SOU 1930:34
Betänkande och överarbetat förslag rörande uppförande av Karolinska sjukhuset m. m
N +” Gc
oå (-
_- CDL"
&( *. IOTQ'
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
BETÄNKANDE'
OCH : i»,
ÖVERARBETAT FÖRSLAG RÖRANDE—?;
S E PPFÖRANDE AV KAROLIN_ SJUKHUSET— i
_AVGIVE'II AV 1930 ÅRS SJUKHUSKOMMISSIO-N.
xs T 0. (; K'_H o LM ' 193'0;
Statens offentliga utrtidning-515193'_
Kronologi-sk förteckning . : ,)
1. Jordbruksutredningens betänkanden. 1. Betänkande angående åtgärder för vete- och ragmarknadens stöd- iande. Beckman. 76 5. Jo. Jordbruksutredningens betänkanden. 2. Betänkande angående jordbrukets kreditförhallanden. Beckman. vii], 179 5. "Jo. : Skydd för äldre kulturföremal. Idun. 191 s. 11.
. Jordbruksutredningens betänkanden. 8. Betänkande
angående vissa. åtgärder för mejerihanterin'gens och årlnözl'ex ortens befrämjande. Beckman. vii, 129 s.
: i). o. . Förslag till vissa. ändringar i vallagen för skyddande
av-p'artibeteckningar. Norstedt. (4), 88 s. Ju. . Gränsen för Sveriåes territorialvatten. Av Torsten Gihl. Norstedt. 312 s. . . Betänkande med förslag till lotsförordning samt andra
författningar och föreskrifter rörande lotsverket. Mar- cus. xv, 355 s. H. . Domänverkets omfattning. uppgifter och organisation.
Tiden. 883 s. 1 karta. Fl. . Betänkande med förelag angående ordnande av den
lägre lantbruksundervisningen. Marcus. 727 s. Jo. . Utredning och förslag beträffande åtgärder för ökad
användning av 'svenska lantbruksprodukter vid all- männa inrättningar m.m. Marcus. 21 s. & tab. Jo. . Utkast till lagbestämmelser om befraktning. Norstedt.
154 s. Ju. . Utredning rörande Sveriges försvarspolitiska lage samt. behov av försvarskrafter. Beckman. vij. 825 5. F6. . Utredning angående kommunalförvaltningens ordnande i städerna efter processreformens genomförande. Mar- cus. 250 s. S. .'Utredning och förslag rörande praktiska bildnin -
linjer på. realskolans åldersstadi'um. Norstedt. 827 s. . 1928 års pensionsförsakringskommitté och organisa- tionssakkunniga. Statistiska undersökningar samt kostnadsberåkningar. Norstedt. 402 s. 8. '. Betänkanden med förslag angående skärpta kontroll-
föreskrifter rörande landsfiskalers och med dem jäm- ställda befattningshavares medelsförvaltning m. m. Beckman. 199 s. S. . 1928 års lönekommitté. Betänkande med förslag till
allmänt avlöningsreglemente för ordinarie tjänsteman .åiilåhörarnlde den civila statsförvaltningen. Norstedt. s. . - —
. Distriktsveterinärlönesakkunni'gas utredning cclh för- slag beträffande ordnandet av *dietriktsveterinairernas ansItällnings- och avlöningsförhallanden. Marcus. 111 s. 0. . Utredning angående beredande av större möjlighet för skoldistrikt att vid minskning av antalet barn imdra a skolor och skolavdelnlngar. Häggström. (2), 88 s. . . 1928 års lönekommitté. Betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavare vid undervisnings- väsendet. Norstedt. vlj, 871 s. Fi. . Betänkande angående granskning av för vissa sjukhus gällande särbestammelser. Norstedt. 97 s. S. . Medicinalstyreleens utlåtande och förslag till epizooli- lag och epizootiförordning. Norstedt. 58 s. Jo. . Betänkande med förslag till ytterligare åtgärder för bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur. Beckman. 124 s. Jo. . Brott emot myndighet rn. m. Förberedande utkast till strafflag. Speciella delen. 9. Av J. G. W. Thyrén. Lund, Berling. 812 s. Ju. . Förslag till lag om upplagshus med rätt att utfärda upplagsbevis m. m. Norstedt. 206 s. Ju. . Förslag till förordning angående film. Marcus. 85 s. X. Supplement nr 4 till Sveriges familjenamn 1920. Stat. Repr.—anst. 44 s. Ju. . Förslag till förordning angående biografer och bin— grafföreställninear m. m. Marcus. 60 s. . . Betänkande med förslag till lag om handläggning av inskrivningsarenden m. rn. Marcus. vij, 200 s. Ill. . Normalbesi'ammelser för leverans och provning av cement (cementbestammelser) samt för byggnads- verk av betong och armerad betong (betongbestäm- melser) [tredje upplagan] jämte tilläggshestammelser [andra upplagan]. Norstedt. 44 8. K. . Förberedande utredning angående omorganisation av landsfiskulsbefattningarna 111. m. Marcus. 64 s. . . Betänkande med förslag angående omorganisation av undervisningen vid navigationsskolorna och därmed sammanhängande frågor. Norstedt. vij, 140 s. H. . Utredning och förslag beträffande Stockholms flott- stations förflyttning från huvudstaden. Idun. 129 s. 9 kartor. Fö. . Betänkande och över-arbetat förslag rörande upp- förande av Karolinska sjukhuset m. m. Haaggström. viij, 78 s. 2 situationsplaner. E.
i
Anm. Om särskild tryckeri: ej angives, iir tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebok-'
[täverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet. Jo. = jord— - bruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 aug. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) - utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.
* STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1930:34 * ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET
BETÄNKANDE
OCH
ÖVERARBETAT FÖRSLAG RÖRANDE
UIPPFÖRANDE AV KAROLINSKA SJUKHUSET
M. M.
AVGIVET AV 1930 ÅRS SJUKHUSKOMMISSION.
STOCKHOLM 1930 IVAR HIEGGSTRÖMS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG
TILL KONUNGEN.
Med föranledande av riksdagens skrivelse den 11 juni 1930, nr 386, i anled— ning av Eders Kungl. Maj:ts proposition den 14 mars 1930, nr 232, angåen- de uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm 111. m. uppdrog Eders
Kungl. Maj:t genom beslut den 14 juli 1930 åt en kommission att ej mindre upptaga nya förhandlingar med Stockholms stad rörande samarbete för Karolinska sjukhusets uppförande och drift, i syfte att staden måtte å sjukhuset belägga ett större antal platser än enligt det förevarande avtalsförslaget, än även verkställa en överarbetning av föreliggande för- slag till byggnader för sagda sjukhus, i syfte att kostnaderna för byggna— derna måtte avsevärt nedbringas; och skulle nämnda förhandlingar och överarbetning — vilka kommissionen hade att slutföra i så god tid att på desamma grundat förslag kunde föreläggas 1931 års riksdag —— verkställas i huvudsaklig överensstämmelse med de synpunkter, som av riksdagen i dess nämnda skrivelse framhållits. Tillika förordnade Eders Kungl. Maj:t till ordförande i berörda kommission förutvarande statsrådet, landshöv- dingen C. A. G. MALMROTH samt till övriga ledamöter av densamma leda- moten av riksdagens första kammare, landshövdingen S. H. KVARNZELIUS ochledamoten av riksdagens andra kammare, möbelsnickaren C.'R. J ANS- SON i Falun.
Med stöd av nådigt bemyndigande har chefen för ecklesiastikdeparte- mentet den 21 augusti 1930 för att inom kommissionen biträda vid behand- lingen av hos kommissionen förekommande frågor tillkallat dels såsom sakkunniga generalfältläkaren F. J . BAUER, professorerna vid Karolinska institutet G. Hnnnnn, C. G. A:son Foassnm. och E. S. H. KEY samt f.d. pro- fessorn vid Tekniska högskolan E. J. LALLERSTEDT, dels och: för att tjänst- göra såsom kommissionens arkitekt arkitekten C. WESTMAN.
Till sin sekreterare har kommissionen, som antagit benämningen 1930 års sjukhuskommissio-n, utsett kanslirådet N. T. LÖWBEER.
Sedermera har Eders Kungl. Maj:t genom beslut den 26 september 1930 ställt 270000 kronor av det av riksdagen till förberedande arbeten för Karolinska sjukhuset för budgetåret 1930/1931 anvisade extra reservations— anslaget å 300000 kronor till kommissionens förfogande att på visst an— givet sätt användas.
Överarbetningen av förslaget till byggnader för Karolinska sjukhuset har utförts av arkitekten Westman i samråd med professorn Lallerstedt. Därjämte har biträde anlitats av särskilt tillkallade personer. Dessa hava varit desamma, som biträtt vid uppgörande av 1926 års sjukhuskommis- sions förslag, nämligen
Kaptenen E. WIBORGH för kostnadsberäkning av vägar m. m. Ingenjören WILLuM ANDERSSON för anläggningarna för Värme, vatten, avlopp m. rn.
Kaptenen E. G. WEnsÄLL för köksanläggningen. Överingenjören T. HOLMGREN för elektriska anläggningar.. Ingenjörsfirman LOOSTRÖM & GELIN för byggnadsgrunder. Ingenjören E. RIGNE'R för kostnadsberäkningen för byggnader.
Därjämte har kommisionen beträffande byggnadsförslagen rådfört sig med ingenjören C. H. Cnnnnsrnön.
Till fullgörande av sitt genom Eders Kungl. Maj:ts beslut den 14 juli 1930 erhållna uppdrag får kommissionen — med anmälan att de tillkallade sakkunniga anslutit sig till det av kommissionen framlagda förslaget — härmed i underdånighet överlämna bifogade »Betänkande och överarbe— tat förslag rörande'uppförande av Karolinska sjukhuset m. m.» ävensom i särskilt konvolut av arkitekten Westman upprättade förslagsritningar m. m. till sjukhuset. .
Stockholm den 28 november 1930.
Underdånigst CARL MALMROTH. 8. H. KVARNZELIUS. C. R. JANSSON.
N ils Löwbeer.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Skrivelse till Konungen ................................... ' .
Första kapitlet.
Sjukhusfrågans behandling vid 1930 års riksdag. Kommissionens uppdrag. Kungl. Maj:ts förslag, sid. 1. Motioner, sid. 4. Statsutskottet, sid. 6. Riks- dagens skrivelse, sid. 8. 'Kommissionens uppdrag, sid. 13.
Andra kapitlet.
Förhandlingar med Stockholms stad och Stockholms län ............ Förslag till avtal med Stockholms stad och län, sid. 15. Förhandlingar med Stockholms stad, sid. 17. Förhandlingar med Stockholms län, sid. 24.
Tredje kapitlet.
Överarbetning av förslaget till byggnader för Karolinska sjukhuset ..... A. Inledning .......................................... B. Allmän översikt över besparingsåtgärder ..................... Byggnadernas förläggning å tomten, sid. 29. Byggnadsplan, sid. 30. Bygg- nadshöjd, sid. 32. Företagna åtgärder för koncentration och minskning av byggnadsvolymen, sid. 35. . Redogörelse för vidtagna ändringar beträffande varje särskild byggnad. Huvudkomplexet .................................... Radioterapeutiska kliniken (Konung Gustaf V jubileumsklinik) ....... Patologisk-anatomiska institutionen Entrékomplexet
Ekonomikomplexet
Begravningskapellet .................................. Bostadshuset för manlig personal ......................... Bostadshusen för direktör och vissa överläkare .................
PONPP'FPDPP
. Byggnadskonstruktion och materialanvändning ................ . Vägar och tomtens iordningställande ....................... . Jämförelse mellan 1928 års förslag och det nu föreliggande, med avse- ende å byggnadernas kubikinnehåll ........................
Fjärde kapitlet.
Kostnadsberäkningar ....................................
Femte kapitlet. Byggnadsföretagets finansiering ............................. Sjätte kapitlet.
Hemställan ...........................................
Bilaga A.
P. M. angående professor Israel Holmgrens i motion 1:341 vid 1930 års riksdag framställda anmärkningar beträffande planläggning av det röntgendiagnostiska institutet vid Karolinska sjukhuset. Av professorn GÖSTA FORSSELL. . . Ä .................................
Bilaga B. P. M. angående av professor Israel Holmgren i motion 1:341 vid 1930 års riksdag gjorda uttalanden angående vissa byggnads- och organisa- tionsdetaljer inom Karolinska sjukhuset. Av professorn EINAR KEY. 69
FÖRSTA KAPITLET.
Sjukhusfrågans behandling vid 1930 års riksdag. Kommissionens uppdrag.
I huvudsaklig överensstämmelse med ett av 1926 års sjukhuskommis- Kungl.1llai.*ls sion avgivet förslag (Statens offentliga utredningar 1928: 26) avlät Kungl. Maj:t till 1930 års riksdag proposition (nr 232) angående uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm 111. 111.
Enligt denna proposition skulle ett nytt kliniskt sjukhus, benämnt Karo- linska sjukhuset, samt nya lokaler för Karolinska institutets teoretiska institutioner uppföras å det s. k. Norrbackaområdet, vilket av 1927 års riksdag upplåtits för berörda ändamål. Byggnavdsföretaget skulle utföras i tre etapper. Med iakttagande härvid av den principen, att de institutio- ner och kliniker, vilkas behov av nya lokaler vore störst, i första hand borde tillgodoses, hänfördes till den första etappen följande kliniker med polikliniker, nämligen en medicinsk, en kirurgisk, en radioterapeutisk, en oftalmologisk, en oto—laryngologisk och en obstetrisk—gynekologisk kli- nik ävensom ett röntgendiagnostiskt institut, vidare vissa för klinikerna gemensamma inrättningar, nämligen isoleringsavdelning, tandpoliklinik, centrallaboratorier, badavdelning, gymnastikavdelning, apotek, desinfek- tionsavdelning, kök och matsalar, tvättinrättning, begravningskapell, per— sonalbostäder, förråds— och verkstadslokaler ävensom ångpanneanlägg— ning samt slutligen en patologisk institution. I avseende å denna första etapp innefattade propositionen hemställan, att riksdagen måtte besluta dess utbyggande i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten C. Westman upprättade ritningar och kostnadsförslag.
Med den radioterapeutiska kliniken skulle enligt propositionen samman- föras cancerföreningens i Stockholm nuvarande vårdanstalt för kräft- sjuka, radiumhemmet, ävensom forskningsavdelningar, allt i huvudsaklig överensstämmelse med riktlinjer, som en av Hans Maj:t Konungen tillsatt kommitté i betänkande av den 23 maj 1929 avgivit och som av honom god- känts, samt i enlighet med den närmare överenskommelse, som Kungl. Maj:t kunde komma att träffa med styrelsen för Konung Gustaf V jubi- leumsfond och cancerföreningen.
Kungl. Maj:ts förslag innebar vidare, att det nuvarande garnisonssjuk— huset i Stockholm skulle sammanslås med Karolinska sjukhuset sålunda, att förstnämnda sjukhus nedlades och för garnisonens sjuka inrättades särskilda avdelningar för medicinska och kirurgiska fall å Karolinska
förslag.
sjukhuset. För ögonsjukdomar samt öron-, näs- och halssjukdomar skulle däremot garnisonens sjuka erhålla vård å det nya sjukhusets olika special- kliniker.
Sammanlagda antalet platser å den första etappens sjukavdelningar skulle utgöra 900, varav 779 allmänna platser och 121 enskilda. För gar- nisonsavdelningen skulle disponeras 100 av de allmänna platserna, därav 50 på medicinska och 50 på kirurgiska kliniken samt 8 av de enskilda plat- serna. 50 av de till 100 beräknade allmänna platserna å den radiotera- peutiska kliniken samt 7 av de enskilda platserna därstädes skulle be- kostas av medel, som skulle ställas till förfogande av cancerföreningen och Konung Gustaf V jubileumsfond. Av övriga 629 allmänna vård— platser skulle 315 avses för Stockholms stad, 110 för Stockholms län och 204 för landet i övrigt. De allmänna vårdavdelningarna skulle envar omfatta 25 sängplatser; dock skulle en vårdavdelning å obstetriska klini- ken omfatta endast 20 platser. De enskilda vårdavdelningarna varierade i storlek mellan 6—13 platser.
De olika klinikerna upptogo följande platsantal å allmän vårdavdelning: medicinska och kirurgiska klinikerna vardera 1501, oftalmologiska kliniken samt öron-, näs- och halskliniken vardera 75, obstetriska kliniken 70, gyne- kologiska kliniken 50 och radioterapeutiska kliniken 100. Härtill kom en isoleringsavdelning om 9 platser. Såsom en ledande princip vid bestäm- mandet av klinikernas storlek hade gällt, att dessa icke borde omfatta större antal platser än som för bedrivande av undervisningen vore oundgäng- ligen erforderligt. *
Totalkostnaden för sjukhusets utbyggande i första etappen uppskatta— des i propositionen till 24 078 509 kronor. I detta belopp ingingo ej vissa bidrag, som cancerföreningen och jubileumsfonden utfäst sig att lämna till jubileumsklinikens uppförande m. m., samt ej heller kostnaderna för uppförande av tre bostadshus för klinikchefer, vilka kostnader voro av- sedda att helt gälvdas med län samt förräntas och amor-teras av influtna hyresmedel. Av nämnda belopp, 24078 509 kronor, beräknades 5588 264 kronor direkt betingade av sjukhusets undervisnings- och forskningsupp- gifter samt av merutgifterna för Norrbackatomtens iordningställande. Sistsagda summa ansågs vid beräkning av kostnaden per Vårdplats böra frånräknas totalkostnaden, enär eljest icke en med platskostnaden å sjuk- hus i allmänhet jämförbar siHra erhölles.
Efter avdrag av 5588 264 kronor från totalkostnaden, 24078 509 kronor, återstod ett belopp av 18 490 245 kronor. Om denna summa fördelades lika å var och en av de första etappens 843 vårdplatser”, erhölles en platskost- nad av 21934 kronor.
1 Utom de 50 sängarna å garnisonsavdelningen. "3 De av cancerföreningen och jubileumsfonden bekostade 57 platserna äro härvid frånräknade.
Till kostnaden för sjukhusets uppförande skulle staten, Stockholms stad och Stockholms län bidraga, varjämte medel för byggande av de enskilda platserna skulle anskaffas genom upplåning. Staden och länet skulle dock icke på grund av sina bidrag erhålla någon del i äganderätt till bygg- nader eller tomt.
Vad angår Stockholms stads och Stockholms läns delaktighet i sjukhuset, hade träffats preliminärt avtal, enligt vilket av sjukhusets vårdplatser, på sätt förut nämnts, 315 skulle aVSes för sjuka från staden och 110 för sjuka från länet. För varje Vårdplats skulle staden erlägga 18 000 kronor'och länet 17000 kronor. Dessa belopp skulle anses täcka byggnadskostnader och tomtavgift. För platsernas utrustning skulle särskild ersättning utgå. Stadens bidrag till byggnadskostnaderna skulle alltså utgöra 5 670 000 kro- nor och länets 1 870 000 kronor eller tillhopa 7 540 000 kronor. Dessa bidrag skulle gäldas på det sättet, att staden och landstinget upplånade och till staten utlånade de erforderliga beloppen, vilka staden och landstinget därefter skulle hava att amortera. De årliga annuiteterna skulle fördelas på vederbörandes vårddagar i fo-rm av s. k. platskostnadsavgift, som under förutsättning av 40-årigt, 4 % procents amorteringslån skulle per säng och dag utgöra för staden 2 kronor 68 öre och för landstinget 2 kronor 53 öre. Genom lån skulle för de enskilda vårdplatserna anskaffas 2 325 004 kronor att förräntas och amorteras genom inflytande vårdavgifter. Åter- stående beloppet, 14213 505 kronor, skulle bestridas medelst statsanslag.
Kostnaderna för sjukhusets utrustning beräknades till omkring 3 600 000 kronor, som skulle fördelas i vederbörlig proportion mellan staten, Stock- holms stad och Stockholms län ävensom jubileumsfonden.
Vad kostnaderna för sjukhusets drift beträffar, skulle dessa i första rummet bestridas av inflytande vårdavgifter. För Stockholms stad och län skulle därvid enligt det träffade preliminära avtalet gälla, att, i den mån vårdkostnaderna icke kunde täckas genom patienternas egna lego- sängsavgifter, staden respektive länet skulle erlägga vad som belöpte å an- talet vårddagar för stadens och länets sjuka; dock att dagskostnaden ej finge överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden under året, inberäknat kost- naden för sjukhusets underhåll m. m., på stadens respektive länets egna sjukvårdsinrättningar av motsvarande slag. I fråga om de 204 för patienter från riket i övrigt avsedda platserna skulle vederbörande patienter själva gälda hela den fastställda legosängsavgiften; dock att för patienter, som insjuknat i Stockholm eller i Stockholms län eller som remitterats till Karolinska sjukhuset, hemlandstinget skulle lämna vårdbidrag om 2 kro- nor 50 öre; återstoden av legosängsavgiften skulle gäldas av patienten själv. Den del av kostnaderna för sjukhusets drift, som icke täcktes på ovan angivet sätt, skulle bestridas genom statsbidrag. Detta uppskattades till omkring 560000 kronor per år.
I den kungl. propositionen hemställwdes, att överenskommelse rörande
ilatianer.
samarbetet för sjukhusets uppförande och drift måtte få träffas mellan staten, Stockholms stad och Stockholms läns landsting i enlighet med de i propositionen förordade samt av staden och landstinget godtagna be— stämmelser. Vidare begärdes godkännande av de föreslagna principerna för byggnadsföretagets finansiering samt bemyndigande att vidtaga åt- gärder för Norrbackaområwdets ianspråktagande, för markutbyte och tomt- reglering.
För ifrågavarande byggnadsarbeten i första etappen begärdes anvisande av ett extra reservationsanslag av 14 213 505 kronor, varav 300 000 kronor för budgetåret 1930/1931 att användas till förberedande arbeten, uppgö- rande av definitiva ritningar m. m. Av sistnämnda belopp avsågos högst 30 000 kronor till förberedande arbeten för en ny vanföreanstalt, åt vilken enligt propositionen tomt skulle upplåtas å Norrbackaområdet.
I anledning av Kungl. Maj:ts proposition väcktes inom riksdagen tre motioner, i vilka av olika skäl yrkades, att förslaget icke måtte av riks- dagen godtagas. En kort redogörelse för huvudinnehållet i motionerna torde här vara på sin plats.
I motionen nr 333 i första kammaren hemställde herrar OLOF OLSSON och K. G. WESTMAN, att riksdagen, med förklarande att den icke funne sig beredd att nu taga slutgiltig ställning till det föreliggande förslaget, i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att skyndsam utredning verk- ställdes, huruvida och under vilka villkor överenskommelse måtte kunna träHas me-d Stockholms stad om förläggande av den kliniska undervisning- en inom Karolinska institutet till stadens sjukvårdsinrättningar, och att denna utredning och därav föranledda förslag förelades riksdagen till om- prövning antingen tillsammans med det föreliggande förslaget eller, därest utredningen skulle visa, att den i motionen förordade lösningen bleve för statsverket förmånligare, ensamt, samt att de teoretiska institutionernas byggnadsfråga måtte så utredas, att riksdagen kunde bilda sig en mening såväl om denna frågas samband med det kliniska sjukhuset som ock om de anslagskrav, vilka under den närmaste tiden för nämnda institutioner vore att förvänta från Karolinska institutet.
Herrar 0. CARLSTRÖM och A. PEHRSSON i Bramstorp yrkade i motionen nr 520 i andra kammaren, att riksdagen, med avslag å Kungl. Maj:ts prco- position, måtte hos Kungl. Maj:t hemställa om förnyad utredning rörande det Karolinska sjukhuset. Den förnyade utredningen borde särskilt bue- akta nödvändigheten att åstadkomma besparingar för statens del genmm a) ett bättre samarbete med Stockholms stad, varvid med hänsyn till detta samarbete särskilt borde undersökas möjligheterna att vid stadens sjuÄ-k- hus helt eller delvis på ett tillfredsställande sätt ordna den medicinslka undervisningen t. ex. i huvudsaklig överensstämmelse med de principer, som tillämpades vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund, sannt b) nedbringandet av själva byggnadskostnaderna eventuellt genom tilll—
lämpandet av andra och billigare principer för planläggningen än de, på vilka det föreliggande förslaget byggde, för de nyanläggningar, vilka slutligen visade sig erforderliga.
Slutligen hemställde herr I. HOLMGREN i motionen nr 341 i första kam- maren, att riksdagen, under uttalande att det föreliggande förslaget till kliniskt sjukhus icke kunnat godtagas, ville besluta hos Kungl. Maj:t anhålla om skyndsamt framläggande av nytt förslag till sådant sjukhus med beaktande av de synpunkter och önskemål, som i motionen framhål- lits för vinnande av en mera ändamålsenlig och ekonomisk planläggning av byggnader och organisation.
Såsom jämväl framgår av de ovan referera—de yrkandena inriktade sig kritiken mot Kungl. Maj:ts förslag väsentligen på samma punkter i båda de förstnämnda motionerna. Kungl. Maj:ts förslag ansågs alltför dyrbart för statsverket. De höga kostnaderna hade enligt motionärernas mening föranletts av att i förslaget tillbörligt beaktande ej ägnats av riksdagen förut givna direktiv, vilka dels pekat på önskvärdheten av begränsningar av klinikutrymmen och lokaler för laboratorier och andra för vetenskap- liga undersökningar avsedda utrymmen, dels ock tagit sikte på ett sam- arbete mellan staten och Stockholms stad enligt det s. k. Malmöhusläns- systemet, d. v. s. i stort sett enligt principen, att staten allenast svarade för undervisningskostnaderna, under det att kommunen vore sjukhus— företagare och alltså påtoge sig själva sjukvårdskostnaderna. Enligt Kungl. Maj:ts förslag finge staten bära för stor anpart av kostnadssum- man. Det vore enligt motionärernas mening sannolikt, att den medicinska undervisningen vid Karolinska institutet kun—de handhavas på ett tillfreds- ställande sätt, om den förlades till stadens sjukvårdsinrättningar. I varje fall hade närmare utredning härom bort förebringas. Genom ett sam- arbete med staden på sådant sätt skulle förslaget bliva för staten billigare, och dessutom skulle härigenom trygghet vinnas för att städse ett tillräck— ligt och fullgott sjukmaterial stode till undervisningens förfogande. I sistnämnda avseende lämnade Kungl. Maj:ts förslag ingen säkerhet, då enligt detta endast ett relativt ringa antal platser komme att upptagas av staden och länet. Med undervisningens förläggande till stadens sjukhus måste visserligen kravet på ett sammanförande till en plats av alla Karo- linska institutets inrättningar uppgivas, men nödvändigheten eller för- delarna av enhetstankens förverkligande hade icke blivit påvisade. Be- hovet av ett rikssjukhus kunde med rätta ifrågasättas, sedan länssjukvår- den genom centrallasarettens inrättande nått en mycket hög ståndpunkt. Man kunde i själva verket befara, att tillkomsten av Karolinska sjukhuset kunde inverka hämmande på centrallasarettens utveckling. Slutligen framhölls, att all utredning saknades rörande de följande byggnadsetap- perna och kostnaderna för dessa. I herrar Olssons och Westmans motion påpekades särskilt, att ingen klarhet förelåge i fråga om de teoretiska
Sta tsutskotte #.
institutionernas byggnadsbehov och huru snart man hade att förvänta krav från deras sida på förbättrade lokaler.
Herr Holmgren åter utgick vid sin kritik av Kungl. Maj:ts förslag väsentligen från byggnadsekonomiska och sjukhusorganisatoriska syn- punkter. I särskilda bilagor till detta betänkande äro de viktigare av hans anmärkningar mera ingående behandlade. Här må endast erinras om att även enligt herr Holmgrens mening det nya sjukhusförslaget vore för dyr— bart. Han framhöll dock, att Karolinska sjukhuset till följd av sin egenskap av undervisningssjukhus alltid måste ställa sig dyrare än våra vanliga kommunala sjukhus och länslasarett, varför man icke finge hava överdri- vet stora förväntningar om vad som kunde göras för att nedbringa kostna— derna. Herr Holmgren riktade härefter erinringar mot olika delar av förslaget, vilka han ansåg hava onödigt fördyrat detsamma eller brista i ändamålsenlighet. Främst drabbade hans erinringar den röntgendia- gnostiska avdelningen, som han fann alltför stort tilltagen. Även organi— sationen av den radioterapeutiska kliniken hade enligt hans mening gjorts obehövligt dyrbar i såväl anläggning som drift. Med avseende å sjuk- husförslaget i övrigt hade vid planerandet av sjukavdelningarna miss- hushållats med utrymmet. Sköterskornas bostäder borde både av ekono— miska och andra skäl hava placerats i ett särskilt bostadshus. Antalet sängplatser å sjukavdelningarna borde kunna något utökas, varigenom en väsentlig besparing kunde göras. Ur ändamålsenlighetens synpunkt vore åtskilligt att anmärka mot förslaget. Det vore sålunda mycket tvi- velaktigt, om det kunde vara lämpligt att inkorporera fyra garnisons— sjukavdelningar med den medicinska och kirurgiska kliniken och giva dem en delvis militär organisation. Placeringen av sjukhusets poli- kliniker vore otillfredsställande, i det poliklinikerna genom sin belägen- het i centrum av sjukhusanläggningen saknade varje möjlighet till ut- veckling. Även vid de särskilda poliklinikernas utformning funnes på— tagliga brister av olika slag. Inom Karolinska institutets lärarkollegium hade också meningarna om förslaget ej varit så enhälliga, som synts framgå av kollegiets yttrande. Missnöje hade försports från flera håll, men detta hade ej kommit till synes i yttrandet. Lärarkollegiet hade aldrig haft tillfälle att se förslaget, förrän det erhållits på remiss från Kungl. Maj:t. Då allvarliga anmärkningar mot förslaget på detta sta- dium måste vara liktydigt med ett allvarligt hot mot dess liv, hade man före-dragit att tiga.
