SOU 1929:17

Betänkande angående rationell skatteuppbörd

N 4-0 ('?

oå (- - mm

&( *. ICT?

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

BETÄNKANDE=

ANGÅENDE]

. AVGIVET. DENA30 JUNI 1929 AV

19%1Åns UPPBÖRDSSAKKUNNTGA

STOCKHOLM 1929

& _ir : n:

&.

N .

"1.

.

5”

.es»

Q

Betänkande och förslag till förenkling av ordanisa— tion och förvaltning a flottans stationer oc varv samt örlogsdepån i Göteborg. Vissa byggnadsarbeten m. 111. vid flottans stationi tockholm. (Sugglement till del 3. Lokalfrågor.) Beckman. 30 s. 6. Betänkande och förslag angående vissa ekonomiska görsmål berörande enskilda järnvägar. "Beckman.

s .

Betänkande och förslag an ående tryggande av hos enskild arbetsgivare anstå ld personals rätt till ut- fäst pension. Norstedt. 92 s. Ju. Svenska aktiebolags balansräkningen åren 1911—1925. Tiden. 529 5. F1. ' Redogörelse för de ecklcsiastika bostttllena. 6. Kop- Barbergs lan. Av Henrik Bovin. Beckman. lij,718 s. E. tredning och förslag rörande studieunderätod åt ]årlungar vid statens läroverk och med dem jäm- för iga läroanstalter. Norstedt. 107 s. 14 1. E. Berättelse rörande studier i vissa sinness ukvårds— frågor sarskilt arbetsterapi och hjälpverksamhet —— i Danmark, Tyskland, Holland och Schweiz. Nor— stedt. 117 s. S.

*8. 1928 års tjänstesakkunnigas utredning och iörslag i

" 9.

frå

fråga om underofficerarnas tjänsteställning. Fahl— crantz. 90 s. F . Betänkande med förslag till lagstiftning om åtgärder mot lösdriveri samt åtgärder mot sedeslöst leverne uv samhallsskadlig art. Norstedt. 208 s. S.

* . _ staten ;s offentl lig—ala, KronologiSk'

10.

11

12.

14. 15.

16.

utr eli-agn.. förteckning

Utredning och förslag rörande praktisk lärarkurs för blivande lärare vid de allmänna läroverken m fl. nndervisningsanstalter. Norstedt. 116 5. E. Förslag till amor anisation av rättsobducentväsen- det 111. m. Norste t. 66 s., 1 karta. S. ' lagberedningens förslag angående vissa internatio- nella rättsför ållanden. 1. Förslag till konvention mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge inne— hållande internationellt privatråttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap rn. m. Norstedt. 130 s. Ju. . Lagheredningecns lörslag angående vissa internatio-

nella råttsförhallanden. 2. Första till konvention mellan Sverige, Danmark, Finlan och Norge ana gående indrivning av underhållsbidrag m. m. Nor= stedt. 59 s. Ju. Betänkande med förslag till steriliseringslag. Beck- man. 111 s. S. , Betänkande med utkast till lagstiftning om ekono- miska föreningars rätt att driva inlåningsrörelse.» Marcus. 39 s. Fl. Betänkande med förslag till förordning om motora fordon in. m. jämte darmed sammanhängande för- fattningar samt till stadga om trafiken å vägar och gator. Marcus. 305 5. K. x . Betänkande angående rationell skatteuppbörd. Mar-

cus. 331 s. 5 utkast till blanketter. Fl.

Anm. Om särskild tryckort ei angives, år tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse-

bokstavernn till det departement, under vilketntredningen avgivits, t ex. E. : ecklesiastikdepartementet, Jo.

ordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre an- ning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1929 : 17 FINANSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE

ANGÅENDE

RATIONELL SKATTEUPPBÖRD

AVGIVET DEN 30 JUNI 1929 AV

nn4 ÅRS UPPBÖRDSSAKKUNNIGA

voo—

STOCKHOLM 1929 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 23 maj 1924 givna bemyndigande har dåvarande statsrådet och chefen för Kungl. finansdepartementet K. J. Beskow tillkallat oss att jämte numera. avlidne mantalskommissarien i Göteborg 0. E. Graffman i egenskap av sakkunniga inom departementet verkställa ut- redning angående åtgärder för åvägabringande av en rationell skatteuppbörd. Enligt oss meddelade direktiv skulle utredningen icke omedelbart utmynna i några utarbetade lagförslag utan närmast hava till ändamål att uppdraga. riktlinjer för en allmän revision av uppbörds- och indrivningsväsendet. Det skulle därefter ankomma på Kungl. Maj:t att taga ställning till de fram- ställda önskemålen och ombesörja det lagstiftningsarbete, som kunde bliva erforderligt.

De sakkunniga, vilkas arbete fördröjts dels på grund av andra brådskande utredningsuppdrag, som anförtrotts undertecknade Döss och Lundevall, dels på grund av Graffmans långvariga sjuklighet, hade fullbordat största delen av sina förberedande undersökningar och fattat principbeslut i alla viktigare frågor, då Graffman den 31 juli 1928 avled. Någon efterträdare till Graffman har icke utsetts, utan undertecknade Döss och Lundevall hava efter Graffmans frånfälle fortsatt och avslutat utredningsarbetet.

De sakkunniga få nu såsom resultat av detta arbete vördsamt överlämna härvid fogade betänkande angående omläggning av uppbörds— och indriv- ningsförfarandet med tillhörande bilagor.

Till de sakkunniga överlämnade nådiga remisser redovisas i särskild av- delning av betänkandet.

Stockholm den 30 juni 1929.

J OH. DÖSS. ADOLF LUNDEVALL.

De sakkun- nigas upp- drag.

1 KAP.

De sakkunnigas uppdrag och förloppet av deras arbete.

De sakkunnigas uppdrag innefattas i följande, dem tillhandakomna proto— kollsutdrag:

»Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 maj 1924.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Beskow anför efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social-, kommunikations— och ecklesia- stikdepartementen : 4 Inom de närmaste åren förestå genomgripande förändringar å skattelag— stiftningens område, och sedan någon tid befinner sig jämväl frågan om ett förbättrat taxeringsförfarande under övervägande av särskilda sakkunniga. Till föremål för utredning återstår emellertid den tredje men icke minst viktiga frågan inom skatteväsendet, nämligen huru skatterna må kunna uttages på det för samhället lämpligaste och effektivaste sättet samt under de för de skattskyldige bekvämaste och jämväl i övrigt minst betungande formerna. Tiden för igångsättandet av en dylik utredning synes mig nu vara inne.

Frågan om en rationell skatteuppbörd har upprepade gånger under de senaste åren varit föremål för uppmärksamhet inom riksdagen. Sålunda beslöts vid 1918 års riksdag en skrivelse, nr 479, till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning angående möjligheten att genom statsbidrag åt organisationer, som avse att främja skatteinbetalning, eller genom andra liknande åtgärder åstadkomma minskade restantier och avskrivningar. Denna framställning har emellertid enligt Kungl. Maj:ts beslut den 12 november 1919 icke för det dåvarande föranlett någon åtgärd, beroende därpå, att verkningarna av det år 1918 införda nya uppbördssättet på landsbygden samt införselinstitutets införande i avseende på skatter och allmänna av— gifter ansetts böra avvaktas.

Redan vid följande års riksdag väcktes inom första kammaren motion, nr 16, om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning i syfte att dels åstadkomma en effektivare skattebetalning genom införandet av obliga- toriska skatteböcker för arbetare, dels ock att göra betalningen av skatter så bekväm som möjligt för de skattskyldige genom att bereda envar till— fälle att erlägga sin skatt genom inköp av skattemärken. Motionen vann icke riksdagens bifall. Skattetekniska svårigheter och jämväl betänklig— heter i andra hänseenden ansågos lägga hinder i vägen för förslagets genom- förande, varjämte en ganska omfattande och kostsam organisation förmena- des bliva erforderlig. Därjämte framhölls under hänvisning till förut- nämnda 1918 års riksdagsskrivelse att Kungl. Maj:ts uppmärksamhet redan fästs på angelägenheten av åtgärder, avsedda att genom bekvämare

former för skattebetaluing främja ett gott resultat av skatteindrivningen (sammansatta bevillnings— och andra lagutskottets utlåtande nr 1).

Vid 1920 och 1921 års riksdagar väcktes motioner i båda kamrarna (1920/I:161 och 11:216 samt 1921/1:144 och 11:230) om skrivelse till Kungl. Maj:t angående uppdelning av kronouppbörden på två eller flera terminer. Av vederbörande utskott, som avgivit utlåtande i anledning av dessa motioner (1920: första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2 och andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 4; 1921: första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 8 och andra kam— marens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 7), har i intet fall önskvärd— heten i och för sig av den ifrågasatta uppdelningen bestritts. Andra kammarens utskott hava vid bägge tillfällena understrukit vikten av att något bleve åtgjort i motionernas syfte. Att det oaktat intet av berörda utskott funnit sig böra tillstyrka skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning i ämnet har väsentligen berott på att den ifrågasatta reformen ansetts komma att medföra så stora kostnader och olägenheter, särskilt med avseende å debiterings- och uppbördsförfarandet, att dessa skulle vara av större betydelse än de beräknade fördelarna.

Jämväl i ett annat och vidare sammanhang var frågan om ändringar i skatteuppbörden under övervägande vid 1921 års riksdag. I skrivelse den 11 maj 1921, nr 167, anhöll sålunda riksdagen, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning rörande vilka åtgärder, som lämpligen borde vidtagas för åvägabringande av en rationell skatteuppbörd och för riksdagen snarast möjligt framlägga de förslag, vartill en sådan utredning gåve anledning. Denna riksdagens framställning föranleddes dels av tvenne inom riksdagens båda kamrar väckta likalydande motioner, nr I: 145 och II : 244, i syfte att en förutsättningslös utredning i frågan måtte komma till stånd, därvid i motionerna antyddes, att den till synes bäst framkomliga väg till skatte- uppbördsproblemets lösning vore att söka åstadkomma en efter vissa grunder beräknad, allmän och obligatorisk förskottsavsättning till skatteändamål, dels oclc av en inom riksdagens andra kammare väckt motion, nr 229, däri påyrkades utredning för utrönande, huruvida och i vad mån utöver vad redan funnes stadgat påförda utskylder kunde uttagas av försumliga ooh tredskande skattskyldiga.

Efter att hava påpekat de skilda orsakerna till skatterestantierna fram- höll riksdagen i nämnda skrivelse huvudsakligen, att riksdagens ståndpunkt beträHande de rena skatteskolkarna måste bliva, att vad som kunde göras mot skatteskolkarna borde göras, försåvitt det icke kunde anses stå i orimlig proportion i fråga om kostnader i förhållande till det avsedda ändamålet, att det borde vara angeläget att ordna uppbörden så, att den bleve minst betungande för de talrika kategorier, som nu visserligen full- gjorde skatteinbetalningen, men därvid hade att dragas med stora uppoffringar och svårigheter, att det för skattebetalarna vore av synnerlig vikt, att upp- bördsterminerna ordnades på ett ändamålsenligt sätt, att, då det icke utan stora kostnader för skatteuppbörden kunde låta sig göra att fördela skatterna i så små poster, att de anpassade sig till de skattskyldiges månads- eller veckoinkomster, det borde vara av vikt för det allmänna att uppmuntra sådana anstalter, som avsåge att i småposter uppsamla och sedermera in- betala skattebelopp, det vill säga dels s. k. intressekontor, dels anord- ningar av arbetsgivare, som efter frivillig överenskommelse innehölle en del av arbetarnas inkomster för att gälda skatterna, beträHande vilka sistnämnda anordningar riksdagen ansåge det för utvecklingen på området vara av

yttersta vikt att de fortfarande finge vara frivilliga. Riksdagen anförde slutligen: Då förevarande fråga finge anses vara av den stora betydelse för staten och kommunerna, att intet finge lämnas oförsökt, som kunde gagna densamma, hade riksdagen ansett, att en utredning av den beskaffenhet, som motionärerna föreslagit, borde åvägabringas. Av vad riksdagen anfört torde framgå, att åskilliga spörsmål kunde komma under bedömande vid en förutsättningslös utredning i ämnet. Riksdagen ville emellertid betona, att riksdagen härmed icke ville införandet av några invecklade former eller inrättandet av nya befattningar för skatteuppbörden, utan att riksdagen an— såg huvudvikten böra läggas på indrivningsförfarandets effektivitet gente- mot skatteskolkare samt på att uppmuntra skattebetalarna själva till enkla och praktiska åtgärder i syfte att underlätta skattebetalningen.

Den 29 juni 1921 anmälde jag riksdagens ifrågavarande skrivelse för Kungl. Maj:t; och beslöt Kungl. Maj:t på min hemställan att anbefalla samtliga länsstyrelser att inkomma med yttranden i ärendet.

I dessa yttranden hava länsstyrelserna så gott som enstämmigt vitsordat behovet av åtgärder till vinnande av ett bättre uppbördsresultat. Däremot hava meningarna gått isär i fråga om de åtgärder, som borde vidtagas till åstadkommande av nödiga förbättringar. Åtskilliga länsstyrelser hava funnit de av riksdagen antydda utvägarna i allt väsentligt framkomliga och av beskaffenhet att jämte vissa andra påbyggnader å det gällande uppbörds- systemet medföra åsyftad verkan. Vad särskilt beträffar de rena skatte- skolkarna hava därvid framhållits som lämpliga åtgärder åläggande för arbetsgivare att hos vederbörande mantalsskrivnings— och exekutionsmyn- digheter göra anmälan om nyanställda och avgångna arbetare, vidare ut— sträckt användning av reseförbudet, utvidgad tillämpning av införselinsti— tutet, skärpt påföljd för försummelse att erlägga påförd skatt m.m. Andra länsstyrelser åter hava hyst tvekan, huruvida inom ramen av nuvarande organisation och med gällande uppbördsbestämmelser nämnvärd förbättring skall kunna åvägabringas. Särskilt hava dessa länsstyrelser ställt sig tviv- lande i fråga om möjligheten att genom frivilliga anordningar av vare sig det ena eller andra slaget nå fram till en bättre ordning, därvid särskilt understrykande att man på frivillighetens väg träffar allenast dem, som i allt fall låta sig angeläget vara att fullgöra sin skattskyldighet. Den väg, som säkrast skulle leda till målet, förmena dessa länsstyrelser vara, såvitt avser löntagare, allmänt och obligatoriskt innehållande av lönen till betal- ning av å samma lön belöpande skatter.

Särskilda spörsmål berörande skatteuppbördsväsendet hava behandlats uti tvenne vid 1922 års riksdag väckta motioner (I: 5 och II: 188). I den inom första kammaren väckta motionen hade hemställts, att riksdagen villei skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville taga i övervä- gande, huruvida en förenkling av skatteuppbördsväsendet kunde åstadkom- mas genom att överlåta åt samma myndigheter uppbörden av såväl krono— som kommunalskattemedlen, samt för riksdagen framlägga det förslag, var- till ett dylikt övervägande kunde giva anledning. Första kammarens andra tillfälliga utskott uttalade emellertid (i utlåtande nr 5), att det vore att för— vänta att den av riksdagen begärda utredningen om en rationell skatteupp- börd skulle hava sin uppmärksamhet riktad även på imotionen omnämnda spörsmål, varför bland annat på denna grund en särskild riksdagens skri— velse i ämnet icke syntes vara av behovet påkallad. Första kammaren av- slog motionen. I den nämnda, inom andra kammaren väckta motionen hade

yrkats att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida och på vilket sätt åtgärder kunde vid- tagas för att åstadkomma, att stat och kommun bereddes större säkerhet för skatternas erläggande, främst från bolag och andra aifärsföretag och särskilt med hänsyn till de förhållanden, som inträda under ekonomiska kristider. I motionen hade huvudsakligen tagits sikte på den omständig- heten, att bolag och andra affärsföretag lätt kunde bliva insolventa under den tid, som alltid måste förflyta från den tid, en inkomst åtnjötes, tills därav härflytande skatter skulle erläggas. Som emellertid vederbörande utskott (andra kammarens femte tillfälliga utskott i utlåtande nr 4) hölle före, att även denna fråga, som också vidrörts i motiveringen till 1921 års riksdags skrivelse, borde utan särskild framställning komma under bedömande vid den redan begärda utredningen, hade det icke synts utskottet behövligt att avlåta en ny skrivelse i det av motionären föreslagna syftet. Andra kammaren avslog också motionen.

Vid 1923 års riksdag väcktes inom första kammaren en motion (nr 65), vari hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida och på vilket sätt en omläggning av vårt debiterings- system kunde ske i så måtto, att samtliga våra direkta skatter vare sig de utgå till staten eller till landstinget, primärkommunen eller andra kom- munala förvaltningsenheter påfördes varje skattskyldig i en och samma debetsedel, samt om framläggande för riksdagen av de förslag till ändringar isättet för skatternas debitering och upphörd, vartill utredningen föran— ledde. Första kammarens andra tillfälliga utskott (utlåtande nr 8) ansåg det emellertid rådligt, att, innan ny utredning i hithörande frågor igång- sattes, avvakta resultaten av dels 1921 års kommunalskattekommittés arbete, dels ock förutberörda riksdagens skrivelse till Kungl. Maj:t år 1921, nr 167, i fråga om åvägabringande av en rationell skatteuppbörd. Enligt utskottets hemställan föranledde denna motion icke till någon första kammarens åtgärd.

Slutligen har vid innevarande års riksdag väckts likalydande motioner (I: 172 och II: 253) med yrkande ånyo, bland annat, om kronouppbördens uppdelning på terminer. Bevillningsutskottet (betänkande nr 16), som be— handlat motionerna, har ansett flera skäl tala för en uppdelning av krono— uppbörden, omfattande även andra å kronodebetsedeln uppförda avgifter än själva inkomst— och förmögenhetsskatten. Vid det förhållande, att Kungl. Maj:ts uppmärksamhet genom 1921 års riksdagsskrivelse redan fästs å före- varande spörsmål, ansåg utskottet sig dock sakna anledning att föreslå någon åtgärd i ämnet.

I detta sammanhang må tillika erinras om en på sin tid hos Kungl. Maj:t gjord framställning, däri styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare hemställt, att magistraterna i rikets städer måtte befrias från dem enligt gällande uppbördsförfattningar åvilande skyldighet att ansvara för det be- höriga verkställandet av kronoutskylders debitering, upphörd och redovis- ning. I anledning av det samband detta spörsmål ägde med frågan om städernas särskilda skyldigheter och rättigheter överhuvudtaget i förhållande till staten uppdrogs, enligt av Kungl. Maj:t den 21 november 1919 lämnat bemyndigande, åt byråchefen för lagärenden inom departementet att rörande hela denna fråga verkställa ett förberedande granskningsarbete, varur ett närmare utformat undersökningsprogram kunde framgå. Till fullgörande av det sålunda givna uppdraget avlämnades ett i november 1921 dagtecknat

betänkande, däri på anförda skäl förordades en avveckling av städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten. Enligt den för denna avveckling framlagda planen skulle genom omorganisation av städernas uppbördsväsen, i huvudsak åsyftande uppbördens uppdragande åt postverket — frågan om magistraterna åvilande ansvar med avseende å kronoutskylderna få sin lösning. Omorganisationen ansågs emellertid icke kunna genomföras utan tidsutdräkt, och i avbidan därå har vidtagits ut- redning i syfte att få magistraternas ansvarsskyldighet i viss mån begränsad. Denna utredning har lett till ett av särskilda sakkunniga den 30 december 1922 avgivet betänkande med förslag angående magistraternas befriande i visst avseende från ansvar för kronouppbörden, m. 111. Över förslaget hava hörts åtskilliga myndigheter. Frågan är alltjämt beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Att de av samhället påförda skatter verkligen bliva av de skattskyldiga uttagna samt å rätt tid tillgängliga, är givetvis ett allmänt intresse av största vikt. Det råder icke något tvivel, att vårt uppbördsförfarande härut- innan lämnar åtskilligt övrigt att önska. Enligt tillgängliga statistiska uppgifter hava under november och december månader år 1921 inkomst- och förmögenhetsskattemedel influtit till ett belopp, svarande mot 88'76 % av den under året debiterade skatten; motsvarande tal utgöra för åren 1922 och 1923 resp. 91'27 och 89'48 %. I de under sagda månader influtna skatte- beloppen ingå emellertid till väsentlig del restantier från tidigare års upp- hörd. Sålunda befinnes, att de vid 1921, 1922 och 1923 års utgång ute- stående restantierna uppgått till resp. 12'66, 1692 och 17'27 % av den för året debiterade skatten. Av de vid 1921 års ingång utestående restantierna hava under januari—oktober sagda år indrivits 46'15 % samt under samma tid åren 1922 och 1923 resp. 25'53 och 41'57 % av föregående års restantier. Vidkommande antalet skattskyldiga, som icke i rätt tid erlagt sin skatt, äro tillgängliga uppgifter än ogynnsammare. Av de under åren 1921—1923 utsända skattepostanvisningar å kronoutskylder, avseende landsbygden hava sålunda omedelbart inbetalts allenast cirka 75 %. I fråga om det måhända övervägande flertalet restförda skattskyldiga, som icke betalat någon del av sin inkomst- och förmögenhetsskatt, torde restantieförhållandena vara ena— handa för de övriga å kronodebetsedeln uppförda posterna. —— Vidkommande härefter uppbörds- och indrivningsresultatet i fråga om kommunalskatten föreligger väl icke någon allmän utredning. Enligt tillgängliga uppgifter för Stockholms stad har emellertid den å uppbördsstämma influtna kommu- nalskatten i procent av den debiterade år 1921 uppgått till 74'74 %; mot— svarande tal för åren 1922 och 1923 utgjorde 77'84 och 78'93 %. Av de vid början av åren 1921—1923 utestående restantierna inflöto under resp. år 37'08, 36'42 och 38'45 %. Slutligen må nämnas, att antalet skattskyl- diga, som vid 1922 års utgång icke till fullo erlagt 1920 års kommunalut- skylder till Stockholms stad, utgjort 34'5 % av hela antalet till inkomstbe— villning år 1920 taxerade. Motsvarande tal med avseende å 1921 års kom— munalutskylder utgör vid 1923 års utgång 34'0 %. Uppenbart är, att i vissa samhällen restantieprocenten beträffande såväl skattebelopp som antalet skattskyldiga är avsevärt större.

Givetvis kan det icke begäras av något uppbördssystem, att det skall verka så oklanderligt, att allt, som uppdebiterats, också restlöst inflyter.

De anförda siffrorna synas mig dock visa, att skatterestantierna till men för staten och kommunerna nått en sådan omfattning, att vidtagandet av åtgärder till desammas nedbringande icke längre låter uppskjuta sig.

Bristande effektivitet i skatteuppbörden inverkar menligt icke allenast på statens och kommunernas finanser. Redan i och för sig ligger det något i hög grad stötande i att stora grupper av skattskyldiga låta komma sig försumlighet till last vid skattens inhetalande. Genom att vissa skattskyl- diga undandraga sig sina utskylder kommer skattebördan att så mycket hårdare trycka övriga skattskyldiga, och ett i övrigt rättvist och väl avvägt beskattningssystem kan komma att verka ojämt och obilligt. En mindre eHektiv indrivning medför, enligt vad erfarenheten giver vid handen, idet enskilda fallet lätteligen, att skatterestantierna undan för undan ökas, och till sist blir det omöjligt för vederbörande att betala den skatt, som det vid en tidigare tidpunkt skulle ha. varit möjligt för honom att erlägga. Slut- ligen kan, såsom riksdagen också framhållit. indrivningsmyndigheternas vanmakt gent emot skatteskolkarna lätt ingiva allmänheten den uppfatt- ningen, att det icke är så noga med skattens erläggande, något som i sin ordning ökar skatteskolkarnas antal och jämväl i övrigt verkar skadligt för samhällets auktoritet.

Det är emellertid ej allenast för effektiviteten i uppbörds- och indrivnings- förfarandet, som frågan om en rationell skatteuppbörd äger så stor betydelse. Svårigheter för de skattskyldiga att erlägga sina utskylder inverka lätte- ligen — till skada för deklarationsmoralen ogynnsamt på vederbörandes benägenhet att i sina uppgifter till taxeringen samvetsgrant upptaga alla sina inkomster. Frågan om den rationella skatteuppbörden blir med andra ord av största vikt jämväl för Vårt taxeringsväsen. Uppbörden bör därför ordnas på ett för de skattskyldiga bekvämt och praktiskt sätt, och allmän— heten bör beredas all den lättnad med skattens inhetalande, som över huvud taget är möjligt. Ett underlättande av skatternas erläggande medför ock, såsom någon gång framhållits, ett ökat stöd för viljan att fullgöra skatt- skyldigheten, ett förhållande, som jag tillmäter den allra största betydelse vid bedömande av hithörande frågor.

Orsakerna till skatterestantierna torde i huvudsak få sökas antingen i de skattskyldiges oförmåga att betala skatten eller i deras bristande vilja där- till. De reformer i syfte att undanröja påtalade olägenheter i förevarande hänseende, till förmån för vilka riksdagen i sin skrivelse av år 1921 i första hand uttalat sig, avse dels skärpta åtgärder mot de egentliga skatteskolkarna, dels anordningar gående ut på att uppmuntra skattebetalarna själva till enkla och praktiska åtgärder för skattebetalningens underlättande. För min del är jag icke övertygad, att en blivande reform av skatteuppbörden bör inskränka sig till dessa av riksdagen antydda åtgärder; i denna min upp- fattning har jag styrkts av de yttranden, som i ämnet avgivits av vissa länsstyrelser.

De anmärkningar, som i huvudsak riktats mot det nuvarande uppbörds- systemet och vilka efter det riksdagen år 1921 avlåtit sin berörda fram— ställning snarast vuxit i styrka, hottna — jag bortser tills vidare från den bristande kontrollen å den mera rörliga delen av befolkningen dels däri, att avsevärd tid förflyter mellan inkomstens förtjänande och uttagandet av den därpå belöpande skatten, dels däri, att hela kronoskatten skall på en gång erläggas utan att möjlighet förefinnes att få betalningen av densamma uppdelad på flera terminer. Det lider enligt mitt förmenande intet tvivel, att häri ligga de största svagheterna i det nuvarande uppbördssystemet, utan

vilkas undanröjande en verklig och varaktig förbättring i rådande förhållan- den knappast torde stå att vinna.

Då en omläggning av beskattnings— och taxeringsförfarandet i den rikt— ning, att tidsskillnaden mellan inkomstförvärvet och taxeringen väsentligt förkortas, icke torde låta sig genomföra, lärer, såvitt man över huvud taget vill komma till rätta med de rådande missförhållandena, allenast återstå att söka vinna en lösning av förevarande spörsmål på uppbördsväsendets om— råde. I detta avseende synes särskilt det i 1921 års motioner framkastade uppslaget om obligatoriska förskottsavsättningar till skatteändamål förtjäna beaktande. Vad särskilt beträffar löntagare, synes så småningom hava allt- mer utbrett sig den uppfattningen, att för dem den bästa lösningen vore, att löngivaren vid varje utbetalning med undantag möjligen för en eller annan månad —— obligatoriskt innehölle medel till täckande av skatter, som kunde beräknas komma att belöpa å lönen. I och med avdraget skulle givetvis löngivaren i stället för löntagaren gent emot det allmänna bliva ansvarig för skatten till motsvarande belopp. Löngivaren borde omedelbart insätta de avdragna beloppen i bank för statens räkning eller än hellre å stats- verkets giroräkning i riksbanken eller med postverket. Redovisning skulle periodvis ske till vederbörande uppbördsmyndigheter. Sedan skatten fast- ställts till beloppet, skulle en utjämning på enklast möjliga sätt äga rum.

Fördelarna av en dylik anordning, organiskt infogad i ett därefter lämpat uppbördssystem, ligga i öppen dag. Flera länsstyrelser hava också, på sätt jag redan erinrat, framhållit denna väg såsom den enda framkomliga till vinnande av verklig effektivitet i skatteuppbörden. Skatterna till stat och kommun skulle inflyta regelbundet och jämväl åtskilligt tidigare, än vad nu är fallet. Utmätningsförrättningarna skulle bliva färre, likaså efter— forskningarna av skatteskolkare. För den skattskyldige vore fördelarna icke mindre. Skatterna komme att inpassas idennes hushållning på ett lämpligt sätt samt bleve därigenom lätt överkomliga. Särskilt vid nedåt- gående konjunkturer, under vilka skatter måste erläggas för inkomster till högre belopp än som inflyta under det år, skatterna skola betalas, skulle systemets goda verkningar göra sig märkbara. Behovet av införsel i lön, som ej sällan försätter löntagaren i en svårare belägenhet än någonsin, skulle hortfalla eller förminskas. Kort sagt, de svårlösta frågorna om skat— tens uttagande i så omedelbar anslutning som möjligt till inkomstens för- värvande samt om uppdelning av uppbörden på flera terminer skulle utan vidare hava vunnit sin lösning.

Vilken omfattning ett dylikt avdragssystem, därest det kunde helt genom- föras, skulle få, framgår därav, att antalet löntagare torde kunna skattas till inemot 70 % av samtliga skattskyldiga. Men även övriga skattskyldiga borde på ett eller annat sätt åläggas att göra förskottsavsättningar, och detta icke blott av likställighetsskäl utan även av rent praktiska grunder till säkerställande av skattens utgående vid insolvens m. m.

Gent emot de fördelar, ett avdragssystem av nu antytt slag onekligen medför, måste emellertid vägas de olägenheter, som därmed äro förknippade. Många svårlösta frågor möta, icke blott av organisatorisk natur utan jäm— väl andra. En alldeles särskild svårighet ligger däri, att systemet bygger på avsättningar i förskott till betalande av det löpande inkomstårets skatter och således hetingar avdrag efter procentsatser eller skattebelopp m. ni., som icke äro kända, med därav föranledda uppgörelser efteråt. J ämväl övergången till ett sådant system skulle bereda åtskilliga vanskligheter.

Även utan nu nämnda förskottsförfarande torde emellertid ett avdrags—

system kunna anordnas, om ock fördelarna därmed icke bleve desamma, nämligen så, att avdragen verkställas efter det skatternas belopp fastställts. I dylikt fall vore det emellertid synnerligen angeläget, att förfallotiden för skatten bestämdes så tidigt som möjligt. Det borde sålunda övervägas, huruvida icke med ledning av taxeringsnämnds beslut och således utan avvaktande av prövningsnämnds utslag — avdragsförfarandet skulle kunna börja, i allt fall såvitt avser kronoskatten, under budgetårets första månad eller juli månad.

Att stora svårigheter måste övervinnas, innan en god lösning av hit- hörande frågor kan ernås, är tydligt. Frågan om avdrag å lönen för skatt har dock synts mig så viktig och de fördelar, som därmed stå att vinna, så många och obestridliga, att ett allvarligt försök att komma till rätta med problemet torde böra göras. I allt fall synes det mig uppenbart, att en ut— redning i frågan om en rationell skatteuppbörd icke kan förbigå ett system, sådant som det nu antydda, så mycket mindre som liknande metoder sedan länge praktiserats i flera länder och nu senast i modifierad form föreslagits till införande i Norge. Att vid en dylik utredning böra tillgodogöras er- farenheterna från dessa länder, är självfallet.

Hur uppbördsväsendet än ordnas, kommer det dock alltid att finnas skatte— skolkare. Även med ett skatteavdragssystem skulle, om ock ibetydligt mindre utsträckning, personer, som icke trivas med stadigvarande ordnat arbete, finna utvägar att undandraga sig sina förpliktelser. För att möj— liggöra en mera intensiv indrivning gent emot skatteskolkare torde krävas ett intimt samarbete mellan mantalsskrivnings— samt uppbörds— och exeku— tionsmyndigheter. Former för en efter praktiska grunder ordnad samverkan mellan nämnda myndigheter torde således böra sökas.

I detta sammanhang måste jämväl uppmärksammas frågan, huruvida sär- skilda åtgärder mot här i riket vistande utlänningar äro i uppbördshän- seende påkallade, i syfte att dessa ej måtte undandraga sig dem åvilande skattskyldighet.

I det föregående har huvudsakligen berörts uppbördsväsendets så att säga yttre sida eller dess förhållande till den skattebetalande allmänheten. Av icke mindre vikt är frågan om ett rationellt ordnande av alla de inre organisatoriska problem, som möta vid en grundlig reform av det nuvarande systemet för debitering, uppbörd och indrivning av skatter och andra avgifter. Jag skall icke uppehålla mig vid de frågor, som kunna uppkomma på grund av själva uppbördens omläggning och äro därav beroende. Däremot synes det mig angeläget betona nödvändigheten att bringa till stånd alla förenklingar, som utan olägenheter låta sig genomföra. Sålunda synes mig ej den frågan böra lämnas obeaktad, huruvida eller i vad mån uppbörden av statliga och kommunala utskylder kunde samlas på en hand eller iallt fall så anordnas, att onödigt dubbelarbete med debitering, uppbörd och indrivning undvekes. Än större betydelse får uppenbarligen denna synpunkt, därest uppbörds- väsendet kan på förut antytt sätt ordnas genom ett system med avdrag från vederbörandes avlöning.

Utredningen måste givetvis komma att beröra även sådana stats- och kognlmunalskatten ovidkommande avgifter, som nu upptagas å kronodebet- se e n.

Särskild uppmärksamhet torde slutligen ägnas de rent praktiska spörs- målen om bokföring och redovisning m. m., i syfte att enkla och praktiska arbetsformer i förening med nutida tekniska hjälpmedel måtte komma till användning samt debitering, uppbörd och redovisning sålunda kunna verk-

Förloppet av de sakkun- nigas arbete.

Särskilda. undersök- m'ngar.

ställas på enklast möjliga men ändock ur kontrollsynpunkt tillfredsställande sätt.

Av vad jag nu anfört framgår, att utredningen måste avse skatteupp- bördsproblemet i hela dess vidd. Vid sådant förhållande och då undersök- ningen kan komma att beröra flera spörsmål av stor organisatorisk räck— vidd, synes mig utredningen icke omedelbart böra utmynna i några ut- arbetade lagförslag utan närmast hava till ändamål att uppdraga riktlinjer för en allmän revision av uppbörds- och indrivningsväsendet. Kungl. Maj:t torde därefter få taga ställning till de framställda önskemålen och låta om— besörja det lagstiftningsarbete, som kan erfordras. I samband därmed torde böra tagas ställning till det av sakkunniga den 30 december 1922 avgivna betänkande med förslag angående magistraternas befriande i visst avseende från ansvar för kronouppbörden m. m.

Utredningsarbetet, som bör bedrivas i intim kontakt med 1923 års taxe- ringssakkunniga, torde böra anförtros åt särskilda sakkunniga, vilka för- ordnas att inom finansdepartementet biträda med nämnda arbete. Arbetet måste vara avslutat i så god tid, att förslag i anledning därav kunna ut- arbetas och, efter vederbörliga remisser, proposition i ämnet framläggas för 1926 års riksdag.

Att meddela ytterligare direktiv för arbetets bedrivande torde anförtros åt chefen för finansdepartementet.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte dels bemyndiga chefen för finansdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga personer att inom departementet verkställa utredning angående åtgärder till åvägabringande av en rationell skatteuppbörd,

dels förordna, att ersättning till de sakkunniga skall utgå i form av dagarvode,

dels ock förklara, att de sakkunniga skola äga att från ämbetsverk och myndigheter inhämta de upplysningar, som må befinnas erforderliga för uppdragets fullgörande.

Tillika hemställer jag, att utdrag av statsrådsprotokollet i detta ärende måtte få offentliggöras.

Vad föredraganden sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt, finner Hans Maj:t Konungen gott bifalla.

Ur protokollet: Robert Borgström.»

Vidare hava genom särskilda resolutioner till de sakkunniga överlämnats åtskilliga hos Kungl. Maj:t gjorda framställningar för att av de sakkun- niga tagas under övervägande vid fullgörandet av det åt dem lämnade uppdraget. Dessa framställningar komma att behandlas i vederbörligt sammanhang längre fram i detta betänkande.

Redan i början av sitt arbete funno de sakkunniga, i och för bedömande av uppbörds- och restindrivningsförfarandets omfattning och effektivitet, det vara av intresse att erhålla en på tillförlitligt primärmaterial byggd redo- görelse för utfallet av krono— och kommunaluppbörden, inbegripet rest-

indrivningen, för något eller några av de senaste åren. Någon dylik redo— görelse har veterligen icke förut åstadkommits. Då de primäruppgifter rörande krono- och kommunaluppbörden, som ingå till riksräkenskapsverket och statistiska centralbyrån, icke lämna tillräckligt material för en sådan redogörelse, läto de sakkunniga från vederbörande inskaffa erforderliga upp— gifter, avseende kronouppbörden åren 1922 och 1923 samt kommunalupp- börden under år 1923. Uppgifterna rörande restindrivningen avsågo resul- tatet intill 1924 års utgång. De inkomna uppgifterna befunnos, särskilt beträffande kommunaluppbörden, i åtskilliga fall böra kompletteras. Efter skriftväxling åvägabragtes sådan komplettering; för vissa kommuner hava dock av olika skäl fullständiga uppgifter icke kunnat erhållas. Det sålunda sammanbragta materialet har underkastats en omfattande bearbetning. Resultatet av densamma framgår av de vid detta betänkande fogade tabel- lerna nr 1 och 2 samt 8—11.

Jämväl för kronouppbörden åren 1924—1928 har redogörelse utarbetats med ledning av infordrade summariska uppgifter, som dock icke avse rest— indrivningen; se härom tabellerna nr 3—7.

På grundval av sammandrag över taxeringarna dels enligt taxerings- nämndernas beslut dels enligt prövningsnämndernas beslut, vilka samman- drag tillhandahållits från överståthållarämbetet och länsstyrelserna samt från statistiska centralbyrån, har undersökning verkställts för utrönande av storleken av de ändringar, taxeringarna undergått hos prövningsnämn- derna åren 1927 och 1928. Under arbetets gång har, för vinnande av besparing i tid och kostnader, undersökningen begränsats till Stockholms stad och vissa län. Rörande undersökningens resultat hänvisas till bifogade tabeller nr 13—15.

Undersökning har likaledes verkställts angående magistratsstädernas kost- nader för skatteuppbörden och häradsskrivarnas inkomster, och hänvisas i sådant avseende till dels den vid betänkandet fogade bilagan nr 1, dels tabellerna nr 18 och 19, dels och den i 14 kap. av betänkandet intagna summariska redogörelsen för häradsskrivarnas inkomster.

I december 1925 ingingo de sakkunniga till chefen för finansdepartementet _Avdelm'w med framställning om bemyndigande för postverket att inom postgirokon- :”"; Pff,", toret i Stockholm inrätta ett intressekontor för förmedling av skatteinbetal- g,”;ggeågng ning. Till stöd för denna framställning anförde de sakkunniga ihuvudsak a'u skatte— följande: De sakkunniga hade undersökt olika utvägar för åstadkommande inbetalning- av förskottsavsättningar för skatteändamål. Övervägande skäl syntes tala för införande av ovillkorlig skyldighet för arbetsgivare att för anställdas räkning verkställa dylika förskottsavsättningar i samband med utbetalande ? av avlöning. Även för andra grupper skattskyldiga syntes det möjligt att ! genomföra en i viss mån liknande anordning. På dylikt sätt avsatta belopp

skulle mottagas av statlig uppbördsmyndighet och av denna bokföras spe- cifikt för varje skattskyldig å för denne upplagt avräkningskort. Allt efter- ! som debetsedlarna bleve färdiga, skulle å dessa skedda förskottsavsättningar [' gottskrivas de skattskyldiga och till äventyrs felande skattebelopp uppbäras [ under för ändamålet utsatt uppbördstermin. Skulle de avsatta beloppen överstiga utskyldernas sammanlagda belopp, borde överskottet antingen restitueras eller överföras i avräkning å nästkommande års skatt. Genom lämpliga tekniska hjälpmedel borde förandet av avräkningskorten kunna ske enkelt och snabbt på fullt betryggande sätt utan betungande kostnader. _ Berörda förfarande liknade i viss mån det system, de s. k. intressekon—

toren plågade tillämpa. Erfarenheterna från dylika kontor vore dock knap- past tillfyllest för bedömande av möjligheten att genomföra förfarandet för samtliga skattskyldiga i landet; särskilt gällde detta förfaringssättet vid de avsatta beloppens leverering till uppbördsmyndigheten och bokföring där- städes. Det skulle därför vara av värde, om de metoder, de sakkunniga tänkt sig skola ifrågakomma, under någon tid kunde få prövas. Möjlighet härtill skulle beredas, om genom postverkets försorg ett intressekontor in— rättades, närmast avsett för personer, anställda i statens verk i Stockholm, vilket skulle mottaga förskottsavsättningar för skatteändamål från till kon- toret anslutna personer och under uppbördsterminerna redovisa skattebeloppen till vederbörlig uppbördsmyndighet. Detta intressekontor kunde lämpligen organiseras i anslutning till postgirokontoret i Stockholm och därstädes an- vända arbetsmetoder med av förhållandena betingade jämkningar komma till användning. Efter att närmare hava utvecklat, huru anslutningen till ett dylikt intressekontor borde ordnas, framhöllo de sakkunniga vidare, att bortsett från önskvärdheten av att det ifrågasatta systemet för upp- tagande av förskottsavsättningar för skatteändamål någon tid prövades, innan detsamma lades till grund för en allmän omläggning av uppbörds— förfarandet — särskilda skäl talade för ett omedelbart inrättande av ett närmast för statens befattningshavare avsett intressekontor. Det vitsordades nämligen allmänt, att befintliga intressekontor, rätt skötta, verkat mycket gott för ordnandet av den enskildes ekonomi och underlättat skattebetal- ningen till fördel jämväl för det allmänna. Det kunde därför icke anses olämpligt, att staten med begagnande av föreliggande möjligheter vidtoge lämpliga åtgärder i dylik riktning, synnerligast som man måste räkna med att en omläggning av uppbördsförfarandet enligt de sakkunnigas intentioner svårligen skulle kunna genomföras i ett slag utan tarvade en icke obetydlig övergångstid.

De sakkunniga hemställde även om medgivande av rätt för dem att under det fortsatta utredningsarbetet följa verksamheten hos det föreslagna in— tressekontoret.

I anledning av denna framställning bemyndigade Kungl. Maj:t den 15 januari 1926 generalpoststyrelsen att tillsvidare i anslutning till postgiro- rörelsen förmedla betalning av skatt enligt de närmare bestämmelser, som skulle meddelas av styrelsen. Genom kungörelse samma dag (Sv.förf. saml. nr 7/1926) förordnade Kungl. Maj:t därjämte, att redogörare hos statsmyn- dighet skulle vara skyldig att tillsvidare enligt de närmare bestämmelser, som skulle meddelas av riksräkenskapsverket och generalpoststyrelsen gemensamt, till postverket redovisa belopp, som tjänsteman önskade genom avdrag å sin avlöning avsätta till skatt medelst inbetalning å postgiro- konto.

Med stöd av det givna bemyndigandet hava generalpoststyrelsen och riks- räkenskapsverket den 9 februari 1926 utfärdat kungörelse (Sv. förf. saml. nr 17/1926) angående redovisning av medel, som befattningshavare i statens tjänst låter avsätta till skatt medelst inbetalning å postgirokonto, m. 111.

De sakkunniga hava med uppmärksamhet följt verksamheten å postgiro- kontorets i Stockholm avdelning för förmedling av skatteinbetalning. Av- delningens föreståndare har på de sakkunnigas begäran utarbetat en redo— görelse för avdelningens verksamhet, vilken redogörelse bilägges detta be- tänkande (bil. nr 2).

Sedan riksräkenskapsverket med anledning av uppkommen fråga om vid- tagande av sådana åtgärder, som kunde vara ägnade att åstadkomma en förbättrad kontroll över landsfiskalernas medelsförvaltning och redovisning, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 februari 1925 tillkallat vissa sakkunniga för utarbetande av förslag till dylika åtgärder, hade uppbörds- sakkunniga överläggningar med nämnda sakkunniga. På anmodan av riks- räkenskapsverket avgåvo uppbördssakkunniga den 19 maj 1925 utlåtande över det av riksräkenskapsverkets sakkunniga den 4 april 1925 i ämnet avgivna förslag. Uppbördssakkunniga lämnade därefter viss medverkan vid utarbetandet inom socialdepartementet av de författningar, som ianled- ning av berörda fråga utfärdades av Kungl. Maj:t den 29 januari 1926.

Efter anhållan av uppbördssakkunniga har landsfiskalen Sigurd Pira, vilken i egenskap av sakkunnig deltagit i utarbetandet inom riksräken- skapsverket av förberörda förslag till åtgärder för kontroll över landsfiskal- ernas medelsförvaltning och redovisning, utarbetat en redogörelse för gäl- lande föreskrifter i sådant avseende. Denna redogörelse fogas såsom bilaga till detta betänkande (bil. nr 3).

Med vederbörligt tillstånd hava de sakkunniga i september 1925 vid be— sök i Köpenhamn och Oslo inhämtat upplysningar rörande uppbördsför- farandets allmänna gestaltning och verkningar i Danmark och Norge, och ägnades därvid särskild uppmärksamhet åt uppbörden av kommunala ut- skylder och åt folkregistreringen i nämnda städer. I anslutning till denna resa besökte ledamöterna Graffman och Lundevall Aktiebolaget J. A. Wetter- gren & C:o i Göteborg för inhämtande av närmare upplysningar rörande organisationen av detta bolags förtjänstfullt skötta intressekontor.

På hemställan av uppbördssakkunniga har Kungl. byggnadsstyrelsen verk— ställt undersökning av olika utvägar för beredande av lokaler åt ifrågasatta nya uppbördsavdelningar hos länsstyrelserna. Byggnadsstyrelsen har såsom resultat av denna undersökning med skrivelse den 18 november 1926 över- lämnat en promemoria, vilken bifogas detta betänkande (bil. nr 4).

Under senare delen av år 1928 och förra delen av år 1929 har en av de sakkunniga, länsassessorn Lundevall, inom finansdepartementet biträtt med utarbetande av förslag till sådana ändringar i uppbördsförfattningarna med tillhörande formulär, som betingats av 1928 års kommunalskattelagstiftning.

Andra utred- ningar av de sakkunniga.

Olika slag av uppbörd.

Kronoupp— bördan.

2 KAP.

Gällande uppbördsförfarande och resultatet av skatteuppbörden.

Stadgandena om uppbörd av kronoutskylder återfinnas i uppbördsregle— mentet den 14 december 1917 och reglementet för uppbördsverket i Stock— holms stad den 1 april 1921 med däri senare gjorda ändringar, vilket sist- nämnda reglemente gäller tills vidare, intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, i stället för de i reglementet för uppbördsverket i Stockholms stad den 23 juli 1908 med däri senare vidtagna ändringar meddelade föreskrifter.

Till kronoutskylder hänföras i förstnämnda reglemente årliga utskylder och avgifter till kronan samt sådana utskylder och avgifter, som enligt allmän författning eller med tillämpning av särskilda av Kungl. Maj:t meddelade stadganden uppbäras och redovisas i sammanhang med kronouppbörden.

Stockholmsreglementet har avseende å dels utskylderna till kronan samt de i Stockholm förekommande utskylder och avgifter, som enligt de för riket i övrigt gällande bestämmelserna uppbäras och redovisas i sammanhang med kronouppbörden, ävensom grundavgifter enligt lagen om allmän pensions- försäkring, dels ock kommunalskatten till Stockholms stad och avgifterna till de territoriella församlingarna därstädes ävensom, om och på de villkor överståthållarämbetet sådant medgiver, å avgifter, som icke territoriell för- samling beslutar uttaxera. Uppbörden av de utskylder, som skola utgöras för gemensamt kommunalt ändamål enligt särskilda stadganden i kommunal- skattelagen och förordningen om kommunal progressivskatt, regleras även i reglementet för uppbördsverket i Stockholms stad.

Å landet, vartill i förevarande avseende hänföres jämväl stad, där magi— strat ej finnes, verkställes debiteringen av kronoutskylder av vederbörande häradsskrivare. Uppbörden av dylika utskylder äger rum genom postverkets försorg, dock må uppbörden av utskylder, som debiterats i särskild uppbörds— längd (d. v. s. utskylder, som icke förfalla under allmän uppbördstermin), efter länsstyrelsens förordnande kunna verkställas av vederbörande lands- fiskal eller annan landsstatstjänsteman. A landet försiggår den allmänna uppbörden under allmän uppbördstermin från och med den 25 november till och med den 5 december varje år. Om särskilda omständigheter för någon ort därtill föranleda, må dock den allmänna uppbördsterminen, där Kungl. Maj:t på framställning av länsstyrelsen och efter generalpoststyrelsens hörande sådant medgiver, anstå att äga rum visst antal dagar nästföljande år under tiden från och med den 16 januari till och med februari månads utgång. Postverket levererar dag för dag genom postkontor i residensstaden influtna skattebelopp till länsstyrelsen, som ombesörjer beloppens antecknande i kronouppbördsboken. Efter uppbördsterminens utgång upprättar länsstyrel- sen restlångd å oguldna belopp och överlämnar densamma till vederbörande indrivningsförrättare för indrivning och redovisning.

För erläggande av kronoutskylder, som debiterats i särskild uppbördslängd, må länsstyrelsen, där så befinnes böra äga rum och annat uppbördssätt ej

är i särskild författning stadgat, efter samråd med generalpoststyrelsen be— stämma särskild uppbördstermin. Eljest erläggas sådana utskylder å tid, som länsstyrelsen äger i varje särskilt fall bestämma. Uppbördsförrättare förordnas av länsstyrelsen. Häradsskrivaren skall tjänstgöra såsom kontrollant å uppbördsstämma. Dylik särskild uppbörd plågar äga rum i förra hälften av mars månad, då bland annat arrendeavgifter för utarrenderade krono- domäner och ecklesiastika löneboställen skola erläggas enligt stadgandena i punkt 10:o i kungörelsen den 4 juni 1908 angående förändrade grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner och 12 $ 1 ecklesiastika arrende- förordningen den 21 november 1925.

I stad med magistrat utom Stockholm verkställes debiteringen av krono- utskylder av magistraten eller, där särskild tjänsteman finnes därtill för— ordnad, av denne under magistratens inseende och ansvar. Detsamma gäller om kronouppbördens förrättande. Den allmänna uppbörden sker å allmän uppbördsstämma, som skall äga rum viss dag eller vissa dagar under tiden från och med den 25 november till och med den 15 december varje år. Om särskilda omständigheter för någon ort därtill föranleda, må dock, där Kungl. Maj:t efter därom av länsstyrelsen gjord framställning sådant medgiver, med uppbörden anstå att äga rum nästföljande år under tiden från och med den 16 januari till och med februari månads utgång. För erläggande i stad, varom nu är fråga, av kronoutskylder, som finnas upptagna i särskild upp— bördslängd, må länsstyrelsen, när så finnes böra äga rum, förordna om sär- skild uppbördsstämma å viss av länsstyrelsen bestämd tid.

I Stockholm debiteras utskylderna av taxeringskommissarier, en för varje taxeringskontor. Uppbörden verkställes av särskilda tjänstemän, uppbörds- kommissarier. Såväl taxeringskommissarierna som uppbördskommissarierna lyda under överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden. Krono- uppbörden äger rum å uppbördsstämma, som av överståthållarämbetet utsättes å sådan tid, att densamma skall vara avslutad senast den 15 december det år, taxeringen skett.

Bland de medel, som upptagas å kronodebetsedlarna och som icke hava karaktär av egentliga kronoutskylder, märkas vissa allmänna utskylder till menigheter med beskattningsrätt, nämligen landstingsskatt, personlig sjuk- vårdsavgift, vägskatt och tingshusmedel (häradsmedel). Därjämte må under vissa förutsättningar i samband med kronoutskylderna uppbäras Vissa för- säkringsavgifter, så ock riddarhuskapitationsavgift och andra avgifter av allmän natur.

I fråga om landstingsskatt (sådan skatt utgår icke istäderna Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle) gäller enligt 48 & i lagen om landsting den 20 juni 1924, att länsstyrelsen ombesörjer, på lands- tingets därom framställda begäran, att de av landstinget till uttaxering be- slutade medel under benämning landstingsmedel varda genom vederbörande, i sammanhang med kronoskatterna, debiterade och indrivna samt i riks— banken insatta inom den tid och med det ansvar, som är för kronans upp- börd stadgat. Genom kungl. förordningen den 15 juni 1922 (nr 269) äro föreskrifter meddelade angående ersättning för debitering och uppbörd av landstingsskatt. Någon möjlighet för landsting att anordna egen uppbörd av landstingsskatt eller att eljest överlämna uppbörden därav till annan myndighet än de för kronouppbörden avsedda lärer icke föreligga, då lag— stadgande i dylikt hänseende saknas.

Den personliga sjukvårdsavgiften, varom stadgas i kungörelsen den 26

Kommunal- uppbörden.

augusti 1873, är i uppbördshänseende likställd med landstingsskatt och upp- bäres alltså i samband med kronoutskylderna.

Enligt 63 © i lagen den 23 oktober 1891 om väghållningsbesvärets ut- görande på landet (senaste lydelse i lag den 14 juni 1917) gäller, att läns- styrelsen ombesörjer, på vägstyrelsens därom framställda begäran, att väg- skatten varder genom vederbörande i sammanhang med kronoskatterna debi- terad, indriven och redovisad, på sätt om landstingsmedel är föreskrivet. De väghållningsskyldiga äga dock besluta, att vägskattens debitering, upp- börd och redovisning må överlämnas åt kommunalnämnd, därest överens- kommelse därom träffas, eller åt utsedda förtroendemän. I sådan händelse skall i fråga om uppbörd och redovisning så ock om indrivning av restantier gälla i tillämpliga delar vad om kommunalutskylder finnes stadgat.

Beträffande uppbörd av tingshusmedel eller häradsmedel, som de för tings- lagens behov uttaxerade medlen å vissa orter jämväl benämnas, finnes väl icke någon allmän föreskrift, utan är det beroende på beslut av de tings- husbyggnadsskyldiga, på vad sätt uppbörden skall äga rum. På många håll plågar efter länsstyrelsens medgivande medlen upptagas å kronodebet- sedlarna och uppbäras i samband med kronoutskylderna. I kungl. kungörelsen den 30 april 1881 angående redovisning för uppbörd av häradsmedel är ock stadgande meddelat om kronobetjänts redovisning för av honom verkställd uppbörd utav någon inom härad eller tingslag för dess gemensamma behov utgående avgift. Stundom ombesörjes uppbörden av häradsmedel av kommu— nal myndighet efter därom träffad överenskommelse med de tingshusbygg- nadsskyldiga.

Enligt kungl. kungörelsen den 22 oktober 1886 angående uppbörd av av- gifter till vissa på ömsesidighet grundade försäkringsanstalter må på ömse- sidighet grundad brand-, hagelskade— eller kreatursförsäkringsanstalt, vars reglemente blivit fastställt av Kungl. Maj:t eller Kungl. Maj:ts befallnings- havande och vars verksamhet omfattar minst ett härad, få delägarnas på landet avgifter till anstalten debiterade, indrivna och redovisade i samman— hang med kronouppbörden. Såsom villkor för berörda rätt är stadgat, att det vid prövning befinnes, att anstaltens reglemente innehåller nödiga be- stämmelser med avseende å uttaxering av delägarnas avgifter. Prövningen tillhör Kungl. Maj:t, om bolagets verksamhet omfattar mera än ett län, men eljest Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Angående riddarhnskapitationsavgift är stadgat i riddarhusordningen % 5 mom. 1. Enligt detta lagrum skall riddarhuskapitationsavgiften uppbäras och redovisas i sammanhang med kronouppbörden i riket, på sätt om denna uppbörd är eller varder förordnat. Utmätning för sådan avgifts uttagande må äga rum utan föregående dom eller utslag. Riddarhuskapitationsavgift erlägges av envar till myndig ålder kommen adelsman, som är mantals- skriven i riket samt till staten erlägger inkomst- och förmögenhetsskatt. Avgiften utgår till underhåll av riddarhuset och andra därmed samman— hängande ändamål. Styrkt fattigdom eller andra ömmande omständigheter må efter riddarhusdirektionens beprövande medföra befrielse från erläggande av dylik avgift. Genom att avsäga sig delaktighet i de av riddarskapet och adeln stiftade fonderna kan adelsman vinna befrielse från skyldighet att för framtiden erlägga riddarhuskapitationsavgifter.

Debitering av kommunalkutskylder verkställes å landet av kommunal- nämnden (å 63 i förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet). Uppbördsstämma hålles före februari månads utgång av kommunal-

E !, ?

nämnden eller vissa dess medlemmar, såvida icke kommunalstämman finner skäligt att om tiden och sättet för uppbörden annorlunda förordna ($ 67 i nyssnämnda förordning enligt lydelse i kungörelse den 29 oktober 1881). Det har under senare tid blivit vanligt, att uppbörden fördelas på två, tre eller i enstaka fall fyra terminer. I stad, utom Stockholm, åligger det enligt $ 63 i förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse i stad magi- straten att låta upprätta debiterings- och uppbördslängd å stadsutskylderna. Där magistrat ej finnes, fullgör stadsstyrelsen magistratens åliggande. I regel verkställes debiteringen av någon drätselkammarens tjänsteman. Enligt & 69 i samma förordning åligger det drätselkammaren att utfärda debet- sedlar och verkställa uppbörden på den tid, varje stad kan finna för sig lämplig. I regel plågar jämväl i städerna fördelning på flera uppbörds- terminer äga rum.

I Stockholm debiteras stadsutskylderna av taxeringskommissarierna. Upp- börden av dessa utskylder verkställes å kommunaluppbördsstämmor, tre till antalet, vilka förrättas av uppbördskommissarierna. Skattskyldig äger rätt att redan å första eller andra kommunaluppbördsstämman erlägga de ut— skylder, som först vid senare kommunaluppbördsstämma förfalla till betalning.

J ämväl å andra orter, där kommunaluppbörden är delad å flera uppbörds- stämmor, plågar skattskyldig äga rätt att erlägga sina utskylder å tidigare uppbördsstämma än den, å vilken de förfalla.

I Stockholm och vissa andra städer må inbetalning av utskylder ske, förutom å uppbördsstämma, genom insändande av utskyldsbeloppet över postgiro under iakttagande av vissa ordningsföreskrifter. Likvid kan full- göras jämväl genom insändande av skattebeloppet i check eller postremiss- växel. Uppbörd över postgiro förekommer även i enstaka kommuner på landet.

I regel upptagas å kommunaldebetsedlarna även avgifter till kyrka och skola, vilka alltså uppbäras samtidigt med kommunalutskylderna. Enligt 9 38 i förordningen den 21 mars 1862 om kyrkostämma samt kyrka och Skolråd må dock kyrkostämma besluta om annan ordning för uppbördens verkställande, där sådan till följd av särskilda förhållanden anses lämplig eller nödig.

Om uppbörd av de avgifter, som municipatsamhälle, varmed jämställes köping, som icke utgör egen kommun, äger uttaga av sina medlemmar, gälla motsvarande bestämmelser som i fråga om kommunalutskylder. Upp- börden förrättas av municipalnämnden.

Avgifter till prästerskapets avlöning i icke nyreglerade pastorat uppbäras av den eller de personer, varje församling därtill utser. Uppbörden av de avgifter, som blivit bestämda i penningar, verkställes senast den 1 oktober, men av de avgifter vilka äro bestämda i persedlar att utgå efter medel— markegångspris, senast den 1 mars ($ 11 mom. 1 och 2 i förordningen den 11 juli 1862 angående allmänt ordnande av prästerskapets inkomster). An- talet icke nyreglerade pastorat minskas årligen. Enligt från ecklesiastik- departementet lämnad uppgift återstodo vid ingången av ecklesiastikåret 1929—1930 sjutton pastorat, i vilka lönereglering, fastställd på grund av förordningen den 11 juli 1862, fortfarande gäller. Giltighetstiden för dessa löneregleringar utgår i ett pastorat år 1930, i två pastorat år 1931, i ett pastorat år 1932, i elva pastorat år 1933, därav nio tillhöra Göteborgs stad, i ett pastorat år 1934 och i ett pastorat år 1941. Under vissa förutsätt- ningar kan dock efter särskilt beslut i därför stadgad ordning dylik löne-

Särskild upp- börd av vissa utskylder.

Antal upp- bördet'ill- f?tllen.

reglering tidigare komma att upphöra gälla. I nyreglerade pastorat upp— tagas församlingsavgifterna till prästerskapets avlöning tillsammans med avgifterna till kyrka och skola. I detta sammanhang må anmärkas, att i dylika pastorat utgående, till statsverket indragna och icke avskrivna tiondeavgifter upptagas å kronodebetsedlarna och alltså ingå bland krono- utskylderna.

Ofta nog upptagas å kommunaldebetsedlarna jämväl skogsaccis, där sådan utgår, och verkställes i dylikt fall uppbörden av skogsaccis i sammanhang med kommunaluppbörden i övrigt. Användes icke dylikt gemensamt upp- bördsförfarande, skall jämlikt 16 5 lagen den 28 september 1928 om skogsaccis uppbörd av skogsaccis verkställas av kommunalnämnden, respektive drätsel- kammaren, efter utgången av oktober det år, då virkestaxeringen ägt rum. I Stockholm verkställes uppbörd av skogsaccis å första kommunaluppbörds- stämman.

Skogsvårdsavgiit, som utgår på grund av virkestaxering, uppföres på krono— debetsedeln och uppbäres i sammanhang med kronoutskylderna (3 å i för- ordningen den 11 oktober 1912 om skogsvårdsavgift och kungörelsen den 8 februari 1918 angående uppbörd av skogsvårdsavgifter m. m.).

I fråga om pensionsavgifter enligt lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring gäller, att grundavgifterna regelmässigt skola uppbäras av kommunalnämnd, respektive drätselkammare i stad före den 16 december det år, då avgifter påförts. Där så prövas skäligt, äger dock Kungl. Maj:t för viss kommun förordna, att uppbörd av grundavgifter skall verkställasi samband med kronouppbörden. Så förfares reglementsenligt i Stockholm. Tilläggsavgifterna uppbäras alltid i samband med kronouppbörden.

Enligt vad av det förestående framgår hålles allmän uppbörd årligen av kronoutskylder en gång och av kommunalutskylder en till tre, ibland fyra gånger.

I åtskilliga kommuner förrättas därjämte särskild uppbörd varje år av pensionsavgifter (grundavgifter) en gång.

I vissa kommuner kan dessutom särskild uppbörd äga rum årligen be— träffande vägskatt en gång, tingshusmedel (häradsmedel) en gång, utskylder till kyrka och skola en eller flera gånger, prästlönemedel en eller två gånger och skogsaccis en gång.

Samma år, som taxeringen sker, uppbäras: 1) kronoutskylderna och i samband därmed debiterade utskylder och av- gifter, varav följande utgå på grund av taxering, nämligen: a) pensionsavgift (tilläggsavgift och i vissa kommuner jämväl grund- avgift); b) skogsvårdsavgift; c) landstingsmedel, där sådana utgå; d) vägskatt, där sådan utgår och beslut om särskild uppbörd under efterföljande är icke fattats; samt e) tingshusmedel under samma förutsättning som nyss sagts i fråga om vägskatt; 2) prästlönemedel i icke-nyreglerade pastorat; 3) skogsaccis, där uppbörd av densamma icke anstår till följande år; 4) pensionsavgift (grundavgift), som uppbäres av kommunal myndighet; samt, under förutsättning av särskilt beslut, 5) vägskatt, som uppbäres av särskild uppbördsman; och 6) tingshusmedel.

Under året näst efter taxeringens förrättande uppbäras: 1) kommunalutskylder, däri inberäknade avgifter till kyrka och skola ävensom församlingsavgifter uti nyreglerade pastorat; 2) municipalutskylder; samt, under förutsättning av särskilt beslut, 3) skogsaccis; 4) vägskatt; och

5) tingshusmedel.

Indrivningen av utskylder, som icke å föreskriven tid erlagts, ombesörjes av vederbörande utmätningsman, å landet landsfiskal eller annan i hans ställe av länsstyrelsen förordnad person och i stad stadsfogde eller, där sådan ej finnes, magistraten. J ämväl i vissa städer äger utmätningsmannen stadsfogden till följd av Kungl. Maj:ts i sådant avseende jämlikt 4 $ utsökningslagen lämnade medgivande i sitt ställe sätta annan man, som av överexekutor blivit antagen. Närmare föreskrifter om restindrivningen åter- finnas dels uti förordningen den 14 december 1917 angående föreskrifter om indrivning av krono— och kommunalutskylder, allmänna avgifter m. m. (restindrivningsförordningen) och dels, såvitt angår kronoutskylder samt övriga utskylder och avgifter, som uppbäras och redovisas i sammanhang med kronouppbörden, uti uppbördsreglementet den 14 december 1917. Beträffande Stockholm ombesörjes indrivningen av restförda utskylder av uppbörds- kommissarierna, som för ändamålet förordnas såsom stadsfogdar, med biträde av uppbördsmän enligt närmare föreskrifter i uppbördsreglementet för Stockholm.

Angivna ordning för den allmänna kronouppbörden å landet och i fög- deristäderna har tillämpats från och med år 1918. Förut verkställdes krono- uppbörden därstädes å kronouppbördsstämma, förrättad av kronofogden med häradsskrivaren såsom uppbördskontrollant. Anordningen med postverket såsom uppbördsförrättare medförde en påtaglig förbättring av uppbörds— resultatet, i det att antalet restförda skattskyldiga i hela riket, utom ma— gistratsstäderna, nedgick, procentuellt uttryckt, från år 1917 nära 20 % av hela antalet skattskyldiga till år 1918 något över 13 % av hela antalet skattskyldiga. Medverkande till denna förbättring torde dock i någon mån den år 1918 förbättrade penningtillgången hava varit. AV de sakkunnigas undersökningar rörande resultatet av kronouppbörden åren 1922—1928 fram- går emellertid, att de restförda beloppens antal efter år 1918 avsevärt ökat. Sålunda restfördes å landsbygden och i fögderistäderna

år 1922 ................................ 23'83 % år 1926 ................................ 23'47 %" » 1923 ................................ 23-02 % » 1927 ................................ 22'46 % » 1924 ................................ 22'79 % » 1928 ................................ 22'92 % » 1925 ................................ 23'44 %

Motsvarande procenttal för magistratsstäderna äro ogynnsammare och utgjorde

år 1922 ................................ 47'47 % år 1926 ................................ 43'37 % » 1923 ................................ 46'34 % » 1927 ................................ 42'72 % » 1924 ................................ 45'10 % >) 1928 ................................ 41'43 % » 1925 ................................ 44'92 %

Indrivninp av

& reatlänpd uppförda ut- skylder.

Resultatet av skatteuppbör- den.

Antal Summa Influtet vid uppbörd » _ utfärdade debiterade ' A 1 debet- utskylder Debetsedlar Belopp sedlar kr. Antal | % Kronor % 1922 ....................................... 3 086 129 304 292 848 2 111 373 68'41 260 821 805 85'72 1923 ...................................... 3113 502 241317 810 2156 976 69'28 207 735 463 8608 1924 ....................................... 3 168 553 250 740 094 2 211 542 69'80 217 691 866 86'82 1925 ....................................... 3 223 938 265 542 558 2 235 135 69'33 230 051 686 8663 1926 ...................................... 3 284 413 268 353 194 2 285 574 69'59 234 502 345 87'39 1927 .................................... 3 341 045 269 208 571 2 356 259 70'52 235 863 488 8761 1928 ..................................... 3 386 271 278 114 338 2 392 141 70'64 245 287 323 8820 B. Sammandrag av redogörelser för uppbörden av kommunal- Antal Summa. Influtet vid uppbörd f" b' (1 Slag av utskylder utdZESZde (352336: Debetsedlar Belopp sedlar kr. Antal ] % Kronor % Kommunalutskylder .................. 2 774 886 326 621 064 1 763 013 63'54 261 746 247 80'14 Skogsaccis .............................. 31 384 2 316 601 27 090 86'32 2 085 156 90'01 Pensionsavgifter(utom i Stockholm) 2 384 684 9 790 749 1 488 827 62117, 6 810 585 6956 Summa 5 190 951 338 728 414 3 278 9301 63'17 270 641 988 79'90|

Vad angår de restförda kronoutskyldernas belopp, hava, såsom idet före- gående redan nämnts. sifferuppgifter sammanställts för åren 1922—1928; och hänvisas i sådant avseende till de vid betänkandet fogade tabellerna nr 1—7.

Tabellerna för åren 1923 och 1924 angiva resultatet av uppbörden, sådant detta förelegat efter indrivningsåtgärder intill utgången av år 1924, beträffande 1922 års kronoutskylder således efter dylika åtgärder under två år och beträffande 1923 års kronoutskylder efter liknande åtgärder under ett år. Undersökningen har av kostnadsskäl ansetts icke böra utsträckas utöver nämnda år; och torde det nu erhållna resultatet få anses tillräckligt belysande.

Jämväl beträffande den kommunala uppbörden, uppbörden av pensions- grundavgifter inbegripen, har undersökning verkställts. På grund av det synnerligen omfattande arbetet med insamlandet och bearbetandet av primär- uppgifterna har denna undersökning ansetts böra begränsas till de utskylder och avgifter, som uppburits under år1923. Uppgifterna avse förhållandena, sådana de föreligga efter indrivningsåtgärder till och med 1924 års utgång, således efter något mer än ett års indrivningsarbete. Primärmaterialet har varit något ojämnt, tydligen beroende på olika former för den kommunala uppbörden eller på bristfälligheter i den kommunala bokföringen. I gör- ligaste mån hava dessa ojämnheter bortarbetats. I fråga om beloppet av- kortade och avskrivna eller vid 1924 års utgång oredovisade utskylder har det dock icke varit möjligt att uppnå full likformighet. Under det att vissa kommuner under rubriken »avkortat och avskrivet» uppfört de

- .*qaw ——.J)r3.__

lnztlutet efter indrivning Avkortat och avskrivet Oredovisat vid 1924 års utgång

_Debeatstedlar Belopp Debetsedlar Belopp Debetsedlar Belopp Antal ' % Kronor l % Antal | % Kronor | % Antal i % Kronor i % l l 1 514 5191 16'68 26 233 996 862 440 767i 14'28 15 099 693 4'96 19 470 0'63 2 137 354 070 i 492 1 62» r5'81 18 833 066 781 376147 1208 9134 908 378 88 217 283 5 614 373 233

% _i———————————

utskylder, skogsaccis och pensionsgrundavgifter under år 1923.

Influtet efter indrivning Avkortat och avskrivet Oredovisat vid 1924 års utgång

Vipebetsedlar Belopp Debetsedlar Belopp Debetsedlar i Belopp Antal | % Kronor i % En i % I Kronor i % Antal | % i Kronor % i 507 214 18'28 33 071 675 1012 243 431 877 14 289 731 438 261 228i 94117 513 411 536 2 985 951 123151! 532 526 168 48 719 2"ro 783 249 59 575 257 495 '7 2079 1 650 078! 1685 177 816 7'46 552 198 564 222 341 9321 777 888 795 n 005 899 lag—38234 844 9041 10'29 421 7731 842114 890 648i 440” 484 seal 9-33l18 350 874 5-41;

utskylder, som vid anställda indrivningsförsök icke kunnat uttagas, och såSOm oredovisade upptagit blott sådana utskylder, rörande vilka redovisning från vederbörande utmätningsman saknas, hava uppenbarligen andra kom- muner såsom oredovisade vid 1924 års utgång uppfört jämväl sådana utskylder, som redovisats med hindersbevis, tydligen av den anledning, att kommunens fordringsrätt för dessa utskylder fortfarande kvarstår. Genom detta sistnämnda tillvägagångssätt hava i vissa fall ganska betydande belopp upptagits i primäruppgifterna såsom oredovisade, ehuru skäl finnes för antagande, att de icke kunna uttagas hos de skattskyldiga. Att i detta avseende åstadkomma full likformighet beträffande samtliga kommuner skulle hava medfört ett betydande arbete, som dock ansetts icke behöva utföras. Förhållandet bör dock hållas i minne vid studerandet av tabellerna. Vidare saknas uppgifter från några kommuner. Man kan alltså utgå från att det allmännas skatteförluster i realiteten äro större än tabellerna utvisa.

En annan svårighet vid uppgifternas sammanställning har förelegat i det förhållandet, att hos vissa skattskyldiga understundom endast en del av de påförda utskylderna blivit uttagen och resten uppförts såsom »avkortat och avskrivet» eller såsom »oredovisat vid 1924 års utgång». I primäruppgifterna rörande antalet skattskyldiga hava dylika skattskyldiga ibland upptagits Såväl under rubriken »indrivet» som under rubriken »avkortat och avskrivet», respektive >>oredovisat», varigenom antalet restförda skattskyldiga icke svarar mot antalet skattskyldiga, upptagna under nämnda tre rubriker. I andra fall hava däremot skattskyldiga, som kunnat redovisas under flera av nämnda

tre rubriker, uppförts under allenast en av dem. Vid primäruppgifternas sammanställande har jämkning ansetts böra ske på det sätt, att antalet skattskyldiga under rubriken »avkortat och avskrivet» i erforderlig mån minskats, så att sammanlagda antalet skattskyldiga under förevarande tre rubriker skulle komma att överensstämma med antalet restförda. Antalet skattskyldiga under rubriken »avkortat och oredovisat» har härigenom blivit något för lågt.

Förutom till tabellerna nr 1—11 hänvisas till de å sid. 22 och 23 införda sammandragen av tabellerna i fråga.

Av de vid 1924 års utgång oredovisade skattebeloppen torde med all sannolikhet en betydande del trots fortsatta indrivningsförsök icke hava kunnat uttagas hos de skattskyldiga. Man torde på goda grunder kunna antaga, att beträffande kronoutskylderna åtminstone hälften av utestående beloppet samt beträffande de egentliga kommunalutskylderna och i all synner— het pensionsavgifterna säkerligen åtskilligt mer än hälften, måhända två tredjedelar, sålunda förlorats. Sammanlagda skatteförlusterna skulle alltså kunna beräknas hava utgjort

för 1922 års kronouppbörd i runt tal 16'2 milj. kronor >> 1923 » » » » » 12 >> » >> 1923 » kommunaluppbörd » » >> 27 » »

Huru förhållandena för de följande åren gestaltat sig, kan, såsom förut anförts, icke siffermässigt belysas. Man synes dock våga förmoda, att upp- börds- och indrivningsresultatet något förbättrats såsom följd av det gynn- sammare ekonomiska läget under de senare åren samt vissa åtgärder, som för ernående av ett effektivare indrivningsförfarande, enligt uppgift, vid— tagits i Stockholm och annorstädes. Om således sammanlagda förlusterna å 1923 års uppbörd böra upptagas till omkring 39 miljoner kronor, torde man kanske våga antaga, att desamma numera årligen stanna vid föga över 30 miljoner kronor.

Ur de meddelade tabellerna kan även utläsas, att de skattskyldiga å landsbygden i allmänhet erlagt sina utskylder i större utsträckning än i städerna, detta såväl i fråga om de skattskyldigas antal som beträffande de inbetalda beloppen. Överhuvud torde man såsom ett allmänt känt och i viss mån även av tabellerna bestyrkt förhållande våga uttala, att skatte- förlusterna oftare hänföra sig till gruppen arbetare och andra anställda än till fastighetsägare och andra företagargrupper. Primäruppgifterna peka än tydligare härpå; socknar utan eller med blott ringa industri redovisa i allmänhet bättre uppbördsresultat än sådana socknar, där befolkningen övervägande sysselsättes i industriföretag. Även i jordbruket anställda arbetare eller hemmavarande barn torde ofta underlåta erlägga sina utskylder, ett förhållande, som icke direkt framgår av primäruppgifterna men som ofta framhålles av uppbördsmän och indrivningsförrättare, då anledningarna till restantierna föras på tal. Det ligger ock i sakens natur, att de för- sumliga skattebetalarna främst böra sökas inom nu angivna grupper; hos dylika skattskyldiga saknas ofta utmätningsbara tillgångar och införselför- farandet kan icke alltid tillgripas. Fastighetsägare och andra företagare hava däremot oftast tillgångar, som kunna tagas i anspråk för utskyldernas gäldande.

Särskilt ogynnsamma siffror föreligga från de tre största städerna, Stock- holm, Göteborg och Malmö. Där erlades i rätt tid kronoutskylderna år 1922 av allenast respektive 47'81 % , 42'67 % och 5253 % av hela antalet

skattskyldiga, under det medeltalet för samtliga magistratsstäder utgjorde 52-53 %, för landsbygden 76'17 % och för hela riket 68'41 % . Motsvarande siffror för kronouppbörden år 1923 utgjorde för Stockholm 48'69 %, för Göteborg 42'96 %, för Malmö 55'23 %, för samtliga magistratsstäder 53'66 %, för landsbygden 76'98 % och för hela riket 69'28 %. Beträffande uppbörden av de egentliga kommunalutskylderna år 1923 (således ej skogsaccis och pensionsgrundavgifter) utgöra motsvarande procenttal för Stockholm 46'20 % , för Göteborg 44'35 %, för Malmö 45'85 %, för samtliga städer 51'32 %, för landsbygden 69'51 % och för hela riket 63'54 %.

I fråga om pensionsgrundavgifterna år 1923 kunna fullt motsvarande sifferuppgifter icke lämnas, då i vissa städer, bland andra Stockholm och Göteborg, pensionsgrundavgifterna upptagas i kronodebetsedlarna, men, om man i stället håller sig till de vid uppbördstillfället erlagda beloppen, framgår av den verkställda utredningen, att i rätt tid erlagts, procentuellt uttryckt, i Göteborg 38'10 %, i Malmö 51'50 %, i samtliga magistratsstäder utom Stockholm, som icke medtagits i sammanställningen, 57'24 % , å lands- bygden 73'82 % och i hela riket utom Stockholm 69'56 %.

Å landsbygden i vissa län har uppbörden av pensionsgrundavgifter visat anmärkningsvärt ogynnsamt resultat. Så erlades i rätt tid inom Blekinge län allenast 40'40 % av hela antalet debetsedlar å dylika avgifter. Även de norrländska länen uppvisa för sin landsbygd låga siffror, nämligen Gävleborgs län 35'98 %, Västernorrlands län 4291 %, Jämtlands län 31'29 %, Västerbottens län 1940 % och Norrbottens län 27'38 %. Motsvarande medel- tal för landsbygden i hela riket är 64'02 %. Indrivningen av dylika av- gifter har visserligen givit förhållandevis gynnsamt resultat, varom hänvisas till tabellen i fråga, men såsom otillfredsställande måste likväl betecknas, att ännu intill utgången av år 1924 avgifterna icke kunnat utfås å i medel- tal 16'78 % av hela antalet utfärdade debetsedlar för hela riket utom Stockholm.

Angående verkningarna av den år 1925 genomförda ändringen av upp- bördsbestämmelserna i 14 å lagen om allmän peusionsförsäkring (jfr Kungl. Maj:ts proposition nr 91/1925) hava de sakkunniga icke ansett nödigt verk- ställa undersökning.

Orsakerna till skatte- restantierna.

Skattepå- föringen utan reellt fog.

Avsevärd tid- rymd mellan inkomstens förvärvande och skatte— uppbörden.

Endast en uppbörds- termin för kronoutskyl- derna.

3 KAP.

Erinringar mot uppbördsförfarandet.

Såsom föredragande departementschefen anfört till statsrådsprotokollet den 23 maj 1924 vid meddelandet av direktiv för de sakkunniga, kan det givetvis icke begäras av något uppbördssystem, att det skall verka så oklanderligt, att allt, som debiterats, också restlöst inflyter. Den lämnade redogörelsen för uppbördsresultatet torde dock få anses visa, att gällande uppbördsförfarande icke fungerar tillräckligt effektivt.

De sakkunniga anse sig icke behöva närmare uppehålla sig vid de men- liga följderna av denna bristande effektivitet utan åberopa i detta hänseende föredragande departementschefens förut återgivna uttalande.

