SOU 1930:9

Betänkande med förslag angående ordnande av den lägre lantbruksundervisningen

N +” Gc

oå (—

— CDL"

&( 4. IGT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

BETÄNKANDE

"MED FÖRSLAG ANGÅENDE" ORDNANDE'

AV ..

'LÄGRE ** LANTBRUKSUNDER".

VISNINGEN.

AVGIVET DEN 30 APRIL 1930

;S"_T _0 c K» »;qu 'L M . 1 [of,- 3.20"

en för s'k ddande . ), axl-'s. "- *tq1=ialgät1e'nn Av Torsten & Betänkand __ ,tlll, lötsiörqi'dmiu samt . andra.f_örtattnmgar och—.ibreskrifter röran e lots- Verlget, *Mgrql'is'fÅV-luåöä Si tu.... '; ' . 8._J?omknvetkets ”outlet—(ning, "pigg-inet och organisa- gf non, zTiglen. && 5. 1 karta. . . : 9. Betänkande med:;iåtslag angående'brdnancle av den lågie lantbfnkgnngervisnsngen. Mercus. 727 s. Jo;

x .

11. JorQhruksutr'edningens betänkanden. 1.Bet'ankan e: angaende'åtgärder'iör vete- och rågmarknadens , ,stö 'andé; "Beckman. 76 5. Jo. ' - ». 2. Jor _ru'ksutredningen's betänkanden. 2. Betänkande, * ' ' ende'jordbr-ukets kreditibrhållanden. Beckman."; vii], 179 & *Jo. _ . » ' _ ;3. Skydd för äldre kulturföremal. Idun. 191 5. H. :- - 4. Jnr'glbnulcsutredningens betänkanden. 3. Betänkande. angående vi'ssa åtgärder för mejerihanteringens och "ånmféx ortens .främjande. Beckman. viij, 129 8. :'D. .0.-' '

Anm. 0m_ särskild tryckort ej angives, år tryckorlenSlockholm. Bokstaven-nu med fetstil utgöra begynnelse- - _.bqlgs'låverna" nu det departement. under vilket utredningen avgivits, t. ei. lä.—= ecklesiastikdepartementet, Jo. zåoydbruksdepartementet. Enligl_ kungörelsen den_3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningafs yttre an- ,qr nmlg (nr 98) ulgivas utredningarna i omslag med enhetlig får; för varje-departement. ' _ *

."v— -

...—wu—m—na'mvmm'

...........m* ...—_.m. .a. Enn—(.n—nvli r.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1930:9 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE

1. MED FÖRSLAG ANGÅENDE ORDNANDE

! AV

l DEN LÄGRE LANTBRUKSUNDER- VISNINGEN

AVGIVET DEN 30 APRIL 1930

STOCKHOLM 1 930 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

Till herr statsrådet och chefen för kungl. jordbruksdepartementet.

Den 1 juni 1928 hemställde dåvarande chefen för kungl. jordbruksde- partementet på angivna skäl hos Kungl. Maj:t om bemyndigande att få tillkalla högst åtta utredningsmän att inom departementet verkställa ut— redning samt avgiva förslag rörande lämpligaste sättet för ordnande av den lägre lantbruksundervisningen. Jämlikt det på grund härav erhåll— na bemyndigandet anmodade departementschefen samma dag landshöv— dingen greve A. Mörner, ledamöterna av riksdagens andra kammare lantbrukaren E. A. Gustafson och friherre S. E. F. Lilliecreutz, leda- moten av riksdagens första kammare, domänintendenten S. Linders, in— spektören för lantmanna- och lanthushållsskolorna, agronomen E. W. Ljung, ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren G. Strindlund samt föreståndaren för Säverstalunds lantmannaskola J. S. Svensson att verkställa sagda utredning. Tillika anmodades förestån— darinnan vid Rimforsa lanthushållningsseminarium L. Nathorst-Böös att deltaga i utredningen såvitt angick lanthushållsskolor och annan för kvinnor avsedd lägre lantbruksundervisning.

Till ordförande vid utredningen förordnades landshövding Mörner. Den 30 juni 1928 förordnades undertecknad Ljung att vara sekreterare åt ut- redningsmännen.

Utredningsmännen började sina sammanträden den 17 juli 1928. Efter erhållet medgivande hava vissa ledamöter av utredningen företagit resor för studerande av den lägre lantbruksundervisningen i Danmark och Finland. Ävenledes har en resa i studiesyfte företagits till P. J. Rösiös lantbruksskola Hagaberg, Tenhults lantmannaskola, seminariet och lant- hushållsskolan vid Rimforsa, lantmannaskolan vid Hamra samt lantbruks- skolan å Bjärka-Säby. I samband med andra resor hava några av ut- redningsmännen därjämte besökt lantmanna- och lanthushållsskolorna

vid Stora Segerstad, Fridhem och Katrineberg, trädgårdsskolan vid Apelryd samt ett par avdelningar av jordbrukarungdomens förbund i Halland.

På grund av remisser hava vi under utredningsarbetets gång avgivit följande yttranden till Konungen:

den 25 september 1929 angående av lantbruksstyrelsen föreslagna åt- gärder till sötvattensfiskets upphjälpande såvitt anginge fiskeriunder— visning;

samma dag angående förhöjt understöd åt behövande elever i lantman— na- och lanthushållsskolor m. fl.;

den 26 september 1929 angående provisorisk avlöningsförbättring åt fö— reståndare och lärare vid lantmannaskolor samt

samma dag angående direktör P. J. Rösiös framställning om statens övertagande av lägenheten Hagaberg.

Vidare har efter därom gjord framställning yttrande den 9 februari 1929 avgivits till riksdagens första kammares första tillfälliga utskott angående anordnande av längre utbildningskurser för kvinnliga ladu- gårdsförmän och svinskötare.

För att tagas i övervägande vid fullgörandet av det oss lämnade ut- redningsuppdraget hava vi från kungl. jordbruksdepartementet mottagit följande till oss nedan nämnda dagar remitterade framställningar, näm— ligen:

den 22 juni 1928 skrivelse från centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund och Sveriges skogsägareförbund av den 22 maj 1928 angående utvidgad undervisning i skogsskötsel vid lantmannaskolorna i riket;

den 28 juni 1928 skrivelse från professor Einar Lönnberg av den 26 juni 1928 angående undervisningen om vår inhemska djurvärld särskilt fåglarna;

den 30 juni 1928 skrivelser från Kungl. Maj:ts befallningshavande i Malmöhus län och Malmöhus läns landsting av den 17, resp. 8 septem— ber 1927 angående ordnande av småbruksundervisningen m. m.;

den 9 oktober 1928 skrivelse från svenska lanthushållsskolornas förening av den 6 oktober 1928 angående organisationen av och statsunderstöd till lanthushållsskolorna ;

den 11 februari 1929 lantbruksstyrelsens yttrande och förslag av den 31 augusti 1928 angående upprättandet av en ny lantbruksskola;

samma dag skrivelse från Stockholms läns och stads hushållningssäll— skaps förvaltningsutskott av den 4 november 1927 angående Vissa änd- ringar i gällande reglemente för utbildningskurser för ladugårdsförmäin m. m. ävensom däröver avgivna yttranden av statskonsulenten Helge Ryde, lantbruksstyrelsen och statskontoret; samt

den 26 juni 1929 skrivelse från föreningen Sveriges jordbrukskonsulem— ter av den 20 oktober 1928 angående anslag till inrättandet av assisten t— befattningar m. m. ävensom däröver avgivna yttranden av lantbrukssty-

relsen och inspektörerna över lantbruksskolorna samt lantmanna- och lanthushållsskolorna.

Som resultat av vårt utredningsarbete få vi härmed överlämna betän— kande med förslag angående ordnande av den lägre lantbruksundervis— ningen. Härigenom torde de av ovannämnda remisser få anses besva— rade, på vilka svar icke förut avlåtits.

Ifråga om Vissa delar av betänkandet och däri framlagda förslag hava några av utredningsmännen varit av skiljaktig mening, och äro de med anledning härav uttalade särskilda meningarna som reservationer fo— gade vid betänkandet.

Stockholm den 30 april 1930.

AXEL MÖBNER. EMI]. GUSTAFSON. FABIAN LILLIECREUTZ. SVEN LINDERS. ERIK W. LJUNG. LOUISE NATHORST-BÖÖS.

GERH. STRINDLUND. SIGURD SVENSSON.

Utredningsuppdraget.

Uti en inom riksdagens andra kammare år 1926 väckt motion, nr 133, framställdes vissa förslag i syfte att åstadkomma en förbättrad småblu- karundervisning inom vårt land. Vissa synpunkter anfördes, vilka en— ligt motionärernas mening borde vara vägledande för dylik undervis- nings anordnande. Vidkommande den undervisning, som vore avseld för det stora antal småbrukare, vilka av ekonomiska skäl icke kunde offra tid och penningar för bevistande av skolor av längre varaktighet, uttalades sålunda såsom önskemål att sagda undervisning utan alltför stora personliga uppoffringar måtte kunna göras tillgänglig för största möjliga antal småbrukare, såväl äldre som yngre. Vidare förordades att undervisningen måtte bygga endast på förkunskaper, inhämtade i folkskolan, att den måtte anpassas efter resp. orters förhållanden och det praktiska jordbrukets krav samt i övervägande grad inriktas på att med! dela de nödvändigaste grunderna för en ekonomisk produktion, alltså på ren yrkesutbildning. Därjämte framhölls vikten av att undervisning- en måtte göras väckande och lämna anvisningar för fortsatta självstudier.

Undersökte man, huruvida dessa önskemål vore uppfyllda genom det nuvarande systemet, måste man enligt motionärernas mening komma till det resultat, att detta endast i helt ringa mån vore händelsen. Vad lant- manna— och lanthushållsskolorna beträffade vore de Visserligen att räkna till den lägre lantbruksundervisningen men de vore ingalunda med nu— varande former och arbetsmetoder anpassade för småbruksundervisning- en. För detta ändamål vore deras kurser för långvariga och för dyra och skolorna vore för få. Dessa skolor borde visserligen efter viss om- organisation kunna genom att utbilda föregångsmän och föregångskvin— nor bland småbrukarna bliva ett värdefullt tillskott i arbetet för små- brukets höjande. Att låta lantmannaskolorna, såsom reglementet angå- ve, vara avsedda såväl för det medelstora som det mindre jordbruket syntes vara att famna alltför vitt. Dessa skolors undervisningsplan tydde på överbelastning av ämnen, så att kvantiteten av ämnen finge ersätta kvaliteten av behållna'kunskaper. Tidens användning vid lant— hushållsskolorna syntes likaledes visa, att undervisningen icke överaIR vore lagd med hänsyn till de viktigaste av de krav som mötte en hus- moder på landet. De fasta skolorna syntes fördenskull i sina nuvarande former icke vara att räkna med för den rena småbruksundervisningen.

Vad därefter beträffade frågan i vad mån denna undervisnings behov

kunde vara tillgodosedda genom de av hushållningssällskapen vidtagna anordningarna beräknade motionärerna till en början storleken av den befolkning, som kunde anses tillhöra småbrukarnas kategori. Ifall där- till räknades innehavare av jordbruk intill 10 hektar åker, kunde, då antalet sådana brukningsdelar uppginge till ungefär 328 000, antalet vid dylika småbruk aktivt sysselsatta män och kvinnor enligt deras förme- nande anslås till åtminstone 450000 personer. Det vore ett ytterst ringa fåtal av dessa som deltoge i hushållningssällskapens nu ifrågavarande undervisning. Exempelvis nämndes att under år 1924 endast 420 stipen- diater deltagit i studieresor, 730 elever bevistat 12-dagars kurser och 7400 elever bevistat 6—dagars kurser. Övriga jordbrukskurser hade pågått i allenast 1—3 dagar och kunde endast tillmätas betydelse i propaganda- syfte. Särskilt i ögonen fallande vore bristerna beträffande den kvinn- liga undervisningen.

De brister, som vidlådde den ambulatoriska småbruksundervisningen, vore av både ekonomisk och organisatorisk art. Det kunde ej begäras, att en hela landet omfattande effektiv dylik undervisning skulle kunna anordnas med tillhjälp av ett statsbidragå tillhopa ej fullt 63000 kro- nor. Genom ett ändamålsenligt utnyttjande av de i huvudsak statsavlö- nade lärarkrafterna vid lantmanna- och lanthushållsskolorna under fe- rietiderna borde kostnaderna kunna hållas inom rimliga gränser. Dessa lärare borde även stå till hushållningssällskapens förfogande för konsu- lentverksamhet.

I organisatoriskt avseende vore det av vikt, att hela den lägre lantbruks- undervisningen ställdes under enhetlig lokal ledning. De fasta skolorna inom varje hushållningssällskaps område borde erhålla gemensam styrelse. Både den fasta och den ambulatoriska undervisningen borde underställas hushållningssällskapens ledning.

Motionärerna sammanfattade slutligen sina önskemål sålunda: »Lantbruksstyrelsen handhaver fortfarande ledningen av hela den lägre lantbruksundervisningen. Den lokala ledningen inom varje hushållnings- sällskaps område anförtros åt vederbörande hushållningssällskap eller åt en styrelse, i vilken sällskapet äger erforderligt inflytande. Undervis- ningen uppdelas i två typer, den fasta och den ambulatoriska. Den fasta bedrives vid lantmanna- och lanthushållsskolor, avsedda för utbildning av föregångsmän och föregångskvinnor för det mindre jordbruket.

Bestämmelserna för lantmanna- och lanthushållsskolorna revideras i syfte:

att undervisningsplanen inriktas på ovan angivna mål; att fordringarna på lärarnas kompetens som undervisare skärpas; att skolornas lärarpersonal anställes i vederbörande hushållningssäll- skaps tjänst med avlöning av statsmedel;

att inträdesfordringarna för eleverna skärpas så, att tid ej behöver off- 1as på repetition av i folkskolan inhämtade elementära grunder;

att begåvade, mindre bemedlade småbrukare genom tillräckliga sti— pendiemedel beredas tillfälle genomgå skolorna;

att åt undervisningsmateriell och läroböcker ägnas nödig uppmärksam- het;

att skolorna verkligen äga tillgång till lämpligt demonstrationsjordbruk. Den ambulatoriska undervisningsverksamheten, avsedd för småbrulkare, handhaves av hushållningssällskapen. Den anordnas i form av kortva— riga kurser, förlagda antingen till de fasta skolorna eller ute i bygderna. Vid undervisningen utnyttjas i största möjliga utsträckning de fasta skolornas lärarpersonal ävensom undervisare, anställda hos för lantbruks— ändamål verkande föreningar.

Erforderliga anslag ställas till hushållningssällskapens förfogande.» Jordbruksutskottet, till vilket motionen hänvisades, inhämtade yttran- de däröver från lantbrulcsstyrelsen. Denna styrelse anförde bl. a., att lantmannaskolorna i främsta rummet avsetts för det medelstora jord- bruket, det vanligen s. k. bondejordbruket. De vore för den jordbrukar- ungdom, som skulle taga om hand detta jordbruk, vilket omfattade över hälften av Sveriges åkerjord, den så gott som enda utbildningsmöjlighe— ten. Lantbruksstyrelsen ansåge visserligen, att en omorganisation av dessa skolor snarligen borde tagas under övervägande, men denna omor— ganisation borde åsyfta ett tidsenligt anpassande av dessa skolor för ut— bildning framför allt av det medelstora jordbrukets idkare och alltså in- riktas efter något andra linjer än de av motionärerna föreslagna. Från dessas förslag om höjning av inträdesfordringarna till ifrågavarande sko- lor ville lantbruksstyrelsen emellertid redan nu taga bestämt avstånd.

Vad sålunda anförts gällde i huvudsak och i tillämpliga delar jämväl lanthushållsskolorna.

Ifråga om det mindre jordbruket vore upplysnings— och undervisnings- verksamheten tillgodosedd under flera former än motionärerna angivit. Styrelsen ansåge emellertid, att mycket mera behövde göras från det alll- männas sida för att bibringa den stora skaran av mindre jordbrukare behövliga kunskaper och sålunda göra dem mera skickade att möta de svårigheter, som vore förenade med deras yrke. Styrelsen ansåge sig dock böra ifrågasätta, huruvida icke redan nu gällande bestämmelser r-ö- rande undervisningen för det mindre jordbrukets idkare vore så avfat— tade, att de fyllde de krav, som motionärerna uppställt. Hushållning-s- sällskapen hade fått sådan frihet, att intet av nämnda krav behövde åsi— dosättas. Bristerna berodde sålunda närmast på hushållningssällskapems tillämpning av givna bestämmelser, vilken vore synnerligen växlande i skilda landsdelar. I huvudsak vore frågan om vidgad jordbruksunderviis- ning en rent ekonomisk fråga. Det tillgängliga statsanslaget syntes visser- ligen-motsvara det genom hushållningssällskapens framställningar påviis— bara kravet på understöd. Att detta icke vore större berodde säkerligen

på att sällskapens egen ekonomi vore för svag för att bära den dem till— kommande andelen i kostnaderna för den behövliga undervisningen.

Slutligen uttalade lantbruksstyrelsen, att det visserligen vore önskvärt att skolornas lärare användes under ledig tid av hushållningssällskapen men ansåg vissa svårigheter vara härmed förknippade.

Jordbruksutskottet anförde i utlåtande nr 55 för egen del följande. »Sniåbruksundervisningens betydelse torde vara så allmänt erkänd, att utskottet icke anser sig behöva närmare ingå härpå. Det bör vara till- räckligt att framhålla, att statens främjande av sagda undervisning måste anses utgöra ett nödvändigt och synnerligen viktigt led i den omfattande verksamhet, som staten bedriver för bildande av nya småbruk. Tydligt är ock, att syftet med denna verksamhet kan äventyras, därest ifrågava— rande undervisning icke alltjämt utvecklas. Den väckta frågan torde därför i hög grad vara förtjänt av uppmärksamhet.

Att ett växande behov av förbättrad och utökad småbruksundervisning för närvarande föreligger torde även vara obestridligt, och utskottet de- lar motionärernas uppfattning, att åtgärder för tillgodoseende av detta behov äro påkallade. I sådant avseende hava motionärerna bl. a. tänkt sig en omorganisation av de nuvarande lantmanna— och lanthushållssko— lorna, vilka de för närvarande finna vara behäftade med vissa brister.

Det torde ock vara otvivelaktigt, att vissa förhållanden råda beträffan- de den lägre lantbruksundervisningen, vilka icke kunna anses fullt till- fredsställande. I främsta rummet synes i detta avseende det ringa anta- let elever vid ett flertal lantmanna- och lanthushållsskolor hava ådragit sig uppmärksamhet. Likaledes hava påvisats vissa olägenheter härfly- tande från att skolorna sakna tillräcklig enhetlig ledning, vilket bl. a. tagit sig uttryck i en osund konkurrens om elever mellan närbelägna sko— lor. Det har ock framhållits som ett önskemål, att skolornas lärarkrafter skulle kunna utnyttjas under större del av året än nu äger rum.

Med hänsyn till sålunda föreliggande förhållanden måste utskottet dela motionärernas uppfattning beträffande behovet av vissa förändringar i den nuvarande organisationen av den lägre lantbruksundervisningen. Lantbruksstyrelsen har emellertid i sitt här ovan intagna yttrande med- delat, att styrelsen under alla förhållanden torde komma att inom kort påkalla en omorganisation av lantmannaskolorna och att nödig hänsyn härvid syntes böra tagas till de av motionärerna i ifrågavarande mo- tion framförda synpunkterna. Något särskilt uttalande i denna del av det föreliggande spörsmålet torde således ej erfordras från utskottets sida.

Att särskilda åtgärder därutöver måste vidtagas för utökning och för— bättring av den speciella småbruksundervisningen delvis kanske un— der nya former vill utskottet emellertid understryka. Vad som för närvarande i detta hänseende förekommer torde icke svara emot det verk— liga behovet. I vad mån det kan visa sig möjligt att även för denna

undervisning utnyttja lantmannaskolornas lärarkrafter, torde givetvis böra noga undersökas, men utskottet måste i likhet med lantbruksstyrel— sen finna, att alltför stora förväntningar icke kunna ställas på denna utväg. Det torde emellertid, såsom motionärerna berört, i varje fall vara tänkbart, att dessa lärare i viss utsträckning kunna utnyttjas för kon— sulentverksamhet.»

Under åberopande av jordbruksutskottets utlåtande och i enlighet med dess hemställan anhöll riksdagen i skrivelse den 26 maj 1926, nr 263, om skyndsam utredning rörande åtgärder för främjande av småbrukar- undervisningen samt framläggande av de förslag, vartill denna utred- ning kunde föranleda.

Under den därefter intill anordnandet av det nu förevarande utred- ningsarbetet förflutna tiden blev frågan om omorganisation av den lägre lantbruksundervisningen eller delar därav ytterligare på flera sätt bragt under Kungl. Maj:ts prövning.

Sålunda berörde Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsut— skott i en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse den 21 oktober 1927 vissa frå- gor rörande småbrukarundervisningen. Sedan länets landsting uppdra— git åt sitt förvaltningsutskott att i samråd med styrelserna för lantman- naskolorna i länet verkställa undersökning rörande omläggning av nu- dervisningen vid några av nämnda skolor på sådant sätt, att kurserna med större fördel måtte besökas av småbrukare, hade genom landstingets och hushållningssällskapets resp. förvaltningsutskott utsetts en särskild kommitté för att utföra den sålunda beslutade undersökningen. I sitt utlåtande hade kommittén framhållit att, under det våra bondsöners ut— bildning hittills vanligen omfattat en vinter i folkhögskola och en vinter i lantmannaskola, det syntes för en blivande småbrukare vara av eko- nomiska skäl oöverkomligt att för sin utbildning ägna mer än en vinters vistelse vid skola. För en dylik för blivande småbrukare avsedd skolunder— visning uppställdes följande villkor.

1. Deltagande i kursen borde om möjligt ej vara förenat med större direkta kostnader för elever från mindre bemedlade hem.

2. Kursen borde omfatta en undervisningstid av 5 månader förlagd till vintern. '

3. Undervisningsprogrammet borde omfatta såväl elementära allmänbil- dande och kulturella ämnen som rena fackämnen.

4. Vid undervisningen borde mera vikt läggas vid allmänt orienteran- de, till självständiga studier och undersökningar väckande framställning- ar än vid inhämtande av Visst kunskapsstoff.

5. I förening med skolorna borde finnas jordbruk, så att lärarna kunde hålla sig i ständig kontakt med det praktiska jordbruket och hava möj- lighet till demonstrationer för eleverna. Stor frihet borde emellertid lämnas olika skolor vid undervisningens anordnande.

För äldre småbrukare borde anordnas särskilda, kortare kurser, för- lagda antingen vid skolan eller ute i bygderna.

I anledning av denna kommitténtredning hemställde Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott i ovanberörda skrivelse om för- anstaltande om sådan ändring i gällande >>normalplaner» för lantmanna- skolor, att för blivande småbrukare särskilt lämpade undervisningskurser enligt i utredningen angivna grunder kunde med statsunderstöd anordnas.

Statens inspektör för lantmannaskolorna förordade, att större frihet med avseende å undervisningsplanens anordnande vid lantmannaskolor- na måtte omedelbart beredas genom en mindre ändring av reglementets & 4. Lantbruksstyrelsen, som erinrade att frågan om lantmannaskolornas omorganisation borde på grund av riksdagens skrivelse år 1926 snarligen upptagas till allmän prövning, tillstyrkte att i avvaktan härpå reglemen— tet måtte jämkas enligt ett av styrelsen framlagt förslag.

I anledning av kommittens utredning hemställde tillika Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott i merberörda skrivelse dels om sådan höjning av stipendierna åt behövande elever vid lantmannaskolor, att eleverna kunde utan större direkta kostnader genomgå de för små— brukare avsedda undervisningskurserna, dels ock om tidigare, exempel- vis månadsvis utbetalning av elevunderstöden.

Frågan om elevstipendierna var föremål även för en framställning av svenska lantmannaskolornas lärarförentng, som påyrkade deras höjning med minst 50 procent samt ifrågasatte ändrat sätt för stipendiernas ut- delande.

Lantbruksstyrelsen understödde i huvudsak de framställningar beträf- fande elevstipendierna, som sålunda gjorts, och framställde med anled— ning därav vissa förslag.

I samband med anmälan av anslagsbehovet till lantmannaskolor redo- gjorde chefen för jordbruksdepartementet i punkten 15 under nionde hu— vudtiteln år 1928 för de nu omförmälda framställningarna från Malmö— hus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott och svenska lantman- naskolornas lärarförening samt anförde att —— med undantag för före— nämnda reglementsförändring _ desamma syntes tarva närmare utred- ning, bl. a. med hänsyn till konsekvenserna beträffande andra statsun— derstödda skolor. Beträffande den föreslagna reglementsförändringen uttalade departementschefen, att han ansåge synnerligen önskvärt, att en undervisningsform måtte införas, vilken bättre än fallet torde vara med de nuvarande lantmannaskolorna vore inriktad på småbrukarnas särskil- da förhållanden och behov. Något hinder att, redan innan frågan om den lägre lantbruksundervisningens omorganisation blivit slutbehandlad, vidtaga åtgärder i nämnda syfte, syntes icke föreligga. (Kungörelse om ändring i sådant syfte av lantmannaskolornas reglemente har utfär— dats den 8 juni 1928, nr 169.)

Vidare är att märka att lantbruksstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 oktober 1927 angående anslag att äskas av riksdagen för höjande av det mindre jordbruket hemställde om beredande av statsanslag för Väsentligt utvidgad och delvis efter nya linjer anordnad undervisnings- och upplysningsverksamhet för idkare av mindre jordbruk. Ämbetsver- ket utvecklade närmare, huruledes denna verksamhet borde äga rum och organiseras.

Härom yttrade departementschefen uti punkten 51 under nionde huvud— titeln till 1928 års riksdag, att han funne syftet värt allt beaktande. Han erinrade emellertid om förenämnda riksdagsskrivelse år 1926 och förmäl— de sig hava för avsikt att inom kort upptaga frågan om den lägre lant— bruksundervisningens ordnande och utveckling och därvid borde jämväl det nu av lantbruksstyrelsen framlagda förslaget komma under övervä— gande, på det att hithörande frågor måtte i ett sammanhang bliva före— mål för behandling.

I skrivelse den 27 september 1927 gjorde hushållntngssällskapens ombud framställning om anslags beviljande för anställande hos sällskapen av lärare från lantmannaskolorna såsom extra konsulenter, åtminstone tillsvidare intill dess statsbidrag kunde erhållas för anställande hos säll— skapen av erforderligt antal husdjurskonsulenter.

Lantbruksstyrelsen framhöll, att dylik hjälp i konsulentverksamheten vore säsongarbete och till sin natur snarare kvalificerat medarbetarskap än självständig konsulentverksamhet. Emellertid skulle säkerligen ett samarbete mellan hushållningssällskap och skolstyrelser i ändamål att ifrågavarande lärare under sin långa nödtvungna ledighet sysselsattes med viss verksamhet i sällskapens tjänst kunna visa sig fruktbringande för båda parterna.

Departementschefen anförde härom under punkten 53 av nionde huvud- titeln i 1928 års statsverksproposition, att den framförda tanken vore i och för sig beaktansvärd, men att utredningen i ärendet icke gåve till- räcklig ledning för ett närmare bedömande av den lämpligaste formen för den avsedda anordningen eller av grunderna för statsbidrags utan— ordnande till hushållningssällskapen. För övrigt hänvisade departe- mentschefen till den utredning, som borde komma till stånd med anled— ning av merberörda riksdagsskrivelse, och ansåg denna utrednings re- sultat böra avbidas. Han anslöte sig emellertid till den av lantbrukssty- relsen uttalade uppfattningen om det önskvärda och lämpliga i att den här avsedda angelägenheten i första hand ordnades genom samverkan mellan hushållningssällskapen och skolornas ledning utan särskilt stats— bidrag för ändamålet.

Den 1 juni 1928 anmälde chefen för jordbruksdepartementet för Kungl. Maj:t riksdagens ovanberörda skrivelse den 26 maj 1926 och omförmälde

tillika de övriga framställningar och utlåtanden samt av honom gjorda uttalanden, vilka härovan omnämnts. Han anförde därefter följande, som innefattar de för detta utredningsarbete givna direktiven.

»Såsom jag sålunda redan förut haft tillfälle framhålla, synes mig i hög grad önskvärt, att en utredning rörande ett bättre anordnande av den lägre lantbruksundervisningen kommer till stånd.

Ifrågavarande motionärer liksom 1926 års riksdag hava i främsta rum— met riktat uppmärksamheten på behovet av en utveckling av undervis- ningen för landets småbrukare. Förhållandet är ju även, att genom det kraftiga stöd staten skänker egnahemsrörelsen mindre jordbruk under senare tid i synnerligen stor utsträckning bildats och att därför behovet av en bättre upplysningsverksamhet gör sig särskilt gällande beträffande nämnda jordbruks utövare.

Vidare må erinras, hurusom 1927 års riksdagsrevisorer, med framhål— lande av vissa organisatoriska olägenheter vid lantmannaskolorna samt det jämförelsevis låga elevantalet vid vissa av dessa skolor, ansett dessa förhållanden påkalla närmare utredning rörande en omorganisation av nämnda skolor. Ävenledes vill jag framhålla ej mindre den uppmärk— samhet, för vilken frågan om den lägre lantbruksundervisningen under senare tider varit föremål inom fackmannakretsar, och de reformkrav, som därvid framkommit, än även de önskemål beträffande genomförandet i samband med den lägre lantbruksundervisningen av en förbättrad un- dervisning i skogshushållning, vilka framställts bl. a. i det utlåtande, som av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund avgivits till jord- bruksutskottet vid 1928 års riksdag i anledning av vid riksdagen väckta motioner angående skogsmarkernas bättre tillgodogörande, ävensom nu senast i en till Kungl. Maj:t från nämnda centralråd samt Sveriges skogs— ägarförbund ingiven skrivelse av den 22 maj 1928. Med den stora bety- delse skogsmarkens och skogens rationella skötsel äger för jordbruket in- om vidsträckta delar av vårt land synes mig en undersökning angående förbättrad undervisning i nämnda ämne av stor betydelse.

Emellertid böra, utöver de grenar av den lägre lantbruksundervisning- en som sålunda framhållits, nu i ett sammanhang till behandling upp— tagas jämväl övriga vid sagda undervisning tillämpade former.

Utan att taga ställning till de särskilda spörsmål, som föreligga med avseende å en reformering av den lägre lantbruksundervisningen, eller de uppslag som framkommit till dessas lösande, anser jag fördenskull, att en förutsättningslös utredning bör komma till stånd rörande ämnet i hela dess vidd. Till behandling böra upptagas frågor bl. a. om lämpligaste sättet för utbildningsarbetets anordnande för olika ändamål och under olika förhållanden såsom genom fasta utbildningsanstalter eller särskilda kurser eller annan särskild upplysningsverksamhet, vidare frågor angå— ende undervis'ningens omfattning och innehåll i övrigt, elevernas under— stödjande från statens sida, lärarnas ställning och tillgodogörandet av

14 deras arbetskraft samt de ekonomiska konsekvenser, vilka äro att för- vänta av en lösning i ena eller andra riktningen av uppkommande frågor.

Den utredning rörande en reformering av den lägre lantbruksunder- visningen, som jag sålunda tillstyrker, anser jag höra anförtros åt sär- skilda utredningsmän.»

Med bifall till departementschefens hemställan bemyndigade Kungl. Maj:t honom att tillkalla högst åtta utredningsmän att inom jordbruks- departementet verkställa utredning samt avgiva förslag rörande lämpli- gaste sättet för ordnande av den lägre lantbruksundervisningen.

Allmän översikt.

Lägre lantbruksundervisning har förekommit i vårt land under snart ett 100-tal år. Av de äldsta lägre lantbruksundervisningsanstalterna, lantbruksskolorna, upprättades sålunda den första redan år 1840 och efterföljdes snart av flera liknande skolor. I slutet av 1870—talet bör— jade vissa folkhögskolor meddela lantbruksundervisning i särskilda avdelningar, och till stor del genom ombildning av dessa tillkom- mo år 1888 de första lantmannaskolorna. Ett kvartssekel senare, närmare bestämt 1912, upprättades de första lanthushållsskolorna, avsedda att meddela undervisning i husligt arbete och vissa lantgöromål för kvinnor.

Undervisningen i de nämnda skolorna var från början och har allt— sedan dess varit avsedd och avpassad för manlig och — ifråga om lant— hushållsskolorna kvinnlig ungdom från lantmannahem. Då erfaren- heten emellertid utvisade, att man med denna undervisning blott kunde nå en jämförelsevis ringa del av de blivande yrkesutövarna på jordbru- kets område, uppkom tanken att genom undervisning vid kortare kurser söka nå det stora flertalet av jordbrukare. Genom hushållningssällska— pens försorg började sådana kurser allmänt anordnas vid 1900-talets bör- jan. Sedan 1906 års riksdag beviljat statsbidrag till bestridande av kost- naderna för dylika kurser, har också denna undervisningsverksamhet ut» vecklats till en rätt så betydande omfattning.

Vid sidan av denna allmänna lägre lantbruksundervisning har också under de senaste årtiondena tillkommit specialundervisning i olika delar av lanthushållningen. Denna har haft till syfte antingen att meddela . undervisning åt dem, som närmast handhava skötseln av vissa särskilda ? grenar av lanthushållningen, t. ex. ladugårds— och svinskötseln m. m., I | | | | l i

eller också att utbilda vissa medhjälpare och biträden för speciella upp- . gifter, exempelvis kontrollassistenter, vandringsrättare och täckdiknings- förmän. Något äldre är undervisningen i mejerihushållning. ; I detta sammanhang må också nämnas den undervisning, som medde- las vid av vissa på jordbrukets område verksamma föreningar anord- nade kurser.

Vidare har under de sista årtiondena en mera individuell undervis- ning åt jordbrukets utövare förekommit i stor omfattning. Denna har » meddelats dels och framför allt av hushållningssällskapens konsulenter, vandringsrättare och andra instruktörer, i den mån de kallats att biträda - jordbrukare vid förrättningar av olika slag, dels också vid premieringar

av mindre jordbruk samt genom för deltagare i mindre jordbruk anord— nade studieresor.

Slutligen har, under de senaste åren, en i viss mån ny form för lant- bruksundervisning kommit till användning genom jordbrukarungdo- mens förbund och den efter mönster från Amerika och med bidrag där— ifrån bedrivna ungdomsverksamheten.

Redan dessa korta antydningar ge vid handen, att den lägre lantbruks? undervisningen i vårt land, särskilt under de sista årtiondena, väsentligt utvidgats och utvecklats i olika riktningar. Detta har otvivelaktigt varit till betydande gagn för vårt lands jordbruk. Det torde icke vara någon överdrift om man säger, att denna undervisning varit en av de viktigaste orsakerna till jordbrukets under senare tid i hög grad ökade produktion. Och att denna i sin ordning varit av ovärderlig betydelse för hela vårt land, icke minst under en för detta särskilt kritisk tid, torde av ingen bestridas.

Om man sålunda också med en viss tillfredsställelse kan konstatera, att den lägre lantbruksundervisningen i vårt land fått betydligt ökad omfattning och på ett gynnsamt sätt utvecklats i olika riktningar, så nödgas man samtidigt konstatera, att denna undervisning fortfarande är behäftad med åtskilliga brister och ej förmår att i allo fylla sin bety— delsefulla uppgift. Sålunda är det påtagligt, att lantbruksundervisnin- gen, som helhet betraktad, saknar enhetlighet och i viss mån förlamas av bristande organisation. Orsaken härtill torde bl. a. och främst vara, att de olika formerna för undervisningen tillkommit och genom— förts vid olika tidpunkter och tämligen oberoende av varandra.

Den undervisning, som förekommit, har icke heller på långt när be- gagnats av allmänheten i den omfattning, som varit önskvärd. Vid vissa skolor, i synnerhet åtskilliga lantmannaskolor, har elevantalet varit vida lägre än skolorna lämpligen kunnat mottaga. De för en större allmän— het anordnade undervisningskurserna i jordbruk hava också i många fall fått mindre tillslutning än förhållandena medgivit och gjort önsk— värt. Därtill kommer, att antalet sådana kurser huvudsakligen på grund av bristande ekonomiska resurser hos hushållningssällskapen varit vida mindre än som med hänsyn till behovet kunnat anses erforderligt.

Följden av allt detta har blivit, att blott en jämförelsevis ringa del av vårt lands jordbrukare erhållit sådan teoretisk undervisning, som de varit i behov av för att på bästa möjliga sätt handhava skötseln av sitt jordbruk.

Dessa nu i korthet berörda jämte en del andra därmed sammanhängan— de förhållanden hava bl. a. givit anledning till de framställningar angående förbättrandet av den lägre lantbruksundervisningen, som förut omnämnts. De hava därigenom också direkt och indirekt varit orsaken till den utredning, vars resultat framläggas i detta betänkande.

Då vi gått att verkställa den omfattande utredning rörande hela den

lägre lantbruksundervisningen i dess olika former, som blivit oss anför- trodd, har det i första hand synts oss angeläget att komma till klarhet om denna undervisnings nuvarande ställning och om orsakerna till ovan antydda och andra förefintliga brister. Vi hava därför från styrelserna för olika ovan nämnda skolor, hushållningssällskapens förvaltningsut- skott och skogsvårdsstyrelserna m. fl. inhämtat uppgifter och yttranden angående ett flertal i det följande omförmälda förhållanden. Härigenom har ett omfattande material för bedömande av de spörsmål, till vilka vi vid utredningen haft att taga ställning, blivit tillgängligt. Vi hava också ansett det vara lämpligt att till ledning för dem, som i det följande hava att taga befattning med frågan om den lägre lantbruksundervisningen, infoga detta material i sammanhang med de speciella frågor detsamma berör.

Vidare har det synts oss önskvärt att för utredningen och de på grund- val av densamma framlagda förslagen kunna tillgodogöra oss den erfa— renhet på den lägre lantbruksundervisningens område, som under de se- naste åren vunnits i Våra grannländer. Efter vederbörligt tillstånd hava vi därför på ort och ställe tagit kännedom om den lägre lantbruksunder- visningen i Danmark och Finland. Då en av utredningsmännen tidigare studerat motsvarande förhållanden i Norge och vi därjämte från sak- kunnigt håll erhållit en redogörelse för den lägre lantbruksundervisnin- gen i Tyskland, hava vi haft tillfälle att, i den mån så befunnits lämp- ligt, vid utarbetandet av våra förslag taga vederbörlig hänsyn till erfa- renheterna i nämnda länder. Kortfattade redogörelser för den lägre lantbruksundervisningen därstädes äro också som bilaga fogade vid detta

. betänkande.

De förslag beträffande ordnandet av den lägre lantbruksundervisnin— gen, som vi i detta betänkande framlägga, innefatta icke någon mera ge- nomgripande omorganisation av densamma. Vi hava ansett, att huvud- grunderna för vår nuvarande lägre lantbruksundervisning äro riktiga samt i allmänhet väl lämpade efter förhållandena i vårt land. Men sy— stemet är icke tillräckligt effektivt. Den förnämsta och särdeles befo— gade anmärkningen mot de nuvarande anordningarna på den lägre lant- bruksundervisningens område har varit, att desamma icke förmått draga till sig mer än en helt ringa del vare sig av den ungdom, som ämnar ägna sig åt lantmannens yrke, eller av dem som redan utöva detta yrke men äro i behov av ökad kunskap däri. Den genom dessa anordningar .åsyftade fackliga och ekonomiska yrkeskunskapen har blott i ringa mån kommit vår lantmannabefolkning till del, vilket är desto beklagligare, som lantmannens yrke blivit allt svårare, mer krävande och vanskligare. Det går emellertid icke an att endast skjuta skulden på allmänheten, som icke vill i avsedd mängd komma till de undervisningsanstalter, som stå till buds. Felet måste i någon mån också ligga hos undervisningsanord-

2 291214.

ningarna själva. Det är dessa fel och brister, som vi genom våra förslag sökt avhjälpa. Våra förslag avse därför ett utbyggande av det nuvaran- de systemet i olika hänseenden samt beredande av större frihet och mång- sidigare utvecklingsmöjligheter jämte ökat understöd från statens sida. Huvudändamålet med våra förslag har varit att göra en för olika grup- per av jordbrukare eller blivande jordbrukare väl avpassad lantbruks- undervisning lätt tillgänglig för möjligast vida kretsar. I sådant syfte hava vi bl. a. föreslagit vissa åtgärder, vilka avse dels att göra de fasta undervisningsanstalterna bättre utrustade och mera tilldragan— de, dels att i ekonomiskt avseende underlätta genomgåendet av kurserna i dessa, dels att bereda ökade möjligheter för undervisning genom kor- tare och längre kurser av olika slag och dels att åstadkomma en utvid- gad individuell undervisning genom instruktörer för olika ändamål. Och för att ernå nödig samverkan mellan alla på detta område verksamma krafter hava vi sökt finna en lämplig form för sådant samarbete och för ledning av verksamheten ute i orterna.

Ett synnerligen viktigt rum bland våra förslag intaga de bestämmel- ser vi föreslå för beredande av större frihet och mångsidigare möjlig- heter samt ökat statsunderstöd åt kortare undervisningskurser, framför allt dem som äro avsedda för särskilt antagna elever. Dessa kurser in— nefattas i de statsunderstödda åtgärderna för höjandet av det mindre jordbruket. Genom våra förslag i dessa avseenden och genom att vi föreslå, att dylika kurser må kunna anordnas även av skolstyrelser-na, böra väsentligt ökade möjligheter öppnas för en rik och gagnelig under- visningsverksamhet. Dessa kurser bindas icke av några stränga regler och de kunna lätt åstadkommas ute i orterna, om blott intresse och ini- tiativkraft finnas. Den vid dem meddelade undervisningen kan vara både teoretisk och praktisk. Den kan äga rum i landets alla delar och vara avsedd för alla lager av vår lantbefolkning, både äldre och yngre, både småbrukare och andra. Den kan behandla alla områden av lant- hushållningen, mannens såväl som kvinnans, och alla särskilda grenar av lantbruket med vad därmed sammanhänger. Dessa kurser böra i den friare och utvidgade form vi uti vårt förslag givit dem vara mycket väl ägnade att komplettera den undervisning av olika slag, som meddelas i annan ordning, samt att sålunda utfylla de luckor i undervisningsvä— sendets organisation, som tilläventyrs må förefinnas.

Den lägre lantbruksundervisningen i vårt land meddelas, såsom redan nämnts, i flera olika former. För vinnande av nödig överskådlighet kan man indela densamma i allmän lantbruksundervisning och speciell un- dervisning i olika grenar av lanthushållningen eller för särskilda ända- mål. Den allmänna lantbruksundervisningen meddelas dels i vissa, hu- vudsakligen för vuxen ungdom avsedda skolor, dels i kortare eller längre

kurser, närmast avsedda för i jordbruket redan verksamma yrkesutöva— re; hit är också att räkna den förut nämnda ungdomsverksamheten på landsbygden. Speciell undervisning meddelas likaledes dels i vissa sko- lor, t. ex. de lägre mejeriskolorna, dels också i utbildningskurser av flera slag.

Dessa olika slag av undervisning behandlas i detta betänkande var för sig och i huvudsak i nu nämnd ordning. Därefter upptagas till behand- ling vissa för främjandet av den lägre lantbruksundervisningen i dess helhet eller åtminstone flera olika grenar därav gemensamma åtgärder. Självfallet finnes ett visst samband mellan olika slag av undervisning och på grund härav har det vid utredningen av frågan om en viss undervisningsform blivit nödvändigt att också beröra annan närstående undervisning.

Rörande de olika avdelningarna i betänkandet må här lämnas några kortfattade orienterande upplysningar.

De för meddelande av allmän lantbruksundervisning avsedda fasta skolorna äro, som förut nämnts, av tre olika slag: lantmannaskolor, lant— bruksskolor och lanthushållsskolor, de sistnämnda avsedda för kvinnlig ungdom. Av flera skäl hava vi funnit oss böra först och mest utförligt behandla lantmannaskolorna. Dessa kunna nämligen för närvarande betraktas som de viktigaste utbildningsanstalterna för blivande jord— brukare; det årligen utgående elevantalet från dem är 4—5 gånger större än lantbruksskolornas. Vidare hava dessa skolor och deras organisa— tion i främsta rummet varit föremål för den allmänna diskussionen an— gående den lägre lantbruksundervisningen, som föregått denna utred- ning och väl på sitt sätt medverkat till att densamma kommit till stånd. Under avdelningen om lantmannaskolorna hava vi fått anledning att utförligt behandla ett flertal olika spörsmål, vilka delvis också beröra andra grenar av lantbruksundervisningen.

De huvudsakligen för utbildning av arbetsförmän vid det större jord— bruket avsedda lantbruksskolorna i södra och mellersta Sverige erhöllo vid den år 1911 genomförda omorganisationen en sådan form, som synes ha varit väl avpassad för skolornas ändamål. Däremot hava lantbruks- skolorna i Norrland haft vissa svårigheter och ej blivit anlitade i den utsträckning, som man tänkt sig. På grund av dessa förhållanden hava vi icke haft anledning att vid vår utredning i större omfattning syssla med den förstnämnda gruppen av skolor, medan däremot den andra mera ingående behandlats i vårt betänkande.

Ifråga om lanthushållsskolorna torde man också kunna säga, att de i stort sett visat sig väl motsvara sitt ändamål att meddela en för bli— vande husmödrar i lantmannahem avpassad undervisning. Dålemellertid skilda meningar i vissa avseenden gjort sig gällande angående dessa sko- lors organisation och undervisningsplan m. m., hava dessa och en del i samband därmed stående spörsmål upptagits till behandling.

Då utbildningen i lantmannaskolorna i motsats till vad fallet är i lantbruks— och lanthushållsskolorna —- endast omfattar teoretisk under— visning, och då en fortsatt praktisk utbildning av eleverna i förstnämnda skolor ur många synpunkter får anses önskvärd, hava vi upptagit frå- gan härom till omprövning. Utredningen härom samt om s. k. prak— tiskt betonade fortsättningskurser är framlagd i en särskild avdelning.

Den allmänna lantbruksundervisning, som närmast är avsedd för re— dan i verksamhet varande yrkesutövare, har av oss behandlats i en av- delning om lantbruksundervisning för en större allmänhet. Här hava vi sammanfört dels den undervisning, som meddelas genom föreläsningar, demonstrationer och övningar vid kurser av olika slag, dels också den mera individuella undervisning, vilken sker vid premiering av mindre jordbruk samt för deltagare i studieresor. I samband därmed har också behandlats viss annan upplysningsverksamhet genom litteratur o. d.

Till den allmänna lantbruksundervisningen är också närmast att hän— föra den handledning i olika slag av jordbruksarbeten m. ni., som lämnas genom jordbrukarungdomens förbund samt den förut nämnda lantung— domsverksamheten. Vi hava behandlat frågor rörande reglering av och statsunderstöd för detta arbete i en särskild avdelning under rubriken »Ungdomsverksamheten».

Vid sidan av den allmänna lantbruksundervisningen förekommer, som förut nämnts, också en särskild mera specialiserad undervisning i vissa grenar av lanthushållningen. I en särskild avdelning om utbildnings- kurser för speciella ändamål hava vi behandlat denna undervisning i den mån den sker vid kurser av olika slag. Här utredes sålunda bl. a. frågan om utbildning av kontrollassistenter, ladugårdsförmän och svin— skötare samt kvinnliga ladugårdsskötare.

I följande avdelning äro till prövning upptagna vissa frågor rörande jordbrukskonsulenter och vandringsrättare, av oss benämnda instruktö— rer, samt kvinnliga hemkonsulenter.

Sist bland de olika formerna för specialundervisningen behandlas den lägre mejeriundervisningen. Vi framlägga på grundval av verkställda utredningar förslag till i vissa avseenden utvidgad och förbättrad under- visning vid mejeriskolor av olika slag för manliga och kvinnliga elever.

Därefter hava vi i vårt betänkande behandlat några för den förut be- rörda undervisningen gemensamma och betydelsefulla angelägenheter., En av dessa är frågan om statsunderstöd åt behövande elever. Vi hava funnit oss böra i vissa fall föreslå ökat understöd åt behövande elever. I i samband därmed hava vi också föreslagit ändrade bestämmelser för tilldel- % ningen av ifrågavarande understöd. 1

En av de mest framträdande svagheterna i vår lägre lantbruksunder— visnings hittillsvarande organisation har, såsom förut påpekats, varitl bristen på enhetlighet och samverkan mellan de på området verksamma krafterna. Det har på grund härav synts oss angeläget att söka få till

stånd ett organ, som inom varje lokalt begränsat område skulle kunna förmedla och ordna en sådan samverkan samt leda undervisningen i stort. I detta syfte hava vi efter grundligt övervägande framlagt förslag om upprättande av lantbruksundervisningsnäninder. En sådan nämnd skulle enligt vårt förslag tillsättas inom varje hushållningssällskaps område och där enligt närmare angivna bestämmelser handhava ledningen i stort av den lägre lantbruksundervisningen samt verka för att de inom densamma verksamma lärarkrafterna bliva på bästa möjliga sätt ut- nyttjade.

Gagnet av den lägre lantbruksundervisningen liksom all undervis— ning är givetvis i hög grad beroende av det sätt, på vilket den med— delas. Vi hava för vår del funnit nödigt att föreslå särskilda åtgärder för lärarnas pedagogiska utbildning. I sådant syfte framlägga vi för- slag om inrättandet av en praktisk—pedagogisk provårskurs.

Med hänsyn till bl. a. de ökade uppgifter för inspektionen över den lägre lantbruksundervisningen, som genomförandet av våra förslag skulle medföra, samt det i övrigt ökade arbetet för den centrala ledningen av lantbruksundervisningen, som skulle följa därmed, hava vi slutligen fun- nit oss böra förorda en ändrad ordning för denna inspektion och för handläggningen i lantbruksstyrelsen av ärenden rörande denna under— vrsmng.

Lantmannaskolor.

Lantmannaskolorna 1908—1928.

I sitt den 12 december 1908 avgivna betänkande redogör 1907 års lant— bruksundervisningskommitté för lantmannaskolornas tillkomst och ut- veckling t. o. 111. år 1907. Det framgår härav bl. a., att förslag om upp— rättandet av sådana skolor framlagts år 1884 i det av lantbruksläroverks- kommittén då avgivna betänkandet. Anslag till lantmannaskolor bevil- jades, på förslag av Kungl. Maj:t, första gången av 1887 års riksdag, vilken samtidigt fastställde de villkor, under vilka anslag skulle utgå.

Av de i förstnämnda betänkande lämnade uppgifterna finner man bl. a., att antalet lantmannaskolor år 1888, det första år, då statsunder- stöd till sådana utgick, var 9 och att deras antal år 1907 ökats till 27. Sammanlagda elevantalet, som under den första femårsperioden utgjorde 100—150 årligen, uppgick för de båda sista upptagna åren, 1906 och 1907, till i medeltal något över 400.

De vid sistnämnda tidpunkt förefintliga lantmannaskolorna hade, på ett par undantag när, tillkommit såsom en särskild avdelning vid en folk- högskola. Folkhögskolans föreståndare var därför också i regel före- ståndare för den till samma plats förlagda lantmannaskolan, medan fack- undervisningen handhades av en agronomiskt utbildad lärare. För inträ- de i skolan krävdes vissa förkunskaper; frikallade från inträdesprövning voro de, som genomgått folkhögskola eller vissa klasser i allmänt eller tekniskt läroverk. Enligt uppgifter i lantbruksstyrelsens berättelser för åren omkring 1907 synes i regel över hälften av de inträdessökande ha genomgått folkhögskola, medan c:a 1,'a genomgått inträdesprövning och resten erhållit undervisning vid andra skolor.

I sitt förut nämnda betänkande föreslog 1907 års lantbruksundervis- ningskommitté en i vissa avseenden ändrad organisation av lantmanna— skolorna. Sålunda förordade kommittén bl. a., att utom skolor av dittills vanlig typ med vissa inträdesfordringar, av kommittén benämnd litt. A, skulle upprättas en ny form, litt. B, med sådan undervisningsplan, att vanlig folkskolebildning vore tillräcklig för tillgodogörande av under- visningen. För de med folkhögskolor förenade lantmannaskolorna före- slogos vissa bestämmelser, bl. a. om särskild, agronomiskt utbildad före-

ståndare, som skulle göra dessa skolor mera självständiga. I samband därmed föreslog kommittén emellertid också för att »redan bestående förhållanden icke alltför hastigt må rubbas och enskildas rätt därigenom måhända äventyras, att i de fall, där man finner det lämpligt att fort- farande bibehålla redan förefintlig gemenskap i avseende å lärare, under- visningslokaler m. m. mellan lantmannaskola och folkhögskola, denna gemenskap bör få fortfara, varvid en av de sålunda samarbetande läro- verkens föreståndare bör utses till rektor för båda». Angående rektors uppgift föreslogos också närmare föreskrifter.

För åstadkommande av en förbättrad undervisning fann kommittén det nödvändigt, att vid varje lantmannaskola, utom föreståndaren, skulle finnas en fast anställd lärare. I samma syfte föreslogs också en utvidg- ning av undervisningen genom praktiska demonstrationer. Dessa skulle bl. a. ske vid skolans jordbruk eller, därest ej sådant fanns, vid närlig- gande välskötta jordbruk, vilkas innehavare genom särskild överenskom- melse med skolan förklarat sig villiga upplåta dessa för ändamålet.

Rörande statsunderstöd till lantmannaskolorna föreslog kommittén, att detta, som dittills utgått med högst 4000 kronor till skola, vars elevantal översteg 20 eller som var belägen i län, där med statsmedel till samma belopp understödd lantbruksskola ej fanns, samt med högst 3000 kronor till varje annan lantmannaskola, skulle, oberoende av typen, utgå med 5000 kronor, vilket anslag dock skulle höjas till 6000 kronor, då skolans elevantal översteg 30, i vilket fall inrättande vid skolan av parallellunder— visning i vissa ämnen blev nödigt. Vidare föreslogos vissa villkor för statsanslagets utgående, vartill det senare torde bliva tillfälle återkom- ma. Detsamma gäller kommitténs förslag angående upplåtelse av krono- egendomar för förläggning av lantmannaskolor samt utlämnande av bygg— nadslån till lokaler för skolorna.

I huvudsaklig överensstämmelse med ovan nämnda förslag avlät Kungl. Maj:t nådig proposition till 1911 års riksdag angående bl. a. grun— derna för förändrad organisation av de med statsmedel understödda lant- mannaskolorna och statsunderstöd till dessa. Riksdagen godkände med några smärre jämkningar vad Kungl. Maj:t i sagda proposition föresla— git. I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t nytt reglemente för de med understöd av statsmedel inrättade lantman- naskolor den 10 juni 1912 (nr 117) samt kungörelse angående anslag till lantmannaskolor den 29 juni 1912 (nr 119).

Enligt nämnda kungörelse skulle understöd åt lantmannaskolor efter Kungl. Maj:ts beprövande »utgå med ej mindre ett grundanslag å 2000 kronor åt sådan lantmannaskola, vars elevantal uppgår till minst 15 eller, under de tre första åren av en lantmannaskolas verksamhet, till minst 12, än även ytterligare högst 4000 kronor åt sådan lantmannaskola, vars elevantal överstiger 30, högst 3000 kronor åt sådan lantmannaskola, vars elevantal uppgår till minst 15, men icke överstiger 30, ävensom, under

de tre första åren av en lantmannaskolas verksamhet, högst 1000 kronor åt sådan lantmannaskola, vars elevantal uppgår till minst 10», med rätt för Kungl. Maj:t att under de tre närmast följande läsåren bevilja i verksamhet varande lantmannaskola, vars elevantal uppgår till minst 12,- anslag enligt förut gällande bestämmelser, ävensom att jämväl i andra fall på grund av särskilda omständigheter bevilja statsunderstöd åt lant— mannaskola, vars elevantal icke uppgår till 15.

Såsom villkor för åtnjutande av statsunderstöd skulle för övrigt gälla, att inom orten tillskjutes minst lika stort belopp, elevavgifterna inbe— räknade, som det, varmed statsbidraget överstiger grundanslaget, 2000 kronor,

att vederbörande hushållningssällskap eller dess förvaltningsutskott vitsordar behovet inom orten av dylik skola,

att för varje 1 000 kronor av statsbidraget minst 2 frielever eller dubbla antalet elever mot halv undervisningsavgift äga att vid skolan åtnjuta undervisning, för såvitt obemedlade eller mindre bemedlade inträdes- berättigade sökande till motsvarande antal anmäla sig till erhållande av sådan förmån,

att skolan underkastar sig den kontroll, Kungl. Maj:t i varje särskilt fall finner skäl föreskriva, samt

att skolan årligen avgiver berättelse om sin verksamhet. Ifråga om reglementet för skolorna må i detta sammanhang blott nämnas, att detsamma innehöll bestämmelser om förut nämnda former, litt. A och B, av lantmannaskolor, undervisningsplan för de olika typer— na, föreskrifter rörande skol- och demonstrationsjordbruk, inträdesford- ringar för eleverna samt bestämmelser om föreståndare och lärare, lä- rarråd, rektor och styrelse ävensom deras åligganden.

De sålunda utfärdade bestämmelserna kvarstodo i huvudsak oföränd- rade t. o. m. läsåret 1918—1919. Dock tillkom genom beslut av 1915 års riksdag möjlighet att erhålla statsunderstöd, högst 2000 kronor, till en andra årskurs med i huvudsak samma undervisning som vid skolans hu— vudkurs. Vidare beslöt 1918 års lagtima riksdag, i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition, att anslag skulle kunna beviljas jämväl till längre kurs om minst 36 veckor samt fortsättningskurs om minst 16 veckor. Anslaget till den förra utgjorde högst 5000 kronor och till den senare högst 3000 kronor. Föreskrifter rörande understöd till andra årskurs utfärdades genom kungl. kungörelse av den 18 juni 1915 (nr 200). Beslu-- tet om statsunderstöd till längre kurs och fortsättningskurs föranledde utfärdandet av ny kungl. kungörelse angående anslag till lantmannasko— lor av den 11 juni 1918 (nr 582) samt nytt reglemente för samma skolor av den 8 november 1918 (nr 923). I detta sistnämnda voro bl. a. intagna föreskrifter rörande undervisningen i de nytillkomna kurserna.

Det till lantmannaskolorna enligt 1912 års kungörelse utgående stats- understödet hade fastställts i enlighet med 1907 års lantbruksundervis-

ningskommittés förslag. I den av kommittén som grundval för detta för- slag beräknade utgiftsstaten för en lantmannaskola hade bl. a. upptagits som kontant lön till föreståndare 3000 och till fast anställd lärare 2000 kronor. Något stadgande om att dessa belopp skulle utgå som minimi— löner blev dock aldrig föreslaget eller antaget.

På grund av det under åren 1916—1918 starkt sjunkande penningvär— det blevo såväl de till lantmannaskolornas föreståndare och lärare ut- gående lönerna som ock anslagen till skolorna i sin helhet allt mera otillräckliga. Med anledning härav beviljade riksdagen, i enlighet med !Kungl. Maj:ts propositioner, statsbidrag till tillfällig löneförbättring åt lantmannaskolornas lärare för läsåren 1916—1917, 1917—1918 och 1918— 1919, för sistnämnda läsår jämväl extra krigstidstillägg. Lärarnas löne— förmåner voro emellertid, trots detta, vid nämnda tidpunkt i allmänhet avsevärt lägre än för andra närstående gr upper, exempelvis hushållnings— sällskapens konsulenter. Därtill kom, att deras avlöning var alltför ojämn [och beroende av vederbörande skolas ekonomi. 2 Med hänsyn till dessa förhållanden framlade lantbruksstyrelsen ii en till Kungl. Maj. t ingiven skrivelse av den 29 januari 1919 förslag iom en fullständig reglering av lönerna till föieståndare och lärare vid lantmannaskolorna samt anslagen till desamma och villkoren för dessas åtnjutande. Förslaget omfattade även reglering av löner vid och anslag |till lantbruks- och lanthushållsskolor, vilket dock ej vidare skall beröras ii detta sammanhang.

På grundval av och i huvudsaklig överensstämmelse med det utav lantbruksstyrelsen framlagda förslaget utarbetades och avgavs av Kungl. åMajzt den 14 mars 1919 proposition till riksdagen (nr 265) angående ianslag till lantbruksskolor, lantmannaskolor och lanthushållsskolor. Vad lKungl. Maj: t i denna proposition föreslagit, bifölls med en obetydlig ljämkning av riksdagen. I enlighet med detta riksdagens beslut och efter g'eihållet medgivande att, i den mån så skulle visa sig nödigt, företaga smärle jämkningar i de föreslagna villkoren för statsunderstödets åtnju— .tande m. m., utfärdade Kungl. Maj:t den 5 december 1919 nytt reglemente 'för med statsmedel understödda lantmannaskolor samt kungörelse an- !gående statsunderstöd till lantmannaskolor m.m. (nr 856—857) att gälla ?fr. o. m. den 1 januari 1920, resp. 1 november 1919. ; Innebörden av de sålunda av Kungl. Maj:t och riksdagen fattade beslu- ten torde, i vad desamma gälla statsunderstöd till lantmannaskolor och villkoren för erhållande härav, bäst klargöras genom att återge de båda första paragraferna i sist nämnda författning, vilka hava följande ly— delse:

ål.

Till lantmannaskola anordnad i överensstämmelse med gällande reglemente för 18d statsmedel understödda sådana skolor, må efter Kungl. Maj:ts beprövande, statsunderstöd utgå sålunda. *

26 1) till huvudkurs högst 7 000 kronor, varav 1 grundanslag 3 000 kronor, skolande den del av statsunderstödet, som icke utgör grundanslag, minskas med 500 kronor, därest föreståndaren tillika är föreståndare för folkhögskola;

2) till en andra årskurs högst 2 500 kronor, varav i grundanslag 1250 kronor, skolande den del av statsunderstödet, som icke utgör grundanslag, minskas med 350 kronor, därest föreståndaren tillika är föreståndare för folkhögskola;

3) till längre kurs högst 6 500 kronor, varav i grundanslag 4 000 kronor, sko— lande den del av statsunderstödet, som icke utgör grundanslag, minskas med 350 kronor, därest föreståndaren tillika är föreståndare för folkhögskola;

4) till fortsättningskurs 3500 kronor, skolande statsunderstödet minskas med 350 kronor, därest föreståndaren tillika är föreståndare för folkhögskola;

5) till parallellundervisning vid huvudkurs eller andra årskurs 1 500 kronor; 6) samt därjämte erforderligt belopp till

a) ålderstillägg åt fast anställda föreståndare och lärare enligt i % 4 angivna grunder;

b) bidrag till ersättning åt vikarie för fast anställd föreståndare eller lärare, som åtnjuter tjänstledighet på grund av sjukdom eller för uppehållande av befatt- ning i statens tjänst eller för fullgörande av annat offentligt uppdrag, med det be- lopp, som, utöver vad den tjänstledige läraren avstår av sin avlöning, erfordras för ett vikariatsarvode, motsvarande två tredjedelar av den för befattningen fastställda kontanta minimigrundlönen.

% 2.

Såsom villkor för erhållande av statsunderstöd enligt % 1 skall gälla: 1) att vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt, ifråga om ny skola, jämväl inspektören över lantmannaskolorna vitsordat behovet inom orten av skolan; '

2) att, då fråga är om understöd till längre kurs eller fortsättningskurs, lant- bruksstyrelsen efter hörande av omförmälde inspektör vitsordat skolans lämplighet för hållande av dylik kurs;

3) att undervisningen vid skolan pågår så lång tid, som i gällande reglemente för med statsmedel understödda lantmannaskolor är föreskrivet för de särskilda kur- serna, med rätt för Kungl. Maj:t att, där särskilda skäl därtill föranleda, bevilja stats- understöd, oaktat kursen icke pågått stadgad minimitid;

4) att beträffande huvudkurs eller andra årskurs elevantalet uppgår till minst 15 eller, då fråga är om skola, som varit i verksamhet minst tre läsår, i medeltal för de tre sista åren i huvudkursen vid skolan uppgått till minst 15 och att det icke heller överstiger 60 samt att tillika, då fråga är om statsunderstöd till en andra årskurs, elevantalet i huvudkursen samma år uppgått till minst 50; med rätt för Kungl. Maj:t att på grund av särskilda omständigheter bevilja statsunderstöd, oak- tat villkoren ifråga om elevantal icke äro uppfyllda;

5) att beträffande längre kurs och fortsättningskurs elevantalet uppgår till minst 15 och högst 30 samt att skolan varit i verksamhet under de tre sistförflutna läs- åren och att där-vid elevantalet i huvudkursen vid skolan i medeltal uppgått till minst 30; med rätt för Kungl. Maj:t att medgiva sådant undantag, som under punk- ten 4) nämnts;

6) att, då fråga är om statsunderstöd för parallellundervisning vid huvudkurs. eller andra årskurs, elevantalet i denna överstiger 30;

7) att, då fråga är om statsunderstöd till huvudkurs, andra årskurs, längre kurs eller andra årskurs, elevantalet i denna överstiger 30; av elevavgifter uppgår minst till det belopp, varmed statsunderstödet till skolan överstiger grundanslaget, varemot bidrag från orten icke kräves för av statsmedel beviljade understöd till fortsättningskurs, ålderstillägg eller vikariatsersättning;

8) att, beträffande samtliga kurser, för varje påbörjat 1000-tal kronor av stats- understödet, frånsett av statsmedel beviljade ålderstillägg och vikariatsersättning, minst en frielev eller dubbla antalet elever mot halv avgift äga åtnjuta undervisning, i den mån vid kursen finnas obemedlade eller mindre bemedlade elever, vilka er- hållit understöd av statsmedel för genomgående av kurs vid lantmannaskola, eller andra obemedlade eller mindre bemedlade elever vid kursen anmäla sig till erhål- lande av sådan förmån;

9) att vid längre kurs eller fortsättningskurs för varje fulla 1000 kronor av statsunderstödet, frånsett av statsmedel beviljade ålderstillägg och vikariatsersått- ning, minst två elever från annat län än det, där skolan är förlagd, äga åtnjuta un- dervisning vid kursen, i den mån inträdesberättigade sökande från andra län uppgå till motsvarande antal;

10) att för undervisningens bestridande vid skolan finnas fast anställda före- ståndare och lärare i enlighet med föreskrifterna i gällande reglemente för med statsmedel understödda lantmannaskolor;

11) att till den fast anställda lärarpersonalen utgå, förutom ålderstillägg, minst de i 5 3 föreskrivna avlöningsförmåner, såvida ej Kungl. Maj:t i särskilt fall finner anledning medgiva undantag;

12) att skolans styrelse anmäler vid skolan fast anställda föreståndare och lä- rare till delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt och ställer sig till efterrättelse de i reglementet för sagda anstalt ifråga om skolstyrelse meddelade föreskrifter, samt att skolan bestrider i samma reglemente stadgad del av de årliga avgifterna till anstalten;

13) att skolans verksamhet bedrives i full överensstämmelse med gällande regle- mente och av lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifter;

14) att skolan underkastar sig den kontroll, Kungl. Maj:t i varje särskilt fall finner skäl föreskriva.

Genom ovan nämnda lönereglering tillförsäkrades skolans föreståndare och fast anställda lärare vissa minimilöner, nämligen i kontant grundlön för föreståndare med tjänstgöring enbart vid huvudkurs under läsåret 4 000 kronor och vid dylik kurs jämte längre kurs, fortsättningskurs eller andra årskurs 5400 kronor samt för lärare med tjänstgöring vid enbart huvudkurs 3000 kronor och vid dylik kurs jämte längre kurs, fortsätt— ningskurs eller andra årskurs 3700 kronor. Härtill kommer bostad och bränsle enligt närmare angivna bestämmelser samt ålderstillägg, för före— ståndare två och för lärare tre åt 500 kronor efter resp. fem och tio samt, för lärare, femton års tjänstgöring.

I det nya reglementet för lantmannaskolorna infördes inga mera ge— nomgripande ändringar. Dock blevo föreskrifterna rörande undervis- ningen omredigerade och förtydligade. Därjämte infördes föreskrifter om minimiantal lärare vid varje skola samt om dessas anställning.

Dessa senast nämnda författningar äro fortfarande i huvudsak gäl— lande. Vissa detaljbestämmelser hava dock genom senare fattade beslut blivit ändrade. Sålunda erhöllo skolornas lärare, som förut tillhört döv- stumlärarnas pensionsanstalt, från och med år 1921 delaktighet i statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. (numera statens pen- sionsanstalt). Föreskrifter om skyldighet för lärarna att tillhöra denna utfärdades genom kungl. kungörelse av den 26 november 1920 (nr 752).

Vidare har i enlighet med 1928 års riksdags beslut i % 4 av reglementet genom kungl. kungörelse av den 8 juni 1928 (nr 169) gjorts följande till- lägg: »Vid lantmannaskola, som har till syfte att bibringa kunskap sär— skilt såvitt angår skötseln av småbruk, skall vid kurs, som i första styc- ket avses, undervisning meddelas i huvudsak i samma ämnen och sam- ma delar därav, som angivas i $ 3. Skolans styrelse åligger att i god tid före början av kurs insända undervisningsplanen till lantbruksstyrelsen för fastställelse.» Ytterligare en del smärre förtydliganden och tillägg hava tillkommit.

Utom de av 1919 års riksdag fastställda, ovan nämnda ordinarie ansla- gen hava lantmannaskolorna under senare åren erhållit ökat understöd av statsmedel, för närvarande med högst 10 procent av de ordinarie an— slagens belopp. Därjämte har till skolornas lärare utgått dyrtidstilläg'g ä halva mainimilönen efter samma grunder, som gällt för befattnings— havare i statens tjänst (oreglerade verk). Dessa och andra frågor röran- de skolornas ekonomi komma att närmare behandlas i annat sammanhang.

Vid övergången till den period, för vilken här redogöres, funnos, så— som förut nämnts, tillsammans 27 lantmannaskolor med ett sammanlagt elevantal av c:a 400. Skolorna voro fördelade så, att i vartdera av Kal- mar, Malmöhus, Älvsborgs, Västernorrlands och Norrbottens län funnos två skolor (i Kalmar och Älvsborgs en i vardera hushållningssällskapets område) samt i övriga län, med undantag för Stockholms och Koppar- bergs, där ingen lantmannaskola fanns, en skola i varje. Under den föl- jande femärsperioden tillkommo 9 skolor, nämligen Hammenhög, Tome— lilla, Skurup, Tyft, Västerberg, Hampnäs, Tenhult, Osby och Fornby, var- emot 2, Sunderbyn och Nässjö, upphörde med sin verksamhet. Sedan den nya organisationen av lantmannaskolorna genomförts, ökades anta- let skolor under läsåren 1913—1914 t. o. m. 1916——1917 från 34 till 44, så- lunda med ett tiotal. De under dessa är nytillkomna skolorna voro Ham- ra, Markaryd, Kristinehamn, Mora, Kolbäck (1913—1914), Strängnäs, Älgå, Hussborg, Gran (1914—1915), Tumleberg, Fellingsbro, Karlskoga (1915—1916) samt Munka-Ljungby (1916—1917), tillsammans 13 skolor; Fornb'y, Ålsta och Ådalen slutade däremot under tiden med sin verk— samhet.