Inom statsutskottet (utlåtande nr 197) delade man sig vid ärendets be- handling på två linjer. Majoriteten ansåg Kungl. Maj:ts förslag böra god- tagas utom vad angick dels själva byggnadsförslaget, vilket befanns vara i behov av överarbetning i syfte att nedbringa kostnaderna och even— tuellt även öka förslagets ändamålsenlighet, dels ock samarbetet med Stockholms stad, i vilket avseende förnyad utredning påkallades för att
om möjligt söka intressera staden för att övertaga ett större antal platser på det nya sjukhuset än enligt Kungl. Maj:ts förslag. I överensstämmelse med denna ståndpunkt ansåg majoriteten, att riksdagen icke borde för det dåvarande fatta beslut i ämnet, såvitt anginge omfattningen av första etappens byggnader och den radioterapeutiska klinikens ställning, över— enskommelserna med Stockholms stad och län samt byggnadsföretagets finansiering, samt föreslog, att riksdagen allenast måtte besluta, att ett nytt kliniskt sjukhus, benämnt Karolinska sjukhuset, samt nya lokaler för Karolinska institutets teoretiska institutioner skulle uppföras å Norr- backaområdet, att garnisonssjukhnset skulle sammanslås med detta nya sjukhus, att åtgärder skulle vidtagas för Norrbackaområdets ianspråk— tagande, att till förberedande arbeten för Karolinska sjukhuset anvisa det av Kungl. Maj:t för budgetåret 1930/1931 äskade beloppet, samt att i skri— velse till Kungl. Maj:t anhålla om dels framläggande för 1931 års riksdag av en överarbetning av byggnadsförslaget, dels ock upptagande av nya förhandlingar med Stockholms stad i ovan angivet syfte samt framläg- gande för 1931 års riksdag av det förslag, vartill berörda förhandlingar kunde giva anledning.
Minoriteten inom statsutskottet — frånsett en ledamot, som avgav blank reservation — ställde sig i stort sett på motionärernas ståndpunkt. Den ansåg nödvändigt att, innan riksdagen toge definitiv ståndpunkt till frå— gan om ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm, en undersökning komme till stånd rörande möjligheterna till ett samarbete med Stockholms stad efter andra, ur det allmännas synpunkt gynnsammare linjer än Kungl. Maj:ts förslag erbjöde. Två utvägar för ett sådant samarbete angåvos såsom förtjänta att närmare övervägas. Den ena vore, att den kliniska undervis— ningen vid institutet även hädanefter fastän under bättre förhållanden med avseende å utrymmen och utrustning inrymdes vid någon av stadens nuvarande eller blivande sjukvårdsinrättningar. Den andra utvägen vore, att staden, som umginges med planer på en omläggning av sitt sjukhus- väsende, helt eller delvis nedlade verksamheten vid något av sina nu- varande sjukhus t. ex. Sabbatsberg samt förflyttade denna verksamhet till Norrbackaområdet antingen så, att staden där ställde sig som sjuk- husföretagare, eller så, att staden övertoge ett större antal sjuksängar än i Kungl. Maj:ts förslag avsetts. Om till äventyrs en lösning av frågan på någondera av dessa Vägar mötte oöverstigliga hinder, syntes den i Kungl. Maj:ts förslag anvisade utvägen böra tagas under övervägande. Men detta förslag kunde dock icke oförändrat vinna godkännande. De mot själva byggnadsförslaget riktade anmärkningarna syntes väl befogade i så måtto, att förslaget syntes i och för sig alltför dyrbart. Vidare sakna— des varje utredning eller ens approximativ beräkning rörande andra och tredje byggnadsetappernas kostnader, liksom rörande de teoretiska insti- tutionernas lokalbehov. Minoriteten fann därför, att under alla förhål—
landen det föreliggande byggnadsförslaget borde undergå en omarbetning, i syfte att kostnaderna för de nya byggnaderna måtte nedbringas och dessa eventuellt göras mera ändamålsenliga. Såväl berörda överarbet— ning som den förnyade undersökningen röran-de samarbete med Stock— holms stad borde bedrivas med den största skyndsamhet, så att ett av- görande icke onödigtvis uppehölles. Om möjligt borde den nya utredning- ens resultat föreligga till 1931 års riksdag. I överensstämmelse härmed föreslogs skrivelse till Kungl. Maj:t.
Riksdagens Vad statsutskottets majoritet föreslagit blev riksdagens beslut. I skri- ”k'ivelse- velse den 11 juni 1930, nr 386, anmälde nämligen riksdagen, att riksdagen dels beslutat 1) att ett nytt kliniskt sjukhus, benämnt Karolinska sjukhuset, samt nya lokaler för Karolinska institutets teoretiska institutioner skulle uppföras å det s. k. Norrbackaområdet, vilket av 1927 års riksdag för ändamålet upplåtits;
5 att det nuvarande garnisonssjukhnset i Stockholm skulle sammanslås med Karolinska sjukhuset i huvudsaklig överensstämmelse med de all— männa grunder, som av chefen för försvarsdepartementet i statsrådsproto- kollet över ecklesiastikärenden den 14 mars 1930 föror-dats; samt
3) att de av chefen för ecklesiastikdepartementet i samma statsråds- protokoll omförmälda åtgärderna för Norrbackaområdets ianspråktagande för markutbyte och för reglering av tomtgränsen skulle vidtagas;
dels och till förberedande arbeten för Karolinska sjukhuset anvisat för budgetåret 1930/1931 ett extra reservationsanslag av 300 000 kronor, av vil— ket belopp högst 30 000 kronor finge disponeras för förberedande arbeten för en ny vanföreanstalt å Norrbackaområdet.
Härjämte anhöll riksdagen i samma skrivelse, att Kungl. Maj:t täcktes dels låta verkställa och till 1931 års riksdag framlägga en överarbetning av föreliggande förslag till byggnader för Karolinska sjukhuset, i syfte att kostnaderna för byggnaderna måtte avsevärt nedbringas, dels ock låta upptaga nya förhandlingar med Stockholms stad rörande samarbete för sjukhusets uppförande och drift, i syfte att staden måtte å sjukhuset be— lägga ett större antal platser än enligt det nu förevarande avtalsförslaget samt för 1931 års riksdag framlägga det förslag, vartill dessa förhand- lingar kunde giva anledning.
Riksdagens motivering för sitt beslut, vilken motivering helt samman- faller med utskottsmajoritetens, skall här in extenso återgivas. Riks— dagen anförde:
I föreliggande ärende synes vara ostridigt, att Karolinska institutet, lan- dets största medicinska undervisningsanstalt, är i trängande behov av bättre, rymligare och mera modernt inrättade och utrustade lokaler för att kunna meddela en fullgod läkarutbildning. Häremot har, såvitt riksdagen kunnat finna, icke gjorts några invändningar av beskaffenhet att kunna till-
mätas betydelse. Detta behov har av riksdagen själv erkänts genom dess ut- talanden och beslut om förberedande åtgärder i ämnet vid 1926 och 1927 årens riksdagar. Sålunda fann 1926 års riksdag en »skyndsam utredning» om ett nytt kliniskt sjukhus och nya lokaler för en medicinsk högskola »synnerligen önsklig», och 1927 års riksdag upplät tomt för ändamålet.
Även i fråga om sättet, varpå förbättrade undervisningslokaler borde be- redas, kan riksdagen i visst avseende redan sägas hava tagit ställning. Såväl från institutets sida som ock av de sakkunnigkommissioner, som handhaft frågans utredning, har med styrka hävdats den s. k. enhetstanken, d. v. s. önskvärdheten att vid byggnadsplanernas realiserande alla de institutioner, teoretiska och praktiska, av vilka Karolinska institutet för sin verksamhet är i behov, sammanföras till ett helt såsom en enda, sammanhängande an— läggning. Till denna tanke torde riksdagen få anses hava givit sin anslut- ning, då riksdagen år 1927 beslöt att >>till förläggningsplats för uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler för Karolinska insti- tutet» upplåta det s. k. Norrbackaområdet. Det är vid sådant förhållande naturligt, att de sedermera vidtagna både långvariga, mödosamma och gan- ska dyrbara utredningarna inriktat sig på enhetstankens förverkligande.
Riksdagen, som nu har att taga ställning till det föreliggande förslaget till frågans definitiva lösning, har, med avseende å behovet av förbättrade lokal— förhållanden för Karolinska institutet och dess kliniker samt åstadkomman— det av dylika genom de olika avdelningarnas sammanförande till ett helt, icke av den förebragta utredningen funnit anledning frångå den ståndpunkt. riksdagen sålunda tidigare härutinnan intagit. Fastmera har riksdagen, av vad som i berörda hänseenden ytterligare förekommit, stärkts i sin uppfatt» ning om det synnerligen berättigade i kravet på drägligare yttre arbetsför- hållanden för ifrågavarande medicinska högskola, och att en lösning av frågan bör ske efter enhetstankens princip.
Vad särskilt sistnämnda spörsmål angår, har i motionen II:520 och även i motionen 1:333 dess berättigande eller nödvändighet dragits i tvivelsmål. Häremot stå enhälliga uttalanden av Karolinska institutets lärarkollegium vid upprepade tillfällen sedan mer än tio år tillbaka och av ett flertal offent- liga utredningskommissioner, andra sakkunniga myndigheter onämnda. Riksdagen vill särskilt hänvisa till den klargörande framställning av enhets— tankens betydelse, som givits av lärarkollegiet i dess senaste yttrande i frå- gan och som finnes återgivet å sid. 30—31 i den kungl. propositionen. Då det göres gällande, att denna fråga icke är tillräckligt utredd, kan därför riks- dagen ej finna, att denna mening är riktig. Olägenheterna av den nuvarande splittringen såväl som det av läkarvetenskapens utveckling betingade be- hovet av ett även lokalt samband mellan de olika institutionerna och klini- kerna synas riksdagen tvärtom på ett auktoritativt sätt klarlagda. I jäm- förelse härmed måste ett blott och bart påstående i motsatt riktning, utan närmare motivering och utan stöd från sakkunnigt håll, väga lätt.
Då riksdagen från nu angivna utgångspunkt går att granska det före— liggande förslaget mera i detalj och de mot detsamma framställda invänd— ningarna, vill riksdagen ytterligare betona, att riksdagen finner de skäl, som anförts för ett omedelbart avgörande av Karolinska institutets byggnads- fråga, så starka, att riksdagen anser ett vidare undanskjutande av denna. fråga icke vara försvarligt under annan förutsättning, än att någon sådan utväg anvisas, vilken klart och otvetydigt innebär ur statens synpunkt be— stämda fördelar framför Eders Kungl. Maj:ts förslag.
Mot förslaget har framför allt anmärkts, att detsamma icke tillräckligt tager sikte på möjligheterna att genom samarbete med Stockholms stad lösa lokalfrågan i syfte att dels vinna en kostnadsbesparing för statsverket, dels ock erhålla bättre garantier för ständig tillgång till ett fullgott sjukmaterial för undervisningen. I avseende härå har man särskilt erinrat om 1926 års riksdags uttalande, att vid en utredning rörande överenskommelse med Stockholms stad borde tagas i betraktande, huruvida icke i tillämpliga delar det s. k. Malmöhuslänssystemet kunde tjäna till ledning, samt velat göra gällande, att vederbörande på denna punkt icke ställt sig riksdagens anvis— ningar till efterrättelse.
Riksdagen vill då först med några ord beröra innebörden av detta system. Vid sjukvårdsinrättningarna i Lund är länet sjukhusägare, staten allenast bidragsgivare. Såsom å sid. 59 i den kungl. propositionen angives, har staten delvis bekostat sjukhusbyggnadernas uppförande, och vid senast verkställda nybyggnadsarbeten hava byggnadskostnaderna bestritts till hälften av sta.- ten och till hälften av landstinget. Staten har vidare under senare år lämnat bidrag till driftskostnaderna för de vårdplatser, som upptagas av utomläns- patienter, motsvarande det belopp av sjukhusets allmänna dagskostnad, som överstiger 4 kronor 50 öre, och har därjämte svarat för kostnaderna för lego- sängsavgifterna för 20 procent av underhållsdagarna vid barnbördsavdel- ningen. Principen för statens bidrag i förevarande fall synes — yttrar depar- tementschefen — vara den, att staten bestrider byggnads- och underhålls— kostnaderna för de särskilda lokaler och övriga byggnadsanordningar, som betingas av sjukhusets undervisnings- och forskningsuppgifter, samt täcker sjukhusägarens kostnader för de vårdplatser, som äro behövliga för under- visningen men ej krävas för sjukvårdsområdets eget behov.
Riksdagen vill icke förneka, att en lösning av förevarande byggnadsfråga efter nu angivna linjer sannolikt skulle hava ställt sig ur statens synpunkt ekonomiskt fördelaktigare. Men riksdagen har icke kunnat finna ådagalagt, att denna väg är framkomlig utan enhetstankens uppgivande. Riksdagen har undersökt de möjligheter, som kunna tänkas erbjuda sig att till någon av stadens hittillsvarande sjukvårdsanstalter förlägga de institutioner och klli— niker, som för Karolinska institutets verksamhet äro erforderliga, och enligt den uppfattning, vartill riksdagen kommit vid dessa överväganden, står nå— gon tomt, där alla dessa inrättningar med möjlighet till framtida utvidgning skulle kunna inrymmas, icke till buds. De under den offentliga diskussionen i sådant hänseende framkastade förslagen synas riksdagen icke vara av den beskaffenhet, att de kunna anses förtjänta av ett närmare övervägande och alltså utgöra tillräcklig anledning till ett uppskov med frågans avgörandle. Riksdagen vill tillägga, att även om man frånginge enhetsprincipen så till vida, att Karolinska institutets teoretiska institutioner förlades till annan plats än klinikerna, riksdagen håller före, att det skulle möta stora svårig— heter att å någon av stadens för sjukhusinrättningar avsedda tomter finna tillräckligt utrymme för institutets kliniker och därmed sammanhörande anstalter.
Med avseende å att 1926 års sjukhuskommission i sitt betänkande icke när- mare dryftat utvägen till en överenskommelse enligt Malmöhuslänslinjem torde även böra beaktas, att då kommissionen hade att taga slutgiltig stånd- punkt till frågan, 1926 års riksdags uttalande, som utgick från sjukhusbyggg- nadssakkunnigas förslag av är 1925, efterföljts av 1927 års riksdags beslmt om upplåtande av det staten tillhöriga Norrbackaområdet, varigenom spör-s-
målet i så måtto kom i ett annat läge än förut, att kommissionen hade skäl att taga för givet, att frågan skulle lösas enligt enhetsprincipen och med staten såsom sjukhusföretagare. Kommissionen synes vid sådant förhållande knappast haft anledning att framlägga utredning rörande Malmöhusläns- linjen, då denna väl icke kan tänkas tillämpad under annan förutsättning, än att kommunen är tomt- och alltså också sjukhusägare.
En ytterligare omständighet, som synes utesluta möjligheten av någon annan än staten såsom sjukhusföretagare i detta fall, är garnisonssjukvårds- frågan. Enligt riksdagens mening tala starka skäl för ett nedläggande av det nuvarande garnisonssjukhnset, vilket numera icke kan erhålla full be- läggning med militära patienter. Att ersätta detta sjukhus med ett nytt sär- skilt militär-sjukhus synes av ekonomiska och andra skäl ej lämpligt. Under sådana förhållanden synes det riksdagen vara en lycklig lösning av detta sjukvårdsproblem att samordna den militära sjukvården i Stockholm med det nya kliniska sjukhuset, som därvid får en del av sitt platsbehov fyllt. De invändningar mot en sådan organisation, som gjorts från vissa militära myndigheter, förefalla riksdagen icke vara bärande. Och det militära sjuk— vårdsmaterialets användbarhet för kliniskt ändamål har vitsordats av den medicinska sakkunskapen. Om man alltså i likhet med riksdagen utgår från att den föreslagna omorganisationen bör komma till stånd, synes det riks— dagen uteslutet, att en dylik samorganisation skulle kunna inordnas i det kommunala sjukhusväsendet på ett sådant sätt, att såväl statens, d. v. s. de speciellt militära och undervisningens, som ock samtidigt kommunens intres- sen kunde i tillbörlig grad tillgodoses.
Vad angår invändningen att sjukmaterialet å det föreslagna sjukhuset ej skulle kunna förväntas bliva fullgott för undervisningen eller ej tillräckligt genom att anläggningen ej väsentligen byggde på det egna sjukvårdsområ- dets behov, synes riksdagen dessa farhågor ogrundade. Bebyggelsen i de trakter, där sjukhuset skulle hava sin plats, är synnerligen livlig och visar en stark tendens till ökning. Samtidigt växer det allmänna sjukvårdsbehovet i landet med stor hastighet. Av sistnämnda anledning synes det riksdagen ej heller befogat att i tillkomsten av det nya kliniska sjukhuset se ett hinder för utvecklingen av landsbygdens centrallasarett. Bägge organisationsfor- inerna komma otvivelaktigt att hava sitt fulla existensberättigande och på erforderligt sätt komplettera varandra.
I fråga om det förslag till avtal med staden och länet, som av Eders Kungl. Maj:t framlagts och till vilket staden anslutit sig, synes det riksdagen obe— stridligt att, såsom ock av departementschefen framhålles, detta avtal är för staten ekonomiskt fördelaktigare än sjukhusbyggnadssakkunnigas tidigare förslag. Enligt sistnämnda förslag torde stadens bidrag kunna uppskattas till omkring 15 300 kronor per säng; enligt nu föreliggande förslag är det 18000 kronor. Enligt sjukhusbyggnadssakkunnigas förslag skulle staden svara allenast för halva skillnaden mellan dagskostnaden (med frånräk— nande av undervisningskostnaderna) och legosängsavgiften; enligt det nu framlagda förslaget kommer på staden hela denna skillnad. Jämväl i övrigt synes det nuvarande avtalsförslagets bestämmelser vara sådana, att man kan säga, att staden genom att godtaga desamma lagt i dagen sitt intresse för att icke genom överdrivna anspråk förhindra frågans avgörande. Man torde alltså med fog kunna göra gällande, att sistnämnda förslag fyller den av 1926 års riksdag uppställda fordran på ett avtal, som väsentligt bättre till— godosåge statens intressen än sjukhusbyggnadssakkunnigas förslag.
Vad riksdagen nu senast anfört innebär emellertid icke, att riksdagen an- ser det föreliggande avtalsförslaget utan vidare böra godtagas. Härtill åter- kommer riksdagen i det följande.
I kritiken mot Eders Kungl. Maj:ts föreliggande förslag rörande det s.k. Karolinska sjukhuset har även framförts den anmärkningen, att varje it— redning saknades rörande de teoretiska institutionernas byggnadsbehov cch kostnaderna för beredande åt dem av nya lokaler. I anledning härav Vill riksdagen framhålla, att det här gäller ett synnerligen omfattande byggnads- företag, vilket man tänkt sig genomfört i tre olika etapper. Under hela den tid, utredningen i ämnet pågått — mera än 10 år — har det aldrig varit fråga om annat än att i första hand tillgodose klinikernas byggnadsbehov, och hår- emot har varken från Karolinska institutets, Eders Kungl. Maj:ts eller riks- dagens sida framförts någon erinran. Även institutets teoretiska professorer hava enhälligt ställt sig på denna ståndpunkt. Det ligger i sakens natur, att fullständiga nybyggnader för de teoretiska institutionerna komma att kräva ganska avsevärda kostnader. Men att redan nu uppgöra beräkningar för ett byggnadsföretag, som ligger så långt i framtiden som detta, torde vara slzä— ligen meningslöst. Då de, som vid institutet bära ansvaret för den teoretiska utbildningen, samfällt förordat frågans lösning på föreslaget sätt, måste det förutsättas, att de också gjort klart för sig, att de teoretiska institutionerna tills vidare kunna hjälpa sig fram utan omfattande nybyggnader. Riksdagen kan därför icke tillmäta ovanberörda invändning någon större betydelse.
Riksdagen anser sig härmed hava bemött de väsentligaste av de invänd- ningar, som framställts mot Eders Kungl. Maj:ts förslag, utom vad angår Själva byggnadsförslaget, sådant det föreligger i de av arkitekten C. West— man upprättade ritningarna med kostnadsförslag, ävensom avtalsförslagets innehåll i och för sig.
I fråga om byggnadsförslaget må erinras, att den av sjukhuskommissionen beräknade kostnadssumman utgör 24 339 077 kronor och att departementsche- fen genom uteslutning av den djurexperimentella avdelningen och emana- tionslaboratoriet kunnat minska detta belopp till 24078 509 kronor. I sist- nämnda summa ingå ej cancerföreningens och jubileumsfondens bidrag samt ej heller kostnaderna för vissa klinikchefers bostadshus, vilka sistnämnda kostnader äro avsedda att helt bestridas genom lån, som skulle förräntas och amorteras av inflytande hyresmedel.
Mot byggnadsförslaget hava särskilt i motionen I: 341 riktats åtskilliga an- märkningar, och i motionen har påkallats uppskov med frågans avgörande, för att nytt förslag i detta avseende må kunna föreläggas riksdagen till. ned- bringande av kostnaderna och vinnande av en mera ändamålsenlig planlägg- ning av byggnaderna.
Riksdagen kan visserligen icke i allo dela de i berörda motion framförda synpunkterna _ sålunda synes den i motionen mot den radioterapeutiska kliniken riktade kritiken icke befogad, om hänsyn tages till utvecklingen på detta område av medicinen och nödvändigheten att planera denna del av sjukhusanläggningen så, att den motsvarar behovet för en avsevärd tid framåt _— men i övrigt torde åtskilligt av vad i motionen anförts vara Värt beaktande och i varje fall förtjänt att närmare övervägas. Även riksdagen har den uppfattningen, att kostnadssumman är hög, och håller före, att man med god vilja skall lyckas väsentligt nedbringa densamma. Riksdagen kan emellertid icke finna nödvändigt, att av denna anledning ett positivt avgö- rande i frågan uppskjutes. Enligt vad riksdagen förvissat sig om, äro de
nu äskade 300 000 kronorna väsentligen avsedda för sådana förberedande arbe- ten —— planering av tomten, väg— och ledningsarbeten m. m. —— som kunna komma till utförande, oavsett hur det slutgiltiga byggnadsförslaget kommer att te sig. Riksdagen anser därför, att ett avgörande av frågan nu kan ske, oberoende av själva byggnadsförslaget. I avseende å detta vill riksdagen hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t låter verkställa en över- arbetning av nämnda förslag, i syfte att kostnaderna för byggnaderna må väsentligt nedbringas. En dylik revision får givetvis icke leda till ett efter- sättande av ändamålsenligheten; tvärtom är det angeläget att därvid även undersöka, om ej vissa ändringar möjligen kunna anses påkallade för att göra anläggningen bättre lämpad för sitt ändamål. Berörda överarbetning torde med hänsyn till sakens brådskande beskaffenhet böra föreläggas 1931 års riksdag.
Till frågan, huruvida det framlagda förslaget till avtal mellan staten och Stockholms stad respektive län är sådant, att det nu bör av riksdagen god- kännas, har riksdagen ännu icke tagit ståndpunkt. Enligt riksdagens mening hade det ur statens synpunkt varit önskvärt, att staden å det nya sjukhuset tagit i anspråk vårdplatser i avsevärt större utsträckning än som skett. Här- igenom skulle nämligen för staten kostnaderna för sjukhusanläggningen och dess drift givetvis kommit att ställa sig billigare. Under de hittills med sta- den förda förhandlingarna har visserligen från stadens sida framhållits, att staden icke har något egentligt intresse av Norrbackasjukhusct såsom för- läggningsplats för en del av sin sjukvård. Men riksdagen kan icke frigöra sig från tanken, att nya överväganden av denna sak möjligen skulle kunna giva ett annat resultat. Staden står veterligen för närvarande inför nödvän- digheten att på flera av sina sjukvårdsinrättningar, bl. a. det Norrbackaom- rådet relativt närbelägna Sabbatsberg, företaga omfattande ny- och ombygg- nader. Enligt riksdagens tanke borde det icke vara uteslutet, att staden vid nya förhandlingar kunde finna med sin fördel förenligt att i samband med inskränkning av sin sjukvårdsverksamhet på en eller annan av sina nu- varande sjukvårdsinrättningar belägga ett större antal platser på det blivan— de kliniska sjukhuset å Norrbackaområdet. Med hänsyn till vad nu anförts, synes det riksdagen, att då i allt fall en överarbetning av byggnadsförslaget av riksdagen förutsatts, jämsides med denna överarbetning nya underhand- lingar i ämnet lämpligen borde upptagas med staden, så att bägge dessa frå- gor kunde samtidigt på nytt föreläggas 1931 års riksdag. Vid sådant förhål- lande torde det icke vara tillrådligt, att riksdagen nu fastslår omfattningen av första etappens utbyggnader utan lärer härmed böra anstå till nästkom- mande riksdag, då detta spörsmål uppenbarligen måste bedömas med hänsyn tagen till resultatet av de nya förhandlingarna med staden. Detsamma gäller naturligtvis även frågorna om byggnadsföretagets finansiering och bevil- jandet av för anläggningen erforderligt totalbelopp. Däremot torde vad riks— dagen nu beslutat icke utgöra hinder för ett godkännande vid denna riksdag av Eders Kungl. Maj:ts förslag i övrigt, vilket riksdagen anser sig böra bifalla.
På grund av detta riksdagens beslut uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den 14 juli 1930 åt kommissionen att ej mindre upptaga nya förhandling- ar med Stockholms stad rörande samarbete för Karolinska sjukhusets uppförande och drift, i syfte att staden måtte å sjukhuset belägga ett större
Kommissio- nens 'upp— drag.
antal platser än enligt det förut omtalade avtalsförslaget, än även verka ställa en överarbetning av föreliggande förslag till byggnader för sagda sjukhus, i syfte att kostnaderna för byggnaderna måtte avsevärt ned- bringas. Nämnda förhandlingar och överarbetning — vilka kommissio- nen hade att slutföra i så god tid, att på desamma grundat förslag måtte kunna föreläggas 1931 års riksdag — skulle verkställas i huvudsaklig överensstämmelse med de synpunkter, som av riksdagen i dess ovan be- rörda skrivelse framhållits.
ANDRA KAPITLET.
Förhandlingar med Stockholms stad och Stockholms län.
Den överenskommelse med representanter för Stockholms stad och län, som preliminärt träffats av 1926 års sjukhuskommission och som, bortsett från erinringar på vissa punkter, godkänts av stadens och länets myndig- heter, hade med de jämkningar, vilka förordades i propositionen till 1930 års riksdag, följande lydelse:
1. Det nya sjukhuset uppföres genom statens försorg och anslutes såsom en ren statsinstitution till Karolinska institutet.
2. Sjukhusets drift ombesörjes av en särskild direktion, bestående av sju ledamöter, av vilka Kungl. Maj:t utser två, därav en såsom ordförande, Karo- linska institutets lärarkollegium två, Stockholms stadsfullmäktige två och Stockholms läns landsting en.
3. Av sjukhusets vårdplatser skola 315 avses för sjuka från Stockholms stad och 110 för sjuka från Stockholms län. Dessa platser skola så fördelas på de olika klinikerna, att staden respektive länet erhålla:
Stockholms stad Stockholms län
å medicinska kliniken ........ 65 vårdplatser 40 vårdplatser » kirurgiska >> ........ 75 >> 15 . >> » ögon » ........ 30 » 10 >> » öron » ........ 25 >> 35 >> » obstetriska » ........ 60 >> 5 >> » gynekologiska > ........ 30 >> — >> » radioterapeutiska kliniken . . . , 30 >> 5 »
Summa 315 vårdplatser 110 vårdplatser
Staden och länet skola vara berättigade att, därest under byggnadstiden eller sedermera annan fördelning av de staden respektive länet tillförsäkrade vårdplatserna önskas, erhålla jämkning i fördelningen, under förutsättning att hinder härför icke möter från sjukhusets sida.
För den händelse staden under byggnadstiden önskar erhålla ökat antal vårdplatser å medicinska och kirurgiska klinikerna, skall staden, likaledes under förutsättning att hinder härför icke möter från sjukhusets sida, vara därtill berättigad.
Därest en pediatrisk klinik uppföres, skall staden vara berättigad att, ut- över förut angivna 315 vårdplatser, erhålla 35 platser å denna klinik. Länet skall å nämnda klinik erhålla 15 platser, därvid det länet tillförsäkrade an— talet platser skall minskas å medicinska kliniken till 30 och å kirurgiska kliniken till 10.
4. För varje Vårdplats skall staden erlägga ett belopp av 18000 kronor och länet ett belopp av 17000 kronor. Dessa belopp skola anses täcka byggnads-
Förslag till avtal med Stockholms stad och län.
kostnader och tomtavgift. För vårdplatsernas utrustning skall särskild er- sättning utgå med belopp, motsvarande den verkliga utrustningskostnaden, dock högst det belopp staden — länet _ skulle behöva vidkännas för utrust- ning vid eget nyuppfört, på flera specialavdelningar uppdelat sjukhus.