Orsakerna till skatterestantierna äro flera. De kunna sökas hos den skatt- skyldige eller i brister hos uppbördsförfarandet. I vissa fall torde ock an- ledningen vara den, att skattepåföringen saknat reellt fog, såsom då taxe- ringen varit för hög eller eljest obehörig. Dylika fall, som knappast torde kunna helt förebyggas, må dock i förevarande sammanhang lämnas å sido.

I förenämnda statsrådsanförande framhållas särskilt två omständigheter, som äro ägnade att försvåra skattebetalningen, nämligen dels att avsevärd tid förflyter mellan inkomstens förtjänande och uppbörden av därpå belöpande skatter, dels att hela kronoskatten skall på en gång erläggas utan möjlighet att få betalningen av densamma uppdelad på flera terminer.

Att skatteuppbörden skall äga rum efter beskattningsunderlagets tillgodo- njutande — d. v. s. i regel efter inkomstens förvärvande är en gammal grundsats, mot vars rättvisa någon berättigad invändning svårligen kan göras. Särskilt i fråga om den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten, som ju anses grundad å principen skatt efter förmåga, är det tydligt, att skatten icke kan till sitt belopp bestämmas, förrän alla de faktorer äro kända, till vilka hänsyn vid skatteuträkningen skall tagas. Det är icke häremot anmärkningen riktas utan mot det förhållandet, att den tid, som är anslagen för skatteuträkningen (taxeringen och debiteringen), är så lång, att under denna tid förändringar beträffande den skattskyldiges betalnings— förmåga kunna inträffa, förändringar, som mången gång äro så stora, att skattebetalningen är avsevärt försvårad eller omöjliggjord.

Den andra anmärkningen, nämligen att kronoskatten skall till hela sitt be- lopp erläggas på en gång utan möjlighet att få den uppdelad på flera terminer, till vilken anmärkning ytterligare bör läggas, att uppbördsterminen inträffar kort före julen, då de skattskyldigas ekonomi oftast är pressad av andra utgifter, har under det senaste årtiondet vunnit ökad styrka, sedan den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten blivit, relativt sett, en betydande post å kronodebetsedeln och samtidigt landstingsmedlen och vägskatten jämväl starkt ökat. Anmärkningen drabbar icke kommunalutskylderna, beträffande vilka uppbörden i regel äger rum vid flera uppbördstillfällen.

Men ej heller de kommunala uppbördsformerna gå alltid fria från an- märkning. Uppbördens förrättande å uppbördsstämma, ofta utsatt till ett fåtal dagar å ett begränsat antal platser, brister i bekvämlighet för den skattskyldige. Särskilt om den skattskyldige har lång väg till uppbörds— stället eller ont om tid, ter det sig ibland för honom fördelaktigare att ställa sig på rest och låta utskylderna avhämtas; den låga indrivningsavgiften för kommunalutskylder innefattar ej verksamt korrektiv häremot. Det torde på goda grunder kunna antagas, att de på vissa håll stora restantierna av pensionsavgifter bero på anmärkta förhållandet; och man må icke förtänka en skattskyldig, som exempelvis har blott 3 kronor att erlägga i pensions— avgift, att han hellre betalar 9 örei indrivningsavgift än underkastar sig besväret att inställa sig å uppbördsstämman med ty åtföljande kostnader och tidsspillan. För att avhjälpa de nu anförda olägenheterna och bristerna i det kommunala uppbördsväsendet hava under senare år flera kommuner slopat kommunaluppbördsstämmorna i deras förutvarande form och anordnat uppbörden över postgirot. Uppbörden i denna form fortgår i allmänhet under en månad för varje uppbördstermin. Under denna tid får den skatt- skyldige när som helst inbetala det förfallna skattebeloppet å postanstalt inom kommunen, därvid han har att till postanstalten avlämna ett honom av vederbörande kommunala myndighet tillsänt, iordninggjort inbetalnings- kort, varå bland annat angivits det belopp, som skall å postanstalten in- betalas. De kommuner, som ordnat kommunalskatteuppbörden på detta sätt, betala själva postavgiften för de skattskyldigas skattelikvider över postgirot. Skattebetalarna behöva alltså icke vidkännas någon portokostnad. Enligt vad de sakkunniga inhämtat anses denna form av skatteuppbörd synnerligen förmånlig för såväl de skattskyldiga som vederbörande kommuner. Från kommunalt håll har särskilt framhållits, att anordningen genom den stora bekvämlighet, den erbjuder för de skattskyldiga, högst avsevärt nedbringat antalet restförda belopp.

Den omständigheten, att den rättidiga inbetalningen av skatt är helt be- roende av den skattskyldiges företagsamhet och laglydighet, synes också i viss mån böra betraktas som en brist hos uppbördssystemet. Alltför många räkna med skatten som en utgift, med vilken det icke är så noga. Den får stå. tillbaka för andra utgifter. Ofta nog torde denna indifferens bero på allmän oförmåga att ordna ekonomin. Att göra erforderliga avsättningar för mötande av det allmännas skattekrav faller icke den skattskyldige in eller överstiger hans förmåga.

Men anledningen kan även vara att söka i kännedom om indrivnings- förfarandets begränsade maktmedel. Det ligger nära till hands för den, som saknar utmätningsbara tillgångar, att konsumera sina löpande inkomster utan bekymmer för skatten, eftersom han vet, att indrivningsförrättaren står vanmäktig mot honom. Belysande är, att för mången av denna kategori skattskyldiga ett effektivt medel att framtvinga skattebetalning är påföljd av förlust till inköpsrätt av spritdrycker. Beträffande i utlandet vistande skattskyldiga är frånvaron av effektiva indrivningsmedel helt visst en av de huvudsakliga anledningarna till uppbördsförfarandets bristande effekti— vitet gent emot dem.

Indrivningsförfarandets maktmedel äro utmätning samt införsel i av- löning, pension eller livränta, ävensom konkurs. Införselförfarandet för oguldna utskylder och allmänna avgifter infördes år 1918 genom tillägg till lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta. En närmare redogörelse för stadgandenas innehåll torde i detta sammanhang

Obekväm be- talningsform.

Skattebetal- ningen bero- ende av den skattskyldiges företagsamhet.

Indrivnings- förfarandet ofta föga verksamt.

A. Kronoulskylder

Influtet vid uppbördstermin en;

Debiterat .. .. uppbördsstämma K o m m n 11 Antal Guldna debet- Belopp debetsedlar Utskylder sedlar antal | % belopp % Stockholms stad ' ........................ 290 288 73 438 061 138 785 47'81 64185 120 87'40 Göteborgs » ' ...................... 170 265 25 651 341 72 654 4267 21 358 814 83'27 Malmö » ........................ 61 073 9 283 650 32 080 52'53 8113 313 87'39 Örebro » ........... 20 251 2 989 459 11 387 56'23 2 568 711 85'93 Eskilstuna » ........... 14 832 1 710 240 8 767 59'1 ! 1 409 833 82'44 Katrineholms » .............. 3 912 349 704 2 373] 60'66 272 967 7806 Nässjö » ........................ 4 057 440 687 2 383 5874 330 935 7510 Nynäshamns köping ..................... 1 978 273 249 944 4772 186 680 6832 Billesholms laudsfiskalsdistrikt ......... 4 165 348 017 2 873 6898 279 172 80-22 Ramundeboda socken ..................... 1 278 71 786 996 77'94 60 612 84'43 Sköns : .................... 5 974 803 431 3 123 52'28 583 952 72'68 B. Kronouiskylder Debiterat Influtet vid uppbördstermin eller uppbordsstamma K o m m n 11 Antal Guldna debet- Belopp debetsedlar Utskylder sedlar antal % belopp % Stockholms stad ” ........................ 293 720 58 156 392 143 021 4869 50 446 772 8674 Göteborgs » ” ........................ 173 550 17 681 342 74 555 42'96 14 205 319 8034 Malmö » ........................ 62 922 7 246 680 34 750 55'23 6 295 916 8688 Örebro » ........................ 20 279 2 180 818 12 189 60'1 I 1 897 631 87'02 Eskilstuna » ........................ 14 831 1 357 547 9 366 63'15 1 156 605 85'20 Katrineholms » ........................ 3 974 237 110 2 689 6767 188 505 79'50 Nässjö » ........................ 4 194 297 256 2 591 61'78 232 714 7829 Nynäshamns köping ........................ 1 961 225 968 995 50'74 162 271 7181 Billesholms landsfiskalsdistrikt ......... 4 256 205 247 3 258 76” 55 180 845 881 1 Ramundeboda socken ..................... 1 296 67 314 988 7624 55 609 82'61 Sköns » ..................... 5 864 483 187 3 163 53'94 308 272 6380 C. Kommunaluiskylder för . Intlutet vid uppbördstermin eller Debiterat uppbördsstämma K o m m n 11 Antal Guldna. debet- Belopp debetsedlar Utskylder sedlar antal | % belopp % Stockholms stad ........................... 233 6101 59 394 441 107 925 46'20 46 652 675 7855 Göteborgs » ........................... 126 190 29 415 078 55 963 4435 21 216 556 72'13 Malmö » ........................... 59 860 14 586 314 27 446 4585 11294 541 7743 Örebro » * ........................ 39 835 3 999 516 21256 53'36 3 272 135 8181 Eskilstuna » ........................... 12 766 3 035 123 7 436 5825 2 454 282 8086 Katrineholms » * ....................... 6 055 676 134 3 345 55'24 522 558 77'29 Nynäshamns köping * ..................... 3 836 384 247 1 968 51'30 270 259 70'3 3

* Beloppet approximativt beräknat, enär i primäruppgiften jämväl ingår ersättning till talet kan ej uppgivas. * Pensionsgrundavgifterna ingå med såväl antal debetsedlar som

för år 1922.

.. .. Indrivet t. o. m. 1924 års Av indrivna utskylder har Uppfort & restlangd utgång genom införsel uttagits Debetsedlar | Utskylder Debetsedlar Utskylder Debetsedlar | Utskylder antal | % | belopp | % antal | % belopp | % antal | % —belopp | o,, 151503 52'19 * 9 252 941| 1260 85 201 293515 510716 7'50 28 945 9'96 1 1 887 385 2'57 97 611 5733 4292 527 16'73 57 383 3370 2622 930 10'23 34 538 20'29 1592 391 621 28 993 47'47 1 170 337 12'61 15 199 2489 804 320 867 7 890 1292» 328 372 3'54 8864'43'77 420 748 14'07 3837 1895 217499 7'28 1910 9'43 114 331 3'82 6065 40'89 300 407 1756 2 099 14'16 147 996 865 1 286 867 70 100 4'10 1539 39'34 76 737 21'94 639 1634 43 231 1236 231 5'91 10 646 3'04 1 674 41'26 109 752 2490 893 22'01 70711 16'05 192 4:73 14187 3'22 1034 52'28 86 569 3168 465 23'51 52 048 19'05 251 12'69 16759 6'13 1292| 3102 68 845 19'78 895 21'49 49 251 14'15 516 12'39 34967 10'05 282' 22'06 11174 15'57 196 15'34| 9213 1286 155 1213 7648 io'65 2851 47—72 219 479 2732 1733 zg'or 134 326 1672 1203 20'14 84 898 1057 för år 1923. Uppfört å, restlängd Indrivet t. o._m. 1924 års Av indrivnantskyldenhar utgang genom införsel uttagits Debetsedlar Utskylder Debetsedlar Utskylder Debetsedlar | Utskylder antal | % belopp | % antal | % belopp | % antal | % | belopp | % 150 699; 5131 1 7 709 620 i3'26 77 283 2631 4086 477 7'03 24 175 823 1 300 812| 2'24 98 9951 57'04 3476 023 19'66 54 274 31'27 1 944 881 rr'oo 34 501 1988 1 162 304 657 28 1721 4477 950 764 1312 15 568 2474 661 143 9'12 8 042 1278 265 389 3'66 8090 3989 283187 1298 3304 1629 118 369 543 1549 764 57 268 263 5465. 3685 200 942 1480 2004 1376 90198 664 1 280 863 62 140 4'58 1285 3233 48 605 20'50 592 1490 29 023 12'24 198 498 7972 3'36 1603 3822 64542; 2171 660 15'74 33 790 11'37 161 384 9365 3'15 966 49'26 63 697 2819 395| 2015 34 490 15'26 206 1050 16 759| 7'42 998 2345 24402 1189 650 15'27 14701 7'16 329 773 8877| 4'31 308 2376 11705 17'39 182 1405 7491 11'r3 127 980 5519| 820 2701 4606 174915 36'20 1 620 27'63 101673 21'04 1101 1878 79 4371 16'44|

år 1.922. (1923 års upphörd.)

Uppfört å res—idiängd Indrivet t. c.am. 1924 års Av indrivnantskylder'har utgang genom mforsel uttagits Debetsedlar Utskylder Debetsedlar | Utskylder Debetsedlar Utskylder antal | % belopp | % antal | % | belopp | %— antal | % belopp | % 125 685 53'80112 741 766 21'45 58 467 25'o3|16 976 410 11'75 26256 11'2413 026 337 5'10 70 227 5565 8 198 522 2787 41 654 33'01 4 791 171 16'29 — ' —— 2 994 547 10'18 32 414 5415 3 291 773 2257 18 176 3036 1 953 355 13'39 8 799 14:70 909 807 624. 18 579 4664 727 381 18'19 6 860 17'22 296 535 741 3 523 884 175 487 4:39 5 330 4175 580 841 19'14. 3 415 2675 382 907 12'62 1 517 ! 188 174 196 5'74 2 710 44:76 153 576 2271 1 398 23'09 69 556 9'25 670 11'07 32 654 4'83 1868 4870 113988 2957 650 1694 56 542 1472 327 853 37 034 954 stadskassan för utsökningskostnad. ' I beloppen ingå även pensionsgrundavgifter. — ” An- belopp.

icke behövas. De sakkunniga hava sökt erhålla uppgifter från vederbörande angående den omfattning, i vilken utskylder uttagits genom införsel. Så- dana uppgifter hava emellertid inkommit endast från ett fåtal redogörare och avse allenast medel, som uttagits inom det distrikt, där medlen påförts. Uppgifter hava icke kunnat vinnas om beloppet av de utskylder, som efter handräckning uttagits å annan ort. Vid sådant förhållande har någon sammanställning av uppgifterna för hela riket ansetts icke böra göras. I någon mån belysande torde dock den sammanställning av uppgifter i dylikt hänseende från några städer, köpingar och landskommuner med övervägande arbetarbefolkning vara, som meddelas å sid. 28 och 29.

Att icke heller indrivningsförfarandet besitter full effektivitet torde framgå av de betydande belopp, som årligen måste avskrivas eller avkortas. An- ledningarna härtill äro flera. Kontrollen över den rörliga befolkningens kyrkobokföring och mantalsskrivning är bristfällig, medförande att åtskil- liga personer kvarstå skrivna å orter, från vilka de avflyttat, eller, i brist på upplysning om vistelseorten, avföras ur kyrkoböcker och mantalslängder såsom obefintliga. Efterspaning av avflyttade personer försvåras därav, att uppgift om kyrkobokföring måste sökas hos de lokala pastorsämbetena. Reglerna för handräckningsförfarandet medföra en icke obetydlig tidsutdräkt och den restförde kan, om han ofta byter vistelseort, ganska lång tid undgå att träffas av indrivningsåtgärder. Den, som drabbas av införselbeslut, kan genom ombyte av anställning undandraga sig verkningarna av beslutet.

Förbises bör ej heller, att ett indrivningsförfarande, som utsträckes över en längre tidrymd, försvårar det rättidiga erläggandet av senare förfallna utskylder. Det är en icke ovanlig företeelse, att den, som en gång kommit efter med skattebetalningen, därigenom blivit urståndsatt att erlägga sina utskylder i rätt tid och år efter år måste föras på restlängd.

| J

4 KAP.

Allmänna förutsättningar för omläggning av skatteuppbörden.

Frågan om uppbördsterminernas närmande till tiden för beskattningsun— derlagets tillgodonjutande berör närmast de utskylder, som belöpa å inkomst. Emellertid är det tydligt, att enahanda problem föreligga beträffande de ut- skylder, som anknytas till förmögenhet och till fastighet eller, beträffande skogsaccisen och skogsvårdsavgiften, till avverkat Virke. I dylika fall kom— mer det för skattskyldigheten avgörande tidsmomentet att hava samma be- tydelse som tiden för inkomstens förvärvande i fråga om utskylder för in- komst. I det följande bortses tills vidare från sådana utskylder, som till sin storlek i varje särskilt fall äro beroende av visst en gång för alla träffat avgörande, t. ex. prästerskapets till statsverket indragna tionde. Undersök— ningen begränsas till de utskylder, som utgå efter taxering d. v. s. i särskild ordning enligt skatteförfattningarnas bestämmelser verkställt bestämmande av skatteunderlaget. För dessa utskylder är det icke nog med taxering, det erfordras ytterligare, att beslut fattas om utdebiteringsgrunden, för att skatte— beloppet för varje skattskyldig skall kunna angivas. I fråga om debiterings- grundens fastställande föreligger en avgörande skillnad mellan å ena sidan den statliga inkomst— och förmögenhetsskatten, skogsvårdsavgiften, skogsac— cisen och avgifterna till den allmänna pensionsförsäkringen1 samt å andra sidan övriga ifrågavarande utskylder. För den förstnämnda gruppen (kvo— titetsskatter) erfordras för skattesatsens fastställande icke exakt kännedom om summan tillgängliga beskattningsföremål enligt utfallet av taxeringen. Skattesatsen föreligger nämligen fixerad oberoende av taxeringens utfall, antingen genom direkt stadgande i vederbörande författning eller genom särskilt beslut, som icke står i direkt beroende av det genom taxeringen fastställda beskattningsunderlaget. Bland kvotitetsskatterna märkas den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten, skogsaccisen och skogsvårdsav- giften. Den sistnämnda är till beloppet fastställd i förordningen om skogs- vårdsavgift, medan de två övriga utgå efter skattesatser, som för varje år fastställas utan direkt beroende av taxeringsresultatet (20 & i förordningen om statlig inkomst— och förmögenhetsskatt och 8 9 i lagen om skogsaccis). Likställda med kvotitetsskatter äro avgifterna till den allmänna pensionsförsäkringen.

I fråga om den senare gruppen av utskylder (repartitionsskatter) fram— kommer debiteringsgrunden genom en division av skattebehovet med till- gängliga antalet beskattningsföremål enligt senast verkställda taxering. Denna skillnad är av vikt att beakta vid bedömandet av spörsmålet om förkortande av tiden mellan inkomstförvärvet och skatteuppbörden, i det att längre tid måste förflyta mellan taxeringen och debiteringen av repartitions- skatterna än i fråga om kvotitetsskatterna. Härav följer, att spörsmålet i

1 Avgifterna enligt lagen om allmän pensionsförsäkring äro visserligen icke skatter i egentlig mening, men behandlas i det följande för enkelhetens skull såsom sådana.

Allmänna. synpun ktevr. Kvotitets- skatte r o ch repartitions- skatter.

»

partitionsskatterna a andra sidan.

Förkortning Utgår man från att uppbörd icke må ske förrän efter avslutad debitering, "årgång?" synes någon avkortning av tiden mellan beskattningsunderlagets tillgodo- Mngwnder_ njutande och skatteuppbörden vara möjlig endast i den mån, tiden för taxe- lagets tin- ringen och debiteringen kan förkortas. godonjutande Enligt gällande författningar anknytes debiteringen av utskylderna till ”hägg???" taxeringen, sådan denna föreligger enligt vederbörande prövningsnämnds _ _'_ beslut. Över taxeringen anförda besvär uppehålla icke debiteringen och dåxåghfgns uppbörden, utan härmed fortgår på grundval av prövningsnämndens beslut. verkställande. Vinnes ändring i taxeringen, beaktas denna på följande sätt. I händelse av höjd taxering utfärdas tilläggsdebetsedel, som därefter bringas till verkstäl— lighet genom särskilt förfarande. Sänkes eller upphäves taxeringen, erhåller den skattskyldige uppå ansökning restitution av för mycket erlagd skatt jämte 5 % ränta från utskyldernas inbetalande.

Debiteringen av de å kronodebetsedlarna upptagna utskylder, som utgå på grund av taxering, påbörjas emellertid redan innan prövningsnämndens arbete avslutats och sker därvid på grundval av taxeringsnämndens be- slut. Först uträknas och införes i taxeringslängden det antal skattekronor och skatteören, som på grund av taxeringen skall påföras envar skattskyl- dig, ävensom den inkomst- och förmögenhetsskatt, som skall utgå. Därefter införas i uppbördsboken de sålunda uträknade beloppen samt verkställes debitering av landstingsskatt och andra i förhållande till skattekronor och skatteören utgående utskylder. Därest genom beslut av prövningsnämnd ändring sker i taxering, för vilken utskylder redan uträknats, eller ny taxe- ring tillkommer, verkställes rättelse i debiteringen i länen före utsändande av debetsedlarna och i Stockholm, varest debetsedlar utfärdas och tillställas de skattskyldiga före utgången av augusti månad, då besvärstiden till pröv- ningsnämnden utgår, genom att ny rättad debetsedel utfärdas efter pröv- ningsnämndsarbetets avslutande men före uppbördsstämmans början. Endast i Stockholm verkställes anteckning om beslutade ändringar beträEande in- komst- och förmögenhetsskatt uti taxeringslängden och den vid längden fogade uppbördsboken. I länen införas ändringarna av uträknad inkomst- och förmögenhetsskatt däremot icke i taxeringslängden det anses vara tillfyllest med anteckning i prövningsnämndens ändringslängd men givet- vis i uppbördsboken. Förfaringssättet härvid framgår av Kungl. Maj:ts proposition nr 167 till 1922 års riksdag, sid. 33 ff. Emellertid plågar man stundom gå till väga på ett annat sätt, nämligen införa det uträknade skattebeloppet i uppbördsboken. först sedan prövningsnämndens arbete blivit avslutat. Härigenom undgås det dubbelarbete, som följer av det i propo— sitionen anvisade förfaringssättet. Denna andra metod torde komma till användning företrädesvis för sådana taxeringsdistrikt, beträffande vilka ett förhållandevis stort antal ändringar äro att förvänta samt prövningsnämn- dens beslut antages vara känt tämligen tidigt, under det att den i propo- sitionen berörda metoden i regel användes i distrikt, där ett fåtal ändringar plåga förekomma eller där prövningsnämndens beslut fattas mera sent.

För att uträkning och införing i taxeringslängderna av inkomst- och för- mögenhetsskatten skall kunna påbörjas omedelbart efter det taxeringsläng- derna kommit debiteringsförrättaren tillhanda, i länen senast den 20 maj och i Stockholm senast den 15 juni, förutsättes, att riksdagens beslut om skattens procenttal då föreligger känt. Hittills har beslutet härom likväl

icke plägat publiceras förrän under förra hälften av juni månad, vadan debiteringen av samma skatt först vid denna tid kunnat påbörjas, där icke debiteringsförrättaren tilltrott sig att kunna företaga debitering tidigare enligt ett procenttal, som förmodats skola överensstämma med blivande riksdagsbeslut. I Stockholm har, enligt uppgift, varit vanligt att påbörja debiteringen omedelbart efter riksdagsbeslutets bekantgörande, även om taxeringsnämnderna icke avslutat sitt arbete, därvid början gjorts med de delar av taxeringslängden, som hunnit färdigställas. Ifrågavarande skatteuträkning skall föreligga avslutad i länen senast den 15 juli, inom vilken tid uppgift om inkomst- och förmögenhetsskattens slutsumma skall insändas till länsstyrelsen jämlikt 22 g 5 mom. i kungörelsen den 28 sep- tember 1928 med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet. I Stock- holm plägar debiteringen av inkomst- och förmögenhetsskatten vara avslu- tad något senare.

Skogsvårdsavgift skall av vederbörande debiteringsförrättare uträknas och införas i en avskrift av skogsaccislängden, benämnd skogsvårdsavgiftslängd, varefter avgiftsbeloppen överföras till uppbördsboken. Arbetet härmed kan påbörjas, så snart skogsaccislängden mottagits från taxeringsnämnden (senast den 5 juni i länen och senast den 15 juni i Stockholm). Bestämmelser i ämnet återfinnas i 22 5 5 mom. kungörelsen den 28 september 1928 med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet.

Tilläggsavgift enligt lagen om allmän pensionsförsäkring debiteras iupp- bördsboken på grundval av taxeringsnämndernas i inkomstlängden (undan— tagsvis endast i pensionsavgiftsförteckm'ngen) införda beslut. Debiteringen kan påbörjas omedelbart efter mottagandet av inkomstlängden, resp. förteckningen.

Om ändring av debitering av skogsvårdsavgift och pensionsavgift på grund av prövningsnämndens beslut gäller detsamma som om inkomst— och för- mögenhetsskatten.

Debitering av landstingsmedel, vägskatt och tingshusmedel, i den mån dessa upptagas å kronodebetsedlarna, kan verkställas först sedan beslut om utdebiteringen fattats.

I fråga om landstingsmedel fattas dylikt beslut vid lagtima möte med vederbörande landsting. Enligt 16 © i lagen om landsting den 20 juni 1924 skall landsting sammanträda till dylikt möte den första måndagen 1 sep- tember månad. Ledning för landstingsskattens bestämmande erhåller lands- ting genom summariska förteckningar över antalet skattekronor och skatte- ören, som påförts enligt kommunalskattelagen, särskilt för jordbruksvärde, särskilt för skogsvärde och särskilt för tomt— och industrivärde å jordbruks- fastighet, särskilt för annan fastighet och särskilt för inkomst. Dessa för- teckningar skola av häradsskrivare och magistrater efter avslutade taxe- ringsförrättm'ngar insändas till landstingets förvaltningsutskott genom läns- styrelsens förmedling (47 © i lagen om landsting). I dessa förteckningar tages icke hänsyn till vederbörande inkomstprövningsnämnds beslut.

Beslut om utdebitering av vägskatt skall enligt 52 och 58 $$ i väglagen fattas å ordinarie vägstämma under augusti månad. Enligt 61 © i samma lag böra häradsskrivarna varje år efter avslutandet av taxeringsnämndernas arbeten och före den 1 juni till vägstyrelsens ordförande insända summa- riska förteckningar över beskattningsföremålen.

Beträffande tingshusmedel finnes väl intet allmänt stadgande om den tid, inom vilken beslut om utdebitering skall föreligga, utan lärer i sådant hän- seende gälla vad de tingshusbyggnadsskyldiga inom de olika tingslagen be- 3 —— 1.812.

Kronoutskyl- dernas debi- tering. (Egentliga kronoutskyl- der.)

(Landstings- medel och vägskatt.)

slutat. Självfallet är dock, att dylikt beslut måste fattas icke alltför sent under uppbördsåret, om medlen skola hinna upptagas å kronodebetsedlarna.

Därest man vill behålla nuvarande grundsats, att debiteringen av sådana utskylder, som grundas på taxering, icke må betraktas såsom avslutad, förrän prövningsnämndens arbete är till ända, lärer icke vara möjligt att färdigställa debiteringen av kronoutskylderna nämnvärt tidigare än nu är fallet. Utfärdas däremot debetsedlarna i det skick, dessa föreligga enligt vederbörande taxeringsnämnds beslut, kan någon tidsvinst uppnås. En sådan anordning skulle föranleda, att i de fall, då taxering ändras av prövnings- nämnden eller ny taxering påföres av samma nämnd, antingen tilläggsde- betsedel måste utfärdas för de ökade skatter, som därav bleve en följd, eller att för mycket påförda utskylder måste i mån av skedd betalning restitueras. Vissa olägenheter kunna befaras uppstå härigenom. Här må nämnas ökade debiterings— och uppbördskostnader ävensom betalningssvårigheter för skatt- skyldiga, som fått otillbörligt hög taxering sig åsatt av taxeringsnämnden.

Storleken av den tidsvinst, som följer av en dylik anordning, är beroende av huru tidigt beslut om utdebiteringsgrunden kan föreligga för ifrågava- rande utskylder.

I fråga om inkomst- och förmögenhetsskatten kan, såsom tidigare anförts, debiteringen påbörjas under förra hälften av juni månad, och densamma lärer knappast hinna avslutas nämnvärt tidigare än den dag, nämligen den 15 juli, då uppgift om skattens slutsumma skall vara insänd till länssty- relsen. Detsamma gäller om utjämningsskatten.

Ett tidigare debiterande av landstingsmedlen och vägskatten förutsätter ändring av gällande tidsbestämmelser rörande fastställande av landstingens och vägdistriktens utgifts- och inkomststater, för så vitt man önskar fast— hålla vid dessa skatters egenskap av repartitionsskat'ter. Då åtskilliga skäl tala mot att dessa menigheters budget fastställes så tidigt som juni, sålänge budgetåret sammanfaller med kalenderåret, skulle, om debiteringen av dessa utskylder måste påbörjas tidigare än hittills, bliva erforderligt att omlägga budgetåret, helst så att det sammanfölle med statens budgetår, som omfattar tiden 1 juli—30 juni. I och för sig låter sig en dylik omläggning väl tänka. Men det kan dock icke nekas till att, åtminstone beträffande lands- tingen, vilkas budgetbehandling plägar kräva månaders förarbete, det synes föga tilltalande att förlägga detta förarbete till vårmånaderna. Åtskilliga landstingsmän äro tillika riksdagsmän och kunna svårligen hinna dela sin tid mellan riksdagen och landstingen under dessa månader. Även för de Iandstingsmän, som äro jordbrukare, är tiden för vårbruket föga lämplig för tidskrävande allmänna värv. En annan möjlighet skulle vara att före- taga debitering av landstingsmedel eller vägskatt, innan ännu budgeten blivit fastställd, med användande av nästföregående års utdebiteringsprocent, varefter tilläggsdebitering senare skulle ske med efterföljande uppbörd av det resterande, eventuellt i samband med nästföljande års utskylder. En förutsättning härför är dock, att utdebiteringskvoten är tämligen konstant. Denna utväg synes dock icke böra tillgripas annat än som en nödfalls— åtgärd.

Omlägges budgetåret för landstingen och väghållningsdistrikten till att sammanfalla med statens budgetår, som löper per den 1 juli, kan debite- ringen av landstingsmedlen och vägskatten påbörjas under förra delen av juli månad, och densamma torde kunna föreligga färdig åtminstone under senare delen av augusti månad.

www—'un' v— *-

Vad nu sagts gäller i Väsentliga stycken jämväl om tingshusmedlen. Det torde icke heller möta hinder att färdigställa debiteringen av övriga å kronodebetsedlarna förekommande avgifter, i den mån desamma även i fortsättningen skola uppbäras i sammanhang med kronouppbörden, inom samma tid som övriga utskylder.

Beräknas därjämte viss tidrymd — förslagsvis fjorton dagar —— för efter— arbeten o. d., skulle alltså, vid debitering och uppbörd på grundval av taxeringsnämndernas beslut, debetsedlarna kunna såväl på landet som i stad tillhandahållas de skattskyldiga senast under förra hälften av september månad, alltså vid pass två månader tidigare än vad nu gäller.1

Emellertid kan det sättas i fråga, huruvida det ur de skattskyldigas syn- punkt är lämpligt att hålla kronouppbörden i september. Att vissa olägen— heter äro förknippade med ändringar i debiteringen och med restitutioner av för mycket inbetald skatt, vilka föranledas av prövningsnämndens änd- ringsbeslut, är tydligt, särskilt för den, vilkens taxering ändras mera av- sevärt. Enär antalet dylika fall är ganska ringa (med ledning av uppgifter i 1923 års taxeringssakkunnigas betänkande, Statens off. utredn. 1925: 27, kan beräknas, att inkomsttaxeringarna ändras i prövningsnämnderna för i medeltal 1'5 % av hela antalet skattskyldiga), synes dock, som om man möjligen skulle kunna bortse från dessa olägenheter, särskilt om uppbörden uppdelas å två terminer, den ena infallande efter prövningsnämndsarbetets avslutande.

Vad därefter angår kommunalutskylderna måste tiden för uppbörden flyttas, åtminstone vad större delen av utskylderna beträffar, till samma år som taxeringen sker, om överhuvud någon nämnvärd förbättring av nu- varande förhållanden skall inträda. Det synes alldeles uteslutet att för dylika utskylder tänka på en preliminär ntdebitering att förrättas före bud- getens fastställande med ty efterföljande tilläggsdebitering för täckande av vad som uttagits för litet genom den preliminära utdebiteringen. Den kom- munala utdebiteringen för skattekrona kan nämligen växla mellan olika är allt för mycket, för att en dylik metod är tillrådlig. Såsom förutsättning för kommunaldebiteringens förrättande väsentligt tidigare än nu sker helst redan under sommaren eller tidigt på hösten det år taxeringen sker måste man därför uppställa icke blott att debiteringen verkställes på grund- val av taxeringsnämndernas beslut med efterföljande ändringar på grund av prövningsnämndens beslut utan även att beslutet om utdebiteringen fattas åtminstone under juni månad taxeringsåret. Härför synes erforderligt, att det kommunala budgetåret omlägges att omfatta tiden 1 juli—30 juni. En sådan anordning skulle möjliggöra kommunaluppbördens förrättande istort sett ett halvt år tidigare än nu är fallet. I vad mån en dylik omläggning av det kommunala budgetåret låter sig genomföra, måi detta sammanhang lämnas å sido. Spörsmålet behandlas längre fram i detta betänkande.

Av det anförda framgår, att med bibehållande av hittillsvarande metod att uppbära skatterna efter förutgången debitering kronoutskylderna skulle kunna uppbäras omkring 2 månader och kommunalutskylderna omkring 6 månader tidigare än nu är fallet under följande förutsättningar:

1 Ehuru liggande vid sidan om förevarande undersökning må framhållas, att en dylik omläggning av debiteringsväsendet är ägnad att medföra fördelar även för taxeringsarbetet. Det skulle icke vara nödvändigt att avsluta prövningsnämndsarbetet så tidigt som hittills, utan detsamma skulle kunna till tiden utsträckas till båtnad för grundligheten i gransk- ningsarbctet. Det bleve ock möjligt att framflytta tiden för anförande av besvär till pröv- ningsnämnden jämväl i länen till efter mottagandet av kronodebetsedeln, ett ofta framställt önskemål, som varit omöjligt tillgodose i länen med nuvarande debiteringsregler.

(Övriga 5. kronodebet- sedlarna upp- tagna utskyl-

der.)

Andrad upp- bördstid för kronout- skylder.

Debitering och uppbörd av kommunal- utskylder.

Sammanfatt- ning.

Ökat antal uppbördstill- fällan för kronoutskyl- dema.

Framställnin— gar i ämnet.

De sakkunniga.

A) Debiteringen verkställes på grundval av taxeringsnämndernas beslut utan hänsyn till prövningsnämndens ändringsbeslut. Sådan hänsyn tages i stället genom utfärdande av tilläggsdebetsedlar å för litet debiterade belopp med särskilt uppbördsförfarande eller genom beviljande av restitution av för mycket erlagda skattebelopp, vilka åtgärder eventuellt skulle kunna ske i samband med uppbörd av en del av utskylderna under en andra eller tredje uppbördstermin förlagd till senare delen av uppbördsåret.

B) Budgetåret omlägges till tiden 1 juli—30 juni för primärkommunerna (inklusive municipalsamhällen, församlingar och skoldistrikt) eventuellt även för landsting, väghållningsdistrikt och tingslag. Möjligen behöver budget- året icke omläggas för landsting, Väghållningsdistrikt och tingslag, därest anordning vidtages för att dessa menigheter därförutan fatta beslut om ut— debitering redan före juni månads utgång.

Av den förut lämnade redogörelsen har framgått, att uppbördstermi- nerna för de olika utskylderna äro växlande och att utgifterna för skatte— betalningen äro ojämnt fördelade på årets olika delar.

Beträffande kronoutskylderna hava vid flera tillfällen framställts önske- mål om skattebetalningens uppdelning i flera terminer. Sålunda väcktes vid 1920 års riksdag tvenne motioner (I: 161 och H; 216), vari hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte skyndsamt företaga utredning i syfte att fördela uppbörden av krono- utskylderna å två eller flera terminer. Motionerna avslogos på hemställan av vederbörande utskott, och anfördes såsom skäl härför huvudsakligen, att en dylik omläggning skulle medföra avsevärd ökning av debiterings— och uppbördsmyndigheternas arbetsbörda ävensom vålla svårigheter och rubb- ningar ifråga om finansieringen av statsverkets utgifter. Vid 1921 års riksdag väcktes likaledes motioner i samma syfte (I: 144 och II: 230). J ämväl dessa motioner avslogos av riksdagen i enlighet med hemställan av vederbörande utskott. Rörande utskottens motiveringar hänvisas till ut- låtandena (första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 8 och andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 7). I huvudsak anfördes enahanda skäl för avslag, som vid 1920 års riksdag, varjämte inom andra kammaren ytterligare anfördes, att frågan om uppdelning av kronouppbörden i flera terminer ägde samband med en annan inom riksdagen väckt fråga om en genomgripande omläggning av skatteuppbörden. Med sistnämnda fråga åsyftades de av herr C. G. Ekman med flera samt av herr Carl Jansson med flera väckta motioner (I: 145 och II: 244), vilka omför— mälts uti statsrådsprotokollet med direktiv för de sakkunniga.

Hos Kungl. Maj:t hava därefter framställningar i liknande syfte gjorts, nämligen dels av Skånes handelskammare uti skrivelse den 15 december 1920, dels av handelskammaren för Örebro och Västmanlands län uti skri- velse den 25 januari 1921, dels ock av Sveriges Köpmannaförbund uti skri— velse den 27 november 1925.

I och för sig bör det givetvis icke vara omöjligt att uppdela kronoupp- börden på flera terminer, men såsom riksräkenskapsverket anfört uti skri— velse den 5 mars 1921, vilken skrivelse fogats såsom bilaga till första kam- marens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 8 vid 1921 års riksdag, är en sådan omläggning med nuvarande uppbördsorganisation förenad med be- tydande organisatoriska svårigheter och även förbunden med avsevärda kostnader. Ur budgetsynpunkt torde däremot en sådan uppdelning icke böra möta avgörande hinder, därest man blott tillser, att den övervägande delen

av utskylderna inflyter åtminstone vid mitten av budgetåret eller under tiden näst därefter. För att en sådan omläggning skall åstadkomma önsk- värd utjämning av skattebördan för de skattdragande, synes dock frågan icke böra lösas isolerad för kronoutskylderna, utan hänsyn jämväl tagas till uppbörden av kommunalutskylderna. Härigenom blir frågan än mera komplicerad. Det är dock tydligt, att en reform efter dylika linjer icke innebär ett angripande från grunden av orsakerna till skatterestantierna. Kvar skulle nämligen stå ovan anmärkta olägenhet att allt för lång tid förflyter mellan inkomstens förvärvande och skatteuppbörden. Därjämte skulle skattebetalningen allt fort vara beroende av den enskildes eget initia— tiv. Det vill därför synas de sakkunniga, som om en omläggning av upp- bördsförfarandet efter en dylik linje bör ifrågakomma först om det visar sig omöjligt att genom mera genomgripande åtgärder komma till rätta med föreliggande problem. Särskild uppmärksamhet måste först ägnas spörs- målet om förskottsbetalningar i avräkning å blivande debetsedels belopp.

Inledning.

5KAP.

Skattelikvider i förskott i avbidan på debitering.

De åtgärder, som i det föregående berörts såsom möjliga för åvägabrin— gande av ett eHektivare uppbördsförfarande, förutsätta, att skatteuppbörden skall äga rum först efter avslutad taxering och debitering. Någon väsentlig förkortning av tiden mellan inkomstens förvärvande och uppbördens för— rättande har emellertid icke på dylik väg kunnat ställas i utsikt. Annor- lunda bleve förhållandet, om uppbörden kunde påbörjas, innan ännu taxering och debitering avslutats. En sådan metod innebär, att skattemedel upp- bäras i avräkning å det belopp, varå blivande debetsedel kommer att lyda, och att, sedan debetsedeln färdigställts, vidräkning sker för utrönande, huruvida influtna belopp förslå till skattebeloppets fulla gäldaude. Befinnes därvid, att ytterligare inbetalningar äro erforderliga, bör särskild uppbörds— form anordnas härför. Om däremot de i avräkning inbetalda skattebeloppen tillhopa överstiga debetsedelns slutsumma, bör den skattskyldige få över- skottet fört sig till godo, antingen genom återbetalning eller genom över— förande i avräkning å följande års skatt. Skulle det vara möjligt att åstad— komma en dylik förskottsbetalning av skatt samtidigt som inkomsten för- värvas, vunne man, att skattebetalningen smidigt anpassas efter den skatt- skyldiges förmåga att erlägga skatten, och man undginge de olägenheter, som visat sig vara förenade med skattebetalning lång tid efter inkomstens förvärvande.

En skatteuppbörd, anordnad efter dylika grunder är emellertid svår att genomföra. Det är nämligen, såsom senare kommer att utvecklas, vanskligt att på så tidigt stadium, som metoden förutsätter, bedöma, om överhuvud— taget skatteplikt kommer att i det enskilda fallet föreligga, samt, om sådan plikt anses vara förbanden, vilken omfattning den kommer att få. En dylik uppbördsmetod ställer jämväl mycket större krav på uppbördsmyndigheter— nas organisation än eljest. Kan man emellertid åstadkomma, att de såsom erforderliga ansedda förskottsbetalningarna på ett förhållandevis enkelt sätt kunna till sin storlek normeras i tillräckligt god tid före förfallotiderna och att uppbördsmyndigheterna organiseras på lämpligt sätt utan allt för stora kostnader, torde det vara ställt utom allt tvivel, att en på dylikt sätt omlagd skatteuppbörd skall visa sig innebära betydande fördelar såväl för de skattskyldiga som för det allmänna. Om det därjämte kan åvägabringas, att för det betydande antal skattskyldiga, som utgöras av anställda i all— män eller enskild tjänst, uppgående till åtminstone 60 % av samtliga skatt— skyldiga, skatterna obligatoriskt uttagas genom vederbörande redogörares eller arbetsgivares försorg i samband med avlöningens utbetalande, skulle ytterligare den fördelen vinnas, att ringa möjlighet funnes att undandraga sig skattebetalning, såvitt angår gruppen anställda, inom vilken det långt övervägande antalet skatteskolkare är att söka.

De sakkunniga hava anbefallts att särskilt undersöka möjligheterna att genomföra en omläggning av skatteuppbörden efter dylika grunder. Det hade, erinrade föredragande statsrådet, alltmer utbrett sig den uppfatt- ningen, att det för löntagare vore fördelaktigast, om löngivaren vid varje utbetalning —— med undantag möjligen för en eller annan månad obliga- toriskt innehölle medel till täckande av skatter, som kunde beräknas komma att belöpa å lönen. I och med avdraget skulle givetvis löngivaren i stället för löntagaren gentemot det allmänna bliva ansvarig för skatten till mot- svarande belopp. Löngivaren skulle därefter redovisa de avdragna beloppen till vederbörande uppbördsmyndighet. Sedan skatten fastställts till beloppet, skulle en utjämning på enklast möjliga sätt äga rum.

Åtskilliga arbetsgivare hava genom särskilda åtgärder sökt underlätta skattebetalningen för hos dem anställda personer på ett sätt, som nära över— ensstämmer med det av föredragande statsrådet sålunda angivna tillväga- gångssättet. Oftast hava särskilda s. k. intressekontor för ändamålet in rättats. De sakkunniga hava erhållit tillgång till stadgar och redogörelser för ett stort antal sådana kontor och av desamma inhämtat, bland annat, att anordningarna i betydande mån underlättat intressenternas skattebetal- ning samt även i andra hänseenden varit till gagn. Att närmare redogöra för organisationen av dylika kontor torde dock icke i detta sammanhang erfordras. Beträffande den inom postgirokontoret i Stockholm bedrivna förmedlingen av skattebetalning, vilken i huvudsak ordnats såsom ett in- tressekontor, hänvisas till den vid detta betänkande fogade redogörelsen i ämnet (bil. nr 2).

Riksdagen har i den skrivelse, som föranlett igångsättandet av före- varande utredning, såsom en möjlighet att vinna förbättrad skattebetalning hänvisat till en vidsträcktare användning av det av intressekontoren an- vända tillvägagångssättet. Emellertid torde, såsom av yttrandena över riks— dagsskrivelsen framgår, det icke vara möjligt, att på denna väg nå en full- ständig lösning av föreliggande problem. Man kan icke därmed nå andra än dem, som självmant önska ordna sina förpliktelser mot det allmänna. För det ganska stora antal skattskyldiga, som av en eller annan orsak icke kan eller vill ordna skattebetalningen genom frivilliga förskottsavsätt- ningar, måste under alla förhållanden tvång härtill stipuleras. Det ligger då nära till hands att ålägga samtliga löngivare skyldighet att för alla hos dem anställda vidtaga ett förfarande, liknande intressekontorens, men under intimt samarbete med uppbördsmyndigheterna, eller med andra ord att slå in på den av föredragande statsrådet anvisade vägen. Härvid är det främst två spörsmål, som äro av grundläggande betydelse. Det ena avser bestämmandet av förskottsavsättningarnas storlek, det andra sättet för de avsatta beloppens redovisning till uppbördsmyndigheterna och de skatt- skyldigas kreditering.

Vid beskattningsunderlagets fastställande (taxeringen) skall hänsyn tagas icke till resultatet av varje inkomstkälla för sig, utan till resultatet av de komplex av inkomstkällor, som ingå iskatteunderlaget, ävensom, be- träffande den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten, den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten, jämväl till storleken av den skatt— skyldiges förmögenhet vid beskattningsårets utgång. Vidare skall hän- syn tagas till vissa s. k. allmänna avdrag. Skatteunderlaget påverkas där-

F'rivilliga. åt- gärder för av- sättning av medel till skattebetal— ning.

Frivilliga åt- gärder otill- fackliga.

Bestämman- det av för- skottsavsätt- ningarnas belopp.

Allmänna synpunkter.

Avsättningar på grundval av det löpande årets inkomst.

jämte av levnadskostnadernas höjd och den skattskyldiges familjeförhållan— den (ortsavdrag). Än vidare utgå den statliga inkomst- och förmögenhets— skatten, den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten efter pro— gressiva skatteskalor. Frågan om beskattningsort, i den mån denna är be- roende vare sig av mantalsskrivning eller, beträffande juridiska personer, av förvaltningens säte vid beskattningsårets utgång, kan icke avgöras förrän beskattningsåret är till ända. Slutligen är beträffande repartitionsskatterna debiteringsgrunden icke möjlig att fastställa, förrän taxeringen föreligger avslutad. Som bekant växla kommunalutskylderna ganska avsevärt inom olika kommuner, och en anordning, som skulle innebära uttagande hos alla löntagare av en enhetligt beräknad summa, oavsett i vilken kommun skatt- skyldigheten skulle fullgöras, är knappast möjlig att genomföra.

Det är således tydligt, att gällande skattebestämmelser innebära hinder för ett exakt bestämmande av skattens belopp redan vid den tidpunkt, då inkomsten inflyter. Att härutinnan ändra skatteförfattningarna för att möjliggöra definitiv skatteuppbörd redan vid källan, såsom sker i Tyskland och Österrike beträffande lägre löneinkomster, skulle innebära en så genom- gripande omläggning av själva grunderna för den kommunala beskattningen, att det är uteslutet att under nuvarande förhållanden söka en lösning av uppbördsproblemet på denna väg. Endast beträffande vissa inkomster kan en dylik anordning för det närvarande ifrågasättas. Man nödgas således nöja sig med en ungefärlig uppskattning av det blivande skattebeloppet.

Olika möjligheter synas härvid tänkbara. Utgår man från den uppburna inkomsten och därifrån gör vissa avdrag efter genomsnittligt beräknade grunder för omkostnader vid inkomstens förvärvande, för avdragsgilla för- säkringsavgifter eller dylikt samt för den skattskyldige tillkommande orts- avdrag, torde från den därefter återstående inkomsten kunna innehållas viss kvotdel i avräkning å blivande skatt. Vore skattetrycket lika inom olika kommuner kunde denna kvotdel bestämmas likformigt för alla dessa kom- muner. Då så icke är fallet, måste kvotdelen variera allt efter kommuner- nas skattetryck. Det kan väl, såsom förut anförts, vid tidpunkten för av— dragets bestämmande vara ovisst, inom vilken kommun skattskyldigheten slutligen skall fullgöras, och vid avdragets bestämmande är det således icke möjligt att taga hänsyn till skattetrycket just i den kommun, Vilken slut- ligen äger beskatta den skattskyldige. Man kan dock nöja sig med att rätta avdragets storlek efter skattetrycket inom den kommun, där den skattskyldige vid tiden för inkomstens förvärvande är bosatt eller där han eljest har att fullgöra sin skattskyldighet för föregående års inkomst. Det är emellertid tydligt, att en dylik metod förutsätter tämligen detaljerade tabeller för beräkning av icke allenast de avdrag för omkostnader med mera, som enligt det förut anförda kunna ifrågakomma, utan även för be- stämmande av den kvotdel, som skulle innehållas. Att överlämna tillämp- ningen av dessa tabeller åt den skattskyldige eller eventuellt, beträffande löntagare, åt löngivaren torde dock ställa dessa inför alltför stora svårig- heter. Lättare vore att tillämpa mindre detaljerade tabeller. Gör man tabellerna summariska, riskerar man emellertid, att de innehållna beloppen i åtskilliga fall komma att avsevärt avvika från vad som efter debiteringens avslutande skulle visa sig hava varit erforderligt. Därest för mycket inne- hållits, hade den skattskyldige över hövan betungats. Om äter de innehållna beloppen varit allt för små, skulle det till betalning efter debetsedelns ut- ställande återstående beloppet bliva oskäligt högt. Det torde ock knappast vara möjligt att med en dylik metod taga hänsyn till andra den skattskyl—

diges inkomster än som utgå på grund av tjänst. Ej heller torde vara möjligt att fästa avseende vid den skattskyldiges förmögenhet. Ifrågavarande metod att bestämma skatteavsättningarna torde därför icke kunna komma ifråga såsom allmän regel.

Däremot kan metoden användas såsom hjälpmetod i vissa fall, under förut- sättning att bestämmandet av avsättningarnas storlek ankommer på någon myndighet, vilken kan antagas vara i stånd att tillämpa tämligen detaljerade tabeller. Till detta återkomma de sakkunniga i det följande.

En annan möjlighet vore att låta med bestämmandet av förskottsavsätt- ningarna anstå till efter beskattningsårets utgång och beräkna desamma på grundval av den skattskyldiges i deklaration lämnade uppgifter till ledning för taxeringen. Härigenom skulle ett ganska stort mått av exakthet upp- nås, och förskottsbetalning äga rum jämsides med taxeringen. Denna metod förutsätter emellertid, att den skattskyldige själv skulle verkställa beräkning av avsättningarnas storlek. Att hänskjuta denna prövning åt någon myndig— het bleve antagligen föga mindre tidsödande än taxeringen, och syftet att låta skattebetalningen löpa jämsides med taxeringen skulle alltså icke vinnas. Denna utväg torde därför kunna helt lämnas ur räkningen.

Om det således svårligen låter sig göra att såsom allmän regel beräkna förskottsavsättningarna på grundval av det löpande årets inkomst eller i varje fall i förhållande till den inkomst, utskylderna skola avse, kan man tänka sig, att förskottsavsättningarna beräknas på grundval av det näst- förflutna årets sammanlagda utskyldsbelopp.

Erfarenheten torde hava visat, att under vanliga förhållanden, åtminstone för löntagare, inkomsterna olika år icke växla särdeles mycket och att med oförändrad skatteprocent för statsskatterna och oförändrad uttaxering per skattekrona för utskylder av kommunal natur, skattebeloppen föga skilja sig från det ena året till det andra. Utgår man härifrån, kan man tänka sig den anordningen, att i avräkning på blivande debetsedels belopp för— skottsvis avsättes 9/10 av nästföregående års sammanlagda utskyldsbelopp. Med en sådan anordning torde förskottsavsättningarna i regel icke komma att överstiga den blivande debetsedelns slutsumma. Skulle avsättningarna understiga sagda slutsumma, torde vad som ytterligare skulle behöva inbe— talas icke uppgå till högre belopp än att detsamma utan svårighet skall kunna på en gång inbetalas. Vad nu sagts gäller närmast löntagare. För egna företagare växla skatterna olika är i större grad än för löntagare, och berörda metod kan för dessa därför synas mindre tillfredsställande. Någon metod, som för dessa skattskyldiga bättre lämpar sig för beräkning av för— skottsavsättningarna, torde dock icke finnas. Givetvis förutsättes, att möjlig- het skall förehnnas för den skattskyldige att efter särskild prövning kunna erhålla jämkning i avsättningarnas belopp, därest anledning finnes för an— tagande, att det blivande utskyldsbeloppet mera väsentligt skall komma att understiga näst föregående års utskylder, liksom det även bör stå uppbörds— myndigheten öppet att förordna om ökning av förskottsavsättningarna i mån av behov.

Den sålunda angivna metoden överensstämmer nära med motsvarande till— vägagångssätt i Österrike, beträffande näringsskatten (Erwerbssteuer) och inkomstskatten (Einkommensteuer). I nämnda land erläggas skatterna för— skottsvis fyra gånger om året, varje gång med en fjärdedel av nästföregående års utskyldsbelopp, varefter möjligen återstående belopp erlägges efter mot- tagandet av debetsedeln. Ifråga om vissa löntagare tillämpas dock vid sidan härav ett förfaringssätt med avdrag vid källan med belopp, som icke be-

Avsättningar på grundval av deklaration.

Avsättningen i förhållande till nästförflutna årets utskylds- belopp.

Inbetalning och redovis— ning av för- skatteavsätt- ningar av skattemedel.

Stämpel- märken.

Specifik bok- föring.

räknas i förhållande till föregående års utskylder utan efter andra grunder. Är fråga om person, vilkens löneinkomst icke överstiger 12000 skatteen— heter jämte, i förekommande fall, av annan källa härfluten skattepliktig inkomst om högst 600 skatteenheter, är skatteavdraget definitivt och taxe— ring äger icke rum.

Till förmån för metoden att beräkna förskottsavsättningarna på grundval av föregående års utskyldsbelopp talar jämväl den omständigheten, att för- skottsavsättningarna kunna göras lika stora för varje betalningstermin. Här— igenom underlättas i betydande grad myndigheternas arbete med bokföring av i förskott inbetalda belopp. Man kan härvid framgå på två Vägar.

Den ena möjligheten innebär, att för innehållna skattemedel inköpas stämpelmärken, vilka senare för varje skattskyldig avlämnas såsom likvid vid den slutliga uppbördsterminen, sedan debetsedeln blivit färdig. Den andra innebär, att förskottsbeloppen redovisas till uppbördsmyndigheten suc— cessivt under uppbördsårets lopp och av myndigheten bokföras för varje skattskyldig. Skulle därvid förskottsavsättningarna växla i storlek under olika terminer, bleve uppenbarligen bokföringsarbetet tämligen omfattande. Om däremot under varje termin inflyter exakt samma belopp, kan bokförings- arbetet högst väsentligt förenklas.

Systemet med stämpelmärken är behäftat med flera väsentliga olägenheter. Det måste för de skattskyldiga vara förenat med besvär och risk att förvara dessa i avbidan på den slutliga uppbördsterminen. Skulle märkena för- komma, har den skattskyldige förlorat det inbetalda beloppet, enär han torde sakna möjlighet att styrka, att han fullgjort sin betalning. Det kan även tänkas, att en skattskyldig, som verkställt dylik förskottsbetalning, seder- mera till följd av penningbehov säljer sina skattemärken samt därefter under- låter fullgöra sin skattebetalning. Den säkerhet för skattens rättidiga er- läggande, man velat åstadkomma genom förskottsbetalningarna, går häri— genom förlorad. Skulle, såsom beträffande arbetare ofta är fallet, utmät- ningsbara tillgångar saknas, skulle alltså föga vara vunnet med metoden. Ett dylikt obehörigt förfogande över stämpelmärkena skulle möjligen kunna förhindras genom att stämpelmärkena inklistrades i en skattebok eller lik— nande strängt personlig handling och efter inklistrandet makulerades. En dylik anordning vore dock tämligen omständlig. Det måste även anses vara för redovisningen synnerligen betungande, om skattemärke'na skulle av de skattskyldiga avlämnas vid den slutliga uppbördsterminen till den myndig— het, som förrättar uppbörden, beträffande kronouppbörden å landet för det närvarande postverket. Märkena skulle då likställas med kontanta penningar, varigenom uppbördsarbetet skulle i hög grad försvåras. Kontroll och revi— sion skulle antagligen även bliva besvärliga. I händelse för mycket skatt erlagts genom stämpelmärken, torde även restitutionsförfarandet ställa sig besvärligt. Att låta överskottet utan vidare överföras i ny räkning torde knappast kunna ske. De sakkunniga anse sig därför böra bestämt avstyrka användandet av skattemärken.

Om det däremot ordnas på sådant sätt, att förskottsinbetalningarna så gott som undantagslöst verkställas med på förhand bestämda, varje gång lika belopp, vilka å regelbundna tider genom postverket inbetalas till upp— bördsmyndigheten, kan, såsom vidare kommer att utvecklas i det följande, bokföringen göras synnerligen enkel och formerna för bokföringen behöva därför icke över hövan tynga redovisningen. De sakkunniga förorda därför denna metod för uppbörd av skattebeloppen.

6 KAP.

Principiella frågor rörande skatteuppbörd med förskottsavsättningar.

Åtskilliga spörsmål äro förknippade med ett system med förskottsbe- talningar grundade på föregående års utskylder. Här må till en början behandas frågan, huru bör förfaras med sådana skattskyldiga, vilka icke tidigare fått utskylder sig påförda (nytillkomna skattskyldiga). Under det år, då dessa skattskyldiga första gången hava inkomst, äro de med nuvarande uppbördsbestämmelser icke skyldiga att erlägga några på in- komsten beroende utskylder. Mot slutet av andra året förfalla kronout— skylder, belöpande å första årets inkomst, och under tredje året förfalla åt samma inkomst belöpande kommunalutskylder. Skulle för dessa skatt- skyldiga förskottsbetalning icke påbörjas, förrän debetsedel föreligger, komma alltså förskottsbetalningarna att börja först under tredje året. Vid samma tid äro de utskylder, som belöpa på första och andra årets in- komst, oguldna. Det skulle otvivelaktigt innebära stora fördelar, om man redan under det första inkomståret kunde åstadkomma förskottsavsätt— ningar. Dessa förskottsvis erlagda belopp skulle då komma att avse de utskylder, som förfalla under andra, eventuellt tredje året efter in- komsten. Genomföres därefter samma förfaringssätt i fortsättningen, så att för dessa skattskyldiga allt framgent förskottsbetalningarna komma att erläggas ett år tidigare än för gruppen äldre skattskyldiga, skulle man vinna den fördelen, att skattebetalningen närmare anslöte sig till betal— ningsförmågan. Alla de olägenheter, som äro förbundna med skattebetal— ningen lång tid efter inkomstens förvärvande, skulle vara undanröjda. Förlorade den skattskyldige anställningen eller nedginge hans inkomst av en eller annan anledning, hade han, då denna omständighet inträffade, redan guldit åtminstone större delen av de på den redan förvärvade in- komsten belöpande utskylderna.

Här inträda de ovan anförda svårigheterna att beräkna förskottsavsätt- ningarnas storlek på grundval av det löpande årets inkomst. Förfarandet underlättas dock därav, att relativt lång tid åtgår, innan den slutliga skattebetalningen skall äga rum. Skulle förskottsavsättningarna från början hava beräknats i underkant, bör likväl, innan ännu debetsedeln föreligger färdig, hava hunnit inbetalas så mycket, att till äventyrs fe- lande belopp utan större svårighet skulle kunna av den skattskyldige in- betalas i efterskott. Att bestämma förskottsavsättningarnas storlek bör ankomma på uppbördsmyndigheten på grundval av lämnade uppgifter om inkomstens belopp, den skattskyldiges familjeförhållanden med mera. Den tabell, som för ändamålet erfordras, kan, enligt vad som framgår av verkställda undersökningar, göras förhållandevis summarisk, och några större svårigheter för myndigheten att tillämpa densamma torde icke behöva uppkomma.

Nytillkomna skattskyldiga .

Vad nu sagts har avseende i första rummet å dem, som äro anställda i allmän eller enskild tjänst. För egna företagare gäller i huvudsak det— samma, men härvid inställer sig en särskild svårighet, nämligen vansk- ligheten att före beskattningsårets utgång uppskatta inkomsten. Det torde dock vara möjligt att beräkna förskottsavsättningarna på grundval av vissa uppgifter, från vilka slutsatser kunna dragas angående utskyl- dernas sannolika belopp. Till denna detaljfråga återkomma de sakkun— niga längre fram i detta betänkande.

En annan svårighet, som dock icke avser gruppen nytillkomna skatt- skyldiga, är övergången till det nya systemet med förskottsavsättningar. Under första året efter reformens genomförande skulle nämligen de skatt- skyldiga, därest icke genom särskilda övergångsanordningar bereddes dem någon lindring, hava att erlägga icke allenast förskottsbelopp för kom- mande skatter utan även att gälda under året tillbetalning förfallande ut- skylder enligt förutvarande bestämmelser. Skulle för denna grupp skatt- skyldiga förskottsavsättningarna göras av löpande inkomst för de skatter, som hänföra sig till samma års inkomst, skulle, om uppbördsåren för de statliga och kommunala utskylderna icke förändra-des och förfarandet i ett slag genomfördes, den skattskyldige hava att av samma års inkomst er- lägga, förutom förskottsbeloppen, ett års kronoutskylder och två års kom- munalutskylder. Låter man däremot avdraget avse icke den skatt, som hänför sig till samma års inkomst, utan den skatt. som belöper å näst- föregående års inkomst, skulle likaledes under förutsättning att förfa- randet i ett slag genomfördes av årets inkomst erläggas ett års krono- utskylder och två års kommunalutskylder. Skulle den skattskyldige häfta för tidigare års utskylder, tillkomma jämväl dessa utskylder. Ett infö— rande av förskottsavsättningar måste alltså förbindas med en metod, var- igenom viss lättnad åstadkommes vid betalning av tidigare års utskylder. I fråga om redan förfallna utskylder torde annan utväg härvid icke fin- nas än att varsamhet vid indrivningen iakttages och att alltså betal- ningen fördelas under något längre tidsperiod än som eljest skulle hava förekommit. Att helt efterskänka de resterande utskylderna låter sig uppenbarligen icke göra. Genom vissa åtgärder, innefattande dels om- läggningen av det kommunala budgetåret och dels en relativt lång över- gångstid, torde ifrågavarande svårigheter kunna övervinnas. Till denna fråga återkomma de sakkunniga längre fram i betänkandet.

För skattskyldiga, vilka äro anställda i allmän eller enskild tjänst eller uppbära pension eller understöd på grund av förutvarande arbetsanställ- ning, bör det åligga vederbörande löngivare (arbetsgivare eller redogörare) att ombesörja innehållandet av avdragsbeloppen och medlens översän- dande till uppbördsmyndigheten. För övriga skattskyldiga (egna före— tagare) kan i regel någon tredje person icke indragas i uppbördsförfaran- det, utan den skattskyldige måste själv ombesörja skattebetalning till uppbördsmyndigheten. Gränsen mellan dessa två grupper är icke alltid fullt klar, eftersom det icke sällan inträffar, att personer, vilka huvud— sakligen äro egna företagare, tidvis eller såsom bisyssla hava anställ- ning hos någon annan. Om denna anställning endast har mindre bety- delse för den skattskyldiges inkomst, skulle det väl knappast vara er- forderligt att indraga löngivaren i uppbördsförfarandet. Uppbördsmyn- dighetens arbete skulle ock ställa sig enklare, om en klar gräns kunde upp-

rätthållas mellan nämnda två huvudgrupper. Emellertid lära förhållandena i de olika fallen växla allt för mycket för att medgiva en sådan anordning, utan en kombination av båda förfaringssätten måste utfinnas, lämpligen på det sättet att löngivaren för viss period övertager ansvarigheten för skattebetalningen, under det att den skattskyldige för andra perioder själv ombesörjer densamma.

Det är, för bestämmandet av huru långt löngivarens skyldighet att an- svara för de anställdas skatter sträcker sig, av vikt, att storleken av de erforderliga skatteavsättningarna alltid är för löngivaren känd. Skulle det åligga löngivaren att själv uträkna vad som för ändamålet behöver innehållas, kan det befaras, att löngivaren missräknar sig, och i sådan händelse skulle han, om den anställde utfått allt sitt tillgodohavande, riskera att bliva tvungen av egna medel erlägga det felande. Om där- emot, såsom förut anförts, uppbördsmyndigheten bestämmer vad som skall innehållas, är löngivarens ansvarighet begränsad till det sålunda bestämda och löngivaren bekantgjorda beloppet. Ansvarigheten blir vä— sentligen av samma natur som den, Vilken nu förefinnes enligt införsel- lagen. För visst fall måste dock löngivaren själv uträkna vad som be— höver innehållas för den anställdes skatt; härom hänvisas till efterföl— jande redogörelse för vissa detaljer i förfarandet.

Löngivarens ansvar för behörigt innehållande av skattebelopp för den anställdes räkning torde kunna utkrävas i följande ordning. Icke redovisade belopp uppföras å restlängd. Indrivning av desamma verk- ställes i första hand hos löngivaren. Den anställde bör däremot vara fredad från indrivningsförsök, så länge den bristande betalningen beror på hans löngivare. Har underlåtenhet att innehålla medel för utskylder- nas gäldande skett med den anställdes goda minne och saknar löngivaren tillgång till utskyldernas gäldaude, bör dock indrivning av resterande be- loppet kunna ske jämväl hos den anställde, vilken i dylikt fall måste an- ses delaktig i försummelsen.

Har för någon uppbördsperiod den anställde saknat anställning, bör det åligga honom själv att direkt till uppbördsmyndigheten insända under perioden förfallet skattebelopp utan förmedling av löngivare.

I fråga om egna företagare verkställes skattebetalningen av de skatt- skyldiga själva. Skulle dylik skattskyldig under någon uppbördsperiod innehava anställning hos arbetsgivare, måste denne göras ansvarig för den på perioden belöpande avsättningens behöriga verkställande vid samma äventyr, som ovan nämnts gälla för övriga liknande fall. Kan den skattskyldige visa, att han själv verkställt inbetalning för samma period, förfaller givetvis denna arbetsgivarens skyldighet. Emellertid kommer en sådan anordning att göra det till en bjudande plikt för ar- betsgivaren att noggrant övervaka inbetalningen även av dessa personers utskylder. J ämväl för denna kategori skatt-skyldiga vinnes således sam— ma garanti för skattebetalningens behöriga fullgörande som för de skatt- skyldiga, vilka hela året hava anställning.

Rörande sättet för underrättande av arbetsgivaren om storleken av de förskottsavsättningar, som böra göras för hos honom anställda, hänvisas till vad som yttras därom längre fram i betänkandet.

Skyldighet att innehålla medel för gäldande av utskylder påförda an- ställd personal kan skäligen icke åläggas arbetsgivare beträffande mera

Löngivares ansvarighet för anställdas skattebetal— ningar.

Tillfällig anställning.

Vem är alt anse som arbetsgivare.

Arbetsgivares medverkan i samhällets intresse.

tillfällig personal. Skulle dylik skyldighet föreligga utan någon som helst inskränkning, kunde man befara oöverkomliga svårigheter såväl beträf— fande kontrollen å avdragens behöriga verkställande som även beträffan— de bokföring av inflytande belopp. Det skulle icke vara möjligt att på det sätt, planen förutsätter, innehålla lika stora belopp månadsvis, utan av- sättningar-na skulle göras med oregelbundna belopp. En viss gräns måste därför föreskrivas för avskiljande av denna mera tillfälliga personal. Här— vid torde böra göras viss skillnad mellan förhållandena inom närings- företagen och mera privat anställning. Att exempelvis under förfarandet indraga tillfällig hjälp i hushållet eller liknande tillfälliga tjänare torde uppenbarligen icke vara praktiskt. De sakkunniga föreställa sig, att en lämplig gräns kan uppdragas på det sättet, att från förfarandet avskil- jes sådan personal, vars anställningstid icke uppgår, beträffande hushåll till 14 dagar och i övriga företag en vecka.

Såsom arbetsgivare torde böra betraktas, förutom statliga och kommu.- nala myndigheter, allmänna verk och inrättningar samt med dem likställ- da beträffande hos dem tjänstgörande personal, envar som gentemot an— nan intager ställningen såsom egen företagare. Den omständigheten, att en person, som med denna definition räknas såsom egen företagare, själv har anställning hos annan, inverkar givetvis icke. Det kan uppenbar- ligen icke sättas i fråga, att exempelvis ett statens verk skulle vara skyl— dig ombesörja innehållande av skatt för personalens enskilda tjänare. Gentemot dessa tjänare äro verkets befattninghavare att anse såsom egna företagare. Att. det i vissa fall kan uppstå svårigheter att avgöra, huruvida någon är att anse såsom anställd hos visst företag eller under företaget sorterande person, är obestridligt. Så kan t. ex, ett sågverksbolag utackor— dera utdrivning av skog till vissa personer, vilka i sin tur till medhjälpare antaga andra. Huruvida dessa andra böra anses såsom anställda hos bo— laget eller hos entreprenörerna kan ofta bliva föremål för tvekan. Liknande svårigheter hava förelegat och föreligga säkerligen alltjämt beträffande tillämpningen av olycksfallsförsäkringslagen. En viss ledning av denna lags tillämpning torde därför kunna erhållas vid avgörande av tveksamma fall.

Den medverkan vid skatteuppbörden, som sålunda föreslås skola an- komma på löngivare, skulle åsamka dessa ett icke oväsentligt bestyr. Det kan sättas i fråga, huruvida löngivarna med fog böra utan vidare åläggas dessa göromål. Här må först. erinras om, att löngivare redan nu, enligt lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta, är skyldig att vid ut- betalning av avlöning innehålla belopp till gäldande av skatter för an— ställd personal. Vid utsträckandet av sagda lags bestämmelser till att gälla jämväl allmänna utskylder har det befogade i att taga löngivarnas medverkan i anspråk icke ens ställts under debatt. Goda skäl synas ock tala för att löngivarnas medverkan bör vara en allmän, medborger- lig skyldighet, so—m de i samhällets intresse icke böra få undandraga sig. Det torde även ytterst vara i löngivarnas eget intresse, att det all- männas skatteförluster i görligaste mån inskränkas, varigenom, under oförändrade förhållanden i övrigt, skattetrycket jämväl för dem själva torde i någon mån kunna lättas. Därest, såsom de uppbördssakkunniga föreslå, formerna för löngivarnas medverkan vid skatteuppbörden göras så enkla, förhållandena lämpligen kunna medgiva, torde ock löngivarna

E

knappast kunna anses bliva oskäligt betungade. I åtskilliga fall torde deras arbete icke bliva nämnvärt större än vad de redan nu hava på grund av införsellagen. Belysande härvid är, att, enligt vad för de sak- kunniga uppgivits, åtminstone för några år sedan vissa av landets största industrier hade att verkställa införselbeslut för största delen av sin ar- betarstam. Att tillämpa införselbeslut är emellertid otvivelaktigt mera komplicerat än vad som, enligt de sakkunnigas förslag, komme att åläggas löngivarna. Vid införsel skola nämligen varierande belopp uttagas och olika redovisningstider tillämpas. Någon. särskild gottgörelse till löngi- varna för deras medverkan vid skatteuppbörden anse de sakkunniga icke böra komma i fråga.

Det har från vissa håll uttryckts farhågor för att. en uppbördsmetod, en- ligt vilken löngivarna skulle hava att ombesörja skattebetalning för anställd personal, skulle kunna medföra ett övervältrande av personalens skatte— börda på löngivarna på det sätt, att personalen komme att kräva fria skat— ter såsom avlöningsförmån. Därest, såsom nu ifrågasättes, denna skyl- dighet att ombesörja skattebetalningen ålägges löngivarna genom veder- börlig förordning, torde ett dylikt krav icke från något ansvarigt håll vinna understöd. Det skulle nog bliva klart även för de anställda, att den nya uppbördsmetoden, särskilt genom dess bekväma betalningsform, vore till lika stort gagn för dem själva som för det allmänna. Erfaren— heterna från de länder, där skyldighet att innehålla skattebelopp för per— sonalens räkning redan är genomförd, giva också stöd för ett dylikt an— tagande.

Det förutsättes, att en statlig myndighet _ i vissa större kommuner möjligen en kommunal myndighet bör omhänderhava debitering och redovisning av skatterna. Uppbördsmyndighet skall i regel vara läns- styrelsen i länet, i Stockholm överståthållarämbetets avdelning för upp— bördsärendxen. Härom hänvisas till 9 kap. här nedan. Utskyldernas inle- verering till uppbördsmyndigheten från den skattskyldige eller löngivaren torde lämpligast ske över postgiro, vilket i sig innesluter den bekvämaste och billigaste formen för likvider av detta slag. Och uppenbart är, att man härvidlag måste tillse, att möjlighet beredes de skattskyldiga att med minsta möjliga besvär verkställa skatteinbetalningen. Detta torde bliva fallet, om postverket med sina inemot 4 000 postanstalter kommer att tagas i anspråk för skatteuppbörden. För en dylik anordning talar även den goda erfarenhet, som vunnits genom postverkets medverkan vid kro- noskatteuppbörden å landet. En av de viktigaste förutsättningarna för att den föreslagna reformen skall kunna genomföras är för övrigt, att ett intimt samarbete mellan uppbördsmyndigheterna och potsverket i denna del kommer till stånd. Indrivning av möjligen resterande utskylder för- utsättes skola äga rum genom i allt väsentligt samma organ, som nu om- händerhava indrivning av restförda utskylder.

Såsom redan anförts böra förskottsavsättningarna i regel beräknas på grundval av näst föregående års sammanlagda utskyldsbelopp. Förfaran- det kan alltså icke inledas förrän efter avslutad debitering av utskylderna för näst föregående år. Uppbörd av förskottsavsättningarna synes lämp— ligen böra äga rum under tiden 25 februari—24 november. Uppbörds- månaden, som alltså omfattar tiden från och med den 25 i en kalender-

Farhdgor för övervältring

av anställdas skatter å löngivare.

Uppbörds- myndighet.

Uppbörds- terminer.

Uppbörds- terminer för förskotts— betalningar.

månad till och med den 24 i nästföljande kalendermånad, torde icke böra sammanfalla med kalendermånaden, enär det synes angeläget, att löne- utbetalningar, som verkställas i slutet av en kalendermånad, hänföras till samma uppbördsperiod som löneutbetalningar i början av nästföljande kalendermånad. Efter verkställd debitering och vidräkning kan uppbörd av möjligen återstående skattebelopp verkställas under tiden 25 januari — 24 februari påföljande år. Uppbördsåret skulle härigenom komma att löpa från och med 25 februari till och med 24 februari nästföljande år. Tiden 25 november—24 januari skulle bliva fri från skattebetalningar. Denna tid erfordras förutom till mantalsskrivning för nästkommande år för verkställande av vidräkning å avräkningskort och debetsedlar, meddelande av föreskrifter rörande den slutliga uppbördsterminen m. fl. åtgärder. För dem, som första gången hava att erlägga utskylder, böra samma betalningsterminer gälla, men vidräkningen kommer att ske första gången ett år senare. Från och med tredje året komma för dessa skattskyldiga att gälla i huvudsak samma regler som för övriga skatt— skyldiga, men iakttagas bör, att ett belopp, motsvarande ett års skatt, all— tid skall hållas inne för att användas vid därpå följande års skattelikvid.

Under tiden 25 februari—24 november bör i regel innehållas förslags— vis 9/10 av näst föregående års sammanlagda utskyldsbelopp med lika stort belopp för varje månad beträffande anställda och för varje period om tre månader för egna företagare. Även för sistnämnda grupp kunde man tänka sig, att förskottsbetalningarna gjordes månatligen liksom för an— ställda. Emellertid måste egna företagare själva verkställa. sina inbe— talningar och antalet postgiroinbetalningskort för dem bliva vid månads— betalning tre gånger så stort som vid kvartalsbetalning. Härav följer ock att vid månadsbetalning inbetalningsavgiften till postverket samt bokföringskostnaden skulle i huvudsak bliva tre gånger så stora som Vid kvartalsbetalning. Av verkställda undersökningar synes framgå, att an— talet egna företagare i hela riket bör uppskattas till omkring 1,200,000. Det är alltså tydligt, att förfarandet ställer sig avsevärt billigare och enklare, därest för denna grupp endast tre förskottsavsättningar komma att äga rum. Från de skattskyldigas synpunkt torde det ock få anses tillräckligt med detta antal uppbördstillfällen. Det bör dock givetvis stå de skattskyldiga öppet att, om de så önska, verkställa inbetalningar oftare under året. Några avgörande tekniska svårigheter för uppbördsmyndig— hetens arbete synas icke vållas härav. Finge man bortse från kostnaderna för de olika alternativen, vore det givetvis att föredraga ett enhetligt system med månadsinbetalningar för alla. .

Förskottsavsättning bör om möjligt bestämmas till helt krontal. Att slippa öretal skulle nämligen nedbringa bokföringskostnaderna avsevärt och bortelimi-nera en hel del tidsödande arbete med myntväxling å post— anstalterna, vilka i sådant fall även slippa hålla så stora förråd av skilje— mynt som eljest bleve nödvändigt.

Uppdelning av utskylder på ett flertal betalningsterminer torde knappast vara behövlig i de fall, då utskylderna uppgå till ringa belopp. De sak- kunniga förutsätta, att mantalspenningar och personlig sjukvårdsavgift icke vidare komma att utgå. Förslag om avskaffande av dessa skatte- former har i annat sammanhang framkommit och undergått vederbör— lig förberedande behandling. Såvitt de sakkunniga äro riktigt underrät- tade, torde ett slutligt ståndpunkttagande till berörda förslag komma att ske senast vid behandling av de sakkunnigas förevarande förslag. Allt

synes tala för att dessa skatter därvid komma att avskaffas, försåvitt det statsfinansiella läget sådant medgiver. Avskaffandet av den personliga skolavgiften torde även vara nära förestående. Genom upphörandet av nämnda skatteformer bortfaller ett icke ringa antal debetsedlar, slutande på obetydliga belopp. Emellertid torde även därefter i vissa fall ut— skyldsbeloppet bliva synnerligen ringa. I dylika fall torde icke behöva förekomma förskottsbetalning oftare än kvartalsvis. Varest gränsen här- utinnan bör sättas, är en lämplighetsfråga. De sakkunniga föreslå, att månadsbetalning skall förekomma endast för det fall, att sammanlagda utskyldsbeloppet utgör minst 20 kronor. Uppgå utskylderna sammanlagt till lägre belopp, böra förskottsbetalningarna göras kvartalsvis. Skulle icke heller med kvartalsbetalning förskottsbeloppet för varje kvartal upp- gå till en krona, torde förskottsbetalningen böra inskränkas till en enda termin, förlagd förslagsvis till andra uppbördskvartalet. Eventuellt bör ingen förskottsbetalning äga rum, utan skatteuppbörden helt anstå till den slutliga uppbördsterminen.

