola, det ur den starkt be- skurna språkundervisningens synpunkt bleve oeftergivligen nödvändigt. att so- lidare'kunskaper i svensk grammatik meddelades i folkskolans högsta klasser än vad erfarenheten visat hittills vara fallet. Den nuvarande undervisningen i svensk språklära i folkskola av A-typ vore otillräcklig som grund för språk- undervisningen i mellanskolan.
Å andra sidan betonas, att den grammatiska grund som komme att läggas i folkskolan under alla omständigheter komme att bliva svag, i synnerhet som det viktigaste ändamålet med grammatikstudiet. läsningen av främmande språk, där saknades. Utan stödet av en jämsides fortgående undervisning i ett främ- mande språk komme undervisningen i grammatik delvis att te sig som rent meningslös. Ur folkskolans egen synpunkt vore det »allt annat än lyckligt —— _ —, om denna i större utsträckning skulle nödgas använda de svenska timmarna för denna grammatiska del av det omfattande och medborgerligt betydelsefulla modersmålsämnet» (Konferensen i tyska och engelska vid högre realläroverket på Norrmalm). Folkskolan hade att förbereda huvudmassan av sina lärjungar för utträde i livet, icke ett fåtal för inträde i realskolan. »Att belasta Sveriges ungdom i sin helhet med grammatiska kunskaper, som endast för en ringa bråkdel vid senare språkstudier komma till nytta, bör icke komma i fråga» (Konferensen i tyska vid högre allmänna läroverket i Uppsala). Liknande synpunkter framhållas av folkskolinspektör Westberg, som inlägger sin gensaga mot att modersmålsundervisningen i folkskolan skulle »genom något slags fullständigare grammatikundervisning förbereda lärover- kens språkundervisning».
Humanistiska sektionen i Lund beklagar livligt förlusten för språkundervis- ningen av den tid, då minnet ännu vore som mest mottagligt och då arbetet med denna minneskunskaps tillägnande ännu icke behöv-de trängas med andra mera krävande uppgifter. Häremot kunde icke invändas, att undervisningen
Yttrandena.
De sak- kunniga.
i modersmålet i de folkskolklasser, som skulle komma att närmast föregå den blivande realskolans första klass, skulle kunna inriktas så, att den gåve en bättre grund än hittills att bygga undervisningen i de främmande språken på, och att härigenom den nämnda olägenheten med framflyttning av tiden för språkundervisningen skulle i någon mån kompenseras. Dels skulle nämligen en dylik grundligare undervisning i modersmålets grammatik väl kunna f ö r— b e r e d a undervisningen i främmande språk, men ingalunda e r s ä t t a denna, då det just vore själva det främmande språkstoffet, som vid den lämpligaste åldern borde innötas i minnet. Dels skulle den mera grammatiserande undervisning i modersmålet, som för detta ändamål bleve nöd- vändig, enligt sektionens mening till avgjord skada för folkskola-n förrycka dennas uppgift i fråga om modersmålsundervisningen, vilken vore och borde vara en helt annan. Det vore av yttersta vikt att tillse, att folkskolan finge ostört fullfölja sina egna mål, och att den icke — till förmån för de lär- jungar, som avginge till realskolan och till förfång för alla de andra — be- lastades med för densamma främmande uppgifter.
Skolöverstyrelsens majoritet framhåller i sitt yttrande, att folkskolans nya undervisningsplan givetvis, sedan mera stadgad erfarenhet om densamma vun- nits, borde underkastas erforderlig revision. Därvid borde ock, i den mån sådant med beaktande av folkskolans egentliga uppgift kunde ske, tillbörlig hänsyn tagas till den ställning, folkskolan kunde hava erhållit som grund- skola; att omlägga lärokurser och arbetssätt med huvudsaklig hänsyn till det fåtal lärjungar, .som kunde väntas övergå till högre skolor för teoretisk under— visning, kunde däremot knappast på allvar sättas i fråga. Det syntes sålunda icke tillrådligt, att i folkskolan skulle bedrivas ett ensidigt grammatikstudium enbart i syfte att förbereda eventuella studier i främmande språk. Detta hindrade icke, att folkskolan borde meddela grammatiska kunskaper angående modersmålet, något som också förordades i den nya undervisningsplanen ; att en 1 både nationellt och kulturellt hänseende så viktig sak som modersmålets byggnad gjordes till föremål för iakttagelser och kunskap även i folkskolan, vore givetvis i och för sig av synnerligen stor betydelse.
Enligt de sakkunnigas uppfattning bör i modersmålet grammatikstudiet icke på något stadium drivas längre än som är nödvändigt och lämpligt för utveck- lande av lärjungarnas insikter och färdigheter i detta skolans betydelsefullaste ämne. »Svenskan får icke vid undervisningen nedsjunka till en tjänare åt andra språk», framhåller med rätta skolkommissionen i grunderna till kursplanen för modersmålet i realskolan. Allra minst kan på folkskolans stadium under— visningen i modersmålet få tjäna främmande syften. Hänsynen till folkskolans eget bildningsmål och till det övervägande flertalet lärjungar, vilka aldrig komma att övergå till en högre skola med undervisning i främmande språk. förbjuda här med bestämdhet varje utvidgning av det grammatiska inslaget utöver vad som är förenligt med en god och effektiv metod i modermålsunder- visningen. I allmänhet synes den grammatiska kursen i den sexåriga folk- skolan sålunda böra inskränkas till ordklasserna, ordens viktigaste böjnings- former, de viktigare satsdelarna samt det elementäraste av ordens och satser- nas samhörighet. Denna grammatiska kunskap är som synes icke omfattande; den representerar emellertid ett undangjort arbete, som måste tillvaratagas. Om lättnad i den fyraåriga realskolans arbete skall kunna vinnas, är det så- lunda nödvändigt att tillse, att dessa grammatikens elementer verkligen äro inhämtade och så behärskade, att undervisningen såväl i modersmålet som i det första främmande språket utan' hämningar kan bygga vidare på denna grund, I inträdesprövningen till den fyraåriga realskolan synes därför som ett obligatoriskt moment böra ingå prövning av de grammatiska insikterna.
Om huvudvikten i denna prövning mindre lägges på. den grammatiska termi- nologien än på iakttagandet och det logiska särskiljandet av språkliga före- teelser, så synes därmed även ett gott tillfälle vara givet till utrönande av de inträdessökandes förståndsmognad och lämplighet för teoretiska studier.
Annorlunda ställer sig saken vid inträdesprövning till fem- eller sexårig real— ; skola. Undervisning i egentlig grammatik meddelas i den sexåriga folkskolan väsentligen i femte och sjätte klassen. Den kunskap, som redan på ett tidigare stadium förvärva-s genom de förberedande språkbyggnadsövningarna, är allt- för obetydlig för att kunna komma i betraktande för språkundervisningen i realskolan; någon prövning av denna kunskap synes alltså ej heller kunna ifrågasättas vid inträdesprövningen till den femåriga och än mindre till den sexåriga realskolan.
6. Koncentration av språkundervisningen.
Den koncentration av undervisningen i främmande språk, som kommissionen Skolkommis- i sitt organisationsförslag genomfört och av vilken den förväntar en kvalitativ höjning av språkundervisningen, är av tvåfaldig art: studiet av ett viss språk koncentreras dels till visst stadium av skolgången, dels, på det högre stadiet, till viss linje inom gymnasiet.
Den från vissa håll framförda tanken på en enspråkig realskola avvisas av kommissionen. Visserligen vore det ur skolans egen synpunkt önskvärt, att realskolans undervisning omfattade endast ett främmande språk; det kunde innebära avgjorda fördelar, om lärjungarna vunne verklig förtrogenhet med ett kulturspråk i stället för att såsom nu nödgas splittra sin uppmärksamhet på två eller tre främmande språk samtidigt. I valet mellan å ena sidan en visserligen mera mångsidig men ytlig språkbildning och å andra sidan en be- gränsad men mera djupgående sådan borde p r i n e 1 p 1 e 1 lt ett bestämt före— träde givas åt det sistnämnda alternativet. Med hänsyn till realskolans upp— gifter att dels meddela allmänt medborgerlig bildning, dels förbereda för vissa lägre tjänstemannabefattningar, dels även utgöra den grund, varpå gymnasiets undervisning skall bygga vidare, finner kommissionen det emellertid ofrånkom— ligt, att inom realskolan utrymme beredes för två främmande språk såsom obligatoriska. Då kommissionen alltså ser sig nödsakad att göra realskolan tvåspråkig, genomför den koncentrationstanken på det sättet, att, enligt normal- typens språkföljd, studiet av franskan för blivande studenter helt förlägges till gymnasiet, medan för tyska och engelska tyngdpunkten förläggas till real- skolan.
I fråga om gymnasiet finner kommissionen en långt gående koncentration av språkundervisningen önskvärd. Sålunda »har genom vissa ämnens tidigare avslutande en länge påyrkad koncentration i språkundervisningen åstadkom- mits, vilken avlägsnar faran för alltför stark splittring i studiearbetet och medger arbetets inriktande på två, i vissa fall endast ett språk, där för när- varande icke mindre än tre levande språk samtidigt studeras». Den starka kon— centrationen av språkstudiet på gymnasiet motiverar kommissionen i sitt be- tänkande I, 1, s. 306 ff.:
»Nämnda grundsats ( ämneskoncentrationens) har å de skilda linjerna tilläm- pats särskilt inom ett speciellt ämnesområde, nämligen det nyspråkliga. De an- märkningar, vilka under senare år riktats mot resultaten av läroverkens språk— undervisning, torde, vad gymnasieundervisningen vidkommer, i den mån de äro berättigade, främst kunna återföras därpå, att hittills intet modernt språk _av brist på utrymme å gymnasiet kunnat. göra sig gällande såsom ett verkhgt huvudspråk med möjlighet till mer grundliga, allsidiga studier. Särskilt gäl—
810116”.
Yttranden (1.
De sak- kunniga.
ler detta i fråga om latingymnasiet, varemot å realgymnasiet engelskan här- utinnan intagit en jämförelsevis gynnsam ställning. I föreliggande förslag hava å latingymnasiet och det nyspråkliga gymnasiet franskan samt ett av de germanska språken väl tillgodosetts, under det att å realgymnasiet franskan är huvudspråk, medan engelskan med hänsyn till sin förändrade .ställning inom realskolan funnits utan olägenhet kunna något inskränkas. Efter kommissio- nens uppfattning torde, vad de båda språkliga linjerna beträffar, en större grundlighet och säkerhet i den allmänna språkutbildningen kunna förväntas bliva en följd av berörda åtgärder.»
Medan i fråga om några ämnen den av skolkommissionen föreslagna kon- centrationen av studiet till vissa stadier och gymnasielinjer hälsats med till- fredsställelse, har den i vad den avser språkundervisningen mötts av det livli- gaste ogillande. Kommissionens förslag innebure ingen koncentration av språk- undervisningen utan rätt och slätt en reduktion av de åt språken anslagna timtalen. »Då genom de två lägsta klassernas indragande de 12 timmar, som i dessa ägnas åt tyskan, jämte hela det tillkommande läsåret, tillfalla de andra ämnena, synes det», framhåller konferensen i tyska och engelska vid högre» realläroverket på Norrmalm, »egendomligt, att skolkOmmissionen inom real— skolans fyra klasser fixerat ett timantal för språkundervisningen, som med en— dast 2 överstiger antalet språktimmar i nuvarande klasserna 3—6 och understi— ger det för kommunala mellanskolan gällande. Konferensen har svårt att bringa detta i samklang med kommissionens påstående (I: 28), att den velat ersätta den förlorade tiden med koncentrationsläsning.» Redaktionen av språkunder- visningen hade närmast drabbat tyska och engelska, de båda för oss såväl prak— tiskt som kulturellt viktigaste språken. Koncentreringen av franskans stu- dium till gymnasiet beklagas ; en dylik fördelning av skoltidens totala kurs- innehåll vore olämplig, i det att en myckenhet elementärt formstudium och minnesplugg förlades till ett mognare åldersstadium, då hos flertalet elever andra intressen dominerade och då språklektionerna kunde göras helt annorlunda fruktbringande såväl språkligt som litterärt och kulturellt. -
Allmänt avvisas kommissionens förslag att på gymnasiet förbehålla studie av ett språk åt vissa linjer och helt eller delvis utesluta det från andra linjer: den av kommissionen föreslagna fördelningen av språkundervisningen skulle försvåra vetenskapliga studier på de stora kulturspråken och därigenom indi- rekt sänka hela bildningsnivån. Från universitetens sida göras på denna punkt starka invändningar. Så säger filosofiska faktulteten i Uppsala: »Till sina verkningar innebär skolkommissionens förslag till ordnande av språkfrågan, att vi i framtiden skulle få latinare och greker, som näppeligen kunde läsa facklitteratur mycket mindre litterära arbeten på engelska, och realister och greker, som befunne sig i samma belägenhet beträffande tyskan —— —— —-—. Denna språkens svaga ställning synes fakulteten innebära en allvarlig fara” för hela vår andliga odling. Om i- detta hänseende ändringar ej göras i skol- kommissionens förslag, torde fakulteten se sig nödsakad att fordra komplette- ring i engelska för latinstudenterna och i tyska för realstudenterna som villkor för studier inom respektive den humanistiska och den naturvetenskapliga sek- tionen.»
I den organisatoriskt viktiga frågan om koncentrationen av språkundervis- ningen vilja de sakkunniga här till en början göra några allmänna erinringar. Vad först beträffar koncentration till visst stadium av skoltiden, så synes det med avseende på själva begreppet koncentration vara nödvändigt att. på— peka, att uttrycket i detta sammanhang egentligen avser sammanträngandet av en undervisning med visst timantal inom ramen av ett mindre antal klasser, än vad hittills varit fallet. Om undervisningen i ett språk begränsas till färre»
klasser utan att de undervisningstimmar, som falla på de sålunda förlorade klasserna, helt eller åtminstone till väsentlig del ersättas, så kan en dylik be- gränsning icke betraktas som en koncentration av undervisningen utan endast som en reduktion. Det kan icke bestridas, att skolkommissionens plan för un- ; dervisningen i de germanska språken mera har karaktär av reduktion än av koncentration.
I den mån kommissionens förslag kan sägas innebära en verklig koncentra- tion av språkundervisningen synes det emellertid icke i alla avseenden kunna anses innebära en vinst för språkstudiet vid våra läroverk. Det måste över huvud fasthållas, att en koncentration, hur välgörande och uppryckande den än i vissa fall kan verka på studiearbetet, icke under alla omständigheter är att efter— sträva och i varje fall icke bör drivas över vissa gränser. Om två veckotimmar filosofi under sista skolåret för undervisningen ha större värde än en timme under vart och ett av de två sista åren, eller om tre timmar biologi i näst sista ringen ge mera behållning än två i näst sista och en i sista ringen, så är därmed icke sagt, att under alla förhållanden ett samlat antal timmar under färre år skulle vara värdefullare än samma antal timmar, fördelat på flera år. Särskilt är i detta avseende försiktighet att tillråda med hänsyn till språken, där så mycket hänger på individuell träning och där endast långvarig övning ger en verklig färdighet: 24 timmar latin, fördelade på tre år, ge icke bättre resultat än samma antal timmar, fördelade på fyra år, och 16 timmar franska torde ge en solidare kunskap, om undervisningen utsträckes över fyra år än om den pressas ihop inom ramen av tre år.
Till uppenbar skada för utbildningen blir en dylik koncentration, om under— visningen i ett språk koncentreras till ett lägre stadium och därigenom berövas ett högre, där lärjungarnas rikare kunskaper och större mognad möjliggöra ett fördjupat studium av det främmande folkets litteratur och kultur.
Om sålunda språkundervisningen icke vinner på att med stora veckotimtal trängas ihop i ett fåtal klasser, .så bör den å andra sidan icke med låga vecko— timtal tänjas ut över alltför många klasser. Ett lärorikt exempel på det olämp- liga i ett dylikt uttänjande över rimliga gränser erbjuder tyskans placering i det nuvarande gymnasiet. Tyskan förfogar där på alla linjer över två vecko- timmar hela gymnasiet igenom; undervisningen stödes av skriftliga övningar och utmynnar i skriftlig och muntlig prövning i studentexamen. Gymnasiets kurs bygger på 26 veckotimmars undervisning i realskolan, även den under de två sista åren stödd på särskilt anordnade skriftliga övningar. Vid inträ- det i gymnasiet äro lärjungarna, om den föregående undervisningen varit effek- tiv, i förhållande till sin ålder och mognad ganska drivna i tyska. Under de följande gymnasieåren gå de naturligtvis i viss mån framåt, särskilt i allmän språklig ooh litterär bildning, men det är omisskänneligt, att framstegen i ty- ska mestadels icke motsvara vare sig det nedlagda. arbetet eller den stigande intellektuella mognaden. Ofta har man intryck av ett intressedödande på stäl- let marsch: lärjungarna få icke glömma det gamla och hinna icke lära sig något nytt. Det råder knappast något tvivel om att icke dessa åtta timmar skulle med avseende på den egentliga språkkunskapen giva bättre resultat, om de trängdes samman inom ramen av tre gymnasieår; för inträngandet i den tyska litteraturen och kulturen betydde det givetvis en förlust, att ämnet 1 så fall ginge miste om högsta ringen, men detta kan av lätt insedda skäl ej undvikas, då den möjlighet, som kommissionen tillgripit för vissa andra ämnen, nämligen att låta studiet ligga nere under ett år för att sedan åter tagas upp, ju icke gärna kan sättas i fråga för ett språk. , Som regel torde man kunna säga, att veckotimtalet för ett levande språk ! icke bör understiga tre timmar; på begynnelsestadiet bör det helst vara större, 3 för det grundläggande språket väsentligt större, på det högsta stadiet kan det,
om de skriftliga övningarna nedläggas och arbetet koncentreras på litteratur— studium, begränsas till två timmar. Men under förutsättning av pedagogiskt tillfredsställande veckotimtal är det obetingat en fördel, _]11 flera klasse] studiet av varje särskilt språk omfattar; den längre tiden medgiver ett starlare be- fästande och ett grundligare tillägnande och smältande av kunskaren, och arbetets utsträckande till det högsta stadiet möjliggör ett fördjupande av stu- diet, som icke kan nås på tidigare åldersstadier. Det vill synas, som nu kom- missionen i detta avseende icke lyckats vinna allt som under de givna firutsätt- ningarna stått att vinna.
En ur pedagogisk synpunkt värdefull form av koncentration är gencmförd 1 den nuvarande skolorganisationen, som begränsar språkundervisningen 1 real— skolans tre lägsta klasser till ett främmande språk. Denna anordning gör det möjligt att koncentrera det tidskrävande studiet av tyskans elementer till real- skolans lägre stadium och gör därigenom språkträngseln i den nuvarande real- skolan föga kännbar. En dylik koncentration är i denna utsträckning icke möjlig i den av skolkommissionen föreslagna fyraåriga realskolan, där på grund av det begränsade utrymmet det. andra språket måste inträda på tim- planen redan året efter det första. Det har också varit en av kommissionens svåraste uppgifter att genom anordningar av skilda slag ersätta den förlust som uppstått genom de två lägsta realskoleklassernas bortskärande.
Klart är, att skolkommissionen inom den föreslagna organisationens trängre ram icke kunnat bereda språkundervisningen oförändrat samma timtal, som den inom det nuvarande läroverket förfogar över. Men då kommissioner besku— rit den åt språkundervisningen anslagna tiden, har den ytterligare skärpt svå— 1igheterna genom att förlägga tyngdpunkten av studiet för de germanska språ— ken till realskolan och för franskan till gymnasiet. Denna anordning lar oför- delaktiga följder: på alla gymnasielinjer ägnas ännu på högsta stadiet en avse- värd tid åt elementär undervisning i franska, medan på de gymnasielirjer, där endast ett mycket begränsat antal timmar kan anslås åt de moderna språkens studium, de germanska språken få sina timtal starkt reducerade eller helt utgå från timplanen. Om det är pedagogiskt. olämpligt att förlägga det ele— mentära studiet av ett obligatoriskt främmande levande språk till ett så högt stadium som här sker med franskan, så är det å andra sidan ur bildningssyn- punkt beklagligt att de germanska språken uteslutas från det högsta stadiet 1 så stor utsträckning, som kommissionen föreslagit. Enligt normaltypens språk- följd få gymnasiets samtliga lärjungar i högsta ringen ingen undervisning i engelska och nödgas alltså avstå från de höga bildningsvälden, som len för- nämliga men språkligt svårtillgängliga engelska litteraturen just på det mog- naste stadiet av skoltiden förmår att skänka, och tyskan avslutas på två linjer på ett så tidigt stadium, att ett mera givande studium exempelvis av de för för- ståendet av den svenska romantiken så viktiga tyska klassikerna måste anses uteslutet. Koncentrationen av engelskan till realskolestadiet betyder i själva verket, att engelskan delvis eller helt berövas gymnasiestadiet. en förlist, som ej uppväges av att franskan på samma stadium fått ett förhållandevis brett utrymme. Den starka begränsningen av engelskans timtal på gymnasiet inne— bär bland annat, att vid gymnasier av normaltyp lektorat i ämnet icke skulle kunna ifrågakomma. . tl vilse
Koncentrationen av ett språks studium till viss linje inom gymnasiet synes stå i full överensstämmelse med den av kommissionen uttalade grundsatsen, att »språkbildningen hos individen bör göras möjligast grundlig, hos nationen möj— ligast mångsidig». Då den tid som kan anslås åt språkundervisningen 1 dess helhet, givetvis är begränsad, kan den enskilde lärjungen vinna den större grundligheten endast på bekostnad av mångsidigheten: för att kunna för—
djupa sig i studiet av ett språk måste han inskränka eller helt avstå från stu- diet av ett eller flera andra språk. Ur rent pedagogisk synpunkt kan en dylik begränsning och fördjupning av studiet särskilt på det högsta stadiet förefalla synnerligen tilltalande; ur praktisk synpunkt ter sig emellertid saken för det stora flertalet lärjungar annorlunda. Om på latinlinjen koncentrationen av , språkstudiet till franskan och tyskan betyder, att engelskan helt uttränges från * timplanen, så måste detta anses innebära, att den pedagogiska fördelen av stu- t diets koncentration köpes allför dyrt. Men även den pedagogiska vinsten blir för många lärjungar mer än tvivelaktig. Om på reallinjen en elementär kunskap i franska vinnes på bekostnad av den fördjupade kunskap i tyska och engel- ska, som kan förvärvas endast på det högsta stadiet, så innebär denna kon— centration till franskan icke blott en alltför dyrköpt vinst för franskan, den innebär därjämte ett pedagogiskt missgrepp, i det att ett elementärt studium förlägges alltför högt upp och ett med stort arbete grundlagt studium allt för tidigt avbrytes ; det tidiga nedläggandet av de i realskolan studerade språken, i vilka en grundligare utbildning kunde vinnas, står i uppenbar strid med den av kommissionen uttalade principen, att språkbildningen hos individen bör gö— ras möjligast grundlig.
De sakkunniga, vilka över huvud högt skatta det pedagogiska värdet av stu- diernas koncentration, ha övervägt olika möjligheter till en koncentration av språkundervisningen, som kunna tänkas förverkligade inom läroverket, men ha funnit, att praktiska hänsyn förbjuda en mera konsekvent genomförd kon- centration av de olika moderna språkens studium till visst stadium eller viss injo.
Tanken på en enspråkig realskola ter sig ur nndervisningssynpunkt synner- ligen tilltalande, särskilt med hänsyn till de kortare realskoleformerna, men de sakkunniga ha lika litet som skolkommissionen vågat ifråga- sätta ett realiserande av denna tanke, då det skulle medföra avsevärda olägenheter för kanske flertalet av de från realskolan utgående lärjungarna och pålägga gymnasiet en ytterligare börda, som skulle alldeles förrycka dess arbete och omöjliggöra en verklig differentiering av gymnasiestudierna. Ej ens det pedagogiskt ganska väl motiverade förslaget att i realskolan koncen- trera språkstudiet väsentligen på ett modernt språk såsom huvudspråk synes kunna förordas, då de flesta lärjungarnas behov torde bliva bättre tillgodosedda genom en elementär kunskap i två språk än genom en grundligare kunskap i ett, detta så mycket mer som den begränsade tiden och det relativt låga ålders— stadiet icke medgiva i egentlig mening djupare studier, medan tiden möjlig- gör och åldersstadiet synnerligen väl lämpar sig för inlärandet av den elemen— tära grund inom skilda språk, på vilken fortsatta studier i gymnasium eller på egen hand sedan med framgång kunna bygga. I fråga om gymnasiet gälla liknande synpunkter. Även om det för mången lärjunge kan vara mera utveck- lande att få lära sig ett språk ordentligt och vinna en viss förtrogenhet med detta än att splittra sin uppmärksamhet på två eller tre språk samtidigt, så är det dock otvivelaktigt, att det stora flertalet av dem, som gå ut från de sven- ska gymnasierna, i fortsatta studier och i praktisk verksamhet ha större nytta av en språkkunskap, som är mera jämnt fördelad över de tre stora kultur- språken eller åtminstone över de båda germanska språken. Vad som begäres av skolans undervisning är i själva verket icke att den skall bibringa djupare insikter i e tt främmande språk, hur högt uppskattade sådana än äro, utan att den i alla de moderna kulturspråken skall lägga en grund, på vilken den från , skolan utträdande sedan kan bygga vidare på egen hand. l Med hänsyn till sålunda anförda skäl synes för undervisningen i de främ- t mande levande språken en mera genomförd koncentration icke vara att förorda.
Den tid, som i den högre skolan kan anslås till undervisningen i modem], språk, ' synes snarare böra fördelas så, att studiet av varje särskilt språk h'jrjar så tidigt som är organisatoriskt möjligt och fortsätter så länge ett pedagogiskt tillfredsställande timantal kan beredas.
I realskolan bör det första språket sålunda inträda redan i första klassen: , är detta en fördel redan vid den sexåriga realskolan, så blir det en tiingande nödvändighet vid varje realskola, som bygger på en längre grundskola.. Där— . emot är det ur pedagogisk synpunkt. en bestämd fördel, om det andra språket icke behöver följa alltför snabbt på det första; kunskaperna i detta böra ha vunnit en viss fasthet och säkerhet, innan ett nytt språk med annat uttal och annan grammatisk byggnad inträder. Under förutsättning att, såson nu är fallet och som kommissionen föreslår, det andra språket anses tillräckigt till- godosett med undervisning under realskolans tre sista år, kan den sexåriga realskolan erbjuda den rikligt tillmätta tiden av tre år för konsoliderande av kunskaperna i det första främmande språket. Men även den femåriga real— skolan har i detta avseende ett avgjort företräde framför den fyraåriga, i det den gör det möjligt att under de två första åren koncentrera språklndervis- ningen på e t t främmande språk. I den fyraåriga realskolan kan, om det andra språket skall kunna få en pedagogiskt försvarlig placering, det icke mdvikas att det andra språket inträder på timplanen redan året efter det första
De tvenne i realskolan först inträdande språken böra vidare gå uppi gym— nasiet på alla linjer och fortsätta där så länge ett tillräckligt veckotintal kan erbjudas; måste ettdera avslutas före sista skolåret, synes det vara mturligt, att det språk, som först inträtt i realskolan och sålunda studerats längst, också först nedlägges. Undervisningen i det tredje språket bör grundläggas redan i realskolan och fortsättas i gymnasiet så länge ett tillfredsställande timantal kan beredas. .
Om sålunda en starkare koncentration av gymnasiestudierna till ett aller två främmande levande språk med åsidosättande av det eller de andra icle synes vara att förorda till generellt genomförande, så torde å andra sidan för sär- skilt intresserade och begåvade lärjungar en specialisering av språkstudiet i form av tillvalskurser på det högsta stadiet, i den mån arbetsbelastnhgen så— dant medgiver, vara synnerligen lämplig; också synes en dylik undervisning i språk vara lätt att anordna även med ett mycket vidsträckt tillmötesgående av individuella önskemål och behov.
7. Språkfölj den.
Nuvarande I den nuvarande skolorganisationen inträder tyskan i realskolans första klass, förhålla” engelskan i den fjärde, franskan som frivilligt ämne i den femte, som obliga- dm' toriskt ämne i gymnasiets andra ring, latinet i latingymnasiets första ring samt slutligen grekiskan för lärjungar som välja den helklassiska linjen i tredje rin- gen. Gymnasiets undervisning i franska bygger icke på realskolans kirs, som ju är frivillig; denna saknar alltså betydelse för studiet av franska i gynnasiet. I de kommunala mellanskolorna är språkföljden i det hela ordnad på samma sätt som i realskolorna; skillnaden är endast den, att i mellanskolan, som är fyraårig, engelskan i regel inträder redan i andra klassen, alltså ett år efter tyskan. I de treåriga gymnasierna är det fyraåriga gymnasiets kurs i latin sammanträngd inom den givna ramen av tre gymnasieringar. Då den franska kursen i realskolan icke är obligatorisk och sålunda icke kan läggas til grund för gymnasiets franska kurs, börja alltså i det treåriga gymnasiet latinstudiet och den obligatoriska undervisningen i franska samma år.
De tvenne språk, vilka kommissionen finner böra ingå som obligatoriska iSkolkommis- planen för realskolans normaltyp, äro tyskan och engelskan, detta i överens- stämmelse med nu gällande ordning; även om franskans praktiska betydelse hos oss vore i tillväxt, komme dock behovet av engelska och tyska för oss svenskar fortfarande att bliva allmännare än motsvarande behov av franska.
För att ändock i någon mån tillgodose det obestridliga behovet av undervis- ning i franska jämväl på realskolstadiet föreslår kommissionen, att i realsko— lans högsta klass lärjungar som icke läsa latin må kunna om de så önska utbyta undervisningen i matematik (5 timmar) mot undervisning i franska. Denna anordning väntas bliva av betydelse även för en del av den manliga ungdomen, men den vidtages särskilt i den kvinnliga ungdomens intresse. Matematik vore nämligen ett ämne, som enligt vad erfarenheten visat i många fall icke förmåd- de tillvinna sig de kvinnliga lärjungarnas intresse i samma grad som de man- ligas. Då nu de i realskolans första klasser inhämtade kunskaperna i detta äm- ne i vissa fall syntes vara tillräckliga för det praktiska livets behov, medan en om också elementär bekantskap med ett tredje språk kunde bliva till avsevärd nytta, så anser kommissionen den nu nämnda anordningen vara av förhållan- dena väl motiverad.
Den föreslagna franska kursen i fjärde realskolklassen utesluter den under- visning i latin, resp. matematik, varpå gymnasiets undervisning måste bygga, och kan alltså icke inhämtas av lärjungar, som ämna sig till gymnasiet; den kan sålunda icke heller ligga till grund för gymnasiets kurs i franska, som följakt— ligen måste börja med elementerna.
För att möjliggöra en fyraårig latinundervisning och på samma gång minska olägenheterna av språkträngseln å latingymnasiet har kommissionen ansett det nödvändigt, att i realskolans högsta klass tillfälle till undervisning i latin be- redes lärjungar som så önska. Deltagandet i denna undervisning är sålunda ur realskolans synpunkt frivilligt, men obligatoriskt för de lärjungar, som ämna söka inträde i latingymnasiet.
Med avseende på ordningen mellan realskolans båda huvudspråk har kom- missionen föreslagit den förändringen, att engelskan inträder som första språk i realskolans normaltyp och tyskan som andra språk.
Språkföljden i den högre skolans normaltyp blir alltså enligt kommissionens förslag: i realskolans första klass inträder engelskan, i den andra tyskan; i den fjärde inträder latinet som obligatoriskt ämne för de lärjungar, som ämna fort- sätta sina studier å latingymnasium, samt franskan som frivilligt ämne för de lärjungar, som avstå från undervisning i latin och matematik; i gymnasiets första ring inträder franskan som obligatoriskt ämne samt i det. differentierade latingymnasiets andra ring grekiskan.
En ur språkundervisningens synpunkt mycket betydelsefull förändring är det, att i den av skolkommissionen föreslagna fyraåriga realskolan engelskan inträder som första språk i första klassen, medan tyskan som andra språk bör- jar i andra klassen. För den sålunda föreslagna förändringen i språkföljden anför kommissionen dels metodiska, dels praktiska skäl.
För tyskan .som begynnelsespråk har sedan gammalt anförts, att den såsom det i grammatiskt avseende rikast utbildade moderna språket bäst lämpade sig att för språkstudiet i dess helhet lägga den grund, som förut lades genom la- tinet. Emot denna uppfattning invänder kommissionen, att den innebure en överskattning av den allmänna grammatikens betydelse i språkundervisningen. »Språkmaterialet är det primära, grammatiken det sekundära.» Enligt kom- missionens uppfattning gällde det vid språkundervisningen att från det språk- material. som studerades, sluta till de grammatiska reglerna, att genom riklig läsning förvärva känsla för språket och på så sätt tillägna sig de lagar, som så
sionens organisa— tionsför- slag.
Begynnelse- språket.
Skolkommis— sionen.
småningom utvecklat sig för språkbruket, och att i allmänhet tillgrba den grammatiska regeln, först då behovet därav gjorde sig gällande. Med denna uppfattning tedde sig frågan om det >>grundläggande» språket på ett helt an— nat sätt. Själva termen >>grundläggande språk» bleve då oegentlig, ty varje språk studerades för sin egen skull, vilket naturligtvis icke hindrade, att de olika språken i flera avseenden vid undervisningen lika väl som i livet stödde varandra. Spörsmålet om det bästa begynnelsespråket kvarstode även såsom en pedagogisk fråga men av väsentligt mindre betydelse än förr. Om nan ut- ginge från sanningen, att ett rationellt studium av varje språk skänkte ett ve— tande, som vore till stöd för studiet av andra språk, så inskränkte sig lär det pedagogiska momentet till frågan, huruvida detta i så mycket högre grad gäll- de om tyskan än om engelskan, att häri en anledning kunde ligga till tyskans företräde. '
Kommissionen erinrar därom, att om tyskan å sin sida vore ägnad att lägga en bredare grund för det grammatiska vctandet, det syntes minst sagt txivelak- tigt, huruvida det första åt språkstudier ägnade skolåret verkligen bordei över- vägande grad ägnas åt grammatik och icke snarare utnyttjas för enklare upp— gifter, vid vilka minnet och imitationsförmågan spelade huvudrollen. såsom fallet vore vid den första undervisningen i engelska, vars svåra uttal, enlgt vad erfarenheten visade, lättare tillägnades vid tidigare ålder. Och vidara finge det icke förglömmas, att, vilket språk som än bleve det första, det andri språ— ket enligt kommissionens förslag inträdde redan följande år och Således gan- ska snart kunde börja att lämna det allmänna tillskott till språkkunskapen, varav det vore mäktigt.
Till förmån för engelska som begynnelsespråk i realskolan kunde ock åbero— pas erfarenhetens vittnesbörd. Mångåriga försök med en sådan språkfiljd ha— de gjorts. såväl vid tvenne statsläroverk (Göteborgs realläroverk och nya ele- mentarskolan i Stockholm) som vid flera enskilda läroanstalter, och dessa för- sök hade i stort sett krönts med framgång. Visserligen hade dessa försök gjorts under något andra förutsättningar än som komme att. råda i den av kom— missionen föreslagna skolorganisationen, i det att engelskan börjat i nuvarande första klassen (vid en skola i andra) och tyskan inträtt i fjärde (i ett fall i tredje), medan i den nya realskolan det första språket skulle såsom enda. främ— mande språk läsas blott i en klass och det andra inträda redan året direfter. Men även om de vid försöken vunna erfarenheterna i vad de avsåge engelskans större lämplighet för det lägsta åldersstadiet icke vid den föreslagna läioverks- organisationen längre ägde samma beviskraft, borde de icke desto mindre till- mätas synnerlig betydelse.
Genom de från vederbörande läroanstalter inhämtade omdömena finner skol— kommissionen ådagalagt, att engelskans studium på det tidigare åldersstadiet snabbare ledde till ett användbart resultat än studiet av tyskan. Likaledes ha- de försöken givit vid handen, att engelskan vore lämpligare och bättre avpas— sad för de unga lärjungarnas förståndsmognad och förmåga av språklgt till- ägnande, medan å andra sidan undervisningen i tyska, påbörjad å ett något se— nare stadium, visat sig kunna föras till fullt tillfredsställande resultat. Kom- missionen finner i dessa rön en bekräftelse på riktigheten av sin på tenetiskt pedagogiska grunder vunna uppfattning, att engelskan synnerligen väl lämpa- de sig som begynnelsespråk. >>Med en sådan anordning skulle den naturliga gången för språkundervisningen bliva den att efter ett elementärt stueium av modersmålets byggnad skrida till inlärande av det främmande huvudspråk, som i mindre grad än de övriga ställer grammatiska anspråk på lärjungen, men som dock är väl ägnat att utveckla hans språkliga insikter, och den pedagogiska regeln från det lättare till det svårare skulle även i fråga om språkföljden kom— ma till sin rätt.»
Till de rent pedagogiska synpunkterna komme så praktiska skäl av avgöran- de betydelse: för realskolabiturienterna gällde det att framför allt studera det språk, som för dem under deras framtida verksamhet vore av den största nyt- tan; detta vore i de allra flesta fall otvivelaktigt engelskan, detta intill en viss gräns relativt lättlärda språk, som numera vore på väg att intaga platsen som det universella språket.
På de sålunda anförda grunderna föreslår kommissionen alltså, att i realsko- lans normaltyp engelskan inträder som första och tyskan som andra främmande språk. Vid sidan av normaltypen föreslås emellertid vissa avvikande typer. Då lärjungar kunde finnas, för vilka tyskan spelade en större roll än engelskan, före- slår kommissionen i främsta rummet en realskoleform med normaltypens båda språk i omkastad ordning, detta så mycket hellre, som den hittillsvarande ord- ningen visat sig kunnat giva tillfredsställande resultat och det därför kunde synas olämpligt att helt bryta med densamma. Franskan hade enligt kommis— sionen sin egentliga plats på gymnasiet, men det syntes dock »i hög grad lämpligt och önskvärt, att tillfälle lämnas att studera även detta språk såsom ett av de båda realskolspråken»; det vore obestridligt, att även rent praktiskt sett ett starkt behov gjorde sig gällande av kunskaper i franska, beroende på våra tilltagande kommersiella och industriella förbindelser med Frankrike. Kommissionen förordar därför vidare dels en typ med tyska såsom begynnelse- språk och franska såsom andra språk, dels för enstaka fall en typ med engelska såsom första, franska såsom andra språk. Normaltypen, med språkföljden cngelska—tyska, skulle vara representerad på varje ort, där realskola funnes; på ort, där normaltypen redan vore i erforderlig mån tillgodosedd, tänkas de avvikande typerna med språkföljden tyska—engelska, tyska—franska eller engelska—franska efter vederbörande lokalstyrelses beprövande kunna komma till användning.
I fråga om förslaget att göra engelskan till begynnelsespråk i_re_alskolan Kommissione— yppades redan inom skolkommissionen en avvikande mening: komm1ss1onsleda— sledij-Zjiitemnh möterna Swartling och Åström underkänna i ett särskilt yttrande både de ""i mg oc
. . . . . ,, A tö . teoretiskt pedagogiska och de praktiska. skäl, som av kommrssmnen anförts mm
till förmån för engelska som första språk i den föreslagna fyraåriga real- skolan, och yrka på att den nuvarande ordningen med tyska som första språk bibehålles.
De invändningar, som riktats mot lämpligheten av tyska som först inträ- dande främmande språk, hade i det hela gått ut på att detta språk genom sin formrikedom och sin invecklade grammatik av lärjungarna krävde abstrak- tioner och ett tänkande, som de på ett så tidigt stadium ej vore mäktiga, var- för resultatet av undervisningen ej stode i rimligt förhållande till det arbete och den tid, som däråt ägnades. Även om dessa och liknande betänkligheter i någon mån haft fog för sig, då det gällt den nuvarande skolorganisationen med lärjungar i 9—10-årsåldern, syntes de i det väsentliga förlora sitt berät- tigande med avseende på den föreslagna organisationen, där lärjungarna först vid 12—13 års ålder skola börja studiet av främmande språk efter att hava erhållit en flerårig och ganska omfattande undervisning i modersmålet. De pedagogiska skäl, som ansetts tala för lämpligheten av tyska som första språk i våra skolor, syntes däremot äga giltighet även med avseende på den nya skolorganisationen. Vad åter anginge det förhållandet, att studiet av engelska på grund av detta språks relativa lättlärdhet snabbare ledde till ett använd- bart resultat än studiet av tyska, torde detta i det hela gälla ej blott det tidi— gare åldersstadiet utan vilket åldersstadium som helst. Att engelskans svåra uttal lättare tillägnades vid tidigare ålder, syntes ej heller kunna tillmätas nämnvärd betydelse vid en åldersdifferens av endast ett år. Problemet rörde
Läroverken,
sig ju ej heller om att för realskolans del utvälja ett enda språk, vari under- visningen skulle leda till ett användbart resultat, utan det gällde att planlägga undervisningen i tvenne såsom nödvändiga befunna språk så, att man komme till ett användbart resultat både i det ena och i det andra språket. Enligt de båda kommissionsledamöternas mening hade kommissionen åt undervisningen i engelska berett en förstärkning, som ej vore nödvändig eller behövlig, och försvagat tyskans ställning på ett sätt, som komme att i betänklig grad draga ned kunskapsnivån i detta ämne och verka menligt på lärjungarnas språkut- bildning i det hela.
Aven de av kommissionen andragna praktiska skälen för engelskan som be- gynnelsespråk ägde ringa beviskraft. Vårt folk, som i söder och sydost hade till närmaste granne huvudmassan av den tyska folkvärlden, hade livligare både andligt och materiellt kulturella förbindelser med denna granne än med något annat av de stora kulturfolken. På denna grund torde flera av vårt folk ha större praktisk användning av kunskaper i tyska än av kunskaper i engelska, och det syntes mer än ovisst. om det komme att inträda någon sådan förskjutning i våra internationella förbindelser, att tyska språket för vårt folk förlorade det praktiska värde framför de andra stora kulturspråken, som det hittills haft och ännu hade.
De båda kommissionsledamöterna anse alltså,- att den av kommissionen i andra hand förordade språkföljden tyska—engelska bort föreslås såsom den normala, medan vid sidan därav försök i viss utsträckning borde göras med språkföljden engelska—tyska.
Mot de övriga av kommissionen tilltänkta språktyperna för realskolan an— föras betänkligheter. Därest det härvid ej stannade vid enstaka, undantagsvis gjorda försök, syntes »rörligheten» bliva väl stor och hota att övergå i oreda. Det vore också svårt att inse lämpligheten av att lärjungar efter avlagd real- skolexamen skulle gå ut i det praktiska livet i vissa fall utan några insikter i engelska, i andra fall i fullständig avsaknad av kunskaper i tyska.
I läroverkskretsar har kommissionens förslag att göra engelskan till begyn- nelsespråk i realskolan på sina håll rönt ett välvilligt mottagande, ofta dock förbundet med bestämda förbehåll. Så anser sig sektionen för moderna språk . vid tjugotredje svenska läroverkslärarmötet år 1922 >>böra biträda förslaget
om engelska såsom första språk i ett 8-årigt läroverk, byggt på en 4-årig bottenskola. Dock höra i enlighet med kommissionens förslag även linjer upp- rättas med motsatt språkföljd, och för lyceet bör tyskan fastslås såsom begyn- nelsespräk.» I kollegiernas och konferensernas utlåtanden däremot yrkas gan- ska enhälligt att tyskan måtte få förbliva begynnelsespråk; den av kommis- sionen föreslagna språkföljden befaras komma att vålla en allmän löslighet i språkkunskapen och därigenom ytterligare försvaga resultaten av den genom den nya organisationen beskurna språkundervisningen. '
Mot de slutsatser, som kommissionen ansett sig kunna draga av de vid vissa läroanstalter gjorda försöken med engelska som begynnelsespråk, riktas från sådana håll, där man varit i tillfälle att följa ifrågavarande försöksundervis- ning, bestämda invändningar. Den gemensamma konferensen i tyska, engelska och franska vid nya elementarskolan i Stockholm uttalar som sin mening om de av kommissionen åberopade försök, som gjorts bl. a. vid nya elementarskolan. »att dels dessa försök icke fortgått under tillräckligt lång tid för att man av dem skulle kunna draga några säkra slutsatser; dels provet varit förlagt till delvis andra åldersstadier än dem kommissionen åsyftar; dels timantalet vid provet varit helt olika det, som kommissionen uppställt i sin timplan». Och lektor Öberg, som medverkat i och med uppmärsamhet följt de vid Göteborgs realläroverk anställda försöken, betonar i sitt inledningsföredrag inför sek-
tionen för moderna språk vid läroverkslärarmötet 1922, att frågans kärnpunkt läge »icke i tidsskillnaden mellan språkens inträdande, utan i åldersskillnaden melllan lärjungarna vid det första språkets inträde: 9 år 10 år enligt nuvarande ordning, 12 a 13 enligt förslaget. Det är uteslutande ur synpunkten av lär- jungematerialets ålder i klasserna 1—3, som engelska teoretiskt och praktiskt befunnits vara det lämpligaste begynnelsespråket, detta är den uttryckliga för- utsättningen, den bärande tanken i detta uppslag. Sedan detta åldersstadium försvunnit från realskolan, har denna fråga kommit i ett helt annat läge ur språkpedagogisk synpunkt. — —— — Ur rent språkpedagogisk synpunkt har kommissionen icke förebragt några skäl mot det lämpliga i att tyskan får börja vid 12- å 13-årsåldern, således på det åldersstadium, som sammanfaller med den av kommissionen föreslagna realskolans första klass, ty allt vad som andrages mot tyskan som begynnelsespråk refererar sig till 9- a 10-års- åldern.»
Mot de många olika språkföljdstyperna invändes, att de skulle medföra svårigheter vid flyttning från en skola till en annan och framtvinga linjeupp— delning redan på realskolstadiet. Utom typen tyska—engelska borde endast typen engelska—tyska förekomma.
Överstyrelsens minoritet ställer sig likaledes avvisande till förslaget att kasta om språkföljden. De anställda försöken vore av alltför ringa omfatt- ning för att man av dem skulle kunna draga bestämda slutsatser i den ena eller andra riktningen; resultaten hade ej heller varit odelat gynnsamma för engelskan som begynnelsespråk. Det syntes därför betänkligt att utan fortsatt mera ingående prövning vid det stora flertalet läroanstalter frångå den nuva- rande ordningen med tyska som grundläggande språk. Med hänsyn jämväl till de av kommissionsledamöterna Swartling och Åström anförda skälen borde i stället tyskan allt fortfarande vara det första främmande språket i realsko- lans normaltyp; dock borde prov för att utröna lämpligheten av engelskan som grundläggande språk ytterligare och i större omfattning än hitintills an— ställas och liknande prov anordnas även beträffande franskans eventuella värde i berörda hänseende.
Det har förut i detta kapitel framhållits såsom oundgängligt, att realskolans timplan såsom obligatoriska upptager två främmande språk; liksom skolkom— 4 missionen finna även de sakkunniga de praktiska behoven med bestämdhet tala för att dessa båda språk i regel böra vara tyska och engelska.
Svårare att avgöra är frågan om vilket av dessa språk som bör vara begyn- nelsespråk. Frågan kan visserligen sägas få mindre betydelse i den mån real- skolan nedtill avkortas och det andra språket därför kommer att följa snab- bare pä det första, men å andra sidan blir valet av den ur metodisk synpunkt lämpligaste språkföljden viktigare, ju kortare tid språkundervisningen har till sitt förfogande. En längre realskola medger större utrymme åt språk— undervisningen och därmed större frihet i det metodiska förfarandet, men den ställer å sin sida särskilda problem vid fastställandet av språkföljden, enär den omspänner också ett lägre åldersstadium, till vars mottaglighet nödig hän- syn måste tagas vid val av begynnelsespråk och undervisningsmetod.
en av vissa språkpedagoger närda önskan att i den sexåriga realskolan få tyskan som begynnelsespråk ersatt med engelskan sammanhänger på det när— maste med vissa förut berörda strävanden inom språkundervisningen och grundar sig ytterst på den gjorda erfarenheten, att det tyska språket med sitt rikt utbildade formsystem mindre väl lämpar sig för den mera utpräglat imi- tativa metod, som ansetts önskvärd framför allt på det tidiga åldersstadium, den sexåriga realskolans lägsta klasser representera. Missnöjet med tyskan som begynnelsespråk utgår alltså icke från den uppfattningen att i den nu-
Skolöver- styrelsens minoritet.
De sak- kunniga.
varande realskolan engelskan skulle vara åsidosatt och tyskan alltför väl till- godosedd, utan det är ifrågavarande åldersstadiums receptivitet, som förme- nats icke kunna på effektivaste sätt utnyttjas genom undervisning i tyska; det för ett grundligt studium av tyskan i viss utsträckning nödvändiga gramma- tiserandet har ansetts kräva ett mognare åldersstadium, medan ett framgångs- rikt studium av engelskan med fördel läte sig bedrivas efter en för det lägsta realskolstadiets ålder väl anpassad metod. Skolkommissionen upptager denna tanke men tillämpar den på det åldersstadium, som representeras av den nu— varande realskolans fjärde klass; mot undervisning i tyska på detta stadium har emellertid ur åldersstadiets synpunkt ingen invändning framställts. Icke heller mot ett starkare inslag av grammatisk analys synas här grundade in- vändningar kunna göras ur förståndsutvecklingens synpunkt; vid de av kom- missionen åberopade försöken med omkastad språkföljd har undervisningen i tyska börjat på just detta åldersstadium eller, i ett fall, ett år tidigare, och kommissionen själv lägger vikt vid den grammatiska utbildning, som meddelas i grundskolan, alltså på ett lägre åldersstadium och utan stöd av ett främman- de språk, som ger åskådlighet och gripbar mening åt grammatikstudiet.
Skolkommissionens argumentering för engelskan som begynnelsespråk i den fyraåriga realskolan synes i själva verket, i vad den grundar sig på metodiska skäl, icke övertygande: motiveringen avser ett åldersstadium motsvarande den nuvarande realskolans tre lägsta klasser och slutsatsen ett åldersstadium mot— svarande samma skolas fjärde klass.
De av skolkommissionen anförda praktiska skälen för engelskan som be- gynnelsespråk synas näppeligen mera övertygande. De giva vid handen, att kunskaper i engelska för många realskoleabiturienter äro värdefullare än mot- svarande kunskaper i tyska, men det kan därmed knappast anses uppvisat, att engelskan bör vara det grundläggande språket i realskolan. Argumenterin- gen utgår här från den förutsättningen, att engelskan som första språk skulle få en avsevärt bättre ställning än som andra språk, att alltså 17 timmars under- visning i engelska, fördelad på realskolans alla fyra klasser, skulle giva väsentligt bättre resultat än de på realskolans tre högsta klasser fördelade 14 timmar, som kommissionen vid omkastad språkföljd tänkt sig anslagna åt samma språk. Då undervisningen i engelska emellertid i förra fallet skulle ha att bära bördan av den begynnande fonetiska och grammatiska utbildnin- gen, i senare fallet skulle kunna bygga på den grund, som i dessa avseenden lagts i den första realskoleklassens undervisning i tyska och modersmålet, så torde skillnaden i resultat bliva ingen eller i varje fall så ringa, att den icke kan fälla utslaget till förmån för engelskan som begynnelsespråk. _ _
I stort sett synes engelskans ställning enligt kommissionens organisations- förslag komma att bliva ungefär densamma, vare sig den inträder som första eller andra språk i realskolan; resultatet torde i båda fallen komma att bhva ungefär detsamma som i den nuvarande realskolan. Någon anlednmg att för- moda, att målet för undervisningen i engelska skulle »kunna sättas något högre än det i nu gällande stadga för begynnelsespråket stipulerade» (Bet. I, 2, 603) synes näppeligen föreligga.
Att däremot tyskans ställning genom de av kommissionen föreslagna föränd— ringarna skulle komma att försvagas, ligger i öppen dag; detta förhallande erkännes också av skolkommissionen: »Att fullt samma resultat skall kunna uppnås i tyska som det hittills i detta språk ernådda, är knappast möjligt.» Kommissionen hoppas emellertid, att skillnaden icke komme att bliva synner- ligen stor.
Enligt de sakkunnigas förmenande bör, som med all rätt framhållits av de båda kommissionsledamöterna Swartling och Åström, sprakundervrsnmgen 1
realskolan under alla omständigheter läggas så, att den leder till ett använd- bart resultat såväl i det ena som i det andra språket. Problemet gäller icke, "hur bästa möjliga resultat skall nås i tyska med åsidosättande av engelska »eller tvärtom, utan hur ett visst begränsat timtal skall fördelas för att bästa möjliga resultat må kunna vinnas i båda dessa språk. Det gäller att taga sikte på realskolans språkundervisning i dess helhet och undersöka, vilken språk- följd som med hänsyn till språkens olika art och svårighetsgrad, till lärjun- garnas åldersstadium och till den av dessa faktorer betingade olikheten i me— toden synes kunna garantera den från realskolan utgående svenska ungdomen ålen solidaste kunskapsutrustningen i båda de för oss viktiga germanska språ- (en.
Vid fastställandet av språkföljden synas emellertid ej endast realskolans egna behov kunna få fälla utslaget. En av realskolans viktigaste uppgifter är att lägga en hållfast grund för fortsatta studier i gymnasiet, dit ju en be- tydande del av realskolans lärjungar avgår. Enligt de sakkunnigas uppfatt- ning måste därför vid denna frågas avgörande väsentlig hänsyn tagas jämväl till gymnasiets intressen. Skolkomissionens förmenande, att engelskan fått .en relativt gynnad ställning i realskolan, har för detta språk medfört den kon- sekvensen, att det på gymnasiet ansetts tillräckligt tillgodosett med en mycket blygsam placering: enligt normaltypens språkföljd når det på ingen linje upp ”till studentexamen, och på latingymnasiets timplan saknas ämnet helt och hållet. Vad denna förlust av det högsta stadiet betyder för ett i idiomatiskt avseende så svårt språk som engelskan, ligger i öppen dag. Om en mycket oviss och i varje fall ytterst obetydlig vinst för engelskan i realskolan skall köpas med förlust av de värdefullaste timmarna på gymnasiet, så har det språk, som >>redan är på väg att intaga platsen såsom det universella språket», icke fått sin tillbörliga plats i den svenska skolorganisationen. Icke minst med hänsyn till de utomordentliga värden, den engelska litteraturen har att erbjuda svensk ungdom, synes det vara en angelägenhet av största vikt, att engelskan å alla gymnasielinjer får ett så stort utrymme, som den starka specialiseringen av gymnasiestudierna över huvud medgiver.
I fråga om den relativa svårighetsgraden hos de båda germanska språken ha skilda meningar framträtt. Skiljaktigheten i uppfattningen beror i främsta rummet därpå, att de svårigheter som möta i tyskan äro av helt annat slag än de som möta i engelskan. Intill dess att ett visst mått av kunskap ernåtts, torde tyskan med sin vidlyftiga formlära, sin omständliga syntax och sin tunga stil vara i viss mening svårtillgängligare än engelskan, men den står oss genom sin morfologiska byggnad och sitt ordförråd närmare, och när en viss behärskning av språket vunnits, möta jämförelsevis få nya svårigheter. Elementerna av tyskan kräva alltså ett omfattande arbete, vilket emellertid just på grund av sin elementära karaktär kan och bör förläggas till ett rela- tivt tidigt stadium. I engelskan bereder på nybörjarstadiet uttalet och stav- ningen betydande svårigheter, men när dessa till en viss grad övervunnits, kunna snabba framsteg göras, och den på det lägre stadiet erforderliga gram- matiska kunskapen är lätt förvärvad. Med rätta betecknar också kommissio- nen engelskan som ett intill en viss gräns relativt lättlärt språk. På det högre stadiet, där det gäller att tränga djupare in i språket, ställer det oerhört rika och för oss i stor utsträckning främmande ordförrådet liksom även den sär- egna fraseologien ständigt nya hinder i vägen. De svårigheter, engelskan "bereder på det lägre stadiet, kunna övervinnas med ett ganska begränsat tim- tal, medan det arbete, som fordras för ett djupare inträngande i detta språk. kräver mera tid och framför allt större mognad, än realskolestadiet över huvud kan erbjuda. Betecknande är i detta avseende vad som av dåvarande rektorn
vid Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium .I . Liljeblad i skrivelse till skolkommissionen av den 12 september 1919 angives såsom huvudorsaken till att man vid ifrågavarande läroverk övergivit försöket med engelska som begynnelsespråk: försöket hade måst uppgivas, icke därför att engelskan visat sig olämplig som begynnelsespråk, utan därför att man ej, som man av sär- skild anledning hoppats, ansett sig kunna avsluta engelskan i klass VI, enär lärjungarna visat sig icke äga tillräcklig mognad därför.
Ur förevarande synpunkt synes alltså en sådan fördelning av språkstudiet i den högre skolan vara den naturliga, att i realskolan den på det elementära stadiet mera arbete krävande tyskan får ett större utrymme sig tillmätt än den intill en viss gräns relativt lättlärda engelskan, medan tyskan på gym- nasiets högre stadium träder tillbaka till förmån för ett fördjupat studium av den här mera krävande engelskan. En dylik fördelning av den åt språk- undervisningen anslagna tiden påverkar valet av begynnelsespråk i realsko- lan så till vida, som det uppenbarligen är lättare att i denna bereda tyskan det önskade större timtalet, om detta kan fördelas på flera år.
I fråga om undervisningens metod betingar de båda språkens väsentligt olika art en bestämd skillnad, framför allt på begynnelsestadiet. Tyskans rikt utbildade formsystem kräver större utrymme för det grammatiska, varav följer en viss begränsning av det imitativa inslaget; engelskan däremot med sin säregna grammatiska struktur och sitt från skriften i hög grad avvikande uttal gör på det lägre stadiet ett ganska utpräglat imitativt förfarande natur- ligt. Skälen för ett utsträckt användande av den direkta metoden vid under- visningen i engelska vinna i styrka, i samma mån som undervisningen börjar tidigare, medan för tyskan en mera exklusiv tillämpning av den direkta meto- den svårligen låter praktiskt genomföra sig ens på den nuvarande realskolans lägsta stadium, trots den rikliga tid, som där kan tillmätas det första språket. Då emellertid starka skäl tala för en mera renodlat direkt metod i språkunder- visningen just på detta lägsta stadium, synes den gjorda jämförelsen giva vid handen, att åtminstone i den sexåriga realskolan engelskan borde inträda. som första främmande språk. Som ovan antytts är det en dylik tankegång. som kommit åtskilliga erfarna språkpedagoger att förorda engelska som be- gynnelsespråk i denna skola.
Vid fastställandet av språkföljden i realskolan måste emellertid hänsyn ta— gas ej blott till den sexåriga realskolan utan även till andra existerande eller föreslagna former, främst då till den redan i stor utsträckning tillämpade fyraåriga realskoleformen.
