SOU 1928:7

Förberedande utkast till strafflag

N 4-0 9

oå (— - CDL"

&( 4. IGT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

Vi I.

L N, L % Ä, mg mV. U

mm. MU SA. ma Tfn... . __U R. E .E, L .G

FORBEREDANDE

AMBETSBROTT EN.

JOHAN c. w. THYREN,

SPECIELLA DELEN,»

Uårikes'dgpmemenbatåprg'anisatiön. ,Nånstaåé. (Q); '

49558. .. . . v : . Ytti—andge och förslag. angående revisibn avgill-

_ 1 de'—förordningar om kommunalstäelse" på.]an- J / de fock i stad m. m. Almqviéth

iksell Upp- JSala. '160 s. S. '

laäåijs pensionsutredn'mg. ;Betånkande angående faäuiljepensionering för viss icke-ordinarie perso-

jul i statens 'tjänst. Marcus. 73 s. Fl.

Monopolkontronuttedningens betänkanåé angå—

njle _apordnandet av den statliga kontrollen av

vhandelsåämbanhtingens stödjande.

88

get 'Viå'a Spritcejjjzmlehsjv'erks'amhet. 1 . ' _ kförsla '—t111 staddby' unga ',

lag ochtö attain ar'somx armed hava småbänäw

Norstedt. 503: 's". 11. * ' J " , Betunkande— med förslag angående Åtgärder till 4 Marcus) .: b » ' Ambetsb'rotten. Förberedande utkast till Stram , Specjella delen. 7. Av J. 0. W. Thyréil. Lugg, Berhng. vj,235's. Ju. ' 1 '

ÄMBETSBROTrIlE—N.

FÖRBEREDANDE

" IITKAST TILL STRAFFLAG

SPECIELLA DELEN. VII.

JOHAN (3. W. THYREN

I DISTRIBUTION HOS A.-B. GLEERUPSKA UNIV.-BOKHANDELN, LUND

L U N D 1 928 BERLINGSKA BOKTRYCKERLET

FÖRORD.

Det av mig senast utgivna utkast rörande strafflagens spe- cieella del omfattade en grupp av s. k. >>brott mot allmänheten», nämnligen förfalskningsbrotten. Föreliggande utkast har övergått tillll >>brott mot staten» och behandlar >>ämbetsbrotten» i en om- fatttning motsvarande strafflagens 25 kap.

Den komparativa framställningen har tagit hänsyn till flera avv de på senaste åren tillkomna nya strafflagar: Argentina (1921), Frcreiburg (1924), Costa Rica (s. a.), Peru (s. a.), Tasmanien (s. å.), Ryssland (1926), Turkiet (s. å.), Venezuela (s. å.). Beträffande fönrslagen hava medtagits schweiziska förslaget (1918), finska för- slaaget (1922), danska regeringsförslaget (1924), tjeckoslovakiska fönrslaget (1925), tyska regeringsförslaget (1927) och italienska fönrslaget (s. a.) —— men icke tidigare förslag i dessa länder. Össterrikiska förslaget (1912) har utelämnats såsom numera sak- naande aktualitet.

Såsom bilaga till den historiska översikten har i parallell- tryyck sammanställts hithörande kapitel av Lagkommitténs för- slaag 1839, Lagberedningens förslag 1844, strafflagen 1864 i dess unrsprungliga lydelse samt nu gällande lag.

Utkastets närmast följande del torde komma att fortsätta beehandlingen av brott mot staten.

Stockholm 5 mars 1928.

Johan U. IV. Thy/Mn.

Aarg. = Kantonen Aargaus strafflag. Allm. Utk.=Förberedande utkast till strafflag. Kap. I—XIII (allmänna delen). Av Johan 0. W. Thyrén. 1916. App. A..-Bh. = Strafflagen för Appenzell Ausser-Rlioden. App. I.-Rh. = Strafflagen för Appenzell Inner—Rhoden.

Arg'. =Argentinas strafflag (av 1921).

Bas. = Strafflagarne för kantonen Basel- Stadt och kantonen Basel-Landschaft (nästan likalydande). Belg. = Belgiens strafflag. Bern = Kantonen Berns strafflag. Bras. = Brasiliens strafflag. Bulg. = Bulgariens strafflag. Calif. = Californiens strafflag. Can. = Canadas straf'flag. Chil. = Chiles strafflag.

Costa R.=Costa Ricas strafflag (av 1924)

D. = Danmarks strafflag. D. FSI. 1924=Danska regeringsförsla- get till strafflag (2/12 1924).

Eng'.=Engelsk straffrätt (anförd efter Stephen, A Digest of the Criminal Law, 1926; Siffrorna avse artt.). Fi. = Finlands strafflag. Fi. FSl.=Förslag till ny strafflag. II och III delen.

Serlachius, enligt uppdrag av Justitie— * Helsingfors 1922. ministeriet.

Förkortningar av citerade lagar och lagförslag.

Av Professor Allan .

FP. = Frankrikes strafflag. Freib. = Kantonen Freiburgs (av 1924). Gen. = Kantonen Geneves strafflag. Glar. = Kantonen Glarusl strafflag. Graub. =_Kantonen Graubiindens straff- lag. Grek. = Greklands strafflag. H. = Hollands strafflag. Ind. Pen. C. :Indian Penal Code (gäl- lande f'ör vissa. områden av Brittiska Indien). Iowa = Iowas strafflag. It. = Italiens strafflag. It. FSI. = Italienska förslaget (av 1927). Jap. = Japans strafflag. L. B. = Lagberedningens förslag (1844).

L. K.=Lagkom1nitténs förslag (1839).

Luz. = Kantonen Luzerns strafflag. Mex. = Mexikos strafflag. M. B. =Missgärningsbalken av 1734 års lag. N. = Norges strafflag. Nebr. = Nebraskas strafflag. Neuch. = Kantonen Neuchatels strafflag. N. S. Wales = strafflagen för Nya. Syd- Wales. N. Zeal. = Strafflagen för Nya Zeeland. N. Y. = Staten Nevy Yorks strafflag.

N. Carol. =Nord Karolinas strafflag.

ObW. = Kantonen Obwaldens strafflag.

strafflag

; PePå=Strafflagen för Peri'i (av 1924).

Port. = Portugals strafflag. Queens]. = Queenslands strafflag.

R.:Rysslands strafflag (av 1926).

Rum. = Rumäniens strafHag. S. = Sveriges strafflag. Schaffh. = Kantonen Schaffhausens strafflag. Sehw. Fsl. = Schweiziska strafflagsför- slaget (i lydelsen af 1918). S. FS]. 1923 = Förslag till strafflag7 all- männa delen, samt förslag till lag an- gående villkorlig frigivning, jämte mo- tiv avgivna av strafflagskommissionen. Stockholm 1923. Soloth. = Kantonen Solothurns strafflag. Sp. = Spaniens strafflag. Spec. Utk. l= Förberedande utkast till

Brott mot kroppslig okränkbarhet. Av Johan C. W. Thyrén, Lund 1917. Spec. Utk. II = Förberedande utkast till

strafflag. Speciella delen. I.

strafflag. Speciella delen. II. Äre- kränkningsbrotten. Av Johan C. W. Thyrén. Lund 1919. Spec. Utk. Ill=Förberedande utkast till strafflag. Speciella delen. III. För- mögenhetsbrotten. Första delen. Av Johan C. W. Thyrén. Lund 1920. Spec. Utk. lV=Förberedande utkast

till strafflag. Speciella delen. IV. För- ' inögenhetsbrotten. Andra delen. Av Johan C. W. Thyrén, Lund 1922.

i

Spec. Utk. V = Förberedande utkast till strafflag. Speciella delen. V. Allmän— farliga brott. Av Johan C. W. Thyrén. Lund 1923. Spec. Utk. VI =Förberedande utkast till strafflag. Speciella delen. VI. Förfalskningsbrotten. Af Johan C. W. Thyrén. Lund 1925. S:t Gall. = Kantonen S:t Gallens straff— lag. T. : Tysklands strafflag. T. FSl. 1927 = Tyska regeringsförslaget av 14/5 1927. Tasm. = Tasmaniens strafflag (av 1924). Tex. = Texas' strafflag. Thurg. =Kantonen Thurgaus strafflag. Tic. =Kantonen Ticinos strafflag. TjSlOV. FSl. =Tjeckoslovakiska försla- get (av 1925).

Turk.=Turkiets strafflag (av 1926). Ung. = Ungerns strafflag. U. S. A. Grim.

amerikas förenade stater, gällande för

. = Strafflag för Nord—

vissa områden eller vissa fall. Venez. = Venezuelas strafflag (av 1926). Waadt = Kantonen Waadts strafflag. Wallis: Kantonen Wallis' strafflag. West. Austr. = Westaustraliens straff- lag. Zug: Kantonen Zugs strafflag. ZiiP. = Kantonen Zurichs strafflag.

0. = Österrikes strafflag.

FÖRSTA AVDELNINGEN. Utkast till Lag.

Ämbetsbrott. 1 %.

Gör domare eller annan ämbetsman i dom eller beslut upp- såtligen orätt; varde avsatt. Begick han brottet för att bereda sig eller annan orättmätig vinning, dömes dessutom. till fängelse ' eller, där omständigheterna äro försvårande, till tukthus i sex år.

Har domare uppsåtligen fällt oskyldig till straff; då skall, utom avsättning, somi 1 stycket sägs, honom ådömas straff efter . .. och, om den oskyldige till fullo eller till någon del undergått straffet, efter

2 %.

Överträder ämbetsman, som har inseende över straffånge eller över annan, vilken friheten lagligen berövats, uppsåtligen eller av grov vårdslöshet sin ämbetsplikt genom att släppa honom lös eller hjälpa honom att undkomma; dömes till fängelse eller bö- ter ooh dessutom till avsättning eller mistning av ämbete på viss tid.

Begicks brottet uppsåtligen och äro omständigheterna för—

svårande, må till tukthus i sex år dömas. 1

3 %.

Ämbetsman, som med uppsåtligt överträdande av sin äm- betsplikt förfar oriktigt vid påläggande eller uttagande av allmän utskyld eller vid utbetalning å ämbetets vägnar; varde avsatt eller miste ämbetet på viss tid. Begick han brottet för att be— reda sig eller annan orättmätig vinning; dömes dessutom till fängelse eller till tukthus i sex år.

& %.

Ämbetsman, som, för egen vinning, själv eller genom annan, förmår rikets invånare till sammanskott, utgift, kostnad eller arbete, dömes till avsättning, mistning av ämbete på viss tid eller böter.

Ämbetsman, som för att företaga en ämbetsåtgärd begär, mottager eller låter åt sig utlova belöning, därtill han ej är be- rättigad; dömes till avsättning eller mistning av ämbete på viss tid, eller, där omständigheterna äro mildrande, till böter. Gällde det en olaglig ämbetsåtgärd, dömes till fängelse och dessutom till avsättning eller mistning av ämbete på viss tid.

Ämbetsman, som begär, mottager eller låter åt sig utlova belöning för en redan företagen ämbetsåtgärd, dömes till böter eller ook till mistning av ämbete på viss tid eller till avsättning.

6 %.

Tager ämbetsman gåva eller förläning av främmande makt och har han ej förut, eller strax därefter, 'sökt Konungens lov därtill; varde avsatt. Lag samma vare, om han, där lov vägrats, ej ställer sig till efter-rättelse vad Konungen förordnar om gåvan eller förläningen.

I

l l l l l l l

7 %.

Förskingrar ämbetsman statens eller annans tillhörighet, som han i kraft av sitt ämbete mottagit till förvarande, förvaltning eller redovisning; varde avsatt och dömes dessutom till fängelse i minst ett år eller till tukthus i sex år. Gitter han genast er- sätta rlet förskingrade eller har han ställt eller ställer han genast sådan säkerhet, att skada ej är att befara av gärningen; dömes till avsättning.

Har han genom förfalskning, förstörande eller annat missbruk av bevismedel sökt dölja sitt tillgrepp; varde avsatt och dömes, ändå att skada ej är att befara av gärningen, till tnkthus i högst tio år. Äro omständigheterna synnerligen mildrande; må i stället för tukthus till fängelse i tre år kunna dömas.

8 %.

Ämbetsman, den där å tjänstens vägnar mot bättre vetande gör osann anteckning i urkund, som omtalas i ..., eller lämnar oriktig avskrift eller avgiver osannt intyg eller sätter orätt stämpel eller märke; dömes, där gärningen ej är särskilt med högre straff belagd, till avsättning eller mistning av ämbete på viss tid eller, där omständigheterna äro mildrande, till böter. Begiek han brottet för att bereda sig eller annan orättmätig vinning; varde avsatt och straffes dessutom med fängelse eller med tukthus i sex år.

Yppar någon utan tvingande skäl sakförhållande, varom han i egenskap av ämbetsman erhållit kännedom och som han är pliktig att hemlighålla, eller utnyttjar han i syfte att bereda sig' eller annan orättmätig vinning olovligen sådan hemlighet; dö- mes till fängelse och dessutom till avsättning eller mistning av

ämbete på viss tid. Äro omständigheterna mildrande, straffes med böter. 10 %.

Har ämbetsman, anställd vid postverket, olovligen öppnat försändelse, som han i tjänsten omhänderhade eller som genom tjänsten var honom tillgänglig, eller har han uppsåtligen förstört eller undanhållit sådan försändelse; straffes med fängelse eller böter och må därjämte kunna dömas till avsättning eller mist- ning av ämbete på viss tid.

. Lag samma vare, om ämbetsman, anställd vid telegrafverket, uppsåtligen förvanskar innehållet av telegram på annat sätt än i .. . sägs eller förfar oriktigt vid dess befordran.

11 %.

Underlåter eller försummar ämbetsman vid statens kommu- nikationsanstalt av oaktsamhet vad honom, till förekommande av tågsammanstötning, skeppsbrott eller annan dylik olycka, åligger att iakttaga, så att skada lätteligen kan ske; dömes till fängelse eller böter.

12 %.

Den, som genom missbruk av sin ämbetsställning tvingar någon att något göra, tåla eller underlåta; dömes, där gärningen ej är särskilt med högre straff belagd, till böter eller fängelse.

13 %.

Förleder ämbetsman uppsåtligen en honom underordnad ämbetsman till brott i tjänsten eller är han eljest delaktigi sådant brott av underordnad; varde avsatt eller miste ämbetet på viss tid.

i

14 %.

Lånar förman av underordnad ämbetsman veterligen sådana medel, som äro honom anförtrodda å ämbetets vägnar; dömes till avsättning. Lånar förman i uppbördsverk medel av under- ordnad uppbördsman eller redogörare, varde, ändå att medlen ej , hörde till uppbörden, avsatt eller miste ämbetet på viss tid.

15 ;.

Ämbetsman, som i sin ämbetsutövning, på annat sätt än förut är sagt, uppsåtligen genom handling eller underlåtenhet kränker allmän eller enskild rättighet eller åsidosätter intresse, som det är hans ämbetsplikt att bevaka; varde avsatt. Var det av förhastande, som ämbetsmannen förgick sig, och kom därav ingen eller ringa skada; då må till mistning av ämbete på viss tid eller till böter kunna dömas.

16 &.

Visar ämbetsman vårdslöshet eller försummelse i sitt äm— bete oeh är ej i särskild lag eller författning ansvar därå satt; straffes med böter eller mistning av ämbetet på Viss tid. Äro om- ständigheterna synnerligen försvårande; må till avsättning dömas.

Lag samma vare, om ämbetsman av oförstånd eller oskick- lighet begår fel i sitt ämbete.

17 5.

Nu har ämbetsman, utan lov eller tillkännagivet förfall, av- hållit sig från tjänstgöring ooh ej kunnat med kallelse träffas eller inställas: kommer han ej inom tre månader, sedan kallelse i allmänna tidningarne ågått: varde avsatt-.

18 %. Dömes allmän åklagare till straff efter . ., varde tillika dömd till avsättning. Lag samma vare, om ämbetsman, som omtalas i 11 %, dö- mes till straff efter . . .

19 %.

Begår ämbetsman brott, därför han dömes till tukthus eller svårare straff; varde tillika dömd till avsättning från ämbete, som han innehaver, ändå att brottet är begånget utom ämbetet.

Dömes ämbetsman till fängelse eller arrest, varde, om brot- tet det förtjänar eller hänsyn till hans ämbete det kräver, ock dömd till avsättning eller till mistning av ämbete på viss tid.

Varder ämbetsman, som dömts till fängelse jämlikt 9, lt) eller 11 %, därjämte dömd till avsättning; må domstolen kunna förordna, att han ej vidare får nyttjas i sådan allmän befattning som den, varuti han sig förbrutit.

20 %.

Vad här är stadgat om statens ämbetsmän, gälle ock om dem, som äro satte att förvalta kommuners eller allmänna av Konungen stadfästade eller under myndighets tillsyn ställda stif- telsers eller inrättningars angelägenheter; om de tjänstemän, som lyda under ämbets- eller förvaltningsmyndigheterna; och om andre, som äro förordnade eller valde att förrätta ämbete eller tjänste- ärende.

, Skall, till följd av Konungens förordnande, vadi .. . om sta- tens kommunikationsanstalt är stadgat, tillämpas å dylik inrätt- ning, som äges av enskilda personer, menigheter eller bolag; varde ock därvid anställd person för brott av sådan beskaffenhet, som

sägs i 9, 10 eller 11 %, straffad efter de i samma åå och i 19 5 3 stycket stadgade grunder.

21 %.

Har ämbetsman förskyllt avsättning jämlikt 1 g, 5 g 1 stycket 2 punkten, 7 5 1 stycket 1 punkten eller 2 stycket, 8 5 2 punkten eller 18 ä 2 punkten, skall han tillika förklaras ovärdig att i ri- kets tjänst vidare nyttjas.

Har ämbetsman förskyllt avsättning jämlikt 2, 3 eller 13 g, 14 * g 1 punkten, 15 % eller 18 % 1 stycket, må han ock, om brottet det förtjänar, kunna dömas ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

Har tjänsteman, som omtalas i 20 5 2 stycket, blivit dömd till straff efter . . . ., må han ej vidare nyttjas i sådan allmän befattning. '

ANDRA AVDELNINGEN.

Komparativ översikt av nuvarande straffrätt.

INLEDNING.

Enär individerna i samhället existera genom inbördes sam- verkan eller med andra ord samhället existerar genom individer- nas samverkan, är samhället såsom sådant icke blott intresserat utan beroende av att de särskilda individernas funktioner åt- minstOne till Viss grad fullgöras. Till den del emellertid en differentiation av individernas funktioner ägt rum, gäller nämnda samhällsintresse i olika grad de olika individernas funktioner. Somliga funktioner intressera samhället så direkt, att samhället giver innehavarne ställning av allmänna funktionärer. Att rätts- ordningen mer eller mindre ingående reglerar sistnämnda funk- tioner, är självklart. Men även andra funktioner inom samhället kunna bliva föremål för rättsregler, även för sådana av repressiv natur. En jordbrukares vanhävd t. ex. kan framkalla repressiva rättsverkningar, ehuru han icke är någon »allmän» funktionär; i stor utsträckning kan rätt att utöva Visst yrke under omständig- heter frånkännas utövaren, göras beroende av auktorisation från det allmännas sida 0. s. v.

Regleringen får emellertid särskild betydelse inom det — visserligen till sina gränser ganska osäkra — område, som inne-

fattar »allmänna funktioner». Även i de mest primitiva samhällen måste vissa funktioner av allmän natur förekomma. Därmed är, för vad angår straffrätten, möjligheten given av ett angrepp på de med en dylik funktion förbundna samhällsintressena. Enär man kan skilja mellan organet, som utövar funktionen, och funk- tionen själv, kan angreppet (närmast) rikta sig antingen mot organet eller mot funktionen och man kan sålunda åtskilja det straffrättsliga intresset att skydda organet. (t. ex. domaren mot övervåld) och det att skydda funktionen (t. ex. den dömande funk— tionen inot vittnes mened eller mot domares maktmissbruk).

Från det utvecklade samhällets synpunkt visar sig emeller- tid >>organet>> vara ett komplicerat begrepp. De olika funktio- närerna bilda nämligen till mycket stor del ett sammanhängande helt, ett förvaltningsmaskineri med hierarkisk över- och under— ordning — om det än alltid därjämte i större eller mindre ut- sträckning förekommer allmänna funktionärer (t. ex. riksdagsmän, stadsfullmäktige, jurymän), som icke äro infogade i denna appa- rat —: därmed uppstår det självständiga intresse för staten att skydda apparatens funktionsduglighet, dess punktlighet och effek— tivitet. Vare sig det gäller de fristående organen eller de infogade (»statstjänarne»), är det alldeles icke givet, att de äro fasta, per- manenta; även de sistnämndas utövning av funktionerna kan vara av helt tillfällig natur, ehuru de under den längre eller kortare tid, varunder funktionen varar, ingå i den hierarkiska apparaten.

Uppdelningen av de allmänna funktional-erna i fristående or- gan och statstjänare är för straffrätten av vikt för vad angår såväl brottet som straffet. Då det är nödvändigt, att den stat- liga förvaltningsapparaten noggrannt regleras och att de upp- ställda reglerna följas, uppstår den möjlighet, att statstjänaren kan, genom att handla mot reglerna, t. ex. genom insubordination, förgripa sig på denna apparat, vari han är en infogad länk. Och på samma sätt finnes möjlighet för särskilda repressivåtgärder

mot statstjänaren: varning av förman, tvångsförflyttning, förbi- gående vid befordran, suspension, avsättning o. s. V.

Till den del lagstiftaren uppställer särskilda straffbestäm- melser icke blott mot statstjänarne utan även mot de fristående ' organen, komma tydligen nyssnämnda »särskilda ämbetsstraff» att i för de senares vidkommande vara föga tillämpliga. Angrepp av ', de fristående organen på den funktion, de utöva, kan i allmän- " het icke heller hava ovannämnda interna karaktär; det riktar sig nästan alltid så att säga utåt, icke inåt: stannar icke inom förvaltningsapparaten utan träffar något av funktionen berört främmande intresse, vare sig statens eller (i första hand) enskilt rättssubjekts. Såväl brottets beskaffenhet som tillgängliga re- pressionsmedel göra det sålunda naturligt att här alltid använda allmänna straff (även om därtill möjligen knytes någon speciell rättsverkan).

Å andra sidan är det klart, att rättsverkan beträffande stats- tjänarne icke alltid skulle kunna stanna vid allmänt straff, icke ens i fråga om en gärning, som är ett rent allmänt brott. Uppen- barligen kan man i mera allvarliga fall av »interna» ämbetsbrott icke undgå att gripa till suspension eller avsättning och detsamma gäller andra ämbetsbrott. Men lika tydligt är, att ett svårare ! allmänt brott, inbrottsstöld t. ex., icke skulle kunna lämna stats- tjänarnas ställning inom förvaltningsapparaten oantastad. Nyss- nämnda särskilda rättsverkningar måste således finnas tillgängliga. _, Vad som däremot kan vara tvivelaktigt, är frågorna, dels i i vad mån sådana särskilda rättsverkningar kunna ersätta de all- männa straffen, dels i vad ordning de skola fastställas. Båda frågorna hava ringa betydelse beträffande de fristående organen, men desto större för statstjänarne.

Angående den första frågan kan man skilja mellan allmänt brott, begånget utom tjänsten, allmänt brott, begånget i tjänsten samt ämbetsbrott.

I fråga om allmänt brott, begånget utom tjänsten, överens-

stämmer det icke med nuvarande åskådning — och torde icke heller i nuvarande rätt förekomma —— att ämbetsmannen skulle undslippa med ämbetsstraff; det skulle strida mot likheten inför lagen och detta utan avseende på om straffet är stort eller litet. , Det är mycket möjligt —— och, såsom redan anmärkts, i fråga ' om svåra brott oundgängligt — att ämbetsmannen drabbas av en särskild rättsverkan, t. ex. avsättning, men denna verkan måste då kumuleras med det allmänna straffet och kan icke få ersätta detsamma. Det förekommer till och med, att lagstiftaren icke ens nöjer sig med denna kumulering, utan (lärjämte tilldelar ämbetsmannen ett svårare allmänt straff, än det som i mot- svarande fall skulle drabba-t en icke-ämbetsman. Riktigheten av denna ståndpunkt kan ju betvivlas, eftersom angreppet på det statens intresse av ämbetsmannaståndets allmänna integritet, vil- ket visserligen kan anses kränkt genom vad brott än ämbets- mannen begår, väl borde anses tillräckligen reprimerat genom den särskilda rättsverkan (avsättning etc.), som drabbar ämbets- mannen; det förekommer emellertid även, att lagstiftaren (i mindre fall) avstår från (att i strafflagen uttala sig om) den särskilda rättsverkan (vare sig han kvalificerar det allmänna straffet eller icke). Härom jfr ned.

Vad angår allmänt brott begånget i tjänsten, står väl frågan i det väsentliga på samma sätt. Här saknas emellertidi den moderna rätten icke alla ansatser till en substitution av ämbets— straff i stället för allmänt straff. Så N. 126 (Freldes en offentlig Tjenestemand for no!/en i Tjonesten _foravet Forbrydelse efter andra Strafebud end de i dette Kapitel indeholdte, kan istedetfor Straj' of Bader eller af Hefte indtil 6 Maaneder eller af Frengsel indtil 3 ZlIaaneder Ijenestens Tab, idamnzes); räckvidden av detta stadgande beror emellertid av tolkningen utav uttrycket i Tjonesten, 'vilket skulle kunna så förstås, att det icke omfattar mycket mera än fak- tiska ämbetsbrott, d. v. s. angrepp på funktionen (ehuru icke av lagen uppställda såsom särskilda rekvisit). I alla händel-

ser går dock lagen exceptionellt långt i fråga om nämnda sub- stitution.

Beträffande slutligen ("ivn'zbetsbrotten (d. v. s. brott, som av den beträffande lagen så betecknas, genom uppställande av ett special- subjekt), måste man skilja mellan olika typer av sådana. Ämbets- brottet kan 1) vara så beskaffat, att rekvisitet i sin helhet ingår under något annat brotts rekvisit i lagen och sålunda utgör ett specialfall av detta. (Provet, huruvida detta äger rum, sker naturligen så, att man undersöker, huru det skulle ställa sig med straffbarheten [efter strafflagen] för de iämbetsbrottets om- fång ingående gärningar, därest bestämmelsen om ämbetsbrottet tänktes borta: om alla dessa gärningar förbleve straffbara, före- ligger fallet). En sådan straffbestämmelse måste då vara an- tingen en kvalifikation av det allmänna brottet eller en ideal- konkurrens mellan det allmänna brottet och ämbetsbrott (en åtskillnad, som måste bedömas in casa och kan få praktisk be- tydelse t. ex. för frågan, huruvida brottsligheten uteslutes genom samtycke av enskilt rättssubjekt).

I de strider, som förts och föras om frågan, huruvida vad som endast är en kvalifikation av ett allmänt brott kan anses såsom ett »ämbetsbrott», har man gemenligen icke skilt mellan ämbetsbrott i teknisk och i saklig mening. Tekniskt lärer väl det naturligaste vara att, såsom ovan nämnt, låta uppställandet av visst specialsubjekt (= ämbetsman etc., jfr ned.) vara av- görande för kategorien ämbetsbrott; emellertid är det endast en ordfråga, om man för detta tekniska begrepp vill därutöver fordra, det rekvisitet skall vara självständigt, d. v. 3. att det icke *” (bortsett från brottssubjektets bestämning) får helt och hållet ingå under ett annat, allmänt, brottsrekvisit. Sakligt åter är, alldeles oberoende av den givna strafflagens beteckning, varje (handling, som enligt lagen utgör) brott ett ämbetsbrott, såvitt det innebär, att ämbetsmannen angriper sin egen funktion. Om t. ex. en lag i fråga om uppenbarande av hemlighet endast straffar ämbetsmän

(såsom stundom händer), så är detta brott ju ostridigt både tek- niskt och sakligt sett ett ämbetsbrott. Om därefter samma lag därjämte införer en annan (mindre straffbar) bestämmelse rörande rättsstridigt uppenbarande av hemlighet överhuvud (med i övrigt samma rekvisit), så förvandlar sig det i lagen kvarstående äm- betsbrottet visserligen till en kvalifikation av det nya allmänna brottet och kan därmed sägas tekniskt icke längre utgöra något »själrständir/t» ämbetsbrott. Men sakligen upphör det naturligen icke därmed att utgöra ett angrepp på ämbetsmannens funktion; fastmera är klart, att denna sistnämnda egenskap finnes hos gärningen lika väl, om det särskilda ämbetsbrott-et alldeles icke uppställes av lagen (så snart gärningen dock är straffbar).

Beträffande emellertid frågan, huruvida inom denna typ en substitution av ämbetsstraf i stället för det allmänna straffet bör förekomma, torde svaret bli detsamma som vid förutnämnda typer. Även inom detta område bör gälla, att det allmänna straff, som drabbar medborgare överhuvud, icke bör par. cet. för en viss klass få utbytas mot något annat. Bortsett från den ovannämnda N. 126, förekommer dock här en och annan gång (särskilt iD.), att lagen öppnar möjlighet till en dylik substitution, genom att sätta ämbetsstraffet alternativt med det allmänna straffet. (Be- stämmelsen i S. 25: 11, att förskingrande ämbetsman, som >>gitter det förskingrade genast ersätta», endast dömes till avsättning, är däremot intet undantag, ty detta fall kan icke anses gå in under det allmänna förskingringsrekvisitet i 22: 11).

Vidare kan ämbetsbrottet 2) vara så beskaffat, att viss del av dess omfång logiskt ingår under något allmänt rekvisit, me- dan en annan del stannar utanför (jfr det nyssnämnda exemplet S. 25:11: vissa fall av vad som uppställes såsom ämbetsför- skingring innefattar vanlig förskingring, andra fall däremot icke). Till den del ämbetsbrottets omfång går in under ett allmänt rekvisit, bör det vid föregående typer anförda hava sin giltig- het; till den del åter ämbetsbrottet icke ingår under något all-

mänt rekvisit, bör detsamma gälla. som för den nu återstående typen.

Denna innebär, att ämbetsbrottet 3) är så beskaffat, att dess rekvisit faller fullständigt utanför straffiagens övriga rekvi- '- sit (eller i varje fall utanför dem, som icke formellt betecknats såsom ämbetsbrott, ty intet hindrar, att rekvisitet kan vara en kvalifikation av ett annat ämbetsbrott). Först här kan det all- varligen bliva tal om att utbyta det allmänna straffet mot äm- betsstraff, vare sig obetingat, så att endast ämbetsstraff kan ifrågakomma, eller alternativt, så att domaren kan välja mellan allmänt straff och ämbetsstraff. Argumentet om likhet inför lagen förlorar här sin udd, eftersom icke-ämbetsmannen icke kan komma i samma situation. (Detta gäller visserligen blott under förutsättning, att lagen icke även i dylika fall straffar en extra- neus för delaktighet i ämbetsmannens brott — därvid naturligen ertraneus måste dömas till allmänt straff). Skall man nu likväl avvisa det allmänna straffets ersättande med ämbetsstraff, så måste detta grunda sig på det resonnemang, att gärningen, i och med det att den uppfattas såsom brott och därmed såsom innebärande en viss högre grad av samhällsfarlighet, måste träffas av en repression, som motsvarar denna grad; och att det sär- skilda ämbetsstraffet icke härvid fyller måttet. Tanken kan vi- dare så utföras, att tjänstens förlust är ingenting annat än som kan drabba varje innehavare av enskild tjänst på grund av fel eller oduglighet i tjänsten och därför icke kan ensamt fungera såsom straff i fråga om en ämbetsman, som begått en samhälls- farlig handling. Dylika resonnemanger hava i själva verket allt" ' mera fört den moderna lagstiftningen till att utesluta substitu- tionen, eller m. a. o. att icke erkänna det särskilda ämbetsstraffet såsom huvudstraff; även där det ådömes enligt straffiagen, är det mestadels blott såsom åtföljande ett allmänt straff (närmare härom jfr ned. s. 140 ff.). Till trots härför lära argumenterna icke få anses avgörande (annat än såvitt det gäller utpräglat svåra _

brott). I den mån t. ex. avsättning ådömes såsom ensamt straff för ett begånget brott och icke kan påläggas annat än genom straffdom, får den otvivelaktigt en helt annan verkan i allmän- preventivt hänseende, än det avlägsnande ur enskild tjänst, som kan ske när som helst med eller utan skäl. Den ämbetsman, som i vårt land blivit in forma, efter dom och rannsakning, avsatt ur statens tjänst, är i ett helt annat läge med avseende på sina framtidsmöjligheter än en person, som blott blivit avskedad ur enskild tjänst. På detta sätt ådömd en statens ämbetsman, blir avsättningen, redan utan avseende på de ekonomiska verkningarne för den dömde och så mycket mer, om dessa tagas i betraktande, ett allvarligt straff och fyller höga anspråk på en repressivåt- gärd. — Därmed skjutes frågan tillbaka till den nya fråga, huru- vida principen om ämbetsmäns oavsättlighet, annat än genom laga dom, i och för sig är önskvärd. Ty därest ämbetsmannen när som helst kan utan vidare avsättas, så lämpar sig visser- ligen icke avsättningen enbart att användas såsom straff. Nämnda statsrättsliga fråga torde emellertid böra jakande besvaras. De olägenheter, som oavsättligheten må innebära, torde övervägas av fördelarne, åtminstone om man gör vissa undantag från principen. Särskilt med avseende på nu rådande förhållanden måste man betona, att då staten icke längre kan skänka ämbets- männen varken den ekonomiska eller den sociala ställning som i äldre tider, det tvivelsutan ligger i statens eget intresse, att ämbetsmannen erhålla en såvitt möjligt säkrad ställning. Ju lättare ämbetsmannen kan avsättas, överhuvud ju mer rättslös han är ställd mot åtgärder på grund av hans verkliga eller för- menta fel, desto svårare för samhället att förvärva fullgoda kraf- ter för utövande av de allmänna funktionerna.

Den andra av ovannämnda (sid. 11) frågor gäller, i rad ord- ning den särskilda rättsverkan skall fastställas. Tydligen samman—

hänger denna på det närmaste med den nyss berörda. Medger man, att t. ex. avsättning kan — obligatoriskt eller alternativt _— användas såsom enda straffet vid verkliga brott (förutsatt, att de äro >>rena>> ämbetsbrott), så faller av sig själv, att sådan avsättning bör ådömas av domstol (vare sig allmän domstol eller specialdomstol _ eventuellt en domstol, vars funktion just be- står i att avdöma ämbetsbrott överhuvud). Då ligger det åtmin- stone närmast till hands, att brotten i fråga införas i allmänna straffiagen, där icke särskilda skäl föreligga för att uppställa dem i speciallagstiftning (såsom i fråga om den militära straff- rätten, kanske även sjörätt m. m.). Annorlunda, om man anser, att brottet såsom sådant, även om det är ett >>rent>> ämbets- brott, måste (i första hand) beläggas med allmänt straff. Då är det fullkomligt tänkbart (ehuru naturligen icke nödvändigt) att åtminstone inom vissa gränser överlämna åt överordnad admini- strativ myndighet (»förman») att vid sidan av det judiciella för- farandet (som leder till allmänt straff) anordna ett förfarande (icke i straffprocessuell form, eftersom det icke är fråga om domstol), som kan leda till avsättning, suspension etc. Detta inverkar emellertid i sin ordning på gränslinjen för det område, som skall anses utgöra ämbetsbrott (i motsats till sådana disci- plinförseelser, som falla utom strafflagens gräns). Ty om icke förman utan endast domstol kan ådöma avsättning, så måste strafflagstiftningen så inrättas, att alla gärningar, som böra för- anleda avsättning, komma under strafflagen (vare sig den all- männa strafflagen eller specialstraffrättsliga författningar). Kan däremot avsättning ådömas av förman, så kommer strafflagen att avstå från ett icke ringa område _ isynnerhet av stats- tjänares >>interna>> ämbetsbrott — där en tillräcklig repression kan ske i disciplinväg genom avsättning etc. jämlikt administra- tiva förordningar. Den ovan intagna ståndpunkten — ämbets- männens principiella oavsättlighet annat än efter laga rannsak- ning, kontradiktorisk förhandling och dom — leder sålunda till ett 2

ökande av den egentliga straffrättens (allmänna strafflagens resp. specialstraffrättsliga författningars) område på bekostnad av de administrativa disciplinbestämmelsernas. Om den ställning, som olika lagar intaga i dessa frågor, jfr ned.

Här bör ytterligare erinras, att ett ämbetsbrott icke upp- står därmed, att en allmän funktionär angriper en allmän funk- tion: det fordras, att denna allmänna funktion är hans eyen. Naturligen kan funktionären angripa en allmän funktion under sådana förhållanden, att han står på samma linje, som en ex- traneus, vilken gör ett dylikt angrepp. Detta inträffar t. ex., om funktionären begår mened eller om han falskeligen åtalar någon (utan att själv vara allmän åklagare) eller om han ger sig ut för att innehava en helt annan funktion, än den han inne- har, och i denna föregivna. egenskap företager handlingar, som icke hava något att göra med hans egen funktionsutövning. En sådan gärning är intet ämbetsbrott; gärningsmannen blir straff- bar efter samma bestämmelse som den förste bäste, vilken begår samma handling (eller på sin höjd enligt någon personlig kvali- fikationsbestämmelse). Men fallet kan ligga mera tveksamt. Under det att domaren, som uppsåtligen meddelar en materiellt oriktig dom, härvid håller sig formellt inom sin befogenhet (näm- ligen att i det givna fallet meddela dom), är detta icke förhål- landet, om en underordnad funktionär företager en handling, som det endast tillkommer hans närmaste överordnade att företaga, eller om en funktionär i sammanhang med sin funktionsutövning företager en handling, som överhuvud icke är tillåten för någon funktionär (t. ex. använder tortyr för att utpressa bekännelse eller tager mutor). Sistnämnda handlingar ligga icke, såsom det förstnämnda exemplet, inom funktionärens formella kompetens. Det har stundom satts i fråga att uppställa fordran på formell kompetens för de brott, som utbrytas såsom ämbetsbrott (och

för de övriga fallen dels nöja sig med de allmänna brotten, dels uppställa straffbestämmelser i annat sammanhang). Så hava emellertid lagarne, i det hela taget, icke förfarit, och praktiskt bleve denna väg svår att beträda. I större eller mindre omfång inrymma således >>ämbetsbrotten>> gärningar, som (även formellt) icke tillhöra funktionen men som stå i ett sådant nära samman- hang med funktionsutövningen, att de böra anses innefatta ett angrepp på funktionen (Vilket otvivelaktigt är fallet, t. ex. då ämbetsmannen olovligen tager betalning för en ioch för sig riktig ämbetsåtgärd).

Om ämbetsbrottens systematiska behandling i straff- lagstiftningen.

Det område av den allmänne funktionärens angrepp på sin egen funktion, som av lagen betraktas såsom brott och belägges med (vad lagen anser såsom verkliga) straff fördelar sig, såsom förut anmärkt, på de allmänna strafflagarne och specialstraff— rättsliga författningar. Detta är ingenting för ämbetsbrotten specifikt, utan förekommer även i andra fall, där straffbestäm- melserna gälla ett >>specialsubjekt>> (t. ex. sjördttsliqa straffbestäm- melser, som oftast förekomma i sjölagarne, men stundom [N.; H.] i de allmänna strafflagarne; bestämmelser om Vissa brott av köp- man, t. ex. rörande konkurs, vilka icke sällan förekomma icke i den allmänna strafflagen utan i handelslag, jfr Spec. Utk. IV, 22).

Beträffande fördelningen av ämbetsbrotten mellan allmän strafiiag och specialförfattningar förete rättsordningarne en viss överensstämmelse. Ministrarnes konstitutionella ansvarig- het är sålunda oftast reglerad i särskilda författningar; det förekommer emellertid att sådana bestämmelser uppställas i all— män strafHag, t. ex. H. 355 (minister, som kontrasignerar olag- ligt beslut av Konungen eller verkställer okontrasignerat beslut m. m.), 356 (culpa lata); Fr. 115, 116; Sp. 142, 143. — lllilitdra

funktionärers brott behandlas likaledes i det hela i specialstraff- rätt (>>krigsrätt»). Undantag göra i några lagar vissa fall av militärt landsförräderi från militärbefälhavares sida, Vilka krimi- naliseras i de allmänna strafflagarne i sammanhang med de all- männa bestämmelserna om militärt landsförräderi; t. ex. Fr. 81 (Tout _f'onctlonnalre public, tout agent, tout préposé du Gonrernammzt, chart/é, å. raison du ses fonotions, dn däpöt des plans (le forttjications, arsenauw, parts oa rades, qui aura livré ccs plans on Fun de ces plans a Fennemi on aux agents (le llcnnemi), 933; Belg. 119 etc. (.L. 4/8 1914); It. 107; Rum. 71; Grek. 1272; Mex. 1,077;Chil.109t.f., 1123: Venez. 13413 etc.; ävenså bestämmelser, som sammanhänga med brott mot offentlig myndighet, särskilt då militärbefälhavare vägrar eller eljest underlåter att lämna handräckning åt civil myndighet: H. 357 (De betrlltebber der gmrupencle macht (lie wetyert of Opzettell/k nalaat, op (le zvettigc vordering van het beuoegde burgerltljk geia/g, de onder 21:77): bara! staande macht aan te trenden) och ofta eljest: Fr. 234; It. 179 etc.; i H. ställas alla militärer överhuvud, befäl eller icke, under samma straffbestämmelser som ämbetsmän (843), vilket Visser- ligen icke utesluter existensen av en speciell militärstraffrätt. —- Beträffande brott av präst i denna hans funktion ställer sig frågan olika, allteftersom landet har en statskyrka eller icke: i förra fallet bliva naturligen ämbetsbrottsbestämmelserna automa— tiskt tillämpliga på statskyrkans präster. I ena som andra fallet plåga dessutom i rätt stor utsträckning förekomma särskilda straffbestämmelser för präster icke blott i specialförfattningar utan även i de allmänna straffiagarne; detta framför allt i deras egenskap av Vigselförrättare (även där borgerlig vigsel är obligat); ävenså i fråga om predikningar m. in., som innebära angrepp på statens lagar och institutioner (t. ex. T. 130 a; särskilt [efter mönstret av Fr. 201 —208, numera upphävda och ersatta med L. 9/12 1905, 34, 35] i romanska strafflagar: Belg. 268, It. 182—— 184; Sp. 144; Port. 186—139; Venez. 210—213 0. s. v.

I fråga om den systematiska uppfattningen av de i de all-

männa strafflagarne införda ämbetsbrotten äro lagarna ganska olika. I första hand kan man åtskilja en motsats mellan två tendenser: den ena att behandla ämbetsbrotten såsom ett slutet helt, en grupp för sig; den andra att uppdela dem allt efter det särskilda angreppsobjekt, som (bortsett från det alltid förefintliga samhällsintresset av funktionens korrekta skötsel och förvaltnings- apparatens felfria fungerande) i regel låter sig påvisa (förmögen- . het, frihet o. s. v.). Men det förekommer även i stor utsträckning lagar, som häruti hålla en medelväg: påvissa punkter bilda grup- per men i övrigt fördela fallen på de speciella angreppsobjekten. Till den del förstnämnda tendens framträder och sålunda ämbets- brotten sammanföras gruppvis, får man icke härav sluta, att lagen tänkt sig ett gemensamt angreppsobjekt, eller rättare sagt, att den velat behandla brotten såsom byggda på ett sådant; det kan bero helt enkelt på brottens egenskap att förutsätta ett spe- cialsubjekt av en och samma typ, nämligen en allmän funktionär. Detta torde snarast få anses vara förhållandet, där lagen (såsom S.; Pi.; H.; T.; Ung.; Bulg.; Grek; Thurg.; Waadt; Graub.; Luz.; Glan; Ziir.; Bas.; Schwyz;Freib.)uppsta11er ämbetsbrotten alldeles skilda från övriga brott., i slutet av strafflagen (eller av den del därav, som omhandlar de egentliga brotten). Till den del åter gruppbildningen vilar på ett av lagstiftaren antaget gemensamt angreppsobjekt kan detta variera, även i samma lag. Det kan vara den allmänt medborgerliga rättssäkerheten, som lagstiftaren finner bragt i fara genom ämbetsmannens inkorrekt- het (liksom t. ex. vid förfalskningsbrott); det kan även vara, så- som här ovan utfört, de särskilda statsfunktionerna eller under omständigheter (vid förräderibrott av ämbetsmän) statens själva centrum. — Till den del de >>interna>> ämbetsbrotten (jfr ov.) skiljas från övriga, uppfattas angreppsobjektet vid de förra såsom den speciella plikt (>>tjänsteplikt» etc.), som påverkar statstjäna- ren såsom sådan (till skillnad från de allmänna funktionärer, som icke äro tjänare, såsom riksdagsmän, jurymän etc.), exempelvis

lydnadsplikt mot förman. Om denna i teorien mycket omdebat- terade skiljelinje gäller, att den i strafflagarnes teknik huvudsak- ligen gör sig gällande på det negativa sätt, att ett och annat lagverk söker utesluta de >>interna>> brotten från strafflagen (och överlämna dem åt disciplinförfarande).

Beträffande de olika lagarnes systematik är S. ett exempel på lagar, som ganska fullständigt genomföra gruppbildningen. Till de i Str. L. 25 kap. uppställda fall kommer strängt taget (bortsett från kvaliiikationsbestämmelsen i 22: 52 om kronans upp- bördsman etc.) endast diplomatiskt landsförräderi i 8: 15, 17. Men visserligen har denna lag, liksom andra lagar, inom andra brottsgrupper uppställt fall, där rekvisitet i realiteten huvudsak- ligen avser ämbetsbrott, men där antingen lagen icke alls yttrar sig om brottssubjektet (olaga husrannsakan 11: 11, olaga häktning 15: 10, tortyr 15: 11) eller där den allmänne funktionären såsom brottssubjekt sammanföres med andra specialsubjekter (18: 6). Den rakt motsatta ståndpunkten intages, bland nu aktuella lag- verk, mest utpräglat av Tjslov. FSL, som så fullständigt upp- löst ämbetsbrotten, att man svårligen kan tala om dem såsom någon grupp. I det hela på samma sida som S. stå de viktigaste germanska lagarne: FL, N.; D.; H.; T.; Ö.; Ung. och flera andra. Däremot intaga de romanska lagarna mellanställningar: jämte en eller flera gruppbildningar förekomma i dessa lagar en mängd sporadiska fall av (även formellt) otvetydiga ämbetsbrott. Emeller- tid sammanhänger denna olikhet mellan germanska och romanska lagar väsentligen med det förhållande, att antalet av rekvisit, som uppställas såsom särskilda ämbetsbrott, i de romanska lagarne är större: ofta ett femtiotal och stundom betydligt däröver. _ Beträffande de aktuella strafflagsförslagen är, som sagt, upplös- ningsprincipen genomförd i Tjslov. FSL; däremot den enhetliga gruppbildningen i D. FSL 1924; T. FSL 1927; SchW. FSL, medan It. Fsl. håller en medelväg.

Vad åter beträffar den systematiska uppfattning, som ligger

till grund för gruppbildningen, till den del sådan förekommer, så har i modern lagstiftning den ståndpunkt alltmera övergivits, som bygger på brottssubjektets speciella karaktär. (J fr emellertid , ov. om S.; FL; H. m. fl. lagar). Det vanligare är, att gruppen eller grupperna byggas på det gemensamma angreppsobjektet. Som nyss nämnt, framstår detta stundom såsom den allmänt medborgerliga rättssäkerheten, stundom såsom staten själv, vilken angripes (vid förräderibrotten i sitt centrum men eljest) i sina särskilda funktioner. Anlägges den förra synpunkten, måste dock givetvis vissa ämbetsbrott (vare sig de äro så talrika, att de kunna räknas för en >>grupp>> eller icke) uppfattas såsom riktade mot staten själv; i alla händelser gäller detta ämbetsmäns (diplo- maters etc.) förräderibrott. Med detta förbehåll torde den med- borgerliga säkerheten hava varit den i Fr. för lagstiftaren bestäm- mande synpunkten (den största gruppen uppställes närmast efter förfalskningsbrotten); likaså i Port.; ännu tydligare i Sp. (gruppen uppställes mellan hasardspel och brott mot kroppslig integritet). Staten åter är det tydliga objektet för de gruppvis sammanfat— tade ämbetsbrotten enligt N.; Belg.; It. -— I D. och Ö. äro ämbets- brotten så placerade (mellan brotten mot staten och brotten mot allmänheten), att man icke med bestämdhet kan därav sluta sig , till lagstiftarens uppfattning. _ Beträffande förslagen har, som =" nämnt, Tjslov. Fsl. överhuvud icke någon gruppbildning av äm- betsbrotten. Bland de övriga är SchW. FSL tvivelaktigt, såtill- vida som det sätter denna grupp sist bland brotten men därmed också i omedelbart sammanhang med brott mot staten (vilka här behandlas efter de övriga). Däremot hava Fi. FSL; D. FSL 1924; : T. FSL 1927; samt It. Fsl. tydligen uppfattat ämbetsbrotten, såvitt de bilda grupp, såsom riktade mot staten.

1) Rättsfaktum.

För en jämförande behandling av ämbetsbrotten inom olika lagar är uppdelningen i vad som rör rättsfaktum och vad som rör rättsverkan självskriven; sistnämnda område, isynnerhet frågan om särskilda >>ämbetsstraff>>, spelar här av förut omtalade skäl en större roll än vanligt.

För vad åter angår rättsfaktum, visar sig vid första blicken, att de olika rekvisiten — detta även om man inskränker sig till en lag och även om man jämför de av lagen till en grupp sam- manfattade rekvisit — äro långt mer heterogena än vid någon som helst annan grupp av brott. Denna omständighet _ som sammanhänger med den nyss berörda tendensen på vissa håll i lagstiftningen (och än mer i teorien) att spränga hela institutet

ämbetsbrott — förklaras naturligen av det ävenledes påpekade förhållande, att ämbetsbrotten förutom det oförnekliga — men abstrakta —— gemensamma angreppsobjektet, i de allra flesta fall

förutsätta ett annat — konkret, men starkt växlande —— angrepps- objekt. För en komparativ framställning lämpar sig därför att fördela ämbetsbrottens rekvisit i grupper. Men eftersom brotts- subjektet till stor del är detsamma och dess närmare bestämmande, såsom alltid då rekvisitet innehåller ett specialsubjekt, av syn- nerlig vikt, är det oundgängligt att till en viss grad utbryta och särskilt behandla detta rekvisitmoment.

A) Det allmänna ämbetsbrottssubjektet.

I fråga om det brottssubjekt, som lagarne uppställa vid ämbetsbrotten, är att skilja mellan vad man kan kalla det allmänna

ämbetsbrottssubjektet —— vilket oftast betecknas med någon en- hetlig term, ämbetsman, funktionär etc. _ och de särskilda brotts- subjekt, som lagen kanske uppställer vid ett eller annat särskilt rekvisit. Sistnämnda särskilda brottssubjekt kan förhålla sig på l olika sätt till det allmänna ämbetsbrottssubjektet: det kan innefatta någon Viss utbruten del av detta och intet vidare; det kan innefatta en viss sådan utbruten del och därjämte en utvidgning (med subjekt, som icke ingå i det allmänna ämbetsbrottssubjektet); det kan innefatta hela det allmänna begreppet och därjämte en utvidg- ning; slutligen kan det toto genere falla utanför det allmänna be- greppet, därvid brottet i själva verket icke rätteligen borde be- traktas såsom ämbetsbrott utan endast såsom ett analogon till dylika (jfr t. ex. T., 50111 i 359 uttryckligen utesluter begreppet ' advokat från begreppet Beamter men i 356 bland ämbetsbrotten uppställer >>prevarikationsbrottet» av advokat).

Vi upptaga nu till behandling frågan om det allmänna ämbets- brottssubjektet och överlämna frågan om de särskilda brottssub- jekterna till framställningen (sub I B) av de olika rekvisitgrupperna. Hår må om sistnämnda fråga blott anmärkas, att i flere fall in- ; skränkningarna i brottssubjektet falla av sig själv, i det åtgärden i fråga endast kan företagas av Viss ämbetsman, t. ex. av domare, av åklagare av ämbetsman, som har med påläggande av utskyl- de1,1ned uppsikt över häktade ellei fångar, med skötseln av jäin— vägai etc.. med status Civilis, med post eller telegraf att göra. Å andra sidan int1äffa1 även, att brottssubjektet för visst fall ut- vidgas genom medtagande av funktionärer," vilkas verksamhet är analog (så att t. ex. skiljemän, i fråga 0111 korruption eller orätt i dom, ställas vid sidan av domare).

Det allmänna ämbetsbrottssubjektet är oftast enhetligt beteck- nat men därför icke alltid av homogen natui. Om t. ex. brottssub- jektet betecknas såsom ämbetsman, hindrar ingenting, att lagen kan fastslå, att under ämbetsman skall, beträffande ämbetsbrott, inbegripas jämväl områden, som eljest icke ingå under begreppet.

4— -—m.—_.

Man kan sålunda i en given lag merändels utsöndra en kärna inom det allmänna ämbetsbrottssubjektets begrepp, innefattande vad lagen anser ligga i själva den använda beteckningen; till denna kärna kommer, såsom jämväl ingående i det allmänna ämbetsbrottssubjektet (ehuru icke i begreppet ämbetsman etc.), eventuella uttryckligen uppställda tillägg. Den största svårig- heten vid en jämförelse lagarne emellan ligger emellertid i fixe- randet av själva kärnan _ det område, som (mestadels stilla- tigande) förutsättes under lagens enhetliga beteckning _ frågan, vad en given lag menar med ämbetsnzan, Tjenestemand, Beamter, fonetionnalre etc.

Jämförelsevis enklast ställer sig frågan i sådana lagar, som kunna anses åsyfta att i det allmänna ämbetsbrottssubjektet med- taga alla allmänna funktionärer (i den mening vi här taga detta ord: funktion = verksamhet av vad slag det vara må) utan principiell inskränkning. Här inskränkes svårigheten till att be- stämma förutsättningarne för att en funktion eller en funktionär skall anses såsom allmän. Betecknas däremot ämbetsbrottssub- jektet såsom ämbetsman, tjänsteman el. dyl. (eller användes ordet funktionär i någon inskränkande betydelse, t. ex. : organ med något element av myndighet, jfr ned.), så tillkommer svårigheten att avgöra, vilka former av allmän verksamhet, som skola anses innefatta tjänst etc.

Den grundläggande frågan blir sålunda bestämmandet av begreppet allmän funktionär. .

Under det utövning av allmän funktion måste anses given i och med varje element av myndiglzetsutövning (makt-utövning) i det allmännas namn, faller detta ingalunda av sig själv, därest funktionsutövningen visserligen innefattar en prestation till det allmänna (leverans till staten, uppförande av byggnad för statens räkning etc.) men icke innesluter något element av nämnda slag. Fastmera måste man i sistnämnda fall gå till det rättsfaktum, som är grunden till prestationsskyldigheten, och undersöka, huru-

% l %

' vida detta rättsfaktum innehåller något offentligträttsligt element.

Är rättsfaktum ett rent civilrättsligt faktum, kan funktionen inga- lunda betraktas såsom allmän: staten intager då ingen annan ställning i rättsförhållandet än vilken enskild kontrahent som helst. Är däremot rättsfaktum av offentligträttslig natur (anställning i allmän tjänst, t. ex. såsom statens arkitekt o. s. v.), så synes den härpä vilande funktionen, utan arseende på dess timelzåll, böra räknas till de allmänna; detta torde också vara den förhärskande uppfattningen i flertalet länder, i varje fall i praxis. Här upp- står emellertid ett tvivelaktigt gränsområde, som knappast kan ernå en tillfredsställande lösning på annat sätt, än att det vid varje dylikt avtal mellan staten och enskild uttryckligen angives, huruvida funktionen ä1 att anse såsom allmän i straffrättslig mening. —— Naturligtvis hindrar ingenting, att i särskilda fall felaktigheter med avseende på prestationer inom ett rent civil- rättsligt avtal med staten kunna mycket eftertryckligt beivras av strafflagarne, t. ex. vid leveranser 1 krigstid (jfr härom Spec. Utk. IV, 20); ej heller, att i enstaka fall ett uppdrag av offentligträttslig natur kan anknyta sig till ett samtidigt bestående privaträttsligt förhållande.

Än vidare kan en funktion icke anses bliva allmän, endast därigenom att staten fordrar ett offentligt gocllrämzande för att funktionen mä utövas. I varje fall synes detta givet, då själva verksamheten är av rent privat natur, t. ex. en läkares. Men även där funktionären spelar en roll i den statliga verksamheten. såsom t. ex. en advokat i statens judiciella verksamhet, synes det riktigast att på sin höjd i det fall betrakta funktionären som allmän, då han genom en offentligträttslig akt blivit anställd eller förordnad att inom visst område eller för visst fall utöva dylik verksamhet (emellertid har T., Vilken (359), såsom nyss nämnt, uttryckligen utesluter advokater från begreppet Beamter, lika ut— tryckligt förklarat advokatens verksamhet för allmän funktion: (31) Unter lillentl-ielzen Ämtern tm Sinne dieses Straff/esetees se'n-(l (lie

Atlookatnr, (lie Anwaltsckaft . . mitbegrtzten; redan den gällande lagen har sålunda i sak konstituerat den i teorien och nu även i för- slagen framträdande skillnaden mellan Beamter och Amtsträger). _ I övrigt äro fordringarne på godkännande vid hithörande fall mycket växlande i olika länder. Sålunda förekommer än, att sådana funktioner (läkare, advokater, lantmätare etc.) lämnats fullkomligt fria; än att staten till allmänhetens tjänst inrättat kompetensprov för dem, som önska avlägga sådana, men utan att förhindra andra från funktionens utövning; än, att staten lämnat monopol på funktionens utövning åt dem, som avlagt kompetensprovet (t. ex. läkare i Sverige); än (såsom t. ex. lant- mätare i Sverige) att staten inskränker funktionens utövning till sådana, som icke blott avlagt offentligt kompetensprov utan inne- hava allmän tjänst.

Ytterligare böra avskiljas fall, där en funktion, som uppstått genom ett enskilt rättsfaktmn, kanske har en offentligträttslig verkan (t. ex. skiljemän, vilkas beslut har karaktären av dom): eller där en funktion kommit till stånd genom allmänt nwnlray men är av enskild natur (t. ex. förmyndare, god man etc., som på grund av myndighets förordnande förvaltar enskild förmögen- het); att det allmänna möjligen har uppsikt över funktionens ut- övning bör icke anses nog för att förvandla den till allmän. (Än mindre skulle detta kunna antagas, där staten möjligen övar upp— sikt över enskilda funktionärer, i vilkas tillsättande den icke tagit någon del, t. ex. vid privatbanker; annorlunda, om staten utrustar någon enskild funktionär såsom sådan, t. ex. tjänsteman vid en- skild järnväg, med något element av offentlig myndighet, t. ex. polismyndighet). Härmed är att jämställa det fall, att det all- männa bekostar utövandet av enskilt arbete, t. ex. en vetenskaps- mans studieresor för hans egen räkning. Annorlunda, om staten uppdrager åt någon att (med eller utan ersättning) göra en ut- redning etc. för statens räkning.

Icke heller böra de fall medtagas, då individen visserligen

kan sägas fullgöra en allmän funktion men detta icke beror på något särskilt rättsförhållande mellan det allmänna och individen utan endast är en följd av någon allmänt medborgerlig plikt resp. rättighet, exempelvis värnplikt, vittnesplikt, valrätt till parlament j 0. s. v. Till stor del __ särskilt i fråga om värnplikt _ kunna * här kriminalsanktioner förekomma, men de lämpa sig dock svår- ligen att sammanställa med >>ämbetsbrott>> (ehuru i lagarne stun— dom så sker, jfr ned.). En ytterligare inskränkning eller åtminstone närmare bestäm- . ning av begreppet allmän funktion knyter sig till frågan om vilken relation till staten som förutsättes för predikatet allmän. Givetvis kan begreppet allmän icke inskränkas till sådana funk— tionärer som äro direkt verksamma för statens räkning; ingen grund finnes att icke i straffrättsligt avseende jämställa åtmin- stone kommunerna _ i varje fall vissa kommunala funktioner _ med staten. Man måste sålunda till de allmänna funktionerna räkna, jämte omedelbara statsfunktioner, även vissa medelbara. Men i. och med det att gränsen överskrides, blir det en nödvän- dig och svår uppgift att närmare bestämma vad som skall inne- 1 fattas inom detta medelbara område, eller med andra ord vad som (förutom begreppet kommun) skall anses kunna tjänstgöra såsom medlande länk mellan staten och funktionen i fråga.

Det hittills sagda kan så sammanfattas, att varje behörigt utövande av myndighet i det allmännas namn är att betrakta så- ! som allmän funktion; att detsamma bör gälla om varje annan verksamhet för det allmännas räkning, såvitt den stöder sig på ' ett individuellt rättsfaktum av Qä'entligträttslig natur (men icke om i den endast är ett utflöde av en allmänt medborgerlig rätt eller plikt eller om den vilar på rent privaträttslig grund); att det däremot icke bör gälla om verksamhet för enskild räkning, även om den i visst avseende skulle ha offentligträttslig betydelse eller förutsätta uppdrag eller auktorisation av det allmänna eller ske på det allmännas bekostnad eller stå under allmän uppsikt;

slutligen, att den relation till staten, som ligger i begreppet all- män, det allmänna, icke nödvändigt behöver vara omedelbar utan inom vissa gränser kan vara medelbar (i 'det t. ex. kommunen med en viss självständighet representerar staten och stats- intresset).

I det, väsentliga oförändrat torde begreppet allmän funktio- när, sådant det här utvecklats, kunna anses genomfört (såsom allmänt ämbetsbrottssubjekt) inom den spanska strafflagsgrup- pen. Särskilt torde detta gälla Port. 327 (Para os efeitos do (lisposto ifesfe capituln, consitlem-se empregmlo publice todo aquelle que, ou auclorisado immediafamenfe pela (lisposig'åo du lei, ou nomen/lo por (aluig-åo popular ou- pelo Rei, ou por auctorirlade competenle, eJ'erce ou participa no e.ttercicio (le funcg'oes publicus elvis (le qtmlquei' nalurem) men jfr även t. ex. Sp. 416 (todo el que . . . participe del ejercicio (le femeiones pziblicas). Fr. 166——198 har i de särskilda bestäm- melserna uppräkningar, som kunde synas åsyfta inskränkningar i det allmänna begreppet jbncliommire public. Men rättspraxis (t. ex. Cass. 29/5 1886) har _ delvis i motsats till teorien men antagligen med rätta _ så uppfattat lagen, att den ingalunda velat med sina uppräkningar inskränka begreppet utan blott för varje särskilt fall påpeka de kategorier av allmänna funktionärer, som faktiskt kunde tänkas begå brottet i fråga. Då sålunda t. ex. vid korruption (177) såsom brottssubjekt nämnes tout fone- tionnaii'e public de lbnlre administratif ou judiciaire har detta tolkats så, att lagen därmed icke velat utesluta- någon allmän funktionär såsom varande varken administrali f eller judiciaire, utan velat säga, att icke endast det närmast till hands liggande fallet, nämligen domares korruption, utan även andra funktionärers, skulle ingå under bestämmelsen; följaktligen har rättspraxis icke dragit sig för att under nämnda funktion hänföra även parlamentsledamot, som tagit mutor. — Flere bland förslagen närma sig mer eller mindre till ståndpunkten att utsträcka det allmänna ämbetsbrotts- subjektet till allmän funktionär: T. Fsl. 1927, 94 (Im Sin-ne dieses Ge-

setzes ist Amlsträger: jeder, (ler bestellt ist, ein äfenlliches Amt auszm'iben) jfr %& 123 ff.; den gällande lagens Beamter har sålunda ersatts med Amlsträger; D. FSl. 1924, 146 ff. (a_[lenllig Tjeneste eller Hoerv _ vilka begrepp tillsammantagna väl få anses motsvara. »allmän funktion»); samt It. FSl. 364, 365, som. i motsats till den gällande lagen, vil- ken lrmnnlaliot fordrar fmzzione och sercizio (härom jfr ned. s. 38), upp- ställer dessa bestämningar alternativt, så att såväl varje inneha— vare av en allmän fnnzione som av en sådan seroizio fyller fordran på brottssubjektet. _ (Om Fi. FSL, som i ämbetsbrottskapitlet (14) använder beteckningen tjänsteman men i likhet med Fi. i annat sammanhang (1: 5) utvidgar detta, så att det torde få an- ses omfatta allmän funktion överhuvud, jfr ned.).

Det grundläggande begreppet allmän funktionär är emeller- tid, såsom förut nämnt, i lagarna oftast föremål antingen för utvidgningar eller för inskränkningar jämfört med de ovan upp- dragna konturerna; detta även så, att en rättsordning, som åt något håll utvidgar det allmänna ämbetsbrottssubjektet, åt andra håll kanske starkt inskränker detsamma.

En sådan ideldgning, i fråga om det statliga godhännandets verkan, innebär Thurg. 284 (Die Vorschriflen der oorstehenden Para- graphcn beziehen sich fcrner auf diejenigen Personen, welche amn Dienste des Publikmns fiir besondere Geschäfte obrigkeitlich ermächtigt . .worden sind); Schaffh. 264 (Die Best-iminungen des gegenwärtigen Titels yelten con allen Beamten . .; fcrner . . von denjenigen Personen, welche fiir be- sondcre Geschäfte obriy/keitlich ermächtigt . .worden sind). Stundom begrän- sas utvidgningen till vissa sådana »Diener des Publikums», såsom advokater (t. ex. It. FSI. 366 jfr ned.); notarie?" (T. 359; Ö. 102 b; It. 2072; Bas. 178; Sol. 181); läkare m. fl. (St..Gall. 171: Den Beamten und ääentlichen Bediensteten sind gleichznhalten und unter- liegen den gleichen Strafbestimmungen . . Aerete, Apotheker, Zahnärzte, Hebammen, niedere Chirnrgen, sowie Tierärzte nach Massgabe ihrer ini Interessc des äfl'entlichen lVohles iibernommenen Verpjlichtungen); eller lärare. (St. Gall. fö.).

En annan utvidgning, på basis av statligt uppdrag, innefat- tas i Thurg. 274, beträffande jbrmyndare: (Wenn die Amtsgewalt oder die amt-liebe oder dienstliche Stellang con einem äfl'entlichen Beamten oder Bedienstcten oder ron einem. waisenamtlich bestellten V ormunde . . missbrancht wird). Här kan även anmärkas, att några lagar gene- rellt medtaga skiljemän (vilka ofta förekomma vid särskilda rekvi- sit, t. ex. korruption): H. 84 (Onder ambtenaren . . werden begrepen seheldsrechters); It. 207 t. f. (Ai. pnbblici aficiali sono egm'parati, per gli- stessi effdtl, . . gli arbitri, . . ("larante il tempo in cni sono chia- mati ad esercitare le loro fimzioni; Bas. 178 (Die Vorschriften dieses Gesetees . . ]fnden Amrendang anf . . Schiedsrichter); Sol. 181 (likaså); St. Gall. 171 (Den Beamten and öfentlichen Bediensteten sind gleich- enhalten and anterliegen den gleichen Strafbestimmungen . . . Schieds- rich-ter); Venez. 236.

På basis av allmänt medborgerlig plikt utvidgas det allmänna ämbetsbrottssubjektet av H. till rarnpliktige (843: Allen die tot de gewapende macht behooren, werden mede als ambtenaren beschoawd). Någon gång förekommer en allmän utvidgning till rittnen: It. 207 i. j". (Ai pabblici nfjfciali sono eqaiparati, per gli stessi man, . . i testimoni, (larante il tmnpo in cat sono chiamati ad csercitare le loro faneioni); Venez. 236 (los testigos).

Stundom förekommer, att lagen söker uppdraga en gräns beträffande den förmedlande länk mellan staten och det privata, som skall anses ägnad att giva funktionen karaktären av en medelbar statsfunktion. Häruti kan efter omständigheterna ligga antingen en utvidgning eller inskränkning: alla, som ligga inom den uppdragna gränsen, medtagas men inga, som ligga utom densamma. Till den del emellertid den uppdragna gränsen går utöver kom- munerna såsom medlande länk, bör den väl snarast betraktas såsom en utvidgning. Detta förekommer t. ex. i S. 25: 22 (Vad om statens ämbetsmän här stadgat är, gälle ock om dem, som äro satte att förvalta städers, menigheters eller allmänna an Konungen stadfästade kassors, verks eller andra inrättningars eller stiftelsers angelägenheter

33 -_ de beträffande inrättningarna eller stiftelserna måste sålunda vara dels »allmänna» dels av »Konungen stadfästade», jfr N. J. A. 1906, 494); Fi. 2: 12 (llled tjänsteman förstås i denna lag statens ('im- bctsmän, sd ock de, som äro satte att förvalta städers, köpingars, lands- kommuners, församlingars eller andra menigheters eller av överheten stadfästade allmänna iru'ättningars eller stittelsers angelägenheter); It. 2071 (coloro che sono rit.-estiti di pubbliche funeioni . . a serrizio dello Stato. delle prorincie o dei comuni, o di un istituto sottoposto per legge alla tutela dello Stato, di una procincia 0 dl un comune _ nöjer sig således icke med »stadfästande» utan fordrar författningsmässigt underställande under statens etc. »skydd»); Costa R. 503 (om- fattar dock icke alla ämbetsbrott). Andra lagar (t. ex. T. 359; Ö. 1012), nöja sig med att uttryckligen nämna, jämte omedelbar, även medelbar statsfunktion utan att söka bestämma sistnämnda begrepp; åter andra inlåta sig icke på denna uppdelning utan överlämna tolkningen helt och hållet åt rättspraxis (så t. ex. Sp. 416; rättspraxis har emellertid gått snarast längre än de lagar, som göra en tydlig utvidgning; exempelvis har tjänsteman vid enskild järnväg (icerhucud likställts med statsfunktionär).

En mycket väsentlig och på samma gång mycket tänjbar utvidgning förekommer i It. F sl. 366, som till det allmänna be- greppet (9: pubblica funeione, 364 + pubblico servieio, 365) lägger varje sercieio di pubblica necessitä och härunder innefattar 1:o) i pri- uati che escrcitano professioni forensi o sanitarie, ovrero altra professione, il cui esercizio sia per legge cietato senza una Speciale abilitazione dello Stato; 2:0) i pricati che. adempiono un sercizio dichiarato di pubblica necessita mediante un atto della pubblica amministrazione.

Besläktad med sistnämnda utvidgning är bestämmelsen i Ziil'. 2242 (Ges. 26/4 1908): Angestellte und Arbeiter, welche die Pflicht ilber- nommcn haben, öfentliche Betriebe des Staates oder non Gemeinden en bedienen, wenn sic corsätzlich und rechtswidrig ihrer Dienstpflicht zuwi- derhandeln und dadurch Leib oder Leben non Personen oder wertcolles ötfentliches oder prieates Gut gefährden. 3

Beträffande inskränkningarne i begreppet allmän funktion, upp- står först frågan, om sanktionen gäller allmänna funktioner över- allt eller endast allmänna funktioner inom den egna staten. Till den del ämbetsbrotten av lagen uppställas såsom brott mot staten, kan svaret knappast vara tvivelaktigt: hela detta område avser, då intet annat säges, endast gärningar, begångna mot den egna staten, icke mot främmande stat. Icke fullt lika säker kan man vara i de fall, där lagen uppfattar ämbetsbrottet såsom »brott mot allmänheten» eller bygger det endast på basis av brotts- subjektets specialitet eller där den alldeles spränger begreppet ämbetsbrott och uppställer de särskilda rekvisiten inom de grup- per, dit rättskränkningen in casu hör (t. ex. ämbetsförskingring bland förmögenhetsbrotten, tvång till bekännelse bland frihets- brotten o. s. v.). Även i dylika fall kan lagens syfte att be- gränsa sig till angrepp mot den egna statens funktion framgå (inom ett större eller mindre område) av själva rekvisitet, vare sig av brottssubjektets bestämning (t. ex. S. 25:22: »statens», »av Konungen» etc.) eller av något annat rekvisitelement (t. ex. _ i ett fall, som lagen icke ens formellt betecknat såsom äm- betsbrott — S. 15: 10: »sd förfaret, som om laga häktning stadgat är»=i svensk lag stadgat). Där så icke är förhållandet, kan man dock, vid lagens tystnad, nog i allmänhet antaga, att rätts— praxis skall visa sig synnerligen obenägen att, där brottssubjektet betecknas såsom allmän funktionär, ämbetsman etc., utsträcka bestämmelsen till sådana gärningsmän, som visserligen innehaft och angripit en allmän funktion, men en funktion inom annan stat (undantag härifrån torde i huvudsak inskränka sig till »ak- tiv korruption», där det väl har förekommit, att man, vid lagens tystnad, tillämpat bestämmelsen på den som mutat utländsk äm- betsman).