5. Stadens respektive länets förenämnda bidrag för vårdplatsernas anord- nande å sjukhuset (stadens totala platskostnadsbidrag, 18 000 )( 315: 5670 000 kronor, länets totala platskostnadsbidrag, 17000 X110=1870 000 kronor) skall betalas på följande sätt:
Staden _ länet _ tillhandahåller staten under byggnadstiden för ända— målet erforderliga medel. Stadens _ länets _ bidrag skall fördelas per bygg— nadsår i ungefärlig proportion till övriga parters kostnadsbidrag, därvid hänsyn skall tagas till det antal vårdplatser staden _ länet _ erhåller i förhållande till sjukhusets totala antal vårdplatser.
Formellt skall stadens _ länets _ totala platskostnadsbidrag ställas till Karolinska sjukhusets förfogande såsom lån att förräntas och amorteras un- der en tid av 30 eller 40 år, räknat från det sjukhuset tages i bruk. Staden — länet _ förbinder sig att utöver vårdkostnaden till sjukhuset betala, under den tid sjukhusets ovannämnda lån amorteras, en daglig platskostnadsavgift för var och en av sina 315 respektive 110 vårdplatser. Denna platskostnads— avgift skall svara mot annuiteten å respektive lån, fördelad på stadens _ länets _ antal vårddagar. Stadens platskostnadsavgift skall beräknas så- lunda: 315 vårdplatserX365 vårddagar:114975 vårddagar. Annuiteten å amorteringslånet, fördelad på 114 975 vårddagar, skall utgöra stadens plats— kostnadsavgift per vårddag. Länets platskostnadsavgift skall beräknas så- lunda: 110 vårdplatser )( 365 vårddagar : 40150 vårddagar. Annuiteten å detta amorteringslån, fördelad på 40150 vårddagar, skall utgöra länets platskost— nadsavgift per vårddag.
Skulle staden — länet _ bliva förhindrad utnyttja staden _ länet _ till- försäkrad Vårdplats på grund av att densamma belagts med patient, vilken staden _ länet _ ej är skyldig att mottaga till vård å stadens _ länets _ egna sjukhus, skall platskostnadsavgift icke utgå.
För staden _ länet _ tillförsäkrad plats, som efter amorteringstidens ut- gång belägges med patient från annat sjukvårdsområde, skall staden _ länet _ äga uppbära särskild ersättning, motsvarande ränta och amortering å sta- dens _ länets _ lån till sjukhuset.
6. Staden _ länet _ äger att på lämpligt sätt göra sig underrättad om, i vilken omfattning stadens _ länets _ platser å sjukhuset utnyttjas.
7. Genom att lämna ovanberörda bidrag till sjukhusets uppförande till- försäkras staden _ länet _ rätt att allt framgent, så länge sjukhuset drives, disponera förenämnda 315 respektive 110 vårdplatser å sjukhuset, men erhål— ler däremot icke någon del i äganderätt till byggnader eller tomt.
8. Sjuka från Stockholms stad och Stockholms län erlägga legosängsavgi ft, vars storlek bestämmes av staden respektive länet. Frågor om nedsättning i eller befrielse från legosängsavgift för sjuka, tillhörande Stockholms stad, avgöras av stadens vederbörande myndighet. För sjuka, som beviljas need- sättning i eller befrielse från legosängsavgift, betalas felande avgift av vre- derbörande fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun. Samtliga kostnader för sjukhusets drift, däri inberäknat kostnaderna för poliklinikerna ävensom för sjukhusets underhåll m. m., fördelas på antallet vårddagar. Därvid påföres Stockholms stad, respektive Stockholms län, vad som belöper å antalet vårddagar för stadens respektive länets sjuka, (10ka
med iakttagande av att dagkostnaden ej må överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll m. m., på stadens respektive länets egna, på flera specialavdelningar upp- delade sjukvårdsinrättningar, ägande staden respektive länet härvid att räkna sig till godo, vad som kan hava erlagts i legosängsavgifter för sjuka från staden respektive länet. Eventuellt återstående belopp av dagkostnaden erlägges av staten.
9. Erforderlig mark för Norrtullsvägens breddning och för eventuell huvud- gata i Torsgatans förlängning norrut över Norrbackaområdet skall, om och när så av staden äskas, utan särskild ersättning upplåtas av staten.
Riksdagen tog, såsom i första kapitlet omförmälts, vid sin behandling av frågan om Karolinska sjukhuset icke någon definitiv ställning till ovan- stående avtalsförslag, enär det enligt riks—dagens mening vore önskvärt, att först en undersökning ägde rum, huruvida icke staden vore villig att å sjuk- huset taga i anspråk ett större antal platser än de överenskomna 315. Innan kommissionen inlät sig på förhandlingar med staden på denna punkt, gällde det för kommissionen att för sig klargöra, vad som härutinnan ytterligare kunde erbjudas staden utan att frångå den princip, som legat till grund för 1926 års sjukhuskommissions förslag och som av såväl Kungl. Maj:t som riksdagen måste anses godkänd genom 1930 års propo- sition och riksdagsbeslut, nämligen att sjukhuset skulle uppföras såsom en statens anläggning och icke erhålla annan eller större omfattning, än som betingades av den medicinska undervisningens behov. Från denna utgångspunkt kunde det icke ifrågakomma att utöka det totala antalet vårdplatser å sjukhuset eller att göra några mera genomgripande änd— ringar i fråga om platsernas fördelning på de olika klinikerna. Då vidare någon rubbning i fråga om de för länet avsedda platserna givetvis icke kunde ske samt beträffande garnisonsplatserna och de enskilda vård- platserna, vilka senare för övrigt icke inverka på den statsfinansiella sidan av frågan, det beräknade sängantalet måste betraktas såsom ett minimum, kom frågan att gälla, huruvida det vore möjligt att till stadens förmån reducera antalet sängar för »landet i övrigt».
Antalet platser för landet i övrigt skulle enligt 1926 års sjukhuskom- missions, av Kungl. Maj:t härutinuan godkända förslag utgöra 204, för- delade på följande sätt:
Medicinska kliniken ....................... 45 Kirurgiska » ....................... 60 Ögon » ....................... 35 Öron » ....................... 15 Obstetriska » ....................... 5 Gynekologiska » ....................... 20 Radioterapeutiska kliniken .................. 15 Isoleringsavdelningen ...................... 9
Summa 204:
Förhan d- lingar med Stockholms
stad .
Huru man kommit till dessa siffror skall här närmare klarläggas. Antalet platser å de olika klinikerna har beräknats med stöd av före- liggande erfarenheter rörande beläggningen å stadens sjukhus med utom- stadspatienter. Av följande tablå, vars siffror äro hämtade ur en av gene— ralfältläkaren F. Bauer verkställd utredning, framgår medeltalet av är Stockholms stads sjukhus under tiden från och med den 1/9 1927 till och med den 31/5 1928 per dag vårdade patienter från andra orter än Stockholms stad och Stockholms län:
Kirurgi Medicin Öron Ögon Gynekoq Obstetrik
logi Maria sjukhus ..... 20,7 6,4 —— —— — —- Sabbatsbergs sjukhus .' 5,8 2,8 11,4 2,5 0,5 — Åsö sjukhus ....... — 3,9 — —— — —— S:t Görans sjukhus . . 0,3 4,2 —— —— — — Södra B. B ........ — _ —— —— — 7,4
Summa 26,8 17,3 11,4 2,5 0,5 7,4
Man brukar beräkna, att en sjuksäng på grund av vädring, behövliga reparationer m. ni. kan vara belagd blott under 325 dagar årligen. Om man med hänsyn härtill, på grund av antalet per dag belagda vårdplatser, be- räknar det antal sängar, som varit upptagna av utomstadspatienter å sta— dens sjukhus under nämnda tid, erhållas de siffror, som angivas i det följande.
På den otiatriska (öron—)kliniken har alltså sängbehovet å stadens sjuk- hus för utomstadspatienter under nämnda tid varit i medeltal omkring 13. För landet i övrigt äro å Karolinska sjukhusets otiatriska klinik beräk- nade 15 sängar. Att märka är, att på sistnämnda klinik även skola in- läggas hithörande fall från Stockholms garnison. Följaktligen finnas här praktiskt taget inga reservplatser.
Vid bedömandet av behovet av platser å oftalmiatriska (ögon-)kliniken å Karolinska sjukhuset måste man taga hänsyn även till de vårdplatser å Serafimerlasarettets oftalmiatriska klinik, som äro belagda med patien- ter från landet i övrigt, enär denna klinik skall överflyttas till Karolinska sjukhuset. I medeltal har sängbehovet för utomstadspatienter å serafimer- lasarettet varit 35 och å stadens sjukhus 3 eller tillsammans omkring 38 platser, under det att det beräknade antalet platser för utomstadspatienter å Karolinska sjukhuset är endast 35.
Blott en enda gynekologisk (kvinno-)avdelning finnes å stadens sjukhus. På grund av platsbrist är man här tvungen att vägra intagning av nästan alla utomstadspatienter. Härav förklaras den låga siffra, ovanstående tablå utvisar. Antalet 20 å Karolinska sjukhusets gynekologiska klinik grundar sig på en av vederbörande överläkare vid Sabbatsbergs sjukhus verkställd uppskattning av platsbehovet, varvid särskild hänsyn tagits till det förhållandet, att även på de större centralsjukhusen med special-
avdelningar endast på ett fåtal orter gynekologiska avdelningar äro upp— rättade.
På den obstetriska (förlossnings—)avdelningen vid Södra barnbördshuset har sängbehovet för utomstadspatienter visat sig vara omkring 8, under det att 5 platser för ändamålet beräknats på Karolinska sjukhuset.
Av det nu anförda framgår, att vårdplatserna för utomstadspatienter på Karolinska sjukhusets specialavdelningar måste anses beräknade i knap— paste laget och att därför ingen minskning av dessa platser bör ifråga- komma.
Gå vi så till de medicinska och kirurgiska avdelningarna vid stadens sjukhus, finna vi, att å de förra omkring 20 och å de senare omkring 30 sängar varit belagda med utomstadspatienter. Antalet platser för landet i övrigt å motsvarande kliniker vid Karolinska sjukhuset är respektive 45 och 60, vadan här förefinnas reserver å respektive 25 och 30 platser eller tillhopa 55 platser. 1926 års sjukhuskommission ansåg tillrådligt att hålla denna reserv, då man räknade med en ökad tillströmning till Stockholm av utomstadspatienter efter Karolinska sjukhusets tillkomst på den grund, att legosängsavgiften där säkerligen komme att ställa sig lägre än den avse— värt höga avgift (8 kronor per dag på allmän sal), som Stockholms stad för närvarande å sina sjukhus upptager av patienter, som ej tillhöra sta- den, givetvis i syfte att i möjligaste mån undvika intagning av i Stock- holm ej hemmahörande sjuka.
Ehuru de sålunda gjorda beräkningarna torde komma att motsvaras av (det blivande behovet, har dock 1930 års kommission, med hänsyn till att här i allt fall förelåg allenast en sannolikhetskalkyl, ansett försvarligt att, om någon minskning av antalet platser för landet i övrigt skulle ske, denna finge göras med avseende å de medicinska och kirurgiska avdel- ningarnas 55 reservplatser. Dessa 55 platser har kommissionen alltså fun- nit sig kunna erbjuda staden utöver de förut överenskomna 315 platserna.
Efter det kommissionen kommit till detta resultat, upptogos med repre- sentanter för Stockholms stad förhandlingar i ämnet. Såsom delegerade för staden hade stadskollegiet utsett ledamöterna av Stockholms stads sjukhuskommitté direktören 0. J uhlin—Dannfelt, borgarrådet Wictor Karls- son, ledamoten av försäkringsrådet Alfred Carlsson och överläkaren dr Samuel Hybbinette. Sedan vid första sammanträdet frågan förehafts till principiell överläggning, ingåvo stadens delegerade vid ett andra samman— träde till svar är [det av kommissionen framställda erbjudandet följande skrivelse, vilken innehåller en sammanfattning av de synpunkter, som under förhandlingarna framförts från stadens sida:
»Till Statens Sjukhuskommission av år 1930. Till besvarande av den av Eder till Stockholms stads sjukhuskommitté ställda frågan, huruvida staden kunde tänkas vara villig att å det nya kli-
niska rikssjukhuset å Norrbackaområdet belägga ett större antal platser in det i föreliggande avtalsförslag fixerade, får sjukhuskommittén _ som ir- hållit i uppdrag att å stadens vägnar förhandla med Eder i angivna Spö's- mål — anföra följande.
Såsom från stadens sida upprepade gånger framhållits, är den av stas— makterna beslutade förläggningsplatsen för det nya rikssjukhuset ur sin- punkten av stadens intresse att erhålla en lämplig lokal fördelning av tll- gängliga vårdplatser synnerligen olämplig. Att staden det oaktat varit vilig att lämna sin medverkan till sjukhusets tillkomst på denna plats och påtazit sig kostnaden för 315 av sjukhusets platser, har uteslutande berott därpå ltt staden icke velat underlåta att i sin mån medverka till åstadkommande rv bättre förhållanden för den medicinska undervisningen i huvudstaden.
Genom de utredningar rörande Stockholms stads sjukhusbyggnadsfrågir, som på senare tid verkställts av sjukhuskommittén, har det framstått sås-m alltmera klart, att stadens deltagande i rikssjukhuset, om hänsyn cnchst tages till stadens egna sjukvårdsintressen, måste anses vara synnerligen ofir- delaktigt. För att närmare belysa detta skall här lämnas en kort samman— fattning av huvudpunkterna i den allmänna plan för omläggning och utvitg- ning av stadens sjukhusväsen, som av sjukhuskommittén utarbetats och sum nyligen i princip enhälligt godtagits av stadskollegiet i Stockholm.
Ifrågavarande plan bygger på principen om en koncentration av den kon- munala lasarettssjukvården till ett färre antal stora sjukhus. Det föresås sålunda, att stadens lasarettssjukvård skall koncentreras till tre stora Sjlk- hus, ett på Norrmalm, ett på Kungsholmen och ett på Södermalm, under let att övriga lasarettssjukhus (bl. a. sjukhuset S:t Erik) föreslås skola nedlig- gas. Härigenom vinnas, förutom en lämplig lokal fördelning av vårdplatser- na, stora fördelar i ekonomiska och andra hänseenden.
Av kommitténs undersökningar har framgått, att å Södermalm finnas tv:n— ne staden tillhöriga tomtområden, av vilka vart och ett synnerligen väl lim- par sig som förläggningsplats för en sjukvårdsanstalt av stora mått (ned 1.700 vårdplatser eller mer). Vidare hava verkställda utredningar visat, att Sabbatsbergs sjukhus i samband med en under alla förhållanden nödvänlig genomgripande ombyggnad med fördel kan högst väsentligt utvidgas. ÄYen sjukhuset S:t Göran är efter den nu avslutade om— och tillbyggnaden så Grd— nat, att en ytterligare tillbyggnad där kan ske för låg kostnad. För intet av sistnämnda sjukhus erfordras härför ianspråktagande av ny tomtmark. Det har utretts, att staden genom utbyggnad av nämnda tre anstalter kan erhålla ett antal vårdplatser, som ej blott täcker det nuvarande behovet (däri inrik— nat ersättning för de sjukhus, som föreslås skola nedläggas) utan därutöfer kan tillgodose sjukvårdsbehovet under lång tid framåt. Genom full utbygg- nad av dessa sjukhus kunna nämligen enligt föreliggande beräkningar er- hållas c:a 1400 vårdplatser utöver vad som motsvarar nu förefintligt belov.
Genom att i fråga om de planerade nybyggnaderna tillämpa ett koncentre- rat byggnadssätt (med blocksjukhus) och genom att giva anläggningafna stora dimensioner har det visat sig möjligt att, utan att sänka anspråken i kvalitetshänseende, nedbringa kostnaderna, per plats räknat, högst avsevtrt. Under det att man ännu för två år sedan räknade med en platskostnad (såväl tomt- som byggnadskostnad) för ett nytt kommunalt sjukhus av c:a 18 000 lro- nor (vilket belopp ju även lades till grund för beräkningen av stadens kostnader för platser vid rikssjukhuset), tyda verkställda preliminära beräkningar be- träffande nu omförmälda sjukhusprojekt på att denna kostnad vid en tillänp—
ning av ovan angivna principer torde komma att ställa sig betydligt lägre. Detta gäller såväl beträffande utbyggnadsplanens första etapp (d. v. 5. en utbyggnad motsvarande ungefär nuvarande vårdbehov) som ock i än högre grad de följande framtida utbyggnadsetapperna. Då ifrågavarande bygg— nadsföretag redan från början i avseende å ekonomilokaler och andra gemen- samma anordningar planeras med tanke på framtida utvidgningar, kunna nämligen senare utbyggda platser erhållas för allt lägre kostnad.
Genom ett successivt realiserande av ovan antydda utbyggnadsplan synes Stockholms stad, åtminstone såvitt för närvarande kan bedömas, hava goda förutsättningar att ernå en rationell lösning av sitt sjukhusbyggnadsproblem och torde staden härigenom kunna bliva i stånd att på ett ekonomiskt och ändamålsenligt sätt tillgodose sina invånares sjukvårdsbehov under åtskil- liga decennier framåt.
Redan av vad nu anförts torde framgå, att det näppeligen kan vara något stadens intresse att binda sig för flera platser vid rikssjukhuset än dem, som staden redan åtagit sig att bekosta.
En faktor av stor betydelse härvidlag är givetvis kostnadsfrågan. Skulle staden tillmötesgå en anmodan att övertaga ytterligare platser vid rikssjuk— huset, kunde ett dylikt övertagande givetvis endast tänkas ifrågakomma till ett pris, motsvarande stadens egen självkostnad för motsvarande platser, vil- ken med hänsyn till de verkställda beräkningarna rörande kostnader för den kommunala sjukhusplanens senare utbyggnadsetapper synes kunna uppskat- tas till ett belopp per Vårdplats, som snarare under— än överstiger 10000 kronor.
Även om _ mot all förmodan _ staten skulle vara Villig att å staden över- låta ytterligare platser vid rikssjukhuset för ett i förhållande till statens egna kostnader så lågt kostnadsbelopp, torde det dock vara uteslutet, att staden skulle kunna gå med på en överenskommelse i dylik riktning, med hänsyn nämligen till de bestämda olägenheter i vissa andra hänseenden, som härav skulle förorsakas.
Genom en utökning av antalet av stadens platser å rikssjukhuset skulle den av sjukhuskommittén uppgjorda utbyggnadsplanen för det kommunala sjukhusväsendet i flera hänseenden rubbas. Sålunda komme härigenom en lämplig lokal fördelning av vårdplatserna på olika stadsdelar att försvåras. De norra stadsdelarna äro redan förut väl tillgodosedda med vårdplatser, under det att stor platsbrist råder å Södermalm. Uteslutet vore därför under alla förhållanden att låta en av en ökad beläggning å rikssjukhuset föran- ledd minskning av stadens eget utbyggnadsprogram gå ut över det planerade södersjukhusets platser och enda möjligheten skulle väl i så fall bliva. att flytta det erforderliga antalet platser från Sabbatsbergs sjukhus till riks- sjukhuset, ehuru ju även detta, med hänsyn till det senares mera avlägsna läge, för stadens sjukvård skulle betyda en försämring. Men icke heller en dylik anordning synes gärna kunna komma i fråga, då det förslag till om- byggnad och förbättring av de lokala förhållandena vid Sabbatsbergs sjuk- hus, som föreligger och som under alla förhållanden måste komma till ut- förande, är så uppgjort, att det intimt sammanhänger med och förutsätter att samtidigt en avsevärd utbyggnad av sjukhuset verkställes. En minskning av denna utbyggnad skulle därför ekonomiskt och tekniskt ofördelaktigt på- verka hela planen för detta sjukhus omdaning.
Åstadkommandet av en rationell lösning av Stockholms stads sjukhusfrå- gor har avsevärt fördröjts på grund av ovissheten huruvida och i vad mån
staden skulle komma att medverka till åstadkommande av ett nytt kliniskt rikssjukhus. Sedan nu efter många års förhandlingar överenskommelse i detta hänseende träEats, har staden erhållit en fast utgångspunkt för vid— tagandet av de andra åtgärder till förbättring av sjukvårdsförhållandcna i Stockholm, som äro erforderliga. Såsom ovan anförts har i och för ordnan- det av dessa förhållanden en allmän plan nu kunnat uppgöras, till vilken stadsfullmäktige inom den allra närmaste tiden torde komma att i princip taga ställning. Denna plan, som utgör ett sammanhängande helt, bygger bl. a. på den förutsättningen att staden skall belägga 315 platser vid rikssjuk- huset. Därest överenskommelsen i denna punkt komme att upprivas, skulle ett nytt ovisshetsmoment uppstå och befaras kunde, att ett realiserande av stadens sjukhusplan bleve ytterligare fördröjt, vilket med hänsyn till det trängande behov av åtgärders vidtagande, som på ifrågavarande område i åtskilliga hänseenden föreligger, för stadens vidkommande skulle innebära en synnerligen allvarlig olägenhet.
En annan omständighet, som i föreliggande fråga förtjänar beaktande, är följande. Därest staden skulle belägga ytterligare platser vid rikssjukhuset, komme motsvarande minskning att ske i fråga om de platser vid sjukhuset, som äro avsedda för landsortsbor. Detta måste ur stadens synpunkt anses som ofördelaktigt. Vid stadens sjukhus äro för närvarande platser i rätt stor omfattning belagda med landsortsbor, varigenom tillgodoseendet av vårdbehovet för stadens egna invånare försvåras. Genom rikssjukhusets till- komst synes en viss avlastning från stadens sjukhus av dylika utomstads- patienter kunna bliva möjlig. I den mån emellertid antalet för landsortsbor avsedda platser vid rikssjukhuset reduceras, bliva emellertid möjligheterna härtill mindre och staden får i så fall även i fortsättningen räkna med att vid sina egna sjukhus hava ett väsentligt antal platser belagda med lands- ortsbor. En sådan fördelning av klientelet, att de kommunala sjukhusen i största möjliga utsträckning förbehållas stadens egna invånare och lands- ortsborna hänvisas till rikssjukhuset synes böra eftersträvas. En anordning, som skulle medföra en ökad beläggning av rikssjukhuset med Stockholmsbor på bekostnad av de för landsorten avsedda platserna, skulle ju däremot direkt motverka en dylik rationell fördelning av klientelet och kan därför åtminstone från Stockholms stads sida ej anses lämplig.
De farhågor, som kommit till uttryck, att rikssjukhuset, därest Stockholms stad icke komme att belägga flera platser därstädes än de förut överens— komna 315, icke skulle komma att erbjuda tillräckligt material för den kli- niska undervisningen, sakna enligt kommitténs uppfattning all grund. Med de förstklassiga anordningar och de framstående läkarkrafter, som detta sjukhus kommer att få, torde detsamma alltid komma att bliva eftersökt av patienter från såväl Stockholm som landsorten. Särskilt för tillgodoseemde av det inom Stockholms län förefintliga sjukvårdsbehovet torde rikssjuk- huset för övrigt kunna få en stor uppgift att fylla.
Sjukhuskommittén kan sålunda för sin del icke tillstyrka någon som helst utökning av det antal platser vid rikssjukhuset, som staden åtagit sig :att bekosta.
Denna ståndpunkt får givetvis icke tolkas som någon avoghet från stadens sida mot den medicinska undervisningen. Denna har staden som bekant, trots att här är fråga om en statsangelägenhet, på olika sätt främjat, bl.. a. genom att upplåta sina egna sjukhus för undervisningsändamål samt nu senast genom att lämna sin medverkan till det nya kliniska sjukhusets tzill-
komst, ehuru denna medverkan icke kan motiveras av ett stadens eget sjuk- vårdsintresse. Även i framtiden torde man hava anledning att förvänta, att Stockholms stad städse skall ställa sig välvilligt gentemot de önskemål och behov, som kunna komma att föreligga från den medicinska undervisningens sida.
Stockholm den 15 oktober 1930.
Å Stockholms stads sjukhuskommittés vägnar:
Wictor Karlsson. / TO'I' Löfquist.»
Såsom av förestående skrivelse framgår, hava stadens representanter ställt sig helt avvisande till tanken på att staden nu skulle, utöver vad den redan träffade preliminära överenskommelsen innehåller, taga i an- språk ytterligare platser på Karolinska sjukhuset. Skälen härtill äro flera. Utom det förhållandet, att Norrbackaområdet av staden ansetts olämpligt beläget ur synpunkten av stadens sjukvårdsbehov, åberopas i skrivelsen _ och detta utgör uppenbarligen det förnämsta skälet _ att om staden övertoge flera platser å Karolinska sjukhuset än hittills avtalats, detta skulle åstadkomma en rubbning i den generalplan för ordnandet av stadens sjukhusväsende, som numera föreligger och som man är angelägen att snarast bringa till utförande. Med hänsyn härtill avböjes från stadens sida ett anbud om utökat platsantal å Karolinska sjukhuset, även om detta anbud kunde tänkas förknippat med gynnsammare ekonomiska villkor för staden än enligt ovannämnda preliminära avtal. Såsom ännu ett skäl för stadens hållning anföres, att staden har ett direkt intresse av att ej Karo- linska sjukhusets för >>landet i övrigt» avsedda vårdplatser reduceras, enär eljest härigenom möjligheten att från stadens sjukhus avlasta utom— stadspatienterna skulle minskas. I detta sammanhang göra emellertid sta— dens representanter ett uttalande, som kommissionen, med hänsyn till den framkomna kritiken mot förslaget om Karolinska sjukhuset, vill särskilt fästa uppmärksamheten på, nämligen att enligt deras uppfattning far- hågorna för att Karolinska sjukhuset med den föreslagna platsfördel- ningen icke skulle komma att få tillräckligt material för den kliniska undervisningen »sakna all grund». »Med de förstklassiga anordningar» _ heter det i skrivelsen _ >>och de framstående läkarkrafter, som detta sjuk— hus kommer att få, torde detsamma alltid komma att bliva eftersökt av patienter från såväl Stockholm som landsorten.»
Till de av staden gjorda beräkningarna angående platskostnaden för av staden planerade sjukhusbyggnader återkommer kommissionen i det föl- jande.
Kommissionen anser sig här böra nämna, att, ehuru kommissionen, såsom ovan anförts, uppfattat 1930 års riksdags beslut om Karolinska sjuk—
Förhand- lingar med Stockholms
län.
huset såsom innebärande ett bestämt godtagande av principen, att staten å detta undervisningssjukhus skall hava företagarens ställning, från kom— missionens sida likväl under förhandlingarna med stadens representanter framställts den frågan, huruvida staden kunde tänkas vara villig att, i stället för att fullfölja sina planer om utbyggande eller nyanläggningar på annat håll, exempelvis vid Sabbatsbergs sjukhus, nedlägga sin sjuk- vårdsverksamhet därstädes och flytta den till ett sjukhus på Norrbacka- området, där sedermera staten skulle få inhysa den kliniska undervis- ningen. På denna fråga avgavs emellertid ett klart nekande svar under åberopande av ungefär de skäl, som finnas anförda i ovanintagna skii— velse.
Sedan sålunda de av riksdagen och Kungl. Maj:t anbefallda förhand- lingarna med Stockholms stad givit ett negativt resultat, har kommissio- nen, oaktat detta, formellt sett, icke föll inom ramen för kommissionens uppdrag, ansett sig böra undersöka, om ej från Stockholms läns sida in— tresse kunde föreligga för övertagande av ett större antal platser än de 110, som länet förbehållit sig. Det föreföll nämligen kommissionen, som om, därest från statsmakternas sida det ansåges önskvärt, att flera platser toges i anspråk av det närmast berörda sjukvårdsområdet, det läge minst lika nära till hands att förutsätta villighet härtill hos Stockholms län, inom vars gränser Karolinska sjukhuset skulle komma att ligga och där veterligt platsbrist vore rådande, som beträffande Stockholms stad. Och från statens synpunkt tycktes det ju icke spela någon större roll, vilken— dera av dessa två parter, som utökade sitt platsantal å Karolinska sjuk— huset. Kommissionen inledde därför underhandlingar i ämnet med sjuk— vårdsavdelningen av landstingets förvaltningsutskott och framställde till avdelningen samma erbjudande om ytterligare 55 platser, som förut gjorts staden.
Efter att vid ett sammanträde muntligen hava dryftat saken med sjuk- vårdsavdelningens ledamöter har kommissionen från förvaltningsutskottet fått mottaga följande skriftliga svar:
»1930 års sjukhuskommission. Stockholm.
I skrivelse av den 18 oktober 1930 har 1930 års sjukhuskommission hemställt att från Stockholms läns landstings sida måtte tagas i övervägande, huru- vida intresse kan föreligga att utöver redan enligt preliminärt avtal dispo- nerade 110 sängplatser övertaga ytterligare tillhopa 55 sängplatser å de medi- cinska och kirurgiska avdelningarna å Karolinska sjukhuset.
Stockholms läns landstings förvaltningsutskott, som tagit frågan i över- vägande, får härmed meddela, att förvaltningsutskottet icke anser sig kunna föreslå landstinget att fast teckna ytterligare sängplatser å Karolinska sjuk- huset utöver enligt preliminärt avtal redan disponerade 110 platser, vilka
torde få anses fylla det merbehov av sjukvårdsplatser för specialvård samt för kirurgisk och medicinsk behandling, varav dels länet som helhet, dels den Stockholm närmast belägna sjukvårdsrayonen kan vara i behov. Av avgörande betydelse för förvaltningsutskottets ställningstagande till frågan är även den omständigheten, att eventuellt behov av ytterligare sjukvårds- platser för allmän vård i länets övriga delar kan fyllas genom länslasaret- tens till- och påbyggnader till en kostnad för länet, som betydligt understiger det pris, landstinget iklätt sig beträffande de redan avtalade platserna.