Efter denna tid har, såsom av tab. 1 framgår, antalet skolor ej under— gått större förändringar. Det högsta antalet, 47, nåddes under läsåret 1920—1921, men har detta sedermera nedgått. Från och med läs- året 1917—1918 hava tillkommit följande nya lantmannaskolor: Högsby, Sätila (1918—1919), St. Segerstad (1920—1921) och Kyrkerud (1922—1923); Däremot hava Tyft, Älgå, Vara (förut Tumleberg) och Karlskoga ned- lagts. '

Ifråga om fördelningen på de olika typerna framgår av tab. 1, att från början 22 skolor angåvos vara av A—typ; en del av dessa hava emel-

lertid nedlagts och andra övergått till B-typ, så att antalet A-skolor min— skats till 17. Av dessa har en nedlagts vid slutet av läsåret 1927—1928. B—skolorna däremot, Vilka för läsåret 1913—1914 uppgåvos till 15, hava sedermera, huvudsakligen genom tillkomsten av nya skolor, ökats till 27.

De under läsåret 1928—1929 i verksamhet varande 43 lantmannaskolorna och deras typ samt fördelning på olika län framgår av följande översikt:

' Uppsala län ........ Vik (B).

Södermanlands >> ........ Åsa1 (A) och Strängnäs (B). Östergötlands » ........ Lunnevad (A) och Hamra (B). Jönköpings » ........ Tenhult och St. Segerstad (båda B). Kronobergs » ........ Grimslöv (A) och Markaryd (B). Kalmar >> ........ norra delen: Gamleby (A).

>> >> ........ södra » : Högalid och Högsby (båda B).

Gotlands » ........ Hemse (A). Blekinge » ........ Bräkne-Hoby (A).

Kristianstads >> ........ Önnestad (A), Hammenhög (B), Tomelilla (A), Osby

(B) och Munka-Ljungby1 (A).

Malmöhus » ........ Vilan (A), Fridhem (A) och Skurup (B). Hallands >> ........ Katrineberg (A). * Göteborgs och Bohus >> Dingle (B).

Älvsborgs » ........ norra delen: Färgelanda (A).

» » ........ södra » : Fristad och Sätila (båda B).

Skaraborgs » ........ Skara (B). Värmlands >> ........ Molkom (A), Kristinehamn (B) och Kyrkerud (B). Örebro » ........ Kävesta (A) och Fellingsbro (B). Västmanlands » ....... Sala och Kolbäck (båda B). Kopparbergs >> ........ Mora (B). Gävleborgs >> ........ Bollnäs (B). Västernorrlands » ........ Hampnäs och lIussborg (båda B). Jämtlands » ........ Torsta (B). Västerbottens >> ........ Degerfors (A). Norrbottens » ........ Gran och Matarengi båda (B).

Av denna översikt framgår bl. a., att ett län, Kristianstads, har fem lantmannaskolor, fyra län, Kalmar, Malmöhus, Älvsborgs och Värmlands, vartdera tre skolor, sju län, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Öre- bro, Västmanlands, Västernorrlands och Norrbottens, vartdera två skolor samt övriga län, med undantag för Stockholms, där ingen skola finnes, vartdera en skola.

Vid flertalet lantmannaskolor hava, såsom också av tab. 1 framgår, hittills endast huvudkurser förekommit. Önnestad och Hammenhög bör- jade med längre kurser är 1915, således redan innan statsunderstöd till sådana kunde erhållas, och hava sedan årligen hållit sådana. Från och med läsåret 1921—1922 har längre kurs förekommit jämväl vid Fridhem. Fortsättningskurs, varmed försök gjordes vid Önnestad, innan statsanslag till sådan erhölls, har fr. o. m. läsåret 1919—1920 hållits vid Vilan, fr. o. m. 1921—1922 vid Osby samt fr. o. 111. 1926—1927 vid Sala. Andra

1 Nedlagda efter slutet av 1928—1929 års kurs. Antalet skolor är alltså nu 41.

Tab. 1. Lantmannaskolornas antal, kurser och elevantal läsåren 1908—1928.

Antal skolor Antal kurser Antal elever i

L ä s ä ]: 'A-typ(B-typ Sum- huv.- längre(lorts.- andra liuv.- längre torts.- andra Sum-

( ( ma kurs kurs ( kurs arsk. kurs kurs kurs årsk. ma

1907—1908 ............ ( _ _ 27 | 27 _ ( _ _ ( 394 _ ( _ ( _ 394 1908_1909 ........... * _ . _ 29 ( 29 _ _ f _ 461 _ e _ ( _ 461 1909—1910 ............ _ _ 30 30 _ _ _ 490 _ ( _ 5 _ 480 1910_1911 ............ _ _. 32 32 _ _ _ 504 _ ( _ ( _ 504 1911_1912 ............ _ _ 33 33 _ _ _ 559 _ i _ _ 559 1912—1913 ............ _ _ 34 34 _ _ _ 742 _ 3 _ ( _ 742 1913—1914 ........... 22 15 37 37 _ _ _ 920 _ 5 _ _ 920 1914—1915 ............ 21 20 41 41 _ _ 1 853 _ å _ * 13 866 1915—1916 ........... - 18 ( 2' 43 43 _ _ _ 911, _ ; — ( _ 911 1916—1917 ............ 19 ' 2: 44 44 _ _ _ 936 _ . _ 936 1917—1918 ............ 19 25 44 44 _ _ 1 1006 _ i _ 1 20 1026 1918—41919 ............ 19 27 46 46 2 _ 1 1084 60 ( _ ( 21 1165 1919—1920 ............ 19 27 46 46 2 1 1 1221 60 ( 14 ( 14 31309 1920_1921 ............ j 19 ( 23 47 47 2 1 _ 930 58 ( 14 ( _ 1002 1921—1922 ............ 19 ( 26 45 45 3 2 1 1103 79 ( 30 ( 16 1228 1922_1923 ............ ( 19 ( 27 46 46 3 2 1 920 75 40 ( 19 1054 1923—1924 ............ ( 19 ( 25 44 44 3 2 1 785 69 ( 43 | 20 917 1924_1925 ............ 18 1 26 44 44 3 2 1 843 68 33 19 963 1925_1926 ............ 18 ( 26 44 44 3 2 1 888 52 ( 40 ( 22 1002 1926_1927 ........... ( 17 ( 27 44 44 3 3 1 986( 71 ( 54 18 1129 1927—1928 ............ ( 17 ( 27 44 44 3 3 1 962( 57 ( 56 16 1091

årskurs har endast förekommit vid Osby, som, med undantag för ett läs- år, haft sådan fr. 0. m. sommaren 1918.

Den är 1922 upprättade lantmannaskolan vid Kyrkerud i Värmland utgör en särskild typ med betydligt utvidgad undervisning i skogssköt- sel och i samband därmed något förlängd kurstid. Lantmannaskolan i Bollnäs har också under senare år arbetat efter i huvudsak samma pro- gram. . Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att vid lantmannaskolan i Dingle har fr. 0. m. är 1926 hållits en till sommarhalvåret förlagd prak- tiskt betonad fortsättningskurs, omfattande dels praktiskt arbete vid jordbruk och försök, dels teoretisk undervisning. Som bidrag till kost- naderna för denna kurs har skolans föreståndare för åren 1927 och 1928 ( tilldelats ett årligt statsunderstöd av 1000 kronor. (

Uppgifter om elevantalet i sin helhet vid lantmannaskolorna under , här avhandlade period äro också sammanställda i tab. 1. Av dessa fram— ( går, att antalet varit i nästan oavbrutet och ganska starkt stigande

t. o. m. läsåret 1919—1920, då högsta siffran, 1309, nåddes. Sedermera har det såvitt man kan se i samband med de växlande konjunktu- rerna för jordbruket varierat från lägst 917 (1923—1924) till högst 1228 (1921—1922). Av hela antalet har c:a 7/5 genomgått huvudkurs och resten övriga kurser.

Enligt de av skolorna lämnade och i lantbruksstyrelsens berättelser sammanställda uppgifterna om elevernas förkunskaper hava under de senaste läsåren något över hälften av dessa (1924—1925 480, 1925—1926 503 och 1926—1927 583) vid inträdet i lantmannaskola endast genomgått folkskola. Ungefär 115 (för nämnda läsår resp. 202, 174 och 211) hava ge- nomgått folkhögskola och ej fullt så många erhållit undervisning i all— 1 mänt läroverk, kommunal mellanskola e. (1.

Ifråga om undervisningen förefinnes i reglementet för lantmanna- . skolorna föreskrift om i vilka ämnen undervisning skall ske samt kort- ? fattade uppgifter om vad denna undervisning skall omfatta. Däremot finnas inga bestämmelser rörande timantalet för de olika ämnena och ej heller angående lästiden för varje. Den frihet, som sålunda läm- nats skolorna med hänsyn till undervisningens ordnande, har medfört, att såväl det totala timantalet för en kurs (huvudkursen : minst 125 arbetsdagar) som ock antalet timmar i olika ämnen kommit att förete istora växlingar vid olika skolor. Olikheterna härvidlag hava föranletts, ( dels (exempelvis ifråga om svenska språket och räkning) av elevernas .olika förkunskaper i olika områden, dels av den vikt olika huvudämnen (bl. a. husdjurslära, jordbruksekonomi och skogsskötsel) ansetts böra tillmätas i olika trakter och dels även i viss mån av lärarnas person- |liga uppfattning angående de olika ämnenas betydelse. För de i regle— :mentet upptagna obligatoriska ämnena torde för huvudkurs timantalet i (allmänhet ha hållit sig inom nedan angivna gränser.

( 1 1

timmar timmar

1. Svenska språket ............ 35— 80 8. Sjukvårds- och 11 ovbe-

2. Räkning ............................ »10— 85 slagslära ........................ 20—35 (3. Geometri ....................... 1 0— 25 9. Trädgårdsskötsel ............ 6—20 ' 4. Naturkunnighet 10. Skogshushållning ............ 5—50 ( a) Kemi ............................ 35— 60 11. Byggnadslära .................... 10—20 : b) Fysik ........................... 20— 40 12. Jordbruksekonomi ............ 15—30 ( c) Geologi ........................ 15— 30 13. Lantbruksboklöring ........ 45—80 ( d) Botanik ........................ 25 45 14 . Medborgarkunskap ........ 1 5—50 _ 5. Jordbrukslära ................ 95—1 35 1 5. Fältmätning och avväg— . (6. Husdjurslära .................... 95—135 ning ................................ 35—50

7. _Mjölkhushållning ............ 8— 20 16. Linearritning .................... 40—80

( Utom i de nu nämnda ämnena förekommer vid flertalet skolor också undervisning i något eller några andra ämnen såsom välskrivning, natio— nalekonomi, sång och gymnastik, vid ett par skolor jämväl i slöjd. Hela timantalet under en huvudkurs uppgår, om däri inräknas en del

32 vid skolorna förekommande demonstrationer och exkursioner, vanligen till 2300—1000, i några fall, exempelvis vid Kyrkerud och Bollnäs med dess till c:a 200 timmar utvidgade undervisning i Skogshushållning, till c:a 1100 timmar.

Vid de längre kurserna, där undervisningen omfattar samma ämnen som i huvudkursen, dock med Väsentligt utvidgat timantal i jordbruks- och husdjurslära samt vissa delar av naturkunnigheten, samt därtil, ekonomilära, affärs— och lagkunskap, uppgår timantalet till 1300—1500. För fortsättningskurs, som enligt planen tillsammans med den föru genomgångna huvudkursen skall bibringa ungefär samma kunskaps mått som en längre kurs, uppgår timantalet till omkring 500.

För undervisningens rätta bedrivande skall, enligt reglementet, lant mannaskola hava tillgång till ett av föreståndaren för eller lärare" vi skolan skött, intill skolan beläget jordbruk av sådan beskaffenhet, at det kan såsom undervisningsmaterial vara eleverna till verkligt gag vid deras utbildning. Dock kan skola, där längre kurs eller fortsätt ningskurs icke hålles och där särskilda svårigheter för anskaffandet a jordbruk förefinnas, av lantbruk5styrelsen befrias från skyldighet at anskaffa jordbruk, i vilket fall Skolstyrelsen skall träffa avtal med inne havaren av lämpligt jordbruk att få detta upplåtet som demonstrations jordbruk. Såsom av i annat sammanhang lämnade uppgifter framgår hava endast knappt hälften av lantmannaskolorna kunnat anskaffa så dant jordbruk.

AV förut lämnade uppgifter framgår bl. a., efter vilka grunde statsunderstöd till lantmannaskolorna under olika perioder utgått. Lika ledes framgår därav, att såsom villkor för åtnjutande av statsansla 'bl. a. stadgats, att skolorna förfoga över ortsbidrag enligt viss bestämda grunder. För statsanslaget hava gällande föreskrifter angivi maximibeloppen, för ortsbidraget däremot vissa minimibelopp, vilk senare emellertid i regel överskridits.

Då det torde vara av intresse att känna storleken av de belopp, varti statsunderstöd och ortsbidrag till samtliga skolor uppgått under olik år, hava de i lantbruksstyrelsens berättelser förefintliga uppgiftern härom sammanställts i tab. 2 och 3.

I förstnämnda tabell har upptagits dels summan statsunderstöd fö olika är, dels summan av samtliga ortsbidrag, varvid även medräkna elevavgifter och diverse inkomster, samt dels summan av skolorn samtliga inkomster. Ifråga om statsunderstödet visa siffrorna i tabel lens tre första kolumner, att detta varit i oavbrutet stigande t. o. m. läå året 1920—1921. Efter läsåret 1921—1922 förete de ordinarie anslagel blott obetydliga variationer, men då övriga anslag, huvudsakligen geno nedgången i ökat understöd till skolorna och dyrtidstillägg till lärar; personalen, minskats rätt avsevärt, blir också statsunderstödets summ:

Statsunderstöd

Övriga anslag

Summa

Orts- bidrag

Summa

Summa inkomster

| L ä 9 a 1 Ordinarie

( anslag

1907—1908 ..................... 76 960 1908—1909 ..................... 78 500 1909—1910 .................... 90 690 1910—1911 ..................... 95 943 1911—1912 .................... 97 800 1912—1913 ..................... 130 635 1913—1914 ..................... 178 009 1914—1915 ..................... 205 765 1915—1916 ..................... 206 867 1916—1917 ..................... 222 600 1917—1918 ..................... 237 931 1918—1919 ........ _ ............ 296 000 1919—1920 .................... 387 713 1920—1921 .................... 348 140 1921—1922 ..................... 364 844 1922—1923 ..................... 348 200 1923—1924 ..................... 337 940 1924—1925 .................... 333 800 1925—1926 ..................... 337 200 ( 1926—1927 ..................... ( 348 000 ( 1927—1928 ..................... 348 000

26 589

30 608 329 104 210 504 200 106 148 137 127 114 142 888 136 696 149 194

76 960 78 500 90 690 95 943 97 800 130 635 178 009 205 765 206 867 222 600 237 931 322 589 418 321 677 244 575 348 548 306 486 077 460 914 480 088 484 696 497 194

72 335 74 430 92 122 92 833 95 575 93 259 132 123 157 448 148 867 176 258 236 291 341 925 416 004 433 397 440 914 388 178 375 336 393 110 414 926 419 188 409 388

149 295 152 930 182 812 188 776 198 375 223 894 310 132 363 213 355 734 398 858 474 222 664 514 834 325 1 110 641 1 016 262

936 484 '

861 413 854 024 895 044 903 884 906 582

åtskilligt reducerad. De fem sista läsåren har statsunderstödet till sko— lorna hållit sig vid ungefär samma belopp.

Ortsbidragen till skolorna hava, med ett par smärre undantag, oav- brutet ökats t. o. m. läsåret 1921—1922. Efter en ej obetydlig nedgång under de närmast följande tre läsåren har det sedermera åter ökats för att under de tre sista åren hålla sig något över 400 000 kronor. Ortsbidra- gen ha därmed ganska nära kommit upp till samma summa som stats- understödet; de understiga detta endast med c:a 1lag.

I tab. 3 lämnas en översikt över ortsbidragen och huru dessa fördela sig på olika bidragsgivare. Av siffrorna i de båda första kolumnerna av tabellen framgår bl. a., att hushållningssällskapen lämnat större bidrag än landstingen t. o. m. läsåret 1918—1919, men att förhållandet sedermera varit motsatt. Förklaringen härtill ligger givetvis däruti, att hushållnings- sällskapen på grund av sina begränsade resurser, sedan penningvärdet fallit och sällskapen själva alltmera ökat sin verksamhet, icke kunnat i samma grad som förut tillgodose skolornas behov av ortsbidrag.

För

Tab. 3. Lantmannaskolornas inkomster av andra medel än statsanslag under åren 1908—1928.

0 r t 5 b i (1 r a g f r ä n ; L ä s ä r HMI)?”- Lands- årligt: Elevav- ( Diverse . nlnsglfågll- ting ningar gifter inkomster Summa 111, 111.

1907—1908 ................................. 26 382 24 330 6 590 9 165 5 868 72 335 1908—1909 ................................. 24 785 23 031 12 679 9 850 4 085 74 430 1909—1910 ................................. 31 410 23 860 16 842 12 530 7 460 92122 1910—1911 ................................ 34 500 25 380 13 213 11 540 8 200 92 833 1911—1912 ................................. 36 000 26 935 13 413 14 070 5 157 95 575 1912—1913 ................................. 38 915 24 045 11 032 14 592 4 675 93 259 1913—1914 ................................. 47 903 36 965 15 490 21 287 10 478 132 123 1914—1915 ................................. 60 453 39 620 22 514 16 255 18 606 157 448 1915—1916 ................................. 57 650 34 400 29 400 19 705 7 712 148 867 1916—1917 ................................. 69 420 44 090 28 017 24 308 10 423 176 258 1917—1918 ................................. 85 348 59 783 9 127 33 118 48 915 236 291 1918—1919 ................................. 110 141 105 260 35 292 53 585 37 647 341 925 1919—1920 ................................. 115 086 116 619 65 498 62 700 56 101 416 004 1920—1921 ................................. 112 378 213 032 35 135 53 314 19 538 433 397 1921—1922 ................................. 105 612 183 598 30 949 64 646 56 109 440 914 1922—1923 ................................. 110 027 172 871 31 499 49 032 24 749 388 178 1923—1924 ................................. 106 726 156 394 33 918 41 537 36 761 375 336 1924—1925 ................................. 92 166 183 335 35 587 38 965 43 057 393 110 1925—1926 ................................. 94 117 203 944 51 337 36 969 28 559 414 926 1926—1927 ................................. 96 541 192 354 55 155 42 924 32 214 419 188 1927—1928 ................................ 99 083 192 851 45 292 36 989 35 173 409 388

att möjliggöra lantmannaskolornas verksamhet hava därför landstingen nödgats lämna ökade bidrag till skolorna. Numera uppgå landstingens bidrag till ungefär dubbla beloppet mot sällskapens.

Angående övriga ortsbidrag torde närmare uppgifter ej vara erforder- liga. Rörande dessa, såväl som ifråga om anslagen från stat, hushåll- ningssällskap och landsting, gäller, att vissa ojämnheter i beloppen före- komma, vilka torde förklaras av olika tider för utbetalningen, omlägg- ning av räkenskapsåret, beviljande av medel i efterhand o. d.

I tab. 4 hava skolornas inkomster och elevantal under olika år sammanställts, och på grundval härav har årskostnaden för varje elev uträknats. Kostnaden har beräknats särskilt för statsmedel och för orts- bidrag, varjämte summan härav också upptagits. Siffrorna i den sista kolumnen visa, att hela kostnaden pr elev varierade jämförelsevis obe-

" Lun»

”";—; _L4»_

Inkomster av Kostnad pr elev Antal 1 L a s ä r elever stats- ( orts- av stats- av orts— anslag bidrag anslag bidrag summa 1907—1908 ................................. 394 76 960 72 335 195'33 18358 37891 1908—1909 ............................... 461 78 500 74 430 170'28 161'46 331'73 1 1909—1910 ................................. 480 90 690 92 122 18893 191'92 380'85 ; 1910— 1911 ................................ 504 95 943 92 833 19086 18418 37454 i 1911—1912 ................................ 559 97 800 95 575 17494 170'96 34590 i 1912—1013 ................................ 742 130 635 93 259 17606 125'69 som 5 ( 1913— 1914 ................................. 920 178 009 132123 193'48 1436 1 337'09 ( 1914—1915 ................................. 866 205 765 157 448 23760 181'81 419'41 ' 1915—1916 ............................... 911 206 867 148 867 2270 7 163'41 390'48 ( 1916—1917 ................................. 936 222 600 176 258 237'8 2 1883 1 42513 ( 1917—1918 ................................ 1 026 237 931 236 291 231'90 23080 46220 . 1918—1919 ................................ 1 165 322 589 341 925 27690 293'50 570'40 1919—1920 ............................... 1 309 418 321 416 004 319'57 317'80 637'37 , 1920—1921 ................................. 1 002 677 244 433 397 67589 43253 1 10843 1921—1922 ................................. 1 228 575 348 440 914 46862 35905 82757 1922—1923 ................................ 1 054 548 306 388 178 52021 36829 88850 1923—1924. ................................. 917 486 077 375 336 53007 40931 93938 1924—1925 ................................. 963 460 914 393 110 47862 40820 88682 1925—1926 ................................. 1002 480 088 414 926 479'13 41421 89334 1926—1927 ................................. 1 129 484 696 419 188 42931 371'2 9 80060 1927—1928 ................................. 1 091 497 194 409 388 455'72 37524 83096

tydligt t. o. m. läsåret 1916—1917. Därefter steg kostnaden, givetvis grund av det reducerade penningvärdet, starkt t. o. 111. 1920—1921, då det bl. a. på grund av särskilt höga tillfälliga statsunderstöd uppgick till över 1100 kronor. Sedermera har det varit lägre för att under de sista läsåren med dess något ökade elevantal hålla sig omkring 800 kronor.

Lantmannaskolornas organisation, utrustning och undervisning.

Våra svenska lantmannaskolor avse enligt för desamma hittills gäl- lande reglemente att bibringa kunskap i grunderna för lanthushåll— ' ningens utövande med huvudsakligt avseende å förhållandena vid medel- stora och mindre jordbruk. Denna sin uppgift torde de också, även om brister i vissa avseenden kunnat vidlåda skolorna och deras undervis-

ning, få anses hava fyllt på ett i stort sett tillfredsställande sätt så långt, som deras undervisning nått. ATyvärr har emellertid blott en ringa del av den manliga ungdom, som sedermera kommit att övertaga och bruka den svenska jorden, besökt lantmannaskolorna och fått del av den under— visning, som där meddelats. Elevantalet i våra lantmannaskolor har, såväl vid flertalet av dem som ock i genomsnitt för samtliga skolor även de år, då det varit som högst, varit alltför ringa. Detta omdöme gäller, om man jämför sagda elevantal vare sig med antalet av dem, som kunna sägas vara i behov av sådan undervisning, eller med motsvarande elev- antal vid liknande undervisningsanstalter i våra grannländer.

Som en följd av det låga elevantalet vid lantmannaskolorna har kost- naden för utbildningen av varje elev blivit relativt hög. För att råda bot på detta missförhållande har man bl. a. föreslagit att minska antalet skolor, varvid man givetvis utgått från den förutsättningen, att elevantalet vid varje skola i stället skulle bliva större.

Som redan nämnts, avse lantmannaskolorna att bibringa kunskap i grunderna för skötseln av såväl medelstora som mindre jordbruk. Från åtskilliga håll har emellertid under senaste tiden uttalats tvivel om, huruvida den vid ifrågavarande skolor meddelade undervisningen vore lämplig för innehavare av mindre jordbruk, särskilt s. k. småbrukare. Under hänvisning till bl. a. förhållandena i Danmark och Norge har man förordat upprättandet av s. k. småbrukareskolor med en för _ småbruket särskilt avpassad undervisning.

Vid de allra flesta (c:a 3/7) av våra lantmannaskolor har, oavsett vissa kortare kurser för utbildning av kontrollassistenter, lärare vid fort— sättningsskolor m. m., hittills endast hållit s. k. huvudkurs. Då denna, inberäknat julferierna, i regel endast omfattar c:a 51/2 månader, hava såväl skolornas lokaler, där de ej använts för andra ändamål, som ock lärarnas arbetskraft blivit utnyttjade på ett mycket ofullständigt sätt i den egentliga lantbruksundervisningens tjänst. Det har därför länge framstått som ett viktigt önskemål att få till stånd sådana anordningar, varigenom lantmannaskolornas lärare kunde få ett mera omfattande arbete för undervisningsändamål och som även kunde leda till en mera fullständig användning av själva skolorna i samma syfte.

Vid den utredning rörande den lägre lantbruksundervisningen, vars resultat här framlägges, har det självfallet synts angeläget att, så långt möjligt, söka klargöra orsakerna till ovan berörda förhållanden. Härvid har helt naturligt frågan om skolornas elevantal och möjligheten för dem att med sin undervisning nå allt Vidare kretsar kommit att fram— stå som den allra viktigaste. Denna lantmannaskolornas möjlighet att draga till sig ett större antal elever och därigenom bliva till större gagn för vårt jordbruk synes emellertid vara beroende av ett flertal olika om— ständigheter såsom skolornas ställning i allmänhet, deras utrustning, bl. a. med skoljordbruk, kursernas längd, undervisningens plan—

läggning och meddelande, eventuella inträdesfordringar, kostnaderna för genomgåendet av skolornas kurser 0. s. v. Alla dessa förhållanden och därmed sammanhängande spörsmål hava under utredningen varit före— mål för behandling. Givetvis hava också i samband därmed övriga inled- ningsvis nämnda spörsmål rörande bl. a. eventuella nya skoltyper samt bättre utnyttjande av lantmannaskolornas lärarpersonal ingående dryftats.

För en allsidig utredning av ovan berörda frågor har det ansetts nöd- vändigt att från såväl lantmannaskolornas styrelser som hushållnings- sällskapens förvaltningsutskott infordra vissa uppgifter och yttranden rörande ifrågavarande skolor. Dessa uppgifter och uttalanden komma i det följande att anföras eller refereras i samband med behandlingen av varje särskild fråga.

Nuvarande förhållanden.

Till belysande av lantmannaskolornas ställning för närvarande må först lämnas några uppgifter angående omfattningen av och ägande- rätten till de av skolorna för närvarande disponerade lokalerna.

De äldre av våra svenska lantmannaskolor hava, såsom redan förut i annat sammanhang påpekats, i regel tillkommit såsom särskilda avdel- ningar vid folkhögskolor. De för dessa efterhand tillkomna skolavdel- ningar eller skolor nödiga lokalerna tillhandahöllos av samma samman- slutning, som bildats för resp. folkhögskolors upprättande och uppehål- lande. Också för de nyare lantmannaskolor, som tillkommit efter ge- nomförandet av 1912 års organisation, gäller, att de i flertalet fall upp- rättats genom en för ändamålet bildad sammanslutning, som uppfört eller på annat sätt anskaffat byggnader för skolan. Endast i ett fåtal fall har en lantmannaskola från början tillkommit genom beslut av ett hushåll- ningssällskap eller landsting. Däremot hava åtskilliga med folkhögsko- lor förenade lantmannaskolor efterhand övertagits av resp. läns lands- ting. I regel hava skolornas lokaler därvid med full äganderätt över- gått till landstinget, men i något fall synes en viss oklarhet ifråga om äganderättsförhållandena vara rådande.

Dessa nu i korthet berörda förhållanden hava förorsakat, att våra lant— mannaskolor ifråga om äganderätten till de av skolorna disponerade lo- kalerna förete stora olikheter. Olikheterna gälla för övrigt icke blott äganderätten utan också dispositionen av lokalerna, i det att några sko— lor hava de tillgängliga lokalerna uteslutande för egen räkning, under det att andra hava lokaler i samma byggnad som folkhögskola eller lant- hushållsskola eller, i några fall, båda dessa. Självfallet förefinnas också stora olikheter med hänsyn till lokalernas omfattning och värde.

Då det ansetts vara av intresse att för denna utredning erhålla en över- sikt över nu berörda förhållanden, hava lantmannaskolornas styrelser anmodats lämna uppgift om vem som äger skolans lokaler ävensom om

Skolornas lokaler.

Tab. 5. Uppgifter rörande lantmannaskolornas lokaler.

Skola.

Ägare1

Lokalernas

tex.-värde (

Skuld & lokalerna (

Lokalerna jämväl an- vända för

Vik ............................................. Åsa ............................................. Strängnäs Hamra .......................................... , Lunnevad Tenhult ....................................... St. Segerstad ................................. Grimslöv ..................................... Markaryd Gamleby ....................................... H ögalid ....................................... Högsby Hemse ....................................... Bräkne-H oby ................................. Önnestad . ....... Hammenhög ................................. Tomelilla Osby , Munka-Ljungby ............................ ; Vilan Fridhem ....................................... Skurup Katrineberg Dingle .......................................... Färgelanda ................................... Fristad .......................................... Sätila Skara Molkom ....................................... Kristinehamn .............................. Kyrkerud Kävesta Fellingsbro .................................... Sala ...................................

Hampnäs ................................. Hussborg Torsta ......................................... Degerfors Gran Matarengi

|ah

200 000

73 700

24 000 75 000 20 000 12 000 120 000 20 000 74 300 100 000 140 000 75 000 86 900 107 840 278 000 75 000 50 000

25 000 103 000

2 00 5 700 x] H 2 2 188 000 215 000 25 000 56 500 60 000 100 000 7 000

230 000

346 500 82 000 76 800 50 000 35 000 112 500 100 000 35 000

172 000 190 000 50 000 187 500

437 200 513 450

342 000

11 1 500

156 000 175 000

231 050 408 000

159 000

140 000

480 400

150 000 100 000 291 350 290 000

155 000

400 000 332 000 50 000

150 640 260 000 155 000 65 000 25 000 159 740 289 600

200 000

55 000 15 000 105 000

36 000 29 600 90 000 155 700 56 000

35 000 ,

30 000 93 040

174 000 (

80 000 18 000 25 500 95 000 18 000

1 5 000 9 000

fhsk lhsk

Ihsk ( Ihsk fhsk fhsk fhsk fhsk fhsk fhsk lhsk thsk Ihsk fhsk fhsk flisk fhsk Ihsk fhsk fhsk lhsk fhsk Kr. pr. sk. Ihsk

flisk o. Ihsk thsk o. lhsk(

0. Ihsk

o. Ihsk

o. Ihsk

flisk o. lhsk fhsk fhsk lhsk fhsk o. Ihsk Ihsk fhsk o. Ihsk

* 1 = landsting; h = hushållningssällskap; ! = förening; k = primär-kommun; ab = aktie-

bolag; st = stiftelse; e = enskild.

5714 *

dessas taxerings— och brandförsäkringsvärde samt om den skuldsumma, som vilar å fastigheterna. De sålunda erhållna uppgifterna hava för överskådlighetens skull sammanställts i tab. 5.

Av de i tabellen förefintliga uppgifterna rörande lokalernas ägare framgår, att landstingen stå som ägare till lokalerna för 14 lantmannaskolor. 13 ägas av föreningar, av vilka en del äro organiserade som ekonomiska föreningar 11. p. a., under det andra äro att räkna till ideella föreningar. De för 4 skolor — Tenhult, Hemse, Dingle och Gran —— upplåtna lokalerna ägas av resp. läns hushållnings- sällskap. Vid lantmannaskolan i Torsta äges själva skollokalen av hushållnings- sällskapet, medan däremot landstinget är ägare till föreståndarebostaden, inklusive den jordbruksfastighet, å vilken denna är belägen. Lokalerna vid "Katrineberg ägas delvis av länets landsting och delvis av Hallands folkhögskoleförening. För Mol- kom uppgives, att de av lantmannaskolan använda lokalerna ägas av folkhögskolan, och som ägare till dennas lokaler står landstinget. En skola, Fellingsbro, äges av kommunen med samma namn, vilken erhållit medlen för skolbyggnadens uppförande genom en donation. Som ägare till Osby lantmannaskolas lokaler står en stiftelse, den del av lokalerna äges dock av Osby kommun. Även skollokalerna i Matarengi ägas av en stiftelse. Vid Kyrkerud ägas själva skollokalerna av ett aktiebolag, me- dan däremot föreståndarebostaden uppförts av den förening, som bildats för skolans upprätthållande. Skolornas i Markaryd och Kristinehamn lokaler ägas av aktiebolag, medan Hamra äges av föreståndaren och lokalerna i Mora av annan enskild person.

Av sifferuppgifterna i de båda kolumnerna för taxerings- och brandförsäkrings- värde framgår, att dessa värden äro i hög grad varierande. Siffrorna äro dock ej i allo fullt jämförbara, i det att för vissa skolor _ även sådana med folkhögskolor förenade, exempelvis Lunnevad och Degerfors — endast uppgivits värdet å de av lantmannaskolan disponerade lokalerna, medan däremot för flertalet förenade folk- hög- och lantmannaskolor upptagits värdet av samtliga för båda dessa skolor till- gängliga lokaler.

På åtskilliga lantmannaskolors fastigheter vilar en betydande skuld. Särskilt tyngande torde denna skuldbörda vara för de föreningar, som uppfört lokaler för skolorna i St. Segerstad, Önnestad och Fridhem.

De för lantmannaskolorna använda lokalerna äro i stor utsträckning inrymda i samma byggnad som lokaler för folkhög- och lanthushållsskolor; för de senare användas i åtskilliga fall, då kursen är förlagd till annan tid, samma lärosalar som för lantmannaskolan. Enligt tillgängliga uppgifter hava 17 lantmannaskolor i större eller mindre utsträckning gemensamma lokaler med folkhögskola, 11 med lanthushållsskola, 6 med både folkhög- och lanthushållsskola samt 1 (Kristinehamn) med praktisk skola.

Då våra äldre lantmannaskolor, såsom förut erinrats, i regel tillkom- mo såsom avdelningar vid förut befintliga folkhögskolor, är det helt na— turligt, att de vid sitt upprättande ej fingo tillgång till något skoljord- bruk. I allmänhet torde man också vid denna tidpunkt haft den upp- fattningen, att ett sådant jordbruk var obehövligt, enär undervisningen skulle vara uteslutande teoretisk och det därjämte förutsattes, att ele— verna vid inträdet i skolan skulle hava praktiserat i jordbruk någon tid.

Emellertid började man efterhand på åtskilliga håll känna denna lant- mannaskolornas isolering från jordbruket som en verklig brist i deras ut— rustning. Denna tankegång tager sig bl. a. också åtskilliga uttryck i

Skoljordbmk.

Tabell 6. Uppgifter rörande skoliordhruk vid lantmannaskolorna.

Jordbruket Jord brukets Kreaturebesättn. 8 k 0 l a för areal, har N" äges brukas egen el. tax— Häs- kr?- * _ gä: av av skolans varde tomt o. bete 0 tar bvm »— l räkning trädg. åker äng . skog atur fa Hamra ......... f i e 85 600 0'6 42'5 111'0 8 29 22 70 Lunnevad ...... Sk ] e 48 000 — 29'5 5'2 34'0 & 29 __ _ Tenhult ......... l e 44 600 225 100 27'0 3 15 12 150 St. Segerstad... sk ! e 44000 4'1 2,25 128 86'6 3 21 18 125 Grimslöv ...... sk i e 19 700 9'5 1'5 190 2 10 10 Markaryd ...... ensk ! e ? 0'3 3'5 1'0 7'2 -— 5 30 Gamleby ...... ensk ! e 64 900 — 35'0 — 200 0 29 10 30 Hemse sk e e 7600 7'5 _ 20-0 _ _ _ __ Bräkne-Hoby . sk ] e ? 1"0 15'0 —— 16'0 3 20 20 50 Önnestad ...... sk sk 116 600 40 40'0 9'0 370 6 42 140 500 Hammenhög. .. sk t e 20 000 — 9'0 2 6 90 Osby ...... sk ] sk ? — 190 5215 2 15 O — Vilan ............ ensk ! e _ -—— — —— —— Fridhem ...... sk ! sk 57 000 — 200 113 — 3 14 10 20 Skurup ......... ensk f & ] e _ _ _ _ _ _. _ __ _. Katrineberg sk , e e 13 400 7'5 2 9 3 32 Dingle ......... sk i e 33 100 _" 225 400 4 21 50 40 Fristad ......... .k ; 1 . 5 000 _ 14-0 _ _ (K;;gggrgegjggmg , Sätila ............ sk ! e 115 000 —— 950 100 165'0 8 72 60 — Kyrkerud ...... ensk ! e ? — 22'0 — —- 3 24 20 68 * åKävesta ......... sk : i e 14000 — 10'0 —— — 2 8 0 0 ( (Fellingsbro sk i e 40200 20 33'0 — 500 4 20 3 65 1 Sala ............ sk ! sk 25 100 — 16'2 — —— 2 12 9 50 ' Mora ............ ensk ! e ? _ 5-5 0-5 — 1 6 4 40 ( Hussborg ...... f t e 84 000 30"0 — 400'0 ? 15 — — ( Torsta ........ sk i sk 29 400 l'o 17'0 12'0 2 17 16 (Degerfors ...... * eckl ? i e 19000 20'0 — _ 2 12 15 25 (Gran ........... sk ! , sk 26400 25 14'0 11'0 50”! 2 22 2 30 (Matarengi ...... sk ! ( e || 32000 0'25 24'0 10'0 359'0 3 | 26 10 40

Förklaringar: sk = skolan, ensk. = enskild, f = föreståndaren, 1 = ord. läraren, e = egen.

1907 års lantbruksundervisningskommittés betänkande och förslag. Så- lunda infördes i förslaget till nytt reglemente för lantmannaskolorna en så lydande föreskrift: »För den teoretiska undervisningens rätta bedri- vande skall skolan hava tillgång till ett jordbruk av sådan beskaffenhet, att det kan såsom undervisningsmaterial vara eleverna till verkligt gagn vid deras utbildning.» Med hänsyn till svårigheterna i vissa fall att an- skaffa dylikt jordbruk föreslogs en bestämmelse, att, därest sådant jord- bruk icke fanns, borde överenskommelse träffas med innehavare av väl- skött jordbruk om rätt för skolans lärare att å detta verkställa demonstra— tioner för eleverna. För att underlätta tillkomsten av egna skoljordbruk föreslog kommittén också dels upplåtelse av lämpliga kronoegendomar för ändamålet, dels upprättande av en särskild lånefond, från vilken bl. a. lån till inköp av jord och uppförande av mönstergilla byggnader för ett skoljordbruk skulle kunna erhållas.

De först nämnda, av kommittén föreslagna reglementariska bestämmel— serna rörande skoljordbruk blevo av statsmakterna godtagna och hava sedan ytterligare skärpts, särskilt ifråga om sådan skola, där längre kurs eller fortsättningskurs hålles. Däremot upptogos ej förslagen om upp— låtelse av kronoegendomar eller uppläggande av en lånefond i den på betänkandet i övrigt byggda propositionen om ny organisation av lant— mannaskolorna. Några åtgärder i denna riktning hava icke heller se— nare, trots upprepade framställningar därom från svenska lantmanna- skolornas lärarförening, blivit vidtagna.

På grund av de nämnda föreskrifterna och den efterhand allt allmän- nare uppfattningen om behovet och betydelsen av ett skoljordbruk för lantmannaskolorna har antalet skolor, som anskaffat sådana, efterhand ökats. Enligt de från skolorna erhållna uppgifterna om skoljordbruk, vilka sammanställts i tab. 6, finnas nu vid 19 lantmannaskolor jordbruk, vilkas ägare är samma institution eller organisation, som äger och sva- rar för själva skolan. Av dessa jordbruk brukas emellertid endast 6 för skolans räkning. Vid 8 skolor arrenderar föreståndaren skoljordbruket och vid 2 skolans ordinarie lärare; vid en skola är arrendet delat mellan dessa; 2 skolor hava bortarrenderat sina jordbruk till enskilda jord- brukare.

Vid 2 lantmannaskolor _ Hamra och Hussborg — ägas och brukas de omedelbart till skolorna anslutna jordbruken av resp. skolors förestån- dare. Vid Degerfors har länets landsting för skolan arrenderat ett eckle- siastikt boställe; detta brukas av skolans föreståndare på hans ansvar och risk. Vid en skola, Tenhult, äger och brukar skolans ordinarie lärare ett i skolans närhet beläget jordbruk och vid 6 skolor arrenderar skolans föreståndare (i ett fall jämväl ordinarie läraren) av enskilda ägda, i när- heten av resp. skolor belägna jordbruk. Några föreståndare och lärare bedriva dessutom jordbruk, belägna på så stort avstånd från resp. sko— lor, att de ej kunna betraktas som skoljordbruk.

Elevtillslut- ningen.

I samband med redogörelsen för lantmannaskolorna under åren 1908= 1928 har i en tabell lämnats uppgifter om elevantalet i samtliga skolor och kurser under nämnda år. För erhållande av en bättre översikt över elevantalet i medeltal för skola och år hava dessa uppgifter sammanräk— nats och här nedan sammanställts för 5-årsperioder; den första perioden, som omfattar tiden före genomförande av nuvarande organisation, omfat- tar dock 6 läsår. Vidare är att märka, att endast skolornas huvudkurser och eleverna i dessa medtagits.

Sammanställningen ger följande resultat:

Läsår Antal Antal Medeltal

kurser elever pr kurs

1907/08—1912/13 .................... 185 3140 17'0 1913/14—1917/18 .................... 209 4 626 22'1 1918/19—1922/23 .................... 230 5 258 22'8 1923/24—1927/28 .................... 220 4 491 20'4

De sålunda sammanräknade siffrorna visa, att elevantalet varit störst under de båda mellersta av ovan angivna perioder. Medeltalssiffran för sista perioden har dragits ned av de relativt låga elevantalen under läs- åren 1923—1924 och 1924—1925.

Elevantalet har, som bekant, varit i hög grad växlande vid olika skolor. Medan det vid en skola, Osby, under senare år regelbundet hållit sig uppe vid det föreskrivna maximiantalet 60, har det vid åtskilliga skolor understigit det stadgade minimiantalet 15. Till dessa senare har sålunda statsunderstöd i de fall, då medeltalet för de tre senaste läsåren icke uppgått till 15 —— endast kunnat lämnas efter beviljande av dispens från villkoret rörande visst minimiantal elever.

Detta relativt låga elevantal —— lågt såväl i genomsnitt för samtliga lantmannaskolor som ock särskilt ifråga om en del bland dem _ har självfallet vållat icke blott skolorna utan också anslagsgivande myndig— heter stora bekymmer. Kostnaderna för utbildning av varje elev hava därigenom blivit högre än önskvärt. Skolornas lokaler och lärare m. m. hava också blivit på ett otillfredsställande sätt utnyttjade.

På grund av nämnda omständigheter har det vid föreliggande utred- ning synts angeläget att söka få de viktigaste orsakerna till denna allt- för ringa elevtillslutning klargjorda. Närmast har detta synts kunna ske genom att få del av den vid lantmannaskolorna förefintliga uppfattning— en rörande spörsmålet. Skolorna hava därför anmodats att uttala sig över frågan: »Vilka äro enligt Eder uppfattning de viktigaste orsaker- na till den vid vissa skolor ringa elevtillslutningen och vad bör göras för att öka denna?»

Av de på den sålunda framställda frågan lämnade svaren framgår, att man vid lantmannaskolorna i stort sett har en ganska samstämmande uppfattning rörande orsakerna till den bristande elevtillslutningen. Sålunda framhålles i så gott som samtliga uttalanden, att orsakerna i främsta hand äro av ekonomisk art. De se-

,:- asr :f- mi

nare årens ogynnsamma ekonomiska förhållanden för lantbruket hava vållat allmänt missmod bland jordbrukarna. Man har tvivlat på jordbruksnäringens ekonomiska möjligheter och bärkraft. Penningtillgången har varit ytterst begränsad, och ut- gifter, som ej varit absolut nödvändiga, hava måst undanskjutas. Ett stort antal av de mest vakna och energiska bland jordbrukarungdomen har sökt sin utkomst inom andra yrken. De kvarvarande ha i stor utsträckning hemfallit åt slentrian och håglöshet.

På grund av dessa ekonomiska svårigheter och förhållanden hava lantmännen —— innehavare av såväl mindre som medelstora jordbruk ej ansett sig ha råd att bekosta sina söners vistelse vid en lantmannaskola. De direkta kostnaderna för genomgående av en vanlig vinterkurs bliva för dessa ekonomiskt svagt ställda jordbrukare relativt stora. Utgifterna för kursen hava beräknats — något olika från olika skolor till ungefär 450 år 600 kronor. Till de direkta kostnaderna kommer emellertid också den uteblivna arbetsförtjänsten under kurstiden. För bru- kare av medelstora jordbruk, som använda sonen eller sönerna som arbets- kraft, kan det ofta vara svårt att skaffa ersättning härför under vintern, och i varje fall medför det en extrautgift. Denna indirekta ekonomiska uppoffring blir, på- pekas det från norrländska skolor, särskilt kännbar i Norrland, där förtjänsten på skogsarbete under vinterhalvåret utgör en högst betydande del av årsinkomsten.

Som bevis för att de ekonomiska faktorerna utöva ett synnerligen starkt infly- tande på elevtillslutningen vid lantmannaskolorna anföres, att ett direkt samband mellan jordbrukets konjunkturer och elevantalet vid skolorna kan påvisas. Sålunda steg elevantalet starkt under åren 1918—1920, då penningtillgången inom jord- bruket var relativt god; däremot nedgick antalet betydligt efter de för jordbruket särskilt dåliga åren 1923 och 1924.

Om de nämnda ekonomiska förhållandena sålunda räknas som de viktigaste or- sakerna till den ringa elevtillslutningen, anses de dock självfallet icke såsom varande de enda. Såsom ett viktigt skäl framhålles, att det stora flertalet jordbrukare ej lärt sig inse betydelsen och värdet av den teoretiska utbildning, som lantmannasko- lorna meddela. Man hyser fortfarande allmänt den uppfattningen, att det för en jordbrukare är tillräckligt att lära sig sitt yrke genom att arbeta i detsamma. In- tresset för det praktiska arbetet är stort men hågen för teoretiska studier ringa.

Denna bristande förståelse för den teoretiska utbildningens betydelse anses till väsentlig del ha sin grund i ofullständig kännedom om den undervisning, som med- delas i lantmannaskolorna. Man förstår ej vilka hjälpmedel, som genom dem kunna ges de unga i deras framtida verksamhet som jordbrukare. Därför är det ange- läget att genom kortare kurser och föredrag in. in. söka draga äldre och yngre jord- brukare till skolorna, så att de på nära håll kunna få se och lära känna deras verk- samhet.

Orsakerna till den ringa elevtillslutningen förmenas också i åtskilliga avseenden och i många fall ligga hos lantmannaskolorna själva. De hava för små resurser, äro otillräckligt utrustade och ej ägnade att tillvinna sig erforderlig uppmärksamhet samt inge tillräckligt förtroende. Sammankopplingen med andra skoltyper anses också verka i samma riktning. De dryga kurserna, som skola inläras, kunna tänkas verka avskräckande på en del inträdessökande, som av detta skäl hellre genomgå folkhögskola. Undervisningen lägges också stundom alltför teoretiskt, varigenom resultatet blir mindre gott.

Att skolorna ej äro tillräckligt kända har, påpekas det, oftast sin grund däruti, att deras lärare ej komma i tillräcklig kontakt med de praktiska jordbrukarna. I samma mån som lärarna få tillfälle att genom verksamhet för jordbrukets befräm- jande ute i bygderna bliva kända, borde självfallet denna olägenhet bortfalla.

Från vissa skolor av A-typ uppgives, att de hittills gällande inträdesfordringarna

samt tillkomsten av skolor av B-typ menligt påverkat elevantalet. Andra peka på konkurrensen mellan olika skolor, särskilt i de fall, då skolorna ligga för nära varandra. Antalet skolor anses också på något håll vara för stort för det elevma- terial, som står till buds. En alltför kraftig och osund reklam från vissa skolors sida framhålles jämväl såsom orsak till ringa elevantal vid andra skolor inom det område, där sådan reklam förekommit.

I uttalandena från ett par skolor hävdas, att den nuvarande organisationen av det allmänna undervisningsväsendet är ägnad att draga ungdomen från landsbyg- den. Särskilt framhålles —— i yttrandet från Hammenhög att den rikliga före- komsten av kommunala mellanskolor i hög grad bidragit till att draga bort den bästa delen av landsbygdens ungdom och överföra den till de redan alltför starkt överfyllda banorna som lägre tjänstemän, kontorsanställda o. (1. Den intelligentare delen av ungdomen från varje välbärgat jordbrukarhem sändes till dessa skolor eller till liknande i städerna, och den återkommer endast i mycket ringa grad till jordbruket. Resultatet härav blir sålunda _ som det också påpekas från Kyrkerud _ att de förmögna lantbrukarna sända sina söner till läroverk och högskolor och de övriga ha ej råd att bekosta ens deras utbildning vid en lantmannaskola.

Men icke blott konkurrensen mellan lantmannaskolorna och nu nämnda skolor bidrager till att reducera elevantalet vid de förra. Ett flertal andra ungdomsskolor, såsom folkhögskolor, bokhålleriskolor, praktiska skolor o. d., tävla också med lant- mannaskolorna om eleverna. Att lantmannaskolorna därvid ofta ligga under beror på att de icke, såsom vissa av de förut nämnda, kunna ställa i utsikt att efter ge- nomgången kurs omedelbart skaffa eleverna ett högre avlönat arbete.

Med utgångspunkt från de nu i korthet refererade och sammanfattade uttalandena rörande orsakerna till den ringa elevtillslutningen hava skolorna också framfört sina förslag och synpunkter angående vad som bör göras för att öka densamma. Då orsakerna, som förut nämnts, i främsta hand ansetts hava varit av ekonomisk art, har man självfallet också på samma område funnit sig böra söka medlen till den förefintliga bristens avhjälpande. Sålunda har man så gott som utan undantag i de avgivna yttrandena framhållit ökat statsunderstöd till behövande elever såsom det mest verksamma medlet att öka elevtillslutningen. Från vissa skolor har man också angivit, hur stor höjningen borde vara för att fylla det avsedda ändamålet, och har därvid från flera håll föreslagits, att understöden måtte utgå med tre olika storleksbelopp allt efter det större eller mindre behovet.

Utom statsunderstöd till behövande elever har man också från någon skola ifråga- satt stipendier från landsting och hushållningssällskap. Dessutom har såsom medel i samma syfte förordats från Strängnäs _— »större lätthet att erhålla bidrag till genomgående av lantmannakurs» samt från Kolbäck _ förenkling i sättet för stipendiernas utbekommande.

Ett annat medel av direkt ekonomisk art, som anbefallts, är att skolorna böra söka göra vistelsen vid skolan så billig som möjlig. Detta borde närmast kunna ske genom att så långt möjligt nedbringa kostnaderna för logi och kost. I samma syfte föreslås från en skola —— Fellingsbro _ borttagandet av undervisningsavgif— terna vid lantmannaskolorna.

En bättre utrustning av lantmannaskolorna framhålles från åtskilliga håll såsom ett synnerligen viktigt medel att öka elevtillslutningen. Genom erhållande av för-

; ! l !

höjda anslag och för vissa ändamål lån böra skolorna sålunda beredas möj- * lighet att anskaffa goda lokaler, lämpliga skoljordbruk och erforderlig undervis— ' ningsmateriell. Skolornas undervisning bör också noga anpassas efter jordbrukets i . orten förhållanden samt göras intresseväckande och praktisk. Deras verksamhet bör så långt möjligt göras känd, bl. a. därigenom att lärarna beredas tillfälle att inom skolans verksamhetsområde utöva undervisnings- och försöksverksamhet m. m.

Kortare kurser vid skolorna syntes också i detta avseende ha stor betydelse. Sam- arbete mellan skolans lärare och sammanslutningar av landsbygdens ungdom — exempelvis avdelningar av jordbrukarungdomens förbund __ förordas jämväl för uppnående av samma ändamål.

I det i denna del mycket utförliga yttrandet från Hammenhög framkastas bl. a. också tanken på att i en eller annan form göra undervisningen i lantmannaskolorna obligatorisk, vilket anses ingalunda omöjligt, då man ju redan slagit in på denna väg genom den obligatoriska jordbruksbestämda fortsättningsskolan. Skulle man emellertid icke finna denna väg framkomlig, så syntes man vara nödsakad lämna all tanke på en allmän utbildning av jordbrukarungdomen. Skolornas antal måste då i första hand avpassas efter det verkligen hos befolkningen förefintliga behovet av en dylik undervisning, och en indragning av ett antal av de nuvarande skolorna komme då att visa sig vara nödvändig. Denna indragning borde enligt uttalan- det ifråga i första hand gå ut över sådana skolor, som vore bundna vid folk- högskolor och icke själva ägde lokaler eller annan dyrbar utrustning såsom större lantbruk e. d.; därjämte borde hänsyn tagas till skolornas förläggning i förhållande till varandra. De kvarvarande skolorna skulle därefter utrustas på ett fullgott sätt, icke minst med lämpliga jordbruk, samt lämnas tillräckliga anslag.

I uttalandet från Fridhem framställes det spörsmålet, om ej vid utlämnandet av egnahemslån större hänsyn borde tagas till vederbörandes yrkesutbildning. Ett krav på även teoretisk sådan vore bl. a. också ägnat att tillföra lantmannaskolorna åtskilliga elever.

Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att från en skola Kolbäck såsom en orsak till ringa elevtillslutning nämnts de ständiga diskussionerna om lantmanna- skolorna i landsting, hushållningssällskap, press m. m. samt ensidiga utredningar om skolornas dyrbarhet, otidsenlighet och ringa elevantal. Detta hade vållat en allmän nervositet på området, som i hög grad skadat lantmannaskolornas anseende och förtroendet för den bland allmänheten. Om skolorna finge arbeta under mera normala och stabila förhållanden, skulle detta öka förtroendet för dem och därmed även elevtillslutningen.

Under den allmänna diskussionen rörande våra lantmannaskolor och

» deras förhållanden, som föregått nu pågående utredning, har från åtskil-

liga håll framförts den tanken, att de nuvarande skolornas antal borde avsevärt minskas. Genom en sådan åtgärd skulle, har man förmenat, antalet elever vid var och en av de kvarvarande skolorna betydligt ökas. Härigenom skulle då bl. a. vinnas den fördelen, att kostnaden för ut- :, bildning av varje elev, även om utgifterna pr skola bleve något större, -— skulle kunna i betydande grad reduceras.

Gent emot detta förslag har gjorts den invändningen, att en sådan

; inskränkning av lantmannaskolornas antal sannolikt skulle resultera däruti, ? att totalantalet elever vid samtliga skolor komme att minskas." Som skäl

för denna uppfattning har framhållits, att åtminstone flertalet av de nu— j varande lantmannaskolorna erhålla större delen av sina elever från den

närmaste trakten omkring skolan. Därjämte har man kunnat anföra flera exempel på. att, då en ny lantmannaskola tillkommit på en plats, har detta icke, eller åtminstone ej i nämnvärd grad, medfört någon minsk— ning av elevantalet i förut inom länet befintlig skola eller skolor. Elev—

Elevernas bostadsort.

Tab. 7. Uppgifter rörande elevernas i lantmannaskolorna bostadsort i för- hållande till den genomgångna skolan.

Elever från olika härad inom sammalän som skolan Skola och tids- Sko- % Angränsande härad Övriga härad Summa 35"? & period 113213 * antal j antal m;;lle 1- antal i antal migfl' l rliäg: eleverl härad elever eleverl härad [ elever i Tierp 1918—1926 ........ 47 19 2 9'0 50 10 5'0 116 18 iw lVik 1926—1928 ............ 4 8 3 2"! 19 9 21 41 _— Strängnäs ..................... 80 56 3 187 81 6 135 217 50 ; Hamra 1919—1928 ...... 48 70 4 17'6 188 16 11'7 306 14 » 1914—1928 ...... 75 91 4 228 260 16 179 426 18) Lunnevad ..................... 14 43 4 10'8 87 16 54 144 10 Tenhult ..................... 79 174 7 249 17 1 179 270 48 St. Segerstad 1920—1928 98 22 2 11'0 52 6 9'7 172 19 1 Grimslöv ..................... 62 61 3 209 22 2 110 145 10 | Markaryd .................... 112 17 1 17-o 32 4 8-0 161 33 l Gamleby .................... 57 64 3 21'3 14 4 3'5 135 20 i Högalid .................... 47 81 1 81'0 59 8 7-4 187 29 * Högsby ........................ 88 68 3 227 15 6 25 171 13 Hemse ........................ 66 57 1 57'0 — _ —— 123 . Bräkne-Hoby ............... 59 65 2 32-5 25 1 250 149 3 ; . [huvudkurs 40 101 5 202 11 4 2'8 152 210 Önnesmd langi—e kurs 11 47 5 9'6 12 4 30 70 205 5 huvudkurs 77 51 2 25'5 26 7 37 154 195 ? Hammenhög langre kurs 26 24 2 120 13 7 1-9 63 241 Tomelilla ..................... 90 33 1 330 6 8 0-8 129 108 i [(inber. Malmöhus län) — 115 3 38-3 108 21 5-1 313 —] ' Osby .......................... _26'2_' 2 117 & 14'6 369 496 | Munka-Ljungby ............ 60 48 3 16'0 7 6 1'2 115 35 Vilan huvudkurs ......... 45 130 3 43'3 93 9 10'3 268 132 i » forts.-kurs 1920w ! 1928 .............. 8 33 3 110 23 9 25 64 78 | Fridhem 1899—1928 ...... 142 326 4 81'6 117 8 14'6 585 278 Skurup ........................ 114 50 6 83 6 6 1'0 170 4 ! Katrineberg ................. 41 59 2 29'5 63 5 126 163 14 , Dingle 1922—1929 ......... 39 97 7 13-9 87 16 5.4 223 16 Färgelanda .................. —- — — — _ _ _ __ _ Fristad ........................ 33 35 5 70 81 12 6'8 149 12 ; Sätila ........................ 93 73 4 183 17 14 1-2 183 40 i Skara ....................... 60 100 8 125 136 7 19'4 296 48 Malkom ..................... 11 52 4 13'0 84 9 93 147 8 Kristinehamn ............... 90 24 3 80 11 10 1'1 125 88

Tab. 7 (forts.) Uppgifter rörande elevernas i lantmannaskolorna bostadsort i för- hållande till den genomgångna skolan.

Elever från olika härad inom samma. län soul skolan i

Skola och tids- Sko- 11 Angränsande härad Övriga härad Summa få??? 1) e n o d i fl::fl * antal i antal ] mimi]- antal i antal | "1?de rlinga a , elever härad elefi'cr elever | härad där” an Kyrkerud 1922—1928 .. 48 43 2 215 13 11 12 104 19 | Kävesta ..................... 33 66 3 220 55 11 50 154 1 Fellingsbro 1915—1928... 74 63 3 21'0 73 11 6'6 210 92 Sala huvudkurs 1918— 1927 .................. 37 57 4 14'3 73 8 9-1 167 114 » forts.-kurs 1927— 1928 .................. 5 6 4 15 6 8 08 17 15 Kolbäck ..................... 44 61 5 122 75 7 107 185 70 Mora1 ....................... 65 38 5 7'6 31 -— 134 16 Bollnäs ........................ 41 53 4 138 21 4 5'8 115 26 ! Hampnäs ..................... 59 32 1 32'0 30 1 6 50 121 13 ? Hussborg ..................... 79 43 ? 7 14 l ? ? 136 21 !. Torsta” ....................... 36 86 4 21'5 112 10 H*? 234 11 DegerforsB ................. 27 53 5 10'6 43 4 108 123 9 _, Gran ........................... 57 38 1 380 33 (3 110) 128 5 E Matarengi ..................... 44 94 5 198 17 , 6 28 155 2 ' Uppgifterna avse socknar. , ” >> >> (gamla) tingslag. ': 5 >

» tingslag.

? antalet vid lantmannaskolorna i sin helhet skulle sålunda bl. a. också stå ? i ett visst förhållande till skolornas antal. i För att vid den nu pågående utredningen erhålla åtminstone något 1. material för bedömandet av senast berörda spörsmål hava lantmannasko- j lorna anmodats lämna uppgifter om hur skolans elever under senaste 10— ! årsperioden fördelat sig med hänsyn till bostadsort i förhållande till sko— ! lan. Som indelningsgrund har i främsta hand tagits häradena inom resp. . län. Sålunda hava uppgifter lämnats om antalet elever från det härad, ! där skolan är belägen, frän angränsande härad och från övriga härad i

inom länet. Därjämte hava uppgifter om antalet elever från andra län lämnats.

De sålunda från skolorna erhållna uppgifterna, som visserligen i någon mån torde vara bristfälliga och kanske ej alltid fullt jämförbara men dock i stort sett synas ge en ganska klar bild av ifrågavarande förhållanden, hava sammanställts i tab. 7. ' De båda sista kolumnerna i denna visa en jämförelse mellan elevantalet från å - ena sidan det län, vari skolan är belägen, och å andra sidan övriga län. Talen i ? första sifferkolumnen för elever från skolans eget härad samt i fjärde och sjunde

Elevernas fördelning efter faderns yrke.

kolumnerna för medeltal elever från vart och ett av angränsande härad och övriga härad visa elevernas fördelning inom länet.

Av dessa uppgifter angående elevernas fördelning framgår tydligt, att det propor- tionsvis ojämförligt största antalet elever kommer till lantmannaskolorna från den närmaste trakten. Uträknas medeltalen för de tre sist omnämnda kolumnerna, fin- ner man, att från skolans eget härad kommit 61 elever, från angränsande härad i medeltal 23 och från övriga härad inom länet i medeltal 8. Som man kunde vänta, erhåller flertalet lantmannaskolor sitt huvudsakliga elevmaterial från det egna länet. De allra flesta hava blott 5—10 — högst 20 procent av sina elever från andra län. Ett fåtal skolor, nämligen Önnestad, Hammenhög, Tomelilla, Osby, Vilan och Sala —— sålunda på ett undantag när belägna i Skåne erhålla dock en betydande del (Önnestad, Hammenhög och Osby över hälften) av sina ele- ver jämväl i huvudkursen från andra län. För Tomelilla får detta sin förklaring däruti, att skolan ligger så gott som på gränsen till Malmöhus län, _och förhållandet är i viss mån motsvarande ifråga om Hammenhög, Osby och Sala.

Av eleverna i de upptagna längre kurserna och fortsättningskurserna är endast mindretalet från skolans eget län, och är detta med hänsyn till'ifrågavarande kur- sers syfte och läggning helt naturligt.

Den sålunda verkställda undersökningen, för vars resultat här i korthet redo- gjorts, visar, att våra lantmannaskolor, på några få undantag när, med hänsyn till elevmaterialet äro starkt lokalbetonade. De erhålla det största antalet av sina ele- ver från den skolan närmast liggande trakten.

Ett av de spörsmål, som ofta berörts under den senaste tidens allmänna diskussion rörande våra lantmannaskolor, är frågan om deras lämplighet för den manliga ungdomen från småbrukarhem. Härvid har å ena sidan hävdats, att undervisningen i lantmannaskolorna närmast är avpassad för det medelstora jordbruket och att skolornas elever till ojämförligt största delen komma därifrån. Gent emot detta har man anfört, att ifrå- gavarande undervisning bl. a. med hänsyn till sin grundläggande art är lika väl lämpad för blivande småbrukare och mindre jordbrukare som för innehavare av medelstora jordbruk och att även ynglingar från båda förstnämnda jordbrukargrupper i ganska stor omfattning kommit till lantmannaskolorna.

På grund av de sålunda förefintliga olika uppfattningarna har det an— setts vara av intresse att om möjligt få några uppgifter rörande för- delningen av lantmannaskolornas elever på nämnda olika kategorier samt i samband därmed på de båda grupperna jordbrukare och icke jordbru- . kare. Lantmannaskolorna hava därför anmodats lämna uppgifter som

svar å följande fråga: >>Hur fördela sig eleverna under senaste tioårs- perioden (ev. kortare tid) med hänsyn till faderns yrke samt, om denne är jordbrukare, efter hans jordbruks storlek?» För jordbrukare skulle begagnas följande indelning efter hektar åker: under 50; 51—100; 101— 200; 20'1—30'0; 301—500; 501—750; 75'1—100'0; över 100.

De erhållna uppgifterna hava, såsom man redan på förhand kunde hava anled- ning befara, ej blivit så utförliga och fullständiga som önskvärt. Skälet härtill är, att man vid åtskilliga lantmannaskolor icke fört några anteckningar över stor-

Uppgifter rörande elevernas i lantmannaskolornas lön-delning efter faderns yrke samt, där denne är jordbrukare, efter hans jordbruks storlek.

Icke jord-

Skola och tidsperiod

'eumms 1911 g lapun

0.09 _ —t-05 0-09' _LOS

"*I -9L 001 JOAQ

Vik 1918—1928 Strängnäs (se texten) --------------- ; Hamm 1919—1928 .................. ' 1914—1928 .................. . ; Lunnevad (se texten) ............... | Tenhult 1924—1928 i St. Segerstad 1927—1928 .........

Markaryd .............................. Gamleby ................................. Högalid ................................. Högsby (se texten) ..................

(H:/1—

Bräkne—Hoby

huvudkurs .........................

längre kurs ........................

___?

huvudkurs ...........................

längre kurs ........................

(OQO!

Osby 1926—1928 ..................... Munka-Ljungby ..................... Vilan 1924—1928 .....................

huvudkurs ...........................

UI

fortsättningskurs ..................

huvudkurs ...........................

längre kurs ........................ Skurup ................................. Katrineberg .......................... Dingle ? ................................. Färgelanda ..............................

: Summorna för läsåren 1920—1928;

123 ;13

nppdelning ]

492

50 21

i texten)

& l' e såå QI :S 17 3 25 22 42 30 5 2 4 _ 11 8 1 2 4 2 1 1 5 6 16 20 14 2 _ , _ ]; 1 % 17% 5 8 _ i _ i 8 | — 1 2 2 1

fördelningen för läsåren 1925—1928. 1926—1928.

(!

28 31

32 16

86 11

59

74 10 18 28

'1su'a '! (IP-10 1 !

Tab. 8. (forts.) Uppgifter rörande elevernas ilantmannaskolornas fördelning efter faderns yrke samt, där denne är jordbrukare, efter hans jordbruks storlek.

Icke jord- brukare

Skola och tidsperiod

; B : v. (» | ,

emmns JquOI !

Molkom ................................. 132 ' 20 72 20 13 23 :) 18 | i Kristinehamn ........................ 193 —— — — — _ _ _ — 20 _ _ | ! Kyrkerud 1922—1929 .............. 101 15 39 22 12 s 2 1 2 22 _ _ * Kävesta ................................. ] 44 — — — _ 56 _ _ | Fellingsbro ........................... 256 10 8 69 54 64 24 14 13 51 _ _ | Sala (huvudk) ......... . ............. 198 2 12 40 31 53 31 12 17 83 _ _ ' Kolbäck, .............................. 221 43 3 11 19 13 4 7 — 34 _ _ Mora ................................... _ —— -— — _ _ _ — _ _ _ Bollnäs ................................ 115 — — —— — _ _ _ _ 26 _ _ , Hampnäs .............................. 131 31 75 23 1 1 _ _ _ 3 ._ _ | Hussborg ............................. 136 28 64 42 2 — _ _ _ 21 _ _ Torsta ................................... _ — -- — — _ _ _ _ —— _ _ | Degerfors ............................. 109 30 65 14 — _ _ _ _ 23 _ _ f Gran ................................... 84 64 18 2 — — _ _ — 49 _ _ Matarengi .............................. 125 85 87 3 _ _ _ _ 32 _ _ |

* Summorna för läsåren 1918—1927 fördelningen för läsåret 1927—1928. ” Fördelningen i % för läsåren 1923—1928.

leken av de jordbruk, som elevernas föräldrar brukat. Ifråga om fördelningen av eleverna efter föräldrarnas yrke jordbrukare eller icke jordbrukare —— hava där- emot i regel fullständiga uppgifter lämnats.

De erhållna uppgifterna hava, så långt sig göra låtit, sammanställts i tab. 8. Sammanräknar man de häri angivna summorna för elever från å ena sidan jord- brukar- och å andra sidan icke jordbrukarhem, så framgår därav, att av samt- liga upptagna c:a 7 500 elever hava 83'4 procent tillhört förstnämnda och 16'6 procent sistnämnda grupp. Räknar man endast med eleverna i skolornas huvud- kurser, bliva procenttalen resp. 85'8' och 142, sålunda en ytterligare förskjutning mot jordbrukargruppen. För det relativt ringa antalet elever i längre kurser och fortsättningskurser ställer sig proportionen väsentligt olika mot den förut nämnda, i det att blott 591) procent varit från jordbrukarhem och 41'0 procent från icke jordbrukarhem.

Ifråga om elevernas fördelning på jordbruk av olika slorleksklasser kan någon medeltalsberäkning icke lämpligen ske, enär förhållandena ställa sig betydligt olika i landets olika delar. I de bättre jordbruksbygderna, där bondejordbruken i all- mänhet äro något större såsom exempelvis i Uppland, Östergötland, Skåne, Väster- götland och Närke, komma eleverna sålunda proportionsvis mera från relativt stora

___—.num—mun... _ ..

jordbruk. I kargare bygder, exempelvis Småland samt Norrland, äro elevernas för- äldrar däremot i vida större utsträckning att hänföra till mindre jordbrukare eller egentliga småbrukare. För flertalet skolor gäller emellertid, att de hava haft ett icke obetydligt antal elever jämväl från de båda minsta storleksgrupperna. Förutom de uppgifter, som intagits i tab. 8, hava några skolor lämnat efter andra indelnings- grunder sammanställda siffror, varav bl. a. framgår följande.

Av eleverna vid Strängnäs lantmannaskola hava c:a 95 procent varit lantbrukar- söner eller ägare till jordbruk. Gårdarnas storlek har varierat från c:a 5 till 100 har; medelstorleken torde ha varit 25—30 har.

Vid Lunnevad har under den senaste lO-årsperioden ett fåtal elever, 3_4, varit söner till jordbruksarbetare, och några fler ha kommit från icke jordbrukarhem. De flesta ha varit från jordbrukarhem av storleken 10—50 har, således egentliga bondejordbruk.

Från St. Segerstad, för vilken skola detaljerade uppgifter om fördelningen läm- nats för sista läsåret, meddelas, att för de sju föregående läsåren eleverna i nedan nämnda avseenden fördelat sig på följande sätt:

elevernas fäder icke jordbrukare 9'4 procent, » » brukare av mindre än 10 har 825 procent, » » brukare av mer än 10 har 8'1 procent.

Vid Markaryd ha anteckningar om storleken av elevernas föräldrars jordbruk icke förts, men det torde med visshet kunna antagas, att å tre fjärdedelar av ifrå- gavarande jordbruk åkerarealen icke överstigit 10 har.

Eleverna vid Osby ha, då det visat sig svåit att erhålla uppgifter om åkerarealen vid föräldrarnas jordbruk, i stället under de båda senaste läsåren fördelats efter antalet kor vid nämnda jordbruk, och har resultatet blivit följande: O__5 kor _ 26 elever, 5_10 kor _ 54 elever, 10_20 kor _ 19 elever och 20_30 kor _ 3 elever.

Från Fridhem kan icke med säkerhet uppgivas, hur eleverna fördela sig med hänsyn till storleken av föräldrarnas jordbruk. Skolans lärarkollegium har dock på grund av personlig kännedom om förhållandena gjort ett försök med upp- delning och därvid kommit till följande resultat:

småbrukare och mindre bondejordbruk .................. 23 : 8'3 procent, medelstora och större bondejordbruk .................... 223 : 80'8 procent, större jordbruk ....................................... 30: 10'9 procent,

summa 276 100 procent.