Efter färdigställande av debetsedeln, vilket arbete, under i det följande Uppbörd? angivna förutsättningar, synes kunna ske före taxeringsårets utgång, skall feåfmbfgrl uppbörd verkställas av möjligen felande skattebelopp. Härvid tages icke S u än; & " hänsyn till restantier från förskottsuppbörden. Dessa restantier böra näm- ligen bliva föremål för ett särskilt indrivningsförfarande, och de skatt- skyldiga därvid förbindas erlägga avgift för indrivningen i huvudsaklig överensstämmelse med vad för närvarande gäller. Under den slutliga uppbördsterminen, som tänkes förlagd till tiden 25 januari—24 februari, skall alltså erläggas det belopp, varmed debetsedelns slutsumma över- stiger de påbjudna förskottsbetalningarna. Vid vidräkningen gottskrivas den skattskyldige förutom möjligen förefintligt tillgodohavande från före- gående uppbördsår dels verkställda avsättningar under året, dels honom eventuellt tillkommande andel i vederbörande kommun beviljat understöd av skatteutjämningsmedel. Belopp, som uppförts å restlängd för upp- bördsåret, bör även. föras å den skattskyldiges kredit, eftersom genom upp- förandet i restlängd annan ordning föreskrivits för restförda beloppets inbetalning. Beträffande förefintligt överskott från nästföregående upp-

1 bördsår böra skilda förfaringssätt tillämpas för nytillkomna skattskyl- diga å ena sidan och övriga skattskyldiga å andra sidan. För de förra skall vid Varje uppbördsårs ingång normalt finnas innestående ett belopp, motsvarande i stort sett 9/m av det utskyldsbelopp, som debiteras under uppbördsåret. För de senare skall normalt icke finnas något tillgodo- , havande från föregående år. För dessa. kan man tänka sig omedelbar . restitution av hela tillgodohavandet, men för den förstnämnda gruppen ; kan restitution ifrågakomma endast av den del av tillgodohavandet, som I överstiger vad som normalt bör finnas innestående vid uppbördsårets bör-

jan. Emellertid torde den skattskyldige merendels lika gärna se, att beloppen föras i avräkning å därpå följande års skatt. Anses det be- fogat, att den skattskyldige gottgöres ränta å innestående tillgodoha- vande vid uppbördsårets början, kan detta ske, men i så fall är det, med hänsyn till det betydande arbetet att uträkna räntebelop— pen, önskvärt, att enkla regler för ränteberäkningen meddelas. Det är av tekniska skäl lämpligt, att ränta uträknas endast i jämna krontal. Man kan tänka sig, att ränta gottgöres efter 4 % å varje fullt 25-tal kro- nor, som vid uppbördsårets början innestått hos uppbördsmyndigheten för den skattskyldiges räkning, samt att å belopp understigande 25 kro-

nor ingen ränta gottgöres. Effektiva räntan efter angivna grund under- stiger i regel 4 %, vilken räntesats uppnås endast vid fulla 25—ta1 kronor. Ränta beräknas för helt år, oavsett huru länge medlen innestått. Att över- skott från föregående år uppkommit beror nämligen därpå, att förskotts— betalningarna beräknats för höga, och att alltså vid varje tillfälle inbe— talning skett ett år tidigare än som skulle hava ifrågakommit, därest det erforderliga beloppet avsatts under löpande uppbördsår i stället för under det näst föregående. Bestitution av för mycket inbetalda belopp bör i gör- ligaste mån begränsas. För restitution synes böra fordras, förutom rekvi- sition av den skattskyldige, att det för mycket inbetalda beloppet för den äldre gruppen skattskyldiga överstiger ett års skatt och för gruppen ny- tillkomna skattskyldiga två års skatt. Det synes nämligen befogat att kvarhålla medel för gäldande av de skattelikvider, som skola äga rum un- der det påföljande året. Eljest skulle kunna inträffa, att skattskyldig, som under ett uppb-ördsår erhållit restitution, icke kan fullgöra sina skatte- likvider under samma år och i saknad av utmätningsbara tillgångar icke heller kan tvingas därtill. Däremot torde ej vara tillbörligt att innehålla skattemedel för längre tid än nu sagts.

Anses ränta böra utgå å för mycket inbetalda belopp, skulle vidräk- ningen komma att upptaga följande poster:

&) i debet: debetsedelns slutsumma;

b) i kredit:

1. den skattskyldiges tillgodohavande vid årets början;

2. 4 % ränta å varje fullt 25-tal kronor av nyssnämnda tillgodoha- vande;

3. verkställda förskottsbetalningar under året;

4. den skattskyldige tillkommande avkortning på grund av kommu- nen beviljat understöd av skatteutjämningsmedel;

5. å restlängd uppfört belopp.

Skall ränta ej utgå, uteslutes ränteposten ur vidräkningen. För sin del äro de sakkunniga tveksamma, huruvida de obetydliga rän- tebelopp, som i allmänhet skulle tillkomma enskilda skattskyldiga, kunna tillmätas säd-an betydelse, att de uppväga de avsevärda kostnader, ränte- gottgörelse även efter angivna grunder komme att föra med sig.

Uppkommer vid vidräkningen en rest, skall det åligga den skattskyldige att under den slutliga uppbördsterminen i samma ordning, som gäller för förskottsbetalningarna, inbetala restbeloppet. Förefinnes överskott, tillgo— doföres detta nästkommande års räkning. Skulle överskottet beträffande gruppen äldre skattskyldiga överstiga debetsedelns slutsumma eller i fråga om gruppen nytillkomna skattskyldiga dubbla slutsumman, medgives restitution, efter därom gjord framställning, av den del av överskottet, som överstiger nämnda belopp.

Bok/öring av Bokföringen av inflytande skattemedel tänkes kunna ske på följande

""W"” sätt. För varje skattskyldig upplägges ett avräkningskort av ungefär den Skattebelo” ' uppställning, som framgår av vid betänkandet fogad bilaga. A kortet an- bringas den skattskyldiges skattenummer, namn m. m. medelst adresse- ringsmaskin. I en ruta i kortets överkant angives det skattebelopp, som för varje inbetalningstermin skall erläggas förskottsvis. Avräkningskorten för skattskyldiga, som äro anställda i annans tjänst, skola dessutom för- ses på framsidan med uppgift om arbetsgivarens skattenummer och på baksidan med uppgift om arbetsgivarens namn och adress. Avräknings»

? . &

korten ordnas därefter, för egna företagare efter deras skattenummer och för anställda efter deras arbetsgivares (å avräkningskorten angivna) skattenummer. Inom varje samling avräkningskort för hos en och samma arbetsgivare anställda ordnas korten dessutom inbördes efter de anställ- das egna skattenummer.

För att på ett enkelt sätt möjliggöra en effektiv kontroll över ett så vidlyftigt bokföringsmaterial, som det här blir fråga om, böra avräk- ningskorten avdelas i grupper om lämpligt antal kort. Härigenom kan avstämning inom varje grupp och bokföringsperiod ernås och sökandet efter uppkomna felaktigheter lokaliseras.

För varje sådan grupp upplägges ett gruppkort med uppgift om det sammanlagda belopp, som skall terminsvis (under envar av nio månader eller vart och ett av tre kvartal, resp. slutlikvid) inbetalas för till grup- pen hörande skattskyldiga. Gruppkortets utseende framgår av vid be- tänkandet fogad bilaga.

Allt efter som skatteinbetalningskorten inkomma till postgirokontoret från postanstalterna, ordnas korten kommunvis och inom varje kommun efter skattenummer. Efter bokföring å vederbörande länsstyrelses post- girokonto översändas korten jämte kontoutdrag till länsstyrelsen.

Sedan skatteinbetalningskorten inkommit till länsstyrelsen, avdelas de efter sina nummer till de grupper. dit de enligt motsvarande nummer å avräkningskorten höra. Inbetalningskorten slås därpå gruppvis å en räknemaskin med två räkneverk på så sätt, att i det ena räkneverket er- hålles en summa för varje grupp och i det andra räkneverket en summa för samtliga grupper. Denna senare summa skall överensstämma med det å postgirokontorets kontoutdrag angivna beloppet för å länsstyrelsens konto gottskrivna skatteinbetalningskort.

För varje dag, under vilken skatteinbetalningskort inkommit till läns- styrelsen, påföras gruppkorten vederbörliga gruppsummor. Anteckning å avräkningskorten om de verkställda inbetalningarna behöver däremot icke verkställas dag för dag, utan därmed kan anstå till terminens ut- gång. Sådan anteckning tänkes ske i följande ordning.

Så snart inbetalningskorten för en termin inkommit, framtagas de av- räkningskort, till vilka de inkomna inbetalningskorten hänföra sig. Av— räkningskorten äro i övra kanten till vänster avdelade i rutor, en för varje inbetalningstermin. Beträffande de skattskyldiga, för vilka skatte- likvid influtit med föreskrivet belopp, verkställes icke annan anteckning å avräkningskorten än att ett hål utstansas i den för terminen avsedda rutan. Denna utstansning kan med en enkel mekanisk anordning verk- ställas å många kort åt gången. När för skattskyldig inbetalats ett lägre belopp än det å avräkningskortet angivna terminsbeloppet, bokföres det influtna beloppet å för ändamålet avsedd särskild plats å avräknings— kortet. Denna bokföring bör verkställas med en räknemaskin, försedd med subtraktionsanordning, så att maskinen å kortet angiver såväl det influtna beloppet som ock det resterande beloppet. De avräkningskort, å vilka an- teckning om skedd betalning sålunda verkställts, återställas icke å sin förra plats, förrän kontroll över att bokföringen är riktigt verkställd er- hållits. Dylik kontroll åvägabringas sålunda:

Så snart bokföringen för en termin är slutförd, behandlas först de av— räkningskort, för vilka skattebelopp influtit endast delvis. De å dessa kort för terminen angivna restbeloppen nedsummeras, varefter summan införes å därför avsedd plats på gruppkortet. Därefter framtagas de av—

räkningskort, för vilka skattelikvid' under terminen helt uteblivit. De ute— blivna, å korten angivna terminsbeloppen hopsummeras. Jämväl sum- man av dessa belopp införes å gruppkortet. Därefter sammanläggas de å gruppkortet såsom redovisade från postgirokontoret antecknade beloppen med angivna restantiebelopp. Om den därvid erhållna summan överens- stämmer med det å gruppkortet angivna terminsbelopp, som borde hava influtit, därest alla till gruppen hörande skattskyldiga i vederbörlig ord- ning hade verkställt dem åliggande inbetalningar, hava alla inbetalningar antecknats med riktiga belopp. Vid detta kontrollarbete skall givetvis jämväl beaktas, om inbetalning verkställts med för högt belopp.

När det framdeles kan bliva fråga om att uppdraga riktlinjerna för länsstyrelsernas och postgirokontorets samarbete, torde det böra tagas under övervägande, huruvida postgirokontoret utan allt för stort arbete skulle kunna vid förteckning av inbetalningskorten å slagremsorna jäm- väl nedsummera, gemensamt för såväl täljare som nämnare, de 'i skatte- nu'mren ingående talen. Motsvarande räkneoperation skulle verkstäl- las av resp. länsstyrelse, därvid de å vederbörande avräkningskort an- givna skattenumren skulle bliva föremål för liknande hopsummering. Därest inom länsstyrelsen rätta kort blivit klippta, skulle dennas och post- girokontorets summor utvisa samma tal. Genom en dylik enkel anord- ning finge man en i möjligaste mån effektiv kontroll över att influtna medel antecknats å rätta avräkningskort.

På grund av de skattskyldigas stora antal är det av synnerlig vikt, att bokföringen av inflytande skattemedel verkställes på enklast möjliga sätt utan eftergivande av nödig säkerhet. Om denna bokföring lägges efter vanliga principer och alltså en fullständig kontobokföring anordnas för varje särskild skattskyldig med angivande vid varje betalningstillfälle av, bland annat, ingående saldo, inbetalt belopp och tillgodohavande efter senaste omsättningen, erfordras för bokföringens behöriga fullgörande många dyrbara bokföringsmaskiner och stor arbetskraft. Den samman— lagda kostnaden härför måste uppenbarligen ställa sig mycket hög. En dylik omfattande och dyrbar bokföring kan därför icke komma i fråga. Det ovan framlagda förslaget bygger på principen negativ bokföring, d. v. s. specifik bokföring skall ske endast för mindretalet. Detaljbok- föring behöver ej ske beträffande de skattebetalare, som ordentligt full- gjort skattebetalningen, utan inskränkes till de skattskyldiga, som under fastställd termin icke alls eller endast ofullständigt fullgjort sin betal- ningsskyldighet (resp. inbetalt större belopp än som beräknats för dem).

Tillvägagångssättet klarlägges bäst genom ett exempel.

Om man antager, att envar utav 1000 personer skall under en viss tids- period inbetala 14 kronor, att vid periodens utgång 975 av dessa 1 000 personer ordentligt betalt det förfallna beloppet med sammanlagt 13 650 kronor samt att de återstående 25 ej fullgjort betalningen, så uppgår summan av resterande belopp till 350 kronor. 14000 kronor skulle hava inbetalts; 13 650 kronor hava inbetalts av 975 personer; 25 personer restera med tillsammans 350 kronor; 13650 kronor+350 kronor: 14 000 kronor.

De avräkningskort, som tillhöra de 975 ordentliga betalarna klippas på avsedd plats till utmärkande av att betalningen fullgjorts i vederbörlig tid och ordning. Å de återstående 25 korten verkställes bokföring med an- givande av ingående saldo (skuld eller fordran), belopp, som skolat inbe- talas under löpande termin, samt utgående saldo (skuld eller fordran). Genom att gå den negativa vägen, slipper man alltså ifrån att verk—

&» 1 t i !

ställa bokföring på 975 kort (vilka kort endast klippas) och man kan nöja sig med att verkställa erforderliga anteckningar å 25 kort. Kontrollen blir ändock fullt effektiv. Man känner vad som influtit och vad som bort inflyta och det är lätt att genom bokföringen få konstaterat, huru stort sammanlagt belopp ej influtit. Summan av sistnämnda belopp och vad som influtit skall överensstämma med vad som bort inflyta.

Detta förfaringssätt torde motsvara alla rimliga krav på enkelhet och säkerhet. Det medger fullt tillfredsställande kontroll och det är synner- ligen billigt.

De skattemedel, som inflyta på länsstyrelsens skattepostgirokonto, skola av länsstyrelsen överföras till statsverkets giroräkning i riksbanken. På vilka tider, i vilken ordning och på vad sätt denna överföring skall ske, torde få bero på vidare utredning. Det skall måhända befinnas ända- målsenligt, att girering till riksbankens vederbörande postgirokonto verk- ställes automatiskt av postgirokontoret i enlighet med direktiv, som ut- färdas, eller efter träffad överenskommelse. Kommun eller annan till- kommande andel av skattemedlen utanordnas av länsstyrelsen över post- giro dels successivt under löpande uppbördsår med preliminärt beräknade belopp i avräkning å blivande redovisning, dels efter uppbördsårets ut— gång med återstoden enligt slutlig redovisningsräkning. I samma ord- ning redovisas restantier. De sakkunniga förutsätta, att senast vid tid— punkten för skatteuppbördsreformens ikraftträdande samtliga kommuner och andra, som skola hava del av uppbördsmedlen, öppnat postgirokonto, så att likvid kan verkställas genom avgiftsfri girering under betryg- gande kontroll.

I det föregående hava de sakkunniga föreslagit, att förskottsinbetal- ning av skatt skall av nytillkommen skattskyldig börja redan under för- sta inkomståret. Godtages detta förslag, komma för dylik skattskyldig även i fortsättningen förskottsavsättningar att ske ett år tidigare än för, skattskyldig, som vid systemets införande redan haft att erlägga utskyl- der. Dessa förskottsmedel böra ej få disponeras på samma sätt som för- skottsinbetalningar från den äldre gruppen skattskyldiga förrän under året näst efter inbetalningen. Med tiden kommer detta att gälla samtliga skattskyldiga. Härigenom samlas hos statsverket sammanlagt högst be- tydande belopp. Dessa medel böra givetvis förvaltas skilda från övriga. skattemedel i avbidan på den slutliga dispositionen under uppbördsåret näst efter det de influtit. Åt vilken myndighet denna förvaltning lämp- ligast bör anförtros och under vilka former förvaltningen av dessa medel skall äga rum torde böra framdeles göras till föremål för övervägande.

Skattemedlens redovisande till statsver- ket m ti.

Uppbördsför- farandet bör inskränkas till egentliga skatter.

7 KAP.

Särskilda spörsmål rörande skatteuppbördens omläggning.

För det närvarande upptagas å kronodebetsedlarna förutom egentliga skatter även vissa avgifter till försäkringsanstalter med flera. En om- läggning av skatteuppbörden, grundad på de principer, som framställts i nästföregående kapitel, kan svårligen utsträckas att gälla dylika av- gifter, som icke hava karaktär av skatt. De måste således utsöndras från förfarandet. Avgifter till den statliga olycksfallsförsäkringen och till den allmänna pensionsförsäkringen böra dock, i den mån de hittills upptagits å krono- eller kommunaldebetsedlarna, i fortsättningen uppbäras i sam— band med skatteuppbörden. .

Postgirorörelsen innebär ett bekvämt medel för försäkringsinrättnin- garnas uppbörd av avgifter från de försäkrade. Under de senaste åren hava flera ömsesidiga försäkringsbolag, som tidigare låtit uppbära sina avgifter i samband med kronouppbörden, övergått till uppbörd över post- giro. Postgiroinbetalningskort utställas av bolagen och tillsändas för- säkringstagarna för att av dem användas vid avgifternas inbetalning. Efter överenskommelse med postgirokontoret betala försäkringsbolagen befordringsavgiften för dylika inbetalningar. Från flera bolag har vits- ordats, att avgifterna influtit bättre på detta sätt än tidigare varit van- ligt. Ur kostnadssynpunkt har förfaringssättet icke ansetts betungande. Det bör således icke vara förenat med olägenheter för ifrågavarande an— stalter, att rätten till avgifternas uppbärande i samband med kronoupp— börden upphäves. Av betydelse för nämnda bolag är däremot att få be- hålla rätten till indrivning av resterande avgifter i den för indrivning av utskylder stadgade ordning. Anledning att ifrågasätta inskränkning av sistberörda rätt förefinnes icke.

Vidare förekomma vissa avgifter i statens verksamhet, vilka upptagas av uppbördsmyndigheterna, utan att dock avgifterna hava karaktär av skatt, till exempel arrenden för utarrenderade jordbruksdomäner, annui- teter för återbetalning av lån ur vissa statens lånefonder eller för åter- betalning av förskott för avlösning av frälseräntor. För dylika avgifter kan uppbörd genom förskottsavsättningar icke lämpligen ifrågakomma, utan måste för dem anordnas en speciell uppbördsform.

Förfarandet bör alltså begränsas till att avse egentliga skatter. Väsent— ligen av organisatoriska skäl bör förfarandet omfatta såväl statliga som kommunala skatter, det vill säga allmänna och direkta skatter till kronan och kommunala bildningar av lägre eller högre natur. Debitering, upp- börd och eventuellt erforderlig indrivning anses därför böra ske gemen- samt för alla under förfarandet inbegripna utskylder och avgifter.

Möjligen invändes, att ett sammanförande av det statliga och det kom- munala uppbördsförfarandet i en statlig myndighets hand innebär ett in- trång i den kommunala självstyrelsen. Emellertid må häremot framhål- las, att formerna för skatteuppbörden icke torde utgöra någon väsentlig del av det åt kommunerna upplåtna området för den allmänna förvalt— ningen. Redan beträffande landstingsmedlen och vägskatten har upp- börden anförtrotts åt statens myndigheter, utan att detta anses innebära något betänkligt intrång på landstingens och väghållningsdistriktens självstyrelse. Något principiellt hinder att överlämna den kommunala skatteuppbörden åt statlig myndighet torde därför icke böra förefinnas, utan avgörandet härom synes bero uteslutande på vad som må anses lämp= ligast för ändamålet, skattens effektiva uppbärande.

För skattskyldiga, vilka föregående är icke fått utskylder sig påförda, skall, såsom förut anförts, förskottsavsättningarna beräknas på grundval av en förhandsuppskattning av det sannolika utskyldsbeloppet. I fråga om anställda bör denna uträkning kunna ske närmast med ledning av upp— gifter om avlöningens storlek och familjeförhållandena med mera, vilka förutsättas skola lämnas i samband med anmälan om antagande av den anställde i vederbörande arbetsgivares tjänst. Till andra hans inkomster torde svårligen hänsyn kunna tagas vid förskottsavsättningarnas bestäm- mande, med mindre uppgift härom lämnas av den skattskyldige själv. Det synes dock med hänsyn till det säkerligen ganska ringa antalet dylika fall knappast vara erforderligt att meddela föreskrift om lämnande av dy- lik uppgift. I fråga om gruppen egna företagare ställer det sig svårare att finna lämplig norm för förhandsuppskattningen av blivande utskylds- belopp. Man kan dock tänka sig, att, liksom är fallet i Österrike med av— seende å näringsskatten (Erwerbssteuer), företagaren ålägges att vid före- tagets igångsättande göra anmälan till vederbörande myndighet om vissa yttre förhållanden, såsom angående anläggnings- och rörelsekapitalet, taxeringsvärdet å i företaget använd fastighet, påräknad omsättning av varor eller dylikt, varjämte det kan stå den skattskyldige öppet att upp- giva det belopp, vartill han själv kalkylerar den blivande nettovinsten för året. Efter anmaning bör den skattskyldige kunna åläggas lämna när- mare upplysningar till ledning för den förhandstaxering, som sålunda skall förrättas av uppbördsmyndigheten. Uppskattningen i fråga skall ligga till grund för förskottsavsättningarna under första verksamhets- året och jämväl under andra verksamhetsåret, intill dess en säkrare grund för skattskyldighetens bedömande erhålles efter avslutad taxering.

Då omständigheterna tala för att utskylderna under löpande kalenderår komma att avvika från nästföregående års utskylder i så hög grad, att det under den slutliga uppbördsterminen förfallande beloppet kommer att ställa sig förhållandevis stort, eller eljest är tydligt, att förskottsavsätt- ningarna bliva otillräckliga, bör det föreligga möjlighet för uppbörds— myndigheten att föreskriva erforderlig höjning av förskottsavsättningarna. Att ett dylikt förhållande föreligger, torde dock i regel komma till upp- bördsmyndighetens kännedom först i samband med debiteringen av ut— skylderna. Enär debiteringen torde kunna påbörjas senast under juni må- nad, föreligger möjlighet att åtminstone under senare delen av löpande år åstadkomma dylik förhöjning av förskottsavsättningarna. Beslut härom torde dock icke behöva fattas. med mindre utskyldsbeloppet be-

Gemensam uppbörd av statliga och kommunala

utskylder.

Beräkning av förskotts- avsättningar för nytill- kom/mande skattskyldiga.

Ändringar i beslut om för- skottsavsätt- ningar för skatt.

Underrättel- ser om vad som skall inbetalas 'i skatt.

räknas uppgå till minst 150 % av nästföregående års sammanlagda utskyldsbelopp. Jämväl i händelse skattskyldigheten upphört eller det kan antagas, att utskylderna skol-a mera avsevärt nedgå under upp- bördsåret, bör jämkning av förskottsavsättningarna kunna vidtagas. Be- slut härom må kunna fattas av uppbördsmyndigheten utan yrkande av den skattskyldige, därest förhållandet synes uppenbart. Den skattskyl- dige bör även själv kunna påyrka nedsättning av förskottsavsättningarna. För bifall till dylikt yrkande synes böra fordras, att utskyldernas sam- manlagda belopp kommer att nedgå till två tredjedelar av nästföregående års utskyldsbelopp eller mindre eller att av annan orsak exempelvis genom i annan ordning verkställda förskottsbetalningar tillräckliga medel för skattebetalningen finnas till uppbördsmyndighetens förfogande. För skattskyldiga i de lägre inkomstgrupperna kan möjligen ned- sättning böra medgivas, även om utskylderna icke skulle nedgå under 2/a av nästföregående års belopp, därest minskningen i allt fall skulle upp- gå till åtminstone 50 kronor för helt år. Om de sålunda beslutade änd— ringarna i förskottsavsättningarna underrättas de skattskyldiga och, i förekommande fall, löngivaren på samma sätt som beträffande ordinarie förskottsavsättningar.

De skattskyldiga och vederbörande löngivare böra givetvis underrättas om vad som Vid varje tillfälle skall inbetalas i skatt. Vid uppbördsårets början synes böra till varje skattskyldig, vare sig han har anställning eller är egen företagare, utsändas ett skriftligt meddelande härom. Detta meddelande, som i det följande benämnes skattekort, bör innehålla upp— gift om den skattskyldiges skattenummer samt hans fullständiga för- och tillnamn, yrke eller titel, födelseår och -dag, födelseort och —1än, ävensom adress. Därjämte bör skattekortet upptaga erforderliga föreskrifter rö- rande förskottsbeloppens storlek och formerna för deras betalning. Vid skattekortet för egna företagare fogas därjämte postgiroinbetalningskort. I fråga om kvittering av genom inbetalningskort inbetalade belopp synes böra gälla vad som nu är föreskrivet rörande kvittering av skattepostan— visningar för kronoutskylder, nämligen att inlämningsbevis skall upp- klistras å debetsedeln (i detta fall alltså skattekortet) och att ett avtryck av postanstaltens datumstämpel skall göras å såväl kvittot som skatte- kortet. Det kunde väl synas vara av intresse för de skattskyldiga att å skattekortet erhålla närmare upplysningar rörande uppbördsförfarandets allmänna gestaltning och vad de hava att iakttaga för vinnande av jämk- ning i beslut om förskottsavsättningar m. m. 'Plats för dessa upplys- ningar torde svårligen kunrna beredas å skattekorten. Måhända kunna de intagas i almanackan och därigenom erhålla tillräcklig spridning.

För de skattskyldiga, som vid uppbördsårets ingång hava anställning, skall från uppbördsmyndighetens sida särskilt meddelande avsändas till löngivaren, upptagande meddelande om, vad löngivaren har att under varje uppbördsperiod innehålla för envar hos honom anställd. Om un- der uppbördsåret ombyte av anställning äger rum, bör det åligga den anställde att snarast möjligt för den nya löngivaren uppvisa sitt skatte- kort, och har löngivaren att därefter verkställa skatteavdrag för den an- ställde och redovisa desamma till uppbördsmyndigheten i enlighet med föreskrifterna i skattekortet. Skulle den anställde sakna skattekort eller vägra att uppvisa detsamma, bör det åligga löngivaren att vid första avlöningstillfälle innehålla förslagsvis 10 % av den förfallna avlöningen

J & L

samt ofördröjligen insända beloppet till uppbördsmyndigheten, vilken därefter har att meddela förskrift, huru i fortsättningen bör förfaras med skatteavdrag för den anställde. En dylik bestämmelse skulle be- taga en skattskyldig lusten att taga anställning under annans namn eller i diktad persons namn, ty det avdragna beloppet skulle icke kunna gott— skrivas honom hos uppbördsmyndigheten och hans uppträdande under falskt eller diktat namn skulle snart bli avslöjat. Ingår i den skattskyl- diges avlöning naturaförmåner, böra dessa uppskattas efter ortens pris och skatteavdraget göras i enlighet med berörda uppskattning. Efter fär- digställandet av debetsedeln utsändes densamma till den skattskyldige. För gruppen egna företagare skall därvid debetsedeln åtföljas av ett ifyllt postgiroinbetalningskort. För gruppen anställda skall debetsedeln vara åtecknad meddelande om att slutlikvid enligt densamma skall till upp- bördsmyndigheten inlevereras av löngivaren. Skulle den, som erhållit dylik debetsedel, ej hava anställning under den slutliga uppbördstermi- nen, skall det åligga ifrågavarande skattskyldig att själv inbetala belop— pet över postgiro.

Skyldighet för löngivare att ombesörja innehållande av medel för gäl- dande av skatter, som påföras anställd personal, förutsättes skola före-. ligga även för de fall, att de anställdas förmåner utgå in natura eller, så— som beträffande restaurangpersonal, i form av drickspenningar eller lik- nande. Denna anordning förutsätter emellertid, att de anställda måste tillförbindas att själva tillskjuta vad för ändamålet erfordras. I fråga om restaurangpersonalen synes denna angelägenhet kunna ordnas i hu- vudsaklig överensstämmelse med ett sedan några år tillbaka använt för— faringssätt i Stockholm. Enligt detta verkställes på grundval av dags- kassorna uträkning av varje servitörs sannolika drickspenningar. Restau- ratören innehåller vid servitörernas redovisning vissa belopp, angående vars storlek överenskommelse på förhand träffats med personalen i sam- råd med uppbördsverket. Så länge fråga är om de större restauranger- nas personal, torde tillvägagångssätte-t vara lämpligt även efter en om- läggning av skatteuppbörden enligt de sakkunnigas förslag. Beträffande. ölserveringar, mindre kaféer och dylikt, där drickspenningarna icke hava samma betydelse för servitörerna som å större restauranger, kan väl sy— stemet också tillämpas med de mindre jämkningar, som kunna vara av omständigheterna betingade. Emellertid torde å dessa smärre restauran- ger personalen åtnjuta åtminstone någon lön, vadan arbetsgivaren torde vara i tillfälle att ur densamma göra avdrag för den anställdas skattebe- talningar. De sakkunniga finna emellertid ifrågavarande detaljspörsmål icke tarva andra särskilda bestämmelser än att det bör åläggas personal, vilken saknar kontant avlöning från arbetsgivaren eller vilkens avlöning från denne icke uppgår till för avsättningarna tillräckligt _stort belopp, att till arbetsgivaren göra erforderliga inbetalningar för skatternas gäl- dande, och att arbetsgivarens ansvarighet för dylika anställdas skatte- betalning begränsas att avse vad sålunda av de anställda i dylikt avse— ende inbetalas. Skulle arbetsgivaren av den anställda icke erhålla till- räckligt belopp för ändamålet, bör det åligga arbetsgivaren att härom underrätta uppbördsmyndigheten, som härigenom blir i tillfälle att mot den tredskande vidtaga erforderliga indrivningsåtgärder.

Förskotts- avsättningar för restau- rangpersonal,

m. fl.

Fördelning Enligt uppbördsreglementet gäller, att vid kronouppbörden å landet vi olika ut- postverket icke äger mottaga utskylder till annat belopp, än debetsedelns skyldstotlar slutsumma utvisar. Två undantag härifrån givas dock. Den, som önskar av belopp, sem b . . .. . .. .. . . ej uppgå nu egagna honom enligt 15 ä 1 lagen om allman pensionsforsakrmg medgi- utskyldernas ven rätt att särskilt erlägga pensionsavgift eller del därav, äger medelst hele debite- särskild skattepostanvisning inbetala dylik avgift, utan att samtidigt ut- "” MOP?" skylderna i övrigt gäldas. Vidare må, därest arbetsgivare enligt 18 å i nämnda lag utan sammanhang med kronoutskylderna erlagt pensionsav- gift för hos honom anställd person, den anställde i ett sammanhang er- lägga återstoden av de honom påförda utskylderna medelst särskild skatte- postanvisning. Genom dessa bestämmelser har skapats garanti för att vid den ordinarie uppbörden det icke skall vara svårt att avgöra, å vilka ut- skyldstitlar det inbetalta beloppet skall fördelas. Vid restindrivningen kan det emellertid hända, att utskylderna endast delvis gäldas, och fråga kan då uppkomma, huru de influtna beloppen skola fördelas å skilda ut- skyldstitlar.

Särskilda bestämmelser i ämnet äro icke meddelade. Enligt praxis torde uppburet belopp fördelas mellan de olika ntskyldstitlarna i förhållande till dessas debiterade belopp. Skulle utskylder hava uttagits ur fast egen- dom, lära dessa i första hand, så långt de förslå, få anses avse just de ut— skylder, för vilka fastigheten häftar, samt, om icke fulla utskyldsbelop- pet kunnat uttagas, vad som uppburits fördelas mellan olika titlar efter den i 17 kap. handelsbalken stadgade förmånsrättsordningen. Det torde även vara tydligt, att, om vid indrivning den, som erlägger utskylder, läm- nar föreskrift angående beloppets fördelning å olika titlar, den därvid lämnade föreskriften bör följas, åtminstone såvitt angår utskylder, för vilka särskild förmånsrätt är stadgad. Det nu anförda gäller, om utskyl- derna uttagits vid en och samma förrättning. Hava utskylder uttagits vid flera förrättningar, torde de utskylder, som uttagits vid en tidigare förrättning, hava företräde framför dem, för vilka utmätning senare ägt rum.

Därest skatteuppbörden omlägges i enlighet med ovan angivna regler, kan oftare än. förut inträffa, att utskylder endast delvis gäldas, till exem— pel på det sätt, att utskylderna för någon förskottstermin icke erläggas, eller så, att förskottsbetalningar fullgöras, men under slutlig uppbörds- termin förfallet belopp restföres. Det torde därför böra lämnas föreskrift, huru dylika avbetalningar å utskylder skola vid redovisning å titlar för-* delas mellan dessa. Därvid synes befogat att låta inbetalta belopp i för- sta hand avse avgifter enligt lagen om allmän pensionsförsäkring. I sista hand böra belopp tillgodoföras de titlar, vilka hava bästa förmånsrätt, således fastighetsskatt. Övriga titlar böra äga lika rätt, vadan å dessa belöpande belopp böra fördelas proportionellt efter de debiterade belop- pen. Har utmätning ägt rum, fördelas vad därvid kunnat uttagas efter samma regel, dock med iakttagande att belopp, som för gäldande av fastig- hetsskatt uttagits ur fast egendom, givetvis redovisas såsom avseende samma slags utskylder, under vilkas titel de uttagits. Självfallet är lika— ledes, att föreskrift, som den skattskyldige vid betalningen meddelat an- gående fördelningen å olika utskyldstitlar, skall iakttagas.

Ändring av Den enligt nuvarande bestämmelser föreliggande olikheten i förmåns— fömgånwätts- rätt mellan krono— och kommunalutskylder synes icke längre böra upprätt— bestammlse” hållas, sedan uppbördsförfarandet blivit gemensamt för samtliga utskyl-

der, utan böra dessa äga lika rätt, i den mån de icke utgå av fastighet. Härför erfordras ändring i 17 kap. 12 © handelsbalken.

Därest uppbörd av såväl krono- som kommunalutskylder kommer att äga rum på förut angivet sätt med förskottsbetalningar under tiden 25 februari—24 november och slutlig betalning under tiden 25 januari— 24 februari, erfordras särskilda anordningar för övergången från hittills- varande uppbördsform. Enligt den nya ordningen skall skattebetalnin— gen, såvitt avser kronoutskylder, påbörjas före ingången av det budgetår, till vilket utskylderna hänföra sig, och avslutas under budgetårets åttonde månad. Vad angår kommunalutskylderna skola, om särskilda anordnin— gar icke träffas, förskottsbetalningarna komma att ske under kalender- året näst före det budgetår, på vilket de skola upptagas, och allenast den slutliga uppbördsterminen infalla under budgetåret i fråga. För kronoutskyldernas vidkommande vållas ej någon svårighet av omlägg- ningen, men annorlunda ställer det sig för kommunalutskylderna. Två års sådana utskylder skulle under övergångsåret förfalla till betalning. Såsom redan tidigare framhållits, måste detta undvikas.

Det är uppenbarligen ogenomförbart att anvisa förskottsbetalningarna till bestridande av de kommunala utgifterna under hela det kalenderår, varunder uppbörd av desamma äger rum. Budgeten måste nämligen fast— ställas före budgetårets ingång. Den taxering, varigenom beskattnings- underlaget för utskylderna fastställes, har emellertid icke ens påbörjats vid kalenderårets ingång, och det möter alltså hinder att på ett så tidigt stadium besluta angående budgeten. Denna utväg att lösa övergångs- årets svårigheter är alltså icke framkomlig. Annorlunda ställer det sig. om det kommunala budgetåret omlägges att omfatta tiden från och med 1 juli till och med 30 juni påföljande år.

Huru en sådan omläggning kan tänkas genomförd, framgår av följande exempel. Man antager, att den nya uppbördsmetoden skall tillämpas från och med år 1932. Kommunalbudgeten fastställes efter den gamla ord- ningen sista gången under senare delen av år 1931. Denna budget skall avse budgetperioden 1 januari—30 juni 1932. Debiteringen av utskylder- na, vilka torde kunna antagas uppgå till ungefär halva beloppet mot vad som skulle hava utgjorts för helt år, verkställes enligt hittills varande ordning. Uppbörden av samma utskylder äger likaledes rum i hittills va- rande ordning och förrättas snarast möjligt, exempelvis under februari och maj månader. För budgetåret 1 juli 1932—30 juni 1933 fastställes bud— geten i juni 1932 efter den nya ordningen på grundval av taxeringsnämn- dens beslut. Debiteringen ombesörjes därefter av samma myndighet, som debiterar kronoutskylderna, men verkställes under iakttagande av pröv- ningsnämndens ändringar. Förskottsuppbörd förrättas under tiden 25 februari—24 november. Slutlig uppbörd äger rum under tiden 25 januari ——24 februari 1933. Efter utgången av den slutliga uppbördsterminen er— håller kommunen redovisning för sin uppbörd. För att icke kommunen skall lida kassabrist under tiden från 1 juli till mottagandet av nämnda redovisning, utbekommer kommunen i avräkning förskottsmedel från uppbördsmyndigheten. Medel härför finnas tillgängliga i mån förskotts— avsättningar inflyta och några större svårigheter att uppskatta vad som för ändamålet kan disponeras torde ej förefinnas.

Med en sådan anordning skulle under senare halvåret av övergångs- året endast ett års utskylder erläggas, men under första halvåret av över—

Övergången till den före- slagna nya ordningen för skatteupp- börden.

Omläggning ao ko mma- nernas budget- är.

gångsåret, i det valda exemplet således första halvåret 1932, skulle än- dock dubbel kommunal skattebörda trycka skattebetalarna. Denna olägen- het kan avhjälpas på flera olika sätt.

En metod är att låta kommunalutskylderna för budgetåret 1 juli 1932— 30 juni 1933 utgå med allenast hälften av vad som normalt vore erforder- ligt samt att låta förskottsbetalningarna börja först under juli 1932. Det felande skulle ersättas av statsmedel. Tillgång härtill erhålles genom att staten ur inflytande förskottsavsättningar upptager ett lån, som sedan skall kunna täckas under kommande uppbördsperiod av ett nytt lån o. s. v. Denna anordning torde emellertid vara föga tilltalande ur budgetteknisk synpunkt, och det synes mindre lämpligt att är ifrån år laborera med en dylik lånesumma. Denna utväg torde därför böra lämnas ur räkningen.

En annan möjlighet är att under en längre övergångstid, tre eller fyra år, förlägga förskottsavsättningarna till annan tid än i det föregående angivits såsom normal, förslagsvis på följande sätt. Första året pågå för- skottsavsättningar under tiden 25 maj—24 februari och den slutliga upp- bördsterminen förlägges till tiden 25 mars—24 april. Andra året förrättas förskottsuppbörd under tiden 25 april—24 januari. och slutuppbörd under tiden 25 februari—24 mars. Tredje året förrättas förskottsuppbörd un— der tiden 25 mars—24 december och slutlig uppbörd under tiden 25 januari —24 februari. Fjärde året tillämpas den nya ordningen. Önskar man be- fria den skattskyldige från skatteuppbörd under december månad, kan man likväl vinna övergångens fullständiga genomförande under en tid av tre år därigenom, att förskottsuppbörd anordnas under åtta må- nader i stället för nio och att under envar av dessa månader erlägges en niondedel av det beräknade utskyldsbeloppet i stället för enligt ovan angivna plan en tiondedel. Anses det bliva för den skattskyldige betun- gande att under första övergångsåret börja förskottsavsättningar redan i slutet av maj månad och föredrager man att låta därmed anstå till i slu- tet av juni, är detta möjligt, om övergångsperioden förlänges ytterligare ett år.

En omläggning av det kommunala budgetåret på sätt nyss antytts skulle nödvändiggöra, att den kommunala uttaxeringen beräknas på det beskattningsunderlag, som framkommer hos taxeringsnämnden. Debite- ringen skulle däremot grundas på prövningsnämndens beslut. En viss ojämnhet kan härvid icke undgås, och de sakkunniga hava sökt utreda, vilka ändringar i taxeringarna man har att räkna med. I sådant avse- ende hänvisas till de vid betänkandet fogade tabellerna nr 13—15. AV dessa tabeller framgår, att i regel obetydliga förskjutningar i uttaxerin- gen skulle erfordras såsom följd av taxeringarnas ändrandc av pröv— ningsnämnden. I vissa kommuner, företrädesvis små, kunna dock för- ändringarna bliva av den storlek, att särskilda åtgärder påkallas av de- samma. Då det knappast kan låta sig göra, att kommunen efter ingången av budgetåret ändrar sin utgiftsstat, åtminstone mera genomgående, torde allenast med avseende å inkomstberäkningen en omräkning kunna tillå- tas. Denna omräkning synes dock böra medgivas endast i de fall, då änd— ring av uttaxeringen i höjande eller sänkande riktning erfordras, uppgå- ende till minst 5 %. Inträffar dylikt fall, bör efter slutat prövningsnämnds- arbete uppbördsmyndigheten ofördröjligen underställa kommunen frågan om justering av dess beslut om uttaxering, och efter det nytt beslut om uttaxeringens storlek fattats, omdebitering äga rum. I händelse beskatt—

ningsunderlaget förändrats i mindre omfattning än nu angivits, torde ändringen vara av alltför ringa betydelse, för att nytt beslut om uttaxe- ring skall behöva fattas. Har beskattningsunderlaget ökats, medför detta för kommunen en inkomstökning, som antingen kan disponeras för oför- utsedda behov eller ock besparas för nästkommande budgetår. Skulle be- .skattningsunderlaget hava nedgått, är visserligen kassabrist möjlig, men häremot kan kommunen skydda sig genom att uppgöra sin budget på grundval av försiktiga beräkningar. I varje fall föreligger möjlighet att täcka bristen genom upptagande av tillfälligt lån att återbetalas under nästföljande budgetår.

Åtskilliga andra spörsmål torde uppkomma vid en närmare undersök- ning av verkningarna av en omläggning av det kommunala budgetåret. En mera genomgripande undersökning härav hava de sakkunniga ansett sig icke böra verkställa i frågans nuvarande läge. Vid överläggningar med sakkunniga representanter för städernas och landskommunernas kommunalförvaltningar har till de sakkunniga uttalats, att från den kom- munala förvaltningens synpunkt avgörande hinder för en sådan omlägg- ning knappast förefinnas. Enligt de sakkunnigas uppfattning äro åt- skilliga andra fördelar än de, som sammanhänga med skatteuppbörden, förenade med det kommunala budgetårets ifrågasatta omläggning, bland vilka må nämnas, att överensstämmelsen med statens budgetår under- lättar beräkningarna av vissa statsbidrag till kommunerna. Det må ock erinras, att i samband med omläggningen av statens budgetår från kalen— derår till tiden 1 juli—30 juni röster höjdes för att i samband därmed kommunernas budgetår skulle omläggas.

I detta sammanhang torde med några ord böra erinras om tiden för upptagande i kommunens stat av vinst å kommunala affärsdrivande verk, eventuellt för täckande av uppkommet underskott å driften. Kommunal- lagarna torde utgå från att den beräknade Vinsten av dylika företag skall upptagas i budgeten för året näst efter det, då vinst-en intjänats, och att uppkommen förlust skall täckas under året näst efter det förlusten upp— stått. Detta förutsätter, att vid uppgörandet av kommunens stat en be— räkning måste göras angående driftresultatet för de affärsdrivande ver- ken före verksamhetsårets utgång för utrönande av huruvida överskott eller brist kan motses. Detta beräknade överskott eller denna beräknade brist ingår i kommunens budget för året näst efter det, då verksamheten bedrivits. Avviker det verkliga resultatet från det beräknade, rubbas den uppgjorda staten och verkningar härav kunna göra sig märkbara även nästföljande budgetår. På vissa håll brukar man därför vänta med att upptaga överskottet eller förlusten å de affärsdrivande verken i bud- geten för andra året efter verksamhetsåret, därvid man utgår från ver- kens bokslut.

Behåller man kalenderåret såsom räkenskapsår för de affärsdrivande verken men låter det kommunala budgetåret börja den 1 juli, torde man kunna räkna med att verkens vinst eller förlust föreligger till beloppet känd före fastställande av den kommunala budgeten. Det blir då möjligt att till exakt belopp upptaga densamma i det kommande årets budget ett halvt år tidigare än hittills. Denna omständighet torde få betraktas så- som en gynnsam följd av budgetårets omläggning.

Enligt nuvarande ordning fastställes den politiska och kommunala röstlängden vid sammanträde med valnämnden den 25 juli. Längden skall

Landstingens och väghåll- ningsdistrik'

tens budgetår.

därefter lända till efterrättelse, till dess ny röstlängd upprättats vid sammanträde nästkommande år. Röstlängden grundas på mantalsläng— den för året. Genom denna anordning komma samma personer, som skola för nästföljande budgetår utgöra utskylder i kommunen, att hava rösträtt i kommunens angelägenheter vid fastställande av uttaxeringen för året (härvid bortses givetvis från de fall, då uttaxeringen beslutas av full- mäktige). Därest budgeten skulle fastställas under juni månad, men röstlängden fortfarande fastställas den 25 juli, skulle uttaxeringen be- slutas av ett annat års skattskyldiga än dem, som skola erlägga utskyl- derna i fråga. Det kan därför synas önskvärt, att den kommunala röst- längden fastställes i tillräckligt god tid före det sammanträde, på vilket beslut skall fattas om uttaxeringen. På grund av de organisatoriska åt- gärder, som av de sakkunniga föreslås för genomförande av den ifråga- satta omläggningen av skatteuppbörden, finnes möjlighet att upprätta röstlängden redan i slutet av april, och man kan låta densamma faststäl- las av valnämnden under senare delen av maj, exempelvis den 25 i sam— ma månad. Därigenom vinnes, att samma skattskyldiga, som hava att er- lägga utskylderna för det kommande budgetåret, även bliva röstberätti- gade vid uttaxeringens bestämmande. Med avseende å den politiska röst— längden framstår dock såsom en olägenhet, att densamma fastställes så tidigt som i maj, då härigenom sådana förändringar med avseende å omyn- dighet eller fattigunderstöd med mera, vilka inträffa efter längdens upp— rättande och inom mediet av juli månad, icke såsom nu kunna beaktas. Denna olägenhet kan undanröjas, om man såsom hittills fastställer den politiska röstlängden den 25 juli. Några tekniska svårigheter att upp- rätta skilda kommunala och politiska röstlängder möta icke, därest de maskinella hjälpmedel, som av de sakkunniga föreslås till användning hos uppbördsmyndigheten, anskaffas. Även ur andra synpunkter synes det innebära en fördel, om skilda röstlängder bliva upplagda.

I fråga om landsting och väghållningsdistrikt skulle en omläggning av budgetåret att sammanfalla med statens budgetår likaledes underlätta debiteringsarbetet. Landstingsmedlen utgå numera efter samma grun- der som kommunalskatten, och debitering av kommunalutskylderna och landstingsmedlen skulle kunna ske i ett sammanhang, möjligen i en post. Fördelning av de debiterade beloppen mellan olika kommunala bildningar kunde i sådan händelse uppskjutas till efter uppbörden i sam- band med redovisning av influtna belopp. Även om en dylik gemensam debitering av kommunalutskylder och landstingsmedel icke skulle befin- nas lämplig, utan dessa medel ansåges böra debiteras var för sig, skulle likväl en omläggning av landstingens budgetår till att löpa per den 1 juli möjliggöra, att debiteringsarbetet beträffande landstingsmedlen kunde före— ligga avslutat betydligt tidigare än eljest. I fråga om vägskatten måste denna givetvis debiteras för sig, eftersom vägskatten utgår efter vägfyrk, men även beträffande denna skatt vinnes tidsbesparing för debiteringen, om väghållningsdistriktens budgetår bringas att sammanfalla med det statliga budgetåret. Mot omläggning av landstingens och väghållnings— distriktens budgetår på angivet sätt tala emellertid flera skäl. Vad först angår landstingen är härvid att beakta, att fastställandet av lands- tingens utgifts- och inkomststater måste föregås av upprättande av stat- förslag för de olika förvaltningar (sjukhusinrättningar med mera), som lyda under landstingen. Skulle landstingen nödgas fastställa sin budget

senast under juni månad, måste alltså det förberedande budgetarbetet hos de olika styrelserna påbörjas måhända redan på nyåret och fortsätta hela våren. Nu är det icke ovanligt, att landstingsmän jämväl äro riksdags- män. Dessa personer skulle otvivelaktigt hava svårt att dela sin tid mel- lan landstingsarbetet och riksdagsarbetet, och svårigheterna härför ökas av kända skäl mot tiden för riksdagsarbetets avslutande, då samtidigt ar- betet i landstingen jämväl skulle bliva krävande. Det kan icke heller anses ofrånkomligt, att en dylik omläggning av budgetåret för landstin— . gen genomföres, därest garanti vinnes för att landstingen hava fattat be- slut om utdebitering för nästkommande år åtminstone i slutet av augusti eller början av september. De sakkunniga finna därför icke tillräckliga skäl föreligga att föreslå omläggning av landstingens budgetår på an- givet sätt. Då emellertid det för debiteringsarbetets ändamålsenliga för- rättande skulle vara till fördel, om landstingen kunde besluta sin ut— taxering något tidigare än nu är fallet, vilja de sakkunniga förorda, att, genom ändring i lagen om landsting, föreskrift meddelas, att landstinget skall sammanträda till ordinarie möte en vecka tidigare än nu gäller, så- ledes sista måndagen i augusti månad i stället för första måndagen i september månad.

Beträffande väghållningsdistrikten skulle budgetårets omläggning till tiden 1 juli—30 juni innebära vissa olägenheter för beräkningen av kost- naderna för sommarvägunderhållet och för sådana vägarbeten, som pågå under det tid, marken är bar. Att splittra kostnaderna för sommarhalv- årets arbeten på två budgetår synes föga ändamålsenligt. En dylik om- läggning är heller icke ofrånkomlig ur debiteringssynpunkt, därest be— slut om uttaxeringen fattas så tidigt, att debitering av vägskatten kan på- börjas senast i början av september. Enligt 52 © väglagen skall ordina- rie vägstämma för fattande av beslut bland annat om utgifts- och in— komststat för nästkommande år hållas före utgången av augusti må- . nad. Denna tidsbestämmelse har tillkommit i syfte att möjliggöra debi- teringens påbörjande under september månad. Stundom plågar vägstäm- ma hållas först någon av de sista dagarna av augusti, och då är debi- teringstiden väl knapp. Önskvärt är, att dylik stämma hålles under förra hälften av augusti månad, och något avgörande hinder härför ur väg- hållningsdistriktens synpunkt synes knappast förefinnas. De sakkun- niga förorda därför, att nämnda lagrum ändras därhän, att ordinarie väg- stämma skall hållas senast den 15 augusti.

I fråga om tingslagen förefinnes, såsom tidigare anförts, icke någon all— män föreskrift om den tid, inom vilken deras budget skall vara fastställd och beslut fattat om erforderlig uttaxering. Det synes de sakkunniga vara ? önskvärt, att för dessa föreskrives, att budgetåret skall löpa per den 1 3 juli och att beslut angående utdebitering för nästkommande budgetår | skall vara fattat senast under juni månad. Något vägande skäl mot en i sådan anordning, vilken ter sig som en konsekvens av den förordade I omläggningen av kommunernas budgetår, torde icke förefinnas. l

_om_—..

Genom den föreslagna ombildningen av länsstyrelsernas uppbördsavdel- Månadsräk. ningar nödvändiggöras vissa förändringar i föreskrifterna angående mc- ningar. delsförvaltningen i länen. Landsfiskaler och magistrater behöva icke vi- dare avlämna månadsräkningar rörande kronouppbörden. Landskonto- rens månatliga debiterings- och uppbördsredogörelser kunna upprättas omedelbart på grundval av den bokföring, som verkställes å de föreslagna

A'v kortning!!- och avskriv- ningslängder.

Anteckning om influtna. pensions- avgifter.

skattekontoren. Därest landsfiskaler och magistrater eller, för den händelse i samband med en blivande processreform magistraternas göromål över- lämnas till annan myndighet, den myndighet, som skall övertaga magistra— tens göromål med redovisning av böter, fortfarande skola såsom redogörare handhava bötesindrivningen, böra de dock alltfort avlämna månatlig redovisning därför, vilka redovisningar skola ligga till grund för de må- natliga bötesredogörelserna å landskontoren.

Avkortnings- och avskrivningslängder behöva icke Vidare upprättas av indrivningsförrättarna utan kunna uppgöras omedelbart av de före- slagna skattekontoren. Dessa längder skola givetvis upptaga jämväl kom- munalutskylderna, och beträffande dylika utskylders avkortning och av- skrivning torde samma bestämmelser böra gälla som för kronoutskylderna. Rörande upprättande av redovisningsräkningar över kommunala medel torde förfaras på sätt hittills gällt i fråga om redovisning för landstings- medel. Tiden för avlämnandet av redovisningsräkningar bör dock ändras såsom följd av uppbördsårets omläggning. Enligt 49 6 lagen om landsting skall dylik redovisning avlämnas senast den 15 februari. I stället torde dy— lik redovisning avlämnas senast den 1 april. Motsvarande tidsbestäm- melse torde böra gälla för redovisning till kommunala myndigheter, väg hållningsdistrikt m. fl. Beträffande landsfiskals befattning med utbetal- ning av ersättning till vittnen i brottmål m. m. tarvas icke någon väsent— lig förändring med anledning av den föreslagna omläggningen av upp— bördsförfarandet. Den befattning med jordeboksväsendet, som för det närvarande åvilar häradsskrivarna, torde, därest fögderiförvaltningen om— organiseras enligt de sakkunnigas förslag, kunna utan vidare överflyttas till motsvarande tjänstemän inom de föreslagna skattekontoren, där ej skulle befinnas lämpligare att utan vidare överföra dessa göromål till landskontoren. Enligt de sakkunnigas mening torde det dock knappast erfordras förande av jordebok såväl å skattekontoret som å landskontoret, utan torde vara tillräckligt med att allenast ett av exemplaren framdeles föres. Huru detta detaljspörsmål lämpligen bör lösas torde få bero på vidare utredning.

Efter inrättande av de föreslagna skattekontoren torde dessa kunna övertaga den skyldighet att i pensionsavgiftslängd verkställa anteck— ningar om influtna avgifter, som enligt hittillsvarande bestämmelser åligger landsfiskal och kommunalnämnd eller motsvarande myndighet i stad. En särskild fråga är, huru lång tid må anslås för indrivning av tilläggsavgifter. Enligt hittillsvarande bestämmelser må dylika avgifter icke uttagas av de avgiftspliktiga efter ingången av juli månad året näst efter det, då avgifterna påförts. Denna bestämmelse innebär, att ett halvt år anslagits för indrivning av avgifterna. Efter den nya ordningen skulle restlängd å restantier från den slutliga uppbördsterminen icke kunna ut- sändas för indrivning förrän under mars månad. Anses sex månader böra disponeras för restindrivning, följer därav, att denna må fortgå ända till utgången av september månad. Emellertid torde beaktas, att på grund av de av de sakkunniga förordade reglerna för inflytande upp- bördsmedels fördelning å olika utskyldstitlar vad som inflyter i skatt i regel kommer att behandlas såsom i första hand avseende pensionsav- gifter. Restantier av dylika avgifter torde därför mera sällan förekom-

ma, och det kan under dylika förhållanden måhända vara tillräckligt med en indrivningstid av allenast tre månader för dessa avgifter.

Enligt 14 å i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring åligger det kommun att till pensionsförsäkringsfonden av kommunens medel in- betala ett belopp motsvarande sammanlagda beloppet av de grundavgif- ter, vilka icke blivit av de avgiftspliktiga erlagda före utgången av juni månad året näst efter det, då avgiften påförts. Det kan sättas i fråga, huruvida. denna skyldighet bör fortfarande åligga kommun, därest upp— börden av grundavgifterna överlämnas åt statliga organ. För egen del känna de sakkunniga sig mest benägna för att denna kommunernas för— pliktelse upphäves och att densamma i stället ålägges statsverket. Man torde hava all anledning räkna med att efter uppbördsförfarandets ifrågasatta omläggning dylika grundavgifter skola erläggas i långt större utsträckning än hittills och att en dylik förpliktelse för statsverket där- för icke skulle hava synnerligen stor finansiell betydelse. Denna fråga torde dock böra bedömas jämväl ur andra synpunkter än dem, som sam- manhänga med skatteuppbörden, och ett slutgiltigt ståndpunkttagande torde därför böra göras beroende på vad som framkommer under en bli- vande fortsatt utredning.

Den befattning med upprättandet av priskuranter till grund för den år- liga markegångssättningen, som åligger häradsskrivare enligt % 7 i för- ordningen den 2 juni 1911 angående grunderna och sättet för markegångs— prisens bestämmande, sådan denna paragraf lyder i förordningen den 14 juni 1917, kan väl efter den nya ordningens genomförande bibehållas för innehavarna av de mot häradsskrivartjänsterna svarande befattningarna å de föreslagna skattekontoren. Det kan dock ifrågasättas, huruvida icke med större fördel ifrågavarande göromål kan överlämnas åt landsfiskaler- na, vilka för framtiden torde kunna förväntas äga större kännedom om de för prissättningen grundläggande förhållandena än tjänstemännen å skat- tekontoren. Skulle landsfiskalsdistrikten möjligen anses utgöra väl små områden för upprättandet av dylika priskuranter, torde flera landsfiskals- distrikt kunna sammanslås till ett distrikt för upprättande av priskurant. De sakkunniga förorda sistnämnda anordning och föreslå därför, att läns- styrelsen skall för varje år förordna om inrättande av sådana distrikt samt till förrättningsman inom sådant område utse en av landsfiskalerna därinom.

I samband med upphörandet av magistratens befattning med kronoupp- börden uppstår fråga, huru bör förfaras med vissa på magistraten an- kommande göromål, vilka med kronouppbörden ägt samband, men som icke skola övertagas av länsstyrelsernas uppbördsavdelningar.

Vad först angår den magistraten jämlikt förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter åliggande skyldighet att verkställa uppbörd av avgifter enligt 3 och 4 åå i nämnda förordning, torde densamma alltfort böra av magistraten hand- havas. Möjligen skulle i de städer, där poliskammare finnes, bestyret härmed kunna överlämnas åt denna.

I fråga om indrivning och redovisning av böter torde tillräcklig an- ledning att befria magistraten från dess nuvarande befattning med dessa göromål icke föreligga.

Kommuns ansvarig/Let för pensions— avgifter.

llfarkegångs- sättning.

Magistrats befattning

med vissa. göromål.

Det låter sig även tänka, att i de städer, där poliskammare finnes, denna myndighet övertager magistratens befattning såsom redogörare för böterna. Möjligen kan vederbörande stadsfogde, där sådan finnes, göras till redogörare beträffande böterna och såsom sådan komma att sor- tera direkt under länsstyrelsen.

De sakkunniga hava icke ansett nödigt att ingå på någon närmare undersökning av dessa spörsmål, enär desamma torde böra upptagas till prövning i samband med processreformen. Skulle av pågående utredning i denna vidlyftiga fråga framgå, att magistraterna skola avskaffas i sin nuvarande form och ersättas med andra organ, vilka icke tillika skola omhänderhava rättsskipningen, torde lättare kunna bedömas, vilka organ därvid lämpligen böra omhänderhava nu ifrågavarande särskilda göro- mål. Blir de sakkunnigas förslag till omläggning av uppbördsförfarandet grundläggande för lagstiftningsåtgärder före processreformens genomfö- rande, torde magistraten tills vidare böra bibehållas vid sin befattning med förevarande göromål. Frågan torde därefter böra upptagas i sam- band med processreformen.

8 KAP.

Om uppbörd av utskylder för skattskyldiga i utlandet.

De allmänna principerna för beräknande av förskottsavsättningarna för skatt, nämligen att avsättningarna skola utgöra viss del av utskyldsbeloppet för nästföregående år, äro närmast tillämpliga å dem, som äro här i riket skattskyldiga för all sin inkomst och all sin förmögenhet, ävensom å sådana inländska juridiska personer, vilka äro skattskyldiga allenast för inkomst av visst slag. Beträffande här i riket skattskyldiga personer, som äro bosatta i utlandet eller utländska juridiska personer, tarvar det förordade förfarings- sättet vissa kompletterande bestämmelser. För dessa skattskyldiga nödgas: man räkna med att utskylderna under olika år växla mera, än som vanligen förekommer beträffande inländska skattskyldiga. Därjämte föreligga vissa svårigheter att hos dem uttaga resterande skattebelopp.

Först må erinras om de grundläggande beskattningsreglerna beträffande ifrågavarande grupp av skattskyldiga.

Skyldighet att erlägga kommunal inkomstskatt åligger fysisk person för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt, för inkomst av här i riket belägen fastighet eller härstädes bedriven rörelse, för härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst, samt för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse. Utländska bolag, varmed likställas främmande stater, utländska menigheter, försäkringsanstalter och föreningar ävensom andra här i riket icke hemmahörande juridiska personer, äro kommunalt skattskyldiga för inkomst av" här i riket belägen fastighet eller av härstädes bedriven rörelse ävensom för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastig- het eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse (53 $ 1 mom. kommunalskattelagen). Med avseende å den statliga inkomst— och förmögenhetsskatten, den kommunala progressivskatten och utjämnings— skatten inbegripas under skattskyldigheten för ifrågavarande kategorier skatt- skyldiga, förutom angivna slag av inkomst, jämväl inkomst genom utdelning å aktier, lotter i solidariska bankbolag och andelar i ekonomiska föreningar, såvitt de utdelande företagen äro svenska, samt vidare vad som tillflntit den skattskyldige genom restitution av allmänna skatter, för vilka avdrag åtnjutits vid tidigare års taxeringar. Ifrågavarande kategorier skattskyldiga äro därjämte skyldiga att erlägga skatt för sådan förmögenhet, som de vid beskattningsårets utgång haft här i riket nedlagd. Från de undantags— bestämmelser, som innefattas i gällande avtal med Tyska riket till und— vikande av dubbelbeskattning, bortses i detta sammanhang.

I % 26—28 av förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad närings— frihet äro föreskrifter meddelade om tillstånd för utlänning att här i riket idka rörelse, och gäller enligt anförda lagrum såsom villkor för erhållande av tillstånd till idkande av dylik rörelse, bland annat, att rörelsens idkare skall ställa vederhäftig borgen eller annan säkerhet för utskylder till staten

och kommunen. Vad nu sagts har dock icke avseende å hantverk eller annan hantering, som utlänning vill idka här i riket under kringresande eller kringvandrande. För erhållande av tillstånd till dylik verksamhet erfordras icke ställande av borgen eller annan säkerhet för utskylderna (jämför dock förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, enligt vilken gäller, att, för idkande av Viss verk- samhet här i riket av utlänning eller i utlandet bosatt svensk undersåte, en särskild avgift erlägges på sätt närmare framgår av nämnda förordning).

Genom åberopade bestämmelser är således garanti given för att de ut- skylder, som påföras utlänningar för här i riket driven rörelse, bliva be- hörigen erlagda. För denna kategori skattskyldiga har således en omlägg— ning av skatteuppbörden i enlighet med ovan anförda allmänna grundsatser betydelse huvudsakligen såsom ett medel att underlätta skattebetalningen. Några ökade garantier för utskyldernas erläggande torde omläggningen icke medföra. Även ifråga om utskylder, som belöpa å utlännings inkomst av här i riket belägen fastighet, torde något egentligt behov av åtgärder för vinnande av säkerhet för utskyldernas behöriga erläggande knappast före— finnas, i det att i regel de skattskyldigas här i riket befintliga tillgångar torde utgöra tillräcklig säkerhet för skattebeloppen. Vad nu sagts torde jämväl få anses gälla utskylder, som avse utlännings här i riket nedlagda förmögenhet, bestående av fastighet eller andra för stadigvarande bruk i rörelse befintliga tillgångar.

Annorlunda ställer det sig ifråga om utländsk skattskyldigs inkomst av tjänst eller av utdelning å aktier, banklotter och andelar i ekonomiska för- eningar. Beträäande dessa slag av inkomst förefinnes för det närvarande ringa möjlighet att tvångsvis uttaga utskylder av en tredskande skattskyldig. I regel saknar denne utmätningsbara tillgångar här i riket. Utomlands kunna, i brist på överenskommelse med den främmande staten om hand— räckning för uttagande av utskylder, exekutiva åtgärder icke vidtagas, och det enda förfaringssätt, som för det närvarande står uppbördsmyndigheterna till buds, är att genom förmedling av svensk beskickning eller konsulat upp- mana den skattskyldige att godvilligt inbetala resterande belopp, till den verkan en sådan uppmaning kan hava. Det har därför visat sig, att icke obetydliga belopp, Som påförts i utlandet vistande personer iutskylder, icke kunnat utfås. Någon uttömmande undersökning rörande storleken av de skattebelopp, som sålunda gått förlorade, hava de sakkunniga icke verkställt, närmast med anledning av att insamlandet av primärmaterial härför, synner- ligast beträffande kommunalutskylderna, skulle vara förenat med betydande arbete. Emellertid hava beträffande inkomst- och förmögenhetsskatten för år 1921 sammanställts vissa uppgifter från överståthållarämbetet och länsstyrel— serna, varom hänvisas till vid detta betänkande fogade tabell nr 16. Av denna framgår, att nämnda år inkomst— och förmögenhetsskatt påförts 6 121 skattskyldiga med tillhopa 2 936 575 kronor 38 öre samt att intill 1924 års utgång härav influtit tillhopa 2284 915 kronor 58 öre från 3005 skatt- skyldiga.

Genomföres, på sätt de sakkunniga förorda, skyldighet för löngivare att vid utbetalandet av avlöning till anställda personer verkställa avsättning av medel för gäldande av den anställdes utskylder, erhålles jämväl beträf— fande utländska skattskyldiga säkerhet för att deras skatter varda åtmin— stone i allt väsentligt guldna, såvitt de träffa inkomst av tjänst. Några andra svårigheter för genomförande härav torde icke förefinnas än de, som äro beroende därav, att den skattskyldige måhända lämnat landet, innan

taxeringen och den definitiva skatteuträkningen verkställts, varigenom han svårligen kan förmås gälda eventuellt återstående belopp. Det torde dock beträffande dessa skattskyldiga ställa sig lättare att på förhand uppskatta de blivande utskyldernas belopp än beträffande inländska skattskyldiga (orts- avdrag förekomma nämligen icke, och allmän kommunalskatt skall utgöras för gemensamt kommunalt ändamål efter en fix utdebiteringsprocent, för det närvarande 5 % . Avdrag vid löneinkomstens utbetalning kan därför utan större svårighet göras efter sådan procentsats, att utskylderna för dessa skatt- skyldiga varda i allt väsentligt inbetalda redan genom förskottsavsättnin- garna.

Ifråga om sådana utom riket sig uppehållande fysiska personer eller sådana utländska juridiska personer, vilkas inkomst härflutit av utdel- ning å aktier, banklotter eller föreningsandelar, torde någon verkligt effek— tiv skatteuppbörd icke kunna åvägabringas, med mindre än det utdelande företaget göres ansvarigt för skattens behöriga erläggande. Härvid är emellertid att beakta svårigheten att redan vid tidpunkten för utdelnin— gens lyftande bestämma vad som skall behöva innehållas för skatten. Av- drag för ränta å skuld, som vilar å aktierna etc., är nämligen tillåtet. Vidare äro de skatter, som utgå för dylik inkomst, progressiva, nämligen statlig inkomst— och förmögenhetsskatt, kommunal progressivskatt och ut- jämningsskatt. Vid taxeringen till dessa skatter skall hänsyn jämväl tagas till den skattskyldiges förmögenhet. Med nuvarande bestämmelser kan så— ledes icke enbart på grund av utdelningens storlek verkställas exakt be- räkning av det blivande utskyldsbeloppet. Innehölles skatt efter en procent— sats, som bestämdes likformigt för alla skattskyldiga, oavsett utdelningens belopp och utan hänsyn till förefintlig skuldränta, skulle därav otvivelaktigt följa, om denna procentsats sattes för låg, att en rest komme att uppstå. Denna rest skulle icke kunna tvångsvis uttagas hos den skattskyldige, utan erläggandet vara beroende av den skattskyldiges gottfinnande. Sattes åter procentsatsen förhållandevis hög, riskerade man att i många fall bliva nöd- gad restituera för mycket inbetald skatt. Vilkendera utvägen man än valde, skulle resultatet ur det allmännas synpunkt bliva föga tillfredsställande, och de skattskyldiga skulle otvivelaktigt finna uppbördsmetoden besvärande. Under dylika förhållanden ligger den tanken nära till hands, att ifrågavarande inkomst i stället bör beläggas med en fristående proportionell skatt, som uttages vid källan, det vill säga då utdelningen förfaller till betalning, och att hänsyn till skuldränta eller omkostnader ej må göras. De sakkunniga hava (10912 ansett sig icke böra närmare ingå på frågan om det närmare utformandet av en sådan skatt, då denna fråga torde ligga vid sidan om de sakkunnigas uppdrag. Därest en dylik lösning anses icke kunna ifråga- komma, torde icke återstå annan utväg än att påbjuda förskottsavsättningar efter enhetlig procentsats med efterföljande tilläggsbetalning eller restitution i analogi med vad som av de sakkunniga förordas beträffande förskotts- avsättningar för skatt av arbetslön. Vid vägande av de med denna metod uppstående olägenheterna mot fördelarna att erhålla åtminstone en betydande del av skattebeloppen, torde fördelarna få anses betyda mest.

Vilkendera metoden man än väljer, kan befaras, att, om densamma skall tillämpas allenast å utlänningar och utländska juridiska personer, det ut- delande bolaget endast med svårighet kan avgöra, huruvida den till ut— delning berättigade bör drabbas av förfarandet eller ej. Det kan även tänkas, att en utlänning, i syfte att undgå skatteavsättningen, överläte den utdelningsberättigade kupongen till någon svensk, som sålunda bleve skatt—

skyldig för utdelningen, men icke drabbades av dylikt innehållande av skatt. Även andra utvägar att kringgå bestämmelserna kunna tänkas. Annorlunda ställde sig saken, därest skyldighet ålades utdelande företag att innehålla viss del av utdelningen, oavsett vem den utdelningsberättigade än vore. Då skulle den skattskyldige knappast hava intresse av att anlita någon bulvan för utdelningens lyftande eller genom andra konstgrepp söka undgå att drabbas av förfarandet. Emellertid inställa sig därvid vissa andra svårigheter. Tänker man sig ett för alla lika proportionellt avdrag, som skulle utgöra definitiv skatt beträffande de utländska skattskyldiga men för inländska endast avbetalning å blivande, på grund av taxering beroende utskylder, skulle, om procentsatsen sattes förhållandevis hög, avdraget bliva kännbart för sådana skattskyldiga, vilka äro berättigade till mera betydande avdrag från inkomsten för skuldräntor eller i form av ortsavdrag. Sattes åter procentsatsen relativt låg, bleve skattens avkastning beträffande ut— ländska skattskyldiga måhända alltför ringa. Det måste även utfinnas en anordning, varigenom eljest förekommande förskottsavsättningar för skatte— ändamål jämkades med hänsyn till inflytande förskottsavsättningar på grund av utdelning å aktier etc. Då dessa jämkningar icke kunna tänkas beräk— nade på förhand, tarvades en individuell prövning för varje gång redovisning skett beträffande medel, som innehållits vid utbetalning av utdelningar. Dylika individuella prövningar skulle otvivelaktigt komplicera det normala uppbördsförfarandet. De torde dock knappast kunna undvikas, om man överhuvudtaget vill genom innehållande av skatt vid utbetalning av utdel— ning å aktier eller dyl. vinna garanti för en effektiv skatteuppbörd be— träEande utländska skattskyldigas inkomster av ifrågavarande slag. Emellertid torde frågan om innehållande av skatt vid utbetalning av utdelning å aktier etc. äga nära samband med frågan om aktiebolagens beskattning, vilken fråga är föremål för utredning av särskilda sakkunniga. Vid den fortsatta bearbetning av de sakkunnigas förslag, som enligt de meddelade direktiven är förutsatt, torde frågan om aktiebolagens beskatt- ning måhända hava kommit i sådant läge, att möjligheterna av att åstad— komma förskottsavsättning efter antydda riktlinjer lättare kunna bedömas. De sakkunniga få därför, under uttalande av sitt förord åt införandet av en särskild kupongskatt ifråga om utdelning å aktier, banklotter och andelar i ekonomiska föreningar, såvitt angår i utlandet bosatta fysiska personer eller utländska juridiska personer, hemställa, att frågan om innehållande av viss del av utdelningen å dylika värdehandlingar jämväl beträffande här i riket bosatta fysiska personer ävensom inländska juridiska personer, blir föremål för ytterligare undersökning i samband med blivande förslag till omläggnig av bolagsbeskattningen. Skulle, innan sådan prövning kan äga rum, anses önskvärt att genomföra innehållande av viss del av dylik utdelning för gäldande av utskylder inom ramen av nuvarande beskattningsregler, torde hinder härför icke möta. De individuella jämkningar av eljest förekom— mande förskottsavsättningar, som skulle föranledas av en dylik anordning, torde nämligen, ehuru säkerligen ganska omfattande, icke vara så talrika, att uppbördsmyndigheterna skulle vara ur stånd att komma till rätta med desamma.

9 KAP.

Uppbördsförvaltningens organisation.

Såsom tidigare framhållits, är det för genomförande av en anordning med förskottsavsättningar för skatteändamål av praktiska skäl betingat, att för— farandet kommer att avse samtliga egentliga skatter, och att ett och samma förfarande tillämpas för samtliga dylika utskylder. Skulle man tänka sig skilda förfaranden för krono- och kommunalskatterna, bleve det hela syn- nerligen invecklat och skulle säkerligen vålla de kommunala myndigheterna avsevärda svårigheter. Sammanföras samtliga utskylder på en enda debet— sedel och inrättas gemensam uppbörd, vinner saken i enkelhet. Innan de sakkunniga ingå på frågan, huru detta arbete i detalj bör ordnas, må en kort redogörelse lämnas för den organisation, som av de sakkunniga för ändamålet föreslås.

För det närvarande verkställas debitering av kronoutskylderna i fögderierna av vederbörande häradsskrivare samt i stad med magistrat av magistraten eller, på dess ansvar, av en magistraten underordnad tjänsteman. Uppbörden förrättas i fögderierna genom postverket samt i magistratsstäderna å upp- bördsstämma av magistraten eller någon dess tjänsteman. I Stockholm verkställas debitering och uppbörd av kronoutskylder av tjänstemän inom överståthållarämbetets avdelning för uppbördsårenden, debiteringarna av taxeringskommissarier och uppbörden av uppbördskommissarier.

Debitering och uppbörd av kommunalutskylder verkställas, såsom redan förut framhållits, av kommunerna själva utom i Stockholm, där dessa göro- mål ombesörjas av samma tjänstemän, som handhava kronouppbörden.

Uppbördsmedel, som under allmän uppbördstermin inom fögderierna in— betalas till postverket, redovisas för varje län till länsstyrelsen av postkontor i residensstaden. Det ankommer därefter på länsstyrelsen att ombesörja an- teckning i uppbördsböckerna om influtna belopp. Efter avslutad uppbörd uppföras restantierna å restlängd, som översändes till vederbörande lands- fiskal för indrivning och redovisning i enlighet med närmare föreskrifter i uppbördsreglementet. Rörande indrivning och redovisning av kommunala utskylder är stadgat i förordningen den 14 december 1917 angående före— skrifter om indrivning av krono— och kommunalutskylder, allmänna avgifter m. m. (restindrivningsförordning), vilken förordning jämväl innehåller vissa föreskrifter om indrivning av kronoutskylder ävensom om indrivning och redovisning av övriga avgifter eller andra liknande medel, för vilka, enligt särskilda av Kungl. Maj:t för allmänna kassor och inrättningar fastställda reglementen eller i övrigt gällande föreskrifter, utmätning må äga rum utan föregående dom eller utslag.

Om nu, såsom de sakkunniga förutsätta, samtliga statliga och kommunala skatter skola sammanföras å en debetsedel, synes arbetet med debiteringen lämpligen böra anförtros åt statlig myndighet. I fråga om städerna Stock-

Inledning.

Uppbörds- myndighet.

holm, Göteborg och Malmö torde dock av skäl, som komma att angivas i samband med de sakkunnigas kostnadsberäkningar, arbetet härmed över- lämnas åt någon myndighet i staden, beträffande Stockholm överståthållar- ämbetet för uppbördsärenden och i de två övriga städerna åt magistraten genom någon dess underavdelning.

Viss centra- Debiteringen av utskylderna och bestämmande av storleken av de för— lise'ing önsk- skottsavsättningar. som de skattskyldiga hava att göra, stå med varandrai ”'d' nära samband. Även arbetet med bokföringen av inflytande uppbördsmedel sammanhänger intimt med övriga göromål för skatteuppbörden. Det synes därför ofrånkomligt, att dessa göromål förenas hos en och samma myndig- het. Det är vidare angeläget, att det folkregister, som av de sakkunniga föreslås, föres hos samma myndighet, som verkställer debitering och bok— föring av inflytande Uppbördsmedel, på det att de vid detta arbete erfor- derliga uppgifterna om befolkningen utan omgång skola kunna erhållas från folkregistret. Därjämte bör genom en sådan anordning folkregistret kunna utnyttja de upplysningar om anställdas uppehållsort m. m., vilka tillhanda- hållas uppbördsmyndigheten genom arbetsgivarna. På grund härav föreslå

de sakkunniga, att uppbördsförvaltningen centraliseras.

Att sammanföra alla de göromål, som med uppbörden äga samband, till ett ställe för hela riket skulle visserligen ur några synpunkter innebära för- delar. En fullständig centralisering skulle nämligen med all sannolikhet ställa sig billigare än en centralisation länsvis, bl. a. därför att den krävde mindre sammanlagt lokalutrymme samt medgåve ett mera rationellt utnytt— jande av mänsng och maskinell arbetskraft ävensom att den egentliga arbets- ledningen komme att utövas av ett mindretal tjänstemän och alltså bliva i möjligaste mån enhetlig. Slutligen skulle åtskilliga mellanhavanden mellan olika lokala myndigheter bliva obehövliga. En så långt driven centralisering torde dock i praktiken vara synnerligen svår att genomföra och skulle helt visst även vara förknippad med betydande olägenheter. Här må endast några av dem anföras, vilka de sakkunniga finna innebära tillräckliga skäl mot en dylik centralisering. Mantalsskrivningen måste alltjämt bibehållas under medverkan av personer inom kommunerna. Vidare måste själv- fallet taxeringsmyndigheterna vara förlagda iorterna. Ett intimt samarbete mellan dessa lokala organ och uppbördsmyndigheten måste oavlåtligen äga rum. Detta skulle endast med svårighet kunna genomföras, därest en enda uppbördsmyndighet, förlagd i Stockholm, bleve inrättad. För debiterings— arbetet ävensom vissa andra åligganden, som nu ankomma på den, som för- rättar debitering av kronoutskylder, erfordras ock en rätt ingående kännedom om ortens förhållanden, vilken kännedom svårligen torde kunna förutsättas hos tjänstemännen i ett till Stockholm förlagt, hela landet avseende ämbets— verk. Allmänheten skulle antagligen finna det obekvämt att vid möjligen behövliga förfrågningar eller andra ärenden hos uppbördsmyndigheten nödgas vända sig till huvudstaden. Att driva centraliseringen längre än till länen torde därför icke böra ifrågakomma.

Centralisen'ng Även en centralisering länsvis är behäftad med vissa av de olägenheter, länsviS- som i det anförda skulle vara förenade med en centralisering till Stockholm, men dock endast i begränsad omfattning. Det torde nämligen för allmän- heten ställa sig betydligt lättare att i residensstaden erhålla de upplysningar, som möjligen önskas hos debiteringsförrättaren, än i Stockholm, liksom det för uppbördsmyndigheten torde vara förenat med mindre omgång att inför-

skaffa erforderliga upplysningar i orten, om uppbördsmyndigheten finnes inom länet. Att tänka sig mindre uppbördsområden än länen torde, frånsett storstäderna Göteborg och Malmö, vara uteslutet. Skulle mindre områden förekomma, skulle löngivarna få att göra med ett stort antal uppbördsmyndig- heter, varigenom deras arbete skulle kompliceras, synnerligast om deras arbetare äro bosatta inom ett stort antal kommuner. Vidare ökas värdet av folkregistret, därest detsamma omfattar ett stort område i stället för ett förhållandevis litet. Möjligheterna att använda arbetsbesparande maskiner äro större, då arbetsmaterialet är omfattande, än då detsamma är fördelat på en mängd olika ställen. Överhuvudtaget kommer organisationen av upp- bördsmyndigheten att ställa sig lättare, därest verksamhetsområdet blir rela— tivt stort. Till det anförda kan läggas, att med hänsyn till den befattning i övrigt, länsstyrelsen har med taxerings- och uppbördsväsendet, ett för- läggande av ifrågavarande göromål till länsstyrelsen ter sig som en ganska naturlig utveckling av lantregeringen. De sakkunniga föreslå därför, att en särskild avdelning hos länsstyrelsen inrättas såsom uppbördsmyndighet för länet. För Göteborg och Malmö föreslås en särskild organisation.