Förvaltningsutskottet tillåter sig vidare uttala den åsikten, att de sjuk— vårdsplatser för riket i dess helhet, vilka å Karolinska sjukhuset i dess egen— skap av en statens undervisningsanstalt beräknats, i stället böra utökas, då erfarenheten talar för att desamma torde komma att tillfullo utnyttjas.
Stockholm den 27 oktober 1930.
Enligt uppdrag A. Piscator. Landstingsdirektör.»
Även från länets sida har man alltså ställt sig avvisande till erbjudan- det att övertaga ett större antal platser. J ämväl förvaltningsutskottet har emellertid gjort ett uttalande rörande behovet av de för landet i övrigt beräknade 204 platserna. Enligt utskottets mening vore snarare en utök- ning av deras antal påkallad, enär, såsom utskottet yttrar, »erfarenheten talar för att desamma torde komma att tillfullo utnyttjas».
Kommissionen måste givetvis finna det beklagligt, att det icke visat sig möjligt att vinna vad riksdagen åsyftade, då den påkallade nya förhand- lingar om platsfördelningen. Emellertid vill kommissionen framhålla, att den besparing, statsverket skulle hava gjort, därest staden (eller länet) accepterat det gjorda erbjudandet om 55 ytterligare platser å Karolinska sjukhuset icke torde hava blivit av någon större omfattning, även under förutsättning, att staden (länet) förbundit sig att för dessa sängar betala samma pris som för de redan överenskomna platserna. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall nämligen staden (länet) vara skyldig att, i den mån sängar å sjukhuset beläggas med patienter från staden (länet) utöver de avtalade 315 (110), erlägga platskostnadsbidrag med 2 kronor 50 öre per säng och vårddag. Stadens (länets) platskostnadsavgift för de avtalade 315 (110) platserna skulle enligt av 1926 års sjukhuskommission verk- ställda beräkningar komma att utgöra 2 kronor 68 öre (2 kronor 53 öre). Skillnaden är alltså endast 18 (3) öre per säng och vårddag. Härvid bör dock givetvis beaktas, att staden (länet) för de platser, den kontraktsenligt förbundit sig att övertaga, har skyldighet att erlägga platskostnadsavgift vare sig platsen är belagd med patient från staden (eller länet) eller står oanvänd, under det att sådan betalningsskyldighet i fråga om övriga plat- ser icke föreligger i vidare mån än faktisk beläggning förekommit.
Då förhandlingarna med staden och länet icke lett till åsyftat resultat, befinner sig alltså frågan i denna del uti samma läge, som då propositio— nen om Karolinska sjukhuset underställdes 1930 års riksdag. Vid sådant förhållande hemställer kommissionen, att det förslag till avtal mellan staten å ena, samt staden respektive länet, å andra sidan, som i proposi- tionen förordades, måtte ånyo föreläggas riksdagen för godkännande.
TREDJE KAPITLET.
Överarbetning av förslaget till byggnader för Karolinska sjukhuset.
A. Inledning.
Kommissionen skall nu redogöra för på vad sätt den fullgjort det andra av de båda uppdrag, Kungl. Maj:t lämnat kommissionen, nämligen att i huvudsaklig överensstämmelse med de'synpunkter, som av 1930 års riks— dag framhållits i dess förut berörda skrivelse (nr 386), verkställa en över- arbetning av det för samma riksdag framlagda förslaget till byggnader för Karolinska sjukhuset, i syfte att kostnaderna för byggnaderna måtte avse- värt nedbringas.
Då kommissionen gått till sin uppgift att överarbeta byggnadsförslaget, har den alltså haft att hålla i sikte vad riksdagen uttalat beträffande detta förslag. Såsom redan i första kapitlet erinrats, fann riksdagen kost- nadssumman för den första byggnadsetappen hög och sade sig hålla före, att man med god vilja skulle lyckas väsentligt nedbringa densamma. Den revision av byggnadsförslaget, riksdagen fann påkallad, finge dock, enligt vad riksdagen uttryckligen framhöll, icke leda till ett eftersättande av ändamålsenligheten; tvärtom vore det angeläget att därvid även under- söka, om ej vissa ändringar möjligen kunde anses påkallade för att göra anläggningen bättre lämpad för sitt ändamål.
Utöver vad riksdagen sålunda mera allmänt uttalade rörande överarbet- ningens syfte, pekade riksdagen särskilt på de anmärkningar, som fram- förts mot byggnadsförslaget i herr I. Holmgrens motion (I: 341). Riks— dagen sade sig visserligen icke i allo dela de i denna motion framförda synpunkterna samt avvisade den i motionen mot den radioterapeutiska kli- niken riktade kritiken såsom icke befogad, om hänsyn toges till utveck- lingen på detta område av medicinen och nödvändigheten att planera denna del av sjukhusanläggningen så, att den motsvarade behovet för en avsevärd tid framåt. »Men i övrigt torde» —— heter det i riksdagsskrivelsen — »åtskilligt av vad i motionen anförts vara värt beaktande och i varje fall förtjänt att närmare övervägas.»
Som synes har riksdagen, bortsett från den radioterapeutiska kliniken, icke yttrat sig rörande enskildheterna i byggnadsförslaget och i fråga om dem icke påyrkat några preciserade ändringar utan begränsat sig till att fordra en revision av förslaget i allmänt syfte att minska kostnaderna för förslagets
genomförande utan eftersättande av ändamålsenligheten eller eventuellt med ökande av anläggningens lämplighet för sin uppgift, varvid riksdagen hän- visat till herr I. Holmgrens motion såsom förtjänt att i vissa, dock ej angivna delar närmare övervägas.
Kommissionen har allvarligt bemödat sig att efterkomma riksdagens önskan om kostnadernas nedbringande. Detta har också lyckats kommissionen i en omfattning, som enligt kommissionens mening måste sägas vara betydande. Totalkostnaden för sjukhusets uppförande i första etappen har nedbragts från 24 078 509 kronor till 21 319 050 kronor eller alltså med 2759 459 kronor. Kost- nadsminskningen har uppnåtts genom vissa ändringar i planläggningen, be- gränsningar av åtskilliga utrymmen och förenklingar i byggnadssättet. Till en del innebära de vidtagna ändringarna, att reservlokaler, av vilka behovet kunnat beräknas inträda först längre fram i tiden, borttagits. Men i vä- sentlig utsträckning har kostnadsbesparingen vunnits icke genom vissa. anordningars ställande på framtiden utan genom åtgärder, som äro lik- tydiga med verkliga besparingar en gång för alla. Nu angivna resultat hava ernåtts utan att i något fall byggnadernas ändamålsenlighet för- , sämrats. Otvivelaktigt tillfredsställde 1926 års sjukhuskommissions för- l slag (i det följande kallat »1928 års förslag») högre ställda fordringar i ' fråga om utrymmenas storlek och arkitektoniska utformning, men i det stora hela torde även enligt kommissionens mening det nu överarbetade förslaget vara att föredraga framför 1928 års förslag, icke blott därför, att det ställer sig avsevärt billigare, utan även emedan den förnyade granskningen givit kommissionen tillfälle att vidtaga en del rättelser och ändringar, som medfört viktiga förbättringar.
Kommissionen har jämväl enligt riksdagens önskan tagit under närmare övervägande de anmärkningar mot 1928 års förslag, som i förenämnda mo- tion framförts av herr I. Holmgren och som icke av riksdagen själv avvisats såsom obefogade. Dessa anmärkningar hava bemötts av professorerna GÖSTA FoassELL och EINAE KEY i till kommissionen inlämnade prome- morior, vilka kommissionen ansett sig böra foga till detta betänkande såsom Bilagorna A och B och till vilka kommissionen här tillåter sig hänvisa. Såvitt kommissionen kunnat finna, hava professorerna Forssell och Key i dessa pro- memorior visat, att professor Holmgrens kritik till övervägande delen an- tingen grundar sig på missuppfattning av 1928 års förslag eller är, sakligt sett, ohållbar. I vissa hänseenden hava dock hans erinringar ansetts befogade och föranlett ändringar i förslaget.
Slutligen vill kommissionen framhålla, att de nu vidtagna ändringarna i 1928 års förslag skett i samråd med och godkänts av vederbörande klinik— chefer utom professor I. Holmgren, som avböjt att taga del av ändringsför- slagen under hänvisning till sina inlägg i riksdagen. Såvitt angår garnisons- avdelningarna, apoteket och tandvårdsavdelningen, har ändringsförslaget granskats och godkänts av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse.
Kommissionen har vid sin överarbetning av 1928 års förslag till förnyad prövning upptagit såväl planen för byggnadernas gruppering som använ- da byggnadstyper och inre byggnadsanordningar och underkastat varje- särskild byggnad en detaljerad granskning i syfte att utröna, huruvida en kostnadsminskning vore möjlig och dessutom större ändamålsenlighet kunde ernås.
De huvudlinjer, efter vilka byggnadernas förläggning å tomten skett i 1928 års förslag, synas kommissionen vara de lämpligaste. Genom att in- draga sjukhusets huvuduppfartsväg norrifrån lämnas södra tomtområdet fritt från trafikleder, erbjudande utvecklingsmöjligheter för sjukhuset och plats till parkområde för de sjuka. Genom den nämnda sträckningen av uppfartsvägen och förläggningen av sjukhusets entré till den norra sidan hava sjukhusets huvuwdkomplex (I)1 samt Konung Gustaf V jubi- leumsklinik (III) kunnat förläggas på den platå, som bildar tomtens mest jämna område, med sin största utsträckning i öster och väster. På detta sätt har även flertalet av vårdavdelningarna kunnat anbringas i ostört läge åt söder. Den patologiska institutionen (IV) har erhållit en god bygg— nadsplats i nära anslutning till sjukhusets huvudkomplex och gravkapel- let (VIII P). Ekonomibyggnaderna (VIII) hava genom placering omedel- bart norr om huvudkomplexet erhållit en nära anslutning till detsamma och på samma gång ett bekvämt tillträde från uppfartsv-ägeu. Vid ut- byggande av följande etapper komma ekonomibyggnaderna att ligga än mera centralt i förhållande till anläggningen i övrigt. Bostadshusen för sjukvårds- och ekonomipersonal (VII) äro likaledes anbragta inom norra delen av området i nära anslutning till respektive arbetsplatser utan att upptaga utrymmen, lämpade för sjukvårdsbyggnader. Bostäderna för sjuk— husets direktör och för vissa överläkare (X) ligga i något större avskild- het men med bekväm kommunikation till sjukhuset och på en plats, som icke synes kunna komma i fråga för sjukvårdsbyggnader. För de pediat— riska (II) och psykiatriska (XII) klinikerna, som beräknas kunna komma till uppförande i en ej alltför avlägsen framtid, finnas, såsom av situa- tionsplanen framgår, goda tomtplatser inom områdets östra delar i nära anslutning till första etappens byggnader.
Förutom det att byggnadernas förläggning sålunda synes kommissio- nen vara ändamålsenlig med hänsyn till yttre och inre kommunikationer, torde även det för byggnaderna valda området av tomten vara den del därav, som är billigast att bebygga. Kommissionen har av nämnda skäl funnit, att den uppgjorda planen till byggnadernas förläggning är utförd med all möjlig hänsyn till ernående av ett ekonomiskt byggnadssätt och
1 De romerska siffrorna och de stora bokstäver, vilka i texten satts inom ( ), hänvisa till den vid betänkandet fogade situationsplanen rörande 1930 års förslag.
Byggnader- nas förlägg- ning (! tomten.
Byggnads- plan.
ekonomisk drift och har därför icke ansett anledning finnas att föreslå en ändring av densamma.
De olika problem, som möta vid planläggning av ett stort undervisnings- sjukhus, hava före framläggandet av 1928 års förslag varit föremål för prövning av Karolinska institutets samtliga professorer, vilka var och en för sin institution skriftligen yttrat sig över dessa frågor.
Såväl vid uppgörande av 1928 års förslag som under utförande av den här framlagda överarbetningen av detsamma hava dessa frågor ingående granskats, och kommissionen har noga övervägt, vilken byggnadsplun som ur ekonomiska synpunkter och med hänsyn till sjukvårdens och undervisningens lämpliga organisation och drift vore att föredraga.
Två medlemmar av 1926 års sjukhuskommission, liksom även dess arki- tekt och dess medicinska sakkunniga, hava före framläggandet av sjukhus- planen studerat ett flertal moderna universitetssjukhus i Tyskland, Öster- rike och Danmark. Därjämte hava två av kommissionens medicinska sak— kunniga och dess arkitekt ingående studerat moderna sjukhusbyggnader i Amerika och Skandinavien, varjämte två av de medicinska sakkunniga studerat ett flertal moderna sjukhusbyggnader i England.
Universitetssjukhusen hava i allmänhet uppförts efter två olika grund— principer. Antingen har varje klinik byggts som en sluten enhet i egen byggnad, försedd med egna speciallaboratorier såväl för sjukvårdsarbetet som för undervisningen och med egna forsknings- och föreläsningslokaler. Eller också har ett större eller mindre antal kliniker sammanförts i en byggnad, delvis med gemensamma laboratorier och undervisningslokaler. I senare fallet hava i synnerhet i Amerika byggnader med stor höjd kom- mit till användning med de olika klinikerna uppförda ovanpå varandra. Båda byggnadstyperna hava sina fördelar och sina nackdelar.
Enkliniksystemet har den stora fördelen, att varje klinik bildar ett slutet och ostört arbetsområde med alla hjälplokaler och laboratorier ord— nade efter dess speciella behov samt att klinikens utveckling kan äga rum såväl i horisontell som vertikal led utan att hänsyn därvid behöver tagas till övriga kliniker. Den svåraste nackdelen me-d detta system torde vara de höga byggnads- och driftkostnader, som orsakas genom klinikens full— ständiga utrustning med egna institutioner för sjukvård och undervisning samt genom dess uppförande helt på egen grund. Därtill kommer svårig- heten att erhålla ett bekvämt och i driften billigt samarbete med övriga kliniker och med administrationsavdelningarna.
Fördelen av blockbyggnadssystemet _ med flera kliniker i samma bygg— nad — är framför allt: lättare och mera ekonomiska kommunikationer ge— nom nära anslutning av sjukhusets olika avdelningar till varandra samt möjligheten att bygga på höjden och därigenom minska byggnadskostna- derna. Genom detta byggnadssystem underlättas även i hög grad bruket av gemensamma laboratorier och övriga institutioner, vilket i sin tur med-
31 för billigare anläggnings- och driftkostnader. Den stora nackdelen med blockbyggnadssystemet är svårigheten att bereda möjlighet till vidare utveckling av sjukhusets olika avdelningar, oberoende av varandra, samt att ansluta nytillkommande kliniker. Dessutom är det med detta system svårare att tillgodose varje kliniks individuella behov och att bereda den- samma ostörd ro och arbetstrevnad samt direkt och bekväm kommunika— tion med yttervärlden. Belysnings-, ventilations- och ljudisoleringspro- blemen försvåras också i samma mån, som byggnadskroppen tillväxer i storlek och höjd.
Kommissionen har vid planläggningen av Karolinska sjukhuset sökt att tillgodogöra sig såväl enkliniksystemets som blockbyggnadssystemets för- delar och att i möjligaste mån undvika deras nackdelar samt har i övrigt tagit hänsyn till den moderna sjukhusbyggnadskonstens rön och till de särskilda krav, som i Sverige anses böra ställas på ett undervisnings- sjukhus.
Vid uppgörande av byggnadsplanen har hänsyn måst tagas icke blott till de kliniker, som skola byggas i den första etappen, nämligen en medi- cinsk och en kirurgisk klinik, omfattande jämväl garnisonssjukhusets me- dicinska respektive kirurgiska avdelningar, en obstetrisk-gynekologisk, en oftalmologisk, en oto-laryngologisk och en radioterapeutisk klinik, ett för samtliga kliniker gemensamt röntgendiagnostiskt institut samt en patolo- gisk-anatomisk institution, utan även till de kliniker, som med sannolikhet komma att i en nära framtid anslutas till nämnda byggnavdsgrupper.
Den patologisk-anatomiska institutionen (IV), den enda av Karolinska institutets teoretiska institutioner, som upptages i detta förslag, har — liksom i 1928 års förslag —— i överensstämmelse med det av Karolinska institutets lärarkollegium uppställda programmet förlagts i en egen bygg- nad, men i nära anslutning till sjukhuset.
Den radioterapeutiska kliniken, »Konnng Gustaf V jubileumsklinik» (III), som skall uppföras under medverkan av Konung Gustaf V jubi— leumsfond och cancerföreningen i Stockholm, har man ansett böra för— läggas till en egen byggnad, ehuru nära intill och i bekväm kulvertför- bindelse med övriga kliniker. Denna klinik måste nämligen anbringas i omedelbar förbindelse dels med den särskilda byggnad (III X), som av de nämnda stiftelserna uppföres för jubileumsklinikens forskningsavdel- ningar för radioterapi vid kräfta, dels med det radioterapeutiska behand- lingsinstitutet och avdelningen för cancerstatistik, vilka båda på grund av det nära samarbetet med nämnda forskningsavdelningar icke ansetts böra förläggas i ett från desamma avskilt större byggnadskomplex.
Övriga i den första etappen ingående kliniker har man ansett sig böra sammanbygga till ett byggnadskomplex, i beskrivningarna benämnt huvudkomplexet.
Bland de kliniker, som i närmaste byggnadsperiod komma att erhålla
Byggnads- höjd.
nybyggnad, har man ansett, att den pediatriska kliniken (barnkliniken) och den psykiatriska kliniken (kliniken för sinnessjuka) böra förläggas i nära anslutning till den första etappens byggnader. Dessa kliniker böra emellertid på grund av klientelets art förläggas till särskilda hus.
För i senare etapper tillkommande kliniker, liksom för de teoretiska in— stitutionerna, finnes riklig plats inom det upplåtna tomtområdet.
Inom huvudkomplexet (I) hava vårdavdelningarna sammanförts i en södra och en norra byggnadslänga, vilka förenas av en central byggnads- kropp, det 5. k. mittpartiet, som innehåller dels undervisnings- och behand- lingslokaler för huvudkomplexets kliniker, dels för dessa kliniker i större eller mindre utsträckning gemensamma lokaler, dels ock deras polikliniker.
I huvudkomplexets södra länga (A—E) äro de stora medicinska och ki— rurgiska klinikerna förlagda, i byggnadens mitt sammanfogade i horison— tell led. I norra längans (K—N) östra flygel befinner sig den obstetrisk- gynekologiska kliniken. Norra längans västra flygel innesluter den oto- laryngologiska kliniken och den oftalmologiska kliniken. Dessa kliniker äro anslutna till varandra i vertikal riktning, detta för att genom det samlade antalet av deras vårdavdelningar nå upp till samma höjd som för övriga klinikbyggnader i huvudkomplexet.
Mittpartiet (F, G, I, H) innehåller, gruppera-de omkring ljusgårdar— för- utom de nämnda klinikernas polikliniker och en tandpoliklinik —— central- badet, det centrala röntgendiagnostiska institutet, ljusbehandlingsavdel- ning, elektro—terapeutisk avdelning, gymnastikavdelning och en för hela sjukhuset gemensam fotograferings- och reproduktionsavdelning samt en stor föreläsningssal (F) och ett system av smärre föreläsningslokaler.
Genom hissar vid södra och norra längornas föreningspunkter med mitt- partiet stå samtliga vårdavdelningar i direkt och bekväm förbindelse dels med sina polikliniker, dels med de nämnda gemensamma behandlings—, undersöknings— och undervisningslokalerna. Genom de omförmälda hissar- na och andra hissförbindelser, anbragta mellan avdelningarna inom klinik- byggnaderna, äro förbindelserna konsekvent så ordnade i hela anlägg— ningen, att transport kan äga rum från samtliga vårdavdelningar till be— handlings-, undersöknings— och undervisningslokaler, utan att passera annan vårdavdelning.
De för hela sjukhuset gemensamma vetenskapliga centrallaboratorierna ligga i den medicinska klinikens bottenvåning (A, B), där de via mittpar- tiet äro direkt anslutna till hela huvudkomplexets kommunikationssystem.
Vare sig man bestämmer sig för ett byggnadssystem med skilda klinik— byggnader eller för ett sammanförande av flera kliniker i ett byggnads- komplex, gäller det att taga ställning till problemet, huruvida en relativt låg eller en relativt hög byggnadstyp skall komma till användning. Det förra byggnadssättet har hittills i Sverige, liksom i det övriga Europa, varit dominerande, så att sjukhusbyggnader sällan uppförts i större höjd
än tre är fyra våningar. I Amerika hava däremot, i synnerhet under det senaste decenniet, sjukhusbyggnader i de stora städerna uppförts till be- tydande höjd, stundom ända upp till tjugo våningar. Sjukhusbyggnads- typen har i stort sett följt med utvecklingen av byggnavdstypen för bostads- och affärshusen, ehuru sjukhusen i allmänhet icke uppförts till så stor höjd som de sistnämnda.
Den förnämsta drivkraften till hushöjdens stegring har varit av ekono— misk natur. Ökandet av våningsantalet har framför allt betingats av steg- rade tomtvärden. Denna stegring har flerstädes varit så stor, att en be- tydlig ökning av våningsantalet lönat sig, trots de vid stor byggnadshöjd väsentligt stegrade byggnadskostnaderna. Vid ett visst tomtpris blir byggnadskostnaden per rymdenhet nedbringad genom att till en viss gräns öka antalet våningar, under förutsättning att samma eller snarlik rumsindelning användes. Därigenom att byggnadskostnaderna för grund och tak fördelas på ett större antal våningar, att rörstammar göras ge- mensamma för ett stort antal våningar samt trappor och hissar koncen— treras till färre punkter, sänkes byggnadskostnaden. Även ur sjuk- vårdssynpunkt och med hänsyn till driftkostnader synas flera skäl tala för att vid större sjukvårdsanläggningar använda ett vertikalt byggnads- system. Därigenom vinnas nämligen en förkortning av de besvärliga hori- sontaltransporterna och fördelen att kunna använda det genom hissar lät— tare vertikala transportsystemet.
Såväl ekonomiska synpunkter som hänsyn till transport- och andra krav vid sjukhusets organisation och drift göra det emellertid nödvändigt att ej driva byggnaden för Karolinska sjukhuset över en viss höjd. Trots för- delen ur kostnadssynpunkt med gemensam grund och gemensamt tak för ett större antal våningar, färre trappor och enklare rörledningar stiger byggnadskostnaden per rym-denhet, då byggnadens höjd ökas över en viss gräns. Mera invecklade byggnadsmetoder måste nämligen tillgripas, och arbetslönerna stiga vid ökad byggnadshöjd. Därtill kommer, att antalet hissar måste betydligt ökas vid ökad hushöjd, och kostnaderna för dessa hissar uppgå till stora belopp.
Vid mycket höga tomtvärden kunna de stegrawde byggnadskostnaderna vid byggnad på höjden kompenseras genom sparad tomtkostnad, så att ett dylikt byggnadssätt likväl blir ekonomiskt. För ett sjukhus med fritt läge på jämförelsevis billig och rikligt tilltagen tomtmark, såsom i fråga om det Karolinska sjukhuset, uppväger dock icke den ekonomiska fördelen av långt driven vertikalbyggnad nackdelarna därav. BeträHande byggnads- kostnaderna för bostadshus inom Stockholms stads område har utredning gjorts,1 av vilken framgått, att den ekonomiska gränsen torde ligga vid sex är sju våningar. Detsamma torde gälla sjukhus inom stadens område.
I Arkitekt Sven Wallander: Hur inverka stadsplan, hushöjd m. fi. faktorer på små— lägenheternas kostnad (Tidskriften Byggmästaren, häfte 17, 1930).
Flera andra omständigheter mana till försiktighet, då det gäller att stegra våningsantalet inom sjukhus upp till en större höjd.
En ej oväsentlig omständighet är den vid eldsvåda i ett mycket högt sjukhus ökade risken för människoliv. Brandchefen i Stockholm har på förfrågan redan vid den första planläggningen av Karolinska sjuk- huset meddelat, att den högsta våningshöjd, som ur brandsäkerhetssyn- punkt kan tillrådas för ett sjukhus i Stockholm, är en höjd av 24 meter upp till den översta våningens fönsterbröstning, detta med hänsyn därtill, att i händelse av eldsvåda möjligheten att med stegar rädda människor från översta våningen eljest äventyras. Med en höjd av c:a 3,30 meter från golv till tak bör sålunda sju våningars höjd, åtminstone tills vidare, sät— tas såsom maximum för ett sjukhus.
Ett annat viktigt skäl mot att alltför mycket driva sjukhusbyggnaden i höjden är faran för att stockning i trafiken unde-r Vissa tider på dagen inträder i de vertikala kommunikationslederna. Ju högre sjukhuset upp— föres, desto mer måste kommunikationerna i vertikalled verkställas genom hissar. Redan med en höjd av sex våningar måste ett stort antal hissar insättas för att tillgodose den dagliga trafiken i ett sjukhus, vilken omfat- tar transporter av läkare, personal och studenter, av patienter till och från behandlings-, undersöknings— och undervisningslokaler samt, under vissa timmar av dagen, av en stor ström av besökande till de sjuka. Därtill komma transporter av mat, tvätt m. m. Ju större antal våningar, desto flera hissar måste insättas, om trafikstopp ej skall inträda.
En alltför stark koncentration i vertikalled försvårar i hög grad utveck— lingsmöjligheterna för de olika klinikerna. Tillbyggnad av en klinik, som är inbyggd mellan andra kliniker, är icke möjlig utan en fullständig om-- gruppering inom hela byggnadspartiet. Tillbyggnad på höjden är möjlig endast för den överst i huset belägna kliniken och kan för denna ske, endast om det ur brandskyddssynpunkt högsta tillåtna våningsantalet ej genom tillbyggnaden överskrides och eljest husets konstruktion tillåter en på- byggnad.
Vid grupperingen av de ?? sjukhusbygget ingående byggnadsenheterna måste man även i mycket hög grad taga hänsyn till varje särskild kliniks speciella krav, till samarbetet mellan sjukhusanläggningens olika de- lar, till möjligheten att erhålla en praktisk och ekonomisk drift av sjuk- huset samt till sjukhusets behov av framtida utveckling. Vid ett undervis- ningssjukhus tillkommer problemet att på ett så eHektivt och ekonomiskt sätt som möjligt anordna undervisnings- och forskningslokaler för varje kliniks behov och för gemensamma uppgifter.
Av ovan anförda skäl har kommissionen ansett sig icke böra i allmän- het överskrida en byggnadshöjd av sex våningar. På grund av de prin- ciper, som enligt vad ovan närmare angivits varit gällande vid uppgörande av hela sjukhusplanen samt vid planläggningen av sjukhusets drift och av
undervisningen, har icke heller en större höjd än sex våningar vid sjuk- husets första utbyggan-de ansetts lämplig annat än i mittpartiet av den norra längan av sjukhusets huvudkomplex, som enligt föreliggande för-. slag från början skall uppföras till sju våningars höjd.
Kommissionen har icke ansett sig böra frångå ovan angivna planlägg- ning av sjukhuset, enär kommissionen håller före, att man genom denna planläggning vunnit den grad av koncentration, som under förhandenvaran— de omständigheter är möjlig utan att obehörigt inkräkta på de olika klini- kernas arbetsfrihet och utvecklingsmöjligheter. Genom sammanbyggande i horisontell led av klinikbyggnaderna och dessas uppförande till en höjd av i allmänhet sex våningar har man på samma gång uppnått synnerligen goda kommunikationer mellan sjukhusets samtliga delar och bibehållit möjligheten till en framtida utveckling av varje klinik genom till- eller påbyggnad.
Kommissionen har av ovan anförda skäl icke ansett sig böra öka höjden av huvudkomplexets södra länga utöver de sex våningar, som upptagits i 1928 års förslag. Sidopartierna av norra längan hava sänkts från sju till sex våningars höjd för att nedbringa byggnadskostnaderna, på sätt som nedan i samband med redogörelse för personalbostäderna skall nämnas. En koncentrering av byggnadssättet med ökad byggnadshöjd har emellertid kunnat äga rum genom omarbetning av den längst åt öster belägna delen (N) av norra längan, som inrymmer den obstetrisk-gynekologiska klinikens operations— och förlossningsavdelningar samt en del underläkar- och kan- didatrum. Denna flygel har väsentligt förminskats i horisontell led och i stället påbyggts.
Inom den radioterapeutiska kliniken (III) har en stark koncentration av byggnaden ägt rum, i det att grundytan väsentligt förminskats men byggnaden samtidigt uppförts till större höjd. Vårdavdelningarna, som förut anbragts i en norra och en södra länga, hava nu samtliga förlagts i den södra längan, som uppförts till fem våningars höjd. Samtidigt hava klinikens övriga partier uppförts till tre våningars höjd. Härigenom har en avsevärd kostnadsbesparing kommit till stånd.
Den patologiska institutionens byggnad (IV), tvättbyggnaden (VIII Q) och den med pannhuset (VIII 0) förenade verkstadsbyggnaden hava minskats i volym. Köksbyggnaden (VIII R) har sänkts med en våning genom utbrytande av en till personalbostäder inredd våning.
Vattentornet har slopats och ersatts med en hydroforanläggning, vilket medfört kostnadsminskning.
Lokalerna för sjukvårdspersonalens bostäder hava underkastats en grundlig revision. Flerstädes såväl inom huvudkomplexet som inom den radioterapeutiska kliniken voro såsom reserv för framtida utvidgning personalrum inlagda inom avdelningarna eller i deras närhet. Bland annat var sålunda en hel våning inlagd i den norra längans mittparti
Företag'na dt- gärdet fö? Ironcentmtim: ochminslming av byggnads— volymen.