I metodiskt avseende ställer sig nämligen frågan ganska olika, om det gäller en fyraårig realskola, byggande på sexårig grundskola, eller om det gäller en sexårig realskola, byggande på treårig grundskola. I förra fallet börjar språkundervisningen först på ett åldersstadium, som motsvarar nuva- rande fjärde klassen, och den har att bygga på den allmänt grammatiska grund. som lagts i folkskolan och vars hållfasthet prövats vid inträdesprövningen till realskolan; i senare fallet börjar språkundervisningen liksom nu med fjärde skolåret, och någon grammatisk grund finnes icke att bygga på. De invänd- ningar, som gjorts mot det grammatiskt svårare tyska språkets införande i realskolans första klass, hänföra sig som ovan framhållits till den sexåriga realskolans lägsta stadium, som förmenats vara alltför omoget för den mera ingående grammatiska analys av språkmaterialet, som tyskan kräver. Att i den fyraåriga realskolans första klass börja med tyskan synes däremot med hänsyn till åldersstadiet icke innebära några som helst metodiska vanskligheter. Tvärtom, uppskjutes undervisningen i främmande språk så länge som till sjunde skolåret, synes det vara ytterst angeläget att med kraft och utan all
tidsspillan fullfölja det grammatiska studium, som påbörjats i folkskolan, så att så långvarig träning och därmed så stor säkerhet som möjligt vinnes på detta för lärjungarnas formella skolning så viktiga område. Att i en endast fyraårig realskola gå >>från det lättare till det svårare» och ägna det första skolåret åt »enklare uppgifter, vid vilka minnet och imitationsförmågan spela huvudrollen, såsom fallet är vid den första undervisningen i engelska», synes vara en alldeles opåkallad pedagogisk försiktighet; skolans korthet manar till ett mera effektivt utnyttjande av den till buds stående tiden. Jämväl den av de sakkunniga föreslagna möjligheten till övergång från den fyraåriga real- skolans näst sista klass till det fyraåriga gymnasiets första ring talar med bestämdhet till förmån för den språkföljd, som under de tre första realskol- åren lägger den solidare grammatiska grunden för gymnasiets språkstudium. Aven med hänsyn till realskolan måste härvid beaktas, att tyskan som första språk i högre grad tjänar som grundläggande språk för engelskan än i mot- satt fall engelskan för tyskan: den strängare grammatiska skolning, som ty— skan nödvändiggör, kommer i stor utsträckning engelskan till godo, medan det första årets undervisning i engelska, som givetvis i främsta rummet måste ägnas åt uttalet, endast i ganska ringa mån kan anses förbereda det följande årets tyska studium. De med hänsyn till den begränsade tiden goda resultat, som ernåtts i de kommunala mellanskolorna, ha vunnits med tyska som be- gynnelsespråk, och de flesta kollegierna vid dessa skolor yrka också på att tyskan fortfarande skall förbliva begynnelsespråk. _
Det begränsade timtal, som i den fyraåriga realskolan kan anslås åt de båda germanska språken, torde därför i det hela komma att giva bättre resultat, om tyskan fortfarande såsom hittills inträder som första och engelskan som andra främmande språk. I fråga om den sexåriga realskolan åter har det icke från något håll uppvisats, att bättre resultat skulle kunna ernås med engelska än med tyska som begynnelsespråk. De utförda praktiska försöken kunna knap— past anses ha ådagalagt mera, än att med intresserade och skickliga lärar- krafter i det hela lika goda resultat kunna vinnas med omkastad språkföljd som med den nu vanliga; avgörande skäl för en generell förändring av den sexåriga realskolans nuvarande språkföljd ha de icke kunnat lämna. Den fem- åriga realskolan intager i här berörda avseende en mellanställning, men måste i det hela anses stå den sexåriga realskolan närmare. Språkundervisningen börjar på ett åldersstadium, som motsvarar den nuvarande realskolans andra klass, och den i folkskolan inhämtade grammatiska kunskapen är till sin om- fattning obetydlig och alltför svagt befäst genom övningar för att kunna tjäna som grund för studiet av ett främmande språk. Å andra sidan hava de invändningar, vilka gjorts mot tyskan som första språk i den sexåriga real- skolan, endast en reducerad giltighet i avseende på den femåriga.
Om sålunda i en sexårig realskola möjligen lika goda resultat i båda de germanska språken kunna vinnas, vare sig det ena eller det andra göres till första språk, så tala, i samma mån som realskolan med bibehållna anspråk på resultaten. avkortas, allt svagare skäl mot och allt starkare skäl för tyskan som grundläggande språk; i den fyraåriga realskolan synas utsikterna att nå solida resultat i båda språken vara avgjort större, om tyskan inträder som det första , språket. Under förutsättning att en fyraårig realskola kommer att ingå som ett betydelsefullt led i det svenska skolsystemet, synes detta förhållande vara ett starkt skäl för att i realskolan över huvud välja den språkföljd, av vilken i den fyraåriga realskoleformen kan förväntas bättre och i de längre formerna i varje fall icke sämre resultat. Om med hänsyn härtill tyskan göres till grundläggande språk i realskolans normaltyp, så vinnes därmed för lärover- ket i dess helhet den fördelen, att språkstudiet får en lämpligare fördelnlng
Latinct i realskolan.
Skolkommis- sionen.
Yttrandena.
på de skilda stadierna, i det att det tidskrävande studiet av tyskans elementer väsentligen faller på ett lägre stadium och tillbörlig plats kan beredas åt en- gelskan på det högsta stadiet. Det är i överensstämmelse med denna tanke— gång, som de sakkunniga i de uppgjorda förslagen till tim- och kursplaner räknat med tyskan som första språk och engelskan som andra språk i real- skolans normalform.
Därmed finna de sakkunniga ingalunda givet, att denna ordning måste en- hetligt genomföras över hela linjen. Tvärtom, på orter, där intresse för saken finnes och där tillräckligt antal lärjungar anmäla sig till en linje med språk- följden engelska—tyska, synas enligt de sakkunnigas mening dylika linjer böra anordnas. Särskilt vid sexåriga realskolor synes en dylik anordning vara att förorda. Då det emellertid icke kan anses tillfyllest utrett, huru många tim- mar vid omkastad språkföljd böra för nående av föreskrivna mål anslås åt respektive språk — försöken vid högre realläroverket i Göteborg gåvo vid han— den, att i tyska resultatet i realskolexamen på försökslinjen på grund av det begränsade timtalet icke blev likvärdigt med resultatet på huvudlinjen _ så anse de sakkunniga, att fördelningen av veckotimmarna mellan de båda språ- ken bör i varje särskilt fall efter förslag av vederbörande läroverkskollegium fastställas av skolöverstyrelsen, tills i detta avseende nödig erfarenhet vun- nits i fråga om de skilda skolformerna.
Realskoleformer med franskan som obligatoriskt språk, där alltså antingen tyskan eller engelskan endast som frivilligt ämne inginge i realskolans tim- plan, synas med hänsyn till de germanska språkens vida större praktiska be'- tydelse näppeligen kunna ifrågasättas. Om i något särskilt fall en sådan språkföljd kan anses önsklig, torde fördelningen av det åt språken anslagna timantalet böra bliva föremål för ytterligare Övervägande.
Innan frågan om franskans ställning som tredje språk i realskolan upptages till behandling. synes det vara nödvändigt att fatta ståndpunkt till skolkom- missionens förslag att i realskolan bereda plats för en ettårig kurs i latin.
Enligt skolkommissionens förslag .skulle åt lärjungar i realskolans fjärde klass, som så önskade, meddelas undervisning i latin 5, högst 6 veckotimmar; dessa lärjungar skulle befrias från undervisningen i tyska 2 timmar, i mate- matik 1 timme, i teckning 2 timmar och i slöjd 1 timme.
Orsaken till att latinet i kommissionens förslag trängts ned i realskolan är naturligtvis den, att det av kommissionen förordade treåriga gymnasiet icke medger plats för den fyraåriga latinundervisning, som enligt vad erfarenheten ger vid handen är önskvärd för ett pedagogiskt tillfredsställande studium av det latinska språket. Målet för realskolans undervisning i latin skulle vara »att meddela lärjungarna sådana insikter i språket, särskilt dess formlära, som kunna tjäna till ett säkert underlag för fortsatta studier i detta ämne på gymnasiet». Enligt kommissionens förmenande borde i realskolans högsta klass samma resultat kunna vinnas som i det nuvarande gymnasiets första ring; kursfördelningen överensstämmer också i det hela med den nu för denna ring föreskrivna.
Skolkcmmissionens förslag att förlägga den elementära latinundervisningen till realskolans högsta klass har i det ÖO-tal utlåtanden, som beröra denna fråga, mötts av ett ganska enhälligt avstyrkande. Särskilt framhållas följande bri- ster hos den föreslagna anordningen: _ _ _
i smärre realskolor med enkla klasser vore det svårt, ja omöjligt att få lati- net representerat i de fåtaliga lärarbefattningarnas ämneskombmatmner;
vid mindre läroverk, där endast ett fåtal lärjungar kunde komma att läsa latin, skulle denna undervisning komma att bliva alltför dyr;
en undervisning i latin, meddelad i olika realskolor, efter olika metoder, av lärare med mycket olika förutsättningar, skulle näppeligen kunna lämna den avsedda säkra grundvalen för fortsatta studier i ämnet å gymnasiet;
den av kommissionen föreslagna anordningen med partiell befrielse från undervisningen i tyska och matematik komme att menligt inverka på arbets— resultaten i dessa ämnen och verka störande på förberedelserna till realexamen.
Ett par utlåtanden ställa sig emellertid mera förstående till kommissionens förslag i denna punkt. Så anser kollegiet vid Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium en fyraårig latinkurs, uppdelad på realskola och gymna— sium, vara att föredraga framför en treårig latinkurs, även om den senare skulle erhålla samma timtal, och enligt kollegiets vid realskolan och kommu- nala gymnasiet i Uddevalla mening komme förläggandet av en extra latinkurs till realskolans högsta klass att minska den för en del av eleverna ganska be— tungande arbetsbelastningen i det treåriga gymnasiet.
Enligt de sakkunnigas uppfattning måste värdet av ett fyraårigt latinstu- dium skattas synnerligen högt, men denna obestridliga fördel för en viss gym— nasielinje synes under inga omständigheter kunna få köpas på realskolans bekostnad. Den av skolkommissionen föreslagna anordningen inger ur real- skolans synpunkt allvarliga betänkligheter. Den flyttar för lärjungarna ned gymnasiets linjeval i realskolan. Den inför i sista realskoleklassens timplan vid sidan av de obligatoriska ämnena en kurs, så krävande som den första gymnasieringens latinkurs, gör den, ehuru formellt frivillig, i realiteten obli- gatorisk för en icke obetydlig kategori av lärjungar och pålägger därigenom dessa lärjungar en arbetsbörda, som, då den i endast ringa mån lindras genom den medgivna befrielsen från viss annan undervisning, synes gå utöver det till- rådligas gränser. Befrielsen från de två timmarna tyska kommer att försvaga latinarnas utbildning i detta ämne och med hänsyn__till den föreslagna gymna- sieprövningen göra extra hemarbete nödvändigt. Aven i övriga ämnen torde studiet komma att lida avbräck genom den av latinet betingade stora ökningen i arbetsbelastningen. De lärjungar, som icke vinna inträde i gymnasiet, få ej avsedd nytta av det arbete, de nedlagt på latinet, men väl lida de skada genom den försämring i realskolans studieresultat, som betingas av latinets intrång. Om realskolans kurs i latin verkligen skall, som kommissionen avsett, bliva likvärdig med första latinringens kurs, så måste undervisningen meddelas av fullt utbildade lärare; det torde emellertid komma att möta betydande svårig— heter att särskilt vid realskolor utan parallellklasser få latinet företrätt i de fåtaliga lärarbefattningarnas ämneskombinationer på ett sätt, som icke försva- gar representationen för de ämnen, vilka tillhöra realskolans egentliga ämnes- .krets: undervisningen i latin skulle i själva verket, om berättigade krav på dess kvalitet upprätthölles, för de många smärre realskolorna icke blott ställa sig kostsam utan även medföra menliga följder för undervisningen i övriga amnen.
De sakkunniga finna av dessa skäl undervisningen i latin i sin helhet böra förläggas till gymnasiet. vare sig detta göres fyraårigt eller treårigt, men se i den av kommissionen anförda argumenteringen ett starkt skäl för en sådan byggnad av gymnasiet, att latingymnasiet såvitt möjligt göres fyraårigt.
Franskans ställning i den högre skolan för närvarande och enligt skolkom— missionens förslag har i det föregående angivits. F ranskan har i den nuvaran- de skolorganisationen allmänt ansetts vara för svagt tillgodosedd. I fråga om skolkommissionens förslag uttalas från läroverken i allmänhet tillfreds- ställelse med den ställning, franskan fått sig anvisad; ofta anses den till och med hava blivit förhållandevis alltför väl tillgodosedd. Dessa uttalanden avse
De sak- kunniga.
Franskan & realskolan.
Läroverken.
tydligen i främsta rummet eller endast gymnasiet. Där uppmärksamheten mera riktas på realskolestadiet, är man mindre tillfredsställd. Flickskolekollegierna framhålla olägenheten av att undervisningen i det tredje främmande språket skall beröva studiebegåvade lärjungar möjlighet att deltaga i undervisningen i matematik, och även från kommunala mellanskolor uttalas önskvärdheten av att lärjungarna beredas tillfälle att i klass 4 samtidigt läsa. både franska och matematik. En ämneskonferens vid kommunal mellanskola yrkar på ämnets fördelande på realskolans båda högsta klasser.
Ovefåtyffäl' Överstyrelsens minoritet uttalar som sin övertygelse, att ett uteslutande av
sensmmorltet franskan från realskolans normaltyp skulle komma att väcka allmänt och be- rättigat missnöje. Det vore såväl för affärsvärlden som för kommunikations— verken av icke ringa betydelse, att lärjungarna i realskolan och mellanskolan ägde tillfälle att inhämta åtminstone några kunskaper i vart och ett av de tre för oss viktigaste kulturspråken. Kommissionens särskilt i den kvinnliga ung- domens intresse framställda förslag om rätt för lärjunge att i realskolans hög- sta klass utbyta matematiken mot ett tredje språk, varvid i realexamen det skriftliga provet i matematik skulle ersättas av ett skriftligt prov i det andra språket, finner överstyrelseminoriteten beaktansvärt, men anser bortvalet i an- slutning till bestämmelsen i % 7 mom. 2 av gällande läroverksstadga böra ord- nas så, att lärjunge, som begagnade sig av undervisningen i alla tre språken, skulle i realskolans två högsta klasser efter av målsman hos rektor gjord skriftlig anmälan erhålla befrielse från undervisningen i matematik. Huru- vida sådan lärjunge skulle äga rätt att undergå realexamen enligt den för lä- roverkets lärjungar föreskrivna ordning, borde göras till föremål för närmare övervägande.
De snk— De sakkunniga ha redan förut vid behandlingen av skolkommissionens för- kunmga- slag rörande koncentration av språkundervisningen framhållit det ur gymna— siets synpunkt önskvärda i att studiet av franskans elementer så vitt möjligt skjutes ned i realskolan, så att den dyrbara tiden på högsta stadiet frigöres för mera krävande studier av rent gymnasial karaktär. Då vidare enligt de sak- kunnigas förslag studiet av latinet både i det fyraåriga och det treåriga gym— nasiet inträder i första ringen, synes det jämväl med hänsyn till språkföljden i latingymnasiet önskvärt, att studiet av franskan grundlägges redan i real— skolan. Att börja franskan i samma klass som latinet måste av språkpedago- giska skäl anses olämpligt, att börja franskan senare innebär som förut fram- hållits en mindre lycklig kursfördelning och en belastning av det högsta gym- nasiestadiet, som är ytterst ogynnsam för den på detta stadium eftersträvade differentieringen ; återstår då endast att börja franskan tidigare än latinet, d. v. s. i realskolan. Då emellertid icke heller i detta avseende gymnasiets in- tressen kunna få allena vara bestämmande för realskolans organisation, så synes det nödvändigt att undersöka, huruvida en dylik för gymnasiet förmån- lig fördelning av språkstudiet låter förena sig med realskolans intressen. Realskolan har till uppgift icke blott att lägga grunden för gymnasiets un- dervisning utan även att meddela förutbildning för vissa tjänstemannabefatt- ningar samt framför allt att skänka de lärjungar, som efter avlagd realexa— men träda ut i det praktiska livet, en efter deras behov avpassad allmän med— borgerlig bildning. Nu synes en elementär kunskap i franska vara ej endast för blivande tjänstemän utan jämväl för dem som gå ut i det praktiska livet så värdefull, att tillfälle till undervisning i detta språk torde böra beredas alla lärjungar i realskolan, som så önska. Om det avsedda målet, en viss bekant- skap med uttalet och formsystemet och någon kännedom om det centrala ord- förrådet, skall kunna vinnas, synes för denna undervisning icke böra anslås
mindre än fem timmar, fördelade på realskolans två sista läsår. Att göra tre främmande språk obligatoriska i en realskola, för vilken ett strängare begåv- ningsurval varken kan eller bör ifrågasättas, skulle emellertid för många lär- jungar uppenbarligen innebära en alltför tung belastning. Lika önskvärt som det är, att kunskap i franska blir mera allmän inom det svenska folket, lika klart synes det vara, att denna kurs i franska icke kan åläggas alla realsko- lans elever, ej heller ingå i realexamens fordringar. Ämnet torde alltså böra vara frivilligt; de lärjungar, som ämna efter avlagd realexamen gå ut i det praktiska livet eller slå in på de tjänstemannabanor, som öppna sig för dem, böra med hänsyn till egna önskningar, behov och krafter bedöma, om de vilja deltaga i denna undervisning.
Annorlunda ställer sig saken för de lärjungar, som ämna sig till gymnasiet. Tillträde till gymnasiet bör ju av många skäl medgivas endast sådana lär- jungar, som äga verklig studiebegåvning. Att pålägga dessa den extra ar- betsbörda, som den frivilliga kursen i franska i realskolans näst högsta och —— under förutsättning av treårig gymnasiekurs — högsta klass innebär, synes icke vara att begära alltför mycket: enligt 1878 års läroverksstadga var i mot- svarande klasser franskan obligatorisk för alla lärjungar, och antalet delta- gare i den frivilliga undervisningen i franska i de nuvarande realskolorna och mellanskolorna är mycket stort. Den nu gällande ordningen har emellertid medfört egendomliga följder för studiet av franska på realskolstadiet. För närvarande bygger undervisningen i franska å gymnasiet icke på realskolans frivilliga kurs, som ju icke kan förutsättas vara inhämtad av alla. utan andra ringens kurs börjar med elementerna. Följden är, att de, som tänka fortsätta på gymnasiet, sålunda huvudmassan av de mera begåvade, merendels ej de]- taga i realskolans frivilliga undervisning i franska, för att slippa inhämta elementerna två gånger, medan de lärjungar som avsluta sina studier med realskolexamen i stor utsträckning läsa franska. Vid högre allmänna läro- verken deltogo höstterminen 1923 av lärjungarna i femte klassen 26.9 procent, i sjätte klassen 15.9 procent i den frivilliga undervisningen i franska; vid kom- munala mellanskolorna deltogo samma termin av lärjungarna i tredje och fjär- de klasserna 60.8 procent i denna frivilliga kurs. Dylika siffror tyda på, att en förändring i franskans ställning ej är omotiverad. Om i realskolan under- * visningeni franska gjordes obligatorisk för dem som ämna sig till gymnasium, skulle därmed en väsentlig lättnad i gymnasiets tunga språkbörda beredas och franskan ändå få ett i det hela tillfredsställande timtal. Obligatoriskt skulle ämnet naturligtvis vara endast i den mening, att betyg i franska från real— skolans näst sista. respektive sista klass skulle fordras för inträde i det fyra- respektive treåriga gymnasiets första ring. Lärjungar, som icke i tid berett sig för inträde i gymnasiet eller av annan anledning ej deltagit i realskolans * undfrvisning i franska, skulle givetvis äga rätt att på annat sätt utfylla denna luc a.
Undervisningen i franska i realskolan skulle enligt denna kursfördelning alltså ha till uppgift att meddela elementär kunskap i franska språket åt alla de lärjungar, som funne sig hava behov av en dylik kunskap; de sålunda vunna insikterna skulle emellertid för de lärjungar, som fortsätta sina studier i gym- nasiet, tjäna till underlag för fortsatt undervisning i detta ämne i gymnasrets olika linjer. ..
Den av de sakkunniga förordade anordningen har alltså med avseende på gymnasiet alldeles samma syfte som den av skolkommissionen föreslagna latin— undervisningen i realskolans högsta klass, nämligen att minska olägenheterna av språkträngseln i gymnasiet och möjliggöra en över flera år utsträckt kurs 1 ifrågavarande språk. Då undervisningen i franska för närvarande liksom en— ligt skolkommissionens förslag i första rummet tillhör gymnasret, så synes
Språkfölj- den i flick- skolan.
Nuvarande förhållanden.
Skolkommis- sionen.
här en gymnasial kurs vara nedskjuten i realskolan. De anmärkningar, som anförts mot den av kommissionen föreslagna latinkursen i realskolan. synas emellertid icke med fog kunna riktas mot franskan i de båda högsta realskole- klasserna. Franskan tillhör av ålder realskolans ämneskrets, om också. enligt nu gällande ordning liksom enligt skolkommissionens förslag endast som fri- villigt ämne; kompetent lärare måste alltså redan för denna frivilliga under" visning förutsättas stå till förfogande. Den elementära kursen i franska krä— ver tvivelsutan mindre arbete än den latinkurs. vilken kommissionen förlagt till realskolans sista klass; då den dessutom fördelas på två år, kan den utan otillbörlig pressning av lärjungarna infogas i timplanen vid sidan av de övriga läroämnena, utan att något av dessa behöver befaras lida menligt intrång. Då den grundläggande kursen i franska är lika för gymnasiets alla linjer, skjutes valet av gymnasielinje icke ned i realskolan utan sker först vid inträdeti gym- nasiet. För de lärjungar, som icke vinna inträde i gymnasiet, torde en elementär kurs i franska i regel vara värdefullare än en påbörjad kurs i latin.
De sakkunniga anse sålunda, att tillfälle till elementär undervisning i fran— ska bör beredas lärjungarna i realskolans två högsta klasser och att denna undervisning bör vara obligatorisk för de lärjungar, som ämna sig till gym— nasiet, men frivillig för alla övriga lärjungar.
Språkundervisningen i de högre flickskolorna har hittills icke reglerats ge— nom någon stadga; den ordning, i vilken de främmande språken inträda, har fastställts av skolans egna myndigheter. Den enda av Kungl. Maj ;t givna bestämmelsen berör utfärdandet av avgångsbetyg med normalskolekompetens, vilket skall avse fullständig lärokurs, motsvarande i huvudsak fordringarna för dylikt avgångsbetyg från statens normalskola för flickor, därvid skall iakttagas, att »därest sagda lärokurs, vad beträffar i densamma ingående främmande levande språk, inskränkcs till två av ämnena tyska, franska och engelska, det ena av dessa ämnen skall utgöras av det språk, som för språk— undervisningen vid läroanstalten är det grundläggande, och det andra med hänsyn till kursens omfattning vara åtminstone likställt med det språk. som i normalskolan inträder i fjärde klassen, dock att enligt lärarkollegiets vid läroanstalten beprövande i särskilda fall det andra av ovannämnda språk må utbytas mot det tredje språket, för så vitt undervisningen i detta omfattar en tid av minst tre läsår med sammanlagt minst nio veckotimmar».
I den åttaklassiga flickskolan varierar därför också ordningsföljden mellan de främmande språken vida mer än i de allmänna läroverken. Annu i slutet av 1800-talet var franskan mångenstädes det grundläggande språket. Nu- mera är i de flesta flickskolorna begynnelsespråket tyska; studiet därav börjar i allmänhet i klass 1, i ett mindre antal skolor dock först i klass 2. I ett fåtal skolor inträder i klass 1 som första språk engelska, och i några större skolor finnes vid sidan av en linje med tyska som grundläggande språk en parallell— linje med franska som första främmande språk. I allmänhet inträderi fjärde klassen, i vissa skolor redan i tredje, det andra främmande språket, som i somliga skolor är engelska, i andra franska; i några skolor med parallellinjer kunna lärjungarna välja mellan franska och engelska som andra språk; i det fåtal skolor, som ha engelska till begynnelsespråk, träder i fjärde klassen tyskan, undantagsvis franskan, in som andra språk. Det tredje främmande språket, som i allmänhet är valfritt, inträder i de flesta skolor i sjätte klassen, i några skolori femte och i ett par skolor först i sjunde klassen.
Enligt skolkommissionens mening borde i flickskolan liksom i realskolan undervisning obligatoriskt meddelas i två främmande språk; därutöver borde
tillfälle till valfri undervisning i ett tredje språk beredas de lärjungar, som så öiskade, varvid detta inträdde i stället för fortsatt undervisning i _mate- mati .
Undervisningen i första språket borde påbörjas i första klassen; studiet av det andra språket kunde däremot utan olägenhet uppskjutas till tredje klassen, varigenom vunnes välbehövligt lugn för inhämtande av det första språkets grunder. Undervisningen i det tredje språket skulle meddelas under de båda sista skolåren.
De med övergången till gymnasiet sammanhängande skäl, som gjort det nödvändigt att för realskolan fastslå en viss normaltyp med avseende på språkföljden, gällde ej flickskolan. Full frihet borde här medgivas veder- börande skolmyndigheter att välja den språkföljd, som med hänsyn till för— hållandena syntes lämplig. Då i de på realskolan byggda flickskoltyperna franskan i regel måste bli det tredje, valfria språket, syntes det särskilt önsk- värt, att detta språk i A-typen skulle kunna med samma rätt som tyskan eller engelskan inträda som första eller andra språk; denna rätt innebure med avse— ende på språkens ställning i svenska skolor en viss utjämning och vore ägnad att främja önskad mångsidighet i den nationella språkbildningen.
Skolkommissionens förslag om fri språkföljd inom flickskolan har i stort Yttrandenn- sett vunnit anslutning, men i några yttranden påyrkas fast språkföljd, varvid somliga förorda typen tyska—engelska, andra typen engelska—tyska. Ett kollegium yrkar på franska som begynnelsespråk, ett annat anser att tyska. under inga förhållanden bör inträda som tredje språk.
De sakkunniga finna det icke minst ur synpunkten av den nationella bild- De Sälk- ningens mångsidighet önskligt, att i flickskolorna stor frihet må få råda med knumga' avseende på språkföljden. Då de sakkunniga emellertid uppbyggt flickskolan i dess normaltyp så, att från viss klass övergång må kunna ske dels till det fyraåriga gymnasiets första ring, dels till realskolans avgångsklass, ha de sakkunniga i denna skola nödgats räkna med samma språkföljd som den inom realskolan normala, alltså tyska—engelska—franska. Tim- och kursplaner äro uppgjorda med hänsyn till denna språkföljd och torde böra i viss mån modia fieras, om språkföljden omkastas. Det synes ur flera synpunkter önskvärt, att flickskolor, vilka ha parallellklasser eller icke behöva som en avgörande faktor räkna med vissa elevers övergång till annan skolform, i ej alltför ringa utsträckning begagna sin frihet att låta språken inträda i annan ordningsföljd; särskilt vilja de sakkunniga förorda, att franskan, där gynnsamma förutsätt- ningar föreligga, får inträda som andra språk och, där ett mera konstant in- tresse för en sådan ordning kan påräknas, jämväl som. grundläggande språk.
De främmande språkens ställning inom gymnasiet; enligt nu gällande ord- De ifrån:-_ ning och enligt skolkommissionens förslag framgår av den sid. 52 givna över- ”ia" ,6 81"?- sikten. För de yttranden, som ur skilda synpunkter berört kommissmnens en " gym förslag i detta hänseende, har förut redogörelse lämnats vid behandlingen av ååitåikifåååf de olika organisatoriska och metodiska frågor, som avse språkundervisningen i gas förslag. gymnasiet. De sakkunniga kunna därför här inskränka sig till att kort an- giva de synpunkter, som vid upprättandet av gymnasiets timplan varit be- stämmande för de olika språkens placering inom de skilda gymnasielinjerna.
Vad då först beträffar latinet, så synes tvekan icke kunna råda därom, att det såsom huvudämne på sin linje bör förfoga över ett ansenligt veckotimtal hela gymnasiet igenom. Ej heller därom synes tvekan kunna råda, att den från latinlinjen differentierade helklassiska linjen bör omfatta de två sista
ringarna och bereda grekiskan ett så brett utrymme som gymnasiets allmänna syfte medgiver.
De främmande levande språkens placering inom nuvarande gymnasieorgani- sation tillfredsställer icke moderna krav på koncentration. Alla gå upp till studentexamen, tyskan med lågt timtal och skrivningar på alla linjer, engel— skan med lågt timtal och utan skrivningar på latinlinjen, med högre timtal och med skrivningar på reallinjen, franskan med kraftigt timtal men med bör- jan först i andra ringen och utan skrivningar.
Skolkommissionen söker i allmänhet att å de skilda gymnasielinjerna skänka koncentration och inre sammanhang åt studierna och särskilt att begränsa. antalet ämnen i studentklassen; den nödgas emellertid, då undervisningen i franska börjar med det treåriga gymnasiets första ring, att låta franskan med förhållandevis högt timtal gå upp till studentexamen å alla linjer. Då det to— tala veckotimtal, som kan anslås åt de moderna språken, är begränsat, så blir följden härav, att både tyskan och engelskan få en mycket försvagad ställning inom realgymnasiet samt att engelskan, som är det första språket i realskolan, försvinner från latingymnasiets timplan och icke ens på det nyspråkliga gym- nasiet når fram till studentexamen.
Om, såsom de sakkunniga föreslagit, undervisningen i franska å gymnasiet bygges på realskolans kurs, så möjliggöres en rationellare' plan för språkstu- diet å gymnasiet.
Det synes till en början givet, att åt det moderna världsspråket engelskan, av praktiska skäl, som här icke ens behöva antydas, så god plats som möjligt bör beredas på alla linjer, och särskilt att engelskan på alla huvudlinjer bör nå ända upp till studentexamen. Tyskan, som enligt de av de sakkunniga upp- gjorda timplanerna har en relativt stark ställning som grundläggande språk i realskolan, måste å gymnasiet träda tillbaka för engelskan, som på detta sta- dium erbjuder långt större svårigheter, och för franskan, som inträder sist på timplanen. Då studiet av franska emellertid enligt de sakkunnigas förslag påbörjas två år tidigare än som är fallet med den nuvarande liksom med den av skolkommissionen föreslagna organisationen och arbetet alltså kan fördelas på flera år, så kan franskan utan att alltför tungt belasta gymnasiets timplan få en i det hela någorlunda tillfredsställande placering.
De moderna språkens ställning å gymnasiet skulle enligt de sakkunnigas plan alltså bliva denna:
På latinlinjen går tyskan med någorlunda brett timtal upp i näst sista rin- gen och avslutas där med skriftligt studentexamensprov. Engelskan och fran— skan gå upp till studentexamen, engelskan med skrivningar. Denna anordning innebär ett avsevärt stärkande av engelskans och franskans ställning på latin— gymnasiet, och knappast en försvagning av tyskan, som visserligen icke får plats på studentklassens timplan men å andra sidan får sitt timtal i gymnasiet höjt.
På den differentierade linjen med grekiska måste i de två högsta ringarna engelskan, i högsta ringen även franskan utgå från timplanen för att bereda plats för grekiskan; en följd härav är givetvis att för greklinjens abiturienter det skriftliga examensprovet i engelska bortfaller. Denna försvagning av den nyspråkliga utbildningen kompenseras för dessa lärjungar genom det vid- sträcktare studiet av klassiska språk.
På reallinjen tvingar kravet på starkare koncentration kring linjens huvud- ämnen till den ur språksynpunkt beklagliga anordningen, att realskolans be- gynnelsespråk, tyska, avslutas redan två år före studentexamen. Att på detta tidiga stadium anordna ett skriftligt slutprov av studentskrivningskaraktär
synes icke vara lämpligt. För att linjens bärande ämnen i sista ringen må kunna få behövligt timtal, måste även franskan avslutas före stundentexamen; detta. språk går sålunda upp i näst sista ringen, dock utan skriftligt prov. Endast engelskan läses ända upp till studentexamen; emellertid åstadkommes en betydande lättnad i högsta ringens arbetsbörda därigenom att det skriftliga. examensprovet i detta språk förlägges till näst sista ringen.
På den differentierade >>biologiska» linjen utgår i sista ringen engelskan för att bereda plats för de empiriskt-naturvetenskapliga ämnen, som giva denna linje dess särskilda karaktär.
Den nyspråkliga linjen bygger i det fyraåriga gymnasiet på latin- eller realgymna siets andra ring och får sin utpräglade karaktär genom de tre mo- derna språkens dominerande ställning. Tyskan går liksom på latinlinjen upp i näst sista ringen med skrivningar, som där utmynna i ett skriftligt examens- prov; ämnet fortsätter sedan med lägre timtal i högsta ringen, där arbetet koncentreras på studium av litteraturen. Engelskan och franskan gå båda upp till studentexamen med skrivningar; de höga timtalen särskilt i högsta ringen avse att möjliggöra ett fördjupat litteraturstudium. I det treåriga gymnasiet bygger en nyspråklig linje på latingymnasiets första ring och har motsvarande placering för de moderna språken.
De lärjungar. som från det fyraåriga latingymnasiets andra ring övergå till det nyspråkliga gymnasiet, kunna för sina nyspråkligastudier väntas hava ett värdefullt stöd i första och andra ringens latinkurs. För att de lärjungar, som från det treåriga latingymnasiets första ring övergå till nyspråklig linje, skola få tillfälle att inhämta en latinkurs av liknande omfattning, har för dem i andra ringen inlagts en kortare kurs i latin, som avser att föra dem fram till samma mål, som ernås i det fyraåriga latingymnasiets två första ringar.
En treårig rent nyspråklig linje bygger direkt på avslutad realskola och , har i stället för den elementära kursen i latin något större timtal för de mo- , derna språken. Med avseende på kursfördelning och skriftliga prov överens- stämmer denna linje i det hela med den på det treåriga latingymnasiets första ring byggda.
Om i gymnasielinjer, som väsentligen rekryteras från realskolor med språk- följden tyska—engelska, tyskan på det högsta stadiet får träda tillbaka för engelskan, så synes å andra sidan i sådana gymnasielinjer, som huvudsakligen rekryteras från realskolor med motsatt språkföljd, engelskan böra i högsta ringen lämna plats för tyskan; de båda språken kunna här helt enkelt byta timplan. För enstaka lärjungar, som söka sig från en realskola med en viss språkföljd till första ringen i ett fyraårigt gymnasium med annan språkföljd, synes det nödvändigt att föreskriva särskild prövning i realskolans andra språk, vilket enligt gymnasiets språkföljd förutsättes ha varit det grundläg- gande språket i realskolan. För lärjungar, som efter avlagd realexamen söka sig till den första ringen i ett treårigt gymnasium, synes däremot dylik prövning knappast behöva påfordras. "
För att underlätta en jämförelse med avseende på de moderna språkens ställ- ning mellan å ena sidan den nuvarande läroverksorganisationen, å andra sidan närmast jämförliga organisation enligt de sakkunnigas förslag meddelas här en översikt av det åt dessa språk anslagna antalet klasser och timmar dels i den nuvarande realskolans fem lägsta klasser och i det nuvarande gymnasiet, dels i motsvarande klasser av den sexåriga realskolan och i det fyraåriga gymnasiet enligt de sakkunnigas förslag: ' '
7—253165
Nuvarande läroverksorganisation De sakkunnigas förslag
A n t a l A n t a 1 klasser timmar klasser timmar Latingymnasiets huvudlinje:
(26 + 8) 34 (5 + 3) 8 (24 + 9) 33
Engelska ...... (10 + 8) 18 (2 + 4) 6 ( 9 + 12) 21 hanska...- (0+15)15 (1+4)5 (3+14)_1_7_ Summa veckotimmar (36 + 31) 67 (36 + 35) 71
Greklinjen: (26 + 8) 34 (5 + 3) 8 (24 + 9) 33 Engelska (2 + 4) 6 (10 + 7) 17 (2 + 2) 4 ( 9 + 6) 15 Franska ....... (0 + 3) 3 ( 0 + 13) 13 (1 + 3) 4 ( 3 + 9) 12 Summa veckotimmar (36 + 28) 64 (36 + 24) 60
Reallin j en :
(5+4)9 (26+ 8)34 (5+2)7 (24+ 6) 30 Engelska ...... (2 + 4) 6 (10 + 12) 22 (2 + 4) 6 ( 9 + 11) 20 Franska ....... (O+3)3 (O+12) 12 (1+3)4 (B+ 9) 12
Summa veckotimmar (36 + 32) 68 (36 + 26) 62
Nyspråkliga linjen (med latin): Tyska —— (5 + 4) 9 (24 + 12) 36 Engelska ...... —— (2 + 4) 6 ( 9 + 15) 24 Franska, ....... — (1 + 4) 5 ( 3 + 171) 20 Summa veckotimmar (36 + 44) 80
En liknande sammanställning av skolkommissionens organisationsförslag och de sakkunnigas närmast jämförliga förslag till fyraårig realskola och tn— årigt gymnasium ger följande siffror:
Skolkommissionens förslag De sakkunnigas förslag A n t a 1 A n t a ] klasser timmar klasser timmar Latingymnasiets huvudlinje: (3 + 3) 6 (14 + 11) 25 (4 + 2) 6 (21 + 6) 27 Engelska . . . . . . (4 +0) 4 (17+ 0) 17 (3+ 3) 6 (14 + 9) 23 Franska ....... (0 + 3) 3 ( 0 + 16) 16 (2 + 3) 5 ( 5 + 11) 16
Summa veckotimmar (31 + 27) 58 (40 + 26) 66
Greklinjen :
(3 + 1) 4 Engelska ...... (4 + 0) 4 Franska. . . . . . (0+ 3) 3
Summa veckotimmar
' Nyspråkl. gymn. utan latin 18.
(14 + 5) 19 (17 + 0) 17 ( 0 + 12) 12
(31 + 17) 48
(4+2)6 (3+1)4 (2+2)4
(21+ 6) 27 (14+ 3) 17 (&+ 6)11
(40 + 15) 55
Skolkommissionens förslag De sakkunnigas förslag A n t a 1 A n t a l klasser timmar klasser timmar Reallinjen: Tyska ....... (3 + 1) 4 (16 + 2) 18 (4 + 1) 5 (21 + 3) 24 Engelska ...... (4 + 2) 6 (17 + 5) 22 (3 + 3) 6 (14 + 8) 22 Franska ....... (0 + 3) 3 ( 0 + 11) 11 (2 + 2) 4 ( 5 + 6) 11 Summa veckotimmar (33 + 18) 51 (40 + 17) 57 Nyspråkliga linjen: Tyska ....... (3 + 3) 6 (16 + 10) 26 (4 + 3) 7 (21 + 9) 30 Engelska ...... (4 + 2) 6 (17 + 5) 22 (3 + 3) 6 (14 + 111) 25 Franska ....... (0 + 3) 3 (0 + 16) 16 (2 + 3) 5 ( 5 + 14”) 19 Summa veckotimmar (33 + 31) 64 (40 + 34) 74
8. Studium av andra främmande Språk.
Utom i de nu behandlade språken meddelas inom vissa skolformer under- visning även i n o r s ka och d a n s k a, dock i mycket ringa omfattning. Stu— diet av dessa för svensk kultur så betydelsefulla språk är i det hela begränsat till gymnasiet och de högre flickskolornas högsta klasser och intar där ett myc— ket blygsamt rum på modersmålets kursplan; i Danmarks högre skolor synes i regel väsentligt mera uppmärksamhet ägnas åt studiet av svenska språket och litteraturen. Det torde emellertid numera vara en mycket allmän mening, som kräver ökat utrymme för frändefolkens språk; skolkommissionen har gjort denna uppfattning till sin, i det den i realskolan infört läsning av provstycken ur dansk och norsk litteratur och givit ökat eftertryck åt kravet på grundligare studium av danska och norska å gymnasiet genom att i målbestämmelsen för modersmålet inrycka som ett särskilt moment »någon kännedom om de nor- diska grannländernas språk och litteratur». De sakkunniga ansluta sig till skolkommissionens uppfattning i detta avseende och förorda således läsning av provstycken ur dansk och norsk litteratur i realskolan och flickskolan. 'N är de sakkunniga vidare på det fyraåriga gymnasiets timplan ökat moders- målets timantal utöver det nuvarande, så har detta skett icke minst i syfte att bereda tillfälle till vidgat studium av danska och norska. . Den svenska skolorganisationen erbjuder alltså tillfälle till undervisning i de båda klassiska språken, i de tre viktigaste moderna kulturspråken samt i de båda med svenskan nära befryndade grannspråken. Detta kan synas mycket, men det är ingalunda givet, att därmed alla anspråk äro fyllda, som i en mo— dern kulturstat med rätt kunna ställas på den statliga skolorganisationen. Den sista tidens utveckling icke minst på samfärdselns område har i knappast förutsedd grad vidgat möjligheterna till personlig beröring mellan olika folk, och det allt livligare internationella samlivet ställer därmed nya krav på det enskilda folket. Åtskilliga tecken tyda på att man inom de ledande kultur- länderna har blicken öppen för de konsekvenser, denna utveckling måste komma att medföra icke minst på skolans område; det synes vara angeläget, att man även här i Sverige har uppmärksamheten riktad på vad som i detta hänseende kan komma att krävas. Groda skäl kunna andragas för att på orter, där sär- skilda förutsättningar föreligga, gymnasiet i någon utsträckning erbjuder till-
.1 Nyspr. gymn. utan latin 12. * | » ) ) 16.
fälle till undervisning i vissa andra främmande språk, för vilkas studium den svenska skolorganisationen hittills gjort föga eller intet. Svenskan har ett tredje grannspråk, f in 5 kan, som talas även i vissa bygder av vårt land och vars betydelse för den nordiska kulturen icke får underskattas; även i politiskt och ekonomiskt avseende vore en mera utbredd kunskap .i finska av värde för vårt land. Vidare kommer, så snart förbindelserna med Ryssland bliva liv- ligare, kravet på kunskaper i r y sk a att framträda med stor styrka. Slut- hgen gör det latinska Amerikas växande betydelse för Europa behovet av undervisning i spanska allt mera kännbart. Även beträffande andra språk kunna i och för sig berättigade önskemål göras gällande, men de synas i jämförelse med de nu framhållna böra träda tillbaka.
Om sålunda bestämda skäl tala för att inom det differentierade gymnasiet elementär undervisning borde kunna givas även i vissa andra språk, som för närvarande icke studeras i svenska skolor, i främsta rummet finska, ryska och spanska, så är det å andra sidan klart, att för dessa språk plats icke kan beredas inom gymnasiets ordinarie timplan. Däremot synes det vara både tänkbart och önskligt, att på orter, där särskilt intresse framträder och där lämpliga lärarekrafter stå till förfogande, undervisning i språk, som icke upp- tagas på den vanliga timplanen, skulle kunna beredas lärjungar som så önska i form av särskilda tillvalskurser, för vilka det minskade timantalet i gymna— siets två högsta ringar medger ett visst om också begränsat utrymme. Dessa frågor komma nedan att bliva föremål för ytterligare behandling i samband med frågan om bortval och tillval.
I Vissa fall, särskilt då det gäller ett så svårt språk som ryska, synes i de båda högsta ringarna ett utbyte av språk vara att förorda, så att exempelvis en från latingymnasiet differentierad linje upptoge ryska i ställe för latin eller att på det nyspråkliga gymnasiet ryskan ersatte franskan.
Det är genom dylika utbyten, som undervisning i ryska möjliggjorts vid vissa svenska gymnasier. För närvarande meddelas undervisning i ryska vid tre svenska gymnasier, nämligen vid statens provskola nya elementarskolan i Stockholm, vid Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium samt vid Lunds privata elementarskola. Vid nya elementarskolan är antalet åt ryskan anslagna timmar i den nyspråkliga linjens fyra ringar numera höjt till 5+4+6+6, alltså sammanlagt 21 veckotimmar. Vid Uppsala privatgymna- sium, som tidigare haft en mycket begränsad kurs i ryska på endast 2 timmar i vardera av de två högsta ringarna, ha från och med läsåret 1924—25 i den nyskapade nyspråklig-historiska linjens tre ringar anslagits under vårtermi- nen i första ringen 5 timmar, under hela läsåret i andra och tredje ringen var- dera 5 timmar, alltså sammanlagt 12 1/2 veckotimmar. I Lunds privata elemen- tarskola har från och med läsåret 1923—24 ryska införts som valfritt ämne å reallinjen: elever, vilka valt bort franska, kunna, om de så önska, i stället er- hålla undervisning i ryska i mellersta ringen 3 % timmar, i översta ringen 4 timmar, alltså sammanlagt 7 1/2 veckotimmar. .
Vid utbyte av latin mot ryska skulle enligt av de sakkunniga uppgjorda timplaner i de båda sista ringarna av det fyraåriga latingymnasiet ryskan er- hålla 6+7, alltså sammanlagt 13 veckotimmar, i de båda sista ringarna av det treåriga latingymnasiet 7+8, alltså sammanlagt 15 veckotimmar. Vid utbyte av franska å det nyspråkliga gymnasiet mot ryska skulle enligt de uppgjorda timplanerna ryskan å det fyraåriga gymnasiet få 4 (på nyspråk- liga gymnasiet utan latin 5) + 6, alltså sammanlagt 10 (alternativt 11) tim- mar; på det treåriga nyspråkliga gymnasiet med latin bleve motsvarande siff- ror 5+6, alltså 11, på det treåriga rent nyspråkliga gymnasiet 6+6, alltså 12.
Enligt vad från sakkunnigt håll upplysts kan på ifrågavarande ålderssta-
dium. särskilt om antalet deltagare är begränsat, redan med en tid av 10 tim- mar en så god grund läggas i ryska, att på densamma fortsatta studier på egen hand med framgång kunna byggas.
För finskan synas liknande anordningar vara att förorda; tillvalskurser i detta svårtillgängliga språk torde i främsta rummet böra avses för lärjungar, vilka på grund av släkt- eller andra förbindelser ha särskilda förutsättningar att lära sig finska.
I spanska torde praktiskt användbara resultat kunna nås redan med mindre omfattande tillvalskurser, för Vilka utrymme kan beredas utan uppoffrande av något ämne på den normala timplanen.
Kap. VI. Om ordningen för de skriftliga arbetena
Ett för arbetet i de högre skolorna betydelsefullt spörsmål är frågan om' ordnandet av skrivningarna i de olika ämnena. Kortare skriftliga övningar och provräkningar kunna utföras under de åt ifrågakommande ämnen anslag- na lektionstimmarna, helst om här och var i arbetsordningen dubbeltimmar inläggas. Men för de mera omfattande skriftliga arbetena måste på annat sätt sorjas.
Enligt gällande läroverksstadga utföras skrivningarna än i skolan, än i hem- met. Vid Vissa enskilda läroanstalter äro de flesta eller alla skrivningar för- lagda till skolan, och ett och annat statsläroverk har även så långt som möjligt sökt tillämpa denna princip.
De sakkunniga tro sig äga stöd i en bland skolornas lärare ganska utbredd mening, då de i likhet med skolkommissionen förorda, att dessa skriftliga ar- beten 'i större utsträckning än hittills förläggas till lärorummet och att alltså hemskrivningarnas antal i väsentlig mån begränsas. Erfarenheten visar, att hemskrivningen ofta blir söndagsarbete eller uppskjutes till det sista, så att den slutligen måste utföras på natten före den dag, då den skall avlämnas till läraren. Ej sällan blir den alltför osjälvständigt utförd för att ge den övning, som den skulle giva, och därtill kommer, att den arbetsro lärjungen behöver för sådant arbete icke alltid står till buds i de olika hemmen. Från under- visningens synpunkt är av dessa och andra skäl det i skolan utförda skriftliga arbetet i regel värdefullare än det, som utföres i hemmet, ehuru det givetvis är önskligt, åtminstone när det gäller lärjungarna i de högre klasserna, att ett och annat skriftligt arbete, särskilt en och annan svensk uppsats, anvisas till utförande i hemmet.
Skrivningarnas överförande till skolan innebär en väsentlig minskning i lär. jungarnas hemarbete, dels direkt, enär de skriftliga hemuppgifterna utgöra en mycket avsevärd del av hemarbetet, dels även indirekt, i det att dagen före skolskrivningsdagen blir helt eller delvis fri från det vanliga läxarbetet.
I klasser, där skrivningar förekomma i större antal, måste, om skrivnin— garna förläggas till skolan, en dag varje vecka helt eller delvis anslås till skrift- ligt arbete och det vanliga lektionsarbetet i motsvarande omfattning bortfalla.
Skrivdagen kan göras antingen »fast» eller >>rörlig>>. Vid våra allmänna läroverk är allt sedan den nuvarande organisationens genomförande skrivda- gen rörlig, medan tidigare fast skrivdag var bestämd för nedre och övre sjätte klasserna. Åtskilliga enskilda läroanstalter tillämpa alltjämt ordning med fast skrivdag. Med båda nu nämnda alternativ äro förenade vissa fördelar och olägenheter, och det torde vara lämpligt att här med några ord beröra dessa samt i korthet påpeka möjligheterna för alternativens tekniska utformande.
Ordningen med fast skrivdag innebär tydligen, att —— därest ej alternerande arbetsordningar för olika veckor uppgöras — en bestämd dag varje vecka helt
eller delvis anslås till skriftligt arbete och att de för skrivning avsedda tim- marna alltså få sin bestämda plats på klassens veckoschema. Härigenom vin- nes en fasthet och reda i arbetsordningen, som ur undervisningens synpunkt givetvis är värdefull.
Å andra sidan kan mot den fasta skrivdagen anmärkas, att den ganska hårt binder arbetsordningen och icke utan schematekniska svårigheter med- ger en lämpning efter behovet. Den är fullt användbar endast i klasser, där tillräckligt många skrivningar förekomma för att göra en hel eller halv dag i veckan behövlig för skriftligt skolarbete — eller man måste, såsom re- dan antytts, använda alternerande arbetsordningar. Man kan endast med svå- righet låta en skrivdag utgå eller flytta den till en annan veckodag, även om detta av tillfällig anledning vore önskligt.
Enligt ordningen med rörlig skrivdag utbytas de på arbetsordningen upp- tagna ordinarie lektionerna under en hel eller halv skoldag mot skrivning på lärorummet, och skrivningsdagen flyttas från en veckodag till en annan på det sätt, att tidsförlusten för de olika ämnena under läsåret blir proportions- vis ungefär lika fördelad på dem alla. Uttages varje vecka exempelvis en hel dag till skrivning, reduceras de i timplanen upptagna veckotimtalen med en sjättedel. För en del ämnen blir lärotimmarnas fördelning på olika veckor med'denna ordning ganska ojämn, något som i vissa fall kan vålla svårigheter för undervisningen.
Den rörliga skrivdagen medför däremot den fördelen. att dess förekomst kan lämpas efter behovet. I klasser med ringa antal skrivningar kan man nöja sig exempelvis med en skrivdag varannan vecka. Man kan lämna terminens första och sista vecka fria från skrivningar, och skulle vid något tillfälle en på förhand bestämd skrivdag befinnas obehövlig, har man blott att låta det vanliga lektionsarbetet fortgå i enlighet med den ordinarie arbetsordningen.
Frågan om fast eller rörlig skrivdag kompliceras emellertid väsentligen därav, att den icke bör avgöras, utan att hänsyn därvid tages till det allmänt ästa kravet på betydligt ökat utrymme å skolans arbetsordning för lek och ' rott.
Skolkommissionen har, såsom de sakkunniga få tillfälle att längre fram (kap. XVI) närmare omnämna, sökt fylla de i nämnda. hänseende framställda önskemålen genom att föreslå, att undervisningsarbetet i de olika skolformerna anordnades på sådant sätt, att en halv dag varje vecka lämnades fri från lek- tioner för att användas väsentligen till idrottsövningar av olika slag samt fri- luftsliv. För att möjliggöra denna anordning har kommissionen föreslagit en förkortning av lektionerna under en del av varje dag från 45 minuter till 40 minuter, och dess två kvinnliga ledamöter hava i särskilt yttrande yrkat, att en sådan förkortning skulle gälla alla lektioner och alla högre skolor.
Kommissionens förslag att anslå betydligt ökad tid åt idrott och friluftsliv har mött allmänt gillande och synes även de sakkunniga synnerligen tillta- lande. Emellertid hava de sakkunniga, av skäl som närmare angivas i senare sammanhang (kap. XVI) och ej minst med hänsyn till den mening i detta hänseende. som uttalats i många av de avgivna yttrandena, ej kunnat obetingat ansluta sig till kommissionens förslag om fast idrottsdag utan tänkt sig anord- ning med rörlig idrottsdag. De kombinationer i avseende å skrivdag och idrottsdag, som under denna förutsättning kunde ifrågakomma, skulle alltså bhva antingen rörlig skrivdag och rörlig idrottsdag eller fast skrivdag och rörlig idrottsdag. Ordet »dag» betecknar härvid halv eller hel skoldag.
Vad först beträffar det förra alternativet, är det tydligt, att dess tillämpan- de måste komma att i hög grad trasa sönder arbetsordningen och därigenom vålla olägenheter för undervisningen.
' Återstår att tillse, hur rörlig idrottsdag må kunna kombineras med fast skrivdag. .
Att i en timplan, som i likhet med nu gällande timplaner uppgjorts under utsättning av rörlig skrivdag, utan vidare inlägga särskild tid för skrivning på lärorummet, skulle tydligen medföra, att veckotimsummorna för de olika klasserna komme att ökas med det antal timmar, som behövdes för skrivnin- gen. Därigenom skulle dock arbetstiden i skolan komma att växa utöver det mått, som kan anses lämpligt. Införandet av fast skrivdag förutsätter därför, att den i timplanen upptagna tiden för det egentliga lektionsarbetet på ett eller annat sätt reduceras.
Den tidsreduktion, som alltså vid en anordning av nu berörda art behöver företagas, kan ske på två sätt: antingen genom reduktion av antalet lektions— timmar eller genom reduktion av lektionstimmarnas längd.
Vid utarbetande av förslag till tim- och kursplaner för olika skolformer hava de sakkunniga ej förutsatt ordning med fast skrivdag. De sakkunniga hava nämligen för att möjliggöra en direkt jämförelse mellan de utarbetade förslagen och de av skolkommissionen framlagda samt nu gällande timplaner utgått från de nuvarande förhållandena och efter dem anpassat timplansföra slagen. Att uppgöra dubbla förslag med förutsättning dels av fast, dels av rörlig skrivdag har icke ansetts nödigt.
De av de sakkunniga utarbetade förslagen förutsätta således rörlig skriv- dag och lektionstimmar av nu föreskriven längd. De sakkunniga hava emel— lertid velat åskådliggöra, hur en reduktion av nyssberörda art skulle verka, och därför velat framlägga ett exempel på timplan för 4-årigt realgymnasium med inlagd fast skrivdag och lektioner av 45 minuters längd samt med för de olika ämnena reducerade timtal.
Det torde böra i detta sammanhang framhållas, att det ej synes vara erfor- derligt att genomgående beräkna hel dag för skrivningar. För gymnasiets två högsta ringar bör man räkna med hel skrivdag, men i övrigt torde man å. gym- nasiet kunna i regel förlägga två lektionstimmar till skrivningsdagen och så- lunda något utjämna arbetsbelastningen. I fråga om realskolan torde man likaledes till minskning av arbetsbelastningen å övriga läsdagar kunna för- lägga tre lektionstimmar till skrivningsdagen, dock med beaktande att man för modersmålsskrivningarna lärer böra beräkna något längre tid. A det exempel, som de sakkunniga utarbetat, hava således 5, resp. 3 lektionstimmar anslagits till skrivning. Timplanen följer å sidan 105.
En jämförelse med motsvarande timplan utan fast skrivdag (Bil. 7a) visar, att vart och ett av ämnena kristendomskunskap, modersmålet, tyska, engelska, franska, historia, biologi och kemi fått vidkännas en minskning av 1 vecko- timme, ämnena fysik och matematik vartdera en minskning av 2 veckotimmar. Av övningsämnena har teckning minskats med 1 veckotimme, gymnastik med 2 veckotimmar. Av exemplet framgår, att man icke kan åstadkomma en lik- formig reduktion samt att ämnen med mycket låga timtal över huvud icke kun- na reduceras. Det torde vara klart, att en tillämpning av en sålunda reducerad timplan förutsätter vissa jämkningar i kursfördelningen mellan de olika rin— garna.
En tidsreduktion åter, bestående i förkortning av lektionstimmarnas längd, skulle medföra den fördelen, att antalet lektionstimmar i varje ämne kunde bevaras oförändrat och att tidsreduktionen bleve fullt likformig i fråga om de olika ämnena. .
Olika meningar kunna givetvis råda om lämpligheten av att giva lektions— timmarna en längd, som understiger den nu föreskrivna. Före år 1905 hade lek- tionerna i regel en längd av 50—60 minuter. Av förkortningen till 45 minuter synes man icke hava haft några ogynnsamma erfarenheter. Huruvida detta
Kristendomskunskap Modersmålet ................
Engelska
(209030:—
Franska .................. Historia med samhällslära .......... Geografi .................. Filosofi .................. Matematik ................. Biologi .................. Fysik ................... Kemi ...................
wl lONCwaO—Vw
wwa—l ul
& OJ
Teckning
& 2 1.5 1.5 Gymnastik med lek och idrott ........ 4 4 3
7.5 7.5 . &
Skrivning på lärommmet .......... 3 3 5 86.5 36.5 36'5 35
visar, att man utan risk kan taga ytterligare ett steg i samma riktning, är dock ovisst. Av förkortningen i och för sig är näppeligen att vänta sig någon min- skad ansträngning för lärjungar och lärare. Snarare har man att frukta, att den, hur obetydlig den ock är, skall i någon mån öka den tendens till jäkt, som tillhör det nutida arbetet i allmänhet och även skolarbetet. Å andra sidan finnes det intet som bevisar, att 45 minuter skulle vara ett optimum, som icke borde vare sig överskridas eller underskridas.
Såsom förut erinrats, har skolkommissionen föreslagit partiell förkortning av lektionstimmarna från 45 till 40' minuter. Detta förslag har blivit föremål för många läroverkskollegiers och myndigheters yttranden. I allmänhet har den ifrågasatta åtgärden avstyrkts, men vissa yttranden äro mindre avvi- sande, bland dem yttrandet av skolöverstyrelsens läroverksavdelning, som för- ordar försöks anställande.
Anordningen med 40-minuterslektioner har, som nämnts, under åtskilliga år varit genomförd vid en del enskilda läroanstalter. För att få kännedom om de erfarenheter av anordningen, som gjorts inom läroanstalter, som prövat densamma, hava de sakkunniga från två bland dessa, Djursholms samskola och Lunds privata elementarskola, anhållit om uttalanden i frågan.
Rektorn vid förstnämnda skola framhåller, att kortare lektioner ökade lär- jungarnas förmåga att med uppmärksamhet följa undervisningen samt 'be- främjade punktlighet beträffande lektionens början. Särskilt för de lägre klasserna hade anordningen visat sig vara förträfflig. Rektorn vid Lunds
privata elementarskola anför, att anordningen i fråga vidtagits närmast för att bereda lärjungarna längre tid till vila och hemarbete och att någon olä- genhet av densamma icke försports. Båda rektorerna hava dock påpekat, att i fråga om vissa. ämnen en något längre lektionstid ofta skulle vara gagnelig ; särskilt gällde detta de naturvetenskapliga ämnena, enligt förstnämnde rek— tor även sådana ämnen, där framställningen krävde bredd och större samman- hang. Behovet av längre lektionstid funnes dock, anser rektorn vid Lunds pri- vata elementarskola, även om lektionerna för de naturvetenskapliga ämnena hade en längd av 45 minuter, och dubbeltimmar vore därför ej sällan erforder- liga. Från båda hållen betonas, att de 40 minuterna måste göras fullt effek- tiva, och påpekas, att inringning vid ifrågavarande läroanstalter därför alltid ägde rum 2 minuter före lektions början.