Länsstyrelsernas nuvarande uppbördsavdelningar måste på grund härav ombildas. De sakkunniga föreslå, att inom landskontoret i varje län in- rättas en särskild uppbördsavdelning. Under landskamrerarens chefskap för landskontoret bör ledningen för uppbördsavdelningen anförtros åt en tjänsteman av länsassessors tjänstegrad. Inom avdelningen inrättas två underavdelningar. Den ena, förslagsvis benämnd mantalskontoret, skall hava att ombesörja förande av folkregistret och därmed sammanhängande göro- mål. Den andra underavdelningen, förslagsvis benämnd skattekontoret, skall hava till huvudsaklig uppgift att verkställa debitering av skatterna samt på länsstyrelsen ankommande åtgärder för uppbörd, indrivning och redo— visning av desamma. Mantalsskrivningen, som tänkes bibehållen på ihuvud- sak hittillsvarande sätt, synes kunna verkställas genom samarbete mellan mantalskontorets och skattekontorets tjänstemän och under medverkan av lokala organ, däribland pastorsämbetena.

I samtliga län utom Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län torde nuvarande länsassessorn å landskontoret kunna övertaga ledningen av uppbördsavdelningen. Möjligen erfordras här- för någon avlastning av dennes övriga göromål å annan befattningshavare, förslagsvis länsbokhållaren av första klass. I Gotlands län, där länsassessor saknas, torde en ny sådan tjänst inrättas liksom i vart och ett av ovan— nämnda fem län.

Såsom ledare av mantalskontoret bör, utom i Gotlands län, ställas en föreståndare, förslagsvis benämnd aktuarie, vilken skall hava till huvud- sakligt åliggande att leda arbetet å kontoret och meddela erforderliga före— skrifter för å kontoret anställda tjänstemän. I Gotlands län torde läns- assessorn kunna förestå mantalskontoret. I övrigt skola å kontoret vara anställda manliga och kvinnliga biträden i enlighet med vid detta betänkande fogat förslag till personalförteckning.

Å skattekontoret skola finnas anställda dels häradsskrivare dels dem under— lydande personal likaledes i enlighet med nyssnämnda förslag till personal- förteckning. Häradsskrivarna skola hava att leda arbetet å skattekontoret, med biträde av personalen verkställa debitering av utskylder, fatta beslut rörande beloppet av de skatteavsättningar, som det skall åligga de skatt— skyldiga att göra, pröva inkommande ansökningar om jämkningar i skatte- avsättningarna ävensom i övrigt fullgöra häradsskrivares nuvarande ålig-

Stockhom.

Göteborg och Malmö.

Arbetsbespa- rande me- foder.

ganden i den mån dessa genom den nya organisationen icke bliva obehöv- liga eller åläggas annan. Med avseende å mantalsskrivning hänvisas till vad som därom anföres i annat sammanhang i detta betänkande. Rörande formerna för bokföringen av inflytande skattebelopp, vidräkning av debet- sedlarna med flera göromål, som sammanhänga med uppbördsmedlens bok- föring, hava de sakkunniga redan yttrat sig i 6 kap. av detta betänkande.

I Stockholm torde överståthållarämbetets avdelning för uppbördsårenden kunna organiseras i nära anslutning till vad som föreslås beträffande länen. Vissa avvikelser erfordras dock på grund av de särskilda förhållandena i Stockholm. Ett mantalskontor finnes, såsom tidigare anförts, redan nu in— rättat därstädes. Detta kontor, som är förlagt till överståthållarämbetets lokal, arbetar i nära anslutning till avdelningen för uppbördsårenden men lyder under ett särskilt kommunalt organ, mantalsnämnden, i vilken över— ståthållaren är ordförande och kamreraren vid uppbördsavdelningen före— dragande. Någon ändring i detta förhållande torde ej vara påkallad. Där- emot torde uppbördsavdelningens organisation i övrigt böra ombildas. Här— till skola de sakkunniga återkomma längre fram i betänkandet.

I Göteborg och Malmö, Vilka städer äro av den storlek, att de anses böra utgöra egna förvaltningsområden, förorda de sakkunniga inrättande av sär- skilda uppbördsförvaltningar, underordnade magistraten. Skulle vid en blivande reform av processordningen magistraterna avskaffas, torde dessa uppbördsförvaltningar ställas under överinseende av den stadsstyrelse eller annan myndighet, som kan komma att övertaga magistratsgöromålen. Möj- ligen kunna avdelningarna indragas till länsstyrelsen. De sålunda ifråga- satta särskilda uppbördsförvaltningarna i Malmö och Göteborg torde böra förestås av en tjänsteman, som lyder direkt under magistraten och för den- samma föredrager sådana frågor, vilka icke omedelbart kunna avgöras av avdelningens tjänstemän. I övrigt organiseras avdelningarna i huvudsaklig överensstämmelse med länsstyrelsernas uppbördsavdelningar.

Genom centralisering av folkbokföringen samt debiterings- och uppbörds- arbetet på angivet sätt erhålles möjlighet att vid arbetet utnyttja tids— och arbetsbesparande maskiner. För det närvarande har häradsskrivaren eller vederbörande tjänsteman i stad med magistrat att under olika tider på året utskriva vissa längder, såsom mantalslängder, taxeringslängder, uppbörds- böcker, röstlängder och vägfyrktalslängder ävensom ett stort antal debet— sedlar med bifogade skattepostanvisningar. Genomföres den av de sakkun- niga ifrågasatta omläggningen av uppbördsmetoden, tillkomma ytterligare vissa handlingar, såsom avräkningskort och skattekort, inbetalningskort m. m. I regel skola dessa längder och handlingar upptaga samma uppgifter, näm— ligen vederbörandes namn, födelsetid, adress m. 111. En högst avsevärd be- sparing i tid och arbete skulle vinnas, om dessa längder och blanketter kunde utskrivas medelst adresseringsmaskin. Flera olika system finnas för ändamålet, och de sakkunniga hava genom förfrågningar hos representanter för olika firmor sökt erhålla en uppfattning om möjligheterna att med för— del utföra ifrågavarande arbete medelst dylika maskiner. Såsom resultat av dessa undersökningar har framgått, att några avgörande tekniska svårig- heter att erhålla för ifrågavarande ändamål lämpliga maskiner icke torde förefinnas. Erfarenheten från andra länder, där sådana maskiner kommit till användning för liknande ändamål, såsom Tyskland, Holland och Ame-

rikas Förenta Stater, giver vid handen, att den tidsbesparing, som genom desamma står att vinna, är högst avsevärd. Metoden att framställa längder medelst adresseringsmaskin innefattar därjämte ett ökat mått av säkerhet framför det hittills använda tillvägagångssättet med längdernas framstäl— lande för hand eller med skrivmaskin. Texten anbringas nämligen medelst för ändamålet stansade plåtar, upptagande den text, som skall tillskrivasi längderna och särskilda anordningar finnas vidtagna å maskinerna för att lämpa avtrycket av plåten efter de olika behov, som förefinnas. Jämväl i Sverige hava adresseringsmaskiner under senare år börjat vinna ökad användning såväl i statlig som i enskild drift, och resultatet härifrån är även mycket gott. Rörande det närmare användandet av dylika maskiner hänvisas till den särskilda redogörelse för de ifrågasatta uppbördsavdel— ningarnas arbete, som lämnas i det följande.

Anmälan från arbetsgivare om hos dem

anställda.

Förhållnings- order till arbetsgivare i fråga om innehållande av avlönings- medel för anställdas skatt m. m.

10 KAP.

Vissa detaljhestämmelser rörande förfarandet vid skattebetalning.

De sakkunniga vilja nu angiva, huru de tänka sig vissa detaljer av upp— bördsförfarandet, närmast förhållandet mellan löngivare och uppbördsmyn- digheten, ordnade.

Varje år i samband med mantalsskrivningen skola arbetsgivare, statliga och kommunala verk med flera avlämna uppgift till uppbördsmyndigheten om de personer, som äro hos dem anställda eller äga att av dem utbekomma sådan avlöning eller pension, varav viss del skall avsättas till skatt. Större arbetsgivare, d. v. s. arbetsgivare, som i sin tjänst hava minst fem arbetare, torde böra lämna dylika uppgifter direkt till uppbördsmyndigheten. Övriga arbetsgivare (mindre arbetsgivare) böra lämna sina uppgifter å mantals- uppgiften. Uppgifter från större arbetsgivare skola vara uppbördsmyndig- heten tillhanda senast den 5 november. Det förutsättes, att dylika upp— gifter avfattas å blanketter, som tillhandahållas av uppbördsmyndigheten och vilka upptaga plats för anteckningar om skattenummer och blivande avsättningsbelopp. Uppgiften bör lämnas i två exemplar, av vilka det ena skall kvarstanna hos uppbördsmyndigheten och det andra i sinom tid åter- ställas till arbetsgivaren, försett med anteckningar om de skatteavsättningar, som det skall åligga honom att verkställa. Då förändringar i anställnings- förhållanden inträffa, skall arbetsgivaren ofördröjligen, förslagsvis vecka för vecka, eventuellt i samband med redovisning av innehållna skattebelopp, härom underrätta skattekontoret. När sådan anmälan inkommit, verkställer skattekontoret erforderliga ändringar i sina anteckningar å avräknings— korten, arbetsgivarförteckningarna m. m. De uppgifter om anställda, som, enligt vad nyss anförts, arbetsgivare hava att avlämna vid tiden för mantals— skrivningen, skola utnyttjas icke allenast för bestämmande av, vem det skall åligga att verkställa avsättningar för skatt under nästkommande upp— bördsår, utan även för meddelande av föreskrift om innehållande av de skattebelopp, som enligt de upprättade debetsedlarna återstå att gälda under den slutliga uppbördsterminen. Härom hänvisas till vad som anföres i det följande.

Det förutsättes, att mantalslängden skall föreligga fullt färdig den 15 februari, att skattekorten distribueras till anställda före den 25 februari och till egna företagare före den 10 mars. Före den 25 februari skall till vederbörande arbetsgivare utsändas föreskrift om vad arbetsgivaren har att iakttaga för innehållande av avsättningar för skatt beträffande hos honom anställda. För större arbetsgivare användes härför det ena exemplaret av den inkomna uppgiften om anställda arbetare, i erforderlig mån kompletterad på grund av inkomna efteranmälningar. För mindre arbetsgivare utställas

särskilda meddelanden. Efter mottagande av dessa handlingar har arbets— givaren att hos den skattskyldige under varje uppbördsmånad, löpande under tiden från och med den 25 till den 24 i nästföljande månad, inne- hålla i meddelandet angivet belODD, samt före uppbördsmånadens utgång inleverera detsamma till skattekontoret. Är den anställde mantalsskriven i annat län än där arbetsplatsen eller platsen för avlöningens utbetalande är belägen, skall likväl redovisning ske till skattekontoret i det län, där utbetalningen ägt rum. Det förutsättes nämligen, att vederbörande arbets- givare skall hava att göra med allenast skattekontoret i det egna länet. Genom korrespondens mellan detta skattekontor och skattekontoret i det län, där den skattskyldige är mantalsskriven, ordnas förhållandet uppbörds- myndigheterna emellan. Denna anordning synes vara att föredraga framför en anordning, enligt vilken arbetsgivaren korresponderar direkt med skatte- kontoret i det län, där den anställde är mantalsskriven, enär ett dylikt till- vägagångssätt synes obekvämt speciellt för mindre arbetsgivare.

Efter det debiteringen av utskylderna avslutats, skall uppbördsmyndig- heten upprätta särskilda meddelanden till arbetsgivare om vad de hava att iakttaga vid innehållande av skattemedel för anställda under den slutliga uppbördsterminen 25 januari—24 februari. Vid upprättandet av dessa med- delanden skola de upplysningar om anställning och bostadsort, som av- lämnats i samband med mantalsskrivningen utnyttjas. Även härvid skall samarbete mellan uppbördsmyndigheterna i olika län äga rum. Meddelan— dena skola vara avsända till arbetsgivarna senast den 25 januari.

i Då arbetsgivaren innehåller medel till skatt för en anställd, skall till KW”? till » denne lämnas ett kvitto eller erkännande iannan form om den verkställda r.. ”än”? .. . . .. . . . __ 071271— 8 131716— ! avsattningen av skatt. Enligt vad som for de sakkunniga uppgrvrts, plagar hållna a.,- det inom industrien vara vanligt, att vid avlöningstillfällena arbetarna läningsmedel. erhålla dem tillkommande avlöning inlagd i särskilda kuvert eller påsar, å vilka i förväg antecknats avlöningens belopp och härifrån gjorda avdrag för skilda ändamål, såsom hyra, förskott eller dylikt. Det synes som om en anteckning å dylika avlöningskuvert om beloppet av verkställd avsätt.- ning för skatt skulle kunna. ur arbetarens synpunkt innebära tillräckligt bevis om den verkställda skattebetalningen. Möjligen torde dock i någon form böra fastställas formulär för dylika avlöningskuvert, för att desamma skola kunna godtagas såsom kvitto ä skatt. Användas icke dylika auktori- serade avlöningskuvert, torde särskilda kvitton böra utställas. Även härför böra formulär fastställas. Kvitteras avlöning iavlöningslista och förefinnes däri jämväl specifikation över avdrag, skulle måhända någon ytterligare anordning för verificerande av avdraget ej behövas.

Leverering av innehållna skattemedel verkställes av arbetsgivaren över Lgveming postgiro till skattekontoret i länet. Så länge ändring i arbetarstammen fw?" ”bets" icke skett och de innehållna skattebeloppen överensstämma med skatte- pågatåg, kontorets föreskrift, erfordras icke någon specifikation å det översända be- loppets fördelning på olika skattskyldiga. Å skattekontoret finnes näm- ligen material för beloppets fördelning. Om däremot för någon anställd skatteavsättning icke kunnat göras av arbetsgivaren eller det innehållna beloppet avviker från erhållet meddelande från skattekontoret eller till äventyrs skatt innehållits för någon, rörande vilken arbetsgivaren saknar kännedom om vad som rätteligen bort för uppbördsmånaden innehållas, alltså. med 10 % av det förfallna avlöningsbeloppet, måste arbetsgivaren

Inbetalning från egna företagare.

Restlängd.

Jämkning 1" beslut rö- rande skatte- avsättningar

m. m.

lämna skattekontoret erforderlig upplysning för det levererade totalbeloppets fördelning å olika skattskyldiga. Härför böra särskilda blanketter finnas att tillgå. Emellertid torde man kunna hoppas, att dylika oregelbunden— heter skola förekomma endast i ett mindre antal fall. Meddelanden om dylika oregelbundenheter vid leverans av skattemedel böra avsändas till uppbörds- myndigheten samtidigt med medlens levererande, men dessa meddelanden skola icke passera postgirokontoret utan adresseras direkt till skattekontoret. I den mån inbetalningskorts resp. girokorts kupong lämnar tillräcklig plats därför, kunna erforderliga uppgifter tecknas därpå, i vilket fall särskilda uppgifter ej erfordras. Skulle till följd av skattebeloppets ringa storlek föreskrift hava meddelats, att skatteavsättning för viss anställd skall ske allenast kvartalsvis i stället för månadsvis, jämkas förfaringssättet i enlighet härmed. Angående förfaringssättet å skattekontoret, sedan meddelande om verkställda inbetalningar ingått dit från postgirokontoret, hänvisas till särskild redogörelse i det föregående.

Egna företagare skola såsom förut nämnts själva verkställa inbetalning till skattekontoret över postgiro. För ändamålet användas inbetalningskort, fogade vid vederbörandes skattekort resp. debetsedel (vid skattekortet tre och vid debetsedeln ett inbetalningskort).

Efter utgången av varje uppbördskvartal, således efter den 24 maj, 24 augusti och 24 november utskrives restlängd å resterande förskottsavsättningar. J ämväl efter utgången av den slutliga uppbördsterminen utskrives rest- längd å restantier från denna uppbördstermin. Restlängderna överlämnas till vederbörande utmätningsman för indrivning i vanlig ordning. Dessa restlängder höra i förekommande fall innehålla uppgift om den eller de arbetsgivare, som haft att verkställa skatteavsättning, på det att utmätnings- mannen må kunna vända sig i första hand till denne för resterande beloppets uttagande. Emellertid förutsättes, att endast ett ringa antal anställda skola behöva föras å rest. Skattekontoret bör nämligen noggrant övervaka, att alla arbetsgivare är föreskrivna tider inleverera de belopp, som enligt skatte- kontorets anteckningar skola av dem redovisas. Skulle därvid befinnas, att försummelse ligger någon arbetsgivare till last, bör skattekontoret anmoda denne att omedelbart inleverera beloppet.

Under uppbördsårets lopp kunna när som helst inkomma framställningar om jämkning i meddelade föreskrifter om skatteavsättningar. Dylika fram- ställningar böra utan dröjsmål avgöras. Härför förutsättes, att de skatt- skyldiga skola i framställningen andraga alla de omständigheter, de vilja åberopa till stöd för sitt yrkande. Handläggning av dylika framställningar skall ankomma på vederbörande häradsskrivare. Åtnöjes icke den skatt— skyldige med hans beslut, bör den skattskyldige äga rätt över beslutet anföra besvär hos länsstyrelsen. Föredragningen av dylika besvär bör ankomma på den länsassessor, som enligt den uppgjorda personalför- teckningen avses såsom föreståndare för uppbördsavdelningen. I Göteborg och Malmö böra dylika besvär likaledes prövas av länsstyrelsen, icke av magistraten. På häradsskrivaren skall vidare ankomma att meddela före- skrift om höjning av förskottsavsättningar, då skäl härtill föreligga, även- som om indragande under förfarandet med skatteavsättningar av personer, som öppnat nytt företag utan att förut hava varit skattskyldiga. På härads- skrivaren skall jämväl ankomma att meddela föreskrift rörande skatteav-

sättningar för anställda, som antingen icke tidigare varit taxerade eller som tagit anställning utan uppvisande av skattekort. Är fråga om skattskyldig, som tagit anställning utan uppvisande av skattekort, skall det såsom förut anförts åligga löngivaren att vid första avlöningstillfället innehålla 10 % av den förfallna avlöningen samt att även i fortsättningen innehålla samma procentsats, till dess meddelande ingått från skattekontoret, huru stort be- lopp därefter bör innehållas. Har den skattskyldige tidigare fått skattekort för sig utfärdat, kommer skattekontorets meddelande givetvis att innehålla upplysning om vad som enligt skattekortet skall för varje gång innehållas för den skattskyldige. Har däremot dylikt skattekort icke utfärdats, måste en förhandsuppskattning av utskyldernas blivande belopp företagas under hänsyntagande till de olika faktorer, som därvid äga inverkan. Denna förhandsuppskattning skall ankomma på häradsskrivaren.

Kyrkobok- föringen.

11 KAP.

Folkbokföringen.

En av de viktigaste förutsättningar-na för att ett på obligatoriska förskotts- avsättningar grundat uppbördssystem skall kunna fungera tillfredsställande är, att uppbördsmyndigheten har till sitt förfogande en fortlöpande bok- föring, som ger en lätt överskådlig och vid varje tillfälle i möjligaste mån riktig bild av befolkningens sammansättning och bostadsort. En i huvud- sak så beskaffad folkbokföring finnes sedan lång tid tillbaka i vårt land men är förlagd till vederbörande pastorsämbeten. Beträffande städerna Stockholm och Göteborg gälla i vissa avseenden särskilda bestämmelser.

Reglerna för den nu existerande folkbokföringen återfinnas i förordningen den 3 december 1915 angående kyrkoböckers förande. Enligt denna förord— ning skola i varje församling av svenska kyrkan föras följande kyrkoböcker, nämligen församlingsbok, bok över obefintliga, inflyttningsbok, utflyttningsbok jämte förteckning över ankomna aviser om inflyttning, födelse— och dopbok, konfirmationsbok, lysnings- och vigselbok samt död— och begravningsbok. Där så erfordras, skola förutom nu nämnda böcker föras jämväl särskild kommu- nionlängd ävensom särskild bok, innehållande anteckningar rörande personer, vilka äro på grund av ådömd straffpåföljd utestängda från behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 % strafflagen, eller äro till nattvar— dens begående förhindrade. Vad här sagts om församling gäller jämväl om kyrkobokföringsdistrikt, därest Kungl. Maj:t förordnat, att församling skall vara indelad i sådana distrikt. I församling av främmande trosbekännare med rätt till egen kyrkobokföring skola föras endast födelsebok samt död— och begravningsbok. För kyrkoböckernas förande ansvarar vederbörande pastor.

Församlingsboken är att betrakta såsom huvudbok, i vilken anteckningarna i de övriga böckerna införas. I församlingsboken skola alla, som äro inom församlingen bosatta, bokföras, dock med vissa mindre betydande undantag, vilka påkallats för erhållande av överensstämmelse med reglerna för man- talsskrivningen. Församlingsboken skall uppläggas efter bostad, antingen i alfabetisk ordning eller i annan ordning, som av ålder varit följd, dock må församlingsboken, där vederbörande domkapitel prövar nödigt, föras oberoende av personernas bostad, antingen kronologiskt efter tiden för per- sonernas inflyttning eller nya familjers bildande eller alfabetiskt efter per— sonernas tillnamn. Är församlingsboken inrättad på sätt sist nämnts, skall därjämte finnas en av domkapitlet till format och uppställning fastställd fastighetslängd, anordnad efter bostad. I församlingsboken antecknas för var och en bostad, för- och tillnamn, familjeställning, yrke, stam (främmande), lyte, födelsetid, födelseort, vaccination eller smittkoppor, ingånget och upp- löst äktenskap, inflyttning eller överföring till boken över obefintliga, kristen- domskunskap, nattvardsgång, minderårigs föräldrar, omyndigförklaring, äktenskapsbetyg, äktenskapscertifikat och lysning, avtal om barns uppfostran

i viss troslära, frånvaro och orsaken därtill, utträde ur eller inträde i svenska kyrkan, främmande trosbekännelse eller nationalitet, frejd, nattvardshinder, uttaget flyttningsbetyg, värnpliktsförhållanden, utflyttning eller överföring till boken över obefintliga och döda.

För boken över obefintliga användes samma formulär som för försam— lingsboken, från vilken skola till förstnämnda bok överföras de personer, om vilka tillförlitlig upplysning erhållits, att de utan uttagande av flyttnings— betyg bosatt sig å utrikes ort, eller om vilkas vistelseort under tiden mellan två på varandra följande mantalsskrivningar upplysning ej vunnits. Sjö- man får dock icke överföras till boken över obefintliga, så länge han kvar— står såsom inskriven å sjömanshus.

I inflyttningsboken resp. utflyttningsbolcen införas år för år i kronologisk eller alfabetisk ordning alla under året i församlingen inflyttade, resp. alla under året från församlingen utfärdade flyttningsbetyg. Så snart flyttnings- betyg, utfärdat till församling inom riket, inlämnats å pastorsexpedition, skall pastor därom underrätta pastor i den församling, från vilken betyget utfärdats.

Beträffande födelse— och dopboken gäller, att rätt inskrivningsort för barns födelse är den församling, där modern vid nedkomsten vari församlingsbok eller bok över obefintliga upptagen.

7 Konfirmationsboken: Rätt inskrivningsort för konfirmation och första nattvardsgång är den församling, där den konfirmerade eller den, som be— gått nattvarden, är upptagen i församlingsboken. Lysm'ngs— och vigselboken: Rätt inskrivningsort för vigsel är den för- samling, i vilken lysning skett, även om kvinnan före vigseln flyttat till annan församling. Död- och begravningsboken: Rätt inskrivningsort för dödsfall och begrav- ning (jordfästning) är den församling, där den avlidne är upptagen i för— , samlingsboken eller boken över obefintliga. ? Födelser och dödsfall skola skyndsamt anmälas hos pastor. Den, som flyttar från församling, där han är bokförd, till annan försam— ling i riket, skall före utflyttningen å pastorsexpeditionen uttaga flyttnings— betyg och därvid uppgiva församling, till vilken han flyttar samt såvitt möjligt blivande bostad i församlingen. Betyget skall så snart ske kan och senast inom en månad efter inflyttningen eller, om inflyttningen skett under _ hösten, senast vid vederbörligt husförhör eller förskrivning inlämnas till *, pastor i inflyttningsorten. Har någon inflyttat under tiden mellan nämnda ' förrättning och årets slut, skall han sist på åttonde dagen efter inflyttningen hava till pastor avlämnat betyget. Möter hinder för den flyttande att före utflyttningen uttaga flyttningsbetyg, kan han hos pastorsämbetet i den för— ,, samling, där han är bokförd, efter skriftlig begäran utfå flyttningsbetyg. -_ Husbonde åligger tillse, att flyttningsbetyg för tjänare, som från annan % församling kommit i hans tjänst, avlämnas i rätt tid. För den, som av—

-., ut —w.r1———

flyttar till utlandet eller inflyttar från utlandet, gälla särskilda regler i nu nämnda hänseende. Församlingsboken skall av pastor årligen, på landsbygden efter den 1 1 november och i stad efter den 8 oktober, särskilt för mantalsskrivningen ; rättas och kompletteras vid husförhör eller förskrivningar. Detsamma gäller om fastighetslängd. För nämnda ändamål skall fastighetsägaren eller den hans egendom brukar eller förestår för upplysningars meddelande vid hus- förhör eller förskrivning vara tillstädes eller ock, i händelse av förfall, låta ingiva förteckning, utvisande de i hans hus eller på hans ägor boende per-

soners namn, födelseår och födelsedag samt befattning. Det åligger härvid pastor att efterfråga, huruvida inom gård eller lägenhet är boende från annan församling inflyttad person, som icke avlämnat flyttningsbetyg, ävensom varest person, som kvarstår i församlingsboken, men icke längre är boende- å i församlingsboken angivet ställe, vistas.

Försummad anmälnings— eller uppgiftsskyldighet är i regel icke belagd med straffpåföljd, men den försumlige kan vid vite föreläggas att fullgöra sin anmälnings- eller uppgiftsskyldighet.

Vinner pastor kännedom därom, att i församlingsboken eller i boken över obefintliga upptagen person vistas i annan församling under sådana för- hållanden, att han bör där bokföras, skall han härom underrätta veder- börande pastorsämbete för vidtagande av behörig åtgärd för införskaffande av flyttningsanmälan.

Rörande person, vilken uttagit flyttningsbetyg men om vilkens inflyttning i annan församling underrättelse ej ankommit från pastor i den uppgivna inflyttningsförsamlingen, skall pastor i utflyttningsförsamlingen under vissa bestämda tider av året underrätta pastor i inflyttningsförsamlingen.

För kyrkobokföringen i städerna Stockholm och Göteborg gälla särskilda bestämmelser, som i vissa avseenden avvika från de för riket iövrigt med— delade. Någon redogörelse för dessa bestämmelser torde icke erfordras, dock må här nämnas, att i Stockholm icke föres församlingsbok. Såväl i Stock- holm som i Göteborg äger intim samverkan rum vid kyrkobokföringen och den civila folkbokföring, som i dessa städer är anordnad.

Med den sålunda anordnade folkbokföringen har, såsom förut antytts. åsyftats att ernå, bland annat, en vid varje tillfälle riktig bild av befolk- ningens sammansättning och bostadsort. I stort sett torde detta syfte hava nåtts. Vissa brister i systemet, orsakade företrädesvis av befolkningens alltjämt fortgående större rörlighet, hava emellertid framträtt. Anmälan om förändring i bostadsort försummas ofta helt och hållet eller göres så sent, att därigenom föranledas fel och olägenheter av skilda slag. Det fiskaliska intresse, som här erfordras för att bringa effektivitet åt gällande bestämmelser, torde i allmänhet icke förefinnas hos prästerskapet och lärer, även där det finnes, hava av kända orsaker svårt att göra sig gällande. Skyldigheten för ägare eller brukare av fast egendom att vid husförhör eller förskrivning vara tillstädes eller i händelse av förfall lämna uppgift å inom fastigheten boende personer underlåtes flerstädes i ganska stor ut- sträckning. Detta medför, särskilt i församlingar med tät befolkning eller stor utsträckning, osäkerhet i fråga om de förenntliga uppgifternas riktighet. Följderna av nu nämnda olägenheter, berörande icke blott den enskilde utan även det allmänna, hava gjort sig starkt gällande på flera områden men i alldeles särskild grad inom beskattningen och uppbördsväsendet.

I sammanhang med utarbetande av förslag till ett förbättrat uppbörds— förfarande synes därför frågan om ändringar i kyrkobokföringen icke kunna undgå att tagas under närmare övervägande. Då emellertid kyrkobok— föringen äger nära samband med och i väsentliga delar är grundläggande för mantalsskrivningen, följer därav, att även vissa ändringar ibestämmel- serna om mantalsskrivning bliva nödiga, och torde för den skull här böra lämnas en kortfattad redogörelse för mantalsskrivningen, sådan den nu är anordnad, och de för densamma gällande bestämmelser. De vid mantals—

skrivningen upprättade mantalslängderna äro grundläggande dokument för beskattningen, rösträtten och hemortsrätten i fattigvårdshänseende.

För mantalsskrivningen i riket gäller förordningen angående mantals- skrivning den 6 augusti 1894; för städerna Stockholm och Göteborg gälla dock särskilda föreskrifter, varom mera här nedan.

Mantalsskrivning förrättas årligen mellan den 15 november och årets slut för varje stad, kommun å landet eller, där kommun å landet tillhör flera fögderier, fögderidel av sådan kommun och gäller för det nästkommande kalenderåret. Förrättningen hålles i regel inom mantalsskrivningsdistriktet. Mantalsskrivningsförrättare är å landet och i stad, där magistrat icke finnes, häradsskrivaren. Därest på grund av fögderiets utsträckning eller folk- mängd häradsskrivaren icke anses kunna medhinna mantalsskrivningen inom fögderiets samtliga distrikt, äger dock länsstyrelsen förordna landsfiskal eller annan lämplig person att förrätta mantalsskrivningen inom ett eller flera distrikt. I stad, där magistrat finnes, verkställes mantalsskrivningen under magistratens tillsyn av den tjänsteman, vilken debiteringen av krono— utskylderna åligger eller till vilkens befattning förrättningen enligt särskilt meddelade föreskrifter hörer. Efter förslag av häradsskrivare och magist- rater utsätter länsstyrelsen tider och ställen för mantalsskrivningarnas för- rättande samt utfärdar därom kungörelse.

Före mantalsskrivning å landet skall häradsskrivaren hava upprättat mantalslängd enligt fastställt formulär.

Vid mantalsskrivningen skola vara tillstädes pastor eller, om han har förfall, någon av honom förordnad lämplig person, helst annan inom för- samlingen tjänstgörande präst, vederbörande stadsfiskal eller fjärdings— man samt kommunalombud, vilka till det antal, som för vinnande av tillförlitliga uppgifter vid förrättningen erfordras och av länsstyrelsen bestämmes, för varje mantalsskrivningsdistrikt utses av den myndighet, som utövar kommunens beslutanderätt. Dessutom äger envar, vilkens rätt är av mantalsskrivningen beroende, att för övervakande därav vara närvarande. Pastor skall vid förrättningen tillhandahålla församlings— boken, i vilken alla sedan sista mantalsskrivning timade- förändringar skola, såvitt på pastor ankommit, hava blivit fullständigt införda. Pastor skall även meddela, vad han har sig bekant rörande inflyttning till för- samlingen av personer, som icke inlämnat flyttningsbetyg eller om andra mantalsskrivningen berörande förhållanden, varom behöriga uppgifter inkommit. Av vederbörande kommunalombud avlämnas vid förrättningen förteckningar å personer inom distriktet, vilka dels åtnjuta fattigunder- stöd och dels till följd av fattigdom eller sjuklighet böra befrias från er- läggande av mantalspenningar. Varje efter senaste mantalsskrivning in- gången avhandling angående ägande-, åbo- eller arrenderätt till fast egendom bör av fastighetens innehavare uppvisas vid förrättningen.

Med avseende å rätt mantalsskrivningsort gäller, att envar skall man- talsskrivas, där han är bosatt. Uppehåller sig någon under olika delar av året inom särskilda mantalsskrivningsdistrikt, betraktas han såsom bosatt i det distrikt, där han vistas under sådana förhållanden, att han med avseende å tjänst, verksamhet eller andra omständigheter bör anses hava därstädes sin egentliga hemvist, med rätt likväl för den, som äger fast egendom eller idkar rörelse inom olika mantalsskrivningsdistrikt och inom vartdera av dessa vistas någon del av året samt ej på grund av tjänst eller verksamhet kan anses hava sin egentliga hemvist i något-

M antalaskriv- ningen-.

dera av dessa eller annat mantalsskrivningsdistrikt, att själv bestämma och anmäla, inom vilketdera distriktet, han skall mantalsskrivas. Den, som nästa fardag eller dessförinnan kommer att flytta till annat distrikt för att övertaga fast egendom eller rörelse eller tillträda tjänst, bör jämte honom åtföljande personer där mantalsskrivas. I rikets tjänst å utländsk ort anställd skall med sin familj och svenska betjäning mantalsskrivas inom Stockholms stad och S:t Nikolai församling, dock må utan hinder av vad sålunda stadgats den, som utom Stockholm äger eller besitter fast egendom, med Konungens medgivande tillika med sin familj och betjä- ning mantalsskrivas inom det mantalsskrivningsdistrikt, där den fasta egendomen är belägen. Sjöfarande, som ej är bosatt inom riket, skall mantalsskrivas, där han senast varit i mantalslängden uppförd. Den, som för sig, hustru eller minderårigt barn av fattigvårdssamhälle åtnju- ter full försörjning, som ej är tillfällig, mantalsskrives inom fattigvårds- samhället motsvarande eller tillhörande distrikt. Vistelse å annan ort än den egentliga boningsorten för utövande av statsrådsämbete, leda— motskap av kommitté eller kommission, sakkunnigskap eller annat upp- drag eller arbete av tillfällig beskaffenhet föranleder ej ändring i av- seende å mantalsskrivningsorten. Sådan ändring föranledes ej heller där- av, att någon vistas vid allmän eller enskild läroanstalt för erhållande av undervisning eller intagits å sjukvårdsinrättning eller förbättrings- eller uppfostringsanstalt eller undergår frihetsstraff eller tvångsarbete.

Envar, som ej hos annan mantalsskrives, skall årligen vid mantals— skrivningen avlämna uppgift rörande sig själv och dem, som höra till hans hushåll eller av annan anledning skola mantalsskrivas hos honom. Den, som äger, besitter eller brukar fast egendom eller idkar rörelse inom annat distrikt än det, varest han skall mantalsskrivas, åligger att jäm- väl till mantalsskrivningen i förstnämnda distrikt avlämna uppgift an— gående egendomen eller rörelsen med den därtill hörande personal. Nu nämnda uppgiftsskyldigheter gälla i tillämpliga delar även för allmänna inrättningars föreståndare, bolagsstyrelser och i allmänhet dem, som vårda och förvalta annans egendom. På landsbygden må allmoge och mindre skrivkunniga äga att antingen själva eller genom annan uppgifts- pliktig person muntligen meddela sina uppgifter.

Före den 8 november varje år skola dels vederbörande chefer för ar- méns och flottans i garnisons eller stationsort förlagda manskap samt de vid kronans varv eller verkstäder anställda personer, dels direktörer eller andra föreståndare för straff— och arbetsfängelser angående envar för be- straffning intagen person, dels ock sjömanshusdirektion för vid sjömans— huset påmönstrade sjöfarande till vederbörande pastor insända vissa för mantalsskrivningen erforderliga uppgifter. Inom nyssnämnda tid skall arbetsgivare eller arbetsföreståndare, som i arbete sysselsätter person, vilken är bosatt i annan församling än den, där han under den tid, arbetet pågår, är boende, årligen till den församling, arbetaren tillhör, lämna upp- gift om hans vistelseort och anställning.

I de vid mantalsskrivningsförrättningen förekommande ärenden skall av förrättningsmannen meddelas beslut, som tillika med skälen därför an— tecknas i det protokoll, förrättningsmannen är skyldig att föra vid förrätt- ningen. Efter förrättningens slut undertecknas mantalslängden av för— rättningsmannen, pastor och vederbörande kommunalombud.

Pastor skall å särskild längd upptaga de personer, vilka blivit mantals— skrivna vid förrättningen men icke avlämnat flyttningsbetyg, dock med

undantag för sådana personer, som uppgivit sig komma att senare in— flytta från annat distrikt. Denna längd skall pastor före den 15 januari tillställa vederbörande magistrat eller häradsskrivare, därvid längden skall vara försedd med anteckning om dem, vilka, efter det mantalsskriv— ningen förrättats, till pastor avlämnat flyttningsbetyg. Samtidigt över- lämnas förteckning å alla efter nämnda förrättning intill årets slut i man- talsskrivningsdistriktet födda och döda samt med flyttningsbetyg från annat distrikt dit inflyttade, förut ej där mantalsskrivna personer även- som från distriktet utflyttade personer, de sistnämnda dock endast så— vida de under förenämnda tid uttagit flyttningsbetyg till annan försam- ling och från pastor därstädes eller på annat tillförlitligt sätt under— rättelse erhållits, att de dit inflyttat. Hava inga förändringar av nu nämnt slag inträffat mellan mantalsskrivningen och årets slut, skall även sådant inom den stadgade tiden anmälas. I mantalslängden skola införas de rättelser och tillägg, som föranledas av här omnämnda längd och för-. teckning.

Mantalsskrivningsförrättarna äro skyldiga att i anledning av förhål- landen, som vid mantalsskrivningen eller eljest komma till deras känne— dom, meddela varandra erforderliga underrättelser till förebyggande där— av, att någon varder från mantalsskrivning obehörigen utesluten eller på mer än ett ställe samtidigt mantalsskriven. Därest skiljaktiga meningar mellan mantalsskrivningsförrättarna uppstå beträffande någon persons rätta mantalsskrivningsort, skall frågan därom underställas länsstyrelsen i det län, där den ifrågasatta nya mantalsskrivningsorten är belägen, och skall personen under tiden kvarstå i det distrikts mantalslängd, där han senast varit uppförd.

Mantalslängden jämte tillhörande bilagor samt det vid förrättningen förda protokoll skola senast den 9 februari av mantalsskrivningsförrät- taren överlämnas till vederbörande pastor, dock kan länsstyrelsen med- giva anstånd med handlingarnas avlämnande, dock icke längre än till den 23 februari, därest på grund av mantalsskrivningens vidlyftighet så- dant prövas nödigt. Det åligger pastor att med församlingsboken jämföra mantalslängden samt upptaga de vid granskningen förekommande an— märkningarna å förteckning, som bifogas mantalslängden, vilken jämte tillhörande handlingar skall. inom tio dagar, efter det att densamma av- lämnats till pastor, av denne återställas till mantalsskrivningsförrättaren. Sedan i anledning av pastors anmärkningar vederbörliga rättelser och tillägg ägt rum i mantalslängden, skall längden anses justerad. Inom tio dagar efter det mantalslängden av pastor återställts till mantalsskriv— ningsförrättaren skall längden i justerat skick avlämnas till ordföranden i taxeringsnämnden. Under den tid mantalslängden finnes hos mantals— skrivningsförrättaren eller pastor, hålles den tillgänglig för dem, som där- av önska taga del.

I fråga om vidtagen eller underlåten mantalsskrivningsåtgärd äger en- var, vars rätt därav beröres, ävensom vederbörande kommun eller fattig- vårdssamhälle söka ändring hos länsstyrelsen i länet genom besvär, vilka skola dit ingivas före den 1 juli det år, mantalsskrivningen avser. Den, som är missnöjd med länsstyrelsens beslut, äger att däröver anföra be- svär hos kammarrätten. Över kammarrättens beslut i mantalsskrivnings— frågor må ej klagan föras. Har någon mantalsskrivits å mer än en ort, må dock frågan om hans rätta mantalsskrivningsort upptagas till pröv— ning, när fråga om inverkan härav i annat ärende föreligger till bedö— mande.

Civil folkbok- /öring i Stockholm.

I Stockholm tillämpas från och med den 1 juli 1926 särskilda bestäm- melser, meddelade i förordningen den 18 oktober 1925 om civil folkbok- föring och mantalsskrivning i Stockholm.

Enligt denna förordning ombesörjes bokföring av Stockholms stads innevånare å ett av staden inrättat mantalskontor, vilket förestås av en mantalskommissarie. Mantalskontoret lyder under Stockholms stads mantalsnämnd, som meddelar erforderliga föreskrifter med avseende å mantalskontorets verksamhet. Folkbokföringen omfattar samtliga per- soner, som skola kyrkobokföras i territoriell församling i Stockholm eller som därstädes äro bosatta och tillhöra icke territoriell församling. Vid bokföringen användes kortsystem. Särskilt kort upplägges för varje person med följande undantag. Äkta makar, som sammanbo, upptagas å gemensamt kort (familjekort). Å familjekort uppföras, jämte föräldrarna eller endera av dem, hemmavarande barn och adoptivbarn under femton år. Folkregisterkorten skola innehålla för därå upptagna personer upp— gifter till ledning vid mantalsskrivningen ävensom övriga anteckningar, som anses erforderliga för en fullständig folkbokföring. Vid sidan av folkregisterkorten föras särskilda kort över alla bokförda personer, Vilka upptagits å särskilt folkregisterkort eller uppförts främst åt familjekort. Dessa särskilda kort ordnas alfabetiskt till ett adressregister. För be- varande av kännedom om dem, som under del av kalenderår varit upp- tagna i folkregistret såsom boende inom viss fastighet utan att därstädes vara eller bliva mantalsskrivna, föras särskilda kort.

Folkregistret avser att åskådliggöra förändringarna i Stockholms stads befolkningsförhållanden från tid efter annan. På grund härav är det angeläget, att samtliga förändringar i dessa förhållanden utan dröjsmål komma till mantalskontorets kännedom. Envar, som inflyttar till Stock— holm eller flyttar inom Stockholm från en fastighet till en annan eller utflyttar från Stockholm till annan ort inom riket, skall angående sig och medföljande personer till mantalskontoret göra anmälan om flytt- ningen samt avlämna flyttningsbetyg. Dylik anmälningsskyldighet skall fullgöras senast på fjortonde dagen efter flyttningen. Sedan dylik an- mälan gjorts, iakttages följande:

a) Avser anmälan inflyttning till Stockholm, översändes flyttningsbe- tyget till pastor i den församling, i vilken den inflyttande bör kyrkobok- föras. Efter verkställd kyrkobokföring återsänder pastor flyttningsbe- tyget till mantalskontoret.

b) Skall till följd av flyttning inom Stockholm ändring äga rum i den flyttandes kyrkobokföring, översändes flyttningsbetyget till pastor i den församling, i vilken den flyttande är kyrkobokförd. Efter verkställd kyrklig utskrivning översänder pastor flyttningsbetyget till pastor i den församling, vari den flyttande skall kyrkobokföras. Sedan pastor i sist- nämnda församling verkställt den kyrkliga inskrivningen, återsänder han flyttningsbetyget till mantalskontoret.

c) Avser anmälan utflyttning från Stockholm till annan ort inom riket, översändes flyttningsbetyget till pastor i den församling, varifrån utflytt- ning äger rum. Efter verkställd utskrivning översänder pastor flyttnings— betyget till mantalskontoret. När till pastor ingått meddelande, att den flyttande inskrivits i annan församling, översändes detta meddelande ef- ter vidtagna kyrkobokföringsåtgärder till mantalskontoret.

d) I fråga om utflyttning till utlandet förfares i huvudsak enligt vad som anförts under c) här ovan. Skulle den, som erhållit flyttningsbetyg

till utlandet, icke inom en månad hava lämnat riket, åligger det honom att ofördröjligen och senast inom åtta dagar efter månadens utgång till mantalskontoret återlämna betyget, varefter förfares på enahanda sätt, ;som nyss nämnts beträffande inflyttning från ort utom Stockholm.

När någon, utan ändring av bostad, kyrkobokförts i annan församling ,än den, som han förut tillhört, skall underrättelse härom inom fjorton dagar efter kyrkobokföringen av pastor i den församling, till vilken in- flyttning ägt rum, lämnas mantalskontoret. Det åligger husbonde att tillse, att flyttningsanmälan för i hans enskilda tjänst varande person i rätt tid verkställes. Enahanda skyldighet åligger innehavare av bostads- lägenhet 'med avseende å person, som inflyttat i lägenheten. Årligen un- der första hälften av oktober månad skall av husägare eller den, som företräder honom, till mantalskontoret avlämnas uppgift å de personer, vilka efter ägarens upplåtelse under året inflyttat i fastigheten eller av- flyttat från densamma.

Mantalskontoret erhåller från pastorsämbetena i stadens församlingar; utdrag ur födelse-, vigsel- och dödböckerna för varje månad inom åttonde dagen av den påföljande månaden. Dessa ntdrag,_vilka, där så kan ske, :skola innehålla uppgift å bostad för föräldrarna till de födda samt för vigda och avlidna, översändas från mantalskontoret till statistiska central- byrån årligen före utgången av februari månad. Mantalskontoret erhål- ler därjämte från vederbörande pastor del av de uppgifter, som eljest för- fattningsenligt lämnas till pastor rörande förhållanden, varom folkregist- ret skall innehålla upplysning. Till mantalskontoret skola vidare avläm- nas uppgifter angående i Stockholm hemmahörande personer, vilka in— tagits i eller frigivits från därvarande fängelser eller intagits å eller ut- .skrivits från inrättningar, lydande under Stockholms stads fattigvårds- nämnd, ävensom om i Stockholm hemmahörande sjöfolk, som inskrivits .å eller avförts från sjömanshuset.

Å mantalskontoret föras särskilda längder över till Stockholm inflytta- de, därifrån utflyttade, födda och döda. Folkregisterkort för kvinna, som in- gått äktenskap och sammanflyttat med mannen samt till följd härav upp- förts å folkregisterkortet för mannen, överföres till mantalskontorets arkiv. Dit överföras även kort, som upptaga utflyttade eller avlidna personer. Dessa

kort sammanföras till ett särskilt register, arkivregistret. Folkregister- korten för de personer, om vilka tillförlitlig upplysning erhållits, att de utan uttagande av flyttningsbetyg bosatt sig å utrikes ort, eller om vilkas vistelseort upplysning ej vunnits under tiden mellan två på varandra föl- jande mantalsskrivningar, skola sammanföras till ett gemensamt register över obefintliga. Sjöman må dock icke överföras till nämnda register, så länge han kvarstår såsom inskriven å sjömanshuset i Stockholm. Därest någon till registret över obefintliga överförd person återkommer till "Stockholm eller tillförlitlig upplysning om hans vistelseort utom Stock- holm vinnes eller anmälan ingår, att han avlidit, skall han ånyo upp- tagas i folkregistret, varefter ytterligare de åtgärder vidtagas, som på- kallas av de erhållna upplysningarna.

Mantalsskrivningen förrättas icke av mantalskontoret utan verkställes av taxeringskommissarierna, envar för det honom tilldelade verksam- hetsområdet. I fråga om rätt mantalsskrivningsort samt de uppgifter, som böra lämnas vid mantalsskrivningen, gäller vad som i sådant avseende .är föreskrivet för riket i allmänhet. Mantalsskrivningen förrättas med början i november månad för det nästföljande kalenderåret. Envar, som

Folkbok- föringen i Göteborg.

är skyldig lämna mantalsuppgift, skall avlämna dylik uppgift i två exemplar första helgfria dagen efter den 14 november till ägaren av den fastighet, där han är bosatt, eller till ägarens ställföreträdare. Ägaren eller hans ställföreträdare skall insamla mantalsuppgifterna och upp- rätta huvudförteckning för varje fastighet samt från och med den 17 november tillhandahålla polispersonalen huvudförteckningen i två exemplar ävensom nämnda mantalsuppgifter. Polispersonalen åligger att avhämta nämnda mantalsuppgifter och förteckningar samt dag efter annan avlämna ena exemplaret av desamma till vederbörande taxerings- kommissarie, så att samtliga kommit denne tillhanda senast den 30 novem— ber. Det andra exemplaret av mantalsuppgifterna och huvudförtecknin— garna överlämnas av polisen till Stockholms stads statistiska kontor efter november månads utgång. Därjämte skola till ledning för mantalsskriv- ningen avlämnas vissa andra uppgifter från verk och myndigheter. Taxe- ringskommissarien åligger att granska mantalsuppgifterna med tillhörande huvudförteckningar samt jämföra dem med folkregistret, Vilket för sådant ändamål tillhandahålles taxeringskommissarien. Med anledning av de an- märkningar, som förekommit vid denna granskning av mantalsuppgifterna, samt de upplysningar, som taxeringskommissarien till ledning för man- talsskrivningen införskaffat från övriga taxeringskommissarier och andra mantalsskrivningsförrättare i riket, skall taxeringskommissarien ombesörja mantalsuppgifternas rättande och fullständigande, samt där- efter upprätta mantalslängden. I samband med mantalslängdens upprät- tande underrättas mantalskommissarien om de erinringar mot folkre— gistret, som kunna yppas under arbetet. Mantalskommissarien skall un— derrätta taxeringskommissarierna om de under tiden för mantalsskriv— ningen anmärkta flyttningar av beskaffenhet att kunna inverka på flyt— tandes mantalsskrivning, så ock om de inträffade förändringar i övrigt, som anses vara av betydelse för mantalsskrivningen. Mantalslängden skall vara avslutad och undertecknad av vederbörande taxeringskommissa- rie senast den 10 mars. Med undertecknandet skall längden anses justerad.

Genom överståthållarämbetets försorg upprättas årligen ett hela sta- den omfattande, alfabetiskt register över i längden upptagna personer, med undantag av hustru, boende på samma ställe som mannen, samt barn eller adoptivbarn under 18 år, som mantalsskrivas hos föräldrarna.

För underlåtenhet att fullgöra föreskriven uppgiftsskyldighet är bötes- påföljd icke stadgad, utan gäller i stället, att handräckning för felande uppgifters införskaffande kan erhållas från överståthållarämbetet, som- äger förelägga tredskande vite. Tvist angående mantalsskrivning prövas av polisdomstolen.

Angående mantalskontorets i Stockholm arbete hänvisas i övrigt till en vid detta betänkande fogad promemoria från mantalskommissarien Gustaf Kollberg (bil. nr 5).

I Göteborg tillämpas förordningen den 17 november 1905 angående man- talsskrivning i Göteborg med däri tid efter annan genom särskilda för-_— fattningar verkställda ändringar. En fortlöpande bokföring av stadens innevånare verkställes å mantalskontoret i staden av mantalsskrivare, Vilka tjänstgöra envar för visst distrikt, omfattande en av de territoriella församlingar, i vilka staden är indelad, eller, där så finnes lämpligt, viss del av sådan församling. Chefskapet över mantalskontoret utövas av

mantalskommissarien utan inskränkning i magistratens befogenheter och åligganden med avseende å mantalsskrivningen och debitering av utskyl- der med mera. (Mantalskontoret omhänderhar tillika debitering av krono- och kommunalutskylderna i staden.)

För varje distrikt föres av mantalsskrivaren en mantalsbok, i vilken införas alla inom vederbörande församling kyrkoskrivna personer. Dess- utom föres adressregister enligt kortsystem över samtliga i mantalsboken. upptagna personer, vilka fyllt femton år.

Vid inflyttning till Göteborg skall den inflyttande inom fjorton dagar å. mantalskontoret anmäla inflyttning samt avlämna vederbörligt flytt- ningsbetyg från utflyttningsorten angående sig själv och sitt husfolk. Sedan anteckning om inflyttningen införts i mantalsboken, överlämnas flyttningsbetyget jämte uppgift om den inflyttandes bostad genom veder- börande mantalsskrivares försorg till pastor i den församling, där den in— flyttande bör kyrkobokföras.

Då flyttning inom Göteborg äger rum från en egendom till annan, skall anmälan om flyttning av den flyttande göras till mantalskon- toret inom fjorton dagar efter flyttningen. Anmälan om flyttningen översändes av mantalsskrivaren till pastor i den territoriella församling, inom eller från vilken flyttningen ägt rum, eller, i förekommande fall, till pastor i icke territoriell församling, där den flyttande är kyrkobok— förd. Därest den flyttande fortfarande kommer att tillhöra samma för- samling, fogas vid anmälan uppgift om den nya bostaden. Har flyttning ägt rum från ett distrikt till ett annat, skall pastor efter verkställd kyrko- bokföring till mantalsskrivaren återsända nämnda anmälan. I händelse den flyttande kommer att tillhöra annan territoriell församling, skall flyttningsbetyg därvid bifogas. Därefter verkställas å mantalskontoret vederbörliga anteckningar i mantalsboken för såväl det distrikt, från vil— ket flyttning skett, som ock för det distrikt, dit flyttning ägt rum. Har flyttning skett från en territoriell församling till en annan, skall flyttnings— betyget översändas till pastor i den nya församlingen jämte uppgift å den nya bostaden. Därest någon utan ändring av bostad blir kyrkobokförd i annan församling än den, han förut tillhört, skall underrättelse härom inom fjorton dagar efter kyrkobokföringen av pastor i den församling,, dit inflyttning ägt rum, meddelas mantalskontoret för behörig anteckning i mantalsboken.

Husägare ävensom annan innehavare av bostadslägenhet, vilken åt an- Ilan upplåtit bostad, är skyldig att tillse, att i huset eller i lägenheten in- flyttade personer fullgöra sin anmälningsskyldighet, samt, om denna un- derlåta-S, inom fjorton dagar efter inflyttningen om förhållandet göra an— mälan till mantalskontoret. Enahanda skyldighet åligger husbonde med avseende å hos honom bosatta tjänare. Därjämte äro Vissa föreskrifter meddelade angående skyldighet för vederbörande kyrkobokförare att till mantalskontoret översända utdrag ur födelse—, vigsel- och dödböckerna i och för verkställande av vederbörliga anteckningar i mantalsboken.

Mantalsskrivningen förrättas under tiden mellan den 15 november och årets slut för det nästföljande kalenderåret. Till ledning för densamma skola avlämnas mantalsuppgifter i huvudsaklig överensstämmelse med vad i motsvarande avseende är föreskrivet i Stockholm. Mantalslängden skall vara avslutad och undertecknad av vederbörande mantalsskrivare senast den 1 mars. Med undertecknandet skall längden anses justerad. Föreskrift om bötespåföljd för underlåtenhet att fullgöra föreskriven

anmälan är icke meddelad. I stället äger polisdomstolen att genom före— läggande av vite infordra felande uppgift eller handling. Tvist rörande någon persons rätta mantalsskrivningsort prövas av polisdomstolen.

Brister? folk- Såsom i det föregående anförts lider det nuvarande systemet för folk-

bOkfb'mgen' bokföring av Vissa brister, orsakade företrädesvis av befolkningens allt- jämt fortgående större rörlighet. Föreskrivna anmälningar underlåtas i alltför stor utsträckning, och de tvångsmedel, som äro medgivna för ut- krävande av riktiga anmälningar, äro icke nog verksamma. Följden här- av har blivit, att kyrkoböckerna icke under alla förhållanden kunna vid varje tidpunkt lämna upplysning om befolkningens faktiska vistelseort. Även mantalsskrivningen brister ofta därutinnan, att personer mantals- skrivas å annan ort än den riktiga. Den omständigheten, att den grund— läggande kyrkliga bokföringen verkställes inom de olika församlingarna, försvårar dess användning av andra myndigheter, då upplysning i ett eller annat hänseende erfordras rörande viss person, om vilkens kyrk— liga bokföringsort man icke äger säker kännedom. Det synes sannolikt, att det nuvarande uppbördsförfarandets bristande effektivitet i viss mån är beroende av anförda svagheter i folkbokföringen.

Ifrågtmttft Reformer i folkbokföringen synas därför ofrånkomliga, därest ett för- '%%7£f£_7' bättrat uppbördsförfarande skall kunna vinnas. Därvid torde reformar—

fön-ngm betet inriktas på tvenne huvudpunkter, dels åstadkommande av noggranna och i rätt tid avgivna uppgifter från allmänheten, dels större överskådlig- het över folkbokföringen, så att densamma kan lätt utnyttjas av de myn- digheter som hava befattning med skatteuppbörden och restindrivningen. Tiden synes därför vara inne för upprättande av en civil folkbokföring, förlagd till ett fåtal platser och inrymmande alla de uppgifter, som ur förvaltningssynpunkt äro erforderliga. En sådan civil folkbokföring ute- sluter icke en kyrklig folkbokföring. Prästerskapet måste givetvis även i fortsättningen föra anteckningar om kyrkliga förrättningar samt andra förhållanden, som ur kyrkans och skolans synpunkt behöva vara kända. Det är ock tydligt, att en centraliserad folkbokföring kräver lokala myn- digheters medverkan för mottagande av anmälningar från allmänheten m. m. Den befattning med folkbokföringen, som av ålder ålegat präster— skapet, torde därför icke utan vidare kunna avvaras. Den bör endast i Vissa avseenden förändras, i den mån så erfordras för åstadkommande av en vid sidan om den kyrkliga bokföringen fungerande, civil folkbok- föring, på lämpligt sätt centraliserad.

Enligt förordningen angående kyrkoböckers förande föreligger skyl- dighet att anmäla flyttning under löpande år endast för de fall, att fråga är om flyttning från en församling till annan. Däremot behöver anmälan om flyttning inom församling icke göras i samband med flyttningen, utan efterforskas sådana flyttningar årligen vid husförhör eller förskriv- ningar, vilka förrättas på landsbygden efter den 1 november och i stad efter den 8 oktober. För detta ändamål skola, såsom i det föregående omnämnts, vissa uppgifter avlämnas av fastighetsägare eller -brukare. Detta sammanhänger med att kyrkobokföringen icke åsyftar att lämna en fortlöpande redogörelse för förändringar i befolkningens bostadsförhål- landen, såvitt det gäller förändringar inom församlingen. Den ovan- nämnda årliga revideringen av församlingsboken tjänar till att göra denna

grundläggande för mantalsskrivningen, vilken i sin ordning har till syfte att fastställa befolkningens bostadsort vid årsskiftet. Det därvid erhållna resultatet antecknas i mantalslängd och är grundläggande för beskatt- ningen, hemortsrätt i fattigvårdshänseende, rösträtt och dylikt. Det har därför icke ansetts erforderligt att låta kyrkobokföringen upptaga alla de förändringar inom vederbörande församlingar, som äga rum mellan för- samlingsbokens reviderande för varje år. Detta förhållande har vid åt- skilliga tillfällen känts såsom en brist.

Det i Stockholm sedan den 1 juli 1926 införda systemet med en fortlö- pande, å kort förd registrering av befolkningen har tillkommit för att i Stockholm åvägabringa en överskådlig, vid varje tidpunkt riktig bild av befolkningsförhållandena. Vid bestämmelsernas utarbetande hava lär- domar hämtats från redan befintliga folkregister i Oslo och Köpenhamn. Det förutsättes, att flyttningar såväl inom församlingarna som mellan olika församlingar anmälas till vederbörande registreringsmyndighet inom viss kort tid. Enligt vad som uppgivits från Stockholm fullgöres denna anmälningsskyldighet tämligen tillfredsställande, oaktat bötespå— följd för försummelse härutinnan icke är föreskriven, såsom fallet är exempelvis i Köpenhamn. Det framhålles emellertid, att mantalskontoret allt emellanåt påträffar fall av försummad flyttningsanmälan, i följd varav utfärdas kallelse att verkställa anmälning. Genom samarbete med andra myndigheter erhåller mantalskontoret uppgifter, som underlätta uppspanandet av sådana försummade anmälningar. Den omständighe- ten, att registreringen föres å kort, underlättar i betydande grad arbetet med registreringen.

Att i detta sammanhang lämna redogörelse för den utredning, som legat till grund för de nya bestämmelserna rörande den civila folkbokföringen i Stockholm, torde icke vara erforderligt, utan hänvisas härom till Stock- holms stadsfullmäktiges tryckta handlingar, nämligen rotemanskommit- téns betänkande av den 19 september 1923 (stadskollegiets utlåtanden och memorial år 1923, bihanget nr 40), yttranden över samma betänkande (stadskollegiets utlåtanden och memorial år 1924, bihanget nr 10) samt stadskollegiets utlåtande över samma betänkande (stadskollegiets utlåtani den och memorial år 1925, nr 82).

Sedan den nya ordningen för den civila folkbokföringen i Stockholm numera under några år varit i full tillämpning, torde, såvitt de sakkun- niga äro rätt underrättade, enighet nu råda därom, att systemet funge- rar fullt tillfredsställande och att detsamma är bestämt överlägset tidi— gare tillämpade system för folkbokföring i Stockholm. Kostnaderna för detsamma synas icke heller vara anmärkningsvärt höga.

De sakkunniga finna därför skäl tala för att samma system kommer till allmän användning över hela riket. Därvid måste dock vissa modi- fikationer göras på grund av att förhållandena i landsorten äro avvikande från dem i Stockholm och Vissa olikheter råda mellan lands— och stads- kommuner.

Enär ett folkregisters användbarhet skulle ökas, därest detsamma kom- me att omfatta relativt stora områden, föreslå de sakkunniga, att registre— ringen centraliseras länsvis och förlägges till länsstyrelserna. Göteborg och Malmö böra dock med hänsyn till sin storlek utgöra självständiga registreringsområden. Härför talar även den omständigheten, att för dessa städer den kommunala förvaltningen torde av folkregistret kräva åtskilligt arbete i och för tillgodoseende av vissa kommunala uppgifter,

Ändringar i mantalsskriv- ”ingefär- farandet.

vilket bestyr skulle underlättas, därest särskilda folkregister föras för dessa städer. Att medgiva även andra städer rätt att föra särskilda folk- register skulle dock medföra olägenheter för uppbördsförvaltningen, och en sådan anordning måste därför av de sakkunniga bestämt avstyrkas. Det torde även utan större olägenhet vara möjligt att lämna kommunal— förvaltningen i övriga städer erforderlig handräckning, även om folkre- gistret föres hos vederbörande länsstyrelse, enär antalet fall, då folkre- gistret i dylikt avseende skulle behöva anlitas i dessa städer, givetvis kommer att ställa sig betydligt mindre än i de större städerna. Det för- utsättes dessutom, att den nuvarande kyrkobokföringen kommer att bi— behållas, och någon försämring för kommunerna kommer under inga för— hållanden att äga rum, därest den civila folkbokföringen anordnas på det av de sakkunniga föreslagna sättet. Givetvis står det därjämte ifråga- varande kommuner öppet att bibehålla de speciella anordningar med adressregister o. dyl., som de kunna finna vara för sitt behov påkallade. Angående organisationen av den sålunda ifrågasatta, till länsstyrelserna. förlagda, civila folkbokföringen hänvisas till den plan för arbetet å läns— styrelsernas uppbördsavdelningar, som lämnas i fortsättningen av be— tänkandet. För vinnande av efterlevnad av bestämmelserna om anmälan av flyttningar torde möjligen bötespåföljd böra stadgas för underlåtenhet att behörigen göra sådan anmälan.

Vad därefter angår mantalsskrivningen bör såsom hittills årligen upp- rättas mantalslängd i syfte att fastslå befolkningens bostadsort vid års- skiftet. Någon ändring i mantalsskrivningens grundläggande betydelse för beskattningen, hemortsrätten i fattigvårdshänseende, rösträtten o. dyl. ifrågasättes därför icke. Vissa ändringar i själva mantalsskrivnings- förfarandet böra dock vidtagas för att råda bot på anmärkta brister. Därvid bör den föreslagna civila folkbokföringen i möjligaste mån ut— nyttjas.

Därest, såsom förutsättes, folkregistret kommer att giva en i görligaste mån trogen bild av förändringarna i befolkningens bostadsort, skulle mantalslängden kunna upprättas allenast genom att avskriva anteck- ningarna å folkregisterkorten. Emellertid måste man taga i betraktande, att vissa flyttningar måhända icke anmälts eller att andra förändringar inträffat, som bort i folkregistret införas, men som av en eller annan an- ledning icke antecknats därstädes. Vidare måste vid vissa tillfällen den kyrkliga och den civila folkbokföringen jämföras med varandra för vinnande av kontroll å deras inbördes överensstämmelse. Därjämte böra vissa uppgifter, som skola införas i mantalslängden, men som icke anteck— nas i folkregistret, insamlas och kontrolleras, exempelvis uppgifter rö— rande antalet anställda arbetare i och för upprättande av påbjudna för- teckningar till riksförsäkringsanstalten. Härav följer, att en förrättning i orten icke kan undvaras. Denna förrättning kan, sedan folkregistret kommit i gång, göras betydligt hastigare än under nuvarande förhållan— den, under förutsättning att lämpliga förarbeten göras.

Till ledning för förrättningen bör i första hand upprättas en koncept- mantalslängd, upptagande befolkningen med angivande av namn, bo- stadsort med mera i enlighet med folkregistret, sådant detta föreligger viss dag kort före förrättningen. Sådan konceptmantalslängd kan utan omgång upprättas medelst den adresseringsmaskin, som, enligt vad i an— nat sammanhang framhålles, förutsättes skola finnas hos varje uppbörds-

myndighet. Vidare bör genom lokala myndigheter tillses, att mantalsupp— gifter avlämnas i största möjliga utsträckning eller, om sådana skulle utebliva, att erforderliga upplysningar eljest bliva lämnade vid man- talsskrivningen. Härvid kan man tänka sig följande anordning. Den nu allmogen och mindre skrivkunniga medgivna rättigheten att muntligen avlämna mantalsuppgift bör i görligaste mån inskränkas, så att i största utsträckning skriftliga uppgifter inkomma. Dessa uppgifter torde böra förgranskas av lokala organ. För underlättande av prästerskapets arbete torde kommunvis utsedda förtroendemän böra lämna medverkan härvid. För sådant biträde torde de kommunalombud, som enligt mantalsskriv- ningsförordningen skola närvara vid mantalsskrivningsförrättningen, närmast böra komma i fråga. I god tid före förrättningen böra dessa om— bud från uppbördsmyndigheten erhålla utdrag ur konceptmantalslängden, envar för sitt distrikt. Mantalsuppgifter böra från allmänheten avläm- nas till kommunalombudet senast den 5 november. Kommunalombudet har att tillse, att uppgifter inkomma från alla i längden upptagna perso- ner. Skulle uppgift saknas från någon, bör det ankomma på ombudet att efterforska anledningen härtill. Därjämte bör ombudet undersöka, huru- vida inom hans distrikt inträffat förändringar i befolkningens bostadsort eller i annat avseende, vilka icke antecknats å den mottagna längden och som icke heller framgå av avlämnade uppgifter. Efter avslutad gransk- ning avlämnas därefter den mottagna längden och uppgifterna till pastors- ämbetet, som utnyttjar desamma vid förskrivning.

I städerna har medverkan av kommunalombud icke samma betydelse ,som å landet. Konceptmantalslängd kan därstädes tillhandahållas ve- derbörande kyrkobokförare åtskilligt tidigare. Mantalsuppgifter böra avlämnas till denne redan under oktober månad, förslagsvis från den 8 oktober, av fastighetsägarna, som insamla dylika från sina hyresgäster. På grundval av dessa handlingar förrättas förskrivning på hittills van— ligt sätt.

Mantalsskrivningsförrättning bör såsom hittills hållas årligen emellan den 15 november och årets slut. Vid förrättningen, som hålles i orten, böra närvara, förutom förrättningsmannen, vederbörande pastor, stadsfiskal eller fjärdingsman samt ovan omförmälda kommunalombud. Angående förfarandet tillämpas i allt väsentligt nuvarande bestämmelser, dock skola mantalsuppgifterna, vilka redan använts av pastor vid församlingsbo— kens kompletterande, avlämnas till förrättningsmannen genom pastor. Några ytterligare uppgifter från allmänheten erfordras därför icke.

Arbetsgivare, som hos sig i regel har anställda högst fyra tjänare eller andra arbetare, bör i sin mantalsuppgift lämna uppgift om dessas namn och bostad. Har arbetsgivare större antal arbetare i sin tjänst, böra sär- skilda förteckningar härom i två exemplar senast den 5 november av ar- betsgivaren insändas till länsstyrelsen. Det förutsättes, att formulär här- för fastställes, så upprättat, att ena exemplaret av uppgiften kan åter- ställas till arbetsgivaren med anteckning om de anställdas skattenummer och det utskyldsbelopp, som skall för varje termin i förskott innehållas för envar anställd. Sedan förrättningen för varje kommun avslutats, böra konceptmantalslängden och de avlämnade uppgifterna omedelbart in- sändas till länsstyrelsen för att där utan dröjsmål granskas under jäm- förelse med folkregistret. Arbetet härmed bör bedrivas med all kraft jämsides med förrättningarna i orten.

Enär det är av vikt, att mantalslängden tidigast möjligt avslutas, bör

Medborgar- bok.

pastor senast den 10 januari till länsstyrelsen insända i 6 10 mom. 1 man- talsskrivningsförordningen omförmälda längd över dem, som avlämnat. flyttningsbetyg, och förteckning över födda, döda samt in- och utflyttade personer. Denna längd och förteckning skola enligt nuvarande bestäm- melser avlämnas före den 15 januari. Det kan väl vara tveksamt, huru1 vida pastor med hänsyn till mängden av de ämbetsgöromål, som pläga. åvila honom vid tiden för årsskiftet, kan hinna färdigställa nämnda hand- lingar till den 10 januari. De sakkunniga hålla dock före, att detta bör- kunna medhinnas, om förarbeten göras i god tid under gamla året. Man torde ock hava anledning hoppas, att allmänheten skall efter den nya. ordningen i större utsträckning än hittills fullgöra sin anmälningsskyl- dighet i rätt tid, så att arbetet med upprättandet av längden och för— teckningen kommer att åtminstone som regel bliva mindre. Granskning. av mantalsuppgifter samt nämnda längd och förteckning bör vara av- slutad senast den 15 januari. Vid denna tidpunkt böra även folkregister- kortens revidering vara avslutad och tryckplåtarna till adresseringsmaski- nen bragta i överensstämmelse med folkregistret och den kompletterade konceptmantalslängden. I samband med insortering av tryckplåtarna bestämmas de skattskyldigas skattenummer för året och kompletteras plåtarna med inskription härom. Under tiden 15—31 januari utskrives därefter mantalslängden medelst adresseringsmaskinen och kompletteras. med anteckning om fastigheter med flera anteckningar i enlighet med konceptmantalslängden. Mantalslängden bör sålunda kunna föreligga i avslutat skick omkring den 15 februari. Någon granskning av pastor torde icke längre erfordras, och mantalslängden bör alltså kunna anses av- slutad i mitten av februari månad. Det renskrivna och av mantalsskriv- ningsförrättaren undertecknade exemplaret kan alltså avlämnas till taxe- ringsnämndens ordförande åtminstone den 20 februari. Mantalsskrivningsförrättningarna böra bedrivas i rask takt. Såsom för- rättningsmän böra därför ifrågakomma icke allenast häradsskrivare, i. den mån dessa kunna avvaras från ledningen av arbetet å uppbördsavdel— ningarna, utan även underordnade tjänstemän å dessa avdelningar, even- tuellt även landsfiskaler och andra lämpliga personer i mån av behov.

Det har vid olika tillfällen, bland annat inom riksdagen (jämför motio- ner år 1925 II: 197, år 1926 II: 332 samt är 1928 I: 237 och II: 407), fram- förts önskemål om införande av personliga identitets- eller medborgar- böcker, vilka skulle kunna användas såsom legitimationshandlingar vid förefallande behov. I dylik handling skulle upptagas fullständiga anteck- ningar om vederbörandes namn, födelsetid, födelseort, bostad med flera förhållanden, om vilka upplysning erfordras vid olika tillfällen. Genom utfärdande av dylika legitimationshandlingar skulle behovet av så kalla- de åldersbetyg, som för det närvarande förekomma i stor utsträckning och vilkas utfärdande bereder prästerskapet icke ringa arbete, betydligt inskränkas.

I Stockholm, där den enskilde har att själv förvara sitt flyttningsbe— tyg, kan detta betyg i viss mån motsvara berörda legitimationshandling I övriga delar av landet förvaras emellertid betyget å pastorsexpeditio- nen, och den enskilde innehar alltså icke någon handling av motsvarande slag. De sakkunniga förorda, att dylik legitimationshandling, förslags— vis benämnd medborgarbok, utställes för envar till vuxen ålder kommen person. Vid sökande av anställning skulle innehavet aven dylik handling

! l

bestyrka den sökandes identitet, och den ovisshet i sådant avseende, som allt emellanåt förekommer och som är en av anledningarna till den bristande effektiviteten i förfarandet vid indrivning av utskylder, skulle vara undanröjd. Överhuvudtaget skulle förefintligheten av dy- lika legitimationshandlingar bidraga till skapande av ordning och reda.

De skattekort, som, enligt vad i annat sammanhang anförts, skulle komma att erfordras för de skattskyldigas underrättande om storleken av förskottsavsättningarna för skatt, kunna i mångt och mycket tillgodo-* se de framförda önskemålen. Emellertid kunna dessa skattekort icke. lämpligen upptaga uppgifter angående vederbörandes familjeförhållan- den eller andra upplysningar än sådana, som direkt sammanhänga med skattebetalningen. Skattekorten måste även utfärdas årligen och lämpa sig alltså icke såsom grundläggande dokument rörande folkregistreringen. Ett dylikt dokument bör närmast motsvara ett flyttningsbetyg. Möjligen skulle kunna invändas, att ett dylikt dokument lätt skulle förläggas eller komma i händerna på någon obehörig, som missbrukade'detsamma. Någon större olägenhet av medborgarbokens förläggande torde icke böra be— faras. Ett duplikat borde givetvis kunna erhållas hos vederbörande myn— dighet mot lämplig ersättning. Då allmänheten snart nog skulle få klart för sig, att handlingen i fråga vore av stor vikt, torde man ock våga räkna med, att densamma komme att omsorgsfullt förvaras. De erfaren- heter, som vunnits rörande körkort, motböcker för inköp av spritdrycker, respass o. dyl., synas tala i dylik riktning. Större betydelse har invänd— ningen om att en medborgarbok i händerna på en obehörig person kan leda till missbruk. Bedrägligt användande av medborgarbok bör givetvis beläggas med ansvar. Det är dock knappast att räkna med dylika mani— pulationer; att taga anställning i falskt eller diktat namn kan med det föreslagna uppbördsförfarandet knappast leda till fördel för vederbörande.

Att på en gång utfärda dylika medborgarböcker för hela den vuxna befolkningen torde knappast kunna ifrågakomma, utan sådana böra ut- färdas allenast dels då första gången flyttning sker från en församling till annan, dels då vederbörande uppnått 15 års ålder, dels ock då eljest fram- ställning därom göres. Formatet bör bliva sådant, att boken lämpligen kan förvaras i en rockficka av vanlig storlek. Utfärdandet därav bör, då anledningen till utfärdandet är uppnåendet av 15 års ålder eller särskild begäran utan samband med flyttning, ankomma på vederbö— rande mantalskontor. I övriga fall torde utfärdandet ankomma. på ve—. derbörande pastor. Duplikat bör utfärdas endast av mantalskontoret. Angående medborgarbokens användning vid flyttningar hänvisas till redo— görelse för tillvägagångssättet därvid. Rörande de uppgifter, som böra intagas i medborgarboken, bör vad som föreslås rörande folkregisterkor— ten hava motsvarande tillämpning. Då kvinna, för vilken medborgarbok utfärdats, ingår äktenskap, bör alltså anteckning rörande henne införas i mannens medborgarbok och i följd härav hustruns medborgarbok in- dragas. Medborgarboken bör för kompletterande uppgifters införande uppvisas vid alla de tillfällen, då förändring i folkregisterhänseende an— mäles. Närmare föreskrifter rörande utlämnande och förande av dylika. böcker torde få ankomma på fortsatt utredning.

Genom inrättande av en civil folkbokföring, förlagd till länsstyrelserna, torde vissa göromål kunna avlysas från prästerskapet, såsom angående-

anteckning i församlingsboken om fullgjord skyddskoppympning, om granskning av listor över inskrivningsskyldig värnpliktig m. m. dyl.

Givetvis bör det tillses, att folkregistret och den kyrkliga bokföringen ständigt komma att överensstämma med varandra i de avseenden, där samma uppgifter böra upptagas i båda slagen av folkbokföring. Då upp— gifter i och för folkbokföring skola avlämnas av myndigheter, böra dessa avlämnas till vederbörande mantalskontor. Sedan där erforderliga an— teckningar verkställts, skola uppgifterna vidaresändas till vederbörande pastorsämbete för anteckning i kyrkobokföringen. Efter verkställd dy- lik bokföring böra uppgifterna återställas till mantalskontoret med attest om verkställd anteckning i kyrkoböckerna.

i I !

12 KAP.

Plan för uppbördsmyndighetens arbete.

I det följande skall lämnas en summarisk redogörelse för de åliggan— den, som enligt de sakkunnigas förslag till omläggning av uppbördsför- farandet skola ankomma på uppbördsmyndigheten.

Mantalskontoret.

Å mantalskontoret skola föras i huvud-sak följande register: folkregister, adressregister, register över obefintliga och arkivregister. Dessutom skola föras andra register, som må befinnas erforderliga för särskilda ändamål.

Folkregistret skall bestå av folkregisterkort. Ett kort upprättas för envar person, som uppnått femton år; dock skall gift kvinna, som sam— manlever med mannen, uppföras. å mannens folkregisterkort. Barn under femton år, som icke vistas hos föräldrarna eller någon av dem, erhåller jämväl eget kort. Hemmavarande barn (inklusive adoptivbarn) uppföres å faderns folkregisterkort, eventuellt å moderns kort. Folkregisterkorten ordnas socken— eller församlingsvi-s samt därinom efter fastighet och inom varje fastighet i lämplig ordning. Det vore visserligen fördelaktigt, om korten för varje fastighet ordnades i alfabetisk ordning, men med hänsyn till å-sättandet av skattenummer, varom förmäles här nedan, torde hinder möta för ett konsekvent genomförande härav. I stället böra skattenum- ren läggas till grund för ordningsföljden.

Adressregistret skall upptaga alla personer, som fått särskilt folkre— gisterkort. Ett kort upprättas för varje person. Korten ordnas i två grupper, en för män och en för kvinnor, samt inom varje grupp i bok- stavsordning. Under det att folkregi-sterkorten skola upptaga alla upp- gifter, som böra ingå i den civila folkbokföringen, skola adressregister- korten upptaga allenast namn, bostadsadress pch födelsedag samt i övrigt hänvisa till vederbörande folkregisterkort. Adressregistret är nämligen avsett att utgöra ett 'i bokstavsordning uppställt uppslagsregister till folkregistret. Det kan vara tveksamt, huruvida särskilda adressreg'ister- kort behöva upprättas för gifta kvinnor, som upptagas å männens folk- registerkort. Övervägande skäl synas tala för att, såsom fall-et är i Stock- holm, adressregisterkort för gifta kvinnor upprättas allenast då någon särskild anledning därtill förefinnes. Adressregisterkort, som upplagts för ogifta kvinnor, kunna dock alltjämt användas även efter ingånget äk- tenskap. Med tiden kommer således adressregistret att innehålla adress- registerkort för samtliga gifta. kvinnor.

Folkregistret.

Adress- registret.

obefintliga.

Arkiv- registret.

Övriga register.

Registrens förande.

Fl yttni'n gs- anmälan och. förfarandet Registret över vid flyttning.