En viktig inskränkning, särskilt ofta genomförd i de gällande germanska lagarne, är den förut berörda, till ämbets- eller tjänste- män. En parlamentsledamot utövar en synnerligen viktig allmän

funktion, men är efter vanlig terminologi ingen ämbetsman eller tjänsteman. (Här bör dock nämnas, att i några anglikanska la- gar parlamentsledamöter uttryckligen inbegripas under officers, t. ex. Tex. 263: By the term »offlcer of this state» as used in the preceding article is meant the . . members . . of both houses of the le- gislature _ under det att de i andra, t. ex. U. S. A. Grim. C. 199 [110] ff.: Tasm. 71, 72 göras till föremål för särskilda be- stämmelser). Detsamma gäller (enligt den uppfattning, som torde vara den naturliga och mera vanliga) om en juryman, en »Schöffe» etc. Här framträder således den förut anmärkta motsatsen mel- lan de i den hierarkiska förvaltningsapparaten, med sin över- och underordning, (mer eller mindre varaktigt) infogade »stats- tjänarne» och de »fristdendc» allmänna organerna. (Det bör dock ånyo erinras, att enligt tyskt språkbruk, många av de sistnämnda anses innehava ett Amt, vara Amtsträger, ehuru icke Beamte). Denna allmänna begränsning av brottssubjektet till statstjänare förekommer sålunda i S. 25 kap. (ämbetsman _ utvidgat genom 25: 22: Vad om statens ämbetsmän här stadgat är, gälle och om dem, som äro satte att förvalta städers, menigheters eller allmänna av Ko- nungen stadfästade kassors, verks eller andra inrättningars eller stiftel- sers angelägenheter, om de tjänstemän, som. under ämbets- eller förvalt- ningsmyndigheterna lyda, och om andre, som förordnade äro att ämbete eller tiänsteärende förrätta _ men överskrider således i alla fall icke gränsen tjänsteärende); N. 11 kap. (offentlig Tjenestemand _ ut- trycket bestämmes icke närmare i lagen, men torde av lagstif- taren vara avsett att tolkas mycket vidsträckt och utöver »stats- tjänare» gripa in på de »fristående» statsorganerna, såsom jury- män m. fl.; å andra sidan synes meningen vara att inskränka omfånget med hänsyn till verksamhetens art, även där funktionen vilar på ett offentligträttsligt rättsfaktum); D. 13 kap. (närmare bestämt i & 144: Head oeenfor om Embedsmfend og Embeder er fast- sat, gcelder tillige med Hensgn till Bestillingsmwnd og de dem betroede Best-illinger, dog saaledes at Straffen forholdseis kan nedscettes . . . De

foregaacnde Bestemmelscr ere derhos ikke alene gaeldende med Hensgn til dem, der ere fast ansatte i Embede eller Bestilling, men ogsaa med Hen- sgn til dem, hvem det er overdraget midlertidig at forestaa et Embedc eller en Bcstilling eller at udfare nogen dertil herende Forretning); T. 359 (Unter Beamten im Sinne dieses Stratgesetees sind zu verstehen alle im Dienste (les Reichs oder in unmittelbarem oder mittelbarem Dicnste eines Bundcsstaats auf Lebcnszeit, auf Zeit oder nur vorläujig angestelltc Personen, ohne Haterschied, ob sie einen Diensteid geleistet haben oder nicht, inglcichen Notare, nicht aber Advokaten und Anwälte _ genom fordran på Anstellung har här, i motsats till övriga citerade ger- ; manska lagar, införts den begränsning, att endast sådana med- tagas", som hava en i någon mån generell befogenhet att utöva funktionen, och icke de, vilkas uppdrag inskränkts till en bestämd

konkret uppgift); Ö. 101" (Jeder Staats- oder Gemeindebeamte . . .

Als Beamter ist der/eniga (inre/usehen, welcher rermöge unmittelbaren oder mittelbarcn ölt'entlichen Auftrages, mit oder ohne Beeidigung, Geschäfte , der Regierung zu besorgen rerpflichtet ist _ här användes visserligen ! uppdrag såsom bas i stället för tjänst, men genom bestämningen f Geschäfte der Regierung blir resultatet icke väsentligt olika de förutnämnda lagarnes ståndpunkt): It. 207, som i första hand inskränker det allmänna brottssubjektet till dem, som äro a ser- rieio dello Stato, delle provincie o det comuni, o di un istituto sottoposto per legge alla tutela dello Stato, di una provincia o di un comune, men utvidgar begreppet pubblici ufftciali till att omfatta även i notai, gli agenti della forza pubblica e gli uscieri addetti all'ordine giudiziario samt med pubblici uf'tieiali »likställer» i giurati, gli arbitri, i periti, gli intciprcti e i testimoni, durante il tempo in cui sono chiamati ad esercitarc le loro funeioni; om den särskilda inskränkning, som måste anses enligt den italienska terminologien ligga i ordet _tunzione jfr ned. _ De tyska kantonallagarne röra sig genomgående med begreppet Beamter (stundom Beamter oder Bediensteter etc.) såsom allmänt brottssubjekt, i vissa fall med ovan berörda utvidgningar; så Thurg. 274 ff.; Graub. 77 ff.; Aarg. 80 ff.; Schaffh. 264; Luz.

234: ObW. 61 ff.: Bern 88 ff.; Glar. 148 ff.; Ziir. 224 ff. (Ges. 26/1 1908); Bas. 178; Zug. 51 ff.; App. A.-Rh. 67 ff.; App. I.-Rh. 52 ff.; Schwyz 114 ff.: Sol. 181: St. Gall. 171. _ Bland förslagen är att föra hit SchW. F51. 974 (Unter Beamten sind verstanden die Beamten und Angestelltcn einer ättentlichen Verwaltung und der Rechtsp/lege. Als Deamtc gelten auch Personen, die provisorisch ein Amt bekleiden oder an- gcstellt sind. oder die rorubergeheml amtliche Funktionen ausuben); vid de särskilda rekvisiten förekomma emellertid ofta utvidgningar i en eller annan riktning. varom jfr ned.

Annorlunda ställer sig saken i Fi. 2: 12 (Med tjänsteman [så betecknas det allmänna brottssubjektet i 40 kap. »Om tjänste- mans brott i tjänste11>>]f'örstäs i denna lag statens ämbetsmän, så ock de, som äro satte att förvalta städers, köpingars, landskormnuners, församlingars eller andra menigheters eller av överheten stadfästade allmänna inrätt- ningars eller stiftelsens aiujelägenheter, samt de tjänstemän och betjänte, som lyda under sådana ämbets- eller fö)'valtningsmgndigheter, ävensom andre, vilka blivit förordnade eller valde att förrätta offentlig sgssla eller ott'entligt ärende _ genom uttrycket offentlig syssla, som tyd- ligen är vidsträcktare än offentlig tjänst, ävensom genom ordet ärende (icke tjänsteärende), lärer brottssubjektet, åtminstone efter bokstaven, få anses utvidgat till »allmän funktionär» överhuvud; härmed överensstämmer Fi. Fsl. 1: 5). Icke mycket mindre är utvidgningen i H. som i avdelningen Ambtsmisdrijrcn (B. II. Tit. 28) betecknar det allmänna brottssubjektet såsom anzbtenaar men i 841 förklarar >>Onder ambtenaren norden begrepen alle personen ver- koeen bij krachtens a'ettelijk voorschrift uitgeschreven verkieeingen _ bortsett från de förut nämnda utvidgningarne utöver själva be- greppet allmän funktionär, genom medtagande av skiljemän och av värnpliktiga (ab.).

En mera ovanlig inskränkning förekommer i It. 207, såtill- vida som ordet funeione (coloro che sono rirestiti di pubblichc funeioni, anche temporanee, stlpendiate o gratuite, a servizio dello Stato etc.) an- ses innefatta ett element av mgndighetsutövning i statens (kom-

munens etc.) namn. Då lagen därjämte, såsom nyss nämnt,i likhet med flera andra, inskränker området genom bestämningen servizio _ så att alltså brottssubjektet dels skall utöva myndighet dels också kunna sägas innehava tjänst _ har den bland vik- tigare lagar kommit att intaga den snävaste ståndpunkten med avseende på det allmänna brottssubjektets omfång. A andra sidan gör lagen. såsom förut berört, åtskilliga utvidgningar, däri— bland även till rittnen, vilkas generella likställande i denna punkt med tjänstemän är någonting i europeisk lagstiftning ganska unikt. I övrigt bör anmärkas, att det ipraxis ingalunda saknats tendenser att _ mot lagens ordalydelse _ utsträcka omfatt- ningen av brottssubjektet exempelvis till parlamentsledamöter.

B) Den brottsliga handlingen.

Då lagarne ofta innehålla särskilda straffbestämmelser för ämbetsmans delaktighet i brott (vare sig ämbetsbrott eller all- männa brott), åtskilja vi här rekvisit, som innefatta gärnings- mannahandling av ämbetsmannen och dem, som innefatta del- aktighetshandling.

1) Gärningsmannabrott.

Alla lagar innehålla ett större eller mindre antal speciella rekvisit, där gärningsmannen bestämmes såsom ämbetsman. Många lagar uppställa dessutom subsidiärt mer eller mindre generella rekvisit, likaledes med ämbetsman såsom specialsubjekt. Uppenbart är, att i de lagar, som sakna allmänna subsidiärbe- stämmelser, frågan, vilka speciella ämbetsbrott lagen uppställer, blir av vida större praktisk Vikt än i de lagar, som hava subsi— diärbestämmelser.

a) Speciella rekvisit.

Bland de speciella rekvisiten förekomma några allmänti lagarne: diplomatiskt landsförräderi; angrepp på statens straf- fande funktion (olaga häktning etc.); andra angrepp på den judi- ciella funktionen; olagliga utskylder m. m. (»konkussion»); mutor (passiv korruption); ämbetsförskingring (>>pekulat»); ämbetsför- falskning; yppande av ämbetshemlighet; förbrytelser i post- eller telegraftjänst; brott mot familj eller sedlighet; samt, särskilt i romanska lagar, överskridande av kompetens. Dessutom före-

komma, i stor omväxling, en mängd andra rekvisit, vartdera be- gränsat till ett mindre antal lagar. Vi behandla först de nyss uppräknade grupperna (med undantag av förräderibrotten, på vilka vi här ej närmare ingå: jfr ned. sid. 104).

(1) Angrepp mot Statens straffande funktion.

Ett angrepp mot statens straffande funktion kan samtidigt innebära ett rättsstridigt angrepp mot den individ, som är före- mål för nämnda statsfunktion. Framförallt dessa. fall, där det sålunda alltid föreligger en dubbel rättskränkning, dels mot sta- ten dels mot individen, hava uppmärksammats av lagarne, så- vitt angår uppställandet av särskilda ämbetsbrott inom detta område. Men brottet kan även rikta sig mot statsfunktionen utan att innehålla något angrepp mot individen, om det näm- ligen verkar i hämmande riktning mot statens straffande verk- samhet, t. ex. rättsstridig underlåtenhet att åtala, rättsstridigt lösgivande av straffånge o. s. v.

(a) Dubbelangrepp mot statsfunktion och individ.

De särskilda rekvisit, som innefatta angrepp icke blott mot straffunktionen utan även mot individen, kunna knyta sig till olika stadier av strafförfarandet: kroppsrannsakan, husrannsakan, beslag, häktning, behandling av häktad person (eller straffånge), åtal, bevisning inför domstol, processledning, utseende av jury, dom, verkställighet. I några av dessa fall, t. ex. misshandel å häktad person, är det uppenbart, att gärningen, där lagen icke uppställer ett speciellt ämbetsbrott, faller under en straffbestäm- melse av allmän natur. I andra fall, t. ex. meddelande av obe- fogad straffdom, är det lika tydligt, att det i allmänhet icke kan finnas någon allmän straffbestämmelse att repliera på, vadan gär- ningen, vid saknad av ett speciellt ämbetsbrottsrekvisit, endast

under den förutsättning kan komma under strafflagen, att denna bland ämbetsbrotten uppställer generella rekvisit, som omfatta det beträffande fallet (t. ex. att >>göra orätt i dom», eller, ännu generellare, att överhuvud begå uppsåtlig rättskränkning i sin ämbetsutövning). För sådana fall, där gärningen icke faller in under någon som helst strafflagsparagraf, vare sig generell eller speciell, återstår här som eljest endast möjligheten av special- rättsliga bestämmelser. _ l anglikansk rätt ingå gemenligen dessa fall, jämte andra. under det enhetligt reglerade begreppet Oppres— sion (jfr t. ex. Eng. Step/z. 1563, där oppresslon bestämmes så- som olagligt utövande av myndighet, bestående fin flyt/'icting upon any person any bodily harm, 'imprisomnent or other injury, not being ertortion) .

IO'oppsrannstn. Såsom ämbetsbrott behandlas olaga kropps- rannsakan av N. 116 (En offentlig Tjenestemand, som foretager en nlov- lig R(msagninf/ af... Person); It. 149 (Il pubblieo nfflciale, che, abn- sando delle sae faneion-i, ordina o esegatscc una perqaisielone personale _ [bland brotten mot enskild]); jfr även Sp. 2153 (El fancz'onarlo pilbllco que, con ocasion del reglstro . .. comettere cualqniera otra rejaciön 'En/neta contra las personas); Gen. 97; Venez. 179.

Brott mot llPlllfl'lll eller ola-ga husrannsakan (eller båda i förening) uppställes såsom särskilt ämbetsbrott i N. 116; D. 128, 129; H. 3701 (De ambtenaar die, met overschrzjjdi-ng can zijne beooegdlzeid of zonder 'lnacletnenmn/ can (le be'/' de wet bepaalde normen, in de maning of het bcslofen lokaal of mf, bli een ander in f/ebrnik, dlens ondanks blnncntreedt of, wederreclztelly'k aldaar oertoeoende, etch niet op de oor— dertng oan of ranwege den reclzthebbende aanstonds oerwijdert); T. 342 (Ein Beamler, (ler ln Aasäbang oder in Veranlassnnq der Ausnbung selnes Amtes einen Hausfrtedensbrack begelzt); Ö. 101 jfr Ges. 27/10 1862 % 4; Ung. 199 (bland frihetsbrotten); Fr. 184 (T ont fonctlonnaire de llordre administratif on jadtclaire, tout offcler de justice oa de police, tout commandant en agent de la force publique, qui, agissant en sadite gnalité, se sera introdnit dans le domieile (Fun eitoyen contre le gré de

celui-ci, hors les oas prövas par la loi. et sans les formalités, qu'elle av preseritcs); Belg. 148 (= Fr.) jfr Const. art. 10; It. 158 (s”introducc nella abitazione altrui o nelle appartenenze (li essa . . . Se il fatto sia accompagnato da pergaisieione . . . [bland frihetsbrotten]; lagen behandlar det sålunda som kvalifikation, om hemfridsbrottet åt— följes av husrannsakan); Sp. 215, 216; Port. 294 (huvudsakligen = Fr.); Rum. 151: Bulg. 3062 (kvalifikation av det allmänna brottet); Waadt 353 (Tout magistrat reräu du droit . . de risite do- miciliaire, gui use de ce droit dans an hut illicite), 356; Luz. 247 e; Ti'c. 107 (Qualunque fanzionario . . . che prenda an titolo o pretesto dal ca- rattere della sua eariea per introdursi nel domicilio di un prirato, fuori dei easi prereduti dalla legge, e senza le formalitä da essa ordinate); Sol. 179; Mex. 985; Chil. 155; Argent. 151; Costa R. 341; Peru 2302, 339; Venez. 185; Fi. FSl. 14: 5 (Tjänsteman, som med miss- bruk ar sin tjänsteställning . . håller olaga husrannsakan); D. FSl. 1924, 149 (Naar nogen, hrent det paahriler at rirke til Haandhce- oelse af Statens Straffemyndighed, . . . foretager en lorstriolig . . . Ran- sugning).

Beslag. Hithörande bestämmelser inskränka sig ofta till olov- ligt beslag av papper, t. ex. brev: N. 116 (aloelig Beslagla'ggelse af Breoe eller Telegrannner); D. 128 (Beslaglaggelse og (kaderscgelse af Brcve og andre Papircr), 129; H. 3702 (gesrhriften, bocken of andere papieren ondereoekt of in beslag neemt), 371 (strängare straff vid olovligt beslagtagande från post, telegraf eller överhuvud eenige openbare instelling nan rerroer); Fr. 187 (från posten: Toute suppression, toute ouoerture de lettres eonjäes & la poste, conzmise ou- faeilitée par unfonr- tionnaire ou un agent du Gouoernement ou de Fadministration des postes); Belg. 149 (från post eller telegraf); Sp. 2152, 217; Port. 295 & 1 (från posten: que supprinzir, subtrahir ou abrir alguma carta eonjiada ao [correio ]): Luz. 247 e (Beschlagnahme ron Briefen etc.): ObW. 631 (likaså): Sol. 179 (Besehlagnahme ron Papieren); D. FSI. 1924, 149 (Beslaglceg- gelse). _ Bestämmelser av allmännare räckvidd — bortsett från det generella >>oppression» _ förekomma stundom i anglikansk rätt,

* t. ex. Calif. 146 (Every public of'jfcer, or person pretending to "be a public officer, u'ho under the pretenee or color of any process or other legal authority . . seizes or levies upon any property, or dispossesses any one of lands or tenements).

Haktning. Olaga häktning såsom ämbetsbrott uppställes i ' N. 117 (som foretager . . en ulorlig Fangsling, Paagribelse eller anden Frihedsbereeelse . . eller som uloulig _f'orlfenger en F rihedsbererclse); D. 127, 128, 129; H. 3681 (de mnbtenaar, met het opsporen ran strafbare feiten belast, die opzettelijk niet ooldoet aan de oordcriug om nan eene u'ederrechtelijke rrij/zeidsroooing te doen blijken of daaroan aan de hoo- gere macht opzettelijk niet oneernijld kennis geeft), 3682 (negativ del- aktighet); T. 341 (Ein Beamtcr, 'zrelcher ro-rsätelich, ohne hierzu be— reehtigt eu sein, eine V erhaftung oder eorlaujfge Ergreifung und Fest— nahme oder Zwangsgestellung iforniinmt oder oornehmen lässt, oder die Dauer einer F reiheitsenteiehung rerlängert); Ung. 193; Fr. 114 (Lors- gulun fonetionnaire public, un agent ou un préposé du Gourernement, aura ordo-nné ou fait quelgue acte arbitraire ou attentatoire . . a la liberte' indi- eiduelle), 115, 119, 122; Belg. 147 (qui aura illegalemcnt et arbitraircment arrété ou fait arréter, détenu ou fait détenir), jfr Jonst. art. 7; 155, 156, 159; It. 147 (priea aleano della liberta personalc, jfr. 146, 151 ff. _ uppställt bland brott mot enskild); Sp. 210—214 (ingående detaljbestämmelser); Port. 333 (bland brott mot enskild); Rum. 149; B. 115; Bulg. 2893 (kvalifikation av allmänt brott); Waadt 353 (Tout magistrat reeétu du droit d'arrcstation . . qui use de ce droit (lans un but illicite), 354 (Tout dépositaire de la force publique, qui abuse de son autorité pour faire arrcter ou detenir quelqu'un illegalement); Wall. 135, 136, 137 (likaså); Luz. 247 d (ioidcrrechliche Verhaftung oder Verh(gts-oerlängerung); Gen. 97, 103; Calif. 146 (Every public officer, or person pretending to be a public offcer, urho under the pretence or color of any process or other legal authority, arrests any person or detains him against his ufill . . without a regular process or other laujful authority therefore); Mex. 980; Chil. 148; Argent. 143; Venez. 177; Costa B. 331; Peru 340; D. FSl. 1924, 149; jfr även Tic. 129 (överskridande av di-

fesa preventiva vid arresterandet). _ I andra lagar uppställes vis- serligen olaga häktning såsom ett särskilt (frihets-) brott men utan begränsning i avseende på brottssubjektet: S. 15: 10; Fi. 25: 10; Fi. Fsl. 24: 3. _ Obefogat dröjsmål med att inställa häktad person för sin >>naturlige domare» kriminaliseras i D. 129; ofta i spansk rätt, stundom även i anglikansk, t. ex. N. Y. 118; Calif. 145 (Delaying to take person arrested before a magistrate: Every public officer or other person, having arrested any person upon a criminal charge, who zrilfully delays to take such perso-n. before a magistrate having jurisdiction, to take his eramination, is guilty of a misdemeanour).

Våld och misshandel (i häktad person etc. Bortsett från de all- männa bestämmelser, som stundom förekomma om misshandel eller våld i tjänsten (jfr ned. s. 119) uppställas stundom i lagarne speciella bestämmelser angående tvång till bekännelse, förövat av ämbetsman: N. 115 (En offentlig Tjenestemaiul, som, for ien Straffe- sag at opnaa en Forklaring i en bestemt Retning eller en Tilstaaelse, anvender ulovlige Midler); D. 126 (Naar en, lhulersegelscsdommer i en Stratferetssag anvender ulovlige Tvangsmidler for at udpresse Tilstaaelse eller Iflorklaring); T. 343 (Ein Beamter, u'elcher in einer Untersuchung Zu'angsmittel anzoendet oder ana'enden lässt, um Geständnisse oder Aus- sagen zu erpressen); Ung. 477: Rum. 150; R. 1152; Bulg. 434; Turk. 243; Tic. 128 (Il pnbblico funzionario che, nell7escrcieio delle sue fun- eioni, minaceia, maltratta, lusinga nn imputato od un testimonio per ottenere una confessione o una deposizione preconcetta, o che, nel detta scopo, vessa arbitrariamente i congiunti dell'imputato, od aggrava il trattamento di questo in carcere _ här sålunda även tvångsåtgärder mot den tilltala- des närmaste); Gen. 101 (des tortures corporelles); Sol. 179 (Aniven- dung von Zu'angsmitteln eur Erlangung non Geständnissen oder anderer Aussagen in einer Untersuchung); Fi. Fsl. 14: 5 (med olovliga medel _f'örmdr en åtalad till bekännelse); D. FSl. 149; T. Fsl. 1927, 1371. _ I andra lagar förekommer, bland frihetsbrotten, ett dylikt rekvisit utan begränsning i avseende på brottssubjektet: S. 15: 11; Fi. 25: 11; Fr. 344 i. f. (la peine sera celle de la mort, si les pcrsonnes

] arrétees, détenues ou se'questrées, ont eté soumises a des tortures corpo- ' relles).

..”-l”

Falskt åtal uppställes såsom särskilt ämbetsbrott i S. 25: 3 (Ställer Konungens befallningsharande, eller annan, som (? ämbetes väg— nar ägcr att brott dklaga, den, han vet oskyldig rara, under åtal vid domstol); Fi. 40: 3 (åtal vid domstol eller hos myndighet); D. 130 (En Embedsmmul, som _f'oranlediger, beslutter eller fortseetter en kriminel Under— segelse mod nogen, hvis Uskyldighed er ham bckendt jfr ib. 226 i. f.); T. 344 (Ein Beamter, u'elcher vorsätelich zum Nachteile einer Person, deren Chischuld ihm bekannt ist, die Erliffnung oder Fortseteung einer Unter- suchung beantragt oder beschliesst); Ung. 476; Port. 288 (Se 0 agente do ministerio publice proceder eri—minalnientc contra determinada pessoa, tendo conhecimento de que as provas såofalsas); Bulg. 435; Luz. 247 b » (zriderrechtliche Einleitung einer strafrechtlichen Untersuchung); Mex.

1,041 (sabiendo que es inocente y eonociendo las pruebas de ello). — Enligt lagar, som här icke uppställa ett särskilt ämbetsbrott, kommer ämbetsmannen naturligen under det allmänna rekvisitet, uppställt bland brott mot staten eller bland ärekränkningsbrotten; t. ex. N.; så allmänt kantonallagarne.

Olaglighcter under processen, angående bevisning, processledning

» etc. beröras t. ex. i Mex. 1,042 (El juez ö magistrado que . . (i pe-

ticion de aquél (0: del Ministerio Publica], proceda contra una persona , cuya inocc-ncia cste comprobada); 1,039 (El jue; 6 magistrado que in- i frinja alguna de las tres primeras fracciones del arti'culo 20 de la Con-

%

I 5 _:

stitucion federal _ dessa grundlagsbestämmelser ålägga domaren att avhöra inkulpaten inom viss tid; att underrätta honom om anledningen till processen och om käranden; att konfrontera honom , med belastningsvittnena; att sörja för att han erhåller försvarare

m. m.); 1,057 jfr 1,056 (lottning till jury: en domare, som al sortear un jurado que haya de conocer en una causa criminal . . . co- metiere un fraude, ya sea para comprender en el sorteo, 6 ya eacluir de

l a indebidamente a'. una persona; 1,056 liknande i fråga om tryck- ; frihetsmål); om de mera allmänna bestämmelserna i 1,050 och

1,052 jfr ned. _ I övrigt förekomma ej sällan särskilda straffbe- stämmelser rörande juryproceduren i den anglikanska rätten, t. ex. NeWY. 77 (An officer to whose charge any jelror is committed by a court or magistrate, who negligently or u'illfully permits them, or any of them, whitout leave of the court or magistrate 1. T 0 receive any communication from any person; 2. To make any cmnmunication to any person; 3. To obtain or receive any book or paper, or refreshment; or, 4. To leave the _jury room. Is guilty of a misdemeanor); Minnes. 4808. Ävenså förekomma bestämmelser, analoga med de ovan från Mex. 1,057 anförda, t. ex. i NeWY. 76.

Straffdom mot oskyldig uppställes stundom såsom självständigt rekvisit; i andra lagar såsom kvalifikation av en allmännare be- stämmelse om orätt dom (om denna jfr ned.): Sp. 361 (om straffet verkställts), 362 (om det icke verkställts), 363 (vid förseelser); Mex. 1,036 ff., 1,048 (por mera ignorancia); 1,0352 (definition: Se tendra'. como notoriamente injusta toda senteneia en que se viole alguna disposicion terminante de una ley, 6 que inanigiestamente sea contraria d lo que conste en las actuaciones del juicio en que se dicte, 6 al veredicto de un .ju- rado); 1,005 (obefogat straff pålagt av administrativ myndighet, Vilket enligt Const. art. 21 kan stiga till 500 pesos i böter eller en månads fängelse); Argent. 2692. _ Såsom kvalifikation upp- ställes fallet i S. 25: 2; Fi. 40: 22; N. 1102'3; Port. 284 g 1.

Obefogat verkställande av strajf eller obefogad skärpning av straff- verkställighet: Fi. 40: 4 (Har tjänsteman uppsåtligen verkställt eller låtit verkställa straff, som honom veterligen ej får verkställas, eller svå- rare straff, än vartill dömt blivit); N. 117 (den offentlige Tjenestemand, som foretager en ulovlig Fuldbyrdelse af Frihedsstraf eller som ulovlig forlcenger en Frihedsberevelse eller skjazrper dens Strenghed); D. 130 (den Embedsmand, der forsatlig lader en ikendt Straf fuldbyrde med Tilsidesalttelse af de med Hensyn til Dommens Prevelse ved hajere Ret eller Benaadning gceldende Bestemmelser); T. 345 (welcher vorsäte- lich eine Strafe vollstrecken lässt, von der er weiss, dass sie uberhaupt nicht—eder nicht der Art oder dem klasse nach vollstreckt werden darf'),

47 341 (welcher vorsätzlich, ohne hierzu berechtiqt zu sein . . . die Daner einer Freiheitsentziehung verlängert); Sp. 213; Port. 293 (Todo o agente da auctoridade publica, encarregado da guarda de algum preso, que ein- pregar para com ello rigor illegitima); Bulg. 436; Calif. 147 (Inhu- . manity to prisoners: Every ofjfcer who is guilty of u'ilful inhumanity

or oppression toward any prisoner under his care. or in his custody); Argent. 143; Costa R. 331; Fi. Fsl. 14: 3 (Verkställer tjänsteman eller ldter verkställa straff, som honom veterligen är olagligt, eller svårare straff än vartill dömt blivit); T. FS]. 1927, 138 (Ein zur hfituzirkung bei der Strafvollstreckung berufener Amtsträger, der . . eine Strafe voll- streckt, die nicht zu rollstrecken ist).

Vid detta institut stadgas stundom (särskilt) straffbarhet även i culpa, t. ex. D. 1303: T. 3452.

Inom den spanska gruppen förekomma stundom bestämmel- ser rörande särskilda straff eller säkerhetsåtgärder, t. ex. Sp. 222 (El funcionario publice que deportare o' extraharc del territorio del Reina ; d un ciudadano, ci no ser en virtud de sentencia ]irme), 221 (que estando

en suspenso las garanttas constitucionales desterrare d un ciudadano d una ' distancia mayor de 250 kilometros de su domicilio, d no ser en virtud de

sentencia judicial . . . que no estando en suspenso las garantias consti— tucionales compelicre (i nu ciudadano d mudar de domicilio o residencia); Peru 3407; jfr även Chil. 152—154.

Stundom uppställer strafflagen, bland ämbetsbrotten, rekvisit, innefattande överträdelse av föreskrifter, som syfta till säker- ställande av straffverkställighetens laglighet, t. ex. H. 369 (het hoofd van een gesticht, bestemd tot opsluiting van veroordeelden, voorloopig aan- gehoudenen of gegijzelden . . . die iveigert te voldoen aan eene ivettige verde-

giring om iemand,'die in het gesticht is opgenomen, te vertoonen, of om inzage ( te geven van het register van inschrijving of van de akte waarvan de wet de

inschrijvin'g vordert). _ I detta sammanhang kan anmärkas en , någongång förekommande särbestämmelse om oriktigt förande av ? fångjournal, vare sig till fångens skada eller favör; så Costa R. ? 538 (El director o jefe de nu establecimiento penal que certiJicare con

falsedad los asientos del Libro de Registro de Condueta de los reos que estuvieren bajo su dependencia, en la tramitaeio'n de diligeneias relativas al otorgamiento de gracia, (? la liberaeion condicional o a' la retention del penado _ svårare straff, om anteckningen är till fångens nackdel).

(b) Angrepp ensamt mot statsfunktionen.

Inom denna grupp av ämbetsbrott uppställa lagarne ilångt mindre omfång särskilda rekvisit. Såvitt emellertid sådana före- komma, knyta de sig även här till olika stadier av strafförfa— randet: åtal, rannsakning, dom, verkställighet.

Underldtenhet att åtala: N. 118 (En ottentlig Tjenestemand . ,som udenfor de i Loren hjemlede Tilfeelde eller paa anden end den lov-_ hjeinlede Maude undlader at forfelge en strafbar Hamlling); D. 131 (Naar en Embedsmand, som ifelge sit Embede skal virke til Straffe- magtens Haandhcerelse, med Forsat undlader at jorfolge en strafbar Handling); T. 346 (Ein Beamter . . n'enn er in der Absicht, jemand der gesetzlichen Strafe rechtswidrig zu entziehen, die Verjblgung einer strafbaren Handlung unterlttsst); Ung. 478: It. 180 (Il pubblico ufji- ciale, che, avendo nell' esercizio delle sae junzioni acquistato notizia di un reato in materia attinente alle medesime, per il qualc si debba pro- cedere dlufjicio, omette o indebitamentc ritarda di riferirne all7 autorita

. . Se il colpevole sia ufjiciale di polizia giudiziaria . .); Sp. 370 (El ' funcionario publice que, faltando a la obligacion de sa cargo, dejare maliciosamente de promover la persecucion y castigo de los delincuentes); Port. 287 (likaså); Rum. 154, Bulg. 437; Schaffh. 2602; Chil. 229 (skiiftlig angivelse förutsatt); Argent. 274; Costa R. 513, Peru 359 (El representante del ministerio publico que no inteipusiere su acciön en los casos en que la ley lo prescribe), 361; T. Fsl. 1927, 1372.

Olagligt gynnande av tilltalad m. m.: N. 118 (En ofentlig Tjeneste—v mand, som ved Misbrug af sin Stilling hindrer nogens lovlige Straf- fceldelse eller Freldelse til den forskyldte Straf); D. 131 (Naor en Embedsmand, som ifelge sit Embede skall virke til Strafemagtens Haand-

heevelse, med Forscet . . __f'orctagcr eller efterlader noget for at bevirke enten Frifndelse eller en mindre Strafs ldmnmclSe); T. 346 (Ein Be- amter .. wenn cr in der Absicht, jemand der gesctzlichen Strafe rechts- ufidriy zu entziehen . . eine Handlung begcht. ufelche geeignet ist, eine Freisprechung oder eine dcm Gesctze nicht cntsprechende Bestraf'ung zu beu'irken); Ung. 478: Sp. 370; Port. 287: Bulg. 437; Luz. 247 e (uiderrechtliche Begänstigung von Angeschuldigten in der lhztcrsuchng)

'ObW. 63'; Chil. 2244 (underlåtenhet att häkta): Venez. 253. Olaglig dom till den tilltalades förmån. Detta fall ingår van- ligen i en eventuell allmän bestämmelse om orätt dom; uppstäl- les (lock stundom, särskilt inom den spanska gruppen, såsom själv- ständigt rekvisit: Sp. 364 (El Jucz que, (? sabieudas, (lic—tare sentencia injusta en causa criminal (i faror del reo); [Port. 287]; Mex. 1,0363. 'Underlåten straffrerkställighet eller olagligt mildrande därav: N. 119 (En offentlig Tjenestemand, som red pligtstridigt Forholdi Tjenesten bevirker . . ut en idemt Strat' ikke bringes til Fuldbyrdelse, eller at en mildere Straf end den idmntc fuldbyrdes); D. 131 (Naar en Embeds- mand, som ifolgc sit Embede skal virke til Stragfemagtens Haandluevelse, med Forsmt . . foretager eller efterladcr noget . .for at forskaane nogen for at udstaa den ham paalagtc Strat'); T. 346 (Ein Beamter, welcher rermo'ge seines Amtes . . bei Vollst-reckung der Strafe mitzuufirken hat . u'enn er in der Absicht, jemand der gesetzlichen Strafe rechtszeidrig zu entzichen .. die Vollstreckung der ausgesproehenen Strafe nicht be- treibt, oder eine gelindcre als die erkannte Strafe zur lf'ollstreckung bringt); Sp. 370; Port. 287; Rum. 154; stundom i anglikansk rätt, t. ex. NebP. 168 (underlåtenhet eller uppskov av verkställighet), 169 (If any sheriff or jailor, or any other person having the care and custody of any jail, shall suzfer any person sentenced to imprisonmcnt therein for any otf'ence, to be dealt with in a manne-r less severe than is required by law); D. FS]. 1924, 151 (Naar nogen, hvem. . . Fuld- byrdelse af Dom-me i Strazfesager paahriler . . hindrer Dommens Fuld- byrdelse eller bevirker, ut den juldbyrdes paa mildcrc Maude end foreskrevet; T. Fsl. 1927, 138 (Ein zur Mitwirkung bei der Strafvoll- ' 4

streekung bernfener Amtsträger, der es nnterlässt, eine Strafe en roll- strecken, die nollstreeht werden mass . . Diese Vorschriften gelten ent— sprechend fiir den Vollzng non JlIassregeln der Besserung und Siohernng, die mit einer Freiheitsentziehnng oerbnnden sind). —— Om oriktigt förande av fångjournal till fångens favör jfr ov. sid. 47.

Olagligt lössläppande av straffånge rn. m.: S. 25: 14 (Släpper ämbetsman, som över fånge eller häktad person inseende haver, honom med vilja lös, eller hjälper honom att undkomma); Fi. 40: 5; N. 119 (En offentlig Tjenestemand, som red pligtstridigt Forhold i Tjerwsten be- oirher, at en sigtet eller stratjheldt Person undriger); D. 132 (Har en Embedsmand, hvem en anges Beeogtning paaligger, forsattlig ledet Fangen nndrige eller be/"ordret hans Undoigelse); H. 367 (De a—nzbtenaar (lie, be— last met de beioaking nan iernand die op openbaar gezag of krachtens reehterlijke uitspraak of beschilfhing van de orijheid is beroofd, hem op— eettelijk laat ontsnappen of" bevrijdt of bi)" zijne beorijding of'ielfbevrvjcling behnlpzaam is); T. 347 (Ein Beamter, welcher einen Gefangenen, (lessen Beanfsichtigzmg, Begleitnng oder Bezoachnng ihm anwrtrant ist, ifor- sätzlieh entweichen lässt oder dessen Befreinng oorsätelieh bewirht oder befördert); Ö. 218 (lVenn der Vorschab ron jemandem gegeben wird, der zur Sarge far die Verwahrnng foerpflichtet ist); Ung. 448; Fr. 237 (Tontes les fois minne éoasion de détenns aura lien, les hnissiers, les commandants en che/' en en soas-ordre, soit de la gendarmerie, soit de la force armée servant d'escorte on garnissant les postes, les eoneierr/es, gardiens, geöliers, et tons les autres prz'posés a la eondnite, an transport on a la garde des détenns . .), 238 ff. (olika bestämmelser allt efter beskaffenheten av fångens brott); Belg. 332 ff.; It. 229 ff.; Sp. 373 (olika allt eftersom lagakraftagande dom förelåg eller icke); Port. 192 ff.; Eng. Steph. 210; Bulg. 439,- Waadt 338; Luz. 247 f.; ObW. 63; Bas. 177; Sol. 180; Freib. 182 (Le jbnetionnaire on ernployé public. gni, intentionellement, aide dans son (Evasion oa laisse slevade?" une personne arrétée, détenae on internée par décision de llanto— rité); Can. 191 b, 192 b, 193; U. S. A. Crim. C. 244 [138, 139]; New Y. 89 ff.; Nebr. 162; New Jers. 7; Mex. 930, 931; Chil.

299; Argent. 281; Venez. 266; Costa R. 481; Ind. Pen. C. 225 A (om stats— eller krigsfånge särskild bestämmelse ib. 128); Fi. FSI. 14: 4 (Släpper tjänsteman, vilken har inseende över eller vilken. det åligger att bevaka fånge eller annan i anstalt, som omnämnes i 4 kap., eller enligt särskild författning i annan liknande anstalt intagen person, honom lös eller befordrar han dennes rymning); D. FSI. 1924, 151: IT. FSI. 1927, 201]; SChW. FSI. 283 (Der Beamte, der einem lf'erhatteten, einun Ge fangenen oder einem andern auf amtliche Anordnung in eine Anstalt Einge- »wiesenen zur Fl ucht- heltal/lich ist oder ihn. cntnreichen lässt); Tj SIOV. FSI. 2002 (även hjälp under flykten: Ein Organ der tiffentlichen ]llaeht, des hei der Altsiibung seines Anztes einen Gefangenen entweichen lässt oder ihm zur Flncht oder auf der F lucht behil/tich ist), ib.t (Als Gij'cirwrzgener gilt jeder, der vom Gericht oder ron einer anderen (”Uffentlichen Behörde oder von einem ()rgane der offentlichen Macht verhaftet, in, Haft ge-nonunen ode-r auf ihren Befehl in einer Straf—, Siehernngs- oder Erziehangsan— stelt oder aus Grunden der öjfentlichen Sieherheit oder der Qtfentlichen- Gesundheitsptlege in einer anderen Anstalt mztergeln'acht ist). Någon- gång upptager strafflagen en särskild bestämmelse även om mera tillfälligt lösgivande av fånge: It. 231 (Il pubhlieo njf'ciale incari- cato della cnstodia 0 del trasporto di un arrestato o condannato, che, senza antoriezazione, gli permctte di allontanarsi, anche temporanea- mente, dal luego in cui devc rimanere in arresto 0 samtare la pena): Venez. 268.

[I detta sammanhang kan anmärkas den motsvarande straff- bestämmelse för tjänsteman vid hospital, som någongång före- kommer, t. ex. N. Zeal. 148 b; Tasm. 1082].

Ifrågavarande institut —— s. k. fångspillning — är det enda bland ämbetsbrotten, där strafflagarne allmänt uppställa även en be- stämmelse om culpa. En sådan återfinnes i S. 25: 14; Fi. 40: 53: D. 1322; H. 3672; T. 3472; Ung. 4482; Fr. 238 ff. (en cas de negli- genee); Belg. 333 ff. (likaså); It. 2293 ff.; Port. 193 (med bevis- presumtionen mot ämbetsmannen: se os mesmos agentes näo provarem caso fortuito ou forga maior, que erclua toda a imputaeao de negligera-ia);

Eng. Steph. 211; Bulg. 4392 o. s. v. Några lagar (t. ex. It. 233; Mex. 933; Venez. 270) stadga-, vid culpa, straffnedsättning, där ämbetsmannen inom viss tid griper och för vederbörande myn- dighet inställer rymliugen. — Om Sp.:s egendomliga behandling av culpa jfr Spec. Utk. I, 40.

(2) Andra angrepp mot Statens judiciella funktion.

Angrepp på statens judiciella funktion från ämbetsmäns sida. i form av oriktigt dömande, uppställes stundom såsom en särskild komplikation vid korruptionsbrottet, varom jfr ned. Men det förekommer även i många lagar, att uppsåtlig orätt i dom i och för sig uppställes såsom ett rekvisit, stundom innefattande jämväl dylik orätt i administrativa beslut (ävensom domstols interlokutoriska beslut); stundom även i processledningen. Så S. 25: 1 (Gör domare, Konungens hefallningsh(ufande eller annan ämbets— man i dom eller beslut uppsåtligen orätt); Fi. 40: 2 (likaså); N. 1101 (En Dominer, Lagrettemand eller Skjansntand, der som saadan han-d- ler mod bedre Vidende): D. 123 (Ger en Dom-mer sig i sin Dom- merrirksomh-ed .torsaztlig skyldig i nogen M'eäcerdighed); T. 336 (Ein Beamter oder Sehiedsrichter', welcher sich bei der Leitung oder Ent- scheidnng einer Rechtssache rorsätelieh zugnnsten oder sam Nachteile einer Partei einer Beagung (les Rechtes schnldig macht); Fr. 183 (Tout _juge on administrateur gui se sera decide par favour ponr une partie. ou par inimitié contre elle); Sp. 365 (orätt dom icivil- mål, jfr 361—364 om kriminahnål), 367 (domstols interlokuto- riska beslut), 369 (administrativa beslut) — alla dessa fall be- tecknas här, såsom ofta. inom den spanska gruppen, med termen Jm?Ifa/ricaeion-: POPt. 284 (Todo o juiz gne proferir sentenca definitiva nmnijestamente in./"esta, por _t'avor ou por odio; — därefter en upp— delning liknande den i Sp.); R. 114 (förutsatt personliga syften); Turk. 244: Bas. 1752; Mex. 1,035, 1,047; Chil. 2281; Argent. 269 (högre straff i brottmål): Costa B. 509 (likaså); Perl'l 354; Fi.

FSI. 14: 2 (Gör domare eller annan tjänsteman orätt i dom eller be- slut); D. FSI. 1924, 148 (Begaar nogen. der har ])omsmyndighed eller anden offentlig lendighed til at trazft'e Afgerelse i prirate Retstorhold, Ucha'rdighed red Stigens Aff/orelse eller Behandling Har Hand- lingen medfert Velfalrds Fortubelse for nogen, eller har saadant rreret tilsigtet); T. FSI. 1927, 129; TjSIOV. FSI. 1832 (Ein zur Entscheidung in der Sachel selbst herufener Richter oder igfentlicher Beamter. der eine Iy'ntscheidung. ron. der er u'eiss. dass sie dem Gesetze widersprirht, trijftt oder durch seinen Antrag oder seine Abstimmung hewirkt in der Absicht, sich oder einem anderen einen. Vorteil za rerschatten. auf/len er kein Recht hat, oder dadurch einem anderen rechtsirid rig Schatten zuzufiigen).

En särskild bestämmelse rörande olaglig expropriation inne- hålles i Sp. 228 (El _t'uncionario publico que eapropiare de sus hienes (i nn ciudadano 6 eftranjero para un serricio u obra pub/ica, (? no ser en virtnd de sentencia (; maiulumiento judicial. y con los requisitos pre- venidos en las leyes).

Bestämmelser särskilt hänförande sig till ]))'()Cttöh'lt'tltlvi'nvj/Cn före- komma i Port. 284 % 4 (Aquelle linie] que aconselhar uma das purtes sobre o litigio que pender perante elle): Mex. 1,050 ([*]/juez o' magistrado que, en juicio civil (] criminal, admita recursos notarie-mente_t'rirolos o muli- ('losos, .; conceda térnrinOs mmnjiestamente innecesarios, o prorrogas inde/ridas), 1,052 (El nuigistrado o jue; que. ahierta (; encubiertamente. patrorinen d un particular en. negoeios que se sigan en el territorio de su juris- diccirin, (; que diri/an .; uconsejen pzihlica o secretamente (? las partes gue ante ellos litigan), 1.053; Chil. 224” etc. Jfr Sp. 3682.

I anglikansk rätt förekomma ofta stränga bestämmelser om jurymän, skiljemän m. fl., t. ex. New. Y. 73 (A iuror .. or a person chosen arbitrator .. u'ho either 1. illakes any promise or agree- ment to give a verdict, ,jndgment. report. airard. or decision, for or against any party; or 2. kli'ilt'ully receives any eommnnicution, book, paper, instrmnent, or injormation, relating to a cause or matter pending before him, except according to the regular course of procecding upon. the trial or hearing of that cause or matter).

Vägran att döma uppställes i romanska lagar ofta såsom sär- skilt rekvisit: Fr. 185 (Tout ,iuge ou tribunal, tout administrateur ou autorité administrative, qui, Sous quelque prétexte que ce soit, meine du silence ou de l'obscurité de la loi, aura dénié de rendre la justice qu'il doit anar parties, apres en ai'oir éte' requis, et qui aura perséoéré dans son deni, apris aeertissement ou injonction de ses supérieurs); Belg. 258 (likaså); It. 178; Sp. 3681; Port. 286; Mex. 1,007;Chi1. 2243; Argent. 273; Costa B. 512; Pera 358; Venez. 207.

Angående domares järahtighet innehåller Chil. 2247 en straff- bestämmelse om domare, som förtiger jäv, och Perl'l 356 om den, som dömer i mål, däri han varit advokat. Jfr Tasm. 86 etc. om värderingsman, som döljer sitt privata intresse.

I somliga anglikanska lagar förekommer en bestämmelse om förledande till oskälig rättegång (»barratry») m. m., t. ex. Nebr. 159 (If ang judge, justice of the peace, clerh of any court, Sherif, eoroner, constable, attorney, or counsellor at law shall encourage, ercite or stir up any suit, quarrel, or controversy between two or more persons, with intent to injure such person or persons _ såsom rättsverkan stad- gas bl. a. det i denna lag stundom förekommande tredubbla skadeståndet till målsäganden). [Jfr, angående rättegångsfullmäk- tige. S. 22: 14; Fi. 38: 23 etc.].

Stundom förekomma allmänna bestämmelser rörande oerh- ställigheten, t. ex. Can. 166 (who, being a sheriff, deputy—sheriff, co- roner, elisor, bailiff, constable or other ofjicer enlrusted with the execu- tion of any writ, warrant or process, roi/fully misconducts himself in the excitation of" the same, or wilfully, and without the consent of the person in whose favour the writ, warrant or process u'as issued, makes any false return thercto).

(3) Konkussion.

Begreppet konkussion, sådant det numera vanligen användes, innefattar de fall, att ämbetsman genom missbruk av sin ämbets- ställning vare sig avtvinga-r eller frånnarrar tredje man en prestation

av förmögenhetsvärde. Det förutsätter sålunda vis eller error och i allmänhet lärer icke krävas, att ämbetsmannen själv upp- väckt denna error (någongång medtages även mala jides supem'eniens). = I övrigt är institutet stundom uppdelat på två linjer, alltefter- " som gärningen framstår såsom krav på en olaglig utskgld till

staten eller sportel till ämbetsmannen. Skillnaden är dock föga skarp, såtillvida som även sporteln är ett slags utskyld. Men även det fall, att ämbetsmannen tilltvingar eller utverkar sig en prestation ( >>belöning>> etc.), som icke framställes eller fattas såsom (av staten fastställd) sportel, måste — såvitt det ej faller under korruptionsinstitutet _ räknas till konkussion; likaså det fall, att ämbetsmannen, i fråga om prestation av staten till tredje man, genom tvång eller svek minskar prestationen. — I den anglikanska rätten betecknas konkussionen allmänt såsom catortion (0: by public ofticers), t. ex. Eng. Steph. 1562 (If the illegal act consists in taking under colour of ofJiee from ang person any money or valuable thing which is not due from him at the time when it is taken, the offence is called >>e1ftortion» — gränsen mot korruptionen [ briberg] utinärkes således genom momentet under colour of ojfce). Stundom uppställes emel- lertid olagligt krävande eller mottagande av sportler m. in. såsom särskilt institut, jämte eattortion, t. ex. NeW Y. 48 jfr 556. Såsom särskilt ämbetsbrott uppställes konkussionen i S. 25: 9 (Ämbetsman, som uppsåtligen å annan lägger eller av honom uttager annan eller högre skatt, tull eller annan allmän utskgld, än beviljad och påbuden är, eller uttbrdrar vad han vet av skatt, tull eller utskgld redan guldet vara) jfr ib.: 53 (T ager eller betingar sig ämbetsman eljest för sin ämbetsåtgärd någon belöning eller sportel, därtill han ej berättigad är — detta rekvisit innefattar emellertid jämväl ett visst område av korruption, jfr ned.), än vidare ib. 6 (Ämbetsman, som, för egen vinning, själv eller genom annan, intalar eller förleder rikets invånare till sammanskott, utgift, kostnad eller arbete . .. Tager han sådant emot, då det såsom av fri vilja bjudes); Fi. 40: 8, 12, 10 (i huvudsak lika med S. 25: 9, 53 och 6); N. 111 (Fordrer en ofentlig Tjenestemand

ulovlig Shut, Afgift eller Godtgjerelse for Tjenestehandling, eller modtager han, hvad der af lf'ildfarelse tilbydes ham som. saaledes skyldigt

Beholder han det i god Tro oppebaarue efter at vaire bleren opmer/fsom paa Feilen . . ).; D. 137 (En Embedsmand, hvem det paaligger at hafre Skatter eller andre ofentlige A_t'gifter, skal, naar han til egen Fordel kreever eller oppeba'rer des/ige Skatter eller Afgifter, om hvilke han red, at de enten. aldeles ikke skyldes eller kan med et ringere Belab . ).; H. 366 (De ambtenaar die in. de uitoejening .fi/ner bediening, als versehul- digd aan hem golven, aan een under ambtenaiu' of aan senige openbare kas, rordert ot' ontvangt of bi/ eene uitbetaling terughoudt hetgeen lui/' icect dat nict verselmldigd is, wordt, als schuldig aan. knevelari/ . .); T. 353 (i egendomlig och något oklar kombination med pekulat: Ein Beamter, welcher Steuern, Gebähren oder andere Abgabcnfur eine tittent— liche Kasse zu erheben hat, wird. u'enu er Abgaben, ron denen er iceiss, dass der Zahlende sie äberhaupt nicht oder nur in geringerem Betrage verschuldet, erhebt, and das rechtswidrig Erhobene gauz oder zum Teil nicht zur Kasse bringt . . . Gleiehe Strafe tritt't den Beamten, weleher bei amtlichen Ausgaben an Geld oder Naturalien dem Empfänger vor— sätzlich und rechtswidrig Ab./"ägo macht und die Ausgabeu als vollständig geleistet in Hechnuug stellt), 352 (Ein Beamter, Advokat, Anu'alt oder sons/iger Iteehtsbeistand, welcher (iebähren oder andere Vergiltungen far amtliche lf'errichtangeu .eu seine/u Wii-teile zu erheben hat, 'u'ird, wenn er Gebähren oder Vera/"diareen erhebt, von deuen er u'eiss. dass der Zalulende sie. ."iberhaapt nicht oder nur in geringerem Betragc rerschuldet); Fr. 174 (fl'ous _tonctiomuiires, tous office-ters publics, leurs commis ou prépose's', tous percepteurs des droits, taxes, contrilnitions. deniers, rerenus publics ou communal/,!'. et leurs commis ou. préposés, qui se seront rendus con/.)ahles du crime de concassion, en ordonnant de percevoir ou en era,/cant ou en rece- vant ce qulils savaieut nlétre pas du ou ercéder ce qui éta-it du pour alroits, taxes, contributions, den-ters ou revenus, ou pour salaires et traitemcnts); Belg. 243 (i huvudsak = Fr.); It. L. II T. III C. II Della concussione. 169 (Il pubblico ufJiciale, che, abusando del sno utjticio, costringe ale/uno a» enten for sig selv eller en anden Tjenestemand eller for det offentlige en '

57 ;dare 0 promettere indebitamente, a se 0 ad un terzo, dan-ara o altra utilita). -170 (Il pubblico ufjiciale, che, abusando del suo ufjicio, inducc alcuno a dare o promettere indebitamente, a se o ad un terzo. danaro o altru- utilita -— här drages alltså gränsen mellan konkussion och korrup- tion på det sätt, att varje initiativ från ämbetsmannens sida, även utan tvång _ induce — gör gärningen till konkussion); Sp. 223 ff. (olika för olika grader av ämbetsmän); särskild bestämmelse (2253) för det fall att gärningen skett medelst tvång; 413 (sportler); POPt. 314 (Särskilt för Våld och hot: Todo () cmpregado publice que eutorquir de alguma pessoa, por si ou por outrem, diuheiro, serif/'cos oa outra qualquer cousa que the ndo seja devida, emprega-ndo riolencias ou mneacas), 315 (Todo o empregado publice que sem auctorisagdo legal impozer arbitrariamente uma contribuigao, reeeber por si ou por outrem qualquer importancia d”ella com destino ao service publico: e bem assim todo o empregado pablico eucarregado da cobranca ou arrecialacao de impostos, reudus, dinhciro ou qaalquer eousa perteneente ao estado ou a estabelecimentos publicas, que receber com o mesmo destino o que näofär devido ou mais do que for devido, senda d'isso sabedor); Rum. 141: Bulg. 424 ff.; Turk. som har en mångfald hithörande bestäm- melser förutom de uttryckligen såsom konkussion betecknade 209 och 210 (= It. 169 och 170): olaglig utpressning av skatt 247, d:o av böter 248, d:o av arbeten 249, våldgästning 250, egenmäktig försäljning 246, bedrägeri eller trolöshet vid utbetal- ning för statens räkning 206 och 207: Bund 53 a (Ein Bmmter oder Angestellter des Bum/es, ice/Cher fär seine Dienstleistungen (.te/d oder andere Vorteile verlangt . . . aa_t' die er keinen Anspruch hat, oder der beim Beer/ge von. Taxen, Gebähren u. dgl. den gesetzlicheu Tarif' ilberschrcitet); Waadt 346 (mera allmänt: Tout fonetiounaire ou otfcier public qui abuse de ses fouctions pour dépouiller quelquhun dlune partie de ses biens), 347; Wallis 1313 (likaså); Aarg. 82 (Ein Beamteter, welcher durch Anwendung der Amtsgewalt, durch Befehl, Drolrung oder Täuschung Jemanden veranlasst, ihm oder Andern ungebährliche Vorteile eu gewähren, begeht das Verbrechen der Eipressmuj); Luz. 242 (Erpres-

sung), 243 (befrugliche Taxeuuberforderuny); här skiljes således uttryck- » ligen mellan vis (strängare bestraffat) och error, men i båda fallen ; är det endast fråga om lukrativa brott; Tic. 115; Gen. 153 (= Fr.); St. Gall. 1673; Freib. 178 (Les fonetieuuuires qui, daus uu but de lucre, excedeut les tarifs, perceive-ut des taxes, émeluments eu indem-uités qui u'étaieut pas dus, eu ue les répartisseut pas cructemeut); Mex. 1,010 (ämbetsman, som med missbruk av sin myndighet, tilltvingar och tillägnar sig främmande sak — straffas såsom för rån); 1,032 definierar konkussionsbegreppet (Comete cl dclite de concusiou: el eucurgado de uu servicie publice que, ceu el carcicter (le tal y (2 titule de impueste e ceutribucieu, recarge, reuta, rédite, solarie (? emelumeute, exiju per si 6 per medie de etre, diuere, rulores, servieies e' cualquieru otra cosa que sepu ue ser debida, e en mayor cautidad que lu seiialadu per la, ley); Chil. 157 (skatt), 241 (sportel); Argent. 266——268 (>>e-mccie'u» — högre straff bl. a. om tjänstemannen förebär sär— skild auktorisation); Costa. R. 506—508 (samma kvalifikation som i Argent); Perl'l 343 (een prepösite de lucro); Venez. 196, 197; Fi. FSI. 14: 12, 9 (= 8. 25: 53, 6); D. FSl. 1924, 147 (Kramer eller med— tager ueqeu, som virker i efeutlig Heueste eller Hverv, Skal, quift eller Keudelse for Tjenestehamlliug, der ikke skyldes, strafes han, hvis det sker til piivet Viucliuq . . . Beholder hau suaduu i. yed Tre eppebuureu Y delse efter ut vwre bleven epmaarksem paa Fejleu, strafes lum, hvis det sker til privat Vindiug . . .); T. FSl. 1927, 136 (Eiu Amtsträger, (ler ivisseutlieh nicht geschuldete Steue-ru, Gebiihreu, Abgebeu eder audere Vergutuugeu erhebt . . . Ebeuso wird eiu Amtsträqer bestruf't, (ler einem amlereu bei der amtlichen Ausgube ven Gcld eder audereu Sacheu wis— seutlich das ihm Zukemmeude quuz eder zum Teil vereuthält); Schw. Fsl. 277; lt. Fsl. 319 (medger straffmildring, om ersättning lämnas före domen [liksom Tic. 117]).

I anglikansk rätt förekommer stundom straff för ämbetsman, som i förskott uppbär ersättning för ännu icke verkställd ämbets- åtgärd, t. ex. New Y. 50 (Au executive officer who asks er receives (my fee er compensation for (my effcial service which has not been

.. actually rendered, except in cases of charges for prospective costs, er of * ces demandable in advance in the cases allowed bg law). Jfr U. S. A. Grim. C. 181[95J den stränga bestämmelsen om ämbetsman, som 11 mottager kvitto av en statens fordringsägare, utan att full betal- . ning erlagts (If ang ejfccr charged with the disbursement eflhe public ** meneys accepts, receives, er trausmits to the Treasury Department to be allowed in his faror any receipt er reucherfrem a crediter of the United States without having paid to such crediter in such funds as the officer received for disbursement, or in such funds as he may be authorized by law to take iu exchange, the full amount specified in. such receipt er veucher, every such act is an act of conversion by such efjicer to his own. use of the amount specified in such receipt er voucher).

Konsummatienen av ifrågavarande delikt bestämmes oftast till kravets framställande, men 1 It. l. e. till framtvingande av löfte och i T. m. fl. till uppbärande (Erheben) av beloppet.

(4) (Passiv) korruption (det allmänna deliktet).

Kärnan i korruptionsinstitutet är tydligen det fall, att ämbets- mannen låter muta sig av tredje man till överträdelse av sin ämbetsplikt. Institutet inskränkes emellertid i nuvarande lagar icke tall detta fall. Några lagar lämna därhän, huruvida den med korruptionen avsedda ämbetsåtgärden (>>korrupti0nsobjektet») är rättsenlig eller rättsstridig. Andra lagar hava olika bestämmelser, allteftersom nämnda åtgärd är rättsenlig eller icke; det före- kommer även, att lagen, såvitt det icke rör domare m. fl., icke uppställer någon (särskild) straffbestämmelse för det fall, att åt- gärder. är rättsenlig. Än vidare släpper lagstiftaren stundom _ särskilt i modern lagstiftning —— fordran på tredjemannens initiatzv, så att även det område föres hit, att ämbetsmannen spontant erbjuder sig företaga en ämbetsåtgärd mot ersättning . eller fordrar ersättning för en ämbetsåtgärd (åtminstone såvitt * han icke framställer denna fordran såsom berättigad). Sistnämnda

fall innefattar ett gränsområde mellan konkussion och korruption, som av lagarne än föres till det ena, än till det andra institutetzg lägges huvudvikten på den av ämbetsmannen utövade pressionen, 5 framstår fallet såsom konkussion; lägges huvudvikten därpå, att prestationen av tredje mannen uppfattas såsom en olaglig ekviva- lent för ämbetsåtgärden, framstår det såsom korruption.

Några lagar synas begränsa korruptionen till det område, där prestationen (eller åtminstone löfte därom) givits _t'öre ämbets- åtgärdens företagande (då den kan antagas ha varit hausal för åtgärden); andra uppställa särskilt det fall, att den givits efteråt: åter andra göra ingen skillnad härutinnan.

Ofta uppställa lagarna vid sidan av det allmänna korrup- tionsbrottet domares m. fl. korruption såsom ett svårare fall; härom jfr ned. sub 5.

Mycket ofta innehålla lagarne bland ämbetsbrotten straff- bestämmelser om e.:traneus, som mutar ämbetsman (vilket väl, systematiskt sett, rätteligen borde innebära, att mutandet ansetts utgöra en delaktighetshandling till korruptionsbrottet [såsom ut- tryckligen är förhållandet i It. FSL, jfr ned.]: denna nära till hands liggande förklaring överensstämmer dock icke med det faktum, att en dylik bestämmelse förekommer i lagar, som icke antaga straffbar delaktigheti ämbetsbrottet som sådant). Härom jfr ned.

Förutom nu nämnda synpunkter användes stundom vid de- liktets struktur även lionsummationsfrdqmz: straffet blir högre, om (en rättsstridig) ämbetsåtgärd verkligen företagits. I aveaknad av dylik bestämmelse blir det en konkurrensfråga mellan korrup- tionsbrottet och en eventuell — mer eller mindre generell _ bestämmelse om orätt i ämbetet.

Någon gång förekommer, att lagen gör uttryckliga undantag från korruptionsbestämmelserna. Så Bulg. 429, som undantager skänker och belöningar, vilka frivilligt och med samtycke av överordnad givas en ämbetsman för ett särskilt mödosamt arbete.

* ävensom hävdvunna skänker och belöningar, som utan anmaning givas en »Uänare», såvida icke vederbörligt förbud häremot ut- färdats.. Liknande Ung. 466, som även har en särskild bestäm- melse om notarier i detta avseende.

Å andra sidan förekommer även någon gång en utvidgning till ett område, som är att uppfatta såsom innebärande fara för korruption eller presumption om sådan, t. ex. ämbetsman, som mottager (eller kräver) gåva eller fördel av någon, vilken på ett eller annat sätt är beroende av hans ämbetsgärning. Jfr Ind. Pen. C. 165 (Wheever, being a public scrcant, accepts or obtains, or agrees to accept or attempts te obtain, for himself, er for any other per- son, any valuable thing without consideration, er for a consideration which he knows to be inadequate, frem ang person, whom he hnou's to have been, or to be, or to be likclg to be concerned in ang preceeding er busi- ness transaeted er about to be transacted bg such public servant, or ha- ving any connection with the ojfcial functions of himself or of ang public ser-vant to whom he is subordinatc, or from ang person whom he hnou's to be interested in er related to the person se concerned).

(a) Frågan om ämbetsåtgärdens rättsenlighet eller rättsstridighet.

a) Lagar, som ej skilja (eller som uttryckligen likställa) korruption med rättsenligt och med rättsstridigt objekt.

Hit höra Ö. 104 (Ein Beamter, der bei Verwaltunq der Gerechtig- keit, bei Dienstverleihungen, eder bei Entscheidungen u'bcr äft'entliche An- gelegenheiten zwar sein Amt nach Pflicht ausu'bt, aber, um es auszuuben, ein Geschenk unrnittelbar eder mittclbar annimmt, eder sonst sich daher einen Verteil zuwendet, oder versprechen lässt; ingleichen, zoelcher dadurch itberhaupt bei Fnhrung seiner Amtsgeschafte sich eu einer ,I'arteilichkeit verleiten lässt); Fr. 1771 (Tout fenctionnairc public de l'ordre admini- stratif ou judiciaire, tout agent ou prépesé d7-une administration publiquc, qui aura agréé des ogres ou promesses, ou reg'u des dens eu presents, pour faire un acte de sa fonetien en de sen emploi, méme juste, mais

non suget a salaire); i 178 stadgas emellertid ett högre straff, för det fall, att korruptionen avsett ett svårare brott; Rum. 144 (fieä si drept); vidare åtskilliga kantonallagar: Waadt 336 (Tout fenc-i tiennaire public qui accepte des dens eu des presents a l”occasien de l?exercice de ses fonctiens); Graub. 78 (lVer als offentlicher Beamter, Angestellter eder Bediensteter eder als hfitglied einer Behörde lllieth oder Gaben. eder andere ihm nicht gebuhrende Vorteile annimmt oder sich ver- sprechen lasst, um sich dadurch zu einer in seine amtliche Stellung ein- schlagenden Handlung, Unterlassung oder Stimmgebung bestimmen zu lassen, oder eugibt, class in solcher Absicht derglcichen Gesehenhe eder Verteile seinen Angeliörigen versehafft eder vcrsproc/zen werden); särskilt mindre straff >>wenn es nicht erwiesen ist, dass er sich durch das Empfangene oder Versprechene eu einer Handlung, Unterlassung eder Stimmgebung habe bestimrnen lassen» ; Aarg. 80 (chr als Illitglied einer Behörde eder als offentlicher Bea-inteter bei lVahlen oder bei Entscheidunq aber ölf'ent- liche Angelegenheiten, oder bei Beurteilung ven Rechtssachen seine Stimme verkauft oder unmittelbar oder mittelbar Geschenhe oder Vorteile annimmt oder sich versprechen lässt); Wall. 13]2 (Qui, (? l?eccasion de ses fone- tions, accepte de l7argent ou dlautres avantagcs); Schaffh. 259; Luz. 238 (Vorteile in Beziehung auf seine Anitsverbindlichheit . . . Hiebei fällt nicht in Betracht, ob das Geschenh die Nichterfnllung einer Amts- handlung beeuieekt habe, eder ob es magenemmen werden sei, um die Amtsverbindlichheit wir/tlich en eifullen); Bern 883; Glar. 1481 (mittel- bar eder unmittelbar annimmt eder sich zur Annahme berett zeigt); [Schwyz 116]; Bund 56; åtskilliga anglikanska lagar, t. ex. Can. 158 b etc.; New Y. 45 (upon an agreement or understanding that his vote, opinion or action upon ang matter then pending or which mag by law be. brought before him in his official capacity shall be influenced thereby -—— alltså efter ordalagen, orsaksförbindelsen förutsatt, likgiltigt huruvida den överenskomna åtgärden är rättsenlig eller icke); Minnes. 4800 (likaså); Tasm. 831 (jfr ned.); U. S. A. Crim. C. 207 [117] (with intent to have his decision . . influenced thereby); Ind. Pen. C.. 161 (Whoever, being er expecting to be a public servant, accepts er obtains,

63 or agrees to accept, or attempts to obtain from ang person, for himself er for any other person, any gratifcatien whatever, other than legal re- muneratien, as a motive or reward for doing or forbearing to do any official act er for showing or forbearing to show, in the exerciee of his * ofjicia! functions, favour er disfavour to any, person etc. — medtager således även den, som ännu icke är ämbetsman, men begår korruptionsbrottet i beräkning att så bliva [däremot icke den, som utan dylik beräkning falskeligen utgiver sig för ämbetsman]; fattar gratijication i vidsträcktare betydelse [>>not restricted te pecu- niary gratificatiens, or to gratijfcatiens estimable in mener/>>]; fordrar ej påverkan [>>a person who receives a gratificatien as a metive for doing what he does not intend to de, er as a reward for doing what he has not dme, comes within these words»); ytterligare några lagar inom den spanska gruppen: Argent. 256; Costa R. 497. — Bland försla- gen kan, i fråga om maximum, D. Fsl. 1924, 146 föras hit (Naar nogen i Udevelsc af offentlig Tjeneste eller Hverv uberettiget modtager, fordra” eller lader sig tilsigc Gave eller anden Fordel . . . Emellertid sänkes, under mildrande omständigheter, minimum, om Fermaalet eller Grunden ihhe har vccret pligtstridig Handlcmaade).

#) lagar, som skilja korruption med rättsstridigt och med rättsenligt objekt.