Av eleverna vid Fristad har enligt uppgift det övervägande antalet kommit från jordbruk med mindre åkerareal än 20 har.

I yttrandet från Skara anmärkes till uppgiften om elever, vilkas fäder icke äro jordbrukare, att bland dessa vore den övervägande delen söner av vid jordbruket eller närstående yrkesgrenar i tjänst anställda, såsom rättare, ladugårdsskötare o. s. v., och torde dessa elever med all rätt kunna betraktas som utgångna från jordbrukare i de mindre eller minsta kategorierna de egendomslösa.

Från Mora meddelas, att av skolans elever under senaste IO-årsperioden hava 79 procent varit söner till mindre jordbrukare, 12 procent söner till småbrukare och skogsarbetare samt 9 procent söner till lant- och industriarbetare; jordbrukens åker- areal varierar från 2 till 9 har.

Av eleverna vid Torsta hava omkring 90 procent kommit från jordbruk av de båda minsta grupperna, 0—5 och 5—10 har åker, ungefär lika många från vardera gruppen; nära 2/3 av länets brukningsdelar tillhöra också dessa grupper.

Den ojämförligt största delen av den lantmannaungdom, som skaffar sig teoretisk fackutbildning, gör detta Vid våra lantmannaskolors huvud— kurser. Under sådana förhållanden måste det givetvis vara av största vikt att tillse, huruvida denna skoltyp, med de förbättringar i skolornas utrustning och undervisning, som kunna tänkas önskvärda och genomför— bara, kan anses vara ändamålsenlig och tillfredsställande. I motsatt fall borde det tydligen vara angeläget att övergå till en annan och bättre typ. Vid ett övervägande av detta spörsmål torde man närmast hava att taga hänsyn till de erfarenheter ifråga om sagda eller motsvarande slag av utbildning, som under senare tid gjorts såväl i Vårt eget land som i våra grannländer med i stort sett likartade förhållanden. För att er- hålla kännedom om den uppfattning rörande ifrågavarande spörsmål, som kan göra sig gällande bland jordbrukets målsmän i vårt eget land, hava hushållningssällskapens förvaltningsutskott anmodats att besvara följande frågor: »Anses våra lantmannaskolor i sin nuvarande form kunna fylla sin uppgift att bibringa kunskap i grunderna för lanthushåll- ningens utövande med huvudsakligast avseende å förhållandena vid me— delstora och mindre jordbruk? Om så icke är fallet, vilka förändringar i dessa skolors organisation anses behövliga?»

Som svar på den förstnämnda av dessa frågor hava samtliga förvaltningsutskott förklarat sig anse, att lantmannaskolorna på ett i stort sett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift. I samband med dessa svar och i anslutning till den andra ovan nämnda frågan hava utskotten emellertid också i allmänhet gjort en del uttalanden angående vissa nödiga förutsättningar för att skolorna skola kunna fylla sin upp- gift samt rörande en del enligt utskottens mening önskvärda förändringar i orga— nisationen och undervisningen. Sålunda framhålles i yttrandet från Jönköpings län, att skolorna fylla sin uppgift under förutsättning att undervisningen i enlighet med vad det nuvarande reglementet medger anpassas efter ortsförhållandena. Från Göteborgs och Bohus län anföres också, att det nu gällande reglementet för lant- mannaskolorna bereder dessa möjlighet att fylla sin uppgift, enär det bereder stora möjligheter för anpassning efter olika ortsförhållanden. Denna möjlighet för an- passning synes utskottet vara av större värde än ett flertal detaljbestämmelser. Även från Värmland understrykes värdet av denna frihet till anpassning, som ligger däruti, att nuvarande reglementet lämnar skolstyrelserna befogenhet att fastställa läsordning och undervisningsplan. Med denna befogenhet bör varje lantmannaskola kunna organiseras så, att den väl fyller fordringarna med hänsyn till de lokala förhållandena. Skulle brister i nämnda avseende förefinnas, lorde detta bero på skolornas styrelser och lärare.

l yttrandet från Kronobergs län anföres, att lantmannaskolorna i deras nuvarande form, enligt förvaltningsutskottets uppfattning, företrädesvis äro lämpade för det medelstora jordbruket (bondejordbruket). Det lärostoff, som skall inhämtas, är dock väl vidlyftigt i förhållande till den korta tid — 5 a 9 månader —— som står till förfogande.

Ifråga om den nuvarande organisationen framhåller ett flertal förvaltningsutskott —— Stockholms, Gotlands, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands och Kop- parbergs läns _ att ingen anledning förefinnes att bibehålla den nuvarande upp-

delningen av lantmannaskolor i A- och B»typ. Som skäl för upphävande av denna uppdelning anföres, att densamma saknar praktisk betydelse, enär skillnaden i många fall blott existerar på papperet och kurserna i de båda skoltyperna knappast förete någon nämnvärd olikhet. Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvalt- ningsutskott uttalar också, att av lantmannaskolan bör finnas blott en typ; genom- gången folkskola bör berättiga till inträde i denna. Där förhållandena det medgiva, böra skolorna organiseras som fristående skolor.

Från Kristianstads län anföres, att utskottet anser icke, att rent organisatoriskt sett någon anmärkning kan riktas mot våra lantmannaskolor i annan mån, än att tveksamhet kan råda, huruvida benämningen A-skola ochh B-skola fortfarande bör bibehållas. Förvaltningsutskottet i Södermanlands län anser B-typen vara den vik- tigaste för det medelstora och mindre jordbruket, enär det av ekonomiska skäl är svårt för en yngling från nämnda jordbrukstyper att bevista två vinterkurser. Där- för bör i första hand en B-skola finnas i varje län. Ett lämpligt antal A—skolor bör dock finnas i landet, så att de ynglingar, som redan ha nödiga förkunskaper eller som ha råd att inhämta sådana, kunna förskaffa sig en grundligare utbildning.

Åtskilliga förvaltningsutskott framhålla i sina yttranden vikten av att lantman- naskolorna förfoga över skoljordbruk. Sålunda anföres i yttrandet från Stockholms län: »Önskligt vore, om undervisningen vid skolorna kunde få en allt mera prak- tisk betoning. Härför torde vara erforderligt, att 5. k. skoljordbruk så småningom anskaffas till förefintliga skolor, där så är möjligt.» Och utskottet i Kalmar läns norra sällskap anser, att varje lantmannaskola, i synnerhet de av A-typ, vid vilka på grund av elevernas större förkunskaper mera vikt kan läggas vid den rent fackliga utbildningen, borde vara förenad med jordbruk. Vid ett dylikt jordbruk beredes för eleverna tillfälle att komplettera den teoretiska undervisningen med de- monstrationer, och lärarna stå i jämn kontakt med det praktiska jordbruket.

I yttrandet från Kalmar läns södra utskott framhålles, att en förbättring av sko- lans arbetsresultat bör kunna erhållas, om i förening med skolan finnes jordbruk, drivet av skolans lärare, vilka därigenom komme i bättre kontakt med det prak- tiska jordbruket och dess utövare och dels vid undervisningen i vissa ämnen bleve i tillfälle få använda demonstrationer. För förvärvandet av skoljordbruk bör staten medverka genom anslag eller genom tillhandahållande av lämplig jord. Förvalt- ningsutskottet i Blekinge anför. att det jordbruk, som finnes vid länets lantmanna- skola, har visat sig vara till stort gagn vid undervisningen, varför utskottet vill för- orda, att skoljordbruk anskaffas överallt, där så är möjligt. Från Malmöhus län nt- talas, att en synnerligen viktig förutsättning för att undervisningen vid lantmanna- skolorna blir fruktbringande är tillgången på skoljordbruk. Då de flesta skolor torde befinna sig i sådan ekonomisk ställning, att anskaffandet därav stöter på stora svårigheter, bör det vara en viktig uppgift för det allmänna att genom lämnande av billig och långvarig kredit underlätta inrättandet av dylika jordbruk. Även utskottet i Älvsborgs södra länsdel framhåller, att stor vikt bör läggas därvid, att skoljordbruk är tillgängligt.

Förvaltningsutskotten i Värmlands och Örebro län anföra, att skoljordbruk bör finnas. Det sistnämnda av dessa påpekar, att skoljordbruket spelar stor roll som demonstrationsmaterial, även om de möjligheter för demonstrationer och övningar, som detsamma erbjuder, ej alltid tillräckligt utnyttjas. Därjämte framhålles jord- brukets betydelse för lärarnas fortsatta jordbrukspraktik.

Från Västmanlands län framhålles, att tillgången till skoljordbruk, där sådant anskaffats, i regel varit till gagn för undervisningen som sådan men framför allt för lärarna, som härigenom fått ökade möjligheter att upprätthålla kontakten med det praktiska jordbruket ävensom bättre tillfälle att förkovra sina kunskaper och i praktiken tillämpa de erfarenheter och rön, som tid efter annan framkomma. Där-

jämte påpekas den stora vikten av att skoljordbruket skötes och handhaves på ett sådant sätt, att anledning till anmärkning icke framkommer, då skolans och lä- rarnas anseende i motsatt fall lätt kan lida men. Ej heller bör jordbrukets skötsel få taga lärarnas tid och intresse i anspråk i sådan omfattning, att undervisningen eftersättes.

Ifråga om den för lantmannaskolorna gällande undervisningsplanen och dess tillämpning framföra åtskilliga förvaltningsutskott vissa önskemål. Sålunda anföres från Jönköpings län, att undervisningsplanen är i huvudsak lämplig, men i vissa ämnen, såsom fältmätning, avvägning och ritning, borde undervisningen kunna in— skränkas i någon mån till fördel för andra viktigare ämnen, såsom Skogshushåll- ning, beteskultur, jordbruksekonomi och praktiska skrivningar. Där så lämpligen kunde ske, borde, i synnerhet i sådana trakter, varest skogsbruket vore av större betydelse, kurstiden kunna ökas med någon vecka, i vilket fall anslaget till skolan syntes behöva höjas i motsvarande grad. '

I yttrandet från Kronobergs län uttalas, såsom redan nämnts, att lärostoffet i lantmannaskolan är väl vidlyftigt för den tid, som står till förfogande. Undervis- ningen i de grundläggande naturvetenskaperna borde, enligt utskottets mening, i många fall kunna inskränkas, likaså ritövningarna. Lämpligt vore också, påpekas det, att mindre utförliga läroböcker användes även i huvudämnena. Eleverna an- ses nämligen få mera »till livs», än vad de flesta av dem kunde smälta.

Från Kalmar södra länsdel framhålles, att med hänsyn till förekommande olik— heter beträffande behov av undervisning i skogsskötsel bör lantmannaskolans kurs- plan medge variationer, så att olika orters behov bäst tillgodoses. Undervisningen i skogsskötsel borde till väsentlig del ske genom praktiska övningar. Den ökade tid, som i skogstrakter bör ägnas åt skogsundervisningen, borde kunna erhållas genom något minskade kurser i naturkunnighet.

I yttrandet från Gotland anföres: »Undervisningen bör ej bindas genom snäva bestämmelser och kursplaner, endast kortfattade grundlinjer för huvudämnena böra uppdragas, stor frihet bör lämnas skolan att utvecklas efter ortens särförhållandcn och elevmaterial.»

Från Blekinge framhålles såsom önskligt, att mera plats på schemat än hittills måtte beredas ämnet skogsskötsel. först och främst i de trakter. där jordbruket tar en avsevärd del av sin utkomst från skogen. Därjämte ifrågasättas, om icke vid en del skolor ämnet bokföring borde utvidgas, enär kravet på sådan vid lantbruket gör sig mer och mer gällande. Erforderlig tid för den ökade undervisningen i nämnda ämnen anses kunna vinnas genom inskränkning av tiden för övningarna i ritning.

Förvaltningsutskottet i Malmöhus län anser, att det vore synnerligen önskvärt, om nu gällande normalbestämmelser för lantmannaskolorna kunde i olika avseenden lättas. Någon anledning att strängt hålla på kravet, att de olika skolorna skola vara ensartade med avseende på den lämnade utbildningens omfattning, syntes ej föreligga. Stora fördelar borde tvärtom kunna vinnas, om större frihet lämnades för olika skolor att anpassa sig efter behovet i olika orter. Denna frihet borde inom vissa ganska vida gränser omfatta jämväl kursernas längd och förläggning på året. I detta sammanhang påpekas, att det i de sockerbetsodlande distrikten vore önsk- värt, om kursernas början kunde uppskjutas till efter betupptagningen, alltså till omkring den 1 december. Då emellertid hänsyn till vårarbetena gjorde, att kur- serna i dessa trakter ej kunde utsträckas längre på våren, än nu vanligen skedde, skulle möjligen en anordning med kortare frivilliga fortsättningskurser mitt på sommaren förtjäna försökas. Vid dessa kurser kunde även befintliga skoljordbruk bättre utnyttjas för demonstration än under vintern.

Utskottet i Älvsborgs norra länsdel framhåller med stöd av infordrade yttranden så-

i 1 . ! | ]

som önskvärda ändringar i undervisningsplanen, att ekonomiläran inom undervisning- en får mera plats än nu är förhållandet, samt att »skogshushållning måtte ingå som läroämne vid dessa skolor». Tid för ökad undervisning i nämnda ämnen borde åt- minstone i viss mån kunna vinnas genom att låta undervisningen i kartritning utgå. Liknande synpunkter anföras i yttrandet från Skaraborgs län, vari framhålles, att enligt utskottets mening för närvarande alltför mycken tid offras på övningar i fält— mätning och avvägning samt ritning. Undervisningen i dessa ämnen borde sålunda inskränkas och den härigenom vunna tiden anslås till ämnet jordbruksekonomi och verkställande av ekonomiska beräkningar. Som ett generellt önskemål ville utskottet därjämte hava uttalat, att den nya undervisningsplan för lantmannaskolan, som kunde komma att utfärdas, gjordes i möjligaste mån smidig till underlättande av att undervisningen måtte kunna anpassas efter de skilda behov, som på olika orter i vårt vidsträckta land måste göra sig gällande.

Från Värmlands län påpekas, att skogsundervisningen vid skolorna i skogsbyg- den ofta fått alldeles för liten plats på skolschemat jämfört med samma undervis- ning i jordbruksbygden. Förvaltningsutskottet i Örebro län ger också uttryck åt samma uppfattning och framhåller, att i de trakter, där skogens skötsel och vård spelar lika stor roll som jordbruket och husdjursskötseln, bör naturligtvis undervis- ningen i skogshushållning —— såväl den teoretiska som praktiska övningar och de- monstrationer omfatta ett något större antal lärotimmar än vad nu är fallet. Rörande undervisningen i allmänhet framhålles, att densamma bör så mycket som möjligt inriktas på de tillämpade ämnena, jordbrukslära, husdjurslära och framför

.allt jordbruksekonomi, men å andra sidan böra eleverna, i den mån tiden det tillåter, *

återuppliva sina kunskaper i rätt— och uppsatsskrivning samt räkning.

I yttrandet från Västmanland framhålles, att erfarenheten givit vid handen, att de nuvarande lärokurserna i lantmannaskolorna äro något för vidlyftiga. En lämp- lig begränsning vad angår vissa periferiska ämnen skulle, enligt utskottets mening, säkerligen vara till gagn för undervisningen.

Från Norrbottens län anföres, att nu gällande reglemente för lantmannaskolorna uppenbarligen medgiver en sådan anordning av läroplanen, som bör vara tillfreds- ställande för olika landsdelars behov. Mot tillämpningen därav anses dock, be- träffande skolorna i Norrland, kunna anmärkas, att för litet utrymme givits åt - exempelvis skogsskötseln. Även åt jordbruksekonomi, däri inbegripet praktiska

övningar i bokföring, bör med hänsyn till ämnets vikt för närvarande ägnas mera * tid än som vanligen är fallet. Från Gävleborgs län framhålles ifråga om sistnämnda

ämne såsom ett önskemål, att detsamma bör göras mera verklighetsbetonat, än vad det åtminstone i allmänhet synes vara.

Förvaltningsutskottet i sist nämnda län framhåller också såsom en önskvärd de- taljförändring i lantmannaskolornas undervisning, att mera tid och uppmärksamhet måtte ägnas åt ämnet redskaps- och maskinlära. Som motivering härför anföres maskinindustriens utveckling och den ökade användningen av maskiner inom jord- bruket. Ett bättre tillgodoseende av nämnda undervisning anses kräva dels större förutsättning hos lärarna, dels också bättre tillgång på undervisningsmaterial, maski- ner och maskinmodeller. Dessa krav torde kunna fyllas genom samarbete mellan olika närbelägna skolor, vilka enligt förslaget borde ha en gemensam, väl kvalifi- cerad lärare samt en gemensam samling undervisningsmaterial. Denne lärare skulle sålunda undervisa vid flera skolor och då medföra ifrågavarande samlingar.

Rörande de vid lantmannaskolorna vanligen använda läroböckerna anföres från ett par olika håll _ Kronobergs och Norrbottens län att dessa äro för vidlyftiga. Det anses sålunda med hänsyn till den begränsade tiden för undervisningen önsk- värt, att mindre utförliga läroböcker bleve tillgängliga.

Ifråga om den tid, som undervisningen i lantmannaskolans huvudkurs pågår,

framhålles i yttrandet från Kopparbergs län, att den nu gällande undervisningstidens längd, 21 veckor, synes lämpligen kunna och höra förlängas med t. ex. 4 veckor, vilket utan nämnvärd olägenhet för sådd- och skördearbetet borde kunna ordnas inom detta län.

I ett par yttranden från Örebro och Västmanlands län beröres den ringa elevtillslutningen vid vissa lantmannaskolor. Orsaken härtill anses i främsta hand vara jordbrukets svåra ekonomiska läge. Från förstnämnda län uttalas också, att genom fortsättningsskolornas inrättande hade på vissa håll förmärkts en viss skol- trötthet och skolleda, som också i sin mån menligt inverkat på elevtillströmningen till våra folkhög- och lantmannaskolor.

Såsom medel att öka elevtillslutningen förordas förhöjda understöd till behö- vande elever. Vikten härav understrykes också av förvaltningsutskottet i Malmöhus län, som i detta sammanhang jämväl uttalar det önskemålet, att eleverna vid den inom länet belägna Dala lantbruksskola med hänsyn till möjligheten att erhålla | statsunderstöd måtte bliva jämställda med eleverna vid lantmannaskolor. |

Förvaltningsutskottet i Örebro län hart sitt yttrande bl. a. också uttalat sig rörande förhållandet mellan folkhög- och lantmannaskolor. Enligt utskottets i mening kan det från lantmannaskolans sida sett i många fall vara lämpligt och önsk— värt, att denna göres helt oberoende av folkhögskolan. Dock får man å andra sidan ej bortse från de fördelar, bl. a. ett bättre utnyttjande av lärarkrafterna samt användningen av delvis gemensamma lokaler, som kombinationen av de båda skolorna medför. Med hänsyn till vissa lokala förhållanden anses det därför ej 1 lämpligt och i synnerhet ej ur ekonomisk synpunkt att föreskriva obligato- ] risk skilsmässa. Där skolorna fortfarande skola vara förlagda till samma plats, '] anses emellertid lantmannaskolorna böra erhålla så stor frihet som möjligt i för- ' hållande till folkhögskolorna. '

I samma yttrande ifrågasättes också, om det ej vore lämpligt att vid lantmanna- skolorna anordna bäde teoretisk och praktisk kurs ungefär i likhet med lantbruks- skolornas ettårskurser. Detta skulle för ett mindre antal elever kunna ske på så sätt, att de under sommaren antoges som praktiserande elever vid skoljordbruken, vilka dock för att lämna tillräckligt arbete ej finge vara alltför små.

Utfadmmens Av de sålunda erhållna svaren på den till förvaltningsutskotten fram— ymande' ställda frågan framgår, att man åtminstone bland dessa målsmän för Vårt lands jordbruk anser våra lantmannaskolor av nuvarande typ i stort sett ändamålsenliga och icke finner någon mera genomgripande förändring i deras organisation erforderlig eller lämplig. Ser man på förhållandena i våra närmaste grannländer, så finner man, att i Dan— mark och Finland den manliga jordbrukarungdomens fackutbildning också till huvudsaklig del sker i med våra lantmannaskolor likartade skoltyper. De danska »landbrugsskolerne» äro sålunda med hänsyn till den omfattning och det sätt, på vilket undervisningen i dem meddelas, mycket närstående våra svenska lantmannaskolor. Detsamma gäller lantmannaskolorna i Finland. Till utbildningen vid dessa sistnämnda är visserligen anknuten en ordnad och reglerad elevpra-ktik, men en sådan skulle, om så befinnes lämpligt, utan någon egentlig ändring av skoltypen jämväl kunna förbindas med kurserna vid Våra lantmannaskolor, vadan den ej kan anses innebära någon skillnad i grundtypen mellan svenska och finska lantmannaskolor. Den omfattning och den stadga, som de nämnda danska och finska.

skolorna nått, torde få anses vittna om att de i resp. länder befunnits ändamålsenliga och lämpliga att tillgodose det stora flertalets av lant- brukarungdomen behov av yrkesutbildning.

De norska lantbruksskolorna förete, såsom av redogörelsen för dem framgår, en från våra lantmannaskolor väsentligt skild typ, i det att den fullständiga kursen. vid desamma varar i 1*/2 år samt omfattar både teoretisk och praktisk utbildning; vid sidan härav förekomma emellertid såväl i dessa skolor med längre kurser som ock i skolor av annan typ kortare kurser om 5—9 månader, vari meddelas undervisning av ungefär liknande omfattning och beskaffenhet som i våra lantmannaskolor. Räknar man till denna grupp jämväl småbruksskolorna, blir elevantalet däri i det närmaste lika stort som i de fullständiga lantbruksskolorna.

Skolor med 11/2 års teoretisk—praktisk kurs utgöra otvivelaktigt en mycket beaktansvärd och värdefull skoltyp. Hittilldags har också elev- tillslutningen vid desamma varit mycket god. Detta förhållande torde emellertid till icke ringa del ha sin grund i de rikliga anslag, bl. a. till kosthållsstipendier och bränslebidrag åt eleverna, som norska staten hit- tills beviljat. I den mån som dessa anslag av statsfinansiella skäl reduce- rats, ha också, enligt uppgift, ansökningarna om inträde i skolorna minskats.

De norska skolorna kunna anses i vissa avseenden utgöra en mellan- form mellan våra lantbruks- och lantmannaskolor; en del i redogörelsen nämnda skolor med förkortade kurser påminna också mycket om de ett— åriga lantbruksskolorna i Norrland. Den teoretiska undervisningen i de norska lantbruksskolorna, som pågår under två vintrar, torde också kunna sägas till omfattningen ungefär motsvara, vad som meddelas i en vanlig folkhögskol- och en lantmannaskolkurs tillsammans.

Såsom redan förut i annat sammanhang meddelats, har de senaste årens erfarenhet i vårt land visat, att eleverna i lantmannaskolorna en— dast till mycket ringa del (c:a 1/5 av hela elevantalet) förut besökt folkhögskola. Den viktigaste anledningen härtill torde vara, att denna lantungdom ej har råd att offra två vintrar på sin teoretiska utbildning. Under sådana förhållanden måste man befara, att om våra lantmanna- skolor mera allmänt ersattes med skolor av ifrågavarande norska typ, skulle detta medföra en ytterligare nedgång i elevantalet. För den teoretiska utbildningen synes ej heller så mycket vara att vinna genom en sådan eventuell ombildning, enär tvenne vintrars kurser i folkhög— och lantmannaskola tillsammans torde få anses giva en utbildning av ungefär motsvarande värde, och det tillskott av praktisk utbildning, som gives i Illa—årskursen, torde, som exempel från Finland visar, kunna erhållas på annat sätt.

På grund av nämnda förhållanden ha vi icke ansett oss kunna förorda en omorganisation av våra lantmannaskolor i syfte att göra dem lik- ställda med de norska lantbruksskolorna.

Med hänsyn till ovan nämnda omständigheter hava vi vid övervägan-

de av spörsmålet om våra lantmannaskolors allmänna organisation kom— mit till den uppfattningen, att någon mera genomgripande förändring häri icke kan anses vara av förhållandena motiverad eller lämplig. I det följande komma vi emellertid att föreslå vissa åtgärder, vilka åsyfta att förbättra skolornas organisation och bereda de skolor, som så önska, större frihet vid undervisningens anordning samt att göra under— visningen mer effektiv och lättare tillgänglig.

Lantmannaskolans former. A- och B-typ.

Enligt gällande reglemente för de med statsmedel understödda lantman— naskolorna kan sådan skola inrättas under två med avseende å under- visningens omfattning skilda former: lantmannaskola litt. A och lant— mannaskola litt. B. Det reglemente, som fastställdes i samband med de båda olika formernas tillkomst (1912/117), innehöll särskilda föreskrif— ter om undervisningen i lantmannaskola litt. A och litt. B. I 1919 års reglemente äro däremot undervisningsämnena angivna blott för litt. A, medan det för litt. B stadgas, att undervisning i denna (huvudkurs eller andra årskurs) skall meddelas i samtliga de ämnen och i huvudsak samma delar därav, som angivas i 6 3 för motsvarande kurs vid lant— mannaskola litt. A. Dock må därvid iakttagas den begränsning i om- fattningen av de olika ämnenas behandling, som kan befinnas nödvän— dig på grund av elevernas mindre förkunskaper.

Såsom av sist nämnda stadgande framgår, skall skillnaden i under- visningen i de båda olika skoltyperna grunda sig på elevernas olika förkunskaper. Ifråga om dessa eller rättare fordringarna för inträde i de olika skolorna finnas i reglementet vissa föreskrifter, vilka i huvud- sak innebära, att för inträde vid skola av B-typ fordras blott genom— gången folkskola, medan däremot av den, som skall vinna inträde vid A-skola, fordras, att han skall hava genomgått folkhögskola eller fyra klasser vid allmänt eller motsvarande avdelning i tekniskt eller enskilt läroverk eller också vid anställd prövning visat eller på annat sätt styrkt sig äga motsvarande kunskaper.

Ifråga om antalet skolor av vardera typen framgår av den förut läm— nade redogörelsen för lantmannaskolorna 1908—1928, att från början 22 skolor angåvos vara A-typ; en del av dessa ha emellertid nedlagts och andra övergått till B—typ, så att antalet A-skolor efter slutet av läsåret 1928—1929 nedgått till 14. B—skolorna hava däremot, huvudsakligen ge- nom tillkomsten av nya skolor, ökats från 15 läsåret 1913—1914 till 27 under senaste läsår.

De förändringar i antalet skolor av olika typ, som nyss nämnda siffror angiva, visa en betydande förskjutning från A- till B-skolor. Då man torde kunna förutsätta, att en sådan förskjutning icke skett utan giltiga skäl, har det vid utredningen ansetts nödigt att dels söka erhålla klar-

het om orsakerna härtill, dels också till prövning upptaga frågan, huru- vida nuvarande uppdelning av lantmannaskolorna i A— och B—typ fortfarande bör bibehållas. Härvid har det synts lämpligt att inhämta upplysning om den ställning, som lantmannaskolornas styrelser intaga till detta spörsmål. De hava därför anmodats besvara följande fråga: »Anses den nuvarande uppdelningen av lantmannaskolorna i litt. A och B samt för dessa olika typer gällande inträdesfordringar lämpliga?»

Svaren på denna fråga har, som man kunde vänta, gått i olika riktning. Flertalet av de nuvarande skolorna av A-typ, nämligen Lunnevad, Gamleby, Bräkne-Hoby, Tomelilla, Vilan, Katrineberg, Molkom, Kävesta och Degerfors, samt tre B-skolor, Osby, Skurup och Fristad, sålunda tillhopa 12 skolor, hava uttalat sig för att skolor av båda dessa typer fortfarande höra förekomma. Därjämte hava Önnestad och Fridhem uttalat, att för längre kurs böra gälla inträdesfordringar som för nuvarande skola av A-typ. Å andra sidan hava samtliga skolor av B-typen, med undantag för de tre nyss nämnda, och några A-skolor, nämligen Grimslöv, Hemse, Önnestad (ifråga om huvudkurs), Munka-Ljungby och Fridhem [huvud- kurs), förklarat sig anse, att den nuvarande uppdelningen i A- och B-typ är obehöv- lig och olämplig. Vissa av skolorna såsom Tomelilla. Munka—Ljungby, Katrine- berg, Molkom och Hampnäs hava dock uttalat sig mera obestämt samt framhållit skäl både för och emot bibehållande av nuvarande anordning.

Såsom skäl för bibehållandet av en skola av den nuvarande A-typen, d. v. 5. med krav på ett högre mått av kunskaper vid inträdet, har i huvudsak framhållits, att undervisningen i en sådan i allmänhet kan läggas på ett något högre plan och så— lunda även leda till bättre resultat. Vidare har påpekats, att enbart en kurs i lantmannaskola av nuvarande B-typ ej kan bibringa eleverna den utbildning i all- männa och medborgerliga ämnen, som genomgångna kurser i såväl folkhögskola som lantmannaskola förmå giva. Åtskilliga skolor ha bl. a. framhållit, att där lantmannaskola är förenad med folkhögskola, bör den vara av A-typ.

Flera av de skolor, som uttalat sig för att skolor av såväl A- som B-typ böra förekomma, hava emellertid samtidigt understrukit vikten av att de för den först— , nämnda typen fastställda inträdesfordringarna upprätthållas. Från Vilans lantman-

naskola, där enligt uppgift ingen svårighet att erhålla elever med föreskrivna för- kunskaper förefunnits, har också framhållits, att gränsen mellan de olika typerna borde göras skarpare än för närvarande. I detta sammanhang framkastas också den tanken, att skolor av verklig A-typ skulle kunna benämnas »högre lantmanna- _ skola» eller något liknande. Det anses också förtjäna övervägande, huruvida icke ' inrättande av en sådan högre skoltyp borde göras beroende på särskild prövning av

lantbruksstyrelsen.

Det vilktigaste skälet mot bibehållande av den nuvarande uppdelningen av lantmannaskolorna i A— och B-typ, som anföres i de inkomna yttran- dena, är, att de för A—typen föreskrivna inträdesfordringarna i allmänhet icke kun- nat upprätthållas. Där elevtillslutningen, såsom ofta inträffat, varit jämförelsevis ringa, har man nödgats pruta av på fordringarna för inträde. I de fall, där in- trädesprövning förrättats, har denna således ofta blivit av mera formell art. Skill- naden i förkunskaper hos eleverna i skolor av A- och B-typ har därför i allmänhet blivit mycket obetydlig.

Vidare har som motivering för att det kunskapsmått', som folk— och fortsättnings- skolorna meddela, bör berättiga till inträde i lantmannaskola framhållits, att sär— skilda inträdesfordringar därutöver verka avskräckande på ungdomen och sålunda bidraga till att minska elevfrekvensen vid skolorna. Det påpekas också från'tlera skolor, att sedan undervisningen i folkskolorna nu under senare åren allmänt för-

Utredningens yttrande.

bättrats och fortsättningsskolorna därjämte tillkommit, finnes mindre anledning än för ett tjugutal år sedan att fasthålla ifrågavarande uppdelning av skolorna.

Om betydelsen av vissa förkunskaper vid inträdet i lantmannaskolan, erhållna exempelvis genom en kurs vid folkhögskola, äro meningarna delade. Således fram- hålla åtskilliga av dem, som icke önska bibehålla de olika typerna, att det givetvis är önskvärt och förmånligt, att eleverna före inträdet i lantmannaskolan ökat sina förkunskaper, exempelvis genom en kurs vid folkhögskola. Andra åter förmena sig icke hava märkt någon skillnad i förmågan att tillgodogöra sig undervisningen mellan dem, som kommit direkt från folkskolan, och dem, som genomgått folkhög- skola eller dylikt.

I detta sammanhang framkastas vissa förslag rörande ordnandet av skolornas kurser. Sålunda uttalar sig lärarrådet vid Viks lantmannaskola för en undersök- ning rörande möjligheterna för att vid lantmannaskolan inrätta en andra årskurs efter samma princip som motsvarande kurs inom folkhögskola. I denna skulle dels motttagas elever, som förut genomgått en på vanlig folkskolunderbyggnad grundad kurs i lantmannaskola, dels sådana, som på annat sätt förvärvat högre kunskapsmått. Från Strängnäs förordas, att det med bibehållande av B-skolans in- trädesfordringar bör beredas möjlighet för elev att i vissa ämnen kunna idka mera ingående studier. Enligt uttalande från Tenhult vore det, där elevantalet är så stort, att parallellundervisning i huvudkurs anordnas, lämpligt med en A- och en B-kurs, då för A-kursen nuvarande fordringar för inträde i lantmannaskola av A- typ böra gälla. Och från Mora framhålles, att det är med hänsyn till inträdes- fordringarna lämpligast med blott en typ, motsvarande den nuvarande B-typen, men att denna i sin nuvarande form och som fristående skola har den nackdelen, att kursen är för kort. Möjlighet bör därför beredas varje skola att få till stånd en »Iängre kurs»; fordringarna för erhållande av statsunderstöd till sådan böra, ifråga om elevantal, för Dalarna och Norrlands vidkommande mildras.

I de till hushållningssällskapens förvaltningsutskott framställda frå— gorna rörande lantmannaskolorna har något uttalande rörande uppdel- ningen i A- och B-typ icke direkt begärts. Emellertid hava åtskilliga utskott vid besvarandet av frågan huruvida våra lantmannaskolor i sin nuvarande form anses kunna fylla sin uppgift också, såsom av det förut lämnade referatet å svaren på nämnda fråga framgår, yttrat sig an- gående detta spörsmål. Sålunda hava åtta förvaltningsutskott direkt uttalat sig mot uppdelningen i A- och B-typ och ett utskott har anfört, att tveksamhet kan råda ifråga om bibehållandet av sagda uppdelning. Ytterligare ett par förvaltningsutskott, nämligen de i Östergötlands och Kronobergs län, hava i annat sammanhang förklarat sig anse, att upp- delningen i A- och B—typ icke längre bör bibehållas.

Då 1907 års lantbruksundervisningskommitté föreslog, att vid sidan av de redan vid denna tidpunkt förefintliga lantmannaskolorna, av kom- mittén i det följande benämnda litt. A, skulle upprättas en ny form av lantmannaskola, litt. B, anförde den som motiv härför i huvudsak dels att det skulle vara till fördel för lantmännens utbildning att fortfarande i de trakter, där så befunnes lämpligt, bibehålla en skolform, där under- visningen byggde på särskilda förkunskaper, i de flesta fall förvärvade i folkhögskolan, dels också att det därjämte finge anses nödigt att bjuda

ungdomem en lantbruksundervisning så ordnad, att tillträde till densam- ma utan (olägenhet kunde lämnas även dem, som icke haft tillfälle för- skaffa sig andra kunskaper än dem, som folkskolan meddelat. De mo- tiv, som sålunda anfördes för upprättandet av de båda typerna, kunna givetvis också åberopas för bibehållandet av desamma. Emellertid hava nämnda slkäl under de gångna åren blivit åtskilligt försvagade. Den för— bättrade undervisningen i folkskolan och tillkomsten av den obligato- riska fortsättningsskolan hava sålunda medfört, att lantungdomens ele- mentära kunskaper efter genomgången kurs i sistnämnda skola i all- mänhet äro bättre än för ett tjugutal år sedan. Möjligheterna att till- godogöra sig undervisningen i lantmannaskolan hava sålunda ökats för dem, som icke haft tillfälle skaffa sig andra förkunskaper än den all- männa folkundervisningen erbjuder. Av kanske ännu större betydelse är dock den omständigheten, att förhoppningarna om att kunna upprätt— hålla skolor av den gamla formen, A-typen, icke blivit infriade. Av såväl de förut refererade svaren från lantmannaskolornas styrelser som ock av andra kända förhållanden framgår, att en stor del mindre skolor av A-typ icke kunnat upprätthålla. inträdesfordringarna. Där elevtill— slutningen varit ringa och risk sålunda förelegat för att icke ens det stadgade minimiantalet elever skulle kunna erhållas, har det självfallet legat nära till hands att minska eller uppge kravet på särskilda förkun— skaper. I vissa fall har man sökt tillgodose behovet av sådana genom korta förberedande kurser om högst en månads tid. Tydligen har det kunskapsmått, som kunnat meddelas vid sådana, blott varit jämförelse—- vis ringa.

Då det sålunda vid en stor del av de hittillsvarande A-skolorna visat sig icke vara möjligt att tillfullo upprätthålla kravet på stadgade för- kunskaper, har den från början tänkta skillnaden i undervisningen vid de båda skoltyperna icke heller kunnat upprätthållas. Undervisningen i de elementära och allmänbildande ämnena, särskilt modersmålet och räkning. hava väl i allmänhet tillmätts något längre tid i B-skolorna, men i ltuvudämnena har skillnaden oftast varit obetydlig eller ingen.

Som "skäl mot bibehållandet av fordran på ett större kunskapsmått än det i folk- och fortsättningsskolorna bibringade för inträde vid vissa lantmannaskolor har också framhållits, att densamma avhåller åtskilliga ungdomar från att besöka sådana skolor. Gent emot detta kan visser— ligen invändas, att om också den närmaste skolan är av A—typ, så torde på icke alltför stort avstånd jämväl finnas en B—skola, där vederbörande kan erhålla inträde. Detta må vara sant, men då det visat sig, att sko- lorna erhålla flertalet elever från den närmaste orten, torde nog i verk- ligheten nämnda omständighet i många fall komma att utgöra hinder för lantbrukarsöner, särskilt mindre bemedlade sådana, att besöka nå- gon lantmannaskola.

Med hänsyn till nu nämnda omständigheter och vid prövningen av de

motiv och synpunkter, som anförts i de erhållna yttrandena, hava vi funnit övervägande skäl tala mot bibehållandet av den nuvarande upp- delningen av lantmannaskolorna i två former, litt. A och litt. B. I det förslag till nytt reglemente för lantmannaskolorna, som i det följande kommer att framläggas, äro sålunda nu gällande föreskrifter om A— och B-former av lantmannaskolan borttagna. I samband därmed hava också nu gällande föreskrifter om fordringar för inträde i lantmannaskolan reviderats. Dessa, som för närvarande äro olika för skolor av A- och B— typ, hava i—och med borttagande av denna skillnad tydligen kunnat i hög grad förenklas. Då de hittills gällande inträdesfordringarna för skolor av A—typ, såsom av det föregående framgår, i många fall icke kunnat upprätthållas, och då detta torde få anses som det Viktigaste skä- let för borttagande av sagda typ, böra tydligen fordringarna för inträde i lantmannaskolan i huvudsak motsvara de för B—typen hittills gällande. Enär numera alla måste genomgå folk- och fortsättningsskola, har det ansetts onödigt uppställa detta som inträdesfordran, och fordringarna hava således kunnat inskränkas till att omfatta viss ålder samt lant- brukspraktik.

Det sålunda framlagda förslaget innebär i princip, att endast en typ av lantmannaskola, om ock med olika slag av kurser, skall förekomma. Med hänsyn till de fördelar för jordbrukarungdomens utbildning, som onekligen kunna ligga däruti, att den egentliga yrkesundervisningen får bygga på ett större mått av förkunskaper, har det dock icke ansetts lämpligt att förmena sådana skolor, som finna sig kunna upprätthålla högre inträdesfordringar, att också tillämpa sådana. På grund därav har såsom en andra punkt i förslaget till reglemente, i vad detta gäller inträdesfordringar, införts bestämmelse om att lantmannaskola, som så önskar, må vara berättigad att för inträde fordra Visst kunskapsmått. Dock skulle sådan rätt vara beroende av lantbruksstyrelsens medgi- vande, bl. a. för att endast sådana skolor, vilka hava för ändamålet nö- diga förutsättningar, skola kunna uppställa ifrågavarande inträdesford- ringar.

Det ovan anförda gäller lantmannaskolan i allmänhet, således i främ— sta rummet dess utan jämförelse vanligaste kurs, huvudkursen. Givetvis kunna de mot bibehållandet av A— och B-typen anförda skälen vara till- lämpliga också för den nu vid ett fåtal skolor inrättade längre kursen. Ifråga om denna kunna dock delvis andra synpunkter anläggas. Den längre kursen är avsedd att bibringa ett högre mått av kunskaper i lant- hushållningen, således att i viss mån utgöra en mellanform mellan högre och lägre lantbruksundervisning. Genom sin längd medför den avse- värt ökade kostnader, och följaktligen genomgås den till allra största delen av elever från mera välsituerade hem. I regel hava dessa före inträdet i kursen förskaffat sig vissa förkunskaper utöver folk- och fort- sättningsskolans knnskapsmått. De båda skolor av A—typ, Önnestad och

Fridhem, som hittills hållit längre kurser, hava också utan svårighet kunnat upprätthålla inträdesfordringarna för dessa. I sina yttranden rörande A- och B—typen hava de också föreslagit upphävandet av skill- naden ifråga om inträdesfordringar för huvudkursen men förordat bibe- hållandet av vissa högre inträdesfordringar för den längre kursen. Så. har från Önnestad anförts, att för inträde i den längre kursen böra nu gällande fordringar för inträde i A-skolan göras obligatoriska, eventuellt något skärpas, om undervisningen i denna kurs med framgång skall kunna läggas på ett högre plan än i de kortare kurserna. Och i yttrandet från Fridhem uttalas, att vad den längre kursen angår så torde de för A-skolan hittills gällande inträdesfordringarna böra bibehållas. Den tredje sko- lan, som hittills haft längre kurs, Hammenhög, vilken är av B-typ, har i sitt yttrande icke berört frågan om eventuell skillnad i inträdesford- ringarna för huvudkurs och längre kurs.

Med hänsyn till nämnda omständigheter har vid utredningen ifråga— satts, att för inträde i lantmannaskolas längre kurs skulle obligatoriskt krävas ett Visst högre kunskapsmått, motsvarande högst vad en skola med lantbruksstyrelsens medgivande enligt det förut anförda kan få rätt att kräva för inträde vid huvudkurs. Det är emellertid att märka, att en sådan föreskrift skulle utgöra en skärpning av de nuvarande bestäm— melserna, enligt vilka längre kurs kan, såsom fallet är vid Hammenhög, inrättas vid lantmannaskola av B-typ. En sådan skärpning skulle stå i strid mot den allmänna åskådning, som varit bestämmande för oss vid förslaget att slopa A—typen. Vi finna det ingalunda olämpligt, att även den ungdom, som vid inträdet i skolan har endast folkskolebildning, får tillfälle att inhämta de ökade kunskaper på lanthushållningens område, som den längre kursen avser att bibringa i jämförelse med huvudkursen. Ifall större inträdesfordringar skulle obligatoriskt krävas till en längre kurs än till huvudkurs, skulle väl för övrigt konsekvensen fordra, att även de, som från huvudkurs överginge till fortsättningskurs, bleve un- derkastade samma skärpta fordringar. Ty fortsättningskurs avser ju normalt att åt elever från huvudkurs meddela samma kunskapsmått, som en längre kurs ensam ger. Huvudsakligen av dessa skäl hava vi icke kunnat godkänna en sådan obligatorisk föreskrift som den ifråga— satta. Vi vilja dock härvid framhålla, att därest en skola önskar för sin längre kurs uppställa särskilda inträdesfordringar i syfte att kunna lägga undervisningen på ett högre plan, detta bör kunna med lantbruksstyrel- sens medgivande ske på grund av den av oss föreslagna allmänna bestäm- melsen i dylikt avseende.

Frågan om upprättandet av särskilda skolor för småbrukare upptogs till prövning redan av 1907 års lantbruksundervisningskommitté. I sitt betänkande framhåller kommittén, att den icke funnit sig hava skäl före- slå upprättandet av någon speciell skola för blivande småbrukare, enär småbrukaren och brukaren av det medelstora jordbruket — hemmans- brukaren _ hava behov av i huvudsak samma teoretiska fackutbildning. Båda behöva undervisning i de grundläggande naturvetenskapliga äm- nena och båda äro i behov av en allmän överblick över lanthushållnin— gens och husdjursskötselns huvudgrunder. Den olikhet, som påkallas i 1 småbrukarens och hemmansbrukarens fackutbildning, är väsentligt mind— % re än den skillnad i hela lantmannaskolans undervisningsplan, som ' måste finnas i landets olika delar, och hänför sig närmast till den prak— tiska sidan av utbildningen.

Den tanke på upprättandet av särskilda skolor för småbrukare, som sålunda framkommit redan före och i samband med 1907—1908 års ut— redning om den lägre lantbruksundervisningen, har sedermera tid efter annan tagit sig nya uttryck. Sålunda beslöt Malmöhus läns landsting är 1926 i samband med beviljandet av anslag till de inom länet befint- liga lantmanna— och lanthushållsskolorna uppdraga åt sitt förvaltnings- utskott att i samråd med skolornas styrelser undersöka, huruvida icke % vid någon av nämnda skolor undervisningen kunde läggas på sådant | sätt, att den bättre lämpade sig för småbrukarklassen. Och den kom- ; mitté, som med anledning av detta beslut tillsattes av länets landsting l och hushållningssällskapets förvaltningsutskott, framförde också vissa %

1 i

förslag i liknande syfte, d. v. s. att få till stånd skolor med för små— bruket särskilt avpassad undervisning. Detta förslag har sedermera av såväl landstinget som hushållningssällskapet i Malmöhus län med in— stämmande och under anhållan om vidtagande av åtgärder för förslagets : realiserande ingivits till Kungl. Maj:t, som överlämnat detsamma till oss för att tagas i övervägande vid Vår utredning.

I en är 1927 utkommen broschyr »Nya vägar» av Per Edvin Sköld har : också framförts förslag om upprättande för det mindre jordbrukets be— hov av en ny skoltyp, småbrukarskolan, vari undervisningen skulle gö— ras dels allmänbildande och dels fackutbildande med avseende på små- brukets behov. I denna skola borde, enligt förslaget, eleverna beredas undervisning och uppehälle utan särskilda ekonomiska uppoffringar för dem, om den rätt skulle kunna fylla sin uppgift.

Då frågan om eventuellt inrättande av särskilda skolor för undervis— ning av småbrukare sålunda på grund av såväl nämnda framställning som ock de uttalanden och förslag rörande detta spörsmål, som från olika håll framkommit, jämväl vid denna utredning upptagits till ompröv- ning, har det ansetts lämpligt att inhämta kännedom om styrelsernas för

lantmannaskolorna och hushållningssällskapens förvaltningsutskotts upp- fattning rörande behovet av speciella skolor med nämnda uppgift. Med anledning härav hava lantmannaskolornas styrelser anmodats besvara följande fråga: »Anses något behov av en särskild skola för småbrukare föreligga inom Eder skolas verksamhetsområde?»

På denna fråga har det ojämförligt största antalet (36 av 42) givit nekande svar. En del av dessa hava blott helt kort angivit, att de icke anse något behov av en sådan skola förefinnas, men flera av dem hava närmare motiverat sin uppfattning. Sålunda hava åtskilliga skolor, såsom St. Segerstad, Grimslöv, Markaryd, Osby, Skurup, Sätila, Bollnäs, Torsta och Gran, framhållit, att eleverna i resp. skolor till största delen komme från mindre jordbruk och egentliga småbruk. Då för lant- mannaskolorna gällande reglemente ej lade hinder i vägen härför, hade man också sökt att anpassa undervisningen efter det mindre jordbrukets och småbrukets för- hållanden och behov. Skolorna ifråga kunde sålunda närmast betraktas som små- bruksskolor. En uppdelning i bondeskolor och småbruksskolor syntes redan av detta skäl olämplig. Detta vore också så mycket mera fallet, som ett upprättande av småbrukarskolor nog i realiteten ej bleve annat än en förändring av namnet på de nuvarande lantmannaskolorna, varmed tydligen föga vore vunnet.

Från åtskilliga skolor anföres också, att den undervisning som meddelas i latit—

,_ mannaskolorna, såsom varande till väsentlig del av grundläggande art, därigenom

också bleve lämplig för blivande småbrukare. Den specialutbildning i exempelvis smådjursskötsel, biskötsel, trädgårdsskötsel o. d., som dessa kunde vara i behov av, meddelades lämpligast i särskilda Specialkurser i resp. ämnen eller äm- nesgrupper. I anslutning till denna uppfattning framhålles det också från Önne- stad, att i den mån våra lantmannaskolor bleve utrustade med allsidigt skötta jordbruk, där de för småbruket viktiga grenarna av lanthushållningen, såsom får-, svin-, fjäderfä- och biskötsel samt trädgårdsskötsel m. m. bedreves vid sidan om den vanliga växtodlingen och ladugårdsskötseln, samt elevantalet bleve så stort, att skolan hade möjlighet anställa lärarkrafter, som kunde behärska och undervisa i dessa ämnen, så borde de nuvarande lantmannaskolorna hava de största förutsätt- ningarna att giva ungdomen från såväl medelstora som små jordbruk den bästa ;” utbildningen. Enligt skolstyrelsens uppfattning vore det bättre med en skola, : ordentligt underhållen, än med två som underhölles knappt, och det vore en fördel f för undervisningen, om skolorna kunde utveckla sig och få så stor tillslutning av

elever, att skolan kunde anställa flera lärare, som kunde specialisera sig på olika undervisningsämnen.

Såsom skäl mot inrättandet av särskilda småbruksskolor anföres också, att elev- tillslutningen sannolikt skulle bliva ringa. De unga män, framhålles det bl. a. från 3 Bräkne-Hoby, Skara och Sala, som komme till skolor för att erhålla utbildning i lantbruk, vore sällan inställda på att bliva småbrukare —— i regel syftade de högre % i i l i l i l

och därom torde intet ont böra sägas. Tanken på att skaffa ett småbruk komme oftast först vid något senare ålder, då mannen hunnit bilda familj eller stode i be- grepp att göra detta.

Slutligen har det påpekats (från Bräkne-Hoby), att undervisningen vid en even- tuell småbrukarskola ej gärna kunde bliva mindre utan snarare bleve mera om- fattande än i en vanlig lantmannaskola. Den grundläggande undervisningen i de för lantmannaskolan stadgade ämnena vore också behövlig för blivande småbrukare, och därtill skulle så komma specialutbildning i vissa ämnen såsom smådjursskötsel m. m. Kursen i sådan skola kunde således ej göras kortare än i en lantmannaskola och kostnaderna för kursens genomgående bleve följaktligen ej heller lägre.

Till ytterligare belysande av ifrågavarande spörsmål må anföras några av de 5 291214.

yttranden, som avgivits av förut nämnda skolor. Sålunda framhålles från Hamrz , att något behov av särskild skola för småbrukare föreligger icke. De fattiga elever, som söka sig till skolan direkt från drängtjänst eller äro söner till mycket små jordbrukare, hava icke inriktat sig på att återgå till småbruk utan hava högre vyer. I övrigt lämnas vid skolan undervisning i de »speciella» småbrukarämnena små— djursskötsel och trädgårdsskötsel av den omfattning, att den, som anser sig behöva djupare utbildning på dessa områden, lätt efter genomgången kurs kan förvärva sig sådan. Undervisningen i sin helhet är för övrigt lagd för det mindre och medel— stora jordbruket och kan väl tillgodogöras även vid ett småbruk. Beviljas endast tillräckliga stipendier för verkliga blivande småbrukare, kunna de även utbildas här. Två småbruk (torp) finnas vid skolan såsom demonstrationsjordbruk.

I yttrandet från St. Segerstad anföres, att då den nu gällande författningen gör det möjligt att i viss mån anpassa lantmannaskolans undervisning efter ortsför- hållandena, har man vid skolorna i Jönköpings län, som är en utpräglad småbruks- bygd, anpassat sig härefter, så att undervisningen väl lämpar sig för den ungdom, som i detta län kommer till dessa skolor. Något behov av en särskild skola för små— brukare synes således icke föreligga inom skolans verksamhetsområde. Ungefär samma synpunkter framföras i yttrandena från Grimslöv och Markaryd.

Från Dingle meddelas, att inom Göteborgs och Bolins län, där flertalet lantbruk äro småbruk, har det icke visat sig vara förenat med några svårigheter att få sö- nerna även f *är] de mindre lantbrukcn att besöka skolan. Lantmannaskolan i Bo— huslän har aldrig ansetts som en storjordbrukels skola, vilket också framgår av uppdelningen av eleverna efter jordbrukens storlek.

Enligt yttrandet från Sätila har man vid denna skola, som huvudsakligen be- sökes av ungdom från mindre jordbruk, vid undervisningens ordnande tagit hän- syn härtill. Någon skola med namnet småbrukarskola anses därför obehövlig. Styrelsen tror för övrigt icke, att en uppdelning av vår lägre lantbruksundervisning på egentliga lantnnmnaskolor och småbrukarskolor skulle bliva lycklig. Bättre är att giva skolorna nödig rörelsefrihet att utveckla sig så att de bliva lämpliga för de ortsförhällanden, under vilka de arbeta.

Från Skara påpekas, att tendensen inom den nutida egnahemsverksainheten anger en tydlig strävan att få fram större och bärkraftigare jordbruk. Och det är bestämt felaktigt att tro, att ungdomarna från de mindre hemmen skulle önska ge- nomgå särskilda småbrukarskolor, ty även om de komma från småbruk är det visst ej sagt, att de gå igenom en skolkurs för att bli småbrukare, och skulle detta vara avsikten, så är det, som behöver inläras, ungefär detsamma som för övriga blivande jordbrukare, då det vid dessa skolo” är fråga om inhämtandet av grunden för jordbruksskötsel och ej tillämpningen. Det behov av speciell utbildning i små- djurs- och trädgårdsskötsel, som kan göra sig gällande för småbrukaren, torde lämpligast kunna fyllas genom vid lantmannaskolorna anordnade specialkurser.

Gent emot dessa ovan nämnda uttalanden mot inrättandet av särskilda småbru— karskolor stå någ 'a yttranden från ett fåtal skolor, vari vissa sympatier för en sär— skild undervisning för småbrukare göra sig gällandc. Sålunda framhålles från Vik, att blott c:a 1/s av eleverna vid länets lantmannaskola kommit från småbruk, under det att dessa utgjorde c:a 3/10 av brukningsdelarna inom länet. Detta förhållande visade, att endast ett fåtal söner från småbrukarhem haft tillfälle genomgå en lam-, mannaskolkurs eller ansett sig ha nytta av den, och tydde på att ett behov av sär- skild undervisning för småbrukare och blivande sådana förelåge. Fråga vore dock, om en sådan undervisning borde anordnas för ungdomen från småbrukarhem eller för småbrukarna själva. I förra fallet kunde en särskild skola för småbrukare an- ses av behovet påkallad, i senare fallet vore kortare kurser vid lantmannaskolorna eller ute i socknarna lämpligare. Vid sådana kurser, vilka redan anordnats av huS»

| %

I yttrandet från Strängnäs uttalas, att någon direkt småbrukarskola torde ej ännu vara av behovet påkallad, dock skulle möjligtvis en »småbrukaraustalt» vara till stor nytta; vid denna skulle ett verkligt smäbruks möjligheter visas och stude- rande mottagas på kortare tid, varjämte vissa av sniabrukets driftsgrenar där skulle kunna »studeras efter behag». Likaledes kunde eventuellt ordnas vissa småbru- karkurser med praktisk tillämpning, dock ej direkt skolform.

Fran Högalid framhålles, att särskild undervisning för småbrukare skulle säker- ligen verka gagnande, om man blott kunde l'örma smabrukare att besöka en särskild för dem anpassad skola. Inom länet skulle en sadan undervisning lämpligen kunna ordnas genom att en av de redan befintliga lantmannaskolorna ombildades till små- brukarskola.

I svaret från Högsby uttalas, att lantmannaskolans huvudkurs nog icke vore sär- skilt lämplig för verkliga smäbrukare. En kortare kurs vore, med hänsyn till små- brukets ekonomi och kostnaderna för kursen, mera lockande.

Från Hammenhög påpekas, att »en simibrnkarskola är en skola av lantmanna- skolans typ, där undervisningen bedrives med tanke på att utbilda blivande småbru- kare och lära dessa den svåra konsten att ur en liten jordbit få så stora inkomster som möjligt, så att en familj därpå kan få sin utkomst. För detta ändamål måste vid skolan filmas ett småbruk, och l'örestamlare och lärare måste själva vara små- brukare. Det väsentliga blir härvid icke katederundervisningen utan det sätt, på vilket småbruket skötes, särskilt i ekonomiskt avseende.» En och annan skola av denna typ ansåges väl motiverad, i synnerhet som en stor nybildning av småbruk ägde rum. De borde upprättas genom ombildning av nuvarande lantmannaskolor och med stöd av behövliga organisationsanslag från staten eller landsting och hus- hållningssällskap.

Till liushällningssällskapens förvaltningsutskott har i förut angivna syfte riktats följande frågor: »Anses behov föreligga för inrättandet av särskilda småbrukarskolor? I så fall, i vilka avseenden borde undervis— ningen vid dessa skilja sig från den vid lantmannaskolorna i allmänhet?»

På den förstnämnda av dessa frågor hava samlliga hushällningssällskaps förvalt- ningsutskott givit nekande svar; möjligen bör dock undantag göras ifråga om Upp- sala län, enär i svaret därifrån blott anföres, att kortare praktiskt lagda kurser säkerligen vore till stor nytta. Åtskilliga utskott, såsom Älvsborgs södra och norra, Kopparbergs och Gävleborgs läns, hava inskränkt sig till att besvara frågan med nej eller förklara, att något behov av småbrukarskolor icke anses föreligga. De flesta utskotten hava emellertid mer eller mindre utförligt motiverat denna sin uppfatt- ning och därvid anfört i huvudsak följande.

Förvaltningsutskottet i Stockholms län uttalar, att något behov av speciella små- brukarskolor torde ej föreligga, då nuvarande lantmannaskolor ju äro avsedda att bibringa kunskap i grunderna för lanthushållningens utövande. Skulle emellertid sådana skolor ändock komma att inrättas, syntes de närmast böra avse att giva en praktisk-teoretisk undervisning i till lanthushållningen hörande ämnen och prin- cipiellt skilja sig från lantmannaskolan i sättet för undervisningens meddelande lik! som lantbruksskolan f. n. gör.

Från Södermanlands län anföres, att då B—skolorna stå öppna för alla, som genom- gått folkskolan, och specialkurser av olika slag, såsom t. ex. fjäderfäkurser, då och då hållas, borde de kunskaper, som småbrukare behöva i sin verksamhet, därvid i allmänhet kunna inhämtas, varför särskilda skolor speciellt för dessa knappast inom detta län syntes vara erforderliga. ' —

I yttrandet från Östergötlands län påpekas, att lantmannaskolorna ju ha till upp- gift att bibringa kunskap i lanthushållningens utövande med hänsyn bl. a. till förhållandena vid det mindre jordbruket och borde därför väl kunna tjäna uppgiften att bibringa den för en blivande småbrukare behövliga grunden av teore— tisk kunskap. Visserligen skulle det kunna tänkas, att särskilda småbrukarskolor, där undervisningen tillrättalades framför allt med hänsyn till sådana speciella för- värvsgrenar vid dylika jordbruk som smådjursskötsel m. m., kunde ha en viss uppgift att fylla. Emellertid skulle det knappast bliva möjligt att i samband med den övriga undervisningen så ingående specialisera sig på nu antydda undervis- ning, att eleven efter genomgången kurs kunnat erhålla tillräckligt omfattande kun- skap. För förvärvandet av dylik syntes det under alla förhållanden bliva nödvän- digt, att eleven efter genomgången skolkurs sökte vidare utbildning vid för ändamå- let direkt anordnade kurser. Mot inrättandet av särskilda småbrukarskolor syntes vidare den omständigheten tala, att det mera sällan torde förekomma, att en person bevistade en skolkurs av den art, varom här vore fråga, med tanke på att utbilda sig uteslutande till småbrukare. Även om en person beslöte sig för att genomgå en eventuellt förefintlig småbrukarskola, vore det långt ifrån säkert, att han också för framtiden komme att fortsätta som småbrukare. Om sålunda, framhåller ut- skottet, näppeligen några skäl synas tala för tillkomsten av särskilda småbrukar- skolor, så torde det icke kunna bestridas. att det vore i hög grad önskvärt, om de personer, som redan inneha småbruk, sattes i tillfälle att erhålla en bättre yrkes— utbildning. Behovet härutinnan torde kunna fyllas genom anordnande vid lantman- naskolorna av kortare eller längre med statsunderstöd bedrivna kurser. Visserligen hade anslutningen till hittills anordnade sådana kurser oftast varit ringa, men det torde icke vara uteslutet, att småbrukarna skola känna sitt behov av undervisning starkare. Utsikterna för realiserandet av sådana kurser skulle också ökas, om staten ställde tillräckligt stora stipendier åt deltagarna till förfogande.

Som skäl för att icke något behov av särskilda småbrukarskolor anses föreligga anföres från Jönköpings län, att lantmannaskolornas undervisning kan anpassas efter förhållandena i den ort, där skolan är belägen. Förvaltningsutskottet i Kro- nobergs län har visserligen den uppfattningen, att de nuvarande kurserna i lant— mannaskolorna äro alltför långa och kostsamma för småbrukare men uttalar sam- tidigt, att inrättandet av särskilda småbrukarskolor likväl icke synes behövligt. Vid en del lantmannaskolor torde. enligt utskottets mening, kurserna lämpligen kunna omläggas så, att de bättre passa för det mindre jordbrukets behov. Småbru- kark—ursernas längd torde lämpligen kunna, åtminstone försöksvis. begränsas till 21/2 ä 3 månader. Vid dessa kurser bör givetvis särskild uppmärksamhet ägnas de grenar av lanthushållningen, som ha speciell betydelse för det mindre jordbruket, t. ex. svin- och fjäderfäavel.

I yttrandet från Kalmar norra länsdel anföres, att något annat behov av småbruks— undervisning än som möjliggöres enligt bestämmelserna i 5 22, mom. 2 av regle— mentet för de med statsmedel understödda åtgärder till höjandet av det mindre jord- bruket föreligger icke. Länets södra förvaltningsutskott uttalar, att om lantmanna- skolan i viss mån medgives rätt till anpassning efter förhållandena i den bygd, varuti den arbetar, anses det ej behövligt att inrätta särskilda småbrukarskolor. Då emellertid ett trängande behov av kunskaper förefinnes hos den stora mängden av mindre jordbrukare, anser utskottet, att för tillgodoseendet av detta behov kur- ser om c:a 6 veckors längd böra kunna anordnas vid lantmannaskola antingen ge- nom skolans försorg eller genom samarbete mellan skolan och vederbörande hus- hållningssällskap. I sistnämnda fall torde allenast obetydlig extra lärarkraft be- höva anlitas. Vid en större tillslutning till dylika kurser, som påkallar hållande av flera i följd, borde ordinarie lärare anställas. En lösning av frågan om små—

...»... ...

bruksundervisningen enligt vad här antytts bör kunna ske utan större kostnader vad beträffar lokaler, material och lärarkrafter. Stipendier av statsmedel böra före- komma i en omfattning, som gör att elevernas ekonomiska uppoffring begränsas till den minsta möjliga.

Från Gotland anföres, att något starkare behov av speciella småbrukarskolor torde ej föreligga, särskilt om tillräcklig frihet gives lantmannaskolan att anpassa sig efter ortens förhållanden och behov. Förvaltningsutskottet i Blekinge län vill icke heller förorda särskilda småbrukarskolor. Den grundläggande undervisningen i de olika läroämnena måste vara densamma, vare sig eleverna komma från bonde- jordbruk eller småbruk. Skulle eleverna vid en viss skola huvudsakligen vara rekryterade från småbruket och därför lantbrukets binäringar böra behandlas något utförligare än vanligt i lantmannaskolorna, torde nuvarande organisation mycket väl medgiva en sådan anordning. Skulle båda elevkategorierna vara företrädda vid skolan i så stor utsträckning, att hänsyn härtill bör tagas vid undervisningen, vill utskottet framkasta den tanken, om det ej vore möjligt att vid de nuvarande lant- mannaskolorna införa en viss älnnesspecialisering med valfrihet för eleverna i an- tingen utvidgad undervisning i lantbrukets binäringar, avsedd för småbrukare, eller utvidgad undervisning i några ämnen, som mera intressera det större bondejord— —bruket, bl. a. exempelvis redskapslära, lantbruksekonomi och arbetslära.

I stort sett samma synpunkter framföras från Kristianstads län. Även i detta ytt- rande påpekas sålunda, att den grundläggande undervisningen måste i det stora hela bli lika för det mindre och medelstora jordbruket samt att en ung man, som ämnar genomgå en skola, i regel ej kan avgöra, om han i framtiden skall arbeta inom små- bruket eller det medelstora jordbruket. Likaledes framhålles, dels att lantmanna- _ skolans undervisning bör anslutas till ortens förhållanden och behov, dels att, då ! elevantalet tillåter detta, olika parallella kurser höra anordnas, vid vilka efter , samma undervisning i de grundläggande ämnena — småbrukets binäringar, skogs- *, hushållning etc. kunde utförligare behandlas. Eleverna skulle härigenom få välja ' den linje, som för var och en hade det största intresset. Fördelen med en sådan [ anordning skulle alltså bliva, att mera kompetenta lärare kunde anställas. Särskilda » smäbrukarskolor skulle förhindra en sådan utveckling och skulle enligt utskottets

uppfattning näppeligen vara ägnade att föra lantbruksundervisningen framåt.

Förvaltningsutskottet i Malmöhus län framhåller, att om, såsom utskottet i sitt uttalande rörande undervisningsplanen för lantmannaskolan föresloge, större frihet medgäves vid ordnande av utbildningskurserna, torde särskilda smäbrukarskolor, om dylika befunnes erforderliga, kunna uppväxa inom den allmänna ramen och särskilda bestämmelser för sådana ej vara behövliga.

I yttrandet från Hallands län anföres, att behov i antydd riktning torde icke föreligga, då de nuvarande lantmannaskolorna med fördel kunna användas även för utbildning av småbrukare. För dessa senare torde dock böra finnas att tillgå högre tilltagna elevunderstöd än de nu utgående. Därest särskilda småbrukarsko- lor med kortare undervisningstid än vid lantmannaskolorna anordnades, skulle detta lätt leda till en olämplig konkurrens mellan skolorna och minskad anslut-

, ning till sistnämnda skolor.

Från Göteborgs och Bohus län uppgives, att utskottet diskuterat frågan om sär— skilda småbrukarskolor i sammanhang med frågan om lantmannaskolans organi- sation. Utskottet har därvid övervägt, huruvida ej en kortare kurstid än nuvarande 125 dagar skulle kunna föreslås för någon skolform, men slutligen stannat vid att icke göra detta. Skälet härtill har huvudsakligen varit, att de jordbrukarsöner, som allenast genomgått folkskola, äro i stort behov av undervisning icke blott i rena fackämnen utan också i allmänbildande sådana. Om en ny kortare kursform upp- rättades, skulle denna sannolikt få stor tillslutning, och det vore t. o. m. att be-

fara, att de längre kurserna därefter komme att sakna lärjungar. Dessa senares betydelse för den blivande lantmannens allsidiga fostran finner utskottet emellertid så stor, att det icke anser sig kunna förorda ett förslag, som, därest det genomfördes, skulle kunna minska elevtillströmningen till de nuvarande lantmannaskolorna. I anslutning härtill förklaras också, att om särskilda smäbrukarskolor med ovan an- givna kurstid på något håll skulle visa sig erforderliga, borde dessa kunna inrättas genom en anpassning av kursplanen inom ramen av nu gällande reglemente. Förvaltningsutskottet i Skaraborgs län motiverar sitt nekande svar på frågan om behovet av särskilda småbrukarskolor med att det ej bör behöva möta nägra svä- righeter att inom ramen för lantmannaskolans organisation tillgodose behovet av yrkesutbildning jämväl bland det egentliga småbrukets utövare. Det lärer där-' utinnan vara tillräckligt att på det nuvarande undervisningsschemat bereda större plats åt ämnet husdjurslära, så att en utförligare behandling av smådjursskötseln _ höns-, bi- och kaninskötsel _ kan medhinnas. Från Värmland anföres, att under— visningen för småbrukare, som bör läggas på bredare bas (än vid småbrukar- skolor), enär den skall meddelas även äldre personer, torde lämpligast såsom hittills ske genom de av hushållningssällskapet anordnade ambulerande undervisningskurå serna för mindre jordbrukare. Och utskottet i Örebro län uttalar, att inrättande av särskilda småbrukarskolor ej kan anses nödvändigt, då man ju kan säga, att tant-' mannaskolorna icke äro något annat än smäbrukarskolor. Om det anses lämpligt, kunna för övrigt vid våra lantmannaskolor anordnas kortare kurser för småbrukare;

Förvaltningsutskottet i Västmanlands län anför, alt upplysning för småbrukare torde endast i mindre omfattning kunna meddelas i form av skolundervisning. En— ligt utskottets mening är det framför allt småbrukaren själv och dennes hustru, som äro i behov av ökade kunskaper för sin yrkesutövning. Av lätt förståeliga skäl är det emellertid i allmänhet icke möjligt för dem att under någon längre samman- hängande tid vara borta från hemmen. Undervisningen för dessa torde som hittills huvudsakligen få ske genom vandringsrättare, vilka genom föredrag, samtal vid besök, demonstrationer och handledning klargöra, huru förekommande arbetsupp— gifter lämpligast utföras. Med hänsyn till behovet och betydelsen av sådan under- visning borde statsunderstöd därtill beviljas i större utsträckning än nu är fallet. För söner och döttrar från småbrukarhem år, enligt utskottets mening, en mera skolmässig småbruksundervisning också behövlig. För detta ändamål behöva emel- lertid icke inrättas några särskilda skolor, utan kan densamma mycket väl ordnas genom inrättandet av speciella kurser av lämplig omfattning vid de nuvarande sko— lorna. Härigenom skulle också skolornas lärare bli bättre utnyttjade än vad nu är fallet.

I yttrandet från Västernorrlands län påpekas. att länets jordbruk består över- vägande av småbruk, vadan undervisningen vid lantmannaskolorna i huvudsak av- . ser förhållandena vid mindre jordbruk. Behov av att inrätta särskilda småbrukar— skolor kan därför, åtminstone för Norrlands vidkommande, icke anses föreligga. Utskottet i Jämtlands län framför liknande synpunkter. '

Från Västerbottens län uttalas, att något behov av särskilda smäbrukarskolor föreligger icke inom detta län och ej heller inom andra län, därest umtervisningen an- passas efter ortens förhållanden. Och yttrandet från Norrbottens län ger uttryck åt samma uppfattning, då däri framhålles, att lantmannaskolorna fylla väl behovet av undervisning jämväl för småbrukare, om deras läroplan ordnas lämpligt.

Vid prövning av frågan, huruvida det kan vara behövligt och lämp- ligt att inrätta särskilda skolor för småbrukare, torde man kunna få god ledning av den erfarenhet, som vunnits i våra närmaste grannlän— der, där förhållandena på jordbrukets område i stort sett äro tämligen

likartade med våra. Under hänvisning i övrigt till vid detta betänkande fogade redogörelser för den lägre lantbruksundervisningcn i Danmark, Norge och Finland må därför rörande denna speciella undervisning i nämnda länder här i korthet erinras följande.

I Danmark utgöra, som bekant, småbrukarna, »Husmzenden», en bety— dande de] av hela antalet jordbrukare, procentuellt den största gruppen. I början av 1900—talet, då intresset för husmansrörelsen var särskilt starkt, upprättades också ett par särskilda husmansskolor, Kaerehave och Borris. Dessa skolor existera visserligen ännu men beteckna sig numera som >>landbrugsskoler» och erhålla elever från småbrukarhem och bonde— hem i ungefär samma proportion som övriga landbrugsskoler. De med— dela också undervisning av ungefär samma slag som dessa skolor.