(I L) inom huvudkomplexet. Dessa personalrum, som draga relativt stor kostnad, då de uppföras inom klinikbyggnaden, hava flyttats till det stora personalhuset (VII U) inom entrékomplexet. Dit hava även förflyttats de personalbostäder, som förut förlagts inom köksbyggnaden. Enligt 1928 års förslag skulle en del av den radioterapeutiska klinikens personalbostäder förläggas i ett eget personalhus invid nämnda klinik. Hela detta hus har slopats från byggnadsplanen, och även denna personal har förlagts till entrékomplexet.
Byggnaden för manlig gift och ogift personal (IX), vilken är belägen invid uppfartsvägens fortsättning åt väster, har något förskjutits för att lämna bättre plats för eventuell senare utbyggnad och har uppförts med ytterligare en våning för att inrymma tre vaktmästarbostäder, som flyt— tats från den patologiska institutionens byggnad, samt eldarbostäder, förut belägna i ovannämnda verkstadsbyggnad.
1928 års förslag upptog tre byggnader med bostadslägenheter för sjuk— husets direktör och för vissa överläkare (X), med två bostadslägenheter i varje hus. I föreliggande förslag hava för detta ändamål i stället plane— rats två bostadshus med tre lägenheter i varje hus. Golvytan har där- jämte betydligt minskats i dessa bostadshus.
Den enda byggnad, som ej berörts av förändringar, är entrébyggnaden (VII T), genom Vilken infarten till anläggningen går. Byggnaden för jubileumsfondens forskningsavdelningar (III X), som ej bekostas av sta- ten, har ej heller undergått förändring på annat sätt, än att den genom den radioterapeutiska klinikens koncentrering och något ändrade läge för- skjutits till en längre norr ut belägen plats.
C. Redogörelse för vidtagna ändringar beträffande varje särskild byggnad.
Förutom de under B. nämnda förändringarna i byggnadernas allmänna planläggning och konstruktion hava en del förbättringar ?? rumsdisposi- tionen och förminskningar i rmnsarealerna kunnat vidtagas. Här nedan redogöres för de huvudsakligaste förändringarna i varje byggnad. I öv— rigt hänvisas till de vid betänkandet fogade ritningarna.
1. Huvudkomplexet ( I ).
I de tre mittersta sektionerna av södra längan (B, C, D) hade enligt 1928 års förslag intill varje vårdavdelning lagts ett rum för en assistentsköter— ska såsom reserv för i framtiden eventuellt uppträdande behov av utvidg- ning. I dessa vårdavdelningar, där direkt ändljus i mittkorridoren ej fin— nes, hade dagrummet upp—delats på två mindre rum för att tillföra korri—
doren mer ljus. För att reducera kostnaderna har ovannämnda rum för assistentsköterskan uteslutits och de båda dagrummen sammanslagits till ett rum, vars golvyta något understiger de båda dagrummens samman— lagda yta. Genom dessa åtgärder har vårdavdelningens längd kunnat minskas. Därjämte hava partierna mellan avdelningarna, upptagande trappor, hissar och ligghallar, något minskats i utsträckning. Hela den södra längan har genom ovannämnda reduktioner förkortats med omkring 20 meter.
De yttersta sektionerna av södra längan (A, E) hava ej förkortats, då här inga reservrum varit inplacerade, utom i översta våningen på östra flygelsektionen, där två rum för provsystrar voro förlagda. Dessa rum hava borttagits och två rum för operationspersonal i stället inlagts när— mast operationsavdelningen.
Genom ovannämnda inskränkning inom de tre mellersta sektionerna hava vissa omläggningar och inknappningar måst göras i ovanför och nedanför belägna våningar, som upptagas av respektive operationslokaler samt laboratorier och expeditionslokaler m. 111. Det oaktat hava en del förbättringar av rumsdispositioner här kunnat göras. Genom förminsk- ningen av de mellersta sektionernas längd i södra längan har mittbygg- naden i huvudkomplexet även inknappats och dess östra och västra längor (G, H) konvergera något mot södra längan.
I huvudkomplexets källarvåning har badavdelningen koncentrerats ge— nom intagningsbadens placering intill den allmänna badavdelningen. Denna har något indragits i byggnadskroppen. Inom karbadsavdelningarna hava sänghallarna förskjutits från avdelningarnas mitt till deras södra ände.
Bottenvåningen i mittpartiet upptages av samma lokaler som förut, men entrén mot norr har minskats från fem till tre portar med något mindre vestibulutrymme. Härigenom har ökat utrymme för sociala byrån m. m. vunnits.
Den förut genom två våningar gående mitthallen har sänkts till en vå- nings höjd. Härigenom har visserligen den önskvärda monumentaliteten i detta parti försämrats, men utrymme vunnits i den ovanför belägna vå— ningen, och genom den förenklade arkitektoniska behandlingen av hallen erhålles en kostnadssänkning. Även har hela hallpartiets bredd inknappats, och huvu'dtrappan och hissarna i dess fond hava förenklats.
Dispositionen av de medicinska och kirurgiska poliklinikernas lokaler har något ändrats. En mittkorridor har införts, varigenom byggnadsytan kunnat mera ekonomiskt utnyttjas. Därjämte har ett bättre samman— förande av samhöriga lokaler vunnits och hela polikliniken fått en bättre utformning. Pelarsystemet i nämnda poliklinikers väntrum har betydligt förenklats och förbilligats.
Genom minskning av mitthallens höjd i bottenvåningen har ett centralt beläget utrymme vunnits i våningen en trappa upp inom södra delen av mittpartiet. Därigenom har en för den där belägna röntgendiagnostiska avdelningen för-delaktig koncentration kunnat äga rum. Bildgransknings, demonstrations- och expeditionslokalerna för röntgendiagnostikinstitutet hava nämligen kunnat förskjutas till det centrala området mellan ljus— gårdarna och diagnostiklaboratorierna grupperas runt kring detta cen— trala område. Kommissionen har icke ansett sig böra minska antalet labo— ratorier inom denna avdelning. Däremot har professorns särskilda arbets- rum helt strukits och lokalerna för museum och demonstrationsrum samt utrymmet för en del av röntgenlaboratorierna något minskats. Av det ut- rymme, som vunnits genom de sålunda företagna reduktionerna samt ge- nom sänkning av mitthallen, har en del tagits i anspråk till en för hela sjukhuset gemensam rit- och reproduktionsavdelning samt fotografiatewljé. Återstoden har lagts i reserv.
Den i våningen två trappor upp belägna oftalmologiska polikliniken är i stort sett oförändrad. Sammandragningen av utrymmena ovan mitthal— len kompenseras av ett förenklat pelarsystem, vilket medgiver större lätt- het vid lokalernas inplacerande.
Tandpolikliniken upptager samma totalutrymme som förut. Det har ansetts lämpligt ur såväl belysnings- som behandlingssynpunkt, att upp- dela det ursprungliga, stora behandlingsrummet på flera smärre, samt att minska rumsdjupet. Man har därför inlagt en mittkorridor och vid den- nas gårdssida erhållit plats för önskvärda bilokaler, såsom vaktrum, vil— rum m. m.
Gynekologiska polikliniken har i stort sett sitt ursprungliga utseende. Dock hava smärre ändringar gjorts på grund av fönsterförskjutning.
Oto-laryngologiska polikliniken, tre trappor upp, är i stort sett oför— ändrad. Minskningen av byggnadskroppen ovan mitthallen har skett på bekostnad av mittkorridorens bredd.
De till våningen tre trappor upp förlagda bostadsrummen för opera— tionspersonal hava genom de ändrade fönsteravstånden kunnat reduceras till samma mått som övriga personalrum. Därigenom har den där befint— liga rumsreserven erhållit ett mindre tillskott.
Gymnastikavdelningen i våningen fyra trappor upp har ej undergått några väsentliga förändringar.
Den enligt 1928 års förslag i norra längans mittsektion (L) fem trappor upp inrymda personalavdelningen har överflyttats till entrékomplexet, och till dess plats hava ovanliggande oftalmologiska och gynekologiska enskilda vårdavdelningar nedflyttats. I deras ställe hava den obstetriska och den oto-laryngologiska klinikens enskilda vårdavdelningar, som enligt det förra förslaget förlagts till den översta våningen i norra längans fly-
gelsektioner (K, N), enligt detta förslag anbragts i mittsektionens översta våning.
De båda flygelsektionernas övervåningar hava borttagits. På deras plats kan vid framtida behov en våning påbyggas.
Utom den sänkning av den västra sektionen av norra längan, som så- lunda ägt rum, hava inga väsentliga ändringar där företagits.
I norra längans östra sektion, inrymmande obstetrisk-gynekologiska kli— niken, hava trappan och hissarna längst österut omlagts för att erhålla bättre tillträde till operationsavdelningen från intilliggande vårdavdelning.
Obstetrisk-gynekologiska klinikens operations— och förlossningsavdel- ningar vore i 1928 års förslag förlagda till en vinkelbyggnad, till större delen i två våningar. Grundtanken var att sammanföra förlossnings- och operationsavdelningarna med intim kontakt åt ena sidan med klinikens vårdavdelningar, åt andra sidan med bostäderna för tjänstgörande kandi- dater, som på detta sätt förlades utanför den egentliga sjukhusbyggnaden. Men denna utsträckta, låga byggnad ställde sig i jämförelse med övriga, högre byggnader relativt dyr. Genom den nu föreslagna starkare kon- centrewringen vertikalt med åtföljande inskränkning i plan, kan kostnads— minskning uppnås och plats för framtida utvidgning i närheten av huvud- komplexet erhållas.
Byggnaden har nu utlagts i direkt fortsättning av norra längans östra del och i fyra våningar-s höjd. Dess bottenvåning inrymmer som förut för- lossningavdelningen. Hit har även placerats det laboratorium, som förut var förlagt till operationsavdelningen. Våningen en trappa upp upptager den gynekologiska operationsavdelningen. Med direkt ingång från trappan ligger doprum. Våningen två trappor upp innehåller 10 underläkardubblet- ter och våningen tre trappor upp 2 underläkardubbletter samt 17 kandidat— rum. I båda bostadsvåningarna finnas ett mindre samlingsrum och bad.
Storleken av sjukrummen och vårdavdelningarnas bilokaler, bredden av vårdavdelningarnas korridorer och höjden på dessa lokaler äro i förslaget till Karolinska sjukhuset, trots att sjukhuset är avsett till undervisning, ej större än på vanliga länslasarett. Måtten av dessa lokaler hava därför ej kunnat minskas.
Hissarna i huvudkomplexet hava ytterligare studerats, och på samma gång som omläggningar av desamma och intilliggande trappor skett, hava storlek och typ på hissarna ändrats. Genom den sedan år 1928 medgivna större hastigheten för hissar med konduktör och den nu utexperimente— rade s. k. mikroinställningen, varigenom hissarna, i första hand sjukhis- sarna, kunna exakt inställas vid stannplanen, hava flera av hissarna åt— skilligt fördyrats. Det har Vidare synts lämpligare beräkna en del av de hissar, som äro avsedda såväl för patienter som för besökande, för ett större antal personer än i förra förslaget. Däremot hava några hissar be- räknats för ett mindre antal personer än i föregående förslag samt en hiss
uteslutits. Tre hisschakt hava liksom i 1928 års förslag bibehållits som reserv för framtida behov. En mindre hiss har tillkommit i sektionen för den obstetrisk-gynekologiska klinikens förlossnings- och operationsavdel- ning, sedan denna sektion uppförts i 4 våningar.
Genom de föreslagna förbättringarna i hisskonstruktionerna och vissa hissars ökade kapacitet har en ökning av kostnaden uppstått.
Vid anläggandet av filmarkiv, för vilka skärpta bestämmelser utfär- dats, hava vidlyftigare anordningar än i föregående förslag måst vidtagas.
Den i 1928 års förslag upptagna kulverten mellan norra och södra läng— ornas västra flyglar har i besparingssyfte slopats.
2. Radioterapeutislca kliniken (III). (Konung Gustaf V jubileumsklinik.)
Den radioterapeutiska kliniken intager en särställning bland Karolinska sjukhusets kliniker därigenom, att densamma i vida större utsträckning än övriga kliniker skall utgöra en central vårdanstalt för hela mellersta och norra Sverige. Dessutom skall denna klinik ej blott tjäna undervis— ; ning och forskning vid Karolinska institutet utan även vara ett centrum 4 för hela landets forskningsarbete inom området för radioterapi vid kräfta. ;
För att den radioterapeutiska kliniken skall kunna fylla dessa speciella och vidare uppgifter, hava Konung Gustaf V jubileumsfond och cancer- ! föreningen i Stockholm utfäst sig att bidraga med halva byggnadskostna- den för jubileumsklinikens byggnad och därtill hörande personalbostäder samt att helt bekosta uppförandet och utrustningen av de till denna kli— nik anslutna forskningsavdelningarna. |
Förutsättningen för nämnda bidrag var bland annat, att jubileumsklini- l ken skulle uppföras i huvudsaklig överensstämmelse med 1926 års sjukhus— ? kommissions förslag. Riksdagen har, såsom förut framhållits, ej heller funnit anledning till anmärkning mot planläggningen av denna del av sjukhusanläggningen. Då det emellertid nu gällt att nedbringa byggnads— kostnaderna, har kommissionen, ehuru den funnit sig icke kunna före— taga några större inskränkningar av jubileumsklinikens lokaler, likväl i samråd med representanter för jubileumsfonden och för cancerföreningen sökt att genom ett mera ekonomiskt byggnadssätt åstadkomma besparingar i kostnaderna för klinikens uppförande.
Sålunda hava de flesta av de personalrum, vilka såsom reservutrymme inlagts i jubileumsklinikens byggnad, nämligen nio rum för sjukvårds— personal (provsystrar, elever och biträden) och en underläkardubblett flyt- tats bort från kliniken och förlagts till personalbyggnaden i entrékom- plexet. Tre underläkar- och amanuensdubbletter hava däremot bibehål- lits samt ett rum för avdelningssköterskan intill varje avdelning. Det sär- skilda personalhus, som enligt 1928 års förslag skulle uppföras invid jubi—
leumskliniken, har helt och hållet slopats och motsvarande lokaler för— lagts till sjukhusets gemensamma personalhus. På grund av jubileums- klinikens relativt avskilda läge erbjöd det invid kliniken belägna sär— skilda personalhuset en avsevärd fördel för jubileumsklinikens personal. Olägenheterna av förflyttningen torde dock icke vara större, än att de uppvägas av den ekonomiska vinst, som därigenom upp-nås.
Enligt 1928 års förslag skulle jubileumsklinikens vårdavdelningar upp- föras i från varandra skilda huslängor av fyra våningars höjd, en norra och en södra, dels för att på detta sätt skilja de vårdavdelningar, som skulle bekostas av staten, från de av jubileumsfonden och cancerför— eningen bekostade, dels ock för att giva större tillfälle till vidare utveck— ling genom ett påbyggande på höjden. I vardera av dessa längors nedre våningar voro jämväl inrymda åtskilliga behandlings—, undervisnings— och expeditionslokaler. De norra och södra längorna förenades genom en östra och en västra byggnadslänga av två våningars höjd, vilka något norr om byggnadens mitt förbundos genom en tvärbyggnad, ävenledes av två vå- ningars höjd. Genom denna tvärbyggnad i husets mitt avskildes en inom byggnadens södra del belägen öppen gård från en norr därom belägen vänthall av en vånings höjd. Inom hela byggnadens bottenvåning samt i våningarna en trappa upp inom de Östra, västra och norra längorna för— delades klinikens mottagningsavdelning, dess avdelningar för röntgen—, radium— och ljusbehandling, dess övervaknings-, statistik- och expeditions— avdelningar samt särskilda lokaler för undervisning och forskning.
Kommissionen har ansett det vara fördelaktigt såväl ur ekonomisk som ur sjukvårdssynpunkt att sammanföra alla vårdavdelningarna till en byggnadssektion, som endast inrymmer dessa avdelningar, och har såle- des förlagt såväl de fyra allmänna vårdavdelningarna som den enskilda vårdavdelningen till den södra längan, som uppförts till fem våningars höjd. Kommissionen har så mycket mer ansett sig kunna föreslå denna sammanslagning av samtliga vårdavdelningar till en enhet, som jubi- leumsfonden och cancerföreningen, sedan 1928 års förslag framlades, för— bundit sig att överlämna den av dessa stiftelser bekostade delen av jubi- leumskliniken i statens ägo, och hela jubileumskliniken kommer att stå under förvaltning av direktionen för Karolinska sjukhuset.
Hela den övriga delen av byggnaden har förkortats, så att den norra längan skjutits c:a 19 meter närmare den södra. De norra, östra och västra längorna hava uppförts till tre våningars höjd, under det att tvärlängan på mitten uppförts i endast en vånings höjd med en souterrängvåning. Genom denna koncentrering av byggnadskroppen har grundarealen mins- kats med en yta av c:a 850 m2, vilket bidragit till att en betydande bespa- ring i byggnadskostnaden uppnåtts.
Vänthallen har reducerats till c:a 220 in2 eller ungefär halva sin förra utsträckning och den monumentala rotundan i dess mitt borttagits. I stäl—
let har denna hall så ordnats, att den vid behov kan tjäna som föreläs- ningssal för en större åhörarskara. Föreläsningslokalerna hava med hän- syn härtill avsevärt minskats, varjämte föreläsningssalen flyttats ned från våningen en trappa upp till nedre botten. Röntgenbehandlingslokalerna hava minskats från fjorton till tolv laboratorier, men däremot hava dess bilokaler något ökats. De två särskilda matrum, som i 1928 års förslag voro beräknade för vårdavdelningarnas patienter, hava borttagits. Å samt— liga vårdavdelningar skall enligt det föreliggande förslaget dagrummet jämväl tjäna som matrum för de uppegående patienterna.
Jämte de ekonomiska fördelar, som vunnits genom en ökad koncentra— tion av jubileumsklinikens byggnad, hava därigenom även avsevärda för— delar vunnits i byggnadens inre konstruktion och för klinikens drift. För- utom det att vårdavdelningarna koncentrerats till den södra längan, hava även såväl mottagningsavdelningen som röntgen- och radiumbehandlings- avdelningarna erhållit en mera samlad grupperng av sina lokaler. Dessa avdelningar hava förlagts över varandra inom den västra längan och den i norra längans västra hälft, så att mottagningsavdelningen befinner sig å ; nedre botten, radiumbehandlingsavdelningen en trappa och röntgenbe— ( handlingsavdelningen två trappor upp, genom bekväma hissförbindelser — en hiss har tillkommit — förbundna med varandra. I den östra längan och , den norra längans östra hälft befinna sig på nedre botten föreläsningssal , samt administrations— och arkivlokaler, en trappa upp biblioteks-, arkiv- och studierum, två trappor upp en mindre ljusavdelning samt de tre un- derläkardubbletterna. Inom envånings—tvärlängan äro expeditionslokaler förlagda. I källarvåningen befinna sig, såsom förut, dels ett kliniskt labo— l ratorium, dels museilokaler och reservrum, dels ock badlokaler för vård- avdelningarnas patienter och för personal.
Genom utflyttningen av de nämnda personallokalerna ur klinikbyggna— 1, den har densamma berövats en del reservutrymme för sin närmaste ut— Ä veckling. Men å andra sidan hava genom den skedda omgrupperingen för- utsättningarna för behandlings- och arkivavdelningarnas tillväxt genom påbyggnad på höjden väsentligt förbättrats. Vårdavdelningssektionen kan likaledes utvidgas genom påbyggnad av två våningar. Dessutom är bättre tillfälle berett till utveckling av vårdavdelningarna genom tillbyggnad i sidoled åt öster, därigenom att byggnaden för forskningsavdelningarna flyttats mera norrut till jämnhöjd med jubileumsklinikens norra länga, till vilken de anslutits genom en sluten förbindelsegång.
Hela jubileumsklinikens byggnadskomplex har förskjutits något åt norr och väster.
3. Patologisk—anatomiska institutionen (IV).
I 1928 års förslag var byggnaden för den patologisk-anatomiska institu— tionen planerad så, att i framtiden institutionen för allmän patologi kun—
de tillbyggas i horisontell led, och vissa lokaler voro dimensionerade med avsikt att tjänstgöra för båda institutionerna. Kommissionen har emel- lertid kommit till den uppfattningen, att det är bättre att nu uppföra den patologisk—anatomiska institutionen som ett slutet helt. Om i framtiden en tillbyggnad för den allmänna patologiska institutionen kommer att äga rum, får denna då ske genom påbyggnad.
Byggnaden har fått längre utsträckning i norr och söder och kortare i väster och öster, och en våning har borttagits från den i norr—söder gå— ) ende längan. Den del, som i föregående förslag i huvudsak omfattade obduktionslokalerna, var förlagd åt väster i en lågt belägen terräng, där grundförhållandena voro ganska dåliga. I föreliggande förslag har man genom denna västra flygels inskränkning undvikit den sämsta grunden och sålunda erhållit billigare grundkostnader.
En omläggning av vissa lokaler har gjorts. Så hava obduktionslokalerna med i källaren tillhörande likrum placerats längst norr ut, närmast be- gravningskapellet, och frigjorts från det nära sambandet med djurstal— larna. Dessa senare hava något utökats genom uppförande av två låga längor, så att en instängd gård erhållits, dit djuren kunna föras för er— hållande av motion i det fria.
För övrigt hava beträffande de olika lokalerna de inskränkningar gjorts, som befunnits möjliga. Så har museet betydligt reducerats och obduk-
* tionslokalerna något minskats. Även-höjden har, där så kunnat ske, sänkts, I exempelvis för obduktionsavdelningen. ' Tre lägenheter om två rum och kök för vaktmästare, såsom förut beskri- vits, hava överflyttats från denna byggnad till bostadshuset för gift och ogift manlig personal.
» Genom de företagna ändringarna av byggnadsplanen för den patologisk— anatomiska institutionen hava avsevärda besparingar kunnat göras.
4. Entrékornplexet (VII).
Till entrékomplexet har största delen av bostadslokalerna för kvinnlig Personalrum. sjukvårds- och ekonomipersonal blivit förlagd. Det är endast avdelnings- sköterskorna, vilka fortfarande bo intill sina respektive sjukavdelningar. En del av operationspersonalen har sina rum i närheten av kirurgiska klinikens operationslokaler och förlossningsavdelningar—na. Till entrékom— plexet hava vidare överflyttats några läkarbostäder, vilka förut varit pla— cerade i jubileumsklinikens personalhus.
Även ekonomipersonalen har, såsom nämnts, förlagts till entrékom— plexet. För att inrymma 'alla bostäder, som flyttats från andra byggnader, har entrékomplexet uppförts till större höjd. En våning har tillagts utom å personalhusets (U) mittparti åt uppfartsvägcn, där två våningar på-
byggts. Nämnda personalhus har även åt öster utökats något i längd. Å andra sidan har, som förut nämnts, jubileumsklinikens personalhus helt utgått liksom personalvåningen i köksbyggnaden, och personalvåningen i huvudkomplexets norra länga har upptagits för annat ändamål. Genom dessa anordningar har en betydlig besparing gjorts.
Denna besparing har ytterligare ökats genom förenklingar och inskränk- ningar i entrékomplexet. Genom uppförandet av endast en hjärtmur av sten i personalhusen, genom minskning av måtten å rum och korridorer, så långt det ansetts möjligt, samt genom borttagande av garderober och dessas ersättning med klädskåp i rum för assistentsköterskor, biträden och elever, hava en betydande volymminskning och därav härflytande ekono- misk vinst erhållits.
En viss reserv finnes för upptagande av någon utökning av personalen. Vid eventuell större utvidgning av sjukhuset och i sammanhang härmed uppkommande behov av fler personalrum har man tänkt att i första hand kunna belägga en del enkelrum med två personer, där detta låter sig göra, och därefter att utflytta såväl sjukvårds- som ekonomibiträden ur entré— ( komplexet och för dem uppföra ett särskilt hus i närheten av och paral- lellt med byggnaden för ogift och gift manlig personal. Härigenom kan t, plats beredas i entrékomplexet för eventuellt erforderlig ny sköterske- Och l elevpersonal. Slutligen kan den östra flygeln tillbyggas och sammanbin- das med elevhuset, varigenom ytterligare tillskott av personalrum kan erhållas.
Sjukavdcl— I sjukavdelningen för personalen, belägen liksom i 1928 års förslag i nin!) för Per- bottenvåningen till mitthuset åt uppfartsvägen, har genom nämnda in— sonal' knappning av byggnaden sjukrummens djup så minskats, att man måst övergå från tresängsdjup till tvåsängsdjup. En omläggning av dessa sjuk- , rum har därför blivit gjord. Antalet sängar har dock ej minskats, enär * två dubbletter för personal utflyttats och placerats på annat håll. Apotek och Genom inknappning av byggnadsstommarna hava apotekslokalerna (V) Synlomam— något minskats, men utan att de nödvändiga rumstorlekarna och det kontor" praktiska arbetet i apoteket äventyrats. Detsamma gäller sysslomans- kontoret (S). _ Entrébygg- Den i entrékomplexet ingående entrébyggnaden (T) har bibehållits oför— nadm ändrad. En mindre besparing genom förenklad materialbehandling har likväl erhållits. För övrigt hava i stort sett plananordningarna med rummens gruppc— ring m. m. i entrékomplexet bibehållits från 1928 års förslag.
5. Ekononiikomplexet (VIII).
Köksbygy- I 1928 års förslag upptogs i köksbyggnaden (R) den mellersta våningen "adm av betjäningsrum. Emellertid medförde det ansenliga djup, som köksbygg—
naden måste hava, ett rätt oekonomiskt utnyttjande av en våning till per- sonalrum. Denna våning har slopats och betjäningsrummen överflyttats till personalhuset i entrékomplexet. Ett inläggande av dessa rum i det på— byggda entrékomplexet, redan avpassat för bostadsrummens dimensio- ner, ställer sig ekonomiskt fördelaktigare. Härigenom vinnes även den fördelen, att kök och matsalar komma i intimare förbindelse med var- andra.
I vindsvåningen har ett mittparti uppförts och där inlagts en större samlingssal, rymmande cirka 300 personer. En dylik sal var ej upptagen i 1928 års förslag, men kommissionen har ansett, att det Karolinska sjuk- huset, i likhet med de flesta sjukhusanläggningar utomlands, borde förses med e-n samlingssal. En större samlingssal är behövlig för större veten- skapliga sammanträden och för akademiska fester. Till dess att nybygg- nad sker för Karolinska institutets teoretiska institutioner, saknar_näm- ligen institutet en större sådan sal. En samlingssal har dessutom en viktig uppgift att fylla genom att bereda sjukhuspersonalen tillfälle att samlas till åhörande av föredrag, musikaliska och andra föreställningar samt till enklare samkväm. Visserligen drager inrättandet av en dylik sal med till- hörande entréer en kostnad, som ej förut varit medtagen, men kommissio- nen har ansett, att denna kostnad, omkring 80 000 kronor, väl uppväges av den nytta och den trevnad, som härigenom kan beredas sjukhuset och dess personal.
Vid blivande eventuell utvidgning av köksbyggnaden kan hela vinds- våningen utbyggas till full höjd.
För vinnande av ett lättare arbete inom köks- och matsalsavdelningarna hava en del omläggningar vidtagits. Så har i köksvåningen det sto-ra köket uppdelats på två, genom ett diskrum skilda delar. Av dessa är den ena avsedd huvudsakligen för kokning, den andra för stekning. I närmare för— bindelse med det stora köket och med kallskänken har dietköket förlagts, varigenom samarbetet mellan de stora anrättningsrummen ävensom ut- lämningen av maten till vagnarna i vagnhallen underlättats. För övrigt har anordningen med matvagnarnas transport medelst hissar upp från källaren och kulverten från sjukhuset bibehållits.
I 1928 års förslag hade planlagts en särskild utlämningsplats över mar- kens plan för transport av maten medelst automobiler till blivande klini- ker, som sakna kulvertförbindelse med köket. Denna anordning har an- setts böra bibehållas.
Matsalsvåningen har omlagts. Det stora köket går i sin yttre del upp genom två våningar. Över den inre delen av köket, som sålunda blott upp- tager en vånings höjd, har serveringsrummet förlagts. Härigenom har detta erhållit ett mera centralt läge i förhållande till matsalarna.
Även i källaren hava omflyttningar av en del utrymmen blivit gjorda,
Tvättbygg- naden.
Pann- och verksta ds- huset.
syftande till hopförande av samhöriga lokaler. Ett rum för undervisning av studenter i dietmatlagning med lätt tillträde utifrån har här inlagts.
Köks— och matsalsutrymmena äro så tilltagna, att utvidgning av sjuk- huset med några kliniker kan ske utan väsentliga förändringar. Vid större utvidgning får utbyggnad norrut företagas och, som ovan nämnts, vinds— våningen fullbyggas.
Personhissarna i huvudtrapporna hava borttagits, men plats har läm- nats för dylika, om i framtiden vid påbyggnad behov av hissar skulle göra sig gällande.
Köksbyggnaden har minskats något i yta och betydligt i volym genom utbrytandet av personalvåningen. Trots att samlingssalen tillagts i vinds- våningen, har en ej oväsentlig besparing i byggnadskostnad erhållits.