Hit höra S. 2515 (Har ämbetsman tagit, låtit åt sig utlova eller begärt muta, för att i ämbetet orätt främja . . . Tager eller betingar sig önbetsman eljest för sin ämbetsåtgard någon belöning eller sportel, därtill han ej berättigad ar); Fi. 40: 1; N. 112 (En offentlig Tjeneste- mand, som for Udferelse eller Undladelse af en Tjenestehandling for sig eller andre enten krcever nogen uberettiget Ferdel eller medtager ne- gen scaelan eller Lyfte derom, videndc om, at den gives eller tillsiges for at ove lndflydelse paa hans Optrceden i Tjenesteanliggende), 113 (Vari deti S 112 omhandlede Tilfcclde den Handling eller Undlaclelse, hvor- for erdelen blev medtaget eller tilsagt, en pligtstridig, eller har Tjeneste- mandei vcegret sig ved at foretage en Tjenestehandling for derved at

ti/tringe sig eller andre en saadan Fordel . . . Paa samme ]VIaade. straffes den, som nzodtager nogen Fordel, ridende om, at den gdes ham for at have foretaget en pligtstridig Tienestehandling); D. 117 (dog uden iein'igt derved at- lsra'nke nogen Embcdspligt), 118 (for Kian/gelse af en Emlredspligt); H. 362 (De-ambtenaar (lie eene gift of belofte aannecmt, 'zeetende dat zij hem gedaan wordt ten einde hem te bewegen om, zonder daardoor in strijd met zijn plieht te bandelen, in zijne bediening iets te doen of" no te laten _ alltså. i fråga om rätte-enlig åtgärd endast vad som sker fire åtgärden), 363 (lzo. die eene gift of belofte aan- neemt, rretende dat zij hem gedaan wordt ten einde hem te bea'egen om, in strijd met zijn plieht. in zijne bediening iets te doen of na te laten; 2:o. die eene gift (urrineemt, wetende dat zij hem get/aan wordt ten ge'eolge of naar aanleiding can hetgeen door hem, in strijd met zijn plicht, in zijne hediening is gedaan of" nagelaten _ alltså ifråga om rättsstridig åtgärd straff och samma straff, vare sig korruptionshandlingen sker före eller efter åtgärden); T. 331 (eine in sein Amt einschla- gende, an sich nicht pflichtwidrige Handlung), 332 (eine Handlung, die eine Verletzung einer Amts— oder Dienstpflicht enthält); Ung. 465; Belg. 246 (högre straff, då gåvan etc. mottagits: soit pour faire, dans Fererciee de sa fonetion ou de son emploi, un acte injuste, soit pour s'abstenir de faire un acte gui rentrait dans l'ordre de ses deroirs), 247 (högre straff, då åtgärden kommit till verkställighet), 248 (ytter- ligare höjning, då åtgärden, verkställd eller icke, innefattat un crime ou un délit); It. 171 (per un atto del suo ufjicio), 172 (per ritar- dare od omettere nn atto del suo ujjfcio, 0 per fare un atto cont-ro ido- neri dell'ufjfcio medcsimo), Sp. 396—398 [området med rättsstridigt korruptionsobjekt indelas här i olika straffbarhetsgrader, alltefter- som åtgärden 1) är un acto gue constituya delito, 2) nu acto injusto. que no constituya delito och som kommer till verkställighet, 3) en handling av sistnämnda slag, som icke kommer till verkställighet, 4) underlåtenhet: cuando la dridina recibida ö prometida tuniere por objeto abstencrse el funcionario pziblico de un acto que debiera practicar en el ejercicio de los deberes de su cargo], 401 (korruptionsobjektet

icke rättsstridigt: El _t'uncionario pri/duo que admitiere regalos que le fueren presentados en consider-(aim (i su ojicio): Port., som i flera hänseenden är egendomlig. Löftesmottru/andet betraktas (318 g 4) endast såsom försök, och detta, även om ämbetsåtgärden kom till verkställighet, varvid dock viss skärpning inträder, om åtgär- den var rättsstridig (A aeceitagäo de eftereeimento ou promessa SC'Hl punida, obserraudo-se as regras geraes sobre (( tentatira; mas sempre haverti logar a penn de demissdo, se 0 acto for injusto e ereeutado): ett slags >>tätige l?e/ie» (med straffrihet) uppställes för det fall, att ämbetsmannen, efter mottagandet av gåvan, återställer denna och avstår från den rä ttsstridiga åtgärden (ib. ;" 5: Se 0 empregado repr/(lion linremente o efter'ecimento ou promessa- que aeceitara, ou restituiu a da— dina ou presente que reeebera, e livremente deirou de erecutar o acto in- juste, sem que fosse impedido por motiro algum independente da sua ron- tade, eessara' a disposig'åo d'este artiga); institutet utsträckes uttryck- ' ligen till korruption med avseende på en åtgärd, som ämbets- mannen snihligeu framställer såsom fallande inom hans kompetens (ib. % 6: As disposig'bes d'este artigo e seus paragraph-os teräo logar tam- bem nos casas em que o engwegado publieo, arrogando-se dolosamente ou simulando attribuigdo de _f'azer qualquer acto, acceitar azterecimento ou promessa, ou receber dadira ou presente, para fazer esse acto ou näo o fazer, saleas as penas mais graves da falsidade, se hourerem logor); i övrigt skiljes mellan rättsenlig åtgärd (ib. & 2: um. acto justo que o empregado seja. obrigado (( pratiear). rättsstridig underlåtenhet (ib. % 3), rättsstridig åtgärd, som icke kommer till verkställighet (ill., pr.), rättsstridig åtgärd, som kommer till verkställighet men icke utgör um crime (ib), saint rättsstridig och verkställd åtgärd, som utgör um eri-me (ib. & 1); B. 117; Bulg. 428; Turk. som även här har mycket detaljerade bestämmelser: 211 en definition på muta (richeet), som bl. a. omfattar la difference dénzesuree entre le néritable prir des niarelmndises et des biens que ces personnes . . ont achetés, nendus et adiuges a. bas prir ou & un prir ereessit', et le mon- tant- page. on regn. 212 (rättsenligt korruptionsobjekt), 213 (rätts-

stridigt korruptionsobjekt), 214 (särskilt för domare och åklagare), 215 (särskilt i straffprocess, i friande riktning), 216 (d:o, i fäl- lande riktning). 217 (likaså, i svåra eller inappellabla fall), 219 : (utsträckning av bestännnelserna om domare till skiljemän, advo- kater, notarier och överhuvud alla, som jämlikt 211 kunna begå korruptionsbrott, försåvitt deras korruption a influé sur le/ugement definitij), 224 ett slags tätige Iteue med straffrihet, jfr Port. 318 ;” 5, samt 227 (korruption med avseende på en åtgärd, som mot- tagaren svikligen framställer såsom fallande inom hans ämbets- kompetens, jfr Port. 318 % 6); Grek. 456; Thurg. 277. 278 (det särskilda högre straffet vid rättsstridigt objekt gäller här icke för hela korruptionsområdet, utan endast i en inför judikativ eller administrativ myndighet anhängiggjord rättegång); Ziir. 228, 229: Bas. 172; Tic. 118, 119, 122 (straffskärpningar vid vissa fall av rättsstridig åtgärd); Gen. 158 ff.: Zug. 51; App. I.-Rh. 52: Sol. 176, 177: St. Gall. 167, 168; Freib. 180 (Les membres dlune autorite, les jbnetionnaires, les personnes appelees a rendre la just-ice et celles aa_r or- dres de l:azdorite qui, pour faire un acte contraire aux deroirs de leur charge. Sollicitent ou aeceptent un amntage queleonque auquel ils n'ont pas droit), 181 (qui, pour proceder a un acte conforme & leurs deroirs et rentrant (lans leursfonetions. Sollicitent ou acceptent etc. : föreg.): Mex. 1,014 ff., som fäster avseende vid initiativet: Chil. 248, 249: Peru 349, 350; Venez. 198, 199; Fi. Fsl. 14:1 (:S.m-11 Pi.): T. Fsl. 1927, 123 (Ein Amtstriiger, der fiir die Varna/unc oder Unter- lassung einer Amtsluuullung ein Entgelt jbrdert, sich irerspreehen lässt oder annimmt), 124 (Ein Amtstrager, der ein Entgelt dafiir_f'ordwrt. sir—h rersprechen lässt oder anuinuut, dass er unter Verletzung seiner Amtspfiicht eine Amtshandlung eorgenommen oder unterlassen hat oder l.:ilnftivr/ eornehme oder unterlasse _. endast detta fall betecknas så- som Bestechung); SchW. Fsl. 279 (rättsstridigt objekt: högre straff, om åtgärden skett infolge der Bestechung), 280 (icke rättsstridigt objekt: straff endast om gåvan går före åtgärden); Tjslov. Fsl. 185 2: 3 en allmän bestämmelse, som endast avser rättsstridigt

67 objekt; dessutom särskilda bestämmelser för domare m. fl., som straffas, vare sig objektet är rättsenligt eller rättsstridigt, men i sistnämnda fall strängare: EbenSo [mit Kerher ron einem ]VIonate bis zu drei Jahren oder mit Gettingnis ron rierzehn Tar/en bis _:u drei Jahren] wird bestraft: ein Organ der (U”jerztlichen JIaeht, das unmittel- bar oder mittelbar einen l'ermögensrorteil sich rersprechen läs-st, fordert oder annimmt, damit es seine Amtsptlieht rerletze, oder dafnr, dass es sie rerletzt hat; ein ill)" ”ntscheidung in der Sache selbst berujener Richter oder ijf'fentlieher Beamter. der umnittelbar oder mittelbar einen Vermiigensrorteil sich rersgnechen liisst, fordert oder annimmt, damit er eine Entscheidung in einem bestimmten Sinne trejfe oder beantrage oder damit er for eine Sole/ze Entseheidung stimme oder damit er dies nicht tue, oder dafu'r, dass er dies getan hat oder nicht getan hat . . Ein zur Entseheidung in der Saehe selbst berut'ener Richter oder ('rf'fent- licher Beamter, der emmittelbar oder mittelbar einen Ve)'mögensrmteil da- fu'r sich rerspreehen liisst. fordert oder annimmt, dass er eine Entschei- dung, ron der er weiss, dass sie dem Gesetze u'idersprieht, treffen oder beantragen weird, oder dajiir, dass er fiir eine solehe Entscheidung stimmt, wird mit Kerher ron einem Jahre bis zu aeht Jahren oder mit Ge- fitngnis ron. sechs Illonaten bis .eu fiinf Jahren best-mft); It. Fsl. 320, 321.

R. 119 straffar prorohation till korruption-, såväl provokation från ämbetsmannens sida till aktiv korruption som från motsatta sidan till passiv korruption (llpUBURaHIIH Bears”, T.-e. BaBGZIOMOG cos- granne ;ioantnocrmm Junion oöcranonun H ycaoenlt, BHBHBZUOIIUIX l'IpCLUIO- menue mm nonyqenne B:;srricn, n lie.:mx HocneJylourcro u:;oörnmemm JaB- mero lIJIII npnnsmucro B:sn'ncy —— den tidigare lagen, av 1922, hade endast upptagit det förra av dessa fall).

yl Lagar, som endast uppställa korruption med'rättsstridigt objekt.

I anglikansk rätt förekommer, att en allnu'tn bestämmelse (som således icke inskränker sig till domare m. 6.) om passiv kor 'uption saknas; men även, där en sådan allmän bestämmelse

68 finnes, att den inskränker sig till rättsstridig åtgärd såsom korrup- tionens objekt. Så N. Zeal. 127 a (with the intent to interferf eor- r—nptly etc.); West. Austr. 1221. — Detta sista är förhållandet även , i App. A.-Rh. 68; om Tjslov. FSl. 185, som starkt närmar sig I denna ståndpunkt, jfr har ov.

(b) Korruptionens tidsförhållande till ämbetsåtgärden.

Åtskilliga lagar inskränka, som nämnt, korruptionen till det område, där gåvan, löftet etc. föregått åmbetsåtgården; andra medtaga även, i större eller mindre omfång, sådan handling. där den efterföljt ämbetsåtgarden. Kombineras denna motsats med den nyss omtalade mellan ainbetsåtgardens råttsstridighet eller rättsenlighet, så uppstå inom rekvisitets omfång fyra tänk- bara fall:

a) korrupt-ionshandlingen föregår en rättsstridig ambetsåtgärd:

b) den etterj'öljer en rättsstridig åtgärd;

e) den föregår en rättsen/iz/ åtgärd;

d) den efterföljer en rättsenliy åtgärd. Tager man därjämte hänsyn till den ofta förekommande in— delningen i olika straffbarhetsgrader, så kunna gällande lagar fördelas i följande grupper:

a) samtliga fallen a, b, e, d medtagas: aa) de sammanslås alla utan åtskillnad (o: rekvisitet om— fattar, med samma straffbarhet, gåva etc., somföregått, och den. som efterföljt åmbetsåtgarden, denna må vara rättsstridig eller rättsenlig). Hit höra R. 117 och flera kantonallagar: Bund 53 ((i Waadt 336; Aarg. 80; Wall. 131; Luz. 238 (synnerligen tydlig i detta avseende: . .. nor oder nach. der Amtshandlung annimmt, oder sich 'iiberhanpt Vorteile in Beziehnng anf seine Amtseerbindtiehkeit geben oder verspreehen läs-st. Hiebei fällt nicht in Betraeht, ob das Ges-ehen/f die Niehterfnllnng einer Amtshandlnng bezweckt habe, oder ob es ange- nomnzen norden sei. mn die Amtsverbindliehkeit ieirklieh en eifidlen):

. än vidare några av de anglikanska lagstiftningarne, t. ex. Tasm. " 831 (solieits, receires or obtains. or agrees to reeeire or obtain. any pro- perty or benejit of any kind for himself or any other person en aeeonnt of anything done or omitted, or to be done or omitted, by him in or about the discharge of the duties of his office): Ind. Pen. C. 161 (mo- tire or reward);

BB) fallet a (föregående korruption i avseende på rättsstridig ämbetsåtgärd) har högre, de övriga lägre straffbarhet: S. 25: &; Fi.' 40: 1; It. 171 ff.: Sp. 396—401 (fallet a indelas här ytter— ligare i grader, jfr ov.): Tic. 118, 119: Venez. 198, 199; Jap. 197: Fi. FSl. 14: l;

yy) fallen a och b (.): de med rättsstridig ämbetsåtgärd) hava högre, fallen e och d (med rättsenlig ämbetsåtgärd) lägre straff- ' barhet: D. 118, 117; T. 332, 331: Ung. 465; Bulg. 428; St. Gall. 1681, 1672; D. Fsl. 1924, 146; T. FS]. 1927, 123, 124; It. FSl. 320, , 321 (skiljer i straffbarhet även mellan 0 och d);

öö) fallen a och (' (.): de med föregående korruptionshandling) hava högre, fallen b och d (med efterföljande köl'ruptionshandling) lägre straffbarhet: Thurg. 278, 280; Mex. 1,015, 1,014, 1,020 (skiljer i straffbarhet även mellan a och e); Argent. 256, 259;

,B) fallen a, b och e medtagas: Hithörande lagar uppställa fallen a och b i en högre, fallet e i en högre straffbarhetsgrad: N. 113, 112; H. 363, 362; Peru 349, 350; Schw. Fsl. 279, 280.

31) endast fallen a och !) medtagas: Hit hör App. A.-Rh. 68; ävenså en och annan av ovan— nämnda anglikanska lagar, t. ex. West. Austr. 1221; samt på visst sätt Tjslov. Fsl. 185 (jfr ov. sid. 67), som emellertid har en särbestämmelse för ämbetsman, vilken är .znr Enta-heidnng in der Sache selbst berufen, därom jfr ned. sid. 73.

6) endast fallen a och e medtagas:

.; aa) båda fallen hava samma straffbarhetsgrad: Ö. 104; FP. ; 177; Rum. 144; Graub. 78; Schaffh. 259: Schwyz 116; Costa R.

497; ävensä nägra anglikanska lagar, t. ex. Can. 158 ?) (jfi ih. a: irith intent to obtain); U. S. A. Crim. C. 207 [117]:

[3,6) fallet a bildar en högre, e en lägre straffbarhetsgrad: Belg. 246; Port. 318: Turk. 212 ff.; Bern 88 (endast såvitt, ifal- let a, den rättsstridiga 'ämbetsåtgärden verkligen företogs); Glar. 148 (endast såvitt, i fallet (i, Jemand eine erhebliehe Rechts/fritnlrnng erlitten hat); Ziir. 228, 229; Zug 51; Sol. 176, 177; App. l.-Rh. 52: Chil. 248, 249 (rättsstridig nnderlr'tten-het intager här en mellan- ställning);

e) endast fallet o medtages: Hit höra några bland ovannämnda. anglikanska lagar. t. ex. N. Zeal. 127 ((.

(c) Konsummationen vid (det passiva) korruptionsdeliktet.

De fiesta lagar hava bestämt konsummationen vid det pas- siva korruptionsdeliktet enhetligt: brottets fullbordan bestämmes efter samma regler, vare sig handlingen går före eller efter ämbetsåtgärden Och vare sig den sistnämnda är rättsstridig eller rättsenlig. En del lagar lata åter. allt efter dessa omständig- heter. konsummationen växla. I övrigt iinnas, lagarne emellan, åtskilliga olikheter i avseende på konsuminationspunktens fixe- rande.

u) Lagar med enhetlig konsummation.

aa) Åtskilliga av dessa lagar låta ktmsummation inträda redan i och med en ensidig hund/ino från ämbetsmannens sida (»jordra» ersättning etc.); såsom förut anmärkt. är man här inne på ett gränsområde mellan konkussion och korruption. Hit höra ' Fi. 40: 1; D. 117, 118; T. 331. 332; Ung. 465: Bulg. 428: Bund 53 (I; Schaffh. 259; Tic. 118 (chiesto o rieeento); App. A.-Rh. 68; St. Gall. 167. 168; U. S. A. Crim. C. 207 [117]; New. Y. 45: ' Minnes. 4800: N. Zeal. 127 (i; West. Austr. 1221; Tasm. 881: Ind. Pen. C. 161 m. fl. anglikanska; Perri 349, 350; Jap. 197: Fi. Fsl. 14: 1; D. Fsl. 1924, 146; T. FS]. 1927, 123, 124: SchW.

nn-l- w"M.M—hL—_ .

Fsl. 279, 280; Tjslov. Fsl. 185. (Enligt lagar, tillhörande följande grupper, kan blotta »fordrandet» av gåva, som här är fullbordat korruptionsbrott, endast bliva straffbart försök);

55) Andra lagar anlägga på konsummationsfrågan synpunk— ten av (oneröst) avtal och betrakta den passiva korruptionen så- som fullbordad, då ämbetsmannen accepterat ett löfte. Hit höra Ö. 104 (sich einen Vorteil znwendet oder rer.—preehen lässt); Fr. 177; Belg. 246, 247: lt. 171 (rieere.. () ne oci-etta. la promessa), 172 (rieere o si fa promettere); Rum. 144; Turk. 212 ff.: Graub. 78; Aarg. 80; Luz. 238; Obw. 62: Giar. 148; Gen. 158; Zug 51; Sol. 176; App. I.-Rh. 52; några anglikanska (t. ex. Queens]. 88); Venez. 198, 199; Costa 13.497: lt. ' Fsl. 320, 321: väl även Grek. 456, som fordrar, att en be- nägenhet till accepterande tagit sig uttryck ((pa)/ov»! npööugoz sig åaroåozi'p').

ry) Ytterligare några lagar låta konsummationen inträda först med gdl-ons mottagande: Port. 318 (ib. & 4 förklarar uttryck- ligen a acceitaeäo de igjereeimento on promessa för endast försök); B. 117; Waadt 336; Wall. 131; Bern 88; Ziir. 228.

öö) Slutligen förekommer i sällsynta fall, att lagen för kon- summation fordrar, att ämbetsmannen >>låtit bestämma sig» att företaga åtgärden, vilket (bortsett ifrån, att det naturligen för- utsätter, att endast föregående korruption i detta sammanhang lu'iminaliseras) väl i praktiken mestadels kommer att löpa ut på, att han verkligen företagit åtgärden i fråga: Schwyz 116; Zug 51; Chil. 248, 249 (förutsätter uttryckligen ämbetsåtgärdens före- tagande).

fl) Lagar med växlande konsummation.

aa) Lagar, som i konsummationsavseende skilja mellan före- gående och efterföljande korruptionshandling på det sätt. att vid den förra, redan den ensidiga handlingen (fordrande etc.), vid den senare gåvans mottagande utgör konsummation: S. 25: 5 (ty då uttrycket i st. 3 >>bet-ingar sig» endast kan lämpas till före-

72 gående korruption, bestämmes för all efterföljande korruption handlingen genom ordet tager); N. 112, 113; H. 362, 363 (resp. eene gift of belofte aarmeemt och eene gift a.anneemt);

1313) Lagar, som skilja föregående och efterföljande korrup- tion på det sätt, att vid den förra avtalets slutande (löftets accepterande etc.), vid den senare gävans mottagande utgör kon- summationen: Thurg. 278, 280; Mex. 1,014, 1,020; Argent. 256, 259;

313!) Lagar, vilka skilja den föregående korruption, som avsett rättsstridig ämbetsåtgärd (där avtalets slutande), från övriga fall (där gåvans mottagande utgör konsummation): Sp. 396 ff. (aceptare ofi'ecirnientos (] promesas por ejerutar etc.) jfr 401 (azlmitiere ref/allas que le fueren preserztados).

lö) Särskilt utbrutna fall av passiv korruption.

Bland sådana utbrutna fall intages det ojämförligt främsta rummet av korruptionsbrott, begånget av domare och medl dem jämförliga funktionärer. Stundom har dock utbrytningen endast karaktären av kvalifikation.

I flera hithörande lagar omfattar detta särskilda institut; även fall med icke rättsstridigt korruptionsobjekt. Så N. 114 (Kramer eller modtager en Dommer, Lagrettemanrl, Slu'mzsmand eller Sagrkymlig for som saadan at handle eller hace hamllet til (hm-st eller Skade for den ene eller den anden af Parterne ?" en Ifetst-rist nogen uberettiget lf'orllel for sig eller andre, eller lader han sig nogen smulan tllsig/e)»; D. 120; H. 364 (De reehter die eene gijt of belofle aamzeemt, [wetenide' dat .fi/' hem gedarm wordt ten eincle inrloed te ofyenen 01) de beslissimg mm eene aan zijn oordeel omlerzrorpmr zaal; _ straffskärpning, om det gäller kriminalmål); T. 334; Ung. 468; Eng. Steph. (som, i likhet med flere andra, särskilt äldre, anglikanska lagstiftningar, i fråga om passiv korruption endast sysselsätter sig med judicial ojfjfucers. Om dessa heter det emellertid, 170: Ererg gift— or payment made in respect of or in relation to ang business haring been, being, or about to

(be transacted before ang sueh person in his office is a bribe, whether it is given in order to influence the judieial otfeer in something to be done for to reward hirn for something alreadg done, and whether the thing done "or to be done is itself proper or improper); Can. 156 a; NeWY. 72 N. Zeal. 126 a; Tasm. 901 och i allmänhet i anglikansk rätt (här förekommer stundom, liksom i Turk. 214, utvidgning till åklagare 111. ff., t. ex. Can. 157 (l: Tasm. 911): Mex. 1,018 (Ser el eoheehado juez, ,jurado, asesor, drbitro, arbitrador o perito _ såsom försvårande omständighet omfattande hela begreppet eoheeho = korruption); Argent. 257; Costa B. 498; Peru 351: svårare straff, om det gäller brottmål (utan avseende på rättsenligheten); T. FSl. 1927, 125: vid icke-rättsstridigt korruptionsobjekt skiljes mellan att åtgärden är framtida eller förfluten; vid rättsstridigt korruptions- objekt åter sammanföras dessa fall (Ein Riehter oder Sehiedsriehter, der ein Entgelt da./"iir fordert, sich. rerspreehen lässt oder annirnmt, dass er eine riehterliehe Handlung oorgenomrnen oder nnterlassen hat, wird ' mit Gefängnis bestraft. Ein Riehter oder Sehiedsriehter, (ler ein Ent- i: gott dafnr fordert, sieh verspreehen liisst oder annirnmt, dass er knnftig '! eine richterliehe Handlung uornehme oder nnterlasse, n'ird init Zuehthaus ål)-is en fiinf Jahren bestraft. ann die Vornahme oder Unterlas- il sung der riehterliehen Handlang eine .Reehtsbengung oder eine anders ; Verletenng der riehterliehen Ptliehten enthiilt oder enthalten soll, ist die Strafe Zuchthaus bis en zehn Jahren); Tjslov. Fsl. 185 vilket, såsom iförut nämnt, endast vid det särskilda (men i detta lagverk mei än eljest omfattande) institutet stiaffar korruption med iätts- lfenligt objekt (och vid iättsstridigt objekt höjer stiaffet). ' I andra lagar inskränkes det särslilda institutet till fall med j rättsstridigt kor ruptionsobjekt (även om inskränkningen icke alltid — göres fullt uttrycklig). Hit torde vara att räkna Fr. 181—183; ”Belg. 249—251; It. 172; Port. 319, 320; Bulg. 430; Ziir. 216 L(weleher sich besteehen liisst, um eine Pfliehtrerletmng zu Gunsten oder zum Naehteil der einen Partei zu reriiben); Bas. 1722 (Lässt sich ein Richter in einer Zivil— oder Strajsaehe besteehen, nm. .eu-

Gunsten oder l'ugunsten eines Beteiligten pftiehtu'idrig zu handeln); Gen. 161.

Beträffande honsummutionen av detta särskilda korruptionsbrott ! låta flertalet europeiska lagar densamma inträda redan med den ? ensidiga handlingen (jordrarulet av gåva etc.): undantag härifrån utgör H. (jfr cv.). Bland ovan citerade utomeuropeiska lagar hava de av den spanska gruppen bestämt konsummationspunkten, efter avtalsprincipen, till mottagandet av löfte; de övriga låta den inträda i och med den ensidiga handlingen (asks, solieits. at— tempts to obtain etc.).

Stundom förekomma stadganden om stratfrihet för den be- stuckne, som är villig att uppträda som rittne mot korruptören. Så Nebr. 157, 165 (juryman blir straffri, if he shall gire testimong at the. request of the ('ountg Attorneg against the person u'ho has giren

to him or u'ho has ("u/reed to give to him ang raluable consideration or gratnitg u'hatei'er, for the giring of his rerdiet, au'ard or report in_t'aror of ang particular person).

Även andra fall av korruption utbrytas stundom. särslkilt i anglikansk rätt. och uppställas såsom särskilda institut. exem- pelvis säl/ande ar ämbeten: Can. 162 u: Iowa 4878; N. Zeal. l28 etc. Jfr Eng. Steph. 184, där emellertid fallet uppställes icke sä- som ämbetsbrott, utan såsom allmänt brott.

(6) Pekulat.

Pekulatet, ämbetsmans förskingring i ämbetet, förekommer ännu mycket allmänt i gällande lagar, men har i modern lag— stiftning börjat förlora terräng (i det dylik gärning sålunda straf— fas enligt den vanliga förskingringsbestämmelsen, eventuelllt så som kvalifikation). Att pekulatet av ålder har uppställts sräsom särskilt brott. beror dels därpå, att förskingring i ämbetet an-

setts böra straffas Väsentligt strängare än vanlig förskingring (för vilken straffet i äldre lagar tidvis var ganska milt) och sär- skilt också böra beläggas med stränga ämbetsstraff (därest straff- lagen Opererade med dylika): dels även därpå, att ämbetsför- skingringens rehrisit gjordes strängare, nämligen mera omfattande, än den vanliga förskingringens. Denna större stränghet ifråga om rekvisitet —— yttrande sig bl. a. däri, att ämbetsförskingring kanske ansetts föreligga i och med att ämbetsmannen visade sig insolvent beträffande omhänderhafda medel, även om denna in- solvens var helt övergående — har stundom medfört. att sär- skilda mildringsgrunder uppställts vid ämbetsförskingringen (t. ex. om deficit inom kort tid täckes). Å andra sidan har sträng- heten, utom i fråga om rekvisitet. stundom även tagit sig uttryck i uppställandet av legalkonkurrenser särskilt med förfalskning (också i lagar, som icke känna en dylik legalkonkurrens vid vanlig förskingring). ,_ Någongång förekommer, att pekulatet vidgas utöver begreppet förskingring och omfattar även otorligt brukande. Så It. Fsl. 3165 (Quo/ora sia fatta soltanto nso prirato della eosa mo. bite). Även Port. 313 talar om uppliear a uso proprio men med tillsatsen faltando (? upplieag-ao legal; liknande även i andra lagar.

Pekulatet såsom särskilt ämbetsbrott resp. såsom kvalifika- tion av det allmänna brottet uppställes i S. 25: 11 (Tilll/riper oeh förskingrar ämbetsman penningar eller annat, rare sig statens eller annans tillhörighet, som han i kraft av sitt iinzbete till förrarande, förrultning eller redoeisning enzott-agit); Fi. 40: 7 (I'lifirsnillar tjänsteman penningar eller annat, som han för tjänstens shull mottagit eller har i sin 'e'iir/o); D. 135 (Bffiltlt's nogen Embedsnmnd, der har offentlige Illidler under Händer og derfor staur til Itegnshal). at hare Kassemangel . . . Hrad ," ovenfor er anfert om ]llangler med Hensgn til betroede Penge og Penge- Effekter, ]fnder ogsau Aneendelse i Henseende til Korn, Furu-ge. Mate- * rialier og andre lignende (tenstande —— sträng kvalifikation, om för-

skingraren avviker med någon del av de anförtrodda medlen eller gör försök därtill [maximumz 8 års straffarbetej); H. 359

(De anzbtenaar of een under met eenlaen openbaren clienst if()ln'llllu'e'l'lld of tältet/fila belast persaon (lie opzettelt/l; _oeld of geldsa'aanlnj papier, (latt. hlj in zijne beclientng oncler etch heejt. rertlulstert of toelaat (lathet domr een amler leeggenmnen of vertlalsterd (ro)-(lt, of (lien. (meter (laarbtj als omede- pliehttye ter zijcle staat); T. 350 (Ein Beamter, (releher Gelrler elle/r an- (lere Saehen, (lie er in, amtlieher Eigenseha/t empt'angen oder in Ge- »wahrsam hat, nntersehlägt); Ö. 181 (Als ein Verbreehen tst (liejenvlge Ver- antreauny za behandeln. a'enn jemand ein, rerna'ige seines ('ijffentlaehen (Staats- otler Gemeinde-)Amtes (MIN" besmnleren obrlqhettliehen ocler' Ge.- nu'enaleaa/trages ihm (uwertrautes (r'nt ina Betrage ron mehr als 25 S i..-orenthält oder sich zaeiynet _ uppställt såsom kvalifikatiom av det allmänna brottet); Ung. 462: Fr. 169—172 (.Toat pen—cep- tenr, tout eomntts (”( zme pereeptz'on, dfpositaire oa eomptable public, (pu?

aura (létourné oa soastrait (les (leniers pablies oa prtrls, on et'fets (nett/'s en tenant lien, oa (les pieces, titres, aetes, ejfets ;noblliers qui éttatent entre ses mains en vertn (le ses fonetirms): den förskingrande ämlbets- mannen skall förklaras a jarnaz's tneapable d"e.rereer (meane fann,:tton pubh'gae; allt efter värdet eller det tillgripnas proportion tilll de omhänderhavda medlen m. m. är straffet des trasa/:x for(—és & ttemps eller emprisrmnenzent ?? 2—5 år; ib. 410862 (för andra allmänna finnk— tionärer än de i 169 nämnda |ävensom för enskilda tjänare m.. fl.]: kvalifikation av det allmänna förskingringsbrottet 4081, varonn jfr Spec. Utk. IH, 36); Belg. 240 (Il/Il étaient entre ses matns, soa't en werta, soit a raison. de sa char/je); It. 168 (ll pabbltco att?-tale, ohe smttrae o (listrae (lanaro (; ultra cosa mobile (li ent. er,/lt abbia, per ray-iome (let sno officio, l”ammintstrazione, l”esazlone o la eastoflia); Sp. 405 (los; sas— traiere (i eonsinttere gae otros los snstratoan); Port. 313 (Todo o; em- pregatlo pnblieo que ent rasäo (las saas _f'aneg'öes tieer ent sea poder' din- heiro, tttalos de eredlto, on effettos nzoreis perteneentes ao estado, on a part/cultures, para yaardar, (lespemler oa (ul'rnlntstrar, on lhes (lar fo cle— stino ley/al, e (tlf/ama eoasa tl'estasfartar, malleiosamente lerar, oa (lletrar levar on fartar a ontrem; on appltear a asa proprto oa alheio,falttando a applieaeao oa entref/a lef/al;): B. 1161 (kvalificerat för vissa äm-

x

f; betsmän och vid högre värde); Bulg. 421; Turk. 202: Waadt 54!)

(allmänt: g((i eo7n7net. (lans sa r/(stion (les fun/(les oa (les 7nal("e7sations aa préfadiee (le ('ette administration): Aarg. 86 (die er en ('era'alten and zu ('errechnen hat), 87 ((t/'(? ihm rennör/e seines Amtes ron Ile/(orden ode7 P77'zate77 ((77("'e7t7a((t (("):e7(/en Luz. 249 (Ge/dm, (('elehe er ei77zasiehen oder za ie) nallen hat. si(l( :(((/(met, ('n seinem A/(tzen ('er'a'endet. anter- sel/lagt, oder statt sie in der Kasse :a haben. ('erhrmrcht); Tic. 111: Gen. 1:35; Mex. 1,026 (definition). 1,027 (No serrird (le ereasa al g((e eomete el delito (le peeulado, el haber bee/(o la (listraeeion eon (inimo (le (lerolrer, ('on sas reditos (3 j'rntos agae/lo de (pre (lispnso); Chil. 233; Argent. 260 ff.; Costa B. 501 ff.; Perti 35475; Venez. 195; D. Fsl.1924, 156 (kvalifikation av det allmänna brottet: Har nogen i Udjbrelsen af of— fentlig Tjeneste eller Hrerr gjort sig skyldig (' .. Undersla'b, Utroshab . kan den for den paagmldende Forbr_(/delse _t'oreslrrerne Strafforhajes med indtil (let halre); T. Fsl. 1927, 131 (Ein Amtsträger, (ler eine ihm amtlieh anrertraate oder z((_(/('i7zgl('ehe Saehe stiehlt, ((ntersehlägt oder sieh ((nbereehtigt aneignet): Schw. Fsl. 1223 (kvalifikation av det all- männa förskingringsbrottet och uppställt tillsammans med detta): Tjslov. Fsl. 319 (likaså: (venn (lie ,'1'at ron. einer gar Aasilbnng der bjt'entliehen ]lIaeht heraj'enen Person bei der Aasiibang ihres Amtes oder (inter ]VIiSsbraneh ihres Amtes oder des damit rerbnndenen Reehtes be- gangen wird); It. FSI. 316, 317 (skiljer peenlato, där skadan träffar det allmänna, och mali-ersae'ione, där den drabbar privat), 318 (lnedtager den, som begagnar sig av annans error). Även den anglikanska rätten plägar behandla pekulatet, om ock med mera svävande begränsning, såsom självständigt ämbets- brott. Jfr Eng. Steph. 158 (>>Frauds and breaches of trust by ,offrcers»: Ererg publie oj_'/7'eer earn/(hits (( niisdemeanoar (el/o, in the * discharge of the (laties of his oj'hee, eommits any frand 07' breaeh oj'

trust alt'eeting the pablie whether saeh fraad or breach of trast '(eould _l have been (riminal 07 not ij (ommitted against (( p7ivate pe7son); Can.

' 160; New Y. 1142; Mississ. 1204; Tex. 272 etc.; Viet. 148. New

. S. Wal. 150 o. s. v. Mera inskränkt t. ex. U. S. A. Crim. C.

183 [07] (embezele or wrongfally ('onrert to his own use any money or property etc.). —— Stundom uppställas särskilda regler om bevis- _ ningen, t. ex. U. S. A. Grim. C. 180 [94], 181 [95]; N. S. Wal. 161 (It shall not be neeessary to proee the lareeny or embezzlnment by the ((eensed of any spa-(jie sam of money, 'ij' there is proof of a general (kgieieney on- the examination of the books of aeeoant or entries , kept or made by him or othera'iSe, and the jurors are satisfied that he. stole or j'raadalently embezzled the (le/ieient money or any part thereot'): jfr Vict. l. ('.

Såsom ovan nämnt, mildras eller bortfaller straffet stundom, då skadan bortfaller. Bland andra frågor, på vilka lagarne nå- gon gång ingå., uppstår här den, huruvida mildringen skall in- träda, då, skadan (för det allmänna) täckes av ett på förhand överlämnat kautionsbelopp resp. ställd borgen eller tagen försäk- ring (jfr N. J. .1. 1003, 252; 19073, 335; 1908, 415).

Bestämmelser om borUallande eller mildring av straffet före- komma i S. 25: 11 i. ji (Gifter han det förskingrade genast ersätta, eller sådan säkerhet (linjär ställa, att någon skada (((: tillgreppet ej komma kan); Fi. 40: 72 (likaså.); D. 135)4 (Dersom den jorefandne Kassemangel drekkes inden 3 Gange 24 Timer, kan under iam-igt for— mildende ()mstcend-igheder Tiltale bortfalle, naar nedkonunmnle ll'finisteriam dertil girer sit Samtykke — jfr D. 254 om vanlig förskingring och Spec. Utk. IV, 82); Ung. 464 (då skadan kan täckas av ämbets- mannens kaution); It. 1682 (Se il danne .. sia interamente risar- eito prima delfinoio al gindizio — straffmildring); Sp. 407 (E] f((n- ('ionario gne con dana (S entorpeeimiento del sereieio p(iblieo aplieare (( nsos propios (3 ((jenos los (:andales (? (jeetos pnestos (( sn earyo —— van- ligt pekulatstraff, om beIOppet ej ersättes; däremot ytterligare straffnedsättning, om ingen >>stockning>> [entmpeeimiento] uppstod för det allmänna); Bulg. 423 (då. skadan antingen täckes av äm- betsmannens kaution eller dock ersättes före inledandet av strafförfarande); Turk. 2022 (straffet nedsättes med hälften, om

skadan är ringa eller täckes före målets överlämnande till dom— stol; ined tredjedelen. om den täckes åtminstone före domens meddelande); Luz. 251 (Wenn ,jedoeh geu'iss ist, dass der Beamte ohne die Absieht, das Anrertraate :a rerantreuen, and ohne (tefat/r för den. Staat oder einen Priraten, aaeh ohne dabei einen. Betrag eu beachen, die ihm anrertraaten (('elde-r oder Effekten za seinem .Priratrorteile be- nutzte, so ist er nebst der .1777tse77tsetzung bloss mit einer Geldstraj'e bis auf 2000 Franken i)! lie/egen): Bern 92 ('. _t'. (Es kan-77 ,je. naeh Um- ständen Stray/tosigkeit eintreten, n'enn der Angesehuldigte den [Vert (ler antersehlagenen Saehe auf __(jeschehene &(dforderung hin sojbrt rollständig ersetzt); Tic. 111, 112 (stadgar bl. a. bötestraff, även om de olov- ligt använda medlen ersatts av ämbetsmannen före upptäckten); Mex. 1,030: stark nedsättning av straffet, om gottgörelse lämnas före domens lagakraftvinnande, och ett helt obetydligt straff, om den lämnas inom tre dygn från upptäckten (Las penas de que hablan los dos artiealos anteriores, se reducirdn (( arresto mener, si dentro de los tres dias signientes a' aguel en gue se descubrio el delito deeoloiere el reo lo substraido. Pero cuando haga la derolueiön después de ese término y antes de que recaiga una sentencia definitiva, la pena se redueird (( la tercia parte de la (jue eorresponrla con arreglo (( (lie/(os art/(Jules); Chil. 235 (nedsättning, om skadan täckes; ytterligare nedsättning, om ingen »stockning» uppstått för det allmänna); Venez. 195. Bland förslagen hör hit It. FSI. 316, som bestäm- mer den kritiska punkten till domens meddelande.

Legalkonkurrens med jinja/Skning uppställes i S. 25: 12 (Har

" ämbetsman, som i 11 5 omtalas, genom falska räkenskaper eller böcker ' sökt dölja sitt tillgrepp, såsom att han uteslutit ('n/tutna medel eller upp-

tagit dem såsom restantier, eller (i räkning uppfört utbetalningar, som icke skett, eller har han, till bristens döljande, undanskajfat handlingar, 'öretett veterligen oriktiga rerifikationer, eller j'öröeat annat sådant be- clrilgeri ; dömes, ändå att han det jl'irsk-ingrade ersätter eller sakerhet- därför

ställer —- det konkurrerande elementet sträcker sig här —— sär-

80 skilt genom medtagande av s. k. intellektuell förfalskning — Väsentligt utöver lagens tekniska förfalskningsbegrepp i 12 kap.;ä jfr även N. J. A. 1902, 484); Fi. 40: 73; D. 1352 (naar han paa s-eigagtig: Illaade har sagt at skilde Kassemangelen, saasom naar de til Indf/Jrelse af Indtwgterne eller Ulgifterne eller til Kontrol med samme bestemte Beger. Registre eller Regninger jorsattlig ere urigtig ferte, forfalskedc eller skaffede. til Side, eller naar falske Regnskaber eller Regnskabsad- drag eller andre Bilag til samme ere fremlagte, eller Inclholdetfalslrellg er ang/ret paa Fastager, Poser eller l'akker); T. 351 (i liuvudsa; : D.); Ung. 463 (förfalskning eller annat med pekulatet samman— hängande brott); Bulg. 422 (lika-så); Turk. 208 förfalskning eller bedrägeri m. m.: enjin, en se lirrant a toute sorte de frandes et de rols de nature (? tromper les departements eompétents et &. empéeher la (léeoanerte de ces faits; även här straffnedsättning, si le prejudice a été entiercment repare' par llineulpé, arant san ren-roi. derant le tribunal); Aarg. 88 a [[l'enn mit (ler fernntreuzmg zugleieh T äusehung oder Ver- heimliehung (falsehe Buch— oder Rechnmr_gsfitln'ung) eerbunden ist]; Luz. 2501; Tic. 114: allmän bestämmelse om brottsligt medel (Se, per eseguire o naseondere il peeulato, il reo abbia eonnnesso falsita nei eonti, nei registri o doeumenti, () siasi valso di. altro mezzo eostituente nn eri— mine o delitto); U. S. A. Grim. C. 189. —— Det bör vidare anmär— kas, att många lagar, vilka icke hava ifrågavarande legalkonkur- rens, uppställa ämbetsförfalskning såsom särskilt brott, vilket sålunda eventuellt konkurrerar med pekulatet; jfr härom med.

Inom den spanska strafflagsgruppen förekomma rekvisit, stundom betecknade såsom pekulat, stundom icke, men i varje fall skiljande sig från det vanliga pekulatet genom frånvaron av ett lukrativt moment. Sådana rekvisit äro: att ämbetsman- nen använt medlen för annat publikt ändamål än avsett varit; att han självrådigt utlånar allmänna medel; att han självrådigt utbetalar en statens skuld före förfallodagen: att han självrådigt

ger anstånd med en förfallen skuld. Här må anföras: Sp. 408 (olovlig användning för annat allmänt ändamål: El funeimzaria publice que diere (? los eaadales ö et'eetos gue adnn'nistrme una apliea- ciön pzibliea dej'erente de aquella (i que estaniermz destinados —— olika straff, allteftersom olägenhet uppstod för det allmänna eller icke) Port. 53133 % 3 (Se fler () dinheiro a ganho, nu 0 emprestar ou pagar

»

antes do rene/menta nu se, estando enearregada (la arreeadaeäo ou eo- branga (le ala-uma musa perteneente ao estado, der espag'o ou espera ao deredor), ib. & 4 (Se. der ao dinhe/ro publieo um destino para usapubliea different/' d'agnelle para gue era destinado) _ i denna lag beteck- nas fallen uttryckligen såsom peculato; Mex. 1.009 (El juneimzario publice gne, teniendo a' su cargo eaudales del Erario, les dé una apliea— eiön p/ibliea distinta de aguella (i gue estarieren clestinados, ö hiciere un pago ller/al): Chil. 236; Argent. 260, 264; Costa R. 500;Per1'1 348; Bras. 222 (även olovligt utlånande av penningar). — Om vissa formella föreskrifter i anglikansk rätt, i någon mån sam- manhängande med pekulat, jfr ned. s. 111.

(7) Ämbetsförfalskning.

Särskilda bestämmelser om ämbetsmans iämbetet begångna (dokument-)förfalskningsbrott förekomma i de allra flesta lagar (jfr Spec. Utk. VI, 83), än bland ämbetsbrotten, än bland för- falskningsbrotten, och i båda. fallen än med självständigt rekvi— sit (eventuellt såsom legalkonkurrens, särskilt, såsom i nyss om- handlade fall, med pekulat) än i form av en kvalifikation av det allmänna brottet (och således utan att i övrigt göra någon änd- ring i dettas rekvisit). Av de fyra former, ivilka förfalsknings- institutet (med avseende på förfalskningsåtgärden) kan indelas (se Spec. Utk. VI, 58 ff.), nämligen den positiv-materiella, den negativ—materiella, den positiv-immateriella och den negativ-innna- teriella, förekommer den sistnämnda sällan såsom ämbetsbrott (jfr dock t. ex. Mex. 748. 746 [neganda ser suga la jfrma eon que haga

suserito un documentoj). I övrigt kan anmärkas, att ämbetsbrott till- hörande de båda positiva formerna i romanska lagar vanligen uppställas bland förfalskningsbrotten (som inämnda lagar ofta endast innefatta dessa två former) — vare sig såsom självständiga rekvisit eller såsom kvalifikationer av de allmänna förfalsknings- brotten — men i andra lagar vanligen bland ämbetsbrotten.

(a) Positiv-materiell förfalskning.

Hithörande bestämmelser finnas i 5.25: 12 (legalkonkurrens med förskingring, jfr ov.); Fi. 40: 73 (likaså); D. 133 (He-is nogen Ernbedsrnmzd, for at til-eende sig eller (indre en. Fördel ellerfa)” at skade and—re . .forfalsker . . Dokumenter, som ifelge hans Ernbede ere ham betr/lede eller tilgeengelige for ham), 1352 (legalkonkurrens); H. 360 (De arnbte- naar of een amler met eenigen openbaren (lienst eorrrtdnrend of tijdeli/k belast persann die apzettelijk boeken af'reqisters, uitsluitend bestenal tot enn- tröle ran de (alministratie . . 'l'GFlYtlSC/If); T. 3482 (welche/' eine ihrn amt-

lich (urvertraute oder eugängliehe Urknnde eorsiitelieh . . ee-rfälseht), 349 (högre straff vid lukrativt eller damnativt syfte), Ung. 393 (bland förfalskningsbrotten: kvalifikation), 463 (legalkonkurrens): 351 (legalkonkurrens); Fr. 145 (bland förfalskningsbrotten: Tant fime- tionnaire oa officier public qui, dans l”e.rereice de ses functions, aara earn- mis un fanr, soit par ,t'aasses signatures, soit par alteration des aetes. e'eritares oa signat/(res . . soit par les eeritures faites on interealäis sar (les registres oa (t”autres aetes pablies, depais leur eanfeetian oa elötare) ; Belg. 194 (= Fr.); It. 275 (bland förfalskningsbrotten: Il pabbliea utfieiale. ehe. nelllesereizio delle sae fanzieni, forma, in tatto 0 in parte, an atta false o altera nn atto rero, ove ne passa (ler/rare pabblieo () )n'irato na- eamento.. Agli atti original/' sono eqniparate le eopie autentiehe di essi, quando, a norma di legge, tengano luego dell' originale maneante); Sp. 314 (bland förtalskningsbrotten: El juneionario publice que, abasando de sa ojieio, cometierc falsedad: 10. (..-'(mt-rahaciendo o jingiendo letra, firma ö rabriea.. 6”. Hacienda en documento eerdadero enalqaiera alteraeiön ö

interealaeiön qae rar/e sa sentida .. 80. Intercalando enalqaiera eseritara en nu pratoeolo, registra :; libro afieial), 328; Port. 218 (i huvudsak : Sp.); R. 120: Bulg. 354 (bland förfalskningsbrotten: kvalifika- tion), 422 (legalkonkurrcns): Turk. 203 (legalkonkurrens); Waadt 350; Graub. 181 (bland förfalskningsbrotten: kvalifikation): 184 (likaså); Wall. 180 (likaså): Aan. 84 (Ein Beamteter oder Noter, (ler n'issentlieh and in der Absieht, Jenzanden u'iderreehtlieh en begiinstigen oder :a besehadigen, in. Amtssaehen Urkanden rer/"älsi-lit), 88 a; Luz. 249, 250; Obw. 632; Bern 107 (bland förfalskningsbrotten; = Fr.): Glar. 149; ZiiP. 211: Tic. 114; Gen. 131 (bland förfalsk— ningsbrotten; == Fr.): Schwyz 115; New Y. 1141; Mex. 714 etc. (bland förfalskningsbrotten: kvalifikation); Chil. 193 (likaså); Argent. 291, 298 (likaså): Venez. 317 (bland förfalskningsbrotten); Costa R. 532 (stämplar och märken: kvalifikation bland förfalsk- ningsbrotten); Peru 368 (bland förfalskningsbrotten; kvalifikation); Venez. 317 (bland förfalskningsbrotten): Jap. 156 (likaså). Fi. FSI. 14: 6 ]. f.: D. Fsl. 1924, 156 (endast kvalifikation, men upptagen bland ämbetsbrotten, jfr cv.): T. FS]. 1927, 132 (urkunder |jfr Spec. Utk. VI, 33]: in der Almirht. . . (lass (lat-on ini Reehtsrerkeln' zum Beareis eines Reel/tes. eines Rechtsrerhältnisscs oder einer Tatsaehe Gebraaeh gemacht werde); 133 (Beglaubigungszeiclien), 134 (andra bevismedel: in der Absieht, dass daron in einem Rechtsrerfahren ror einer Behörde oder einem. Schiedsgerieht Gebraaeh gemaeht a'erde): Tjslov. FSI. 197 (Ein, Organ der (ment/[ellen hlaeht, das eine. Urkunde oder eine Anfzeiehnung, die fiir eine Amtshandlung u'iehtig sind und die es iafolge seiner Amts- pjiicht a.afbeu'ahrt oder en denen ihm sein Amt Zatritt gea'ährt . . . _f'itlseht). .

I några romanska lagar uppställas särskilda. rekvisit för några positiv-materiella förfalskningsbrott av ämbetsman, rörande pass, sjukbetyg och andra certifikater m. m. (fall, som hava större praktisk betydelse och i större utsträckning särskilt uppställas inom den positiv-innaateriella förfalskningens område). Hit höra t. ex. Belg. 208; It. 287: Port. 2246; Waadt 3502; Gen. 135, 146.

(br Positiv-immateriell förfalskning.

Såsom särskilt ämbetsbrott förekommer endast den form av positiv-immateriell förfalskning, som plägar benämnas intellektuell fö)jltl8h"72l7'lf/ (jfr Spec. Utk. VI. 59). Denna återfinnes emellertid så mycket oftare: i de romanska lagarne, som nämnt, bland för- falskningsln'otten.

Hit höra S. 25: 12 (endast i legalkonkurrens med försking- ring); Fi. 40: 6 (Har tjensteman, för att bereda sig eller annan ngtta eller skada annan, emot bättre vetande: 1) i dmnbok, protokoll, krono- räkenskapsbok, kgrkobok, mantalsfö;'teekning,jordebok, eller annan handling. Som honom åligger föra eller utfärda, sanningslöst anteeknat eller intygat något, som kan inrerka på annans rätt eller rättsförhållande: 2) orätt satt rå eller rör eller märke för ratten/iöjd eller annat likartat märke; eller 3) missbrukat stämpling eller märkning, som rarit honom betrodd): N. 120 (Har en offentlig Tienestemand i nogen Tjenester) redkomnu—mde Protokol anfort Usandhed eller lagt Skjut paa Sandheden, eller har han ved Udfcerdigelsen af P)'otokolnds/n'ift, Telegram eller Telefimmeeldel'else eller ved Stempling, Illerkning eller anden tjenstlig Erklcering, de)" er afgiven for at tjene som Bevis, anfmt eller bevidnet Usandhecl eller lagt Skild paa Sand/roden); D. 133 (Hvis nogen Embedsmand, for at tilrende sig eller andre en Fordel eller for at skade andre, i de til hans Eml'iede herende Ih'otokoller anforer, h vad der ikke er joregaaet, eller anforer noget anderledes, end det er foregaaet, udsteder Dokumenter, som han han at udjkerdige efter sine Embedsbeger, af et falsk Indlmld), 134 (Har ningen företaget nogen af de i. 5 133 ommeldte Handling/er, uden at Gerninigen kan henferes under Bestemmelserne i samme, eller iorrigt i Emlneds- mcdfar afgivet en falsk Attest eller Forklaring, eller forseetlig undlaidt i Attesten eller Iflorklaringen at oplgse Omsttendigheder, der maa amses vfesentlig at henke-re til den omhandlede Sag); H. 360 (De ambtenaan' of een ander met eenigen openbaren dienst vomtdurend of tijdelijk betlast persomz die opeetteliik bocken. of registers, uitsluitend bestemd tot eonttröle van de administratie, 'zralschelijk (gunaakt); T. 3481 (Ein Beamter, u'elafher

' _ eur Aat'nahme attentlh'her Urknralen lnj'agt, inner/allt) seiner Znstänfligkeit

rorsätelieh eine reehtlirh erhehllehe Tatsache false/1 bearkamlet ()(/(?)" in äjt'entliehe Register u(lt'f Bite/[er falseh einträgt), 349 (kvalifikation vid lukrativt eller damnativt syfte); Ö. 102 l) (__/"eder Beamte, (ler in Amtssm-hen, rlaher aaeh ein .Yotar, (ler hel Anjnahme ozler .last'ertir/ang einer Notariatsarkzuale eine Una'ahrheit heeeagt): Ung. 349 etc. (bland förfalskningsbrotten): Fr. 146 (bland förfalskningsbrotten: Sera aussi pant (les traraaa' for/es ä Ino'pétalté, toat jonetionnaire oa ofneier ])llllllL' qui. en reellt/cant (les artes rle san )ninistere, en auraframlulensa ment (lenataré la sal/stanee oa les cireonstanees, soll en éerieant (les eon- ventions autres gae eelles gnz' aaralent été traee'es oa (lietées por les parties, Seit en mms—tatant (homme rrals (les j'aits jaaa-, oa eonnne aroaes (les faits qui ne l'e'talent pas); Belg. 195 (i huvudsak = Fr.): It. 276 (bland förfalskningsbrotten: Il publrlieo a/jz'eiale, ehe, rieerenelo o formanrlo an atto nell" e.,sereizio (lelle saefanzioni, altesta come. eerz' e segaiti alla saa. presenza fatll o (liehiaraeioni non eont'orml a reritä, oll omette o altera le cliehiaraeonl (la. la-i rieerate, oee .,”: passa (lerirare pzlhblieo o prirato nocmnento), 277 (Il pahblieo at'jieiale, (the, .s-apponemlo an alto pnbblieo, ne SlHlllltl ana copia e la rilaseia in forma legala, oeeero rilaseia ana copia (li nn atto pabblieo (lirersa (lallloriaimzle, senza gne qaesto sia stato allerato o .s-zgnn'esso): Sp. iii—l (bland förfalskningsbrotten): Port. 218 (likaså); B. 120; Bulg. 335 etc. (likaså.): Waadt 351: Graub. 206 (Ein Beamter, a'eleher, mit baser (jer/'ährtle, (lareh ein nu'imlllehes oder sehré/tliehes Zeagnls oller eine ant/ere amt/icke Aasfertigang, eine Un.- a'ahrheit beem/gt oder (lie. lVahrhelt entstellt): Wall. 180 jfr 1785”6 (bland förfalskningsbrotten: kvalifikation); Aarg. 84 (in Amtssaehen Una'alrrheit bezeagt); Luz. 248 (Urkanden, (leren Aafnahme mler Aas- stellnng ihm rerrnöge seines Amtes obliegt, anriehtlg aasstellt); Bern 107 (bland förfalskningsbrotten; i huvudsak = Waadt); Glar. 145) (= Luz): Ziir. 211: Gen. 132 (bland förfalskningsbrotten; = Fr.); Schwyz 115; St. Gall. 169 (W'er als Beamter eller Becliensteter seine (Went/felle. Stellang in betr/lglicher Absicht zar Anfertigang ron. ättentliehen, forn-cell eehten, in ihren; Inhalte aber ameahren Urkamlen (I'rotokollen,

Beriehten, Ileehnungen a. s. a'.) missbrm/eht); Freib. 183 (Le fonetiou- naire ou le nota/re gui eonstate faussement, (lans un titre, uufait agant une partie juritligue, notanunent en eertijiaut faussement l'iflentité (i”/ine persorme, l'authenticité d'une signature ou l'exactit/ale (Pune eopie): U. S. A. Grim. C. 194 [105]; 195 [106]: Calif. 167 (Every public of/ieer autho- rieetl bg lau' to make or gire ang eertrfcate or other u'riting, u'ho makes aml (leliaers as true ang saeh eertijieate or u'riting, containing statements which he knou's to be false, is guiltg of a )nisilenzeanour): Mex. 714: Chil. 193: Argent. 298 jfr 293; PePI'J 368; Venez. 318, 319 (i samt- liga dessa spanska lagar, såsom kvalitikation, bland förfalsknings- brotten); Fi. FSI. 14: 6 (i huvudsak = Pi.): D. Fsl. 1924, 156 "(endast kvalilikation, men upptagen bland ämbetsbrott—en): T. FS]. 1927, 1552 (Ein Amtsträger, (ler innerhalb seiner Zustäntligkeit ein Iteeht, ein Reel;lsrerhältnis O(lCI' eine Tatsaehe in einer ennen/um; Urkuncle in (ler J—lbsieht unriehtig beurkumlet, (lass (laron in; Reehtsrerkehr zulu lie- u'eise (les Rec/[tes, des lteehtseerluiltnisses (uler eler Tatsaehe (r'ebraaeh gemaeht ?('6)'(l€). 133 (motsvarande i fråga om Beglaubigungseeiehmz); SChW. FS]. 2811 (Bearnte ocler Pirsouen (”rj/terztlie/mri. (llaubens, (lie eine reehtlieh erkebliehe Tatsaehe uuriehtig beurkurulen, uamentlieh einefalsehe (kitersehrift ()(lCl' eine unriehtige Absehritt bealaubigen); Tjslov. FSI. [98 (Ein liftentlicher Beamter HllM' eine arulere nach (lem (lesetz ätlentlielu'u (Har/ben geniessende Person, (lie in (lieser Eigensehajt in einer l'rku'iule, einem. ätten-tliehen Buch eller einem amtliehen Register eine unu'ahre reellt- lieh beileutsame Tatsaelie beglaubigt).

De mindre fall (certifikater etc.), som ovan berörts (s. 855), förekomma. i fråga om positiv-immateriell förfalskning, ganska allmänt, särskilt i romanska lagar, såsom särskilda ämbetsbrott, men nästan alltid uppställda bland förFalskningsbrotten: Ung. 408 ff.; Fr. 155, 158, 160: Belg. 202, 204, 208: lt. 287, 290; Sp. 317, 320, 55233, 324; Port. 224, 225: Bulg. 867, 440: Waadt 33502; Bern 1114; Bas. 752; Gen. 1355, 141, 113, 146; Freib. 153: Mex. 725; Chil. 199, 205; Venez. 329;— Costa R. 5539 (som skiljer mellan att förfalskningsprodukten varit eapae (le prolluelr per/"auto en asunto

smnetitle (i resolut-Mu de les Tribune/es e de autoriclazles 0 juutas (le admi- nistraeuiu de euelquier elase och att så ej varit förhållandet).

(c) Negativ-materiell förfalskning.-

Den negativ-materiella förfalskningen, såsom allmänt brott, behandlas i lagarne mycket olika (jfr Spec. Utk. VI, 74), än som förfalskning, än såsom bedrägeri, oredlighet, skadegörelse, stöld eller fördelad på olika av dessa institut; än uppställes den över- huvud ieke såsom allmänt brott i strafflagen. Oberoende härav är frågan, huruvida lagen uppställer ett särskilt ämbetsbrott, inne- fattande negativ-materiell förfalskning: ett sådant saknas i många fall, där ett motsvarande allmänt brott finnes (t. ex. S.; FL; N.): men finnes däremot icke blott i lagar, där det allmänna brottet förekommer vare sig såsom förfalskning (T.; 0. etc.) eller skade- görelse (Fr.; Belg.) etc. utan även ilagar, som icke uppställa det allmänna brottet (H.; Sp.).

Hithörande bestännnelser förekomma i D. 133 (tili-ntetuer eller paa mulen Illaade forransker Dokumenter, som ('full/e lums Embede ere bam, betroelle eller tiluiengelir/e for lumn — det allmänna brottet be- handlas såsom bedrägeri, 252): H. 861 (opzettelijlr zalfen bestemd om reor (le beeoeyde mm:/it tet orertulr/iny of bewijs te dienen, akten, beseheitlen ut' registera u—el/fe lll] i-u zijne becliening onder Elf]? lace/t, eerd/u'stert, eeruielt. beseluulir/t of ()nbruikbuw maakt, of toelaat, (lat zij (leor een (HZ/(CT u'urdeu u'eggemaalct, eeruielcl, besehadiqt of enb-rulltbaur ,r/emaalct, of rlien nuder (lamb/j uls medepliehtige ter zijde stunt — det allmänna brottet saknas); T. 3482 (welelzer eine ihm amtlieli anrertraute eller zuyänylie/ze Urkunde rorsätzlieli ueruielitet, beiseite sel/aft, bese/zädigt eller 'Ul'lfälål'llf — det allmänna brottet behandlas såsom förfalskning, 274), 349 (kvalifikation vid lukrativt och damnativt syfte): Ö. 102 (: (der eine seiner Amtsaufsielit aneertwmte Urkunde rernielztet. — det allmänna brottet behandlas, jämte annan förfalskning, såsom bedrägerikvalifikation, 201 e); Ung. 398 (det allmänna brottet behand-

las såsom förfalskning); Fr. 173 ('I'eut ju!/e, administrateur, fmzetimzuaire ou uj'jieier pul/lie gui (HH'll (letruit, supprime, soustrait uu (letourne les aetes et titres (lent il etait (lejausitaire en eette qualite, ou qui lui uurunt en rem./'s eu cmmnuni/[ues i! raison rle ses functions — det allmänna brottet behandlas som skadegörelse, 439); Belg. 241 (detruit nu suppri/ue — det allmänna brottet behandlas såsom skadegörelse, 527); It. 2022 (avser endast förstörande etc. av man" (li reatu, atti o (leeumeuti eustoditi in un pub/dim uffeiu (; pressa uu pubblieu ut'fieiale per ragiuue (li tale sua quel-itu; bland »(lelitti euntru la pul/bliea amn/i- nistraziene» "& det allmänna brottet, 283, bland förfalsknings- brotten); Sp. 375 (sustrajere, (lestruyere u ueultare — det allmänna brottet saknas): Bulg. 358 (det allmänna brottet såsom förfalsk- ning); Waadt 334; Wall. 131-": Luz. 248; Obw. (382; Glar. 145); Ziir. 226: Tic. 221ljf1- 216; Gen. 157-, Schwyz 115: Neuch. 144; Freib. 185 jfr 154 (endast kvalifikation men upptagen bland äm- betsbrotten); NeWY. 114'; Argent. 298 jfr 294: Peru 368 jfr 366; Venez. 2312 (liknande It.); D. FSl. 1924, 156 (kvalifikation bland ämbetsbrotten): T. FSI. 1927, 132 (Urk/(nde), 133 (Ber/laullig/unus- zeieheu), 134 (varje bevismedel, vid syfte att hindra dess använd- ning iu. einem. Reelitseert'aliren mr einer Be/zörde eder einem Sehieds- _I/erielzt): TjSlOV. FSl. 197.

Förutom bestämmelserna om dokumentsförfalskning av äm- betsman förekomma även, isynnerhet inom den spanska gruppen, bestämmelser, som ingå under eller beröra institutet mynt/Zirt'alsk— ning (jfr Spec. Utk. VI, 89): Belg. 171, 172; Mex. 676; Argent. 287; Costa R. 526; Peru 375, 378; Bras. 244.

(87: Yppande eller utnyttjande av hemlighet.

Pliktstridir/t yppaude ar hemlighet förekommer under olika syn- punkter kriminaliserat i strafflagarne. Straffbestämmelserna rikta

sig stundom mot personer i sådan enskild tjänst (fabriksarbetare ! m. fl.), att de genom tjänstens beskaffenhet måste erhålla kän- nedom om fakta. vilkas hemlighållande — uttryckligen eller tacite —— förutsättes. —— De rikta sig stundom mot personer (lä- kare, advokater etc.), som på grund av sitt yrke i förtroende av sina klienter mottaga meddelanden, vilka — likaledes ut- tryckligen eller tacite —— måste anses avgivna under förut- sättning av hemlighållande. Slutligen kunna bestämmelserna rikta sig mot allmänna ,t'uuktimzärer, vilka genom sin ämbetsställ— ning dels erhalla kännedom om egentliga.- >>ämbetshemligheter» dels, med eller mot den enskildes vilja, erhålla del av hans hem- ligheter. Delvis kunna nämnda synpunkter sammanfalla, särskilt bestämmelserna om yrkesplikt att bevara hemlighet och dylik ämbetsplikt; det förekommer också, att lagarne samm-anslå dem. — Enligt N. 1212 samt några av de aktuella förslagen straffas även ämbetsman, som olovligen utnyttjar hemlighet, som han i sitt ämbete åtkommit; jfr ned. om D. FSL; Tjslov. FSL; och It. FSl. (Så även för ett särskilt fall U. S. A. Grim. C. 214 [123]: ämbetsman, som för privat spekulation begagnar honom i tjänsten tillhandakomna upplysningar av natur att influera på grödans marknadspris; därom jfr ned. 5. 91). — En synpunkt, som föga framträder i strafflagarna, men väl däremot i speciallagstift- ningen, är den av illa/al kmrkurrens: straff mot den som ivinnings- syfte på olovligt sätt skaffar sig kännedom om affärshemlighet.

Vissa länder —— t. ex. S. och flera schweiziska kantoner _ hava icke i strajflagarne någon annan bestämmelse om yppande av hemlighet än den ofta förefintliga om ämbetsmäns yppande av statshemlighet eller den, som implicite kan ligga i en krimi- nalsanktionering av mandatet m. m. (trolöshetsbrott); se Spec. Utk. IV, 90 ff. (Men jfr för S. L. 19/5 1919 om illojal konkurrens).

I några lagar förekommer en bestämmelse om yrkesplikt men ingen av de andra typerna. Sä Fi. 38: 3 (uppenbarar sakförare eller annan. mulnalsnmn, läkare, fältskär, barimzurska eller apotekare, eller

sådan persons biträde i yrket, olorligen enskild persons eller familjs hemlig/- het, varom han eller hon i utörning ae yrket fått känneilmn); T. 300 (lteehts- anu'älte, Advokaten, Nature, Verteirliger in Strafsaehen, Ärete, ll'uml- ilrete, Hebannuen, Apotheker, sou'ie (li-e Gehilfen dieser Personen u'erclen. n'enn sie unbefuf/t Prirataeheimnisse affenbaren, (lie ihnen kraft ihres Anites, Standes oder Gen-erbes anrertraut sind), dessutom en bestäm- melse i novellen 353 a, som dock endast rör ämbetsmän in: Iiienste (les Aasa—artium Amtes och snarast är att fatta såsom ett annex till bestämmelsen om statshemlighet (921); Aarg. 93: St. Gall. 172 (Geistliche, Ärete, Apotheker, Hebanunen und niedere ( 'hiruryen, welche Geheimnisse. (lie ihnen in ihrer hernfliehen Stelluny (mrertraut werden, pf/iehtu'itlrig ero't'fnen); något vidsträcktal'e Bern 187 (iiher- haupt alle dieienilaen, (lenen termin/e ihres Stamles ozler Berut'es (;r'e- heinznisse aneertraut 'u'erllen); Neuch. 252 (liknande): även i sist— nämnda lagar är emellertid gränsen dragen genom begreppet förtroendemissbruk.

Stundom uppställas särskilda bestämmelser dels om enskild tjänst (fabrikshemligheter) dels om yrkesmän men icke om ämbets- män: Fr. 418 (Tout directeur, eomnzis, ourrier (le jaliriaue. qui aura eonzmunique ou tente de cmnmuniquer a (les etranyers ou a (les Fran- ga'is resiclant en paj/s etranyjers (les seerets de la fabrique ou il est ein- ploye . .. Si ces secrets ont ett eoinmuniques ('( (les Frang-((is resirlant en lf'ranee . .:) 378 (Les nzeclecins, ehiruraiens et autres officiers (le sante. ainsi que les pharnuwiens, les säges-jemmes et toutes autres perSonnes depositaires, par etat ou profession, (les secrets (ji/"'on leur conjz'e. gui, hors le cas oil la loi les oblige & se porter alenmzciateurs. auront rerele ces secrets); Belg. 309, 458.

Ensamt ämbetshemligheter beröras i D. (139: Den Embedsmzanil, (ler anbenharer, hrad (ler hans Emhede redkommencle har holrles hcnnnze- liat); Ö. 102 (' ([jeder Beamte] (ler ein ihm anrertrautes Amtsaeheimnis gefährl-icher 'Weise eräffnet etc.); R. 121 (ämbetsman, som utsprider eller i syfte att utsprida hopsamlar underrättelser, som icke få Spri- das: Paznnaurenue. rooolucnue, ucpeaaqa llFIll coöupamie B uma); uepe'raim

;LOJHcHOCTHbm ;mutm cnenenuil, He 111»,'1.11(—;1421111ux ornamelmw); Thurg. 276 ((ijfentlielii' Beamte oder Bedienstete, 'u'elche mit Verleteany ihrer Am- tes- oder Dienstesw'ticht _Tatsaehen con u'elehen sie nur zufolye ihres Amtes oder Dienstes Kenntnis erhielten, rerig't'tentlichen oder die ihnen anver- trauten Akten oder Urkunden andern als den hiezu bereehtiyten Ra's-onen mitteilen — alltså, bortsett från dokumenter, endast fråga om of- fentliggörande av hemligheten). w— Någongång förekomma dylika bestämmelser, begränsade till särskilda fall: U. S. A. Crim. C. 214 [123] (ll'hoerer, being an (yjheer or employe of the United States or a person acting for or on behalf of the United States in any eapa- eity under ' or by eirtue of the authority of" any department or o/f'nce thereof, and n'hile holding such office, employment, or position shall, by rirtue of the (mice, employment, or position held by him, become possessed of any information u'hich might exert an influence upon or affect the market ralue of any product of the soil yroien within the United States. u'hieh. information is by lau' or by the rules of the department or office required to be withheld from publication until a fired time, and shall u'ilfully impart, directly or indirectly, such injiirmatimt, or any part thereof, to any person not entitled under the law or the rules of the department or office to receire the same; or shall, befme such informatimz is made public throuyh reyular ojjicial channels, directly or indirectly speculate in any such product respectiny which he has thus become possessed of s*ueh information, by buyiny or selliny the same in any quantity): jfr ib. 216 om fabrikshemligheter m. m.

Äter andra lagar hava dels en bestämmelse om enskild tjänste- inneharare dels om ('i-mln'tsman: It. 298 ((f/Lizmque rii'ela notieie con- cernenti seoperte o inrenzioni seientihche o applieazioni industriali, delle quali sia reiiiito a eognizione per rayione del suo stato od uffeio o della sua professione od arte, e che doeecano rimanere seyrete . . . Se la ri- relazione sia fatta a uno straniero non residente nel reyno o ad un Sim ayente) jfr 177 (Il pubblieo ujfeiale, ehe comunica o pubblica documenti o fatti, da lui posseduti o eonosciuti per rayione d'ufficio, i quali deb- bauo rimanere seyreti, o che ne ayerola in qualsiasi modo la eoynizione);

Sp. 513 (El administrador, depend-iente o criado etc.), 514 (El encar- yado, ein-pleado ll obrero de una _f'iibrica Il otro establecimiento industrial que con _perjuicio del dueho descubriere los secretos de su industria) jfr 378, 379: Port. 462 (= Sp. 514) jfr 290 (ämbetsplikt, i viss män utvidgat genom ib. _S 1); Schaffh. 255 (IVer, um Jemanden .:"u schaden oder u-m sich oder einem Dritten einen l'orteil eu versehajfen, unlnj'uyter 'I'Veise sich in _t'remde Geheimnisse eindranyt oder irer als Anyestellter in einem Fabrik— oder Handlunysqesehiltte entyeyen der ron ihm aus- driieklich iibernommenen Veiptliehtuny zum Nachteile seines Dienstherrn — ohne [hiterschied ob solehes un'ilzrend des ])ienstrerhaltnisses oder nach dem Austritt aus demSelben yeschah — Andern (r'eheimnisse mitteilt. die ihm mit Beeiehany auf diesem Ber/if oder dieSe Bescliiiftiyunq anrertraat sind) jfr 258 (”"M" aus b'o'sa'illiyer oder eiqenniit..>'iqer Absicht 'I'atsai-hen, welche ihm bloss durch seine Amtscerhtiltnisse bekannt yeu'orden, oder die ihm amtlich anrertrauten Akten oder sonstiyen Urkunden andern als den hiezu berechtiyten Personen mitteilt oder bekannt macht).

Några lagar sammanslå, såsom ovan nämnt, .I/I'h'(?81)llh'l och ('on- betsplikt i en bestämmelse: Freib. 184 (Celui qui, sans droit, men un secret ii lui confe en sa qualite de membre (Pune autorite, de. f'onc- tionnaire. (llaoocat, de nota/re, de medeein. d'auriliaire de ces perso/notes _ou dans l”e,rercice (Pune autre profession Fast-reiynant au secret. ou 'dont il a en connaissance i! raison de sa _t'onction. ou profession); Luz. Pol. 124; Obw. Pol. 102; Argent. 156, 157: Costa H. 346: Perri 5363; Venez. 190.

Andra lagverk hava dels en bestämmelse om yrkespilikl dels en om ämbetsplikt: Tqu. 198 ((,)uiconque a_i/ant, ii ra/ison de son etat. de ses fonetions, de sa profession ou de son art, eonmais- sance d'un secret dont la dimili/ation peut- eauser un proj/alice, le i'ei.'eler(i sans juste cause) jfr 229 (tout .f'onctionnaire public qui rea-ele- rait ii antrni ou publierait des documents, des decisions, des ordrees ou toutes autres communications dont il aurait possession oa connaiSSu-nu'e a raison de. ses fonetions, ainsi que tout fonetiminaire qui en faeorisierait dlune maniere quelconque la dirulyatiim —— härmed likställt det »om-

vända fallet, att ämbetsman uppskjuter offentliggörande, då han är skyldig förotaga sadant"): Fi. Fsl. 28: 2 (Mannheim nräst, salv- förare eller annan ombudsman. läkare. fältskär, barnmorska eller apote- kare eller sådan persmis biträde i yrket hemlighet, carom han eller hon i utäcniny ac yrket fatt kännedom) jfr 14: 8 (Tjänsteman, som yppa)" tjanstehemliyhet, varom han i tjänsten erhållit kännedom); D. FS]. 1924, 2612 (Personer. som rirker eller har rirket i offentlig Tjeneste eller Hecrr. eller som i JIedf'or af' offentliy Beskikkelse eller Anerkendelse udoeer ct Erhrerr. saai'el so)/1 saadanne Personers medh/(elpere, naar de rel/er Prieatlicet tilhm'ende Hemmeliyheder, der er kommet til deres Kundskab red Udacelsen af deres- Virksomhed, med mindre de har reeret foipliytede til at adtalc siy eller har handlet- i berett/yet Vareta— _qelse af' almen Interesse eller af eget eller andres Torr) jfr 154 (Haber noyen, som rirker i off'entliy 'i'/eneste eller Hrerr, hrad der i '1_'/enestens eller Hirerrets Illedf'or er ham betroet Sum Hemnteliqhed, eller red Loe eller anden _qyldiy Bes-temmelse er beteynet som saadan . . . Sker det for at skaffe siy eller (mdre. uberettiqet Vindiny, eller henytter han iorriyt saadan Kandskab i det (myirne jS'iiieil . .. Efter ovennreonte Rei/ler straf't'es oysaa den, Som efter at ra're fratraadt Stillinyen paa noyen af' de any/ene ilfaader forSer siy med Hensyn til Tjenestehemme— liyheder, som han i Still/nye): har erfar/'t); T. FSI. 1927, 325 (Appro- bierte Arete7 Apotheker und (mdere staatlich _qepriitte ]VIedieinalpersonen, Rechtsanicälte, If'erteidiyer in Stratsaehen, Personen, denen das miindliehe Verhandeln nor Gerieht durch eine ron der Justizrerwaltuny _qetroifi'ene Anordnnny yestattet ist, und, Soweit sie nicht Amtsträyer sind, Notare, die unbef'ugt ein Prieatr/eheimnis offenbaren, das ihnen bei Ausu'buny ihres Ber/ifs ancertraut morden oder :uyänylich yeworden ist . . . Den in Abs. 1 yenannten Personen stehen ihre berafsmässiqen Gehilfen und Personen ,qleich, die zur Vorbereitunq auf den Beraf an der berafsnza's- siyen Tätiykeit teilnehmen. Der T äter ist straffrei, ieenn er ein solches Geheimnis zur I'Vahrnehmunq eines berechtiyten offentlichen oder pri-mten Interesses (if/"enbart, das nicht auf andere TVeise yea'ahrt nerden kann, nnd wenn das yetdhrdete Intercsse äberieieqt) jfr 140 (Ein Amtsträqer

oder friiherer Aintsträger, der ein ihm kraft seines Amtes mzrertrantes oder zngängliehes (r'eheinzsnis gegen Entgelt oder in der Absielit offenbart sieh oder einem anderen nnreehtn—iässig einen Vorteil en rei-seliafjen oder jemand einen Naehteil znznfi'igen); SchW. FSI. 285 (Geistliehe, Rei—hts— anieälte, l'erteidiger, Notare, Ärzte, Apotlzeker, Gel/filten soleherl'ersonen and Hebammen, die ein (ieheimnis offenbaren, das ihnen enfolge ihres Bernfes anrertront n'ird, oder das sie bei der Ausäbang ihres Berafes wahrnelnnen .. . Ebenso werden bestraft ]lIedizinstndierende, die ein Ge- heimnis ot'fknzbaren, das sie bei ihren Studien wahrnelunen. Die Pil/elit znr ( Ieheimnisbearalzrung besteht aneli nneh Beendigang der Berajsimsäbnng oder der Studien. Die Offenbarnng ist nicht strof/rar, wenn sie mit Ein- zrilligang des Bereehtigten erf'olgt oder inr T'Valirnng eines liölzern In- teresses notieendig ist), 284 (TVer ein (.w'eheimnis offenbart, das ihm in. seiner ,Iz'igensehaft als Mitglied einer Behörde oder als Beamter anrertrant n'ird, oder das er in seiner amvtliehen Stellang n'alirnimnd . . . Die Ift'tieht Elll' Heheimnisbeieahrnng beste/it aaeh naeh Beendignng des amtliehen Ver— hältnisses. Die Offenbarng mit Einwillignng der rorgesetzten. Amtsstelle ist nieht strafbar).

