SOU 1927:32

Betänkande med förslag till den högre lantbruksundervisningens ordnande

JORDBRU'KSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG

TILL

DEN * HÖGRE LANTBRUKSUNDER- VISNINGENS ORDNANDE

AVGIVET AV

HÖGRE LANTBRUKSUNDERViSNINGS- SAKKUNNIGA

?, (

_

STOCKHOLM

19627

STATENS OE'FENTLIGA 'UTREDNINGAR 1927z32 » JORDBRU-KSDEPARTEMENTET !

'BETÄNKANDE MED FÖRSLAG DEN HÖGRE LANTBRUKSUNDER— VISNiNGENS ORDNANDE

HÖGRE LANTBRUKSUNDERVISNINGS- SAKKUNNIGA

V—SXTOCKHOLDL 19527

1. vårdsstyrelsernas ekonomi m. m. Marcus. 109 s." Jo. Utredning med förslag till ändrade bestämmelser rörande allmänna handlingars offentlighet. AVN. Herlitz. Norstedt (2), 289 s. Ju. Betänkande med förslag till lag om vissaoav landsting eller kommuner drivna sjukhus m.m. Norstedt. 89 5. S. 4. Ustrednlngar till belysande av arbetsfredsfrågan. Norstedt. 8 7 s 5. 3. 5. armén. Norstedt. 51 s. F".

6. Supplement m 3 till Sveriges familjenamn 1920. Stat. repr-.anst 81 s. Ju.

7. Betänkande angående sjöfartsavgifter. Idun. 376 s. 11.

8. 1926 års pensionsutredning. Betänkande med förslag till

ny civil pensionslag m. m. Marcus. 165 s. Fi. Hussvampen och konservering av trä mot röta.

9. Kungl.

Byggnadsstyrelsens meddelande nr 2. 'l'ullberg'. 68 s. ' 16 s. planscher. K. Betänkande med förslag till lag om sinnessjuka och om undersökning angående sinnesbcskafienhet m. m. 1926 åmssinnessjnksakkunnigas betänkande. 1. Norstedt. 128 s. . 1924 års bankkommitté. Betänkande med förslag till lag

10.

11.

om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 (nr ' 74) om bankrörel se 111. m. Marcus. 228 s. Fl. 12. egnaheinsverksamheten. Marcus. 269 s. Jo. Betänkande med förslag angående vidgad rätt till utträde ur svenska kyrkan jämte därmed sammanhängandefrågor. Norstedt. 428 ,s. Ju.

Yttrande angående allmänna principer för en ny gruv- lagstiftning. Tiden. 175 s. Fi. Yttranden i anledning av processkommisslonens betan-' kande angående rättegångsvösendets ombildning. Nor- stedt m. 11. (4), 322 s. Ju. Betänkande med förslag till åtgärder gentemotmissbruk av alkoholhaltiga apoteksvaror m. m. samt av behörig- heten att 5. recept ntskrlva spritdrycker 111. m. från apo- teksinrättning. Marcus. 154 s. Fi. -

18.

14.

15.

If.

Anm. Betänkande angående åtgärder för tryggande' av skogs- * Betänkande och töislag rörande den andliga. vården vid Betänkande med förslag angående den Statsnnderstödda

!

17. 18. 19.

20. 21.

22.

23. 24.

25."

26. 27. 28. 29.

;o.

'31. ' tiebolaget Kreditkaseans av

32.

» tjönstebostad.

.

Järnvägs- och nutomobiltral'lkkonferensen i Stockheollolm den 28—25 maj 1927. Norstedt. 169 5. K. Sinnesslövårdssukkunniges betänkande. 2. Betänkamdnde med förslag rörande ordnandet av vården av vuxna vmvan- artade sinnesslöa (asociala imbecilla) Norstedt. 71 s. 3 S- Utlåtande angående tillverkmng av ulkoholsvaga eyex- traktrlka. maltdrycker. Marcus. 85 s. Fi. Betänkande med förslag till förordning med tnlltaixaxa- Marcus. 516 s. Fi. Betänkande med förslag till kungörelse angående 1111 en- ställande av kommissionärer hos statsdepartement oococh visso ämbetsverk m. il. myndigheter. Av K. A. Gislieilén. Beckman. 41 5. S. Utredning angående disposition av skogsavkastninggegen vid boställen anslagna till klockare och lärare vid (1 de allmänna läroverken. AVG. Thulin. Norstedt. 97 s. 1 E. Promemfrior rörande vissa beskattningsfrågor. Marcmens. 90 s. F Tabeller rörande taxeringen av jordbrukstastighet :i år 1922 i rikets landskommuner. Marcus. (2), 39 s. iF Fi. _Förslng angående de svenska lapparnas rätt till renbvebete i Sverige m. m. Beckman. 83 5. S. Betänkande och förslag angående ändrad organisation ni av väg- och vattenbyggnadsväsendet. Beckman. 58 s. 11" K. Utredning och förslag rörande inrättande av kommunmhaln . . flickskolor. Norstedt. 144 s. ). Betänkande och förslag angående turistreklam- och nipppp- lysningsverksamheten i utlandet. Bechuan.151 s. 16 K. Betänkande och förslag rörande den centrala försvarare- förvaltningen. Beckman. viii, 291 s. Fö. Förslag till riktlinjer för bestämmandet av ersättning fr för Marcus. 68 s. .Pi. . Betänkande med förslag angående avvecklingen av Ahkk— r 1922 engagemang. Cedledcr- gren. .19 s. Fi. Betänkande med förslag till den högre lantbruksundleder- visningens ordnande. Norstedt. 367 s. 17 pl. Jo.

0111 särskild tryckort oj engives, är tryekorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäveunrna

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1927: 32 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG

TILL

DEN HÖGRE LANTBRUKSUNDER- VISNINGENS ORDNANDE

AVGIVET AV

HÖGRE LANTBRUKSUNDERVISNINGS-

SAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1927 KUNGL. Box'mrcxnnmr. P. A. NORSTEDT & SÖNER

273498

TILL KONUNGEN.

Kungl. Maj:t bemyndigade den 30 september 1926 dåvarande chefen för jord- bruksdepartementet att tillkalla högst nio sakkunniga att verkställa utredning samt avgiva. förslag rörande lämpligaste sättet för ordnande av den högre

lantbruk sundervisnin gen .

Till sakkunniga förordnades generaldirektören och chefen för lantbruksstpy- relsen Per Erik Gustaf Insulander, ordförande, föreståndaren för centralanstail— tens för försöksväsendet på jordbruksområdet avdelning för bakteriologi, prco- fessorn Johan Gottfrid Christian Barthel, föreståndaren för lantmannaskolaan vid Hamra i Östergötlands län Fritz Georg Ingemar Gezelius, ledamoten av riksdagens andra kammare, sekreteraren hos Jämtlands läns hushållningssalll- skap Paulus Samuel Hedlund, ledamoten av riksdagens första kammare, godas- ägaren, numera landshövdingen Gustaf Robert Sederholm, rektorn vid lamt- bruksinstitutet vid Ultuna, professorn Johan Abraham Sjöström, ledamoten arv riksdagens andra kammare, lantbrukaren Per Edvin Sköld, dåvarande rektorrn vid lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, professorn Lars Gustaf Thomié samt ledamoten av riksdagens första kammare, professorn vid universitetet i Uppsala Karl Gustaf lVestman.

Till sekreterare hos de sakkunniga förordnades sekreteraren hos Örebro länis hushållningssällskap Thure Björkman.

De sakkunniga, som antagit benämningen högre lantbruksundervisningssakr- kunniga, började under hösten 1926 sina överläggningar. Under sommaren 19257 hava de sakkunniga efter givet bemyndigande företagit en resa till lantbrukss- institutet vid Ultuna samt till lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp.

Till de sakkunniga hava överlämnats åtskilliga handlingar för att tagas undezr övervägande vid fullgörande av det de sakkunniga lämnade uppdrag.

Såsom resultat av sitt arbete få de sakkunniga härmed överlämna följandle betänkande med förslag till den högre lantbmksundemisnimgens ordnande.

I olika delar av förslagen hava inom de sakkunniga uttalats skiljaktiga mee- ningar och äro dessa i form av särskilda reservationer bifogade betänkandet.

Stockholm den 12 november 1927.

Underdånigst ERIK INSULANDER.

CHR. BARTHEL. ING. GEZELIUS. P. s. HEDLUND. G. SEDERHOLM. A. SJÖSTRÖM. PER EDVIN SKÖLD. L. G. THOME. K. G. WESTMAN.

Thure Björkman .

KAP. I.

Inlednlnv. Vetenskapen och näringslivet. —— Historisk översikt rörande den högre lantbruksundervisningen. —— Ultuna. Alnarp. —— Behovet av förbättrad högre lantbruksundervisning. -— Tidigare utredning rörande liögskoleundervisning. _ Beräkning av elevantalet vid högskolan. Lantbruks-

högskolans uppgifter m. m.

1. Vetenskapen och näringslivet.

E_tt fiamgångsrikt utövande av jordbruksnäringen liksom av xaije annan Forskningens näring maste grunda sig på ett planmässigt tillämpande av de anvisningar, betydelse för praktisk erfarenhet och vetenskaplig forskning kunna hava att giva. Den n:;iggåiizets tid är länge sedan förbi, då jordbrukets utövare endast hade att följa av ålder g brukade regler rörande åkerns odling och husdjurens skötsel. De framsteg, som dock även under denna tid småningom gjordes på jordbrukets arbetsfält, hade för sin tillkomst uteslutande eller nästan uteslutande att tacka de iakt- tagelser och erfarenhetsrön, vilka av mera uppmärksamma utövare av näringen gjordes under det praktiska arbetets utförande. Efter hand som naturen blev föremål för ett mera ingående studium, blev också jordbruket delaktigt av fruk- terna därav, och den uppfattningen började allt mer göra sig gällande, att en ändamålsenlig skötsel av jordbruket i hög grad måste vila på ett rätt för- stående av naturen och dess krafter.

Allt efter som den naturvetenskapliga forskningen med stor hastighet utveck— lades och fördjupades, ställdes allt flera områden under dess belysning, och allt flera av forskningens resultat visade sig direkt tillämpliga anm närings- livet och vunno inom detta allt större beaktande, vilket 1 sin ordning medförde påtagliga, stundom revolutionerande, omläggningar och förbättringar i närings- utövandets praktiska metoder. Detta gäller ej minst vad jordbruket beträffar. Här är icke platsen att historiskt följa denna utveckling; det är tillfyllest att konstatera., att numera snart sagt varje form av näringsutövande står under in- tim påverkan av den vetenskapliga forskningen inom ifrågavarande område. Det är denna, som framför allt giver näringen de medel i handen, varmed svå- righeter kunna bekämpas och framsteg göras. Forskningen är det livgivande element, varförutan näringslivet snart. skulle förtvina.

Forskare utbildas emellertid endast i sällsynta undantagsfall av sig själva. I Stegmde an- allmänhet måste forskningsarbetets utövare utbildas en var för sin särskilda sgfåkPå at" uppgift. Ju grundligare och mera specialiserad denna utbildning är, dess 1 nmgen' större är utsikten, att den skall visa sig fruktbärande. För att tillgodose detta viktiga behov hava olika utbildningsan-stalter _ universitet och högskolor —— inrättats, och ingen lärer väl numera vilja påstå annat, än att dessa bildnings- centra varit av en utomordentlig betydelse jämväl för den materiella kulturens framåtskridande.

Forskning och

utbildning på

jordbruksom- rådet.

I detta sammanhang må erinras jämväl därom, att i samma mån den vetenskapliga forskningen ställer nya hjälpmedel till näringslivets förfogande, ökas även fordringarna på den enskilda näringsutövarens förmåga att förstå och rätt använda dessa hjälpmedel. Näringsutövandet kan ej längre ske under slentrianmässiga former utan måste, om det skall följas av framgång, hastigast möjligt tillgodogöra sig utvecklingens resultat, såväl de mera erfarenhetsmås— siga från praktikens fält som —— och ej minst _— de mera vetenskapliga från forskningens härdar. Stora krav ställas alltså numera på driftsledaren, vil- kens utbildning måste vara en helt annan än fordomdags, bland annat så till vida, att den måste vara mera vetenskapligt betonad. Om också i flertalet fall detta icke nödvändigt måste vara fallet i den grad, att yrkesutbildningen måste vara vad man plågar kalla högskolemässig, så måste den dock alltid hava en så pass grundlig fördjupning även inom det teoretiska vetandet inom området i fråga, att de anvisningar, den vetenskapliga forskningen kan giva, kunna nöjaktigt uppfattas och omsättas i det praktiska arbetet. För att en sådan kunskap skall kunna_vinna den allmänna spridning, som är ett oavvisligt vill- kor för näringslivets blomstring, erfordras en högt kvalificerad undervisning. En sådan kan emellertid icke tänkas utan undervisare av olika :slag, vilka genom studier vid högskola vunnit de insikter och den kompetens, som bilda oeftergivliga förutsättningar för framgången av deras uppgift som under- v1sare.

Ej heller må underlåtas att beakta betydelsen av den vetenskapliga verksam- heten såsom förmedlare av den utländska forskningens resultat. Det prak- tiskt vetenskapliga forskningsarbetet är, när man tager med i räkningen samt— liga kulturländer, oerhört omfattande. Endast att följa detta arbete inom ett specialområde och resultaten därav kräver en myckenhet av sakkunnigt arbete. Om sådant ej alls eller endast i otillräcklig omfattning ställes till förfogande, löper man den påtagliga risken, att för forskningen och det praktiska närings- utövandet lovande uppslag och fördelaktiga metoder ej alls eller endast allt för sent bliva observerade och komma till användning.

Insikten om den högre vetenskapliga bildningens betydelse för och fruktbä- rande inflytande på det praktiska näringslivets utveckling och förkovran i alla dess olika former har också i alla kulturländer tagit sig uttryck i upprättan- det av vetenskapliga institutioner och högskolor, avsedda att tjäna forsknings- arbetet och undervisningsverksamheten inom alla de olika discipliner, vilka äro av betydelse för det praktiska utövandet av de olika näringarna. I nämnda åtgärder har man tvivelsutan att söka den viktigaste grunden till näringslivets i vår tid snabba framåtgående.

Vad här ovan sagts om den högre bildningen och dess förhållande till nä— ringslivet i allmänhet, gäller i alldeles särskilt hög grad i fråga om jordbruks- näringen. Dennas utveckling under de senaste decennierna lämnar de mest på— tagliga vittnesbörd om den vetenskapliga forskningens och upplysningsarbetets fruktbärande inflytande. De naturvetenskapliga, studiernas inriktande på prak- tiskt betydelsefulla uppgifter har lett till resultat av den allra största betydelse för jordbruket i snart sagt alla dess delar. Såsom exempel må anföras den ke- miska och bakteriologiska forskningens inflytande på gödsellärans utveckling, fysiologiens på utfodringslärans och genetikens på växtodlingens och djurför— ädlingens.

Högskolemässig forskning och utbildning inom jordbruk och sådana orn- råden, som stå detta nära, hava också i alltjämt ökad omfattning kommit att bedrivas inom snart sagt alla kulturländer, endera vid speciella avdelningar agronomiska fakulteter vid universitet eller vid särskilda lantbrukshögsko— lor. Sådana institutioner finnas sålunda i, bland annat, Tyskland, Schweiz, Holland, Belgien, Frankrike, Storbritannien och Irland samt Förenta Staterna,

och även våra nordiska grannländer äro i detta hänseende tidsenligt rustade, Norge med sin landbrukshoiskole vid Aas, Danmark med sin landbohoiskole i Köpenhamn och Finland med sin agriknltur-forstvetenskapliga fakultet vid uni- versitetet i Helsingfors. Närmare uppgifter rörande lantbrukshögskoleinsti- tutionerna i ovan angivna länder återfinnas i den vid detta betänkande foga- de bil. F.

Rörande den svenska högre lantbruksundervisningens utveckling och nuva- rande ställning må följa-nde kortfattade data lämnas.

2. Historisk översikt rörande den högre lantbruksundervisningen i Sverige. _ Något medvetet behov av högre lantbruksundervisning torde knappast hava gjort sig gällande i vårt land förrän under 1700-talet, då vissa mera välmenta än ändamålsenliga försök gjordes att till universitetens traditionella undervis- ning foga jämväl sådan, avsedd att verka befruktande på lanthushållningen. Dessa sporadiska försök ledde dock icke till några anordningar av mera bestå- ende art och äro väl mest att betrakta som enstaka utslag av frihetstidens allmänna intresse för upplysning och näringsliv. Först i och med det Edward Nonnen 1834 upprättade sitt bekanta lantbruks- institut på Degeberg kan man säga, att ett verkligt och avgörande steg togs till anordnande i Sverige av en mera kvalificerad lantbruksundervisning. Non- nen påverkades härvid givetvis av såväl skotska som tyska föredömen, vilka han emellertid förstod så väl tillämpa efter svenska förhållanden, att Dege- bergsinstitutet kom att utöva ett mäktigt inflytande på ej endast själva lant- bruksundervisningens än även hela jordbrukets utveckling i Sverige. Redan från början åtnjöt också N onnen för sin verk-samhet ett efter dåtida förhållan- den icke oansenligt statsanslag av 5 000 rdr bzco per år. Undervisningen vid Degeberg var ordnad på två olika kurser, en högre och en lägre. År 1852 nedlades den förra; lantbruksinstitutet vid Ultuna hade då trätt i funktion och kunde övertaga denna del av Degebergsinstitutets verksamhet.

Grundandet av lantbruksinstitutet vid Ultuna bildar en märkespunkt i den svenska lantbruksundervisningens historia.. Redan år 1840 ingav Konungens befallningshavande i Uppsala län till Kungl. Maj:t en framställning, att Ul- tuna kungsladugård, varå löpande arrende år 1848 utginge, skulle från samma år få disponeras för upprättande av ett lantbruksinstitut, som skulle underhål- las med egendomens avkastning och därutöver erforderligt statsanslag. Från andra håll förelågo emellertid även andra framställningar angående lantbruks- undervisningens ordnande, och Kungl. Maj :t avlät till Riksens 1840 samman- trädande ständer proposition om fortsatt och ökat statsunderstöd åt Degebergs lantbruksinstitut. Samtidigt remitterade Kungl. Maj :t emellertid Konungens befallningshaVandes i Uppsala län ovan omnämnda framställning, överlämnan- de åt ständerna att härutinnan vidtaga de beslut, s0m därav kunde föranledas.

Trots bland ständerna i ärendet rådande starka meningsskiljaktigheter be- slöts, att Ultuna kungsladugård vid arrendetidens slut eller förr, om därom kunde överenskommas, skulle upplåtas till ett för hela Sverige avsett lantbruks- institut, varjämte 4 000 rdr bzco årligen från 1841 skulle avsättas till en fond för anskaffande av inventarier m. m. för institutet.

Stadgar för det blivande lantbruksinstitutet fastställdes genom Kungl. brev av den 18 februari 1846, Vilken dag jämväl styrelse förordnades. ! Enligt stadgarna skulle institutet hava till uppgift »att bibringa dem, som detsamma begagna, de kunskaper så i theoretiskt som praktiskt hänseende, hvilka erfordras för ett Landtbruks rätta skötsel, och derigenom göra dem skick-

Lantbruks- institutet m'd Ultuna.

1846 års stadgar.

liga såväl att förvalta landtegendomar som att leda och verkställa vid dem förefallande arbeten. Till befrämjande af detta ändamål bör Institutet följa landtbrukets utveckling och framsteg äfven i andra länder, samt genom flör- sök, i den mån, som tillgångar och öfriga. förhållanden medgifva, pröfva och tillämpa hvad som för Sverige kan vara användbart. För samma ändamål bör jordbruket vid egendomen i allmänhet så vårdas, att det må kunna tjena. till föresyn och efterföljd, samt afvelsdjur af god race, utaf de kreatursslag, som med fördel kunna vid egendomen födas, derstädes underhållas och vårdas.» Jämte själva institutsundervisningen, som var lämpad för ynglingar, vilka skulle bildas till ledare av även större jordbruk, fanns en lägre kurs — lant— bruksskolan fullt skild från föregående kurs, avsedd för blivande förmän vid jordbruk.

I den högre kursen skulle följande ämnen föreläsas: »1:o) Agronomica, eller jordbrukets theoretiska grunder, hvartill höra 1) nödiga kemiska förkunskaper (agrikultur-kemi), 2) läran om jordarter-ne _(geognosi), 3) öfversigt af de Särskilda åkerbrukssystemerne, 4) kännedom då den för olika lokaler och orter mest passande växtföljden samt 5) landthushåll- ningens Encyclopedi eller en öfversikt av landthushållningens samtliga. delar och dessas inbördes samband;

2zo) Läran om Ånga, Skogs— och Trädgårdsskötsel, hvartill såsom förbe- redande kurs höra 1) Allmän Botanik, 2) Wäxtfysiologi och 3) Wäxtgeografi, såvidt dessa vetenskaper kunna tillämpas på Agronomi och växtkultur i all- mänhet. På dertill tjenliga tider företagas excursioner såväl för vinnande af växtkännedom i allmänhet som synnerligast för inhemtande af olika lokalers och jordarters vegetationsförmåga;

3zo) Läran om boskapsskötsel och Veterinär, hvartill som förstudier genom- gås a) allmän Zoologi, b) Djurfysiologi och c) Anatomi, hvarefter afhandla's d) de friska husdjurens vård och förädling, e) de sjukas behandling,, f) de olika sätten att använda ladugårdens afkasltning;

4:o) Läran om Agriculturen, eller det praktiska av jordbruket; özo) Landtmäteri, Rit- och Byggnadskonst, Bokhålleri och Kameralistik, så vidt den angår landthushållningen; samt

özo) Sådana binäringar, som stå i samband med åkerbruket och med ladu- gårdsproduktens förädling.»

Institutets första stadgar innehöllo inga bestämmelser angående elevantal. Emellertid uppställde rikets ständer enligt skrivelse den 20 oktober 1848 det Villkor för åtnjutande av statsbidrag, att minst 6 elever skulle kostnadsfritt un— derhållas och njuta undervisning.

Beträffande lärarpersonal m'. m. föreskrevs, att vid institutet skulle av sty— relsen anställas en föreståndare, benämnd direktör, vilken tillika skulle vara ordinarie lärare i en av undervisningens huvudavdelningar samt styrelsen an- svarig för egendomens ändamålsenliga förvaltning och vård, så i anseende till jordägor som åbyggnader och inventarier, samt dessutom två ordinarie lärare, vilka företrädesvis skulle meddela undervisning i ängs-, skogs- och trädgårds- skötsel samt boskapsskötsel och veterinär, en lärare i agrikulturen, tillika in- spektor vid egendomen, en kamrerare för uppbörd och redovisning samt extra ordinarie lärare till det antal styrelsen prövade erforderligt även med fästat avseende på undervisningen i binäringar.

Först den 14 mars 1848 mottog styrelsen Ultuna kungsladugård jämte krono— parken Lilla Djurgården, och härtill lades den 14 mars 1852 utgården Grane— berg, som först vid denna tid blev disponibel.

Hösten 1849 tog den första högre undervi—sningsknrsen vid lantbruksinstitu- tet sin början. Endast under stora ekonomiska svårigheter och med iakttagan- de av den yttersta sparsamhet var det möjligt för styrelsen att realisera den

för undervisningsverksamheten uppgjorda planen, och det dröjde ej heller så. länge, förrän Kungl. Maj:t måste hos riksdagen begära ökning av det för insti- tutets drift anvisade anslaget. Behovet framtvingade sedermera upprepade framställningar i enahanda syfte.

Enligt rikets ständers skrivelse den 20 oktober 1848 beviljades till understöd åt institutet ett årligt anslag av 4000 kronor.1 Detta anslag ökades enligt ständernas skrivelse den 20 augusti 1851 till 8 000 kronor. Sedermera höjdes anslaget vid 1865—1866 års riksdag till 16 000 kronor.

Den nya läroanstalten ordnades redan från början efter internatsystemet, vilket bibehållits ända intill nuvarande tid. Elever mottogos till att börja med endast vart annat år, en anordning, vari dock ändring företogs år 1868, från vilken tid elever mottagits varje år och sålunda äldre och yngre kurs samtidigt åtnjutit undervisning.

Inträdesfordringarna voro enligt stadgarna mycket måttliga. Elev skulle hava fyllt 18 år samt befinnas äga de förberedande kunskaper, vilka styrelsen stadgat vara erforderliga för begagnande av undervisningen vid institutet. I till- lämpningen betyder detta, att elev vid inträdesprövning skulle visa sig äga vissa kunskaper, nämligen i geometri: 6 böcker av Euclides elementa; i aritmetik: de enkla räknesätten, sorter, bråk och regula de tri; i naturalhistoria: dess ele- menter; samt i svenska språket grammatik och rättskrivningslära. Inträdes- sökande, som avlagt vissa examina, befriades från inträdesprövning, och från 1871 ansågs t. o. m. avgångsbetyg från allmänt läroverks femte klass berättiga till inträde vid institutet. Att märka är vidare, att man vid denna tid och ända till år 1892 för inträde ej fordrade förutgången jordbrukspraktik.

Den högre lantbruksundervieningen var vid denna tid tydligt inriktad på praktiken, och under en lång följd av år (ända till 1892) deltogo institutets elever i icke obetydlig omfattning i de vid institutsegendomen förekommande arbeten såväl å fältet som ock i mejeri och husdjursstallar.

På initiativ från lantbruksakademiens förvaltningsutskott, som på denna tid utövade den närmaste tillsynen över den statliga lantbruksundervisningen, samt styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut sammanträdde år 1867 delegerade för nyssnämnda institut och det år 1859 upprättade lantbruksinstitutet vid Alnarp för att söka åstadkomma förslag till ensartade stadgar för de båda läro- anstalterna. På grund av det förslag, som sålunda utarbetades och som i hu- vudsak kom att följa de för Alnarpsinstitutet sedan den 25 februari 1859 gäl— lande stadgarna, utfärdade Kungl. Maj:t den 8 maj 1868 (Sv. förf.-saml. nr 27) nya stadgar för institutet. Dessa angåvo institutets bestämmelse vara ej mindre att bibringa de lärjungar, som' därstädes vunne inträde, de kunskaper, såväl i teoretiskt som i praktiskt hänseende, vilka erfordrades för ett lantbruks rätta skötsel, än ock att till föresyn och efterföljd framställa en till alla dess särskilda delar tids- och ändamålsenligt anordnad lanthushållning. Ovan åter- givna äldre bestämmelser beträffande lärjungarnas fördelning på två klas- ser och föreståndarens ansvarighet för egendomens förvaltning kvarstodo oför- ändrade. ,

. I 1868 års stadgar föreskrevs, att vid institutet skulle antagas minst 24 betalande och 4 frielever. Styrelsen ägde kalla till ordinarie lärare det antal därtill skickliga personer, som erfordrades för att jämte föreståndaren, om undervisningsskyldighet ålades honom av styrelsen, och inspektoren bibringa lärjungarna fullt tillräcklig kän- nedom uti jordbrukslära, lantbrukets ekonomi, det mekaniska jordbruket, hus— djursskötsel, kemi, geognosi och mineralogi. Undervisningen i övriga läroäm- nen ägde styrelsen att fördela mellan lärarna efter sig företeende förhållanden.

1 Här och i det följande göres ingen skillnad på rdr. mit. och kronor.

1868 års stadgar.

Högre mej eri- skola.

Undersök— ningskom— mitté.

1892 års stadgar.

Vid 1874 års riksdag höjdes det årliga anslaget till institutet till 20000 kronor.

1882 års riksdag anvisade på Kungl. Maj:ts förslag ett årligt anslag av 10 000 kronor för anordnande vid vartdera institutet av en högre mejeriskola. På grund härav var under åren 1883—1892 en sådan anordnad vid Ultuna, till vilken av det beviljade anslaget årligen anvisad-es 5 000 kronor. Kungl. Lant— bruksakademiens förvaltningsutskott utfärdade den 4 maj 1883 stadgar för mejeriskolan. Denna, vars undervisning var ettårig samt såväl teoretisk som praktisk, besöktes årligen av 6—8 elever.

Mot styrelsens förvaltning av institutets angelägenheter framställdes redan tidigt upprepade anmärkningar. Med anledning härav och sedan styrelsen hos Kungl. Maj:t anhållit om anställande av undersökning, huruvida de över- klagade bristerna förefunnes, samt jämväl 1877 års riksdag avlåtit framställ— ning i enahanda syfte, uppdrog Kungl. Maj:t den 27 april 1877 åt en kom- mitté att verkställa undersökning angående förvaltningen och hushållningen vid Ultuna lantbruksinstitut samt framställa förslag till avhjälpande av de brister och olägenheter i ena eller andra avseendet, vilka vid den sålunda an- befallda utredningen kunde varda iakttagna. Denna kommitté, som avgav sitt betänkande den 13 oktober 1877, föreslog vissa genomgripande förändrin— gar i institutets organisation. Bland olägenheter av denna organisation fram— höll kommittén särskilt den sammanblandning utav läroanstaltens och lantegen— domens ekonomi, som dittills ägt rum.

Över kommitténs förslag hördes vederbörande. På grund av de meningsskilj- aktigheter, som härvid yppades, och på det att lantbruksundervisningen måtte kunna ordnas i ett sammanhang, tillsatte Kungl. Maj:t den 20 oktober 1882 för ändamålet en ny kommitté, som den 29 mars 1884 i ämnet avgav betänkan— de, vilket föranledde proposition till 1889 års riksdag (VI.H.T. punkt 8) om ändrad organisation av lantbruksinstitutet vid Ultuna. Denna proposition, som å väsentliga delar avvek från kommitténs förslag, avslogs emellertid av riks—

agen.

Vid 1891 års riksdag framlade Kungl. Maj:t ånyo proposition i ämnet (VI.H.T. punkt 7). Denna proposition, som bland annat innebar, att institutets och lantbruksegendomens ekonomi skulle åtskiljas samt att undervisning i lant- brukets praktik icke vidare skulle meddelas vid läroanstalten, bifölls i huvud- sak. I enlighet med riksdagens beslut förordnade Kungl. Maj :t den 6 augusti 1891, att förvaltningen av den till institutet upplåtna egendomen skulle skiljas från institutets förvaltning och egendomens avkastning tillika med elevernas avgifter och hyresbidrag redovisas till statsverket.

Med anledning av 1891 års riksdagsbeslut utfärdade Kungl. Maj :t den 14 oktober 1892 (nr 80) nya stadgar för lantbruksinstitutet.

I dessa angavs institutets ändamål vara att meddela högre undervisning i grunderna för lanthushållningens utövande. Lärokursen skulle vara tvåårig och så anordnas, att nya elever kunde mottagas varje år. Bland de obligatori— ska ämnena upptogs ej längre praktik i lantmannaarbeten. I anslutning härtill föreskrevs, att vid Ultuna egendom tillsvidare skulle finnas en lantbruksskola, samt att egendomens förvaltning skulle handhavas av institutets styrelse, som ägde antaga förvaltare för egendomen.

I stadgarna bestämdes vidare, att vid institutet borde finnas plats för minst 40 elever, ävensom 4 frielever, varjämte extra elever efter styrelsens beprö— vande skulle kunna antagas.

Undervisningen skulle meddelas av 4 lektorer, nämligen: en i jordbrukslära, en i husdjurslära, en i kemi och geologi, en i botanik, zoologi och trädgårds— skötsel; 4 adjunkter, nämligen: en i kemi och m'ejerilära, däri inbegripen mejeri- kemi, en i praktisk matematik, mekanik, fysik och meteorologi, en i redskaps—

och byggnadslära samt fältmätning och ritning, en i husdjurens anatomi, fysio— logi och sjukvårdslära; samt 3 extra lärare, nämligen: en i Skogshushållning, en i nationalekonomi samt ekonomilagfarenhet och kommunalrätt, en i bokföring. Härjämte skulle anställas en bibliotekarie.

Vid 1891 års riksdag höjdes anslaget till institutet till 49 000 kronor, varav 24 550 kronor belöpte å avlöningar och återstoden, 24 450 kronor, å institutets övriga utgifter. Nämnda belopp, 49 000 kronor, skulle utgå under förutsätt- ning, att behållna avkastningen av Ultuna egendom ävensom elevernas avgifter och hyresavgifter redovisades till statsverket. Vidare föreskrevs, att even— tuell behållning vid slutet av ett är å posten »institutets övriga utgifter» skulle få användas till bestridande av liknande utgifter under ett kommande år.

Genom den år 1892 genomförda omorganisationen av lantbruksinstituten för- ändrades undervisningsverksamhetens karaktär i väsentlig grad. Inträdes- fordringarna skärptesJ lärarkrafterna ökades, den praktiska undervisningen utelämnades, sedan krav på viss förutgången jordbrukspraktik uppställts så— som inträdesfordran, och betydligt ökat utrymme för den teoretiska utbildnin— gen bereddes liksom ock ökade tekniska möjligheter för dennas meddelande. Härigenom kunde undervisningens nivå icke obetydligt höjas.

Institutets anslagskrav ökades undan för undan. Med anledning av två adjunkturers —— i kemi m. m. och praktisk matematik m. m. —— förändring till lektorat höjde 1899 års riksdag anslaget till institutet med 2 000 kronor till 51000 kronor, vilket belopp dock först år 1902 uppfördes å ordinarie stat. Sedan riksdagen år 1904 beviljat höjda löner åt lärarna vid rikets allmänna läroverk, likställde 1905 års riksdag institutets ordinarie lärare med lärarna vid nämnda läroverk, vilket medförde en höjning av institutets stat med 8 000 kronor till 59 000 kronor. Härvid föreskrevs dock, att så länge rektor, lek— torer och adjunkter åtnjöte fri bostad, å lönen årligen skulle avdragas 500' kronor. k Vid 1909 års riksdag höjdes anslaget med 1 000 kronor till jämnt 60000 ronor.

Den 3 juni 1904 (nr 37) utfärdades åter nya stadgar för institutet, vilka dock ej medförde några mera genomgripande förändringar.

Trots de väsentliga förbättringar, som år 1892 genomfördes i fråga om institutets undervisningsmöjligheter, dröjde det dock icke länge, förrän krav restes, att möjlighet skulle beredas instituten att medd-ela en högre och mera teoretiskt betonad undervisning. Under de senare åren hade upprättats ett allt större antal lägre lantbruksundervisningsanstalter av olika slag, och lärar- krafterna vid dessa kände ett alltjämt växande behov av fördjupad utbildning 1 de ämnen, vari de hade att meddela undervisning. Liknande var förhållandet inom den allt talrikare kår av konsulenter och andra undervisare i jordbrukets olika delar, vilka vid utövandet av sin tjänst funno den vid institutet inhämtade utbildningen allt för knapp.

Det sålunda yppade behovet av mera fördjupad lantbruksundervisning blev också beaktat av vederbörande; särskilda sakkunniga1 tillkallades att utreda frågan och inkomma med förslag. De sakkunniga avgåvo den 11 november 1909 betänkande angående, bland annat, utbildningskurser för blivande lantbruks- lärare och konsulenter rn. fl. Häri förordades inrättandet av årliga fortsätt- ningskurser vid Ultuna lantbruksinstitut. Kungl. Maj:t avlät emellertid pro- pos1tion till 1911 års riksdag om anvisande av medel till anordnande av sådana kurser vid b å da lantbruksinstituten, och denna proposition blev också av riksdagen bifallen. I samband härmed anvisades också medel för ombildning

1 Landshövdingen frih. Fab. De Geer, överdirektören H. D. Gr. Rhodin, professor H. L. 0. Winberg (under arbetets gång efter erhållet entledigande ersatt med professor J. A. Siöström), lektor K. Star- bäck och kommissionslantmätaren B. K. Mogensen.

1904 års stadgar. Konsulent— kurs.

1912 års stadgar.

Lönereglering.

av de båda återstående adjunkturerna till lektorat samt till institutets allmänna utgifter, varigenom institutets stat höjdes till 68 790 kronor.

Med anledning av 1911 års riksdags beslut och de förändringar detta med- förde för Ultuna. utfärdade Kungl. Maj:t den 12 augusti 1912 (nr 172) nya stadgar för institutet.

I dessa angavs institutets ändamål vara att meddela en på vetenskaplig forsk- ning grundad undervisning i lanthushållning. Vid institutet skulle anordnas en agronomkurs med ändamål att lämna den för ett rationellt jordbruks ut- övande erforderliga teoretiska grundvalen samt en konsulentkurs, som utgjor- des av en på agronomkursen byggd fortsättningskurs, avsedd för utbildning av konsulenter, lärare och andra, vilka önskade förvärva djupare insikter i jordbruk eller husdjursskötsel. Vid agronomkursen omfattade undervisningen två år och skulle så ordnas, att nya elever kunde mottagas varje år. Undervis— ningen i denna kurs skulle vara gemensam för alla elever, som tillhörde samma årsavdelning. Vid konsulentkursen skulle undervisningen omfatta ett år. Kursen skulle vara uppdelad på två linjer, den ena företrädesvis för utbildning inom jordbruksfacket och den andra företrädesvis för utbildning inom husdjurs— facket.

Vid agronomkursen skulle finnas plats dels för minst 44 ordinarie elever, däribland 4 frielever, dels ock för högst 2 elever, vilka skulle åtnjuta under- visning för vinnande av behörighet att antagas till lantbruksingenjörer. Vid den nyinrättade konsulentkursen skulle finnas platser för tillhopa 6 ordinarie elever, däribland en frielev. Extra elever skulle även, i mån av utrymme, kun- na mottagas vid institutets olika kurser och avdelningar.

Genom stadgarna av år 1912 föreskrevs vidare, att undervisning skulle med- delas av 8 lektorer, nämligen: en i jordbrukslära och lantbruksekonomi, en i husdjurslära, en i kemi och geologi, en i botanik och zoologi, en i mejerilära och bakteriologi samt kemi, en i fysik och redskapslära, en i husbyggnadslära och kulturteknik med fältmätning, en i veterinärlära; samt av 9 extra lärare, näm- ligen: en i nationalekonomi, ekonomilagfarenhet och kommunalrätt, en i bok- föring, en i Skogshushållning, en i trädgårdsskötsel, en i pedagogik, en i jord— brukslära, en i kemi, en i botanik, en i fältmätning m. m. Därjämte skulle det åligga egendomens förvaltare att för eleverna redogöra för anordningarna vid egendomen, dess skötsel, skörderesultaten m. m.

Genom de till följd av 1911 års riksdagsbeslut företagna anordningarna — särskilt upprättande vid instituten av påbyggnader genom kurser efter den ordinarie agronomutbildningen —— ansåg man sig åtminstone för tillfället hava- tillgodosett det allt mera framträdande kravet på möjlighet att meddela en mera vetenskapligt lagd undervisning. Särskilt framhölls, att dessa kurser, utom dem eljest åliggande uppgifter, skulle lämna en viss pedagogisk utbild— ning ävensom tillfälle att förvärva någon undervisningsvana, allt omständig- heter av den största betydelse för blivande lärare och konsulenter.

År 1913 höjde riksdagen anslagsposten till >>institutets övriga utgifter» från 25 240 kronor med 9 510 kronor till 34 750 kronor, varigenom statens slutsumma ökades till 78 300 kronor.

Genom beslut vid 1917 års riksdag ombildades lektoraten till professurer och vidtogs i samband därmed lönereglering för befattningshavarna i allmän- het vid institutet. Professors avlöning bestämdes till 6 400 kronor jämte ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 år. Bostadsavdraget höjdes till 750 kronor. Två vaktmästarbefattningar med en avlöning av 1 150 kronor för vardera jämte tre ålderstillägg, vart och ett å 100 kronor efter resp. 5, 10 och 15 år, uppfördes i institutets stat. Avdrag å vaktmästares avlöning skulle göras för bostad med bränsle med 150 kronor och för bostad med bränsle och lyse med 175 kronor. De dittills från anslagsposten >>institutets övriga utgifter» utgåen-

de beloppen till arvoden åt vaktmästare. tillhopa 1675 kronor. utbrötos ur nämnda post, vilken dock ökades till 33 600 kronor. Anslag till arvoden åt rektor, 2 000 kronor, och åt extra lärare. 9 250 kronor, ävensom anslaget till bestridande av bibliotekariegöromål, 300 kronor, upptogos med oförändrade belopp. Statens slutsumma höjdes till 98 650 kronor, minskat med ovannämnda bostadsavdrag 6 300 kronor, eller till 92 350 kronor.

Till lärarpersonalen skulle givetvis utöver nyssnämnda avlöningar och arvo- den utgå dyrtidstillägg och i förekommande fall provisorisk löneförbättring.

Till följd av sistnämnda riksdagsbeslut utfärdades den 20 juni 1918 (nr 405) nya stadgar för institutet. Genom de nya stadgarna ändrades icke antalet lä- rare vid institutet liksom ej heller undervisningens fördelning mellan olika lärare.

Vid 1919 års riksdag höjdes, i syfte att bereda vid institutet anställda extra lärare förbättrade villkor, anslagsposten till arvoden åt dylika lärare från 9 250 kronor med 3 250 kronor till 12 500 kronor, varjämte anslagsposten till >>institutets övriga utgifter» ökades med 1 000 kronor till 34 600 kronor. Till följd härav och på grund tillika av 1918 års lagtima riksdags beslut angående avlöningsförbättring med 600 kronor åt två vaktmästare, höjdes statens slut- summa med 4 850 kronor till 103 500 kronor och ökades i anslutning härtill ordinarie anslaget till institutet med 4 850 kronor till 97 200 kronor, med vilket belopp det ordinarie anslaget till institutet fortfarande utgår.

Härutöver har emellertid riksdagen under de senare åren till diverse behov kid institutet anvisat extra anslag, senast för budgetåret 1927—1928 med 26 000

ronor.

1918 års stadgar.

Den fortgående utökningen av institutets uppgift och undervisningsverk- Anslag till samhet förde givetvis med sig ökat behov av byggnader och andra anläggningar. De anslag, som under årens lopp anvisats härtill, äro också betydande. Så. beviljades av

Kungl. Maj:t år 1849 till byggnader i runt tal . . . . . . . . . 16 600 kronor. 1862/1863 års riksdag till större boningshus med lärosalar, laborato- rium, rum för elever m. m. . . . . 109 000 > 1886 > > >» nybyggnad för laboratoriet . . . . . . 25 000 » 1891 » : :> bostadsbyggnader . . . . . . . . . . 24 475 >> 1899 > > >> en lektorsbostad. . . . . . . . . 15 000 >> 1905 > > >> ändringar och reparationsarbeten inom huvudbyggnaden samt centraluppvärm- ning därstädes . . 37400 > 1908 >> > > tillbyggnad av den s.k. laboratoriebygg- naden . . 45 200 > 1911 >> >> » en inst1tutionsbyggnad (60 000 kr.) och två lärarbostäder (40 000 kr.). . . . 100 000 > 1915 > > ">> elektrisk anläggning . . . . . . . . . 32 000 >> 1920 >> :.» => en försöksloge. . . . . . . . . . . . 14 900 >> >> >> » » elektrisk anläggning . . . . 8 240 > 1923 >> >> omändring av gamla lärlingsbyggnaden till restaurationslokal för institutet. . . . 49 400 >> 1925 >> ' >> vissa ändringsarbeten i rektoeryggnaden 29 675 >

För institutet nu gällande stadgar äro av den 20 juni 1918 (nr 405) med däri genom kungörelsen den 11 juni 1920 (nr 317) gjord ändring. Föregående stadgar äro följande.

av den 18 februari 1846; » > 8 maj 1868 (nr 27) med däri genom kungörelserna den 10 april 1874 (nr 38) och den 28 januari 1876 (nr 6) gjorda ändringar;

byggnadsar- beten m. m.

Lantbruks- institutet

av den 14 oktober 1892 (nr 80) med däri genom kungörelserna den 30 november 1899 (nr 99) och den 30 mars 1900 (nr 16) gjorda ändringar;

» >> 3 juni 1904 (nr 37); >> >> 12 augusti 1912 (nr 172) med däri genom kungörelsen den 24 oktober 1913 (nr 404) gjord ändring.

Det dröjde ej länge efter det lantbruksinstitutet vid Ultuna börjat sin verk- samhet, förrän krav framställdes om inrättande av ytterligare ett institut. Denna

vid Alnarp. fråga blev föremål för livliga meningsutbyten vid de allmänna svenska lant—

1859 års stadgar.

bruksmötena i Lidköping 1853 och i Uppsala 1855. Vid det senare tillfället uttalade man sig för att ytterligare ett lantbruksinstitut måtte anläggas, helst i södra delen av riket. Frågan togs upp av skånska hushållsföreningen, som den 7 mars 1856 ingick till länsstyrelsen i Malmö med framställning, att ett sådant institut måtte anläggas å Alnarps kungsgård. Frågan fördes raskt framåt, och den 26 februari 1857 avlät Kungl. Maj :t till rikets ständer pro- position i ämnet. Ständerna beslöto från midfastan år 1858 på vissa villkor upplåta Alnarps kungsgård till anordnande därstädes av ett lantbruksinstitut. Till inlösen av arrende, byggnader, inventarier m. m. anvisades ett anslag av 175000 kronor. Därjämte anslogs ett årligt statsanslag från och med 1858 av 18 000. kronor under förutsättning att institutet fr. o. m. slutet av år 1860 skulle mottaga 28 lantbrukselever, varav 4 skulle vara 5. k. frielever.

Den 2 oktober 1857 förordnade Kungl. Maj:t en interimsstyrelse med uppdrag att organisera den nya läroanstalten, och den 25 februari 1859 (nr 12) utfär- dades institutets första stadgar.

Enligt dessa omfattade undervisningen tvenne tvååriga lärokurser, nämligen en högre kurs för lantbrukselever och en lägre för lantbrukslärlingar, den se- nare med huvudsakligen praktisk läggning.

Vid institutet skulle antagas minst 24 betalande och 4 frielever samt 24 fri- lärlingar.

Inträdesfordringar för elev voro en ålder av minst 18 år samt de förbere— dande kunskaper, vilka. styrelsen funne erforderliga för begagnande av under— visningen vid institutet.

Undervisningen skulle i den högre kursen omfatta: lanthushållningens na— turvetenskapliga grunder, jordbrukslära, boskapsskötsel, förädling av ladugår- dens produkter, lantbrukets ekonomi, trädgårdsskötsel, Skogshushållning, prak- tisk geometri, rit- och byggnadskonst samt mekanik, binäringar, bokhålleri, ekonomisk rättskunskap och kameralistik samt statsekonomiens grunder.

Vidare föreskrevs, att lanthushållningen å Alnarp skulle så handhavas, att den skulle kunna tjäna lärjungarna till undervisningsmedel och föredöme.

Dessutom skulle såsom undervisningsniedel finnas: försöksfält för växter, ekonomisk-botanisk trädgård samt exsickatsamlingar av ekonomiska Växter, frukt- och köksträdgård samt fruktträdsskola, humlegård, plantskola för vilda träd, redskapsverkstad, modellsamling, kemiskt laboratorium, mineralogiska och geognostiska samlingar samt bibliotek.

Lärarpersonalen bestod enligt 1859 års stadgar av föreståndaren, som med professors namn, heder och värdighet tillika skulle vara institutets förste lärare och undervisa i hela den egentliga jordbruksläran, boskapsskötseln med vad därtill hörde samt lantbrukets ekonomi, med skyldighet jämväl _ såsom vid Ultuna _— att inför styrelsen svara för egendomens förvaltning och vård, vidare av en åkerbrukskemist med undervisningsskyldighet i kemi, fysik, geologi och mineralogi, en lärare i veterinärkunskapen, med undervisningsskyldighet tillika i zoologi och anatomi, inspektoren, som skulle vara lärare i det mekaniska åker- bruket, kamreraren med undervisningsskyldighet i lantbruksbokhålleri och en lärare i trädgårdsskötsel. Extra lärare skulle anställas i mån av behov.

Den 14 mars 1862 började lantbruksinstitutet sin undervisningsverksamhet. Såsom ovan nämnts anvisade rikets ständer till lantbruksinstitutets upprätt- hållande ett årligt statsanslag av 18000 kronor att utgå fr. o. m. början av år 1858. Vid 1862—1863 års riksdag anvisades ett extra anslag av 18 000 kronor att fördelas på tre år. Under åren 1864—1866 tillgodonjöt institutet således årligen ett anslag av 24000 kronor. Anslaget höjdes av 1865—1866 års riksdag till 26 600 kronor Och av 1874 års riksdag till 29 400 kronor.

År 1864 utvidgades institutets undervisningsverksamhet genom upprättande av en särskild kurs i hovbeslag såväl för civila smeder som militära hovslagare, vilken kurs — såvitt avses utbildning av civila hovslagare — alltjämt fortfar.

Omnämnas må även, att ungefär samtidigt Malmöhus läns hushållningssäll- skap vid Alnarp upptog den kemiska kontrollverksamhet, som allt sedan kommit att för Skånes vidkommande till väsentlig del fylla den plats, som i andra delar av landet intagits av statsunderstödda kemiska stationer.

I fråga om Ultuna lantbruksinstitut är i det föregående redan anfört, huru- som delegerade för de båda instituten 1867 utarbetade förslag till ensartade stadgar för lantbruksinstituten och hurusom Kungl. Maj:t med anledning här- av också utfärdade nya stadgar för institutet vid Ultuna. Då förslaget i hu- vudsak byggde på för alnarpsinstitutet redan gällande stadgar, fann Kungl. Maj :t det tillräckligt att i fråga om detta institut den' 2 april 1869 genom Kungl. brev förordna om vissa ändringar i stadgarna. Härmed hade jämbör- digheten de båda instituten emellan även formellt blivit i stort sett fastslagen, och från denna tid kan man ock säga, att deras vidare utveckling i huvudsak” följt samma riktlinjer.

Fr. o. m. år 1876 har i en särskild till institutet knuten trädgårdsskola under- visning meddelats i och för utbildning av fackmän inom trädgårdsyrket. Till att börja med uppehölls denna undervisning delvis genom anslag från Malmöhus läns hushållningssällskap, men från år 1910 är skolan helt och hållet en stats- anstalt, för vilken Kungl.. Maj:t den 10 juni 1910 (nr 60) utfärdat regle- mente.

Sedan 1882 års riksdag, såsom ovan på tal om Ultuna lantbruksinstitut redan nämnts, anvisat ett årligt anslag av 10 000 kronor för anordnande vid vart- dera institutet av en högre mejeriskola, öppnades vid Alnarp en sådan hösten 1883. Hösten 1893 förändrades nämnda skola till Alnarps mejeriinstitut, för vilket Kungl. Maj :t den 19 maj samma år (nr 55) utfärdade stadgar. 1 sam- band med mejeriinstitutets upprättande indrogs den högre mejeriundervisnin— gen vid Ultuna, och större delen av det för båda läroanstalterna avsedda stats- anslaget tillföll mejeriinstitutet vid Alnarp.

Enligt nyssnämnda stadgar skulle mejeriinstitutet hava till ändamål att i en ettårig kurs, den högre mejeriskolan, meddela teoretisk ävensom praktisk un- dervisning i grunderna för mejerihushållningens och boskapsskötselns utövande, samt i en lägre avdelning, mejeriskolan, meddela mera praktiskt betonad under- visning i samma kunskapsämnen. Föreståndaren för lantbruksinstitutet skulle jämväl vara föreståndare för mejeriinstitutet.

Vid mejeriinstitutet borde finnas plats för tillhopa 12 elever, därav 2 fri- elever, en i vardera avdelningen. För kortare tid kunde även extra elever an- tagas.

Undervisningen skulle meddelas av en lärare i mejeriskötsel, en assistent, en mejeriinstruktör samt en extra lärare i byggnadslära. För övrigt skulle under- visningen bestridas av lärare vid Alnarps lantbruksinstitut.

År 1903 upphörde mejeriinstitutet som självständig institution och samman- slogs med Alnarps lantbruksinstitut till en enhet.

Ovan är nämnt hurusom från slutet av 1860—talet de båda lantbruksinstitu- tens utvecklingi stort sett följt samma linjer. Denna utveckling har dock ej

Stadgeänd- ring 1869.

Trädgårds- skola.

Mejeri- institut.

1904 års stadgar.

alltid fortgått lika hastigt vid båda instituten. Sålunda kom den ganska ge- nomgripande organisatoriska förändring, som 1892 års stadgar medförde för ultunainstitutet, icke att genomföras vid Alnarp förr än ett årtionde senare. Orsaken härtill torde till ej ringa del vara att söka i det motstånd, de princi- per, för vilka förenämnda omorganisation var ett uttryck, mötte inom ledande kretsar vid Alnarpsinstitutet. Redan 1893 hade emellertid Kungl. Maj:t upp— dragit åt Alnarpsstyrelsen att inkomma med förslag till omorganisation av in— stitutet, vilket styrelsen också avgav år 1897. Efter åtskilliga meningsutbyten i frågan framlade Kungl. Maj:t till 1902 års riksdag proposition i ärendet efter i huvudsak de grunder, vilka redan vunnit tillämpning beträffande systerinsti- tutet. Detta förslag vann riksdagens gillande och Kungl. Maj:t utfärdade nöu diga stadgar den 3 juni 1904 (nr 38).

Enligt dessa stadgar sammanslogos lantbruks- och mejeriinstituten vid Alnarp till ett institut, vars lantbruksavdelning skulle hava till ändamål att meddela högre undervisning i lanthushållning och vars mejeriavdelning att meddela såväl undervisning som praktisk övning uti mejerihanteringens ut— övande. Sistnämnda avdelning omfattade alltjämt en högre och en lägre kurs. För lantbruksavdelningen skulle undervisningen vara fördelad på två årskur- ser och så ordnad, att nya elever kunde mottagas varje år. För mejeriavdel- ningen omfattade undervisningen vid varje kurs ett år. Anmärkas må, att lant- brukets praktik i dessa stadgar icke upptogs såsom läroämne.

Vid lantbruksavdelningen borde finnas plats för minst 34 elever, därav 4 fri- elever, och vid mejeriavdelningen för minst 12 elever, därav 2 frielever. Anta- gande av extra elever skulle bero på institutsstyrelsens prövning.

Enligt 1904 års stadgar skulle undervisning vid institutet med-delas av 7 lektorer, nämligen: en i jordbrukslära, en i husdjurslära med undantag av hippologi, en i hippologi och hovbeslagslära samt husdjurens anatomi, fysio— logi och sjukvård, en i mejeiilära och bakteriologi, en i redskapslära, praktisk matematik, mekanik, fysik och meteorologi, en i kemi och geologi samt en i botanik och zoologi; '? extra lärare, nämligen: en i husdjurens anatomi, fysio- logi och sjukvård samt husdjurslära, en i mejerilära och bakteriologi, en i läran om jords torrläggning och bevattning, fältmätning och kartritning, en i bygg- nadslära och ritning, en i Skogshushållning, en i nationalekonomi, ekonomilag- farenhet och kommunalrätt samt en i kemi och fysik, varjämte egendomens för- valtare skulle undervisa i en del av jordbruksläran, kamreraren i bokföring och trädgårdsföreståndaren i trädgårdsskötsel. För vården av institutets bibliotek skulle anställas en bibliotekarie.

Staten för det sammanslagna lantbruks— och mejeriinstitutet bestämdes till 65000 kronor, innebärande en anslagsförhöjning av 35 600 kronor i den för lantbruksinstitutet senast fastställda staten. Tillika förordnades, bland annat, att behållna avkastningen av den staten tillhöriga, till institutet anvisade egen- domen jämte elevernas vid institutet avgifter och hyresbidrag skulle redovisas till statsverket. De besparingar, som under ett år uppkomma å posten >>institu- tets övriga utgifter», skulle få användas till bestridande av liknande utgifter under ett följande år.

Genom den sålunda genomförda nyorganisationen av verksamheten vid Alnarpsinstitutet hade åter så gott som full likformighet uppnåtts de båda in— stituten emellan, vad beträffar den högre lantbruksundervisningen. Den teore- tiska undervisningen hade förts ytterligare ett steg framåt, delvis på bekost— nad av praktiken, vilken nu blivit helt avlägsnad från institutets undervis- ningsplan.

Utvecklingen krävde så småningom ändringar och tillägg till den organisa- tionsplan, 1904 års stadgar representerade, och särskilt de ekonomiska kraven gjorde sig ej allt för sällan gällande.

Sålunda höjdes i enlighet med beslut av 1905 års riksdag fr. o. m. år 1906 institutets stat med 1.0 000 kronor, varav 7 000 kronor till höjning i avlönin- gen åt de sju lektorerna och 3 000 kronor till kosthåll åt sex frielever. Sist- nämnda belopp tillfördes posten »institutets övriga utgifter», som därigenom höjdes till 28 000 kronor. Samtidigt föreskrevs, att, så länge rektor och övriga lektorer åtnjöte fri bostad, å lönen skulle avdragas 500 kronor. Statens slut— summa ökades sålunda till 75 000 kronor.

I sammanhang med av 1908 års riksdag beslutad förändring av extra lärare- befattningen i mejerilära och bakteriologi till adjunktur ändrades staten så tillvida, att posten »extra lärare, arvoden» minskades med 2 500 kronor till 9 200 kronor. I stället upptogs avlöning till en adjunkt med 3 000 kronor med föreskrift tillika, att å lönen skulle avdragas 500 kronor, därest adjunkten åt- njöte fri bostad. Härigenom ökades i själva verket statens slutsumma med 500 kronor, ehuru motsvarande anslagsökning till följd av bostadsavdraget icke be- hövde ske.

Då de för byggnadernas underhåll, studieresor samt städning m. m. beräknade medlen visat sig otillräckliga, medgav 1910 års riksdag, att anslagsposten till >>institutets övriga utgifter» finge höjas från 28 000 kronor med 5 000 kronor till 33 000 kronor. Därigenom höjdes staten till 80 500 kronor.

I enlighet med beslut av 1911 års riksdag inrättades år 1912 vid institutet — liksom vid Ultuna och av samma skäl som där — fortsättningskurser för utbildning av lantbrukslärare, konsulenter m. fl. Med anledning härav utfär- dades nya stadgar för institutet den 12 augusti 1912 (nr 173).

I stort sett blev undervisningen vid Alnarp genom dessa stadgar ordnad efter samma linjer som undervisningen vid Ultuna genom de för detta institut samma dag utfärdade nya stadgarna.

Några olikheter äro dock att märka. Så skulle konsulentkursen jämte jord- bruks- och husdjurslinjerna omfatta jämväl en mejerilinje. Plats skulle finnas för minst 42 ordinarie elever, däribland 4 frielever, dels ock för högst 2 elever, vilkas utbildning avsåge vinnande av kompetens till lantbruksingenjörsbefatt- ning. Vid konsulentkursens jordbruks- och husdjurslinjer skulle finnas plats för tillhopa sex ordinarie elever, däribland en frielev. Vid konsulentkursens mejerilinje samt vid den lägre mejeriskolan skulle finnas platser för tillsam- man-s 12 ordinarie elever, därav 2 frielever. Extra elever kunde i mån av ut- rymme mottagas vid institutets olika kurser och avdelningar.

Enligt 1912 års stadgar skulle undervisningen bestridas av 8 lektorer, näm- ligen: en i jordbrukslära och lantbruksekonomi, en i husdjurslära med undan- tag av hästskötsel, en i hästskötsel och hovbeslagslära, en i fysik och redskaps— lära, en i husbyggnadslära och kulturteknik med fältmätning, en i mejerilära och bakteriologi, en i kemi och geologi samt en i botanik och zoologi; av ? adjunkten nämligen: en i mejerilära och bakteriologi och en i anatomi och fysiologi; samt av 7 extra lärare, nämligen: en i jordbrukslära samt kultur- teknik med fältmätning, en i Skogshushållning, en i nationalekonomi, ekonomi- lagfarenhet och kommunalrätt, en i kemi och fysik, en i botanik, en i lantbruks- och mejeribokhålleri samt en i pedagogik. Därjämte skulle det åligga egendo- mens förvaltare att lämna eleverna vissa redogörelser för egendomens skötsel och resultaten därav. Institutets kamrer och trädgårdens föreståndare skulle vara skyldiga lämna viss undervisning, den förre i'bokhålleri och den senare i trädgårdsskötsel.

I samband med de år 1912 genomförda förändringarna vid institutet höjdes kostnadsstaten till en slutsumma av 88 650 kronor.

Enär institutet emellertid komme att gå miste om vissa hyresinkomster till ett sammanlagt belopp av 1 800 kronor, beviljade 1914 års tidigare riksdag mot—

2— 273493

1912 års stadgar.

Lönereglering.

1918 års stadgar.

svarande belopp till höjning av anslagsposten >>institutets övriga utgifter» till 37 150 kronor. Statens slutsumma höjdes därför till 90 450 kronor.

För att behovet av en kassör med skyldighet tillika att meddela viss under- visning i bokhålleri skulle kunna tillgodoses, höjde 1915 års riksdag anslaget till »extra lärare, arvoden» med 950 kronor, varefter statens slutsumma ut- gjorde 91 400 kronor.

Jämväl vid Alnarp genomfördes av 1917 års riksdag lönereglering för in— stitutets befattningshavare, därvid lektoraten förändrades till professurer. Lik- som vid Ultuna bestämdes professors avlöning till 6 400 kronor med ett ålders— tillägg å 600 kronor. Laboratorns avlöning fastställdes till 4 500 kronor med två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor. Bostadsavdragen fixerades för pro- fessor till 750 kronor och för laboratorn till 500 kronor. I staten uppfördes två vaktmästarbefattningar med en avlöning av 1 150 kronor för vardera jämte tre ålderstillägg, vart och ett å 100 kronor. Anslagsposten >>institutets övriga ut- gifter» minskades å ena sidan med därifrån dittillsutgående avlöning till två vaktmästare, tillhopa 1 900 kronor, men ökades å den andra för täckande av ökade omkostnader för underhåll av byggnader, löner åt tjänare, biblioteket och studieresor med 3 950 kronor och utgjorde därefter 39 200 kronor. Anslagen till arvoden åt rektor, 2 000 kronor, och åt extra lärare, 8 950 kronor, ävensom anslagen till bestridande av bibliotekariegöromål, 300 kronor, och betäckande av möjligen uppkommande förlust å mejerirörelsen, 5 000 kronor, upptogos med oförändrade belopp. Statens slutsumma ökades till 119 850 kronor.

Till lärarpersonalen utgår utöver avlöning eller arvode dyrtidstillägg och i förekommande fall provisorisk löneförbättring.

Efter avdrag för bostad med 750 kronor för envar av 9 professorer och för bostad med bränsle med 150 kronor för vardera vaktmästaren, tillhopa 7 050 kronor, begränsades statsanslaget till institutet till 112 800 kronor.

Till följd av förenämnda riksdagsbeslut utfärdade Kungl. Maj:t den 20 juni 1918 (nr 406) nya stadgar för institutet, vilka i huvudsak ännu äro gällande. Enligt dessa utgöres lärarpersonalen av .9 professorer, nämligen: en i jordbruks- lära och lantbruksekonomi, en i husdjurslära med undantag av hästskötsel. en i hästskötsel samt husdjurens hälso- och sjukvård, en i fysik och redskapslära, en i husbyggnadslära och kultur-teknik med fältmätning, en i mejeriteknik och mjölkhushållning, en i mejerikemi, mejeribakteriologi och mjölkhushållning, en i kemi och geologi, en i botanik och zoologi; 1 laborator i anatomi och fysiologi; samt 6 extra lärare, nämligen: en i jordbrukslära samt kulturteknik med fält- mätning, en i Skogshushållning, en i nationalekonomi, ekonomilagfarenhet och kommunalrätt, en i kemi och fysik, en i botanik och en i pedagogik. Det skulle åligga egendomens förvaltare att för eleverna redogöra för anordningarna vid egendomen, dess skötsel, skörderesultat m. m". och kamreraren att undervisa i bokföring uti agronomkursen.

Under de senare åren har riksdagen här liksom i fråga om institutet vid Ul— tuna måst anvisa vissa ytterligare belopp för att i olika hänseenden tillgodose undervisningsverksamheten.

Anslagsposten till >>institutets övriga utgifter» höjdes sålunda dels av 1918 års lagtima riksdag för att tillgodose rådande behov av undervisningsmateriel med 3 000 kronor, dels ock av 1919 års lagtima riksdag i syfte att möjliggöra en utvidgning av institutets årsberättelse med 1 500 kronor till 43 700 kronor. Med anledning härav och till följd av förstnämnda riksdags beslut angående avlöningsförbättring med 600 kronor åt institutets vaktmästare, ökades statens slutsumma till 124 950 kronor och anslaget till institutet till 117 900 kronor. Med sistnämnda belopp utgår fortfarande det ordinarie anslaget till institutet.

Under de senare åren har riksdagen härjämte till diverse behov vid institutet beviljat extra anslag, senast för budgetåret 1927—1928 med 8 500 kronor.

Liksom förut äl anfört betläffande institutet vid Ultuna, hava ock i fraga Anslag till (1111 institutet vid Alnarp bety dande belopp upprepade gånger anvisats för till- byggnadsar— godoseendc av det ökade behov av byggnader m. m., som jämsides med under— beten m' "' visningsverksainhetens utvidgning anmält sig. Här nedan lämnas en summa— risk förteckning på dessa anslag:

1856/1858 års riksdag till byggnader, inventaiier m.m. . . . . . 175 000 kronor. 1891 >> » » byggnadsarbeten och ny värmeledning m.m..............67425” 1902 i nya byggnader . . . . . . . . . . 118 300 » 1906 > ' ombyggnadsarbeten och nyanläggningar . 46 900 :> 1907 , ny byggnad och förändringar 1 huvudbygg- naden . . . 14200 » 1909 >> *" >> ytterligare kostnader för de vid 1906 års riksdag beslutade ombyggnadsarbeten och nyanläggningar . . _ . . 9591 » 1911 ** ** " uppförande av två lärarbostäder och föi vissa förändringar i huvudbyggnaden . 44 000 » 1912 * *! *» utvidgning av mejeriets ostkällare . . . 7 700 >> ** » » nybyggnad och reparation av växthus . . 46 500 » 1913 >, 7 v en elektrisk anläggning. . . . . 15 500 >) 1914 >! A- ; "> vissa ändringsarbeten 1 sjukstallet vid vete- rinärinstitutionen . . . . . . . . 3 100 >> ,. -:» B— " w uppförande av en museibyggnad . . . . 20 950 >> 1920 *) >> >= om- och tillbyggnad av restaurationsbygg— naden. . . . . . . . . . . . . .420000 » 1921 » >= "» reparationsarbeten 111. m. å uppvärmnings- anordningen i Alnarps slott . . . . . 20 000 >> 1923 >» ?» uppförande av ett avskrädes- och avträdes- hus vid Alnarps mejeri . . . . . . 2 350 >>

För institutet nu gällande stadgar äro av den 20 juni 1918 (111 406) med däri genom kungörelsen den 11 juni 1920 (111 318) gjord ändring.

Föregående stadgar äro följande:

av den 25 februari 1859 (nr 12) med däri genom Kungl. brev den 2 april 1869 gjorda ändringar; "» 19 maj 1893 (nr 55); > >> 3 juni 1904 (nr 38) med däri genom kungörelsen den 18 september 1908 (nr 91) gjorda ändringar; .» >> 12 augusti 1912 (nr 178) med däri genom kungörelserna den 24 oktober 1913 (nr 403) och den 31 december 1915 (nr 600) gjorda ändringar.

Av dessa stadgar avse 1893 års endast mejeriinstitutet, under det därefter utfärdade stadgar avse såväl lantbruks- som mejeriinstitutet.

))

3. Behovet av förbättrad högre lantbruksundervisning.

Såsom framgår av ovan lämnade summariska redogörelse för den högre lant— Lantbruksin— bruksundervisningens i Sverige utveckling under det senaste århundradet, lärer stitutens ut— det icke med rätta kunna sägas, att icke statsmakterna ägnat intresse och om- welding- vårdnad åt denna del av det kulturella framåtgåendet. Möjlighet har beretts att höja denna undervisning till en högre grad av ändamålsenlighet och effek— tivitet, och anslag hava sällan. nekats, när föreliggande behov klarlagts och väl förberedda förslag till deras avhjälpande förebragts.

Institutsun-

dervisningens

brister.

Lantbruksinstituten hava också tvivelsutan i stort sett väl fyllt sin upp- gift, och den där meddelade undervisningen. har säkerligen sin stora. andel i det kraftiga uppsving, det svenska jordbruket har att uppvisa under det senaste århundradet. Upprepade gånger har undervisningen vid instituten omlagts och utvidgats för att bättre motsvara tidens och rådande förhållandens krav. Denna utveckling har, såsom av det föregående torde framgå, kännetecknats av en allt mer teoretisk inriktning av studierna, karakteriserad jämväl av en allt längre gående specialisering av lärarkrafterna. Denna utveckling efter mera teore- tiska linjer får emellertid icke fattas som ett tilltagande underskattande av praktisk insikt och praktisk färdighet i jordbruket och alla därtill hörande äm- nen. Tvärt om, betydelsen härav har kanske aldrig varit så klart fattad. som i våra dagar; man har endast hållit före, att inhämtandet av denna insikt och denna erfarenhet icke längre borde belasta institutens undervisningsplan utan borde ske annorstädes, till viss, ej obetydlig, del före inträdet vid institutet.

Tack vare det praktiska, jordbruksarbetet-s avkopplande från institutens un- dervisningsschema, har också väsentligt längre tid och mer arbete kunnat ägnas det mera teoretiska, kunskapsinhämtandet. Möjlighet härför har ock beretts genom upprättande vid instituten av ett ökat antal lärostolar med allt mera begränsade och specialiserade undervisningsområden, samtidigt som allt bättre rustade laboratorier, museer, modellsamlingar och annan undervisningsmateriel ställts till förfogande. Resultaten härav hava heller icke uteblivit, och den agronomiska utbildning, som instituten under de senare decennierna meddelat, har i omfattning och teoretisk fördjupning höjt sig vida över äldre tiders.

Den nuvarande institutsundervisningen står likväl icke på höjden av vår tids högre lantbruksundervisning över huvud taget och är ej heller så organi- serad och rustad, att den har möjlighet att göra det, något som ock från flera håll _ bland annat från instituten själva — upprepade gånger framhållits. Re- dan den omständigheten, att instituten alltjämt äro organiserade efter den plan, som 1892 genomfördes vid Ultuna och ett årtionde senare vid Alnarp, ger en förklaring härtill. Under tiden har nämligen utvecklingen på detta område annorstädes varit både stark och hastig, vilket även bestyrkes vid en blick på motsvarande förhållanden i våra grannländer.

Vad som i hög grad stått hindrande i vägen för institutens utveckling är den dualism i syftemålet med agronomundervisningen, som är en följd av institutens dubbla. uppgift att i samma kurs utbilda såväl praktiska jordbrukare med deras krav på en i rent praktiskt ekonomisk riktning lagd allmän agronomutbildning, som ock lärare, konsulenter m. fl., på vilka större fordringar måste ställas både beträffande den naturvetenskapliga grunden för deras vetande och i fråga om inom visst område specialiserade och fördjupade kunskaper. Då man sökt till- godose den senare kategoriens behov, har den förstnämnda belastats med en del arbete, varav den kanske icke haft mlotsvarande direkta nytta. Då denna belastning icke kunnat drivas för långt, har man varit nödsakad följa en me- delväg, som icke blivit tillfredsställande för någondera gruppen.

Visserligen har man sökt avhjälpa bristen på specialisering genom inrät- tande av konsulentkursens jordbruks— och husdjurslinjer, men dessa hava aldrig blivit vad man avsett och hoppats. Anledningen härtill är huvudsakligen att söka i två omständigheter: dels har genomgången av konsulentkurs icke upp- ställts såsom formell kompetensfordran utöver agronomexamen, dels har kurs- tiden fastställts till endast ett år. Det förstnämnda förhållandet har gjort, att endast ett fåtal har besökt dessa kurser och att de bästa bland agronomierna i allmänhet icke gjort det, då de ändå kunnat vinna anställning både på lärare- och konsulentbanan. En kurstid av endast ett år måste vidare anses för kort7 då specialiseringen icke kunnat begränsas till ett enda ämne, utan den stude- rande måste fördjupa. sitt vetande i flera såväl tillämpade som naturvetenskap-

liga ämnen. Vad konsulentkursens mejerilinje, den förutvarande högre mejeri- skolan, beträffar, har allt efter som det direkta sambandet mellan mejerihante- ringen och det egentliga lantbruket upphört, fordran på agronomexamen och därtill hörande två års jordbrukspraktik för inträde i kursen ansetts allt för betungande och avskräckt många från att välja denna bana.

De resultat, en undervisningsverksamhet som den vid instituten bedrivna kan giva under en så pass kortvarig kurs som en två- högst treårig, äro givet- vis i hög grad beroende av de förkunskaper, eleverna vid sitt inträde i insti- tuten besitta i sådana ämnen, som där studeras eller som utgöra underlag för bedrivna studier. I detta hänseende betecknade 1892 års organisationsplan ett givet framsteg i förhållande till vad som förut varit på detta område gällande. Men ändock voro inträdesfordringarna och äro det ännu _ allt för låga och de nyinkomna elevernas förkunskaper allt för ojämna, för att ett intensivt och effektivt arbete redan från kursens början skulle kunnat bedrivas; de sva- gast förbildade hava helt naturligt verkat återhållande på arbetet. Från flera håll — särskilt från institutsstyrelsernas sida hava därför krav framställts. på bättre underbyggnad hos det vid institutet mottagna elevmaterialet, ett krav, som i allmänhet sträckt sig till fordran på studentkunskaper i ämnen, vilka äro av större betydelse för studierna vid institutet.

Institutens uppgift har, såsom förut nämnts, varit och är alltjämt att utbilda praktiska jordbrukare och vissa tjänstemän. Undervisningen har därför ord- nats med hänsyn härtill och meddelats huvudsakligen i form av bestämda. kurser. inredan relativt litet utrymme har lämnats åt fria studier. Då den högre lantbruksundervisningen bör vara avsedd även för blivande forskare och andra, som behöva en högre vetenskaplig skolning, måste naturligtvis på detta mera framskridna stadium utbildningssättet vara ett annat, nämligen de fullt fria studierna, och möjligheter måste beredas de studerande till självständigt studie- och forskningsarbete genom tillgång till väl utrustade bibliotek, labora- torier o. dyl. I sistnämnda hänseende fylla instituten för närvarande icke de krav, som måste ställas på en högskola. Den högre lantbruksundervisningen i vårt land har under senare tid icke blivit fullt så väl tillgodosedd som annan högre undervisning här hemma eller som lantbruksundervisningen i våra grann- länder, vilken genom inrättande av väl utrustade högskolor blivit bättre i stånd att fylla sin uppgift.

, Av vad ovan anförts torde framgå, att man icke med fog kan göra gällande, att institutens nuvarande organisation berättigar dem till plats bland högsko— lorna., åtminstone icke bland dem av dessa, som arbeta under verkliga hög- skoleformer.

Även om åtminstone vissa av de ofullkomligheter, vilka för närvarande vid— låda den högre lantbruksundervisningens i Sverige organisation, möjligen skulle utan mera genomgripande ändringar av denna organisation kunna nödtorftli- gen avhjälpas, så lärer det dock utan vidare kunna anses uteslutet, att genom sådana partiella förbättringar en vetenskaplig högskola i detta ord—s verkliga mening skulle kunna åstadkommas, en högskola av den ställning och auktori- tet, att dess grundläggande examina bleve jämbördiga med motsvarande exa- mina från universitet och andra högskolor.

Såsom av det ovan anförda torde framgå, måste det, vad Sverige vidkommer, erkännas, att trots landets framskjutna ställning på snart sagt alla den andliga och materiella kulturens områden det dock i här förevarande speciella avseende icke följt med den allmänna utvecklingen. Man frågar sig då, vilken orsaken härtill kan vara. Kan förklaringen ligga däri, att det svenska jordbruket i förhållande till andra näringar intager en så obetydlig och undanskjuten plats med hänsyn till allmänt kulturell och särskilt nationalekonomisk betydelse? Något sådant lärer icke med fog kunna påstås. Jordbruket intager alltjämt en

Jordbrukets betydelse.

mycket framträdande plats inom Sveriges näringsliv. Visserligen har, som en följd av jordbrukets fortskridande mekanisering, den del av landets befolkning, som är direkt knuten till jordbruket, under de senare decennierna procentuellt minskat—s, samtidigt som jordbrukets relativa andel i landets samlade produk- tionsvärde under samma tid också i någon mån avtagit. Sett i och för sig har jordbruket under det senaste halvseklet likväl gått raskt framåt och ökat sin förmåga av produktion i hög grad. Men även sedd mot bakgrunden av den senare tidens storartade utveckling av det svenska näringslivet i sin helhet lärer icke mer än en mening kunna hysas därom, att inom detta jordbruksnä— ringen alltjämt intager ett mycket framstående och synnerligen betydelsefullt rum. Och denna uppfattning blir ännu starkare, om man vid övervägandet av denna fråga anlägger ej endast ekonomiska synpunkter utan jämväl andra. Bland sådana märkas i första rummet de sociala. men även folkhygieniska och rasbiologiska hava i liknande sammanhang ej sällan framförts.

För en fortsatt utveckling av jordbruksnäringen är det av stor betydelse, att yrkesutövarna beredas tillfälle att erhålla en god fackutbildning. För yrkes— männen vid det mindre och medelstora jordbruket stå. i sådant avseende lant— mannaskolor ävensom kortare undervisningskurser av olika slag till förfogan— de. Lantbruksskolorna i sin tur äro närmast avsedda för utbildning av lägre tjänstemän vid det större jordbruket. Utbildningen av mera självständiga driftsledare vid det större jordbruket har däremot hittills ansetts vara en av de nuvarande lantbruksinstitutens viktigaste uppgifter. Det synes de sakkun- niga vara i hög grad motiverat, att även i fortsättningen särskilda anstalter vidtagas för tillgodoseende av sistnämnda yrkesmäns utbildningsbehov.

efelfgåfmaé _ _Men därutöver torde jordbruket för främjande av undervisningen _och forsk- vetenskaplig ningen på srtt område med fullt fog kunna göra anspråk på en statligt ordnad högskola. högskoleundervisning lika väl som andra grenar av det svenska näringslivet. vilka redan blivit i detta hänseende tillgodosedda. Det kan icke försvaras att låta det svenska jordbruket längre avvara det stöd, som endast en högskola kan lämna.

Ett sådant stöd är i hög grad av nöden. Viserligen kan ju det svenska jord- bruket visa hän på en vacker utveckling under de senare decennierna., men oändligt mycket återstår att vinna på forskningens och undervisningens väg till fromma ej endast för jordbrukets utövare utan även för hela vårt folk.

Erfarenheten från senare tid har påtagligt givit vid handen, att rådande för- hållanden på här förevarande område icke utan allvarligt men kunna i längden få fort-vara. Ett tydligt och svårfyllt behov av tillgång till personer med den kompetens, som endast en välordnad högre lantbruksutbildning kan skänka. framträder numera som oftast i vårt land. Detta kommer nogsamt till synes. då ledigblivna befattningar inom jordbruksadministrationen, lantbruksforsk- ningen och jordbrukets undervisningsväsen skola återbesättas. Tillgången till fullt lämpliga sökande har länge varit ringa, stundom till och med nära nog ingen; i varje fall har sällan eller aldrig möjlighet förelegat att bland ett flertal i och för sig väl kompetenta sökande utvälja den mest lämpliga. Att ett sådant förhållande icke kan annat än verka hämmande och återhållande på jordbrukets allmänna utveckling ligger i öppen dag. Ej minst ur ekonomisk synpunkt förtjänar det framhållas, att aldrig så väl utrustade institutioner för forskning eller undervisning icke kunna nå full effektivitet, därest icke för föreliggande uppgifter högt kvalificerade personer stå till förfogande såsom ledare och medarbetare.

I detta sammanhang må det jämväl erinra—s därom, att så länge undervisnin- gen på jordbrukets område icke är lika väl ordnad och kan föra lika långt som motsvarande undervisning inom andra områden, det knappast är att för-

vänta annat än att unga män med särskilt goda förutsättningar hellre skola söka sin utbildning och sin framtid inom andra kunskapsområden än jord- brukets.

Det har på tal om dessa förhållanden stundom framhållits, att det jämförel- sevis ringa antal studerande, som kunde tänkas vilja söka sin utbildning vid en jordbrukets högskola med mindre kostnader för det allmänna skulle kunna beredas möjlighet till utbildning vid lämplig utländsk högskola. Så har ju också i viss mån under senare år varit fallet. De svenska jordbruksförhållan— dena äro emellertid i många avseenden så avvikande från motsvarande förhål— landen i utlandet, att det i längden icke gärna låter sig göra att slå sig till ro i den uppfattningen, att den högre utbildning, varav här göres oss behov, kan inhämtas på utländsk botten. En sådan lösning av frågan om den högre lantbruksundervisningen måste alltid bliva en tillfällig nödfallsutväg, och en verklig lösning kan på den vägen säkerligen icke vinnas.

Uti den omständigheten att Sverige ännu saknar en verklig lantbruksveten- skaplig högskola får man emellertid icke se ett bevis för, att intresset för högre utbildning på. jordbruksområdet saknats. Därom vittnar den i det föregående lämnade redogörelsen för de båda lantbruksinstitutens uppkomst och utveckling.

Den högre utbildning i jordbruk och därmed sammanhängande kunskaps— områden, som genom lantbruksinstitutens inrättande och påbyggnad kommit till stånd, har emellertid, såsom redan ovan framhållits, icke varit avsedd att kunna givas vare sig den reella fördjupning eller den vetenskapliga betoning, som endast en verklig högskoleundervisning kan åstadkomma. Behovet av en sådan har därför under senare tiden med ständigt ökad styrka gjort sig gäl- lande. Den allmänt rådande uppfattningen härutinnan har också tagit sig upprepade uttryck, bland annat i riksdagen.

Sålunda hemställde år 1909 professorn H. Juhlin-Dannfelt och landshöv- Utredning rö- dingen T. Odelberg i motion i riksdagens första kammare samt godsägaren Tude hög" 0. A. Berg och ingenjören O. Nylander i motion i dess andra kammare, att ”gå?”" riksdagen måtte ingå till Kungl. Maj:t med >>hemställan om utredning och g' förslag rörande anordnande av lantbrukshögskoleundervisning vare sig vid en fullt fristående läroanstalt eller i samband med en eller flera närstående undervisningsanstalter». Det förtjänar måhända erinras därom, att motionä- rerna i motiveringen, un—der hänvisning till att flera med den högre lantbruks— undervisningen närstående undervisningsbehov just fått eller vore på väg att få förefintliga krav på organisation och byggnader tillgodosedda, framhöllo an- gelägenheten av att tiden ej försuttes i fråga om den högre lantbruksunder- visningcns ordnande, vilket ju eventuellt syntes kunna ske i samband med till- godoseendet av ovan omnämnda andra undervisningsbehov.

Riksdagen, som i ärendets dåvarande läge icke ville uttala sig för någon av de olika vägar till frågans lösning, som bragts på tal, beslöt anhålla om den av motionärerna ifrågasatta utredningen om anordnande av lantbrukshög- skoleundervisningen på sätt som kunde befinnas lämpligt. I motiveringen till beslutet framhöll riksdagen, bland annat, dels att frågan om den högre lant— bruksundervisningens ordnande obestridligen vore aktuell, dels att vid en bli- vande utredning i frågan om en högre och vetenskaplig lantbruksundervisning denna måtte upptagas i hela sin omfattning och dels slutligen att frågan av flera skäl vore brådskande.

Den påbyggnad på den vid lantbruksinstituten meddelade undervisningen, som kom till stånd genom 1911 års ovan anförda riksdagsbeslut om upprättande av de s. k. konsulentkurserna, kan icke anses hava fyllt det föreliggande be— hovet av högskolemässig undervisning. Anordnande av sådana kurser hade för övrigt redan av 1909 års riksdag uttryckligen betecknats såsom icke ägnat

1911 års sak- kunnigas för- slag till frå- gans lösning.

att uppfylla de önskningar angående en högre undervisning av här ifrågava- rande slag, vilka med fog kunde framställas.

Kungl. Maj:t tillkallade också —— februari 1911 —— sakkunniga1 att utreda och avgiva förslag i högskolefrågan. Dessa sakkunniga avlämnade i april 1913 sitt betänkande. Detta utmynnade i förslag att organisera den högre lantbruksundervisningen såsom en agronomisk fakultet vid Uppsala universi- tet. En reservant bland de sakkunniga förordade, att den föreslagna fakul— teten i stället anknötes till universitetet i Lund.

Den agronomiska fakulteten borde enligt ovannämnda sakkunnigas mening hava till uppgift

1) att bereda de personer, vilkas verksamhet komme att falla inom lantbru- kets rent vetenskapliga område, tillfälle att inom landet erhålla den nödvändiga vetenskapliga utbildningen, ävensom att utgöra en centralhärd för inhemsk lantbruksvetenskaplig forskning;

2) att bibringa den teoretiska lantbruksutbildning, som vore erforderlig för beklädandet av vissa befattningar i det allmännas tjänst, såsom för facklärare vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna, jordbrukskonsulenter m. fl.; samt

3) att bereda tillfälle till fria specialstudier i de vid fakulteten företrädda amnena.