Husmansföreningarna på Själland och Fyn hava på senare tid också upprättat var sin småbrukarskola. Undervisningen vid dessa omfattar proportionsvis något mera allmänbildande ämnen än vid lantbruksskolor- na, men är för övrigt ungefär densamma som vid dessa. Ifrågavarande skolor erhålla sina flesta elever från småbrukarhemmen, vilket är helt na— turligt, då de ägas och underhållas av småbrukarnas sammanslutningar; en de] elever komma dock även från bondehem.

I Norge finnas för närvarande sex småbrukarskolor. De skilja sig fr in de fullständiga lantbruksskolorna dels med hänsyn till kursens längd, resp. 5—6 månader och 1 I,» är, dels ifråga om undervisningen, som omfattar proportionsvis mindre av förberedande ämnen samt mera av huvudämnen, speciellt sådana, som kunna vara av särskilt intresse för småbrukare.

Om de norska småbrukarskolorna, varav de fyra äro belägna på Öst"— landet, yttrar konsulenten för den norska lägre lantbruksundervisningen i den uti redogörelsen för de norska förhållandena. refererade minnes— skriften 0111 lantbruksundervisningen i Norge 1825—1925 (sid. 52—53) föl- jande: »Dessa 4 skolor ha bevisat, att det i varje fall på Östlandet finnes behov av denna speciella lantbruksu.11dervisning Men småbruksskolor med ringa utrustning, såsom de, vilka varit anknutna till andra skolor, hava haft åtskilliga vansklighetet och icke kunnat upparbeta sig till någon säl—ter ställning. Småbruksskolorna. kräva i ännu högre grad än lantbruksskolorna en förhållandevis riklig utrustning, särskilt med av- seende på de små husdjuren. Utanför Östlandet hal hittills icke upp- rättats någon smäbruksskola, med undantag för de två i Hordaland, söm äro upprättade av folkhögskolor. Under behandlingen av spörsmålet är det särskilt framhållet, att egendomarna äro så jämnstora, att man icke har användning för två slags skolor. När lantbruksskolorna i större ut— sträckning taga sig an småbruksämnena, menar man att detta är det bästa. »

I Finland finnes vid sidan om lantmannaskolorna ett fåtal skolor, som går under namnet småbruksskolor. En del av dessa, t. ex. i Jokioinen,

Utredningens yttrande.

hava tillkommit i samband med den av staten företagna utstyckningen av större gods till småbruk. Av uttalanden, som gjordes till dem av utred— ningens ledamöter, som deltogo i vår studieresa i Finland, framgick, att ifrågavarande småbruksskolor skilja sig från lantmannaskolorna endast med hänsyn till namnet. Samma reglemente gäller för båda slagen av skolor och undervisningen vid desamma är också i stort sett likartad.

De nu i korthet berörda förhållandena och erfarenheterna i våra grann— länder torde knappast kunna åberopas till stöd för tanken på upprät— tandet av särskilda skolor för småbrukare i vårt land. Ombildningen av de båda första småbrukarskolorna i Danmark vittnar tillfullo om svårigheten att upprätthålla skolor av denna typ. Att verksamheten vid de båda sist tillkomna kan fortgå och jämväl har en uppgift att fylla torde i främsta hand bero på att de upprättats och underhållas av bety— dande sammanslutningar av småbrukare, vartill någon motsvarighet icke finnes i vårt eget land.

Erfarenheterna från Norge kunna ju i viss mån sägas vara uppmunt- rande för småbru-karskolidén. Man måste dock vid bedömande av dessa besinna, dels att ifrågavarande skolor tillkommit vid en tid, då intresset för jordbruket, särskilt småbruket, stod mycket högt i Norge och snart sagt obegränsade medel stodo till förfogande för skolornas upprättande och utrustning, dels också att ifrågavarande skolor jämväl i fortsätt- ningen erhållit mycket rikligt tilltagna anslag. Därtill kommer också, att de norska lantbruksskolornas kurser äro betydligt längre än våra lantmannaskolors och att möjligheterna för småbrukare eller deras barn att genomgå sådana på grund därav måste anses ringa.

Förhållandena i Finland äro tydligen på intet sätt ägnade att befrämja förslaget om särskilda småbrukarskolor.

Vid den diskussion rörande behovet av särskild undervisning för små- brukare, som tid efter annan förekommit i vårt land, synes man alltför ofta hava förbisett, att det här gäller undervisning av två olika slag, dels sådan för ungdom från småbruk och mindre jordbruk, dels under— visning för egentliga småbrukare, som redan innehava och bruka ett småbruk eller mindre jordbruk. Då frågan gäller eventuellt inrättande av särskilda småbrukarskolor, torde man så gott som uteslutande böra taga hänsyn till den förstnämnda gruppen; endast i undantagsfall synes man nämligen kunna räkna med att egentliga småbrukare ha tillfälle att begagna sig av undervisningen i kurser, som omfatta så lång tid, att de kunna betraktas som skola i vanlig mening.

Ifråga om den manliga lantungdomens teoretiska utbildning torde man ej kunna bestrida riktigheten av den uppfattning, som kommit till uttryck i ett flertal yttranden från såväl lantmannaskolornas styrelser som hushållningssällskapens förvaltningsutskott, nämligen att densam- ma till stor för att ej säga övervägande del bör vara av grundläggande

art. Denna utbildning bör ju bl. a. ha till syfte att väcka håg och intresse för fortsatta studier på egen hand. Och självfallet är det lättare att bedriva självstudier för den, som har en relativt god grund att bygga på, än för den, som visserligen fått inlära åtskilliga detaljer ifråga om den praktiska tillämpningen av jordbruks— och husdjursläran m. m., men som saknar tillräcklig kännedom om de grundvalar, på vilka dessa äro uppbyggda. -

Vidare torde man höra observera, att den ojämförligt största delen av lantmanna- och, där sådana finnas, småbrukarskolornas huvudämnen, exempelvis jordbrukslärans avdelningar om jordarts-, avdiknings-, göd- sel- och växtodlingslära samt i husdjursläran utfodrings- och avelslära m. m., är lika tillämplig vid småbruk som vid medelstora jordbruk. En— dast ifråga om tillämpningen av vissa mindre omfattande delar, exem- pelvis växtföljd och smådjursskötsel, samt i jordbruksekonomi kan un— dervisningen i de olika skolorna behöva läggas något annorlunda.

På grund av nämnda förhållanden torde behovet av särskilda små— bruksskolor icke anses vara så stort, som man på sina håll förmenar. Vi hålla även före, att tillräcklig anslutning av elever icke kunde för— väntas. De nämnda erfarenheterna från Danmark, som ju dock i vida större utsträckning än vårt land kan betraktas som ett småbruksland, giva stöd åt denna farhåga. Det torde nog också förhålla sig så, som i åtskilliga av de refererade yttrandena framhålles, att en yngling i 18—20— årsåldern endast mera sällan bestämt sig för att bliva småbrukare.

Den undervisning, som meddelas i våra lantmannaskolor, är också, så— som framhållits i flera yttranden, i de trakter, där det mindre jordbruket är övervägande, redan anpassad efter vid detta rådande förhållanden. Nu gällande reglemente lägger intet hinder i vägen härför, och i den mån förändringar i reglementet komma att på grundval av denna utred— ning av oss föreslås, komma de att gå i den riktningen, att en eventuellt ytterligare behövlig anpassning efter ortsförhållandena skall bliva möjlig.

Såsom skäl för inrättandet av en särskild småbruksskola har också an— förts, dels att kurserna vid densamma borde vara kortare än vid lant- mannaskolorna, dels också att kostnaderna för genomgående av en sådan skola borde göras lägre än vid lantmannaskolorna. Frågan om kurs- längden kommer senare att mera utförligt behandlas, men det må redan här framhållas, att därest en speciellt för småbrukare avsedd kurs skall bibringa såväl ett visst mått av allmänbildning som ock en något så när tillfredsställande undervisning i fackämnena, synes den icke kunna inskränkas till att omfatta avsevärt kortare tid än den för huvudkursen i lantmannaskolorna föreskrivna minimitiden, 125 arbetsdagar. Kost— naderna för genomgåendet av en kurs av samma längd behöva icke bliva större i en lantmanna— än i en småbruksskola. För att nedbringa ifråga— varande kostnader kommer bl. a. en höjning av de utav riksdagen inneva- rande år beslutade understöden till behövande elever att förordas.

På grund av nu anförda omständigheter hava vi vid behandlingen av föreliggande fråga kommit till samma uppfattning som 1907 års lant— bruksundervisningskommitté, nämligen att tillräckliga skäl för upprät- tandet av särskilda skolor för småbrukare icke kunna anses föreligga. Det behov av ökad undervisning för ungdomen från småbrukar- och mindre jordbrukarhem, som onekligen förefinnes, kan enligt vårt förmenande på ett bättre sätt tillgodoses dels genom att de redan befint— liga lantmannaskolorna bliva bättre utrustade och erhålla ytterligare ökade möjligheter att anpassa sin undervisning efter ortsförhållandena. eventuellt också i viss mån specialisera sig, dels också därigenom att de mest behövande eleverna beredas tillfälle att erhålla ökat understöd för genomgående av skolans kurser. .

Frågan om undervisning för de småbrukare och mindre jordbrukare, som redan innehava och bruka jordbruk och på grund därav i regel icke ha tillfälle att bevista mera varaktiga kurser, kommer att behandlas i samband med spörsmålen om åtgärder för det mindre jordbrukets hö- jande.

Skoljordbruk.

Frågan om skoljordbruk vid våra svenska lantmannaskolor har länge varit föremål för uppmärksamhet men kvarstår det oaktat fortfarande för flertalet skolors vidkommande som olöst. Redan 1907 års lantbruks— undervisningskommitté insåg vikten av att lantmannaskolorna kunde disponera över jordbruk, närmast för demonstrationsändamål, och före— slog, såsom av förut lämnade redogörelse framgår, för tillgodoseende av nämnda behov vissa åtgärder, bl. a. upplåtelse av lämpliga krono— egendomar. Föreskrifter angående skyldigheten för lantmannaskola att för-skaffa sig tillgång till ett för undervisningsändamål lämpligt skol— jordbruk infördes också i 1912 års reglemente, och dessa bestämmelser hava sedermera blivit skärpta. Lantmannaskolornas ekonomiska förhål— landen, särskilt under och efter kristiden, hava emellertid lagt hinder i vägen för anskaffandet av jordbruk, och fortfarande sakna, såsom av den förut lämnade översikten framgår, över hälften av skolorna egna, tillfredsställande skoljordbruk.

Uppfattningen om behovet och betydelsen av skoljordbruk vid lant- mannaskolorna synes ha växlat under olika tider, och givetvis förefin- nas fortfarande olika meningar härom. Då lantmannaskolorna först upprättades, i flertalet fall vid någon förut existerande folkhögskola, såg man i dem i främsta rummet en typ, som stod i ett bestämt motsatsför— hållande till de gamla lantbruksskolorna, där skolans jordbruk och ar— betet vid detta varit huvudsaken. I de nya skolorna skulle endast teore— tisk undervisning meddelas. Någon praktisk handledning ingick ej i programmet, och då eleverna förut skulle ha åtminstone ett visst mini—

1 l. !

"mum av lantbrukspraktik, förmenade man, att skolan ej hade något be- hov av jordbruk, detta så mycket mera, som det ej var fråga om att utbilda arbetsförmän.

Denna tankegång återfinnes ännu i viss män i 1907 års lantbruksun— dervisningskommittés betänkande. Kommittén omnämner sålunda (sid. 97), att från flera håll framkommit yrkande på att lantmannaskolorna skulle meddela även praktisk undervisning, vilket kommittén emellertid funnit förenat med stora olägenheter, bl. a. på grund av att kursen måste förläggas till vinterhalvåret. Den lägre lantbruksundervis— ningens tyngdpunkt hade också, såsom exemplen från Danmark och Tyskland visat, allt mera överflyttats från de praktiska skolorna till sko— lor av liknande typ som lantmannaskolor. Det avgörande skälet för. kommittén att ändock förorda nämnda åtgärder för tillgång till skol— jordbruk var, att den teoretiska undervisningen enligt dess uppfattning måste stödjas av praktiska demonstrationer. Skoljordbrukets egentliga syfte skulle sålunda vara att möjliggöra dylika demonstrationer i vissa grenar av jordbruks— och husdjursläran m. 111. _

Så länge man endast tillmätte skoljordbruket denna begränsade uppgift, betydde det givetvis mindre, vem som innehade och skötte jordbruket, blott detta var välskött och kunde erbjuda goda. tillfällen till demonstrationer av ändamålsenliga byggnader med lämplig inredning, goda husdjur av olika slag, moderna redskap och maskiner m. m. Emellertid har man efter— hand fått en annan uppfattning om skoljordbruket. Dess uppgift har i själva verket befunnits vara betydligt mera. omfattande än att blott tjänst- göra som direkt demonstrationsmaterial. Det skall. utgöra ett förbindelse- led mellan det praktiska jordbruket i orten och skolans teoretiska undervis— ning samt på olika sätt bidraga till att göra denna mera levande, prak— tisk och åskådlig. Och för att kunna fylla denna sin uppgift måste det stå under direkt ledning av skolans föreståndare eller eventuellt ordi- narie lärare. ,

Då (let för utredningen ansetts vara erforderligt att erhålla kännedom om den nu vid lantmannaskolorna rådande uppfattningen angående be— hovet och betydelsen av skoljordbruk, hava vi till de skolor, som redan "äga tillgång till sådana. jordbruk, framställt den frågan: »Vilken bety- delse anses skoljordbruket ha för undervisningen?», medan övriga Skoler anmodats uttala sig över frågan, huruvida anskaffandet av ett skoljord— bruk anses önskvärt. I anslutning till sist nämnda spörsmål hava skol— styrelser—na också, beretts tillfälle att uttala sig över frågan: »Vilka åt— gärder anses böra från det allmännas sida vidtagas för underlättande av anskaffandet av skoljordbruk?»

Av de inkomna svaren på de båda förstnämnda frågorna framgår, att styrelserna och lärarråden vid omkring 9/10 av samtliga lantmannaskolor kraftigt framhållit skoljordbrukens betydelse för undervisningen eller _ där jordbruk icke finnes — uttalat önskvärdheten av att ett sådant måtte kunna anskaffas. I åtskilliga yttranden

äro de med tillgången till ett skoljordbruk förbundna fördelarna utförligt om- nämnda. Sålunda äro de exempelvis i yttrandet från St. Segerstad angivna på föl- jande sätt:

»I. Skolans lärare stå i ständig kontakt med det praktiska jordbruket och de jordbruksekonomiska spörsmålen. Undervisningen kommer sålunda att vila på säker grund, den får något av det upplevd-as verklighet över sig och gör därigenom starkare intryck på eleverna.

lI. Föreläsningarna kunna när som helst kompletteras med förevisning av olika kulturåtgärder och arbetsmetoder, maskiner och redskap, djurbesättning och ut- fodring, kontrollanordningar, bokföring och driftskalkyler. Vid elevernas övning i ekonomiska beräkningar kan materialet till stor del hämtas från skoljordbruket.

III. På skoljordbruket kunna utföras allehanda försök ifråga om jordbearbetning och gödsling, såtider och sorter m. m. Alla dessa försök kunna ju icke, då den ordinarie undervisningen är förlagd till vinterhalvåret, demonstreras direkt för ele- verna, men det är givetvis en mycket stor fördel, att lärarna i sin undervisning kunna åberopa försöksresultaten och därigenom påvisa det, som är lämpligast för jordbruket i den trakt, varifrån flertalet av skolans elever kommer.

IV. Såsom ifråga om den blivande lantbrukshögskolans förläggning å ett jordbruk blivit framhållet, är det av en viss betydelse. att eleverna varje dag av sin skolvistelse befinna sig såvitt möjligt i den miljö, i vilken de sedermera skola hava sin verk- samhet. '

V. Vid de kortare extra kurser, som kunna anordnas emellanåt, erbjuder skol- jordbruket ett utomordentligt gott undervisningsmaterial.

VI. Till stor del just därför, att skolan är förlagd till ett jordbruk med en om- fattande försöksverksamhet, besökes den gärna _ isynnerhet under sommarhalvåret av traktens jordbrukare, som därvid hava tillfälle att erhålla upplysningar och råd av skolans lärarpersonal, att iakttaga hurusom lärarna hava förmåga att i praktiken omsätta det, som de i katedern tala om, samt att lärarna ingalunda draga sig för att, så långt deras tid medgiver, själva lägga hand vid det praktiska arbetet utan tvärtom göra detta gärna och på ett föredömligt sätt. Allt detta återverkar så, att jordbruksbefolkningen får större förtroende och förståelse för skolans verk- samhet till gagn för jordbrukets utveckling.

VII. Slutligen må nämnas fördelen av att lantmannaskolans elevhushåll kan in- köpa åtskilliga varor från skoljordbruket och därigenom undvika den uppskruvning av priserna som, då dessa varor (t. ex. mjölkl måste köpas i orten, ligger nära till hands för utomstående säljare.»

I yttrandet från Önnestad hava de med förefintligheten av ett skoljordbruk för- bundna fördelarna på liknande sätt angivits i olika punkter inalles 9 där i huvudsak samma synpunkter anföras. Bl, a. framhålles fördelen av att eleverna dagligen kunna följa de olika arbetena vid skoljordbruket (skolan har såväl huvud— kurs som längre kurs). Detta har stor betydelse för elevernas utbildning, icke minst med tanke på att deras praktik ofta varit ganska ensidigt inriktad på det rena jordbruksarbetet, under det att ladugårdsskötsel, svinskötsel, skogsskötsel och sär- skilt sådana grenar av lanthushållningen som fjäderfäskötsel, biodling och träd- gårdsskötsel ägnats föga tid under den praktiska utbildningen. Skoljordbruket har också fått en viss betydelse för bygden i den mån det utvecklats till ett allsidigt organiserat demonstrationsjordbruk, som skötts efter strängt ekonomiska principer. Sålunda besökes det i stor utsträckning av bygdens lantbrukare, elever i jordbruksbe- stämda fortsättningsskolor och studieresande från andra orter. Enligt styrelsens mening bör skoljordbruket organiseras så allsidigt som möjligt för att kunna tjäna som demonstrationsmaterial vid undervisningen i lanthushållningens olika grenar,

och för att det väl skall fylla sin uppgift bör det skötas av skolans föreståndare eller lärare för skolans räkning. _

Från Dingle framhålles, att Skoljordbrukets betydelse för undervisningen är av mångfaldig art. Skolans lärare komma mera direkt i beröring med praktiska prob- lem, detta såväl på jordbrukets som på husdjursskötselns område. Detta torde utan tvivel leda till att undervisningen kan läggas på en mera praktisk bog. Då lant- bruket dessutom, såsom fallet är i Dingle, drives modernt och i alla avseenden är väl utrustat med byggnader, maskiner och redskap av olika slag, gives det ju många tillfällen till demonstrationer. Jordbruket drives dessutom i stort som försöksjord- bruk', det är sålunda antaget som fast försöksstation under centralanstaltens jord- bruksavdelning, och för övrigt utlägges årligen ett flertal försök av olika slag, vilkas resultat alltid komma att omnämnas i undervisningen. Härtill kommer, att under de senaste åren anordnats en praktisk—teoretisk fortsättningskurs för sådana, som redan genomgått lantmannaskolan, och vill det synas, som om denna kurs omfatta- des med livligt intresse. Lyckligt vore nog, om dylika kurser mera anordnades vid skolorna. Härmed skulle bl. a. frågan om lärarnas sysselsättning under sommaren bliva löst på ett tillfredsställande sätt.

I yttrandet från Sätila, som i denna punkt jämväl är relativt utförligt, återfinnes i stort sett samma tankegång som i de förut berörda, men då därtill ytterligare några synpunkter framkomma, må följande anföras ur uttalandet. Skoljordbrukets betydelse för undervisningen anses vara följande:

»att skoljordbruket, rätt utnyttjat, utgör det bästa demonstrationsmaterial, som kan tänkas;

att lärarna bibehålla en intim kontakt med det praktiska jordbruket och att un- dervisningen därigenom bör bli bättre anpassad efter det praktiska livets krav och bli mera kritisk, då det gäller en del relativt litet prövade teoretiska spekulationer;

att den stora massan av jordbrukare får mera förtroende för undervisningen, då den meddelas av lärare, vilka själva sysselsätta sig med jordbruk och vad därtill hör, ett förtroende, som helt enkelt måste anses som grundförutsättning för att den teoretiska lantbruksundervisningen skall bli i bästa mening fruktbringande;

att även med den nuvarande organisationen åtminstone en del elever kan få praktisk undervisning genom att. kvarstanna som arbetande lantbrukselever; samt

att vid skoljordbruket kunna anordnas praktiska försök rörande säväl växtod- ling som husdjursskötsel, varvid nya rön kunna prövas och undersökas.»

Om skoljordbruket skall kunna fylla ovan angivna uppgifter framhålles det vidare — måste det självt liksom dess skötsel vara av den beskaffenhet, att driften av detsamma såvida konjunkturer och andra förhållanden äro normala blir ekonomiskt lönsam, ty ett skoljordbruk, som jämt och ständigt går med förlust och således måste uppehållas med enskilda eller allmänna medel, kan icke vara något gott föredöme eller exempel. Skoljordbruket som sådant bör emellertid icke be- lastas med för försök och undersökningar nödvändiga kostnader, utan bör skolan erhålla särskilt anslag för anordnande av dylika i den utsträckning, som kan anses vara lämplig. Slutligen påpekas, att fullt utnyttjat som undervisningsobjekt blir icke skoljordbruket vid de nuvarande teoretiska vinterkurserna utan först om teo- retiskt—praktiska kurser anordnas under sommarhalvåret samt om specialkurser i husdjursskötsel och skogsskötsel komma att anordnas.

De i ovan berörda uttalanden framförda synpunkterna gå också igen i flertalet övriga yttranden. Sålunda framhålles från Vik, att ett skoljordbruk anses i hög grad önskvärt, då ett sådant kan ha stor betydelse för undervisningen, dels direkt genom att lämna åskådningsmaterial och tillfälle till praktiska demonstrationer och försök, dels indirekt genom att lärarna bättre kunna bibehålla kontakten med det

praktiska jordbrukets ekonomi och utveckling. I yttrandet från Hamra uttalas, att för undervisningen är det av största betydelse, att skolan är förlagd till ett jord-- bruk, som drives av föreståndaren själv eller annan lärare med undervisning i något huvudämne. Från Lunnevad anföres bl. a., att då skoljordbruk finnes och skolans föreståndare eller lärare får sköta detta, skärpes hans blick för det praktiskt ge- nomförbara, och den större förståelsen för det praktiska livets krav framträder väl" då också i hans undervisning. Skoljordbruket har också förutsättning att bli en centralpunkt för jordbrulmrnas i trakten sammanslutning ] avels- och inköpsför- eningar. Samarbetet med t'aktens jordbrukare borde därför så småningom komma att resultea i ökat elevantal från omgivande bygd. Från Tenhult, Grimslöv och Markaryd påpekas ocksa betydelsen av att lärarna genom skötseln av ett skoljord- bruk komma i bättre kontakt med det praktiska jordbruket. Härigenom få de också intim kännedom om alla de skiftande förhållanden, som paverka bygdens jordbruksdrift. litt väl skött skoljm'dlnuk är ägnat att öka bygdens intresse för skolan och dess undervisning samt öka förtroendet för densamma. l yttrandet frän Gamleby göras ungefär samma synpunkter gällande.

Fran Högalid förkla'as. att ett skoljordlwuk anses önskvärt. och i yttrandet fran Hemse göres liknande uttalande. Dock framhalles här jämväl som en förutsättning för att ett skoljordbruk skall vara till nytta. att det är ett verkligt mönsterj'ordbruk ej blott i vissa detaljer utan i det stora hela och framför allt ekonomiskt härkraftigt. varvid dock maste beaktas. att särskilda anslag böra utgå för försök 0. (1. vid jord- bruket. Det papekas. att det ej alltid är lätt att uppfylla de fordringar. som måste- ställas pa ett skoljordbruk: da det måste drivas lned lejd arbetskraft, får det ej vara för litet.

Fran Bräkne—Hoby anföres bl. a., att den lärare, som sköter ett skoljordbruk, vid sin undervisning kan visa pa det praktiska jordbruket. varigenom hans ord vinna mera i auktoritet. Vidare pekas pa möjligheten att låta en begränsad del av skolans elever under sommaren fa anställning som arbetande elever i jordbruket.

I ytt 'andet fran Hammenhög framhalles. att ett gott jordbruk är skolans viktigaste undervisningsmaterial och till en verklig jordbrukets mIdervisningsanstalt hör ovill- korligen ett jordbruk. Dess största betydelse ligger däruti, att skolans lärare däri— genom fa tillfälle att praktiskt arbeta i sitt yrke. De komma eljest att göra skäl för benämningen >>pappersjordbrukare>>, som de ofta beskyllas för att vara.

Fran Tomelilla anföres. att anskaffandet av skoljordbruk anses önskvärt. och i yttrandet frän Osby meddelas, att samtliga lärare ha uttalat synnerlig tilll'redsställelse med skoljordbruket fran undervisningssynpunkt. Även i Munka-Ljungby finner man skoljordln'uk önskvärt men har därjämte den uppfattningen. att med hänsyn till de mycket stora svårigheterna för vissa skolor att anskaffa dylikt, hör förefintlig- heten av skoljordbruk ej göras till ett absolut villkor för statsunderstöd till skolans drift.

I yttrandet fran Vilan framhalles, sedan man påpekat. att ett skoljordbruk med-— för fördelar bl. a. i avseende på den ständiga kontakten med jordbruket, att den teoretiska undervisningen icke kan undvara det stöd, som erhålles genom att läraren anknyter den till verkliga förhållanden. vilka tekniskt och i synnerhet ekonomiskt sammanhänga med det arbetande jordbruket. Endast därigenom kan undervis— ningen tillvinna sig det förtroende hos allmänheten och eleverna, som erfordras för skolans framgång. '

Även de båda andra skolorna i Malmöhus län, Fridhem och Skurup, anse ett skoljordbruk vara av stor betydelse för undervisningen. Samma är förhållandet med skolorna i Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län. Från Molkom svaras också ja på frågan om skoljordbruk anses önskvärt.

Från Kyrkerud framhålles, att då skolans föreståndare brukar jorden och per-

sonligen ansvarar för jordbrukets ekonomi, konnuer undervisningen att stå i intim kontakt med praktiken. Läraren i husdjursskötsel har också tillfälle att dagligen följa alla arbeten, bl. a. i ladugården, samt erhåller uppgifter från egendomen, vilka kunna användas som uudervisningsmaterial, exempelvis vid uppgörandet av foder- stater o. (1. Vid denna skola få också eleverna, oaktat kursen är förlagd till vin— terhalvåret, till en viss grad följa och deltaga i arbetena vid skoljordbruket, såsom när det gäller rotfruktsupptagning, tröskning, frörensning, sådd av konstgödsel även- som och i främsta hand husdjurens skötsel och utfodring samt mjölkkontroll; ele- verna fä sålunda i tur och ordning deltaga i ladugårdsarbeteua. Som slutomdöme anföres, att om skolan saknade verkligt jordbruk, skulle förtroendet för skolan hos allmänheten helt säkert icke bliva detsamma, som nu är fallet.

I yttrandet från Kävesta säges, att skoljordbruket anses ha stor betydelse, bl. a. genom de årligen anordnade fältförsöken. och i Fellingsbro anses det värdefullt på grund av att läraren (föreståndaren) själv i praktiken får pröva nya sorter och olika slag av gödsliugar, far arbeta med förädling av olika slags husdjur samt får prak— tisk erfarenhet om de ekonomiska betingelserna för ett jordbruks drivande i orten; genom allt detta blir undervisningen ovillkorligen mera konkret.

Från Sala framhålles .— liksom i en del föregående uttalanden _. att skoljord— bruket är av stort värde för undervisningen därigenom, att det utgör ett alltid till- gängligt äskädnings- och demonstrationsmaterial. Detta är särskilt av stor bety— delse under sommaren, men även för huvudkursen under vintern är det av stort i värde att när som helst kunna komplettera föreläsningarna i husdjurslära med öv- ningar och demonstrationer i ladugården. För föreståndare och lärare utgör skol- jordbruket en ständig källa till rön och erfarenheter, vilket gör, att dessa hållas i ständig kontakt med det praktiska jordbruket. Ett skoljordbruk med de möjlighe- ter till försök av olika slag, som det erbjuder, skapar också större intresse för sko- lan bland traktens jordbrukare.

I svaret från Mora anföres, att skoljordbrukets betydelse består bl. a. däruti, att detsamma utgör ett praktiskt underlag för den teoretiska undervisningen i de båda huvudämnena, jordbrukslära och husdjurslära. Det kan också fylla en viktig upp- gift genom att vara till föredöme för ortens jordbruk och kreatursskötsel. Styrelsen för skolan i Bollnäs anser på närmare anförda skäl anskaffandet av ett skoljordbruk önskvärt, och i Hampnäs har detta enligt uppgift länge framstått som ett önskemål.

Skoljordbruket i Torsta användes enligt vad som meddelas huvudsakligen för föl— jande ändamäl: som försöksjordbruk för skolans föreståndare, för att han på grund- val av egen erfarenhet skall kunna skaffa sig en grundlig kännedom om jordbru- kets i orten bärighet och därigenom lämna eleverna en mera verklighetstrogeu un- dervisning; som undervisningsobjekt vid skolans kurser; för gödslingsförsök; för att bereda mindre bemedlade elever tillfälle att genom praktiskt arbete helt eller delvis avbetala en vinterknrs vid skolan samt för utbyte av nyttigheter mellan skolan-skol— hushållet å ena sidan och skoljordbruket å den andra.

Skoljordbruket i Degerfors, varest huvudkursen pågår under sommaren, har en— ligt uppgift visat sig vara av mycket stor betydelse. Undervisningen vinner i åskåd- lighet. För många elever äro nyare metoder rätt främmande. De få här tillfälle att lära känna sådana, delvis genom att utanför den egentliga undervisningstiden deltaga i vissa arbeten i jordbruket och trädgården. Likaså få de deltaga i utlägg- ning och skötsel av åtskilliga försök, som utföras för centralanstaltens för jordbruks— försök och Alnarps trädgårdars räkning. Genom allt detta underlättas också för ele— verna tillgodogörandet av den teoretiska undervisningen i jordbrukslära m. fl. ämnen.

Från Gran framhålles som fördelar med skoljordbruket, att vederbörande lärare kommer i bättre kontakt med jordbruket, vilket i sin mån verkar befruktande på

undervisningen, samt att tillfälle gives till demonstrationer för eleverna i kreaturs- skötsel och av olika jordbruksredskap och maskiner m. m.

Även styrelsen för Matarengi anser skoljordbruket vara av stor betydelse för nu- dervisningen både direkt och indirekt. Genom detsamma hava lärarna i jordbruks— och husdjurslära samt Skogshushållning möjlighet att medelst försök och demonstra— tioner av olika slag åskådliggöra sin undervisning för eleverna, vilket i en lands— ända som Norrbotten, där jordbruket ännu är mycket efterblivet, måste anses s_vn- nerligen betydelsefullt. Vidare har föreståndaren, som brukar egendomen, möjlig- het att genom jordbruksförsök under sommaren fördjupa sina insikter i vad som för ortens jordbruk kan vara mest ekonomiskt. En dylik erfarenhet måste hos en lärare vid lantmannaskola givetvis anses vara en nödvändig förutsättning för vin- nande av ett gott undervisningsresultat. Förutom dessa direkta fördelar, som till- gången på ett jordbruk innebär för lantmannaskolans undervisning, vill styrelsen framhålla den indirekta betydelsen, som bl. a. ligger däruti, att detsamma kan an- vändas som praktikantgård för lantbrukselever samt att en välskött egendom alltid utgör ett mönster för ortens jordbruk.

Ett fåtal skolor hava, såsom redan förut antytts, ställt sig tveksamma ifråga om behovet och betydelsen av skoljordbruk. Detta synes dock närmast gälla med hän- syn till de speciella förhållanden, som äro rådande vid resp. skolor. Sålunda an- föres av lärarrådet vid Strängnäs, att då i skolans närhet finnes en länets landsting tillhörig egendom, som skall upplåtas till demonstrationsgärd, torde anskaffandet av annat jordbruk tillsvidare få anses överflödigt, isynnerhet som utsikter finnas att få disponera ett jordområde intill skolan för demonstrationsodlingar. Skolstyrelsen anför, att anskaffandet av ett speciellt skoljordbruk ej är absolut nödvändigt, men att det dock är önskvärt, att skolan kunde få disponera ett mindre. område i sin ome- delbara närhet i och för jordbruksdemonstrationsändamål.

Från Högsby framhålles, att då såväl skolans föreståndare som dess ordinarie lärare bedriva praktiskt jordbruk, ehuru på större avstånd från skolan, torde an- skaffandet av skoljordbruk för denna lantmannaskola under nuvarande förhållan— den vara av föga betydelse. Då någon säkerhet för att dessa förhållanden komma att fortfara givetvis icke finnas, anses emellertid önskemålet om anskaffandet av skoljordbruk icke böra avvisas ens för denna skola.

[ yttrandet från Skara påpekas bl. a., att skolans föreståndare tills för kort tid sedan innehaft ett jordbruk en halv mil från skolan samt att möjligheter till de— monstrationer för eleverna finnas dels vid en egendom i skolans närhet och dels vid andra institutioner för försöksverksamhet o. (1. På grund av dessa förhållanden anses något skoljordbruk för närvarande knappast behövligt. Skulle. ett sådant likväl _ med hänsyn till önskvärdheten av att lärarna få tillfälle utöva praktisk jordbruksverksamhet _ anskaffas, anses det böra vara relativt stort, enär den lä- rare, som skall sköta det, väl kan handhava ledningen men ej gärna kan tänkas gå med i det yttre arbetet.

Rörande skolan i Kristinehamn meddelas, att skolan har tillgång till ett omedel— bart intill densamma beläget och i alla avseenden lämpligt demonstrationsjordbruk. Så länge endast en till vinterhalvåret förlagd huvudkurs hålles, anses därför icke något behov av eget jordbruk föreligga. Skulle kurserna förlängas så, att de delvis komme att omfatta sommarmånaderna, anses saken ställa sig annorlunda.

Från Kolbäck framhålles, att för själva undervisningen vid en huvudkurs torde eget skoljordbruk ej vara av nöden. Förutsättningen för ett teoretiskt studium vid en lantmannaskola måste dock vara, att lärarna efter sin studietid varit praktiskt utövande jordbrukare. Även om så varit fallet, kan det dock mångenstädes vara svårt för lärarpersonalen att komma i den intima kontakt med dagens jordbruks- förhällanden och med traktens jordbrukare, som behöves för att vinna nödigt för—

troende för skolan, om icke lärarna på något sätt kunna verka även vid praktiskt jordbruk. Från denna synpunkt sen är sålunda ett skoljordbruk önskvärt.

Även åtskilliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava, ehuru icke direkt åtsporda härom, framhållit Vikten av att lantmannaskolorna äro förenade med lämpliga skoljordbruk. Vid besvarande av frågan. huruvida, lantmannaskolorna i sin nuvarande form anses kunna fylla sin uppgift, hava sålunda, såsom av de förut refererade yttrandena framgår, utskotten i Stockholms, Kalmar norra och södra, Blekinge, Malmöhus, Älvsborgs södra, Värmlands, Örebro och Västmanlands län erinrat om betydelsen av skoljordbruk och förordat anskaffandet av sådana, där de ej redan finnas. Jämväl förvaltningsutskotten i Södermanlands, Öster- götlands, Kronobergs, Gotlands, Kristianstads, Kopparbergs och Norr- bottens län hava, i annat sammanhang, framhållit vikten av att lant— mannaskolorna äro utrustade med skoljordbruk. Vid skoljordbruken bör, anföres det från Kronobergs län, drivas försöksverksamhet under föreståndarens ledning. Skolorna borde, såvitt möjligt, utvecklas till iokala försöksanstalter, från vilka lantmännen i orten kunde inhämta på erfarenhet grundade råd ifråga om sortval, gödsling, jordbearbetning m. m. Om så kunde ske, skulle skolorna helt visst vinna ökat förtroende och deras verksamhet bli mera fruktbärande för praktiken. .

Den uppfattning om skoljordbrukens behövlighet och stora betydelse för lantmannaskolorna, som, enligt vad de ovan refererade yttrandena utvisa, nu gör sig allmänt gällande hos oss, har redan tidigare trängt igenom i våra grannländer. Resultatet härav har också, såsom av de lämnade redogörelserna för undervisningen i Danmark, Norge, Finland och Tyskland framgår, blivit, att i samtliga dessa länder jämväl sådana skolor, som blott meddela teoretisk undervisning, så gott som undantags- löst äro förenade med ett skoljordbruk. Av de uttalanden rörande den— na fråga, som av föreståndare för och lärare vid ett flertal skolor av ifrågavarande typ gjorts till ledamöter av utredningen vid studiebesök i de tre förstnämnda länderna, framgår också, att man tillmäter skol- jordbruket mycket stor betydelse och anser det vara nödvändigt för att skolan på ett rätt sätt skall kunna fylla sin uppgift. Samma uppfatt— ning om Skoljordbrukets värde gör sig också., enligt vad lantbruksrådet Leufvén meddelat, gällande i Tyskland.

Söker man få fram slutsatsen av ovan refererade uttalanden från lant- mannaskolornas styrelser och vissa hushållningssällskaps förvaltnings— utskott, så kan denna ej gärna bliva mer än en, nämligen att en lant— mannaskola för att rätt kunna fylla sin uppgift måste vara förenad med ett skoljordbruk. Dettas betydelse för skolans undervisning och hela verksamhet ligger icke blott däruti, att det ger tillgång till ett viktigt demonstrationsmaterial. Minst lika stor vikt måste tillmätas den om- ständigheten, att skolans föreståndare, eventuellt lärare genom skoljord—

6 — 291214.

Utredningevzs yttrande.

brukets skötsel kommer i intim kontakt med ortens jordbruk och får till-- fälle inhämta praktiska erfarenheter, varigenom undervisningen kan bli— va bättre avpassad efter ortsbehovet och konjunkturläget samt mera praktisk och åskådlig. Och därjämte kan skoljordbruket genom den där bedrivna försöksverksamheten och de vunna praktiska resultaten giva ett gott underlag för såväl undervisningen vid skolan som ock lärarnas rådgivande verksamhet utanför densamma samt bidraga till att hos eleverna skapa en på erfarenhet grundad uppfattning om jordbrukets- ekonomiska möjligheter.

På grund av såväl ovan anförda skäl som ock den i våra grannländer vunna erfarenheten hava vi kommit till den bestämda uppfattningen, att våra lantmannaskolor måste vara förenade med skoljordbruk. Den redan förefintliga bestämmelsen härom bör sålunda i det nya reglementet ytter- ligare skärpas och förekomsten av ett ändamålsenligt skoljordbruk efter viss övergångstid göras till obligatoriskt villkor för erhållande av stats- understöd till skolan.

Vill man som ett oeftergivligt krav för en lantmannaskola uppställa, att den skall vara förenad med skoljordbruk, uppstår också den frågan, huruvida några närmare föreskrifter rörande detta jordbruks beskaffen- het och drift m. m. böra fastställas. Även dessa spörsmål hava under utredningen varit föremål för behandling. Ifråga om Skoljordbrukets storlek har därvid framhållits, att detsamma lämpligen borde motsvara ett medelstort bondejordbruk i orten, sålunda allt efter ortsförhållandena. omfatta en åkerareal av 10—25 har. Skall jordbruket kunna fylla sin uppgift, får det ej vara alltför litet. I så fall blir nämligen dess värde som demonstrationsmaterial med hänsyn till det ringa antalet husdjur samt det begränsade behovet av redskap och maskiner mycket inskränkt. Möjligheterna för anställandet av jordbruksförsök av olika slag bliva också minskade. Och då lejd arbetskraft i varje fall måste användas för utförandet av det rena kroppsarbetet, blir det svårare att anpassa denna. efter behovet, om arealen är alltför ringa.

Att jordbruket är större än ovan nämnts torde väl i och för sig icke- medföra någon nämnvärd olägenhet från undervisningssynpunkt. Drif- ten av ett större jordbruk kan ju dock, om den sker för skolans räkning, vara förenad med avsevärda riskmoment, vartill kommer, att dess skötsel kan taga alltför mycket av föreståndarens resp. lärarens intresse och arbete i anspråk.

Skoljordbruket synes oss icke behöva eller ens böra vara ett mönster— jordbruk i den meningen, att detsamma måste städse vara utrustat med de allra modernaste anordningar samt drivas i syfte av högsta och bästa produktion utan hänsyn till kostnaderna. Vi anse tvärtom, att de eko— nomiska synpunkterna på jordbruksdriften böra i huvudsak vara be- stämmande och att jordbruket alltså bör såvitt möjligt anordnas så- som ett exempel på huru ctt jordbruk i den ort, där skolan är belägen,

bör skötas för att i händerna på en skicklig och driftig lantman med de för en sådan i allmänhet påräkneliga ekonomiska resurserna kunna giva ett tillfredsställande resultat. Det bör alltså vara efter ortens förhållan- den fullt tidsenligt, varmed vi åsyfta, att det å ena sidan naturligtvis icke får i något avseende intaga en efterbliven ståndpunkt men å andra sidan icke heller behöver upptaga alla möjliga nya anordningar och me— toder utan att dessa äro för orten och för ett jordbruk av ifrågavarande storlek lämpliga och ekonomiskt fördelaktiga. Skoljordbruket bör vara så anordnat, att eleverna i detsamma finna en förebild till, huru de själva kunna klokt anordna de lantbruk i orten, som de kunna få att sköta, och sålunda varken vara behäftat med försummelser i något avseende eller förete en så dyrbar drift, som en enskild lantman ej mäktar med. Även för skolans och dess lärares del bör en dylik anordning av skol— jordbruket vara lämpligast och ägnad att inge förtroende, enär jordbru- ket därigenom inrangeras i samma kategori som jordbruket i allmänhet i orten och de praktiska möjligheterna att tillämpa där använda anord- ningar och metoder böra bliva på ett lättfattligt och övertygande sätt ådagalagda.

Med fasthållande av denna allmänna typ för Skoljordbrukets beskaf— fenhet är det emellertid givet, att detsamma bör för att kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift i undervisningsavseende vara fullt ändamålsenligt ifråga om byggnader, kreatursbesättning, redskap och maskiner m. m. Likaledes bör, såsom också i yttrandena från sko— lorna framhålles, driften vara så allsidigt anordnad som möjligt, så att eleverna kunna erhålla praktisk uppfattning om de olika grenarna av jordbruksdriften. Det bör sålunda exempelvis icke vara tillåtet att in— rikta driften allenast på viss specialodling t. ex. fröodling eller att un— derlåta att hålla visst slag av kreatur eller att på annat sätt speciali— sera driften, så att icke alla väsentliga delar av ett jordbruk, sådant det hör förekomma i orten, äro representerade. Genom att beräkningar fram- läggas om det ekonomiska resultatet av varje gren av driften bör sko-l- jordbruket bliva för eleverna instruktivt även i ekonomiskt avseende. Att vid jordbruket bör för undervisnings— och demonstrationsändamål drivas viss försöksverksamhet är uppenbart.

Av de skoljordbruk, som för närvarande innehavas av lantmannasko— lorna, drivas några för skolans räkning men flertalet på egen risk av skolans föreståndare. Principiellt sett torde det få anses riktigast, att jordbruket drives för skolans räkning, och detta synes vara ett mål, var— till man bör sträva. Med hänsyn till existerande svårigheter att för när— varande överallt nå detta mål hava vi emellertid ansett, att åtminstone tillsvidare en sådan anordning må kunna medgivas, att jordbruket äges eller eljest för egen räkning drives av skolans föreståndare eller någon av dess lärare, därest nödiga anordningar träffas för att skolan må äga förfoga över detsamma för undervisningsändamål. Utarrendering av

84 skoljordbruk till annan person bör sålunda uppenbarligen icke ifråga- komma. ' Under dessa förutsättningar anse vi, att även ett skoljordbruk, som icke äges eller drives direkt för skolans räkning, bör kunna fylla sina ovan angivna uppgifter.

Under dessa omständigheter och med hänsyn tillika till de mycket växlande förhållandena vid olika skolor torde det ej vara behövligt eller lämpligt att i reglementet fastställa några bestämdare föreskrifter i nu förevarande avseende. Detsamma gäller också förut anförda synpunk- ter ifråga om Skoljordbrukets storlek, utrustning och drift. Dessa torde visserligen böra vara vägledande ifråga om skoljordbrukens beskaffen— het, men det synes med hänsyn till de mycket olikartade förhållandena i landets olika delar och vid olika skolor icke vara möjligt att giva gene- rella föreskrifter härom. Det torde i stället böra ankomma på den över- vakande myndigheten att tillse, att skoljordbruket är sådant, att det fyl— ler rimliga krav.

Åtgårder för underlättandet av skoljordbruks anskaffande.

Av förut lämnade uppgifter rörande skoljordbruk vid lantmannasko- lorna framgår bl. a., att knappt hälften av de nuvarande skolorna äga eller genom arrendeavtal disponera sådana jordbruk. Anser man det nödvändigt, att alla skolor äro förenade med sådant, och fastställer obligatoriska föreskrifter härom, uppstår frågan, om skolorna äga till— räckliga ekonomiska resurser för att skaffa sig tillfredsställande jord— bruk. Om så icke är fallet, torde det bliva nödvändigt, att det allmänna vidtager åtgärder för att underlätta anskaffandet av sådana skoljord— bruk.

För att erhålla kännedom om den uppfattning, som lantmannaskolornas styrelser hysa om detta spörsmål, hava dessa, såsom redan förut nämnts, i samband med yttrande rörande behovet och betydelsen av skoljord— bruk också beretts tillfälle att uttala sig över frågan: »Vilka åtgärder anses böra från det allmännas sida vidtagas för underlättande av anskaffandet av skoljordbruk?»

Vid besvarandet av denna fråga har ett flertal skolor inledningsvis framhållit de svårigheter, som äro förbundna med anskaffandet av ett lämpligt skoljordbruk. I många fall är priset på jorden i närheten av skolorna, särskilt där dessa äro för- lagda i eller intill städer eller större samhällen, relativt högt. Kostnaderna för jord— bruket skulle också ofta förhöjas genom erforderlig nybyggnad eller omfattande re- parationer av jordbrukets ekonomibyggnader, vilka, om skoljordbruket skulle kunna fylla sin uppgift, måste vara i tillfredsställande skick. Då uppsättningen av levande och döda inventarier vid ett skoljordbruk också borde vara relativt fullständig och av god beskaffenhet, bleve även kostnaderna härför i allmänhet större än för mot- svarande jordbruk i enskild ägo.

Med hänsyn till dessa omständigheter anse många lantmannaskolor det omöjligt att med egna resurser kunna uppbringa de för anskaffandet av ett skoljordbruk nö—

diga medlen. Särskilt är detta fallet vid sådana skolor, som ägas av föreningar; i flertalet fall hava dessa redan för anskaffandet av nödiga lokaler fått upplåna så stora belopp, att de och deras styrelser icke anse sig kunna ikläda sig ansvaret för upplåning av ytterligare betydande medel.

På grund härav framhålles i flertalet yttranden från de skolor, som antingen icke hava något jordbruk eller också blott ett otillräckligt sådant, kraftigt nödvändig- heten av åtgärder från det allmännas sida för att underlätta anskaffandet av skol- jordbruk. Härvid pekas det i några fall på att det i första hand bör tillkomma vederbörande landsting eller hushållningssällskap eller eventuellt primärkommun att tillhandahålla medel för jordbrukets inköp. Flertalet anser dock, att det bör tillkomma staten att lämna erforderligt bistånd för lösandet av denna fråga.

Bland de statsåtgärder, som föreslås, är först att nämna upplåtelse av lämpliga kronoegendomar. Denna tanke är ju ingalunda ny, enär förslaget framfördes redan av 1907 års lantbruksundervisningskommitté. I de fall, då lämplig egendom kan stå till förfogande, torde, framhålles det, denna åtgärd vara för staten jämförelsevis ? litet betungande. Mera omständligt bleve det visserligen, då ingen egendom på lämplig plats funnes tillgänglig, men även i så fall borde saken —— framhålles det från Högsby och Molkom—kunna ordnas därigenom, att staten anskaffade en än- damålsenlig gård genom inköp eller utbyte; i förra fallet kunde motsvarande för- säljning av kronoegendomar ske. Sist nämnda tillvägagångssätt hade ofta före- kommit ifråga om skogsmark, och principiellt borde intet vara att invända däremot.

Ifråga om formen för upplåtelsen av en kronoegendom till skoljordbruk föror- das från Högsby, att egendomen förblir i statens ägo men får disponeras av sko- lan, som även får tillgodogöra sig de inkomster jordbruket ger. Genom detta arran- gemang vunnes dels att denna fråga verkligen bleve löst för alla skolor, dels skulle staten under en synnerligen tilltalande form giva skolorna en ökning av till dem utgående anslag genom att skolorna finge tillgodogöra sig inkomsten av jordbruket, och detta i sin tur bleve en god sporre för att jordbruken sköttes ekonomiskt. Vid den fasta försöksverksamhetens utvidgning hade staten vidare genom detta arrange- mang i sin ägo ett stort antal gårdar med lämpliga försöksvärdar. Förslaget inne- bär också att nuvarande skoljordbruk inlösas av staten.

Den statsåtgärd, som i de flesta yttrandena förordas, är tillhandahållandet av lån på goda villkor. Som förebild för denna låneverksamhet tänker man sig i regel statens egnahemslån. Lånen skulle utlämnas antingen från någon redan befintlig eller också från en för ändamålet nyupprättad lånefond. Ifråga om amorteringstid och ränta framställas olika önskemål. I åtskilliga fall hänvisas till de för egna- hemslånen gällande villkoren såsom rimliga och lämpliga även för lån till skol- jordbruk. Från vissa håll förordas räntefria amorteringslån och från andra stående lån mot låg ränta.

Rörande lånens storlek anföres från Högalid, att lånet i varje särskilt fall bör täcka inköpspriset för egendomen ifråga, och från Hemse framhålles, att det ränte- fria lån eller anslag, som av staten lämnas för ändamålet, bör vara tillräckligt ej blott till inköp av jord och uppförande av åbyggnader, utan även till uppsättning av levande och döda inventarier. Även från Katrineberg angives som en nödvän- dig förutsättning för anskaffandet av skoljordbruk, att medel erhållas i så stor ut- sträckning, att jorden erhålles konstnadsfritt, varjämte ytterligare anslag behövs för uppsättningen av levande och döda inventarier samt för eventuellt behövliga grund— förbättringar.

I yttrandet från Tenhult anföres, att ifall från det allmännas sida direkt anslag kunde lämnas för inköp av skoljordbruk, vore detta givetvis det bästa stödet, och från Gamleby pekas på den tänkbara utvägen att erhålla lotterimedel för ända- målet. Även Högsby framför tanken på direkta statsanslag för inköp av skoljord-

Utredningens yttrande.

bruk, ehuru denna utväg anses svårframkomligare än den tidigare nämnda, från skolan föreslagna.

En av de skolor, som redan skaffat sig ett lämpligt skoljordbruk, nämligen Önne- stad, framför i detta sammanhang det förslaget, att, därest möjligheter för anskaf- fandet av statslån till inköp av skoljordbruk beredes, böra de skolor, som regle- mentsenligt redan anskaffat jordbruk och för dessa häfta i skuld, samtidigt få möj- lighet att i dylik lånefond omplacera de ofta mot hög ränta upplånade medel, som behövts för skoljordbrukets inköp och iordningställande.

I åtskilliga yttranden har,. såsom tidigare omnämnts, framhållits, att ett skoljord- bruk för att rätt fylla sin uppgift bör skötas så att det i och för sig är ekonomiskt bärkraftigt. Emellertid böra vid ett sådant jordbruk utföras åtskilliga försök, som, om de förekomma i större utsträckning, komma att draga avsevärda kostnader. Likaså kunna särskilda utgifter och förminskade möjligheter till inkomster föran- ledas därav, att skoljordbruken, som böra anordna sin drift allsidigt, ej alltid till fullo kunna utnyttja konjunkturerna. Med hänsyn till dessa omständigheter fram- hålles, bl. a. från Sätila och Kyrkerud, det berättigade i att ett särskilt statsbidrag utgår till skolan för skoljordbruket och å detsamma utförda försök.

I sina förut nämnda yttranden rörande lantmannaskolorna och skol— jordbrukens betydelse för dessa hava några förvaltningsutskott jämväl framhållit behovet av åtgärder från det allmännas sida för att under- lätta anskaffandet av sådana jordbruk. Därvid har i första hand för— ordats beviljandet av statslån mot billig ränta för ändamålet.

Av de ovan refererade yttrandena från lantmannaskolornas styrel— ser framgår bl. a., att det för ett stort antal, skolor skulle vara förenat med hart när oöverstigliga svårigheter att utan stöd från det allmännas sida kunna anskaffa ett skoljordbruk av tillfredsställande Be- skaffenhet. På grund av dessa uttalanden, vilkas riktighet icke torde kunna hestridas, och med hänsyn till att skoljordbruk, enligt den före— slagna föreskriften härom i reglementet, måste finnas, hava vi funnit det ofrånkomligt, att vissa åtgärder från det allmännas sida vidtagas för att underlätta anskaffandet av skoljordbruk. Och då det knappast torde kunna förutsättas, att resp. läns hushållningssällskap eller landsting un- der alla förhållanden hava tillfälle eller äro villiga att tillhandahålla medel för ändamålet, ha vi ansett det nödvändigt, att staten lämnar den för ändamålet erforderliga hjälpen.

I skolstyrelsernas yttranden hava åtskilliga förslag till åtgärder från statens sida i ovan angivna syfte framförts. Sålunda har föreslagits upplåtelse av kronoegendomar, tillhandahållandet av lån på goda Vill— kor oeh direkta statsanslag.

Den förstnämnda åtgärden förordades, såsom förut omnämnts, redan av 1907 års lantbruksundervisningskommitté, men förslaget härom upp— togs icke av Kungl. Maj:t eller riksdagen. Sedermera har liknande för— slag i skrivelse till Kungl. Maj:t framförts av styrelsen för svenska lant— mannaskolornas lärarförening, utan att detta lett till något resultat. Onekligen kunna goda skäl anföras för att fylla vissa lantmannaskolors

behov av jordbruk på detta sätt. Med den stadga, som förläggningen av skolorna nu redan nått, skulle åtgärden emellertid kunna förverkligas endast i vissa särskilda fall, nämligen dels där lämplig egendom finnes intill en redan befintlig skola och dels där en skola skulle komma att flyttas eller nyinrättas. För sådana fall torde möjlighet att upplåta för ändamålet lämplig kronoegendom på långvarigt arrende böra stå öppen. Det anförda gäller även ecklesiastika löneboställen, vilka ofta hava gott läge och lämplig storlek.

Att för ändamålet skulle anvisas särskilt statsanslag utan återbetal— ningsskyldighet torde icke kunna ifrågakomma.

Den åtgärd från statsmakternas sida, som i de flesta yttranden från skolstyrelserna förordats och som otvivelaktigt i flertalet fall också skulle bliva den mest ändamålsenliga, är emellertid beviljandet av stats- lån på relativt goda villkor. En lämplig förebild för en sådan låneverk— samhet från statens sida torde statens egnahemslåneverksamhet kunna anses utgöra. För vår del vilja vi också förorda, att en särskild låne— l'ond för ändamålet upprättas och att från denna beviljas lån för anskaf— fandet av skoljordbruk. Liksom för jordbrukslägenheter bör lån kunna erhållas till ett belopp, motsvarande högst 5/6 av jordbruksfastighetens genom värdering utrönta eller beräknade värde i fullbyggt skick, dock utan hänsyn till växande skog. Visst maximibelopp för lån torde böra stadgas, varvid ett belopp av 50 000 kronor synts lämpligt. I det värde, varefter lånebeloppet beräknas, torde endast själva jordbruksfastigheten med för densammas drift behövliga ekonomibyggnader få ingå; således skulle ej lån kunna beviljas för byggnader, avsedda eller uppförda för att användas till skollokaler annat än i den mån de möjligen kunna an- ses tillhöra själva jordbruket.

Lånevillkoren böra utformas i anslutning till bestämmelserna rörande egnahemslån för jordbrukslägenheter. Av det beviljade lånet skulle så- lunda ”f:. kunna få kvarstå såsom stående lån, medan % av lånet skulle amorteras; dock skulle även för denna del de fem första åren vara amor— teringsfria. Den årliga räntan skulle utgöra 4 procent under de fem första åren, sedermera 41/2 procent. Under amorteringstiden skulle annuiteten å amorteringsdelen utgöra 61/2 procent.

Som säkerhet för lånet skulle kunna lämnas inteckningar, motsvarande hela lånebeloppet och liggande inom % av värdet.

Därest, på sätt nu föreslagits, staten beviljar lån till anskaffande av skoljordbruk, torde sådana lån också rättvisligen böra utlämnas till de skolor, som nu under senare åren för att tillgodose skolans behov och för att efterkomma gällande föreskrift redan skaffat sig sådant jord— bruk. Denna retroaktiva verkan av bestämmelserna om lån måste givet- vis begränsas och torde lämpligen böra sträcka sig tillbaka till kristiden med dess förhöjning av prisen på jordbruk, sålunda förslagsvis t. o. m. är 1918.

Vad beträffar storleken av den erforderliga lånefonden synes densam— ma efter beräkning av lån å 40 000 kronor till skoljordbruk till en var av 20 lantmannaskolor kunna för dessa skolor förslagsvis anslås till 800 008 kronor.

Genom att möjlighet till erhållande av lån för inköp av skoljordbruk be- redes, undanröjes det hittillsvarande största hindret för anskaffandet av sådant. Även om sådan lånemöjlighet öppnas, torde dock anskaffandet. av skoljordbruk, ekonomiskt sett, vara förenat med en viss risk för resp. skolor. Ett sådant jordbruk bör, såsom tidigare framhållits, drivas all— sidigt, och det torde på grund härav icke bliva möjligt att alltid på. bästa sätt utnyttja rådande konjunkturer. Uppsättningen av redskap och maskiner bör vara fullständig och ändamålsenlig, varför ett relativt- stort kapital måste vara nedlagt häri. Egendomens inköpspris torde på. grund av belägenheten oftast vara större än som motsvarar det genom—- snittliga värdet av jordbruk med samma storlek och naturliga betingel— ser för övrigt.

På grund av nämnda omständigheter skulle det kunna göras gällande,. att ett skoljordbruk, även om det drives rationellt och ekonomiskt och. även under för jordbruk i allmänhet normala konjunkturer, svårligen, kan fullt förränta det i detsamma nedlagda kapitalet. Under sådana förhållanden kunde det ifrågasättas, att skolan jämväl erhöllo någon ersättning för de merkostnader i förhållande till de normala, som drif— ten av skoljordbruket medför. Vi hava emellertid icke ansett oss kunna tillstyrka något särskilt anslag för detta ändamål. Det bör beaktas, att. skoljordbruket till följd av det ganska stora skolhushållet samt lärarnas. hushåll m. ni. har vissa betydelsefulla förmåner i avseende å produkter—— nas avsättning, vilka icke komma vanliga jordbruk i orten till del. De stora förmåner som de billiga statslånen till jordbrukets anskaffande. innebära, måste också tagas i betraktande. Därjämte kan det befaras, att, ifall ett särskilt driftsanslsag medgåves, detta skulle medföra, att all— mänhetens tilltro till att skoljordbruket utgjorde en förebild, som för dem vore möjlig att efterlikna, skulle undergrävas och att uppfattnin— gen skulle bliva, att dylik jordbruksdrift icke vore möjlig utan direkt. statsunderstöd. Slutligen äro att märka de praktiska svårigheter, som skulle uppstå att bestämma dylikt statsbidrag för det fall, att skoljord— bruket icke drives för skolans egen räkning.

I ett speciellt avseende anse vi emellertid särskilt understöd böra utgå, nämligen till försöksverksamheten. Denna är förenad med särskilda kost— nader och förluster. Så t. ex. kräves vid sortförsök, att jämväl Vissa. mindre avkastan-de sorter medtagas, och vid gödslingsfö-rsök, att Vissa. parccller lämnas ogödslade eller icke fullt gödslade. Arbetet med sådd, skötsel och inbärgning av grödorna från de olika parcellerna är vida mer arbets- och tidskrävande än om hela fältet vore behandlat på ens—

artat sätt. Härtill komma särskild tröskning, vägning och förvaring av grödan från varje parcell, resultatens bearbetning och offentliggörande m. in. Vi anse därför, att ett visst bidrag härtill är befogat, och förorda, att statsbidrag å högst 500 kronor för år må utan villkor om ortsbidrag kunna av Kungl. Maj:t anvisas till försök, som anordnas enligt av sko- lans styrelse fastställd plan, som bifogas ansökningen om anslag. Vid längre kurser och fortsättningskurser, som pågå även under sommaren, böra dylika försök göras särskilt omfattande.

Vi vilja framhålla, att den nu ifrågavarande försöksverksamheten är sådan som av skolan själv bedrives för undervisningens skull. En dylik försöksverksamhet bör vid varje skola vara obligatorisk. Därest där- jämte försök finnas anordnade för t. ex. centralanstaltens eller utsädes- föreningens räkning, är detta en särskild sak, som icke utesluter nödvän— digheten av förstnämnda försöksverksamhet.

Skolornas utrustning.

I den mån lantmannaskolorna därest ovan framlagda förslag till Utredninpens bestämmelser och åtgärder godtagas och genomföras —— bliva försedda ”"'"”de' med lämpliga och välskötta skoljordbruk, torde också deras utrustning i allmänhet få anses bliva i hög grad förbättrad. Men till en god ut- rustning hör givetvis också, att skolan förfogar över tillräckliga och än- damålsenliga lokaler samt lämplig undervisningsmateriell. Frågan är nu, om staten också bör träda stödjande till för att underlätta anskaf— fandet av dessa delar av utrustningen.

Vad då beträffar skollokaler, så kan det erinras, att 1907 års lant— bruksundervisningskommitté föreslog upprättandet av en lånefond på 1000 000 kronor, ur vilken lån till bl. a. uppförandet av skolbygg- nader för lantmanna— och lanthushållsskolor skulle kunna erhållas. Detta förslag blev emellertid aldrig förverkligat.

AV redogörelsen för lantbruksundervisningen i Danmark och Finland framgår bl. a., att statsmakterna i dessa länder beviljat och, vad det sistnämnda landet beträffar, fortfarande bevilja lån till uppförandet av byggnader för vissa skolor.

Under utredningen har också dryftats den frågan, huruvida det skulle vara behövligt och lämpligt att bereda möjlighet till erhållande av stats- lån för uppförande av skollokaler för lantmannaskolorna. Självfallet skulle detta, därest lånevillkoren bleve goda, vara förmånligt för åtskil- liga skolor, som behöva uppföra nya eller förbättra redan befintliga loka- ler. Emellertid kunna tungt vägande skäl anföras mot beviljande av lån för nämnda ändamål. Värdet av en skolbyggnad är i regel helt och hållet beroende av om skolans verksamhet i densamma kan fortgå i avsedd omfattning. Skulle skolans verksamhet av någon anledning ned- läggas, bleve byggnadens värde, åtminstone i flertalet fall, starkt redu—

cent. Därest statslån till en sådan beviljats, exempelvis mot säkerhet i inteckning, kunde staten sålunda försättas i det läget, att den antingen finge göra en betydande förlust på lånet eller också på ett eller annat sätt uppehålla skolverksamheten, även om nödiga förutsättningar härför icke funnes.

De skollokaler, som redan finnas, hava överallt tillkommit på bekost- nad av ortskorporationer, föreningar eller enskilda personer men i varje fall utan bidrag från staten. Detta system är såsom regel tillämpat jäm- väl beträffande annan skolverksamhet. Vi finna icke tillräckligt skäl att nu föreslå avvikelse från detta system, såvitt lantmannaskolorna an- går. Systemet innefattar även vissa bestämda fördelar. Det överlåter åt ortsintresset att hava ett betydelsefullt inflytande på skolornas tillkomst och utgör en garanti för att de skolor som inrättas motsvara ett inom orten känt behov samt kunna påräkna erforderligt elevantal. Det bin- der skolan vid orten och utgör för denna ett kraftigt skäl till att söka hålla skolan i gott och ändamålsenligt skick, så att den må kunna mot— svara sitt syfte. Det må även anmärkas, att för närvarande behovet av utvidgade eller nya skollokaler icke är särskilt starkt framträdande, enär de nu befintliga lokalerna i regel lämna gott utrymme för elev— antalet. Därest detta, såsom är att hoppas, kommer att avsevärt tillväxa eller därest genom skilsmässa mellan nu kombinerade folkhögskolor och lantmannaskolor nya lokaler för de senare behöva anskaffas, upp— står visserligen nödvändigheten att bestrida kostnader för detta ända- mål, men även under dessa förhållanden bör enligt vår åsikt det nuva— rande systemet bibehållas och dessa kostnader alltså åligga landsting, hushållningssällskap eller andra exponenter för ortsintresset.

Vi anse oss sålunda icke kunna förorda, att statsmedel användas så- som bidrag till de egentliga skollokalerna, lärarbostäder, elevbostäder o. dyl.

Ifråga om skolornas utrustning med undervisningsmateriell ligga för- hållandena i någon mån annorlunda till. Enligt gällande reglemente skall lantmannaskola vara försedd med nödig undervisningsmateriell och varje skola förfoga över en större eller mindre samling därav. I regel upptages också ett mindre belopp, vanligen 200—500 kronor, i varje års utgiftsstat för att användas för nämnda ändamål. Då, såsom fallet oftast varit under de senaste åren, skolornas inkomster varit otillräckliga för utgifterna i sin helhet, har det emellertid legat nära till hands att spara in på ifrågavarande utgiftspost. Kompletteringen av den förefintliga undervisningsmateriellen har därför ofta nog icke skett i den omfatt— ning, som med hänsyn till denna materiells värde för undervisningen skulle varit önskvärt.

Med kännedom om nämnda förhållanden har styrelsen för svenska lantmannaskolornas lärareförening också i sin förut omförmälda till ut- redningen avlåtna skrivelse av den 4 juli 1928 i samband med frågan

om skolornas anslagsbehov i allmänhet framhållit, att då anslagen vore för små, bleve det merendels ingenting över till undervisningsmateriell. Det vore därför önskvärt, att ett särskilt anslag erhölles till detta ända- mål med kontroll över att det användes härtill.

Denna lärareföreningens framställning synes oss vara förtjänt av be- aktande. För ernåendet av ett gott resultat av undervisningen är det , tydligen av stor betydelse, att denna så långt möjligt kan åskådliggöras lf genom lämplig och tillräcklig undervisningsmateriell. Det torde sålunda ”* också. föreligga starka skäl för att underlätta anskaffandet av sådan materiell. Lämpligast synes detta kunna ske genom beviljandet av ett särskilt anslag, som uteslutande får användas för ifrågavarande ända- mål. Kontroll över att så komme att ske kunde erhållas därigenom, att anslaget utbetalades endast i den mån vederbörande skola styrkte sig ha anskaffat undervisning'smateriell av för skolan lämplig beskaffenhet.

Det synes oss i hög grad önskligt, att till ledning för denna anskaff- ning uppgöres av sakkunniga personer en förteckning å dylik materiell. Denna förteckning bör vara uppdelad i vissa avdelningar eller på annat sätt, så att den utmärker, vilka föremål som överallt äro nödvändiga och sålunda måste i första hand anskaffas, därefter dem som därnäst an- ses behövliga och så vidare. Förteckningen bör tid efter annan gran— skas och kompletteras.

Statsbidrag bör kunna lämnas intill halva inköpskostnaden. Den andra hälften förutsättes utgå av skolans allmänna tillgångar eller ock genom särskilt för ändamålet anvisat anslag från orten. Statsbidraget anvisas av Kungl. Maj:t i samband med beviljandet av anslag i övrigt till sko- lan men bör icke få utbetalas, förrän medelst vederbörligt intyg styrkts, att lämplig undervisningsmateriell inköpts och endast med halva inköps— kostnaden. Det synes dock icke nödvändigt att härvid taga hänsyn blott till inköp under året. I vissa fall, särskilt då en större nyiuppsättning är erforderlig eller något jämförelsevis dyrbarare föremål anskaffas, torde nämligen statens årsbidrag icke räcka till att på en gång ersätta halva inköpskostnaden. Den icke ersatta kostnadsdelen bör då få komma i betraktande ett senare år.

Vi vilja framhålla, att genom ett sådant särskilt anslag viss säkerhet vinnes för att skolorna bli i förevarande viktiga avseende utrustade på ett tillfredsställande sätt, vilket visat sig vid det nuvarande systemet icke vara fallet på grund av alltför knapp medelstillgång.

Vi vilja alltså förorda, att möjlighet beredes lantmannaskola att för inköp av undervisningsmateriell under ovan angivna garantier kunna '; erhålla ett särskilt anslag intill visst maximibelopp. Detta torde lämp- ligen kunna bestämmas till 400 kronor för år och skola.

Utredningens yttrande.

Av redogörelsen för lantmannaskolorna under åren 1908—1928 framgår bl. a., att antalet sådana skolor vid början av nämnda period upp- gick till 27 för att sedermera efterhand och särskilt efter genomförandet av den nya organisationen ökas till ett maximum av 47 under läsåret 1920—1921. Därefter har det åter minskats något, så att det under 5—års— perioden 1923—1924 till 1927—1928 utgjorde 44 för att efter nedläggande av ytterligare tre skolor sjunka till 41 vid utgången av läsåret 1928—1929.

Detta antal lantmannaskolor har man på åtskilliga håll, särskilt med hänsyn till det ringa elevantalet vid en del av dem, ansett vara för stort i förhållande till vårt lands behov. Det mest uppmärksammade uttryc— ket för denna uppfattning torde ha givits av byråchefen Ernst Höijer, di han i sina slutsatser av en på uppdrag av svenska landstingsför- bundets byrå år 1926 verkställd statistisk utredning rörande landstingen och den lägre lantbruksundervisningen bl. a. uttalat följande: »Det är alldeles uppenbart, att lantmannaskolornas antal för närvarande är för stort i förhållande till behovet och därför bör inskränkas. Det finns län med ända till fem lantmannaskolor, och i flertalet län är deras antal två eller tre. Säkerligen skulle dock behovet kunna fullt tillgodoses med två skolor i vartdera av de båda skånska länen och en skola i vart och ett av länen för övrigt.»