Registret över obefintliga skall bestå av folkregisterkorten för de per- soner, vilka enligt erhållen upplysning utflyttat till utrikes ort utan ut- tagande av flyttningsbetyg eller bm vilkas vistelseort upplysning icke vunnits vid två på varandra följande mantalsskrivningar och icke heller under tiden däremellan.

Arkivregistret skall innehålla folkregisterkort för de personer, som av— flyttat. från länet eller som avlidit”. I registret skall även ingå folkre- gisterkort för kvinnor, vilka såsom gifta uppförts å männens folkregister- kort, eller för personer, vilka av annan anledning icke längre skola med egna kort redovisas, t. ex. barn under femton år, vilka tidigare av någon anledning haft egna folkregisterkort.

I övrigt erforderliga register upprättas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som i sådant avseende tillämpas å mantalskontoret i Stockholm, därvid givetvis sådana register, som erfordrats allenast på grund av sär- skilda förhållanden därstädes, icke skola förekomma i länen. En närmare undersökning härav torde böra åvägabringas under möjligen blivande fort- satt utredningsarbete. Därvid bör beaktas, att i Stockholm församlings— bok icke föres av prästerskapet, under det att dylik bok i landet i övrigt föres i varje församling, en anordning, som även efter inrättande av folk- register i länen åtminstone tills vidare torde böra bibehållas.

Angående förandet av nu omförmälda register må följande här fram- hållas. Vad angår de olika kortens utseende hava de sakkunniga an- sett sig kunna åtnöjas med att hänvisa till de blanketter, som användas i Stockholm. I vad mån ändringar i vissa avseenden må vara er- forderliga, torde få ankomma på särskild utredning. Syftet med folk- registret är i främsta rummet, att detsamma skall vid varje tidpunkt angiva befolkningens förhållanden. Registret bör således föras fortlöpande.

Det bör åligga envar, som flyttar, att för sig och sin familj inom viss kort tid avlämna anmälan härom, förslagsvis inom fjorton dagar efter flyttningen eller, om flyttningen äger rum den 1 oktober eller därefter före årets utgång, inom åtta dagar. Flyttningsanmälan avlämnas i tre exemplar till vederbörande lokala organ. Såsom sådant torde: i regel pastorsämbetet inom församlingen böra fungera. I Stockholm och Gö= teborg bör fly—ttningsanmälan göras hos— mantalskontoret eller dess avdel- ningskontor i väsentlig överensstämmelse med vad hittills varit gällande. Då flyttningsanmälan inkommit till pastorsämbetet, verkställer pastor er- forderliga anteckningar i församlingsboken samt behåller ett exemplar av flyttningsanmälan. De två andra exemplaren översändas av pastor till mantalskontoret, som använder desamma vid anteckningarna i folk- registret och övriga register. Vad nu sagts gäller flyttning inom en församling.

I händelse flyttning äger rum från en församling till annan, tillämpas följande förfaringssätt. Anmälan om utflyttning göres hos pastorsämbe- tet i utflyttningsorten. Därvid avlämnas utflyttningsanmälan i tre exemplar. Samtidigt skall den anmälande avlämna sin medborgarbok, om sådan finnes för honom utställd. Boken förses med anteckning om att anmälan om utflyttning gjorts. Medborgarboken återställes därefter till den anmälande. Angående medborgarboken hänvisas till vad som

förut i betänkandet anförts angående folkregistreringen. Omvden skedda utflyttningsanmälningen aviserar pastorsämbetet dels mantalskontoret i det egna länet dels pastorsämbetet i inflyttningsorten samt behåller för eget behov ett exemplar av flyttningsanmälan.

Sedan inflyttning skett, har den inflyttade att inom fjorton dagar eller, om inflyttning skett under oktober—december månader, inom åtta dagar till pastorsämbetet i den nya församlingen avlämna inflyttningsanmälan jämte medborgarbok. Sedan sistnämnda pastorsämbete i församlingsbok verkställt erforderliga anteckningar, aviserar pastorsämbetet dels pastors— ämbetet i utflyttningsorten dels med bifogande av den infly-ttades med— borgarbok mantalskontoret i det egna länet.

Är det fråga om flyttning inom en och samma församling, verkstäl— les å folkregisterkortet och adressregisterkortet anteckning om den nya adressen. Folkregisterkortet flyt-tas därefter till den plats, där folkre- gisterkort för den nya bostaden skola vara uppställda. Adressregister- kortet åter-ställes på sin förra plats. Den inkomna anmälningen, som bör hava kortformat, uppställes i ett särskilt register.

Avser flyttningsanmälan utflyttning till annan församling, vare sig i det egna länet eller i annat län, verkställes å folkregisterkortet anteck- ning härom, men folkregisterkortet borttages icke ur sitt gamla läge, förrän anmälan om inflyttning till den nya orten inkommit. De inkomna anmälningarna förvaras i avbidan på att inflyttningsanmälan göres. Skulle sådan anmäl—an icke inkomma eller inkomma först efter mycket lång tid, ankommer det på mantalskontoret att. igångsätta undersök— ning om anledningen till dröjsmålet med anmälan om inflyttning och vid— taga därav påkallade åtgärder. Sknlle tilltänkt utflyttning icke komma till stånd, bör vederbörande person härom göra anmälan snarast möjligt; när dylik anmälan inkommer, annuleras å folkregisterkortet a-nteckningen om tilltänkt utflyttning.

När inflyttning till annan församling skett och anmälan härom jämte medborgarbok inkommit till mantalskontoret, förfares i huvudsak på samma sätt som då anmälan om flyttning inom församlingen ägt rum. Om emellertid flyttning sket-t från ett län till annat län, måste nytt folkregisterkort utskrivas och adressregisterkort upplägga-s med ledning av uppgifterna i medborgarboken. Härefter återsändes medborgarboken till ägaren 1 rekommenderat brev. Om den verkställda inflyttningen avi- seras i förekommande fall mantalskontoret i utflyttningslänet ävensom pastorsämbetet i inflyttningsorten. Sedan mantalskontoret i utflyttnings- länet erhållit avis om skedd inflyttning i det andra länet, skall kontoret ombesörja personens avförande ur folkregistret för länet ävensom härom underrätta pastorsämbetet .i utflyt-tningsorten, som i sin ordning avför honom ur församlingsboken. Direkt avisering från pastorsämbetet i in- flyttningsorten till pastorsämbetet i utflyttningsorten torde icke böra längre ifrågakomma, utan det synes vara tillfyllest med den avisering, som enligt det förestående skall ske genom mantalskontoret. Fasthållas måste nämligen, att alla åtgärder med avseende å uppförandet i eller avförandet ur pastorsämbetets längder måste ske i full överensstämmelse med motsvarande åtgärder å mantalskontoret, på det att alltid full över— ensstämmelse skall råda mellan folkregistren och för-samlingsböckerna. Genom förandet å mantalskontoret av särskilt register över skedda ut— flyttningar, vilket register upplägges på sådant sätt, att anmälningarna ordnas för varje fastighet, från vilken utflyttning skett, erhålles en lätt

Anmälan om födda m. m.

Plåtregistret.

tillgänglig förteckning över alla dem, som utflyttat från varje fastighet, när helst detta än må hava, skett under året. Om således vid framtida forskningar man önskar erhålla upplysning, huruvida viss person bott i en fastighet utan att för året hava varit där mantalsskriven, kan sådan upplysning lätt erhållas ur detta flyttningsregister. I Stockholm och Gö- teborg jämkas det angivna förfaringssättet med anledning därav, att i dessa städer föreslagna anmälningar skola göras direkt till mantalskon- toret eller dess avdelningskontor i stället för till pastorsämbetet, varjämte i Stockholm anteckning i församlingsbok icke skall förekomma.

Till arkivregistret skola, såsom redan nämnts, överföras folkregister- korten för sådana personer, vilka flyttat till församling i annat län eller som eljest avgått ur folkregistret. Skulle sådan person återflytta till församling inom länet, kan kortet ånyo komma till användning i folk- registret.

Anmälningar om födelser, dödsfall, ingångna eller upplösta äktenskap m. fl. förhållanden, som böra införas i folkregistret, göras hos pastor i ve- derbörande församling. Efter det vederbörlig anteckning i pastorsämbe- tets längder verkställts, insänder pastor ett exemplar av anmälningen till mantalskontoret för införande av motsvarande anteckningar i folkregistret. Detta gäller även Stockholm och Göteborg. Anmälan från myndigheter angående vissa andra omständigheter, som böra antecknas i folkregistret och kyrkoböckerna, torde möjligen böra göras i första hand till mantals- kontoret, vilket därefter har att i mån av behov därom underrätta ve- derbörande pastorsämbete. Härmed åsyftas sådana anmälningar som an— gående vissa straffpåföljder, om undergången vaccination, namnförändring m. 111. De närmare detaljerna härom torde få bero på ytterligare övervä- ganden i samband med möjligen blivande fortsatt utredning.

I samband med ändringar i folkregistreringen verkställas motsvarande ändringar å de tryckplåtar, som tillhöra den i det föregående omnämnda adresseringsmaskinen. Härom hänvisas till det följande.

I samband med mantalsskrivningen företages en allmän revidering av folkregisterkorten i syfte att utröna, att pastorsämbetenas kyrkoböcker överensstämma med folkregistret.

Angående mantalskontorets befattning med utfärdande av medborgar- böcker hänvisas till den i det föregående (11 kap.) lämnade redogörelsen för folkbokföringens omläggning.

Skattekontoret.

Skattekontorets viktigaste uppgifter bliva: 1) mantalsskrivning, 2) debitering, 3) anteckning om influtna utskylder,

_4) upprättande av restlängder och redovisningar angående restindriv- ningen.

Rörande kontorets befattning med mantalsskrivningen hänvisas till vad därom anföres i annat sammanhang i betänkandet.

Arbetet med debiteringen kommer att ske jämsides med uppbörden. Debitering av skatter skall såsom hittills verkställas i uppbördsbok. An-

teckning om inflytande uppbördlsmedel verkställes å för varje skattskyl- dig upprättat avräkningskort. Om influtna restantier göres anteckning å ett duplikat av restlängden.

Varje skattskyldig tilldelas ett Skattenummer, vilket bestämmes för Skatte- varje år. Syftet med skattenumret är i huvudsak att underlätta identifie- nummer- | ringen av den skattskyldige samt återfinnandet av avräkningskort och & andra anteckningar rörande honom. Då det torde vara lämpligt, att . skattenumren upprättas i olika serier, böra desamma bestå av ett bråk, [ där täljaren angiver seriens nummer och nämnaren den skattskyldiges i nummer. För varje kommun upplägges en serie. Består kommun av ; flera församlingar eller är kommunen mycket stor, kunna flera serier [* anslås för kommunen i syfte att förebygga allt för stora tal i nämnaren. E_ Skattenummer åsättes den skattskyldige, så fort mantalslängden blivit ,— justerad och det sålunda blivit klart, i vilken ordning de skattskyldiga & skola redovisas. Även för skattskyldig, som icke mantalsskrivits i kom— ! munen men av annan anledning har att utgöra skatt därstädes, skall skattenummer bestämmas. Önskvärt är, att den, som år efter år bor eller eljest är skattskyldig på samma ställe, får behålla sitt skattenum— mer oförändrat, så länge han kvarstår såsom skattskyldig därstädes. Detta synes kunna ske därigenom, att vissa skattenummer reserveras för varje fastighet vid första åsättandet av dylika nummer, och att tillräck— liga mellanrum därvid lämnas, som kunna utnyttjas, då nya skattskyl- diga tillkomma. Då en person icke vidare mantal-sskrives i fastighet-en eller han eljest upphör att vara skattskyldig därstädes, blir hans num- i mer ledigt. Kommunernas serienummer böra fastställas en gång för alla. Därvid böra vissa mellanrum lämnas för att komma till användning, där- est nya kommuner eller församlingar skulle inrättas. De sålunda åsatta skattenumren böra användas vid angivandet av skattskyldigas namn i alla längder, blanketter och dylik-t, som erfordras å skattekontoret eller därifrån utsändas, varigenom identifieringen av de skattskyldiga under- lättas. Givetvis skulle det ur vissa synpunkter hava varit till fördel, om envar skattskyldig under hela livstiden eller den tid, då han eljest har att erlägga utskylder, kunnat behålla ett och samma skattenummer. Detta är dock icke möjligt att genomföra. Om skattenumret skall krunna an— vändas för sitt ändamål att underlätta anträffandet av den skattskyl- diges avräkningSkort eller andra anteckningar rörande honom, måste nämligen skattenumren följa den ordning, i vilken des-sa kort och anteck- ningar äro anbragta. Denna ordning bestämmes av mantalslängden, som i sin tur måste följa fastigheternas i jordeboken angivna ordning. När den skattskyldige lämnar den fastighet, där han varit bokförd, rubbas ordningen. Han måste därför erhålla nytt skattenummer, så fort han i mantalslängden upptages under annan fastighet än där han förut varit bok-förd. Att giva den skattskyldige ytterligare ett, rent personligt, num- mer skulle så avsevärt komplicera saken, att tanken härpå måst frånuträdas.

Såsom redan nämnts förutsättes, att uppläggandet av längder, utskri- Uppläggmde vandet av skattekort, debetsedlar och andra förekommande blanketter, "” ””gå?” vilka skola fram-ställas massvis, skall äga rum medelst adresserings- 723352”; maskin, med vilken den önskade texten erhålles genom avtryck av en maskin. metallplåt, upptagande erforderlig inskription. Olika system och typer av dylika maskiner finnas. Det tillvägagångssä-tt, som i det följande

angives, torde åtminstone i allt väsentligt kunna användas, vilket system man än kommer att välja. Avvikelser i detalj mellan olika system in- verka nämligen icke på maskinernas användbarhet i stort sett.

För varje skattskyldig upplägges en tryckplåt, upptagande: 1) skattenummer, 2) tillnamn och fullständiga förnamn, 3) yrke eller titel, 4) å en och samma rad födelseår, födelsedag, beteckning för civilstånd (o : ogift, g : gift, 0. s. v.), beteckning för kön (m för man och k för kvinna), födelseförsamling och födel-selän,

5) bostadsadress samt 6) postadress. En plåt upplägges för varje person, som uppnått femton års ålder. I motsats till vad som angivits beträffande folkregisterkorten upprättas sär- skild plåt jämväl för hustru, som sammanbor med mannen. För barn under femton år, som bo hos föräldrarna eller någon av dem, upprättas en särskild plåt (»barnplät»). Å denna upptagas samtliga familjens barn under femton år, men å plåten präglas allenast barnens förnamn och de två sista siffrorna i födelseåret. En rad anslås för varje barn. Skulle något av dessa barn taxeras och alltså böra vid debitering och uppbörd behandlas som skattskyldig i allmänhet, upplägges för barnet en särskild plåt med fullständig inskription. I dylikt fall upptages icke barnet på familjens >>barnplåt». Plåtar med erforderlig inskription upprättas jämväl för icke mantalsskrivna skattskyldiga, juridiska personer och dylika. Plåtarna ordnas efter skattenummer, >>barnplåtarna» omedelbart efter föräldrarnas plåtar. Mellan varje fastighet lägges lämpligt antal plåtar utan inskription. Dessa opräglade plåtar skola markera tomma rader i vissa längder, såsom mantalslängd, taxeringslängd och uppbörds— bok m. fl., i vilka plats bör finnas för vissa anteckningar, som icke kunna förutses vid längdens tillskrivande. I Stockholm, där det torde vara lämp- ligt att vid uppläggandet av längder börja på nytt upp-slag för varje fastighet, kunna dylika opräglade plåtar möjligen undvaras. Genom en signa—lanordning å maskinen torde operatören kunna var—skos, då plå— tarna för en viss fastighet äro genomgångna och skrivningen bör börja på nytt uppslag. Samma förfaringssätt kan möjligen befinnas lämpligt även i andra städer eller orter, där ett större antal personer bo i varje fastighet. För landsbygden och mindre städer torde det icke vara lämp- ligt att anslå sär-skilt uppslag för varje fastighet i längderna, då en dylik åtgärd skulle leda till onödigt slösande med utrymme.

Plåtarna böra uppläggas i god tid före igångsättandet av det nya syste- met. Allteftersom ändringar i folkregistret antecknas, förses plåtarna med mot-svarande ändringar, men plåtarna skola kvarstanna i sin ord— ning enligt mantalslängden ända till förarbetena för mantalsskrivningen för nästa år. Härutinnan föreligger en olikhet mot folkregisterkorten, vilka äro avsedda att flyttas mellan olika fastigheter, allteftersom ombyte av bostad antecknas å korten. Anledningen till att adressplåtarna skola kvarbliva i sitt läge för året är den, att längder och blanketter, för vilkas framställande adresseringsmaskinen skall anlitas, skola upptaga vederbö- rande personer i samma ordning som mantalslängden för året. Om under året ändring i adress eller titel inträffat, kunna, sedan inskriptionen å adressplåten till följd härav ändrats, dessa förändringar med fördel införas i de längder eller handlingar, som upprättas efter det ändringen blivit an-

mäld. Särskilt för adressering av debetsedlar är av vikt, att adressför- ändringar på detta sätt kunna utnyttjas.

Varje adressplåt skall vara försedd med särskilda tecken (»ryttare» eller andra märken), som utmärka, huruvida avtryck av plåten skall ske eller ej. Dessa tecken anbringas i samband med plåtarnas inlägg— ning å sina rätta platser för varje år.

Flyttar skattskyldig från ett län till annat, kan den för honom upp- lagda. adressplåten översändas till skattekontoret i det nya länet för att där komma till fortsatt användning. Översänd—andet kan dock icke ske, förrän plåtregistret revideras under tiden 15 oktober—15 januari.

Nuvarande formulär till mantalslängd, röstlängd m. fl. längder hava plats för anteckningar om namn, födelsetid m. m. å en rad i flera kolum- ner, vilka tillsammans upptaga större bredd än som är lämplig för före- kommande typer av adressplåtar. Vid förhandlingar med representanter för olika företag, som föra adresseringsmaskiner, har övervägts, vilka åtgär- der böra vidtagas för att kunna utnyttja förefintliga plåttyper för skriv- ning av längder. Härvid har framgått-, att man på flera olika sätt kan erhålla en fullt tillfredsställande lösning av problemet antingen genom att sammanföra de i skilda kolumner förekommande anteckningarna till en enda kolumn med lämplig indelning eller genom att låta maskinen göra tvenne avtryck av varje plåt. Det senare tillvägagångssättet föran— leder vissa specialkonstruktioner. Att döma av uppvisade prov synes sistnämnda metod innebära vissa fördelar. Enligt denna metod ger ma- skinen avtryck, som nära överensstämmer med längdernas nuvarande ut— seende. Metoden med dubbla avtryck är dock förbunden med den olä— genheten, att arbetseffekten per timme är lägre än om alla upp-gifter er- hållas med allenast ett tryck. Huruvida den ena eller andra metoden bör komma till användning, torde få bero på ingående prövningar och under hänsyntagande till kostnaderna för anskaffning och drift. Några fullt tillförlitliga uppgifter om inköpspris å maskiner med utrustning samt 'om arbetseffekten hava icke kunnat erhållas med anledning av att de sakkunniga ansett sig förhindrade infordra fasta anbud, vilka skulle föranleda detaljerade konstruktioner och beräkningar. De sakkunniga hava därför måst nöja sig med approximativa uppgifter från de olika firmorna, och de kostnadsberäkningar, som på grundval därav uppgjorts av de sakkunniga, äro i denna del att betrakta såsom preliminära.

Vid redogörelsen för arbetet å skattekontoret torde vara lämpligt att Olika arbets— börja med förberedelserna för ett nytt uppbördsår. Uppbördsåret avses PTeStationeT— skola omfatta tiden 25 februari—24 februari påföljande år. Under efter- sommaren oeh förra delen av hösten har arbetet under löpande upp— bördsår framskridit så långt, att erforderliga längder och blanketter för samma år framställts, och adressplåtarna behöva icke längre tagas i an— språk för åtgärder med avseende å det löpande året. Förberedelser kunna då vidtagas för nästkommande uppbördsår.

Först tillskrivas avräkningskort för nästkommande uppbördsår. Adress- Avräknings-

) plåtarna inläggas i adresseringsmaskinen och avtryck göras, upptagande ko”- i allt som står på plåtarna. Arbetet härmed bör vara avslutat den 15 ' oktober.

Sedan avräkningskorten före den 15 oktober tillskrivits medelst adres- Koncept- seringsmaskinen, omsorteras adressplåtarna efter folkregistret, så. att de "lantmlängd- komma i den ordning, de skattskyldiga enligt intill nämnda dag inkomna

anmälningar äro bosatta eller, beträffande skattskyldiga, som hava att erlägga utskylder annorstädes än å bostadsorten, i den ordning, i vilken de böra uppföras i uppbördsboken. Detta omsorteringsarbete, som för distrikt med fåtaliga flyttningar kan påbörjas redan under september månad, bör bedrivas med största möjliga kraft. Efter avslutad omsor- tering användas plåtarna för tiIISkrift av konceptmantalslängd, som upp- rättas under tid-en 15 oktober—5 november. Samtidigt tages en kopia medelst genomslag. Konceptmantalslängden, som alltså bör utvisa be- folkningens bostadsort m. m. i enlighet med folkregistret, sådant detta. befinner sig omkring den 15 oktober, användes till ledning för mantals- skrivningen. Kopian styckas och utlämnas till kommunalombuden för att av dem användas vid insamlandet och granskningen av mantals— uppgifterna.

När mantalsskrivningsarbetet, som förrättas under tiden 15 november —31 december med efterarbeten under januari, bragts till slut och kon- ceptmantalslängden fullständigats, skall mantalslängden renskrivas. Adressplåtarna skola då hava kom-mit på sina definitiva platser och kunna användas för denna renskrivning. Till-skrift av namn m. m. sker med adressplåtar under tiden 15—31 januari. Längden i övrigt ifylles suc— cessivt intill den 15 februari. Senast sistnämnda dag skall längden juste— ras och underskriv'as. I samband med kompletteringen ifyllas i mån av behov skattenummer. Mantalslängden avlämnas senast den 20 februari till taxeringsnämndens ordförande.

Sedan adressplåtarna i erforderliga fall försetts med nya skattenum— mer, npprättas under tiden 1—15 februari skattekort. För gruppen egna företagare skola vid Skattekorten vara fogade inbetalningskort (förslags- vis tre). För denna grupp skall således namn etc. tryckas fyra gånger. För gruppen anställda förekomma icke inbetalningskort, vadan för denna grupp erfordras endast ett avtryck. AV tekniska skäl måste samlingen plåtar passera maskinen två gånger, ena gången för tryckning av skat— tekort för anställda och andra gången för tryckning av skattekort och inbetalningskort m. m. för egna företagare. Skattekort för egen företa- gare skall upptaga särskilt utrymme för anbringande av postverkets kvitto i likhet med nuvarande kronodebetsedlar för landsbygden. Å skat- tekorten och—' å inbe-talningskorten tillskrivas med siffror efter avräknings- korten de belopp, som under de olika betalningsterminerna skola beta- las, varjämte övriga möjligen erforderliga anteckningar verkställas. Skattekortens kompletterande sker successivt, allteftersom de hinna till- skrivas med adresseringsmaskinen. De skola utsändas till de skattskyl- diga, kort för anställda före den 25 februari och kort för egna företa- gare före den 10 mars. Föreskrift om innehållande av skattebelopp för anställda expedieras likaledes före den 25 februari till varje löngivare. För arbetsgivare med flera än fyra anställda lämnas dylik föreskrift å ena exemplaret av den anmälan om anställda, som löngivaren skall av- giva i november. För andra löngivare upprättas särskilt meddelande.

Inskrivningslista, avsedd att läggas till grund för de värnpliktigas in- skrivning, upprättas å mantalskontoret efter avslutad mantalsskrivning och avlämnas före den 18 januari till landskansliet i länet. De anteck- ningar å inskrivningslistan, som enligt & 14 inskrivningsförordningen den 23 december 1925 skola verkställas av pastorsämbete, ombesörjas av man- talskontoret. Inskrioningstiuäggslista jämlikt & 19 inskrivningsförordnin— gen upprättas jämväl av mantalskontoret och överlämnas till vederbö-

rande landsfiskal, magistrat eller polismyndighet kort före inskrivnings- förrättningen i orten.

Stommar till inkomstlängd utskrivas i två exemplar under tiden 16— Inkomstlängd. 28 februari; erforderliga blanka rader erhållas genom att de plåtar utan inskription, som skola finnas inlagda å lämpliga ställen, framföras i tryck— läge men icke göra avtryck. I Stockholm synes icke vara erforderligt att särskild inkomstlängd utskrives; där kan såsom hittills inkomstläng— | den fogas vid mantalslängden och tillskrift av namn alltså inbesparas.

Vill man även för Stockholm övergå till att använda separat inlsomst- längd, mötcr ej hinder därför. Ena exemplaret av stommarna till in- komstlängden tillställes _ utom i Stockholm —— taxeringsnämndens ord- förande senast den 1 mars. Det andra exemplaret av stommarna till in- __ komstlängden behålles å skattekontoret för att användas vid upprättan- l det av avskrift av längden. Denna avskrift verkställes, sedan taxerings- g längden efter avslutade taxeringsförrättningar inkommit till skattekon- i toret. Endast en avskrift torde för framtiden bliva erforderlig. Denna * avskrift skall inom vederbörande kommun 'hållas offentligen framlagd under fjorton dagar före den 15 juli. Den torde därefter böra återstäl-

?

Å las vtill skattekontoret och därifrån tillhandahållas taxeringsnämndens ordförande påföljande år. I Stockholm erfordras icke någon avskrift av ' inkomstlängden.

Pensionsförteckning utskrives i två exemplar under tiden 1—15 mars. Pensions— Ena exemplaret, försett med anteckning om dem, som föregående år varit förteckning- undantagna från avgiftsplikt (14 5 lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring), tillställes taxeringsnämndens ordförande senast den 25 mars. Sedan förteckningen återkommit från taxeringsnämnden, upp- ? rättas därav en avskrift. Denna översändes till kommunen för offentligt framläggande.

Fastighetslängd synes icke lämpligen kunna utskrivas [med adresse- Fastighets- ringsmaskin. Stommar till sadana längder utskrivas på vanligt sätt och längd- tillställas taxeringsnämndens ordförande de år, då allmän fastighets— taxering icke äger rum, senast den 25 mars. Under de år, då allmän fastighets/taxering förrättas, upprättas stommar till fastighetslängder på vanhgt sätt och tillställas vederbörande ordförande, å landet senast den 1 oktober och i stad senast den 15 november.

SkogsaCCislängd kan icke lämpligen tillskrivas medelst adresserings— Skogsaccis- maskin. Sådan längd bör därför upprätta-s hos taxeringsnämnden. Läng- längd- den kan användas även som skogsvårdsavgiftslängd, vadan denna sär— skilda längd blir överflödig.

Enär kommuna-l röstlängd bör föreligga färdig å sådan tid, att den i Kommunal kommuner, där fullmäktigeinstitution ej införts, kan användas å den röstlängd- stämma, på vilken beslut fattas om budgeten för året, synes sådan röst— längd böra fastställas senast under senare hälften av maj. Politisk röst— längd synes likväl icke böra upprättas tidigare än nu sker (fastställes den 25 juli varje år). Med anledning härav föreslås, att i stället för gemensam kommunal och politisk röstlängd upprättas två skilda rös-t- längder. Kommunal röstlängd tillskrives under tiden 21 mars—10 april och färdigställes därefter, så att den kan vara utsänd till valnämndens ordförande före den 1 maj. Den bör då kunna fastställas den 25 maj. För att möjliggöra detta lära vissa ändringar rörande uppgiftsskyldig— heten för domare m. fl. myndigheter beträffande omyndiga eller i kon- kurs försatta personer och fattigvård m. m. böra vidtagas.

Politisk röst- längd.

Prästvallängd.

Vägfyrktals- längd.

Debitering.

Debetsedlar.

Uppbördsboken tillskrives under tiden 11—30 april. Erforderligt antal blanka rader, avsedda för skattskyldiga, som tillkomma under debiterings- arbetet, erhållas genom utnyttjande av de blanka plåtarna i samlingen adressplåtar.

Därest skilda kommunala och politiska röstlängder anses önskvärda, kan politisk röstlängd upprättas under tiden 1—20 maj. Den komplette- ras sedan i vanlig ordning och tillställes valnämndens ordförande senast den 30 juni.

Prästvallängd tillskrives, då behov därav uppstår, medelst adresserings— maskin samt färdigställes och överlämnas till valförrättaren på van- ligt sätt.

Vägfyrktalslängd tillskrives medelst adresseringsmaskin under som- maren, lämpligen under juli månad. Den fullständigas med antecknin— gar om vägfyrk under tiden 23 oktober—25 november och tillställes ve— derbörande kommunalstämmoorclförande senast den 1 december.

Debitering i uppbördsboken påbörjas, så snart uppbördsboken förelig— ger tillskriven med aVSeende å namn och övriga å adressplåta-rna före- kommande inskriptioner, som behövas i uppbördsboken. Debiteringen sker i olika etapper allt efter som debiteringsgrunden för de olika utskyl- derna blir känd, förslagsvis å följande tider. Under maj månad debiteras prästerskapets till statsverket indragna tionde. Under juni, juli och augusti månader debiteras pensionsförsäkringsavgifter, olycksfallsförsäkringsav- gifter, inkomst- och förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt, utjämnings- skatt, skogsaccis, skogsvårdsavgift, allmän kommunalskatt till primär- kommuner, församlingar och municipalsamhällen, kommunal progressiv- skatt och utjämningsskatt. Under september och oktober månader debi- teras landstingsmedel, vägskatt och tingshusmedel. Innan debitering i uppbördsboken verkställes, skola på sätt redan nu gäller i taxeringsläng- derna. införas antal skattekronor och skatteören, inkomst— och förmögen- hetsskatt, utskiftningsskatt och utjämningsskatt ävensom, i skogsaccis- längden, den skogsvårdsavgift, som skall utgå.

Debetsedlarna, vilka medelst adresseringsmaskin tillskrivas med avse- ende å namn och adress successivt från början av juni, fullständigas till en början med anteckningar om verkställd taxering enligt gällande bestämmelser. Skzattebeloppen påföras debetsedlarna på en gång, sedan de— bitering i uppbördsboken fullbordats för samtliga utskyldstitlar. Ut- skyldsbeloppen införas å debetsedlarna medelst räknemaskin, som auto- matiskt angiver debetsedelns slutsumma såväl å debetsedeln som å en »slagremsa». »Slagremsorna» summeras för varje uppslag i uppbördsbo- ken. Särskild tvärsummering av uppbördsboken blir härigenom obehöv-' lig. Efter möjligen erforderlig justering införes i uppbördsboken summa för varje debetsedel i enlighet med >>slagremsorna». Arbetet härmed bör föreligga färdigt i god tid under november månad. Under tiden 1 decem- ber—15 januari verkställes å debetsedlarna anteckning om de belopp, som skola tillgodoräknas den skattskyldige, och vidräkningen avslutas i enlig- het med motsvarande vidräkning å avräkningskorten. Denna vidräkning skall upptaga:

1) den skattskyldiges tillgodohavande vid uppbördsårets ingång, 2) eventuell ränta, därest sådan skall gottgöras för tillgodohavande vid uppbördsårets ingång, * 3) under uppbördsåret i rätt tid erlagda belopp,

4) den skattskyldige eventuellt tillkommande avkortning på grund av kommunen medgivet understöd av skatteutjämningsmedel samt

5) under uppbördsåret eventuellt restförda belopp (vilka ju skola re- dovisas i särskild ordning). Vad som efter nämnda krediteringar åter- står såsom den skattskyldiges skuld påföres honom till betalning under den slutliga uppbördsterminen. Debetsedlarna skola vara utsända senast den 15 januari. Vid debetsedel för egen företagare skall vara fogat ett behörigen ifyllt postgiroinbetalningskort.

Föreskrift om vad löngivare har att iakttaga vid innehållande av skattebelopp för anställd personal under den slutliga uppbördsterminen skall tillställas löngivaren före den 25 januari. Arbetet med upprättande av dylika föreskrifter förrättas omedelbart efter det vidräkning å debet- sedlarna avslutats, och utnyttjas därvid de vid mantalsskrivningen eller, be- träffande större arbetsgivare, de i början av november avgivna uppgifterna om anställd personal. Möjligen skulle meddelande till större arbetsgivare kunna avfattas å en kopia av hans anmälan om anställd personal, i vilket fall dylik anmälan borde avlämnas i tre exemplar. Sannolikt är det dock att föredraga, att särskild sådan förteckning utskrives å skattekon- toret, på det att förväxlingar med den för kommande uppbördsår gällande föreskriften må förebyggas.

Sedan den slutliga uppbördsterminen gått till ända den 24 februari, avslutas avräkningskorten. Befintliga överskott föras de skattskyldiga till godo å avräkningskorten för nästkommande uppbördsår. I förekom- mande fall verkställes restitution av sådan del av överskottet, som enligt vad tidigare anförts må restitueras.

Restlängder utskrivas efter utgången av varje kvartal för förskotts- uppbörd ävensom efter den slutliga uppbördsterminens utgång. Dessa restlängder överlämnas för indrivning till vederbörande utmätningsman. Restlängdern-a för de tre första uppbördskvartalen skola givetvis icke upp- taga utskyldernas fördelning å titlar. Restlängden för den slutliga upp- bördsterminen behöver icke heller upptaga utskyldernas fördelning å titlar i vidare mån än beträffande sådana medel, för vilka särskilda be— stämmelser med avseende å förmånsrätten skola gälla, d. v. s. pensions.— försäkringsavgift, fastighetsskatt och prästerskapets till statsverket in- dragna tionde. Utmätningsmännen behöva nämligen icke vid inlevere- ring av indrivna utskylder redovisa dessa på titlar i annan mån än som erfordras för tillämpning av förmånsrä-ttsbestämmelserna.

Efter slutuppbörden antecknas i pensionsavgiftslängderna beloppet av för varje person influten avgift. I regel torde ytterst få restantier där- vid finnas. Längden kompletteras senare under året med anteckningar om indrivna avgifter. Därest nuvarande bestämmelse om att tilläggs- avgift icke må uttagas hos den avgiftspliktige efter den 1 juli året näst efter det, avgiften avser, anses bör—a bibehållas, skulle längden ifråga kunna avlämnas till pensionsstyrelsen på sätt för det nuvarande gäller före den 1 september. Anses tiden för indrivning av dylika avgifter böra förlängas utöver nu gällande tid, bör avlåmnandet av längden till pen- sionsstyrelsen i motsvarande :mån uppskjutas.

Förteckningar till riksförsäkringsanstalten över arbetare till ledning för fastställande av den olycksfallsförsäkringsavgift, som enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete skall av arbetsgivare erläggas, kunna upprättas och expedieras i hittills föreskriven tid och ordning.

Föreskrifter rörande lön- givares skyl- dighet att innehålla skattebelopp för anställda.

Anteckning om slutuppbörd.

Restlängder.

Anteckningar om erlagda pensions- avgifter.

Förteckningar över anställda. samt över adelsmän.

Särskild upp- börd för vissa

allmänna av- gifter.

Arbetsbördans

fördelning (i

olika delar av året.

Samarbete med post- verket.

Förteckningar å personer, som erlägga riddarhuskapitationsavgift, upp— rättas och avlämnas likaledes i nu föreskriven ordning.

Uppbörd av sådana allmänna avgifter, som enligt hittills gällande ord— ning uppf—öras i särskild uppbördslängd och uppbäras under våren, d. v. s. arrendemedel, avbetalningar å köpeskillingar för egnahemslägen-he- ter m. m., torde kunna allt fortfarande förrättas såsom hittills antingen å uppbördsstämma eller under särskild uppbördstermin. I sistnämnda fall bör inbetalning äga rum över postgiro. Till denna uppbörd torde böra överföras även sådana å kronodebetsedlarna för det närvarande upp— tagna medel, såsom avbetalningar å odlings- och vattenavtappningslån, annuiteter å förskott för avlösning av frälseräntor eller dyl., vilka icke hava karaktär av skatt.

Debetsedlar å dessa avgifter böra utfärdas under februari månad, och uppbörd bör förrättas före mitten av mars månad. Inflytande belopp skola antecknas i uppbördslängd, om upp-börd äger rum å uppbördsstäm- ma, omedelbart vid uppbörden, men eljest allt eftersom inbetalningskorten inkomma från postgirokontoret. Sker uppbörden över postgiro, bör debet- sedel vid utsändandet vara åtföljd av behörigen ifyllt inbetalningskort.

Arbetet å såväl mantalskontoret som å skattekontoret torde, med un- dantag för månaderna november—februari, kunna löpa tämligen jämnt utan större anhopning för någon viss månad. Däremot bliva månaderna november—februari synnerligen arbetstyngda, enär under denna tid in- falla mantalsskrivning, vidräkning å avräkningskort och debetsedlar, ut- ställande av föreskrifter rörande slutbetalning samt utfärdande av skatte- kort och föreskrifter för arbetsgivare om förskottsavsättningar för kom- mande år. Det kan därför måhända bliva nödvändigt att under dessa månader anlita jämväl tillfällig personal.

Det förutsättes, såsom även tidigare berörts, att intimt samarbete kom- mer att råda mellan uppbördsmyndigheterna och postverket i alla. frå- gor, som stå i samband med skattemedlens uppbärande och redovisande. Att på detta stadium lämna förslag till föreskrifter härutinnan torde icke vara erforderligt; det ligger i sakens natur, att dylika föreskrifter tid efter annan måste jämkas i mån av vunna erfarenheter. De sak- kunniga äro övertygade om att båda parterna komma att mot varandra visa största möjliga tillmötesgående och därigenom underlätta det om- fattande arbete, som. uppbördsreformen, om den genomföres enligt för- slaget, kommer att ålägga dem.

13 KAP.

Om restindrivningen.

Även om uppbördsförfarandet omlägges i enlighet med de sakkunnigas förslag, måste man nog alltjämt räkna med att en del skattskyldiga, sär- skilt egna företagare, icke kommer att erlägga utskylderna inom fastställd tid. Föreskrifter rörande indrivning av restantier bliva alltså fortfa- rande behövliga.

Någon anledning att föreslå ändring i ihuvudgrunderna för restindriv- ningsförfarandet torde icke förefinnas. Det bör såsom hittills ankomma på vederbörande utmätningsmän å landet och i stad att efter mottagan— det av restlängd från uppbördsmyndigheten ombesörja restindrivningen med biträde av underlydande exekutionspersonal (fjärdingsman, annan polisman eller exekutionsb-etjänt). Däremot erfordras ändring av åtskil- liga detaljföreskrifter.

Till följd av den kommunala uppbördens sammanförande med krono- uppbörden bliva de föreskrifter, som meddelats rörande indrivning av kommunalutskylder och övriga i % 1 b) restindrivningsförordningen om— förmälda utskylder och avgifter, i allt väsentligt obehövliga och de för indrivningen av kronoutskylderna meddelade bestämmelserna omedelbart tillämpliga.

Beträffande redovisningen av restantier torde icke längre vara erfor- derligt, att å landet landsfiskalen och i stad, där magistrat finnes, ma- gistraten är redogörare för restantierna, utan uppbördsmyndigheten sy- nes själv böra ombesörja upprättandet av redogörelse därför. Vid så— dant förhållande kan utmätningsmannens befattning med restindriv— ningen ordnas såsom handräckningsförfarande åt uppbördsmyndigheten. Detta innebär, att utmätningsmannen redovisar till uppbördsmyndighe— ten, icke allenast då den skattskyldige anträffats inom utmätningsman- nens distrikt utan även då detta icke varit förhållandet. Har den restförde begivit sig till annat distrikt eller finnes eljest anledning för antagande, att han äger utmätningsbara tillgångar inom annat distrikt än där utskylderna påförts, påkallar uppbördsmyndigheten handräckning för utskyldernas uttagande genom hänvändelse till utmätningsmannen i den ort, där den skattskyldige uppehåller sig eller tillgångar antagas föreligga.

Då uppbördsmyndigheten påfordrar handräckning för uttagande av restantier, bör i regel handräckning i första hand begäras hos utmät- ningsmannen å den ort, där den skattskyldige enligt hos uppbördsmyn- digheten förda anteckningar för tillfället befinner sig, eller, om han un- der den uppbördstermin, det restförda beloppet avser, haft anställning, hos utmätningsmannen för det distrikt, där anställning funnits. Såsom tidigare anförts, bör nämligen beträffande anställda indrivning av ut—

Allmänna grunder.

Handräck- nings- förfarande.

skylder i första hand riktas mot den arbetsgivare, som genom försum— melse att innehålla skattemedel föranlett beloppets förande på rest. Här- vid är emellertid att märka, att indrivningsåtgärder mot en dylik ar- betsgivare i regel icke torde behöva påkallas, förrän arbetsgivaren un- derlåtit efter-komma från uppbördsmyndigheten riktad påminnelse att fullgöra inbetalning av utskylder för anställd personal.

Rest/örda ut- Då indrivning skall verkställas för under förskottstermin förfallet ut- skylders fdr- skyldsbelopp, kan icke angivas, huru detta belopp kommer att fördelas ”få"??? & å olika utskyldstitlar. Dylik fördelning kan nämligen verkställas först ' sedan debiteringen av utskylderna avslutats. Det är därför icke möjligt att göra gällande den förmånsrätt, som enligt 17 kap. 6 & handelsbal— ken förefinnes för prästerskapets till statsverket indragna tionde och fastighetsskatt, förrän det efter avslutad debitering blivit klart, huru mycket av utskyldsbeloppet utgöres av dylika utskylder. Härom hänvisas till vad som anförts i det föregående (7 kap.).

Införsel. Genom den föreslagna anordningen med skyldighet för arbetsgivare att innehålla utskylder för anställd personal i samband med löneutbetal- ningar förlorar införselinstitutet sin hittillsvarande betydelse för indriv- ning av restantier för anställd personal. Skulle en löntagare föras på restlängd, beror detta uppenbarligen såsom regel därpå, att hans arbets- givare försummat sin skyldighet att innehålla utskyldsbelopp, d. v. s. samma situation föreligger som om en arbetsgivare underlåtit att efter- komma beslut om införsel. Vid indrivning av dylika restantier erfordras alltså såsom regel icke något nytt införselbeslut, utan indrivningsförrät- taren har att hos arbetsgivaren kräva verkställighet av uppbördsmyn— dighetens redan lämnade föreskrift för arbetsgivaren. Fall kunna emel- lertid tänk-as, då en löntagare uppförts på restlängd, utan att anledning härtill är försummelse av någon löngivare. Löntagaren kan nämligen tänkas hava under den uppbördstermin, utskylderna avse, saknat anställ- ning. Eller ock kan anställningen hava varit av så tillfällig art, att skyl- dighet att ombesörja skattebetalning icke ålegat arbetsgivaren. Skulle sedermera, när indrivning skall förrättas, den skattskyldige hava vunnit anställning, kan det bliva nödvändigt att för uttagandet av det reste- rande beloppet anlita införselförfarandet. Befogenhet att fatta beslut. härom bör även framgent tillkomma indrivningsförrättaren, som därvid såsom nu skall vara skyldig taga nödig hänsyn till den skattskyldiges personliga förhållanden. Innan beslut om införsel meddelas, bör indriv- ningsförrättaren hava från skattekontoret inhämtat nödiga upplysningar om de skattebelopp, som det åligger den skattskyldige att i vanlig ord- ning erlägga under den tid, införselförfarandet avses skola tillämpas.

Indrivnings- Såsom påföljd för underlåtenhet att i rätt tid erlägga utskylder är

avgift för det närvarande stadgad skyldighet att erlägga indrivningsavgift. Så- dan avgift utgår beträffande knonoutskylderna med 3 % av det rest- förda beloppet, då detta ieke överstiger 25 kronor, dock minst 25 öre, samt med 6 % av det restförda beloppet, då detta överstiger 25 kronor. För kommunalutskylder utgör indrivningsavgiften 3 % av det restförda beloppet. För pensionsavgifter utgår indrivningsavgiften efter samma grund som för kommunalutskylder. Indrivningsavgiften tillfaller den ut- mätningsman, inom vilkens distrikt medlen uttagits. Har utmätnings-

arm—aux

man anlitat fjärdingsmans eller exekutionsbetjänts biträde vid indriv- ningen, må fjärdingsmannen eller exekutionsbetjänten uppbära hälften av indrivningsavgifterna för medel, som blivit av honom indrivna. Det- samma gäller, därest fjärdingsman eller exekutionsbetjänt förrättat ut- mätning. I vissa städer finn-as särskilda föreskrifter rörande disposition av indrivningsavgifter.

Vid åtskilliga tillfällen har framförts önskemål, att indrivningsavgif- ten för kommunalutskylder och pensionsavgifter måtte förhöjas att utgå efter de beträffande kronoutskylderna stadgade grunder, varigenom ett förbättrat uppbördsresultat förmeuas skola vinnas. Även om efter upp- bördsförfarandets omläggning i enlighet med de sakkunnigas förslag stor- leken av indrivningsavgiften icke kommer att bliva av så stor betydelse som under nuvarande förhållanden, förorda de sakkunniga, att de för kronoutskylderna gällande bestämmelserna skola bliva tillämpliga beträf- fande alla slag av utskylder. Därest anledningen till utskylders förande på restlängd är försummelse av vederbörande löngivare eller redogörare, bör denna tillförbindas skyldighet att erlägga indrivningsavgiften.

I samband med frågan om utarbetande av närmare detaljföreskrifter för genomförandet av de sakkunnigas förslag till omläggning av skatte- uppbörden och restindrivningen torde särskild uppmärksamhet böra ägnas frågan om fördelning av indrivningsavgiften mellan utmätningsman och av honom anlitat biträde. Därest utmätningsmannen icke vidare kommer att intaga ställning som redogörare för indrivningen av restför- da utskylder, utan redovisningen härav skall ankomma på uppbördsmyn— digheten, torde nämligen anledning förefinna-s att giva annan regel för fördelning av indrivningsavgiften mellan utmätningsmannen och av ho— nom anlitat biträde än den hittillsvarande.

Vid en omläggning av indrivningsförfarandet enligt ovan angivna rikt- linje-r torde frågan om vem indrivningsavgift skall tillfalla, då utskyl- der indrivas inom område, där särskild utmätningsman är förordnad, utan vidare lösas. Endast en utmätningsman kan nämligen därvid ifrå- gakomma såsom berättigad till andel i indrivningsavgiften, nämligen den särskilt förordnade utmätningsmannen.

Av ovan angivna förslag, att uppbördsmyndigheten själv skall vara redogörare för restindrivningen, torde följa, att vederbörande landsfiskal eller magistrat, respektive annan myndighet, som i magistratsstad sättes i magistratens ställe, icke med nödvändighet bör hava till åliggande att i konkurs bevaka det allmännas rätt till utdelning för oguldna utskylder. Dylikt åliggande torde böra föreskrivas för uppbördsmyndigheten, veder- börande kommuner och andra till utskylderna berättigade obetaget att själva föranstalta om bevakning. Härav erfordras ändring i konkurs— lagens föreskrifter om underrättelse till kronans ombudsman i orten rö- rande beslut om försättande i konkurstillstånd m. m.

Den skyldighet att i egenskap av kronans ombudsman i orten i andra hänseenden bevaka kronan-s rätt, som ankommer på landsfiskal eller ma- gistrat, torde icke beröras av uppbördssakkunnigas förevarande förslag till omläggning av förfarandet vid skatteuppbörden. De sakkunniga sakna därför anledning härutinnan ifrågasätta ändrade föreskrifter.

FördeDn'mg av indrivnings- avgift mellan utmätnings- man och an— litat biträde

m. m.

Bevakning i konkurs a-v oguldna ut-

skylder m. m.

Preskription- tid för ut- skylder.

Inskränkni'ng av antalet 'in- drivnings- förrätten.

Enligt nu gällande bestämmelser kunna utskylder till kronan icke ut- tagas efter förloppet av tre år efter den 1 maj året efter det, för vilket de blivit påförda (se kungl. resolutioner den 1 augusti 1727, punkt 7, den 16 mars 1739, $ 39, och den 1 september 1741, $ 3, kungl. brev den 10 juni 1795 och kungl. resolution den 30 januari 1798, intagna i Lilienbergs lagsam- ling).11 Beträffande övriga utskylder torde sedvanlig preskriptionstid tio ar ga a.

Varda. samtliga utskylder föremål för gemensamt uppbörds- och in- drivningsförfarande, lära samma preskriptionsbestämmelser böra gälla för alla slag av utskylder. Den för kronoutskylderna gällande preskrip— tionstiden är väl kort, under det att tioårig preskriptionstid torde få anses väl lång. Däremot synas skäl tala för att preskriptionstiden sättes till fem år såsom är stadgat i fråga om eftertaxering. Dylik tidsbestämmelse %ör 1präskription av såväl stats- som kommunalutskylder gäller även i

in an .

En omläggning av uppbördsförfarandet enligt de sakkunnigas förslag torde kunna förutsättas medföra en avsevärd begränsning av skatterestan- tierna. Särskilt vad angår gruppen anställda hava garantier skapats för att utskylderna skola i regelmässig ordning inflyta åtminstone i allt vä- sentligt. Antalet restantieposter för anställda och än mera beloppet av restförda utskylder för dylika skattskyldiga torde alltså bliva väsentligt mindre än hittills. Beträffande den andra gruppen, egna företagare, är det visserligen svårare att bilda sig någon bestämd uppfattning. De kommuner, vilka hitintills ordnat med uppbörd av kommunalutskylderna över postgirot, hava allmänt vitsord-at, att skatterna med detta uppbörds- sätt, som för de skattskyldiga medför största möjliga bekvämlighet, in- flyta betydligt bättre än med det förut använda vanliga uppbördssättet. Samma erfarenhet gjordes år 1918, då kronoskatteuppbörden första gån- gen ombesörjdes av postverket. Förfarandet med förskottsavsättningar torde även för gruppen egna företagare underlätta skattebetalningen. Man torde därför kunna antaga, att restantierna skola nedgå även i fråga om den sistnämnda kategorien skattskyldiga. Till ett sådant resultat bör även den omständigheten bidraga, att julmånaden blir fri från skattelikvid.

Den föreslagna reformens gynnsamma inverkan på resultatet av skatte- uppbörden kommer, enligt de sakkunnigas uppfattning, att medföra bety- dande lättnader ifråga om landsfiskalernas och övriga utmätningsmäns samt fjärdingsmännens och exekutionsbetjänternas arbetsbörda. En stor del av dessa befattningshavares tjänstgöringstid torde för närvarande åtgå för bestyr med indrivning och redovisning av skatterestantier. Minskas efter skatteuppbördsreformens genomförande antalet restförda belopp mera avsevärt, är det uppenbart, att detta förhållande kommer att kraf- tigt minska behovet av arbetskraft för denna indrivning. Särskilt torde detta bliva fallet i stora industrisamhällen eller inom andra distrikt med ett stort antal löntagare.

Det är emellertid förenat med stora svårigheter att redan nu beräkna omfattningen av arbetsbördans minskning och att på sådana beräkningar grunda förslag till omreglering av landsfiskalsdistrikt eller till minskning av den underordnade exekutionspersonalen. Vad angår landsfiskalerna är att beakta, att under senare tid inom åtskilliga distrikt anställts extra landsfiskaler, vilkas avlöning utgår av anslaget till polisväsendet å lands- bygden. Minskas den ordinarie landsfiskalens göromål med indrivning av

utskylder, kommer han att erhålla ökad tid för övriga tjänstegöromål, särskilt polisärenden. Det ligger sålunda nära till hands att antaga, att den personalminskning, som skulle bliva en följd av den minskade om- fattningen av indrivningsarbetet, i första hand bör gå ut över de extra landsfiskalerna. I åtskilliga distrikt torde emellertid, även därest den extra personalen minskas, den ordinarie landsfiskalens göromål komma att nedgå så mycket, att genom omreglering av landsfiskalsdistrikten an-, talet sådana distrikt kan nedbringas. Frågan om omreglering av lands- fiskalsdistrikten har redan varit föremål för övervägande av sakkunniga för avgivande av förslag till ny lönereglering för landsfiskaler (lands- statslönesakkunniga), vilka föreslagit minskning av antalet landsfiskals- distrikt. Detta förslag lärer vara föremål för beredning inom socialde- partementet. Vidare har i samband med frågan om en processreform un» dersökning igångsatts rörande möjligheterna att uppdela landsfiskalernas tjänsteåligganden mellan tvenne grupper befattningshavare, den ena med verksamheten begränsad till polis— och åklagargöromål och den andra med verksamheten företrädesvis inriktad på exekutionsärenden och egent- liga politigöromål. Då således mera genomgripande förändringar beträf— fande landsfiskalsorganisationen äro föremål för övervägande i annat sammanhang, hava uppbördssakkunniga ansett sig icke böra i nu föreva- rande sammanhang, vidare än som skett, ingå på frågan om uppbördsre- formens återverkningar å landsfiskalerna. Uppenbart är emellertid, att besparingar å detta område borde bliva en följd av uppbördsväsendets om- läggning i enlighet med de sakkunnigas förslag.

Beträffande den underlydande exekutionspersonalen torde verkningarna, av restantiernas påräknade minskning bliva ännu mera märkbara. Den omständigheten, att fjärdingsmännen tillika tjänstgöra såsom polismän, utgör dock ett. hinder för nedbringandet av antalet fjärdingsmän i samma omfattning som restantierna kunna antagas nedgå. I de flesta fall torde därför den ifrågasatta uppbördsreformen för fjärdingsmännens vidkom- mande blott böra medföra sådan begränsning av deras avlöning, som kan anses betingad av göromålens påräkneliga minskade omfattning. Att utar- beta preciserade förSIag härutinnan skulle förutsätta synnerligen omfattan— de undersökningar, som icke kunde begränsas till indrivningsarbetet utan även måste omfatta polisgöromålen. Att på utredningsarbetets nuvarande stadium, innan statsmakterna tagit principiell ställning till de sakkun- nigas förslag till ändrade grunder för skatteuppbörden, verkställa. dylika undersökningar hava de sakkunniga ansett icke böra ifrågakomma. Denna del av problemet om ett förändrat uppbördsförfarande torde böra senare bliva föremål för utredning.

Kontroll över landsfiskalernas medelsförvaltning verkställes nu —— för- utom av riksräkenskapsverket genom landsfogden i länet, vilken ut- övar liknande kontroll jämväl över knonouppbördstjänstemännens me— delsförvaltning i magistratsstäderna. Denna kontroll sker huvudsakligen vid inventeringar, som tid efter annan förrättas hos tjänstemännen ifråga. Arbetet härmed är oftast synnerligen besvärligt och inkräktar på vissa håll högst avsevärt på landsfogdens polis- och åklagarverksam- het. De sakkunniga finna det värt att taga under övervägande, huruvida icke berörda kontroll kan överflyttas från landsfogden till någon med uppbördsarbetet sysselsatt tjänsteman, vilken på grund av sin övriga tjänsteverksamhet kan antagas besitta nödig kännedom i räkenskapsvä-

Kontroll äter restindriv- ningen.

Revision av kommunernas medelsför- valtm'ng.

sendet och tillika äger tid för arbetet i fråga. Enligt de sakkun- nigas mening tala åtskilliga skäl för att uppdraget ifråga anförtros åt häradsskrivarna, envar inom hans fögderi. Möjligen kan befinnas lämp— ligt, att en av dem företrädesvis förordnas förrätta dylika inventeringar utan begränsning till det egna fögderiet. Båda möjligheterna torde där- för böra lämnas öppna med rätt för länsstyrelsen att förfara på sätt i varje särskilt fall kan finnas lämpligt. En annan möjlighet är att, såsom från vissa myndigheter föreslagits, hos varje länsstyrelse imätta en sär- skild revisorsbefattning, vars innehavare skall handhava nämnda kontroll och vid sidan därav verkställa vissa revisionsgöromål hos länsstyrelserna.

Då, såsom nyss framhållits, en omläggning av uppbörds- och restindriv- ningsförfaranldet enligt de sakkunnigas förslag torde väsentligt minska skatterestantierna och då vidare två av de omständigheter, som orsakat förefintliga svårigheter att utöva en effektiv kontroll över l—andsfiskaler- nas medelsförvaltning, nämligen den särskilda restindrivningen av kom- munalutskylder och handräckningsförfarandet olika landsfiskaler emellan för uttagande av utskylder å annan ort än där de påförts, enligt de sak- kunnigas förslag icke vidare skola föreligga, är det tydligt, att reglerna för landsfiskalernas medelsförvaltning skola i och för sig innebära ett gott skydd mot sådana oegentligheter, som under senare år uppdagats, varjämte kontrollen över restindrivningen torde avsevärt underlättas. Den omständigheten, att indrivning av restantier för anställda i regel skall ske hos vederbörande arbetsgivare, torde likaledes underlätta be- rörda kontroll, särskilt beträffande den underordnade exekutionsper— sonalen.

Befrias landsfogden från arbetet med kontrollen över landsfiskalernas och magistraternas eller i deras ställe insatta stadsmyndigheters medels- förvaltning, öppnas möjlighet för omläggning av landsfogdens tjänste— verksamhet även i övrigt. Att närmare inlåta. sig på denna fråga torde dock icke tillkomma de sakkunniga.

Reformen kommer även att underlätta revision av kommunernas medels— förvaltning. De flesta av de under senare åren inträffade oegentligheter av kommunala kassaförvaltare hava berört omhänderhavda skattemedel. Genom den föreslagna omläggningen av skatteuppbörden och restindriv— ningen bliva kommunerna befriade från besväret med skatteuppbörd, och alla kommunalutskylder komma att redovisas till vederbörande kommun genom beloppets överförande till dess postgirokonto. Någon kommunens tjänsteman kom-mer alltså icke att handhava kontanta skattemedel, och inflytande medel måste med nödvändighet uppdebiteras i de kommunala räkenskaperna efterhand som pengarna inflyta på kommunens postgiro- konto. Härigenom förebygges möjligheten till oärliga manipulationer med uppbördsmedlen och kontroll över bokföringen av desamma kan när som helst utan omgång erhållas. Ytterligare en garanti mot oegentlighe- ter med uppbördsmedlen ligger däri, att fullständig redovisning för skat— teuppbörden och restindrivningen skall årligen avgivas av uppbördsmyn— digheten till kommunerna liksom redan nu sker till landstingen m. fl.

'mmz—mr—pw .*'* * *

14 KAP.

Förslagets återverkningar å häradsskrivarna och städernas upp- bördsförvaltningar.

Den av de sakkunniga förordade organisationen av uppbördsmyndigheterna förutsätter med nödvändighet en förändrad organisation av fögderiförvalt- ningarna, närmast häradsskrivarna.

Länen äro enligt kungl. brevet den 7 september 1917 (Sv. förfzsaml. nr 687)» indelade i tillhopa 119 fögderier, varje med en häradsskrivare. Till belysning av fögderiernas omfattning och arbetsbördan inom desamma lämnas följande summariska uppgifter.

Fördelningen av rikets 2 439 landskommuner, köpingar och städer under landsrätt på de olika fögderierna växlar betydligt med lägst 3 i Gällivare fögderi och högst 62 i Skara fögderi, under det att medeltalet utgör 20.

Sålunda utgör antalet

i 29 fögderier högst ............................ 10 kommuner » 38 » ........................................ 11—20 » » 29 » ........................................ 21—30 » » 10 » ........................................ 31—40 » » 11 » ........................................ 41—50 » » 2 » mera än ........................ 50 »

Rikets folkmängd å landsbygden samt i fögderistäderna utgjorde den 31 december 1925 4 322 923 personer, som fördelade sig på de särskilda fögde- rierna sålunda:

i 5 fögderier ............................ 20 001—25 000 personer » 9 >> ........................... 25 001—30 000 » >> 33 >> ............................ 30 001—35 000 » » 42 >> ............................ 35 001—40 000 » » 19 » ............................ 40 001—45 000 » >> 9 » ............................ 45 001—50 000 » » 2 >> ............................ 50 001—55 000 »

Lägsta folkmängden hade Gotlands södra fögderi med 22 758 personer och högsta folkmängden Skellefteå fögderi med 53 535 personer.

Medeltalet för varje fögderi utgjorde 36 327 personer. En folkmängd av 30 000—40 000 personer är den normala för ett fögderi. Inom nämnda gränser ligga för närvarande 75 fögderier, under det att 14 äro under och 30 över denna medelnivå.

Av häradsskrivarna utfärdades år 1923 sammanlagt 2 084 741 debetsedlar, fördelande sig på de olika fögderierna sålunda

N undrande fögderiindel- ning.

Antal kommuner.

Folkmängd.

Antal debet- sedlar.

Häradsskr'i- varnas nu- varande av— löningsför— mdner.

Häradsskri-

inkomster 'i tjänsten.

7 fögderier ........................ 10 001—12 000 debetsedlar

» 8 » ........................ 12 001—14 000 » » 23 » ........................ 14 001—16 000 >> » 30 » ........................ 16 001—18 000 >> » 29 » ........................ 18 001—20 000 » » 12 » ........................ 20 001—22 000 » » 8 » ........................ 22 001—24 000 » » 1 » ........................ 24 001—26 000 » » 1 » över ................ 26 000 »

Lägsta antalet debetsedlar hade Gotlands södra fögderi med 10 709 och högsta antalet Danderyds fögderi med 26 836. Medeltalet utgjorde 17 519. Den normala siffran för ett fögderi ligger således emellan 16 000—20 000 debet- sedlar. Inom nämnda gränser befunno sig år 1923 59 fögderier, under det att 38 fögderier voro under och 22 över denna medelnivå.

Avlöningen till häradsskrivare utgår enligt kungl. brevet den 14 juni 1917 med lön 2 600 kronor, tjänstgöringspenningar 1 000 kronor samt för— valtningsbidrag med 150 kronor för varje påbörjat 5 OOO-tal av folkmängden i fögderiet, ävensom två ålderstillägg, varje om 500 kronor att åtnjutas efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring. Härutöver utgår till envar av 19 häradsskrivare i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län ortstillägg om 200 kronor. Därjämte uppbär häradsskrivare enligt särskilda årliga riksdagsbeslut tillfällig löneförbättring med 850 kronor, därav 550 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar, ävensom dyr- tidstillägg efter de grunder, som gälla för icke nyreglerade verk. Härads— skrivare äger tillika uppbära vissa sportler såsom provision för debitering av landstingsmedel och vägskatt (förordningen den 15 juni 1922 med sär- skilda föreskrifter angående ersättning för debitering och uppbörd av lands- tingsskatt m. 111.) eller för debitering av försäkringsavgifter (2 9 i kun- görelsen den 22 oktober 1886 angående uppbörd av avgifter till vissa på ömsesidighet grundade försäkringsanstalter, sådan paragrafen lyder enligt kungörelsen den 14 december 1917), debetsedellösen (kungörelsen den 3 december 1897 angående ersättning till vederbörande tjänstemän för utfär- dande av debetsedlar) ävensom ersättning för upprättande av avskrifter av taxeringslängder m. m.

Nuvarande häradsskrivaren i Södertörns fögderi, C. A. E. Johansson, vilken icke ingått på den nya lönestaten, åtnjuter avlöning enligt 1880 års stat med lön 2 000 kronor, tjänstgöringspenningar 500 kronor och tillägg till tjänstgöringspenningarna efter 75 kronor för varje påbörjat 5 OOO-tal av folkmängden i distriktet, utgående med 750 kronor. Därjämte utgår till Johansson från Stockholms stad ersättning för vissa sportler, dels enligt kungl. brevet den 22 mars 1912 med 1 700 kronor och dels enligt kungl. brevet den 22 mars 1929 med 225 kronor. Johansson, som är född den 8 januari 1865, torde vara skyldig avgå från sin tjänst vid uppnådda 67 år och således knappast komma att beröras av omorganisationen.

Häradsskrivarnas extra inkomster i tjänsten, d. v. s. uppbördsprovisioner,

varnas extra debetsedellösen, arvode för upprättande av röstlängder, pensionsförteckm'ngar,

arbetsgivarförteckningar och vägfyrktalslängder m. m. samt expeditions-

lösen, utgjorde, enligt för åren 1923—1925 uträknade medeltal, tillhopa 1 492 971 kronor, fördelade å de särskilda fögderierna sålunda:

i 5 fögderier ................................ 6 001— 8 000 kronor » 18 » ................................ 8 001—10 000 >> » 27 >> ................................ 10 001—12 000 >> >> 35 » ................................ 12 001—14 000 >> , » 15 » ................................ 14 001—16 000 >> ?: » 6 » ................................ 16 001—18 000 >> 1 » 7 >> ................................ 18 001—20 000 » f » 1 » ................................ 20 001—22 000 >> » 2 » över ........................ 26 000 >>

Uppgifter saknas för 3 fögderier. Häradsskrivarnas extra inkomster i tjänsten äro liksom deras förvalt— ningsbidrag avsedda till bestridande av utgifter för tjänstebiträden, tjänste- resor och tjänstelokal samt expenser i övrigt.

Det sammanlagda beloppet av extra inkomsterna för varje häradsskrivare utgjorde i medeltal 12 870 kronor. För 62 häradsskrivare lågo extra in- komsterna mellan 10 000 och 14 000 kronor. 23 häradsskrivare hade mindre än 10 000 kronor och 31 mera än 14 000 kronor i extra inkomster.

Endast i ett fögderi förslogo icke de extra inkomsterna till täckande av utgifter och beräknade kostnader för tjänsten. Lägger man emellertidi detta fall till arvodet för taxeringsuppdrag, uppstår dock ett överskott även här.

Uppgifter hava sammanställts även angående häradsskrivarnas medelin- komster för taxeringsuppdrag för åren 1923—1925. Det har framgått, att inkomsterna för dylika förrättningar uppgått:

för 4 häradsskrivare till högst .................... 500 kronor » 17 » >> ................ 501—1 000 >> >> 27 >> » ................ 1 001—1 500 >> » 12 » >> ................ 1 501—2 000 >> » 12 » » ................ 2 001—2 500 >> :] >> 13 » >> ................ 2 501—3 000 >> 'I) » 4 » » ................ 3 001—3 500 >> » 4 » » ................ 3 501—4 000 » » 2 » » ................ 4 001—4 500 >>

För 24 häradsskrivare saknas uppgift.

Inkomna uppgifter angående utgifter och beräknade kostnader under åren Omkostnader. 1923—1925 hava bearbetats, och framgår härav, att de i medeltal uppgått till följande belopp:

a) För tjänstebiträden.

I 2 fögderier ................................ 2001— 3000 kronor >> 15 >> ................................ 3001— 4000 >> >> 28 » ................................ 4001— 5 000 » >> 25 » ................................ 5 001— 6 000 >> » 22 » ................................ 6 001— 7 000 >> >> 10 >> ................................ 7 001— 8 000 >> >> 6 » ................................ 8001—- 9 000 >>

» 3 >> ................ ' ................ 9 001—10 000 >>

Behåller» inkomst.

Tjänste- biträden.

» 1 » ................................ 11 001—12 000 » » 1 » ................................ 12 001—13 000 » » 1 >> ................................ 13 001—14 000 »

För 3 fögderier saknas uppgifter. Utgifterna för tjänstebiträden hava uppgått i medeltal till 5 859 kronor. De hava varit lägst 2 488 kronor och högst 13 147 kronor.

b) För expenser och expeditionsrum m. m.

I 1 fögderi ....................................................... 500 kronor >> 14 fögderier .................................... 501—1 000 » » 26 » .................................... 1 001—1 500 » » 27 » .................................... 1 501—2 000 » » 19 » .................................... 2 001—2 500 » » 15 » .................................... 2 501—3 000 » » 8 » .................................... 3 001—3 500 » >> 4 » .................................... 3 501—4 000 >> » 2 » över ............................ 4 000 »

Uppgifter för 3 fögderier saknas. Utgifterna för expenser, expeditionsrum m. m. hava uppgått i medeltal till 1 979 kronor. De hava varit lägst 500 kronor och högst 6 875 kronor.

Häradsskrivarnas sammanlagda extra inkomster i tjänsten och för taxe- ringsuppdrag för de 116 fögderier, för vilka uppgifter erhållits, utgjorde i medeltal för åren 1923—1925 1 663 546 kronor eller i genomsnitt för varje fögderi 14 341 kronor. Summan av utgifter och beräknade kostnader uppgick i medeltal för samma år till 909 184 kronor eller i genomsnitt för varje fögderi till 7 838 kronor.

Icke i något fögderi hade uppstått underskott, och överskotten fördelade sig på följande sätt:

i 1 fögderi .................................... högst 1 000 kronor » 3 fögderier ............................... 1 001— 2 000 » » 6 >> ................................ 2 001— 3 000 » » 10 » ................................ 3 001— 4 000 » » 14 » ................................ 4 001— 5 000 » » 16 » ................................ 5 001— 6 000 » >> 21 » ................................ 6 001— 7 000

» 13 >> ................................ 7 001— 8 000 » >> 13 » ................................ 8 001— 9 000 » >> 7 >> ................................ 9 001—10 000 » >> 5 » ................................ 10 001—11 000 » » 4 » ................................ 11 001—12 000 » » 3 >> över ........................ 12 000 »

Uppgifter för 3 fögderier saknas. Medeltal 6 503 kronor, lägst 503 kronor, högst 13 824 kronor. Härtill bör dessutom läggas avlöning enligt stat jämte förvaltningsbidrag, tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg.

Antalet tjänstebiträden Växlar ganska betydligt, beroende dels på fögde— riernas storlek, dels på arbetsmetoder (maskinell utrustning) dels ock på den omfattning, i vilken häradsskrivaren själv lägger hand vid göromålen.

Fullständiga uppgifter härom hava lämnats av 113 häradsskrivare, som sammanlagt hava 305 ständiga och 497 tillfälliga tjänstebiträden. Medel- talet för fögderi blir alltså 27 ständiga och 44 tillfälliga biträden.

Enligt bestämmelser i ovan åberopade kungl. brev den 14 juni 1917 gäller bland annat ifråga om häradsskrivare, som ingått å 1917 års löne- stat, att han är underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, jämk- ning i åligganden samt reglering av tjänstgöringsområde, som kan varda föreskriven, ävensom är pliktig, därest förändrad organisation av tjänster eller tjänstedistrikt inom landsstaten beslutas, att, med bibehållande av den av— löning å staten, han innehar, och mot ersättning i förekommande fall för flyttningskostnad inträda i den nya tjänsteställning i landsstaten, varom Kungl. Maj:t förordnar. Sådan häradsskrivare är vidare likaledes med bibehållande av den avlöning å stat, han innehar, och mot ersättning i förekommande fall för flyttningskostnad pliktig, därest vissa landsstaten tillkommande göromål överflyttas till annan del av statsförvaltningen, efter Kungl. Maj:ts förordnande tjänstgöra å befattning, till vilken dessa göro— mål helt eller delvis överflyttas.

Vid utgången av juni månad 1929 äro 33 häradsskrivartjänster vakanta, vilka uppehållas medelst förordnande tills vidare.

Enligt den nuvarande fögderiindelningen omfattar varje fögderi ett antal landsfiskalsdistrikt. Uppdelning av landsfiskalsdistrikt mellan skilda fögderier förekommer icke. Därest, såsom de sakkunniga föreslå, häradsskrivarnas göromål, i den mån dessa fortfarande skola förekomma, förläggas till upp— bördsavdelningar hos länsstyrelserna, skulle strängt taget någon indelning i fögderier icke vidare erfordras. Emellertid torde det ur arbetssynpunkt vara till fördel, om inom uppbördsavdelningarna de olika tjänstemännen kunde företrädesvis sysselsättas med göromål, som hänföra sig till bestämda lokala områden. De skulle därigenom vinna en mera grundlig kännedom om förhållandena inom dessa mindre områden än om deras verksamhet komme att avse länet i dess helhet. En strängt genomförd uppdelning i dylika mindre områden kan emellertid icke lämpligen genomföras med av- seende å alla göromål. Sålunda torde exempelvis förandet av avräknings- kort, utskrivandet av längder medelst adresseringsmaskin och vissa andra likartade göromål böra anförtros åt personal, vars verksamhet icke är be- gränsad till allenast en del av länet. Däremot torde arbetet med mantals- skrivningen, med debiteringen och med bestämmande av förskottsavsätt— ningarnas storlek i sådana fall, då individuell prövning därav erfordras, lämpligen böra förbehållas tjänstemän, som hava sin verksamhet förlagd företrädesvis inom ett mindre område. De sakkunniga hava därför ansett sig böra upprätta ett förslag till landets indelning i fögderier. Vid upp- görandet av detta förslag hava de sakkunniga utgått från, att de nya fögde— rierna kunna göras större än de hittillsvarande, eftersom åtskilliga av de enligt hittillsvarande ordning häradsskrivare åliggande göromålen enligt den upprättade planen för arbetets bedrivande skola fullgöras av underordnad personal, som är gemensam för hela länet. Vidare böra samtliga städer, givetvis med undantag för Stockholm, Göteborg och Malmö, inbegripas i fögderiindelningen. De sakkunniga hava sökt åstadkomma lämplig avväg- ning av områdena alltefter lokala förhållanden, därvid de större städerna i regel ansetts böra utgöra egna fögderier, i vissa fall gemensamt med närmast omgivande landsbygd. I några fall hava landsfiskalsdistrikt uppdelats mellan

Särskilda bestämmelser.

Ng fögderi- indelning.

flera fögderier, där sådant ansetts betingat av lokala förhållanden. Till— räcklig anledning att strängt hålla på principen, att varje fögderi skall sammanfalla med visst antal odelade landsfiskalsdistrikt torde nämligen icke längre föreligga. Fögderiindelningen kommer nämligen att hava betydelse närmast för förhållandena inom verket såsom normgivande för fördelningen av göromålen i stort sett. Länsstyrelserna böra äga befogenhet att verk- ställa mindre jämkningar mellan fögderierna alltefter växlande behov, utan att fråga härom behöver underställas Kungl. Maj:t. Förslaget till fögderiindelning lyder som följer.

Fögderiindelning. Folkmängd den

31/ 12 1925 Stockholms län.

Roslags fögderi. Areal 3 687'3 7 kv.-km.

Frösåkers landsfiskalsdistrikt ................................ 11 204 Väddö >> ................................ 12 104 Närdinghundra >> ................................ 8 542 Vätö >> ................................ 7 107 Frötuna >> ................................ 7 813 Sjuhundra >> ................................ 6 962 Långhundra » ................................ 6 012 Öregrunds stad ................................................................ 1 211 Östhammars >> ................................................................ 1 043 Norrtälje » ................................................................ 4 966 66 964 Attunda fögderi. Areal 1 76294 kv.-km.

Ärlinghundra landsfiskalsdistrikt ................................ 9 717 Vallentuna >> ................................ 6 811 Danderyds >> med Djursholms och

Lidingö städer 26 653

Österåkers » ................................ 6 545 Värmdö >> ............................... 5 294 Gustavsbergs » ................................ 4 67 0 Vaxholms stad .................................................................... 3 938 Sigtuna >> .................................................................... 799 64 427 Sollentuna och Nacka fögderi. Areal 282'03 kv.-km.

Solna landsfiskalsdistrikt ........................................ 22 767 Spånga » ........................................ 19 011 Sollentuna >> ........................................ 10 394 Nacka >> ........................................ 12 129 64 301 Färentuna och Södertörns fögderi. Areal 2 00624 kv.-km.

Färentuna landsfiskalsdistrikt ........................................ 7 073 Tumba >> ........................................ 17 014 Hanninge » ........................................ 8 201 Sorunda » ........................................ 9 552 Öknebo » ........................................ 9 653 Södertälje stad ................................................................... 14 818 66 311

_ _-__-—_o=u-.w.,q-x.v __. .. _

' -_z==—.— _. __;

'1/12 1925 Uppsala län. Örbyhus fögderi. Areal 2 87 2'36 kv.-km. Älvkarleby landsfiskalsdistrikt ....................................... 9 746 Västlands >> ........................................ 4 579 Tierps >> ........................................ 9 969 Dannemora >> ........................................ 9 035 Lövsta >> ........................................ 6 409 Olands >> ........................................ 8 412 Norunda >> ........................................ 6 441 54 591 Tiunda fögderi. Areal 2 425'42 kv.-km. Vaksala landsfiskalsdistrikt ........................................ 8 296 Ulleråkers >> ........................................ 10 996 Lagunda >> ........................................ 9 264 Håbo >> ........................................ 10 464 Åsunda >> ........................................ 10 408 Enköpings stad ................................................................ 5 899 55 327 Uppsala fögderi. Areal 15'53 kv.-km. Uppsala stad ....................................................................................... 30 036 Summa 139 954. Södermanlands län. Nyköpings fögderi. Areal 2 11347 kv.-km. Lunda landsfiskalsdistrikt ........................................ 8 724 Nyköpings >> ....................................... 11 544 Rönö >> ........................................ 9 649 Hölebo >> ........................................ 8 424 Nyköpings stad ................................................................ 12 121 Trosa >> ................................................................ gå 51 377 Katrineholms fögderi. Areal 2 22599 kv.-km. Vingåkers landsfiskalsdistrikt ........................................ 12 27 0 Valla >> ....................................... 9 990 Bettna >> med Katrineholms stad 17 728 Villåttinge >> ........................................ 14 583 54 571 Gripsholms fögderi. Areal 2 3802 1 kv.-km. Åkers landsfiskalsdistrikt ................................ 8 593 Selebo >> ............................... 7 296 Daga » ................................ 9 029 Österrekarne >> ................................ 12 677 Västerrekarne » ................................ 9 805 Strängnäs stad ................................................................ 4 907 Mariefreds » ................................................................ 1 469 53 776

'1/1. 1925 Eskilstuna fögderi. Areal 91'39 kv.-km. Eskilstuna stad ................................................................ 30467 Torshälla » ................................................................ 1 864 32 331

SE:—nn? 192 055.

Östergötlands län. Norrköpings fögderi. Areal 128'18 kv.-km.

Norrköpings stad ................................................................................ Bråbygdens fögderi. Areal 3 16625 kv.-km. Rejmyre landsfiskalsdistrikt ................................ 5 226 Finspongs » ................................ 11 172 Bråbo » ................................ 7 884 Lösings » ................................ 11 034 Vikbolandets » ................................ 10 856 Skönberga » ................................ 5 840 Valdemarsviks » ................................ 9 437 Söderköpings stad ............................................................ 2 797 Linköpings fögderi. Areal 1 586'29 kv.-km. Linköpings landsfiskalsdistrikt ........................................ 10 931 Bankekinds » ........................................ 12 045 Skärkinds » ........................................ 7 729 Linköpings stad ................................................................ 29 110 Mjölby fögderi. Areal 3 7981 2 kv.-km. Valkebo landsfiskalsdistrikt ............................................ 7 392 Vifolka >> med Mjölby stad ............ 11635 Av Gullbergs landsfiskalsdistrikt: Normlösa socken ...................................................... 735 Västerlösa » ....................................................... 1 042 Göstrings landsäskalsdistrikt .................................... 15 067 Ydre >> .................................... 7 594 Kinda södra » .................................... 10 443 Kinda norra >> .................................... 7 720 Skänninge stad ................................................................ 1 789 Motala fögderi. Areal 2 370'3 s kv.-km. Lysings landsfiskalsdistrikt ............................................ 9 686 Vadstena » ............................................ 8 984 Motala » ............................................ 9 998 Bobergs » ............................................ 9 086 Av Gullbergs landsfiskalsdistrikt: Vreta klosters socken .................................................... 2 754 Stjärnorps >> .................................................... 1 034 Ljungs » .................................................... 1 532 Flistads » .................................................... 728 Björkebergs ....................................................

60 132

64 246

59 815

63 417

" 'qwssaa';a-Lä* ;.

al/1| 1925 Hällestads landsfiskalsdistrikt ........................................ 9 761 Motala stad .................................................................... 5 666 Vadstena » .................................................................... 2 982 52 521

Summa 310 231.

Jönköpings län. Jönköpings fögderi. Areal 1 72374 kv.-km.