Det torde vara lämpligt att i detta sammanhang anföra ett par exempel till belysning av 40-minuterslektionernas inverkan på skolarbetstiden och därvid utgå från de av de sakkunniga utarbetade timplansförslagen. Exemplen, som avse dels ring III av 4-årigt latingymnasium och dels klass 5 av 6-årig realskola, visa, hur stor den dagliga arbetstiden i skolan bleve under förut-» sättning dels av 45-minuterslektioner och rörlig skrivdag, dels av 40-minuters- lektioner och fast skrivdag.
För ring III av 4-årigt latingymnasium upptager den av de sakkunniga upp- gjorda timplanen tillhopa 341]; veckotimmar. Enligt det förra alternativet skulle skolarbetet, om detta började som vanligt kl. 8 på morgonen och man räknade med frukostrast om 1 timme och 25 minuter samt övriga raster om 10 minuter, i regel sluta kl. 2.35. Med 40-minuterslektioner och fast skriv- dag, därvid det dagliga antalet lektionstimmar och mellanliggande raster i re- gel bleve större än i förra fallet, skulle under i övrigt samma förutsättningar skolarbetet i allmänhet sluta kl. 2.55.
I klass 5 av 6-årig realskola utgör enligt de sakkunnigas förslag veckotim- summan 38 1/2 timmar. Med 45-minuterslektioner och rörlig skrivdag komme under nyssnämnda förutsättningar skolarbetet att i regel sluta kl. 2.35, med 40-minuterslektioner och fast skrivdag samt med 3 lektionstimmar förlagda till skrivdagen i regel kl. 2.55.
För alla lärjungar såväl i realskolan som å gymnasiet kommer härtill tid för morgonandakten.
I de utarbetade kursplansförslagen hava de sakkunniga, på sätt hittills varit vanligt i kursplaner för de allmänna läroverken, angivit, hur ofta skrivningar i de olika ämena borde utföras. Förlägger man nu skrivningarna huvudsak— ligen till skolan, synes det vara lämpligare att i stället angiva ett bestämt an- tal skrivningar under läsåret för varje ämne. Härvid måste man taga hänsyn till att skrivningsdag understundom kan på grund av inträffande lov- och helgdagar försvinna, varför summan av de i skolan utförda skrivningarnas an- tal kommer att understiga antalet läsveckor under läsåret. Emellertid böra, som nämnts, skrivningarna ej undantagslöst utföras i skolan; i vissa fall, såväl å gymnasiet som i realskolan, synes det önskvärt, att ett fåtal skrivnin- gar varje läsår utföres i hemmet. De sakkunniga hava därvid tänkt sär- skilt på ämnena modersmålet, latin och fysik.
För att vinna närmare översikt över de olika skrivningarnas fördelning på. skolan och hemmet, hava de sakkunniga, utgående från de utarbetade kurs- planerna och från anordning med fast skrivdag, uppgjort nedanstående tablå, utvisande det antal skrivningar, som i olika ämnen borde utföras i skolan och i hemmet, och avseen_de såväl 4-årigt och 3-årigt gymnasium som olika real— skole- och flickskoleformer.
I. 4-årigt gymnasium.
A. Latingym nasium.
lat.
7+2 10+4 12+1
B. Realgymuasium. eng. mat. 7 9 11 13
gymnasium.
ty. eng. 11
3-årigt gymnasium.
A. Latingymnasium.
:*mod. lat. ty. Ring I .......... 8 + 2 B(vt.) 10 + 4 12 + 1
B. Realgymnasium. ty. eng. mat. 7 8 9 — 8 11
C. Nyspräkligt gymnasium.
ty. eng. 11 10 8 9
— 9
111. Realskolan.
mod. ty. 11 »—
9 +2
9+2 7+2
IV. Flickskolan.
tyska engelska Summa 8-år. 7-år. G-år. S—är. 7-år. 6-år. S—år. 7-år. G-år.
11 —-— — — — 11 11 11 5(vt.) -— —- 19 16 8 11 11 — 19 19
6 + 2 11 11 5 (vt.) 25+2 22+2 6 + 2 11 11 11 28+2 28+2 6 + 2 — — 11 17+2 17+2
För ämnena modersmålet, latin och fysik har å tablån först angivits det föreslagna antalet skolskrivningar och därpå antalet hemskrivningar. Vid angivandet av antalet skolskrivningar hava de sakkunniga utgått ifrån att å gymnasiet 32 skrivningar skulle under loppet av ett läsår utföras i skolan; i fråga om högsta ringen har dock med hänsyn till den under vårterminen infal- lande studentexamen med tillhörande skrivningar detta antal reducerats till 25. På samma sätt ha med hänsyn till skrivningarna för realskolexamen i real— skolans högsta klass beräknats endast 29 skolskrivningar. I första ringen å 4—årigt latingymnasium och nyspråkligt gymnasium med latin, där endast 3 skrivningsämnen förekomma, upptager tablån endast 30 skolskrivningar.
De halva dagar, som sålunda i vissa klasser i real- och flickskolan samt å gymnasiet bleve fria från skrivning i skolan, torde kunna lämpligen utnyttjas på olika sätt, t. ex. för idrottslov eller för övningsskrivningar i ena eller andra ämnet.
Såsom framgår av det sagda, hava de sakkunniga i sina föregående övervä- ganden satt 40-minuterslektionerna i direkt samband med den fasta skriv- dagen, och anordningen med lektioner av dylik längd är således ur nämnda synpunkt motiverad endast för de klasser. där skrivningar skulle förekomma. Ville man genomföra berörda anordning, bleve det emellertid tydligen nödvän- digt att införa 40-minuterslektioner även i de klasser, där skrivningar ej tänkta
skola äga rum. Detta förhållande skulle givetvis innebära en ej alldeles obe- tydlig minskning i den sammanlagda arbetstiden i skolan för dessa klasser, en minskning, som på detta åldersstadium dock ej kan anses vara i och för sig olämplig. Skulle man emellertid vilja för de från skrivningar fria klasserna disponera i möjligaste mån samma totala arbetstid per vecka, som en ordning med 45-minuterslektioner medför, skulle man, åtminstone i fråga om de äm- nen, där nämnda minskning bleve mest framträdande, kunna å timplanen tilläg- ga en eller annan lektionstimme.
Vad beträffar klasserna 3, 2 och 1 i resp. 6-, 5- och 4-årig realskola, skulle, såsom av förestående tablå framgår, skrivningar förekomma i blott ett ämne och endast var tredje vecka. Då fast skrivdag för ifrågavarande klasser alltså ej kan anses vara motiverad, synes man kunna här begagna sig av ordning med rörlig skrivdag och därjämte utöka arbetstiden på sätt nyss angivits. I realskoleklass—erna 4, 3 och 2 skulle enligt de sakkunnigas kursplaner före- komma endast två skrivningsämnen. Ehuru antalet skrivningar alltså ej räc— ker till att utfylla en skrivdag i veckan, hava för översiktlighetens skull dessa klasser liksom närmast därunder liggande klasser upptagits i tablån. Aven beträffande förstnämnda klasser kan tydligen samma anordning med rörlig skrivdag och utökad arbetstid vidtagas, som ovan omnämnts. I fråga om flick- skolan gäller i tillämpliga delar vad nu sagts om realskolan.
Det bör till sist påpekas, att det totala antal skrivningar å gymnasiet, som angivits å ovanstående tablå, ej oväsentligt understiger det för resp. ringar för närvarande bestämda. Men det är härvid att märka, att många av skriv— ningarna på det nuvarande gymnasiet utföras i hemmet, medan de allra flesta av de å tablån upptagna skrivningarna tänkts skola förläggas till skolan och således bliva väsentligt mer effektiva.
De olika huvudalternativ i fråga om skrivningarnas anordnande, som i det * föregående omnämnts, avse, såsom framgår av det anförda, dels anordning , med rörlig skrivdag, dels anordning med fast skrivdag. Det förra alternativet torde närmast förutsätta lektionstimmar av nu vid statsläroverken föreskriven längd av 45 minuter, det senare kan tänkas genomfört antingen med bibehål- lande av 45-minuterslektioner och reduktion av antalet lektionstimmar eller med lektionernas förkortning till 40 minuter. Vart och ett av dessa alternativ har vissa fördelar men ock vissa olägenheter. En bestämd uppfattning om deras lämplighet eller olämplighet torde svårligen kunna vinnas annat än på erfarenhetens väg, och det vore därför utan tvivel önskligt, att möjlighet be— reddes även statsläroverken att försöksvis pröva de olika möjligheterna.
Kap. VII. Realskolan.
1. Realskolan ur principiell synpunkt. Bfgäkolars _Genom det i vår skolhistoria bekanta kungl. cirkuläret av år 1849 hade de mik :,Z'åu dittillsvarande skolorna för den lägre medborgerliga bildningen, de 5. k. apolo- gistskolorna, sammanslagits med de gamla lärdomsskolorna och gymnasierna till en enda läroanstalt, det allmänna läroverket, eller, som det då hette, elementarläroverket, vilket alltså fick en tvåfaldig uppgift: dels att meddela allmän medborgerlig bildning, dels att förbereda för universiteten och de högre tillämpningsskolorna. Frågan om de två bildningsuppgifternas förhållande till varandra, en av huvudfrågorna i de föregående årtiondenas livliga meningsbryt- ningar, hade dock därmed icke funnit slutgiltig lösning. Under de första riks— dagarna efter representationsreformens genomförande är Andra kammaren liv- ligt sysselsatt med läroverken, och vid 1870 års riksdag utformades av Abr. Rundbäck huvudtankarna i det program, som sedan i över trettio år betecknade Andra kammarens ståndpunkt i läroverksfrågan: det allmänna läroverkets hela lägre avdelning, närmare bestämt dess fem lägre klasser, skulle göras till en skola för allmän medborgerlig bildning. Enligt Rundbäcks förslag skulle latinet, som framför allt stod hindrande i vägen, dock icke uppskjutas längre än till fjärde klassen.
I en kungl. proposition till 1873 års riksdag föreslogs, att latinets begyn- nande läsning skulle framflyttas till 4:e klassen samt att till tjänst för de lärjungar, som lämnade läroverken utan att nå fram till studentexamen, läro- kurserna skulle bringas till en viss avslutning dels i 3:e, dels i 5 :e klassen. »Då undervisningen är till för dem som undervisas och icke tvärtom», säger eck- lesiastikministern Gunnar Wennerberg i sitt anförande till det statsrådsproto- koll, som åtföljde den kungl. propositionen, »så synes det vara billigt, att sam- ma fördel av en studiernas avslutning till ett Visst mått, som lämnas ett fåtal vid dess avgång från läroverkets högsta avdelning, även beredes det flertal, som utgår från en lägre.» Propositionen vann riksdagens bifall. De avsedda kursavslutningarna blevo i den sedermera utfärdade nya läroverksstadgan vis- serligen endast ofullständigt utförda, men det syfte de skulle tjäna var i orga— nisationen erkänt, och ett avgörande steg hade tagits till förverkligande av Andra kammarens reformprogram.
Att följa läroverksfrågans historia genom dess olika skeden är här icke av nöden. Andra kammaren vidhöll alltjämt med bestämdhet huvudsynpunk- terna för sitt reformkrav och avvisade alla förslag, som därmed icke voro för— enliga. Från början av 1880-talet utgjorde latinets framflyttande till sjätte klassen ett bestämt yrkande från kammarens sida. På 1890-talet trädde for- dran på inrättandet av en examen på läroverkets mellanstadium i förgrunden av reformprogrammet, och denna examen tänktes förlagd till »15—16-års åldern», varmed i allmänhet avsågs icke 5:e utan nedre 6:e klassens ålders-
stadium. År 1899 ena sig slutligen riksdagens båda kamrar om en anhållan hos Kungl. Maj:t »om utarbetande och framläggande inför riksdagen av för- slag till inrättande vid rikets fullständiga och femklassiga allmänna läroverk av en under offentlig kontroll ställd och av viss kompetens åtföljd avgångs- examen för lärjungar, som vid 15—16-års åldern önska sluta sin skolgång, samt till de ändringar i läroverkens organisation, som därmed stå i samband».
Riksdagsbeslutet föranledde tillsättandet av 1899—1902 års läroverkskom— mitté. I överensstämmelse med denna kommittés förslag utarbetades en kungl. proposition, som förelades 1904 års riksdag och av riksdagen bifölls, varefter den beslutade omorganisationen bragtes till verkställighet genom nu gällande läroverksstadga av år 1905.
Det allmänna läroverket blev sålunda åter delat i de gamla beståndsdelarna skola. och gymnasium, den förra, »realskolan», med ändamål att »utöver om- fånget för folkskolans verksamhet meddela allmän medborgerlig bildning», det senare med ändamål att utöver realskolans allmänbildande uppgift fylla den särskilda uppgiften att »grundlägga de vetenskapliga insikter, som vid universitet eller högre tillämpningsskola vidare utbildas» (stadgan).
Realskolan, ansluten till folkskolans tredje årsklass, blev sexårig, gymna— siet fyraårigt, anknutet till realskolans näst högsta klass, varigenom real- skolans högsta klass blev en med första gymnasieringen sidoställd »särskild avslutningsklass», detta senare i överensstämmelse med den i 1899 års riks— dagsskrivelse givna grundritningen. De fristående realskolorna i en del mindre städer ordnades som samskolor.
Motiven för 1904 års läroverksreform hava, såsom av det föregående fram- går, olika utgångspunkter: å ena. sidan samhällslivets och näringarnas stigan- de behov av ökad allmän medborgerlig bildning, å andra sidan läroverkets skyldighet att bättre sörja för flertalet av sina lärjungar. I sistnämnda hän- seende visade statistiken, att av de lärjungar, som avgingo från de allmänna läroverken, endast omkring en fjärdedel lämnade dem efter avlagd student- examen, de återstående tre fjärdedelarna avgingo utan att ha nått detta mål. Dessa sistnämnda lärjungar försvunno än här än där på den nioåriga vägen upp mot slutmålet. Företrädesvis avgingo de från mellanklasserna, särskilt från femte klassen, som för många av de lägre läroverken var den sista, men i stort antal också från tredje, fjärde samt nedre och övre sjätte klasserna. När de lämnade läroverket, hade de visserligen erhållit ett större eller mindre mått av 'den allmänna medborgerliga bildning, vars meddelande utgjorde den ena av läroverkets båda uppgifter. Men i vissa hänseenden hade skolan varit mindre väl avpassad för dem. Delvis, ehuru i underordnad grad, låg bristen 1 läro- kurserna och deras anordning. I högre grad låg den däri, att läroverkens ar- bete till sin huvudsynpunkt och sitt ledande intresse i det hela var inriktat på studentbildningsuppgiften. Icke minst låg bristen i saknaden av ett klart markerat studiemål för de lärjungar, som avgingo utan studentexamen, ett studiemål, som kunde samla dessa lärjungar och giva dem ett i deras egna och allmänhetens ögon värdefullt resultat av skolarbetet. Genom läroverkets upp- delning i skola och gymnasium skulle man få samhällets behov av en allmän medborgarskola ovanför folkskolan tillgodosett och tillika det allmänna läro- verket bättre lämpat för flertalet av dess lärjungar. Man skulle därjämte vinna fördelen av ett uppskov med ett för lärjungarnas framtid avgörande val: först då lärjungen nått gymnasiets gräns, behövde det beslutas, huruvida han över huvud taget skulle »gå studievägen» eller icke, och i förra händelsen vilken av de två studievägarna, den reala eller den klassiska, han skulle välja.
Den organisation realskolan erhöll ansågs bäst motsvara det syfte den hade att fylla och tillika innebära minsta möjliga risk för menlig inverkan på gym- nasiet. Skolans läroinnehåll bestämdes med huvudsaklig hänsyn till de lär-
Realskolans behövlighct.
jungars behov, vilka efter genomgåendet av dess kurs skulle gå ut i livet, kursfördelningen och undervisningsarbetets metodiska riktlinjer lades till rätta efter barnaålderns och övergångsålderns förutsättningar. Lärogången gjordes sammanhängande genom de sex klasserna, så att skolans kurs blev en inom sig sluten enhet, varvid den genom 1873 års åtgärd i tredje klassen uppkomna kurs- avslutningen bortföll.
Man ville ge realskolan en självständig ställning i förhållande till gymnasiet, göra den till bärare av ett bestämt bildningsskikt mellan de båda, som beteck- nades av den avslutade folkskolan å ena sidan och studentexamen å den andra. Man ville markera dess slutmål genom en examen, som kunde erhålla ett visst värde i det allmänna föreställningssättet och medföra rättighet till in- träde i vissa fackliga bildningsanstalter och till vissa anställningar i det all- männas tjänst.
Om ock realskolan är resultatet av strävanden, som kunna följas under ett århundrade, och dess motiv icke kunna. lära frånkännas berättigande, finnas dock skäl för den frågan, huruvida realskolans inrättande varit till båtnad för det allmänna läroverket.
Det var framför allt farhågorna för att ett allvarligare tillgodoseende av läroverkets uppgift med avseende på den allmänna medborgerliga bildningen skulle medföra ett försvagande av dess förmåga att giva den för högre studier nödiga grundläggande bildningen, som vållade de långvariga meningsstrider- na före 1904. Om dessa farhågor voro överdrivna, voro de dock icke ogrun- dade. I den gamla tvistefrågan från 1800-ta1ets början angående den medbor- gerliga och den vetenskapliga bildningens inbördes förhållande hade utveck— lingen av de båda bildningsarternas begrepp visserligen medfört, att man fann sig kunna fastslå såsom princip, att den vetenskapliga bildningen kunde och borde grundas på den medborgerliga (1899 års kommitté). Men ehuru denna princip till sin allmänna innebörd kunde anses riktig, var det dock tydligt, att den i sin tillämpning hade en viss begränsning. Gymnasiet kunde och borde byggas på realskolan, därom var man i det hela ense, men mellan de båda läroanstalternas intressen uppkommo dock vissa konflikter, som gåvo och fort- farande giva anledning till mycken diskussion.
Betraktas det allmänna läroverket uteslutande ur gymnasiebildningens och studentexamens synpunkt, framstår 1904 års reform med dess klyvning av läroverket för många snarast som en skadlig åtgärd. Realskolan, med eller utan sin examen, ter sig som en omväg eller ett hinder för dem, som skola fram till studentexamensmålet. I ett och annat av de officiella yttrandena över skolkommissionens förslag finner man en sådan blick på realskolan. Så exempelvis i det av kollegiet vid högre allmänna läroverket i Malmö avgivna utlåtandet. Kollegiet förebrår skolkommissionen »det grundfel, som skol— kommissionen begår därigenom, att den, vad de blivande studenterna beträffar, under ett antal år alls icke ordnar deras arbete efter vad som för deras fort— satta studier vore gagneligt, utan efter vad som är gagneligt för deras räk- ning, vilka ämna sluta sina studier med realexamen». Och om kommissionens läroverksorganisation säges det, att den »ytterligare skärper och förvärrar det år 1904 begångna misstaget». Det må heller icke anses förvånande, om nu in- för frågan om nya och större förändringar i läroverkens organisation förnyad prövning begäres av spörsmålet om »realskolans vara eller icke vara» (Hudiks— valls kollegium). .
Några erinringar i detta avseende skola här göras, varvid emellertid bortses från möjligheten av den vittgående förändring av frågans läge, som skulle upp- komma genom ett förverkligande av de stundom framkommande tankarna på en avkortning av gymnasiet och inskränkning av dess bildningsuppgift.
Först må då framhållas, att man näppeligen lär kunna vänta realskolans av- skaffande i den meningen, att läroanstalter med uppgift åtminstone till det väsentliga liknande realskolans icke skulle komma att finnas. Det angivna spörsmålet gäller väl närmast de högre läroverken och möjligheten av att und- vika deras uppdelning i ett realskole- och ett gymnasiestadium. Där man satt realskolans existensrätt i fråga, synes man ock närmast haft de högre lärover- ken för ögonen. Fristående skolor, vilka såsom realskolorna utöver omfånget för folkskolans verksamhet meddela allmän medborgerlig bildning men icke åsyfta att nå studentbildningens nivå, måste man under nuvarande förhållan- den helt visst fortfarande räkna med, de må kallas realskolor eller högre folk- skolor eller mellanskolor eller något annat. För en mängd städer och orter, som icke kunna erhålla högre läroverk, äro dylika skolor ett allt för känn- bart behov, för att det skulle'kunnar lämnas obeaktat. Knappast kan man hel- ler vänta, att dessa skolor skulle komma att organiseras som blott ofullständiga högre läroverk och alltså icke erhålla en i viss mån avrundad och avslutad lärokurs. Den utbredning, som realskolan särskilt i form av kommunal mellan- skola erhållit, visar, att det finns behov av ett stort antal dylika läroanstalter.
Vad då det högre läroverket beträffar leder yrkandet på realskolans av- skaffande närmast till den organisationsform, som skolkommissionen föresla— git under namnet »lyceum» och som, där den gjorts till föremål för myndig- heternas och kollegiernas yttranden, i allmänhet rönt ett välvilligt mottagande. Lyceet kan sägas återgå till det allmänna läroverket före 1904, det eliminerar realskolan och bygger gymnasiet omedelbart på folkskolan.
Men lyceet i sin typiska utformning lär näppeligen kunna bliva mera än _ en undantagsform, åtminstone icke under nuvarande förhållanden. Som sådan är det också föreslaget av kommissionen. Göres det till normalform för det högre allmänna läroverket, skola snart nog —— om ock i mindre grad, därest lärogången från 9-årig blir 7- eller 6-årig — de krav göra sig gällande, som äro och varit realskolans motiv, kraven på hänsyn till det alltid jämförelsevis stora antal lärjungar, som av olika skäl icke nå fram till slutmålet. Och dessa krav innebära för mycket av betydelse för folkbildningen och för mycket av rättvisa för att i längden kunna skjutas å sido. Man skall för dessa lärjungars skull nödgas bereda lämpliga punkter för avgång och tillse att de lärokurser de genomgått få för dem lämpligt innehåll och lämplig avrundning. Och därmed har man, om ock 1 latent form, fått realskolan åter. Även om man skulle besluta sig för att icke taga hänsyn till de lärjungar, som inkommit 1 lyceet men icke kunna eller icke vilja fortsätta till studentexamen, hade man att taga hänsyn till de fristående realskolorna och deras lärjungar. Det skulle av praktiska grunder bliva nödvändigt att bereda övergång, om möjligt utan förlängning av studietiden, från de fristående realskolorna till lämplig klass i lyceerna. Men skulle en sådan övergång kunna ordnas, måste ämnen och kurser i de nedanför liggande klasserna av lyceet åtminstone i avsevärd mån bringas till överensstämmelse med ämnena och kurserna i motsvarande realskoleklasser, och så hade man även på denna väg fått in realskolan 1 lyceet. Den utveckling av det högre skolväsendets organisation, som, efter vad det synes, håller på att fullborda sig i Norge, är i detta hänseende lärorik.
Av allt att döma: realskolan är en under nu rådande förhållanden nödvändig skolform både som fristående skola och som del av det högre läroverket. Den må reduceras till sin omfattning, den må byta namn eller dölja sig utan be- nämning i undervisningsplanen, det mellanled mellan folkskola och gymna- sium, som den representerar, kommer man icke ifrån i skolsystemet, och det renodlade lyceet, sådant man från studentbildningens synpunkt skulle önska se det förverkligat, kan icke göras till det högre läroverkets normala form.
Också synes realskolans behövlighet—kunna sägas vara allmänt erkänd. I 8—253165
Realskol- examen.
myndigheternas och kollegiernas yttranden är realskolan med få undantag be- traktad såsom ett givet led i organisationen, och flerstädes är dess betydelse direkt framhållen. '
De allmänna omdömen, som' här och var förekomma om 1904 års reform, äro i det hela till realskolans fördel, om de ock ofta äro kritiskt färgade. Särskilt har man anledning att fästa sig vid omdömena från skolöverstyrelsens sida. »Det är tydligt», säger skolöverstyrelsens minoritetangående realskolans in- rättande, »att här förelegat ett verkligt behov, som härigenom blivit tillgodo- sett på ett i stort sett tillfredsställande sätt.» Faktiska förhållanden, heter det i fråga om realskolexamen, ha. ådagalagt, »att realskolexamen, genom att sän— da ut ynglingarna i livet vid jämförelsevis unga år med en avrundad fond av kunskaper, under den gångna tiden haft och alltjämt har ett bestämt behov att fylla, oavsett den omständigheten, att den i avsevärd grad bidragit till att avleda tilloppet till studentexamen». Och även överstyrelsens majoritet, som dock föreslår stora förändringar i realskolans organisation, anser, att realsko- lan >>visat sig motsvara ett verkligt behov och i väsentlig mån motsvarat det syfte, för vilket den inrättades».
Om realskolans vara eller icke vara är en fråga av största betydelse, kan däremot frågan om realskolexamens vara eller icke vara betecknas som ett jämförelsevis underordnat spörsmål.
Inrättandet på läroverkets mellanstadium av >>en under offentlig kontroll ställd och av Viss kompetens åtföljd avgångsexamen» betraktades vid tiden för läroverksreformens genomförande som en nästan självklar konsekvens av pro— grammet om det lägre läroverksstadiets avskiljande till en skola för allmän medborgerlig bildning. Det var genom examen, som den nya skolan skulle er— hålla sin karaktär av självständig läroanstalt. Examen syntes mer än något
.annat böra främja syftet att samla till en punkt alla de i förtid avgående
lärjungarna. Den skulle därjämte tillförsäkra ett fast underlag åt de läroan— stalter, som skulle bygga på den nya skolans lärokurs, och den skulle giva berättigande åt den kompetens, som borde tillerkännas dem som tillfredsställande inhämtat denna lärokurs. Icke minst skulle den bliva till gagn för det stora flertal av lärjungar, som efter avslutad skolkurs ginge ut i det praktiska livet och sökte sig anställning i enskild tjänst, i det att den skulle skänka skolans vitsord den auktoritet, som de behövde för att vinna anseende hos allmänheten. Man hoppades ock, att denna avgångsexamen från läroverkets mellanstadium skulle minska tillströmningen till gymnasiet.
Skolkommissionen har upptagit till övervägande frågan om realskolexamens bibehållande eller avskaffande och kommit till det resultatet, att den bör bi- behållas. Kommissionen har till och med förordat en viss skärpning av vill- koren för examens godkännande och en förstärkning av examenskontrollen.
I de över kommissionsbetänkandet avgivna yttrandena finnas uttalanden både för examens bibehållande och för dess avskaffande. Som skäl för dess avskaffande anföres, att den icke visat sig motsvara de förhoppningar man ställt på den, att den inverkar” menligt på undervisningen i realskolan, sär- skilt i skolans högsta klass, att den medför oro och överansträngning för lär- jungarna. I denna riktning uttala sig flera kollegier vid olika slag av läro- anstalter, ävensom Svenska läkaresällskapet och Svenska skolläkarföreningen, vilka senare ansett, att alla examina vid de högre skolorna borde försvinna och ersättas med i vederbörlig ordning utfärdade avgångsbetyg. För realskol- examens bibehållande åter uttala sig bland andra skolöverstyrelsens såväl majoritet som minoritet samt generaldirektör Bergqvist.
Det låter sig icke förneka, att de skäl, som anförts för realskolexamens av— skaffande, förtjäna allvarligt beaktande. Delvis sammanhänga de med en
förklarlig betänksamhet mot examensväsendet i allmänhet, en betänksamhct som är ganska utbredd inom pedagogiska och särskilt medicinska kretsar i vårt land och som stegrats inför examensväsendets tendens till fortgående ut.- veckling. Att en examen icke är ett oumbärligt tillbehör till en högre skola, därom vittnar den åttaklassiga flickskolan, som icke har någon examen, men vars avgångsbetyg icke dess mindre tillvunnit sig auktoritet och i likhet med realskolans examensbetyg förbundits med en viss kompetens.
Å andra sidan är det uppenbart, att åtskilligt vinnes genom en examen, och det gäller att i varje särskilt fall väga fördelar och olägenheter mot varandra. Mycket beror på det sätt, varpå den anordnas. Man kan som examen beteckna förfaringssätt av olika beskaffenhet, från en examen rigorosum i egentlig mening till allenast en i samband med skolarbetets avslutning mera pro forma anordnad prövning.
Vad särskilt realskolexamen beträffar, är tydligt, att de skäl, som en gång motiverade dess inrättande, innebära önskemål, som fortfarande äro av vikt. Vis- serligen har den endast delvis infriat de förväntningar, som ställdes på den, och det misstroende, för vilket den på sina håll är föremål, torde, såsom mino- riteten inom skolöverstyrelsen framhållit, i icke ringa mån bero därpå, att man från början gjorde sig alltför stora förhoppningar angående dess verkningar och betydelsen av den kompetens den skulle skänka. Men den har dock under de tjugu år den nu funnits alltmer växt in i det allmänna medvetandet såsom en faktor att räkna med i vårt undervisningsväsen och har, trots i vissa avse- enden svikna förhoppningar, förmått tillvinna sig ökat förtroende. I ett av- seende har den överträffat förväntningarna: den har — till följd av den kom- munala mellanskolans tillkomst och snabba utbredning — fått en vida större användning, än vid dess inrätta—nde kunde förutses. År 1924 avlades realskol- examen av vid pass,3,300 examinander.
I fråga om den återverkan, som en examen utövar på den föregående under- visningen, bör erinras om att en dylik återverkan ingalunda är endast av ondo. I den mån den medför större fasthet i lärjungarnas kunskaper, utan att överan- strängning därigenom förorsakas, är den till ovedersägligt gagn. Det torde också vara obestridligt, att realskolexamen, särskilt den däri ingående skrift- liga prövningen, verksamt bidragit att hålla realskolor och mellanskolor uppe på en någorlunda enhetlig nivå, något som är av särskild betydelse icke minst med hänsyn till dessa skolors uppgift att förbereda för gymnasiestudier.
Efter övervägande av skäl och motskäl ha de sakkunniga för sin del funnit sig icke böra ifrågasätta realskolexamens avskaffande. Mot det av skolkom- misslionen föreslagna kortare namnet realexamen syntes intet vara att in- van a.
Ehuru realskolan äger sin motivering i åsikter och strävanden, som tillhöra en lång historisk utveckling, och ehuru den, med eller utan sin examen, åtmin- stone för det närvarande synes vara en oumbärlig beståndsdel i skolväsendet, hindrar detta dock icke, att frågan om dess lämpliga organisation fort- farande är ett problem, om vilket olika meningar bryta sig. Och liksom real- skolan utgör ett centralt led i skolsystemet, så intager också realskolans pro- blem en central plats i den föreliggande frågan om skolväsendets omorganisa- tion. De_olika spörsmål, som ingå i diskussionen om realskolan, torde kunna sammanföras under följande synpunkter: 1) realskolans ställning till folk- skolan och bottenskoleprincipen, 2) realskolans och gymnasiets inbördes för- hållande, 3) realskolans förhållande till det praktiska livets intressen och till de praktiska ungdomsskolorna, 4) realskolans lämplighet för den kvinnliga ungdomen.
De sakkunniga skola i det följande dels från nu nämnda synpunkter redo-
Synpunkter
för diskus— sionen om realskolan.
Den kommu- nala mellan- skolans till- komst.
göra för de åsikter och förslag, som från olika håll framställts, och tillika söka ytterligare utreda och belysa de föreliggande spörsmålen i pedagogiskt och organisatoriskt hänseende, dels slutligen framlägga utkast till undervisnings— planer för realskolan under olika organisatoriska förutsättningar.
Först bör dock en redogörelse lämnas för den form av realskola, som i den kommunala mellanskolans gestalt blivit en viktig faktor i vårt undervisnings- väsen, samt för de åsikter om denna skolforms värde och betydelse, som hit— tills framträtt.
?. Den kommunala mellanskolan.
Genom realskolan och realskolexamen hade skapats en bestämd standard för en utöver omfånget av folkskolans verksamhet utsträckt allmän medborgerlig bildning av mindre omfattning än studentbildningen. Det bildningsmål, som sålunda erhållits, måste givetvis synas eftersträvansvärt för ungdom även i en mängd företrädesvis mindre samhällen, där realskolor icke funnos och icke utan allt för stora kostnader kunde bringas till stånd. De enskilda lägre sam- skolor, som på en del sådana orter förekommo och där utgjorde med folksko- lan delvis parallella och konkurrerande barndomsskolor, åtnjöto föga sym. pati inom riksdagen, och nya dylika skolor kunde på grund av ett år 1902 av riksdagen fattat beslut icke påräkna statsunderstöd. Därtill kom, att behovet av ökade möjligheter till förvärv av en sådan bildning, som realskolan medde- lade, i väsentlig mån gällde gossar och flickor i småsamhällena och på lands- bygden, vilka genomgått folkskolans sexåriga lärokurs men icke utan särskilda kostnader eller betydligare tidsförlust kunde övergå till skolor av realskolans typ. Den högre folkskolan, som närmast kunde synas stå till buds för denna ungdom, hade i enlighet med sin från början givna bestämmelse ett i viss mån annat syfte än realskolan och kunde icke i likhet med denna ställa i utsikt för sina lärjungar något bestämt examensmål och någon med ett sådant förbun— den kompetens. Lösningen av småsamhällenas bildningsfråga —— i varje fall en lösning som kunde påräkna riksdagens godkännande —— syntes under sådana förhållanden helst böra sökas i en ny skolform, som byggde på avslutad folk- skola Och förde fram till samma bildningsmål som realskolan.
Dessa förhållanden, aktualiserade genom en av riksdagen år 1907 hos Kungl. Maj:t gjord anhållan om en enhetlig plan för statsanslag åt högre flickskolor och övriga enskilda läroanstalter, ledde till inrättandet av den kommunala mel— lanskolan enligt av 1909 års riksdag på grund av en kungl. proposition fattat beslut. Skolans lärokurs bestämdes därvid av riksdagen till 4-ärig.
Den kommunala mellanskolan fick en hastig uppblomstring. Antalet mel- lanskolor är numera 84, alltså större än antalet realskolor, och kommunala mellanskolor finnas icke blott på smärre orter utan ock i några av våra största städer. Antalet lärjungar var 1924 omkring 9,400, i det närmaste lika för- delat på gossar och flickor. Av antalet godkända i realskolexamen samma år, tillhopa omkring 3,300, tillhörde ej mindre än 1,503 (724 gossar och 779 flickor) de kommunala mellanskolorna. Studievägen genom den kommunala mellanskolan till realskolexamen blir emellertid normalt 10-årig, under det att den genom realskolan är 9-årig. _
Genom den kommunala mellanskolan har kravet på (a'-årig bottenskola blivit i väsentlig mån förverkligat inom vårt skolväsen. Anknytningen till avslutad folkskola framstod också i den skolpolitiska diskussionen vid tiden för skolans tillkomst såsom dess betydelsefullaste egenskap. Anknytningen till det fyra- åriga gymnasiet har däremot hittills icke blivit organisatoriskt ordnad, annat än såtillvida att vid mellanskola avlagd examen medför de rättigheter, som i
allmänhet äro förbundna med realskolexamen, alltså även rätten till inträde i gymnasiet. För inträde i gymnasiets första ring kräves härvid ingen inträdes- prövning, varemot sådan fordras för inträde i andra ringen, dock med befrielse för sökanden från förhör i vissa ämnen. Till treårigt gymnasium kan den exa- minerade i regel övergå utan inträdesprövning.
Frågan om den kommunala mellanskolans värde som skolform är en av de viktigaste i det närvarande organisatoriska problemläget. Också har denna fråga fått en framskjuten plats i den pågående diskussionen. Huvudsynpunk- ten har härvid icke varit skolans egenskap av kommunal institution utan dess karaktär av 4-årig realskola, vilande på 6-årig grundskola.
Skolkommissionen har i sitt förslag gjort den kommunala mellanskolan till realskolans generella typ. Redan i dess hastiga utbredning har kommissionen sett ett bevis för dess duglighet och lämplighet att fylla en sådan uppgift inom skolsystemet. Men kommissionen har även sökt bilda sig ett omdöme om un- dervisnings- och studiearbetet vid de nuvarande kommunala mellanskolorna och om detta arbetes resultat.
I förra avseendet framhåller kommissionen, att det icke är lätt att komma till en fullt säker uppfattning, helst arbetet i de kommunala mellanskolorna gestaltar sig rätt olika på olika platser och därtill kommer, »att en mången- städes förefintlig strävan att i fråga om arbetsprestation icke stå efter de all- männa läroverken icke kunnat undgå att utöva ett visst, för det dagliga arbe- tets lugna fortgång mindre gynnsamt tryck». Med avseende på lärjungarnas arbetsbelastning har kommissionen lämnat en statistisk redogörelse (del III, sid. 143), varur följande utdrag här må återgivas:
Obligatoriskt skolarbete + hemarbete per vecka.
Högre Realskolor Statens samskolor Kommunala mellanskolor
allmänna för I laroverk gossar Gossar Flickor Gossar | Flickor
34 t. 6 m. 33 t. 41 m. 34 t. 28 m. 36 t. 16 m. 34 t. 6 m. 35 t. 35 111. 37,14: 37»19r 37»14» 39r47r 38:16» 40:23» 39»14) 39w40) 38:17) 40:11) 40,50» 43,41» 6 45:13» 44»10» 42>39» 46»54> 47>30» 48,40»
Tabellen utvisar en i det hela något längre arbetstid i mellanskolorna än i mot- svarande klasser av realskolorna. I stort sett säger sig kommissionen ha fått ett fördelaktigt intryck av de kommunala mellanskolornas arbete, ett intryck som berättigar till förhoppningar om att den skolform, som kommunala mellan- skolan representerar, skall, sedan den genom statsmakternas försorg vunnit bättre villkor, förmå att väl fylla de anspråk, som kunna komma att ställas på densamma.
Med avseende på arbetets resultat hänvisar kommissionen till undervisnings— statistikens vittnesbörd. Betygsstatistiken angående antalet i olika läroämnen underkända i realskoleklasserna 3—5 och mellanskoleklasserna 1—3 finner kommissionen berättiga till det omdömet, »att mellanskolornas undervisning intager en ståndpunkt, som fullt kan jämföras med motsvarande statliga an- stalters». Den invändningen, att de anförda betygsresultaten skulle kunna anses mindre jämförbara med hänsyn till möjligt beroende av olika betygsnor- mer, finner kommissionen tillbakavisad av statistiken över de i båda fallen
Skolkam- missionen.
Läroverks- kollegier m. ji.
uppnådda slutresultaten i realskolexamen, särskilt vad beträffar den skriftliga prövningen, för vilken uppgifter lämnas av skolöverstyrelsen, som därjämte verkställer en eftergranskning av de utförda skriftliga arbetena. Kommissio- nen utför en jämförande statistisk undersökning av resultaten såväl i den skriftliga som i den muntliga realexamen vid olika slag av läroanstalter och gör jämväl en utförlig statistisk sammanställning av läroanstalternas egna vitsord i den skriftliga prövningen å ena sidan samt den sedermera verkställda eftergranskningens resultat å den andra. Och kommissionen sammanfattar vad den funnit dessa olika undersökningar utvisa i det uttalandet, »att examens- resultaten vid de kommunala mellanskolorna äro icke blott fullt jämförliga med utan något överlägsna övriga läroanstalters» samt »att betygssättningen vid berörda skolor icke utmärkt sig för större mildhet än vid motsvarande statliga läroanstalter».
Kommissionen har även frågat sig, huruvida den i en realskola av kommu- nala mellanskolans typ lagda grunden kan anses tillräckligt stark att bära upp gymnasiet. För att i detta hänseende vinna en uppfattning har kommissionen uppgjort en statistik över resultaten av de från mellanskolorna till gymnasier- na övergångna lärjungarnas gymnasiestudier, en statistik som till följd därav, att studentexamen av lärjungar, som utexaminerats från kommunala mellan- skolor, första gången avlades först år 1914, endast kunnat omfatta åren 191—1 ——1919.1 Kommissionen anser, att undersökningen oförtydbart ådagalagt, att mellanskolornas lärjungar i allmänhet förmått tillgodogöra sig undervisningen på gymnasiet lika väl som övriga lärjungar.
Angående tillförlitligheten av de slutsats-er, kommissionen dragit ur sina statistiska undersökningar, synes en viss tveksamhet ha förefunnits bland några av dess medlemmar. Fyra av dessa framhålla i särskilt yttrande, att man av den omständigheten, att de relativt få lärjungar, vilka från mellan- skola övergått till gymnasiet, där förmått att väl tillgodogöra sig undervis- ningen, icke kunde draga någon generell slutsats samt att det för jämförelse mellan studieresultaten i de kommunala mellanskolorna och läroverkens lägre avdelning icke vore till fyllest att stanna vid en jämförelse mellan betygs- resultaten i realskolexamen, och de ha givit uttryck åt vissa tvivelsmål an- gående soliditeten av det underlag, som en realskola av den kommunala mellan- skolans typ kunde erbjuda gymnasiet.
Läroverkskollegiernas och de olika myndigheternas uttalanden om den kom- munala mellanskolan gå i skilda riktningar. Ett icke ringa antal yttranden utvisa en gynnsam uppfattning av mellanskolan, i flertalet fall förhåller man sig kritisk.
Kritiken mot mellanskolan blir till dels densamma som den, vilken i all— mänhet riktas mot en mera utsträckt tillämpning av bottenskoleprincipen, först och sist att denna skola, utan att giva ett bättre bildningsresultat än den van- liga realskolan, för med sig en förlängning av studietiden. Hit hör också den ständigt återkommande anmärkningen, att mellanskolan nödgar till ett otjän— ligt uppskov med införandet av främmande språk i undervisningen och till
' Till de allmänna läroverken hade under denna tid övergått 113 manliga lärjungar, i regel hö" rande till de i realskolexamen bäst vitsordade. Ett antal av 56 manliga och 77 kvinnliga lärjungar hade samtidigt gått till privata läroanstalter och där avlagt studentexamen, därvid av de manliga lärjungarna 26 behövt 2 är, 25 behövt 3 år och 5 använt 4 år för att nå examensmålet och av de kvinnliga 4 behövt 2 år, 60 använt 3 år och 13 använt 4 år. De 113, som övergått till allmänna läroverk, hade intagits dels i 2:a, dels i l:a gymnasieringen. Av 73, som intagits i ring 11, hade 57 avlagt studentexamen efter 3 är och 6 efter 4 år, och av 40, som intagits i ring 1, hade 16 av- lagt studentexamen efter 4 är och 2 efter 5 år. I båda. fallen hade, såsom statistiken jämväl nt- visar, de, som avlagt studentexamen i normal tid, haft i genomsnitt fullt ut så goda betyg som kam- raterna i gymnasiet.
följd därav lider av en skadlig språkträngsel, liksom ock den, att mellanskolan förlägger övergången mellan folkskolan och den högre skolan till ett för både gossar och flickor men särskilt för dessa senare ömtåligt utvecklingsskede. I övrigt går det klandrande omdömet ut därpå, att mellanskolan är en för sina lärjungar mycket ansträngande skolform. Man anför stundom i samband där- med, att 'den icke skulle nå sitt goda- examensresultat, därest den icke stode under tvånget av tävlan med den sexåriga realskolan: bleve mellanskolan ena- rådande form för realskolan, skulle arbetsintensiteten och därmed även arbets- resultatet försvagas. Man erinrar ock om svårigheten att i de många fall, då mellanskolan icke har parallellavdelningar och alltså har ett jämförelsevis ringa antal lärare till sitt förfogande, förse skolan med kompetenta lärare i de olika läroämnena. Och slutligen kritiserar man den av kommissionen gjorda jämförelsen mellan arbetsresultaten i mellanskolorna och de allmänna lärover— ken, i synnerhet jämförelsen beträffande dessa-resultats värde för fortsatta studier i gymnasiet, därvid den statistik, på vilken kommissionen grundat sitt omdöme, anses ha allt för liten omfattning för att berättiga till några allmänna slutsatser.
Ofta är emellertid varken erkännandet eller klandret obetingat. Man fram- håller, att den kommunala mellanskolan såsom skolform är behövlig eller be-. rättigad vid sidan av realskoleformer, byggande på kortare grundskola än den sexåriga. Bland uttalanden i sådan riktning må anföras ett från Upp- sala enskilda läroverk och privatgymnasium, ett läroverk, som i sitt treåriga gymnasium ofta mottager elever från kommunala mellanskolor. »Om man», säger läroverkets kollegium, >>från den erfarenhet, som gjorts vid Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium, anser sig böra bestämt framhålla vå- dorna av att den föreslagna organisationen, sexklassig folkskola, fyraårig realskola och treårigt gymnasium, göres allmän och allenarådande, så måste också med samma bestämdhet betonas, att en sådan organisation visat sig fullt användbar för de mest studiebegåvade och studieintresserade lärjungarna. Det synes därför, som om den sociala rättvisa, som ligger däri, att större möjligheter än nu beredas begåvade bam från landsbygdens folkskolor och även från de mindre bemedlade klasserna i städerna att få del av den högre undervisningen, skulle, så vitt på organisationen beror, kunna väsentligen vinnas därmed, att den nuvarande kommunala mellanskolan, antingen förstatligad eller åtminstone rikligt understödd och noga kontrollerad från statens sida, finge fortleva och utvecklas icke blott i större municipalsamhällen och köpingar utan även i städerna jämsides med realskolorna.»
Av särskilt intresse äro naturligtvis de yttranden över de kommunala mel- Kalle ieroch lanskolorna, som avgivits av dessa skolors egna lärarkollegier och styrelser. styre 867” vid Icke heller dessa yttranden äro i flertalet fall gynnsamma för mellanskolorna. ”33223?” Enligt den officiella sammanfattningen av de över skolkommissionens betän- skalor. kande inkomna utlåtandena ha visserligen 31 styrelser för kommunala mellan- skolor anslutit sig till kommissionsförslaget, men icke färre än 26 ha avstyrkt detsamma. Och av kollegierna hava enligt samma källa 191 tillstyrkt förslaget, under det att 482 uttala sig i avstyrkande riktning med eller utan förordande av andra organisationer.
Där den kommunala mellanskolans lämplighet som generell form för real- skolan hävdas, sker det endast i få fall alldeles oförbehållsamt (t. ex. majori- teten av kollegiet vid kommunala mellanskolan i Malmö). Icke sällan sker det
1 I fråga om vissa av dessa torde böra påpekas, att tillstyrkandet endast avser mindre orter men icke innebär något uttalande om organisationen i dess helhet. 2 Ett av dessa kan sägas hava. principiellt tillstyrkt förslaget men kräver differentiering i folk— skolan efter tredje året.
Skolöver- styrelsens majoritet.
under framhållande av att arbetsbelastningen i mellanskolorna är större än önskligt vore. Där man ställer sig avgjort kritisk mot mellanskolan och för- ordar andra realskoleformer —— vanligen då 5-årig realskola på 4-ärig grund— skola, i några fall ö-årig realskola på ö-årig grundskola — anför man, att folkskolan icke i tillräcklig grad förmår att ge åt mellanskolan desa behövliga grundval samt att arbetet i mellanskolan är allt för ansträngande för lärjungar- na. Aven i yttrandena från mellanskolehåll framträder flerstädes den menin- gen, att den kommunala mellanskolan visserligen är icke blott en möjlig utan för landsbygden och de mindre orterna en lämplig och behövlig form, men att den dock icke bör göras till den enarådande formen för realskolan.
Några särskilt betecknande kollegieuttalanden må här återgivas. — Lu d- vika: »Sedan ungefär 10 år tillbaka har här i Ludvika prövats ett skol- systern med sexårig folkskola av A—typ som bottenskola och fyraårig mellan- skola som överbyggnad. Då såväl folkskolans som mellanskolans styrelse anser sig kunna uttala, att detta system i stort sett varit tillfredsställande, har kollegiet ingen anledning att jäva detta omdöme. För sin del vill kollegiet här blott framhålla, att mellanskolan trots vissa olägenheter, som väsentligen be- tingas av de dryga kurserna och nödvändigheten av forcering i arbetet. varit en i det stora hela behaglig skolform” och att lärare och elever väl trivts i densamma.» (Kollegiet framhåller i fortsättningen av sitt yttrande, att den nya realskolan bör erhålla lättnad i sin arbetsbelastning, därigenom att folk- skolan bättre än hittills arbetar den i händerna.) — M alm 6: »Med den sex- klassiga folkskolan som bottenskola har kommunala mellanskolan ända från sin tillkomst visat sig kunna utan överansträngning av sina lärjungar bibringa dessa samma mått av allmänt medborgerlig bildning, som realskolan avser att meddela, och detta gäller för visso icke minst språkundervisningen.» _— H ä s s 1 e h 0 l 111: »Under de år härvarande kommunala mellanskola varit i verksamhet har den fått det vida övervägande antalet av sina elever från folkskolans högsta klass, och kollegiet har sålunda en lång erfarenhet att bygga på, då det enhälligt uttalar som sin åsikt, att folkskolan icke ens i fråga om sin A-typ för närvarande är mogen den uppgiften att tjäna som förskola för 4-årig realskola.» >>Helt visst är kommunala mellanskolan _ —— —— den mest arbetsbelastade av alla skolformer, och detta både för lärare och elever.» — L j n 5 d al: Kollegiet framhåller »det dels ojämna och dels vaga underlaget för mellanskolornas undervisning» samt »det forcerade undervisningstempo», som erfordras i synnerhet för de främmande språken. >>Härigenom (nämligen genom det forcerade undervisningstempot) tvingas läraren både att ställa rätt höga anspråk på lärjungarnas arbetsförmåga och att väl ensidigt inrikta un- dervisningen på examensmälet till förfång för en mera allsidig språkutbild- ning.» — Hjo: »Skoltiden förlänges, men samtidigt blir under lärjungarnas ömtåligaste är arbetet så forcerat, att å ena sidan överansträngning lätt in— ställer sig och å andra sidan ytlighet i kunskaperna blir en följd.»
Skolöverstyrelsens majoritet anser, att kritiken mot de kommunala. mellan- skolorna_för bristernas skull allt för mycket underkänt förtjänsterna. Redan den hastlga tillväxt och den starka utbredning, som de kommunala mellansko- lorna. hade att uppvisa, talade på sitt sätt för att dessa skolor motsvarat sin uppgift; de klagomål, som nu riktades mot dem, skulle, om de haft. djupare grund, framkommit tidigare. Att de kommunala mellanskolorna givit ett i det hela och även i de främmande språken fullt tillfredsställande examensre- sultat måste anses vara fastställt genom kommissionens undersökningar. De brister som" funnes berodde till väsentlig del på ogynnsamma förhållanden, som i ej ringa grad torde kunna undanröjas. Överstyrelsemajoriteten redogör för dessa förhållanden och sammanfattar sin framställning sålunda: »Om
kommunala mellanskolan liksom realskolan blir statsskola, om hennes lärar— fråga ordnas på ett tillfredsställande sätt och hon får för sig särskilt avpas- sade lärokurser och läroböcker, torde därmed hennes nuvarande brister kunna i väsentlig mån undanröjas. Aven om de anmärkningar, som framställts, må äga ett visst berättigande med hänsyn till de nuvarande förhållandena, synas de icke därför böra tillmätas en sådan betydelse, att de skulle utgöra ett av- görande hinder för att den högre skolan får bygga på sexklassig folkskola.»
Skolöverstyrelsens minoritet åter finner sig icke kunna godtaga kommis- sionens examens- och betygsstatistik som bevis för den kommunala mellan— skolans likvärdighet med statens realskolor. Överstyrelseminoriteten fram- håller betydelsen av de senares gynnsammare arbetsvillkor: under det att man i dessa skolor hade tid och tillfälle att låta lärjungarna jämnt och lugnt 'm- hämta de olika ämnena i en omfattning, som motsvarade lärjungarnas ålder och utveckling, måste man i mellanskolan bemöda sig att på kortaste möjliga tid och med starkt anlitande av det mekaniska minnet inprägla kursen, i den mån denna hade direkt examensvärde. »Över realskolans arbete vilar —— — -— en prägel av lugn strävan, över mellanskolans åter ett starkt mått av nervöst jäkt.» Att genom metodiska åtgärder avhjälpa denna mellanskolans svaghet vore icke möjligt; »inga metodiska förbättringar kunna ersätta. två års för- lust för språkundervisningen, vars rätta anordnande är en av realskolans Vik— tigaste angelägenheter». Svårigheten att åstadkomma en rationell arbetsför- delning mellan de fåtaliga lärarkrafterna vid en mellanskola utan parallell- avdelningar finner överstyrelseminoriteten också vara en betänklig svaghet hos denna skolform.
Den kommunala mellanskolan som skolform utdömes dock icke av översty- relsens minoritet. Överstyrelsen har, heter det, »på grund av sin kännedom om' de kommunala mellanskolorna kommit till den övertygelsen, att de allt framgent hava en bestämd uppgift att fylla». Förbättringar i deras arbets- betingelser vore möjliga. .
I detta sammanhang bör erinras om att en av överstyrelseminoritetens med- lemmar, undervisningsrådet Aug. Johansson, i en sedermera utgiven särskild skrift »Mellanskolornas vittnesbörd» för sin del ingått i en utförlig gransk- ning av den kommunala mellanskolan från olika synpunkter. Sin uppfattning av dess värde som skolform angiver författaren sålunda: »Mellanskolan bör — —— —— inte få bli den normala skolformen utan få behålla den mera begrän- sade uppgift såsom surrogat- och komplementform, vilken tilldelades den, när den inrättades.»
Generaldirektör Bergqvist har en mera optimistisk uppfattning av den kom- munala mellanskolan. I likhet med skolöverstyrelsens majoritet framhåller han de mindre gynnsamma villkor, under vilka mellanskolorna haft att utföra sitt krävande arbete, och söker att bemöta eller reducera den mot skolorna vända kritiken. Även den klagan över forcering och arbetsjäkt, som kommit från mellanskolornas egna lärare, borde upptagas med en viss försiktighet; man kunde i detta avseende svårligen begära ett fullt objektivt bedömande av lärare, vilka i många fall saknade önskvärd kännedom både om realskolan, vars arbetsresultat det gällde att vinna, och folkskolan, på vars arbetsresultat man hade att bygga. Därtill komme, att lärjungematerialet i de kommunala mellan- skolorna stundom under trycket av lokala önskemål icke bleve vid intagning och flyttning så sovrat, som önskligt vore. Att en skolform sådan som den kommunala mellanskolan icke kunnat förvärva samma lugn, stadga och fasthet i sitt arbete som en skolform, vilken i likhet med det allmänna läroverket byggde på en
Skolöver— styrelsens minoritet.
General- direktör Bergqvist.
Bottenskole- principen.
De sakkun- niga.
flerhundraårig traditions grund, borde icke väcka förundran. Det måste tvärt— om anses såsom mycket anmärkningsvärt, att den kunnat nå så goda resultat som den gjort. Och man vore berättigad att på detta förhållande bygga den förväntan, att densamma — om den i fråga om lärare, läroböcker och övriga undervisningsmedel utrustades i likhet med de allmänna läroverken, om den beträffande undervisningsplan och arbetssätt utvecklades efter rationella grunder samt slutligen om dess lärjungematerial hölles uppe på vederbörlig nivå --— borde kunna utveckla sig så, att den i framtiden tillvunne sig en allt betydelsefullare ställning och uppgift särskilt för tillgodoseendet av de bre— dare befolkningslagrens och landsbygdens växande bildningsbehov. De kom- munala mellanskolorna borde på ett fastare sätt än hittills inorganiseras i skolsystemet, flertalet av dem borde övertagas av staten, och möjliga förbätt— ringar borde vidtagas. _
De sakkunniga skola i det följande vid behandlingen av den allmänna frågan om fyraårig realskola få anledning att återkomma till den kommunala mel- lanskolan och den kritik, som riktats mot densamma (sid. 131 ff.).
3. Realskolan och folkskolan.
Den fråga, som framför andra behärskat skoldiskussionen, har varit frågan om i vilken omfattning folkskolan bör utgöra grundskola för det högre skol- väsendet. Särskilt för realskolan är den av ingripande betydelse.
Den omdaning av det allmänna läroverket, som år 1901 bragtes till stånd, medförde ingen ändring i läroverkets ställning till folkskolan. Läroverkskom— mittén hade visserligen till behandling upptagit frågan om första klassens in- dragning, en fråga som under en lång följd av år stått på dagordningen, men kommit till det resultatet, att under dåvarande förhållanden en indragning icke vore tillrådlig. Den hade dock förklarat sig anse, att det icke vore olämp- ligt, att försök med första klassens indragning anställdes å orter, där kommu- nerna därtill befunnes villiga och folkskolan Vore väl utvecklad. Annu vid riksdagen 1904 förekom i Andra kammaren en motion om första klassens in- dragning. Motionen vann icke kammarens bifall, men ett i den kungl. propo- sitionen gjort uttalande av innehåll, att försök med indragning av första klas- sen borde få anställas under de av kommittén angivna förutsättningarna, upp— togs av vederbörande utskott och lämnades av riksdagen utan erinran. Några sådana försök ha icke kommit till utförande. Den nya realskolan blev alltså sexårig, anknuten till folkskolans 3ze årsklass, och har allestädes så förblivit.
Intresset för första klassens indragning upphörde, då den kommunala niel- lanskolan år 1909 bragtes till stånd. Denna skolform förverkligade inom sitt område i ett slag den 6-åriga grundskolans princip. Med hänsyn till den ut- bredning, som den kommunala mellanskolan numera har, torde man ock kunna säga, att denna princip i avsevärd mån finnes tillämpad inom vårt offentliga skolväsen.
Då de sakkunniga icke fått sig förelagt att uppgöra ett fullständigt förslag till skolväsendets organisation utan närmast haft till uppgift att verkställa en ytterligare utredning av de olika spörsmål, som den föreliggande frågan om skolväsendets omorganisation innesluter, hava de sakkunniga icke haft anled- ning att beträffande bottenskoleprincipens tillämpning göra egna ståndpunkter gällande. De sakkunniga anse sig dock kunna uttala den meningen, att let fullständiga genomförandet av en organisation, som bygger den högre skolan på ett enda grundskolestadium, vare sig det sexåriga eller ett kortare, näppe-
ligen för närvarande synes tillrådligt, att alltså tillsvidare realskoletyper an— knutna dels till sexårig grunskola, dels till grundskola av kortare utsträck- ning synas böra bestå vid sidan av varandra, intill dess erfarenheten givit vid handen, att en sådan ordning icke är för vårt land tjänlig.
I kapitel III ha de sakkunniga lämnat en översikt av den i vårt land förda diskussionen i bottenskole frågan, och de redogörelser och utredningar, som fram- läggas i övriga delar av de sakkunnigas betänkande, böra vara ägnade att, direkt eller indirekt, ytterligare belysa denna fråga.
| I föreliggande avdelning av de sakkunnigas framställning skola till under— Grundskola- l sökning upptagas de former, som realskolan kommer att antaga, allt efter de Småel". ”” l olika grundskolestadier, på vilka den tänkes byggd. De sakkunniga utgå där- Olika langd" vid från den förutsättningen, att realskolan bibehålles vid oförändrat studie- mål, och bortse alltså tillsvidare från förslaget om realskolans avkortning uppifrån med en årsklass. Frågan om den uppifrån avkortade realskolan skall företagas till behandling i avdelning 5 av detta kapitel. Organisationer med grundskolestadier från och med 3-ärigt till och med 7-årigt tillhöra. den nuvarande skoldiskussionen. Bland dessa ha de sakkunniga ; vid utarbetandet av undervisningsplaner och övriga utredningar uteslutit orga- * nisationer med ö-årigt och 7-årigt grundskolestadium, av skäl för vilka här , omedelbart skall redogöras. De återstående grundskolestadierna äro det 3—åriga, l det 4-åriga och det 6-åriga. Under den nyss angivna förutsättningen av oför- ändrat mål för realskolans lärokurs bliva de realskoleformer, som finnas eller föreslagits byggda på dessa grundskolestadier, följande tre: den G-åriga, den ö—åriga och den 4-åriga. Man får alltså följande tre system: systemet 3 + 6, systemet 4 + 5 och systemet 6 + 4. * Slutligen har man att räkna med de system, som kunna tänkas erhållna där- igenom, att en differentiering sker redan i folkskolan, på det sätt att i folk— skolans högre klasser inrättas en särskild linje, på vilken bygges en realskola av behövlig utsträckning.