Slutligen förekommer, att strafflagen upptager alla de tre nämnda formerna: brott av enskild tjänstinnehavare, av yrkes- man och av ämbetsman. Hit höra- N. 2942 (nberettiget enten selr gjor Drag (lf en Forretnings- eller ])riftshenunelighed redkommende en Bedrift, hrori han er eller i Lebet af de to sidste Aar har ra'ret an- sat, eller hvari han har eller i Lebet af de 2 sidste Aar har haft Del. eller (mbenbarer en seddan i Hensigt at swlte en anden istand til at giore Bri/g af den, eller som red Forledelse eller Tilskgndelse medl-virker hertil — denna bestämmelse ingår således även på institutet illojal konkurrens), jfr 144 (.Prester, Sagferere, Iv'orsearere i Streiffe- sager, Lieger, Apothekere og Jordmedre soarelsom disses Betiente eller Hjeelpere, der retsstridig aabenharer Hennneligheder, som er dem eller deres foresatte betroede i St-illz'ngs illedjer) och 121 (Aabenbarer en. ojfentlig Tjenestemrand vaden skjellig Grund, hvad der i. Tjenestens Jl/[ed- for er bleret ham betroet eller red Lov eller anden ggldig Bestemimelse

er betegnet som Tjenestehemmeliahed); H., som i B. 2 T. 17 Sehending ran geheimen har följande bestämmelser: 272 (Hi/' die orgettelij oenig geheim, hetzrelk hi], ait imo/'de ran zijn hetzii tegena'oordig hetzij i'roeger ambt of beroej), rerplielit is te bea'aren, bekendmaakt), 273 (Hij die opzettelijk ama/(lande eene malernemin'i/ ran handel of iii/'rerheid bij a'elke hi/ a.*erkzaam is of ge/eeest is. bijeon-dei'heden zeaarran hem geheimhoading is rgigelegd, bekendmaakti). Liknande Tic. 358 % 1 ((.'hiangae, arendo not'izia. per ragione del sno stato, iit'fi'cio o professione, di nn segreto ehe eoneerne la baona. fama- di tal/ino, lo rirela. senza ginsto motiro, ad altri che all” aatorita arente il dirilto di esigerne la eomanieaziime): 2538 (('olai elle rirela dolosamenle an. segreto eoneernente la. _fabbrieazione o la indastria esereitata in ano stabilimento o in ana fabbriea. in eai i', od e stato addetto od impiegato). Samma ståndpunkt förekommer med vissa inskränkningar i Tjslov. FSL, som i första hand skiljer mellan privathemlighet och ämbetshemlighet men kvalificerar (i åtalsavseende) yppande av privathemlighet _ vare sig yrkeshemlighet eller affarshemlighet »— som under Vissa om- ständigheter skett av ämbetsman; i detta sammanhang medtages även brott mot brevhemlighet m. m. och beröres illojal kon- kurrens (340: lVer ein fremdes Prirataeheimnis, das er bei der Aasäbang seines Bernfes als igtfentlieher Beamter, Geistlieher, Advokat oder Ver- teidiger, Året, Apotheker, (:'ebnrtshelferin, K)'(mkeiqgfleger, Angestellter eines Krankenhaases oder als Bediensteter oder Gehilfe einer solehen Persan oder bei dem Stadium der Heil/rande erfahren hat Eben-so wird aaeh eine andere Person hestra/t, die ein fremdes Hehe-imnis eerrät, za dessen _Bewahrang sie nach den fär ihren Berafbestehenden Restimm— angen 'veiptliehtet ist. Die Tat ist nicht strafbar, insofern das Geheim- nis offenbart werden masste, nm ein offentliehes Interesse oder ein Solehes Priratinteresse za sehäteen, das billiger'weise mehr Riiehsieht eerdient als das Interesse an der Bewahrang des Geheimnisses; 341: lVer ein Gesehä/ts- oder Erzeaganasgeheimnis, za (lessen Bewahrang er zafolge eines Gesetzes, eines behördliehen Aaftrages oder eines Vertrages 'ueipti'iehtet ist, in Kenntnis des Uinstandes eerrat, dass es in einem _/'remden Unternehmen aasgenätzt

vicerden soll: ieer in seinem oder in einem fremden L'nternelunen ein Gesehät'ts— oder ein Ei'zeiig/ingsgeheimnis aasnätet, das ihm aaf Sole/ie lVeise rerraten a'orden ist oder das er aa_f' Sehleiehzregen erkandet hat . . 342: Die in. diesem Haaptstäek angefa'hrten Handlangen n'erden nar äber Priratanklage rert'olgt, aasgenommen den Fall, dass die Tat ron einer ear Aasäbang der (Ufentliehen Maeht berafenen PerSon bei der Aasiiba—ng ihres Amtes oder anter Illissbraaeh ihres Amtes oder des damit rer- bandenen Reehtes begangen norden ist; 183: Ein Organ der Offend/ellen M'aeht. irelehes das Amtsgeheimnis . . . in der Absieht rerletzt, sich oder einem andm'en einen- Vorteil za rersehajten. auf den ihm kein Iteeht easteht, oder dadareh einem anderen rechts-a'idri'r/ Sehaden Zaza/'ägen): lt. FSI. 326 (utnyttjande av hemlighet), 327 (uppenbarande därav).

Nägongäng förekomma särskilda bestämmelser i strafflagen rörande ämbetsmän, som _vppa skattskyldigs ekonomiska förhål— landen eller begagna sig av affärshemligheter m. m., varom de erhållit kännedom vid handläggning av beskattningsfrågor. Sä T. FS]. 1927, 143 (Verletzung des Steuergeheimnisses: T'Ver Ver- hältnisse eines Steaeipfliehtigen, die ihm als Amtsträger oder amtlieh zagezogenem Saehrerständigen im Steaereerfahren oder im Steaerstrafirer- fahren behannt gea'orden sind, oder den Inhalt ron V 'rhmal/ungen in

Steaersaehen, an denen er als Amtsträger oder als amtlieh zngezogener Sacheerständiger beteiligt n'ar, anbefagt qtfenbart . . . nrer ein Gesehäfts- oder Betriebsgeheimnis, das ihm als Amtsträger oder amtlieh zagezoge- nom Saehrerständigen im Steza'raertahren oder im Stenerstrafem;f'ahren anrertraat a'orden oder zagänglieh geaiorden ist, anbefagt rera'ertet). Jfr även U. S. A. CPim. C. 216.

Andra speciella bestämmelser förekomma i anglikansk rätt angående yppande av fakta, som framkommit vid undersökning i brottmål, t. ex. Calif. 168 (Every grand jaror, district ettor-nea, elerk, judge or other officer who, except bg issning or in ereeating a a'arrant of arrest, ri,-ilfallg discloses the fact of an information or in- dietment har/ng been made for a _f'elong, until the defendant has been arrested, is gniltg of a misdeineanoar).

97 1 stor utsträckning innefattas straffskydd för vissa hemlig- heter i de specialbostämmelser för post- och telegra-ftjänstemän, varom jfr här ned.

(9) Ämbetsbrott av tjänstemän, anställda vid post, telegraf etc.

I fråga om öppnande eller förstörande av brev etc. åtnöja sig flera lagar med en allmän straffbestämmelse mot rar och en, som gör sig skyldig till dylik handling (stundom utvidgad till olovligt öppnande av tillsluten sak överhuvud, t. ex. S. 22: 10 annat, som honom enskilt angår oeh med _törsegling eller på annat sätt tillslatet är). Andra lagar hava en straffbestämmelse mot alla ämbetsmän, som öppna eller förstöra brev. Sä Fr. 187 (Toate suppression, toate oarertare de. lettres eonjfees a la paste, eommise on facilitee par an forntionna./re on an agent da Goarerneinent oa de Fad- ministration des postes); Sp. 218, 219, 220; Bulg. 311 (dessutom i 810 en särskilt bestämmelse om posttjänstemän m. fl., jfr ned.); Gen. 175, 176 o. s. v. Men i åtskilliga lagar innehållas special- bestämmelser för det fall, att brottssubjektet är en vid post eller telegraf anställd person. Här kan, förutom skyddet för brev- hemlighet och skyddet för materiell integritet, tillkomma intresset av sändningens vederbörliga beftn'drande, Vilket kan kränkas däri- genom, att tjänstemannen t. ex. kvarhåller sändningen i stället för att befordra den reglementsenligt.

I några av sistnämnda lagar nämnas endast posttjänstemän, i andra jämväl telegraftjänstemän (stundom därjämte vid telefon eller vid järnväg anställda personer). Handlingen innefattari varje fall öppnande av brev, paket etc., oftast även förstörande (undanstickande, undanhållande etc.): kanske även utlämnande ,av brev etc. till orätt person, uppenbarande av innehållet för orätt person, förfalskande av innehållet (i fråga om tele— gram). — Hit höra Fi. 40: 14 (Posttjänsteman, rilken olorli- gen öppnar, förstör. andanskaJYar eller undanhåller brer7 eller annat,

som åt posten blivit anförtrott, eller hjälper eller uppsåtligen tillåter an— nan att begå sådan handling), 15 (Tclegraftjänsteman, rilhen ji'iijl'alshar eller olovligen öppnar, förstör, umlanskaftar eller amlanhållcr telegram eller för telegrafering åt inrättningen anförtrodd skrift, eller om inne— hallet utan loc underrättar tredje person eller hjälper eller uppsåtligen tillåter aiman att begå sådan handling); N. 122 (något vidsträcktare i fråga om brottssubjektet: En offentlig Ijenestemand, (ler ulorlig aabner eller tilsteder nogen at aabne et ham i Tienestcns filed-for be- troet Bree; om förstörande en allmän bestämmelse i & 146): D. 138 (öppnande eller förstörande m. in. begånget av posttjänste- nian); H. 372 (varje opcnbare instelling ran. rercoer: öppnande etc. av brev m. m.), 373 (förstörande, utlämnande till orätt person lll. in.). 5371 (motsvarande bestämmelser i fråga om telegram), 375 (dylik ämbetsman, som tillåter annan att begå sådan hand- ling eller är delaktig däri); T. 354 (Ein Postbeamter, a'eleher die der Post (me,-ertrauten Briefe oder Pahete in anderen als den im (iexptgo rorgesehenen Fallen crof/net oder unterdrttcht, oder einem anderen iris.—ent— lich eine solche Handlung gestattet, oder ihm dabei wissentlich Hilj'e.

leistet), 355 (Telegraphcnbeamte oder malere mit der Beaufsiehtigung und Bedienung einer zu igjentlichen Z'weekcn dienenden 'l'elegraphen- (metalt betraute Personen, welche die einer Telegraphenanstalt anrertrauten ,Iiepeschen reiy'älsehen oder in andcrcn als in den im Gesetee rorgesehc- nen Fallen eröffnen oder unterdritcken, oder ron ihrem Inha-lt ])ritte rechtsu'idrig benacbrichtigen, oder einem- anderen mis-sentlieh eine solche Handlung gestatten oder ihm dabei wisseutlich Hilfe leisten Den einer Telegraphenanstalt anzrertrauten Depeschen werden Nachrichten gleiehgmchtet,_ die durch eine zu ”offentlichcn Zwechen dienende Fern— sprechanlage ecrmittelt werden); Ung. 200, 201; [Eng. Steph. 129 (Ei-erg person having official (laties connected with the Post Offas or acting on behalf of the Postmaster-General is guiltg of a miylemeanour. u'ho contrary to his datg discloses, or in ang way makes known, or inter— Ccpts, the contents, or ang part of the contents, of ang telegraphie mes— sage or ang message intrusted to the Postmastcr-General for the pur-

poses of' transmissum)]: Bulg. 310; Chil. 156, 337; Argent. 154; Costa B. 844; Peru 362; Venez. 189; Fi. Fsl. 14: 7; D. Fsl. 1924, 155 (Naar nogen, Som. rirher i ]*ost— eller Jernbanemsenets fll/eneste, ulorlig aabner, tilintetgo'r eller forstihher I'brsendclser eller anderstetter en anden i saadan Fa'rd . . . Paa samme ]lIaade straffes den, som rir— ker t Statstelegrafrazsenets eller et offentlig anerhcndt Telegrafanleegs Tieneste, naar han tilintetgor. joi'i'ansher eller forstilcker et samme til Befordring ouei'gii'et 'l'elegrum. eller understotter en anden i suudan li'eerd); T. Fsl. 1927, 142 (post, telegraf, telefon; omfattar även personer, die in einer offerztlielzeri Zu'eehen diencnden Telegraphen- oder Fcrnsprech- anstalt mit der Beauf'siehtignng oder Bedienang der Anstalt oder mit Arbeiten an ihren Einriehtungen betraut sind; bestämmelsen om olov- ligt yppande av innehållet tillämplig även på f'o'rut anställda); SGhW. F Sl. 2843 (Der Postbeumte, der das Postgehei-nt'nis eerletzt, nament- lich aber den I'ostrerhehr bestimmter Personen Jlittcilungcn macht, eine nersrthlossene Postsendung otfiwt, ihrem Inhalt nucliforsr'fht, ihren Inhult Dritten mitteilt; dcr eine ]bstsendung eerniehtet, lieiseitesehaftt oder dern Einpfangsbei'cehtigten eorenthalt; der irgcnd jemandem, Gelegenheit rer— sohaff't, solehe Handlungen rorezmelunen), 287 (Der Telegraphen— oder Telephonbeamte, der das Telegraphen— oder Tclephongeheiimzis iver-letet, namentlich den Inhalt eines T elegranmns, Radioararnms oder Phonogramms oder eines Telephongespitie/is einem Dritten initteilt; der ein Telegramin, Radiogramm oder Phonogramm f?tlseht, unriehtig wieder-gibt, uerändert, nnterdriteht oder dem. Einpfungsbei'eehtigten eorenthält; der irgend ,je- nnmdem Gelegenheit eersehaf'ft, solehe Handlnngen norzunelnnen); Tjslov. FSl., vilket, såsom förut nämnt, uppställer en allmän bestäm- melse och sedan, i ätalsavseende, kvalificerar denna för ämbets- män: 339 (lVer einen Brief, ein Telegramrn oder cin underes Schrift- stiick in der Absieht Offnet, nm den Inhalt, der nicht fiir ihn bestimmt ist, za eifahren; wer in derselben Absicht ein eersperrtes Behaltnis, in dern ein solchcs S'eln'iftstiteh anfbewuhrt ist, (if/net . . lVer in der Al)- sicht, sich. oder eine/n andcren einen Vortcil eu nerschaffen, anf' den er kein Recht hat, oder dudureh einem anderen reehtswidrig Schatten zaza—

fiigen, eine Xaehrieht ill/er eine Tatsaehe rerhreitet, die er dad/Irish er- fahren hat, dass er sell/st oder ein anderer ein. Briejjleheimnis rerletzt hat; mer in derselben Ahsieht eine sole/ie Naehrieht ausniitzt); härtill den förut anförda kvalifikationen i 942 (jfr ov. sid. 96).

(10) Ämbetsbrott mot familj eller sedlighet.

I några länder har riot-elfel'rättares skyldigheter helt och hållet eller till viss del kriminalsanktionerats i specialförfattningar (sä S. L. 12/11 1915 och L. 8/3 1889, 4 % i dess lydelse 12/11 1915: T. delvis] i (les. 6/2 1875, %& (37, (39). Ofta förekomma emeller— tid dylika bestämmelser i straffiagarne. Härvid kriminaliseras stundom allt åsidosättande av äktenskapshinder. stundom visst sådant (t. ex. vigandc av lagligen gift person); stundom under- låtenhet att företaga vissa preventiva åtgärder, t. ex. lysning. »— Sådana bestämmelser förekomma i Fi. 10: 12 (äktenskaps av- slutande vid förefintlighet av laga hinder eller utan att laga lysning skett), 13 (äktenskaps avslutande innan avvittring skett, där sådan skolat äga rum); H. 8791 (avslutande av äktenskap, som innefattar tvegifte). 33792 (vid annat äktenskapshinder); T. 338 (tvegifte _ angående andra fall jfr cv.); Fr. 195 (förrättande av äktenskap utan samtycke av den, det vederbör), 194 (under- låtenhet att iakttaga föreskriven väntetid, där kvinnan förut varit gift), jfr 195, 5540? (tvegifte); Bulg. 431). (tvegifte), 433 (andra dirimerande äktenskapshinder); Turk. 237; Gen. 169 (Tout ministre dlnn ealte qui procedera our ('erémonies religienses (Fun- mariage sans qulil lui ait ae jastijfe (Fi/n arte de mariaye prealablement /'€_('ll par les offeiers de l'etat-eiril = T. Ges. 6/2 1875, g (57), 178 (utan veder- börligt samtycke), 179 (utan vederbörlig väntetid), 180 (mot för- äldrars etc. vilja); Chil. 388; Argent. 136; Costa R. 325.

Otakt förövad genom missbruk av tjänsteställning uppställes ofta såsom särskilt ämbetsbrott (eller åtminstone sä, att brotts- subjektet i det väsentliga sammanfaller med subjektet vid äm-

betsbrott). Mestadels sker detta bland sedlighetsbrotten: S. 18: 62 (Öaar styresman, föreståndare eller annan tjänsteman.. lil/rare, iijips_i/nin_os- man eller eaktbet/ilnt rid xtra/_t'inriittning, hlihte. sjukhus. fattig/hns, harn- hus eller annan sadan. inrättning, otaltt med l."rimesjierson, som där in— tagen är), jfr även 18: lil (rella/ons- eller skollärare, uppfostrar/' eller läromästare); Fi. 20: 63 (tjänsteman rid allmän anstalt eller inrättning); N. 1992 (den, som har alla/tig (img/(en_(je/se med nogen i Freni/sel, Ar- beidshas, Sai/elias, Fattighas. ()jnli'ta/el.,s'esanstalt eller /i_r/nende Anstalt op- tagen .PeI'Son, som der staar under hans ilIyndii/hed eller Ops—igt) jfr 205; D. 167; H. 2493 (door amhtenaren met personen die aan han _aezag zijn orala/"women of aan hanne "'(/.ahzaamheid toerertroa/rd of aanhei'olen) 2494 (door bestritt/'den, _aeneesharidit/en, omlerrriifei's, heambten, opziehters of bedienilen in genini/enissen, i'ijlfxwei'hinriehtinaen. haizen ran rerlieteriny, opeoedingsgestiehten, terrestra/gen. :iehenhni..>'en, hranheinniyrmgestiehten of instellinyen ran. weldadiaheid, met personen rlaarin rmjaenorrren); T. 1742 (Beamte. die mit Pirx/men, joel/en a'elehe sie eine lhltersaelu/ng fufiihren haben oder a.;elehe ihrer (ll/hat anrertraat sind, anettehtiae Handl/ingen fimrnelum'n), 1743 (Beamte, Ärzte oder andere. Illedizinaljrersonen, ivelehe in (anfalla/nissan oder in. ("jttentliehem eur [.)/70.0" ron Kranhen, Armen oder ande/'en Hiljlosen- hest/mmten Anstalten lies-eliliftiat oder angestellt sind) 0. s. v. Jfr Fi. F81. 28: 53: D. FSl. 1924, 221; T. FS1.1927, 293: SchW. Fsl. 168. — Stundom uppställes fallet (eller visst område därav) tillsammans med de andra ämbetsbrotten: Sp. 394, 395 (men jfr 158 i fråga om eorrapeion de menores); Waadt 348, 344, 845; Wall. 1334; Chil. 258, 259.

Nägongång förekommer en särskild bestämmelse om tjänste-. man, som >>tolererar» bordeller in. in. Så Costa R. 514, som straffar även den tjänsteman, vilken i sitt leverne ger »ett exem- pel på den last, han är satt att bekämpa» och höjer straffet i händelse av samförstånd med företagaren (El fnnr-ionario de po- lieia que a sahiendas tolere lia/ares de es-eiindiilo, o easas de. juef/o pro- hibido, o que diere persinto/mente el ejenzp/o de rieio o e.:trai'ios eneaiyado

de jierseguir . . . ']u ('(/so de ser tal toleranr'ia el resultado de en ron— eierlo entre e/ funeionario y el dueno del estableeimiento de rieio . ).

(11) Överskridande av kompetens.

Särskilt i romanska strafflagar förekomma ofta bestämmelser om ämbetsmän, som överskrida sin kompetens (resp. som i något visst avseende överskrida den, t. ex. en ämbetsman inkräktar på den lagstiftande makten eller en förvaltande ämbetsman gör intrång pä domarens funktion, eller vice versa). I detta sam- manhang omtalas stundom även det fall, att en utnämnd ämbets- man börjar utöva sitt ämbete före den lagliga tidpunkten eller att en avskedad ämbetsman fortsätter utövningen utöver den lagliga slutpunkten.

En allmän bestämmelse om överskridande av kompetens före- kommer i R. 110 (dessutom legalkonkurrenser med pinande eller ärekränkning): vida-re t. ex. i Mex. 997 (El einjileado piiblieo que (:jer'ia funeiones que no le eoi'respomlan por su I'lHjlll'li. eargo o eomisirin); jfr Chil. 221.

Ämbetsmans övergrepp på den lagstiftande maktens område omtalas 1 Fr. 127 (Les ,jag/ex, les jiriu'ureurs ,r/eneraur en de la Repu— lilique, ou lei/rs suhstituts, les of:/tears de police, qui se seront immisees dans lleafereiee du poi/mir legislalif, soit par des i'igaleinents eontenaut des dispositions legislatires7 soit en arrétant ou en suspendant liea'eeutiou (l,/(ne oa de plusienrx lois. soit en deliberant sur le point- de saroir si les loix seront jnihlieex ou aren/tees); Belg. 237 (likaså); Sp. 388 (likaså); Rum. 108; Gen. 165 (likaså); Port. 3011 (Todo o empregado puh/im que se in_l/ei'ir n-o erereieio do pade!" lel/isli'ltiro, suspendendo (ji/aesquer leis ou ai'riu/aialo-se gualquer das attribuig-öes, que erelusiiwmente eompe— tern ds ('orles ('om (( .S'llill'g'llll do rei).

Förvaltningsämbetsmäns övergrepp på den dömande funk- tionens område kriminaliseras, mer eller mindre allmänt, i Fr. 130 (Les prefets, .sri/1.s-—_2)i'(ft'i't.s', maires et autres administrateai's (lui se seront in;/aa- de prendre des arrétes genera/rr tendant (( intime/' des

”|" | p..”

. 3:4— —=r—_—..-

ordres ou des defenses que/eonqaes & (les eours ou tribunaur). 131: Belg. 239; Sp. 3892 (todo _tiuneionario del orden (ulministratiro que se arrogare atribueiones judieiales o iii/judiere la eieeueion de una prorideneia o deri- sion dietada por Jae: eompetente), 391: Port. 301* (A anetoridade ad— ministratii'a que eom quaesquer ordens ou prohibieoes tentar impedir ou perlurbar o e.)"ereieio do puder judieial); Rum. 110, 111: Chil. 222 (endast vid tredska).

Om domares m. fl. övergrepp på förra/tningsområdet jfr Fr. 1272 ff.; Belg. 2372: Sp. 389'; Port. 3012: Rum. 109: Gen. 1135”; Chil. 222 (endast vid tredska, jfr ov.) '

Bestämmelser om ämbetsman, som börjar resp. fortsätter sin ämbetsutövning före resp. efter den lagliga kompetenstiden. förekomma i Fr. 196 (Tout fonetionnaire puh/ie qui sera entre en erereiee de ses jimetionx sans aroir préte le serment), 197 (Ll'out jane- tionnaire puh/ie reroque, destitue, suspendu ou interdit liir/alement, qui, apries en aroir en la (fonnaissanee oti'ieielle, aura. eontinue l'eJ'eri-iee de Ses jbnetions, ou qui, etant utan" ou temporaire, les aura erereees apres aeoi-r ae remplare); Sp. 2384 (sin haber qu'estado en debida forma el juramento o jianea requeridos por las leyes), 385 (despaes que debiere eesar (vmjorme (? las ley/es, reglamentos o 'disposieiones espeeiales de su ramo respectiro), 386 (El jimeiomrrio enlpable de eiadquiera de los de- l-itus penados en los dos artieulos anteriores que hah/'ere pereibido algunos dereehos o' eumlumenlos por razon de en earlqo (; eomision antes de puder (leseuipexharlo o despues de haber debido cesai' en. el); Port. 306, 307, ib. & un. (särskild bestämmelse om militärbefälhavare, som fort- sätter att utöva sitt kommando, sedan det lagligen upphört); Rum. 163, 164: Grek. 449; Waadt 359 (Tout fonetionnaire ou (Jerierpuhlie rénoque, destitue ou suspendu, qui continue l”e.-1'ereiee des fonetions dont il a ett? prire, ou qui refuse de restituer les archives, seeauar ou autres objets appartenant a son office); Wall. 138 (likaså.); Gen. 173, 174; New Jers. 6 (( (it' any sheriff eleet shall presume to execute the ojfee of sheriff before he shall hare giren bond and talren the oath of offee —— betecknat såsom sheriffs aetinq before qualijieation), jfr il). 6 l);

New Y. 42; Minnes. 4797; Mex. %% 993, 994, 995 (undantag för det fall, att ämbetsmannen fortsätter sin tjänstgöring i avvaktan på att efterträdaren skall infinna sig, såvida icke en la orden de se- paraciou se elprese que esta se ver/"quue (les-(le luego, _q la ley uo lo prohibu); Chil. 216, 217, 218.

(12) Andra särskilt uppställda ämbetsbrott.

Allt efter det eventuellt genom ämbetsbrottet angripna sär- skilda intresset (jfr ov. sid. 21) åtskilja vi dessa fall i brott mot staten, brott mot allmänheten och brott mot enskild — jam- likt den vanliga indelningsgrunden.

(al Brott mot Staten.

Såsom förut anmärkt, förekomma ofta i strafflagarna sär— skilda kriminalisationer för ämbetsmän, som begå Vissafiirrädwi— broil. Vid högförräderi inträffar detta dock mycket sällan (eftersom straffet redan vid det allmänna högförräderibrottet är maximalt); så likväl Costa R., som (432) för det allmänna högförräderibrot- tet uppställer skalan presidio femporal en su grado euurlo a presidio por tiempo imletermlmulo men (483) med det absoluta straffet pre- sidio por tlmupo in(lctm'minado belägger el jane/onario pub/im. lui/[lar eu seroicio, agent/: o com/summa) del Golu'eruo, som i och för brottets begående huhlere ubusado de la, (udorldad, doeumeutos, not/elas, o me- dios que tuoiera por razon de. su narr/o. Däremot äger det alllllålllt rum i fråga om s. k. (lip/(nautisk): !(r.;z(l.sjfö)')'ä(le/'i. Sålunda före- komma bestämmelser om amler/zandlares Irolo'shel bl. a. i S. 8: lf); Fi. 12: 7; N. 89; D. 79; H. 99; T. 923; It. 111; Port. 152; Mex. 1,091; Argent. 225; Costa R. 457; Venez. 138; Fi. Fsl. 1-2: 5”; D. FS]. 1924, 1083; T. Fsl. 1927, 90; SchW. Fsl. 231: 13; rörande yppande ao statshemlighet (utav funktionär) i S. 8: 171; Fi. 12: 7; N. 903; D. 809; [T. 335 a för särskilt fall-"|; Fr. 80; Belg. 1.18; It. 107 i. fi: Port. 153; Rum. 70; Mex. 1,077; Venez. 1543 o. s. v.;

, mera sällan i fråga om förstörande efe. av __s—talshaudlhw (så likväl t. ex. D. 81). Nämnda bestämmelser förekomma än såsom själv- ." ständiga rekvisit, än såsom kvalifikationer av allmänna delikt. — Att särskilda stadganden om mil/tärt lmulsförrialeri av militära ämbetsmän förekomma i en del strafflagar, har ovan anmärkts (sid. 20).

Sp. 177; Chil. 151; Argent. 242 straffa ämbetsman, som vid arresterande eller åtalande av parlamentsledamot m. ii. ej iakt- tager särskilt föreskrivna former. Jfr Fr. 121; Costa B. 491.

Någongång förekommer en allmän bestämmelse om skadande av statsintresse (i förhållande till utländsk stat). Så Bras. 237 (Quando (lo (:.z'eess'o. ou alu/so de autoridade, resultar pre/'uizo aos in- teresses ma'z'ouaes).

I detta sammanhang må även nämnas bestämmelser rörande ' tjänsteman, som olovligen tager gåva av främmande makt (S.

25: 8; Fi. 40: 11 etc.). '

En omfattande grupp av rekvisit (bortsett från förräderi- brotten) kännetecknas därav, att ämbetsmannen ställer sig i ut- ?— trycklig opposition mot statsmakten, sålunda fall, som kunna betecknas såsom brott mot mma/fy myndighet. Härunder komma 'i icke blott fall, analoga med de allmänna brott, som så beteck- nas, utan även >>interna>> ämbetsbrott, som endast taga sig uttryck i opposition mot statstjänarens förman i tjänsten. Sist- nämnda gärningar kunna omärkligen övergå idisciplinförseelser, ' som vanligen falla utanför strafflagarne. Men i svårare former kunna de vara av samma straffrättsliga valör som andra ämbets- ".b1f0tt, såvisst som det är ett allvarligt statsintresse att inom förvaltningsapparaten strängt uppehålla lydnadsplikten. Det är j isålunda ingenting orimligt, att många lagar uppställt dessa fall, utan vidare åtskillnad, bland andra ämbetsbrott ——— om det ock ',;jå andra sidan förekommer, att man omsorgsfullt undvikit att

upptaga dem i strafflagen (i det de överlämnats åt disciplin- förfarande).

Ifrågavarande rekvisiter kunna indelas i sådana. som förut- | sätta ett aggressivt motstånd mot statsviljan; olydnad mot uttryck- lig befallning av överordnad, ofta sammanfört med annan under- låtenhet att efterkomma ämbetsplikt: eller slutligen oreryirande av tjänsten.

]lIotstånd med väpnad makt omtalas i Fr. 188 ff. (Tout fone- tionnaire public. (!(/ent ou prepose du Gourernenient, de que/que etat et grade qulil Soit, qui aura requis ou ordonne, fait requerir ou mdonnw Paction ou l'enlploi de. la foree paid/que _ contre l'e.reeutiim (Pu-ne loi ou contre la pero/ption (fun./' Contribution lama, ou Contre l'eJ'eculiim Soit d” une ordminance ou mandat de justice, Soit de tout autre ordre einane de fantorité léqitime); Belg. 254 (likaså): Port. 297; Mex. 999, 1000; Argent. 235 och Peru 303 (kvalifikation av det allmänna upprorsbrottet). 3342.

Andra besläktade fall äro T. 1282 (deltagande i »Geheinz- biindelei»), 1293 (i »statsiientliga föreningar»); Argent. 2383 (våld mot myndighet). Om underlåtenhet vid bekämpande av uppror jfr ned.

Sannnanslutning av ämbetsmän i oppositionellt syfte beröres i den ovan anförda H. 358 ter (järnvägsmän); Ung. 481; FF. 1233 (alla innehavare av myndighet: Tout Concert de niesures eont/raires auf lois, pratique soit par lu reunion d7indiridus ou de corps rlepos'iitaires de quelque partie de l'autorite pul/lique, soit par deputation. ou (fol'l'lffåjlonw dance entre eur); Belg. 238 (likaså): It. 1782 (allmänt vid olvizlnad: Se il delitto sia connneSSo du tre o pin ut'/iciali puhbliei, pre;-im eon— certo); Port. 300; Bulg. 4432; Tic. 132 & 2 l) (kvalifikation av det allmänna olydnadsbrottet); Mex. 1,011 ff.; Venez. 2073. _ Ofta straffas även sådan sammanslutning, som endast går ut på att i visst syfte gemensamt lämna tjänsten: Fr. 126 (Les fonctioninaii'es pulilies qui auront, par déliberation, arréte de donner des (len/iis—sions dont l'olijet ou l'eff'et serait d'einpf'cher ou de suspendre soit Pad-mindstra-

107 tion de. la justice, Soit l'accomplissement d'un serrice qaelconque); Belg. 236 (par suite de concert); It. 181 (abbandrmano indehitaniente il DW)— iprio nfjicio); Turk. 236; Grek. 451; Tic. 132 S 2 c (Se, per e/i'etto di coalizima, due o pin funzionari o a_qenti del/aforza Pilbllllf'fl. ahhiano ahbandonato il posto dopo richiesti dell" atto o (le/P interrento, od in pro- cinto dlesserlo); Mex. 1,013; Venez. 209; It. Fsl. 334—336: kvali- ficerat, då gärningen skett i politiskt syfte; även sabotage med- taget; ävenså arbetsinställelse på grund av »sympati» med en av andra igångsatt strejk (334: [ puhblici nfjiciali, gli impiegati (: agenti dello Stato () di altro ente puhblicr) esercente piibblici SI'I'l'lEl, i prirati eSerienti serriii pabhliei o di pubb/ica necessita [jfr ov. sid. 33], non organizaati in impreSe, e dipendenti da imprese di serrizi puhhlici o di pubhlcu necessitu. i quali, in numero di tre o pin, abbandonano collettioammitc llntjicio, Fimpieqo, il Serrizio o il laroro, orrero liprestano in modo di turbarne la continuita-o la regolarita, sono punili eon la. reclusione fno a due anni. ] capi, promotori o (ny/anizzatori Sono pu- niti con. la reelusione da- due a cinqae anni, Le pene sono aumentate, se il fatta. 10— sia commesso per jine politico; 20— abbia'detmvninato dinwstrazioni, tumulti o Sommosse popolari. — 335: (r'li esereenti inz- prese di S(rrizi pul/liliei o di pubblica neeessita, che intro'rmnpimo il se'rcizio, omero sospendono il lauoro nei loro stabilimenti, utfici o aziende, in inodo d'; turha're la regolarita del se-rrizio, sono pnniti con la 're- clusione. da Sei mesi a un anno e con. la muita non inferno—e a lire einqacniila. T cap/, promotori o organizzatori Sono puniti eon lu re— clusionc da tre a sette anni e con. la malta non, inferiore a trenta mila. Si applica fa disposizione del/”ultimo caporerso dell” articolo preeedenle. — 336: I piibblici iifficiali e i dirigenti serrizi pubblici o di puhblica ne- cessita, che in. occasione di alcuno dei delitti prereduti nei due articoli prcCcda-nti, ai quali non abbiano preso parte, rifutano o omettono di adopcrarsi per la ripresa del serrizio, cui sono addetti o preposti, orrero di compierc cio che sia necessario per la regalare continuaziime del ser— voiz-io, sono puniti con la malta ]ino a lire cinquenzila).

Ofentliq uppriglinf/ omtalas t. ex. i Gen. 170 (les fonetionnaires

puhlics, qui, dans l'arerciCe de. leurs fonetions, Soit par des di.—'Cours proferes en asscnihlee publique, soit par des éerits imprimes ou non, rendns ,

ou mis en nente, auront directement prouoqué d la désoheissance (l-NJ' lois ? ou a tont acte de Fantorite publique). (Om ämbetsman, som över- huvud — även om det ej sker offentligen _ uppmanar till brott. jfr ned.).

Rörande olydnad förekomma, som nämnt, ofta allmänna be- stämmelser i strafiiagarne. Så D. 142 (Den Embedsmand. Som nago- ter eller forscctlijq and/ade)” at ”Efit/lll”, hrad der er ham lor/iq lngf'alet); Ung. 480; It. 178; Sp. 380, som ingår på frågan om den in- tressekollision, vilken uppstår, om förmannens befallning är lagstridig (Los juni,-ionarios judiciales o administratiros que Se ne- garen abiertamente (? dar el del)/do eumplimiento (i senteneiris. (leeisiones a' ordenes dc Antoridad superior, dietadas dentro de los limites de sa respectira competcncid y rerestidas de las fin'mulidades legales . .. Sin embargo do lo dispucsto en el piirrafo anterior, no im-urririin en. re- sponsabilidad criminal los juneionarios piihliifos por no (lar eumplimi- ento (? un' mandato (alministratioo que eonstitnua una injraeeion mani- jiesta, clara y terminanto de nu preeiqito ronstitueional. Tampoeo iu- currira'n en responsabilidad criminal los _f'uneionarios piiblieos consti- tuidos en, Antoridad que no den (ramp/innom!) a' nu mandato .de iquul clas-e, en el que se infria/"a n'iani/iesta, clara _q termiiuintelnerite eual- qaiera otra leg), 381 (särskild bestämmelse för det fall, att äm- betsman, som funnit skäl att uppskjuta verkställigheten, fort- sätter därmed även sedan överordnad mvndighet ogiltät upp- skovet); Port. 303 (i huvudsak = Sp.); Bulg. 443; Turk. 2330, 231 (särskilt om domare), 234 (särskilt om militärer, polistjänlstemän 111. B.); Thng. 282; Waadt 352; Aarg. 89 (under förutsättningen: dadureh den Staat oder einen Burger (ihsiehtlich l)l')l((('lll('.lli_(]t oder ,qe— fli/irdet); Glar. 150; Bas. 176 (i huvudsak = Aarg.); Tic. 132 (rieusa di ...far un aito qualnnque del sno ministero); Gen. 171; Zug 52 (i huvudsak = Ang.); Sol. 178 (likaså); Chil. 252; Argent. 249; Costa B. 492: Peru 338 (tillsammans med underlåtenhet:

fe '! i i

.!J . '! ; =. l.-

que dega/minne omitiere. rel/usare liueer (; retardare (dy/in acto de su o/ieio); Venez. 207: stundom i anglikansk rätt, t. ex. N. Carol. 740, 745. — Bland förslagen återfinnes en dylik bestämmelse i D. FSl. 1924, 158 (Nuur nogen. Som rirlfer i offentlig Tieneste eller Hrerr, nmqter eller undlader at opfji/lde Pliqt, som Hanesten eller Hrerret n/edfarer, eller ut efter/.omme lor/iq tjenstliq Befalinq); It. FSI. 330, 331.

Besläktat med detta rekvisit är det i Vissa lagar uppställda rö- rande ämbetsmans ria/rim att lämna hjalp åt myndighet, som har rätt att fordra sådan. Stundom förekomma sådana bestämmel- ser med allmän räckvidd: Sp. 382 (El fana/"(mario piiblieo que, 're— que/'ido por Autoridad eompetente, no prestare la. (lebida eooperaciini para la administ-raeion de justieia ll otro serrieio pub/ica); Port. 304; Chil. 253. Stundom uppställas de för visst fall: särskilt, såsom ovan nämnt, befälhavares vägran att lämna militär hjälp: H. 357; FP. 234 (Tout eommundanl, tout ut'/ieier on sous-otheier de la force publique qui, apri's en uroir éte léqalenzmzt reqnis par lyaatorite eirile, aura. refuse de faire uqir les _f'orees a ses ordres); Belg. 259 (likaså.): It. 179 (ri/inta o indebitamente ritarda l'esru'uzione di una. riehiesta. lef/al- mente. jattaqli dall'auloritu eompetente); Mex. 1,008; Argent. 250; Costa B. 493: Peru 341. _ Vägran att arrestera, att mottaga fånge o. s. v. omtalas stundom i anglikansk rätt: New Jers. 6 e; Calif. 153.

[Vägran att lämna hjälp till enskild förekommer sällan sär- skilt kriminaliserad: Mex. 1.004 (El funeioimrio pziblieo qne indebida— mente returde o niegae ri los particulares la proteeeion o serrieio que tern/a obliqaeion de dispens”l'les); Chil. 256. —- Port. 157 har en straffbestämmelse för diplomat, som underlåter att lämna veder- börligt skydd åt portugis i det land, där diplomaten är ackredi- terad (qnalqaer empregado diplomat/co que faltar (i protecedo que as leis mandom prestar u qualquer partaj/ue: no pari: estrangeiro em que se aehar cmpreyudoM.

' Öoergirandet av tjänsten, eventuellt ivisst syfte, nämnes i åtskil—

t ! liga fall: S 25: 19 (Nu har ämbetsman, utan lor eller tillhånnuqiretftir-

fall, sig från tjänst!/öring arlzållit ni,-li ej kunnat mal kallelse träffas eller i'ns'tc'illas: kommer han. ej inom. tre mdnmlm; sedan kallelse. ! allmänmtirl- ' ningarne a_i/nu); Fi. 40: 213 (Har tjänsteman, utan lur eller arma/t ' för/all. arlrå/lit sig från tjänstgöring utörer teå månader); It. ]8f2 (Il pul/lille" nffieiale, elu: (il/bandana il praprio affieiu per impedire la t-uttu- ziune (li un (mm-e, (» per eagiznzare qualsiasi altrn nocumento al puiblieo .s-erriziu); Sp. 387 (om skada uppstår för det allmänna: Elf/Ill- cionurio publice qae sin lmbérsele admititlu la renancia de su (listino, la nbaiulnnare, mn dana (le la causa piibliea _ kvalifikation om syftet varit att gynna brottsligt angrepp på. staten eller fÖTfatt- ningen): Port. 308 (förutsätter uttrycklig vägran att fortsätta ämbetsutövningen: Tmla () empregailo pub/im (la ordem juilieeil uu (ulministratira que abamlnnar () enqn'egn, reeusamlu a euntinuag-ia (ln (aren—iriz) (la suas _funcglies), ib. % 1 (vid blotta bortovaron över femton dagar), ib. % 2 (kvalifikation = Sp.); dessutom innelåller il). 158 en särskild bestämmelse om diplomat, som [olagligen för— länger sin tjänstgöring eller] överger sin tjänst och vägrar att fortsätta den; Mex. 998 (olika straff allt eftersom skada uppstått eller icke); Chil. 254; Argent. 252 (om skada följt); Costa B. 495 (likaså): It. Fsl. 337 (även sabotage i arbetet).

Särskilda bestämmelser om ämbetsman, som överger sin tjänst vid upprursf'ara, förekomma i Sp. 261; Chil. 135; Costa B. 463.

Dåligt uppförande, stundom endast i tjänsten, stundom även utom tjänsten, kriminaliseras av några lagar i ett eller annat avseende: Fi. 43: 62 (Gör tjänstmzan, i utöening ar sysslan, sig Skj/lill” till fylleri); N. 3253 (under Uilfgrelse. af offentlig Tjeneste 11,/"ar sig slug/l- ilig i utillmrlig Optra'zlen mud ungen); il). 3254 (i Anledning af Tjenester; _q/m' sig skyliliq i utilbm'lig Optrmilen nuul föresatte eller uncleronlnelle). Mex. straffar den, som i tjänsten visar slöhet (_merositlad): 1,051 (El magistrado, juez, seeretario 6 actnaria que .. reciban (lus repren- sioues por morosidad . . Si (lieren lugar (i tereera .. rquension _ ., _n a' la cuarta, ser/('n cmzsitlmvulas eonm reos (le murosiilail liuliitual, y (testi- fuiilos (la sus cart/oå).

Om uppförande utom tjänsten är fråga i N. 3255 (bland för- seelserna: udenjor TjeNesteu udriser et Forbold, som gor bam urcerdig til eller virker nmlbrgdende paa den for S'tillingen jornodne Til/id eller Agtelse); R.113 (diskrediterande av förvaltningen genom handlingar av ämbetsman, som ej sammanhänga med hans ämbetsplikter, men tydligen i arbetarklassens ögon undergräva den myndighets anseende och auktoritet, som han representerar: ,'lncupegnrrnpimanne saat—Tu, 'i'.-e. cosopmerme 10.71;quwruhnr .:nuron ;wr'icrmui, xorn öm n 110 cnnaaunux c oro ('.Tynceönunn oössaunoersnm, no HB!!!) nonpuszmrunx B rciasax pr;u1urnxcn ,'11')('T()HIIL'TBO u arsropurer rex opnnos BZIRCTII, npegr- ('TaBnTeuen lx'HIlX ;[annoe ;ur'nmuwrium Jumo HBJIHOTCH): Mississ. 1309 (habitual (l)'u)1l.7('nness); Mex. 1,055, vilken straffar vissa ämbetsmän, som kroniskt missbruka alkohol eller väcka anstöt genom omora- liskt levnadssätt (Los magistrrulos g los _jueees que Sellil eonrmuddos de embriaguez babitual () de innun'alidad r*.s*(f(l)l(l(llI/S(l); Bras. 238 (0 enipregado pnblieo que joe eonreneido de ineontineneia publiea e eseanda- los—a. ; de eieio. de ,jogos probibidos, de embriaguez repetida). Om Costa R. 514 jfr ov. s. 101. _ Bland förslagen har Fi. Fsl. 14: 14 en hit- hörande bestämmelse (Upjifiir sig tjänst/main, i eller utom tjänsten-, offentligt på ett satt, som är ägnat att beröea bonoin den aktning, som. utgör en nat/fändig betingelse för tjänstens sköta-nde).

En och annan gång upptagas i strafflagarna kriminalsank- tioner av åtminstone skenbart rent formell. natur, vilka emeller- tid mestadels tjäna visst säkerhets- eller kontrolländamål, t. ex. H. 462—468; Fr. 192 (Les otYieiers de llétat eiril qui auront inscrit leurs actes sur de sirap/es feuilles rolantes); Belg. 263 (likaså); Gen. 177; Eng. Step/i. 164 (Ang person is- guiltg of a misdemeanour and on ("ronniettiin is ineapable of erer holding ang ot'fiee under tbe Crown, a'la), being a. eolleetor or other person intrusted' u'itb tbe eolleetion, re- ceipt or custody of inland reeenne, neglects or omits to keep and render accounts in the prescribed manner and form of all sams ofmoneg collec— ted or received bg bim or intrusted to his eare). — Liknande formella föreskrifter även eljest i anglikansk rätt, t. ex". U. S. A. Crim. C.

174 ff. [88 ff.]: Mississ. 3488 (om placering av allmänna niedel inom annan stats område): Tex. 260 (Ang officer of any eourt liaring tlie eustodg bg lau' of ang money, eriden-ee of debt, scr/p, 'liSli'll- ment of u'riting or other artiele tbat mag bare been deposited in eourt to ubide the result of any legal prom'edinqs, u'lio sball jail to se./l up in a seeure paelrage tbe identieal money or other artiele reeeieed by li—ini, and deposit tbe same in some iron safe or ban/f. rault: or u'bo, u'l/en sucb moneg or other artiele is 8!) deposited, sball fail to lceep it anrugs aeeesaible and .s—ub'eet to the eontrol of the proper court; er alla s/iall fail to keep in a a'ell bound boolr, a Co-rreet statement sbou'ing eae.) und ererg item of money or other artiele so l'eCell'l'Il or diposited, on u'bat aeeount 'reeeired. und irl/at disposition has been made of the 801120).

Såvitt ämbetsmans tralösbet mot staten (bortsett från för— räderibrotten) särskilt ln'iminaliserats, är det gemenligen fråga om handlingar av ekonomisk innebörd. Sålunda omtalas stundom' ämbetsmans olagliga avkortning — även utan lukrativt syfte # vid bestämmande eller uppbörd av allmän utskyld: S. 25: 10 (Go"/' ambetsnzan uppsåtligen orätt genom arlmrtning, rid bestämmaiule eller uppbörd ar skatt, tull eller annan allmän utslcgld .. (lör han det för egen fördel); Fi. 40: ?) (liknande).

Merändels gäller det emellertid ämbetsmans lukrativa miss- bruk av sin ställning. Dylikt missbruk har visserligen, även så- vitt det blott träffar det allmänna. i stor utsträckning bestraffats genom de förut behandlade och allmänt uppställda delikten kor- ruption och pekulat. Men det kan tänkas också utanför nämnda delikters område. Bestämmelser, som utvidga området av lukra- tiva ämbetsbrott (stundom i viss mån subsidiära till nyssnämnda typer), uppställas någongång mera allmänt, t. ex. SchW. Fsl. 278 (blitt/lieder einer Bellö/Yle oder Beamte, die die tittentlieben Interes- sen, die sie bei einem Reebtsgescbäjt nal/ren sol/en. scbtidigen, HH] sie/i oder einem. andern einen unreel/tmässigme Vorteil .;u rerscbazten). Oftare

uppställas särskilda fall, exempelvis, isynnerhet i romanska lagar, uppgörelser om leveranser och andra avtal för det allmännas räkning. Hit höra H. 376, 377, 378; Fr. 175 (Tout fonetiounaire, tout ot'n'eier pub/ie. tout agent du Gourernement, qui, soit ourertement, soit par aetes sim/(les, soit par inte/position de personnes. aura pris ou reg'u- quelque ma,-a que ee soit duns les actes, udjiulieations, entriprises ou regies dont il a ou arait, uu temps de l”aete, en tout ou en partie, ladininistration ou la surreillam-e): Belg. 245 (likaså; men här tilläg- ges: La disposition qui preeede ue sera pas applicable a celui qui ue poueait, en raison des cireonstances, jai'oriser par sa position ses iu- térets prieés, et qui aura agi ourerteim'nt); It. 176 (Il pubblieo ut'h'ciale, clie, direttamente o per inte/posta persona, o con atti simulati, prende un interesse. prirato in qualsiasi otto della pubbliea alnministrazione, presso la quale esercita i/ proprio ut'/nio); Sp. 412; Port. 317: Rum. 142; Turk. 205 (uttryckligen betecknat såsom pekulat), 208; Bund 55 e; Waadt 336,- Tic. 124; St. Gall. 167; Chil. 240; Argent. 265; Costa B. 505; Peru 344, 345 (betecknat såsom fall av eoi—z— eusion). Liknande bestämmelser förekomma även i anglikansk rätt, t. ex. New Y. 48 a, b; Tex. 264, 266; Queens]. 89 (Ang/person, 'u'lu), being emploged in the. l'ublie SerriCe, bnczringlg acquires or bolds directlg or indirect/g, otberu'ise tlian as a member ofa registeredjoint stcel' eompang consisting of more than twentg persons, (( prirate interest in ang eontraet or agreement which is made on accmint of a Public Sereice ieitb respect to ang matter Concerning tbe (apartment of the Sereiee in. irliielz be is emploged); dylikt undantag för aktieägare i Tasm. 852 (förutsatt att han icke är direktör för bolaget). Sistnämnda undantag rörande aktie- bolag förekomma även, mera vidsträckt, i Bras. 233 (som, be- träffande där nämnda ämbetsmän, undantager fallet de ser accio- nista em. qnalquer eompanbia mereantil, uma rez que ndo tomem parte na geren-cia administratira da mesma P0)"])(t')ll)l(t). — Bland förslagen jfr It. FSI. 325.

Straff för överträdelse av det för somliga ämbetsmän gäl- lande förbudet att driva viss handel stadgas i Fr. 176 (med säd, . 8

Vin etc.); Sp. 415; Rum. 143; Eng. Steph. 164 (Any person is guilty of a misdenuainour, and on eonrietion jbrf'eits his office or employment and is ineapable of erer holding any oj'tiaf or employment in or relating fo the eri-ige, u'ho being a eollector, or ung person appointed to be an O_t'licer und employeil in relation to duties of ercise, deals or trudes in any goods subject to any sueli duty, or carries on or is coneerned in any trade or business subjeet to any law of ercise); Turk. 238 (fait le commerce de mutiere de premiere. necessité pour la prgndation, telles que Cereales, rirres et autres choses indispensubles); U. S. A. Crim. C. 192 [103], 193 [104]; Ind. Pen. C. 168, 169 etc.

I detta sammanhang mån även nämnas den någongång före- kommande kriminalisationen av olovlig förening utav annan syssla. med ämbetet; Bund 53 b (einen Bernt" ausiibt oder durch andere fiir sie/i aus/("ben lässt, der durch ein Gesetz oder eine l'yerm'dnunq mit seine/n Anzte oder seiner Anstellung fiir unrereinbur erldiirt u'orden ist): Wall. 1316 (qui FJ'I'I'IJI' directement, ou par personnes inte/posées, une profession ineomputibles arec ses fmzetions ou son emploi).

Stundom förekomma mera allmänna och obestämda stadgan- den, av icke särskild ekonomisk innebörd, om trolöshet mot sta- ten. Sä Port. 285, rörande falska upplysningar eller råd till överordnade (Todo :) empreyado publice que, sendo obrigudo pela natur- eza das snus ,t'unceoes, a dar conselho ou finjbrnau'do (i aia'toridade su- perior, cmzsultar on injormur dolosumente com falsidade do _t'aeto). Jfr, för särskilt fall, T. 353 o2 (diplomatisk tjänsteman, som in der Absieht, seinen VoigeSezten in (lessen amtlichen Hund/ungen irrezuleiteu, items/'lben erdielitete. oder entstellte T atsaclien berichtet).

Angrepp pä allmänt medborgerliga rättigheter (valrätt, förenings- rätt 0. s. v.) straffas oftast utan hänsyn till brottssubjektets ställning. Dock förekomma många undantag härifrån. Stundom uppställer lagen dylik gärning av ämbetsman, inom en större eller mindre del av området, såsom en kvalifikation av det all-

männa brottet. Stundom uppställas sjc'ilrstämliga ämbetsbrott, inne- fattande angrepp pä rissa dylika rättigheter. Och det förekom- mer även, att lagen uppställer ett generellt ämbetsbrott, inne- fattande angrepp på sådana rättigheter överhuvud.

Kiwilin'katiimer av allmänna brott utav ifrågavarande typ före- komma i Fi. 15: 5 (som stadgar avsättning för tjänsteman, vil- ken i ämbetets utövning stör val- eller rösträtt etc. jämlikt före- gående åå i kap.): T. 108 (som stadgar högre straff för förrätt- ningsman vid valärende); Belg. L. 28/6 1894 art. 201 (liknande): It. 1392, som överhuvud kvalificerar hindrandet av politiska rättig- heters utövning, då gärningsmannen är ämbetsman ( ('hiunque, eon violenzu, minaccia o tama/to, impedisee in tatto od in parte Tesercizio di qualsiasi diritto politieo Se il ('olperole sia un pubb/ieo attWiale . ).; Port. 203 (viss kvalifikation i fråga om valärenden); Tic. 98 % 2 (likaså): Costa R. 357 ;. f..- Peru 319: Venez. 167"2 (= It.); Schw. Fsl. 2522. En kvalifikation av ett flertal brott mot medborgerlig frihet, då. de begås av ämbetsman, uppställes i Costa B. 355 (arbetsfrihet, handelsfrihet, föreningsfrihet, pressfrihet. religions- frihet m. m.).

Särskilda ämbetsbrott åter uppställas i Sp. 229 ff.: hindrande eller upplösande av förening, församling, demonstration; eller hindrande av petition); liknande Chil. 158. Det sista förekommer även i Mex. 1,006 jfr ( 'onst. Feder. art. 8. Tic. 109 kriminaliserar upplösande av förening; ib. 110 angrepp på handelsfrihet (Ogni fnnzionario () agent/'. pubblico il quale, fuori dei casi autorizzati du legqi od ordinanee .speciali, uera, sotto quulsiusi pretesto, impedito la ren/lita o compera di cose in libero commercio, o le. arra segaestrate, od ordinato di ritirarle dalla. pubblica esposizimze). —— Sp. 233 straffar den äm- betsman, som obehörigt stänger eller upplöser enskild undervis- ningsanstalt (a' no ser por motiros rucionulmente su,/icientes de lrigiene o moralidad) eller som i varje fall underlåter att inom 24 timmar underrätta vederbörande myndighet; Ung. XXIII: 1913 och XVII: 1918; Bulg. 130. _ Ifråga om raläreiulen uppställes ett självständigt

brott i Tic. 101 (rincolare il roto degli elettori etc.): likaså Fr. 111: Belg. L. 28/13 1894, art. 212 (Tout president, assessear ou Secretaire d'un bureau, tout temoin qui aura rcrelé le Secret da rote); Rum. 97; ofta i anglikansk rätt. t. ex. New Y. 41'0'13, 41 j, u, r; Tjslov. Fsl. 175 (Ein (ittentlicher Bcamter oder ein (;r'eistlicher, der bei Ausiibung seines Amtes oder unter ]llissbruuch seines Amtes oder des damit rer— bundenen Rechtes auf einen ”"till/er einirirht, damit er sich un einer ättentlichen ll'ahl nicht beteilige oder damit er das lVah/recht auf eine bestimmte ll'eise ausiibe).

Generella. och siiilrständiga hi'iminalisationei' rörande medborger- liga rättigheter förekomma 1 Fr. 114 (Lorsqtfunfonetionnairepub/ie. un agent on an préposé du (iourm'nement, aura ordonne ou fait que/que acte arbitruire oa attentatoire . .. aux droits ciriques dlun ou de plu- siears citat/ens): Port. 296 ((,)ualquer empregudo publico que, n'esta quulidude e abusundo de suas juncg'bes, impedir de qualquer modo a um cidadåo o erereicio legal dos sus direitos politieos).

I detta sammanhang må även erinras om straffbestämmel- serna i U. S. A. CPim. C. 208 ff. [118 ff.] rörande ämbetsmans pression på annan ämbetsman i och för utfå-ende av bidrag för politiska ändamål: (It is uulauful jor any senator or represen— tatiee in, or delegate or resident commissioner to Congress, or any can- didate for, or i-ndiridual elected us, senator, rep;'esentatiee, delegate, or resident eommissioner, or any othcer or employe of the United States, or ung person receiring any salary or compensation for serrices fram money derieed from the. Treasury of the United States, to directly or iii-directly Solicit, receire or be in any mann-er concerned in soliciting or receiving, any assessment, subscription or Contribution for any political purpose u'haterer, from any other suchotticer, employe, or person).

(b) Brott mot allmänheten.

Beträffande s. k. brott mot allmänheten hava redan omtalats förfalskningsbrott i ämbetet ävensom ämbetsbrott mot familj och

sedlighet. I övrigt förekomma, rörande »a/lmänfarliga brott», sär- skilda straffbestämmelser för tjänstemän vid järnvägar, vatten- verk, fyrar etc.. telegraf, rörpost, telefon S. 25: 15, 222; Fi. 40: 16, 17: H. 358 bis, ter7 quater; T. 316, 318, 319, 320 etc.). Såvitt det rör uppsåtligt framkallande av fara för kommunikationens drift, inskränka sig dessa bestämmelser till att kvalificera tjänste- mannens brott genom att kumulera det allmänna straffet med ämbetsstraff. Angående däremot eulpa-fall förekommer, särskilt i S. 25: 15, en stark kvalifikation av det allmänna straffet (maximum stiger från sex månaders fängelse till två års straff- arbete). Bestämmelserna utsträckas gemenligen att omfatta även andra tjänstemän än de vid statens järnvägar etc. anställda: någon- gång förekomma även ytterligare straffsanktioner, rörande för- man, som underlåter att efterkomma dom om brottslingens skiljande från befattningen (t. ex. Fi. 40: 17: Umler/återföreståndare _f'ör jilrnräg, hanal, sluss, allmän telegrafinrättning eller lots- eller fyr- inrlittning att genast efter erhållen del ar slutlig dom, rarigenom någon efter 11; ; dömts till ersättning, skilja honom från befattningen

Lag sanuna rare, ifall någon, med retshap om, dom, rarigenom annan efter 16 5 förklarats oshieh/ig att nyttjas i befattning rid riss inrättning, anställer den dömde rid dyl/lf. inrättning; liknande T. 320, som tillägger: Gleiche Straff: tritt't denjenigen, a'elcher _t'ilr unfilhig zum EiSen-bahn— oder Teleg/'aphendienste erh/a'rt u'orden ist, irenn er sich nachher bei einer Eisenbahn oder Telegraphenanstalt u'ieder anstel/en lass-ti). — De ovan citerade bestämmelserna i H. (358 bis, ter, gnater) avse uppsåtligt åstadkommande av hinder för järnvägsdrift och särskilt det fall, att detta sker genom sammanslutning av tjänstemän (558 bis: De ambtenam' of eenig in het openbaar spooru'ru/rei'keer eoortdurend of tijdclijk u'erkzaam gesteld perSoon, n-iet bel/oorende tot het personeel ran een spoor- teet, n'aarop uitslaitend met beperhte snvelheid n'ordt rerrin'rd, (lic, met het oogmerk om in de uitoefening ran eenen openbaren dienst of in het openbaar Spl/(II"tlel/l'kfkvl'l' stremming te eeroorzaken of te doen rocrtdmen, nalaat of, op ureltig gegeren last, u-eigert, u'erhmamheden te rerr-iehten,

'a'aartoe hi/ z'ieh uitdrukhelijk of ait kracht (fan zijne dienstbeti'ehking heet't cerbonden . . . ib. ter: Indien tu'ee o ' meer personen ten gerolge can samenspanning het inisrlri/ft'plegen in het ror/g artikel oinsehreren ib. guater: Indien het oognu'rh, bij artikel 359 bis omsehreven, u'ordt bereilct).

(e) Brott mot enskild.

Fri/letsbrofl. Det allmänna frihetsbrottet (t. ex. S. 15: 22) är i lagarne ofta så karaktäriserat, att ett tvång, som ämbetsman- nen utövar genom sin ämbetsmyndighet icke alltid kommer där- under (särskilt gäller detta, om, enligt det allmänna rekvisitet, tvånget skall hava skett genom »Våld eller hot med sti'attbar gär- ning», såsom t. ex. T. 240). Det ligger då nära till hands att utfylla denna lucka genom uppställande av ett särskilt rek- visit, enligt vilken ämbetsmannen, ntan avseende på huruvida hans gärning ingår under det allmänna frihetsbrottet, alltid straffas, dä tvånget åstadkommits genom hans missbruk av äm- betsmyndighet. Sådana bestämmelser innehallas särskilt i flera germanska. lagar: N. 124 (En offentlig 'I'ijenestemaml, som retsstridig ngtter sin offentlige Stil/ing til at formaa eller soge ut formaa nogen til at gjere, taale eller und/ade noget): D. 124: (inisbruger sin, ]Cllllll'dh'lillI/lt- dig/led): H. 3467) (door misbruih ran gezag); T. 3539 ( fin Beamter. u'eleher (lnreh Jlissbruueh seiner Amtsgeu'a/t oder dareh Androhung eines be- sti/n/nten Jlissbranehs derse/ben jemand zu einer Hand/ung, ])u/dung oder Unter/assnna a'iderreeht/ieh niitigt In den Fil/len der så? 106, 107, Jo”? and 2353 tritt die duselbst ungedrohte Straf'e ein, u'enn die lland- lung ron einem Beamten, n'enn aueh ohne (r'eu'alt- oder ])rohung, aber dureh Illissbraueh seiner Amtsgewalt oder Androhung eines bestinunten ]VIissbraaehs derselben begangen ist); Ung. 4:75; ZÖP. 235; Schwyz 114; Chil. 255: Jap. 198; Fi. Fsl. 14: 5 (med missbruk av sin tjänsteställ- ning); D. FS]. 1924, 152 (Naar nogen, som eirher i offentlig l'jeneste eller Hrerr, ntisbruaer sin Stillinr/ til at tringe nogen . .), T. FSl.1927, 180 (Ein .lmtsträger, der jemand dureh illissbraueh seiner A-mtsgeu'alt oder dureh Androhung eines bestimmten Missbrauehs seiner A-mtsgeu'alt

zu einer Hrmdlung. Dnldung oder [bete/'lassung nötigt). —- Frihets- brottet ingår, jämte annat. under det ovannämnda, i den angli- kanska rätten vanliga institutet oppression.

]VIisshandel oeh eåld. Förutom stundom förekommande special- bestämmelser om misshandel av fånge etc. uppställas i några lagar mera vittgående rekvisit: D. 125 (En Embeds-mand, som under UrU'nrelsen af sit Embede ulorlig (mrender Hug og Slag eller amten Void); T. 540 (Ein Beamter, u'eleher in. Ansilbnng oder in l'eranlassung der Ausiibung seines Amtes roi-satzlieh. eine Körpercerletzung begeht oder begehen lässt) jfr 232: Ung. 473: Fr. 186 (Lorsqn'nnfonetionnaire . . . aura, sans motif' legitim/', use oa fait user de rialences enbers les per- son-nes, dans l'erereiee on a l'oeeasion de l”e.rereiee de ses fbnetions); Belg. 257 (likaså.); Port. 299 (rioleneias que nda sej/im neeessarias para a e.teeueäo do aeto legal, que dece enmprir); R. 110 (legalkon- kurrens med kompetensöverskridande); Turk. 245; Luz. 247 u; Gen. 98; Calif. 149 (Erery pnblie ot'tieer a'ho under colour of autho- rity, n'ithout laujt'ul neeessity, assanlts or beats any person); Nebr. 160; Mex. 1.002; Jap. 195, 196.

Åre./fran-lfning användes ännu någon gång såsom bas för sär- skilt ämbetsbrott: Ö. 381; Rum. 148 (prin Ofense orule); B. 110 (le— galkonkurrens med kompetensöverskridande); Nebr. 160; Mex. 1,003 (El fnm'ionario que, en nu aeto de sus funeiones, rejare injusta- mente (? una persona, o la insultare).

Förmögenhetsbrott. Ämbetsmans stöld i tjänsten (.): av sak, var- till ämbetsställningen bereder honom tillträde) har någon gång särskilt uppställts såsom (jämte förskingring) ingående i peku- latet: så T. Fsl. 1927, 131 (Ein Aintstriiger, der eine ihm amtlieh cmrertraute oder zugiinglielue Saehe stiehlt, untersehlägt oder sieh anbe- 7"eehtigt ameignet). Någon gång uppställes dylik gärning i särskilt rekvisit: Port. 510 % 1 (O furto eom rompimento dos sellos, eonnnet- tido pelos inesnzos empregados publieos [e)warregados da guarda de papets, titnlos, ou outros obieetos sellados por ordem da atletoridmte eompetentej) —— den portugisiska lagen skiljer emellertid knappast mellan

tjuvnad och förskingring, se Spec. Utk. IH, 35. — Tjsl. Fsl. 316 kvalificerar stöld överhuvud, wenn die Tat ron einer zur Ausiibung der ött'entliehen Maeht berutenen Person bei der Ausiibung ihres Amtes oder unter II./[issbraza-h ihres Anites oder des damit rerbundeiu'n Rei-htes begangen u'ird. Jfr även N. 2593 (misbrugt nogen offentlig Egenshab); Ung. 8369: Belg. 467; Eng. Step/i. 426 i; Viet. 111; N. Zeal. 247 b 2. _ Bedrägeri i tjänsten omtalas även i några fall (bortsett från konkussion), men det är där mestadels endast fråga om be- drägligt skadande av allmänna intressen, vid transaktioner för det allmännas räkning: härom jfr ov. s. 113. Dock förekommer även, särskilt i anglikansk rätt, kriminalisation av viss ämbets- mans bedrägeri mot enskild (bortsett från vad som stundom ingår under det allmänna begreppet ertortion), t. ex. NebP. 160. I Peru 247 kvalificeras rissa bedrägeribrott (även mot enskild), då de begås av en empleado piiblieo. — Jfr även N. 2711 (red at misbruge nogen offentlig Egenshab) samt, för ett speciellt fall, S. 22: 51. b) Generella rekvisit. (1) Allmänt uppsåtligt ämbetsbrott.

Bortsett från de många olikheterna i fråga om antalet och beskaffenheten av särskilt uppställda rekvisit inom ämbetsbrot- ten, skilja sig lagarne skarpt i två grupper med hänsyn till be- handlingen av alla de fall, som icke ingå under de särskilda rekvisiten. Några lagar hava här en allmän subsidiärbestäm- melse, åtminstone för alla uppsåtliga fall (eller för huvudparten av dylika): andra lagar sakna en sådan och överlämna således hela detta område åt specialstraffrätt eller åt disciplinförfarande.

En allmän subsidiärbestämmelse om uppsåtligt ämbetsbrott (stundom dock inskränkt t. ex. genom uppställande av Visst syfte och stundom kvalificerad vid Visst syfte eller vid inträdd skada) förekommer i S. 25: 16 (Begår ("ämbetsman uppsåtligen, på annat sätt, än förut sagt är, _törlnytelse i sitt ämbete, för egen. fördel, eller för att

annan gynna eller skada, eller eljest till kränkning av allmän eller en- skild rätt eller säkerhet, eller underlåter ämbetsman uppsåtligen, i avsikt som sagd är, sin ämbetsplikt); Fi. 40: 20 (Förbryter sig tjänsteman umrsdtligen i utövning ar tjänsten på annat sätt, än i denna lag niin-tries, oeh gör han det för att bereda sig eller annan nytta eller skada annan

Gör han det utan sådan arsikt); N. 123 (Illisbrnger en egentlig Tjenestemand sin Stilling til red Foretagelse eller lbzdladelse af Tjeneste- handling at kratnke nogens Ret . . . Har han handlet for utforskade sig eller andre en uberettiget Finding, eller er red I'lorbrydelsen betydelig Skade eller Rl'lslil'd'lllrelsa jorsaitlig roldt) och allmännare 324 (bland förseelserna: Undlader en offentlig Tjenestemand _t'orscetlig at eid/ere nogen Tienestrpligt, eller orertrfeder han paa anden Mataleforsadlig sine Tienestipligter): D. 141 (JIisbruger en Embedsmand i andre Tiltälde end de oren/"or nrcrnte sin. Embedsstilling til egen Fordel eller til atforc- tage noget, hrorred prirates eller det ofentliges Rettigheder krmtkes); Ung. 471 (Ein ölt'entlieher Beamter, n'eleher um einem amleren wider— reehtlieh. einen Vorteil zuzuu'enden oder einen Sehaden oder eine sonstige Verletzung zuzutiigen, durch sein Vorgehen oder seine Veifiigungen eine Amtspjlieht oerletzt); It. 1751 (Il pubblico utficiale, ehe, abusando del sno ut'tieio, ordina o eonzmette eontro gli altrui dirittiqualsiasi atto arbitrario non. prereduto eome reato da una speeiale disposizione di legge, e pun/ite

e qualora agisea per un fine privata ).; R. 109 (positiv hand- ling; rekvisitet innehåller två alternativa serier: 1) gärningen skall ha förövats systematiskt eller av personligt intresse eller haft scåra följder eller risker; 2) följderna skola ha beståtti störande av förvaltningsarbetet eller skadande av allmän förmö- genhet, av allmän ordning eller av enskildas lagligt skyddade rättigheter och intresse), 110 (motsvarande bestämmelser rörande underlåtenhet av ämbetsman); Bulg. 431 (En (”imbetsnmn, som kränker sina ämbetsplikter för att skaffa sig eller någrm annan en fördel eller tillfoga någon. annan skada eller olägenhet); Eng. Steph, 156 ( Every public offieer eonunits a misdemeanom' u'ho, in the exercice or under colour of erereising the duties of his other), does any legal act, or abnses

ang diseretionarg pou-er with which he is inrested bg law from an im- proper niotive, the eJ'istenee of afhleh motive mag be. int'erred eitherjrrnn the nature of the aet, or from the ei:'eumstanees of the ease), den nega- tiva formen i 159 ( ']rerg puhlie ot'fieer eonunits a misdemeanour a'ho 'H'ilt'ullg negleets to perform ang dutg n'hieh he. is bound either bg common lau' or hg statute to perform, ))rorided that the dtsehaige of sueh- dutg is not attended a'ith greater danger than a man of ordinary firmness and aetiritg )nag bg ('.rpt't'twt to eneo/mter); Turk. 240 (Le fonetion— naire gui, dans toutes les autres eireonstaiures non preeues par la loi, abusera de ses fonetions —— jfr emellertid även det mindre straff- bara fallet i 228): Bund 58 f (absiehtlieh seine Amtsp/tieht rerletzt); Thurg. 274; Graub. 204 (zu underart/gen .Reehtsrerlezungen oder reehtsu'idrigen Beeinträehtigangen . . . a'issentlieh missbra/ufht); Wall. 131” (gui 'I'lUlI', aree intention, les deroirs inheren-ts a sa eharge); Schaffh. 257; Luz. 255 236 (hus l'erbreehen des Amtsniissbrauehs liegt ror, 'u'enn ein ättentlieher Beamter oder Angestellter irgend eine leillln'irliehe, gezetflieh nieht gereehtt'ertigte, entu'erler die Ver/assang, die indiriduello Freiheit, oder die staats- oder geineindel)iirge/'liehen Iteehte eines oder nzehrerer Burger rerletzende Handlung befohlen. oder selbst rollf'ährt hat-

In ge/'ingt'ugi_(/eu .Fälleu des Amts'missln'auehs und u'enn nrildernde. Uinstände eorhanden sind, kann eine korrektionelle Strat'e erkennt 'u'erden); ObW. 61 (ll'er als Beamter oder Bediensteter den ihn: in dieser Stel/ung obliegeuden .Ptliehten mit reehtsu'idriger Alisieht oder Falulässig- keit _;uu'iderluuulelt), Obu'. Pol. 481; Bern 91; Glar. 151; ZÖP. 209; Bas. 1751; Tic. 121, 127: Zug 55; App. A.-Rh. 67; Sol. 175; St. Gall. 166 (IV/'i' den ihm dureh sein Amt oder ätten-tliehen Dienst aufer- legten lremt/iehtungen mit reehtsa'idrigein. Vorsatz, aus ll'ide/'spenstiglmit oder unerlaubten Geu'innes a'egen.7 oder zur Begänstir/ung oder Hintanset- zung anderer oder sonst aus hosem Willen entgegmhandelt); Freib. 177; ofta i den anglikanska lagstiftningen utom Europa, t. ex. Can. 16—1; New Y. 117, 154; Calif. 148 (Ererg person holding the office of publie administrator. u'ho a'ilt'ullg ref/(ses or negleets to perform the duties thereof, or u'ho rialates ang prorision of lan" relating to his duties

or the duties of his ot'tiee, for lehieh some other punislrnu'nt is not pre- seribed); Minnes. 4796; Queens]. 92; Ind. Pen. C. 166; en och annan gång inom den spanskspråkiga gruppen: Perl'l 337041! funeionario jnihlieo gue abusando de sus _t'uneiones ordenara o cometiere en peijnieio de otro un aeto arbitrario eiarlguiera, no elaszfeado especial- mente en la ley penn/); Venez. 2041: jfr även Argent. 248. — Bland förslagen märkas D. FSl. 1924, 157 (Illisbruger im'rigt nogen, som virker i ottentlig Tjeneste eller Hrerr, sin Stl/ling til at krfenke )n'ieates eller det offentlig/as Ret): SchW. FSI. 276: It. Fsl. 324 (förutsatt vinningssyfte eller skadesyfte).