Vista landsfiskalsdistrikt ........................................ 7 294 Jönköpings » med Huskvarna stad 19 227 Mo » _ ........................................ 6 935 Jönköpings stad ................................................................ 29 933 Gränna » .............................. - .................................. 1 222 54 611 Vedbo fögderi. Areal 2 571'74 kv.-km. Nässjö landsfiskalsdistrikt med Nässjö stad 17 426 Tranås » » Tranås » 13 074 Aneby » ................................ 7 914 Eksjö » ................................ 8 014 Mariannelunds » ................................ 6 943 Eksjö stad ............................................................................ 6 500 59 871

Njudungs fögderi. Areal 3 355'50 kv.-km. Vetlanda landsfiskalsdistrikt med Vetlanda stad.... 11 691

Alseda » ........................................ 6 753 Nye » ........................................ 5 267 Sävsjö » ........................................ 11 804 Malmbäcks » ........................................ 6 970 - Vrigstads » ........................................ 8 236 50 721

Värnamo fögderi. Areal 3 871'04 kv.-km.

Skillingaryds landsfiskalsdistrikt .................................... 10 171 Värnamo >> med Värnamo stad 14 832 Gislaveds >> .................................... 8 733 Reftele >> .................................... 8 309 Unnaryds » .................................... 6 119 Långaryds » .................................... 7 999 55 163

Surnma 231 366.

Kronobergs län. Östra Värends fögderi. Areal 3 864'55 kv.-km.

Åseda landsfiskalsdistrikt ................................ 8 308 Lenhovda » ................................ 8 689 Kosta » ................................ 8 603 Älmeboda » ................................ 9 473 Tingsryds » ................................ 9 989 Hovmanstorps » utom Växjö lands-

kommun ............ 7 787 52 849

Mellersta och Västra Värends fögderi. Areal 2 67252

kv.-km. Norrvidinge landsäskalsdistrikt .................................... 8 009 Moheda » .................................... 7 785 Alvesta » .................................... 11 276 Växjö landskommun av Hovmanstorps landsfiskals- distrikt ............................................................................ 4 081 Bergunda landsflskalsdistrikt ........................................ 7 593 Ryds >> ........................................ 8 036 Växjö stad ............................................................................ 9 624 Sunnerbo fögderi. Areal 3 37 280 kv.-km. Ljungby landsfiskalsdistrikt ........................................ 11 751 Göteryds » ........................................ 8 760 Älmhults >> ........................................ 9 603 Markaryds >> ........................................ 11 346 Lidhults » ....................................... 7 390 Summa Kalmar län. Västerviks fögderi. Areal 3 882'60 kv.-km. Ukna landsäskalsdistrikt ............................................ 8 919 Lofta >> ............................................ 9 239 Gamleby » ............................................ 10 697 Hjorteds » ............................................ 8 915 Södra Vi » ............................................ 7 527 Hultsfreds » ............................................ 8 058 Västerviks stad ................................................................ 12 298 Vimmerby >> ................................................................ 3 111 Oskarshamns fögderi. Areal 4 15930 kv.—km. Virserums landsfiskalsdistrikt .................................... 8 866 Målilla >> .................................... 9 606 Högsby » .................................... 11 843 Tunaläns » .................................... 10 792 Oskarshamns » .................................... 9 568 Rokneby » .................................... 9 498 Oskarshamns stad ............................................................ 8 785 Kalmar fögderi. Areal 1 7 39'06 kv.-km. Kalmar landsfiskalsdistrikt .................................... 6 922 Åkerbo » .................................... 5 995 Borgholms » .................................... 8 569 Mörbylånga » .................................... 7 072 Degerhamns » .................................... 6 095

Kalmar stad ........................................................................ 18 435

Folkmängd den 81/12 1925

56 404

48 850 158 103.

68 764

68 958

53 088

sl/1'1 1925 Södra Möre fögderi. Areal 1 75875 kv.-km. Nybro landsfiskalsdistrikt ........................................ 9 921 Vassmolösa » ........................................ 7 431 Karslunda » ........................................ 5 356 Torsås ........................................ 9 71 2 Vissefjärda ....................................... 7 948 40 368 Summa 231 178. Gotlands län. Areal 3 159'78 kv.-km. Slite landsflskalsdistrikt .................................... 9 596 Visby » .................................... 7 489 Kräklingbo » ................................... 7 114 Klintehamns » .................................... 8 925 Hemse » .................................... 9 068 Burgsviks » .................................... 4 765 Visby stad ............................................................................ 10 024 55 981 Summa 56 981. Blekinge län. Karlshamns fögderi. Areal 1 663'30 kv.—km. Jämshögs landsfiskalsdistrikt ................................... 10 117 Asarums » .................................... 8 809 Mörrums » .................................... 7 033 Sölvesborgs » .................................... 7 655 Hällaryds » .................................... 6 942 Hoby » ................................... 6 513 Ronneby » .................................... 12 439 Sölvesborgs stad ................................................................ 3 939 Karlshamns >> ................................................................ 7 544 Ronneby » .............................................................. ;_ 3 500 74 491 Karlskrona fögderi. Areal 1 37537 kv.-km. Tvings landsfiskalsdistrikt ................................ 10 255 Nättraby >> ................................ 9 835 Augerums » ................................ 9 909 Lyckeby ................................ 7 907 Kristianopels » ................................ 8 189 Karlskrona stad ................................................................ 27 716 73 812 Summa 148 303. Kristianstads län. Ängelholms fögderi. Areal 1 580'34 kv.-km. Båstads landsfiskalsdistrikt ................................ 10 171 Rebbelberga » ................................ 9 923

Folkmängd den

m/u 1925

Björnekulla landsfiskalsdistrikt ............................... 11 119 Gråmanstorps » ................................ 11 776 Örkelljunga » ................................ 8 834 Riseberga » ................................ 8 810 Ängelholms stad ................................................................ 5 231 65 864 Hässleholms fögderi. Areal 2 151'54 kv.-km. ' Stoby landsfiskalsdistrikt med Hässleholms stad 14 456

Brönnestads » ................................... 7 388 Verums » .................................... 8 772

Vinslövs » ............................ , ...... 9 057

Osby » .................................... 8 723 Färlövs » ................................... 11 889 60 285 Kristianstads fögderi. Areal 1562-07 kv.-km.

Örkeneds landsfiskalsdistrikt ........................................ 8 112 Oppmanna » ........................................ 6 225 N äsums » ........................................ 8 525 Fjälkinge » ........................................ 10 046 Vä >> ....................................... 8 919 Äsphults » ........................................ 7 595 Kristianstads stad ............................................................ 13 102 52 524 Simrishamns fögderi. Areal 1 1621 o kv.-km.

Degeberga landsfiskalsdistrikt ........................................ 7 565 Brösarps » ........................................ 10 236 Tryde » ........................................ 12 024 J ärrestads » ........................................ 11 333

Löderups » ................ . ....................... 12 471

Simrishams stad ................................................................ 2 445 56 074

Summa 244 747.

Malmöhus län. Malmö stad ............................................................................................... 116 348.

Hälsingborgs fögderi. Areal 52'06 kv.—km. Hälsingborgs stad ................................................................................ 51 381

Luggude och Landskrona fögderi. Areal 646'82 kv.-km.

Höganäs landsfiskalsdistrikt .................................... 13 408 Kattarps » .................................... 9 217 Ramlösa » .................................... 7 968 Billesholms » .................................... 9 683 Ekeby » .................................... 7 739 Landskrona stad ................................................................

"ha 1925 Lunds fögderi. Areal 669-13 kv.-km. Rönneberga landsfiskalsdistrikt med Ven .................... 12 646 Kjävlinge » .................................... 11 965 Eslövs » med undantag av Eslövs stad, Västra Sallerups och Remmarlövs kommuner .................................................................... 6 863 Lunds landsfiskalsdistrikt ................................................ 10 726 Lunds stad ........................................................................ 24 041 66 241 Eslövs fögderi. Areal 1 68287 kv.-km. Av Eslövs landsfiskalsdistrikt: Eslövs stad ........................................................ 6 163 Västra Sallerup ............................................... 1 577 Remmarlöv ..................................................... . 246 7 986 Röstånga landsfiskalsdistrikt ................................ 9 139 Höörs » ................................ 7 517 Hörby ................................ 8 951 Löberöds ................................ 9 971 Bjärsjölagårds » ............................... 12 083 Sjöbo » ................................ 11 278 66 925. Trälleborgs fögderi. Areal 585'60 kv.-km. Arlövs landsfiskalsdistrikt ............................................ 12 160 Oxie >> ............................................ 15 964 Vällinge » ............................................ 11 231 Svedala » ............................................ 13 058 Skanör med Falsterbo stad 1 167 , Trälleborgs stad ................................................................ 12 652 66 232 Ystads fögderi. Areal 1 16813 kv.-km. Dalby landsfiskalsdistrikt .................................... 10 568 Klågerups » ................................... 9 947 Klagstorps » .................................... 9 230 Skurups » .................................... 9 433 Rydsgårds » .................................... 9 264 Herrestads » .................................... 7 337 Ystads stad ........................................................................ 11 645 67 424 Summa 385 421. Hallands län. 3 Varbergs fögderi. Areal 1 83996 kv.-km. ;” Kungsbacka landsfiskalsdistrikt .................................... 9 967 ' Fjärås >> .................................... 6 978 Viske » .................................... 6 977 Himle » .................................... 12 808 Ullared >> .................................... 6 109 Kungsbacka stad ................................................................ 1 699 Varbergs stad ....................................................................

8 094

52 632

”In 1925 Falkenbergs fögderi. Areal 1 69351 kv.-km. Falkenbergs landsfiskalsdistrikt ................................ 10 401 Årstads >> ................................ 9 930 Harplinge » ............................... 12 941 Av Halmstads » : Enslövs socken ........................................................ 3 941 Torups >> ........................................................ 2 869 Kinnareds >> ........................................................ 644 Falkenbergs stad ................................................................ 5 308 46 034 Halmstads fögderi. Areal 1 38905 kv.-km. Av Halmstads landsfiskalsdistrikt: Trönninge socken ........................................................ 722 Snöstorps >> ........................................................ 6 645 Bredereds » ........................................................ 1 587 Laholms landsfiskalsdistrikt ........................................ 10 993 Skottarps » ........................................ 10 338 Halmstads stad ................................................................ 18 381 Laholms >> ................................................................ 2 384 51 050 Summa 149 716. Göteborgs och Bohus län Göteborgs stad ........................................................................ 231 007. Strömstads fögderi. Areal 2 29840 kv.-km. Vette landsfiskalsdistrikt .................................... 11 939 Tanums » .................................... 8 205 Bullarens » .................................... 3 318 Kville » .................................... 6 967 Sörbygdens » .................................... 3 540 Tunge » .................................... 7 456 Sotenäs » .................................... 5 596 Kungshamns » .................................... 8 179 Stångenäs » .................................... 10 760 Stömstads stad .................................................................... 3 018 Lysekils » .................................................................... 4 195 73 173

Uddevalla fögderi. Areal 1762'72 kv.-km.

Lane landsfiskalsdistrikt ................................ 8 201 Orusts västra » ................................ 10 519 Orusts östra » ................................ 7 421 Tjörns >> ................................ 9 496 Inlands Fräkne » ................................ 4 77 3

>> Torpe >> ................................ 5 131 >> Norra >> ................................ 9 368

Uddevalla stad .................................................................... 14 100

Ulricehamns stad ............................................................

n/n 1925 Mölndals fögderi. Areal 911'07 kv.-km. . . ; Inlands södra landsfiskalsdistrikt .................... . ........... . .7 17 9 * Hisings » .................................... 12 624 Sävedals » .................................... 11 437 Fässbergs » med Mölndals stad.... 17 444 Askims >> .................................... 17 067 Marstrands stad ............................................................... 1 770 Kungälvs >> ............... . ........ ' ....................................... 2 131 69 652 Summa 211 8341 _ Älvsborgs län. Dalslands fögderi. Areal 4 13627 kv.-km. . Dals-Eds landsfiskalsdistrikt .................................... 6 073 Selångens » .................................... 7 568 .. Billingsfors >> .................................... 8 574 ' Tössbo >> .................................... 7 242 Högsäters » .................................... 5 099 Nordals » ...... ' .............................. 9 933 Bolstads » ................................... 4 917 Frändefors » .................................... 7 430 Färgelanda » .................................... 5 610 Åmåls stad ........................................................................ 6 274 68 720 Vänersborgs fögderi. Areal 1 32352 kv.-km. , Vassända landsfiskalsdistrikt ........................................ 5 430 Tunhems » med Trollhättans stad 23 968 Bjärke >> ........................................ 4 837 Flundre » ..................................... 6 77 0 Ale >> ........................................ 13 640 Vänersborgs stad ................................................................ 9 108 63 753 Alingsås fögderi. Areal 2 907'1 1 kv.-km. ' Vätte landsfiskalsdistrikt ........................................ 10 114 Alingsås >> ........................................ 9 487 Herrljunga >> ....................................... 7 759 Gäsene » ........................................ 8 956 Ås » ........................................ 10 311 Vedens » ........................................ 6 597 Bollebygds » , ........................................ 7 483 Alingsås stad ................................................................... 6 865 57 572 Ulricehamns fögderi. Areal 3 78332 kv.-km. Redvägs landsäskalsdistrikt ........................................ 9 507 Åsundens » ........................................ 11 159 Svenljunga >> ........................................ 10 184 Tranemo >> ........................................ 8 221 Kungsäters >> ........................................ 9 065 Sätila » ........................................ 8 868

91/1*) 1925 Borås fögderi. Areal 580'25 kv.-km. Kinna landsfiskalsdistrikt ............................................... 16 784 Borås stad ........................................................................ 32 317 49 101 Summa 309 906.

Skaraborgs län.

Mariestads fögderi. Areal 2 745'36 kv.-km.

Hova landsfiskalsdistrikt ........................................ 12 839 Hasslerörs >> ....................................... 12 824 Undenäs >> ........................................ 8 109 Binnebergs >> ........................................ 11 431 Karlsborgs » ........................................ 8 883 Mariestads stad ................................................................ 5 891 59 977

Skövde fögderi. Areal 2170'91 kv.-km.

Hjo landsfiskalsdistrikt ........................................ 9 493 Skövde >> ........................................ 5 801 Tidaholms » med Tidaholms stad.... 13 851 Dimbo >> ........................................ 6 393 Vartofta » ........................................ 6 771 Slättängs >> ........................................ 7 610 Hjo stad ........................................................................ 2 762 Skövde » ........................................................................ 10 149 62 830

Skara fögderi. Areal 1 801'21 kv.-km.

Kinna landsfiskalsdistrikt ........................................ 12 070 Axvalls >> ........................................ 8 880 Stenstorps >> ........................................ 5 768 Gudhems >> ........................................ 5 257 Skånings >> ........................................ 9 796 Vilske >> ........................................ 6 000 Skara stad ................................................................ 6 588 Falköpings » ................................................................ 6 934 61 301

Lidköpings fögderi. Areal 1 762'89 kv.-km.

Leekö landsHskalsdistrikt ................................ 5 681 Järpås >> ............................... 6 440 Kinnefjärdings >> ................................ 7 424 Åse >> ................................ 6 069 Viste >> ................................ 9 704 Barne >> ............................... 12 055 Laske » ................................ 5 911 Lidköpings stad ............................................................. 8 7 62 62 046

246 154.

Östersysslets fögderi. Areal 4 169.98 kv.-km.

Nyeds landsfiskalsdistrikt utom Sunnemo socken 6 029

Ransäters >> ....................................... 7 877 Filipstads >> . ...................................... 10 367 Storfors >> ........................................ 7 353 Väse >> ........................................ 9 714 Kristinehamns >> ........................................ 9 199 Filipstads stad ............................................................ 4 934 Kristinehamns >> ............................................................ 11 745 Mellansysslets fögderi. Areal 1 99479 kv.-km. Kils landsfiskalsdistrikt ........................................ 11 086 Karlstads >> ........................................ 15 143 Grums » ........................................ 10 244 Näs >> ........................................ 13 112 Karlstads stad .................................................................... 19 862 Västersysslets fögderi. Areal 5 28455 kv.-km. CharIOttenbergs landsfiskalsdistrikt ................................ 15 219 Arvika >> med Arvika stad 19 824 J ärnskogs » ................................ 8 305 Årjängs >> ................................ 10 466 Gillbergs » ................................ 13 675

Örebro län.

Nora fögderi. Areal 3 849'68 kv.-km.

Hällefors landsfiskalsdistrikt ........................................ 8 904 Nora >> ........................................ 10 279 Karlskoga >> ........................................ 20 390 Svartå >> ........................................ 7 986 Fjugesta >> ........................................ 5 866 Tysslinge >> ........................................ 8 111 Nora stad ............................................................................

Lindes fögderi. Areal 2779.68 kv.—km.

Ljusnarsbergs landsfiskalsdistrikt ................................ 11 598 Lindes ................................

31/13 1925 Värmlands län.

Älvdals och Fryksdals fögderi. Areal 7 87420 kv.-km. Finnskoga landsfiskalsdistrikt ............................ 7 824 Ekshärads >> ............... _ ............ 9 670 Uddeholms ........................... 12 442 Sunnemo socken av Nyeds landsfiskalsdistrikt ....... 1 526 Torsby landsfiskalsdistrikt ............................ 13 333 Rottna » ........................... ] Värmlands-Sunne >> ............................ f 21 518 66 313

67 218

69 447

67 _489

Areal 2 483.29 kv.-km.

Hallsbergs fögderi.

"ha 1925 Fellingsbro landsfiskalsdistrikt ................................ 11 212 Glanshammars >> , ........... . ............ 4 ......... 7 040 Örebro » ................................ 14 428 Lindesbergs stad ................................................................ 3 102 50 356

Askers landsfiskalsdistrikt ........................................ 9 851 Sköllersta » ........................................ 9 724 Kumla » ........................................ 12 696 - Hallsbergs » ......................... . .............. 10 340 Sundbo » ........................................ 9 746 Grimstens » ........................................ 7 288 Askersunds stad ............. i .................................................. 2 107 51 752 Örebro fögderi. Areal 21'84 kv.-km. Örebro stad ........................................................................................ 36 246 Summa 222 503 Västmanlands län. Köpings fögderi. Areal 3 225'69 kv.-km. Norbergs landstiskalsdistrikt ............................ 13 276 Västerfärnebo » ............................ 7 550 Skinnskattebergs » ............................ 7 398 Ramnäs » ............................ 11 277 Arboga » ............................ 10 159 Köpings » ............................ 7 353 Arboga stad » ............................ 5 060 Köpings » » ............................ 6 500 68 573 Sala fögderi. Areal 3 46677 kv.—km. Sala landsfiskalsdistrikt ............................................ 7 576 Våla » ............................................ 8 497 Heby » ............................................ 8 908 Torstuna >> ............................................ 8 635 Skultuna » ............................... -. ............ 6 384 Västerås >> ............................................ 8 348 Kolbäcks » ............................................ 10 801 Sala stad ............................................................................ 8 068 67 217 Västerås fögderi. Areal 63'50 kv.-km. Västerås stad__ii 29 215_ Summa 165 005. Kopparbergs län. Siljans fögderi. Areal 15 481'90 kv.-km. Särna landsfiskalsdistrikt ........................................ 3 201 Älvdalens » ....................................... 5 801

51/12 1925 Våmhus landsfiskalsdistrikt ....................................... Mora, » ........................................ 13 169 Venjans » ........................................ 4 143 i Orsa, >> ........................................ 8 484 & Ore _ > ........................................ 3 751 Rättviks » ........................................ 11 167 Leksands » ........................................ 13 318 Bjursås >> ....................................... 3 114 66 143 Falu fögderi. Areal 1 901'9 1 kv.—km. Gagnefs landsfiskalsdistrikt .................................... 9 580 Kopparbergs .................................... 7 899 Stora Tuna Ovanbrodels landsfiskalsdistrikt ................ » » Utombrodels >> ................ _ 25 699 Torsängs landsfiskalsdistrikt ......................... 5 510 Faluns stad ....................................................................... 13 491 62 179 Hedemora fögderi. Areal 3 646'63 kv.-km. Svärdsjö landsfiskalsdistrikt ........................................ 8 056 Sundborns » ........................................ 5 847 Husby >> ........................................ 10 290 Hedemora >> ....................................... 10 509 Folkärna » med Avesta stad ........ 15 117 By » ........................................ 6 030 Säters stad .................................................................... 2 088 Hedemora >> ............................................................... 3 410 61 347 Västerbergslags fögderi. Areal 8 98439 kv.-km. .. Transtrands landsfiskalsdistrikt ...... , ............................. 2 115 & Lima >> .................................... 2 719 , . Malungs » ..................................... 7 500 '; Järna >> .................................... 9 069 " Nås >> .............. ' ...................... 5 524 ' Floda » .................................... 2 576 Grangärde » .................................... 11 633 Ludvika >> med Ludvika stad 9 617 Norrbärke » ................................... 8 616 Söderbärke >> ' . ' .................................... 4 849 64218

253 892.

Gävleborgs län. ' Hudiksvalls fögderi. Areal 5666'36 kv.—km.

Ljusdals landsflskalsdistrikt ............................ '. ....... 13 098 Bergsjö >> ............................ ' ........ 6 611 Gnarps >> ............................ ' ........ 5 112 Harmångers » ........... ' ........................ 5 366 Hälsingtuna >> ............................ ' ........ 4 476

Forsa >> ............................ ' ........ 5 448

31m 1925

Delsbo landsfiskalsdistrikt .................. ............... 5 796

Norrbo >> ........................... — ......... 5 412

Hudiksvalls stad .............................................................. 7 686 59 005 Bollnäs fögderi. Areal 7 568'38 kv.-km.

Los landsfiskalsdistrikt ........................................ 3 726 Färila >> ........................................ 5 679 Järvsö » ........................................ 8 084 Arbrå » ........................................ 7 221 Ovanåkers >> ........................................ 7 557 Alfta >> ........................................ 7 105 Bollnäs >> ...................................... 15 896 Hanebo >> ...................................... 6 429 51 697 Söderhamns fögderi. Areal 3 328'69 kv.-km.

Enångers landsfiskalsdistrikt ....................................... 7 253 Norrala >> ........................................ 5 110 M0 >> ........................................ 3 805 Söderala » ........................................ 12 970

Skogs » ............ . ........................... 4 056

Ockelbo ........................................ 9 636

Hamrånge socken» av Hille landsfiskalsdistrikt ........ 5 125

Söderhamns stad ............................................................... 11 616 59 571 Storviks fögderi. Areal 3 092'74 kv.-km.

Ovansjö landsfiskalsdistrikt ........................................ 12 960 Torsåkers ........................................ 8 918 Hille socken av Hille landsfiskalsdistikt .................... 3 343 Valbo landsfiskalsdistrikt ........................................ 12 342 Högbo >> ........................................ 12 350 Hedesunda » ........................................ 8 219 58 132 Gävle fögderi. Areal 71'83 kv.—km.

Gävle stad ............................................................................................ 39 266

Summa 277 671. Västernorrlands län.

Sollefteå fögderi. Areal 8 927.9 1 kv.—km.

Tåsjö landsfiskalsdistrikt .............. . ........................... 4 132 Bodums » ............................................ 4 529 Junsele » ............................................ 4 102 Ramsele » ............................................ 4 348 Helgums » ............................................ 5 075 Resele » ............................................ 5 582

Sollefteå » med Sollefteå stad ........ 13 668 Boteå » ............................................ 4 873

Nylands » ............................................

***/m 1925 Örnsköldsviks fögderi. Areal 6 7665 7 kv.-km. ' Anundsjö landsfiskalsdistrikt ........................................ 8 542 | Björna » ....................................... 8 010 [ Arnäs . » ........................................ 9 509 ». Själevads >> ........................................ 9 969 ' Nätra, » ........................................ 9 915 * Örnsköldsviks stad ........................................................... 4 551 50 496 % Härnösands fögderi. Areal 2 348'01 kv.-km. [ Nordingrå landsfiskalsdistrikt ........................................ 7 723 Bjärtrå >> ........................................ 9 684 Gudmundrå >> ........................................ 13 305 Högsjö >> ........................................ 4 865 » Särbl'å >> ........................................ 9 040 '. Härnösands stad ................................................................ 11 635 56 252 i Sundsvalls fögderi. Areal 934'37 kv.-km. ' Ljustorps landsfiskalsdistrikt ....................................... 8 482 ! Timrå » ........................................ 7 740 ; Alnö >> .............................. . .......... 6 440 l Sköns » ........................................ 13 424 i Sundsvalls stad ................................................................ 16 958 53 044 ,, Ljunga fögderi. Areal 6 555'65 kv.-km. % Njurunda landsfiskalsdistrikt ........................................ 11 123 Indals » ........................................ 6 942 ] Tuna » ........................................ 13 852 Stöde » ........................................ 5 634 Torps » ........................................ 9 950 Borgsjö » ........................................ 10 159 57 660 Summa 273 220. i Jämtlands län. Åre fögderi. Areal 40 60430 kv.-km. Frostvikens landsfiskalsdistrikt .................................... 2 574 Ströms » .................................... 9 181 Föllinge >> .................................... 4 726 Hammerdals » .................................... 6 334 Lits » .................................... 6 724 Offerdals » .................................... 4 255 Alsens » .................................... 3 922 Mörsils >> .................................... 3 395 Undersåkers >> .................................... 5 705 Tännäs » .................................... 4 387 Hede » .................................... 1 335 Bergs » .................................... 4 293 Rätans » ....................................

Folkmängd den "in 1925

Ytterhogdals landsfiskalsdistrikt ..... ' ..... 2 651 Svegs >> .................................... 5 974 Lillhärdals >> .................................... 1 8_6_5 70 253 Östersunds fögderi. Areal 11 129'60 kv.-km. Rödöns landsfiskalsdistrikt ........................................ 7 749 * Ovikens » ...................................... 5 910 Sunne » ...................................... 5 450 Ragunda » ...................................... 8 321 Fors >> ...................................... 6 850 Bräcke >> ...................................... 5 294 Brunflo » ...................................... 5 060 Hackås » ...................................... 2 936 Revsunds >> ..................................... 3 925 Östersunds stad ............................................................... 14 552 66 047 Summa 136 300. Västerbottens län. Lappmarks fögderi. Areal 43 80901 kv.-km. , Sorsele landsfiskalsdistrikt ................................ 4 775 ' Tärna >> ................................ 1 87 0 Stensele » ................................. 5 739 Lycksele norra » ................................ % 10 395 >> södra » ................................ Dikanäs » ................................ ] Vilhelmina » ................................ [ 9 925 Dorotea » ................................ 4 985 Åsele » ................................ 5 813 "' Fredrika » ................................ 2 808 1- Malå » ................................ 3 603 Norsjö » ................................ 6 725 Jörns » _ _ _ ................................ 5 777 62 415 Skellefteå fögderi. Areal 6 681'63 kv.-km. . Byske landsfiskalsdistrikt ......... 16 389 Skellefteå norra » ............................ 21 041 >> södra >> ............................ Burträsks; >> .......... 9 955 Nysätra >> ............................ 8 418 Bygdeå » .......... 7 932 - Skellefteå stad .......................................................... , ......... 3 526 57 261 Umeå fögderi. Areal 8 44370 kv.-km. Degerfors landsfiskalsdistrikt .......................... .__- ......... 9 182 Bjurholms >> .................................... 4 920 Vännäs-3 >> .......... 7038

Nordmalings

"In 1925 Umeå landsfiskalsdistrikt .................................... 13 336 Holmsunds >> .................................... 4 839 . Sävars » .................................... 3 940 i Umeå stad ........................................................................... _. 9 766 55 053

Summa 1952729.

. Norrbottens län. l Gällivare fögderi. Areal 60 09911 kv.-km.

Karesuando landsfiskalsdistrikt .................................... 1 021 Kiruna » .................................... Vittangi » .................................... i 16 210 Gällivare » .................................... Hakkas » .................................... > 18 477 Jokkmokk » .................................... 7 590 '. Edefors » .................................... 3 454 Överluleå >> med Bodens stad 16 486 63 238

Torneå fögderi. Areal 18 4671 5 kv.-km. Pajala landsfiskalsdistrikt .................................... 5 686 Korpilombolo >> .................................... 4 395 Övertorneå » .................................... 7 081 Nedertorneå » med Haparanda stad 10 021 Överkalix >> .................................... 7 004 I Nederkalix >> .................................... 12 684 ": Töre >> .................................... 4 556 ? Råneå >> .................................... 8 844 60 271 Luleå fögderi. Areal 26 95403 kv.-km. Arjeplougs landsfiskalsdistrikt .................................... 3 462 , Arvidsjaurs >> .................................... 7 693 & Älvsby » .................................... 7 431 Piteå. norra. » .................................... 17 806 >> södra, ' >> .................................... 4 156 Nederluleå >> .................................... 12 733 ' Piteå stad ....... ' ..................................................................... 3 129 Luleå >> ............................................................................ 10 971 67 431 Summa 88 fögderier Summa 190 940.

Inom varje fögderi bör tjänstgöra en häradsskrivare såsom ledare av arbetet inom fögderiet. Såsom underordnade biträden föreslås manliga och kvinnliga befattningshavare till ett antal, som här nedan angives för varje län. Fördelningen mellan fögderierna av dessa befattningshavare torde få. ankOmma på vederbörande länsstyrelse. Vid uppgörandet av här nedan intagna förslag till personalförteckning hava de sakkunniga varit fullt medvetna om vanskligheten att på frågans förevarande stadium bedöma göromålens omfattning. De synnerligen omfattande undersökningar, de sak— kunniga verkställt i dylikt! avseende, och vilkas resultat delvis framgå av

Personal- förteckning.

den vid betänkandet fogade tabellen nr 22, hava dock bibragt de sak- kunniga den meningen, att det i personalförteckningen upptagna antalet befattningshavare bör kunna vara tillräckligt. Under vissa delar av året, närmast tiden 15 november—15 februari, torde, om sådant erfordras, tillfällig personal böra anlitas för mötande av den stora påfrestning i göromålen, som under dessa tider kan motses. De sakkunniga finna försiktigheten bjuda, att icke alla av de ifrågasatta tjänsterna tillsättas med ordinarie innehavare omedelbart vid den föreslagna nya organisationens ikraftträ- dande, utan att vissa tjänster upprätthållas efter förordnande, tills vidare er- farenhet vunnits. Man torde hava att räkna med att under de första åren av förfarandets tillämpning, innan ännu personalen förvärvat nödig rutin, personalbehovet kan visa sig vara något större än som för framtiden erfor- dras. Det är därför ganska sannolikt, att efter några år någon minskning av personalen skall kunna genomföras. Omfattningen härav kan självfallet icke för det närvarande bedömas. Men det är under sådana förhållanden av vikt, att tillräckligt antal befattningshavare anställes under sådana former, att i fall av behov en reducering av personalen kan vidtagas.

Följande förslag till personalförteckning har uppgjorts.

Personalförteckning. Ordinarie stat Lönegrad Extra stat Stockholms län. 1 länsassessor ............................................ B 27 4 e. o. landskontorister 1 aktuarie ................................................ B 22 5 extra kontorsbiträden 4 häradsskrivare .................................. B 22 3 » skrivbiträden 7 kammarskrivare ............................... B 16 1 landskontorist ........................................ B 15 3 kameralbiträden ................................ B 7 1 expeditionsvakt ................................... B 5 5 kontorsbiträden .................................... B 4 4 skrivbiträden ........................................ B 2 Uppsala län. 1 länsassessor ............................................ B 27 2 e. o. landskontorister 1 aktuarie ................................................ B 22 3 extra kontorsbiträden 3 häradsskrivare ................................... B 22 1 » skrivbiträde 3 kammarskrivare ................................ B 16 2 kameralbiträden ................................ B 7 1 expeditionsvakt .................................... B 5 3 kontorsbiträden .................................... B 4 2 skrivbiträden ........................................ B 2 Södermanlands län. 1 länsassessor ............................................ B 27 2 e. o. landskontorister 1 aktuarie ................................................ B 22 4 extra kontorsbiträden 4 häradsskrivare .................................... B 22 1 » skrivbiträde 4 kammarskrivare ................................ B 16 1 landskontorist .................................... B 15

2 kameralbiträden .................................... B 7

.A-vr: .l_

Ordinarie stat Lönegrud 1 expeditionsvakt ................................... B 5 4 kontorsbiträden .................................... B 4 3 skrivbiträden ........................................ B 2 Östergötlands län. 1 länsassessor ............................................ B 27 1 aktuarie ................................................ B 22 5 häradsskrivare .................................... B 22 7 kammarskrivare ................................ B 16 1 landskontorist ....................................... B 15 3 kameralbiträden .................................... B 7 1 expeditionsvakt .................................... B 5 6 kontorsbiträden ................................... B 4 6 skrivbiträden ........................................ B 2 Jönköpings län. 1 länsassessor ........................................... B 27 1 aktuarie .............................................. B 22 4 häradsskrivare .................................... B 22 5 kammarskrivare ................................... B 16 1 landskontorist ........................................ B 15 3 kameralbiträden .................................... B 7 1 expeditionsvakt .................................... B 5 4 kontorsbiträden .................................... B 4 4 skrivbiträden ........................................ B 2 Kronobergs län. 1 länsassessor ............................................ B 27 1 aktuarie ............................................... B 22 3 häradsskrivare .................................... B 22 3 kammarskrivare ................................ B 16 2 kameralbiträden .................................... B 7 1 expeditionsvakt .................................... B 5 3 kontorsbiträden .................................... B 4 3 skrivbiträden ........................................ B 2 Kalmar län. 1 länsassessor ........................................... B 27 1 aktuarie _ ............................................. B 22 4 häradsskrivare .................................... B 22 5 kammarskrivare ................................ B 16 1 landskontorist .................................... B 15 3 kameralbiträden ................................... B 7 1 expeditionsvakt .................................... B 5 4 kontorsbiträden .................................... B 4 4 skrivbiträden ........................................ B 2

Gotlands län.

1 1 1

länsassessor ............................................ B 27 häradsskrivare .................................... B 22 kammarskrivare ................................ B 16

5 e. o. landskontorister 6 extra kontorsbiträden 3 » skrivbiträden

e. o. landskontorister extra kontorsbiträden » skrivbiträden

www

e. o. landskontorister extra kontorsbiträden » skrivbiträde

H&M

e. o. landskontorister extra kontorsbiträden » skrivbiträden

[00103

9. o. landskontorist extra kontorsbiträde » skrivbiträden

lor-Al—

1 1 1

wwHMAMHH

hal—*WHUAHH

Blekinge län.

Ordinarie stat Lönegrad landskontorist ....................................... B 15 kontorsbiträde .................................... B 4 skrivbiträde ........................................ B 2

länsassessor ........................................... B 27 aktuarie ................................................ B 22 häradsskrivare .................................... B 22 kammarskrivare ................................ B 16 kameralbiträden ................................ B 7 expeditionsvakt .................................... B 5 kontorsbiträden .................................... B 4 skrivbiträden ........................................ B 2 Kristianstads län. länsassessor ............................................ B 27 aktuarie ............ .......................... B 22 häradsskrivare .................................... B 22 kammarskrivare ................................ B 16 landskontorist .......... - .......................... B 15 kameralbiträden ................................ B 7 expeditionsvakt ................ ' .................... B 5 kontorsbiträden .................................... B 4 skrivbiträden ........................................ B 2

Malmöhus län (utom Malmö stad).

2 e. o. landskontorister 3 extra kontorsbiträden 1 » skrivbiträde

4 e. o. landskontorister 5 extra kontorsbiträden 2 » skrivbiträden

1 länsassessor ............................................ B 27 6 e. o. landskontorister . 1» aktuarie ................................................ B 22 7 extra kontorsbiträden , 6 häradsskrivare .................................... B 22 3 » skrivbiträden 10 kammarskrivare ........ ' ........................ B 16 1 landskontorist ................................... B 15 3 kameralbiträden ................................ B 7 1 expeditionsvakt .................................... B 5 7 kontorsbiträden .................................... B 4 9 skrivbiträden .................... - .................... B 2 Hallands län. ' - . 1 länsassessor ....... . ................................... B 27 2 e. o. landskontorister ' 1 aktuarie ................................................ B 22 3 extra kontorsbiträden -'; 3 häradsskrivare .......... '. ......................... B 22 1 extra skrivbiträde 3 kammarskrivare ................................ B 16 2 kameralbiträden .................................. B 7 1 expeditionsvakt .................................... B 5 3 kontorsbiträden .................................... B 4 3 skrivbiträden ........................................ B 2 Göteborgs och Bohus län (utom Göteborgs stad). 1 länsassessor ............................................ B 27 3 e. 0. landskontorister 1 aktuarie ....... ' ............. 1 ......................... B 22 4 extra kontorsbiträden » : 3' häradsskrivare .................................... B 22 2 » skrivbiträden vu & kammarskrivare ............ . .................... B 16

Ordinarie stat Lönegrad Extra stat 1 landskontorist .................................... B 15 3 kameralbiträden ................................ B 7 1 expeditionsvakt .................................... B 5 4 kontorsbiträden .................................... B 4 4 skrivbiträden ........................................ B 2 Älvsborgs län.

1 länsassessor ............................................ B 27 5 e. o. landskontorister 1 aktuarie ................................................ B 22 6 extra kontorsbiträden 5 häradsskrivare .................................... B 22 3 » skrivbiträden 6 kammarskrivare ................................ B 16 1 landskontorist ....................................... B 15 3 kameralbiträden .................................... B 7

&? 1 expeditionsvakt .................................... B 5 Ej 6 kontorsbiträden ................................... B 4 ;» 6 skrivbiträden ........................................ B 2

* Skaraborgs län. 1 länsassessor ........................................... B 27 4 e. o. landskontorister 1 aktuarie ................................................ B 22 5 extra kontorsbiträden 4 häradsskrivare .................................... B 22 2 » skrivbiträden 5 kammarskrivare ................................... B 16 1 landskontorist .................................... B 15 3 kameralbiträden ................................ B 7 1 expeditionsvakt .................................... B 5 5 kontorsbiträden .................................... B 4

_ 4 skrivbiträden ........................ . ............... B 2

i” Värmlands län. 4 1 länsassessor ........................................ B 27 4 e. o. landskontorister 1 aktuarie ............................................... B 22 5 extra kontorsbiträden 4 häradsskrivare .................................... B 22 3 » skrivbiträden 6 kammarskrivare ................................ B 16 1 landskontorist ................................... B 15 3 kameralbiträden ................................ B 7 1 expeditionsvakt .................................... B 5 5 kontorsbiträden .................................... B 4 5 skrivbiträden ........................................ B 2

Örebro län.

1 länsassessor ............................................ B 27 3 e. o. landskontorister 1 aktuarie ................................................ B 22 4 extra kontorsbiträden 4 häradsskrivare .................................... B 22 2 » skrivbiträden 4 kammarskrivare .................................... B 16 1 landskontorist ...................... B 15 3 kameralbiträden ................................ B 7 1 expeditionsvakt .................................... B 5 4 kontorsbiträden .................................... B 4 4 skrivbiträden ........................................ B 2

Västmanlands län.

1 länsassessor ............................................ B 27 1 aktuarie ................................................ B 22 3 häradsskrivare .................................... B 22 3 kammarskrivare .................................... B 16 2 kameralbiträden .................................... B 7 1 expeditionsvakt .................................... B 5 3 kontorsbiträden .................................... B 4 3 skrivbiträden ........................................ B 2 Kopparbergs län. 1 länsassessor ............................................ B 27 1 aktuarie ................................................ B 22 4 häradsskrivare .................................... B 22 5 kammarskrivare ................................ B 16 1 landskontorist ...................................... B 15 3 kameralbiträden ................................ B 7 1 expeditionsvakt .................................... B 5 5 kontorsbiträden .................................... B 4 4 skrivbiträden ........................................ B 2 Gävleborgs län. 1 länsassessor ........................................ B 27 1 aktuarie ................................................ B 22 5 häradsskrivare .................................... B 22 5 kammarskrivare ................................ B 16 1 landskontorist .................................... B 15 3 kameralbiträden ................................ B 7 1 expeditionsvakt .................................... B 5 5 kontorsbiträden ........ . ........................... B 4 5 skrivbiträden ........................................ B 2 Västernorrlands län. 1 länsassessor ........................................ B 27 1 aktuarie .............................................. B 22 5 häradsskrivare ................................... B 22 5 kammarskrivare ................................ B 16 1 landskontorist ....................................... B 15 3 kameralbiträden' ................................ B 7 1 expeditionsvakt .................................... B 5 5 kontorsbiträden .................................... B 4 5 skrivbiträden ........................................ B 2 Jämtlands län. 1 länsassessor .......................................... B 27 1 aktuarie ........................................... B 22 2 häradsskrivare .................................... B 22 3 kammarskrivare ................................... B 16 2 kameralbiträden .................................... B 7

2 e. o. landskontorister 3 extra kontorsbiträden 2

))

skrivbiträden

4 e. o. landskontorister 5 extra kontorsbiträden 2

))

skrivbiträden

4 e. o. landskontorister 5 extra kontorsbiträden 3

))

skrivbiträden

4 e. o. landskontorister

5 extra kontorsbiträden 3 » skrivbiträden

2 e. o. landskontorister 3 extra kontorsbiträden 1

))

skrivbiträde

1 expeditionsvakt .................................... B 5 3 kontorsbiträden .................................... B 4 2 skrivbiträden ........................................ B 2

Västerbottens län.

1 länsassessor ............................................ B 27 3 e. o. landskontorister 1 aktuarie ................................................ B 22 4 extra kontorsbiträden 3 häradsskrivare .................................... B 22 1 » skrivbiträde 3 kammarskrivare .................................... B 16 1 landskontorist ........................................ B 15 2 kameralbiträden .................................... B 7 1 expeditionsvakt .................................... B 5 4 kontorsbiträden ................................... B 4 4 skrivbiträden ....................................... B 2

Norrbottens län.

1 länsassessor ............................................ B 27 3 e. o. landskontorister 1 aktuarie ............................................... B 22 4 extra kontorsbiträden 3 häradsskrivare ................................... B 22 1 » skrivbiträde 3 kammarskrivare ................................ B 16 1 landskontorist .................................... B 15 2 kameralbiträden ................................ B 7 1 expeditionsvakt .................................... B 5 4 kontorsbiträden ................................... B 4 4 skrivbiträden ........................................ B 2

I fråga om de föreslagna tjänsternas placering i lönegrad vilja de sak- Befattninga- kunniga framhålla följande. Länsassessorstjänsterna äro enligt gällande lönestat för länsstyrelserna placerade i lönegraden B 27. Det kunde väl sättas ifråga, huruvida icke med hänsyn till arten av de göromål såsom ledare av en i det stora hela fristående avdelning, som skulle komma att åligga länsassessorn, skäl kunde föreligga att uppföra länsassessorstjänsterna i lönegraden B 28, till vilken exempelvis byrådirektörer i patent— och registreringsverket äro hänförda. De sakkunniga hava emellertid ansett sig icke böra uppföra länsassessorstjänsterna i högre lönegrad än B 27. Det har nämligen icke varit möjligt för de sakkunniga att undersöka, vilka återverkningar en placering av de för uppbördsavdelningarna avsedda läns- assessorstjänsterna i lönegraden B 28 skulle medföra. Härför skulle näm- ligen erfordras en ingående undersökning av möjligheterna till förändrad fördelning av göromålen å länsstyrelserna, och en dylik undersökning torde ligga vid sidan om de sakkunnigas uppdrag.

Beträffande häradsskrivarna hava de sakkunniga icke kunnat underlåta att taga i betraktande det förhållandet, att dessa tjänster av ålder ansetts likställda med tjänster i den forna första normalgraden inom de centrala verken, vilken grad numera motsvaras av lönegraderna B 21 och B 22 i löneplanen för nyreglerade verk. Häradsskrivarna lära följaktligen nu börs. inordnas i endera av dessa två lönegrader. I betraktande av arten och vikten av de göromål, som alltjämt skulle komma att påvila ifrågavarande tjänstemän, och den relativt självständiga ställning, de skulle komma att intaga även i den nya organisationen, finna de sakkunniga övervägande skäl tala för häradsskrivarnas placering i lönegraden B 22. Bidragande

hama-es placering i lönegrad.

till denna uppfattning har varit, att ifrågavarande tjänster måste betraktas såsom sluttjänster, från vilka alltså befordran endast undantagsvis kan tänkas förekomma.

De sakkunniga utgå från att några provisioner för debitering och upp- börd av enskilda medel icke vidare skola tillkomma de tjänstemän, som handhava debitering och uppbörd. Det förutsättes nämligen, att provisionerna efter den nya lönestatens ikraftträdande skola ingå till statsverket. Några sportler i tjänsten torde under sådana förhållanden icke vidare tillfalla häradsskrivarna. För nuvarande häradsskrivare föreslås i detta avseende Vissa övergångsbestämmelser, varom mera här nedan. En särskild fråga är, huru bör förfaras med uppdrag såsom kronoombud i taxeringsnämnd eller såsom biträde åt allmänna ombudet i prövningsnämnden. Ur det allmännas synpunkt är det önskvärt, att häradsskrivarna och den övriga kvalificerade personal, som skall finnas anställd å uppbördsavdelningama hos länsstyrel- serna, användas för dessa uppdrag, till vilka de på grund av sin utbildning måste anses särskilt lämpliga. Även för förvärvande av den lokala känne— dom inom sina verksamhetsområden, som dessa tjänstemän böra äga, skulle tjänstemännen hava god nytta av att på dylikt sätt deltaga i taxeringsarbetet. Det må i sådant avseende erinras om att vid prövningen av frågor om jämkning av förskottsavsättningar av skatt tjänstemännen ifråga böra hava fri tillgång till deklarationsmaterialet. Det vill ock synas som om ifråga- varande tjänstemän de tider på året, då taxeringsarbetet pågår, icke äro särskilt hårt tyngda av tjänstegöromål. Det skulle tvivelsutan innebära ett rationellt utnyttjande av deras arbetskraft, om de under denna tid finge an— vändas för taxeringsarbetet. Att en sådan anordning är förenad med för— delar, har tydligt ådagalagts av erfarenheterna från överståthållarämbetet för uppbördsårenden, där taxeringskommissarierna och taxeringsassistenterna hava att ombesörja huvudparten av taxeringsarbetet vid sidan av sina göromål med debiteringen.

Emellertid är vid bedömande av denna fråga att beakta, att i länen det icke är möjligt att, såsom skett i Stockholm, bestämma tjänstemännens antal med hänsyn till behovet av taxeringspersonal. Det är nämligen icke möjligt och ur vissa synpunkter icke heller odelat fördelaktigt, att taxerings- arbetet inom alla distrikt i länet på dylikt sätt sammanföras i residens- staden. Uppbördstjänstemännens deltagande i taxeringsarbetet måste be- handlas såsom en sekundär fråga. Det är ock tydligt, att vid tjänsternas tillsättande den sökandes lämplighet för taxeringsuppdrag icke bör räknas honom till huvudsaklig merit, utan att därvid i främsta rummet måste be— aktas hans kvalifikationer för uppbördstjänsten såsom sådan. Det kan hända, att en uppbördstjänsteman, ehuru fullt kvalificerad för sin tjänst, befinnas icke böra ifrågakomma till taxeringsuppdrag. Härav följer, att dylika uppdrag icke böra utan vidare åtfölja tjänsten, utan att länsstyrelsen bör hava fria händer vid utdelandet av dylika uppdrag. Det arvode, som bör beräknas för taxeringsuppdrag, bör jämväl få tillkomma uppbördstjänste— man utöver lönen enligt stat. En sådan anordning innebär därjämte en sporre till ökat intresse för taxeringsarbetet.

Med hänsyn till arten av göromål, som skola åvila aktuarien å mantals- kontoret, torde jämväl denna tjänst böra hänföras till lönegraden B 22.

Enligt den för länsstyrelserna gällande lönestaten hänföres landskontorist- tjänst till lönegraden B 15. De föreslagna kammarskrivartjänsterna hava emellertid ansetts böra uppföras i lönegraden B 16 med anledning därav, att till dessa tjänster komma att höra mera krävande göromål än som i

regel tillhöra landskontoristtjänsterna. Här må allenast erinras om att ifrågavarande befattningshavare skola bliva häradsskrivarnas närmaste män och komma att övertaga åtskilliga på häradsskrivare för det närvarande an— kommande göromål. Jämväl med hänsyn till rekryteringen böra dessa be- fattningshavare i likhet med vad som förutsättes beträffande häradsskrivare hava avlagt studentexamen eller äga motsvarande allmänbildning. Det må erinras, att kammarskrivare i tullverket hänföras till lönegraden B 16.

Övriga befattningshavares placering i lönegrad föreslås i enlighet med vad för motsvarande slags tjänster är vanligt inom andra verk.

Den genomgripande förändring av uppbördsförfarandet, som de sakkunniga föreslå, kräver med nödvändighet, att den nya organisationen på en gång genomföres över hela riket.

De sakkunniga utgå från att nuvarande ordinarie häradsskrivare, vilka vid den nya organisationens genomförande icke hava uppnått 60 års ålder, skola överflyttas å sådan tjänst inom den nya organisationen, som kan anses närmast motsvara häradsskrivartjänst, d. v. s. aktuarie- eller härads- skrivartjänst. I undantagsfall böra även äldre häradsskrivare kunna ifråga- komma till dylika tjänster, liksom det är tänkbart, att en eller annan av de yngre på grund av särskilda förhållanden kan befinnas icke mot- svara de krav, som måste uppställas å innehavare av de nya befattnin- garna i lönegraden B 22. Att nu uttala några bestämda omdömen om de olika befattningshavarnas lämplighet för de nya tjänsterna kan uppenbar- ligen icke komma ifråga. Den angivna åldersgränsen har valts med an- ledning av erfarenheten, att personer, som uppnått 60 år, i allmänhet hava svårt att komma tillrätta i nya förhållanden.

Ovillkorlig rätt för häradsskrivare att efter förflyttning till någon av de nya tjänsterna åtnjuta ersättning för mistade sportler å förut innehavd tjänst torde icke föreligga. Emellertid tala billighetsskäl för att viss er- sättning härför beredes häradsskrivare i likhet med vad som ägde rum be- träffande ordinarie landssekreterare och landskamrerare vid genomförande av 1925 års lönereglering för länsstyrelserna. Enligt denna lönereglering skall dylik tjänsteman, vilkens sammanlagda avlöning, tillfällig löneförbättring däri inbegripen, i medeltal under åren 1922—1924 jämte under samma tidi medeltal uppburna sportler, överstiger vederbörandes avlöning, däri inbe- räknad avlöningsförstärkning, för budgetåret 1925—1926, åtnjuta personligt lönetillägg motsvarande berörda överskott, dock högst 5 400 kronor för år räknat, med iakttagande, att det sålunda bestämda särskilda lönetillägget skall avskrivas: med 1/9 från och med den 1 juli 1926, med ytterligare 1/9 å det ursprungliga beloppet från och med den 1 juli 1927 o. s. v., så att hela beloppet är avskrivet med utgången av juni månad 1934. Av de sak- kunniga gjorda beräkningar synas giva vid handen, att vid ingången av år 1932, då den nya ordningen tidigast kan tänkas genomförd, finnas 39 ordinarie häradsskrivare, Vilka icke uppnått 60 år. Dessa 39 häradsskrivare skulle vara skyldiga att låta sig på dylikt sätt förflyttas. Sportelersätt— ningen under första året för dessa skulle efter angivna grunder uppgå till omkring 125 000 kronor, vilket belopp alltså skulle komma att nedgå med 1/9 årligen. Skulle ikraftträdandet av den nya organisationen äga rum senare, minskas såväl antalet häradsskrivare, som skulle överflyttas på ny stat, som ock sammanlagda beloppet av sportelersättningen.

Under angivna förutsättning skulle till indragningsstat överföras 29 härads- skrivare. Häradsskrivare, som överföres till indragningsstat, torde vara be—

Nuvarande häradsskriva- res övergång & ny lönestat.

Lokal/fågor.

rättigad att till uppnådd pensionsålder åtnjuta oavkortad lön, tjänstgörings- penningar och ålderstillägg. Däremot torde häradsskrivare, som överföres på indragningsstat, icke äga ovillkorlig rätt till tillfällig löneförbättring eller till dyrtidstillägg, ej heller till sportler. Uppenbart är emellertid, att jämväl dessa häradsskrivare böra av billighetsskäl tillerkännas skälig er- sättning för de avlöningsförmåner, som utöver den ordinarie staten till- kommit dem. Denna ersättning torde kunna beräknas efter motsvarande grunder som för häradsskrivare, vilka överförts å den nya staten, dock lärer, med hänsyn till att dessa indragna tjänstemän skulle kvarstå å gam— mal stat, sportelersättningen icke böra avskrivas till fullo, såsom ifrågasättes för kvarstående häradsskrivare, utan de indragna tjänstemännen böra under alla förhållanden bibehållas vid en viss mindre del av sportelersättningen. Det synes de sakkunniga lämpligt, att sportelersättningen icke nedsättes med mera än 1/3 av dess högsta belopp, d. v. s. att dylika tjänstemän må äga, intill dess skyldigheten att avgå med pension inträder, åtnjuta Sportel— ersättning med minst 2/3 av den för första året utgående ersättningen.

I likhet med vad som plågar tillämpas vid övergång från äldre avlönings— bestämmelser till avlöningsreglementet för civila befattningshavare, enligt vilket avlöning utbetalas i efterskott, bör en månads övergångslön beräknas för de tjänstemän, som övergå från gammal stat till den nya avlönings— staten.

Någon ovillkorlig rätt att överföras å ny stat torde icke tillkomma den, som efter förordnande uppehåller vakanssatt häradsskrivartjänst. Dylika för- ordnade befattningshavare torde i åtskilliga fall kunna antagas villiga söka befattningar å den nya staten, vilka icke förbehållas ordinarie häradsskri- vare, och böra givetvis beredas tillfälle därtill. Sportelersättning kan självfallet icke komma ifråga för dem. Innehar dylik förordnad befattnings- havare ordinarie tjänst hos statsverket och erhåller han icke tjänst å den nya staten, bör det givetvis stå honom öppet att återinträda i den ordinarie tjänsten.

För ordinarie häradsskrivare, som överföres till den nya organisa- tionen och som på grund därav nödgas flytta från sin dittillsvarande bostads- ort, bör beräknas ersättning för flyttningskostnaden. Billighetsskäl tala för att motsvarande förmån beredes förordnad befattningshavare, som erhåller ordinarie anställning inom den nya organisationen och på grund därav nödgas flytta till annan ort.

Inrättandet av de ifrågasatta särskilda uppbördsavdelningarna vid läns- styrelserna föranleda, såsom framgår av byggnadsstyrelsens i ämnet lämnade utredning, med nödvändighet förändringar av länsstyrelsernas nuvarande- lokaler. I sådant avseende åberopa de sakkunniga berörda utredning. Den sammanlagda byggnadskostnaden uppskattas av byggnadsstyrelsen till 6 mil— joner kronor. Då det givetvis icke låter sig göra att genomföra detta byggnadsprogram under ett år, och det vidare måste beaktas, att i händelse av nybyggnader för uppbördsavdelningarnas räkning samtidigt torde ifråga- komma nybyggnad jämväl för sådan utvidgning av länsstyrelsernas lokaler,. som betingas av andra orsaker, torde dessa nybyggnadskostnader böra för- delas å flera år. I avvaktan på nybyggnad torde erforderliga lokaler böra förhyras. I sakens nuvarande läge hava de sakkunniga ansett sig böra avstå från att i sådant avseende framlägga detaljerade förslag, utan torde) på fortsatt utredning få hero, 1 vilken ordning byggnadsprogrammet bör- genomföras.

_ na,-.nu. _ _

som för kommunerna å landet och de 5. k. fögderistäderna åligger härads- skrivaren, verkställes, såsom förut anförts, i städer med egen jurisdiktion av magistraten eller under dess inseende och ansvar av särskilda, därtill förordnade tjänstemän, som i regel även hava sig ålagt att verkställa upp- börd och redovisning av kronoutskylder och böter. Några allmänna bestäm— melser angående organisationen av detta arbete finnas icke, utan i varje stad äger magistraten att efter gottfinnande ordna arbetets utförande inom ramen av författningarnas föreskrifter.

Som regel torde gälla, att arbetet anförtros åt en särskild tjänsteman, som vanligen benämnes kronokamrerare eller kronokassör. Som exempel på att hithörande arbete verkställes av magistraten kan man framhålla Tors— hälla och Trosa, där borgmästaren jämväl är kronans uppbördsman. I flera städer såsom Sigtuna, Gränna, Kalmar, Oskarshamn, Västervik, Karlshamn, Simrishamn, Skövde, Falköping, Hudiksvall och Örnsköldsvik är detta arbete uppdraget åt någon rådman.

I mindre städer med en folkmängd icke överstigande 8 000—10 000 invå— nare är tjänsten oftast förenad med annan befattning inom stadsförvalt— ningen såsom stadsfogde, stadsfiskal, stadskamrerare, stadskassör o. s. v. Genom sådan anordning har det blivit möjligt att tillförsäkra tjänstemannen i fråga bättre avlöningsförmåner än om de olika befattningarna skulle upp— rätthållas av skilda personer.

När folkmängden närmar sig eller överstiger 30 OOO-talet, kan det däre— mot hända, att arbetet anses för krävande för en tjänsteman och uppdelas på två tjänster, varvid den ene befattningshavaren vanligen benämnes mantalskommissarie (Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Jön— köping) eller kronobokhållare (Gävle, Sundsvall), stadsbokhållare (Karlskrona) 0. s. v. och den andre kronokassör eller kronouppbördskassör.

Huvuddragen av städernas förvaltningsorganisationer för mantalsskriv- ning samt debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av såväl krono— som kommunalutskylder, böter och pensionsavgifter framgår av den redo— görelse, som fogats vid detta betänkande såsom bilaga nr 1. Av denna redo— görelse synes, att i mer än hälften av städerna flera befattningar äro sam— manslagna till en tjänst, så intimt förbundna, att något särskiljande av vad som hör till den ena eller andra tjänsten svårligen låter sig göra. Någon mer detaljerad utredning angående arbetets verkställande i städerna har därför icke verkställts.

Av nämnda tabell framgå även städernas sammanlagda kostnader för mantalsskrivning, debitering, uppbörd och redovisning av såväl krono— som kommunalutskylder, ävensom indrivningsväsendet. Härvid är att märka, att de flesta städerna icke gjort någon särskild beräkning av kostnaderna för kommunalutskylderna utan uppgivit samtliga utgifter för stadens drätsel.

BeträEande de städer, där kronouppbördstjänstemän icke vidare bliva erforderliga, tarvar frågan om tjänstemännens indragning särskild upp- märksamhet. Som dessa tjänstemän ej äro statsanställda, kunde det må- hända ligga nära till hands att anse, att frågan om beredande av ersätt- ning till dem på grund av tjänsternas indragning ej berör staten, utan att det bör ankomma på vederbörande städer att i ekonomiskt hänseende sörja för dessa sina befattningshavare. Billighetsskäl tala dock för att vid bestäm— mande av de bidrag, som de olika magistratsstäderna skola hava att utgöra till statsverket för deras räkning i den nya uppbördsorganisationen, hänsyn tages till de utgifter, städerna nödgas vidkännas för utgivande av ersättning

havare i magistrats- städer.

till sina forna uppbördstjänstemän för mistade löneförmåner. Denna fråga synes böra regleras för varje stad för sig efter prövning av omfattningen av stadens förpliktelser gentemot tjänstemännen. Härvid torde särskilt undersökas, huruvida någon eller några av ifrågavarande tjänstemän lämp- ligen kunna överflyttas till den nya uppbördsorganisationen eller till annan gren inom stadens förvaltning. Att under dylika omständigheter i detta sammanhang framlägga detaljerade beräkningar är uppenbarligen icke möjligt för de sakkunniga, särskilt som frågan om nyssnämnda stadstjänste- mäns framtidsmöjligheter måste undersökas individuellt.

Göteborg och Beträffande Göteborg och Malmö, där särskilda, magistraten underlydande Mahdi uppbördsförvaltningar avses skola inrättas, tarvas genomgripande omlägg- ning av den nuvarande organisationen. I stort sett torde denna omlägg- ning kunna ske efter mönstret av den organisation med ett mantalskontor och ett skattekontor, som i det föregående förordats för uppbördsförvalt— ningarna hos länsstyrelserna. Vissa jämkningar tarvas dock. I spetsen för uppbördsmyndigheten i dessa städer torde i stället för en länsassessor sättas en föreståndare, förslagsvis benämnd skattedirektör, som närmast under magistraten utövar ledningen av uppbördsmyndigheten och inför magistraten föredrager de frågor, i vilka magistraten äger besluta. Skattedirektören bör upprätta förslag till återbesättande av lediga tjänster och till sådana regle— mentariska föreskrifter, som det ankommer på magistraten att fastställa. Han bör vidare ombesörja upprättandet av de redovisningsräkningar, av- kortnings- och avskrivningslängder m. m., som magistraten skall avgiva, och kontrasignera magistratens underskrift därå ävensom tillse, att den underlydande personalen fullgör sina åligganden. För mantalskontoret er— fordras en särskild föreståndare, subordinerad under Skattedirektören. Där- emot torde skattedirektören själv kunna utöva den omedelbara ledningen av skattekontoret och därvid fullgöra de åligganden, som i länen skola ankomma på häradsskrivare. För de mera kvalificerade göromålen, närmast mantals— skrivning, debitering och beredning av frågor om jämkning i beslut om förskottsavsättningar för skatt, böra särskilda tjänstemän anställas, vilka dock icke böra äga självständig beslutanderätt utan underställa förekom- mande frågor skattedirektörens avgörande, i den mån desamma icke enligt vad förut sagts falla under magistratens beslutanderätt. Möjligen skulle dessa tjänstemän kunna erhålla befogenhet att besluta i mantalsskrivnings- frågor. De sakkunniga finna dock övervägande skäl tala för att i tvistiga fall avgörandet även härutinnan bör tillkomma Skattedirektören. Med frågor om bestämmande av förskottsavsättningarnas belopp bör magistraten icke taga befattning. Besvär över skattedirektörens beslut i dylika frågor böra anföras direkt hos länsstyrelsen, som över besvären hör Skattedirektören. Om restitution av för mycket inbetalta skattebelopp torde i Göteborg handels— och politiborgmästaren och i Malmö borgmästaren eller annan därtill utsedd magistratsperson böra fatta beslut å magistratens vägnar efter föredragning av Skattedirektören. Vid den förberedande behandlingen av dylika frågor bör självfallet den underlydande personalen medverka. Ifrågakommer restitu- tion på grund av ändring i verkställd taxering eller debitering, bör dock beslut fattas av länsstyrelsen i hittillsvarande ordning.

Det förutsättes, att uppbördsmyndigheterna i dessa städer skola omhänder- hava, förutom indrivning och redovisning av böter, jämväl debitering och uppbörd av kommunalutskylderna och övrig tilläventyrs förekommande skatte— uppbörd i staden. Däremot bör uppbördsmyndigheten ej befatta sig med

( _ AM.=_>5_x- ..

debitering och uppbörd av andra avgifter i stadens verksamhet såsom tomt- ören m. m., försåvitt icke staden sådant särskilt beslutar.

Fattas dylikt beslut, bör bestyret härmed noga särskiljas från bestyret med skatteuppbörden.

Rörande beviljande av avkortning och avskrivning beträffande såväl krono- som kommunalutskylder bör det tillkomma länsstyrelsen att besluta. An- gående beslut om avkortning och avskrivning av sådana medel, vilkas debite- ring och uppbörd endast efter särskilt beslut av staden må överlämnas åt uppbördsmyndigheten, må det stå staden fritt att förordna på sätt staden finner lämpligt.

Vid möjligen blivande överväganden, huru en omorganisation efter dylika grunder må kunna genomföras i Göteborg och Malmö, torde särskild upp— märksamhet böra ägnas frågan om uppbördspersonalens ändamålsenliga ut— nyttjande vid taxeringsarbetet. Åtskilliga fördelar böra kunna vinnas genom att de mera kvalificerade tjänstemännen verksamt deltaga i detta arbete, antingen såsom ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnderna eller ock såsom biträden med befogenheter enligt 15 $ 1 mom. och 108 9 taxerings— förordningen.

De sakkunniga hava i frågans nuvarande läge ansett sig icke böra vidare än som nu skett angiva riktlinjer för omändring av uppbördsförvaltningarna i Göteborg och Malmö. Varder de sakkunnigas huvudförslag till skatte— uppbördens omläggning lagt till grund för fortsatt utredningsarbete torde i samband därmed ytterligare uppmärksamhet böra ägnas åt de särskilda för- hållandena i dessa städer, jämväl i vad angår föreliggande möjligheter att utnyttja nuvarande personal inom den nya organisationen.

De av de sakkunniga förordade omläggningarna av skatteuppbörden för- anleda ombildning jämväl av överståthållarämbetet för uppbördsårenden. Såsom tidigare anförts ombesörjas därstädes mantalsskrivning och debitering av krono— och kommunalutskylder av taxeringskommissarier. Uppbörden förrättas av uppbördskommissarier, vilka tillika tjänstgöra såsom stadsfogdar med avseende å indrivning av utskylder.

Taxeringskommissarierna ävensom å taxeringskontoren anställda taxerings- assistenter hava vid sidan av sin befattning med kronouppbörden att deltaga i taxeringsarbetet dels såsom av överståthållarämbetet förordnade ledamöter i stadens taxeringsnämnder, dels såsom biträde åt kamreraren vid avdelningen för uppbördsårenden under dennes granskning av taxeringshandlingarna före prövningsnämndens arbete. Därjämte finnes, såsom redan påpekats, ett fri— stående, under Stockholms stads mantalsnämnd sorterande mantalskontor, som ombesörjer den civila folkbokföringen i Stockholm.

Skulle avdelningen ombildas efter mönstret för den organisation, som ifrågasatts för länsstyrelserna, skulle detta innebära ett sammanförande av taxeringskommissariernas och uppbördskommissariernas göromål till en grupp tjänstemän, motsvarande häradsskrivarna. Mantalskontoret däremot torde kunna bibehållas utan ändring. Det kan sättas ifråga, huruvida det med hän- syn till den befattning med taxeringsgöromålen, som ankommer på taxerings- kommissarierna, kan vara odelat lämpligt att på taxeringskommissarierna överflytta jämväl uppbördskommissariernas göromål med indrivning; anteck- ning om inflytande uppbörd bör givetvis ordnas på samma sätt som före— slagits för länen. Det kan vid närmare undersökning befinnas lämpligare att i Stockholm den befattning med indrivningen, som i länen skulle an- komma på häradsskrivare, med fördel skulle kunna anförtros särskilda

Stockh alm.

tjänstemän. Vissa uppbördskommissarier skulle därför möjligen kunna bi- behållas med på angivet sätt ändrade åligganden.

Vidare torde vara sannolikt, att en omreglering av göromålen å taxerings- kontoren skall befinnas lämplig för möjliggörande av ökad centralisering av debiteringen, på det att de arbetsbesparande metoder, som av de sakkunniga föreslås för länen, må kunna i största möjliga utsträckning utnyttjas även i Stockholm.

I frågans nuvarande läge hava de sakkunniga ansett sig icke böra närmare än som sålunda skett, ingå på frågan om ombildning av uppbördsverket i Stockholm. De sakkunniga hålla nämligen före, att denna fråga bör göras till föremål för särskild utredning under medverkan av någon representant för överståthållarämbetet. Vid en dylik utredning torde de särskilda för- hållanden, som råda i Stockholm, beaktas.

15 KAP.

Kostnadsberäkningar.

Statsverkets kostnader för mantalsskrivning och kronouppbörd utgöras huvudsakligen av dels avlöning och förvaltningsbidrag åt häradsskrivarna dels ersättningar till dessa tjänstemän för vissa längder, vid vilkas upp- rättande skrivhjälp i regel erfordras, dels viss del av länsstyrelsernas utgifter, dels ock ersättning till postverket för dess bestyr med utsändande av debet- sedlar ävensom med uppbörden.

Av statsmedel utgår därjämte, enligt kungl. kungörelsen den 19 september 1862 (Sv. förf:saml. nr 62) angående förändring i beräkningen av mantals- skrivningsprovisionen och kungl. brevet den 21 maj 1880 (riksdagens skrivelse 35/ 1880) ersättning till mantalsskrivningsförrättare i magistratsstäder, näm- ligen med trettionde penningen å beloppet av debiterade mantalspenningar utan avseende å de avkortningar. som därå äga rum. I riksstaten beräknas härför ett anslag av 30 000 kronor.

Angående häradsskrivarnas avlöningsförmåner hänvisas till den redogörelse härför, som lämnats i det föregående. Beträffande häradsskrivarnas ersätt- ning för upprättande av vissa längder må erinras om följande.

För upprättande av röstlängder åtnjuter häradsskrivare jämlikt kungl. kungörelsen den 14 juli 1922 (Sv. förf:saml. nr 448) ersättning av statsmedel för det ena exemplaret med 50 öre för varje helt eller påbörjat uppslag om minst 15 rader. Härför erforderligt anslag beräknas i senaste riksstat till 80 000 kronor.

För upprättande av avskrifter av taxeringslängder åtnjuter häradsskrivare ersättning enligt föreskrift i kungl. cirkuläret den 6 juni 1929 (Sv. förf:saml. nr 128). Denna gottgörelse beräknas i huvudsak efter antalet i taxerings- längd upptagna fastigheter eller antalet däri upptagna personer. Kostnaderna härför torde kunna beräknas till minst 100 000 kronor.

För upprättande av de i 14 gav lagen om allmän pensionsförsäkring omförmälda förteckningar utgår till häradsskrivare ersättning med 2 öre för varje i sådan förteckning upptagen person. I senaste riksstat upptages härför ett anslag av 50 000 kronor.

För det bestyr med upprättande av förteckningar å arbetsgivare jämte antalet hos dem anställda arbetare, som ankommer på häradsskrivare och kronouppbördstjänsteman i stad i egenskap av riksförsäkringsanstaltens ombud, åtnjuta de ersättning av riksförsäkringsanstalten. Beloppet härav har av de sakkunniga på grundval av lämnade uppgifter beräknats till i runt tal för häradsskrivarna 40 500 kronor och för magistratstjänstemän till 8 500 kronor eller tillhopa 49 500 kronor.

Postverkets ersättning för bestyret med kronouppbörden å landet utgår dels med 5 öre för varje utsänd debetsedel och dels med visst belopp för varje inbetald skattepostanvisning. Detta sistnämnda belopp bestämmes på det sätt, att sammanlagda inbetalta utskyldsbeloppet divideras med antalet inbetalda

Nuvarande uppbörds- kostnader.

postanvisningar. Den därvid erhållna kvoten anses utgöra medelbeloppet per postanvisning. Ersättningen beräknas efter den avgift, som utgår för post- anvisning å nämnda medelbelopp. Sammanlagda ersättningen till postverket torde kunna beräknas till omkring 600 000 kronor. Härutöver uppbär post- verket ersättning för tryckning av kronodebetsedlar, vilken ersättning kan beräknas till 22 000 kronor.

Utöver de sålunda av statsmedel bekostade ersättningarna utgå debetsedel— lösen, som erlägges av den skattskyldige, och provisioner. Sistnämnda ersättningsbelopp uttagas av de menigheter och försäkringsbolag, för vilkas räkning vissa avgifter uppbäras i samband med kronouppbörden.

Enligt kungl. kungörelsen den 3 december 1897 angående ersättning till vederbörande tjänsteman för utfärdande av debetsedlar är den, som utfärdar debetsedel å de inom varje fögderi eller stad förekommande årliga utskylder och avgifter till kronan ävensom å utskylder och avgifter eller sammanskott av menigheter, som enligt givna stadganden skola uppbäras och redovisas av dem, som uppbörden av utskylderna åligger, berättigad att såsom ersätt- ning för detta bestyr åtnjuta och å debetsedeln upptaga för varje sådan sedel, vars slutsumma icke överstiger 7 kronor, 3 öre, däröver till och med 75 kronor 12 öre samt för debetsedel å ännu högre belopp 50 öre. På grundval av lämnade uppgifter hava de sakkunniga beräknat sammanlagda beloppet av influten debetsedellösen för år till vid pass 400 000 kronor.

Rörande provision för debitering och uppbörd av landstingsmedel är stadgat i kungl. förordningen den 15 juni 1922 (nr 269). Enligt denna utgår ersättning för debitering av dylika medel såväl till häradsskrivare som till kronouppbördstjänsteman i stad med 1'2 % å den del av uppbörden, som ej överstiger 100 000 kronor, 09 % å. den del av uppbörden, som över— stiger 100 000 men ej 300000 kronor, 0'6 % å den del av uppbörden, som överstiger 300 000 men ej 500 000 kronor och 0'3 % å den del av uppbörden, som överstiger 500 000 kronor. För uppbörden skall till kronouppbörds— tjänsteman i stad utgå ersättning med 05 % å uppbörden för staden. Enligt samma förordning skall landskamrerare erhålla ersättning med 0'15 % å den del av uppbörden, som ej överstiger 1 000 000 kronor, 01 % å den del av uppbörden, som överstiger 1 000 000 men ej 3 000 000 kronor och 005 % å den del av uppbörden, som överstiger 3 000000 kronor. Sedan ny löne- reglering för länsstyrelserna trätt i kraft med ingången av budgetåret 1925/26, har denna till landskamrerarna utgående ersättning indragits till statsverket. Därutöver utgår till statsverket provision med 0'5 % å upp- börden. Vissa bestämmelser äro meddelade angående provision till å äldre stat kvarstående häradsskrivare ävensom till i tjänsten kvarstående lant— räntmästare. Ersättningen beräknas för varje kalenderår å det belopp, som hos länsstyrelsen bokförts såsom under kalenderåret influtet.

Samma grunder gälla för beräkning av provision å vägskatt. För debitering och uppbörd av tingshusmedel utgår ersättning med 3 % av influtna beloppet, varav 1 1/2 % tillkommer debiteringsförrättaren, 1 % uppbördsförrättaren i stad, 1 1/, % statsverket samt 1/4 % i tjänsten kvar- stående lanträntmästare eller, där räntmästartjänsten indragits, likaledes statsverket. För debitering och uppbörd av försäkringsavgifter utgår er— sättning enligt kungl. kungörelsen den 22 oktober 1886 med 3 1 2 % å det debiterade beloppet, av vilka 1 1/2 % tillfalla häradsskrivare, 1 4 % lands— kamrerare samt 1 3/4 % statsverket, dock att av sistnämnda belopp 1/, % utgår till lanträntmästare i län, där sådan tjänsteman ännu finnes. Från och med budgetåret 1925/26 har den landskamrerare tillkommande provisionen

':

= k:a-mea—

indragits till statsverket. För debitering och uppbörd av övriga avgifter av enskild natur torde ersättning utgå efter ovan för tinghusmedel angivna grunder.

De sakkunniga hava från länsstyrelserna införskaffat uppgift om beloppet av provisioner, som utgått under året 1923—1925, och hänvisas härutinnan till bifogade tabell nr 16.

Angående kostnaderna för kronouppbörden imagistratsstäderna —— frånsett Stockholm hava de sakkunniga inhämtat vissa uppgifter, vilka samman- ställts till en vid betänkandet fogad tabell nr 18.

Rörande kostnaderna för debitering och uppbörd av kommunalutskylderi landskommuner, köpingar och municipalsamhällen har det icke varit de sakkunniga möjligt att verkställa någon ingående undersökning. Inom dessa kommuner växla förhållandena betydligt. Under det att i små kom- muner knappast torde utgå annan ersättning härför än vissa anslag till kommunalnämnden för bestridande av expensutgifter, är iandra kommuner avlönad personal anställd för biträde vid kommunalförvaltningen. I åt- skilliga kommuner erlägga kommunalnämnderna betalning till häradsskrivare för upprättande av avskrifter av mantalslängder och taxeringslängder. Stundom brukar även anlitas avlönad hjälp för upprättande av debiterings- längd. I kommuner, där kommunalutskylderna uppbäras genom postverket över postgirot, erlägga kommunerna postavgiften för inbetalningar. Att ens tillnärmelsevis riktigt uppskatta sammanlagda kostnaderna för kommunal- uppbörden å landet möter stora svårigheter. De sakkunniga tro sig dock på grund av vissa överslagsberäkningar våga antaga, att desamma icke understiga 750 000 kronor.

Undersökning rörande magistratsstädernas kostnader för den kommunala uppbörden har verkställts med ledning av inkomna uppgifter från dessa städer. Undersökningen berör givetvis icke Stockholm. I vissa uppgifter upptages totalkostnaden för stadens drätsel utan angivande av huru mycket därav skäligen må anses belöpa å debitering och uppbörd av kommunalut- skylder. Det har därför varit förenat med svårighet att åstadkomma fullt jämförliga belopp för samtliga städer. I den vid betänkandet fogade tabellen nr 19 hava vissa belopp upptagits såsom sannolika kostnader för magistrats- städernas egen uppbörd. Dessa kostnadsbelopp äro dock på grund av be- rörda svårigheter att anse såsom approximativa. Den sammanlagda kost- naden uppskattas till 540 000 kronor. För fögderistäderna hava motsva- rande uppgifter ej införskaii'ats. På grund av överslagsberäkningar upp- skatta dc sakkunniga kostnaderna för kommunaluppbörden i dessa städer till minst 100 000 kronor. Kommunaluppbörden i samtliga städer utom Stockholm torde alltså kunna anses kosta sammanlagt omkring 640 000 kronor.

De sakkunnigas beräkningar angående kostnaderna för mantalsskrivning samt debitering och uppbörd av krono- och kommunalutskylder kunna sam- manfattas sålunda.

A Av statsmedel. 1. Länsstyrelsernas uppbördsavdelningar ............................ kronor 240 000 2. Lön, tjänstgöringspenningar, tillfällig löneförbättring och förvaltningsbidrag till häradsskrivare ............ » 672 250 3 Ålderstillägg och dyrtidstillägg åt häradsskrivare; be-

loppet härav kan icke exakt angivas men torde kunna beräknas till omkring .................................... » 325 000 4. Ersättning till häradsskrivare för upprättande av

röstlängder .................................................................. » 30 000 5. Ersättning till häradsskrivare för avskrifter av taxe-

ringslängder minst ....................................................... » 100 000 6. Ersättning till postverket för dess befattning med

kronouppbörden minst ................................................ » 600 000 7. Tryckning av kronodebetsedlar ....................................... » 22 000 8. Ersättning till häradsskrivare för upprättande av

pensionsförteckningar .................................................... » 50 000 9. Riksförsäkringsanstaltens ersättningar för upprättande

av arbetarförteckningar: till häradsskrivare kronor 40 500, till städernas tjänstemän kronor 8 500 » 49 000 10. Ersättning till städernas tjänstemän för förrättande

av mantalsskrivning .................................................... » 30 000

B. Provisioner m. m.

1. Debetsedellösen .................................................................... » 400 000

2. Provision för: a) landstingsmedel ............................................................ » 770 000 b) vägskatt ............................................................................ » 350 000 e) tingshusmedel ............................................................... » 30 000 d) riddarhusmedel ................................................................ » 75 e) hushållningssällskaps medel ........................................ » 5 225 f) försäkringsavgifter ........................................................ » 240 000 g) diverse andra medel .................................................... » 4 500

C. 'Magistratsstädernas kostnader (kostnaderna för uppbördsverket i Stockholm ej medräknade) ............ » 1 306 000

Summa för kronouppbörd och mantalsskrivning kronor 5 224 050.

Kommunaluppbörden.

Kostnaderna för kommunaluppbörden beräknas: för landskommuner, köpingar och municipalsamhällen till omkring ............................................................................ kronor 750 000

» städer utom Stockholm till omkring ............................ _ » 64030? Summa för kommunaluppbörd kronor 1 390 000.

I förestående belopp _ ingå dock icke kostnaderna för uppbördsverket i Stockholm.

Kostnaderna för restindrivningen kunna icke säkert beräknas med före- fintligt material. I magistratsstädernas ovanangivna kostnader för krono-

uppbörden ingå utgifterna för avlöning åt stadsfogdar och dem underlydande exekutionspersonal.