Även riksdagens revisorer hava i sin till 1928 års riksdag avgivna be- rättelse upptagit frågan om lantmannaskolornas antal till behandling. Efter att hava lämnat uppgifter om dåvarande skolor framhålla sålunda revisorerna, dels att elevantalet vid vissa skolor måste anses jämförelse— vis lågt, dels att, enligt vad revisorerna hade sig bekant, berörda frågor- varit föremål för uppmärksamhet från lantbruksstyrelsens sida, men att en indragning av eventuellt mindre behövliga skolor i de flesta fall stran- dat på att de lokala myndigheterna, som, när statsbidrag sökes. skola intyga behovet av skolan ur ortssynpunkt, ofta kanske underkastat denna fråga en mindre sträng undersökning. Lantbruksstyrelsen syntes, för såvitt icke alldeles särskilda skäl förelegat, funnit sig förhindrad att för— orda indragning av statsunderstöd till en skola, även om detta utan efter— sättande av en orts berättigade krav på nöjaktig undervisning ansetts kunna ske. Nu berörda förhållanden syntes revisorerna påkalla närmare utredning rörande en omorganisation av ifrågavarande skolor, därvid särskilt borde tagas under övervägande möjligheterna att genom en in- dragning av mindre behövliga sådana, eventuellt genom sammanslagning av flera skolor nedbringa statsverkets utgifter till förevarande ändamål.

Denna fråga om lantmannaskolornas antal är liksom i motsvarande fall för andra liknande skolor —— självfallet förtjänt av den största upp- märksamhet. Frågan kan och bör emellertid icke blott betraktas från ensidigt statistiska och ekonomiska synpunkter. Den torde fastmera i

första hand böra skärskådas från den synpunkten, att ifrågavarande sko- lors undervisning måste bliva tillgänglig för så många som möjligt för att därigenom bliva till största möjliga gagn.

Vill man betrakta spörsmålet om lantmannaskolornas antal från sist nämnda utgångspunkt, framställer sig osökt den frågan: hur skulle det samlade elevantalet i lantmannskolorna sannolikt komma att ställa sig, om man i stället för de nuvarande skolorna hade ett mindre antal, låt vara i vissa avseenden bättre utrustade skolor?

Det är givetvis icke lätt att på denna fråga giva ett tillfredsställande svar, enär man här delvis rör sig med okända faktorer och ovissa för- modanden. Emellertid torde Vissa kända förhållanden och gjorda erfa— renheter giva en tämligen god ledning vid frågans bedömande. Sålunda är det ett känt faktum, att flertalet skolor hava sina flesta elever från den närmaste omgivningen. Detta förhållande bekräftas också av de förut meddelade uppgifter rörande elevernas bostadsort i förhållande till sko— lan, vilka infordrats och erhållits från lantmannaskolorna. Sålunda har enligt dessa uppgifter under senaste tioårsperiod (i vissa fall kortare eller längre period) antalet elever i huvudkurserna från det härad, i vil- ket skolan är belägen, uppgått för varje skola till i medeltal 69, från varje angränsande härad till i medeltal 23 och från vart och ett av övriga hä- rad inom länet till i medeltal 8. Skolorna äro sålunda, på få undantag när, starkt lokjalbetonade.

Av dessa uppgifter framgår oförtydbart, att besöken vid lantmanna— skolorna i mycket hög grad påverkas av elevernas närhet till desamma. Man torde kunna säga, att skolans dragningskraft på ungdomen står i omvänd proportion till dennas avstånd från skolan. Men då så är för— hållandet, torde man ha all anledning befara, att om skolornas antal min- skades, så skulle också hela elevantalet reduceras. Denna nu angivna orsak till minskning torde icke kunna motvägas genom en eventuellt bättre utrustning vid ett mindre antal skolor.

Den slutledning rörande förhållandet mellan skolornas antal och belä- genhet å ena samt elevantalet å andra sidan, som sålunda gjorts på grund av ovan berörda omständigheter, har också fått stöd av Vissa iakttagel- ser vid upprättandet av nya lantmannaskolor. Det har nämligen i åt— skilliga sådana fall visat sig, att om en ny skola upprättats, så har detta icke eller åtminstone icke i nämnvärd grad påverkat elevantalet vid för-- utvarande i. samma eller angränsande län belägna skolor — naturligtvis under förutsättning att avståndet ej varit alltför ringa mellan dessa skolor och den nya.

För bedömandet av frågan, om det nuvarande antalet lantmannasko— lor i vårt land kan anses vara för stort, torde det också vara av intresse att jämföra hela antalet allmänna lägre lantbruksundervisningsanstal— ter för manlig ungdom i vårt land med motsvarande i våra närmaste grannländer. Vid en sådan jämförelse synes man lämpligen kunna sätta

94 antalet skolor i olika länder i förhållande till dels åkerarealen och dels antalet brukningsdelar i resp. land. Resultatet av en sådan jämförelse framgår av nedanstående sammanställning:

_ På varje skola Antal Akerareal i Brukniugs- skolor 1 OOO—tal har delar 1 OOO-tal antal bruk- har nmgsdelar

70 8 076 8 8 953 7 2 964 5 * 5 224

Sverige ........................... 53 3 717 428 026 i Danmark ........................ 23 2 942 205 929 4 1 Norge ........................... 41 690 121 536

i 250 749

1 ! i

2 1 Finland 48 2160 4

Bland skolorna hava för Sverige medtagits samtliga lantbruks— och lantmannaskolor samt för övriga länder de i resp. redogörelser upptagna skolorna för allmän lägre lantbruksundervisning. Sålunda hava för Finlands vidkommande icke upptagits kreatursskötarskolorna och för Danmark icke de rätt många folkhögskolor, som meddela lantbruksunder- visning, delvis i ganska stor omfattning. Åkerarealen har upptagits efter de i »Statistisk årsbok för Sverige 1929» upptagna översiktstabellerna, antalet brukningsdelar i Sverige efter samma källa (tab. 78). Uppgif— terna om antalet brukningsdelar i Norge hava erhållits från en av lant— bruksdirektören O. T. Bjanes 1926 utgiven skrift: »Norwegian Agricul- ture» (sid. 19); sistnämnda uppgift gäller brukningsdelar med en åker— areal överstigande 01 har. För Danmark och Finland hava uppgifterna om brukningsdelarnas antal hämtats från statistiska årsböcker för resp. länder.

Uppgifterna äro ej fullt jämförbara, enär minimiarealen för de upp— tagna brukningsdelarna växlar, i det den för Sverige utgör 0'25 har, för Danmark 0'35 har, för Norge 01 har och för Finland 0'95 har.

Av de ovan sammanställda uppgifterna framgår, att antalet lantman— na- och lantbruksskolor i vårt land vid jämförelse såväl i avseende på åkerareal som brukningsdelar proportionsvis är större än antalet skolor av motsvarande slag i Danmark men däremot mindre än antalet skolor av liknande typ i Norge och Finland. Detta framträder måhända ännu tydligare, om man beräknar antalet skolor på visst antal brukningsde— lar, vilket antal torde i stort sett motsvara antalet jordbrukare. En så— dan beräkning visar, att på 100000 brukningsdelar komma följande antal skolor, nämligen i Sverige 124, [Danmark 11, Norge 34 och Finland 18.

Förhållandena i två av de tre till jämförelse medtagna grannländerna kunna sålunda icke åberopas till stöd för den uppfattningen, att antalet lantmannaskolor i vårt land är för stort. Och i fråga om Danmark torde böra observeras, att såväl åkerarealens som brukningsdelarnas koncen- tration till ett jämförelsevis ringa ytområde givetvis måste göra beho— vet av skolor, med hänsyn till antalet, mindre.

De förslag och uttalanden rörande en reducering av lantmannaskolor-- nas antal. som framkommit, hava i främsta rummet motiverats med att elevantalet vid dessa i genomsnitt och särskilt vid vissa skolor är för lågt, varmed också följer, att utbildningen för elev räknat blir propor- tionsvis dyrbar. Särskilt var elevantalet lågt vid tiden för den förut nämnda Höijerska utredningen. Sedermera har det ökats med 20—25 procent, men trots detta måste elevantalet anses som betydligt lägre än det borde vara. Detta elevantal torde emellertid böra ses icke blott i förhållande till de förefintliga skolornas antal utan också i förhållande till det antal jordbrukare, som är i behov av teoretisk utbildning. En sådan jämförelse visar, att i vårt land blott en mycket ringa del av dessa. erhåller sin utbildning vid våra lantmanna- och lantbruksskolor. Från dessa utexamineras årligen c:a 1200—1300 elever. I vårt land finnas enligt ovan lämnad uppgift 428000 brulmingsdelar, av vilka en del vis— serligen äro små men dock räknas som jordbruk. Antager man, att varje brukare kan sköta sitt jordbruk i 30 år, så skulle årligen över 14 000 nya. jordbrukare komma till. Av dessa är det följaktligen för närvarande en- dast c:a 9 procent, som erhålla en något så när tillfredsställande yrkes— utbildning vid en lantmanna— eller lantbruksskola. På enahanda sätt gjorda beräkningar utvisa, att elevantalet i motsvarande skolor utgör av årskontingenten nya jordbrukare i Danmark 36 procent, i Norge 31 procent och i Finland 25 procent. Ifall vi i Sverige komma därhän, att åtminstone 20 procent av årskontingenten besöker ett allmänt lägre lant— bruksläroverk, skulle dessas elevantal stiga till 2800, vilket skulle räcka för 70 skolor med 40 elever i varje. Därest procenttalet stege till 30, vilket i allt fall är lägre än i Danmark och Norge, skulle det årliga elev- antalet bliva 4200. För dessa elever skulle erfordras icke mindre än 105 skolor med 40 elever i varje, eller ock borde de 70 skolorna kunna mot- taga i genomsnitt 60 elever.

Under dessa förhållanden synes det oss, som om det vore en alldeles felaktig syn på läget, om man i första hand och ur statens besparings— synpunkt påyrkade en tvångsvis reducering av de nuvarande skolorna. Det nuvarande antalet skolor är i och för sig ingalunda för stort. Vik— tigare än att åstadkomma vissa besparingar i förevarande avseende är att tillskapa sådana förhållanden, att lantungdomens behov av fackutbild— ning blir i erforderlig män och på ett för densamma i ekonomiskt av- seende överkomligt sätt tillgodosett. Dylik fackutbildning är nämligen en" oundgänglig förutsättning för vårt jordbruks bestånd och lyckliga ut— veckling. Vi anse därför, att den första och viktigaste åtgärden bör vara att söka få till stånd en ökad tillslutning till dessa skolor och på så sätt göra deras undervisning mera fruktbringande för vårt lands jordbruk. Då bör också årskostnaden pr elev bli lägre.

Med denna vår principiella ståndpunkt är dock givetvis icke förenad den uppfattningen, att de nuvarande lantmannaskolornas fördelning

96 och förläggning är i alla avseenden tillfredsställande. En undersök- ning rörande förhållandena i olika län visar tvärtom, att en förändring härutinnan på vissa håll kan synas önskvärd. Då sådana förändringar till det bättre emellertid i några fall redan skett, och då vederbörande ortsmyndigheter i andra fall synas ha sin uppmärksamhet riktad på nämnda förhållanden, har det icke ansetts behövligt eller ens lämpligt, att vi skulle som resultat av utredningen framlägga bestämda förslag om dylika förändringar. Det torde i stället böra ankomma på å ena sidan vederbörande ortsmyndigheter, å andra sidan lantbruksstyrelsen och Kungl. Maj:t att i varje enskilt fall pröva, i vad mån förändringar i nämnda avseende kunna anse-s erforderliga, samt att vidtaga för ända- målet nödiga åtgärder. Sådan förändring kan innefatta icke blott ned- läggande av en skola utan även förflyttning av en skola —— exempelvis i samband med brytande av förefintlig kombination med folkhögskola. Tilläventyrs kan även anläggande av ny skola ifrågakomma. För lant- mannaskolornas förläggning kommer påtagligen frågan om anskaffande av skoljordbruk att spela en stor roll.

Lantmannaskolans kurser.

Från början förekom i lantmannaskolan endast en kurstyp. Enligt föreskrift i 1912 års reglemente, som i detta avseende icke innebar någon ändring i förut rådande förhållanden, skulle undervisningen i denna kurs fortgå minst 20 veckor, ferier oberäknade. Genom beslut av 1915 års riksdag tillkom möjlighet att erhålla statsunderstöd till en andra årskurs med samma längd och i huvudsak samma undervisning som vid skolans förut nämnda huvudkurs. Vid ungefär samma tidpunkt hade man vid ett par lantmannaskolor i Skåne börjat hålla dels längre, s. k. 9—månaderskurser, dels fortsättningskurser med en undervisnings- tid av c:a 4 månader. Efter därom gjord framställning och i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition i ärendet beslöt 1918 års lagtima riks- dag bevilja statsunderstöd jämväl till sist nämnda kurser; som Villkor härför skulle bl. a. gälla, att undervisningen pågick i den längre kursen minst 36 och i fortsättningskursen minst 16 veckor.

I samband med den förut nämnda av 1919 års riksdag genomförda regleringen av lönerna till lantmannaskolans lärarpersonal och ansla— gen till skolorna blev undervisningstiden i skolans huvudkurs förlängd med c:a en vecka. Samtidigt ändrades föreskrifterna om minimitiden i så måtto, att denna uttrycktes i antal arbetsdagar, och bestämdes mi- nimitiden till för huvudkurs och andra årskurs 125, för längre kurs 215 och för fortsättningskurs 95 arbetsdagar. Ändamålet med denna änd— ring från veckor till arbetsdagar var att få till stånd en mera klar och lätt tillämplig föreskrift om minimitiden. Erfarenheten hade nämligen visat, att det ofta rådde ovisshet om huruvida i det stadgade antalet

97 veckor skulle få inräknas även enstaka lovdagar, exempelvis vid påsken, då kursen ej avslutades före denna.

Vid den nu slutförda utredningen har det ansetts lämpligt att över- väga, huruvida någon ändring ifråga om den stadgade tiden för olika kurser kunde anses påkallad. Särskilt har därvid uppmärksamheten varit riktad på spörsmålet, huruvida minimitiden för huvudkursen skulle i vissa fall kunna förkortas, detta för att underlätta för elever från småbruks— och mindre jordbrukarhem att genomgå sådan kurs.

För utredningen har det ansetts erforderligt att erhålla kännedom om den uppfattning rörande minimitiden för olika kurser i lantmanna— skolan, som skolornas styrelser och lärarråd hysa. Till skolstyrelserna ' har därför riktats följande fråga: »Anses den nu stadgade minimitiden för olika kurser i lantmannaskolorna lämplig eller finnas skäl för någon ändring?»

Av de inkomna svaren på denna fråga framgår, att man vid de allra flesta sko- lorna (c:a ”',/7) ansett de stadgade minimitiderua lämpliga. Visserligen framhålles allmänt, att tiden för huvudkursen med hänsyn till undervisningsplanen och de i regel använda läroböckernas omfattning är knapp, men å andra sidan anses det icke möjligt att förlänga kursen, enär eleverna då skulle förhindras deltaga i de brådskande höst- och vårarbetena i jordbruket. En utsträckning av kurstiden skulle på grund härav sannolikt ytterligare reducera elevtillslutningen till skolorna. Å andra sidan anses någon förkortning av tiden icke tänkbar.

Flera skolor hava mer eller mindre utförligt motiverat sin ovan nämnda upp— fattning rörande kurstiden och därvid anfört i huvudsak följande.

Från Hamra framhålles, att det nog kunde vara önskvärt att utsträcka minimi— tiden för undervisningen, men med hänsyn till den stora svårigheten för ett oänd- ligt stort antal jordbrukare att avvara sina söner höst och vår torde nuvarande korta vinterkurser ännu vara behövliga; dock bör möjlighet stå öppen för längre kurser. Den eventuellt utsträckta tiden bör emellertid icke användas till specialutbildning, t. ex. av kontrollassistenter, maskinskötare eller dylikt, utan kursen i sin helhet bör fördjupas med tanke på utbildning av blivande bönder och mindre jordbrukare. Specialkurser mä anordnas men i så fall fristående och valfria.

I yttrandet från Tenhult anföres, att då de ordinarie kurserna vid våra lant- mannaskolor ha till uppgift att utbilda föregångsmän vid det mindre och medel- stora jordbruket och undervisningen fördenskull måste bibehållas i samma om— fattning som hittills, kräves alltjämt minst den nuvarande kurstiden å 125 arbets- dagar. Där så lämpligen kan ske, bör, i synnerhet i sådana trakter, varest skogs- bruket är av större betydenhet, kurstiden kunna ökas med någon vecka, men i så fall torde skolornas anslag behöva höjas i motsvarande grad. Från St. Segerstad framföras liknande synpunkter. I huvudsak samma uppfattning göres gällande i ytt- randet från Markaryd, vari framhålles, att ehuru det visserligen möter stora svå- righeter att under nu gällande minimitid medhinna föreskrivna kurser, torde det dock vara vanskligt, särskilt med hänsyn till det relativt tidiga vårbruket i södra Sverige, att förlänga tiden. På sådana platser i landet, där så lämpligen kan ske, bör utökning av lärotiden eventuellt till särskild förmån för undervisningen i Skogshushållning —— underlättas genom någon lämplig utökning av statsanslag och elevstipendier. Även i Gamleby anses tiden knapp, men å andra sidan förmenas elevernas praktiska arbete ej medgiva någon förlängning.

Från Högsby anföres, att tiden är så knapp den gärna kan få vara för kurser— nas genomgående, och den borde snarast utsträckas så långt möjligt är av hänsyn till vårbrukets behov av arbetskraft. Vissa år med lämplig placering av helgda— garna skulle det med fördel gå att ordna undervisningens utsträckande någon eller några veckor, men detta omöjliggöres nu av kostnadsskäl. Ett tilläggsanslag för utsträckt undervisningstid vore lämpligt och detta även ur den synpunkten, att elevmaterialet vissa år är mera svårarbetat än eljest och sålunda gör en utsträck- ning av kurstiden önskvärd. Även i Hemse anses, att den nuvarande minimitiden är lämplig men att en något längre undervisningstid, t. ex. 140 dagar, skulle vara önskvärd och att möjlighet för beredande av förhöjt statsanslag för denna förläng- ning bör beredas.

Från Bräkne—Hoby anföres, att tiden för genomgåendet av de starkt utvidgade lärokurserna är knapp men att jordbrukets arbetsbehov omöjliggör en förlängning av kurserna. Därjämte förordas lindrigare villkor för erhållande av statsunderstöd till fortsättningskurs.

I Skurup anses, att tiden för huvudkursen är kort men att en förlängning av tiden ej är möjlig av praktiska skäl. Däremot synes det tänkbart med en utökning av tiden i form av en demonstrationskurs om 2—3 veckor under sommaren i anslut- ning till skoljordbruket. För deltagande i denna borde elevunderstöd utgå efter samma principer som vid huvudkursen.

Från Katrineberg meddelas, att både lärare och elever finna 21-veckorskurserna väl korta. Någon förlängning synes önskvärd, men man bör å andra sidan alltid hålla i minnet, att tiden för vinterkurserna vid såväl folkhögskolan som lantman- naskolan från början avpassats efter jordbrukets behov, d. v. 5. från den tid höst- arbetena äro avslutade och då tjänstefolket flyttar till tiden för vårarbetets början.. Liknande synpunkter framhållas från Dingle. Det skulle säkerligen inverka högst menligt på elevtillslutningen, om tiden för huvudkursen ökades. Emellertid bör möjlighet beredas för de elever, som så önska, att erhålla ökad utbildning, bl. a. vid en praktisk-teoretisk kurs av den typ, som under de senaste åren hållits vid skolan i Dingle.

Skolstyrelsen i Sätila finner minimitiden för huvudkursen lämplig men anser, att det kan förekomma fall, där en utökning av kursen är berättigad och att därför skolor,. som så önska, borde beredas möjlighet att inom dessa gränser erhålla ökat stats— understöd i proportion till den lästid, som överskrider den för huvudkurs stipule-- rade. Dessutom förordas en praktisk-teoretisk kurs av liknande typ som den förut nämnda vid Dingle.

Från Sala och Kolbäck framhålles, att tiden för huvudkursen visserligen i och för sig är väl kort, men att en ökning med hänsyn till jordbrukets arbetsbehov och. elevtillslutningen icke torde vara möjlig.

I Matarengi anses, att minimitiden för huvudkursen bör bibehållas. Samtidigt framhållas vissa önskemål rörande fortsättningskursen, vartill det blir tillfälle att återkomma i annat sammanhang.

Några skolor Vik, Kyrkerud, Mora, Bollnäs och Gran —-— framhålla, att tiden för huvudkursen är för knapp, särskilt när undervisningen i något ämne —— när— mast åsyftas skogsskötsel på grund av ortsförhållanden behöver avsevärt utvid- gas. Under sådana förhållanden anses en förlängning av kursen med IF)—25 dagar behövlig. I samband härmed framföras det Önskemålet, att vid en sådan förläng- ning av huvudkursen statsunderstödet såväl till skolan som ock till behövande ele- ver måtte ökas i proportion till den ökade tiden.

I yttrandet från Kristinehamn förordas, att huvudkursen måtte förlängas till sju månader Och pågå under tiden 15/10—15/5. Från Skurup framkastas tanken på huvudkursens komplettering genom en demonstrationskurs om 2—3 veckor under sommaren.

Ifråga om längre kurs framhålles från Fridhem, att denna med fördel skulle kunna förlängas, så att densamma omfattade närmare ett år med uppehåll för van- liga ferier. I samband härmed borde undervisningsplanen lämpligen utvidgas till att omfatta jämväl vad som meddelas i kontrollassistentkurs, eventuellt också ut- bildning som vandringsrättare samt specialkurs i bokföring. Liknande synpunk- ter framföras också i yttrandet från Strängnäs. Från Hammenhög påpekas, att det norska systemet med två vintrars teoretisk kurs och jordbrukspraktik under det mellanliggande sommarhalvåret förtjänar tagas i övervägande. Dock framhålles samtidigt, att man ej får förbise skillnaden i förhållandena på detta område i Sverige och Norge.

Ovanstående referat av från skolorna inkomna yttranden visar bl. a., att ingen enda skolstyrelse ansett sig kunna ifrågasätta eller förorda en nedsättning av den nu för lantmannaskolans huvudkurs stad- gade minimitiden, 125 arbetsdagar. Däremot har man i allmänhet fun- nit en ökning av kurstiden önskvärd; av hänsyn till svårigheten för ele- verna att vara borta från hemmet längre tid har man dock icke vågat föreslå en obligatorisk förlängning av minimitiden.

Då det, även om jämförelsevis rikliga elevunderstöd kunna erhållas, givetvis måste anses som en betydande uppoffring för de mindre och minsta jordbrukarhemmen att låta sönerna gå i skola under c:a 5 1/2 må- nader, ha vi ansett oss böra allvarligt överväga, huruvida icke en för- kortning av ovan nämnda tid för huvudkursen utan större olägenhet skulle kunna ske. Därjämte har också diskuterats möjligheten av att låta vissa elever, som så önska, deltaga i undervisningen i en vanlig hu- vudkurs blott under Vårterminen, d. v. s. c:a tre månaders tid.

Förutsättningen för en förkortning av tiden för lantmannaskolans kurs måste vara en omläggning av nu gällande undervisningsplan, vilken allmänt anses så pass omfattande, att den nätt och jämnt kan genomfö- ras under nuvarande kurstid. Härvid skulle man kunna tänka sig an- tingen ett borttagandeeller en minskning av vissa ämnen, närmast av förberedande och allmänbildande art, eller också en proportionerlig minskning av samtliga ämnen. Båda dessa utvägar visa sig emellertid vid närmare granskning vara lika litet tillfredsställande. En minsk- ning av undervisningen i naturkunnighet skulle sålunda otvivelaktigt för eleverna i hög grad försvåra förståelsen av undervisningen i jordbruks— och husdjurslära. Följ—den därav skulle endast bliva, att en betydande del av de för ifrågavarande huvudämnen anslagna tim- antalen måste användas för att klargöra de naturvetenskapliga grunder, på vilka jordbruks- och husdjursläran bygga. Därest undervisningen i modersmålet och räkning inskränktes, skulle detta också minska såväl möjligheten att tillgodogöra sig den övriga undervisningen som ock för- mågan att sedermera bliva till gagn i det allmänna samhälleliga livet. Ett borttagande av undervisningen i exempelvis medborgarkunskap, som för övrigt är föga omfattande, kan ur sist nämnda synpunkt icke heller anses tillrådlig. Återstå så vissa övningsämnen, exempelvis fältmätning

Utred/ningens yttrande. Huvudkurs.

och avvägning, ritning och bokföring. En minskning i timantalen för dessa bör visserligen kunna ske utan större olägenhet för elevernas all— männa utbildning, men det är att märka, att undervisningen i de båda sistnämnda ämnena i regel sättes in mellan lektionerna i de rena läsäm- nena och därvid jämväl kan betraktas som en väl behövlig omväxling med och vila från dessa.

På grund av nämnda omständigheter är en minskning i timantalet för ovan nämnda ämnen i sådan omfattning, att den skulle möjliggöra kur— sens förkortning med bortåt två månader, icke tänkbar, för såvitt icke hela programmet för kursen skall förryckas. En proportionerlig minsk- ning med c:a 1/3 av undervisningstiden för samtliga ämnen skulle, då man redan nu enligt skolornas samstämmiga erfarenhet är nere vid mi- nimigränsen för vad som kan anses vara nödvändigt för jordbrukarens teoretiska utbildning, självfallet också i högst betänklig grad förminska värdet och betydelsen av den i lantmannaskolan meddelade undervis— ningen. Olägenheten av att införa en sådan förkortad kurs i lantmanna— skolan skulle också kunna befaras bliva så mycket större, som denna åtgärd kunde inge allmänheten den uppfattningen, att även en sådan kort kurs vore tillräcklig för lantbrukarens utbildning. Följden härav skulle sannolikt bliva, att även sådana elever, som hade möjlighet att deltaga i en så att säga normal kurs, i stor utsträckning av kostnads- oc-h bekvämlighetsskäl blott genomginge den korta kursen.

Den ovan antydda utvägen att vid lantmannaskolans huvudkurs mot— taga en del elever, som finge komma först vid vårterminens början, lider också den av betydande svagheter. Även om undervisningsplanen ord- nades så, att man på höstterminen meddelade undervisning blott i förbe- redande ämnen (naturkunnighet, svenska språket, räkning m. m.) och så- lunda i sin helhet förlade undervisningen i huvudämnena till vårtermi- nen, skulle det bliva mycket svårt för dessa senare tillkomna elever att kunna tillgodogöra sig undervisningen. Faran för ett otillfredsställande resultat skulle bliva så mycket större, som ifrågavarande elever sannolikt i regel blott hade jämförelsevis svaga förkunskaper. Denna brist torde icke heller på ett tillfredsställande sätt kunna avhjälpas genom anord- nandet vid vårterminens början av ett slags parallellundervisning, vid vilken de nytillkomna eleverna i starkt förkortad form meddelades ett sammandrag av den under höstterminen lämnade undervisningen.

Mottagandet av ett visst antal elever under Vårterminen skulle sannolikt också menligt påverka undervisningen för dem, som genomginge den full- ständiga kursen. För att undervisningen i huvudämnena skulle bliva begrip- lig för de nytillkomna eleverna, bleve det otvivelaktigt ofta nödvändigt för läraren att repetera vissa delar av den under höstterminen meddelade undervisningen i naturkunnighet. De otillräckliga förkunskaperna i räk- ning skulle på liknande sätt hindra fortgången av undervisningen i bok- föring och jordbruksekonomi m. 111. Till följd härav skulle det under

nämnda förhållanden bliva ännu svårare än hittills att under den starkt begränsade tiden medhinna de kurser i huvudämnena, som nu allmänt förekomma och som i vissa avseenden behöva ytterligare utvidgas och kompletteras.

På grund av ovan nämnda omständigheter ha vi icke ansett oss kunna förorda en minskning av den nu stadgade minimitiden för lantmanna- skolans huvudkurs. Vi kunna av angivna skäl icke heller finna det till— rådligt att tillskapa en särskild kurstyp för sådana elever, som blott vilja deltaga i undervisningen under en del av huvudkursen, närmast tänkt under dess vårtermin. Denna vår uppfattning rörande minimitiden och emottagande av elever, sedan kursen pågått en tid, gäller givetvis också ifråga om den hittillsvarande andra årskursen.

Då för lantmannaskolans kurser endast stadgats viss minimitid, har det tydligen varit skolorna obetaget att, därest de så funne lämpligt, fort- sätta sina kurser under längre tid. Vid åtskilliga skolor hava också hu- vudkurser-na pågått längre tid än 125 arbetsdagar. Särskilt har detta varit fallet vid de båda skolor, Kyrkerud och Bollnäs, som på sin un- dervisningsplan upptagit starkt utvidgad undervisning i skogsskötsel. Vid dessa skolor har undervisningen pågått c:a 25 veckor, sålunda nära en månad längre än den fastställda tiden. Men också vissa andra skolor i mellersta och norra Sverige hava förlängt sina kurser med 1—2—3 vec- kor. Detta har tydligen medfört den fördelen, att bättre tid erhållits för undervisningen, som då givetvis också kunnat göras fylligare. Någon nämnvärd Olägenhet _— oavsett de ökade kostnaderna för elevernas up- pehälle vid skolan har icke heller följt med nämnda anordning, då vår- arbetena i sist nämnda trakter i regel icke börja så tidigt, att eleverna av denna orsak behöva sluta kursen och komma hem för att vara be- hjälpliga vid jordbruket. '

Att åtskilliga skolor sålunda låtit sina huvudkurser pågå längre än den stadgade minimitiden, oaktat detta hittills icke medfört någon för- höjning av statsunderstödet, synes visa, att ett verkligt behov av en så- dan förlängning föreligger. De förut refererade yttrandena från sko- lorna rörande kurstiden vittna också om att man vid flertalet skolor an- ser en förlängning av kursen i och för sig önskvärd, ehuru man av hän- syn till elevernas arbete i jordbruket på många håll icke anser det möj- ligt att genomföra en sådan.

Med hänsyn till de från skolorna, särskilt de i södra Sverige, anförda skälen mot en förlängning av lantmannaskolans huvudkurs hava vi icke ansett oss kunna förorda någon obligatorisk ökning av tiden för densam- ma. Då det emellertid från undervisningens synpunkt måste anses för— delaktigt och önskvärt med en förlängning av kurstiden, där sådan utan olägenhet för eleverna och deras målsmän kan ske, synes det vara lämp- ligt att för skolorna underlätta en sådan förlängning. Lämpligast torde

Längre kurs.

detta kunna ske därigenom, att statsunderstödet till kursen, därest denna förlänges med visst antal dagar, ökas i ungefärlig proportion med för— längningen.

Därest en ökning av kurstiden skall medföra förhöjt statsunderstöd, kan förhöjningen tänkas ske antingen proportionsvis med ett belopp för varje arbetsdag, som kursen förlänges, eller också med ett visst större belopp för en eller flera perioder. En anordning av först antydda slag, som möjliggjorde för skolorna att erhålla proportionerlig höjning av statsanslaget för varje dags förlängning, skulle visserligen göra det lät- tare för varje skola att avpassa förlängningen efter förhandenvarande förhållanden men måste samtidigt medföra en ur andra synpunkter mindre önskvärd stark variation av statsunderstödet till olika skolor och sannolikt även under olika år. Med hänsyn till sist nämnda omständig— het hava vi ansett oss i stället böra såsom villkor för ökat statsunderstöd till en kurs förorda, att förlängningen skall motsvara en, eventuellt två perioder om visst antal arbetsdagar. För huvudkursen, liksom för andra huvudkurs, synes en sådan period lämpligen böra omfatta 15 dagar, vilket motsvarar något mer än en 1/m av den stadgade minimitiden. Förläng- ningen skulle kunna omfatta en eller två perioder och för varje period skulle ett ökat anslag kunna erhållas enligt senare närmare omförmäl— da grunder.

Den av oss sålunda ifrågasatta förlängningen av huvudkursen skulle kunna ske antingen för att möjliggöra en i allmänhet utvidgad och för- djupad undervisning i skolans olika ämnen eller också för att bereda tillfälle till ökad undervisning i ett särskilt ämne, exempelvis skogssköt- sel. I vissa fall synes också en ökning av kurstiden kunna vara behöv— lig på grund av elevernas varierande och i allmänhet svaga förkunska- per. De skolor, som önska förlänga sin kurs och på grund därav begära ökat statsunderstöd till densamma, böra vid framställningen härom också motivera förlängningen.

Det nu i detta sammanhang anförda gäller i huvudsak blott lantman- naskolans huvudkurs och den därmed jämställda andra huvudkursen, hittills kallad andra årskurs. Ifråga om längre kurs i lantmannaskolan har någon inskränkning i den nu stadgade minimitiden, 215 arbetsdagar, icke från något håll före-slagits. Någon obligatorisk förlängning av kurs— tiden har icke heller av någon, som yttrat sig i frågan, förordats. Där— emot har man i yttranden från Fridhem och Strängnäs framhållit, att det skulle vara fördelaktigt, om en förlängning av kursen till, inberäk— nat ferier, närmare ett år kunde få ske, där så befunnes lämpligt. Vid sådan förlängning borde också _ framhålles det från Fridhem _— i kursen ingå den för utbildning av kontrollassistenter erforderliga un— dervisningen i husdjurslära m. m.; eventuellt skulle också en sådan

förlängd kurs kunna omfatta utbildning till vandringsrättare eller specialkurs i bokföring.

En förlängning av undervisningstiden för lantmannaskolans längre kurs torde i vissa fall otvivelaktigt kunna anses lämplig och önskvärd. Liksom ifråga om skolans huvudkurs torde den utsträckta undervis— ningstiden i olika fall kunna anses motiverad genom att skolan vill meddela eleverna antingen en ytterligare utvidgad och fördjupad under— visning i flera av skolans viktigare ämnen eller också en specialutbild— ning i ett visst ämne eller en viss ämnesgrupp. Sådana speciella ut- bildningsformer, beträffande vilka särskilda föreskrifter äro meddelade, såsom t. ex. kontrollassistentknrs och kurs för utbildande av vandrings— rättare, böra givetvis anordnas enligt de för dem sålunda stadgade före— skrifterna. Men även i andra hänseenden kan en specialutbildning böra anordnas. Det synes oss därför vara lämpligt, att de skolor, som så önska, efter därom gjord framställning skulle kunna medgivas rätt att förlänga kursen och samtidigt erhålla en efter förlängningen avpassad förhöjning av statsunderstödet till kursen. Liksom ifråga om huvud- kursen synes anslagsförhöjningen böra beräknas för en, eventuellt två perioder omfattande visst antal dagar. Perioderna torde i detta fall lämpligen böra omfatta 25 arbetsdagar, vilket motsvarar något mer än 1/10 av den nu stadgade minimitiden. För varje period skulle kunna erhållas en förhöjning av statsunderstödet till kursen enligt för ända- målet senare framlagt förslag.

Förutom nu nämnda kurser kan, såsom förut nämnts, i lantmanna— skolan också anordnas s. k. fortsättningskurs. Denna, som enligt hit- tills gällande föreskrift skall pågå under minst 95 arbetsdagar, är när- mast avsedd för sådana elever, vilka förut genomgått lantmannaskolans huvudkurs och önska erhålla ytterligare teoretisk utbildning i sitt yrke. Undervisningen i fortsättningskursen skall meddelas i den om- fattning och de ämnen, att densamma jämte den föregående undervis- ningen i lantmannaskolans huvudkurs tillsammans i huvudsak motsvara för lantmannaskolans längre kurs fastställd undervisning.

I de inkomna yttrandena har någon ändring av minimitiden för fort— sättningskursen icke ifrågasatts. Vid utredningen har emellertid fram- förts förslag om att lantmannaskolorna, förutom fortsättningskurser av samma längd och typ som de hittills varande, skulle kunna få med statsunderstöd anordna betydligt kortare sådana. Ändamålet med så- dana kortare fortsättningskurser skulle närmast vara att meddela spe— ciell undervisning i vissa ämnen. Vid prövning av detta förslag hava vi emellertid icke ansett oss kunna tillstyrka en sådan ändring av pro- grammet för fortsättningskursen. Undervisningen i denna torde fort-

Fortsättnings— kurs.

farande i regel böra läggas så, att densamma jämte undervisningen i- huvudkursen omfattar ungefär samma kunskapsmått som den längre

Kursernas beroende av varandra.

kursen. Och skall detta kunna ske, synes någon förkortning av kursen icke kunna ifrågakomma. Det behov av kortare Specialkurser, som otvivelaktigt kan göra sig gällande på många håll, torde kunna tillgodo— ses inom ramen för den med statsmedel från anslaget till höjande av det mindre jordbruket understödda undervisning vid särskilda kurser, som redan före-funnits och som vi föreslå väsentligt utvidgad.

Av anförda skäl hava vi sålunda funnit oss icke kunna förorda kor— tare minimitid för fortsättningskursen än den nu gällande. Däremot. synes, av samma skäl som anförts ifråga om huvudkurs och längre kurs,. möjlighet till förlängning av kurstiden och erhållande av ökat stats- understöd härför böra beredas. Denna förlängning torde i likhet med för den längre kursen böra kunna ske genom en, eventuellt två perioder om vardera 25 arbetsdagar. Även i detta fall synes den ökade under— visningstiden böra få användas antingen för en i allmänhet fördjupad lantmannautbildning eller också för en i visst ämne eller viss ämnes- grupp särskilt utvidgad undervisning. Förhöjningen i statsunderstödet för varje period torde böra beräknas till samma belopp som ifråga om längre kurs.

Såsom redan nämnts, har vid lantmannaskolan från början endast. förekommit en kurs, motsvarande den, som nu benämnes huvudkurs.. När övriga i det föregående omnämnda kurser i lantmannaskolan till-. kommo, synes man icke hava tänkt sig, att dessa skulle kunna hållas. fristående, utan blott vid sidan om skolans huvudkurs. Denna uppfatt- ning har också fått sitt uttryck i nu gällande reglemente för lantmanna— skolorna. I Q 2 av detta heter det nämligen att >>jämte huvudkurs» kunna vid lantmannaskola under läsåret anordnas en andra årskurs eller längre kurs eller fortsättningskurs. Enligt denna bestämmelse måste sålunda huvudkurs hållas vid varje lantmannaskola; anordnandet av sådan utgör också den nödvändiga förutsättningen för hållandet av annan kurs eller andra kurser. Enligt gällande kungörelse angående statsunderstöd till lantmannaskola fordras därjämte ett visst högt elev- antal i huvudkurs för rätten att få hålla längre kurs eller fortsättnings- kurs.

Dessa nu gällande föreskrifter äro med hänsyn till de olika kursernas tillkomst fullt förklarliga och torde hittilldags också få anses hava varit väl motiverade. Att en andra årskurs blott kan hållas, där en första sådan, huvudkursen, förut hållits, är ju helt naturligt. De längre kur- serna hava inrättats och hittills blott hållits vid relativt stora skolor, där man redan förut hade ett jämförelsevis stort antal elever i huvudkursen. Då bland dessa skolors elevmaterial i regel fanns en del, som hade lust och tillfälle att ägna längre tid åt sin utbildning, anordnades för denna kategori den längre kursen. Samtidigt ansåg man det emellertid nöd— vändigt att bibehålla huvudkursen för den del av ungdomen —— den stör—

sta —— som ej kunde offra längre tid än den för en vanlig vinterkurs erforderliga på sin teoretiska utbildning.

Fortsättningskurserna hava också, i likhet med de längre kurserna, till- kommit och hållits endast vid större skolor. Då flertalet elever i dessa fortsättningslmrser övergått från huvudkursen i samma skola, har det synts självfallet, att fortsättningskurs endast kunnat hållas vid skola, som också haft huvudkurs.

För bibehållande av den nuvarande bestämmelsen om att huvudkurs alltid måste finnas vid en lantmannaskola och utgöra förutsättningen för hållandet av andra kurser kunna anföras åtskilliga skäl. Det vik- tigaste av dessa torde vara, att varje sådan skola bör bereda ortens lant— ungdom tillfälle att erhålla utbildning i en kurs av den nuvarande hu- vudkursens omfattning. Därest så icke sker, nödgas den ungdom, som vill förskaffa sig teoretisk kunskap i jordbruket men ej har tillfälle att offra längre tid på sin utbildning, resa till längre bort belägna skolor. Härigenom ökas kostnaderna för kursens genomgående och detta, jämte det större avståndet till en skola med huvudkurs, torde avhålla åtskil- liga, som eventuellt kunnat genomgå sådan kurs, från att göra detta. Vidare kan anföras, att ifrågavarande föreskrift medverkar till upp- komsten av relativt stora skolor, vilket torde få anses fördelaktigt på grund av de ökade möjligheter för bättre utrustning och lärarnas spe— cialisering, som därmed följa.

Å andra sidan kan gent emot ifrågavarande föreskrifter anföras, att desamma starkt begränsa möjligheten att inrätta längre kurser. Då un- dervisningen i en sådan längre kurs måste anses vara mera värdefull än i den betydligt kortare huvudkursen, torde det få anses oegentligt att försvåra uppkomsten av längre kurser. Därest en skola anser sig ha möjlighet att erhålla tillräckligt antal elever i en längre kurs, bör den sålunda få inrätta sådan, oberoende av om huvudkurs hålles eller ej. En sådan frihet bör vara till gagn för skolornas utveckling och jämväl främja en mera grundlig lantbruksundervisning.

Vi hava funnit de sålunda från vardera sidan framhållna synpunkter— na vara förtjänta av synnerligt beaktande. Det har emellertid synts oss, att de befarade olägenheterna av borttagandet av den nuvarande bestäm- melsen om huvudkurs såsom villkor för längre kurs skulle väsentligt förebyggas, därest garanti vunnes mot att ungdomen i en ort skulle- genom villkorets borttagande berövas skälig möjlighet att genomgå alle- nast huvudkurs. En sådan garanti synes kunna erhållas genom att i kun- görelsen om statsunderstöd till lantmannaskolor införes såsom ett villkor för understöd till längre kurs vid skola, där huvudkurs icke hålles, att lantbruksstyrelsen efter vederbörandes hörande finner ortens behov av att äga tillgång till huvudkurs vara vid annan eller andra skolor till- räekligt tillgodosett. Därest detta anslagsvillkor godkännes, anse vi ingen betänklighet böra möta mot att lantmannaskola erhåller rätt att, därest

övriga villkor härför uppfyllas, inrätta längre kurs, även om huvud— kurs ej hålles. I detta syfte kommer sålunda också förslag till erforder— lig ändring av nu gällande reglemente att framläggas.

Samtidigt med spörsmålet om den längre kursens förhållande till hu- vudkursen har också frågan, huruvida fortsättningskurs skall kunna få hållas vid skola, som icke har huvudkurs, upptagits till prövning. Då undervisningen i en fortsättningskurs emellertid, som namnet angiver, bör vara en fortsättning av och ansluten till undervisningen i huvud- kursen, synes det naturligt, att sådan kurs blott bör få hållas, där hu— vudkurs förekommer. Härför talar också den omständigheten, att samma lärare kunna tjänstgöra i såväl huvudkursen som den därpå följande fortsättningskursen. Skulle däremot fortsättningskurs kunna anordnas, där blott längre kurs förekommer, bleve, då de båda kurserna måste delvis pågå under samma tid, behovet av lärarkrafter starkt ökat under den korta tid, som fortsättningskursen påginge. Det skulle då sanno- likt möta svårigheter att fylla sagda behov med fullt kompetenta krafter. Undervisningen i såväl längre kursen, särskilt senare delen av densam- ma, som fortsättningskursen är nämligen av den art, att den icke, eller åtminstone ej i nämnvärd omfattning, bör anförtros åt yngre, mera till- fälliga lärarkrafter.

Huvudkurs, såväl första som andra, bör liksom nu kunna fortgå sam- tidigt med längre kurs. Likaså bör fortsättningskurs kunna pågå sam- tidigt med längre kurs eller andra huvudkurs. Däremot böra uppenbar— ligen icke två :huvudkurser kunna anordnas samtidigt, utan böra eleverna samlas i en enda kurs med parallellundervisning.

Till frågan om den s. k. Dingletypen med praktiskt arbete under som— maren återkomma vi vid behandling av frågan om lantungdomens prak- tiska utbildning.

Lantmannaskolans undervisningsplan.

Den för lantmannaskolans huvudkurs nu gällande undervisningsplanen grundar sig i huvudsak på de förslag till sådan, som avgivits av 1907 års lantbruksundervisningskommitté. I N 3 och 4 av det förslag till regle- mente för med statsmedel understödda lantmannaskolor, som ingick i kom- mitténs betänkande, intogs föreskrift om de läroämnen, vari undervisning skulle meddelas i skolor av A—, resp. B-typ. Enligt Specialmotiveringen för nämnda paragrafer vore i den sålunda föreslagna grundplanen för un- dervisningen upptagna dels de läroämnen, som vid ifrågavarande tidpunkt i allmänhet funnos intagna i för lantmannaskolorna fastställda stadgar, dels också såsom nya ämnen svenska språket, räkning, välskrivning, träd- gårdsskötsel, lanthushållningens allmän-na ekonomi samt kommunalkun- skap. Att de tre först nämnda av dessa läroämnen upptagits, motiverades

i främsta hand med tillkomsten av den nya skoltypen, litt. B, men också därmed, att erfarenheten förut visat, att en repetitionskurs i nämnda äm- nen varit av nöden i skolor av förutvarande typ, närmast motsvarande litt. A. Som skäl för undervisningen i trädgårdsskötsel anfördes, att denna gren av undervisningen vunnit en sådan omfattning och erhållit en så- dan betydelse, att en ordnad undervisning däri blivit av nöden. Detsam- ma ansågs i ännu högre grad gälla lanthushållningens allmänna ekonomi; undervisningen i detta ämne skulle enligt kommitténs uppfattning bl. a. också omfatta redogörelse för de ekonomiska föreningsformer, som kunna förhjälpa särskilt innehavare av mindre jordbruk att genom ömse- sidigt stöd främja sin hushållning. Upptagandet av ämnet kommunal- kunskap motiverades med att eleverna för sin blivande verksamhet skulle ha stor nytta av att äga kännedom om däri berörda förhållanden.

Såväl i kommitténs förslag som i 1912 års reglemente lämnades särskilt för varje skoltyp föreskrift om i vilka ämnen undervisning skulle före- komma samt i korthet anvisning om den omfattning, vari varje läroämne borde genomgås. I specialmotiveringen för ifrågavarande paragrafer an- gave också det timantal, vari enligt kommitténs åsikt de olika läroämnena i allmänhet bor-de vid vardera skolformens undervisning behandlas i för- hållande till varandra. Då detta förslag sedermera tjänat till ledning vid uppgörande av skolornas timplaner, torde det vara anledning att här åter- giva förslaget ifråga.

Lantmannaskolor Litt. A. Litt. B.

1. Svenska språket .................................................................... 40 80 Välskrivning ............................................................................ — 25 Räkning .................................................................................... 30 75 Geometri ................................................................................ 20 20

II. Kemi ................ . ....................................................................... 60 50 Fysik ....................................................................................... 30 25 Geologi .................................................................................... 20 1 5 Botanik .................................................................................... 30 25

III. Jordbrukslära ........................................................................ 125 1 10 Husdjursskötsel ................................................................... 125 110 Mjölkhushållning .................................................................... 20 1 5 Sjukvårds- och hovbeslagslära ............................................ 40 30 Trädgårdsskötsel .................................................................... 1 5 1 5 Skogshushållning .................................................................... 1 5 1 0 Byggnadslära ........................................................................ 1 5 1 0 Lanthushållningens allmänna ekonomi ................................ 25 20 Kommunalkunskap ................................................................ 20 1 5 Fältmätning och avvägning ................................................... 50 50 Linearritning ........................................................................ 65 50 Lantbruksbokföring ............................................................... 50 50 Summa 795 800

Den sålunda föreslagna fördelningen av .lärotiden angavs vara upp- gjord med hänsyn till de genomsnittsförhållanden, under vilka lantmanna—

skolorna utöva sin verksamhet, och sålunda avsedd att tjäna som vägled— ning under normala förhållanden men icke att i detalj följas överallt. Bl. a. framhölls, att undervisningen i skogsskötsel borde avsevärt vidgas i de trakter, där denna hade större betydelse. Även i andra ämnen borde det stå vederbörande skolstyrelse fritt att inom den av reglementet angivna ramen avpassa undervisningen i de olika ämnena efter de olika arternas behov. Den olika timfördelningen i skolor av A— och B—typ mo- tiverades med elevernas olika förkunskaper; för de under grupp I upp— tagna vanliga skolämnena föreslogs, som synes, mer än dubbelt så många timmar i B—skola som i A-skola, vilket i sin ordning nödvändiggjorde en inskränkning för vissa andra ämnen i B-skolan.

I 1912 års reglemente för lantmannaskolorna intogs, såsom redan nämnts, i enlighet med förenämnda kommittéförslag fullständiga uppgifter röran- de läroämnena och de huvuddelar därav, i vilka undervisning skulle ske, för skolor av såväl A-typ (% 3) som B—typ (Q 4). Skillnaden i de föreskrif— ter rörande undervisningen i de båda typerna, som lämnats i nämnda para—- grafer, var emellertid ganska ringa. I verkligheten kom också undervis- ningen vid de båda skoltyperna att bliva ganska likartad. Visserligen tor— de man vid B—skolorna i allmänhet ha ägnat något mera tid åt de allmänna förberedande skolämnena (grupp I ovan) än vid A-skolorna, men skillna— den har i genomsnitt ej varit betydande. Variationen vid skolor av sam— ma typ har rört sig inom nästan lika vida gränser.

Med hänsyn till nämnda förhållanden vidtogs i det reglemente för lant— mannaskolor, som utarbetades och utgavs i samband med 1919 års regle— ring av anslagen till och lönerna vid lantmannaskolorna, den föränd- ringen, att $ 4 erhöll följande lydelse: »Vid lantmannaskolas litt. B hu- vudkurs eller andra årskurs skall meddelas undervisning i samtliga de äm— nen och i huvudsak samma delar därav, som angives i % 3 för motsvarande kurs vid lantmannaskola litt. A. Dock må därvid iakttagas den begräns- ning i omfattningen av de olika ämnenas behandling, som kan befinnas nödvändig på grund av elevernas mindre förkunskaper.»

Till denna ovan återgivna föreskrift i $ 4 har med anledning av 1928 års riksdags beslut i ärendet fogats ett tillägg av följande lydelse: »Vid lantmannaskola, som har till syfte att bibringa kunskap särskilt såvitt an- går skötseln av småbruk, skall vid kurs, som i första stycket avses, under- visning meddelas i huvudsak i samma ämnen och samma delar därav, som angivas i % 3. Skolans styrelse åligger att i god tid före början av kurs insända undervisningsplanen till lantbruksstyrelsen för fastställelse.»

Mot den nu omnämnda, för lantmannaskolans huvudkurs (och andra årskurs) gällande undervisningsplanen hava från olika håll riktats vissa anmärkningar. Sålunda har det, bl. a. av representanter för folk- högskolan, framhållits, att lantmannaskolans undervisning omfattar allt för många ämnen. På grund härav måste undervisningen i varje ämne bliva alltför ytlig och föga givande. Det bleve mångläseri, som komme

l ! ]

att förhindra en mera grundlig utbildning i sådana ämnen, som borde vara de för skolan viktigaste.

Även från målsmän för det praktiska jordbruket hava i viss mån lik- nande erinringar framställts. Sålunda har man där förmenat, att för mycken tid ägnats åt de förberedande ämnena, bl. a. naturkunnig- het, till förfång för undervisningen i de praktiska jordbruksämnena. Lika- så har det påpekats, att åtminstone i en del fall onödigt mycken tid ägnats åt vissa övningsämnen, t. ex. fältmätning, avvägning och ritning, vilken undervisning ej varit till större gagn för eleverna.

Vidare har man från olika håll gjort anmärkningar mot att undervis— ningen i vissa bestämda ämnen varit för knapphändig. Sålunda hava representanter för skogsskötseln framhållit, att undervisningen i skogs— skötsel hittills i regeln varit alltför ringa vid lantmannaskolorna, sär- skilt de i skogstrakter belägna. Dessa skogsintresserade hava ansett, att en betydande utvidgning av skogsundervisningen bör ske. Därjämte har man, med hänsyn till jor-dbruksekonomiens allt mena ökade betydelse, fram-- hållit, att skolorna borde ägna detta ämne betydligt större uppmärksam— het än hittills. Och slutligen hava representanter för vissa speciella bi- näringar, såsom olika slag av smådjursskötsel, biskötsel, sötvattenfiske m. m., föreslagit, att undervisningen i något eller några av dessa ämnen skulle upptagas på lantmannaskolans program eller, i de fall då sådan redan finnes, utvidgas.

En jämförelse mellan det antal timmar, som olika skolor använt för undervisningen i samma ämne, visar, att timantalet varierar inom myc- ket vida gränser. I vissa fall, t. ex. ifråga om skogsskötsel, kan detta åtminstone till en del förklaras av den olika vikt, man med hänsyn till skolornas belägenhet tillmätt ämnet ifråga. I åtskilliga andra fall kan det däremot vara svårt att finna någon rimlig förklaring till de stora olikheterna. Givetvis måste man räkna med, att behovet av undervis— ning i vissa ämnen, t. ex. de förberedande, kan vara större i vissa trakter än i andra, men denna omständighet kan blott förklara en del av olik- heterna. I många fall synas skillnaderna närmast bero på lärarperso— nalens vid resp. skolor skiljaktiga uppfattning rörande olika ämnens värde och betydelse för elevernas utbildning.

Då det för utredningen av föreliggande spörsmål ansetts önskvärt att erhålla kännedom om den uppfattning rörande undervisningsplanen för lantmannaskolorna, som förefinnes hos skolornas styrelser och lärar— råd, hava dessa anmodats besvara följande fråga: »Anses nu gällande un- dervisningsplan lämplig, eller äro ändringar häri önskvärda och i så fall vilka?»

Av de på denna fråga avgivna svaren framgår, att de allra flesta skolorna ingen-

' ting hava att anmärka mot nu gällande, i reglementet intagna undervisningsplan.

Sålunda förklaras i omkring 3/4 av de inkomna svaren, att undervisningsplanen an- ses lämplig. I motiveringen för detta uttalande framhålles dock allmänt och kraf— tigt, att detta omdöme bl. a. grundar sig på det förhållandet, att den nuvarande

planen, såsom den hittills tillämpats, lämnar skolorna möjlighet att anpassa under- visningen i de olika ämnena efter olika orters särskilda behov. Denna frihet att ordna undervisningen efter ortsförhållandena anses genomgående mycket betydel- sefull, och nästan varje skola understryker vikten härav. Sålunda anföres exempelvis i yttrande från Hamra, att ifråga om undervisningsplanen vbör största möjliga frihet lämnas skolorna, så att de kunna anpassa sig allt efter olika trakters behov och elevernas förutsättningar. Ju snävare gränser, som uppdragas, desto svårare blir det för skolorna att arbeta sig fram och tillvinna sig jordbrukarnas förtroende. I regeln anses hittillsvarande förhållanden i detta avseende fullt tillfredsställande, men från några skolor (Vik, Munka-Ljungby och Gran) framhålles behovet av ännu större frihet.

I några av de inkomna yttrandena framföras förslag till vissa ändringar i undervis- ningsplanen eller dess tillämpning. Sålunda ifrågasättes från Vik, om ej antalet undervisningsämnen skulle kunna reduceras genom vissa specialämnens inordnande i resp. huvudämnen. I yttrandet från Åsa framhålles också, att undervisnings- planen omfattar för många ämnen samt önskvärdheten av att en del ämnen sam- manslås. Vidare anföres, att det synes vara olämpligt att giva betyg i ämnen, i vilka undervisningen blott omfattar ett fåtal timmar. Från Tenhult och St. Segerstad anföres, att undervisningen i vissa ämnen, såsom avväg- ning och linearritning, bör kunna inskränkas i någon mån till fördel för un- dervisningen i andra ännu viktigare ämnen, t. ex. Skogshushållning, beteskultur och jordbruksekonomi. I sistnämnda ämne hör redogörelsen för »de vanligaste ekono- miska föreningsformerna» ej göras alltför kortfattad. Särskild vikt bör läggas vid undervisningen om inköps- och avsättningsförhållandenas rationella ordnande.

I yttrande från Hemse förordas också en inskränkning av tiden för undervisning- en i ritning samt fältmätning och avvägning, medan däremot en ökning anses behövlig för matematik, bokföring och ekonomiska beräkningar. I Högsby håller man före, att alltför mycken tid vid lantmannaskolorna ägnas åt kemi, varför en anvisning på mindre kemikurs är önskvärd. Munka-Ljungby anser i likhet med Vik, att antalet ämnen bör reduceras, och föreslår i sådant syfte sammanslagning av vissa ämnen, nämligen 1) räkning och geometri, 2) byggnadslära med ritning ävensom fältmätning och avvägning med ritning samt 3) lantbruksekonomi med bok- föring. Från samma utgångspunkt föreslås i yttrandet från Sätila, att geologi in- räknas i jordbrukslära samt att intet särskilt betyg ges i ritning, utan denna sam- manföres med närstående ämnen i enlighet med förslaget från Munka-Ljungby.

I yttrande från Kristinehamn framhålles, att de naturvetenskapliga ämnena torde kunna något inskränkas, så ock ritning; jordbrukslära, husdjurslära och bokföring höra i stället utökas. Samhällslära och nationalekonomi böra få en till- fredsställande plats på schemat. Från Osby göras liknande synpunkter gällande. Sålunda anses, att undervisning i ritning och maskinlära bör kunna inskränkas till förmån för undervisning i animalisk produktion och binäringar. Medborgarkunskap och allmänbildande föredrag böra beredas något större utrymme i undervisnings— planen.

Åtskilliga skolor _ utom förut nämnda i Jönköpings län _— såsom Molkom, Kyr- kerud, Mora och Hussborg, framhålla vikten av att undervisningen i Skogshushåll- ning göres tillräckligt omfattande och att detta ämne i skogrika trakter, jämte jord- bruks- och husdjurslära, betraktas som huvudämne. Från Mora förordas, att prak- tisk undervisning i snickeri och smide upptages; även i Gran anser man, att under- visning i träslöjd borde vara obligatorisk. I yttrande från Molkom angives som ett önskemål, att eleverna övas i maskinskötsel under en åt två veckor.

Enligt uttalande från Gran är undervisningsplanen med hänsyn till den korta tiden och elevernas i många fall svaga skolunderbyggnad för vidlyftig. »Gällande» läro-

] | i | i

! i ! l ?

böcker anses också vara alltför vidlyftiga. Det framhålles som önskvärt, att för denna trakt utarbetade läroböcker i jordbruks- och husdjurslära samt Skogshus- hållning bleve tillgängliga. Även från Skurup anföres, att undervisningsplanen anses väl vidlyftig och kurserna för stora. Det vore önskligt med en viss reducering av de självständiga ämnena, liksom om vissa läroböcker kunde förkortas.

Slutligen framhålles i detta sammanhang från Önnestad, att nu gällande regle-- mente visserligen i stort sett ger lantmannaskolorna möjlighet att arbeta med en för de olika bygderna lämplig undervisningsplan, men att reglementet dock bör" ändras så, att skolorna givas möjlighet att jämte den grundläggande undervisningen lämna en utvidgad undervisning i vissa ämnesgrupper. Som exempel på sådan ut- vidgad undervisning nämnes, att Kungl. Maj:t medgivit Önnestads lantmannaskola—. att för vissa elever i huvudkursen utöka undervisningen i trädgårdsskötsl till 75— timmar och samtidigt medgivit en motsvarande minskning av timantalet i andra ämnen. Det påpekas, att även för andra grenar av lanthushållningen, såsom fjä— derfäskötsel, skogsskötsel och möjligen, i vissa trakter, fiskodling kan en sådan ut- vidgad undervisning vara behövlig och bliva till stort gagn. Det anses vara en stor fördel, om denna undervisning kunde inhämtas inom ramen för en lantmannaskol- kurs, enär undervisningen i de grundläggande ämnena då kunde göras gemensam och eleverna få en mera allsidig utbildning, vilket vore av stor betydelse, enär de i "sin praktiska verksamhet med största sannolikhet komme att syssla med såväl jordbruk som husdjursskötsel vid sidan om de speciella grenar av lanthushållningen de tänkte inrikta sig på.

Styrelsen för Matarengi finner undervisningsplanerna för huvudkursen och längre- kursen lämpliga. Ifråga om fortsättningskursen anses däremot olika skolor böra beredas större frihet att anpassa undervisningen efter ortsförhållandena än vad nu är fallet. Sålunda hör exempelvis sådan kurs kunna anordnas med enbart teoretisk undervisning, enbart praktisk (demonstrationer och övningar) eller blandad teore- tisk och praktisk undervisning.

Åtskilliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava i sina svar' på frågan, om våra lantmannaskolor i sin nuvarande form kunna anses. fylla sin uppgift, också berört frågan om för skolorna gällande under- visningsplan. Rörande dessa uttalanden hänvisas till ovan lämnat re- ferat.

Vissa andra förvaltningsutskott hava i sina svar på frågan, om vilka: synpunkter och önskemål för övrigt rörande lantmannaskolorna, som an— ses böra beaktas vid den nu pågående utredningen, gjort en del utta— landen angående skolornas undervisning.

Sålunda har utskottet i Stockholms län anfört: »Viktigt torde vara, att största möjliga frihet lämnas beträffande undervisningsplaner och vad därmed samman- hänger, så att undervisningen kan lämpas efter de olika orternas förhållanden. Som exempel på behovet av olika kursplaner inom olika län må endast framhållas- skogshanteringens varierande betydelse på skilda håll.»

I yttrandet från Östergötlands län framhålles, att mot undervisningen vid lant-- mannaskolorna stundom gjorts den erinran, att för mycken tid ägnats åt under— visningen i s. k. förberedande ämnen till förfång för de rent praktiska. Denna uppfattning torde emellertid ej sällan berott på att man förbisett den omständig- heten, att även undervisningen i ett sådant förberedande ämne, exempelvis botanik, när den ledes rätt, genom sin praktiska inriktning kan vara av stor betydelse för huvudämnena och omfatta vissa grundläggande delar av dessa. Å andra sidan är" det givetvis ett önskemål, att undervisningen vid lantmannaskolorna i största möjliga

Utredningens yttrande.

män koncentreras till de praktiska läroämnena. Ett sådant ämne som ritning kräver ofta för mycken tid, och undervisningen däri bör kunna inskränkas.

Från Kalmar södra länsdel påpekas även i detta sammanhang vikten av att sko- lornas undervisning anpassas efter ortens behov, varjämte mera tid anses böra ägnas åt de egentliga huvudämneua. I yttrande från Göteborgs och Bohus län fram- hålles vikten av begränsning i kursplanen för lantmannaskolor av B-typ. Lär- jungarna anses böra få en mera grundlig men till omfattningen begränsad under- visning. Sålunda förordas begränsning av undervisningen i räkning. kemi, fält- mätning och avvägning samt kartritning. Å andra sidan anses undervisningen i jordbruksekonomi och skogsskötsel förtjäna erhålla ökat utrymme. Ifråga om förstnämnda ämne förmenar dock utskottet, att för mycken tid icke bör ägnas åt upprättandet av »kulturplaner» o. d., utan att större vikt bör läggas vid att bi— bringa eleverna insikter i att beräkna och ekonomisera vid jordbruket. Detta mål bör bl. a. kunna ernås genom väl valda exempel vid räkningsundervisningen. Vidare vill utskottet understryka vikten av att undervisningen ifråga om förenings— väsendet och dess betydelse icke gives alltför ringa utrymme. En av förvaltnings- utskottets ledamöter har i ett särskilt yttrande förklarat sig anse, att den i skolan vid Dingle lämnade undervisningen i träslöjd bör inskränkas med 2/3 och de här— igenom ledigblivna timmarna fördelas på andra ämnen.

De ovan refererade yttrandena rörande undervisningsplanen för lant— mannaskolan åsyfta helt naturligt till allra största delen den för huvud- kursen gällande. Som en sammanfattning av dessa uttalanden torde man kunna säga, att ifrågavarande undervisningsplan i stort sett anses till— fredsställande, även om vissa. ändringar i en del detaljer förordas såsom lämpliga och önskvärda. Med anmärkningsvärd samstämmighet har där— jämte framhållits värdet och betydelsen av att skolorna hittills haft möj— lighet att inom undervisningsplanens ram anpassa sin undervisning efter ortsförhållandena. Denna frihet anses också i fortsättningen såsom en nödvändig förutsättning för att skolorna skola kunna utvecklas och bliva till största möjliga gagn.

Vid en granskning av de lämnade svaren kan man vidare finna, att intet förslag framkommit om vare sig upptagandet av något nytt ämne eller strykandet av något redan förefintligt sådant från undervisnings— planen. För egen del hava vi icke heller funnit tillräcklig anledning föreligga att föreslå någon ändring i detta avseende. Antalet undervis- ningsämnen är visserligen större, än som från vissa synpunkter kan anses önskvärt, men å andra sidan torde icke undervisningen i något av dessa ämnen kunna undvaras, om den vid kursen lämnade teoretiska utbild— ningen skall bliva något så när fullständig och motsvara den blivande lantbrukarens behov. Något nytt ämne kan, med hänsyn till det redan förut. stora antalet undervisningsämnen och den starkt begränsade tiden, givetvis icke utan särskilt tungt vägande skäl upptagas.

I ett par av de ovan refererade yttrandena har föreslagits, att vissa närstående ämnen på undervisningsplanen skulle sammanföras; härige- nom skulle, åtminstone formellt sett, antalet ämnen något reduceras. Som en följd härav skulle också betygssättningen i vissa smärre ämnen bliva överflödig.

Vid prövningen av de såväl i nämnda yttranden som ock vid utred— ningen framkomna förslagen till sammanförande av vissa ämnen under samma punkt hava vi, med hänsyn till önskvärdheten av att, där detta utan olägenhet för själva undervisningen kan ske, reducera antalet äm- nen, ansett oss böra ifråga om tre ämnen förorda en sådan sammanslag- ning. Sålunda föreslä vi, att i det nya reglementets undervisnings— plan de båda ämnena räkning och geometri sammanföras till ett ämne med beteckningen matematik; under detta angives emellertid, att under— visningen skall omfatta både räkning och geometri. Vidare hava vi in- fört det förut som självständigt upptagna ämnet sjukvårds- och hov- beslagslära såsom en särskild avdelning under husdjursläran. Och slut- ligen har ämnet ritning upptagits dels under byggnadslära, dels under fältmätning och avvägning; under båda dessa ämnen har angivits, vad därtill hörande ritning lämpligen bör omfatta.

Ifråga om den tid, som i lantmannaskolan ägnats och framdeles anses böra ägnas åt vissa ämnen, hava åtskilliga uttalanden gjorts och önske— mål framförts. Oavsett frågan om undervisningen i skogsskötsel, var— till vi senare återkomma, hava dessa berört bl. &. matematik, natur- kunnighet, jordbruks— och husdjurslära, maskinlära., jordbruksekonomi, bokföring, fältmätning och avvägning, ritning, medborgarkunskap och nationalekonomi samt, i ett par speciella fall, träslöjd. Åtskilliga av dessa förslag Synas vara av den beskaffenhet, att de ej behöva föranleda något särskilt ståndpunktstagande. Däremot hava vi med anledning av såväl nämnda som från andra håll framkomna uttalanden och synpunkter an— sett lämpligt att något ingå på undervisningsplanen och timfördelningen såväl från principiell synpunkt som ock med hänsyn till vissa ämnen.

Betraktas undervisningsplanen från principiell synpunkt, torde det närmast gälla att. taga ställning till förhållandet mellan olika grupper av undervisningsämnen, nämligen dels fackämnena, dels förberedande eller grundläggande ämnen och dels allmänbildande ämnen, exempelvis medborgarkunskap. Härvid torde man böra utgå från den förutsätt— ningen, att lantmannaskolan är och skall vara en yrkesskola för lant— brukare. Med hänsyn härtill bör helt naturligt den övervägande de- len av undervisningstiden ägnas åt de egentliga jordbruksämnena. Till denna grupp får emellertid räknas icke blott huvudämnena jord- brukslära, husdjurslära och jordbruksekonomi samt, i de flesta trakter, skogsskötsel utan också vissa andra ämnen såsom mjölkhushållning, träd— gårdsskötsel, byggnadslära och bokföring. I de förberedande eller grund— läggande ämnena, vartill här i främsta hand få hänföras kemi, fysik, geologi och botanik men även matematik och i viss mån svenska språket, torde undervisningen icke böra göras mera omfattande än som är nöd- vändigt för att eleverna skola kunna följa med och tillgodogöra sig den följande undervisningen i jordbruksämnena. Och åt de allmänbildande ämnena, till vilken grupp här kan räknas medborgarkunskap, eventuellt

nationalekonomi samt, i viss mån, svenska språket, synes icke böra ägnas mera tid än som är nödvändig för att eleverna efter genomgången kurs skola kunna äga nödiga förutsättningar att utan större, av bristande kunskaper förorsakade svårigheter deltaga i samhällslivet och eventuellt fylla vissa funktioner inom kommunen o. (1. I de fall, då skolan är speciellt småbruksbetonad och besökes av en ungdom, som icke kan tänka på att ägna mer än en vinterkurs åt sin utbildning, torde emellertid åt de i undervisningsplanen upptagna allmänbildande ämnena skäligen böra tillmätas något större utrymme än vid andra skolor, dock i varje fall unde1 uttrycklig förutsättning att skolans karaktär av en lantbiu- , kets yrkesskola strängt upprätthålles. |

I den 1 $ 3 av 1eglementet för lantmannaskolorna intagna undervis— ] ningsplanen är den omfattning, i vilken varje ämne skall behandlas, i i någon mån angiven eller åtminstone antydd genom uppgifterna om vilka delar av ämnet, som skola behandlas. Ifråga om ett ämne, nämligen jordbruksekonomi, hava vi i det framlagda förslaget till nytt reglemente genom större utförlighet i uppgifterna angivit vår uppfattning om äm— nets ökade vikt. I flera yttranden har man framhållit, att undervis— ningen i jordbruksekonomi bör göras mera omfattande än förut och bl. a. även omfatta redogörelse för de för jordbruket viktiga eko- nomiska föreningarna. För egen del hålla vi också före, att betydligt större tid och uppmärksamhet än hittills bör ägnas åt detta för jord— ! bruket numera synnerligen viktiga ämne. Det är ytterst betydelsefullt, att de ekonomiska synpunkterna på lantbruksdriften bliva vida mer framhållna och utredda än för närvarande i regel är fallet vid Vår lägre lantbruksundervisning. Vi anse därför, att jordbruksekonomien bör jäm- te jordbrukslära och husdjurslära vara ett av skolans huvudämnen. Sär— skilt vilja vi uttala, att föreningsväsendet i dess olika former bör göras |, till föremål för grundlig och väckande undervisning, enär detsamma i måste anses vara en av de kraftigast verkande metoderna för jordbrukets främjande och tillika innefattar en åtgärd, vartill jordbrukarna själva taga initiativet och som de därefter skola själva handhava. Vi anse oss i detta sammanhang böra framhålla önskvärdheten av att en fullt lämp— 4 lig lärobok i jordbruksekonomi, jämväl innefattande föreningsväsendet och anpassad efter de lägre lantbruksläroverkens behov, måtte komma till stånd.

Skall undervisningen i ett ämne utvidgas, måste givetvis den härför erforderliga tiden tagas från andra ämnen. Vid åtskilliga skolor torde detta kunna ske genom inskränkning av tiden för övningar i ritning . samt fältmätning och avvägning, åt vilka ägnats onödigt lång tid. I flera skolor ägnas nu åt dessa ämnen mer än 100 timmar, vid ett par" skolor nära 200 timmar. Detta måste anses alldeles felaktigt. Genom den | förut nämnda ändringen att upptaga ritning under byggnadslära samt |

fältmätning och avvägning hava vi också velat markera, att för mycken tid ej bör anslås åt ritning.