Vid sidan av den agronomiska fakulteten men utan närmare samband med denna skulle fortfarande de båda lantbruksinstituten vid Ultuna och Alnarp upprätthållas. Dessa institut skulle efter lantbruksfakultetens inrättande få till uteslutande uppgift att utbilda yrkesmän vid det större jordbruket.

För inskrivning vid universitet krävdes vitsord om avlagd studentexamen. Dock borde tillträde till den agronomiska fakulteten även kunna vinnas av så- dan studerande, som icke avlagt studentexamen men i stället avlagt en på visst sätt kvalificerad agronomexamen och därjämte styrkt sig äga kunskaper i äm- nena modersmålet, tyska språket och matematik, motsvarande minst betyget godkänd i studentexamen på latinlinjen. *

För inskrivning vid den agronomiska fakulteten ansågs däremot icke prak- tisk förbildning på lantbruksområdet böra uppställas såsom obligatoriskt vill- kor. För vissa studerande ansågs jordbrukspraktik vara mindre erforderlig, och beträffande de övriga ansågs det med visshet kunna antagas, att de själv— mant vid lämplig tidpunkt under utbildningsåren skulle förskaffa sig erfor— derliga praktiska insikter.

Den årliga tillströmningen av elever till den agronomiska fakulteten beräk- nades till i runt tal 50. Med en beräknad medelstudietid av tre år skulle an- talet studerande vid fakulteten normalt komma att uppgå till 150.

Vederbörande sakkunniga ansågo det vara ändamålsenligt, att undervisning och examination vid den agronomiska fakulteten organiserades på i huvudsak samma sätt som vid den filosofiska fakulteten. Den utbildning, som blivande lärare vid lägre lantbruksundervisningsanstalter, konsulenter och vissa andra tjänstemän hade behov av, borde inpassas inom ramen för en agronomisk äm- betsexamen, medan agronomie kandidat— och licentiatexamina skulle grunda sig på specialstudier i mera vetenskapligt syfte. Studerande, som icke avlagt studentexamen, skulle av nämnda examina endast kunna avlägga ämbetsexamen.

I likhet med andra fakulteter borde den agronomiska fakulteten tillerkännas rätt att kreera doktorer.

För åstadkommande av viss specialisering i studierna borde agronomisk äm-

1 Landshövdingen frih. Fab. De Geer, professorerna H. Juhlin-Dannfelt, 0. Widman och M. Weibull samt lantbmksskoleföreståndaren C. Rydberg.

betsexamen kunna avläggas på endera av tre olika linjer, nämligen jordbruks- linjen, husdjurslinjen och mejerilinjen. För de olika linjerna skulle följande ämnen vara obligatoriska:

a) jordbrukslinjen: jordbrukslära med kulturteknik och lantbruksfysik, lant— brukskemi, lantbruksbotanik, lantbruksekonomi;

b) husdjurslinjen: husdjurens avels- och raslära, husdjurens fysiologi och utfodringslära, lantbrukskemi, lantbruksekonomi;

c) mejerilinjen: mejerilära med mejeribakteriologi, husdjurens fysiologi och utfodringslära, husdjurens avels- och raslära, lantbruksekonomi.

När det för något visst syfte kunde befinnas önskvärt, skulle möjlighet fin— nas att medtaga förutom de obligatoriska ämnena även ett eller flera av fakul- tetens övriga examensämnen, vilka skulle utgöras av jämte ovannämnda äm— nen även bakteriologi, redskapslära och husbyggnadslära.

Studietiden för agronomisk ämbetsexamen beräknades till normalt sju läs— terminer.

Agronomie kandidatexamen borde avläggas i minst tre av fakultetens exa- mensämnen. För att examen skulle godkännas, borde den studerande i examen hava erhållit minst fyra betygsenheter, därav minst betyget med beröm god- känd i ett uti examen ingående ämne. Studietiden för nyssnämnda examen an- sågs kunna beräknas till normalt fem lästerminer.

Behörighet att avlägga agronomie licentiatexamen borde tillkomma en var, som avlagt studentexamen och därjämte ämbets— eller kandidatexamen i agro- nomiska eller filosofiska fakulteten. Agronomie licentiatexamen skulle avläg- gas i minst ett av fakultetens examensämnen.

Undervisningen vid agronomiska fakulteten förutsattes skola i sin helhet be- stridas av särskilda vid fakulteten knutna lärare. Behovet av lärarkrafter be- räknades till 7 professorer, 4 docenter med fasta docentstipendier samt 6 bi- trädande lärare. Vidare ansågos 7 amanuenser erforderliga, varjämte till fakul- tetens förfogande borde ställas två inom densamma rörliga docentstipendier.

Samtliga för den vid universitetet förekommande lantbruksundervisningen erforderliga institutionslokaler och andra utrymmen avsågos skola erhållas ge- nom nybyggnad. Kostnaderna härför — tomt oberäknad — uppskattades till 1 130 000 kronor. För byggnadernas inredning och utrustning beräknades er- fordras ett engångsanslag av 189 000 kronor. Det uppgjorda förslaget till ut- ]giftsstat för den agronomiska fakulteten slutade på ett belopp av 128 800 (ronor.

Over omförmälda förslag infordrades yttranden från olika myndigheter och

Yttranden.

korporationer. Det större akademiska konsistoriet i Uppsala ansåg vägande Större akade- skäl tala för att förena en tillämnad lantbrukshögskola med universitetet i m15kak0n51- Uppsala. För studenterna inom denna högskola skulle detta utan tvivel med- föra en ej oväsentlig ekonomisk fördel, i den mån de därigenom finge del av universitetets stipendier, och även för staten bleve vinsten avsevärd. Några särskilda anslag till styrelse och förvaltning komme ej att behövas, i varje fall blott ganska obetydliga. Ur universitetets egen synpunkt skulle den föreslag- na föreningen närmast medföra ideella fördelar. En utvidgning av universi— tetet med nya vetenskapliga discipliner gåve möjlighet till ett rikare veten- skapligt liv vid hela universitetet, och med all sannolikhet skulle även de teore- tiska vetenskapernas representanter hava fördel av ett samarbete med jord- bruksvetenskapens målsmän. Förbises borde ej heller den ökade betydelse ett dylikt rikare och större universitet erhölle.

Med avseende på olika detaljer i lantbrukshögskolesakkunnigas förslag hade konsistoriet emellertid vissa erinringar att göra. Sålunda ville konsistoriet hålla den frågan öppen, huruvida lantbrukshögskolans införlivande mled univer— sitetet borde ske i form av en fristående agronomisk fakultet eller såsom en

storiet i Upp-

sala.

Större akade- miska konsi— storiet i Lund.

Universitets- kanslern.

Lantbruks- styrelsen.

sektion eller institution inom den filosofiska fakulteten. En svårighet vore enligt kon-sistoriets mening att enligt de sakkunnigas förslag studentexamen ej skulle uppställa-s såsom oeftergivligt villkor för inskrivning i lantbruksfakul- teten. Konsistoriet ansåg sig visserligen icke liksom ej heller dåvarande universitetskanslern böra avstyrka förslaget i denna del, men ansåg likväl att vissa ytterligare garantier borde skapas för att de studerande ägde nödiga förkunskaper. Av synnerlig vikt ansåg konsistoriet det även vara, att de agro- nomie studerande, som icke avlagt studentexamen, icke genom kunglig dispens erhölle samma rättigheter som de. vilka avlagt studentexamen. Ty för inskriv- ning i annan fakultet vore deras kunskaper alldeles otillräckliga liksom ock för förvärvandet av agronomisk licentiat- och doktorsgrad. Ifrågasättas kunde även, huruvida agronomie studerande, som icke avlagt studentexamen, borde tillerkännas rättighet att innehava universitetsstipendium.

Det större akademiska konsistoriet i Lund var även fullt ense med förberör- da sakkunniga rörande lämpligheten av lantbrukshögskolans förläggning till universiteten med hänsyn till den fruktbärande växelverkan, som skulle uppstå mellan högskolan och universitetens lärare och institutioner, särskilt inom den matematisk-naturvetenskapliga sektionen. Konsistoriet ansåg att, därest en agronomisk fakultet ansågs böra upprättas, denna borde förläggas till Lunds universitet.

De sakkunnigas förslag, att tillträde till den agronomiska fakulteten skulle kunna beviljas på vissa. villkor även utan förut avlagd studentexamen, ansåg konsistoriet sig icke kunna tillstyrka. Konsistoriet hade vidare vissa erinrin- gar att göra med avseende på föreslagna läroämnen och lärarbefattningar vid den agronomiska fakulteten.

I särskilt avgivet yttrande förenade dåvarande universitetskanslern sig i hu- vudsak med det större akademiska konsistoriet i Uppsala, bland annat i fråga om förläggningsort för den agronomiska fakulteten.

I den skrivelse, i vilken 1909 års riksdag anhöll om utredning och förslag rörande anordnande av lantbrukshögskoleundervisning och vilken gav anled- ning till förberörda sakkunnigeförslag. framhöll riksdagen, hurusom flera ut- vägar för frågans lösning syntes möjliga, vilka alla borde bliva upptagna till prövning. Av dessa utvägar omnämnde riksdagen särskilt tre, nämligen en ut— vidgning av lantbruksinstituten, en särskild till Stockholm förlagd lantbruks— högskoleundervisning, eventuellt anordnad i samband med andra högskolor där. städes, samt dess förläggande till ett av universiteten med eller utan samband med närliggande institut.

I sitt över nämnda sakkunnigeförslag avgivna utlåtande anmärkte lantbruks— styrelsen, att utredning förelåge endast angående sistnämnda av riksdagen an— visade utväg och även denna utredning i så måtto ofullständig, att de sakkun- niga icke till närmare prövning upptagit den beaktansvärda frågan angående åstadkommande av samband i en eller annan form mellan en till ett av univer- siteten förlagd högre lantbruksundervisning och närliggande lantbruksinstitut.

Lantbruksstyrelsen ansåg, att utbildningen av lantbrukslärare och konsulen- ter fortfarande borde ske vid lantbruksinstituten. Redan den omständigheten, att ingen som helst erfarenhet hunnit vinnas angående fördelarna och lämplig- heten av den från år 1912 inrättade konsulentkursen för åstadkommande av en mera djupgående och jordbrukets utveckling bättre motsvarande utbildning av nämnda tjänstemän, syntes enligt lantbruksstyrelsens mening kunna giva anled— ning till betänkligheter mot de sakkunnigas förslag till ifrågavarande undervis— nings överflyttande till en agronomisk fakultet. Men även i övrigt syntes för— läggandet av konsulenters och andra motsvarande tjänstemäns utbildning till lantbruksinstituten erbjuda fördelar, som skulle gå förlorade vid utbildningens överflyttande till ett universitet.

Då sålunda utbildningen av konsulenter och lantbrukslärare fortfarande borde kvarbliva vid lantbruksinstituten, syntes det enligt lantbruksstyrelsens förmenande kunna ifrågasättas, dels huruvida upprättandet av en högre lant- bruksundervisningsanstalt på sätt de sakkunniga föreslagit kunde för det då- varande anses vara av behovet påkallat för det jämförelsevis ringa antal unga män, som kunde antagas komma att besöka denna anstalt, dels ock huruvida icke deras krav på högre utbildning kunde åtminstone tillsvidare bliva på andra vägar tillgodosedda.

Med hänsyn till de svårigheter, som enligt lantbruksstyrelsens uppfattning sannolikt skulle uppstå att för det dåvarande inom landet finna för den före— slagna högre lantbruksundervisningens nöjaktiga meddelande fullt kompetenta lärarkrafter, ansåg lantbruksstyrelsen det även erforderligt, att anordnandet av ifrågavarande undervisning föreginges av förberedande åtgärder med syfte att bereda. tillgång till de lärarkrafter. denna undervisning krävde. En beak- tansvärd dylik åtgärd syntes lantbruksstyrelsen vara, att medel anvisades till upprättande av ett tillräckligt antal för studier vid utländska högre lantbruks— undervisningsanstalter avsedda stipendier, att tilldelas personer med goda för- utsättningar att utbilda sig till lärare vid en blivande lantbrukshögskola och till vetenskapliga forskare på lantbrukets olika verksamhetsområden. Genom beredande av tillgång till dylika stipendier, för vilkas inrättande kostnaderna syntes komma att uppgå till endast en ringa del av det belopp, en högskola måste kräva, skulle utbildningen av det jämförelsevis ringa antal unga män, för vilka denna högskola enligt lantbruksstyrelsens mening närmast borde vara avsedd —— lärare vid lantbruksinstitut, tjänstemän vid försöksanstalter och vid med dem likställda institutioner — på ett tillfredsställande sätt bliva för de närmaste åren ordnad. Därtill komme, att det genom vidtagande av berörda åtgärd skulle bliva vida lättare än vad då vore fallet att, då riktlinjerna för den högre lantbruksundervisningens lämpligaste ordnande i vårt land låge klara och tydliga, så lösa denna viktiga undervisningsfråga, att arbetet på främjan- de av landets jordbruk därigenom verksamt och i största möjliga utsträckning underlättades.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut ville å sin sida på det bestämdaste Styrelsen för vitsorda betydelsen därav, att lantbruksundervisningen genom en fortsatt ut- Ulm!” lant- veckling sattes i stånd att allt bättre motsvara de berättigade krav, som kunde bruksmsmut' ställas därpå. Styrelsen vore alltså ense med de sakkunniga om att förorda vidtagande av åtgärder för åstadkommande av en ytterligare förbättrad lant— bruksundervisning.

Beträffande utbildningen av lantbrukslärare och konsulenter ansåg ultuna— styrelsen, att Ultuna lantbruksinstitut i olika avseenden — särskilt med hän- syn till den praktiskt-vetenskapliga försöksverksamheten — erbjöde vida större resurser än en fakultet i Uppsala. Över huvud taget kunde beträffande kon- sulentundervisningen de sakkunnigas förslag icke anses erbjuda åtminstone några väsentliga fördelar framför den nuvarande organisationen, och i åtskilli- ga viktiga avseenden skulle utbildningen tvärtom bliva sämre än förut. Enligt styrelsens förmenande funnes sålunda intet skäl för konsulentutbildningens för— läggande till fakulteten.

Fakultetens huvuduppgift skulle då bliva att meddela vetenskaplig utbild— ning åt blivande lärare vid fakultet och lantbruksinstitut samt vissa befatt— ningshavare vid olika försöksanstalter ävensom att utgöra en centralhärd för vetenskaplig forskning. De lärare och tjänstemän, för vilkas utbildning fakul— teten skulle sörja genom meddelande av vetenskaplig undervisning, vore emel- lcrtid mycket fåtaliga. Antagligen skulle därför den föreslagna fakulteten komma att lida en betänklig brist på lärjungar, och i varje fall skulle icke så

stort antal studerande kunna påräknas, att kostnaderna för inrättandet av en agronomisk fakultet därigenom kunde motiveras. Icke heller av hänsyn till den vetenskapliga forskningen vore en dylik åtgärd motiverad. Säkraste med— let att främja forskningen vore att för denna inrätta och utrusta särskilda insti- tutioner. För övrigt skulle den föreslagna fakulteten i avseende på förutsätt- ningarna för forskningsarbete näppeligen äga något väsentligt företräde fram- för instituten. Fakultetens lärare skulle nämligen bliva alltför få, för att en långt driven specialisering skulle vara möjlig, vilket även skulle hindras där- av, att de bleve i hög grad sysselsatta med undervisning på olika stadier.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut ansåg därför, att det tvivelsutan högst önskvärda höjandet och förbättrandet av lantbruksundervisningen borde ske på det beståendes grund och utan tvära brytningar, som nödvändigtvis skulle tillintetgöra betydande materiella och ideella värden. För bedrivande av högre, mera vetenskapliga lantbruksstudier syntes emellertid lämpligt samarbete mel— lan de utvidgade lantbruksinstituten och universiteten vara väl tänkbart.

Styrelsen för Styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp instämde ävenledes Alnarps lant- med de sakkunniga däri, att det vore i hög grad önskligt, att tillfälle i vidare bruk ämm” mån än dittills varit förhållandet bereddes för högre vetenskaplig utbildning och

-forskning inom de vetenskapsgrenar, på vilka det moderna lantbruket vore ba—

serat och som det omfattade. Styrelsen ansåge också, att det vore med största fördel förenat, om åtminstone en del av detta vetenskapliga arbete förlades till universitet, då därigenom en ökad impuls gåves till vetenskaplig forskning på dessa områden genom exempel från och samvaro med övriga där arbetande ve— tenskapsidkare.

Även Alnarpsstyrelsen påtalade den verkställda utredningens ofullständig- het. Bland annat hade frågan om utvidgning av lantbruksinstituten icke blivit föremål för tillbörlig utredning från de sakkunnigas sida. An mindre vore ut— redning förebragt, huruvida ej en kombination av studier vid universitet och lantbruksinstitut i många fall kunde åvägabringas. Enligt styrelsens mening borde bland annat utredning verkställas, huruvida även för blivande konsulen— ter och lantbrukslärare en dylik kombination av instituts- och universitetsun- dervisning kunde vara behövlig, samt över huvud taget huruvida lantbrukshög- skolefrågan ej kunde lämpligen lösas genom en kombination >>universitet och lantbruksinstitut», innan ett avgörande i frågan fattades.

Lantbruks- I infordrat yttrande från lantbruksakademien ansåg denna sig efter företa— akademien. gen granskning av den remitterade utredningen böra uttala, att det remitterade förslaget icke kunde anses belysa frågan om den högre lantbruksundervisnin- gens ordnande från alla de synpunkter, som kunde anses avgörande, varför aka- demien avstyrkte förslaget och hemställde, att så fullständig utredning som möjligt måtte föranstaltas angående samtliga de i 1909 års riksdagsskrivelse i ärendet omnämnda utvägar för frågans lösning. Styrelsen för Slutligen anförde styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jord- centralanstal— bruksområdet i yttrande över berörda sakkunnigeförslag i huvudsak följande. tin fälg?" Genom de under senare åren vid Ultuna och Alnarp skapade ettåriga fort— m 5 rs ' sättningskurserna syntes behovet av en grundligare undervisning och utbild- ning av lärare vid de lägre lantbruksläroverken samt konsulenter vara tillgodo- sett. Vad den vetenskapliga forskningen beträffade, vore densamma tillgodo- sedd genom centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet och bleve det allt mer, i samma mån denna verksamhet komme att omfatta flera grenar. .Vad åter beträffade utbildning av lärare vid lantbruksinstituten, försöksledar— na för de olika grenarna av försöksverksamheten vid centralanstalten samt till- fälle till vetenskapliga studier i allmänhet, vore en lantbrukshögskola helt visst av betydelse såväl här som i andra länder. För att till rimliga gränser kunna nedbringa kostnaderna för en sådan hög—

skola, där de besökandes antal alltid komme att bliva fåtaligt, borde enligt styrelsens mening förläggningsorten vara Stockholm.

Av nu refererade yttranden över 1911 års sakkunnigas förslag till lantbruks- högskolefrågans lösning framgår, att de olika myndigheter och andra veder— börande, som hade anledning att yttra sig över detsamma-, i allmänhet ställde sig tveksamma inför den föreslagna nya fakulteten. Över huvud taget bära de uttalanden, som gjorts med anledning av de sakkunnigas förslag, i ganska hög grad Vittne om, hurusom vid tidpunkten i fråga meningarna voro synner— ligen delade med hänsyn till lämpligaste sättet för det förevarande spörsmålets lösning; om man också tämligen enhälligt uttalade starka tvivelsmål rörande lämpligheten av det framlagda förslaget, så rådde däremot ingen enighet i uppfattningen om vilken utväg, som skulle kunna anses mera framkomlig och ändamålsenlig.

Det förtjänar emellertid antecknas, att i en punkt frånsett kritiken av sakkunnigeförslaget — rådde så gott som fullständig enhällighet, och det var i fråga om det förevarande behovet av en lantbrukets högskola och angelägen- heten av denna frågas snara och rationella ordnande. Endast från ett håll ifrågasattes, huruvida det jämförelsevis ringa antal studerande, som kunde förväntas komma att besöka en sådan läroanstalt som den föreslagna, kunde för det dåvarande rättfärdiga upprättandet av en sådan.. Det fåtal stude- rande, som kunde tänkas önska förvärva hög-skolemässiig utbildning inom lantbrukets område, kunde —— ansågs det —— beredas tillfälle att under åtnju- tande av stipendier förvärva sådan vid högskola i utlandet.

Av särskilt intresse är ock att konstatera, hurusom vederbörande universi- tetsmyndigheter i över sakkunnigebetänkandet avgivna yttranden visat intresse för även denna bildningsfråga och givit tillkänna vilja och tillmötesgående att, i vad på dem kunde ankomma, medverka till dess lösning.

Det var ej endast den framkomna kritiken mot det av de sakkunniga utarbe- tade förslaget till högskolefrågans lösning som vållade ett längre uppskov med hela frågan. Världskrigets utbrott 1914 och långa varaktighet medförde givetvis, att detta ärende trots sin aktualitet och det allmänna intresse, var- med det omfattades inom vida kretsar, blev skjutet i bakgrunden till förmån för den mängd viktiga frågor, vilka anmälde sig såsom mer eller mindre direkta följder av det stora kriget. De svårigheter i statsekonomiskt hänseende detta medför-de bidrogo också helt visst att tillbakahålla intresset för en lös- ning av denna jordbruksfråga.

Denna hade emellertid icke på något sätt blivit avförd från dagordningen. I yttrande över en av Sveriges allmänna lantbrukssällskap år 1919 gjord fram- ställning, att .spörsmålet om den högre lantbruksundervisningens ordnande sna- rast möjligt måtte göras till föremål för ny utredning, förordade lantbruks- styrelsen en förutsättningslös, allsidig och fullständig utredning av den be— tydelsefulla frågan, omfattande ej endast det antal studerande, som kunde för- väntas komma att anlita en eventuell högskola utan även förefintliga möjlig- heter att upprätta en sådan och kostnaderna därför.

Inom lantbruksinstitutens ledning var man också fullt medveten om, att viss utvidgning och fördjupning av den vid dessa läroanstalter meddelade under- visningen var av behovet påkallad även med hänsyn till de uppgifter, som re- dan vore instituten förelagda. Ar 1919 gjordes ock av institutsstyrelserna framställning till Kungl. Maj:t om vissa ändringar i för instituten gällande stadgar avseende bl. a. upprättandet av särskilda lärostolar i lantbruksekonomi. Dessa framställningar hava i avvaktan på upptagande av lantbrukets högre undervisningsfråga i hela dess vidd ännu icke varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning och avgörande.

Sammanfatt- ning.

Nyare fram- ställningar i ämnet.

Högskolan och forsk- ningen.

Bcräkning av elevantalet.

Hushållningssällskapens år 1924 samlade ombud förehade också, på grund av vid mötet väckt motion, frågan om den högre lantbruksundervisningen. Om- buden avläto även en skrivelse till Kungl. Maj :t i ärendet, däri bl. a. med styrka betonades, att det för jordbrukets utveckling vore nödvändigt, att det- samma finge njuta stödet av en speciell högskola, såväl i vetenskapligt som i övriga avseenden fullt likvärdig med de läroanstalter, som upprättats till för— kovran av andra näringar. En sådan högskola vore av den största betydelse icke blott för utbildande av lärare för jordbrukets behov utan även för den fortgående jordbruk-sforskningen i vårt land. Ombuden uttalade sig samtidigt för, att undervisningssystemet vid lantbruksinstituten ändrades på ett sådant sätt, att utbildningen bleve mera ägnad att tillgodose det praktiska jordbrukets skilda krav.

Det intresse för högskolefrågans snara. lösning, riksdagen redan förut ådaga- lagt, tog sig ett nytt uttryck vid 1926 års riksdag, då riksdagen med anledning av en i andra kammaren av herr Janne Nilsson väckt motion beslöt hos Kungl. Maj:t »anhålla om en allsidig utredning samt förslag snarast möjligt rörande lämpligaste sättet för ordnande av den högre lantbruk—sundervisningen».

Av vad här ovan anförts lärer med all tydlighet framgå, att behovet inom vårt land av en verklig, på vetenskaplig grund arbetande lantbrukshögskola är på snart sagt alla håll känt och erkänt. I denna frågas grundläggande del råder praktiskt taget fullkomlig enhällighet. Ej heller torde någon menings- skiljaktighet råda därom, att det nu är hög tid att skrida till förverkligande av detta sedan lång tid tillbaka aktuella önskemål. Ett ytterligare uppskov med frågans lösning skulle förvisso vara synnerligen menligt. Den veten- skapliga forskningen inom jordbrukets område pågår på. andra håll med en iver som aldrig tillförne, och skall vårt land i detta. hänseende icke komma allt för mycket efter, tarvas oundgängligen stödet av en verklig högskola, som på samma gång kan vara både en hård för praktiskt-vetenskaplig forskning och en utbildningsanstalt för såväl blivande forskare och undervisare inom jord— brukets vidsträckta område som ock i vissa fall jämväl för driftsledare vid praktiskt jordbruk.

Vid ett hastigt övervägande av den förevarande frågan kan det möjligen av någon ifrågasättas, huruvida icke den vetenskapliga forskningen på jordbruks— området i vårt land är i sådan grad och omfattning redan tillgodosedd genom den allt sedan år 1907 verksamma centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet och andra praktiskt-vetenskapliga forskningsanstalter (exem- pelvis Svalövsanstalten, mosskulturföreningen), att vidare statsåtgärder i detta avseende nu kunde anses mindre erforderliga. Visserligen har sålunda på ett erkännansvärt sätt forskning bedrivits inom en stor del av det område, vilket kan anses vara av särskild betydelse för jordbruksnäringen, varjämte genom tal och skrift kunskap spritts om nyare rön och uppslag. Men vetenskapens arbetsfält är stort oeh tillgängliga arbetskrafter räcka ingalunda. till att be— härska det i sin helhet, ja, vissa delar av detsamma hava på grund av olika förhållanden i stort sett knappast blivit alls bearbetade. Det tillskott till den inhemska vetenskapliga forskningen, som upprättandet av en högskola skulle medföra, måste därför betraktas som synnerligen önskvärt och väl motiverat ur forskningens egen synpunkt. Det är säkerligen högst betydande ekonomiska. värden, som på jordbrukets område stå att vinna genom en sin uppgift vuxen och det stora området något så när fullständigt behärskande praktiskt-veten— skaplig forskning, värden vilka den materiella kulturen i vårt land helt enkelt icke har råd att avvara.

En annan fråga, som på en del håll vållat någon tveksamhet, huruvida det allmänna bör taga på sig de avsevärda kostnader, Vilka äro förbundna med

upprättandet och underhållet av en lantbrukshögskola eller annan däremot svarande institution, är den, om det antal studerande, som kan förväntas kom- ma att begagna sig av detta tillfälle att förvärva högre utbildning, kan be— räknas bliva tillräckligt stort för att motivera nämnda kostnader. De sak— kunniga hava därför sökt att med siffermaterial, grundat på föreliggande faktiska eller uppskattade förhållanden, få belyst den frekvens, varmed en eventuell institution för högre praktiskt-vetenskaplig utbildning inom lant- bruksområdet skäligen kan hava att räkna.

Såsom underlag för en sådan beräkning hava de sakkunniga i den å sid. 32 anförda förteckning sammanfört de befattningshavare av olika slag, vilka, därest tillfälle därtill förefunnits, med tämlig visshet kunna antagas skulle hava begagnat sig av de möjligheter till faekutbildning, en högskoleinstitution erbjuder. De sakkunniga hava därvid av skäl, som senare skola närmare ut- vecklas, räknat med, att blivande lantbrukslärare och konsulenter ävensom vissa tjänstemän inom lantbruksförvaltningen på grund av uppställda behö- righetskrav skola avlägga examen vid dylik institution. Enär vid högskolan ansetts böra finnas tillfälle att avlägga såväl högre som lägre examina., har i tabellen åtskillnad gjorts mellan sådana befattningshavare, som kunna förvän- tas avlägga den högre examen, och andra, som kunna. beräknas åtnöjas med en lägre examen. För överskådlighetens skull hava de olika ifrågakommande be- fattningshavarna vidare sammanförts i olika grupper, allt efter anställningens olika art: anställda i direkt statstjänst (utom vid undervisnings— och forsknings- anstalter), anställda vid undervisnings- och forskningsanstalter (statliga, stats- understödda och enskilda), anställda hos hushållningssällskapen, anställda hos vissa anstalter och föreningar, anställda hos städer och stiftelser o. dyl. samt anställda hos affärsföretag. Anmärkas må, att i förteckningen icke upptagits sådana befattningshavare, för vilka högre mejeriutbildning kan anses önskvärd.

Såsom av tabellen framgår, kan av hela antalet befattningshavare av här ifrågavarande kategorier ej mindre än c:a 320 anses i och för sin tjänst haft anledning förskaffa sig högre lantbruksutbildning motsvarande inom filosofisk fakultet vid universitet kandidat- eller ämbetsexamen och c:a 80 personer- motsvarande lieentiat- eller högre examen.

Då givetvis den högre examen måste föregås av den lägre, bör ovan anförda tal för ämbets—(kandidat-)examen höjas till i runt tal 400. Räknar man med en omloppstid av 20 år, vilket här torde vara försiktigt, skulle alltså erfordras, att årligen omkring 20 personer avlade den lägre och 4 den högre examen. Ovan anförda siffror måste givetvis nämnas och behandlas med en viss reser- vation; de äro ju grundade på beräkningar, vilka i sin ordning på vissa punkter icke vila på faktiskt konstaterade förhållanden utan måste betraktas som mer eller mindre godtyckliga antaganden. Mot beräkningen kan givetvis göras den erinran, att den vetenskapliga utbildning, som här ansetts utgöra en förutsätt— ning för beklädande av befattningarna i fråga, i åtskilliga fall även efter till- komsten av en högskoleinstitution kan förvärvas vid annan in— eller utländsk institution. Denna omständighet, som skulle i någon mån reducera det av be— räkningen framkomna talet, uttryekande den antagliga frekvensen, torde emel- lertid icke kunna tillmätas större betydelse.

Om sålunda det årliga behovet av ovan avsedda befattningshavare med högre lantbruksutbildning skäligen synes kunna beräknas till i medeltal 20, är det likväl sannolikt, att detta antal kan variera rätt väsentligt under olika perioder. Vad den närmaste framtiden beträffar, förefaller det troligt, att antalet lediga befattningar av olika slag skall bliva jämförelsevis ringa. Ett stort antal av de befattningar, det här gäller, hava nämligen tillkommit under de senaste decennierna., Och då de i regel tillsatts med relativt unga personer, följer härav, att antalet befattningshavare, som inom den närmast framtiden uppnår pen-

Antal befattningshavare, som kan förväntas söka sin teoretiska utbildning vid en högre lantbruksundervisningsanstalt, därest en sådan kommer till stånd.

Utbildning Utbildning motsvarande motsvarande

. _ . ämbets- minst licen- 1. Anställda z statsförvaltnmgen: . examen tiatexamen Lantbruksstyrelsen .............. . . . . . . . . 4 2 Andra centrala ämbetsverk m. m. . . . . . . . . . . . . 5 -— Statskonsulenter ........ . . . . . . . . . . . . . . . 2 2 Lautbrnksattachéer. . . . 3 __ Centrala frökoutrollanstalten ....... . . . . . . . . . . . l 3 Summa 15 7 2. Anställda vid undervisnings- och forskningsanstalter: Centralanstalten . . . . . . . . . . . . . . . . ..... 8 12 Anstalter för högre lantbruksundervisning ..... 9 15 Andra högre undervisningsanstalter . . — 3 Lantbruksskolor . . . . . ...... . . . . . . . . . . . . 28 4 Lantmannaskolor .............. . ....... . 84 8 Enskilda 1antbruksundervisningsanstalter . . ..... 5 — Folkhögskolor . . . . ............. 10 _ Summa. 144 42 3. Anställda hos hnshållningssällskap: Sekreterare hos hushållniugssällskap ............. . 21 5 Andra befattningshavare hos hush-sällskapen (konsulenter m. 11.) . 75 5 Summa. 96 10 4. Anställda hos anstalter och föreningar m. m.. Maskin- och redskapsprovningsanstalterna . . . . ........ 2 — Avelscenterinstitutionen. . . ............. . . . . — 2 Sveriges allmänna lantbrukssällskap . . . . . ..... 4 1 Mossknlturföreningen ..... . . . . ......... . . . 3 2 Växtförädlingsanstalter . . . . . . . . . . ..... . . . . . 10 10 Betes- och vallföreuingen ..... 3 2 Avelsföreningar . . . . . . . . . . . . . . ...... . . . 3 3 Frökontrollanstalter. . 10 __ Kemiska stationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 Summa 45 20 5. Anställda hos städer, stiftelser etc. . . . . . . . . . . . . . 10

6. Anställda hos enskilda företag: Lantbruksmaskiuindustri, ekonomiska föreningar (centralföreniugar),

lautbrukstidskrifter m. ti. .......... . . . ..... 16 4 Summa summarum 326 83 __ ,.—

409

sionsåldern, är oproportionerligt ringa. Emellertid är det naturligtvis tänk- bart att även under den närmaste framtiden en viss ökning av antalet sådana befattningar, varom nu är fråga, kan visa sig erforderlig, vilket givetvis vore ägnat att minska inflytandet av förberörda missproportion i fråga om antalet avgående befattningshavare. Åtskilliga omständigheter medverka emellertid till att antalet studerande vid

en lantbrukshögskola synes böra beräknas i viss mån högre än ovannämnda siffror angiva. Sålunda bör man kunna räkna med att högskolan jämväl skall komma. att besökas av ett icke ringa antal studerande, vilka efter avlagd exa- men icke ämna söka sig in vid tjän-stemannabanan utan i stället ägna sig åt praktiskt jordbruk, vare sig eget eller genom anställning i annans tjänst. Med den frihet i studierna, som bör karakterisera högskolan, synes denna. nämligen även i viss utsträckning lämpligen kunna medverka vid utbildningen av yrkes- män inom praktiskt jordbruk. Särskilt torde därvid i förekommande fall den s. k. ekonomiska studielinjen, för vilken längre fram närmare redogöres, kunna väntas bliva uppskattad.

Vidare bör man givetvis räkna med att en viss —— av erfarenheter från andra jämförbara högskolor att döma icke ringa —— andel av eleverna på grund av otillräcklig studiebegåvning eller annan anledning avbryter utbildningen och sålunda icke avlägger examen., liksom fall även torde kunna väntas förekomma, då vid högskolan utbildade personer söka. sig utkomst inom annan näring än jordbruket.

Vid övervägande av denna fråga hava de sakkunniga kommit till den upp— fattningen, att den årliga tillströmningen av studerande till en lantbrukshög- skola skäligen bör kunna beräknas till i runt tal 30 elever. För studier för högre examen synes det årliga tillskottet av studerande såsom ovan nämnts kunna. beräknas till 4. Antalet samtidigt vid högskolan studerande skulle så- lunda vid i medeltal tvåårig utbildning vid högskolan för ämbets-(kandidat—) examen och i medeltal ytterligare fyraårig studietid för licentiat- eller högre examen bliva 76; organiseras utbildningen för den lägre examen som normalt treårig, blir motsvarande tal 106.

Under åberopande av vad ovan anförts tveka de sakkunniga icke att som sin bestämda mening uttala, att anordnandet inom landet av en i alla avseenden fullt högskolemässig praktiskt—vetenskaplig undervisning inom samtliga de kunskapsområden, vilka direkt eller indirekt äro av betydelse för jordbruks- näringen, är en statsangelägenhet av den betydelse, att den icke utan stort men för, ej mindre näringen i fråga än även den materiella kulturen över hu- vud taget kan uppskjutas. Redan förut av statsmakterna vidtagna åtgärder till jordbrukets befrämjande fordra, vare sig åtgärderna avse forskning eller fackligt upplysningsarbete, oundgängligen tillgång till personliga arbetskraf- ter med sådan utbildning och av sådana kvalifikationer, som endast en hög- skolemässig utbildning kan skänka. Endast under denna förutsättning kan full effektivitet förväntas av förenämnda åtgärder och därför gjorda uppoff— ringar bliva verkligt fruktbärande.

Sålunda synes icke mer än en mening kunna råda rörande önskvärdheten av ett snart ordnande av jordbrukets högskoleutbildning. Flera olika vägar för frågans lösning synas emellertid därvid tänkbara. Det gäller därför att noga överväga. valet, innan man går till ett slutligt ställningstagaude.

_Det torde då vara lämpligt att såsom grundval för detta övervägande söka bilda. sig en 'möjligast klar uppfattning om, vilka uppgifter den nya utbild- mngsinstitu-tionen skall hava att fylla och huru den förty bör i stort vara or- ganiserad och ordnad.

Härvid bör i första rummet betonas, att institutionen i fråga skall avse att meddela. en praktiskt-vetenskaplig undervisning inom alla de kunskapsområden, vilka. äro av särskild betydelse vid utövande av jordhruksnäringen. Undervis- ningen skall givetvis vila på vetenskaplig grund, men samtidigt bör åt under- v1sn1ngen givas en praktisk inriktning och härvid ordnas så, att fruktbärande resultat för den utövande jordbruksnäringen kunna förväntas. Vid undervis- nlngens anordnande bör i främsta rummet hänsyn tagas till de krav, som ut-

Högskolefrå— gens lösning brådskande.

Den högre lan tbruksun- dervisuingens uppgifter och organisation.

Mej eriunder— Visning.

bildningen av lantbrukslärare, konsulenter, tjänstemän inom lantbruksförvalt— ningen och med dem jämställda befattningshavare kunna komma att ställa. Därjämte böra sådana anordningar vidtagas, att institutionen kan tjäna såsom utbildningsanstalt för vetenskapsmän på jordbruksområdet. Aven för utbild- ning av yrkesmän vid det större jordbruket bör ifrågavarande institution kun- na bliva av betydelse; dock synes det motiverat, att för sistberörda utbildning jämväl särskilt för detta ändamål avsedd undervisning anordnas.

Undervisningsanstalten skall vara så ordnad och utrustad, att den, samtidigt som den meddelar högskolemässig utbildning på jordbrukets område, kan inom samma område verka som en hård för praktiskt-vetenskaplig forskning; detta bör säkerställas i den utsträckning, att vid anstalten anställda lärare inom olika discipliner manas att ej endast följa utan även genom eget forskningsarbete bi— draga till framåtskridandet inom eget ämnesområde. Endast under denna förut- sättning kan undervisningen följa utvecklingen samt göras verkligt levande och ägnad att hos den studerande ungdomen uppväcka håg för forskning även- som förståelse för dess betydelse. arbetssätt och möjligheter.

Den vetenskapliga. stan-dard, institutionen i fråga avses hålla, skall redan från början vara fullt högskolemässig och i varje fall ej lägre än den vid andra det praktiska näringslivets högskolor förekommande. Det synes angelä- get att redan från början uppehålla detta krav, enär endast under denna" förutsättning den meddelade undervisningen och vid anstalten avlagda exa— mina kunna tillvinna sig och bevara den ställning och auktoritet, varförutan hela anordningen måste betraktas som i väsentlig mån förfela-d.

För att här ovan anförda önskemål skola kunna bliva uppfyllda erfordras, att institutionen väl rustas med lärarekrafter och hjälpmedel av olika slag. Påtagliga brister i dessa hänseenden kunna med visshet antagas i väsentlig mån riskera framgången av dess verksamhet.

Med hänsyn till den praktiska inriktning, undervisningen enligt vad ovan sagts bör hava, och för att säkerställa bekväm tillgång till försöks- och studie- materiel av jord, djur och växter, är nära anknytning till ett välskött större jordbruk nödvändig. Nyttan av att de studerande under sin utbildningsti-d vistas å eller i varje fall hava nära tillgång till ett rationellt ordnat jordbruk med allt vad därtill hör får för övrigt icke underskattas, och den nära till- gången till försöksmateriel under naturliga förhållanden har sin stora bety— delse för den forskningsverksamhet, som bör bedrivas på platsen.

Undervisningen bör meddelas genom proped'eutiska kurser, föreläsningar, seminarieövningar samt praktiska övningar och demonstrationer. Den bör så ordnas, att s. k. fria studier, till vilka lärarna meddela litteraturanvisningar, i möjligaste mån uppmuntras. Särskilt på det högre stadiet bör denna under- visningsform bliva den huvudsakligen använda, frånsett experimentellt försöks— och forskningsarbete under lärares ledning.

Med hänsyn till den betydande omfattningen av det kunskapsområde, som kan sägas vara av vikt för jordbruket, och omöjligheten att på en begränsad tid förvärva vetenskapligt fördjupade insikter i hela detta kunskapsstoff, måste en ganska djupgående specialisering i studierna genomföras. De vid undervis- ningsanstalten förekommande examina böra därför kunna avlägga-s på olika studielinjer.

Med hänsyn till det nära sambandet mellan den egentliga jordbruksnäringen och mejerihanteringen anse de sakkunniga, att deras uppdrag omfattar förutom lantbruksundervisningen i inskränktaste bemärkelse jämväl den högre mejeri- undervisningen. Härför talar även "den omständigheten, att såsom förut an- förts högre lantbruks- och mejeriundervisning för närvarande är intimt sam- mankopplade, och att sålunda en omorganisation av den förra måste medföra vissa organisatoriska förändringar jämväl av den senare.

Beträffande den högre trädgårdsundervisningen hysa de sakkunniga ungefär Trädgårdsun- samma uppfattning; även om vad man vanligen avser med begreppet högre dem-"ung- lantbruksundervisning måhända. icke i och för sig innesluter även den högre trädgårdsundervisningen, så måste dock trädgårdsskötseln betraktas som en speciell gren av jordbruket eller i varje fall anses vara så nära anknuten till detta, att en lösning av frågan om jordbrukets högre undervisning, varvid träd— gårdsskötselns behov av högre undervisning icke beaktats, måste anses ofull- ständig.

Vid utredningen av förevarande fråga hava de sakkunniga även att beakta Utbildning av och taga unrler övervägande, huruvida samt i vilken omfattning och under vilka lååång/få? former jämväl den teoretiska utbildningen av lantmätare och lantbruksingen— bruksingen- jörer lämpligen kan förläggas till en instution av ifrågavarande slag. Aven om, jörer. på grund av nyssnämnda befattningshavares krav på speciell fackutbildning, som icke alls eller endast i ringa grad kan vara företrädd vid en högskolein— stitution med inriktning på lantbrukets mera allmänna behov, sådan utbildning icke gärna skulle — närmast med hänsyn till därav föranledd kostnadsökning kunna tänkas i sin helhet meddelad i förevarande sammanhang, så lärer dock böra undersökas, huruvida icke utbildningen inom vis-sa kunskapsområ- den — dem vilka stå det rena lantbruket nära —— lämpligen skulle kunna an- ordnas i samband med den ordinarie undervisningen i nämnda discipliner.

Med hänsyn till studiernas krav på förbildning och allmän underbyggnad Inträde-Wm— synes såsom inträdesfordran vid tillträde till en högre undervisningsanstalt av "ngar" här ifrågavarande slag vissa bestämda krav böra uppställas. Uppehållandet av fullt betryggande sådana avseende såväl vissa teoretiska insikter som viss praktisk erfarenhet på. jordbrukets område —— är tvivelsutan en angelägen- het av ej ringa vikt. Elever med allt för bristfällig underbyggnad hava själva svårt att följa med den meddelade undervisningen och utgöra därigenom ett återhållande moment vid dennas meddelande över huvud taget. Skall den till- tänkta undervisningsanstalten kunna förvärva och uppehålla en önskvärd ställ- ning i full jämbördighet med högskolor av annat slag, få också dess möjlig— heter i detta hänseende icke beskäras genom att den påtvingas ett förhållande- vis mindre väl kvalificerat elevmaterial.

Att viss och på betryggande sätt kvalificerad jordbrukspraktik bör uppstäl— las såsom villkor för tillträde till en högskoleutbildning på lantbrukets område synes ofrånkomligt; endast under denna förutsättning lärer undervisningen kunna givas den praktiska. inriktning, som måste betraktas som en av dess vik— tigaste uppgifter.

Vad åter kraven på teoretiska insikter vid tillträdet till den högre utbild- ningen beträffar, så får ingalunda de sakkunnigas ovan anförda uppfattning därutinnan tolkas så, att enbart avlagd studentexamen såsom vid univer- sitet och vissa högskolor _ skulle i detta hänseende kvalificera till inträde. Tvärtom hålla de sakkunniga före, att även annan föregående utbildning, som kan anses bilda ett betryggande underlag för den fortsatta högre utbildningen, i detta hänseende bör godtagas. Särskilt torde utredningen i förevarande av— seende böra omfatta jämväl frågan, huruvida avlagd avgångsexamen från agronomkurs jämte studentkunskaper i vissa för den fortsatta undervisningen betydelsefulla ämnen skall kunna anses berättiga till tillträde till högskola. I varje fall anse de sakkunniga., att tillträde till en blivande högskola alltid skall kunna göras till föremål för en fri och efter sakliga grunder lagd prövning; formella skrankor böra icke resas i annan mån än som kräves av högskolans och undervisningens intresse.

Den tilltänkta undervisningsanstalten bör givetvis med hänsyn till lärare- Yttreprgani- krafter, lokaler och andra resurser tilltagas så, att den utan lyx fyller skäliga gallon" krav på ändamålsenlighet och effektivitet. Kostnadsfrågan måste härvidlag

om ock icke givas en avgörande ställning dock noga beaktas, och lärer därvid böra undersökas, huruvida i detta avseende något kan vara att vinna genom mer eller mindre nära anknytning till annan redan förefintlig institution, exempel- vis universitet, skogshögskola, veterinärhögskola, teknisk högskola, centralan- stalt för försöksväsendet på jordbruksområdet. Fullständig inkorporering med en eller flera av nu nämnda institutioner lärer ock böra övervägas, liksom ock utnyttjande för ändamålet av förefintlig äldre undervisningsanstalt på jord- brukets område, närmast något av lantbruksinstituten eller båda.

I fråga om dessa senare lärer enligt de sakkunnigas förmenande, då anord— nande av högre undervisning torde visa sig hava inverkan på institutens orga— nisation och arbetsuppgifter, böra utredas, i vad mån för dessa gällande bestäm- melser och rådande anordningar böra rättas efter de nya förhållandena.

KAP. II.

Huvudlinjer för den högre lantbruksundervisningens

anordnande. Allmänna synpunkter. —— Huvudalternativ A. — Huvudalternativ B. -—— Specialbestämmelser för in- träde vid lantbrukshögskola-n m. m. — Kurs i allmänbildnnde ämnen. —- Antalet undervisningsanstalter.

När de sakkunniga nu gå att närmare redogöra för de olika sätt, på vilka enligt deras förmenande en högskolemässig undervisning på jordbruksområdet kan tänkas anordnad, hava de icke kunnat undgå att redan från början taga hänsyn till den inverkan, införandet av en dylik ny undervisningsform har på de nuvarande lantbruksinstituten, Sålunda har det synts vara nödvändigt att redan på ett tidigt stadium fatta ställning till frågan, huruvida jämväl i fort- sättningen —— vid sidan av den högskolemässiga undervisningen —— kurser skola anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med de nu vid instituten förekom— mande. Såsom redan inledningsvis antytts, hava de sakkunniga ansett, att ut— bildningen av lantbrukslärare och konsulenter m. fl., vilken nu äger rum vid instituten, bör överflyttas till den blivande högskolan. Men instituten hava därjämte till uppgift att sörja för utbildningen av yrkesmän vid särskilt det större jordbruket (driftsledare), och fråga är, om icke denna uppgift även efter inrättandet av en lantbrukshögskola motiverar institutsundervisningens bibehål- lande. Om så skulle anses vara fallet, blir nästa spörsmål, i vilket samband hög- skole- och institutsundervisning böra stå till varandra. Vissa skäl synas tala för att undervisningen ordnas så, att utbildning vid lantbruksinstitut åtminstone i någon mån kvalificerar för inträde vid högskolan. I sådant avseende äro olika alternativ tänkbara. Om utbildningen av driftsledare och av lantbrukslärare m. fl. icke till någon del sker gemensamt, torde möjlighet böra beredas vid lant- bruksinstitutet utbildade elever att utan alltför betungande villkor vinna inträde vid lantbrukshögskolan och att där bedriva studier. De sakkunniga hava även ansett sig böra överväga den möjligheten, att genomgången kurs vid institut normalt lägges till grund för studierna vid högskolan. I sistnämnda fall är det naturligtvis av alldeles särskilt stor vikt, att de båda undervisningssystemen uppbyggas under ömsesidigt hänsynstagande. Det kan vidare tänkas, att an- stalter för instituts- och högskolemässig undervisning med fördel förläggas till samma plats. i vilket fall undervisningslokaler med tillhörande utrustning även- som lärarkrafter i viss utsträckning torde kunna vara gemensamma. Enär sålunda frågan om' den. högskolemässiga undervisningens organisation åtmin- stone under vissa förutsättningar står i nära samband med frågan om' de nuvarande lantbruksinstitutens blivande ställning, hava de sakkunniga funnit det vara ändamålsenligt, att utredningen i båda dessa hänseenden sker jäm— sides.

Utredningens omfattning.

Allmänna synpunkter på. undervis- ningen.

När det gäller att reformera den högre lantbruksundervisningen, tagen i ovan angiven vidsträcktare betydelse, synas enligt de sakkunnigas mening särskilt följande synpunkter, avseende huvudlinjerna för undervisningens an- ordnande, vara värda beaktande.

1. Undervisningens innehåll. Till sitt innehåll bör undervisningen i största möjliga utsträckning rätta sig efter det speciella syfte, utbildningen avser. Det är naturligtvis icke otänkbart, att undervisningen till viss del kan vara ge— mensam för blivande driftsledare och för blivande lantbrukslärare och kon- sulenter, men det kan näppeligen vara ändamålsenligt, att deras utbildning i regel är till alla delar likartad. Driftsledaren är framför allt i behov av en allmän agronomisk utbildning, och undervisningen bör hava till huvudsak- lig uppgift att meddela de kunskaper, som äro av särskild betydelse när det gäller att handhava den tekniska och ekonomiska ledningen av ett större jordbruk. För lantbruksläraren och konsulenten äro väl också allmänna agro- nomiska kunskaper erforderliga, men denna del av utbildningen bör för dem icke på samma sätt taga sikte på vad som erfordras för skötandet av ett större jordbruk, utan i minst lika utsträckning exemplifieras från förhållandena vid det mindre och medelstora jordbruket. Men därutöver är lantbruksläraren och konsulenten i behov av mera fördjupade kunskaper på det område, hans blivande verksamhet närmast omfattar. Skola dessa befattningshavare helt kunna fylla. sin uppgift fordras även, att de stå i kontakt med den vetenskapliga forsk- ningen på området och äga förmåga att i tal och skrift sprida kännedom om nyvunna rön och forskningsresultat inom sitt verksamhetsområde. Härför kräves emellertid en mera vetenskapligt inriktad utbildning, än som kan ifråga- sättas för driftsledare vid jordbruket. Detta får givetvis icke hindra. att även lantbrukslärarens och konsulentens utbildning blir praktiskt betonad, vil— ket i själva verket torde vara en nödvändig förutsättning för att resultatet av deras verksamhet skall bliva det bästa möjliga.

2. Formerna för undervisningens meddelande. Undervisningen bör till vä- sentlig del bygga på elevernas självverksamhet under lärares ledning. Vid utbildningen av driftsledare böra sålunda övningar av olika slag och demon— strationer tillmätas stor betydelse liksom även mera självständiga övnings- uppgifter av praktisk-ekonomisk natur inom jordbruket. Egentliga föreläs- ningar böra på detta stadium icke givas alltför stor plats på schemat. Å andra sidan bör tiden för individuell handledning av eleverna och prövningar icke tillmätas alltför knapp. Vid utbildning av lantbrukslärare och konsu- lenter m. fl. bör stor vikt läggas vid att eleverna bedriva egna litteraturstudier'. De för utbildningen erforderliga föreläsningarna böra få en mera högskolemäs- sig prägel. Enär beträffande de flesta vid en lantbrukshögskola förekommande undervisningsämnen brist råder på lämplig litteratur —— åtminstone för delar av ämnet torde det i regel bliva nödvändigt, att i varje ämne en årligen åter— kommande föreläsningskurs meddelas. Därutöver bör emellertid särskilt i hu- vudämnena hållas ett antal specialföreläsningar, vilka i främsta rummet bör-cl. avse en mera djupgående vetenskaplig behandling av begränsade delar av läro— ämnet, olika. under olika är. Genom seminarieövningar och, på annat sätt böra eleverna vänjas vid mera självständigt studiearbete.

3. Specialisering av studierna. Såsom redan anförts, bör undervisningen hava i viss mån annan inriktning, när det gäller utbildning av driftsledare vid det större jordbruket, än när det är fråga om utbildning av lantbrukslärare och konsulenter m. fl. Men även inom sistnämnda kategori av studerande måste de olika kraven på utbildningen medföra i viss mån olika lärokurser. Så t. ex. har en konsulent, vars huvudsakliga verksamhet är förlagd till det rena jordbruket, behov av väsentligt olika utbildning än den, som i huvudsak är verk— sam på husdjursskötselns område. Den vanliga ämnesindelningen vid de lägre

lantbruksundervisningsanstalterna gör det vidare motiverat, att även lantbruks- lärarnas studier bliva i viss mån specialiserade. Slutligen hava de studerande, som önska utbilda sig för befattning inom lantbruksförvaltningen eller an- nan mera lantbruksekonomiskt betonad verksamhet, behov av att deras läro- kurser i viss utsträckning avpassas efter de särskilda krav, dylik verksamhet kan förväntas ställa på dem.

4. Utbildning a'u eetenskapsmän på jordbruksområdet. Innehavare av så— dan befattning, för vars bestridande mera vetenskapliga kvalifikationer äro behövliga, har hittills för sin utbildning varit hänvisad antingen till utländska högskolor på området eller också till sådana inhemska högre undervisningsan- stalter, som icke direkt haft jordbruksforskning till syfte. Det är förklarligt, att dessa former för utbildning av vetenskapsmän på jordbruksområdet icke i allo visat sig ändamålsenliga, och följden har också _ såsom redan anförts —— blivit, att det varit förenat med allt större svårigheter att nöjaktigt besätta lä- rarplatser vid lantbruksinstituten och andra befattningar av lantbruksveten- skaplig karaktär. Det synes sålunda vara nödvändigt, att sådana åtgärder vidtagas, att vid en blivande högre lantbruksundervisningsanstalt i vårt land vetenskapsmän inom olika grenar av jordbruksforskningens område kunna er- hålla tillfredsställande utbildning. Härför torde erfordras, icke blott att an- stalten är väl tillgodosedd med framstående lärare och goda resurser i fråga om undervisningsmateriel, utan även att möjlighet till avläggande av särskilda vetenskapliga examina förefinnes vid anstalten.

Av det nu sagda torde framgå, att den högre lantbruksundervisningen kan sägas hava tre huvudsyften, vilka motivera var sin särskilda undervisningsfor Den högre lantbruksundervisningen uppdelas därigenom på ett naturligt sätt i tre avdelningar med var sin speciella karaktär.

Utbildningen av driftsledare vid det större jordbruket synes i det stora fler- talet fall lämpligen böra ske vid en kurs, som vad den yttre ramen beträffar i allt väsentligt överensstämmer med nuvarande agronomkurs. Med avseende på undervisningens innehåll bör emellertid sådan ändring vidtagas, att ut- bildningen blir mera direkt anpassad efter det praktiska jordbrukets behov. Kursen synes allt fortfarande böra bibehålla benämningen agronomkurs.

Lantbrukslärare, konsulenter, tjänstemän inom lantbruksförvaltningen m. fl. hava behov av dels allmän agronomisk utbildning, dels mera fördjupad utbild— ning inom vars och ens särskilda verksamhetsområde. Utbildningen i dess helhet eller möjligen endast dess speciella del bör meddelas vid en anstalt, där undervisningen bedrives under högskolemässiga former. Skall endast den spe- ciella delen av utbildningen åtnjutas vid sagda anstalt, meddelas den allmänna delen av utbildningen i förenämnda agronomkurs. Utbildningen bör närmast avslutas med agronomisk ämbetsexamen.

För utbildande av vetenskapsmän på jordbrukets område ävensom för be- fordrande av den lantbruksvetenskapliga forskningen över huvud böra vid en blivande lantbrukshögskola bland annat sådana särskilda anstalter vidtagas, att möjlighet beredes härför intresserade elever att bedriva mera vetenskapligt betonade studier. Framgångsrika dylika studier böra kunna avslutas med agronomie licentiatexamen och möjligen agronomisk doktorsgrad. Nu be- rörda studier böra kunna ansluta sig till agronomisk ämbetsexamen ävensom en vid sidan av denna anordnad examen, grundad på mera specialiserade stu— dier. Sistnämnda examen synes lämpligen kunna benämnas agronomie kan— didatexamen.

Den anstalt, vid vilken agronomisk ämbetsexamen, agronomie kandidatexamen och agronomie licentiatexamen böra kunna avläggas, benämnes i det följande lantbrukshögskola.

Undervisnin—

m gens allmänna

planläggning.

Ändamål.

Inträdes- fordringar. Teoretiska förkunskaper.

Den högre lantbruksundervisningens allmänna planläggning röner icke ringa inflytande av om undervisningen vid lantbrukshögskolan förutsättes skola nor— malt bygga på genomgången agronomkurs eller om nämnda undervisning an— ordnas såsom i regel oberoende av agronomkursen. Då båda möjligheterna rent undervisningstekniskt sett äro tänkbara, skola de i det följande jämsides bliva föremål för närmare utredning. Därvid kommer systemet med självständig högskoleundervisning att betecknas såsom huvudalternativ A och systemet med högskolemässig undervisning som påbyggnad av undervisningen vid agro- nomkurs såsom huvudalternativ B.

I. Huvudalternativ A.

Med iakttagande av ovan anförda synpunkter avseende den högre lantbruks- undervisningens allmänna uppgifter och planläggning hava de sakkunniga ut— arbetat följande förslag till huvudlinjer för dess anordnande.

1. Agronomkurs.

Denna kurs bör, såsom redan anförts, vara avsedd huvudsakligen för utbild- ning av yrkesmän inom det större jordbruket.

För inträde såsom ordinarie elev vid agronomkurs fordras för närvarande, bland annat, att den sökande genomgått andra ringen vid statens gymnasium med minst betyget godkänd i modersmålet, matematik och biologi eller med företeende av andra vitsord, som av lärarrådet godkännas, styrkt sig äga mot- svarande insikter i samma ämnen eller ock avlagt realskoleexamen med minst betyget godkänd i modersmålet, tyska, geografi, matematik och naturlära.

De sakkunniga anse, att ovannämnda fordringar på teoretiska förkunskaper för inträde vid agronomkurs i fortsättningen böra vara i huvudsak oföränd— rade. De krav på ökade förkunskaper för agronomelever, som från olika håll framställts, torde närmast hava motiverats av agronomkursens nuvarande upp- gift med avseende på utbildningen av lantbrukslärare och konsulenter.

Får agronomkursen mera uteslutande till uppgift att sörja för utbildningen av yrkesmän vid det större jordbruket, torde anledning icke längre förefinnas att kräva högre teoretiska förkunskaper hos eleverna. Härför talar även önsk— värdheten av att utbildningen för de kategorier av elever, varom här är fråga, blir så litet ekonomiskt betungande som möjligt.

Å andra sidan torde skäl icke heller finnas för någon mera avsevärd sänk- ning av nu gällande inträdeskrav. Ett villkor för att undervisningen vid ag- ronomkursen skall kunna hållas på en tillräckligt hög nivå är nämligen, att elevernas allmänbildning är någorlunda god.

Med hänsyn till att undervisning på realskolestadiet numera anordnats inom ett stort antal orter i vårt land, varigenom möjlighet beretts allt flera elever även från jordbrukarhem att avlägga realskoleexamen, hava de sakkunniga emellertid ansett det vara motiverat, att denna examen ensam uppställes såsom norm när det gäller teoretiska förkunskaper. Dock bör realskoleexamen vara på visst sätt kvalificerad, så att garanti vinnes för att eleven äger nödiga för. kunskaper i de ämnen, som äro av särskild betydelse för de agronomiska stu— dierna. Sålunda torde för inträde vid agronomkurs böra fordras teoretiska förkunskaper motsvarande realskoleexamen med minst betyget godkänd i mo— dersmålet, tyska, geografi, matematik och naturlära.

Därest nämnda förkunskaper icke vitsordats genom avlagd realskoleexamen eller annan minst likvärdig examen, synas de böra få styrkas även på annat sätt. som kan godkännas. För åstadkommande av erforderlig kontroll i senast an—

givna fall synas olika anordningar möjliga. Sålunda torde prövning i olika ämnen kunna anordnas vid läroverk enligt i huvudsak samma bestämmelser, som nu gälla för fyllnadsprövning till realskoleexamen. En annan tänkbar utväg synes vara, att såväl den skriftliga som den muntliga prövningen an- ordnas i samband med och under samma kontroll som prövningen av privatister i realskoleexamen. Slutligen låter det sig tänkas, att ifrågavarande prövnin- gar anordnas såsom inträdesprövningar vid den anstalt, där agronomutbild— ningen sker. Denna fråga synes emellertid vara av jämförelsevis underordnad betydelse och icke av natur att i detta sammanhang påkalla något direkt för- slag från de sakkunnigas sida.

I fråga om krav på praktiska förkunskaper för inträde vid agronomkurs Praktiska gäller för närvarande, att sökande skall hava minst två år deltagit i de vid ett föl'lmlF—"mpel'- jordbruk förefallande göromål, dock att på institutsstyrelsen må bero att i sär- skilda fall bevilja undantag härifrån.

Då agronomkursen i fortsättningen avses skola få mera utpräglat praktiskt syfte än för närvarande är fallet, är det givetvis av om möjligt ännu större vikt, att kraven på goda praktiska förkunskaper upprätthållas. Endast dår- igenom torde ett gynnsamt resultat av agronomutbildningen vara att förutse. De sakkunniga hysa sålunda den uppfattningen, att för ifrågavarande utbild- ning två års föregående jordbrukspraktik är ett minimum. Emellertid är det tydligt, att denna jordbrukspraktik kan vara av olika stort värde, och det synes därför vara önskvärt, att Vissa normerande bestämmelser med avseende på jord- brukspraktikens beskaffenhet utfärdas. De sakkunniga hava tagit under över- vägande, huruvida genomgående av lantbruksskola bör uppställas såsom obli— gatoriskt villkor för inträde vid agronomkurs. Ehuru en kurs vid lantbruks- skola ur praktisk synpunkt otvivelaktigt är av stort värde för den blivande driftsledaren, hava de sakkunniga likväl icke ansett sig böra förorda en dylik bestämmelse. Däremot bör lantbruksskolekursen räknas vederbörande till godo, när det gäller att mäta jordbrukspraktikens längd. Enär för inträde vid lant- bruksskola enligt gällande bestämmelser erfordras, bland annat, minst ett års föregående jordbrukspraktik, torde för ifrågavarande elever den prak- tiska förbildningen i regel komma att avslutas med lantbruksskolekurs. För så- dana elever torde särskild kontroll över den praktiska utbildningen icke vara be— hövlig. Ingår lantbruksskolekurs däremot icke i vederbörandes jordbruksprak— tik, torde särskilda kontrollbestämmelser beträffande denna vara erforderliga. Det synes emellertid icke nödvändigt att i detta sammanhang mera i detalj ingå på berörda spörsmål.

De sakkunniga vilja sålunda inskränka sig till att föreslå, att såsom särskilt villkor för inträde vid agronomkurs stipuleras två års god jordbrukspraktik, dock att en med godkända vitsord genomgången ettårig eller tvåårig kurs vid lantbruksskola, för vilken Kungl. Maj:t fastställt reglemente, bör anses likvärdig med lika lång jordbrukspraktik.

Med avseende på kurstidens längd gäller i stort sett, att elevernas kost- Kurstid m.m- nader för utbildningen växa i samma mån som kursen göres längre. Det är givet, att största möjliga hänsyn bör tagas till kravet att hålla agronomernas ntbildningskostnader nere på en rimlig nivå. Särskilt för tjänstemän vid _]ordbruksföretag torde avlöningsförhållandena i stort sett vara sådana. att mera avsevärda kostnader för utbildningen lätt bliva för tunga att bära. Över huvud taget torde större tillopp av elever icke vara att påräkna, om studie— kostnaderna normalt måste bliva stora. Å andra sidan är det givetvis nöd— vändigt att se till, att syftet med utbildningen icke äventyras. Skall agro- nomutbildningen hållas uppe på en så hög nivå, som" de tämligen krävande driftsförhållandena vid våra större jordbruk ävensom omsorgen om vårt jord- bruks utveckling över huvud motivera, kan kurstiden enligt de sakkunnigas

Kursens bör— jan och slut.

Fericr.

Undervisnin— gens omfatt- ning.

uppfattning icke lämpligen beräknas kortare än vad för närvarande är fallet, eller till två år.

Deltagandet i undervisningen — såväl föreläsningar som övningar och de- monstrationer — bör vara obligatoriskt för de studerande. Dock bör givetvis undantag kunna göras, när särskilda skäl i visst fall därtill föranleda, såsom till exempel då elev förut äger för examen erforderliga kunskaper i ett eller flera av de på schemat upptagna undervisningsämnena. Enär antalet föreläs— ningar och övningar vid agronomkursen blir jämförelsevis stort och undervis- ningen därför måste bliva någorlunda jämnt fördelad under de båda studie- åren, torde emellertid en sådan anordning av kurserna i de olika ämnena, att elev med särskilt goda förkunskaper skulle kunna på kortare tid än två år av— lägga examen, icke vara möjlig annat än i enstaka fall.

Å andra sidan bör i särskilda fall tillstånd kunna lämnas elev att under längre tid än två år bedriva studier för agronomexamen, liksom även att be— driva kompletterande eller mera speciella studier efter avlagd examen.

För närvarande börjar läsåret vid agronomkursen den 1 november, och kur- sen skall för avgående elever vara avslutad före den 24 oktober. De sakkun— niga hava tagit under övervägande. huruvida någon ändring i berörda avseen— de lämpligen bör vidtagas. Med hänsyn till att arbetsåret vid jordbruket nor- malt omfattar tiden 1 november—24 oktober och att sålunda både elev— och befälsplatser vid jordbruket i regel tillsättas för denna tid, har det emellertid synts de sakkunniga önskvärt, att nu gällande bestämmelser angående tid- punkten för agronomkursens början och slut allt fortfarande bibehållas. Här— för talar även den omständigheten, att kurstiden i dylikt fall — men däremot icke om kursen skulle taga sin början på eftersommaren kommer att om-. fatta två hela somrar, vilket för ett ändamålsenligt anordnande av de för agro- nomutbildningen viktiga demonstrationerna å fältet är av stort Värde.

Enär, såsom ovan antytts, icke minst sommaren är en värdefull tid för lant— bruksstudier på grund därav, att vissa för utbildningen värdefulla demonstra— tioner och övningar av naturliga skäl endast kunna förläggas till denna års- tid, måste ferierna vid en agronomkurs bliva jämförelsevis korta. Undervis- ningen bör enligt de sakkunnigas mening inställas under sammanlagt högst tio veckor varje år, dock att övningar i viss utsträckning må kunna förläggas jämväl till nämnda ferietid.

Undervisning bör meddelas i samtliga de ämnen, som nu äro obligatoriska vid agronomkurs. Dock synes undervisningen böra inriktas mera på lant— bruksekonomiska frågor än för närvarande, och den bör över huvud taget vara mera avpassad att giva eleverna utbildning för praktisk verksamhet inom jord— bruket.

I jämförelse med förhållandet vid nuvarande agronomkurs bör antalet före— läsningar nedbringas, under det att i stället tiden för individuell handledning och prövningar bör utökas. Antalet på schemat upptagna övningstimmar bör bibehållas men mera tid anslås för demonstrationer och exkursioner samt för förberedelse till förhör och för egna studier. Genom ökad användning av nu antytt undervisningssätt torde ett säkrare tillgodogörande av kunskapsmate- rialet vinnas. Det torde därför böra komma till användning såväl i de förbere- dande som i de tillämpade ämnena.

Aven antalet på schemat upptagna övningstimmar torde böra nedbringas något, varigenom mera tid erhålles för demonstrationer och exkursioner samt för förberedelse till förhör och för egna studier.

För agronomutbildningen torde tillgång till ett välskött större jordbruk i undervisningstanstaltens omedelbara närhet vara oundgängligen nödvändigt. Detta jordbruk bör i högre grad än hittills varit fallet med vederbörande in- stitutsegendomar användas såsom demonstrationsmaterial, och under den tid,

då mera instruktiva arbeten pågå. böra ofta återkommande demonstrationer hållas av driftsledaren och vederbörande lärare, så att exempelvis vårbrukcts alla detaljer genomgås för eleverna, fördelade i mindre grupper. Eleverna böra vara skyldiga att föra noggranna anteckningar om gårdens drift, vilka granskas av vederbörande lärare. Eleverna böra deltaga 1 undersökningar om clhållna arbetsmängder m.m. såsom grundval för arbetsläran, och övningarna i redskapsläran böra erhålla ökad omfattning.

Även i fråga om husdjursskötseln böra demonstrationer och anteckningar komma till större användning, så att eleverna bliva väl förtrogna medkon— trollarbete inom djurbesättningar och i allmänhet med de faktorer, som in- verka på husdjursskötselns ekonomi.

Exkursioner till andra välskötta egendomar böra företagas i jämförelsevis stor utsträckning.

Såsom ovan antytts, bör antalet nndervisningsämnen vid agronomkursen en— Undervis- ligt de sakkunnigas mening icke avsevärt ändras. Emellertid torde det vara ningSämnen motiverat att i vissa fall ändra undervisningsämnenas benämning. I något fall synes det även vara lämpligt att vidtaga viss justering med avseende på det särskilda ämnets materiella omfattning. De sakkunnigas förslag till un- dervisningsämnen vid agronomkurs angives här nedan. Till jämförelse har 1rinedtagits förteckning över de olika examensämnena vid nuvarande agronom-

urs.

Sakkunnigas förslag : Nuvarande examensämnen : Matematik Praktisk matematik Fysik och meteorologi Mekanik, fysik och meteorologi Kemi och lantbrukskemi %Allman kemi .

Agrikulturkenn Geologi och marklära Geologi Botanik och lantbruksbotanik åAllman botanik . Lantbruksbotanik Bakteriologi Bakteriologi Lantbrukszoologi Zoologi Jordbrukslära Jordbrukslära Kulturteknik %Kulturteknik _, _ _ . Faltmatning och avvagning mcd ritning Redskapslära Redskapslära Husbyggnadslära Husbyggnadslära med ritning Husdjurens anatomi och fysiologi IHusdjurens anatomi och fysiologi

- , .. , Husdjurslära HUSdJmSIRm lHästskötsel och hovbeslagslära Husdjurens hälso- och sjukvårdslära Husdjurens hälso och sjukvå1dslära Mjölkhushållning Mejerilära Nationalekonomi Nationalekonomi Lantbruksckonomi Lantbruksekonomi Lantbruksbokföring Bokföring Rättslära Ekonomilagfarenhet med kommunalrätt Trädgårdsskötsel Trädgårdsskötsel Skogshushållning Skogshushållning

Vid nuvarande agronomkurs med dess dubbla uppgift att utbilda såväl yr- Undervis- kesmän vid det praktiska jordbruket som lantbrukslärare och konsulenter har "iägsmåenas underv1snmgen 1 de grundläggande ämnena måst beredas en ganska avsevärd mneh 11. plats på schemat. En dylik åtgärd har närmast motiverats av lantbrukslära- res och konsulenters behov av fördjupad utbildning i jordbruksämnenas mera

teoretiska delar. Sedan agronomkursen i fortsättningen får till huvudsakligt syfte att utbilda praktiska yrkesmän, kan och bör undervisningen undergå viss reformering i sådant hänseende, att tiden för studier i olika grundläg- gande ämnen förkortas och mera tid blir Övrig för studier i de tillämpade jord— Eruksämnena. Härigenom torde ifrågavarande utbildning avsevärt kunna för- ättras.

Med iakttagande av vad ovan anförts hava de sakkunniga utarbetat här ne— dan återgivna summariska förslag avseende de olika undervisningsämnenas om— fattning och innehåll.

Undervisningsämnenas omfattning och innehåll.

Matematik. Huvudsakligen fördjupning av realskolans kurs i syfte att bi- bringa eleverna större säkerhet och färdighet i räkning. Antalet lektioner bör beräknas till 30.

Fysik och meteorologi. Repetition av realskolans kurs med utvidgad under— visning särskilt i värme- och elektricitetslära samt någon undervisning i me— teorologi, tillsammans 40 timmar.

Kemi och lantbrukskemi. Kursen i ämnet bör omfatta cirka 30 timmar all- män och oorganisk kemi, 20 timmar organisk kemi och 20 timmar lantbruks- kemi.

Cirka 30 timmar anslås för enklare laborationer. Härjämte böra under ett garkdagar exkursioner företagas till tekniska anläggningar av intresse för jord—

ru et.

Geologi och marklära. Huvudvikten bör här läggas på kvartärgeologien och dess tillämpning i marklära, för vilka avdelningar 20 timmar kunna anses erforderliga. Räknas därjämte med 10 timmar för den allmänna geologien, skulle summan bliva 30 timmar, vartill komma 20 övningstimmar och 2 da- gars exkursioner.

Botanik och lantbruksbotanik. På grund av den ringa omfattning ämnet botanik har i realskolan, måste i agronomkursen däri lämnas en någorlunda fyllig framställning, särskilt i de delar, som äro grundläggande för växtodlin- gen. Det behövliga timantalet synes vara ungefär följande: morfologi, ana- tomi och fysiologi 25, ärftlighetslära 5, växtkunskap, särskilt avseende växter av ekonomisk betydelse för jordbruket, 20, växtpatologi 10, eller tillsammans 60 föreläsningstimmar, vartill komma 90 övnings— och demonstrationstimmar samt ett par exkursionsdagar.

Bakteriologi. I detta ämne böra hållas omkring 15 föreläsningar. Lantbrukszoologi. Ämnet bör i agronomkursen omfatta entomologi och jord— brukets skadedjuri allmänhet. Antalet föreläsningar torde lämpligen bliva 15.

Jordbrukslära. För allmän jordbrukslära torde böra beräknas omkring 80 föreläsningstimmar, därav jordartslära 20 timmar, jordförbättring och bear— betning 25 timmar samt gödsellära 35 timmar, och för växtodlingsläran unge- fär samma antal, fördelade på allmän växtodling med 30 timmar och på spe— ciell med 50 timmar. Av de i tabellen angivna övnings- och demonstrations— timmarna äro 20 timmar i huvudsak avsedda för genomgående av skriftliga uppgifter. De återstående 80 timmarna böra huvudsakligen avse demonstratio— ner.

Kulturteknik. I ämnet böra givas omkring 60 föreläsningar, vilka lämpli— gast torde böra fördelas på följande sätt: mätningsmetoder 10 timmar, jords torrläggning och bevattning 40 timmar samt övriga kulturtekniska arbeten 10 timmar. Av de föreslagna 100 övningstimmarna bör tillräckligt antal ägnas åt andra övningar i ämnet än ritning.

Redskapslära. Huvudvikten synes här böra läggas på övningarna, vilka föreslås skola omfatta 100 timmar, varemot antalet föreläsningstimmar bör

kunna inskränkas till 50 med ungefär följande fördelning: material och ma— skinelement 10 timmar, motorer 15 timmar och arbetsmaskiner 25 timmar.

Husbyggnadslära. I ämnet böra givas omkring 50 föreläsningar rörande material— och konstruktionslära m. m. samt kostnadsberäkningar, allt avse- ende lantmannabyggnader. Antalet övnings- och demonstrationstimmar före- slås till 100. Själva ritningsarbetet bör i huvudsak inriktas på viktigare bygg- nadsdetaljer ävensom på planläggning av olika utrymmens tillvaratagande m. m.

Husdjurens anatomi och fysiologi. Tillsammans synes kursen böra omfatta 40 timmar, ungefär lika fördelade på de båda delarna av ämnet, vartill komma 30 övningstimmar. ' ,

Husdjurslära. Ämnet synes lämpligen kunna uppdelas i allmän husdjurs- lära 50 timmar, därav 20 timmar avelslära och 30 timmar utfodringslära, samt speciell husdjurslära 110 timmar, därav omkring 50 timmar ägnas nötboskap, 25 timmar hästar och 35 timmar övriga husdjur. Antalet övnings- och de— monstrationstimmar bör vara ungefär 100, av vilka omkring 20 timmar an- vändas för genomgående av skriftliga uppgifter.

Husdjurens hälso- och sjukvårdslära. För detta ämne föreslås 30 föreläs— ningstimmar, varav 10 timmar lämpligen synas böra användas på ämnets all- männa del och 20 timmar på dess speciella del.

M jölkhushållning synes böra uppdelas i två avdelningar: en omfattande mjöl— kens produktion och egenskaper samt mjölkhygien med omkring 30 föreläs- ningar samt en omfattande mjölkens avsättning och tekniska användning med omkring 20 föreläsningar.

Nationalekonomi. I detta ämne bör under 20 föreläsningstimmar givas en allmän kurs, dock med framhållande av de kapitel, som äro av särskild bety- delse för jordbruket.

Lantbruksekonomi. Åt detta läroämne böra anslås omkring 120 föreläs— ningstim'mar, fördelade på följande sätt: jordbrukets utveckling, storleksklas— ser, jordvärden 15 timmar, byggnads— och driftskapital 15 timmar, arbetare och arbetsmängder 20 timmar, produktionens anordning, växtföljder, ekonomiska beräkningar 30 timmar, avsättning, handel, föreningsväsen 25 timmar, förvalt- ning, arrende 15 timmar. Därtill bör räknas med 50 övningstimmar. Skrift- liga uppgifter böra förekomma i jämförelsevis stor omfattning och avslutas med en s. k. >>kulturplan».

Lantbruksbokföring. Vid denna undervisning, som i huvudsak meddelas i form av övningar, genomgås kurser i allmän bokföring, egentlig lantbruksbok- föring och kontrollbokföring. I samband härmed meddelas undervisning rö- rande jordbrukets vanligare affärs- och banktransaktioner m. m., varjämte övning meddelas i utförande av enklare ekonomiska beräkningar. I ämnet tor— de 100 undervisningstimmar erfordras.

Rättslära. Undervisningen bör i huvudsak avse de delar av ämnet, som äro av särskild betydelse för en jordbrukare att känna till. För ändamålet torde 60 föreläsningstimmar erfordras. Särskild vikt bör läggas vid övningar i att upp- sätta handlingar m. m., vartill böra anslås 30 timmar.

Trädgårdsskötsel. Undervisningen bör omfatta 10 föreläsnings- och 20 de— monstrationstimmar.

Skogshushållning. I detta ämne böra hållas omkring 60 föreläsningar, vil— ka lämpligen fördelas på egentlig Skogshushållning med 30 timmar och på skogsteknologi med 30 timmar. 4 dagars exkursioner måste anses nödvändiga.

Liksom för närvarande är fallet torde även i fortsättningen vid agronomkur- sen s. k. koncentrationsläsning böra tillämpas i stor utsträckning. Endast ett fatal ämnen böra sålunda samtidigt upptagas till studium. Därvid bör givet—

Undervis— ningsplan.

Examen.

Lärare.

vis tillses, att ämnen av grundläggande eller förberedande natur komma före de tillämpade jordbruksämnena. Vid uppgörande av undervisningsplan är det naturligtvis även av vikt, att belastningen av eleverna under de båda studie— åren blir så jämn som möjligt. Därvid är att iakttaga, att arbetet med tenta- mensläsning normalt ökas mot kurstidens slut, varför antalet föreläsnings- och ifivningstimmar böra vara mindre under det andra studieåret än under det örsta.

Nedanstående av de sakkunniga uppgjorda schematiska undervisningsplan visar dels det ungefärliga antalet undervisningstimmar i olika ämnen och dels huru undervisningen kan tänkas uppdelad på de båda studieåren.

Undervisningsplan.

Antalet nndervisningstimmar i olika ämnen. ___—___—

Föreläsningar, Ovningar och demon— " timmar strationer, timmar Exkur- A m n e sioner, Första Andra Första Andra dagar året året Summa året året Summa ___—___.— Matematik ............. 30 l —— 3 30 —— — — —— Fysik och meteorologi ........ 40 l -— 40 — _ —— — Kemi och lantbrukskemi ....... 70 70 30 — 30 2 Geologi och marklära ........ 30 — 30 20 — 20 2 Botanik och lantbruksbotanik . . . . 60 —— * 60 90 —— 90 2 Bakteriologi ............ 15 i — 15 —— — — — Lantbrukszoologi .......... 15 -— 15 ,— — — Jordbrukslära ............ 50 110 i 160 30 70 100 1 5 Kulturteknik ............ 30 30 60 40 60 100 —— Redskapslära ............ — 50 ' 50 — 100 100 — Husbyggnadslära .......... 50 50 100 -— 100 1 Husdjurens anatomi och fysiologi . . . 40 —— 40 30 —— 30 — Husdjurslära ............ 50 110 160 30 70 100 Husdjurens hälso- och sjukvårdslära. . 30 30 — 15 15 Mjölkhushållning .......... 50 50 — 15 15 1 Nationalekonomi .......... 20 20 —— — — — Lantbruksekonomi .......... 20 100 ! 120 — 50 2 50 — Lantbruksbokföring ......... — — -— 100 -— 100 — Rättslära .............. 60 60 30 — 30 — Trädgårdsskötsel .......... 10 —— 10 20 — 20 — Skogshushållning .......... 30 30 60 — — __ 4 Summa 620 510 1130 520 | 380 900 17 |

Med avseende på tentamina och examination synas i huvudsak samma be— stämmelser böra gälla som nu äro föreskrivna för agronomkurs. Sålunda bör elev för erhållande av fullständigt avgångsbetyg från kursen genom tenta- men eller på annat sätt, som kan komma att föreskrivas, styrka sig äga.nö.j- aktiga insikter i samtliga vid agronomkursen förekommande undervisnings— ämnen. För olika betyg synas icke böra fordras till omfattningen olika kur- ser. Enär kursen är avsedd _att giva allmän teoretisk lantbruksutbildning, sy— nes anledning icke förefinnas att vidtaga särskilda anordningar till främjande av specialisering i studierna.

Examen vid berörda kurs bör såsom nu benämnas agronomexam'en. Ur utbildningssynpunkt torde det som regel vara önskvärt, att undervisnin- gen vid kurser av olika slag i största möjliga utsträckning bestrides av fast anställda lärare. Så är enligt de sakkunnigas mening även fallet beträffande

1 Avser även husdjurslära och lantbruksekonomi. 2 Därtill kommer uppgörandet av kulturplan på. annan tid.

agronomutbildningen. Av praktiska skäl är det emellertid icke möjligt — i varje fall icke därest agronomundervisningen anordnas utan anknytning till annan närgränsande undervisning att låta alla ämnen föredragas av dylika lärare. Såsom ovan anförts förekommer vid agronomutbildningen ett betydande antal undervisningsämnen. På grund av dessa ämnens speciella natur är det i regel icke möjligt för en och samma lärare att nöjaktigt behärska mer än på sin höjd några få närbesläktade ämnen. Härav följer, att i vissa fall under- visningen bleve alltför dyrbar, om den skulle meddelas av fast anställd lä— rare, och denne skulle icke heller kunna fullt utnyttjas för undervisningen. Det torde sålunda vara erforderligt att för nu ifrågavarande undervisning jämväl anlita vissa icke fast anställda lärare. I det följande hava de fast anställda lärarna betecknats såsom huvudlärare och de övriga såsom speciallärare.

Enligt de sakkunnigas mening bör såvitt möjligt undervisningen i samtliga för agronomutbildningen viktiga tillämpade ämnen bestridas av huvudlärare. Emellertid är det tydligt, att icke en huvudlärare kan anställas för varje så- dant ämne. Skola kostnaderna för agronomkursen kunna hållas nere på en rimlig nivå och de olika lärarnas arbetskraft helt kunna tagas i anspråk, är det nödvändigt, att varje lärare får mera än ett ämne att föredraga.