, Den 7-åriga grundskolan har hittills i diskussionen i allmänhet betecknats 7"årig blott som en framtidsmöjlighet och huvudsakligen haft betydelse som ett argu- grundskola. ment mot den G—åriga grundskolan. .
Det invändes nämligen ofta mot den 6—åriga grundskolan, att den egentligen icke kunde sägas tillfredsställa bottenskoleprincipens krav, alldenstund folk- skolan hos oss mångenstädes vore 7-årig, och önskvärdheten av dess allmänna utveckling från G-årig till 7-årig vore erkänd. Bottenskoleprincipen enligt den innebörd, som av deSS förfäktare vanligen däri inlades, ginge ut på att den högre skolan skulle bygga på avslutad folkskola, att denna således i hela sin utsträckning skulle bliva den för alla gemensamma barndomsskolan. I denna definitiva utformning hade bottenskoleprincipen blivit tillämpad i Norge, där
» folkskolans obligatoriska kurs omfattade sju år, och i den mån folkskolan i l vårt land utvecklade sig från 6-årig till 7-årig, skulle det otillfredsställande i
en organisation med 6-årig grundskola allt mera träda i dagen.
Det framhålles vidare. att fastställandet av G-årig grundskola såsom den generella eller normala organisationsformen måste bliva till hinder för folk- skolans önskvärda utveckling till 7—årig. Ty därigenom skulle den föreställ- ningen befästa sig, att folkskolans lärokurs icke borde ha större längd än sex år. Att öka ut den med ytterligare ett år skulle komma att innebära ett klart avsteg från bottenskoleprincipen, och den sjunde folkskoleklassen skulle dess- utom få en i organisatoriskt hänseende synnerligen svag ställning. Komme folkskolans utveckling till 7-årig icke förty att fortgå, skulle kravet på grund- skolans utsträckning från G—årig till 7-årig icke utebliva.
.*?-årig grundskola.
Det må här erinras om att 7-årig folkskolekurs för närvarande endast i jämförelsevis ringa utsträckning förekommer i vårt land. Antalet läraravdel- ningar, som omfattade en sjunde folkskoleklass, ensam eller jämte andra klas- ser, var vårterminen 1924 312, och antalet barn i sjunde klassen var samma år 11,141. Det är förnämligast inom de sydsvenska länen och för övrigt i vissa, särskilt större, städer man finner 7-klassiga folkskolor.1 I den nuvarande offi- ciella undervisningsplanen för rikets folkskolor är emellertid den 7-klassiga folkskolan upptagen som första form.
Skolöverstyrelsens majoritet upptar den ifrågavarande invändningen mot den 6-åriga grundskolan till bemötande. Den synpunkt det gällde vore icke oviktig. Folkskolans utveckling till sjuårig vore ett eftersträvansvärt mål; att barnens avgång från folkskolan hos oss är förlagd till ett så tidigt åldersstadium som 13-års åldern vore varken ur undervisnings- eller uppfostringssynpunkt lyck- ligt, och i de flesta andra kulturländer, såsom Norge, Danmark, Tyskland och England, vore motsvarande ålder 14 år. För närvarande vore emellertid den 7-åriga folkskolan i vårt land ingalunda vanlig, och någon starkare tillväxt av antalet 7-åriga folkskolor vore icke att vänta, helst den obligatoriska fortsätt- ningsskolan verkade hämmande på en utveckling i sådan riktning. Någon allt- för stor betydelse kunde därför icke tillmätas frågan om den sjunde folkskole- klassen vid bedömandet av den 6-åriga grundskolans lämplighet. Man borde dock vara angelägen om att de sjunde klasser, som redan funnes, bleve bibe- hållna, och verka för uppkomsten av nya. Bästa medlet härför vore att göra sjunde folkskoleklassen till en fristående avslutningsklass med en i viss mån praktiskt anlagd lärokurs, en förändring av klassens karaktär som för övrigt vore påkallad även av hänsyn till fortsättningsskolan.
Något direkt yrkande om att den högre skolan skulle hos oss byggas på 7-årig grundskola har knappast kommit till synes i diskussionen.
Tydligt är, att frågan om en organisation av det högre skolväsendet på 'den sjuklassiga folkskolans grund hos oss knappast kan betraktas som ett aktuellt spörsmål. Om den sjunde folkskoleklassen, i enlighet med vad skolöverstyrel- sens majoritet tänkt sig, erhåller en praktiskt inriktad lärokurs och därigenom blir i förhållande till de föregående klasserna i viss mån fristående, lär en skola av realskolans art icke heller gärna kunna anknytas till denna klass av folkskolan. Det kan emellertid med folkskolans fortgående utveckling icke anses uteslutet, att den 7-åriga grundskolan en gång i framtiden kan få ak- tualitet. I fråga om de problem, som möta vid uppbyggandet av det högre skolväsendet på ett till sju år utsträckt grundskolestadium, må hänvisas till Norge, där dessa problem sedan flera år tillbaka äro föremål för behandling (jfr sid. 420 ff.).
Förslag om Ö-årig grundskola förekomma jämförelsevis sparsamt. De som förekomma åsyfta i de flesta fall en utbyggnad nedåt av den 4-åriga realskolan (kommunala mellanskolan), alltså organisationen 5 + 5, som förordats av sex kollegier vid kommunala mellanskolor. Några enstaka yttrinden förorda en organisation 5 + 4 eller angiva icke realskolekursens längd. Redan inom skol- kommissionen har gjorts ett yrkande på 5-årig grundskola, i det att kommis- sionens ledamot I. Swartling reservationsvis anfört. att han anslöte sig till den av "kommissionen framlagda planen för omorganisation av skolväsendet på mellan- och gymnasialstadiet med folkskolan som bottenskola under den be- stämda förutsättningen, »att folkskolan så organiseras, att kursen för inträde i realskolans första klass normalt inhämtas på 5 år i stället får såsom” nu på 6
1 Från folkskolans sjunde årsklass är att skilja )folkskolans högre avdelniig», som med en eller två., någon gång tre klasser bildar en överbyggnad på folkskolan och likaledes förekommer relativt sparsamt; antalet lärjungar i folkskolans högre avdelning var år 1924 omkring 6,600.
år». Bland yttranden, i vilka realskolans anknytning till folkskolans femte kllass i en eller annan form förordas, märkes ett yttrande av kollegiet vid kom- munala mellanskolan i Mjölby, som biträder kommissionens förslag till botten- skoleorganisation men ifrågasätter en omläggning av folkskolans.lärokurser på sådant sätt, att en del från realskolans synpunkt mera umbärligt lärostoff bleve överfört från femte _till sjätte klasSen och däremot undervisningen i modersmå- let och räkning koncentrerades i femte klassen, varigenom övergång från denna klass till realskolan skulle underlättas. Kollegiet vid kommunala mellanskolan i Ronneby uttalar sig alternativt för systemet 5 + 4 med vissa förändringar inom folkskolan. Läroverkslärarmötet 1922, som principiellt uttalade sig för en på fyraårig grundskola uppbyggd åttaårig högre skola, betonade i sin reso- lution även önskvärdheten av att försök på skilda orter gjordes med en sjuårig högre skola, utgående från en 5—årig grundskola.
Systemet 5 + 5 innebär samma studietid som den av skolkommissionen före- slagna organisationen utan att såsom denna fylla bottenskoleprogrammets krav på 6-årig grundskola. Ett System 5 + 4 åter torde för sin möjlighet förutsätta förändringar i folkskolans undervisningsplan, såsom vederbörande förslagsstål- lare också i allmänhet framhållit, förändringar som givetvis skulle komma att innebära en försämring av lärogången för alla de folkskolans lärjungar, vilka icke övergå till realskola. Även med dylika förändringar skulle detta system giva den 4-åriga realskolan ett mindre starkt underlag än systemet 6 + 4. I det hela ha förslagen om 5-årig grundskola karaktären av kompromiss. Men denna kompromiss torde icke tillfredsställa någondera partens önskemål, var- ken deras, som eftersträva den 6-åriga grundskolan, eller deras, som yrka en organisation, vilken utan att försvaga realskolans arbetsresultat undviker en förlängning av studietiden. Under sådana förhållanden ha de sakkunniga me- nat, att det i alla fall tillräckligt invecklade organisationsproblemet åtminstone så till vida borde kunna förenklas, att därur eliminerades de organisationssy- stem, som räkna med 5-årig grundskola.
De organisatoriska system, som betingas av de återstående grundskolesta- dierna, skola i det följande upptagas till behandling i den ordning, vari de hi- storiskt sett framträtt. Systemet 3 + 6 är den nuvarande realskolans system. Systemet 6 + 4 är från år 1909 representerat i vårt skolväsen av den kommu— nala mellanskolan och har av skolkommissionen föreslagits såsom den för fram— tiden enarådande organisationen. Frågan om det allmänna läroverkets an- knytning till folkskolans 4:e klass var visserligen under årtiondena närmast före den sista läroverksreformen en aktuell fråga, men systemet 4 + 5 är dock i skolfrågans niuvarande läge närmast att anse som ett kompromissförslag, framgånget ur dlen diskussion, som uppstått kring skolkommissionens förslag.
I en mängd från kollegier vid allmänna läroverk inkomna yttranden, i vilka tanken på 4-årigt grundskolestadium framföres, liksom i en del uttalanden även från annat håll framträder det mer eller mindre tydligt, att man från den högre skolans synpunkt gärna skulle se nuvarande organisation med B-årigt grundskolestadimm bibehållen; skulle emellertid en förändring göras till för- mån för en mera utsträckt användning av folkskolan som grundskola, vore en organisation med 4-årig grundskola att föredraga framför den av skolkommis— sionen föreslagna organisationen med 6-årig, då den 4-åriga grundskolan icke syntes behöva medföra en förlängning av studietiden.
I några fall finner man i yttranden från lokala myndigheter, läroverks— och flickskolekollegier m. fl. direkta uttalanden för bibehållande av den S-åriga grundskolan, i yttrandena från ett par flickskolekollegier under motivering, att
Systemet 3 + 6.
Systemet (i + 4.
Olika åsikter om kommi- sions förslaget.
varje utsträckning av grundskolestadiet skulle försvåra tillträdet till den högre skolan för barn från folkskolan i tävlan med privatskolornas lärjungar.
Såväl skolöverstyrelsens majoritet som generaldirektör Bergqvist har med stor bestämdhet gjort gällande, att vid ett val mellan 3-årig och 4—år'ig grundskola den 3-åriga vore att föredraga. För de skäl, som härvid an— förts, skall redogörelse lämnas vid framställningen rörande systemet 4— + 5. Överstyrelsemajoriteten liksom även generaldirektören föreslår, att vid sidan av en organisation med G-årig grundskola den nuvarande organisationen med S—årig grundskola skall i viss omfattning bibehållas. Närmare redogörelse för ifrågavarande förslag återfinnes i det följande under rubriken >>blandade Sjy- stem».
Den nu bestående, på 3-årig grundskola vilande sexåriga realskolan är givet- vis en av de viktigaste av de realskoleformer, som tillhöra den nuvarande dis- kussionen om skolväsendets organisation. De sakkunniga ha utarbetat förslag till undervisningsplan för denna realskoleform i anslutning till den nu gäl— lande och till de allmänna synpunkter, som vid uppgörandet av undervisnings- planer för den högre skolans olika former varit för de sakkunniga ledande. Förslaget är upptaget som Bilaga 1 a och b till betänkandet.
Från bottenskoleidéens synpunkt måste det givetvis synas i hög grad otill— fredsställande, att statens realskolor i sina tre lägsta klasser löpa parallellt med folkskolan. Det fullständiga genomförandet av en organisation, som byg- ger den högre skolan på 6-årig grundskola, är också huvudpunkten i det re- formprogram, som skolkommissionen i enlighet med givna direktiv framlagt.
Bakom kommissionen i dess yrkande på hela det högre skolväsendets byg- ande på den sexklassiga folkskolan som bottenskola står folkskolans lärarkår i stort sett enhällig, företrädd av sina organisationer. Enligt den officiella sam- manfattningen av de inkomna yttrandena över kommissionens betänkande ha för dess förslag om 6-årig grundskola uttalat sig bland andra de flesta av sta- tens folkskolinspektörer, flertalet styrelser för kommunala mellanskolor, fler— talet av de kommunalfullmäktige, som avgivit yttrande i ärendet, ett betydligt antal folkskolestyrelser och stadsfullmäktigekorporationer. Slutligen har skol- överstyrelsen med sin majoritet ställt sig på kommissionens sida om ock med en viktig förändring av kommissionsförslaget, i det att överstyrelsemajoriteten vill låta en från 3-årig grundskola utgående realskola i viss utsträckning tills— vidare kvarstå. Den ställning, som skolöverstyrelsens chef intagit till för- slaget, är i huvudsak densamma som överstyrelsemajoritetens; dock skulle en- ligt generaldirektören den till 3-årig grundskola anknutna realskolan kunna förekomma i proportionsvis större omfattning än efter överstyrelsemajoritetens ors ag. .
Skolkommissionens förslag om generellt genomförande av den 6-åriga grund— skolan har emellertid på andra håll mött ett energiskt motstånd. Särskilt har det ivrigt bekämpats från det högre skolväsendets, universitetens och högsko- lornas sida. Man kan säga, att motståndet här praktiskt sett är så gott som enhälligt. Då den 6-åriga grundskolan som ensamt underlag för det högre skolväsendet är utgångspunkten och huvudsaken i kommissionens förslag, blir den ställning man i denna fråga intager bestämmande för ställningen till för— slaget i dess helhet. Enligt den nyssnämnda officiella sammanfattningen av de inkomna yttrandena ha avstyrkande utlåtanden avgivits av bland andra samt- liga kollegier vid högre allmänna läroverk, realskolor, samskolor och högre flickskolor, av samtliga kollegier vid högre lärarinneseminarier, vid handels! gymnasier och tekniska läroverk, av samtliga universitetsmyndigheter och dom- kapitel samt av samtliga länsstyrelser. Likaledes har kommissionsförslaget
avstyrkts av flertalet kollegier vid de kommunala mellanskolorna, de enskilda mellanskolorna och enskilda högre goss- och samskolorna samt folkskolesemi- narierna, av flertalet kommunala folkskolinspektörer samt folkskolestyrelser och stadsfullmäktige. Till motståndarna mot förslaget hör slutligen skolöver- styrelsens läroverksavdelning.
Framför allt är det studietidens förlängning, som framhålles såsom det av- görande skälet mot kommissionens förslag, men därjämte framträder ganska allmänt den uppfattningen, att förslagets genomförande skulle medföra en för- svagning av de högre skolornas arbetsresultat.
Det bör emellertid erinras om att oppositionen mot kommissionsförslaget ofta- icke avser ett fullständigt utdömande av systemet 6 + 4 utan riktar sig mot tanken på att göra detta system till den normala eller till den enarådande orga- nisationsformen.
De sakkunnigas förslag till _undervisningsplan för 4-årig realskola på under- lag av ö-årig grundskola återfinnes i betänkandets Bilaga 3 a och b. En tablå över veckotimsummorna för de olika ämnena får följande utseende:
' S:a veckotim. i i S:a veckotim. i [ S:a veckotim. i Ä m n e in den 6—åriga re— klass _4—6 av 6- den Li:—åriga re- alsk. enl. de klassng folkskola alsk. enl. de sakk:s förslag av A-form sakk:s förslag Kristendom .............. 12 6 7 Modersmålet ............. 27 29 1 16 Tyska ................ 28 — 21 Engelska ............... 14 — 14 Historia ............... 16 7 11 Geografi ............... 12 7 8 Matematik .............. 28 15 18 Naturvetenskap ............ 23 8 19 Teckning (o. välskr.) .......... g. 16 ti. 15 51/2 g. 8 11. 7 Musik ................ 9 31/2 6 Gymnastik .............. g. 24 ti. 23 9 g. 16 fl. 15 Slöjd ................. g. 9 ti. 10 (12)2 g. 4 i. 5 Praktiskt arbete för gossar ....... 3 1/2 — 31/2 Hushållsgöromål för flickor ....... 4 1ls — 5 4 1/2
Vid ett bedömande av systemet 6 + 4 från pedagogisk synpunkt har man att tillse, att man icke, såsom helt visst ofta sker, undervärderar folkskolans ar- betsresultat. Å andra sidan är det uppenbart, att folkskolan även i sina bästa organisationsformer icke arbetar under lika gynnsamma förutsättningar som det allmänna läroverket; den kan endast i ringa mån sovra sitt lärjungema- terial, den möter betydande svårigheter, då det gäller att upprätthålla be- stämda fordringar för flyttning och avgång, den kan icke använda för de olika läroämnena utbildade facklärare och den har i allmänhet kortare skolår. Till följd härav kan ett folkskoleår från synpunkten av undervisningens effektivi- tet icke anses fullt motsvara ett läroverksår. Nu innebär emellertid systemet
1 Häri ingår välskrivning. ” Icke obligatorisk. 5 Ingår i åtskilliga folkskolors kurs.
Den 4-årigo. realskolan från allmänna synpunkter.
Arbetsbelast- ningen i den 4-äriga real— skolan.
Äldersförhål-
4-åriga real— skolan.
6 + 4 i förhållande till systemet 3 + 6 mot förlusten av två realskoleår en vinst av tre folkskoleår, och den rikligare lärotid, som härigenom kommer de undervisningsämnen till del, vilka äro för folkskolan och realskolan gemen— samma, gör det möjligt att för systemet 6+4 uppställa samma mål som för systemet 3 + 6. Den väsentliga förlängningen av grundskolestadiet hindrar emellertid icke, att realskolans förkortning från 6- till 4—årig medför vissa svårigheter, som framkallat en stundom skarp kritik mot den 4-åriga realsko— lan och som här skola till sin betydelse närmare undersökas.
Då den 4-åriga realskolan bygger på ett G-årigt grundskolestadium, bliva dess lärokurser i de ämnen, som förekommit i folkskolan, naturligtvis väsent— ligen andra än motsvarande kurser i den 6—åriga realskolan. I vissa ämnen blir emellertid skillnaden mindre, än man med hänsyn till grundskolestadiets större omfattning kunde vänta. Detta gäller sådana ämnen som historia, geografi, biologi och i någon mån kristendomskunskap. Folkskolans lärokurser i dessa ämnen måste nämligen i utförligare framställning och delvis med annan be- handling ånyo genomgås i den 4-åriga realskolan. I folkskolan har genom- gåtts en helhetskurs eller, som man brukar säga, »avslutad kurs» i dessa äm- nen, och realskolan får sedan ge en ny dylik, mera fullständig men i huvudsak sträckande sig över samma område. Så t. ex.i svensk historia, där folkskolans kurs omfattar huvuddragen av Sveriges historia från och med forntiden till närvarande tid och den 4-åriga realskolan har samma kurs om ook i större for-' mat. Man får sålunda i systemet 6 + 4 inom en del ämnen en koncentrisk kursanordning, som icke behöver förekomma i systemet 3 _+ 6. En sådan läro- gång är från flera synpunkter ingalunda ofördelaktig. Amnet blir behandlat på olika sätt, lämpade dels för ett tidigare, dels för ett senare åldersstadium, därvid särskilt är att anse som en förmån, att partier av lärokursen, som eljest helt eller till det huvudsakliga skulle komma att genomgås endast på det tidigare stadiet, bliva föremål för behandling även från sådana synpunkter, som på det senare stadiet kunna anläggas. Jämväl för ett starkare befästande av minneskunskaperna är en dylik kursanordning gynnsam. Men den tvingar realskolan att på relativt kort tid söka hinna igenom en till omfånget stor kurs, lägger därigenom en viss brådska över arbetet och försvårar i sin mån en mera konkret och fyllig framställning av ämnet.
För de främmande språken blir den 4—åriga realskolan icke fördelaktig. Det första främmande språket måste, såsom av tablån framgår, vidkännas en bety- dande tidsförlust. Härtill kommer det för språkundervisningen i det hela ogynn- samma förhållandet, att det andra främmande språket inträder i undervisnin- gen redan året efter det första. Den språkträngsel, som sålunda uppstår, ökas ytterligare därav, att den i tablån icke upptagna franskan, som visserligen är valfri men enligt erfarenhetens vittnesbörd läses av flertalet lärjungar (sid. 93), året därefter måste påbörjas, vadan flertalet lärjungar få börja ett nytt främ- mande språk under vart och ett av de tre första åren i den 4-åriga realskolan.
Nu nämnda omständigheter, i synnerhet de främmande språkens ställning, göra den 4-åriga realskolani jämförelse med den 6-åriga till en i vissa avseen— den sammanträngd skolform. Till följd därav måste den ock bliva en i viss mån forcerad, för lärjungar och lärare ansträngande skolform. De klagomål häröver, som i fråga om den kommunala mellanskolan möta i en mängd av de över kommissionsförslaget avgivna yttrandena, må i många fall vara överdriv- na; att de icke kunna vara utan grund framgår av de nu angivna i själva orga— nisationen liggande villkoren för skolans arbete.
I detta sammanhang torde vara skäl att ägna uppmärksamhet åt en omstän-
landena i den dighet, som icke är utan betydelse, då det gäller att bedöma den 4—åriga real-
skolans prestationsförmåga, nämligen lärjungarnas åldersförhållanden. Man bör, synes det, ha att räkna med en högre genomsnittsålder hos lärjungarna i den 4-åriga realskolan än hos lärjungarna i de fyra högsta klasserna av den nuvarande 6-åriga realskolan. Sett ur organisationens synpunkt borde den 4-åriga skolans lärjungar vid inträdet i skolan vara jämnåriga med lärjungarna i den 6-åriga skolans fjärde klass och vid avgången ett år äldre än de från denna skola avgående.
Åldersförhållandena vid de kommunala mellanskolorna visa emellertid, att man näppeligen kan räkna med dessa teoretiska åldersskillnader. Angående lärjungarnas medelålder i olika skolor finner man i den officiella statistiken följande uppgifter för höstterminen 1919:
..... Mia * ..?..sz. allmanna läroverk (gossar) (gossar) för gossar läroverk
(1) ................ — 1 10.5 10.4 10.2 (2) ................ — ' 11.6 11.4 11.3
1 (3) ................ 12.9 12.5 12.6 12.4 2 (4) ................ 13.8 13.6 13.6 13.4 3 (5) ................ 14.8 14.6 14.6 14.4 4 (6) ................ 15.8 15.7 15.8 16.2
Vad avgångsåldern beträffar fås följande ålderssiffror för de gossar, som år 1920 avlade realskolexamen (privatister icke inräknade):
Vid mellanskolor . . . . . . . . . . . . . . . . 16.9 » statssamskolor . . . . . . . . . . . . . . . 16.6 » statens realskolor för gossar . . . . . . . . . 16.8 » högre allmänna läroverk . . . . . . . . . . 17.1
Uppgifterna visa, att mellanskolornas lärjungar i jämförelse med de allmän— na läroverkens i motsvarande klasser visserligen i regel äro något äldre men dock väsentligen yngre, än de från organisatoriska synpunkter kunde förmodas skola vara.
Åtskilliga faktorer synas samverka till detta förhållande. I främsta rum- met komma faktorer, som inverka höjande på ålderSSiffrorna i de allmänna läroverken. Hit höra de av skolöverstyrelsens läroverksavdelning närmare undersökta orsaker, som föranleda försenat inträde i läroverken av barn från folkskolan. Med 3-årigt grundskolestadium borde genomsnittsåldern vid in- tagning i första klassen vara 10 år. År 1919 var enligt den officiella statisti- ken genomsnittsåldern för nyintagna från folkskolan 10.4 år och för nyintagna från enskild undervisning 9.8 år. Men då de förra utgjorde 67.8 %, de senare 32.2 % av samtliga i första klassen intagna, blir det allmänna genomsnittet 10.2 år. Vidare vållar den sjätte klassens organisatoriska ställning, att medel- åldern i denna klass blir särskilt hög; till följd av att ett stort antal lärjungar, i regel de mera studiebegåvade, från näst sista realskoleklassen övergå till gymnasiet, kommer den sjätte klassen och detta i synnerhet vid de högre läro- verken att innehålla en del mindre studiebegåvade, som på grund av kvarsitt- ning blivit gamla i skolan. Detta bestyrkes av att genomsnittsåldern i den
9—253165
bredvidliggande första gymnasieringen är väsentligt lägre än i den sjätte real— skoleklassen: på reallinjen 15,3 och på latinlinjen 15,2 år. Å andra sidan sän- kas genomsnittsåldrarna vid de kommunala mellanskolorna därav, att ett icke allt för obetydligt antal lärjungar vinna inträde, som visserligen komma från folkskolan men utan att, såsom organisationen förutsätter, hava genomgått den 6-åriga folkskolans alla klasser eller som erhållit privat förberedelse för in— träde och till följd därav kunnat inkomma vid relativt tidig ålderl. Möjligen bidrager ock den omständigheten, att vid mellanskolorna lärjungar i stort an- tal avgå från skolornas första, andra och tredje klasser; bland de avgående be- finna sig sannolikt många mindre studiebegåvade, som eljest skolat bliva kvar- sittare och kommit att inverka höjande på ålderssiffrorna.2
Det synes dock vara att vänta, att, om den 4- åriga realskolan får samma ställning 1 det statliga skolsystemet som nu den 6- -ariga de omständigheter, som i den kommunala mellanskolan verka sänkande på ålderssiffrorna, icke 1 alldeles samma grad skola komma att göra sig gällande och att det 1 organisa- tionen liggande syftet att göra den 6-åriga folkskolan till grundskola i före- ning med ett strängare upprätthållande av fordringarna för inträde i den 4-åriga realskolan skall komma att öva inverkan i'm'otsatt riktning. De' ålders- skillnader mellan 4-årig och 6—årig realskola, som teoretiskt skulle uppkomma ur organisationen, skola väl icke framträda, men man skall dock kunna räkna
1 Av de under höstterminen 1924 i de sid. 30 upptagna 65 mellanskolornas första klass' inskrivna hade 4.4 % kommit från enskild läroanstalt eller enskild undervisning och 9.2 % från folkskolans femte (eller fjärde) klass. * äAvg-ängen från vissa klasser i de allmänna läroverken och de kommunala
mellanskolorna. Kvar' 1 klassen Avgångna Av de av— Procent Ä r Klass vid vårtermi- utan avsikt gångna Procent flyttade nens slut före att fortsätta voro avgångna av de av— flyttningen studierna Hyttade gångna A. Allmänna läroverk 1. Gossar 1921 .......... 3 4 056 226 34 5.57 15.04 1922 .......... 4 3 983 296 27 7.43 9.12 1923 .......... 5 3 620 323 59 8.92 18.27 2. Flickor 1921 .......... 3 311 20 10 6.43 50.00 1922 .......... 4 303 29 7 9.57 24.14 1923 .......... 5 253 33 12 13.04 36.36 B. Kommunala mellanskolor 1. Gossar 1921 .......... 1 1 076 130 37 12.08 28.46 1922 .......... 2 1 060 130 34 12.26 26.15 1923 .......... 3 970 138 37 14.23 26.81 2. Flickor 1921 .......... 1 1 082 133 57 12.29 42.86 1922 .......... 2 _ 1 095 151 45 13.79 29.80 . _. ........ 1 042 148
med att lärjungarna i den 4-åriga realskolan bliva äldre än lärjungarna i mot- svarande klasser av den 6—åriga (jfr sid. 139).
Denna högre ålder hos lärjungarna i den 4-åriga realskolan skall givetvis medgiva en något raskare arbetstakt och även innebära en viss ökning av lär— jungarnas förmåga att tillägna sig undervisningen. Det bör emellertid beto- nas, att man i fråga om de framtida åldersförhållandena i den 4-åriga realsko- lan rör sig med ganska osäkra faktorer. De sakkunniga hänvisa till den ut- förligare behandling, som ägnats hithörande spörsmål i kap. XIV, sid. 391 ff.
Vad i övrigt beträffar den kommunala mellanskolan, som för närvarande re- presenterar den 4—åriga realskolans skolform i vårt undervisningsväsen, har, såsom i föregående avdelning 2 av detta kapitel anförts, mot densamma i för- sta rummet anmärkts, att den är en forcerad och ansträngande skola. Det har emellertid också framhållits. att mellanskolan i sin verksamhet är ställd i vissa särskilda svårigheter, som böra kunna minskas eller undanröjas, samt att, i den mån detta sker, lättnad bör vinnas i arbetsbelastningen och ökning i arbe- tets effektivitet.
Mest ogynnsamma till sina följder äro helt visst de svårigheter, som möta den kommunala mellanskolan, då det gäller att upprätthålla bestämda inträ- desfordringar och såmedelst bereda sig det underlag för arbetet, som skolan organisatoriskt sett borde ha att räkna med. En viktig orsak till ifrågava- rande svårigheter är, åtminstone på en del håll, att söka utanför mellanskolan själv, nämligen i den förut påpekade ojämnheten i folkskolornas arbetsresul- tat. Denna orsak till mellanskolans bristande förmåga att vid intagning av lärjungar på ett strängare sätt sovra lärjungematerialet skall genom åtgärder, ägnade att stärka folkskolans prestationsförmåga. få minskad betydelse. Andra omständigheter tillkomma, verkande i samma riktning och utövande ett visst inflytande såväl på intagning som på flyttning. Vissa mellanskolor äro sålunda för sin ekonomi, några till och med för sin existens beroende av sitt lärjunge— antal och kunna under sådana förhållanden näppeligen förväntas iakttaga er— forderlig stränghet vid tillämpandet av stadgade inträdes- och flyttningsbe- stämmelser. Mellanskolorna i allmänhet äro vidare i sin egenskap av kommu— nala anstalter ställda i ett visst beroende av åsikter och önskningar på orten. Det lokala intresset, så önskvärt det i vissa hänseenden varit, har, säger skol- överstyrelsens majoritet, »jämväl kunnat få till följd. att inträdesfordringarna och flyttningsbestämmelserna icke alltid tillbörligt upprätthållits».
Att en skola med mellanskolans jämförelsevis korta och krävande lärokurs är i särskilt behov av att kunna upprätthålla bestämda fordringar för inträde och flyttning, är uppenbart. Nu äro de inträdandc lärjungarna med avseende på kunskaper, förståndsmognad och arbetsvana ofta allt för ojämna, vadan väl mycken tid måste förbrukas för repetition av folkskolekurser och för lärjun- garnas hoparbetande, förhållanden som ofta beröras i mellanskolekollegiernas yttranden. Klart är, att förhållandena både med avseende på intagning och med avseende på flyttning bliva andra, om mellanskolorna bliva statsanstalter.
Beträffande intagning och flyttning bör slutligen erinras om ett förhållande, som i många fall gör ett mindre strängt förfarande ur vissa synpunkter för- svarligt. På många orter är mellanskolan den enda skola, som meddelar en över folkskolans och fortsättningsskolans nivå utsträckt skolbildning, och det är då helt naturligt, att den får ta hand om en del lärjungar, som önska komma i åtnjutande av sådan utsträckt skolbildning men ha mera håg och fallenhet för praktiska uppgifter än för teoretiska studier. Komma i framtiden vid så— dana skolor »praktiska realskolelinjer» (kap. XIII) till stånd, skola ifråga- varande lärjungar kunna överföras till dessa linjer och större anspråk sedan kunna ställas på. dem, som tillhöra den allmänna linjen.
Kommunala mellanskolan.
Då de kommunala mellanskolorna bragtes till stånd, erhöllo de en ställning och en yttre utrustning, som icke i alla hänseenden svarade mot den ingalunda lätta uppgift, de hade att fylla, nämligen att under en helt ny organisatorisk förutsättning giva samma arbetsresultat som den ö-åriga realskolan. Sär- skilt skolöverstyrelsens majoritet och generaldirektör Bergqvist ha pekat på de svagheter, som sålunda vidlådit mellanskolorna från deras tillkomst.
Sålunda äro avlönings- och kompetensbestämmelserna för lärarna icke de- samma vid de kommunala mellanskolorna som vid statens realskolor. Vad kompetensen beträffar kan sägas, att den formella lärarkompetensen vid mel- lanskolorna är i genomsnitt lägre än vid realskolorna. Kompetens till ordi- narie anställning vid mellanskola kan vinnas antingen på samma sätt som för anställning som adjunkt eller ämneslärarinna vid realskola eller ock genom särskild av Kungl. Maj :t efter skolöverstyrelsens hörande meddelad kompe- tensförklaring. Såsom förhållandena utvecklat sig, ha i rätt stor utsträckning kommit att anställas lärare, som idkat universitetsstudier men icke erhållit den för lärare avsedda utbildningen.1 Avlöningsförhållandena ha haft till följd, att i fråga om tjänster för manliga lärare konkurrensen omplatserna icke alltid varit tillräckligt stor för att medgiva behövligt urval. Aven skolornas i all- mänhet isolerade belägenhet å små orter har varit menlig för lärarrekryterin— gen. I den mån lärarna ägt eller förvärvat adjunktskompetens, ha de gärna sökt sig över till de allmänna läroverken. J ämväl den omständigheten, att rektorerna enligt för skolorna gällande författning måste tagas ur den begränsade kretsen av vederbörande skolas ordinarie ämneslärare, har visat sig vara mindre lycklig.
Att reell lärarkompetens kan finnas eller fattas oavsett den formella kom- petensens beskaffenhet, är väl bekant. Och om undervisningen vid mellansko- lorna till icke obetydlig del kommit att bestridas av lärare utan egentlig peda- gogisk utbildning, så är detta, säger generaldirektör Bergqvist, >>en olägenhet, som dock i sin mån uppvägts av lärarkrafternas lovvärda intresse och hängi- venhet för sin gärning». Men då lärarens uppgift vid den kommunala mellan- skolan ingalunda är lättare utan fastmer svårare än vid den 6-åriga realskolan, måste det anses som en oegentlighet att icke även formellt ställa kraven lika högt för dem båda och fordra för mellanskoleläraren en yrkesutbildning, som anses behövlig för realskoleläraren. Vid ett eventuellt förstatligande av de kommunala mellanskolorna skall naturligtvis i detta avseende full likställig- het komma att genomföras.
Några andra av de brister, som man ansett menligt inverka på mellansko- lornas undervisning, synas jämförelsevis lätt kunna avhjälpas: bristen på en för skolorna normerande undervisningsplan och bristen på för skolorna läm- pade, läroböcker.
För närvarande upprättas undervisningsplan i varje särskilt fall av mellan- skolans styrelse och underställes skolöverstyrelsen. Det vill emellertid synas, som om man vid läroplanens upprättande ofta varit väl starkt bunden av un- dervisningsplanen för den G-åriga realskolan och icke tagit tillräcklig hänsyn till att de båda skolorna ha helt olika utgångspunkter, något som givetvis varit till skada för den stränga ekonomisering med tiden, som i mellanskolan är nöd- vändig. Att en normerande undervisningsplan för den 4-åriga realskolan (mellanskolan) är behövlig, torde i varje fall vara uppenbart. Särskilt synas till undervisningsplanen fogade »metodiska anvisningar» angående innehålls- urval och arbetssätt vara för denna skolform av behovet påkallade.
1 Av 357 ordinarie lärare vid 79 kommunala mellanskolor läsåret 1923—24 hade 117 eller 33 % genomgått provår, och 94 eller 26 % avlagt examen vid högre lärariuneseminarium. Medräknas de extraordinarie, blir antalet provårsutbildade 25 % och antalet från högre lärariuneseminarium utexa- minerade 24 %. Av de förutnämuda 357 ordinarie lärarna hade 49 eller 14 % avlagt folkskollärar-
examen.
Vad beträffar saknaden av för mellanskolorna avpassade läroböcker torde kunna sägas, att den icke gör sig lika kännbar inom alla ämnen och att real- skolans läroböcker i allmänhet äro användbara. Huvudsaken är givetvis, att läraren förstår att på rätt sätt använda läroboken. Härför kräves dock för- trogenhet med mellanskolans särskilda pedagogiska förhållanden, en förtrogen- het som läraren icke erhåller genom provårsutbildning vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, ej heller genom den av ett högre lärarinnesemina- rium meddelade pedagogiska utbildningen, utan måste under tjänstgöring vid mellanskolan på erfarenhetens väg förvärva. Obestridligt är, att mellansko- lan i en del ämnen skulle ha fördel av för dess särskilda behov avpassade läro- böcker och att de för realskolan avsedda läroböcker, som nu i regel komma till användning, lätt medföra tidsförlust.
Det är av det anförda uppenbart, att de kommunala mellanskolorna i flera hänseenden arbeta under förhållanden, som måste menligt inverka på arbets- resultatet, och att de av sina lärjungar måste kräva ett mera ansträngande ar- betstempo, än realskolorna behöva kräva av sina. Om detta sakförhållande bör konstateras, så bör det emellertid icke överdrivas. Att det särskilt framträtt för och framhållits av mellanskolornas lärare är helt naturligt, hänvisade som de varit att i tävlan med de gynnsammare ställda allmänna läroverken söka nå dessas arbetsresultat.
Den särskilda examenskontroll, som lagts på mellanskolorna och som icke har motsvarighet vid realskolorna, har i vissa hänseenden haft sin nytta, men den har ock utgjort ett i någon mån enerverande moment och väsentligt bidra- git till att inrikta arbetet på examensprestanda.
På liknande sätt förhåller det sig med den press, som den 4-åriga realskolan lägger på sina lärjungar. Den måste givetvis bliva starkare än den, som den 6-åriga realskolan lägger på sina, och den är förvisso större än önskligt. Men den behöver därför icke gå över det rimligas gräns. Att flyttningsprocenten vid de kommunala mellanskolorna icke är ofördelaktigare än för motsvarande klasser av realskolorna torde i detta hänseende förtjäna ett visst beaktande, ehuru visserligen olika meningar kunna råda beträffande de faktorer, som i ena och andra fallet inverka på flyttningsförhållandena.1 Det är ock anmärk— ningsvärt, att ett stort antal av mellanskolornas lärjungar påtager sig studie- arbete utöver det obligatoriska genom deltagande i den frivilli a kursen i fran- ska i de två högsta klasserna.2 Visserligen är det fullstän igt oriktigt. om man i mellanskolans stora och hastiga utbredning vill finna ett bevis för hen- nes likvärdighet med eller överlägsenhet över realskolan. Tillfälle till val mellan dessa skolformer har icke förelegat för ortsmyndigheterna och allmän- heten, eftersom de av riksdagen skapade förhållandena i hög grad gynnat upp— komsten av mellanskolor och bestämt förhindrat uppkomsten av realskolor. Huru i olika fall ortsmyndigheternas val skulle hava utfallit, därest de haft samma möjlighet att erhålla den ena skolformen som den andra och icke heller kostnadssynpunkter behövt inverka på valet, är givetvis svårt att med visshet avgöra. Men så till vida kan mellanskolans stora och hastiga utbredning an-
1 Frågan om flyttningsförhållandena vid de allmänna läroverken och de kommunala mellanskolorna har behandlats i artiklar i Pedagogisk tidskrift 1924 av byråchefcn Edv. Göransson och undervisnings- rådet Aug. Johansson. Enligt statistisk undersökning var Hyttuingsprocenten för gossar i klasserna 1—3 av mellanskolorna år 1921 vid vårterminens slut 68.6 och vid höstterminens början 11.9 eller tillsammans 80.5, under det att motsvarande tal för gossarna i de allmänna läroverkens klasser 3—5 samma år voro 64.4, 18.6 och 83.0. Vårterminsflyttningen, som är vid denna jämförelse den vikti- gaste, visade alltså ett högre procenttal för mellanskolorna än för realskolorna. De stadgade flytt— ningsbestämmelserna äro desamma för båda skolformerna. * Höstterminen 1923 deltogo 60.8 % av lärjungarna i mellanskolornas två högsta klasser i den fri- villiga undervisningen i franska. Motsvarande tal för samrealskolorna var i femte klassen 71.9 och i sjätte klassen 48.3.
Sammanfatt- ning.
Systemet 4 + 5.
Striden om första klas- sens indrag- ning.
Skolkolle- gierna.
ses tala till dess fördel, att den näppeligen skulle ägt rum, om mellanskolan fått rykte om srg såsom en för barnen skadlig läroanstalt.
Klart är emellertid, att även om mellanskolan förstatligas och jämväl i övrigt erhåller gynnsammare villkor för sin verksamhet, den dock icke skall kunna befrias från de olägenheter, som, enligt vad förut anmärkts, tillhöra den 4—åriga realskolan som sådan och äro grundade i dess organisatoriska förutsättningar. Att systemet 6 + 4 är en i pedagogiskt avseende fullt användbar och i åtskil- liga hänseenden fördelaktig organisation torde icke kunna bestridas. Men i jämförelse med den 6-åriga realskolan är den 4-åriga en i viss mån samman— trängd och till följd därav forcerad skolform. Sin motivering äger systemet 6 + 4 i de skäl, som motivera den 6-åriga grundskolan, och sin väsentliga olä— genhet har det däri, att det innebär en förlängning av studietiden.
Under flera årtionden, särskilt under 1880— och 1890-talen, var indragningen av de allmänna läroverkens första klass, alltså grundskolestadiets utsträckning från 3-årigt till 4-årigt, ett yrkande, som ivrigt förfäktades av folkskolans målsmän i och utom riksdagen.1 Detta yrkande motiverades med i det hela samma skäl, som över huvud anförts och anföras för bottenskolekravet. Icke minst betonades den sociala vinsten av grundskolestadiets utvidgning till 4-årigt och det gagn, som folkskolan borde få av den åsyftade åtgärden, varjämte även hänvisades till den fördel, som med hänsyn till ett säkrare bedömande av lär- jungarnas studiebegåvning skulle följa av att tidpunkten för övergången till den högre skolan framflyttades ett år.
Frågan om första klassens indragning förlorade för bottenskoletankens före- språkare och vänner sin betydelse i och med tillkomsten av den kommunala mellanskolan, som inom sitt område på ett vida fullständigare sätt förverkli— gade bottenskolans idé. Den möjlighet. som från år 1904 förelegat, att å orter, där de kommunala myndigheterna därtill vore villiga och folkskolan vore väl utvecklad, försöksvis indraga första läroverksklassen, har icke blivit begagnad. Att initiativ till första klassens indragning skulle tagits från de allmänna läroverkens sida har ju näppeligen varit att vänta, då denna åtgärd varken tidigare eller senare betraktats såsom från läroverkens synpunkt i och för sig eftersträvansvärd.
Skolkommissionens förslag om genomförandet av en organisation med den G-åriga folkskolan som enda grundval för det. högre skolväsendet och som' följd därav indragning av de två första klasserna av det allmänna läroverket har, såsom förut nämnts, avvisats framför allt från de allmänna läroverkens och över huvud taget från de högre läroanstalternas sida. Man har därvid i allmänhet icke inskränkt sig till allenast ett avslagsyrkande utan framställt positiva förslag till andra organisationer eller hemställt om undersökningar eller försök för utrönande av möjligheterna för sådana, om man ock i många fall låtit förstå, att man ansåge den bestående organisationen helst böra få för- bliva oförändrad. De positiva förslag eller hemställanden som gjorts angå— ende en förändring i det bestående ha uppenbarligen avsett att tillmötesgå kravet på en utsträckt användning av folkskolan som grundskola, så långt som synts från den högre skolans synpunkt tillrådligt. ,
Den organisation, som härvid i synnerhet framträder, är organisationen med en på 4-årig grundskola byggd realskola, vilken i regel tänkes ö-årig. Ofta
1 Motioner om första klassens indragning förelågo i Andra kammaren åren 1880, 1881, 1882,1890, 1892, 1896 och 1904, och vid fyra särskilda tillfällen, nämligen 1880, 1881, 1890 och 1892 biföll kammaren för sin del motionerna.
uttalar man sig icke om realskolans längd utan begränsar sig till yrkandet på. 8-årig högre skola, byggd på 4-årig grundskola. Den förändring som ifråga— sättes är alltså indragningen av de allmänna läroverkens första klass.
Till organisationen med 4-årig grundskola, generellt eller partiellt tillämpad, hänvisas av en mängd kollegier vid de allmänna läroverken och de högre flick- skolorna och av omkring halva antalet kollegier vid de kommunala mellan- skolorna. I en del yttranden går man icke längre än till att anbefalla en när- mare utredning eller försöks anställande till utrönande av en sådan organi— sations möjlighet. Men i många fall framträder den övertygelsen, att den 4-åriga grundskolan bör kunna genomföras utan studietidens förlängning och utan sänkning av realskolans hittillsvarande studiemål. Över 100 yttranden innehålla ett mer eller mindre direkt förordande av organisationen 4+ 5, an- tingen som allenarådande eller som en väsentlig beståndsdel i skolväsendet.
I ett stort antal yttranden, i vilka 4-årig grundskola förordas, framhålles, att till en organisation med kortare grundskola än 6-årig måste höra vissa supplementära anordningar, avsedda att förmedla övergång från folkskolans 6:e klass till lämplig klass i realskolan. Så exempelvis tänker man sig, att till organisationen Ö-årig realskola på 4-årig grundskola borde höra en »övergångs- klass», sidoställd med realskolans 3:e klass, i vilken övergångsklass lärjungar från avslutad folkskola skulle kunna vinna inträde för att efter dess genom- gående kunna intagas i 3 :e realskoleklassen och alltså hinna till realskolexamen med så lång studietid, som enligt kommissionens förslag skulle bliva behövlig (kollegiet vid högre allmänna läroverket i Falun m. fl.). De sakkunniga skola ikap. VIII närmare sysselsätta sig med ifrågavarande supplementära anord- mngar.
Såsom förut nämnts, hava skolöverstyrelsens majoritet och generaldirektör Bergqvist, vilka föreslagit, att. vid sidan av en organisation med 6-årig grund- skola skulle till viss utsträckning förekomma en organisation med kortare grundskolestadium, motsatt sig tanken på en 4-årig grundskola. I den mån en realskola på kortare grundskolestadium än 6—årigt skulle finnas, skulle den liksom nu bygga på 3-årig grundskola.
Överstyrelsens majoritet och chef erinra om att det medgivande, som 1904 gjordes angående rätt att å orter, där kommunen så önskade och folkskolan vore väl utvecklad, försöksvis indraga första läroverksklassen, förblivit obegag- nat och att alltså något större behov av och intresse för en sådan åtgärd icke gjort sig gällande. De framhålla som ett huvudskäl mot den 4-åriga grundsko- lan i jämförelse med den 3—åriga, att anledning funnes att antaga, att antalet av de lärjungar, som komme att dragas över till den högre skolan från folk— skolan, därest avgreningen från denna förlades till dess 4:e klass, skulle bliva större än antalet av dem, som nu övergå; folkskolan skulle därigenom mista ett ännu större antal än nu av sina mera studiebegåvade lärjungar och skulle i sina två återstående klasser bliva »i intellektuellt hänseende en fattigskola» (Över- styrelsen). De praktiska bildningsvägar, som utgå från folkskolans 6:e klass, skulle mera än nu komma i skymundan, och tillströmningen till dem skulle icke komma att ökas så, som önskvärt vore. Fara skulle uppstå, att man med en viss följdriktighet skulle komma att framställa yrkanden om en förändring av läroplanen för folkskolans två högsta klasser, yrkanden som redan låtit höra sig och som ginge ut på att förvandla dessa klasser till en sorts praktisk skola för blivande yrkesarbetare. >>Ju högre upp avgreningen från folkskolan place- ras utan att förläggas till avslutad folkskola, desto ofördelaktigare måste den' bliva för folkskolan» (generaldirektör Bergqvist). Den 4-åriga grundskolan innebure ett bibehållande av parallellskolesystemet, och de viktiga samhälleliga
Skolöversty- relsens majoritet och chef.
synpunkterna skulle genom densamma icke tillgodoses i någon avsevärt större mån än genom nuvarande anordning. Av dessa skäl vore den 3-åriga grund- skolan att föredraga framför den 4—åriga.
Beträffande den ifrågasatta ö-åriga realskolan på 4-årigt grundskolestadium framhåller överstyrelsemajoriteten, att den vore en ny och hos oss oprövad skolform och att redan detta borde ingiva betänkligheter mot ett allmänt infö— rande av densamma. Generaldirektören ställer sig i någon mån mindre av- visande och anser, att den stora anslutning, som förslaget om Ö-årig realskola på 4-årig grundskola vunnit bland skolkommissionens kritiker, dock motiverade anställandet av försök för utrönande av denna skolforms pedagogiska värde i jämförelse med den 6-åriga realskolan å ena sidan och den 4-åriga å den andra.
Skolöver— Skolöverstyrelsens läroverksavdelning förordar en närmare undersökning av styrelsens frågan. Läroverksavdelningen förnekar, att 12 13-års åldern, (1. v. s. åldern "”Domen vid utträdet ur den 6-åriga folkskolan, skulle vara en lämplig tidpunkt för övergång från folkskola till allmänt läroverk. »Med fullaste rätt», säger den, >>framhålles av alla på området sakkunniga, att 12—13-års åldern, den begyn- nande övergångsåldern med dess oro, oklarhet och brytningar, är den mest olyckligt valda tiden för bedömande av barnens anlagsriktning.» Något real.- skäl att dit förlägga den allmänna övergången från folkskolan till läroverket förelåge icke, vilket för ungdomen vore en lycka, då realskolans enligt kom- missionens förslag starkt koncentrerade arbete komme att infalla under puber- tetsperiodens svåraste tid. För yrkesval vore för övrigt 12- eller 13-åringen allt för outvecklad. Här gällde emellertid endast att avgöra, om barnet ägde tillräckliga studieförutsättningar för att taga sig fram i realskolan, och detta kunde helt visst ske tidigare, antingen — om än med mindre säkerhet _ efter 3ze folkskoleåret, såsom hittills med i det hela ganska goda resultat förfarits, eller ock vid en något senare tidpunkt, men i varje fall före övergångstidens inträdande. Det kunde icke förnekas, att vissa fakta lade den tanken nära, att 10—1l-års åldern vore från anförda synpunkt gynnsammare än den nu stad- gade 9—10-års åldern. Härför talade dels en statistisk utredning angående försenat inträde i läroverket, enligt vilken i en fjärdedel av de undersökta fal— len ovisshet om studieanlagen angivits som orsak till förseningen, dels ock det faktum, att ett jämförelsevis stort antal barn övergå till läroverket från 4:e folkskoleklassen: av de höstterminen 1923 i klasserna 1—5 av de allmänna läroverken närvarande lärjungar, som intagits från folkskola, tillsammans om- kring 60 % av hela lärjungeantalet på realskolestadiet, hade omkring 6,470 kommit från 23:e folkskoleklassen och närmare 4,320 från den 4:e. Läroverks- avdelningen är benägen att häri se en fingervisning om lämpligheten av att undersöka, huruvida icke tiden för anknytningen mellan folkskola och läroverk skulle kunna framskjutas ett år. Av en inom överstyrelsen verkställd preli- minär undersökning syntes det, som om den nuvarande realskolans lärokurser i huxiiudsak skulle kunna inhämtas i en på folkskolans 4:e klass byggd ö—årig reals ola.
Den ö-äriga Ett värdeomdöme om systemet 4+ 5 blir uppenbarligen beroende dels av 783130?" åsikten om verkningarna från bottenskoleintressets synpunkt av grundskole- frså" 3.553? stadiets utsträckande från 3- till 4-årigt, dels av den uppfattning, vartill man ynp ' kan komma beträffande den Ö—åriga realskolans pedagogiska duglighet. En fullt säker uppfattning angående den ö-åriga realskolan och över huvud systemet 4 + 5 torde näppeligen kunna vinnas annat än på den praktiska erfarenhetens väg. De sakkunniga ha emellertid velat, så långt möjligt varit,
lämna material för ett omdöme och själva sökt bilda sig ett sådant. I detta syfte ha de sakkunniga uppgjort förslag till undervisningsplan för 5-årig real- skola på 4-årigt grundskolestadium, upptagen som Bilaga 2a och' b till de sakkunnigas betänkande, och skola i det följande söka belysa frågan från olika synpunkter.
Då det gäller utbytandet av den första realskoleklassen mot en klass av folkskolan, faller uppmärksamheten i första rummet på språkundervisningen. Under den tid, då man byggde stora förväntningar på den imitativa språk- metoden, ansågs just det tidiga begynnandet med läsningen av främmande språk vara av särskild betydelse, varför ock ett års uppskOV betraktades såsom en oersättlig förlust. Aven numera äro språkmännen helt visst av den meningen, att det första främmande språkets inträdande redan i första klassen av den G—åriga realskolan medför en bestämd fördel för språkundervisningen, dels i och för sig, dels därigenom, att man sedan kan låta en tid av hela tre år förflyta, innan det andra främmande språket upptages i läroplanen. Men man torde vara benägen för den uppfattningen, att behållningen av kursen i främmande språk i nuvarande första realskoleklassen dock icke är större, än att dess förlust kan genom en ökad arbetsintensitet under en följande fem— årig lärotid i viss mån ersättas.
Vad övrigax ämnen beträffar, finner man vid en sammanfattande överblick över lärokurserna i den fjärde folkskoleklassen och lärokurserna i första klas- sen av den 6-åriga realskolan (enligt de sakkunnigas undervisningsplan) föl- jande:
I kristendomskunskap äro kurserna till innehållet ungefär sammanfallande och ha samma antal undervisningstimmar i veckan. —— Kursen i modersmålet i fjärde folkskoleklassen utesluter intet av de moment, som ingå i den mot- svarande realskolekursen; för undervisningen äro i folkskoleklassen anslagna 10 veckotimmar, däri dock ingår tid för undervisning i välskrivning, under 'det att modersmålsundervisningen i den motsvarande realskoleklassen har till sitt förfogande 5 veckotimmar och 2 särskilda veckotimmar äro anslagna till välskrivning. —— Historien har samma timantal i båda klasserna, 2 vecko— timmar; i folkskoleklassen upptager kursen berättelser från Sveriges äldsta tider fram till och med unionstidens tidigare skede, i realskoleklassen begrän- sar den sig till historiska berättelser företrädesvis ur Nordens guda- och hjälte- saga samt ur dess äldre historia såsom underlag för den i nästa klass bör- jande mera sammanhängande lärokursen i Sveriges historia. —— I geografi ge- nomgås i folkskolans fjärde klass under 3 veckotimmar Sveriges geografi, i realskolans första klass under 2 veckotimmar likaledes Sveriges geografi efter en inledning om världsdelar och världshav 111. m. _ Åt räkning ägnas i fjärde folkskoleklassen 5 veckotimmar, i första realskoleklasscn 4 veckotimmar; kur— sens huvudsakliga innehåll är i båda fallen de fyra räknesätten med hela tal, men i realskoleklassen göres dessutom en början med bråkläran, som i folk- skolan begynner först i femte klassen. — Biologikursen slutligen har samma veckotimtal, 2 timmar, men olika innehåll: i folkskolans fjärde klass syssel- sätter man sig med svenska djur och växter, berg- och jordarter samt med växternas blomning och förökning; i realskolans första klass ägnas under- visningen åt läran om människokroppen, varjämte undersökning göres av några levande växter.
Vid en jämförande värdering av de båda klassernas undervisningsresultat har man att tillse, att folkskolans arbete icke underskattas utan erhåller det be- tydande värde, som det faktiskt äger och som i fråga om de båda huvud- ämnena modersmålet och räkning betingas jämväl av den relativt rikliga tid, som i folkskolan kan för dem anslås. Å andra sidan måste beaktas, att, av
Jämförelse mellan de tre systemen från olika synpunkter.
Ti mplanerna.
skäl, varom i det föregående erinrats, ett folkskoleår från synpunkten av under- visningens effektivitet icke kan fullt motsvara ett läroverksår. Då härtill kom- ma de ogynnsamma omständigheter, som sammanhänga med uppskjutandet av det första främmande språkets inträde i läroplanen, inser man, att den 5-åriga realskolan måste i jämförelse med den 6—åriga bliva en i vissa avseenden sammanträngd skolform, krävande ett mera forcerat arbetstempo än det i den nuvarande realskolan förekommande.
Det synes sannolikt, att en utsträckning av grundskolestadiet från 3-årigt till 4-årigt skulle komma att medföra någon sänkning av genomsnittsåldrarna i realskolan (sid. 129). En av de orsaker, som göra dessa onormalt höga, är nämligen, att en icke obetydlig del av de lärjungar, som från folkskolan nu inträda i realskolans första klass, komma icke från tredje utan från fjärde folkskoleklassen (sid. 136). Vid grundskolestadiets utsträckning skulle helt visst en icke ringa del av dessa komma att övergå i normal tid, och då över- gång från femte folkskoleklassen väl näppeligen skulle ifrågakomma i samma omfattning som för närvarande från den fjärde, skulle alltså ifrågavarande bidragande orsak till de relativt höga ålderstalen i realskolan komma att för— svinna. (Se vidare kap. XIV sid. 396.) Det anförda talar i vissa hänseenden till förmån för det 4-åriga grundskolestadiet, då det visar, dels att detta redån nu i rätt stor omfattning utgör grundskolestadium för realskolan, dels att vid dess organisatoriska genomförande en anledning till försening av studie- gången, som för en del lärjungar nu förefinnes, skulle komma att bortfalla. Å andra sidan är den låt vara obetydliga sänkning av genomsnittsåldrarna i realskolan, som synes skola uppkomma, icke gynnsam för det mera forcerade arbetet i den 5—åriga realskolan.
Att den å-åriga realskolan i och för sig skulle vara en lika fördelaktig skol- form som den ö—åriga, har heller icke blivit påstått av dem som förordat dess införande i skolorganisationen. Det sega motstånd, som i den gamla striden om första klassens indragning restes från läroverkens sida mot den åsyftade avkortningen av det allmänna läroverket, motiverades med att villkoren för läroverkets arbete därigenom skulle försämras och dess arbetsresultat försvagas. Om man på samma håll nu synes benägen för tanken på grundskolestadiets ut— sträckning till 4-årigt och realskolans därmed följande förkortning till 5- årig, torde detta bero på bottenskolefrågans ändrade läge och på ett med folk- skolans fortgående utveckling ökat förtroende till hennes prestationsförmåga.
För vinnande av en mera fullständig bild av systemet 4 + 5 torde emeller— tid jämförelsen böra utsträckas till båda de i det föregående behandlade syste- men, alltså icke blott systemet 3+ 6 utan även systemet 6+4, och därvid icke endast nu berörda utan jämväl andra synpunkter upptagas.
Först må då lämnas en sammanställning av timplanerna för de tre syste- men. därvid dock endast läroämnena (kunskapsämnena) synas behöva komma i betraktande.