Tvättbyggnaden (Q) var i förra förslaget större än som med hänsyn till sjukhusets första utbyggnad behövdes, detta'för att man, då sjukhuset till- byggdes och arbetet inom tvätten därigenom ökades, skulle kunna öka tvät- tens kapacitet utan att behöva bygga till tvättlokalerna. Kommissionen har ansett, att en viss reduktion av tvättbyggnaden kan ske, men att dock loka- lerna böra göras så stora, att utbyggnad ej skall behöva komma i fråga för att även kunna mottaga tvätten från kliniker, som ytterligare komma att byggas. Då vidare grundförhållandena äro sådana, att pålning måste vidtagas för byggnadens norra del, har det ansetts lämpligt att redan nu utbygga huset ända fram till gatan, varigenom grundarbeten, som senare äro synnerligen besvärliga, undvikas. Däremot har bredden på den norra delen av tvättbyggnaden något minskats, och genom en ändrad konstruk- tion har höjden väsentligt kunnat reduceras. Den södra delen har däremot något breddats och samtidigt något sänkts.
Dels på grund av den minskade bredden av den norra delen av byggna- den, dels ock för att underlätta driften vid tvättningen hava vissa omlägg— ningar av lokalerna vidtagits. Liksom i föregående förslag är själva tvätt- hallen, trots de inskränkningar som gjorts, större än som med hänsyn till första utbyggnaden av sjukhuset är nödvändigt. Den norra delen av detta rum blir till en början ej upptagen av den maskinella utrustningen utan står i reserv för utökningen av densamma.
Utrymmena för centralförrådet hava minskats, men kommissionen an— ser, att de ändock äro tillräckliga för det behov, som till en början fram— träder. Då ökade utrymmen i framtiden erfordras, kan det södra partiet påbyggas.
Totala kuben på tvättbyggnaden har sålunda minskats och kostnaden för denna byggnad i ej ringa grad nedbringats.
Inom pann- och verkstadshuset (0) är själva pannhuset oförändrat. I 1928 års förslag var pannanläggningen beräknad även för den pediatriska klinikbyggnaden och för byggnaden för den djurexperimentella avdel- ningen samt för en ej oväsentligt större volym i övriga byggnader. Genom
att den pediatriska kliniken och den djurexperimentella avdelningen nu- mera uteslutits samt till följd av de inskränkningar av byggnadernas vo— lym, som kommissionen vidtagit, har pannanläggningen kunnat minskas med en panna.
Att med anledning härav minska själva pannhuset, synes kommissionen dock ej klokt. En utvidgning skulle i så fall bliva nödvändig vid tillkoms- ten av pediatriska och psykiatriska klinikerna, och det blir relativt dyrare att då tillbygga pannhuset än att nu uppföra detsamma till den förut pla— nerade storleken och sedermera endast insätta behövliga nya pannor. Kost— naden för själva pannanläggningen blir givetvis i första utbyggnadssta— diet något reducerad.
Övriga delen av detta byggnadskomplex har däremot minskats. Den mel- lan pannhuset och verkstadshuset liggande låga delen av byggnaden har något reducerats genom inknappning på där liggande rum, och återstoden av komplexet har även väsentligen reducerats i volym. Maskinavdelningen med tillhörande utrymmen har bibehållits i samma storlek som förut men verkstäderna starkt reducerats. 1928 års förslag innebar ett rikligt utbyg— gande av verkstäder för sjukhuset. På grund av erfarenheter huvudsak- ligen från de stora tyska sjukhusen ansågs nämligen, att det vore klokt att till sjukhuset förlägga för olika ändamål avsedda verkstäder, där ej blott reparationer utan även tillverkning av en del nödiga utensilier för sjukhuset kunde verkställas. En besparing i drift av sjukhuset kunde häri— genom vinnas.
Då det emellertid gällt att söka nedbringa anläggningskostnaden för sjukhuset, har kommissionen ansett, att dessa verkstäder i första byggnads- etappen kunde erhålla mindre dimensioner, under förutsättning att de så planerades, att de vid senare utbyggande av sjukhuset kunde utvidgas. Byggnaden har reducerats med två verkstadsvåningar och verkstäder en- dast förlagts till ena dele-n av bottenvåningen, förut upptagen av rum för eldare, vilka flyttats till annat ställe, samt till vindsvåningen, som erhållit en något ökad höjd. Vid utvidgning kan en eller flera våningar påbyggas.
I källaren till här berörda byggnadsdel är rum för hydroforerna berett. Till följd av så väl reducerad byggnadskub som reducerad pannanlägg— ning har ekonomisk vinst erhållits. Kostnad har tillkommit för hydrofor- anläggningen, men den kostnad, som avgår genom vattentornets slopande, är betydligt större.
6. Begravningskapellet (VIII P).
Begravningsk-apellet har i huvudsak lämnats oförändrat. Själva kapel- let har något förenklats genom borttagande av inre, utefter väggen pla- cerade pelare. Härigenom har kapellet något minskats i volym och en sänk— ning av kostnaden sålunda erhållits.
Byggnaden är omplacerad med fasaderna åt öster och väster och har upp- förts till större höjd än i 1928 års förslag. Som ovan nämnts, hava hit för-- lagts 3 bostäder för patologiska institutets vaktmästare och rum för eldare. Därjämte har i byggnaden anordnats bostadslägenhet för en mekaniker.
Genom huvudaxelns placerande i norr och söder har under en del av byggnaden en souterrängvåning erhållits, dit eldarbostäderna förlagts. Övriga ungkarlsrum hava placerats i bottenvåningen och bostäderna för gift personal i de övre våningarna. Två mindre hissar hava med anledning av ökningen av byggnadens höjd inlagts vid trapporna. Genom liknande förfaringssätt i fråga om inknappning och byggnadskonstruktion som vid entrékomplexet har en betydande besparing i volym erhållits, så att bygg— naden, oaktat den innehåller ett större antal rum, upptager ungefär samma volym som i 1928 års förslag. Härigenom har en avsevärd minskning av kostnaderna uppnåtts.
8. Bostadshusen för direktör och vissa. överläkare (X).
1928 års förslag upptog tre byggnader om vardera två våningar. Förelig— gande förslag upptager två byggnader med tre våningar vardera. De om— fatta, i likhet med 1928 års förslag, bostäder om 8 rum och kök för sjuk— husdirektören, 3 professorer, en överläkare vid jubileumskliniken och före— ståndaren för jubileumsklinikens fysiska forskningsavdelning. Bostäderna hava väsentligt omarbetats och en hiss i vardera huset inlagts. Genom vå- ningarnas förenkling och koncentrering har en betydande besparing erhål- lits utan att nödiga krav på utrymme och komfort åsidosatts.
I likhet med vad i 1928 års förslag var kalkylerat, är kostnaden för bygg— naderna ej upptagen i föreliggande sjukhusförslag. Berörda kostnad skall nämligen bestridas med lånemedel, vilka av bostadsinnehavarna skola för- räntas och amorteras. Nödiga vägars anläggning och tomternas iordning- ställande äro dock upptagna i de allmänna kostnaderna för sjukhuset. Så är även — i olikhet mot 1928 års förslag _ fallet med kostnaderna för hu— vudledningar för elektrisk belysning, gas, vatten och avlopp.
Kostnaden per våning, efter vilken skälig hyra av innehavaren skall be— talas, belöper sig på omkring 80000 kronor mot omkring 100 000 kronor i 1928 års förslag.
D. Byggnadskonstmktm och materta'lan'vänd'ning.
Vad beträffar byggnadernas konstruktion och förekommande material- användning och materialbehandling, äro de i huvudsak desamma som de i 1928 års förslag beräknade.
En förenklad konstruktion är dock i en del fall föreslagen. Så är vid be- skrivningen av entrékomplexet påpekat, att i samband med minskningen i
bredd av denna byggnads längor användningen av bärande murar in— skränkte och tunnare väggar kommit till större användning. Det bärande pelarsystem, som redan i 1928 års förslag kommit till användning, har i föreliggande förslag använts i större utsträckning såväl i huvudkom- plexet som i ekonomibyggnader, patologiska institutionen och jubileums- kliniken. Därigenom hava dels besparingar, dels ock större rymlighet och bättre ljus till korridorer uppnåtts.
En viss inskränkning i mer påkostad materialbehandling har man vid beräkningarna av besparingar avsett. En del lokaler, såsom laboratorier och dylikt, kunna sålunda färdigställas med mindre långt driven ytbehand- ling för väggar och tak. Ett mindre och lättare tegel kan säkerligen i rätt stor utsträckning komma till användning, varigenom besparing kan er— hållas. Att emellertid på detta stadium alltför mycket pressa material- priserna synes ej klokt.
För värme—, ventilations—, vatten-, avlopps-, gas— och elektriska instal— lationer gäller i huvudsak vad som därom sagts i 1928 års förslag. Som förut nämnts har dock vattentornet slopats och ersattsav hydroforan- läggning.
E. Vägar och tomtens iordningställande.
I fråga om vägar utom och inom tomten samt arbetena på tomtens iord- ningställande hava vissa inskränkningar och besparingar vidtagits-. Dels har för vissa vägsträckor enklare beläggning föreslagits eller vägarnas bredd minskats, dels har en del vägar uteslutits, där byggnader i 1928 års förslag helt utgått eller där med anläggandet av vägarna kan anstå. Slutligen hava sprängningsarbeten föreslagits i mindre utsträckning än förut beräknats, nämligen å vissa områden, där sprängning utan olägen- het kan anstå till senare tid eller helt undvikas genom omläggning av närliggande vägar.
I 1928 års förslag upptaget belopp för tomtens iordningställande har ej minskats. Kostnaden för en del mindre terrängvägars anläggning får nämligen tagas från detta belopp och iordningställandet av tomten dra— ger avsevärda kostnader förutom de utgifter, som nyplanteringar, anlägg— ning aV gräsmattor m.m. medföra.
F. Jämförelse mellan 1928 års förslag och det nu föreliggande, med av- _aseende byggnadernas kubiktnnehåll.
De ändringar i 1928 års förslag, som av kommissionen ovan föreslagits, hava medfört en betydande minskning av sjukhusbyggnadernas kubik— innehåll. Då denna minskning i sin mån utgör en mätare på omfattningen av de av kommissionen ifrågasatta besparingsåtgärderna, har kommissio- 4
nen ansett sig böra här nedan lämna närmare uppgifter i berörda hän— seende. -
Enligt 1928 års förslag utgjorde det totala kubikinnehållet av första etappens byggnader 451 493 m”. Motsvarande siffra för kommissionens nu- föreliggande förslag (nedan kallat 1930 års förslag) är 399 053 m”. Minsk— ningen uppgår alltså till 52 440 nu3 eller omkring 11 % av 1928 års kubik- siffra. De mest betydande reduceringarna komma på centralbyggnaden (I) med 18 020 m3 och ekonomikomplexet (VIII) med 13 575 in”, men även den patologiska institutionen (IV) och den radioterapeutiska kliniken (III) hava undergått avsevärda inskränkningar med respektive 7326 m3 och 7217 m”, varjämte sistnämnda kliniks personalhus (III), som enligt 1928 års förslag innefattade 6900 m”, helt uteslutits. Dessutom hava bostads- husen för sjukhusets direktör och vissa överläkare (professorsbostäder) minskats med 2315 ms. Däremot har för att möjliggöra vissa av de nyss nämnda inskränkningarna entrékomplexet (VII) ökats med 2903 ma, var- jämte en mindre ökning förekommer i fråga om bostadshuset för gift och ogift manlig personal (IX).
Efterföljande tablå utvisar skillnaden i kubikinnehåll mellan 1928 års förslag och det nu föreliggande beträöande varje särskild byggnad:
Tablå, utvisande skillnaden ?? kub mellan 1.930 års förslag och 1928 års förslag.
Centralbyggnaden (1). Mmäiåmg Ökåång 1928 års förslag ............ 243 785
1930 » » ............ 225 765 18 020 Patologiska institutionen (IV).
1928 års förslag ............ 19 819
1930 » » ............ 12 493 7326
Ekonomikomplexet (VIII). Köksbyggnaden (R).
1928 års förslag ............ 26 475 1930 » » ............ 21 750 4 725
Ångpanne— och verk- stadshus (0). 1928 års förslag ............ 18 943 1930 » » ............ 12 543 6 400 Tvätt och centralför-
r ä d (Q). 1928 års förslag ............ 9 896 1930 >> » ............ 7 496 2 400 Begravningskapellet (P). ' 1928 års förslag ............ 2 230
1930 » » ............ 2 180 50
Entrékomplexet (VII). Byggnad för sysslomans- kontor, sköterskor m. fl. (S).
1928 års förslag ............ 9 058 1930 » » ............ 9 201 Entrébyggnad (T).
1928 års förslag ............ 570 1930 >> » ............ 570 .
Byggnad för apotek, elever m. fl. (V).
1928 års förslag ............ 10 630 1930 » >> ............ 10 688
Byggnad med bostäder för läkare, provsystrar m. fl. (U).
1928 års förslag ............ 35 958 1930 » » ............ 38 660
Bostadshus för gift och ogift manlig personal (IX).
1928 års förslag ............ 7920 1930 » » ............ 7930 Radioterapeutiska kliniken (III). 1928 årsförslag' ............ 50 054 1930 » » ............ 42 837
Radioterapeutiska klinikens perso— nalhus (III). 1928 års förslag ............ 6900 1930 '» >> ............ utgår Professorsbostäder (X). 1928 års förslag 3 st. med 2 vån. 9 255 1930 års förslag 2 st. med 3 "vån. 6 940
Minskning ms
7 217
6 900
2 315
1113
143
58
2 702
10
Summa 55 353 m3
Minskning 55 353 m3 Avgår ökning 2913 m3
Återstår besparing 52 440 m3
2 913 m3
FJÄRDE KAPITLET. Kostnadsberäkningar.
Vid beräkningen av kostnaderna för Karolinska sjukhusets uppförande enligt det nu överarbetade förslaget har kommissionen utgått från samma priser, som lågo till grund för beräkningarna i 1928 års förslag. Härige- nom underlättas en jämförelse med detta förslag, och dessutom torde i och för sig icke tillräcklig anledning kunna anses föreligga att vid ifråga- Varande beräkningar tillämpa andra beräkningsgrunder. Visserligen har, sedan 1928 års förslag utarbetades, en viss prisstegring inträtt å lednings- och måleriarbeten, under det att priset å vissa andra materialier minskats. Med hänsyn härtill och då 'det gäller ett byggnadsföretag sådant som det här förevarande, där byggnadsperioden kommer att sträcka sig över en av- sevärd tidrymd, har kommissionen icke ansett det vara nödvändigt att räkna med dylika mer eller mindre tillfälliga fluktuationer i prisnivån i vidare mån, än att kommissionen, på sätt framgår av femte kapitlet, vid beräkningen av den erforderliga anslagssumman avrundat denna uppåt från 21 319 050 kronor till 21 400 000 kronor.
Enligt ovan angivna, av kommissionen verkställda beräkningar skulle totalkostnaden för utförande av det överarbetade förslaget komma att, efter avdrag av på jubileumsfonden och cancerföreningen belöpande andel samt med frånräknande av kostnaden för de två bostadshusen för sjuk— husets direktör m. fl., uppgå till 21 319 050 kronor.
Huru dennapkostnad fördelar sig på de olika byggnaderna framgår av nedanstående tablå, vilken jämväl upptager kubikpriset för varje byggnad samt tillika innefattar specificerade uppgifter rörande den på jubileums- fonden och cancerföreningen belöpande kostnaden ävensom kostnaden för nämnda bostadshus.
Kostnad för uppförande av Karolinska sjukhuset, fördelad på respektive byggnader.
Centralbyggnaden ( I ).
Byggnadskostnad .................................... 7 727 000: —— Värme, vatten och avlopp m. m. .................... 1480 000: — Elektriska ledningar, hissar m. m. .................. 691 000: _ Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m. 890 250: — 10 788 250: ——
Kubikinnehåll: 225 765 m”. Pris per m3 247,78 kronor.
Byggnadskostnad .................................... 439 160: Värme, vatten och avlopp m. m. .................... 82 000: Kylanläggning ...................................... 34 000: ElektriSka ledningar, hissar m. m. .................. 39 500: Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m. 53 340:
Kubikinnehåll: 12 493 mil. Pris per m3:51,87 kronor.
Ekonomikompleket (VIII). Köksbyggnaden (R).
Byggnadskostnad .................................... 697 500: Köksanläggning . .................................... 164 550: Kylanläggning ...................................... 120 000: Värme, vatten och avlopp m. m. .................... 139400: Elektriska ledningar, hissar m. m. ................ 79 000: Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m. 108 250:
648 000: —
1308700z—
Kubikinnehåll: 21750 ma. Pris per ms, inklusive kostnad för köks- och kyl- anläggning : 60,12 kronor.
Ångpannehus med verkstäder (0).
Byggnadskostnad .................................... 425 500: Värme, vatten och avlopp, ångpannor rn. m. ...... 729900: Elektrisk anläggning, elektriska ledn., hissar m. 111. 152000: Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m. 117 900:
Kubikinnehåll: 12 543 111”. Pris per ma, inklusive ångpanno- anläggning : 113,63 kronor.
Tvätt och centralförråd (Q).
Byggnadskostnad .................................... 241 000: Värme, vatten, avlopp, tvättanläggning m. m. 122 200: Elektriska ledningar, hissar m. m. .................. 27 500: Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m. 35 300:
1425300:—-—
och elektricitets-
426 000: ——
Kubikinnehåll: 7 496 m3. Pris per ma, inklusive tvättanläggning : 56,83 kronor.
Begravningskapellet (P).
Byggnadskostnad .................................... 121 000: Värme, vatten och avlopp m. m. .................... 10500: Kylanläggning ...................................... 26 000: Elektriska ledningar m. m. ........................ 2100: Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m. 14 400:
174 000: ——
Kubikinnehåll: 2180 ma. Pris per m3, inklusive svepningsrum och kylanlägg- ning : 79,81 kronor. Entrékomplexet (VII). Byggnad för sysslomanskontor, sköterskor
. m. fl. (S).
Byggnadskostnad .................................... 319 000: Värme, vatten och avlopp m. In. .................... 49 700: Elektriska ledningar, hissar m. m. ................ 29 800: Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m. 35 500: Kubikinnehåll: 9201 ms. Pris per m3 : 47,17 kronor.
434 000: -——
54 Entrébyggnaden (T).
Byggnadskostnad .................................... 46 600: Värme, vatten och avlopp m. m. .................... 11500:
, Elektriska ledningar m. m. ........................ 1850:— Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m. 5 550:
Kubikinnehåll: 570 m”. Pris per 1113 : 114,90 kronor. Byggnad för apotek, elever m.fl. (V). Byggnadskostnad .................................... 409 490: Värme, vatten och avlopp m. m. .................... 60 600: — Elektriska ledningar, hissar m. m. .................. 37 000: — Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m. 45 255:
Kubikinnehåll: 10 688 m3. Pris per 1113 =50,71 kronor.
Byggnad med bostäder för läkare, provsyst-
rar m. fl. (U). Byggnadskostnad .................................... 1 448 135: Värme, vatten och avlopp m. m. .................... 215 800: Elektriska ledningar, hissar m. m. ................ 106000: Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m. 159 515:
Kubikinnehåll: 38 660 ma. Pris per m3=49,11 kronor. Bostadshus för gift och ogift manlig personal (IX). Byggnadskostnad .................................... 299 003: Värme, vatten och avlopp m. m. .................... 50700: Elektriska ledningar, hissar m. m. .................. 30 100: Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m. 34 007: Kubikinnehåll: 7 930 m3. Pris per nr" : 51,83 kronor. Radioterapeutiska kliniken ( III). Byggnadskostnad .................................... 1 441 835: Värme, vatten och avlopp m. m. .................... 296 550: Elektriska ledningar, hissar m. m. .................. 196000: Administration, arvoden; oförutsedda utgifter m. m. 174 615:
Kubikinnehåll: 42 837 m”. Pris per m3=49,23 kronor. Diverse.
Kulvertar ............................................ 84 104: Vänthall vid spårvägsstationen .................... 10000: Yttre huvudrörledningar .......................... 512050: Spillvatten- och dagvattenledningar .............. 241100: Yttre elektriska ledningar .......................... 56600: Vägar utanför tomten .............................. 418000: Vägar inom tomten och terrasseringar ............ 561000: Tomtens iordningställande ....... - .................. 200 000: Stängsel och grindar ............................... 45 000: Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m. 191 506: Kronor 22 593 715: —-'
Avgår för jubileumsfondens del
hälften av kostnaden för läkar- och personalbostäder 149 630: hela kostnaden för en assistentbostad .............. 18570:
65500:—
552 345: —
1 929 450: ——
413 810: —
2 109 000: —
2 319 360: ——
hälften av kostnaden för radioterapeutiska kliniken 1 054500: —— hälften av kostnaden för huvudrörledningar ...... 14 905:— hälften av kostnaden för vägar och terrasseringar 37 060:— 1274 665:—
Kronor 21 319 050: —
2 st. bostadshus för sjukhusets direktör m. fl. (X). Kostnad för ett hus.
Byggnadskostnad .................................... 190 600: — Värme, vatten och avlopp m. m. .................... 19 650: — Elektriska ledningar, hissar m. m. .................. 12750: — Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m. 20 000: —
243 000: —
Således för båda Kronor 486 000: ——
Kubikinnehåll: 3470 m3 för varje hus. Pris per 1113 = 70 kronor.
Till förestående tablå må anmärkas, att kommissionen med beteckningen »administration» avser utgifter för den blivande byggnadskommittén (arbetsledning, utredningar, arvoden till sakkunniga m. m.).
Här nedan lämnas en sammanställning av byggnadskostna-derna enligt nu föreliggande förslag. Till jämförelse har återgivits motsvarande sam—_ manställning enligt 1928 års förslag. Med hänsyn till att Kungl. Maj:ts förslag till 1930 års riksdag icke upptog den pediatriska kliniken och den djurexperimentella avdelningen samt emanationslaboratoriet, hava kost- naderna för dessa institutioner jämte å desamma belöpande andelar i kost- naderna för vägar, huvudrörledningar m. m. ej heller här medtagits. Kostnaderna för bostadshus åt sjukhusets direktör m. fl. äro ej medräk— nade. I sammanställningarna har ej, såsom skedde i 1926 års sjukhuskom— missions betänkande, särskilt för sig under varje huvudrubrik upptagits det allmännas andel i jubileumskliniken; i stället har i en post avdragits det totalbelopp, som enligt de olika förslagen avgår för jubileumsfondens och cancerföreningens del.
De båda sammanställningarna te sig på följande sätt:
1928 års 1930 års förslag förslag Byggnadskostnader ............................. Kr. 16 209 400: _— 13 709 327: — Kostnad för panncentral, uppvärmnings- och Ventilationsanläggningar, desinfektions-, ste- riliserings- och maskintvättanläggningar med tillbehör . ...................................... » 3 374 850: —— 3 248 850: —— Huvudrörledningar för pumpvarmvatten, ånga, kondensvatten, gas, kall- och varmvatten » 487 300:—1 512 050:— Spillvatten och dagvattenledningar med rör- gravar utanför tomten ...................... » 98 000:—— 98000:—
' I 1928 års förslag fördes kostnaden, 30 000 kronor, för huvudledningar till byggnaderna för direktör och vissa överläkare, till kostnadssumman för dessa byggnader. I 1930 års förslag ingår motsvarande kostnad i kronor 512050.
1.928 dra 1930 års förslag förslag Spillvatten— och dagvattenledningar med rör- gravar inom tomten jämte övriga rörgravar Kr. 162 000: — 143 100: — Köksanläggning ................................ » 164 550: — 164 550: —— Elektrisk belysnings— och kraftanläggning, his- sar, elektrisk svagströmsanläggning, åsk- ledare och rikstelefonanläggning ............ » 1 435 050: — 1 448 450: ——1 Kylanläggning .................................. » 180 000: _ 180 000: — Väg utanför tomten ............................ » 465 000: —— 418 000: —— Vägar inom tomten, terrasseringar m. m. ...... » 846 800: — 561 000: —— Tomtens iordningställande ...................... » 230 000: —2 200 000: — Stängsel och grindar .......................... » 45 000: — 45 000: — Administration, arvoden och oförutsedda utgifter » 2 132 388: — 1 865 388: —— » 25 830 338: — 22 593 715: — Avgår för jubileumsfondens del ................ » 1 751 829: —— 1 274 665: ——
Kronor 24 078 509: ——- 21 319 050: —
Av förestående sammanställningar framgår, att den genom förut om- talade inskränkningar och övriga förändringar vunna besparingen uppgår till ett belopp av 2759 459 kronor. Bostäderna för sjukhusets direktör m. fl. kostade enligt 1928 års förslag 606 258 kronor. Motsvarande kostnad utgör enligt 1930 års förslag 486 000 kronor. Medräknas även denna kost- nadsminskning stiger besparingen till 2879 717 kronor.
Om totalkostnaden enligt 1930 års förslag, 21 319 050 kronor, fördelas på sjukhusets 843 vårdplatser, blir kostnaden per Vårdplats 25 289 kronor. Erinras må, att motsvarande siffra enligt 1928 års förslag utgjorde 28 563 kronor och enligt Alternativ I av det s. k. Gärdesförslaget 28 163 kronor.
Såsom emellertid såväl av 1926 års sjukhuskommission som ock av ve— derbörande departementschef i propositionen till 1930 års riksdag uttryck— ligen betonats, är det icke riktigt att vid bedömandet av kostnaderna för Karolinska sjukhuset i jämförelse med vanliga sjukhus utgå från en be- räkning sådan som den nyss gjorda. Om man ej vill giva en skev fram— ställning i detta hänseende, är det nödvändigt att taga i betraktande, »att det här gäller att bygga, icke ett vanligt sjukhus, utan en medicinsk un- dervisningsanstalt. Sjukhusanläggningen måste i sin helhet och i sina dc- taljer uppföras med hänsyn till dess uppgift att vara ett statens under— visningssjukhus. Man skapar ej ett sådant sjukhus endast genom att i planen för ett vanligt sjukhus inrymma föreläsningssalar och undervis- ningslaboratorier. Hela sjukhuset måste uppföras med tanke på att under— visning skall äga rum i praktiskt—taget alla dess delar. Trappor och kor-
' Den höjda kostnadssumman i 1930 års förslag beror på kostnadsökning för hissar. * I summan ingår med 30000 kronor halva kostnaden för tomtens iordningställande vid jubileumskliniken och hela kostnaden för tomtens iordningställande vid personal- huset vid samma klinik.
ridorer måste inrättas med hänsyn till 'att sjukhuset skall rymma icke blott patienterna och den vanliga sjukvårdspersonalen utan också en stor skara studenter. Själva sjukvårdslokalerna, såsom vårdavdelningar, opera- tionssalar, röntgendiagnostikavdelning och gymnastik-avdelning, måste an— ordnas med tillräckligt utrymme för undervisning. Detsamma gäller sjuk- husets alla övriga undersöknings— och behandlingslokaler. Poliklinikerna vid ett undervisningssjukhus måste göras betydligt större än vid ett van- ligt sjukhus. Det polikliniska klientelet spelar nämligen en mycket viktig roll för undervisningen. Po-liklinikerna vid ett undervisningssjukhus måste därför givas sådana mått, att de kunna inrymma ett vida större antal be— sökande än vid ett vanligt sjukhus, där poliklinikerna huvudsakligen äro inrättade för att undersöka inträdessökande till sjukhuset och att kontrol- lera sjukdomsförloppet närmaste tiden efter patienternas'utskrivning från sjukhuset. En byggnadskostnad, som ytterligare tillkommer på grund av sjukhusets undervisningsuppgift, är kostnaden för bostadslokaler för så- dan personal, som är betingad av undervisningens särskilda behov och icke kräves på ett vanligt sjukhus.
En direkt jämförelse mellan byggnadskostnaderna för ett undervisnings- sjukhus och motsvarande kostnader för ett vanligt sjukhus av samma stor— lek kan således icke äga rum.
Utom kostnaderna för att forma sjukhuset till en medicinsk undervis- ningsanstalt tillkomma vid Karolinska sjukhuset vissa andra utgifter, som icke tynga byggnadskostnaderna vid en vanlig sjukhusanläggning. Dit höra otvivelaktigt kostnaderna för garnisonsavdelningarnas admini— strationslokaler, liksom för lokalerna för garnisonens apotek och apoteks- förråd. Dit torde även kunna räknas kostnaderna för den utökning av 10— kaler ino-m kök, tvätt- och ångpannehus utöver det omedelbara behovet, som beräknats med hänsyn till framtida utvidgning av sjukhuset med en pediatrisk och en psykiatrisk klinik, en reserv, som är ojämförligt mycket större än som brukar beräknas vid en vanlig sjukhusanläggning. Till dessa merkostnader torde man även med fog kunna räkna åtminstone en del av de kostnader, som betingas därav, att tomten är belägen utanför stads- gränsen och saknar färdigställda vägar och yttre ledningar, liksom de kostnader för tomtens iordningställande, som betingas av tomtens sär- skilda beskaHenhet.
1926 års sjukhuskommission utförde icke någon detaljerad beräkning be— träffande merkostnaderna för det Karolinska sjukhuset på grund av dess speciella uppgifter samt tomtens läge och beskaffenhet, utan verkställde en approximativ uppskattning av dessa kostnader utom beträffande de ute— slutande för undervisning och forskning avsedda lokalerna, vilka kostna- der relativt lätt kunna fastställas. Nämnda kommission kom vid sin be- rörda uppskattning till ett belopp av 5 848 832 kronor, som den ansåg böra avräknas från totalkostnaden. '
1930 års kommission har vid närmare prövning funnit dessa beräkningar tarva en mera noggrann granskning. Då saken tillagts stor betydelse i den offentliga diskussionen om Karolinska sjukhuset, har kommissionen låtit sig angeläget vara att mycket ingående undersöka de faktorer, som betinga det Karolinska sjukhusets relativt höga byggnadskostnad i förhållande till ett vanligt sjukhus av motsvarande omfattning. Resultatet av dessa beräk— ningar återgives i nedanstående tablå, vid vars utarbetande följande prin- ciper tillämpats. Såsom särskilda undervisnings— och forskningslokaler hava räknats dels föreläsningslokaler, dels ock sådana laboratorie, biblio- teks- och studielokaler, som icke bruka förekomma i ett vanligt sjukhus. Bland dessa lokaler äro medräknade lokalerna för den patologiska institu— tionen med undantag av de obduktionslokaler, laboratorier, likkällare m. in., som anses nödvändiga även för ett vanligt sjukhus. Den utvidgning av sjukvårdslokalerna, som kräves för undervisningens behov, är vida svårare att med säkerhet beräkna, men kommissionen har för varje sär— skild lokal tagit i övervägande den större dimensionering av sjukvårds- lokalerna, som enligt vidden medicinska undervisningen i Stockholm vun nen erfarenhet måste anses oundgängligen behövlig.