Om agronomkursen anordnas i överensstämmelse med ovan angivna riktlin- jer och icke kan lokalt anknytas till annan närstående utbildningsanstalt, hava de sakkunniga av förberörda skäl funnit sig böra utgå ifrån, att antalet huvud- lärare vid kursen begränsas till fem samt att undervisningsskyldigheten för var och en av dem får en omfattning, som av nedanstående sammanställning fram- går. De sakkunniga kunna emellertid icke underlåta att framhålla, att det av kostnadshänsyn betingade sammanförandet av många delvis tämligen olikarta- de undervisningsämnen på en och samma lärare måste medföra avsevärda svå- righeter att i varje särskilt fall erhålla fullt kvalificerade lärare, varigenom i sin tur fara uppstår, att undervisningen vid agronomkursen icke skall kunna hållas på en tillräckligt hög nivå. Samordnas däremot agronomutbildningen med annan närstående undervisning, blir det totala behovet av lärare större, och kraven på specialisering hos lärarna kunna då också ställas högre. Ett arrangemang i sådan riktning måste därför anses vara av stort värde för agronomutbildningen. De sakkunniga skola längre fram redogöra för hur lä— rarfrågan på ett mera tillfredsställande sätt kan tänkas ordnad, om agronom- kurs samordnas med kurser för högre mejeri- och trädgårdsundervisning.

Omfattningen av de fem huvudlärarnas undervisningsskyldighet.

1) Allmän jordbrukslära (hälften av ämnet jordbrukslära; 80 förel., 50 övn.) och kulturteknik (60 förel., 100 övn.) samt geologi och marklära (30 förel., 20 övn.), omfattande tillsammans 170 föreläsnings- och 170 övningstimmar;

2) Växtodlingslära (hälften av ämnet jordbrukslära; 80 förel., 50 övn.), botanik och lantbruksbotanik (60 förel., 90 övn.), lantbrukszoologi (15 förel.) samt bakteriologi (15 förel.), omfattande tillhopa 170 föreläsnings— och 140 övningstimmar;

3) Redskapslära (50 förel., 100 övn.), husbyggnadslära (50 förel., 100 övn.), matematik (30 förel.) och fysik (40 förel.), omfattande sammanlagt 170 fö— reläsnings- och 200 övningstimmar ;

4) Husdjurslära (160 förel., 100 övn.) och mjölkhushållning (50 förel., 15 övn.), omfattande tillhopa 210 föreläsnings- och 115 övningstimmar ;

5) Lantbruksekonomi (120 förel., 50 övn.), nationalekonomi (20 förel.) och lantbruksbokföring (100 övn.), omfattande tillsammans 140 föreläsnings- och 150 övningstimmar.

1. I övriga ämnen torde undervisningen kunna bestridas av speciallärare, näm— rgen 1:

Huvud lärare.

Speciallärare.

Assistent.

Ändamål.

Inträdes- fordringar.

Teoretiska förkunskaper.

1) Kemi och lantbrukskemi (70 förel., 30 övn.) ; 2) Husdjurens anatomi och fysiologi (40 förel., 30 övn.) samt husdjurens hälso- och sjukvårdslära (30 förel., 15 övn.);

3) Rättslära (60 förel., 30 övn.); 4) Trädgårdsskötsel (10 förel., 20 övn.); 5) Skogshushållning (60 förel.).

Vid undervisningen i kulturteknik särskilt de praktiska övningarna — är vederbörande lärare i behov av biträde. För planläggning och skötsel av de i samband med undervisningen i jordbrukslära förekommande praktiska försö- ken är ävenledes särskild hjälp erforderlig. Såsom biträde vid ifrågavarande undervisning torde därför böra anställas en assistent.

2. Lantbrukshögskolan. Lantbrukshögskolan bör hava till uppgift dels att meddela undervisning åt blivande befattningshavare för konsulent- och lärarverksamheten m. 111. inom jordbruket ävensom åt blivande vetenskapsmän på jordbrukets område, dels att utgöra en hård för lantbruksvetenskaplig forskning. Därjämte torde i viss mån jämväl utbildning av driftsledare vid större jordbruk kunna påräknas komma att äga rum vid lantbrukshögskolan. - Undervisningen vid lantbrukshögskolan har förutsatts skola bedrivas under fullt högskolemässiga former. För att de studerande på ett tillfredsställande sätt skola kunna tillgodogöra sig denna undervisning, är det givetvis erforder- ligt, att de vid inträdet i kursen stå på en jämförelsevis hög kunskapsnivå. De sakkunniga anse, att fordringarna på teoretiska förkunskaper hos de studerande realiter böra sättas lika höga för inträde vid en lantbrukshögskola som för in- träde vid annan verklig högskola i vårt land, d. v. s. i stort sett motsvarande av- lagd studentexamen. Vissa av de i studentexamen förekommande ämnena ärr.- emellertid av särskild betydelse såsom grundval för de fortsatta lantbruksstu- dierna. Sådana ämnen äro modersmålet, tyska, engelska, geografi, matematik. biologi, fysik och kemi. Enär avlagd studentexamen icke i och för sig garan- terar studentkunskaper i nyssnämnda ämnen, bör för inträdessökande, som av- lagt sådan examen, särskilt krav i dylikt avseende uppställas. Enligt de sakkunnigas mening är det emellertid icke lämpligt att under alla förhållanden upprätthålla krav på avlagd studentexamen för rätt att såsom or— dinarie studerande åtnjuta undervisning och avlägga examen vid högskolan. De nuvarande förhållandena med avseende på agronomutbildningen giva. nämli- gen vid handen, att i många fall elever, som icke haft det formella intyg om kunskaper, vilket ett studentbetyg meddelar, med fördel kunnat tillgodogöra sig undervisningen vid agronomkursen och sedermera på ett förtjänstfullt sätt varit verksamma såsom lantbrukslärare och konsulenter. Visserligen är det sant, att undervisningen på agronomstadiet icke står på fullt högskolemäs— sig nivå och att sålunda för tillgodogörande av den undervisning, varom nu är fråga, större teoretiska förkunskaper äro erforderliga, men de sakkunniga äro likväl övertygade därom, att i vissa fall begåvade studerande även utan avlagd studentexamen skola på ett fullt nöjaktigt sätt kunna tillgodogöra sig undervis- ningen. I detta sammanhang förtjänar påpekas, att det på grund av lantbruksveten- skapernas speciella natur i högre grad torde gälla om dem än om de flesta andra vetenskaper, att framgången i studierna i väsentlig grad är betingad därav, att den studerande äger god allmän mognad och omfattande praktisk erfarenhet på området för studierna i fråga. Dylika meriter kunna därför enligt de sakkun- nigas förmenande mången gång tänkas uppväga den brist i fråga om allmän-

bildning, som avsaknaden av fullständiga studentkunskaper må anses innebära. Enär det vidare av olika skäl synes vara önskvärt, att rekryteringen av elev— kåren vid en lantbrukshögskola i icke ringa utsträckning sker från lantmanna- hem. och särskilda svårigheter på grund av avståndet till olika undervisnings- anstalter ofta förefinnas för den vid dessa hem uppväxande ungdomen att be- driva studier för avläggande av studentexamen, medan å andra sidan i vissa fall reella förutsättningar för idkande av högre lantbruksstudier kanske i rikt mått äro förhanden, anse de sakkunniga sig böra förorda en mera fri prövning av de inträd-eSSökandes förkunskaper än ett fasthållande vid krav på avlagd studentexamen medgiver. Dock böra givetvis kraven på teoretiska förkunska- per under alla förhållanden ställas så höga, att undervisningens högskolemäs- siga karaktär icke äventyras. Sålunda synes minst böra fordras, att den stu- derande styrkt sig äga studentkunskaper i de ämnen, som ovan angivits vara särskilt viktiga för bedrivande av högre lantbruksstudier.

Därest nyssnämnda teoretiska förkunskaper icke vitsordas genom avlagd studentexamen, synes kunskapsprövningen lämpligen kunna ske på något av följande sätt, som var för sig torde innebära nödig kontroll över att kunskaper— na motsvara de uppställda fordringarna.

Alt. I. F yllnadsprövning enligt i hzwudsak samma bestämmelser, som gälla för studentexamen.

Då enligt gällande bestämmelser fyllnadsprövning får avläggas endast av den, som förut avlagt godkänd studentexamen, erfordras för ändamålet vissa undantagsbestämmelser. Lämpligen torde endast sådana aspiranter, som av anstalt för högre lantbruksundervisning förklarats härför lämpliga, böra äga rätt att undergå dylik prövning. Anmälan till prövning torde böra göras hos skolöverstyrelsen, som bör anvisa läroanstalt, där prövningen skall äga rum. I övrigt torde prövningen böra anordnas som annan fyllnadsprövning.

Alt. I I . Prövning vid allmänna läroverken i samband med studentexamen. Om föreskrift utfärdas i sådan riktning, att såväl den skriftliga som den muntliga prövningen skall anordnas i samband med och under samma kontroll som prövningen av privatister i studentexamen, torde större garanti erhål- las för att de inhämtade kunskaperna verkligen motsvara fordringarna i respek- tive examina. Angående rätt att deltaga, anmälan och hänvisning se föregåen- de alternativ.

Alt. III. Delad studentexamen. Enligt gällande bestämmelser skall den muntliga prövningen i studentexamen för lärjunge, som åtnjutit enskild undervisning, vara antingen odelad, då exami- nanden under samma termin undergår alla erforderliga prov, eller delad, då prövningen verkställes under två på varandra följande terminer. I sistnämnda fall skall den första examensavdelningen omfatta de ämnen, ivilka de skriftliga proven avlagts, samt dessutom efter examinandens eget val så många ämnen, att sammanlagda antalet ämnen i första avdelningen uppgår till minst fem och högst sex.

Examinand, som deltagit i den första examensavdelningen, erhåller proto— kollsutdrag angående vitsorden i de ämnen, i vilka han blivit prövad.

I varje fall synes formellt hinder icke föreligga, att nu ifrågavarande pröv- ning sker i form av delad studentexamen. Emellertid torde i sådant fall pröv— ningen i kemi (reallinjens kurs) få anordnas på särskilt sätt.

Alt. IV. Inträdesprövning vid vederbörande anstalt för högre lantbruksun- clervisning.

Här ifrågasatta prövningar torde lämpligast kunna anordnas såsom inträ— desprövningar vid vederbörande läroanstalter. I de ämnen (modersmålet,

Praktiska förkunskape r.

Undervis- ningsårets in- delning m. m.

tyska, engelska, geografi och eventuellt matematik), som ej hava särskilda re- presentanter bland anstaltens lärare, torde efter samråd med skolöverstyrelsen kunna förordnas såsom examinatorer lärare vid närbeläget allmänt läroverk.1

I detta sammanhang vilja de sakkunniga framhålla, att det enligt deras me- ning är önskvärt, att särskilda anordningar vidtagas i syfte att underlätta in- träde och studier vid högskolan för sådana. studerande, som förut avlagt agro— nomexamen. Till denna fråga vilja de sakkunniga senare återkomma.

Följande allmänna bestämmelser rörande fordringar på teoretiska förkun- skaper för inträde såsom ordinarie studerande vid lantbrukshögskolan torde sålunda böra uppställas: avlagd studentexamen med minst betyget godkänd, er— hållet i examen eller vid komplettering till denna, i modersmålet, tyska, engel- ska, geografi, matematik, biologi, fysik och kemi, därav sistnämnda ämne å reallinjen och övriga ämnen å latinlinjen Bf dock att även den, som icke avlagt studentexamen, må kunna vinna inträde såsom studerande, därest han i viss föreskriven ordning styrker sig äga nödiga förutsättningar att bedriva studier vid högskolan.

För blivande lantbrukslärare och konsulenter är en god jordbrukspraktik nödvändig. Men även för olika slags tjänstemän inom lantbruksförvaltningen är det viktigt, att utbildningen grundar sig på tillräcklig praktisk erfarenhet. För att den mera vetenskapligt fördjupade undervisningen skall kunna i önsk— värd utsträckning inriktas på aktuella frågor och problem rörande jordbruket, är det också erforderligt, att de studerande besitta en icke ringa erfarenhet från praktiskt jordbruk. De sakkunniga anse sålunda, att för inträde vid lantbruks- högskolan bör fordras minst två års väl vitsordad jordbrukspraktik. Enär un- dervisningen vid högskolan kan avse utbildning för många olika ändamål, är det emellertid tänkbart, att i särskilda fall visst avsteg från nu uppställda krav på praktisk förbildning kan vara motiverat och att möjlighet härför bör be- redas.

Med avseende på värdesättandet av kurs vid lantbruksskola ävensom kontrol- len över den praktiska förbildningen bör gälla vad förut anförts med avseende på agronomkursen.

Undervisningsåret vid högskolan synes böra räknas från den 1 juli samt om— fatta två terminer, nämligen en hösttermin och en vårtermin.

Av olika skäl synes det emellertid lämpligt, att tidpunkten för nya stude— randes inträde vid högskolan bestämmes till den 1 november. Såsom redan en— förts vid redogörelse för agronomkursen, omfattar arbetsåret vid jordbruket ti- den 1 november—24 oktober. För de studerandes praktiska utbildning bör det vara till fördel, om nämnda utbildning icke behöver avbryta-s före arbetsårets slut. Men även för sådana studerande, som komma till högskolan direkt från agronomkurs eller kurs vid lantbruksskola, vilka kurser plåga avslutas i senare hälften av oktober, är det förmånligt, att inträdet vid högskolan kan ske om— kring den 1 november. På grund av att endast ett begränsat antal studerande årligen kunna vinna inträde vid högskolan ävensom med hänsyn därtill, att ett rationellt bedrivande av studierna förutsätter, att undervisningskurserna i viss utsträckning anordnas i en bestämd ordningsföljd, torde det vara nödvändigt, att hela årskontingenten av ordinarie studerande vid högskolan vinner inträde samtidigt.

Även för den högskolemässiga lantbruksutbildningen äro somrarna värde— fulla ur undervisningssynpunkt, och liksom vid agronomkursen bör undervis—

1 Enligt nyligen utfärdade bestämmelser skall inträdesprövning i vissa fall äga rum vid Sjökrigs- skolan. 2 Här och i det följande avses med latinlinjen B den studiekurs å latingymnasium, som icke om- fattar undervisning i grekiska.

ningen därför inställas högst tio veckor varje år, varjämte bör stadgas, att öv- ningar i viss utsträckning må kunna förläggas jämväl till nämnda ferietid.

Vid lantbrukshögskolan har undervisningen förutsatts skola vara av fullt högskolemässig karaktär. Såsom följd därav måste de fast anställda lärarna vid denna kurs vara avsevärt mera specialiserade och äga högre vetenskapliga kvalifikationer än vid agronomkursen. På grund av undervisningens högre plan ävensom nödvändigheten av att bereda tid för ifrågavarande lärare att be- driva självständigt forskningsarbete torde även böra räknas med ett mindre antal undervisningstimmar för varje dylik lärare än vid sagda kurs.

Fast anställd lärare bör liksom vid andra jämförbara anstalter med högskole— mässig undervisning hava professors ställning. Annan lärare med självständig undervisning synes liksom vid agronomkursen böra benämnas speciallärare. Såsom biträden vid undervisningen i vissa ämnen bör anställas ett antal assi— stenter och amanuenser.

Behovet av lärare av olika slag anse de sakkunniga bör beräknas på föl- jande sätt.

1. Jordbrukslära. På grund av ämnets avsevärda omfattning och synner- ligen stora betydelse hava de sakkunniga ansett det Väl motiverat, att två sär— skilda professurer upprättas, nämligen en i allmän jordbrukslära och en i växt- odlingslära. Först genom en sådan anordning torde kunna förväntas, att un- dervisningen i ämnet får den vetenskapliga karaktär, som måste anses påkallad. Såsom biträde särskilt vid den för undervisningen erforderliga, rätt omfat- tande försöksverksamheten bör till vardera professorns förfogande ställas en assistent.

2. Husdjurslära. Beträffande detta ämne är det om möjligt ännu ange- lägnare, att en uppdelning i två professurer sker. De sakkunniga föreslå alltså, att särskilda professurer upprättas i husdjurens avels- och raslära samt i hus— djurens utfodring och skötsel. Särskilt i ämnet husdjurens utfodring och skötsel förutsätter undervisningen en icke obetydlig försöksverksamhet, varför tillgång till assistent bör finnas. I ämnet husdjurens avels- och raslära, där ävenledes försöksverksamhet i viss om- fattning är behövlig, torde professorn åtminstone tillsvidare kunna åtnöjas med en kvalificerad amanuens.

3. Lantbruksekonomi. Betydelsen av en fördjupad undervisning i detta ämne har allt mer börjat inses, och alla torde väl numera vara ense därom, att ämnet bör företrädas av en professur.

4. Kulturteknik är ävenledes ett ämne, som ur lantbruksvetenskaplig syn— punkt måste tillmätas stor betydelse. Icke minst för främjande av den synner- ligen viktiga forskningsverksamheten på ifrågavarande område är det enligt de sakkunnigas mening nödvändigt att en professur upprättas i ämnet. Såsom biträde åt professorn särskilt vid de praktiska övningarna bör anställas en assistent.

5. Lwntbrukskemien är av synnerligen stor betydelse såsom grundläggande disciplin för olika grenar av lantbruksvetenskapen, och ämnet bör därför före— trädas av en professur. Vid laborationerna har professorn behov av en amanuens såsom biträde.

6. Lantbruksbotam'k. Även detta ämne är av så stor grundläggande be- tydelse för de egentliga lantbruksstudierna, att en professur i ämnet enligt de sakkunnigas mening icke kan undvaras. Professuren synes lämpligen böra om- fatta såväl lantbruksbotanik som lantbrukszoologi och allmän ärftlighetslära, men då en person icke kan förutsättas behärska hela detta område, torde under— visningen i en mindre del därav böra uppdragas åt särskild speciallärare. Vid olika slags övningar torde professorn behöva biträde av amanuens.

Lärare

Lärarnas un- dervisnings— skyldighet.

Undervisning och examina.

Agronomisk ämbetsma- men. Ändamål.

7. Marklära. Detta ämne har först under den senaste tiden blivit föremål för större intresse, men numera drives en omfattande forskningsverksamhet på området inom olika delar av världen. Med hänsyn till ämnets stora betydelse såsom vetenskaplig grundval för det fortsatta studiet av jordbruksläran anse de sakkunniga det vara väl motiverat, att en professur upprättas i ämnet.

8. Husdjm'ens anatomi och fysiologi. För studier inom husdjurslärans om- råde kan detta ämne sägas hava samma grundläggande betydelse som lantbruks- botaniken och markläran hava för studiet av jordbruksläran. De sakkunniga anse, att ifrågavarande ämne icke blir tillbörligt tillgodosett med mindre en professur upprättas i ämnet. _Aven i detta ämne behöver en amanuens anställas såsom biträde vid öv- ningar.

9. Redskapslära. Den fortgående mekaniseringen inom jordbruk-et för med sig, att redskapsläran får en allt större betydelse såsom undervisningsämne. Enär den mera vetenskapliga delen av ifrågavarande ämne — taget i inskränkt bemärkelse synes vara av rent teknisk natur och förty torde böra vara före- trädd inom annat forskningsområde, hava de sakkunniga emellertid ansett, att ämnet vid nu ifrågavarande kurs åtminstone tillsvidare bör kunna företrädas av speciallärare. De sakkunniga förutsätta, att frågor rörande användningen av olika redskap och maskiner behandlas i samband med undervisningen i de ämnen, som närmast beröras därav, t. ex. användningen av redskap för jordens bearbetning vid undervisningen i allmän jordbrukslära. 10. H usbyggna'dslära. Beträffande detta ämne gäller i stort sett vad ovan anförts med avseende på ämnet redskapslära. Icke heller i detta ämne hava de sakkunniga därför ansett sig böra föreslå fast anställd lärare.

11. Nationalekonomi. Vissa delar av ämnet äro av stor betydelse såsom ve- tenskaplig grundval för studiet av lantbruksekonomien. Med anledning härav har ämnet på den ekonomiska linjen ansetts böra upptagas såsom examensämne. Ehuru sålunda skäl tala för att ämnet vid ifrågavarande undervisning företrä- des av professur, hava de sakkunniga likväl icke ansett sig böra för närvarande föreslå en sådan åtgärd.

12. I övriga ämnen, som ansetts böra förekomma vid lantbrukshögskolan, torde undervisningen lämpligen böra bestridas av speciallärare. I en följande sammanställning (sid. 62—64) har för varje i ämbetsexamen förekommande undervisningsämne angivits det ungefärliga antalet undervis- ningstimmar — avseende ämbetsexamen för varje lärare. Därutöver böra ve- derbörande lärare i förekommande fall meddela undervisning i motsvarande äm— nen avseende jämväl andra vid högskolan inrättade examina. Varje lärare, som meddelar självständig undervisning, bör givetvis åligga prövningsskyldighet i de ämnen, i vilka han undervisat. Därvid förtjänar särskilt omnämnas skyldig— heten att granska av studerande utarbetade skriftliga uppsatser och avhand- lingar inom vederbörandes ämnesområde. Av sammanställningen å nästa sida framgår närmare behovet av lärare och biträden vid lantbrukshögskolan. I det föregående har redan framhållits, att vid högskolan möjlighet bör före- finnas att avlägga såväl lägre som högre examina. Med avseende på undervis— ningens planläggning, graden av specialisering ävensom andra. för de olika examina speciella bestämmelser få de sakkunniga hänvisa till vad här nedan anföres under de särskilda examina.

Såsom redan angivits, bör undervisningen för agronomisk ämbetsexamen när- mast vara avsedd för utbildning av lantbrukslärare och konsulenter ävensom tjänstemän inom lantbruksförvaltningen och andra jämförbara befattningsha- vare. Det kan även förväntas, att ett antal blivande driftsledare vid större

Aut-alot erforderliga lärare vid lantbrukshögskolan. =________________——-——--———— Special-

.. A i tent inanue larare ss s A ns

l Professor

Matematik .................. Fysik .................... Lantbrukskemi ................ Lantbruksbotanik, lantbrukszoologi o. ärftlighetslära Bakteriologi ................. Marklära ................... Allmän jordbrukslära ............. Växtodlingslära ................ Kulturteknik ................ Redskapslära ................. 1 ! Husbyggnadslära . . . . ........... l Husdjureus anatomi och fysiologi ........ Husdjurens avels- och raslära .......... Husdjurens utfodring och skötsel ........ Husdjurens hälso- och sjukvårdslära ....... Mjölkhushållning ............... Nationalekonomi med statistik ......... Lantbruksekonomi med handelslära och bokföring . 1 Rättslära . . ................ Trädgårdsskötsel ............... Skogshushållning ............... Pedagogik ..................

Summa 10 1

MHP—IH r—u— r—t-a r—w—n l—w— HHH HH

r—nr—n—n—lwv—i—n—

4 4

U!

jordbruk skola välja att å denna väg förskaffa sig sin utbildning. Därjämte bör undervisningen tjäna såsom grundval för mera vetenskapligt inriktade stu— dier på lantbruksområdet.

Om konsulentkursen jämte agronomkurs medräknas i nuvarande teoretiska utbildningstid för lantbrukslärare och konsulenter, blir denna tre år. De sak- kunniga anse, att den teoretiska fackutbildningen för ifrågavarande befatt— ningshavare närmast av ekonomiska skäl såvitt möjligt icke heller i fortsättningen bör förutsättas i regel taga längre tid i anspråk. Därest ford- ringarna på de studerandes teoretiska förkunskaper höjas på sätt ovan före- slagits och undervisningen under de tre åren i följd planlägges på ett ända- målsenligt sätt, torde också enligt de sakkunnigas mening på denna tid en fullt tillfredsställande utbildning av de kategorier av befattningshavare, det här gäller, kunna åstadkommas. Föreläsningar och övningar torde sålunda böra planläggas för en normal studietid för ämbetsexamen av tre år. På grund av den studiefrihet, som bör råda vid högskolan, bör emellertid såväl kortare som längre tid kunna ifrågakomma.

Undervisningen för ämbetsexamen bör såsom nämnts i främsta rummet avse utbildning av lantbrukslärare, konsulenter och tjänstemän inom lantbruksför- valtningen. Särskilt de båda sistnämnda kategorierna av befattningshavare hava behov av viss specialisering i studierna, med tyngdpunkten förlagd till jordbrukslärans, husdjurslärans eller lantbruksekonomiens område, allt efter in- riktningen av deras senare verksamhet. Men även för lantbrukslärare torde det vara värdefullt, att deras teoretiska utbildning blivit mera grundlig inom något avgränsat område av lanthushållningen.

Vid studiernas bedrivande bör principiellt samma studiefrihet förefinnas som vid universitet och liknande högskolor. Emellertid föreligga vid den högre lantbruksundervisningen vissa omständigheter, som medföra, att för ett rationellt bedrivande av studier fordras, dels att ämnena tagas i en viss ord- ningsföljd och dels att åtminstone flertalet föreläsningar göras obligatoriska.

Studietid.

Studielinjer.

Undervis— ningsämnen.

De vid lantbruksundervisningen förekommande ämnena gripa nämligen på olika sätt in i varandra, så att fördjupade studier i ett tillämpat ämne i regel förut- sätta mera omfattande kunskaper i ett eller flera grundläggande ämnen, var- jämte den förefintliga litteraturen på detta område ännu är så pass knapp, att föreläsningar ofta i viss utsträckning få träda i litteraturstudiernas ställe. På grund därav anse de sakkunniga, att ämbetsexamen bör omfatta vissa be- stämda betygskombinationer (studielinjer), varigenom garanti för en ändamåls— enlig specialisering vinnes. Studielinjerna böra lämpligen vara tre med tyngd— punkten förlagd hos en till jordbrukslärans, hos en till husdjurslärans och hos en till lantbruksekonomiens område. En sådan anordning med fasta studielinjer bör givetvis icke medföra hinder för studerande, som önska avlägga en särskilt kvalificerad examen, att fördjupa sina studier på mer än ett av de tre huvud- områdena. Härför torde dock i allmänhet behövas längre studietid, än vad som normalt avsetts.

Av det nu sagda torde framgå, att undervisningen för ämbetsexamen i första hand bör, för tillgodoseende av studiernas ändamålsenliga bedrivande, organi- seras på tre linjer, nämligen en jordbrukslinje, en husdjurslinje och en ekono- misk linje. Inom varje sådan linje bör undervisningen vara så omfattande, att den kan tillgodose såväl den allmänna agronomiska utbildningen som en efter vederbörandes behov avpassad specialutbildning. Den allmänna agronomiska utbildningen bör enligt de sakkunnigas mening hava den omfattning, att avlagd ämbetsexamen å endera av nyssnämnda linjer ger vad kunskaper be— träffar kompetens att undervisa vid lägre lantbruksundervisningsanstalt icke blott i de ämnen, i vilka mera specialiserade studier bedrivits, utan även i andra förekommande fackämnen.1 Specialutbildningen å jordbruks- och hus— djurslinjerna bör till sin omfattning anpassas efter de krav, som nu för tiden ställas på de hos hushållningssällskapen anställda jordbruks— och husdjurskonsu— lenterna. Å den ekonomika linjen slutligen bör specialutbildningen göras så omfattande, att studierna för examen normalt kräva lika lång tid som å de båda övriga linjerna.

Aven om studierna för avläggande av ämbetsexamen i vida övervägande an— tal fall lära komma att ske inom någon av nu nämnda studielinjer, hålla de sakkunniga dock före. att det bör stå studerande vid högskolan fritt att efter inhämtat tillstånd bedriva dessa studier även med annan lämplig ämneskombi— nation, där de undervisningstekniska förutsättningarna för ett sådant bedrivan— de av studierna föreligga.

Med avseende på antalet undervisningsämnen och deras benämning ävensom undervisningsämnenas huvudsakliga innehåll (minimifordringar) för olika. stu— dielinjer vid undervisningen för ämbetsexamen få de sakkunniga hänvisa till här nedan återgivna förslag, som tillika angiver, i vilken utsträckning under- visningen synes kunna vara gemensam för studerande tillhörande olika studie- linjer.

Beträffande de här nedan upptagna ämnena marklära, kulturteknik, husdju- rens anatomi och fysiologi samt nationalekonomi med statistik angiver den stör- re kursen fordringarna för erhållande av betyget godkänd i vederbörande ämne såsom examensämne, den mindre kursen däremot det kunskapsmått i samma ämne, som bör fordras för ämbetsexamen av studerande, för vilken ifrågava- rande ämne icke ingår såsom examensämne.

1 Beträffande vissa vid lägre lantbruksundervisningsanstalt förekommande ämnen, som ligga mer eller mindre vid sidan av den egentliga lantbruksundervisningen, såsom husdjurens hälso- och sjuk- vårdslära, trädgårdsskötsel och Skogshushållning, kan emellertid undervisningen för agronomisk äm- betsexamen icke drivas så långt, att full kompetens såsom lärare erhålles, enär därigenom hela planen för den högre lantbruksundervisningen skulle förryckas. I nämnda ämnen torde också speciallärare i allmänhet kunna erhållas utan större svårighet. Vad särskilt angår Skogshushållning, hava de sakkunniga sig bekant, att skogsvårdsstyrelserna i regel äro intresserade av att ställa sina tjänstemän till förfogande för dylik undervisningsverksamhet.

I de fem huvudämnena —— allmän jordbrukslära, växtodlingslära, husdjurens avels- och raslära, husdjurens utfodring och skötsel samt lantbruksekonomi med handelslära _ innefattar den för varje ämne först nämnda kursen ford- ringarna för erhållande av betyget godkänd. Den ytterligare här nedan angiv- na undervisningen uti vart och ett av huvudämnena avser tilläggskursen för betyget med beröm godkänd.

Vad slutligen angår ämnena redskapslära, husdjurens hälso— och sjukvårds- lära, lantbruksbokföring och rättslära, i vilka undervisningen ävenledes förut- sättes vara av olika omfattning för olika studielinjer, torde böra i betyget an- givas, om den större eller mindre kursen inhämtats.

Undervisningsämnen och deras innehåll.

Matematik. I huvudsak en kurs i sannolikhetskalkyl och felutjämningslära samt i behandling av statistiskt material, det senare i främsta rummet hämtat från ärftlighetslärans och försöksväsendets områden.

Kursen bör vara gemensam för samtliga studerande. Fysik och meteorologi. Studentkursen utvidgas beträffande värme- och elek— tricitetslära samt meteorologi.

Gemensam kurs. Lantbrukskemi. 1) Allmän: studentkursen utvidgas, så att eleverna erhålla grundligare insikter i teoretisk kemi och kolloidkemi samt i organisk kemi, spe- ciellt beträffande grupperna kolhydrat, fett, äggviteämnen och andra för växt— och djurriket särskilt viktiga ämnen.

2) Speciell: omfattande huvudsakligen gödselmedlens och fodermedlens sam- mansättning, egenskaper och framställningssätt.

I stort sett gemensam undervisning för samtliga studerande.

Lantbruksbotanik. En relativt utförlig kurs i morfologi, anatomi, fysiologi och ekologi samt i växtkunskap, särskilt beträffande de för jordbruket ekono— miskt betydelsefulla växterna, och vidare i växtpatologi.

Kursen gemensam. '

Bakteriologi. En kurs, omfattande bakteriernas allmänna egenskaper och livsvillkor, åkerjordens mikrobiologi samt mikrobiologiens tillämpning på mjölkhushållningen och jordbrukets binäringar.

Kursen i huvudsak gemensam. Allmän ärftlighetslära. I en för samtliga studerande gemensam kurs med- delas undervisning om de teoretiska grunderna för växt- och djurförädling.

Lantbrukszoologi. En för samtliga studerande gemensam kurs, omfattande entomologi och för övrigt jordbrukets skadedjur i allmänhet.

Mark—lära. Såsom inledning till markläran gives en kurs i geologi, därvid huvudvikten lägges vid kvartärgeologien. I markläran behandlas markens egenskaper från kemiska och fysikaliska synpunkter, med hänsyn tagen jämväl till vissa biologiska företeelser i jorden.

Två skilda kurser, en större för studerande på jordbrukslinjen och en mind- re för övriga studerande, torde bliva erforderliga.

Allmän jordbrukslära, omfattande läran om jordarterna samt jords bearbet— ning och gödsling. I detta ämne ingår först och främst en för samtliga stude- rande gemensam allmän kurs.

För de studerande på jordbrukslinjen tillkommer en kurs i allmän och spe- ciell försöksteknik (gödslingsförsök), varjämte för dessa studerande hållas ett antal specialföreläsningar, vilka i främsta rummet böra avse en mera djup- gående vetenskaplig behandling av begränsade delar av läroämnet, olika under olika är. Litteraturanvisningar lämnas i fråga om hela ämnet.

Övningarna i ämnet böra till väsentlig del utgöras av undersökningsarbeten av

teknisk och ekonomisk art samt av försöksarbeten, utförda av de studerande _ var för sig eller i mindre grupper —— under lärarens ledning.

dllf'äxtodlingslära. Gemensam kurs, omfattande allmän och speciell växt- 0 mg.

För de studerande på jordbrukslinjen tillkommer en kurs i speciell försökstek- nik (växtodlingsförsök). Beträffande specialföreläsningar, litteraturanvisnin- gar och övningar gäller i tillämpliga delar vad ovan anförts under ämnet all— män jordbrukslära.

Kulturteknik. Undervisningen bör omfatta läran om mätningsmetoder, jords torrläggning oeh bevattning samt övriga kulturtekniska. åtgärder.

För de studerande på jordbrukslinjen bör undervisningen i ämnet vara mera djupgående än för övriga studerande. Endast en mindre del av undervisningen torde kunna vara gemensam.

Rcdskapslära. En allmän kurs i ämnet, omfattande material och maskinele- ment, motorer och arbetsmaskiner, ingår i samtliga studerandes utbildning.

För de studerande på jordbrukslinjen tillkommer därutöver ytterligare en kurs särskilt i elektroteknik och redskapsprovning.

Husbyggnadslära. En för samtliga studerande gemensam kurs, omfattande materialier, byggnaders konstruktion och planläggning samt kostnadsberäknin- gar, allt avseende lantmannabyggnader.

Husdjurcns anatomi och fysiologi. En för studerande på jordbruks— och eko- nomiska linjerna gemensam kortfattad kurs, därvid huvudvikten lägges på fy- siologien.

För de studerande på husdjurslinjen bör kursen såväl i anatomi som i fysio- logi vara betydligt fullständigare, med särskild vikt lagd vid näringsomsätt- ningens och körtelsystemets fysiologi.

Husdjurens (wels- och raslära. En för samtliga studerande gemensam kurs i allmän. och speciell avelslära, exteriörlära samt raslära.

För de studerande på husdjurslinjen tillkommer en ytterligare kurs, omfat- tande tillämpad ärftlighetslära samt djurbedömning. Beträffande specialföre- läsningar, litteraturanvisningar och övningar i detta ämne för husdjurslinjen gäller i tillämpliga delar vad ovan anförts under ämnet allmän jordbrukslära.

Husdjurens utfodring och skötsel. Aven i detta ämne gives en allmän kurs, gemensam för studerande på de olika linjerna.

För de studerande på husdjurslinjen tillkommer en ytterligare kurs i all- män och speciell försöksteknik (utfodringsförsök). Beträffande specialföre- läsningar, litteraturanvisningar och övningar gäller i tillämpliga delar vad ovan anförts under ämnet allmän jordbrukslära.

Husdjurens hälso- och sjukvårdslära. En kurs i allmän och speciell hälso- och sjukvårdslära gives för de studerande på husdjurslinjen.

För övriga studerande inskränkes nyssnämnda kurs därigenom, att vissa par- tier av ämnets speciella del uteslutas.

Mjölkhnshållning. En för samtliga studerande gemensam kurs, omfattande dels mjölkens produktion och egenskaper samt injölkhygien, dels mjölkens av- sättning och tekniska användning.

Nationalekonomi med statistik. En allmän kurs, omfattande dels national— ekonomiens teori, med framhållande av de kapitel, som äro av särskild betydelse för de lantbruksekonomiska studierna, dels tillämpad nationalekonomi ( ekono— misk politik), i första hand avseende jordbruket. Redogörelse för jordbruks— statistikens metoder och resultat.

För de studerande på den ekonomiska linjen tillkommer en mera djupgående kurs främst i de delar av ämnet, vilka äro av särskild betydelse såsom underlag för ett grundligare studium av lantbruksekonomien.

Lwntbruksekonomi med handelslära. En för samtliga studerande gemen—

sam kurs, jämväl omfattande kortfattad redogörelse rörande utländska jord- bruksförhållanden, särskilt inom jordbrukets viktigare exportområden.

För de studerande på den ekonomiska linjen tillkommer ytterligare undervis- ning, särskilt avseende taxationsläran, produktionens inriktning och intensitet under olika förutsättningar samt jordbrukets handelsförhållanden, varjämte för dessa studerande hålles ett antal specialföreläsningar, vilka i främsta rummet böra avse en mera djupgående vetenskaplig behandling av begränsade delar av läroämnet, olika under olika är. Litteraturanvisningar lämnas i fråga om hela. ämnet.

Ovningarna i ämnet böra till väsentlig del utgöras av undersökningsarbeten och beräkningar av ekonomisk art samt av seminarieövningar.

Lantbruksbokföring. Undervisningen i ämnet meddelas huvudsakligen i form av övningar. En för samtliga studerande gemensam kurs.

En särskild kurs för studerande på den ekonomiska linjen för fördjupning av kunskaperna i ämnet.

Råttslära. En för samtliga studerande gemensam kurs rörande de delar av ämnet, som för jordbruket äro av särskild betydelse.

För de studerande på den ekonomiska linjen tillkommer en särskild kurs i för- valtningsrätt m. m.

Trädgårdsskötsel. En för samtliga studerande gemensam kortfattad kurs. Skogshushållning. En för samtliga studerande gemensam kurs i egentlig Skogshushållning och skogsteknologi.

Pedagogik. En gemensam kurs, omfattande föreläsningar och skriftliga öv- ningar, de senare med hänsyn tagen jämväl till lantbruksjournalistiken.

Tillfällen till muntliga övningar givas bl. a. vid de under vederbörande lä— rares ledning stående seminarieövningarna i huvudämnena.

I jämförelse med förhållandet vid agronomkurs bör undervisningen för äm— betsexamen i betydligt större utsträckning bygga på elevernas självstudier. An- talet föreläsningstimmar blir därför proportionsvis lägre än i agronomkursen, under det att mera tid anslås för litteraturstudier i olika ämnen.

Övningskurser, demonstrationer och seminarieövningar bör tillmätas stor be- tydelse vid undervisningen. Deras uppgift bör i väsentlig grad vara att fostra de studerande till mera självständig studieverksamhet. Särskilt gäller detta beträffande övningarna i huvudämnena.

Undervisningen för ämbetsexamen bör i överensstämmelse med vad ovan sagts planläggas så, att under första året huvudvikten lägges vid de grundläg- gande ämnena. Under andra året påbörjas undervisningen i de fem huvud- ämnena, d. v. s. ämnena allmän jordbrukslära, växtodlingslära, husdjurens avels- och raslära, husdjurens utfodring och skötsel samt lantbruksekonomi, samtidigt som undervisningen i övriga tillämpade ämnen avslutas. Tredje året ägnas huvudsakligen åt huvudämnena inom de olika linjerna.

De sakkunnigas förslag med avseende på undervisningens allmänna plan- läggning, det ungefärliga antalet undervisningstimmar i varje ämne ävensom graden av specialisering vid de olika utbildningslinjerna belyses närmare av tabellen å nästa sida. Det är emellertid tydligt, att vid närmare utformande av ifrågavarande undervisning åtskilliga jämkningar kunna visa sig erforderliga.

Av nu lämnad redogörelse för de sakkunnigas förslag rörande undervisnin- gen för ämbetsexamen framgår, att antalet undervisningsämnen vid varje ut- bildningslinje skulle bliva 25. Av dessa äro visserligen åtskilliga varandra ganska närstående, men de sakkunniga hava likväl ansett det vara lämpligt att rubricera dem såsom särskilda ämnen. Det är tydligt, att en studerande icke under loppet av tre år skall hinna med att mera ingående studera samtliga dessa 25 ämnen. De sakkunniga hålla också före, att studierna i största möj—

Undervis- ningsplaner.

Examen.

58 Schematiskt förslag

Antalet undervisningstimmar i olika.

Jordbrukslinjen | Första året Andra året Tredje året Förel. Ovn.s Förel. Ovn. Förel. Ovn. 1. Matematik . . . . . . . . . . . . . . . . .a 30 15 2. Fysik och meteorologi . . . . . . . . . . . . 50 50 l 3. Lantbrukskemi . . . . . . . . . . . . . . . » 90 180 ' 4. Lantbruksbotanik . . . . . . . - . . . . . . 1 120 120 . 5. Bakteriologi . . . . . . . . . . . . . . . . 35 60 6. Allmän ärftlighetslära . . . . . . . . . . . . 30 10 7. Lantbrukszoologi . . . . . . . . . . . . . . 20 10 8. Marklära . ...... . . . . . . . . . . 90 70 9. Allmän jordbrukslära ..... . . . . . . . , 70 40 70 130 10. Växtodlingslära. . . . . . . . . . . . . . . E 40 40 100 130 11. Kulturteknik . . . . . . . . . . . . . . . . ! 50 100 50 120 12. Redskapslära . . . . . . . . . . . . . . . . i 70 100 13. Husbyggnadslära ..... . . . . . . . . . 40 80 14. Husdjurens anatomi och fysiologi . . . . . . . , 35 35 15. Husdjurens avels- och raslära . . . . . _ . . ' 70 40 16. Husdjurens utfodring och skötsel . . . . . . . 40 40 30 17. Husdjurens hälso- och sjukvårdslära . . . . . . 20 10 18. Mjölkhushållning ........ . . . . . . 50 15 19. Nationalekonomi och statistik . . . . . . . . i 50 20. Lantbruksekonomi med handelslära . . . . . . 3, 20 60 40 60 60 21. Lantbruksbokföring . . . . . . . . . . . . . * 80 22. Rättslära ....... . . ..... . . . . 50 25 23. Trädgårdsskötsel . . . . . . . . . . . . 10 10 24. Skogshushållning . . . . . . ...... . . 50 25. Pedagogik . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 1 15 | Summa 630 660 560 605 | 320 , 360

liga utsträckning böra koncentreras på sådana tillämpade ämnen, som äro av särskild betydelse för jordbruket. I överensstämmelse härmed hava de sak— kunniga tänkt sig en uppdelning av undervisningsämnena på tre kategorier. Den ena av dessa bör omfatta sådana viktigare undervisningsämnen, som kun- na anses böra företrädas genom professur. Med något undantag böra endast dessa ämnen betecknas såsom verkliga examensämnen. Härav följer även, att längre gående studier för ämbetsexamen i regel böra begränsas till dessa ämnen. Enligt de sakkunnigas mening böra sålunda följande ämnen betecknas såsom examensämnen, nämligen: lantbrukskemi, lantbruksbotanik, marklära, allmän jordbrukslära, växtodlingslära, kulturteknik, husdjurens anatomi och fysiologi, husdjurens avels- och raslära, husdjurens utfodring och skötsel, na- tionalekonomi med statistik samt lantbruksekonomi med handelslära. Av nämnda examensämnen förutsättas samtliga utom nationalekonomi med stati- stik skola företrädas av professur.

1 Utöver nedan angivna undervisningstimmar bör för vissa ämnen tillkomma ett antal exkursioner. Det har emellertid icke ansetts erforderligt att i förevarande studieplan angiva den härför behövliga tiden. 2 Det har förutsatts, att studierna för betyget med beröm godkänd avse -—— jämte lantbruks- ekonomi med handelslära ämnet växtodlingslära. Antalet undervisningstimmar ändras emellertid icke, om växtodlingslära utbytes emot allmän jordbrukslära eller husdjurens utfodring och skötsel. Dock är det tänkbart, att i senare fallet tillkommer någon ökning av kursen i respektive marklära och husdjurens anatomi och fysiologi. 3 Under rubriken övningar hava här och i det följande sammanförts icke endast olika slags verkliga övningar, såsom laborationer, fältmätning och ritning, dissektioner, skriftliga övningar och seminarie- övningar m. m., utan även rena demonstrationer, därest dessa icke ske i samband med föreläsning.

till studieplan.

ämnen i treårig kurs för ämbetsexamen.1

Husdjurslinjen Ekonomiskaliujen2 | Första året Andra året i Tredje året Första året Andra året Tredje året Före]. Ovn. Förel. Övn. Förel. Ovn. Förel. Ovn. Förel. Ovn. Förel. Ovn. . I 30 15 30 15 1 | 1. 50 50 50 50 . . 2. 90 180 i 90 180 I 3. 120 120 ' 120 120 4. 35 60 35 60 5. 30 10 30 10 6. 20 10 20 10 7. 40 20 40 . 20 . 8. 70 40 , 1 7 i 40 9. 1 40 40 30 40 | 40 100 130 1 0. 50 100 50 100 11. ;- 40 60 . 40 60 12. 1 40 80 40 80 13. 70 70 30 80 35 35 14. 70 40 70 130 70 40 15. 40 40 100 130 40 40 30 16. 30 15 20 ; 10 17. ' 50 15 50 15 18. 50 1 90 20 , 19. 20 60 40 60 60 20 60 80 130 80 20. 80 I 1 80 50 21. 50 25 90 50 22. 10 10 10 10 23. L ' 50 50 , 24. 10 15 10 15 25. 615 645 520 530 320 360 620 630 480 485 360 325

Av examensämnena äro fem att anse såsom särskilt viktiga, nämligen all- män jordbrukslära, växtodlingslära, husdjurens avels- och raslära, husdjurens utfodring och skötsel samt lanbruksekonomi. Dessa fem ämnen synas där- för benämnas huvudämnen.

En annan kategori av undervisningsämnen utgöres av sådana, som visserli— gen i och för sig intaga en självständig ställning vid undervisningen, men Vilka likväl kunna anses vara av mindre framträdande betydelse. I dessa äm- nen bör enligt de sakkunnigas mening undervisningen icke drivas längre än som erfordras för att de studerande skola kunna bibringas med hänsyn till ut- bildningens allmänna syfte nöjaktiga kunskaper.

Den tredje kategorien av undervisningsämnen återigen omfattar sådana äm- nen, som antingen äro av grundläggande betydelse för studiet av annat under— visningsämne eller också på. annat sätt hava nära samband med dylikt viktigare ämne. I denna tredje grupp av ämnen synas endast böra anordnas propedeu- tiska kurser.

I anslutning till vad sålunda anförts torde följande allmänna grunder böra föreskrivas för examinationen:

För varje här nedan såsom examensämne angivet ämne bör finnas till om- fånget olika kurser för betygen godkänd, med beröm godkänd och berömlig. Beträffande övriga å schemat förekommande mera självständiga ämnen bör undervisningen hava till syfte att bibringa eleverna ett bestämt mått av kun- skaper. Olika betyg böra sålunda icke förekomma i dessa ämnen.

Specialiseringen i studierna för ämbetsexamen bör till väsentlig del avse huvudämnena. Sålunda böra för examen krävas kunskaper motsvarande den större kurs i två av huvudämnena, som erfordras för erhållande av betyget med beröm godkänd i dessa ämnen, nämligen antingen i allmän jordbrukslära och växtodlingslära (jordbrukslinjen) eller i husdjurens avels— och raslära samt husdjurens utfodring och skötsel (husdjurslinjen) eller i lantbrukseko— nomi med handelslära samt ettdera av ämnena allmän jordbrukslära, växt- odlingslära eller husdjurens utfodring och skötsel (den ekonomiska linjen). Med nämnda undantag bör för examen fordras betyg om godkända kunskaper i samtliga till vederbörande studielinje hörande obligatoriska examensämnen.

Enär det för utvecklande av den studerandes förmåga att bedriva mera självständig studieverksamhet torde vara önskvärt, att han under utbildnings- tiden mera ingående får sysselsätta sig med studiet av ett av huvudämnena, synes det vara lämpligt att såsom särskilt examensvillkor föreskriva, att den studerande skall inom området för ett av de huvudämnen, i vilka han bedriver mera omfattande studier för ämbetsexamen, utarbeta en skriftlig upp— sats av beskaffenhet att kunna av vederbörande lärare godkännas. För stu— derande å den ekonomiska linjen bör dock den ytterligare begränsning i ämnes- val göras, att uppsatsen skall hänföra sig till ämnet lantbruksekonomi med handelslära. Uppsatsens titel bör angivas i exam'ensbetyget.

För examen bör vidare fordras, att den studerande avlagt tillfredsställande kunskapsprov i vart och ett av övriga mera självständiga ämnen inom veder— börande studielinje, i vilka särskild undervisning anordnas vid högskolan.

Därjämte bör stadgas, att studerande, för rätt att undergå tentamen i vissa av förberörda ämnen i vissa fall redan för rätt att deltaga i den fortsatta undervisningen —— skall hava att förete intyg, att han på tillfredsställande sätt tillgodogjort sig undervisningen vid av högskolan anordnad propedeutisk kurs i ett eller flera sådana ämnen, vilka äro av särskild betydelse för studiet av ifrågavarande ämne eller i övrigt hava nära samband därmed.

För betyg eller intyg i ett visst ämne bör i allmänhet fordras, bland annat, att den studerande deltagit i till ämnet eventuellt hörande övningar.

För examen å de olika studielinjerna synas i övrigt böra gälla följande sär— skilda bestämmelser.

1. J ordbrukslinjen. Följande examensämnen böra vara obligatoriska: 1) Lantbrukskemi. 2) Lantbruksbotanik. 3) Marklära. 4) Allmän jordbrukslära. 5) Växtodlingslära. 6) Kulturteknik. 7) Husdjurens avels- och raslära. 8) Husdjurens utfodring och skötsel. 9) Lantbruksekonomi med handelslära. Följande ämnen böra vara valfria såsom examensämnen:1 1) Husdjurens anatomi och fysiologi. 2) Nationalekonomi med statistik. För examen bör fordras minst betyget med beröm godkänd i ämnena allmän jordbrukslära och växtodlingslära samt minst betyget godkänd i övriga här ovan såsom obligatoriska angivna examensämnen.

1 I dessa ämnen är en mindre studiekurs obligatorisk.

Det erforderliga skriftliga examensarbetet bör hänföra sig till ettdera av ämnena allmän jordbrukslära och växtodlingslära.

Därjämte bör för examen fordras vitsord om godkända insikter i följande ämnen: bakteriologi, redskapslära (större kursen), husbyggnadslära, mjölk— hushållning, rättslära (mindre kursen), trädgårdsskötsel, Skogshushållning och pedagogik.

Slutligen bör studerande på jordbrukslinjen genom särskilda intyg styrkt sig hava på ett tillfredsställande sätt tillgodogjort sig undervisningen vid de av högskolan anordnade propedeutiska kurserna i följande ämnen: matematik, fysik och meteorologi, allmän ärftlighetslära, lantbmkszoologi, husdjurens anatomi och fysiologi, husdjurens hälso- och sjukvårdslära (mindre kursen), nationalekonomi med statistik samt lantbruksbokföring (mindre kursen). Nämnda propedeutiska kurser böra anordnas vid sådan tidpunkt, att syftet med dem blir fullt tillgodosett. Därvid är att iakttaga, att de kunskaper, kur- sen i matematik avser att giva, äro av betydelse vid studiet av bland annat allmän ärftlighetslära, allmän jordbrukslära, växtodlingslära, husdjurens avels- och raslära, husdjurens utfodring och skötsel samt nationalekonomi med statistik. Undervisningen i fysik är av betydelse närmast för studiet av red- skapslära, marklära och allmän jordbrukslära, undervisningen i allmän ärft— lighetslära för studiet av växtodlingsläran och husdjurens avels- och raslära, undervisningen i husdjurens anatomi och fysiologi för studiet av husdjurens avels- och raslära samt husdjurens utfodring och skötsel.

Vidare står undervisningen 1 lantbrukszoologi 1 nära samband med studierna i lantbruksbotanik (växtpatologi), undervisningen 1 husdjurens hälso— och sjuk— vårdslära med studierna i husdjurens utfodring och skötsel, undervisningen i nationalekonomi med statistik och lantbruksbokföring slutligen med studierna i lantbruksekonomi.

2. Husdjurslinjen. Följande examensämnen böra vara obligatoriska: 1) Lantbrukskemi. 2) Lantbruksbotanik. 3) Allmän jordbrukslära. 4) Växtodlingslära. 5) Husdjurens anatomi och fysiologi. 6) Husdjurens avels- och raslära. 7) Husdjurens utfodring och skötsel. 8) Lantbruksekonomi med handelslära.

Följande ämnen böra vara valfria såsom examensämnen :1 1) Marklära. 2) Kulturteknik. 3) Nationalekonomi med statistik. För examen bör fordras minst betyget med beröm godkänd i ämnena hus- djurens avels- och raslära och husdjurens utfodring och skötsel samt minst be- tyget godkänd i övriga här ovan såsom obligatoriska angivna examensämnen.

Det erforderliga skriftliga examensarbetet bör hänföra sig till ettdera av äm- nena husdjurens avels- och raslära och husdjurens utfodring och skötsel.

Därjämte bör för examen fordras vitsord om godkända insikter i följande ämnen: bakteriologi. marklära, kulturteknik, redskapslära (mindre kursen), husbyggnadslära, mjölkhushållning, rättslära (mindre kursen), trädgårdssköt- sel, skogshushållning och pedagogik.

1 I dessa ämnen är en mindre studiekurs obligatorisk.

Undervis— ningens för- delning på olika lärare.

Slutligen bör studerande på husdjurslinjen genom särskilda intyg styrkt sig hava på ett tillfredsställande sätt tillgodogjort sig undervisningen vid de ovan för jordbrukslinjen föreskrivna propedeutiska kurserna (med undantag för husdjurens anatomi och fysiologi, vilket ämne å husdjurslinjen bör vara obli- gatoriskt examensämne), dock att i ämnet husdjurens hälso— och sjukvårds- lära undervisningen bör avse den större kursen.

3. Den ekonomiska linjen. Följande examensämnen böra vara obligatoriska: 1) Lantbrukskemi. 2) Lantbruksbotanik. 3) Allmän jordbrukslära. 4) Växtodlingslära. 5) Husdjurens avels- och raslära. 6) Husdjurens utfodring och skötsel. 7) Nationalekonomi med statistik. 8) Lantbruksekonomi med handelslära. Följande ämnen böra vara valfria såsom examensämnen :1 1) Marklära. 2) Kulturteknik. 3) Husdjurens anatomi och fysiologi. För examen bör fordras minst betyget med beröm godkänd i ämnet lant— bruksekonomi med handelslära och i ettdera av ämnena allmän jordbrukslära, växtodlingslära och husdjurens utfodring och skötsel samt minst betyget god- känd i övriga här ovan såsom obligatoriska angivna examensämnen. Det erforderliga skriftliga examensarbetet bör hänföra sig till ämnet lant— bruksekonomi med handelslära. Med avseende på tiden förde propedeutiska kursernas anordnande gäller i tillämpliga delar vad ovan anförts beträffande jordbrukslinjen. Därjämte bör för examen fordras vitsord om godkända insikter i följande ämnen: bakteriologi, marklära, kulturteknik, redskapslära (mindre kursen), husbyggnadslära, mjölkhushållning, rättslära (större kursen), trädgårdssköt— sel, skogshushållning och pedagogik. Slutligen bör studerande å den ekonomiska linjen genom särskilda intyg styrkt sig hava på ett tillfredsställande sätt tillgodogjort sig undervisningen vid de ovan för jordbrukslinjen föreskrivna propedeutiska kurserna (med un- dantag för nationalekonomi med statistik, vilket ämne å den ekonomiska linjen bör vara obligatoriskt examensämne), dock att i ämnet lantbruksbokföring undervisningen bör avse den större kursen. Med avseende på tiden för de propedeutiska kursernas anordnande gäller i tillämpliga delar vad ovan an- förts beträffande jordbrukslinjen.

Fördelning mellan olika lärare av undervisningen för agronomisk ämbetsexamen.

Undervisningen för agronomisk ämbetsexamen synes lämpligen böra för;- delas mellan olika lärare på följande sätt. Matematik. Speciallärare meddelar undervisning i ämnet (30 förel., 15 övn.). Fy,/sik och meteorologi: Speciallärare undervisar i ämnet (50 förel.,_50 övn.).

* I dessa ämnen är en mindre studiekurs obligatorisk.

Lantbrukskemi:

Professor i lantbrukskemi bestrider undervisningen såväl i allmän kemi (50 förel.. 100 övn.) som i lantbrukskemi (på grund av delvis specialiserad un— dervisning tillsammans 60 förel., 120 övn.).

Summa 110 förel., 220 övn. Amanuens biträder professorn vid undervisningen.

Lantbruksbotanik och lantbrukszoologi samit allmän ärftlighetslära:

Professor i lantbruksbotanik undervisar i lantbruksbotanik (utom växtpato— logi) (100 förel., 100 övn.) samt dessutom antingen i allmän ärftlighetslära (30 förel., 10 övn.) eller i växtpatologi och lantbrukszoologi (40 förel., 30 övn.).

Summa (approx.) 130 förel., 110 övn.

Speciallärare undervisar i växtpatologi och lantbrukszoologi (40 förel.. 30 övn.) eller i allmän ärftlighetslära (30 förel., 10 övn.).

Amanuens biträder professorn vid undervisningen.

Bakteriologi.- Speciallärare bestrider undervisningen i ämnet (35 förel., 60 övn.).

Marklära:

Professor i marklära handhar undervisningen i ämnet å jordbrukslinjen (90 förel., 70 övn.) och å övriga linjer (40 förel., 20 övn.).

Summa 130 förel., 90 övn. Allmän jordbrukslära:

Professor i allmän jordbrukslära meddelar undervisning i ämnet dels i en allmän kurs (70 förel., 40 övn.), dels speciellt för jordbrukslinjen (70 förel., 130 övn.).

Summa 140 förel., 170 övn.

Assistent biträder professorn vid undervisningen. Växtodltn gslära:

Professor i växtodlingslära. giver allmän kurs i ämnet för samtliga studie- linjer (70 förel., 40 övn.) samt meddelar ytterligare undervisning i ämnet för jordbrukslinjen (70 förel., 130 övn.). Summa 140 förel., 170 övn.

Assistent biträder professorn vid undervisningen. K ulturteknik:

Professor i kulturteknik undervisar i ämnet för jordbrukslinjen (100 förel., 220 övn.) och för övriga studielinjer (av dessas undervisning i ämnet beräk- nas 30 före]. och 100 övn. vara gemensamma med jordbrukslinjen; återstå 20

förel.). Summa 120 förel., 220 övn.

Assistent biträder professorn vid undervisningen. Redskapslära:

Speciallärare undervisar i ämnet i allmän kurs för samtliga studielinjer (40 förel., 60 övn.) och i specialkurs för jordbrukslinjen (30 förel., 40 övn.). Husbyggnadslära:

Speciallärare meddelar undervisning i ämnet (40 förel., 80 övn.).

Husdjurens anatomi och fysiologi:

Professor i husdjurens anatomi och fysiologi bestrider undervisningen i äm- net såväl för husdjurslinjen (100 förel., 150 övn.) som för övriga. linjer (35 förel., 35 övn.).

Summa 135 förel.. 185 övn.

Amanuens biträder professorn vid undervisningen.

Husdjurens avels- och raslära:

Professor i husdjurens avels- och raslära undervisar i allmän kurs i ämnet för samtliga studielinjer (70 förel.. 40 övn.) samt meddelar ytterligare under- visning i ämnet för husdjurslinjen (70 förel., 130 övn.).

Summa 140 förel., 170 övn.

Amanuens biträder professorn vid undervisningen.

Husdjurens utfodring och skötsel:

Professor i husdjurens utfodring och skötsel meddelar undervisning såväl ge- mensamt för samtliga linjer (70 förel.. 40 övn.) som speciellt för husdjurs- linjen (70 förel., 130 övn.).

Summa 140 förel.. 170 övn.

Assistent biträder professorn vid undervisningen.

Husdjurens hälso— och sjukvårdslära: Speciallärare bestrider undervisningen i ämnet (30 förel., l.") övn.).

Mjöl khushållnin g: Speciallärare undervisar i ämnet (50 förel.. 15 övn.).

Nationalekonomi med statistik:

Speciallärare bestrider undervisningen såväl i 'den allmänna kursen för samtliga linjer (50 förel.) som i tilläggskursen för den ekonomiska linjen (40 förel., 20 övn.).

Lantbruksekmwmi med handelslära:

Professor i. lantbruksekonomi giver allmän kurs i lantbruksekonomi för samtliga hnjer (110 förel., 100 övn.) samt meddelar specialundervisning för den ekonomiska linjen i lantbruksekonomi (50 förel., 20 övn.) och i lantbruks—

bokföring (50 övn.). Summa 160 förel., 170 övn.

Speciallärare meddelar undervisning i handelslära såväl i allmän kurs för samtliga linjer (30 förel.) som speciellt för den ekonomiska linjen (20 förel., 40 övn.).

Lantbruksbokföring:

Speciallärare leder övningarna i den allmänna kursen (80 övn.). Professorn i lantbruksekonomi meddelar specialundervisning i ämnet för den ekonomiska linjen (se ovan!) Rättslära:

Speciallärare giver såväl allmän kurs i ämnet (50 förel.. 25 övn.) som spe— cialundervisning för den ekonomiska linjen (40 förel., 25 övn.).

Trädgårdsskötsel: Speciallärare bestrider undervisningen (10 förel., 10 övn.).

Skogshushållning: Speciallärare undervisar i ämnet (50 förel.). Pedagogik: Speciallärare meddelar undervisning i ämnet (10 förel., 15 övn.).

För möjliggörande redan på ett tidigt stadium av längre gående specialise- ring i studierna, än som kan komma i fråga för ämbetsexamen, bör vid sidan av denna inrättas en annan examen, som lämpligen bör benämnas agronomie kandidatexamen. Sistnämnda examen, som icke bör medföra behörighet att innehava befattning, som kräver allmän agronomisk utbildning, sådan som lantbrukslärare- eller konsulentbefattning, bör närmast vara avsedd att utgöra grundval för fortsatta mera vetenskapligt inriktade studier på lantbruksom- rådet.

För vinnande av tillräcklig specialisering torde det vara önskvärt, att stu- dierna för kandidatexamen kunna bedrivas på två olika linjer med inriktning på respektive jordbruks- och husdjursområdet. Däremot torde det enligt de sakkunnigas förmenande icke vara lämpligt, att nu avsedda studier omfatta jämväl en ekonomisk linje. Fruktbärande studier i lantbruksekonomi torde nämligen förutsätta, att den studerande äger allmän agronomutbildning.

Studier för agronomie kandidatexamen böra kunna bedrivas i flertalet av de vid högskolan förekommande undervisningsämnena. I regel torde väl undervis- ning—en kunna vara gemensam för studerande på kandidat- och magisterstadiet. Dock är det naturligtvis tänkbart, att för kandidatexamen kan behöva tillkom- ma ytterligare föreläsningsserier och övningskurser, liksom kraven på littera- turstudiernas omfattning i olika ämnen givetvis icke behöva ställas lika för de båda examina.

1. J ordbrukslinjen.

Följande ämnen böra vara examensämnen:

1) Lantbrukskemi. 2) Lantbruksbotanik. 3) Marklära. 4) Allmän jordbrukslära. 5) Växtodlingslära. 6) Kulturteknik. 7) Ärftlighetslära (universitetsämne).

Av dessa ämnen böra de fem förstnämnda vara obligatoriska. Av de två sist- nämnda ämnena bör minst ett ingå i examen, därvid den studerande bör äga att själv välja mellan dem.

För examen bör fordras minst betyget med beröm godkänd i tre examensäm- nen och minst betyget godkänd i tre andra examensämnen. I minst ett av exa- mensämnena bör fordras ett mera självständigt skriftligt examensarbete.

Därjämte bör för examen fordras vitsord om godkända insikter i bakteriologi och redskapslära samt delar av lantbruksekonomi.

Slutligen bör examinand genom särskilda intyg styrkt sig hava på ett till- fredsställande sätt tillgodogjort sig undervisningen vid de propedeutiska kur- serna i matematik, fysik och meteorologi, allmän ärftlighetslära (därest ämnet icke väljes såsom examensämne) och lantbrukszoologi.

5—273493

Agronomic kandidat- examen.

A gronomie licentiat— examen.

2. Husdjurslinjen. Följande ämnen böra. vara examensämnen: 1) Lantbrukskemi. 2) Husdjurens anatomi och fysiologi. 3) Husdjurens avels— och raslära. 4) Husdjurens utfodring och skötsel. 5) Lantbruksbotanik.

6) Arftlighetslära (universitetsämne) . Av dessa ämnen böra de fyra förstnämnda vara obligatoriska. Av de två sistnämnda ämnena bör minst ett ingå i examen, därvid den studerande bör äga att själv välja mellan dem.

För examen bör fordras minst betyget med beröm godkänd i tre examensäm- n-en och minst betyget godkänd i två andra examensämnen. I minst ett av exa- mensämnena bör fordras ett mera självständigt skriftligt examensarbete.

Därjämte bör för examen fordras vitsord om godkända insikter i bakteriologi och mjölkhushållning samt delar av redskapslära och lantbruksekonomi.

Slutligen bör examinand genom särskilda intyg styrkt sig hava på ett till- fredsställande sätt tillgodogjort sig undervisningen vid de propedeutiska kur- serna i matematik, fysik, allmän ärftlighetslära (därest ämnet icke väljes såsom examensämne) samt husdjurens hälso- och sjukvårdslära.

Beträffande de i agronomie kandidatexamen förekommande examensämnena är att märka, att ämnet ärftlighetslära icke förutsättes vara företrätt genom professur vid lantbrukshögskolan, varför beträffande detta ämne sådan anord- ning är erforderlig, att ämnet kan studeras och tentamen däri avläggas in- för lärare vid universitet eller därmed likställd högskola. Härför kräves givet- vis medverkan från universitetsmyndigheternas sida.

För utbildande av vetenskapsmän och främjande i övrigt av forskningsverk- samheten på jordbruksområdet bör, såsom de sakkunniga redan framhållit, vid lantbrukshögskolan beredas möjlighet för härför lämpade elever att idka mera vetenskapligt inriktade studier än som kunna komma i fråga för kandidat— och ämbetsexamina. Framgångsrika dylika studier böra kunna vitsordas genom av— läggande av agronomie licentiatexamen.

En på förut angivet sätt beskaffad agronomisk ämbetsexamen bör vara läm- pad att utgöra grund för fortsatta studier inom lantbruksvetenskaperna. Det torde sålunda vara berättigat, att studierna för agronomie licentiatexamen kun- na bygga direkt på avlagd agronomisk ämbetsexamen. Därjämte bör naturligt- vis avlagd agronomie kandidatexamen kunna utgöra grundval för högre lant- bruksstudier.

Agronomie licentiatexamen bör kunna avläggas i sådana ämnen, som angivits såsom examensämnen för agronomisk ämbetsexamen, nämligen lantbrukskemi, lantbruksbotanik, marklära, allmän jordbrukslära, växtodlingslära, kulturtek— nik, husdjurens anatomi och fysiologi, husdjurens avels- och raslära, husdjurens utfodring och skötsel, nationalekonomi samt lantbruksekonomi. Av dessa exa- mensämnen förutsättes ämnet nationalekonomi icke vara företrätt genom pro— fessur vid lantbrukshögskolan, varför beträffande detta ämne sådan anordning är erforderlig, att ämnet kan studeras och tentamen däri avläggas inför lärare vid universitet eller därmed likställd högskola. Två andra ämnen, som äro av grundläggande betydelse för vissa lantbruksvetenskaper, ärftlighetslära och statistik, böra på grund därav ävenledes kunna förekomma såsom ämnen i licen- tiatexamen. Beträffande dessa ämnen bör vidtagas liknande anordning, som ovan ifrågasatts för ämnet nationalekonomi.

På grund av att lantbruksvetenskaperna till väsentlig del äro att betrakta såsom tillämpade ämnen, anse de sakkunniga det vara erforderligt, att agro- nomie licentiatexamen omfattar två ämnen. Först därigenom torde garanti vinnas, att den vetenskapliga fördjupningen omfattar tillräckligt stort kunskaps- område. Av de i licentiatexamen ingående ämnena bör ett betecknas såsom hu— vudämne och det andra såsom biämne. I huvudämnet böra studierna omfatta minst den kurs, som erfordras för erhållande av betyget med beröm godkänd, och i biämnet minst den kurs, som erfordras för betyget godkänd. I regel torde väl studierna komma att läggas så, att ett för lantbruksvetenskaperna grundläg- gande ämne studeras såsom biämne och ett tillämpat ämne såsom huvudämne. Principiellt synes— emellertid hinder ej böra möta att välja ett grundläggande ämne såsom t. ex. lantbrukskemi eller lantbruksbotanik — till huvudämne. Dock synes den begränsningen i valfriheten böra göras, att ämnena ärftlighets- lära, nationalekonomi och statistik, i vilka ämnen, såsom av det föregående framgår, studier skulle bedrivas och tentamen skulle avläggas inför lärare vid universitet eller därmed likställd högskola, icke få medtagas såsom huvudäm- nen i licentiatexamen vid lantbrukshögskola.

Enär de särskilda lantbruksvetenskaperna stå i olika nära samband med var- andra, synes det vidare vara motiverat, att den studerande icke tillerkännes full frihet när det gäller att välja ämneskombination för licentiatexamen. Det torde därför böra föreskrivas, vilka ämneskombinationer må förekomma i dylik examen.

Kraven på licentiatexamens vetenskapliga standard böra ställas höga. Enär antalet studerande inom varje undervisningsgren kan väntas bliva jämförelse— vis ringa, lära väl särskilda föreläsningsserier och kurser för studerande på licentiatstadiet endast i undantagsfall kunna anordnas. Däremot torde sär- skilda seminarieövningar för sådana studerande kunna bliva mera vanliga. I stort sett torde emellertid undervisningen på detta stadium närmast få karaktär av personlig handledning från lärarens sida.

Olika slag av övningar, laborationer och försök böra tillmätas stor betydelse för den vetenskapliga utbildningen. I huvudämnet bör den studerande utar- beta en avhandling, som givetvis så långt möjligt bör grunda sig på resultat av den studerandes egna undersökningar. Det torde vara önskvärt, att möjlig- het i viss utsträckning beredes de studerande att syssla med dylika undersök- ningar även utom högskolan, oberoende av huru denna anses böra organiseras. Därvid synes närmast centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområ— det böra komma i fråga. Verkställd utredning har också givit vid handen, att vid nämnda anstalt arbetsplats kan beredas visst antal studerande, som äro sys- selsatta med dylika undersökningar. Därjämte torde vid olika andra jordbru— ket avseende statliga eller statsunderstödda institutioner och inrättningar av mer eller mindre vetenskaplig karaktär arbetsplats för undersökningar på nu ifrågavarande område i viss utsträckning kunna beredas lantbruksstuderande på licentiatstadiet. Även vid universiteten torde, enligt vad de sakkunniga under hand inhämtat, i vissa fall goda studiemöjligheter kunna beredas för sådana studerande.

De sakkunniga anse det vara önskvärt, att disputationsprov för doktorsgrad Agronomisk kunna anställas vid lantbrukshögskolan. Emellertid torde anordningar i så- (fakta"—Wad- dant avseende icke böra vidtagas, förrän någon tids erfarenhet vunnits rörande högskolans verksamhet öch högskolan sålunda hunnit visa, att den uppfyller de krav, som skäligen synas böra ställas på en anstalt, som skall äga utdela dok- torsvärdighet. Vid sådant förhållande hava de sakkunniga icke ansett något utformat förslag från deras sidai förevarande avseende vara påkallat utan in-

Docentinsti- tution.

Ändamål m. m.

Und ervis - ningsämnenas innehåll.

skränka sig till att konstatera, att den tilltänkta anordningen synes väl låta sig anslutas till högskolans planerade organisation i övrigt.

I syfte att bereda yngre framstående forskare tillfälle att fortsätta sin verk- samhet vid högskolan, bör vid denna finnas tillgängliga ett antal docentstipen- dier. Härigenom torde det vetenskapliga livet vid högskolan komma att i hög grad främjas och större förutsättningar skapas för att denna skall bliva en framstående härd för vetenskaplig forskning. Givetvis bör docent, som tillde— lats stipendium, även åläggas en viss, mindre omfattande undervisningsskyldig— het. De sakkunniga vilja föreslå, att till en början fem docentstipendier ställas till förfogande. Av dessa böra tre företrädesvis avse de fem s. k. huvudämnena för ämbetsexamen, d. v. s. allmän jordbrukslära, växtodlingslära, husdjurens avels- och raslära, husdjurens utfodring och skötsel samt lantbruksekonomi med handelslära.

II. Huvudalternativ B.

De i förhållande till huvudalternativ A ändrade förutsättningarna med av- seende på undervisningens allmänna planläggning föra med sig vissa avvikel— ser från de för nämnda alternativ föreslagna huvudlinjerna för undervisningens anordnande.

1. Agronomkurs.

Denna kurs avser i förevarande fall icke blott utbildning av yrkesmän vid det praktiska jordbruket utan har även till uppgift att tjäna såsom underlag för de ytterligare studier, som erfordras för avläggande av agronomisk ämbets- examen. Aven om den förstnämnda uppgiften får betraktas såsom den vikti— gaste, måste hänsyn jämväl tagas till den senare, därest ämbetsexamen icke skall bliva mindervärdig. Det har sålunda synts önskvärt, att undervisningen i de naturvetenskapliga ämnena om möjligt drives så långt vid agronomkursen, att den utexaminerade agronomen utan särskild komplettering —— såvitt angår ifrågavarande ämnen äger tillräckliga förutsättningar att idka fortsatta studier för agronomisk ämbetsexamen. I överensstämmelse därmed har åt un- dervisningen i de grundläggande ämnena tillmätts större plats på undervis- ningsschemat än vid huvudalternativ A, under det att undervisningen i de prak— tiska tillämpningsämnena i någon mån måst inskränkas.

Beträffande inträdesfordringar, kurstid, undervisningens allmänna planlägg- ning m. m. gäller vad ovan anförts för motsvarande kurs vid huvudalternativ A.

I jämförelse med agronomkursen vid huvudalternativ A bör undervisningen vid denna kurs av förut anförda skäl hava en i viss mån skiljaktig inriktning. Detta har synts de sakkunniga motivera följande ändringar med avseende på nedan angivna undervisningsämnens innehåll.

Matematik. Realskolans kurs omfattar 4 böcker Euklides, enklare plani- metriska och stereometriska uppgifter samt inom algebran ekvationer av för- sta graden. I agronomkursen erfordras påbyggnad med andra gradens ekvatio- ner, elementen av logaritmer, grafiska framställningar och räknestickans an- vändande. Vid undervisningen böra hemuppgifter lämnas, varigenom antalet lektioner på lärorummet böra kunna inskränkas till omkring 30.

Fysik och meteorologi. I realskolan har en mycket elementär kurs genom- gåtts, slutande med värmelära, optik och akustik i sjätte klassen. I agronom-

kursen erfordras en något fylligare framställning dels i mekanik, varvid till- fälle gives att utvidga och befästa de matematiska kunskaperna, dels i värme- och elektricitetslära. För vardera av dessa huvudavdelningar kan ett tjugutal undervisningstimmar anses erforderligt, vartill komma omkring 10 timmar meteorologi. Sammanlagt skulle alltså omkring 70 undervisningstimmar bliva behövliga.

Kemi och lantbrukskemi. Realskolans kurs i kemi är jämförelsevis obetyd- lig, och i agronomkursen måste därför undervisningen i ämnet bliva ganska omfattande. Lektionstimmarnas antal synes lämpligen böra vara ungefär föl- jande: allmän kemi 15 timmar, oorganisk 40 timmar och organisk 25 timmar, vartill kommer lantbrukskemi omkring 20 timmar, huvudsakligen ägnade åt jordens, gödselmedlens och fodermedlens kemi. Sammanlagda antalet lektions- timmar skulle alltså bliva omkring 100, och samma antal timmar torde bliva erforderligt för laboration-er, omfattande enklare analyser och synteser. Här- jämte böra några dagars exkursioner anslås till besök vid tekniska anläggnin- gar av intresse för jordbruket.

Geologi och marklära. Antalet föreläsningstimmar ökas med 10, därav 5 avse den allmänna geologien och 5 kvartärgeologien och dess tillämpning i marklära. '

Botanik och lantbruksbotanik. Undervisningen utökas i morfologi, anatomi och fysiologi med 10, i växtkunskap med 5 samt i växtpatologi med 5 föreläs- ningstimmar. Undervisningen i ärftlighetslära överflyttas till ämnet husdjurs- lära.

Bakteriologi. Antalet föreläsningar föreslås ökat med 5. _Lantbrukszoologi. Undervisningen utökas med 5 föreläsnings- och 10 öv- ningstimmar.

_Jorclbrukslära. I detta ämne föreslås minskning av antalet föreläsnings- t1_mmar med 5 för jordartslära och 5 för allmän växtodlingslära. Antalet öv- ningstimmar föreslås minskade från 100 till 60.

Redskapslära. Antalet övningstimmar minskas med 10. H usdjurens anatomi och fysiologi. För detta ämne beräknas en höjning av antalet övningstimmar med 10.

H usdjurslära. Antalet föreläsningstimmar blir lika som vid alternativ A, dock att ärftlighetslära tillkommer med 10 föreläsningstimmar. Antalet öv- ningstimmar minskas till 70.

Lantbruksekonomi. I detta ämne föreslås en minskning av antalet föreläs- ningstimmar med 20 och av antalet övningstimmar med 30 eller till resp. 100 och 20.

Trädgårdsskötsel. Antalet övningstimmar föreslås minskade till 10. I ämnena kulturteknik, husbyggnadslära, husdjurens hälso- och sjukvårds- lära, mjölkhushållning, nationalekonomi, lantbruksbokföring, rättslära och Skogshushållning ifrågasättes ingen ändring i det antal undervisningstimmar, som angivits för respektive ämnen vid agronomkursen under huvudalternativ A.

Med iakttagande av nu föreslagna ändringar kan undervisningsplanen för en agronomkurs enligt huvudalternativ B schematiskt angivas på följande sätt.

Undervis- ningsplan.

Examen.

Lärare.

Huvudlärare.

Undervisningsplan. Antalet undervisningstimmar i olika ämnen.

Föreläsningar, Ovningar och (lemon-

.. timmar strationer, timmar Exkur- A m n e sioner,

.. .. dagar

Forsta Andra Forsta Andra året året Summa året året Summa

___—___— Matematik ............. 30 — 30 — — —— -— Fysik och meteorologi ........ 70 —- 70 l —— —— — — Kemi och lantbrukskemi ....... 100 —- 100 100 — 100 2 Geologi och marklära ........ 40 40 20 —— 20 2 Botanik och lantbruksbotanik ..... 75 — 75 90 90 2 Bakteriologi ............ 20 _ 20 — -——- — — Lantbrukszoologi .......... ; 20 —— 20 10 i 10 —— J ordbrukslära ............ 30 120 150 -— 60 60 ' 5 Kulturteknik ............ 30 30 60 40 60 100 — Redskapslära ........... — 50 50 — 90 90 —— Husbyggnadslära .......... 50 —- 50 100 —— 100 1 Husdjurens anatomi och fysiologi . . _ 40 —— 40 40 40 —— Husdjurslära ............ 40 130 170 -— 70 70 -— Husdjurens hälso— och sjukvårdslära . . — 30 30 -— 15 15 — Mjölkhushållning .......... — 50 50 15 15 1 Nationalekonomi .......... 20 20 —— -— — —— Lantbruksekonomi .......... -— 100 100 — 20 2 20 — Lantbruksbokföring ......... — —— 100 — 100 —— Rättslära .............. 60 60 30 — 30 Trädgårdsskötsel .......... 10 -— 10 10 — 10 — Skogshushållning .......... 30 30 60 — — — 4 Summa * 665 540 1 205 540 330 870 17

Vad som beträffande examen vid agronomkurs anförts under huvudalterna— tiv A bör gälla även vid nu avsedda kurs.

Behovet av lärare vid agronomkursen torde i stort sett böra tillgodoses på. sam- ma sätt som vid huvudalternativ A. Emellertid hava de sakkunniga icke fun- nit lämpligt att i detta fall låta husbyggnadslära ingå tillsammans med red-” skapslära, matematik och fysik i en ämneskombination med fast anställd lärare. Återstående ämnen i denna kombination torde nämligen vid här ifrågasatta form för agronomutbildningen bliva tillräckligt krävande för en lärare. Hus- byggnadsläran har därför föreslagits skola föredragas av speciallärare.

De sakkunniga anse sig sålunda böra beräkna lärarbehovet vid en fullt fristående agronomkurs enligt huvudalternativ B på följande sätt.

Antalet huvudlärare torde av skäl, som anförts vid redogörelse för motsva- rande kurs vid huvudalternativ A, böra begränsas till fem, med undervisnings- skyldighet i följande kombinationer av ämnen:

1) Allmän jordbrukslära (hälften av ämnet jordbrukslära; 75 förel., 30 övn.) och kulturteknik (60 förel., 100 övn.) samt geologi och marklära (40 förel., 20 övn.), omfattande tillsammans 175 föreläsnings- och 150 övningstimmar;

2) Växtodlingslära (hälften av ämnet jordbrukslära; 75 förel., 30 övn.), bo- tanik och lantbruksbotanik (75 förel., 90 övn.), lantbrukszoologi (20 förel., 10 övn.) och bakteriologi (20 förel.), omfattande tillhopa 190 föreläsnings- och 130 övningstimmar; 3) Redskapslära (50 förel., 90 övn.), matematik (30 förel.) samt fysik och

1 Avser även husdjurslära och lantbruksekonomi. 2 Därtill kommer uppgörandet av kulturplan på annan tid.

meteorologi (70 förel.), omfattande sammanlagt 150 föreläsnings- och 90 öv- ningstimmar ;

4) Husdjurslära (170 förel., 70 övn.) och mjölkhushållning (50 förel., 15 övn.), omfattande tillhopa 220 föreläsnings- och 85 övningstimmar;

5) Lantbruksekonomi (100 förel., 20 övn.), nationalekonomi (20 förel.) och lantbruksbokföring (100 övn.), omfattande tillsammans 120 föreläsnings- och 120 övningstimmar.

Speciallärare bestrida undervisningen i övriga ämnen, nämligen: 1) Kemi och lantbrukskemi (100 förel., 100 övn.); 2) Husbyggnadslära (50 förel., 100 övn.); 3) Husdjurens anatomi och fysiologi (40 förel., 40 övn.) samt husdjurens hälso- och sjukvårdslära (30 förel., 15 övn.);

4) Rättslära (60 förel., 30 övn.); 5) Trädgårdsskötsel (10 förel., 10 övn.); 6) Skogshushållning (60 förel.). Såsom biträde vid undervisningen i kulturteknik och i jordbrukslära (för- sök) bör även vid denna form för agronomkursen anställas en assistent.

2. Lantbrukshögskolan. Lantbrukshögskolan enligt huvudalternativ B bör givetvis i stort sett hava samma ändamål som motsvarande undervisnings- och forskningsanstalt vid huvudalternativ A.

Såsom förut angivits, bygger undervisningen vid lantbrukshögskolan vid detta alternativ på avlagd agronomexamen. Enär nämnda undervisning avses skola hava fullt högskolemässig karaktär, kan emellertid avlagd agronomexa- men icke i alla avseenden ensam anses tillfredsställa de krav på förkunskaper, som med fog synas böra ställas för inträde vid högskolan. Särskilt i ämnena modersmålet, tyska, engelska och matematik, vari ingen eller —— beträf— fande sistnämnda ämne — jämförelsevis obetydlig undervisning meddelas vid agronomkursen, böra kompletterande studier för vinnande .av studentkunskaper bedrivas före inträde vid högskolan. Därjämte synes fordran på kvalificerat betyg böra ställas beträffande vissa av de i agronomkursen förekommande un- dervisningsämnen, som äro av särskild betydelse för de fortsatta lantbruks- studierna. Därigenom avses att vinna ökade förutsättningar för ernående av ett gynnsamt resultat av de högre studierna.

För inträde såsom ordinarie studerande vid högskolan torde sålunda böra uppställas följande fordringar med avseende på teoretiska förkunskaper: av- lagd agronomexamen med betyget med beröm godkänd i minst tre av följande ämnen: fysik och meteorologi, kemi och lantbrukskemi, botanik och lantbruks— botanik, husdjurens anatomi och fysiologi, jordbrukslära, husdjurslära och lant- bruksekonomi, därav i minst ett av de fyra förstnämnda ämnena och i minst ett av de tre sistnämnda ämnena; vidare vitsord om kunskaper i modersmålet, tyska, engelska och matematik, motsvarande minst betyget godkänd i student— examen på latinlinjen B.

Kunskapsprövningen i nyssnämnda ämnen för studentexamen skulle möjli- gen kunna äga rum enligt något av de alternativ, som angivits för lantbruks— högskolan vid huvudalternativ A. Likväl är det måhända lämpligare, att sär- skild kurs uti ifrågavarande ämnen anordnas genom det allmännas försorg. Till denna fråga skola de sakkunniga senare återkomma.

Emellertid torde det vara önskvärt, att även studerande, som avlagt kvalifi- cerad studentexamen men icke agronomexamen, må kunna vinna inträde vid högskolan. De sakkunniga hava å sid. 84 och 85 angivit huvudlinjerna för dy- lika studerandes utbildning vid högskolan.

Speciallärare .

Assistent.

Ändamål.