Av de i lantbruksstyrelsens berättelser intagna uppgifterna över tim— antalet i olika ämnen vid lantmannaskolorna framgår, såsom förut nämnts, att stora variationer förekomma. ifråga om timantal för samma ämne vid olika skolor. Av uppgifterna framgår också, att vissa särskilt vik- tiga ämnen, t. ex. det förut nämnda jordbruksekonomi, av timantalet att döma behandlats alltför knapphändigt. Då dessa avvikelser från ge— nomsnittet och från vad som kan anses vara normalt för en viss skola eller viss ort ofta nog visa sig vara alltför stora, torde det få anses på— kallat att vidtaga någon åtgärd till begränsande av nämnda variation. "En sådan eventuell åtgärd får emellertid icke lägga hinder i vägen för den rätt till anpassning efter ortsförhållandena, varpå skolorna sätta så stort värde och vilken otvivelaktigt är till gagn för undervisningen. Med hänsyn härtill kan det icke gärna vara lämpligt att försöka upprätta. någon normalplan med angivet timantal, som skulle lända till efterrät- telse. Enligt vår uppfattning torde det avsedda syftet bäst och utan någon olägenhet för skolorna och undervisningen kunna nås därigenom, att varje skola med ledning av gällande föreskrifter och eventuella an- visningar får upprätta en undervisningsplan med angivet timantal för olika ämnen. Denna undervisningsplan bör insändas till lantbrukssty— relsen för fastställelse och länder sedan till efterrättelse, intill dess att ändring däri begärts och fastställts. Då förhållandena under kursens lopp emellertid kunna nödvändiggöra smärre avvikelser från planen, torde skolans föreståndare böra medgivas rätt att vidtaga sådana.

Det ovan anförda gäller, såsom förut påpekats, i första hand under- visningsplanen för lantmannaskolans huvudkurs och den därmed jäm- ställda andra huvudkursen; i tillämpliga delar får detsamma emellertid givetvis också anses gälla ifråga om de båda andra kurserna i lantman- naskolan, längre kurs och fortsättningskurs.

I nu gällande reglemente för lantmannaskolorna finnas föreskrifter om undervisningen i längre kurs intagna i 9 5, vilken innehåller motsva— rande uppgifter om undervisningsämnen m. 111. som för huvudkursen (i skola av A—typ) återfinnas i & 3. Förutom de ämnen, som äro obli- gatoriska i huvudkursen, till-komma här ytterligare tre, nämligen zoolo— gi, ekonomilära och affärskunskap samt lagkunskap. Undervisningen i det förstnämnda ämnet, som tidigare. jämväl var upptaget på den van- liga lantmannaskolkursens program, skall enligt planen omfatta för jordbruket nyttiga och skadliga djur, särskilt skadeinsekterna. Ända- målet med undervisningen i de båda senare ämnena är givetvis att låta eleverna dels få någon kännedom om de viktigaste förhållandena på affärslivets område, i den mån dessa hava intresse och betydelse för jordbruket, dels också att bibringa dem någon kunskap i de för jord- bruket viktigaste lagarna. Denna undervisning torde för ifrågavarande

116 elever, vilka i flertalet fall komma från och gå till jordbruk över me- delstorleken, vara väl behövlig och mycket betydelsefull.

Vid en granskning av den för längre kursen hittills gällande undervis- ningsplanen hava vi ej funnit anledning att, reellt sett, föreslå några större ändringar. Dock hava vi ansett det vara onödigt att upptaga det förut nämnda ämnet zoologi, i vilket undervisningen hittills varit jäm- förelsevis obetydlig, såsom självständigt ämne vid kursen. Den under- visning däri, som torde vara behövlig, synes lika väl kunna meddelas i samband med undervisningen i jordbrukslära; läran om skadeinsek— terna hör nämligen nära samman med allmän växtodlingslära. För övrigt hålla vi före,- att här, liksom i huvudkursen, bör särskilt stor uppmärksamhet ägnas åt undervisningen i jordbruksekonomi; den ökade tid, som. erfordras härför, torde kunna tagas från mindre viktiga äm— nen, exempelvis ritning.

Vid en jämförelse mellan de hittillsvarande föreskrifterna rörande undervisningen i huvudkursen och längre kursen finner man, att dessa, såsom helt naturligt är, till största delen överensstämma med varandra. Under sådana förhållanden synes det vara överflödigt att för längre kursen upprepa, vad som förut finnes angivet för huvudkursen. Med hänsyn härtill vilja vi föreslå den formella ändringen i föreskrifterna rörande undervisningen i lantmannaskolans längre kurs, att för denna angives, dels att undervisningen skall omfatta vad för huvudkursen i en föregående paragraf är föreskrivet samt därutöver åsyfta fördjupning och utvidgning av elevernas kunskaper i där angivna ämnen, dels också den undervisning, som skall meddelas utöver vad som för huvudkursen är stadgat. För övrigt torde det i samband därmed höra i reglementet framhållas, dels att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt sådana ämnen. som för elevernas framtida verksamhet äro framför andra av betydelse, dels också att synnerlig Vikt bör läggas vid i undervisningen ingående demonstrationer och övningar.

Undervisningen i lantmannaskolans fortsättningskurs är, såsom förut i annat sammanhang omnämnts, avsedd att tillsammans med den före- gående undervisningen i huvudkursen meddela samma kunskapsmått, som undervisningen i en längre kurs. Om denna princip fasthålles, så är också, i och med att undervisningsplanen för huvudkursen och den längre kursen bestämts, omfattningen av undervisningen i fortsättnings— kursen angiven. Det torde sålunda också vara tillräckligt att i reglef mentet föreskriva, att undervisningen i fortsättningskursen skall med— delas i den omfattning och de ämnen, att denna undervisning jämte den föregående undervisningen i huvudkursen tillsammans i huvudsak mot— svara för längre kurs fastställd undervisning.

De här förut behandlade undervisningsplanerna äro självfallet när- mast avsedda för kurser av normal längd, d. v. 5. med en undervisnings— tid som sammanfaller med eller blott obetydligt överstiger den stadgade

minimitiden. Emellertid skulle enligt vårt ovan omförmälda förslag samtliga kurser kunna förlängas med en eller två perioder om visst an— tal dagar. Den utökade tiden skulle enligt förslaget kunna få användas antingen för en i allmänhet fördjupad och utvidgad undervisning i lant— hushållning eller också för att giva eleverna ökad kunskap i ett speciellt ämne, exempelvis skogsskötsel.

Frågan är nu, om denna möjlighet till förlängning skall nödvändig- göra några mera detaljerade bestämmelser för undervisningen vid så— dana förlängda kurser. För vår del anse vi, att så icke är fallet. Därest, enligt vårt förslag, lantbruksstyrelsen skall fastställa undervisningspla— nen för varje skolas kurs eller olika kurser, så får den därvid också till- fälle att pröva förslag till användningen av den ökade kurstiden. Häri torde enligt vårt förmenande ligga tillräcklig garanti för att den ökade undervisningstiden blir på bästa möjliga sätt använd.

I det ovan refererade yttrandet rörande undervisningsplanen från Önnestads lantmannaskola framhålles bl. a., att nu gällande regle— mente bör ändras så, att skolorna erhålla möjlighet att, jämte den grundläggande undervisningen, lämna en utvidgad undervisning i vissa ämnesgrupper. Som exempel härpå nämnes, att skolan ifråga med Kungl. Maj:ts medgivande för vissa elever i huvudkursen ökat under— visningen i trädgårdsskötsel, varvid en motsvarande minskning i tim— antalet för vissa andra ämnen fått ske.

Det sålunda framlagda förslaget finna vi beaktansvärt. Enligt vår uppfattning böra lantmannaskolorna få rätt att, under vederbörlig kon- troll, anpassa sin undervisning såväl efter olika orters behov som ock efter de speciella behov, som i vissa fall kunna förefinnas eller fram— komma. Det synes oss därför också vara lämpligt, att i reglementet bi- behålles en bestämmelse därom, att undervisningen i något eller några av de på undervisningsplanen upptagna ämnena må kunna meddelas i större omfattning än som föreskrivits. Dylik utvidgning av undervis- ningen bör kunna ske antingen genom förlängning av kurstiden eller för— medelst inskränkning av undervisningen i andra ämnen.

Liksom tidigare varit fallet torde också möjlighet fortfarande böra stå öppen för lantmannaskolorna att meddela. undervisning även i andra ämnen än de på undervisningsplanen upptagna, exempelvis national- ekonomi. Självfallet får denna möjlighet icke begagnas i större utsträck- ning än som kan vara förenligt med den förut angivna allmänna prin- cipen för undervisningens anordnande. Även i detta avseende torde emellertid tillräcklig garanti erhållas därigenom, att resp. skolors un- dervisningsplan skall granskas och fastställas av lantbruksstyrelsen.

Slutligen må i detta sammanhang omnämnas, att vi i förslaget till nytt reglemente, jämte förutvarande föreskrift angående gymnastik och kroppsövningar, upptagit en bestämmelse om att elever, som därtill hava anlag, böra övas i gemensam sång. Sådana sångövningar, som redan

118 förut förekommit vid flertalet lantmannaskolor, särskilt de med folk- högskolor förenade, torde enligt vårt förmenande bidraga till att öka trevnaden vid skolan och samtidigt bereda en välbehövlig omväxling med de i och för sig för därtill ovana elever rätt så ansträngande bok- liga studierna.

Undervisning i skogsskötsel.

Undervisningen i Skogshushållning vid våra lantmannaskolor har, så- som helt naturligt är, meddelats i mycket olika omfattning vid olika skolor. Enligt skolornas redogörelser har sålunda timantalet för detta ämne varierat från ett tiotal eller t. o. m. lägre vid skolorna på slätt- bygden upp till 50—60—70 vid vissa skolor i mellersta och norra Sverige. Vid de båda förut nämnda skolorna med utvidgad undervisning i skogs- skötsel, Kyrkerud och Bollnäs, har undervisningen i ämnet under senaste åren omfattat c:a 200 timmar. Av övriga under läsåret 1927—1928 verksamma skolor synas 9 kunna anses belägna i rena jordbrukstrakter, 19 i blandade jordbruks— och skogstrakter samt 13 i övervägande skogs- trakter. Undervisningen i skogsskötsel upptog i medeltal pr skola är 1927 inom den första gruppen 5'6 timmar, inom andra gruppen 22'5 timmar och inom tredje gruppen 401 timmar, allt i huvudkursen. I procent av antalet undervisningstimmar upptog skogsskötseln resp. (H, 25 och 4'1 procent.

Denna lantmannaskolornas undervisning i Skogshushållning har under senaste tiden varit föremål för åtskillig uppmärksamhet. Sålunda hava centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund och Sveriges skogsäga- reförbund i en gemensam till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse, vilken över— lämnats till oss för att tagas i övervägande vid utredningens verkstäl- lande, gjort framställning om en utvidgad undervisning i Skogshushåll— ning vid lantmannaskolorna. Denna skrivelse, vid vilken fogats yttran- den från samtliga skogsvårdsstyrelser i riket, innehåller i huvudsak föl- jande.

Framställningen utgår från en granskning av lantmannaskolornas timplan enligt redogörelsen därför i lnntln'uksstyrelsens årsberättelse. Därvid hade befunnits, att åt de egentliga jordhruksämnena ägnats i allmänhet omkring en tredjedel av den sammanlagda lärotiden. Fullgoda skäl kunde givetvis åberopas härför. Där- emot syntes dispositionen av de återstående två tredjedelarna av lärotiden vara mindre ändamålsenlig. Ät de rent naturvetenskapliga ämnena fysik, kemi och geologi ävensom åt vissa hjälpämnen såsom exempelvis linearritning hade anvisats ett betydande timantal, medan däremot skogshushållningen erhållit ett tämligen begränsat utrymme på schemat och detta _— med några få undantag _ även vid skogsbygdernas lantmannaskolor. Vid sju på prov uttagna skolor från övervägande skogslän hade skogshushållningen sålunda endast 2_..5 procent av hela antalet un- dervisningstimmur. Denna avvägning av lärotiden mellan de olika ämnena vore mindre ändamålsenlig. Skogen utgjorde i rikets skogsbygder samt ofta även i de blandade skogs- och jordbruksbygderua hemmansägamas värdefullaste tillgång. Oftast vore det skogen, som lämnade de största kontanta inkomsterna från fastig—

heten. Dessvärre hade skogarna å allmogehemmanen hittills i allmänhet ej erhållit den rationella vård, som varit önskvärd, ehuruvål förhållandena härutinnan under senare är avsevärt förbättrats. Medlet att nå en förbättrad vård av allmogesko- garna syntes i första hand vara bibringande av ökade kunskaper i skogsvård åt deras ägare. Den mest effektiva vägen för spridande av sådan ökad insikt vore måhända den undervisning, som skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän meddelade vid stämplingar eller skogsvårdsarbeten ute på marken samt vid fristående kortare kurser och exkursioner. Hela denna upplysningsverksamhet träffade emellertid huvudsakligen sådana skogsägare, som redan visat ett visst skogsvårdsintresse. Un- dervisningen vid lantmannaskolorna vore vid sidan härav av verkligt stor betydelse, enär den i viss omfattning nådde en publik, som ej av sig själv skulle gå in på skogsvårdsfrågorna. Därför borde vid dessa skolor meddelas en efter omständig- heterna väl avvägd undervisning i skogliga ämnen.

Centralrådet hade i frågan inhämtat yttranden från samtliga skogsvårdsstyrel- ser. Av yttrandena framginge, att dessa styrelser på ett par undantag när kraftigt vits- ordat både behövligheten av en sådan ändamålsenlig skogsundervisning vid lant- mannaskolorna och otillräckligheten av den nuvarande undervisningen. Samtidigt hade emellertid flertalet styrelser påpekat, att en ändring i lantmannaskolornas läro- plan ej kunde åstadkommas enbart på skogsvårdsstyrelsernas initiativ samt att dessa styrelser saknade medel att själva bekosta en utvidgad skogsundervisning. Allmänt hade ansetts, att skogsundervisningen behövde kombineras med praktiska övningar på marken. Detta kunde dock knappast genomföras under nuvarande för- hållanden, då lantmannaskolornas lärokurs helt vore förlagd till vinterhalvåret. Ett antal skogsvårdsstyrelser hade därför föreslagit, att lärotiden skulle utsträckas med 2 a 4 veckor på våren. Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län hade föreslagit, att lärokursen skulle börja 1 oktober i stället för 1 november i syfte att säkrare erhålla en månads lärotid under årstid, då marken i regel vore snöfri.

För egen del hava centralrådet och skogsägarförbundet därefter gått att under- söka, på vad sätt och under vilka former en omläggning av lantmannaskolornas undervisning i ovan berörda hänseende måtte kunna genomföras. Därvid hade först framhållits, hurusom vid två skolor den nu ifrågasatta förändringen i tim- planen redan genomförts och lämnat mycket goda resultat. Den ena vore skolan vid Kyrkerud i Värmland, vilken inrättades 1922 och alltså nu lämnade erfarenhet från en rätt lång tidsperiod. Då läroplanen omfattade alla vanliga ämnen och någon avkortning icke skett till skogsämnenas favör, hade erforderlig tid för skogsäm— nena vunnits genom att lästiden utökats med nära en månad och påginge till slutet av april samt omfattade 25 veckor. Praktiska övningar företogos i skogen och tim- antalet för skogsundervisning fördelades ungefär lika mellan teori och praktik. Un- dervisningen sköttes av länets länsjägmästare, vilka med biträde av länsskogvak- tare jämväl ledde de praktiska övningarna, som i regel varit förlagda till skolegen- domens skog. Då åt skogsänmena anslagits omkring 200 timmar, hade man kunnat gå igenom det elementära inom skogshushållningens olika grenar. Intresset för sko— lan inom länet var mycket stort. _ Den andra av ifrågavarande skolor vore den vid Bollnäs i Gävleborgs län. Före år 1923 hade denna skola varit så fåtaligt be- sökt, att man ifrågasatt dess nedläggande, men illan hade i stället beslutat sig för att söka sig fram på en ny linje, nämligen genom utökad skogsundervisning. Kur- sen förlängdes till 150 arbetsdagar och åt skogsämnena anslogos ungefär 200 timmar, varav en del till praktiska demonstrationer och övningar, förlagda till olika delar av länet. Undervisningen i Skogshushållning bekostades av skogsvårdsstyrelsen och handhades av en för ändamålet anställd fackman med jägmästarutbildning. Denna omläggning hade kraftigt ökat intresset för skolan inom länet och elevantalet hade fördubblats.

De goda resultat, som erhållits vid de bägge nu nämnda skolorna, visade enligt centralrådets och skogsägarförbundets åsikt hän på, att dessa skolor borde kunna tjäna som mönster vid en omläggning av lantmannaskolornas undervisningsplan. Därmed vore dock ingalunda sagt, att alla skolor i rikets skogsbygder eller i blan- dade skogs— och jordhruksbygder borde organiseras efter denna modell. En diffe- rentiering syntes böra komma till stånd mellan olika län och det kunde även ifrå- gasättas, huruvida icke inom ett och samma län, där flera lantmannaskolor funnes, någon eller några borde göras mera skogsbetonade men den eller de övriga bibehålla en mer jordbruksbetonad karaktär. Ungdomen finge då välja.

De skogsbetonade skolorna borde i stort sett kunna organiseras efter Kyrkerud- Bollnäs-typen. Möjligheter till praktiska övningar och demonstrationer måste be- redas. Lärokursen måste delvis förläggas till sådan årstid, då marken vore snöfri. Lärarfrågan måste lösas på ett tillfredsställande sätt.

Även vid de skolor, som icke ifrågakomme till dylik omläggning, borde emeller- tid en utökning av undervisningstiden för Skogshushållning ske. Den tid av i all- mänhet IF)—30 timmar, som nu tillhopa anvisats skogsämnena vid dessa skolor, vore under alla omständigheter för kort. Ämnet »skogshushållning» vore i själva verket ett kollektivnamn för en hel grupp av läroämnen, som alla vore till prak- tisk nytta för den jordägande befolkningen. Skulle undervisningen trängas ihop på nyss angivna knappa tid, måste lärarens framställning bli så kortfattad och kon- centrerad, att gagnet av undervisningen måste starkt ifrågasättas. Först om tim- antalet ökades till 40 a 80, bleve det möjligt för läraren att giva en så pass fyllig framställning av ämnet, att den hleve av värde för eleverna.

En omläggning av undervisningen på sålunda antytt sätt komme givetvis att med— föra viss, mindre kostnad. Flertalet skogsvårdsstyrelser hade anmält, att de icke utan särskild ersättning kunde åtaga sig kostnaderna för en utökad undervisning i skogsämnen vid lantmannaskolorna. Denna fråga ävensom utformandet av den närmare planen för undervisningens omorganiserande borde göras till föremål för utredning.

Med anledning av ovan nämnda framställning har det ansetts önsk— värt att direkt från de däri berörda skolorna erhålla uppgifter om hur undervisningen i ifrågavarande ämne är ordnad samt i vad mån sam— arbete med skogsvårdsstyrelserna äger rum. Till lantmannaskolornas styrelser hava därför riktats följande frågor: >>Hur är undervisningen i skogsskötseln ordnad? Förefinnes ifråga om denna samarbete med länets skogsvårdsstyrelse?»

Av de på dessa frågor avgivna svaren framgår, såsom man kunde vänta, att ifrågavarande förhållanden gestalta sig högst olika vid olika skolor. Inom flertalet län äger ett mer eller mindre omfattande samarbete rum mellan länets skogsvårdsstyrelse och skolorna eller skolan inom länet. I största utsträck- ning är detta fallet i Värmlands och Gävleborgs län, där skogsvårdsstyrelserna med betydande belopp understödja de förut nämnda skolorna med utvidgad undervis- ning i skogsskötsel. Sålunda erhåller skolan i Kyrkerud ett årligt anslag av 4 000 kronor av länets skogsvårdsstyrelse, som jämväl ställer jägmästare till förfogande för undervisningen. Till skolan i Bollnäs lämnar skogsvårdsstyrelsen i länet ett årligt bidrag av 2 000 kronor med villkor, att skogsundervisningen vid skolan be- drives av en vid denna fast anställd jägmästare.

Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län ställer också sina tjänstemän kostnadsfritt till förfogande för en rätt omfattande (fro—60 timmar) undervisning vid skolorna i Molkom och Kristinehamn. Samma är förhållandet i följande län, nämligen Jön- köpings (Tenhult och St. Segerstad), Södra Kalmar (Högsby och Högalid) — ge-

nom samarbete med Jönköpings läns skogsvårdsstyrelse _, Västmanlands (Sala och Kolbäck), Kopparbergs (Mora), Västernorrlands (Hampnäs), Jämtlands (Torsta), Västerbottens (Degerfors) och Norrbottens (Gran och Matarengi). I något mindre _ delvis ganska ringa .— omfattning meddelas undervisning av resp. skogsvårds- styrelsers tjänstemän vid lantmannaskolorna i Vik, Åsa, Strängnäs, Hamra, Lunne- vad, Grimslöv, Markaryd, Hemse, Bräkne-Hoby, Önnestad, Hammenhög, Osby, Katrineberg, Dingle, Skara, Kävesta och Fellingsbro. Vid sistnämnda grupp av sko- lor meddelas i åtskilliga fall den huvudsakliga teoretiska undervisningen av skolans lärare, medan vederbörande länsjägmästare eller biträde hos sådan dels håller en kortare serie föreläsningar och dels demonstrerar instruktiva skogsbeständ m. m. för eleverna. Kostnaderna för undervisningen bestridas vid vissa av sistnämnda skolor helt av skogsvårdsstyrelsen, vid andra av skolan och i några fall delas kost— naderna mellan de båda intressenterna.

Ett mindre antal skolor, nämligen Gamleby, Tomelilla, Munka-Ljungby, Vilan, Fridhem, Skurup, Fristad och Sätila, hava enligt uppgift intet som helst samarbete med vederbörande skogsvårdsstyrelse. För undervisningen vid en del av dessa sko— lor äro dock anställda fackligt utbildade lärare. '

Ifråga om sättet för skogsundervisningens meddelande framgår av de erhållna uppgifterna, att detta sker dels och i största utsträckning genom föreläsningar, dels vid demonstrationer och övningar. Vid Kyrkerud och Bollnäs användes ungefär halva tiden för teoretisk undervisning och halva för övningar och demonstrationer. För eleverna vid lantmannaskolorna i Tenhult, St. Segerstad, Högalid och Högsby är undervisningen i skogsskötsel huvudsakligen förlagd till Jönköpings läns skogs- värdsstyrelses »skogsvårdsgård» Trollebo, och omfattar densamma såväl teoretiska lektioner som övningar. Även vid flertalet övriga skolor, där undervisningen i skogs- skötsel har någon nämnvärd omfattning, ingå demonstrationer och delvis övningar som ett led i densamma.

Såsom redan förut i samband med uppgifterna rörande undervisningsplanen nämnts, hava åtskilliga skolor, där undervisningen i skogsskötsel hittills varit av ringa omfattning, uttalat sig för en ökning därav. Likaledes hava några av de sko— lor, som icke haft något eller blott obetydligt samarbete med vederbörande skogs» vårdsstyrelse, framhållit önskvärdheten av att ett sådant i tillräcklig omfattning måtte komma till stånd. Därvid har dock samtidigt betonats, att den ökade skogs- undervisning, vari detta skulle resultera, icke _ med hänsyn till skolornas svaga ekonomi _ får föranleda ökade utgifter för dessa.

De från skolorna lämnade uppgifterna rörande undervisningen i skogs- hushållning utvisa bl. a., att denna undervisning vid ett flertal sko— lor bedrives i samarbete mellan skolan ifråga och länets skogsvårds— styrelse. Detta samarbete mellan lantmannaskolorna och den myndig- het, som i främsta rummet har att befrämja länets Skogshushållning, måste givetvis ur många synpunkter anses lyckligt och förtjänt av att ytterligare utvecklas. Med hänsyn såväl härtill som ock till den omstän- digheten, att skogsvårdsstyrelserna torde sitta inne med den största erfa— renheten rörande behovet av ifrågavarande undervisning och hur detta lämpligast bör tillgodoses, hava vi för ytterligare utredning rörande före- liggande spörsmål hos skogsvårdsstyrelserna anhållit om vissa uppgif— ter och uttalanden angående undervisningen ifråga samt den omfattning, i vilken styrelser-nas medverkan härvid kan påräknas. Till skogsvårds—

122 styrelserna hava sålunda riktats vissa nedan angivna frågor, och har på dessa erhållits under resp. frågor refererade och sammanställda svar.

1. Huru många lärotimmar i ämnet Skogshushållning kunna vid edert läns lantmannaskolor anses någorlunda motsvara behovet, då hänsyn tages till a) skogsvårdens betydelse inom länet och b) den sammanlagda under- visningstiden i resp. skola? Vilka delar av ämnet anses viktigast att behandla?

Ifråga om timantalet hava samtliga skogsvårdsstyrelser med undantag för Malmö— hus län uttalat sig för en utvidgning utöver det nu vanligen förekommande. I Malmöhus län anses »det rena jordbruksintresset i första hand böra tillgodoses. Huvudparten av elever komma från slätten och stanna sannolikt där och förhållan- devis ringa del av dessa elever få därför praktisk nytta av en kurs i skogsskötsel». Däremot förordas en frivillig kortare tillämpningskurs på en vecka eller hellre 14 dagar.

Skogsvårdsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands och Blekinge län anse ett an- tal av 40 lärotimmar såsom minimum. I förstnämnda län gäller siffran Berga lant- bruksskola. Lantmannaskola finnes ej i detta län. Det nuvarande timantalet vid Viks lantmannaskola i Uppsala län, 20 lärotimmar på lärorummet och 5 timmar exkursion, finner länets skogsvårdsstyrelse alldeles för kort och anser, att med bibe- hållande av karaktären lantmannaskola undervisningen i Skogshushållning kunde sät- tas till 40 timmar för teoretisk undervisning samt 25 timmar för praktiska övningar och exkursioner. I Östergötlands län torde, säger skogsvårdsstyrelsen i detta län, 30—40 timmar anses någorlunda motsvara behovet. I Jönköpings län förordar skogsvårdsstyrelsen 90—100 timmar och finner, att »skogsbruk för detta läns vid- kommande bör sättas som huvudämne vid sidan av jordbruks- och husdjurslära». För Kronobergs län anges 80 timmar som minimum, varav hälften teoretisk och hälften praktisk undervisning. Skogsvårdsstyrelsen i norra Kalmar län hänvisar rörande denna sak till särskilda yttranden av jägmästaren E. Haller och rektor B. Hegardt vid Gamle—by lantmannaskola, vilka anse nuvarande timantal, 65—70, såsom minimum. I södra Kalmar län anges 40—50 timmar såsom tillräckligt och lämpligt. För Gotland föreslås 40 timmar. Skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län anser en teoretisk kurs it 20 timmar tillräcklig, då allmän växt- och marklära förut genom- gåtts i samband med skolans övriga undervisning. En praktisk tillämpningskurs på 24 timmar anses emellertid även erforderlig. Skogsvårdsstyrelsen i Hallands län anser nuvarande timantal, 145—20, otillräckligt och förordar en ökning till 30 a 40. Från Göteborgs och Bohus län nämnes siffran 50 såsom erforderlig »inklusive tid för exkursioner och praktiska övningar». Från Älvsborgs län svaras: 35 timmar. Skogsvårdsstyrelsen i Skaraborgs län anser det knappast tänkbart, att för länets vid— kommande mer än 25 a 30 timmar i lantmannaskolan och 50 timmar i lantbruks-- skolan skola kunna anslås. I Värmlands län anges minst ett hundratal timmar så- som behövliga vid skolorna i Molkom och Kristinehamn, som äro belägna i mera jordbruksbetonade bygder, varemot 200 timmar anslås vid västra Värmlands lant- mannaskola, Kyrkerud. Även detta senare timantal betraktas som ett minimum. Från Örebro län anges 50 timmar såsom erforderliga och skogsvårdsstyrelsen i Väst— manlands län finner, att 80 timmar behövas med hänsyn till skogsvårdens betydelse inom länet men att 50 timmar kunna försvaras med hänsyn till det sammanlagda timantalet i skolorna. I båda fallen böra 25 timmar utgöras av teoretisk under— visning. Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län förordar 30 arbetsdagar och från Gävleborgs län meddelas, att vid lantmannaskolan i Bollnäs kurstiden utökats med en månad för att ge ruin åt erforderlig skogsundervisning. Skogsvårdsstyrelscn i

Västernorrlands län framhåller, att 200 timmar »utgöra ett minimikrav» med hän- syn till skogsvårdens betydelse i länet men att högst 50 timmar torde kunna reser- veras med hänsyn till den sammanlagda undervisningstiden. Från Jämtlands län påpekas, att Skogshushållning ifråga om antalet lärotimmar bör jämställas med äm- nena jordbruks- och husdjurslära. Med hänsyn till trävaruhanteringens betydelse i Västerbottens län anses i detta län 100 timmar som ett minimium. Skogsvårdssty- relsen i Norrbottens län anser 70—100 timmar tillräckliga vid enbart teoretisk un- dervisning men 200 timmar behövliga, om även praktiska övningar anordnas.

Beträffande frågan om vilka delar av ämnet skogshushållnig företrädesvis böra bli föremål för behandling har flertalet skogsvårdsstyrelser framhållit, förutom markvård, beståndsvård och föryngringsmetoder, särskilt de ekonomiska synpunk- ternas tillgodoseende genom undervisning rörande aptering, olika mätningssätt, kube- ring, d. v. s. virkets rationella tillvaratagande, och försäljning jämte ekonomiska beräkningar. Skogsvårdsstyrelserna i Stockholms och Hallands län framhålla vik- ten av undervisning i betesvård. Från Södermanlands län påpekas, att undervisning om den växande skogens rätta behandling är av mindre betydelse på grund av den konsulterande verksamhet som skogsvårdsstyrelsen utövar. Av större vikt är allt som rör den ekonomiska sidan av skogsbruket. Skogsvårdsstyrelserna i Östergöt- lands, Hallands och Gävleborgs län omnämna även undervisning i de vanligaste skogsträdens byggnad och livsbetingelser såsom viktig. Från Västmanlands län framhålles även rotvärdeskalkylering.

2. Är det med hänsyn till årstiden möjligt att under den tid undervis- ningen vid lantmannaskolorna pågår med framgång bedriva praktiska öv— ningar i ifrågavarande ämne? När böra de i så fall anordnas och i vilken omfattning? Behöver i sådant syfte kurserna utvidgas eller omläggas? På Vilket sätt? '

Den första av dessa frågor besvara de flesta skogsvårdsstyrelser nekande med framhållande av årstidens olämplig-het. Skogsvårdsstyrelsen i Östergötland anser dock, att olägenheterna av årstiden ej äro så stora, att omläggning av kurserna kan anses motiverad. Från Jönköpings län betonas, att skogsodlingsövningar visserligen hindras av tjäle men att flertalet elever redan på förhand äro förtrogna med dessa arbeten. I Kronobergs län anses årstiden ej lägga hinder i vägen, enär övningar i skogsuppskattning samt avverkning och virkesmätning jämte en del exkursioner förläggas till hösten samt hyggesrensning och skogskultur kunna utföras på våren. Från Malmöhus län framhålles, att ett inkräktande av ämnet Skogshushållning på den redan förut knappa tiden i lantmannaskolan utöver nu anslagen tid ej kan för- svaras i detta jordbrukslän men att, såsom ovan nämnts, en särskild frivillig skogs- kurs borde förekomma. Skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län är av den åsikten, att undervisningen i Skogshushållning bör vara av huvudsakligen teoretisk natur samt att det praktiska arbete, som kan behöva förekomma (sådd, plantering, röjning och smärre gallringar) kan utföras när som helst vid lämplig väderlek. I Västerbottens län är lantmannaskolans kurs förlagd till sommaren, varför årstiden ej lägger några hinder i vägen.

Övriga skogsvårdsstyrelser framhålla behovet av praktiska övningar men sam— tidigt svårigheterna att få tillfälle till dessa under den tid vinterkurscrna pågå. Det framhålles av flera, att de praktiska övningarnas förläggande till hösten är olämp— lig, enär eleverna då äro nykomna och ej ha samma förmåga att tillgodogöra sig undervisningen som senare. På våren lägga åtminstone norrut klimatförhållandena hinder i vägen, och sista delen av kursen äro eleverna strängt upptagna av annat skolarbete. Samtliga med undantag av skogsvårdsstyrelsen i Örebro län föreslå

förlängning av kurserna. De i detta hänseende gjorda förslagen kunna samman- fattas sålunda:

Stockholms län: Speciell skogskurs efter undervisningstidens slut, praktisk och teoretisk undervisning varannan dag. Lämplig kronoskog inom länet bör avsättas till demonstrationsskog.

Uppsala län: Särskild skogskurs på omkring 2 veckor vid tidpunkt då lantbruks- göromålen ej äro alltför trängande, exempelvis omedelbart före midsommar eller under oktober månad.

N. Kalmar län (Jägmästare E. Haller): Nuvarande anordning vid Gamleby lantmannaskola anses lämplig: i november månad två dagars praktisk undervisning i skogen, i april omedelbart efter vinterkursens slut 6 dagars skogskurs.

S. Kalmar län: Ökning av kurstiden med 1 vecka. Gotlands län: Förlängning av kursen eller, om detta ej kan ske, särskild plantör- kurs.

Blekinge län: Årstiden hindrar ej praktiska övningar men kurstiden bör för- längas, om ej undervisningen i andra ämnen kan inskränkas.

Kristianstads län: Praktisk tillämpningskurs på 3—4 arbetsdagar bör förläggas dels till sommaren (exkursionsdagar), dels till hösten, oktober eller november (prak- tiskt arbete).

Hallands län: Kursen bör förlängas på våren 2 veckor. De praktiska övning— arna böra omfatta minst 4 dagar.

Älvsborgs län: Förlängning av kursen in i maj månad för möjliggörande av skogsodlingsarbeten.

Skaraborgs län: Utvidgning eller omläggning av vinterkursen knappast lämplig eller erforderlig men fördelaktigt med en utsträckning av kursen på våren för möjliggörande av praktiskt arbete i skogsodling.

Värmlands län: Förlängning av kurstiden både höst och vår till en samlad tid av 8_9 månader önskvärd.

Västmanlands län: Utvidgning av kursen med en praktisk kurs på 2 veckor före midsommar. mellan vårsådd och höbärgning.

Kopparbergs län: Lantmannaskolkursen bör utvidgas att omfatta en specialkurs i skogshushållning. Denna bör pågå minst 1 månad på våren eller hösten.

Gävleborgs län: Hänvisning till den med 1 månad utvidgade vinterkursen i Boll- näs. Ytterligare utvidgning ej påkallad.

Västernorrlands län: Önskvärt att förlägga de praktiska övningarna till lämpli- gare årstid. helst genom förlängning av kurstiden. Denna borde omfatta tiden 15 oktober—lö maj eller bättre 1 oktober—15 maj. Teoretisk undervisning i Skogshus- hållning jämte praktiska övningar under oktober månad. Den teoretiska undervis— ningens huvuddel under senvintern. Repetition av kursen samt resten av ämnets praktiska del under tiden 1_—15 maj.

Jämtlands län: »En månads framflyttning eller, ännu bättre, förlängning av kur- sen skulle möjliggöra fullt nöjaktig praktik.» >>Även en framflyttning eller förläng- ning av endast 14 dagar skulle vara betydelsefull.»

Norrbottens län: Kursen bör utökas så att den omfattar tiden 1 oktober—10 maj. Praktisk och teoretisk undervisning i skogshushållning kunde lämpligen anordnas under hösten. (Gallring i yngre bestånd och hyggesrensning anses ej höra företagas under den tid vissa skadliga skogsinsekter, särskilt stora märgborren, ha sin svärm- ningstid _ från början av maj enär dessa lägga sina ägg i vid denna tidpunkt fällt virke). En del praktiska övningar dessutom i maj.

3. Kunna skogsvårdsstyrelsens tjänstemän lösgöras från andra göromål för att bestrida skogsundervisningen vid skolorna i den omfattning, som behovet kräver, och hur bör i så fall den teoretiska undervisningen förde—

las under kursen med hänsyn tagen dels till dessa tjänstemäns ordinarie verksamhet och dels till bästa möjliga resultat av undervisningen?

För närvarande bestrides skogsundervisningen vid lantmanna- och lantbruks- skolorna i alla län utom Stockholms, N. och S. Kalmar samt Älvsborgs län av skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän. I följande län anse sig skogsvårdsstyrel— sen kunna påtaga sig denna undervisning även sedan en önskvärd utvidgning av densamma ägt rum: Östergötlands, Jönköpings, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs, Värmlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. I Stock- holms län kan skogsvårdsstyrelsens ordinarie tjänstemän lösgöras för denna under- visning endast om genom extra anslag det blir möjligt anställa behövlig extra arbets- kraft. I Uppsala län finner man det tveksamt, om de ordinarie tjänstemännen skola kunna påräknas för en utvidgad undervisning. Tyngdpunkten för den teoretiska undervisningen anses böra förläggas till tiden februari—mars med 3—4 tim. under- visning pr dag 2 a 3 dagar i veckan. I Södermanlands län förefinnes samma tveksamhet beträffande tjänstemännens möjlighet att stå till disposition vid en ut- vidgad undervisning. Ifråga om tiden för undervisningen framhålles, att densamma ej bör koncentreras till några få dagar i ett sammanhang utan återkomma minst ett par gånger under kursen. Från Östergötlands län föreslås, att några dagar i månaden anslås till skogsundervisning, varvid en del av dagarna ägnas åt praktisk och en del åt teoretisk undervisning. I Jönköpings län anses nuvarande anordning lämplig. Undervisningen förlägges till skolkursens sista del och inledes med 1 dags exkursion i närheten av resp. skolor. Därefter följer 8 dagars kurs för länets båda skolor tillsammans förlagda å skogsvårdsstyrelsens gård Trollebo och slutligen 3 dagars tillämpningsövningar hemma på varje skola. Skogsvårdsstyrelsen i Krono- bergs län kan med nuvarande personal ej påtaga sig någon undervisning utöver den nuvarande. Samma meddelande lämnas från N. och 5. "Kalmar län samt Got- lands län. Från Blekinge län påpekas, att undervisningen ej kan jämnt fördelas under hela lärotiden utan bör äga rum efter överenskommelse därom varje gång mellan länsjägmästaren och skolans föreståndare. Skogsvårdsstyrelsen i Kristian- stads län kan åtaga sig den praktiska undervisningen allenast om den icke kommer att sträcka sig över mer än t. ex. 20 dagar i allt pr är. »Likaså kan skogsvårds- styrelsen genom utlämnande av kompendium påverka den teoretiska undervis- ningen så, att olägenheten av en teoretisk och en annan praktisk lärare i samma ämne i någon mån bortfaller.» I Göteborgs och Bohus län kunna skogsvårdssty- relsens tjänstemän bestrida 50 timmars skogsundervisning vid lantmannaskolan un- der förutsättning att undervisningen i detta ämne periodvis koncentreras till flera, förslagsvis 5 51 6 undervisningstimmar pr dag. Man har tänkt sig följande perio— der: lzsta perioden: Genomgång av hela kursen; exkursioner. 30 timmar på hös- ten. 2:dra perioden: Repetition; exkursion. 15 timmar på vintern. 3:dje perioden: Tentamen. 5 timmar på våren.

Skogsvårdsstyrelsen i Skaraborgs län har åtagit sig att fr. o. m. år 1929 he- strida erforderlig undervisning i skogshushållning vid Klagstorps lantbruksskola. Månaderna januari—mars anses lämpligast härför. Från Värmlands län framhålles fördelen av en under hela kursen fortlöpande skogsundervisning, något som dock för närvarande anses otänkbart. Även om av skogsvårdsstyrelsen anställdes en jäg- mästare helt för detta ändamål, måste denne särskilt med hänsyn till de praktiska övningarna växla mellan skolorna. Den utvidgade skogsundervisningen vid Kyrkeruds lantmannaskola handhaves av skogsvårdsstyrelsens tjänstemän. Dessa besöka sko- lan ett par veckor då och då under vinterns lopp. I Västmanlands län måste extra kraft anlitas för eventuell utvidgad undervisning. Denna bör helst anställas av skogs- vårdsstyrelsen. Den teoretiska undervisningen bör förläggas till kursens senare del med hänsyn till elevernas större förutsättningar att då tillgodogöra sig undervis-

126 ningen. Skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län anser, att skogsundervisningen vid jordbruksskolorna bör handhavas av skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän med hän- syn till den rika erfarenhet av skogsförhållandena å de enskilda skogarna, som dessa äro i tillfälle att vinna. Det synes ej uteslutet, att i nämnda län dessa tjänstemän kun— na ställas till förfogande även för en utvidgad skogsundervisning. Denna bör för- läggas till tiden februari april. Den teoretiska undervisningen bör försiggår under vintern, framhålles från Jämtlands län. Kursen bör lämpligen börja med 1 eller 2 dagars orientering i ämnet genom exkursioner. Undervisningens teoretiska del har hittills bedrivits varje måndag, 3 timmar vid Birka folkhögskola och 2 timmar vid Torsta lantmannaskola. En koncentration av viss del av den teoretiska under- visningen till kursens senare del, t. ex. i april månad närmast före den praktiska undervisningen, anses kunna bliva till fördel för undervisningsresultatet. Skogs— vårdsstyrelsen i Norrbottens län framlägger en plan rörande skogsundervisningens ordnande inom länet i huvudsak gående ut på att Grans lantmannaskola göres skogsbetonad med en undervisningstid i ämnet av 200 timmar, varav hälften på lärorummet och hälften i skogen. Skogsvårdsstyrelsen skulle. för ändamålet an- ställa och bekosta en jägmästare med skyldighet att undervisa även i andra ämnen. Härmed skulle vinnas även den fördelen, att skolans övriga lärare finge en mindre betungande tjänstgöring än vad för närvarande är fallet. Vid Övertorneå lantmanna— skola i Matarengi borde skogsundervisningen omfatta 70 timmar teoretisk undervis— ning. Denna skulle liksom nu bestridas av en biträdande länsjägmästare. Lektioner- na borde förläggas till slutet av april och början av maj. Praktisk undervisning skulle meddelas vid särskild kurs i likhet med vad nu sker.

4. I vilken utsträckning bestrider skogsvårdsstyrelsen nu kostnaderna. för undervisningen i Skogshushållning vid länets lantbruksundervisnings— anstalter"? Äl det att förmoda, att detta bidrag kan ökas”! Vill skogsvårdsstyrelsen anordna och helt eller delvis bekosta praktisk tillämpningskurs för elever, som genomgått lantmannaskolkursen, därest sådan praktisk kurs ej lämpligen kan inläggas i densamma? Det framgår av de erhållna svaren, att för närvarande endast ett fåtal skogsvårds- styrelser äro förhindrade att bekosta skogsundervisningen. Dessa äro Uppsala, Kalmar Norra, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus och Västerbottens. I Östergöt- land bekostar skogsvårdsstyrelsen undervisningen vid lantmannaskolorna men ej vid Bjärka-Säby lantbruksskola. I Gävleborgs län lämnar skogsvårdsstyrelsen till länets lantmannaskola i Bollnäs ett bidrag av 2 000 kronor till skogsundervisningens ordnande. Beträffande frågan om utökning av de kostnader, som sålunda flertalet skogs- vårdsstyrelser redan påtagit sig, med hänsyn till eventuell utvidgning av skogsunder- visningen samt för anordnande av praktisk tillämpningskurs, om sådan ej kan in— läggas i den nuvarande lantmannaskolkursen, meddela skogsvårdsstyrelserna föl— jande. Stockholms län: Vid utvidgning av skogsundervisningen måste skolorna bestrida en del av kostnaderna. Jönköpings län: Den redan utvidgade skogsunder— visningen vid länets 1antmannaskolor bekostas nu helt av skogsvårdsstyrelsen, som även betalar elevernas resor till men ej ifrån egendomen Trollebo, där skogskursen äger rum. Ytterligare ökning av undervisningen kan skogsvårdsstyrelsen ej bekosta. Särskilt anslag borde utgå, ex. 12_20 kronor pr elev för en kurs på 230—100 tim- mar. Kronobergs län: Utökning av den teoretiska undervisningen kan skogsvårds- styrelsen ej bekosta, men däremot åtminstone delvis en särskild praktisk tillämp- ningskurs. I S. Kalmar län sändas på skogsvårdsstyrelsens bekostnad upp till 40 (eventuellt framdeles 50) elever till Trollebo i Jönköpings län. Blekinge läns skogs- vårdsstyrelse anser sig kunna bekosta erforderlig teoretisk undervisning samt helt.

eller delvis även praktisk kurs. Den av skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län töre- slagna frivilliga tillämpningskursen på 14 dagar kan anordnas kostnadsfritt. I Hallands län föreslås 4 dagars praktiska övningar utöver den teoretiska undervis- ningens 30_40 timmar och skogsvårdsstyrelsen är beredd att bekosta det hela. I Göteborgs och Bohus län anses en praktisk tillämpningskurs ej kunna vinna erfor- derlig anslutning. Praktik bör inläggas i den ordinarie undervisningen, vilken skogsvårdss-tyrelsen bekostar intill 50 timmar. Skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län, som nu i endast obetydlig utsträckning kan bidraga till omkostnaderna för skogs- undervisningen, rekonnnenderar livligt praktisk kurs och vill i mån av medeltillgång bidraga till kostnaderna. I Skaraborgs län bekostar lantbruksskolan själv sin skogs- undervisning, varemot skogsvårdsstyrelsen bekostar den obetydliga skogsundervis- ning, som förekommer i lantmannaskolan. Skogsvårdsstyrelsen är villig utöka denna undervisning samt även delvis bekosta eventuell praktisk skogskurs. Den förut omnämnda utvidgade skogsundervisningen vid de värmländska skolorna, som skogsvårdsstyrelsen anser erforderlig, är densamma även beredd att bekosta. I Örebro län är en ökning av skogsvårdsstyrelsens kostnader för närvarande ej möjlig att genomföra. Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län har en årlig utgift av 1000 kronor för den av styrelsen helt bekostade skogsundervisningen vid länets båda lantmannaskolor. Detta bidrag torde kunna ökas med c:a 250 kronor såsom bidrag till den av styrelsen föreslagna praktiska kursen. I Kopparbergs län kan skogs- vårdsstyrelsen bekosta en utöver nuvarande 50 timmar pr skola något utökad skogs- undervisning. Eleverna kunna få deltaga i styrelsens årligen återkommande 1 %» månads skogskurs. Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län bekostar nu en utökad undervisning vid Torsta lantmannaskola (105 timmar) samt vid Birka folkhögskola (120 timmar) och därjämte lämnas ett bidrag av 150 kronor till Birka och 350 kronor till Torsta för undervisningsmateriel m. ni. Vardera skolan erhåller dess- utom 300 kronor till premier åt elever, som visat särskilt intresse för ämnet. Från Västerbottens län meddelas, att skogsvårdsstyrelsens ekonomi icke torde tillåta något bidrag till undervisningen, men »om omläggning i läroplanen äger rum, kan påräknas, att styrelsen genom sina tjänstemän meddelar sagda undervisning utan kostnader för skolan». Med omläggning i läroplanen torde avses en av styrelsen föreslagen utvidgning av lärokursen för möjliggörande av en mera praktiskt betonad och mera omfattande skogsundervisning. Det ovan omnämnda förslaget till ökad skogsundervisning i Norrbottens län är länets skogsvårdsstyrelse beredd att bekosta. Praktisk tillämpningskurs har styrelsen under de senaste åren bekostat och kommer sannolikt att fortsätta med sådan.

5. På vilka sätt bedriver skogsvårdsstyrelsen för övrigt (utom genom konsulterande verksamhet) undervisning i skogsvård bland länets jord- brukare — skogsägare?

Det framgår av de avgivna svaren på denna fråga, att skogsvårdsstyrelserna med högst få undantag bedriva undervisning i större eller mindre omfattning bland den jordbrukande befolkningen genom föredrag, som i allmänhet anordnas i samband med hushållningssällskapens kurser och jordbrukardagar, genom exkursioner och särskilda s. k. skogsdagar med föredrag och demonstrationer. I Älvsborgs län upp- ges allenast s. k. plantörskurser förekomma, huvudsakligen avsedda för utbildning av plantörer, under vilka kurser även övriga praktiska skogsvårdsarbeten verkstäl- las. Örebro läns skogsvårdsstyrelse anser viktigare att bedriva praktisk upplys- ningsverksamhet hos envar skogsägare på hans egen mark och arbetar härpå ge- nom anställande av gallringsförmän (vandringslärare) vid sidan av länsskogvaktar- na. Vid sidan av ovannämnda föredrag och exkursioner anordna några skogsvårds- styrelser även särskilda kurser. Sålunda anordnas i Kronobergs län varje höst under

en vecka skogsvårdskurs för yngre lantbrukare och lanttbrukansöner. I Hallands län förekomma plantörskurser ooh gallringskurser och likaså i Skaraborgs län år- ligen under 14 dagar kurser »huvudsakligen för plantörer». I Göteborgs och Bohus län anordnas sådana kurser under 6 dagar vart tredje år. Skogsvårdsstyrelsen i detta län främjar även undervisningen i skogsodling vid länets folkskolor och lämnar här- till gratis erforderlig skogsodlingsmateriel och fri arbetsledning. Till lärare och lärarinnor, som anordna planteringsdagar, utdelas årligen premier om 5 år 20 kronor till ett sammanlagt belopp av omkring 700 kronor. Skogsvårdsstyrelsen i Gävle- borgs län håller årligen tvenne kurser om vardera 5 a 6 veckor för yngre jord- brukare och jordbrukarsöner. Den första kursen äger rum på våren före vårbruket och är till en början teoretisk samt avser att lämna undervisning i skogsträdens före— komst, uppdragning m. m. I slutet av kursen anordnas övningar i hyggesröjningar, hyggesbehandling, skogsfrösådd och skogsplantering. Eleverna återvända i början på juni till den andra kursen, som meddelar undervisning i gallringar, utmärkningar, stämplingar, hyggesutläggningar, beräkningar av virkestillgång och skogens avkast- ning samt avdikning. I Jämtlands län anordnas varje sommar en studieresa under 5__7 dagar för länets skogsägare. Resorna företagas inom länet med en avstic- kare till Västernorrlands län.

6. Är en samverkan önskvärd mellan skogsvårdsstyrelserna, hushåll— ningssällskapen och lantmannaskolorna för tillgodoseende av skogsunder— visningens behov genom systematiskt ordnande av den lägre lantbruksun- dervisningen den fasta såväl som den ambulerande _ inom resp. län? Samtliga skogsvärdsstyrelser besvara denna fråga jakande. Man finner denna samverkan »givetvis önskvärd» och »av stor vikt». Från flera län framhålles, att sådant samarbete redan existerar men att detsamma bör ytterligare utvecklas. Skogs- vårdsstyrelsen i Värmlands län anser »samverkan mellan skogsvårdsstyrelsen, hus- j hållningssällskap och lantmannaskolor för tillgodoseende av skogsundervisningens ' behov genom systematiskt ordnande av den lägre lantbruksundervisningen vara ett oeftergivligt villkor för frågornas lyckliga lösning. Skogsvårdsstyrelserna torde inom resp. län vara bäst skickade att ordna skogsundervisningen, så att nödig hänsyn blir tagen till de olikartade skogsförhållandena inom varje ort, och det måste anses olyckligt, om skogsvårdsstyrelsernas medverkan icke skulle sökas för denna frå- gas ordnande.» Från Stockholms län föreslås, att vid uppgörande av varje år arbetsplaner lant- bruksundervisningsanstalterna skola underhandla med vederbörande skogsvårdssty- relse. Kalmar läns södra skogsvårdsstyrelse, som anser omskrivna samverkan »syn- nerligen önskvärd», framlägger även ett förslag rörande skogsundervisningens ord- nande. Enligt detta förslag skulle inom varje skogsvårdsstyrelseområde anställas någon lämplig yngre jägmästare i och för skötande av dels skogsundervisningen vid länets lantmannaskolor och lantbruksskolor och dels undervisningen åt skogsägare genom exkursioner. Dessa exkursioner kunde därigenom väsentligen ökas. Denne jägmästare-lärares uppgift skulle således vara att 1) sköta den teoretiska undervis- ningen vid samtliga skolor av ovan nämnda kategori, 2) sköta de praktiska öv- ningarna vid samma skolor och 3) sköta de teoretiskt—praktiska skogsexkursionerna för skogsägare-jordbrukare, förlagda om möjligt en gång årligen i varje socken. Endast Södermanlands läns skogsvårdsstyrelse tar i viss mån avstånd från en längre gående samverkan än den som redan existerar mellan skogsvårdsstyrelsen och hushållningssällskapet beträffande den ambulerande undervisningen. Någon an- ledning att inblanda lantmannaskolan i nämnda undervisning finner skogsvårds- styrelsen ej föreligga. Beträffande åter undervisningen vid lantmannaskolorna så torde väl här, säges det, sedan lärotimmarnas fördelning på de olika läroänmena

blivit fastställd, någon inblandning från hushållningssällskapet beträffande skogsun- dervisningen vara omotiverad.

Av ovan refererade yttranden och förslag framgår bl. a., att så- Utredningen: väl flertalet skogsvårdsstyrelser som ock åtskilliga styrelser för lant- mannaskolor anse, att i allmänhet taget mera tid än hittills bör ägnas åt undervisningen i Skogshushållning i lantmannaskolorna. Även vi hålla före, att denna uppfattning, med hänsyn till skogshushållningens stora. betydelse för flertalet jordbrukare i vårt land, principiellt sett är rik— tig. Självfallet måste dock, liksom hittills, den tid, som i varje skola ägnas åt undervisningen i Skogshushållning, rättas efter den betydelse, som ifrågavarande näringsgren kan tänkas i framtiden få för flertalet elever. Därför torde det icke låta sig göra att genom några generella föreskrifter i reglementet bestämma den tid, som skall ägnas åt under— visning i ämnet ifråga.

I enlighet med vår ovan nämnda principiella uppfattning anse vi det behövligt, att de hittills i undervisningsplanen förefintliga uppgifterna om undervisningen i Skogshushållning göras något utförligare än förut. I nu gällande reglemente har föreskrivits, att undervisningen i nämnda ämne skall omfatta: »olika slag av skogsträd; huvudgrunderna för skogens förnyande, vård, taxering och avverkning». Härtill torde böra fogas före— skrift om att undervisning också skall meddelas rörande skogsmarkens be- skaffenhet, virkets aptering, skogsprodukte—rnas tillgodogörande och skogs— lagstiftning. Dessutom hava vi föreslagit, att i reglementet intages den bestämmelsen att, där förhållandena så medgiva, demonstrationer och övningar i skogen skola företagas. I de uttalanden, som av skogsvårds- styrelserna gjorts, har så gott som samstämmigt betygats, att ett behov härav föreligger. I övriga fackämnen förekomma vid lantmannaskolorna endast undantagsvis övningar, vilket sammanhänger dels med att un— dervisningstiden måste göras jämförelsevis kort, dels därmed att elever— na före inträdet vid skolan böra ha förvärvat praktisk färdighet i de vid ett jordbruk vanligen förekommande göromålen. På Skogshushåll- ningens område torde däremot till och med i de mest skogrika länen en— dast ett fåtal av eleverna varit i tillfälle att deltaga och förvärva fär-' dighet i sådana arbeten, som numera anses nödvändiga för skogens än- damålsenliga vård och föryngring och vid densammas värdering och av- verkning. Skall därför undervisningen i skogshushållning vid lantman- naskolorna bliva verkligt fruktbärande, synes det oss vara av största vikt, att icke endast antalet undervisningstimmar i detta ämne utökas, utan även att demonstrationer och praktiska övningar såvitt möjligt'an- ordnas i den omfattning tiden medger.

Därest undervisningen i Skogshushållning, såsom av skogsvårdssty- relserna i vissa skogrika län föreslagits, skall omfatta bortåt ett 100—tal timmar, torde denna undervisning icke utan olägenhet för undervis— ningen i andra viktiga ämnen kunna rymmas inom ramen av den för

yttrande.

huvudkursen fastslagna minimitiden. Därest de av oss föreslagna, förut omförmälda åtgärderna för förlängning av undervisningstiden för denna kurs bliva godtagna, torde härigenom möjlighet beredas att erhålla den för en. så pass omfattande undervisning i skogsskötsel behövliga tiden. En sådan förlängning torde också bliva särskilt lämplig med hänsyn till att vissa av de med skogsundervisningen förbundna övningarna böra ske, sedan snön smält och våren börjat. Emellertid hava vi icke förbisett att i vissa trakter av vårt land skogsskötseln och skogsarbetet äro av övervägande betydelse i förhållande till dessa trakters jordbruk. För sådana fall anse vi det icke böra vara uteslutet att skolan må kunna göras skogsbetonad även på det sätt, att inom den normala kurstiden undervisningen i övriga ämnen, och detta även om det skulle gälla de egentliga jordbruksämnena, inskränkes till förmån för undervisningen i skogsskötsel. För att de till skogsundervisningen hörande övningarna m. m. må kunna även vid en huvudkurs av normal längd bedrivas under för sådant arbete passande årstid kan det möjligen befinnas lämpligt att låta kursen börja tidigare eller senare än den 1 november.

Av de från såväl skolstyrelserna som skogsvårdsstyrelserna lämnade uppgifterna framgår bl. a., att i flertalet län skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän meddela undervisning i skogs-hushållning vid lantmanna— skolorna. En sådan anordning torde ur flera synpunkter få anses myc- ket ändamålsenlig och fördelaktig. Sålunda erhålles härigenom garanti för att undervisningen blir fullt sakkunnig och grundad på erfarenhet från skogsförhållandena i orten och vidare vinnes samtidigt, att de unga bli- vande lantbrukarna och skogsägarna komma i kontakt med skogsvårds- styrelsen och dess tjänstemän, vilket sedermera kan bliva till stort och ömsesidigt gagn. Det synes med hänsyn härtill vara angeläget, att skogs- vårdsstyrelserna tillhandahålla nödiga lärar-krafter för ifrågavarande undervisning.

Ifråga om möjligheten att bestrida kostnaderna för skogsundervis— ningen vid lantmannaskolorna med skogsvårdsstyrelsernas medel hava de olika styrelserna lämnat något olika uppgifter. I flertalet fall synas dock skogsvårdsstyrelserna kunna disponera över för ändamålet erforder- liga medel. Med hänsyn till denna undervisnings betydelse för länets Skogshushållning synes det också ligga nära till hands, att skogsvårds— styrelserna bekosta densamma. Denna kostnad bör, om så befinnes lämpligt, uppföras såsom ortsbidrag till skolan, enär den ju användes till att bestrida en del av undervisningen vid skolan. Därest skogsundervis- ningen icke alls eller icke helt och hållet bekostas av skogsvårdsstyrelsen, måste densamma eller återstående delen därav givetvis finansieras på samma sätt som skolans övriga undervisningsutgifter, nämligen medelst de vanliga inkomsterna av statsbidrag och andra ortsbidrag. I de fall, då en ökad skogsundervisning föranleder förlängning av kursen, äro just de ökade inkomster av detta slag, som härmed skulle följa, avsedda

att användas för bestridande av kostnaderna för den ökade undervis- ningen i skogsskötsel.

Angående själva sättet för ordnandet av skogsundervisningen har i skogsvårdsstyrelsernas yttranden, med anledning av en särskild fråga rörande detta spörsmål, framkommit åtskilliga förslag. Med hänsyn till de synnerligen växlande förhållandena i olika län och vid olika skolor torde det icke vara möjligt eller lämpligt att, utöver vad som redan före- slagits, i reglementet införa några bestämmelser härom. Då ett livligt intresse för denna undervisnings ändamålsenliga ordnande emellertid synas förefinnas såväl hos skogsvårdsstyrelserna som hos lantmannasko- lornas styrelser, torde man kunna förvänta, att genom samarbete mellan dessa båda parter saken i varje särskilt fall ordnas på bästa möjliga sätt.

Till det i svaren på den sista av de ovan nämnda frågorna till skogs- vårdsstyrelserna behandlade spörsmålet om samverkan för undervisnin— gens anordnande få vi anledning återkomma i annat sammanhang.

Lantmannaskolans förhållande till folkhögskolan.

Av de efter utgången av läsåret 1928—1929 i vårt land förefintliga 41 lantmannaskolorna äro 22 eller c:a hälften förlagda till samma plats som folkhögskola samt hava med denna i större eller mindre utsträckning gemensamma lokaler och förvaltning. Förhållandet mellan dessa kom- binerade skolor är reglerat genom vissa föreskrifter i för lantmannasko- lan gällande reglemente och stadgan för folkhögskolan, vilka föreskrif— ter i huvudsak grunda sig på de förslag i ärendet, som framlades av 1907 års lantbruksundervisningskommitté.

Då frågan om förhållandet mellan lantmanna- och folkhögskolorna nu återigen upptages till omprövning, torde det vara lämpligt att först taga del av den motivering, som nyss nämnda kommitté lämnade för sina förslag till reglering av samarbetet mellan kombinerade lantmanna- och folkhögskolor. Sedan kommittén förut framfört förslag om inrättandet av den nya typen av lantmannaskola, litt. B, vid sidan om den förut- varande, benämnd litt. A, och framhållit, att en reformering av lant— mannaskolorna krävde direkta förändringar i dessa skolors ledning och de vid dem anställda lärarnas ställning, anför den bl. a. följande:

»Lantmannaskolans utveckling ur folkhögskolan och organiska sam- manhang med denna har medfört, att de båda skolornas ekonomi, led- ning och lärarkårer på många håll 'blivit gemensamma. Folkhögskolans lokaler hava i allmänhet mot billig avgift ställts till förfogande, och även densammas lärare och undervisningsmateriell hava kunnat i avse— värd grad användas för lantmannaskolans räkning, varigenom vunnits, att lantmannaskolor kunnat organiseras utan några större kostnader. Helt säkert skulle många av rikets nuvarande lantmannaskolor icke

kommit till stånd, om de icke på detta sätt kunnat påräkna ekonomiskt stöd under de första arbetsåreu.

Förnekas kan emellertid icke, att sambandet mellan lantmannaskola och folkhögskola, sådant detta hittills varit ordnat, flerstädes kommit att medföra olägenheter för den förra skolformen. Lyckligt har sam- arbetet funktionerat, där folkhögskolans föreståndare, vilken utan undan— tag samtidigt också varit föreståndare för lantmannaskolan, genom prak- tisk lantmannaerfarenhet eller lantbruksutbildning ägt nödiga förutsätt— ningar för att i detalj leda även sistnämnda skolas verksamhet; mindre gott synes däremot resultatet i många fall hava utfallit, där sagda före— ståndare saknat nämnda förutsättningar och därjämte undervisningen i lantmannaskolans huvudämnen handhafts av unga agronomer, vilka sak— nat tillräcklig praktisk erfarenhet och på grund härav ej heller kunnat förvärva sig det förtroende hos lantmännen, som är förutsättningen för att dessa sända sina söner till skolan. Dylika och andra förhållanden hava för många lantmannaskolor medfört alltför lågt elevantal.

Härtill kommer, att lantmannaskolans uppgift synes för framtiden komma att bliva betydligt mera omfattande än hittills, dels på grund därav att skolan genom ökade understöd från statens sida åt obemedlade och mindre bemedlade elever, på sätt kommittén i detta betänkande före- slår. samt inrättandet av en skoltyp med lägre inträdesfordringar skall kunna med sin undervisning i vida högre grad än nu nå de breda befolk— ningslagren, dels ock därigenom att vid dessa skolor torde komma att förläggas Specialkurser för småbrukare samt för teoretisk utbildning av kontrollassistenter och ladugårdsskötare m. 111. På grund härav anser kommittén det vara av största vikt, att lantmannaskolan, även där den är förlagd till samma plats som folkhögskola och har med denna gemen— samma lokaler och lärare, må komma att arbeta under mera självstän— diga former än vad hittills varit fallet och till föreståndare erhålla en person, som genom sin föregående utbildning besitter full kompetens att leda lantbruksundervisning. I sådant avseende anser kommittén det böra föreskrivas, att föreståndare för lantmannaskola skall hava med goda vitsord avlagt examen vid lantbruksinstitut, med företräde för den, som förutom examensmeriter kan förete gott vitsord om praktisk verksamhet på lanthushållningens område, varjämte särskilt avseende bör fästas är god undervisningsförmåga.»

Efter att närmare ha berört kompetensfordringarna för lantmanna— skolans föreståndare och möjligheten för dispens därifrån fortsätter kom— mitten:

»Att på flera håll från lantbruksundervisningens synpunkt önskan förefinnes att upplösa den hittillsvarande organiska föreningen mellan lantmannaskola och folkhögskola, framgår av de yttranden, som i denna fråga avgivits av hushållningssällskapens förvaltningsutskott. Kommit— tén anser ock, att så även kommer att ske efter hand på grund av den

ökade betydelse samt större tillslutning, som lantmannaskolan kan anta- gas komma att få, särskilt efter genomförande av den ändrade organi- sation för denna skolform, som kommittén här ovan föreslagit. En så— dan upplösning av sambandet mellan dessa båda skolformer är sedan länge genomförd i Danmark, vars ,landbrugsskoler' liksom våra lantman- naskolor äro utgångna från folkhögskolan. För att emellertid redan be- stående förhållanden icke alltför hastigt må rubbas och enskildas rätt därigenom måhända äventyras, vill kommittén föreslå, att i de fall, där man finner det lämpligt att fortfarande bibehålla redan förefintlig ge- menskap i avseende å lärare, undervisningslokaler m. 111. mellan lant- mannaskola och folkhögskola, denna gemenskap bör få fortfara, varvid en av de sålunda samarbetande läroverkens föreståndare bör utses till rektor för båda. Rektors uppgift skulle i avseende å lantmannaskolan bliva att under skolstyrelsens överinseende handhava skolans ekonomi och utöva högsta disciplinära myndigheten vid densamma samt att så- som ordförande i skolans lärarråd sörja för att lärarna finge tillfälle att gemensamt behandla frågor, som röra undervisningen, lärjungarnas framsteg, flit och uppförande samt andra frågor, som kunna lända skol— verksamheten till gagn. Lantmannaskolans föreståndare skulle åter vara ansvarig för undervisningens rätta bedrivande inom sagda skola även- som söka att underlätta elevernas utbildning vid framstående lantbruk. Genom denna anordning anser sig kommittén hava givit en sådan form för fortsatt samarbete mellan folkhögskola och lantmannaskola, att båda böra kunna fylla sina betydelsefulla uppgifter.»

Det av kommittén framlagda förslaget till ordnande av samarbetet mellan på samma plats befintliga lantmanna- och folkhögskolor blev av Kungl. Maj:t och riksdagen godtaget. I enlighet därmed intogs också i det för lantmannaskolan utfärdade reglementet en så lydande föreskrift. >>Är lantmannaskola förlagd till samma plats som folkhögskola samt har med sistnämnda skola gemensamma lokaler och lärare, må, där skolorna äro ställda under samma styrelse, endera skolans föreståndare kunna av styrelsen utses till rektor för båda skolorna.» Denna bestäm- melse kvarstår, med en mindre, redaktionell förändring, också i nu gäl- lande reglemente. '

Ifråga om rektors befogenhet och skyldigheter stadgas i 5 23 av nu' gällande reglemente för lantmannaskolorna följande: »Finnes rektor utsedd, tillkommer det honom att vaka över ordningen vid skolan och därom meddela nödiga föreskrifter ävensom att i övrigt, där ej styrelsen annorlunda beslutar, utöva de åligganden, som i $ 22 punkterna 2, 3, 4, 5, 9 och 10 tillkomma lantmannaskolans föreståndare; skolande rektor efter mottagande av till lantmannaskolan eller dess styrelse ställd skri- velse omedelbart giva skolans föreståndare del av densamma.»

De ovan åberopade punkterna i $ 22, vilken innehåller bestämmelser om föreståndarens åligganden, hava följande lydelse:

»2) att under styrelsens inseende handhava skolans ekonomi, därest styrelsen icke annorlunda beslutar;

3) att, därest elevantalet under läsåret icke uppgår till det för stats— anslags utgående bestämda antal, därom inom fjorton dagar efter läsårets början göra anmälan hos lantbruksstyrelsen;

4) att vara ordförande i skolans lärarråd; 5) att sammankalla lärarrådet minst tre gånger under varje läro— kurs;

9) att mottaga alla till skolan eller dess styrelse ställda skrivelser och över dem föra diarium;

10) att föra protokoll vid styrelsens och lärarrådets sammanträden samt upp-sätta. avgående skrivelser och över dem föra diarium.»

Angående rätt för styrelsen att under vissa förutsättningar utse ge- mensam rektor samt angående vad som tillkommer honom finnas i för folkhögskolan gällande stadga ungefär motsvarande bestämmelser som de ovan ur lantmannaskolans reglemente återgivna.

Enligt ordalydelsen i förut anförda föreskrift rörande utseende av rektor, liksom i motsvarande bestämmelse för folkhögskolan, må »en- dera» skolans föreståndare kunna utses till rektor för båda skolorna. I praktiken har detta stadgande tillämpats så, att, där särskilda före— ståndare för skolorna funnit—s, folkhögskolans föreståndare på ett un— dantag när utsetts till befattningen ifråga. För närvarande ställer sig förhållandet så, att folkhögskolans föreståndare är rektor för de kombinerade skolorna vid Vik, Lunnevad, Grimslöv, Gamleby, Höga— lid, Önnestad, Tomelilla, Vilan, Skurup, Katrineberg, Färgelanda, Fristad, Molkom, Kävesta, Fellingsbro, Mora, Hampnäs och Degerfors, sålunda 18 skolor; samma var förhållandet vid de med utgången av läsåret 1928—1929 nedlagda lantmannaskolorna 1 Åsa och Munka—Ljung— by. Däremot är lantmannaskolans— föreståndare rektor vid de båda sko— lorna i Matarengi. Vid Hemse och Bräkne—Hoby hava de båda skolorna gemensam föreståndare (med agronomisk utbildning), som tillika är rektor. För skolorna vid Fridhem finnes ingen gemensam rektor ut- sedd. Vid Önnestad äro enligt uppgift de båda föreståndarnas arbets— uppgifter delvis ordnade efter andra grunder än de ovan i reglementet angivna.

Denna förläggning av lantmannaskola och folkhögskola till samma plats har otvivelaktigt varit förenad med vissa fördelar. Båda skolornas elever hava i viss utsträckning, t. ex. ifråga om matsal, gymnastiksal, samlingsrum o. s. v., kunnat använda gemensamma lokaler, varigenom behovet av och kostnaderna för sådana relativt sett blivit mindre. Lika- ledes har samma undervisningsmateriell, exempelvis i naturkunnighet, kunnat användas, vilket givetvis medfört en viss reducering, pr skola eller elev räknat, av utgifterna för densamma.

Även från själva undervisningens synpunkt kan kombinationen av de

två skolorna anses medföra vissa fördelar. Ett utbyte av lärare kan ske och har i regel skett, varigenom lärare med högre kompetens för undervisningen i vissa ämnen kunnat erhållas. Sålunda hava vid de kombinerade skolorna någon av folkhögskolans lärare med härför läm- pad akademisk utbildning vanligen undervisat i lantmannaskolan i svenska språket och medborgarkunskap, i vissa fall också naturkunnig— het och räkning. Å andra sidan hava lantmannaskolans lärare hand- haft undervisningen i folkhögskolan i bokföring, ritning, fältmätning och avvägning m. m. Där, såsom ofta förekommit, utanför den egent— liga undervisningen vissa allmänna föredrag hållits, hava också de båda skolornas lärare vanligen medverkat, varigenom mera omväxling i pro— grammet för dessa kunnat ernås.