Antalet veckotimmar i läroämnen enligt undervisningsplanen för sexklassig folkskola av A-form samt enligt de sakkunnigas undervisningsplaner för 6— årig, 5-årig och 4—årig realskola framgår av följande sammanställning:
System 3 + 6 System 4 + 5 System 6 + 4 Folkskola G—årig Folkskola 5-årig Folkskola 4-årig klass 1—3 realskola klass 1—4 realskola klass 1—6 realskola Kristendomskunskap . . . 6 12 8 10 12 7 . Modersmålet ....... 341 27 441 22 631 16 Tyska ......... —' 28 _ 23 _ 21 Engelska ........ — 14 —— 14 — 14 Historia ......... -— 16 2 14 7 11 Geografi ........ — 12 3 10 7 8 Matematik ....... 11 28 16 24 26 18 Biologi ......... 11 9 7 Fysik .......... : — 7 > 2 7 = 8 7 Kemi .......... 5 5 5 Hembygdsundervisning . . 10 — 10 —— 10 —
Att även den 4-åriga realskolan i jämförelse med den 6-åriga blir en sam— Arbetstempot. manträngd och till följd därav relativt ansträngande skola har i det före- gående framhållits. Huruvida den 5-åriga kan komma att få dessa egenskaper i mindre grad än den 4—åriga, torde däremot vara svårt att på förhand av- göra. Några omständigheter synas visserligen i detta stycke tala till för- mån för den ö-åriga skolan. Då 'de folkskolekurser, den har att bygga på, kvantitativt sett, äro väsentligt mindre än de folkskolekurser, från vilka den 4-åriga skolan utgår, skall den tid, som behövs för de nyintagna lärjungarnas samarbetande, bliva kortare i den förra än i den senare. Den koncentriska kursanordning, som enligt vad förut påpekats uppkommer i systemet 6+4 och i någon mån bidrager till att forcera arbetstakten i den 4-åriga realskolan, behöver endast i ringa grad förekomma i den Ö—åriga. Och slutligen är språk- trängseln uppenbarligen mindre i denna senare; särskilt den omständigheten, att i den 4—åriga realskolan det första främmande språkets lärokurs måste sammanpressas på fyra år och att det andra främmande språket inträder i undervisningen redan året efter det första, måste medföra en icke obetydlig ansträngning för lärjungarna och taga deras tid och arbetsförmåga i anspråk, på ett Sätt som icke kan undgå att inverka på deras studiearbete i det hela. Å andra sidan har man att i fråga om den 4-åriga realskolans lärjungar räkna med en längre sammanlagd skoltid och en större åldersmognad. Vad särskilt språkstudierna beträffar, bör ihågkommas, att den 4-åriga skolans lärjungar, då de skola taga itu med det första främmande språket, i genomsnitt äro halvtannat år äldre än lärjungarna i den 5-åriga skolans första klass, räknat efter de nuvarande åldersförhållandena i mellanskolor och realskolor. Den 4-åriga realskolan kommer, efter vad man har anledning vänta, att i det hela ligga på ett något högre åldersplan än de fyra högsta klasserna av den ifråga- satta ö-åriga, varför arbetstempot också hela vägen bör kunna hållas något raskare än i nämnda klasser av denna senare skola.2
Emellertid är att erinra om att en forcering av skolarbetet, i den mån man måste räkna med en sådan, är en betänklig sak såväl i det ena fallet som i det
1 Häri ingår välskrivning. * Angående åldersforhållandena se det föregående sid. 128. Av skäl, som berörts sid. 138, torde åldersskillnaderna, mellan lärjungarna i den 4-åriga realskolan och lärjungarna i den Ö-åriga bliva något större än mellan lärjungarna i den 4-åriga och den 6-åriga.
andra, med hänsyn därtill att lärjungarna i båda fallen befinna sig i pubertets— ålderns vanskliga skede, då de snarast hade behov av att få i stor utsträckning byta ut arbetet vid boken mot friluftsliv och praktiska sysselsättningar. Att man i fråga om vad de under detta skede tåla av intellektuell ansträngning icke kan bygga synnerligen mycket påen relativt liten åldersskillnad, är tydligt.
Peykologiska Härmed är man inne' på frågan om de olika anknytningspunkterna från faktor” åldersförhållandenas och de med dessa sammanhängande psykologiska fakto- rernas synpunkt. Ehuru avgörandet av frågan om den lämpliga anknytnings- punkten mellan folkskolan och den högre skolan måste till väsentlig del bliva beroende av praktiska och sociala förhållanden, böra de psykologiska liksom ock de pedagogiska synpunkterna så långt möjligt är göras gällande. Här må. någon uppmärksamhet ägnas först åt de psykologiska, därvid erinras om att i systemet 3 + 6 övergången från folkskolan till realskolan faller i 9—10-års åldern, i systemet 6 + 4 i 12—13-års åldern och i systemet 4 + 5 i 10——11-års åldern, allt räknat efter de organisatoriska förutsättningarna med 6—7-års åldern såsom normalålder för inträde i folkskolans första klass.
Frågan om den från psykologiska synpunkter lämpligaste tidpunkten för avgörande om övergång från folkskola till högre skola är mycket debatterad. Olika åsikter hava i denna fråga gjort sig gällande såväl bland vetenskapliga psykologer som även bland praktiska skolmän, och de synas ännu vila på ett alltför osäkert erfarenhetsmaterial för att kunna åberopas som avgörande skäl för det ena eller andra grundskolestadiet. Det bör ock erinras om att barnets fysiska och psykiska utveckling icke fortgår i alldeles samma tempo hos olika folk i olika länder och att därför resultat, till vilka i utlandet verkställda undersökningar synas hava lett, icke alltid äro utan vidare tillämpliga på svenska förhållanden. De sakkunniga anse sig emellertid böra i korthet an- tyda frågans närvarande läge.
Frågans kärnpunkt gäller förloppet av de psykiska anlagens differentiering i kvantitativt och kvalitativt hänseende. Att denna psykiska differentiering i stort sett fortskrider med åren, så att anlagen hos ett barn i regel framträda tydligare, ju äldre barnet blir, torde kunna anses vara av både erfarenhet och psykologisk forskning bestyrkt. När det emellertid gäller att härur draga slutsatser i fråga om lämpligheten att förlägga övergången till den högre skolan till det ena eller andra åldersstadiet, alltså i här föreliggande fall till 12—13- års åldern eller till tidigare åldersstadier, bör hänsyn tagas till vissa särskilda omständigheter.
I den mån hänsyn vid frågans avgörande bör tagas till de ungas mer ut- präglade, kvalitativt betonade anlags- och intresseriktning, torde i många fall även 12—13-års åldern vara ett alltför tidigt stadium, enär ofta först efter övergångsårens kris de personliga anlagen och intressena kunna i större mån komma till utveckling och nå en viss bestämdhet. Den mer allmänna teoreti- ska, resp. praktiska anlagsriktningen anses dock av åtskilliga psykologer och skolmän i viss mån göra sig gällande även före övergångsåldem och därvid tydligare i 12—13-års åldern än tidigare.
Emellertid bör beaktas, att förefintligheten av allmän teoretisk eller prak— tisk anlagsriktning icke i förevarande fall har den avgörande betydelse. som stundOm ansetts, enär den högre skolans studieväg, framför allt realskolevägen, men även i viss mån den längre studentexamensvägen. öppnar tillträde till ett stort antal även praktiska banor. Vad det vid avgörande om inträde i den högre skolan framför allt är fråga om, är huruvida lärjungen besitter nödig studiebegåvning åtminstone i den utsträckning, som erfordras för genomgående av realskola. Beträffande den frågan, huruvida ett sådant avgörande med
avsevärt större säkerhet kan träffas vid 12—13-års åldern än vid något tidi- gare ålder, därom skifta meningarna. Att något företräde bör tillerkännas 12 —13—års åldern, därom synes man vara enig. Men om den mer eller mindre av- görande betydelsen av detta företräde råder oenighet. Somliga psykologer anse, att intelligensutvecklingen hos barn i perioden G—-12 år försiggår lineärt, d. V. 5, får under dessa år samma tillskott årligen. Andra psykologer åter anse det vara på grund av gjorda psykologiska rön sannolikt, att intelligensutveck- lingen under åren närmast före pubertetsålderns inträde i viss mån retar- deras samt att efter en period av starkare fortskridande utveckling denna retar— dering tager sin början i 10—11-års åldern. Under den första förutsättningen borde ett större, under den senare förutsättningen endast ett mindre företräde tillerkännas 12—13-års åldern särskilt vid jämförelse med 10—11-års åldern. Däremot synes man vara mera ense om att tillerkänna 10—11—års åldern ett visst företräde framför 9—10-års åldern.
Men frågan om den lämpliga tidpunkten för avskiljande av lärjungar till den högre skolan kan även tänkas i viss mån hava samband med de pröv- ningsförfaranden, som komma till användning. Vissa psykologer, som hava förtroende för intelligensmätningsmetoden, anse, att med nämnda metod lär- jungar med ungefär lika stor säkerhet kunna prövas på ett tidigare sta— dium som vid 12—13—års åldern. Då emellertid denna metod på grund av sitt ännu ganska omtvistade värde icke kan tänkas få allmännare användning, tor- de man i svenska skolor tillsvidare vara hänvisad till mer traditionella pröv- ningsmetoder. Att härvid en prövning av under sex folkskoleår inhämtade kun— skaper och färdigheter torde erbjuda större möjligheter att utröna studieanla- gen än en över kortare folkskolekurs verkställd sådan prövning förefaller ganska sannolikt. Men vilken större eller mindre betydelse som kan tillmätas denna faktor, därom är omöjligt att närmare uttala sig, bl. a. emedan mycket torde bero på själva prövningsförfarandets utformning och på samarbetet med lärjungarnas föregående lärare. Vissa forskare hänvisa till en genom under- sökningar i stor utsträckning ådagalagd konstans i folkskolebetygen som stöd för den uppfattningen, att säkerhetsgraden vid bedömandet av lärjungars studiebegåvning under de senaste folkskoleåren ej synnerligen växlar. Men andra, särskilt en del skolmän. hysa annan uppfattning.
Att i stort sett 12—13—års åldern bör i förevarande hänseende tillerkännas åtminstone något företräde framför något tidigare åldersstadier, synes alltså vara sannolikt. Detta betyder dock icke, att så är förhållandet i fråga om alla eller ens flertalet lärjungar. Det torde råda enighet om att i ett stort antal fall studiebegåvningen tidigt skönjes. Sålunda betonar skolkommissio- nen, som anser att i det hela ett avgörande om överförande till den högre skolan ställer sig avgjort gynnsammare vid 12—13-års åldern, att »hittills vun- nen erfarenhet giver vid handen, att det om ett ingalunda ringa antal gossar och flickor redan vid inträdet i det nuvarande läroverkets första klass kan sägas, att de hava förutsättningar för studiernas fortsättande fram till student— examen». Och generaldirektör Bergqvist förklarar likaledes, att erfarenheten ger vid handen, »att i åtskilliga fall en alldeles bestämd läggning åt det teo- retiska hållet, en utpräglad studiebegåvning kan ge sig till känna redan där, varest nu den treåriga grundskolan lägger vägskälet till den teoretiska sko- lan». Det sagda måste givetvis i än högre grad gälla den något senare normal- åldern för inträde i en på 4-årig grundskola byggd högre skola.
Betraktas frågan om anknytningen från synpunkten av folkskolans lärokur- De under, ser, torde, om man bortser från de svårigheter, som vållas för språkundervrs-uggande folk. ningen, anknytningen nu den avslutade folkskolan icke kunna betecknas annat skoleklasset— än som i och för sig fördelaktig. Under förutsättning av att vederbörliga in- ”ååå?"
Realskolomas lärokurser.
trädesfordringar upprätthållas, bör den 11.-åriga realskolan kunna bygga på folkskolans väl avvägda kurser och icke behöva förlora tid med repetition av sådant-, som i folkskolan inhämtats, ehuru givetvis för lärjungarnas samman- arbetande vissa kursmoment få upptagas till förnyat genomgående. Men även systemet 4+ 5 ger från samma synpunkt en ganska förmånlig anknytning, 1 v1ssa hänseenden förmånligare än systemet 3 + 6. De folkskoleformer, i vilka så kallad _kursväxling förekommer, bland dem de viktiga B 1- och B 2-for— merna, erbjuda ett enhetligare underlag för bestämda inträdesfordringar, om anknytningspunkten förlägges till fjärde, än om den förlägges till tredje klas— sen. Klasserna 3 och 4 i dessa skolor bilda med hänsyn till lärokurserna i viss mån ett helt. Skolöverstyrelsens läroverksavdelning har dessutom erinrat om att barnen, då de från småskoleklasserna kommit upp i tredje klassen, i regel få en ny lärare, som de icke borde behöva redan efter ett år lämna för att åter få en ny lärare och komma under en helt ny regim. I fråga om de båda huvudämnena modersmålet och matematiken bildar de fyra första folkskole- klassernas lärokurs en i vissa hänseenden' rätt naturlig grund för en högre skolas arbete. Den egentliga grammatikundervisningen kommer att börja i realskolan och har härvid det mycket värdefulla stödet av den samtidiga un- dervrsnlngen i ett främmande språk. Och i matematiken har realskolan att bygga på den i folkskolan avslutade heltalsläran och kan börja från början med bråkläran,
Går man så till frågan om de olika läroämnenas ställning i de båda kortare 'realskoleformerna med hänsyn till möjligheten att giva deras lärokurser en i
pedagogiskt avseende nöjaktig behandling, torde man kunna säga, att det en- dast är de främmande språken, som behöva förorsaka några allvarligare be- _ kymmer, och detta gäller såväl om den 5-åriga som om den 4-åriga realskolan.
Vad de främmande språken beträffar, är deras ställning i båda sämre än i den 6-åriga men tydligen i vissa avseenden gynnsammare i den Ö—åriga än i den (l:—åriga skolan. Veckotimsumman för det första främmande språket, som i den ö—åriga realskolan är 28, fördelad på sex år, är i den ö-åriga 23, fördelad på fem år och i den 4-åriga 21, fördelad på fyra år. Och under det att man i den G-åriga skolan kan låta tre år förflyta, innan det andra främmande språket upptages i undervisningen, och. i den 5-åriga kan börja det andra främmande språket efter två år, måste man i den 4-åriga låta det inträda redan året efter det första språket. De lärjungar i den 4-åriga skolan, vilka läsa alla tre de främmande språken, och de komma helt visst att utgöra flertalet (sid. 128), måste begynna studiet av ett nytt språk under vart och ett av de tre första åren. Emellertid må ånyo erinras om vad i det föregående sagts om åldersför- hållandena och deras betydelse.
Vad de övriga ämnena angår, synes det icke vara förenat med allt för stora svårigheter att bereda dem tillräcklig tid och lämplig kursfördelning vare sig i systemet 4 + 5 eller i systemet 6 + 4. I det senare systemet blir resultatet av skolstudierna mera än i det förra beroende av folkskolans arbete. Men då systemet 6 + 4 i förhållande till systemet 4 + 5 mot en förlust av ett real— skoleår medför en vinst av två folkskoleår, torde man utan att övervärdera folkskolans arbete kunna, i fråga om de ämnen som äro för folkskolan och real- skolan gemensamma, vänta snarare en vinst än en förlust i det slutliga resul- tatet. Särskilt torde detta gälla om modersmålet och matematiken. Om un— dervisningen i modersmålets grammatik varken kan eller bör bedrivas på sam- ma sätt i folkskolan som i realskolan, bör däremot den rikligt tillmätta tid, som i folkskolan kommer modersmålet till del, i andra och för modersmålsun- dervisningens huvudsakliga syften viktigare avseenden giva större behållning. Aven matematikundervisningen har i folkskolan jämförelsevis mycken tid till
sitt förfogande. Bråklärans behandling i femte och sjätte folkskoleklasserna blir visserligen icke så fullständig, att den skulle kunna anses tillräcklig för realskolans behov, och det metodiska förfarandet kan vara rätt olika i olika skolor; men det möter ingen svårighet att i första realskoleklassen finna. tid för en repetition och utvidgning av folkskolans kurs i bråkräkning. Den kon— centriska kursanordning, som i systemet 6 + 4 uppkommer i vissa ämnen, såsom historia och geografi, medför väl en i någon mån tidsödande omgång och en mindre fyllig behandling av en del kursmoment, men den har, såsom tidigare framhållits (sid. 128), också vissa fördelar från undervisningsresultatets syn- punkt.
Ytterligare en omständighet av en viss betydelse, då det gäller en jämförelse i pedagogiskt hänseende mellan de tre realskoleformerna, må komma i betrak- tande. Det har vid kritiken av den kommunala mellanskolan framhållits av bland andra skolöverstyrelsens läroverksavdelning, att mellanskolan på de or— ter, där den icke har några parallellklasser, får ett så ringa antal ämneslärare, att det blir svårt att förse de olika läroämnena med vederbörligen utbildade faeklärare. En sådan skola har för bestridande av undervisningen i 11 olika läroämnen endast rektor och tre ämneslärare till sitt förfogande och har icke alltid möjlighet att erhålla lämpliga timlärare. Den enkelklassiga Ö-åriga real- skolan bör få en ordinarie ämneslärare mera än den enkelklassiga 4-åriga och blir därigenom i nu nämnda hänseende bättre ställd än denna. Båda bliva tyd— ligen mindre förmånligt utrustade än den enkelklassiga 6-åriga realskolan, som för närvarande i regel har sex adjunkter jämte rektor. Det nu sagda har tillämpning endast på fristående realskolor och på sådana skolor utan parallell— klasser.
Med den reservation, som ligger i en erinran om att den ö—åriga realskolan ännu icke blivit praktiskt prövad inom vårt skolväsen, torde man över huvud ta— get kunna säga om både den ö—åriga och den 4—åriga skolan, att de, om de ock, särskilt med hänsyn till undervisningen i främmande språk, måste anses den G-åriga underlägsna, likväl äro i pedagogiskt avseende fullt användbara skol- former. I organisatoriskt avseende har systemet 6 + 4, såsom förut framhållits, sin motivering i de skäl, som motivera den sexåriga grundskolan, och sin olä- genhet i den förlängda studietiden. Den organisatoriska betydelsen av systemet 4.+ 5 kan sägas ligga däri, att det innebär en utsträckning av grundskolesta- dlet utÖVer det nuvarande treåriga utan att medföra förlängning av studievägen till realexamen, något som näppeligen synes möjligt, om grundskolestadiet ut- sträckes ytterligare. Dess värde i förhållande till systemet 3 + 6 blir till det huvudsakliga beroende av den betydelse, som tillmätes grundskolestadiets för- längning.
Skillnaden mellan de olika realskoleformer, som i det föregående behandlats, är i främsta rummet beroende av den olika utsträckningen av det grundskolesta- dium, varifrån de utgå, och grundskolestadiets längd blir också en avgörande princrp vid organisationen av skolväsendet i det hela.
I ett mycket stort antal yttranden av myndigheter och lärarkorporationer har den meningen hävdats, att vårt skolväsen icke för närvarande kunde eller borde uniformt uppbyggas efter en enda organisationsprincip. Den tankegång. som härvid i många fall förelegat, torde vara följande. Att göra den G-åriga folksko- lan i hela dess utsträckning till enda grundval för det högre skolväsendet vore med hänsyn till den sammanträngning av den högre skolan och den förlängning av studietiden, som visat sig följa med ett till sex år utsträckt grundskolesta-
Lärarefrågan.
Samman— fattning.
Blandade system.
Principiell motivering.
dium, icke rådligt. Att söka avskaffa den kommunala mellanskolans skolform och bygga den högre skolan genomgående på 3-årig eller 4-årig grundskola vore allt för mycket i strid mot de framför allt sociala önskemål, som bära upp bottenskolesträvandet, för att vara möjligt eller välbetänkt. Det åtminstone för närvarande riktiga vore därför att bygga det högre skolväsendet dels på G-årigt och dels på kortare grundskolestadium, att alltså samtidigt använda två organi- sationssystem. De båda systemen skulle sålunda bestå vid sidan av varandra, kompletterande varandra. Vart för sig hade sina förtjänster och sina brister, vart för sig tillgodosåge viktiga behov och intressen och lämnade andra lika viktiga för litet tillgodosedda, men tillsamman borde de kunna giva skolväsen— det den anpassning efter de skilda behoven och intressena, som över huvud vore möjlig att vinna.
För en dylik ordning har även givits en motivering. utgående från de psyko- logiska synpunkter, som diskuterats med hänsyn till frågan om den lämpli- gaste anknytningspunkten mellan folkskolan och den högre skolan och som de sakkunniga i det föregående (sid. 140 ff.) berört. En ung människas inre och yttre förutsättningar för olika levnadsbanor kunna i allmänhet icke med någon större grad av säkerhet bedömas förrän rätt långt fram i ungdomsåldern, när hon hunnit till en viss jämvikt efter övergångsårens brytningar. Men om det endast gäller att bedöma hennes lämplighet för skolans studiearbete, hen— nes »skolbegåvning», är i regel ett avgörande möjligt långt tidigare. Enligt mångas mening kan i ett stort antal fall ett omdöme i sådant avseende fällas, redan då ett barn befinner sig i 9—1l-års åldern. Det fysiska och psykiska utvecklingsförloppet gestaltar sig emellertid mycket olika hos olika barn, be- roende på olika naturell och olika miljö, och ofta är det önskligt, att det ifråga- varande omdömet kan uppskjutas till framemot början av pubertetstiden, där- vid i allmänhet också anlagens riktning åt övervägande praktiskt eller över— vägande teoretiskt håll brukar bliva mera skönjbar. Om sålunda bedömandet av ett barns studiebegåvning, vad de vanliga skolstudierna beträffar, kan ske i vissa fall vid en relativt tidig, i andra fall först vid en något senare ålder, så vore det, menar man, i sin ordning, att i överensstämmelse därmed tillfälle till övergång från folkskolan till den högre skolan funnes såväl på ett tidigare som på ett senare skolstadium, att alltså skolsystemet så ordnades, att realsko— lan komme att anknytas dels till ett kortare, dels till ett längre grundskolesta— dium. Detta vore åtminstone tillbörligt i det fall, att anknytningen till det kortare grundskolestadiet vore motiverad även ur andra synpunkter. Det borde ock uppmärksammas, att ett barns övergång till realskolan ingalunda behövde innebära ett val för framtiden mellan teoretisk och praktisk verksamhet, då realskolan öppnade väg icke blott till fortsatta teoretiska studier utan även till praktiska verksamhetsgrenar av olika slag.
Till denna tankegång knytes ofta en hänvisning till önskvärdheten av att övergången från folkskolan till den högre skolan icke göres beroende av utgån- gen av en inträdesprövning vid ett enda tillfälle. Resultatet av en inträdes— prövning bleve alltid till en viss grad avhängigt av tillfälligheter, vadan miss- tag lätt bleve begångna. Gåves två tillfällen, skulle barn, som vid det första tillfället icke lyckats vinna inträde, kunna fortsätta i folkskolan för att vid det senare ånyo söka sig in i realskolan.
En organisation av skolväsendet, som bygger den högre skolan dels på av- slutad folkskola. dels på ett kortare grundskolestadium och alltså låter två olika system bestå vid sidan av varandra, kan sedan tänkas på olika sätt till— lämpad med avseende på de båda systemens ställning i förhållande till var- andra. De kunna tänkas jämbördiga och lika betydande, eller det ena syste- met kan uppfattas såsom det huvudsakliga eller normala och det andra såsom en i större eller mindre utsträckning därtill fogad supplementär anordning.
En dylik organisation med vad man skulle kunna kalla blandade eller sam- Skolkonegjer verkande system kan i själva verket anses representerad i vårt nuvarande skol- OChhthndlg' väsen. Den förordas i ett 40-tal yttranden från skolkollegier, myndigheter och e r' korporationer, bland vilka högre och lägre allmänna läroverk, kommunala mel- lanskolor, högre lärarinneseminarier, folkskoleseminarier, statliga och kommu— nala folkskolinspektörer samt folkskolestyrelser äro företrädda. Jämväl Flick- och samskoleföreningens centralstyrelse, Göteborgs högskolas lärarråd och Stockholms länsstyrelse utala sig i samma riktning. De system, som förordas, äro i regel systemen 4 + 5 och 6 + 4. Några närmare utförda förslag angå- ende (le omständigheter, under vilka det ena eller andra systemet skulle före- komma, eller angående proportionen dem emellan äro knappast att finna i de ifrågavarande yttrandena. I flertalet fall synes organisationen med kortare grundskolestadium tänkt som den normala. Ofta antydes, att denna organi- sation borde komma till användning företrädesvis i städerna, under det att orga- nisationen med sex-årigt grundskolestadium vore den för de mindre orterna lämpligaste. Stundom framhålles, att de nu befintliga kommunala mellansko- lorna borde bibehållas som fyraåriga realskolor, i större eller mindre omfatt— ning förstatligade.
Skolöverstyrelsens chef företräder ståndpunkten dels 6-årig, dels 3-årig grundskola. Han tar sikte på de orter, där för närvarande allmänna läroverk finnas, och utvecklar, huru principen om de olika gundskolestadierna skulle kunna tänkas på dessa orter i olika fall tillämpad: där på en ort flera real- skolor eller realskolelinjer funnes, borde allt efter förevarande behov flera eller färre av skolorna eller linjerna lämpas efter det ena eller andra systemet, och funnes på orten blott en enda realskola med en enda linje, borde det bero på prövning i varje särskilt fall, efter vilken norm den skulle ordnas.
Överstyrelsens minoritet, som håller före, att en organisation med kortare grundskolestadium än 6-årigt bör bibehållas såsom den normala organisationen, uttalar angående organisationen med 6—årig grundskola, att de kommunala mel- lanskolorna, i viss utsträckning förstatligade, fortfarande borde hava en plats i skolsystemet.
Överstyrelsens majoritet, som framhåller organisationen med G-årig grund- skola såsom den principiellt riktiga, anser dock en till 3-årig grundskola an— knuten realskolorganisation böra i Viss omfattning tills vidare bibehållas, näm- ligen i de fall att vid ett nuvarande allmänt läroverk antalet lärjungar på realskolestadiet vore så stort, att realskolan där måste genomgående uppdelas i parallellavdelningar, då en eller flera av de sålunda befintliga realskole- linjerna skulle kunna tills vidare förbli anknutna. till 3—årigt grundskolestadium. Där på en ort endast en realskola funnes och denna hade så ringa barnantal, att parallellavdelningar icke vore upprättade eller funnes blott i de lägre klas- serna, borde den förvandlas till en överbyggnad på folkskolans 6:e klass. An- talet realskolelinjer på G—årigt grundskolestadium syntes icke på någon ort böra understiga antalet linjer av annan typ.
Såsom komplement till systemet med 3- eller 4-årig grundskola föreslås ofta supplementära anordningar i form av övergångsklasser eller övergångskurser, avsedda att underlätta övergång från folkskolans sjätte klass till lämplig klass i realskolan. '
Vid tillämpning av en organisation med grundskolestadier av olika längd principer för blir det viktigaste problemet att avgöra, vilka omständigheter som i varje sär— tillämpningen skilt fall böra bestämma användningen av det ena eller andra systemet, eller av 631 organi- huru proportionen mellan skolor eller linjer med sexårig grundskola och sådana Säfsdåzd med kortare grundskola bör regleras. , system.
Den tankegång, som lett till förslag om organisation med blandade system,
synes innebära, att de båda system,, som skulle komma till användning, helst böra, oberoende av sin relativa förekomst, betraktas såsom jämbördiga och att alltså det ena icke uppfattas såsom blott en supplementär anordning vid sidan av det andra. En konsekvens av samma tankegång synes ock vara, att man icke böra söka att genom någon generell regel en gång för alla fastställa den pro— portion, i vilken de skulle förekomma, eller de grunder, efter vilka det ena eller andra systemets användning skulle på varje särskild ort bestämmas.
Utgår man från nu angivna synpunkter, synas goda skäl tala för general- direktör Bergqvists i det föregående anförda åsikt, att användningen av det ena eller andra systemet bör regleras av behovet. En reglering efter behovet kräver tydligen en viss rörlighet hos organisationen, så att ändring i ena eller andra riktningen kan vidtagas, när erfarenheten ådagalagt, att sådan bör ske. Och behovet måste, på sätt lämpligen ske kan, prövas i varje särskilt fall. Där- vid synas de lokala myndigheterna böra få göra sina meningar och önskningar gällande. Men tydligt är, att själva avgörandet av organisationsfrågorna måste tillkomma central myndighet. Detta är nödvändigt redan med hänsyn till dessa frågors ekonomiska faktorer och även med hänsyn till önsklig sta— bilitet i skolförhållandena. Och det göres nödvändigt även av det skäl, att skol— väsendets ordnande på en ort icke kan göras beroende allenast av förhållandena på platsen utan måste bestämmas under hänsynstagande även till allmännare intressen.
De sakkunniga vilja söka närmare belysa, hur förhållandena vid en sådan reglering efter behovet kunde tänkas komma att te sig på orter av den storlek, att båda systemen där kunde komma till användning. Man skulle på sådana orter ha att räkna med två grupper av inträdessökande, dels inträdessökande till realskolor eller realskolelinjer, anknutna till sexårig grundskola, dels in- trädessökande till realskolor eller realskolelinjer, anknutna till det kortare grundskolestadiet, och man hade att på erfarenhetens väg söka finna det normala förhållandet mellan antalet godkännbara sökande av den ena och antalet sådana sökande av den andra gruppen och därefter rätta organisationen. En förhands- reglering. genom vilken proportionen mellan antalet sökande å ena sidan och an- talet tillgängliga platser å den andra i fråga om den ena eller andra gruppen icke bleve den riktiga, kunde lätteligen komma att ogynnsamt återverka på skolorganisationens funktionering i det hela.
Å ena sidan skulle vissa olägenheter kunna uppkomma genom en starkare av- knappning av antalet avdelningar, vilka anknyta till tre- eller fyraårig grund- skola, i förhållande till de godkännbara inträdessökandenas beräknade antal. Därav kunde bliva följden, att de faktiska inträdesfordringarna bleve skärpta, att ett allt mer stegrat antal föräldrar därav förmåddes att anförtro sina barn åt privata förberedelseskolor, vilka mer uteslutande, än vad folkskolan kan och bör, kunde inrikta sitt arbete på förberedelse för inträdesprövningarna, samt slutligen att. därest barn av ekonomiska skäl icke kunde anlita privatskola utan kvarbleve i folkskola, de i stort antal före inträde i läroverk nödgades genomgå en årsklass mer i folkskolan än normalt avsetts, varigenom för en del fattigare barn utsikterna att på den kortare tid, som organisationen erbjuder, nå den högre skolans studiemål bleve starkt förminskade. Det sålunda konsoliderade systemet av privata förberedelseskolor bleve måhända vidare utbyggt uppåt i samband därmed, att barn, som misslyckats vid inprövning i sex- eller femårig realskola, lockades att kvarstanna i privatskola för att på den vägen utan tids— förlust kunna förberedas till inträde i den på sexårig grundskola byggda real- skolan. Och slutligen skulle en starkare ransonering av avdelningar, byggda på tre- eller fyraårig grundskola, kunna medföra. att elevmaterialet bleve på de båda linjetyperna så uppsorterat. att de bättre begåvade eleverna i stor ut— sträckning komme att tillhöra den linje, som byggde på kortare grundskola,
och de sämre begåvade den linje, som byggde på sexårig grundskola, en ut- veckling, som i längden kunde komma att verka ogynnsamt för denna senare skolform. De nu angivna befarade olägenheterna kunna sammanfattas sålun- da: folkskolans betydelse som bottenskola bleve i realiteten reducerad, de fat- tigare lärjungarna finge icke i önskvärd utsträckning möjlighet att draga nytta av den genom skolorganisationen möjliggjorda kortare studievägen, och den kortare realskolelinjen finge till förfång för sitt arbetsresultat det sämre elev— materialet.
Å andra sidan kunde olägenheter bliva förbundna även med en starkare av- knappning av antalet avdelningar å den kortare realskolelinjen i förhållande till antalet godkännbara sökande. Ur rättfärdighetssynpunkt vore det icke riktigt, att sådana elever, som genomgå sexårig folkskola, löpte större risk att icke få plats i realskolan än sådana, som söka inträde i den tidigare avgrenade real— skolelinjen. Det synes ock önskligt, att det i förevarande hänseende sörjdes för att föräldrar, vilka helst önskade kvarhålla sina barn så länge som möjligt i folkskola, icke avskräcktes därifrån av större risk att sedan icke få dem placerade i högre skola. Ytterligare en omständighet synes tala i samma riktning. Det har stundom framhållits såsom ett mindre önskligt förhål- lande, att föräldrar, vilka på ett barnens tidigare åldersstadium kunna vara ovissa om deras lämplighet för den ena eller andra studievägen, ändock ej säl— lan överföra dem till läroverket för att senare icke få en sådan övergång avse- värt försvårad. Denna anledning till övergång från folkskola till realskola, varigenom realskolan lätteligen erhåller en del för teoretiska studier icke läm— pade lärjungar, skulle tydligen förfalla, därest full möjlighet funnes till fritt val av studielinje efter avslutad folkskola. Särskilt vid system, där den kor— tare grundskolan vore fyraårig, synes en sådan möjlighet böra hållas öppen, då det ansetts sannolikt, att vid tillämpning av sådant system tillströmningen till den högre skolan komme att i någon mån ökas till skada för folkskolans högsta klasser och till förfång för de praktiska ungdomsskolorna.
På orter, där en organisation med blandade system befunnes böra tillämpas, skulle alltså, om här skisserade ordning tillämpades, antalet parallellavdelnin— gar, tillhörande den längre och den kortare realskolelinjen, i stort sett komma att avvägas i ungefärlig proportion till det normala antalet godkända inträdes- sökande till vardera linjen. Denna proportion komme antagligen att ställa sig något olika på olika orter. bland annat beroende på den olikartade sociala sam- mansättningen av ortens befolkning.
Tanken att bygga realskolan på en linjedelad folkskola har, såsom förut nämnts, även varit uppe i diskussionen. Då denna tanke närmast framgått ur försöken att finna en organisation, som med användande av den sexåriga folk— skolan som bottenskola undveke en förlängning av studietiden, skola de sak- kunniga upptaga densamma till undersökning i kap. XIV »Den sexåriga grund- skolan och skoltidens längd».
4. Realskolan och gymnasiet.
Frågan om sättet för anknytningen mellan realskolan och gymnasiet är av största betydelse för båda läroanstalterna. I sin aktuella utformning och un- der förutsättning av att realskolan bibehålles vid sitt nuvarande bildningsmål är frågan följande: bör gymnasiet anknytas till realskolans näst högsta klass, eller bör det byggas på den avslutade realskolan? För realskolan blir dess
Diferenti- emd oll:- ako a.
Anknyt— ningen mel- lan real— skolan och gymnasiet.
högsta klass i förra fallet en särskild avslutningsklass. avsedd endast för de lärjungar, som icke skola fortsätta sina studier på gymnasiet, i senare fallet en för realskolans alla lärjungar gemensam avdelning. Och för gymnasiet blir lärokursen i förra fallet 4-årig, i senare 3-årig.
Hi-S'fm'ik- Fyraårigt gymnasium och särskild avslutningsklass eller treårigt gymna- sium och gemensam sjätte klass? detta var också den mest debatterade frågan redan vid tiden för den nuvarande läroverksorganisationens tillkomst.
Den förra organisationen hade från 1896 haft sympatier inom riksdagens Andra kammare och hade förordats av det tillfälliga utskott, som nämnda år i kammaren behandlade skolfrågan. Ett motsvarande utskott i Första kamma.- ren vid samma riksdag hade, utan att vilja avgöra, var gränsen mellan en all- mänbildande och en mera vetenskaplig bildningslinje borde dragas, uttalat, att det vid en eventuell uppdelning av läroverket i en högre och en lägre avdelning borde omsorgsfullt undvikas, att den förra sattes i direkt samband med den se- nares högsta årsklass. Och 1899 hade samma organisation angivits i den riks- dagsskrivelse, vilken sedan utgjorde grunden för det uppdrag, som lämnades åt 1899—1902 års läroverkskommitté.
En inom ecklesiastikdepartementet tidigare tillsatt kommitté av tre läro- verksmän hade emellertid år 1899 avgivit ett bemärkt »Yttrande i läroverks- frågan», däri anordningen med särskild avslutningsklass skarpt kritiserades och en organisation med allmän kursavslutning i 6:e klassen och 3-årigt gym- nasium föreslogs.
Inom läroverkskommittén var frågan om sättet för realskolans och gymna— siets sammanbindande den fråga, som i all synnerhet blev föremål för menings— utbyte. Kommitténs övervägande flertal samlade sig om den i riksdagsskrivel- sen angivna organisationstanken, under det att en minoritet anslöt sig till de av den nyssnämnda tremannakommittén företrädda synpunkterna och i skilda yttranden framlade förslag, som, i enskildheter olika, alla avsågo en organisa- tion med gemensam 6:e klass och 3—årigt gymnasium.
I den diskussion, som följde, då kommittén avgivit sitt betänkande och läro- verkskollegierna samt vederbörande myndigheter hade att avgiva sina utlåtan— den, voro meningarna i organisationsfrågan delade. De sammanlagda rösterna för en organisation med 3—årigt gymnasium voro flera än rösterna för kommitté— majoritetens förslag. Men bland dem, som uttalade sig för 3-årigt gymnasium, yrkade flertalet — i överensstämmelse med ett av reservationsförslagen, senare modifierat av ett par läroverksmän —— att latinets kurs dock skulle vara fyra- årig, alltså en organisation, som i denna punkt liknade den nu av skolkommis- sionen föreslagna.
Den kungl. propositionen till 190-1 års riksdag upptog endast organisationen med 4-årigt gymnasium och särskild avslutningsklass, och denna organisation blev genom riksdagens beslut och 1905 års läroverksstadga förverkligad.
Den tidigare Då frågan om anknytningen mellan realskolan och gymnasiet nu ånyo före- åszuååtlgfez ligger, torde en sammanfattande översikt över de skäl, som under frågans ti- nålqm må digare skede anfördes för och emot de olika ståndpunkterna, här vara på sin lan real- plats.
SkOZa" QCh Organisationen med särskild avslutningsklass och 4-årigt gymnasium ansågs yymmmt' vara att föredraga framför allt från gymnasiets synpunkt. Ett 3-årigt gym- 1- Särskild nasium medförde ogynnsam kursfördelnng i åtskilliga läroämnen och måste ”Slatina?" leda antingen till gymnasiebildningens försvagande eller till lärjungarnas över-
4_å,igt ansträngande. Särskilt för latinet erbjöde det 4-åriga gymnasiet bättre vill- gymnasium. kor, och det lämnade utrymme för grekiskan, som näppeligen finge plats på ett 3—årigt.
Men även för realskolan vore ifrågavarande organisation lyckligare. För- lades gymnasiet ovanpå den avslutade realskolan, skulle det komma att utöva ett ohälsosamt tryck på dess arbete, och detta skulle förryckas från sitt hu— vudsakliga syfte, som vore att giva en allmän medborgerlig bildning. Särskilt skulle gymnasiets tryck komma att göra sig gällande i fråga om realskolans 6:e klass, som finge en dubbel uppgift, dels att avsluta den medborgerliga bild- ningskursen, dels att i vissa avseenden meddela bcgynnelsekurser för gymnasiet. Tydligast komme detta att framträda i fråga om språken. Så finge man för att minska den språkträngsel, som uppkomme i ett 3—årigt gymnasium, redan i sista realskoleklassen börja läsningen av antingen franskan eller latinet. Gym- nasiet skulle också bliva starkt intresserat i realskolans avgångsexamen, som finge karaktär av en gymnasistexamen och därigenom en mindre riktig syft- ning och en onödig skärpning. Det vore ock olämpligt att göra realskolexamen obligatorisk även för de lärjungar. som ämnade fortsätta på gymnasiet; den spänning och det arbetsjäkt, som en examen medförde, kunde man finna sig i, om examen vore nödvändig, men icke om den vore obehövlig. Organisationen med särskild avslutningsklass läte realskolan »slutai sin egen spets», befriade den från gymnasiets tryck och medgåve, att man lämpade avslutningsklassens lärokurs efter de avgående lärjungarnas behov. Kursen i denna klass bleve tillräckligt avvikande från kursen i den parallella första gymnasieringen, för att man vid realskolexamen skulle kunna binda en kompetens, som icke tiller— kändes dem, som avginge från nämnda ring. Farhågan för att den särskilda aVSlutningsklassen skulle komma att få dåligt anseende och lida brist på lär- jungar vore ogrundad; särskilt den vid examen fästa kompetensen skulle draga lärjungar till klassen.
Organisationen med gemensam avslutningsklass och 3-årigt gymnasium hade b- Gemensam sin huvudsakliga motivering i intresset för realskolan. En med gymnasiets aälutnmås' första ring sidoställd särskild avslutningsklass skulle få en ogynnsam ställning. 335522 Den skulle nämligen nödgas tävla med gymnasiet och skulle behöva utrustas gymnasium. med en icke ringa dragningskraft för att i denna tävlan hålla sig uppe. Den tilltänkta examenskompetensen vore för sådant ändamål icke tillräcklig, detta även av det skälet, att åt avslutningsklassens lärokurs icke kunde givas någon så säregen karaktär, att det vore rimligt att vid dess genomgående binda en kompetens, som icke med lika rätt borde tillkomma den som genomgått en eller annan ring av gymnasiet. Ty huvudsynpunktcn för kompetensen kunde icke
liva några jämförelsevis obetydliga olikheter i lärokurser utan graden av den allmänna mognad och skolbildning, som lärjungen hunnit förvärva. Vid valet mellan avslutningsklassen och gymnasiet skulle det senare med sitt förnämliga- re och värdefullare studiemål få ett allt för starkt övertag. Den förra komme att väljas endast av de lärjungar, som med avseende på begåvning eller med av- seende på ekonomiska möjligheter hörde till de mindre lyckligt lottade. Den särskilda. avslutningsklassen finge under sådana förhållanden icke det anseende inom och utom läroverket, som den behövde; den komme att te sig som en sorts pariasklass och bleve därigenom ännu mindre i stånd att draga till sig lär- jungar. Dess syfte att samla det flertal av lärjungarna, som borde avledas. från gymnasiet och föras fram till realskolans bildningsmål, bleve, åtminstone i väsentlig mån, förfelat och därmed också själva huvudsyftet med hela den re— form, som skulle företagas.
Med en för alla gemensam sista realskoleklass åter skulle man få alla skolans lärjungar fram till en avslutad lärokurs och ett klart markerat examensmål, till säker nytta för det flertal, som i varje fall icke nådde studentexamen.1
1 Enligt det förslag om 3-ärigt gymnasium och fyraårig latinkurs, vilket, såsom förut nämnts, sär- skilt samlade röster bland läroverkskollegierna, skulle realskolexamens avläggande göra: till en fri- villig sak :ör de lärjungar, som i sista realskoleklassen läst latin.
Skolkam- missionen.
Man undveke att införa en förhatlig åtskillnad mellan lärjungarna. Man vore oförhindrad att vid examen fästa den ifrågasatta kompetensen utan att begå orättvisa mot någon av parterna. Man uppsköte för lärjungen ytterligare ett för hans levnadsbana avgörande val och ställde honom inför detta val, först då han vunnit ett för det praktiska livet användbart resultat av sitt arbete. Och man hävdade realskolans ställning som självständig skola och gemensamt underlag för all följande fackbildning, praktisk eller teoretisk. Om något ogynnsamt tryck av gymnasiet vore att befara, skulle realskolan icke befrias därifrån genom att gymnasiet anknötes icke till dess högsta utan till dess näst högsta klass; det bleve då närmast denna sistnämnda klass, som finge uppbära trycket, och realskolans kurser i en del ämnen finge i förtid där bringas till en viss avslutning.
Vad gymnasiet beträffar påpekade man, att då den högsta realskoleklassen icke skulle komma att upptaga något för studentbildningen främmande element. kursen för studentexamen bleve i stort sett densamma och finge samma längd av nio år i båda fallen, vadan farhågorna för en försvagning av studentbild- ningen vore överdrivna. Man menade ock, att gränsen mellan skola och gym- nasium icke skulle bestämmas av kursfördelningen utan av lärjungarnas psykiska och fysiska utveckling; realskolan vore en skola för barnaåldern och övergångsåldern, gymnasiet borde vara en ungdomsskola, karakteristiskt skild från realskolan genom den inträdande specialiseringen och undervisningens hela läggning. Men skulle gymnasiet vinna en dylik egenart, borde dess gräns hellre dragas ovanför än nedanför den 6:e klassen.
Skolkommissionen har ansett, att erfarenheten under den tid, som förflutit efter läroverksreformens genomförande, till fullo ådagalagt, att de tidi- gare uttalade farhågorna för den särskilda avslutningsklassens organisatoriska svaghet varit befogade. Den sjätte realskoleklassens lärjungeantal har blivit allt för obetydligt, för att den skulle kunna anses fylla sin uppgift. Särskilt har, såsom man ock väntat, detta blivit fallet vid de högre läroverken. Där har klassens lärjungeantal till och med minskats, från 722 år 1906 till 558 år 1921, under det att dessa läroverks hela lärjungeantal under samma tidsperiod stigit från 15.848 till 19,134. Och kommissionen finner orsaken >>i det urval till det sämre och det därav följande mindre anseende såväl inom som utom skolan, som på grund av klassens ställning vid sidan av första gymnasieringen kom- mit att prägla densamma». -
Tar man samtliga statsläroverken i betraktande, har, såsom kommissionen framhåller, sjätte klassens lärjungeantal förblivit i det hela konstant, vilket, relativt sett, dock innebär en tillbakagång, enär det totala lärjungeantalet på realskolestadiet icke obetydligt vuxit. Kommissionen anför följande siffror, angivande klassens lärjungeantal i förhållande till hela realskolans:
År 1906 År 19:21 Högre allmänna läroverk . . . . . . . . . 7.1 % 4.3 % Realskolor för gossar . . . . . . . . . . . 8.0 % 6.7 % År 1910 Statens samskolor . gossar . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 % 7.8 % Hickor . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.8 % 10.3 ”&
Endast de kommunala mellanskolorna hade visat en motsatt tendens, vilket kommissmnen anser till dels bero på de olika omständigheter, som försvåra över- gången från dessa skolor till gymnasiet.
Av skäl, som nu anförts, föreslår kommissionen, att gymnasiet skall vara 3- årigt och byggas på den avslutade 4—klassiga realskolan. Latinets läsning skall dock börjas redan i realskolans sista klass. För inträde i gymnasiet skall av— lagd realexamen icke krävas men icke heller utgöra tillräckligt villkor.
Fyra ledamöter av kommissionen framhålla emellertid i särskilt yttrande, att ett 4-årigt gymnasium, byggt på de tre första realskoleklasserna, vore en från gymnasiets synpunkt i alla avseenden lämpligare organisation. Kurserna i realskolans högsta klass måste, säga de, i många ämnen avrundas och kunde ej läggas på samma sätt som i en första gymnasiering, och lärjungematerialet i realskoleklassen vore allt för osovrat, under det att vid övergången till gym— nasiet en gallring ägde rum. Dessutom måste tagas i betraktande, att den första gymnasieringen i många fall komme att inom sig samla lärjungar från olika realskolor, för vilkas samarbetande till behövlig homogenitet en ganska rundlig tid åtginge. De fyra ledamöterna ha emellertid funnit de sociala och pedagogiska fördelar, som talade för kommissionens organisationsförslag, vara så tungt vägande, att de icke velat reservera sig mot detsamma.
I de från läroverkskollegierna m. fl. inkomna yttrandena över kommissions- betänkandet finner man, att de uttalanden, som gjorts mot den särskilda av- slutningsklassen, äro flera än de, som gjorts för en sådan (resp. 40 och 25 en- ligt den officiellasammanställningen), men att uttalandena för det 4—åriga gym- nasiet äro flera än uttalandena för det 3-åriga. I betraktande av att det före- trädesvis är vid de högre läroverken, som den särskilda avslutningsklassen haft en ogynnsam ställning och ett svagt anseende, är det märkligt nog, att åtminstone ett 10-tal av dessa läroverk uttala sig bestämt för en organisation med särskild avslutningsklass och i några fall angiva denna organisation så- som lämplig icke blott från gymnasiets utan också från realskolans synpunkt.
I en del yttranden upptages icke frågan om förhållandet mellan realskolan och gymnasiet. Man nöjer sig med en kritik av kommissionens förslag eller be- gränsar sig till det summariska yrkandet: 8—årig högre skola på 4-årig grund— skola. Uppenbart är emellertid, att i fråga om 3— och 4-årigt gymnasium åsik- terna ligga annorlunda nu än för tjugu år sedan. Det råder en rätt stark opinion mot det 3-åriga gymnasiet. För det 4-åriga gymnasiet uttala sig de akademiska myndigheterna och högskolornas lärarråd, flertalet domkapitel och flertalet kollegier vid de högre allmänna läroverken. Särskilt betonas nödvän— digheten av att latingymnasiet förblir 4—årigt.
Läroverkslärarnas riksförbund ifrågasätter, om icke olika linjer av gym- nasiet _kunde anknytas till olika klasser i realskolan. Denna tanke åter- finnes 1 en del utlåtanden. Så t. ex. anser kollegiet vid högre latinläroverket på Norrmalm i Stockholm, att utredning borde företagas för att utröna möj- ligheterna av att anlägga realskolans kurser så, att de fyra lägsta klasserna (av den på 4-årig grundskola byggda realskolan) finge utgöra underlag för latingymnasiet, medan den femte klassen, samtidigt med att den utgjorde realskolans avslutningsklass, även finge förbereda för inträde i realgymnasiet.
Från ett par håll föreslås realskolans avkortning uppifrån med en årsklass (systemet 4 + 4 + 4), en fråga till vilken de sakkunniga längre fram skola återkomma.
Skolöverstyrelsens majoritet föreslår, av grunder för vilka i det följande * skall redogöras, att realskolan avkortas uppifrån med en årsklass. Frågan om 3- eller 4-årigt gymnasium skulle därmed avföras ur diskussionen och det 4-åriga gymnasiets framtid vara säkerställd, i det att på den avkortade real- skolans högsta klass skulle byggas ett 4_årigt gymnasium. Man finge alltså
Läroverke- kollegicr m. .
Skolöver- styrelsen.
Majoriteten.
Hinoriteten.
General- direktör Bergqvist.
Ouersz'lct av frågan 'i dess mr,— farande
läge.
enligt överstyrelsemajoritetens förslag systemet 6+3+4 och, i de fall då ett 3-årigt grundskolestadium skulle tillsvidare fortbestå, systemet 3 + 5 +4.
Skolöverstyrelsens minoritet finner icke skäl att göra ändring i den nuva- rande anknytningen mellan realskola och gymnasium. Den särskilda avslut- ningsklassens, 6:e realskoleklassens, ställning vore icke så ogynnsam, som man i allmänhet föreställde sig. Lärjungeantalet i denna klass vid statsläro— verken, som under de första åren av realskolans tillvaro, då den nyinrättade examen hade nyhetens lockelse, visade stegring, hade visserligen sedermera under några år gått nedåt. Men från och med år 1916 hade åter en stegring inträtt. Ar 1912 var klassens lärjungeantal 989, år 1923 var det 1,412. vilket utgjorde en ökning med 43 %, under det att det totala lärjungeantalet vid de allmänna läroverken samtidigt växt med allenast 25 %, vadan lärjunge- frekvensen för 6:e klasse-n under nämnda tid ökats i snabbare takt än lärjunge- frekvensen i det hela. Okningen hade varit störst i de fristående realskolorna för gossar (46 %), men även vid de högre läroverken hade klassen i fråga un- der den nämnda tiden visat en avsevärd tillväxt (37 %), och vid flertalet av dessa läroverk vore den väl besatt.1 Skulle lärjungeantalet i klassen vid något högre läroverk vara oskäligt lågt, borde av ekonomiska hänsyn samläsning anordnas med realgymnasiets första ring, men en indragning av klassen vore icke tillrådlig, enär de lärjungar, som eljest lämpligen skolat från 6:e klassen avgå från läroverket, då komme att sugas in i gymnasiet.
Med stor bestämdhet yrkar överstyrelseminoriteten, att gymnasiet måtte för- bli 4-årigt, såväl på latin- som på reallinjen, men vill dock ifrågasätta, huru- vida icke jämväl en 3-årig gymnasieform kunde försöksvis bliva prövad vid de allmänna läroverken.
Generaldirektör Bergqvist anser det vara från gymnasiets synpunkt lyck— ligast, att gymnasiet, i varje fall det klassiska gymnasiet. bibehålles som 4-årigt. Men även ett 3-årigt gymnasium, åtminstone ett 3-år1gt real- eller nyspråkligt gymnasium, bör, säger generaldirektören, under vissa förbehåll kunna ge ett gott arbetsresultat. Då nu det 4-åriga gymnasiet medförde en för realskolans utveckling i önskvärd riktning och därmed ock för lärjunge- tillströmningen till gymnasiet mindre fördelaktig anknytning mellan real- skola och gymnasium, syntes det rätta vara, att latingymnasiet gjordes 4-år1gt, anknutet till realskolans näst högsta klass, och att 3-åriga gymnasier med reallinje och nyspråklig linje, byggande på realskolans högsta klass, på lämp— liga ställen och i lämpligt antal upprättades.
Att det fyraåriga gymnasiet från pedagogisk synpunkt eller, närmare be- stämt, från de gymnasiala lärokursernas synpunkt är överlägset det treåriga, torde icke kunna förnekas. De sakkunniga skola i kap. IX utveckla hit- hörande förhållanden. Det är från synpunkten av realskolans intresse och vissa praktiska intressen, som det treåriga gymnasiet erhållit sin motivering. Det torde ock kunna sägas, att, om de erfarenheter, som blivit gjorda, sedan frågan om tre— och fyraårigt gymnasium senast förelåg till allmänt övervä- gande, allt bestämdare givit företräde åt det fyraåriga gymnasiet med hän- syn till studentbildningen, samma erfarenheter också ådagalagt, att den nu- varande anknytningen mellan realskola och gymnasium icke varit för real- skolan i alla avseenden lyckosam. Det är i detta hänseende särskilt den sjätte realskoleklassens organisatoriska. ställning som man funnit utgöra en svag punkt i den nuvarande realskolans byggnad.
1 Sjätte realskoleklassen vid de högre allmänna läroverken hade år 1923 i medeltal ett lärjunge— antal av 16.2; i 7 av dessa läroverk var antalet lärjungar endast 5—9.
Frågan om realskolans och gymnasiets inbördes ställning är därför fort- farande ett viktigt och svårt problem. På olika vägar har man, såsom de i det föregående lämnade redogörelserna visa, försökt finna en lösning. Skolkom- missionen har ansett den särskilda avslutningsklassens misslyckande vara ett så avgjort faktum, att den, trots de betänkligheter som inom kommisionen yppats mot det treåriga gymnasiet, föreslagit en organisation med gemen- sam avslutningsklass och treårigt gymnasium. Skolöverstyrelsens majo- ritet har i samma förhållande funnit ett skäl bland andra för sitt förslag om den nuvarande högsta realskoleklassens slopande och gymnasiets byggande med fyraårig kurs på den avkortade realskolan. Skolöverstyrelsens chef har sökt en i sakförhållandena grundad kompromiss mellan realskolans och gym- nasiets intressen och upptagit tanken att anknyta olika gymnasielinjer till olika klasser i realskolan: det klassiska gymnasiet liksom nu till den näst högsta klassen, det reala och nyspråkliga —— åtminstone i viss utsträckning — till den avslutade realskolan. I de av skolkollegiema och myndigheterna avgivna yttrandena finner man uttalanden för samtliga dessa lösningar av problemet i fråga och därjämte på några håll en hänvisning till lyceet såsom medlet att undgå de svårigheter, vilka vållas av realskolans och gymnasiets beroende av varandra. De vanskligheter. som synts förenade med en för— ändring i ena eller andra riktningen av den nuvarande anknytningen mellan realskolan och gymnasiet, giva slutligen enligt mångas mening denna anord- ning, trots dess brister, företräde, en ståndpunkt, hävdad av bland andra skol— överstyrelsens läroverksavdelning, som finner den nuvarande sjätte realskole- klassens ställning vara bättre, än den i det allmänna föreställningssättet kom- mit att framstå.
Att, i den mån grundskolestadiet utsträckes, lyceet, d. v. s. det omedelbart på grundskolan byggda gymnasiet, får ökad motivering, är icke att förneka. I Norge med dess 7-åriga grundskola synes den skolorganisatoriska utvecklin- gen tendera mot lyceitypen såsom de gymnasiala bildningsanstalternas gene— rella form. Att vi i vårt land skulle bestämma oss för ett ombyggande av vårt skolsystern enligt denna princip, torde dock icke vara påkallat av det nuvarande läget. Lyceet såsom generell form för gymnasiet undanröjer för övrigt, såsom de sakkunniga tidigare (sid. 113) påpekat, endast delvis det föreliggande problemet om realskolans och gymnasiets inbördes förhållande: realskolan synes icke kunna umbäras, den skulle fortfarande komma att finnas som en fristående skolform, och den skulle sannolikt i mer eller.mindre utpräg- lad form tvinga sig fram inom lyceets egen ram. _ Realskolans reduktion i enlighet med skolöverstyrelsemajoritetens förslag innebär däremot en klarare lösning av ifrågavarande problem. Den har gym- nasiets fyraårighet till konsekvens, och då reduktionen av realskolan är en åtgärd, som, om den vidtages, måste vidtagas generellt, blir det fyraåriga gymnasiet den generella gymnasieformen, vilket icke hindrar, att även lyceet i viss utsträckning kan få användning inom systemet. Visserligen skulle gym- nasiet också i detta fall kunna tänkas 3-årigt. Men ett 3-årigt gymnasium, byggt på en avkortad realskola, skulle betyda en sänkning icke blott av real- examens utan också av studentexamens nivå, och en reduktion av student— bildningen innebär ett vittutseende program, som åtminstone för det närvarande knappast torde kunna anses aktuellt.
Förslaget om realskolans avkortning, som grundar sig även på andra skäl Synpunkter än det nu angivna, skall i det följande upptagas till närmare undersökning. för de_ sak- De sakkunniga ha vid sitt utredningsarbete även berört frågan om gymnasiets %"?mgaå avkortning (kap. IX) men dock funnit sig böra i första hand utgå från den " 231,72?ng förutsättningen, att såväl realskolans som gymnasiets hittillsvarande bildnings-
Speciella frågor rö- rande sam- bandet mel—
lan real- skola och gymnasium.
Franskan i realskolan.
mål bibehållas. Utgår man från denna förutsättning, har man att taga stånd— punkt till de tre möjligheter beträffande realskolans och gymnasiets inbördes ställning i organisatoriskt avseende, som då föreligga: fyraårigt gymnasium, anknutet till realskolans näst sista klass, treårigt gymnasium, byggt på av- slutad realskola, och en tillämpning inom skolsystemet av både den ena och den andra av dessa organiastioner. Av skäl, som i kap. IX närmare utvecklas, ha de sakkunniga, alltjämt under den nämnda förutsättningen, kommit till den uppfattningen, att både det fyraåriga och det treåriga gymnasiet bliva behöv- liga, om skolväsendet skall så uppbyggas, att det så smidigt som möjligt an- passar sig efter de olika behoven.
I överensstämmelse härmed ha de sakkunniga, vad realskolan beträffar, uppgjort undervisningsplaner för olika former av realskolor med den nuvaran- de realskolans bildningsmål och därvid haft i sikte att möjliggöra övergång såväl från näst sista klassen till ett fyraårigt gymnasium som från sista klas- sen till ett treårigt.
De sakkunniga hava emellertid räknat även med möjligheten av en, på sätt skolöverstyrelsens majoritet föreslagit, avkortad realskola och för en sådan uppgjort förslag till undervisningsplan, därvid då övergång till ett (fyra- årigt) gymnasium självfallet tänkts ske från realskolans sista klass.
Angående villkor och sätt för lärjunges övergång från realskola till gym- nasium uttala sig de sakkunniga i kap. XII. Här skola i detta hänseende upptagas endast ett par mera speciella frågor, som nära sammanhänga med det organisatoriska förhållandet mellan de båda läroanstalterna.
En bland de praktiska fördelar, som bruka anföras till förmån för organi- sationen med gemensam avslutningsklass och treårigt gymnasium, är att med denna organisation lärjungens val av utbildningsväg komme att framflyttas. För närvarande har lärjungen i regel att, då han erhållit flyttning från femte klassen i realskolan, avgöra, om han skall fortsätta studierna på gymnasiet eller icke, och i förra fallet, om han skall välja latinlinjen eller reallinjen. Vid organisationen med gemensam sista realskoleklass och 3-årigt gymnasium komme detta val att falla ett år senare, då lärjungens lämplighet för studie- banan kunde med större säkerhet bedömas, vartill komme den för ett riktigt val gynnsamma omständigheten, att han genom en avlagd examen vunnit ett för olika ändamål användbart resultat av skolarbetet.