Inträdes— fordringar.

forkumiapel"'nomkurs och för inträde i den senare på sätt ovan anförts uppställts vissa krav

på. praktiska förkunskaper, vilka även för nu ifrågavarande utbildning torde vara tillfredsställande, synes skäl icke förefinnas att i förevarande fall upp- ställa några allmänna krav på praktisk förbildning för inträde vid högskolan. För sådan inträdessökande, som icke avlagt agronomexamen, böra fordringarna på föregående praktik vara lika med dem, som ovan angivits för inträde vid lantbrukshögskola enligt alternativ A.

_Uudervisj Med avseende på undervisningsårets indelning, tidpunkt för inträde vid hög— ågåsnåreä lå" skolan ävensom ferietidens omfattning bör gälla vad i det föregående anförts

g ' ' beträffande lantbrukshögskolan vid huvudalternativ A.

Lärare. Specialiseringen av lärarkrafterna måste givetvis drivas lika långt som vid motsvarande undervisningsanstalt enligt huvudalternativ A, om ett i stort sett likvärdigt resultat av undervisningen skall kunna förväntas. Ur undervisnin- gens synpunkt torde det även vara önskvärt, att fast anställda lärare —— pro— fessorer finnas i samtliga de undervisningsämnen, för vilka dylik lärare för- utsatts vid förberörda anstalt. På grund av det vid förevarande alternativ jäm- förelsevis ringa antalet undervisningstimmar i olika ämnen särskilt för ämbets- examen synes det emellertid vara förenat med stora svårigheter att ordna lärar- frågan, om högskolan skall organiseras fullt fristående. Det visar sig nämli- gen, att de fast anställda lärarna i sådant fall få så ringa undervisningsskyl— dighet, att deras arbetskraft näppeligen kan sägas vara i tillbörlig utsträckning tagen i anspråk för undervisningen. Anordnandet av en lantbrukshögskola en- ligt huvudalternativ B såsom fullt fristående torde därför enligt de sakkunni- gas mening vara motiverad endast under den förutsättningen, att de fast an- ställda lärarna vid sidan av sin undervisning i mera avsevärd omfattning be- dreve annan undervisningen närstående verksamhet. En sådan förutsättning vore till exempel förhanden, om högskolan förlades till Stockholm och lärarverk- samheten förbundes med redan förefintlig forskningsverksamhet vid central- anstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. Till denna fråga skola de sakkunniga senare återkomma (sid. 110 ff.; sid. 121 ff.).

Där en dylik förutsättning icke är förhanden, är det för vinnande av erfor— derlig specialisering av lärarkrafterna enligt de sakkunnigas mening nödvän- digt, att högskolan kombineras med agronomkurs. I sådant fall kunna profes- sorerna i viss utsträckning åläggas tjänstgöringsskyldighet även i agronom- kursen, och deras arbetskraft skulle därigenom bättre kunna utnyttjas för un— dervisningen.

A sid. 78—81 har intagits av de sakkunniga uppgjort förslag till fördelning av undervisningen för agronom- och ämbetsexamen mellan olika lärare vid en kombination av agronomkurs och högskola. Givetvis böra vederbörande lärare bestrida undervisningen jämväl för övriga vid högskolan inrättade examina. Varje lärare, som meddelar självständig undervisning, bör därjämte åligga prövningsskyldighet innefattande, bland annat, granskning av skriftliga uppsatser och avhandlingar m. m. i de ämnen, i vilka han undervisat.

Särskilda huvudlärare med lektors ställning hava ansetts erforderliga i agro— nomkursen i jordbrukslära och lantbruksekonomi samt i husdjurslära. För agronomutbildningen synes det nämligen vara i hög grad önskvärt, att fram— ställningen särskilt i nämnda ämnen blir enhetlig, vilket torde förutsätta, att samma lärare får behandla åtminstone huvuddelen av ämnet. Genom nämnda anordning torde även vinnas större säkerhet för att undervisningen i önskvärd utsträckning kommer att tillgodose agronomutbildningens rent praktiska syfte.

I jämförelse med huvudalternativ A har antalet professurer minskats med en, nämligen den i marklära. Detta motiveras därav, att innehavaren av en even- tuell professur i detta ämne skulle erhålla jämförelsevis ringa undervisnings-

skyldighet. I stället har undervisningen i nämnda ämne uppdelats på lärarna i lantbrukskemi, geologi, bakteriologi och allmän jordbrukslära. Det är emel- lertid tydligt, att undervisningen i ämnet måste bliva lidande på en sådan upp— delning.

Av nedanstående sammanställning framgår närmare behovet av olika slags lärare och biträden vid lantbrukshögskolan.

Antalet erforderliga lärare vid lantbrukshögskola (alt. B) med därtill anknuten agronomkurs.

l ? Specral- Assistent Ama— Professor Lektor .. larare nuens ,

Matematik (högre kursen) ........ Kemi och lantbrukskemi ......... 1 Geologi ............. . . . Botanik och lantbruksbotanik ...... % 1 Lantbrukszoologi ............ Bakteriologi .............. Allmän jordbrukslära med marklära . . . . % , 1 % Växtodlingslära ............. Kulturteknik .............. Redskapslära (samt matematik i agronom-

kursen och fysik) ........... 1 Husbyggnadslära ............ 1 Husdjurens anatomi och fysiologi ..... 1 1 Husdjurens avels- och raslära (samt allmän

ärftlighetslära) ............ Husdjurens utfodring och skötsel ..... Husdjurens hälso- och sjukvårdslära . . . . 1 Nationalekonomi med statistik ...... % 1 Lantbruksekouomi med handelslära . . . . Lantbruksbokföring ........... Rättslära ................ Trädgårdsskötsel ............. Skogshushållning ............ Pedagogik ...............

HHHHl—A

u—n—u—n

HH W., 10 ,.4 _,d ,.i

i—u—n—u—ni—

Summa 9 | 3 12 | 3 3

Vid högskolan böra såväl lägre som högre examina kunna avläggas. Angå- ende undervisningens planläggning, graden av specialisering ävensom andra för de olika examina speciella bestämmelser få de sakkunniga hänvisa till vad här nedan anföres under de särskilda examina.

Undervisningen för agronomisk ämbetsexamen bör närmast vara avsedd för 4_gr0n0misk utbildning av lantbrukslärare och konsulenter m. fl. Den bör därjämte kunna ambetsexa- tjäna såsom grundval för mera vetenskapligt inriktade studier på lantbruks- men området.

Vid utbildningssystemet enligt huvudalternativ B hava de studerande redan Studietid. i agronomkursen förvärvat ett visst mått av allmänt agronomiskt vetande. Det synes därför motiverat, att undervisningen för ämbetsexamen i detta fall plan- lägges för något kortare tid än vid huvudalternativ A, där sagda kurs även avsåg att giva den allmänna agronomutbildningen. För vinnande av i stort sett samma slutmål, vartill undervisningen för ämbetsexamen vid huvudalter— nativ A avsåg att föra, torde motsvarande studier i detta fall böra beräknas taga

1 Undervisar även i lantbruksekonomi i agronomkursen. » » imjölkhushållning i )

Studielinjer.

Undervis — ningsämnen.

en tid av omkring två år i anspråk. Föreläsningar och övningar torde sålunda böra planläggas för en normal studietid av två år. Liksom vid huvudalternativ A bör emellertid förefinnas viss studiefrihet och på grund därav bör såväl kortare som längre tid kunna ifrågakomma.

Liksom vid huvudalternativ A bör, såsom redan nämnts, undervisningen för ämbetsexamen även i detta fall hava till sin viktigaste uppgift att meddela er- forderlig utbildning åt lantbrukslärare och konsulenter m. fl. Behovet av spe- cialisering i undervisningen bör sålunda vara lika stort. På grund av de i jämförelse med huvudalternativ A förekommande skiljaktigheter i undervisnin- gens allmänna planläggning synes emellertid viss olikhet beträffande linje— indelningen vara motiverad. Sålunda synes den ekonomiska linjen i detta fall, då de allmänna agronomiska kunskaperna redan i förväg förutsättas vara in— hämtade, bliva väl mycket specialiserad, och de sakkunniga hava därför funnit det vara berättigat att utesluta denna utbildningslinje. De krav på en mera omfattande undervisning i lantbruksekonomiska ämnen, som sannolikt komma att göra sig gällande, torde i stället kunna tillfredsställas genom den vid sidan av ämbetsexamen inrättade kandidatexamen.

Vid nu avsedda anordning av undervisningen för ämbetsexamen torde sålunda tillsvidare endast böra räknas med två studielinjer, nämligen en jordbruks- och en husdjurslinje.

Antalet undervisningsämnen för ämbetsexamen blir mindre än vid huvudal— ternativ A på grund därav, att undervisningen i vissa ämnen slutföres redan i agronomkursen. Dessa senare ämnen äro: lantbrukszoologi, husbyggnadslära, husdjurens hälso- och sjukvårdslära, mjölkhushållning, lantbruksbokföring, rättslära, trädgårdsskötsel och Skogshushållning. Därjämte är att märka, att åtskilliga ämnen endast äro obligatoriska för endera av studielinjerna. För examen å husdjurslinjen erfordras sålunda icke betyg i jordbrukslära och när— stående ämnen, liksom å jordbrukslinjen icke i husdjurslära med angränsande discipliner. En annan olikhet i förhållande till huvudalternativ A är, att un- dervisningen i flertalet ämnen i detta fall är att betrakta som fortsättnings- kurser, i det att undervisningen är ämnad att anknyta till de redan i agronom- kursen inhämtade kunskaperna i samma ämnen. .

De i nu avsedda undervisning för ämbetsexamen förekommande undervis- ningsämnena synas böra hava i stort sett följande innehåll.

Undervisningsämnen och deras innehåll.

Matematik. I huvudsak en kurs i sannolikhetskalkyl och felutjämningslära samt i behandling av statistiskt material, det senare i främsta rummet hämtat från ärftlighetslärans och försöksväsendets område.

Kursen gemensam för samtliga studerande. F ysik. För studerande på jordbrukslinjen en utvidgad kurs i mekanik, vär— melära och elektricitetslära, med huvudvikt lagd vid den sistnämnda.

Lantbrukskemi: a) allmän, gemensamt för båda studielinjerna: kursen i nu— varande agronomkurs i oorganisk kemi fördjupas i syfte att giva eleverna grund— ligare insikter i teoretisk kemi och kolloidkemi. Beträffande organisk kemi utökas nuvarande agronomkurs i fråga om kolhydrat, fett, äggviteämnen och andra för växt- och djurriket särskilt viktiga ämnen; -

b) speciell: för studerande på jordbrukslinjen huvudsakligen åkerjordens och gödselmedlens kemi och för studerande på husdjurslinjen i huvudsak foder- medelskemi.

Geologi. För studerande på jordbrukslinjen en allmän kurs i ämnet, med huvudvikten på kvartärgeologien.

Lantbruksbotanik. 1) studerande på jordbrukslinjen: kursen omfattar hu- vudsakligen erforderlig växtkunskap, växternas anatomi och fysiologi samt växtpatologi. 2) studerande på husdjurslinjen: växtkunskap såsom underlag för studiet av fodermedelsläran.

Bakteriologi. Fördjupad kurs i bakteriernas allmänna egenskaper och livs- villkor, åkerjordens mikrobiologi samt mikrobiologiens tillämpning på mjölk- hushållningen och jordbrukets binäringar.

Kursen torde i stort sett kunna vara gemensam för de båda studielinjerna. Allmän ärftlighetslära. En för båda studielinjerna gemensam kurs, omfat— tande de teoretiska grunderna för växt- och djurförädling.

Allmän jordbrukslära med marklära. Kursen omfattar allmän och speciell försölksteknik (gödslingsförsök) samt marklära. Därjämte hållas ett antal spe- cialföreläsningar, vilka i främsta rummet böra avse en mera djupgående veten- skaplig behandling av begränsade delar av läroämnet, olika under olika år. Litteraturanvisningar lämnas i fråga om hela ämnet.

Övningarna i ämnet böra till väsentlig del utgöras av undersökningsarbeten av teknisk och ekonomisk art samt av försöksarbeten, utförda av de studerande —— var för sig eller i mindre grupper —— under lärarens ledning.

Kursen avser endast jordbrukslinjen.

Växtodlingslära. Kursen omfattar i huvudsak speciell försöksteknik (växt- odlingsförsök) .

Beträffande specialföreläsningar, litteraturanvisningar och övningar gäller i tillämpliga delar vad ovan anförts under ämnet allmän jordbrukslära.

Kursen avser endast jordbrukslinjen. Knltnrteknik. Mera djupgående kurs för studerande på jordbrukslinjen sär- skilt i fråga om mätningsmetoder samt jords torrläggning och bevattning.

Redskapslära. Kursen som endast avser jordbrukslinjen _— omfattar i huvudsak elektroteknik och redskapsprovning.

H usdjarens anatomi och fysiologi. Kursen i anatomi förhållandevis mindre omfattande. Huvudvikten vid fysiologien, i första hand näringsomsättningens och körtelsystemets fysiologi.

Kursen avser endast husdjurslinjen. H usdjnrens avels- och raslära. Kursen omfattar tillämpad ärftlighetslära samt djurbedömning.

Beträffande specialföreläsningar, litteraturanvisningar och övningar gäller i tillämpliga delar vad ovan anförts under ämnet allmän jordbrukslära.

Kursen gäller husdjurslinjen. H nsdjurens utfodring och skötsel. Kursen omfattar allmän och speciell för- söksteknik (utfodringsförsök) samt husdjurshygien.

Beträffande specialföreläsningar, litteraturanvisningar och övningar gäller i tillämpliga delar vad ovan anförts under ämnet allmän jordbrukslära.

Kursen avsedd för husdjurslinjen. Nationalekonomi med statistik. Kursen omfattar de delar av den teore- tiska och- den tillämpade nationalekonomien, vilka mera direkt beröra jord- bruket. Översikt av jordbruksstatistikens metoder och resultat.

Gemensam kurs för båda linjerna. L'antbrnksekonomi med handelslära. Utvidgning av institutskursen i lant- bruksekonomi särskilt med avseende på taxationsläran, produktionens inrikt- ning och intensitet under olika förutsättningar samt jordbrukets handelsför- hållzanden. Ytterligare övning i ekonomiskavberäkningar.

Mindre kurs i utländska jordbruksförhållanden särskilt inom lantbrukets viktigare exportområden.

Kurserna gemensamma för båda linjerna.

Undervis- ningsplaner.

Examen.

Pedagogik. En gemensam kort kurs i ämnet. Skriftliga övningar med hänsyn tagen jämväl till lantbruksjournalistiken. Tillfällen till övningar i muntlig och skriftlig framställning givas även vid de seminarieövningar, som under vederbörande ämneslärares ledning hållas i huvudämnena.

Beträffande undervisningens allmänna planläggning ävensom formerna för studiernas bedrivande gäller i tillämpliga delar vad ovan anförts med avse- ende på motsvarande undervisning vid huvudalternativ A. Under första året bör huvudvikten läggas vid de grundläggande ämnena, varjämte undervis- ningen i vissa tillämpade ämnen påbörjas. Under andra året fortsättes och avslutas undervisningen i de tillämpade ämnena.

Den allmänna planläggningen av undervisningen för ämbetsexamen synes lämpligen kunna ske i huvudsaklig överensstämmelse med följande tabell, som bland annat upptager det ungefärliga antalet undervisningstimmar i olika läroämnen.

Sehematiskt förslag till studieplan.

J ordbrukslin j en H usd j urslinj en Första året Andra året Första året Andra året Före- Ovn. Före- Ovn. Före- Ovn. Före- Ovn. läsn. m. m. läsn. in. in. läsn. m. ni. läsa. m. m. Matematik ............. 30 15 | 30 15 i Fysik ............... 50 50 : 4 _ . allmän ....... 60 100 3 60 100 ! Lantbrukmml tspecieu ....... 50 60 = 30 50 * Geologi .............. 20 20 , Lautbruksbotanik .......... 75 80 30 50 & Bakteriologi ............ 35 70 30 70 Allmän ärftlighetslära ........ 30 10 30 10 Allmän jordbrukslära med marklära . . 40 20 75 150 | : Växtodlingslära ........... 90 150 i Kulturteknik ............ 30 100 40 80 * Redskapslära ............ 40 40 Husdjurens anatomi och fysiologi . . . 100 150 Husdjurens avels- och raslära . . . . 50 50 40 100 Husdjurens utfodring och skötsel . . . 90 1 150 Nationalekonomi med statistik . . . . 40 ! 40 , Lantbruksekonomi med handelslära . . 80 100 [ 80 100 Pedagogik ............. 10 15 10 15) l Summa 500 565 295 495 | 400 495 220 355 ',

Vad ovan anförts under huvudalternativ A angående de i ämbetsexamen in- gående undervisningsämnenas olika ställning med avseende på examinationen, gäller i tillämpliga delar även för nu omhandlade alternativ. Vad i anslut— ning därtill anförts rörande de s. k. huvudämnenas ställning vid undervisnin- gen är givetvis även i stort sett tillämpligt i detta fall. Men viss avvikelse torde dock behöva ske. Vid alternativ A kommer nämligen betygssättningen att omfatta såväl den allmänna agronomiska utbildningen som också den mera specialiserade, medan den vid alternativ B endast avser den senare utbildnin- gen. Betygsvalörerna bliva därför icke jämförbara. Av praktiska skäl torde vid alternativ B böra så ordnas, att fordringarna för betyget godkänd bestäm— mas på sådant sätt, att betyget med beröm godkänd behöver krävas i allenast ett huvudämne.

Med avseende på examinationen torde därför böra gälla följande bestämmel- ser.

I de olika här nedan såsom examensämnen angivna ämnen böra finnas till omfånget olika kurser för betygen godkänd, med beröm godkänd och be- römlig.

Beträffande övriga å schemat förekommande mera självständiga ämnen bör undervisningen hava till syfte att bibringa eleverna ett bestämt mått av kun— skaper. Olika betyg böra sålunda icke förekomma i dessa ämnen.

För examen bör fordras betyget med beröm godkänd i ett av följande hu- vudämnen, nämligen å jordbrukslinjen allmän jordbrukslära med marklära, växtodlingslära eller lantbruksekonomi med handelslära samt å husdjurslinjen husdjurens avels- och raslära, husdjurens utfodring och skötsel eller lantbruks- ekonomi med handelslära. Med nämnda undantag bör för examen fordras be- tyg om godkända kunskaper i samtliga till vederbörande studielinje hörande examensämnen.

För examen bör Vidare fordras, att den studerande avlagt tillfredsställande kunskapsprov i vart och ett av övriga mera självständiga ämnen inom veder- börande studielinje, i vilka särskild undervisning anordnas vid högskolan.

Därjämte bör stadgas, att studerande, för rätt att undergå tentamen i vissa av förberörda ämnen, i vissa fall för rätt att deltaga i den fortsatta under— visningen — skall hava att förete intyg, att han på tillfredsställande sätt till— godogjort sig undervisningen vid av högskolan anordnad propedeutisk kurs i ett eller flera sådana ämnen, vilka äro av särskild betydelse för studiet av ifrå- gavarande ämne eller i övrigt hava nära samband med detsamma.

För betyg eller intyg i ett visst ämne bör i allmänhet fordras, bland annat, att den studerande deltagit i till ämnet eventuellt hörande övningar.

För examen å de olika studielinjerna synas i övrigt böra gälla följande sär- skilda bestämmelser.

1. J ordbrukslinjen.

Följande ämnen böra vara obligatoriska examensämnen:

1) Lantbrukskemi. 2) Lantbruksbotanik. 3) Allmän jordbrukslära med marklära. 4) Växtodlingslära. 5) Kulturteknik. 6) Lantbruksekonomi med handelslära. Därjämte bör betyg om godkända insikter fordras i följande ämnen: bak- teriologi, redskapslära och pedagogik.

Slutligen bör studerande på jordbrukslinjen genom särskilda intyg styrkt sig hava å ett tillfredsställande sätt tillgodogjort sig undervisningen vid de av läroanstalten anordnade propedeutiska kurserna i följande ämnen: matema— tik, fysik. allmän ärftlighetslära och nationalekonomi med statistik. Nämnda propedeutiska kurser böra anordnas vid den tidpunkt, som för vinnande av det med kurserna avsedda syftet må befinnas lämpligast. Därvid är att iakt- taga, att de kunskaper, kursen i matematik avser att giva, äro av betydelse vid studiet av, bland annat, allmän ärftlighetslära, allmän jordbrukslära, växt- odlingslära och nationalekonomi med statistik. Undervisningen i fysik är av betydelse närmast för studiet av redskapslära och undervisningen i allmän ärftlighetslära för studiet av växtodlingslära, under det att undervisningen i IpationaIekonomi med statistik står i nära samband med studierna i lantbruks- e onoml.

2. H asdjnrslinjen. Följande ämnen böra vara obligatoriska examensämnen: 1) Lantbrukskemi. 2) Husdjurens anatomi och fysiologi. 3) Husdjurens avels- och raslära. 4) Husdjurens utfodring och skötsel. 5) Lantbruksekonomi med handelslära. För examen bör därjämte fordras betyg om godkända insikter i ämnena bak- teriologi och pedagogik. Slutligen bör studerande på husdjurslinjen styrkt sig hava på ett tillfreds- ställande sätt tillgodogjort sig undervisningen vid de av högskolan anordnade propedeutiska kurserna i följande ämnen. matematik, lantbruksbotanik, all- män ärftlighetslära och nationalekonomi med statistik. Nämnda propedeutiska kurser, som i vissa ämnen äro gemensamma för jordbruks- och husdjurslinjer— na, böra anordnas vid den tidpunkt, som för vinnande av det med kurserna av- sedda syftet må befinnas lämpligast. Därvid bör uppmärksammas, att de kunskaper, kursen i matematik avser att giva, äro av betydelse vid studiet av, bland annat, allmän ärftlighetslära, husdjurens avels- och raslära, husdju- rens utfodring och skötsel samt nationalekonomi med statistik. Undervisnin- gen i lantbruksbotanik är av betydelse för studiet av husdjurens utfodring och skötsel och undervisningen i allmän ärftlighetslära för studiet av husdju- rens avels- och raslära, under det att undervisningen i nationalekonomi med sta- tistik står i nära samband med studierna i lantbruksekonomi.

Fördelning mellan olika lärare av undervisningen för agronomexamen och agro- nomisk ämbetsexamen.

Lära”? ””' Den omfattning, i vilken varje lärare vid högskolan enligt de sakkunnigas 353235? förslag har att meddela undervisning i agronomkurs ävensom för ämbetsexa- men, framgår av följande sammanställning. Matematik:

Speciallärare undervisar i matematik i den högre kursen (30 förel., 15 övn.). I agronomkursen handhaves undervisningen i matematik av lektorn i red- skapslära (30 förel.). Fysik och meteorologi:

Undervisningen i fysik i den högre kursen (50 förel., 50 övn.) samt i fysik och meteorologi i agronomkursen (70 förel.) bestrides av lektorn i redskaps- lära.

Kemi och lantbrukskemi:

Professor i lantbrukskemi föreläser samt leder övningar i ämnet för äm- betsexamen (140 förel., 210 övn.) samt undervisar i lantbrukskemi i agronom- kursen (20 förel.). Summa 160 förel., 210 övn.

Speciallärare sköter undervisningen i allmän kemi i agronomkursen (80 förel., 100 övn.). Amanuens biträder professorn Vld övningarna för ämbetsexamen.

Geologi: Speciallärare undervisari ämnet för ämbetsexamen (20 förel., 20 övn.) och i agronomkursen (25 förel., 20 övn.).

Botanik och lantbruksbotanik samt lantbrukszoologi:

Professor i lantbruksbotanik handhar undervisningen i större delen av äm- net för ämbetsexamen (85 förel., 110 övn.) och i agronomkursen (60 förel., 80 övn.).

Summa 145 förel., 190 övn.

Speciallärare undervisar i en mindre del av ämnet för ämbetsexamen (20 förel., 20 övn.) och i agronomkursen (35 förel., 20 övn.). Amanuens biträder vid undervisningen.

Bakteriologi:

Speciallärare bestrider undervisningen för ämbetsexamen (35 förel., 70 övn.) och i agronomkursen (20 förel.).

Allmän ärftlighetslära:

Undervisningen bestrides av professorn i husdjurens avels- och raslära så- väl för ämbetsexamen (30 förel., 10 övn.) som i agronomkursen (10 förel.).

Jordbrukslära:

Professor i allmän jordbrukslära med marklära föreläser allmän jordbruks- lära med marklära för ämbetsexamen (115 tim.) och delar av ämnet i agro- nomkursen (25 tim.) samt leder övningar för ämbetsexamen (170 tim.).

Summa 140 förel., 170 övn.

Professor i växtodlingslära föreläser växtodlingslära för ämbetsexamen (90 tim.) och delar av ämnet i agronomkursen (40 tim.) samt leder övningar för ämbetsexamen (150 tim.).

Summa 130 förel., 150 övn. '

Lektor i jordbrukslära och lantbruksekonomi bestrider undervisningen i stör- re delen av ämnet jordbrukslära i agronomkursen (100 förel., 60 övn.), under- visar i lantbruksekonomi i agronomkursen (100 förel., 20 övn.) samt hand— leder i praktiska jordbruksförsök för ämbetsexamen.

Summa 200 förel., 80 övn.

Assistent i jordbrukslära biträder vid övningar och försök för ämbetsexa- men.

Kulturteknik :

Professor i kulturteknik undervisar i detta ämne såväl för ämbetsexamen (70 förel., 180 övn.) som i agronomkursen (60 förel., 100 övn.).

Summa 130 förel., 280 övn.

Assistent i kulturteknik biträder professorn vid övningar i ämnet.

Reclskapslära:

Lektor i redskapslära undervisar i redskapslära för ämbetsexamen (40 förel., 40 övn.) och i agronomkursen (50 förel., 90 övn.). Undervisar därjämte (se ovan!) för ämbetsexamen i fysik (50 förel., 50 övn.) och i agronomkursen i matematik (30 förel.) samt fysik och meteorologi (70 förel.).

Summa 240 förel., 180 övn. Husbyggnadslära: Speciallärare undervisar i ämnet i agronomkursen (50 förel., 100 övn.).

Professor i husdjurens anatomi och fysiologi bestrider undervisningen i äm— net för ämbetsexamen (100 förel., 150 övn.) och i agronomkursen (40 förel., 40 övn.).

Summa 140 förel., 190 övn.

Amanuens biträder professorn vid undervisningen.

H usdjurslära:

Professor i husdjurens avels- och raslära undervisar dels i avels- och ras- lära för ämbetsexamen (90 förel., 150 övn.) dels ock (se ovan!) i allmän ärft— lighetslära såväl för ämbetsexamen (30 förel., 10 övn.) som i agronomkursen (10 förel.).

Summa 130 förel., 160 övn.

Professor i husdjurens utfodring och skötsel föreläser utfodring och sköt- sel för ämbetsexamen (90 tim.) samt delar av ämnet i agronomkursen (30 tim.). Leder övningar för ämbetsexamen (150 tim.).

Summa 120 förel., 150 övn.

Lektor i husdjurslära föreläser större delen av ämnet i agronomkursen (130 tim.), leder övningar i samma kurs (70 tim.) samt handleder i praktiska öv- ningar för ämbetsexamen. Undervisar därjämte i mjölkhushållning i agronom- kursen (50 förel., 15 övn.).

Summa 180 förel., 85 övn.

Assistent i husdjurslära biträder vid övningar och försök för ämbetsexamen.

Husdjurens hälso- och sjukvårdslära:

Speciallärare bestrider undervisningen i detta ämne i agronomkursen (30 förel., 15 övn.).

M jöl khushäl lnin g :

Undervisningen i ämnet i agronomkursen bestrides av lektorn i husdjurs- skötsel (se ovan!).

Nationalekonomi med statistik:

Undeivisningen i ämnet såväl för ämbetsexamen (40 förel.) som i agro- nomkursen (20 förel.) bestrides av professorn i lantbruksekonomi.

Lantbruksekonomi med handelslära:

Professor i lantbruksekonomi föreläser lantbruksekonomi och handelslära för ämbetsexamen (80 tim.), leder övningarna för samma examen (100 tim.) samt undervisar i nationalekonomi (se ovan!) såväl för ämbetsexamen (40 tim.) som i agronomkursen (20 tim.).

Summa 140 förel., 100 övn.

_ Undervisningen i lantbruksekonomi i agronomkursen bestrides av lektorn i jordbrukslära och lantbruksekonomi (se ovan!).

Lantbruksbokförin (; : Speciallärare leder övningarna i agronomkursen (100 övn.).

Rättslära: Speciallärare undervisar i ämnet i agronomkursen (60 förel., 30 övn.).

Trädgårdsskötsel:

Speciallärare bestrider undervisningen i ämnet i agronomkursen (10 förel., 10 övn.).

Skogshushållning: Speciallärare meddelar undervisning i ämnet i agronomkursen (60 förel.). Pedagogik: Speciallärare undervisar i ämnet för ämbetsexamen (10 förel., 15 övn.).

De skäl, som vid redogörelse för huvudalternativ A anförts för inrättande av en agronomie kandidatexamen, äro giltiga även vid förevarande alternativ. Med hänsyn till att den allmänna agronomutbildningen vid alternativ B förutsättes vara anordnad såsom särskild grundläggande kurs för studierna vid högskolan, måste emellertid vid detta alternativ bestämmelserna för agronomie kandidat— examen bliva i viss mån skiljaktiga från de huvudlinjer, som i det föregående angivits för motsvarande examen vid huvudalternativ A.

Sålunda böra studierna för kandidatexamen bygga på samma förbildning som för ämbetsexamen, och i detta. fall böra alltså även för kandidatexamen krävas allmänna agronomiska kunskaper hos den studerande.

I övrigt synes vid detta alternativ agronomie kandidatexamen såvitt möjligt böra planläggas i huvudsaklig överensstämmelse med närmast jämförbara exa- mina. — kandidat- och ämbetsexamina —— inom filosofisk fakultet vid universi— tet Orch likställd högskola. För agronomie kandidatexamen synes sålunda böra gälla, bland annat, att examen skall avläggas i minst tre ämnen, samt att den studerande i examen skall hava erhållit sammanlagt minst sex betygsenheter, därav minst betyget med beröm godkänd i två uti examen ingående ämnen.

Såsom ämnen i kandidatexamen böra kunna förekomma samtliga ovan för ämbetsexamen angivna examensämnen, nämligen lantbrukskemi, lantbruksbota- nik, allmän jordbrukslära med marklära, växtodlingslära, kulturteknik, hus- djurens anatomi och fysiologi, husdjurens avels— och raslära, husdjurens utfod— ring och skötsel samt lantbruksekonomi. Vidare böra sådana anordningar vid- tagas, att för agronomie kandidatexamen ämnena ärftlighetslära, nationaleko- nomi och statistik kunna studeras och tenteras vid universitet eller likställd högskola.

Förut har framhållits, att de för högre studier ifrågakommande lantbruks- ämnena stå i olika nära samband med varandra och att det på grund härav vore motiverat, att de studerandes ämnesval för licentiatexamen på visst sätt regle- rades. Av samma skäl synes det även beträffande kandidatexamen vara ända- målsenligt, att vissa regler uppställas med avseende på de studerandes val av ämneskombinationer. Därvid förtjänar främst uppmärksammas, att vissa av lantbruksämnena äro av betydelse icke minst såsom grundval för studiet av andra ämnen, som mera utpräglat hava karaktär av tillämpande vetenskaper. För ernående av ett gynnsamt resultat av längre gående studier i ett tillämpat ämne är det sålunda i regel av vikt, att goda kunskaper förut inhämtats i ett eller flera bestämda grundläggande ämnen. Med iakttagande härav torde böra föreskrivas, bland annat, att om ämnet allmän jordbrukslära med marklära in- går i examen med minst betyget med beröm godkänd, denna jämväl skall om— fatta lantbrukskemi. I samma syfte bör, när det gäller kurs för minst betyget med beröm godkänd, föreskrivas, att växtodlingslära skall åtföljas av lantbruks- botanik och ettdera av ämnena lantbrukskemi eller ärftlighetslära, husdjurens avels- och raslära av husdjurens anatomi och fysiologi, husdjurens utfodring och skötsel av husdjurens anatomi och fysiologi samt lantbrukskemi, lantbruks—

Agronomie kandidat- examen.

Agronomie licentiat— examen m. m.

Huvudalter- nativ A.

ekonomi av nationalekonomi och statistik. Avser kursen i ovannämnda huvud- ämnen endast betyget godkänd, synas nu angivna sammanställningar av äm- nen icke böra göras obligatoriska.

Beträffande de ämnen, som ovan betecknats såsom universitetsämnen, synes böra gälla, att ärftlighetslära må förekomma såsom examensämne endast om samtidigt ett av ämnena växtodlingslära eller husdjurens av—els- och raslära in- går i examen med minst betyget med beröm godkänd, och nationalekonomi en— dast om lantbruksekonomi förekommer med minst betyget med beröm godkänd i examen. Statistik slutligen synes böra få ingå i examen tillsammans med kurs för minst betyget med beröm godkänd i något av de fem s. k. huvudäm- nena, d. v. s. allmän jordbrukslära med marklära, växtodlingslära, husdjurens avels- och raslära, husdjurens utfodring och skötsel eller lantbruksekonomi med handelslära.

De skäl, som tala för inrättandet av en mera vetenskaplig examen, när den högre lantbruksundervisningen anordnas i överensstämmelse med huvudalterna- tiv A, äro i lika hög grad giltiga med avseende på förevarande alternativ. Vad förut anförts rörande dels agronomisk ämbetsexamen och agronomie kandidat- examen såsom grund för licentiatstudier och dels huvudlinjerna för själva licen- tiatexamen, är sålunda giltigt även i detta fall.

Vad i det föregående vid huvudalternativ A anförts rörande önskvärdheten av, att vid lantbrukshögskolan doktorsvärdighet må kunna utdelas, ävensom nödvändigheten av, att docentinstitution inrättas vid högskolan, äger ävenledes i lika grad giltighet vid förevarande alternativ. Beträffande antalet docent- stipendier och deras fördelning gäller vad ovan sagts under alternativ A.

Specialbestämmelser för inträde vid lantbrukshögskolan m. 111.

Vid båda nu omhandlade huvudalternativ för den högre lantbruksundervis— ningens anordnande synes det vara angeläget, att åtgärder vidtagas i sådant syfte, att även studerande med i vis-sa avseenden annan förbildning än ovan angivits med fördel kunna driva studier för ämbetsexamen.

Vid huvudalternativ A bygga studierna vid högskolan på avlagd studentexa- men eller däremot svarande kunskaper i vissa ämnen. Däremot förutsättes icke genomgången agronomkurs. Emellertid måste det anses vara i hög grad önsk- värt, att möjlighet beredes sådana studiebegåvade elever, som efter avlagd real— skoleexamen med goda vitsord genomgått agronomkurs och sedermera önska fortsätta sin teoretiska lantbruksutbildning, att utan alltför betungande vill- kor vinna tillträde till undervisningen vid högskolan.

Vid huvudalternativ B återigen. där en på realskolekunskaper byggd agro— nomkurs föregår de egentliga studierna för ämbetsexamen, synas åtgärder böra vidtagas i syfte att bereda studerande, som före påbörjandet av lantbruksstu- dierna avlagt kvalificerad studentexamen, möjlighet till viss begränsning i stu- dietiden vid högskolan.

Skall undervisningen vid en lantbrukshögskola enligt huvudalternativ A kun- na hållas uppe på en hög nivå, är det givetvis nödvändigt, bland annat, att kraven på de studerandes förkunskaper ställas höga. Det kan sålunda icke anses lämpligt, att avlagd agronomexamcn i och för sig skall berättiga till in- träde vid högskolan. I stället torde man böra utgå ifrån, att endast mera dug- liga och begåvade agronomer, som på visst sätt kompletterat sin agronomut- bildning, skola tillerkännas sådan rätt. Den erforderliga kompletteringen skulle, så vitt angår naturvetenskapliga ämnen, möjligen kunna ske jämsides med stu-

dierna för agronomexamen. I sådant syfte bör vid undervisningsanstalten, i den mån lämpliga lärarkrafter stå till förfogande, beredas tillfälle för elev att bedriva för inträde vid högskolan nödvändiga ytterligare studier i ett eller —— om eleven medhinner — flera. av ämnena kemi, fysik och biologi.

I ämnena modersmålet, tyska, engelska och matematik bör elev, varom nu är fråga, skaffa sig kunskaper, motsvarande fordringarna för minst betyget god- känd i studentexamen å latinlinjen B. Möjligen kan undervisning i dessa äm— nen för här avsedda studerande anordnas på liknande sätt som ovan antytts beträffande de naturvetenskapliga ämnena.

För anordnande av ifrågavarande undervisning torde ett mindre anslag vara erforderligt.

Elev, som på nu antydd väg vunnit inträde vid högskolan, har redan kommit i åtnjutande av viss allmän agronomisk utbildning, och hans studietid bör på grund därav kunna i viss mån förkortas. Avse studierna vid högskolan att bereda för avläggande av ämbetsexamen, bör agronom sålunda utan större olä- genhet kunna befrias från deltagande från vissa föreläsningar och övningar, som falla inom området för den allmänna agronomutbildningen. Dessa äro på jordbrukslinjen:

__________——________——-—-——

| ? Första året Andra året Tredje året Förel. Ovn. Förel. Ovn. Förel. Ovn. Lantbmkszoologi ........... 15 Allmän jordbrukslära ......... 70 40 Växtodlingslära ........... 40 40 30 Kulturteknik ............. 50 100 Redskapslära ............ 40 (30 Husbyggnadslära .......... . 40 80 Husdjurens anatomi och fysiologi . . . 35 35 Husdjurens avels- och raslära ..... 70 40 Husdjurens utfodring och sjukvårdslära . 40 40 30 Husdjurens hälso- och sjukvårdslära . . 20 10 Mjölkhnshällning ..... . ...... 50 l.") Lantbruksekonomi med handelslära . . . 20 60 40 Lantbruksbokföring .......... 80 Rättslära .............. 50 25 Trädgårdsskötsel ........... 10 10 Skogshushållning ........... 50 . Summa. 130 145 480 445 110 25

Tillsammans kan agronomen sålunda vara fri från 720 föreläsningar och 615 övningar. För att nå bästa möjliga resultat av studierna bör han under sitt för— sta studieår vid högskolan kunna deltaga i de återstående föreläsningar och övningar, som normalt falla på de två första studieåren vid högskolan. Under sitt andra studieår vid högskolan bör agronomen i huvudsak följa den återstå— ende undervisningen för ämbetsexamen.

Frihet från deltagande i vissa föreläsningar och övningar bör likväl icke medföra befrielse från tentamen utom i sådant fall, då ämnet är helt avslutat i agronomkurs-en och där har ungefär samma omfattning som för ämbetsexa— men. Sådana ämnen äro på jordbrukslinjen:

lantbrukszoologi, husdjurens hälso- och sjukvårdslära, lantbruksbokföring, trädgårdsskötsel,

Skogshushållning.

Huvudalter- nativ B.

Agronom, som vunnit inträde vid högskolan, bör sålunda vid studier för äm- betsexamen kunna inbespara mera tid i fråga om föreläsningar och övningar, än som normalt faller på ett studieår, men då tentamensskyldigheten icke är i motsvarande grad minskad, torde man kunna räkna med, att besparingen i stu— dietid för ämbetsexamen icke skall uppgå till mera än ett år.

För husdjurslinjen och den ekonomiska linjen bör övergången kunna genom- föras på liknande sätt.

Vid huvudalternativ B bygga studierna vid högskolan på genomgången agro- nomkurs och avse sålunda endast att giva den för vissa befattningshavare er- forderliga specialutbildningen. Skall en kvalificerad student kunna vinna nå— gon avsevärd besparing i utbildningstid, jämfört med annan elev, torde det vara nödvändigt att agronomkurs och högskola äro förlagda till samma plats, så att studenten i viss utsträckning jämsides kan följa undervisningen vid agronom- kursen och högskolan. Under denna förutsättning torde, om än med vissa svårigheter, för kvalificerade studenter kunna anordnas en parallellavdelning, som torde kunna föra fram till ämbetsexamen efter normalt tre års studier. För rätt till inträde vid högskolan bör krävas avlagd studentexamen å reallin- jen med minst betyget godkänd i ämnena matematik och fysik samt betyget med beröm godkänd i biologi och kemi.

Undervisningen för ämbetsexamen vid förberörda parallellavdelning anord— nas så, att med vissa nedan angivna jämkningar under första året genom- gås såväl agronomkursens som högskolans första årskurs, under andra året agronomkursens andra årskurs och under tredje året högskolans andra årskurs. För parallellavdelningen å jordbrukslinjen skulle studierna kunna planläggas på följande sätt.

Första året läses högskolans första årskurs helt med undantag för ämnena kulturteknik, som läses andra året, och redskapslära, som läses först under tredje året. Av agronomkursens första årskurs uteslutas ämnena matematik, fysik, kemi och lantbrukskemi, geologi och bakteriologi; ur ämnet botanik och lantbruksbotanik uteslutas morfologi samt fysiologi och anatomi, varefter åter- står en kurs motsvarande 40 föreläsningar och 80 övningar; i ämnena lantbruks- zoologi, jordbrukslära, kulturteknik, husdjurens anatomi och fysiologi, hus— djurslära och nationalekonomi läses agronomkursens första årskurs helt. I kulturteknik läses därjämte även agronomkursens andra årskurs. Amnena hus- byggnadslära, lantbruksbokföring, trädgårdsskötsel och Skogshushållning över— föras till andra årskursen samt rättslära till tredje årskursen. Antalet föreläs— ningar skulle med en dylik anordning komma att under första året å jordbruks— linjen uppgå till 655 och övningarna till 625.

Andra året läses agronomkursens andra årskurs _— utom kulturteknik jämte de delar från första årskursen, som enligt ovan skulle överföras till detta år. Därjämte läses högskolans andra årskurs i kulturteknik. Antalet före- läsningar skulle komma att under detta år uppgå till 630 och övningarna till 580.

Tredje året läses högskolans andra årskurs jämte redskapslära från högsko- lans första årskurs och rättslära från agronomkursens första årskurs. Antalet föreläsningar skulle under detta år komma att å jordbrukslinjen uppgå till 435 och övningarna till 585.

Emellertid torde det icke vara möjligt att ordna undervisningsschemat så, att eleverna uti ifrågavarande parallellavdelning kunna följa den ordinarie un— dervisningen uti samtliga ifrågakommande ämnen. Ämnena husbyggnadslära och lantbruksbokföring torde sålunda icke kunna inpressas i det allmänna sche- mat, utan finge i dessa ämnen anordnas parallellundervisning. Kostnaderna här- för skulle med av de sakkunniga använda beräkningsgrunder komma att uppgå till cirka 3 000 kronor. Men även beträffande agronomkursens första årskurs

i botanik och kulturteknik förefaller det vara tvivelaktigt, om den ordinarie undervisningen kan inpressas i parallellavdelningens schema. Skulle särskild undervisning få meddelas även i dessa ämnen, skulle de särskilda kostnaderna för parallellavdelningen —— därest speciallärare finge anlitas för ändamålet —— komma att stiga med ytterligare cirka 3 000 kronor.

Den allmänna planläggningen av undervisningen å jordbrukslinjen framgår närmare av nedanstående tabell.

Antalet undervisningstimmar i olika ämnen.

Jordbrukslinjen

Första året Andra året Tredje året .. Från Från Hö re Från kHogre agronom- Agronom- agronom- kursgens agronom- ursens kursens kursens kursens andra kursens första f" andra . . .. årskurs orsta årskurs forsta (första) forsta årskurs årskurs årskurs årskurs förel. övn. förel. övn. förel. övn. förel. övn. förel. övn. före1.|övn. Matematik . . . . . . . . . 30 15 Fysik . . . . . . . . . . 50 50 Lantbrukskemi: allmän . . . . . ..... 60 100 * speciell . . . ...... 50 60 1 Geologi . . . . . . . . 20 20 ' Lantbrukshotanik . . . . . 75 80 40 70 1 Bakteriologi . . ..... 35 70 Allmän ärftlighetslära . . . . 30 10 Lauthrukszoolwd . . 20 10 Allmän jordbrukslära med mark— , lära . . . . ..... 45 120 60 115 170 ' Växtodlingslära . . . . . . . 90 150 Kulturteknik . . . . . . . . 130 160 30 40 230 2100 40 80 Redskapslära . . . . . . . . 50 90 40 40 Hushyggnadslära ...... 340 380 ' Husdjurens anatomi 0 fysiologi 40 40 Husdjurslära . . . . 40 130 70

Husdjurens avels- och raslära. Husdjurens utfodring o. skötsel Husdjurens hälso— o. sjukvårds— lära . . . . . . . . 30 15 Mjölkhushållning . . . 50 15 Nationalekonomi med statistik 40 20 Lantbruk sekonomi med handels- lära ..... . . . . . 100 20 80 100 Lauthru ksbokföring . . . . . 5 80 Rättslära. . . . . . . . . 60 30 Trädgårdsskötsel . . . . . . 10 10 Skogshushållning . . . . . . 30 30 Pedagogik ........ . 10 15

Summa 420 465 235 160 540 370 80 170 375 6030

Inom husdjurslinjen torde parallellavdelning kunna anordnas på liknande sätt.

1 Agronomkursens andra årskurs. 2 Högre kursens första årskurs. 3 Specialkurs; antalet undervisningstimmar har på grund därav ansetts kunna minskas till över- ensstämmelse med motsvarande antal vid huvudalternativ A.

Kurs i allmänbildande ämnen.

För inträde vid en lantbrukshögskola enligt huvudalternativ B har ansetts böra såsom regel fordras, att den studerande avlagt på visst sätt kvalificerad agro— nomexamen samt därjämte styrkt sig äga kunskaper i svenska språket, tyska, engelska och matematik, motsvarande minst fordringarna för betyget godkänd i studentexamen å latinlinjen B. Det torde kunna förutsättas, att erforderliga kunskaper i sistnämnda allmänbildande ämnen i många fall skulle komma att till större eller mindre del inhämtas efter avlagd agronomexamen. Vid sådant förhållande synas enligt de sakkunnigas mening skäl tala för att ——- därest den högre lantbruksundervisningen anordnas enligt alternativ B undervis- ningskurs uti ifrågavarande ämnen anordnas genom det allmännas försorg för sådana studerande, som önska Vinna inträde vid lantbrukshögskolan.

Ifrågavarande undervisning torde böra anordnas vid den blivande lantbruks- högskolan. Kursen bör såsom ovan antytts omfatta ämnena svenska språket, tyska, engelska och matematik.

För inträde vid agronomkurs har ansetts böra fordras, bland annat, realskole— kunskaper i nyssnämnda fyra ämnen. För inhämtandet av de ytterligare kun- skaper uti ifrågavarande ämnen, som erfordras för inträde vid lantbrukshög- skolan, bör enligt de sakkunnigas uppfattning beräknas en tid av omkring ett år.

I de tre sista klasserna å latingymnasium vid rikets högre allmänna läroverk omfattar undervisningen i nyssnämnda ämnen för närvarande följande antal veckotimmar :

svenska språket . . . . . . . . . . 8 veckotimmar, tyska . . . . . . . . . . . . . . 6 » , engelska . . . . . . . . . . . . . 6 » , matematik . . . . . . . . . . . . 13 >> ,

Summa 33 veckotimmar.

För här ifrågavarande undervisningskurs torde böra räknas med i stort sett samma antal veckotimmar. Visserligen kunna de studerande vid denna kurs beräknas hava vunnit .större mognad, än vad fallet i regel är beträffande elever på gymnasialstadiet, och därigenom större förmåga att idka självstudier. Den- na omständighet synes tala för någon minskning i antalet undervisningstimmar per vecka. Å andra sidan måste emellertid undervisningen särskilt i främmande språk bliva i viss mån forcerad genom att meddelas under så kort tid som ett år, och för ernående av ett gynnsamt resultat av undervisningen i dessa ämnen torde det vara nödvändigt, att undervisningen på lärorummet blir jämförelse- vis omfattande.

Lärarna vid kursen torde böra hava lektorskompetens. Önskvärt vore gi- vetvis, om de för undervisningen erforderliga lärarna kunde fast anställas. Med hänsyn till svårigheten att bedöma den sannolika elevfrekvensen vid ifrå— gavarande kurs torde emellertid en dylik anställningsf'orm åtminstone icke till en början kunna förordas. Därtill kommer, att det enligt vad de sakkunniga inhämtat torde vara förenat med vissa svårigheter att erhålla kvalificerade fast anställda lärare med de ämneskombinationer, som skulle komma i fråga. De sakkunniga anse sålunda, att undervisningen vid en eventuell kurs av ovan an- givet slag åtminstone tillsvidare bör bestridas av timlärare.

Med ledning av inhämtade uppgifter rörande arvoden för liknande under- visning vid vissa andra utbildningsanstalter hava de sakkunniga ansett sig böra uppskatta kostnaden för ifrågavarande undervisning till omkring 400 kronor per veckotimme, däri inberäknat ersättning för rättande av skrivnin-

gar m. m. De totala årliga kostnaderna för lärare vid kursen torde sålunda kunna beräknas till 13 200 kronor. Förlägges kursen till lantbrukshögskolan, torde icke behöva räknas med sär- skilda kostnader för lokaler eller undervisningsmateriel.

Antalet undervisningsanstalter.

Den årliga tillströmningen av studerande till undervisning för ämbetsexa- Undervisning men har i det föregående beräknats till 30. Vid denna elevfrekvens bör en ut— På bög?—”*ME* bildningsanstalt för ifrågavarande uppgift kunna anses tillfyllest. I anslut- Stadlet' ning till nämnda undervisning har ansetts böra finnas möjlighet att bedriva mera vetenskapligt inriktade studier för kandidat- och licentiatexamina. An- talet studerande av sistnämnda kategorier kan emellertid icke väntas bliva be- tydande. På licentiatstadiet har sålunda ansetts böra räknas med en årlig tillströmning i medeltal ej överstigande 4 studerande. Den sannolika elev— frekvensen på högskolestadiet motiverar därför enligt de sakkunnigas mening icke i och för sig inrättandet av mera än en undervisningsanstalt för utbild- ning på detta stadium.

För bedömande av den sannolika elevfrekvensen vid undervisning för agro- Beräkning av nomutbildning hava de sakkunniga låtit verkställa utredning rörande de un- ?Ptalet elever der åren 1910—1923 från agronomkursen utexaminerade elevernas nuvarande fofltbååååfgm sysselsättning. Av utredningen framgår, att ungefär 45 % av dessa agronomer . äro verksamma vid det praktiska jordbruket. Under senare år hava sålunda i runt tal årligen 25 personer med agronomutbildning funnit sysselsättning ' såsom yrkesmän vid jordbruket. Vid bedömande av denna siffra förtjänar emellertid uppmärksammas, att endast ett på förhand fastställt antal stude- rande emottagits i varje årsklass av agronomkursen. Då antalet kompetenta inträdessökande ofta varit avsevärt större, finnes det anledning antaga, att den företagna gallringen inneburit en viss minskning av antalet agronomut- bildade driftsledare vid jordbruket, enär ju antalet befattningar såsom lant- brukslärare och konsulenter m. fl. är tämligen fixt och i regel i första hand torde bliva tillgodosett. Å andra sidan torde man kunna räkna med, att vissa av de agronomer, som nu äro verksamma vid det praktiska jordbruket, från början åsyftat att erhålla anställning såsom lärare eller konsulenter, och åt- skilliga av dessa personer skulle måhända icke besökt lantbruksinstitut, orn dettaicke samtidigt varit utbildningsanstalt även för dylika befattningshavare och om anställning vid det praktiska jordbruket sålunda utgjort den enda fram- tidsutsikten. Det är givetvis icke möjligt att avgöra, vilken av nämnda fak- torer —— som verka i motsatt riktning —— skulle utöva det .största inflytandet på elevfrekvensen.

Vidtagas sådana åtgärder med avseende på den högre lantbruksundervis— ningen, att den för driftsledare vid det större jordbruket avsedda utbildningen blir mera tillfredsställande ordnad än vid nuvarande agronomkurs, synes det vara att förvänta, att tillströmningen till denna utbildningskurs skall bliva god. Ehuru skäl synas tala för att under sådana förhållanden ett större antal blivande driftsledare än nu är fallet skola söka komma i åtnjutande av högre agronomisk utbildning, hava de sakkunniga ansett det berättigat att för den närmaste tiden endast räkna med omkring 25 om året.

Med avseende på behovet av undervisningsanstalter för agronomutbildning Antalet agro- bliva förhållandena något olika, om huvudalternativ A eller B kommer till ut- nomkursen förande. I förra fallet kan man räkna med att —— även om, på sätt ovan an- givits, möjlighet beredes för agronomer att vinna inträde vid lantbrukshög- skolan —— det övervägande flertalet agronom—er skall söka sig ut till det prak-

tiska jordbruket. De sakkunniga hava förut räknat med, att cirka 25 agro— nomer årligen skola gå denna väg. Antalet agronomer, som fortsätta sin teore- tiska lantbruksutbildning, torde icke böra uppskattas till flera än 5 a 10 om året. Sammanlagda antalet studerande i varje årsklass av agronomkurs skulle sålunda kunna beräknas till 30 a 35.

Vid nuvarande agronomkurser omfattar varje årsklass i regel 24,—30 elever. De sakkunniga hysa den uppfattningen, att antalet elever i varje klass icke gärna bör — i varje fall icke avsevärt —— överstiga 30. Vid större antal elever torde nämligen utbildningen lätt bliva mindre effektiv på grund av att veder— börande lärare får mindre tillfälle att ägna sig åt den individuella handled- ningen av eleverna.

Enligt de sakkunnigas beräkning skulle sålunda vid huvudalternativ A för närvarande en agronomkurs vara tillräcklig. Såsom redan nämnts äro emel- lertid beräkningar av ifrågavarande slag behäftade med rätt stor osäkerhet, och det är därför icke uteslutet, att tillströmningen av elever till ifrågavarande kurs kan bliva så stor, att frågan om inrättande av ytterligare en agronom- kurs rätt snart blir aktuell.

Vid huvudalternativ B kan ett ganska stort antal elever från agronomkurs beräknas fortsätta sina studier till ämbetsexamen. Man torde kunna räkna med, att i varje fall större delen av de studerande för ämbetsexamen, vilka även vid detta alternativ kunna beräknas till omkring 30 per årsklass, skola komma denna väg. Antalet elever vid agronomkurs, vilka önska utbilda sig för praktisk verksamhet vid jordbruket, torde kunna beräknas till ungefär samma siffra som vid huvudalternativ A. Vid huvudalternativ B kan elevfrekvensen vid agronomkurs sålunda beräknas bliva så stor, att två dylika kurser behöva. inrättas.

KAP. III. Den högre lantbruksundervisningens yttre organisation.

Inordnande i ett universitet. -— Anknytning till tekniska högskolan. Inkorporering mod veterinär- ooh skogshögskolorna. — Förening med centralanstalten för jordbruksförsök. —— Organisatoriskt självständig lantbrukshögskola. — Den högre lantbruksundervisningens ledning.

I det föregående har redogörelse lämnats för huru de sakkunniga tänkt sig de allmänna grundlinjerna för den högre lantbruksundervisningens anordnande under olika förutsättningar. Nästa åtgärd har sedan blivit att undersöka, vil- ken form för ifrågavarande undervisnings yttre organisation, som kunde befin- nas mest ändamålsenlig. Såvitt de sakkunniga kunnat finna, utgör den före— slagna formen för den högre lantbruksundervisningen intet hinder för att un- åervisningen i organisatoriskt och administrativt hänseende kan ordnas på skil-

a sätt.

Den enklaste och närmast till hands liggande lösningen synes vara att ordna den högre lantbruksundervisningen fullt självständigt. Att vid sådan anord— ning alla förutsättningar böra vara förbanden att kunna utnyttja tillgängliga resurser på det för undervisningen mest. ändamålsenliga sättet, torde vara. uppen- bart. Men även vid samordnande av den högre lantbruksundervisningen med annan jämställd, närstående undervisning eller med verksamhet, som mera ut- präglat har forsknings- och försöksuppgifter till sitt syfte, torde åt lantbruks- undervisningen under vissa förutsättningar kunna givas en sådan ställning, att den förmår fylla sin uppgift. Vid dylik kombination av ett eller annat slag är det väl tänkbart för att icke säga sannolikt, att ökade resurser i fråga om lärarkrafter och instrumentell utrustning m. ni. skulle komma att stå till förfogande för lantbruksundervisningen, då det ju kan förutsättas, att jämväl den samordnade undervisningens eller försöksverksamhetens resurser i sådant avseende åtminstone i viss utsträckning skola kunna utnyttjas för ändamålet.

I det följande hava de sakkunniga upptagit till behandling de olika alternativ för den högre lantbruksundervisningens yttre organisation, som enligt de sak— kunnigas förmenande kunna tänkas ifrågakomma.

1. Den högre lantbruksundervisningens inordnande i ett universitet.

Vid övervägande av den tilltänkta högskoleinstitutionens inordnande i någon redan förefintlig undervisningsverksamhet av minst samma vetenskapliga ställ- ning, hava de sakkunniga först riktat sin uppmärksamhet på möjligheten och lämpligheten av dess anknytning till eller inordnande i något av de nuvarande universiteten eller någon med dessa likställd högskola. Det har givetvis före- funnits så mycket större anledning härtill, som lantbrukshögskolesakkunniga av år 1911 förordade en sådan lösning av frågan såsom den för det dåvarande mest lämpliga.. För nämnda sakkunnigas förslag ävensom de däröver avgivna yttrandena har i det föregående i korthet redogjorts (sid. 24—29).

Allmänna synpunkter.

Men även i utlandet är den högre lantbruksundervisningen, såsom närmare framgår av bil. F, mångenstädes i en eller annan form ansluten till universitet. All!.nänyla Vid övervägande av spörsmålet om den högre lantbruksundervisningens even— orgamårmnå tuella införlivande med anstalt för universitetsutbildning hava de sakkunniga pm em' kommit till den uppfattningen, att för en dylik åtgärd endast något av stats- universiteten kan komma i fråga. De med universiteten i vissa avseenden lik- ställda högskolorna i Stockholm och Göteborg, vilka icke på samma sätt stå under statligt inflytande, hava de sakkunniga sålunda i detta sammanhang an- sett sig kunna bortse ifrån.

Vad beträffar formen för den högre lantbruksundervisningens införlivande med ett universitet, bör givetvis frågan om fristående fakultet eller avdelning inom filosofiska fakulteten ur lantbruksundervisningens egen synpunkt vara av jämförelsevis underordnad betydelse. Huvudsaken är, att för ifrågavarande undervisning skapas sådana betingelser —- även rent administrativt att un- dervisningen blir i stånd att tillfredsställa de krav, som från jordbruksnäringens sida med fog kunna ställas på den. Det vill emellertid synas de sakkunniga, som om organisatoriskt sett en fristående fakultet i sådant avseende innebure större förutsättningar än en mindre avdelning inom den filosofiska fakulteten.

De sakkunniga hava i det föregående angivit, vilken teoretisk förbildning studerande bör äga för att vinna inträde vid lantbrukshögskolan. Bestäm- melserna härutinnan, liksom i fråga om praktiska förkunskaper. synas med hänsyn till lantbruksstudiernas speciella fordringar även i förevarande fall böra i allt väsentligt vara gällande. Å andra sidan anse de sakkunniga det vara i hög grad betänkligt, om lantbruksstuderande skulle gå förlustig vissa akademiska rättigheter på grund därav, att han icke avlagt studentexamen. De sakkunniga hava redan förut uttalat såsom sin uppfattning, att alla studerande, som vunnit inträde vid en lantbrukshögskola, vare sig de avlagt studentexamen eller icke, böra vara likställda även när det gäller studier för högre examina, och måste förty bestämt motsätta sig, att någon åtskillnad i akademiskt hän- seende göres mellan olika lantbruksstuderande. Enligt de sakkunnigas mening böra nämligen de lantbruksstuderande, som icke avlagt studentexamen, på grund av de uppställda inträdesfordringarna anses hava i stort sett samma för- utsättningar för bedrivande av högre studier av denna art som de, vilka av— lagt sådan examen. Inskrivning av lantbruksstuderande i annan fakultet lärer Väl i praktiken endast i undantagsfall komma i fråga., enär ju ifrågavarande studerande genom sin föregående jordbrukspraktik måste anses vara speciellt inriktade på lantbruksstudier. Därest så skulle befinnas erforderligt, torde emellertid genom vissa reglerande bestämmelser rörande övergång från en fakul- tet till en annan' lätt kunna förhindras, att rättighet till dylik övergång miss- brukades.

Såsom redan antytts, synas formerna för den högre lantbruksundervisningens anordnande i stort sett icke böra undergå förändring på grund därav, att un- dervisningen inordnas under ett universitet. Undervisningen torde sålunda även i sådant fall böra i huvudsak anordnas på något av de sätt, som huvudalternati- ven A och B innebära.

Vid huvudalternativ A är agronomkursen jämförelsevis väl avgränsad från övrig högre lantbruksundervisning, och då kursens syfte i stort sett är ett ain- nat än universitetsundervisningen är avsedd att tillgodose, synes tillräcklig an- ledning icke förefinnas att införliva denna kurs med ett universitet.

Vid huvudalternativ B har, såsom längre fram närmare motiveras, förutsatts två agronomkurser, av vilka den ena lämpligen ansetts kunna införlivas med anstalt för högre lantbruksundervisning. Därest lantbrukshögskolan skall im- ordnas såsom avdelning av ett universitet, torde det emellertid icke heller vid detta alternativ kunna ifrågasättas att inrangera agronomundervisningen, som

bygger på så låga teoretiska förkunskaper som realskoleexamen och för övrigt till väsentlig del har rent praktiskt syfte, under ett universitet. Mot en dylik anordning talar även den omständigheten, att de två kurserna för agronomut- bildning måste förutsättas bliva förlagda till skilda delar av landet, vilket givetvis i hög grad försvårar en enhetlig administration.

Beträffande undervisningen för agronomisk ämbetsexamen, som däremot skul— le infogas i universitetsundervisningen, böra förut anförda allmänna grunder med avseende på studietid, tid för undervisningens början, ferietid, undervis— ningens allmänna planläggning ävensom examination även i detta fall vara till- lämpliga.

Reglerna för avläggaude av högre lantbruksexamina böra ävenledes vara i stort sett desamma som förut angivits. Vad slutligen beträffar prov för even— tuell doktorsgrad, böra givetvis samma bestämmelser tillämpas som i sådant avseende gälla för annan doktorsgrad vid universitet.

Genom inordnande av den högre lantbruksundervisningen i ett universitet Utnyttjandet avses att vinna, bland annat, tillgång till de stora resurser i olika undervis- av universite— ningsavseenden, universitetet disponerar över. Beträffande de tillämpade lant- tets resurser" bruksvetenskaperna — jordbrukslära, husdjurslära och lantbruksekonomi m. fl. —— visar det sig emellertid vid närmare granskning, att ett universitet har jämförelsevis litet att giva, vare sig det gäller lärarkrafter, lokaler eller in— strumentell utrustning.

Beträffande de ämnen, som ur lantbruksundervisningens synpunkt äro av mera grundläggande natur, vore det givetvis önskvärt, om undervisningen kun- de meddelas vid redan förefintliga universitetsinstitutioner. Därigenom skulle vinnas en viss minskning i fråga om behovet av lokaler och instrumentell ut— rustning för lantbruksundervisningen med ty åtföljande kostnadsbesparing. Möjligen skulle därigenom även kunna åstadkommas, att vid universitetet redan förefintliga lärarkrafter i större utsträckning än eljest kunde meddela undervis- ning jämväl åt lantbruksstuderande. Emellertid är att märka, att den under- visning, som meddelas vid universitet uti de för lantbruksutbildningen ifråga- kommande grundläggande ämnena, i regel icke utan vidare är lämpad att ingå i kurserna i motsvarande ämnen för agronomisk ämbetsexamen. I de flesta fall _torde de sedvanliga universitetskurserna i dessa ämnen vara för omfattande för den agronomiska utbildningen, och därjämte kan naturligtvis åt dem icke lämp- ligen givas den speciella inriktning, som med hänsyn till de fortsatta lant- bruksstudierna måste anses synnerligen önskvärd. I regel torde sålunda sär- skilda kurser bliva erforderliga uti ifrågavarande ämnen för de studerande inom lantbruksfakulteten. Frågan blir då, huruvida nuvarande lokaler och apparatur inom vederbörande universitetsinstitutioner kunna ställas till för- fogande jämväl för ifrågavarande kurser, ävensom huruvida för andra uppgif— ter anställda lärare vid universitetet lämpligen kunna meddela undervisning även vid dessa kurser.

Vid bedömande av denna fråga förtjänar uppmärksammas, att av nu avsed- da ämnen matematik, fysik och meteorologi, bakteriologi, allmän ärftlighets- lära, lantbrukszoologi, nationalekonomi med statistik, rättslära och pedagogik förutsättas skola studeras i förhållandevis ringa omfattning för agronomisk ämbetsexamen, varför de för dessa ämnen erforderliga lokalutrymmen och in- strumentella hjälpmedel icke bliva avsevärda. Ämnena marklära samt hus— djurens anatomi och fysiologi återigen hava så speciell karaktär, att vid uni- versitetet tillgängliga resurser endast i jämförelsevis ringa mån torde kunna ut- nyttjas vid studiet av dessa ämnen. Återstå så ämnena lantbrukskemi och lantbruksbotanik. För dessa ämnen erfordras relativt omfattande institutioner, och det skulle givetvis vara av stort värde, om dessa kunde inrättas i anslut- ning till universitetets institutioner för respektive kemi och botanik. Även vid

Förläggning

av erforder-

liga bygg— nader.

sådan anordning torde det emellertid vara nödvändigt, att särskilda professu- rer inrättas i lantbrukskemi och lantbruksbotanik. Det torde nämligen icke kunna förutsättas, att andra vid universitetet fast anställda lärare — även om deras tid tilläte meddelandet av särskilda, jämförelsevis omfattande kurser för lantbruksstuderande, vilket för övrigt med skäl torde kunna ifrågasättas —- skola kunna inrikta undervisningen i dessa ämnen efter de speciella krav, en ändamålsenlig högre lantbruksutbildning ställer därpå. Att äter för undervis— ningen i dessa viktiga ämnen anlita tillfälliga lärare synes icke vara försvar- ligt. Enär sålunda beträffande ämnena lantbrukskemi och lantbruksbotanik måste förutsättas särskilda professurer och speciella undervisningskurser för lantbruksstuderande, är det uppenbart, att för dessa ämnen måste krävas icke obetydliga särskilda utrymmen. Enligt vad de sakkunniga under hand in- hämtat, torde emellertid icke vid något av rikets båda universitet finnas möj- lighet att inom institutionsbyggnaderna för kemi och botanik bereda erforderlig arbetsplats vare sig för ytterligare professorer eller för det jämförelsevis stora antalet studerande för agronomisk ämbetsexamen. För ett mindre antal stu- derande på ett högre stadium synes däremot enligt tillgängliga uppgifter er- forderlig arbetsplats möjligen kunna ställas till förfogande.

Vid den högskolemässiga lantbruksundervisningens anordnande såsom fakul- tet av ett universitet torde sålunda böra räknas med, att behovet för nämnda undervisning av särskilda. utrymmen för olika institutioner skall bliva i det närmaste lika stort som vid en i organisatoriskt avseende fristående lantbruks- högskola. Vid sådant förhållande synes det böra tagas under övervägande, huruvida erforderliga nybyggnader för lantbruksundervisningen borde uppfö- ras i själva. universitetsstaden eller om de behövliga institutionerna lämpligare skulle förläggas till platsen för ettdera av de nuvarande lantbruksinstituten. På grund av de båda lantbruksinstitutens närhet till var sitt universitet torde, särskilt med hänsyn till de jämförelsevis goda kommunikationerna, de rent lo- kala förhållandena icke lägga hinder i vägen för senast antydda anordning.

På grund av lantbruksundervisningens speciella karaktär är det för ernående av ett gynnsamt resultat av studierna på detta område nödvändigt, att under- visning-en i de tillämpade ämnena kan stödja sig på direkta försök och demon- strationer. För den tillämpade lantbruksundervisningen bör sålunda finnas till- gång till ett välskött större jordbruk i närheten av institutionslokalerna. Av särskild betydelse är detta vid huvudalternativ A, där studierna för ämbets— examen avses skola omfatta jämväl den allmänna agronomiska utbildningen. Ur denna synpunkt synes det vara motiverat, att institutionerna för den agro- nomiska fakulteten förläggas till universitetet närbelägen institutsegendom. Vid förläggning till själva universitetsstad-en torde det visserligen icke vara otänkbart, att ett eller flera av vederbörande universitets jordbruk kunde ställas till fakultetens förfogande, och den med det närbelägna lantbruksinstitutet för- bundna egendomen skulle väl också under senast angivna förutsättningar kunna i viss utsträckning utnyttjas för undervisningen i fakulteten. Därigenom skulle emellertid icke ernås den omedelbara kontakt med verksamheten vid en lant— bruksegendom, som endast kan vinnas genom att förlägga vederbörande institu- tioner till själva egendomen, och det torde sålunda icke kunna hindras, att den högre lantbruksundervisningen vid förläggning till universitetsstad skulle komma att bliva i viss mån isolerad från det praktiska jordbruket. Olägenheterna härav äro visserligen något mindre vid huvudalternativ B än vid huvudalternativ A på grund därav, att den allmänna agronomiska utbildningen vid förstnämnda alternativ förutsättes hava ägt rum före inträdet i fakulteten vid ett med prak— tiskt jordbruk utrustat lantbruksinstitut. Men även för de högre, mera speciali- serade studierna är det av stor betydelse, att den studerande oavlåtligen kan följa verksamheten vid ett större välskött jordbruk. och för de på detta stadium

ganska omfattande försöken icke minst på jordbrukets och husdjursskötselns område är det naturligtvis nödvändigt, att jämförelsevis stora markområden och djurbesättningar direkt stå till undervisnings- och forskningsverksamhetens förfogande.

För undervisningen i vissa grundläggande ämnen, såsom lantbrukskemi och lantbruksbotanik, vore det däremot av betydelse att vinna direkt anslutning till motsvarande universitetsinstitutioner, helst genom tillbyggnad av ifrågavarande institutionsbyggnader. Endast genom på dylikt sätt vunnen omedelbar tillgång till universitetets stora resurser med avseende på undervisningsmateriel i be- rörda ämnen, torde nämligen dessa resurser kunna i avsevärd mån utnyttjas.

Man kunde då tänka sig en sådan anordning, att de vid den agronomiska fakulteten erforderliga institutionerna för tillämpade vetenskaper förlades till institutsegendom, medan institutionerna för vissa grundläggande ämnen inrät- tades i universitetsstaden. Emellertid må icke bortses ifrån, att det för un- dervisningen i de tillämpade lantbruksämnena, som i stor utsträckning bygga på olika grundläggande ämnen såsom lantbrukskemi och lantbruksbotanik, är av stort värde att äga institutionerna för sådana ämnen i omedelbar närhet. Men även för de studerande bör det vara av stor fördel, att samtliga institu- tioner för undervisningen äro koncentrerade till samma plats, liksom det givet- vis vid sådan anordning bör vara lättare att planera undervisningsverksamhe- ten på ett ändamålsenligt sätt. Det vill sålunda synas, som om övervägande skäl talade för att samtliga för den agronomiska fakulteten erforderliga insti- tutiOnerna förlades till samma plats.

Kostnaderna för uppförandet av erforderliga byggnader för en agronomisk fakultet kunna förväntas bliva avsevärt olika vid olika huvudalternativ och förläggningsplatser. Skall undervisningen vid fakulteten förläggas till själva universitetsstaden, måste givetvis, då enligt vad ovan anförts befintliga bygg- . nader vid universiteten endast i mycket ringa. utsträckning torde kunna på- räknas för ifrågavarande ändamål, byggnadskostnaderna bliva avsevärda. För båda huvudalternativen torde sålunda kostnaderna bliva i det närmaste lika stora, som om en motsvarande högskola förlägges till Stockholm. För sist- nämnda förläggningsort skola de beräknade byggnadskostnaderna för hög— skolan längre fram angivas. Visserligen kunna vid förläggning till universi— tetsstad vissa lokalutrymmen lokaler för administrativt ändamål, biblioteks— utrymmen, samlingslokaler för de studerande, mässutrymmen m. m. — inbe- sparas, men å andra sidan tillkomma vissa institutionslokaler, som vid Stock- holmsalternativen ansetts kunna undvaras på grund av ifrågavarande under- visnings förläggning till andra fackhögskolor i Stockholm.

Vid förläggning av fakulteten till ett lantbruksinstitut synas byggnadskost- naderna bliva avsevärt olika, om undervisningen anordnas enligt huvudalterna- tiv A eller B. Vid förstnämnda alternativ torde av skäl, som längre fram an- givas, endast en agronomkurs vara erforderlig, och de vid ettdera av de nu- varande lantbruksinstituten förefintliga resurserna i byggnadshänseende böra då kunna utnyttjas för fakulteten. Under denna förutsättning torde för fakul- teten få räknas med ungefär lika stor byggnadskostnad som för en till samma plats förlagd, organisatoriskt fristående högskola.

Vid huvudalternativ B hava däremot två agronomkurser ansetts behövliga. Skulle den högre lantbruksundervisningen anordnas enligt nämnda alternativ, torde det vara lämpligt, att agronomutbildningen fortfarande finge äga rum vid de nuvarande båda lantbruksinstituten. Detta bör givetvis icke utgöra hin- der för att även den agronomiska fakulteten förlägges till platsen för ett av dessa institut. Enär agronomkursen icke ansetts böra införlivas med universi- tetet, torde det emellertid i detta fall bliva erforderligt, att särskilda institu- tionsbyggnader uppföras för fakulteten. Kostnaderna härför torde kunna vän-

Byggnads— kostnader.

Behovet av lärare.

tas bliva något högre än vid fakultetens förläggning till själva universitets— staden, enär i förstnämnda fall utrymmen för administrationslokaler m. m. icke kunna undvaras.

På grund av lantbruksundervisningens speciella karaktär torde man, såsom redan antytts, icke kunna räkna med, att undervisningen annat än i undantags— fall kan vara gemensam för lantbruksstuderande och andra studerande vid uni— versitetet. För lantbruksundervisningen torde därför vid ifrågavarande organi— sationsform erfordras lika många särskilda professurer som under förutsätt- ning av självständig högskola. Såsom speciallärare torde i vissa fall docenter och andra mera tillfälliga lärarkrafter vid universitetet kunna ifrågakomma. Med avseende på den omfattning, i vilken dylika lärarkrafter kunna förväntas stå till förfogande för lantbruksfakulteten, torde det spela mindre roll, om fakulteten förlägges till själva universitetsstaden eller till platsen för ett av de nuvarande lantbruksinstituten. Uppenbarligen måste även för sådan lärar- kraft räknas med särskilt undervisningsarvode.

Vid huvudalternativ A kan de olika lärarnas undervisningsskyldighet be- räknas bliva av samma omfattning som vid fristående högskola. Vid huvud— alternativ B däremot åstadkommes viss förändring i nämnda avseende däri— genom. att själva högskolan förutsättes vara helt skild från agronomkursen. Vid fakulteten skulle vederbörande professorers undervisning för agronomisk ämbetsexamen i överensstämmelse med förut angivet förslag till undervisnings- plan bliva av följande omfattning:

Föreläsnings- Ovnings-

timmar timmar 1) Lanthrukskemi ............. 140 210 2) Lantbruksbotanik ............ 105 130 3) Allmän jordbrukslära med marklära . . . . 115 170 4) Växtodlingslära ............. 90 150 5) Kulturteknik .............. 70 180 6) Husdjurens anatomi och fysiologi ..... 100 150 7) Husdjurens avels— och raslära ....... 90 150 8) Husdjurens utfodring och skötsel ..... 90 150 9) Lantbruksekonomi mcd handelslära . . . . 80 100

Nämnda undervisningsskyldighet torde få anses jämförelsevis litet betungan— de, helst som den muntliga undervisningen icke uteslutande kan få karaktär av s. k. fria föreläsningar utan till viss del måste givas formen av bestämda kurser. Å andra sidan måste ifrågavarande undervisning, då undervisningen för ämbetsexamen i detta fall endast avser att giva de utöver den allmänna agronomutbildningen erforderliga specialkunskaperna, läggas på ett förhål- landevis högt plan. Därjämte bör givetvis räknas med, att ifrågavarande pro— fessorer skola i viss omfattning meddela undervisning jämväl åt studerande, som önska avlägga högre examina inom lantbruksvetenskaperna.

Av speciallärare skulle undervisning komma att meddelas i följande utsträck— ning:

Föreläsnings— Ovnings-

timmar timmar 1) Matematik ............... 30 15 2) Fysik ................. 50 50 3) Geologi ................. 20 20 4) Bakteriologi .............. 35 70 5) Allmän ärftlighetslära .......... 30 10 6) Redskapslära .............. 40 40 7) Nationalekonomi med statistik ...... 40 — 8) Pedagogik ............... 10 15

I åtskilliga av dessa ämnen torde undervisning kunna meddelas av vid uni- versitetet knutna lärarkrafter. Enär undervisnlngen i samtliga dessa ämnen

måste få karaktär av Specialkurser för den agronomiska fakulteten, torde det emellertid vara motiverat att räkna med att särskilt arvode skall utgå för ifrå- gavarande undervisning.

Kostnaderna för lärare vid den högre lantbruksundervisningen torde bliva iKostnader för .viss mån större vid nämnda undervisnings inordnande i ett universitet än vid fristående lantbrukshögskola. I förra fallet torde nämligen till vederbörande professorer böra utgå samma löneförmåner som nu åtnjutas av universitetspro— fessorer. Därest annan form för lantbruksundervisningens organisation väljes, torde däremot av skäl, som längre fram angivas, böra räknas med att profes— sorerna skola placeras i samma lönegrad som professor vid annan fackhög— skola. På grund av universitetsprofessorernas högre lönenivå skulle sålunda genom anslutning till universitet förorsakas en kostnadsökning, som torde kunna beräknas till —— oavsett skillnad i dyrtidstillägg —— ett belopp, som beroende på. valet av alternativ för undervisningens anordnande och förlägg— ringsort varierar mellan cirka 18 000—27 000 kronor om året. Å andra si- dan kunna möjligen i något fall kostnaderna för speciallärare bliva lägre vid anslutning till universitet, och särskilt vid lantbruksfakultetens förläggan- de till själva universitetsstaden torde administrationskostnadema i viss mån kunna nedbringas, men på detta sätt vunna kostnadsbesparingar torde icke på långt när kunna motväga förberörda kostnadsökning. Härtill kommer för huvudalternativ B den ökning av lärarlöner, som ett särskiljande av agronom- kurs från den högskolemässiga delen av lantbruksundervisningen medför. Nämnda kostnadsökning kan uppskattas till i runt tal 30 000 kronor per är.

lärare m. m.

Kostnaderna för undervisningsmateriel m. m. för den högre lantbruksunder- Kostnader för visningen torde icke avsevärt komma att påverkas av huruvida undervisningen organiseras fristående eller såsom del av ett universitet. I sistnämnda fall torde emellertid, om erforderliga institutioner förläggas till universitetssta- den, kunna räknas med något minskade kostnader för undervisningsmateriel avseende vissa grundläggande ämnen, varjämte utgifterna för underhåll av fackbibliotek böra kunna något nedbringas. Å andra sidan kunna kostnader- na för försöksverksamheten förväntas bliva större vid lantbruksundervisningens förläggande till stad än vid direkt anknytning till större jordbruk. Vid hu— vudalternativ B torde slutligen de allmänna omkostnaderna oberoende av för— läggningsorten — bliva högre, om den högskolemässiga lantbruksundervisnin- gen i organisatoriskt avseende är skild från agronomkurs.

Då de sakkunniga hava att taga ställning till frågan om lämpligheten av lantbrukshögskolans inordnande i ett av de två statsuniversiteten, hava de där- vid givetvis att i första hand taga hänsyn till de skäl för och emot, vilka ur undervisningsteknisk och ekonomisk synpunkt blivit i det föregående anförda. Dessa skäl synas knappast giva stöd för en sådan anordning. Den i ämnet verkställda utredningen giver nämligen, såsom ock av det ovan anförda torde framgått, otvetydigt vid handen, att de fördelar i förenämnda avseenden, man tilläventyrs trott sig hava anledning förvänta av den högre lantbruksundervis- ningens inkorporering i universitetsundervisningen, näppeligen äro till fin— nandes, i varje fall icke i sådan grad, att avgörandet därav kan anses böra i mera avsevärd grad påverkas.

Utom de ovan anförda skälen av huvudsakligen undervisningsteknisk och ekonomisk art finnas även andra., vilka böra tagas i beaktande. Så lärer man utan vidare kunna påräkna, att den högre lantbruksundervisningen, inordnad i ett universitet, skulle röna ett livgivande och även annorledes gynnsamt infly- tande av den vetenskapliga livaktighet, som råder vid våra högsta bildnings- anstalter. Värdet av ett sådant inflytande bör icke underskattas, helst som det skulle innebära en garanti mot den fara för isolering och passivitet, varför mindre läro- och forskningsanstalter med avgränsade arbetsuppgifter i viss

undervis- ningsmateriel m. m.

Sakkunnigas ställning till frågan.

mån alltid äro utsatta. Å andra sidan synes genom lantbrukshögskolans in— korporerande i ett universitet allvarlig fara uppstå, att högskolan ej kan — såsom en dylik facklig undervisnings- och forskningsanstalt enligt all erfaren— het helst bör _ få föra. sitt eget fria och självständiga liv. Endast vid verk- samhetens utövande under fullt fria och självständiga former torde högsko- lan kunna utöva ett verkligt fruktbringande inflytande på den näring, högsko- lan är avsedd att stödja.

Vidare kan såsom en fördel vid lantbrukshögskolans inkorporerande i ett av de stora universiteten räknas med, att högskolan vid sådant förhållande skulle komma i åtnjutande av dettas på seklers verksamhet grundade auktoritet.

Härtill kommer slutligen, att universitetens organisation vuxit fram som resultat av lång tids erfarenhet och tvivelsutan kan sägas vara för sitt ända— mål väl lämpad; även härav skulle den högre lantbruksundervisningen utan vidare kunna draga fördel.

Vissa skäl av liknande art tala emellertid emot den blivande högskolans in- ordnande i ett äldre universitet.

Då givetvis en eventuellt tillskapad agronomisk fakultet eller sektion av fa- kultet vid universitet komme att intaga en i förhållande till övriga fakulteter, resp. sektioner med hänsyn till omfattningen underordnad ställning, skulle an- tagligen jordbruksundervisningens intressen endast med en viss svårighet kun- na på ett för ifrågavarande undervisning betryggande sätt göra sig gällande gent emot mäktigare eventuellt konkurrerande intressen. I allmänhet torde man med fog kunna förvänta, att lantbruksstudierna över huvud taget svårligen — åtminstone ej förr än avsevärd tid förlupit _— skulle kunna erhålla en med övriga studier fullt likställd och jämbördig ställning. En sådan i förhållande till undervisningen i övrigt underordnad ställning skulle helt visst mycket snart visa sig medföra mindre önskliga följder.

Erfarenheten har ock tydligt givit vid handen, att vid viss fackundervisnings förläggande till självständig och efter förhållandena väl avpassad högskola, denna har möjlighet att till hela facket i fråga intaga en central och domi- nerande ställning, att bilda den medelpunkt, dit utövare av ifrågavarande prak- tiska verksamhet känna sig mer eller mindre anknutna och varifrån de i fråga om sin speciella yrkesgren tillitsfullt förvänta de nya signaler, vartill de un— dan för undan gjorda vetenskapliga framstegen och rönen kunna giva anled- ning. I alldeles särskilt hög grad är detta självfallet gällande i fråga om från resp. högskola utexaminerade yrkesmän, vilka enligt vad erfarenheten gi— vit vid handen till egen och ej minst resp. högskolas fördel alltjämt uppe- hållit förbindelsen med högskolan på ett helt annat sätt, än vad fallet kan bliva med den, som utexaminerats från ett universitet.

En direkt anknytning till ett universitet av den högre lantbruksundervisnin— gen även på dess lägre stadium (för ämbets- eller kandidatexamen) synes vidare medföra högre och i varje fall mera formella inträdesfordringar med hänsyn till de studerandes teoretiska förbildning, detta även om man kan tänka sig uni— versitetet giva efter på den annars undantagslöst uppehållna fordran påav- lagd studentexamen. Därest man i detta'avseende håller för lämplig en viss möjlighet till fri prövning av de inträdessökandes kompetens för deltagande i just detta slag av utbildning, lärer nu berörda förhållande få betraktas som en förevarande organisationsform vidlådande olägenhet.