Genom detta utbyte av lärare har de båda skolornas undervisning i vissa ämnen. otvivelaktigt blivit bättre tillgodosedd än om skolorna varit skilda åt. Det utbyte av tankar och erfarenheter, som de båda skolornas lärare beretts tillfälle till, torde också ha varit gagneligt och ägnat att motverka den ensidighet, som en viss skolas målsmän stundom kunnat göra sig skyldiga till.

Förläggningen av tvenne skolor till samma plats har också medfört, att själva läroanstalten i sin helhet blivit större och mera betydande än om skolorna varit förlagda till olika platser. Möjligheten för skolan att bli ett centrum för bildningssträvandena i orten samt att tilldraga sig den uppmärksamhet, som är önskvärd och behövlig, särskilt med hänsyn till elevanskaffningen, har givetvis därigenom ökats.

Gent emot dessa fördelar stå emellertid, enligt vad de gångna årens erfarenhet utvisar, för lantmannaskolornas vidkommande vissa bety— dande olägenheter. På grund av det förut nämnda förhållandet, att vid de förenade skolorna folkhögskolans föreståndare på ett undantag när varit rektor, har folkhögskolan ofta nog utåt kommit att framstå såsom den främsta, under det att lantmannaskolan blivit i viss mån tillbaka— satt. Då skolornas rektor i egenskap av folkhögskolans föreståndare helt naturligt i första hand haft intresse av att främja denna skolas verksamhet och utveckling, har det, åtminstone i åtskilliga fall, blivit så, att behövliga åtgärder för främjande av lantmannaskolans utveck- ling fått komma först i andra rummet. Dessa förhållanden hava ofta nog av lantmannaskolans föreståndare känts som ett tryck, vilket berö— vat dem lusten att göra några större insatser för lantmannaskolans höjande.

Vid de skolor, där tillgången på elever i såväl folkhögskolan som lant- mannaskolan varit ringa, har också konkurrensen om elevmaterialet i många fall bidragit till meningsskiljaktigheter och mindre gott sam- arbete mellan de båda skolornas föreståndare. Härtill torde en viss oklarhet i föreskrifterna rörande rektors och föreståndares åligganden hava bidragit. Sålunda har annonseringen om skolorna, där den, som

oftast varit fallet, skett gemensamt, handhafts av rektorn. Denne har också enligt gällande föreskrift haft att mottaga alla till skolan och dess styrelse ställda skrivelser, sålunda även anmälningar från blivande elever. Å andra sidan har det ålegat lantmannaskolans föreståndare att föra matrikel över eleverna. Ansvaret för att tillräckligt antal elever erhållits torde också anses hava i första hand legat på honom. I varje fall skulle eventuellt de nog så ödesdigra följderna av ett i längden allt- för ringa elevantal i främsta rummet gå ut över skolans föreståndare och lärare.

På grund av nämnda förhållanden har det icke kunnat undvikas, att hos lantmannaskolans föreståndare och lärare med eller utan rätt stun- dom uppstått misstankar om att skolornas rektor utnyttjat sina möjlig— heter vid elevanskaffningen till folkhögskolans fördel. Som stöd för så- dana misstankar hava åberopats vissa enstaka fall, då elever, vilka på förhand ej så noga känt till undervisningen i de båda skolorna, av rek- tor vid ansökan om inträde vid »Skolan» antagits till elev i folkhög— skolan men efter en tids vistelse vid denna uttalat, att egentligen borde de ha kommit i lantmannaskolan.

Då. ansvaret för själva undervisningens ordnande direkt ålegat resp. skolors föreståndare, har denna sak i regel icke givit anledning till några meningsskiljaktigheter. Däremot har den rådande olikheten i skolornas arbetssätt stundom visat sig påverka lantmannaskolans elever i mindre gynnsam riktning. Denna olikhet torde främst kunna anses ligga däruti, att lantmannaskolans elever måste inlära vissa be- stämda kurser i ett flertal ämnen, medan detta däremot i regel icke före- kommer i folkhögskolan. På grund därav måste också eleverna i den förra skolan, om de skola kunna tillgodogöra sig undervisningen väl, ägna mycken tid åt studier utanför själva lektionstimmarna. Då detta i regel icke i samma grad är fallet med folkhögskolans elever, kan nämnda omständighet vålla ett visst motsatsförhållande mellan de båda skolornas elever och, åtminstone i vissa fall, i större eller mindre grad verka tillbakahållande på elevernas i lantmannaskolan studier.

Enligt gällande bestämmelser har det ålegat rektor att vaka över ord— ningen vid skolan och därom meddela nödiga föreskrifter, medan det däremot tillkommit skolans föreståndare att utöva tillsyn över eleverna samt eventuellt, då sådant visat sig nödigt, för rektor anmäla elev, som gjort sig skyldig till sådan förseelse, att den kunnat föranleda varning eller elevs skiljande från skolan. Denna fördelning av skyldigheten att upprätthålla ordning och disciplin vid skolan och bland eleverna har också stundom givit anledning till meningsskiljaktigheter. Uppfatt- ningen om vad som i ena eller andra fallet får anses tillåtligt för en elev kan ju växla betydligt hos olika personer, beroende på deras livs— åskådning samt olika läggning och temperament m. m. Därest icke god

vilja till samförstånd finnes, kan en sådan meningsskiljaktighet tydligen bliva svår att utjämna.

På grund av de olägenheter, som den hittillsvarande kombinationen mellan folkhögskola och lantmannaskola otvivelaktigt medfört, har man från åtskilliga håll yrkat på att lantmannaskolorna genomgående böra göras helt fristående. Uttalanden i denna riktning hava också gjorts i vissa av de yttranden från lantmannaskolornas styrelser och hushåll— ningssällskapens förvaltningsutskott, vilka inkommit som svar å fram- ställda frågor rörande lantmannaskolorna. Ehuru ingen direkt fråga angående förhållandet mellan folkhögskolan och lantmannaskolan fram— ställts, har detta spörsmål dock under rubriken övriga önskemål och synpunkter berörts i några av yttrandena; i svaren från lantmanna— skolornas styrelser komma därvid olika meningar fram. Sålunda har styrelsen för Högalids lantmannaskola i sitt yttrande framhållit önsk- värdheten av att sambandet mellan folkhögskola och lantmannaskola, vad Högalid beträffar, måtte upprätthållas, då denna förening hittills visat sig lycklig ur pedagogisk, disciplinär och ekonomisk synpunkt samt vunnit allmänhetens förtroende. Mot detta yttrande har emellertid skolans föreståndare, med instämmande av ordinarie läraren, anmält sin reservation och motiverat denna med följande.

»I. Någon disciplinär fördel av skolornas förenande synes mig svårt att utfinna, tvärtom medför den disciplinära uppdelning, som måste ske mellan rektor och föreståndare, väsentliga olägenheter, vilka även gjort sig kännbara vid Högalid.

2. Rörande ekonomien bör man skilja mellan årliga kostnader och en- gångskostnader. De årliga kostnaderna minskas ej genom skolornas förening, vilket framgår, om man jämför anslagen till förenade skolor med samma till fristående. Ofta är t. o. m. utgifterna vid förenade skolor större på grund av det fullt berättigade rektorsarvode, som vid dessa utgår. Beträffande engångskostnaderna är det klart, att om tillräckligt stora byggnader äro uppförda för tvenne förenade skolor, måste ett särskil- jande av dem medföra extra kostnader. Vid Högalid är man emellertid överens om att en ökning av det nuvarande elevantalet nödvändiggör nybyggnad. Härvid skulle man lätt utan alltför stora kostnader kunna ordna en uppdelning mellan skolorna på sätt, som nyligen skett på Svalöv. '

3. Den fördel ur pedagogisk synpunkt, som av en del personer anses framkomma vid förenade skolor genom utbyte av lärare, kan vinnas även efter särskiljandet, om skolorna ligga nära varandra. Förhind- rar avståndet ett dylikt utbyte, vinnas i gengäld andra fördelar.» I yttrandet från Skolstyrelsen i Mora framföres bl. a. det önskemålet, »att skolorna organiseras fristående i ekonomiskt och organisatoriskt hänseende». Gent emot detta uttalande hava emellertid en av skolsty-

relsens ledamöter och skolans rektor anmält avvikande mening. Den förre har sålunda förklarat sig anse, att samarbete mellan lantmanna— skola och folkhögskola bör förekomma, där sådant utan förfång för sko- lornas utveckling kan ordnas. Rektor Romson har framhållit, att de, som sträva efter att till varje pris skilja lantmanna- och folkhögskola åt till finnandes hos målsmän på båda sidorna — synas förbise viktiga förmåner av kombinationen, vilka båda skolorna icke borde vara blinda för. Pedagogiskt skänker kombinationen skolorna rikare möjligheter att på ett naturligt sätt låta eleverna få del av undervisning av kom— petenta lärare på olika ämnesområden. En skilsmässa mellan de båda skolorna skulle också medföra skärpt konkurrens mellan närliggande skolor om det tillgängliga elevmaterialet. Kostnaderna för driften av två skolor med fullständigt skilda lokaler måste också bliva större, än då lokaler och lärarkrafter delvis äro gemensamma. På grund av dessa omständigheter skulle det vara ett missgrepp av statsmyndigheter- na att utfärda en föreskrift, att lantmannaskola ovillkorligen skall vara fristående (: icke med folkhögskola kombinerad).

Förvaltningsutskottet i Östergötlands län erinrar om att våra lant- mannaskolor som regel utvecklats från folkhögskolan och att de båda skolorna flerstädes ännu äro förenade med varandra. Efter den senaste omorganisationen hava emellertid ett flertal fristående skolor uppkom— mit. De erfarenheter, man haft av dessa fristående skolor, torde i all- mänhet hava varit synnerligen goda, och flerstädes vill det synas, som om dessa hava tillvunnit sig större förtroende hos den jordbrukande all— mänheten än de med folkhögskola förenade. Utskottet anser för sin del, att tiden principiellt sett nu torde vara inne att definitivt genomföra skilsmässa mellan lantmannaskola och folkhögskola.

I yttrandet från Kopparbergs län anföres, att lantmannaskolorna synas utskottet böra organiseras fristående såväl i ekonomiskt som organisa— toriskt hänseende.

Förvaltningsutskottet i Norrbottens län framhåller likaledes som ett önskemål, att >>jordbruksskolorna» helt skiljas från folkhögskolorna. Erfarenheterna torde i allmänhet hava visat, att det icke lämpligen går att förena dessa båda skolors intressen i en och samma person. Slitningar mellan de båda skolornas representanter äro icke lätta att undvika. Konkurrensen skolorna emellan har stundom skapat förhållanden vid dessa, som skadat skolornas anseende i bygderna. Det torde endast vara undantagsvis som arbetet de olika skolorna emellan varit tillfredsstäl- lande och detta mest i de fall, då lantmannaskolans föreståndare varit rektor, väl beroende på dessa föreståndares mera utvecklade praktiska läggning.

I detta sammanhang må vidare omnämnas, att styrelsen för svenska lantmannaskolornas lärarfö-rening i sin förut berörda skrivelse bl. a. an- fört, att där föreningen mellan lantmannaskola och folkhögskola fortfa—

rande bibehålles, bör lantmannaskolan beredas så fri och självständig ställning som möjligt. -

Styrelsen för svenska folks-högskolans lärarförening har till oss inläm- nat en skrivelse rörande förhållandet mellan folkhögskola och lantman- naskola, vilken i huvudsakliga delar är av följande lydelse:

Historiskt sett har ju lantmannaskolan vuxit fram ur folkhögskolans andra års- kurs. I och med det att lantmannaskolan organiserades som en särskild skolform, som underordnades en annan central myndighet, än vad som gäller om folkhög— skolan, uppkom en dualism i ledningen, som genom 1912 års omorganisation av den lägre lantbruksundervisningen ytterligare aceentuerades. Denna dualism har ur upp— fostrings- och undervisningsarbetets synpunkt varit synnerligen olycklig. Särskilt ha de bestämmelser, som sedan 1912 gälla, varit av den natur att friktionsanledningar med lätthet kunnat uppkomma. Givetvis ha de faktiska relationerna mellan skolorna och deras lärare varit ganska växlande, beroende på olika personliga och ortsför- hållanden. På somliga håll ha de varit goda, men man vågar nästan säga, att de varit det trots organisationsformerna. På andra håll ha de icke varit goda, och schismen har ofta tagit sig uttryck i en strävan från lantinannaskolföreståndarens sida att i organisatoriskt hänseende allt lnera lösgöra lantmannaskolan från förbindelsen med folkhögskolan. Styrelsen vill ingalunda förneka, att ur deras synpunkt starka sakliga skäl legat bakom deras strävanden. För egen del anser styrelsen det emellertid icke självklart, att jordbruksundervisningens krav i och för sig skulle fordra en Skilsmässa. Andra former av yrkesundervisning, !. ex. den som bedrives i tekniska läroverk, handeISIäroverk, lärlings- och yrkesskolor, sortera under ecklesiastikde— partementet, och i åtskilliga skolor av friare typ, t. ex. Stockholms borgarskola, trivas allmänbildande undervisning och yrkesundervisning sida om sida med varandra. I vissa andra länder t. ex. i Danmark förekommer det, att lantbruksundervisningen åtminstone delvis sorterar under samma departement som den allmänbildande och medborgerliga undervisningen. Enligt styrelsens mening vore den ändamålsenliga utvecklingslinjen den, att där man av ekonomiska eller andra skäl ansåge det fördel- aktigt att ha folkhögskol- och lantmannaundervisuing förlagda till samma lokaler, göra ledningen i mycket högre grad än nu gemensam och förlägga all undervisning under ecklesiastikdepartementel. En motsatt utveckling, (1. v. 5. att låta skolorna kvarstanna i gemensamma lokaler men göra dem fullt oberoende av varandra, anser däremot styrelsen, och den ger därvid uttryck åt lärarföreningens bestämda mening, vara i högsta grad olycklig. Det skulle innebära, att två skolor eller kanske ibland tre (folkhögskola, lantmannaskola och lanthushållsskola) skulle begagna samma lokaler; deras lärjungar skulle vistas tillsammans, men de skulle lyda under olika skolchefer; ordningsregler och fordringar i fråga om ordning och uppförande skulle kunna vara olika, och den »anda», som är något så väsentligt för en skola, ehuru den icke så lätt kan uttryckas i ord, än mindre byggas upp genom lagparagrafer, skulle kunna vara vitt åtskild i de olika skolorna. Det hela skulle lätt kunna resul— tera i en anarki, som vore motsatsen till uppfostran. Att dessutom splittringen i ledningen skulle vara synnerligen oförmånlig, när det gällde sådana praktiskt- ekonomiska angelägenheter som tillsyn och underhåll av lokaler och inventarier, säger sig självt, men styrelsen anser dock, att olägenheterna bleve störst på upp- fostringsområdet. Att de unga män och kvinnor, som komma till en ungdomsskola, få en metodiskt och sakligt god undervisning är viktigt, att god undervisnings- och åskådningsmateriell (t. ex. jordbruk, maskiner, ladugård) finnes är betydelsefullt. Men minst lika viktigt är, att skolan ger lärjungarna exempel på ett trivsamt hemliv och ett samhällsliv, visserligen i smått men väl ordnat och utan möjligheter till anarki.

Utredningens yttrande.

Enligt styrelsens mening kan bristen på en gemensam personlig ledning icke er- sättas av en gemensam styrelse eller eventuellt av något slags arbetsutskott, sam- mansatt av representanter för de olika styrelserna. Ett sådant kunde kanske hjälp- ligt t'ungera som en sammanjämkande myndighet i fråga om praktiskt-ekonomiska angelägenheter och som en skiljedomstol i efterhand vid uppstående personliga tvister. Men den skulle icke på något sätt kunna undandölja bristen på enhetlighet i skolornas arbete och i deras moraliska verkningssätt.

Styrelsen och den förening den representerar anse sålunda, att om man i organisat- toriskt hänseende skall skilja folkhögskolan och lantmannaskolan åt, det också ur uppfostringssynpunkt är absolut nödvändigt att fullständigt åtskilja dem i fråga om förläggning. _

Styrelsen uttalar som sin förhoppning, att de sakkunniga skola behjärta här fram— förda synpunkter och att de också, om ett särskiljande av skolorna skulle föreslås, skola utreda de frågor av ekonomisk innebörd, som intimt sammanhänga med den upplösning av förbindelsen ifråga om förläggning, som styrelsen i så fall finner oav- vislig.

Det ovan anförda ger vid handen, att den hittillsvarande föreningen av lantmannaskola och folkhögskola medfört såväl fördelar som olägen- heter. Vid ett gott personligt samarbete mellan de båda skolornas före- ståndare hava fördelarna varit påtagliga och nog så betydelsefulla. Där detta samarbete däremot på grund av olikheter i uppfattning om skol— verksamhetens ledning och därav följande misshälligheter brustit, hava däremot fördelarna inskränkts i väsentlig grad.

Å andra sidan kan det ej fördöljas, att kombinationen ifråga från lant— mannaskolans synpunkt inneburit vissa betydande olägenheter. Den vik— tigaste av dessa har varit, att föreningen i många fall lagt hinder i vä— gen för lantmannaskolans utveckling. Skolan ifråga har med hänsyn till lokaler o. d. varit bunden inom den ram, som folkhögskolan, såsom va— rande ägare till lokalerna, fastslagit. Det för länge sedan bestämda läget har också ofta förhindrat anskaffandet av skoljordbruk. Och den i vissa avseenden ej fullt självständiga ställning, som skolans föreståndare inta- git, har verkat förlamande på hans arbete för skolans utveckling och betagit honom lusten att söka göra någon större insats härför.

Med allt erkännande av den betydelse, som folkhögskolan och dess måls— män, särskilt de äldre, haft för lantmannaskolans tillkomst och utveck- ling under föregående perioder, måste man enligt vår uppfattning på grund av nämnda förhållanden komma till den slutsatsen, att därest lantmannaskolan i framtiden skall kunna utvecklas och bliva. till största möjliga gagn, är det nödvändigt att den, principiellt sett, ställes helt oberoende av folkhögskolan och som en i allo fristående skola. Då vi nu, efter grundligt övervägande, framlägga förslag i denna riktning, inne— bär detta i själva verket också blott ett fullföljande av den tankegång, som kommit till uttryck i 1907 års lantbruksundervisningskommittés be— tänkande. Det framgår nämligen oförtydbart av dess ovan refererade uttalande i denna sak, att den tänkte sig det föreslagna och hittills rå— dande förhållandet endast som en övergångsform, vilken skulle efterföl— jas av en anordning med fullt fristående lantmannaskolor.

Därest man vill i princip gå in för en skilsmässa mellan lantmanna— skolan och folkhögskolan, uppstår den frågan, om en sådan skilsmässa kommer att utgöra hinder för de båda skolorna att vara förlagda till samma plats. I så fall skulle för många av de nuvarande kombi- nerade skolorna uppstå. betydande svårigheter. För vår del =hålla vi före, att ifrågavarande särskiljande icke behöver medföra omedel- bar förflyttning av endera av de båda till samma plats förlagda sko- lorna. Gent emot en sådan förflyttning tala främst vissa praktiskt- ekonomiska skäl. Vid åtskilliga förenade skolor hava under senare åren uppförts särskilda undervisningslokaler för lantmannaskolans räkning, och välbelägna skoljordbruk hava inköpts. På andra platser finnas i den gemensamma skolbyggnaden så pass stora utrymmen, att de tillsvi— dare räcka väl till också för lantmannaskolans behov. Under sådana för- hållanden skulle det vara misshushållning att förflytta endera skolan till annan plats och uppföra för densamma erforderliga nya lokaler eller på annat sätt anskaffa sådana.

Såvitt vi kunna finna, bör det ej heller möta oöverstigliga hinder att låta två fullt fristående och av varandra oberoende skolor vara förlagda till samma plats och begagna delvis gemensamma lokaler. Ifråga om dessa senare torde saken kunna ordnas så, att den ena skolan hyr sina lokaler hos den andra, den som är'eller betraktas såsom ägare till loka— lerna. För övrigt torde det knappast behöva bliva svårare att ordna samarbete ifråga om lokalernas utnyttjande o. (1. mellan de två helt fristående skolorna än det hittills varit vid förenade lantmanna- och folkhögskolor. Möjligen kunna några nya anledningar till tvister mellan de olika skolornas representanter uppstå, men å andra sidan torde vissa förut nämnda orsaker till meningsskiljaktigheter och missämja bortfalla. För de båda skolornas elever torde, liksom förut, likalydande ordnings- regler kunna fastställas, och det synes ej böra vara förenat med sär- skilda svårigheter att få dessa lika tillämpade.

För underlättandet av samarbetet mellan de båda skolorna torde det bliva lämpligt, att skolornas styrelser utse ett särskilt utskott, en »sam- arbetshommitté», för att i detalj ordna hithörande angelägenheter. I detta utskott böra givetvis de båda skolornas föreståndare också utses som ledamöter. För övrigt torde till ledamöter i utskottet böra väljas personer, som äro bosatta i skolans närhet. Ur flera synpunkter synes det nämligen vara önskvärt, att detta utskott är väl förtroget med för— hållandena på platsen och därjämte lätt kan sammankallas.

I sin ovan återgivna skrivelse ger styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening uttryck för den uppfattningen, att den dualism i led—- ningen, som förekommit vid förenade folkhög- och lantmannaskolor, varit synnerligen olycklig. Med utgångspunkt härifrån framhåller styrelsen såsom en lämplig utvecklingslinje att, där man av ekonomiska eller andra skäl ansåge det fördelaktigt att ha folkhögskol— och lantmannaskolun—

"142 dervisning förlagda till samma lokaler, göra ledningen i mycket högre grad än nu gemensam och förlägga all undervisning under ecklesiastik- departementet. En motsatt utveckling, d. v. s. att låta skolorna kvar- stanna i gemensamma lokaler men göra dem fullt oberoende av varandra, anser däremot styrelsen vara i högsta grad olycklig.

Som motivering för sitt ovan nämnda förslag framhåller styrelsen bl. a. också, att vissa former av annan yrkesundervisning sortera under ecklesiastikdepartementet och att även jordbruksundervisningens krav skulle kunna bliva tillgodosedda genom sagda departement. Dessutom påpekas, att det i vissa andra länder förekommer, att lantbruksundervis- ningen åtminstone delvis sorterar under samma departement som den allmänna och medborgerliga undervisningen.

Den tanke, som folkhögskolans lärarförenings styrelse här framför, kan ingalunda betraktas som ny. Dess förverkligande skulle egentligen blott innebära en återgång till de förhållanden, som voro rådande vid vissa folkhögskolor, innan 1887 års riksdag beviljade särskilt anslag till lantmannaskolor. Såsom av 1907 års lantbruksundervisningskommittés betänkande (sid. 41) framgår, hade nämligen vissa folkhögskolor redan före nämnda tidpunkt inrättat särskilda avdelningar i form av andra årskurser, där lantbruksundervisning meddelades och vilka helt stodo under ledning av folkhögskolans föreståndare. En sådan form av lant- bruksundervisning har för övrigt alltjämt förekommit vid enstaka folk- högskolor, exempelvis Väddö och Birka. Under läsåret 1929—1930 har den också upptagits vid Åsa folkhögskola, som förut varit förenad med lantmannaskola, men där denna senare med utgången av senaste läsåret nedlagts.

Det är lätt förklarligt, att den föreslagna anordningen med förläggando under ecklesiastikdepartementet av de lantmannaskolor, som äro lokalt kombinerade med folkhögskolor, kan från folkhögskolans synpunkt te sig lämplig och tilltalande. För vår del måste vi dock bestämt avvisa försla- get ifråga. Det skulle ingalunda vara till gagn för den yrkesmässiga lantbruksundervisningen i dess helhet, om denna skulle splittras därige— nom att undervisningen i lantmannaskolorna skulle på grund av dessa skolors belägenhet i förhållande till folkhögskolorna kunna lyda under olika departement och myndigheter samt erhålla statsunderstöd från olika huvudtitlar. Det kan icke vara ändamålsenligt att vid sidan om de lantmannaskolor, vilka regleras av vederbörande myndigheter inom lantbruksförvaltningen och stå under kontroll av dessa, skulle vid folk— högskolorna få med statsunderstöd uppehållas en motsvarande yrkesun— dervisning på lantbrukets område, vilken icke vore underkastad samma regler och kontroll. En sådan anordning skulle otvivelaktigt kunna omöjliggöra den planmässighet ifråga om lantbruksundervisningens ordnande, vilken givetvis här liksom på andra områden måste efter- strävas och så långt möjligt genomföras. Lantmannaskolorna, om vilka

nu är fråga, böra enligt vår bestämda åsikt i förvaltningsavseende be- handlas ensartat, varhelst de än äro belägna. En sådan tillfällighet som deras förläggning till samma plats som en folkhögskola får icke därvid utöva något avgörande inflytande.

Vad beträffar den förut berörda, vid vissa folkhögskolor redan an- ordnade lantbruksundervisningen kan även i avseende på densamma i viss mån gälla vad som nu anförts med anledning av det ovan omför- mälda förslaget rörande de med folkhögskolor lokalt kombinerade lant— mannaskolorna. Ehuru vi på grund av omfattningen av vårt uppdrag icke hava befogenhet att framställa något förslag angående undervis— ningen i folkhögskolan, kunna vi dock icke underlåta att framhålla det enligt vår åsikt oändamålsenliga och mindre lämpliga i att yrkesmässig lantbruksundervisning på detta sätt med statsunderstöd bedrives jämväl i nämnda skola. Visserligen torde det icke vara riktigt att påyrka, att all undervisning i lantbruksämnen nödvändigtvis skall förbehållas de under jordbruksdepartementet lydande undervisningsanstalterna. Det är icke skolans utan ungdomens intressen det främst gäller att tillgo- dose, och ifall denna ungdom kan på annat sätt än vid den med under- stöd från jordbruksdepartementets huvudtitel anordnade yrkesundervis— ningen i lantbruk erhålla någon kunskap i lantbruksämnen, bör detta icke vara densamma förmenat. Men vi vilja kraftigt betona, att den sålunda vid folkhögskolorna meddelade lantbruksundervisningen måste ur yrkesutbildningens synpunkt anses otillfredsställande och ingalunda kunna motsvara den utbildning i detta avseende, som lämnas vid en lant- mannaskola. I regel torde nämligen tillgången på såväl lärarkrafter som skoljordbruk och annan utrustning bliva sämre vid en dylik, i folkhög- skola bedriven lantbruksundervisning än vid en lantmannaskola. I den mån lantungdomen drages till de med lantbruksundervisning försedda folkhögskolorna i stället för till lantmannaskolarna, skulle detta sålunda betyda en försämring i denna ungdoms fackutbildning.

Programmet för folkhögskolan är visserligen så elastiskt, att också lantbruksundervisning kan rymmas inom dess ram. Men då folkhög- skolans egentliga uppgift måste anses vara att meddela allmän och med- borgerlig bildning, synes det föga förenligt med denna dess uppgift att yrkesundervisning också upptages. Särskilt är detta fallet ifråga om jordbruket, vars fackundervisning sedan länge varit organiserad och åtminstone ifråga om utrymme för elever i förefintliga skolor tillräck— ligt tillgodosedd. Det principiellt riktiga och mest lämpliga är förvisso att envar av dessa skolor håller sig till den uppgift, som den fått sig förelagd och som den var på sitt håll må på bästa möjliga sätt söka fylla. Det torde böra ankomma på de myndigheter, vilka hava att be- vilja statsunderstöd till folkhögskolan och övervaka dess verksamhet, att tillse, att densamma icke utvidgar sin undervisningsverksamhet sålunda, att den på ett för yrkesutbildningen skadligt sätt tränger in på områ-

144 den, vilka ligga vid sidan om dess program och där undervisningen på ett bättre sätt kan handhavas av andra därför speciellt avsedda skol- former.

I slutet av sin skrivelse framhåller folkhögskolans lärarförenings sty- relse, att om man i organisatoriskt hänseende skall skilja folkhögskolan och lantmannaskolan åt, det också ur uppfostringssynpunkt är absolut nödvändigt att särskilja dem ifråga om förläggning. I anslutning här- till uttalas också den förhoppningen, att, om ett särskiljande av skolor- na skulle föreslås, utredning rörande de ekonomiska frågor, som samman hänga med upplösning av förbindelsen, måtte verkställas.

Såsom motivering för dessa sina uttalanden framhåller styrelsen bl. a., att ett gott samarbete mellan en folkhögskola och en fristående, till samma plats förlagd lantmannaskola skulle bliva så gott som omöjligt på grund av olikheter i »anda» samt brist på enhetlighet i skolornas arbete och i deras moraliska verkningssätt. Det hela skulle lätt kunna resultera i en anarki, som vore motsatsen till uppfostran.

Att ett samarbete mellan en folkhögskola och en lantmannaskola under angivna förhållanden kan bliva förenat med svårigheter skall ingalunda förnekas eller fördöljas. Det förefaller dock som om lärarföreningens styrelse i sin strävan att få sina ovan uttalade önskemål beaktade velat utmåla dessa svårigheter i särskilt hjärta färger och för övrigt tillgri— pit argument, som knappast äro förståeliga eller hållbara. När styrel— sen sålunda ordar om en olikhet i skolornas moraliska verkningssätt, så har man svårt att förstå, vad därmed åsyftas. Och när den befarar, att en olika anda skall göra sig gällande hos de bägge skolorna, så må härtill anmärkas, att ett sådant förhållande givetvis kan uppkomma, men detta torde i så fall icke vara beröende på olikheten hos själva skolorna utan hos de personer, som 'i de särskilda fallen företräda dem. Ty det kan dock icke få förutsättas, att i lantmannaskolan en sämre anda skulle vara rådande; även där bör andan och uppfostran vara ideellt inriktad.

Oavsett vilken motivering, som förebragts för förslaget om ett omedel- bart särskiljande ifråga om förläggning av de nuvarande förenade folk- hög- och lantmannaskolorna, gäller det dock att taga ställning till det— samma. Principiellt sett torde ett sådant särskiljande också ifråga om förläggningen vara riktigast. Vi hålla också före, att, sedan de båda skoltyperna frigjorts från varandra, utvecklingen bör gå i den rikt- ningen, att varje skola blir fristående även ifråga om förläggningen. . Men vi kunna, såsom redan förut framhållits, icke anse det nödvändigt, att ett sådant särskiljande för alla skolors vidkommande omedelbart ge— nomföres. Detta må i stället kunna ske efterhand, i den mån som det blir möjligt att ordna lokalfrågor o. (1. på ett ändamålsenligt sätt. En särskild anledning till att taga frågan om skolornas åtskiljande under övervägande torde framträda i samband med nödvändigheten av att an— skaffa tillfredsställande skoljordbruk till lantmannaskolan. Jämväl när

tillbyggna-ds- eller andra utvidgningsfrågor uppkomma, uppstår själv- mant frågan om skolornas åtskiljande. Några nya kombinerade skolor böra i varje fall icke inrättas.

Ehuru lärarfören'ingens styrelse i sin skrivelse icke direkt angivit vad den ifrågasatta utredningen angående frågor av ekonomisk inne- börd, som skulle vara förenade med skolornas särskiljande, borde om- fatta, synes man kunna förmoda, att styrelsen härvid haft tanke på sär- skilda statsanslag till skolbyggnader o. (1. I enlighet med vår redan förut i annat sammanhang uttalade uppfattning, att det fortfarande som hit— tills bör ankomma på vederbörande ortsorgan landsting, hushållnings- sällskap eller särskilda sammanslutningar att sörja för erforderliga lokaler o. d. för skolorna, anse vi emellertid en dylik, hela riket omfat- tande, allmän utredning av antytt slag icke höra av oss verkställas.

Ett genomförande av den skilsmässa i organisatoriskt avseende mel— lan lantmannaskolan och folkhögskolan, som vi ovan föreslagit, kommer att nödvändiggöra vissa förändringar i för lantmannaskolorna nu gäl- lande reglemente. Då detta emellertid gällt icke blott för kombinerade utan också för fristående skolor, äro reglementets bestämmelser själv- fallet redan nu avpassade jämväl för sist nämnda skoltyp. De för kom- binerade skolor gällande särskilda bestämmelserna utgöras egentligen blott av vissa tillägg rörande rätt att utse rektor samt angående dennes åligganden. De med upphävandet av den hittillsvarande förbindelsen följande ändringarna komma sålunda endast att bestå i uteslutandet av nämnda tillägg. I det förslag till nytt reglemente, som vi komma att framlägga, hava också hittillsvarande föreskrifter angående rektor vid lantmannaskola uteslutits.

Vid bifall till detta förslag böra erforderliga ändringar ske i stadgan för folkhögskolorna.

Den 5. k. syntesskolan.

Under den allmänna diskussion angående den lägre lantbruksunder— visningen, som pågått under de senaste åren, har bl. a. också fram- förts förslag om upprättandet av en skoltyp, vilken i sin undervisning skulle förena de viktigaste av såväl folkhögskolans allmänbildande som ock lantmannaskolans fackbildande ämnen. Denna skola har man på grund av dess syfte och anordning kallat syntes- eller enhetsskolan.

Ett förslag i ovan antydd riktning framlades vid Sveriges lantbruks- lärareförbunds årsmöte 1927 av statskonsulenten Aug. Östergren i ett före— drag: »Den lägre lantbruksundervisningen och dess bästa ordnande.» Efter att ha lämnat en utförlig redogörelse för lantbruksundervisningen i Danmark samt förhållandet mellan lzantmanna- och folkhögskolorna och deras undervisning i vårt land anför han följande:

»För min del vill jag tänka mig utvecklingen hos oss därhän, att vi få

relativt störa lantungdomsskolor, i stort sett en för varje hushållnings— sällskapsområde men antagligen ett par i de mest betydande jordbruks- länen. Dessa skolor böra utgöra utbildningsanstalter för lantungdomen, täckande såväl de nuvarande folkhögskolornas som de olika lantmanna- skolornas och lanthushållsskolornas etc. arbetsuppgifter. Huvudmassan av de manliga eleverna skulle där få undervisning under en vinterkurs efter den kombinerade plan, som i det föregående antytts, men för övrigt skulle allehanda speciella kurser anordnas inom olika klasser eller grup- per, såsom allmänbildande kurser (: folkhögskolkurser), förlängda eller utvidgade lantbrukskurser, lanthushållsskolkurser o. s. V. Även korta kurser, åtta- och fjortondagarskurser, i stil med de nuvarande ambulato- riska kurserna, speciella kurser t. ex. i trädgårdsskötsel, konservering, hönsskötsel etc. skulle anordnas såsom vid de danska skolorna. Dessa ungdomsskolor skulle bliva stora utbildningsanstalter för vederbörande läns jordbrukande befolkning, och det bleve en betydelsefull uppgift att samla denna befolknings intresse omkring de resp. anstalterna. Dessa skulle få sin utpräglade karaktär av uppgiften att fostra och utbilda lant— ungdom för lantbruk och lantliv. De skulle ej likt vissa ”praktiska' sko- lor locka med eller avse platsförvärv utanför jordbruket, utan vara in- riktade på att hos eleverna skapa icke blott förutsättningar för fram- gångsrik verksamhet inom modernäringen utan även verkligt intresse för denna för folkets fortbestånd så betydelsefulla näring. Vid vissa av de större skolorna skulle finnas möjlighet för ett begränsat antal begåvade, studieintresserade elever att grundlägga sådan allmänbildning, att de med framgång kunna utbilda sig vidare på jordbruksområdet, bl. a., efter genomgående av eventuella förbildningskurser, genom lantbrukshögskol- studier. Det centrala inom lantungdomsskolorna blir emellertid envin— terskurserna för den majoritet bland eleverna, som kommer för att del— taga i dem.» I fortsättningen av sitt föredrag (Meddelande 21 från Sve— riges lantbrukslärarförbund) utvecklar författaren programmet för den tänkta lantungdomsskolan. Detsamma skulle omfatta såväl allmän skol— och fackundervisning som ock föreläsningar i historia, litteratur, geografi, populär nationalekonomi, hembygdskunskap etc. Eleverna skulle vara antagna för deltagande envar i sin särskilda kurs, men den mera folk— högskolemässiga, vanligen i föredragsform meddelade undervisningen borde vara gemensam och då lämpligast förlagd till eftermiddagar eller aftnar samt bl. a. omfatta ovan nämnda ämnen.

Det av Östergren framlagda förslaget har givit anledning till vissa in— lägg från representanter för folkhögskolan (i Tidskrift för svenska folk— högskolan). Av dessa uttalanden synes emellertid framgå, att man på folkhögskolehåll har föga sympati för tanken på en lantungdomsskola av sådan art, att den skulle ersätta såväl folkhög- som lantmannaskolorna.

Ett förslag med liknande syfte som det ovan nämnda har i samband med de svar å framställda frågor, som avgivits till oss av styrelsen för

Katrinebergs lantmannaskola, framlagts i ett särskilt yttrande av rek- torn vid nämnda skola, Ludv. De Vylder. Detta förslag skiljer sig emel- lertid i ett avseende väsentligt från det av Östergren framställda. Den av De Vylder föreslagna kombinerade folkhög— och lantmannaskolkur— sen skulle nämligen pågå under avsevärt längre tid än en vanlig Vinter- kurs, enligt förslaget 34 veckor. Genom denna förlängning skulle det med hänsyn till att vissa ämnen för närvarande äro gemensamma för de båda skolorna bliva möjligt att i en sådan kurs meddela undervis— ning i både folkhögskolans och lantmannaskolans ämnen i ungefär sam- ma omfattning, som nu vanligen sker i de båda skolorna.

Såsom motivering för detta sitt förslag anför De Vylder bl. a., .att en blivande jordbrukare behöver icke blott fackutbildning utan också sådan allmänbildning, väckelse och karaktärsfostran, som folkhögskolan avser att ge. Man bör därför ej, såsom nu är fallet, tvinga bondesönerna, vilka i regel ej få tillfälle genomgå både folkhögskola och lantmannaskola, att välja endera av dem. Det bör i stället bjudas dem tillfälle att besöka en sådan skola, som i huvudsak ger detsamma som de båda skolorna till- sammans. Bl. a. skulle därmed också ernås den fördelen, att den nu ofta förefintliga konkurrensen mellan folkhög- och lantmannaskolorna om elev- materialet upphörde.

lllörslagsställaren framhåller, att han icke tänkt sig den föreslagna skoltypen såsom i början mera allmänt genomförd. Men han finner det önskvärt, att den skola, som så önskade, finge möjlighet att genomföra en organisation av antydd art och att erhålla för densamma lämpligt av— vägt statsunderstöd.

I en till yttrandet från Skara lantmannaskola fogad inlaga från skolans ordinarie lärare, A. E. Hector, framför denne ett förslag angående en skola av ungefär samma typ som den av De Vylder förordade. Enligt Hectors förslag skulle i en längre kurs om 10 månader meddelas ungefär samma undervisning, som för närvarande lämnas i en vanlig folkhögskol- och en lantmannaskolkurs. Under de fyra första månaderna borde un— dervisas i allmänbildande ämnen, under de sex övriga i jordbruksämnen. De, som avlagt realskolexamen, skulle kunna vinna inträde för deltagan- de blott i de sista sex månadernas undervisning. För övrigt omfattar förslaget kortare kurser om 3—4 månader för småbrukare samt extra kur- ser för äldre jordbrukare och olika slags kurser för kvinnor.

I detta sammanhang bör också omnämnas, att försök med en skola av i huvudsak samma typ, som åsyftas i ovan omförmälda förslag, redan gjorts i vårt land. Samtidigt med att en förut i Vara förefintlig lant— mannaskola år 1924 nedlades, ombildades den med skolan förenade folk— högskolan till en »jordbruksbetonad folkhögskola», även kallad bondeskola. I den nya skolans undervisningsplan finge, enligt föreståndarens uppgift, de egentliga folkhögskolämnena, modersmålet med dess litteratur samt historia och geografi, ungefär samma timantal sig tilldelade som vid van-

Utredningens yttrande.

liga 21-veckors folkhögskolkurser. Av de viktigare lantmannaskoläm- nena, jordbruks- och husdjurslära samt lantbrukets ekonomi, har skolan enligt uppgift kunnat medtaga i det närmaste lika mycket som vanliga lantmannaskolor, medan däremot undervisningen i en del biämnen och mindre betydelsefulla fackämnen måst inskränkas eller uteslutas. Likaså har undervisningen i vissa övningsämnen, såsom i bokföring och ritning samt fältmätnjng och avvägning, inskränkte eller uteslutits. I övrigt har den för undervisningen behövliga tiden vunnits dels genom att kursen börjat en vecka tidigare och slutat en vecka senare än som vanligen är fallet i lantmanna— och folkhögskolornas huvudkurser, dels genom att in- knappa en vecka på ferietiden och dels genom att utöka timantalet pr vecka med 5 timmar. På detta sätt har timantalet kunnat ökas med 200—250, vilket varit tillräckligt för att få med de omnämnda lantbruks— ämnena på undervisningsplanen för skolan.

Förutom vid folkhögskolan i Vara har ytterligare en sådan kombinerad folkhög- och lantmannaskolkurs inrättats, i-det att folkhögskolan i Munka- Ljungby hösten 1929, samtidigt med att den förut därstädes befintliga lantmannaskolan nedlades, påbörjade en dylik kurs. Programmet för den- samma torde i stort sett överensstämma det det ovan antydda för Vara.

Den tanke, som ligger bakom förslaget om upprättandet av en sådan skoltyp, varom här är fråga, synes i och för sig vara god och värd allt erkännande. Det torde nämligen icke råda mer än en mening om det önskvärda i att landsbygdens ungdom erhåller såväl ett visst, icke allt- för ringa mått av allmänbildning som ock en tillfredsställande yrkesun- dervisning. Vid de försök till idéns genomförande som redan gjorts så- väl vid diskussionen om undervisningsplan för en dylik skola som ock i verkligheten (vid Vara och Munka-Ljungby) visar det sig emellertid, att mycket stora svårigheter och olägenheter möta. Detta gäller såväl för- slaget om syntesskolan med en kurslängd, motsvarande lantmanna— och folkhögskolornas nuvarande huvudkurs som ock de båda förslagen om en förlängd kurs.

Den stora svårigheten med en kurstyp av den längd och med det program, som förordats i Östergrens förslag, är självfallet att komma till en lämplig och tillfredsställande undervisningsplan för densamma. Öster— gren har veterligt icke själv framlagt något förslag till timplan för den föreslagna kursen. Ett från folkhögskolhåll framfört förslag upptager för de egentliga lantbruksämnena allenast 160 timmar i »jordbrukslära och husdjursskötsel med mjölkhushållning». Ämnet jordbruksekonomi har icke upptagits på timplanen och undervisningen i naturkunnighet har väsentligt reducerats. Hela timantalet har dock i detta förslag dri— vits upp till 1000, d. v. s. 8 timmar pr dag under 125 arbetsdagar.

Av de ovan refererade uppgifterna angående undervisningen vid skolan i Vara framgår också, att man nödgats dels ej oväsentligt utöka timan—

talet pr vecka, dels förlänga kurstiden och dels inskränka eller utesluta undervisningen i åtskilliga ämnen för att kunna inrymma det viktigaste av såväl folkhögskolans som lantmannaskolans läroämnen på undervis— ningsplanen.

Redan förut har av oss i samband med spörsmålet om huvudkursens längd framhållits, att tiden för densamma icke kan göras kortare än nu är fallet, om en någorlunda tillfredsställande undervisning i de på un- dervisningsplanen upptagna ämnena skall kunna meddelas. Och vid be- handlingen av frågan om de olika ämnena på undervisningsplanen har det visat sig nödvändigt föreslå en inskränkning i timantalet för en del ämnen för att erhålla tillräcklig tid för vissa andra, vari undervisningen ansetts böra utvidgas. Med hänsyn till dessa förhållanden är det up- penbart, att ett upptagande på undervisningsplanen av åtskilliga nya ämnen, Såsom historia, geografi och andra egentliga folkhögskolämnen, skulle, därest för undervisningen 1 desamma reserverades någon nämnvärd tid, inkräkta på den för lantbruksundelvisningen erforderliga tiden i så— dan grad, att denna undervisnings Värde måste i hög grad reduceras.

Den för lantmannaskolorna nu gällande undervisningsplanen upptager i det närmaste ett 20- tal ämnen, och man har icke utan skäl framhållit, att detta antal 1 förhållande till den korta kurstiden är alltför stort. Flera av dessa ämnen höra dock nära samman, och undervisningen i vissa äm— nen bygger direkt på vad som meddelats i andra. Skulle nu, enligt för- slaget, undervisningen i syntesskolan också omfatta åtskilliga ämnen, som för närvarande finnas på folkhögskolans men icke på lantmannasko- lans program, så måste detta självfallet leda till ett mångläseri, som skulle i hög grad menligt påverka undervisningens resultat. Det bleve tillämpning av en regel, som vore rakt motsatt den gamla kända, att man vid undervisningen bör söka meddela eleverna icke mångt men mycket.

Det relativt stora timantalet pr dag eller vecka och den forcerade un- dervisningen i ett stort antal inbördes olikartade rena läsämnen —— öv- ningsämnena ha ju exempelvis vid Vara till största delen uteslutits måste självfallet medföra, att det för flertalet elever blir mycket svårt att följa med och tillgodogöra sig undervisningen. Endast de mest be- gåvade torde ha möjlighet att under 7—8 timmar dagligen med god be— hållning taga del av undervisningen genom föreläsningar o. d. i en mång— fald ämnen med helt olika innebörd. För de mindre och medelmåttigt begåvade torde en stor del av det som meddelas gå förlorat. Det kun- skapsmått, som en elev kan tillägna sig under en kurs, kan uppenbarligen icke stiga med antalet undervisningstimmar pr dag, när detta överstiger vad som svarar mot normalt begåvade elevers receptivitet och arbetsför- måga.

På grund av nämnda förhållanden anse vi oss icke kunna förorda åt— gärder för inrättandet av en skoltyp med det program, som angivits för den s. k. syntesskolan, därest tyngdpunkten blir förlagd till en vinter-

kurs om c:a 5 månaders varaktighet. De fördelar, som densamma kunde erbjuda, skulle, såvitt vi kunna bedöma saken, icke uppväga de betydande olägenheter, vilka måste följa med det i förhållande till den starkt begrän- sade kurstiden alltför vidlyftiga programmet. Det synes oss, såsom också i annat sammanhang framhållits, vara bättre, att varje skoltyp begränsar sin verksamhet till ett visst område och inom detsamma söker meddela ett i förhållande till utbildningstiden möjligast fullständigt kun— skapsmått.

Från ren undervisningssynpunkt te sig de av De Vylder och Hector framförda, ovan nämnda förslagen betydligt mera tilltalande. Med den väsentliga förlängning av kursen, som i dessa förslag avses, skulle den för undervisningen tillgängliga tiden åtminstone närma sig den, som tvenne vinterkurser av vanlig längd omfatta. Under sådana förhållanden torde ej så mycket vara att erinra mot det jämförelsevis omfattande programmet, ehuru även här åtminstone ifråga om De Vylders förslag faran för mångläseri synes föreligga. Olägenheten med denna skoltyp ligger emellertid väsentligen däruti, att kurstiden till stor del skulle in— falla under sommaren. På grund härav måste man befara, att det skulle möta betydande svårigheter att erhålla tillräckligt antal elever. Detta så mycket mera, som kostnaderna för genomgående av kursen på grund av dess längd måste väsentligt ökas. Man kan visserligen gent emot denna uppfattning erinra, att den här föreslagna kurstiden ej är längre än för lantmannaskolans längre kurs. Det är dock att märka, att sistnämnda kurs huvudsakligen är avsedd för och besökes av elever från något större jordbruk, för vilka de ökade kostnaderna och den förlorade arbetstiden ej betyda så mycket. I regel hava också eleverna i denna kurs före in— trädet i densamma förskaffat sig vissa förkunskaper utöver dem, som med- delas i folk- och fortsättningsskolan. Den skolform, varom här är fråga, skulle däremot tydligen vara avsedd för dem, som nu i allmänhet besöka en vinterkurs, antingen i folkhögskola eller lantmannaskola, och med dem jämställda. Men dessa anse sig ju i regel icke ha råd och tillfälle att offra längre tid än en vinter på sin utbildning. Och så länge denna upp- fattning är allmän, synes man ej med skäl kunna antaga, att de skulle i större utsträckning komma till en betydligt längre kurs, som delvis kom- me att pågå under den för jordbruket brådaste tiden. Med hänsyn härtill ha vi icke heller funnit oss kunna förorda en skoltyp av det slag, som skisserats i de båda senast nämnda förslagen.

Lantmannaskolan och fortsättningsskolan.

Sedan nuvarande organisation av vår lägre lantbruksundervisning blivit genomförd, har en ny form av lantbruksundervisning tillkommit. Genom beslut av 1918 års riksdag inrättades den obligatoriska fortsättningssko—

lan, vilken enligt fastställda grunder kan vara antingen allmän eller också yrkesbestämd. En form av den yrkesbestämda fortsättningsskolan omfattar undervisning i jordbruk med binäringar. Detta blir sålunda en undervisning av liknande slag som i lantmannaskolan, ehuru den meddelas åt och Skall vara avpassad för betydligt yngre elever, i regel i 13—15-års- åldern.

Mot denna lantbruksundervisning i fortsättningsskolan hava från åtskil- liga håll framförts anmärkningar. Sålunda har man framhållit, att de lä- rare, som i regel meddela ifrågavarande undervisning, på grund av otill— räcklig fackutbildning ej hava förmåga att meddela undervisningen på ett sådant sätt, att den blir till avsett gagn. Vidare har sagts, att eleverna i fortsättningsskolan på grund av sin ringa ålder i allmänhet ej hava tillräckligt intresse för eller tillräcklig praktisk inblick i jordbruket för att kunna tillgodogöra sig undervisningen. Härtill anses också bidraga den omständigheten, att planen för undervisningen i jordbruk och hus— djursskötsel gjorts alltför omfattande. Med hänsyn till den knappa tiden för undervisningen måste denna därför bliva ytlig samt av ringa Värde.

Ändamålet med den i fortsättningsskolan införda yrkesundervisningen torde kunna anses vara dels att göra ifrågavarande skolform mera in— tresseväckande och värdefull än den tidigare existerande, icke obligatori— ska fortsättningsskolan, detta bl. a. genom att ge eleverna någon inblick i det yrke, varåt de i framtiden sannolikt komma att ägna sig, dels ock att väcka deras håg för fortsatta studier i sitt yrke. Huruvida detta sist— nämnda syfte uppnåtts eller kan uppnås, därom råda delade meningar. Åtskilliga förmena, att verkan oftast blir den rakt motsatta. Sålunda kunna en del elever få den uppfattningen, att den i fortsättningsskolan meddelade jordbruksundervisningen fyller det behov av sådan, som kan anses föreligga för jordbrukare i allmänhet. Hos andra elever åter, som ej hava något intresse för denna undervisning, kan densamma verka avskräckande och på så sätt avhålla dem från att senare bedriva några studier på detta område.

Därest sistnämnda uppfattning angående den inverkan, som jordbruks- undeivisningen i fortsättningsskolan har på elevernas intresse för fort— satta studier, ha1 fog för sig, skulle denna undervisning givetvis också kunna inverka menligt på elevtillslutningen vid lantmannaskolorna. Åt- skilliga representanter för sist nämnda skolor hava också framfört den uppfattningen, att så är fallet. Samtidigt hava de även ifrågasatt, huru- vida icke våra lantmannaskolor på ett eller annat sätt skulle, åtminstone inom vissa områden eller för vissa kategorier av elever, kunna övertaga den lantbruksundervisning, som enligt nu gällande bestämmelser skall meddelas i fortsättningsskolan.

På giund av nu i korthet berörda omständigheter hava vi ansett oss böra till prövning upptaga jämväl spörsmålet om lantmannaskolans för- hållande till fortsättningsskolan. Härvid har det bl. a. gällt att

undersöka, dels huruvida och i vad mån lantmannaskolan skulle kunna övertaga den lantbruksundervisning, som nu meddelas i fortsättnings- skolan, dels ock huruvida sagda undervisning kan tänkas utgöra en er- sättning för den undervisning, som hittills meddelats i lantmannaskolan.

Innan vi närmare ingå på nämnda spörsmål, torde det vara nödigt att i korthet erinra om den i fortsättningsskolan meddelade lantbruksundervis- ningens omfattning. Enligt gällande reglemente skall fortsättningsskolans undervisning, då den bygger på sexårig folkskola, omfatta minst 180 tim— . mar under vartdera av tvenne läsår, sålunda tillhopa minst 360 timmar. I Undervisningsplanen för yrkesbestämda fortsättningsskolor omfattar ar— * betskunskap, medborgarkunskap och modersmålet. Det förstnämnda ämnet, vilket för skolor, bestämda för undervisning .i jordbruk med bi- näringar, skall omfatta jordbruks— och husdjurslära samt något jord— bruksekonomi, bör enligt given föreskrift omfatta c:a hälften av hela | timantalet. J ordbruksundervisningen i fortsättningsskolan omfattar så- lunda i allmänhet omkring 180 timmar, fördelade på två år.

Såsom lärare i de yrkesbestämda fortsättningsskolorna med undervis- ning i jordbruks- och husdjurslära användas i regel folkskollärare, vilka av skolöverstyrelsen förklarats behöriga att undervisa i nämnda ämnen. För erhållande av sådan behörighet erfordras vanligen att hava genom- gått särskild, för ändamålet inrättad utbildningskurs. Dessa utbildnings— kurser hava anordnats genom skolöverstyrelsens försorg, vanligen vid vissa lantmannaskolor, samt omfattat en tid av sex veckor under två på varandra följande är, sålunda tillhopa tolv veckor. Undervisningen i dessa utbildningskurser har handhafts av lantmannaskolans föreståndare och lärare. Någon prövning av i vad mån kursens elever tillgodogjort sig den meddelade undervisningen har icke förekommit; egentliga betyg hava icke heller lämnats.

Enligt från skolöverstyrelsen erhållna uppgifter omfattade den obliga- ' toriska fortsättningsskolan av 1918 års typ under läsåret 1926—1927 föl— ! jande antal avdelningar och lärjungar:

A n t a 1 avdelningar lärjungar Allmänna fortsättningsskolor Landsbygd ........................................... 4 852 70 137 , Städer ............................................... 310 6 158 Yrkesbestämda fortsättningsskolor Landsbygd: jordbruk med binäringar 643 9 511 husligt arbete ................ 836 10 718 övriga yrken ................ 205 3 141 Städer: jordbruk med binäringar 10 112 husligt arbete ....................... 459 8 242 i övriga yrken ........................ 356 6 917 Summa 7 671 114 936

Av dessa uppgifter framgår bl. a., att på landsbygden de all- männa fortsättningsskolorna under sagda läsår utgjorde den ojämförligt största delen. Endast c:a 1/9 av hela antalet skolor därstädes voro yrkes- bestämda med undervisning i jordbruk; av elevantalet i dessa sistnämnda voro 5 971 gossar och 3 540 flickor. Härtill kom ett något större antal ute- slutande för flickor avsedda skolor med undervisning i husligt arbete.

Såsom redan antytts, har man från Lantmannaskolhåll till övervägande. framfört den tanken, att lantmannaskolorna i vissa fall skulle kunna över— taga fortsättningsskolans jordbruksundervisning. Sålunda anföres i förut nämnda skrivelse från styrelsen för Svenska lantmannaskolornas lärare- förening, sedan det förut erinrats om den obligatoriska undervisningen i jordbruk i vissa yrkesbestämda fortsättningsskolor, följande:

»Alla torde dock vara ense därom, att denna icke är en verklig lantbruksutbild- ning, men den kommer i stor utsträckning att utgöra ett surrogat för en dylik. Detta kommer i synnerhet att bliva fallet, där en organisation kan genomföras, som man nu på sina håll diskuterar, nämligen att göra fortsättningsskolan ett- årig och samla ungdomen från ett antal kringliggande socknar till en central plats med hjälp av Skolskjutsar, onmibusar etc. och där hålla fackutbildade lärare. Den del av ungdomen, som vid 16 år genomgått en dylik fackskola för jordbruksunder— visning, kommer icke till en lantmannaskola vid 18 års ålder eller senare. Då fortsättningsskolan är obligatorisk, kommer detta att gälla all landsbygdens ung- dom, och lantmannaskolans undervisning blir överflödig.

Man kan då ifrågasätta, om icke den nämnda centralplatsen just kan utgöras av lantmannaskolan, som därigenom bleve obligatorisk. Man kan också tänka sig denna anordning modifierad på så sätt, att skolungdomen efter genomgången folk- skola fick tillåtelse att välja mellan att genomgå fortsättningsskolan i sin nuvarande form vid den ålder, som där föreskrives, eller också att slippa denna men i stål- let före en viss ålder t. ex. 19 eller 20 år, ha genomgått en kurs vid lantmanna— skola. En dylik anordning skulle sannolikt medföra, att den del av ungdomen, som hade de bästa förutsättningarna för att tillgodogöra sig undervisningen, skulle kom- ma till lantmannaskolan.»

Såsom av det anförda framgår, har man i skrivelsen ifrågasatt två olika möjligheter för lantmannaskolan att övertaga en del av fortsättningssko— lans jordbruksundervisning, nämligen dels att samla de skolpliktiga bar- nen till lantmannaskolor och där meddela dem undervisning i föreskriven omfattning, dels att låta barnen få befrielse från sin skolplikt i fortsätt— ningsskolan under förutsättning att de med målsmännens samtycke för- bunde sig att senare genomgå. en lantmannaskola.

Ifråga om det förstnämnda av dessa alternativ kan anmärkas, att det under alla förhållanden blott kunde komma till användning inom vissa begränsade områden. Därest barnen, såsom man synes ha tänkt sig, skulle bo i hemmen och dagligen med omnibus eller dylikt färdas till och från skolan, skulle givetvis endast barn från de skoldistrikt, som äro belägna i skolans närhet, kunna komma till en lantmannaskola. Då endast 41 lant- mannaskolor nu finnas och dessa i regel äro belägna på stort avstånd från varandra, bleve det sålunda blott en ringa del av samtliga elever i jord—

Utredningens yttrande.

bruksbestämda fortsättningsskolor, som på detta sätt skulle kunna få sin undervisning i lantmannaskolorna.

En sådan undervisning för barn i 13—15—årså1dern skulle emellertid otvivelaktigt också bliva till stort hinder för lantmannaskolornas ur- sprungliga och egentliga undervisning. Även för dessa yngre elever måste undervisningen, liksom i regeln sker i fortsättningsskolorna på landsbyg- den, förläggas till huvudsakligen vinterhalvåret, bl. a. enär de un— der sommartiden måste vara behjälpliga i hemmet. Då undervisningen icke kunde vara gemensam med de egentliga lantmannaskolelevernas, skulle det sålunda krävas såväl större lokalutrymmen som ock ökade lä- rarkrafter. Undervisningens resultat skulle möjligen, om fackutbildade och i övrigt lämpliga lärare användes, kunna bliva något bättre än i åt- skilliga fortsättningsskolor, men de viktigaste skälen till att denna jord- bruksundervisning blir alltför ofullständig, nämligen den låga åldern och den korta tiden för undervisningen, skulle likväl kvarstå. Med hänsyn till nämnda omständigheter torde de eventuella fördelarna av en sådan an— ordning icke uppväga de betydande olägenheter, som densamma otvivel- aktigt skulle medföra för lantmannaskolornas egentliga verksamhet.

Mera tilltalande ter sig vid första påseende det andra av de ovan nämnda alternativen: uppskov med fortsättningsskolpliktens fullgörande mot för— bindelse att före viss ålder genomgå lantmannaskola. Principiellt sett tor- de föga vara att invända mot en sådan anordning. Den skulle innebära en mera omfattande och fullständig utbildning för resp. elever samt bidraga till ett bättre utnyttjande av våra lantmannaskolors undervisning.

Vid en närmare prövning av detta förslag visar det sig emellertid ty- värr, att oöverkomliga praktiska svårigheter ställa sig hindrande i vägen för dess genomförande. Förslaget innebär, som förut antytts, att elev, som är pliktig genomgå fortsättningsskola, närmast sådan med undervisning i jordbruk, skulle genom att avge en förbindelse att senare besöka en lant- mannaskola erhålla befrielse från eller, kanske rättare, uppskov med skol- pliktens fullgörande. Fortsättningsskolplikten kvarstår intill fyllda 18 år, men då detta är minimiåldern för elev i lantmannaskola, behövde skolplik- ten för sådan elev kvarstå längre. Även om en sådan förlängning av skol- plikten möjligen låter sig genomföra, måste med hela anordningen följa ett övervakande av att förbindelserna infrias. Det är här, som den största svårigheten möter. Förbindelsen ifråga, som måste avgivas genom måls- man, finge väl lämnas till skolrådets ordförande. Öm den, för vilken för— bindelsen avgetts, flyttade, måste förbindelsen översändas till skolrådet på den nya bosättningsorten. Det bleve sålunda i många fall tämligen besvärligt att hålla reda på dessa förbindelser och vissa ungdomars icke fullgjorda skolplikt. Men ännu värre bleve det naturligtvis, om eleven ej inom stadgad tid fullgjorde sin förbindelse. Därest i detta fall det förfaringssätt skulle tillämpas, som är stadgat beträffande fortsättnings- skolan, skulle en dylik elev erhålla anmaning att fullgöra sin plikt samt

eventuellt varning och vid tredska i nödfall genom polismakt hämtas till en lantmannaskola och med effektiva medel kvarhållas därstädes. Det är med hänsyn till denna skolas karaktär av frivillighet uppenbart, att något sådant icke kan låta sig göra. Icke heller lärer det skäligen kunna ifrågakomma att tvinga tredskande elever i denna ålder att fullgöra sin skolplikt i en vanlig fortsättningsskola. Under sådana omständigheter måste förslaget ifråga anses ogenomförbart.

Av det anförda framgår, att de i lärarföreningens skrivelse framförda förslagen, att lantmannaskolan i vissa aVSeenden skulle övertaga fortsätt— ningsskolans jordbruksundervisning, enligt vårt förmenande vid närmare prövning befinnas vara av den art, att de icke kunna genomföras. Såvitt vi ha oss bekant, ha icke heller de allmänna uttalanden i samma riktning, som från andra håll framkommit, givit några uppslag ifråga om en sådan överflyttning, vilka kunna praktiskt genomföras och vara till gagn för undervisningen i sin helhet.

Det andra, förut nämnda spörsmålet, som synes förtjäna att i detta sam- manhang prövas, är om fortsättningsskolans jordbruksundervisning kan tänkas utgöra någon sådan ersättning för lantmannaskolans undervis— ning, att denna senare skulle, åtminstone i viss mån, kunna anses över- flödig och sålunda inskränkas. Vid en sådan omprövning bör man givet- vis taga hänsyn till arten av den jordbruksundervisning, som meddelas i fortsättningsskolan i förhållande till lantmannaskolans undervisning. Det har redan förut erinrats om att fortsättningsskolans jordbruksunder- visning är förenad med påtagliga brister. Den korta tid, som undervis- ningen pågår, gör att densamma måste bliva föga grundlig. Ehuru även tiden för en lantmannaskolkurs måste anses kort, omfattar dock den tid, som under densamma vanligen ägnas åt de fackämnen, vilka ingå jämväl i fortsättningsskolans jordbruksund—ervisning, vanligen 500 a 600 timmar, (1. v. s. c:a tre gånger så lång tid som sistnämnda undervisning. Härtill kommer en annan lika viktig omständighet, nämligen att eleverna på grund av sin högre ålder och föregående praktik i jordbruket på ett helt annat sätt än fortsättningsskolans elever kunna tillgodogöra sig under— visningen. På grund härav är undervisningen i lantmannaskolan med hänsyn till det resultat, den under normala förhållanden bör ge, vida över- lägsen jordbruksundervisningen i fortsättningsskolan, och denna senare kan på intet sätt anses jämförlig med eller ägnad att ersätta den förra. Men härav följer också, att tillkomsten av den obligatoriska fortsättnings- skolan med dess möjlighet till undervisning i jordbruk icke i någon mån förringar värdet av lantmannaskolorna eller gör dessa mindre behövliga.

Såsom förut nämnts, har man från vissa håll uttalat farhågor för att jordbruksundervisningen i fortsättningsskolan av angivna skäl bidrager till att minska elevtillslutningen i lantmannaskolorna. Möjligen äro dessa farhågor överdrivna, men det synes ej uteslutet, att någon grund för dem finnes. Skulle sagda undervisning få en sådan verkan, måste detta själv-

fallet betraktas såsom mycket betänkligt. I så fall komme fördelen med fortsättningsskolans jordbruksundervisning, som består däri, att den har möjlighet att nå ut i de vidaste kretsar, lätt att motsvaras av den all- varliga nackdelen, att dess svagare utbildning för många finge ersätta den bättre i lantmannaskolan. Skulle ett sådant förhållande verkligen kunna påvisas, torde det förtjäna tagas i övervägande, huruvida och i vad mån den jordbruksbestämda fortsättningsskolan bör omläggas till allmän fortsättningsskola. Från ungdomens liksom från lantbruksundervisning- ens synpunkt skulle därmed följa den betydelsefulla fördelen, att ungdo— men skulle vid inträdet i lantmannaskola eller annan lägre lantbruksun- dervisningsanstalt hava något bättre förkunskaper i medborgerliga och allmänbildande ämnen. Dessa skolor kunde då i någon mån inskränka undervisningen i sagda ämnen och i stället få mera tid att ägna åt hu— vudämnena.

Den inverkan, som jordbruksundervisningen i fortsättningsskolan kan hava på elevtillslutningen i de lägre lantbruksundervisningsanstalterna, beror givetvis i hög grad på hur denna undervisning lägges. Om den— samma går ut på att 'meddela en massa detaljer, vilkas inlärande vållar barnen svårigheter och på samma gång ger intryck av att ett stort mått av kunskaper förvärvats, kan en sådan undervisning självfallet verka återhållande på elevernas lust för fortsatta studier. Om däremot läraren lägger sin undervisning så, att densamma väcker intresse för jordbruket och ger någon inblick i förefintliga möjligheter på olika områden, torde detta väcka barnens lust att få veta mera såväl genom egna iakttagelser som ock genom fortsatta studier. I så fall torde man kunna hysa förhopp- ning om att en sådan på detta lägre stadium meddelad jordbruksunder- visning i stället för att avhålla lantungdomen från att besöka lantmanna— skolorna bidrager till att föra dem dit. Det får självfallet ur många syn— punkter anses angeläget, att fortsättningsskolans jordbruksundervisning lägges efter dessa senast i korthet antydda riktlinjer.

Lantmannaskollärarnas användning för annan undervisnings- verksamhet än vid skolornas ordinarie kurser.

I detta betänkande har redan förut inledningsvis erinrats om den svag— het i organisationen av vår lägre lantbruksundervisning, som ligger där- uti, att lantmannaskollärarnas arbetskraft blivit alltför ofullständigt utnyttjad. Vid det ojämförligt största antalet lantmannaskolor (c:a 6/7) har hittills hållits endast s. k. huvudkurs _— oavsett i vissa fall kurser för utbildning av kontrollassistenter, lärare vid fortsättningsskolor m. nu. Då huvudkursen, inberäknat julferier, i regel endast pågått c:a 51/2 må— nader, hava skolans föreståndare och lärare, om man bortser från förut nämnda särskilda kurser, blott varit sysselsatta med undervisning under

knappt hälften av året. För föreståndaren har. därtill kommit en del expeditionsgöromål, men dessa hava självfallet icke varit så omfattande, att de kunnat utfylla den återstående delen av året. I de fall, då skol- jordbruk funnits, har detta berett viss sysselsättning under sommar- halvåret åt endera av skolans föreståndare eller ordinarie lärare. Sköt- seln av detta torde emellertid icke hava tagit eller behövt taga resp. föreståndares eller lärares arbetskraft så helt i anspråk, att icke åt— skillig tid kunnat användas för andra ändamål, därest behov därav funnits och tillfälle därtill givits. Ej heller när jämte huvudkurs hållits fortsättningskurs eller längre kurs kan lärarpersonalen anses vara fullt utnyttjad, men ledighetstiden är dock vida mindre.

Nämnda förhållanden hava i synnerhet vid enbar huvudkurs i stor utsträckning för skolornas föreståndare och lärare medfört en längre tids sysslolöshet. De försök att erhålla sysselsättning i hushållningssäll- skapens tjänst eller på andra närstående områden, som skolornas lärar- personal ofta gjort, ha nämligen långt ifrån alltid krönts med framgång. Att sällskapen icke kunnat tillmötesgå dylika framställningar, torde i regel berott på bristande ekonomiska resurser, som omöjliggjort anstäl- landet av extra arbetskraft. Härom vittnar bl. a. den i inledningen till detta betänkande omnämnda skrivelsen av den 27 september 1927 från hushållningssällskapens ombud, vari framställning gjordes om beviljande av anslag för anställande hos sällskapen av lärare vid lantmannaskolor som extra assistenter, vilken framställning emellertid, såsom också om- nämnts, icke ledde till något direkt resultat.

Den korta tjänstgöringstiden i lantmannaskolan och svårigheten att under återstående del av året finna lämplig sysselsättning ha icke minst beklagats av lärarpersonalen ifråga. Sålunda har, såsom bl. a. framgår av inspektörens över lantmannaskolorna berättelser, denna fråga ofta varit på tal vid inspektionerna. Det har därvid genomgående framhållits som ett viktigt önskemål, att möjligheter måtte beredas lä- rarna att erhålla lämpligt arbete under sommaren i hushållningssällska— pens tjänst eller i annan liknande verksamhet.

På grund av nämnda förhållanden, vilka ur flera synpunkter måste anses mycket otillfredsställande, hava vi helt naturligt till grundligt övervägande upptagit frågan om ett bättre utnyttjande av lärarperso— nalens i lantmannaskolorna liksom också i lanthushållsskolorna _ ar— betskraft i lantbruksundervisningens tjänst. För erhållande av nödigt material vid frågans bedömande hava vi ansett oss böra införskaffa när— mare uppgifter angående nu rådande förhållanden i detta avseende. Vi hava sålunda till lantmannaskolornas styrelser riktat följande fråga:

>>I vilken utsträckning äro skolans föreståndare och lärare verksamma i lantbruksundervisningens (i vidsträckt mening) tjänst utom skolan?» Här- till har fogats ytterligare en fråga: »Förefinnes för ändamålet ett ordnat samarbete mellan skolan och länets hushållningssällskap?»

158 Av de på den först nämnda frågan lämnade svaren framgår i huvudsak följande.

Föreståndaren för Viks lantmannaskola har under de senare åren tjänstgjort vid fortsättningskurs för folkskollärare under 6 veckor årligen; skolans ordinarie lärare har under sista året varit anställd vid en 6 veckors kontrollassistentkurs.

Från Strängnäs uppgives, att ifrågavarande undervisningsverksamhet varit »en- dast av mera tillfällig art». I yttrandet från Åsa lämnas frågan obesvarad. Före- ståndaren för Hamra innehar en del förtroendeuppdrag hos länets hushållningssäll- skap såsom ordförande i nämnden för premiering av mindre jordbruk och svinpre- miering samt egnahemsnämnden; är vidare ordförande i hushållningssällskapets kretsavdelning m. m. Skolans ordinarie lärare tjänstgör som extra jordbrukskonsu- lent hos hushållningssällskapet under en del av sommarhalvåret; ersättningen här- för utgår endast med dagtraktamente och reseersättning.