(2) Allmänt kulpost ämbetsbrott.

Bland de nyssnämnda lagar, som uppställt en allmän subsi- diärbestämmelse för uppsätliga ämbetsbrott, hava några en dylik bestämmelse även för ouppsätliga. Det stora fiertalet av lagar, där ingen dylik bestämmelse förekommer, hava således för detta område endast disciplinär bestraffning att tillgå (såvida icke i undantagsfall spwialjört'attninga/'na skulle stadga judiciell bestraff- ning för kulposa förseelser — något som i fråga om uppsåtliga brott i stor utsträckning förekommer). Uppställer åter lagen det allmänna kulposa ämbetsbrottet, så förekommer, att även oskiek- lighet i ämbetet medtages i rekvisitet, varmed man tydligen kommer utöver den egentliga straffrättens gräns (eftersom oskick- lighet icke behöver innebära något viljefel, vare sig dolost eller kulpost). Förklaringen för en sädan utvidgning är naturligen densamma som för uppställande överhuvud av dessa subsidiära brott i strafflagen, att man icke — d. V. s. icke för hela det beträffande området — vill överlämna rätten att avsätta 111. in. åt överordnad administrativ myndighet utan förbehålla den åt

4. domstolen.

Härmed uppstår emellertid behovet av en gränslinje mellan det område av kulposa ämbetsbrott, som faller under strafflagen

(eller eljest under egentlig straffrätt) och under disciplinarbe- straffning enligt specialförfattningar _ överhuvud problemet om ' förhållandet mellan judiciell och disciplinär bestraffning. Någon- ; gång reglerar strafflagen i någon mån även den disciplinära ' bestraffningen (ehuru den skall påläggas efter specialförfattning och av administrativ myndighet), såsom då Port. (som icke känner någon allmän subsidiärbestämmelse vid ämbetsbrotten, vare sig uppsåtliga eller kulposa) 5326 stadgar, att vid ådömande av disci- plinstraff för kulposa förseelser i ämbetet avsättning icke får av den överordnade myndigheten ådömas vid första eller andra resan (utan högst suspension), men skall ådömas vid tredje resan. — l Mex. har författningen (Cons-t. Fader. art. 21) bestämt ett maximum för administrativa straff, och strafflagen straffar (1,005) den administrative ämbetsman, som överskrider detta maximum. -— Även kan här anmärkas, att Sp. 253 uttryckligen undanta-ger de administrativa straffen från penas i teknisk mening.

I övrigt kan förhållandet mellan strafflagen och disciplin- straffrätten beträffande kulposa ämbetsbrott tänkas i strafflagen så bestämt, att hela området indrages under strafflagen. Sä Ziir. 212 (l-"erletzang der Anzts- oder Dienstpflicht aus Faler/ässigkeit). Troligen får detta dock förstås, såsom uttryckligen säges i Obw. Pol. 482, att överordnad myndighet kan i första hand utdöma ett mindre straff, men att besvärsvägen till domstol alltid står öppen. Alldeles omvänt kan tänkas, att strafflagen uttryckligen skjuter omradet ifrån sig till disciplinförfarandet (Luz. 237), vilket tyd- ligen är detsamma., som taeite sker, om strafflagen överhuvud icke befattar sig med det kulposa ämbetsbrottet in genere.

Såvida åter en fördelning mellan strafflag och disciplinarrätt äger rum beträffande kulposa ämbetsbrott, kan detta ske så, att strafflagen uppställer ett allmänt rekvisit, omfattande visst område av kulposa ämbetsbrott, varmed återstoden av området automa- tiskt överföres till disciplinarrätten. Så Bund 57 (Ein. Beamter oder Any/estellter des Bundes, u'elehl'l' durch Ve)'naehlässigung seiner Gesehätte

einen erhebliehen Sehaden stiftet oder eine bedeuteiule Stör/(ng in dem be- trett'enden ])ien.st.s/eeige rerursaelzt). Hit hör även N., som i straff- lagen, bland förseelscrna, upptager dels (3241) sådan Forsetmnelig— hed eller Slrjrulesloshed red Udterelse af ,'I_'jenestepligtei', som sker efter erhållen varning, dels (3251) sadan culpa, som har formen av grov Ufo/sta/ul i ijzesten. Jfr även ned. om D. 143. Det kan även ske, omvänt, så. att strafflagen hänvisar till rekvisiten i disciplinarrättsliga författningar och ställer sig själv såsom sub- sidiär till dessa: vad som icke. straffas enligt dylika specialför- fattningar, kommer således under strafflagen. Så S. 25: 17 (Visar ("inzbetsman rdrdslöshet, _t'ärsuniinelse, oförstånd eller oskieklighet i sitt ämbete, och är ej särskilt ansrar därd satt); Fi. 40: 21 (Begär tjänste- man fel i tjänsten ar rdrdslöshet. järsnnunelse, eller oaktsamhet, och är ej särskilt straff" därför stadgat Lag samma rare, om tjänstenam. begär tjänstefel ar oförstånd eller oskickliglzet. —— Denna lag förutsätter emellertid, att även det fel, som efter nämnda regel skulle komma under strafflagen, kan vara så ringa, att det må »endast med varning utlysas»); Fi. Fsl. 14: 12 överensstämmer med Pi.; D. 143 (Fo/'.sanmzelse eller Skades/ashed i Embedsterelse, hvorfor Strat'ei scerskilt i Lorgivningm er ,t'astsat — här införes emellertid i själva verket ett särskilt rekvisit genom tillägget: naar nogen oftere deri ger sig skyldig, eller naar gror Forsammelse eller .S'kadesleshed er udeist); med D. överensstämmer D. FSI. 1924, 159. —— Slutligen låter också tänka sig. att det in easu skall avgöras, huruvida förseelsen bör behandlas judiciellt eller med disciplinär bestraffning — därvid det ofta är oklart, huru kompetenskonflikten mellan domstol och överordnad förvaltningsmyndighet skall lösas. Jfr Thug. 275;

Graub. 207,- App. A.-Rh. 67; St. Gall. 165.

Tillägg till 1) B) 1):

Särskilda regler för ämbetsmans allmänna brott (i eller utom tjänsten).

Ett allmänt brott av ämbetsman kan, som nämnt, medföra förhöjning av det allmänna straffet; det kan även på det sätt få. en särskild verkan för honom, att det — alldeles oavsett om det står i något sammanhang med tjänsten —— ädrager honom (jämte det allmänna straffet) ett ämbetsstraff, t. ex. avsättning, eller — om lagen icke känner särskilda ämbetsstraff — straff eller straffpäföljd, som implicite medför förlust av ämbete etc.. De lagar, som vid sidan av de allmänna straffen hava särskilda ämbetsstraff, pläga uppställa en förbindelse mellan dessa straff- typer på det sätt, att svara allmänna straff (tukthus etc.) äro obligatoriskt (och mindre svära kanske fakultativt) förbundna med avsättning etc. Liknande bestämmelser förekomma ilagar, som väl icke hava särskilda ämbetsstraff men bland de allmänna straffen upptaga förlust av vissa allmänna rättigheter och däri- bland den att bekläda ämbeten. Stadganden av denna art före- komma gemenligen i sammanhang med uppställandet av straff- systemet (Fi. 2: 10: N. 80; T. 31 o. s. v.); någongång bland ämbetsbrotten, såsom S. 25: 201 (Begär ämbetsman brott, därf'tirlian till strattarbete eller svårare. straff dömes; varde. tillika dömd till (tl'xäfl- ning från. ämbete, som lean inneliaoer, ändå att brottet atom ämbetet lm- gä-nget är: äro omständialzeterna» synnerligen» mildrande, dd må till mist- ning av ämbete på viss tid dömas).

I övrigt förekommer en mångfald av bestämmelser rörande sådana allmänna brott, som stå. i mer eller mindre direkt sam- manhang med tjänsten, antingen så, att det funnits ett kausal- sammanhang (i det ämbetsställningen varit medel för ämbets- mannen att begå. det allmänna brottet eller, omvänt, det allmänna brottet, t. ex. en förfalskning, varit medel för ett ämbetsbrott,

127 t. ex. pekulat) eller så, att det allmänna brottet är begånget

»i ämbetet» (varmed det föreligger åtminstone idealkonkurrens mellan det allmänna brottet och ett ämbetsbrott.

al Ämbetet medel för allmänt brott.

(1) Bestämmelser, där rättsverkan icke uttryckligen berör ämbetsstallningen.

Hit höra sådana Å'rali/ilratiinier, som H. 44 (Indien een ambtenaar . . . be'/' het begaan iran een strafbaarjeit _aebruik maa/ct van mac/it, ,oeleyen— held of middel liem door zijn ambt ,oesclzonken. lran de strof met een derde. werden rerlzooyd); It. 209 (Quando (denna, per eonmzettere un delitto, si ralga delle j'acoltä o dei mezzi inerenti alle pabbliclze. fan.:ion'i delle. qaali e rivestito. la pewa. stab/lita per il delitto eonmnesso & annzentata da un sesto ad an term): Gen. 164 (qui a.a—ront abasé de lear aatorité. soit paar commettre fun erime on an délit, soit pour proeoqaer a cette action, pour en préparer en en ,t'aeiliter les mag/ens); Venez. 238: ävenledes allmänna bestämmelser om försvårande omständig- heter, t. ex. Sp. 1011 (preealerse del eardeter p/iblieo que tenga el eulpable); Port. 34, 2—l, 25.

(2) Bestämmelser, där rättsverkan uttryckligen berör ämbetsstållningen.

I några fall stadgas samtidigt ett obligat ämbetsstraff och kaalijfkation av det allmänna straffet: ObW. Pol. 46 (ll'enn ein Beamter in Bei/elaina einer Tat, die in diesem Gesetzbuebe als Vergelzen bezeielinet ist, sie/z seines Amtes zum Vora'and oder als 'lVerkzeng bedient, so soll fär denselben (lie beztiglielze Strafe mn die Hälfte erhöht werden; nebstdem soll ibn Amtsentsetzang tratten); Tic. 133 (. . () planta con an grado liturgi/tare della penn eomminata al com- messo delitto, e nolla interdizione dall' ufjieio, sino al quarto _arado, secondo i casi).

I andra fall verkar ämbetsställningen endast försvårande (inom skalan) på. det allmänna straffet men dessutom stadgas,

Obligatoriskt eller fakultativt, ett ämbetsstraff. Hit höra 1) med ämbetsstraffet obligatoriskt, Graub. 205 (Missbrauelet ein offentlielzer Beamter oder .-1n_(/estellter seine amtl'iclze Stelluni/ .em' Veräbung eines gemeinen Ver/)reebwzs, so l'omnet, souieit ein SOlt'lIC'I' lllissbra'ael: nielit mit einer besonderen Strafe bedrolzt ist, die in diesem Gesetzbueb fär das reräbte l'erbreelien festgesetzte gemeine Strafe in Anwendang, doc/i ist Iriebei die amtliebe Eigenselraft des Täters als erselza'erender Unwtand in Betraelit za zielien und hat in allen Fälten Anztsentsetzung einzatre- ten): 2) med ämbetsstraffet, allt efter brottets svärhet, obliga- toriskt eller fakultativt, Schaffh. 263 (ll'enn ein Beamter bei Ge- lef/enlieit der Aasiibang oder unter Missbraaelz seines Amtes oder seines Dienstes ein _r/enzeines Verbreelien oder Very/ellen. z'eräbt, so soll das amt- lie/ie oder dienstlielee V arliältnis des Täters als besanderer Ersebweranr/s- grand in Betraellt kommen. Es kann daleer in allen diesen Fällen, wenn nie/it ohne/lin die Bestimmmzy des S' 20 Ana'enduny findet, neben- der sonst z'era'irlftmz Strafe and, inäofern diese zwei ]llonate Gifäin/nis tibe-rstefiat, soll auf Dienstentsetznng oder Einstellma] im Dienste erl'annt a'erden); St. Gall. 170 (. . soll bei lf'erbreelien and kann- (ll/Cl! bei sebn'ereren l'ergeliensfällen die Amts— oder Dienstentsetmny rerbanden werden): 3) med ämbetsstraffet fakultativt, Thurg. 283.

b,) Allmänt brott medel för ämbetsbrott.

I några hithörande, särskilt viktiga fall hava vissa lagar uppställt legalkonkurrens, Så i fråga om pekulat, begånget med tillhjälp av förfalskning; användning av misshandel för att fram- tvinga ett rättsstridigt resultat 0. s. v. Förutom dylika i det föregående berörda kombinationer förekomma i enstaka fall helt tillfälliga bildningar av denna typ, såsom då Waadt 335 upp- ställer en legalkonkurrens mellan korruption och negativ för— falskning. ,

Endast i sällsynta fall förekomma mera allmänna kvalifika- tioner av sådan natur, t. ex. begående av pekulat, konkussion

etc.. förmedelst annat brott, vilket som helst: Ung. 463 (pekulat begånget förmedelst annat brott): Tic. 116 (Se, per eonzmettere la eoncussione. il reo abbia eommesso altro erimine o delitto).

en Allmänt brott begånget i tjänsten.

Hithörande bestämmelser innebära vanligen, att rissa all— männa brott kvalificeras. då de begås av ämbetsman i ämbetet- (Undantagsvis kan förekomma, att det, utan kvalifikation, genom lossande på någon punkt i rekvisitet, skapas ett paralleljall till det allmänna brottets rekvisit, såsom då T. 1553 för mened straffar den tjänsteman, som avger falsk försäkran i tjänsten under åbe- ropande av sin tjänsteed — jfr andra liknande parallelfall vid mened ooh eljest). Enligt FP. 166—168 gäller detta om varje crime (Toat crime eommis par an jbnetimznaire public dans l”e.rereiee de ses fonetions est une j'oifaitare. Toate _t'oifaitnre pour laqnelle la loi ne prononee pas de peines plus grares est pnnie de la dår/railatimz eiriqal'. Les simples délits ne eonstitaent pas les fonetionnaires en forfaitm'e); dessutom straffar Fr. 198 ämbetsmän för deltagande i crimes eller délits qalils étaient elzaraés de sarreiller on de reprimer; Belg. 266 (i huvudsak = Fr. 198); Sp. 414 (gäller bedrägeribrott): Port. 325 (liknande Fr. 198); Freib. 185 (Le de'tournement, le faim, la corrup- tion, la menaee et la (,'ontrainte eommis par les fonetionnaires dans Perereiee de leurs jbnetions peaoent toa/"ears étre panis de réelasion); D. Fsl. 1924, 156 (likaledes kvalifikation av vissa brottstyper: Har not/en i UtUorelsen af omm/n; Tjeneste eller Hz,—ere gjort sig Sli'j/ltl'ifl i falsk Anklage, Fribedsbei'erelse, Leyemsangreb, Underslfeb, Utroskab eller Dokument-, lllterke— eller Varefalsk, kan den for den paagreldendc Forbrydelse foreskrerne Straf for/rejes med indtil det lialre); H. 44 kvalificerar bl. a. varje allmänt brott, som kan anses kränka en särskild ämbetsplikt: Gen. 164 innehåller bl. a. en bestämmelse, liknande Fr. 198. .

Turk. 251 har en allmän kva-lifikation för alla brott mot

SI

enskild person, begångna av ämbetsman i tjänsten (Tout fone- tionnaire qui, dans l'erereiee de ses fonetions, eommetlrait contre une personne nn délit non spécitie' par la loi, sera puni de la peine légale encourue par ce. de'lit, aumnentée d'un tiers).

Fi. 40: 22 låter överhuvud den omständighet, att allmänt brott begåtts under tjänstens utövning, gälla såsom jörsrärmzde.

N. 126 innehåller den egendomliga bestämmelse, att, för allmänt brott begånget i tjänsten, ämbetsstraff kan inom viss gräns ådömas i stället för det allmänna straffet —— således ingen kvalifikation utan en substitution (Faddes en offentlig Tjenestemand for nogen i .Tjenesten fo—raeet Forbrydelse efter andre Stradebud end dei dette Kapitel indelioldte, kan. istedetfor Straf af Bader eller af Hefte indtil 6 11/[aaneder eller af Fann/sel indtil 3 Illaaneder Tjenestens Tab idmnmes); jfr ov. s. 12.

21 Delaktighetsbrott.

Särskilda bestämmelser förekomma dels i fråga om ämbets- mans delaktighet i annan ämbetsmans ämbetsbrott dels även, ehuru mindre ofta, i fråga om ämbetsmans delaktighet i all- mänt brott.

Den första typen av bestämmelser anknyter sig mestadels till subordinationsförhållandet och omfattar huvudsakligen två. fall: negativ delaktighet i fråga om brott av underordnad samt anstiftan till sådant brott. Sådana stadganden innehållas i Fi. 40: 18 (Förleder förman appsatliyen underordnad tjänsteman. till tjänste- jörbrylelse . . . Vet han fjiinsteförbrytelse av 'zmrlerordnad _fi'irel/aras, men söker ej hindra atförandel dårar); [N. 1393 och 547, bestämmelser om negativ delaktighet, som emellertid omfatta subordinations- förhållande överhuvud]; D. 186 (Den Boylzolder, Revisor, Kassa/Iron- troler eller anden Embedsrnand, der bejz'ndes at hare sel igennem Fin!/re med en, Oppeberselsbetjeni, med Iwem han er sat lil at _f'ere Tilsj/n, eller lmrriyt er meddelagtz'g i hans Brude, er mulen/iren Ansvar oy Strafllrje med denne), 140 (En Embedsmand, som forsa'tlig forleder eller seger at forlede de learn zmderordnede Embedsmaznd til Embedsooertrfedelse); T. 357 (Ein Amlsworgesefzter, welche/' seine (Mtergebenen en einer straf- baren Handlang im Arnie. eorsdtzln'h rerleilet oder in nerleiten nnter- ninunt, oder eine solelze slrafllare Handlnny seiner [Ellemtel/ene)! wissent- lic/z ,r/eselzelzen ldsst, lzaf (lie aaf diese strafbare Hand/ang any/edrolzte Strafe oerwirkt. Diese/be Beslimnnmg findet anf einen Beamten Anwen- dnm/, nvelehem, eine Anfsz'r-lrf oder Kontrolle ilber die Amfsqesclu'éjle eines anderen Beamten ilbertraqen isf . . .); Port. 324, som uppställer ett slags >>efterföljande delaktighet», Vilken skall bestraffas såsom vanlig delaktighet, nämligen det fall, att överordnad, med vet- skap om ett redan begånget brott av underordnad, som »direkt» står under hans lydnad, underlåter att befordra honom till straff (Todo o empregado pnlxlz'eo serd eonsiderado cmnplz'ce, e pnnido segnndo as regras geraes sobre a cnmplieidade. no easo em que, sal/eder de nm

erime eonzmettido por ernpreqado snhalterno, que lhe dere direetanzente olnnlieneia, näo empreqar os meios que a lei llie faenlta, para. que seja pnnido), 298, som under vissa förutsättningar stadgar straffrihet för underordnad, som utför överordnads i laga form givna order (härifrån dock undantag i 3013 vid vissa brott mot staten), samt straff för den överordnade; Chil. 159 (straffrihet, i vissa fall av angrepp på medborgerliga rättigheter, för underordnad. som utfört överordnads befallning); Fi. Fsl. 14: 11 (lv'örrnan, som underlåter att 'qo'ru. rad i hans _f'örmåqa står, för att hindra nnderordnml från att hej/d uppsåtlig tja"n-ste/iirhrytelse, straffas enligt samma laj/rum som den, underordnade): D. FSl. 1924, 153 (Den, som. tilskynder eller medrirker til. at nor/en. ham i offentliq Tjeneste eller Heere mnlerordnet forln'yder sig i denne Tjeneste, straff/rs, uden Hensyn til om den (mde/ordnade han strafies eller paa Grund af Alf'ildfarelse eller af andre Grande er straffri, med den for den paagceldende Handling foreslw'eene Strafforhe/et med indtil det halre); T. FS]. 1927, 144 (Ein Amtsrorqesetfter, der einen Unterjqeln'nen zu einem Amtsoerhreehm oder einem rorslitzliehen Amis— rergehen oder zu einem anderen in oder bei Ausiilrunq des Andes zu l)e_r/elzenden Verbreehen oder rorsätzliehen Verne/ren zu rerleiten sneht . .. Verhindert der Amtsvorgesetzte aus jreien Stilehen das Verbreehen oder l"'er;qehen, so wird er slralirei).

i detta sammanhang bör anmärkas det i S.; Fi. och Fi. FSI. förekommande straffsanktionerade förbudet för överordnad att låna medel av underordnad: S. 25: 13 (Lånar förman ar underord- nad ämbetsman reterliqen sådana medel, som honom (2 ärnln'tets vägnar an- förtrodda ('iro . . . Lånar förman i iqurplrördsnerh medel ae underordnad uppbördsman eller redogörare . . ändå att de medel ej till uppbo'rden hörde); Fi. 4.0: 19; Fi. Fsl. 14: 10. En analog och mera vittgående bestämmelse förekommer i Bras. 234 (Constituir—se deredor de al- gum suhalterno: dd-lo por seu jiador; on contrahir com elle oln'iqag'åo peeuniaria). '

Den andra typen av bestämmelser representeras t. ex. av Fr. 198, som kvalificerar ämbetsmäns delaktighet i vissa allmänna

brott (crimes ou delits qui/s étaient ehargés de surrei/ler ou de repri- mer); ih. 452 (särskilt fall: ämbetsman, som är delaktig i svek vid leveranser till armé eller flotta); It. 1752 (ämbetsman, som i utövningen av sin tjänst uppmanar någon till lagi'werträdelse: _ll puhh/ieo uth'eiale, ehe. nell. esereizio del/e sae. _f'nnzioni, eerita alenno a trasgredire alle legg/' od ai pmrrmlimenti dell" antar/ta); Port. 287 (() empregado puh/leo que. faltando as ohrigaeoes (lo seu ol'/trio, dei.rou dolosamente de engiregar us mer/idas du saa eompeteneia para im- pedir on prerenir a perpetraedo de qualquer crime); Schaffh. 2601 (som straffar ämbetsman för negativ delaktighet i allmänt brott lika med vanlig delaktighet [såsom »att/ann»); Wer rermöge seines Amtes oder liftentl'iehen 1)ienstes die Bege/ning ron l'erln-eehen zu rer- hindern re/ptliehtet ist, soll. n'enn er diese l'erhinderzmg ungeaehtet er- haltener glaulrhaf'ter Kenntnis ron der hero;'stehenden A,//.s;/'/'ilu'//n_g eines Verlireehens oder Vergehens ,ge/lisSentlie/i unterlässt, gleieh einem. Gehiilt'en bestraft werden); Venez. 2042: jfr Turk. 237). —— En särskild straff- bestämmelse för den »kompetente» ämbetsman, som, efter erhål- len kännedom om olagligt fängslande underlåter att inskrida, förekommer i It. 151; Venez. 181.

Inom den spanska gruppen förekomma bestämmelser om äm- betsman, som brustit i energi ifråga om bekämpande av uppror: Sp. 260: Chil. 1234; Argent. 2852 (Los funeionar'ios que no ltlll)l€)'€)l resistido ung relmliön o sedieion por todos los medios a' su aleanee); Costa B. 463; Peru 3122.

En speeialbestämmelse rörande ämbetsmans delaktiglreti vissa sedlighetssårande handlingar förekommer i U. S. A. Crim. C. 190 (Any ofneer, agent, or emploge of the Gorm'nment of the United States who shall lmowinglg aid or alret ang person engaged in ang eiolation of any of the prorisions of lau' prohilriting importing, adrertising, dealing in, erhihiting, or sending or receiring by mail ohseene or indeeent pul)— lieations of representations, or means for preventing coneeption or pro- cnring ahortion, or other articles of indeeent or immoral 'use o-r tendency -— straff upp till tio års imprisonment at hard lol/our).

Tillägg till I): Bestämmelser om extraneus i sammanhang med ämbetsbrotten.

Omfattningen, i fråga om ämbetsbrott, av begreppet extranens i en given Lag beror naturligen av vad omfång lagen giver begrep— pet brottssubjekt (»speelalsubjekt») vid ämbetsbrotten. Kategorier, som i lagen A. icke ingå, i lagen B ingå under sistnämnda begrepp, falla darfor val enligt lagen A men icke enligt lagen B under be- greppet extraneus. Såvida ett speeialrekvisit uppställes för en dylik kategori, kommer sålunda detta att i lagar av typen B, i mot- sats till typen A, icke att framstå såsom ämbetsbrott (ehuru visserligen som speeialbrott). Det viktigaste exemplet är den s. k. prerar/'katz'omnz (i den numera vanligaste betydelsen av denna term) ——— rättegångsfullmaktigs trolöshet mot klient _ vilken, såvitt rättegångsfullmaktig behandlas lika med ämbetsman, blir ämbetsbrott (såsom Ö. 102 cl; Sp. 371, 372; Port. 2891—41: Mex. 1,0(31 etc.), men eljest icke (t. ex. S. 22: 14).

Annorlunda däremot sådana fall. där lagen straffar en extra- neus just i denna hans egenskap. Det ojämförligt vanligaste fallet, förekommande i de allra flesta lagar, är den s. k. »alcttra. korruptionen».

I några fall —— t. ex. Fi. 16: 13 (Glrer, utfäster eller erbjuder någon (lt tjänstemlm eller annan sådan person. som i 5 1 nämnes. muta for att förmå honom att '! sysslan orätt _trc'irnjo); N. 128 (Den. som ml

. Ytlelse of eller .Tllsngn om Fordele sager at formaa en offentlig Tjenestelnand t'z'l ru*etn/(essig at jbretage eller nncllafle en. Tjenestelzwaml- ling); H. 177 (i". lzij (lie een a.mbtenaar eene gift of belofte (loet met het oogmerlf om. lzem te ben-egen in stf/ne lfedienlng, in str'ijfl met zijn pliclzt, iets te cloen of nu ta latcn; 2”. ll'lj die een mnbtenaar eene gift (loct ten gerolge of naar a.anlez'd'ing ran hete/een door dazen m zijne l)e— ("llenrinm ln strl/(l met zijn p/iolzt, is godaan of nagelaten), 178 (Hlj die een reel/ter eene gift of belofte doet met het oogmerk om invloed te oefe-

nen op de heslissing ran eene (mn (liens oordeel onderzrorpen zoo/f .. . Indien die (ji/'t of belofte gedaan zrordt met het oognzerk om eene reror— deeling in eene strdfzaalf te rer/.zi'ijr/en), Bulg. 146—148, (som, egen- domligt nog, till ahtir korruption räknar, 148, även det fall, att någon erbjuder sig eller mottager uppdrag att vara skiljedomare mot belöning eller löfte därom) ——— förekommer en sådan bestäm— melse bland brott mot offentlig myndighet, avlossad från allt sammanhang med ämbetsbrotten.

Vida vanligare är, att bestämmelsen upptages bland ämbets- brotten. Sä äi förhållandet i S. 25: 52 (Den, som till ämbetsman lämnar, utlovar eller erbjuder sådmz muta); D. 119 (ät ämbetsman i allmänhet). 121 (at domare etc.): T. 333 (Wer einem Benmten oder einem ilfitgliede der liezedttneten ZIIaeht Gesehenhe ode-r andere Vor- teile nnhietet. rersprieht oder geieährt. nm ihn en einer Hondlnng, die eine l'rerletznng einer Amts- oder Dienstpflieht enthält, en bes-timmen), 3342 (ät domare m. fl., utan avseende på resultatets rättsstridig- het); Ö. 105 (ll'er dnrch Gesehenlce einen Zieil-eder Strd/riclzter, einen Staatsmm'alt, oder in ”('i/len einer Dienstrerleihimg, oder einer Entsehei- dung offentlicher Anqeleqenheiten ions immer fiir einen Beamten en einer Parteilichlreit oder zur Verletznng der Amtsp/lieht en rerleiten sneht, macht- sich eines Verbreehens sehnldig; die Absicht mag anfseinen eigenen. oder eines dritten Vorteil geriehtet sein, sie mag ihm gelingen oder nicht); Ung. 470: Fr. 179 (tvång, genom våld eller hot, sammanfattat med mutor i en och samma bestämmelse); Belg. 252 (likaså.); It. 173 (('hiungue induee nn pnhhlico !(t'fieiale etc.); Sp. 402 (Los que con dddiras, presentes, Q/recimientos .; pronzesas corronzpieren (i los fnneionarios pilbl'lCOS), 403 (privilegiation, då gärningen sker till förmån för närskyld tilltalad); Port. 321 och ib. % nn. (i huvud- sak : Sp.); Rum. 146; B. 118; Eng. .S'teph. 170, 171 (som straffar aktiv korruption av ämbetsmän utan inskränkning [under det att den passiva korruptionen endast omfattar domare m. fl.. jfr ev.]; — handlingen vidsträckt: bg (my meons endearonrs to force, persuade, or indnee); Turk. 220 (löfte eller gåva för att åstad-

komma pliktstridig handling eller underlåtenhet i ämbetet), 221 (kvalifikation vid bestickning av domare m. fl.), 223 (straffned- Sättning, då korruptionen blivit utan resultat), 224 (straffrihet vid tiitige Rene för givaren — resp. för mottagaren), 226 (Pinter- "N'é'llaii'e entre le corruptenr et le corrompn sera repat/c eomplice de celle. des dear parties dont il dara été linstrnment); Grek. 459 (även till familjemedlemmar); Thurg. 279; Graub. 77 (ihm selbst oder dessein låt""”((m(timehörilf/ml); Schaffh. 2592; Luz. 240; Obw. 62 (innefat- tar givaren i samma bestämmelse men med tillägget: Der Be,- Sff'fi'llcnde ist in der Regel milder en bestrafcn, als der Bestochene): Bern 881 även den, som genom löften etc. sich einen Ein/tass anf die Aff (ler Vin'nahme der (untlichcn Handlung nerschalt't hat oder en rer— Sdl'dll'n cersucht); Glar. 1482; Ziir. 215 (ihm oder seinen A:ngeln'irigen), 218 (åt domare etc.); Bas. 173; Tic. 123; Gen. 162 (= Fr.); Zug 51: App. A.-Rh. 682; Schwyz 116; St. Gall. 1683; New Y. 44 etc.; Nebr. 164 (icke ensamt korruption: If ang person shall attempt to corrupt or influence angjuror or witness either hg promises, threats, letters, ”Whey or ang other "undue means either directly or indirect/y), 166 (särskilt vid fångspillning); N. Zeal. 126 I), 127 b; West. Austr. 1222, 123; Ind. Pen. C. 162; Mex. 1,022, 1,023; Chil. 250; Argent. 258; Costa R. 472; Peru 352, 353; Venez. 200—202; Jap. 198 (Straffet kan nedsättas eller bortfalla, om gärningsmannen själv allgiVer sitt brott — jfr bestämmelsen om juryman i Nebr. 165, 0V- sid. 74).

Bland förslagen uppställa nagra mutningsbrotten bland brott mot offentlig myndighet: Fi. F81. 15: 6 (= Fi); D. Fsl.1924, 127 (Den, smn gder, lorcr eller tilbgdcr nogen, der virker i oåentlig Time-We eller Hcerv, Gare eller anden Fordel for at _t'ormaa ham til at ihre/”ye eller nndlade not/et, huorved han vilde gere sig skyldig i pligt- stridig Hamllemaadc . . . Har Formaalet ikke reeret pligtstridig Handle- mande); SchW. FSl. 257 (l/Ver einem JIitglied einer Behörde, einem Beanzten, einer eur Ausnbnng 'des Richteramtes berufenen Person, einem St'illlalsrieliter, einem. (untlich hcstellten Saclwerstiindigen, Uberseteer oder

Dolmetscher, einem. Anyohörir/en des Heeres ein Geschenk oder einen (tn— deren Vorteil anhietet, rersprieht, gibt oder .eu/gommen lässt, damit er seine Amts- oder Dienstjiflicht rerletze); Tjslov. Fsl. [Vilket emellertid överhuvud ieke uppställer ämbetsbrotten såsom särskild gl'uPPl 1851 (i allmänhet endast vid rättsstridigt korruptionsobjekt. men i fråga om domare m. ti. även vid rättsenligt, såvida mutandet _förcr/år ämbetsatgärden: ll'er einem Ori/one. der offentliehen Jlaeht un- mittelbar oder mitte/hor einen |'in'mtigensrorteil oersprieht. anbietel oder _r/eirdhrt, damit es seine Amtspflieht rerletze, oder ddfiir, dass es sie L'er— letzt hat; Wer einem zur Entseheidnng in der Suche selbst liernt'enen Rich- ter oder ("g'ltentliehen Beamten unnu'ttellmr oder mittelliar einen. Verinägensfo'r- teil nerspricht, onbietet oder 'r/en'iihrt, damit er eine Entscheidnng in ein-em bcstimmten Sinne treti'e oder l)!)aH—ll'tlgd oder damit er fiir eine solehe .Entscheidnny stimnte oder damit er dies nicht tne). — Bland ämbets— brotten upptages däremot fallet i T. FSL—1927, 1242 (endaSt med rättsstridigt objekt och utan avseende på tidsförhållandet till ambetsåtgarden: Wer einem Amtstritoer oder einem Saldaten ein Entgelt dativ anbietet, rersprieht oder gemdhi't, dass er unter V erletznnfl seiner Anits- oder Dienstp/tirht eine Amts- oder Diensthondlnng rofl/€- nommen oder nnterlossen hat oder ltililfll/j nornehme oder nnterlGSsi'), 126 (mutande av domare: vid föregående korruptionshandling dels med rättsenligt dels — högre straffbart _ med rättsstridigt objekt, vid efterföljande korruptionsllandling endast med rätts- stridigt objekt: Wer einem Ilie/eter oder Sehiedsrichter ein Entgell (mf/77 anbietet, rerspricht oder _(jt'IFll/l'l'l, dass er nnter Verle enn]; seiner rie/iter- lichen lfflichten eine riehterliehe Hand/ung roroenommen oder nnterlaSSwZ hat, wird mit Gefltnf/nis hestroft. Ent/tält die Verletznnf/ der rie/lier- lichen J.?ftichten eine Itechtshengnny. so ist die Stmfe Zuchthans bis i?! fiinf Jahren. [Ver einem Richter oder Sehiedsriehter ein .Entgelt (lof/'ir anbietet, nersprioht oder yeicährt, dass er kilnftio eine richterliehe Hand-, lung rornehine oder unter-lasse. u'ird mit Znehthans his zu .fi/inf Jahren bestrftf't. Soll die Vornahnie oder Unterlnssung der Handlung eine Rechts— heugnng oder eine (in/ler.» Verletznny/ der richterlichen P/iichten entlzdlten,

so ist die Strafe Zuehthans bis zu zehn Jahren); It. FSl. 323, som uttryckligen behandlar den aktiva korruptionen såsom delaktig- het, i det att den särskilda bestämmelsen endast omfattar det fall. att gärningen blivit utan verkan _ och det motsatta fallet sålunda uppenbarligen betraktas såsom anstiftan till det passiva korruptionsbrottet .

Frågor, som i de olika lagarne dels spela en roll för insti- tutets begränsning dels för strukturen inom institut-et, äro, så- som även framgår av de anförda lagställena, huruvida ämbets- mannen är domare eller icke; den åsyftade ämbetsåtgärden rättsenlig eller rättsstridig; korruptionen föregående eller efter- följande i förhållande till åtgärden; huruvida åtgärden är dom i brottmål eller icke: huruvida det kommit till åtgärdens företa- gande eller icke. Här må blott anmärkas, att vissa lagar, t. ex. S.; Fi.; N.; Ö.; ävensom Fi. Fsl. och SchW. Fsl. uttryckligen be- gränsa. institutet till ämbetsåtgärdens rättsstridighet; att andra lagar, t. ex. Belg.; It. ävensom D. FS]. 1924, lika uttrvckligt medtaga fall, där ämbetsåtgärden varit rättsenlig; samt att ännu andra lagar, t. ex. H.; T. ävensom T. Fsl. 1927 och Tjslov. FSL, förfara olika härutinnan alltefter ämbetets art eller korrup— tionens tidsfö1hållande till åtgaiden.

En hialijfhution föl det fall, att även biottssubjektet vaiit am- betsman, förekommer i Argent. 2582: Costa R. 4722' , Peru 3532.

Prieilegiationer uppställas för det fall, att brottet begåtts för att hjälpa nära släkting i brottmål (Sp.; Port.; Chil.; Venez.); att ämbetsåtgärden varit rättsenlig och gåvan lämnats på äm- betsmannens eget initiativ (Max.): att brottslingen visat tätiye Rene (Turk).

Turk. 2552 har en bestämmelse 0111 annan påverkan på domare än genom korruption (Quiconque, par inte'rét, animosité on protection, uscra. aupres d”nn juge, de son antorité, de son influence en de sa reconnuendation, o ller/ord dlune des parties om precis en cours Si a la suite de eette intervention, une sentence injnste est

7

intereenue); [för domare, som på detta sätt låter påverka sig, innehålles en straffbestämmelse i 283|. Liknande ofta, i fråga om jury (»embmeerg»), i anglikansk rätt: Can. 180; New Y. 75; Minnes. 4804: West. Austr. 123; Tasm. 93 etc. Mera allmänt Ind. Pen. C. 163 om fbe erereiee of personal influence.

Straffbestämmelser 0111 enskilda personer, som olovligen av ämbetsman mottaga allmänna medel såsom deposition m. m. förekomma i U. S. A. Crim. C. 187 [100]; jfr ib. 182 |96| om banker receiz'iny '?(71(lefll()7'ii(f(f deposit of public money m. m.

Undantagsvis förekommer. att obehörigt idörande ar ('iyn'zbefe m. m. uppställes bland ämbetsbrotten. Så T. Fsl. 1927, som i 145 kriminaliserar Amis-(mm.assung och dessutom i 146 Ersebleiebung eines Amfes samt i 147 Erseb/eiebng (ler _Btfä/iigu-ng zu» einem Amte (t. ex. genom utgivande av _f'remde P;'if/"ungsleistunr/ als eigene).

En alhnän bestämmelse om extraneus" straffbarhet såsom delaktig i ämbetsbrott förekommer sällan i detta sammanhang. Jfr emellertid Fi. Fsl. 14: 13 (L?amsfående, som. mwloerkar till upp- såtlig éjänxfe/k'irbrj/felse; sh'alfes för (le/((Å'Iir/bef däri).

11) Straffet.

Av förutnämnda skäl är frågan om straffet av särskild vikt vid ämbetsbrotten. Möjligheten föreligger nämligen för dessa brotts vidkommande att använda särskilda straff, >>äymbeissfra173> sådana som avsättning från tjänsten, till sin natur icke tillämp- liga på. andra än ämbetsmän. Lagarne förete i denna punkt stora olikheter.

Alla europeiska lagar känna albuänna straff av den innebörd, att de (bland annat) medföra förlust av ämbete. Att straffet är allmänt, innebär, att det formellt kan ådömas varje medborgare (t. ex. inkapacitet att användas i allmänna värv); detta hindrar icke, att det faktiskt konnner att innebära en specifik verkan för ämbetsmannen (medförande t. ex. avsättning).

Lagarne skilja sig emellertid närmast så, att några endast operera med allmänna straff, under det att andra dessutom hava särskilda ämbetsstraff, som blott kunna ådömas ämbetsmän.

1) Strafflagar utan särskilda ämbetsstraff. Det nyssnämnda allmänna straff, som inkluderar verkningar på ämbetsställningen, kan för Vissa brott vara av lagen upp- ställt såsom enda rättsverkan av brottet. Så Fr., som straffar vissa brott (111, 114, 119 etc.) med dégradation civique; likaså, Rum. (degradatiunea eioicä).

Vanligare är, att det nämnda allmänna straffet ej förekom- mer i lagen på annat sätt än i förbindelse med annat allmänt straff, t. ex. frihetsstraff. Förbindelsen kan vara en gång för alla abstrakt bestämd av lagen, så att viss grad av brott (där

brotten indelas 1 grader) eller Visst straff ('t. ex. tukthus) alltid äi förbundet med det andra straffet — till denna form inskränka sig Ö. 26 d och Grek. 21 — eller ske på det sätt, att lagen i sin speciella del vid rissu brott kumulerar de båda straffen, vare sig kumulationen är fast eller beroende på domarens pröv- ning. Hit höra — utom FP. och Rum., där. såsom nyss nämnt, det allmänna straffet uppträder även såsom ensamt straff — Belg.; It.; Turk.; Bas.; Gen.; Freib.

2) Strafflagar med särskilda ämbetsstraff. I några av dessa lagar förekommer ämbetsstraffet endast i förbindelse med allmänt straff: i andra förekommer det åren så- som ensamt straff.

Det förra är förhållandet i H. 28; T. (Så 81, 83, 84, 87—91, 128, 129); Ung. 54; R. 20”, 37; Bulg. 301: och en mängd kanto- nallagar: Thurg. 311. 11, 12: Waadt 137, 25; Aarg. 16, Zuchtpol. ö', 10, 11; Wall. 206; Luz. Pol. 52'3, 19, 20; ObW. 310, 14; Bern 75, 20; Glar. 36, 10, 11: App. A.-Rh. 31", 14:, App. I.-Rh. 38; Schwyz 6", 16, Sol. 57, 19, 23; St. Gall. 5'17' 3, 16, 17: Neuch. 88; Schw. F-sl'. 49.

Andra lagar åter medgiva, för vissa fall, ådömande av sär- skilt ämbetsstraff såsom ensamt straff: S. 2: 15 ff.; Fi. 2: 1, 7 ff.; N. 15; D. 9; Sp. 34 ff.; Port. 59; Eng. Step/1. 164; Bund 211, 4, 6: Schaffh. 7 H*, 151-, Ziir. 46, 21, 22; Tic. 106, 27 s ]; Zug 13", 10; Fi. Fsl. 3: 8 ff. (allt jämfört med bestämmelserna vid de sär- skilda ämbetsbrotten i S. 25 kap. 0. s. V.). Härvid förfara la- garne så, att de dels uppställa ämbetsstraffet alternativt med allmänt straff (N. använder endast denna form och D. avviker därifrån endast såtillvida, att den vid vissa brott ensamt före- skriver ämbetsstraff, då omständigheterna äro [143] resp. då de icke äro [132, 137, 138] försvårande) dels. för andra fall, icke stadga annat straff än ämbetsstraff.

Beträffande innebörden av de särskilda ämbetsstraffen i de lagar, som uppställa sådana, kommer framför allt i betraktande

straffet av ämbetets förlust, utfört i olika modaliteter. — Emeller- tid nämnes i åtskilliga lagar även suspension, d. v. s. avstängande från ämbetsutövning under begränsad tid, utan förlust av äm- betet (o: så att den dömde automatiskt återinträder i ämbetsut- övningen efter den bestämda tidens förlopp). Det kan stundom vara något oklart, huruvida lagen åsyftar suspension i denna mening eller verklig förlust av ämbetet jämte inkapacitet att återfå det under viss tid; i varje fall uppställes suspension tydligt såsom straff i S.; Fi.; Sp.; Port. och ett antal kantonallagar; mestadels fixeras en maximitid (ofta 2 är), någon gång (t. ex. S.) icke. — Mycket sällan användes, i den allmänna strafflagen, varning såsom ämbetsstraff; så dock Port. 59 (eensura), som upp- ställer två grader därav (73: A pena de eensm'a dos empregados publicos pode ser, en simples, ou serera, com as forma/blades decretadas na respective lei discipliner). _ Självklart är, att såväl det stora flertal rättsordningar, som i strafflagen icke använda varning, som även de många lagar, som icke heller använda suspension, utgå därifrån, att båda dessa straff, vilka säkerligen överallt komma till användning, äro av disciplinär natur och därför icke höra hemma i den allmänna strafflagen.

Vad angår ämbetsj'o'rlust, förekommer icke sällan, att detta straff användes fullkomligt isolerati den mening, att lagen icke (uttryckligen) ingår på frågan, om och när den dömde åter kan erhålla detta eller något annat ämbete. Detta gäller S.; Pi.; N.; D.; Ung.; Port.; R.; Schwyz; Neuch. Bland nu nämnda lagar känna N. och D. intet annat ämbetsstraff än denna momentana ämbetsförlust. De övriga hava vid sidan om »avsättning» i denna mening andra straff (eller straffpåföljder), som sträcka sin verkan till framtiden, i form av inkapacitet till innehav av ämbete.

Denna inkapacitet kan variera dels till sitt omfång, d. v. s. i avseende på frågan, huru stort område av allmänna funktioner den omfattar, dels till den tid, varunder den gäller. Vad angår

143 det första, kan inkapaciteten vara universell, således omfatta allt vad lagen betraktar såsom allmänna funktioner (eller åtminstone alla statstja'nster), eller ock partiell, omfattande blott det ämbete, >>vari han sig förbrutit» (eller möjligen i ämbeten av denna typ, jfr Sp. 34, 36 otros analogos). Beträffande tiden kan inkapaciteten vara permanent eller tidsbegränsml (i sista" fallet ofta genom upp- ställande av en skala, inom vilken domaren utmäter inkapacite- tens tidslängd).

Härigenom uppstå kombinationerna: unieersell—permanent, unl- eersell-tidsbegränsad, partiell-permanent, pa;'tiell-tidsbegransml'inkapaci- tet. Bland dessa former hava somliga lagar endast uppställt en, andra Here.

Alla fyra formerna uppställas av H. Båda de universella formerna (universell-permanent och uni- versell—tidsbegränsad) uppställas av T. (den sistnämnda i %% 128, 129).

De permanenta formerna (universell-permanent och partiell permanent) förekomma i E., som emellertid länmar mycket litet utrymme åt ämbetsstraff.

De partiella formerna (partiell-permanent och partiell-tidsbe- gränsad) uppställas i Sp. och Waadt.

De ticlsbegransmle formerna (universell-tidsbegränsad och par- tiell-tidsbegränsad) användas av Bulg. och Tic. (sistnämnda lag uppställer, med avseende på tiden, fyra olika skalor).

Endast den nnirersdl-pernianenta inkapaciteten användes av S.; Fi.; Ung.; Port.; Obw.; Schwyz; App.A.—Rh.

Endast den unieersell—tidsbegransade formen uppställes av R. och ett antal schweiziska kantoner.

Endast den partiell-permanenta formen förekommer 1 Wall. Någongång inträffar, att en lag, som eljest endast använ- der universell inkapacitet, för något särskilt fall använder par- tiell (t. ex. S. 25: 151, 222: i dylik befattning).

Beträffande straffsatserna må, såvitt gäller frihetsstraff, föl- jande anmärkas,

();-att i dom och beslut plägar av de lagar, som uppställa detta delikt, beläggas med flerårigt frihetsstraff (detta gäller även lagar, som särskilt utbryta och med högre straff belägga straffdom mot oskyldig). Sålunda är maximum i D. och Ö. tio, N. och T. fein; Fi. .fi/ra år etc. (medan t. ex. S. endast har ämbetsstraff).

Fångspillning belägges oftast med ett maximum å 3413 år (D. ser; Fi.; N.; T. fem; S. fyra; H. tre år etc.).

Konlrussionsbrottets maximum är enligt It. tio: D.; H. ser: N.; Fr.; fem; S. och Fi. (de lukrativa fallen) fyra år 0. s. v.

Korruptionsbrottet har höga maxima, framförallt för de fall, där domares m. fl. passiva korruption särskilt utbrutits: T. femton; H. tolf; Ö. tio: N. åtta; D. ser är etc. Lagar, som icke utbryta domarekorruptionen, hava ofta liknande siffror (S. och Fi. dock endast ämbetsstraff jämte fängelse). 1 förstnämnda lagar stadgas ganska stränga straff även vid okvalificerat kor- ruptionsbrott, för det fall att korruptionsobjektet är rättsstridigt: N. och T. fem år 0. s. v.

Pekulatet har likaledes höga straffmaxima, då det konkurrerar med förfalskning: S.; Fi.; T.; Ung. tio; D. åtta år 0. s. v. Lik- nande straff i lagar. som icke särskilt uppställa detta fall: FP. tjugo; Belg.; It. tio: H. Sex år etc. I de förstnämnda lagar, som uppställa det komplicerade fallet, är maximum vid det enkla pekulatet oftast (oansett ämbetsstraff) 3 a (i år: D. ser (i sär- skilt fall åtta); T.; Ung, fam; S.; Fi. fyra o. s. v.

Positiv-imonateriell- förfalslming straffas överhuvud strängt: T.; Ö. tio; Fi. åtta: N.; D. ser; H. tre års maximum. (1 S. kommer fallet, bortsett från konkurrensen med pekulat, endast under 25: 16 och kan således icke beläggas med frihetsstraff).

För gppunole ar ('nnbetsbemliqliet varierar straffet starkt. Maximum för posttjänstemans etc. särskilda förbrytelse i fråga om brevhemlighet m. m. är enligt N.; D. ser; T,_fe-m; H. fyra år etc.

, Maximum vid ulftir korruption är i T.; Ö. fem-: S.; D. två; N. ett- år; Där aktiv korruption mot domare särskilt utbrytes, är straffmaximum stundom mycket högt (T. femton år).

I här berörda sh.fr/f/(lysförslay hava följande maxima uppställts: Orätt i dom: T. FSI. 1927, 129 femton; TjSIOV. FSI. 1832 åtta: Fi. Fsl. 14: 2: D. FSI. 1924, 148 ser; Schw. Fsl. 276 fem. år;

Fångsyillniny: T. Fsl. 1927, 137 tio; Fi. FSI. 14: 4 som; D. FSl. 1924, 151; Schw. Fsl. 283; Tjslov. Fsl. 2002 trc år;

Konkussion: It. Fsl. 319 totf: D. Fsl. 1924, 147 sar; T. Fsl. 1927, 136 .f'em; Schw. Fsl. 277 två. är;

Pas-sir korruption: T. FSI. 1927, 125 tio (domare: eljest enligt 124 fem); Tjslov. Fsl. 1853 åtta,; D. FSI. 1924, 146861; It. Fsl. 321 fem.; Fi. FSI. 14: 1 fyra; Schw. FSI. 2791 tre år;

Pekutat: T. Fsl. 1927, 1313; It. Fsl. 316 tio: D. Fsl. 1924, 156 jfr 2851i8 nio: Tjslov. FSI. 319 fcm år;

Positir-immaterictl förfalskning: It. FSI. 4:742 tolf; T. FSI. 1927, 132, 133 tio; Fi. Fsl. 14: 6 åtta: SChW. Fsl. 2812 fem; D. Fsl. 1924, 156 jfr 177 fyra och ctt halvt: Tjslov. FSI. 198 tre år;

Brott mot i?);ibetslzelizl'Åy/wt: T. FSI. 1927, 140 fem; It. Fsl. 326 fem (vid utnyttjande, eljest enligt 327 tre); D. FS]. 1924, 154; Tjslov. FSI. 183 trc; Fi. Fsl. 14: 8; Schw. Fsl. 284 trå år.

Aktiv korruption: T. FSI. 1927, 1262 tio; It. FSI. 323 tre 1/3; D. FSI. 1924, 127; Tjslov. Fsl. 185 m»; Fi. Fsl. 15: 6; Schw. Fsl. 257 två år.

Koniiskation.

Endast undantagsvis inträffar, att strafflagen saknar en på (flere eller färre) ämbetsbrott tillämplig konfiskationsbestämmelse. Sä likväl Bulg. (art. 37 i den allmänna delen innehåller en kon- fiskationsbestämmelse, som tillämpas under förutsättning av sär- skilt stadgande i den speciella delen, men ett sådant stadgande finnes icke beträffande ämbetsbrotten).

I övrigt skilja sig lagarne närmast så, att, enligt några bland dem, konfiskationsfrågan vid ämbetsbrott faller helt och

hållet under en bestämmelse i den allmänna delen av lagen. medan andra lagar i sammanhang med ämbetsbrotten hava spe- ciella bestämmelser om konfiskation. Det förra är förhållandet 1 N. (34—37): H. (33, 34); Ung. (61 jfr 27); R. (40); Waadt (29); Sol. (21); St. Gall. (€)”, 20); Glar. (310, 14): Freib. (34); Fi. Fsl. (4: 8); D. Fsl. 1924, (80); Tjslov. Fsl. (49, 46). Det senare är förhållandet i S. (25: 7); Fi. (40: 1); D. (122); T. (335); Ö. (104); Fr. (180); Belg. (253); It. (174, 36); Sp. (404); Port. (323); Turk. (222: Thurg. (281): Graub. (78); Aarg. (81); Wall. 1872; Schaffh. 259; Obw. (625) Bern (90); Ziir. (234); Bas. (174); Tic. (125): Gen. (163): Zug. (51): App. A.-Rh. (684); App. I.-Rh. (52): Schwyz (116): Neuch. (157); Luz. (241); T. Fsl. 1927, (128, 135); Schw. FSI. (280). _ Av sistnämnda lagar uppställa fiertalet det speci- fika konfiskationsstraffet endast vid kofm'aptz'onsb-rottct. Några lagar medtaga dock även konkussion eller åtminstone viss del därav: S. (sportcl enligt 25: 5 men ej utskyld enligt 25: 9); D.; och subsi- diärt (nämligen om restitution icke är verkställbar) Wall. (I. c.: Lcs dons scront confsqués; [cs profts illicites le seront pareéllmncnt, 517 My a pas possibilité de les restituer & (rear au prejudice desqucts its auraient été _f'm'ts); och Neuch. _ T. Fsl. 1927, 135 har en kon- fiskationsbestämmelse rörande än:betsförf'alskne'ny (där ämbetsförfalsk- ningen behandlas bland de allmänna förfalskningsbrotten, kunna ofta dylika konfiskationsbestämmelser komma till tillämpning), —— Un- dantagsvis förekommer det stadgande, att även då gåvan icke mot— tagits — t. ex. vid misslyckat korruptionsförsök _ den mutande skall drabbas av konfiskation: Bas. l. (:.

Många lagar förklara uttryckligen, att konfiskationen. då. själva det presterade föremålet icke kan konfiskeras, i stället skall om- fatta dess värde: Fi.; N. (86); D.; H. (34); T.; Ö.; Fr.; Belg.; Port.; Turk.; Thurg.; Ziir.; Bas.; Tic.; App. A.-Rh.; App. I.—Rh.; Luz.; Fi. Fsl. (4: 82); D. Fsl. 1924 (803); T. Fsl. (128); Schw. Fsl.; Tjslov. Fsl. (49). —— Tysk rättspraxis (E. 57,232) har även medtagit (värdet av) arbetsprestation, som utgjort vederlag för ämbetsåtgärd.

Angående efelmtionen finnas särskilda bestämmelser i H. 34 (Verbeurdrerklmlng ran m'et in beslag genomen roo-rn'erpen a'ordt, in- geval die. roorwerpen m'et a'ordcn att;/eleverd of" het geldelz'jk bedrag, waarop zlj bi)" de altspraak gesehat werden, nlet wordt betaald, oer— vangen door heehtenis en. ten (am.:"len ran een mtnderjartgen persoon, dte den leeftijd ran achttz'en jaren nog niet heeft bereikt, door plaatslng in eene taehtsehool. De dhar dezer heehtenz's is ten minsta een dag en ten hoogste zes maanden De daar dczer plaatsz'ng in eene tueht- sehool ls ten mlnste eene a'eek en ten koogste eene maand . .. Ook de attleeertng van de eoora'mpen berrz'jdt ran de heektenis en ria-n de plaat- slng in eene tuchtschool); jfr även Turk. 222 och 19.

Någongång ingår lagen på frågan om prioritetsförhållandet mellan statens konfiskationskrav och ett privat skadeståndskrav eller överhuvud andra fordringar: N. 37 (Kan den red en strafbar Handling skadelldendo ikke hos den skyldtge erholde Erstatnlng, bliver, saat'ldt det lader sig gjore. de inddragne (%)"enstande at tilstede anrendt til hans Skadeslosholdelse); Thng. 13 c (sofern _jene [o: die Konfiska- tion] ohne die Verleteang der Rechte ron Niclttsclmldtgen geschehen kann); Neuch. 40 (Les sala'z'res et presents gm" ont seroi a proeogaer on (? réoompenser an délz't, pearent étre eongfsqnes et serrir aa besoln ä tndemniser la partie lésee): Glar. 14 (likaså); Fi. Fsl. 4: 8 (Skade- stånd, sonz. ej ett/"ås av den skyldige, skall dock utgå nr den sålunda förbrutna egendomen, tf'all talan därom oäekes inom natt och år från men ej med den dag, då domen, rtu'tgenom egendomen förkhtrades för- bruten, runnit laga kraft); D. Fsl. 1924, 80 (I övrigt blit-er det 'ind- dragne, for saa oldt nogen har lidt Skade ned den strafbare Handling, og Erstatning ikke paa anden lVIaade kan faas hos den skyldige, at anoende tll Bakning af Erstatm'nqslm'fwet, saaledes at dette gaar forud for Statens Krav); Tjslov. FSI. (som, 49 jfr 462, stad- gar, att det konfiskerade [i likhet med böter] i första hand skall användas att täcka ett eventuellt skadeståndskrav, såvitt detta icke kan täckas av brottslingens förmögenhet; i övrigt jfr här ned.).

Beträffande anrandningen av det konfiskerade stadga de flesta lagar, att det skall gå till fiskus. I några fall bestämmes dock, att det skall på särskilt sätt disponeras: Ö. 104 (Auch hat er das erhaltene Geschenk, oder (lessen lVert, zum Armcnfonde des Ortes, wo er das Verbrcchen bcgangen hat, zu erleyen); Ung. 61 (samma an- vändning som av böter; därom stadgas, 27: Die Geldstrafen sind eur Unterstitteung cntlassener armer Straf/inge, sozrie zur Errichtung und Erha-ltung con Besserangsanstalten fiir jange Strliflinge en cermen- den. Uber die lf'era'endang der eingeflosscnen Gelder za sole/ten Zwecken 'zieifligt der Justizminister); Fr. 180 (Il ne sera jamais fait an cor- raptcur restitation des choscs par lui licrées, ni de leur oalear: elles seront confisqaees aa profit des hospices des liear oa la corruption aura ctt? conunise); Belg. 253 (elles Seront conjz'sguees et mises (? la disposi- tion. de la commune oa le delit aura e'te. eommis, avec charge de les remett-re aar hospices on aa barcaa de bien/'aisanczg selon les besoins de ces etablissemmts); Ziir. 234 (zugnnsten der Armen). — Mex. 1021 stadgar. att det konfiskerade beloppet skall läggas till den all- männa skadeståndsfond, som mottager tredjedelen av alla inbe- talda bötesbelopp (enligt art. 123; jfr Princ. I, 77). H Bland förslagen har Tjslov. Fsl. 463 en hithörande bestämmelse, när- mast uppställd för böter, men, såsom nyss nämnt, gällande även för konfiskationsbelopp (Aus den nicht auf diese T'Veise z-erwendeten Geldstrafen zeird ein ftir die Fitrsm'ge fiir entlassene Strå/finge and fiir die Familien der Strttdinge Mährend des Strafoollzages bestimmter Fond gebildet. Diesen Fond '.ocrwaltet das Jastizministeriam and kann. in besonders riteksichtsa'iirdigen Fallen daraus auch Thi-tersttltzangen an sole/ze. Verletete erteilen, die durch die strafbare Handlung einen fiir sie bcsondcrs maj),/indlichen Schaden gelitten haben).

[Bestämmelser om restitation (vid konkussion) i motsats till kon- fiskation (vid korruption) förekommai några lagar. Jfr, utom de ovan— nämnda Wall. 1372 och Neuch. 157, Fi. 40: 1; Waadt 336 jfr 29].

TREDJE AVDELNINGEN. Svensk rättsutveckling.

I) Rättsutveckling före 1734 års lag.

Rörande missbruk ar den darnande funktionen förekomma i de medeltida lagarne straffbestämmelser mot domare, som dömer saklös man till livsstraff. Ö. G. L. synes för detta fall stadga 40 marks böter; landslagarne hava infört talionsprincip (stande Slikan rrct, sum han honom glor/Je):

Ö. G. L. E/LZ. 28: Nu uar/Mer man (I sina saklösu olaghlika hals- huggin, hrengdrer dalla. stieghlda'r: . . . /)(en sum han dömde, böte furat-ighi markant

M. E. L. L. 147/):. 36 (jfr Chr. L. L. Ede. 38): Nu rar/)er man a sina saklöso olaghlika hals huggin, hiengder (el/(e stmghlder: jien ])et gior/ze, stande slikan rad sum han honum giorpe.

I övrigt förekomma i svealagarne bestämmelser om domares nteblieande från ting ävensom om hans rägran att döma. Vad an- går förstnämnda fall, stadgas, att åtminstone en av de två do— mare, som förestodo hundaret, skall vara närvarande vid tinget. Har ingendera infunnit sig, skola båda böta tre mark. Måls- ägande är (enligt Sdm. L.) den, som »miste sin rätt genom do— marens skuld».

U. L. )bingm. 2 % 1: Nu (er )bing sanmn kom/'t a radium ,binx sta/): ])cer skal darnieri a ])ingi lUfBIYP. ]Er ok annrer ])(er, merin ba/rir

saklöstr. ÅF)" hwarr/hin hier, bötin ba/m' /)re markcer (ellr u'itin faifal/ sin, hwar ])erfe meelb tu'em mannum ak sialfurer han pri/n'. Hioilikin ])erm (ei gitter for/'alla er fyllt, böte ])re mar/teer; aff jie bot taka/r kanangeer i)')'l/)llt7'l_(/, annica. hundreri, ])rilbice malseghandc. Weeri ])(en malseghande sum malit Hinder. _Nu sighfcr bonde donuera; (ei harem a pingi u'eerit; danmri sighcer sik ])(er u'a'rit hafwaiz u'itin /)(et tolft' riven, j)e a ,bingi (rara.

Härmed överensstämmer Wm. L. II, ping/rn. 7, blott med den skillnad, att böterna gå till tveskiftes mellan Konung och hundare,

Sdm. L. [dnr/m. 3 % 1: Nu hawer han /)iug sticmt: Zia sculu damara a [binge wara, baltic (eller anna'r ])eraa. Åfr huvughin ,bera? ])(er, baten baken IH. marker celler u'itinfoifall sijn, hu'ar [Jerre me:/) Il. mannum. Glid) ])e ei forfalz u'itne fylt, bötin sum sagt rer til braiskiptis. Wari ])en mals— (eghandc, sin rad jiri damara skyla miste. Kimrir bonde til damara, at ])c ei (( binge u'aru: stande )Dcct til XII manna, sam ])a u'aru a jbinge, lurat damara )baar (vara eller ei : ra/Jc halu'c memd lurar ])era'.

Samma lagar bestraffa domares rag/au att döma med tre marks böter:

U. L. ])ingm. 2 % 1 i. f.: Nu (er dommri a ])ingi ok u'ill (ei döma': wit/'n ok ]äa't tolltt' meon, ])er a /)ingi wara. Frellae j_)e domaära'n, [ha böte dameerin fire markier al.: skiptis sum fyrr (er saght. Raili halfu'i neempd ha'ar ])erce sum uripmr delafs. ll"il/ anna'r naval/nee ok immer (ei: ])a air been fall/'n, (ei u'il/ namzpnaz Ern (mur/n tomgh flere, ])a (er ,bren uar/ner, flere fylghiaf. fie menmd ma aldrigh ata'r brf/((BS. E hwar u(empnis, ,ba nrempnis /;e. meen i, rer ba/n'r Sigh/'a' ia tri/), (er samfen delan

Liknande Wm. L. II. pingla 8: men här tillägges: S(eghfer domare, at han can (ei ])(er om döma rcet lanzlagh, ])a seal han hallda dom sin rnde land ac laghman. ll'are ])(er mce/b domare saclös, at malet standa'r til guarstaöo. ( Sdm. L. /1ingm. 3 % 1 i. f.: Er domare a ])inge, a-ill ei bondum rart dömee: stande oc ]md til XII. nmnna. IVari /)en ,beree saclös, sum neemnir. pen ei nannnir, wari fadder oc böta III. marker.

I detta sammanhang må nämnas bötesbestämmelserna (3 mark) för länsman, ' som »skär upp budkavle» för att kalla till ting, under falsk förevändning, att det sker på Konungens be- fallning: U. L. ])ingm. 2 pr.: Sdm. L. ])ingm. 3 pr. — Däremot nöjer sig Wm. L. II pingm. 5 i. f., för den händelse, att läns- mannen skär upp budkavle i andra fall, än de av lagen uttryck- ligen nämnda (Konungens bud eller vissa svårare brott), med den förklaring, att bönderna, vid olydnad, fritagas från det eljest stadgade bötesansvaret: Ska'r S'l/Nt'n lans-man bo/Jeafla op am unnar mal (en lifessom, som fyr a>ro sag/): gange sma. langt som om; [beer (er bot rengan at.

Under det fång/spillning ofta i de medeltida rättskällorna om- talas såsom ett allmänt brott (särskilt även avseende målsägande, som släpper brottsling), uppställes fallet endast i St. L. såsom uttryckligt ämbetsbrott:

St. L. Thin. 5: Kan studiens swen tia/face ella andrum fanga slampa o aernum. stande sama rad han skulde staa.

Beträffande kankassionsbrottet innehålla Svealagarne tämligen likalydande bestämmelser om länsmän m. fl., som kräva samman- skott (geengicert) av bönderna (eller landbor) eller våldgästa dem; som föda sina hästar på böndernas bekostnad (i vilket fall hästarne skulle vara förfallna till Konungen) eller utan att hava län eller lega för sig taga hästar från bonden; detta sista straffades som tjuvnad. _ I »Konung Magni Stadga» (W. G. L. IV: 19) innehålles (c. 4) den allmännare bestämmelse, att, om någon, som har län, lägger pålaga eller tunga på bönderna, han skall mista länet.

U. L. Kpm. 10 (jfr Wm. L. II Kpm. 13 och Sdm. L. Kpm. 13): Nu ma (engin ha'rree g(engia'r]; biufue a Zain sitt ok (engin lrensman, hwarti a böiidwr (ellr a landboie. IVill heerm wllr lamsman ])ing mce/5 bondum hanne, ])a haldi simlfa'mr kast sin. 5 1. Nu ma (engin laghman a bondfe kast 7'l/)((', ])(i han skal ])ing haa'ai, utaen nakor bonde will hanum

bin/ba? lzem til sin. 5 2. Äingln lzazrraa (ellr lanesman ma since hasta; ]" hantlar/' lata; rinna, sa'a at bömlce-r skala fem föpm; utan. lea-n lzazri fara!/fört lzcrsfrena? ol; [bem taka" kanungan'. &” 3. en!/in ma ok skin! laka: maan ,brcs golbwlliav, palt a, alren lzan lzaa'i lfonnna' opif- brejl, (ellr inet se hannm lcent (ellr leylm salt. Hawrcr han (0/7 bondaws lojfcellr gop'ufilz'fc, pa ma banda? pren taka: ok Ibiaz'fs wet lummn glöm? ola ])ylikmn a'z'tnum wil) bintlce sam annan ,bäujl'.

W. G. L. IV, 19: 4: IVz'r leawm oc 'swa skyppar, at ingin låren, (er laen lzawlr, lait/gl nokor ala/llt a böndcer aellazr jumgga', sera Mist lean Til eyglz sin lcen mista', vtcen ])a't se pence goöwili etc.

Under det dessa eller liknande bestämmelser under senare delen av medeltiden återkomma i en serie av kungliga stadgar, utgå de såsom ämbetsbrott ur lands- och stadslagarne. Såsom allmänna brott åter omtalas såväl våldgästning (M. E. L. L. Kon. 32; Chr. L. L. Kon. 26) som olovligt tagande av annans häst 111. m. (M. E. L. L. pia. 38; St. L. 171511. 18; Chr. L. L. By. 53; Tia. 38).

Direkta bestämmelser om pak-alal förekomma icke i de medel- tida rättskällorna. Utgångspunkten för sådana i den senare rätten blev emellertid en straffbestämmelse i Skenninge stadga av 1335 om den, som drog under sig kronans ingäld (egentligen riktad mot frälsemän, som genom skenköp av kronoskattejord bedrogo kronan på skatten från de köpta hemmanen).

I fråga om korruption nämnes såsom brottssubjekt i hithörande landskapslagar (W. G. L. II, Add. 1; Sdm. L. Kpm. 12) och i landslagarne (M. E. L. L. pingm. 3; Chr. L. L. ib.) lagman, härads— hövding (domare) och nämndeman; stundom även länsman och fogde; i stadslagen (St. L. Kon. 5) borgmästare och rådman. I Sdm. L. förekommer emellertid, anmärkningsVärt nog, en allmän

153 utvidgning av brottssubjektet (ltaltke andre mcen, sum matw taka). Såsom egentligt straff förekommer i landskapslagarna stundom 40 marks böter (i W. G. L. endast för nämndeman), stundom för- lust av ämbete (i Sdm. L. endast för lagman). I rikslagstift— ningen kumuleras båda dessa straff och i landslagarna förknippas ämbetsförlusten med ovärdighet att Vidare bekläda ämbetet. Böterna gå enligt stadslagen till treskiftes; enligt övriga rätts— källor gå två tredjedelar till Konungen och en tredjedel till åklagaren. Vad beträffar mutan, förekommer endast i Sdm. L., att den återgår; enligt övriga rättskällor tillfaller den Konungen. — Källställena hava följande lydelse:

W. G. L. II, Add. 1: Taker lagmaper mat-a jirt dom sin, gtat konongt mutu oc mgstt lagltmanzdöme sit. Taker ltcerazkölbtngt mata, gint konongt muta oe mystt ltreraemamm mall stt. Takter lfensma/ber muta, gtut konongt muta oclc nr:/stt lten stt, Take)" nempdremaper mata, takt kanonger muta ue lu'n böte XL marker, saa ptantstfe man. sum bonde [oc swa nempdaaman]. Hatlktn man kan gtter af py sannan gtort, at han tok muta, ba takt kan VIII örtagher och XIII marker af XL markant.

Sdm. L. Kpm. 12: Framale]; tear pat stat, at engtn mattt taka matar af andrum. Taker laglz man matar jtrt dom sin, gtwt kattunge matar oc mtste laglunane rlr'ime stt. T aker domare matar, gtwt ater mata )bem ltana gta-tt haf/Je; mtste dom stn oc böte XL marker. Taker nazmdaman muta, gtu'i ater muta oc böte samt/let. Haltke andra namn, sum matar taka, gta/n. ater matar oo böttn XL marker. Af presse bot takt I] lytt kmzanger oo ])rtptang fören sum kcert oc sannan gör at 06 lagltltca aft/ber btmter )ben sum matar tok.