I huvudsak har detta sin riktighet. Men fördelen av det ifrågavarande upp— skovet med det för lärjungens framtid betydelsefulla valet blir dock såväl vid tillämpning. av skolkommissionens läroplan för realskolan som vid tillämp- ning av de sakkunnigas i ej oväsentlig mån begränsad, beroende därpå, att i ena som i andra fallet den lärjunge, som vill vinna inträde i gymnasiet, redan i realskolan tänkts skola börja studiet av visst läroämne, som eljest icke till- hör realskolans obligatoriska kurs. Enligt kommissionens förslag skall lati- nets lärokurs påbörjas i sista realskolcklassen, och enligt de sakkunniga-s för- slag inträder franskan redan i näst sista klassen av realskolan, visserligen som frivilligt ämne, men obligatoriskt för de lärjungar, som ämna övergå till gymnasiet. I förra fallet måste lärjungen vid inträdet i sista realskoleklas- sen besluta sig med avseende på en av de olika möjligheter, som föreligga. nämligen gymnasiets latinlinje; för den, som icke fortsätter sina studier vid det allmänna läroverket eller som övergår till realgymnasiet, blir latinkursen i sista realskoleklassen i regel av relativt ringa värde, vartill kommer, att den medför förlust av värdefulla delar av den egentliga realskolebildningen. I senare fallet bör lärjungen vid inträdet i näst sista realskoleklassen vara fullt
på det klara med att han icke ämnar övergå till gymnasiet, om han skall underlåta att deltaga i den frivilliga undervisningen i franska, och detta gäller även vid en organisation med fyraårigt gymnasium.
För de skäl, som föranlett de sakkunniga att ge franskan denna ställning, har redogjorts i kap. V. Skulle den ordning, de sakkunniga föreslå, bliva tillämpad, komme den uppenbarligen att få till följd, att antalet av de lärjun- gar i realskolans två högsta klasser. som begagnade sig av den frivilliga kur- sen i nämnda språk, bleve ännu större än för närvarande, då för närvarande de lärjungar, som ha för avsikt att fortsätta studierna på gymnasiet, icke ha behov av att läsa franska i realskolan. Den lärjunge, som framdeles beslöte sig för franskan, skulle emellertid därmed icke nödvändigt hava beslutit sig för gymnasiet, än mindre för den ena eller andra gymnasielinjen. I flertalet- fall komme väl framdeles som hittills tillvalet av franska att bestämmas där- av, att den kurs i ämnet, som realskolan erbjuder, med allt skäl anses i hög grad värdefull även för dem, som från realskolan gå till fackbildningsanstal- ter eller direkt till praktiska levnadsbanor.
Bland skäl för organisationen med särskild avslutningsklass och 4-årigt gymnasium framhålles stundom, att vid denna organisation lärokursen i sista realskoleklassen bättre kunde anpassas efter de lärjungars behov, som från denna klass ginge ut till praktiska levnadsbanor. Om härmed avses, att ifråga- varande lärokurs borde erhålla en i någon mån yrkesbetonad läggning, är man inne på ett program, som en gång varit ganska allmänt omfattat men på goda grunder övergivits, programmet från 1890-talet om en »praktisk av— slutningsklass». Den utveckling det praktiska livet sedan dess tagit gör det mindre nu än då möjligt att tillgodose kravet på praktisk utbildning genom att lägga in ett och annat 5. k. praktiskt moment i den allmänbildande skolans lärokurser. De sakkunniga ha lika litet som skolkommissionen funnit skäl att upptaga några dylika moment i kursen för sista realskoleklassen, och det enda moment av sådan art, som hittills däri ingått, nämligen bokföringen, ha de sakkunniga i likhet med kommissionen funnit sig böra utesluta. Så till vida kan väl den ifrågavarande tanken på undervisningens anpassande efter de avgående lärjungarnas särskilda bildningsbehov vara riktig, att lärarna icke böra och knappast heller kunna underlåta att vid undervisningen ha detta särskilda behov för ögonen. Men själva lärokursen kan icke lämpligen bliva av annan art än realskolans kurs i övrigt, alltså icke av yrkesbildande utan av allmänbildande natur.
Därav följer, att den icke heller blir i någon avsevärdare mån till arten skild från kursen i den bredvidliggande första gymnasieringen. Naturligtvis bliva kurserna i vissa ämnen olika, till följd därav att de i ena fallet äro av- slutningskurser, i det andra begynnelsekurser, varjämte även kvantitativa skillnader kunna förekomma. Det som från gymnasiets synpunkt gör första gymnasieringen värdefullare än sista realskoleklassen är dock i minre mån skilj- aktigheterna mellan kurserna än det förhållandet, att gymnasieringen arbetar med ett mera sovrat lärjungematerial än realskoleklassen och. att undervis- ningen redan från början kan inriktas på gymnasiets slutmål. Att lärokursen i sista realskoleklassen i viss utsträckning bör kunna ekvivalera lärokursen i första gymnasieringen framgår lätt vid en jämförelse dem emellan.
Detta är av betydelse, då det gäller att bestämma, under vilka villkor den som avlagt realexamen bör kunna vinna inträde i gymnasiets andra ring. En— ligt nu gällande stadga är sådan inträdessökande befriad från prov i fem äm— nen, nämligen modersmålet, tyska, engelska, geografi oeh biologi. Att lag- stiftningen även framgent bör underlätta övergång från avslutad realskola till andra ringeni ett fyraårigt gymnasium synes påtagligt, om ock den eventuella
Overgång från avslutad real- skola till det fyraåriga gymnasiets 2za ring.
111näst sista klass till
1: a ring.
Övergång från kommunala mellanskolans
förekomsten av treåriga gymnasier jämte .de fyraåriga skulle giva en bestäm— melse i sådant syfte mindre betydelse, än den för närvarande äger.
De nuvarande bestämmelserna utgå tydligen från den uppfattningen, att befrielsen från prov i ett ämne icke behöver förutsätta fullständig likhet mel- lan ämnets kurser i sista realskoleklassen och första gymnasieringen, utan att huvudsynpunkten bör vara, huruvida den realskolexaminerade, med hänsyn till den allmänna ståndpunkt han kan anses ha uppnått i ämnet, har behövliga förutsättningar att följa undervisningen däri i de följande gymnasieringarna.
Fasthålles denna uppfattning såsom riktig, synas vid en tillämpning av de sakkunnigas undervisningsplaner kompletterande studier icke behöva ifråga— sättas i kristendomskunskap, modersmålet, tyska, engelska och historia samt på latingymnasiet ej heller i matematik. I fråga om kemien synes för latin- gymnasiets vidkommande realskolans kurs också kunna anses tillfyllestgö- rande. Beträffande matematiken på realgymnasiet synes böra fordras en kompletteringsprövning omfattande bokstavsräkning och andragrads ekva— tioner till den utsträckning, vari dessa moment ingå i första gymnasieringens kurs. Med avseende på ämnena geografi och biologi bör för lärjunge, som avlagt realexamen, icke behöva uppkomma någon svårighet att följa under- visningen i gymnasiet, även om han icke undergått inträdesprövning i ämnena. Vissa luckor i hans kunskaper skola visserligen komma att finnas, som en— dast delvis motvägas av de bättre kunskaper, han i andra delar av kursen kommer att förvärva genom att i gymnasiet genomgå dessa delar för andra gången. Den ojämnhet i hans kunskaper, som sålunda kommer att förefinnas, synes dock icke vara av den betydelse, att prov i dessa ämnen kunna anses nödvändiga.
I enlighet med det nu sagda skulle inträdesprövningen för den, som efter avlagd realexamen söker inträde i andra ringen av ett 4-årigt gymnasium, komma att omfatta: på latingymnasiet fullständigt prov i latin och franska, på realgymnasiet fullständigt prov i franska, fysik och kemi samt komplet- teringsprov i matematik. Ett fullständigt prov bör avse första gymnasie- ringens hela kurs i ämnet.
Klart är, att sökanden i varje fall skall uppfylla de allmänna villkor, som komma att stadgas för inträde i gymnasiet. Angående dessa allmänna villkor uttala sig de sakkunniga i kap. XII.
I detta sammanhang må slutligen erinras om den bristfälliga förbindelse, som hittills förefunnits mellan den kommunala mellanskolan och gymnasiet. Lärjunge som vid mellanskola avlagt realskolexamen, har visserligen i fråga om övergång till gymnasiet den rätt, som enligt läroverksstadgan är förenad
gymnasiets med denna examen, nämligen att utan prövning vinna inträde i gymnasiets
första ring, därvid hans studieväg till studentexamen organisatoriskt sett blir 14— årig, eller att med prövning i vissa ämnen (alla utom förutnämnda fem: modersmålet, tyska engelska, geografi och biologi) söka sig upp i andra ringen. Däremot kan han icke i likhet med lärjungarna 1 realskolorna utan prövning övergå från sin skolas näst högsta klass till gymnasiets första ring.
Skolöverstyrelsens läroverksavdelning har särskilt framhållit önkvärdheten av »att undervisningsplanen för mellanskolan och gymnasiet ordnas så, att lärjungar må kunna vinna direkt övergång från mellanskolans tredje klass till gymnasiets första ring», och någon invändning torde icke kunna riktas mot en åtgärd 1 sådant syfte. De sakkunniga ha tänkt sig den av dem upp— gjorda undervisningsplanen för 4-årig realskola såsom lämplig neimalplan för den kommunala mellanskolan, vare sig denna skola förblir kommu- nal eller förstatligas. Enligt denna undervisningsplan skulle, såsom förut
nämnts, möjliggöras övergång såväl från sista klassen till första ringen i ett treårlgt-gymnasmm som från näst sista klassen till ett fyraårigt gymnasiums första r1ng.
&. Realskolan och det praktiska livet. Avkortad realskola.
Det program, som under nära tre årtionden betecknade Andra kannnarens ståndpunkt i läroverksfrågan, hade, såsom förut nämnts, avsett de fem lägre klassernas ombildning till en enhetlig medborgerlig bildningsanstalt. Den föga utpräglade kursavslutning i öze klassen. som kommit till stånd i enlighet med 1873 års k. proposition, hade endast delvis förverkligat detta. program, och diskussionen i läroverksfrågan hade under de följande årtiondena fort— gått såväl inom som utom riksdagen.
I början av 1890-talet framfördes i diskussionen den meningen, att den 5:e klassen icke vore den lämpligaste avslutningsklassen för den medborgerliga bildningskursen. Lärjungarna hade där ännu icke nått den grad av ålders- mognad, knappast heller det mått av skolbildning, som de behövde för att gå ut i livet. Man borde låta dem få ännu ett skolår, under vilket de kunde på ett för dem lämpligt sätt få samla ihop och fylla ut sitt vetande och tillika hinna att bliva bättre utvecklade i fysiskt och psykiskt avseende. Detta kunde ske, menade man, på det sätt, att man för de lärjungars räkning, som skulle av- gå från läroverkets mellanstadium, inrättade en särskild avslutningsklass, pa- rallell med nedre 6:e klassen, varvid åt lärokursen i denna klass borde ges en i viss mån praktisk läggning. Eller man kunde draga gränsen mellan det lägre och högre läroverksstadiet icke mellan 5:e och nedre 6:e klasserna utan ett år högre upp, mellan nedre och övre 6:e klasserna.
Denna åsikt, att den åsyftade kursavslutningen borde förläggas till ett åldersstadium, motsvarande icke Öze utan nedre 6:e klassens, vann hastigt allmän anslutning. Den återfinnes i Andra kammarens särskilda utskotts ut- låtande vid 1896 års riksdag, den bestämde organisationen av den >>praktiska avslutningsklass», som följande år inrättades vid statens provskola, den upp- togs av den tremannakommitté, som inom ecklesiastikdepartementet utarbeta- de Sitt år 1899 avgivna förslag till läroverksorganisation, den angavs uttryck- ligt i 1899 års riksdagsskrivelse och den utgjorde i enlighet härmed en av utgångSDunkterna för den följande läroverkskommittén, i vars betänkande den icke ens ansetts behöva någon närmare motivering.
Nu hade det blivit brukligt att beteckna ifrågavarande åldersstadium med uttrycket »15—16—års åldern». Uttrycket betecknade den teoretiskt taget normala åldern vid avgången ur nedre 6:e klassen, beräknad från 9—10-års åldern såsom normalåldern för inträde i läroverkets första klass. Att den faktiska genomsnittsåldern för avgången ur nedre 6:e klassen måste vara högre var lätt att inse, men hade måhända icke alltid blivit tillräckligt framhållet. En närmare undersökning av förhållandet hade gjorts av den nämnda tre- mannakommittén. Enligt den statistik, som av denna kommitté bragts till stånd, hade de under höstterminen 1894 närvarande lärjungarna i nedre 6:e klassen vid kalenderårets slut uppnått följande åldrar:
mindre än 14 år . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 % 14 år men ej 15 år . . . . . . . . . . . . . . 24.1 3. 15 >> >> » 16 > . . . . . . . . . . . . . . 32.6 '$; 16 » » :> 17 » . . . . . . . . . . . . . . 26.4 % 17 år eller mera . . . . . . . . . . . . . . . 14.6 %
Åter-blick.
Vid avgången ur klassen efter vårterminens slut beräknades något över halva. antalet, 57.3 %, ha uppnått 16 år eller högre ålder.
Varken tremannakommittén själv eller läroverkskommittén, som hänvisade till tremannakommitténs statistik, fann emellertid i dessa faktiska åldersför- hållanden någon anledning till tvekan rörande lämpligheten av att göra nedre 6:e klassen eller en med denna sidos'tälld klass till avslutningsklass för det lägre skolstadiet. Och regeringspropositionen till 1904 års riksdag upptog läroverkskommitténs majoritetsförslag om en sexårig realskola med avslut- ningsklassen sidoställd med gymnasiets första ring. Vid nämnda riksdag uppvisades i en motion i Andra kammaren av Fridtjuv Berg och Emil Hammar- lund den bristande överensstämmelse i åldersfrågan, som förefanns mellan den hemställan, vilken i 1899 års riksdagsskrivelse gjorts, och det organisations— förslag, som förelagts riksdagen till godkännande. I den nämnda riksdags- skrivelsen hade riksdagen nämligen, vid sammanfattandet av sin hemställan, begärt utarbetande och framläggande för riksdagen av förslag till inrättande vid de allmänna läroverken av en avgångsexamen »för lärjungar, som vid 15—16-års åldern önskade sluta sin skolgång», under det att enligt det för- slag, som blivit framlagt, de avgående lärjungarna skulle komma att äga en ålder, som vore minst ett år högre än den av riksdagen angivna. De båda motionärerna erinrade också om att den föreslagna organisationen innebure ett avsteg från Andra kammarens under flera årtionden fasthållna program, enligt vilket det var läroverkets fem lägre klasser, som skulle avses för den medborgerliga bildningskursen. och de yrkade, att den föreslagna realskolans 6:e klass skulle borttagas. Motionen vann emellertid icke kammarens bifall.
Huruvida det var lyckligt, att realskolan sålunda kom att sträcka sig upp till det åldersstadium, där den nu har sin avslutning, är ett spörsmål, som under senare år befunnits tåla en närmare undersökning, och olika meningar ha i detsamma gjort sig gällande.
I det anförande till statsrådsprotokollet, som innehåller riktlinjerna för skolkommissionens arbete, har föredragande departementschefen berört frågan om realskolans avgångsålder. »Den genom 1904 års läroverksreform inrätta- de särskilda avslutningsexamen vid avgången från realskolans sjätte klass», heter det, »har på grund av vunna erfarenheter blivit föremål för anmärk— ningar. Sålunda har det gjorts gällande å ena sidan, att den från realskolan utgående ungdomen gör sitt utträde ur skolan alltför tidigt för att vara fullt rustad för att med nödiga förutsättningar deltaga i arbetet å vissa av de skilda levnadsbanor, till vilka realskolexamen avser att lämna tillträde, men å andra sidan även hävdats, att avgången ur skolan med hänsyn till det praktiska livet i allmänhet sker något senare, än vad som lämpligen bör vara fallet. An- märkningarna, som var från sin utgångspunkt otvivelaktigt innehålla ett starkt berättigande. peka enligt min uppfattning på önskvärdheten att verkställa en ingående undersökning, huruvida icke en anordning kan träffas, som undan- röjer de påtalade olägenheterna. Härutinnan bestående ordning kan icke an— ses tillfredsställande.»
Skolkommissionen konstaterar statistiskt, att genomsnittsåldern för dem, som under åren 1910—1919 avlagt realskolexamen, varit följande:
vid de högre allmänna läroverken . . . . . . 17.06 år » realskolorna för gossar. . . —. . . . . . . 16.71 » » statssamskolor
för gossarna . . . . . . . . . . 16.71) » flickorna . . . . . . . . . . 16.53 16'62 » » samtliga statsläroverk . . . . . . . . . . 16.84 »
och
vid de kommunala mellanskolorna för gossarna . . . . . . . . . . 16.77? . » flickorna . . . . . . . . . . 16.82 16'79 ar
Siffrorna visa, att genomsnittsåldern närmar sig 17 år. De visa också det i det föregående (sid. 128 ff.) berörda förhållandet, att avgångsåldern vid de kommunala mellanskolorna, i fråga om vilka den sammanlagda skoltiden upp till realskolexamen organisatoriskt sett är ett år längre än i fråga om stats- läroverken, icke är högre utan tvärtom något lägre än vid dessa. Någon för den kommunala mellanskolan särskilt ogynnsam ställning i förevarande av- seende har alltså icke förefunnits, som kunnat ge kommissionen anledning att taga under övervägande tanken på en avkortning uppifrån av realskolan, men kommissionen har givetvis i de både för statsskolan och den kommunala mel— lanskolan höga ålderssiffrorna och, för övrigt, i departementschefens anfö- rande därtill haft anledning.
För en avkortning av realskolan uppifrån med en årsklass tala visserligen, säger kommissionen, flera omständigheter. Avgångsexamen skulle därigenom i regel komma att avläggas vid 15—16—års åldern, en ålder som ännu möjlig— gör en smidigare anpassning till vissa. av de levnadsbanor, för vilka denna examen avser att vara en förberedelse; inga svårigheter skulle hindra grun- dandet av ett 4-årigt gymnasium på fullt avslutad realskola; och den av kom- missionen föreslagna till realskolan bundna flickskolan av B-typ skulle lika— ledes kunna byggas på den fullt avslutade realskolan och därmed få en i orga— nisatoriskt hänseende fördelaktigare ställning.
Men mot förkortningen stå enligt kommissionen också starka skäl. För kommissionen gäller valet en 4-årig eller en 3-årig realskola. Att i en blott 3—årig realskola, byggd på folkskolans 6:e klass, vinna en utbildning, likvär- dig med den, som för närvarande vitsordas genom avlagd realexamen, vore, heter det, knappast möjligt: lärjungarna skulle icke kunna uppnå samma kvalifikationer med hänsyn till det praktiska livet, som de nu förvärva i den 6-åriga realskolan, och särskilt skulle utbildningen för vissa tjänstemanna— banor inom staten eller kommunen bliva. lidande; krav skulle från skilda håll framkomma, avseende komplettering av realskolekursen medelst genomgående av en eller ett par gymnasieringar eller medelst särskilda kurser; en till tre är begränsad realskolekurs skulle bjuda stora svårigheter i språkpedagogiskt hänsende, svårigheter som knappast kunde undanröjas utan att skolan gjordes enspråkig. men behovet av en utbredd allmänbildning med språklig orientering åt skllda håll vore numera större än tillförene; på de orter, där realskolan vore den enda högre skolan, skulle ,de föräldrar, som önskade låta sina barn fort- Sätta studierna i en högre skola, nödgas att ett år tidigare än nu skicka dem från hemmet, något som ej mindre ur praktisk-ekonomisk än ur pedagogisk— moralisk synpunkt vore en förlust; hela åldersfrågan hade för övrigt kom- mit i ett helt nytt läge därigenom, att de praktiska ungdomsskolorna, särskilt den yrkesbestämda högre folkskolan, öppnat nya bildningsvägar för den ung— dom, som vid tidigare ålder ville ut i det praktiska livet. Från gymnasiets synpunkt finner kommissionen icke skäl till en reduktion av realskolan. Den framhåller ock. att en sänkning av realexamens värde skulle komma att öka tillströmningen till gymnasiet och strävandet att nå studentexamen.
På nu anförda grunder anser kommissionen den ifrågasatta avkortningen av realskolan icke vara tillrådlig.
I skolkollegiernas yttranden är frågan om en dylik avkortning av realskolan Läroperkg- föga uppmärksammad. Den har uppenbarligen icke framstått såsom något kollegierna mera aktuellt spörsmål. — m. fl-
Skolöver- styrelsens majoritet.
De uttalanden, man undantagsvis påträffar, gå i olika riktningar. Å ena sidan betonar man, att realskolexamens fordringar böra upprätthållas, hellre skärpas än avtrubbas, och att kvalificerade vitsord borde fordras för inträde icke blott i gymnasiet utan även i den särskilda avslutningsklassen vid en med en sådan klass försedd realskola. En 3-årig realskola vore i och för sig en allt för svag skolform, ehuru i valet mellan 3 + 4 (3-årig realskola och 4—årigt gymnasium) och 4 + 3 (4-årig realskola och 3-årigt gymnasium) 3 + 4 vore att föredraga (Sundsvalls högre allmänna läroverk). På annat håll ger man i valet mellan samma alternativ företräde åt systemet 4 + 3 och finner under förutsättning av 4-årig grundskola även kombinationen 5 + 3 lämpligare än 4+4 (Kristianstads högre allmänna läroverk). Mot en förkortning uttala sig jämväl kollegierna vid högre allmänna läroverket i Falun och Göteborgs högre realläroverk. - Å andra sidan förordar man en avkortning av realskolan. I det av en del läroverkskollegier uppställda programmet 4 + 8, d. v. s. 8—årig högre skola på 4-årig grundskola, rymmas, såsom framgår särskilt av diskussionen vid 1922 års lärarmöte, olika åsikter om organisationen av den högre skolan, i det att denna tänkes sammansatt antingen av 5-årig realskola och 4-årigt gymnasium, anknutet till realskolans näst högsta klass, eller av 5-årig real- skola och 3—årigt gymnsium eller ock av 4—årig realskola och 4-årigt gymna- sium. Den sistnämnda organisationen innebär en uppifrån avkortad realskola. I några fall finner man denna sistnämnda organisation klart angiven. Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Jönkö ing hänvisar till uttalandet i statsrådsprotokollet och uppställer systemet 4 4+4 (4-årig grundskola +4-årig realskola+4—årigt gymnasium), därvid en viss kompetens skulle tillerkännas dels avgångsbetyg från realskolans 4:e klass, dels ock avgångs- betyg från gymnasiets 2za ring. Samma organisation förordas av kollegierna vid högre allmänna läroverken i Ystad och Vänersborg, och en liknande tanke- gång hade tidigare framförts i faekpressen av lektor J. Swenning. En 4—årig mellanskola på den 4-åriga folkskolans grund torde. säger kollegiet i J önkö- ping, giva tillräcklig förbildning för åtskilliga praktiska yrken och vissa fort- bildningsanstalter, varvid det minskade omfånget i teoretiska kunskaper mer än väl skulle kompenseras av studietidens minskning med ett år, under det att i de fall, där den nuvarande realskolekompetensen ansåges väl knapp, ett av- gångsbetyg från 2:a gymnasieringen skulle göra till fyllest. Kollegiet tänker sig denna tankegång tillämpad i viss utsträckning även på de fristående real- skolorna, som därigenom skulle bliva av två typer, en lägre och en högre. Samma organisation 4+4+4 föreslås i yttrande av kollegiet vid folk— skoleseminariet i Luleå. I yttrandena från statens realskolor och från de kommunala mellanskolorna finner man i regel inga tankar på skolkursens avkortning. Ett undantag utgör kommunala mellanskolan i Mönsterås, vars kollegium och styrelse förorda en sådan avkortning och uppställa systemet 0 + 3 + 4, alltså 6-årig grundskola, 3-årig realskola och 4-årigt gymnasium.
En avkortning av realskolan uppifrån med en årsklass föreslås av skolöver- styrelsens majoritet. I överensstämmelse med sin anslutning till den ö-åriga grundskolans princip kommer överstyrelsemajoriteten alltså till systemet 6 + 3 + 4 såsom skolväsendets normala organisation, och i de fall, då en till 3-årig grundskola anknuten realskola skulle kvarstå, fås systemet 3 + 5 + 4. Överstyrelsemajoriteten framhåller härvid uttryckligen. att den icke avser, att man på den kortare tiden skulle kunna nå samma resultat som på den längre, utan att den föreslagna avkortningen gäller såväl studietiden som studie- resultatet, vad realskolan beträffar.
Överstyrelsens majoritet lämnar redogörelse för medelåldern för dem, som
av lagt realskolexamen vid olika läroanstalter ar 1922, en redogörelse som visar i det hela samma åldersförhållanden, som här ovan anförts ur skolkommissio— nens statistik. Likaledes redogör den statistiskt för realskolelevernas val av levnadsbana. Uppgifterna avse visserligen ett enda är, nämligen året 1921. men torde belysa för närvarande rådande förhållanden. De lärjungar vid statsläroverken och de kommunala mellanskolorna, som detta år avlade real- skolexamen, tillsammans 2,057, hade lämnat följande uppgifter om sina till- ämnade sysselsättningar efter examens avläggande:
fortsatta studier i allmänna och enskilda läroverk . . . . . 375 18.2 % :» .- i skogs— och lantbruksskolor . . . . . . . 45! » : i tekniska läroanstalter . . . . . . . . . 112 18.4 % - .. i handelsskolor . . . . . . . . . . . . . 221] » i seminarier. . . . . . . . . . 121 5.9 % anställning i statens eller kommunens tjänst . . . . . . . 77 3.7 % » på kontor, bank och i handel . . . . . . . . . 344 16.7 % ::- i lantbruk eller skogsbruk . . . . . . . . . . 111. i sjömansyrket. . . . . . . . . . . . . . . 32 7.6 % i sjukvård. . . . . . . . . . . 14 sysselsättning i hemmet (210 flickor). . . . . . . . . 267 13.0 %" övriga sysselsättningar . . . . . . . . . . . . . . 122 6.0 % uppgift saknas om . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 216 10.5 %
2,057 100.0 %
Överstyrelsemajoriteten erinrar så om utvecklingens allmänna tendens att inskränka allmänbildningen till förmån för fackbildningen och företar en un- dersökning beträffande den nuvarande realskolans lämplighet med hänsyn till lärjungarnas val av levnadsbana.
Det antal realskolexaminerade, som vunne anställning i allmän tjänst, vore uppenbart allt för obetydligt för att få någon avgörande betydelse för frågan om realskolekursens lämpliga omfattning.
Större beaktande krävde gruppen av dem, som överginge till specialskolor för teknisk utbildning, handelsutbildning, lantbruksundervisning o.s.v. Över- gång från realskolan till dessa speeialskolor borde dock i allmänhet kunna ske, även om realskolans högsta klass bortfölle, därest de ifrågavarande skolor- na finge tillfälle att genom inträdesprövning utröna, huruvida den avkorta— de realskolans lärokurser 1 de ämnen, som för vederbörande skolor vore av särskild betydelse, blivit av den inträdessökandc med tillräcklig grundlighet inhämtade. __
Beträffande de realskolexaminerade, som sökte anställning inom närings- livet, hade klagomål från många håll försports över att de Vid allt för sen ålder komme ut i livet och till följd därav icke ägde behövlig förmåga att anpassa sig efter de praktiska levnadsbanornas krav. A1t åldern icke vore den lämpliga, därför talade bland annat det förhållandet, att de yrkesbestämda- högre folkskolorna spontant utformat sig icke till fyraåriga utan till tre— åriga. I samma riktning pekade den omständigheten, a1t jämförelsevis många lärjungar vid realskolorna och kommunala mellanskolorna lämnade skolan i förtid och sökte sig anställning inom näringslivet. Det syntes uppenbart, att det för ett stort antal av dem, som med eller utan realexamen girige ut till prak— tisk verksamhet, skulle varit bättre, om de fått utbyta realskolans sista års- kurs mot en ettårig utbildningskurs, inriktad på deras blivande sysselsätt- ning.
För de lärjungar slutligen, som överginge till gymnasiet, vare sig från realskolans 5:e eller mellanskolornas 3:e klass, tillhopa något mer än 3/8 av
11—253165
Skolöver- styrelsens minoritet.
General— ' direktör Bergqvist.
ifrågavarande klassers lärjungeantal, vore det tydligen ingen olägenhet, att den följande högsta realskoleklassen bortfölle.
Över huvud taget skulle realskolan genom avkortningen få en riktigare ställning i skolsystemet. Ty, då avgången från realskolan till de på denna vilande studiebanor, som ledde ut till det praktiska livet, lämpligast skedde ett år före den nuvarande realskolans avslutning och samma tidpunkt för av- gång vore den lämpligaste även för de lärjungar, som ginge direkt ut till praktiska. sysselsättningar, skulle genom realskolans avkortning skapas en för- greningspunkt, där överblick kunde fås över de olika bildningsvägar och lev- nadsbanor, som stode den unge öppna.
Från pedagogisk synpunkt finner överstyrelsemajoriteten allenast språk- frågan vara ägnad att inge några betänkligheter mot en endast 3-å1'ig real- skola. Med hänvisning till de resultat med avseende på språkundervisningen,
* som vunnits i den treåriga högre folkskolan, uttalar den dock sin övertygelse
om att ett icke föraktligt mått av språklig insikt och färdighet borde kunna bi- bringas även under en kortare realskolekurs, såväl i tyska som i engelska, ehuru naturligtvis icke samma mål kunde nås som i den nuvarande realskolan.
De invändningar, som för övrigt gjorts mot realskolans beskärande, finner överstyrelsemajoriteten icke vara av svårare beskaffenhet. Man finge givet— vis inskränka den vid realexamen nu knutna kompetensen och räkna med att denna examen finge ett i viss mån minskat värde i det allmänna medvetandet. Men otvivelaktigt vore, att man i vårt land kommit att ställe för stora krav på allmänbildning och att här förelåge en möjlighet att åstadkomma en bättre anpassning efter de praktiska arbetsuppgifternas behov. I belysning av den tjuguåriga erfarenhet man nu ägde om realskolan måste det synas ofrån- komligt, att dennas utbyggande med en sjätte klass varit ett missgrepp.
Som en gynnsam följd av realskolans avkortning framhåller överstyrelse— majoriteten särskilt den fördel, som därigenom skulle beredas den högre folk— skolan. Den yrkesbestämda högre folkskolan, vilken, såsom förut nämnts. spon— tant utvecklat sig till en 3-årig skola, hade en i hög grad betydelsefull upp- gift att fylla., och önskligt vore, att den kunde erhålla en stark ställning i. skolsystemet. Men uppenbart vore. att dess ställning skulle bliva väsentligt starkare, om den såsom praktisk utbildningslinje kunde ifråga om studietidens längd och det kvantitativa kunskapsresultatet bliva ungefärligen likställd med den teoretiska studielinje, som realskolan erbjuder. Detta skulle också bidraga till att de praktiskt lagda studiebanorna komme att i allmänhetens ögon framstå såsom likvärdiga med de teoretiska, något som vore ägnat att hämma den allt för starka tillströmningen till dessa senare.
För gymnasiet bleve realskolans avkortning till avgjord förmån, i det att gymnasiet utan svårighet kunde byggas 4-årigt på den avslutade realskole- kursen. Oeh slutligen skulle den betydelsefulla vinsten göras, att studie- vägen till realexamen även vid en organisation med ö-årig bottenskola icke bleve längre än nio år.
Även i denna punkt av organisationsfrågan råder motsättning mellan ma- joriteten och minoriteten inom skolöverstyrelsen. Överstyrelsens minoritet säger helt kort, att realskolan enligt dess mening allt fortfarande bör ha i stort sett samma uppgift och mål som den nuvarande realskolan. Realskolexa- men hade i det hela fyllt sitt avsedda ändamål och tillvunnit sig allmänt för- troende.
Skolöverstyrelsens chef ägnar nu behandlade sida av realskolans problem mycken uppmärksamhet.
Han erinrar om att realskolan, vid sidan av sin uppgift att tjäna som grund- val för gymnasiet, har två syften: 1) att förbereda för verksamhet ute i det praktiska livet, 2) att förbereda för vissa tjänsteanställningar inom den lägre statsförvaltningen. Erfarenheten hade, säger generaldirektören, ådagalagt, att svårigheterna att på en gång tjäna båda dessa syften vore synnerligen stora, och det torde förhålla sig så, att realskolan icke på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodosåge någon av uppgifterna. Från den förra uppgiftens synpunkt torde realskolan både höra och kunna upptill beskäras med ett år. Men därmed bleve den mindre lämpad för den senare uppgiften. De lärjungar, som behövde en mera omfattande allmänbildning, än den avkortade realskolan förmådde giva, bleve hänvisade till att fortsätta ett längre eller kortare” stycke i gym— nasiet eller att anlita propedevtiska kurser, anordnade i mån av de olika banor- nas behov av aspiranter. I båda fallen skulle de lockas att hellre söka nå studentexamensmålet. Därjämte kunde anmärkas, »att en upptill beskuren, i sin helhet mera praktiskt inriktad realskola torde bliva ett väl svagt posta- ment för gymnasiet, även om detta bibehölles såsom 4-årigt».
En annan och möjligare lösning av problemet ser generaldirektören i tanken att överlåta de skilda uppgifterna åt skilda skolformer: den förra åt en »prak- tisk realskola» med reducerad kurs i förhållande till den nuvarande realskolans, den senare åt den nuvarande obeskurna realskolan, som tillika finge tjänst- göra som grund för gymnasiet. Till att övertaga rollen som praktisk realskola syntes den högre folkskolan vara i flera avseenden lämpad.
Frågan om realskolans avkortning uppifrån genom bortskärandet av dess högsta årsklass är uppenbarligen en av de mest avgörande med avseende på skolväsendets framtida gestaltning. Såsom av den föregående redogörelsen framgår, äro de åsikter, som hittills i denna fråga gjorts gällande, ingalunda överensstämmande. Frågan kan knappast sägas hava varit uppe i den offent- liga diskussionen och skulle, om den gjordes till föremål för allmännare upp- märksamhet, helt visst bliva olika besvarad av olika läroanstalters och olika orters företrädare. De sakkunniga skola i det följande söka ytterligare klar- lägga några av de synpunkter, som vid dess övervägande inställa sig.
Enligt överstyrelsemajoritetens förslag skulle realskolan, såsom förut nämnts, bliva dels 3-årig, byggd på sexårig grundskola, dels 5-årig, byggd på treårig grundskola. I de fall, där från läroverkshåll tanken på en avkortad realskola framförts, har man utgått från förutsättningen av fyraårig grund— skolä Och följaktligen åsyftat realskolans avkortning till 4-årig.
Bland dessa olika former av reducerad realskola har den S-åriga, som av skolöverstyrelsens majoritet tänkts skola förekomma »på varje ort, där det allmänna underhåller anstalt för högre undervisning», synts böra i främsta rummet bliva föremål för undersökning. De sakkunniga ha därför för den- samma uppgjort förslag till undervisningsplan, Bil. 4 a och b.
En överblick över den 3—åriga avkortade realskolan torde bäst erhållas ge- nom en sammanställning av dess timplan med timplanen för den på samma grundskolestadium vilande oavkortade 4-åriga realskolan:
Den av— kortade real- skolans undervis- ningsplan.
Oavkortad 4-årig realskola enligt Avkortad 3-årig realskola en—
de sakkunniga! förslag ligt de sakkunnigas förslag K 1 a s 5 K 1 a s s
1 2 3 4 Summa 1 2 3 Summan Kristendom ....... 2 1 2 2 7 2 1 2 5 Modersmålet ...... 6 4 3 3 16 6 4 3 13 Tyska ......... 7 ,5 5 4 21 7 5 5 17 Engelska ........ — 5 4 5 14 —- 5 4 9 Franska ........ —— — (3) (2) (5) —— — (3) (3) Historia ........ 3 2 3 3 11 8 3 3 9 Geografi ........ 2 2 2 2 8 2 2 2 6 Matematik ....... 5 4 4 5 18 5 4 4 13 Biologi ......... 2 1 2 2 7 2 2 2 6 Fysik ......... — 3 2 2 7 —-— 3 2 5 Kemi ......... — — 3 2 5 — —— 3 3 Summa 27 27 30(+ 8) 30(+2) — 27 29 30t+3) — Teckning ........ 2 (g: 3 2 2 få: ?) 2 2 2 6 Musik ......... 1.5 1.5 1.5 1.5 6 1.5 1.5 1.5 4.5 Gymnastik . .. ..... 4 i g: g) 4 4 iii: ig) 4 4 4 12 Slöjd ......... 2 11 1 1 1 ( ;; gl 2 2 1 5 Frakt. arbete för gossar . —— 3.5 __ _ 3.5 — — — —— Hushållsgöromål . . . . . —- 4.5 — _ 4.5 —-— — —— — Summa 9.5 11 i 8.5 8.5 — 9.5 9.5 8.5 __ Summa 36.5 38 1 38.5 38.5 _ 36.5 38.5 38.5 _
Såsom av sammanställningen framgår, skulle den avkortade skolan, vad dess timplan beträffar, komma att i det hela sammanfalla. med den oavkortade skolans tre första klasser. Med hänsyn därtill, att jämväl den avkortade real- skolan skulle komma att utgöra grundval för gymnasiet, ha den nuvarande re- alskolans samtliga läroämnen måst upptagas på dess schema. De tre främ- mande levande språken ingå sålunda i skolans undervisningsplan, franskan såsom frivilligt ämne men av förut angivna skäl obligatoriskt för dem, som ärna övergå till gymnasiet. Till förebyggande av allt för stor arbetsbelastning har däremot ett av övningsämnena, nämligen hushållsgöromål för flickor och praktiskt arbete för gossar, befunnits böra uteslutas. Tillfälle för flickorna att erhålla undervisning i hushållsgöromål torde i många fall kunna beredas i särskild flickskola, anordnad som ettårig praktisk överbyggnad på real- skolan (C—typ).
Vad lärokurserna beträffar, skilja sig dessa i många fall, såsom i fråga om modersmålet, de främmande språken och matematiken, från den oavkortade skolans däri, att kursen för dennas sista klass helt enkelt bortfallit, fullständigt eller till huvudsaklig del. I andra fall, såsom i fråga om kristendomskunska- pen, historien och de naturvetenskapliga ämnena., bliva kurserna till omfattningen
gen i det hela oförändrade, och skillnaden kommer att bestå i den olika grad av fullständighet, varmed de kunna behandlas: antingen får man vidtaga en all— män förtunning av den oavkortade skolans lärokurs i ämnet eller får man utvälja vissa partier till utförligare behandling och förbigå eller allenast översiktligt behandla andra.
Med de allmänna uttryckssätt, som i regel användas vid formuleringen av målet för undervisningen i de olika ämnena, blir det oftast icke möjligt att genom själva målsbestämmelsen utmärka skillnaden mellan de resultat, som kunna vinnas i oavkortad och avkortad skola. J ämföras de i de föreslagna un- dervisningsplanerna upptagna målsbestämmelserna för de olika ämnena, skall man i några fall finna samma ordalag använda, i andra fall så obetydliga olikheter, att de först vid en direkt sammanställning träda i dagen. Skill- naderna i resultaten ge sig bäst tillkänna genom jämförelse mellan timplanerna och mellan lärokurserna. Det är givetvis främst de läroämnen. som påbörjas först i realskolan, alltså de främmande språken, som få starkaste känningen av den sista realskoleklassens bortfallande. Tyskans timtal reduceras vid den sexåriga realskolans avkortning med drygt 14 %, vid den femårigas med drygt 17 % och vid den 4-årigas med 19 %. Engelskans förlust blir i alla fallen nära 36 %, franskans 40 %.
Det bör framhållas, att de sakkunniga icke eftersträvat att göra skillnaden i resultat mellan den oavkortade och den avkortade skolan så obetydlig som möjligt och sålunda göra den senare skolan till en mera ansträngd skolform än motsvarande form av den förra. Med reduktionen av lärotiden bör följa en däremot svarande reduktion av arbetsresultatet. Något annat har heller icke åsyftats av överstyrelsemajoriteten, då den framställt förslaget om realskolans avkortning: detta förslag grundar sig på den uppfattningen, att de från real— skolan utgående lärjungarna i allmänhet icke ha behov av ett så stort mått av allmänbildning, som det den nuvarande realskolan meddelar, men däremot behöva tidigare än nu lämna skolan och gå, ut till praktiska sysselsättningar eller till anstalter för yrkesutbildning.
Aven den avkortade realskolan skall emellertid så vitt möjligt giva avslutade och avrundade lärokurser i sina läroämnen. 1 svensk historia och allmän hi- storia, i geografi och i de naturvetenskapliga ämnena böra genomgås helhets- kurser, sträckande sig mellan i huvudsak samma yttre gränser som motsva- rande lärokurser i den oavkortade skolan. Lärarna skola söka att i de främ- mande språken föra sina lärjungar så pass långt, att deras kunskaper kunna bliva av värde även för dem, som icke få tillfälle att i gymnasiet fortsätta stu- dierna. Också den avkortade realskolan är ämnad att tjäna som grundval för gymnasiet och måste därför i sin ämneskrets upptaga alla de läroämnen, som tillhöra den oavkortade skolan, och den måste i likhet med denna ställas under det normerande inflytandet av en avgångsexamen med skriftliga prov, för vilka uppgifter utgivas av den centrala skolmyndigheten. Med hänsyn till dessa om- ständigheter synes sannolikt. att det i viss mån forcerade arbetstempo, som i det föregående betecknats såsom oskiljaktigt från den femåriga och den fyra- åriga realskolan, skall komma att känneteckna jämväl de motsvarande avkor- tade formerna, den fyraåriga och den treåriga, och i dem måhända framträda i ökad grad.
De skäl, som äro att anföra för och emot förslaget om realskolans avkort- ning uppifrån med en årsklass, torde till det huvudsakliga ha blivit anförda i de uttalanden i frågan, som redan blivit gjorda och för vilka redogörelse läm- nats i det föregående.
Motiveringen för den ifrågasatta åtgärden har sin utgångspunkt i den redan vid realskolans tillblivelse gjorda anmärkningen angående den höga avgångs-
Ankortm'n- gens all- manna motiv.
åldern. Med grundskolestadiets utsträckning till sexårigt blir en förläng- ning av studietiden till realexamen från nio till tio år en ofrånkomlig konse— kvens, därest realskolans nuvarande studiemål skall nås, men därmed hotar då också att följa en stegring av den redan nu höga genomsnittsåldern vid utträdet ur skolan. De sakkunniga hai avdelning 3 av detta kapitel (sid. 128 ff.) syssel- satt sig med åldersförhållandena i realskolorna och kommunala mellanskolor- na och därvid framhållit, att ehuru för närvarande till följd av samverkande orsaker avgångsåldern vid mellanskolorna icke är högre än i allmänhet vid realskolorna, man vid ett åsyftat allmännare genomförande av den sexåriga grundskolans princip dock torde ha anledning att motse någon höjning av de för mellanskolorna för närvarande gällande ålderssiffrorna. Men då redan den nuvarande avgångsåldern för ett stort antal av realskolans lärjungar måste anses vara högre än önskligt, är en ytterligare höjning av genomsnittsåldern för de ur realskolan utgående lärjungarna tydligen en allvarsam sak. När man nu därtill anser sig ha goda skäl för den meningen, att många lärjungar, som nu få sitta så länge på skolbänken, att de bliva mindre bekväma för de praktiska sysselsättningar, som vänta dem ute i livet, skulle för sitt behov ha tillräckligt med ett mindre mått av allmän skolbildning, än det realskolan med— delar, så framstår realskolans avkortning som en åtgärd, som nästan själv- klart anbefaller sig. Dessutom skulle även med sexårigt grundskolestadium studietiden för realexamen därigenom begränsas till nio år, och med ett tre- eller fyraårigt skulle den förkortas till åtta.
Denna åtgärd står ock i överensstämmelse med en på det pedagogiska om- rådet hos oss som annorstädes alltmera framträdande åsiktsriktning, enligt vilken allmänbildningen över huvud taget bör inskränkas till förmån för en tidigare inträdande faekutbildning. Man hänvisar till att de nutida ekono— miska och kulturella förhållandena sträckt behovet av ökad faekutbildning till allt bredare samhällsskikt och att till följd härav särskilt de system av yrkesskolor och yrkeskurser, som bygga på folkskolans och realskolans all— mänbildningsplan, bliva av allt större betydelse och påkalla allt mera uppmärk— samhet. I båda fallen hade man visserligen att tillse, att grundvalen av all— mänbildning och därmed i samband stående åldersmognad bleve tillräckligt bärkraftig, men ock att man härvid icke ginge längre än nödigt och därmed försvårade och fördyrade vägen till den eftersträvade yrkesutbildningen. Man hävdar också, att allmänbildning i vidsträckt mån vinnes i och genom en rätt meddelad fackbildning och att den på sådant sätt vunna allmänbildningen just genom sin anknytning till fackbildningen och sitt samband med den studera.n— des personliga intressen får ett särskilt värde. Även från dessa allmänna syn- punkter motiverar sig tanken på en förkortning av realskolans lärokurs.
Man skulle måhända även kunna säga, att ett av de motiv, som lett till realskolans inrättande, nämligen önskan att få till stånd en skola för medde— lande av en allmän medborgerlig bildning nående utöver folkskolans bildnings— mål men av mindre omfattning än studentbildningen, nu påkallade en beskär- ning av realskolan, i det att behovet av en dylik allmänbildning med den sociala utvecklingen kommit att sträcka sig ned till allt bredare samhällslager. Genom en sänkning av realskolans studiemål gör man detta mål lättare att nå, bringar det inom räckhåll för större skaror av ungdom, så att realskole- bildningens inskränkning till ett mindre mått — något som givetvis i och för sig betecknar en förlust —— kan komma att i stället ge åt denna bildning en större utbredning.
Slutligen kommer härtill, att en sådan avkortning skulle medföra vissa organisatoriska fördelar. Man skulle därmed bringa frågan om tre- och fyra- årigt gymnasium till lösning och få det fyraåriga gymnasiet som generell gymnasieform. Man skulle erhålla en åtminstone från vissa synpunkter bättre
anknytning för den föreslagna flickskolan av B-typ. Och man skulle bereda den högre folkskolan en relativt starkare ställning och giva denna skola i vissa hänseenden gynnsammare villkor i dess tävlan med realskolan.
Om alltså betydelsefulla skäl föreligga för den föreslagna avkortningen av realskolan, äro de skäl, som anförts mot en sådan åtgärd, uppenbarligen ock- så beaktansvärda. De sakkunniga skola i det följande upptaga några av dessa till ytterligare övervägande.
Realskolan har icke blott den allmänna uppgiften att meddela ett visst mått av allmänbildning. den skall också förbereda för inträde i vissa specialskolor och för anställning i vissa tjänster inom den lägre statsförvaltningen, och den skall vara grundval för gymnasiet.
Det torde väl näppeligen kunna förnekas, att det finns en del lärjungar i realskolorna och mellanskolorna, om vilka det gäller, att den nuvarande om- fattningen av lärokursen innebär ett större mått av allmänbildning, än' de strängt taget ha behov av. och att de följaktligen längre än nödigt kvarhållas i realskolan. Huru stor del av lärjungeantalet dessa utgöra, torde däremot vara svårt att fastställa. Den ur skolöverstyrelsemajoritetens undersökningar i det föregående anförda översikten över de år 1921 avgångna lärjungarnas till- ämnade sysselsättningar efter realskolexamens avläggande eller den mot- svarande statistiska redogörelse för åren 1907—20, som finnes i skolkommis— sionens betänkande III (tab. 4), kan endast ge en osäker uppfattning. Det synes dock uppenbart, att de ifrågavarande lärjungarna utgöra en icke obe- tydlig del av lärjungeantalet. Frågan är nu, huruvida även de övriga skulle kliånlna åtnöjas med en kortare lärokurs mot vinsten av ett tidigare utträde ur 5 0 an.
Beträffande specialskolorna — det gäller vissa tekniska läroanstalter, han- delsskolor samt lantbruks- och skogsskolor, till vilka enligt den nyssnämnda översikten inemot 20 % av de år 1921 i realskolexamen godkända förklarat sig ämna övergå — har skolöverstyrelsens majoritet framhållit, att realskolexa— men icke i något fall vid dem är oeftergivligt inträdesvillkor och i några fall, vid den konkurrens, som de realskolexaminerade ha att utstå med sökande som avlagt studentexamen, icke har någon större betydelse. De av nu ifrågava- rande läroanstalter, som mera direkt bygga på avslutad realskola, äro de tre- åriga tekniska gymnasierna, de treåriga tekniska elementarskolorna och de statsunderstödda tvååriga handelsgymnasierna. Sammanlagt omkring 16 % av de från real- och mellanskolor år 1921 utexaminerade ämnade sig till dessa skolor. En minskning av realskolans kunskapsmått kunde därför, säger över— styrelsemajoriteten, synas innebära en sänkning av de tekniska gymnasiernas, de tekniska elementarskolornas och handelsgymnasiernas nivå. I väsentlig mån borde emellertid enligt överstyrelsemajoritetens mening ett tillämpande av prin- cipen med inträdesprövningar i de för var och en av ifrågavarande slag av läroanstalter grundläggande ämnena kunna kompensera realskolekursens av- kortning, därvid icke skulle fordras större mått av kunskaper, än vad real- skolekursen normalt borde kunna giva, men tillses, att kurserna i vederböran- de ämnen blivit tillräckligt grundligt inhämtade; på så sätt skulle läroan- stalterna i fråga bliva i stånd att frigöra sig från den tyngande belastningen av elever, som tack vare godkända betyg i realskolexamen kunnat vinna in- träde utan att med avseende på studiebegåvning och intresse vara lämpade att tillgodogöra sig undervisningen.
De sakkunniga ha i denna fråga vänt sig till rektorerna vid de tekniska gym- nasierna i Härnösand, Malmö och Örebro, tekniska elementarskolan i Borås samt handelsgymnasierna i Göteborg, Hälsingborg, Malmö, Norrköping och Stockholm med anhållan om ett uttalande.
Realskolans olika upp- gifter.
Den avkor- tade real- skolan och. vissa Zfac/r- sko or.
De yttranden, som med anledning härav kommit de sakkunniga tillhanda, böra i frågans närvarande läge givetvis betraktas endast såsom preliminära. I ett par fall uttalas önskvärdheten av att tillfälle till överläggning mellan representanter för läroanstalterna kunde beredas för avgivande av gemen- samma yttranden. En av handelsgymnasiernas rektorer har icke velat utan samråd med övriga uttala sig i frågan, och en rektor vid tekniskt läroverk har ansett sig icke böra i saknad av säkrare hållpunkter gå närmare in på densamma utan inskränkt sig till att betona den ifrågasatta åtgärdens ingripande betydelse för de tekniska läroanstalterna. Om frågans vikt för de läroanstalter, som därav beröras, synes ingen meningsskiljaktighet råda. I re— gel framhålles ock, att den nuvarande realskolexamen i de ämnen, som för de ifrågavarande fackskolorna äro av särskild betydelse, betecknar ett minimum av behövliga kunskaper.
I yttranden från rektorerna vid de tekniska gymnasierna anföres, att den avkortade realskolan skulle giva för svaga kunskaper och att de utgående ele- verna skulle komma att äga för ringa andlig och kroppslig mognad. En av rektorerna anser dock, att kunskaperna i modersmålet, tyska och engelska skulle bliva tillräckliga; inträdesprov bleve i varje fall nödvändigt i matematik. Då den inträdessökande skulle nödgas att genom studier på egen hand eller me— delst anlitande av privat undervisning förbereda sig för den inträdesprövning, som komme att krävas, skulle tillträdet till läroanstalterna försvåras. Rek- torn vid tekniska elementarskolan i Borås erinrar om att inträdesfordringarna vid denna skola nominellt äro lägre än vid de tekniska gymnasierna. Erfaren- heten hade emellertid visat, att de kunskaper, som vitsordas i realskolexamen, vore behövliga, åtminstone i fråga om modersmålet och matematik, varför ock vederbörlig framställning gjorts om inträdesfordringarnas höjning. Avkorta- des realskolans kurs, finge man både vid tekniska elementarskolor och vid tek- niska gymnasier anordna förberedande kurser eller ock finge man förlänga läroanstalternas egen kurs. Under alla förhållanden vore dock önskligt, att särskild inträdesprövning i matematik finge anställas med dem som sökte in— träde vid dessa läroanstalter.
Handelsgymnasiernas rektorer framhålla likaledes, att den avkortade real- skolan icke skulle ge de kunskaper och den allmänna mognad, som vore behöv- liga. Inrättandet av förberedande kurser måste betraktas som en nödfallsutväg; sommarkurser vore ur flera synpunkter otjänliga, och kurser. som upptoge en del av ett läsår, medförde tidsspillan för de studerande. Man bleve hänvisad till att uppställa flyttningsbetyg från gymnasiets första ring, respektive avgångs- betyg från åttaklassig flickskola som inträdesvillkor eller ock kräva inträdes- prövning. I båda fallen vore att befara, att frekvensen av sökande bleve för liten. Tanken på handelsgymnasiernas utvidgning till treåriga möter i alla yttrandena. En sådan åtgärd vore önskvärd redan under nuvarande förhål- landen.1 Man skulle då kunna driva språkstudierna längre än nu och tillika vinna ökad tid för de egentliga fackämnena. Med hänsyn till de kostnader, som en sådan utvidgning skulle medföra, hade man dock anledning att miss- trösta om dess möjlighet under nu rådande ekonomiska förhållanden. En av rektorerna anmärker, att en utvidgning av gymnasierna med en ny första klass så till vida bleve av mindre betydelse, att denna första klass i huvudsak finge samma allmänbildande uppgift som nuvarande sista. realskoleklassen ; handels- gymnasierna borde därför fortfarande få bygga på den grundval av allmän- bildning, som den nuvarande realskolexamen avsåge att garantera.
Av uttalandena att döma betraktas den oavkortade realskolan såsom en i det hela lämplig grundskola för nu ifrågavarande fackbildningsanstalter. Ålders-
1 Förslag om vissa handelsgymnasiers utvidgning till treåriga ha. vid olika tillfällen framlagts av skolöverstyrelsen.
förhållandena synas i detta fall icke ge anledning till anmärkning. För så vitt på skolorganisationen beror, äro lärjungarna i de tekniska gymnasierna fär— diga att gå ut i praktisk verksamhet vid samma ålder, då lärjungarna i de all- männa gymnasierna hinna till studentexamen, och handelsgymnasiernas lär— jungar komma ut ett år tidigare. I de fall, där åldersfrågan beröres i yttran- dena, uttrycker man en farhåga för att en del inträdessökande efter en even— tuell avkortning av realskolan skulle komma att ha för ringa andlig och kroppslig mognad.
Skolöverstyrelsens majoritet har icke tänkt sig, att genom realskolans av- kortning en lucka skulle uppkomma mellan realskolan och de ifrågavarande fackliga utbildningsanstalterna, utan ansett, att dessa. anstalter borde kunna bygga på ett mindre mått av föregående skolbildning, allenast de finge tillfälle att genom inträdesprövning utröna, huruvida den avkortade realskolans läro- kurser i de ämnen, som för respektive anstalter äro av grundläggande bety- delse, blivit så grundligt inhämtade, att man kunde anse, att de inträdes- sökande kunde med framgång tillgodogöra sig anstaltens undervisning. Klart är, synes det de sakkunniga, att man icke utan tvingande skäl får ordna det så, att mellan den allmänbildande skolan och fackskolan en lucka uppkomme, som lämnades åt de studerande att utfylla, på sätt de själva förmådde. Om det alltså skulle visa sig, att de ifrågavarande fackskolorna icke utan skada för sina speciella syften kunna anknytas omedelbart till den avkortade realskolan, även om de finge tillfälle att genom inträdesprövning kontrollera kunskapernas kvalitet, då bör givetvis deras samband med den allmänbildande skolan på annat sätt bringas till stånd. Närmast synes detta kunna ske därigenom, att 'fackskolornas egen lärokurs utvidgas nedåt. De få då visserligen övertaga en del allmänbildande arbete, som nu utföres av realskolan, men de kunna där- vid välja ut och koncentrera sig på sådant, som för deras syfte är viktigast, och höra i det hela få bättre förutsättningar, kanske också mera utrymme för 'den fackliga utbildningen. Eller kan sambandet med den allmänbildande sko- lan vinnas därigenom, att dessa fackskolor anknytas till någon lämplig punkt av gymnasiet. Båda utvägarna äro angivna i rektorernas uttalanden.
Realskolexamen ger i viss utsträckning behörighet till anställning inom statsförvaltningen, nämligen för en del tjänster i landsstaten, post—, telegraf- och järnvägsstaterna samt, ehuru i ringa mån, tullstaten. Av de vid statsläro- verken i realskolexamen godkända under åren 1907—21 hade omkring 100 per år eller 11.5 % av hela antalet uppgivit sig ämna söka sig in på ifråga- varande tjänstemannabanor. Under femårsperioden 1917—21 var motsvarande antal i genomsnitt 9 % och år 1921 enligt tablån sid. 161 endast 3.7 %. Huru många-, som lyckats förverkliga sin avsikt, är icke möjligt att exakt angiva. Dels det begränsade antalet tillgängliga tjänster, dels konkurrensen med sö- kande, som avlagt studentexamen eller förvärvat normalskolekompetens, har givetvis starkt begränsat antalet av de realskolexaminerade som vunnit an— ställning. Dessas antal är i själva verket, såsom skolöverstyrelsens majoritet anmärkt, allt för obetydligt, för att hänsynen till dem skulle få något avse- värdare inflytande på frågan om realskolans avkortning.
Då hithörande förhållanden likväl äro av intresse med hänsyn till känne— domen om den värdering. som på ifrågavarande områden kommit realskolebild- ningen till del, anse sig de sakkunniga böra något sysselsätta sig med dem och därvid särskilt dröja vid realskolexamen såsom behörighetsvillkor inom post-, telegraf- och järnvägsstaterna. Behörigheten gäller i främsta rummet till- träde till vissa inom de ifrågavarande verken anordnade elevkurser, som för- bereda för anställning. '
Den avkor- tade real- skolan och vissa tjänsteman- nabanor.
Genom chefen för generalpoststyrelsen ha de sakkunniga av föreståndaren för p 0 s t ve r ke t s undervisningsanstalt erhållit statistiska redogörelser för postelevkurserna 1916—20. Följande sammandrag må här lämnas:
Postelevkurserna 1916—18, 1917—19, 1918—20, 1919—21, 1920—22.