Slutligen förtjänar erinras därom, att i ju intimare anknytning med ett uni- versitet den blivande högskolan organiseras, dess svårare torde det befinnas bliva att uppehålla den för högskolans verksamhet och resultatet därav så be- tydelsefulla kontakten med det praktiska jordbruket. Och uppehållandet av en intim och livlig förbindelse med den utövande jordbruksnäringen måste be- traktas som en utomordentligt viktig förutsättning för ej mindre att högsko-

lans undervisning skall få önskvärd praktisk inriktning än även att den vid högskolan bedrivna vetenskapliga forskningen erhåller den praktiskt-vetenskap- liga karaktär, som ensam kan göra densamma fullt ägnad att fylla sin upp- gift i jordbrukets tjänst.

Vid övervägande av samtliga här ovan anförda skäl och omständigheter, vil- ka tala för eller emot en blivande lantbrukshögskolas inordnande såsom en in— tegrerande del av ett universitet, hava de sakkunniga kommit till den bestämda uppfattningen, att den högre lantbruksundervisningen icke lämpligen bör or— ganiseras såsom underavdelning av ett universitet. Dock synes, såsom redan förut påpekats, särskilt på det högre stadiet av lantbruksutbildningen ett visst samarbete mellan universitet och högskola vara både möjligt och ur flera synpunkter önskvärt. Till denna fråga skola de sakkunniga längre fram åter- komma.

2. Den högre lantbruksnndervisningeus anknytning till tekniska hög- skolani Stockholm.

Vid den under senaste åren förda diskussionen rörande lämpligaste sättet för ordnande av den högre lantbruksundervisningen har bland annat kommit till uttryck den uppfattningen, att nämnda undervisning lämpligen borde an- ordnas i samband med den högsta tekniska undervisningen i riket. Ett visst stöd för denna uppfattning utgör den omständigheten, att lantbrukshögskolan i Miinchen med fördel ansetts kunna samordnas med den tekniska undervis— ningen därstädes. Däremot är det s. k. polyteknikum i Ziirich icke enbart en teknisk läroanstalt och utgör därför knappast någon lämplig illustration till ovan ifrågasatta anordning.

De—sakkunniga hava låtit verkställa utredning, i vad mån den nuvarande Tekniska hög- undervisningen vid tekniska högskolan kan tänkas lämpad jämväl för högre 8 lantbruksutbildning. Därvid har framkommit, att de läroämnen vid en bli-

kolans un— dervisning i förhållande

vande högre lantbruksundervisning, för vilka studierna kunna tänkas helt el— till lantbruks— ler delvis förlagda till tekniska högskolan, äro följande:

A. Maskin- och redskapslära; B. Kulturteknik och fältmätning; C. Elektroteknik (och fysik); D. Kemi; E. Geologi och marklära; F. Byggnadslära.

A. Maskin- och redskapslära. Om man bortser från de för fackskolan för maskinbyggnad och mekanisk teknologi avsedda, speciella kurserna i, bland annat, ämnena ångteknik, vattenmotorer och pumpar, förbränningsmotorer samt hiss- och transportanordningar, vilka var för sig äro alldeles för specialiserade för att kunna ifrågakomma., finnes dessutom vid tekniska högskolan en för tredje årets elever i fackskolan för elektroteknik avsedd, allmän kurs i läran om värmemotorer samt förbränningslära. Till kursen höra. laborationer och övningar omfattande utredning angående värmekraftverk, beräkning av kraft- kostnader samt laborationer vid ångkraftanläggning, inklusive proveldning.

Antalet lärotimmar (föredrag och övningar) uppgår till fem i veckan under hela läsåret.

Denna kurs torde, med sitt nuvarande program, knappast kunna anses lämp- lig för här ifrågavarande ändamål. Den egentliga redskapsläran beröres näm- ligen ej alls, och maskinläran är helt naturligt inriktad åt det rent tek- niska hållet. För den högre lantbruksundervisningen måste krävas en läro-

utbildningen.

kurs i maskin- och redskapslära med speciell inriktning på till jordbruket hö— rande maskiner och redskap, varjämte tillgång till ett mekaniskt laboratorium för detta särskilda ändamål samt utställningshall för de vanliga åkerbruks— redskapen är en nödvändighet.

B. Kultmteknik och fältmätning. Vid fackskolan för väg— och vattenbygg- nad undervisas i, bland annat, geodesi och vattenbyggnadslära, för att nu en— dast nämna de ämnen, som skulle kunna tänkas vara av intresse med hänsyn till den högre lantbruksundervisningen. Båda dessa läroämnen äro emellertid vid tekniska högskolan var för sig så omfattande, att de ej kunna inpassas i programmet för sistnämnda undervisning, som ju dessutom kräver speciell an— slutning till jordbruksförhållanden, med bortseende ifrån sådana rent tekniska områden som exempelvis vattenkraftanläggningar, vattenvägar, vattenlednin— gar och vattenavlopp för samhällen, hamnbyggnader, flod- och sjöregleringar, flottningsteknik, vilka ingå i tekniska högskolans kurs.

Någon allmän, mindre kurs i vattenbyggnadslära gives ej. Däremot finnas olika kurser i geodesi, av vilka möjligen den för första årets elever i facksko— lan för väg- och vattenbyggnad avsedda kursen, som omfattar planmätning och nivellering med två lärotimmar i veckan under vårterminen samt 14 dagars övningar på fältet under sommarferierna, skulle kunna anses lämplig.

C. Elektroteknik. Vid tekniska högskolan gives utanför fackskolan för elektroteknik en allmän kurs i detta ämne, avsedd för eleverna i fackskolorna för mekanisk teknologi, skeppsbyggnad, väg- och vattenbyggnad, bergsveten— skap samt kemisk teknologi. Denna allmänna kurs omfattar utom inledande grundbegrepp elektriska generatorers, motorers, transformatorers och ackumu— latorers anordning och verkningssätt, elektriska lampor och olika slag av led— ningssystem, upptagande tre timmar i veckan under vårterminen samt påföl— jande läsår laborationer och föreläsningar över metoder och apparater för mät— ning av motstånd, spänning, ström, effekt och energi, mätningar å elektriska maskiner och transformatorer samt beräkning av elektriska anläggningar och ledningsnät, upptagande fem timmar i veckan under höstterminen.

I denna kurs tages särskild hänsyn jämväl till sådana frågor, som beröra jordbrukets elektrifiering, och kursen torde sålunda kunna anses inrymma allt, som vid en högre lantbruksundervisning kan anses böra inhämtas på det— ta område, men därjämte omfattar den även en del speciella saker med hänsyn till t. ex. skeppsbyggnad och bergsvetenskap, som för ifrågavarande ändamål utgör en alldeles överflödig belastning.

D. Kemi. Kursen i oorganisk kemi, som meddelas under första året i fack— skolan för kemisk teknologi, omfattar under höstterminen 6 föreläsnings- och 11 laborationstimmar i veckan och under vårterminen resp. 2 och 11 timmar. Under det andra läsåret gives en kurs i organisk kemi, omfattande under höst- terminen 5 föreläsningstimmar och under vårterminen ?) föreläsnings- och 10 laborationstimmar i veckan. Båda dessa kurser äro helt allmänt lagda. Utan— för den kemiska fackskolan finnes en allmän kurs i teknisk kemi, avsedd för första årets elever i fackskolorna för mekanisk teknologi, skeppsbyggnad, elek- troteknik samt väg— och vattenbyggnadskonst. Denna kurs är dock mycket elementär samt dessutom speciellt inriktad på de allmänt tekniska tillämpnin- garna av kemien och torde därför ej vara av intresse i detta sammanhang. Det— samma gäller i ännu högre grad en ännu mindre kurs i organisk kemi för andra årets elever i bergsvetenskap, omfattande en elementär framställning av den organiska kemien och dess viktigaste tekniska tillämpningar.

De förstnämnda, stora kurserna i oorganisk och organisk kemi vid kemiska fackskolan äro utan tvivel för vidlyftiga för en lantbrukshögskola, vartill kommer, att de, som förut framhållits, äro helt allmänt lagda, medan man vid en högre lantbruksundervisning måste tänka sig att undervisningen i kemi re—

dan från början inriktas åt det lantbrukskemiska hållet, även om ämnet upp- delas i en grundläggande, mera allmän, och en därpå följande, speciellt lant- brukskemisk del.

De kemiska laboratorierna skulle i jämförelsevis ringa grad kunna utnytt- jas. Om t. ex. det oorganiska laboratoriet kunde avstås under en eller ett par dagar i veckan, behövdes ju under alla förhållanden även särskilda uppsätt- ningar av glas och apparater m. m. för lantbrukshögskolans elever, ty varje elev måste utlösa och svara för sin egen uppsättning av dylika föremål. Som var och en av den kemiska fackskolans elever måste disponera de till hans arbetsbord hörande skåputrymmen, kommer då frågan var lantbrukshög- skoleevelerna skulle förvara sin laboratoriemateriel. Slutligen tillkommer den omständigheten, att kemiska fackskolans elever väl svårligen skulle kunna ne- kas att, såsom nu sker, när som helst få disponera sina egna arbetsutrymmen.

E. Geologi och marklära. Undervisningen i dessa ämnen vid tekniska hög- skolan omfattar dels en kurs i allmän geologi, avsedd för första årets elever i fackskolorna för väg— och vattenbyggnadskonst, kemisk teknologi, arkitek— tur och vissa grenar av bergsvetenskap, dels en större kurs i mineralogi och geologi, omfattande dels mineralogi och petrografi för andra årets elever i fack— skolorna för kemisk teknologi och bergsvetenskap, dels tillämpad geologi för de senare samt för tredje årets elever i underavdelningen för gruvvetenskap.

Den förstnämnda kursen i allmän geologi omfattar valda delar av den dyna- miska geologien med särskild tillämpning på svenska förhållanden, kort fram- ställning av jordens historia, översikt av Sveriges geologi, varvid huvudvikten lagts vid den svenska kvartären, samt Sveriges viktigaste mineral, bergarter och jordarter. Därjämte anordnas exkursioner under sju dagar. Timantalet är per vecka fyra timmar under höst- och en timme under vårterminen.

Denna kurs torde knappast lämpa sig för lantbruksundervisningen på det högre stadiet, emedan huvudvikten lagts på den dynamiska geologien, medan markläran endast flyktigt beröres. Vad åter beträffar den högre kursen, för vilkas enskildheter här ej torde krävas någon redogörelse, är denna speciellt inriktad på bergartsläran och på malmgeologi och berör sålunda ej tillräck- ligt den för jordbruket utomordentligt viktiga markläran. .

F. Byggnadslära. Förutom de kurser i husbyggnadslära och byggnads- teknik, som ingå i undervisningen för fackskolan för arkitektur, vilka kur- ser givetvis äro alldeles för omfattande och speciella för här avsett ändamål, finnes även en mindre kurs i byggnadslära, avsedd för tredje årets elever i fackskolorna i mekanik, elektroteknik, bergsvetenskap samt fjärde årets ele- ver i fackskolan för kemisk teknologi. Denna kurs omfattar grunddragen av materialläran med särskild hänsyn till husbyggnader, mindre kurs beträffan- de väggkonstruktioner, pelare, bjälklag, trappor och takkonstrnktioner, all- männa grunder för entreprenadavtal inom byggnadsfacket samt ritningar till enklare byggnad. Kursen pågår under höstterminen med två föreläsnings- och tre övningstimmar i veckan, alltså i allt cirka 65 timmar.

Av årsberättelserna för lantbruksinstituten framgår emellertid, att samman- lagda timantalet för ämnet byggnadslära uppgår till 131 timmar vid Ultuna och 112 timmar vid Alnarp, varav torde följa, att. den ovannämnda allmänna kursen i byggnadslära vid tekniska högskolan är alltför liten för att kunna an- ses motsvara behovet vid den högre lantbruksundervisningen. Dessutom er- fordrar denna senare undervisning givetvis en specialisering av kursen med hänsyn till lantmanna— och ekonomibyggnader.

Av den här förebragta utredningen beträffande kurserna i de studieämnen vid tekniska högskolan, som eventuellt skulle kunna tänkas utnyttjas vid den högre lantbruksundervisningen, framgår, att knappast någon av dessa lärokur— ser i sin nuvarande utformning är utan vidare lämplig för sagda ändamål.

Sammanfatt- ning.

Man torde ej heller kunna räkna med möjligheten av en anpassning av kur— serna, så att de bättre skulle tillgodose behovet vid den högre lantbruksunder- visningen, emedan detta i avsevärd män skulle förrycka den tekniska under- visningen. .

Man kan då tänka sig möjligheten av anordnande av speciella kurser i de ovan omtalade ämnena, givna av tekniska högskolans professorer och special- lärare och med_utnyttjande av sagda högskolas föreläsningssalar, laboratorier och ritsalar. Även denna möjlighet visar sig emellertid vid närmare skärskå- dande vara ganska ringa. Enligt inhämtade uppgifter är lärarnas arbetska— pacitet redan fullt tagen i anspråk för den ordinarie undervisningen med här- till hörande examinationsskyldighet. Vad hör- och ritsalar beträffar, kunna dessa ej få disponeras utöver de tider, då de användas för högskolans egen un— dervisning.

LantbekS' De sakkunniga hava även tagit under övervägande, huruvida en samverkan

hffåkgäaä' mellan lantbrukshögskolan och tekniska högskolan skulle kunna tänkas åstad—

delning av kommas på så sätt, att den förra organiserades i form av en särskild fackavdel— tekniska hög— ning av den senare. Detta skulle då givetvis medföra såväl uppförande av

Skomn- särskilda byggnader i tillräcklig omfattning för den nya faekavdelningen, som även upprättandet av en särskild lärarestab.

Då, såsom torde framgå av föregående utredning, några större möjligheter för direkt samarbete med övriga fackavdelningar vid tekniska högskolan ej torde kunna anses föreligga, skulle, enligt de sakkunnigas mening, organise- randet av den högre lantbruksundervisningen såsom en fackavdelning vid tek— niska högskolan huvudsakligen medföra fördelen av gemensam administration, vilket ju visserligen ur besparingssynpunkt måste anses innebära en vinning.

Frånsett att den blivande lantbrukshögskolan, under förutsättning av den ifrågasatta sammankopplingen med tekniska högskolan, utåt ej skulle komma att äga någon självständig ställning, vilket med hänsyn till jordbrukets stora betydelse för landet väl knappast torde kunna anses lämpligt, bör även hän- syn tagas därtill att, med bortseende ifrån de anknytningspunkter som så- kerligen förefinnas mellan undervisningen vid tekniska högskolan och vid lantbrukshögskolan ur rent teknisk synpunkt, dock hela det rent biologiska område, som bildar den Väsentliga grundvalen för lantbruksundervisningen,

. måste anses stå tekniska högskolans uppgifter synnerligen främmande. ssääåmää Det vill sålunda Synas, som om ur den högre lantbruksundervisningens syn- frågå punkt föga vore att Vinna genom_anslutn1ng till tekniska högskolan. Då en dylik anordning därtill ur administrativa och ekonomiska synpunkter synes vara förbunden med allvarliga olägenheter, hava de sakkunniga icke ansett sig böra ingå på en närmare utredning av ifrågavarande organisationsform för den högre lantbruksundervisningen.

3. Den högre lantbruksundervisningen inkorporerad med veterinär- och skogshögskolorna.

Under det meningsutbyte, varför lantbrukshögskolefrågan under de senast förflutna årtiondena varit föremål, har även framhållits, att högskolan borde direkt anknytas till de till Stockholm förlagda veterinär— och skogshögskolorna. Aven de sakkunniga anse, att det skulle vara synnerligen önskvärt, att en så.— dan lösning av högskolefrågan kunde komma till stånd, att ett samarbete mel- lan den blivande lantbrukshögskolan och förenämnda högskolor kunde åväga- bringas. Vid utredning av hithörande förhållanden hava de sakkunniga till en början ansett sig böra undersöka., huruvida ett organisatoriskt samordnan— de av den högre lantbruksundervisningen med undervisningen vid nämnda båda högskolor lämpligen kunde komma i fråga.

Av skäl, som i annat sammanhang närmare angivas, anse de sakkunniga, att Allmänna agronomkurs icke bör förläggas till Stockholm. För eventuell sammanslag— Synpunkten ning med veterinär- och skogshögskolorna skulle sålunda endast vara att räkna _ med anstalt för den rent högskolemässiga lantbruksundervisningen.

De sakkunniga anse vidare, att om den högre lantbruksundervisningen orga- nisatoriskt skall samordnas med annan närstående faekundervisning, kombina- tionen bör omfatta både veterinärundervisningen och den högre skogsunder- visningen. Om lantbrukshögskolan förenas endast med den ena av ifrågava— rande båda fackhögskolor, torde nämligen de fördelar, som ett samordnande av olika närstående utbildningsgrenar kunna medföra, endast i betydligt redu- cerad omfattning stå att vinna.

Med avseende på dels den utsträckning, i Vilken vid ifrågavarande båda fack- Veterinär- och högskolor meddelad undervisning kan anses utan vidare motsvara den högre skogshögSko' lantbruksutbildningens behov, dels i vad mån högskolornas lokaler och övriga gå?; ”??; resurser för undervisningen inklusive lärarkrafter kunna tänkas ställas till för- 115113de till fogande för speciell undervisning för lantbruksstuderande, hava de sakkunniga lantbruksut- inhämtat följande. bildningen.

1. Veterinärhögskolan.

De läroämnen vid veterinärhögskolan, som kunna anses äga samband med den högre lantbruksunderv1sn1ngen, synas närmast vara följande:

A. Husdjurslära; B. Husdjurens anatomi och fysiologi; C. Husdjurshygien ; D. Kemi.

A. Husdjurslära. Den till veterinärexamen hörande kursen i husdjurs- lära omfattar läran om husdjurens utfodring och skötsel jämte ytterlära, avels— och raslära. Den är avsedd för tredje och fjärde årskursens elever, men är av för ringa omfattning för att motsvara den högre lantbruksundervisningens fordringar.

B. Husdjurens anatomi och fysiologi. Den till veterinärkandidatexamen hörande kursen i anatomi omfattar husdjurens normala anatomi och därmed sammanhängande delar av embryologien ävensom grunderna i den jämförande anatomien, medan den fysiologiska kursen innefattar såväl allmän som spe— ciell fysiologi.

Undervisningen i anatomi är både för omfattande och för djupgående för att lämpa sig för den högre lantbruksundervisningen. Såväl föreläsnings- som dissektionskurs måste anordnas speciellt för ändamålet och med tillhjälp av särskilda lärarkrafter. Emellertid torde såväl anatomisal som dissektionsma— teriel kunna få disponeras. Anatomisalen är avsedd för 60 studerande.

Undervisningen i fysiologi skulle möjligen kunna tänkas användas direkt så— dan den är. Till ämnet i fråga är anslaget två timmar i veckan under höstter- minen och fem timmar i veckan under vårterminen. Kursen är avsedd för ve— terinärkandidatexamen. Dock torde denna kurs måhända bättre passa för dem, som välja den speciella husdjurslinjen, än såsom allmän kurs.

C. Husdjurshygz'en. Någon sammanhängande, särskild kurs i husdjurs- hygien finnes ej vid veterinärhögskolan. Sålunda behandlas en del av detta ämne i samband med undervisningen i husdjurslära; desinfektionsläran, som ju också hör hit, behandlas i samband med epizootiläran, och slutligen faller en del av hithörande område under den veterinära rättsmedicinen.

Man skulle emellertid kunna tänka sig en sammanhängande, speciell kurs i ämnet husdjurshygien av lämplig omfattning särskilt anordnad för ändamålet vid veterinärhögskolan, med anlitande av där befintliga lärarkrafter.

D. Kemi. Kursen i allmän kemi består uti en propedeutisk kurs samt la— borationskurs vid medicinskt—kemiska institutionen, varjämte ämnet medicinsk kemi jämväl omfattar fysiologisk Och patologisk kemi jämte grunddragen av farmaceutisk kemi och farmakognosi, allt med tillhörande laborationer.

Kursen i allmän kemi omfattar fyra föreläsnings— och sex laborationstimmar i veckan under höstterminen för första årskursen. En del organisk kemi ingår även i denna kurs, med speciell inriktning åt det fysiologiska hållet.

Det skulle möjligen kunna tänkas, att denna kurs i allmän kemi utan sär- skilda modifikationer kunde utnyttjas såsom propedeutisk kurs vid den högre lantbruksmidervisningen. Man finge i så fall tänka sig lantbrukskemien så- som en särskild fortsättning. Emellertid har redan på tal om kemikurserna vid tekniska högskolan framhållits, att man sannolikt, med tanke på tidsbespa- ringen, måste från första början inrikta kemiundervisningen åt det lantbruks- kemiska hållet. Under sådana förhållanden återstår dock möjligheten av att få använda veterinärhögskolans laboratorium för allmän kemi till de kemiska. la-borationerna. Detta skulle antagligen lätt låta ordna sig, ty nämnda labora— torium står ledigt under hela vårterminen och rymmer 30 laboranter.

2. Skogshögskolan.

Undervisningen vid skogshögskolan är som bekant uppdelad i en jägmästar- och en forstmästarkurs. De undervrsnlngsämnen, som kunna tänkas vara av intresse för den högre lantbruksunderv1sn1ngen, äro:

A. J ordbruksekonomi ; B. Allmän botanik;

C. Geologi och marklära; D. Skogsskötsel.

A. J ordbruksekonomi. Denna kurs, i vilken ingår såväl jordbrukslära som lantbruksekonomi, omfattar 18 timmar föreläsningar under tredje terminen och 22 timmar under fjärde terminen samt exkursioner under 7 dagar. Den är alltså betydligt mindre än den undervisning, som f. n. meddelas vid våra lant— bruksinstitut, och har sålunda intet intresse i detta sammanhang.

B. Allmän botanik. Undervisningen i allmän botanik i jägmästarkursen är av betydligt mindre omfattning än den som f. n. förekommer vid lantbruks- instituten. Dessutom gives en särskild kurs i skogsbotanik, vilken givetvis är alltför speciell för lantbruksundervisningen.

C. Geologi och marklära. En allmän kurs meddelas i geologi och mine- ralogi, vari behandlas dels mineralogi med karakterisering av de vanligaste mi- neralen och malmerna, dels geologi med historisk inledning, allmän geologi med bergartskunskap, jordens historia samt Sveriges geologiska förhållanden. Här- vid gives en framställning av Sveriges berggrund, som beskrives i anslutning till den geologiska kartan. Sveriges lösa jordlager och kvartärgeologiska för- hållanden samt Sveriges landskapstyper. Tyngdpunkten lägges på kvartär- geologien, emedan här för den skogliga markläran särskilt grundläggande för— hållanden beröras. De företeelser och avlagringar av olika slag, som äro av speciell betydelse med hänsyn till vårt lands skogsförhållanden, betonas. Kur- sen omfattar jämväl övningar och exkursioner.

En speciell kurs i marklära omfattar historisk översikt över marklärans ut- veckling, de för markläran viktigaste delarna av fysikalisk kemi och växt- fysiologi, vittring och humifiering, markens fysiska egenskaper, klimatet-s och andra faktorers betydelse för utbildningen av olika jordmånstyper, de viktiga- ste jordmånstyper och deras egenskaper med hänsyn till den skogliga produk- tionsförmågan, samt. skogsskötselns inverkan på markens egenskaper och pro- duktionsförmåga.

Kursen i geologi och mineralogi omfattar 27 föreläsnings- och 9 övningstim— mar under den första terminen, vartill komma exkursioner (4 dagar), medan kursen i marklära omfattar 44: föreläsningstimmar under andra terminen samt exkursioner under 4 dagar under den första sommarterminen.

Det framgår av vad ovan anförts, att kursen i geologi och mineralogi möj- ligen i och för sig skulle kunna. tillgodogöras, men vad markläran angår, så är denna vid skogshögskolan från början speciellt inriktad på skogsförhållanden och därför i sin nuvarande omfattning mindre lämplig för lantbruksunder- visningen.

D. S kogsskötsel. Undervisningen i Skogshushållning vid lantbrukshögskolan avses skola omfatta 25—30 timmar skogsskötsel och ungefär lika många timmar skogsteknologi. Jägmästarkursens undervisning i dessa ämnen är självfallet alldeles för omfattande för här ifrågavarande ändamål. Men även forstmästar— kursens undervisning är betydligt mera omfattande. Sålunda omfattar under- visningen vid sistnämnda kurs i exempelvis skogsskötsel 69 föreläsningstilnmar, oavsett praktiska arbeten och resor. En särskild kurs i Skogshushållning må- ste sålunda under alla förhållanden anordnas, varvid givetvis skogshögskolans omfattande undervisningsmateriel på detta område kunde bliva till stor nytta.

Av den ovan lämnade översikten torde framgå, att vid veterinär- och skogs- Formen? för högskolorna meddelad undervisning endast i undantagsfall synes i oförändrad nmyttl'tnde _- .. . _. .. . av övriga. form passa for studerande Vid en lantbrukshögskola. Enar varje slags fack- fackhögsko_ utbildning kräver sin särskilda specialisering av undervisningen, torde det icke 'lors resurser heller vara lämpligt eller ens möjligt, att kurserna i förberörda ämnen modere- för den högre ras på ett sådant sätt, att de jämväl kunna tillgodogöras för den högre lant- gräslig"; bruksutbildningen. g '

Däremot torde det vara möjligt att för lantbruksundervisningen i vissa fall utnyttja de andra fackhögskolornas resurser i fråga om lokaler och undervis- ningsmateriel. Sålunda torde möjligen åtminstone större delen av undervisnin- gen i husdjurens anatomi och fysiologi kunna förläggas till veterinärhögskolan. Vid samma högskola bör även den för lantbruksutbildningen erforderliga un- dervisningen i husdjurens hälso- och sjukvårdslära kunna meddelas. Undervis- ningen i skogsskötsel bör tydligen kunna förläggas till skogshögskolan. Emel— lertid är att märka, att sistnämnda båda ämnen endast förekomma vid huvud— alternativ A ; vid huvudalternativ B förutsättes nämligen, att erforderlig un- dervisning uti ifrågavarande ämnen skall meddelas redan i agronomkursen. Vad slutligen beträffar undervisningen i lantbrukskemi, synes det icke vara uteslutet att för erforderliga övningar få använda veterinärhögskolans elevla- boratorium. Enär vid lantbrukshögskolan måste finnas professur i lantbruks— kemi och såsom följd därav också en väl utrustad institution i ämnet, för vilken institution plats icke lämpligen torde kunna beredas i anslutning till veterinär- högskolans lokaler för undervisningen i kemi, synes det emellertid vara mest ändamålsenligt, att lokal för elevernas laborationer förlägges till samma plats som övriga delar av vederbörande institution.

Vad därefter angår lärarfrågan, förefaller det tänkbart, att genom en sam- manslagning av lantbrukshögskolan med ovannämnda. två fackhögskolor viss minskning i de totala kostnaderna för lärare skall kunna 'åvägabringas. Så torde man kunna. räkna med att professuren vid lantbrukshögskolan i husdju- rens anatomi och fysiologi skall kunna undvaras. Dock torde man även i så- dant fall få räkna med-särskilt lärararvode för ifrågavarande undervisning. Enär de ordinarie lärarna uti ifrågavarande ämnen vid veterinärhögskolan icke jämte sin förutvarande undervisning torde kunna bestrida den förhållandevis omfattande undervisningen i samma ämnen jämväl vid lantbrukshögskolan, åt- minstone ej i hela dess omfattning, äro de sakkunniga. likväl icke övertygade

Allmänna synpunkter

på samman-

slagnings- frågan.

därom, att på detta sätt ur lantbruksundervisningens synpunkt samma gynn- samma resultat kan förväntas som under förutsättning av egen professur i äm— net vid lantbrukshögskolan.

I ämnena husdjurens hälso- och sjukvårdslära samt skogsskötsel förutsättas ävenledes särskilda kurser för lantbruksstuderande, och på grund därav torde man även för dessa ämnen hava att räkna med särskilda lärararvoden.

Huruvida genom nu avsedda sammanslagning fördelar vore att vinna för undervisningen vid veterinär- och skogshögskolorna, undandrager sig de sak- kunnigas närmare bedömande. Likväl torde man kunna utgå ifrån, att ifråga- varande högskolor redan äro så väl rustade med lokaler och andra resurser för undervisningen, att genom en kombination med den högre lantbruksundervis- ningen föga vore att vinna i sådant avseende. Återstår då frågan om, huru- vida därigenom någon besparing kunde ernås i kostnaderna för lärare vid de båda högskolorna.. Otänkbart är väl ej, att i dylikt fall professuren i hus- djurslära vid veterinärhögskolan kunde indragas. Dock torde det vara uteslu- tet, att fast anställda lärare vid lantbrukshögskolan skulle kunna medhinna att bestrida all erforderlig undervisning uti ifrågavarande ämne vid veterinärhög- skolan. Vid skogshögskolan åter skulle kanske speciallärarbefattningen i jord— brukslära och lantbruksekonomi bliva obehövlig. Aven om utöver vad nu nämnts ytterligare någon minskning i antalet lärarkrafter skulle kunna. vinnas genom här diskuterade sammanslagning av fackhögskolor, är det emellertid tydligt, att den tänkbara kostnadsminskningen på denna punkt aldrig kan upp- gå till något större belopp.

Vad till sist beträffar den allmänna administrationen, är det antagligt, att ett stort kansli med gemensam rektor för samtliga tre förutnämnda fackhög- skolor skulle komma. att draga mindre kostnader än om varje fackhögskola skall hava sitt särskilda kansli med egen rektor. Dock försvåras en stark kon- centration av administrationen därav, att de olika högskolorna vid sidan av den teoretiska undervisningen måste hava tillgång även till omfattande anordningar för praktiska övningar, vilka anordningar äro förenade med icke ringa admi- nistrativt arbete. För skogsundervisningen måste sålunda omfattande skogs- marker stå till förfogande, och lantbrukshögskolan måste äga anknytning till försöksmarker och demonstrationsjordbruk. Veterinärhögskolan slutligen är jämväl sjukvårdsanstalt. Vid administrativ förening av nämnda tre fackhög- skolor torde sålunda åt var och en av de tre fakulteternas dekaner få givas mera omfattande uppgifter än som nu tillkomma universitetsfakulteternas dekaner.

Gemensam administration torde även kunna medföra viss kostnadsbesparing därigenom, att, enär för samtliga fackskolor inköp av bränsle och andra förnö— denheter skulle kunna göras gemensamt, avsluten komme att röra sig om större kvantiteter och på grund därav sannolikt skulle kunna göras till något förmån- ligare pris.

Tänkbart är väl också, att kostnaderna för underhåll och skötsel av biblio— tek skulle bliva något mindre, om för de tre fackhögskolorna ett gemensamt större bibliotek inrättades. En sådan anordning vore dock ur flera andra. syn— punkter en given försämring.

Det kan enligt sakkunnigas mening icke med fog bestridas, att icke åtskil- ligt talar för ett samordnande av tre varandra så närstående undervisningsan— stalter som de nu nämnda.. Utländska föredömen kunna också anföras till stöd för ett sådant sammanförande av dessa grenar av högre undervisning. Såsom av det ovanstående framgår, hava de olika högskolorna vissa beröringspunkter med avseende på själva undervisningen, och denna skulle sannolikt för de tre högskolorna tillhopa medföra något mindre kostnader, om de organiserades så— som fakulteter av en gemensam större undervisningsanstalt än såsom självstän- diga högskolor. Som en given fördel av en dylik kombination torde även vara

att räkna, att såväl lärare som elever, representerande tre varandra närstående utbildningsfack, därigenom bereddes möjlighet att komma i intim beröring med varandra, vilket med säkerhet borde medföra ett inbördes fruktbärande infly- tande på studier och forskning inom vederbörande kunskapsområden. Vore det därför nu fråga om att på en gång ordna hela detta undervisningskomplex, hålla de sakkunniga före, att nu anförda synpunkter på lantbrukshögskolefrå- gans lösning i samband med annan högskoleundervisning hade förtjänat det allra största beaktande. Men nu ligger saken .som bekant icke till på detta sätt. Veterinärutbildningen och den högre skogsundervisningen hava redan, den förra år 1912 och den senare år 1914, erhållit sin organisation genom upprättandet av för ett vart av dessa båda ändamål avsedda särskilda läroanstalter, ordnade som fullt självständiga och av varandra oberoende enheter. I och med detta lärer det utan vidare kunna sägas, att det rätta ögonblicket för nu ifrågavarande högskolors sammanförande i en organisk enhet är försuttet.

Det ligger också nära till hands, att högskolor, vilka helt nyligen fått sin organisation och sin verksamhet ordnade på för en vars speciella uppgifter lämpligt sätt, icke gärna skola vilja avstå från sin självständiga ställning och uppgå i en större organisation såsom delar därav blott för att underlätta till- komsten av en för dem i viss mån främmande läroverksamhet. Och man måste medgiva, att det för högskolor, vilka, såsom de här ifrågavarande, under nu rådande förhållanden bedriva en framgångsrik verksamhet, måste förefalla för— enat med ej ringa osäkerhet och risk att övergiva en prövad och god befunnen organisation för en annan, vilken i varje fall har att tjäna även andra ändamål och på vars utformning och anpassning för resp. högskolas speciella uppgifter man skulle komma att kunna utöva endast jämförelsevis ringa inflytande.

Om också de för nämnda två högskolor erforderliga byggnaderna kommit att uppföras på tämligen ringa avstånd från varandra, så är avståndet dock till— räckligt stort för att ett organisatoriskt sammanförande av redan dessa två läroanstalter skulle stöta på rätt väsentliga svårigheter av rent lokal natur. Dessa två högskolors byggnadsfråga skulle förvisso, därest de från början skulle sammanförts till en organisation, lösts på ett helt annat sätt än vad fallet nu blivit. De fördelar, som av sammanförandet kunde hava vunnits, stå under nuvarande förhållanden endast delvis att vinna. Såvitt de sakkunniga finna, skulle lantbrukshögskolan vid förläggning till Stockholm på grund av de. topografiska förhållandena få förläggas till plats på icke ringa avstånd från de båda övriga fackhögskolorna. Med anledning härav torde sålunda genom anknytning av en dylik tredje fackhögskola olägenheterna av gemensam ad— ministration bliva ännu mera påtagliga.

Det har till synes på goda grunder antagits, att genom sammanförande till en organisation av flera närstående högskolor en betydande besparing skulle vara. att vinna genom ett fullständigare utnyttjande av tillgängliga lärarkraf- ter, dels så att viss undervisning kunde vara gemensam för elever, tillhörande olika studiebranscher och dels så att lärare, vilkas tid nu vore endast delvis upp- tagen av undervisning, kunde finna användning vid sådan verksamhet även inom andra studiegrenar. De verkställda undersökningarna hava, såsom av det ovan anförda torde framgå, givit vid handen, att någon sådan besparing verk- ligen torde vara. att på antytt sätt vinna, men detta dock i så jämförelsevis ringa grad, att detta motiv för en anordning sådan som den här tilltänkta sä- kerligen icke kan tillmätas avgörande betydelse. Vad beträffar byggnadskost- nader för lantbrukshögskolan, torde dessa icke kunna nämnvärt nedbringas därigenom, att högskolan sammankopplas med andra fackhögskolor, Ifråga- varande kostnader för en till Stockholm förlagd fristående lantbrukshögskola hava de sakkunniga i det följande beräknat.

Det vill också synas-, som om vid lantbrukshögskolans förläggande till

Stockholm ovan angivna fördelar för den högre lantbruksundervisningen av samarbete med andra fackhögskolor åtminstone i väsentlig mån kunde vinnas även utan administrativ sammankoppling av de olika anstalterna. För de när— mast 1f1agakommande ämnena vid lantbrukshögskolan husdjurens anatomi och fysiologi samt i förekommande fall husdjurens hälso- och sjukvårdslära samt Skogshushållning bör sålunda undervisningen genom i särskild ordning träffad överenskommelse kunna förläggas till annan högskolas lokal även med bibehållande av denna högskolas självständighet. Och vad beträffar det ve- tenskapliga samarbetet mellan personer tillhörande olika discipliner, bör detta. som ytterst är beroende av de olika vetenskapsidkarnas personliga intresse och förutsättningar för dylikt samarbete, 1 stort sett kunna åvägabringas utan att anstalterna äro administrativt förenade. Sakkunnigas Enär sålunda ett organisatoriskt samordnande av den högre lantbruksunder- Stalånåmg ”11 visningen med veterinårutbildningen och den högre skogsundervisningen icke ' gan' synes medföra några större påtagliga fördelar men väl åtskilliga olägenheter i jämförelse med den högre lantbruksundervisningens organiserande såsom självständig högskola, hava de sakkunniga icke funnit anledning att närmare inga på frågan om den högre lantbruksundervisningen, organiserad på dylikt sätt.

4. Den högre lantbruksundervisningen organisatoriskt förenad med centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.

Naturligt Den centrala försöksanstalten på jordbrukets område står i ett naturligt S?"!band mel" och ganska intimt samband med den högre lantbruksundervisningen. Härmed en central- f » . . . anstalt och örstås då, att den försöksverksamhet, som bedrives vid nämnda 1nst1tution, lantbruks- tjäna1 till att på olika sätt underbygga lantbruksundervisningen. Detta för- högskola hållande har givetvis kommit att allt tydligare framträda ju tahikare och 1ne1afruktbä1ande försöksverksamhetens resultat blivit. Före utvecklingen av den inhemska försöksverksamheten på jordbruksområdet fick man nöja sig med att vid undervisningen meddela de forsknings- och försöksresultat som motsvarande utländska —— närmast den danska. tyska och engelska. —— verk— samhet på detta område kunnat frambringa, och vilka ju ofta ej utan vidare voro tillämpliga på våra speciella förhållanden. Utnyttjandet Om sålunda verksamheten vid centralanstalten för försöksväsendet på Jord— :tvaltäiitriiåä— bruksområdet redan nu kan sägas vara av stor betydelse för lantbruksunder- stemän för. visningen, så ligger naturligtvis den tanken mycket nära till hands att vid en lantbruksun- omorganisation av den högre lantbruksundervisningen ännu fastare tillknyta dervisning detta naturliga samband genom att på ett mera direkt sätt utnyttJa central- anstalten i undervisningens tjänst. En dy lik samverkan mellan en blivande lantbrukshögskola och centralanstalten kayn givetvis tänkas ordnad på olika sätt. Med avseende på den omfattning, 1 vilken direkt medverkan från tJänste— män vid centralanstalten må anses kunna komma 1 fråga vid undervisningen 1 lantbrukshögskolan, synes emellertid 1 första hand böia skilJas mellan två prin— cipiellt olika anordningar. Den ena av dessa skulle innebära, att centralan- staltens avdelningsföreståndare, överassistenter och laboratorer ålades en så utsträckt undervisningsskyldighet vid lantbrukshögskolan, att de jämte sin nuvarande försöksverksamhet komme att bära huvudansvaret för utbildningen vid högskolan i sina respektive ämnen bland annat till ämbetsexamen. Där- jämte är emellertid även en sådan anordning tänkbar, att ifrågavarande tjänste— män vid centralanstalten visserligen direkt medverkade vid den högre lant- bruksundervisningen, antingen endast på det högre stadiet för licentiatexamen

eller också därjämte i viss utsträckning på det lägre stadiet för ämbetsexamen, men att denna medverkan ieke vore av sådan omfattning, att tjänstemännen komme att bära huvudansvaret för utbildningen i sina ämnen. I senare fallet skulle sålunda detta ansvar fortfarande i stort sett komma att åvila särskilda till lantbrukshögskolan knutna lärarkrafter.

Den första av de nu nämnda tänkbara anordningarna synes förutsätta en Utnyttjande genomgripande ändring av centralanstaltens såväl organisation som verksam- intStFäm het. Enär avdelningsföreståndarna vid centralanstalten i regel skulle komma att 'Läggägååv med bibehållande av sin förutvarande uppgift jämväl bliva huvudlärare item, resursen respektive ämne vid lantbrukshögskolan, förutsätter anordningen givetvis, att de båda institutionerna bliva ställda under enhetlig organisatorisk ledning med hänsyn till såväl verksamhet som ekonomi.

Ordnas däremot samverkan mellan centralanstalten och lantbrukshögskolan på ett sådant sätt, att medverkan från anstaltens tjänstemän vid högskoleun- dervisningen blir av mindre omfattning och även bättre avgränsad, syna—s ovan antydde förändringar i centralanstaltens organisation icke vara av behovet påkallade. De sakkunniga Vilja längre fram återkomma till frågan om huru samarbetet under senast angivna förutsättningar kan tänkas ordnat.

Ett mera intimt samarbete mellan centralanstalten och anstalt för högre lantbruksundervisning förutsätter givetvis, att båda anstalterna förläggas till samma plats. Enär centralanstalten är och under hela sin tillvaro varit för— lagd till Stockholm, torde det närmast gälla att undersöka förutsättningarna för ifrågavarande samarbete under det antagandet, att båda anstalterna bliva förlagda till nämnda plats.

Såsom redan antytts, hava de sakkunniga icke ansett sig kunna förorda, att agronomkurs förlägges till Stockholm. För sammanslagning med centralan- stalten torde sålunda endast anstalt för den rent högskolemässiga lantbruks- undervisningen böra komma i fråga.

Sambandet med centralanstalten bör naturligtvis icke påverka den högre Samarbetets lantbruksundervisningens planläggning i annan mån än som betingas av att inverkan På anstaltens tjänstemän till väsentlig del bestrida nämnda undervisning. Beträf— äggläggan-

.. » - - .. .. o - .. ngens fande fordelnmgen av underv1sn1ngen for ämbetsexamen pa ollka lärarkrafter planläggning under nu angivna förutsättningar hava för de båda förut behandlade huvud- alternativen uppgjorts följande förslag.

1 . Huvud alternativ A.

Undervisningen synes böra fördelas på följande sätt: Matematik (30 förel., 15 övn.): Speciallärare undervisar. Fysik och meteorologi (50 förel., 50 övn.): Speciallärare meddelar undervisning i ämnet. Lantbrukskemi och marklära (110 förel., 220 övn. + 130 förel., 90 övn.):

Professor vid högskolan undervisar i större delen av ifrågavarande ämnen (150 förel., 220 övn.). F öreståndaren och laboratorn vid centralanstaltens avdelning för lantbruks-

(kemi un)dervisa i en mindre del av ifrågavarande ämnen (tillsammans 90 förel., .0 Övn. .

Amanuens biträder vid undervisningen. Lantbruksbotanik (120 förel., 120 övn.):

Föreståndaren och laborator); vid centralanstaltens avdelning för lantbruks- botanik bestrida undervisningen i större delen av ämnet (80 förel., 80 övn.).

Speciallärare undervisar i återstående del av ämnet (40 förel., 40 övn.). Amanuens b1träder v1d underv1sn1ngen. Bakteriologi (35 förel., 60 övn.):

Föreståndaren vid centralanstaltens avdelning för bakteriologi bestrider un- dervisningen. 'Allmän ärftlighetslära (30 förel., 10 övn.):

Speciallärare undervisar i ämnet. Lantbrukszoologi (20 förel., 10 övn.): F öreständaren eller laboratorn vid centralanstaltens avdelning för cntonzologi bestrider undervisningen. Jordbrukslära (allmän jordbrukslära och växtodlingslära; tillhopa 280 förel., 340 övn.): Professor vid högskolan undervisar i delar av ämnet (140 förel., 170 övn.). Föreståndaren och överassistenten vid centralanstaltens jordbruksavdelning undervisa i andra delar av ämnet (tillsammans 100 förel., 120 övn.). Speciallärare undervisar i återstående del av ämnet (40 förel., 50 övn.). Assistent biträder vid försök och övningar i ämnet. Kulturteknik (120 förel., 220 övn.): Professor vid högskolan undervisar i ämnet. Assistent biträder vid undervisningen. Redskapslära (70 förel., 100 övn.):

Speciallärare undervisar. Husbgggnadslära (40 förel., 80 övn.): Speciallärare undervisar. Husdjurens anatomi och fysiologi (135 förel., 185 övn.): Undervisning i ämnet meddelas av speciallärare (veterinärhögskolan). Amanuens biträder vid undervisningen. Husdjurens avels— och raslära (140 förel., 170 övn.):

Professor vid högskolan undervisar i ämnet. Amanuens biträder Vid underwsnmgen. Husdjurens utfodring och skötsel (140 förel., 170 övn.):

Föreståndaren och laboratorn vid centralanstaltens husdjursavdelning bestrida tillsammans undervisningen i större delen av ämnet (100 förel., 120 övn.). Speciallärare undervisar i återstående del av ämnet (40 förel., 50 övn.). Amanuens biträder vid undervisningen i ämnet. Husdjurens hälso- och sjukvårdslära (30 förel., 15 övn.):

Speciallärare undervisar i ämnet. Mjölkhushällning (50 förel., 15 övn.):

Overassistenten och assistent (eventuellt) vid centralanstaltens underavdel- ning för mejerihantering bestrida undervisningen i ämnet. Nationalekonomi med statistik (90 förel., 20 övn.): Speciallärare undervisar. Lantbruksekonomi med handelslära (210 förel., 160 övn.):

Professor vid högskolan undervisar i lantbruksekonomi (160 förel., 120 övn.) samt i bokföring (specialkurs för ekonomiska linjen; 50 övn.).

Speciallärare undervisar i handelslära (50 förel., 40 övn.).

Lantbruksbokföring (130 övn.): En del av undervisningen i ämnet bestrides av professorn i lantbruksekonomi (se ovan!). Speciallärare meddelar allmän kurs i ämnet (80 övn.). Rättslära (00 förel., 50 övn.):

Speciallärare bestrider undervisningen i ämnet. Trädgårdsskötsel (10 förel.. 10 övn.):

Speciallärare undervisar. Skoyshnshdllning (50 förel.):

Speciallärare meddelar undervisning i ämnet (skogshögskolnn). Pedagogik (10 förel., 15 övn.):

Speciallärare undervisar. Undervisningens fördelning på olika lärare framgår närmare av efterföljan- de tabell.

lärarpersonal och undervisningstimmar vid undervisning för ämbetsexamen i Stock- holm enligt huvudalternativ A under förutsättning av organisatorisk förening med centralanstalten samt viss anknytning till veterinär- och skogshögskolorna. &

Befattninge- Professor vid havare vid Special- högskolan central- lärare Assi- Ams.- anstalten stent nuens Antal Förel. Ovn. Förel. Ovn. Förel. Ovn. ___—___— Matematik ............. ' 30 15 Fysik och meteorologi ..... . . 50 50 Lantbrukskemi ........... r Marklära ........... . . l 1 100 220 90 90 1 Lantbruksbotanik .......... ' 80 80 40 40 Bakteriologi ............ 35 60 Allmän ärftlighetslära ........ 30 10 IÄantbrukszoologi ...... . . . . 20 10 llmän 'ordbrukslära ........ r & Växtodlingslära .......... i 1 140 170 100 120 40 00 1 Kulturteknik ............ 1 1 20 220 Redskapslära ............ 70 100 1 Husbyggnadslära .......... ! 40 80 Husdjurens anatomi och fysiologi . . . 135 185 1 Husdjurens avels- och raslära. . . . . 1 140 170 1 Husdjurens utfodring och skötsel . . . 100 120 40 50 l Husdjurens hälso- och sjukvårdslära . 30 15 Mjölkhnshållning .......... , 50 15 Nationalekonomi med statistik . . . . - ' i 90 20 Lantbruksekonomi med handelslära . . [ 1 i 160 120 50 40 ! Lantbruksbokföring ......... | —— 50 -— 80 I ' Rättslära ............. | —. 90 50 , ' 'lfrädgårdsskötsel .......... i _ ' 10 10 Skogshushållning .......... g 50 ' * Pedagogik ............. ? i 10 15 * Summa 1 5 710 950 475 495 805 810 2 5

Härtill kommer ett antal exkursionsdagar. Under cirka 5 av dessa. kunna speciallärare väntas vara ledare.

Ovan angivna förslag till fördelning av undervisningen för ämbetsexamen enligt huvudalternativ A innebär. att befattningshavare vid centralanstalten skulle bära huvudansvaret för undervisningen i åtskilliga viktiga ämnen. För att i någon mån kompensera den minskning i forsknings- och försöksarbetet. vid centralanstalten, som otvivelaktigt måste bliva en följd av utt anstaltens befattningshavare i så stor utsträckning, som i förslaget förutsatts. tagas i anspråk för den högre lanbruksundervisningen, synes det motiverat att följande nya befattningar inrättas vid centralanstalten. nämligen:

1 assistentbefattning vid lantbrukskemiska avdelningen.

l » » lantbruksbotaniska >> 1 >> » jordbruksavdelningen samt 1 >> » husdjursavdelningen.

2. Huvudalternativ B.

Vid detta alternativ synes undervisningen för ämbetsexamen böra fördelas sålunda: Matematik (30 förel., 15 övn.):

Speciallärare undervisar i ämnet.

Fysik (50 förel., _50 övn.): Speciallärare bestrider undervisningen.

Lantbrukskemi med marklära (165 förel., 230 övn.):

Föreståndaren och laboratorn vid centralanstaltens avdelning för lantbruks- kemi bestrida undervisningen. För tillgodoseende av försöksverksamheten tor- de böra anställas ytterligare en laborator vid avdelningen.

Amanuens biträder vid undervisningen. Geologi (20 förel., 20 övn.): Speciallärare undervisar i ämnet. Lantbruksbotanik (105 förel.. 130 övn.):

Föreståndaren och laboratorn vid centralanstaltens avdelning för lantbruks- botanik bestrida undervisningen i ämnet. För tillgodoseende av försöksverk- samheten torde böra anställas ytterligare en assistent vid avdelningen.

Amanuens biträder vid undervisningen. Bakteriologi (35 förel., 70 övn.):

Föreståndaren vid centralanstaltens avdelning för bakteriologi bestrider un— dervisningen. Allmän ärftlighetslära (30 förel.. 10 övn.): Undervisningen bestrides av professorn i husdjurens avels- och raslära (se nedan! . Allmän jordbrukslära och växtodlingslära (180 förel., 300 övn.) :

Föreståndaren, överassistenten och för undervisningen erforderlig ng lab'o- rator vid centralanstaltens jordbr-uksavdelning bestrida tillsammans undervis— ningen i ämnet.

Assistent biträder vid undervisningen. Kultarteknik (70 förel., 180 övn.):

Speciallärare undervisar i ämnet. Assistent biträder Vid undervisningen.

iedska-pslära (40 förel., 40 övn.):

Undervisning i ämnet meddelas av speciallärare.

Husdjurens anatomi och fysiologi (100 förel., 150 övn.): Undervisning meddelas av speciallärare (veterinärhögskolan). Amanuens biträder vid undervisningen. Husdjurens avels- och raslära (90 förel., 150 övn.):

Professor i husdjurens avels- och raslära undervisar i detta ämne ävensom i allmän ärftlighetslära (se ovan!). Husdjurmzs utfodring och skötsel (90 förel., 150 övn.) :

Föreståndaren och laboratorn vid centralanstaltens husdjursavdelning be— strida tillsammans undervisrringerr. För tillgodoseende av forskningsverksam- heten torde böra anställas ytterligare en assistent vid avdelningen.

Assistent biträder vid undervisningen i detta och nästföregående ämne. Nationalekonomi med statistik (40 förel.):

Undervisningen bestrides av professorn i lantbruksekonomi. Lantbruksckonomi med handelslära (80 förel., 100 övn.):

Professor i lantbruksekmzomi undervisar i detta ämne ävensom i national- ekonomi (se ovan!).

Pedagogik (10 förel., 15 övn.): Speciallärare undervisar. Undervisningens fördelning på olika lärarkrafter belyses närmare av föl- jande tabellariska sammanställning.

Lärarpersonal oclr undervisningstimmar vid undervisning för ämbetsexamen i Stock- holm__!enllgt huvudalternativ B under förutsättning av organisatorisk förening med centralanstalten och viss anknytning till veterinärlrögskolan. #

. Befattninge- l Professor vid havare vid Special— högskolan central- lärare Assi- Ama- anstalten stent nuens __ 1 Antal Förel. Ovn. Före]. Övn. Förel. Ovn. * _ | ' Matematik ............. 30 15 , Fysik ............... 50 50 , Lantbrukskemi med'imarklära . . . . 165 230 ' ", 1 ' Geologi .............. 20 20 l, *. Lantbruksbotanik .......... 105 130 i ' l ' Bakteriologi ............ 35 70 . 1 * ållmän ärftlighetslära ........ .1 30 10 2 [ llmän jordbrukslära ........ ' ' Växtodlingslära .......... i 180 300 l 1 ; Kulturteknik ............ 70 180 ' 1 ' ; Redskapslära. ............ 40 40 * Husdjurens anatomi och fysiologi . . 100 150 . 1 Husdjurens avels- och raslära . . . . 1 90 150 % ] _ Husdjurens utfodring och skötsel . . . 90 150 - * 5 ; Nationalekonomi med statistik . . . . [ 1 i 40 & Lantbruksekonomi med handelslära . . J 80 100 i . Pedagogik ............. , 10 15 , , . ; Summa 2 240 260 575 880 320 470 3 3 ,

1 Undervisning meddelas av professor i husdjurens avels— och raslära.

De ekonomis- ka konse- kvenserna av lantbrukshög- skolans in- korporering med central- anstalten.

Enligt ovanstående förslag till fördelning av undervisningen för ämbetsexa- men mellan olika lärare skulle befattningshavare vid centralanstalten bära huvudansvaret för utbildningen i flertalet viktigare ämnen. Systemet synes. såsom redan nämnts, kunna motivera. krav på inrättande av följande nya befatt- ningar vid centralanstalten, nämligen:

1 laboratorsbefattning vid lantbrukskemiska avdelningen,

1 * » » jordbruksavdeln ingen, 1 assistentbefattning >> lantbruksbotaniska avdelningen, 1 >> >> husdj ursavdelningen.

Med avseende på kostnaderna för anordnande av högre lantbruksundervisning i anknytning till centralanstaltens verksamhet i jämförelse med motsvarande kostnader för en till Stockholm förlagd mera fristående lantbrukshögskola är det tydligt, att posten lärarlöner skall bliva förhållandevis låg i sanrma mån som tjänstemän vid centralanstalten utan särskild ersättning meddela—under— visning vid högskolan. Om man emellertid _ vilket givetvis är fullt riktigt till kostnaderna för ifrågavarande undervisning räknar jämväl löner till innehavarna av de nya befattningar vid centralanstalten, vilka kunna väntas bliva erforderliga till följd av att redan befintliga tjänstemän i avsevärd grad bliva upptagna av undervisning, visar det sig likväl enligt av de sakkunniga gjorda beräkningar, att besparingen i utgifter för lärare blir ganska obetydlig. I jämförelse med motsvarande kostnader vid en mera fristående, till Stockholnr förlagd högskola, för vilka de sakkunniga senare skola lämna beräknade siffer— mässiga uppgifter, synes den sannolika besparingen endast uppgå till ett eller annat tusental kronor. Skulle därtill särskilt arvode anses böra utgå till tjän- stemän vid centralanstalten för deras undervisning —— varmed åtminstone under en viss övergångstid torde få räknas _ lärer någon ekonomisk fördel av sam- mankopplingen med centralanstalten näppeligen vara att påräkna i nu nämnda hänseende.

De egentliga administrationskostnaderna kunna möjligen nedbringas något genom anknytning till centralanstalten, men då dennas verksamhet i huvudsak ligger på ett helt annat område, torde administrationen ej oväsentligt behöva utvidgas för tillgodoseende av högskolans särskilda krav, och några avsevärda besparingar på denna punkt lära sålunda icke vara att vinna genom ifrågava- rande sammankoppling.

.V ad därefter angår övriga årliga kostnader för undervisningsverksamheten —— undervisningsmateriel m. m. _ är det sannolikt, att dessa skola bliva något mindre, om lantbrukshögskolan inkorporeras med centralanstalten än om den får en mera fristående ställning. För tjänsteman vid centralanstalten, som meddelar undervisning vid högskolan, torde man nämligen icke behöva räkna med, att han vid högskolan skall behöva särskilt utrynrme eller dyrbara expe— rimentella hjälpmedel för egen forskningsverksamhct, då erforderliga förut- sättningar i sådant avseende ju redan stå till hans förfogande vid centralan— stalten. I den mån dylika tjänstemän tagas i anspråk i stället för särskilda vid högskolan fast anställda lärare, bör sålunda viss kostnadsbesparing kunna ernås. Även med avseende på den vid högskolan erforderliga försöksverksam- heten är det tänkbart, att genom fastare anknytning till centralanstalten kost- naderna i någon mån skola kunna nedbringas. Det är emellertid tydligt, att besparingar på dessa och möjligen vissa andra punkter under inga förhållanden kunna uppgå. till något större belopp.

Centralanstaltens institutioner och laboratorier äro ej inrättade för och kunna icke erbjuda plats för lantbrukshögskolans studerande på det lägre stadiet. 'Även under förutsättning av organisatoriskt samband med centralanstalten måste sålunda åt lantbrukshögskolan uppföras institutions- och undervisnings-

byggnader av i stort sett samma omfattning som vid självständig högskola. Såsom förut antytts, bör emellertid någon kostnadsbesparing kunna vinnas där- igenom, att vissa lärare hava lokaler för egna forskningsarbeten vid central- anstalten. Utförd överslagsberäkning har givit vid handen, att den därigenom möjliggjorda minskningen i byggnadskostnader, inberäknat kostnaderna för ifrågavarande lokalers inredning, kan beräknas till i runt tal 40 000—60 000 kronor. Å andra sidan är det tänkbart, att kostnader kunna uppstå för bere- dande av arbetsplats åt erforderliga nya assistenter och i förekommande fall laboratorer vid centralanstalten. Eventuell sådan kostnad bör givetvis betrak- tas såsom utgift för högskolan.

Av det nu sagda torde framgå, att minskningen i kostnader för den högre lantbruksundervisningen i samorganisation med centralanstalten i jämförelse med förläggning till Stockholm under mera självständig organisation icke kan beräknas bliva avsevärd. I varje fall kunna icke besparingarna väntas bliva av den storleksordning, att de kunna tillmätas någon avgörande betydelse vid vaået nåellan olika tänkbara alternativ för den högre lantbruksundervisningens or nan e.

Det är utan vidare klart, att ovan avhandlade anordning för den högre lant- bruksundervisningens organisation med nödvändighet måste medföra, att cen- tralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet nuvarande huvudupp— gift -— det vetenskapliga forskningsarbetet i hög grad skulle komma att

Varför sam— mankoppling mellan een- tralanstalt och lant-

bliva tillbakasatt på grund därav, att de ledande tjänstemännen vid anstalten brukshögskola skulle nödgas använda en väsentlig del av sin tid för undervisningsverksam— heten vid lantbrukshögskolan. Denna senare verksamhet består ju ej endast i hållande av föreläsningar utan även i utarbetande av sådana, i handledning vid laborationer och andra övningar samt i examinationsarbete. Det torde också vara fara värt, att den förminskade försöksverksamhet, som kunde bedri— vas vid sidan av undervisningsarbetet, rent automatiskt komme att växla. in på andra spår, nämligen så att försöksarbetet allt mera komme att tillrättaläggas efter undervisningens behov, för att illustrera denna och för att giva resultat, som kunde vara av speciellt intresse ur demonstrationssynpunkt.

Det vore emellertid otvivelaktigt till skada, om centralanstaltens nuvarande arbetsuppgifter skulle på dylikt sätt i avsevärd grad förryckas. Efter en tju- guårig utveckling har centralanstaltens vetenskapligt-praktiskt inriktade för- söksverksamhet kommit att tillvinna sig allt mera erkännande såväl inom som utom vårt land, och man har lyckats binda framstående forskare vid anstalten. Skulle anstaltens verksamhet omläggas, så att en betydande del av arbetstiden åtginge för meddelande av undervisning, vore detta liktydigt med ett allvarligt försvagande av grunden för den självständiga lantbruksvetenskapliga forsk- ningen inom landet. Genom att komplettera centralanstaltens arbetskrafter medelst inrättandet av ytterligare laborators- och assistentbefattningar vid an- stalten kan visserligen olägenheten därav, att de ledande arbetskrafterna vid anstaltens olika avdelningar i väsentlig mån kopplas ifrån den hittillsvarande huvuduppgiften, till en viss grad förminskas, men full ersättning kan på dylikt sätt icke ernås, enär resultatet utav avdelningarnas forsknings- och försöks— verksamhet i högsta grad är beroende av föreståndarnas respektive överassisten- ternas personliga insatser och initiativ samt av deras direkta övervakande av arbetets gång.

Annorlunda ställer sig förhållandet om man, i stället för att lägga den hu- vudsakliga delen av undervisningen inom de vid centralanstalten företrädda jordbruksämnena på de därstädes anställda tjänstemännen, tänker sig, att dessa skulle undervisa och handleda de lantbruksstuderande i vissa speciella delar av de olika ämnena. Härigenom skulle belastningen med undervisning mindre kännbart inverka på det egentliga försöksarbetet och anstaltens huvudsakliga

ej bör äga rum.

verksamhet sålunda lida mindre avbräck. Man skulle sålunda kunna tänka sig, att anstaltens professorer och överassistenter övertoge ett mindre, speciellt område av undervisningen i sina olika fack samt att vissa av dem jämte labo- ratorerna måhända helt kunde bestrida undervisningen i vissa mindre ämnen. Till frågan om lämpligheten av ett dylikt arrangemang, som till skillnad från den förut diskuterade anordningen icke torde förutsätta vare sig administrativ eller ekonomisk sammankoppling av centralanstalt och lantbrukshögskola, vilja de sakkunniga strax återkomma.

När i det föregående högskolans eventuella inkorporering i centralanstalten avhandlats, har detta skett under förutsättning, att förläggningsorten för båda institutionerna vore Stockholm.

CentralanStal' Inom de sakkunniga har emellertid jämväl bragts på tal frågan, huruvida. tensmfgraytt' icke vid upprättande av en lantbrukshögskola å annan plats än Stockholm cen- g' tralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet lämpligen borde på ett eller annat sätt inkorporeras i högskolan och alltså förflyttas från dess nuva- rande förläggningsort, Experimentalfältet. Såsom skäl härför har anförts, dels att en sådan förläggning av centralanstalten, som skulle medföra väsentli- gen större tillgång till för försöksändamål lämpad jord ävensom kreatur av olika slag, ur synpunkten av anstaltens arbetsuppgifter skulle beteckna en av— sevärd fördel.

Aven har man hållit före, att här liksom vid de båda anstalternas förlägg— ning i Stockholm vissa ekonomiska fördelar skulle vara förenade med en sådan anordning; detta skulle emellertid tydligen kunna påräknas endast under förut— sättning, att samorganisationen genomfördes på det sätt, att befattningshavarna vid centralanstalten främst avdelningsföreståndarna —— samtidigt vore lä- rare vid högskolan —— eller vice versa. Tydligt är emellertid, att en sådan an- ordning, även om den ur undervisningens synpunkt skulle vara tänkbar, givetvis måste liksom motsvarande anordning vid förläggning i Stockholm innebära en betydande nedskrivning av det vetenskapliga forskningsarbete i jordbrukets tjänst, som varit och är centralanstaltens uppgift. I stället för att man, såsom i det föregående påvisats, ansett sig kunna såsom en sekundär fördel av lant- brukshögskolans upprättande räkna med ett ytterligare väl behövligt tillskott till jordbruksforskningen i vårt land, skulle här resultatet bliva det rakt mot— satta. I den mån detta icke skall bliva fallet måste man giva avkall på för— hoppningarna om besparingar på detta område; skall åter centralanstaltens verksamhet alltjämt i oförminskad omfattning uppehållas, lärer man också i det stora hela få räkna med, att hela dess stora apparat upprätthålles i hela sin vidd, vilket lärer förutsätta, att full ersättning lämnas för de anstaltens ar- betskrafter, vilka tagas i anspråk för högskolans undervisningsverksamhet. Villie. avsevärda kostnader, en sådan anordning skulle medföra, låter sig väl tän as.

Det har i detta sammanhang påpekats, att särskilt centralanstaltens under— avdelning för mejerihushållning på det sätt den för närvarande är organiserad väl skulle lämpa sig för att lösgöras från centralanstalten och infogas i en eventuell ny högre mejeriundervisningsanstalt, som förmenats dels kunna om- händertaga dess arbetsuppgift och dels för sitt egentliga ändamål hava en viss fördel av denna utbyggnad.

Även om man skulle anse sig böra tillerkänna denna uppfattning ett visst berättigande, så måste det dock väcka stark betänksamhet att på detta tidiga stadium, innan ännu den eventuella nya undervisningsanstalten hunnit visa, vilka möjligheter den över huvud taget kan hava att räkna med, planera ett sönderbrytande av centralanstaltens organisation. Ett sådant skulle nämligen bliva en given följd därav, ity att mejeriavdelningen, om ock inom centralan— stalten förhållandevis friställd så till organisation som arbetssätt, dock sär-

skilt på ett område, bakteriologiens, och i viss mån även på husdjursskötselns, uppehåller ett intimt och av omständigheterna påkallat samarbete med andra verksamhetsområden inom centralanstalten.

På samma sätt som enligt vad ovan sagts frågan om mejeriavdelningens vid centralanstalten eventuella utbrytning knappast kan sägas vara aktuell, för- håller det sig med den större frågan om centralanstaltens i dess helhet inord- nande i en ny lantbrukshögskola. Aven härvidlag må med styrka framhållas, att det givetvis måste betraktas som ett knappast tillåtligt vågspel att vidtaga åtgärder i föreslaget syfte, innan ännu någon som helst erfarenhet vunnits om högskolans allmänna förutsättningar att övertaga jämväl centralanstaltens mångahanda och krävande arbetsuppgifter. Aven den som tilläventyrs håller före, att en utveckling i här förevarande riktning vore önskvärd, måste dock erkänna, att tidpunkten för åtgärder i detta syfte ännu icke är inne. Detta så mycket mindre, som det förslag till högskolefrågans lösning, vari de sakkunni- gas arbete kommer att utmynna, icke lärer kunna sägas på något besvärande sätt föregripa en kombination med centralanstalten, därest en sådan vid en se- nare tidpunkt, då detta spörsmål bättre kan överblickas, skulle befinnas önsk— värd.

Ehuru det ur den högre lantbruksundervisningens synpunkt torde vara i hög grad önskvärt, att vid centralanstalten anställda vetenskapsmän ävensom där- städes förefintliga instrumentella resurser på ett eller annat sätt utnyttjas jämväl för undervisningsändamål, kunna de sakkunniga av ovan anförda skäl icke förorda, att detta sker i den omfattning, att lantbrukshögskolan inkorpo- reras med centralanstalten. Förut hava de sakkunniga sökt motivera, att lant- brukshögskolan icke heller bör organisatoriskt förenas vare sig med universi- tet eller med lantbrukshögskolan mer eller mindre närstående fackhögskola. De sakkunniga hava i stället kommit till den bestämda uppfattningen, att en blivande lantbrukshögskola bör organiseras såsom en fullt fristående under- visningsanstalt med egen styrelse och självständig ekonomi.

5. Den högre lantbruksundervisningen organisatoriskt självständig, med anknytning till andra högskolor och institutioner.

Ehuru den högre lantbruksundervisningen sålunda enligt de sakkunnigas Betydelsen av förmenande i organisatoriskt hänseende bör utgöra en självständig institu-

samarbete

tion, följer därav ingalunda, att ifrågavarande undervisning bör stå isolerad med andra från annan närstående undervisnings- och forskningsverksamhet. Tvärtom hålla de sakkunniga före, att det för ernående av ett gynnsamt resultat av en reformerad högre lantbruksundervisning är av synnerligen stor betydelse, att denna står i nära kontakt med förefintliga institutioner inom angränsande undervisnings— och forskningsområden.

Vad först beträffar det personliga samarbetet mellan vetenskapsmän vid en lantbrukshögskola och andra närstående anstalter för undervisning och forsk— ning, är det tydligt, att dylikt samarbete icke kan garanteras genom yttre anordningar och föreskrifter, då ju den enskildes intresse för dylikt samarbete ytterst är bestämmande för om det kommer till stånd eller icke. Emellertid böra genom olika åtgärder ökade förutsättningar kunna skapas för dylikt samarbete. I sådant avseende är det givetvis framför allt av betydelse, att de olika anstalterna icke lokalt äro så vitt skilda, att det personliga samman- träffandet mellan olika vetenskapsmän blir förenat med avsevärda svårig- heter. Men även på annat sätt torde förbindelsen mellan vetenskapsmän från olika institutioner kunna underlättas. Sålunda anse de sakkunniga, att bland annat en sådan anordning, att vetenskapsmän vid olika institutioner på

högskolor och

institutioner.

Samarbete med univer— sitet.

jordbrukets område kunna anlitas för hållande av någon serie föreläsningar eller enstaka föredrag vid lantbrukshögskolan, kommer att verka i ovan antydd riktning.

Ur själva undervisningens synpunkt bör genom kontakt med andra närstående anstalter för undervisning Och forskning ett gynnsammare resultat av den lant- bruksvetenskapliga utbildningen kunna ernås. I den mån vetenskapligt spe- cialiserade lärarkrafter från dylika anstalter kunna anlitas vid den högskole— mässiga lantbruksundervisningcn, bör denna inom begränsade områden kunna väntas vinna i fördjupning, och kunna därtill vid sådana anstalter förefint— liga, ofta på sitt speciella område rika instrumentella resurser i viss utsträck— ning tagas i anspråk för lantbruksundervisningen, bör denna hava ännu större förutsättningar att lämna ett gott resultat. Förbises bör ej heller, att dylik kontakt mellan lantbrukshögskola och andra vetenskapliga anstalter bör kunna väntas hos de lantbruksstuderande medföra vidgad förståelse för forskningens metoder ävensom för dess betydelse för jordbruksnäringen.

I ekonomiskt hänseende böra ävenledes vissa. fördelar kunna. vinnas genom anknytning till andra undervisnings- och forskningsanstalter. Genom ut- nyttjande av andra anstalters resurser i fråga om lärare, lokaler och under— visningsmateriel bör nämligen en vis minskning i lantbrukshögskolans egen utrustning i förevarande avseenden bliva möjlig, och det torde ej lida något tvivel om, att därigenom en viss kostnadsbesparing kan åstadkommas. Na- turligtvis bestämmes dock kostnadsbesparingen till sin storlek i väsentlig mån av de villkor, som kunna. komma att gälla för samarbetet.

I det föregående har undersökts, i vilken utsträckning den högre lantbruks- undervisningen skulle kunna tänkas draga nytta av lärare och materiella re- surser vid universitet, olika fackhögskolor och centralanstalten för jord- bruksförsök, under förutsättning av att lantbrukshögskolan vore organisato- riskt förenad med en eller flera av dem. Det. har därvid visat sig, att i vissa fall fördelar vore att vinna för den högre lantbruksundervisningen genom en sådan anordning. Av skäl, som förut anförts, hava de sakkunniga likväl icke ansett sig kunna förorda en dylik organisationsform. Det återstår då att undersöka, i vad mån ifrågavarande fördelar må kunna ernås även utan dylik inkorporering av lantbrukshögskolan i redan befintlig mer eller mindre närstående institution.

Vad först beträffar universiteten, torde på det lägre utbildningsstadiet — närmast undervisningen för agronomisk ämbetsexamen _— föga vara att vinna genom samarbete. Universitetskurserna för kandidat- och ämbetsexamina inom filosofiska fakulteten i de för lantbruksstudierna viktigare grundläggande äm- nena kunna nämligen icke, vare sig med avseende på omfattning eller inriktning, anses lämpade att ingå i en agronomisk ämbetsexamen, och de speciella kurser uti ifrågavarande ämnen, som sålunda måste givas för lantbruksstuderande, Synas av olika skäl böra meddelas av särskilda vid lantbrukshögskolan an- ställda lärare, som för vinnande av önskvärd begränsning i studietiden redan från början kunna giva undervisningen en sådan inriktning, som bäst överens- stämmer med lantbruksutbildningens speciella krav.

Däremot erfordras medverkan från universitet i vissa fall med avseende på agronomie kandidatexamen. I denna examen har ansetts böra kunna ingå ett eller flera av ämnena ärftlighetslära och nationalekonomi samt —— beträffande huvudalternativ B _ statistik, studerade och tentera-de vid universitet. Stu- diekurserna för olika betyg i agronomie kandidatexamen torde för dessa äm- nen böra överensstämma med de kurser, som fordras för motsvarande be- tyg i filosofie kandidatexamen. För lantbruksstuderande, som avlagt student- examen, erfordras givetvis inga särskilda anordningar när det gäller studiet

av ifrågavarande universitetsämnen, enär sådan studerande på vanligt sätt bör kunna. vinna inträde vid filosofisk fakultet av universitet. Beträffande sådan studerande, som icke avlagt fullständig studentexamen, är det där- emot erforderligt, att sådan anordning vidtages, att lantbruksstuderande be- redes möjlighet att vid universitet bedriva studier och avlägga tentamen i ett eller flera av de tre nyssnämnda ämnena utan hinder därav, att han eventuellt icke avlagt studentexamen. Enär det icke heller i detta fall är fråga om att avlägga examen vid universitet, torde hinder icke böra möta för vidtagande av ifrågavarande anordning, även om lantbrukshögskolan förutsättes vara i organisatoriskt avseende skild från universitetet.

Vid de mera vetenskapligt betonade lantbruksstudierna —— för licentiat- examen och eventuellt doktorsgrad —— är medverkan från universitetens sida ävenledes av behovet påkallad. Såsom förut anförts, bör såsom biämne i li— centiatexamen i vissa fall få ingå något av ämnena ärftlighetslära, national— ekonomi eller statistik. Enär berörda ämnen icke vid lantbrukshögskolan av- setts skola företrädas av professurer, har förutsatts, att de skola få studeras och tenteras vid universitet. Den studiekurs, som skulle komma i fråga, bör för varje ämne motsvara fordringarna för ett betyg i filosofie licentiat— examen. Sådana åtgärder äro sålunda erforderliga, att lantbruksstuderande, som avlagt ämbets- eller kandidatexamen vid lantbrukshögskolan, beredes möj- lighet att vid universitet bedriva studier och avlägga tentamen för ett betyg i filosofie licentiatexamen i något av de tre nyssnämnda ämnena utan hinder därav, att han icke avlagt lägre filosofisk examen. Det vill synas de sak- kunniga, som om någon allvarligare invändning icke skulle kunna resas från universitetshåll emot ett dylikt arrangemang. Såsom redan tidigare påpekats, gäller det ju i detta fall icke för den studerande att avlägga fullständig filo- sofisk examen utan endast att vid viss ämneskombination kvalificera. sig för avläggande av examen vid lantbrukshögskolan. Uppenbarligen bör den före— slagna anordningen kunna vidtagas utan hinder därav, att lantbrukshögskolan icke är organisatoriskt förenad med universitet.

När det gäller högre lantbruksstudier, är emellertid medverkan från uni- versitet önskvärd även i andra avseenden. Enär lantbruksvetenskaperna till största delen hava naturvetenskaplig karaktär, måste den högre utbildnin- gen på området i stor utsträckning grunda sig på den studerandes egna experimentella undersökningar. Sålunda torde man böra räkna med, att licentiat- och doktorsavhandlingar inom lantbruksvetenskaperna mycket ofta skola bygga på experiment. Nu torde det i många fall vara synnerligen önsk— värt, att dylika experimentella undersökningar helt eller delvis kunna få äga rum vid härför lämpade universitetsinstitutioner. För arbeten av ifråga- varande slag torde det nämligen mången gång vara synnerligen värdefullt för att icke säga nödvändigt, att dessa institutioners omfattande instrumentella utrustning kan få tagas i anspråk. Det torde nämligen icke kunna förväntas, att lantbrukshögskolans egna institutioner åtminstone till en början skola äga tillgång till alla de ofta mycket dyrbara instrument, som äro nödvändiga för utförande av speciella vetenskapliga arbetsuppgifter inom hela det arbetsområde, som kan komma i fråga. Det torde alltså vara erforderligt, att anstalter vidtagas i syfte att bereda vissa av lantbrukshögskolans studerande på licentiat- stadiet och doktorander arbetsplats vid olika universitetsinstitutioner ävensom viss handledning vid de experimentella studierna. Enligt vad de sakkunniga under hand inhämtat, torde förutsättningar finnas för en sådan anordning. Förut har framhållits, att antalet lantbruksstuderande på detta stadium icke kan väntas bliva betydande, och för samtidigt studium vid universitetsinstitutio- ner torde man endast hava att räkna med ett ringa antal.

Samarbete Lantbrukshögskolans anknytning på det lägre utbildningsstadiet till andra medsktåghög närstående fackhögskolor En i stort sett endast möjlig under förutsättning av ' att lantbrukshögskolan förlägoos till Stockholm. Vid förläggning till annan plats är det naturligtvis tänkbart, att. lärare vid sådan fackhögskola skall kunna hålla enstaka eller kortare serier av förediag vid lantbrukshögskolan, men med hänsyn till de ämnen, som därvid kunna komma i fråga, torde detta kunna förväntas ske endast i mindre omfattning.

Vid förläggning av lantbrukshögskolan till Stockholm kan anknytning på det lägre stadiet, såsom redan anförts, tänkas ske till tekniska högskolan, skogs— högskolan och veterinärhögskolan. Av vad förut sagts torde emellertid framgå, att undervisningen vid tekniska högskolan icke till någon del kan anses av— passad för studierna till agronomisk ämbetsexamen.

Till skogshögskolan skulle den i lantbrukshögskolans undervisning ingående kursen i Skogshushållning möjligen kunna. förläggas, i vilket fall skogshög- skolans rika samlingar på området kunde utnyttjas, samtidigt som plats för undervisningsmateriel i ämnet icke behövde reserveras vid lantbrukshögskolan. Givetvis vore det önskvärt, om ifrågavarande undervisning kunde meddelas av lärare vid skogshögskolan. Enligt de sakkunnigas förmenande torde det vara tänkbart att genom avtal med skogshögskolan få dylikt samarbete till stånd.

Vid veterinärhögskolan återigen skulle kunna meddelas erforderlig under— visning för agronomisk ämbetsexamen i ämnena husdjurens anatomi och fysio- logi samt husdjurens hälso- och sjukv'årdslära med anlitande av vid nämnda högskola anställda lärare. Härigenom skulle vinnas en icke obetydlig be- sparing vid lantbrukshögskolan i fråga om undervisningslokaler och experi- mentella hjälpmedel. Även med nämnda högskola torde det vara tänkbart att träffa avtal om samarbete i nu berörda. avseende.

Med avseende på studierna i lantbruksämnen på licentiatstadiet synes av nu berörda fackhögskolor skogshögskolan knappast kunna. komma i fråga för samarbete, enär där förekommande discipliner icke direkt torde stå i samband med något av examensämnena för licentiatexamen vid lantbrukshögskolan. Till tekniska högskolan däremot skulle sannolikt någon del av den högre utbild- ningen i kulturteknik med fördel kunna förläggas, och vid veterinärhögskolan borde vissa möjligheter att bedriva fortsatta .studier i husdjurens anatomi och fysiologi förefinnas. Vad studiet av sistnämnda ämne beträffar skulle de lantbruksstuderande för övrigt i huvudsak vara hänvisade till veterinär- högskolan, då ju vid lantbrukshögskolans förläggning till Stockholm sådan anordning synts böra t1äf,fas att undervisningen i dessa ämnen helt och hållet kunde överlåtas ål. lärarkrafter vid veterinärhögskolan.

Även med avseende på m.m beröida högre studier torde det vara tänk- bart att få samarbete till stånd, utan att organisatorisk förening av de olika högskolorna behöver ifrågasättas. Samarbete på detta stadium torde för öv- rigt kunna anordnas, även om lantbrukshögskolan är förlagd till annan plats än Stockholm.

Samarbete Vad slutligen angår lantbrukshögskola-ns utnyttjande av centralanstalten, med central— äro förutsättningarna härför, såvitt angår det lägre stadiet av högskoleut—

anStalten- bildningen, väsentligt olika, om lantbrukshögskolan förlägges till Stockholm eller till annan plats. I förra fallet torde, såsom redan förut antytts, avdel- ningsföreståndare och andra tjänstemän vid centralanstalten kunna övertaga en viss mindre del av den på undervisningsschemat upptagna undervisningen. I senare fallet åter torde ifrågavarande tjänstemän endast kunna åtaga sig att1 tillfälligtvis hålla kortare serier av föreläsningar vid sidan av högskolans sc ema.

Under förutsättning av lantbrukshögskolans förläggning till Stockholm hava

uppgjorts följande förslag till fördelning av undervisningen för ämbetsexamen, därvid man såsom regel utgått ifrån, att vederbörande tjänstemän vid central- anstalten skola undervisa. i en mindre del av sina ämnen, utan att dock bära huvudansvaret för utbildningen vid lantbrukshögskolan uti ifrågavarande äm- nen. Vidare har förutsatts, att undervisningen i husdjurens anatomi och fy- siologi skall kunna äga rum vid veterinärhögskolan samt —— i förekommande fall —— undervisningen i Skogshushållning samt husdjurens hälso- och sjuk- vårdslära vid respektive skogshögskolan och veterinärhögskolan.

1. Huvudalternativ A.

Undervisningen för ämbetsexamen kan tänkas fördelad på olika lärare på följande sätt: Matematik (30 förel., 15 övn.):

Speciallärare undervisar i ämnet. Fysik och meteorologi (50 förel., 50 övn.): Professor i marklära undervisar i delar av ämnet (mekanik, värmelära, me- teorologi; 30 förel., 30 övn.). Speciallärare undervisar i återstående del av ämnet (i huvudsak elektricitets- lära; 20 förel., 20 övn.). Lantbrukskemi (110 förel., 220 övn.):

Professor i lantbrukskemi undervisar i ämnet. Amanuens b1träder v1d undermsningen. Lantbruksbotanik och allmän ärftlighetslära (130 förel., 110 övn.):

Professor i lantbruksbotanik bestrider undervisningen. Amanuens biträder vid undervisningen. Växtpatologi (20 förel., 20 övn.):

Föreståndaren eller laboratorn vid centralanstaltens lantbruksbotaniska av- delning undervisar i ämnet.

Lantbrukseoologi (20 förel., 10 övn.):

Föreståndaren eller laboratorn vid centralanstaltens entomologiska avdelning meddelar undervisning i ämnet. Bakteriologi (35 förel., 60 övn.): Föreståndaren vid centralanstaltens bakteriologiska avdelning bestrider un- dervisningen i ämnet.

Marklära (130 förel., 90 övn.): ' Professor i marklära undervisar i större delen av ämnet (105 förel., 65 övn.). Undervisar därjämte i delar av ämnet fysik (30 förel., 30 övn.). Föreståndaren eller laboratorn vid centralanstaltens lantbrukskemiska avdel- ning undervisar i en mindre del av ämnet marklära (25 förel., 25 övn.).

Allmän jordbrukslära (140 förel., 170 övn.):

Professor i allmän jordbrukslära undervisar i större delen av ämnet (120 förel., 150 övn.).

Föreståndaren eller överassistenten vid centralanstaltens jordbruksavdelning undervisar i en mindre del av ämnet (försöksteknik, eventuellt någon del av gödselläran; 20 förel., 20 övn.).

Växtodlingslära (140 förel., 170 övn.):

Profesisor i växtodlingslära undervisar i större delen av ämnet (120 förel., 150 övn. .

Föreståndaren eller över—assistenten vid centralanstaltens jordbruksavdelning undervisar i en mindre del av ämnet (försöksteknik, eventuellt någon del av växtodlingsläran ; 20 förel.. 20 övn.).

Assistent biträder vid undervisningen i detta och nästföregående ämne. Kaltarteknik (120 förel., 220 övn.): '

Professor i kulturteknik undervisar i ämnet. Assistent biträder v1d underv1sn1ngen.

Redskapslära (70 förel., 100 övn.):

Speciallärare undervisar i ämnet.

Hasbyggnadslära (40 förel., 80 övn.): Speciallärare meddelar undervisning i ämnet.

Husdjurens anatomi och fysiologi (135 förel., 185 övn.):

Professor i husdjurens utfodring och skötsel undervisar i en del av ämnet fysiologi (30 förel., 50 övn.).

Undervisningen i övrigt bestrides av speciallärare (veterinärhögskolan) (105 förel., 135 övn.).

Amanuens biträder vid undervisningen.

. Husdjurens avels- och raslära (140 förel., 170 övn.): Professor i husdjurens avels- och raslära bestrider undervisningen i ämnet.

Husdjurens utfodring och skötsel (140 förel., 170 övn.):

Professor i husdjurens utfodring och skötsel undervisar i större delen av äm- net (110 förel., 130 övn.). Undervisar därjämte i en del av ämnet husdjurens fysiologi (30 förel., 50 övn.).

Föreståndaren eller laboratorn vid centralanstaltens hasdjursavdelning un- dervisar i en mindre del av ämnet (försöksteknik och eventuellt en del av ut! fodringsläran; 30 förel., 40 övn.).