M. E. L. L. ptngm. 3: Takter laglzmaper muto for dom stn, gtnt kattunge muta ok böte fgrtttglzt marker, ok mtste lagkmanzdöme stt ola . fae pet aldre sa'/mn ater. Taker lzrercezkifltonge mata, vart laglz sama. Taker kazrfez trensman mzdo, gtut kant/age muta, ok mtste lcen stt ok fa ' ])et aldre ater, ok böte jie/rtttgkt marker. Taker memda man muto, gta-t kattunge mato ok böte fgrtttglet marker, ok scetts aldre t ntemd oftare. 5 1. Hatlktn man sam gtter kan jbrwnntt nte/b f/dlam skwlum (et kan

nmto tok, takt kan af ,bem- fgritiglti markam, sam kan böta skal, atta' ! örtaglzar ok ])ra'ttan nmrker.

St. L. Kon. 5: Tagker borgkamestare eller radlmtan m.ato for dmnn sin, gitt'ut konange mato ok böte XL marker til treskiptis, konangenom XIII marker ok atta örtoglter, stadlzenont ok sa'a mgkit, nmlscegltandenom sama led/tis, ok gange aff rad/lena, (en han (vard/ler til a'nnen med/z sier godlzom nzannom.

Chr. L. L. Ting/m. 3: Taker lag/zman nmto for doom sin, gifai konanglze ma'to oc böte XL marker, oe miste laglunane (löme siit, oc fae thet sidan aldre (mtl/er. Taker lteredzl/öfdinge mata, wart lag/e sanne. Taker foglzate eller la'nsman mato, gifni kattunge nzatlzo oe miste lam stit, oe faae thet aldre aater, oo böte XL mark. Taker nempdaman mat/io, l/tfai konunge nmto oe böte XL marc, oc seetis aldre _] nempd optare. 5 1. Hail/fen man. som gite-r honom fora'nnet metk fallom skcelom atlt han nmto tok, takt kan af t/zem 'XL markom, som kan böta seal, VIII örtager oc XIII mare. Vttis tket nokrom them, 'll'tP'l'l stl.: nuet/1 XII manna ede, eller böte som sagt (er.

Under tiderymden mellan landslagen och 1734 års lag be— fästes och utvidgades de i de medeltida rättskällorna uppställda principer genom praxis och en mängd K. Förordningar (särskilt under Carl XI).

Rörande orätt i dom stadgade Ratteg. ();-din,. 1614 g 15, att den domare, som befunnes delase hava hanterat sitt ämbete, skulle straffas efter L. L. Tingnz. 3, avsättas och aldrig mera brukas uti Konungens" eller Kronans tjänst. I Rälteg. Proc. 1615 %% 20, 22 stadgades vidare, att, om domaren befriades från dolus men likväl prövades hava i dömande gjort'många och grova felaktigheter eller förnekat parterna rätten eller länge uppe- hållit deras sak eller själv var vederdeloman, uti saken partisk och misstänkt, så lämnades K. Hovrätten att straffa honom arbitrarie och jämväl, där omständigheterna det fordrade, avsätta

honom från tjänsten. Vad som stadgats om domare, utsträcktes (ib. % 38) till executor, som vrångvisligen förrättar sitt ämbete. Roger. F. 1720 % 23 föreskriver, att, om en domare eller executor beträdes hava uppsåtligen av hat, vänskap eller begärelse till mutor vrängt rätten och således sargat sitt samvete och skadat sinnästa till liv, ära och välfärd, en sådan bör icke med böter eller avsättning utan med förlust av liv och ära, som saken är till, umgälla sin ondska och vanart. — Fsl. 8/8 1643 innehåller (Tinghm. III: 4) följande bestämmelse: Domwillo, thet är, när Do- maren dömer anorlanda linn efter tnnförde S'kiähl och bea'ijs dömas blir, böthes eftter saaksens a-iehtigheet, och niuthe Domaren inga uhrsäeht aff sitt oförståndh. Nämbden wari och same lagh. Däremot stadgas en- dast skadeståndsskyldighet, såvitt domarens fel bestått däri, att han wägrar någrom Rätt, a'ill intet höra eller optaga eens int—ände Skia'hl, hindrar eller oppskiater saaken ifrån then ena tijden till then andra, eller twlirt emot förkastar sigh och öfwertjlar Parten medh ottjdigh Doom, för än saken är rätt ransakat och tilbörltgen nthfördh.

Straffbestämmelser angående olovligt betungande med skatter uppställdes i Xorrk. Besl. 1604, likasom i flera föregående eller efterföljande stadgar; för mottagande av >>frivilligt» erbjudna gåvor i K. F. 30/9 1692 m. fl. Från och med Kalm. Bec. 1483 förekomma även straffbestämmelser för tjänsteman, som till kronans nackdel pålägger för låg skatt.

Närmare bestämmelser om pekulat innehöllos i K. Br. 28/2 1682 m. fl. stadgar under Carl XI och senare. I praxis be- handlades gemenligen förskingring av allmänna medel såsom tjuvnad.

Straff för korruption tillämpades tidigt även på andra äm- betsmän än de i lagarne uttryckligen nämnde. Landslagens ovan anförda bestämmelse om aetio popalaris förblev alltjämt gällande, >>på det sådana brott ej må nedertystas».

Åtskilliga bestämmelser, avseende att göra stadgandena om ämbetsbrott mera effektiva, tillkommo under Carl XI. Sålunda

föreskrevs, att hovrättsfiskalen bör strax åtala den domare, som orättrådligen förestår sitt ämbete, och icke skjuta upp och samla ifrån den ena tiden till den andra, sedan en del äro döda, en del till andra tjänster avancerade och de kvarblevna sakerna ur minnet fallna (K. Br. 3/7 1686); att hovrätten, evad den ankla- gade frias eller fälles, bör strax översända utslaget i sådana mål till vederbörande landshövding, på det han må veta, huru- ledes var och en, som under hans hövdingedöme eller befallning hörer, med rätta bör anses (K. Br. 13/12 1692) o. s. v.

Såsom nya fall av ämbetsbrott tillkommo under Carl XI ämbetsmans mottagande av gåt—a eller förläning av främmande makt (K. F. 9/12 1696) och präst, som >>oiger sådana personer tillsamman, otlka icke lovligt är att binda äktenskap» (upptagen i 1686 års kyrko- lag, 15: 3; straff: en månads fängelse på vatten och bröd och därpå landsförvisning).

11) 1734 års lag.

Beträffande ämbetsbrott innehåller 17 34 års lag i det väsent- liga samma rättsregler, som i olika sammanhang uppställts och voro gällande före lagens tillkomst. Lagen visar emellertid ingen ansats till att sammanföra dessa bestämmelser i en särskild grupp.

Allmänna bestämmelser om orätt i dom. och beslut förekomma, såsom förhållandet varit sedan Rätter/. Proc. 1615, rörande domare och exekutorer men inga andra ämbetsmän. Innehållet i dessa stadganden anknyter sig nära till nyss anförda bestämmelse i 1720 års regeringsform:

B. B. 1: 12. Fäller Domare orätt dom af uppenbar vårds- löshet, eller oförstånd; miste embetet aldeles, eller til viss tid, eller böte med penningar til treskiftes, alt efter omständigheterna, och fylle allan skada. Griör han thet upsåteliga, af hat och ill— vilja, eller för vänskap, eller muto och vinning; miste embetet, och få thet aldrig åter, gälde ock skadan. och muta gånge til the fattiga. Nu kan så hända, at någor genom sådan vrång dom mister lif eller ära; varde Domaren, för thenna sin ondsko och arghet, sielf straffad til lif eller ära.

U. B. 9: 5. Nu kan så hända, at Konungens Befalnings- hafvande upsåteliga, af hat och afvund, eller för egen vinning, eller androm til viljes, hafver giordt then klagande orätt; varde för brott sitt lagliga dömd, som i Rättegångs Balken om Do- mare sägs, och fylle up allan skada.

Mindre förseelser av domare m. fl. i tjänsten omtalas,i

överensstämmelse med vad som skett redan ide medeltida rätts- källorna, i B. B. 2: 1, 3, 8; 0: 1—4 (oriktigt utsättande av ting; uteblivande från ting; försummelse att där infinna sig i rätt tid: kronofogdes försummelse att utsöka sakören m. 111.).

Om åklagares underlåtenhet att åtala stadgas i Str. B. 1: 1. Str. B. 1: 1. Lifssaker, och andra grofva missgierningar. skola utan upskof för Rätta angifvas. Griör målsäganden thet ej, utan lägger them neder; böte tiugu daler, eller mera, som saken är til; och käre å missgierningen then, som å Konungens vägnar kära bör. Giör han thet ej; miste tiensten, eller böte, efter omständigheterna.

Beträffande straffverkställigheten regleras fångspillning i III. B. 19 kap. Särskilt det kulposa fallet (19: 3) uppställes såsom rent ämbetsbrott.

31. B. 19: 1. Hvar som bryter Kronones fängelse, at hielpa fånga ut, eller ther til lånar tyg och redskap; eller värjer någon missgierningsman emot them, som honom komma at gripa, så at han therigenom undkommer; eller släpper man fånga med vilja lös; eller med hvarjehanda list hielper honom ut: han skal böta hundrade daler. ib. 3. Släpper vachtkarl fånga lös af försummelse eller vangiömo; miste tienst sin, och plichte ther til med böter, fän- gelse, arbete eller spö, alt som försummelsen, eller ock then undkomnas brott är. Om mindre oegentligheter i avseende på straffverkställighct handla Str. B. 3: 2; 5: 6 (den, som låter en dödsdömd överl-asta sig vid exekutionen eller låter den, som dömts till fängelse på vatten och bröd, njuta annan dryck och spis).

Konkussionsbrottet regleras i III. _B. 44 kap. Om »sportel» eller »belöning» talas här icke direkt.

III. B. 44: 1. Dierfves någor lägga skatt, giärder, eller annan tunga å Konungens undersåtare; eller svikeliga taga högre tull och skatt ut, än beviljadt och påbudit är: gälde skadan äter, och stånde dubbel tiufsrätt.

ib. 2. Hvilken Konungens Embetsman. hög eller låg, som sielf eller genom andra, "intalar, eller förleder undersåtarna til något sammanskott, kostnad, utgift, eller arbete; rätte up ska- dan, miste embetet, och böte tuhundrade daler. Tager han så- dant emot tå thet, såsom af fri vilja biudes; böte hundrade daler, och gifve åter thet han tog.

Kor)'aptirmsbrottet behandlas endast i ovannämnda samman- hang med de allmänna bestämmelserna om orätt i dom (B. B. 1: 12; U. B. 9: 5). Tydligen har lagstiftaren utgått därifrån, att det praktiskt viktiga fallet av uppsåtlig orätt i dom just är det, då domaren tagit mutor för att döma orätt.

Peknlatet regleras i III. B. 45 kap. Bortsett från den sedan gammalt kvarstående bestämmelsen i 1 & om att »draga under sig Kronans ingäld», nämner lagen endast appbördsmaot och talar endast om allmänna medel (icke om enskilda medel, som blivit ämbetsmannen å ämbetets vägnar anförtrodda).

M. B. 45: 1. Hvar som svikeliga drager under sig Krono- nes ingäld; stånde dubbel tiufsrätt.

ib. 2. Griper Upbördsman til Kronones, Stadens, eller andra ahnänna medel, och them förskingrar; miste tienst sin, och gälde åter, med sex af hundrade i ränta; böte ock ther til fyratijo daler för hvarje hundrade, som han tilgripit. Kan han ej fullt återgälda, och är thet under, och til hundrade daler; arbete vid Konungens Slott eller Fästning, ett åhr. Stiger thet något ther öfver, eller til tuhundrade daler; arbete, som sagdt

är, i tu åhr, och så vidare. Stiger thet öfver nijohundrade daler, eller til tusende; arbete i tijo åhr. Tilgriper han något ther öfver; arbete i hela sin livstid. Går thet öfver tutusende daler; varde hängd. Och gånge ej thes mindre i alla thessa fall, i betalning, hvad han i bo hafver. Nu kan han skadan gälda, men ej bö- terna, och stiga the böter til tusende daler, eller ther öfver; sitte en månad i Konungens hächte vid vatn och bröd. Äro böterna mindre; plichte med sådant fängelse i åtta, eller fiorton dagar, eller tre vekor, alt som Domaren thet pröfvar.

Ämbetsfötyt'alskning förekommer i form av kvalifikation av det allmänna brottet, dels, för vad rör mått och vikt, i H. B. 8: 3, dels, för vad rör dokumentsförfalskning, i 211. B. 8: 3.

H. B. 8: 3. Falskar then mått eller vigt, som äl förordnad at them rätta och märka; miste lifvet. Varder annar man til- vunnen at hafva satt Kronones märke å mått eller vigt; miste äran, och böte hundrade daler. Ändrar någor krönt mått eller vigt, och thet således falskar; varde ock ärelös, och böte femtijo daler.

M. B. 8: 3. Utplånar, tilsätter, eller förändrar någor annars namn, eller insegel, eller på annat sätt förfalskar böcker, räk- ningar, förskrifningar, bref, och andra skrifter, eller sönderrifver och förbränner them, och skrifver andra i stället, at thermed skada giöra; miste äran, och böte fyratijo daler, gälde ock ska.- dan åter. lriör han thet i embetes ärender: ligge i tveböte.

Beträffande ämbetsbrott mot familj innehåller G. B. några hithörande stadganden (2: 12; 7: 2; 12: 1) om vigsel trots äkten- skapshinder och vigsel utan lysning resp. avvittring.

G. B. 2: 12. Viger Prest them, som ächtenskap ej bygga måge; vare vigsel ogild och miste han sitt Prestaämbete. I the

fall, ther lägersmål vid dödsstraff förbudit är, plichte ock Prest thertil med fiorton dagars hächte vid vatn och bröd. Viger then, som ej är Prest, ehvad ächtenskapet är tillåtit, eller ej; straffes med arbete vid Konungens slott eller fäste, i try, eller Hera åhr, som brottet är til; och i thy fall, ther ächtenskap är tillåtit, bör laga vigning ske. ' '

ib. 7: 2. Förr än Vigsel sker, skal tre söndagar lysas af Predikostolen i then församling, ther bruden tages; utan så är, at upbrott sker emot fienden, eller mannen för annat Rikets ärende utskickad varder; tå må lysning ske allenast på en Sön- dag, eller Helgedag, doch vigsel ej förr, än två dagar therefter, som i Kyrkio Ordningen vidare sägs. Viger Prest förr än så lyst är; miste embete sitt. .

ib. 12: 1. Enkling eller enka hafve ej våld at gå i annat gifte, förr än barn, eller andre arfvingar afvitrade äro, ehvad the äro myndige, eller omyndige. Giör thet någor; hafve för- verkadt til barnen, eller arfvingarne tridiung af sin del i boet, efter förra giftet, och afvitre äntå efter lag. Viger Prest enkling, eller änka, förrän afvitring lagliga skedd är; miste embete sitt.

Förräderibrott av ämbetsman (röjande av statshemlighet) kri- minaliseras i M. B. 4: 5; uppslaget härtill torde ha givits i K. HofArt. 16/12 1687, 2: 8. I förslagen förekommer det från och med Fsl. Hök/m, B. 1713 (7: 4).

M. B. 4: 5. Then, som betrodd är at veta Konungens och Rikets hemliga rådslag eller slut, i the ärender, ther å Rikets vård och säkerhet ligger, och them uppenbarar; eller gifver någor utan lof och minne the skrifter ut, som han i thy mål lönliga hålla bör; stånde samma straff, som om förräderi sagdt är.

Den ovannämnda bestämmelsen om ämbetsman, som tager gåva av främmande makt, upptogs i M B. 4: 6.

M. B. 4: 6. Tager någor gåfvo eller förläning af frem- 11

mande Herrskap, at främja thes fördel emot Konungens och Rikets bästa; hafve förverkadt lifvet, och thet han nutit. Tager eljest Konungens Embetsman gåfvo eller förläning af fremmande Herrskap, och hafver ej förut, eller strax therefter, gifvit thet tilkänna, och fått Konungens lof thertil; miste ära och embete, och hafve förbrutit thet han fått hafver.

Om ämbetsman, som gör »oålcl eller orätt med ord eller gärning» _ mot enskild person, innehåller III. B. 18: 9 en kvalifikationsbe- stämmelse, som hade uppställts i Fsl. till Högm. och Eds. B. 1696 (29: 3) och därpå i alla följande förslag.

M. B. 18: 9. Dierfves någor med hugg och slag öfverfalla them, i och för theras embetes skul, som Konungens, eller hans Embetsmäns eller Rättens ärender gå; tå hafver han brutit eds- öre. Varda the med hot, eller smädeord öfverfallne; böte then thet giör tijo daler. Sker thet å almänt embetesrum: böte tiugu daler. Giöra the sielfve i embetes ärender våld, eller orätt, med ord eller gierning; ligge i tveböte mot thet, som eljest i thy mål stadgadt är.

Åtskilliga detaljfrågor, som varit föremål för överläggningar eller beslut under förberedelserna till lagen, återkommo icke i den slutliga lagtexten; t. ex. frågan, huru det skulle förfaras, om, vid pekulat, gärningsmannen ställt kaution, varigenom förlusten täcktes (Sjögren II, 130); huruvida det fall borde medtagas vid kon- kussionsbrottet, att tjänsteman förhåller någon enskild det honom kan och bör tillkomma (ib. 311).

Under tiden mellan 1734 års lag och 1864 års strafflag skedde på ifrågavarande område inga stora förändringar i lag- stiftningen.

Beträffande pekulatet utfärdades under 1700-talet en mängd bestämmelser (se Flintberg V, 607 ff.). Genom K. F. 29/11 1823 gjordes straffbestämmelsen i DI. B. tillämplig icke blott på upp- bördsmän m. fl. utan på alla ämbets- och tjänstemän och rörande icke blott allmänna medel utan även sådana enskilda medel, som de å ämbetets vägnar omhänderhade.

K. F. 7/9 1858 om bedrägeri och förfalskning upptog lagens ståndpunkt såtillvida, som förfalskning av ämbetsman behandlades såsom koalijik'ation av de allmänna brotten.

K. K. 5/11 1782 uppställde straff för ämbetsman, som avhål- ler sig från tjänstgöring (motsvarande Str. L. 25: 19): avhåller han sig, utan tillstånd eller sjukdomsförfall, längre än sex veckor från tjänsten, skall han utan skonsmål vara tjänsten förlustig.

Nuvarande stadganden i Str. L. 25: 15, 222 hava sin upp- rinnelse i K. K. 18/1 1855, gg 5, 8, 9.

Ansvar för ämbetsman, som lånar medel (w underordnad upp- bördsman och redogörare (jfr Str. L. 25: 13) stadgades i K. F. 21/3 1735 (jfd med K. Fkl. 23/3 1807): har ingen skada skett, in-

träder förlust av ämbetet; har sådan skett, dömes till ovärdighet att någonsin mera få tjäna K. Maj:t och Kronan.

111) 1864 års strafflag.

I motsats till lll. B. sammanför redan L. K. ämbetsbrotten till en gemensam grupp (28 kap.), egentligen blott med undantag för s. k. diplomatiskt landsförräderi (9: 10, 12).

Beträffande brott mot statens juridiska funktion utvidgar L. K. (gentemot B. B. 1: 12; U. B. 9: 5) den allmänna bestämmelsen om orätt i dom och beslut till att gälla icke blott domare och exe- kutorer utan alla ämbetsmän (28: 6). För det särskilda fallet av strafdom mot oskyldig kumulerar L. K. ämbetsstraffet med det all- männa straffet för falsk angivelse (ib. 7). Falskt åtal av allmän åklagare straffas på samma sätt med ämbetsstraff jämte det all- männa straffet för falsk angivelse (ib. 1). I båda fallen utgöres ämbetsstraffet av vad som på L. K.:s språk kallas avsättning (2: 34), d. v. s. efter nuvarande terminologi avsättning jämte ovär- dighet att i dylikt ämbete vidare nyttjas. (Avsättning i vår nu- varande mening betecknas såsom »mistning av ämbete»; detta straff innefattar dock även förlust av »annat dylikt embete, om han sådant innehafver», 2: 35). »Olaga dröjsmål», vare sig från domares eller åklagares sida, med att anställa rannsakning över häktad person, kriminaliseras särskilt (ib. 2); ävenså beträffande strafoerkställigheten obehörigt fördröjande eller förlängande därav (ib. 3). Fångspillning (»fånge eller häktad person») straffas såväl i delas som i culpa (ib. 4). Ett särskilt mindre straff föreskrives för obehörigt lösgivande av bgsatt person (ib. 5). Konkussionsbrottet (ib. 11) innefattar påläggande eller uttagande

av för hög utskyld; men olagligt utkrävande av »belöning eller sportel» föres till korruption (ib. 9). M. B:s bestämmelse om för- ledande till sammanskott etc. bortföll; däremot kriminaliseras (ib. 12), i sammanhang med det egentliga konkussionsbrottet, olaglig avkortning vid bestämmande eller upphörd av allmän utskyld.

Korrzmtionsinstitutet regleras i 28: 9. Föregående korruptions- handling med rättsstridigt objekt (»jör att i embetet orätt främja») utbrytes och straffas strängare. Konsummationen bestämmes i likhet med nuvarande lag (jfr ov. sid. 64): för efterföljande kor- ruptionshandling inträder den först i och med tagandet av belö- ning. Tagande resp. betingande av oberättigad sportel föres, så- som redan nämnt, till korruption (icke till konkussion). Komis- kation stadgas vid korruptionsinstitutet överhuvud, alltså även av oberättigad sportel (det närmast till konkussion hänförbara fallet att förleda till sammanskott etc. upptogs, som nämnt, icke i för- slaget). _

Pekulatet regleras i 28: 13, 14. I likhet med vad som skett redan genom K. F. 29/11 1823, utsträckes institutet till varje äm- betsman och till skydd jämväl för »enskild persons tillhörighet, som han, i kraft av sitt embete, till förvirrande, förvaltning eller redovisning emottagit». Såsom privilegiationsfall uppställes nu, att ämbetsman- nen »gitter det skingrade genast ersätta eller sådan säkerhet derför-e ställa, att någon skada af tillgreppet ej komma kan»; såsom kvalifikation åter komplikationen med "förfalskning (alldeles lika med nuvarande rekvisitet i Str. L. 25: 12).

De i då gällande lag uppställda kvalifikationer av förfalsk- ning, begången av ämbetsman (H. B. 8: 3; 111. B. 8: 3) hava där- emot ingen motsvarighet i L. K. Troligen har man ansett, att de praktiskt viktiga fallen utgjordes av nyssnämnda kombination med pekulat.

Beträffande ämbetshemlighet förekommer i 28: 16 en bestäm- melse om »embetsman vid postverket», som »olofligen bryter eller öpp- nar annans bref, som i hans embetsvård är». Därvid uppställes en

legalkonkurrens i fall av tillgrepp utav »penningar eller penningin- värde » .

Angående brott mot familj straffas prest enligt 28: 8 dels för vigsel utan vederbörlig lysning dels för vigsel i trots av dirimerande äktenskapshinder.

Bland förräderibrotten (9 kap.) upptager L. K., ilikhet med nuvarande lag, dels 'det fall, att den, som fått »uppdrag att, i ärende, som Riket röror, med främmande makt något afhandla och sluta, uppsåtligen främjat dess fördel emot Rikets rätt eller bästa»; ävensom att han, »i sådan ajlsigt, tager gåfva eller förläning af främmande makt»; dels det fall, att den, som »betrodd är att veta Statens hem- liga un-derhan(llingar, rådslag eller slut i ärende, derå dess säkerhet eller rätt emot främmande makt ligger, dem uppenbarat, eller handling, som han i tg mål lönlig hålla bort, utan lof utgivit eller kungjort». Av dessa båda fall förekom, som nämnt, det sista redan i III. B. 4: 5; från bl. B. 4: 6 upptogs nu därjämte bestämmelsen om ämbetsman, som tager gåva eller förläning av främmande makt; men den uppställes (bortsett från det nyssnämnda fall, att gärningen begås av under- handlare i förrädlig avsikt) av L. K. i ämbetsbrottskapitlet (28: 10).

En bestämmelse, motsvarande K. K. 5/11 1782 om ämbetsman, som arhåller sig från tjänstgöring, upptogs i 28: 19 (: Str. L. 25: 19).

Den viktigaste förändringen gentemot då gällande rätt var emellertid uppställandet av de allmänna, subsidiära ämbetsbrotten i 28: 17, 18 (= Str. L. 25: 16 resp. 17). Konkm'rensregeln i nuva- rande 25: 18 innehölls jämväl i nyssnämnda 55.

Frågan om inverkan på ämbetsställningen av allmänna brott, begångna av ämbetsmannen, behandlas i 28: 20, 21. I förstnämnda % stadgas: »Begår embetsman brott, derföre han till strafarbete dömd varder; miste ock embete, som han inneha-ver, ändå att brottet utom em- betet begånget är». I % 21 stadgas: »Dömes embetsman, för brott utom embetet, till ringare strazf, än i 20 5 sägs, och är brottet sådant, att hans embetsrärdighet eller medborgerliga anseende derigenom befläckas el— ler spilles; miste och då embetet».

Beträffande brottssub/ektet hade ingen närmare bestämmelse gi- vits i 1734 års lag. Redan dessförinnan föreskrev emellertid K. Br. 8/1 1729, att städernas uppbördsman, som stadens medel tillgripa och förskingra, vilka ej annorlunda än för publika anses kunna, skulle straffas lika med Kronans otrogne uppbördsman. L. K. 28: 23 bestämmer nu brottssubjektet på ett sätt, som sammanfaller med Str. L. 25: 22, 1 st.; blott med den skillnad, att L. K. medtog de »allmänna fullmäktige», som kommittén infört i sitt förslag till rättegångsbalk (I: 30: 30 jfr II: 9: 7 etc.), ävensom »poszförare» (med hänsyn till 28: 16).

För vad angår strazf'et, använde L. K. »avsättning» och >>mist- ning av ämbete» såsom särskilda ämbetsstraff (om dessa termers betydelse jfr ov. s. 164). Däremot användes icke suspension; och denna omständighet anföres i motiverna såsom förklaring för att bötesmaximum sattes högre än eljest och bestämdes så, att bö- terna skulle kunna utdömas med hänsyn till den dömdes inkomst av ämbetet. »Då suspension», heter det sid. 86, »såsom straff å embetsförseelser, af lindrigare beskaffenhet än de, som medföra mistning af embete, ej blifvit bibehållen, och det ej heller ansetts lämpligt att för dem använda fängelsestraff, har kommittéen, enär följaktligen bötesstraffet för alla sådana förseelser kommer att tillämpas, funnit nödigt bestämma en sådan grund för böternas åläggande, att straffets ändamål må uppfyllas, den nämligen, att de må utsättas i förhållande till den lön och öfriga inkomster, som åtfölja den felandes embete, dock högst till deras belopp för ett år». —— För det fall, att ej viss lön eller inkomst är med äm- betet förenad, bestämmes maximum (likasom enligt Str. L. 25: 21) till dubbla beloppet av det ordinarie bötesmaximum.

Inom ifrågavarande område gjorde L. B. endast obetydliga ändringar i L. K.:s förslag. I sammanhang med det egentliga korruptionsbrottet upptogs (28: 10) den i DI. B. 44: 2 förekom-

mande men av L. K. uteslutna bestämmelsen om »embetsman, som, sjelf eller genom annan, intalar eller förleder Rikets invånare till sam- manskott, utgift, kostnad eller arbete»; likasom i M. B. l. e. stadgades ett mindre straff, därest han »tager sådant emot, då det såsom af fri vilja bjudes». Konfiskationsbestämmelsen gjordes uttryckligen till- lämplig även på detta fall (ib. 11). — Tvänne tillägg, resp. i 13 5 (där det såsom ett fall av konkussion nämnes, att ämbetsmannen »utfordrar hvad han vet af skatt, tall eller utskgld redan guldet vara») och 16 % (där bestämmelsen om kvalificerat pekulat uttryckligen göres tillämplig »ändå att han det förskingrade ersätter eller säkerhet derföre ställer») torde snarare vara att fatta såsom förtydliganden än såsom verkliga avvikelser från L. K.

I fråga om brottssubjektet borttogos de >>allmänna fullmäktige», såsom hänförande sig till ett ännu" icke antaget lagförslag.

Vad angår strazfet, står L. B. på samma ståndpunkt som L. K. med den skillnad, att »avsättning» bestämdes Vida strängare. Det gjorde den därav drabbade ovärdig icke blott till alla ämbeten och tjänster utan även till alla andra allmänna befattningar; än vidare att välja till allmän befattning och ävenså att föra an- nans talan inför rätta (2: 15 jfr 21).

Strafflagen 16/2 1864 ansluter sig i 25 kap. ganska nära till L. B. 28 kap. Emellertid upptogs i25: 15 den redan genom K. K. 13/1 1855 (se ov. s. 163) införda bestämmelsen om ämbets- man vid Statens vattenbyggnad eller järnvägsanläggning, var- jämte brottssubjektet utvidgades till motsvarande personer i enskild tjänst (25: 222). Å andra sidan bortföllo några i L. B. innehållna bestämmelser: 28: 2, 3 om dröjsmål med rannsakning över häktad person och om vissa oriktigheter i fråga om straff— . verkställighet; ib. 5 om obehörigt lössläppande av bysatt; ib. 18 om ämbetsman vid postverket, som olovligen öppnar brev (jämte däremot svarande utvidgning av brottsubjektet, ib. 262); samt ib.

24 — jämlikt anmärkning av H. D. — om avsättning på grund av sådant utom ämbetet begånget brott, att brottslingens äm- betsvärdighet eller medborgerliga anseende därigenom befläckas eller spilles. — I 25: 17 infördes avsättning i straffskalan.

Genom L. 20/6 1890 mildrades straffet för pekulat, såväl det enkla som det kvalificerade (25: 11, 12).

L. 17/3 1905 stadgade, genom tillägg till 25: 20, avsättning eller suspension för »ämbetsnmn, till vars ämbete hörer att undervisa eller uppfostra ungdom», därest han antingen enligt 18: 61 dömes till fängelse för otukt med ungdom, som han i kraft av sitt äm— bete eller eljest hade till undervisning eller uppfostran, eller enligt 18: 13 dömes till ansvar för någon tukt och sedlighet sårande gärning, därav synnerlig fara för sådan ungdoms förförelse kom.

L. 12/7 1907 företog en ytterligare nedsättning av straffet för det kvalificerade pekulatet (25: 12). Genom dessa upprepade nedsättningar har minimum sänkts från sex år till ett år.

L. 1”1/5 1909 gjorde vissa ändringar i strukturen av 25: 15: skadans inträdande upphörde att vara konstitutivt för straffet och påföljden att ej vidare få nyttjas i dylik befattning knöts icke, såsom dittills, direkt till vållandets grad (grovt eller icke) utan till straffets beskaffenhet (straffarbete eller icke; förutsätt- ningen för att kunna ådöma straffarbete blev emellertid, att vållandet varit »synnerligen grovt)». En motsvarande ändring beträffande brottssubjektet (i enskild tjänst) gjordes i 25: 222.

Genom L. 12/11 1915 upphävdes 25: 4 om ansvar för präst vid vissa fall av olaglig vigsel. I stället blevo de allmänna bestämmelserna i 25: 16, 17 tillämpliga (jfr L. 8/3 1889, 4 %) å präst (likasom naturligen å annan, till vars ämbete det hör att förrätta vigsel). Såsom supplement tillkom en särskild lag (12/11 1915), som dels ersatte bestämmelsen om präst i främmande trossamfund (L. 31/10 1873, & 182) dels stadgade ansvar för särskilt förordnad vigselförrättare.

Genom L. 24/5 1918 ersattes i 25: 12 förlust av medborger- ligt förtroende med påföljd enligt 2: '19.

L. 19/6 1919 införde (i sammanhang med lagstiftning om illojal konkurrens) det s. k. aktiva korruptionsbrottet i 25: 52 (Den, som till ämbetsman lämnar, utlovar eller erbjuder sådan muta, dömes till böter eller fängelse). Härav betingades en redaktionell ändring i 25: 21. — Samtidigt gjordes ändring istraffskalan för det svårare fallet av passiv korruption: suspension infördes jämte avsättning, medan åter avsättningen fakultativt kumulerades med fängelse.

FJÄRDE AVDELNINGEN. ' Motiver.

De utmärkande dragen i den nuvarande svenska strafflagens behandling av ämbetsbrotten äro: att den sammanför nästan alla ämbetsbrott i en grupp för sig; att den (i det närmaste) begrän- sar brottssubjektet till innehavare av allmän tjänst (icke »fristå— ende» organ, jfr ov. s. 10 etc.); att den subsidiärt uppställer ett allmänt ämbetsbrott i dolus och likaledes i culpa (det senare sub- sidiärt även i förhållande till specialstraffrätten); samt att den, beträffande rättsverkan, i stor utsträckning opererar med sär- skilda »ämbetsstraff». I alla dessa avseenden har Utk. följt den gällande svenska rätten.

Av nämnda fyra frågor är den sista i icke ringa mån pre- judicierande för de övriga.

Att för vissa brott ett särskilt straffsystem uppställes, måste göra det naturligt, att dessa brott behandlas för sig själva, om icke starka skäl tala för motsatsen. Bortsett från kvalifikations- bestämmelsen i 22: 52, har Str. L. gjort undantag för vissa fall av »landsförräderi» (8: 151, 171). Utk. har, åtminstone tillsvidare, behållit denna ståndpunkt, som delas av det stora flertalet andra lagar och förslag; tydligen har man ansett, att karaktären av förräderibrott prevalerade över den av ämbetsbrott.

* Vidare är klart, att, i samma mån som det särskilda straff- systemet baseras på förlust av allmän tjänst, starka skäl. skola

tala för att begränsa bestämmelsernas räckvidd till innehavare

' av sådan tjänst. I motsatt fall bleve nödvändigt — åtminstone försåvitt det gäller straff, som bestå ensamt i inverkan på tjänsteställningen —— att för de brottssubjekt, som falla utom

denna krets, uppställa ett surrogatstraff. Detta hindrar icke, att särskilt frågan om korruptionsbrott begånget av politiska eller kommunala representanter eller av jurymän m. fl. i den dö- mande funktionen deltagande organ kan vara förtjänt av att tagas i övervägande; emellertid torde den lämpligast böra behandlasi annat sammanhang.

Då grunden för uppställande av. de särskilda ämbetsstraffen väsentligen måste antagas vara, att lagstiftaren velat, åtminstone inom visst omfång, förbehålla åt domstol att besluta om avsätt- ning etc. av ämbetsman och sålunda knutit dylik rättsverkan till vissa brottsrekvisit i strafflagen, så är vidare tydligt, att han inför svårigheten att uppräkna alla de fall av dessa ämbetsbrott, som kunde tänkas motivera avsättning, lätt måste drivas till att subsidiärt uppställa ett allmänt rekvisit (sådant som Str. L. 25: 16). . Detsamma gäller även om kulposa ämbetsbrott, till den del han låter även dessa kunna åtföljas utav avsättning.

Av dessa skäl är det för ämbetsbrottens behandling av grundläggande vikt att bestämma sig för, huruvida och i vad utsträckning de särskilda ämbetsstraffen böra användas. Ovan (sid. 16) hava de skäl berörts, som tala för deras bibehållande och i samband därmed för fasthållandet i den svenska rätten av ämbetsmannens principiella oavsättlighet annat än efter rannsak- ning och dom.

Några av bestämmelserna i Str. L. 25 kap. hava icke fun- nit motsvarighet i Utk.

I 25: 52 uppställes (enligt L. 19/6 1919) det s. k. aktiva kor- ruptionsbrottet (Den, som till ämbetsman lämnar, utlovar eller erbju- der sådan muta, dömes till böter eller fängelse). Att straffbarheten

för dylik gärning bör bibehållas, lider intet tvivel, men det sy- nes systematiskt riktigast att, i likhet med flere aktuella straff- lagsförslag och några lagar, däribland Fi.; N.; H., upptaga detsamma bland brott mot offentlig myndighet (då man näm- ligen icke godkänner konstruktionen av delaktighet i specialde- liktet).

I 25: 7 förekommer en konfiskationsbestämmelse (binta eller annat, som ämbetsman, den där efter 5 eller (; straffas, olovligen tagit, tillfalle kronan). Enligt denna bestämmelse skall icke blott muta eller eljest frivilligt lämnad >>beliming» utan även »sportel», som ämbetsman rättsstridigt utkrävt och erhållit, samt därjämte »sam- mun-skott» etc., vartill ämbetsman >>förleder rikets invånare», vara underkastad konfiskation. Men lika naturlig som konfiskations- regeln är, så länge det gäller klar och tydlig korruption, lika tvivelaktig blir den, då man har med konkussion att göra, där fastmera den naturliga regeln synes böra vara, att det orätt- fångna återgår till den, som det avhänts. Jfr Fi. 40: 13: Mute, eller dess värde, rare förbruten oclc. belöning eller sportel gånge åter; jfr även M. B. 44: 2 1". f., där, det, i motsats till nuvarande lag, heter om gåva till ämbetsmannen, vilken »såsom af fri Vilja biudes»: gifve åter thet lean tog; ej heller i fråga om sammanskott, vartill ämbetsman förlett rikets invånare, stadgar M. B. konfiska- tion; det heter (lb. ) blott: räte up skeden. Betänkligheter i denna punkt hade yppats tidigt under förberedelserna till 1734 års lag (se Sjögren II, 35, prot. 8/10 1695). Utk. har tillsvidare lämnat hela frågan öppen. — Några gällande lagar föreskriva, att det konfiskerade skall gå till de fattiga, till lasarett o. s. V. (jfr ov. s. 148). Liknande 1734 års lag i B. B. 1: 12 (Mute gånge tll the fattiga). '

I Str. L. 25: 18 innehålles en konkurrensbestämmelse för det fall, att ett allmänt ämbetsbrott (åå 16, 17) tillika innefattar >>annat uppsåtligt brott eller sådant 'aidllande, vard straff efter denna lag följa bör». Med den ståndpunkt, som S. Fsl. 1923, 11: 1 (jfr

Allm. Utk. 9: 1) intager i fråga om brottskonkurrens, måste denna bestämmelse bortfalla.

Str. L. 25: 202 innehåller en bestämmelse (enligt L. 17/3 1905) om ämbetsstraff för vissa sedlighetsbrott av »ämbetsman, till vars ämbete börer att undervisa eller uppfostra ungdom». Till den del denna bestämmelse icke täckes av stadgandet i Utk. 19 & 2 st., torde med dess utformande böra anstå till dess sedlighetsbrotten behandlats.

I Str. L. 25: 21 stadgas en särskild grund för beräkningen av alla de i 25 kap. direkt (icke enligt 16 kap.!) utsatta bötes- straff med undantag av straff enligt 15 &. Såsom framgår av den historiska översikten (jfr ov. s. 167), föreslogs detta stad- gande på ett skede, då suspension icke medtogs bland ämbets- straffen: i betraktande aV den härav följande utvidgningen av bötesstraffets användning till relativt svåra fall ansågs det, för att »straffets ändamål må uppfyllas», nödigt att bestämma bö- tesskalan så, att den lämnade tillräckligt spelrum för att kunna fästa avseende vid ämbetsmannens större eller mindre avlöning _ således ett slags proportionalisering av böterna. Därefter kvarstod emellertid bestämmelsen, även sedan suspension upp- tagits bland ämbetsstraffen och därigenom bötesstraffets använd- ningsområde inskränkts. I varje fall medger den i S. Fsl. 1923 föreslagna proportionaliseringen av bötesstraffet, att nämnda intresse tillgodoses utan särskilt stadgande.

Under det Utk. sålunda i det väsentliga bibehåller de be- stämmelser om ämbetsbrott, som förekomma i nuvarande lag, har det ansetts nödigt — förutom att på vissa punkter supplera de redan uppställda rekvisiten —— att tillfoga flere nya bestäm- melser. Skälet kan dels ha varit, att det synts ovisst, huruvida icke den subsidiära ansvarsbestämmelsen (nuvarande 25: 16) över-

huvud vore otillämplig på dylikt fall — vilket i sådan händelse skulle bliva straffritt —— dels, för såvitt fallet inginge under nämnda subsidiärbestämmelse, att det där uppställda straff (vil- ket ingalunda lämpligen kan in genere höjas) vore för lindrigt. Härom jfr ned. vid gg 8, 9, 10, 12, 13.

Speciell Motivering.

lå.

Utk. har i 1 % sammanfört Str. L. 25: 1 och den därtill hörande kvalifikationsbestämmelsen i 25: 2.

Några lagar, särskilt av den spanska gruppen, som uppställt detta institut, giva det en mera invecklad struktur genom att åt- skilja t. eX. judikativa och administrativa beslut, definitiva och interlokutoriska beslut, beslut i civilmål och i kriminalmål (oavsett fällande dom mot oskyldig). Det synes icke nödigt att 'i detta av- seende avvika från nuvarande lag, vilken, med frånskiljande av straffdom mot oskyldig, behandlar hela det återstående området homogent.

Däremot torde, för det fall att brottet begåtts ((n-imo lucri, ingen tvekan kunna råda därom, att, i motsats till gällande svensk rätt, allmänt straff bör inträda jämte ämbetsstraffet.

Vad angår det kvalificerade fallet —— straffdom mot oskyldig _ har Utk. utgått därifrån, att, om det allmänna straffet för detta fall skall såsom nu hämtas från bestämmelserna om falsk angivelse, dessa bliva sådana, att straffet vid animus luerl blir under alla förhållanden minst lika strängt som det i 1 stycket av föreliggande % uppställda.

2 %. Uppenbarligen är uttrycket i Str. L. 25: 14 »fånge eller häktad

person» för inskränkt. Fullkomligt lika starka skäl att bestraffa obehörigt lössläppande föreligga i fråga om otillräkneliga personer,

177 intagna på kriminalasyl ävensom personer, intagna i internerings— eller förvaringsanstalt jämlikt L. L. 92/4 1927 — fall, som icke eller icke med tillräcklig säkerhet innefattas under ordet fånge. Dess- utom finnes intet tillräckligt skäl att icke låta bestämmelserna omfatta även dem, som undergå tvångsarbete, tvångsuppfostran, karantän o. s. v.: överhuvud alla, om vilka det kan sägas, att fri- heten lagligen berövats dem.

Vid sidan om (minms lueri måste man i detta fall särskilt, så- som en omständighet. ägnad att väsentligt inverka på straffmät- ningen, beakta graden av den med lössläppandet ln casa förenade fara (i sin tur ofta sammanhängande med beskaffenheten av brott, som föranlett frihetens förlust). Straffhöjningen har därför knutits till »försvårande omständigheter» i allmänhet.

Att eulpa i detta fall särskilt straffas i gällande lag, torde till någon del bero på den historiska omständighet, att fallet krimi- naliserades på en tid, då ingen subsidiärbestämmelse fanns (varken för dolus eller .culpa). Oavsett detta har väl vår lagstiftare, lika- som många andra, icke utan skäl ansett denna kulposa handling under omständigheter så farlig, att den kräver ett för kulposa . brott ovanligt strängt straff (hos oss: maximum två års straff— arbete, förutom avsättning).

I några lagar har särskilt kriminaliserats pliktstridigt lös- släppande av fånge, som endast avsetts att vara provisoriskt. Då i detta och andra fall skiljandet mellan vad som, med hän- syn till fångens (le/fnittra lössläppande, varit uppsåt eller endast grov vårdslöshet, tordeerbjuda stora bevissvårigheter, har hela detta subjektiva område sammanfattats i en straffskala, dock med höjning av straffmaximum för det fall, att uppsåt visats och omständigheterna äro försvårande (t. ex. brottet lukrativt). Vid mindre vårdslöshet lärer den subsidiära bestämmelsen (16 S) vara tillräcklig.

178 3 %.

Str. L. uppställer i 25: 9 det s. k. konkussionsbrottet (ilmbets- man, som. uppsåtligen å (urnan lår/ger eller av honom attager annan eller högre skatt, tull eller annan allmän atskyld, än beviljad ()(ll påbaden är, eller alt/"ordrar rad han net av skatt, tall eller utskgld redan guldet rara). I 25: 53 omtalas Vidare det fall, att ämbetsman tager eller betingar sig för sin ämbetsåtgärd »sportel, därtill kan ej berättigad är». I 25: 10 behandlas det fall, att ämbetsman >>gö-r uppsåtligen orätt genom ar- kortning, rid bestanunande eller uppbörd av skott, tull eller annan allmän atskyld» .

Oriktigt tagande av sportel (i betydelsen av sådan ersättning till ämbetsmannen personligen, som framställes eller uppfattas så- som berättigad) synes innefattad i olagligt påläggande av allmän utskyld. Vad beträffar förhållandet mellan nuvarande 25: 9 och 1.0 torde icke med bestämdhet kunna fasthållas, att det förra fallet skulle vara i princip straffbarare än det senare; i varje fall icke så mycket, att icke båda skulle kunna sammanfattas i en bestäm- melse (även om begreppet konlmssion icke_omfattar 25: 101"). Då handlingen, såsom här i Utk., beskrives såsom oriktigt förfarande vid pålåggande eller nttagande av allmän 'utskgld, kommer den att innefatta även det i nuvarande lag särskilt omtalade (på sin tid av L. B. införda) fall, att ämbetsman »utfordrar vad han vet av skatt, tull eller utskyld redan guldet vara».

Ett fall däremot, som icke ingår under Utk.:s ovannämnda formulering, är, att ämbetsmannen förfar oriktigt vid utbetalning å ämbetets vägnar. Utk. har emellertid tillagt detta fall, såsom till sina verkningar likartat med konkussion (dit det även föres bl. a. av T. Fsl. 1927).

Under det att den här valda formuleringen innesluter det i några lagar särskilt omtalade fall, att ämbetsmannen begagnar sig av den betalandes oil/jai'else, är detta icke förhållandet med det jämväl i en och annan lag (t. ex. N.) medtagna fallet av mala _fides saperreniens. Detta fall synes emellertid ligga så pass annorlunda,

att man —- jämväl i betraktande av den svenska rättens ställning överhuvud till m.fl sup. — torde böra åtnöja sig med den subsi- diära ansvarsbestämmelsen (då det ju icke kan betvivlas, att äm- betsmannen genom dylik underlåtenhet begår fel i ämbetet).

4s.

Bestämmelsen i Str. L. 25: 6 om dylik prestation, vilken »såsom ar fri rilja bimles». har icke medtagits. Kan ämbetsman- nens initiativ icke bevisas, s_vnes nämnda bestämmelse hava ka- raktären av presumtionsstraff (byggt på m-isstmzken, att ämbets- mannen likväl haft sin hand med i spelet).

:) s.

Str. L. 25: 5 utsöndrar, såsom svårare, det fall, att »korrup— tionsobjektet» varit en rättsstridig ämbetsåtgärd (jfr ov. s. 59). Även Utk. straffar detta fall strängare än de övriga men gör dess- utom någon skillnad, inom det återstående området, mellan före- gående och efterföljande korruptionshandling (jfr ov. s. 68 ff.). _Vid den föregående korruptionshandlingen ligger det nära till hands, att belöningen framställts eller uppfattats såsom villkor för ämbetsåtgärdens företagande — en misstanke, som väl kan finnas även vid den efterföljande korruptionshandlingen, men där fram- . träder mera förtäckt.

I avseende på konsummationen måste vår lag anses göra den skillnad, att efterföljande korruptionshandling först konsummeras genom mottagandet av belöningen (jfr ov. s. 71). Tillräckliga skäl för en sådan skillnad synas emellertid icke föreligga, vare sig det gäller korruption med rättsenligt eller med rättsstridigt objekt. Utk. har sålunda för alla fall låtit redan kravet från ämbetsman- nens sida resp. hans mottagande av löftet innebära fullbordat brott.

Har ämbetsåtgärden i fråga varit rättsstridig och kommit till utförande inträder tydligen, enl. Utk. såväl som enligt gällande lag, vare sig det gäller föregående eller efterföljande korruption,

konkurrens mellan korruptionsbestämmelsen och den bestämmelse, under vilken den rättsstridiga ämbetsåtgärden faller. Att i likhet med vissa lagar skapa en realkonkurrens för flere eller färre dylika fall synes icke erforderligt.

Att fall kunna förekomma, särskilt sådana., där belöningen följer efter tjänstehandlingen, vilka -— jämlikt principen nzinima non carat praetor — lämpligast böra lämnas straffria, låter sig väl ej förneka-. Men att i lag söka reglera (lem (såsom skett i ett par europeiska lagar, Ung. och Bulg.) lärer vara vanskligt och knappast tillrådligt. Lika litet lärer det böra. ifrågasättas att, så- som någongång skett i utomeuropeisk lagstiftning, straffa även mottagande av gåva, som Visserligen icke lämnas såsom ekvivalent för någon bestämd ämbetsåtgärd men dock av någon som är mer eller mindre direkt beroende av ämbetsmannens tjänsteutövning (jfr ov. s. 61).

I många lagar uppställes ett särskilt kvalificerat korruptions- brott för domare (kanske även för vissa med dem jämförliga funk- tionärer). Då emellertid i vårt land ämbetsmannen i mycket stor utsträckning hava en ställning jämförlig med domares, synas knap- past tillräckliga skäl föreligga atti detta straffrättsliga avseende göra en skillnad dem emellan (helst i många fall en administrativ ämbetsåtgärd kan vara lika ingripande som en dom), vadan nu— varande lags ståndpunkt har bibehållits.

7 %.

Den svenska straffiagen, likasom strafflagarna i allmänhet, bygger pekulatet på den stränga princip, att den, som i kraft av sitt ämbete mottager allmän eller enskild egendom, under alla för- hållanden skall anses skyldig att hålla denna egendom avsöndrad från sin egen förmögenhet, även om det gäller fungibla ting såsom penningar. Därav följer, att ämbetsman anses ha begått pekulat i samma ögonblick en på hans sammanblandning av den främmande och den egna förmögenheten beroende insolvens med avseende på

de anförtrodda medlen föreligger. utan avseende på möjligheten att framdeles täcka denna insolvens. Denna principiella ståndpunkt torde icke böra mildras och därav följer, att ämbetsförskingringen bör behandlas såsom ett självständigt brott, icke såsom kvalifika- tion av det allmänna förskingringsbrottet. Emellertid har den svenska lagen — mer eller mindre i överensstämmelse med vissa andra — dock gjort det till en väsentlig mildringsgrund, att äm- betsmannen är i stånd att genast ersätta det förskingrade eller åt- minstone ställa full säkerhet därför. Även denna bestämmelse torde böra bibehållas och det bör väl härvid icke göra någon skillnad, om kaution var ställd på förhand eller ställes efter upptäckten: huvud- saken är, att det genast visar sig, att ingen skada skall uppstå. (Svensk rättspraxis har i denna punkt varit något vacklande. »Skada» av gärningen torde emellertid ej böra anses innefatta för- lusten för den, som frivilligt kautionerat; än mindre t. ex. ett för- säkringsbolags utbetalning, vilket mot på förhand bestämda premier avtalsmässigt ersätter beloppet.”).

Å andra sidan hör Str. L. även till de lagar, som uppställa ett väsentligt strängare straff vid konkurrens mellan pekulat och för- falskning. Det konkurrerande elementet har iden svenska lagen endast på ett svävande sätt bestämts (»ellerföröoat (innat sådant be- drägeri»): i det väsentliga torde lagstiftaren hava avsett missbruk av bevismedel. Sådant kan framträda i olika former: förfärdigande eller begagnande av oäkta eller av äkta men osannt bevismedel, förstörande av bevismedel o. s. v. (jfr Spec. Utk. VI, 58 ff.). Ut- över denna gräns synes knappast skäl att utsträcka legalkonkur- rensen. Inom denna gräns åter är bibehållandet av legalkonkur- rensen avgjort att tillräda, då så väl det enkla pekulatets som mestadels även den enkla förfalskningens straff bleve mycket för litet i förhållande till den komplicerade handlingens farlighet (en reflexion, som särskilt har sin giltighet med hänsyn till den stånd- punkt, som såväl Allm. Utk. som S. Fsl. 1923 intagit till brotts- konkurrens överhuvud).

Det annex till pekulat — stundom betecknat såsom pekulat —— som i några lagar förekommer, bestående av varjehanda former utav egenmäktigt (icke lukrativt) förfarande med anförtrodda me- del, synes icke kräva annan bestraffning än som kan ske genom den subsidiära ansvarsbestämmelsen (jfr ov. s. 80).

Frågan om påföljd enligt Str. L. 2: 19 förbigås här liksom i de föregående utkasten.

s 5.

Under det vid övriga former av förfalskning straffet för det allmänna brottet torde böra sättas så högt, att full hänsyn. vid straffmätning inom skalan, kan tagas till den omständighet, att gärningen förövats av ämbetsman i ämbetet, lärer detta icke kunna ske vid s. k. intellektuell förfalskning, där ämbetsmannens straffbarhet står på en väsentligen annan nivå än i allmänhet den enskildes. Visserligen bör en kvalifikation drabba även vissa kategorier av enskilde i detta fall (jfr Spec. Utk. VI, s. 3, 8 ; 2 st. om läkare, reterinär nell barnmorska). Men då i fråga om ämbetsmän ämbetsstraff här synas böra komma till användning i större utsträckning än eljest vid allmänna brott, torde vara lämpligast att behandla nämnda förfalskningsform, såvitt det rör brott i ämbetet, såsom ämbetsbrott och icke såsom kvalifikation av det allmänna brottet.

För det fall, att brottet är lukrativt, torde straffet böra väsentligt skärpas (och frihetsstraff obligat komma till använd- ning jämte avsättning med ovärdighet). Detta innebär således, i betraktande av den intellektuella förfalskningens straffrihet enligt svensk lag (jfr Spec. Utk. VI, 149) en betydlig skärpning gentemot nuvarande lag, enligt vilken endast Str. L. 25: 16 kan tillämpas.

9 s.

Sverige är ett av de få europeiska länder, som i den allä' männa strafflagen överhuvud icke (såvitt det ej är fråga om

förräderibrott eller det implicite kan ligga i trolöshetsbrottet) uppmärksamma otillbörligt utspridande av hemlighet utav den, som i ämbete, yrke eller enskild tjänst därom erhållit kännedom. Utan tvivel bör denna lucka fyllas (om ock visserligen en vik- tig del av området kriminaliserats genom L. 19/5 1919 om illojal konkurrens) men i detta sammanhang kan institutet endast upp- tagas, såvitt det rör gärningsman, som i sin egenskap av ämbets- man erhållit kännedom om hemligheten. Däremot torde bestäm- melsen böra göras tillämplig på varje sådant fall, utan avseende på om gärningsmannen numera, då gärningen sker, lämnat sitt ämbete (eventuellt kommer för sådant fall det i S. Fsl. 1923, 7: 25 och Allm. Utk. 2: 30, jfr Str. L. 2: 17 stadgade substitu- tionsstraff till användning).

Det låter även tänka sig, att ämbetsmannen väl icke ut- sprider hemligheten men otillbörligen utnyttjar den för egen del i lukrativt syfte. Detta fall synes böra, ilikhet med norska lagen, medtagas (jfr även nyssnämnda lag 19/6 1919, % 1).

10 s.

Såväl L. K. som. L. B. hade på sin tid intagit en bestäm- melse om posttjänsteman, som olovligen öppnar brev. Då denna bestämmelse borttogs i sista hand, berodde detta väl på den upp- fattning, att sådant tjänstefel kunde tillräckligt beivras med den subsidiära ansvarsbestämmelsen (Str. L. 25: 16). Rättspraxis se— dan Str. L.:s tillkomst torde dock hava ådagalagt önskvärdheten av en särskild bestämmelse. Denna kan avse dels Öppnande av brev etc. (vare sig av nyfikenhet eller för att skada eller, fram- för allt, i lukrativt syfte, i förhoppning att åtkomma något av värde); dels störande av postförsändelses normala bejbrdrzm.

Motsvarande förbrytelser i fråga om försändelser med jäm- väg och andra transportmedel torde väl få anses tillräckligt repri- merade med den subsidiära bestämmelsen (Utk. 15 å). Men i fråga om telegram har det ansetts, lika med de aktuella strafflagsför-

slagen och några gällande lagar, att en särskild straffbestäm— melse kräves för obehörigt fördröjande etc. av telegram, utläm- nande till orätt person m. fl. otillbörligheter rörande dess befordran ävensom för förvanskande av dess innehåll. (Hemligheten skyd- das, beträffande såväl brev som telegram, genom föregående 8 och angående förfalskning av utskrift å. ankomstorten jfr Spec. Utk. VI, sid. 7, g 22).

Om komplikation med tillgrepp eller försök därtill jfr Spec. Utk. III, %% 46 och 18 (sid. 2 och 6).

Om tjänsteman vid enskild järnvägs telegrafanstalt jfr ned. vid 19, 20 och 21 ss.

11 &.

En specialbestämmelse om ämbetsmans culpa i här nämnda avseende har betydelse framför allt för att därtill kunna knyta det särskilda ämbetsstraff, att han ej må vidare nyttjas i dylik befattning. Likasom i nuvarande lag måste här medtagas mot— svarande tjänstemän i enskild järnvägs etc. tjänst. Jfr vidare ned. vid 19, 20 och 21 %$.

12 s

Rekvisitet för det allmänna frihetsbrottet (jfr Str. L. 15: 22: Trim/ar nå!/an, utan, laj/a. rätt, aller mwl missbruk av sin rätt, awaom våld eller hot, annan att något göra, tåla alla!" underlåta) kan icke så affattas, att det omsluter allt sådant missbruk av auktoritet, som, då det sker från en ämbetsmans sida, bör straffbeläggas. Då det emellertid är tvivelaktigt, om dylik gärning, som icke inginge under det allmänna frihetsbrottets rekvisit, skulle kunna, i saknad av en särskild bestämmelse, anses gå in under den subsidiära bestäm- melsen i Utk. 15 %, har en särskild bestämmelse här uppställts (såsom subsidiär i förhållande till det allmänna frihetsbrottet). Detsamma är förhållandet i flere gällande lagar, däribland N.;

D.; H.; T.

185 13 %.

En överordnad ämbetsman kan förskylla straff för en under- ordnads brott först och främst på det sätt, att den underordnade, som faktiskt är gärningsman, blir, såsom ofta kan inträffa vid brott med »specialsubjekt», att betrakta såsom radskap i den över- ordnades hand. Den överordnade blir i dylika fall att anse så- som (medelbar) gärningsman. Detta följer av allmänstraffrätts— liga regler och härför behövs intet särskilt stadgande.

Vidare kan inträffa, att, även om den överordnade icke intager nu nämnda ställning till gärningen, han likväl har en bestämd plikt att hindra eller korrigera det fel av den underordnade, varom fråga är. I sådana fall blir han straffbar enligt den allmänna subsi— diärbestämmelsen (Utk. 15 å), därest han överträder denna plikt.

Ligger fallet däremot icke heller på dett-a sätt, så kommer ämbetsman, som i en eller annan form varit faktiskt delaktig i den underordnades brott, att befinna sig i samma ställning som en nrtranwas, vilken varit detsamma. Utan att ingå på den allmän- straffrättsliga frågan om extraneus1 straffbarhet vid ämbetsbrott, torde dock här ämbwtssh-afl' böra uppställas för den överordnade delaktige. Det säger sig själv, att, om den underordnades brott i tjänsten på samma gång innefattar ett allmänt brott, den över- ordnade, liksom varje annan extraneus, blir straffbar såsom an- stiftare etc. jämfört med den allmänna bestämmelse, varunder brottet faller (utan avseende på, om den underordnade, gärnings- mannen, kommer jämväl under denna % eller enbart under äm- betsbrottsbestämmelsen).

Den av några lagar i detta sammanhang berörda frågan om underordnad ämbetsmans straffrihet, då han lytt order, är ett specialfall av en allmänstraffrättslig fråga utav större räckvidd.

15 5.

Denna %, den allmänna subsidiärbestämmelsen för dolus, över- ensstämmer i det väsentliga med nuvarande 25: 16. I stället för

>>kränkning av säkra-lat» har här använts uttrycket >>åsidosätter intresse, som det är hans ämbetsplikt att bevaka».

Den svenska strafflagen, likasom flertalet av de lagar, som hava en dylik subsidiärbestämmelse, har — i varje fall såsom den allmänneligen tolkas i praxis — icke under 25: 16 velat med— taga hela det område, som efter vanliga grunder skulle föras till (lotus; icke alla de fall, där ämbetsmannen handlat annorlunda än vad han insett vara sin ämbetsplikt. För att 16 % skall tillämpas, fordras att ämbetsmannens gärning (eller underlåtenhet) riktat sig mot någon konkret »rätt eller säkerhet», så att någon »skada» kunde befaras. Sådana fall, som att han t.. ex. uppsåtligen — dock utan avsikt att begå kränkning, som nyss nämnts —— fördröjt en ämbetshandling, betraktas såsom >>försummelse» iden mening detta ord fått i 25: 17 och straffas efter sistnämnda %. (Jfr även L. K.:s motiver sid. 84, varav dock visserligen icke med full tydlighet framgår, vad L. K. ville innefatta i sin klausul om att det >>rar ar förhastamlo, som ämbetsmannen sig förgick»). -—-— Utk. har icke avsett nå- gon rubbning i hittillsvarande praxis. Det stora flertalet rättsord- ningar medtaga icke alls i straffiagen .»försummelse» i nyssnämnda mening utan överlämna den åt disciplinär bestraffning.

16 ;s.

1 Str. L. 25: 17 sammanföras begreppen 'l.*(l)'llslösll('f, jar-sammapls/», oförstånd och oskiclfliglzr't. Orden 'lYlI'llSlflSlll'l och ji'ir'szunmr'lsr avse tyd— ligen att tillsammantagna motsvara begreppet ('N/pa (och därjämte de nyss berörda fall av dolus, som icke komma under 16 å). Vad be- träffar oförstånd och oskiclfliglu't kunna de endast indirekt ingå under culpa-begreppet, såtillvida nämligen. som personen i fråga bort kunna inse, att hans brist på förstånd eller skicklighet kunde föror- saka skada. Då emellertid staten måste ha möjlighet att befria sig från odugliga ämbetsmän men, i stor ut sträckning, avsättning endast kan ske genom rannsakning (inför domstol) och dom, har fallet måst uppställas i form av ett brottsrekvisit _— ehuru det tydligen

faller utom den egentliga straffrättens gränser. _ Utk. har, lika med Fi. 40: 21, i det yttre skilt ifrågavarande område från den verkliga culpa-bestämmelsen.

17 &.

Även denna ;, motsvarande Str. L. 25: 19, ligger till väsentlig del utanför egentlig straffrätt. Skulle än ämbetsmannen vara full- komligt utan skuld, måste dock staten hava möjlighet att befria sig från honom, då han efter rimlig tid icke kan inställas eller åt- minstone anträffas. Även här kräves emellertid ett uttalande av domstol.

18 s.

Första stycket av denna ;" avser det fall, att allmän åklagare dömes för falskt åtal. Självfallet skall han då straffas enligt den allmänna bestämmelsen om falskt åtal (och dylikt straff bör alltså icke strul!/as i detta kap. utan förutsättas; annorlunda domare, om han skall för orätt (lam straffas enligt den allmänna bestämmelsen om falskt åtal; Str. L. 25: 1—3 har icke iakttagit denna skillnad). Men han bör dessutom drabbas av ämbetsstraff i större utsträck- ning än som skulle följa av Utk. 19 s.

Andra stycket avser det fall, att ämbetsman, anställd vid kom- munikationsanstalt, uppsatt/gm begår gärning, som omtalas i Utk. 11 & (jfr Str. L. 25: 153). Här gäller samma anmärkning rörande ämbetsstraff.

19 _s.

Str. L. 25: 20 låter i regel, beträffande brott utom ämbetet, ämbetsstraff inträda, endast då det allmänna straffet är straff- arbete (>>eller svårare straff» — numera endast tillämpligt i fråga om dödsstraff enligt krigslag). I allmänhet är avsättning obligat; dock kan vid synnerligen mildrande omständigheter suspension in- träda. Ovärdighet kan däremot icke på denna grund ådömas (varav följer, att, om brottet icke är belagt med påföljd enligt 2: 19,

formellt intet hinder möter för anställning i statens tjänst; likasom även i det motsatta fallet —— vid tidsbegränsad påföljd — då tiden för påföljden lupit till ända). — Från regeln göres, jämlikt lag- ändringen 17/3 1905, det ovannämnda undantag (jfr ov. s. 169) be- träffande lärare m. B., som dömas efter 18: 61 eller 18: 13.

Den av Str. L. fastslagna skillnaden mellan straffarbete och andra straff kan icke i Utk. överföras till motsatsen mellan tukthus och andra straff. Minimum för »tukthus» enligt Allm. Utk. äl svar, för »straffarbete» enligt S. Fsl. 1923 fir/ra år. Ämbetsstraff måste uppenbarligen i många fall ådömas, ehuru straffet endast utgör ett eller annat års fängelse. Men då å andra sidan ämbetsstraffet icke kan göras obligat vid allt fängelse, återstår endast att göra det fakultativt vid andra frihetsstraff än tukthus (straffarbete); arrest måste nämligen medtagas av hänsyn till svåra politiska brott. Vid avgörandet bör hänsyn tagas dels till brottets dels till ämbetets beskaffenhet. — Frågan huruvida ämbetsstraffet, inom det område, där det En fakultativt, bör ådömas av samma domstol, som av- dömer det allmänna brottet, eller av den domstol, under vilken äm- betsmannen sorterar i fråga om ämbetsbrott, lärer väl böra lösas på sistnämnda sätt, men har icke bort- upptagas i detta samman- hang. En antydan om att den står öppen, ligger däri, att uttrycket i 1 stycket tillika dömas icke användes i 2 stycket.

Av stadgandet i 2 stycket följer, att ämbetsman vid kom- munikationsanstalt, som jämlikt Utk. 11 ;” dömts till fängelse för viss oaktsamhet, även kan dömas till avsättning. I sådant fall bör möjlighet iinnas för domstolen att förklara, att han icke vidare får nyttjas i dylik allmän befattning. (Har han begått sådant brott uppsåtligen, skall han enligt Utk. 182 % avsättas och enligt il). 211 % förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas). — Gällande lag, 25: 151 i. f., fordrar för denna påföljd dom på straffarbete och gör den i sådant fall obligat; av ovannämnda skäl är denna lös- ning icke användbar för Utk.

Nämnda fakultativa påföljd bör även kunna ifrågakomma,

då ämbetsman för de i 9 eller 10 S' omtalade brott dömes till fängelse och därjämte till avsättning.

20 s.

Utk. har i det väsentliga bestämt brottssubjektet lika med nu gällande lag. Beträffande stifta/sor etc. hava även sådana här med- tagits, som, om ock ej stadfästade av Konungen, dock blivit ställda under offentlig myndighets tillsyn — vilket torde kunna förväntas i regel ske beträffande allmännyttiga stiftelser.

En exakt gränslinje kring det begrepp statstjänare, som bör ut- göra brottssubjektet, lärer icke genom någon definition kunna upp- dragas; den måste såsom hittills överlämnas åt rättspraxis och åt uttryckliga stadganden i särskilda författningar.

En annan sak är, att en principiell utvidgning över begreppet statstjänare och med dem likställda innehavare av allmän tjänst torde vara oundviklig (jfr ov. s. 172). Men denna ömtåliga fråga kan knappast uppta-gas till lösning förr än en fullständig översikt över den blivande strafflagens speciella institut föreligger.

Såsom redan anmärkt vid 11 S', måste, likasom i nuvarande lag, tjänstemän vid allmän kommunikationsanstalt i annans ägo än statens medtagas —— framför allt därför, att avsättning och inkom- petens för framtiden till dylik tjänst måste finnas såsom straff- medel. Vissa lagar, som upptaga ifrågavarande institut bland äm- betsbrotten, hava ingått på närmare regler för att göra bestämmel- serna effektiva, då det icke är fråga om statstjänare. I själva verket synas straffbestämmelser vara på sin plats mot dem, som eludera de nämnda straffpåföljderna. Men dessa bestämmelser torde icke hava sin rätta plats bland ämbetsbrotten.

21 S.

Med avseende på straffpåfölj den orörda/lart att 'i rikets tjänst 'm'- (larr nyttjas hava de rekvisit, vid vilka den förekommer, delats i två grupper, allt efter som den är obligatorisk eller fakultativ. Denna

skillnad har sin motsvarighet i gällande strafflag (som icke sam- manför oVärdighetsbestämmelserna på ett ställe): påföljden är fakultativ enligt Str. L. 25: 3 och 16; i övriga fall obligatorisk.

Beträffande tjänstemän vid allmän kommunikationsanstalt, som äges av annan än staten, kan man, med Utk.:s straffsystem, icke komma längre ändatt "för uppsåtligt brott av det slag, som nämnes i Utk. 11 S, göra förklaringen om inkompetens för dylik allmän befattning obligatorisk.

Förutom de nya fall av särskilda ämbetsbrott, som i Utk. före— slagits, kunde ifrågasättas att införa ytterligare några institut, som mer eller mindre ofta förekomma i lagarne.

Sålunda förekomma ofta särskilda institut rörande ämbetsmäns felaktiga förfarande i fråga om st)'(ljliverlrställäallof. För det praktiska behovet synes dock tillräckligt att i dessa fall hava den allmänna subsidiärbestämmelsen att tillgå. Därest en dithörande gärning icke blir tillräckligt bestraffad enligt nämnda bestämmelse, måste den antagas jämväl ingå under ett allmänt och med strängt straff förbundet brottsrekvisit, t. ex. tortyr eller olagligt frihetsberövande.

I flere strafflagar förekomma bland ämbetsbrotten —— liksom fallet varit i svenska strafflagen — bestämmelser rörande fel vid vår/soljörrättmulc. Hos oss hava numera dessa fall införts under den allmänna subsidiärbestämmelsen (jfr ov. s. 169); och härvid torde så mycket snarare kunna bero, som även här, vid svårare komplika- tioner, gärningen kan antagas utgöra jämväl ett allmänt brott (t. ex. delaktighet i tvegifte).

I åtskilliga lagar förekomma ingående bestämmelser om äm- betsmans öom'skralanrlo av sin kompetens. Dock gäller härom —— lika- som i fråga om många andrai nämnda lagar förekommande fall av ämbetsbrott — att de beträffande lagarne nästan undantagslöst sakna en allmän subsidiärbestämmelse. Där en sådan finnes, före- ligger knappast anledning att särskilt kriminalisera kompetens- överskridandet.

Vissa förbrytelser i ämbetet mot statm- hava ävenledes i många lagar särskilt uppställts. Definitiv ståndpunkt beträffande deSsa fall torde icke böra tagas, förr än efter en närmare utredning av de allmänna brotten mot staten.

Beträffande jön-öl; till här avhandlade brott synas bestämmel- ser därom icke behövliga. dels i betraktande av den tidiga kon- summationspunkt. som i allmänhet uppställes i 1ekvisiten, dels, där detta skäl möjligen icke är tillräckligt (såsom kanske vid fångspill- ning eller pekulatl i betraktande därav att en försökshandling gemenligen blir ett själv ständigt ämbetsbi ett och således straffbart enligt subsldlal bestämmelsen.

Den allmänna frågan om en rrtranrus' (lr'laktigla't i ämbetsbrott har, såsom redan anmärkts, här icke upptagits till behandling. Av Schlytw's reservation i L. B. (till 28: 28, sid. 76) framgår, att L. B. enhälligt ansåg sådan delaktighet i princip icke straffbar enligt ämbetsbrottskapitlet: och till och med att majmiteten fann denna sak så självklar att det vi'oie onödigt att i lagen där om uttala sig. Sistnämnda åskådning torde nume1a icke kunna fasthållas. Emel- lertid hai S. Fsl. 1923, 6: 8 (if1 Allm. Utk. 8: 8)uppställt ett prin- cipiellt stadgande, enligt vilket str affbestämmelsei, som inne- hålla. rekvisit med specialsubjekt iclae äro tillämpliga på extra— neus, såvida icke lagen uttryckligen förklarar motsatsen. Ett definitivt ständpunkttagande i detta och andra dylika fall torde böra ske först då den speciella delen av strafflagen fullständigt genomarbetats. —— De stundom i lagarne berörda fall, att ämbets- mannen >>låter>> en extraneus företaga en handling, som ingår un- der ett ämbetsbrottsrekvisit, »hjälper» honom därmed, använder honom såsom redskap o. s. v., komma av allmänstraffrättsliga grunder gemenligen att leda till ansvar för ämbntsmamzon, antingen såsom »medelbar» gärningsman eller för den pliktöverträdelse, som ligger däri, att han befordrar handlingen eller underlåter att hindra den. Jfr ov. s. 184 0111 överordnad ämbetsman.

S.

Bilaga 1 till Andra Avd.

Gällande lagar.

Ämbetsbrott.