Tablå över kostnaden för olika lokaler och arbeten vid Karolinska. sjukhuset utöver vid vanliga sjukhus gängse.
_Undervisningslokaler: inom huvudkomplexet ..... 24204 m3 a kr. 47: 78 :1156 462 inom radioterapeutiska kli- niken . .................. 4975 >> » » 49: 23 : 244 920 inom patologiska institutio— nen ........................ 10200 » » >> 51: 87 : 529 740 Diverse bostäder inom en- trékomplexet . ............ - 4870 >> >> » 49:11 : 239165 Diverse bostäder för gift och ogift personal ............ 1140 » » » 51:83 : 59 088 2229375 Ökning av kliniklokaler på grund av undervisning: inom huvudkomplexet ...... 15 023 m3 är kr. 47:78 : 717798 inom radioterapeutiska kli- niken ..................... 736 » » » 49: 23 : 36 064 inom entrékomplexet ...... 759 » » » 50: 71: 38 489 Diverse lokaler, korridorer, trappor, hissar m. m. 7000 » » » 47 : 78 : 334 460 1126 811 Öknrtng av poliklintklokaler: inom huvudkomplexet ...... 9 214 ms å kr. 47:78 : 440245 inom radioterapeutiska kli- niken . ..................... 477 >> >> » 49: 23 : 23482 463727
Samtliga ovannämnda lokalers del i ångpannehuset ........ 294 742 4114 655
För garnisonens administrationslokaler: inom huvudkomplexet ...... 2304 m3 å kr. 47:78 : 110 851 Garnisonens del i apotek samt apoteksförråd i entré- komplexet ................ 1853 » » » 50: 71 : 93 965 Del i ångpannehus .................................. 15 589 220 405
Lokaler inom, kök, tvätt— och ångpannehus,
vilkas storlek beräknats med hänsyn till framtida utvidgning av sjukhuset.
Reserv i kök ......................................... 225000 » » tvätt och förråd ............................ 110 000 » » ångpannehus .............................. 125 000 460 000
Härtill kommer Arbeten utom tomten (vägar och ledningar) 516000
+ 9 % för administration, arvoden m. m. ........ 562 440 Halva kostnaden för inre vägar, planeringar, tom— tens iordningställande + 9 % .................... 414 745
1/5 av kostnaden för kulvertar, huvudrörledningar, spillvattenledningar, elektriska huvudledningar + 9 % (utgörande samma del i kostnaden som sum- man av ovan angivna kuber utgör del i totala kuben) .............................................. 173 500 1150 685
Summa kronor 5 945 745
Från totalkostnaden, 21 319 050 kronor, bör alltså vid en jämförelse med kostnaden för uppförande av ett icke kliniskt sjukhus avräknas 5945 745 kronor. Återstoden, 15 373 305 kronor, utgör det belopp, som vid en dylik jämförelse bör upptagas för Karolinska sjukhusets del. Vid fördelning av denna summa på de 843 vårdplatserna erhålles en sängkostnad av 18 236 kronor. Denna sängkostnad torde icke kunna anses hög för ett modernt sjukhus av denna omfattning.
I detta sammanhang vill kommissionen framhålla, att då Stockholms stads sjukhuskommitté i sin i andra kapitlet här ovan återgivna skrivelse gör gällande, att stadens självkostnad per Vårdplats vid blivande utbygg— nad >>snarare under- än överstiger 10 000 kronor», härmed tydligen avses vårdplatser, som erhållits genom tillbyggnad till redan förefintliga sjuk— husanläggningar, i vilket fall kostnaden naturligtvis alltid ställer sig av- sevärt lägre än vid ren nybyggnad.
Ovan angivna sängkostnad kan givetvis ytterligare nedbringas genom att redan i den första etappen medtaga flera kliniker än som i 1928 års förslag förutsattes. Nämnda kostnad sjunker nämligen, i den mån som antalet vårdplatser ökas. De kliniker, som härvid främst borde komma i fråga, äro den psykiatriska och den pediatriska kliniken. Vad den senare beträffar, pågår i samband med frågan rörande omläggning av Allmänna
barnhusets verksamhet särskild utredning om den pediatriska undervis- ningens klinikbehov, varför kommissionen icke anser sig böra närmare ingå på spörsmålet härom.
Vad åter den psykiatriska kliniken angår, vill kommissionen erinra om att nämnda klinik för närvarande är förlagd till det staten tillhöriga Stockholms hospital å Konradsbergsområdet, som likaledes är statens till- hörighet. Hospitalet tjänstgör även såsom upptagningsanstalt för Stock- holm, och hospitalets samtliga platser för allmän klass, 235, äro avsedda för sjuka från Stockholms stad. Från och med den 1 januari 1933 skall emellertid staden själv övertaga sin sinnessjukvård, för vilket ändamål beslut fattats om uppförande av ett stort sinnessjukhus vid Beckomberga utanför Stockholm. Det mellan staten och staden härutinnan träffade av— talet omfattar dock icke vården av patienter å psykiatrisk klinik. I och med stadens övertagande av sin sinnessjukvård kommer följaktligen den psykiatriska kliniken att v-ara avsedd för patienter från hela landet. Ur såväl undervisnings- som forskningssynpunkt är det ett viktigt önskemål, att denna klinik förlägges i samband med övriga undervisningskliniker, en princip, som redan vunnit statsmakternas gillande genom 1928 års riks— dags beslut i fråga om anordnande av en sådan klinik vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund.
Det förefaller kommissionen, som om ovan angivna förhållanden tala för att frågan om nedläggande av Stockholms hospital och den psykiat- riska klinikens förflyttning i samband härmed till Karolinska sjukhuset snarast möjligt bör göras till föremål för närmare utredning. Det önsk— värda i ett slopande av hospitalet och den psykiatriska klinikens uppfö- rande i första etappen har särskilt understrukits av medicinalstyrelsen i dess yttrande över 1926 års sjukhuskommissions betänkande. De ekono- miska fördelarna för staten av en dylik förändring äro utan Vidare på- tagliga. Härigenom skulle nämligen det synnerligen värdefulla Konrads- bergsområdet frigöras och av staten kunna på annat sätt utnyttjas. En— ligt en genom kronans fastighetskommission verkställd uppskattning repre- senterar berörda område i närvarande stund ett tomtvärde av omkring 7 630 000 kronor. Emellertid anser sig sjukhuskommissionen böra betona, att en eventuell utredning i nu berörda hänseende icke bör få inverka fördröj- ande på igångsättandet av sjukhusets uppförande. Intet sakligt hinder möter nämligen för att, om beslut fattas vid 1931 års riksdag om första etappens omfattning, denna vid en följande riksdag utökas med en psy— kiatrisk klinik.
FEMTE KAPITLET. Byggnadsföretagets finansiering.
I fråga om byggnadsföretagets finansiering har kommissionen ansett sig böra utgå från de beräkningsgrunder, som chefen för ecklesiastikde- partementet funnit sig böra följa i propositionen till 1930 års riksdag. Med hänsyn härtill tarvas allenast en omräkning i anledning av "den minskning i kostnadssumman, som den av kommissionen verkställda över- arbetningen av byggnadsförslaget medfört.
Totalkostnaden för den första byggnadsetappen, frånsett den del, som skall bekostas av jubileumsfonden samt kostnaden för bostadshusen för sjukhusets direktör m. fl., utgör enligt det överarbetade förslaget 21 319 050 kronor, vilket belopp kommissionen såsom angivits i fjärde kapitlet ansett sig böra avrunda uppåt till 21 400 000 kronor.
Härifrån skola till en_början avgå stadens och landstingets bidrag, till- hopa 7 540 000 kronor. Vidare skola kostnaderna för de 106 enskilda vård- platserna bestridas genom upptagande av lån att förräntas och amorteras genom inflytande vårdavgifter. Enligt vederbörande departementschefs uttalande i propositionen skola dessa platser deltaga i byggnadskostna- derna med ett belopp, motsvarande den genomsnittliga kostnaden per Vårdplats för hela sjukhuset, d. v. 8. med 18 236 kronor per säng. Deras bidrag skulle alltså utgöra (106 )( 18236 :)1 933 016 kronor, vilket belopp jämväl bör avräknas från totalkostnaden. Återstående beloppet, 11 926 984 kronor, skulle utgöra statens kostnader för Karolinska sjukhuset. Motsva- rande kostnad enligt Kungl. Maj:ts proposition till 1930 års riksdag var 14 213 505 kronor. .
Med den i propositionen angivna byggnadstiden av omkring 8 år synes byggnadskostnaden lämpligen böra fördelas enligt följande tablå.
Tablå över erforderliga belopp under byggnadstiden och deras fördelning.
B Anslag Anslag från Anslag från Genom lån yggn. från Stockholms Stockholms (106 enskilda Summa ar riksdagen stad län. vårdpl.)
1 ...... 300 0001 —— — — 300 000 2 ...... 1 500 000 — — — 1 500 000 3 ...... 1 900 000 1 100 000 400 000 350 000 3 750 000 4 ...... 1 900 000 1 100 000 400 000 350 000 3 750 000 5 ...... 1 900 000 1 100 000 400 000 350 000 3 750 000 6 ...... 1 900 000 1 100 000 400 000 350 000 3 750 000 7 ...... 1 900 000 1 270 000 270 000 350 000 3 790 000 8 ...... 626 984 — — 183 016 810 000
11 926 984 5 670 000 1 870 000 1 933 016 21 400 000
Då. det är möjligt, att en kortare byggnad-stid än 8 år kan medföra vissa besparingar i byggnadskostnaderna, synes frågan härom förtjänt att tagas under övervägande.
1 Av det utav 1930 års riksdag för budgetåret 1930—1931 beviljade anslaget & 300000 kronor skola 30000 kronor användas till förberedande arbeten för en ny vanföreanstalt. Sistnämnda belopp skall dock sedermera ersättas av medel, som komma att beviljas för vanföreanstaltens uppförande.
SJÄTTE KAPITLET.
Hemställan.
Under åberopande av vad i det föregående anförts får kommissionen hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1931 års riksdag att
dels besluta
att uppförandet av det nya kliniska sjukhus, benämnt Karolinska sjukhuset, varom 1930 års riksdag fattat he- slut, skall i huvudsaklig överensstämmelse med av arki— tekten C. Westman år 1%8 upprättade, numera överarbe- tade ritningar och kostnadsförslag i första byggnadsetap— pen omfatta:
a) följande kliniker med polikliniker, nämligen en me- dicinsk, en kirurgisk, en radioterapeutisk, en oftalmolo— gisk, en otohlaryngologisk och en obstetrisk-gynekologisk klinik, ävensom ett röntgendiagnostiskt institut;
b) följande för klinikerna gemensamma inrättningar, nämligen isoleringsavdelning, tandpoliklinik, centrallabo- ratorium, badavdelning, gymnastikavdelning, apotek, des— infektionsavdelning, kök och matsalar, tvättinrättning, b'egravningskapell, personalbostäder, förråds- och verk— stadslokaler ävensom ångpanneanläggning; samt
0) en patologisk institution; att med den radioterapeutiska kliniken skall samman- föras cancerföreningens i Stockholm nuvarande vårdan- stalt för kräftsjuka, radiumhemmet, ävensom forsknings— avdelningar, allt i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som en av Hans Maj:t Konungen tillsatt kom- mitté i betänkande den 23 maj 1929 angivit och som av ho— nom godkänts, samt i enlighet med den närmare överens- kommelse, som Kungl. Maj:t kan komma att träffa med styrelserna för jubileumsfonden och cancerföreningen;
att avtal må träffas rörande samarbete för sjukhusets uppförande och drift mellan staten, Stockholms stad och Stockholms läns landsting i enlighet med av chefen för ecklesiastikdepartementet i statsrådsprotokollet över eck—
lesiastikärenden den 14 mars 1930 förordade samt av sta- den och landstinget godtagna bestämmelser;
att byggnadsföretaget skall finansieras i huvudsaklig överensstämmelse med de av nämnda departementschef i samma statsrådsprotokoll förordade grunderna;
dels och; i enlighet härmed till ifrågavarande byggnads— arbeten i första etappen bevilja ett extra reservationsan- slag av 11 626 9841 kronor samt därav för budgetåret 1931 —1932 anvisa 1 500 000 kronor.
1 Det av riksdagen för budgetåret 1930— 1931 beviljade beloppet, 300000 kronor, har frånräknats.
P. M. angående professor Israel Holmgrens i motion 1:341 vid 1930 års riksdag framställda anmärkningar beträffande plan- läggning av det röntgendiagnostiska institutet vid Karolinska sjukhuset.
I sin motion I:341 vid 1930 års riksdag gör professor Israel Holmgren gällande, att lokalerna för det röntgendiagnostiska institutet vid det Karolin- ska sjukhuset liksom dess personal skulle av 1926 års sjukhuskommission vara mycket för rikligt beräknade.
Utgångspunkten för professor Holmgrens kritik är det av honom gjorda an- tagandet, att i nämnda förslag »ensamt de diagnostiska laboratorierna för röntgen upptaga 16 gånger så stort utrymme, som på nuvarande Serafimer- lasarettet upptas av diagnostiklaboratorierna, terapilaboratorierna och un- dervisningslokalerna sammanslagna».
I en utredning, offentliggjord i Social-Medicinsk Tidskrift nr 5 år 1930, har undertecknad framlagt de erfarenheter och beräkningar, som legat till grund för planläggningen av såväl det röntgendiagnostiska institutet som den radio— terapeutiska kliniken vid Karolinska sjukhuset. '
Här nedan skola i korthet anföras grunderna för beräkningen av det rönt- gendiagnostiska institutets lokaler och personal.
Vid beräkning av behövligt utrymme för en röntgendiagnostikavdelning, som skall stå färdig om c:a 10 år, har man att taga hänsyn ej blott till det nuvarande behovet utan även till teknikens sannolika utveckling och till den ökning av arbetsuppgifterna, som på grund av vunnen erfarenhet med sanno- likhet kan förutsättas inträffa.
Då det nuvarande röntgeninstitutet å Serafimerlasarettet år 1911 uppfördes, erhöll röntgendiagnostikavdelningen därstädes (oberäknat filmarkivet) en c:a 9 gånger så stor golvyta (c:a 365 in”) som vid det år 1908 upprättade centrala röntgeninstitutet (c:a 40 mg). Vid den tidpunkten var det vida svårare än nu att förutse radiologiens utveckling. Det visade sig emellertid inom få år, att utrymmet ej var för rikligt beräknat. I närvarande stund —— efter icke fullt två decennier — behöver utrymmet å diagnostikavdelningen betydligt ökas för att arbetet därstädes skall kunna utföras på ett för undervisning och sjukvård tillfredsställande sätt. En utvidgning av diagnostikavdelningen med ett utrymme av c:a 285 m2 golvyta är ock av direktionen föreslagen i samband med lasarettets ombyggnad. Efter den planerade utvidgningen kom- mer Serafimerlasarettets röntgendiagnostikavdelning sålunda att — förutom filmarkivet —— hava en golvyta av c:a 650 m2 med 4 diagnostiklaboratorier.
Då röntgendiagnostikavdelningen i Gärdesförslaget planlades (åren 1924 —1925), utgick man från den erfarenheten, att Serafimerlasarettets dåvarande röntgendiagnostikavdelning (c:a 365 m”) behövde ökas ungefär till det dubbla för att motsvara de redan då aktuella kraven på röntgenarbetet samt från den förutsättningen, att Gärdessjukhuset skulle hava mer än dubbelt så
stort sängantal som nuvarande Serafimerlasarettet. Därför beräknades Gär- dessjukhusets röntgendiagnostikavdelning c:a fyra gånger så stor (1487 mf) som Serafimerlasarettets diagnostikavdelning (365 mf). Dessa siffror äro pro- fessor Holmgren väl bekanta.
Vid beräkningen av röntgendiagnostikavdelningen å Karolinska sjukhuset ansåg man sig på grund av de under de senaste åren gjorda erfarenheterna vara nödsakad att väsentligen öka det utrymme, som i Gärdesförslaget beräk- nats för denna avdelning. Orsakerna härtill äro att söka i trenne omständig— heter.
Frekvensen av röntgenundersökningar har företett en oavbruten, stark stegring, som icke visar några tendenser att avtaga. På de sista 10 åren har antalet röntgenundersökningar å Serafimerlasarettet betydligt mer än för- dubblats (stigit från 5000 till 11400). Det är all anledning antaga, att denna stegring kommer att fortsätta. Stegringen av undersökningsfrekvensen beror nämligen därpå, att röntgenundersökningen utsträckes till allt större områden samt att säkerheten i diagnostiken alltjämt ökas och därmed även förtroen- det för densamma.
Det stegrade behovet av röntgenundersökning bekräftas genom erfarenheten från de större lasaretten såväl iSverige som iutlandet. Så hava röntgenunder- sökningarnas antal vid Maria sjukhus' centralröntgeninstitut under senaste 10 är mer än fyrdubblats (från c:a 2000 år 1919 till c:a 9000 år 1929). Vid den kirurgiska kliniken i Frankfurt-am-Main har antalet röntgenundersökningar på fem år stigit från c:a 2500 år 1923 till c:a 6 500 år 1928.
Den andra omständigheten, som föranleder en ökning av röntgendiagnostik- avdelningarnas utrymme, är det stegrade behovet av specialinstrumentarium och särskilda lokaler för speciella undersökningar, vilket under de senaste åren har nödvändiggjort en uppdelning av arbetet på speciallaboratorier inom röntgeninstitutet. Vid undervisningssjukhuset i Frankfurt inrymmer den nybyggda röntgendiagnostikavdelning, som betjänar endast en klinik, nämligen den kirurgiska, 6 undersökningslaboratorier för olika ändamål.
Vid planläggning av röntgendiagnostikavdelningen å ett undervisnings- sjukhus måste man för det tredje taga hänsyn till de stegrade krav på ut- rymme, som bliva en följd av det stegrade behovet av undervisning. De sena- ste årens erfarenheter från Serafimerlasarettet, sedan undervisningen i rönt- gendiagnostik år 1926 väsentligt utsträcktes, visar, att undervisningen ställer mycket större krav på utrymme inom röntgendiagnostikavdelningen än som förelågo, då Gärdesförslaget uppgjordes.
På grund av alla dessa de senare årens erfarenheter kan man med mycket stor sannolikhet antaga, att röntgendiagnostikavdelnin'gen om cirka 10 år skall vara i behov av ett vida större utrymme än som i Gärdesförslaget be— räknats. 1926 års sjukhuskommission ansåg sig därför böra föreslå ungefär dubbelt så stor golvyta som i Gärdesförslaget eller 2748 m”. Detta motsvarar ej fullt åtta gånger Serafimerlasarettets dåvarande röntgendiagnostikavdel- nings golvyta och cirka fem gånger hela den golvyta (520 m2), som då upp- togs av röntgenavdelningens diagnostiklaboratorier, terapilaboratorier och undervisningslokaler tillsammantagna, icke sexton gånger denna senare yta såsom professor Holmgren i motionen uppgiven
Röntgendiagnostikinstituten hava i olika delar av världen organiserats efter två olika principer, nämligen dels efter en decentralisationsprincip, dels efter en centralisationsprincip. Enligt den förra principen förlägges det röntgendiagnostiska arbetet till särskilda röntgenavdelningar vid varje klinik.
Enligt den senare principen koncentreras röntgendiagnostikarbetet' till ett centralt röntgendiagnostikinstitut för hela sjukhuset, med undantag'avlnågra mindre laboratorier på vissa avdelningar. I Skandinavien, Amerika och Eng— land har centralisationsprincipen blivit så gott som genomgående tillämpad, liksom vid ett flertal kommunala sjukhus i det övriga Europa. Vid _under— visningssjukhusen i Tyskland har däremot i stor utsträckning en decentra— lisation ägt rum med röntgenlaboratorier vid varje klinik, såsom nyss be- träffande Frankfurt blivit skildrat. -
Centraliseringsprincipen betyder en stor ekonomisk fördel, som framträder mer och mer, ju mer behovet av specialinstrumentarium och speciallaborato- rier för särskilda undersökningar framträder.
På Karolinska sjukhuset är röntgendiagnostiken centraliserad till det rönt- gendiagnostiska institutet. Detta är uppdelat i två enheter. Den ena omfat- tar 4 undersökningslaboratorier med tillhörande bilokaler, huvudsakligen av- sedda. för de medicinska, oto—laryngologiska och oftalmiatriska klinikerna med polikliniker. Den andra omfattar dels ett övningslaboratorium, dels 4 laboratorier, huvudsakligen avsedda för de kirurgiska och obstetrisk- gynekologiska klinikerna med polikliniker. Vid behov kunna de båda enheter— na använda varandras specialutrustning. De särskilda undervisningslokalerna äro gemensamma för båda, likaså expeditionslokaler, bibliotek m. m.
Då man vet, att de olika klinikerna utomlands ofta äro utrustade var och en med flera röntgenlaboratorier och då man tar hänsyn till de ovan nämnda omständigheterna, torde det ej vara svårt att inse, att Karolinska sjukhusets röntgendiagnostikinstitut icke av 1926 års sjukhuskommission blivit oskäligt stort tilltaget.
Genom den sänkning av centralhallen i huvudkomplexet, som under över- arbetningen ägt rum, har det blivit möjligt att utforma en mera koncentrerad plan för röntgeninstitutet och att spara utrymme. Dessutom har en del av de särskilt för forskning avsedda lokalerna, såsom bibliotek, museum och profes- sorns särskilda arbetsrum, av besparingsskäl beskurits. Därigenom har en golvyta av c:a 400 m2 vunnits. Hela golvytan, mindre mellanväggar inberäk- nade, utgör enligt det överarbetade förslaget c:a 2348 m”, därav c:a-1654 m" arbetslokaler och c:a 694 m2 korridorer och sänghallar. Antalet röntgenlabo- ratorier (9) har icke minskats, och anser sig undertecknad icke kunna taga på sitt ansvar att tillråda en reduktion av desamma. Göras ytterligare indrag— ningar, måste sannolikt inom ett decennium efter röntgeninstitutets öppnande dyrbara till- och ombyggnader äga mm.
Om golvytan i det röntgendiagnostiska institutet vid Karolinska sjukhuset enligt det överarbetade förslaget (c:a 2348 m”) jämföres med golvytan (c:a 650 m”) i Serafimerlasarettets röntgenavdelning efter lasarettets nu pågående ombyggnad, så finner man, att det utrymme, som beräknats för det dubbelt så stora Karolinska sjukhusets behov om 10 år och därefter, är endast något mer än tre och en halv gång större än utrymmet å Serafimerlasarettets rönt- gendiagnostikavdelning, vars utrymme efter ombyggnaden tages fullt i an- språk för det omedelbara behovet.
Personalen vid röntgeninstitutet måste ökas i samma mån som arbetet till- tager. Ökning av personalen behöver emellertid icke ske i samma grad som lokalernas ökning, emedan lokalernas ökning i mycket stor utsträckning äger rum för att underlätta arbetet och undvika, att specialundersökningarna hindra och fördröja arbetet på den övriga avdelningen. Å den nuvarande röntgendiagnostikavdelningen å Serafimerlasarettet äro följande läkare sys—
selsatta: 1 professor, 1 biträdande läkare, 1 underläkare, 1 amanuens samt 1 extra amanuens (oavlönad). Av dessa är en läkarkraft till största delen upp- tagen av terapiarbetet, så att inalles fyra läkarkrafter äro upptagna av sjuk- vårds— och undervisningsarbetet å. diagnostikavdelningen. För det Karolinska sjukhusets röntgendiagnostikavdelning äro planerade sammanlagt åtta läkar- krafter, därav 3 extra amanuenser.
Den övriga personalen vid Serafimerlasarettets diagnostikavdelning ut— göres för närvarande av 2 översköterskor, 3 elever, 2 röntgenbiträden, 2 foto- grafiska biträden, 2 skrivbiträden och 1 sjukbärare. För Karolinska sjuk- husets röntgendiagnostikavdelning har planerats: 3 översköterskor, 6 elever, 6 röntgenbiträden, 2 fotografiska biträden, 3 skrivbiträden, 1 städerska och 2 sjukbärare, alltså inalles 23 personer eller en ökning med 11 personer.
Röntgendiagnostikavdelningens hela personal är alltså vid Karolinska sjuk- huset beräknad ungefär dubbelt så stor som vid Serafimerlasarettet.
Om någon anmärkning skall kunna göras mot denna beräkning, icke är det, att personalen är för rikligt tilltagen. Mera sannolikt är det, att arbetet skall kräva en större personal. I vart fall kan icke någon i saken ansvarig person vid en kalkyl över driftkostnaderna beräkna mindre personal än som skett.
Holmgren framhåller i sin motion, att utgifterna för Serafimerlasarettets röntgeninstitut »för instrument och därmed sammanhörande förbruknings- artiklar» —— d. v. s. huvudsakligen röntgenfilm och röntgenrör — under bud- getåret 1922 uppgick till kronor 23 738: 02, under budgetåret 1923—1924 till kronor 33 215: 27 samt under budgetåret 1927—1928 till kronor 54 718: 23, under det att ut- gifterna »under samma rubrik» för Serafimerlasarettets samtliga övriga avdel- ningar uppgick till sammanlagt kronor 12 888: 54. Härtill är att anmärka, att röntgeninstitutet icke tjänar något självändamål utan utför röntgenarbetet för lasarettets samtliga övriga avdelningar och att utgifterna nödvändigt måste stiga med arbetets omfång, enär röntgendiagnostikarbete icke kan utföras utan förbrukning av film och röntgenrör. Vid det nya sjukhuset kommer självfallet motsvarande utgiftspost att stiga med undersökningarnas antal och om- fattning.
Utgifterna för driften torde icke minskas, om lokalerna göras otillräckliga för arbetets praktiska bedrivande.
Stockholm den 24 november 1930.
Gösta Forssell.
P. M. angående av professor Israel Holmgren i motion 1:341 vid 1930 års riksdag gjorda uttalanden angående vissa byggnads- och organisationsdetaljer inom Karolinska sjukhuset.
Ingången till Karolinska sjukhuset.
I sin motion I:341 vid 1930 års riksdag gör professor Israel Holmgren gällande, att det är olämpligt, att huvudingången till sjukhuset är gemensam för sjukhuset och polikliniken. En gemensam huvudingång, där hela trafi- ken regleras och kontrolleras, erbjuder emellertid stora fördelar.
Å Karolinska sjukhuset är tillträdet till sjukhuset planlagt på följande sätt. Vid entrén till sjukhuset finnes en inkörsport för ambulansvagnar och för dem, som färdas åkande till sjukhuset, samt tvenne mindre ingångar. I ett intill entrén beläget rum erhållas besökskort med upplysningar om, varest patienterna ligga m. m. Entrén leder in till en förgård, från vilken man kom— mer till ingångarna till centralbyggnaden, förlossningsavdelningen, olycks- fallsstationen, garnisonsavdelningen, jubileumskliniken och personalbostä— derna. Till ekonomibyggnaderna finnas ingångar såväl härifrån som från gatan för leveranser.
Vid huvudingången i huvudkomplexet finnas tre intill varandra liggande portar, som leda in till en vestibul, där genast en uppdelning av de besökande till trenne skilda trafikleder äger rum. En trafikled för rätt fram till polikli— nikerna och undervisningslokalerna. En trafikled åt höger leder till oftal- miatriska, oto-laryngologiska och medicinskaklinikerna samt en tredje trafik-- led åt vänster till obstetrisk-gynekologiska och kirurgiska klinikerna.
Entrén är således ordnad på så sätt, _att besökandeströmmen med lätthet ledes såväl till sjukhusets olika byggnader som till huvudkomplexets olika delar. Poliklinikpatienterna hava ej tillträde till klinikerna, och poliklini- kerna äro ostörda av besöken till vårdavdelningarna.
Professor Holmgrens anmärkning beträffande sjukhusets huvudingång sak- nar således fog. Även med hän-syn till vakthållningen är det föreliggande förslaget till entré för sjukhuset bättre och billigare än professor Holmgrens förslag, som förutsätter skilda ingångar med särskild vakthållning för kli— niker och polikliniker.
Poliklinikerna.
Professor Holmgren anser, att poliklinikerna skulle hava lagts i en särskild byggnad. Denna åsikt kan jag ej dela. Det är nämligen viktigt, att poliklini— kerna ligga i nära anslutning såväl till sina egna kliniker som till övriga polikliniker och kliniker. Särskilt är det av vikt, att de oftalmiatriska och oto-laryngologiska poliklinikerna ligga intill dessa klinikers övriga arbets- lokaler. Med hänsyn till dessa principer hava poliklinikerna förlagts såsom i förslaget till Karolinska sjukhuset skett.
Professor Holmgren anser, att poliklinikblocket ej kan utveckla sig. Detta är dock ett misstag. Utvidgning av lokalerna för poliklinikerna liksom för de i samma hus inrymda behandlings- och laboratorielokalerna kan erhållas dels genom att taga vissa reservlokaler i anspråk, dels genom påbyggnad och dels slutligen genom tillbyggnad av flyglar i tvenne våningar såväl åt söder som åt öster och väster.