Assistent biträder vid undervisningen i detta och nästföregående ämne. Husdjurens hälso- och sjakvärdslära (30 förel., 15 övn.): Speciallärare undervisar. Mjölkhushållning (50 förel., 15 övn.):

Överassistenten och assistent (eventuellt) vid centralanstaltens underavdel- ning för mejerihantering bestrida undervisningen i ämnet. Nationalekonomi med statistik (90 förel., 20 övn.):

Undervisning meddelas av speciallärare. Lantbruksekonomi med handelslära (210 förel., 160 övn.):

Professor i lantbruksekonomi undervisar i ämnet lantbruksekonomi (160 förel)., 120 övn.) samt i bokföring (specialkurs för den ekonomiska linjen; 50 övn. .

Speciallärare undervisar i handelslära (50 förel., 40 övn.). Lantbruksbokföring (130 övn.):

Speciallärare meddelar allmän kurs i ämnet (80 övn.). Specialundervisning i ämnet för den ekonomiska linjen meddelas av profes- sorn i lantbruksekonomi.

Rättslära (90 förel., 50 övn.): Speciallärare bestrider undervisningen i ämnet. Trädgårdsskötsel (10 förel., 10 övn.): Speciallärare undervisar. Skogshushållning (50 förel.):

Speciallärare meddelar undervisning i ämnet (skogshögskolan). Pedagogik (10 förel., 15 övn.):

Speciallärare undervisar.

Lärarpersonal och undervisningstimmar vid undervisning för ämbetsexamen i Stock- holm enligt huvudalternatlv A under förutsättning av viss anknytning till central- anstalten samt veterinär- och skogshögskolorna.

Befattnings- Professor vid havare vid , Special- högskolan central- ' lärare Assi- Ama- anstalten stent nuens

Antal Förel. Övn. Förel. Övn. Förel. Övn.

___—___—

Matematik ............. 30 15 Fysik och meteorologi ....... 1 30 30 20 20 Lantbrukskemi ........... 1 110 220 1 Lantbruksbotanik och allmän ärftlig-

hetslära ............. 1 130 110 . 1 Växtpatologi ............ 20 20 l Lantbrukszoologi .......... 20 10 ? Bakteriologi ............ 35 60 Marklära. ............. 1 105 65 25 25 Allmän jordbrukslära ........ 1 120 150 20 20 | % 1 Växtodlingslära .......... 1 120 150 20 20 Kulturteknik ............ 1 120 220 Redskapslära ............ 70 100 Husbyggnadslära .......... 7 40 80 Husdjurens anatomi och fysiologi . . 30 50 105 135 1 Husdjurens avels- och raslära . . . . 1 140 170 > 1 Husdjurens utfodring och skötsel . . . 1 110 130 30 40 Husdjurens hälso- och sjukvårdslära . 30 15 Mjölkhushållning .......... 50 15 Nationalekonomi med statistik . . . . 90 20 Lantbruksekonorni med handelslära . . 1 160 120 50 40 Lantbruksbokföring ......... — 350 — 80 Rättslära ............. 90 50 Trädgårdsskötsel .......... 10 10 Skogshushållning .......... 50 _— Pedagogik ............. 10 15 ___—___—

Summa 9 11751465! 220 mol 595 580 3! 3

2. Huvudalternativ B.

i Vid detta alternativ kan undervisningen för ämbetsexamen tänkas fördelad mellan olika lärare på. nedan angivna sätt.

Matematik (30 förel., 15 övn.): Speciallärare undervisar i ämnet.

* Undervisningen meddelas av professor i marklära. » > » > i husdjurens utfodring och skötsel. » 7 » » i lantbruksekonomi.

Fysik (50 förel., 50 övn.): Undervisning meddelas av speciallärare.

Lantbrukskemi och marklära (165 förel., 230 övn.):

Professor i lantbrukskemi och marklära undervisar i större delen av ifråga; varande ämnen (125 förel., 190 övn.).

Föreståndaren och laborator-u vid centralanstaltens kemiska avdelning bestri- da en mindre del av undervisningen (40 förel., 40 övn.).

Amanuens biträder vid undervisningen. Geologi (20 förel., 20 övn.): Speciallärare bestrider undervisningen i ämnet. Lantbruksbotanik (105 förel., 130 övn.):

Speciallärare undervisar i större delen av ämnet (65 förel., 80 övn.). Föreståndaren och laboratorn vid centralanstaltens lantbruksbotaniska av- delning meddela undervisning i en mindre del av ämnet (t. ex. växtfysiologi och växtpatologi; 40 förel., 50 övn.). Bakteriologi (35 förel., 70 övn.): Föreståndaren vid centralanstaltens bakteriologiska avdelning undervisar i ämnet.

Allmän ärftlighetslära (30 förel., 10 övn.): Speciallärare undervisar i ämnet. Jordbrukslära (allmän jordbrukslära och växtodlingslära; 180 förel., 300 övn.) :

Pgofessor i jordbrukslära undervisar i större delen av ämnet (130 förel., 250 övn. .

Föreståndaren och överassistenten vid centralanstaltens jordbruksavdelning undervisar i övriga delar av ämnet (försöksteknik och eventuellt delar av göd- sel— och växtodlingsläran ; 50 förel., 50 övn.). Assistent biträder vid undervisningen. Kulturteknik (70 förel., 180 övn.):

Undervisning meddelas av speciallärare. Assistent biträder v1d underv1sn1ngen.

Redskapslära (40 förel., 40 övn.): Speciallärare undervisar i ämnet. Husdjurens anatomi och fysiologi (100 förel., 150 övn.):

Undervisningen bestrides av speciallärare (veterinärhögskolan). Amanuens biträder v1d underv1sn1ngen. Husdjurslära (avels- och raslära samt utfodring och skötsel; 180 förel., 300 övn. :1 Priofessor i husdjurslära undervisar i större delen av ämnet (140 förel., 250 övn. .

Föreståndaren och laborator—n vid centralanstaltens husdjursavdelning under- visa i övriga delar av ämnet (försöksteknik och eventuellt delar av utfodrings- läran; 40 förel., 50 övn.). '

Assistent biträder vid undervisningen.

1 Eventuellt kan den huvudsakliga undervisningen i hästskötsel bestridas av speciallärare; profes- sorn i husdjurslära kan då. tänkas övertaga undervisningen i allmän ärftlighetslära.

Lantbruksekonomi och nationalekonomi (120 förel., 100 övn.): Professor i lantbruksekonomi bestrider undervisningen. Pedagogik (10 förel., 15 övn.): Speciallärare undervisar i ämnet.

Lärarpersonal och undervisningstimmar vid undervisning för ämbetsexamen i Stock- holm enligt huvudalternativ B under förutsättning av viss anknytning till central- anstalten samt veterinärhögskolan.

Befattninge— Professor vid havare vid Special— högskolan central- lärare Assi— Ama- anstalten stent nuens i Antal Förel. Övn. Förel. Övn. Förel. Övn. i | Matematik ............. 30 15 ' Fysik ............... 50 50 ? Lantbrukskemi och marklära . . . . 1 125 190 40 40 1 Geologi ........... . . 20 20 ; Lantbruksbotanik ......... 40 50 65 80 Bakteriologi ............. 35 70 Allmän ärftlighetslära ........ 1 30 10 ' Allmän jordbrukslära ........ ? Växtodlingslära .......... i 1 130 250 * 50 50 1 & Kulturteknik ............ 70 180 l Redskapslära ............ 40 40 ', Husdjurens anatomi och fysiologi . . 100 150 1 4 Husdjurens avels- och raslära . . . . l Husdjurens utfodring och skötsel. . . i 1 140 250 40 50 1 ? Nationalekonomi med statistik . . . . > 1 [ 40 — ' Lantbruksekonomi med handelslära . . 1 80 100 ! Pedagogik ............. 10 15 _ ? Summa 4 515 790 205 260 415 560 3 2

En allvarlig olägenhet med den vid huvudalternativ B föreslagna anordnin- gen är emellertid, att endast fyra huvudlärare skulle vara fast knutna till hög- skolan. Härav följer till en början, att undervisningen för ifrågavarande hu- vudlärare icke kan bliva så specialiserad som önskvärt vore. En huvudlärare förutsättes sålunda skola i stort sett behärska såväl lantbrukskemi som mark— lära-, en annan hela ämnet jordbrukslära och en tredje hela husdjursläran. I varje fall måste vederbörande lärare vara kompetenta att omhänderhava exa— minationen i de olika delarna av ifrågavarande mycket omfattande undervis- ningsämnen. En annan betänklig följd av den vid nämnda alternativ före- slagna anordningen är, att en jämförelsevis stor del av ansvaret för undervis- ningen komme att läggas på speciallärare, vilket måste anses såsom en för en högskola mycket otillfredsställande anordning. Sålunda skulle undervisnin- gen i bland andra de för den högre lantbruksutbildningen synnerligen betydelse- fulla ämnena lantbruksbotanik och kulturteknik helt eller till största delen komma att åvila speciallärare utan fast anställning vid högskolan.

Fördelning av högskoleundervisningen på det lägre stadiet på nu antytt sätt innebär för båda huvudalternativen en jämförelsevis svag anknytning till centralanstalten. Endast i något mindre omfattande ämne skulle befattnings- havare vid nämnda anstalt bära huvudansvaret för undervisningen. Å andra sidan innebär förslaget, att ifrågavarande befattningshavares medverkan vid berörda undervisning icke i och för sig med nödvändighet skulle medföra krav

Samarbete med andra institutioner m. m.

på ökning av antalet vetenskapliga arbetskraftcr vid centralanstalten, även om anordningen torde komma att föra med sig viss minskning i den ordinarie verk- samheten därstädes.

Förlägges lantbrukshögskolan till annan plats än Stockholm, torde det icke vara möjligt att åt tjänstemän vid centralanstalten överlämna så stor del av undervisningen för ämbetsexamen vid högskolan, som ovan ifrågasatts. I stort sett torde i dylikt fall ifrågavarande tjänstemäns medverkan vid undervisnin— gen på detta stadium få inskränkas till kortare, utanför det ordinarie under- visningsschemat lagda föreläsningsserier med redogörelse för forskningens me- toder och nyaste resultat på vars och ens speciella verksamhetsområde. Men även med denna begränsning bör en anknytning till centralanstalten tillmätas icke ringa betydelse för den högre utbildningen på jordbruksområdet, varför sådan anknytning under alla förhållanden bör eftersträvas.

På lantbrukshögskolans högre stadium _ omfattande studier för licentiat- examen och doktorsgrad — torde anknytning till centralanstalten vara möjlig i sådant avseende, att vissa studerande finge utföra det för nämnda examina ofta nödvändiga experimentella forskningsarbetet vid centralanstaltens olika institutioner och under ledning av institutionsföreståndarna. Samma skäl, som tidigare anförts för anknytning på detta stadium till universitet, gälla med lika styrka även i detta fall. För anknytning till centralanstalten talar emel— lertid ytterligare den omständigheten, att verksamheten vid nämnda anstalt är speciellt inriktad på jordbruksforskning, vilket givetvis innebär ökade förut— sättningar för ett gynnsamt resultat av samarbetet på detta stadium. En dylik anordning torde väl även kunna vara till nytta jämväl för centralanstalten, ty även på dennas verksamhet skulle helt visst den insats i forskningsverksamhe- ten, som ifrågavarande unga och intresserade krafter kunde representera, verka stimulerande och befruktande i mer än ett hänseende. Forskningsuppgifterna för dessa studerande kunde kanske till och med i vissa fall tillrättaläggas så, att de inginge såsom led i respektive avdelningars planmässiga försöksverk- samhet.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat, torde vid centralanstaltens olika av- delningar kunna beredas samtidig arbetsplats för tillhopa 10 a 15 studerande för licentiatexamen. Av förut anförda uppgifter rörande den sannolika fre- kvensen på ifrågavarande utbildningsstadium framgår, att nämnda antal kan anses representera en betydande del av hela det beräknade antalet dylika stu- derande.

Men även med olika andra inrättningar och organisationer inom jordbruket och detta närliggande områden bör lantbrukshögskolan upprätthålla förbin- delse. Särskilt gäller detta sådana institutioner som Sveriges utsädesförening, svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen, vilka lämpligen böra kunna i viss utsträckning direkt medverka vid lantbruksunder- visningen på såväl det lägre som det högre utbildningsstadiet. Statskonsulen- ter ävensom tjänstemän vid provningsanstalter, avelsföreningar och andra jord— bruket avseende organisationer böra ävenledes kunna genom s. k. fria föredrag eller på annat sätt medverka vid undervisningen. Slutligen torde genom bi- träde av särskilda specialister även böra vid högskolan avhålla's föreläsningar eller föredrag i sådana ämnen som fiskodling, biskötsel, jaktvård och natur— skydd. I syfte att nedbringa kostnaderna för undervisningen synas nu av- sedda föredragshållare, därest de äro anställda i statens eller statsunderstödda institutioners tjänst, böra åläggas att utan särskild gottgörelse lämna sådan kortare undervisning.

6. Den högre lantbruksundervisningens ledning.

Lik-som fallet är med närstående högskolor _— veterinär- och skogshögsko— lorna -— bör även en blivande lantbrukshögskola höra direkt under jordbruks— departementet. Med hänsyn till att lantbrukshögskolans uppgift till väsentlig del kommer att bestå i utbildandet av tjänstemän för den under lantbrukssty— relsens överinseende stående lägre lantbruksundervisningens, konsulentverk— samhetens och lantbruksförvaltningens behov, synes det emellertid vara lämp- ligt], att chefen för lantbruksstyrelsen tillerkännes inspektionsrätt vid hög— sko an.

Vid själva lantbrukshögskolan bör den högsta myndigheten utgöras av en styrelse, som synes böra erhålla en sådan sammansättning, att i densamma den förut omtalade samverkan mellan olika vetenskapliga anstalter kommer till organisatoriskt uttryck. Detta synes kunna ernås på det sätt, att styrelsen får bestå av sex medlemmar, av vilka Kungl. Maj :t utser två, av vilka den ene bör vara ordförande, en är självskriven på grund av sin ämbetsställning, nämligen lantbrukshögskolans rektor, en väljes av lantbrukshögskolans lärar— kollegium, en av det större akademiska konsistoriet vid ett universitet och en av centralanstaltens för försöksväsendet pä jordbruksområdet styrelse på för- slag av dess nämnd. Bestämmelser böra givas, som trygga, att sakkunskap förefinnes hos styrelsens samtliga ledamöter. Av de utav Kungl. Maj:t utsed- da ledamöterna bör åtminstone den ene vara förfaren i praktiskt jordbruk.

Lärarkolleg'iets fasta kärna bör utgöras av de vid lantbrukshögskolan an- ställda professorerna. Ingår särskild agronomkurs i högskolans undervisning, synes även vid dylik kurs anställd lektor böra äga säte och stämma i lärarkol— legiet. Prefekt vid universitetsinstitution och avdelningsföreståndare vid cen- tralanstalten bör för undvikande av tidsödande skriverier adjungeras vid be- handlingen av visst ärende, som rör samarbetet med respektive institution. Likaså bör dylik prefekt eller avdelningsföreståndare eller annan professor, vid vars institution eller under vars ledning studerande utarbetat licentiatavhandling, ad- jungeras vid bedömandet av den studerandes licentiatexamen i vederbörande ämne, dock med rätt för den adjungerade att insända skriftligt yttrande eller votum. Vid lantbrukshögskolan anställd speciallärare, som självständigt hand— har undervisningen i något ämne, bör ävenledes adjungeras i lärarkollegiet vid behandlingen av frågor, som omedelbart röra det honom anförtrodda läroäm- nets intressen.

Liksom nu är fallet vid lantbruksinstituten torde vid lantbrukshögskolan en av högskolans professorer böra förordnas till rektor av Kungl. Maj:t, sedan styrelsen avgivit förslag. Lämpligt torde vara, att styrelsen avgiver förslag först efter lärarkollegiets hörande. Att låta lärarkollegiet självt välja rektor synes ej vara att tillråda med hänsyn till dess fåtalighet. Dessutom skulle ju lärarkollegiet enligt förevarande förslag fä tillfälle att genom en vald re- presentant göra sina synpunkter gällande i styrelsen.

Vid en till särskild plats förlagd agronomkurs synes ledningen av undervis- ningsverksamheten lämpligen böra vara organiserad enligt i huvudsak samma grunder, som nu gälla för lantbruksinstituten.

Tre tänkbara förläggnings— orter.

KAP. IV-

Olika med hänsyn till förläggningsorten tänkbara liögskolealternativ.

Vid bedömande av frågan om den lämpligaste förläggningen av anstalter för högre lantbruksundervisning, måste hänsyn givetvis tagas till en mångfald om- ständigheter. De olika förutsättningarna för samarbete med andra under- visningsanstalter och institutioner förtjäna att noga uppmärksammas, och de ekonomiska konsekvenserna av förläggningen måste naturligtvis under alla för— hållanden tillmätas stor betydelse.

De sakkunniga hava kommit till den övertygelsen, att det endast är tre plat- ser, som på allvar kunna komma i fråga såsom förläggningsorter för en anstalt för högre lantbruksundervisning, nämligen Stockholm, Ultuna och Alnarp. Ett mera intimt samarbete med skogs- och veterinärhögskolorna ävensom med een tralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet förutsätter, att en bli- vande lantbrukshögskola förlägges till Stockholm, men även om nu ifrågava- rande högskola organiseras mera fristående, synes frågan om dess förläggning till rikets huvudstad förtjäna att på allvar tagas under övervägande. Ultuna och Alnarp äro förläggningsorterna för den nu förefintliga institutsmässiga högre lantbruksundervisningen i vårt land. Under tidernas lopp hava i fråga om dessa instituts utrustning förbättringar av olika slag vidtagits i syfte att göra undervisningen mera effektiv, och det förtjänar givetvis tagas under all— varlig omprövning, huruvida icke de resurser i undervisningshänseende, som på detta sätt så småningom skapats, må kunna komma den högre lantbruks— undervisning, varom nu är fråga. till godo. För ernående av ett fruktbringande samarbete mellan lantbrukshögskola och universitet är det givetvis av bety- delse, att de båda läroanstalternas institutioner äro belägna i nära grannskap av varandra. Ur denna synpunkt är det otvivelaktigt åtskilligt som talar för lant- brukshögskolans förläggning till universitetsstad. Såsom redan anförts, torde det emellertid även i dylikt fall av många skäl vara ändamålsenligare, att re- dan förefintliga institutionslokaler vid något av de nuvarande lantbruksinstitu- ten efter erforderlig komplettering tagas i anspråk för högskolan. Den om- ständigheten, att våra båda lantbruksinstitut äro belägna på jämförelsews ringa avstånd från var sitt universitet, gör en sådan anordning möjlig, helst som kommunikationerna mellan de för samarbete ifrågakommande utbildnings- centra kunna betecknas såsom synnerligen goda.

Även om sålunda endast tre orter —— Stockholm, Ultuna och Alnarp — anses kunna ifrågakomma såsom förläggningsplatser för högre lantbruksundervis- ningsanstalter, äro likväl många alternativ för förläggningen åtminstone teore- tiskt tänkbara, beroende därpå, att vid båda huvudalternativen för underws- ningens allmänna planläggning förutsatts kurser av olika slag. De sakkun-

niga hava sålunda på ett förberedande stadium räknat med ej mindre än 19 olika tänkbara alternativ.

Åtskilliga av dessa alternativ hava emellertid utan närmare utredning an- Anledningar setts kunna lämnas ur räkningen. Sålunda hava till en början sådana alter— till ”(351an- nativ synts kunna uteslutas, vid vilka agronomkurs förutsatts skola förläggas aåirgätxsiiår till Stockholm. För agronomutbildningen är det nämligen av allra största vikt, förläggningen. att tillgång finnes till ett större jordbruk i omedelbar närhet av läroanstalten, och lämpligt sådant jordbruk kan icke, såvitt de sakkunniga kunnat finna, stäl— las till förfogande i Stockholms omedelbara närhet.

De sakkunniga hålla vidare före, att icke all högre lantbruksundervisning bör koncentreras till samma del av landet. Sedan gammalt har den högre lant- bruksundervisningen varit uppdelad på två anstalter, belägna inom vitt skilda landsdelar. Det är emellertid ej blott historiska skäl, som tala för att en sådan uppdelning fortfarande bör äga rum, utan en dylik åtgärd motiveras jämväl av den omständigheten, att jordbruksförhållandena inom skilda delar av vårt lång- sträckta land äro väsentligt olika. Skola olika landsdelars intressen med av- seende på den högre lantbruksundervisningen kunna tillgodoses, är det därför enligt de sakkunnigas mening erforderligt, att icke all högre lantbruksunder- visning förlägges vare sig till mellersta eller sydligaste delen av Sverige. Det kan sålunda ur denna synpunkt icke heller betraktas såsom en tillfredsställande lösning av förläggningsfrågan, att en del av den högre lantbruksundervisningen förlägges till Stockholm och återstående del till Ultuna.

Vad slutligen angår huvudalternativ B, som omfattar, bland annat, två agro- nomkurser, är det av liknande skäl, som ovan anförts mot en alltför stark kon- centration av den högre lantbruksundervisningen över huvud taget, icke önsk- värt, att all agronomutbildning förlägges till samma del av landet. I stället bör i detta fall en agronomkurs förläggas till mellersta och en annan till södra delarna av landet.

Med iakttagande av nu anförda synpunkter hava av de 19 undersökta tänk— Återstående bara alternativen 13 ansetts kunna utgå och sålunda endast sex' böra bliva före— utrednings- mål för närmare utredning. Av ifrågavarande sex alternativ tillhöra tre hu- alternativ- vudalternativ A och likaledes tre huvudalternativ B. Dessa återstående utred- ningsalternativ hava i det följande betecknats på det sätt, som av nedanstående

sammanställning framgår.

Huvudaltern ativ A:

Alt. A I: Högskola vid Ultuna; agronomkurs vid Alnarp. Alt. A II : Högskola vid Alnarp; agronomkurs vid Ultuna. Alt. A III : Högskola i Stockholm; agronomkurs vid Alnarp.

Huvud altern ativ B:

Alt. B I: Högskola med därtill anknuten agronomkurs vid Ultuna; agro- nomkurs vid Alnarp. rAlt. B II : Högskola med därtill anknuten agronomkurs vid Alnarp; agro-

nomkurs vid Ultuna. Alt. B III: Högskola i Stockholm; agronomkurs vid Ultuna och Alnarp.

KAP. v . Byggnader m. m.

Redan tillgängliga utrymmen. Behov av förbättringar vid nuvarande undervisningsfor-m. ——- Bygg- nadsprograrn för lantbrukshögskola. — Kostnader för byggnader m. m. vid olika utrednings- alternativ. _— Tomtmark m. m. — Sammanställning av byggnadskostnader.

Tillgängliga Sedan i det föregående redogörelse lämnats för på vad sätt en utvidgad och utrymme” för förbättrad högre lantbruksundervisning kan tänkas anordnad samt därjämte 55.21.5131 angivits, vilka orter synas kunna ifrågakomma såsom förläggningsplatser för visning. institutioner för ifrågavarande undervrsning, övergå de sakkunniga nu till att behandla frågan om erforderliga lokaler och utrymmen för sagda undervisning. Enär denna undervisning vid samtliga utredningsalternativ förutsättes skola i större eller mindre utsträckning bliva förlagd till ettdera eller båda de nuva- rande lantbruksinstituten, torde det vara lämpligt, att redogörelse till en början lämnas för i vilken omfattning utrymmen för närvarande —— direkt eller indi- rekt — stå till disposition för den högre lantbruksundervisningen vid berörda institut.

Vad först angår Ultuna lantbruksinstitut, förfogar detta över följande utrymmen:1

1. Elevbyggnaden. K ällarvåningen : Anatomisal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 in2 Diverse andra utrymmen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 384 >> Bottenvåningen : 2 föreläsningssalar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 170 >> 3 rum för samlingar i husdjurslära m. m. . . . . . . . . . . . 150 >> Elevernas kårlokaler. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 150 » Vaktmästarbostad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55 >> Första våningen: 23 bostadsrum för elever & cirka 16 mg . . . . . . . . . . . . 370 >> Andra våningen: 23 bostadsrum för elever 51 cirka 16 mg . . . . . . . . . . . . 370 >>

2. Kemiska laboratoriet.

1 föreläsningssal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 in2 2 laboratoriesalar för elever . . . . . . . . . . 140 >> 7 laboratorierum för lärare och specialelever . . . . . . . . . . 110 >>

1 Här och i det följande angivna sili'erniässiza uppgifter för vissa lokaler avse den ungefärliga storleken av ifrågavarande lokalers »effektiva» golvyta.

4 rum för samlingar i geologi, fysik m. rn. . . . . . . . . . . . 120 m 2 förvarings- och prepareringsrum . . . . . . . . . . . . . . . 40 » Professorsbostad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200 >

3. Agronomisk-botaniska institutionen.

1 föreläsningssal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90 rn 1 agronomiskt laboratorium för elever . . . . . . . . . . . . . 60 >, 3 laboratorierum i agronomi för lärare och elever . . . . . . . . 50 1 botaniskt laboratorium för elever . . . . . . . . . . . . . . 100 7" 1 » » >> lärare . . . . . . . . . . . . . . 25 ** 3 rum för samlingar i agronomi och botanik . . . . . . . . . . 100 » 2 rum för grövre arbeten (i källaren) . . . . . . . . . . . . . 60 » Förvaringslokaler för växtmateriel m. m. (i källaren) . . . . . . . 100 ?)

4. Rektorsbyggnaden.

Bibliotekslokaler med reservutrymme . . . . . . . . . . . . . . 250 m Kollegierum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40 » Rektorsexpedition . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 ? Bostad åt rektor och ytterligare en lärare . . . . . . . . . . . . 340 » 4 bostadsrum å vinden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 » &. Flygelbyggnad, med bostadsrum åt 5 elever vid institutet . . . . . 80 >

6. Museibyggnaden.

Lokal för undervisningen i redskapslära . . . . . . . . . . . . 130 rn Ritsal...........................100” Redskapshall med loftutrymme . . . . . . . . . . . . . . . . 500 ) 2 rum för samlingar i mejerilära, växtodling m. m. - . . . . . . 230 >!

4. Försöksväxthus med nätgård.

Växthuset......................... 7Om3

Nätgården . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 >> srörsöksnum........................mom2 !). Restaurangbyggnad.

2 matsalar samt kök . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 235 m2 5 bostadsrum för restauratris och personal . . . . . . . . . . . 90 =>

4 bostadsrum å cirka 20 m2 för: elever vid institutet . . . . . . . 80 *

4 gästrum m. 111. år cirka 20 m" . . . . . . . . . . . . . . . 80 :.

10. Bostadshus för professorer, 5 st., vanligen ä 7 rum och kök.

11. Tjänarebostäder.

3 st. ä 2 rum och kök. 7 » ä 1 rum och kök.

Såsom tillgång för den högre lantbruksundervisningen vid Ultuna torde även böra upptagas ytterligare en flygelbyggnad (lika den som angivits un— der punkt 5 här ovan), vilken nu disponeras såsom bostadslägenhet av före- ståndaren för Sveriges utsädesförenings filial vid Ultuna. Enär annan bo- stad icke för närvarande står till förfogande för nämnda föreståndare, torde emellertid berörda flygel _ helst som verksamheten vid ifrågavarande filial måste tillmätas icke ringa betydelse för undervisningen vid Ultuna —— tills vidare böra fortfarande upplåtas till bostad åt filialens föreståndare.

Vid A ] na rp s lantbruksinstitut stå följande utrymmen till förfogande för

den högre lantbruksundervisningen.

1. Alnarps slott. Bottenvåningen: 3 föreläsningssalar . Fysikavdelning . Botanisk avdelning

Bibliotek . . . . Vaktmästarbostad

Första våningen:

1 styrelserum . . .

1 kollegierum . . . . . . . . .

1 rum för professorn i jordbrukslära - .

1 >> >> ' ihusdjurslära . . . .

1 >> >> samlingar i »

Elevernas kårlokaler . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12 bostadsrum för elever samt 2 gästrum (i medeltal cirka 14 in?) Andra våningen: 30 bostadsrum för elever (i medeltal cirka 14 mg) .

Tredje våningen samt mittornet: 14 bostadsrum för elever (i medeltal cirka 20 m?) .

2. Kemiska laboratoriet.

1 föreläsningssal . . . . . . . . 9 större och mindre rum för laborationer . 2 rum för samlingar

Bostad för vaktmästare . . .

Bostad för assistent (dubblett)

3. Veterinärbyggnnden.

Föreläsningssal . Anatomisal -

Fysiologiskt laboratorium - . . . . . . . . Laboratorierum för professor i sjukvårdslära m. m. . 1 rum för samlingar Bostad för professor. . . . . . . . . . Sjukstall jämte rum för dräng, foder etc. -

4. Operationshall för sjukvårdslära -

5. Restaurangbyggnad ; elevernas matsal 6. Försökslada 7. Museibyggnad för äldre jordbruksredskap m. m.

8. 6 bostadshus för professorer, innehållande tillhopa 8 bostadslägen- heter, vanligen ä 7 rum och kök.

9. 2 bostadshus för eldare, kusk och städerskor, innehållande 4 bostads- lägenheter om 2 rum och kök.

260 85 100 95 60

34 35 10 22 21 173 200

420

81 374 81 70 48

58 76 39 20 28 155

90 96

140 160

2 m >>

»

7)

))

))

?)

NJ

För lantbruksinstitutet utnyttjas ock i viss mån ett vid Alnarp uppfört större mejeri ävensom för institutet med egendomen gemensam kontorsbygg- nad, innehållande jämväl bostadslägenhet åt kamrerare.

Såsom tillgång för den högre lantbruksundervisningen vid Alnarp bör må- hända även upptagas den å Alnarps egendom tillhörig mark är 1917 upp- förda institutionsbyggnaden för professorn N. H. Nilsson-Ehles ärftlighets— forskning. Sedan professor Ehles huvudsakliga verksamhet numera blivit för- lagd till Sveriges utsädesförening i Svalöv, torde nämligen ifrågavarande bygg- nad icke längre kunna utnyttjas för sitt ursprungliga ändamål. De sakkun— niga hava också tagit under övervägande, huruvida ifrågavarande institutions- byggnad lämpligen kunde tagas i anspråk för den högre lantbruksundervis— ningen. Vid närmare granskning av berörda projekt hava de sakkunniga emel— lertid kommit till den uppfattningen, att så icke med fördel torde låta sig göra.

Ehuru de resurser i fråga om lokalutrymmen, som enligt ovan angivna för- Behov av ny- teckning förefinnas vid de båda nuvarande lantbruksinstituten, i stort sett tor- de kunna anses nöjaktigt tillgodose de krav, som den högre lantbruksunder— visningen i sin nuvarande gestaltning ställer i sådant avseende, förefinnas dock på vissa punkter brister, som det synes angeläget att snarast avhjälpa. Be— rörda brister avse icke endast vissa lokaler för undervisningen, utan även vat- ten— och avloppsledningar samt andra sanitära anordningar. Ifrågavarande förbättringar måste enligt de sakkunnigas förmenande vidtagas inom den när— maste tiden, även om nuvarande organisation av den högre lantbruksundervis- ningen skulle bliva bestående, och äro därför icke att anse såsom en direkt följd av nämnda undervisnings nu ifrågasatta reformering. Kostnaderna för ifrågavarande förbättringars genomförande torde på grund härav icke heller böra betraktas såsom en utgift för själva omorganisationen, även om denna givetvis förutsätter, att nu avsedda förbättringsarbeten bliva utförda.

Vid Ultuna erfordras sålunda en byggnad för övningar och demonstrationer i exteriörlära. Byggnaden, för vilken närmare redogöres i annat samman— hang (sid. 137), har beräknats kunna. uppföras för en kostnad av 39 000 kronor.

Vidare böra åtgärder vidtagas för möjliggörande av att vattenklosettsystem kan anordnas vid Ultuna. I sådant avseende torde det bliva erforderligt att utbyta vissa avloppsledningar därstädes mot andra av grövre dimensioner. Kostnaderna härför hava beräknats till 13 800 kronor.

De sammanlagda kostnaderna för de under alla förhållanden nödvändiga förbättringsarbetena vid Ultuna skulle sålunda uppgå till 52 800 kronor.

För Alnarps vidkommande erfordras likaledes en byggnad för övningar i enteriörlära. Emellertid torde den nuvarande hallen för demonstrationer i Sjukvårdslära efter vissa ändringar kunna användas för ifrågavarande ända— mål. Andringskostnaderna hava beräknats till 9 000 kronor.

För undervisningen i redskapslära erfordras vidare vid Alnarp en redskaps— hall med tillhörande maskinlaboratorium och verkstadsutrymme. Nämnda byggnad, som åtminstone till större delen torde kunna vara av tämligen lätt konstruktion, har beräknats kunna uppföras för 72 000 kronor.

Den vaktmästarbostad vid Alnarp, som är förlagd till slottet, är så belägen, att den hindrar den inre kommunikationen mellan ritsalen och övriga till slot— tet förlagda undervisningslokaler. Då därtill kommer, att de utrymmen, som nu äro— tagna i anspråk för vaktmästarbostad, synnerligen väl behövas för in- rättande av institutionslokaler för kulturteknik och byggnadslära, synes det vara nödvändigt att åt vaktmästaren uppföra ny bostad. Kostnaden härför kan uppskattas till 12 000 kronor. För omändring av den nuvarande vakt— mästarbostaden till undervisningsändamål ävensom för ändring i dispositionen av vissa andra i samma byggnad förefintliga lokaler kan beräknas åtgå ett belopp av 10 000 kronor.

Stort behov förefinnes därjämte vid Alnarp att få till stånd ett centralt vattenledningssystem, vilket bör vara så ordnat, att det kan göra tjänst jäm-

byggnader

4m. m. är

institutsun- dervisningen.

Lokalbehov

m. in. vid

fristående agronomkurs.

Byggnads— program för lantbruks— högskolan vid huvudalter- nativ A.

väl vid bekämpande av eventuellt uppkommande eldsvåda därstädes. Upp- gjord kostnadsberäkning avseende berörda ledningssystem slutar på ett be— lopp av 125 000 kronor. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, anser Alnarps- styrelsen, att av sistnämnda belopp endast 62 000 kronor böra komma på in- stitutet, medan återstoden av kostnaderna eller 63000 kronor skäligen bör bestridas av Alnarps egendom i form av arbetsprestationer och kontant bidrag. De sakkunniga dela denna uppfattning och anse sålunda, att i samband med åtgärder för ordnande av vattenledningsfrågan vid Alnarp bör äskas särskilt anslag.

En förbättring av avloppssystemet vid Alnarp i syfte att möjliggöra använd— ning av vattenklosetter synes även vara i hög grad av behovet påkallad. Kost- naderna härför hava beräknats till 40 000 kronor, av vilket belopp emellertid omkring hälften eller 20 000 kronor avse lantbruksskolan och Alnarps egendom. På institutets del kan sålunda beräknas komma en kostnad av 20000 kronor.

De sammanlagda kostnaderna för nu nämnda förbättringsarbeten vid Al— narps lantbruksinstitut och egendom kunna sålunda beräknas till 268 000 kronor, varav 185000 kronor avse institutet och 83000 kronor avse egen— domen.

Både vid huvudalternativ A och B har förutsatts, att den egentliga agronom- utbildningen under alla förhållanden skall äga rum vid åtminstone ett av de båda nuvarande lantbruksinstituten. Alternativen A I, A III och B I innebära sålunda, att en lokalt fristående agronomkurs skall förläggas till Alnarp, al— ternativen AII och EU. återigen, att dylik kurs skall inrättas vid Ultuna. Vid alternativ BIII slutligen skulle en agronomkurs förläggas till vartdera av de båda instituten. Ehuru den fristående agronomkursen blir något olika vid de båda huvudalternativen A och B, synes denna skillnad likväl icke med— föra olika krav i fråga om byggnader. Behovet av lokalutrymmen torde så— lunda kunna beräknas bliva lika stort vid båda alternativen.

Efter den högre lantbruksundervisningens omorganisation skulle antalet fast anställda lärare vid en fristående agronomkurs bliva något mindre än det antal professorer, som nu meddela undervisning vid vartdera lantbruksinstitutet. Där— igenom uppstår minskat behov av lärarbostäder. Behovet av utrymmen i övrigt för undervisningen torde däremot bliva lika stort som för den nuvarande agro- nomutbildningen. De nybyggnader och övriga anordningar, som här ovan an- givits vara erforderliga för den nuvarande institutsundervisningen, äro därför nödvändiga även vid den nya formen för agronomutbildning. Därutöver torde emellertid icke för den närmaste framtiden krävas anslag för ytterligare ny— byggnader eller därmed jämförbara anordningar för ifrågavarande undervis- ning.

Vid bedömande av behovet utav lokaler och utrymmen för den blivande lantbrukshögskolan måste hänsyn tagas till den omständigheten, att verksam- heten vid berörda anstalt är avsedd att omfatta förutom undervisning även vetenskaplig forskning. En annan faktor, som givetvis är ägnad att i viss mån öka utrymmesbehovet vid högskolan, är nödvändigheten av att vid hög— skolan bereda arbetsplats åt sådana studerande, som efter avlagd ämbets- eller kandidatexamen önska fortsätta sin vetenskapliga utbildning på jordbruks— området. Med hänsyn härtill samt med ledning av tillgängliga uppgifter över tillgången på undervisningslokaler vid olika andra jämförbara anstalter hava de sakkunniga beträffande lantbrukshögskolan —— närmast avseende huvudalter— nativ A uppgjort nedanstående förteckning över de lokaler, som synas er— forderliga för undervisningen, med angivande av den ungefärliga golvytan för var och en av dem. Programmet upptager endast 5. k. »effektiv» golvyta, och

utrymme för kor1idorer, trapphus, kapprum, inner- och ytterväggar m. 111. har sålunda icke medräknats. Hänsyn har icke heller tagits till behovet av rum fö1 värmepannor, för1ådsrum av olika slag, fotograferingsrum, mörkrum m.m.. som kunna förläggas till källare resp. vind. De 1 programmet upptagna ut- ry mmena för undervisningsändamål torde få betraktas såsom ett minimum, som icke utan st01 olägenhet för undervisningen lärer kunna underskridas.

Erforderliga lokaler och utrymmen för lantbrukshögskola (huvud- alternativ A).

1. Institutioner för lantbrukskemi, marklära och allmän jordbrukslära Golvyta m2

1 föreläsningssal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 1 laboratoriesal för kemi . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 1 >> >> mark- och jordartslära . . . . . . . . . . . . . 80 ]. prepareringsrum för kemi . . . . . . . . . . . . . . 50 1 >> ) marklära och allmän jordbrukslära . . . . . . . 30 1 vågrum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 2 rum för grövre aibeicn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 1 >>vätesvavlerum>> . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 1 diskrum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 2 rum för professor i lantbrukskemi . . . . . . . . . . . . . . . . 60 2 > > >> 1 marklära . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 1 >> >> >> i allmän jordbrukslära . . . . . . . . . . . . . 30 1 >> assistent . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 5 >> >> elever (specialarbeten) . . . . . . . . 150

2 ä 3 rum för samlingar i marklära (med geologi) och allmän jordbiuks- lära . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200 1 rum för seminarieövningar och tentamina . . . . . . . . . . . . . 50 1 >> ) handbibliotek (samtidigt skrivrum) . . . . . . . . . . ._.__3£) summa 1 060

2. Institutioner för lantbruksbotanik, bakteriologi, allmän ärftlighetslära, lantbruks- zoologi, växtodlingslära, trädgårdsskötsel och Skogshushållning.

Golvyta 1112

1 föreläsningssal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 1 preparering srum . . . . . 30 1 laboratoriesal för mikroskopering m. m. (samtidigt plats för botaniska

samlingar) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 1 laboratoriesal för växtfysiologi . . . . . . . . . . 80 1 mindre laboratorium för kemi (specialundersökningar). . . . . . . . 20 2 rum för övningar i bakteriologi . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 1 >> » grövre arbeten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 2 > >> professor i lantbruksbotanik . . . . . . . . . . . . . . . 60 1 > > » i växtodlingslära . . . . . . . . . . . . . . . . 30 2 >> >> speciallärare och assistent . . . . . . . . . . . . . . . . 40 3 >> *) elever (specialarbeten) . . . . . . . . . . . 80 1 ä 2 rum för ytterligare samlingar i botanik och i växtodlingslära . . . 100 1 rum för samlingar i trädgårdsskötsel och Skogshushållning . . . . . . 60 1 >> >> seminarieövningar och tentamina. . . . . . . . . . . . . . 50 1 >> » handbibliotek (samtidigt skrivrum) . . . . . . . . . . . . 30

3. Institutioner för husdjurens anatomi och fysiologi, husdjurens avels- och raslära, husdjurens utfodring och skötsel, husdjurens hälso- och sjukvårdslära samt

mjölkhushållning. Golvyta 1112

1 föreläsningssal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 iprepareringsrum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 1 laboratoriesal för anatomi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 1 >> >> fysiologi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 1 >> >> fysiologisk kemi . . . . . . . . . . . . . . . . 60 1 rum för undervisningen i sjukvårdslära . . . . . . . . . . . . . . 40 2 > >> >> imjölkhushållning . . . . . . . . . . . . 60 2 > >> professor i husdjurens anatomi och fysiologi . . . . . . . . 60 1 > » professor i husdjurens avels- och raslära . . . . . . . . . 30 1 >> >> > 1 husdjurens utfodring och skötsel . . . . . . . . 30 1 >> >> assistent . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 5 >> >> elever (specialarbeten) . . . . . . . . . . . . . . . . . 125 1 >> >> preparat (samlingar) intill anatomisalen . . . . . . . . . . 80 2 ytterligare rum för samlingar . . . . . . . . . . . . . . . . . . 170 1 rum för seminarieövningar och tentamina . . . . . . . . . . . . . 50 1 >> » handbibliotek (samtidigt skrivrum) . . . . . . . . . . . . &

Summa 1 035 Lokal för övningar i exteriörlära . . . . . . . . . . . . . . . . . . 150 Stallutrymme m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ."_._. .__ 72

Summa 220

4. Institutioner för

&) Matematik, fysik, kulturteknik, redskapslära och husbyggnadslära.

b) Nationalekonomi med statistik, lantbruksekonomi med handelslära, lantbruksbok- föring, rättslära och pedagogik.

Golvyta m2 1 större föreläsningssal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90 1 mindre >> . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 1 prepareringsrum för gruppen a) . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 1 > >> » b) (samtidigt plats för samlingar i lantbruks— ekonomi). . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40 1r1tsa1100 1 rum för övningar i fysik (samtidigt plats för samlingar) . . . . . . . 80 1 rum för professor i kulturteknik . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 1 >> >> » i lantbruksekonomi . . . . . . . . . . . . . . . 30 4 > >> speciallärare och assistent . . . . . . . . . . . . . . . . 80 4 » » elever (specialarbeten) . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 3 >> » samlingar (kulturteknik, redskapslära och husbyggnadslära) . . 200 1 >> >> seminarieövningar och tentamina. . . . . . . . . . . . . . 50 1 » » handbibliotek (samtidigt skrivrum) . . . . . . . . . . '.__.'._..__39 Summa 910 Maskinlaboratorium . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 Redskapshall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 500 Verkstadsutrymme . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50

Summa 650

5. Bibliotek, administrationslokaler m. m.

Golvyta in2 Bihliotekslokaler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 500 Samlingssal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 150 Elevernas kårlokal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 150 Kollegierum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 Rektorsexpedition, 2 rum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 Kamrerarexpedition, 2 rum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . QQ Summa 990 6. Mässutrymmen. 2 matsalar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 140 5 rum för restauratris och kökspersonal . . . . . . . . . . . . . . . 100 Kök med tillhörande utrymmen . . . . . . . . . . . . . . _.__. . . 100 Summa 340 7. Rektorsbostad . . . . . . . . . . . 200 8. Bostadsrum åt assistenter m. fl. 10 bostadsrum a 20 m2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200 9. Bostäder för vaktmästare m. fl. Bostad för 1 maskinist . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 Bostäder för 5 vaktmästare . . . . . . . . . . . . . . . . _._. . . 330 Summa 360 Sammandrag. 1. Kemi, marklära och allmän jordbrukslära . . . . . . 1 060 m2 2. Botanik, växtodlingslära m. m. . . . . . . . . . . . 860 > 3. Husdjurslära 111. m. . . . . . . . . . . . . . . . 1 035 » + 220 1112 4. Kulturteknik, lantbruksekonomi m.m. . . . . . . . . 910 > + 650 >> 5. Bibliotek, administration m. m. . . . . . . . . . . 990 > 6. Mässutrymmen . . . . . . . . . . . . . . . . . 340 » 7. Rektorsbostad . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200 >> 8. Bostadsrum åt assistenter rn. fl. . . . . . . . . . . 200 > 9. Vaktmästarbostäder. . . . . . . . . . . . . . . . 360 >

Summa 5 955 rn2 + 870 1.112

Anmärkningar till förteckningen över lokalbehovet.

Anmärkningar till punkt 1.

Ehuru lokaler och utrymmen i allmänhet beräknats för ett elevantal per årskurs av omkring 30, har det synts önskvärt, att förelåsningssalarna göras så. rymliga, att något större antal åhörare kan inrymmas. Med nu föreslagen golvyta torde i föreläsningssalen kunna beredas erforderligt utrymme för 40— 50 åhörare.

Vid enklare laborationer i kemi kan man räkna. med, att varje elev behöver ett utrymme av något mer än ,3 mz. För 30 laboranter torde sålunda en sal om 100 m2 nödtorftigt förslå.

På grund av den speciella, i vissa fall ganska skrymmande apparatur, som erfordras för laborationer och övningar i mark- och jordartslära, torde det vara nödvändigt, att ett särskilt laboratorium inrättas för undervisningen i

dessa. ämnen. Enär det i stort sett endast är elever med den ämneskombina- tion, som i detta betänkande representeras av den s. k. jordbrukslinjen, vilka komma att laborera i mark— och jordartslära, har laboratoriesalen kunnat be— räknas något mindre än motsvarande övningssal i kemi. När det gäller lokaler, närmast avsedda för elever tillhörande en enda studielinje, har det synts moti- verat att beräkna utrymmesbehovet för omkring 20 elever.

Vid vissa föreläsningar, som äro förbundna med demonstrationer av olika slag på lärorummet, är det mången gång nödvändigt att iordningställa demon- strationsmaterielen någon tid i förväg. Skall föreläsningssalen kunna fullt utnyttjas för sitt ändamål, är det då nödvändigt, att särskilda preparerings— rum ställas till förfogande för lärarna i olika ämnen. Dylika prepareringsrum böra ligga i omedelbar anslutning till vederbörande föreläsningssal. I insti— tutionsbyggnaden för kemi m. in. torde två prepareringsrum vara behövliga, nämligen ett i lantbrukskemi och ett i marklära och allmän jordbrukslära. Förstnämnda rum har beräknats något rymligare för beredande av plats för olika preparat och diverse samlingar i lantbrukskemi.

Av de två rummen för grövre arbeten avses ett skola användas för kväve- bestämningar m. in., det andra för preparering av jordprov o. dyl.

I diskrummet beräknas även finnas plats för viss materiel för de kemiska laborationerna, varjämte institutionsvaktmästaren avses kunna hava sitt tillhåll där (vaktrum).

För varje professor, som på grund av sitt undervisningsämnes natur måste äga tillgång till laboratorium, har räknats med två rum, nämligen ett mindre skriv— och vågrum samt ett större arbetsrum. För annan professor har räknats med endast ett skriv- och arbetsrum.

För assistent har i förekommande fall i programmet upptagits ett mindre skriv- och arbetsrum.

Såsom arbetsplats för vissa elever har i programmet för denna liksom för andra institutionsbyggnader upptagits ett antal rum. Dessa rum äro avsedda att utgöra arbetsplats dels för sådana elever, som äro sysselsatta med studier för kvalificerat betyg i visst ämne i ämbets- eller kandidatexamen, dels ock för sådana elever, som efter avlagd lägre examen önska vid högskolan bedriva högre studier. I förekommande fall bör arbetsplats här även kunna anvisas åt docent. Rummen torde lämpligen böra vara av olika storlek, och vart och ett av dem bör givetvis inredas och utrustas på det speciella sätt, som gör det bäst ägnat att motsvara sitt särskilda ändamål.

För samlingar torde böra beräknas jämförelsevis stort utrymme. Därige— nom beredes tillfälle att på ett rationellt sätt exponera de olika föremålen, vilket i hög grad bidrager till att underlätta studiet av desamma.

I och med lantbruksundervisningens omläggning till mera högskolemässiga former synes det önskvärt, att i varje institutionsbyggnad ett särskilt rum inredes för seminarieövningar. I regel torde ej behöva beräknas plats i detta rum för mer än en studielinjes elever åt gången. I nämnda rum torde även kunna avhållas tentamina, i första hand skriftliga sådana.

Av betydelse för studie- och forskningsarbetet torde också vara, att varje institution äger tillgång till ett handbibliotek i omedelbar närhet till institu— tionens arbetslokaler. Det rum, i vilket handbiblioteket inhyses, torde även kunna tjänstgöra såsom skrivrum för eleverna.

Anmärkningar till punkt 2.

Laboratoriesalen för mikroskopering m. m. är avsedd för 30 elever. Till nämnda sal torde kunna förläggas vissa övningar bland annat avseende växt— och frökännedom, växtpatologi m. m. Sannolikt torde i denna sal endast obe- tydlig plats kunna beredas för botaniska samlingar.

Laboratoriesaleni fysiologi är även avsedd för samtliga elever, men då i detta fall mindre grupper av elever torde böra samarbeta vid lösandet av olika upp- gifter, har salen ansetts kunna beräknas något mindre än mikroskoperingssalen. Under den tid, då allmänna övningskurser icke pågå, bör salen kunna utnyttjas för specialarbeten av mera försigkomna elever.

Det föreslagna mindre kemiska laboratoriet är avsett för vissa speciella ar- beten, såsom framställning av näringslösningar o. dyl.

Anmärkningar till punkt 3.

Laboratoriesalarna för anatomi, fysiologi och fysiologisk kemi äro närmast avsedda för husdjurslinjens elever. Vid förberedande laborationer i anatomi och fysiologi torde emellertid alla elever i en årsklass samtidigt kunna vara när- varande, därest de vid arbetet äro uppdelade på mindre grupper.

Rummen för undervisningen i sjukvårdslära och mjölkhushållning äro när— mast avsedda för samlingar i resp. ämnen, varjämte i samma rum tillfällig arbetsplats bör kunna beredas vederbörande lärare.

Byggnaden för övningar i exteriörlära avses skola vara av lättare kon- struktion. Mitt på golvet bör finnas plats för demonstration av levande djur, vid sidorna amfiteatraliskt anordnade bänkrader för studerande. Möjlighet till såväl tak- som sidobelysning bör finnas. Lokalen bör kunna vid behov upp- varmas.

En mindre stallbyggnad, där djur kunna uppställes i väntan på att bliva demonstrerade, bör finnas i anslutning till förutnämnda övningshall.

Anmärkningar till punkt 4.

Vid undervisningen i vissa till grupp 4 a) och b) hörande ämnen är det önskvärt, att varje elev har något större utrymme till sitt förfogande än eljest. Den större föreläsningssalen, som är avsedd att rymma samtliga elever i en års- klass, har därför beräknats något rymligare än övriga föreläsningssalar.

Den mindre föreläsningssalen är avsedd att komma till användning vid specialföreläsningar för särskild studielinje.

I prepareringsrummen böra finnas resurser för utförande av ritningar, gra- fiska framställningar o. dyl., som må erfordras för undervisningen uti ifråga- varande ämnen.

Ritsalen beräknas böra lämna utrymme för 30 elever. Vid övningarna i fysik förutsättas eleverna vara uppdelade i mindre grup- per, var och en sysselsatt med sin uppgift.

Redskapshallen tänkes vara av jämförelsevis lätt konstruktion. Maskin- laboratoriet och verkstadsutrymmet, vilka böra stå i förbindelse med redskaps- hallen, kunna måhända behöva vara mera solitt byggda; i varje fall bör för dessa lokaler möjlighet till uppvärmning förefinnas.

Anmärkningar till punkt 5.

Det för bibliotekslokaler föreslagna utrymmet torde icke omedelbart vara erforderligt i sin helhet. Det kan emellertid förväntas, att utrymmesbehovet skall växa snabbt, och det torde därför icke dröja mera avsevärd tid, förrän de till en början förefintliga reservutrymmena behöva disponeras för det av— sedda ändamålet.

Med föreslagen storlek torde samlingssalen komma att rymma 250—300 personer. Den är avsedd att tagas i anspråk jämväl såsom föreläsningssal, t. ex. när gemensamma föreläsningar i vissa fall hållas för alla eller flertalet studerande vid högskolan.

Elevernas nuvarande kårlokaler omfatta vid Ultuna cirka 150 m2 och vid Alnarp cirka 200 m2 golvyta. Antalet elever är samtidigt omkring 50 vid Ultuna och omkring 60 vid Alnarp. Här har räknats med 150 m2 golvyta och omkring 100 elever.

Särskilda anordningar för beredande av tillgång till rum för styrelsen hava icke ansetts erforderliga. Styrelsen torde nämligen kunna hålla sina sam- manträden i kollegierummet.

Anmärkningar till punkt 6.

Skall Stockholm väljas till förläggningsplats för den blivande lantbruks- högskolan, torde denna under alla förhållanden böra placeras på något avstånd från stadens planlagda område. Vare sig lantbrukshögskolan förlägges till Stockholm eller till någon av platserna för de nuvarande lantbruksinstituten, torde det därför vara nödvändigt att i likhet med förhållandet vid t. ex. veterinär- och skogshögskolorna —— anordna matservering vid högskolan. Även om internatsystemet icke skulle komma att tillämpas, bör sålunda tillfälle be- redas eleverna att intaga åtminstone någon måltid om dagen vid högskolan, enär tiden för studier därstädes eljest skulle bliva alltför splittrad. Oberoende av förläggningsorten torde även böra räknas med, att åtminstone assistenter och amanuenser skola erhålla bostadsrum vid högskolan, och dessa böra då också kunna erhålla kost på samma plats. Slutligen torde det vara nödvändigt, att speciallärare och andra mera tillfälliga lärare vid högskolan kunna erhålla förplägnad under sin tjänstgöring därstädes.

Anmärkningar till punkt 7.

, Det har synts de sakkunniga vara i hög grad önskvärt, att den person, som bär högsta ansvaret för ledningen av en institution av den omfattning som den nu ifrågavarande, beredes bostad inom dess område, "för att därigenom sättas i tillfälle att utöva ständig tillsyn över institutionen. I byggnadsprogrammet har därför upptagits jämväl bostad åt högskolans rektor.

Anmärkningar till punkt 8.

Såsom redan antytts, torde vid den blivande lantbrukshögskolan bostadsrum böra finnas tillgängliga åtminstone för erforderliga assistenter och amanuenser. Därutöver synes böra finnas möjlighet att härbärgera föredragshållare eller annan tillfällig lärare, som gör kortare uppehåll vid högskolan. I programmet har därför såsom ett minimum räknats med 10 bostadsrum för ovan avsedda ändamål.

Anmärkningar till punkt 9.

Såväl maskinist som olika vaktmästare måste givetvis vara bosatta inom högskolans område. För var och en av nämnda befattningshavare har räknats med bostad om två rum och kök.

Programmet upptager såsom nämnts samtliga för undervisningen erforderliga viktigare lokaler och är sålunda närmast tillämpligt vid förläggning av lant- brukshögskolan till plats, varest förut inga för ändamålet användbara lokaler finnas tillgängliga. Vid förläggning till plats, där redan förefintliga lokaler kunna tagas i anspråk för.undervisningsändamål, blir det givetvis erforderligt att taga under övervägande, på vad sätt de tillgängliga lokalerna — eventuellt efter ombyggnad lämpligen kunna utnyttjas, och vilka inskränkningar i det uppgjorda byggnadsprogrammet, som därigenom kunna åvägabringas.

Ehuru förberörda byggnadsprogram såsom redan nämnts uppgjorts för den högskolemässiga undervisningen vid huvudalternativ A, har det visat sig kunna tjäna till underlag för bedömande av byggnadsbehovet jämväl vid huvudalter— nativ B. De beräkningar, som gjorts på denna punkt, hava nämligen visat, att skiljaktigheterna i utrymmesbehov mellan de båda undervisningssystemen icke bliva särskilt stora. En omständighet, som i hög grad är ägnad att underlätta jämförelsen mellan utrymmesbehovet vid de båda systemen, är den, att antalet elever, som årligen vinna inträde, förutsatts vara lika stort för de olika slagen av undervisningsanstalter, nämligen 30. Härav följer, att storleken av enskilda föreläsnings-, rit- och laboratoriesalar röner föga inflytande av den särskilda undervisningsanstaltens karaktär. -

Vid jämförelse med förut anförda förteckning över lokalbehovet torde man sålunda för en lantbrukshögskola med därtill anknuten agronomkurs vid hu- vudalternativ B endast behöva räkna med följande olikheter i fråga om utrym- mesbehovet.

Punkterna 1—2. På grund av olikheten i fråga om lärarpersonal i jämfö- relse med huvudalternativ A kan räknas med en ökning i utrymmesbehovet av omkring 15 mg.

Punkt 3. På denna avdelning tillkommer ett arbetsrum för lärare (25 mz). Punkt 4. Den mindre föreläsningssalen behöver ökas med 10 mg, så att plats kan beredas för ett större antal åhörare. Därjämte torde ytterligare en ritsal vara erforderlig. Dock torde denna icke behöva vara större än 70 m2.

Punkt 5. Elevernas kårlokal synes böra beräknas 50 m2 större. Punkt 6. För mässen torde böra räknas med följande utrymmen:

2 matsalar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 180 m2 7 rum för restauratris och personal . . . . . . . . . . . . . . . 140 ) Kök med tillhörande utrymmen . . . . . . . . . . . . . . . . 120 )

Summa 440 1112 vilket innebär en ökning i förhållande till alternativ A med 100 1112. Punkterna 7—9. Ingen ändring i utrymmesbehov förutsättes.

Sammandrag.

1. Kemi, allmän jordbrukslära m. m. . . . . . . . . . 1050 m2

2. Botanik, växtodlingslära m. m. . . . . . . . . . . . 885 »

3. Husdjurslära m. m. . . . . . . . . . . . . . . . 1060 » + 220 m2 4. Kulturteknik, lantbruksekonomi m. rn. . . . . . . . 990 > + 650 » 5. Bibliotek, administration m. m. . . . . . . . . . . 1 040 »

6. Mässutrymmen . . . . . . . . . . . . . . . . . 440 >

7. Rektorsbostad . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200

8. Bostadsrum åt assistenter m. fl. . . . . . . . . . . 200 »

9. Vaktmästarbostäder . . . . . . . . . . . . . . . 360 >»

Summa 6225 m2 + 870 m2

Den totala ökningen i utrymmesbehov, jämfört med huvudalternativ A, blir sålunda 270 m2 >>effektiv» golvyta.

Beträffande alternativ B III, som innebär förläggning till Stockholm av lantbrukshögskola utan lokalt samband med agronomkurs, blir givetvis ut- rymmesbehovet avsevärt mindre än det nu angivna. Närmare uppgifter över erforderliga lokaler vid alternativ B III lämnas i det följande i samband med redogörelse för byggnadskostnaderna vid nämnda alternativ (sid. 149 ff.).

Ovan angivna förteckning över lokalbehovet förutsätter, att de egentliga undervisningslokalerna uppdelas på fyra institutionsbyggnader. Denna åtgärd

Andringar i byggnads- behovet vid huvudalter— nativ B.

Kostnader för byggnader m. 111. vid olika utred-

ningaalterna-

tiv.

är närmast motiverad därav, att en förläggning av lantbrukshögskolan till ett- dera av de nuvarande båda lantbruksinstituten med hänsyn till förefintliga byggnadsresurser synts, om ock med vissa jämkningar, förutsätta dylik upp- delning. Vid förläggning av högskolan till Stockholm är det emellertid möj- ligt och måhända även lämpligt att sammanföra de olika undervisningsloka- lerna i ett eller två större komplex. Vid beräkning av byggnadskostnaderna för stockholmsalternativen har också utgåtts ifrån, att de egentliga undervis— ningslokalerna skulle sammanföras i två byggnader, varigenom någon minsk- ning i utrymmesbehov kunnat vinnas. Huruvida ytterligare begränsning av byggnadskostnaderna skulle kunna ernås genom att förlägga alla erforderliga institutionslokaler till ett enda byggnadskomplex, förefaller tvivelaktigt.

Sedan ovannämnda allmänna uppgifter rörande byggnadsbehovet för den högre lantbruksundervisningen lämnats, övergå de sakkunniga nu till att redo- göra för verkställda beräkningar över de sannolika kostnaderna. för byggnader m. in. vid vart och ett av de sex för utredning kvarstående alternativen.

I. Alternativ A I. 1. Lantbrukshögskola vid Ultuna.

Därest en fristående lantbrukshögskola enligt alternativ A skulle upprättas vid Ultuna, synas enligt de sakkunnigas förmenande följande anordningar böra. viditagas med avseende på olika vid Ultuna lantbruksinstitut befintliga bygg— na er.

Till den s. k. elevbyggnaden böra förläggas erforderliga institutionslokaler i lantbruksbotanik, allmän ärftlighetslära, lantbrukszoologi, marklära, allmän jordbrukslära, växtodlingslära, Skogshushållning och trädgårdsskötsel. Ifråga- varande lokaler kunna beräknas upptaga hela bottenvåningen förutom vakt— mästarbostaden, som fortfarande bör vara kvar —— hela första våningen samt en del av andra våningen. Elevernas kårlokaler böra flyttas till erforderlig ny institutionsbyggnad, och av de i elevbyggnaden förefintliga 46 bostadsrum- men för elever torde 33 få omändras till undervisningslokaler, varefter endast 13 bliva kvar för sitt tidigare ändamål. I källarvåningen böra ytterligare ut- rymmen tagas i anspråk för undervisningen.

I kemiska laboratoriet bör beredas plats för erforderliga institutionslokaler för lantbrukskemi samt bakteriologi. Ifrågavarande institutionslokaler kunna förväntas taga hela byggnaden i anspråk, sålunda. även utrymmet för den till nämnda byggnad nu förlagda professorsbostaden.

I byggnaden för den nuvarande agronmnisk-botaniska institutionen torde böra inrymmas institutionerna för matematik, fysik och meteorologi, kultur- teknik, redskapslära och husbyggnadslära. Emellertid är det tänkbart, att i nämnda byggnad med lika fördel inrymmas institutionerna för marklära och allmän jordbrukslära, i vilket fall institutionerna för kulturteknik m. m. finge förläggas till den s. k. elevbyggnaden. Dylik ändrad disposition av bygg—' naderna torde icke förorsaka större ändring i byggnadskostnaderna.

För undervisningen i redskapslära tages jämväl den s. k. mnsm'by/ggnaden i anspråk.

Till rektorsbyggnaden böra såsom nu förläggas bibliotek. rektorsbostad, sty- relserum och rektorsexpedition. För biblioteket bör — åtminstone inom en nära framtid disponeras hela bottenvåningen, varför den hit förlagda lärar— bostaden får försvinna. Å byggnadens vind torde kunna inredas några bostads- rum för assistenter m. fl.

Övriga byggnader vid lantbruksinstitutet —— flygelbyggnad med elevbostä— der, försöksväxthus, försökslada, restaurangbyggnad, bostadshus för profes— sorer och tjänarebostäder —— böra även i fortsättningen disponeras för sitt ur- sprungliga ändamål. Slutligen är den redan under nuvarande förhållanden erforderliga demonstrationshallen för djur givetvis minst lika behövlig för niot- svarande ändamål vid högskolan.

För tillgodoseende av det ytterligare behovet av lokaler för undervisningen uppföres en ny undervisningsbyggnad. Till denna byggnad förläggas sålunda samlingssal, kollegierum, kamrerarexpedition. elevernas kårlokaler och en vakt— mästarbostad samt vidare institutionslokaler för undervisningsämnena hus- djurens anatomi och fysiologi, husdjurens avels— och raslära, husdjurens utfod- ring och skötsel, husdjurens hälso- och sjukvårdslära, mjölkhushållning, natio- nalekonomi med statistik, lantbruksekonomi med handelslära, lantbruksbokfö— ning, rättslära och pedagogik. I byggnadens vindsvåning bör kunna beredas plats för ett antal bostadsrum åt assistenter och elever.

Det vid Ultuna sedan år 1862 förefintliga gasverket blir otillräckligt efter inrättande av en lantbrukshögskola därstädes. För tillgodoseende av högsko- lans behov av gas synes det vara tänkbart, antingen att uppföra ett nytt, till- räckligt stort gasverk vid Ultuna eller att söka anslutning till Uppsala stads gasverk. Verkställd preliminär utredning har givit vid handen, att de sanno- lika anläggningskostnaderna kunna beräknas bliva ungefär lika stora vid de båda alternativen eller omkring 45 000 kronor, vilket belopp torde böra upp— tagas bland engångskostnaderna för högskolan. Valet mellan de båda alterna- tiven torde få göras beroende av resultatet av ytterligare utredning i ämnet.

De sakkunniga hava låtit arkitekten Victor Holmgren i Uppsala utarbeta detaljerat förslag till olika undervisningslokalers placering inom respektive byggnader. Ifrågavarande förslag illustreras till väsentlig del av de skiss— ' ritningar, som fogats vid betänkandet. Förslaget måste givetvis betecknas såsom preliminärt, och det kan vid arbetets utförande måhända befinnas ända— målsenligt att vidtaga vissa ändringar i de föreslagna dispositionerna. Önskvärt vore naturligtvis, om vederbörande professorer kunde hinna utnämnas innan institutionsbyggnaderna bleve iordningställda. Den bästa garantien för att en institutionsbyggnad skall bliva tillfredsställande anordnad torde nämligen vara, att den planlägges efter anvisningar och förslag av en kunnig prefekt, som även gärna torde böra övervaka själva uppförandet av byggnaden. Skulle nämnda anordning av särskilda anledningar icke kunna genomföras, torde möjligen före det slutliga ställningstagandet till frågan om institutionsbyggnadernas lämp- ligaste anordnande annan på detta område förefintlig in- eller utländsk speciell sakkunskap böra anlitas. Emellertid torde vid dylik eventuell justering den totala omfattningen av erforderliga utrymmen för undervisningen icke kunna väntas undergå nämnvärd ändring, och nyssnämnda skissritningar torde därför med fördel kunna läggas till grund för approximativa beräkningar över de med lantbrukshögskolans inrättande förenade byggnadskostnaderna.-

Enligt det uppgjorda byggnadsförslaget skulle vid lantbrukshögskolan kunna beredas plats för, utöver i det föregående såsom oundgängligen erfor- derliga omnämnda 10 bostadsrum för assistenter m. fl., ytterligare 25 bostads— rum för elever. Av ifrågavarande 35 rum skulle 13 bliva förlagda till nu— varande elevbyggnaden, 10 till den nya institutionsbyggnaden, 5 till en flygel- byggnad, 4 till nuvarande rektorsbyggnaden och 3 till restaurangbyggnaden. Härtill komma 3 gästrum, nämligen ett i rektorsbyggnaden och två i restau- rangbyggnaden.

Det torde också få anses vara önskvärt, att bostad kan beredas 'vid hög- skolan jämväl åt ett visst antal elever. Särskilt för sådana elever, som hun- .nit så långt i sina studier, att de äro sysselsatta med försöksarbeten å fältet

eller i husdjursstallarna, för vilka arbeten ofta hela dagarna torde få tagas i anspråk, bör det vara av stort värde att hava bostad vid högskolan. För andra elever återigen torde det, sedan den nya spårvägsförbindelsen mellan Uppsala och Ultuna blivit ordnad, icke vara förenat med större olägenheter att vara bosatta i Uppsala.

För approximativ beräkning av de med lantbrukshögskolans förläggande till Ultuna förenade byggnadskostnaderna hava de sakkunniga anlitat omför- mälde Holmgren. Ifrågavarande beräkningar hava såsom bil. B fogats vid detta betänkande. Enligt berörda bilaga skulle byggnadskostnaderna i sam- mandrag kunna beräknas på följande sätt.

Sammandrag av byggnadskostnader för erforderliga lokaler avseende en till Ultuna förlagd lantbrukshögskola.

1. Ändringsarbeten och reparationer av redan befintliga byggnader. 1) Institutionsbyggnad för marklära och allmän jordbruks- lära, botanik och växtodlingslära m. m. (nuvarande elevbygg-

naden).......................87300:— 2) Institutionsbyggnad för lantbrukskemi och bakteriologi (nuvarande kemiska institutionen) . . . . . . . . . . . 58 000:— 3) Institutionsbyggnad för kulturteknik, redskapslära och husbyggnadslära m. m. (nuvarande agronomisk-botaniska in— stitutionen).....................13100:— 4) Rektorsbyggnaden . . . . . . . . . . . . . . .29 000:— 5) Redskapshallen (nuvarande museibyggnaden) . . . . 19 200: 6) Restaurangbyggnaden . . . . . . . . . . . . . . 2000:— 7) Bostadshus för maskinist och 3 vaktmästare . . . . 6 000: —— 8) Flygelbyggnader till rektorsbyggnaden . . . . . . . 5000:— 219 6001—— 2. Nybyggnadsarbete. Byggnad innhållande administrationslokaler, samlingssa], kårlokaler, institutioner för husdjurslära och lantbruksekonomi mm 675000:— 3. Ledningar m. m. 1) Ledningar för gas jämte pumpstation . . . . . . . 45 000:— 2) Yttre ledningar för vatten och avlopp (utöver dem som erfordras redan vid nuvarande förhållanden) . . . . . . . 7 2001— 3) Väganläggningar och planeringar . . . . . . . . .10 000:— 62 200;__

Kronor 956 800: —

Härtill kommer uppförandet av den byggnad för övningar i exteriörlära, som även vid nuvarande förhållanden måste anses erforderlig, samt vissa förbätt- ringsarbeten avseende avloppsledningen. Kostnaderna för ifrågavarande anord- ningar kunna, såsom redan anförts, uppskattas till sammanlagt 52 800 kronor.

De totala byggnadskostnaderna för en lantbrukshögskola vid Ultuna enligt huvudalternativ A skulle alltså belöpa sig till 1 009 600 kronor.

2. Agronomkurs vid Alnarp. Kostnaderna. för erforderliga förbättringsarbeten avseende fristående agro- nomkurs vid Alnarp hava i det föregående beräknats till 185 000 kronor.1 1 De totala kostnaderna för ifrågavarande förbättringsarbeten vid Alnarp belöpa sig till 268000 kronor (jämför sid. 132). Av nämnda kostnadssnmma komma emellertid 83000 kronor på. den del av berörda förbättringsarbeten, som avse Alnarps egendom och lantbruksskola, och de sakkunniga hava utgått ifrån, att särskilt anslag skall äskas till bestridande av sistnämnda del av totalkostnaderna.

H. Alternativ A II. 1. Lantbrukshögskola vid Alnarp.

Vid eventuell förläggning av en fristående lantbrukshögskola. enligt alter- nativ A till Alnarp böra enligt de sakkunnigas mening de för Alnarps lant- bruksinstitut avsedda byggnaderna disponeras på följande sätt.

Till slottet förläggas erforderliga lokaler för undervisningen i matematik, fysik och meteorologi, kulturteknik, redskapslära, husbyggnadslära, national— ekonomi med statistik, lantbruksekonomi med handelslära, lantbruksbokföring, rättslära och pedagogik. Därjämte böra kollegierum och rektorsexpedition ävensom elevernas kårlokaler fortfarande vara förlagda dit. Biblioteket bör flyttas från sin nuvarande plats i ena flygelns bottenvåning till andra vå— ningen, där i mån av behov bostadsrum för elever omändras till biblioteks— lokaler. Så småningom torde hela denna våning behöva tagas i anspråk för biblioteksändamål. De nuvarande biblioteksutrymmena ävensom de 12 i första våningen belägna bostadsrummen för elever omändras till undervisningslokaler. Av bostadsrum återstå därefter endast de 14, som äro belägna i vindsvåningen och mittornet. Den i slottet inrymda vaktmästarbostaden, som redan vid nuvarande förhållanden anses böra flyttas, bör givetvis icke heller vara kvar efter eventuell omändring till högskola.

Kemiska laboratoriet bibehålles i huvudsak oförändrat. Tillräckligt utrym- me finnes här för högskolans institution för lantbrukskemi, utan att de nu till byggnaden förlagda bostadslägenheterna behöva tagas i anspråk.

Nuvarande utrymmen i veterinärbyggnaden även professorsbostaden —— böra helt tagas i anspråk för undervisningsändamål. I nämnda byggnad jämte erforderlig tillbyggnad inrättas institutionslokaler för husdjurens anatomi och fysiologi, husdjurens avels- och raslära, husdjurens utfodring och skötsel, hus- djurens hälso- och sjukvårdslära samt mjölkhushållning. I vindsvåningen böra kunna inredas ett 10-tal bostadsrum för assistenter m. fl. Till den nya in- stitutionsbyggnaden bör även förläggas en vaktmästarbostad. Det i veterinär- byggnaden inredda stallutrymmet bibehålles.

Ovriga byggnader bibehållas för sitt nuvarande ändamål. För tillgodoseende av det ytterligare behovet av lokaler för undervisningen uppföres en ny byggnad, till vilken förläggas erforderliga institutionslokaler för marklära, allmän jordbrukslära, lantbruksbotanik, bakteriologi, allmän ärft— lighetslära, lantbrukszoologi, växtodlingslära, trädgårdsskötsel och Skogshus— hållning. Till sagda byggnad förlägges därjämte samlingssalen ävensom en vaktmästarbostad. Även i denna byggnad böra i vindsvåningen kunna inredas ett 10-tal bostadsrum åt elever.

Nybyggnad är vidare erforderlig för erhållande av bostäder åt en maskinist samt två vaktmästare. Av dessa bostäder är såsom förut nämnts en vakt- mästarbostad erforderlig redan vid den nuvarande institutsundervisningen.

Den även under nuvarande förhållanden erforderliga redskapshallen med maskinlaboratorium och verkstadsutrymme är givetvis också behövlig för hög— skoleundervisningen. Detsamma gäller i fråga om demonstrationshallen för djur. Kraven på centralt vattensystem och förbättrat avloppssystem kvarstå ävenledes oförminskade.

Vid Alnarp finnes för närvarande ett äldre acetylengasverk. Förlägges lant- brukshögskolan till Alnarp torde det emellertid bliva erforderligt att där in- rätta ett större gasverk för framställning av lysgas för laboratoriernas behov. Kostnaderna härför kunna anslås till i runt tal 45 000 kronor.

På. uppdrag av de sakkunniga har arkitekten 0. E. Hägg i Malmö verk- ställt preliminära beräkningar över kostnaderna för erforderliga omändrings-

och nybyggnadsarbeten vid Alnarp. Därvid hava kostnaderna för omändrings— arbeten allt efter graden av svårighet beräknats till 75—125 kronor per m2 golvyta. Uppförandet av ny- och tillbyggnader för undervisningsändamål har ansetts kunna väntas medföra en kostnad av i medeltal 300 kronor per mg »effektiv» golvyta. Vid beräkning av nämnda enhetspris för byggnads— kostnader har i tillämpliga delar använts samma metod, som i det följande angives vid redogörelse för de beräknade byggnadskostnaderna för en till Stockholm förlagd lantbrukshögskola (alternativ A III). Vaktmästarbostaden har beräknats kunna uppföras något billigare eller till ett pris av 235 kronor per 1112 »effektiv» golvyta. De sammanlagda kostnaderna hava sålunda ansetts kunna beräknas till följande belopp.

Sammandrag av sannolika byggnadskostnader för erforderliga lokaler av- seende en till Alnarp förlagd lantbrukshögskola.

1. Ändringsarbeten och reparationer av redan befintliga byggnader. 1) Institutionslokaler för kulturteknik m. m. samt för lantbruksekonomi m. m. (slottets bottenvåning samt en del av dess första våning) 95 700 kronor, eller efter avdrag för redan upptagen kostnad för ändringsarbeten isamband med

vaktmästarbostadens förflyttning med 10 000 kronor . . . 85 700: 2) Bibliotekslokaler (slottets andra våning) . . . . . . 100 000: 3) Omändring av veterinärbyggnaden . . . . . . . 44 800: —— 4) Institutionsbyggnaden för lantbrukskemi (nuvarande kemiska laboratoriet) . . . . . . . . . . . . . . . . 5 000:—— 235 500;—

2. Nybyggnadsarbeten. 1) Nybyggnad för institutioner i jordbrukslära, mark- lära, lantbruksbotanik m. m. samt tillbyggnad för institu- tioner i husdjurslära m.m., tillhopa 2 305 m2 effektiv golv—

yta å i medeltal 300 kronor . . . 691 500: —— 2) Nybyggnad för maskinist— och vaktmästarbostäder, efter

avdrag för den vaktmästarbostad, som enligt vad förut an- förts redan under nuvarande förhållanden kan anses erfor-

derlig, 120 m a 235 kronor . . . . . . . . . . . . ._28 2002— 719 700;__ 3. Diverse. 1) Gasverk . . . . . . . . . . . . . . . . . . 451000: 2) Väganläggningar och planering m. m. . . . . . . 10 000: — 55 000; __

Kronor 1 010 200: ——

Härtill komma. kostnaderna för uppförande av redskapshall in. in. och för förflyttning av vaktmästarbostaden i slottet ävensom för vatten— och avlopps- system. Ifråga-varande kostnader, vilka även vid nuvarande förhållanden måste inses erforderliga, hava i det föregående beräknats till sammanlagt 185 000 ronor.

De totala kostnaderna för byggnader m. m. för en till Alnarp förlagd lant- grukshögskola enligt huvudalternativ A skulle alltsa belöpa sig till 1 195 200

ronor

Genom att anordna ett visst antal bostadsrum för studerande i de erforder- liga nya institutionsbyggnaderna skulle efter omorganisationen även vid Al— narp omkring 35 bostadsrum stå till förfogande för assistenter, amanuenser och vissa andra studerande. Beträffande möjligheterna för elever vid en till Al- narp förlagd lantbrukshögskola att på annat håll anskaffa lämplig bostad, kan

1 Se noten sid. 142.

sådan givetvis erhållas 'i de närliggande städerna Lund eller Malmö. Visser- ligen torde resan mellan endera av nyssnämnda städer och Alnarp bliva för- enad med något om än ej väsentligt större tidsuppoffring än som kan väntas bliva fallet vid resa mellan Uppsala och Ultuna, men mera betydande olägenhet för studierna på grund av det större avståndet mellan bostadsort och studieplats torde ej behöva befaras. För övrigt finnas i närheten av Alnarp tre större sam— hällen, nämligen Akarp, Lomma och Arlöv, och såvitt de sakkunniga hava sig bekant, torde det icke vara förenat med svårighet för åtminstone flertalet studerande vid lantbrukshögskolan att erhålla bostad i nämnda samhällen.

2. Agronomkurs vid Ultuna.

Kostnaderna för erforderliga förbättringsarbeten kunna på sätt i det före- gående angivits beräknas till 52 800 kronor.

III. Alternativ A III. 1. Lantbrukshögskola. i Stockholm.

Alternativ A III innebär, att lantbrukshögskolan skulle förläggas till Stock- holm eller i dess omedelbara närhet. Med hänsyn till nämnda högskolas ka- raktär torde det icke kunna råda mer än en mening därom, att högskolan i dylikt fall helst bör förläggas till den s. k. vetenskapsstaden, d. v. 5. det område av Norra Djurgården, dit redan tidigare förlagts institutioner för, bland annat, centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, skogshögskolan och veterinärhögskolan. De sakkunniga hava icke närmare tagit ställning till frågan om varest den blivande lantbrukshögskolan lämpligast borde uppföras under förutsättning av dess förläggande till Stockholm; dock synes den del av lägenheten Frescati, som ligger mellan skogshögskolans område å ena sidan samt Bergianska trädgården och vetenskapsakademiens tomtområde å den andra sidan möjligen kunna komma i fråga såsom tomtplats för lantbrukshögskolan.

I det tidigare anförda byggnadsprogrammet för lantbrukshögskolan torde vissa besparingar i fråga om utrymmesbehov kunna åstadkommas därigenom, att någon del av undervisningen förlägges till annan fackhögskola. Undervis— ningen i skogshushållning kan sålunda tänkas förlagd till skogshögskolan, vari- genom det för samlingar i trädgårdsskötsel och Skogshushållning avsedda rum- met (60 ni?) blir överflödigt. Samlingarna i trädgårdsskötsel förutsättas näm— ligen kräva mindre utrymme, varför de torde kunna inrymmas i de för sam- lingar i botanik och växtodlingslära avsedda lokalerna.

Undervisningen i husdjurens anatomi och fysiologi samt i husdjurens hälso- och sjukvårdslära har förutsatts kunna förläggas till veterinärhögskolans in- stitutioner. Därigenom skulle följande eljest erforderliga utrymmen inbesparas vid lantbrukshögskolan:

1 laboratoriesal för anatomi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .100 in2 1 7 >> fysiologi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 > 1 > >> fysiologisk kemi . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 >> 1 rum för undervisningen i sjukvårdslära . . . . . . . . . *. . . . . . 40 > 2 >> >> professor i husdjurens anatomi och fysiologi . . . . . . . . . 60 >> 1 >» >> samlingar (preparat) intill nnatomisalen . . . . . . . . . . . . 80 7

Summa 420 m2

Därjämte synes någon minskningi det totala behovet av utrymme för lant- brukshögskolan .kunna vmnas dängenom, att samtliga för själva undervis- ningen erforderliga lokaler sammanföras i två större byggnadskomplex.

Behovet av lokaler och utrymmen för en till Stockholm förlagd högskola, anordnad i överensstämmelse med huvudalternativ A, torde sålunda kunna be- räknas på följande sätt:

1. Institutioner för lantbrukskemi, lantbruksbotanik, bakteriologi, allmän ärftlighets— lära, lantbrukszoologi, marklära, allmän jordbrukslära, växtodlingslära och trädgårds-

skötsel. Golvyta m2 Gemensamt: 2 föreläsningssalar a 70 m2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 140 1 rum för seminarieövningar och tentamina . . . . . . . . . . . . . 50 1 > >> handbibliotek (samtidigt skrivrum) . . . . . . . . . . . . 50 Kemi och marklära: 1 laboratoriesal för kemi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 1 >> ) mark- och jordartslära . . . . . . . . . . . . . . 80 1 prepareringsrum för kemi (samtidigt plats för samlingar) . . . . . . 50 1vågrum...........................30 2 rum för grövre arbeten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 1 »vätesvavlerum» . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 1 diskrum (även plats för förbrukningsartiklar m. m.) . . . . . . . . . 30 2 rum för professor i lantbrukskemi . . . . . . . . . . . . . . . . 60 2 >> >> » i marklära . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 3 > >> elever (specialarbeten) . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 2 ä 3 rum för samlingar i marklära (med geologi) och allmän jordbrukslära 200

Botanik och jordbrukslära m. m.: 1 laboratoriesal för mikroskopering m. m. (samtidigt plats för botaniska

samlingar) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 1 laboratoriesal för växtfysiologi . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 2 rum för övningar i bakteriologi . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 1 prepareringsrum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 1 rum för grövre arbeten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 2 >> >> professor i lantbruksbotanik . . . . . . . . . . . . . . . 60 1 > » >> i allmän jordbrukslära . . . . . . . . . . . . . 30 1 > >> >> i växtodlingslära . . . . . . . . . . . . . . . . 30 2 >> >> speciallärare och assistent . . . . . . . . . . . . . . . . 40 5 >> >> elever (specialarbeten) . . . . . . . . . . . . . . . . . 130 2 år 3 rum för samlingar i botanik och jordbrukslära . . . . . .". Avgå Summa 1 830

2. Institutioner för husdjurens avels- och raslära, husdjurens utfodring och skötsel, mjölkhushållning; matematik, fysik, kulturteknik, redskapslära, husbyggnadslära; natio- nalekonomi, lantbruksekonomi, lantbruksbokföring, rättslära och pedagogik.

Golvyta. m” Gemensamt: 3 föreläsningssalar 51 resp. 90, 70 och 50 m2 . . . . . . . . . . . . 210 1 rum för seminarieövningar och tentamina . . . . . . . . . . . . . 50 1 » » handbibliotek (samtidigt skrivrum) . . . . . . . . . . . . 50

Transport 310

Husdjurslära m. m. :

1 prepareringsrum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 2 rum för undervisningen i mjölkhushållning . . . . . . . . . . . . 60 1 » >> professor i husdjurens avels- och raslära. . . . . . . . . . 30 1 >> > » > » utfodring och skötsel . . . . . . . . 30 1 >> » assistent . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 5 >> » elever (specialarbeten). . . . . . . . . . . . . . . . . . 125 L ' samlingar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 170 Kulturteknik m. m.: 1 prepareringsrum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 1ritsa1 ... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 100 1 rum för övningar i fysik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 1 ?> >> professor i kulturteknik . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 3 *7' ' speciallärare och assistent . . . . . . . . . . . . . . . . 60 2 ? elever (specialarbeten) . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 3 >> » samlingar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200 Lantbruksekonomi m. m.: 1 prepareringsrum (samtidigt plats för samlingar i lantbruksekonomi) . . 40 1 rum för professor i lantbruksekonomi . . . . . . . . . . . . . . . 30 2 ?> >> speciallärare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40 L » elever (specialarbeten . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 ___?! Summa 1 485 Lokal för övningar i exteriörlära . . . . . . . . . . . . . . . . . . 150 Stallutrymme . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 220 Maskinlaboratorium . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 Redskapshall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .500 Verkstadsutrymme ._ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 550 Summa 870

För övriga ändamål torde böra beräknas samma utrymmesbehov som i ti- digare anförda. byggnadsprogram angivits. Det totala behovet av lokaler för en till Stockholm förlagd lantbrukshögskola enligt alternativ A framgår när— mare av nedanstående sammandrag.