25 kap. 1 %. Gör domare, Konung- ens befallningshavande eller annan äm- betsman i dom eller beslut uppsåtligen orätt; varde avsatt och förklarad ovär— dig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

2 %. Har domare uppsåtligen fällt till straff den han visste oskyldig vara; då skall, utom avsättning och påföljd, som i 1 % sägs, honom ådömas straff efter 16 kap. 1 % och, om den oskyldige un— dergått straffet till fullo eller till någon del, efter 3 % i samma kapitel.

3 %. Ställer Konungens befallnings- havande, eller annan, som å. ämbetes vägnar äger att brott åklaga, den, han vet oskyldig vara, under åtal vid dom- stol; varde avsatt och straffad såsom i 16 kap. om falsk angivelse stadgat är, samt dessutom, om brottet det förtjänar, förklarad ovärdig att i rikets tjänst vi- dare nyttjas.

5 %. Har ämbetsman tagit, låtit åt sig utlova eller begärt muta, för att i ämbetet orätt främja; varde, ändå att ingen skada skedde, avsatt och förkla— rad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller ock dömd till mistning av ämbete på viss tid; och skall, där till avsättning dömes, den skyldige, om brot- tet det förtjänar, dessutom straffas med fängelse.

Den, som till ämbetsman lämnar. ut lovar eller erbjuder sådan muta, dömes till böter eller fängelse.

Tagel" eller betingar sig ämbetsman eljest för sin ämbetsåtgärd någon belö- ning eller sportel, därtill han ej berätti— gad är; straffes med mistning av äm- bete på viss tid eller böter: äro omstän- digheterna synnerligen försvårande; må till avsättning dömas.

6 %. Ämbetsman. som, för egen vin— ning, själv eller genom annan, intalar eller förleder rikets invånare till sam— manskott, utgift, kostnad eller arbete, dömes till avsättning, mistning av äm- bete på viss tid eller böter. Tager han sådant emot, då det såsom av fri vilja bjudes; vare straffet böter.

7 %. Muta eller annat, som ämbets- man, den där efter 5 eller 6 % straffas, olovligen tagit, tillfalle kronan.

8 $. Tager ämbetsman gåva eller förläning av främmande makt, och har han ej förut, eller strax därefter, sökt Konungens lov därtill; varde avsatt. Lag samma vare, om han, där lov vägrat bli- vit, ej ställer sig till efterrättelse vad Konungen om gåvan eller förläningen för- ordnar. .

9 %. Ambetsman, som uppsåtligen ä annan lägger eller av honom uttager an—

nan eller högre skatt, tull eller annan allmän utskyld, än beviljad och påbuden är, eller utfordrar vad han vet av skatt, tull eller utskyld redan guldet vara, varde avsatt och förklarad ovärdig att irikets tjänst vidare nyttjas. Gör han det för egen fördel; då skall han dessutom till straffarbete från och med sex månader till och med fyra är dömas.

10 5. Gör ämbetsman uppsåtligen orätt genom avkortning, vid bestämmande eller uppbörd av skatt, tull eller annan allmän utskyld; straffes med avsättning, mistning av ämbete på viss tid eller bö- ter. Gör han det för egen fördel; varde avsatt och förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas samt dömes dess- utom till straffarbete i högst två år: äro omständigheterna synnerligen försvåran- de; må tiden för straffarbetet till fyra _ år höj as.

betsman penningar eller annat, vare sig statens eller annans tillhörighet, som han i kraft av sitt ämbete till förvarande,

förvaltning eller redovisning emottagit; varde avsatt och förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas samt dömes dessutom till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år eller,

där omständigheterna äro synnerligen mildrande, till fängelse. Gitter han det förskingrade genast ersätta, eller sådan säkerhet därför ställa, att någon skada av tillgreppet ej komma kan; dömes till avsättning.

12 %. Har ämbetsman, som i 11 % omtalas, genom falska räkenskaper eller böcker sökt dölja sitt tillgrepp, såsom att han uteslutit influtna medel eller upp- tagit dem såsom restantier, eller å räk- ning uppfört utbetalningar, som icke skett, eller har han, till bristens döljande, un- danskaffat handlingar, företett veterligen oriktiga verifikationer, eller förövat annat sådant bedrägeri; dömes, ändå att han

det förskingrade ersätter eller säkerhet därför ställer, till avsättning och straff- arbete från och med två är sex månader till och med tio år: varde ock förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas samt dömd till påföljd enligt 2 kap. 19 %. Äro "omständigheterna synnerligen mild- rande; må tiden för straffarbetet till ett år nedsättas.

13 %. Lånar förman av underordnad ämbetsman veterligen sådana medel, som honom å ämbetets vägnar anförtrodda äro; dömes till avsättning och varde, om skada av brottet kom, tillika förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas. Lånar förman i uppbördsverk medel av underord- nad uppbördsman eller redogörare; varde avsatt eller miste ämbetet på viss tid, ändå att de medel ej till uppbörden hörde.

14 %. Släpper ämbetsman, som över

! fånge eller häktad person inseende haver, 11 %. Tillgriper och förskingrar äm— * honom med vilja lös, eller hjälper honom att undkomma; dömes till avsättning och straffarbete från och med sex månader till och med fyra år: varde ock förkla- rad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas. Släpper han fången eller den häktade av vårdslöshet; dömes, om vårds- lösheten grov var, till avsättning, så ock till fängelse i högst sex månader eller straffarbete i högst två år, och, om den mindre var, till böter.

15 %. Underlåter eller försummar ämbetsman vid statens kanal- eller sluss- verk eller annan sådan vattenbyggnad eller järnvägsanläggning vad honom, till förekommande av olyckshändelse, åligger att iakttaga, så att skada lätteligen ske kan; dömes till fängelse eller böter. Var vällandet synnerligen grovt, må dömas till straffarbete i högst två år. Varder fängelse ådömt, skall den felaktiga, om brottet det förtjänar, tillika avsättas. Dö— mes den felaktige till straffarbete, varde avsatt, och må han ej vidare idylik be- fattning nyttjas.

13

Sker sådan underlåtenhet eller för- summelse uppsåtligen; varde den brotts— lige avsatt samt dömd till straff efter 19 kap. 11 g; och skall han tillika förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

16 %. Begår ämbetsman uppsåtligen, på annat sätt, än förut sagt är, förbry— telse i sitt ämbete, för egen fördel, eller för att annan gynna eller skada, eller eljest till kränkning av allmän eller en— skild rätt eller säkerhet, eller underlåter ämbetsman uppsåtligen, i avsikt som sagd är, sin ämbetsplikt; varde avsatt och, om brottet det förtjänar, tillika förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nytt- jas: var det av förhastande, som äm— betsmannen sig förgick, och kom därav ingen eller ringa skada; då må till bö- ter eller mistning av ämbete på viss tid dömas.

17 %. Visar ämbetsman vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i sitt ämbete, och är ej särskilt ansvar därå satt; straffes med böter eller mist— ning av ämbetet på viss tid. Äro om— ständigheterna synnerligen försvårande; må till avsättning dömas.

18 %. Innefattar förbrytelse, som i 16 eller 17 % sagd är, tillika annat upp- såtligt brott eller sådant vållande, vara straff efter denna lag följa bör; gånge som i 4 kap. 2 % stadgas.

19 %. Nu har ämbetsman, utan lov eller tillkännagivet förfall, sig från tj änst- göring avhållit och ej kunnat med kal- lelse träffas eller inställas: kommer han ej inom tre månader, sedan kallelse i all— männa tidningarne ågått; varde avsatt.

20 %. Begår ämbetsman brott, där- för han till straffarbete eller svårare straff dömes; varde tillika dömd till avsättning från ämbete, som han innehaver, ändå att brottet utom ämbetet begånget är: äro omständigheterna synnerligen mild— rande; då må till mistning av ämbete på viss tid dömas.

Varder ämbetsman, till vars ämbete hörer att undervisa eller uppfostra ung— dom, enligt 18 kap. 6 % 1 mom. dömd till fängelse för otukt med ungdom, som han i kraft av sitt ämbete eller eljest hade till undervisning eller uppfostran, eller dömes han enligt 18 kap. 13 % till ansvar för någon tukt och sedlighet så- rande gärning, därav synnerlig fara för sådan ungdoms förförelse kom; skall till- lika till avsättning eller till mistning av ämbetet på viss tid dömas.

21 %. Böter, som efter 5 % 3 mom., 6, 10, 14, 16 eller 17 & ådömas, må sät— tas högst till beloppet för ett år av den lön och övriga inkomst, som åtfölja det ämbete, vari den skyldige sig förbrutit. Är ej med det ämbete viss lön eller an- nan inkomst förenad; vare bot högst ett tusen riksdaler.

22 %. Vad om statens ämbetsmän här stadgat är, gälle ock om dem, som äro satte att förvalta städers, menigheters eller allmänna av Konungen stadfästade kassors, verks eller andra inrättningars eller stiftelsers angelägenheter, om de tjänstemän, som under ämbets— eller för— valtningsmyndigheterna lyda, och om and- re, som förordnade äro att ämbete eller tjänsteärende förrätta.

Skall, till följd av Konungens förord- nande, vad i 19 kap. 11 och 12 %% om statens kanal— eller slussverk eller annan sådan vattenbyggnad eller järnvägsan- läggning stadgat är, tillämpas å dylik inrättning, som av enskilda personer, me- nigheter eller bolag gjord är; varde ock därvid anställd person för brott av sådan beskaffenhet, som i 15 % nämnd är, straf— fad efter de i samma % stadgade grun- der; och må den brottslige eller felaktiga, om brottet. uppsåtligen skett eller han därför blivit dömd till straffarbete, ej sedermera kunna i dylik allmän befatt— ning nyttjas.

10 kap. % 1. Har tjensteman emot- tagit, betingat sig eller fordi-at muta för att i tjensten främja orätt; varde afsatt och förklarad ovärdig att nyttjas i lan- dets tjenst samt dessutom, der omstän- , digheterna äro synnerligen försvårande, ' straffad med fängelse i högst två år.

Har han eljest för tjensteåtgärd emot- tagit, betingat sig eller fordrat belöning eller sportel, hvartill han ej är berätti- gad; straffes med böter eller skiljande från utöfning af tjensten, eller, der om- ständigheterna äro synnerligen försvå- rande, med afsättning.

Muta, eller dess värde, vare förbruten och belöning eller sportel gånge äter.

% 2. Gör domare eller annan tjenste- man uppsåtligen orätt i dom eller beslut; varde skild från utöfning af tjensten, eller ock afsatt och förklarad ovärdigt att nyttjas i landets tjenst. Åro om— ständigheterna synnerligen försvårande: dömes till fängelse och varde tillika af- satt samt förklarad ovärdig att nyttjasi landets tjenst.

Blef någon i följd af brottet oskyl- digt eller för hårdt straffad; dömes, om brottet det förtjenar, till tukthus från och med fyra till och med tolf år eller på lifstid, och varde den brottslige till— lika afsatt samt förklarad förlustig med- borgerligt förtroende.

% 3. Ställer Kejsaren och Storfurs- tens befallningshafvande, eller annan, som å tjenstens vägnar eger att åklaga brott, någon, den han vet vara oskyldig, under åtal vid domstol eller hos myndighet; straffes för falsk angifvelse, såsom i 26 kap. stadgas, och varde tillika skild från utöfning af tjensten, eller ock afsatt och förklarad ovärdig att nyttjas i landets tjenst.

% 4. Har tjensteman uppsåtligen verk- stält eller låtit verkställa straff, som ho- nom veterligen ej får verkställas, eller svårare straff, än hvartill dömdt blifvit;

varde afsatt och förklarad ovärdig att nyttjas i landets tjenst samt dessutom dömd till tukthus från och med ett till och med sex år.

Var det verkstälda straffet böter, eller äro omständigheterna eljest synnerligen mildrande; straffes den brottslige med skiljande från tjenstens utöfning eller fängelse i högst två år.

% 5. Släpper tjensteman, som har inseende öfver eller hvilken åligger att bevaka eller ledsaga fånge, med vilja honom lös, eller befordrar han uppsåtli- gen fånges rymning; varde afsatt och förklarad ovärdig att nyttjas i landets tjenst samt dessutom straffad med tukt- hus i högst fem år. Äro omständighe- terna synnerligen mildrande; straffes den skyldige med afsättning och fängelse ej under tre månader.

Försök är straffbart. Har sådan tjensteman vållat fånges rymning; dömes till skiljande från tjens— tens utöfning eller till böter, eller till fängelse i högst ett år och afsättning.

% _6. Har tjensteman, för att bereda sig eller annan nytta eller skada annan, emot bättre vetande:

1) i dombok, protokoll, kronoräken- skapsbok, kyrkobok, mantalsförteckning, jordebok, eller annan handling, som ho- nom åligger föra eller utfärda, sannings- löst antecknat eller intygat något, som kan inverka på annans rätt eller rätts— förhållande;

2) orätt satt rå eller rör eller märke för vattenhöjd, eller annat likartadt mär— ke; eller

3) missbrukat stämpling eller märk- ning, som varit honom betrodd;

varde avsatt och förklarad förlustig medborgerligt förtroende samt dessutom straffad med tukthus från och med två till och med åtta år.

Lag samma vare, om tjenstemani afsigt, som ofvan sägs, förfalskar, eller

uppsåtligen förstör, Skadar, undanskaffar eller undanhåller handling, som för tjens- tens skull är honom tillgänglig eller an- förtrodd.

Föröfvas brottet utan sådan afsigt; dömes till fängelse ej under fyra må— nader OCll, der omständigheterna äro syn— nerligen försvårande, dessutom till af- sättning.

5 7. Försnillar tjensteman penningar eller annat, som han för tjenstens skull mottagit eller har i sin värjo; straffes med fängelse i högst två år och varde tillika afsatt eller skild från tjenstens utöfning. Stiger värdet af det försnil- lade öfver ettusen mark, eller äro om— ständigheterna eljest synnerligen försvå— rande; dömes till afsättning och ovär- dighet att nyttjas i landets tjenst samt tukthus i högst fyra år.

Gitter han genast ersätta det försnil- lade eller derför ställa säkerhet; straffes med afsättning eller skiljande från tjens- tens utöfning.

Har han, för att dölja försnillningen, oriktigt fört eller förfalskat räkning eller bok, eller undanskaffat eller undanhållit räkning, bok eller annan sådan handling eller företett honom veterligen oriktigt utdrag ur eller bevis till räkning eller bok; straffes, ändå att han ersätter det försnillade eller derför ställer säkerhet, med afsättning och tukthus från och med två till och med tio år; varde ock för- klarad ovärdig att nyttjas i landets tjenst, eller, der brottet det förtjenar, förlustig medborgerligt förtroende.

% 8. Tjensteman, som uppsåtligen å någon lägger eller af någon uttager an- nan eller högre skatt, tull eller annan allmän utskyld, än denne lagligen ålig- ger gälda, eller hvad han vet deraf re- dan vara guldet, straffes med afsättning eller skiljande från tjenstens utöfning.

Gjorde han det för egen vinning; varde afsatt och förklarad ovärdig att

nyttjas i landets tjenst samt dessutom straffad med fängelse ej under sex må- nader eller tukthus i högst fyra år.

% 9. Gör tjensteman uppsåtligen orätt genom afkortning, då han påför någon eller af någon uppbär skatt, tull eller annan allmän utskyld; straffes med af- sättning eller skiljande från tjenstens ut- öfning eller böter.

Gjorde han det för egen vinning; straffes med afsättning och fängelse eller tukthus i högst tre år.

% 10. Tjensteman, som, för egen vin- ning, sjelf eller genom annan intalar eller förleder menighet i landet till samman- skott, utgift, kostnad eller arbete, straf— fes med afsättning eller skiljande från tjenstens utöfning eller böter.

Emottog han sådant, då det bjöds så— som af fri vilja; straffes med böter och gåfvan gånge åter.

% 11. Tager tjensteman gåfva eller förläning af främmande magt, och har han ej förut eller strax derefter sökt Kejsaren och Storfurstens lof dertill; straffes med böter eller skiljande från tjenstens utöfning, eller, der omständig— heterna äro synnerligen försvårande, med afsättning.

% 12. Har den, som lagligen eger afsluta äktenskap, gjort sådant, innan laga lysning skett, eller mellan dem hvilka för laga hinder ej få ingå gifter— mål med hvarandra; straffes med fäng- else eller böter.

Var han prest i evangelisk-luthersk församling i landet; gälle hvad i kyrko- lagen stadgas.

5 13. Har prest vigt enkling eller enka innan afvittring skett, eller har den, hvilken lagligen eger afsluta äktenskap, verkstält sådant före afvittring; straffes med böter, eller, der omständigheterna äro synnerligen försvårande, med skil- jande från tjenstens utöfning eller böter ej under tvåhundra mark.

5 14. Posttjensteman7 hvilken olof- ligen öppnar, förstör, undanskaffar eller undanhåller bref eller annat, som åt pos- ten blifvit anförtrodt, eller hjelper eller uppsåtligen tillåter annan att begå sådan handling, straffes med fängelse i högst två år eller böter, och varde, der brottet det förtjenar, tillika afsatt.

& 15. Telegraftjensteman, hvilken förfalskar, eller olofligen öppnar, förstör, undanskaffar eller undanhåller telegram eller för telegrafering åt inrättningen an- förtrodd skrift, eller om innehållet utan lof underrättar tredje person, eller hjel- per eller uppsåtligen tillåter annan att begå sådan handling, straffes med fäng- else i högst två. år eller böter, och varde, der brottet det förtjenar, tillika afsatt.

% 16. Begår någon, hvilken har upp- sigt öfver eller är anstäld vid järnväg, kanal, sluss, allmän telegrafinrättning eller fyr, eller har uppsigt öfver sjö- märke, uppsåtligen eller af vållande brott, som nämnes i 9, 10, 11, 12 eller 14 % af 34 kapitlet, vare sig att det sker ge- nom handling, som der omförmäles, eller underlåtande af hvad honom för sysslan åligger iakttaga; straffes, efter som sa- ken är till, såsom i sagde %% stadgas, och varde tillika, i fall han dömes till tukthus- eller fängelsestraff, afsatt samt förklarad oskicklig att vidare nyttjas i befattning vid den inrättning, der han var anstäld, eller vid annan enahanda inrättning.

% 17. Underlåter föreståndare för jernväg, kanal, sluss, allmän telegrafin- rättning eller lots- eller fyrinrättning att genast efter erhållen del af slutlig dom, hvarigenom någon efter 16 % dömts till afsättning, skilja honom från befattningen; straffes med böter högst femhundra mark eller fängelse ej öfver tre månader.

Lag samma vare, i fall någon, med vetskap om dom, hvarigenom annan efter 16 % förklarats oskicklig att nyttjas i be- ,

fattning vid viss inrättning, anställer den dömde vid dylik inrättning.

% 18. Förleder förman uppsåtligen underordnad tjensteman till tjensteförbry- telse; straffes, der brottet sker, såsom anstiftare deraf.

Vet han tjensteförbrytelse af under- ordnad förehafvas, men söker ej hindra utförandet deraf; straffes med böter eller skiljande från tjenstens utöfning, eller, der omständigheterna äro synnerligen för- svårande, med afsättning.

% 19. Lånar förman af underordnad tjensteman medel, som honom veterligen blifvit den underordnade för tjenstens skull anförtrodda; straffes med afsättning eller skiljande från tjenstens utöfning.

Lånar förman af underordnad upp- bördsman eller redogörare sådana medel, som den underordnade icke för tjenstens skull innehar; straffes med böter.

% 20. Förbryter sig tjensteman upp- såtligen i utöfning af tjensten på annat sätt, än i denna lag nämnes, och gör han det för att bereda sig eller annan nytta eller skada annan; varde afsatt och, der omständigheterna äro synnerligen försvå- rande, dessutom förklarad ovärdig att nytt— jas i landets tjenst.

Gör han det utan sådan afsigt; straf- fes med böter eller skiljande från tjens- tens utöfning, eller, der omständigheterna äro synnerligen försvårande, med afsätt- ning.

% 21. Begår tjensteman fel itjens- ten af vårdslöshet, försummelse, eller oakt- samhet, och är ej särskildt straff der- för stadgadt; dömes, der felet ej är så ringa, att han må endast med varning näpsas, till böter eller skiljande från tjenstens utöfning, eller, i fall omstän- digheterna äro synnerligen försvårande, till afsättning.

Lag samma vare, om tjensteman begår tjenstefel af oförstånd eller oskicklighet.

Har tjensteman, utan lof eller anmäldt

förfall, afhållit sig från tjenstgöring ut- öfver två månader: vare tjensten för- lustig.

% 22. tens utöfning annat brott emot allmän lag, än i detta kapitel nämnes, och inne- fattar brottet ej tjenstefel; skall den omständighet, att det skett i tjensten. likväl gälla såsom försvårande.

% 110. En dommer, lagrettemand eller skjonsmand, der som saadan hand— ler mod bedre vidende, straffes med faengsel indtil ö aar.

Har han derved bevirket eller med- virket til. at nogen urettelig faeldes i straf eller i storre straf end fortjent, straffes han med frengsel i mindst 2 aar.

Er paa grund af forbrydelsen deds—

straf fuldbyrdet eller frihedsstraff ud— * staaet i mere end :") aar. kan faengsel ' paa livstid anvendes. & 111. Fordrer en offentlig tjeneste— mand enten for sig selv eller en anden tjenestemand eller for det offentlige en

ulovlig skat, afgift eller godtgjorelse

for tjenestehandling, eller modtager han, . tilstaaelse, hvad der af vildfarelse tilbydes ham som saaledes skyldigt. straffes han med fasngsel indtil ö aar.

Beholder han det i god tro Oppe- baarne efter at vaere bleven opmerksom paa feilen, straffes han med beder, tjenestens tab eller med faengsel indtil 3 maaneder.

% 112. En offentlig tjenestemand,

ten kraever nogen uberettiget fordel eller modtager nogen saadan eller lefte der-

siges for at ove indflydelse paa hans optreeden i tjenesteanliggende, straffes med beder. tjenestens tab eller faangsel indtil 6 maaneder.

med ,

5 113. Var i det i % 112 omhand- lede tilfaelde den handling eller undla—

.delse, hvorfor fordelen blev medtaget Begår tjensteman under tjens- eller tilsagt, en pligtstridig. eller har tjenestemanden vaegret sig ved at fore- tage en tjenestehandling for derved at. tiltvinge sig eller andre en saadan for— del. straffes han med faengsel indtil 5 aar.

Paa samme maade straffes den, som

' modtager nogen fordel, vidende om, at

den ydes ham for at have företaget en pligtstridig tjenestehandling. & 114. Kraever eller modtager en ' dommer, lagretteinand, skjensmand eller

sagkyndig for som saadan at handle eller have handlet til gunst eller skade for den ene eller den anden af parterne i en retstvist nogen uberettiget fordel for sig eller andre, eller lader han sig nogen saadan tilsige. straffes han med feengsel indtil 8 aar.

Hvad oven er bestemt, gjaelder ogsaa voldgiftsmaend, forsaavidt voldgiftskjen— delsen har domsvirkning.

% 115. En offentlig tjenestemand, som. for i en straffesag at opnaa en forklaring i en bestemt retning eller en anvender nlovlige midler, straffes med beder, tjenestens tab eller

, med hefte indtil 2 aar.

% 116. En offentlig tjenestemand, som foretager en ulovlig ransagning af , hus eller person eller en ulovlig beslag-

laeggelse af breve eller telegrammer,

' straffes med beder, tjenestens tab eller , hefte indtil 2 aar.

som for udfcrelse eller undladelse af en Ä tjenestehandling for sig eller andre en- ,

% 117. Med favngsel indtil 6 aar straffes den offentlige tjenestemand, som foretager en ulovlig fuldbyrdelse af fri— l hedsstraf, en ulovlig faengsling, paagri- om, vidende om, at den gives eller til- * belse eller anden frihedsberevelse, ud- visning eller forvisning, eller som ulov- lig forlaenger en frihedsbercvelse eller skjaerper dens strenghed.

Med faengsel i mindst 2 aar eller paa

livstid straffes den offentlige tjeneste— mand, som foretager en ulovlig fuldbyr- delse af dedsstraf.

* Under saerdeles formildende omstaen- digheder, navnlig naar forbrydelsen alene bestaar i tilsidesaettelse af den lovbe- stemte fremgangsmaade eller overskri- delse af den vedkommende tjenestemand tilliggende myndighed, anvendes straf af beder eller tjenestens tab eller af hefte indtil 2 aar.

% 118. En offentlig tjenestemand, som ved misbrug af sin stilling hindi-er nogens lovlige straffaeldelse eller faeldelse til den forskyldte straf, eller som uden- for de i loven hjemlede tilfaelde eller paa anden end den lovhjemlede maade undlader at forfelge en strafbar handling, straffes med tjenestens tab eller med hefte eller faengsel indtil 3 aar.

Under saerdeles formildende omståen- digheder kan beder anvendes.

% 119. En offentlig tjenestemand, som ved pligtstridigt forhold i tjenesten bevirker, at en sigtet eller straffeeldt person undviger, eller at en idemt straf ikke bringes til fuldbyrdelse, eller at en mildere straf end den idemte fuld-

med eller faengsel

hyrdes, straffes eller med hefte 5 aar.

Under saerdeles formildende omstaen- digheder kan beder anvendes.

% 120. Har en offentlig tjeneste— mand i nogen tjenesten vedkommende protokol anfert usandhed eller lagt skjul paa sandheden, eller har han ved udfaer— digelsen af protokoludsk—rift, telegram eller telefonmeddelelse eller ved stemp- ling, merkning eller anden tjenstlig er— klaering, der er afgiven for at tjene som bevis, anfert eller bevidnet usandhed eller lagt skjul paa sandheden, straffes han med tjenestens tab eller med faslig- sel indtil 3 aar, men indtil 6 aar, saa- fremt han har handlet i hensigt at for-

tjenestens tab indtil

skaffe sig eller andre en uberettiget vinding eller at skade nogen.

% 121. Aabenbarer en offentlig tjenestemand uden skjellig grund, hvad der i tjenestens medfer er blevet ham betroet eller ved lov eller anden gyldig bestemmelse er betegnet som tjeneste- hemmelighed, straffes han med beder eller tjenestens tab eller med faengsel indtil 6 maaneder.

Sker aabenbarelsen i liensigt at til- vende sig eller andre en uberettiget vin- ding til skade for en anden, eller benyt- ter en offentlig tjenestemand nogen tjenestehemmelighed i saadan hensigt, straffes han med tjenestens tab eller med faengsel indtil 2 aar.

Ovenstaaende bestemmelser kommer ogsaa til anvendelse paa den, som saa- ledes forser sig efter att have fratraadt den offentlige tjeneste med hensyn til, hvad han under denne har bragt i kund— skal).

% 122. En offentlig tjenestemand, der ulovlig aabner eller tilsteder nogen at aabne et ham i tjenestens medfer be- troet brev, straffes med tjenestens tab eller med faengsel indtil 3 aar, men ind- til 6 aar, saafremt han forever forbry- delsen for at forskaffe sig eller andre en uberettiget vinding.

% 123. Misbruger en offentlig tjene- stemand sin stilling til ved foretagelse eller undladelse af tjenestehandling at kraenke nogens ret, straffes han med be- der eller tjenestens tab eller med faeng- sel indtil 1 aar.

Har han handlet for at forskaffe sig eller andre en uberettiget vinding, eller er ved forbrydelsen betydelig skade eller retskraenkelse forsaetlig voldt, kan faeng- sel indtil 5 aar anvendes.

% 124. En offentlig tjenestemand, som retsstridig nytter sin offentlige stil- ling til at formaa eller sege at formaa nogen til at gjere, taale eller undlade

noget, straffes med beder eller tjene- stens tab.

å125. En offentlig tjenestemand, der forleder eller tilskynder nogen ham i offentlig tjeneste underordnat eller hans opsyn undergiven tjenestemand til at for— bryde sig i denne tjeneste, eller som bistaar ham dermed eller vidende lader ham gjere det, eller som misbruger sin offentlige stilling til at tilskynde en an- den offentlig tjenestemand til forbrydelse i tjenesten eller til at bistaa ham der- med, straffes efter de samme straffebud som denne.

Straffen kommer til anvendelse uden hensyn til, om den anden tjenestemand paa grund af god. tro eller af andre grunde ikke er strafskyldig.

% 126. Faeldes en offentlig tjene- stemand for nogen i tjenesten forevet forbrydelse efter andre straffebud end de i dette kapitel indeholdte, kan istedet- for straf af beder eller af hefte ind— til 6 maaneder eller af faengsel indtil 3 maaneder tjenestens tab idemmes.

% 117. Den Embedsmand, som ford— rer, modtager eller lader sig tilsige Ga- ver eller andre Fordele, til hvilke han er uberettiget, for sine Embedshandlin- ger, dog uden ievrigt derved at kraenke nogen Embedspligt, straffes med Beder, ikke under 50 Rd., simpelt Faengsel eller Embedsfortabelse.

% 118. Naar en Embedsmand ford- rer, modtager eller lader sig tilsige Ga- ver eller andre Fordele for Kraenkelse af en Embedsplikt, straffes han med Embedsfortabelse og med Faenggel, ikke under 3 Maaneders simpelt Faengsel, eller Forbedringshusarbeide.

% 119. Den, som yder, lover eller tilbyder en Embedsmand Gaver eller andre Fordele for at formaa ham til at foretage eller undlade Noget, hvorved

han gjer sig skyldig i Kraankelse af sin Embedspligt, straffes med Faengsel eller Beder.

% 120. Den Dommer, som i sin Dommervirksomhed fordrer, modtager eller lader sig tilsige Gaver eller andre Fordele, til hvilke han er uberettiget, straffes med Embedsfortabelse og under Skjaerpende Omstaendigheder tillige med Faengsel, ikke under 3 Maaneders sim- pelt- Feengsel, eller Forbedringshusar- beide.

Gjer en Naevning sig i sin Virksom- hed som saadan skyldig ilige Brode, straffes han med Forbedringshusarbeide eller Feengsel.

% 121. Den, som bestikker eller for- seger at bestikke en Dommer eller en Naevning, straffes med Faangsel eller un- der saerdeles skjaerpende Omständighe- der med Forbedringshusarbeide indtil 2 Aar, forsaavidt Gjerningen ikke efter andre Bestemmelser maatte medfere hei- ere Straf.

% 122. I de i så 117—121 om- handlede Tilfaelde blive de ydede Gaver eller Fordele eller sammes Vaerdi at til- kjende Statskassen.

% 123. Gjer en Dommer sig i sin Dommervirksomhed forsaetlig skyldig i nogen Uretfaerdighed, straffes han med Embedsfortabelse og med Strafarbeide indtil 10 Aar eller under formildende Omstaendigheder Faengsel, ikke under 1 Aar.

& 124. En Embedsmand, som mis- bruger sin Embedsmyndighed til rets- stridig at tvinge ilogen til at foretage, taale eller undlade Noget, straffes, for- saavidt Gjerningen ikke efter sin evrige Beskaffenhed medferer sterre Straf, med simpelt Faengsel eller under skjaerpende Omstaendigheder med Embedsfortabelse.

% 125. En Embedsmand, som under Udferelsen af sit Embede ulovlig anven- der Hug og Slag eller anden Vold, straf-

fes, forsaavidt Gjerningen ikke efter sin evrige Beskaffenhed medferer sterre Straf, med Beder eller simpelt Faengsel eller Embedsfortabelse.

% 126. Naar en Undersegelsesdom— mer i en Strafferetssag anvender ulov- lige Tvangsmidler for at udpresse Til- staaelse eller Forklaring, straffes han med simpelt Faengsel eller Embedsfor- tabelse eller under formildende Omstaen- digheder med Beder.

% 127. Den Dommer, som foretager eller lader foretage en lovstridig erngs- ling eller lovstridig forleenger en Faengs- lings Varighed, straffes, forsaavidt Gjer— ningen ikke efter sin evrige Beskaffen— hed medferer sterre Straf, med simpelt Faengsel, ikke under 1 Maaned, eller med Embedsfortabelse.

& 128. Den Embedsmand, som fore-

tager eller lader foretage en ulovlig An- holdelse, Husundersegelse eller Beslag- laeggelse og Undersegelse af Breve og andre Papirer, straffes med Bader, sim- pelt Faengsel eller under skjaerpende Omstaendigheder med Embedsfortabelse.

& 129. Per Overtraedelse af de i Grundlovens %% 85 og 86 indeholdte Bestemmelser7 at enhver, der anholdes7 inden 24 Timer skal stilles for en Dom- mer, at en af Grunde ledsaget Kjendelse skal afsiges snarest muligt og senest in- den 8 Dage, at Ingen kan underkastes Varetaagtsfaengsel for en Forseelse, som kun kan medfere Straf af Pengebod eller simpelt Faengsel, og at der til Hus— undersegelse eller Beslaglzeggelse samt Undersegelse af Breve og andre Papirer udfordres en Retskjendelse, hvor ingen Lov hjemler en saeregen Undtagelse, straffes Vedkommende, forsaavidt Hand- lingen ikke efter sin evrige Beskaffen— hed medferer sterre Straf, med Beder.

% 130. En Embedsmand, som for- anlediger, beslutter eller fortsaetter en criminel Undersegelse mod Nogen, hvis

Uskyldighed er ham bekjendt, straffes med Embedsfortabelse og Faengsel, ikke under 3 Maaneders simpelt Faengsel, eller under skjarpende Omstaendigheder Forbedringshusarbeide.

Samme Straf rammer den Embeds- mand, der forsatlig lader en ikjendt Straf fuldbyrde med Tilsidesmttelse af de med Hensyn til Dommens Prevelse ved heiere Ret eller Benaadning gjael- dende Bestemmelser.

Begaaes Handlingen i sidstnaevnte Til- faelde af Uagtsomhed, straffes han med Beder eller simpelt Faengsel.

% 131. Naar en Embedsmand, som ifelge sit Embede skal virke til Straffe- magtens Haandhaevelse, med Fors-cet und- lader at forfelge en strafbar Handling eller foretager eller efterlader Noget for at bevirke enten Friiindelse eller en mindre Strafs Idemmelse eller for at forskaane Nogen for at udstaa den ham paalagte Straf, straffes han, forsaavidt Gjerningen ikke efter sin evrige Beskaf- fenhed medferer sterre Straf, med sim- pelt Faengsel, Embedsfortabelse eller un- der formildende Omstaendigheder med Beder.

% 132. Har en Embedsmand, hvem en Fanges Bevogtning paaligger, forsaet— lig ladet Fangen undvige eller befordret hans Undvigelse, straffes han med Em- bedsfortabelse og under skjeerpende Om- ! staendigheder tillige med Faengsel eller

Forbedringshusarbeide.

Er det sket af Uagtsomhed eller Forsemmelse, straffes han med Beder, simpelt erngsel eller Embedsfortabelse.

% 133. Hvis nogen Embedsmand for at tilvende sig eller Andre en Fordel eller for at skade Andre, i de til hans Embede herende Protocoller anferer, hvad der ikke er foregaaet, eller anferer No- get anderledes, end det er foregaaet, ud— steder Documenter, som han har at ud- faerdige efter sine Embedsbeger, af et

falsk Indhold, forfalsker, tilintetgjer eller paa anden Maade forvansker Documen- ter, som ifelge hans Embede ere ham betroede eller tilgjaengelige for ham, straf- fes han, forsaavidt Gjerningen ikke efter sin evrige Beskaffenhed medferer sterre Straf, med Embedsfortabelse og med Strafarbeide indtil 6 Aar eller under formildende Omstzendigheder Faengsel, ikke under 6 Maaneders simpelt Faengsel.

% 134. Har Nogen foretaget nogen af de i 5 133 ommeldte Handlinger, uden at Gjerningen kan henferes under Be- stemmelserne i samme, eller ievrigt i Embedsmedfer afgivet en falsk Attest eller forklaring, eller forsaetlig undladt i Attesten eller Forklaringen at oplyse Omstaendigheder, der maa anses vaesent- lig at henhere til den omhandlede Sag, straffes han med Embedsfortabelse, sim— pelt Faengsel, ikke under 1 Maaned, eller under formildende Omstaendigheder med Beder.

% 135. Beiindes nogen Embedsmand,

der har offentlige Midler under Haender og derfor staaer til Regnskab, at have Kassemangel, skal han have sit Embede forbrudt. Under skjaerpende Omstaendig— heder bliver han derhos at straffe med Forbedringshusarbeide, og er han und- vegen med nogen Del af de ham betro- ede Midler eller har forsegt herpaa, kan Straffen stige indtil Strafarbeide i 8 Aar.

Sidstnzevnte Straf er ogsaa anvende- lig paa ham, naar han paa svigagtig Maade har segt at skjule Kassemange- len, saasom naar de til Indferelse af Indtaegterne eller Udgifterne eller til Control med samme bestemte Beger,Re- gistre eller Regninger forsaetlig ere urig- tig ferte, forfalskede eller skaffede til Side, eller naar falske Regnskaber eller Regnskabsuddrag eller andre Bilag til samme ere fremlagte, eller Indholdet falskelig er angivet paa Foustager, Poser eller Pakker.

Hvad ovenfor er anfert om Mangler med Hensyn til betroede Penge og Penge- Effecter, finder ogsaa AnvendelseiHen- seende til Korn, Fourage, Materialier og andre lignende Gjenstande.

Dersom den forefundne Kassemangel daekkes inden 3 Grange 24 Timer kan under iovrigt formildende Omstzendighe— der Tiltale bortfalde, naar vedkommende Ministerium dertil giver sit Samtykke.

% 136. Den Bogholder, Revisor, Kassekontrolleur eller anden Embeds- mand, der befindes at have set igjen- nem Fingre med en Oppeberselsbetjent, med hvem han er sat til at fere Tilsyn, eller ievrigt er meddelaktig i hans Brede, er undergiven Ansvar og Straf lige med denne.

% 137. En Embedsmand, hvem det paaligger at hzeve Skatter eller andre offentlige Afgifter, skal, naar han til egen Fordel kraever eller oppebaerer des- lige Skatter eller Afgifter, om hvilke han ved, at de enten aldeles ikke skyldes eller kun med et ringere Beleb, straffes med Embedsfortabelse og under skjeer- pende Omstaendigheder tillige med Faeng— sel eller Fox—bedringshusarbeide.

% 138. Hvis nogen ved Postvaese— net ansat Embedsmand ulovlig aabner, tilintetgjer eller underslaaer de til For- sendelse med Posten indleverede Breve eller Pakker eller vidende nnderstetter en Anden i saadan Feerd, straffes han, forsaavidt Gjerningen ikke efter sin evrige Beskaffenhed medferer sterre Straf, med Embedsfortabelse og under skasrpende Omstaendigheder tillige med Faengsel eller Forbedringshusarbeide.

% 139. Den Embedsmand, der aaben— barer, hvad der hans Embede vedkom- mende ber holdes hemmeligt, straffes, forsaavidt Gjerningen ikke efter sin ev— rige Beskaffenhed medferer sterre Straf, med Beder, simpelt Faengsel eller Em- bedsfortabelse.

% 140. En Embedsmand, som for- saetlig farleder eller seger at forlede de ham underordnede Embedsmand tillEm- bedsovertraedelser, anses med den for disse Overtraedelser bestemte Straf, og kan derhos efter Omstaendighederne dem- mes til at have sit Embede forbrudt, hvor ikke denne Straf efter selve For- brydelsens Beskaffenhed er paabudt.

% 141. Misbruger en Embedsmand i andre Tilfaelde end de ovenfor nzevnte sin Embedsstilling til egen Fordel eller til at foretage Noget, hvorved Privates eller det Offentliges Rettigheder kram- kes, straffes han, forsaavidt Gjerningen ikke efter sin evrige Beskaffenhed med- ferer sterre Straf, med Beder, simpelt Faengsel eller Embedsfortabelse.

% 142. Den Embedsmand, som naeg- ter eller forseetlig undlader at opfylde, hvad der er ham lovlig befalet, straffes med Beder, simpelt Faengsel eller Em- bedsfortabelse.

% 143. Forsemmelse eller Skjedes— leslied i Embedsferelse, hvorfor Straf ei saerskilt i Lovgivningen er fastsat, straf- fes ligeledes, naar Nogen oftere deri gjer sig skyldig, eller naar grov Forsemmelse eller Skjedesleshed er udvist, med Be— der, simpelt Faengsel eller under skjaer- pende Omstaendigheder med Embedsfor- tabelse.

% 144. Hvad ovenfor om Embeds- maend og Embeder er fastsat, gjaelder tillige med Hensyn til Bestillingsmaend og de dem betroede Bestillinger,dog saa— ledes, at Straffen forholdsvis kan ned— saettes, og at istedetfor Embedsfortabelse efter Omstandighederne Faengsel eller Beder kan anvendes paa Bestillings- maend.

De foregaaende Bestemmelser ere derhos ikke alene gjaeldende med Hen— syn til dem, der ere fast ansatte i Em- bede eller Bestilling, men ogsaa med Hensyn til dem, hvem det er overdraget

midlertidig at forestaa et Embede eller en Bestilling eller at udfere nogen der- til herende Forretning, dog saaledes at hvor Embeds- eller Bestillingsmanden skulde frademmes Embede eller Bestilling, vil Straf af Faengsel eller Bede traede istedet.

355. Met gevangenisstraf van ten hoogste drie jaren, met of zonder ontzet— ting van het in artikel 28 11". 3 vermelde recht, worden gestraft de hoofden van ministerieele departementen: 10. die hunne medeonderteekening ver- leenen aan koninklijke besluiten of koninklijke beschikkingen, weten- de dat daardoor de grondwet of andere wetten of algemeene maat- regelen van inwendig bestuur van den staat of van zijne kolonien of bezittingen in andere wereld- deelen worden geschonden; . die uitvoering geven aan konink— lijke besluiten of koninklijke be- schikkingen, wetende dat deze niet van de vereischte medeendertee— kening van een der hoofden van de ministerieele departementen zijn voorzien; . die besohikkingen nemen of'beve- len geven of bestaande beschik— kingen of bevelen handhaven, we- tende dat daardoor de grondwet of andere wetten of algemeene maat- regelen van inwendig bestuur van den staat of van zijne kolonien of bezittingen in andere werelddeelen werden geschonden; . die opzettelijk nalaten uitvoering te geven aan de bepalingen der grondwet of andere wetten of al- gemeene maatregelen van inwen— dig bestuur van den staat of van zijne kolonien of bezittingen in andere werelddeelen, voor zoover die uitvoering wegens den aard

des onderwerps tot hunne ministe- rieele departementen behoort of uitdrnkkelijk hun is opgedragen.

356. Met hechtenis van ten hoogste zes maanden werden gestraft de hoofden van ministerieele departementen aan wier greve schuld te wijten is dat de in artikel 355, 11”. 4 omschreven uitvoering wordt nagelaten. 357. De bevelhebber der gewapende macht die weigert of opzettelijk nalaat, op de wettige vordering van liet bevoegde burgerlijk gezag, de_onder zijn bevel staande macht aan te wenden, wordt ge- straft met gevangenisstraf van ten hoogste drie jaren. 358. De ambtenaar die opzettelijk den bijstand der gewapende macht inroept tegen de uitvoering van vettelijke voor- schriften, van wettige bevelen van het openbar gezag of van reehterlijke uit— spraken of bevelschriften, wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste zes jaren. Indien die uitvoering daardoor wordt verhinderd, wordt de schuldige gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste ne- gen jaren. 358b'z's. De ambtenaar of eenig in het openbaar spoorwegverkeer voortdu— rend of tijdelijk werkzaam gesteld persoon, niet behoorende tot het personeel van een spoorweg, waarop uitsluitend met beperkte snelheid wordt vervoerd, die, met het oogmerk om in de uitoefening van eenen epenbaren dienst of in het openbaar spoor— wegverkeer stremming te veroerzaken of te doen voortduren, nalaat of, op wettig gegeven last, weigert, werkzaamheden te verrichten, waartoe hij zich uitdrnkke- lijk of nit kracht van zijne dienstbetrek- king heeft verbonden, wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste zes maan- den of geldboete van ten hoogste drie- honderd gulden. 358ter. Indien twee of meer personen

ten gevolge van samenspanning het mis— drijf plegen in het vorig artikel om- schreven, werden de schuldigen, zoomede de leiders of aanleggers der samenspan- ning, gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste twee jaren.

358quater. Indien het oogmerk, bij artikel 358bis omschreven, wordt bereikt, wordt gevangenisstraf opgelegd:

in het geval van art. 358011; van ten hoogste een jaar;

in het geval van artikel 358ter van ten hoogste vier jaren.

359. De ambtenaar of een ander met eenigen epenbaren dienst veortdurend of tijdelijk belast persoon die opzettelijk geld of geldswaardig papier, dat hij in zijne bediening onder zich heeft, verduistert of toelaat dat het door een ander wegge- nomen of verduisterd wordt, of dien ander daarbij als medeplichtige ter zijde staat, wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste zes jaren. 360. De ambtenaar of een ander met eenigen epenbaren dienst veortdurend of tijdelijk belast persoon die opzettelijk boeken of registers, uitsluitend bestemd tot contröle van de administratie, valsche- lijk opmaakt of vervalscht, wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste drie jaren. 361. De ambtenaar of een ander met eeningen epenbaren dienst veortdurend of tijdelijk belast persoon die opzettelijk zaken bestemd om voor de bevoegde macht tot overtuiging of bewijs te dienen, akten, bescheiden of registers, welke hij in zijne bediening onder zich heeft, verduistert, vernielt, beschadigt of onbruikbaar maakt, of toelaat, dat zij door een andet werden weggemaakt, vernield, beschadigd of on- bruikbaar gemaakt, of dien ander daarbij als medeplichtige ter zijde staat, wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste vier jaren en zes maanden. 362. De ambtenaar die eene gift of

belofte aanneemt, wetende dat zij hem gedaan wordt ten einde hem te bewegen om, zonder daardoor in strijd met zijn plicht te bandelen, in zijne bediening iets te doen of na te laten, wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste drie maan- den of geldboete van ten hoogste drie- honderd gulden.

363. Met gevangenisstraf van ten hoogste vier jaren wordt gestraft de amb- tenaar: 10. die eene gift of belofte aanneemt, wetende dat zij hem gedaan wordt ten einde hem te bewegen om, in strijd met zijn plicht, in zijne bediening iets te doen of na te laten; 20. die eene gift aanneemt, wetende dat zij hem gedaan wordt ten ge- volge of naar aanleiding van het- geen door hem, in strijd met zijn plicht, in zijne bediening is gedaan of nagelaten. 364. De rechter die eene gift of be- lofte aanneemt, wetende dat zij hem ge- daan wordt ten einde invloed te oefenen op de beslissing van eene aan zijn oordeel onderwerpen zaak, wordt gestraft mot i gevangenisstraf van ten hoogste negen '

jaren.

Indien die gift of belofte wordt aan— genomen met het bewustzijn dat zij ge— daan wordt om eene veroordeeling in eene 'strafzaak te verkrijgen, wordt de rechter gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste twaalf jaren.

365. De ambtenaar die door misbruik van gezag iemand dwingt iets te doen, niet te doen of te dulden, wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste twee jaren. 366. fening zijner bediening, als verschuldigd aan hem zelven, aan een ander ambtenaar of aan eenige openbare kas, vordert' of ontvangt of bij eene uitbetaling terug—

De ambtenaar die in de uitoe- ,

houdt hetgeen hij weet dat niet verschul- digd is, wordt, als sohuldig aan knevelarij, gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste zes jaren.

367. De ambtenaar die, belast met de bewaking van iemand die op openbaar gezag of krachtens rechterlijke uitspraak of beschikking van de vrijheid is beroofd, hem opzettelijk laat ontsnappen of be— vrijdt of bij zijne bevrijding of zelfbe- ' vrijding behulpzaam is, wordt gestraft .met gevangenisstraf van ten hoogste drie

jaren.

Indien de ontsnapping, bevrijding of zelfbevrijding aan zijne schuld te wijten is, wordt hij gestraft met hechtenis van ten hoogste twee maanden of geldboete van ten hoogste driehonderd gulden.

368. Met gevangenisstraf van ten hoogste drie jaren wordt gestraft: 10. de ambtenaar, met het opsporen van strafbare feiten belast, die opzettelijk niet voldoet aan de Vordering om van eene weder- reehtelijke vrijheidsrooving te doen blijken of daarvan aan de hoogere macht opzettelijk niet on- vervijld kennis geeft; . de ambtenaar die, na in de uitoe— fening van zijne bediening kennis te hebben bekomen dat iemand op onwettige wijze van de vrijheid is beroofd, opzettelijk nalaat daar- van onverwijld kennis te geven aan een ambtenaar met het op- sporen van strafbare feiten be— last. De ambtenaar aan wiens schuld eenig in dit artikel omschreven verznim te wij- ten is, wordt gestraft met hechtenis van ten hoogste drie maanden of geldboete van ten hoogste driehonderd gulden. 369. Met gevangenisstraf van ten hoogste een jaar wordt gestraft het hoofd van een gesticht, bestemd tot opsluiting van veroordeelden, voorleopig aangehou-

denen of gegijzelden, ofvan een rijksop- voedingsgestieht of krankzinnigengesticht, die weigert te voldoen aan eene wettige vordering om iemand, die in het gesticht is opgenomen, te vertoonen, of om inzage te geven van het register van inschrijving of van de akte waarvan de wet de in- schrijving vordert.

370. De ambtenaar die, met over- schrijding van zijne bevoegdheid of zon- der inachtneming van de bij de wet be- paalde vormen, in de woning of het be- sloten lekaal of erf, bij een ander in gebruik, diens ondanks binnentreedt of, wederrechtelijk aldaar vertoevende, zich niet op de vordering van of vanwege den reehthebbende aanstonds verwijdert, wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste een jaar of geldboete van ten hoogste driehonderd gulden. Met gelijke straf wordt gestraft de ambtenaar die, ter gelegenheid eener huis- zoeking, met overschrijding van zijne be- voegdheid of zonder inaohtneming van de bij de wet bepaalde vormen, geschriften, boeken of andere papieren onderzoekt of in beslag neemt. 371. De ambtenaar die, met over- schrijding van zijne bevoegdheid, zich deet overleggen of in beslag neemt een aan eenige openbare instelling van vervoer toevertrouwden brief, briefkaart, stuk of pakket, of een telegraphisch bericht dat zich in handen bevindt van een ambte- naar der telegraphie of van andere per- sonen belast mot den dienst van eene ten algemeenen nutte gebezigde tele- graafinrichting, wordt gestraft met ge- vangenisstraf van ten hoogste twee jaren. 372. De ambtenaar van eenige open- bare instelling van vervoer die een aan zoodanige instelling toevertrouwden brief, gesloten stuk of pakket opzettelijk en wederrechtelijk opent, daarvan inzage neemt of den inhoud aan een ander be- kendmaakt, wordt gestraft met geven-

genisstraf van ten hoogste een jaar en zes maanden.

373. De ambtenaar van eenige open- bare instelling van vervoer die een aan zoodanige instelling toevertrouwden brief, briefkaart, stuk of pakket opzettelijk aan een ander dan den rechthebbende afgeeft, vernietigt, wegmaakt, zich toe'éigent, of den inhoud wijzigt of eenig daarin geslo- ten voorwerp zich toeéigent, wordt ge— straft met gevangenisstraf van ten hoog- ste vier jaren. Indien zoodanig stuk of voorwerp geldswaarde heeft, wordt de toeeigening gestraft inet gevangenisstraf van ten hoogste zes jaren. 374. De ambtenaar der telegraphie of eenig ander persoon belast met het toezicht op of met den dienst van eene ten algemeenen nutte gebezigde tele- graafinrichting, wordt gestraft: I". met gevangenisstraf van ten hoog— ste een jaar en zes maanden, in— dien hij den inhoud van een aan de telegraphie of aan zoodanige inrichting toevertrouwd bericht opzettelijk en wederrechtelijk aan een ander bekendmaakt of een telegram opzettelijk en wederrech- telijk opent, daarvan inzage neemt of den inhoud aan een ander be- kendmaakt; 2". met gevangenisstraf van ten hoog— ste vier jaren, indien hij een aan de telegraphie of aan zoodanige inrichting toevertrouwd bericht ef een telegram opzettelijk aan een ander dan den rechthebbende af- geeft, vernietigt, wegmaakt, zich toeeigent of den inhoud wijzigt. 375. De ambtenaar van eenige epen— bare instelling van vervoer of der tele- graphie of eenig ander in artikel 374 bedoeld persoon, die opzettelijk toelaat dat een ander een der in de artikelen 372—-374 vermelde feiten pleegt, of dien

ander daarbij als medeplichtige ter zijde , Staat, wordt gestraft met de straffen en naar de onderscheidingen in die bepa- lingen vastgesteld.

376. Met gevangenisstraf van ten hoogste zes maanden of geldboete van ten hoogste twaalfhonderd gulden wordt

gestraft de ambtenaar die opzettelijk, 358Ö'i8, 358ter en 358quafer omschreven , misdrijven, ontzetting van de in artikel ' 28 nos. deelneemt, middellijk of onmiddellijk: 10. aan aannemingen of level-antién waarover hem op het tijdstip der handeling geheel of ten deele

het bestuur of toezicht is opge— '

dragen.

.20_ aan het bezorgen van plaatsver— » vangers of nummerverwisselaars .

voor de militie, bij wier keuring of toelating hij geroepen is ambts- halve werkzaam te zijn.

377.

wezen, behalve de muntineester7 of de ambtenaar van den waarborg die handel drijft in edele metalen of daarvan ver- vaardigde voorwerpen, of opzettelijk aan zoodanigen handel middellijk of onmid—

dellijk deelneemt, wordt gestraft met ge- vangenisstraf van ten hoogste zes maanden of geldboete van den hoogste twaalfhon- derd gulden. .

378. De ambtenaar van den waar- borg die een te zijnen kantore aangebo- den goud- of zilverwerk afdrukt of natrekt of daarvan eene beschrijving geeft aan een ander dan die van ambtswege be- voegd is haar te vorderen, wordt gestraft met geldboete van ten hoogste driehon- derd gulden. 379. De ambtenaar van den burger-- lijken stand die iemands huwelijk sluit, wetende dat deze daardoor een dubbel huwelijk aangaat, wordt gestraft met ge- vangenisstraf van ten hoogste zes jaren. De ambtenaar van den burgerlijken stand die iemands huwelijk sluit, wetende dat daartegen eenig ander wettig beletsel bestaat, wordt gestraft met gevangenis-

De ambtenaar van het munt-

straf van ten hoogste twee jaren of gold- boete van ten hoogste driehonderd gulden. 380. Bij veroordeeling wegens een , der in de artikelen 359, 363, 364, 366, ' 373 laatste lid7 en 379 eerste lid, om—

schreveu misdrijven7 kan ontzetting van de in artikel 28 nos. 3 en 4, bij ver- oordeeling wegens een der in de artikelen

1—3 vermelde rechten worden uitgesproken.

331. Ein Beamter, welcher fiir eine in sein Amt einschlagende, an sich nicht pflichtwidrige Handlung Geschenke oder andere Vorteile annimmt, fordert oder , sich versprechen lässt, wird init Geld- strafe bis zu dreihundert Mark oder mit Gefängnis bis zu sechs Monaten bestr—aft. 332. Ein Beamter, welcher fiir eine Handlung, die eine Verletzung einer Amts- oder Dienstpflicht enthält, Geschenke oder andere Vorteile annimmt, fordert oder sich versprechen lässt, wird wegen Bestechung mit Zuchthaus bis zu fiinf Jahren bestraft. Sind mildernde Umstände vor—handen, so tritt Gefängnisstrafe ein. 333. Wer einem Beamten oder ei- nem Mitgliede der bewaffneten Macht Geschenke oder andere Vorteile anbietet, verspricht oder gewährt, um ihn zu ei- ner Handlung, die eine Verletzung einer Amts— oder Dienstpflicht enthält, zu be- stimmen, wird wegen Bestechung mit Gefängnis bestraft; auch kann auf Ver- lust der biirgerlichen Ehrenrechte erkannt werden. Sind mildernde Umstände vorhanden, so kann auf Geldstrafe bis zu eintausend- funfhundert Mark erkannt werden. 334. Ein Richter, Schiedsrichter, Geschworener oder Schöffe, welcher Ge- schenke oder andere Vorteile fordert, an- nimmt oder sich versprechen lässt, um

eine Rechtssache, deren Leitung oder Entscheidung ihm obliegt, zugunsten oder zum Nachteile eines Beteiligten zu leiten oder zu entscheiden, wird mit Zuchthaus bestraft.

Derjenige, welcher einem Richter, Schiedsrichter, Geschworenen oder Schöf— fen zu dem vorbezeichneten Zweoke Ge- schenke oder andere Vorteile anbietet, verspricht oder gewährt, wird mit Zucht- haus bestraft. Sind mildernde Umstände vorhanden, so tritt Gefängnisstrafe ein.

335. In den Fallen der %% 331 bis 334 ist im Urteile das Empfangene oder der VVert desselben fiir dem Staate ver- fallen zu erklären. 336. Ein Beamter oder Schiedsrich- ter, welcher sich bei der Leitung oder Entsoheidung einer Reohtssache vorsatz- lich zugunsten oder zum Naohteile einer Partei einer Beugung des Rechtes schul— dig macht, wird mit Zuchthaus bis zu fiinf Jahren bestraft. 338. Ein Religionsdiener oder Per- sonenstandsbeamter, welcher, wissend, dass eine Person verheiratet ist, eine neue Ehe derselben schliesst, wird mit Zuchthaus bis zu fiinf Jahren bestraft. 339. Ein Beamter, welcher durch Missbrauch seiner Amtsgewalt oder durch Androhung eines bestimmten Missbrauchs derselben jemand zu einer Handlung, Dul- dung oder Unterlassung Widerrechtlich nötigt, wird mit Gefangnis bestraft. Der Versuch ist strafbar. In den Fallen der %% 106, 107,167 und 253 tritt die daselbst angedrohte Strafe ein, wenn die Handlung von einem Beamten, wenn auch ohne Gewalt oder Drohung, aber durch Missbrauch sei- ner Amtsgewalt oder Androhung eines bestimmten Missbrauchs derselben be- gangen ist. 340. Ein Beamter, welcher in Au- siibung oder in Veranlassung der Austi- bung seines Amtes vorsätzlich eine Kör-

perverletzung begeht oder begehen lässt, wird mit Gefängnis nicht unter drei Mo- naten bestraft. Sind mildernde Umstände vorhanden, so kann die Strafe bis auf einen Tag Gefängnis ermässigt oder auf Geldstrafe bis zu neunhundert Mark er— kannt werden.

Ist die Kör-perverletzung eine sohwere, so ist auf Zuohthaus nicht unter zwei Jahren zu erkennen. Sind mildernde Umstände vorhanden, so tritt Gefäng- nisstrafe nicht unter drei Monaten ein.

341. Ein Beamter, welcher vorsätz- lich, ohne hierzu berechtigt zu sein, eine Verhaftung oder vorläufige Ergreifung und Festnahme oder Zxx'angsgestellung vornimmt oder vornehmen lässt, oder die Dauer einer Freiheitsentziehung verläng— ert, wird nach Vorschrift des % 239, je— doch mindestens mit Gefängnis von drei Monaten bestraft. 34'2. »Ein Beamter, der in Ausubung oder in Veranlassung der Ausiibung sei- nes Amtes einen Hansfriedensbruch (% 123) begeht, wird mit Gefängnis bis zu einem Jahre oder mit Geldstrafe bis zu neunhnndert Mark bestraft. 343. Ein Beamter, welcher in einer Untersuchungr Zwangsmittel anwendet oder anwenden lässt, um Gestandnisse oder Aussagen zu erpressen, wird mit Zuchthaus bis zu fiinf Jahren bestraft. 344. Ein Beamter, welcher vorsätz- lich zum Nachteile einer Person, deren Unschuld ihm bekannt ist, die Eröffnung oder Fortsetzung einer Untersuchung be- antragt oder beschlicsst, wird mit Zucht— haus bestraft. 345. Gleiche Strafe trifft den Be— amten, welcher vorsätzlich eine Strafe vollstrecken lässt, von der er weiss, dass sie iiberhaupt nicht oder nicht der Art oder dem Masse nach vollstreckt wer- den darf. Ist die Handlung aus Fahrlässigkeit begangen, so tritt Gefangnisstrafe oder

Festungshaft bis zu einem Jahre oder Geldstrafe bis zu neunhundert Mark ein. , Ein Beamter, welcher vermöge 346. seines Amtes bei Ausubung der Straf- gewalt oder bei Vollstreckung der Strafe mitzuwirken hat, wird mit Zuchthaus bis * zu fiinf Jahren bestraft, wenn er in der *

Absicht, jemand der gesetzlichen Strafe

rechtswidrig zu entziehen, die Verfolg- , ung einer strafbaren Handlung unterlässt, '

oder eine Handlung begeht, welche geeig- net ist, eine Freisprechung eder eine dem Gesetze nicht entsprechende Bestrafung ., sam hat. unterschlägt, wird mit Gefäng- zu bewirken, oder die Vollstreckung der ; ausgesprochenen Strafe nicht betreibtf oder eine gelindere als die erkannte Strafe zur Vollstreckungr bringt.

Sind mildernde Umstände vorhanden, so tritt Gefängnisstrafe nicht unter einem Monat ein.

347. Ein Beamter, welcher einen Gefangenen, dessen Beaufsichtigung, Be- gleitung oder Bewachung ihm anvertraut ist, vorsätzlich entweichen lässt oder des- sen Befreiung vorsätzlich bewirkt oder befördert, wird mit Zuchthaus bis zu fiinf Jahren bestraft. Sind mildernde Umstände vorhanden, so trit-t Gefängnis— strafe nicht unter einem Monat ein. Ist die Entweichung durch Fahrläs- sigkeit befördert oder erleichtert werden, so tritt Gefängnisstrafe bis zu sechs Mo- naten oder Geldstrat'e bis zu sechshun— dert Mark ein. 348. Ein Beamter, welcher, zur Auf- nahme öffentlicher Urkunden befugt, in- nerhalb seiner Zuständigkeit vorsätzlich eine rechtlich erhebliche Tatsache falsch beurkundet oder in öffentliche Register oder Biicher falsch einträgt, wird mit Ge— fängnis nicht unter einem Monat bestraft. Dieselbe Strafe trifft einen Beamten, welcher eine ihm amtlich anvertraute oder zugängliche Urkunde vorsätzlich vernich- tet, beiseite schafft, beschädigt oder ver- fälscht.

349. VVird eine der im % 345 be- zeichneten Handlungen in der Absicht begangen, sich oder einem anderen einen Vermögensvorteil zu verschaffen oder ei- nem anderen Schaden zuzufiigen, se ist auf Zuchthaus bis zu zehn Jahren und zugleich auf Geldstrafe von einhundert- fiinfzig bis zu dreitausend Mark zu er— kennen. 350. Ein Beamter, welcher Gelder oder andere Sachen, di'e er in amtlicher Eigenschaft empi'angen oder in Gewahr—

nis nicht unter drei Monaten bestraft; auch kann auf Verlust der burgerlichen Ehrenrechte erkannt werden.

Der Versuch ist strafbar. 351. Hat der Beamte in Beziehung auf die Unterschlagung die zur Eintra- gung oder Kontrolle der Einnahmen oder Ansgaben bestimmten Reehnungen, Re- gister oder Bucher unrichtig gefiihrt, verfälscht oder unterdriickt. oder un- richtige Abschliisse oder Ausziige aus diesen Rechnungen, Registera oder Bil- chern, oder unrichtige Belege zu den— selben vorgelegt, eder ist in Beziehung auf die Unterschlagung auf Fässern, Beuteln oder Paketen der Geldinhalt fälschlich bezeichnet, so ist auf Zucht- haus bis zu zehn Jahren zu erkennen.

Sind mildernde Umstände vorhanden, so tritt Gefängnisstrafe nicht unter sechs Monaten ein.

352. Ein Beamter, Advokat, Anwalt oder sonstiger Rechtsbeistand, welcher Gebiihren oder andere Vergiitungen fiir amtliche Verrichtungen zu seinem Vor- teile zu erheben hat, wird, wenn er Ge- buhren oder Vergutungen erhebt, von denen er weiss, dass der Zahlende sie iiberhaupt nicht oder nur in geringerem Betrage verschuldet, mit Geldstrafe bis zu dreihundert Mark oder mit Gefängnis bis zu einem Jahre bestraft.

Der Versuch ist strafbar.

353. Ein Beamter, welcher Steuern, Gebuhren oder andere Abgaben fiir eine öffentliche Kasse zu erheben hat, wird7 wenn er Abgaben, von denen er weiss, dass der Zahlende sie iiberhaupt nicht oder nur in geringerem Betrage verschul- det, erhebt, und dasrechtswidrig Erho— bene ganz oder zum Teil nicht zur Kasse bringt, mit Gefängnis nicht unter drei Monaten bestraft. Gleiche Strafe trifft den Beamten, welcher bei amtlichen Ausgaben an Geld oder Naturalien dem Empfänger vorsätz lich und rechtswidrig Abziige macht und die Ausgaben als vollständig geleistet in Rechnung stellt.

353 a. Ein Beamter im Dienste des Auswärtigen Amtes des Deutschen Reichs, welcher die Amtsverschwiegenheit da- durch verletzt, dass er ihm amtlich an- vertraute oder zugängliche Schriftstiicke oder eine ihm von seinem Vorgesetzten erteilte Anweisung oder deren Inhalt an— deren widerrechtlich mitteilt, wird, sofern nicht nach anderen Bestimmungen eine schwerere Strafe verwirkt ist, mit Ge— fängnis oder mit Geldstrafe bis zu fiinf- tausend Mark bestraft.

Gleiche Strafe trifft einen mit einer auswärtigen Mission betrauten oder bei einer solchen beschaftigten Beamten, wel— cher den ihm durch seinen Vorgesetzten amtlich erteilten Anweisungen vorsätzlich zuwiderhandelt, oder welcher in der Ab— sieht, seinen Vorgesetzten in dessen amt- lichen Handlungen irre zu leiten, dem- selben erdiehtete oder entstellte Tatsaohen berichtet.

354. Ein Postbeamter, welcher die der Pest anvertrauten Briefe oder Pakete in anderen, als den im Gesetze vorgesehe- nen Fällen eröffnet oder unterdriickt, oder einem anderen wissentlich eine sol- che Handlung gestattet, oder ihm dabei wissentlich Hilfe leistet, wird mit Ge- fängnis nicht unter drei Monaten bestraft.

355. Telegraphenbeamte oder andere mit der Beaufsichtigung und Bedienung einer zu öfl'entlichen Zwecken dienenden Telegraphenanstalt betraute Personen, welche die einer Telegraphenanstalt an— vertrauten Depeschen verfälschen oder in anderen, als in den im Gesetze vorge- sehenen Fällen eröffnen oder unterdriic- ken, oder von ihrem Inhalt Dritte rechts- widrig benachrichtigen, oder einem ande— ren wissentlich eine selehe Handlung ge- statten oder ihm dabei wissentlich Hilfe leisten, werden mit Gefåingnis bestraft. Den einer Telegraphenanstalt anver- trauten Depeschen werden Nachrichten gleichgeachtet, die durch eine zu offent— lichen Zwecken dienende Fernsprechan— lage vermittelt werden. 356. Ein Advokat, Anwalt oder ein

. anderer Rechtsbeistand. welcher bei den

ihm vermöge seiner amtlichen Eigen- schaft anvertrauten Angelegenheiten in derselben Rechtssache beiden Parteien durch Rat oder Beistand piiichtwidrig dient, wird mit Gefängnis nicht unter drei Monaten bestraft.

Handelt derselbe im Einverständnisse mit der Gcgenpartei zum Nachteile sei— ner Partei, so tritt Zuchthausstrafe bis zu fiinf Jahren ein.

357. Ein Amtsvorgesetzter, welcher seine Untergebenen zu einer strafbaren Handlung im Amte vorsätzlich verleitet oder zu verleiten unternimmt, oder eine solche strafbare Handlung seiner Unter- gebenen wissentlich geschehen lässt, hat die auf diese strafbare Handlung ange- drohte Strafe verwirkt. Dieselbe Bestimmung findet auf einen Beamten Anwendung, welchem eine Auf- sicht oder Kontrolle uber die Amtsge- . schäfte eines anderen Beamten iibertragen ist, sofern die von diesem letzteren Beam— ten begangene strafbare Handlung die zur Aufsicht oder Kontrolle gehörenden Geschäfte betrifft.

358. Neben der nach Vorschrift der se 331, 339 bis 341, 352 bis 355 und 357 erkannten Gefangnisstrafe kann auf Verlust der Fähigkeit zur Beklei- dung öffentlicher Ämter auf die Dauer von einem bis zu fiint' Jahren erkannt werden. 359. Unter Beamten im Sinne dieses ' Strafgesetzes sind zu verstehen alle im , Dienste des Reichs oder in unmittel- barem oder mittelbarem Dienste eines Bundesstaats auf Lebenszeit. auf Zeit oder nur vorläufig angestellte Personen, ohne Unterschied, ob sie einen Diensteid geleistet haben oder nicht, ingleichen N'oTare, nicht aber Advokaten und An- wälte.

% 101. Jeder Staats— oder Gemein- debeamte, welcher in dem Amte, in dem er verpHichtet ist, von der ihm anver— trauten Gewalt, um jemanden. sei es der Staat, eine Gemeinde oder eine andere Person, Schaden zuzufiigen, was immer fiir einen Missbrauch macht, begeht durch einen solchen Missbrauch ein Verbrechen; er mag sich durch Eigennutz, oder sonst durch Leidenschaft oder Nebenabsicht dazu haben verleiten lassen.

Als Beamter ist derjenige anzusehen, ? welcher vermöge unmittelbaren oder mit— telbaren öffentlichen Aui'trages, mit oder ohne Beeidigung, Geschäfte der Regierung zu besorgen verpiiichtet ist.

% 102. Unter solchen Umsti'mden begeht dieses Verbrechen insbesondere:

a) ein Richter, Staatsanwalt oder an—

derer obrigkeitlicher, wie auch sonst jeder in Pfiichten stehende Beamte, der sich von gesetzmäs- siger Ert'iillung seiner Amtspiiicht abwenden lässt;

b) jeder Beamte, der in Amtssachen, daher auch ein Notar, der bei Auf— [ nahme oder Ausfertigung einer '

Notariatsurkunde eine Unwahrheit bezeugt;

c) der ein ihm anvertrautes Amts- geheimnis gefährlicher Weise er- öffnet; der eine seiner Amtsaufsicht anvertraute Urkunde vernichtet, oder jemanden pflichtwidrig mit— teilt; ein Advokat oder anderer beeideter Sachwalter, der zum Schaden sei- ner Partei dem Gegenteile in Verfassung der Rechtsschriften oder sonst mit Rat und Tat be— hilflich ist.

5103. Die Strafe chens ist schwerer Kerker von einem bis auf fi'mf Jahre. Nach der Grösse der Besheit und des Schadens kann der- selbe auch bis auf zehn Jahre verlängert werden. % 104. Ein Beamter, der bei Ver- waltnng der Gerechtigkeit, bei Dienst- verleihungen, oder bei Entscheidungen uber öffentliche Angelegenheiten zwar sein Amt nach Piiicht ausiibt, aber, um es auszuiiben, ein Geschenk unmittelbar oder mittelbar annimmt, oder sonst sich daher einen Vorteil zuwendet, oder ver— sprechen lässt; ingleichen, welcher da- durch iiberhaupt bei Fiihrung seiner Amts- geschäfte sich zu einer Parteilichkeit ver- leiten lässt, soll mit Kerker zwischen sechs Monaten und einem Jahre bestraft werden. Auch hat er das erhaltene Ge- schenk, oder dessen Wert, zum Armen— fonde des Ortes, wo er das Verbrechen begangen hat, zu erlegen. % 105. Wer durch Geschenke einen Zivil— oder Strafrichter, einen Staats- anwalt, oder in Fällen einer Dienst— verleiliung, oder einer Entscheidung öf- fentlicher Angelegenheiten was immer fiir einen Beamten zu-einer Parteilichkeit oder zur Verletzung der Amptspflicht zu verleiten sucht, macht sich eines Ver- brechens schuldig; die Absicht mag auf

dieses Verbre-

seinen eigenen, oder eines dritten Vorteil gerichtet sein, sie mag ihm gelingen oder nicht.

Die Strafe einer solchen Verleitung ist Kerker von sechs Monaten bis zu einem Jahre; bei grosser Arglist oder

wirklich verursachtem erheblichen Scha— den schwerer Kerker von einem bis zu fiinf Jahren. Ausserdem ist das .an- getragene oder wirklich gegebene Ge- schenk zum Armenfonde des Ortes zu erlegen.

Fsl.

Bilaga 2 till Andra Avd.

Aktuella Strafflagsförslag.

14 kap. 1 %. Emottager, betingar sig eller fordrar tjänsteman muta för att i tjänsten främja orätt; straffes med fängelse eller tukthus ihögst fyra är samt avsättning.

Emottager, betingar sig eller fordrar han eljest för tjänsteåtgärd belöning eller sportel, vartill han ej är berättigad, straffes med böter eller skiljande från ; utövning av tjänst eller. där omständig- heterna äro försvårande. med avsätt- ning.