För övrigt vill jag påpeka, att om en poliklinik växer så, att de ursprung— liga lokalerna bliva för trånga, kan man ofta i stället för att utvidga loka- lerna, hjälpa sig med att utsträcka polikliniktiden, varigenom lokalerna mera effektivt komma till användning.
Professor Holmgren anser, att föreläsningssaleu å medicinska polikliniken, som rymmer 70 åhörare (det antal, som av professorerna i medicin begärts), är för liten. Plats har i det överarbetade förslaget beretts för 90.
Professor Holmgrens i motionen framställda påstående, att överläkarna vid Serafimerlasarettet skulle hava uttalat vissa ofördelaktiga omdömen om 1926 års sjukhuskommissions förslag till planläggning av Karolinska sjukhusets polikliniker, är ej med verkliga förhållandet överensstämmande, såsom av lärarkollegiets härvid fogade protokoll den 8 maj 1930 framgår. (Se BilagaB 2.)
Professor Holmgrens förslag att inrätta en del polikliniker även för dis- cipliner, som ej i första etappen erhålla kliniker vid Karolinska sjukhuset, anser—jag ej lämpligt, och har detta förslag ej heller godtagits av lärarkolle- giet. Man kan hoppas, att det i en relativt snar framtid skall byggas för de kliniker, vilka ej äro medtagna i första etappen, och för vilkas polikliniker professor Holmgren vill, att redan nu skall byggas i poliklinikhuset. Ett ut— byggande av polikliniklokal-er för deSSa kliniker enligt professor Holmgrens förslag skulle verka föregripande på dessa klinikers byggnadsfråga och för- svåra densamma.
Gymnastikavdelm'ngen.
Angående denna avdelning skriver professor Holmgren: »Denna avdelning borde hava förlagts i samband med polikliniken, varifrån den får den över- vägande delen av sitt klientel. Så vitt jag hört har icke professorn i ortopedi granskat detta förslag, och icke heller ha professorerna i medicin rådfrågats därom.» .
Jag vill då först framhålla, att planen till gymnastikavdelningen var upp- gjord av professoren i ortopedi, professor P. Haglund, som tillika är före- ståndare för Serafimerlasarettets gymnastikavdelning, i samråd med biträ— dande läraren i medicinsk rörelsebehandling, Gunnar Frostell, som är anställd vid Serafimerlasarettets gymnastikavdelning. Vidare får jag framhålla, att gymnastikavdelningen ligger i samma byggnad som poliklinikerna och i direkta hissförbindelser med den]. Den är alltså inlagd i sjukhusplanen på samma sätt som övriga polikliniker.
I samband med den företagna överarbetningen av förslaget har professor Haglund beretts tillfälle att ånyo genomgå förslaget till gymnastikavdel- ningen. I en skrivelse till sjukhuskommissionen av den 4 oktober 1930 fram- håller han, att även om utrymmet i gymnastikavdelningen något litet skulle kunna minskas, »såvida det uteslutande vore fråga om behandlingen av sjuk— husets egna patienter och undervisningen av medicine kandidater, är det ej tillrådligt att företaga en dylik reduktion, som endast kunde bliva synnerligen obetydlig».
Han tillägger: »Man torde nämligen kunna anse det ganska säkert, att det snart kommer att ställas krav på, att denna gymnastikavdelning skall även användas i sjukgymnastikutbildningens tjänst, då utan tvivel det nu beräk- nade utrymmet kommer att visa sig väl behövligt. — Å andra sidan finner jag ingen anledning att på grund av det sålunda antydda framtida behovet före- slå omarbetning av förslaget i denna punkt, avseende erhållandet av större lokaler, alldenstund avdelningen torde med praktisk organisation av både medicine kandidaters och Sjukgymnasters undervisning komma att räcka till. För en del undervisning i sjukdomslära m. m. kunna säkerligen andra klini- keis, särskilt den mtopediska klinikens, ej särdeles belastade auditorier och öv1iga undervisningsanordningar få disponeras.»
Vårdavdelningarna.
Professor Holmgren anser, att vårdavdelningarna fått en ganska opraktisk lösning, att det har slösats med utrymmet samt att hänsyn ej tagits till den utredning, som framlagts i de »Råd och anvisningar för planläggning av lasarett», som utarbetats av en kommitté, tillsatt av medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen för att undersöka frågan om möjligheterna att nedbringa kostnaderna för de allmänna sjukvårdsanstalterna.
Professor Holmgren anser, att »stora utrymmen förbrukas, för att släppa in dager från sidan av mittkorridoren». Vad korridorens belysning angår, får jag framhålla följande. I Holmgrens reservationsförslag till Gärdessjukhuset er- höll mittkorridoren i vårdavdelningarna ingen eller otillräcklig direkt belys- ning. Planen till vårdavdelningarna i hans reservationsförslag blev utsatt för stark kritik, och planen godtogs ej av lärarkollegiet.
I ovannämnda »Råd och anvisningar för planläggning av lasarett» yttras bl. a. följande med avseende på vårdavdelningarnas mittkorridor: »Utom- lands ser man ofta korridorsystem med mycket få eller alls inga fönster. I sjukhusbyggnader och särskilt sjukavdelningar bör dock otvivelaktigt trev- naden i möjligaste mån tillgodo—ses, och den kan icke tillvaratagas med en helt mörk eller mycket illa belyst korridor.1 Vidare måste möjlighet finnas till lätt och effektiv vädring. Genom att anordna fönster i ändan av korri— doren och ett eller flera ljusintag i densamma —— dagrum, vaktrum m. m. — kan tillräcklig belysning erhållas, i all synnerhet om ljusintagen göras med tillräcklig bredd och därtill god'möjlighet till utluftning. Framför allt är det emellertid av vikt att rikligt med ljus insläppes från korridorändan, ty detta är ur belysningssynpunkt avgjort det värdefullaste ljuset.»
Här framhålles således i motsats till Holmgren, att mittkorridoren i vård- avdelningarna ej bör göras mörk eller illa belyst. Det synes mig vara synner— ligen viktigt, att dessa korridorer ej bliva för mörka. Det är betydelsefullt såväl för de Sjuka som för den arbetande personalen, att denna korridor ej blir för dyster och att den effektivt kan vädras. Det är ej riktigt, som Holm- gren uttalar, att »stora utrymmen förbrukas för att släppa in dager från sidan i denna korridor». Belysningen sker genom dagrum och vaktrum, vilka äro inlagda som utvidgningar av korridoren i enlighet med ovannämnda kom— mittés råd, och har ej större mått beräknats för dem än som är vanligt i våra nyare länssjukhus. Då Karolinska sjukhuset på grund av sin storlek måste byggas i sektioner, så att avdelningarna sammanbyggas med varandra, kan ej på alla avdelningar erhållas ljus från ändan av korridoren. Det är därför särskilt av vikt, att belysningen från sidan göres god.
1 Kurs. av Key.
Holmgren framhåller vida're, att om man betraktar de i »Råd och anvis- ningar för planläggning av lasarett» meddelade planerna för sjukavdelningar, så finner man, att det i desamma hushållats med utrymmet på ett helt annat sätt än å Karolinska sjukhuset. Holmgren skriver vidare: »Skillnaden är så stor, att Norrbackaförslaget torde kräva 25 procent större utrymme för samma antal patienter, utan att jag kan se, att därmed vunnits något av betydelse.» Detta uttalande är ej riktigt.
I ovannämnda »Råd och anvisningar» angives 2,25 in som minimimått för' korridorbredden å en vårdavdelning å ett mindre lasarett och 2,50 m som ett vanligt mått. Å de åtföljande planritningarna använder man sig av minimi- måttet (2,25 111). För ett stort undervisningssjukhus är denna bredd på vård- avdelningarnas korridor absolut för liten. Trots att det här gäller ett under- visningssjukhus, har i förslaget till Karolinska sjukhuset blott beräknats med en korridorbredd på 2,50 111, vilket som nämnt är ett vanligt mått för icke kliniska sjukhus.
Måtten å sjukrum och bilokaler äro i det stora hela lika. Måtten å 6-sängs- rummen äro desamma, 3-sängsrummen äro obetydligt större och 1-sängsrum- men i allmänhet något mindre i förslaget till Karolinska sjukhuset. Behand- lingsrummet och tvättrummet äro lika stora i de båda planerna. Vaktrummet, förrådet och téköket äro obetydligt mindre å planen i »Råd och anvisningar» men sköljrummet däremot något större. Trots att det gäller ett stort under- visningssjukhus, har storleken av dessa rum i förslaget till Karolinska sjuk- huset ej tagits till större än som i allmänhet brukas å nyare svenska sjukhus— anläggningar.
Dagrummet har å planen i »Råd och anvisningar» gjorts gemensamt för två vårdavdelningar och lagts mellan och utanför dem, ehuru det i texten står, att de böra förläggas som ljusintag till vårdavdelningarnas mittkorridor. I denna plan ingår ej heller något rum för avdelningssköterskan, utan har detta förlagts å annat håll, under det att i förslaget till Karolinska sjukhuset avdelningssköterskans rum ligger intill vårdavdelningen. Härtill kan läggas, att planerna i »Råd och anvisningar» gälla mindre lasarett, där trappor och vestibuler ej behöva göras så stora och hissarna ej så många och stora som å ett stort undervisningssjukhus, uppfört i många våningars höjd.
Planerna i »Råd och anvisningar» äro därför ej direkt jämförbara med dem för Karolinska sjukhuset. I den mån jämförelse kan ske framgår, att det ej slösats med utrymmet i planerna till Karolinska sjukhusets vårdavdelningar och att rumsmåtten ej tagits till för stora.
För övrigt får jag beträffande Holmgrens åsikt, att »planen för sjukavdel- ningarna fått en ganska opraktisk lösning och att det misshushållats be- tydligt med utrymmet» hänvisa till vad medicinalstyrelsen yttrar om dessa avdelningar. Styrelsen framhåller, att fordringarna på sjukavdelningarna synts styrelsen mycket måttfulla samt att den finner avdelningarnas stor- lek väl avvägd, och har intet att erinra mot deras planläggning. Även byggnadsstyrelsen har ingen erinran att göra, utan framhåller 1 sitt utlåtande, att anläggningens olika avdelningar synes vara i och för sig väl planlagda och motsvara högt ställda anspråk på ändamålsenlighet.
Professor Holmgren anser, att man kan använda större sjuksalar än för- slaget anger samt att dessa större salar kunna avdelas med skärmväggar i likhet med som det är anordnat å vissa andra sjukhus. Genom att dela av större salar med skärmväggar, kan ej beredas samma ro för patienterna, som om de vårdas å mindre 1um. Genom skärmväggar går även den fördel för-
lorad, som man eljest skulle vinna å de större salarna, nämligen den lättare övervakningen.
Sjukhuskommissionen har av humanitära skäl ej planlagt större salar än för sex patienter och detta i överensstämmelse med erfarenheterna av under senare år inom landet byggda eller planlagda sjukhus. (Se bifogade översikt, Bilaga BI).
Professor Holmgren anser, att antalet sängar å vårdavdelningarna är »mycket litet och att detta betydligt fördyrar anläggningen». Han förmenar vidare, att man genom att öka patientantalet med en säng per vårdavdelning skulle kunna spara in en vårdavdelning. Så kan dock ej ske.
Endast om det funnes 26 allmänna vårdavdelningar inom en och samma klinik skulle man kunna inbespara en vårdavdelning genom att öka de övriga 25 vårdavdelningarna med en säng. Klinikerna omfatta ett vida mindre an— tal vårdavdelningar. De oftalmiatriska, oto-laryngologiska och obstetriska klinikerna hava vardera tre, den gynekologiska två samt de medicinska och kirurgiska vardera sex allmänna vårdavdelningar. Om det t. ex. ökas med en säng på tvenne vårdavdelningar inom den oftalmiatriska kliniken, så kan ej den tredje vårdavdelningen därigenom inbesparas.
Vid bestämmandet av sängantalet å allmän vårdavdelning måste även hän- syn tagas till det totala sängantalet på kliniken, så att en lämplig fördelning av totalantalet patienter erhålles på vårdavdelningarna. Med allmänna vård- avdelningar på 25 sängar erhålles en lämplig indelning i det föreliggande sjukhusförslaget.
En vårdavdelning bör givetvis ej göras större, än att avdelningssköterskan kan med biträde av underordnad personal på ett tillfredsställande sätt om- besörja vården av patienterna på avdelningen. Kravet på en avdelningsskö- terska har alltmera ökats. Erfarenheten har givit vid handen, att vårdavdel- ningar med 30 patienter eller däromkring (en ofta förekommande storlek på äldre lasarett) äro för stora för en avdelningssköterska, även om en eller flera stora sjuksalar finnas å avdelningen. Av bifogade översikt över vårdavdel- ningarnas storlek å de under senare åren byggda svenska lasaretten framgår, att man övergått till mindre vårdavdelningar, vanligen för 25—26 patienter. Å de lasarett, Avesta och Mörby, där större avdelningar kommit till användning, har erfarenheten givit vid handen, att avdelningarna äro för stora.
Om vårdavdelningar med 30 sängar visat sig vara för stora å de äldre lasa- retten, där en eller flera stora salar finnas å avdelningen, är så än mer fallet om blott mindre sjuksalar komma till användning.
På ett kliniskt sjukhus torde det ligga proportionsvis mera svärskötta fall än på ett icke kliniskt och ställas än mer krav på en avdelningssköterska. Det är därför av största vikt, att på ett kliniskt sjukhus med mindre salar vårdavdelningarna ej äro för stora.
På grund av ovan anförda skäl har sjukhuskommissionen ansett, att vård— avdelningarnas storlek ej bör överstiga 25 sängar.
Avdelningssköterskornas bostäder.
Professor Holmgren anser, att avdelningssköterskornas bostadsrum ej borde förlagts intill vårdavdelningarna utan i särskilda bostadshus.
Frågan om avdelningssköterskorna böra bo intill vårdavdelningarna eller i särskilda personalhus sammankopplar Holmgren med frågan om sköterskor— nas arbetstid och gör gällande, att om arbetstiden ej är för lång och om sär— skilda nattsköterskor finnas, kan avdelningssköterskan bo i ett personalhus.
A varje större och väl organiserat sjukhus i landet torde avdelningssköter- kans arbetstid numera vara ordnad så, att hon så vitt möjligt får en be- stämd ledighet och ej för lång arbetstid per dag samt en ledig dag i veckan, och att för nattjänstgöring finnas särskilda skolade nattsköterskor. Även i föreliggande förslag är räknat med för dessa ändamål tillräcklig avlösande personal, vilket framgår av förslaget till personalstat.
Ehuru avdelningssköterskornas arbetstid på så sätt är ordnad och begrän- sad, så anser jag dock, att deras bostadsrum böra ligga intill vårdavdel- ningarna.
Sköterskors liksom läkares arbetsförhållanden kunna ej jämställas med in— dustriarbetares. Det går ej att fullständigt ordna arbetet i skift. Den av- lösande sköterskan kan i en del fall ej på samma sätt bedöma ett kritiskt till— stånd hos en dålig patient som avdelningssköterskan. Även om i regel den avlösande sköterskan ej behöver anlita avdelningssköterskan och väcka henne om nätterna, så förekomma dock sådana kritiska situationer, att hon behöver snabbt rådfråga avdelningssköterskan eller begära hennes hjälp. För patienternas skull anser jag därför, att avdelningssköterskan bör bo intill vårdavdelningen. För läkarna är det en stor trygghet att hava henne boende där.
Holmgren skriver vidare: »Kommissionen har tydligen sökt tillmötesgå de framställda anmärkningarna om vantrevnad för sköterskorna att bo på sina sjukavdelningar och har föreslagit, att hon bor utanför sjukavdelningen, men intill densamma. Detta anser jag vara en försämring.» Redan i Gärdesförsla- get var flertalet bostadsrum för avdelningssköterskor förlagda intill vård- avdelningarna, men utanför desamma, och så hava de även förlagts i flera nybyggda svenska länslasarett. Härigenom vinnes samma fördel, som om sköterskorna bo inom vårdavdelningen, men de få mera lugn och trevnad.
Badavdelningen.
Professor Holmgren anser, att antalet badkar i Karolinska sjukhusets bad- avdelning är för litet. Emellertid gör han sig härvidlag skyldig till en fel- räkning, beroende på bristande kännedom om förslaget till Karolinska sjuk- huset, och tord-e det beräknade antalet ej vara för litet. Holmgren har näm- ligen förbisett, att förutom de enskilda avdelningarna så hava den medicinska klinikens isoleringsavdelningar, sjukhusets gemensamma isoleringsavdelning, oftalmiatriska och oto—laryngologiska klinikernas allmänna vårdavdelningar egna badrum samt jubileumskliniken egen badavdelning.
Tages hänsyn till detta, så blir antalet patienter per badkar i centralbadet detsamma å Karolinska sjukhuset som å Serafimerlasarettet efter dess om- byggnaå
Å Karolinska sjukhuset är det dessutom planerat med tillräckligt antal bad- kar för personalen i anslutning till deras bostäder. Å Serafimerlasarettet skall även framdeles en del personal bada i centralbadet.
Antalet badkar i förslaget till Karolinska sjukhuset är därför relativt större än: å Serafimerlasarettet.
Det är svårt att beräkna det antal badkar, som kommer att behövas. För den skull har också i förslaget till badavdelningen å Karolinska sjukhuset upptagits en del reservrum, vilka lätt kunna apteras till badrum och där- igenom antalet badkar lätt ökas.
Vad beträffar Holmgrens anmärkning, att »ingen av professorerna i medi- cin har rådfrågats om badavdelningen, vilket är anmärkningsvärt», så är
den oriktig. Förslaget till badavdelning var granskat och godkänt av den ena professorn i medicin, professor Jacobeeus.
Obstetrisk-gynekologiska kliniken.
Professor Holmgren finner det oriktigt, att föreläsningssalen endast är beräknad för 25 åhörare, och framhåller, att den enligt hans åsikt måste göras större med hänsyn till att antalet tjänstgörande kandidater å den obste- triska kliniken bör ökas. Framhållas bör då, att f. n. tjänstgöring i obstetrik blott sker 5. Allmänna barnbördshuset, och att högsta antalet tjänstgörande ' är bestämt till 25 stycken.
I och med att den obstetriska kliniken öppnas å Karolinska sjukhuset, stå två kliniker till förfogande för undervisningen i obstetrik, och är det avsett att anordna parallellkurser, och torde antalet deltagare bliva högst 15 i varje kurs. Såsom kurserna äro anordnade, bruka extra åhörare ej närvara vid föreläsningarna. Föreläsningssalen är därför fullt tillräcklig.
Elevkåren och uppgörelsen med Söphiahemmet.
Professor Holmgren framhåller, att det förefaller vara meningen, att Sophiahemmet skall hava en föreståndarinna för sjukhusets elevhem med expedition och väntrum, och gör erinran här-emot. För en sådan elevkår, som det här är fråga om, behöves en särskild föreståndarinna, och är det nödvän- digt, att hon har ett expeditionsrum. Det är meningen, att hon skall tillhöra sjukhusets personal, och i förslaget till personalstat är hon också upptagen å sjukhusets stat.
Sjukaodclning för kvinnlig sjukvårdspersonal.
Professor Holmgren har missuppfattat meningen med den sjukavdelning, som finnes inlagd i bostadshuset för kvinnlig sjukvårdspersonal. Han fram- håller, att de, som icke kunna vårdas å sina rum, böra inläggas å en vård- avdelning, där de få bättre vård. Det är meningen, att om en av den kvinn- liga sjukvårdspersonalen får en sjukdom, som kräver vård å en vårdavdel- ning, hon då även skall inläggas å en dylik. Den ifrågavarande sjukavdel- ningen är ej heller beräknad för dylika fall, utan för mera kortvariga akuta infektionssjukdomar, såsom halsfluss m. 111. Det visar sig, att en stor procent, särskilt av den yngre sjukvårdspersonalen (framför allt elevkåren), brukar angripas härav. Det är svårt att sköta dem kringspridda på deras rum, och då de vanligen ligga två och två på ett rum, smitta de lätt ned varandra. Att lägga in dem på vårdavdelningarna på sjukhuset är ej heller lämpligt, då de lätt smitta ned de andra patienterna
På modernt inrättade elevhem, såsom på Röda korsets elevhem å Sabbats- bergs sjukhus, har man inrättat en dylik sjukavdelning och har haft stor nytta av densamma.
Sysslomannens bostad.
Professor Holmgren anser, att sysslomannens bostad är för liten, om man skall få en tillräckligt kvalificerad sjukhussyssloman. Han torde hava förbi- sett, att i förslaget är räknat med en särskild direktör utan annan syssel- sättning. Under sådana omständigheter behövs ej en så högt kvalificerad man på sysslomansplatsen, och torde den föreslagna våningen vara tillfyllest.
Professor Holmgren anser, att överläkarbostäderna böra förläggas till östra tomtgränsen. Vid planläggning av Karolinska sjukhuset undersöktes även denna plats med tanke på möjligheten att hit förlägga överläkarbostäderna, men befunnos terrängförhållandena vara sådana, att bostäderna ej kunde förläggas hit utan att ligga hindrande i vägen för sjukhusets utveckling. Från överläkarhåll framfördes även den önskan, att bostäderna skulle för- läggas litet avsides, så att överläkarna skulle få så lugnt som möjligt, men dock ej hava för långt till sjukhuset. För att tillmötesgå denna rimliga be- gäran hava bostäderna förlagts så som de gjorts, och med den placering, som de fått, ligga de ej hindrande i vägen för sjukhusets utveckling.
Stockholm den 25 november 1930.
Einar Key.
Bilaga B 1.
Översikt över rumsindelningar å allmänna vårdavdelningar å en del nyuppförda eller planlagda lasarett.
Norrköpings lasarett. Gävle lasarett med. avd.
3 st. 6-sängsrum ............. 18 1 st. 11-sängsrum ............ 11
2 » 3 » ............. 6 1 » 5 » ............ 5
2 » 1 » ............. _2_ 3 » 3 » ............ _9
26 25
Ludvika lasarett. Linköpings lasarett kir. avd.
3 st. 6-sängsrum ............. 18 1 st. 12-sängsrum ............ 12
1 » 3 » ............. 3 2 » 4 » ............ 8
1 » 2 » ............. 2 2 » 2 » ............ 4
1 » 1 » ............. _1 1 » 1 » ............ _1
24 25
Bollnäs lasarett. Mörby lasarett.
2 st. 6-sängsrum ............. 12 1 st. 12-sängsrum ............ 12
2 » 2 » ............. 4 4 » 4 » ............ 16
1 » 9 » ............. 9 2 » 2 » ............ 4
1 » 1 » ............. _1 2 » 1 » ............ _2
26 34
Hälsingborgs lasarett_ Enligt förutvarande lasarettsläkaren, dr.
. . ' ' u 'ft äro a (1. för stora.
2 St” 8-sängsrum """"""" 16 I(åierltiz 21:37 att pvlåäldavd. ej ljöra överstiga
]. » 4 >> ............. 4 24._25 sängar. 1 » 2 >> ............. 2 3 » 1 » ............. 3
Uppsala Akad. sjukhus kir. klinik. . Borås lasarett. 2 st. 12-sängsrum ............ 24 1 st. 10-sängsrum ............ 10 3 » 2 » ............ 6 5 » 3 » ............ 15 5 1 » 1 » ............ __1 26
Lidköpings lasarett. 3 st. 6—sängsrum ............. 18 1 st. ö-sängsrum ............. 6 1 >> 3 » ............. 3 4 » 4 » ............. 16 2 » 2 » ............. 4 1 » 2 » ............. 2 1 » 1 » ............. _1 1 » 1 » ............. _1 26 25 Avesta lasarett.
4 st. 6-sängsrum ............. 24 4 st. 6—sängsrun1 ............. 24 2 » isoleringsrum ........... 2 1 » isoleringsrum ............ 1 2 » halvenskilda ............ 4 2 » halvenskilda ............ 4 2 » enskilda ............... _2_ 2 » enskilda ............... _2 32 31
Enligt förutvarande lasarettsläkaren, dr. Utterströms uppgift äro avdelningarna för stora och tungarbetade.
Bil. B 2.
Utdrag ur protokoll, hållet i Karolinska institutets lärarkollegium den 8 maj 1930.
Närvarande: Rektor professoren Hedrén samt professorerna Dalén, G. Holmgren, Almkvist, I. Holmgren, Haglund, Jundell, Forssell, Jacobeeus, Forssner, Pettersson, Ahlström, Key, Marcus, Bergstrand, Liljestrand, Ham— marsten, Söderlund och Gertz.
& 11. Till lärarkollegiet hade inkommit följande skrivelse: »Till —————————— Gunnar Hedrén.»
Vidare avgavs nu följande skrivelse: »Till Karolinska institutets lärarkollegium. I professor I. Holmgrens motion nr 341 i riksdagens första kammare 1 an- ledning av propositionen angående uppförande av nytt kliniskt sjukhus, förekommer å sid. 8 följande yttrande 'Överläkarna vid Serafimerlasarettet förklara, att de polikliniklokaler de nu fått genom lasarettets modernisering, äro bättre än de, som enligt förslaget till nytt kliniskt sjukhus skulle ställas till deras förfogande.”
Med anledning härav önska undertecknade, överläkare vid Serafimerlasa- rettet, till dagens protokoll få antecknat, att ovan anförda förklaring icke avgivits av oss. Stockholm den 8 maj 1930.
Albin Dalén. Henry Marcus. H. G. Jacobaeus.» »Professoren Gertz —————————— Israel Holmgren.»
>>Herr Rektdr. Mina Herrar. - '
Jag har icke skrivit under den av professor Marcus upplästa skrivelsen, emedan jag vid ett privat samtal med arkitekt Birch-Lindgren uttalat, att den just vid denna tid färdiga kirurgiska polikliniken å Serafimerlasarettet med hänsyn till dispositionen av rummen syntes mig bättre än ritningarna för den planerade kirurgiska polikliniken å Karolinska sjukhuset. Jag har däremot helt naturligt icke kunnat förklara, att den nuvarande Serafimer- lasarettspolikliniken vore bättre än den poliklinik vi en gång skulle få å Karolinska sjukhuset, och detta därför att det är oriktigt och missvisande att jämföra en redan färdigbyggd poliklinik med de första ritningarna till en planerad sådan. Den nya kirurgiska polikliniken å Serafimerlasarettet torde hava ritats om ett 20—tal gånger, innan den definitiva planen för densamma fastställdes. De första ritningarna till densamma voro högst otill— fredsställande. —— Jag är ledsen över professor Holmgrens motion i riksdagen, därför att jag tror den vara ägnad att skada de Karolinska institutets bygg- nadsplaner, som ligga mig och de flesta i kollegiet så varmt om hjärtat. Jag anser nämligen, att det förslag till nytt kliniskt sjukhus å Norrbackaområdet, som Kungl. Maj:t framlagt, är ett bra förslag, och jag tror icke alls som professor Holmgren, att en omarbetning, verkställd av nya män, annan arki- tekt och andra medicinska målsmän skulle resultera i ett bättre förslag. Jag kan därför ej annat än djupt beklaga, att professor Holmgren i sin mot Kungl. Maj:ts förslag riktade motion tagit fasta på mitt ovan anförda privat till arkitekten fällda yttrande, vilket mera avsåg att uttrycka min glädje över att vi på Serafimerlasarettet ernått en enligt min mening så lyckad om- byggnad av kirurgiska polikliniken än att utöva någon kritik mot Karolin- ska sjukhuset. Hade jag kunnat tänka mig att mitt under ett samtal med annan person fällda yttrande skulle av professor Holmgren upptagas i och anföras såsom stöd för hans argument i en riksdagsmotion skulle jag givet- vis varit försiktigare i mitt uttalande.»
Professoren Forssell — — — — — _"— — — — —— justerad.
Ur protokollet: Nils Löwbeer.
1 , . .. . .r , .
.a . .». n. . ., .
| : ....».. u # . ... _. .
.
... .. . |... |l..ln.,h"hW.V.,|2.F.l.lllkhm. u...! ”.H.. ”qui ..
. | .. 41.1le. 1.5 . |
SFHLNHONSPLAN ,mmmwmay
MMMM iZi/WW YZ/BZMUMSfDNDéNS MQMDJYCÖMPÄGX PATOLOGISJKA ZNÖTIIZ/YYONÖW'
pymaypspman AVDaZ/WA/G SÄ varen/rom. YH &vmawmzaexsr VIII EKONOMIKOMDOSXCT
425?”
IX samma/5 FÖR WPT oczr O(m—”7” .net/VL pewa/WL.
X —» ._ pms/rrc”; om PPGFäSJORSR. ORTOPSDISM H&M/7501, om vmzråzeöAMSTAchf/v
I
XII P
XI ORTOPéDZM Zd/MIJCM' oczr WWÖRÖÅUYZLTCN
052! 27.90.2555 0252.
N
[ATS FOP PJYZKZATP/M ](ÄlN/YCM
”4. ..IY— " _ .D/Pf/(TOP rl-
X
YUI &ONOMMOMPL 6X€77 IX BOiWSJ/US se)? GIF? om' aan/WL. Panama. YH (E 111 JUBIZSI/MSFÖ/VDcSA/S Byte/wwwwzéy lY params/ya menyer/alvar
-I
JVTRCÄ/OMPÄ (_l/57?
Sl TUATIONSPLAN
I II
]JUVUDKOMPLSXQ? PLATS FÖR Peo/Arpzm fri/WW