Sammandrag. Kemi, botanik, jordbrukslära m. m. . . . . . . . . 1 830 rn2 Husdjurslära, kulturteknik, lantbruksekonomi m. m. . . 1 485 » + 870 mg Bibliotek, administration m. m. . . . . . . . . . . 990 ) Mässutrymmen . . . . . . . . . . . . . . . . . 340 » Rektorsbostad . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200 » Bostadsrum åt assistenter m. m. . . . . . . . . . . 200 >> Vaktmästarbostäder . . . . . . . . . . . . . . . 360 »

Summa 5 405 m2 + 870 m2

Vid beräkning av kostnaderna för uppförande av ifrågavarande byggnader hava de sakkunniga ansett sig kunna använda den metod, som utgår från ett uppskattat enhetspris för varje kubikmeter av byggnadens volym. Vid använd— ningen av nyssnämnda metod för kostnadsberäkningarna hava efter överlägg- ningi ämnet med byggnadsingenjören— L. E. Hellstedt i Stockholm följande nor- mer blivit tillämpade:

1) Den erforderliga >>effektiva>> golvytan beräknas ökad med 60 % för kapp- rum, toaletter, korridorer, trapphus samt inner- och ytterväggar m. m.

2) Genomsnittshöjden per ctage beräknas till 3.6 m. 3) Byggnadskostnaden per m3 beräknas vid högskolans förläggning till Stockholm _ till 60 kr., vilket pris motsvarar kostnaden för ett normalt bo- stadshus i Stockholm.

4) Priset per 1112 >>effektiv» golvyta blir då 1.6 )( 3.6 )( 60=345.60 eller i runt tal 350 kronor.

5) Nyssnämnda pris avser samtliga kostnader för byggnaderna fullt färdiga (även arkitekt- och kontrollantarvoden m. m.) med därtill hörande grundlägg— ning och inre ledningar, däremot icke de eventuella kostnaderna för tomt och ledningars framdragande till denna.

6) För byggnader av lättare konstruktion, såsom övningshallen i exteriör— lära och redskapshallen med tillhörande utrymmen, har ansetts kunna räknas meld en kostnad för uppförandet av i runt tal 200 kronor per m2 »effektiv» go vyta.

Med tillämpning av nyssnämnda normer kunna de totala byggnadskostna— derna för en lantbrukshögskola i Stockholm enligt huvudalternativ A beräknas uppgå till 5405 X 350 + 870 X 200 = 2065 750 kronor eller avrundat 2 065 000 kronor.

2. Agronomkurs vid Alnarp. Kostnaderna för byggnader m. ni. kunna liksom för motsvarande kurs vid alternativ A I beräknas till 185 000 kronor.1

IV. Alternativ B I. 1. Lantbrukshögskola vid Ultuna.

Ökningen i utrymmesbehov i förhållande till alternativ A I (se sid. 139) sy— nes lämpligen kunna tillgodoses på följande sätt.

Behovet av ökat utrymme vid punkterna 1 och 2 (15 m2) tillgodoses genom att ytterligare ett bostadsrum i elevbyggnaden tages i anspråk för undervis- ningsändamål.

De under punkterna 3 och 4 förutsatta ytterligare utrymmena, tillhopa 155 m2, förläggas i sin helhet till den nya institutionsbyggnaden för husdjurs— lära m. m., vilken göres i motsvarande grad större.

Restaurationsbyggnaden torde vara tillräcklig jämväl för fyllande av nu ifrågasatta ökade anspråk på utrymme, varför icke heller i detta fall synes behöva räknas med byggnadskostnad för mässlokaler.

Okningen i byggnadskostnader torde sålunda i stort sett inskränka sig till kostnaden för nyssnämnda utvidgning av institutionsbyggnaden för husdjurs— lära m. m. Ifrågavarande kostnad har ansetts kunna beräknas uppgå till omkring 325 kronor per m2 »effektiv» golvyta, d. v. s. 155 )( 325=50 375 kronor eller i runt tal 50 000 kronor.

De totala byggnadskostnaderna för en till Ultuna förlagd lantbrukshögskola enligt huvudalternativ B kunna sålunda uppskattas till 1 059 600 kronor.

2. Agronomkurs vid Alnarp. Kostnaderna för byggnader m. ni. kunna beräknas bliva likasom vid alterna- tiv A I eller 185 000 kronor.1 * Se noten sid. 142.

V. Alternativ B II. 1. Lantbrukshögskola vid Alnarp.

Även vid Alnarp äro restaurationslokalerna så rymliga, att det vid alternativ B ökade utrymmesbehovet i berörda avseende kan fyllas utan särskilda bygg- nadsarbeten.

Övrig ökning i lokalbehov får tillgodoses genom motsvarande utvidgning av för unde1visningen erforderliga nybyggnader. Kostnaden härför kan be— räknas till omkring 300 kronor per 1112 >>effektiv» golvyta. Enär ifrågavarande ökning 1 utrymme upptagits till 170 m2 , skulle ökningen 1 byggnadskostnader, jämfört med alternativ A II, sålunda kunna beräknas till 170 )( 300 = 51 000 kronor. De sammanlagda byggnadskostnaderna för en lantbrukshögskola vid Alnarp enligt huvudalternativ B skulle sålunda belöpa sig till 1 246 200 kronor.

2. Agronomkurs vid Ultuna. Kostnaderna för erforderliga förbättringsarbeten kunna beräknas på samma sätt som vid alternativ A II eller till 52 800 kronor.

VI. Alternativ B III. 1. Lantbrukshögskola i Stockholm.

Beträffande alternativ BIII gäller i tillämpliga delar vad ovan anförts under alternativ A III med avseende på byggnadstomt för lantbrukshögskolan ävensom möjligheterna att begränsa utrymmesbehovet för högskolan. På grund av att undervisningen vid högskolan enligt detta alternativ icke omfattar den allmänna agronomiska utbildningen, blir emellertid lokalbehovet icke oväsentligt lägre än vid alternativ A III.

Behovet av lokaler för lantbrukshögskolan vid alternativ B III synes kunna beräknas på. sätt av nedanstående sammanställning framgår.

1. Institutioner för lantbrukskemi, geologi, lantbruksbotanik, bakteriologi, allmän ärftlighetslära, allmän jordbrukslära med marklära samt växtodlingslära.

Golvyta m== Gemensamt: 1 föreläsningssal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 1 mindre föreläsningssal. . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 1 rum för seminarieövningar och tentamina . . . . . . . . . . . 50 1 9 >> handbibliotek (samtidigt skrivrum) . . . . . . . . . . . 50 220 Kemi m.m.: 1 laboratoriesal (elevlaboratorium). . . . . . . . . . . . . . 100 2 rum för professor i lantbrukskemi och marklära . . . . . . . . . 60 1 ) » speciallärare . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 2 >> >> elever (specialarbeten). . . . . . . . . . . . . . . 80 1vågrum.... . . . . . . ............. 30 1 rum för grövre arbeten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 ldiskrum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 1 »vätesvavlerum» . . . . . . . . . . 10 1 prepareringsrum (samtidigt plats för samlingar). . . . . . . . 50 410

Transport 6 30

Transport 630 . Bakteriologi: 2 rum för undervisningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 Allmän jordbrukslära och geologi: 1 laboratorium (marklära) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 1 rum för assistent. . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 3 » » elever (specialarbeten). . . . . . . . . . . . . . . . 70 2 > >> samlingar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 150 1 » > grövre arbeten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 1 prepareringsrum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 380 Växtodling och botanik: 1 större laboratorium för mikroskopering m. m. . . . . . . . . . . 100 1 laboratorium för övningar i växtfysiologi . . . . . . . . . . . . 80 1 prepareringsrum . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 1 rum för professor i jordbrukslära . . . . . . . . . . . . . . . 30 1 >> ) speciallärare . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 3 >> >> elever (specialarbeten). . . . . . . . . . . . . . . . 80 1 > ? grövre arbeten . . . . . . . 30 1 a 2 rum för ytterligare samlingar i botanik och växtodlingslära . . 310 470

Summa 1 560

2. Institutioner för husdjurens avels- och raslära, husdjurens utfodring och skötsel, matematik, fysik, kulturteknik, redskapslära, nationalekonomi, lantbruksekonomi samt

pedagogik. Golvyta 1112 Gemensamt: 1 större föreläsningssal 1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90 1 mindre ) . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 1 rum för seminarieövningar och tentamina . . . . . . . . . . . 50 1 » ) handbibliotek (samtidigt skrivrum) . . . . . . . . . . ." 50 240 H usdjurslära : 2 1 prepareringsrum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 1 mindre laboratorium i kemi . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 1 rum för professor . . . . . . . . . . . . . 30 5 >> » assistent och elever (specialarbeten) . . . . . . . . . . 120 2 salar för samlingar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ._179 380 Kulturteknik, redskapslära och fysik: 1 prepareringsrum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 1ritsal. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 2 rum för speciallärare . . . . . . . . . . . . . 40 3 » » assistent och elever (specialarbeten) . . . . . . . . . . 70 2 » » samlingar . . . . . . . . . . . . . . . . . 120 1 >> » övningar i fysik samt för samlingar . . . . . . . . . . 80 410 Lantbruksekonomi m. m. : 1 rum för professor . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 2 > » elever (specialarbeten). . . . . . . . . . . . . . 40 1 prepareringsrum (samtidigt plats för samlingar) . . . . . . . . . 40 110 Summa 1 140

1 Avses med hänsyn till det jämförelsevis ringa elevantalet samtidigt skola göra tjänst som sam— lingssal. ”Undervisningen i husdjurens anatomi och fysiologi tänkes förlagd till veterinärhögskolan.

. Golvyta m'-' Byggnad för övningar i exteriörlära m. rn. . . . . . . . . . . . . 220 Redskapshall m.m.. . . . . . . . . . . . . . . . . ._.Å.___._. 350 Summa 570 3. Bibliotek, administrationslokaler m. lll. Bibliotekslokaler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 400 Elevernas klubblokal. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 120 Kollegierumrnet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 Rektorsexpeditionen, 2 rum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 Kamrerarexpeditionen, 2 rum . . . . . . . . . . . . . . . _-_',_'__' 50 Summa 680 4. Mässutrymmeu. 2matsalar...........................110 4 rum för restauratris och kökspersonal . . . . . . . . . . . . . . . 80 Kök med tillhörande utrymmen . . . . . . . . . . . . . . . . . . _åo Summa 270 5. Rektorsbostad . . . . . . . . . . 200 6. Bostadsrum åt assistenter Ill. fl. 10 bostadsrum å 20 m2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200 7. Vaktmästarbostäder m. m. ”Bostad för en eldare m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 Bostäder för 3 vaktmästare . . . . . . . . . . . . . . . . _._.__.*.A_18_0 Summa 240 Sammandrag. 1. Kemi, botanik. jordbrukslära m. m. . . . . . . . . 1 560 1112 2. Husdjurslära, kulturteknik, lantbruksekonomi m.m. . . 1 140 > + 570 m2 3. Bibliotek, administrationslokaler rn. m. . . . . . . . 680 > 4. Mässutrymmen . . . . . . . . . . . . . . . . . 270 >> 5. Rektorsbostad. . . . . . . . . . . . . . . . . . 200 >> 6. Bostadsrum åt assistenter m. fl. . . . . . . . . . . 200 P 7. Vaktmästarbostäder m. rn. . . . . . . . . . . . . 240 »

Summa 4290 mg + 570 m2

Liksom vid alternativ A III torde böra räknas med, att byggnadskostnaderna skola komma att uppgå till cirka 350 kronor per 1112 »effektiv» golvyta för mera solida byggnader samt till cirka 200 kronor per m2 »effektiv» golvyta för de- monstrations- och redskapshallar m. 111.

De totala byggnadskostnaderna för en till Stockholm förlagd lantbrukshög- skola enligt huvudalternativ B bliva då. 4 290 )( 350 + 570 )( 200 = 1 615 500 kronor eller avrundat 1 615 000 kronor.

2. Agronomkurs vid Ultuna. Kostnaderna för byggnader m. m. böra givetvis beräknas lika som vid alter- nativ B II eller till 52 800 kronor.

3. Agronomkurs vid Alnarp.

Ifrågavarande kostnader böra beräknas lika som vid alternativ B I eller till 183000 kronor."—

Tomtmark, försöksfalt, demonstra- tionsj ord- bruk.

Sammanhängande med de egentliga byggnadskostnaderna äro eventuella kis'lmader för byggnadstomt ävensom för annat markbehov för lantbrukshög- s 0 an.

I omedelbar närhet av lantbrukshögskolans institutionsbyggnader bör finnas en lantbruksbotanisk trädgård av ej för ringa mått. Med hänsyn därtill även— som till önskvärdheten av att lantbrukshögskolan får disponera över ett mindre planteringsområde, torde tomtplatsen för lantbrukshögskolan icke böra under- stiga en areal av 5 hektar. Till jämförelse må anföras, att veterinärhögskolans tomtmark omfattar 4.63 hektar, under det att motsvarande område för skogs- högskolan och skogsförsöksanstalten utgöres av 5.33 hektar.

Vidare erfordras för försöksverksamheten vid lantbrukshögskolan ett för- söksfält av lämplig beskaffenhet och av en storlek, som ej gärna kan under— stiga 20 hektar. Ifrågavarande försöksfält kan, om ock ej utan olägenhet, vara beläget på. något avstånd från själva högskolan, därest så skulle visa sig nödvändigt. Dock måste under alla förhållanden bekväm förbindelse finnas mellan högskolan och försöksfältet.

Slutligen måste för högskoleundervisningen stå till förfogande ett välskött demonstrationsjordbruk av ej för ringa storlek. Arealen åkerjord vid berörda jordbruk torde icke böra understiga 100 hektar. Demonstrationsjordbruket må- ste vara så närbeläget i förhållande till högskolan, att svårigheter icke möta att tämligen ofta företaga demonstrationer vid jordbruket.

Vid lantbrukshögskolans förläggning till Ultuna eller Alnarp stå tomtplats, försöksfält och demonstrationsjordbruk utan vidare till högskolans förfogande vid de nuvarande institutsegendomarna, och några särskilda kostnader för ut— rustningen i nämnda hänseenden synas vid sådan förläggning icke behöva räk- nas med. Annorlunda blir förhållandet vid förläggning av lantbrukshögsko— lan till Stockholm. Härvid torde den erforderliga tomtplatsen representera ett betydande värde, även om upplåtandet av tomt för lantbrukshögskolan icke skulle vara förenat med direkta utgifter för statsverket. Vad därefter angår försöksfält och demonstrationsjordbruk för en till Stockholm förlagd lant- brukshögskola, hava de sakkunniga icke heller närmare beräknat kostnaderna härför. Det är emellertid tydligt, att, även om mark, tillhörig staten, skulle kunna tagas i anspråk för ändamålet, tillgodoseendet av nu nämnda behov iéke skulle kunna ske utan betydande uppoffring från statsverkets sida.

Sammanställning av de beräknade kostnaderna för byggnader m. m. för den högre lantbruksundervisningen.

1. AlternativiA I. a. Lantbrukshögskola vid Ultuna. 1) Redan under nuvarande förhållanden erforderliga nya byggnaderm.m................ 52800:— 2) Ytterligare byggnadskostnader för högskolan . . __956 800:—— 1 009 (300;—

b. Agronomkurs vid Alnarp.

Redan under nuvarande förhållanden erforderliga nya byggnader m. m. 1 185 000: _— Kronor 1 194 600: — 1 Se noten sid. 142.

2. Alternativ A 11. a. Lantbrukshögskola vid Alnarp.

1) Redan under nuvarande förhållanden erforderliga nya byggnader m.m. . . . . . . 1 185 000: -— 2) Ytterligare byggnadskostnader för högskolan . . . . 1 010 200: 1 195 200:

b- Agronomkurs vid Ultuna.

Redan under nuvarande förhållanden erforderliga nya byggnader m. rn. 52 800:

Kronor 1 248 000: 3. Alternativ A III.

a. Lantbrukshögskola i Stockholm.

Byggnadskostnader . . . . . . . . . . . . 2 065 000: Härtill kommer beräknat värde av byggnadstomt ävensom kostnader för försöksfält och demonstrationsjordbruk.

b. Agronomkurs vid Alnarp.

Redan under nuvarande förhållanden erforderliga nya byggnader m.m. 1 185 000:

Kronor 2 250 000: 4. Alternativ B I. a. Lantbrukshögskoln vid Ultuna.

1) Redan under nuvarande förhållanden erforderliga nya byggnader m.m. . . . . . 52 800: — 2) Ytterligare byggnadskostnader för högskolan . . . 1 006 8001— 1 059 600:

b. Agronomkurs vid Alnarp.

Redan under nuvarande förhållanden erforderliga nya byggnader m. m. 1 185 000:

Kronor 1 244 600: 5. Alternativ B II. (1. Lantbrukshögskola vid Alnarp.

1) Redan under nuvarande för-hållanden erforderliga nya byggnader m.m.. . . . . . 1 185 000: 2) Ytterligare byggnadskostnader för högskolan . . ._1061 200: — 1 245 200:

b. Agronomkurs vid Ultima.

Redan under nuvarande förhållanden erforderliga nya byggnader m. m. 52 800:

Kronor 1 299 000: 6. Alternativ B III.

a. Lantbrukshögslcola i Stockholm.

Byg gnadskostnader . . . . . . . . . . 1 615 000: Härtill kommer beräknat värde av byggnadstomt ävensom kostnader för försöksfält och demonstrationsjordbruk.

Transport 1 615 000: 1 Se noten sid. 142.

Transport 1 615 000: l). Agronomkurs vid Ultuna.

Redan under nuvarande förhållanden erforderliga nya byggnader 111. m. 52 800:

c. Agronomkurs vid Alnarp.

Redan under nuvarande förhållanden erforderliga nya byggnader rn. 111. 1 185 000: _

Kronor 1 852 800:

1 Se noten sid. 142.

KAP. VI. Undervisningslokalernas inredning och utrustning.

Specialinredning och inventarier. Undervisningsmateriel. — Sammanfattning.

Förutom de i nästföregående kapitel angivna engångskostnaderna för den Allmänna högre lantbruksundervisningens omorganisation förekomma även andra kost- Synpunkter— nader av liknande karaktär, nämligen sådana, som stå i samband med åtgärder för byggnadernas iordningställande och utrustning för undervisnings— och forskningsändamål. Aven för bestridande av nu avsedda kostnader torde så- lunda få anvisas ett engångsanslag av viss storlek. Ifrågavarande kostnader synas lämpligen kunna. uppdelas i två kategorier. Den ena. skulle då omfatta kostnader för specialinredning i olika institutionslokaler samt vidare för möb- ler i vidsträckt bemärkelse, gardiner, lincleummattor m. m. Den andra kate- gorien återigen skulle omfatta kostnader för instrumentell utrustning av olika institutioner, samlingar av olika slag samt bibliotek. I det följande hava nämn— da båda utgiftsposter benämnts respektive >>inredning och inventarier» samt >>undervisningsmateriel».

För fristående agronomkurs, som enligt de särskilda utredningsalternativen Fristående skulle förläggas antingen till det ena eller till båda de nuvarande lantbruks— agronomkurs- instituten, torde i stort sett icke behöva räknas med kostnader av här ifråga- varande natur. Endast beträffande Alnarp erfordras särskilt anslag, näm- ligen för instrumentell utrustning av den redan vid nuvarande undervisnings- system erforderliga redskapshallen. Berörda kostnad, som i likhet med kost- naden för själva redskapshallens uppförande icke direkt betingas av den högre lantbruksundervisningens omorganisation, kan enligt de sakkunnigas mening beräknas till 10 000 kronor.

Med avseende på lantbrukshögskolan äro de sakkunniga. icke i tillfälle att Lantbruks- framlägga detaljerade uppgifter över storleken av ovannämnda båda kostnads— högSkdan' poster vid de olika. utredningsalternativen. Dock hava de sakkunniga funnit det önskvärt, att ifrågavarande utgifter kunde åtminstone tillnärmelsevis fast— ställas. Då de sakkunniga i det följande angiva vissa siffermässiga uppgifter rörande de sannolika engångskostnaderna för inredning och inventarier samt för undervisningsmateriel, sker det emellertid med den reservationen, att kost— nadssiffrorna endast äro att betrakta såsom ungefärliga.

Kostnaderna för specialinredning och inventarier vid en lantbrukshögskola Kostnader för bestämmas till sin storlek närmast av tre faktorer. En sådan är det ändamål, SPecmhåxid' för vilken varje särskild lokal är avsedd. Det är tydligt, att olika under— Hegg,;- Visningslokaler ställa olika anspråk i fråga om specialinredning. Sålunda måste de speciella inredningsarbetena bliva av betydligt större omfattning i ett

laboratorium än till exempel i en föreläsningssal. Även beträffande inventa— rier göra sig motsvarande olikheter gällande. I nu nämnda avseende äro emellertid de olika utredningsalternativen i stort sett jämställda, och infly- tandet av berörda faktor på nu avsedda kostnaders relativa storlek synes icke motivera användandet av olika normer för kostnadsberäkningen vid olika alter- nativ.

En annan faktor, som utövar inflytande på ifrågavarande kostnadspost, är lokalernas storlek. Under eljest lika förhållanden böra givetvis kostnaderna för inredningsarbeten m. ni. vara i stort sett proportionella mot den >>effektiva» golvytan. Därvid är att märka, att vid omändring av äldre byggnad för annat ändamål kostnaderna för specialinredning i vissa fall kunna bliva i det när- maste lika stora som vid nybyggnad.

Den tredje faktorn, som påverkar nu avsedda kostnader, är enhetspriset för olika slags materiel och för inventarier ävensom arbetspriserna i orten. I samma mån som nämnda priser äro jämförelsevis låga kunna naturligtvis kost- naderna för inredning och inventarier nedbringas.

Vid övervägande av förevarande spörsmål hava de sakkunniga funnit lämp- ligt att vid beräkning av kostnaderna för inredning och inventarier vid olika utredningsalternativ utgå från de beräknade byggnadskostnaderna för samma alternativ under det antagandet, att samtliga byggnader för undervisningen skulle nyuppföras. Dock har därvid hänsyn icke tagits till rektorsbostad eller bostäder för maskinist och vaktmästare, för vilka lokaler kostnader av här ifrågavarande slag icke synas behöva beräknas, liksom ej heller för redskaps- hall och demonstrationshall för djur, vilka byggnader i varje fall icke kräva nämnvärda belopp för berörda ändamål. För övriga lokaler har ansetts kunna räknas med följande byggnadskostnad per m2 effektiv golvyta, nämligen för Stockholm 350 kronor, för Ultuna 325 kronor och för Alnarp 300 kronor (jämför kap. _V ) Kostnaderna för inredning och inventarier hava ansetts kunna angivas såsom ett fixt procenttal av de på nyssnämnda sätt erhållna beräknade byggnadskostnaderna. Vid denna metod tages hänsyn till samtliga tre ovan angivna faktorer, som inverka på kostnadsbeloppets storlek. Genom att använda samma procentsats betonas, att samtliga utredningsalternativ äro principiellt jämställda, när det gäller behovet av specialinredning och inven- tarier. Kostnadsbeloppets beroende av undervisningslokalernas totala omfatt- ning kommer till uttryck därigenom, att byggnadskostnaderna beräknats på grundval av hela det utrymme, som kan komma i fråga för beräkning av här avsedda kostnader. Slutligen torde den relativa olikheten i kostnader för in- redning m. m. för olika platser kunna antagas vara i stort sett proportionell mot de skiljaktigheter i enhetspris för byggnader, som ovan angivits. Even— tuella olikheter i fråga om fraktkostnader torde icke kunna utöva nämnvärt inilytande på storleken av ifrågavarande kostnader och hava här icke med- rä nats.

På grundval av verkställda överslagsberäkningar ävensom med ledning av tillgängliga uppgifter över motsvarande kostnader avseende mera omfattande nybyggnader dels vid olika fackhögskolor i vårt land och dels vid vissa ut- ländska lantbrukshögskolor, hava de sakkunniga ansett sig kunna uppskatta kostnaderna för inredning och inventarier till i genomsnitt nio procent av de på ovan angivet sätt beräknade byggnadskostnaderna. Kostnaderna för in- redning m. m'". vid olika alternativ kunna sålunda beräknas på sätt som framgår av följande tabell.

Beräkning av engångskostnader-na för inredning och inventarier vid olika utrednings-

alternativ. Kostnad för Beräknad inventarier m. m. (= 9 % , .men... Blåggg? hägg; av den beräk- J golvyta, 2 nade bygg— , g per 111 , (avrundade (i k t- ' m kronor tal) na S QS * . kronbr naden) 1 av- ] l , rundade tal, ' I . kronor * l Alternativ A I .............. l 5 395 325 1 753 000 157 800 1 . A n .............. l 5 395 300 1 619 000 145 700 4 » A III .............. 4 845 350 1 696 000 152 600 l » B I .............. * 5 665 325 1 841 000 165 700 ! n n .............. ; 5 665 300 , 1 700 000 153 000 : » B IH ............. l 3 930 , 350 . 1 876 000 123 800

Vid förläggning av lantbrukshögskolan till Ultuna eller Alnarp bör emel— lertid viss inredning och vissa redan förefintliga inventarier i respektive lant— bruksinstituts byggnader kunna utnyttjas för den nya högskolan. De sak- kunniga hava uppskattat värdet för högskolan av nämnda inredning och inven- tarier till för Ultuna 35 000 kronor och för Alnarp 30 000 kronor. Vid alter- nativ A III, som förutsätter att högre lantbruksundervisning icke längre skulle meddelas vid Ultuna, kunna möjligen inventarier för ett beräknat nettovärde av 10 000 kronor överflyttas från Ultuna till lantbrukshögskolan i Stockholm. Sedan avdrag gjorts för nu nämnda redan tillgängliga Värden, kunna kostna— derna för inredning och inventarier vid olika utredningsalternativ beräknas uppgå till följande belopp:

Alternativ A I . . . . . . . . . . . . . 122 800 kronor. >: A II . . . . . . . . . . . . . 115 700 >" T= A III . . . . . . . _ . . . . . 142 600 >> :» B I . . . . . . . . . . . . . 130 700 * » B II . . . . . . . . . . . . . 123 000 >> B III . . . . . . . . . . . . . 123 800 >,

Vad därefter angår kostnaderna för inköp av olika slags undervisningsma— Kostnader för teriel, röna dessa kostnader givetvis föga påverkan av lantbrukshögskolans ',mdems' placering. I stort sett torde sålunda kostnaderna för högskolans instrumentella nmääate' utrustning samt förseende med samlingar och bibliotek bliva lika stora, vare ' sig högskolan förlägges till Stockholm, Ultuna eller Alnarp, naturligtvis under det antagandet, att på ingendera platsen några resurser av ifrågavarande slag redan förut stode till förfogande för den högre lantbruksundervisningen. Mellan de båda huvudalternativen A och B torde icke heller förefinnas någon nämn- värd skiljaktighet i förevarande hänseende. Vid alternativ B kan visserligen elevantalet vid högskolan —— genom anknytning av agronomkurs — väntas bliva ej oväsentligt större än vid alternativ A, och därav torde betingas en viss ökning av den jämförelsevis mindre dyrbara instrumentella utrustningen för undervisningen på det lägre stadiet vid alternativ B, men denna ökning torde uppvägas av det större behov av instrumentella resurser vid alternativ A i ämnet marklära, som blir en följd av att vid detta alternativ särskild professur förutsättes finnas i nämnda ämne. Vid alternativ B III, som innebär, att en

Sammanfatt- ning.

högskola enligt huvudalternativ B skall anordnas utan lokalt samband med agronomkurs, blir dock behovet av undervisningsmateriel något mindre än vid övriga alternativ.

Av de sakkunniga verkställda överslagsberäkningar hava givit vid handen, att de totala kostnaderna för anskaffandet av en första uppsättning av under— visningsmateriel vid en lantbrukshögskola kunna beräknas till i runt tal 175 000 kronor, varav 50 000 kronor avse biblioteket. Förlägges lantbrukshögskolan till plats, varest åtskillig undervisningsmateriel redan förut står till förfogande för den högre lantbruksundervisningen eller varest för annat ändamål an- skaffade hjälpmedel i nämnda avseende kunna tagas i anspråk för berörda un— dervisning, bör givetvis nyssnämnda kostnadssumma kunna i motsvarande grad minskas. Värdet för den högskolemässiga lantbruksundervisningen av den vid Ultuna förefintliga undervisningsmaterielen synes kunna uppskattas till omkring 75 000 kronor. Motsvarande materiel vid Alnarp torde sedan det redan under nuvarande förhållanden erforderliga anslaget till maskinell utrustning av den behövliga redskapshallen tagits i anspråk —— böra upptagas till ett värde av 70 000 kronor. Vid förläggning av lantbrukshögskolan till Ultuna eller Alnarp böra sålunda de förut beräknade engångskostnaderna för undervisningsmateriel kunna minskas med respektive 75 000 och 70 000 kronor. Vid förläggning av lantbrukshögskolan till Stockholm torde ifrågavarande an- slag återigen kunna undergå någon minskning av den anledningen, att under- visningen i husdjurens anatomi och fysiologi samt vid alternativ A III i husdjurens hälso— och sjukvårdslära och i Skogshushållning förutsatts kunna förläggas till annan anstalt. Den härigenom förorsakade minskningen i en— gångskostnader för undervisningsmateriel kan beräknas till vid alternativ A III 15 000 kronor och vid alternativ B III 10 000 kronor. Vid sistnämnda alter- nativ blir ifrågavarande kostnadspost ytterligare reducerad på grund därav, att högskoleundervisningen icke är kombinerad med agronomkurs. Den härav för- anledda kostnadsminskningen har ansetts kunna beräknas till 15 000 kronor. Slutligen torde vid alternativ A III, som förutsätter, att anstalt för högre lant- bruksundervisning icke längre skulle vara förlagd till Ultuna, den vid Ultuna lantbruksinstitut redan förefintliga undervisningsmaterielen kunna förflyttas till Stockholm, varigenom vid detta alternativ kostnaderna för nyanskaffning av undervisningsmateriel skulle kunna i avsevärd grad nedbringas. Med från- räknande av flyttningskostnaderna torde genom nyss antydda åtgärd kunna åstadkommas en kostnadsminskning av cirka 70 000 kronor.

Med användande av ovan angivna kostnadssiffror, vilka dock på grund av svårigheten att fixera penningvärdet såväl av ny som äldre undervisnings- materiel endast kunna betraktas såsom ungefärliga, skulle engångskostnaderna för instrumentell utrustning, samlingar av olika slag samt bibliotek vid den blivande lantbrukshögskolan alltså kunna beräknas uppgå till följande be— lopp :

Alternativ A I . . . . . . . . . . . . . 100 000 kronor. » A II . . . . . . . . . . . . . 105 000 ?> » A 111 . . . . . . . . . . . . . 90 000 » >> B I . . . . . . . . . . . . . 100 000 rv '» B II . . . . . . . . . . . . . 105 000 » B IH . . . . . . . . . . . . . 150 000 »

De sammanlagda engångskostnaderna för speeialinredning av undervisnings— lokaler samt för anskaffande av inventarier och undervisningsmateriel av olika. slag, däri inbegripet kostnad för instrumentell utrustning av redskapshall vid Alnarp i den omfattning förut angivits (10000 kronor), synas sålunda i

överensstämmelse med vad ovan anförts kunna approximativt beräknas till ne- danstående belopp:

Alternativ A I . . . . . . . . . . . . . 232 800 kronor. » A II . . . . . . . . . . . . . 230 700 >» » A. III . . . . . . . . . . . . . 242 600 » » B I . . . . . . . . . . . . . 240 700 >> ) B II . . . . . . . . . . . . . 238 000 >> » B III . . . . . . . . . . . . . 283 800 >>

Olika slags elever.

Begränsning av elevanta- let. '

KAP. VII. Elever.

Olika slags clever. — Elevavgifter. — Internatsystem. »— Stipendier.

Såväl vid lantbrukshögskola som vid agronomkurs bör kunna beredas till- träde dels för ordinarz'e studerande, vilka följa. undervisningen till den omfatt- ning, som erfordras för att efter fullbordad lärokurs få avlägga examen, och dels i mån av utrymme för specialstuderande, vilka följa undervisningen i ett eller flera läroämnen efter eget val med rätt att över sina kunskaper i dessa ämnen erhålla betyg. Idkare av högre vetenskapliga studier vid lantbruks- högskolan böra betraktas såsom ordinarie studerande.

Enär föreläsningarna vid lantbrukshögskolan i regel böra vara offentliga, fin— nes givetvis tillfälle även för andra studerande än här ovan nämnts att i mån av utrymme såsom åhörare närvara vid viss undervisning vid högskolan.

För inträde såsom ordinarie studerande bör krävas det mått av teoretiska och praktiska förkunskaper, som i det föregående angivits vid redogörelse för huvudlinjerna för den högre lantbruksundervisningens anordnande. För ernå- ende av gynnsamt resultat utan högre studier inom lantbruksvetenskaperna är det nödvändigt, att den studerande äger —— förutom erforderliga förkunskaper —— den grad av mognad, som i regel vunnits först vid en ålder av omkring 18 år. Enär fordringarna på förbildning för inträde i agronomkurs icke ställts högre, än att de i vissa. fall torde kunna fyllas redan vid en lägre ålder, torde i syfte att bereda blivande studerande vid agronomkurs tillfälle uppnå önskad mognad böra särskilt stadgas, att studerande vid inträdet i nämnda kurs skall hava fyllt 18 år. För vinnande av inträde vid lantbrukshögskolan hava fordrin- garna på förkunskaper ställts så höga, att studerande endast i undantagsfall torde kunna fylla dem vid lägre ålder än 18 år, och särskild bestämmelse om minimiålder för inträde vid högskolan torde därför icke vara erforderlig.

Beträffande specialstuderande böra sådana fordringar ställas på vederböran- des förkunskaper, att nödiga garantier kunna anses föreligga för att han skall kunna tillgodogöra sig den undervisning, han avser att följa.

Enär den högre lantbruksundervisningen icke endast har till uppgift att till— godose utbildningen av ett fixt antal konsulenter, lantbrukslärare och liknande befattningshavare ävensom vetenskapsmän, utan därjämte är avsedd för yrkes- män inom det större jordbruket, synes det varken vara erforderligt eller önsk— värt, att antalet studerande snävt begränsas. Vad särskilt beträffar agronom- kursen, som i högre grad är avpassad efter det praktiska jordbrukets behov, vore det enligt de sakkunnigas mening önskligt, att den kunde emottaga samt- liga tillräckligt kvalificerade inträdessökande, vilka efter avslutad kurs hade för avsikt att ägna. sig åt praktisk verksamhet inom jordbruket. Men icke hel—

ler med avseende på undervisningen för ämbetsexamen, som dock närmast av- ser utbildning av lantbrukslärare, konsulenter och med dem jämförbara be— fattningshavare inom jordbruket, synes det vara befogat att strängt begränsa antalet elever med hänsyn till det antal befattningar av ifrågavarande slag, som kan väntas stå till förfogande för de utexaminerade eleverna. Aven be- träffande denna undervisning gäller nämligen, om ock i mindre grad, att den jämväl bör stå till förfogande för sådana elever, som efter slutad utbildning hava för avsikt att ägna sig åt praktisk verksamhet inom jordbruket.

De sakkunniga hysa sålunda den uppfattningen, att begränsning av antalet elever vid anstalt för högre lantbruksundervisning icke bör ske i vidare mån än som särskilt av ekonomiska hänsyn betingas av de tillgängliga resurserna i fråga om lokaler, materiel och lärarkrafter för undervisningen.

Vid de båda nuvarande lantbruksinstituten erlägger betalande elev i agro- nom— eller konsulentkursen en årlig undervisningsavgift av 100 kronor. Vid de flesta andra genom statens försorg inrättade högre utbildningsanstalter är undervisningen däremot kostnadsfri för de studerande. Så är t. ex. förhål- landet icke blott vid universiteten utan även vid bland andra skogs- och vete- rinärhögskolorna. De sakkunniga hysa den uppfattningen, att i fortsättningen jämväl den undervisning bör vara kostnadsfri, som meddelas vid anstalt för högre lantbruksundervisning, vare sig det gäller agronomkurs eller högskola.

Däremot kan det givetvis vara fullt befogat, att studerande vid anstalt för högre lantbruksundervisning i likhet med vad förhållandet plägar vara vid andra jämförbara anstalter erlägger viss avgift för deltagande i laborationer och eventuellt andra övningar, som äro förbundna med viss åtgång av förbruk- ningsartiklar. Avgiften bör naturligtvis i dylikt fall icke vara större än som betingas av de med övningarna förbundna särskilda kostnaderna.

Vid de nuvarande lantbruksinstituten är undervisningen kombinerad med s. k. internatsystem, d. v. 3. den avgift, elev har att erlägga, omfattar jämväl ersättning för kost och bostad m. m. vid undervisningsanstalten. Enligt för lantbruksinstituten gällande stadgar erlägger sålunda betalande elev i agro- nom- eller konsulentkurs årligen förutom fastställd undervisningsavgift —- bostadsavgift med 75 kronor, då bostad vid institutet kan beredas eleven, samt därjämte avgifter för kosthåll m. m. till belopp, som för varje 'år bestämmas av institutets styrelse. Mot erläggande av nu nämnda avgifter erhåller elev under sin vistelse vid institutet sund och tillräcklig kost, fri läkarvård och läkemedel, bostad med särskild sängplats samt, om tillgång därtill finnes, sär- skilt rum med enkla möbler, uppvärmning och städning. Elev är däremot skyldig att själv hålla sig med lyse å bostadsrummet, sängkläder, linne och tvätt. På styrelsens prövning beror, om elev må äga rättighet att bo utom institutet och själv sörja för sin kost.

Vid tiden för lantbruksinstitutens inrättande var givetvis anordningen med internatsystem nödvändig på grund av förläggningsplatsernas på den tiden jämförelsevis isolerade läge. Senare har särskilt för Alnarps vidkommande för- hållandet ändrats avsevärt så till vida, att flera större samhällen uppvuxit på jämförelsevis ringa avstånd från undervisningsanstalten. Därjämte hava kom— munikationerna med de närbelägna städerna Malmö och Lund undan för undan förbättrats. För Alnarps del torde sålunda internatsystemets bibehållande nu- mera icke vara motiverat av svårigheter för eleverna att erhålla lämplig bo- stad och kosthåll utom undervisningsanstalten. Beträffande Ultuna hava för- hållandena i förevarande avseende hittills varit något mindre gynnsamma, enär större samhällen i undervisningsanstaltens omedelbara närhet saknas och kom- munikationerna med Uppsala särskilt vintertiden varit mindre goda. Sedan

Elevavgifter.

Internat— system.

Stipendier.

den nu under byggnad vara-nde spårvägen mellan Uppsala och Graneberg bli- vit färdig vilket förväntas bliva fallet våren 1928 — och regelbunden spår- vägsförbindelse därefter erhålles mellan Ultuna och Uppsala, bliva förutsättnin- garna för elever vid Ultuna lantbruksinstitut att kunna erhålla lämplig bostad och kosthåll utanför undervisningsanstalten väl så goda där som vid Alnarp.

Internatsystemet är otvivelaktigt förenat med åtskilliga fördelar för de stu- derande. Genom att kost och bostad erhållas vid undervisningsanstalten sparas givetvis åtskillig tid, som eljest skulle erfordras för att kanske flera gånger om dagen tillryggalägga avståndet mellan bostaden eller platsen för kosthållet och undervisningsanstalten. Internatsystemet bidrager vidare till att skapa ett ri— kare kamratliv bland de studerande, och att detta bör vara till fördel även ur fackutbildningssynpunkt är påtagligt.

Men internatsystemet torde också kunna föra med sig vissa mindre önskvärda följder. I regel måste ett större antal elever få sina bostäder förlagda till sam— ma byggnad, och det lider intet tvivel, att en dylik anordning lätt kan inverka störande på vederbörande elevers enskilda studier. Det tvång, internatsyste- met i vissa avseenden innebär, torde också i vissa fall av eleverna själva anses mindre önskvärt. Det synes också ligga i hela systemets natur, att missnöje med beskaffenheten av åtnjutna förmåner lätt kan alstras hos de studerande.

Förutsättning för anordnandet av internat är naturligtvis i främsta rummet tillgång till erforderligt antal bostadsrum. Därjämte erfordras tillgång till restauration, men sådan måste anses nödvändig vid varje anstalt för högre lant- bruksundervisning även om internatsystem icke skulle komma till användning. För undvikande av onödig splittring av den dagliga studietiden vid dylik anv stalt är det nämligen erforderligt, att åtminstone enskilda måltider kunna in— tagas vid anstalten. '

De sakkunniga hysa den uppfattningen, att frågan om' internatsystemets bi- behållande efter den högre lantbruksundervisningens omorganisation närmast bör bliva beroende av i vilken utsträckning bostadsrum för elever även i fort- sättningen kunna ställas till förfogande. Vid förläggning enbart av agronom- kurs till Ultuna eller Alnarp, därvid redan tillgängliga undervisningslokaler i stort sett äro tillräckliga-, böra bostadsrummen för elever naturligtvis även i fortsättningen upplåtas åt studerande, och i dylikt fall torde även internat- systemet böra bibehållas. Därest lantbrukshögskolan skulle förläggas till nå- gon av platserna för de nuvarande lantbruksinstituten har emellertid verkställd utredning givit vid handen, att större delen av de utrymmen, som nu användas till bostadsrum för elever, med fördel kunna tagas i anspråk för undervisnings- ändamål och att därigenom icke obetydliga besparingar i byggnadskostnader skulle kunna göras. I detta fall bör enligt de sakkunnigas förmenande ändring i dispositionen av ifrågavarande utrymmen vidtagas. Under sådana förhållan- den kunna de förmåner, som hittills varit förenade med internatsystemet, till— försäkras endast ett jämförelsevis ringa antal studerande. Vid förläggning av lantbrukshögskolan till Stockholm, därvid samtliga byggnader för undervis— ningen skulle få nyuppföras, torde det enligt de sakkunnigas mening icke vara motiverat att vidtaga särskilda åtgärder för anordnande av internat.

Vid vartdera lantbruksinstitutet finnas för närvarande platser för, bland andra, fem frielever, därav 4 i agronomkursen och en i konsulentkursen. Fri— elev erhåller kostnadsfritt samtliga de förmåner, som enligt vad ovan sagts till- komma betalande elev. I övrigt utgår icke understöd av statsmedel till stude- rande vid lantbruksinstitut.

Enligt de sakkunnigas uppfattning är den understödsform, systemet med frielevplatser representerar, icke fullt tillfredsställande. Förmånen av fri- elevplats måste i förekommande fall tillförsäkras studerande redan före hans

inträde vid undervisningsanstalten. Val av frielev måste sålunda i regel ske med ledning endast av tillgängliga uppgifter om vederbörandes duglighet och behov av understöd. I praktiken torde det också. hava visat sig vara förenat med svårigheter att i varje särskilt fall träffa rätt och sålunda tilldela just de studerande frielevplats, vilka sedermera visat sig bort hava i främsta rum- met kommit i fråga härtill. En annan olägenhet med ifrågavarande system är att detta innebär ett högst avsevärt. stipendiebelopp åt två elever i varje års- kurs, medan alla övriga elever bliva helt utan dylikt understöd av staten. I regel torde det vara lämpligare, att flera elever komma i åtnjutande av stipen- dier, även till mindre belopp. _

De sakkunniga anse sålunda, att även i det fall, då internatsystemet tillämpas, stipendier till behövande, dugliga elever bör utgå i form av kontanta penning- belopp. Såväl vid lantbrukshögskolan som vid agronomkurs torde sålunda år- ligen böra utgå ett antal kontanta studiestipendier av tillfredsställande stor— lek, förslagsvis om cirka 600 kronor. I de fall, då erforderliga bostadsrum stå till förfogande, synes även ett mindre antal studerande % såväl vid högskola som agronomkurs —- böra. kunna kostnadsfritt komma i åtnjutande av möble— rat bostadsrum med bränsle, lyse och städning. Kontant studieunderstöd eller annan motsvarande förmån bör kunna tilldelas studerande, först sedan han nå- gon tid mottagit undervisning vid läroanstalten. Givetvis böra stipendier eller annan förmån kunna utgå mera än ett år i följd till samma studerande.

Huvudlärare vid högskole- undervis-

ningen.

KAP. VIII.

Lärares och övriga befattningshavares ställning och av- löningsförhällanden.

Huvudlärare. Speciallärare. —— Övriga befattningshavare m. 11. Avlöningsstater.

En omorganisation av den högre lantbruksundervisningen i överensstämmelse med i det föregående angivna grunder för med sig vissa förändringar i fråga om lärare och annan personal för nämnda undervisning. Förut har redogjorts för behovet av fast anställda lärare vid olika utredningsalternativ, varjämte an- givits, i vilken utsträckning undervisningen lämpligen synts kunna anförtros åt speciallärare. Därjämte har angivits, i vad mån biträde vid undervisningen av assistenter och amanuenser synts vara av behovet påkallat. I det följande skall redogörelse lämnas för, bland annat, i vad utsträckning annan personal synes de sakkunniga erforderlig vid anstalter för ifrågavarande undervisnings- verksamhet.

De fast anställda lärarna — huvudlärarna —— hava ansetts böra vara av två olika kategorier, nämligen dels sådana, som hava till väsentlig uppgift att med— dela undervisning på det rent högskolemässiga stadiet, och dels sådana, vilkas undervisning huvudsakligen avser att tillgodose agronomutbildningen. Vad först angår huvudlärarna vid den egentliga högskoleundervisningen, är det tyd— ligt, att på grund av undervisningens karaktär jämförelsevis stora fordringar måste ställas på dem. Skall undervisningen vid den blivande lantbrukshögsko- lan kunna höjas till en i vetenskapligt hänseende fullt tillfredsställande nivå, måste det sålunda förutsättas, bland annat, att lärarna och framför allt huvud— lärarna äro skickliga undervisare samt äga den praktiska läggning och de ve- tenskapligt fördjupade kunskaper, som göra dem ägnade att med framgång bedriva forskningsarbete inom sitt verksamhetsområde. Det är emellertid tyd- ligt, att om såsom lärare till högskolan skola kunna. knytas verkligt framstå- ende vetenskapsmän — och detta utgör ett oundgängligt villkor för att högsko- lan skall kunna helt fylla sin viktiga uppgift måste mot utbildningen sva— rande ställning och avlöningsförhållanden erbjudas lärarna. Utan att ingå i prövning av huruvida ur denna synpunkt de motsvarande huvudlärare vid andra fackhögskolor tillkommande förmåner kunna anses vara fullt tillfreds- ställande, hava de sakkunniga icke ansett sig böra för nu avsedda lärare föreslå andra anställningsvillkor. De sakkunniga förorda alltså, att huvudlärarna vid den högskolemässiga lantbruksundervisningen i likhet med motsvarande lärare vid andra fackhögskolor erhålla professors ställning samt hänföras till lönegrad B 30 i avlöningsreglementet för statsdepartement och vissa andra verk, tillhö- rande den civila förvaltningen.

Vid bedömande av sökandes skicklighet till professorsbefattning synes hän- syn böra tagas i första rummet till graden av ådagalagd vetenskaplig skicklig- het inom det ämnesområde, professorsbefattningen omfattar, och i andra rummet

till ådagalagd förmåga att meddela vetenskaplig undervisning. Innefattar pro- fessorsbefattningen tillämpat undervisningsämne, må avseende därjämte fästas vid den förutsättning för tjänstens skötande, som sökande må hava förvärvat genom föregående praktisk verksamhet. Med avseende på formerna för till- sättandet av professorsbefattning synas i tillämpliga delar böra gälla de mot— svarande bestämmelser, som äro föreskrivna i statuterna för universiteten.

Huvudlärarna vid agronomkurs hava för närvarande professors namn, även om de i avlöningshänseende icke äro likställda med motsvarande befattnings- havare vid verkliga fackhögskolor. Sedan emellertid utbildningen av lant- brukslärare och konsulenter m. fl. överflyttats till en lantbrukshögskola och agronomkursen sålunda får till huvudsaklig uppgift att sörja för utbildning av yrkesmän vid det större jordbruket samt —— eventuellt — att meddela de all- männa agronomiska kunskaper, som må erfordras för vinnande av inträde vid lantbrukshögskolan (huvudalternativ B), hava de sakkunniga ansett det skä- ligt, att ifrågavarande huvudlärare i fortsättningen erhålla lektors ställning. I likhet med vad nu gäller för lektor vid skogshögskolans forstmästarkurs tor- de lektorerna vid agronomkurs böra hänföras till lönegrad B 26 i förenämnda avlöningsreglemente.

Lektor bör tillsättas av Kungl. Maj:t efter förslag av undervisningsanstal— tens styrelse, som för bedömande av skickligheten hos sökande till lektorsbefatt- ning bör medgivas att tillkalla en eller flera sakkunniga.

Speciallärarnas undervisning avser dels sådana ämnen, som på grund av de— ras ringa omfattning av ekonomiska skäl icke lämpligen ansetts kunna repre- senteras av fast anställd lärare, och dels ämnen, som på grund av deras ele— mentära karaktär eller annan orsak måste tillmätas mindre vikt för den lant- bruksvetenskapliga utvecklingen. Härav följer, att fordringarna på kvalifika- tioner hos speciallärare måste ställas olika höga i skilda fall. En konsekvens härav blir i sin tur, att lärararvodet per undervisningstimme kan beräknas va- riera rätt avsevärt. N är de sakkunniga i det följande gå att beräkna de sanno— lika kostnaderna för speciallärares undervisning, har det givetvis icke varit dem möjligt att för vart och ett av de olika ämnena verkställa en sådan beräkning. I stället har man vid uppskattningen ansett sig kunna utgå från en sannolik medeltalssiff ra för kostnaden per undervisningstimme. Vid bedömande av den- na kostnad måste givetvis hänsyn tagas till att åtskillig tid utom schemat ta— ges i anspråk för examination och i vissa fall även för rättande av skriftliga uppgifter. Med iakttagande härav hava de sakkunniga kommit till den upp- fattningen, att den genomsnittliga kostnaden för speciallärarnas undervisning på högskolestadiet skäligen bör beräknas till 30 kronor per reducerad under- visningstimme, därvid en föreläsningstimme eller två övningstimmar eller en exkursionsdag räknats lika med en reducerad undervisningstimme. Denna be- räkning gäller närmast vid högskolans förläggning till Stockholm eller Ultuna. Förlägges högskolan till Alnarp, torde åtminstone i vissa fall ökade svårigheter uppstå att erhålla väl kvalificerade speciallärare, och det torde vara berättigat att vid detta alternativ räkna med en till 35 kronor per reducerad undervis— ningstimme förhöjd kostnad. Till jämförelse må nämnas, att enligt den för tek— niska högskolan gällande staten för budgetåret 1927—1928 den genomsnitthga kostnaden vid nämnda högskola per dylik reducerad undervisningstimme för 38 olika speciallärare kan beräknas till c:a 37 kronor, med variationer för olika lärare mellan 19 och 62 kronor per timme.

Vid agronomkursen, där undervisningen i stort sett är av mera elementär na— tur, torde man kunna räkna med något lägre kostnad per reducerad undervis- ningstimme för speciallärare. I genomsnitt torde berörda kostnad kunna upp— skattas till 25 kronor per timme. Att beträffande denna kurs räkna med olika timpris för Ultuna och Alnarp synes icke vara motiverat.

Huvudlärare vid agronom- kurs.

Speciallärare.

Amanuensen

, Rektor.

Vikariat- arvode.

Såsom assistenter vid lantbrukshögskolan torde i regel komma att anställas sådana personer, som redan hunnit att med goda vitsord avlägga agronomisk ämbets- eller kandidatexamen. _Detta gäller även assistent, som förutsatts skola finnas vid agronomkurs. Aven om ifrågavarande assistenter kunna få någon tid övrig för bedrivande av egna fortsatta studier, torde likväl deras hu- vudsakliga arbetstid bliva upptagen av direkta assistentgöromål. På grund härav hava de sakkunniga ansett det vara väl motiverat, att assistent vid insti- tution för högre lantbruksundervisning erhåller ett årligt arvode av samma 'storlek, som plågar utgå till assistent vid universitetsinstitution, eller 3 600 kronor. Såvitt möjligt bör assistent mot skälig ersättning vid undervisnings- anstalten beredas tillgång till möblerat bostadsrum med värme och lyse.

Amanuensernas tjänstgöring torde i regel icke taga så mycken tid i anspråk i varje fall icke under hela läsåret —— och icke heller vara av så krävande beskaffenhet som assistenternas uppgifter. I allmänhet torde därför såsom amanuens kunna anställas sådan mera framstående studerande, som ännu icke hunnit avlägga ämbets- eller kandidatexamen. Till sådant biträde synes böra utgå ett årligt arvode av 1 200 kronor. Amanuensen i husdjurens avels- och raslära kan emellertid förutsättas hava avlagt lägre examen vid högskolan. För denne torde därför böra räknas med ett till 1 800 kronor förhöjt arvode. Även åt amanuens synes möblerat bostadsrum vid undervisningsanstalten såvitt möjligt böra mot skälig ersättning ställas till förfogande.

Såsom förut anförts, skulle vid anstalt för högre lantbruksundervisning en av de fast anställda lärarna. utses till rektor. Med denna chefsställning följer givetvis ett betydande ansvar för undervisningsverksamhetens behöriga fort— gång, och den för även med sig en avsevärd ökning i arbetsbördan. Det måste sålunda anses rimligt, att rektor utöver sin ordinarie lärarlön tillerkännes ett särskilt, icke alltför knappt tillmätt rektorsarvode. De sakkunniga anse, att rektorsarvodet skäligen bör utgå med följande belopp: vid självständig agro- nomkurs med 1 000 kronor, vid lantbrukshögskola i Stockholm enligt alterna- tiv B III med 1 500 kronor samt vid lantbrukshögskola enligt övriga fem ut— redningsalternativ med 2 000 kronor, allt för år räknat. Vid beräkning av rek- torsarvodets storlek hava de sakkunniga utgått ifrån, att rektor skall åtnjuta viss nedsättning i sin ordinarie undervisningsskyldighet, ehuru detta icke tor- de kunna ske i så stor utsträckning, att därigenom kompenseras den ökning i arbetet, som rektorsuppdraget innebär. Därjämte har hänsyn tagits till att rektor för lantbruksinstitut eller lantbrukshögskola, särskilt om sådan anstalt förlägges till Ultuna eller Alnarp, torde få vidkännas icke obetydliga kostna- der för representation.

För upprätthållande av den del av undervisningen, från vilken rektor är be- friad, måste särskild vikarierande lärare anställas. Med hänsyn till fordrin- garna på denne lärares kompetens och den ifrågavarande undervisningens om- fattning torde arvodet till honom ej kunna bestämmas lägre än vid lantbruks— högskola 3 000 kronor och vid agronomkurs 2 000 kronor, allt för år räknat. Behovet av arvoden åt i förekommande fall erforderliga vikarier för andra fast anställda lärare vid anstalt för högre lantbruksundervisning kan givetvis förväntas bliva i hög grad växlande och därjämte omöjligt att på förhand be- räkna. På grund härav torde det icke vara lämpligt att uppföra dylik vika— riatsersättning såsom särskild. post i undervisningsanstaltens stat. I stället torde sådana vikariatskostnader i överensstämmelse med de principer, som nu börjat tillämpas vid uppställningen av stater för statsdepartementen m. fl. (se Bihang till riksdagens protokoll 1926, första samlingen, första bandet. Ut- gifterna. För flera huvudtitlar gemensamma frågor, sid. 20—21), böra be- stridas från anslagsmedlen för avlönande av ordinarie tjänstemän.

Vid en blivande lantbrukshögskola måste givetvis finnas ett ganska full- ständigt fackbibliotek. Men även vid en agronomkurs måste finnas tillfälle såväl för lärare som elever att genom anlitande av ett allmänt bibliotek kunna taga del av den viktigaste litteraturen på jordbrukets område. Särskilt vid lantbrukshögskolan torde det vara nödvändigt, att ledningen av biblioteket uppdrages åt verklig fackman på ifrågavarande område, även om det huvud- sakliga detaljarbetet kan utföras av underordnat biträde. I intet fall torde emellertid arbetet med bibliotekets skötsel bereda full sysselsättning åt en kva- lificerad person. De sakkunniga hava därför ansett sig böra räkna med ett fixt årligt arvode för handhavandet av biblioteksgöromål, att utgå med 600 kronor vid agronomkurs och med 2 500 kronor vid lantbrukshögskola.

Kamrerargöromålen torde icke heller giva full sysselsättning åt en person. I vissa fall torde emellertid kamreraren vid sidan av ifrågavarande göromål kunna få i uppdrag att såsom speciallärare meddela viss undervisning. Vid förläggning till Ultuna eller Alnarp synes det även vara möjligt att _ såsom nu är fallet vid Alnarp —— låta kamreraren ansvara för skötseln jämväl av den med anstalten förenade jordbruksegendomens räkenskaper. Vid ifrågavarande beräkning av kostnaderna för den högre lantbruksundervisningen bör givetvis endast upptagas arvodet för de med, själva undervisningsverksamheten förenade kamrerargöromålen. De sakkunniga hava ansett berörda arvode skäligen kun— na uppskattas till för agronomkurs 2 000 kronor, för lantbrukshögskola enligt alternativ B III 3 000 kronor samt för på annat sätt organiserad lantbruks- högskola 4 000 kronor, allt för år räknat.

Till hjälp åt rektor och kamrerare vid utförande av skrivgöromål och därmed jämförbara arbeten bör vid lantbrukshögskolan finnas anställt ett särskilt kvinnligt biträde. Enär arbetsuppgifterna för ifrågavarande biträde delvis kunna förväntas bliva jämförelsevis krävande bland annat torde kunskaper i främmande språk vara önskvärda — hava de sakkunniga ansett det moti- verat, att biträdet —— i likhet med jämförbara biträden vid veterinär— och skogs- högskolorna erhåller en ställning motsvarande kanslibiträde med placering i lönegraden B 7. Vid agronomkurs torde icke erfordras fast anställt skriv— biträde. I stället bör vid behov anskaffas tillfällig skrivhjälp, för vilken kost- naderna synas kunna beräknas till 500 kronor per år.

Vid lantbrukshögskolan är en maskinist behövlig. I överensstämmelse med förhållandet vid universitet och vissa fackhögskolor bör ifrågavarande maski- nist hänföras till lönegraden B 8. Vid fristående agronomkurs torde motsva- rande göromål kunna ombesörjas av en eldare med placering i lönegraden B 5. Vidare erfordras ett antal vaktmästare. Vid fristående agronomkurs behövas —— liksom är fallet vid vartdera av de båda nuvarande lantbruksinstituten två vaktmästare. Dessa torde böra placeras i lönegraden B 5. Vid lantbruks- högskola enligt alternativ B III äro tre vaktmästare erforderliga, och om lant- brukshögskolan organiseras enligt annat av förberörda utredningsalternativ, måste antalet vaktmästare ökas till fem. I sistnämnda fall få fyra vaktmä- stare sin verksamhet förlagd till särskilda institutioner eller grupper av så- dana, medan den femte i huvudsak blir sysselsatt med uppgifter, hörande till högskolans allmänna verksamhet. På grund av de stora fordringar, som må- ste ställas på vaktmästare vid en lantbrukshögskola, böra de enligt de sakkun— nigas uppfattning hänföras till den lönegrad, vaktmästare vid andra veten- skapliga institutioner i regel tillhöra, nämligen lönegraden B 7. Vid de al- ternativ, då fem vaktmästare erfordras, torde det likväl vara möjligt att pla- cera en vaktmästare i lönegraden B 5.

Med ledning av ovan angivna b'eräkningsgrunder hava de sakkunniga utarbe— tat nedanstående sammanställningar avseende avlöningsstatens sannolika stor-

Kamremre.

Skrivbiträde.

Betjäning.

Avlönings- stater.

lek vid olika alternativ för den högre lantbruksundervisningens organisation. Vid beräkning av lönebeloppen för fast anställda befattningshavare har hän— syn tagits till gällande ortsgruppindelning. Av de ifrågakommande orterna tillhör för närvarande Stockholm ortsgrupp Gr, Ultuna (Bondkyrka socken) ortsgrupp D samt Alnarp ortsgrupp B. Förlägges lantbrukshögskolan till Ultuna eller Alnarp, torde såsom förut nämnts bostad icke kunna beredas samt- liga ifrågavarande befattningshavare å stationeringsorten. Sålunda torde t. ex. vid förläggning till Ultuna vissa av dessa befattningshavare bliva hänvisade söka sig bostad i Uppsala (ortsgrupp E). Enär vid sådant förhållande bostads— orten i vissa fall kommer att tillhöra en ortsgrupp med högre levnadskostnader än tjänstgöringsorten, synes böra tagas under övervägande, huruvida icke ve— derbörande befattningshavare borde tillerkännas någon ersättning för de där- igenom ökade levnadskostnaderna. Vid utarbetandet av nedanstående sam- manställningar hava de sakkunniga emellertid ansett sig böra taga hänsyn endast till stationeringsorten. I det fall bostad kan tillhandahållas vid under— visningsanstalten för nu nämnd befattningshavare, bör givetvis visst avdrag från lönen göras för dylik förmån. Enär tillhandahållandet av bostad för med sig viss ökning av de allmänna omkostnaderna för anstalten, synes det emel— lertid vid här ifrågavarande beräkningar vara riktigast, att bostadshyra av angivet slag icke får gå i avdrag på avlöningsstaten utan i stället betraktas såsom särskild inkomst för undervisningsanstalten.

Vid beräkning av avlöningsstatens storlek för olika alternativ hava beträf- fande fast anställda befattningshavare anlagts budgettekniska synpunkter, i det att för de till viss lönegrad hänförda befattningshavarna räknats med det lönebelopp, som motsvarar näst högsta löneklassen inom vederbörande löne- grad. För kvinnlig befattningshavare, som enligt gällande bestämmelser icke äger rätt att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad, har räknats med den näst högsta löneklass, som för sådan befattningshavare kunnat komma i fråga.

Till grund för beräkningen av kostnaderna för den undervisning, som avses skola meddelas av speciallärare, har lagts antalet på sätt redan anförts beräk— nade >>reducerade undervisningstimmar» vid dylik undervisning. Såväl vid agronomkurs som vid lantbrukshögskolan har man ansett sig kunna räkna med. att speciallärare tjänstgöra såsom ledare under fem' exkursionsdagar årligen. Under exkursion bör givetvis förutom undervisningsarvode även resekostnads- och traktamentsersättning utgå till färdledare. Sistnämnda kostnad bör emel- lertid hänföras till de allmänna utgifterna för exkursioner, till vilken post de sakkunniga senare återkomma.

Slutligen har beträffande alternativen B I och B II räknats med, att i över— ensstämmelse med vad förut anförts parallellavdelning för studenter inrättas vid lantbrukshögskolan samt att de särskilda kostnaderna härför —— arvoden till speciallärare _ skola uppgå till cirka 3 000 kronor. Vid alternativ B III, som innebär att högskolan är lokalt skild från agronomkurs, kan dylik paral— lellavdelning uppenbarligen icke åstadkommas.

Avlöningsstater vid olika utredningsalternativ för den högre lantbruksunder- visningens ordnande.

I. Alternativ A I. 1. Lantbrukshögskola vid Ultuna.

Professorer: 10 a 10 740: —— . . . . . . . . . . . . . . 107 400: Rektorsarvode . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 000: _ Speciallärare: c:a 940 reducerade undervisningstimmar å 80: 28 200: —

Transport 137 600: '—

Vikariatsarvode . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 000: — Assistenter. 4 ä 3 600. —— . . . . . . . . . . . . . . . 14 400: _ Amanuenser: 3 är 1 200: _ ,l ä. 1 800:_ . . . . . . . . 5 400:— Bibliotekarie . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 500: _ Kamrerare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 000: _ Kanslibiträde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 802: _ Maskinist . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 108: _ Vaktmästare. 49. 2 940: _ ,l ä 2 664: _ . . . . . . . . 3424: _ 187 234; _

2. Agronomku'rs vid Alnarp.

Lektorer: 5 ä 8 340: _ . . . . . . . . . . . . . . . . 41 700: _ Rektorsarvode . . . . . . . . 1 000: _ Speciallärare. c:a 340 reducerade undervisningstimmar år 25: _ 8 500: _ Vikariatsarvode . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 000: _ Assistent . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 600: _ Bibliotekarie . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 600: _ Kamrerare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 000: _ Skrivbiträde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 500: _ Maskinist . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 448: _ Vaktmästare. 2 ä 2 448: _ . . . . . . . . . . . . . . 4 896: _ 67 244; _

Kronor 254 478: _

11. Alternativ A -11.

1. Lantbrukshögskola vid Alnarp.

Professorer. 10 år 10 260: _ . . . . . . . . . . . . . . 102 600: _ Rektorsarvode . . . . . . . . . . . 2 000: _ Speciallärare. 0: a 940 reducerade undervisningstimmar år 35: _ 32 900: _ Vikariatsarvode . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 000: _ Assistenter. 4 ä 3 600: _ . . . . . . . . . . . . . . . 14 400: _ Amanuenser: 335. 1 200: _ ,1 år 1 800: _ . . . . . . . . 5 400: _ Bibliotekarie . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 500: _ Kamrerare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 000: _ Kanslibitråde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 574: _ Maskinist . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 856: _ Vaktmästare. 4 ä 2 700: _ ,1 år 2 448: —— . . . . . . . . 13 248: _ 185 478: _ 2. Agronomkurs vid Ultuna,. Lektorer: 5 år 8 820: _ . . . . . . . . . . . . . . . . 44 100: _ Rektorsarvode . . . . . . . . 1 000: _ Speciallärare. c:a 340 reducerade undervisningstimmar år 25: _ 8 500: _ Vikariatsarvode . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 000: _ Assistent . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 600: _ Bibliotekarie . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 600: _ Kamrerare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 000: _ Skrivbiträde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 500: _ Maskinist . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 664: _ Vaktmästare: 2:12 664: _ . . . . . . . . . . . . . . 5 328: _ 70 292; _

Kronor 255 770: _

IH. Alternativ A III. 1. Lantbrukshögskola i Stockholm.

Professorer: 9 å 11 460: _ . . . . . . . . . 103 140: _ Rektorsarvode . . . . . . . . . . . . . . . 2 000: _ Speciallärare: c:a 890 reducerade undervisnings-

timmar å 30: _ . . . . . . . . . . . . . 26 700: _ Vikariatsarvode . . . . . . . . . . . . . 3 000: _ Assistenter. 3 a 3 600: _ . . . . . . . . . . 10 800: _ Amanuenser: 3 51 1 200: _ . . . . . . . . . 3 600: _ Bibliotekarie . . . . . . . . . . . . . . . . 2 500: _ Kamrerare . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 000: _ Kanslibiträde . . . . . . . . . . . . . . . . 3 144: _ Maskinist . . . . . . . . . . . . . 3 486: _ Vaktmästare. 4 a 3 300:_1ä 2 988: _ . . . 16 188: _ 178 558: _

Tillkommer ersättning till befattningshavare vid centralanstal- ten för undervisning vid högskolan: c:a 325 reducerade undervisningstimmar a 30: _ . . . . . . . . . . . . . 9 750: _ 188 308: _

2. Agronomkurs vid Alnarp. Avlöningsstat som vid alternativ AI . . . . . . . . . . . . . . . . 67 244:—

Kronor 255 552: _

IV. Alternativ B I. ]. Lantbrukshögslcola vid Ultuna.

Professorer. 9 å 10 740: _ . . . . . . . . . . . . . . 96 660: _ Rektorsarvode . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 000: _ Lektorer: 3 a 8 820. _ . . . . . . . . . . . . 26 460: _ Speciallärare: c:a 185 reducerade undervisningstimmar a 30: _ 5 550: _ » c:a 575 reducerade undervisningstimmar a 25: _ 14 375: _ >> parallellundervisning . . . . . . . . . . . . 3 000: _ Vikariatsarvode . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 000: _ Assistenter: 3 a 3 600: _ . . . . . . . . . . . . . . . 10 800: _ Amanuenser: 3 a 1 200: _ . . . . . . . . . . . . . . 3 600: _ Bibliotekarie . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 500: _ Kamrerare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 000: _ Kanslibiträde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 802: _ Maskinist . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 108: _ Vaktmästare: 4 a 2 940: _, 1 ä 2 664: _ . . . . . . . . 14 424: _ 192 279: _. 2. Agronomkurs vid Alnarp. Lektorer: 5 a 8 340: _ . . . . . . . . . . . . . . . . 41 700: _ Rektorsarvode . . . . . . . . . . . . . . . 1 000: _ Speciallärare: c:a 505 reducerade undervisningstimmar & 25: _ 12 625: _ Vikariatsarvode . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 000:— Assistent . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 600: _ Bibliotekarie . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 600: _ Kamrerare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 000: _ Skrivbiträde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 500: _ Maskinist . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 448: _ Vaktmästare: 2 a 2 448: _ . . . . . . . . . . . . . . 4 896:_ 71 369: _

Kronor 263 648: _

1. Lantbrukshögskola vid Alnarp-

Professorer: 9 a 10 260: _ Rektorsarvode

Lektorer: 39. 8340: _ . . . . . . . Speciallärare. c:a 185 reducerade undervisningstimmar a 35: _

» c:a 575 reducerade undervisningstimmar a 25: _ parallellundervisning. Vikariatsarvode . Assistenter. 3 a 3 600: _ Amanuenser: 3 ä 1 200: _ Bibliotekarie .

Kamrerare . . Kanslibiträde .

Maskinist . . . . . . . . . Vaktmästare: 4 a 2 700: _ 2448

2. Agronomkurs vid Ultuna.

Lektzorer 5 a 8 820: _ Rektorsarvode . . . . . . . . . Speciallärare: c:a 505 reducerade undervisningstimmar a 25. _ Vikariatsarvode . Assistent .

Bibliotekarie

Kamrerare .

Skrivbiträde

Maskinist . . . Vaktmästare. 2 a 2 664: _

VI. Alternativ B III. 1. Lantbrukshögskola i Stockholm.

Professorer: 4 a 11 460: _ . . . . . . . . . 45 840: _ Rektorsarvode . . . . . . . . . . . . . . . 1 500: _ Speciallärare: c:a 7 00 reducerade undervisnings-

timmar å 30. _ . . . . -. . . . . . . . . 21 000: _ Vikariatsarvode . . . . . . . . . . . . . 3 000: _ Assistenter. 3 a 36():0 _ . . . . . . . . . . 10 800:_ Amanuenser: 2 a 1 200: _ . . . . . . . . . 2400: _ Bibliotekarie . . . . . . . . . . . . . . . . 2 500: _ Kamrerare . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 000: _ Kanslibiträde . . . . . . . . . . . . . . . . 3 144: _ Maskinist . . . . . . . . . . . . . 3 486: _ Vaktmästare: 3 a 3 300: _ . . . . . . . . . 9 900: _

Tillkommer ersättning till befattningshavare vid centralanstal- ten för undervisning vid högskolan: c:a 335 reducerade undervisningstimmar a 30: _! .

92 340: _ 2 000; _ 25 020: _ 6 475: _ 14 375: _ 3 000: _ 3 000: _ 10 800: _ 3 600: _ 2 500: _ 4 000: _ 2 574: _ 2 856: _ 13 248= _ 185 788: —

44 100: _ 1 000: _ 12 625: _ 2 000: _ 3 600: — 600: _

2 000: _ 500: _ 2 664: _

-_5&: 74417;—

Kronor 260 205: _

106 570: _

. 10 050: _ 116 620: _

2. Agronomkurser vid Ultuna och Alnarp. Avlöningsstat för Ultuna som vid alternativ B II Avlöningsstat för Alnarp som vid alternativ B I

74 417: _ 71 369:_

Kronor 262 406: _

Jämförelse mellan alter- nativen A och B.

Vid jämförelse mellan avlöningsstaterna för de båda huvudalternativen A och B förtjänar uppmärksammas, att vid alternativ A den högskolemässiga un- dervisningen för ämbetsexamen omfattar förutom jordbruks— och husdjurslinjer även en särskild ekonomisk linje, vilket däremot icke på. samma sätt är fallet vid alternativ B. De särskilda kostnaderna för undervisningen vid den ekono- miska linjen (arvoden till speciallärare) kunna. uppskattas till c:a 4 500 kro- nor. Därtill kommer emellertid, att den ekonomiska. linjen kräver ökat antal undervisningstimmar även i lantbruksekonomi att bestridas av professorni detta ämne. F örekomme icke denna undervisning, kunde ifrågavarande pro— fessor möjligen i stället — såsom förutsatts vid alternativ B — meddela den allmänna kursen i nationalekonomi (50 förel.), vilka nu avses skola föredragas av speciallärare. Den sammanlagda ökningen i kostnader för lärarlöner vid alternativ B genom inrättandet av en ekonomisk linje torde sålunda kunna be- räknas till c:a 6 000 kronor.

KAP. IX. Övriga ärliga kostnader för undervisningen.

Omkostnader vid olika alternativ. Hyresinkomster m. m.

Förutom löner och arvoden till lärare och andra befattningshavare måste Allmänna syn- för den högre lantbruksundervisningen räknas med årligen återkommande Punkter- utgifter även av andra slag. Sålunda är den för undervisningen erforderliga materielen —— instrumentell utrustning av olika institutioner ävensom samlingar av olika slag —— ständigt i behov av underhåll och komplettering, och i vissa fall är undervisningen förbunden med åtgång av förbrukningsartiklar av olika slag. Försöksverksamhet i olika former, vilken är nödvändig för undervis- ningen och forskningen särskilt i de tillämpade ämnena, är givetvis också för— knippad med omkostnader. Med avseende på själva undervisningen måste vi- dare räknas med utgifter för bibliotek och exkursioner. Såsom studieunderstöd åt behövande elever bör årligen ett visst belopp stå till förfogande och vid högskolan bör därjämte för främjande av lantbruksforskningen ett antal do- centstipendier kunna. utdelas. Vissa mer eller mindre regelbundet återkomman- de utgifter stå. i samband med behovet av lokaler för undervisningen. Sålunda måste årligen räknas med kostnader för underhåll av byggnader och inventa- rier, för bränsle och lyse samt för städning och renhållning m. m. Andra är— liga omkostnader sammanhänga med själva administrationen. Hit höra bland annat kostnader för styrelsens sammanträden, kontorsutgifter och kostnader för trycksaker m. m. Slutligen torde i den årliga staten böra upptagas ett sär— skilt belopp för diverse utgifter av olika slag.

I 'det följande hava. de sakkunniga verkställt en summarisk beräkning över Olqkostqader ifrågavarande kostnader vid olika utredningsalternativ. Därvid har hänsyn Vf? 011?” tagits till motsvarande .nu rådande förhållanden såväl vid våra lantbruksinsti— & erna "" tut och lantbrukshögskolorna i grannländerna som ock vid andra fackhögskolor i vårt land. De sakkunniga vilja emellertid framhålla, att den gjorda beräk— ningen endast kan göra anspråk på att vara ungefärlig. Ehuru de olika slut- summorna enligt de sakkunnigas förmenande icke skäligen torde kunna under- skridas, är det sålunda möjligt, att fördelningen på olika utgiftsposter kan be- höva justeras, sedan erfarenhet vunnits om vederbörande anstalts behov i olika avseenden; Särskilt gäller detta beträffande anslagen till de olika institutio- nerna vid lantbrukshögskolan, varför fördelningen av ifrågavarande anslag icke från början synes böra definitivt fastställas.

I. Alternativ A I. 1. Lantbrukshögskola vid Ultuna.

I jämförelse med förhållandena vid de nuvarande lantbruksinstituten_bliva Kostnader för helt naturligt kraven på utrustning med apparater och samlingar för under- institutioner Visningen avsevärt större vid en lantbrukshögskola. På det lägre stadlet —00h samlmgar'

för ämbets- och kandidatexamina — kan undervisningen visserligen göras jäm- förelsevis billig, enär ofta ett större antal studerande kunna övas och under- visas på en gång och utrustningen med apparater, som användas av var och en, blir tämligen enkel. Dock måste redan denna undervisning i betydligt högre grad än motsvarande undervisning vid agronomkurs byggas på direkta experiment, och därvid böra icke blott förekomma de jämförelsev1s enkla, som eleverna själva få utföra, utan lärarna måste vid sina experiment utgå från vetenskapens senast nådda ståndpunkt och låta eleverna få en inblick 1 de nyaste metoderna och de viktigaste fenomenen. Att härför erfordras en om- fattande och dyrbar apparatur är tydligt.

På licentiatstadiet tillkomma faktorer, som äro ägnade att öka kostnaden för undervisningen per individ. De studerande böra nu sysselsätta sig med undersökningar av verkligt vetenskaplig karaktär. Härvid behöva de ofta var för sig ett särskilt rum till arbetsplats eller i varje fall större utrymme _än på ett lägre stadium. De måste icke blott hava tillfälle att använda institutionens redan förefintliga instrumentella utrustning i den mån de behöva det utan även att få den kompletterad med de instrument, som äro nödvändiga för deras speciella arbetsuppgift. Ingen högskola kan inom det arbetsområde, som här är i fråga, utföra ett vetenskapligt arbete, som står på höjden av tidens möj- ligheter, om den ej förfogar över en jämförelsevis dyrbar instrumentell utrust- ning och ej är försedd med de anordningar, som äro en förutsättning för dess användande.

Annu en omständighet, som på detta stadium verkar i fördyrande riktning, måste här påpekas. Ett ingående och nyskapande vetenskapligt arbete med- för oundgängligen specialisering. Det lider icke det minsta tvivel, att i den mån lantbruksvetenskapens framsteg skulle främjas genom en ny organisation, en specialiseringstendens skulle framträda med allt mera ökad styrka. Redan från början måste för övrigt räknas med att de studerande på licentiatstadiet komma att upptaga arbetsuppgifter av speciell natur, för vilkas lösande i olika fall anslutning till vitt skilda teoretiska vetenskapers arbetsmetoder kan vara nödvändig. Givetvis kan det icke vara tänkbart att vid lantbrukshögskolan tillhandahålla all den instrumentella utrustning, som skulle vara erforderlig för att möjliggöra ett kvalificerat vetenskapligt arbete inom ett så vidsträckt arbetsfält, som faller inom området för de agronomiska studierna. De sak- kunniga hava också förutsatt, att i vissa fall de instrumentella resurserna vid bland annat universiteten och centralanstalten för försöksväsendet på jordbruks- området i förekommande fall skola få utnyttjas för högre studier på ifråga— varande område. Inom vissa specialområden av lantbruksvetenskaperna torde emellertid varken universitet eller centralanstalt hava tillräckliga resurser att erbjuda, och i sådant fall torde det understundom vara nödvändigt, att den för forskningsverksamhet på området erforderliga instrumentella utrustningen får anskaffas vid lantbrukshögskolan.

Vid utmätandet av anslag till de olika institutionerna måste hänsyn även tagas därtill, att professorerna vid högskolan böra beredas tillfälle att vid sidan av undervisningen bedriva egen forskning, vilket givetvis är ägnat att öka behovet av instrumentell utrustning. I samma riktning verkar även den enligt de sakkunnigas förmenande nödvändiga docentinstitutionen.

Anslagsbehovet är naturligtvis olika stort för olika institutioner. I ämnena lantbrukskemi, bakteriologi och marklära ävensom i delar av ämnena lant— bruksbotanik samt husdjurens anatomi och fysiologi intaga laboratoriemässiga försök och experiment en framstående plats vid undervisningen. An- ordningarna härför äro förenade med jämförelsevis stora kostnader. För lant- bruksbotaniken tillkommer därjämte behov av en botanisk trädgård. För under- visningen i fysik, redskapslära och mjölkhushållning erfordras en ganska om-

fattande uppsättning av instrument och modeller, och undervisningen i hus- byggnadslära måste i stor utsträckning illustreras av modeller och ritningar. I ämnena allmän jordbrukslära, växtodlingslära och kulturteknik måste den experimentella delen av undervisningen i icke ringa utsträckning givas formen av fältmässiga försök, vilka helt naturligt komma att bliva förbundna med re— lativt stora utgifter. Detsamma gäller om de till ämnet husdjurens utfodring och skötsel hörande experimentellt-praktiska försöken i stallar och ladugårdar. Även i ämnet husdjurens avels— och raslära äro direkta försök i viss utsträck— ning erforderliga för undervisningen.

De sakkunniga hava ansett sig kunna beräkna behovet av årligt anslag till

olika institutioner utöver laboratorieavgifter från elever på följande sätt: Matematik

Lantbrukskemi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 000: ——

Lantbruksbotanik

Bakteriologi , Allmän ärftlighetslära 5 000: _

Lantbrukszoologi

Marklära . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 000: ——

Allmän jordbrukslära . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 000: _ Växtodlingslära . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 000: —- Kulturteknik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 000:—

Redskapslära . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 000: Husbyggnadslära . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 000: — Husdjurens anatomi och fysiologi . . . . . . . . . . . . . . . . 3 000: — >> avels- och raslära . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 000: >> utfodring och skötsel . . . . . . . . . . . . . . . . 4 000: » hälso— och sjukvårdslära . . . . . . . . . . . . . . . 200:—

Mjölkhushällning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 500:

Nationalekonomi med statistik l

Lantbruksekonomi med handelslära

Lantbruksbokföring [ . . . . . . . . . . . . . . . . 500 _—

Rättslära ,

Trädgårdsskötsel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100: ——

Skogshushållning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200: —

Pedagogik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . _l:—

Kronor 42 000: —

Tillgång till ett jämförelsevis omfattande fackbibliotek måste betraktas så- som en av de nödvändigaste förutsättningarna för att lantbrukshögskolan över huvud taget skall kunna fylla sin uppgift. För komplettering av biblioteket med nyutkomna böcker och tidskrifter samt för inbindningsarbeten m. m. synes ett årligt belopp av 8 000 kronor utgöra ett minimum.

_Exkursioner torde vid högskolan bliva erforderliga i större utsträckning än v1d agronomkurs. Aven om de studerande torde böra förutsättas skola i vissa fall bidraga med en del av kostnaderna för exkursioner, torde likväl böra räknas med ett årligt anslag för ändamålet från det allmännas sida av minst 4 000 kronor.

Såsom redan nämnts, bör såvitt möjligt tillfälle beredas vissa elever att erhålla bostadsrum vid lantbrukshögskolan. I det föregående har beräknats, att vid lantbrukshögskolans förläggning till Ultuna bostadsrum skulle kunna ställas till förfogande för jämte assistenter och amanuenser omkring

Övriga ärliga kostnader.

25 elever. Enligt de sakkunnigas mening synes det vara lämpligt, att under- stöd åt behövande studerande i vissa fall utgår i form av fri bostad med värme, lyse och städning. Förslagsvis böra 10 sådana bostadsrum gratis ställas till förfogande. Därjämte böra kontanta stipendier kunna utdelas, oberoende av om den studerande är bosatt vid högskolan eller icke. Ifrågavarande stipen- dier torde lämpligen böra hava en storlek av omkring 600 kronor om året. För studerande vid högskolan synas tillsammans minst 10 kontanta stipendier böra stå till förfogande. Det ärliga kontanta stipendiebeloppet bör sålunda upptagas med 6000 kronor. Nu föreslagna system för stipendietilldelning torde ställa något mindre krav på det allmänna än systemet med frielev— platser.

I det föregående har motiverats behovet av fem docentstipendier vid lant- brukshögskolan. Stipendium av ifrågavarande slag bör givetvis utgå med lika stort belopp som motsvarande stipendium vid universitet och annan ifråga.- kommande högskola, eller med 6 000 kronor om året. För ändamålet är alltså ett årligt belopp av 30 000 kronor erforderligt. Det torde vidare vara i hög grad önskvärt, att högskolans ordinarie lärare genom erhållande av resestipendier beredas tillfälle att i viss utsträckning före— taga studieresor till andra länder för att därigenom icke blott erhålla ökad möjlighet att följa utvecklingen inom vars och ens speciella disciplin, utan även att vinna ökad förtrogenhet med framsteg och förbättringar i undervisnings- metoderna samt anordningar vid de vetenskaperna tillhörande institutionerna av olika slag. För ändamålet torde ett årligt belopp av minst 3 000 kronor _ böra stå till förfogande. Till jämförelse må anföras, att för närvarande årligt

anslag utgår åt, bland andra, ordinarie lärare m. fl. vid rikets universitet och mediko-kirurgiska institutet med 20 000 kronor samt ordinarie lärare vid skogs— högskolan med 1 000 kronor.