2 5. Gör domare eller annan tjänste— man orätt i dom eller beslut; straffes med fängelse eller tukthus i högst sex år och varde tillika avsatt.

3 %. Verkställer tjänsteman eller låter verkställa straff, som honom veter- ligen är olagligt, eller svårare straff än vartill dömt blivit, straffes med fängelse eller tukthus i högst sex är ävensom av— sättning.

Var det verkställda straffet böter eller äro omständigheterna eljest syn— nerligen mildrande, straffes den skyldige med skiljande från tjänstens utövning eller fängelse i högst ett är.

4 &. Släpper tjänsteman, vilken har inseende över eller vilken det åligger att bevaka fånge eller annan i anstalt, som omnämnes i 4 kap. eller enligt sär- skild författning i annan liknande an- stalt intagen person, honom lös eller be—

fordrar han dennes rymning; varde av- satt samt dessutom straffad med fängelse eller tukthus i högst sex är.

Försök är straffbart. Gör sådan tjänsteman av oaktsamhet sig skyldig till detta brott, dömes till böter eller högst ett års fängelse, eller med avsättning.

5 %. Tjänsteman, som med miss- bruk av sin tjänsteställning tvingar nå- gon att tåla, göra eller underlåta något eller med olovliga medel förmår en äta- lad till bekännelse eller håller olaga husrannsakan; straffes med fängelse eller, vid synnerligen mildrande omständighe- ter, med böter.

6 &. Tjänsteman som, för att be- reda sig eller annau nytta eller skada annan, emot bättre vetande,

1) i dombok, protokoll, kronoräken- skapsbok, kyrkobok, mantalsförteckning, jordebok eller annan sadan handling gör sanningslös anteckning, som kan inverka på. annans rätt;

2) orätt sätter rä eller rör, eller märke för vattenhöjd eller annat likar- tat märke;

3) missbrukar stämpling eller märk- ning, som är honom ombetrodd;

straffes med tukthus i högst åtta år. Lag samma vara om tjänsteman i avsikt, som ovan säges, förfalskar eller förstör, skadar eller undanhåller hand-v

ling, som å tjänstens vägnar är honom tillgänglig eller anförtrodd.

Förövas brottet utan sådan avsikt. vare straffet fängelse.

7 %. Posttjänsteman, vilken öppnar, förstör, undanskaffar eller undanhåller brev eller annat, som blivit posten an— förtrott, eller underlåter att, såvitt i hans makt står, hindra annan från att föröva sådan gärning; straffes med fängelse eller böter och varde, där brottet det förtjänar, tillika avsatt.

Lag samma vare, om telegraftjänste— man förfalskar, förstör eller undanhåller telegram eller om dess innehåll under— rättar annan eller underlåter att, såvidt i hans makt står, hindra annan från att föröva sådan gärning.

8 &. Tjänsteman, som yppartjänste- hemlighet, varom han i tjänsten erhållit kännedom; straffes med böter eller fäng- else i högst sex månader.

Gör han det för egen vinning, vare straffet fängelse jämte avsättning.

9 %. Tjänsteman, som för egen vin— ning själv eller genom annan intalar eller förleder menighet till sammanskott, utgift, kostnad eller arbete: straffes med avsättning.

Emottager han sådant, då. det bjöds såsom av fri vilja, straffes med skiljan- de från tjänstens utövning.

10 &. Lånar förman av underord- nad tjänsteman medel, som honom veter- ligen blivit denne ä tjänstens vägnar anförtrodda; straffes med avsättning.

Har han ej vetat men hade bort inse. att medlen voro å tjänstens vägnar den underordnade anförtrodda, straffes med skiljande frän tjänstens utövning.

11 %. Förman, som underlåter att göra, vad i hans förmåga står, för att hindra underordnad från att begå upp- såtlig tjänsteförbrytelse, straffes enligt samma lagrum som den underordnade. 12 %. Begår tjänsteman fel i tjäns-

ten av vårdslöshet, och är ej särskilt straff därför stadgat; dömes, där felet ej är så ringa, att han endast må med varning näpsas, till böter eller, ifall om— ständigheterna äre synnerligen försvåran— de, till avsättning.

Lag samma vare, om tjänsteman be— går tjänstefel av oskicklighet.

Har tjänsteman utan lov eller anmält förfall avhållit sig från tjänstgöring ut— över två månader. vare tjänsten för- lustig. 13 %. Utomstående, som medverkar till uppsåtlig tjänsteförbrytelse; straffes för delaktighet däri.

14 % Uppför sig tjänsteman, i eller utom tjänsten. offentligt på ett sätt som är ägnat att beröva honom den aktning, som utgör en nödvändig betingelse för tjänstens skötande: straffes med böter.

Äro omständigheterna synnerligen för— svårande, kan han därjämte dömas den tjänst förlustig. till vars skötande han genom sitt uppförande visat sig icke vara skickad.

% 146. Naar nogen i Udovelse af offentlig Tjeneste eller Hverv uberetti- get modtager, fordrer eller lader sig tillsige Gave eller anden Fördel, straf— fes' han med Haefte eller med Fiengsel indtil 6 Aar. Har Formaalet eller Grun— den ikke vaeret pligtstridig Handlemaa- de, kan Straffen under formildende Om— stzendigheder nedsaettes til Bede.

& 147. Kraever eller modtager ne— gen, som virker i offentlig Tjeneste eller Hverv, Skat, Afgift eller Kendelse for Tjenestehandling, der ikke skyldes, straf— fes han, hvis det sker til privat Vinding, med erngsel indtil 6 Aar og ellers med Haefte. Beholder han saadan i god Tro oppebaaren Ydelse efter at van-e bleven opma-rksom paa Fejlen, straffes han. hvis det sker til privat Vinding. med

Frengsel indtil 2 Aar og ellers med H'cefte eller Bede.

% 148. Stk. 1. Begaar nogen, der har Domsmyndighed eller anden offentlig Myndighed til at trzeffe Afgerelse ipri- vate Retsforhold, Uretfarrdighed ved Sa- gens Afgm'else eller Behandling, straffes han med Faengsel indtil tl Aar.

Stk. 2. Har Handlingen medfnrt Velfaerds Fox-tabelse for nogen, eller har saadant Vaeret tilsigtet, er Straffen Fazng- sel ikke under 3 Aar eller under sear- deles skaerpende Omstaendigheder Tugt- hus indtil 8 Aar.

% 149. Naar nogen, hvem det paa- hviler at virke til Haandhaevelse af Sta- tens Straffemyndighed, derved anvender ulovlige Midler for at opnaa Tilstaaelse eller Förklaring, eller foretager en lov- stridig Anholdelse, erngsling, Ransag- ning eller Beslaglzeggelse, straffes han med Bode eller Haefte eller under ska'r- pende Omstaendigheder med Frengsel indtil 3 Aar. Near

% 150. myndighed eller anden Myndighed til at traeffe Afgerelse i Retsforhold tilkom- mer, eller hvem det paahviler at virke

nogen, hvem Doms—

for Haandh-(evelse af Statens Straffe- myndighed, forsaetlig eller ved grov Uagt- somhed undlader at iakttage den lovbe- stemte Fremgangsmaade med Hensyn til Sagens eller enkelte Retshandlingers Be- handling eller med Hensyn til Anhol- delse, erngsling, Ransagning, Beslag- laeggelse eller lignende Forholdsregler, straffes han med Bede eller Haefte.

% 151. Naar nogen, hvem en Fan- ges Bevogtning eller Fuldbyrdelse af Domme i Straffesager paahviler, lader en sigtet undvige, hindrer Dommens Fuld- byrdelse eller bevirker, at den fuldbyr- des paa mildere Meade end foreskrevet, straffes han med Hzefte eller med erng- sel indtil 3 Aar eller under formildende Omstaendigheder med Bede.

5 152. Naar nogen, som virkeri offentlig Tjeneste eller Hverv, misbruger sin Stilling til at tvinge nogen til at gore, taale eller undlade noget, straffes han med Haefte eller med angsel ind- til ?) Aar.

% 153. Den, som tilskynder eller medvirker til, att nogen ham i offentlig Tjeneste eller Hverv underordnet forbry- der sig i denne Tjeneste, straffes, uden Hensyn til om den underordnede kan straffes eller paa Grund af Vildfarelse eller af andre Grunde er straffri, med den for den paagaeldende Handling fore— skrevne Straf forhejet med indtil det halve.

% 154. Stk. 1. Rnber nogen, som virker i offentlig Tjeneste eller Hverv, hvad der i Tjenestens eller Hvervets Med- for er ham betroet som Hemmelighed, eller ved Lov eller anden gyldig Be- stemmelse er betegnet som saadan, straf- fes han med Bede, Hzefte eller under skzerpende Omstaendigheder med Faeng- sel indtil 1 Aar. Sker det for at skaffe sig eller andre uberettiget Vinding, eller benytter han ierigt saadan Kundskab i det angivne Hjerned, kan Straffen stige til Faengsel i 3 Aar.

Stk. 2. Efter ovennaevnte Regler straffes ogsaa den, som efter at vaere fratraadt Stillingen paa nogen af de an- givne Maader förser sig med Hensyn til Tjenestehemmeligheder, som han i Stil- lingen har erfaret.

Stk. 3. De ovenstaaende Bestem— melser finder tilsvarende Anvendelse paa den, som virker ved Telegraf— eller Tele- fonanlaeg, der er anerkendt af det of- fentlige.

% 155. Stk. 1. Naar nogen, som virker i Post- eller Jernbanevzesenets Tjeneste, ulovlig aabner, tilintetger eller forstikker Forsendelser eller understetter en anden i saadan Faerd, straffes han med Haefte eller med Faengsel indtil 3 Aar.

Stk. 2. Paa samme Maade straffes oder annimmt, dass er unter Verletzung den, som virker i Statstelegrafvaesenets seiner Amtspilicht eine Amtshandlung eller et offentlig anerkendt Telegrafan— ' vorgenommen oder unterlassen hat oder laegs Tjeneste, naar han tilintetger, for- kiinftig vornehme oder unterlasse, wird vansker eller forstikker et samme til mit Zuchthaus bis zu fiinf Jahren be- Befordring övergivet Telegram eller un- straft. derstetter en anden i saadan Feerd. Wer einem Amtsträger oder einem % 156. Har nogen i Udferelsen af Soldaten ein Entgelt dafiir anbietet. ver- offentlig Tjeneste eller Hverv gjort sig spricht oder gewährt, dass er unter Ver- skyldig i falsk Anklage, Frihedsberevelse. letzung seiner Amts- oder Dienstpflicht Legemsangreb, Underslaeb, Utroskab eller eine Amts- oder Diensthandlung vorge- Dokument-, Meerke- eller Varefalsk, kan nommen oder unterlassen hat oder könf— den for den paagaeldende Forbrydelse tig vornehme oder unterlasse, wird mit foreskrevne Straf forhejes med indtil det Gefängnis bestraft. halve. & 125. Ein Richter oder Schieds— & 157. Misbrugeriovrigt nogen, som * richter, der ein Entgelt dafiir fordert, virker i offentlig Tjeneste eller Hverv, sich versprechen lässt oder annimmt, dass sin Stilling til at kraenke privateseller er eine richterliche Handlung vorgenom- det offentliges Ret, straffes han med men oder unterlassen hat, wird mit Ge- Bede eller Hzefte. Sker det for at skaffe fängnis bestraft. sig eller andre uberettiget Fördel, kan Ein Richter oder Schiedsrichter, der Frengsel indtil 2 Aar anvendes. ein Entgelt dafiir fordert. sich verspreehen % 158. Naar nogen, som virker i lässt oder annimmt, dass er kiinftig eine offentlig Tjeneste eller Hverv, nzegter richterliche Handlung vornehme oderun— eller undlader at opfylde Pligt, som terlasse, wird mit Zuchthaus bis zu fiinf Tjenesten eller Hvervet medferer, eller Jahren bestraft. at efterkomme lovlig tjenstlig Befaling, W'enn die Vornahme oder Unterlass- straffes han med Bede eller Haefte. ung der richterlichen Handlung eine % 159. Paa samme Maade straffes Rechtsbeugung (& 129) oder eine andere den, som ger sig skyldig i grov eller Verletzung der richterlichen Pflichten oftere gentagen Forsemmelse eller Skodes- enthält oder enthalten soll, ist die Strafe leshed i Tjenestens eller Hvervets Ud- Zuchthaus bis zu zehn Jahren. ferelse eller i Overholdelsen af de Plig- ' S 126. NVer einem Richter oder ter, som Tjenesten eller Hvervet med- Schiedsrichter ein Entgelt dafiir anbietet, fwrer. verspricht oder gewährt, dass er unter Verletzung seiner richterlichen Pflichten l eine richterliche Handlung vorgenommen T' oder unterlassen hat, wird mit Gefängnis _FSL1927. & 123. Ein Amtsträger, der fiir die bestraft. Enthält die Verletzung der Vornahme oder Unterlassung einer Amts- richterlichen Pflichten eine Rechtsbeu— handlung ein Entgelt fordert, sich ver- ? gung (% 129), so ist die Strafe Zuchthaus sprechen lässt oder annimmt, Wird mit bis zu fiinf Jahren. Gefängnis bis zu einem Jahre oder mit Wer einem Richteroder Schiedsrichter Geldstrafe bestraft. ein Entgelt dafiir anbietet, verspricht oder & 124. Ein Amtsträger, der ein Ent— gewährt, dass er kiinftig eine richterliche gelt dafiir fordert. sich versprechen lässt Handlung vornehme oder unter-lasse, wird

mit Zuchthaus bis zu fiinf Jahren be- straft. Soll die Vornahme oder Unter- lassung der Handlung eine Rechtsbeugung (% 129) oder eine andere Verletzung der richterlichen Pilichten enthalten, so ist " die Strafe Zuchthaus bis zu zehn Jahren.

Sinne der %% 125, 126, wenn er sie von einer Partei hinter dem Räcken der an- deren fordert, sich versprechen lässt oder , annimmt oder wenn sie ihm eine Partei ? hinter dem Räcken der anderen Partei *

anbietet, verspricht oder gewährt.

% 128. bis 126 ist das empfangene Entgelt oder ein diesem Wert entsprechender Betrag einzuziehen.

% 129. Ein Amtsträger oder Schieds- j richter, der bei der Leitung oder Ent- ' scheidung einer Rechtssache in der Ab- ' sicht, einen Beteiligten zu begiinstigen oder zu benachteiligen, wissentlich das Recht beugt, wird mit Zuchthaus be- straft.

% 130. Ein Amtsträger, der jemand durch Missbrauch seiner Amtsgewalt oder durch Androhung eines bestimmten Miss- brauchs seiner Amtsgewalt zu einer Hand- lung, Duldung oder Unterlassung nötigt, wird mit Gefängnis bestraft.

Der Versuch ist strafbar. In besonders schweren Fällen ist die Strafe Zuchthaus bis zu zehn Jahren.

% 131. Ein Amtsträger, der eine ihm amtlich anvertraute oder zugängliche Sache stiehlt, unterschlägt oder sich un- berechtigt aneignet (gg 328, 329, 333, 334), Wird mit Gefängnis nicht unter drei Monaten bestraft.

Der Versuch ist strafbar. In besonders schweren Fällen ist die Strafe Zuchthaus bis zu zehn Jahren.

% 132. Ein Amtsträger, der innerhalb seiner Zuständigkeit ein Recht, ein Rechts- verhältnis oder eine Tatsache in einer

In den Fällen der %% 123 '

öffentlichen Urkunde in der Absicht nn- richtig beurkundet, dass davon im Rechts— verkehr zum Beweise des Rechtes, des Rechtsverhältnisses oder der Tatsache Gebrauch gemacht werde, wird mit Ge— ,fängnis nicht unter drei Monaten be- % 127. Die Vergiitung eines Schieds- , richters gilt nur dann als Entgelt im

straft.

Ebenso wird ein Amtsträger bestraft, der in derselben Absicht eine ihm amtlich anvertraute oder zugängliche Urkunde verfälscht oder eine solche Urkunde in der Absicht vernichtet, beschädigt, be- seitigt oder unterdriickt, zu verhindern, dass davon im Rechtsverkehr zum Be- weis eines Rechtes, eines Rechtsverhält- nisses oder einer Tatsache Gebrauch ge— macht werde.

Der Versuch ist strafbar. In besonders schweren Fallen ist die Strafe Zuchthaus bis zu zehn Jahren.

% 133. Ein Amtsträger, der inner- halb seiner Zuständigkeit an einer Sache ein öffentliches Beglaubigungszeichen un— richtig oder zu Unrecht in der Absicht anbringt, dass im Rechtsverkekrvon der Sache Gebrauch gemacht werde, als läge die bestätigte Tatsaehe vor, wird mit Gefängnis nicht unter drei Monaten be- straft.

Ebenso wird ein Amtsträger bestraft, der in derselben Absicht ein öffentliches Beglaubigungszeichen an einer ihm amt- lich anvertrauten oder zugänglichen Sache verfälscht, dem Beglaubigungszeichen eine andere Sacho unterschiebt, die Sacho wesentlich ändert oder das Beglaubigungs- zeichen in der Absicht vernichtet, be- schädigt, beseitigt oder unterdriickt, zu verhindern, dass im Rechtsverkehr von der Sache als von einer beglaubigten Gebrauch gemacht werde.

Der Versuch ist strafbar. In besonders schweren Fallen ist die Strafe Zuchthaus bis zu zehn Jahren.

% 134. Ein Amtsträger, der, abgesehen

: von den Fällen der %% 132, 133, ein ihm

amtlich anvertrautes oder zugängliches Beweismittel in der Absicht, dass davon in einem Rechtsverfahren vor einer Be- hörde oder einem Schiedsgericht Gebrauch gemacht werde, verfälscht oder ein solches Beweismittel in der Absicht vernichtet, beschädigt, beseitigt oder unterdriickt, seinen Gebrauch in einem Rechtsverfahren vor einer Behörde oder einem Schieds— gericht zu verhindern, wird mit Gefängnis nicht unter drei Monaten bestraft.

Der Versuch ist strafbar. In besonders schweren Fälleu ist die Strafe Zuchthaus bis zu zehn Jahren.

% 135. In den Fällen der 35 132 bis 134 ist die Einziehung zulässig, auch wenn die Gegenstände nicht dem Täter " ', oder der Unruhen von Bedeutung war.

gehoren.

& 136. Ein Amtsträger, der wissent- lich nicht geschuldete Steuern, Gebiihren, ', Abgaben oder andere Vergiitungen erhebt, wird mit Gefängnis bestraft.

Ebenso wird ein Amtsträger bestraft, der einem anderen bei der amtlichen

Ausgabe von Geld oder anderen Sachen wissentlich das ihm Zukommende ganz oder zum Teil vorenthält.

Der Versuch ist strafbar. % 137. Mit Zuchthaus bis zu zehn Jahren wird ein zur Mitwirkung bei einem Strafverfahren berufener Amtsträger be— straft, der 1. Zwangsmittel anwendet, um Aussagen

zu erpressen:

2. wissentlich einen Schuldigen der Ver- folgung oder Bestrafung entzieht; 3. wissentlich einen Unschuldigen zur

Verfolgung oder Bestrafung bringt.

% 138. Ein zur Mitwirkung bei der Strafvollstreckung berufener Amtstr'ager, der es unterlässt, eine Strafe zu voll- strecken, die vollstreckt werden muss, oder eine Strafe vollstreckt, die nicht zu vollstrecken ist, wird mit Zuchthaus bis zu zehn Jahren bestraft.

Vollstreckt ein solcher Amtsträger.

. fahrlässig eine Strafe. die nicht zu voll—

strecken ist, so wird er mit Grefängnis bis zu einem Jahre oder mit Geldstrafe bestraft.

Diese Vorschriften gelten entspre— chend för den Vollzug von Massregeln der Besserung und Sicherung, die mit einer Freiheitsentziehung verbunden sind.

g” 139. Ein Polizeibeamter, der bei gemeiner Gefahr oder bei inneren Unruhen sich seiner Dienstpllicht entzieht oder Vox-schriften oder Anordnungen in Dienst- sachen nicht befolgt, wird mit Gefängnis bestraft.

Die Tat ist nur strafbar, wenn die Befolgung der Vorschriften oder Anord— nungen fiir die Bekämpfung der Gefahr

& 140. Ein Amtsträger oder friiherer Amtsträger, der ein ihm kraft seines Amtes anvertrautes oder zugängliches Geheimnis gegen Entgelt oder in der Absicht offenbart sich oder einem ande— ren unrechtmässig einen Vorteil zu ver- schaffen oder jemand einen Nachteil zu— zufiigen, wird mit Grefängnis bestraft.

Die Tat wird nur auf Verlangen des Vorgesetzten verfolgt.

% 141. Wer als Amtsträger oder friiherer Amtsträger unbefugt Nachrichten

' oder Gegenstände an einen anderen ge—

langen lässt, die ihm kraft seines Amtes anvertraut werden oder zugänglich ge— worden und die fiir die Beziehungen des Reichs zum Ausland von Bedeutung sind, wird mit Gefängnis bestraft.

Ebenso wird bestraft, wer bei der Vertretung des Reichs gegeniiber einer auswärtigen Regierung einer amtlichen Anweisung zuwiderhandelt oder in der Absicht, die Reichsregierung irrezuleiten, unwahre Berichte tatsächlicher Art er- stattet.

Die Tat wird nur auf Verlangen des Vorgesetzten verfolgt.

_S 142. Mit Gefängnis wird bestraft:

ein im Dienste der Post stehender

Amtsträger, der unbefugt eine der

Post anvertraute verschlossene Sen-

dung öffnet. ihrem Inhalt nachforscht, von dem Inhalt einer Postsendung einen anderen benachrichtigt, eine Postsendung unterdriickt oder eine

solche Handlung zulässt oder er—

leichtert;

ein im Dienste einer öffentlichen Tele-

graphenanstalt stehender Amtsträger,

der unbefugt ein der Anstalt anver- trautes Telegramm öffnet, seinem In- halt nachforscht, von dem Inhalt eines Telegramms einen anderen benach- richtigt oder ein Telegramm unter- driickt oder unrichtigt weitergibt oder eine solche Handlung zulässt oder erleichtert; ein im öffentlichen Fernsprechdienst

stehender Amtsträger, der unbefugt

von dem Inhalt eines durch Fern— sprecher gefiihrten Gesprächs einen anderen benachrichtigt oder ein solches

Gespräch unterdriickt oder unrichtig

iibermittelt oder einem anderen das Anhören eines solchen Gesprächs ge— statt-et oder erleichtert. Den im Abs. 1 Nr. 2, 3 bezeichneten Amtsträgern stehen andere Personen gleich, die in einer öffentlichen Zwecken dienenden Telegraphen- oder Fernsprech— anstalt mit der Beaufsichtigung oder Be- dienung der Anstalt oder mit Arbeiten an ihren Einrichtungen betraut sind.

Soweit in den Abs. 1, 2 die Mittei— lung uber den Inhalt einer Postsendung, eines Telegramms oder eines durch Fern— sprecher gefiihrten Gesprächs mit Strafe bedroht ist, gilt dies auch fiir Amtsträger und die ihnen gleichgestellten Personen, die friiher im Dienst der Post oder einer ' öffentlichen Telegraphenanstalt oder im öffentlichen Fernsprechdienst gestanden haben oder in der im Abs. 2 bezeichneten NVeise verwendet werden sind.

Die Tat wird nur auf Verlangen des Verletzten oder des Vorgesetzten verfolgt.

% 143. W'er Verhältnisse eines Steuer— pflichtigen, die ihm als Amtsträger oder amtlich zugezogenem Sachverständigen im Steuerverfahren oder im Steuerstrafver- fahren bekannt geworden sind, oder den Inhalt von Verhandlungen in Steuersachen, an denen er als Amtsträger oder als amt- lich zugezogener Sachverständiger betei- ligt war, unbefugt offenbart, wird mit Gefängnis bestraft.

Ebenso wird bestraft. wer ein Ge— schäfts- oder Betriebsgeheimnis, das ihm als Amtsträger oder amtlich zugezogenem Sachverständigen im Steuerverfahren oder im Steuerstrafverfahren anvertraut wor- den oder zugänglich geworden ist. un- befugt verwertet.

Die Tat wird nur auf Verlangen des Verletzten oder der Behörde verfolgt, bei der das Verfahren anhängig war.

% 144. Ein Amtsvorgesetzter, der einen Untergebenen zu einem Amtsver— brechen oder einem vorsätzlichen Amts— vergehen oder zu einem anderen in oder bei Ausiibung des Amtes zu begehenden Verbrechen oder vorsätzlichen Vergehen zu verleiten sucht, wird mit Gefängnis bestraft.

Verhindert der Amtsvorgesetzte aus freien Stiicken das Verbrechen oder Ver— gehen so wird er straffrei. %27 Abs. 3 gilt entsprechend.

% 145. Wer sich unbefugt mit der Ausiibung eines öffentlichen Amtes befasst oder unbefugt eine Handluug vornimmt, die nur kraft eines öffentlichen Amtes vorgenommen werden darf, wird mit Ge- fängnis bis zu zwei Jahren oder mit Geldstrafe bestraft.

% 148. Wer eine Anstellungsbehörde iiber einen Umstand täuscht, der die An- stellung ausschliessen wurde. und dadurch bewirkt, dass ihm oder einem anderen ein öffentliches Amt iibertragen wird,

Schw. Fsl.

wird mit Grefängnis bis zu zwei Jahren bestraft.

Der Versuch ist strafbar. % 147. Wer vor einer Behörde eine Prii- fung ablegt, um seine Befähigung zu einem Amt oder Beruf nachzuweisen oder eine Anstellung oder einen Titel zu erlangen, und dabei eine ganz oder im wesent- lichen fremde Priifungsleistung als eigene ausgibt oder einen anderen dazu bestimmt, die Priifung ganz oder teilweise fiir ihn abzulegen, wird mit Gefängnis bis zu einem Jahre oder mit Geldstrafe bestraft.

Ebenso wird bestraft, wer eine Prii- fungsleistung fiir eine solche Priifung ganz oder im wesentlichen fiir einen anderen herstellt oder die Priifnng ganz oder teilweise fiir einen anderen ablegt. Handelt der Täter nicht gegen Entgelt, so kann das Gericht von Strafe absehen.

Wer die im Abs. 2 bezeichnete Tat gewerbsmässig begeht, oder sich öffentlich zur Herstellung solcher Priifungsleist— ungen oder zur Ablegung solcher Prii— fungen fiir andere anbietet, _wird mit Gefängnis bis zu zwei Jahren bestraft.

% 148. Fiir Träger von Ämtern der Religionsgesellschaften des öffentlichen Rechtes gelten die Vorschriften der %% 131 bis 136, 143 entsprechend.

Den in den åå 146, 147 bezeichneten öffentlichen Ämtern und Behörden stehen Ämter und Behörden der Religionsgesell— schaften des öffentlichen Rechtes gleich.

27 '. Mitglieder einer Behörde oder Beamte, die ihre Amtsgewalt missbrau— chen, um sich oder einem andern einen unrechtmässigen Vorteil zu verschaffen oder einem andern einen Nachteil zuzu- fiigen, werden mit Zuchthaus bis zu fiinf Jahren oder mit Gefängnis bestraft. 277. Ein Beamter, der in gewinn- siichtiger Absicht Taxen, Gebiihren oder Vergiitungen erhebt, die nicht geschul- ,

det werden, oder beim Bezug von Taxen. Gebiihren oder Vergiitungen die gesetz— lichen Ansätze iiberschreitet, wird mit Gefängnis oder mit Busse bestraft.

278. Mitglieder einer Behörde oder Beamte, die die öffentlichen Interessen, die sie bei einem Rechtsgeschäft wahren sollen. schädigen, um sich oder einem andern einen unrechtmässigen Vorteil zu verschaffen, werden mit Zuchthaus bis zu drei Jahren oder mit Gefängnis bestraft. Mit der Freiheitsstrafe ist Busse zu verbinden. 279. Mitglieder einer Behörde, Be— amte. zur Ausiibung des Riehteramtes berufene Personen, Schiedsrichter, amt— lich bestellte Sachverständige, Uberset— zer oder Dolmetscher, die fiir eine Hand- lung, die eine Verletzung ihrer amtlichen Pflichten enthält, ein Geschenk oder einen andern ihnen nicht gebiihrenden Vorteil fordern. annehmen oder sich versprechen lassen, werden mit Zuchthaus bis zu drei Jahren oder init Gefängnis bestraft. Hat der Täterinfolge derBestechung die Amtspflichtverletzung begangen, so ist die Strafe Zuchthaus bis zu fiinf Jahren oder Gefängnis nicht unter einem Monat. 280. Mitglieder einer Behörde, Be- amte, zur Ausiibung des Richteramtes berufene Personen, Schiedsrichter, amt— lich bestellte Sachverständige, Uber—set- zer oder Dolmetscher, die fiir eine kiinf— tige, nicht pflichtwidrige Amtshandlung ein Geschenk oder einen anderen ihnen nicht gebiihrenden Vorteil fordern, an— nehmen oder sich versprechen lassen, 'werden mit Gefängnis bis zu sechs Mo- naten oder mit Busse bestraft. Die Zuwendung, die der Täter emp— fangen hat, oder deren W'ert verfällt dem Staat. 281. 1. Beamte oder Personen öf- fentlichen Glaubens, die eine rechtlich erhebliche Tatsache unrichtig beurkun—

den, namentlich eine falsche Unterschrift * oder eine unrichtige Abschrift beglaubi- ' gen, werden mit Zuchthaus bis zu drei Jahren oder mit Gefängnis bestraft. 2. Hat der Täter dafiir eine beson-

oder sich versprechen lassen, oder han— delt er, um sich oder einem andern einen unrechtmässigen Vorteil zu verschaffen oder um einem andern einen Nachteil zuzufiigen, so ist die Strafe Zuchthaus bis zu fiinf Jahren oder Grefängnis nicht unter sechs Monaten.

282. 1. Arzte oder Tierärzte, die vorsätzlich ein unwahres Zeugnis aus— stellen, das zum Gebrauche bei einer Behörde oder zur Erlangung eines unbe- rechtigten Vorteils bestimmt oder das geeignet ist, wichtige und berechtigte Interessen Dritter zu verletzen, werden mit Gefängnis oder mit Busse bestraft.

Hat der Täter dafiir eine besondere Belohnung gefordert, angenommen oder sich versprechen lassen, so wird er mit GefängnisnichtuntereinemMonatbestraft.

2. Handelt der Täter fahrlässig, so ist die Strafe Busse. 283. Der Beamte, der einem Ver- hafteten, einem Gefangenen oder einem andern auf amtliche Anordnung in eine Anstalt Eingewiesenen zur Flucht behiilf— lich ist oder ihn entweichen lässt, wird mit Zuchthaus bis zu drei Jahren oder mit Gefängnis bestraft. 284. 1. Wer ein Geheimnis offen- bart, das ihm in seiner Eigenschaft als Mitglied einer Behörde oder als Beamter anvertraut wird, oder das er in seiner amtlichen Stellung wahrnimmt, wird mit Gefängnis oder mit Busse bestraft. Die Pflicht zur Geheimnisbewahrung besteht auch nach der Beendigung des amtlichen Verhältnisses.

2. Die Offenbarung mit Einwillig- ung der vorgesetzten Amtsstelle ist nicht strafbar.

285. Geistliche, Rechtsanwälte, Ver- teidiger. Notare, Arzte, Apotheker, Ge— hiilfen solcher Personen und Hebammen, die ein Geheimnis offenbaren, das ihnen zufolge ihres Berufes anvertraut wird, dere Belohnung gefordert, angenommen oder das sie bei der Ausiibung ihres Be— rufes wahrnehmen, werden, auf Anti-ag, mit Gefängnis oder mit Busse bestraft.

Ebenso werden bestraft Medizinstu- dierende, die ein Geheimnis offenbaren, das sie bei ihren Studien wahrnehmen.

Die Pilicht zur Geheimnisbewahrung besteht auch nach der Beendigung der Berufsausiibung oder der Studien.

2. Die Offenbarung ist nicht straf- bar, wenn sie mit Einwilligung des Be- rechtigten erfolgt oder zur VVahrung eines höhern Interesses notwendig ist. 286. Der Postbeamte, der das Postgeheimnis verletzt. na- mentlich iiber den Postverkehr bestimmter Personen Mitteilungen macht, eine ver- schlossene Postsendung öffnet, ihrem Inhalt nachforscht, ihren Inhalt Dritten mitteilt, der eine Postsendung vernichtet, bei- seiteschafft oder dem Empfangsberech- tigten vorenthält, der irgend jemandem Gelegenheit ver- schafft, solche Handlungen vorzuneh- men, wird mit Gefängnis bestraft. 287. Der Telegraphen— oder Tele— phonbeamte, der das Telegraphen- oder Telephon- geheimnis verletzt, namentlich den In— halt eines Telegramms,Radiogramms oder Phonogramms oder eines Telephonge- sprächs einem Dritten mitteilt, der ein Telegramm, Radiogramm oder Phonogramm fälscht, unrichtig wieder- gibt, verändert, unterdriickt oder dem Empfangsberechtigten vorenthält, der irgend jemandem Gelegenheit ver- schafft, solche Handlungen vorzunehmen, wird mit Gefängnis bestraft.

L. If. 183!)

6 S. fallningshafvande eller annan embetsman i dom eller beslut uppsåtligen orätt, varde afsatt.

7 S Har Domare uppsåtligen fällt till straff den, han visste oskyldig vara: varde, utom afsättning, dömd till straff efter 18 Kap. 1 g., och om den oskyldige undergått straffet till fullo eller till nä- gon del, efter 3 S. i samma Kapitel.

1 %. Ställer Konungens Befallnings- hafvande, eller annan, som å embetes vägnar äger att brott åklaga, den han vet oskyldig vara, under åtal vid Deln- stol; varder afsatt, och straffes dessutom för falsk angifvelse efter 18 Kap. 1 %.

2 %. Domare, som af vårdslöshet eller försummelse underlåter att inom tid, som i 3 Kap. 3 %. af Rättegångs-Balkens Senare Del stadgas, anställa ransakning öfver häktad person; böte för hvar dag, som det olaga dröjsmål varat, fem Riks— daler. Har det varat öfver två måna— der; äge dagabot ej rum för längre tid, utan straffes den skyldige med mistning af embete. Har Domare, af ondt upp- såt, ransakning fördröjt; varde afsatt.

3 %. Fördröjer Konungens Befall- ningshafvande eller annan embetsman, utan laga skäl, häktad persons instäl-

leaga. till Tredje Avd.

Gör Domare, Konungens Be- ?

I.. B. 181—1

6 %. Gör Domare. Konungens Be- fallningshafvande eller annan embetsman i dom eller beslut uppsåtligen orätt;

- varde avsatt.

7 %. Har domare uppsåtligen fällt till straff den han visste oskyldig vara: då skall han dömas, utom afsättning, till straff efter 19 Kap. 1 %, och om den oskyldige undergått straffet till fullo eller till någon del, efter 3 % i samma kapitel.

1 S'. Ställer Konungens Befallnings- hafvande, eller annan, som å embetes vägnar äger att brott åklaga, den han vet oskyldig vara, under åtal vid Domstol; varde afsatt, och straffes dessutom så- som i 19 Kap. om falsk angifvelse stad- gadt är.

2 %. Underlåter domare, af vårds- löshet eller försummelse, att i laga tid företaga ransakning öfver häktad per— son; straffes med böter, eller der dröjs- målet varat öfver sextio (lagar, med mist- ning af embete. Har domare, af ondt uppsåt, ransakning fördröjt; varde afsatt.

3 %. Fördröjer Konungens Befall- ningshafvande eller annan embetsman, utan laga skäl, häktad persons instäl—

Bilaga till Tredje Avd.

St)". L. 18611

1 %. Gör domare, Konungens Be— *

falluingshavande eller annan embetsman i dom eller beslut uppsåtligen orätt; varde afsatt. och förklarad ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas.

% 2. till straff den han visste oskyldig vara; då skall, utom afsättning och påföljd. som i 1 % sägs, honom ådömas straff efter 16 Kap. 1 S och, om den oskyl- dige undergått straffet till fullo eller till någon del, efter 3 % i samma kapitel.

5 3. Ställer Konungens Befallnings-

hafvande, eller annan, som å embetes vägnar eger att brott åklaga, den, han vet oskyldig vara, under åtal vid dom- stol; varde afsatt och straffad såsom i 16 Kap. om falsk angifvelse stadgadt är, samt dessutom, om brottet det förtjenar, förklarad ovärdig att i rikets tjenst vi- dare nyttjas.

Har domare uppsåtligen fällt "

Gällande lag (1.928)

2.5 kap. 1 %. Gör domare, Konung— ens befallningshavande eller annan äm- betsman i dom eller beslut uppsåtligen orätt; varde avsatt och förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

2 %. Har domare uppsåtligen fällt till straff den han visste oskyldig vara; då skall, utom avsättning och påföljd, som i 1 S' sägs, honom ådömas straff efter 16 kap. 1 % och, om den oskyldiga undergått straffet till fullo eller till någon del. efter 3 % i samma kapitel.

3 %. Ställer Konungens befallnings- havande, eller annan, som å ämbetes väg— nar äger att brott åklaga, den, han vet oskyldig vara, under åtal vid domstol; varde avsatt och straffad såsom i 16 kap. om falsk angivelse stadgat är, samt dess— utom, om brottet det förtjänar, förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

lande till ransakning, eller verkställighet af dom öfver sådan person, eller håller honom obehörigen i straffinrättning eller häkte qvar, sedan han sitt straff undergått

eller är berättigad att å fri fot vara; .

varde, för det olaga dröjsmål, straffad efter ty för hvarje fall i 2 S. skils.

8 S. Viger Prest, utan att laga lys— ning till ägtenskap föregått; miste em- betet. Viger Prest dem, hvilkas ägten- skap för laga hinder återgå måste, och var det hinder honom vetterligt; varde afsatt.

9 S. Har embetsman tagit eller till— betingat sig muta, för att i embetet orätt främja; varde afsatt, ändå att ingen skada skedde. 'Tager eller tillbetingar han sig eljest, för sin embetsåtgerd, någon belö- ning eller sportel, dertill han ej berätti- gad är; straffes med mistning af embete eller böter. Muta eller belöning, som gifven är. tillfalle Kronan.

lande till ransakning eller verkställighet af dom öfver sådan person, eller håller honom obehörigen i straffinrättning eller : häkte qvar. sedan han sitt straff under-

gått eller är berättigad att å fri fot vara; varde, för det olaga dröjsmål, straffad efter ty för hvarje fall i 2 S

, skils.

8 S. Viger prest, utan att laga lys- ning tlll äktenskap föregått; miste em- betet. Viger prest dem, hvilkas ägten- skap för laga hinder återgå måste, och var det hinder honom veterligt; varde avsatt.

9 S. Har embetsman tagit eller be— tingat sig muta, för att i embetet orätt främja; varde afsatt, ändå att ingen skada skedde. Tager eller betingar han sig eljest för sin embetsåtgerd någon belö- ning eller sportel, dertill han ej berätti- gad är; straffes med mistning af embete eller böter.

10 S. Embetsman som, sjelf eller genom annan, intalar eller förleder Ri- kets invånare till sammanskott, utgift, kostnad eller arbete, dömes till mistning af embete eller böter. Tager han så- dant emot, då det såsom af fri vilja bju- des; vare straffet böter.

11 S. Muta eller annat, som em— betsman, den der efter 9 eller 10 S straffas, olofligen tagit, tillfalle kronan.

S 4. Viger prest utan att laga lys- ning till äktenskap föregått; dömes till afsättuing. Viger prest dem, hvilkas äktenskap för laga hinder återgå måste, och var det hinder honom veterligt; varde afsatt och förklarad ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas.

S 5. Har embetsman tagit eller be- tingat sig muta, för att i embetet orätt främja; varde, ändå att ingen skada skedde, afsatt och förklarad ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas. Tager eller betingar han sig eljest för sin em- betsåtgärd någon belöning eller sportel, dertill han ej berättigad är; straffes med mistning af embete på viss tid eller böter: äro omständigheterna synnerligen , försvårande; må till afsättning dömas.

S 6. Embetsman, som, för egen vin- ning, sjelf eller genom annan, intalar eller förleder rikets innevånare till sam- manskott, utgift, kostnad eller arbete, dömes till afsättning, mistning af embete på viss tid eller böter. Tager han sådant emot, då det såsom af fri vilja bjudes; vare straffet böter.

S 7. Muta. eller annat, som embets- man, den der efter 5 eller 6 S straffas, oloHigen tagit, tillfalle Kronan.

5 S. Har ämbetsman tagit, låtit åt sig utlova eller begärt muta, för att i ämbetet orätt främja; varde, ändå att ingen skada skedde, avsatt och förkla- rad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller ock dömd till mistning av ämbete på viss tid; och skall, där till avsättning dömes, den skyldige, om brot- tet det förtjänar, dessutom straffas med fängelse. Den, som till ämbetsman lämnar, ut— lovar eller erbjuder sådan muta, dömes till böter eller fängelse. Tager eller betingar sig ämbetsman eljest för sin ämbetsåtgärd någon belö- ning eller sportel, därtill han ej berätti- gad är; straffes med mistning av ämbete på viss tid eller böter: äro omständighe— terna synnerligen försvårande; må. till avsättning dömas. 6 S. Ämbetsman, som, för egen vin- ning, själv eller genom annan, intalar eller förleder rikets invånare till sam— manskott, utgift, kostnad eller arbete, dömes till avsättning, mistning av äm— bete på viss tid eller böter. Tager han sådant emot, då det såsom av fri vilja bjudes; vare straffet böter. 7 S. Muta. eller annat, som ämbets- man, den där efter 5 eller 6 S straffas, olovligen tagit, tillfalle kronan.

10 S. -Tager embetsman gåfva eller förläning af främmande Makt, och har han ej förut eller straxt derefter gifvit det tillkänna och fått Konungens lof der— till; miste embetet.

11 S. Embetsman, som uppsåtligen å annan lägger eller af honom uttager annan eller högre skatt, tull eller annan allmän utskyld, än beviljad och påbjuden är: varde afsatt. Skedde det för egen fördel; dömes dessutom till straffarbete i fjerde eller femte grad.

12 S. Gör embetsman uppsåtligen orätt, genom afkortning vid bestämmande eller upphörd af skatt, tull eller annan allmän utskyld; straffes med mistning af embete eller böter. Skedde det för egen fördel; då skall till afsättning och straffarbete i femte eller fjerde grad dömas.

13 S. Griper embetsman till pen— ningar eller annan egendom, vare sig Statens eller enskild persons tillhörighet, som han, i kraft af sitt embete, till för- varande, förvaltning eller redovisning emottagit, och den förskingrar; varde afsatt, och dömes dessutom till straffar- bete i fjerde eller femte grad. Gitter han det skingrade genast ersätta, eller sådan säkerhet derföre ställa, att någon skada af tillgreppet ej komma kan; då må han sitt brott med embetets mistning försona.

12 S. Tager embetsman gåfva eller förläning af främmande Makt, och har han ej förut, eller strax derefter, sökt Konungens lof dertill; miste embetet. Lag samma vare, om han, der lof väg— radt blifvit, ej ställer sig till efterrät- telse hvad Konungen om gåfvan eller förläningen förordnar. 13 S. Embetsman, som uppsåtligen å annan lägger eller af honom uttager annan eller högre skatt, tull eller annan allmän utskyld, än beviljad och påbuden är, eller utfordrar hvad han vet af skatt, tull eller utskyld redan guldet vara; varde afsatt. Gör han det för egen för-

* del; då skall han dessutom till fängelse

i femte eller sjette grad dömas.

14 S. Gör embetsman uppsåtligen orätt genom afkortning, vid bestämmande eller upphörd af skatt, tull eller annan allmän utskyld; straffes med mistning af embete eller böter. Gör han det för egen fördel; då skall han till afsättning och fängelse i sjette eller femte grad dömas.

15 S. Tillgriper och förskingrar em- betsman penningar eller annat, vare sig Statens eller annans tillhörigheter, som han i kraft af sitt embete till förva- rande, förvaltning, eller redovisning emot- tagit; varde avsatt, och dömes dessutom till fängelse i femte eller sjette grad. Gitter han det förskingrade genast er— sätta, eller sådan säkerhet därför ställa, att någon skada af tillgreppet ej komma kan; då må han sitt brott med embetets mistning försona.

8 S. Tager embetsman gåfva eller , förläning af främmande makt, och har han ej förut, eller straxt derefter, sökt Konungens lof dertill; varde afsatt. Lag samma vare, om han, der lof vägradt blifvit, ej ställer sig till efterrättelse hvad Konungen om gåfvan eller förlä- ningen förordnar. 9 S. Embetsman, som uppsåtligen å annan lägger eller af honom uttager annan eller högre skatt, tull eller annan allmän utskyld, än beviljad och påbuden är, eller utfordrar hvad han vet af skatt, tull eller utskyld redan guldet vara, varde afsatt och förklarad ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas. Gör han det för egen fördel; då skall han dessutom till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år dömas. 10 S. Gör embetsman uppsåtligen orätt genom afkortning, vid bestämmande eller uppbörd af skatt, tull eller annan allmän utskyld; straffes med afsättning, mistning af embete på viss tid eller" böter. Gör han det för egen fördel; varde afsatt och förklarad ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas samt dömes dessutom till straffarbete i högst två är: äro omständigheterna synnerligen försvå- rande; må tiden för straffarbetet till fyra år höjas. 11 S. Tillgriper och förskingrar em- betsman penningar eller annat, vare sig Statens eller annans tillhörighet, som han i kraft af sitt embete till förva- rande, förvaltning eller redovisning emot- tagit; dömes till afsättning och straff- arbete från och med sex månader till och med fyra år: varde ock förklarad ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas. Gitter han det förskingrade genast er- sätta, eller sådan säkerhet derför ställa, att någon skada af tillgreppet ej komma kan; varde afsatt.

8 S. Tager ämbetsman gåva eller förläning av främmande makt, och har han ej förut, eller strax därefter, sökt Konungens lov därtill; varde avsatt. Lag samma vare, om han, där lov vägrat bli- vit, ej ställer sig till efterrättelse vad Konungen om gåvan eller förläningen förordnar. 4 9 S. Ambetsman, som uppsåtligen ä annan lägger eller av honom uttager an- nan eller högre skatt, tull eller annan allmän utskyld, än beviljad och påbuden är, eller utfordrar vad han vet av skatt, tull eller utskyld redan guldet vara, varde avsatt och förklarad ovärdig att irikets tjänst vidare nyttjas. Gör han det för egen fördel; då skall han dessutom till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år dömas. 10 S. Gör ämbetsman uppsåtligen orätt genom avkortning, vid bestämmande eller uppbörd av skatt, tull eller annan allmän utskyld; straffes med avsättning, mistning av ämbete på viss tid eller bö— ter. Gör han det för egen fördel; varde avsatt och förklarad ovärdig att irikets tjänst vidare nyttjas samt dömes dess- utom till straffarbete ihögst två år: äro omständigheterna synnerligen försvåran- de; må tiden för straffarbetet till fyra år höjas. 11 S. Tillgriper och förskingrar äm- betsman penningar eller annat, vare sig statens eller annans tillhörighet, som han i kraft av sitt ämbete till förvarande, för- valtning eller redovisning emottagit; varde avsatt och förklarad ovärdig att irikets tjänst vidare nyttjas samt dömes dess— utom till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år eller, där omständigheterna äro synnerligen mild- rande, till fängelse. Gitter han det för- skingrade genast ersätta, eller sådan så- kerhet därför ställa, att någon skada av tillgreppet ej komma kan; dömes till av- sättning.

14 S. Har förvaltare af medel, som i 13 S. sägas, genom falska räkenskaper eller böcker sökt dölja sitt tillgrepp, så- som att han uteslutit influtna medel, eller upptagit dem såsom restantier, eller å räkning uppfört utbetalningar, som icke skett, eller har han, till bristens döl- jande, undanskaffat handlingar, företett vetterligen oriktiga verifikationer, eller föröfvat annat sådant bedrägeri; fälles till straffarbete i tredje eller andra grad, och dömes tillika medborgerligt förtro- ende för alltid förlustig.

15 S. Lånar förman af underordnad embetsman vetterligen sådana medel, som honom, å embetets vägnar, anförtrodde äro; straffes, om skada deraf kom, med afsättning, och i annat fall, med mist— ning af embete. Lånar förman i uppbörds— verk medel av underordnad uppbördsman eller redogörare; miste embetet, änskönt de medel ej, honom vetterligen, till upp- börden hörde.

4 S. Släpper embetsman, som öfver fånge eller häktad person inseende haf- ver, honom med vilja lös, eller hjelper honom att undkomma; varde afsatt, och dömes dessutom till straffarbete ifjerde grad. Släpper han fången eller den häk-

tade af vårdslöshet; dömes, om Vårds- *

lösheten grof var, till mistning af em— bete, så ock till fängelse eller straff- arbete i femte grad, och om den mindre var, till böter.

5 S. Var den undkomne för gäld häktad; dömes, om han med vilja släpp- tes, till mistning af embete och fängelse,

16 S. Har embetsman, som i 15 S omtalas, genom falska räkenskaper eller böcker sökt dölja sitt tillgrepp, såSOm att han uteslutit influtna medel, eller upptagit dem såsom restantier, eller å räkning uppfört utbetalningar som icke skett, eller har han, till bristens döl- jande, undanskaffat handlingar, företett veterligen oriktiga verifikationer, eller föröfvat annat sådant bedrägeri; varde, ändå att han det förskingrade ersätter eller säkerhet derföre ställer, dömd till afsättning och fängelse i tredje eller andra grad.

17 S. Lånar förman af underordnad embetsman veterligen sådana medel, som honom å embetets vägnar anförtrodda äro; straffes, om skada deraf kom, med afsättning, och i annat fall, med mist- ning af embete. Lånar förman i upp- bördsverk medel af underordnad upp- bördsman eller redogörare; miste embe- tet, ändå att de medel ej till uppbörden hörde.

4 S. Släpper embetsman, som öfver fånge eller häktad person inseende haf— ver, honom med vilja lös, eller hjelper honom att undkomma; varde afsatt, och dömes dessutom till fängelse i sjette eller femte grad. Släpper han fången eller den häktade av vårdslöshet; dömes, om vårdslösheten grof var, till mistning af embete, så ock till fängelse i sjunde eller sjette grad, och om den mindre var, till böter.

5 S. Var den undkomne för gäld häktad; då skall, om han med vilja släpp— tes, till mistning af embete och fängelse

12 S. Har embetsman, som i 11 S omtalas, genom falska räkenskaper eller böcker sökt dölja sitt tillgrepp, såsom att han uteslutit influtna medel eller upptagit] dem såsom restantier, eller å räkning uppfört utbetalningar, som icke skett, eller har han, till bristens döl- jande, undanskaffat handlingar, företett veterligen origtiga verifikationer, eller föröfvat annat sådant bedrägeri; dömes, ändå att han det förskingrade ersätter eller säkerhet derför ställer, till afsätt— ning och straffarbete från och med sex till och med tio år: varde ock dömd medborgerligt förtroende för alltid för- lustig.

13 S. Lånar förman af underordnad embetsman veterligen sådana medel, som honom å embetets vägnar anförtrodda äro; dömes till afsättning och varde, om skada af brottet kom, tillika förklarad ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas. Lånar förman i uppbördsverk medel af under- ordnad uppbördsman eller redogörare; varde afsatt eller miste embetet på viss tid, ändå att de medel ej till uppbör- den hörde. 14 S. Släpper embetsman, som öfver fånge eller häktad person inseende hafver, honom med vilja lös, eller hjelper ho- nom att undkomma; dömes till afsätt— ning och straffarbete från och med sex månader till och med fyra år: varde ock förklarad ovärdig att i rikets tjenst vi- dare nyttjas. Släpper han fången eller den häktade af vårdslöshet; dömes, om vårdslösheten grof var, till afsättning, så ock till fängelse i högst sex månader eller straffarbete i högst två år, och, om den mindre var, till böter.

12 S. Har ämbetsman, som i 11 S omtalas, genom falska räkenskaper eller böcker sökt dölja sitt tillgrepp, såsom att han uteslutit infiutna medel eller upp- tagit dem såsom restantier, eller ä räk- ning uppfört utbetalningar, som icke skett, eller har han, till bristens döl- jande, undanskaffat handlingar, företett veterligen oriktiga verifikationer, eller förövat annat sådant bedrägeri; dömes, ändå att han det förskingrade ersätter eller säkerhet därför ställer, till avsätt- ning och straffarbete från och med två är sex månader till och med tio år: varde ock förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas samt dömd till på— följd enligt 2 kap. 19 S. Äro omstän- digheterna synnerligen mildrande; må ti- den för straffarbetet till ett år nedsättas. 13 S. Lånar förman av underordnad ämbetsman veterligen sådana medel, som honom å ämbetets vägnar anförtrodda äro; dömes till avsättning och varde, om skada av brottet kom, tillika förkla- rad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas. Lånar förman iuppbördsverk medel av underordnad uppbördsman eller redogörare; varde avsatt eller miste äm- betet på viss tid, ändå att de medel ej till uppbörden hörde. 14 S. Släpper ämbetsman, som över fånge eller häktad person inseende haver, honom med vilja lös, eller hjälper honom att undkomma; dömes till avsättning och straffarbete från och med sex månader till och med fyra år: varde ock förkla- rad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas. Släpper han fången eller den häktade av vårdslöshet; dömes, om vårds- lösheten grov var, till avsättning, så ock till fängelse i högst sex månader eller straffarbete i högst två år, och, om den mindre var, till böter.

och om det af vårdslöshet skedde, till böter; stånde ock den, som med vilja släppte. i sådan ansvarighet för den und- komne, som i 8 Kap. 5) S. sägs.

16 S. Bryter eller öppnar embets— man vid postverket olofiigen annans bref, som i hans embetsvård är; varde afsatt, och dömes dessutom till straffarbetei femte eller fjerde grad. Tillgriper han derutur penningar eller penningevärde; varde fälld till straffarbete i andra grad och tillika dömd medborgerligt förtroende för alltid förlustig. 17 S. Begår embetsman uppsåtligen, på annat sätt än nu sagdt är, förbry- telse i sitt embete, för egen fördel, eller för att annan gynna eller skada, eller eljest till kränkning af allmän eller en- skild rätt eller säkerhet, eller underlåter embetsman uppsåtligen, i afsigt som sagd är, sin embetspligt; dömes till mistning af embete eller afsättning: var det af förhastande, som embetsmannen sig för- geck, och kom deraf ingen eller ringa skada; då må han till böter dömas. In- nefattar förbrytelse i embete tillika an—

i sjunde grad, och om det af vårdslös- het skedde, till böter dömas; stånde ock den, som honom med vilja släppte, i så- dan ansvarighet, som i 8 Kap. 5 S sägs.

18 S. Bryter eller öppnar embets- man vid postverket olofligen annans bref eller eljest förseglade tillhörighet, som under hans embetsvård är; varde afsatt, och dömes dessutom till fängelse i sjette eller femte grad. Tillgriper han derutur penningar eller penningevärde; då skall * han dömas, utom avsättningen, till fän- gelse i andra eller tredje grad. 19 S. Begår embetsman uppsåtli— gen, på annat sätt, än nu sagdt är, för- brytelse i sitt embete, för egen fördel, eller för att annan gynna eller skada, eller eljest till kränkning af allmän eller enskild rätt eller säkerhet, eller under- låter embetsman uppsåtligen, i afsigt som sagd är, sin embetspligt; dömes till mistning af embete eller afsättning: var det af förhastande, som embetsmannen sig förgick, och kom deraf ingen eller ringa skada; då må han till böter dömas.

15 S. Underlåter eller försummar embetsman vid Statens kanal- eller sluss- verk eller annan sådan vattenbyggnad eller jernvägsanläggning hvad honom, till förekommande af olyckshändelse, åligger att iakttaga, så att skada lätteligen ske kan; varde afsatt och dessutom dömd, om skada sker, till straffarbete i högst två år eller fängelse, men, i annat fall, till fängelse i högst sex månader eller böter. Vidare i dylik befattning nyttjas. Sker sådan underlåtenhet eller för- summelse uppsåtligen; då skall, utom afsättning, straff efter 19 Kap. 11 S den brottslige ådömas, och varde han tillika förklarad ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas.

16 S. Begår embetsman uppsåtligen, på annat sätt, än förut sagdt är, förbry- telse i sitt embete, för egen fördel, eller för att annan gynna eller skada, eller eljest till kränkning af allmän eller enskild rätt eller säkerhet, eller under- låter emhetsman uppsåtligen, i afsigt som sagd är, sin embetspligt; varde af- satt och, om brottet det förtjenar, tillika förklarad ovärdig att i rikets tjenst vi- dare nyttjas: var det af förhastande, som embetsmannen sig förgick, och kom deraf ingen, eller ringa skada; då må till

Var vållandet groft; må han ej 1

15 S. Under—låter eller försummar ämbetsman vid statens kanal- eller sluss— verk eller annan sådan vattenbyggnad eller järnvägsanläggning vad honom, till förekommande av olyckshändelse, åligger att iakttaga, så att skada lätteligen ske kan; dömes till fängelse eller böter. Var vållandet synnerligen grovt, mä dömas till straffarbete i högst två år. Varder fängelse ådömt, skall den felaktige, om brottet det förtjänar, tillika avsättas. Dö- mes den felaktige till straffarbete, varde avsatt, och må han ej vidare idylik be- fattning nyttjas. Sker sådan underlåtenhet eller för- summelse uppsåtligen; varde den brotts- lige avsatt samt dömd till straff efter 19 kap. 11 S: och skall han tillika för- klaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

16 S. Begår ämbetsman uppsåtligen, på annat sätt, än förut sagt är, förbry- telse i sitt ämbete, för egen fördel, eller för att annan gynna eller skada, eller eljest till kränkning av allmän eller en— skild rätt eller säkerhet, eller underlåter ämbetsman uppsåtligen, i avsikt som sagd är, sin ämbetsplikt; varde avsatt och, om brottet det förtjänar, tillika förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nytt- jas: var det av förhastande, som ämbets- mannen sig» förgick, och kom därav ingen eller ringa skada; då må till böter

232 L. K. 1839 nat brott; vare lag, som i 6Kap. 12 S. sägs; och skall den omständighet, att brottet med missbruk af embete före— nadt är, såsom synnerligen försvårande anses. 18 S. Viser embetsman vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i sitt embete, och är ej särskildt ansvar derå satt; straffes med böter eller mist- ning af embete. Har af den embetsför- seelse timat skada, hvarå straff för vål- lande efter denna lag följa bör; vare lag, som i 6 Kap. 12 S. sägs.

19 S. Nu har embetsman, utan lof eller tillkännagifvet förfall, sig från tjenstgöring afhållit, och ej kunnat med kallelse träffas eller inställas: kommer han ej inom tre månader, sedan kallelse i allmänna tidningarna ågått, som i Rätte— gångs—Balken sägs; varde till mistning af embetet dömd. 20 S. Begår embetsman brott, der- före han till straffarbete dömd varder; miste ock embete, som han innehafver, ändå att brottet utom embetet begån— get är.

20 S. Viser embetsman vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i sitt embete, och är ej särskildt ansvar derå satt; straffes med böter eller mist- ning af embete.

21 S. Innefattar förbrytelse, som i 19 eller 20 S sagd är, tillika annat upp- såtligt brott, eller sådant vållande, hvarå straff efter denna lag följa bör; gånge som i 6 Kap. 13 S stadgas. 22 S. Nu har embetsman, utan lof eller tillkännagifvet förfall, sig från tjenstgöring afhållit och ej kunnat med kallelse träffas eller inställas: kommer han ej inom tre månader, sedan kallelse i allmänna tidningarna ågått; varde till mistning af embetet dömd.

23 S. Begår embetsman brott, der- före han till fängelse i sjette grad eller svårare straff dömd varder; miste ock embete, som han innehafver, ändå att brottet utom embetet begånget är.

böter eller mistning af embete på viss tid dömas.

17 S. Visar embetsman vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i sitt embete, och är ej särskildt ansvar derå satt; straffes med böter eller mist- ning af embetet på viss tid. Äro om- ständigheterna synnerligen försvårande; må till afsättning dömas.

18 S. Innefattar förbrytelse, som i 16 eller 17 S sagd är, tillika annat upp— såtligt brott eller sådant vållande, hvarå straff efter denna lag följa bör; gånge som i 4 Kap. 2 S stadgas. S 19. Nu har embetsman, utan lof eller tillkännagifvet förfall, sig från tjenst— göring afhällit och ej kunnat med kal— lelse träffas eller inställas: kommer han ej inom tre månader, sedan kallelsei allmänna tidningarne ågått; varde afsatt.

20 S. Begår embetsman brott, der- för han till straffarbete eller svårare straff dömes; varde tillika dömd till af- sättning från embete, som han inne- hafver, ändå att brottet utom embetet begånget är: äro omständigheterna syn— nerligen mildrande; då må till mistning af embete på viss tid dömas.

eller mistning av ämbete på viss tid dömas.

17 S. Visar ämbetsman vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i sitt ämbete, och är ej särskilt ansvar därå satt; straffes med böter eller mist- ning av ämbetet på viss tid. Äro om- ständigheterna synnerligen försvårande; må. till avsättning dömas.

18 S. Innefattar förbrytelse, som i 16 eller 17 S sagd är, tillika annat upp— såtligt brott eller sådant vållande, varå straff efter denna lag följa bör; gånge som i 4 kap. 2 S stadgas. 19 S. Nu har ämbetsman, utan lov eller tillkännagivet förfall, sig från tjänst- göring avhållit och ej kunnat med kal- lelse träffas eller inställas: kommer han ej inom tre månader, sedan kallelse i allmänna tidningarne ågått ; varde avsatt.

20 S Begår ämbetsman brott, där- för han till straffarbete eller svårare straff dömes; varde tillika dömd till av— sättning från ämbete, som han innehaver, ändå att brottet utom ämbetet begånget är: äro omständigheterna synnerligen mildrande; då må till mistning av äm— bete på viss tid dömas.

Varder ämbetsman, till vars ämbete hörer att undervisa eller uppfostra ung- dom, enligt 18 kap. 6 S 1 mom. dömd till fängelse för otukt med ungdom, som han i kraft av sitt ämbete eller eljest hade till undervisning eller uppfostran, eller dömes han enligt 18 kap. 13 S till ansvar för någon tukt och sedlighet så- rande gärning, därav synnerlig fara för sådan ungdoms förförelse kom; skall till- lika till avsättning eller till mistning av ämbetet på viss tid dömas.

21 S. Dömes embetsman, för brott utom embetet, till ringare straff, äni 20 S. sägs, och är brottet sådant, att hans embetsvärdighet eller medborgerliga anseende derigenom befläckas eller spil- les; miste ock då embetet. 22 S. Böter, som efter 4, 5,9,12, 17 eller 18 S. ådömas, må sättas högst till beloppet för ett år af den lön och öfriga inkomst, som åtfölja det embete, hvari den skyldige sig förbrutit. Ar ej med det embete viss lön eller annan in— komst förenad; vare bot högst tvåhund- rade Riksdaler. 23 S. Hvad om Statens embetsmän stadgadt är, gälle ock om dem, som äro satte att förvalta städers, menigheters eller allmänna af Konungen stadfästade Verks, Bolags eller andra inrättningars eller stiftelsers angelägenheter, om de tjensteman, som under Embets- eller Förvaltningsmyndigheterna lyda, eller an- nan, som förordnad är att embete eller tjänsteärende förrätta; så ock om dem, som till allmänna fullmäktige förordnade äro. Postförare, som i vård hafver hvad åt allmänna posten förtrodt är, varde efter 16 S. straffad, om han i postfö- ringen något af de brott begår, som der sagde äro.

24 S. Dömes embetsman, för brott utom embetet, till ringare straff, än i 23 S sägs, och är brottet sådant, att hans embetsvärdighet eller medborger— liga anseende därigenom befläckas eller spilles; miste ock då embetet. 25 S. Böter, som efter 2, 3, 4, 5, 9, 10, 14, 19 eller 20 S ådömas, må sättas högst till beloppet för ett år af den lön och öfriga inkomst, som åtfölja det embete, hvari den skyldige sig för- brutit. Ar ej med det embete viss lön eller annan inkomst förenad; vare bot högst tvåhundrade Riksdaler. 26 S. Hvad om Statens embetsmän här stadgadt är, gälle ock om dem, som äro satte att förvalta städers, menighe- ters eller allmänna af Konungen stad— fästade verks, bolags eller andra inrätt- ningars eller stiftelsers angelägenheter, om de tjenstemän, som under embets- eller förvaltningsmyndigheterna lyda, och om andra, som förordnade äro att em— bete eller tjensteärende förrätta. Postförare, som i vård hafver hvad åt allmänna posten förtrodt är, varde efter 18 S straffad, om han i postfö— ringen något af de brott begår, som der sagda äro.

21 S. Böter, som efter 5, 9, 10, 14, 16 eller 17 S ådömas, må sättas högst till beloppet för ett år af den lön och öfriga inkomst, som åtfölja det embete, hvari den skyldige sig förbrutit. Är ej med det embete viss lön eller annan inkomst förenad; vare bot högst ett tusen Riksdaler. 22 S. Hvad om Statens embetsmän här stadgadt är, gälle ock om dem, som äro satte att förvalta städers, menig- heters eller allmänna af Konungen stad- fästade kassors, verks eller andra inrätt- ningars eller stiftelsers angelägenheter, om de tjenstemän, som under embets- eller förvaltningsmyndigheterna lyda, och om andre, som förordnade äro att embete eller tjensteärende förrätta. Skall, till följd af Konungens för- ordnande, hvad i 19 Kap. 11 och 12 SS om Statens kanal— eller slussverk eller annan sådan vattenbyggnad eller jern- vägsanläggning stadgadt är, tillämpas å dylik inrättning, som af enskilda per- soner, menigheter eller bolag gjord är; varde ock därvid anställd person för brott af sådan beskaffenhet, som i 15 S nämnd är, straffad efter de i samma S stadgade grunder; och må den brotts- lige eller felaktige, om brottet uppsåt- ligen skett eller skada genom groft vål— lande timat, ej sedermera kunna idylik allmän befattning nyttjas.

21 S. Böter, som efter 5 S 3 mom., 6, 10, 14, 16 eller 17 S ådömas, må. sät— tas högst till beloppet för ett år av den lön och övriga inkomst, som åtfölja det ämbete, vari den skyldige sig förbrutit. Är ej med det ämbete viss lön eller an- nan inkomst förenad; vare bot högst ett tusen riksdaler. 22 S. Vad om statens ämbetsmän här stadgat är, gälle ock om dem, som äro satte att förvalta städers, menighe- ters eller allmänna av Konungen stad- fästade kassors, verks eller andra inrätt- ningars eller stiftelsers angelägenheter, om de tjänstemän, som under ämbets- eller förvaltningsmyndigheterna lyda, och om andre, som förordnade äro att ämbete eller tjänsteärende förrätta. Skal], till följd av Konungens för- ordnande, vad i 19 kap. 11 och 12 SS om statens kanal- eller slussverk eller annan sådan vattenbyggnad eller järn— vägsanläggning stadgat är, tillämpas å dylik inrättning, som av enskilda perso- ner, menigheter eller bolag gjord är; varde ock därvid anställd person för brott av sådan beskaffenhet, som i 15 S nämnd är, straffad efter de .i samma S stadgade grunder; och må den brottslige eller felaktige, om brottet uppsåtligen skett eller han därför blivit dömd till straffarbete, ej sedermera kunna i dylik allmän befattning nyttjas.

INNEHÅLL

Förord ........................................................................... FÖRSTA AVDELNINGEN: Utkast till lag ..............................

ANDRA AVDELNINGEN: Komparativ översikt av nuvarande straffrätt ..................................................................... 9—148. Inledning ..................................................................... 9— 23. Om ämbetsbrottens systematiska behandling i strafflagstift-

ningen ..................................................................... 19— 23. I) Rättsfaktum ......................................................... 24—139. A) Det allmänna ämbetsbrottssubjektet ..................... 24— 38. B) Den brottsliga handlingen ................................. 39—139. 1) Gärningsmannabrott ....................................... 39—130. 3.) Speciella rekvisit ........................................ 39—120. (1) Angrepp mot Statens straffande funktion 40— 52. (a) Dubbelangrepp mot statsfunktion och individ .......................................... 40— 48. (b) Angrepp ensamt mot statsfunktionen 48— 52. (2) Andra angrepp mot Statens judiciella funk— tion ................................................... 52— 54. (3) Konkussion ......................................... 54— 59. A) (Passiv) korruption (det allmänna deliktet) 59— 61. (a) Frågan om ämbetsåtgärdens rättsenlig-

het eller rättsstridighet ..................... 61—

04) Lagar, som ej skilja (eller som ut— tryckligen likställa) korruption med rättsenligt och med rättsstridigt objekt ....................................... 61—— B) Lagar, som skilja korruption med rättsstridigt och med rättsenligt objekt ....................................... 63——

y) Lagar, som endast uppställa kor-

ruption med rättsstridigt objekt...

(b) Korruptionens tidsförhållande till äm— betsåtgärden ................................. 68— (c) Konsummationen vid (det passiva) kor- ruptionsdeliktet .............................. 70— a) Lagar med enhetlig konsummation 70— 71. ,6) Lagar med växlande konsummation 71— (5) Särskilt utbrutna fall av passiv korruption 72— 74. (6) Pekulat ............................................. 74— 81. (7) Ämbetsförfalskning .............................. 81— 88. (a) Positiv-materiell förfalskning ............ 82— 83. (b) Positiv-immateriell förfalskning ...... 84— 87. (o) Negativ—materiell förfalskning ......... 87— 88. (8) Yppande eller utnyttjande av hemlighet 88— 97. (9) Ämbetsbrott av tjänstemän, anställda vid post, telegraf etc. .............................. 97—100. (10) Ambetsbrott mot familj eller sedlighet 100—102. (11) Överskridande av kompetens ............... 102—104. (12) Andra särskilt uppställda ämbetsbrott... 104—120. (a) Brott mot Staten ........................ 104—116. (b) Brott mot allmänheten .................. 116—118.

(0) Brott mot enskild ........................ 118—120. '

b) Generella rekvisit .................................... 120—125. (1) Allmänt uppsåtligt ämbetsbrott ............ 120—123. (2) Allmänt kulpost ämbetsbrott ............... 123—125. Tillägg till I) B) 1): Särskilda regler för ämbetsmans allmänna brott (i eller utom tjänsten) .................. 126—130. a) Ämbetet medel för allmänt brott ............... 127—128. b) Allmänt brott medel för ämbetsbrott ......... 128—129. 0) Allmänt brott begånget i tjänsten ............... 129—130. 2) Delaktighetsbrott .......................................... 131—133. Tillägg till I): Bestämmelser om extraneus isamman- hang med ämbetsbrotten .................................... 134—139. II) Straffet ............................................................... 140—148. Konfiskation ......................................................... 145—148.

Sid.

TREDJE AVDELNINGEN: Svensk rättsutveckling ............... 149—170. I) Rättsutveckling före 1734 års lag ........................... 149—156.

II) 1734 års lag ......................................................... 157—163. III) 1864 års lag ......................................................... 164—170.

FJERDE AVDELNINGEN: Motiver .................................... 171—191. Speciell motivering ...................................................... 176—191.

Bilaga 1 till Andra Avd.: Gällande lagar ........................ 192—212. Bilaga 2 till Andra Avd.: Aktuella strafflagsförslag ............ 213—221. Bilaga till Tredje Avd ................................................... 222—235.

(Sliter-nia.— inom; _ ammér'hete'ckn'ai utredningai-nas nimifn _

Ailnfån lagstiftning. Rittaklpning. Fångvård. - nkand'e med" för-sla till stadspy nadslag. 5 JM e'r'edande utkast tilI gg [ ]

Stdtsförlattnlng. Allmän statsförvaltning.

”6 års pensionsutredning. Betänkande ang. familje: "pensionering för viss icke-ordinarie personal 'i'

statens tjänst. [3] __,

Kommunalförvaltnlng.

x.

" ordningar om kommunalstyrelse på. landet och 1 sta m. m. [']

a_i Statens Och kommunernas llnansvåsen.

”'-' — Politl.

nopolkqntrouutre'dningens betänkande ang. anord- *

nandet av den statliga kontrollen av Aktiebolaget ,Vin-oä Spritcentralens verksamhet. [4]

/

. [_ Soclalpolltik.

;

stråfåag. Ambetsbrotten. [7] '

Yttrande och'förslag' ang. revision av gällande, för:

.,

Vattenväsen,. Skogsbruk. Bergsbrnki. '

Industri.

Betänkande me'd'förslag an . åt ärder till handels- Järnhanteringens stödjan &. [S%

Handel och sjölart.

| ( .

Kommunlkatlonsväsen.

Bank-, kredlt- och penningvåsen. '

Försäkringsväsen.

Kyrkovisen. andewlsnlngsvåsen. Andlig odling , I övrigt. ,

»

Föruvarsväsen. ,

Utrikes ärenden. Internationell rätt. Utrikesdepartement'ets organisation. [1]