Indrivningsavgifterna, som ju drabba de på restlängd uppförda skatt- skyldiga, torde kunna uppskattas för kronoutskylderna till omkring ........................................ kronor 900 000 samt för kommunalutskylder och pensionsavgifter till omkring ................................................................................... » 1 000 000

Summa kronor 1 900 000.

Härtill torde böra läggas postavgifter för åtskilliga tjänsteförsändelser, till vilka hänsyn icke tagits vid beräkningen av postverkets ovanangivna ersättning för dess bestyr med kronouppbörden. Beloppet av dessa postav- gifter kan icke närmare angivas.

Ifråga om kostnaderna för den av de sakkunniga ifrågasatta nya upp- bördsorganisationen hava överslagsberäkningar verkställts. För avlöning till ordinarie befattningshavare, vilka förtecknats i den tidigare i betänkan- det återgivna personalförteckningen, synes efter sedvanliga grunder böra beräknas en sammanlagd kostnad av 2 436 168 kronor. För vikariatsersätt- ning torde böra beräknas förslagsvis 50 000 kronor. Den anordning med s. k. övergångslön, som vid nyreglerade verk föranletts av övergången till efterskottsutbetalning av hela lönen, torde böra tillämpas beträffande de häradsskrivare, som skola överflyttas till de föreslagna uppbördsavdelningarna hos länsstyrelserna och som övergå till den nya lönestaten. Antalet sådana häradsskrivare har uppskattats till 39, och sammanlagda beloppet av erfor— derlig övergångslön har beräknats till 13 158 kronor. Detta belopp utgår givetvis allenast vid övergången till den nya avlöningsstaten. Samma härads- skrivare tillkommande sportelersättning har på grundval av inkomna upp- gifter angående deras extra inkomster i tjänsten under åren 1923—1925 i en- lighet med de här förut i betänkandet angivna grunder beräknats till i runt tal 181 600 kronor. Till icke ordinarie personal har avlöning ienlighet med gällande allmänna grunder beräknats till i runt tal 560 000 kronor. Här— till bör läggas kostnaden för tillfällig personal, vilken kan bliva erforderlig under de tider på året, då större arbetsanhopning kan motses. Denna kost- nad synes böra uppskattas till omkring 300 000 kronor. För dyrtidstillägg efter nu gällande grunder torde böra beräknas ett belopp av 500 000 kronor.

Ersättning till postverket för dess bestyr med skatteuppbörden jämte vad därmed äger sammanhang ävensom folkbokföringen har av de sakkunniga beräknats till 1 766 000 kronor. Rörande grunderna för dessa beräkningar hänvisas till vad här nedan anföres.

För tryckning av skattekort, debetsedlar, adressanmälningar m. fl. blan- ketter, som erfordras för kronouppbörden och folkbokföringen synes, enligt vad verkställda kalkyler giva vid handen, ett anslag av 50 000 kronor bliva väl tillräckligt. Utöver ovan angivna årliga kostnader bör jämväl beräknas ett icke obetydligt belopp för vanliga skrivmaterialier och andra expenser, för ved, belysning och uppvärmning och städning av tjänstelokaler m. m. dyl. ävenså torde böra i beräkningarna ehuru knappast i blivande stat — medtagas visst belopp för'amortering av engångskostnaden för upp- sättning av maskiner o. dyl., vilken engångskostnad angives i det föl— jande. Att uppskatta dessa kostnader är förenat med betydande svårig- heter. Det vill dock synas de sakkunniga, som om ett belopp av omkring

Kostnader för den nya orga— nisationen. Avlöningar m. m.

650 000 kronor härför skulle bliva fullt betryggande. Beräkningarna kunna. sammanfattas sålunda:

Årliga kostnader:

Avlöningar till ordinarie befattningshavare ........................ kronor 2 436 168 Vikariatsersättningar ............................................................ » 50 000 Sportelersättning till 39 häradsskrivare (minskas med 1/9

årligen) ................................................................................ >> 181 600 Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare ............... » 560 000 Avlöningar till tillfällig personal ........................................... » 300 000 Dyrtidstillägg ................................................................................ » 500 000 Ersättning till postverket ........................................................ » 1 766 000 Tryckningskostnader för div. blanketter ............................... » 50 000 Skrivmaterialier och expenser, ved m. m. inklusive amortering med 10 % av nedan angivna engångskost- nader för första uppsättningen av maskiner med till- behör ...................................................................................... » 656 232

Summa kronor 6 500 OOO—.

Avlöningar & Utöver förestående årliga kostnader torde under en övergångsperiod böra indragnings" beräknas kostnaderna för indragning av övertalig ordinarie personal. De Stat” sakkunniga hava antagit, att 29 häradsskrivare komma att uppföras å indragningsstat. I enlighet med förut i betänkandet angivna grunder hava. årliga kostnaderna härför beräknats sålunda: Indragningslön för 29 häradsskrivare jämte två ålderstill- lägg till envar ........................................................................... kronor 133 400 Sportelersättning (minskas successivt med en tredjedel) » 142 300

Summa kronor 275 700.

Enär samtliga dessa häradsskrivare vid överförandet å indragningsstat antagits hava uppnått en ålder av minst 60 år och samtliga äro skyldiga att avgå med pension senast vid uppnådda 67 års ålder, torde i intet fall avlöning å indragningsstat komma att utgå längre än 7 år; i regel kommer sådan avlöning att utgå under ett färre antal år.

Skulle den nya organisationen träda i kraft senare än år 1932, följer härav, att beloppet av de ersättningar, som böra utgå till äldre härads— skrivare, kommer att nedgå i den mån häradsskrivare under tiden avgått från tjänsten.

Minskning av Emellertid må beaktas, att genom ifrågavarande organisation bortfaller nuvaranfie en del av nuvarande kostnaden för länsstyrelserna. Såsom tidigare anförts &???”th innebär de sakkunnigas förslag, att nya länsassessorstjänster skola inrättas

anna_ allenast hos länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län. I övriga aderton län avses, att ledningen av de nyinrättade uppbördsavdelningarna skall överlämnas åt innehavaren av nuvarande länsassessorstjänst å landskontoret. Vidare torde inom varje län en landskontorist kunna överflyttas till den nya uppbörds— avdelningen, inom några län möjligen två. Det synes alltså befogat att räkna med en besparing av anslaget till länsstyrelsernas tjänstemän med beräknad avlöning åt dels en länsassessor i vart och ett av följande län, nämligen: Uppsala, Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Ble- kinge, Kristianstads, Hallands, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands,

Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, dels en landskontorist i varje län. Huruvida besparing av lönen åt ytterligare någon landskontorist i ett eller annat län kan ske, torde få bero på framtida utredning. En dylik förutsätter nämligen en ingå— ende granskning av omfattningen av arbetsbördan inom de olika länsstyrel- serna, men en sådan undersökning har icke ansetts böra åvägabringas av de sakkunniga i frågans nuvarande stadium. På grund härav räkna de sakkunniga med överflyttning av allenast en landskontoristtjänst i varje län, varmed avses den tjänst, vars innehavare har till huvudsaklig uppgift att handlägga uppbördsårenden. På grundval av verkställda beräkningar hava de sakkunniga uppskattat den årliga besparingen beträffande läns- assessors- och landskontoristtjänsterna till sammanlagt 291 036 kronor. Be- sparing torde även böra beräknas med anledning därav, att den extra per— sonal, som plägat användas å länsstyrelserna vid tiden för den allmänna uppbördsterminen på hösten och för utskrivandet av restlängder, icke vidare erfordras. Kostnaderna härför torde knappast understiga 50 000 kronor. Sammanlagt torde alltså böra besparas 341 036 kronor.

Några kostnadsberäkningar för Stockholm, Göteborg och Malmö hava de sakkunniga ansett sig icke böra verkställa. Vid uppgörandet av organisations- planer för dessa städer torde nämligen hänsyn böra tagas till lokala för- hållanden, rörande vilka på frågans nuvarande stadium de sakkunniga icke ansett sig böra verkställa undersökning.

Enligt sakkunnigförslaget skola de skattskyldiga — direkt eller genom förmedling av arbetsgivare fullgöra sin skatteplikt medelst terminsvis skeende inbetalningar till vederbörande uppbördsmyndighets postgirokonto. Av ett dylikt lagstadgat betalningssätt måste givetvis följa, att de skatt- skyldiga resp. dessas arbetsgivare ej skola behöva vidkännas några som helst portokostnader eller andra avgifter till postverket för skatteinbetalnin- garna och därav föranledda skrivelser m. m. till uppbördsmyndighet, utan att alla dessa kostnader skola ersättas postverket av statsverket.

Att nu exakt beräkna ersättningens storlek är vanskligt. Det synes därför vara lämpligt, att ersättningsbeloppet icke omedelbart definitivt fast- ställes, icke ens för första året efter uppbördsreformens genomförande, utan att detta endast beräknas förslagsvis. De sakkunniga föreställa sig, att det ur alla synpunkter skall befinnas ändamålsenligt eller nödvändigt att under första året efter det nya uppbördssättets ikraftträdande tillämpa sådant kontrollförfarande mellan uppbördsmyndigheterna och postverket, som möj— liggör exakt beräkning av ersättningen till postverket. På grundval härav torde för framtiden ersättningen kunna bestämmas efter mera summariska beräkningsgrunder.

Uppbördssakkunniga hava approximativt beräknat första årets ersättning på följande sätt: Befordran en gång om året av cirka 3000 000 st. till

skattskyldiga adresserade masskorsband (skattekort) a 4

öre .............................................................................................. kronor 120 000 370000 st. affärshandlingar till arbetsgivare (order om

förskottsbetalningar) a 15 öre ................... . ........................... » 55 500 370 000 st. affärshandlingar till arbetsgivare (order om

slutlikvid) a 15 öre ................................................................ » - 55 500

300 000 st. affärshandlingar från arbetsgivare till uppbörds— myndighet (anmälan om nyantagna löntagare och sådana som slutat sin anställning) a 15 öre ................................ >> 45 000

Ersättning till postverket m. m.

158 3 000 000 st. till skattskyldiga adresserade masskorsband

(debetsedlar) ä 4 öre ............................................................... kronor 120 000 300 000 st. brev emellan skattskyldiga och uppbördsmyn-

dighet å. 15 öre ....................................................................... >> 45 000 200 000 st. brev (skriftväxling mellan länsstyrelserna) a 30

öre .............................................................................................. » 60 000 500000 st. brev (skriftväxling mellan länsstyrelserna och

prästerskapet) a 15 öre ........................................ . .................. » 75 000 4 800 000 st. inbetalningskort från egna företagare (1 200 000

st. 4 gånger om året) a 14 öre ............................................ » 672 000 3 700 000 st. inbetalningskort från arbetsgivare (370 000 st.

10 gånger om året) a 14 öre ................................................ » 518 000

Sammanlagt 16540 000 st. försändelser kronor 1 766 000.

Postförsändelserna till uppbördsmyndigheterna komma att fördela sig på rikets samtliga postanstalter, under det att försändelserna från uppbörds- myndigheterna komma att utgå från postkontor i residensstäderna. Vad angår de från uppbördsmyndigheten avgående postförsändelserna förutsättes, att uppbördsmyndigheten genom försortering och andra praktiska åtgärder samverkar med postverket i syfte att underlätta behandlingen inom post— verket av nämnda försändelser. Av sådan anledning hava de sakkunniga räknat med att en stor del av försändelserna skola kunna befordras efter den för masskorsband gällande billigare postavgiften, även om nu tillämpade bestämmelser för befordran i dylik egenskap icke alltid kunna tänkas bliva uppfyllda.

I fråga om inbetalningskorten hava de sakkunniga, med hänsyn därtill att ett avsevärt antal arbetsgivare och andra vid fullgörandet av skatte- likvider sannolikt kommer att använda sig av det kostnadsfria girerings— förfarandet, ansett sig kunna räkna med en medelavgift för samtliga in— betalningar av 14 öre.

Vid betraktande av den ovan beräknade ersättningen till postverket är emellertid att märka, att postverket redan nu uppbär en relativt stor ersätt- ning såväl för befordran av försändelser innehållande skriftväxling i upp— börds- och mantalsskrivnings- m. fl. ärenden som ock för det särskilda be— styret med kronouppbörden på landsbygden, vilka ersättningsbelopp vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag skulle komma att bortfalla. Då enbart ersättningen för bestyret med kronouppbörden för närvarande uppgår till, lågt räknat, 600 000 kronor om året, anse de sakkunniga att den ökade ersättningen till postverket icke skall komma att avsevärt överstiga 1 000 000 kronor.

En avgift av i medeltal 14 öre för varje inbetalning till uppbördsmyndig— hets postgirokonto täcker icke postgirokontorets kostnader för det arbete, som dessa inbetalningar förorsaka postverket. För år 1928 har postgiro— kontoret fått betala till postkassan 13'5 öre för varje inbetalningskort. I denna ersättning inbegripes ej kostnaden för kortens behandling inom postgiro- kontoret. Givetvis överstiger sistnämnda kostnad betydligt ett halvt öre. För att postgirorörelsen alltså icke skall göra direkt ekonomisk förlust för dess arbete i skatteuppbördens tjänst, måste man utgå ifrån att det alltid skola finnas belopp innestående å uppbördsmyndigheternas postgiro— konton, varav ränteavkastningen skall tillfalla postgirorörelsen. Härtill torde hänsyn böra tagas, när detaljbestämmelser, måhända även innefattande uppdrag för postgirokontoret att å vissa bestämda tider automatiskt girera

belopp från sistnämnda postgirokonton till riksbankens huvudkontors post— girokonto för statsverkets räkning, komma att utarbetas. I sakens nuvarande läge lärer det emellertid vara obehövligt att uttala sig om storleken av de skattemedel, som permanent böra innestå i postgirorörelsen. Ett slutligt ståndpunkttagande i denna detalj blir för övrigt lättare att taga, sedan man kan stödja sig på någon tids praktisk erfarenhet.

Kostnaden för övergångslön till häradsskrivare, som överföras till ny stat, Engångs- har i det föregående beräknats till 13 158 kronor. Härtill bör läggas erfor- kostnader- derligt belopp för ersättningar för flyttningskostnad, vilket belopp torde Övergångslön kunna approximativt uppskattas till omkring 25 000 kronor. För över— m- 111- gångsåret torde alltså böra beräknas ett anslag i dylikt hänseende av till- hopa 38 158 kronor.

, Enligt den av byggnadsstyrelsen verkställda utredningen torde för anskaf— Byggnads" " fande av lokaler till de ifrågasatta nya uppbördsavdelningarna hos länssty— kostnaden relserna böra beräknas nybyggnadskostnader med 6 miljoner kronor. Antag— ! ligen torde det befinnas nödvändigt att fördela dessa kostnader på flera år.

% Därest nybyggnad skall ske, kan det nämligen knappast ifrågakomma att

. utföra sådan i alla lån på ett år. Vidare synes sannolikt, att i samband

i med dylik nybyggnad kan ifrågakomma utvidgning av länsstyrelsernas

nuvarande lokaler för andra avdelningar hos länsstyrelserna, varigenom måhända ett mera omfattande nybyggnadsprogram måste uppgöras än som erfordras allenast för uppbördsavdelningarna. De sakkunniga anse sig dock icke böra räkna med annan byggnadskostnad för uppbördsreformens genom— förande än angivna 6 miljoner kronor. I de län, där lokaler icke omedel— bart erhållas genom nybyggnad, böra lämpliga utrymmen förhyras. Kost— naden härför kan svårligen nu beräknas.

De sakkunniga hava på grundval av överslagsberäkningar rörande den Anskaffqing sannolika arbetsmängden verkställt vissa beräkningar rörande behovet av ”hm???" adresseringsmaskiner med tillbehör, bokföringsmaskiner, kortskåp och andra oc mo ler" möbler m. m. Exakta uppgifter om priset å olika maskiner hava icke kunnat erhållas, på grund av att vissa specialkonstruktioner erfordras. Ut— gående från pris å standardmodeller samt under antagande att vissa till- läggspris erfordras för berörda specialkonstruktioner, men att tillika åtskillig rabatt skall kunna erhållas vid en så. stor nyanskaffning, som här är ifråga, hava de sakkunniga trott sig kunna uppställa följande kalkyler.

_om_-_. ... .....

40 adresseringsmaskiner a 7 000 kr. ................................ kronor 280 000: 25 präglingsmaskiner a 3 000 kr. .................................... » 75 000: 4750 000 adressplåtar a 10 öre ........................................ » 475 000: 500 förvaringsskåp till plåtar a 300 kr. ........................ » 150 000: —— 50 bokföringsmaskiner ä 6 000 kr. .................................... » 300 000: — 100 räknemaskiner ä 1 000 kr. ........................................ » 100 000: —— 200 skrivmaskiner a 400 kr. ............................................ » 80 000: — möbler ................................................................................... » 1 200 000:

Summa kronor 2 660 000: —

Kostnaden för första präglingen av 4950 000 plåtar torde kunna upp- skattas efter 5 öre per styck till 247 500 kronor. Denna kostnad är att betrakta såsom en engångskostnad, men eftersom arbetet härmed givetvis skall utföras av skattekontorets personal, möjligen med tillfällig förstärk- ning av arbetskrafterna, torde kostnadsberäkningarna för första årets drift i viss mån böra minskas.

Central led- ning av arbetet hos uppbörds-

myndig- heterna.

Förarbeten ]?J'r det nya uppbörds- systemet.

Motsvarande kostnader för Stockholm, Göteborg och Malmö torde kunna beräknas sålunda

Stockholm: Maskinutrustning och möbelanskaffning omkring ............ kronor 250 000: Nyprägling av cirka 465 000 plåtar .................................... » 23 250; __ Summa kronor 273 250: —

Göteborg: Maskinutrustning och möbelanskaffning ............................ kronor 115 000: —— Nyprägling av cirka 220 000 plåtar .................................... » 11 000: _! Summa kronor 126 000:

Malmö:

Maskinutrustning och möbelanskaifning ............................ kronor 60 000; _— Nyprägling av cirka 110 000 plåtar .................................... » 5 500: ——

Summa kronor 65 500: ——

Av redan anförda orsaker måste dessa beräkningar rörande engångskost— naderna anses approximativa.

Av vikt är att enhetliga arbetsmetoder komma till användning vid allt maskinarbete samt vid förande av de föreslagna kortregistren. Då dessa arbeten enligt förslaget skola utföras å 27 olika ställen, är det uppenbar— ligen nödvändigt, att någon anordning träffas, varigenom anvisningar och råd för arbetets enhetliga utförande kunna meddelas. Även torde viss inspek- tion, särskilt under de första åren, vara erforderlig. Övervägande skäl synas tala för att denna centrala rådgivande och inspekterande ledning åtmin- stone till en början uppdrages åt någon eller några personer, vilka besitta administrativ och teknisk erfarenhet inom det förvaltningsområde, här är ifråga. Sedan systemet väl kommit i gång och de lämpligaste arbetsmeto- derna efter en tids prövande stabiliserats, torde den centrala ledningen må- hända kunna anförtros åt något centralt ämbetsverk, därvid riksräken- skapsverket eller statskontoret närmast synes kunna komma ifråga. Man torde därför böra tillsvidare räkna med ett mindre anslag för berörda in- spekterande organ, vilket anslag synes kunna stanna vid 25 000 kronor. Härvid hava de sakkunniga räknat med, förutom resekostnader, jämväl kostnader för tillkallande av tekniska experter för vissa möjligen erforder— liga specialundersökningar.

Innan den nya organisationen kan träda i full tillämpning, erfordras givetvis viss tids förberedelser. Det synes lämpligt, att av förut antydda vägar för genomförande av övergången till det nya systemet den anord- ningen väljes, att förskottsavsättningar börja den 1 juli samt att över- gångstiden beräknas till fyra år med förskottsbetalningar under envar av åtta månader och julmånaden fri från förskottsbetalningar. De nya upp- bördsavdelningarna torde böra träda i verksamhet snarast möjligt efter in— gången av det kalenderår, under vilket förskottsavsättningarna skola börja. Under första halvåret kunde då hinna uppläggas adressplåtar, folkregister- kort m. 111. Även skattekort och andra föreskrifter för de skattskyldiga och

l.. . i i ! ;

arbetsgivarna kunna färdigställas och utsändas före den 1 juli. Under samma tid skulle även den personal, som skall handhava förandet av avräk— ningskorten, kunna erhålla övning i detta arbete. Även om det nya upp— bördssystemet skulle börja fungera den 1 juli, skulle alltså kostnaderna i allt väsentligt böra beräknas från och med den 1 januari samma år.

I det föregående har förutsatts, att kostnaderna för den nya organisationen skola bestridas av statsmedel. Emellertid synes vara befogat, att kommuner, landsting och övriga, vilka erhålla sina utskylder och avgifter uppburna genom den statliga uppbördsförvaltningen, lämna bidrag till kostnaderna härför. De sakkunniga sakna därför anledning föreslå avskaffande av för det närvarande utgående provisioner för debitering och uppbörd av lands- tingsmedel m. m. Dessa provisioner böra emellertid helt ingå till stats- verket, utan rätt för vederbörande tjänstemän att uppbära någon del av dessa provisioner. Den omständigheten, att försäkringsavgifter till ömse— sidiga försäkringsbolag icke vidare skola uppbäras i samband med krono- uppbörden, medför, att provision å dylika medel bortfaller. Under förut- sättning, att de provisioner, som förutsättas skola även i fortsättningen utgå, uppgå till i stort sett samma belopp som i medeltal under åren 1923—25, torde statsverkets inkomst av provisioner kunna beräknas till här ovan an- givna belopp, nämligen:

landstingsmedel ................................................................... kronor 770 000: vägskatt ................................................................................ » 350 000: —— tingshusmedel ....................................................................... » 30 000: riddarhusmedel ................................................................... » 75: hushållningssällskaps medel ................................................ » 5 225: —_

Summa lH'onor 1_1*55 300;

Huruvida debetsedellösen även i fortsättningen bör utgå, kan vara tvek- samt. De sakkunniga finna för sin del övervägande skäl tala för att denna avgift upphör.

Vad därefter angår bidrag från vederbörande primärkommuner, torde skillnad böra göras mellan å ena sidan magistratsstäder, och å andra sidan övriga kommuner samt municipalsamhällen. Magistratsstäderna hava för det närvarande sig ålagt att ombesörja mantalsskrivning och kronouppbörd. Denna anordning sammanhänger med städernas privilegier. Städerna åtnjuta i stället Vissa förmåner; till vissa av dem utgår bland annat tolagsersätt— ning, som ansetts utgöra vederlag bland annat för dessa städers omhänder- tagande av rättsskipningen, mantalsskrivningen och kronouppbörden. Skulle statsverket övertaga kostnaderna för dessa göromål eller vissa av dem, måste med nödvändighet fråga uppkomma om reglering av de till städerna utgående ersättningarna. Att närmare ingå på denna vidlyftiga och svårlösta fråga hava de sakkunniga ansett icke böra tillkomma dem. Frågan torde böra upptagas i ett vidare sammanhang. I stället föreslå de sakkunniga, att, till dess frågan om tolagsersättningarnas upphörande eller minskande vinner sin lösning, magistratsstäder skola tillförbindas lämna bidrag till kostnaderna för uppbördsförvaltningen. De sakkunniga hava på flera sätt sökt komma till rätta med frågan om åstadkommande av en rättvis grund för bestäm- mande av denna bidragsskyldighet. Närmast till hands skulle väl vara, att städerna i fortsättningen till statsverket betalade ett belopp, motsvarande städernas nuvarande kostnader härför. Emellertid torde denna utväg befinnas

Bidrag från kommuner och andra menigheter.

mindre ändamålsenlig. De sakkunniga hava grundad förhoppning antaga, att kostnaderna för uppbördsförvaltningen i stort sett skola ställa sig billigare efter den nya organisationen än tillförne, och det torde få anses rättvist, att städerna bliva delaktiga i den härigenom uppkommande besparingen. Vidare torde det vara möjligt, att städerna även efter en omläggning av uppbörds- organisationen måste dragas med vissa kostnader, som nu beräknas belöpa å kronouppbörden. I vissa städer, huvudsakligen de mindre, hava nämligen magistratstjänstemännens löneförmåner bestämts med hänsyn därtill, att de skola hava viss inkomst genom sin befattning med kronouppbörden. Skulle denna ersättning upphöra, nödvändiggöres måhända ökning av deras övriga löneförmåner. Det kan jämväl tänkas, att en eller annan kronouppbörds- tjänsteman utan olägenhet kan överflyttas till tjänstgöring inom annat om- råde för stadens förvaltning. Det synes även vara mindre lämpligt att under en tämligen obegränsad framtid låta ersättningarna utgå med en gång för alla bestämda belopp. Det skulle då icke vara möjligt att taga hänsyn till de förändringar, som betingas av utvecklingen. De sakkunniga hava därför ansett sig böra avstå från att beräkna städernas bidrag efter dylik grund.

En beräkning av ersättningen på grundval av det kommunala beskatt— ningsunderlaget skulle likaledes verka ojämnt. Kostnaderna för exempelvis mantalsskrivningen stå icke irelation med antalet skattekronor. Vidare är arbetet med debitering praktiskt taget detsamma, vare sig utskyldsbeloppet är stort eller litet. Däremot torde folkmängden i de olika städerna kunna anses utgöra en tämligen rättvis fördelningsgrund. Att tänka sig en kombination av flera beräkningsgrunder, till exempel antalet skattekronor, folkmängd, antalet taxerade fastigheter o. s. v., skulle också vara möjligt, men varje avvägning av den andel, enligt vilken varje dylik grupp av beskattnings— föremål skulle deltaga, kan icke undgå att bliva mer eller mindre godtyck- ligt. De sakkunniga hava därför stannat för att föreslå, att magistratsstädernas bidrag beräknas utgå efter 1 krona 25 öre för mantalsskriven innevånare, varav en krona beräknas för mantalsskrivning och kronouppbörd samt 25 öre för kommunaluppbörden. Beträffande det befogade i att uttaga ersätt- ning för kommunaluppbörden i städerna åberopas vad idet följande anföres i fråga om ersättning för uppbörden av kommunalutskylder i fögderistäder samt i landskommuner och köpingar.

Emellertid torde för städerna Stockholm, Göteborg och Malmö ersättning efter 1 krona 25 öre per person ställa sig förhållandevis hög. Då för dessa städer även av andra skäl torde vara att föredraga den anordningen, att städerna själva ombesörja mantalsskrivning och kronouppbörd, såsom redan nu sker, men efter de metoder, som i det föregående föreslagits för länen i övrigt, hava de sakkunniga ansett sig böra utgå från att i dessa städer själv— ständiga uppbördsförvaltningar inrättas, förlagda, i Stockholm såsom hittills till överståthållarämbetet samt i Göteborg och Malmö till magistraten. Något bidrag från dessa städer bör därför ej beräknas.

Beträffande landskommuner, köpingar och fögderistäder torde vara befogat, att dessa likaledes lämna bidrag till kostnaderna för uppbördsförvaltningen, eftersom desamma för framtiden slippa kostnader för egen skatteuppbörd. De sakkunniga vilja dock icke förneka, att skälen härför äro mindre vägande än de, som anförts beträffande magistratsstäderna, och frågan huruvida ifrågavarande kommuner skäligen böra tillförbindas att lämna bidrag torde närmast få bedömas ur statsfmansiell synpunkt. De sakkunniga hava emeller- tid ansett sig böra räkna med bidrag även från det hållet. I fråga om dettas

storlek hava de sakkunniga stannat för 25 öre per mantalsskriven person. Visserligen är detta belopp något större än den av de sakkunniga approxi- mativt uppskattade kostnaden för landskommunernas nuvarande skatteupp- börd, men härvid är att beakta, att uppbördsförvaltningens omläggning skulle för ifrågavarande kommuner medföra förutom ett bättre uppbörds- resultat, jämväl den förmånen, att kommunerna befriades från ansvarighet för av de skattskyldiga icke erlagda pensionsgrundavgifter. Ett bidrag efter 25 öre per mantalsskriven person lärer därför icke kunna anses vara för högt.

Ifrågavarande bidrag torde kunna uppskattas beträffande magistratsstäderna till i runt tal 1 350 000 kronor och för landskommuner, köpingar och fögderi— städer till i runt tal 1 065 000 kronor. För municipalsamhällenas uppbörd skulle man med hänsyn till att dessa i regel uppbära lägre utskylder än kommunerna möjligen kunna tänka sig ett bidrag av 10 öre per person. I sådan händelse skulle bidraget kunna uppskattas till omkring 24 000 kronor.

De kommunala bidragen till kostnaderna för uppbördsförvaltningen skulle alltså kunna uppskattas till 2 439 000 kronor.

Såsom redan anförtsi 14 kap. torde emellertid vid bestämmandet av magi- stratsstädernas bidrag till kostnaderna för den nya uppbördsorganisationen skäligt avdrag böra göras till städernas utgifter för avlöning åt övertalig uppbördspersonal. I undantagsfall torde på liknande sätt böra tagas hänsyn jämväl till andra kommuners kostnader för tjänstemän, som till följd av uppbördsreformen sättas på indragningsstat. Beloppet av det avdrag, som på grund härav bör göras från nämnda bidragsbelopp, kan icke nu beräknas.

Vid upprättandet av förestående kostnadsberäkningar för den nya organisa— tionen hava de sakkunniga funnit försiktigheten bjuda att hålla beräknin- garna i överkant. Det är därför de sakkunnigas uppfattning, att de beräknade kostnaderna skola visa sig väl tillräckliga. Särskilt må betonas, att den personal, som upptagits i förslaget till personalförteckning, sannolikt skall visa sig kunna efter någon tids erfarenhet nedbringas, vadan avlönings- staten så småningom torde kunna något minskas.

Sammanlagda kostnaderna för den nya organisationen torde alltså kunna hållas inom ramen för kostnaderna för den nuvarande organisationen. Att det av de sakkunniga förordade uppbördssystemet skall bliva väsentligt effek- tivare än det nuvarande torde vara uppenbart. För löntagare och övrig anställd permnal torde i realiteten icke behöva räknas med nämnvärda skatte— förluster, och för egna företagare torde den föreslagna organisationen av uppbörden innebära så stora mått av bekvämlighet, att man även för dem torde kunna räkna med att skatterna skola inflyta bättre. Att göra några bestämda uttalanden om, i vilken utsträckning skatterna efter det nya. systemet kunna förväntas inflyta bättre än hittills, är givetvis omöjligt. De sakkunniga finna dock allt tala för att de allmänna skatteförluster, som enligt vad förut anförts måste antagas uppgå till minst 30 miljoner kronor om året, skola kunna nedbringas, lågt räknat, med hälften. Under sådana förhållanden skulle det nya systemet, även om engångskostnaderna skulle drabba ett och samma budgetår, redan från början medföra en avsevärd vinst för det allmänna.

Allmänt ut- talande an- gående be- räkningarna.

Inledning.

16 KAP.

Andra möjligheter för omläggning av förfarandet vid skatteuppbörden.

Det av de sakkunniga i det föregående förordade förslaget till omlägg- ning av skatteuppbörden torde uppfylla alla rimliga anspråk på ett enkelt, praktiskt och samtidigt effektivt förfarande. Det bereder de skattskyl- diga tillfälle att under bekväma och i minsta mån tyngande former er— lägga sina skatter med uppbördsterminerna så jämnt fördelade över hela året, att minsta möjliga störningar av penningmarknaden orsakas av skat- telikviderna. Det bör även medföra minskade skatteanspråk på de skatt- dragande, enär staten likaväl som kommuner och andra menigheter kunna räkna på att skatterna komma att i långt större utsträckning än hittills inflyta i rätt tid och att skatteförlusterna skola avsevärt nedgå. Me- toden med förskottsbetalningar tillför skattemedel till de allmänna kas— sorna tidigare än hittills och underlättar därigenom den allmänna finans— förvaltningen. Slutligen möjliggör den föreslagna uppbördsorganisatio- nen förenklingar och besparingar i debiterings— och restindrivningsarbetet.

De sakkunniga äro därför bestämt övertygade om att det av dem för— ordade förslaget under förhandenvarande omständigheter utgör den ur alla synpunkter mest rationella lösningen av skatteuppbördsproblemet, samtidigt som det ställer sig så enkelt och litet kostsamt, som rimligen kan begäras.

Det är väl att förmoda, att vid en första granskning löngivarnas före- slagna medverkan vid skatteuppbörden skall te sig såsom för dem tyngan- de. Emellertid äro de sakkunniga förvissade om att ett lugnt övervägande av denna del av förslaget skall bekräfta de sakkunnigas uppfattning, att å löngivarna. icke kommer att läggas någon oskälig börda. Enligt de sak- kunnigas mening skall det snart bliva. klart, att de föreslagna åliggan— dena för löngivarna kunna fullgöras utan nämnvärda svårigheter och kost- nader. Formerna för deras medverkan vid skatteuppbörden hava avsikt- ligt gjorts så enkla och enhetliga, som det synts de sakkunniga möjligt utan eftersättande av ordning och reda och under samtidigt iakttagande, att förfarandet erbjud-er tillfälle till erforderlig kontroll.

Men om likväl de sakkunnigas förslag, särskilt i vad detsamma avser skyldighet för löngivare att för skatteändamål innehålla och till upp- bördsmyndigheten redovisa viss del av löntagares avlöning, icke skulle vinna statsmakternas gillande, framställer sig den frågan, vilka andra åtgärder kunna tänkas möjliga till förbättring av förhållandena på skat— teuppbördsväsendets område. De sakkunniga hava ägnat även detta spörsmål uppmärksamhet och få i sådant avseende framhålla följande.

En möjlighet vore att ordna frågan enligt de sakkunnigas förslag med uteslutande av det ifrågasatta åläggandet för löngivare att förmedla skattebetalning genom löneavdrag för hos honom anställda. I detta fall skulle alltså all skattebetalning verkställas av de skattskyldiga själva på sätt föreslagits beträffande egna företagare. Men att inskränka förskotts- betalningarna jämväl för anställda till tre terminer, envar avseende 3/10 av totala utskyldsbeloppet, skulle säkerligen för många av dem medföra betalningssvårigheter, enär i sådant fall det varje gång förfallande belop— pet bleve förhållandevis stort. Man bleve antagligen tvungen att öka an- talet betalningstillfällen. Därest nio uppbördsterminer för förskottsbetal— ningar bleve föreskrivna såsom regel för samtliga skattskyldiga, komme dock postavgifterna att bliva. högst avsevärda. I stället för de 3700 000 inbetalningskort från arbetsgivare, med vilka de sakkunniga förut kal- kylerat, skulle man nämligen nödgas räkna med 18 000000 inbetalnings- kort från anställda, en ökning alltså av 14300 000 st. Efter en avgift av 14 öre per kort skulle postavgiften stiga med 2002 000 kronor. Härifrån böra dock dragas befordringsavgifterna för de betalningsorder till arbets- givare, med vilka de sakkunniga. räknat, nämligen tillhopa 111 000 kronor. Merkostnaden skulle alltså uppgå till 1891000 kronor. Skulle därjämte antalet betalningsterminer för egna företagare utökas till samma antal som för anställda, tillkomme för dessa skattskyldiga (egna företagare) 7 200 000 inbetalningskort (6 X 1 200000), representerande en portokostnad av 1008 000 kronor. Enbart i avgifter till postverket skulle en sådan upp— bördsmetod draga en merkostnad av 2 899 000 kronor. Härtill böra läggas ökade bokföringskostnaden vilka dock ställa sig svåra att exakt beräkna. De förut angivna metoderna för skattebeloppens antecknande å avräknings- korten måste nämligen ändras, varjämte för egna företagare tillkomma. an- notationer under ytterligare sex perioder. Antagligen måste man räkna med en merkostnad av sammanlagt åtskilligt över 3 miljoner kronor. Med hän- syn till dessa stora kostnader torde det bliva nödvändigt att inskränka betalningstillfälle-na för förskottsavsättningar. Mer än fem dylika upp— bördsterminer torde av kostnadsskäl icke böra ifrågakomma, varje dragan— de en kostnad för postbefordringen av 420000 kronor (14 öre )( 3000 000), för fem uppbördsterminer för förskottsbetalningar således 2 100 000 kronor. Lägges härtill kostnaden för inbetalningskort under den slutliga uppbörds- terminen, vilken kostnad likaledes torde böra beräknas till 420 000 kronor, skulle den sammanlagda kostnaden för postbefordran av inbetalningskort uppgå till 2 520 000 kronor mot 1 190 000 kronor enligt de sakkunnigas förut anförda beräkningar. Då även i denna händelse kostnaden för postbefordran av betalningsorder till arbetsgivare skulle bortfalla, återstår en merkostnad för postbefordringen av 1219 000 kronor. Bokföringskostnaden ställer sig något mindre enligt detta alternativ. Totala merkostnaden för detsamma kommer antagligen att uppgå till omkring 1500 000 kronor.

Med fyra förskottsterminer skulle totala merkostnaden kunna beräknas till ungefär en miljon kronor.

Det av de sakkunniga förordade sammanförandet av den statliga och den kommunala uppbörden till en (i regel statlig) myndighet torde vara. en nödvändig förutsättning för att även nu angivna metod med förskotts— betalningar skall kunna ifrågasättas. I annat fall är det högst antag— ligt, att skatteuppbörd med förskottsbetalningar kommer att ställa sig så dyrbar, att varje tanke därpå är utesluten.

Uppbörd med förskotts- avsättningar utan förmed- ling av lön— givare.

Uppbörd efter ' avslutad debitering (utan för- skatteavsätt- ningar och utan medver- kan av lån- givare).

Ett annat sätt vore att frångå tanken på förskottsavsättningar och söka åstadkomma bättre resultat av skatteuppbörden genom åtgärder efter verkställd debitering. Dessa åtgärder synas böra gå ut på dels bekväma betalni—ngsformer, dels skärpta indrivningsåtgärder. Härvid torde böra tillses, att den för det närvarande alltför långa tiden mellan inkomstför- värvet och skatteuppbörden om möjligt avkortas.

I 4 kap. av förevarande betänkande hava de sakkunniga framhållit, att följande två förutsättningar måste fö'refinnas, för att tiden mellan in— komstförvärvet och skatteuppbörden skall kunna avkortas, nämligen dels att debiteringen verkställes på grundval av taxeringsnämndernas beslut och dels att budgetåret för primärkommunerna (inklusive municipalsam- hällen, församlingar och skoldistrikt) omlägges att omfatta tiden 1 juli -—30 juni.

Såsom tidigare framhållits är metoden att förrätta uppbörd omedel— bart efter debitering, verkställd i enlighet med taxeringsnämndernas be- slut, förbunden med den olägenheten, att jämkning av debiteringen måste ske efter det uppbörden påbörjats, därvid fall kunna inträffa, som nöd- vändiggöra restitution. Fallen äro visserligen, relativt taget, icke så många, men metoden måste likväl anses betänklig, sedd ur deras syn- punkt, vilkia skulle nödgas erlägga de för högt påförda utskylderna. Den nuvarande metoden att uppbära utskylderna först sedan taxeringarna granskats av prövningsnämnd innebär ett visst mått av garanti för att icke helt obefogade skatteanspråk exekveras, i det att dylika obefogade skatteanspråk mera sällan torde sanktioneras av prövningsnämnden. Den ifrågasatta metoden kan emellertid medföra olägenheter av större räck- vidd, därest prövningsnämndens ändringar skulle vara av den omfatt— ning, att en kommun på grund därav måste fatta nytt beslut om uttaxe- ringen per skattekrona. Sänkes uttaxeringen, skulle därav föranledas omdebitering av kommunalutskylderna för hela kommunen, och omräk- ning av de efter omdebitering förfallande utskylderna skulle ske under hänsyntagande till vad som för mycket erlagts på grund av den tidigare debiteringen. Arbetet härmed torde bliva synnerligen besvärligt. I stort sett lika omfattande bleve arbetet, om uttaxeringen per skattekrona måste höjas. Metoden synes därför icke vara tillrådlig beträffande reparti- tionsskatterna. För den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten och övriga kvotitetsskatter föreligga icke dylika svårigheter, och för dessa skulle väl metoden kunna tänkas ifrågakomma. Den synes dock vara den minst tilltalande av de olika möjligheter, som stå till buds.

Uppbörd efter avslutat prövningsnämndsarbete synes därför vara att föredraga framför den nyss berörda uppbördsmetoden. Därvid är det dock icke möjligt att genomföra förkortning av tiden mellan inkomst- förvärvet och skatteuppbörden beträffande de utskylder, som för det när— varande uppföras å kronodebetsedeln, varemot någon tidsvinst står att erhålla beträffande kommunalutskylderna, därest det kommunala budget—— året omlägges till tiden 1 juli—30 juni. En sådan omläggning av det kommunala budgetåret synes därför ovillkorligen böra krävas, om tidi- gare uppbörd av skatterna överhuvud skall kunna åstadkommas.

Bekvämare betalningsformer torde knappast kunna vinnas på annat sätt än genom inrättande av ett större antal uppbördsterminer, eventuellt kombinerade med uppbörd genom postgiro, genom bankinrättningar eller, när fråga är om större kommun, vid uppbördsstämmor, förlagda på olika platser inom kommunen. En uppdelning å ett större antal betalningstill-

fällen torde emellertid ställa sig förhållandevis dyrbar, därest skilda förfa- ringssätt skulle tillämpas för krono- och kommunalutskylderna. Även i detta fall torde därför gemensam uppbörd för krono— och kommunalut- skylder böra föreskrivas. Debiteringsarbetet kan därvid med fördel för- enas hos samma person. Den enklaste och i längden billigaste lösningen synes vara den, att, på sätt de sakkunniga i sitt ovan framlagda förslag tänkt sig, debiteringsarbetet för såväl de statliga som de kommunala ut— skylderna överlämnas åt statliga organ. Därest det kommunala budget- året omlägges att sammanfalla med det statliga samt landsting och väg- hållningsdistrikt, på sätt förut angivits, bringas att fatta beslut om sina uttaxeringar något tidigare än nu gäller, skulle debetsedlar kunna före- ligga färdiga i början. av november månad. Uppbörden skulle därefter kunna påbörjas i slutet av november under taxeringsåret samt fortgå un- der en del av nästföljande kalenderår, fördelad å lämpligt antal termi- ner. Härvid uppstår emellertid den olägenheten, att skatteuppbörden svårligen kan hinna avslutas före budgetårets utgång den 30 juni, om man vill åstadkomma jämn fördelning av uppbördstillfällena under hela året.

Att såsom i Köpenhamn påbörja uppbörd redan i juli är icke möjligt, eftersom debetsedlarna icke kunna föreligga färdiga så tidigt. Det må för övrigt gentemot dem, som åberopa förhållandena i Danmark såsom föredömliga, erinras, att i Danmark kommunerna omhänderhava såväl den kommunala som den statliga uppbörden, ett förhållande, som vållat stora olägenheter, att statens och kommunernas budgetår där- städes omfattar tiden 1 april—31 mars, att metoden med tio uppbörds- terminer genomförts endast i Köpenhamn och i några få andra kom- muner men ej i landet i övrigt, samt att uppbördsförfarandet i Köpenhamn underlättats därav, att endast fyra slags utskyldstitlar förekomma å ifrå- gavarande debetsedlar. Att här i landet överlämna debitering och uppbörd av kronoutskylderna till kommunala organ torde vara helt uteslutet, och en återgång från det sedan år 1918 för kronoutskylderna tillämpade syste- met med uppbörd genom postverket till ett system med uppbörd år upp- bördsstämmor, förrättade av tjänstemän, som resa från ort till annan, torde medföra icke allenast minskad bekvämlighet för de skattskyldiga utan även ökade kostnader.

Under alla förhållanden torde i all den utsträckning, som är möjlig, postgirorörelsen böra anlitas för skattebeloppens mottagande från de skattskyldiga och redovisande till vederbörande myndigheter. Denna be- talningsform erbjuder största mått av bekvämlighet och är förhållande— vis billig. Den innebär därjämte den säkraste kontroll på de med upp- börden sysselsatta befattningshavare, som torde vara möjlig att vinna.

Beträffande kostnaderna för uppbörd av samtliga utskylder över post— giro åberopas de sakkunnigas här förut meddelade beräkningar. Skulle kommunerna hålla. egen uppbörd och uppbörden över postgiro avse alle— nast kronoutskylderna, är det uppenbart, att kostnaderna svårligen kunna bliva mindre än om gemensam uppbörd för krono- och kommunalutskyl- der anordnas. Någon nämnvärd minskning av antalet debetsedlar och inbetalningskort, som skulle postbehandlas, torde nämligen icke därige— nom uppstå och postavgifterna bleve i stort sett desamma, som om även kommunalutskylderna inbegrepes under förfarandet, men till kost- naderna härför finge då läggas kostnaderna för den kommunala. upp—

Skattemärken m. m.

börden. Totalkostnaden torde därför med all sannolikhet ställa sig större än vid ett gemensamt uppbördsförfarande.

För enbart debiteringen skulle väl icke med nödvändighet erfordras att inordna häradsskrivarna till länsstyrelserna, då arbetet därmed givetvis jämväl i fortsättningen kunde ordnas tillfredsställande, även om härads- skrivarna bibehölles å sina nuvarande stationsorter. Emellertid synes allt tala för att detta arbete kan göras billigare, om detsamma centra- liseras till länsstyrelserna, varigenom arbetsbesparande maskiner kunna. komma till användning. Ett ytterligare skäl härför är att fördelar för taxeringsarbetet kunna vinnas genom häradsskrivarnas indragning till länsstyrelserna.

En förbättrad folkbokföring är under alla förhållanden av nöden, och det av de sakkunniga i det föregående framlagda förslaget om inrättande av en civil folkbokföring bör därför komma till utförande, även om för- skottsbetalningar av skatt icke bliva påbjudna. Det torde vara uppen- bart, att folkregistret lättare kan utnyttjas för sitt ändamål, om härads- skrivarna hava sin verksamhet förlagd å samma plats som där folkre— gistret föres. De arbetsbesparande metoder, som i det föregående före- slagits för framställande av förekommande längder, kunna ifrågakomma allenast om arbetet utföres å en och samma plats.

Ökad effekt av indrivningsväsendet torde kunna vinnas genom infö- rande av lagstadgad skyldighet för arbetsgivare att verkställa anmälan till någon central myndighet rörande antagande av arbetare eller annan personal i sin tjänst, i väsentlig överensstämmelse med vad de sakkun- niga förut förordat. Förandet av härav betingade register kan svårligen uppdrages åt vederbörande indrivningsmän, utan torde detsamma böra ankomma på länsstyrelsen. Genom ett dylikt register torde ökade möj- ligheter erhållas att snabbt kunna förordna om införsel, och ökad effek— tivitet vid indrivningen torde på sådant sätt vinnas.

Några detaljerade kostnadsberäknningar för en omläggning av upp- börds- och indrivningsväsendet efter dessa riktlinjer hava de sakkunniga icke upprättat. Gjorda överslagsberäkningar visa, att kostnaderna knap— past kunna bliva mindre än de beräknade kostnaderna för uppbördsför- farandets omläggning i enlighet med de sakkunnigas huvudförslag. Den detaljerade bokföringen av förskottsavsättningar skulle visserligen bort- falla, men i stället skulle tillkomma ökad ersättning till postverket för dess befattning med uppbördsmedlens mottagande och redovisande, var- jämte man torde hava att räkna med betydligt större indrivningskostna- der. Det är därför icke uteslutet, att kostnaderna för dessa senare al- ternativ i själva verket skulle bliva större än de av de sakkunniga beräk- nade kostnaderna för det av de sakkunniga förordade uppbördsförfarandet.

I några av de framställningar rörande reformering av uppbördsförfa— randet, som överlämnats till de sakkunniga för att av dem tagas under övervägande vid fullgörandet av deras uppdrag, har förordats, att de skattskyldiga skola uppmuntras till förskottsbetalning av skatter genom inköp av skattemärken eller liknande offentliga bevis om skattebetalning, som skulle säljas till de skattskyldiga mot viss rabatt och därefter av de skattskyldiga avlämnas vid uppbördstillfällena såsom likvid.

De sakkunniga hava tidigare i betänkandet (5 kap.) yttrat sig angående stämpelmärkens användande vid skatteuppbörden och därvid påvisat vissa olägenheter med desamma. Vad de sakkunniga därvid anfört kan

i allt väsentligt andragas mot berörda uppslag. Några verkligt bety— dande fördelar stå icke att vinna. med en sådan metod. Den kan icke tänkas erhålla någon större användning, därest den icke bleve tvingande. Men skulle den lagfästas såsom obligatorisk, torde alla de svårigheter och olägenheter inträda, som av de sakkunniga tidigare framhållits. Att hop— pas på ökad enskild sparsamhet genom användning av skattemärken torde vara uteslutet. Den som av fri vilja önskar lägga av medel till skattebe— talningen har ju möjlighet härtill genom att insätta medlen i bank, och han kan själv låta spärra sin bankräkning för andra likvider än skatte- betalning, om han anser sig behöva detta tvång för att icke uttaga med- len för annat ändamål. Det är även svårt att förstå, varför det allmänna skall genom beviljande av rabatt söka få skatterna tidigare erlagda, då statsmakterna genom allmänt lagstadgande, på sätt de sakkunniga an- visat, kan nå samma resultat utan att behöva efterskänka skatt. För övrigt må framhållas, att rabatt vid betalningen av skatt skulle, särskilt beträffande repartitionsskatterna, vålla betydande svårigheter att beräkna skattens avkastning.

Därest skatteuppbörden även i framtiden anses böra äga rum utan lag- stadgad medverkan från löngivarnas sida i fråga om anställd personal, torde behov allt framgent förefinnas av s. k. intressekontor, vilka vid avlö- ningstillfällena eller eljest uppsa-mla medel för att hålla dem tillgängliga, då skatterna skola betalas. Dylika intressekontor finnas, såsom redan om- nämnts, på åtskilliga håll i landet, i regel anordnade av vissa större fö— retagare, men stundom grundade av intressenterna själva. Även några kommuner hava inrättat sådana kontor för skattskyldiga inom den egna kommunen. Dessa intressekontor hava ostridigt varit till stor nytta icke allenast för till dem anslutna skattskyldiga utan jämväl för staten och kommunerna. Skulle de sakkunnigas huvudförslag icke läggas till grund för en reform av uppbördsförfarandet, vilket förslag kan karakteriseras såsom en kombination av intressekontors- och införselförfarandena, utan skatteuppbörden bliva ordnad enligt något av de alternativ, som angi- vas i förevarande kapitel, torde det böra övervägas, huruvida icke intres- sekontorens verksamhet borde på lämpligt sätt uppmuntras och stödjas av det allmänna. Man kan tänka sig den möjligheten, att skattskyldiga, som förbinda sig att ingå i ett intressekontor och vilkas löngivare åtaga sig att ombesörja skattemedels inleverering till intressekontoret, befrias från skyldighet att erlägga sina utskylder å de sedvanliga uppbördsti— derna. I stället skulle intressekontoret å tid, som bestämmes efter ty- ur olika synpunkter kan befinnas lämpligt, leverera skattebeloppen direkt till uppbördsmyndigheten. Den ränta, som uppkom-mer å de förvaltade medlen under den tid, de stå inne hos kontoret, kan då användas för be— stridande av kontorets driftkostnader, därest densamma icke anses böra komma de anslutna direkt till godo. Det kan även synas befogat, att stats— verket lämnar något bidrag till förvaltningskostnaderna, eftersom förfa— nandet torde medföra någon minskning av uppbördskostnaderna, närmast därigenom att antalet inbetalningskort nedgår. Föreliggande material läm- nar icke tillräcklig grund för beräkning av storleken av det bidrag av statsmedel, som skulle kunna erbjudas. Måhända skulle man kunna tänka sig ett bidrag, motsvarande högst den besparade postavgiften för de inbetalningskort, som i annat fall skulle förekomma för de till kontoret anslutna skattskyldiga. Ersättningen skulle även kunna tän-

Understöd- jande av ön— treasekontor.

Sluta/rd.

kas utgå, förutom efter antalet till kontoret anslutna, jämväl med viss låg procent av de genom kontoret inlevererade skattemedlen.

Intressekontorsidén är i och för sig god, och genom att ansluta sig till ett intressekontor kan skattskyldig skapa möjlighet för sig att på ett be- kvämt sätt erlägga skatterna. Men då anslutningen till intressekontoren i regel är beroende av vederbörandes eget fria val, kan anordningen med intressekontor ej nå samma effekt som en anordning med tvångsavsätt— ning för ska-tt. Och utan en anordning, som tvingar till inbetalning av skatterna, lärer man icke kunna nå dem, som man i första hand vill nå, nämligen de s. k. skatteskolkarna.

Det må därjämte framhållas, att, enligt vad erfarenheterna från post— girokontorets skatteförmedling synas utvisa, en anordning med intresse- kontor ställer sig rätt dyrbar, särskilt när det gäller att betjäna perso— ner inom hela landet eller något större område därav.

Genom att ordna. debitering och uppbörd av skatterna enligt någon av de i detta kapitel antydda utvägarna skulle givetvis skattebetalningen för de skattskyldiga underlättas. Men lättnaden för löntagarna skulle icke, enligt de sakkunnigas förmenande, bliva tillräckligt stor, då man av kost- nadshänsyn måste inskränka. betalningsterminerna till fyra är fem om året, och kostnaden för det allmänna skulle ändå bliva avsevärd. Det bör också nogsamt beaktas, att man genom en omläggning enligt ifråga— varande metoder icke kan nå skatteskolkarna eller i någon mera bety- dande grad nedbringa restantierna. Man finge således alltjämt dragas med ett dyrbart indrivningsförfarande och riskerade alltjämt att nödgas avskriva stora belopp restantiemedel, som icke kunde indrivas. De sak- kunniga hava alltså kommit till den bestämda uppfattningen att, om man vill införa ett effektivt skatteuppbördssystem i vårt land, ett system som på samma gång och i lika hög grad tillgodoser såväl det allmännas som de enskilda skattskyldigas intressen, de sakkunnigas huvudförslag i' främ— sta rummet bör komma i åtanke. Att genomföra förändringar i upp- bördsväsendet, vilka väl komme att draga med sig stora kostnader men som icke beredde det allmänna tillräckliga maktmedel att uttaga debite- rade skatter utan fortfarande möjliggjorde för skatteskolkare att undan- draga sig skattskyldighetens fullgörande, kan ej av de sakkunniga till- rådas. Endast under förutsättning, att det skulle visa sig omöjligt att genomföra ett sådant uppbördssystem, som av de sakkunniga föreslagits, böra därför de i detta kapitel berörda möjligheterna komma. under ett mera allvarligt övervägande.

17 KAP.

De sakkunnigas hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående blivit anfört få de sakkun- niga förorda, att förfarandet vid skatteuppbörden omlägges efter följande huvudsakliga grundsatser:

1. Statliga och kommunala utskylder skola debiteras och uppbäras i ett sammanhang, därvid utskyldernas leverering från de betalningsskyl— diga till uppbördsmyndigheten skall över hela riket äga rum över postgiro.

2. Uppbördsmyndighet, vilken jämväl skall ombesörja debiteringen, skall vara i Stockholm överståthållarämbetet för uppbördsårenden, i Gö- teborg och Malmö magistraten genom en under magistraten lydande upp- bördsförvaltning samt i länen i övrigt länsstyrelsen genom en inom lands- kontoret inrättad uppbördsavdelning.

3. För skattskyldiga, anställda i allmän eller enskild tjänst, skall det i regel åligga vederbörande redogörare eller arbetsgivare (löngivare) att i enlighet med närmare föreskrift från uppbördsmyndigheten förmedla skattemedels innehållande ur den anställdes avlöning och insändande å föreskrivna tider till uppbördsmyndigheten. Skattskyldiga, för vilka. skatt icke erlägges på nyss angivet sätt (egna företagare), skola själva insända sina utskylder till uppbördsmyndigheten.

4. Utskylderna skola erläggas dels i förskott under tiden 25 februari ——24 november, för anställda månadsvis och för egna företagare kvartals— vis, i regel med lika belopp under varje uppbördstermin dels i efterskott under tiden 25 januari—24 februari, sedan debitering ägt rum på grund— val av prövningsnämnds beslut, med vad som utöver förskottsbeloppen er- fordras för utskyldernas fulla gäldande.

5. Förskottsavsättningarna skola i regel uppgå: för anställda för varje månad till en tiondel av nästföregående års sammanlagda utskyldsbe- lopp och för egna företagare för varje kvartal' till tre tiondelar av ut— skylderna för nästföregående år, därvid iakttages, att förskottsavsätt- ningar-na skola avjämnas till helt krontal. Har skattskyldig under nästfö- regående är icke haft att erlägga utskylder, beräknas förskottsavsättnin— garna på grundval av en preliminär uppskattning av de blivande utskyl- dernas belopp, vilken uppskattning skall verkställas av uppbördsmyndig- heten med ledning av upplysningar från den skattskyldige eller i före—, kommande fall hans löngivare. För anställd, rörande vilken arbetsgiva- ren icke från uppbördsmyndigheten mottagit meddelande om förskottsav- sättningens belopp, skall för skatteändamål preliminärt, till dess sådant meddelande ingår, innehållas tio procent av förfallet avlöningsbelopp.

6. Förskottsavsättningar av skattemedel för skattskyldiga, som vid för- farandets första tillämpning redan fått utskylder sig påförda, skola avse de utskylder, som påföras under samma år avsättningar göras. För dem,

som efter det nya systemets införande inträda i skattskyldighet, skola för- skottsavsättningarna avse de utskylder, som under nästföljande år på- föras de skattskyldiga.

7. Löngivare skall vara skyldig till uppbördsmyndigheten lämna upp- gift om anställd personal, dels en gång årligen rörande samtliga hos ho- nom anställda personer dels däremellan rörande inträffade förändringar i anställn-ingsförhållandena.

8. Erläggas icke utskylder å föreskriven tid, skall den skattskyldige eller, om försummelsen ligger löngivare till last och medlen icke levere- ras omedelbart efter erhållen påminnelse, löngivaren vara skyldig erlägga indrivningsavgift efter de för underlåten betalning av kronoutskylder för det närvarande gällande regler. Indrivning av utskylder, som restförts för anställd personal, skall i regel verkställas hos löngivare, som genom försummelse föranlett utskyldernas förande på rest.

9. Budgetåret för kommuner, församlingar, skoldistrikt, fattigvårdssam— hällen, som avses i 6 % lagen om fattigvård, municipalsamhällen och tingslag skall omfatta tiden 1 juli—30 juni. För vinnande av tidigare debitering av landstingsmedel och vägskatt föreskrives, dels att landsting skall sammanträda till ordinarie möte sista måndagen i augusti och att ordinarie vägstämma skall hållas senast den 15 augusti. 10. Civil folkbokföring skall äga rum hos uppbördsmyndigheten under samverkan med pastorsämbetena inom myndighetens verksamhetsområde. 11. Uppbördsmyndigheterna organiseras i huvudsaklig överensstäm- melse med det förslag, som i betänkandet framlagts. 12. Kommuner och andra menigheter skola till kostnaderna för upp— bördsförvaltningen lämna skäligt bidrag. Stockholm, Göteborg och Malmö skola själva bekosta sina uppbördsförvaltningar. 13. Försäkringsavgifter och liknande enskilda medel skola icke vidare uppbäras i samband med kronouppbörden. 14. För vissa avgifter i statens verksamhet, såsom arrendeavgifter, av- betalningar å odlings- och vattenavtappningslån m. m., hålles särskild uppbörd under mars månad varje år. 15. I görligaste mån genomföres beskattning vid källan av inkomster, som tillfalla i utlandet sig uppehållande skattskyldiga och som anses böra beskattas här i riket. Rörande detaljerna för skatteuppbördens omläggning efter ovannämnda grundsatser hava de sakkunniga uttalat sig i vederbörligt sammanhang i betänkandet.

18 KAP.

Kungl. remisser.

1. I skrivelse den 11 maj 1921, nr 167, anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning rörande vilka åtgärder, som lämp— ligen borde vidtagas för åvägabringande av en rationell skatteuppbörd, och för riksdagen snarast möjligt framlägga de förslag, vartill en sådan utred— ning gåve anledning. Över denna skrivelse hava infordrade utlåtanden avgivits av överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser. Handlingarna i detta ärende hava genom nådig remiss den 2 juli 1924 överlämnats till de sakkunniga för att av dem tagas i övervägande vid fullgörande av det åt dem lämnade uppdraget. Rörande innehållet i riksdagens berörda skri- velse hänvisas till vad därom anföres i det i början av detta betänkande återgivna anförandet till statsrådsprotokollet, som innefattar direktiv för de sakkunnigas arbete. I berörda anförande har föredragande departements— chefen tillika lämnat en sammanfattande redogörelse över länsstyrelsernas yttranden över riksdagens framställning. De sakkunniga hava tagit vad handlingarna i frågan innehålla under övervägande vid utarbetandet av sitt förslag.

2. Genom remiss den 2 juli 1924 från chefen för finansdepartementet hava till de sakkunniga, för att av dem tagas iövervägande vid fullgöran- det av det åt dem lämnade uppdrag, överlämnats följande handlingar, näm— ligen:

a) En av fjärdingsman Alfred Helt i Hallabro den 21 december 1921 gjord, till finansdepartementet den 23 i samma månad inkommen framställ— ning rörande vissa åtgärder för vinnande av en effektivare indrivning av skatterestantierna. I sådant avseende ifrågasättes i framställningen, att fjärdingsman tillsättes av staten och erhåller en sådan avlöning, att han kan disponera hela sin tid för indrivning av skatt och för polisgöromål; att särskilda uppehållsböcker utfärdas för personer, som icke hava fast bo- stad; att dessa böcker vid flyttningar skola uppvisas för vederbörande fjärdingsman; att arbetsgivare ålägges att tillse, att arbetare fullgöra dylik anmälningsskyldighet; samt att arbetsgivare skall vara skyldig att för främmande arbetare innehålla viss del av arbetsförtjänsten till gäldande av den anställdes skatter.

Vad angår frågan om tillsättande av fjärdingsmän och dessas avlönande torde, sedan föreskrifter i ämnet meddelats genom lagen den 6 juni 1925 om polisväsendet i riket och i samband därmed utfärdade författningar, framställningen icke böra till någon vidare åtgärd föranleda. Övriga av förslagsställaren gjorda yrkanden hava av de sakkunniga beaktats vid upp- rättandet av deras förslag.

b) En av kommunalfullmäktige i Svedala landskommun den 1 augusti 1921 avlåten, till fmansdepartementet den 9 i samma månad inkommen framställning, vari hemställes, att i gällande författningar föreskriven tid om två månader för redovisning av ärenden om uttagande av allmänna medel måtte utsträckas till minst tre månader.

Rörande denna framställning hänvisa de sakkunniga till vad som här nedan anföres rörande en av justitiekanslersämbetet gjord framställning om ändring i gällande bestämmelser i samma ämne.

c) En av stadsfogden K. A. Rundbäck i Jönköping den 31 maj 1921 till chefen för finansdepartementet avlåten framställning, innehållande vissa synpunkter å frågan om åvägabringande av en rationell skatteuppbörd.

De sakkunniga hava tagit del av framställningen. (1) En av övermaskinisten J. O. Olsson den 7 mars 1923 till chefen för finansdepartementet avlåten framställning rörande skyldighet för befälhavare å fartyg att vid utbetalning av avlöning till å fartyg anställd personal inne— hålla viss del av avlöningen till gäldande av personalens skatt.

De sakkunniga hava tagit framställningen under övervägande vid av- fattandet av sitt förslag.

e) En av Albert Forsell med flera för Stockholms arbetarekommun den 12 januari 1904 avlåten underdånig framställning rörande vidtagande av vissa åtgärder med avseende å indrivning av utskylder med mera, över vilken framställning överståthållarämbetet avgivit utlåtande den 31 decem- ber 1904.

I framställningen beröras åtskilliga förhållanden, vilka på grund av senare verkställda författningsändringar icke längre torde hava aktualitet. I dessa delar torde något de sakkunnigas yttrande icke vara erforderligt. Ett i framställningen gjort yrkande om införande av rätt att verkställa avbetal- ningar å skatterna har av de sakkunniga tagits i övervägande vid full— görandet av deras uppdrag.

f) En av uppbördskommissarien Ragnar Ehrnfelt den 18 juni 1924 till chefen för finansdepartementet avlåten promemoria, innefattande vissa för— slag till åstadkommande av effektivare skatteuppbörd.

Förslaget, Vilket i huvudsak går ut på införande av skyldighet för arbets— givare att vid utbetalande av avlöning innehålla viss del för gäldande av den anställdes skatter samt redovisning av de ingångna beloppen medelst användande av särskilda, av riksbanken utgivna skattesedlar eller skatte— bevis, har av de sakkunniga tagits i övervägande vid utarbetande av deras förslag.

g) En av länsstyrelsen i Västmanlands län den 3 september 1923 gjord underdånig framställning rörande bland annat ändring av $ 22 uppbörds— reglementet den 14 december 1917, över vilken framställning statskontoret den 25 oktober 1923 avgivit infordrat utlåtande. I framställningen har hemställts om sådan ändring av anförda lagrum, att avkortning måtte kunna medgivas av länsstyrelsen jämväl beträffande fastighetsbevillning.

Sedan Kungl. Maj:t genom kungörelsen den 1 mars 1929 (nr 32) angå- ende ändring i vissa delar av uppbördsreglementet den 14 december 1917 (nr 838) ävensom av de vid reglementet fogade formulär medgivit länsstyrelse befogenhet att under vissa förutsättningar förordna om avkortning jämväl för utskylder, för vilka fast egendom svarar, torde förevarande framställ— ning icke böra föranleda vidare Kungl. Maj:ts åtgärd.

h) En av Skånes handelskammare till chefen för iinansdepartementet den

15 december 1920 avlåten, den 18 i samma månad inkommen framställ- ning rörande uppdelning av kronoutskylderna å två eller flera uppbörds— terminer, över vilken framställning statskontoret den 8 april 1921 avgivit infordrat utlåtande.

i) En av handelskammaren i Örebro och Västmanlands län den 25 januari 1921, till chefen för finansdepartementet avlåten, den 4 februari 1921 in- kommen framställning rörande uppdelning av kronouppbörden på olika betalningsterminer.

De sakkunniga hava tagit de under h) och i) omnämnda framställnin- garna under övervägande vid utarbetandet av sitt förslag.

j) En av Ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolaget Land och Sjö, Arbets— givarnas ömsesidiga olycksfallsförsäkringsaktiebolag och Svenska lantbrukar— nas olycksfallsförsäkringsaktiebolag, ömsesidigt, den 20 oktober 1923 till chefen för finansdepartementet avlåten framställning om ändring i visst avseende av kronodebetsedlarnas avfattning, över Vilken framställning riks- försäkringsanstalten och riksräkenskapsverket avgivit infordrade utlåtanden, varjämte yttranden i samma ärende inkommit från föreningen Sveriges stä- ders kronouppbördstjänstemän och Sveriges häradsskrivareförening. Fram— ställningen ifråga går ut på att å kronodebetsedlarna bör lämnas uppgift icke allenast om de enligt skatteförfattningarna beskattningsbara beloppen utan även om de taxerade beloppen.

Vid fastställandet av nya formulär till kronodebetsedlar har Kungl. Maj:t beslutat i överensstämmelse med vad omförmälda bolag sålunda yrkat (se kungl. kungörelsen den 1 mars 1929, nr 32, och kungl. kungörelsen den 31 maj 1929, nr 125). De sakkunniga förutsätta, att även efter en omlägg- ning av uppbördsförfarandet motsvarande uppgifter skola intagas å debet— sedlarna.

k) En av föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän gjord, till finansdepartementet den 18 juni 1924 inkommen framställning angående åtgärder för effektivare skatteuppbörd beträffande här i riket sig uppe- hållande löntagare och arbetare med hemvist i utlandet. Föreningen för- ordar, att arbetsgivare måtte åläggas skyldighet att för dylik arbetsanställd vid varje avlöningstillfälle innehålla viss del av avlöningen för framtida skattebetalning, varjämte föreningen anser visst fog finnas för utfärdande av förbud för utländska undersåtar att lämna landet, innan de visat sig hava fullgjort sin skattskyldighet.

De sakkunniga hava tagit framställningen under övervägande vid utarbe— tandet av sitt förslag.

3. Genom remiss den 13 augusti 1924 från chefen för finansdepartementet har till de sakkunniga för att av dem tagas i övervägande vid fullgörande av det åt dem lämnade uppdraget överlämnats en den 8 i samma månad till departementet från kronobokhållaren Rudolf Blom i Sundsvall inkommen skrift, vari framställas vissa önskemål rörande åtgärder för vinnande av ett effektivare uppbörds- och indrivningsförfarande. De sakkunniga hava tagit skriftens innehåll i övervägande vid utarbe— tandet av sitt förslag.

4. Genom nådig remiss den 8 september 1924 hava till de sakkunniga för att av dem jämte 1923 års taxeringssakkunniga tagas i övervägande vid fullgörande av lämnade uppdrag överlämnats dels en av Sveriges härads—

skrivareförening den 14 februari 1916 avlåten, den 19 i samma månad till finansdepartementet inkommen framställning om vissa förändringar i mantals— skrivningsförfarandet, dels en av häradsskrivaren L. Nordmark i samma ämne den 8 maj 1916 till departementet avlåten skrift. I föreningens framställning föreslås, att kortregister- eller lösbladsystem må få efter sär— skild framställning användas i stället för nuvarande originalexemplar av mantalslängd, att blanketter till mantals- och taxeringslängder göras mera lämpliga för användning i skrivmaskin, att byfogdeinstitutionen finge komma till användning för befrämjandet av mantalsskrivningsarbetet, att tillstånd måtte meddelas, att i offentliga handlingar vissa förkortningar må an- vändas för allmänt förekommande namn, titlar och yrkesbeteckningar, samt att i vissa offentliga handlingar måtte få för län och kommuner brukas godkända beteckningar genom bokstäver och siffror.

De sakkunniga hava tagit framställningen i övervägande vid utarbetandet av sitt förslag, vilket i allt väsentligt, ehuru delvis på annat sätt än i framställningen förordats, torde tillgodose de framställda önskemålen.

5. Genom särskilda nådiga remisser den 8 september 1924 hava till de sakkunniga för att av dem tagas i övervägande vid fullgörande av det åt dem lämnade uppdraget överlämnats följande framställningar:

a) En av kyrkoherden Carl Kihlén den 9 september 1922 avlåten, den 16 i samma månad till finansdepartementet genom bemedling av länsstyrelsen i Gotlands län inkommen skrift, vari hemställes om utarbetande av förslag till nya bestämmelser angående folkbokföringen, innefattande bl. a. denna bokförings överflyttande från prästerskapet till lokal polismyndighet, in- förande av s. k. medborgarbok för varje person eller familj till upplysning om namn, födelsetid, bostad m. m. ävensom genomförande av utvidgad skyldighet att avlämna mantalsuppgift.

De sakkunniga hava tagit framställningen under övervägande vid utarbe— tandet av sitt förslag och åberopa vad de anfört i 11 kap. av betänkandet.

b) En av civilingenjören Agnar Engström den 6 juni 1924 avlåten, den 18 juni i samma månad till finansdepartementet inkommen skrift, vari hemställes om införande av folkregistrering för hela riket, förlagd till ett ställe och avsedd att redovisa befolkningen i huvudsak efter genealogisk indelningsgrund.

I samma ärende har av Engström till departementet ingivits en den 28 mars 1925 dagtecknad skrift, vilken därefter överlämnats till de sakkunniga.

I 11 och 12 kap. av förevarande betänkande hava de sakkunniga angivit, huru de tänkt sig folkbokföringen ordnad för framtiden. Detta förslag har utarbetats med hänsyn huvudsakligen till förvaltningsmyndigheternas behov av upplysningar om befolkningens sammansättning och bostadsort m. fl. förhållanden, särskilt i vad avser frågor, som angå mantalsskrivningen, skattepåföringen och utskyldsindrivningen. Den skulle knappast kunna an- vändas för dessa ändamål, därest den anordnades efter de av Engström framlagda riktlinjerna. Ur de synpunkter, de sakkunniga hava att beakta, kunna de sakkunniga därför icke förorda Engströms förslag.

0) Ett av överståthållarämbetet den 31 januari 1924 avgivet, till finans— departementet den 7 februari samma år inkommet yttrande över ett av 1923 års taxeringssakkunniga avgivet förslag till ändring i vissa delar av för- ordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering. I detta yttrande har överståthållarämbetet hemställt om sådan

ändring av 3 © förordningen den 31 mars 1922 angående uppbörd av av— gifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäk— ring av olycksfall i arbete, att den i nämnda paragraf omförmälda förteck- ningen kunde avlämnas till ämbetet den 1 juni i stället för före den 15 i samma månad. I ärendet har riksförsäkringsanstalten avgivit utlåtande, varefter kamreraren hos överståthållarämbetets avdelning för uppbörds— ärenden Fr. von Friesen avgivit yttrande i anledning av nämnda utlåtande.

Enär ett dylikt tidigare avlämnande av ifrågavarande förteckning även efter en omläggning av debiterings- och uppbördsarbetet enligt de sakkun— nigas förslag skulle vara till fördel för debiteringsarbetet och riksförsäk— ringsanstalten uppgivit hinder därför icke möta, vilja de sakkunniga för— orda, att den av överståthållarämbetet föreslagna författningsändringen genomföres.

(1) En av justitiekanslersämbetet den 28 juni 1924 avlåten, till finans- departementet den 30 i samma månad inkommen framställning rörande åtgärd för vinnande av sådan ändring av den i 5 $ 2 mom. restindriv— ningsförordningen den 14 december 1917 föreskrivna, men alltför korta tid av två månader för avlämnande av redovisning rörande begärd handräck— ning, att gällande föreskrift i ämnet kunde efterlevas.

Därest uppbördsförfarandet omlägges enligt de sakkunnigas förslag, böra föreskrifterna rörande restindrivningen omarbetas. I samband därmed bör givetvis tagas under övervägande, huruvida den hittillsvarande redovisnings— tiden av två månader bör bibehållas. I de fall, då införselförfarandet måste tillgripas för utskyldsindrivningen, är uppenbarligen berörda tid väl kort. Förut i betänkandet hava de sakkunniga emellertid framhållit, att efter uppbördsförfarandets omläggning på sätt, de sakkunniga föreslagit, restin— drivningen torde komma att väsentligen minska i omfattning och att för- farandet med införsel mindre ofta kan komma i fråga. Under sådana för— hållanden minskas behovet av utsträckt tid för redovisningen av restförda utskylder. Skulle däremot skyldighet för löngivare att förmedla skatte- betalning för anställd personal anses icke böra införas, utan uppbördsför- farandet omläggas enligt något av de i 16 kapitlet här förut angivna alter— nativa förslagen, torde de skäl, som föranlett justitiekanslersämbetets ifråga- varande framställning, fortfarande äga giltighet.

6. Genom nådig remiss den 8 september 1924 har till 1923 års taxerings— sakkunniga för att av dem jämte 1924 års uppbördssakkunniga tagas i över— vägande vid fullgörande av lämnade uppdrag överlämnats en av riksräken- skapsverket den 20 augusti 1924 avlåten, till finansdepartementet den 1 september samma år inkommen framställning rörande öppnande av möj- lighet att verkställa restitution jämväl i de fall, då riksräkenskapsverket vid sin räkenskapsgranskning uppmärksammar, att skattebelopp på enskildas bekostnad oriktigt kommit statsverket till godo. Över denna framställning hava 1923 års taxeringssakkunniga utlåtit sig i sitt den 30 juni 1925 avgivna betänkande angående omorganisation av taxeringsväsendet (St. off. utredn. 1925: 27, sid. 221). Genom taxeringsförordningen den 28 september 1928 har riksräkenskaps- verkets granskning av taxeringarna blivit väsentligen inskränkt. I 136 & av nämnda förordning stadgas nämligen: »Vid kronoräkenskapernas gransk- ning inom riksräkenskapsverket må med avseende å verkställd taxering an— märkning framställas allenast i fråga om uträknande enligt förordningen 12 1812.

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt av skatteprocent och skattens grundbelopp för svenskt aktiebolag och svenskt solidariskt bankbolag eller uträknande enligt förordningen om utjämningsskatt av skattens grund- belopp.»

I fråga om den egentliga debiteringen av kronoskatterna har däremot någon annan begränsning av riksräkenskapsverkets granskning icke vid- tagits än som föranledes därav, att anslaget till härför erforderliga arbets- krafter minskats. Härom hänvisas till Kungl. Maj:ts proposition nr 176 till 1927 års riksdag och riksdagens skrivelse nr 208.

Uppbördssakkunniga dela den av 1923 års taxeringssakkunniga uttryckta meningen i principfrågan, nämligen att skattläggningsförfarandet bör i sig innebära trygghet för att skatterna varda till riktigt belopp uträknade, så att varken för litet eller för mycket utkräves av de skattskyldiga. Den del av skattläggningsförfarandet, som benämnes taxering, faller dock utanför uppbördssakkunnigas uppdrag. Beträffande debitering och uppbörd förut- sätta de sakkunniga, att riksräkenskapsverkets revision alltfort skall bibe- hållas även efter förfarandets omläggning enligt de sakkunnigas förslag. Därest gemensamt förfarande föreskrives för uppbörden av krono- och kom- munalutskylderna, uppstår fråga, i vad mån riksräkenskapsverkets revisions- arbete därav utvidgas. Att själva medelsredovisningen även i fråga om kommunaluppbörden bör revideras av riksräkenskapsverket ligger i sakens natur och torde bliva en omedelbar följd av förslaget. Däremot lärer an— ledning saknas att åvägabringa statlig revision av debiteringen av de kom- munala utskylderna. Dylik revision av debitering av landstingsmedel och vägskatt har ju hittills ansetts icke vara behövlig.

I samband med den fortsatta behandling av frågan om uppbördsförfaran- dets omläggning, som ställts i utsikt enligt de för de sakkunniga meddelade direktiven, torde fråga uppkomma jämväl rörande tiden för framställande av anmärkning mot verkställd debitering. I dylikt samband torde även be- handling böra ägnas åt frågan om fastställande av enhetlig preskriptionstid för samtliga slag av utskylder. Det synes de sakkunniga lämpligt, att den av riksräkenskapsverket väckta frågan om restitution av för högt påförda utskylder, i den mån anledningen härtill är oriktig debitering, i dylikt samband kommer under övervägande; och torde därvid enahanda spörsmål beträäande utskylder av kommunal natur föreligga.

7. Genom nådig remiss den 15 september 1924 har till de sakkunniga för att av dem tagas i övervägande vid fullgörande av deras uppdrag över- lämnats en den 17 juni 1924 från trafikmännens riksförbund till finans— departementet inkommen framställning med vissa önskemål rörande än- dringar i taxerings- och uppbördsförfarandena. I framställningen förordas, frånsett sådana önskemål, som avse allenast taxeringsförfarandet, bl. a., att arbetsgivare skola vara skyldiga att exempelvis genom infordrande av ålders- betyg förvissa sig om anställdas rätta namn och vistelseort, att kronoupp— börden måtte flyttas till annan tidpunkt än december samt att utredning företages beträEande möjligheten att föreskriva skyldighet för arbetsgivare att innehålla viss del av anställdas arbetsinkomst såsom förskott å skatte- likvid. De framförda önskemålen torde i allt väsentligt hava vunnit beaktande vid upprättandet av de sakkunnigas förslag.