För underhåll av byggnader och inventarier har beräknats erfordras ett årligt anslag av 20 000 kronor. _ Kostnaderna för bränsle, lyse och kraft hava ansetts kunna uppskattas till 18 000 kronor om året.

Städning, renhållning och underhåll av'planteringar in. 111. hava beräknats draga en kostnad av 10 000 kronor per år.

Från lantbrukshögskolan utgående tryck har ansetts böra jämväl omfatta en periodisk publikation, innehållande uppsatser och kortare avhandlingar av vetenskapligt innehåll, författade av forskare vid högskolan. De årliga kost- naderna för trycksaker hava med hänsyn härtill beräknats till 5 000 kronor.

Kontorsutgifter, kostnader för annonsering m. m. synas kunna uppskattas till sammanlagt 3 000 kronor om året.

För bestridande av kostnader för styrelsens sammanträden, avgifter för brand- försäkring av högskolans inventarier, samlingar och bibliotek ävensom diverse andra utgifter bland annat eventuella kostnader för s. k. fria föredrag — torde ett årligt belopp av 5 000 kronor behöva ställas till förfogande. _ Omkostnadsstaten för en till Ultuna förlagd lantbrukshögskola torde sålunda I anslutning till vad ovan anförts skäligen böra beräknas på följande sätt:

Omkostnadsstat. Institutioner och samlingar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42 000: — Biblioteket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 000: — Exkursioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 000: — Elevstipendier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 000: — Docentstipendier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 000: —

Transport 90 000: —

Resestipendier åt lärare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3000: — Underhåll av byggnader och inventarier . . . . . . . . . . . . . . 20 000: Bränsle och lyse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 000: — Städning, renhållning m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 000:— Trycksaker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 000:— Kontorsutgifter m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 000: _ Diverse utgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 000: _

Kronor 154 000: ——

2. Agronomkurs vid Alnarp. Omkostnadsstaten synes böra beräknas på följande sätt. För underhåll och komplettering av erforderlig undervisningsmateriel, för inköp av förbrukningsartiklar för undervisningen samt för bestridande av kost- naderna. för erforderlig försöksverksamhet bör beräknas ett årligt anslag av 8 000 kronor. Vid uppskattning av nämnda anslag har hänsyn icke tagits till de förbrukningsartiklar, för vilka kostnaden skäligen bör bestridas genom ele- vers laboratorieavgifter. För inköp av böcker och tidskrifter samt för inbindning av böcker m. m. bör i staten upptagas ett belopp av 2 000 kronor. Kostnaderna för elevernas exkursioner kunna uppskattas till 3000 kronor per ar. Ehuru internatsystemet avses skola i fortsättningen upprätthållas vid fri— stående agronomkurs, bör av förut anförda skäl även vid dylik kurs studie- understöd till behövande, dugliga elever utgå i form av kontanta stipendie- belopp å cirka 600 kronor per år. För ändamålet bör i staten upptagas ett belopp av 4000 kronor. Enär värdet av de fyra frielevplatser, som nu stå till förfogande vid agronomkurs, torde kunna värderas till omkring 4 800 kro— nor, skulle nu föreslagna system alltså bliva något billigare för det allmänna.. Vidare bör liksom vid lantbrukshögskolan understöd åt behövande studerande i vissa fall kunna utgå i form av möblerat bostadsrum med värme, lyse och städning. Förslagsvis böra 8 sådana rum gratis ställas till förfogande. Erforderligt underhåll av byggnader och inventarier torde kräva en årlig kostnad av i medeltal 12 000 kronor. För bränsle, lyse och elektrisk kraft torde få räknas med en utgift av 9 000 kronor om året. Kostnaderna för städning och renhållning kunna beräknas till 6 000 kronor per år. För vård av planteringar m. m. torde böra räknas med en årlig kostnad av 1 200 kronor. De årliga tryckningskostnaderna torde belöpa sig till omkring 1 500 kro- nor, och till lika stort belopp kunna kostnaderna för kontorsmateriel, annonse- ring m. m. uppskattas. Utgifterna för häststallet, inberäknat avlöning åt kusk och dräng, kunna be- räknas till 4 200 kronor per år. Av övriga kostnader torde utgifterna för styrelsens sammanträden böra upp- tagas med 900 kronor, arvode åt. läkare samt medicin m. m. med 700 kronor samt avgifter för hästförsäkring ävensom för brandförsäkring av anstaltens inventarier, undervisningsmateriel och bibliotek med 600 kronor. För bestridande av diverse utgifter vid undervisningsanstalten torde slutligen ett belopp av 1 000 kronor böra stå till förfogande. I det föregående har framhållits önskvärdheten utav, att kompletterande undervisning i naturvetenskapliga ämnen och eventuellt även i språk och ma— tematik anordnas genom det allmännas försorg för sådana studerande vid

agronomkurs, som önska vinna inträde vid lantbrukshögskolan. För ändamålet torde ett belopp av förslagsvis 5 000 kronor böra ställas till förfogande. Ifråga— varande anslag synes kunna upptagas i agronomkursens omkostnadsstat.

Omkostnadsstaten för en till Alnarp förlagd agronomkurs skulle sålunda i anslutning till vad ovan anförts erhålla följande utseende:

Omkostnadsstat. Undervisningsmateriel och försöksverksamhet . . . . . . . . . . . . 8 000: —— Biblioteket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 000: — Exkursioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 000: — Elevstipendier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 000: — Underhåll av byggnader och inventarier . . . . . . . . . . . . . . 12 000: — Bränsle och lyse m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 000:— Städning och renhållning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 000: — Planteringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 200: — Trycksaker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 500:— Kontorsutgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 500: — Häststallet m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 200: —— Styrelsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 900: — Läkare och medicin . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 700: Försäkringsavgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 600: _ Diverse utgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 000: — Särskild undervisning i vissa gymnasieämnen . . . . . . . . . . . . 5 000:

Kronor 60 600: _

II. Alternativ A II. 1. Lantbrukshögskola vid Alnarp.

Den i det föregående beräknade omkostnadsstaten för en till Ultuna förlagd lantbrukshögskola torde vara tillämplig även under förutsättning av att hög— skolan förlägges till Alnarp, dock med följande undantag.

Posten bränsle och lyse bör kunna minskas med 1 000 kronor. Däremot måste posten diverse utgifter ökas. I denna post förutsättes nämligen i detta fall skola ingå kostnader jämväl för häststall m. m. Ehuru å andra sidan ej såsom vid Ultuna särskilda kostnader torde behöva beräknas för vattenupp- fordring m. m., torde det vara befogat, att posten diverse utgifter vid högskolan beräknas 3 000 kronor högre vid alternativ A II än vid alternativ A I.

Omkostnadsstaten kan i anslutning till vad ovan anförts beräknas sålunda.

Omkostnadsstat. Institutioner och samlingar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42 000: _ Biblioteket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 000: _ Exkursioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 000: _ Elevstipendier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 000: _ Docentstipendier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 000: _ Resestipendier åt lärare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 000: _ Underhåll av byggnader och inventarier . . . . . . . . . . . . . . 20 000:— Bränsle och lyse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 000:_ Städning, renhållning m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 000: _ Trycksaker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 000: _ Kontorsutgifter m. m. . . . . . . . . . . . . . . ' . . . . . . . 3 000: _ Diverse utgifter (inkl. kostnader för häststallet) . . . . . . . . . . 8 000: _

Kronor 156 000: _

2. Agronomkurs vid Ultuna.

Den under alternativ AI beräknade omkostnadsstaten för en till Alnarp förlagd agronomkurs torde i allt väsentligt vara tillämplig även vid förlägg— ning av motsvarande kurs till Ultuna. Dock synes följande ändringar i det uppgjorda statförslaget vara motiverade.

Kostnaderna för bränsle och lyse torde sålunda skäligen böra upptagas med ett från 9 000 till 9 500 kronor förhöjt belopp. De årliga utgifterna för plan- teringar synas böra beräknas 300 kronor högre. Å andra sidan synas för Alnarp beräknade utgifter för häststall m. ni. kunna utgå, sedan Ultuna får bekväm spårvägsförbindelse med Uppsala. Slutligen torde på grund av de lokala förhållandena vid Ultuna, som föranleda särskilda utgifter för bland an- nat vattenuppfordring, vara motiverat, att posten diverse utgifter beräknas 1 200 kronor högre än vid Alnarp. Omkostnadsstaten för en till Ultuna förlagd agronomkurs skulle sålunda erhålla följande utseende.

Omkostnadsstat. Undervisningsmateriel och försöksverksamhet . . . . . . . . . . . . 8 000: _ Biblioteket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 000:_ Exkursioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 000: _ Elevstipendier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 000: _ Underhåll av byggnader och inventarier . . . . . . . . . . . . . . 12 000:— Bränsle och lyse m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 500:— Städning och renhållning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 000: _ Planteringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 500: _ Trycksaker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 500: _ Kontorsutgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 500: _ Styrelsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 900:— Läkare och medicin . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 700:— Försäkringsavgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 600: _ Diverse utgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 200: _ Särskild undervisning i vissa gymnasieämnen . . . . . . . . . . . . 5 000: _

Kronor 58 400: _

III. Alternativ AIII.

1. Lantbrukshögskola i Stockholm.

Vid förläggning av lantbrukshögskolan till Stockholm torde skiljaktigheterna med avseende på omkostnadsstatens sammansättning kunna förväntas bliva något större än vad förut visade sig vara fallet vid jämförelse mellan Ultuna och Alnarp såsom förläggningsplatser för högskolan. Vad först angår utgifter för institutioner och samlingar är det tydligt, att vid högskolans förläggning till Stockholm kostnaderna för experiment och försök skola bliva icke obetydligt större beträffande sådana undervisningsämnen, för vilka försöksverksamheten av naturliga skäl till väsentlig del måste vara förlagd till olika slags odlings- marker, stall och ladugårdar. Det synes nämligen vara oundvikligt, att en lantbrukshögskola i Stockholm får söka sig försöksmarker, experimentladugår- dar och demonstrationsjordbruk på ett understundom jämförelsevis stort avstånd från själva högskolan, och det måste anses odisputabelt, att kostnaderna för ifrågavarande del av undervisningen därigenom kommer att av olika an- ledningar avsevärt fördyras. De sakkunniga hava sålunda ansett sig böra räkna med, att kostnaderna för flera av lantbrukshögskolans institutioner skul—

le vid förläggning till Stockholm komma att väsentligt ökas, nämligen för lantbruksbotanik och marklära med vardera minst 1 000 kronor, för allmän jordbrukslära, växtodlingslära, kulturteknik samt husdjurens utfodring och skötsel med vardera minst 2 000 kronor samt för husdjurens avels- och raslära med minst 500 kronor. Å andra sidan torde institutionsanslagen för vissa andra ämnen kunna minskas eller helt utgå på grund därav, att undervisningen för— utsättes kunna meddelas vid andra fackhögskolor med anlitande av där före- fintliga samlingar och materiel. Sålunda torde i jämförelse med alternativ A I kostnaderna för undervisningen i husdjurens anatomi och fysiologi kunna ned— bringas med 1 500 kronor, under det att för ämnena husdjurens hälso- och sjukvårdslära samt Skogshushållning anslag till samlingar m. m. icke alls torde behöva utgå. *

Det årliga anslaget till institutioner och samlingar torde sålunda kunna be- räknas på följande sätt:

Matematik Fysik % . . 500: _

Lantbrukskemi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 000: _

Lantbruksbotanik [

Bakteriologi

Lantbrukszoologi

Marklära . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 000: _

Allmän jordbrukslära . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 000: _

Växtodlingslära . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 000: _

Kulturteknik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 000: _

Redskapslära . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 000: ——

Husbyggnadslära . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 000: _

Husdjurens anatomi och fysiologi . . . . . . . . . . . . . . . . 1 500: _ >> avels- och raslära . . . . . . . . . . . _. . . . . . . 2 500: _ >> utfodring och skötsel . . . . . . . . . . . . . . . . 6 000: _ >> hälso- och sjukvårdslära . . . . . . . . . . . . . . . _:_

Mjölkhushållning . . . . . . . . 500: _

Nationalekonomi med statistik |

Lantbruksekonomi med handelslära , _

Lantbruksbokföring [ . . . . . . . . . . . . . . . 000. _

Rättslära

Trädgårdsskötsel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100: _

Skogshushållning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . _: _

Pedagogik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . _: _

Kronor 50 600: '—

I fråga om övriga omkostnader för lantbrukshögskolan synas följande änd- ringar i de vid alternativ A I föreslagna beloppen vara motiverade.

På grund av högskolans förläggning till en storstad blir behovet av exkursio- ner ökat, och anslaget för ifrågavarande ändamål torde behöva höjas med 2 000 kronor.

Vid lantbrukshögskolans förläggning till Stockholm torde icke bliva möjligt att vid högskolan bereda bostadsrum för mindre bemedlade elever. I stället torde anslaget till stipendier böra höjas med motsvarande belopp. Om värdet av fritt" bostadsrum med värme m. m. upptages till 300 kronor och vid högskolans förläggning till Ultuna eller Alnarp 10 sådana bostadsrum skulle ställas till förfogande, skulle alltså stipendiebeloppet vid alternativ A III böra höjas med 3 000 kronor.

Vissa andra omkostnadsposter torde emellertid i stället kunna minskas, om högskolan förlägges till Stockholm. Sålunda torde i sådant fall kostnaderna för underhåll av byggnader och inventarier med hänsyn till de förras kon- centration kunna minskas med 3 000 kronor, och utgifterna för bränsle och lyse torde kunna begränsas till 15 000 kronor. Slutligen torde posten diverse ut— gifter kunna beräknas 1 000 kronor lägre. Kostnaderna för städning och ren- hållning skulle möjligen även kunna nedbringas något, men denna minskning torde motvägas av sannolik ökning av de i samma post ingående kostnaderna för planteringar m. m.

Med avseende på. övriga poster torde någon ändring av de vid alternativ A I föreslagna beloppen icke vara befogad.

Omkostnadsstaten för en till Stockholm förlagd lantbrukshögskola enligt alternativ A III torde sålunda böra beräknas i överensstämmelse med nedanstå- ende sammandrag.

Omkostnadsstat. Institutioner och samlingar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 600: _ Biblioteket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 000:— Exkursioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 000: _ Elevstipendier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 000: _ Docentstipendier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 000: _ Resestipendier åt lärare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 000: _ Underhåll av byggnader och inventarier . . . . . . . . . . . . . . 17 000:— Bränsle och lyse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 000: _ Städning, renhållning m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 000: _ Trycksaker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 000:— Kontorsutgifter m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 000:_ Diverse utgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 000: _

Kronor 160 600: _

2. Agronomkurs vid Alnarp. Omkostnaderna för en agronomkurs vid alternativ A III böra givetvis kunna förväntas bliva exakt lika stora som för samma kurs vid alternativ A I eller 60 600 kronor.

IV. Alternativ B 1. 1. Lantbrukshögskola vid Ultuna.

I jämförelse med motsvarande förhållande vid alternativ AI äro följande åämlkningar med avseende på olika i omkostnadsstaten ingående poster erfor-

er lga.

Institutionerna för lantbrukskemi och lantbruksbotanik behöva förhöjt an— slag med för vardera 500 kronor.

Anslaget till exkursioner synes böra ökas med 1 500 kronor. På grund av det i jämförelse med alternativ AI högre elevantalet bör det årliga anslaget till kontanta stipendier höjas från 6 000 till 8 000 kronor, var- jämte antalet fria bostadsrum för behövande studerande bör ökas till 15.

I övrigt synas ändringar i den för alternativ A I uppgjorda omkostnadsstaten icke vara motiverade. Anmärkas må dock, att det vid sistnämnda alternativ förutsatta anslaget till institutionen för marklära i detta fall kommer att upp— delas på institutionerna för lantbrukskemi, bakteriologi och allmän jordbruks- lära. Därest den högre lantbruksundervisningen anordnas i överensstämmelse

med huvudalternativ B, bör på sätt i det föregående angivits vid lantbruks— högskolan anordnas en kurs i språk och matematik för sådana studerande, som efter avslutad agronomkurs önska komplettera sina kunskaper i berörda ämnen för vinnande av inträde vid lantbrukshögskolan. De årliga kostnaderna för ifrågavarande kurs hava beräknats till 13 200 kronor. Nämnda belopp sy- nes böra uppföras i högskolans omkostnadsstat.

Omkostnadsstaten för lantbrukshögskolan vid alternativ B I kan sålunda beräknas till 171 700 kronor.

2. Agronomkurs vid Alnarp.

Den för motsvarande kurs vid alternativ AI beräknade omkostnadsstaten torde även vara tillämplig för här avsedda kurs, med det undantaget, att an— slaget till undervisningsmateriel m. rn. på grund av den rätt väsentligt utvid- gade undervisningen i fysik, kemi och botanik synes böra beräknas höjt från 8 000 till 9 000 kronor, samt att anslaget å 5 000 kronor till särskild under- visning i allmänbildande ämnen bortfaller. Hela omkostnadsstaten skulle så— lunda komma att sluta på 56 600 kronor.

V. Alternativ BIL 1. Lantbrukshögskola vid Alnarp.

De allmänna omkostnaderna för undervisningen kunna beräknas på sätt vid alternativ AII angivits, likväl med iakttagande av de vid alternativ BI föreslagna ändringarna. Omkostnadsstatens totala belopp blir då 173 700 kronor.

2. Agronomkurs vid Ultuna.

Omkostnadsstaten kan beräknas till samma belopp som för motsvarande kurs vid alternativ A II, med den för agronomkursen vid alternativ B I före- slagna ändringen. Det totala omkostnadsbeloppet kan sålunda uppskattas till 54 400 kronor.

VI. Alternativ B III. 1. Lantbrukshögskola i Stockholm.

I jämförelse med kostnaderna för en lantbrukshögskola i Stockholm enligt huvudalternativ A bör den högskolemässiga lantbruksundervisningen vid nu av— sedda alternativ av olika anledningar bliva mindre dyrbar. Dels omfattar un- dervisningen i detta fall ett mindre antal ämnen, varigenom anslaget till insti- tutioner och samlingar bör kunna i viss mån reduceras. Ytterligare reduktion av nämnda anslag blir möjlig såsom en följd därav, att antalet direkt till högskolan knutna professorer förutsatts skola bliva jämförelsevis ringa. Det mindre lokalbehovet vid detta alternativ medför vidare automatiskt kostnads— minskning beträffande vissa utgiftsposter. Liknande inflytande har på andra utgiftsposter det i jämförelse med motsvarande förhållande vid lantbrukshög— skolan vid alternativ A III mindre elevantalet.

Anslaget till institutioner och samlingar har ansetts kunna beräknas på föl- jande sätt.

Matematik Fysik % . 500:— Lantbrukskemi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 000: _ Lantbruksbotanik | Bakteriologi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 000: _ Allmän ärftlighetsläraf Allmän jordbrukslära . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 000: _ . Växtodlingslära . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 000: _ Kulturteknik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 000: — Redskapslära . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 000:_ Husdjurens anatomi och fysiologi . . . . . . . . . . . . . . . . 1 000: _ » avels- och raslära . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 000: _ » utfodring och skötsel . . . . . . . . . . . . . . . . 4 000: _ Nationalekonomi med statistik % r _ Lantbruksekonomi med handelslära 000' _

Kronor 33 000: _

Beträffande övriga i omkostnadsstaten upptagna poster torde i jämförelse med motsvarande belopp för lantbrukshögskolan vid alternativ A III anslaget till exkursioner kunna minskas med 1 500 kronor, anslaget till elevstipendier med 3 000 kronor och anslaget till resestipendier åt lärare med 1 000 kronor. Kostnaderna för underhåll av byggnader och inventarier kunna beräknas bliva 3 000 kronor mindre, och utgifterna för bränsle och lyse kunna ävenledes väntas bliva reducerade med 3 000 kronor. Vidare torde skäligen kunna räknas med en minskning i de årliga kostnaderna för städning, renhållning m. m. med 1 500 kronor, för trycksaker med 1 000 kronor samt för kontorsmateriel m. m. med 500 kronor. Posterna bibliotek, docentstipendier och diverse utgifter torde däremot böra bibehållas vid oförändrade belopp.

Kostnaderna för den förberedande kursen i språk m. ni. kunna beräknas till samma belopp som vid alternativ B I.

I anslutning till vad ovan anförts synes omkostnadsstaten för en till Stock- holm förlagd lantbrukshögskola enligt alternativ B (utan lokalt samband med agronomkurs) kunna beräknas i överensstämmelse med följande sammanställ— ning.

Omkostnadsstat. Institutioner och samlingar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33 000: _ Biblioteket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 000:_ Exkursioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 500: _ Elevstipendier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 000: _ Docentstipendier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 000: _ Resestipendier åt lärare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 000: _ Underhåll av byggnader och inventarier . . . . . . . . . . . . . . 14 000:_ Bränsle och lyse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12 000: _ Städning, renhållning m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 500:— Trycksaker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 000: _ Kontorsutgifter m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 500: _ Diverse utgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 000: _ Förberedande kurs i språk m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . 13 200:_

Kronor 141 700: _ 2. Agronomkurs vid Ultuna.

Omkostnadsstaten bör givetvis beräknas på samma sätt som för motsvarande kurs v1d alternativ B II eller till 54 400 kronor.

Av undervis— ningsverksam- heten för- anledda in- kometer.

3. Agronomkurs vid Alnarp. Omkostnaderna böra naturligtvis till sin storlek överensstämma med omkost- naderna för den vid alternativ B I förutsatta agronomkursen och kunna sålunda beräknas uppgå till 56 600 kronor.

Vid samtliga ovan diskuterade alternativ för den högre lantbruksundervis— ningens ordnande är undervisningsverksamheten förbunden med vissa inkom- ster, varför de ovan angivna kostnadssiffrorna äro något större än de verkliga kostnaderna för ifrågavarande undervisning.

Såsom ovan anförts, bör särskild undervisningsavgift likväl icke erläggas av de studerande, och någon inkomst av denna art är sålunda icke att påräkna. Däremot har förutsatts, att de studerande skola ersätta av dem förbrukad materiel vid laborationer o. dyl., men då vid beräkningen av anslagsbehovet till olika institutioner hänsyn tagits därtill, böra icke heller laborationsavgifter upptagas såsom särskild inkomst.

Däremot bör såsom inkomst upptagas hyresavgifter från elever och lärare m. fl. Vid fristående agronomkurs förutsättes. att internatsystemet skall till- lä.mpas, vilket innebär, att elev såsom regel skall mot avgift erhålla särskilt bostadsrum med enkla möbler, uppvärmning och städning vid undervisnings- anstalten. Men även vid lantbrukshögskolan har räknats med att ett visst an— tal bostadsrum skulle finnas tillgängliga för assistenter och amanuenser samt i vissa fall även för ett antal elever. Aven vid högskolan torde avgiften för dylikt bostadsrum böra avse jämväl uppvärmning och städning. De sakkun— niga hava uppskattat det årliga hyresvärdet för bostadsrum av här ifråga- varande slag till följande belopp:

vid agronomkurs, där internatsystem förekommer, 200 kronor; vid lantbrukshögskola i Stockholm ,300 kronor; vid en till Ultuna förlagd lantbrukshögskola 250 kronor; samt vid- en till Alnarp förlagd lantbrukshögskola 200 kronor. Antalet bostadsrum, för vilket hyresavgift kan förväntas utgå, kan i över- ensstämmelse med vad förut anförts beräknas sålunda:

lantbrukshögskola i Stockholm . . . . . . . . . . 10 rum >> vid Ultuna, huvudalt. A . . . . . 25 ) >> ) » » B . 20 >> >> » Alnarp, A . 25 > » ) ) » B . . . . . 20 » agronomkurs vid Ultuna . . . . . . . . . . . . 46 >> ) >> Alnarp . . . . . . . . . . . . 48 >>

Vid samtliga alternativ för den högre lantbruksundervisningens ordnande förutsättes vidare, att erforderliga vaktmästare ävensom maskinist skall mot avgift erhålla bostad med uppvärmning och lyse vid vederbörande undervis- ningsanstalt. Värdet av dylik tjänstebostad vid anstalt för högre lantbruks- undervisning har ansetts kunna approximativt uppskattas till följande be- lopp :

vid förläggning till Stockholm . . . . . . . . . 800 kronor, * >> >> Ultuna . . . . . . . . . . 500 >> , samt > >> >> Alnarp . . . . . . . . . .400 >

Antalet erforderliga bostadslägenheter av ifrågavarande slag uppgår till: vid agronomkurs 3 lägenheter, vid lantbrukshögskola i Stockholm enligt alternativ BIII 4 lägenheter, samt

vid lantbrukshögskola enligt övriga alternativ 6 lägenheter.

Slutligen finnes vid Ultuna och Alnarp ett antal bostadslägenheter till- gängliga för huvudlärare vid den högre lantbruksundervisningen. På båda platserna finnas sålunda bostäder för de fem huvudlärare, som förutsatts skola förekomma vid agronomkurs. Efter vidtagna byggnadsändringar för inrät- tande av lantbrukshögskola skulle vid Ultuna finnas 6 och vid Alnarp även- ledes 61 lärarbostäder om 6 a 7 rum och kök. Hyresvärdet för en var av ifrågavarande bostäder torde kunna uppskattas till för Ultuna 1 500 kronor och för Alnarp 1 200 kronor.

Vid förläggning av lantbrukshögskola-n till Stockholm har rektorsbostad an— setts böra uppföras inom högskolans område. Hyresavgiften för nämnda bo— stad, i vilken avgift jämväl torde böra ingå ersättning för uppvärmning, synes kunna beräknas till 2 500 kronor.

Med tillämpande av ovan anförda beräkningsgrunder skulle inkomsterna av bostadsavgifter rn. in. vid olika utredningsalternativ kunna beräknas på föl- jande sätt:

I. Alternativ A I. 1. Lantbrukshögskola vid Ultuna.

Bostadsrum för elever m. fl., 25 å 250:— . . . . . . . . 6 250:— Bostäder för vaktmästare, 6 5. 500:— . . . . . . . . . . . 3 000: —— >> >> lärare, 6 a 1 5002— . . . . .' . . . . . . . 9000:_ 18 250;— 2. Agronomkurs vid Alnarp. Bostadsrum för elever, 48 å 200:— . . . . . . . . . . . 9 600:— Bostäder för vaktmästare, 3 å 4001— . . . . . . . . . . . 1 200:— > >> lärare, 5 år 1 200: — . . . . . . . . . . . . 6 000: — 16800: __

Kronor 35 050: — II. Alternativ A 11.

1. Lantbrukahögskola vid Alnarp.

Bostadsrum för elever m. fl.. 25 å 200:— . . . . . . -. . 5 000:— Bostäder för vaktmästare, 6 å 400: — . . . . . . . . . . . 2 400: ) » lärare, 6 5. 1 200:-— . . . . . . . . . . . . 7 200:— 14 6002—— 2. Agronomkurs vid Ultuna. Bostadsrum för elever, 46 å 200: —— . . . . . . . . . . . 9 200: _— Bostäder för vaktmästare, 3 å 500:—— . . . . . . . . . . . 1 5001—— » » lärare, 5 å 1500:—— . . . . . . . . . . . . 7 500:— 18 200;__

Kronor 32 800: —— III. Alternativ A III.

1. Lantbrukshögskola i Stockholm.

Bostadsrum för assistenter m. fl., 10 åt 300: — . . . . . . . 3 000: — Bostäder för vaktmästare, 6 a 800: — . . . . . . . . . . . 4 800: —— Bostad för rektor. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 500:—— 10 300;—

2. Agronomkurs vid Alnarp. Iöverensstämmelse med alt.AI . . . . . . . . . . . . . . . . .. 16800:—

Kronor 27 100: _

1 Därvid hava icke medräknats de två bostadslägenheter, som ansetts böra stå till förfogande för huvudlärare vid en till Alnarp förlagd anstalt för högre mejeriundervisning.

IV. Alternativ B I.

1. Lantbrukshögskola vid Ultuna. Bostadsrum för elever m. fl., 20 51 250:— Bostäder för vaktmästare, 6 a 500: —- . ?> >> lärare, 6 a 1 500:—

2. Agronomkurs vid Alnarp. I överensstämmelse med alt. A I .

V. Alternativ B 11.

1. Lantbrukshögskola vid Alnarp. Bostadsrum för elever m. fl., 20 a 200:— Bostäder för vaktmästare, 6 a 400: — . >> >> lärare, 6 51 1 200:—

2. Agronomkurs vid Ultuna. I överensstämmelse med alt. A II

VI. Alternativ B III.

1. Lantbrukshögskola i Stockholm.

Bostadsrum för assistenter m. fl., 10 a 300: —— . Bostäder för vaktmästare, 4 a 800: — . Bostad för rektor

2. Agronomkurs vid Ultuna. I överensstämmelse med alt. A II

3. Agronomkurs vid Alnarp.

I överensstämmelse med alt. A I .

5 000: — . . 3 000: — . 9 0001— 17 000; ._ .. 16 800:

Kronor 33 800:

4 000: — 2 400: —

- 7 200= 13 600:

. 18 200: Kronor 31 800:

3 000: —

. . 3 200: — . 2 500: 8 700; . 18 200: . 16 800:

Kronor 43 700:

KAP X.

Sammanställning av de beräknade kostnaderna för den högre lantbruksundervisningen.

I de fyra nästföregäende kapitlen hava de sakkunniga lämnat redogörelse över verkställda. beräkningar rörande de sannolika engångskostnaderna och år— liga kostnaderna för den omorganiserade högre lantbruksundervisningen vid olika utredningsalternativ. Här nedan återgivas de därvid vunna resultaten i

sammandrag.

A. Engångskostnader.

I. Alternativ A I. 1. Lantbrukshögskola vid Ultuna.

1) Redan under nuvarande förhållanden erforderliga för-

bättringsarbeten . . . . . . . . . . . . . . . . 52 800: — 2) Ytterligare kostnader för högskolan a)'7Byggnadsarbeten m. m. . . . . . . 956 800:— b)-Inredning m. m. och undervisnings- materiel . . . . . . . . . . . . 222 800: — 1 179 600: _ 1 232 400: _

2. Agronomkurs vid Alnarp.

Redan under nuvarande förhållanden erfor- derliga förbättringsarbeten 1) Byggnadsarbeten m. m. . . . . . . . . . . . . 1185 000:— 2) Undervisningsmateriel . . . . . . . . . . . . . 10 000: — 195 000; _

Kronor 1 427 400: — II. Alternativ A II. 1. Lantbrukshögskola vid Alnarp.

1) Redan under nuvarande förhållanden erforderliga för-

bättringsarbeten (se alt. AI) . . . . . . . . . . . 195 000: 2) Ytterligare kostnader för högskolan a) Byggnadsarbeten m. m. . . . . . . 1 010 200: — b) Inredning m. m. och undervisnings- materiel . . . . . . . . . . . . 220 700:— 1 230 900;__ 1425 900:_

2. Agronomkurs vid Ultuna.

Redan under nuvarande förhållanden erforderliga förbättringsarbeten . . 52 800: — Kronor 1 478 700: ——

' Se'noten sid. 142.

III. Alternativ A III.

1. Lantbrukshögskola i Stockholm.

1) Byggnadsarbeten . . . . . . . . . . . . .2065 000:— 2) Inredning m.m. och undervisningsmateriel. . . . ._232 600:: 2297 600:—

Härtill kommer beräknat värde av byggnadstomt ävensom kostnader för försöksfält och demonstrationsjordbruk.

2. Agronomkurs vid Alnarp. Redan under nuvarande förhållanden erforderliga förbättringsarbeten (se ut AQD . .. . . .. . . .. . . .. . . .. . . .. . . . 195000är:

Kronor 2 492 600: »—

IV. Alternativ B I.

1. Lantbrukshögskola vid Ultuna. 1) Redan under nuvarande förhållanden erforderliga för-

bättringsarbeten . . . . . . . . . . 52 800: — 2) Ytterligare kostnader för högskolan a) Byggnadsarbeten m.m.. . . . . . 1 006 800: ——- b) Inredning m. m. och undervisnings- materiel . . . . . . . . . . . . 230 700: — 1 237 500; _ 1 290 300: _

2. Agronomkurs vid Alnarp. Redan under nuvarande förhållanden erforderliga förbättringsarbeten (se m.AD.. ...... ...... ....... ..... w5mm-

Kronor 1 485 300: —

V. Alternativ B II.

1. Lantbrukshögskola vid Alnarp. 1) Redan under nuvarande förhållanden erforderliga för-

bättringsarbeten (se alt. A I) . . . . . . . . . . . 195 000:— 2) Ytterligare kostnader för högskolan &) Byggnadsarbeten . . . . . . . . . 1 061 200: —— b) Inredning m. m. och undervisnings— materiel . . . . . . . . . . . . 228 000:— 1 289 200;_ 1 484 200: _

2. Agronomkurs vid Ultuna. Redan under nuvarande förhållanden erforderliga förbättringsarbeten . . 52 800: —_ Kronor 1 537 OOO: ——

VI. Alternativ B III. 1. Lantbrukshögskola i Stockholm.

1) Byggnadsarbeten . . . . . . . . . . . . .1615 000:— 2) Inredning m.m. och undervisningsmateriel. . . . ._273 800:_ 1 888 800:—

Härtill kommer beräknat värde av byggnadstomt ävensom kostnader för försöksfält och demonstrationsjordbruk. .

Transport 1 888 800: ——

2. Agronomkurs vid Ultuna. Redan under nuvarande förhållanden erforderliga förbättringsarbeten

3. Agronomkurs vid Alnarp. Redan under nuvarande förhållanden erforderliga förbättringsarbeten (se Alt. A I)

B. Årliga kostnader.

1. Alternativ A I. 1. Lantbrukshögskola vid Ultuna.

52 800: ——

195 000: —

Kronor 2 136 600:

1) Avlöningsstat . . . . . . . . . . . 187 234: —— 2) Omkostnadsstat . . . . . . . . . . 154 000:— 341 234. _ Avgår beräknade hyresinkomster m. m. . . 18 250:— 322 984: _ z. Agronomkurs vid Alnarp. 1) Avlöningsstat . . . . . . . . . . . 67 244:— 2) Omkostnadsstat . . . . . . . . . . 60 600:— 127 844:— Avgår beräknade hyresinkomster m. m. . . 16 800:_ 111 044;— Kronor 434 028: _ II. Alternativ A II. 1. Lantbrukshögskola vid Alnarp. 1) Avlöningsstat . . . . . . . . . . . 185 478: 2) Omkostnadsstat . . . . . . . . . . 156 000: _ 341 478: _ Avgår beräknade hyresinkomster m. m. . . 14 600:—— 326 878;_ 2. Agronomkurs vid Ultuna. 1) Avlöningsstat . . . . . . . . . . . 70 292: 2) Omkostnadsstat . . . . . . . . . . 58 400: 128 692: _ Avgår beräknade hyresinkomster m. m. . . 18 200: _ 110 492;_ Kronor 437 370: —— III. Alternativ A III. 1. Lantbrukshögskola i Stockholm. 1) Avlöningsstat, inkl. ersättning till be- fattningshavare vid centralanstalten för undervisning . . . . . . . . . . . . 188 308: — 2) Omkostnadsstat . . . . . . . . . . 160 600: —— 348 908: _ Avgår beräknade hyresinkomster m. m. . . _ 10 300: 338 608:— 2. Agronomkurs vid Alnarp. 1) Avlöningsstat . . . . . . . . . . . 67 244:— 2) Omkostnadsstat . . . . . . . . . . 60 600: — 127 844: _ Avgår beräknade hyresinkomster m. m. . . _M; 111044._ Kronor 449 652: —

IV. Alternativ B I. 1. Lantbrukshögskola vid Ultuna.

1) Avlöningsstat . . . . . . . . . . . 192 279:— 2) Omkostnadsstat . . . . . . . . . . 171 700: —_ 363 979; _ Avgår beräknade hyresinkomster m. m. . . _ 17 000:_ 346 979. _ 2. Agronomkurs vid Alnarp. 1) Avlöningsstat . . . . . . . . . . . 71 369:— 2) Omkostnadsstat . . . . . . . . . . 56 600: _— 127 969: _ Avgår beräknade hyresinkomster m. m. . . __ 16 800:—— 111 169: _ Kronor 458 148: V. Alternativ B II. 1. Lantbrukshögskola vid Alnarp. 1) Avlöningsstat . . . . . . . . . . . 185 788:— 2) Omkostnadsstat . . . . . . . . . . 173 700:— 359 488:— Avgår beräknade hyresinkomster m. m. . . 13 6001: 345 888: _ 2. Agronomkurs vid Ultuna. 1) Avlöningsstat . . . . . . . . . . . 74 417: _— 2) Omkostnadsstat . . . . . . . . . . 54 400:— 128 817: _ Avgår beräknade hyresinkomster m. m. . . 18 2070_:_—_ 110 617: _ Kronor 456 505: _ VI. Alternativ B III. 1. Lantbrukshögskola i Stockholm. 1) Avlöningsstat, inkl. ersättning till be- fattningshavare vid centralanstalten för undervisning. . . . . . . . . . . . 116 620:— 2) Omkostnadsstat . . . . . . . . . . 141 000:_— 257 620:— Avgår beräknade hyresinkomster m. m. . . _ 8 700:— 943 920; _ 2. Agronomkurs vid Ultuna. 1) Avlöningsstat . . . . . . . . . . . 74 417:— 2) Omkostnadsstat . . . . . . . . . ._ 54 400: — 128 817: _ Avgår beräknade hyresinkomster m. m. . . 18 200: — 110 617: _ 3. Agronomkurs vid Alnarp. 1) Avlöningsstat . . . . . . . . . . . 71369:— 2) Omkostnadsstat . . . . . . . . . . 56 600: — 127 969: _ Avgår beräknade hyresinkomster m. m. . . 16 800:: 111 169:— Kronor 470 706: —

KAP. XI. Högre mejeriundervisning.

Historik. — Huvudlinjer för undervisningens anordnande. Förläggningsplats m. m. —— Byggnader m. m. -— Lärare. Övriga befattningshavare. Avlöningsstater. Ovriga årliga kostnader. Inkomster. _— Provning av mejerimaskiner.

Malmöhus läns hushållningssällskap gjorde år 1880 framställning om an- ordnande av högre mejeriundervisning vid Alnarp. Påföljande år upptogs ifrågavarande förslag av bestyrelsen för 15:e allmänna svenska lantbruksmötet i Malmö.

År 1882 hemställde lantbruksakademiens förvaltningskommitté om ett an— slag av 10 000 kronor årligen till anställande av lärare i mejerihushållning samt fullständigt ordnande av undervisningen häruti vid rikets båda lantbruks- institut, på det att tillfälle måtte beredas för dem av dessa instituts elever, som särskilt ville ägna sig häråt, ävensom för andra personer, som önskade besöka lantbruksinstituten endast för att förvärva insikt och praktisk skick— lighet i nämnda hushållning, att vinna de kunskaper, som krävdes »såväl av husbonden och förvaltaren av en mejeriegendom som av dem, vilka såsom kring— resande undervisare borde i denna del av lanthushållningen gå allmänheten till handa».

Frågan upptogs till behandling vid 1882 års riksdag, därvid såväl regeringen som riksdagen följde lantbruksakademiens förslag. Såsom motiv för anord— nandet av högre mejeriundervisning vid båda lantbruksinstituten och icke blott vid Alnarp framhölls, att förhållandena vore så olika i skilda delar av vårt vidsträckta land, att en enda i sydligaste delen därav förlagd högre mejeriskola svårligen skulle kunna. för landets alla provinser avhjälpa behovet av undervisning och handledning i rationell mejeriskötsel.

De båda högre mejeriskolorna, för vilka lantbruksakademiens förvaltnings- kommitté utfärdade ordningsstadgar, trädde i verksamhet hösten 1883.

År 1891 kom frågan om den högre mejeriundervisningen åter före, näm- ligen i samband med proposition till riksdagen angående viss omorganisation av Ultuna lantbruksinstitut. Regeringen upptog då ett av lantbruksstyrelsen framställt förslag angående koncentration av den högre mejeriundervisningen. I berörda framställning erinrade lantbruksstyrelsen, hurusom från och med år 1883 för högre undervisning i mejerihushållning vid Ultuna och Alnarp utgått ett anslag av 5 000 kronor till vartdera institutet, och anförde vidare, att. en enda högre mejeriskola syntes för vårt land vara fullt tillräcklig, att större fördel för undervisningen syntes kunna vinnas, om hela anslaget till högre mejeriundervisning utginge till en enda skola, och att vid valet mellan de båda instituten styrelsen, enär Alnarp vore beläget i en nejd, där mejeri- hanteringen vore högt utvecklad, icke tvekade föreslå, att landets mejerihög- skola bleve förlagd dit, helst därigenom även den fördelen vunnes, att eleverna med lätthet kunde för ytterligare insikters förvärvande besöka ej mindre vårt

Historik.

Den högre mej eriunder— vrsnmgens organisation.

Inträdes- fordringar.

Undervis- ningsämnen.

i fråga om mejeriväsendet högt stående grannland Danmark, än även den för exporten av de svenska mejeriprodukterna viktiga hamnstaden Malmö.

_Förslaget biträddes av riksdagen, och det nya, med lantbruksinstitutet vid Alnarp sidoordnade mejeriinstitutet kunde träda i verksamhet hösten 1893.

År 1902 beslöts omorganisation av Alnarps lantbruksinstitut enligt i huvud-. 'sak samma grunder, som redan från år 1892 vunnit tillämpning vid Ultuna lantbruksinstitut. I samband därmed bestämdes även, att mejeriinstitutet vid Alnarp skulle förenas med därvarande lantbruksinstitut till en undervisnings- anstalt, benämnd lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp. Såsom skäl för sammanslagningen framhölls, att de båda förutvarande instituten i stor ut- sträckning hade gemensamma lärare samt vidare att mejeriinstitutet icke hade kunnat göras fullständigt på grund därav, att det årliga anslaget till institu- tet, som ursprungligen beräknats till 10 000 kronor, nedbringats till 8 000 kro— nor. Såsom följd därav hade, bland annat, den till mejeriinstitutet knutna assistentbefattningen måst lämnas obesatt.

I och med inrättandet år 1912 vid institutet av ettåriga fortsättningskurser för utbildning av lantbrukslärare, konsulenter m. fl., blev den högre mejeri- undervisningen i olika avseenden likställd med den högre undervisningen på jordbruks- och husdjursområdet. Den s. k. konsulentkursen kom sålunda att omfatta förutom en jordbruks- och en husdjurslinje jämväl en mejerilinje. Nå.- gon större förändring av den högre mejeriundervisningens organisation för- anleddes emellertid icke därav, liksom icke heller av den lönereglering för institutets befattningshavare, vilken beslöts av 1917 års riksdag och som för- anledde utfärdandet år 1918 av nu gällande stadgar för institutet. Nuvarande bestämmelser rörande den högre mejeriundervisningens planläggning och inne- håll kunna sålunda i väsentliga delar återföras till 1904 års stadgar.

Med avseende på fordringarna för vinnande av inträde såsom elev vid kurs för högre mejeriutbildning föreskrevs i 1883 års stadgar för de högre mejeri- skolorna, att samma fordringar skulle gälla som för inträde vid agronom- kurs. Sökande, som förut praktiskt sysslat med mejerihushållning, skulle lämnas företräde framför den, som förut ej deltagit i mejerigöromål.

I 1893 års stadgar föreskrevs i nu berörda avseende, att sökande skulle styrka:

1) att han ägde god frejd ävensom god kroppskonstitution, 2) att han under minst ett år allvarligt deltagit i alla vid ett mejeri före— fallande göromål, samt

3) att. han avlagt avgångsexamen vid något av rikets lantbruksinstitut eller att han, med företeende av andra vitsord, som av styrelsen godkändes, eller i särskild av institutets lärare förrättad inträdesexamen visat sig äga mot- svarande insikter.

Från och med år 1904 äro motsvarande fordringar: 1) att hava uppnått minst 18 års ålder, 2) att vara fri från smittsam sjukdom, 3) att hava erhållit avgångsbetyg från något av rikets lantbruksinstitut1 eller med företeende av andra intyg, som av lärarrådet godkännas, styrka sig äga motsvarande insikter, samt

4) att hava allvarligt deltagit uti alla vid ett mejeri förekommande göro- mål.

Så länge kurs för högre mejeriundervisning varit inrättad, har kurstiden alltid utgjort ett år, med början den 1 november. Den teöretiska undervis- ningen vid kursen omfattade enligt 1883 års stadgar mejeriskötsel, kemi, växt-

] För vinnande av inträde i agronomkursen erfordras i sin tur att hava under minst två år före år 1912 ett år allvarligt deltagit i de vid ett lantbruk förefallande göromål; dock att på. sty- relsen må. bero att i särskilda fall bevilja undantag härifrån.

kännedom samt nötboskapens och svinens förädling, utfodring och skötsel. Efter inrättandet av särskilt mejeriinstitut år 1893 skulle teoretisk undervis- ning meddelas i följande ämnen: mejerilära, husdjurs- och foderlära, nöt- kreaturens, fårens och svinens hälso- och sjukvårdslära, ångmaskinlära och byggnadslära. Från och med år 1904 äro läroämnena vid den högre mejeri- undervisningen: mejerilära, kemi, bakteriologi, husdjurslära utom hästskötsel, husdjurens hälso- och sjukvårdslära, ångmaskinlära Och husbyggnadslära, var- till genom bestämmelse i 1918 års stadgar kommit pedagogik. Vid sidan av den teoretiska undervisningen har avsevärd tid anslagits för praktiska övningar i mejeri —— tidigare även i husdjursstallar —— samt till laborationer, ritning m. in.

Till belysning hur undervisningen för den högre mejeriutbildningen för när- varande är ordnad har införts nedanstående sammanställning.

Undervisningens omfattning vid konsulentkursens mejerilinje undervisningsåret ' 1925—1926.

___—___—

.. .. Ovningar . . .. Forelas- Undervrsnrngsamne ningar _______ Dagar * Timmar ___—___— Kemi och bakteriologi ........ 54 240 Mejerilära, teknik .......... 50 Speciell osttillverkning ........ 23 100 Angpanne— och maskinlära ...... 15 Husdjurslära ............ 30 Husdjurens hälso- och sjukvårdslära . . 26 Husbyggnadslära .......... 36 72 Pedagogik ............. 10 Summa 244 100 i 312

Den högre mejeriundervisningen har ända från början varit lokalt förenad med en lägre mejeriskola för utbildning av mejerister. Utmärkande för mejeri- undervisningens organisation har därjämte varit, att vid sidan av de lärare, som mera direkt anställts för mejeriutbildningen, lärare vid lantbruksinstitut all- tid i större eller mindre utsträckning medverkat vid undervisningen. Däri- genom hava. de direkta kostnaderna för lärarlöner vid mejeriundervisningen kunnat hållas jämförelsevis låga. För de högre mejeriskolorna inrättades sålunda endast en lektorsbefattning vid vartdera institutet. När mejeriundervis- ningen sedermera organiserades såsom självständigt mejeriinstitut, skulle de-n direkt till institutet knutna lärarpersonalen utgöras av en lärare i mejerisköt— sel, en assistent, en mejeriinstruktör samt en extra lärare i byggnadslära. Så- som förut nämnts, kunde emellertid till följd av anslagets knapphet någon assistent icke anställas. Efter omorganisationen år 1904 fanns vid lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, bland andra, en lektor i mejerilära och bak- teriologi samt en extra lärare i samma ämnen. År 1908 ändrades sistnämnda lärarbefattning till adjunktur. Efter verkställd lönereglering år 1918 hava vid institutet funnits en professur i mejeriteknik och mjölkhushållning samt en professur i mejerikemi, mejeribakteriologi och mjölkhushållning.

123—273493

Lärare.

Nuvarande Av det nu anförda framgår, att den högre mejeriundervisningen redan från meälålååårb början varit och allt fortfarande är intimt knuten till den institutsmässiga

och mm lantbruksunderv1sn1ngen. En omorganisatlon av den senare måste sålunda med bruksunder- nödvändighet föra med sig vissa rubbningar i de nuvarande formerna för mejeri- visning moti- utbildningen. En uppgift för de sakkunniga blir därför att undersöka, på vem” ”mtl" vad sätt den högre mejeriundervisningen i fortsättningen lämpligen bör orga-

dig refor— - , mering. niseras.

Behov av En anstalt för högre mejeriutbildning är givetvis även för framtiden ound- högre ;nejeri- gängligen nödvändig för vårt land. Mjölkhushållningen och mejerihanteringen ""demsnmg' synas bliva av allt större betydelse för landet, och de undan för undan skärpta

kraven på mejeriprodukternas kvalitet icke minst på exportmarknaden göra en högt stående undervisnings- och forskningsverksamhet på mejeriområdet allt mera oumbärlig. Undervisningen vid ifrågavarande anstalt bör vara så anordnad, att ändamålsenlig utbildning där kan beredas åt lärare och kon- sulenter för mejerihanteringen ävensom åt blivande ledare av större mejeri- företag. Enär den högre mejeriundervisningen avser att tjäna olika syf- ten, är det förenat med stora svårigheter att någorlunda tillförlitligt be- döma den sannolika elevfrekvensen vid anstalt för dylik undervisning. På grundval av verkställda överslagsberäkningar hava de sakkunniga emellertid ansett sig kunna. utgå ifrån, att antalet kompetenta inträdessökande till den högre mejerikursen skall uppgå till 4 år 5 om året.

Huqudlinjer För närvarande bygger den högre mejeriutbildningen på jämförelsevis om- få; få” fattande agronomiska förkunskaper. Sålunda skola mejeristuderande normalt måla,-_ kunna förete v1tsord om minst två års jordbrukspraktik och vidare fullständigt undervis- avgångsbetyg från agronomkurs. Med förbildningen på mejeriområdet är det

ningens an- däremot ofta sämre ställt. Visserligen fordras för inträde i konsulentkursens ordnande. mejerilinje, att den sökande »allvarligt deltagit uti alla vid ett mejeri före- Elevernas kommande göromål», men då bestämmelse saknas om viss minimitid, under

förbildnmg- vilken mejeripraktik skall hava inhämtats, är det tydligt, att ifrågavarande praktik understundom kan vara nog så bristfällig. Vid ordnandet av den högre mejeriundervisningen synes det till en början erforderligt, att nuvarande be- stämmelser rörande elevernas förbildning undergå ändring. Sålunda synes det nödvändigt, att krav uppställes på jämförelsevis omfattande praktiska. för- kunskaper på mejeriområdet. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör nämnda praktik omfatta en tid av i regel minst två år.

Allmän agronomisk förbildning bör naturligtvis tillmätas ett icke ringa värde för en blivande mejeriman. Med mejerihanteringens alltmer tilltagande in- dustrialisering och skiljande från praktiskt jordbruk är emellertid dylik för- bildning mindre oumbärlig än tidigare varit fallet. Med hänsyn till den avse- värda tid, agronomutbildningen tager i anspråk — minst två års jordbruks- praktik och i regel två års teoretiska studier —— synes det enligt de sakkunnigas förmenande icke kunna anses rimligt att för inträde vid mejerikursen i fort- sättningen uppställa krav på avlagd agronomexamen eller däremot svarande allmänna agronomiska kunskaper. Däremot bör viss i agronomutbildningen ingående undervisning, närmast avseende mjölkproduktionen samt det ekono- miska utnyttjandet av vid mejerihanteringen erhållna biprodukter såsom krea- tursfoder (speciellt svinskötsel), obligatoriskt ingå jämväl i den högre mejeri- utbildningen.

Den högre mejeriundervisningen synes böra i stort sett hållas på samma nivå som undervisningen. vid en blivande lantbrukshögskola. I överensstäm- melse härmed torde även kraven på teoretiska förkunskaper hos eleverna böra ställas lika höga. På grund av mejerihanteringens speciella karaktär .synes det emellertid vara ändamålsenligt, att vid prövning av inträdessökandes teoreti-

ska förkunskaper examen från tekniskt gymnasium likställes med student- examen. Vidare synes det motiverat, att agronomisk eller annan för mejeri— mannen värdefull utbildning i viss utsträckning tillmätes betydelse såsom för- bildning för studier på mejeriområdet.

För inträde såsom ordinarie elev i nu avsedda kurs för mejeriutbildning böra sålunda enligt de sakkunnigas mening uppställas följande fordringar på för- bildning.

Teoretiska förkamskaper: avlagd studentexamen med minst betyget godkänd, erhållet i examen eller vid komplettering till denna, i modersmålet, tyska, engelska, geografi, matematik, fysik och kemi, därav sistnämnda ämne å real- linjen och övriga ämnen å latinlinjen B, eller fullständig examen från tek- niskt gymnasium med minst betyget godkänd i ovan angivna ämnen, erhållet i examen eller vid komplettering till denna; dock att även den, som icke av- lagt någon av nämnda examina, bör kunna vinna inträde såsom ordinarie stu- derande, därest han på sätt i det föregående anförts vid redogörelse för lant- brukshögskola enligt huvudalternativ A styrker sig äga nödiga förutsättningar att bedriva studier vid kursen. '

Praktiska förkunskaper: i regel två års väl vitsordad, allsidig mejeripraktik, dock att en med godkända vitsord genomgången kurs vid lägre mejeriskola bör få jämställas med lika lång mejeripraktik.

Kursen för mejerikonsulenter m. fl. synes lämpligen böra. anordnas såsom tvåårig. Föreläsningar och övningar böra sålunda planläggas för denna tid. Dock bör viss studiefrihet förefinnas och därmed rätt för de studerande att av- lägga examen inom kortare eller längre tid än två år. Med avseende på tid- punkt för kursens början ävensom tid för ferier bör gälla vad i det föregående anförts angående lantbrukshögskolan.

Beträffande antalet undervisningsämnen vid kursen ävensom deras innehåll hava de sakkunniga uppgjort följande förslag.

Undervisningsämnen och deras innehåll.

Matematik. I huvudsak sannolikhetskalkyl och felutjämningslära samt be- handling av statistiskt materiel, det senare i främsta rummet hämtat från för- söksväsendets område.

F ysik. Studentkursen utvidgas beträffande mekanik, värme- och elektrici- tetslära.

Kemi. Allmän: studentkursen utvidgas, så att eleverna erhålla grundligare insikter i teoretisk kemi oeh kolloidkemi samt i organisk kemi, speciellt beträf- fande grupperna kolhydrat, fett, äggviteämnen och andra för växt- och djur- riket särskilt viktiga ämnen.

Lantbrukskemi: fodermedlens sammansättning, egenskaper och framställ- ningssätt.

Mejerikemi: mjölkens och mejeriprodukternas sammansättning, egenskaper och analys.

Bakteriologi. Allmän: bakteriernas allmänna egenskaper och livsvillkor samt mikrobiologiens tillämpning på jordbruket med binäringar. . Mejeribakteriologi: mjölkens bakterieflora samt mikroorganismernas bety- delse och användning i mejerihanteringen.

Maskinläm. Läran om ångmaskinen, värmemotorer och elektriska motorer samt mejerimaskinerna.

Mejeriläm. Mjölkens produktion, framställning av mejeriprodukter, meje- riets planläggning och inredning.

Den högre mejerikursens längd 111. m.

Undervis- ningsämnen.

Undervis- ningsplan.

Examen.

Mejeriekonomi. Faktorer, som äro av betydelse för mejeriets ekonomi: drifts— riktning, driftskostnader, olika organisationsformer, mjölkens betalning m. m.

Husbyggnadslära. Materialier, byggnaders konstruktion och planläggning samt kostnadsberäkningar, med hänsyn huvudsakligen till mejeribyggnader.

Husdjurens anatomi och fysiologi. Huvudvikten lägges vid näringsomsätt- ningens och körtelsystemets fysiologi.

Husdjurslära. Allmän och speciell avelslära, exteriörlära samt raslära, när- nkaSt avseende nötkreatur och svin. Nötkreaturens och svinens utfodring och s ötse .

Husdjurens hälso- och sjukvårdslära (hygien). Allmän och vissa delar av speciell hälso- och sjukvårdslära. Författningar rörande bekämpandet av smitt- samma sjukdomar.

Nationalekonomi. Allmän och tillämpad nationalekonomi. Handelslära. Ämnet omfattar i första hand den in- och utländska handeln med mjölk och mejeriprodukter. f Bokföring. Översikt över olika bokföringssystem, övningar i mejeribok- öring.

Rättslära. De delar av ämnet, som äro av särskild betydelse för mejerihan- teringen.

Pedagogik. Föreläsningar samt skriftliga och muntliga övningar. Undervisningen bör ordnas så, att under första året de grundläggande äm- nena genomgås, varjämte studierna av vissa tillämpade ämnen påbörjas. Andra året avslutas undervisningen i de tillämpade ämnena. Undervisningens plan- läggning ävensom dess omfattning vid olika ämnen belyses av följande tabell.

Antal undervisningstimmar i tvåårig kurs för mejerikonsulenter m. fl.

.

Första året Andra året Förel. Ovn. Förel. Ovn. __ 1. Matematik .................. 30 15 2. Fysik .................... 45 50 3 Kemi åallmän och lantbmks— ...... 80 150 ' ' ' mejeri- ............. ig låg . . allmän ............. 4" Bakteriologi imejeri- ............. 40 150 5. Maskinlära .................. 75 100 6. Mejerilära .................. 100 7. Mejeriekonomi ................ 40 8. Hushyggnadslära ............... 50 100 9. Husdjurens anatomi och fysiologi ........ 40 40 10. Husdjurslära (nötkreatur och svin) ....... 50 11. Husdjurens hälso— och sjukvårdslära, (hygien) . . 20 12. Nationalekonomi ............... 20 13. Handelslära ................. 20 20 14. Bokföring .................. 70 15. Rättslära .................. 30 16. Pedagogik .................. 10 15 __ Summa 455 715 275 215

Därjämte böra övningar i mejerilära pågå. under c:a 120 dagar.

Med avseende på. de olika undervisningsämnenas inbördes ställning bör i till- lämpliga delar gälla vad förut anförts beträffande lantbrukshögskolan.

Följande ämnen böra vara examensämnen i kurs för mejerikonsulenter m. fl. 1. Kemi. 2. Bakteriologi. 3. Mejerilära. 4. Mejeriekonomi med handelslära. För examen bör fordras betyget med beröm godkänd i ett av förenämnda äm- nen och betyget godkänd i de övriga ämnena.

Därjämte bör fordras vitsord om godkända insikter i följande ämnen, näm- ligen: maskinlära, husbyggnadslära, husdjurslära, mejeribokföring, rättslära och pedagogik.

Slutligen bör studerande genom särskilda intyg styrkt sig hava på ett till- fredsställande sätt tillgodogjort sig undervisningen vid de av läroanstalten an- ordnade propedeutiska kurserna i matematik, fysik, husdjurens anatomi och f_ysiilogi, husdjurens hälso- och sjukvårdslära samt nationalekonomi med sta- tisti .

Av olika skäl torde det vara lämpligt, att den högre mejeriundervisningen Förläggnings— anordnas på en av de platser, dit anstalt för högre lantbruksundervisning i en Plats- eller annan form tänkes förlagd. Genom lokalt samband mellan ifrågavarande båda närstående grenar av högre fackutbildning vinnes först och främst, att erforderliga lärarkrafter i viss utsträckning kunna utnyttjas gemensamt, var- igenom åtskillig besparing i kostnaderna för undervisningen kan åstadkommas. Men även för själva utbildningen _ såväl på jordbruks- som mejeriområdet.— bör det vara värdefullt, att representanterna för de båda studieriktningarna dagligen komma i personlig kontakt med varandra.

Såsom förläggningsort för anstalt för högre mejeriundervisning skulle så- lunda Stockholm, Ultuna eller Alnarp kunna komma i fråga. Av nämnda tre platser torde emellertid såväl Stockholm som Ultuna sakna erforderliga för- utsättningar för att ifrågavarande undervisningsanstalt med fördel skulle kun— na förläggas dit. Ett grundvillkor för att ett gynnsamt resultat av mejeriut- bildningen över huvud taget skall kunna vara att emotse, är nämligen till— gång till ett större mejeri. Vid Ultuna finnes icke något sådant mejeri, och såvitt de sakkunniga kunna finna saknas även de naturliga förutsättningarna för att mejeridrift i större skala där med fördel skulle kunna anordnas. I Stockholm äger staten icke heller något mejeri, och anledning torde icke heller finnas att därstädes anordna statlig mejeridrift. Att återigen förlägga an- stalt för högre mejeriundervisning till enskilt mejeri kunna de sakkunniga för sin del icke förorda. Möjligt vore kanske att med innehavaren av dylikt mejeri träffa överenskommelse om mejeriets utnyttjande för undervisningsändamål, men dels torde kostnaderna härför bliva betydande, och dels skulle den vid anstalten bedrivna undervisnings- och forskningsverksamheten ständigt vara försatt i ett visst osäkerhetstillstånd, vilket givetvis icke kunde undgå att i längden menligt påverka resultatet av ifrågavarande verksamhet.

Vid Alnarp däremot äger staten redan ett större mejeri, som för närvarande utnyttjat i undervisningens tjänst alltjämt med fördel synes kunna tagas i an- språk för här ifrågavarande ändamål. Allt talar sålunda enligt de sakkun- nigas mening för att den högre mejeriundervisningen även i fortsättningen bör organiseras vid Alnarp. Vid den verkställda utredningen rörande kostnaderna för anordnande av högre mejeriundervisning hava de sakkunniga också utgått ifrån den förutsättningen, att ifrågavarande undervisning skall förläggas till Alnarp.

I administrativt hänseende torde den blivande anstalten för högre mejeriun- Organisation. dervisning böra förenas med den anstalt för högre lantbruksundervisning, som i fortsättningen kan bliva förlagd till Alnarp. Till följd av mejeriundervis—

Lägre mej eri- skolan.

Byggnader.

ningens speciella karaktär måste likväl särskilda undervisningslokaler inrättas for nämnda undervrsning, hksom också särskilda huvudlärare bliva erfor- derliga.

När det gäller_ att bedöma behovet av undervisningslokaler m. m. samt lärar— krafter för mejeriundervisningen måste hänsyn tagas bl. a. därtill, att till Alnarp även är förlagd en lägre, ettårig mejeriskola. Vid denna skola, som enllgt de sakkunnigas uppfattning även i fortsättningen bör upprätthållas vid Alnarp, plägar elevantalet uppgå till omkring 25. Undervisningens planlägg— ning vid nämnda skola belyses av nedanstående sammanställning av det unge— färliga antalet undervisningstimmar i olika läroämnen.

Antalet undervisningstimmar i lägre ettårig mejerikurs vid Alnarp.

S k åk t Förel. Ovn. vens a s 1- 'e .................. MatematikP .................... i _ 100 Fysik ...................... ' Kemi ...................... 75 — Bakteriologi .................. Maskinlära .................... 25 Husbyggnadslära ................. 10 20 Husdjurslära ................... 20 Husdjurens hälso— och sjukvårdslära ......... 10 _ Mejeriteknik och speciell osttillverkning ....... 110 —— Mejeribokföring ..... - ............ _ 65 Handelslära ............... . . . . 15 _ Summa 265 185

Härtill komma praktiska övningar i mejeriet under c:a 310 dagar. Enär såväl undervisningslok aler och undervisningsmateriel som lärarkrafter i stort sett måste bliva gemensamma för den högre och den lägre mejerikursen, är det icke möjligt att särskilj a kostnaderna för den högre mejeriundervisnin- gen. De kostnadssiffror, som i det följande angivas, avse sålunda mejeriunder— Visningen i dess helhet.

Upprepade gånger _ senast den 29 juli 1925 har styrelsen för Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut hos Kungl. Maj:t framhållit behovet av en bo- stadsbyggnad för elever vid mejeriskolan och personal vid mejeriet. Kostna- derna. för berörda byggnad, inberäknat inredning och möbler, hava beräknats till 204 000 kronor. Enär emellertid sex elevrum i vindsvåningen till en början kunde lämnas oinredda, skulle en besparing i nämnda byggnadskostnader a

o

omkring 10 000 kronor kunna åvägabringas. De nuvarande bostadsutrymmen i mejeriets vindsvåning, som genom uppförandet av förberörda bostadshus skulle bliva disponibla för annat ändamål, avsågos skola inredas till undervis- ningslokaler. För vinnande av tillräckliga utrymmen för undervisningen skulle vindsvåningen, som för närvarande täcker endast omkring tre femtedelar av mejeriets undre våning, utbyggas, så att den täckte hela undervåningen, var- jämte taket skulle höjas, så att rummen i vindsvåningen finge full vånings- höjd. Kostnaderna för sistnämnda planerade tillbyggnads» och ändringsarbe-

ten hava uppskattats till 102 000 kronor. . ' _ _ _ _ _ Efter omorganisationen av den högre mejeriunderv1sn1ngen blir givetws beho-

vet av utrymmen vid Alnarp f

ör undervisning och forskning på mejeriområdet

större än förut, och såsom följd därav bör också byggnadskostnaderna kunna- väntas bliva högre än nyss angivits. För åstadkommande av minskning 1 byggnadskostnaderna hava de_ att utvidga mejeribyggnaden 1

sakkunniga emellertid tänkt sig möjligheten av den omfattning, att i nämnda byggnad kunde

inrymmas såväl erforderliga lokaler för underv1sningen som _också nöjaktigt antal bostadsrum för elever. De sakkunniga hava anmodat arkitekten O. Hägg i Malmö att uppgöra skissritningar med ledning av det sålunda föreslagna

byggnadsprogrammet. Ifrågavarande skissritningar återfinnas i slutet av detta betänkande. Såsom av ritningarna framgår, skulle genom utvidgnin- gen av mejeribyggnaden kunna åvägabringas erforderlig utökning av själva mejerilokalerna ävensom av utrymmet för provning av mejerimaskiner, var- jämte plats skulle finnas för föreläsningssal, rum för samlingar, laboratorier och arbetsrum för elever och lärare samt slutligen bostadsrum för 2 instruk- tionsmejerister, 22 elever i den lägre mejerikursen och 9 elever i den högre mejerikursen. I ett särskilt bostadshus skulle bostadslägenheter inrättas för maskinist vid mejeriet, förste mejerist, mejerska och två städerskor.

Kostnaderna för ovan angivna byggnadsarbeten hava av arkitekt Hägg be- räknats till följande belopp:

Till- och ombyggnad av mejeriet. . . . . . . . . . . . . . . . . 210 000:— Bostadshus för mejeripersonal . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34 000:—

Kronor 244 000: _—

Kostnaderna för specialinredning i mejeriets undervisningslokaler —— däri Inredning, in- inbegripet erforderligt mindre gasverk — ävensom för möblering av undervis- valmade? 0011 ningslokaler och bostadsrum för elever hava approximativt beräknats till ."nderilsil 37 000 kronor. Vidare måste räknas med vissa engångskostnader för anskaff- nmgsma ene" ning av olika slags undervisningsmateriel. Sålunda behövs i mejeriet viss apparatur, som icke är direkt erforderlig för den dagliga mejeridriften och därför icke bör belasta mejeriets utgiftsstat men däremot nödvändig för en utvidgad undervisning och försöksverksamhet, såsom långtidspastör, homoge- niseringsapparat, reningscentrifug m. m. Kostnaden för anskaffande av ifrå- gavarande apparater har beräknats till 12 000 kronor. För laboratoriernas utrustning finnas visserligen en del instrument och förnödenheter redan tillgäng- liga, men komplettering av utrustningen är likväl nödvändig. Kostnaden här- för har uppskattats till 15 000 kronor. För anskaffande av annan undervis— ningsmateriel erfordras ett belopp av 2 000 kronor, och för inköp av facklitte- ratur på området bör anvisas ett belopp av 5 000 kronor.

De sammanlagda engångskostnaderna för inredning och inventarier samt för undervisningsmateriel, allt avseende mejeriundervisningen, kunna sålunda beräknas till 71 000 kronor.

Behovet av särskilda lärare för mejeriundervisningen blir i viss mån be- Lärare. roende av på vad sätt den högre lantbruksundervisningen blir organiserad. Förhållandena i förevarande hänseende ställa sig sålunda något olika, om fri- stående agronomkurs anordnas vid Alnarp än om lantbrukshögskola förläg- ges dit.

Under alla förhållanden synes emellertid direkt för mejeriundervisningen böra anställas två huvudlärare, nämligen en för ämnena mejerilära och mejeri- ekonomi samt en för ämnena mejerikemi och mejeribakteriologi. Nämnda lä- rare böra undervisa i ovan angivna ämnen i såväl den högre som den lägre mejerikursen. Därjämte böra de i någon mån kunna tagas i anspråk för un- dervisning för högre lantbruksutbildning. Vid undervisningen i mejerilära i den lägre kursen torde vederbörande huvudlärare likväl behöva biträde av assistent. I övriga i mejeriutbildningen ingående undervisningsämnen bör un- dervisningen i vissa fall bestridas av olika för den högre lantbruksundervis- ningen anställda lärare och till återstående del av särskilt för undervisningen vid mejerikurserna anlitade speciallärare.

Fördelningen av undervisningen vid de båda mejerikurserna mellan olika [jude,-vis- lärare synes vid olika alternativ för den högre lantbruksundervisningens ord- ningens för—

-- o -- ' -- delning mel- nande kunna tankas ske pa foljande satt. lan olika

lärare.

1. Fristående agronomkurs enligt huvudalternativ A förlägges till Alnarp (alternativ A I eller A 111). Undervisningen i husdjurens hälso— och sjukvårdslära, nationalekonomi och rättslära samt en del av undervisningen i husbyggnadslära, allt avseende den högre mejerikursen, äger rum gemensamt med agronomkursen. I ämnena husbyggnadslära (återstående del), husdjurens anatomi och fysio— logi, husdjurslära, handelslära och mejeribokföring för den högre mejerikur- sen samt ämnena fysik, husbyggnadslära. husdjurslära och handelslära för den lägre mejerikursen meddelas särskild undervisning av fast anställda lärare vid agronomkursen. Undervisningen i mejeribokföring för lägre kursen bestrides av vid anstalten anställd kamrerare eller kassör. Huvudlärare i mejerilära och mejeriekonomi undervisar i dessa båda ämnen i den högre och den lägre mejerikursen, i maskinlära i den lägre mejerikursen samt därjämte i mjölkhushållning i agronomkursen. Vid undervisningen i me- jerilära är biträde av assistent erforderligt. Huvudlärare i mejerikemi och mejeribakteriologi undervisar i dessa ämnen ävensom i allmän bakteriologi i den högre mejerikursen, i kemi och bakterio- logi i den lägre mejerikursen samt i allmän bakteriologi i agronomkursen. I följande ämnen undervisa speciallärare:

a) Högre mejerikursen.

Matematik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 förel., 15 övn. Fysik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45 » 50 >> Kemi. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 >, 150 * Maskinlära . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75 >> 100 :. Pedagogik. . . . . . . . . . . . . . . . . . . _._. 10 » , 15 _» _

Summa 240 förel., 330 övn.

b) Lägre mejerikursen.

friet'åifåiipmket ' ' ' ' ' I I I I ' j ' ' ' ' : ' ' j jl —före1.,100 Husdjurens hälso— och sjukvårdslära. . . . . . . . . ',;.,.;___,1O » "INKL-

Summa 10 förel., 100 övn.

2. Fristående agronomkurs enligt huvudalternativ B förlägges till Alnarp (alternativ B I eller B 111).

Fördelningen av undervisningen mellan olika lärare kan såväl beträffande den högre som den lägre mejerikursen förutsättas bliva densamma som angivits under punkt 1 här ovan, dock med följande undantag.

Speciallärare undervisar i den högre mejerikursen i den del av ämnet hus- byggnadslära, i vilken undervisningen icke lämpligen kan vara gemensam med agronomkursen, samt vidare i den lägre mejerikursen i samma ämne. Å andra sidan kan undervisningen i fysik i den högre mejerikursen i detta fall lämp- ligen bestridas av huvudlärare vid agronomkursen.

3. Lantbrukshögskola enligt huvudalternativ A förlägges till Alnarp (alternativ All).

I ämnena matematik, fysik, allmän kemi och lantbrukskemi, allmän bakte-

riologi, husdjurens anatomi och fysiologi, husdjurslära (husdjurens avels— _ooh raslära samt husdjurens utfodring och skötsel), husdjurens hälso- och Sjuk-

vårdslära, nationalekonomi med statistik, handelslära, rättslära och pedagogik erhålla den högre mejerikursens elever erforderlig undervisning på det sätt, att ifrågavarande elever helt eller delvis få följa lantbrukshögskolans kurser i motsvarande ämnen.

I ämnena maskinlära och husbyggnadslära för den högre mejerikursen kan undervisningen delvis anordnas på ovannämnda sätt. I återstående delar får specialundervisning anordnas för mejerikursen.

Undervisningen i mejeribokföring bör i båda kurserna kunna bestridas av kamrerare eller kassör vid undervisningsanstalten.

Huvudlärarna i mejerilära och mejeriekonomi samt i mejerikemi och mejeri- bakteriologi bestrida — den förre med biträde av assistent samma undervis- ning i den högre och den lägre mejerikursen som förutsatts under punkt 1. Av nämnda huvudlärare undervisar därjämte den förre i mjölkhushållning och den senare i allmän bakteriologi i lantbrukshögskolan.

Speciallärare undervisa i den högre mejerikursen i: Maskinlära...................... 35förel.,50övn. Husbyggnadslära....................25»100»

Summa 60 förel., 150 övn.

samt i den lägre mejerikursen i:

äiiiååfmfet. : : : : : : : : : : : : : : : : : : : :l _fö..1., 100 Husbyggnadslära . . . . . . . . . . . . . . 10 >> 20 » Husdjurslära (inkl. anatomi och fysiologi) . . . . . . . . . 20 > _ » Husdjurens hälso- och sjukvårdslära . . . . . . . . . . . 10 >> — » Handelslära . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 >> — »

Summa 55 förel., 120 övn.

4. Lantbrukshögskola enligt huvudalternativ B förlägges till Alnarp (alter- nativ B II).

Undervisningen för den högre mejerikursen i husdjurens hälso- och sjuk— vårdslära, rättslära och en del av ämnet husbyggnadslära äger rum gemensamt med agronomkursen.

Undervisningen för samma mejerikurs i matematik, fysik, allmän kemi och lantbrukskemi, allmän bakteriologi, nationalekonomi, handelslära och pedagogik sker på sätt uilder punkt 3 anförts vid lantbrukshögskolans ordinarie kurser 1 motsvarande ämnen.

I ämnena husdjurens anatomi och fysiologi och husdjurslära för den högre mejerikursen samt i ämnena fysik, husdjurslära och handelslära för den lägre mejerikursen meddelas särskild undervisning av vederbörande huvudlärare vid lantbrukshögskolan.

Huvudlärarna vid mejeriundervisningen ävensom kamrerare eller kassör vid undervisningsanstalten meddela undervisning i samma utsträckning som förut- satts vid punkt 3.

I följande ämnen meddelas undervisning av speciallärare:

a) Högre mejerikursen.

Maskinlära...................... 35förel.,50övn. Husbyggnadslära....................25»100»

Summa 60 förel., 150 övn.

Huvudlärar— nas ställning.

Assistent.

Speciallärare.

Rektorsgöro— mål m. m.

Mejeriets ledning.

Bibliotekarie.

Kamrerare.

b) Lägre mejerikursen.

Svenska spraket .; _ förel., 100 övn.

Matematik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Husbyggnadslära . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 » 20 >> Husdjurens hälso— och sjukvårdslära . . . . . . . . . . . . 10 >> — »

Summa 20 förel., 120 övn.

Såsom i det föregående angivits, bör undervisningen vid anstalt för högre mejeriutbildning meddelas under fullt högskolemässiga former. Ifrågavarande anstalt bör därjämte vara en härd för vetenskaplig forskning på mejeriområdet. Det är sålunda nödvändigt, att framstående vetenskapsmän knytas till anstal- ten. Med hänsyn härtill böra huvudlärarna vid mejeriundervisningen erhålla samma ställning som motsvarande lärare vid t. ex. lantbrukshögskolan, och detta oberoende av om sistnämnda anstalt blir förlagd till samma plats som anstalten för högre mejeriundervisning. Huvudlärarna vid sistnämnda anstalt böra sålunda hava professors ställning samt tillhöra lönegrad B 30 i avlö- ningsreglementet för statsdepartement m. fl.

Till biträde vid undervisningen särskilt i den lägre mejerikursen, samt vid försöksverksamheten bör professorn i mejerilära och mejeriekonomi hava en assistent. Arvodet till assistenten synes böra beräknas till samma belopp som för assistent vid lantbrukshögskolan eller 3 600 kronor per år.

Kostnaderna för speciallärares undervisning vid Alnarp på högskolestadiet har i det föregående beräknats till 35 kronor per reducerad undervisningstimme. Beträffande speciallärares undervisning vid högre mejerikurs torde emellertid någon kostnadsminskning kunna förväntas på grund därav, att antalet stude- rande i varje årskurs blir jämförelsevis litet. Därigenom blir särskilt examina— tionsarbetet mindre betungande, men även vissa slags övningar torde till följd av studieklassens ringa storlek kunna väntas bliva mindre ansträngande. Det torde sålunda vara motiverat att för här ifrågavarande undervisning räkna med en genomsnittlig kostnad per reducerad undervisningstimme av 30 kronor. För den lägre mejerikursen torde motsvarande kostnad skäligen böra upp— skattas till 15 kronor per timme.

Enär undervisningsanstalten för mejeriutbildning förutsatts skola i admini- strativt hänseende vara förenad med respektive agronomkurs eller lantbruks- högskola, erfordras givetvis icke särskild rektor för mejeriundervisningen. På grund av den ökning i arbetsbördan, som genom de båda undervisningsanstal- ternas förening kommer att påvila den för ledning av lantbruksundervisningen avsedde rektorn, torde det emellertid vara befogat, att denne erhåller ett med 500 kronor förhöjt arvode, Vilket belopp givetvis bör räknas såsom kostnad för mejeriundervisningen.

Vid mejeriundervisningen kommer ansvaret för mejeridriftens tekniska och ekonomiska ledning helt naturligt att ytterst påvila professorn i mejerilära och mejeriekonomi, vilken även bör hava till åliggande att vara föreståndare för den lägre mejeriskolan. Att härför tillerkänna honom särskilt föreståndar- arvode torde emellertid icke vara erforderligt.

På grund av den genom anordnandet av högre mejeriundervisning orsakade ökningen i biblioteksgöromål torde böra räknas med en förhöjning av det årliga arvodet för handhavandet av berörda göromål med 300 kronor.

Genom tillkomsten av anstalt för mejeriundervisning ökas naturligtvis också göromålen för den vid lantbrukshögskolan eller agronomkursen erforderliga kamreraren. Till följd härav torde arvodet till berörde kamrerare böra beräk- nas 1 000 kronor högre än förut.

Hjälp åt rektor och kamrerare vid utförande av skrivgöromål avseende me- skrivbiträde, jeriundervisningen synes vara erforderlig. Skall agronomkurs förläggas till Alnarp, torde sålunda anslaget för anskaffande av tillfällig skrivhjälp böra höjas med 300 kronor. Vid anknytning av mejeriundervisningen till lantbruks- högskola, vid vilken avsetts skola anställas särskilt kanslibiträde, synes höj- ning av anslaget för ifrågavarande ändamål däremot icke vara påkallad.

Någon särskild vaktmästare för mejeriundervisningen torde icke behöva an- Betjäning. ställas. De vaktmästare, som förutsatts för den till Alnarp förlagda högre lantbruksundervisningen torde böra åläggas att tjänstgöra i denna egenskap jämväl vid här ifrågavarande undervisning. Därjämte torde den för mejeri- driften erforderliga maskinisten vid behov böra utnyttjas även för vaktmästar- göromål.

I anslutning till vad ovan anförts hava de sakkunniga beräknat kostnaderna Avlönings- för lärare och andra befattningshavare vid mejeriunderv1sningen på sätt av ne- Statef- danstående sammanställningar framgår.

1. Mejeriundervisningen ansluten till fristående agronomkurs enligt huvud- alternativ A.

Avlöningsstat.

Professorer: 2 år 10 260: _ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 520! _ Rektorsarvode . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 500: _ Speciallärare: c:a 405 reducerade undervisningstimmar år 30: _ . . . . 12 150:—

> c:a 60 reducerade undervisningstimmar 51 15: _ . . . . 900:— Assistent . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 600: _ Bibliotekarie . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 300: _ Kamrerare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 000: _ Skrivbiträde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 300: _

Kronor 39 270: _

Anordnandet av högre kurs för mejeriutbildning i anknytning till agronom— kurs innebär ökad undervisningsskyldighet för vissa av agronomkursens hu— vudlärare. För någon av dem blir återigen antalet undervisningstimmar något mindre än förut. Emellertid bliva förändringarna i nämnda avseende relativt obetydliga, och någon ändring i antalet huvudlärare vid agronomkursen synes icke vara motiverad.

Däremot torde kombinationen av kurser medföra viss besparing i kostna— derna för speciallärares undervisning i agronomkursen. Sedan huvudläraren i husdjurslära blivit befriad från undervisningen i mjölkhushållning, torde han nämligen kunna övertaga undervisningen i husdjurens anatomi och fysiologi, varigenom —— enligt förut använda beräkningsgrunder vinnes en kostnads- besparing å 1 375 kronor.

De verkliga kostnaderna för lärare m. m. vid mejeriundervisningen torde så- lunda bliva:

Avlöningsstat för mejeriundervisningen . . . . . . . . . . 39 270:— A'vgdr kostnadsbesparing för speciallärare vid agronomkursen . . . . . 1 375:—

Återstår kronor 37 895:_

2. Mejeriundervisningen ansluten till fristående agronomkurs enligt huvud- alternativ B.

Avlöningsstaten kan beräknas bliva lika som" vid punkt 1 med det undan- taget, att utgifterna för speciallärares undervisning kunna förväntas bliva 450 kronor högre. k De verkliga kostnaderna för lärare m. ni. kunna sålunda beräknas till 38 345 ronor.

3. Mejeriundervisningen ansluten till lantbrukshögskola enligt huvudalter-

nativ A. Avlöningsstat. Professorer: 2 å 10 260: _ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 520: _ Rektorsarvode . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 500:— Speciallärare: c:a 135 reducerade undervisningstimmar å. 30: _ . . . . 4 050:— >> c:a 115 reducerade undervisningstimmar år 15: . . . . 1 725:— Assistent . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3600:— Bibliotekarie . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 300: _ Kamrerare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . _1 000: _

Kronor 31 695: _

Professorerna vid mejeriundervisningen förutsättas skola undervisa vid lant- brukshögskolan i allmän bakteriologi och mjölkhushållning. Därigenom vinnes minskning i arvoden för speciallärare vid lantbrukshögskolan med ett beräknat belopp av 4 635 kronor. Efter avdrag härför bliva de verkliga kostnaderna för lärare m. 111. vid mejeriundervisningen:

Avlöningsstat för mejeriundervisningen . . . . . . . . . . . . . . 31695:— Avgår kostnadsbesparing för speciallärare vid lantbrukshögskolan . . . 4 635:—

Återstår kronor 27 060: _

4. Mejeriundervisningen ansluten till lantbrukshögskola enligt huvudalter- nativ B.

Avlöningsstaten kan beräknas bliva lika som vid punkt 3 med det undan— taget, att kostnaderna för speciallärares undervisning kunna beräknas bliva 675 kronor lägre. Avlöningsstaten kommer sålunda att sluta på ett belopp av 31 020 kronor.

En kombination av anstalt för mejeriundervisning och lantbrukshögskola en- ligt huvudalternativ B synes icke motivera någon ändring i antalet fast anställda lärare vid den högre lantbruksundervisningen. Däremot torde genom sam- ordnandet vissa besparingar kunna göras vid lantbruksundervisningen därige— nom, att ämnet bakteriologi såväl i agronomkursen som vid högskolan möjligen kan föredragas av vederbörande professor vid mejeriundervisningen i stället för av speciallärare. Den genom sådan anordning möjliggjorda kostnadsminsk- ningen kan beräknas till 3 075 kronor. Efter avdrag härför återstå de verk- liga kostnaderna för lärare m. 111. vid mejeriundervisningen, vilka alltså kunna beräknas sålunda:

Avlöningsstat för mejeriundervisningen . . . . . . . . . . . . . . . 31020:_ Avgår kostnadsbesparing för speciallärare vid lantbrukshögskolan . . . . 3075:—

Återstår kronor 27 945: _

Övriga årliga kostnader för mejeriundervisningen hava ansetts kunna be- Övriga årliga räknas på följande sätt:

Omkostnadsstat.

Institutioner och samlingar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 5 000: _ Bibliotek . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 000: _ Exkursioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 500: _ Elevstipendier: 2 ä omkring 600 kr