! | Manliga Kvinnliga
| | ! il [ Med m-
. __ * __ ) M d | Med realskex. Med ' 3132 ! stued _D stud real— mal- Sum- ' från allm. från komm. ma ' skol- k 1 _ ma ex. 1”rov mellansk ex. ev. & 0 e l a ' ' ' ' komp. ] | Antal ansökningar ...... ' 185 | 3551 111 651 19 350 311 680 Antal antagna ....... 134 1552 47 336 12 3 79 129 Härav avgångna ...... | 48 65 24 137 4 3 33 50 utexaminerade . 1 86 903 23 199 S 25 46 79
Ett ytterligare sammandrag ger följande översikt:
Ansök- Utexami- ningar 1 Antagna nerade Studenter .................... , 204 I 146 94 Realskolexaminerade ................ 816 240 138 Normalskolekompetenta .............. _ 311 79 46
Siffrorna visa, att de realskolexaminerade icke kunna sägas intaga en oför- delaktig ställning i förhållande till Övriga sökande. En överlämnad tablå över vitsorden i postelevexamen visar i de tre främmande språken någon över- lägsenhet hos studenterna framför de övriga.. I geografi, skriftliga prov, bland dem i modersmålet, samt i de egentliga fackämnena förefinnas inga bestämda skillnader mellan de olika kategorierna. Beträffande åldern meddelas, att de från elevkurserna utexaminerade (tjänstemän icke inräknade), som förut avlagt realskolexamen, vid antagandet till elever haft en genomsnittsålder av för manliga elever 17.5 år och för kvinnliga 17.9 år. Man lär, enligt vad upp— ljlråt blivit, anse önskligt, att eleven före kursens avslutning uppnår 18 års a er.
Utbildningen har nyligen (k. kung. 1925 nr 487) omlagts på det sätt, att man numera har två kurser, en lägre för utbildning till postexpeditör och en följande högre för utbildning till tjänst i högre lönegrad. För tillträde till dessa utgör realskolexamen minimifordran. De vitsord, vid vilka avseende särskilt fästes, äro vitsorden i modersmålet, geografi, matematik samt engelska, franska och tyska språken, med viss skärpning beträffande fordringarna i fran— ska för den högre kursen.
Vid t e l e g r a f v e rk e t ha under åren 1910—21 förekommit 8 elevkur- ser för manliga aspiranter, därvid utexaminerats omkring 200 elever, ungefär hälften realskolexaminerade och hälften studenter. De förra genomgå en
1 Därav 27 tjänstemän av lägre grad. 2 *
» ( . ) » » $ » 8 ) » ) >
förberedande kurs på fyra månader före den egentliga kursen. Den erforder— liga åldern är lägst 17, högst 25 år. Under åren 1912—21 ha därjämte före- kommit 18 elevkurser för kvinnliga aspiranter, därvid utexaminerats 941 ele- ver, av vilka 202 hade realskolekompetens (de övriga voro till övervägande del normalskolekompetenta, till mindre del studenter).1
Nya kompetensbestämmelser för tjänster inom verket äro år 1925 utfärdade (kungl. kung. 1925 nr 315). I fråga om tjänster, som icke fordra teknisk utbildning eller akademisk examen, gälla följande stadganden angående före- gående skolbildning.
Lågre tjänstemän: kansliskrivare, kontorsskrivare, bokhållare m. fl., skola ha avlagt realskolexamen eller avgångsexamen från handelsgymnasium eller från teknisk elementarskola, teknisk fackskola eller tekniskt gymnasium eller från flickskola med normalskolekompetens, dock under villkor i varje fall av vitsord om minst de insikter, som vid avläggande av realskolexamen erfordras för erhållande av betyget Godkänd i modersmålet och matematik samt i minst två av engelska, franska och tyska språken.
Telegrafexpeditörer, telegrafassistenter, telegrafkommissarier av lägre klass m. fl. skola ha avlagt någon av förutn'amnda examina samt äga vitsord om minst de insikter, som vid avläggande av realskolexamen erfordras för erhål- lande av betyget Godkänd i modersmålet, fysik, geografi, kemi, matematik samt engelska, franska och tyska språken.
Tjänstemän i högre anställningar: kontrollörer, telegrafkommissarier av högre klass m. fl., skola ha avlagt studentexamen samt äga vitsord om minst de insikter, som nyss nämnts.
Vid s t a t e n 3 j ä r 11 v ä g a r råder i fråga om behovet av aspiranter ännu från det normala avvikande förhållanden efter de oregelbundenheter, som kris— tiden medförde. Någon elevkurs har icke hållits sedan 1920. Går man till tiden före kriget, finner man, att exempelvis under de sju åren 1908—14 elev- kurs genomgicks av 178 personer, av vilka 94 avlagt realskolexamen och 84 studentexamen (skolöverstyrelsens utlåtande sid. 68). Utbildningen upptager en tid av sammanlagt två år, och man önskar, att aspirant vid kursens början skall ha uppnått 18 års ålder. De förkunskaper, som anses viktigast, gälla modersmålet, matematik, geografi samt främmande språk, i första rummet tyska, i andra franska.2
I fråga om alla tre de nu nämnda tjänsteområdena torde man kunna säga, att realskolexamen som kompetensvillkor betraktas som en lägsta gräns, vilken man icke kan understiga men som man gärna skulle se kunna höjas. Redan med hänsyn till den åldersmognad, som man finner behövlig hos aspiranten, skulle man anse en sänkning av denna gräns menlig för en god rekrytering av tjänstemannakåren. En avkortad realskola skall därför helt visst icke komma att anses som en möjlig grund för den fackliga utbildningen.
Genom realskolans avkortning skulle alltså på denna punkt en lucka upp- komma i ett nu befintligt sammanhang mellan allmänbildande och fackbildande anstalter. Det låter sig ju emellertid tänka, att man kan finna en både för de studerande och för den åsyftade faekutbildningen bättre anordning än den nu- varande. Skolöverstyrelsens majoritet finner det sannolikt, att de studerandes intressen i detta fall skulle kunna lika väl tillgodoses därigenom, att de sär- skilda fackbildningskurserna utvidgades nedåt. .
Från ämbetsverkens sida skall sannolikt en strävan göra sig gällande att få en till avgången från gymnasiets andra ring utsträckt lärokurs eller ock stu- dentexamen fastställd som behörighetsvillkor. Vad i detta fall gäller om
* Enligt uppgifter, meddelade av föreståndaren för telegrafverkets undervisningsanstalt. 5 Meddelanden av chefen för första trafikbyrån i kungl. järnvägsstyrelsen.
kortade real-
tjänsteanställningar i de ifrågavarande verken torde gälla även om. en del an— ställningar av olika slag i enskild tjänst.
Till frågan om fackutbildningens anknytning i vissa fall till en avslutnings- punkt inom gymnasiet skola de sakkunniga i det följande återkomma (sid. 175 ff.).
Beträffande den avkortade realskolans förhållande till gymnasiet må ånyo erinras om att såsom ett av de starkaste skälen för avkortningen framhållits, att frågan om tre- och fyraårigt gymnasium därigenom erhölle sin lösning och det fyraåriga gymnasiet säkerställdes som den generella gymnasieformen. »Då skolkommissionen», säger överstyrelsemajoriteten, »stannat vid att föreslå ett treårigt gymnasium, trots de stora betänkligheter som kunna anföras däremot och vilka åtminstone delvis av kommissionen själv påvisats, torde detta väl nästan helt och hållet ha föranletts därav, att kommissionen ansåg nödvändigt, å ena sidan att realskolan i sin helhet utgjorde grundvalen för gymnasiet, och å den andra, att realskolans avslutning bibehölls vid samma punkt som för närvarande. —— —— — Finner man sig åter kunna bortskära realskolans nuva— rande högsta klass, bortfaller tydligen det huvudsakliga hindret för att låta gymnasiet bibehålla sin anordning såsom fyrklassigt. Därmed beredas Också åt de lärjungar, som från realskolan övergå till gymnasiet, de fördelar i fråga om deras fortsatta studier, som det fyraåriga gymnasiet ju allmänt anses kunna erbjuda i jämförelse med det treåriga.»
Då även enligt de sakkunnigas mening det fyraåriga gymnasiet i och för sig är att föredraga framför det treåriga, finna de sakkunniga vad skolöverstyrel— sins1 majoritet sålunda anfört innebära ett starkt skäl för en avkortning av real- s '0 an.
Det bör å andra sidan påminnas om att lämpligheten av realskolans avkor— tande i några av de fall, där uttalanden i frågan blivit gjorda, ställts i tvivels- mål från synpunkten av det högre skolväsendets effektivitet i det hela, ehuru det fyraåriga gymnasiets pedagogiska företräde framför det treåriga icke be- stritts eller ock uttryckligen hävdats. Då de sakkunniga i det följande upptaga till behandling vissa erinringar, vilka under det offentliga meningsbytet i skol— frågan framförts, angående verkningar av mindre gynnsam art, som den ifrå— gasatta åtgärden möjligen skulle kunna få för gymnasiet, vilja de sakkunniga emellertid betona, att denna åtgärd genom att ur diskussionen avlägsna spörs— målet om tre- och fyraårigt gymnasium givetvis skulle medföra en väsentlig förenkling av det föreliggande organisationsproblemet och, åtminstone så länge gymnasiets nuvarande lärokurs förblir obeskuren, göra ett fyraårigt gymna- sium till enda gymnasieform. ,
Utgår man från nu rådande organisatoriska förhållanden med avseende på realskolans och gymnasiets inbördes ställning, kan det synas, som vore real- skolans högsta klass från gymnasiets synpunkt utan betydelse och som om den följaktligen vad gymnasiet angår saklöst kunde bortfalla. I det hela är na- turligtvis så också förhållandet. Några omständigheter torde emellertid för- tjäna beaktande.
En till fem respektive tre år avkortad realskola är icke alldeles identisk med och torde från gymnasiets synpunkt icke heller vara alldeles likvärdig med de fem respektive tre första årsklasserna av en sexårig respektive fyraårig realskola.
Här inställer sig till att börja med ett sakförhållande av visserligen icke synnerligen stor betydelse men ofta påpekat vid meningsutbytet angående or- ganisationen med en för alla lärjungar gemensam sista realskoleklass och tre- årigt gymnasium gentemot den nuvarande organisationen med ett till näst sista realskoleklassen anknutet fyraårigt gymnasium, nämligen den särskilda
karaktär, som den sista klassen måste erhålla till följd av sin uppgift att av- sluta en föregående lärokurs. Göres realskolans nuvarande näst sista klass till dess sista, måste realskolans lärokurser i de olika ämnena där finna sin avslutning och avrundning, vilket i fråga om vissa ämnen medför förändringar i kursplanens innehåll och byggnad och i fråga om de flesta ämnen ger åt själva behandlingssättet en i någon mån annan syftning, i det att läraren icke kan underlåta att taga tillbörlig hänsyn till bildningsbehovet hos de lärjungar, som stå i begrepp att lämna skolan för att gå ut i praktisk verksamhet.
De skiljaktigheter mellan den avkortade skolan och den oavkortade, vilka nu berörts, äro från gymnasiets synpunkt icke av stor betydelse, men i den mån de ha betydelse, äro de för gymnasiet tydligen icke gynnsamma.
Mera avseende måste vad gymnasiet angår fästas vid den allmänna för— svagning av realskolan, som den åsyftade avkortningen givetvis innebär. Såväl skolkommissionen som generaldirektör Bergqvist framhåller denna synpunkt.
Det har i det föregående erinrats om att en avkortning av realskolans läro- kurs bör göra denna skolas studiemål lättare tillgängligt för ungdom ur vid- sträcktarc, ekonomiskt mindre bärkraftiga samhällslager och att särskilt en treårig realskola synes kunna få stor utbredning. Det har ock i annat samman- hang påpekats, att den avkortade realskolan i sina former av fyraårig och tre- årig skola sannolikt måste bliva en i viss mån sammanträngd och ansträngande skolform. Men om den så blir och om de skaror av ungdom, som utan att åsyfta fortsatta högre skolstudier anlita realskolan för erhållande av en högre allmän bildning, än den de kunnat förvärva i folkskolan, bliva allt större, skall det i längden bliva allt svårare att hålla fordringarna på realskolan uppe vid den nivå, SOm motsvarar gymnasiets behov av förutbildning hos sina lärjungar.
Härtill kommer i vissa fall en omständighet, som icke heller är utan bety- delse för frågan om den avkortade realskolans bärighet som grundskola för gymnasiet, nämligen den så att säga yttre förminskning, som realskolan genom avkortningen skulle komma att erfara. I detta hänseende blir den avsedda åt- gärden av mindre betydelse, därest realskolan ingår som beståndsdel i ett högre allmänt läroverk, än om den är fristående, och likaledes av mindre betydelse, om det gäller en sexårig skolas avkortning till femårig, än när det blir fråga om en fyraårig skolas avkortning till treårig. Särskilt har man att tänka på fristående realskolor av den kommunala mellanskolans typ, vilka från fyra- åriga skulle förminskas till treåriga. Där lärjungeantalet icke är så stort, att parallellklasser kunna upprättas, blir en dylik treklassig skola till sin yttre omfattning tydligen en ganska oansenlig läroanstalt. Av de kommunala mel- lanskolorna voro läsåret 1923—1924 omkring 43 % enkelklassiga och 20 % hade allenast en parallellavdelning. Då kostnaderna för upprättandet och underhållet av en treklassig skola bleve jämförelsevis små, synes det sanno— likt, att nya treklassiga realskolor skulle komma att upprättas i de smärre orterna flerstädes i landet, så att man snart nog hade att räkna med ett ganska betydligt antal sådana skolor.
Redan den kommunala mellanskolan har att vidkännas en del svårigheter på grund av sin ringa omfattning. Skolöverstyrelsens läroverksavdelning fram- håller särskilt svårigheten för en kommunal mellanskola utan parallellavdel- ningar att åstadkomma en rationell arbetsfördelning lärarna emellan. En dylik skola, säger läroverksavdelningen, har för närvarande 1 rektor och 3 ämnes- lärare, Vilka ha att bestrida undervisningen i 11 läroämnen, franskan inräknad. Ehuru rektors undervisningsskyldighet uppgår till 21 timmar i veckan och ämneslärarnas till i medeltal 26, måste i genomsnitt 18,7 veckotimmars under- visning i läroämnen bestridas antingen av timlärare, där sådana kunna anskaf- fas, eller genom övertidsarbete av de ordinarie lärarna. Ytterligare måste
' :;
även undervisningen i alla övnmgsämnena pa samma sätt besörjas av tim-
lärare eller genom extra tjänstgöring av de ordinarie lärarna. Det ligger i sakens natur, säger läroverksavdelningen, att det under sådana förhållanden måste möta stora svårigheter dels att inom de ordinarie lärarnas lilla krets få de olika läroämnena representerade, dels att få undervisningen i övningsämnena bestridd av fullgoda lärarkrafter, vartill kommer nödvändigheten att i händelse av brist på timlärare pålägga de ordinarie lärarna ett övertidsarbete, som gör deras redan i och för sig hårda tjänstgöring än mera betungande.
Nu berörda svårigheter ökas givetvis väsentligt, när skolan reduceras från fyrklassig till treklassig. Dess ordinarie lärarkår komme väl näppeligen då att bestå av mera än 1 rektor och 2 ämneslärare, varvid enligt de sakkunnigas läroplan och under antagande av oförändrad undervisningsskyldighet 16 vecko— timmars undervisning i läroämnen skulle komma att bestridas av timlärare eller genom de ordinarie lärarnas övertidsarbete. Undervisningen i samtliga övningsämnen finge likaledes bestridas av timlärare eller genom de ordinarie lärarnas extra tjänstgöring. Läroämnenas antal är fortfarande 11 och öv— ningsämnenas antal är 4. Att under sådana förhållanden förse samtliga de olika ämnena med kompetenta lärarkrafter torde bliva svårt och i många fall omöjligt, även om realskolan i regel skall kunna påräkna stöd i folkskolan på platsen och bland dennas lärare finna behövlig hjälp för bestridande av un- dervisningen i synnerhet i övnmgsämnena.
Det är ock klart, att det är mindre lätt för en liten läroanstalt än för en större att draga till sig goda lärarkrafter, att hålla det pedagogiska intresset uppe, att förse sig med behövlig yttre utrustning av lokaler och undervisnings— materiell och att tillvinna sig nödig auktoritet. Man torde kunna ifrågasätta, om icke den treklassiga realskolan utan parallellavdelningar betecknar ett existensminimum för en skola med den viktiga uppgiften bland andra att tjäna som grundskola för gymnasiet.
I fråga om den reducerade realskolans förmåga att förhindra tillströmningen till gymnasiet torde vara svårt att fälla ett förhandsomdöme. Skolöverstyrel- sens majoritet uttalar sig optimistiskt. Den nya, till ett lämpligare ålders- stadium förlagda realexamen borde ha förutsättningar att bliva en verklig knutpunkt och en utsiktspunkt ut över de olika bildningsvägarna, en punkt, där den unge skulle så att säga tvingas att göra halt och överväga läget, granska de möjligheter, som öppnade sig åt olika håll, och pröva de förutsätt— ningar, som förefunnes för honom att gå den ena eller den andra vägen. »Det synes sannolikt», säger överstyrelsemajoriteten, »att avslutningsexamen _på mellanstadiet så skulle bäst kunna fylla den uppgift, som från början till— ämnats den och allmänt ansetts vara av största betydelse, nämligen att för— hindra en osund tillströmning till gymnasiet.» Skolkommissionen och general- direktör Bergqvist draga en motsatt slutsats. En treårig realskola, säger kommissionen, måste för att skänka önskad kompetens säkerligen i ett flertal fall kompletteras med genomgång av en eller två gymnasieringar. Under dylika omständigheter, då lärjungarna en gång vunnit inträde å gymnas1et, skulle säkerligen lockelsen att under ytterligare två eller tre år fullfölja stu- dierna å detta skolstadium fram till studentexamen kunna befaras bliva mången övermäktig. Och generaldirektören ger uttryck åt samma tankegång.
Med avseende på den kompetens, som åtföljer avlagd realskolexamen, fram- hålles ofta, att densamma praktiskt taget hade så ringa betydelse, att dess totala eller partiella försvinnande icke vore någon avsevärd förlust; för en hel del realskolexaminerade medförde den blott en besvikelse, alldenstund de ifrå— gakommande fackskolorna och tjänsterna vore relativt fåtaliga och de real— skolexaminerade i stor utsträckning undanträngdes av studenter och sökande med normalskolekompetens. Även om detta i väsentlig mån äger sin riktighet,, bör icke förbises, att den vid realskolexamen fästa kompetensen givit realskol—
examen ett visst anseende och därigenom medelbart haft betydelse för de från realskolan utgångna lärjungarna. Visserligen f ramhålles ofta, att det är klent beställt med realskolexamens anseende och att det vore önskligt, att någon för- bättring därutinnan kunde åstadkommas, liksom det å andra sidan säges, att realskolexamen till följd av kompetensen fått en alltför hög social värdering, ägnad att ingiva de examinerade en oriktig föreställning om deras plats i sam- hället. Huru härmed än må förhålla sig, torde det vara tydligt, att kompeten- sen inneburit en officiell värdesättning, som bidragit, till att giva realskol— examen det mått av anseende i allmänhetens uppfattning, som den kan äga, och därigenom varit till gagn även för det stora antal realskolexaminerade, som icke haft anledning att begagna sig av de givna kompetensbestämmelserna utan med sitt examensbetyg som merit sökt anställning i enskild tjänst. Att den minskning i kompetensen, som måste bliva en följd av realskolekursens avkort— ning, kommer att leda till att realskolexamen får ett i viss mån minskat värde i det allmänna medvetandet, har också av överstyrelsemajoriteten framhållits. Men att minskningen i realskolexamcns anseende skall komma studentexa- mens dragningskraft att växa, synes i och för sig sannolikt. Även den ökning av antalet realskolor, som, efter vad man har skäl att förmoda, skulle bliva en följd av realskolans avkortning, innebär anledning att vänta ökat tillopp till gymnasiet. Å andra sidan skall avståndet i studietid mellan de båda examina bliva. större, och även den omständigheten, att gymnasiet anknytes till den av- slutade realskolan och att varje realskolans lärjunge alltså föres fram till sin skolas slutmål och kan vinna ett examensresultat, skall verka i viss mån åter- hållande på tillströmningen till gymnasiet.
Tanken på en avslutningspunkt inom det allmänna läroverket mellan real- och studentexamina framträder, som det vill synas, med en viss nödvändighet i samband med frågan om realskolans avkortning.
Läroverkskommittén på sin tid ville bringa till stånd ett ordnat samband mellan allmänbildningens och fackbildningens läroanstalter och ansåg sig i den föreslagna avslutningsexamen på läroverkets mellanstadium ha skapat icke blott en lämplig samlingspunkt för de lärjungar, som lämnade läroverket för att omedelbart gå ut i praktisk verksamhet, utan ock en lämplig anknytnings— punkt för alla de fackskolor, specialkurser och tjänstebefattningar, vilka förut- satte en större allmänbildning än folkskolans men icke kunde anses behöva förutsätta studentbildning. Kommittén utgick därvid från den grundsatsen, »att fordringarna på allmänbildning ej få sättas högre, än nödigt är, på det att större utrymme må kunna lämnas åt fackbildningen», och föreslog real- skolexamen som kompetensfordran även i några fall, där förut studentexamen varit vedertagen sådan. Skolkommissionen, som föreslagit en skärpning av realskolexamen, har uttalat, att det borde allvarligt övervägas, huruvida icke examens nuvarande behörighetsområde kunde ökas. »Kommissionen har icke kunnat förbise», heter det, »att studentexamen för närvarande kräves såsom ' förutsättning för flera levnadsbanor, där man äger grundad anledning ifråga— sätta, om icke ett lägre teoretiskt kunskapsmått kunde vara tillfyllest.» Real- skolexamens nuvarande kompetensområde är visserligen mindre omfattande, än från början avsetts, och dess praktiska omfattning är, som nyss sagts, mind- re än dess formella, i det att de realskolexaminerade mångenstädes utträngas i konkurrensen med sökande, som avlagt studentexamen eller vunnit normal- skolekompetens, men, såsom av det föregående framgår, är detta område dock icke obetydligt.1 Nu torde man kunna säga, att i de flesta fall, där den kom-
1 Avlagd godkänd realskolexamen jämte för olika fall stadgade tilläggsfordringar och andra villkor berättigar till inträde dels i en del fackskolor och specialkurser, nämligen postelevkurs, telegraf- elevkurs, teknisk elementarskola, teknisk fackskola, tekniskt gymnasium, handelsgymnasium, viss
Den avkor- tade real— skolan och gymnasiets enhetlighet.
petens, som realskolexamen medför, kommer till praktisk användning, den- samma icke anses innebära ett mer än tillräckligt mått av behövlig skolbild- ning. Snarare synes man vara av den åsikten, att fordringarna borde höjas, åtminstone i fråga om sådana ämnen, som i de olika fallen äro av särskild vikt. En sänkning av realexamens nivå och därav följande minskning i dess kompe- tensvärde framkallar därför naturligt nog tanken på en annan anknytnings- punkt inom det allmänna läroverket än den, som den nya realexamen skall erbjuda.
Denna anknytningspunkt skulle, synes det, vad de förutnämnda specialsko- lorna beträffar, kunna ligga i jämnhöjd med nuvarande realskolexamen, alltså vid avgången från det fyraåriga gymnasiets första ring. Vad ämbetsverken i fråga angår, torde en anknytning högre upp anses önsklig, närmast då vid avgången från andra ringen. Frågan bör dock icke begränsas till att gälla allenast de nämnda fackskolorna och tjänsteanställningarna utan ses från vidare synpunkt, nämligen från synpunkten av ett i samband med realskolans avkort- ning uppkommande allmännare behov av ett avslutningsstadium inom gymna- siet, markerande en allmänbildning av större omfattning än realskolebildningen men mindre omfattande än studentbildningen. Därvid framstår då den sist- nämnda punkten, alltså utträdet ur andra gymnasieringen, som det naturligaste läget för ett dylikt avslutningsstadium.
Tanken på en avslutning i andra gymnasieringen (övre 6:e klassen) var uppe i diskussionen redan vid tiden före den senaste läroverksreformen och har seder- mera då och då framkommit, stundom förbunden med tanken på gymnasie— kursens avkortning. I sammanhang med frågan om realskolekursens längd har den nu fått en viss aktualitet i meningsutbytet. Skolkommissionen och generaldirektör Bergqvist framhålla båda, utan att inlåta sig på en närmare behandling av frågan, att en avkortning av realskolans kurs torde komma att i vissa fall framkalla krav på realskolekursens kompetterande genom tillägg av en eller annan årskurs i gymnasiet. Lektor J. Swenning framförde år 1922 ett projekt om en lägre och en högre realskolekompetens, den senare förvärvad medelst genomgång av andra gymnasieringen. De tre kollegier vid högre all- männa läroverk, som ifrågasatt en avkortning uppifrån av realskolan, förbinda därmed förslag om att viss kompetens skulle tillerkännas avgångsbetyg från gymnasiets andra ring.
Att man skulle inrätta en ny examen vid avgången från andra gymnasie- ringen har icke ifrågasatts och skulle väl knappast bliva av behovet påkallat, åtminstone icke i första hand; ett på särskilt sätt formulerat avgångsbetyg synes kunna övertaga en del av den uppgift, som realskolexamensbetyget hit— tills haft, och vara tillfyllest för de lärjungar, som här hade anledning att lämna läroverket. Icke ens någon betydligare omläggning av läroplanen i syfte att vid slutet av andra ringens kurs åstadkomma en kursavslutning, torde behöva anses nödvändig. Det kan i detta hänseende anmärkas, att enligt de sakkunnigas förslag till undervisningsplan för det fyraåriga gymnasiet en viss kursavslutning vid denna punkt skulle komma att förefinnas i en del
kurs vid tekniska skolan i Stockholm, agronomkurs vid lantbruksinstitnten, skogshögskolans lägre kurs, vissa handarbets— och skolköksseminarier, dels till anställning, i allmänhet efter genomgång av vederbörlig elevkurs, i vissa tjänstebefattninga nämligen vissa tjänster vid postverket, telemf— verket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk, tullverket, riksbanken, postsparbanken. Avlagd godkänd realskolexamen betecknar ock det minsta mått av allmänbildning, som enligt givna stad- ganden bör innehavas av lärare i teckning och musik vid allmänt läroverk, av lärare i övningsämne vid folkskoleseminarium, av landsflskaler och i vissa fall av reservofficersaspiranter. Läroverkskommittén 1899—1902, som föreslagit ungefär nuvarande kompetensområde med tillägg av bland annat tandläkarinstitutet, fermaceutiska. institutet och folkskoleseminariernas 3ze årsklass, be- räknande antalet manliga realskolexaminerade, vilka skulle komma att övergå. till fackskolor, special- kurser och tiänstebefattningar inom det föreslagna. kompetensområdet, till omkring 300 årligen.
ämnen, beroende därpå, att den nyspråkliga gymnasielinjen här skulle utgrena sig från de båda andra linjerna.
Ett av de tre nyssnämnda läroverkskollegier, vilka framställt tanken på ett avslutningsstadium i andra gymnasieringen, nämligen kollegiet vid högre all- männa läroverket i Jönköping, utför denna tanke ytterligare och säger, att ett utnyttjande av detta uppslag till »en förstärkt realskolekompetens» i viss utsträckning syntes kunna ske även beträffande de fristående realskolorna, »som således skulle bliva av tvenne typer, en högre och en lägre».
Den konsekvens, som här drages, torde icke kunna anses'orimlig. Den öpp- nar emellertid ett nytt organisatoriskt perspektiv. En dylik typ av högre real- skola, som kollegieuttalandet antyder, tänkes uppenbarligen komma att bestå av en avkortad realskola jämte de två första ringarna av ett gymnasium. För många orter, som nu ha fristående realskola och givetvis skulle betrakta den- nas reduktion från sexårig till måhända treårig som en svår förlust, vore en sådan gymnasial påbyggnad helt säkert välkommen, liksom naturligtvis även för många orter, som ha kommunal mellanskola och skulle få denna reducerad från fyraårig till treårig. Då med avgångsbetyget från andra gymnasierin- gen skulle förbindas sådan kompetens, som den nya realexamen icke kunde behålla, skulle genom den gymnasiala påbyggnaden samtliga de syften, som den nuvarande realskolan avser att tjäna, bliva tillgodosedda. En dylik orga- nisation skulle bereda lärjungarna möjlighet både att tidigare än nu med real- examen avsluta sina skolstudier och att längre än nu vid hemortens skola fort— sätta dem för att därefter övergå vare sig till sådan facklig utbildning eller praktisk verksamhet, som förutsatte ett större mått av allmänbildning, än real- skolan meddelade, eller till fortsatta studier vid ett fullständigt gymnasium.
Ett avslutningsstadium i andra gymnasieringen utgör emellertid väl sn nära till hands liggande men icke en nödvändig konsekvens av realskolans avkort- ning. Vad särskilt beträffar det avsedda sambandet mellan den allmänbildande skolan och vissa specialskolor och tjänstemannabanor bör, såsom förut framhål- lits, genom lämpliga förändringar av de fackliga anstalterna eller elevkur- serna eller genom för de olika ändamålen särskilt avpassade kompletterings— kurser samma syfte kunna vinnas, måhända på ett från fackbildningens syn— punkt bättre sätt.
Från gymnasiets synpunkt kan det ingalunda anses såsom någon fördel, att en förstärkt realskolekompetens bleve fäst vid avgångsbetyget från vare sig dess första eller dess andra ring eller överhuvud taget att någon punkt inom gymnasiet markerades som avslutningsstadium. Med en sådan åtgärd kom- me realskolan i viss mån att sträcka sig upp i gymnasiet. Även med tillbörlig gallring av de inträdessökande skulle gymnasiets lägre avdelning få en till numerär och sammansättning i någon mån annan elevkår än eljest, och intresse— inriktningen hos lärjungarna bleve icke så enhetlig, som om studentbildningen ensam vore studiearbetets och undervisningens mål. I viss mån hade en del- ning av gymnasiet kommit till stånd, av mindre betydelse i fall antalet av de lärjungar, som begagnade sig av undervisningen i de lägre ringarna endast för att vinna en »förstärkt realskolekompetens», bleve obetydligt, men i annat fall medförande den faran, att dessa lägre ringar i avsevärdare mån förlorade sin gymnasiala karaktär. Att en sådan karaktär skulle kunna förlänas åt de ifrågasatta till fristående realskolor fogade gymnasieavdelningarna, synes föga sannolikt, då väl dessa icke utan betydande svårigheter skulle kunna för- ses med de lärarkrafter och den materiella utrustning, som för en verkligt gymnasial undervisning måste anses behövliga.
Skolöverstyrelsens majoritet har, såsom förut sagts, icke motiverat sitt för- slag om den avkortade realskolan med hänvisning till den högre folkskolans 12—253185
Realskola”, och hö re folks/ro an.
intresse, men den har framhållit, hurusom realskolans avkortning uppifrån med en årsklass och därmed följande sänkning av realexamens nivå skulle kraftigt bidraga att stärka den treåriga yrkesbestämda högre folkskolans ställning, och den har däri sett en av de gynnsammaste följderna av den föreslagna åtgärden.
Skolkommissionen och generaldirektör Bergqvist ha vid övervägandet av frågan om realskolekursens längd ävenledes hänvisat till den högre folkskolan men från väsentligen annan synpunkt. Kommissionen gör gällande, att spörs- målet om tillgodoseendet av bildningsbehovet hos den ungdom, för vilken ett mindre mått av skolbildning, än det realskolan meddelar, kan anses vara till- fyllest och som vid tidigare ålder än den, vid vilken realexamen i allmänhet avlägges, bör gå ut i praktisk versamhet, »kommit i ett helt nytt läge därige— nom, att de praktiska ungdomsskolorna öppnat nya bildningsvägar i riktning mot olika yrken», och kommissionen erinrar därvid särskilt om de möjligheter i sådant avseende, som erbjudas av den högre folkskolan. Generaldirektör Bergqvist utvecklar denna tanke närmare och finner en möjlig lösning av sam- ma spörsmål i en uppdelning på olika skolformer av den nuvarande realsko- lans olika uppgifter, på det sätt att uppgiften att tillgodose det nyssnämnda bildningsbehovet överlåtes åt den högre folkskolan under det att den obeskurna realskolan behåller uppgiften att meddela den för vissa specialskolor och tjän- stemannabanor erforderliga förbildningen samt att utgöra grundval för gym- nasiet.
I den högre folkskolans natur och historiskt givna förutsättningar torde icke finnas något hinder för en sådan tankes förverkligande. Både som all- män och som yrkesbestämd synes den högre folkskolan vara ägnad att tjäna det ifrågavarande bildningsbehovet. Mellan den allmänna högre folkskolans och realskolans bildningsmål råder principiellt sett endast den skillnad, som kan betingas av lärokursernas olika längd; där den allmänna högre folkskolan växt ut till fyrklassig, har den i de flesta fall övergått till kommunal mellan- skola, och de fyrklassiga, som finnas, ha sin undervisningsplan inriktad på real- examen son1 mål. Vad den yrkesbestämda högre folkskolan beträffar, torde om densamma kunna sägas, att den naturligtvis icke kan ersätta realskolan eller den allmänna högre folkskolan men att den i vissa fall ännu bättre än dessa motsvarar det bildningsbehov, som frågan gäller. Ty för många av de gossar och flickor, som äro i tillfälle att efter avslutad folkskolekurs under ytterligare några år ägna sig åt skolstudier, är det till avgjort gagn, att den fortsatta un— dervisning de erhålla har vad man kallar praktisk läggning, särskilt att den i likhet med undervisningen i den yrkesbestämda högre folkskolan är inriktad mot vissa bestämda områden av det praktiska yrkesarbetet. Den yrkesbestämda högre folkskolans värde i sådant avseende ökas ytterligare, i den mån från densamma vägar leda vidare till skolor och kurser för fortsatt och mera specia— liserad facklig utbildning. Det lider väl intet tvivel, att det vore önskligt, att en del av den ungdom, som nu söker sig in i realskolor och mellanskolor, kunnde ledas över till de yrkesbestämda högre folkskolorna. Dessa sistnämnda skolars utveckling är i varje fall ett önskemål av stor betydelse.
Skolkommissionens och generaldirektör Bergqvists hänvisning till den högre folkskolan innebär, att de lärjungekategorier i realskolan, för vilkas skull en avkortning av realskolans kurs skulle göras, egentligen redan inom skolsyste— met äga en för dem passande skolform, som också, i den mån den h_inner mt— veckla sig, allt mera skall komma att draga dessa lärjungekategorier till sig. Det vore därför angeläget att låta det värde, som denna skolform äger, kla— rare framträda och göra den mera tilldragande för de unga. En åtgärd i sådan riktning vore, såsom såväl generaldirektör Bergqvist som skolöverstyrelsens majoritet med styrka framhållit, att låta den yrkesbestämda högre folkskolans lärokurs i likhet med realskolans avslutas med en examen av officiell karaktär
och medförande en viss kompetens. Generaldirektör Bergqvist har för den- samma föreslagit benämningen »praktisk realskolexamen».
Nu framhåller emellertid överstyrelsemajoriteten, att den yrkesbestämda högre folkskolan i sin utveckling hämmas genom konkurrensen med realskolan. Genom sitt relativt stora anseende, sin betydande utbredning och sm examen har realskolan i denna konkurrens en överlägsen ställning gentemot den högre folkskolan. Men om realskolan, av skäl och på sätt som överstyrelsemajorite— ten anfört, avkortades, så skulle den yrkesbestämda högre folkskolans tävlan med realskolan i väsentlig grad underlättas. Den på sexårig grundskola vi- lande realskolan skulle då få treårig kurs liksom den yrkesbestämda högre folkskolan, och de båda skolformernas examina komme att ligga på samma nivå. Därigenom skulle realskolans teoretiska utbildningslinje och den högre folk- skolans praktiska bliva organisatoriskt likställda, och deras examina skulle framstå som likvärdiga. Att förlänga den yrkesbestämda högre folkskolans kurs till fyraårig för att såmedelst vinna den önskliga likställigheten torde, säger överstyrelsemajoriteten, icke vara möjligt, då det just är på grund av vunna erfarenheter och utan något ingripande utifrån som den yrkesbestämda högre folkskolan ordnats såsom treårig.
Vid frågans behandling bland de sakkunniga ha i huvudsak följande erin— ringar framställts mot den uppfattning, som överstyrelsemajoriteten i denna punkt gjort gällande. Den yrkesbestämda högre folkskolan är ännu endast några få år gammal inom vårt skolväsen, varför omdömen om dess framtids- utsikter lätteligen bli osäkra. Det låter sig tänka åtminstone som en möjlighet, att med de alltjämt stigande anspråken på medborgerlig och facklig utbildning dess lärokurs inom en icke allt för avlägsen framtid kan befinnas böra ut- sträckas och göras fyraårig. Det synes icke heller omöjligt, att den yrkesbe— stämda högre folkskolan i sin från realskolans skilda egenart skall visa sig äga vissa förutsättningar att hävda sin ställning vid sidan av realskolan, även ! om denna förblir oavkortad: den bjuder lärjungarna något annat än realskolan, : icke en teoretisk allmänbildning utan en bestämt inriktad praktisk utbildning, ' och dess arbetsresultat är av mera omedelbar nytta för den som vill snart kom-
ma ut i praktisk verksamhet. Den omständigheten, att dess kurs är kortare än realskolans, kan måhända komma att framstå som en svaghet, men det är också tänkbart, att den av många kan komma att betraktas som ett företräde, allden- stund den medger ett tidigare utträde i det praktiska arbetet. Den utveckling, som den yrkesbestämda högre folkskolan hittills uppvisat, synes icke vara ned- slående. Den kom till stånd genom beslut av 1918 års riksdag och fick sin författning genom en stadga samma år. År 1925, alltså efter förloppet av endast sju år, funnos 22 yrkesbestämda högre folkskolor med undervisning i flera olika yrkesgrenar och med tillsammans inemot 4,000 lärjungar. En prak— tisk realexamen vid de yrkesbestämda högre folkskolorna bör kunna inrättas oberoende av. förändringar i realskolans organisation. Först när en sådan exa- men bragts till stånd och någon tid prövats, torde man kunna avgöra, i vad mån den kan ha utsikt att vid sidan av den vanliga realexamen vinna tillbörligt an- seende hos allmänheten.
Till den viktiga frågan om den högre folkskolan och om praktisk realexa- men skola de sakkunniga återkomma i kap. XIII. .
6. Realskolan och den kvinnliga ungdomen. En särskilt viktig sida av _den föreliggande skolfrågan är frågan om den kvmnliga ungdomens undervisning. Det statsrådsanförande, som lämnade riktlinjerna för skolkommlssmnens arbete, angav såsom en av grundprinciper-
Skolkom- missionens undervis- ningsplan.
na för revisionen av skolväsendet, att staten borde taga sig an flickornas ut- bildning i samma utsträckning som gossarnas. Uttalandet härom, vilket i främsta rummet åsyftade statens ekonomiska förpliktelse gentemot den kvinn- liga ungdomen, har rönt allmän anslutning, allt under det man också allmänt framhållit, att den nuvarande svenska flickskolan i pedagogiskt avseende måste anses intaga en hög ståndpunkt.
Frågan om flickskolans förstatligande, som inställer sig, då det gäller till- lämpningen av den nämnda grundprincipen, är huvudsakligen av ekonomisk natur och faller därför till det väsentliga utanför området för den uppgift, som de sakkunniga haft sig förelagd. Men de organisatoriska och pedagogiska spörsmål, som för närvarande äro aktuella och som tillhöra de sakkunnigas arbetsområde, beröra i lika mån den kvinnliga som den manliga ungdomens utbildning.
Vad realskolan angår må erinras därom, att denna för närvarande i stor ut- sträckning är samskola. Statssamskolorna äro till antalet 18, och alla de 84 kommunala mellanskolorna äro samskolor. Härtill kommer ett tiotal enskilda samskolor, som förbereda för realskolexamen. Ensamt för flickor avsedda realskolor finnas däremot för närvarande icke, om man undantager en real- skolelinje vid Rudebeckska flickskolan i Göteborg och en dylik vid Detthow- ska skolan i Stockholm.
Utan att här inlåta sig på frågan, huruvida realskolan i statssamskolans och den kommunala mellanskolans gestalt är en för flickor ändamålsenlig skolform, vilja de sakkunniga i detta sammanhang endast framhålla, att man, oavsett de skilda meningar, som råda och komma att råda om samundervisningens lämp- lighet eller olämplighet, måste av organisatoriska och ekonomiska grunder räkna med att samundervisning på realskolestadiet även framgent kommer att bliva i stor utsträckning använd. Vid uppgörandet av undervisningsplaner för devolika former av realskolor, som i det föregående avhandlats, ha de sak- kunniga därför utgått från förutsättningen, att ifrågavarande skolor skola kunna tjänstgöra som samskolor, varför de sakkunniga. sökt att i den mån möj- ligt varit taga hänsyn till de kvinnliga lärjungarnas särskilda bildningsbehov. Realskolor avsedda endast för flickor medgiva i vida högre grad ett hänsyns- tagande till de speciella önskemål, som i fråga om flickornas skolundervisning gjorts gällande och i den nuvarande åttaklassiga flickskolan kunnat bliva till- godosedda. Om ock i begränsad omfattning torde dylika flickskolor kunna finna plats inom skolväsendet, varför de sakkunniga ägnat uppmärksamhet även åt realskolor av denna art.
I kap. XI skola de sakkunniga upptaga till behandling frågorna om den kvinnliga ungdomens utbildning och i samband därmed jämväl beröra spörs- målen om sam- och särundervisning.
7. Realskolans undervisningsplan.
Den nuvarande sexåriga realskolans undervisningsplan har fått anseende såsom i det hela väl avpassad för sitt ändamål. Det mått av allmän medbor- gerlig bildning, som realskolan skall meddela, anses väl avvägt, timplan och kurser i allmänhet lämpade efter lärjungarnas psykiska förutsättningar på de olika åldersstadierna. I fråga om lärjungarnas arbetsbelastning har stundom anmärkts, att denna vore något för dryg i de högre klasserna och utan fara kunde göras större i de lägre, men i det hela har skolan även i detta avseende gått fri från allvarligare klander.
Skolkommissionens undervisningsplan för den fyraåriga realskolan är i flera hänseenden överensstämmande med undervisningsplanen för den nuva- rande realskolans fyra högre klasser, naturligtvis med de ändringar i kursför- delningen, som betingas av skolornas olika längd och olika grundskolestadium. De viktigaste olikheterna äro följande. Kommissionen låter engelska bliva det i undervisningen först inträdande främmande språket och tyska bliva det andra i ordningen, under det att språkföljden hittills varit den motsatta. För när— varande har en lärjunge i realskolans femte och sjätte klasser tillfälle att (mot befrielse, om han så önskar, från undervisningen i teckning) erhålla undervis- ning i franska. Enligt kommissionens läroplan är liknande möjlighet beredd för lärjungarna i fjärde klassen till undervisning i franska eller latin (i förra fallet med befrielse från undervisningen i matematik, i senare från viss del av undervisningen i tyska och matematik samt från undervisningen i teckning och slöjd). För de lärjungar, som ämna övergå till latingymnasiet, är den sålunda möjliggjorda undervisningen i latin obligatorisk. Kommissionen gör de för närvarande frivilliga men av lärjungarna i regel utnyttjade laborations- ' övningarna i fysik, kemi och biologi till obligatoriska beståndsdelar av under— ' visningen och upptar för dem beräknad tid i veckotimtalen för de nämnda äm— nena, vilket, vad beträffar fysiken och kemien, medför en ökning av förut- varande timtal. Kommissionen gör vidare gosslöjden till ett obligatoriskt äm- ne. Då kommissionens realskola normalt är samskola, upptar kommissionen i tredje klassen hushållsgöromål såsom obligatoriskt ämne för flickorna och an— slår för gossarna motsvarande tid huvudsakligen till obligatoriskt praktiskt arbete av olika slag, varjämte flickorna erhålla undervisning i kvinnlig slöjd under lika många timmar som gossarna i sina slöjdarter.
Realskolans ämneskrets är i kommissionens undervisningsplan, såsom av det sagda framgår, snarare vidgad än inskränkt. För närvarande upptager undervisningsplanen för realskolans fyra högsta klasser 10 obligatoriska »läroämnen» och 1 frivilligt (franska) samt, med bortseende från 1 timme väl- skrivning i tredje klassen, för gossarna 3 och för flickorna 4 obligatoriska »övningsämnen» och 1 frivilligt (gosslöjd). Enligt kommissionsförslaget bliva dc obligatoriska läroämnena fortfarande 10, de frivilliga 2 (franska och latin)1 och övningsämnena 5, alla obligatoriska. Antalet samtidigt förekommande ämnen är genom tillkomsten av nya övningsämnen något ökat, antalet samti— digt lästa läroämnen oförändrat: i de fyra klasserna respektive 7, 9, 10, 10. Genom av kommissionen förordad koncentrationsläsning kan i båda fallen en Viss ehuru obetydlig reduktion åstadkommas. För de lärjungar, som skola övergå till latingymnasiet, ökas antalet obligatoriska läroämnen i fjärde klas- sen genom tillkomsten av latinet.
Timplanens veckotimsummor äro, huvudsakligen på grund av den ökade tid som kommit övningsämnena till del, något större än för närvarande. Jämföras veckotimsummorna särskilt för läroämnena, finner man likaledes en ökning, ehuru obetydlig (sammanlagt för de fyra klasserna 113 mot 111). Kommissio- nen har givit anvisning på vissa anordningar, ägnade att befordra koncentra- tion, samt framhållit vikten av att kunskapsstoffet såväl i kursplanerna som framför allt i läroböckerna erhåller behövlig sovring, åtgärder som givetvis kunna och böra. vidtagas oberoende av organisatoriska förändringar. Vikti— gare för en riktig jämförelse mellan den arbetsbelastning, som kommissionens undervrsnmgsplan innebär, och den, som nu förefinnes, är, att kommissionen inlagt en del förut frivilliga men i stor utsträckning av lärjungarna begagna- de underv1sningsmoment (lärjungelaborationer, slöjd) itimplanen, i vilken de för närvarande icke framträda, att den föreslagit lektionstimmarnas avkortning
1 Härvid _bortses från att kursmomentet bokföring av kommissionen utbrutits ur matematikkursen och gjorts till ett frivilligt ämne utom timplanen.
De sak- kunnigas undervis- wings-planer.
under en del av dagen från 45 till 40 minuter och att den yrkat de skriftliga arbetenas förläggande i största möjliga utsträckning till lärorummet, under det att de skriftliga arbetena i modersmålet, tyska och engelska. enligt nu gäl— lande kursplaner skola utföras än i hemmet, än på lärorummet. Med hänsyn till dessa omständigheter anser kommissionen, att arbetsbelastningen vid en tillämpning av dess undervisningsplan skall komma icke att överstiga utan snarast att understiga den i statens realskolor och de kommunala mellansko- lorna nu förekommande.
De sakkunniga hava, av skäl som i föregående kapitel V utvecklats, ansett, att tyskan, åtminstone i normala fall, fortfarande bör vara det först begyn- nande språket i realskolan, att latinet icke bör dragas ned i realskolan, men att däremot franskan bör ingå i skolans två högsta klasser som frivilligt ämne för lärjungarna i allmänhet och som obligatoriskt ämne för de lärjungar, som skola övergå till gymnasiet, med rätt för de lärjungar, som läsa franska, att avstå från undervisningen i teckning eller i slöjd eller i båda dessa ämnen. I övrigt ha de sakkunniga i allt väsentligt anslutit sig till kommissionens syn- punkter och förslag. I likhet med kommissionen ha de sakkunniga icke ansett möjligt att utesluta något av de läroämnen, som nu tillhöra realskolans ämnes- krets, och icke heller ansett möjligt eller på ifrågavarande skolstadium nödigt att iannan mån, än av kommissionen angivits, minska antalet i samma årskurs förekommande ämnen. De sakkunniga äro fullt ense med kommissionen i dess önskan att giva större utrymme och en starkare ställning i realskolan åt de manuella och i vanlig mening praktiska sidorna av skolarbetet: laborationer, slöjd, husligt arbete och praktiska sysselsättningar av annan art. I strävan- det att nedbringa timplanens veckotimsummor ha de sakkunniga icke kommit längre än kommissionen. Märkas bör dock, att till de i kommissionens timplan upptagna veckotimsummorna ytterligare kommer ungefär en halv skoldag för obligatorisk lek och idrott, under det att enligt de sakkunnigas förslag tiden för lektionsarbetet skulle komma att reduceras av idrottsövningar och lov, för vilka viss tid per'läsår skulle anslås (kap. XVI).
De sakkunniga ha uppgjort förslag till undervisningsplaner för flera slag av realskolor. Bland dessa förslag ingår ett förslag till undervisningsplan för i-årig realskola på 6-årig grundskola, vilket nära ansluter sig till kommissions— förslaget. Den å nästa sida upptagna sammanställningen av timplanerna för den nuvarande realskolans fyra högsta klasser, för kommissionens realskola och för en fyraårig realskola enligt de sakkunnigas förslag torde ge upplys- ning om de olikheter, som äro till finnandes dem emellan. Sammanställningen upptager endast de för alla lärjungarna obligatoriska ämnena. Erinras böra vi- dare, att de sakkunnigas undervisningsplan avser möjlighet till omedelbar över- gång icke lott i likhet med kommissionens från högsta klassen till 3-årigt gymnasium utan ocks från näst högsta klassen till 4-årigt gymnasium (sid 154).
De tre timplanerna giva en totalbild av realskolans arbetsprogram enligt nuvarande ordning, enligt skolkommissionens och enligt de sakkunnigas förslag. Skiljaktigheterna äro, såsom synes, obetydliga, uppenbarligen allt för obetydliga för att beteckna några i djupare mening principiella skiljaktig- heter i uppfattningen av realskolans allmänna karaktär och bildningsuppgift.
Klart är emellertid, att frågor av principiell natur finnas, som skulle kunna upptagas till diskussion. En överblick över de olika åskådningar och intres— sen, som i vår tid stå mot varandra på uppfostrans område -— skolöverstyrelsens majoritet har i inledningen till sitt betänkande i sammanträngd form lämnat en framställning av de viktigaste pedagogiska strömningarna i samtiden visar, att sådana principiella frågor finnas, delvis av genomgripande betydelse.
Ä .. .. . .. N.*ix;..22235;..*?3£2* Kossa” 4.33. 3|4l5|6112|3141234 Kristendomsknnskap . . 3 2 2 2 2 2 1 2 2 1 2 2 Modersmålet ..... 6 4 3 3 6 4 3 3 6 4 3 3 Tyska ........ b 4 4 3 — 6 5 5 7 5 5 4 Engelska ....... — 5 5 4 6 4 4 _ 3 — 5 4 5 Historia ....... 3 3 3 4 3 3 2 4 3 2 3 3 Geografi ....... 2 2 2 2 3 2 2 - 2 2 2 2 2 Matematik ...... 5 5 4 5 5 4 3 5 5 _ 4 4 5 Biologi ........ 2 1 2 21 2 1 2 2? 2 _ 1 2 22 Fysik ........ — 21 11 21 _ 32 22 22 _ 32 21 22 Kemi ........ —— — 21 — —— 32 22 — — 32 2” 27 28 28 28 27 29 27 80 27 _27 30 80 Välskrivning ..... 1 — — — —— — — -— —- — — —- Teckning ....... 2 2 2 2 2 ,2 [få-2 2 2 (& 2 2 2 .. 12.1 11.1 Musxk ........ 1,5 1,5 1,5 1,5 1,5 1,5 1,5 1 1,5 1,5 1,5 1,5 Gymnastik ...... 4 4 4 4 4 4 3 4 4 få?? 4 4 Slöjd ........ — — — — 2 2 1 1 2 11. 1 1 1 Frakt. arb. för gossar . — — -— — —— -— 3,5 — _— 3,5 — -— Hushållsgöromäl f. flickor — —— — — —— —— ' 4,5 ——- —— 4,5 — -— 8.5 7,5 7,5 7,5 9.5 9,5 11 8 9,5 11 3,5 8.6 Summa 35,5l 35,5 35,5 35,5 36,5 38,5 38 38 36,5 38 38,5 38,5
Sannolikt är, att framtidens skola i åtskilliga hänseenden kommer att bära andra drag än nutidens. De reformyrkanden, som, mer eller mindre klart preci— serade, från olika sidor framställas, avse dock mera det inre än det yttre av skolans gestaltning, och de förändringar som åsyftas äro i allmänhet sådana, som böra lämnas att, i den mån de visa sig berättigade, småningom framgå ur det pedagogiska arbetet. De sakkunniga ha i varje fall icke inlåtit sig på dessa mera vittutseende spörsmål utan. i överensstämmelse med sin uppgift, vid sin sysselsättning med de olika skolformernas undervisningsplaner begrän- sat sig till sådana frågor, som äro av betydelse för jämförelsen mellan de före- liggande organisationsförslagen eller särskilt uppmärksammats i den av skol- kommissionens betänkande föranledda diskussionen.
De synpunkter och frågor rörande undervisnings- och studiearbetet i real- skolan, som här i det följande beröras, avse endast att lämna nödig kommentar till de av de sakkunniga framlagda undervisningsplanerna. Där icke annor- lunda angives, hänföra de sig till den oavkortade realskolan. Vad de främ- mande språken beträffar hänvisas till föregående kap. V. I det hela kunna de sakkunniga angående undervisningen i de olika ämnena ansluta sig till de syn-
! Härtill komma frivilliga laborationer. ? Häri ingå laborationer.
Kristendoms- kunskap.
Modersmålet.
punkter, som skolkommissionen framlagt i kap. XVI av sitt betänkande: Grun— der till kursplaner, sid. 585—647.
Den åt undervisningen i kristendomskunskap i den fyraåriga realskolan an— slagna tiden är enligt de sakkunnigas timplan i det hela densamma som enligt kommissionens eller sammanlagt 7 veckotimmar. I de längre realskoleformerna har åt undervisningen kunnat anslås två timmar i varje klass.
Med avseende på kursplanen för den fyraåriga skolan framträda vid en jäm- förelse med kommissionsförslaget några skiljaktigheter. Så har större utrymme beretts för behandlingen av Jesu liv och särskilt av Jesu förkunnelse, som i sista klassen, jämte en återblick på profetismen, bildar utgångspunkt för en mera systematisk framställning av den kristna tros- och livsåskådningen. Att med kommissionen söka inställa Jesu liv och verksamhet »i'tidshistorisk belys- ning» har synts de sakkunniga gå utöver lärjungarnas förutsättningar på det ifrågavarande skolstadiet, där ett djupare inträngande i senjudendomens och hellenismens fromhetsvärld knappast är möjligt. En viss miljöskildring bör dock naturligtvis förekomma, särskilt en karakterisering av de religiösa par- tierna på Jesu tid. Den återblick på profetismen, som i kommissionens förslag är förlagd till den fyraåriga skolans första klass, har i de sakkunnigas förslag upptagits först i högsta klassen, där det ifrågavarande momentet i samband med den bibliska litteraturens historia bättre torde komma .till sin rätt. Slutli- gen kan anmärkas, att till det kyrkohistoriska stoffet i näst högsta klassen fogats »drag ur den kristna missionens historia.», ett moment som är motiverat icke minst med hänsyn till missionens betydelse för kulturlivets gestaltning i missionsländerna. I anslutning härtill lämnas »korta underrättelser om de viktigaste främmande religioner, med vilka kristendomen kommit i beröring», därvid främst åsyftats de ännu bestående religioner, bland vilka kristendomen såsom missionerande världsreligion utfört och utför sitt arbete.
I de realskoleformer, som utgå från kortare grundskolestadium, har i första respektive första och andra klasserna, medtagits det väsentliga av de högsta folkskoleklassernas kursinnehåll, dock med uteslutande av de kyrkohistoriska inslagen, vilka längre fram finna en bredare och mera sammanhängande be- handling i realskolans kyrkohistoriska kurs.
Med avseende på modersmålet föreslår skolkommissionen en förändring av ämnets namn: i stället för modersmålet skulle ämnet kallas svenska. Föränd- ringen avser icke att giva ämnet ett annat innehåll, utan det nya namnet >>har valts uteslutande av formella skäl: det motsvarar ett mera modernt språkbruk, har flerstädes i skollivet faktiskt redan utträngt den tyngre benämningen mo- dersmålet och har sin språkliga analogi i ämnesnamnen tyska., engelska och franska». De sakkunniga, som icke tillmäta frågan någon väsentlig betydelse, ha emellertid icke funnit de anförda skälen väga tungt nog för att motivera den föreslagna reformen; den åberopade analogien med de andra språkens namn synes de sakkunniga snarare tala för bibehållande av den hävdvunna offi- ciella benämningen, som på visst sätt kan sägas ge uttryck åt den särställning modersmålet intager och bör intaga bland skolans språkämnen: modersmålet är icke ett språk bland åtskilliga andra på skolans timplan, och modersmålsun- dervisningen syftar till andra och betydelsefullare mål än undervisningen i de övriga språken. De sakkunniga ha därför ansett ämnet böra få behålla sitt även inom folkskola och folkskoleseminarium gängse namn.
I de ledande kulturländerna betraktas modersmålet självklart såsom skolans centrala ämne och utbildningen i modersmålet såsom skolans främsta uppgift. Då vi icke ha något av de stora kulturspråken till modersmål, är det givetvis svårare att i den svenska högre skolan bereda modersmålet en plats.
som fullt motsvarar ämnets betydelse för den nationella kulturen liksom för ungdomens utbildning och fostran. På senare tider synes man emel— lertid även i vårt land hava. kommit till en klarare insikt om modersmålets ojämförliga betydelse i dessa aVSeenden, och åtskilligt har gjorts för att bereda modersmålet en bättre ställning och giva ökad effektivitet åt undervisningen i detta ämne.
Skolkommissionen framhåller mcd styrka vikten av en genom realskolan fortsatt målmedveten undervisning i välläsning. De sakkunniga ha ansett sig böra ytterligare understryka detta krav genom att i kursen upptaga framsäg- ning jämväl av stycken i obunden form. Aven kommissionens höga uppskatt- ning av övningarna i muntlig framställning synes i allo berättigad. De sak- kunniga vilja till kommissionens anvisningar på denna punkt foga den erinran, att jämväl vid betygens sättande och vid avgöranden om flyttning tillbörlig hänsyn bör tagas även till lärjungens förmåga i fråga om läsning och muntlig framställning.
Då den åt modersmålet anslagna tiden särskilt i de kortaste realskolefor- merna är knappt tillmätt, så synes det vara av vikt, att den tid som står till förfogande verkligen effektivt utnyttjas för de maktpåliggande bildnings- uppgifter, som vila på modersmålsundervisningen. För att tiden i den fyra- åriga realskolan icke onödigtvis må tagas i anspråk för arbete, som kan och bör vara undangjort tidigare, torde det vara nödvändigt att, som skolkommis- sionen framhåller, fordra och vid inträdesprövningen kontrollera, att i fråga om rättstavningen det väsentliga är inhämtat före inträdet i första klassen. Skulle en på fyraårig grundskola byggd femårig realskola komma till stånd, gälla för denna liknande synpunkter, ehuru naturligtvis med den begränsning, som det lägre stadiet betingar.
Den förkortning av realskolan, som följer av dess byggande på fyra— re- spektive sexårig grundskola, medför svårigheter jämväl för undervisningen i grammatik. Redan den första realskoleklassens borttagande innebär för gram- matikstudiet en viss förlust, som måste ersättas genom raskare arbetstakt i de återstående klasserna och särskilt genom flitigt drivna övningar i satsanalys. Om den fyraåriga realskolans språkundervisning icke skall hämmas alltför mycket, måste, som förut framhållits, vid inträdet i första klassen den sexåriga folkskolans grammatiska kurs vara väl inhämtad. Då denna emellertid med hänSyn till lärjungarnas flertal måste hållas synnerligen elementärt och saknar stöd i samtidigt studium av ett främmande språk. måste omsorgen om den grammatiska utbildningen väsentligen falla på realskolan, och grammatikun— dervisningen i den fyraåriga realskolan blir därför givetvis starkt pressad. När därtill lägges, att de från skilda skolor kommande lärjungarnas grammatiska kunskaper kunna vara ganska olika icke blott till omfång utan också till me- tod och terminologi, så framstår tydligt Vikten av att åt undervisningen i gram- matik och framför allt åt övningarna i satsanalys i denna skolform från första början ägnas tillbörlig omsorg.