8. Genom nådig remiss den 27 september 1924 har till de sakkunniga för att av dem tagas i övervägande vid fullgörandet av deras uppdrag över— lämnats riksdagens skrivelse den 27 april 1923, nr 116, vari riksdagen an- hållit, att Kungl. Maj:t täcktes taga i övervägande, huruvida och på vilket sätt skattskyldige i händelse av dubbeltaxering må kunna beredas lättnad vid erläggande av dem påförda skatter. I riksdagsskrivelsen framhålles, att det för skattebetalare, som råkat bliva dubbelbeskattade, måste kännas såsom synnerligen betungande att erlägga skatt på två håll, så länge prövningen om deras rätta taxering pågår. Er- farenheten gåve också vid handen, att sådan dubbeltaxering, varom här vore fråga, ingalunda vore någon sällsynt företeelse. Visserligen förekomme redan nu, att dubbeltaxering inom två kommuner i samma län kunde upphävas genom den i enlighet med förordningen den 12 maj 1922 tillkomna s. k. lilla prövningsnämnden, men i övriga fall måste kammarrättens prövning avvaktas, innan rättelse kunde ske. 1921 års riksdag hade visserligeni skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit om utredning angående en rationell skatteuppbörd, men en utredning i detta ämne torde mera komma att taga sikte på den tekniska anordningen av själva skatteuppbörden än på före- varande spörsmål. Det torde därför vara lämpligt att något taga i över— vägande, vilka åtgärder kunde vidtagas för undvikande av dubbelbeskatt- ning. Möjligt vore, att vissa restriktiva bestämmelser beträffande en persons mantalsskrivning på annan ort än den, där han lämnat mantalsuppgift, skulle förekomma dubbelskrivningar med därav följande dubbeltaxering. Likaså vore antagligt, att ett ytterligare utvecklat underrättelseväsen mellan taxe- ringsmyndigheterna och den skattskyldige skulle inverka något i samma riktning, men fråga vore dock, huruvida ett ytterligare betungande av dessa myndigheter kunde vara lämpligt, då hela ändamålet i alla fall ej vunnes på denna väg. — I skrivelsen framhålles vidare den möjligheten, att uppskov med erläggande av endera skattebeloppet skulle kunna medgivas efter pröv— ning av förslagsvis vederbörande länsstyrelse i avbidan på taxeringsfrågans prövning. Sistnämnda förfarande kunde givetvis i första hand avse endast kronoutskylder. Huruvida och i vad mån beträffande kommunalutskylder liknande anordning kunde vidtagas, borde tagas i övervägande vid utred— ningen i ärendet. De sakkunniga torde hava att uttala sig rörande riksdagsskrivelsen alle- nast i den mån densamma berör uppbördsförfarandet. Enligt de sakkunnigas förslag skall det stå skattskyldig öppet att hos uppbördsmyndighet, i mån av behov, erhålla jämkning i beslut angående skyldighet att i förskott avsätta medel till mötande av blivande skattekrav. Skulle skattskyldig på grund av dubbeltaxering hava fått sig ålagt att verkställa dylika förskottsavsättningar å två håll, ehuru skattskyldighet uppenbarligen föreligger allenast å ett håll, dock med tvekan om vilket är det rätta, böra de föreslagna allmänna reglerna för prövning av frågor om jämkning av förskottsavsättningar utan vidare medföra garanti för att dubbel skattelikvid förebygges, enär uppbördsmyndigheten givetvis kommer att beakta, att förskottsavsättningar erfordras allenast å endera av orterna. Är åter fråga om uppbörd av utskylder, som redan debiterats, torde hinder icke böra möta för genomförande av sådan anordning, att uppbördsmyndig- het äger förordna om sådant uppskov med uppbörden eller restindrivningen, som erfordras för att dubbel uppbörd skall undvikas. Hava utskylderna påförts inom två eller flera olika uppbördsdistrikt, torde samrådande mellan

uppbördsmyndigheterna kunna anordnas till vinnande av nämnda syfte. På myndighetens beprövande efter förhållandena i varje särskilt fall torde få bero, vilken av de olika debetsedlarna skall i avbidan på taxeringsfrå— gans slutliga prövning bringas till verkställighet. Slutlig redovisning till vederbörande av de därvid uppburna beloppen torde få anstå, till dess laga— kraftägande beslut rörande taxeringen föreligger. Det skulle även kunna tänkas, att i fall, då skattskyldig yrkar nedsättning av taxering och erläg- gande av det tvistiga skattebeloppet skulle vara förenat med synnerlig svårighet för honom, uppbördsmyndigheten, även om dubbeltaxering ej före- ligger, skulle kunna på ansökan medgiva uppskov med skattebetalningen i avbidan på taxeringsmålets prövning. I sådant fall torde dock såsom vill- kor för beviljande av uppskov böra uppställas fordran på borgen eller annan säkerhet för det tvistiga beloppet.

De sakkunniga hava icke funnit nödigt utarbeta förslag till bestämmelser i dylikt syfte, utan föreställa sig, att frågan härom lämpligen bör komma under övervägande i samband med den fortsatta utredning av skatteupp- bördsproblemet, som ställts i utsikt.

9. I skrivelse den 30 maj 1923, nr 263, har riksdagen, i anledning av väckt motion angående viss ändring i 5 $ av förordningen den 19 novem— ber 1920 angående särskilda grunder för utgörande av 1921—1924 års all— männa kommunalutskylder m. m., anhållit. det täcktes Kungl. Maj:t taga under övervägande frågan om meddelande av sådana ändrade bestämmelser beträffande debiteringen av de allmänna kommunalutskylderna, att utskyl- der till den borgerliga kommunen, utskylder till skolan och utskylder till kyrkan icke skall behöva för varje skattskyldig påföras med särskilda be— lopp, utan finge debiteras med sammanlagda beloppet, ävensom för riks- dagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Över denna skrivelse har 1921 års kommunalskattekommitté den 25 oktober 1923 avgivit infordrat underdånigt utlåtande. Handlingarna i frågan hava ge— nom nådig remiss den 24 oktober 1924 överlämnats till 1924 års uppbörds— sakkunniga för att vid fullgörande av deras uppdrag tagas i övervägande, såvitt angår i ärendet väckt fråga om utbrytande ur kommunalförfatt- ningarna av stadganden rörande debiteringsförfarandet i och för meddelande av dylika bestämmelser i administrativ ordning. Därest de sakkunnigas förslag varder lagt till grund för omläggning av uppbördsförfarandet, torde bestämmelserna om skatteuppbörden böra meddelas i ett sammanhang för såväl krono- som kommunalutskylder. Att bibehålla stadganden i ämnet i kommunalförfattningarna är under sådana förhållan- den mindre lämpligt; de grundläggande stadgandena måste då meddelas i den för stiftande av kommunallag stadgade ordning och bestämmelserna om uppbörd av kronoutskylder finge anknytas till berörda stadganden på liknande sätt, som förordningen om statlig inkomst- och förmögenhets— skatt anknutits till kommunalskattelagen. Emellertid är det, särskilt med hänsyn till önskvärdheten av att detaljbestämmelserna må kunna i mån av behov ändras utan omgång och tidsutdräkt, uppenbarligen mest ändamåls— enligt, att Kungl. Maj:t äger befogenhet i ämnet besluta utan att för varje gång behöva underställa dylik fråga riksdagens prövning. I den mån fråga är om bestämmelser av instruktionell natur, är detta förfaringssätt tyd— ligen det enda, som lämpligen kan förekomma, eftersom uppbördsmyndig— heterna förutsättas skola vara statliga, Kungl. Maj:t givetvis obetaget att

överlämna beslutanderätten i detaljfrågor åt underordnad myndighet. Det må i detta sammanhang framhållas, att dylik anordning med befogenhet för Kungl. Maj:t att förordna om formerna för uppbörden redan är genom- förd beträffande landstingsmedel och vägskatt, i det att i landstings- och väglagarna är stadgat om dessa utskylders uppbärande i samband med kronouppbörden. De sakkunniga förorda därför, att stadgandena om upp- börd av kommunalutskylder utbrytas ur kommunalförfattningarna i och för meddelande av dylika bestämmelser i administrativ ordning.

En fråga för sig är, huruvida den medverkan vid skatteuppbörden, som enligt de sakkunnigas förslag skall åläggas löngivare, bör påbjudas, i vad angår andra löngivare än statsmyndigheter, utan uttryckligt medgivande av riksdagen. De sakkunniga föreställa sig, att Kungl. Maj:t först efter riksdagens särskilda medgivande anser sig böra föreskriva dylik medverkan vid skatteuppbörden av kommunala eller enskilda löngivare.

10. Genom nådig resolution den 29 oktober 1924 hava till de sakkunniga för att av dem tagas i övervägande vid fullgörande av deras uppdrag över- lämnats dels en från Svenska polisförbundet den 16 december 1921 till finans- departementet inkommen framställning, att indrivningsman måtte komma i åtnjutande av hela provisionen å indrivna medel eller ock erhålla bestämd ersättning för skatteindrivningen, dels en från länsstyrelsen i Kopparbergs län den 24 januari 1921 till samma departement inkommen framställning om meddelande av föreskrift, huru den indrivningsavgift bör disponeras, som skall utgå i det fall, att kronoutskylder inbetalas efter uppbördster- minens utgång direkt till länsstyrelsen utan att särskild indrivningsåtgärd vidtagits av vederbörande indrivningsförrättare. I dessa ärenden hava ytt- randen avgivits av statskontoret och riksräkenskapsverket samt av 1902 års löneregleringskommitté. I fråga om Svenska polisförbundets berörda framställning hänvisa de sakkunniga till sitt uttalande i 13 kap. av betänkandet rörande fördelning av indrivningsavgift mellan utmätningsman och anlitat biträde. Vad angår länsstyrelsens i Kopparbergs län framställning torde av de sakkunnigas förslag, att de föreslagna uppbördsmyndigheterna själva skola vara redogörare för restindrivningen, böra följa, att indrivningsavgiften i sådant fall, som avses i länsstyrelsens framställning, bör oavkortad tillfalla statsverket. Den torde därvid lämpligen böra uppdebiteras under rikssta- tens inkomsttitel A. 111. Diverse inkomster med underrubrik Diverse.

11. Genom remiss den 3 november 1924 av chefen för finansdepartemen- tet har till de sakkunniga för att av dem tagas i övervägande vid full- görande av deras uppdrag överlämnats en från utrikesdepartementet den 23 juli 1921 till finansdepartementet inkommen framställning, vari hem- ställes om meddelande, huruvida svenska regeringen är benägen trädai underhandling med finska regeringen för avslutande av överenskommelse mellan Sverige och Finland om ömsesidigt bistånd för indrivande av ut- skylder, som i det ena landet påförts det andra landets undersåtar. Därest skatteuppbörden här i riket anordnas i enlighet med det av de sakkunniga framlagda förslaget. inrymmande skyldighet för löngivare att innehålla skattemedel för anställd personal, och tillika anordning träffas för säkerställande av betalning av utskylder, som belöpa å utdelning å. aktier, banklotter och föreningsandelar, i huvudsaklig överensstämmelse med

vad de sakkunniga förordat i 8 kap. av förevarande betänkande, minskas nu förefintligt behov av handräckning av utländsk myndighet för uttagande av utskylder, som här i riket påförts i utlandet vistande svenska under— såtar. Men även om dylika reformer inom skatteuppbördens område vid— tagas, torde fall stundom föreligga, då det vore önskvärt att kunna erhålla handräckning av utländsk myndighet för uttagande av utskylder. Sedan nu— mera särskilda sakkunniga inom finansdepartementet tillkallats för att bi— träda vid beredning av frågor rörande överenskommelser med främmande makter till förebyggande av internationell dubbelbeskattning och till vin— nande av ömsesidigt bistånd vid uttagande av skatter, som påförts i det andra landet, torde det icke vara erforderligt, att uppbördssakkunnigai anledning av förevarande framställning, vidare än som skett, ingå på frågan om vad som från svensk sida är att iakttaga vid förhandlingar rörande överenskommelser av det i framställningen avsedda slag.

12. Genom nådig remiss den 10 mars 1925 hava till de sakkunniga för att av dem tagas i övervägande vid fullgörandet av deras uppdrag över— lämnats handlingarna i ärendet rörande en av magistraten i Göteborg den 24 oktober 1922 avlåten, till finansdepartementet den 4 november samma år inkommen framställning om medgivande av rätt att utan kostnad för staden utsända kronodebetsedlarna därstädes med allmänna posten, över vilken framställning länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, generalpost— styrelsen samt statskontoret och kammarrätten avgivit utlåtanden. I anledning av förevarande framställning få de sakkunniga, under hän— visning till vad de anfört i 15 kap. av föreliggande betänkande, framhålla, att enligt de sakkunnigas förslag till förändrat uppbördsförfarande debet- sedlarna skola utsändas med allmänna posten på statsverkets bekostnad jämväl i de städer, bl. a. Göteborg, där enligt förslaget kostnaderna för uppbördsförfarandet i övrigt skola bestridas av vederbörande stad.

13. Genom remiss den 9 maj 1925 av chefen för finansdepartementet har till de sakkunniga och till 1923 års taxeringssakkunniga för att tagas i övervägande _vid fullgörandet av meddelade uppdrag överlämnats en av ministern för [utrikes ärendena avlåten, den 21 september 1911 till finans- departementet överlämnad framställning rörande vidtagande av erforderlig åtgärd för vinnande av större tydlighet och fullständighet vid utfärdande av debetsedlar för i utlandet bosatta personer. De sakkunnigas förslag till omläggning av förfarandet vid skatteuppbör- den innefattar, bl. a., att debetsedel skall såvitt möjligt upptaga den skatt- skyldiges fullständiga namn, yrke eller titel samt adress. Hinder torde icke böra möta för att jämväl den skattskyldiges nationalitet, där denna icke är svensk, angives å debetsedeln, försåvitt upplysning härom kan lämnas av uppbördsmyndigheten. I regel torde taxeringslängden innehålla uppgift därom. De sakkunniga förorda tillika meddelande av föreskrift om att debetsedel, som överlämnas till svensk beskickning eller konsulat för att av beskickningen eller konsulatet tillställas den skattskyldige med uppmaning att inbetala å debetsedeln uppförda utskylder eller allmänna avgifter, bör åtföljas av meddelande från uppbördsmyndigheten om arten av de beskatt- ningsföremål, för vilka utskylderna eller avgifterna påförts. Ett dylikt meddelande underlättar för den skattskyldige att bedöma skatteanspråkets befogenhet, och utan att den skattskyldige blivit satt i tillfälle därtill

___—___. ___ ....—

torde man icke kunna förvänta, att han godvilligt erlägger det påförda beloppet.

14. Genom nådig remiss den 1 mars 1926 har till de sakkunniga för att av dem tagas i övervägande vid fullgörande av deras uppdrag överlämnats en av länsstyrelsen i Jönköpings län den 15 februari 1926 avlåten, den 17 i samma månad till finansdepartementet inkommen framställning om med— delande av föreskrift rörande dispositionen av indrivningsavgift för krono— utskylder, som erläggas till länsstyrelse efter uppbördsterminens utgång men före utsändandet av restlängd till indrivningsförrättaren. I fråga om denna framställning åberopa de sakkunniga vad de anfört rörande den under punkt 10 här förut omnämnda framställning från läns— styrelsen i Kopparbergs län i samma ämne.

15. Genom nådig remiss den 17 mars 1926 har till de sakkunniga för att av dem tagas i övervägande vid fullgörande av deras uppdrag över- lämnats en av Hanna Kristensson från Vallkärra avlåten, den 11 berörda mars till finansdepartementet inkommen framställning om upphävande av förordningen den 22 oktober 1886 angående uppbörd av avgifter till vissa på ömsesidighet grundade försäkringsanstalter. De sakkunniga hava tagit framställningen under övervägande och hänvisa till sitt i 7 kap. av betänkandet gjorda uttalande i ämnet.

16. Genom nådig remiss den 10 maj 1926 har till de sakkunniga för att av dem tagas i övervägande vid fullgörande av deras uppdrag överlämnats en av Nils Persson från Lund m. fl. avlåten, den 16 mars 1926 till finans— departementet inkommen framställning om upphävande av förordningen den 22 oktober 1886 angående uppbörd av avgifter till vissa på ömsesidig- het grundade försäkringsanstalter. Rörande denna framställning göra de sakkunniga samma uttalande som ifråga om den under punkt 15 här förut omnämnda framställning i samma amne.

17. Genom nådig remiss den 27 oktober 1927 hava till de sakkunniga för att av dem tagas under övervägande vid fullgörande av deras uppdrag överlämnats handlingarna rörande en av länsstyrelsen i Västmanlands län den 30 september 1926 avlåten, den 8 oktober 1926 till finansdepartementet inkommen framställning om uppställande av villkor av fullgjord skattskyl- dighet för utövande av vissa näringsfång. I detta ärende har riksräken— skapsverket, sedan på dess anmodan överståthållarämbetet och samtliga läns— styrelser utom dem i Stockholms och Blekinge län yttrat sig, den 21 juni 1927 avgivit utlåtande. De sakkunniga, vilka i likhet med riksräkenskapsverket finner vägande skäl mot förslaget hava anförts av flera länsstyrelser, hava icke upptagit bestämmelser av angivna slag i det av dem förordade förslaget till omlägg- ning av förfarandet vid skatteuppbörden. Varder detta förslag i väsentliga delar genomfört, torde för övrigt behovet av åtgärder i framställningens syfte avsevärt minskas.

Uppbördssakkunniga hava dessutom tagit del av det av särskilda sak- kunniga den 30 december 1922 avgivna betänkande med förslag angående magistratens befriande i visst avseende från ansvar för kronouppbörden rn. m. jämte till detta ärende hörande handlingar.

Därest uppbördssakkunnigas förslag till skatteuppbördens omläggning genomföres, enligt vilket förslag magistrat icke vidare frånsett städerna Göteborg och Malmö skall taga befattning med kronouppbörden, torde frågan om magistratens befriande i visst avseende från ansvar för krono— uppbörden utan vidare hava vunnit sin lösning. Vad angår förhållandena i Göteborg och Malmö torde av förslaget om obligatoriskt användande av postgirorörelsen för skattemedlens mottagande från allmänheten följa, att jämväl i dessa städer magistraten eller underlydande personal icke kommer att handhava kontanta uppbördsmedel. Vid meddelande av föreskrifter rörande redovisningen av skatteuppbörden efter den föreslagna nya ordningen torde därför i stort sett liknande regler om ansvarigheten kunna. uppställas för magistraterna i Göteborg och Malmö som för överståthållarämbetet och läns- styrelserna.

_rM_>' -

Bilaga 1.

Städernas förvaltningsorganisationer och kostnader för mantals- skrivning samt debitering, uppbörd och redovisning av allmänna utskylder, böter och pensionsgrundavgifter ävensom för indrivningsförfarandet.

Såvida ej annorlunda här nedan anmärkes åligger: Kronouppbördskassören: mantalsskrivning samt debitering, uppbörd och redovisning av kronoutskylder och böter;

Stadskamreraren eller stadskassören: debitering, uppbörd och redovisning av kommunalutskylder och pensionsgrundavgifter; och

Stadsfogden: indrivningsförfarandet.

Uppbörds- och indrivningsprovisioner samt äoriga sportler tillfalla, där ej annat sägs, vederbörande befattningshavare.

Redogörelsen är grundad huvudsakligen på uppgifter från städerna. Till ändringar, som inträffat efter ingången av år 1925, har i allmänhet icke kunnat tagas hänsyn.

Stadens kostnader är 1923 for. .. . for . Summa. avlonmg ovriga. utgifter

Stockholms län.

Södertälje stad.

1 kronouppbördskassör .................... 1 stadsfogde ................................ 3 exekutionsbetjänter ........................ 53 64294 4 606-11 58 24905 1 stadskamrerare ................................ 1 stadskassör ....................................

Anm. Stadsfogden tillika civilrådman.

Vaxholms stad.

1 kronouppbördsman ........................ 2 exekutionsbetjänter ........................ 8 758'67 1 400'— 10 158'67 1 stadskassör ....................................

Anm. Kronouppbördsmannen tillika stads- fogde och stadsfiskal.

Norrtälje stad.

1 stadskassör .................................... ]

1 skrivbiträde .................................... ' _ _ 1 stadsfogde ........................................ J 12 600 _ 4 000 _ 16 600 _ 1 exekutionsbetjänt ............................

Anm. Stadskassören tillika kronokassör och sekreterare hos drätselkammaren. Stads- fogden jämvål stadsfiskal.

Sigtuna stad.

1 stadskassör .................................... 1 stadsbokhållare ................................ 1 indrivningsman ............................

Anm. Stadskassören tillika rådman och kronouppbördsman. Stadsbokhållaren jäm- väl polisman. lndrivningsmannen även stads- fiskal.

för avlöning

1 600'——

för

övriga utgifter

97”—

Summa

1 697'—-

Summa för länet kronor

Uppsala län.

Uppsala stad.

1 stadsfogde ........................................ 1 skrivbiträde .................................... 7 exekutionsbetjänter ........................ 1 kronobokhållare ............................ 1 stadskassör ........................................ Anm. Stadsfogden tillika kronokassör, som verkställer uppbörd och redovisning av kronoutskylder samt upprättar röstlängder. Kronobokhållaren förrättar mantalsskrivning och debitering av kronoutskylder. Biträde åt taxeringsnämnderna lämnas av stadsfog- den, kronobokhållaren och stadskassören.

Enköpings stad.

1 krono- och stadskassör ................ 1 (ordinarie) biträde ........................ 1 exekutionsvaktmästare ................

Summa för länet kronor

Södermanlands län.

Nyköpings stad.

1 kronokassör .................................... ) 2 (ordinarie) biträden ........................ 1 stadsfogde ........................................ 1 skrivbiträde .................................... : 2 exekutionsbetjänter ........................ 1 drätselkamrerare ............................ > 1 bokhållare ........................................

Summa kronor

Anm. Stadsfogden tillika stadsfiskal. Hela indrivningsprovisionen tillfaller stadsfogden.

76 601'61

38 696'25

13 790'—

52 486'25

7,200'— 6 322'—-

13 499'18 27 021'18

10 10311

4 59935

4 59935

1 83280

1 832'80

86 704"? 2

43 295'6 0

13 790'—

57 085'60

15 354'80

13 4991 8 28 853'98

Eskilstuna stad.

kronokassör (kvinnliga) biträden stadsfogde .................. exekutionsbetjänter .. stadskamrerare ................................ stadskassör (manliga) biträden ........................

MHHPHwH

Anm. Kronokassören tillkommande pro- visioner och sportler ingå till stadens kassa och utgjorde för år 1923 kronor 7 394'77.

Torshälla stad.

1 stadsbokhållare ................................ 1 stadsfogde .................. 1 exekutionsbetjänt ............................

Anm. Stadsbokhållaren tillika borgmä- stare och kronouppbördsman. Uppbörden av kronoutskylder förrättas av magistraten samt uppbörden av kommunalutskylder och pensionsgrundavgifter av drätselkammaren.

Strängnäs stad.

1 kronokassör .................................... 1 stadsfogde ........................................ 3 exekutionsbetjänter (därav 2 extra)J 1 stadskamrer ....................................

Mariefreds stad.

1 kronokassör .................................... 2 exekutionsbetjänter ........................

Anm. Kronokassören tillika stadsliskal och stadsbokhållare. Exekutionsbetiänterna jämväl poliskonstaplar.

Trosa stad.

1 t. f. kronokassör .............. 1 indrivningsman

Anm. Borgmästaren enligt arbetsordnin- gen kronokassör, som jämväl ombesörjer debitering, uppbörd och redovisning av kom— munalutskylder och pensionsgrundavgifter. Indrivningsmannen tillika förste poliskon- stapel.

för för avlöning övriga utgifter

67 603'93 640'—

3 800'—

14 990'— -—

1 100'—

1 200'— -—

Summa

68 2439 a

3 800'—

14 990'-—

1 100'—

1 200'—

Summa för länet kronor 115 715'1 1 2 47280

118 187'9 1

Stadens kostnader är 1923 för för avlöning övriga utgifter

Summa

Östergötlands län.

Linköpings stad. kronokassör .................................... "[ 1

1 (kvinnligt) biträde ........ 4 372'17 2 264'77 6 636'94

1 stadsfogde ........................................ i _ _

3 exekutionsbetjänter ........................ J 18 305 _ 1 930 54 20 235'54 1 stadskassör ........................................ 2 stadsbokhållare ............................... i 34 487'54 _ 34 487'54 Summa kronor 57 164'71 4 19531 61 360'02

Norrköpings stad.

1 mantalskommissarie .................... 1

4 ordinarie biträden ........................ . 23 017'28 880'45 23 897'73

1 extra biträde ................................ i

1 kronouppbördskamrerare ............ ]

4 d' ' b't "d ........................

1 Zitiåatiirääåifi ......................... 31 854-46 2 156-56 34 011-oz 3 tillfälliga biträden ....................

1 stadsfogde .................................... 1 stadsfogdeassistent ........................ 1 ordinarie biträde ........................ 65 26535 3 000'67 68 26602 11 exekutionsvaktmästare ................

1 extra exekutionsvaktmästare

1 stadskamrerare ............................ I

1 stadskassör .......................

1 extra biträde ................... [ 6 000'—- 4 500'— 10 500—

3 tillfälliga biträden ........................

Summa kronor 126 137'09 10 537'68 136 67477

Anm. Mantalskommissarien verkställer mantalsskrivning, upprättar pensionsförteck- ning samt avskrift därav mot särskild er- sättning och utsänder underrättelser om rösträttshinder.

Kronouppbördskamreraren upprättar taxe- rings- och röstlängder, debiterar kronout- skylder, utövar kontroll vid kronouppbörds- stämmorna, upprättar föreskrivna redogörel- ser, ombesörjer handräckning för oguldna kronoutskylder samt förestår mot särskild ersättning deklarationsbyrån.

Vid kronouppbörden biträder kronoupp- bördskammaren. vars ledamöter årligen utses av stadsfullmäktige.

Indrivningsprovisionen å kommunalut- skylder och pensionsgrundavgifter ingår till stadens kassa, men exekutionsvaktmästare erhåller 3 % å indrivna belopp, dock högst 10 kronor pr post. Stadsfogdeassistenten erhåller 10 öre för varje genom exekutions- verket indriven post.

1 stadsfogde

stadsfogden.

härför ej särskilt beräknad.

1 stadsfogde

1 kronouppbördskassör

befattning.

för för Summa avlöning övriga utgifter Söderköpings stad. 1 stadskamrerare ................................ 4 800'— 4 800-_. 1 biträde ................................................ 1 000'— 1 000'— 1 500'— —— 1 500'— 1 exekutionsvaktmästare .................... _ _ __ Summa kronor 7 300'— 7 300'— Anm. Stadskamreraren tillika kronoupp- bördskassör och drätselkammarens sekrete- rare. Exekutionsvaktmästaren avlönas av Motala stad. 1 kronokassör ........................................ 3 600'— — 3 600'— 2 biträden ............................................ 3 700-_ — 3 700-_ 1 stadsfogde ........................................ 1 500-_ _ 1 500-_ 1 exekutionsbetjänt ............................ 1 500'— —— 1 500'_ Summa kronor 10 300'— — 10 300'— Anm. Kronokassören debiterar jämväl kommunalutskylderna mot ett arvode av 600 kronor. Polisöverkonstapel biträder med restindrivningen. Uppbörd och redo- visning av kommunalutskylder verkställes av drätselkammarens tjänstemän. Ersättning Vadstena stad.f 2 500'— — 2 500'— 1 exekutionsbetjänt .......... 2 340'— 2 340'—— 1 stadskamrerare ................................ 3 380'— 3 380'— Summa kronor 8 220'— 8 220'— Anm. Stadsfogden tillika stadsfiskal och kronouppbördskassör. Stadskamreraren där- jämte drätselkammarens sekreterare. Skänninge stad. 1 500'— 1 500'— 1 exekutionsbetjänt ............. 100'— — 100'— 1 stadsbokhållare ................................ 4 500'— —— 4 500'— Summa kronor 6 100'— — 6 100'— Anm. Kronokassören tillika stadsfiskal. Exekutionsbetjänten jämväl överkonstapel. Stadsbokhållartjänsten förenad med annan Summa för länet kronor 215 221'80 14 732'99 229 95479

Stadens kostnader är 1923 för för avlöning övriga utgifter

Summa

Jönköpings län.

Jönköpings stad.

kronouppbördskassör .................... mantalskommissarie .................... 9 301' 9 2 skrivbiträden ................................ stadsfogde ........................................ [ kontorist ........................................ 20 0332 1

exekutionsbetjänter ....................... ]

stadskamrerare ................................ stadskassör ....................................

stadsbokhållare ................................ 6 510'80 3 500'— 10 010'80 kassakontrollant ............................

biträde ............................................ Summa kronor 35 84593 9 891.49 45 737'42

Anm. Kronouppbördskassören avlönar själv tre av skrivbiträdena. Mantalskom- missarien tillika uppbördsinspektör.

Eksjö stad.

1 stadsfogde ........................................ 6 545'— 750'—-— 7 295'— 1 exekutionsbetjänt ...........................

Anm. Stadsfogden tillika kronouppbörds- kassör samt stadskamrerare och stadskassör. Exekutionsbetjänten avlönas av stadsfogden.

6391'49 35 726'62

HHMHHwHHhHH

Gränna stad.

1 stadskassör ........................................ 949'21 —— 949'21 1 t. f. utmätningsman ....................... 468'13 —— 468'13 Summa kronor 1 417'34 1 417'34

Anm. Stadskassören tillika rådman och kronokassör. Kommunaluppbörden verk- ställes av drätselkammaren.

Summa för länet kronor 43 808'27 10 641'49 54'449'76

Kronobergs län.

Växjö stad.

1 kronouppbördsman ........................ 2 000'— 2 000'— 1 stadsfogde ........................................ 4 340'92 —— 4 34092 2 exekutionsbetjänter ........................ 4 29224 —— 4 29224 1 stadskamrerare ................................ 7 248'07 _ _

1 stadskassör ........................................ 5 272-aff 675 _ 13 195 41 Summa kronor 23 15357 675'— 23 828'57

Anm. Kronouppbördsmannen jämväl hä- radsskrivare. Stadsfogden tillika stadsfiskal.

Kalmar län.

Kalmar stad.

1 kronouppbördskassör ........................ 1 stadsfogde ...................................... 4 exekutionsbetjänter ........................ 1 drätselkamrerare ............................ 1 drätselkassör .................................... 1 drätselbokhällare ...........................

Summa kronor

Anm. Kronouppbördskassören tillika 3:dje rådman.

Oskarshamns stad.

stadsfogde ....................................... exekutionsbetjänter ........................ drätselkamrerare ............................ [

kronouppbördskassör .................... l

drätselkassör ................................... biträde ............................................

Anm. Kronokassören tillika 3zdje rådman.

HHHMHl—l

Västerviks stad.

stadsfogde ........................................ exekutionsbiträden ........................ drätselkamrerare ............................ ] drätselkassör ....................................

kronouppbördskassör .................... [

HHwHH

Anm. Kronouppbördskassören tillika stads- kassör och andra rådman.

Debitering, uppbörd och redovisning av pensionsgrundavgifter ombesörjes av drätsel- kammarens tjänstemän.

Vimmerby stad.

1 kronouppbördskassör .................... 1 1 stadsfogde ........................................ 1 exekutionsbetjänt ............................ ]

Anm. Stadsfogden är tillika stadsfiskal samt ombesörjer debitering, uppbörd och redovisning av kommunala utskylder.

för avlöning

5 520'— 6 724'— 7 038-— 7 141'50 5 382'— 4 002'

35 807'50

22 43338

22 284'94

3 730'60

för övriga utgifter

1 898'23

.700'—

8051 0

Summa

11 520'— 6 724"— 7 038'—— 7 141'50 5 382'—— 4 002-—

41 80750

24 331'61

22 984'94

4 535'70

Summa för länet kronor 15 1812.

84 256'42 9 40333 93 659'75

Gotlands län.

Visby stad.

kronokassör .................................... stadsfogde .............................. exekutionsbetjänter ..............

HNHH

Blekinge län.

Karlskrona stad.

kronouppbördskassör .................... stadsbokhållare ............................ biträden ............................................ stadsfogde ...................... exekutionsbiträden ......................

»kuu

Anm. Kronouppbördskassören är bötes- redogörare samt ombesörjer uppbörd och redovisning av kronoutskylder. Stadsbok- hållaren förrättar mantalsskrivning samt de- bitering av krono- och kommunalutskylder och pensionsgrundavgifter.

Uppbördsprovisioner, debetsedellösen och övriga sportler ingå till stadskassan och ut- gjorde år 1923 kronor 10 464'67.

Indrivningsgrovisionen å kommunala m.fl. utskylder inga jämväl till stadskassan och utgjorde år 1923 kronor 7 084”.

Från och med år 1924 uppbäras pensions- grundavgifter-na i samband med kronout- skylderna.

Ronneby stad.

1 kronokassör .................................... 1 stadsfogde ........................................ 1 stadskamrer .................................... 1 stadsbokhållare ................................ 1 skrivbiträde ....................................

Anm. Kronokassören tillika rådman. Stadsfogden tillika stadsfiskal.

Karlshamns stad.

1 kronokassör .................................... 5 biträden ............................................ j 1 stadsfogde ........................................ 2 exekutionsbetjänter ........................ j 1 stadskamrer ........................... . ..] 1 stadskassör 2 bokhållare .................................... ....j

stadskamrerare..........._...............:::..:J

för avlöning

24 500'—

40 2195 3

15,831'—

3 240'— 13 077 '98

14 544'—

övriga utgifter

1 200'—

5 337'34

3 960'—

Summa

25 700'—

45 557'37

15 831'—

7 200'— 13 077'95

14 544'—

Summa kronor

30 861'9 6

3 960'—

34 821-942!

Anm. Kronokassören, som tillika är andre rådman, verkställer jämväl debitering av kommunalutskylder och pensionsgrundav- gifter.

Sölvesborgs stad.

1 kronouppbördskassör .................... 1 biträde ........................................... 1 stadskamrerare ................................

Anm. Kronouppbördskassören tillika stadsfogde och stadsfiskal.

för avlöning

9 650'—

för övriga utgifter

Summa

9 650'—

Summa för länet kronor

Kristianstads län.

Kristianstads stad.

kronouppbördskassör ........................ stadsfogde ........................................ biträde ............................................ exekutionsbiträden ........................ stadskamrerare stadskassör ................ stadsbokhållare ...............................

HHHOOHHH

96 56249

10 348'— 17 362'—

3 500'—

9 297'84

5 000'— 400'—

105 860'33

15 348'— 17 762'—

3 500'—

Summa kronor

Anm. Uppbördsprovisioner, debetsedel- lösen och övriga kronouppbördskassören tillkommande sportler ingå till stadens kassa och utgjorde år 1923 kronor 4718'29.

Indrivningsprovisioner å samtliga utskylder ingå jämväl till stadens kassa och utgjorde år 1923 kronor 8872”.

Pensionsgrundavgifterna uppbäras i sam- band med kronoutskylderna.

Simrishamns stad.

1 kronouppbördskassör .................... ] 1 stadsfogde ...................................... — 1 exekutionsbetjänt ........................... ]

Anm. Kronouppbördskassören, tillika förste rådman, debiterar jämväl kommunal— utskylder. Stadsfogden tillika stadsfiskal. Exekutionsbetjänten uppbär hela indriv- ningsprovisionen.

Uppbörd och redovisning av kommunal- utskylder verkställes av drätselkammaren.

Ängelholms stad.

1 kronouppbördskassör ........................ 1 skrivbiträde ....................................

31 210'—

4 30505

4 000'— 1 500'—

5 400'— 36 610'—

4 30505

4 000'— 1 500'—

avlöning övriga utgifter Summa 1 stadsfogde ........................................ _ _ 1 exekutionsbetjänt ........................... 3 600 _ _ 3 600 _ 1 stadskamrerare .............. fl:". ............ 4 800'— ,,, 4 wiki,, Summa kronor 13 900'— 13 900'— Anm. Kronouppbördskassören, som till- lika är stadsombudsman, debiterar jämväl kommunalutskylder. Stadsfogden är tillika stadsfiskal. , " ,, ,,,, ,,, , , _ ,, "" , , ,,,, ,, , Summa för länet kronor 49 41505 5 400'— 54 81505 Malmöhus län. Malmö stad. 1 mantalskommissarie .................... ] 16 mantals- och kontorsskrivare 1 kronouppbördskamrerare ............ 134 56967 12 730'63 147 300 30 1 biträde ............................................ 1 förste stadsfogde ........................ ] 1 andre >> ........................ 1 skatteindrivningsinspektör ........ _ _ _ 17 underfogdar och stadsvärderings—I 123 001 43 10 874 43 133 875 86 män ............................................ 2 extra befattningshavare ............ ] 1 kommunaluppbördskassör ........ ] 4 ordinarie biträden ........................ 28 610'9s 8 92546 37 53642 4 ä. 5 extra » ........................ [

Summa kronor 286 18206

Anm. Mantalskommissarien förrättar mantalsskrivning samt debitering av krono- utskylder. Kronouppbördskamreraren verk- ställer uppbörd och redovisning av nämnda utskylder.

Förste stadsfogden har indrivningen av inom staden debiterade utskylder. Andre stadsfogden har indrivningen av övriga ut— skylder samt är dessutom bötesredogörare.

Lunds stad. kronouppbördskassör ....................

32 530-52 '318'712758

1 2 assistenter ........................................ 12 2255.— 3 000'_ 15 225-_

1 stadsfogde ........................................ _ _ 4 exekutionsbetjänter ........................ 11 825 _ _ 11 825 _

1 drätselkamrerare ............................

1 drätselkassör ................................... 12 600'— 4 500'—— 17 100'—

1 drätselbokhållare ............................ 1 _ , Summa kronor 36 650'—— 7 500'— 44 150'—

Anm. Pensionsgrundavgifterna uppbäras i samband med kronoutskylderna.

Landskrona stad.

kronouppbördskassör .................... mantalskommissarie kontorsskrivare ................................ kontorsbiträde ................................ stadsfogde ........................................ % exekutionsbiträden ........................ stadskamrerare ................................ stadskassör stadsbokhållare kontorsbiträden

AHHHQHHMHH

Stadens kostnader är 1923 för för avlöning övriga utgifter Summa

21 515'— — 21 515'—

22 574'— 22 574'—

31 146'— 31 146"—

Summa kronor

Hälsingborgs stad.

mantalskommissarie .................... ordinarie biträden ........................ extra >> kronouppbördskassör .................... ordinarie biträden ........................ extra » stadsfogde ........................................ understadsfogde exekutionsbetjänter ........................ extra exekutionsbetjänt ................ drätselkamrerare ............................ drätselkassörer ................................ ordinarie biträde ............................ extra biträden ................................ Anm. Indrivningsprovisionen tillfaller stadens kassa och utgjorde år 1923 kronor 36 28748.

Från och med år 1925 ingå samtliga upp- bördsprovisioner, debetsedellösen och övriga sportler till stadens kassa.

Ystads stad.

kronouppbördskamrerare ............ bokhållare ........................................ stadsfogde ........................................ exekutionsbiträden ........................ % extra exekutionsbiträde ................ | drätselkamrerare ............................ skrivbiträde .................................... ]

wHwHHQHHwWHwhH

HHHMHHH

Trälleborgs stad. kronouppbördskassör .................... ) biträde ............................................ stadsfogde ........................................ % exekutionsbetjänter ........................

MHHH

75 235'— —— 75 235'—-

132 585'44 37540 132 960'84

30 611'60 1 784'83 32 396'43

7 709'59 7 709'59

7 615'— 7 615'—

för

för

.. . .. . . Summa avlonmg ovriga. utgifter 1 stadskamrerare ................................ _ _ 1 biträde ............................................ i 2 507 _ 200 _ 2 707 — Summa kronor 17 831'59 200'— 18 031-59 Anm. Kronouppbördskassören avlönar själv tre biträden. Stadsfogden är tillika andre rådman. Skanör med Falsterbo stad. 1 kronouppbördskassör ........................ 3 000'— 3 000'— 1 räkenskapsförare hos drätselkam- maren ................................................ 600'— 150'—— 750'—— 1 ordförande och ................................ _ 1 vice » hos drätselkammareni 600 _ _ 600 _ Summa kronor 4 200'— 150'— 4 350'— Anm. Kronouppbördskassören är tillika stadsfiskal och utmätningsman. Uppbörd och redovisning av kommunalutskylder verkställes av drätselkammarens ordförande och vice ordförande. Summa för länet (med undantag av Malmö stad) kronor 297 113'63 10 010'23 307 123'86 Hallands län. Halmstads stad. 1 kronouppbördskassör .................... 1 kronobokhållare ............................ 17 800'—] 4 biträden ............................................ | 1 stadsfogde ........................................ _ _ . 3 exekutionsbiträden ........................ i 19 075 _ 1 500 _ 55 538 50 1 drätselkamrerare ........................ I 1 drätselkassör ................................ 17 163'50] 1 biträde ............................................ | Summa kronor 54 038'50 1 500'— 55 538'50 Anm. Provisionen å landstingsmedel samt debetsedellösen ingår till stadens kassa och utgjorde för år 1923 kronor 6 260"—. Laholms stad. 1 kronouppbördskassör .................... ] 1 stadsfogde ........................................ . _ __ 1 exekutionsbetjänt ............................ I 5 420 _ ' 5 420 1 drätselkamrerare ............................

Anm. Stadsfogden är tillika landsfiskal, exekutionsbetjänten polis och drätselkamm- raren stadsfiskal.

Falkenbergs stad.

1 stadsfogde ........................................ 1 exekutionsbiträde ............................ i 1 stadskamrerare ................................ 1 stadskassör ........................................ % 1 kontorsbiträde ................................

för för avlöning övriga utgifter

6 400'———

12 400'— ——

Summa.

6 400'—

12 400'—

Summa kronor

Anm. Stadsfogden tillika kronouppbörds- kassör och stadsfiskal.

Varbergs stad.

1 kronouppbördskassör .................... % 1 stadsfogde ........................................

Anm. Kronouppbördskassören ombesör- jer jämväl debitering av kommunalutskyl- der. Uppbörd och redovisning av dessa medel verkställes av drätselkontoret.

Kungsbacka stad.

1 kronouppbördskassör ........................ 1 exekutionsbetjänt ............................ 1 stadskamrerare ................................

18 800'— —

5 720'——

847'50 —— 700-_— — 2 409'18

18 800'—

5 720'—

84750 700'— 2 4091 &

Summa kronor

Anm. Exekutionsbetjänten tillika stads- tjänare.

*Summa för länet kronor

3 956'68 —

87 935'18 1 500'—

3 956'68

89 435'1 &

Göteborgs och Bohus län. Göteborgs stad.

Mantalskontoret:

1 mantalskommissarie ...... . ............. 12 mantalsskrivare ............................ 13 förste kontorsskrivare ................ 18 kontorsskrivare ............................ 12 kontorsbiträden ............................ . 12 första skrivbiträden .................... 22 skrivbiträden ................................

2 vaktmästare ........... . .................... 10 extra kontorsskrivare ................ 36 extra skrivbiträden ....................

Kronouppbördskontoret: 1 kronouppbördskassör .................... 1 förste kontorsskrivare .................... 5 kontorsskrivare och skrivbiträden 6 extra biträden ................................ tillfälliga biträden ............................

448 801'05 9 30371

19 380'— 10 150'—

458 104'75

29 530'—

2:dre stadsfogdens kontor:

2:dre stadsfogde ........................... ] uppbördsinspektör .............. . .. . skatteexekutorer ............................ | exekutorer .................................... [

kontorsskrivare ..................... skrivbiträden ........................ 1 1

25

5

1 förste kontorsskrivare ......... 2 8 1 extra kontorsskrivare ................ 19 extra skrivbiträden ....................

3zdje stadsfogdens kontor: 1 3zdje stadsfogde ............................ i 11 exekutorer och andra biträden!

Kommunaluppbördskontoret:

1 kommunaluppbördskassör ............ 5 ordinarie biträden ........................ 13 extra » ........................ tillfälliga biträden ............................

Anm. Mantalskontorets åligganden äro: mantalsskrivning; debitering av krono- och kommunalutskylder; utfärdande av krono- debetsedlar; upprättande av röstlängder; vissa statistiska arbeten; förberedande ar- beten för taxeringen m. m-

Kronouppbördskontorets åligganden: upp- börd och redovisning av kronoutskylder.

Pensionsgrundavgifterna uppbäras i sam- band med kronoutskylderna.

Bötesredogörare är 3:dje stadsfogden.

Kungälvs stad.

1 stadskamrerare ............................... 1 utmätningsman ...............................

Anm. Stadskamreraren är tillika stads- fiskal och kronouppbördskassör. Utmätnings- man är en magistratsledamot.

Från och med 1929 års ingång har staden lagts under landsrätt.

Marstrands stad.

för för avlöning övriga utgifter Summa 216 75032 216 75032 47 89559 47 895'59 47 312'— 26 300'— 73 612'— Summa kronor 780 138.136 45 753'71 825 89267 3 946'— — 3 946'—— 315'— 8350 39850 Summa kronor 4 261'— 8350 4 34450 5 000'— —— 5 000'—

1 stadskamrerare ................................

Anm. Stadskamreraren är tillika krono- uppbördskassör. Utmätningsman är magi- straten med biträde av stadsfiskalen.

Stadens kostnader är 1923

för. för Summa avlöning övriga utgifter Lysekils stad. 1 stadsfogde ........................................ 2 400'— 500'— 2 900'— 1 stadsexekutor .................................... 3 556'— 3 556'— 1 stadskassör ........................................ 6 000'— 6 000'— Summa kronor 11 956'— 500'— 12 456'— Anm. Stadsfogden är tillika kronoupp— bördskassör och ombesörjer jämväl debite- ring av kommunalutskylder. Stadsexekutorn tjänstgör även å polisvaktkontoret. Uddevalla stad. 1 stadsfogde ....................................... ] 3 exekutionsbetjänter .................... ._ _ __ 1 kontorsskrivare ............................... 24 768 24 768 1 skrivbiträde .................................... 1 stadskassör .................................... ._ ,_ ._ 1 stadsbokhållare ................................ i 15 408 700 16 108 Summa kronor 40 17 6'— 700'— 40 876'— Anm. Stadsfogden är tillika kronoupp- bördskassör samt verkställer jämväl debite- ring av kommunalutskylder. Strömstads stad. 1 stadskassör .................................... l 1 stadsfogde ........................................ 5 550'— 650'— 6 200'— 1 exekutionsbetjänt ............................ J Anm. Stadskassören är tillika stadsfiskal och kronouppbördskassör. Stadsfogden jäm- väl rådman. Exekutionsbetjänten dessutom stadsvaktmästare. Summa för länet (med undan- tag av Göteborgs stad) kronor 66 943'— 1 93350 68 87650 Älvsborgs län. Vänersborgs stad. 1 stadsfogde ........................................ 20 850'— 4 000'— 24 850'—

1 kronouppbördskassör .................... %

1 exekutionsbetjänt ...........................

Anm. Kronouppbördskassören tillika stads- kassör samt sekreterare hos stadsfullmäktige och drätselkammaren. Stadsfogden jämväl extra länsbokhållare.

för för Summa avlöning övriga utgifter Alingsås stad. 1 kronokassör .................................... 1 stadsfogde ........................................ 1 exekutionsbetjänt ............................ 20 9201 0 1 000__ 21 9208 0 1 stadskamrerare ................................ 1 stadsbokhållare .............................. 1 extra biträde ................................... Borås stad. 1 kronouppbördskassör .................... _ , _ 3 kontorsbiträden ............................ i 17 445 46 6 574 09 24 019 55 1 stadsfogde ....................................... 1 underfogde ....................................... . . . 1 kontorsbiträde ................................ 34 271 28 1 883 82 36 155 10 4 exekutionsbetjänter ........................ Summa kronor 51 71674. 8 45791 60 174'65 Anm. Kronouppbördskassören jämväl kom- munaluppbördskassör. Ulricehamns stad. 1 kronokassör .................................... 3 578'70 — 3 57870 1 stadsfogde ........................................ 2 078'83 — 2 078'83 1 exekutionsbetjänt ............................ 1 153'— 1 153'— 1 stadskamrerare ................................ 5 578'72 —— 5 57872 1 kassaförvaltare ................................ 1 000'— 1 000'— Summa kronor 13 389'25 — 13 38925 Anm. Stadsfogden är tillika stadsfiskal. Exekutionsbetjänten jämväl poliskonstapel. Kassaförvaltare år en ledamot av drätsel- kammaren. Åmåls stad. 1 stadskassör ........................................ 2 000'-— 800'— 2 800'— 1 exekutionsbetjänt ............................ 3 085'— 3 085.— 1 stadskamrer ................................... 6 100'— —— 6 100"— 1 biträde ................................................ 2 100'— 2 100'— Summa kronor 13 285'— 800'— 14 085'— Anm. Stadskassören, som i detta fall motsvarar kron oupphördskassören, är tillika stadsfiskal och stadsexekutor. Exekutionsbe- tjänten uppbär hela indrivningsprovisionen. Summa för länet kronor 120 161'79 14 257'91 134 419'70

203 * Stadens kostnader år 1923 f.. f.. avlöpding övriga åtgifter summa Skaraborgs län. Mariestads stad. 1 kronouppbördskassör .................... 2 988-3 (; 2 988'3 6 1 stadsfogde ........................................ — 1 exekutionsbetjänt ............................ 1 21537 — 1 21537 1 stadskamrerare ................................ 5 02631 5 02631 2 stadsbokhållare ................................ 4 469'85 4 469'8 5 Summa kronor 13 699'89 13 699'89 Anm. Stadsfogden tillika stadsfiskal. Lidköpings stad. 1 kronouppbördskassör ........................ 4 47630 — 4 476'30 1 stadsfogde ........................................ 2 500'— -— 2 500'— 1 exekutionsbetjänt ............................ 6 16899 — 6 168'9 9 1 stadskamrerare ................................ 5 890'02 — 5 890'02 1 stadsbokhållare ................................ 2 643'79 2 64379 Summa kronor 21 679'1 0 —— 21 6791 o Anm. Stadsfogden tillika stadsfiskal. Indrivningsprovisionen å kommunalut- skylder ingår till stadens kassa. men exeku- tionbetjänten åtnjuter härifrån 5 % å samt— liga efter indrivning influtna kommunalut- skylder. Skara stad. 1 kronouppbördskassör .................... 2 exekutionsbetjänter ........................ 1 stadskamrer .................................... 28 081'64 — 28 081'64 1 stadskassör .................................... 1 stadsbokhållare ................................ Anm. Kronouppbördskassören tillika stads- fogde. Skö'vde stad. 1 kronouppbördskassör .................... 1 extra biträde ................................ | 2 exekutionsbetjänter ........................ 20 449'89 —— 20 449'89 1 extra >> ........................ J 1 stadskamrerare ................................ Anm. Kronouppbördskassören tillika stads- fogde och rådman. Hjo stad. 1 kronouppbördskassör ........................ 1 560'— — 1 560'— 1 stadsfogde ........................................ 1 300'— 1 300'— 1 stadskassör ....................................... 2 340'— 2 340'— Summa kronor 5 200'— 5 200'—

Anm. Stadsfogden tillika stadsfiskal.

för

för

avlöning övriga utgifter Summa Falköpings stad. 1 kronouppbördskassör .................... 1 biträde ............................................ 1 stadsfogde ........................................ ,_ _ __ 2 exekutionsbetjänter ........................ 14 250 14 250 1 stadskamrerare ................................ 1 biträde ............................................ Anm. Kronouppbördskassören tillika extra rådman. Stadsfogden jämväl stadsfiskal. Exekutionsbetjänterna dessutom poliskon- staplar. Summa för länet kronor 103 36052 —— 103 36052 Värmlands län. Karlstads stad. 1 kronouppbördskassör ........................ 4 140'—— 1 379'95 5 519-95 1 stadsfogde ....................................... 5 520'— — 5 520'— 4 exekutionsvaktmästare .................... 20 048'52 — 20 048'52 1 stadskamrer .................................... 1 stadskassör .................................... 1 1:ste stadsbokhållare .................... 23 56350 23 56350 1 stadsbokhållare ............................... 1 kontorsbiträde ................................ Summa kronor 53 27202 1 37995 54 651'9 7 Anm. Indrivningsprovisionen å kommu- nalutskylder ingår till stadens kassa och ut- gjorde år 1923 kronor 5 332'72. Pensionsgrundavgifterna uppbäras i sam- band med kronoutskylderna. Kristinehamns stad. 1 stadsfogde ....................................... 5 600'— 1 30528 6 90528 2 exekutionsbetjänter ....................... 6 880'— 6 880'— 1 stadskamrer .................................... 1 500'— — 1 500'— 1 stadskassör ........................................ 1 000'— — 1 000'— 3 biträden ............................................ 2 600'— 2 600'— Summa kronor 17 580'— 1 30528 18 885'28

Anm. Stadsfogden tillika kronokassör. Från och med år 1925 uppbäras pen- sionsgrundavgifterna i samband med krono- utskylderna.

.. . .. . . Summa avlomng ovriga utgifter Filipstads stad. 1 stadsfogde ........................................ ] 2 biträden.... .................................... __ _ __ 1 exekutionsbetjänt ............................ [ 17 285 17 285 1 stadskassör .................................... Anm. Stadsfogden tillika kronokassör och stadsfiskal. Exekutionsbetjänten jämväl extra polisman. Summa för länet kronor 88 13702 2 685-23 90 82225 Örebro län. Örebro stad. 1 kronokamrerare ................................ 5 137'80 2 118'1 7 7 255-97 4 a. 5 biträden .................................... 6 550'73 6 550'73 1 stadsfogde ........................................ ] 1 exekutionsvaktmästare ................ - 18 6331 5 2 20527 20 83842 3 exekutionsbetjänter ....................... i 1 stadskamrerare ................................ I 1 stadskassör ................................... _ _ _ 3 ordinarie biträden ........................ I 36 144 1 2 9 736 89 45 881 01 4 extra » ....._. ................. Summa kronor 66 46580 14 06033 80 526'13 Askersunds stad. 1 kronouppbördsman ........................ 1 672'—- 21_9 o 1 69390 1 stadsfogde ........................................ Anm. Kronouppbördsmannen tillika stads- kamrerare. Stadsfogden jämväl stadsfiskal- Nora stad. 1 stadsfogde ........................................ __ __ __ 1 stadskamrerare ................................ i 4 430 415 4 845 Anm. Stadsfogden tillika kronouppbörds- kassör och stadsfiskal. Lindesbergs stad. 1 kronouppbördsman ........................ 1 925—— 1 exekutionsbetjänt ........................... 1 150'— 549'5 6 6 924'56 1 stadskassör .................................... 3 300'— Summa kronor 6 375'— 549.56 6 924'56 Summa för länet kronor 78 94280 15 0467 9 93 989'59

_ Stadens kostnader är 1923 för för avlöning övriga utgifter

Summa

Västmanlands län.

Västerås stad.

1 kronouppbördskassör ........................ 4 000'— _ 4 000'— 3 biträden ........................................... 7 200'— —- 7 200-_ 1 stadsfogde ........................................ 5 077'50 — 5 077'50 6 exekutionsbetjänter ........................ 21 131'46 — 21 131'46 1 stadskamrerare ................................ 8 681'28 8 681'23 Biträden ................................................ 17 834'3 9 — 17 8343 9

Summa kronor 63 924'63 — 63 92463

Sala stad.

1 kronouppbördskassör .................... 1 stadsfogde ........................................ 1 exekutionsbetjänt ............................ 22 551,14 _ 22 551,14 1 extra » ............................ 1 stadskamrerare ................................ ' 1 biträde ............................................ Anm. Kronouppbördskassören tillika stads- kassör. Stadsfogden jämväl rådman och magistratssekreterare.

Köpings stad.

1 kronouppbördskassör .................... ] 1 exekutionsbetjänt ........................... 1 stadskamrerare ................................ J 1 stadsbokhållare ................................

Anm. Kronouppbördskassören tillika stads- fogde.

16 800'— —— 16 800'—

Arboga stad.

1 kronouppbördskassör .................... 1 biträde ............................................ 12 747'31 -— 12 747'31 1 stadskamrerare ................................ 1 skrivbiträde ....................................

Anm. Kronouppbördskassören tillika stads- fogde och stadsfiskal.

Indrivningsavgiften å kommunalutskylder och pensionsgrundavgifter ingår till stadens kassa. Till befattningshavarna har är 1923 utbetalts kronor 1516'—.

116 02308

Summa för länet kronor 116 023'08

för för S avlöning övriga. utgifter nmma Kopparbergs län. Falu stad. 1 kronouppbördskassör ................... 3 380'— _ _ 1 stadsbokhållare ........................ . ....... 8 050-—l 1 900 _ 13 330 _ 1 stadsfogde ...................................... 8 640'— —— 8 640'— 3 exekutionsbetjänter ........................ 11 679-_ _ 11 679'—— 1 stadskamrerare ................................ 10 500'— 10 500' 1 stadskassör ........................................ 8 420'— — 8 420' _ Summa kronor 50 669' _ 1 900'— 52'569'— Anm. Stadsbokhållaren verkställer man- talsskrivning samt debitering av krono- och kommunalutskylder. Säters stad. 1 kronouppbördskassör .................... _ . 1 skrivbiträde .................................... l 5 040 _ _ 5 040 _ 1 stadsfogde ........................................ 750-_ _ 750-__ 1 exekutionsbetjänt . ............................ 3 000'— — 3 000'— Summa kronor 8 800'— — 8 800'— Anm. Kronouppbördskassören tillika stads- kassör. Stadsfogden jämväl stadsfiskal. Exe- kutionsbetiänten dessutom polisman. Hedemora stad. 1 stadsbokhållare ................................ 2 000'— — 2 000'— 1 stadsfogde ........................................ 5 600'— — 5 600'— 1 stadskassör ........................................ 4 200'—— 4 200'— 2 biträden ........................................... 2 850'— — 2 850'— Summa kronor 14 650'— 14 650'— Anm. Stadsbokhållaren motsvarar i detta fall kronouppbördskassören. Stadsfogden till- lika stadsfiskal. Polismännen biträda med indrivning av utskylder och böter. Summa för länet kronor 74 119'— 1 900'— 76 019'— Gävleborgs län. Gävle stad. 1 kronobokhållare ............................ I 1 kronokassör ................................... 29 077'32 — 29 077'32 2 kontorsskrivare ............................... 1 stadsfogde ........................................ > 40 810'52 _ 40 810'52 8 exekutionsbetjänter ........................

för för . avlöning övriga utgifter Summa. 1 stadskamrerare ................................ 1 stadskassör ................................... 2 stadsbokhållare ............................... 42 86319 _ 42 863'29 2 kontorsskrivare ................................ I 1 skrivbiträde .................................... Summa kronor 112 751'13 — 112 751'1 3 Anm. Kronobokhällaren verkställer man- talsskrivning samt debitering av kronout- skylder. Pensionsgrundavgiiterna uppbäras i sam- band med kronoutskylderna. Söderhamns stad. 1 kronokassör ........................................ 3 200-_ _ 3 200-_ 1 stadsfogde ........................................ 3 200'— 3 200'— 2 exekutionsbetjänter ........................ 3 100'-— — 3 100'— 1 stadskamrerare ................................ 9 000'—— — 9 000'— 1 stadskassör ........................................ 4 375'—— 4 375'— 2 stadsbokhållare ................................ 4 000'- — 4 000'— 1 skrivbiträde .................................... 1 214-35 __ 1 214.35 Dyrtidstillägg 13 669'26 13 669'2 6 Summa kronor 41 7586 1 41 7586 1 Hudiksvalls stad. 1 kronokassör .................................... 1 biträde ............................................ i 4 550 _ 50'— 4 600'— 1 stadsfogde ........................................ 1 exekutionsbetjänt ............................ 5 550'—- 5 550-_ 1 extra exekutionsbetjänt 1 stadskamrerare ................................ ] 1 stadskassör .................................. - 14 93306 14 933'06 2 skrivbiträden ................................ [ Summa kronor 25 033'06 50'— 25 08306 Anm. Kronokassören tillika rådman. Exekutionsbetjänterna uppbära hela in— drivningsprovisionen. Summa för länet kronor 179 54280 50'— 179 59281) Västernorrlands län. Härnösands stad. 1 kronouppbördskassör .................... 1 stadsbokhållare ............................... 3 biträden ............................................ 34 589'37 — 34 589'37 1 stadsfogde ........................................ 3 exekutionsbetjänter ........................

Anm. Kronouppbördskassören tillika stads- kassör.

Av— 1._.._______.___

Sundsvalls stad. kronobokhållare ............................ ] biträden kronokassör .................................... [ biträde ................................ . ............ stadsfogde ; exekutionsbetjänter ........................ stadskassör ........................................

HQHHHMH

för avlöning

19 39909

24 08241 5 388'05

för

övriga. utgifter

Summa

19 39909

24 08241 5 38805

Summa kronor

_Anm. Kronobokhållaren'verkställer man- talsskrivning samt debitering av krono- och kommunalutskylder.

Pensionsgrundavgifterna uppbäras i sam- band med kronoutskylderna.

Örnsköldsviks stad.

1 stadsbokhållare ........................ * ........ 1. stadsfogde ........................................ 1 exekutionsbetjänt ............................ 1 extra exekutionsbetjänt .. ........... 1 ' stadskassör ............ * ......................

48 86955

4 200'— 1 847 43

200'—

48 86955.

4 200-%.. 1 847 43 '

200—V

Summa kronor

Anm. Stadsbokhållaren motsvarar i detta fall kronouppbördskassör; är tillika rådman. Extra exekutionsbetjänten tjänstgör 2 må- nader årligen för indrivning av pensions- grundavgifter.

Summa för länet» kronor

Jämtlands län.

Östersunds stad.

1 kronouppbördskassör ........................ 1 stadsfogde ........................................ 1 3 exekutionsbetjänter ........................ 1 extra exekutionsbetjänt ................ J 1 stadsbokhållare ................................

6 247'43

89 70635

4 500'— 13 200'— 3 600'—

7 000'— 2 700'—

6 247'43

89 7063 5

11 500'— 15'900'—- 3 600'—

Summa kronor

Anm. Kronouppbördskassören är tillika häradsskrivare; debiterar jämväl kommunal- utskylder. Stadsfogden är dessutom stads- ombudsman.

Västerbottens län.

Umeå stad. 1 kronokassör .................................... 1 stadsfogde ........................................ 2 exekutionsbetjänter ........................ 1 stadskassör .................................... 1 stadsbokhållare ................................

14 »- 1312.

21 300'—

27 095'22

9 700'—

2 297'82

31 000'—

29 393'04

för _för _ Summa avlöning övriga utgifter Skellefteå stad. 1 kronouppbördskassör .................... 1 lzsta stadsbokhållare .................... 15 48953 1 2:dre » .................... 1 stadsfogde ........................................ 1 071-20 921'52 17 782'25 1 exekutionsbetjänt ............................ 300'—

Summa kronor 16 860'73 921'52 17 78225

Anm. Kronouppbördskassören är tillika stadskassör.

Summa för länet kronor 43 955'95 3 21954 47 175'29

Norrbottens län-

Luleå stad.

1 kronouppbördskassör ........................ 3 691'80

1 stadsfogde ........................................ l _ _ _

3 exekutionsbetjänter ........................ ] 22 266 72 3 325 54 37 127 50 1 stadskassör ........................................ 7 84324

Summa kronor 33 801'76 3 325'54 37 12730

Piteå stad.

1 kronouppbördskassör .................... 1 _ _ 1 stadsexekutor .................................... j 1 092 50 _ 1 092 50

Summa för länet kronor 34 89426 3 325'54 38 21980 Summa för riket kronor 3 250176'97 210 438'68 3 460 615'65

Bilaga 2.

Redogörelse

för den till postgirokontoret anslutna skatteavdelningens orga- nisation och arbetssätt.

Sedan 1924 års uppbördssakkunniga hos Kungl. Maj:t anmält, att de an- såge det vara av vikt att i praktiken prövades ett uppbördssystem, byggt på periodiska förskottsavsättningar till utskylder, fann Kungl. Maj:t enligt skrivelse till generalpoststyrelsen den 15 januari 1926, skäligt bemyndiga styrelsen att i anslutning till postgirorörelsen tills vidare förmedla betal— ning av skatt jämlikt de närmare bestämmelser, styrelsen ägde meddela.

Samma dag utfärdade Kungl. Maj:t en kungörelse angående skyldighet för hos statsmyndighet anställd redogörare att på vederbörande befattnings- havares framställning ombesörja avsättning av viss del utav hans lönemedel till skatt medelst inbetalning å postgirokonto, varjämte stadgades skyldighet för redogöraren att tills vidare, jämlikt bestämmelser som komme att av riksräkenskapsverket och generalpoststyrelsen gemensamt utfärdas, till post- verket redovisa belopp, som i förenämnda ordning av redogöraren inne- hållits. I detta avseende hänvisas för övrigt till innehållet i 55 1 och 2 _ av nämnda kungörelse (Sv. förf.-saml. nr 17/1926). _ Med föranledande härav utfärdade generalpoststyrelsen och riksräkenskaps- ' verket den 9 februari 1926 en kungörelse med föreskrifter angående redo- visning av medel, som befattningshavare i statens tjänst önskade å post- girokonto avsätta till skatt.

För att handhava postgirokontorets skatterörelse inrättades i medio av ovanberörda februari månad en särskild avdelning inom postgirokontoret, benämnd postgirokontorets skatteavdelning eller populärt skattepostgirot.

Såsom föreståndare för ifrågavarande avdelning placerades och tjänstgör fortfarande en manlig postassistent med åliggande att — under vederbörande byråchefs överinseende leda och övervaka arbetet å avdelningen, föra kassabok över influtna och utbetalta medel, handhava utanordnande av likvider till vederbörande uppbördsmyndigheter samt uppsätta och kontra- signera från avdelningen utgående skriftliga meddelanden. Den för bok- förings- och sorteringsarbeten, räntesättning m. m. erforderliga biträdande personalen har utgjorts av kvinnliga postbiträden (personer utan särskild utbildning och utan fast anställning).

I avseende å det arbetssätt, som å avdelningen tillämpas, må anföras föl- jande.

Efter det från person, som önskar bliva kund å skatteavdelningen, in- kommit å. behörig blankett tecknad anmälan därom (Bil. A) 1, sorteras den- samma med ledning av sökandens mantalsskrivningsort för bestämmande av vederbörande skattebetalares nummer (kontonummer), vilket hänför sig till endera av de två i avdelningens räkenskaper fastställda huvudgrupperna »städer» och »kommuner». Anmälningsblanketten består av tvenne medelst

._._.__—._._1.-_f_.._ . ___—__

1 Här ej intagen.

en perforerad linje skilda talonger och envar av dessa förses med en nummer- beteckning, skattebetalarens kontonummer, som utgöres av ett bråk, där täljaren betecknar ortens huvudnummer och nämnaren representerar numret på den ifrågavarande skattebetalaren inom orten.

Efter anmälningsblankettens numrering upplägges för vederbörande skatte- betalare ett kontokort med ledning av de å blanketten lämnade uppgifter i avseende å redogörare eller avlöningSförrättare samt skattebetalarens namn och adress etc. Härefter frånskiljes den del av blanketten som är avsedd att tjäna såsom fullmakt för redogöraren och expedieras till denne.

Den å vederbörande skattebetalare utställda debetsedeln skall av denne ofördröjligen avlämnas till redogöraren för att insändas till postgirokontoret; den förstnämnde emellertid obetaget att själv verkställa dylik åtgärd. Se— dan debetsedeln inkommit till skatteavdelningen, datumstämplas densamma samt numreras (samma nummer som å anmälningsblanketten) och insorteras i särskilda för ändamålet iordningställda konvolut.

Vid slutet av varje månad uttagas de debetsedlar, vilka förfalla till be— talning näst påföljande månad och upprättas med hänsyn till å densamma angivna tider för uppbördsstämmorna ett anordningsmemorial, upptagande bland annat de dagar, då medel i varje särskilt fall böra överbringas till vederbörande uppbördsorgan.

Ifrågavarande medel översändas medelst användande av vanligt giro- resp. utbetalningskort. Girokort (d. v. s. girering från skattebetalarnas postgirokonto till vederbörande uppbördsmyndighets postgirokonto) har på senaste tid fått synnerligen ökad användning, enär numera de flesta drätsel— kammare och många kommunalnämnder öppnat postgirokonto. Överbringan- det av medlen till betalningsemottagaren inskränkes härigenom till en enkel bokföringsåtgärd.

Varje gång skattemedel insändas till postgirokontoret bifogas en av veder- börande redogörare eller kassör upprättad »lista å inbetalningar till skatte— betalarnas postgirokonto nr 1926» (Bil. B) 1. Listan, som utgöres av en specifikation å de insända beloppen, utskrives medelst användande av blå— kopiering i två exemplar samt dagtecknas för den dag inbetalningen sker, Varefter den översändes till postgirokontorets skatteavdelning i särskilda för ändamålet tillhandahållna kuvert. Å avdelningen kontrollsummeras de sålunda inkomna redovisningslistorna, och tillses därefter att summan å respektive listor överensstämmer med den å vederbörande inbetalningskort angivna. Här- efter tudelas listorna, av vilka det ena exemplaret efter perforeringslinjer uppdelas i sju olika avdelningar, »lappar», samt det andra exemplaret arki- veras. Efter de sålunda erhållna »lapparna» verkställes uttagning av de kontokort, vilka bliva föremål för bokföring. De företag, vilkas redovis— ningar äro regelbundna (d. v. s. sådana där under löpande kalenderår med hänsyn till avdragsbeloppet rubbningar ej äga rum) hava emellertid erhållit befrielse från nyssberörda skyldigheten att insända redovisningslistor.

Bokföringen å kontokorten sker enligt samma principer som å postgiro- kontoret, d. v. s. med användande av kombinerade räkne- och bokförings- maskiner. Samtidigt med bokföringen erhålles ett kontoutdrag (Bil. C) 1, utvisande resp. skattekontos ställning efter bokföringstransaktionen. De .sålunda erhållna kontoutdragen, å vilka kontoinnehavarnas namn och adress anbringas medelst adresseringsmaskin expedieras tills vidare till varje skatte-

. 1 Här ej intagen.

betalare, som därigenom blir i tillfälle att kontrollera, att rätt belopp krediterats eller debiterats hans konto. ,

Vid sidan av här omförmälda bokföringsmetod har beträffande en grupp skattebetalare med likformiga avdragsbelopp under någon tid på försök jämväl tillämpats en mera summarisk bokföringsåtgärd, på så sätt att då beloppen inkommit, å bokföringskorten medelst maskin allenast anbringats ett märke, utvisande att vederbörande avdragsbelopp redovisats. Detta för- faringssätt har visat sig mycket arbetsbesparande och fungerat på ett till- fredsställande sätt.

Anordningen med skattepostgirot avsåg att bereda möjlighet för skatt- dragare att göra förskottsinbetalningar för gäldande av utskylder till stat och kommun, men även för personer, vilka upptagits i restlängd på grund av oguldna utskylder har avdelningen i många fall varit i tillfälle att lämna en uppskattad medverkan till restantiernas avveckling på mjukast möjliga sätt. I samförstånd med vederbörande uppbördsmyndigheter har det ofta lyckats ordna saken så, att dessa låtit anstå med det införselför— farande eller de eventuella andra åtgärder, som eljest skolat verkställas, mot förbindelse från vederbörande skattebetalare att ansluta sig till skatte— postgirot med så pass stora belopp, att även restantiemedlen så småningom gäldas. Samtidigt som vederbörande gör förskottsinbetalningar av löpande skatter gör han således efterskottsavbetalningar av redan förfallna och resterande utskylder. På sina håll har nu omhandlade tillvägagångssätt satts i ett utarbetat system. Sålunda har drätselkammaren i en av våra medelstora städer gått in för saken på sådant sätt, att försöksvis från den ordinarie restindrivningen avskilts en grupp arbetare, för vilken genom arbetsgivarens förmedling veckovis regelbundet insättas medel å postgirot till täckande av dels löpande kommunal— och kronoskatter jämte pensions- avgifter samt dels äldre, oguldna utskylder och avgifter.

Härvid har följande tillvägagångssätt tillämpats: Pågående indrivningsåtgärder från exekutionsverkets sida avbrytas, och debetsedlar utskrivas på vad var och en är skyldig. Å sedlarna angives, huruvida skuldsumman skall inlevereras till drätselkammaren eller till stads— fogdekontoret. Genom skriftlig förbindelse av den skattskyldige lämnas arbets— givaren rätt att av intjänt avlöning innehålla och å postgirokonto insätta ett fixerat belopp så avvägt, att icke blott löpande skatter och avgifter kunna gäldas vid inträffande uppbördsstämmor utan även äldre skatteskuld kan inom rimlig tid infrias. Insättningen sker å konto, som disponeras endast av stadens drätselkammare, varigenom möjligheten för skatteinbetalare att uttaga insatt belopp är utesluten. Varje vecka rapporterar postgirokontoret till drätselkammaren (liksom till den skattskyldige) vilka skattebelopp som under veckan influtit, och hos drätselkammaren kan därigenom övervakas, att för de skattskyldigas räkning insatts överenskomna belopp. Skulle det till äventyrs befinnas, att den skattskyldige förvägrat arbetsgivaren rätten att avdraga överenskommet veckobelopp, anmäler drätselkammaren förhållandet till exekutionsverket för oförtövat ingripande medelst införsel i lön eller utmätning.

Under den relativt korta tid, varunder nu nämnda försök pågått, har det— samma visat sig i alla avseenden motsvara å systemet i fråga ställda för- hoppningar. Ehuru veckoavsättningen i de flesta fall är större än den tidigare förekommande införseln, hava de skattskyldiga så gott som undan— tagslöst ställt sig träffad överenskommelse till efterrättelse. Genom post— girokontorets veckorapporter hava för drätselkammaren, efter vad denna

meddelat, icke några som helst svårigheter förefunnits att utan tidsödande arbete övervaka de skattskyldigas sätt att fullgöra sina förbindelser.

Slutligen förtjänar omnämnas några statistiska uppgifter rörande skatte— postgirots verksamhet under de tre år anordningen fungerat: En approximativ fördelning med hänsyn till de olika yrkesgrupper vederbörande skattebetalare representera giver följande uppdelning vid handen. Arbetare, lägre tjänstemän och med dem likställda ....................... 11 000 st. Kontorsanställda, lärare, högre tjänstemän o. dyl. . ........................... 3 800 » Jordbrukare, fria yrkesmän, personer i chefsställning .................... 1 200 »

Summa 16 000 st.

Omkring en tredjedel av de anslutna har utgjorts av i statlig eller kom- munal tjänst anställda. De övriga hava i huvudsak varit anställda vid större privata industrianläggningar och enskilda järnvägsföretag. Antalet anslutna från privata företag har

vid 1 företag uppgått till över 400 » 2 » utgjort mellan 300—400

» 6 » >> » 200—309 » 11 » >> » 100—200 » 20 » » » 50—100.

Inbetalningar av skattemedel till skatteavdelningen ske såsom regel för månad och ombesörjas i det övervägande antalet fall av vederbörande arbets- givare eller redogörare. För omkring 3 000 personer sker dock redovis- ningen veckovis. Endast omkring 900 skattebetalare hava själva verkställt inbetalningarna direkt till skatteavdelningen.

Nedanstående sammanställning visar antalet in— och utbetalningar (i ut- betalningarna ingå även återbetalningar på grund av skattekontos upp- hörande m. m.) samt omsatta belopp inom skatteavdelningen under åren 1926—1928.

| Antal [ Belopp i jämna krontal , Sammanlagt ! ? 1926 | 1927 | 1928 1926 | 1927 1 1923 beloPP . | * , | lnbetalningar ' 14105 112 032 156 823 * 487 423 2 9.66 521 3 4338 017 1 619196]. | Utbetalningar ) 4 015 33 973 47 797 j 4519 069 2 191 449. l 3 365 247 | 5 985 758

Tillfredsställelsen hos avdelningens kunder med dess verksamhet har vid flera tillfällen tagit sig uttryck i tacksamhetsskrivelser till densamma. Sålunda har man t. ex. uttalat sin >>belåtenhet med att få sina skatteutbetal- ningar automatiskt utjämnade över årets alla månader», samt att det ev. överskott å för ändamålet innehållna lönemedel, som efter skattelikvidens fullgörande vid årets slut tillställts vederbörande utgjort en sparad slant, vars emottagande varit synnerligen välkommet.

Även från redogörarehåll har betygats, att man varit »synnerligen belåten med det enkla och föga tidsödande redovisningssättet». Från uppbörds- organens förtroendemän har desslikes vid många tillfällen försports tillfreds- ställelse med anordningen särskilt med avseende å den kontroll å influtna medel, som härav möjliggjorts, samt att inbetalningen genom skattepostgirot betydligt underlättat arbetet för den kommunala uppbördsmyndigheten.

Stockholm i mars 1929. Wilhelm Stenwall.

Bilaga 3.

Redogörelse

om landsfiskalernas och dem underlydande exekutionsbiträdens medelsförvaltning samt kontrollen över densamma.

I sin tjänst mottaga landsfiskalema följande medel: A. Medel, som redovisas i månadsräkningen (enligt kungl. kungörelsen den 21 december 1917): I. kronoutskylder och avgifter, som debiteras i samband med krono- uppbörden, enligt för indrivning mottagna restlängder;

II. bötesmedel enligt saköreslängder och förteckningar över påförda värn- pliktsböter, ävensom likvider för å auktion försålt gods. som beslag- tagits eller förklarats förbrutet; III. andra medel enligt uppbördsorder från länsstyrelsen;

1) bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter (kungl. förordningen den 23 oktober 1908), 2) krigskonjunkturskatt enligt restlängd, 3) automobilskatt och skatt ä automobilgummiringar enligt restlängder, 4) avgifter till riksförsäkringsanstalten enligt restlängder, 5) brännvinsförsäljningsmedel enligt domstols beslut eller särskild order, 6) bidrag till kostnaderna för kontroll över bryggerier enligt särskild order, 7) domänstyrelsens medel (arrendemedel och skogsförsäljningsmedel) att uppbäras antingen vid uppbördsstämma eller indrivas enligt särskild order, 8) ecklesiastika arrendemedel, att uppbäras vid uppbördsstämma eller indrivas enligt särskild order, 9) annuiteter å egnahemslån enligt särskild order, 10) landskansliets expeditionsmedel enligt särskild order: a) stämpelavgifter å expeditioner, b) expropriationsmedel för att tillställas vederbörande och c) arvsmedel från utlandet att tillställas vederbörande, 11) landskontorets expeditionsmedel enligt särskild order: a) stämpelmedel, b) kostnader för fri rättegång, c) rustnings- och roteringsersättningar att tillställas vederbörande, d) polislöner till utbetalning, e) vägsynekostnader, f) pensioner och gratifikationer att utbetalas, 12) förskottsmedel att användas för utbetalning av kostnader, t. ex. för fångforslingar och nämndemäns tjänstgöring vid ting och vissa förrättningar, ersättningar till vittnen i brottmål och vid fri rättegång.

B. Utsökningsmedel: I. i utsökningsmål enligt utsökningslagen, II. medel, som kunna erläggas i handräckningsärenden enligt lagen om avbetalningsköp, III. underhållsbidrag, som uttagas genom införsel i lön o. dyl. C. Medel, som indrivas enligt restlängder: I. kommunalutskylder, II. pensionsavgifter (grundavgifter), III. prästlönemedel, IV. vägskatt, V. avgifter till vissa enskilda försäkringsbolag, arméns pensionskassa samt arméns änke- och pupillkassa. D. Handräckningsmedel.

I. kronoutskylder, påförda personer utom distriktet, II. kommunalutskylder och andra sådana avgifter, som omförmälas under 0. här ovan och påförts personer utom distriktet, III. böter från annan ort, IV. diverse andra medel, angivna under A. III, 1—11,

V. pensioner och gratialistmedel från Vadstena krigsmanshuskassa, Konungens hospital, invalidhusfonden och andra dylika kassor, att utbetalas, VI. arvsmedel från kungl. utrikesdepartementet, att utbetalas till vederbörande arvtagare,

VII. vittnesersättningar, kostnader för fri rättegång m. m. dyl. ., om vilkas uttagande utmätningsman begär handräckning, VIII. expeditionslösen och stämpelavgift för expeditioner från domstolar, kollegier med flera myndigheter, IX. gottgörelser för infordrande av uppgifter och handlingar till man- talsskrivning samt uppgifter till kyrkobokföring ävensom för delgivning av föreläggande att avlämna flyttningsbetyg.

Angående sättet för landsfiskals redovisning av i tjänsten mottagna me- del gälla följande föreskrifter:

De medel, som av honom mottagas för utbetalning, skola givetvis över- lämnas till vederbörande så snart ske kan.

Medel, som skola redovisas i månadsräkningen (de u