Modersmålslärarnas utbildning har på senare tid genom betydelsefulla åt- gärder förbättrats. För att denna förbättring verkligen skall kunna i avsedd utsträckning komma modersmålsundervisningen vid läroverken till godo, synes det emellertid nödvändigt att genomföra en viss förändring i modersmålslärar- nas tjänstgöringsförhållanden. Modersmålet intager sedan gammalt vid för- delningen av lärarnas tjänstgöring en ganska ogynnsam särställning, i det att undervisningen just i modersmålet icke sällan anförtros åt lärare utan fack- utbildning, varför undervisningen icke alltid kunnat hållas uppe på avsedd nivå och vissa elementära övningar av ganska mekanisk art, t. ex. i rättstav— ning, kommit att intaga ett oproportionerligt stort utrymme i undervisningen; dylika elementära övningar ställa nämligen på läraren de minsta kraven med
Historia.
Bokföring,
hänsyn till teoretisk utbildning och metodisk skolning. Anledningen till an- tydda missförhållande är känd: med hänsyn till det dryga arbetet med rättan- det av de skriftliga övningarna i svenska kan modersmålsundervisningen icke läggas endast på de lärare, som äga erforderlig kompetens i ämnet, utan måste fördelas på så många lärare som möjligt. En bestämmelse, som gjorde det möjligt att vid tjänstgöringens utmätande taga skälig hänsyn till det med undervisningen i modersmålet förbundna högst avsevärda hemarbetet, skulle i hög grad gagna modersmålsundervisningen, i det att i så fall denna verkligen skulle kunna läggas i händerna endast på de för uppgiften rustade lärar- krafterna.
I fråga om den fyraåriga realskolans undervisningsplan för historia företer de sakkunnigas undervisningsplan ingen annan olikhet med kommissionens, än att ämnets timtal minskats med en veckotimme samt att det i kommissionens kurs för fjärde klassen upptagna momentet »samhällets ekonomiska byggnad» uteslutits såsom enligt de sakkunnigas mening väl svårt för stadiet i fråga.
Jämföres de sakkunnigas undervisningsplan i historia för sexårig realskola med nuvarande sexåriga realskolas undervisningsplan, befinnes ämnets timtal i det hela minskat med två veckotimmar (16 timmar mot nuvarande 18). Där— jämte framträder en viss förskjutning i kursanordningen. Denna förskjutning går ut på att bringa till stånd en synkronistisk behandling av nyare tidens svenska och allmänna historia. I sådant syfte ha som lärokurs för första klas- sen upptagits berättelser ur historien, företrädesvis ur Nordens guda- och hjälte- saga samt ur dess äldre historia., samt för andra klassen berättelser ur Grek- lands och Roms saga och historia, varjämte i denna klass början göres med den mera systematiska läsningen av Sveriges historia, däri forntiden och medel— tiden genomgås. I tredje klassen upptages den allmänna historiens samman- hängande läsning, och man hinner fram till året 1555. Den svenska historie- kursen i denna klass omfattar Gustav Vasas historia, därvid alltså synkronism inträder mellan svensk och allmän historia för att sedan fortbestå i de följande klasserna. — Den femåriga realskolans undervisningsplan är i allt väsentligt densamma som undervisningsplanen för klasserna 2—6 i den sexåriga real- skolan.
I likhet med kommissionen ha de sakkunniga funnit sig böra ur kurs- planen för matematik utesluta det hittills i. högsta realskoleklassen ingående kursmomentet >>någon övning i enklare bokföring». I och för sig måste det an- ses beklagligt, att det ifrågavarande kursmomentet utgår, då obestridigt torde vara, att även en elementär undervisning i bokföring, rätt meddelad, är av vår- de både från praktisk synpunkt och från allmän uppfostringssynpunkt. Men erfarenheten synes ha visat, att åt detta kursmoment endast sällan kunnat be- redas så mycken tid, att ett resultat av praktisk betydelse vunnits, samt att läraren icke alltid ägt den förtrogenhet med ämnet, som för en pedagogiskt fruktbärande undervisning varit behövlig. Hur obetydlig roll undervisningen i bokföring spelat, synes bäst framgå därav, att kommissionens förslag om dess uteslutande ur den obligatoriska lärokursen knappast föranlett några uttalan- den av kollegierna och ämneskonferenserna. I de få fall, där sådana uttalan- den förekomma (exempelvis av kollegierna vid Falu högre allmänna läroverk och Katarina realskola) betecknas den föreslagna åtgärden som välbetänkt. Med den stränga hushållning i fråga om den högre skolans arbetstid, som blir allt mera nödvändig, är det ock helt visst riktigast att avstå från försöket att vinna de syften man hoppats vinna genom det ifrågavarande kursmomentets upptagande i undervisningen.
Kommissionen har tänkt sig bokföringen dock böra fortfarande tillhöra real-
skolans undervisningsplan men som frivilligt ämne, vari undervisning skulle meddelas under 1 a 2 timmar i veckan. De lärjungar i högsta realskoleklassen, som önskade begagna sig av denna undervisning, skulle befrias från undervis- ningen i teckning motsvarande antal timmar.
Där lämplig lärarkraft kan erhållas och icke allt för få lärjungar finnas, som önska genomgå. en elementär kurs i ämnet, är det enligt de sakkunnigas me— ning givetvis önskligt, att tillfälle till undervisning i ämnet genom skolans för— sorg beredes. Anslag för ändamålet bör då ställas till rektors förfogande. I vad mån lärjunge, som deltager i en sålunda anordnad bokföringskurs, kan erhålla ledighet från någon del av sitt ordinarie skolarbete, synes kunna över- lämnas åt rektor att i samråd med vederbörande lärare avgöra.
Vad angår matematikkursen i övrigt är endast att påpeka, att de sakkunniga i sin timplan höjt kommissionens av ämneskonferenserna enhälligt överklagade timtal för ämnet i näst högsta klassen, att de sakkunniga ur lärokursen för den på sexårig grundskola byggda realskolan uteslutit den till folkskolan hörande förberedande geometrikursen »praktiska mätnings_ och konstruktionsuppgifter», samt att de sakkunniga i lärokursen för högsta klassen upptagit en matematisk skolskrivning var tredje vecka. Den »provräkning», som ingår i realskolexa— men, bör tydligen under sista läsåret föregås av under motsvarande förhållan- den utförda skriftliga arbeten, såsom väl ock i regeln sker. Ett stöd för att låta detta tydligt framträda i kursplanen hava de sakkunniga haft i bland an- nat ett uttalande av ämneskonferensen i matematik vid högre realläroverket på Norrmalm. De kortare skriftliga arbeten eller provräkningar, vilka såväl un- der sista läsåret som under alla föregående böra, till kontroll av klassens stånd— punkt, ofta förekomma, synas däremot vara att betrakta som ett rent meto- diSkt moment, som icke behöver i kursplanen särskilt angivas.
Ett liknande metodiskt moment är huvudräkningen. Skall huvudräkningen särskilt nämnas i kursplanen, bör den upptagas i alla årskurserna, då den up- penbarligen bör alltjämt övas. Vid en framtida revision av de metodiska an- visningarna synes detta böra klart angivas. Med hänsyn till sakens vikt hava de sakkunniga till de föreslagna kursplanerna fogat en allmän anmärkning an- gående huvudräkningen.
Icke minst från matematiklärarnas sida har kommissionens åtgärd att sätta franskan i realskolan alternativt mot matematiken blivit föremål för ogillande. Enligt de sakkunnigas förslag skall, såsom förut nämnts, lärjunge, som önskar lasa franska, icke behöva nedlägga matematiken.
Att de sakkunniga liksom kommissionen upptagit lärjungelaborationerna så- som en obligatorisk beståndsdel av undervisningen i biologi, fysik och kemi torde icke behöva särskilt motiveras. Kommissionens förslag i detta stycke har 1 allmänhet rönt erkännande. Däremot har ofta uttalats den meningen, att la- borationerna i kommissionens kursplaner fått väl stort utrymme, samt att fri- het borde lämnas läraren att, så som han funne lämpligt, fördela tiden mellan lärjungelaborationer och" lärarens demonstrativa undervisning. En dylik fri— het anse de sakkunniga också böra vara läraren medgiven, och de sakkunniga äro angelägna att betona, att den i deras kursplaner för de ifrågavarande äm— nena angiva frekvensen av laborationsövningar icke må anses bindande. Olik- heter såväl i lärarnas metodiska. uppfattning som i läroanstalternas materiella utrustning motivera detta. De sakkunniga tänka sig i överensstämmelse här- med en till kursplanerna för de ifrågavarande ämnena fogad anmärkning av följande lydelse: Den i kursplanen upptagna tiden för lärjungelabomtioner av-
Matematik.
Lärjunge— laborationer.
Ovnings- ämnena.
sez- genomsnittstid och bör icke anses bindande för läraren; önskligt är dock, "att pa realskolestadiet dylika laborationer komma att ingå i undervisningen till. mmst 'den omfattning, som i kursplanen angivits.
I fråga om övningsämnena: teckning, musik och gymnastik samt slöjd, prak- tiskt arbete och hushållsgöromål, ha de sakkunniga i det hela anslutit sig till kommissionens förslag och för dessa ämnen icke uppgjort särskilda kursplaner. Väl är sant, att kritik riktats även mot ett och annat av det som föreslagits rö- rande dessa ämnens ställning och kurser, en kritik som vid ett slutligt utarbe- tande av undervisningsplaner för de högre skolorna bör bliva beaktad. Så sy— nes en ganska enhällig mening råda bland teckningslärarna därom, att kurser— na i teckning för realskolan i kommissionsförslaget äro överbelastade och böra förenklas.
Men uppenbart är, att övningsämnena icke i samma grad som de 8. k. läro- ämnena äro bundna vid bestämda klasskurser och till följd därav icke heller i samma grad som dessa röna inflytande av organisatoriska skiljaktigheter. Från synpunkten av de sakkunnigas uppgift har en ytterligare bearbetning av kurs- planerna för övningsämnena därför icke varit i lika mån påkallad som under- sökningen av övriga ämnens.
Den kritik, som i fråga om det ena eller andra övningsämnet förekommit, har huvudsakligen gällt den tid, som i kommissionsförslaget anvisats åt ämnet och som av dettas företrädare ansetts vara för knappt tillmätt. Även där de sak— kunniga för sin del i sådant hänseende skulle velat .ställa sig på kritikens sida, ha de sakkunniga, med de förutsättningar som förelegat, i det hela icke kom- mit längre än kommissionen. Till gymnastiken med leken och idrotten, som knappast är att anse som ett ämne bland övriga utan genom sin uppgift för hela den fysiska sidan av skolutbildningen intager en särställning, skola de sakkunniga få anledning att återkomma vid upptagandet av en del hygieniska spörsmål (kap. XVI). _
Vare sig eälskrioning ingår i en realskolas timplan eller icke, bör enligt de sakkunnigas mening särskild undervisning i detta ämne meddelas på tid utom timplanen för de lärjungars räkning, som därav äro i behov och av rektor hän- visas till att därav begagna sig. I klass, där särskilt välskrivningsbetyg icke gives, bör i terminsbetyget upptagas vitsord i handstil, bestämt icke på grund av några särskilda välskrivningsprov utan med hänsyn till handstilen i lärjun— gens under terminens lopp utförda skriftliga arbeten. Ett på liknande sätt bestämt vitsord i handstil upptages även i examensbetyget. _
Det av kommissionen till motsvarighet mot flickornas hushållsgöromål rn— förda praktiska arbetet för gossar -— »kroppsarbete av olika art, såsom träd- gårdsarbete, bokbinderi, lagning av skodon och kläder, hushållsgöromål, allt avpassat efter årstidernas och orternas växlande förhållanden» _ har varit föremål för olika meningar. De sakkunniga anse uppslaget vara allt för gott för att icke bliva tillvarataget.
Att hushållsgöromål och praktiskt arbete i de sakkunnigas undervisnings— planer förlagts icke till näst högsta realskoleklassen såsom i kommissionsför- slaget utan till klassen närmast nedanför denna. sammanhänger med de sak- kunnigas önskan att bygga läroplanen för realskolan så, att övergång till gym- nasiet kan bliva möjlig såväl från högsta som från näst högsta realskoleklas— sen. Lärjungar, som från näst högsta klassen övergå till (ett 4-årigt) gym— nasium, behöva i denna klaSS få ägna sig så odelat som möjligt åt sådana stu- dier, som äro av särskild vikt från gymnasiets synpunkt. Erfarenheter från folkskolans högre avdelning, högre folkskolan och fortsättningsskolan ge vid handen, att hänsyn till lärjungarnas åldersmognad icke behöver utgöra hinder för ett sådant tillbakaflyttande av de ifrågavarande ämnenas kurser. Bland de
|
realskoleformer, som de sakkunniga haft under behandling, finns en, vari ut— rymme för dessa ämnen icke synts kunna beredas, nämligen den avkortade 3-åriga realskolan (sid. 161). Den vanliga goss- och flickslöjden är däremot upptagen i samtliga realskoleformerna.
De sakkunniga ha i föregående kapitel VI diskuterat frågan om ordningen för de skriftliga arbetena i den högre skolan.
Vad (den oavkortade) realskolan beträffar skulle där enligt de sakkunnigas kursplaner skriftliga arbeten av mera betydande omfattning förekomma i de fyra högsta klasserna, nämligen i fjärde klassen uppifrån räknat en skrivning i modersmålet var 3:e vecka, i tredje klassen uppifrån likaledes en skrivning i modersmålet var 3:e vecka och en skrivning i tyska var 3:e vecka, i andra klassen uppifrån en skrivning i modersmålet var 3:e vecka och en i tyska var 3:e vecka samt under vårterminen några skrivningar i engelska, i sista klassen slutligen en i modersmålet var 3:e vecka, en i tyska var 3:e vecka, en i engelska var 3:e vecka och en i matematik var 3:e vecka. Givetvis böra de skriftliga arbetena på detta skolstadium i så stor utsträckning som möjligt förläggas till lärorummet. Ingen av skrivningarna synes behöva upptaga längre tid än 3 tim— mar (180 min.). De böra således, utförda i skolan, icke taga en hel dag i an- språk utan endast en >>halvdag>>, d.v.s. tiden för 3 a 4 lektionstimmar med mel- lanliggande raster.
I den moderna skolan med dess mångfald av läroämnen gör sig behovet av koncentration starkt gällande. De möjligheter, som stå till buds vid strävan- det att vinna koncentration, äro emellertid i hög grad begränsade. Att försöka
minska ämnenas antal befinnes vara ett utsiktslöst företag. Realskolan har i kommissionens undervisningsplan behållit sina 10 obligatoriska läroämnen och fått de obligatoriska övingsämnena ökade från 3 till 5, och de sakkunniga ha icke sett sig i stånd att härutinnan ifrågasätta någon ändring. Det har Visser- ligen gång efter annan framkommit yrkande, om att realskolan i fråga om undervisningen i främmande språk skulle göras enspråkig. Men erfarenheten visar, att ingen undervisning är mera eftersökt än just undervisningen i främ— mande språk. Trots den stora mängden obligatoriska ämnen är det ett betydligt antal av realskolans lärjungar som' begagnar sig av möjligheten att få läsa det fakultativa tredje främmande språket, franska (sid. 93). I en skola, som om möjligt bör vara enhetlig och där en uppdelning i olika linjer alltså bör undvikas, blir det ock synnerligen svårt att minska antalet av de i kursen för en och samma årsklass ingående ämnena. De sakkunniga ha, såsom redan nämnts, i det stycket icke kommit längre än kommissionen. Anmärkas kan emellertid, att gossar och flickor i realskolelärjungarnas ålder icke i någon högre grad ha behov av att samla sig kring studiet av ett fåtal ämnen utan snarare finna sig väl av den starka omväxling, som det vanliga skolschemat erbjuder; det är först när lärjungen passerat övergångsåldern och personlig- heten börjar få sin bestämdare utformning, som behovet av samling och för- djupningi studierna gör sig starkare gällande.
I en del privata läroanstalter har man under senare år allt mera försökt bringa till stånd s. k. koncentrationsläsning: man samlar lärokursen i ett ämne på viss del eller vissa delar av läsåret och låter ämnet under den övriga tiden helt ligga nere, för att då i stället på liknande sätt driva undervisningen star- kare i annat eller andra ämnen, och man använder alltså olika arbetsordningar under olika delar av läsåret. Ett sådant tillvägagångssätt, som icke kan från- kännas en viss betydelse från synpunkten av sitt syfte, låter sig givetvis lättare tillämpa vid privatskolorna än vid statsskolorna, vilka i avseende på
De skriftliga arbetena.
Koncentra— tion.
lärarkrafterna och deras användning icke kunna förfara med samma frihet som de förra. Vid statens folkskoleseminarier är dock en liknande ordning om ook i ringa omfattning stundom förekommande och i stadgan antydd.
Skolkommissionen tänker sig dylik koncentrationsläsning använd i real- skolan dels ifråga om ämnena fysik, kemi och biologi, då en lärare undervisar i två av dessa ämnen >>eller eljest när så ske kan», dels särskilt i de fall där i någon klass ett ämne har blott en enda veckotimme på timplanen, då föreskrift skulle lämnas om att undervisning i ämnet skulle förläggas till viss del av läsåret. Denna senare föreskrift torde kanske icke alltid kunna efterkommas. Huruvida den i varje förekommande fall kan anses lämplig, är väl ock ovisst; så torde kunna ifrågasättas, om kristendomsämnet under ett halvt läsårs tid lämpligen bör utgå från schemat. Att i allmänhet taget koncentrationsläsning av den art kommissionen tänkt sig bör vara tillåten, synes rimligt. Genom en särskild kungl. kungörelse (1924 nr 458) har en viss rörelsefrihet medgivits för det fall, att samma lärare undervisar i en klass i två eller flera ämnen, då för undervisningen i ett av ämnena må kunna under en del av läsåret använ- das större antal timmar än det i timplanen angivna med motsvarande minskning för annat eller andra av de ifrågavarande ämnena, allenast iakttages, att för läsåret i dess helhet varje ämne får den tid, som timplanen föreskriver. Även andra sätt för anordnande i någon utsträckning av koncentrationsläsning —— om man nu överhuvud anser sådan önsklig — torde kunna erbjuda sig, och det synes knappast behöva medföra våda, om vederbörande rektor och lärare genom en allmännare hållen föreskrift finge rätt att i koncentrationssyfte vidtaga de åtgärder, som av dem prövades lämpliga. '
Tillval och _ Vid sidan av det ständiga yrkandet på en inskränkning av mångläseriet bort””l- 1 skolorna framträder från åtskilliga håll det yrkandet, att lärjungarna måtte
få tillfälle till undervisning utöver eller vid sidan av den obligatoriska och för alla lika skolkursen. Detta senare yrkande motiveras av kravet på skolarbetets individualisering. Försöket att allenast genom en rätt till »bortval» så att säga på negativ väg vinna en viss individualisering har, så som det kommit till utförande i gymnasiet, icke slagit väl ut. I stället är man nu benägen för tanken på en >>tillvalsrätt» med eller utan därmed förenad bortvalsrätt. Skol— kommissionen har upptagit denna tanke till utförande särskilt i gymnasiet, och de sakkunniga skola i kap. IX närmare inlåta sig på hithörande spörsmål.
Fråga om tillval och bortval föreligger även för realskolans vidkommande. Den frivilliga franskan i de två högsta klasserna enligt nuvarande undervis— ningsplan är en tillvalskurs, förbunden med viss rätt till bortval. Den har samma karaktär även enligt de sakkunnigas förslag till undervisningsplan. Den undervisning i bokföring, som de sakkunniga enligt det föregående ansett böra under vissa förutsättningar förekomma, är likaledes en tillvalskurs.
Men även annan undervisning av icke obligatorisk natur synes kunna och böra beredas realskolans lärjungar.
Så synes den av ålder förefintliga möjligheten för de lärjungar, som så önska, att erhålla undervisning i teckning utöver de ordinarie teckningstim— marna böra bevaras. Den höga ståndpunkt, teckningsundervisningen numera intager, gör en sådan möjlighet ännu värdefullare än förr.
Slutligen torde särskilt i de naturvetenskapliga ämnena tillfälle böra bere- das realskolans lärjungar till frivilligt arbete under lärarens ledning. Visser- ligen ha de sakkunniga i likhet med kommissionen lagt in elevlaborationer i ämnenas obligatoriska kurser, men detta synes de sakkunniga icke böra utgöra hinder för att jämväl frivilligt laboratoriearbete upptages i undervisnings— planen, åtminstone i de båda ämnena fysik och kemi. Det är väl känt, vilket livligt intresse särskilt de manliga lärjungarna i de högre realskoleklasserna
ha för dylikt arbete, ett intresse som med hänsyn till deras intellektuella och praktiska utbildning är allt för värdefullt för att icke höra av skolan till- varatagas.
Förutom i franskan, vilken intaget en särställning, skulle således tillvals— arbete i realskolan kunna förekomma i bokföring och teckning samt fysiskt och kemiskt laboratoriearbete. I vad män i samband med tillvalsarbetet partiell befrielse från deltagande i annat skolarbete kan ifrågakomma, torde höra av— göras i varje särskilt fall och överlämnas åt rektor att i samråd med veder— börande lärare bedöma. Då den för lärjungarnas frivilliga arbete behövliga extra lärartjänstgöringen medför kostnader, måste tydligen genom lämpliga bestämmelser sörjas för att kostnaderna icke bliva oskäligt höga i förhållande till antalet lärjungar.
De sakkunniga ha jämväl övervägt, huruvida som tillvalSarbete i realskolan också borde upptagas sådant av praktisk art, särskilt av manuell natur, och befrielse i samband därmed medgivas från viss del av undervisningen i de teore— tiska ämnena. _ I fråga om de kvinnliga lärjungarna i statssamskolorna finnas i gällande läroverksstadga vissa bestämmelser, avsedda att, där så befinnes nödigt, be- reda lättnadi skolarbetet och förebygga överansträngning. Så är stadgat, att kvinnlig lärjunge i samskolans tre högsta klasser må kunna frikallas från undervisningen i tyska eller engelska samt från viss del av undervisningen i matematik. Sådan befrielse skall icke hindra lärjungen från att i vederbör- lig ordning bliva flyttad från klass till klass, men den skall medföra för- lust av rätt att undergå realskolexamen. Det visar sig emellertid, att de kvinnliga lärjungar, som begagna sig av denna möjlighet till arbetslättnad, äro så få, att stadgandet i fråga praktiskt taget kan anses utan betydelse.] Tydligen är det förlusten av examensrätten, som härtill är orsaken.
Nu är det dock av erfarenheten bestyrkt, att det både i realskolorna och i mellanskolorna finns ett antal icke blott flickor utan också gossar, för vilka det teoretiska skolarbetet är alltför ansträngande eller vilkas begåvning för- sådant arbete icke är tillräcklig, för att de skulle förmå följa undervisningen, under det att de kunna vara väl utrustade för praktiska uppgifter och både kroppsligen och andligen skulle ha gott av en på sådana uppgifter anlagd skolundervisning. Den tanken ligger då nära, att man för både gossar och flickor borde anordna praktiskt skolarbete av olika slag som tillvalsarbete och därmed, för dem som så behövde, förbinda rätt till befrielse från vissa delar av skolans teoretiska arbete samt att man, då. i detta fall befrielsen kunde anses kompenserad av det praktiska tillvalsarbetet, skulle kunna låta de ifrågavarande lärjungarna behålla den betydelsefulla examensrätten.
Till en sådan tankegång ledes man ock från synpunkten av det allmänna önskemålet, att praktisk utbildning allt mera måttet komma att anses lik— värdig med teoretisk och att skolan allt mera måtte sättas i stånd att be- fordra varje sin lärjunges utveckling i enlighet med hans eller hennes särskilda anlag och behov.
De teoretiska ämnen, från vilka befrielse i sådant fall skulle kunna givas, äro närmast matematiken och de främmande språken. Matematiken visar Slg' särskilt för flickorna ofta vara ett svårt och ansträngande ämne, och de flickor, som få sin framtida verksamhet som husmödrar, reda sig gott med ett mindre mått av matematisk insikt, än det som vitsordas i realskolexamen. Och vad de främmande språken beträffar är det ett sedan gammalt ofta. framträdande yrkande, att realskolexamen måtte kunna avläggas med vitsord
' Läsåret 1923—1924 var enligt statssamskoloruas årsredogörelser antalet flickor, som i enlighet med läroverksstadgans % 7 mom. 2 frikallats från undervisningen i vissa ämnen, endast 3.
i allenast ett främmande språk. De klasser, inom vilka det ifrågavarande utbytet av teoretiskt skolarbete mot praktiskt skulle kunna anses mest be- höié'ligt, äro tydligen de högsta realskoleklasserna, den sista och den näst Sis a.
Man skulle sålunda kunna tänka sig, att en realskola efter skolöverstyrel- sens beprövande skulle äga rätt att anordna särskild undervisning av före- trädesvis praktisk art, såsom slöjd eller annat manuellt arbete, hushållsgöro- mål, bokföring och dylikt, samt att det bestämdes, att lärjunge, som ville begagna sig av denna undervisning, kunde på målsmans begäran befrias från deltagande i undervisningen exempelvis i matematik i näst sista klassen och i ett av ämnena tyska, engelska och matematik i sista klassen, detta utan att därigenom hindras från möjlighet att erhålla flyttning och undergå exa- men. Lärjungens examen finge i detta fall naturligtvis ett begränsat kom- petensvärde och kunde självfallet icke berättiga till inträde i gymnasiet, men den borde i övrigt vara att anse som en fullt legitim realexamen.
Att de skäl, som tala för en dylik tillvals- Och bortvalsmöjlighet, äro bc- aktansvärda torde icke kunna förnekas. Mot densamma kunna dock anföras en del icke oviktiga invändningar och betänkligheter.
I de sakkunnigas liksom i kommissionens undervisningsplan för realskolan ingår ett icke obetydligt mått av praktiska ämnen: gosslöjd och flickslöjd, hushållsgöromål för flickorna, praktiskt arbete av olika slag för gossarna. Det torde således icke kunna med fog sägas, att realskolan enligt denna under- visningsplan skulle få en så ensidigt teoretisk läggning, att de ifrågasatta praktiska tillvalskurserna av den anledningen vore av behovet påkallade.
De sakkunniga ha vidare anslutit sig till de framkomna förslagen om in- rättandet av en >>praktisk realexamen» såsom markerande den yrkesbestämda högre folkskolans studiemål och om anordna-ndet vid realskolorna av särskilda praktiska linjer, ledande till denna examen. Enligt de sakkunnigas_förslag (kap. XIII) skulle vid realskolorna kunna upprättas praktiska linjer med kurser, som avslutades ett år tidigare än realskolans normala kurs. Komma nu sådana praktiska realskolelinjer till stånd, synes behovet av praktiska till- valskurser bliva än mindre. För gossar och flickor, som till följd av svag hälsa eller svag teoretisk begåvning ha svårt att taga sig fram genom real- skolan, är den ifrågasatta till— och bortvalsanordningen visserligen en lämplig räddningsplanka, men den praktiska utbildning, som genom denna anordning erhålles, blir naturligtvis obetydlig och i alla händelser mindre värdefull än den, som bör kunna vinnas på en praktisk realskolelinje eller i en yrkesbestämd högre folkskola. Från synpunkten av yrkesutbildningens intresse vore det där- för att beklaga, om: de relativt obetydliga praktiska tillvalskurserna skulle komma att betraktas såsom tillfyllestgörande i praktiskt hänseende _och bliva till hinders för de yrkesbestämda högre folkskolornas och de praktiska real- skolelinjernas utveckling. Fara för att så skulle ske torde icke vara ute- sluten.
Det kan slutligen sättas i fråga, huruvida en dylik försvagad form av real- examen, som genom den åsyftade anordningen skulle uppkomma, vore till real— skolans båtnad. Man skulle få icke mindre än tre olika slag av realexamen: allmän realexamen, praktisk realexamen och så denna modifierade allmänna realexamen, som varken vore teoretisk eller praktisk och icke ägde vare Slg' den allmänna eller den praktiska examens valör. Detta skulle helt Visst valla osäkerhet och oreda i allmänhetens uppfattning av realexamens betydelseäoch den modifierade allmänna realexamen, som givetvis måste te_ Sig som en jam— förelsevis lättköpt examensform, skulle näppeligen bidraga till att stärka den allmänna realexamens anseende.
I kap. II har redogjorts för de olika former av realskolor, som kunna anses tillhöra den nuvarande skoldiskussionen.
Realskoleformer, som åsyfta bibehållandet av realskolans nuvarande bild- ningsmål, uppdela sig efter de olika grundskolestadier, på vilka de bygga
6—årig realskola på 3-årig grundskola Ö-årig » » 4-årig » 5- eller 4-årig » » Ö-ärig * 4-ärig » » G-årig »
Till dessa sluter sig den form av realskola, som kan tänkas erhållen däri- genom, att en differentiering sker redan i folkskolan, på det sätt att i dennas högre klasser inrättas en särskild linje.
En till sitt bildningsmål reducerad realskola, enligt förslag av skolöver- styrelsens majoritet, kan naturligtvis tänkas byggd på vart och ett av de fyra olika stadier av grundskola., som nu blivit angivna: 3- 4-, 5- och 6— —arig grundskola, och får 1 varje fall ett års kortare kurs än förutnåmnda former. Överstyrelsemajoritetens förslag avser närmast 5— —arig realskola på 3- -arig grund- skola och 3- -arig realskola på 6- -årig grundskola.
Samtliga nu nämnda realskoleformer kunna tänkas som Särskolor eller som samskolor. Till dem komma ytterligare särskilda realskolor för flickor, av de sakkunniga behandlade i kapitel XI.
Av skäl, som blivit 1 det föregående anförda, ha de sakkunniga ansett de realskoleformer som bygga på 5 arig grundskola, vara av mindre aktuellt in— tresse än de övriga. Med begränsning till de former, som åtminstone hittills spelat en mera framträdande roll i diskussionen, ha de sakkunniga utarbetat de timplaner och kursplaner, vilka som bilagor äro fogade till de sakkunnigas framställning, nämligen.
Timplaner och kursplaner för ö-årig realskola på 3-årig grundskola Bil. 1 a och b
5—årig : » 4-årig » » 2 a och b 4-årig » » 6-ärig » » 3 a och b 3-ärig » » 6-ärig » » 4 c och b
samt timplan för 3-ärig realskola på. 6-årig differentierad grundskola Bil. 5.
För de praktiska linjer, som de sakkunniga tänkt skola förekomma vid real- skolorna, lämnas redogörelse 1 kap. XIII.
I här närmast följande kap. VIII skola de sakkunniga sysselsätta sig med de >>övergångsanordningar», som i vissa fall föreslagits med ändamål att för- medla öveigång från avslutad folkskola till en på kortare grundskolestadium byggande realskola och alltså skulle kunna betraktas som ett slags supplemen— tära anordningar till system. med 3- eller 4-årig grundskola.
13—253165
Under vis- ninqsplancr för olika former ai realskolor.
Anförda motiv för övergångs- anordnan-
gar.
Övergånga- klass. Yttrandena.
Kap. VIII. Övergångsanordningar.
Förslaget om 6-årig grundskola motiveras från skilda håll bland annat där— med, att det för en del folkskolelärjungar, vilka ägna sig för studier i högre skola, av olika anledningar icke lämpar sig att söka in i sådan skola vid den tidigare ålder, som vid en organisation med kortare grundskola är den normala. Vid tillämpning av kortare grundskola och särskilt av treårig sådan bleve dessa lärjungar vid inträde i högre skola allt för mycket fördröjda eller kunde de endast med tillhjälp av ekonomiskt mer eller mindre betungande extraläsning fullfölja sina studier i den högre skolan utan oskälig förlängning av skolgån- gen eller också måste de på grund av sådana olägenheter helt avstå från fort- satta studier. Det har därför föreslagits, att inom organisation med kortare grundskola vissa anordningar borde vidtagas, som för lärjungar, vilka från högre folkskoleklass och särskilt från sjätte klassen önskade övergå till högre skola, underlättade sådan övergång. De i sådant syfte föreslagna anordningar- na hava i diskussionen brukat sammanfattas under beteckningen »övergångs- anordningar».
Såsom de sakkunniga förut framhållit, är en organisation med s. k. blan- dade system, (1. v. 5. med skolor eller linjer, byggda dels på 3- eller 4-årig, dels på 6—årig grundskola, i stort sett ägnad att förmedla övergång till högre skola å ena sidan för dem, som vid tidigare ålder äro beredda för sådan över— gång, å andra sidan för dem, som först efter avslutad sexårig folkskola önska övergå till högre skola. Övergångsanordningar hava följaktligen en uppgift att fylla endast under förutsättning, att den högre skolan, vare sig å en enskild ort eller i allmänhet, uteslutande bygger på kortare grundskola. I fråga om behöv— ligheten av sådana övergångsanordningar torde en viss skillnad böra göras mellan skolsystem med 3-årig och med 4-årig grundskola. I det senare syste- met 1igger den normala åldern för inträde i den högre skolan ett år högre än i det förra, och lärjunge kan vid tillämpning av system med 4-årig grundskola från folkskolans femte klass, alltså i 11—12-års åldern, övergå till första klassen av högre skola utan annan förlängning av den sammanlagda studie— tiden än den, som i varje fall skulle inträda vid tillämpning av skolsystern med 6-årig grundskola.
Ett antal lärarkollegier vid läroverk, mellanskolor och folkskoleseminarier hava i avgivna utlåtanden framställt förslag om anordnande av en övergångs- klass med uppgift att genom särskilt tillrättalagd kurs förmedla övergång från folkskolans sjätte klass till lämplig klass i realskola. I allmänhet utgå dessa förslag från ett skolsystern med 4-årig grundskola och avse en ettårig kurs, som förmedlar övergång från folkskolas sjätte till realskolans tredje klass. Skolöverstyrelsens läroverksavdelning tänker sig även under vissa för- hållanden tillämpad en tvåårig övergångslinje. Fullständigast utarbetat före- ligger förslag till övergångsklass i utlåtande från Falu allmänna läroverks lärarkollegium. Det framhålles där som motiv för anordningen bl. a., att ele-
ver från folkskolan därigenom skulle få en andra möjlighet att vinna inträde i läroverk, ej blott, som enligt skolkommissionens förslag, en möjlighet. Man tänker sig ock som ett slags komplement till den senare intagningen av elever från folkskola i real-skolans tredje klass även ett avskiljande efter realskolans andra klass till högre folkskola eller fortsättningsskola av sådana elever, som under de två första åren i läroverket visat sig mindre lämpade för realskolans undervisning. De två första åren i den ö-klassiga realskolan betraktas alltså som ett slags prövotid, under vilken lämpligheten för realskolestudierna skulle närmare undersökas. Å andra sidan framhåller en annan förslagsställare — .Växjö läroverks kollegium — övergångsklassens betydelse som ett prövningsår för dem, som efter avslutad folkskola aspirera på inträde i realskolan. I viss anslutning till denna tanke föreslås även, att övergångsklassen skulle kunna mottaga elever »från vilka folkskolans typer de än komma» (Växjö läroverks kollegium) eller — med en annan formulering — att inträdet »kunde och borde göras oberoende av fullt inhämtade A—skolekurser» (högre realläroverkets å Norrmalm i Stockholm kollegium).
Från enstaka håll — reservanter i Falu och Härnösands folkskoleseminariers kollegier _ riktas vissa invändningar mot förslaget om övergångsklasser. Det framhålles, att kursen i övergångsklassen måste bliva mycket ofördelaktigt anordnad, särskilt på grund av språkundervisningens dominerande ställning. Den jämna vägen genom folkskola och mellanskola ersattes med en nödfalls— utväg, vars beträdande bleve förenat med sådana risker och obehag, att den i allmänhet torde få ligga obegagnad. De i läroverket senare inkomna eleverna
komme i varje fall att bliva ogynnsamt ställda i förhållande till de därstädes tidigare intagna.
En övergångsklass, sådan som föreslagits, är icke en alldeles ny och oprö— vad anordning. I Tyskland förekommer den flerstädes inom de större stä- dernas skolväsen och har där varit till nytta; anordningar av detta slag för- ordas också av ledande skolmän därstädes på ungefär samma grunder som de i den svenska skoldiskussionen framförda. Även i vårt land har med stöd av en donation, den s. k. Dahlska fonden, i anslutning till högre allmänna läro— verket i Kristianstad under åren 1912—1918 en sådan klass varit anordnad med huvudsaklig uppgift att på ett år förmedla övergång från avslutad sex- årig folkskola till läroverkets fjärde klass. Det i Kristianstad gjorda försö— ket med en övergångsklass har visserligen slagit mindre väl ut. De sakkunniga hava emellertid inhämtat, att detta förhållande i ej ringa mån berott på sär- skilda omständigheter. Framför allt synes misslyckandet hava berott på att, såsom_ läroverkets dåvarande rektor i avgivet uttalande säger, elevmaterialet var »ieke blott föga utvalt, utan i själva verket icke utvalt alls». Under övergångsklassens verksamhetstid funnos i sjätte klassen av stadens folkskolor endast två gossavdelningar, en alltför smal bas för uppbyggande av en över— gångsklass med fullmåligt material, så mycket mer som klassen i fråga även hade att utstå en viss konkurrens med en folkskolans frivilliga sjunde klass. Till klassen överfördes för övrigt även elever, vilka i läroverkets första klasser haft mindre framgång i sina studier. Det synes alltså icke föreligga anled— ning att betrakta utfallet av nämnda försök som symtomatiskt för resultatet av förevarande organisatoriska anordning överhuvud, därest densamma under bättre förutsättningar skulle finna tillämpning. _ I fråga om studietidens längd synes på övergångsklass med antydd uppgift icke rimligen kunna ställas större anspråk, än att den skulle förmedla övergång från avslutad folkskola till realskola utan annan förlängning av studietiden än den, som bleve följden av realskolas anknytning till avslutad folkskola. Härav följer, att övergångsklass borde förmedla övergång vid system med tre—
De sakkun- niga.
årig grundskola till realskolas fjärde och vid system med fyraårig grundskola till realskolas tredje klass. Under dessa förutsättningar hava de sakkunniga utarbetat följande utkast till undervisningsplan för övergångsklass i skolsystern med resp. tre- och fyraårig grundskola.
Undervisningsplan för övergångsklass från folkskolans sjätte klass till realskolans fjärde klass i system med treårig grundskola, resp. tredje klass i system med fyraårig.1
Kristendomskunskap (2 timmar). Sammanfattande framställning av Jesu liv och verksamhet. Aposteln Paulus och skildringar från kristendomens grund— läggningstid i anslutning till läsning av Apostlagärningarna.
Modersmålct (4 timmar). Läsning av litterärt värdefulla stycken med klart och enkelt språk; övningar i språkets muntliga behandling. Form-, sats- och interpunktionslära med tillämpningsövningar. Rättstavnings—, interpunktions- och uppsatsövningar. En mindre uppsats var fjärde vecka.
Tyska (11 timmar). Uttals- och läsövningar; läsning av lättare texter; hör— och talövningar; formlära; syntax i anslutning till den lästa texten; tillämp- ningsövningar.
Historia (3 timmar). Allmän historia: forntiden, medeltiden och nyare tiden till 1555. Svensk historia: översiktlig genomgång av Sveriges historia intill 1560 med viktigare partier i utvidgad framställning.
Geografi (3 timmar). Europas geografi (utom Sveriges).
Matematik (3 timmar). Läran om bråk repeterad; tillämpningsuppgifter; lättare uppgifter tillhörande procent- och ränteräkning; huvudräkning.
Biologi (2 timmar). Översikt av ryggradsdjuren. Undersökning av levan- de växter; någon övning i växtbestämning efter flora; växtinsamling. Exkur— Sioner.
Av denna plan framgår, att, såsom också anmärkts, undervisningen i över- gångsklassen måste få en starkt språklig inriktning, särskilt markerad genom det höga timtalet för realskolans första främmande språk. Å andra sidan må påpekas, att åt modersmålet på grund av dess jämförelsevis rikliga tillgodo seende i folkskolans högsta klasser kunnat tilldelas ett mindre antal timmar. Givetvis har kursplanen i det hela ej kunnat tillrättaläggas på ett ur pedagogisk synpunkt fullt tillfredsställande sätt.
Huvudproblemet i fråga om övergångsklassen är givetvis, huruvida och un— der vilka förutsättningar densamma skulle kunna påräknas i tillfredsställande grad fylla sin funktion att meddela nödiga förkunskaper för inträde i realsko- lans fjärde, resp. tredje klass. Härvid har man att räkna med den nödvändiga hoppressningen av kurserna i vissa ämnen. På den grund komme övergångsklas— sens arbete att i grundlighet och soliditet i vissa hänseenden stå tillbaka för den parallellt löpande realskolans arbete. Med hänsyn till de med arbetet i över- gångsklass förbundna svårigheterna synes det påkallat, att lärjungeantalet i sådan klass begränsas.
Frågan om övergångsklassens effektivitet står givetvis i nära samband med spörsmålet, huruvida, såsom från ett par håll föreslagits, i sådan klass jämväl skulle kunna intagas lärjungar, vilka på grund av föregående undervisning i lägre skolformer eller av andra skäl ej tillfullo inhämtat kunskaper motsvaran—
1 Kursen i tyska får med lika formulering olika omfattning, allt eftersom den motsvarar tre eller två årskurser i realskolan. '
de kursen i ö-årig folkskola av A-form. I avseende härå synes behörig hänsyn till de särskilda svårigheter, som bleve förknippade med övergångsklassens ar- bete, betinga, att stor varsamhet med intagning av i kunskapshänseende ofull- ständigt förberedda lärjungar iakttages. Det synes därför icke vara tillråd— ligt att med avseende å intagning i övergångsklass tillämpa andra och lind— rigare inträdesvillkor, än vad fallet eljest är vid intagning i en till folkskolans sjätte klass anknuten realskola. Givetvis borde emellertid även vid intagning i övergångsklass kunna ifrågakomma, att, där vissa brister med hänsyn till inhämtade kunskaper förefunnes, vid avgörandet avseende fästes även vid åda— galagd studiebegåvning, och under sådan förutsättning borde ju även lärjungar från mer bristfälliga skolformer kunna i övergångsklass omhändertagas, sär- skilt dår lärjungeantalet i sådan klass vore ringa.
Då övergångsklass givetvis måste betraktas som tillhörande den högre skolan, borde å ena sidan inträdesprövning till densamma försiggå i samma ordning och efter samma grunder, .som tillämpas vid intagning i vanlig realskola, byggd på G-årig folkskola, och å andra sidan godkänt betyg från sådan klass i vanlig ordning berättiga till uppflyttning i den realskoleklass, till vilken övergångs- klassen vore avsedd att förbereda. Till äventyrs kunde på grund av lärjunge- frekvensen på förhand förutses, att plats i förefintliga klassavdelningar icke skulle kunna beredas i närmast avsedd klass men väl sedermera i klassen där- ovan. En dylik möjlighet kunde tänkas förekomma särskilt på den grund, att, enligt vad erfarenheten visar, en första mer markerad avgång i regel äger rum efter genomgången fjärde klass i 6-årig realskola. Med hänsyn till denna eventualitet skulle kunna ifrågasättas den av skolöverstyrelsens läroverksavdel— ning antydda möjligheten att under vissa förhållanden ordna tvåårig övergångs- linje, vilken givetvis skulle erbjuda den fördelen framför den ettåriga över- gångsklassen, att stoffet kunde mer likformigt utbredas på längre tidsrymd. Slutligen må erinras om att, därest flickskola funnes å orten, Övergångsklassen borde kunna bereda för inträde jämväl i lämplig klass av sådan skola.
En på antytt sätt organiserad övergångsklass är onekligen en i viss mån skrymmande anordning och skulle, särskilt där lärjungeantalet bleve jämförel- sevis litet, komma att i förhållande till detta antal ställa sig dyrbar. Jämte övergångsklass har därför från en del håll ifrågasatts en kortare övergångskurs. En sådan ligger så mycket närmare till hands, som redan nu övergång från folkskolan till högre läroverksklass än den första, framför allt till läroverkets andra klass, ganska ofta äger rum med hjälp endast av någon kortare tids pri- vatläsning. I Bil. 2 till skolöverstyrelseminoritetens utlåtande är ett större an- tal sådana fall redovisat, vilka samtliga avse övergång från viss folkskoleklass till läroverksklass ovanom den första.
Å enstaka orter hava med kommunala medel anordnats särskilda kurser, vil- ka möjliggjort sådan övergång. Särskilt anmärkningsvärd är en anordning med detta syfte, vilken i Södertälje sedan flera år tillbaka jämlikt stadsfullmäktiges beslut tillämpats och ännu tillämpas. Numera är så ordnat, att i början av Sjätte folkskoleåret efter ansökan och särskild prövning uttagas åtta elever, gossar och flickor, vilka under sista folkskoleåret med början i oktober eller no- vember vid sidan av skolgången genomgå en särskild kurs i tyska, omfattande 70 timmar. Med hjälp av denna kurs, av folkskolans undervisning i övriga äm- nen och av under sommarferierna bedriven privatläsning hava så dessa lärjun— gar kunnat nästkommande hösttermin vinna inträde i tredje klass av realskola eller flickskola, varvid viss hänsyn tagits till studiebegåvning som garanti för att här och var förefintliga luckor skola med tiden utfyllas. Till anordningen hör även, att fem av de åtta uttagna under sin skoltid i högre skola komma i åtnjutande av kommunala stipendier.
Övergånga- kurs. Förekomst av övergångs- kurser.
De sakkun- niga.
I anslutning till i olika former — vare sig såsom privatkurser eller såsom av det allmänna bekostade kurser — redan förefintlig praxis föreslås i en del utlåtanden, särskilt från allmänna läroverk och mellanskolor, anordnande av sådana mindre omfattande övergångskurser. Förslagen förutsätta i allmänhet 4-årig grundskola och ö-årig realskola, och de föreslagna kurserna avses i regel skola förmedla omedelbar övergång från folkskolans sjätte (eller femte) klass till realskolans andra klass, alltså i allmänhet med samma förlängning av stu— dietiden, som med 6-å1ig grundskola enligt skolkommissionens förslag skulle inträda. Kurserna tänkas i regel förlagda till sommarferierna närmast efter avgången från folkskolan, stundom med begynnelse i form av extraläsning under sista läsåret. Från några håll betonas, att tillträde till sådana av det allmänna bekostade övergångskurser borde vara förbehållet särskilt studiebe- gåvade. Betydelsen av god studiebegåvning framhålles särskilt beträffande dylik övergång från folkskolans sjätte klass till den nuvarande realskolans tredje klass (Landskrona seminarium). Men även i fråga om skolsystern med 4-årig grundskola göras i fråga om övergångskurserna liknande synpunkter gällande, och en förslagsställare kräver för tillträde till sådan kurs utom goda avgångsbetyg från folkskola även intyg av skolrådsordförande eller skolin- spektör om studieanlag, detta bl. a. »för att dessa kurser ej skulle svälla ut mer än nödigt» (Uddevalla realskola). På annat håll förmenas, att verkligt starka studiebegåvningar skulle förmedelst sådan kurs kunna övergå till real— skola utan tidsförlust.
Med avseende å dessa föreslagna övergångskurser kan det icke bestridas, att desamma, hur de än i detalj tillrättaläggas, bliva behäftade med bestämda peda- gogiska olägenheter. De komma alltid att med hänsyn till resultaten erbjuda de risker, som ett skolarbete under forcerade och extraordinära förhållanden i allmänhet erbjuder. Anordnade såsom med det vanliga skolarbetet under lär- jungarnas sista folkskoleår jämnlöpande extrakurser komma de lätt att på— lägga lärjungarna en alltför tyngande arbetsbelastning, och förlagda till som- marferierna komma de i stor utsträckning att beröva lärjungarna den behövliga sommarvilan. Å andra sidan kan ju sägas, att en sådan studieanordning, in— satt på en enstaka punkt i studiegången, i och för sig borde kunna vara över- komlig såsom ett ont av mer tillfällig och övergående natur.
En viss skillnad torde råda i fråga om övergångskursernas användbarhet i sy— stem med 3-årig och med 4-årig grundskola. Inom det förra systemet skulle de kunna någorlunda tillfredsställande tjäna sitt syfte endast i fråga om avgjorda studiebegåvningar och under förutsättning av särskilda hänsynstaganden vid avgörande om intagning; att de dock under dessa förutsättningar skulle kunna vara av en viss betydelse, ådagalägger den ovan anförda i Södertälje tilläm— pade anordningen. Inom systemet med fyraårig grundskola skulle övergångs— kurserna kunna lättare fylla sitt syfte. Övergångskursernas olika användbar— het inom de båda systemen betingas därav, att i det mest arbetskrävande äm— net, tyska, lärokursen blir drygare i det ena fallet än i det andra.
De sakkunniga hava icke ansett nödigt att utarbeta planer för övergångs— kurser. Dessa måste givetvis med full frihet anpassas efter de skilda orternas särskilda förhållanden, antalet elever samt dessas studiebegåvning och för— kunskaper. Med avseende å kursernas förläggning skulle en koncentration till sommarferierna i allmänhet vara att föredraga särskilt med hänsyn till in— trädessökande från landsbygden. Därest emellertid landsbygdsintressena vore på annat sätt tillgodosedda, kunde övergångskursen taga sikte huvudsakligen på behovet å själva orten, och kursen kunde med fördel anordnas under srsta folkskoleåret eller sista terminen. Inträdesprövningen skulle lämpligen kunna fördelas på vårterminens slut och höstterminens början, därvid prövning 1 de
ämnen, i vilka, folkskolans kurs är tillfyllest, borde kunna förläggas till den förra tidpunkten.
Övergångskurs borde i likhet med övergångsklass vara tillgänglig för såväl gossar som flickor, även där Särskolor å orten existerade.
I skoldiskussionen har det hänvisats till att organisatoriska anordningar Direkt över- skulle kunna vidtagas, som medgåve direkt övergång från folkskolans sjätte klass till sådan klass i 6- eller ö-årig realskola, att skoltidsförlängningen icke bleve större än den, som eljest tillhör system med G-årig grundskola, och tillika möjliggjorde övergång i vanlig ordning och utan skoltidsförlängning från lägre folkskoleklass till den 6- eller (")—åriga realskolans första klass. Generaldirek- tör Bergqvist antyder något dylikt, då han med sina utgångspunkter under- söker, hur organisationen lämpligen bör läggas till rätta på det fåtal ställen, där statsläroverket för närvarande har allenast en linje. Han tänker sig här- vid två möjligheter: »antingen bibehålles den nuvarande organisationen och förses på kommunens bekostnad med lämplig anslutningsanordning till folk- skolans sjätte klass, eller förvandlas läroverket till en statlig fyraårig real- skola, med rätt för kommun att på egen bekostnad därmed förbinda anslut— ningsanordning till treårig grundskola.»
Det senare angivna alternativet kan ju organisatoriskt utformas på olika sätt. Nära till hands ligger här en typ av realskola med sådan organisation. att å ena sidan genom tidigare anknytning till folkskolan och därav betingad tidsvinst skoltidens förlängning skulle undvikas och å andra sidan den sexåriga folkskolans kunskapsmått i vanlig ordning berättigade till inträde i realskolans fjärde klass, uppifrån räknat. Organisationen komme att te sig som en sexårig realskola med det första främmande språket inträdande i tredje klassen och de fyra högre klassernas kurser i huvudsak sammanfallande med den på (:l-årig grundskola byggda 4—åriga realskolans kurser samt för de två lägsta klasser- na med kursplaner, vilka motsvarade det väsentliga och särskilt det som förut- sättning för realskolans arbete Viktiga. av de tre högsta folkskoleklassernas kurser. En realskola byggd på 4-årig grundskola skulle efter samma principer konstrueras med det första främmande språket inträdande i andra klassen och den första klassen meddelande det för realskolan viktigaste av de två högsta folkskoleklassernas kurser.
Samma organisatoriska utväg erbjuder sig även med en annan utgångspunkt, vilken är i skisserade förslag given i några av de föreliggande yttrandena. Dessa förslag avse en — för undvikande av skoltidens förlängning _— genomförd differentiering inom folkskolan från tredje resp. fjärde klass av en linje för mer begåvade elever, vilken på ett års kortare tid, alltså på två, resp. ett år, förde fram till avslutad folkskolekurs. Tänker man sig en sådan differentie- rad linja lösgjord från folkskolan och nedifrån tillfogad den på avslutad folk- skola byggda realskolan som en integrerande del av denna, bortfaller uppen- barligen nödvändigheten att från folkskolans högsta klasser medtaga annat kunskapsstoff än sådant, som är av mer direkt betydelse för realskolans fort- satta arbete.
Utgår man exempelvis från system med 4-årig grundskola, måste, såsom förut antytts, i realskolan det första främmande språket uppskjutas till andra klassen. Första klassens kurs skulle företrädesvis omfatta sådana kursmoment 1 folkskolans femte och sjätte klasser, vilka erfordrades som grundval för arbetet i realskolans fyra högre klasser, alltså kursen i kristendomskunskap 1 nämnda folkskoleklasser, undantagandes den kyrkohistoriska delen, vidare kurserna i modersmålet och räkning samt den biologiska kursen med hälsolära för samma klasser. Därjämte skulle, väsentligen i syfte att giva klassens kursområde för åldersstadiet lämpat konkret stoff, kunna medtagas valda
gång från
folkskolans sjätte klass till viss klass i 6- cller 5—årig realskola.
Kommu- nerna och övergångs-
anordniw
garna.
kursmoment i historia och geografi. Kurserna i realskolans fyra högre klas- ser skulle sammanfalla med kurserna i den fyraåriga realskolans olika klasser. Om en sådan anordning av femårig realskola kan sägas, att av hänsyn till de lärjungar, som från avslutad folkskola skulle övergå till andra klassen, läro— gången i sin helhet gjorts mindre god, än den eljest kunnat vara.
Det tillkommer ej de sakkunniga att närmare utreda eventuella övergångs— anordningars administrativa och ekonomiska förhållanden. Nära till hands synes ligga att låta det företrädesvis bliva beroende på vederbörande kommu- ners initiativ och beredvillighet att bestrida kostnaderna, huruvida övergångs- anordning av den ena eller andra typen borde komma till stånd. Härigenom vunnes garanti för att sådan särskild anordning vore motiverad av känt och erkänt behov.
Kap. IX. Gymnasiet.
]. Gymnasiets mål och anknytning till högskolorna.
Enligt nu gällande läroverksstadga har gymnasiet utöver realskolans all- Det mava— mänbildande uppgift till särskilt ändamål att grundlägga de vetenskapliga in— ”Wide _9 m— sikter, som vid universitet eller högre tillämpningsskola vidare utbildas. I sin "as" ' undervisning utgår det statliga gymnasiet från det i de fem lägre klasserna av realskolan inhämtade kunskapsmåttet och bygger alltså på. realskolans näst högsta klass; gymnasiets lärokurs omfattar fyra ettåriga ringar och för fram till en avslutande examen, studentexamen, som berättigar till inträde vid uni- versitet och likartade högre fortbildningsanstalter.1 Med tre studieår i grund- skola, fem i realskola och fyra i gymnasium blir alltså den sammanlagda stu— dietiden fram till studentexamen tolvårig.
Vid sidan av de fyraåriga statliga gymnasierna finnes ett antal statsunder- stödda kommunala och enskilda gymnasier som också föra sina lärjungar fram till studentexamen. Av dessa förete somliga en avvikande organisation med endast tre ringar och bygga på avslutad realskola eller motsvarande kunskaps- mått, medan andra efter statsgymnasiernas mönster organiserats som fyraåriga, byggande på realskolans näst sista klass eller motsvarande kunskapsmått. För närvarande finnas elva treåriga gymnasier, nämligen de kommunala gymna— sierna vid statens realskolor i Uddevalla och Söderhamn samt gymnasierna vid Lunds privata elementarskola, Lunds fullständiga läroverk för flickor, Ebba Lundbergs högre läroverk för flickor i Hälsingborg, Sigrid Rudebecks skola i Göteborg, Göteborgs högre samskola, Palmgrenska och Whitlockska samsko— lorna i Stockholm, Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium samt Upp- salu, högre elementarläroverk och gymnasium för flickor. Förut treåriga, nu- mera fyraåriga äro kommunala gymnasiet i Skövde och Landskrona stads gym- nasium samt gymnasierna vid Eslövs högre samskola, Södermalms högre läro- anstalt för flickor, Ählinska flickskolan i Stockholm, Saltsjöbadens samskola och Lundsbergs skola.
I den betydelsefulla frågan om gymnasiets uppgift och mål ansluter sig skol— Skolkommis- kommissionen till den uppfattning, som funnit uttryck i gällande läroverks- sionens stadga. forslag.
_Med hänsyn till den påtagliga önskvärdheten av att den sammanlagda stu- dietiden fram till studentexamen icke förlänges, har skolkommissionen emeller- tid funnit sig böra särskilt undersöka, huruvida icke de mellan den sexåriga grundskolans avslutning och studentexamen fallande skolåren kunde nedbringas tlll sex. Kommissionen upptager till diskussion tvenne möjligheter, varigenom den högre skolans kurs skulle kunna göras sexårig: antingen skulle på en tre- årig realskola byggas ett. treårigt gymnasium, eller ock skulle direkt på den sexariga grundskolan byggas ett enhetligt sexårigt läroverk med obruten läro-
1 Dessa högre, på avslutad gymnasiekurs byggda läroanstalter för olika slag av faekutbildning sammanfattas 1 det följande för korthetens skall under den gemensamma beteckningen högskolor.
gång fram till studentexamen. Det senare alternativet, som av kommissionen efter ingående prövning av organisationsproblemets olika sidor avvisas, kom— ma de sakkunniga att särskilt behandla i kapitlet om lyceet. Mot det förra alternativet, treårig realskola och treårigt gymnasium, invänder kommissionen, att det redan ur synpunkten av realskolans bildningsmål knappast vore möjligt att i en på folkskolans sjätte klass byggd treårig realskola vinna en utbild- ning, likvärdig med den, som för närvarande vitsordades genom avlagd real- skolexamen. Särskilt i språkpedagogiskt "avseende kunde mycket tungt vägande betänkligheter göras gällande mot en till tre år begränsad realskolekurs: då det vore svårt, att icke säga omöjligt, att under nämnda tid på ett tillfredsstäl- lande sätt till önskvärd omfattning inhämta kunskaper i två främmande språk, så måste en så organiserad realskola, om den skulle kunna fylla rimliga pedago— giska anspråk, göras enspråkig. Då kommissionen på dessa grunder liksom av andra skäl, vilka i detta sammanhang sakna intresse, finner en treårig realskola för svag redan med hänsyn till realskolans självständiga uppgift, så är det helt naturligt, att kommissionen icke kan godtaga en dylik realskola som grundval för ett treårigt gymnasium, och kommissionen nödgas därför »avvisa en orga— nisation med en treårig realskola och ett treårigt gymnasium såsom ägnad att sänka den nuvarande bildningsnivån».
Det av kommissionen föreslagna treåriga gymnasiet bygger därför på en fyraårig realskolas högsta klass och för fram till en avslutande examen, vilken liksom den nuvarande kallas studentexamen och vilken med avseende på kun- skapsnivån tänkes i det hela motsvara denna; den förutsättes också berättiga till inträde vid högskolor.
Yttranden. De avgivna yttrandena ansluta sig i regel till kommissionens ståndpunkt i 333533; ' denna fråga så till vida, att ingen förändring i gymnasiets uppgift och mål och dags- påyrkas._ Det alldeles övervägande antalet utlåtanden utgå i likhet med skol- press komm1ss1onens förslag från förutsättnmgen av en 1 det hela oförändrad student- examensnivå, och varje reformförsl