Vid Lunnevad har föreståndaren verkat i hushållningssällskapets tjänst i så måtto, att han under de två senaste somrarna biträtt med att upprätta täckdiknings- och andra avdikningsplaner.

Från Tenhult meddelas, att skolans föreståndare och lärare tjänstgöra vid av hushållningssällskapet anordnade småbrukarkurser, varjämte de anlitas för hållan- de av föredrag vid hushållskretsarnas och hushållsgillenas sammanträden. I den mån, deras tid medgiver, ha de även tjänstgjort för hushållningssällskapets räkning i olika premieringsarbeten, vid försöksverksamheten och vid besiktning av småbruk, för vilka sökts egnahemslån, samt för uppgörande av förslag till täckdikningar och betesanläggningar. I anslutning till nämnda uppgifter framhålles, att ifrågavarande verksamhet gör, att de, som arbeta vid skolan, bliva i tillfälle att lära känna för- hållandena ute i bygderna samt eleverna och deras hem. Därigenom kunna de bättre anpassa undervisningen, så att den äger” största möjliga tillämpning för orten. Läraren kan följa eleven i hans praktiska verksamhet och tjänstgöra som rådgi- vare. Detta är i hög grad ägnat att göra undervisningen fruktbärande.

Uppgifterna från Stora Segerstad äro i huvudsak överensstämmande med ovan anförda från Tenhult. Sålunda framhålles, att Jönköpings läns hushållningssällskap har låtit sig angeläget vara att befrämja lantmannaskolornas verksamhet genom att i så stor utsträckning som hittills varit möjligt använda lantmannaskolornas fö- reståndare och lärare såsom ledare och undervisare vid småbrukarkurserna å sko- lorna, såsom föredragshållare vid hushållsgillenas och hushållskretsarnas årsmöten, såsom ledamöter i premieringsnämnder och såsom extra konsulenter för planering av odlings- och dräneringsföretag, betesanläggningar m. m. inom länet. Detta har nämligen varit till utomordentligt stor nytta för skolornas lärarpersonal, som däri- genom till gagn för undervisningen ingående lärt känna länets jordbruksförhållan- den, men det har också varit till fördel för hushållningssällskapet, som på grund av sina begränsade tillgångar icke har möjlighet att anställa tillräckligt många kon- sulenter under hela året.

I anslutning till det anförda påpekas, att det för finansieringen av ett dylikt samarbete vore till stor hjälp, om dylik tjänstgöring hos hushållningssällskapet finge för en lärare vid lantmannaskola med enbart huvudkurs jämställas med tjänstgöring vid fortsättningskurs eller andra årskurs. Lönen till vederbörande lärare skulle därigenom ökas från 3 000 kronor för tjänstgöring vid enbart huvud- kurs om 5 1/2 månader till 3 700 kronor för sammanlagt c:a 10 månaders tjänstgö- ring vid skolan och hos hushållningssällskapet.

I Grimslöv inskränker sig undervisningsverksamheten utom skolan till att dess föreståndare och lärare i mindre utsträckning bedriva föreläsningsverksamhet inte i bygderna. Föreståndaren vid Markaryd är tillika rektor för Markaryds lanthus- hållsskola samt handhar i dess båda årliga kurser undervisningen i husdjurslära,

c:a 35 timmar pr kurs. Den övriga undervisningen utom skolan inskränker sig till rådgivande verksamhet samt enstaka föredrag. Skolans ordinarie lärare är under sommaren anställd såsom konsulent vid jordbrukarungdomens klubbarbete inom Kronobergs län.

Lantmannaskolans i Gamleby föreståndare har verkat såsom föredragshållare i lantbruksämnen inom landsbygdens ungdomsorganisationer samt vid en del kurser, anordnade av hushållningssällskap och lantmannaorganisationer. Ordinarie läraren har under sommaren 1928 varit anställd hos hushållningssällskapet som extra jord— brukskonsulent; möjligen kommer ett sådant samarbete till stånd även i fortsätt- ningen.

Från Högalid meddelas, att en av skolans lärare tjänstgör som biträde hos lant- bruksingenjör och en annan (fast anställd i folkhögskolan) som ledamot och sekre- terare i svinpremieringsnämnden.

Lantmannaskolan i Högsby anordnar enligt uppgift varje år cirkulerande jord- brukskurser i de tre runt skolan liggande häraderna. Kurserna omfatta två å tre- dagar med tre föreläsningar pr dag. Föredragsämnena väljas så att de koncentre- ras kring ett visst spörsmål. Kurserna hållas av lärarna utan ersättning och av brist på tillgängliga medel ha dessa även fått bestrida sina resekostnader. Anslut- ningen till kurserna har varit stor.

Lantmannaskolans i Hemse föreståndare och lärare bruka medverka vid de av hushållningssällskapet anordnade s. k. lantmannaveckorna. Ordinarie läraren har därjämte sedan 1922 varit anställd av hushållningssällskapet som mejerikonsulent mot en lön av 1800 kronor.

Vid Bräkne-Hoby är skolans föreståndare, som tillika är föreståndare vid folk- högskolan och rektor vid lanthushållsskolan på platsen, fullt upptagen av sin verk- samhet vid skolorna. Skolans lärare, som innehar skoljordbruket, har tidigare varit sekreterare i odlingsrådet och senare under en följd av år tagits i anspråk av hus- hållningssällskapet vid premiering av småbruk och vid besiktning av egna hem m. m., vilka uppdrag han de två senaste åren ensam skött.

Från Önnestad meddelas, att vid en skola som denna, där undervisningen pågår— från 1 november till omkring 15 augusti och därjämte ett flertal extra kurser, så- som kurs för utbildning av kontrollassistenter, lantbruksbokföringskurs, jordbruks- kurs för folkskollärare m. fl., årligen anordnas, medgiver tiden icke någon verksam- het i större omfattning utöver det egentliga skolarbetet. Dock medverka skolans lärare såsom föreläsare inom föreläsningsföreningar, vid flyttande folkhögskol- kurscr m. m.

I det från Hammenhög inkomna yttrandet har något svar på denna fråga icke lämnats; dock kan nämnas, att en av skolans ordinarie lärare är konsulent hos Sve— riges allmänna fjäderfäavelsförening. Från Tomelilla meddelas, att skolans lärare under sommaren 1928 haft anställning som biträdande konsulent hos länets hus- hållningssällskap.

Vid Osby, där såväl huvudkurs som fortsättningskurs och andra årskurs hållas, hava lärarna full sysselsättning med undervisningen vid skolan och skötsel av skol- jordbruken. Föreståndaren och läraren vid Munka-Ljungby hava under de senare åren bådadera under somrarna varit anställda vid växtförädlingsanstalter.

Lantmannaskolans i Vilan föreståndare tjänstgör som e. o. lärare vid Alnarps. lantbruksinstitut och redigerar därjämte en jordbrukstidskrift. Föreståndare och lärare vid Fridhem anlitas rätt ofta som föredragshållare utanför skolan. En av de ordinarie lärarna är anställd som ledare för en av lantbrukare inom skolans område bildad försöksring för gödslingsförsök.

Från Katrineberg meddelas, att ibland håller någon av skolans lärare jordbruks- föredrag ute i bygderna. Ordinarie läraren har varit verksam vid fårpremieringen

inom länet samt sedan 1920 haft anställning som assistent hos lantbruksingenjör. Lärarna vid Fristad verka också som föredragshållare. Detsamma gäller för Sätila, varifrån jämväl meddelas, att föreståndare och lärare medverka i ortspressen ge- nom uppsatser i frågor rörande lantbruket.

Föreståndaren och läraren vid Skara lantmannaskola deltaga i det fria föreläs- ningsarbetet inom länet medelst hållande av föredrag inom föreläsnings- och J. U. F.-föreningar, någon gång även vid hushållningssällskapets jordbrukskurser. Fö- reståndaren vid Molkom har medverkat vid hushållningssällskapets kurser för mindre jordbrukare; sådana kurser anordnades i början, 1904—1908, av skolan, men hava sedermera övertagits av hushållningssällskapet. Skolans ordinarie lä- rare är under sommaren anställd vid Sveriges geologiska undersökning.

Från Kristinehamn meddelas, att skolans föreståndare vid flera tillfällen hållit föredrag vid sammanträden för lantbrukare. Ordinarie läraren har under somma- ren anställning hos lantbruksingenjören i länet. Föreståndaren och läraren vid Kä- vesta hålla föredrag på skilda platser, särskilt genom föreläsningsföreningarnas och J. U. Fzs förmedling. Detsamma gäller för Fellingsbro, vars lärare efter anmodan tjänstgöra som föreläsare i jordbruksämnen.

Även från Sala lämnas liknande uppgift, nämligen att skolans föreståndare och lärare hålla föredrag på hushållningssällskapets kurser samt i lantbruksklubbar, fö- reläsningsföreningar och J. U. F.-avdelningar. Föreståndaren vid Kolbäck är på samma sätt anlitad som föreläsare, vid hushållningssällskapets kurser dock enligt uppgift endast i enstaka fall. Skolans lärare är i regel under sommarmånaderna anställd som assistent hos länets lantbruksingenjör.

Ifråga om Bollnäs kan nämnas, att skolans föreståndare är sekreterare i Jord- brukarungdomens förbund. För övrigt äro, enligt uppgift, föreståndaren och lära- ren högst obetydligt verksamma i lanthruksundervisningens tjänst utom skolan, enär ett ordnat samarbete mellan skolan och länets hushållningssällskap ej förefinnes.

Från Hussborg meddelas, att skolans lärare visserligen hålla jordbruksföredrag även utom skolan men att något ordnat samarbete mellan skolan och hushållnings- sällskapet därutinnan icke förefinnes. Föreståndaren vid Hampnås har flera år under sommarmånaderna tjänstgjort som biträde åt statens lantbruksingenjör inom länet. Föreståndare och lärare vid Torsta äro enligt uppgift icke nämnvärt verk- samma i lantbruksundervisningens tjänst utom skolan. En och annan gång håller dock föreståndaren på eget initiativ föredrag ute i bygderna.

Föreståndaren vid Grans lantmannaskola har under de sista åtta åren varit ledare för utbildningskurser för folkskollärare, varit rektor och lärare vid lanthushålls- skolan på platsen samt förestått skoljordbruket och försöksverksamheten å detsam- ma, varför hans tid ej medgivit någon annan, åtminstone vidlyftigare verksamhet i lantbruksundervisningens tjänst. Skolans lärare har under de tre sista somrarna varit anställd i en s. k. ströängsnämnd och icke hunnit ägna sig åt annan verk- samhet i lantbruksundervisningens tjänst.

Från några, ovan icke nämnda skolor, nämligen Skurup, Dingle, Kyrkerud och Mora, hava uppgifter rörande lärarnas verksamhet utom skolan icke lämnats.

Såsom redan nämnts, hava lantmannaskolorna anmodats lämna upp— gifter rörande eventuellt samarbete med vederbörande hushållningssäll— skap ifråga om den förut berörda undervisningsverksamheten utom sko— lan. Av de på frågan härom lämnade svaren framgår, att ett sådant ordnat samarbete endast förekommer i mycket ringa omfattning. Det ojämförligt största antalet skolor har sålunda i sina yttranden blott konstaterat, att intet ordnat samarbete i angivna syfte förefinnes. Så är

fallet ifråga om lantmannaskolorna i Vik, Åsa, Strängnäs, Markaryd, Högalid, Önnestad, Osby, Munka-Ljungby, Vilan, Fridhem, Skurup, Dingle, Fristad, Molkom, Kävesta, Fellingsbro, Sala, Kolbäck, Mora, Boll- näs, Hussborg, Degerfors och Gran. Åtskilliga andra hava lämnat samma uppgift men därtill fogat vissa uttalanden.

Sålunda nämnes från Grimslöv, att länets hushållningssällskap hittills icke tagit skolans lärarkrafter i anspråk för något slag av undervisningsverksamhet, men förslag i denna riktning föreligger. I yttrandet från Hammenhög anföres: »Något samarbete med hushållningssällskapet har ej kunnat åstadkommas, och det är vår uppfattning, att hushållningssällskapet alldeles icke önskar ett dylikt.»

Från Skara meddelas, att något ordnat samarbete mellan skolan och länets hus- hållningssällskap icke finnes, ehuru redan för rätt länge sedan tanken på dylikt varit uppe. Organiserandet av ett dylikt ordnat samarbete mellan skolan och hus- hållningssällskapet torde _ framhålles det _ ur alla synpunkter vara förmånligt. För skolan därigenom att lärarna finge komma i beröring med praktikens män, vil- ket borde gynnsamt påverka både deras egen undervisningsverksamhet och elevtill- slutningen (i den mån de tillvunne sig jordbrukarnas förtroende); lärarna finge dess- utom en lämplig sysselsättning under den från skolarbetet lediga tiden. För hus- hållningssällskapet skulle det helt visst också vara värdefullt att vid vissa tillfällen och på vissa områden kunna inom gränserna för rimliga kostnader utöka den i dess tjänst arbetande, undervisande och rådgivande arbetskraften. De områden, som osökt erbjuda sig för denna biträdande konsulentverksamhet, äro bl. a. egnahems-, kontroll- och försöksarbetet.

I ett särskilt yttrande framhåller skolans ordinarie lärare, att då det arbete inom hushållningssällskapen, som lämpligen kunde övertagas av skolans lärare _ kon- trollföreningsverksamheten, egnahemsverksamheten och jordbrukskurserna _ medför extra inkomster för konsulenterna, torde det möta stora svårigheter att anställa lantmannaskolans lärare hos sällskapen utan att konsulenternas inkomster därigenom minskas.

I yttrandet från Kristinehamn anföres, att något ordnat samarbete med hushåll- ningssällskapet ej finnes men att detta vore önskvärt. På liknande sätt framhål- les från Kyrkerud, att länets hushållningssällskap icke använder skolans fast an- ställda lärare i sin tjänst, vilket måste anses vara till skada för lantmannaskolans verksamhet. I samma riktning uttalar man sig i Hampnäs, varifrån det uppgives, att något samarbete med hushållningssällskapet ej förekommit, men samtidigt fram- hålles, att det lämpliga och önskvärda i ett sådant samarbete ligger i öppen dag.

Där samarbete för undervisningsändamål eller annat syfte förekommer mellan lantmannaskolorna och vederbörande hushållningssällskap, synes detta i allmänhet icke vara mera omfattande. Det mest intima samarbetet torde förefinnas mellan Jönköpings läns hushållningssällskap och dess båda skolor, Tenhult och Stora Se- gerstad. Av mera löslig art och företrädesvis beroende på personliga förhållanden synes samverkan mellan Östergötlands läns hushållningssällskap och dess båda sko- lor, särskilt Hamra, vara. Detsamma gäller skolorna i Gamleby, Hemse Tomelilla och Sätila, vilkas ordinarie lärare tjänstgöra som konsulenter i Kalmar läns norra resp. Gotlands, Kristianstads och Älvsborgs läns södra hushållningssällskap.

Från ett par skolor, Katrineberg och Sätila, omnämnes, att hushållningssällska- pets konsulenter hålla föredrag på skolan eller vid av vederbörande sällskap-där- städes anordnade kurser. Föreståndaren vid Torsta förvaltar den av Jämtlands läns hushållningssällskap innehavda egendomen Medstugan. I yttrandet från skolan framhålles, att lantmannaskolans fasta lärarkår skulle kunna uträtta åtskilligt för jordbrukets utveckling på annat sätt inom länet, om den hade ordnade möjligheter

att komma i kontakt med den jordbrukande befolkningen i länet. Ordförande och ledamot i premieringsnämnden för mindre jordbruk skulle t. ex. vara synnerligen lämpliga poster att beklädas av skolans föreståndare och ordinarie lärare. Härige- nom skulle f. d. elever vid premieringsbesök ytterligare kunna stimuleras till fort- satta ansträngningar på sina gårdars utveckling och mera allmänt bliva föregångs- män. Även andra områden kunna lätteligen tänkas vara lämpliga för uppehål- landet av ett fruktbärande samarbete mellan den jordbrukande befolkningen och skolans lärarkår.

I Blekinge län förekommer ett samarbete mellan skolan och hushållningssällska- pet i så måtto, att sällskapet lämnat ordinarie läraren vid Bräkne-Hoby vissa upp- drag, och ett liknande förhållande råder i Kalmar läns södra del ifråga om Höga- lid. Från Högsby har intet svar lämnats på frågan om samarbete, men något så- dant torde icke förekomma.

I anslutning till de båda förut nämnda frågorna till lantmannaskolor— nas styrelser hava också hushållningssällskapens förvaltningsutskott an- modats att lämna Vissa uppgifter angående användningen av ifråga- varande lärarpersonal i sällskapens tjänst. Sålunda hava till dem riktats följande frågor: »Utnyttjas lantmannaskolornas lärarpersonal i hus- hållningssällskapens tjänst under den tid, då skolverksamheten icke på— går? I så fall, för vilka uppgifter? Därest icke så är fallet, vad är or— saken härtill?» Svaren på de båda första av dessa frågor motsvaras i viss mån av de från skolstyrelserna på förut nämnda liknande frågor lämnade, "vilka ovan refererats. De i anslutning härtill avgivna svaren på den sist nämnda av de tre frågorna lämna emellertid åtskilliga värde- fulla synpunkter till belysning av förevarande spörsmål, och må förvalt- ningsutskottens svar i sin helhet därför här refereras.

Av svaren ifråga framgår liksom av skolstyrelsernas svar —— att lantmannaskolornas lärare Visserligen inom flertalet län i någon mån ut— nyttjats av hushållningssällskapen för vissa uppgifter, men att detta dock hittills i stort sett endast skett i ringa omfattning. Rörande lärarnas an- vändning i olika län och för olika uppgifter framgår av svaren i huvud— sak följande.

Inom Södermanlands län har lärarpersonalen i ganska stor utsträckning anlitats för uppgörande av täckdikningsplaner och ledande av studieresor samt som med- verkande vid jordbrukarkurser. I Östergötlands län har också lärarpersonalen vid länets lantmannaskolor sedan flera år tillbaka erhållit arbete i hushållningssäll- skapets tjänst under den tid, då skolverksamheten icke pågått. Detta arbete, som vanligen omfattat uppgörande av täckdikningsplaner rn. in., har pågått under större delen av den tid, läraren varit fri från tjänstgöring vid skolan.

Från Jönköpings län meddelas, att lantmannaskolornas föreståndare och lärare tjänstgöra vid av hushållningssällskapet anordnade småbrukarkurser samt anlitas för hållande av föredrag ute i bygderna vid hushållskretsarnas och hushållsgille- nas sammanträden. I den mån deras tid det medgiver, ha de även tjänstgjort för sällskapets räkning i olika permieringsarbeten, vid försöksverksamheten, vid be- siktning av småbruk, för vilka sökts egnahemslån, samt för uppgörande av förslag till täckdikningar, nyodlingar och betesförbättringar. Detta har varit till stor nytta för skolornas lärarpersonal, som därigenom till gagn för undervisningen lärt känna länets jordbruksförhållanden, men det har även varit till fördel för hushållningssäll-

skapet, som på grund av sina begränsade tillgångar icke har möjlighet att anställa tillräckligt antal konsulenter under hela året.

Hushållningssällskapet i Kronobergs län har under de allra senaste åren sökt i möjligaste män för sin verksamhet utnyttja lantmannaskolornas lärarpersonal. Från Kalmar läns norra del meddelas, att lantmannaskolans i Gamleby ordinarie lärare under år 1928 tjänstgjorde i tre månader som extra jordbrukskonsuleut hos hushållningssällskapet. Och från samma läns södra del omförmäles, att förestån- daren för Högalids lantmannaskola under en följd av år använts för utförande av lokalundersökningar, samt att skolans ordinarie lärare under en följd av år varit anställd hos områdets lantbruksingenjör under sommarmånaderna. Skolans före- ståndare är numera delvis upptagen av assistentkurs. Föreståndaren och ordinarie läraren vid skolan i Högsby ha båda egna jordbruk.

I yttrandet från Gotlands län anföres, att sedan 7 år tillbaka tjänstgör Hemse lantmannaskolas ordinarie lärare som t. f. jordbruks- och mejerikonsulent. Hans verksamhet är huvudsakligast förlagd till mejerierna samt till kontrollföreningarna som överkontrollassistent, men därjämte biträder han vid försöksverksamheten, upp- rättar dränerings- och odlingsplaner, föreläser vid kurser etc. samt är suppleant i premieringsnämnderna för nötboskap och svin. Givetvis blir det under det från undervisning fria sommarhalvåret läraren egentligen kan ägna sig åt denna konsu- lentverksamhet, men då det under skolkursen lätt kan ordnas för honom med minst en undervisningsfri dag i veckan att vid behov användas för konsulentgöro- mål, har detta ej visat sig innebära några svårare olägenheter. Även skolans före- ståndare utnyttjas av hushållningssällskapet såsom föredragshållare och reseledare.

I Blekinge län användes lantmannaskolans ordinarie lärare såsom ledamot i pre- mieringsnämnden för mindre jordbruk samt vid inspektion av äldre jordbruks-eg- nahem. Av Kristianstads läns fem lantmannaskolor hava de tre längre kurs, resp. andra årskurs, och för lärarna vid dessa finnes sålunda icke någon nämnvärd tid att åtaga sig arbete i hushållningssällskapets tjänst. Lärarna vid övriga skolor med enbart huvudkurs hava icke heller annat än i undantagsfall av hushållnings- sällskapet anlitats och då för avvägningar och upprättande av dikningsplaner un- der jordbrukskonsulentens tillsyn.

Från Malmöhus län meddelas, att lantmannaskolornas lärarpersonal hittills endast undantagsvis, såsom vid de nu avslutade statistiska lokalundersökningarna, använts i hushållningssällskapets tjänst. Anledningen härtill har varit, att sällska- pets konsulentverksamhet i allmänhet ej erbjuder särskilda uppgifter under den tid, lantmannaskolornas lärare äro lediga, samt att vid de skolor, där längre kur- ser hållas, lärarna äro sysselsatta hela året.

Hushållningssällskapet i Göteborgs och Bohus län har, anföres det i yttrandet därifrån, för några år sedan gjort försök att kombinera husdjurskonsulentbefatt— ningen med befattningen som ämneslärare i husdjursskötsel vid lantmannaskolan. Det visade sig dock rätt snart, att kombinationen icke var lyckad. Sällskapets hus- djurskonsulent har många och stora arbetsuppgifter att utföra vintertid. Sålunda kan exempelvis uppsikten över kontrollföreningsverksamheten icke förläggas till uteslutande sommartid. Den ambulatoriska undervisningsverksamheten, där hus- djurskonsulentens biträde jämväl är behövligt, kan endast bedrivas vintertid, då lant- männen äro mera lediga. Slutligen sammanfaller den tid, då husdjurskonsulenten skall sammanfatta redogörelser för tjurförenings- och kontrollverksamheten, med den tid, då skolarbete pågår. Av nämnda skäl har sällskapet måst anställa sär- skild husdjurskonsulent.

Från Älvsborgs södra länsdel meddelas, att ordinarie läraren vid Sätila lantman- naskola biträder hushållningssällskapet med upprättande av planer till täckdik— ningsföretag. I Älvsborgs norra länsdel år föreståndaren för en lantmannaskola

anställd hos sällskapet som förrättningsman vid uppgörande av vattenavlednings- planer, varjämte han som föreläsare brukar medverka vid av sällskapet anordnade undervisningskurser.

I yttrandet från Skaraborgs län framhålles, att det där länge varit ett livligt önskemål att kunna utnyttja lantmannaskolans lärare för arbete i hushållningssäll- skapets tjänst, men att detta av närmare angivna skäl icke låtit sig göra. Senaste vintern har dock skolans ordinarie lärare upprepade gånger anlitats som föredrags- hållare vid sällskapets småbrukarkurser, varjämte såväl föreståndaren som nämnde lärare varit huvudlärare för den av sällskapet anordnade och till skolan förlagda fasta småbrukarkursen för särskilt antagna elever.

I Värmlands län har lantmannaskolornas lärarpersonal endast i undantagsfall använts i hushållningssällskapets tjänst. Orsaken härtill är enligt uppgift, att hus- hållningssällskapet saknat medel till deras avlönande. Liknande har förhållandet varit i Örebro län, där skolornas lärare ej utnyttjats i sällskapets tjänst på annat sätt än att de hållit föredrag vid sockengillenas sammanträden. Som förklaring här— till omnämnes, att föreståndaren och läraren vid Kävesta ha jordbruk att sköta, varjämte den förstnämnde är upptagen av arbete vid kurser under sommaren. Även föreståndaren vid Fellingsbro handhar skötseln av skoljordbruket. Förvaltningsut- skottet framhåller emellertid, att ett utnyttjande av lantmannaskolornas lärare i sällskapets tjänst nog vore önskvärt och säkerligen skulle bliva till gagn icke minst för lärarna själva och skolan i övrigt. Som skäl för denna sin uppfattning anför utskottet i huvudsak samma skäl, som förut anförts i andra yttranden.

Från Västmanlands län meddelas, att lärarna i allmänhet icke tagits i anspråk annat än som föredragshållare vid sällskapets undervisningskurser för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor. Verkställda undersökningar ha nämligen givit vid handen, att samarbete på andra områden icke torde vara möjligt, även om dylikt ur flera synpunkter vore önskligt. Förnämsta orsaken härtill är den omständigheten, att verksamheten vid skolorna slutar så sent på våren, att säll- skapet i allmänhet då redan påbörjat de mera brådskande vårarbetena, såsom dik- ning och fältförsök. Under våren, som är den brådaste tiden, är nämligen behovet av tillfällig arbetskraft störst. En stor del av de arbetsuppgifter, som äga sam- band med diknings- och försöksverksamheten, skulle mycket väl kunna utföras av skolornas lärare, om de ej då vore i arbete i skolorna. Större delen av sällska- pets övriga uppgifter är däremot av den art, att de icke lämpligen kunna anför- tros åt tillfällig personal, i varje fall icke i någon större utsträckning, då verksam- heten måste upprätthållas året runt.

I yttrandet från Kopparbergs län anföres, att då därvarande lantmannaskolas lärarpersonal är upptagen en stor del av sommaren av till skolan förlagda spe- cialkurser, synes möjlighet icke ha förefunnits att i någon nämnvärd omfattning utnyttja dessa lärare för arbete i hushållningssällskapets tjänst. I Gävleborgs län har lantmannaskolornas personal utnyttjats av hushållningssällskapet så tillvida, att under åren 1908—1913 en lantmannaskollärare var anställd som jordbrukskonsu- lent med tjänstgöring under den tid skolarbetet ej pågick. I övrigt har någon av lärarna ofta lett någon av sällskapet anordnad studieresa, hållit kortare undervis- ningskurser och specialföredrag, tjänstgjort som ledare av försök, varit prisdomare vid fröutställningar o. d.

Lärarna vid lantmannaskolan i Västerbottens län hava icke använts i hushåll- ningssällskapets tjänst, enär skolan har sin kurs förlagd till sommarhalvåret, den tid, då extra arbetskraft hos hushållningssällskapet kan vara behövlig. Icke heller iNorrbotteus län användes lantmannaskolornas lärarpersonal i hushållningssäll- skapets tjänst. Orsaken härtill uppgives vara, att sällskapet icke har användning för extra personal av denna kvalitet. För de mera kvalificerade arbetena har hus-

hållningssällskapet sina ordinarie konsulenter, som hava full sysselsättning året runt, och för mindre kvalificerade arbeten har sällskapet sina vandringsrättare samt vid behov i bygderna utsedda extra förrättningsmän, vilka hava sådan kompetens, att de kunna utföra enklare odlingsplaner 0. d. Med hushållningssällskapets nuvarande organisation torde det vara förenat med svårigheter att låta lantmannaskollärarna biträda som extra konsulenter. Från skolornas synpunkt kan en sådan anordning givetvis framstå som ett önskemål, men från hushållningssällskapets synpunkt stäl- ler saken sig något annorlunda. Anställande av extra konsulenter under sommar- tiden skulle avsevärt öka resekostnadskontot, vilket hushållningssällskapet saknar medel till. Det under sommaren inhämtade arbetsmaterialet skall även bearbetas inorn viss tid, vartill skulle krävas ökad personal hos sällskapet. En del dylikt ma- terial skulle svårligen kunna bearbetas av någon annan än den, som utfört förrätt- ningarna. Hushållningssällskapet kan knappast hava samma kontakt med sådan hjälpkraft ifråga om ledning och kontroll som med sin ordinarie personal, och man kan givetvis ej heller vänta sådant intresse och ansvar för hushållningssäll- skapets verksamhet av ett tillfälligt biträde som av ordinarie. Visserligen kan en tjänstgöring år efter år i hushållningssällskapets arbeten och ett deltagande i säll- skapets sammanträden med befattningshavarna, s. k. agronommöten, i någon mån borteliminera dessa olägenheter, men kvar står dock kostnadsfrågan.

I anslutning till förut behandlade spörsmål angående utnyttjande av lantmannaskolornas lärarpersonal i hushållningssällskapens tjänst har också till förvaltningsutskotten riktats följande fråga: »Vilka uppgifter i lantbruksundervisningens tjänst utanför den egentliga skolverksamheten synas lämpligen kunna anförtros åt skolornas lärarpersonal under den tid, de äro lediga?»

I de på denna fråga avgivna svaren hava åtskilliga förvaltningsutskott hänvisat till förut med anledning av föregående fråga lämnade uppgif- ter angående lärarnas användning i resp. hushållningssällskaps tjänst. För övrigt hava i svaren omnämnts och förordats i huvudsak nedan om- nämnda uppgifter. I samband därmed har också från några håll påvi- sats vissa svårigheter, som äro förenade med lärarnas verksamhet inom Vissa angivna områden.

Bland de uppgifter, som ansetts lämpliga att anförtros åt lantmannaskolornas lä- rare, har av flera förvaltningsutskott upptagits uppgörande av förslag till nyod- lingsföretag, dräneringsplaner, betesförbättringar och anläggningar av gödselstäder samt, i anslutning härtill, avsyning av sådana företag. Vidare har från flera håll pekats på uppgiften som försöksledare, dels direkt hos hushållningssällskapet och dels hos vissa på senare åren bildade s. k. försöksringar för utförande av göds- lings- och andra försök. I sammanhang härmed har emellertid förvaltningsutskottet i Östergötlands län framhållit, att det synes vara förenat med vissa svårigheter att använda lärarna vid försöksverksamheten av den anledningen, att utläggning av. försöken ofta bör påbörjas före den tid, då skolorna i allmänhet sluta; då samma person bör handhava såväl utläggning som tillsyn och skörd av försöken, har säll- skapet icke heller funnit lämpligt använda lärare vid senast nämnda delar av för- söksarbetet.

Från Malmöhus län har bl. a. omnämnts en mera speciell uppgift, utfö- rande av kalkhaltsundersökningar på olika jordar och inom olika områden, samt biträde vid arealinventering, också detta av mera tillfällig art.

Såsom en annan grupp av uppgifter för lantmannaskolornas lärare kan nämnas

Utredningens yttrande.

det från flera utskott omnämnda deltagandet i premieringar av olika slag, såsom av mindre jordbruk samt av nötboskap, svin och får. Likaledes är från olika håll föreslaget ledning av studieresor för i mindre jordbruk deltagande män och kvin- nor. I anslutning härtill kan också nämnas den allmänt förordade medverkan såsom föreläsare vid småbrukarkurser och specialkurser för jordbrukare, t. ex. beteskurser, samt föredragshållare vid hushållsgillenas och sockenkommittéernas av hushållningssällskapen sammanträden. Från Kalmar södra länsdel har dock erinrats, att lärarnas deltagande i nämnda kurser i viss mån hindras därav, att skolans kurser och småbrukarkurserna pågå under samma tid.

Såsom en för lantmannaskolornas lärare lämplig, relativt ny uppgift har från åtskilliga län framhållits ledning av ungdomsverksamhet. Härvid har pekats på såväl arbetet som instruktörer vid J. U. Fzs praktiska verksamhet, i vad det rör försök och tävlingar, som ock uppgiften som konsulent för de i samarbete med I. E. B. under senaste åren bildade s. k. lantungdomsklubbarna.

Ytterligare hava såsom lämpliga uppgifter omnämnts befattningen som överkon- trollassistent samt såsom biträde hos resp. läns lantbruksingenjörer.

Förutom nu nämnda förslag och uttalanden rörande särskilda för lantmanna- skolornas lärare lämpliga uppgifter hava av en del utskott lämnats mera allmänt hållna yttranden. Sålunda har från Älvsborgs norra länsdel anförts, att en lämp- lig uppgift för lärarna är konsulentverksamhet inom de undervisningsgrenar, som ligga närmast vederbörande lärares undervisningsämnen. Och från Värmlands län har framhållits, att lärarpersonalen skulle under den tid, den är ledig, kunna med fördel användas som biträden vid konsulentverksamheten. Å andra sidan uppgiver utskottet i Kristianstads län, att hushållningssällskapen hittills på grund av begränsade tillgångar haft svårigheter att skaffa lämpliga arbetsuppgifter för lantmannaskolornas lärare under den del av året, då kurser vid skolorna ej på- gå. Om nödiga medel ställdes till sällskapens förfogande, skulle dessa nog kunna använda lärarna, bl. a. för den förut omnämnda ungdomsverksamheten.

I yttrandet från Blekinge framhålles, att deltagandet i sällskapens arbete för husdjursavelns främjande torde ställa sig svårare än ifråga om förut nämnda upp- gifter —— försöksverksamheten, uppgörande av diverse planer m. m. _, enär hit- hörande arbeten icke med säkerhet kunna beräknas alltid bli förlagda till den års- tid, då skolarbetet ligger nere.

De ovan refererade uppgifterna och uttalandena från lantmannasko— lornas styrelser och hushållningssällskapens förvaltningsutskott bekräfta till fullo riktigheten av vad som här förut framhållits angående det otill— fredsställande utnyttjandet av lantmannaskollärarnas arbetskraft. De visa emellertid också, att frågan om en lämplig och fullständig använd- ning av denna arbetskraft icke är lättlöst. Åtskilliga svårigheter av såväl organisatorisk som ekonomisk art lägga hinder i vägen för bere- dande åt lärarna av en mer eller mindre fast anställning under hela den tid, de äro lediga från undervisningen i de skolor, där endast huvudkurs hålles.

För avhjälpande av här berörda missförhållanden kan man tänka sig olika utvägar. En sådan har anvisats i den förut nämnda motionen vid 1926 års riksdag (11:133) angående omorganisation av den lägre lant— bruksundervisningen. I denna föreslogs nämligen bl. a., att skolornas lärarpersonal skulle anställas i vederbörande hushållningssällskaps.

tjänst. Ehuru intet direkt säges därom, torde meningen hava varit, att denna anställning skulle gälla för helt år.

Detta förslag torde böra ses i samband med ett av motionärerna fram— ställt önskemål för en blivande omorganisation av den lägre lantbruks— undervisningen, nämligen att den lokala ledningen därav inom varje hushållningssällskaps område borde anförtros åt vederbörande hushåll- ningssällskap eller åt en styrelse, i vilken sällskapet ägde erforderligt inflytande. Förslaget skulle ju kunna tänkas genomförbart, därest säll- skapen ägde lantmannaskolorna eller åtminstone hade den direkta. led- ningen av deras verksamhet. För närvarande är det emellertid, såsom av förut lämnade uppgifter framgår, endast ett ytterst ringa fåtal sko- lor, vilkas lokaler och jordbruk ägas av hushållningssällskap och för vilka dessa sålunda kunna betraktas som huvudmän. Vi hava icke heller funnit tillräcklig anledning att föreslå några åtgärder, varigenom ifrå- gavarande av motionärerna framförda önskemål angående skolornas stäl- lande under hushållningssällskapens ledning skulle kunna realiseras. Under sådana förhållanden torde det emellertid få anses uteslutet, att lantmannaskolornas föreståndare och lärare anställas i hushållningssäll— skapens tjänst. Ett förslag i sådan riktning skulle för övrigt otvivel— aktigt stöta på starkt motstånd från skolornas och lärarpersonalens sida. Som stöd för denna uppfattning kan anföras, att styrelsen för svenska lantmannaskolornas lärarförening i .sin förut nämnda till oss ställda skrivelse bl. a. förklarat sig vilja för sin del bestämt avråda från att skolorna ställas under hushållningssällskapens ledning. I samband där- med uttalar också styrelsen, att det förefaller vara lämpligast, att sam- arbetet mellan skolornas lärarpersonal och hushållningssällskapen får vara fritt och icke bindas genom reglementerande bestämmelser.

Såsom en andra utväg att lösa frågan om ett bättre utnyttjande av lantmannaskollärarnas arbetskraft i undervisningens tjänst kan man tänka sig ett vid utredningens överläggningar om spörsmålet framfört förslag därom, att samtliga skolors föreståndare och ordinarie lärare skulle vara årsanställda i vederbörande skolas tjänst. Förslaget innebär, att lärarpersonalen vid sådan skola, där endast huvudkurs hålles, skulle vara skyldig att, mot erhållande av viss årslön, enligt skolstyrelsens be- stämmande tjänstgöra vid undervisningskurser eller annan liknande verk- samhet vid eller utom skolan under den tid, som skolans ordinarie kurs icke påginge, dock med undantag för vanliga ferier. Givetvis skulle det i så fall ankomma på Skolstyrelsen att, i samarbete med länets hushåll— ningssällskap och sådan lantbruksundervisningsnämnd, om vars inrät- tande vi i det följande framlägga förslag, tillse, att resp. lärare bleve på lämpligt sätt sysselsatta under hela den stadgade tjänstgöringstiden.

Detta förslag ter sig vid första påseende mycket tilltalande. För en kostnad, som givetvis vore beroende av storleken av den årslön, som medgåves, men vilken, därest sagda lön sattes för lärare exempelvis lika

med jordbr-ukskonsulents eller sålunda till 4200 kronor och för förestån- dare till något på motsvarande sätt lämpligen förhöjt belopp, måste an— ses ganska måttlig, skulle det tillföra lantbruksundervisningen i vid— sträckt mening mycken och väl behövlig arbetskraft. Och samtidigt skulle det ge lärarna en säker samt ökad avlöning ävensom utsikt till syssel— sättning inom deras egentliga arbetsområde under större delen av året.

Vid närmare övervägande av förslaget visar det sig emellertid, att ett genomförande av detsamma under nuvarande förhållanden skulle möta stora svårigheter. Dessa svårigheter komme först och främst att bliva kännbara för skolstyrelsen, då den skulle ordna resp. föreståndares och lärares tjänstgöring, i den mån denna komme att äga rum utanför skolan. Naturligtvis finge man, som ovan nämnts, tänka sig, att denna tjänstgöring i regel skulle kunna ordnas i samarbete med resp. hushåll— ningssällskap och lantbruksundervisningsnämnd samt huvudsakligen ske i sällskapets tjänst. Men, såvitt man kan döma av förvaltningsutskottens yttranden angående denna fråga, är det långt ifrån säkert, att sällska- pen alltid kunde erbjuda lämpliga arbetstillfällen. Icke heller kan det med säkerhet påräknas, att bemälda nämnd städse skall kunna bereda hela lärarpersonalen full sysselsättning. Det är huvudsakligen dessa omständigheter, som göra denna väg svårframkomlig. Under sådana för- hållanden bleve det nämligen sannolikt ej sällan omöjligt för en skol- styrelse att skaffa läraren fullt arbete. Att han likväl, trots att han kanske kunnat användas blott i ganska ringa män, skulle erhålla hela den garanterade årslönen och alltså bliva i avlöningshänseende likställd med den lärare, som verkligen tjänstgjort hela den stadgade tiden, torde icke kunna anses som en ändamålsenlig lösning av föreliggande spörs— mål. Det bör också observeras, att med detta system icke något särde- les stort intresse kunde förväntas från lärarnas sida att medverka vid extra arbete eller att söka få särskilda kurser, kursförlängningar m. m. till stånd. Ett sådant personligt och även ekonomiskt intresse är emel- lertid av stor betydelse för utvecklandet av undervisningsväsendet på lantbrukets område, vilket ju dock är huvudsaken.

En annan omständighet, som komplicerar frågan om genomgående års— anställning och årslön i skolans tjänst, gäller skoljordbruken och deras skötsel. I den mån vårt förslag angående dessa blir genomfört, skall ett skoljordbruk finnas vid varje skola. Samtidigt blir också skolans före— ståndare eller, eventuellt, lärare under sommarhalvåret upptagen med jordbrukets skötsel. Men detta torde, såsom redan förut antytts, icke be— höva lägga beslag på hela hans arbetskraft utan lämna honom tid övr-ig att också handhava en del undervisning eller andra närstående uppdrag. Erfarenheterna från de skolor, som jämte huvudkurs ha längre kurs elller fortsättningskurs, visa bl. a. också att så är fallet. I och med att åll'S- avlöning infördes, framför allt vid skolor med blott huvudkurs, där hela sommaren är ledig, kunde emellertid frågan om i vad mån jordbrukets

skötsel upptoge resp. föreståndares eller lärares arbetstid lätt ge anled- ning till meningsskiljaktigheter. Det förefaller åtminstone sannolikt, att den, som skall bära ansvaret för jordbrukets skötsel, med hänvisning till denna sin uppgift förklarade sig förhindrad att fullgöra vissa upp— drag utom skolan, som styrelsen kunde vilja lämna honom. Och därest han mot sin vilja tvingades härtill, skulle detta sedermera kunna åbero- pas som ursäkt för ett tilläventyrs mindre gott resultat av jordbrukets drift. Vare sig jordbruket dreves för skolans eller resp. föreståndares eller lärares räkning och risk, skulle ett sådant förhållande lätt kunna ge anledning till allvarliga misshälligheter.

Vid de bägge nu omförmälda ifrågasatta sätten att bereda lärarna års- anställning torde det hava av dem, som framfört förslag därom, förut- satts, att avlöningen skulle bestridas av statsmedel. Då vår nu gjorda undersökning ådagalagt, att varken hushållningssällskapen eller skolsty- relserna i detta fall ägna sig såsom organ för staten, skulle man för må- lets vinnande kunna tänka sig, att staten antingen själv direkt anställde lärarna i sin tjänst eller använde något annat organ än de nyssnämnda.

Den förra av dessa möjligheter skulle icke gärna kunna tänkas genom— förd under annan förutsättning än att skolorna själva förstatligades och ställdes såsom rena statsinstitutioner under lantbruksstyrelsens mera omedelbara förvaltning. En sådan åtgärd skulle säkerligen icke vara till gagn för skolverksamheten. Dessa skolor hava uppstått och utvecklat sig genom frivilligt initiativ och intresse ute i orterna och denna deras karaktär är alltför värdefull för att riskeras genom något förstatligande. För övrigt skulle säkerligen en sådan mycket genomgripande förändring bliva synnerligen dyrbar för staten, enär det näppeligen vore möjligt att då kräva ortsbidrag i samma mån som nu.

Något annat tänkbart organ, ägnat att såsom huvudman anställa lä- rarna i sin tjänst och sörja för arbete åt dem, finnes icke för närvaran- de. Icke heller vi föreslå något sådant. Visserligen framlägga vi förslag om inrättande av lantbruksundervisningsnämnder, men detta vårt förslag innebär icke, att dessa nämnder skola hava någon ekonomisk förvaltning av lantbruksundervisningsväsendet. De skola icke i egen regi övertaga vare sig skolorna eller hushållningssällskapens undervisningsverksamhet utan endast hava en sammanhållande, organiserande och ledande upp- gift. Enligt vårt förslag kommer såväl skolornas som hushållningssäll— skapens nuvarande självständiga undervisningsverksamhet att bibehål- las, ehuru under nämndens ledning. Härav följer också, att nämnden enligt vårt förslag icke kan ifrågakomma till att hava lantmannasko- lornas lärarpersonal direkt anställd hos sig.

Med hänsyn till nämnda omständigheter ha vi icke ansett det möjligt för oss att kunna förorda, att nämnda lärarpersonal skulle, oberoende av de hållna kursernas längd, vara årsanställd. Åtminstone tillsvidare och

intill dess någon tids erfarenhet om resultaten av lantbruksundervis- ningsnämndens verksamhet vunnits, torde det vara nödvändigt att söka nå det eftersträvade syftet genom en mera smidig och lättare genomför- bar anordning.

I detta avseende synas vissa möjligheter erbjuda sig just i samband med inrättandet inom varje hushållningssällskaps område av en sådan undervisningsnämnd. Denna nämnd skulle på sätt vi längre fram i mo- tiveringen och förslaget till reglemente för densamma närmare angiva, hava till uppgift att ordna den lägre lantbruksundervisningen inom om- rådet. För detta ändamål skulle den bl. a. årligen uppgöra en all- män plan för bedrivande av nästföljande års lantbruksundervisning och därvid jämväl tillse, att den ordinarie lärarpersonalen vid lantmanna- skolorna såvitt möjligt erhåller full sysselsättning under hela den tid av året, som icke må anses utgöra ferier. Förutsättningen för att nämnden skall kunna fylla denna sin uppgift måste dock självfallet vara, att den har befogenhet att, efter samråd med vederbörande skolors styrelser, i viss utsträckning disponera över ifrågavarande lärarpersonal för de uppgifter, som den till gagn för undervisningen i sin helhet kan finna lämpligt att anförtro åt densamma.

Då nndervisningsnämnden sålunda skall inom sitt område tillse och ordna så, att lärarpersonalens vid lantmannaskolorna arbetskraft blir på bästa sätt utnyttjad, bör det självfallet därvid bliva nämndens upp- gift att taga hänsyn till alla de möjligheter till arbete på lantbruks- undervisningens och andra närliggande områden, som kunna erbjudas. I främsta rummet måste därvid skolornas eget behov av lärare vid såväl ordinarie kurser som ock de extra kurser av större eller mindre varak- tighet, som enligt vårt förslag torde komma att förläggas till skolorna, tillgodoses. Vidare bör givetvis resp. hushållningssällskaps behov av arbetskraft för undervisning vid ambulatoriska kurser samt för premie- ringar av olika slag, konsulent— och försöksverksamhet m. m., i den mån sällskapens konsulenter icke räcka till härför, fyllas. Dylik konsulent- verksamhet kan vara av mångskiftande slag. Såsom särskilt lämpliga arbeten under den tid på eftersommaren och början av hösten, då skolor- nas lärare äro mest lediga, kunna nämnas uppgörande av planer för od- lingar, betesförbättring, täckdikning m. m. Vidare böra lärarna synner- ligen lämpligt kunna användas såsom ungdomsledare vid den särskilda verksamhet bland landsbygdens ungdom, för vars främjande vi i det följande framlägga förslag. Men därjämte torde också de mera lokalt begränsade behoven böra tillgodoses. Så torde det exempelvis kunna an- ses mycket ändamålsenligt, att en lantmannaskolas lärare handhar led— ningen av viss försöksverksamhet inom skolans område. Under senaste åren har på flera ställen i Malmöhus län men också i andra län bildats s. k. försöksringar, och synes det mycket lämpligt, att lantmannaskol-

lärare, såsom i vissa fall redan tillämpats, tjänstgöra som försöksledare vid dessa.

Därest lantmannaskolornas föreståndare och lärare på nu antytt sätt skola stå till undervisningsnämndens förfogande, böra de givetvis för fullgörande av de dem ålagda uppdragen erhålla skälig ersättning utöver sin ordinarie avlöning vid skolan. Till denna fråga återkomma vi i nästa avdelning av detta betänkande och vilja här endast betona, att genom en sådan anordning läraren bör få särskilt intresse av att vara i full verksamhet. _

På grund av det ovan anförda vilja vi förorda, att i den nya kungörelsen angående statsunderstöd till lantmannaskolor m. m., till vilken vi fram- lägga förslag, införes en ny bestämmelse om att skolans föreståndare och ordinarie lärare för åtnjutande av de i kungörelsen stadgade löneförmå— nerna äro pliktiga att under året stå till vederbörande lantbruksunder— visningsnämnds eller skolstyrelsens förfogande, dock med undantag för högst två månaders ferier, mot erhållande av viss, jämväl i kungörelsen bestämd ersättning. .

Denna av oss sålunda föreslagna bestämmelse kan möjligen betecknas såsom ensidig i så måtto, att den skulle ålägga lärarna en skyldighet, som de hittills icke haft, utan att direkt tillförsäkra dem någon motsva- rande rättighet, enär det ju måste i någon mån bliva ovisst, i vilken ut— sträckning det blir möjligt att utnyttja dem för extra arbete och alltså bereda dem extra inkomst. Det bör emellertid observeras, att löneför— månerna för tjänstgöring vid endast huvudkurs blivit tilltagna jämfö- relsevis rikligt i förhållande till den korta tjänstgöringstiden just med hänsyn till den nuvarande svårigheten för befattningshavaren att er— hålla inkomstbringande arbete under den återstående delen av året. Med hänsyn härtill torde det icke kunna anses obilligt eller orättvist, att ifrå- gavarande befattningshavare förpliktas att under återstående del av året _ förutom ferietid stå till förfogande, när skälig ersättning skall läm— nas för det utförda arbetet. För lärarpersonalen vid dubbla kurser eller längre kurs blir förändringen av ganska ringa praktisk betydelse, och ersättning för det extra arbetet skall ju utgå även i detta fall. Det kan naturligtvis icke anses uteslutet, att en lärare på grund av ifrågavarande bestämmelse någon gång kan nödgas avstå från ett mera lönande privat arbete för att i stället utföra ett honom anvisat men mindre inkomst- bringande. Genom att förknippa dylik föreskriven extra verksamhet med rätt till ålderstilläggsberäkning, på sätt vi komma att föreslå, hava vi dock velat bereda personalen vid fullgörandet av dylik anvisad verksam- het en förmån, som i någon mån motväger en eventuellt lägre omedelbar inkomst. Man torde också ha anledning antaga, att vederbörande skol— styrelse och undervisningsnämnd vid ordnandet av olika lärares tjänst- göring äro villiga att taga all möjlig hänsyn till de berättigade önskemål och synpunkter, som vid behandlingen av ärendet kunna framkomma

från lärarpersonalens sida. Likaledes synes man kunna förutsätta, att resp. lärare får i god tid veta, i vilken utsträckning Skolstyrelsen eller undervisningsnämnden önskar taga honom i anspråk under återstoden av året.

Gent emot den föreslagna anordningen kan, såsom ovan antytts, an— märkas, att den icke erbjuder någon fullständig garanti för att lärar— personalen blir använd i 1antbruksundervisningens tjänst under hela den tid, som den kan för sådant ändamål disponera. Man torde emellertid med visshet kunna antaga, att undervisningsnämnden begagnar alla till buds stående möjligheter för att främja ett sådant utnyttjande. Då nämnden har dessa arbetskrafter till sitt förfogande, torde den också, så långt tillgängliga ekonomiska resurser medgiva, se till att de bliva på mest ändamålsenliga sätt använda. Detta synes oss innebära en stor vinst såväl från undervisningens som från lärarnas egen synpunkt. Och därmed skulle också det med anordningen avsedda syftet, så långt detta för närvarande är möjligt och innan närmare erfarenhet vunnits, bliva uppnått. Av stor bety-delse för systemets förmåga att medföra åsyftad verkan är att nödiga medel finnas att tillgå för gäldande av de ersätt— ningar, som böra utgå till lärarpersonalen. De anslagsförhöjningar, som vi under olika rubriker föreslå, äro även med hänsyn härtill synnerligen behövliga.

Lärarpersonalens avlöning.

Såsom i föregående avdelning framhållits, hava vi icke ansett oss kunna. förorda, att lärarpersonalen vid lantmannaskolorna erhåller anställning med för helt år beräknad avlöning vare sig i skolans eller hushållnings- sällskaps tjänst. Vi hava också funnit, att något annat alternativ för beredande av årsanställning ej heller synes föreligga, enär det icke lärer böra ifrågakomma vare sig att göra dem till statsanställda tjänstemän eller att låta dem vara anställda av lantbruksundervisningsnämnden.

Det synes därför nödvändigt att bibehålla systemet med lärarpersona- lens avlöning efter kurs.

Innan vi gå att uttala oss angående anordnandet av denna avlöning vilja vi återgiva innehållet av en till oss ställd skrivelse av den 9 december 1929 från svenska lantmannaskolornas lärarförening. I skrivel— sen yttras, att föreningen tidigare antagit att lönefrågorna icke skulle bli föremål för vår behandling och att på grund härav denna fråga icke berörts i föreningens förut till oss avgivna yttrande men att föreningen därefter trott sig hava anledning antaga, att särskilt frågan om dyrtidstill— läggens inarbetande i lönen skulle av oss utredas. Föreningen ville där- för fästa uppmärksamheten på vissa frågor, som stode i samband härmied, och har anfört följande:

1) Lantmannaskolornas lärare erhålla endast halvt dyrtidstillägg av statsmedel i jämförelse med statsanställda. I de flesta län lämnas dyrtidstillägg till dessa skolors lärare av landsting eller hushållningssällskap till lika stort belopp, som det av statsmedel utgående, bortsett från det 5. k. barntillägget, och dyrtidstillägget kommer härigenom att uppgå till lika stort belopp som för statsanställda. Om nu dyrtidstillägget inarbetas i de fasta lönerna, så ligger den tanken nära till hands, att man endast medtager den del av dyrtidstillägget, som utgår av statsmedel, men utelämnar den del, som betalats av ovannämnda lokala myndigheter. Efter en dylik lönereglering skulle utan tvivel dessa myndigheter icke längre bevilja något dyrtidstillägg och lantmannaskolornas lärare därigenom se sina löner i högst vä- sentlig grad nedsatta.

2) Vid skolorna anställda extra lärare ha även hittills erhållit dyrtidstillägg dels av statsmedel och dels av lokala myndigheter på samma sätt som ordinarie lärare. Om dyrtidstilläggen indragas, måste dessa lärares löner höjas med motsvarande bes lopp av skolan. Härtill sakna emellertid skolorna medel, och i det förslag till statsanslag för skolorna efter en eventuell omorganisation, som kommer att av Eder upprättas, bör därför ett belopp upptagas även till detta ändamål med tydlig föreskrift i reglementet, att det skall användas därtill, eller också annan möjlighet beredas att lämna även denna lärargrupp ersättning för de förlorade dyrtids- tilläggen.

3) En fråga, som icke står i samband med dyrtidstilläggen, men som dock bör upptagas vid en behandling av lantmannaskollärarnas lönefråga, är den om lärar- nas bostads- och bränsleersättning. Denna är nu bestämd till lägst 500 kronor. Minimibelopp blir i detta fall lätt liktydigt med maximibelopp för skolornas sty- relser. Det är dock uppenbart omöjligt för en lärare att kunna hyra en bostad och hålla den uppvärmd för detta belopp. Detta bidrag bör höjas och tydlig fö- reskrift lämnas, att det skall användas för sitt ändamål.

4) Enligt reglementet har skolans föreståndare icke rätt att erhålla mer än två ålderstillägg. Då skolans föreståndare är bunden vid anstalten hela året på ett helt annat sätt än övriga lärare och därigenom förhindrad att skaffa sig någon extra inkomst, vilken möjlighet oftast står övriga lärare till buds i en eller annan form, så kan det lätt hända att föreståndaren i ekonomiskt avseende blir den sämst ställde. Detta är icke lämpligt, och det synes därför både rätt och billigt, att fö- reståndaren för en lantmannaskola får i likhet med övriga lärare rätt att uppbära ett tredje ålderstillägg.

5) Vid bestämmandet av lönerna till lärare vid skolor med s. k. längre kurs eller fortsättningskurs bestämdes dessa löner till ett visserligen något högre be- lopp än till lärare, som tjänstgjort vid enbart huvudkurs, men skillnaden i lön motsvarar icke alls den utsträckta tjänstgöringstiden, varken för lärare eller före- ståndare. En rättelse härutinnan bör ske åtminstone för äldre lärares och före- ståndares del.

6) Då lantmannaskola är förenad med lanthushållsskola, är i regel lantmanna— skolans föreståndare utsedd till rektor. För detta uppbär han ibland arvode, men detta är helt beroende av styrelsens godtycke och ofta utbetalas för detta arbete ingen ersättning alls. Lämpligt vore, om ett skäligt arvode bestämdes i reglementet.

Vad beträffar beloppen av lärarpersonalens avlöning hava vi icke an- sett oss böra framlägga något förslag angående dyrtidstilläggens bort- tagande, enär frågan härom torde böra lösas i sammanhang med annan pågående utredning i dylikt syfte beträffande statsförvaltningeni all- mänhet. Det torde kunna antagas, att de i punkterna 1) och 2) av lärar-

Utredningens yttrande.

föreningens skrivelse upptagna förslagen skola komma under övervägan- de vid nämnda utredning.

Vi hava icke heller ansett förhållandena påkalla nägra mera bety- dande ändringar i de nu för de särskilda kurserna bestämda avlönings— beloppen för föreståndare och lärare, såvitt angår kurser med den i regle- mentet bestämda minimilängden. Endast ifråga om några detaljer förorda vi jämkningar och skola strax återkomma härtill. Visserligen har provisorisk avlöningsförbättring vid riksdagen 1929 beviljats den med lantmannaskolans lärarpersonal likställda folkhögskollärarkåren och vi hava i ett särskilt yttrande förordat samma förmån för lärarpersonalen vid lantmannaskolorna. Då emellertid något förslag i dylikt syfte icke blivit av Kungl. Maj:t förelagt årets riksdag beträffande sistnämnda lärar- personal, hava vi funnit denna personals avlöningsfråga lämpligen böra lösas i annan ordning. Det må framhållas, att därest provisorisk avlönings— förbättring tillerkänts lantmannaskolans lärarpersonal, hade vårt i det följande framlagda förslag erhållit annan utformning.

En av nyss antydda jämkningar utgöres av ett tillägg beträffande av— löningarna vid enbar längre kurs. Hittills har längre kurs kunnat hållas enda-st i förening med samtidigt vid skolan pågående huvudkurs, men vi hava, såsom förut nämnts, föreslagit, att längre kurs må kunna hållas även fristående. Då undervisningstiden vid sådan kurs är lika lång som vid samtidiga kurser, nämligen minst 215 dagar, samt då det ökade ar— betet vid de samtidiga kurserna tillgodoses medelst anställandet av en andre ordinarie lärare, såsom redan nu är föreskrivet, bör påtagligen av— löningen till såväl föreståndare som lärare vid enbar längre kurs utmätas lika med vad som gäller beträffande samtidiga kurser.

En annan ändring gäller begynnelselönen för lärare med tjänstgöring vid såväl huvudkurs som längre kurs, fortsättningskurs eller andra hu— vudkurs, vartill enligt Vårt nyssnämnda förslag kommer fristående längre kurs. Denna begynnelselön är nu bestämd till 3700 kronor eller sålunda endast 700 kronor mer än för den lärare som tjänstgör blott vid en hu- vudkurs. Skillnaden i lön synes oss vara för liten i jämförelse med det ökade arbetet. Pr arbetsdag motsvarar begynnelseavlöningen i hu— vudkurs 24 kronor men vid de dubbla kurserna 14'80 a 1721 kronor allt efter längden av de kurser, som äro ifråga. Det må också framhållas, att stegringen från 3000 till 3700 kronor utgör blott 23'3 procent, under det att för föreståndare motsvarande ökning från 4000 till 5400 kronor ut- gör 35 procent. Därest sistnämnda ökningsprocent tillämpades jämväl för lärarna, skulle dessas begynnelselön vid dubbla kurser bliva 4050 kronor. Vi finna häri fullgoda skäl för att — såsom ock påyrkats i lä— rarföreningens skrivelse, punkten 5) en utjämning till lärarnas för- mån sker därigenom att dessas begynnelselön vid dubbla kurser höjes, men kunna med hänsyn till eljest uppstående svårigheter vid löneturs— beräkningen, när lärare befordras till föreståndare, ej tillstyrka större

höjning än till 3900 kronor. Kontanta avlöningen pr arbetsdag för dem blir då med nuvarande kurslängder i olika kurskombinationer 15'60 a 1814 kronor, alltså även i detta fall långt under 24 kronor. Riktigheten av detta betraktelsesätt har i viss mån även beaktats av lantbruksstyrelsen, som i sitt förslag den 27 augusti 1929 till provisorisk avlöningsförbätt- ring åt lantmannaskollärarna förordat ett procentiskt högre löneförbätt— ringsbelopp till lärare vid dubbla kurser än till lärare vid enbar huvud- kurs. Genom denna obetydliga jämkning bör lönen icke kunna anses hava blivit nyreglerad.

I enlighet med lärarföreningens framställning förorda vi höjning från 500 till 600 kronor av minsta ersättningsbeloppet till sådan lärare, som icke erhåller stadgade naturaförmåner av bostad och bränsle.

Vi hava övervägt det såväl i lärarföreningens skrivelse som från andra håll framställda förslaget, att ett tredje ålderst'illägg måtte beredas före— ståndarna. Genom bifall till detta förslag skulle emellertid en princip frångås, som nu allmänt tillämpas för sådana personalgrupper, vilkas löner icke reglerats enligt det nya, för statens civila förvaltning, de af- färsdrivande verken m. fl. gällande systemet. Vi kunna icke tillstyrka, att på denna enstaka punkt en sådan avvikelse göres. Det må framhål- las, att lärarnas tredje ålderstillägg torde vara medgivet med hänsyn till dem, som stanna i lärargraden, varemot för dem, som övergå till före ståndarhefattning, själva denna befordran medför löneökning. Förestån— dartjänst erhålles i regel först vid något högre levnadsålder än lärar- tjänst, och behovet av ett tredje ålder-stillägg bör därför vara mindre, helst som begynnelselönen är högre. Vi hava därför icke ansett oss böra föreslå någon förändring i detta avseende.

Något rektorsarvode, när lantmannaskolans föreståndare är rektor för med denna skola förenad lanthushållsskola, kunna vi desto mindre till— styrka, som vi komma att föreslå väsentliga inskränkningar i sådan rek- tors uppgifter.

Det har emellertid, såsom redan förut framhållits, synts oss angeläget att sådana anordningar träffas, att lantmannaskolornas lärarpersonal får bättre ordnade tillfällen till arbete under större del av året än nu. I sammanhang härmed bör densamma erhålla ökade tjänsteinkomster i för— hållande till arbetstidens utsträckning. Detta system synes oss vila på riktiga och sunda principer.

Vi föreslå sålunda, att avlöningen ökas för de tider av 15 resp. 25 dagar i en eller flera perioder, med vilka vi förordat att de ordinarie kurserna må kunna förlängas. Denna ökning bör, såsom av bifogade tab. 9 när- mare framgår, enligt vårt förslag utgöra för föreståndare för varje ök— ningsperiod om 15 dagar i huvudkurs 200 kronor, för den första öknings- perioden om 25 dagar i fortsättningskurs eller längre kurs 400 kronor samt för den andra ökningsperioden om 25 dagar i sådan kurs 300 kronor. För lärare utgöra enligt förslaget motsvarande belopp 150 kronor, 300

Tab. 9. Föreslagen kontant avlöning till lärarpersonalen vid lantmannaskolor (utom älderstillägg och dyrtidstillägg).

Antal dagar Tillägg ' Lön med tillägg Lön arbets- sön- utan Pr ökad Pr dagar dagar Summa tillägg Belopp argets- Belopp arbets- ag dag Föreståndare Enbar huvudkurs ......... 125 21 146 4 000 —— 4 000 32— + 15 dagar .................. 140 23 163 4 000 200 13'33 4 200 30'— + 15 >> .................. 155 25 180 4 000 400 13'33 4 400 28'58 Huvudkurs + andra d:o 250 42 292 5 400 — — 5 400 21'6 0 + 15 dagar .................. 265 44 809 5400 200 1333 5 600 2113 + 15 » .................. 280 46 326 5 400 400 1333 5 800 2011 + 15 » .................. 295 48 343 5 400 600 1333 6 000 20'å7 Huvudkurs + fortsätt- ningskurs .................. 220 37 257 5 400 —— 5 400 2454 + 25 dagar .................. 245 41 286 5 400 400 16'— 5 800 23'67 + 25 » .................. 270 45 315 5 400 700 14'— 6 100 2259 Längre kurs, med eller utan huvudkurs ......... 215 36 251 5 400 ——- — 5 400 25'11 + 25 dagar ................. 240 40 280 5 400 400 16'— 5 800 2412 + 25 » .................. 265 44 309 5 400 700 14'— 6 100 2302 L ä r a r e Enbar huvudkurs ....... 125 21 146 3 000 — 3 000 24'— , + 15 dagar .................. 140 23 163 3 000 150 10'— 3150 2250 | + 15 >> .................. 155 25 180 3 000 300 10— 3 300 21'29 Huvudkurs + andra d:o 250 42 202 3 900 3 900 15'60 *, + 15 dagar .................. 265 44 309 3 900 150 10'—» 4 050 15'28 15 » .................. 280 46 326 3 900 300 10'— 4 200 15"— + 15 » .................. 295 48 343 3 900 450 10'— 4 350 1474 Huvudkurs + fortsätt- ningskurs .................. 220 37 257 3 900 -— 3 900 17'73 + 25 dagar .................. 245 41 286 3 900 300 12'— 4 200 1714 + 25 » .................. 270 45 315 3 900 500 10'— 4 400 1680 Längre kurs, med eller utan huvudkurs ......... 215 36 251 3 900 — — 3 900 18'14 + 25 dagar .................. 240 40 280 3 900 300 12'— 4 200 1750 + 25 >> .................. 265 44 309 3 900 500 lO'— 4 400 16'60

kronor och 200 kronor. Den tidslängd såväl i arbetsdagar som inalles, (1. V. 5. söndagar inräknade, vilken varje kurs, utan eller med för- längningar, innefattar, framgår även av tabellen. Det må framhållas, att, då tabellen blott avser att utvisa löneförhållandena under normala och förlängda kurstider, densamma endast upptager de kontanta begyn— nelselönerna utan hänsyn till naturaförmåner, dyrtidstillägg och ålders- tillägg.

Tabellen utvisar, att i de flesta fall hela året icke blir fullt upptaget av skolarbete, icke ens vid förlängda kurser och även när i beaktande tages, att en del av året bör lämnas fritt till ferier. I själva verket kunna enligt vår mening endast dels två huvudkurser med en eller flera för-

längningar, dels huvudkurs jämte fortsättningskurs med två förlängnin— gar i den senare och dels längre kurs (med eller utan huvudkurs) med två förlängningar anses motsvara full arbetsprodukt pr år. Vi hava dock härvid räknat ferietiden så pass lång som två hela månader. Det har då såsom redan förut framhållits framstått som angeläget .att söka an— ordna lämplig möjlighet att disponera lantmannaskolornas lärarpersonal under den tid av året, som fattas i normalt årsarbete.

I detta syfte föreslå vi, att denna personal skall för den från skolan erhållna avlöningen vara skyldig att stå till vederbörande lantbruksun— dervisningsnämnds eller skolstyrelses förfogande under året, dock med undantag för högst två månaders ferier eller sålunda i minst 260 arbets- dagar. Sistnämnda dagantal motsvarar ungefär 305 kalenderdagar, sön- och helgdagar inräknade, och 60 dagar eller två månader bli då lediga till ferier. Under nämnda tid av 260 arbetsdagar bör först och främst inbegripas tiden för de ordinarie skolkurser, där personalen tjänstgör. Den övriga tiden bör disponeras för lärarpersonalens utnyttjande antin- gen för extra kurser vid skolan eller för andra kurser eller uppgifter på lantbruksundervisningens eller därmed närbesläktade områden på sätt vi förut framhållit och framdeles skola närmare utveckla. Av lantbruks- styrelsen anordnade specialkurser vid skola, t. ex. för utbildande av kon- trollassistenter, instruktörer (vandringsrättare), ladugårdsförmän m. fl., böra givetvis inbegripas under nyssnämnda beteckning »extra kurser vid skolan». Även de kurser, som plåga hållas vid lantmannaskola för utbildan- de av lärare i jordbruksbestämda fortsättningsskolor, böra i detta avseende kunna godkännas såsom extra kurser vid skolan, ehuru de egentligen höra under den allmänna folkundervisningen.

För den tid, varunder lärarpersonalen sålunda utöver de ordinarie skol- kurserna tages i anspråk för undervisningsverksamhet, bör densamma givetvis åtnjuta särskild ersättning. I avseende å bestämmandet av denna ersättnings belopp synes en god utgångspunkt erbjuda sig i de belopp pr dag, som de av oss föreslagna tillökningslönerna för förlängda kurs- tider utgöra. Dessa lönebelopp kunna angivas till i genomsnitt för före- ståndare 14 kronor och för lärare 10 kronor pr dag. Det skulle möjligen kunna ifrågasättas att för dessa extra arbeten tillämpa ett enhetligt dag- arvode för både föreståndare och lärare, exempelvis 12 kronor pr dag. Därigenom skulle anledning saknas för uppdragsgivare att föredraga lärarnas billigare arbetskraft. Men då föreståndarens lön är högre, bör hans dagsarbete bliva högre honorerat. Det må även framhållas, att enär föreståndarna torde i rätt stor utsträckning bliva upptagna av skoljord- brukets skötsel, de icke lära kunna disponeras för extra arbeten i fullt samma utsträckning som lärarna, vadan beloppet av de högre arvodena till dem icke torde uppväga den besparing som göres genom att lärarnas arvode sättes till 10 kronor. Emellertid är denna fråga icke av någon principiell betydelse och beaktansvärda skäl kunna anföras för båda sy—

stemen. I vårt .förslag hava vi utgått från att åtskillnad göres, så att dagarvodet sättes för föreståndare till 14 kronor och för lärare till 10 kronor. I de fall då möjligen högre beräkningsgrund för arvodet vid särskild kurs eller annan undervisningsverksamhet blivit i vederbörlig ordning fastställd, bör uppenbarligen detta gälla. Till sagda arvode bör i förekommande fall, (1. v. 5. då arbetet utföres å annan ort än där före- ståndaren resp. läraren är bosatt, komma resekostnadsersättning och dag— traktamente. Nu nämnda arvoden m. m. böra gäl-das av den som påkallat lärarpersonalens medverkan. Här regleras blott de villkor, under vilka denna personal bör vara skyldig att mottaga dylika uppdrag.

Å efterföljande tab. 10 hava vi angivit den årsinkomst av undervis— ningsarbete, som med tillämpning av de nu av oss förordade principerna kan tänkas skola tillkomma en föreståndare eller lärare vid lantmanna— skola. För att inkomstens hela belopp må framträda hava vi å tabellen inräknat i lönen värdet av naturaförmånerna, upptagna till 800 kronor för föreståndare liksom nu samt till 600 kronor för lärare enligt värt för— slag. Ålderstillägg och dyrtidstillägg hava däremot med hänsyn till sin oberäknelighet icke medtagits utan endast den normala begynnelselönen. Tabellen utvisar, att högsta möjliga årsinkomsten för föreståndare resp. lärare företer vissa växlingar vid olika kombinationer, nämligen för fö— reståndare mellan 6 340 och 6 900 kronor samt för lärare mellan 4 600 och 5000 kronor. Dessa växlingar få dock ej anses vara särdeles betydande. Det är för övrigt att märka, dels att vissa kurskombinationer sträcka sig utöver den angivna skyldighetstiden av 260 dagar samt dels _ och fram— för allt —— att arvodesinkomsten för överstigande dagantal är ganska osäker. Den beror ju på i vad mån skolan eller undervisningsnämnden kan bereda befattningshavaren extra arbete vid särskilda kurser eller annan verksamhet. Denna osäkerhet gör sig särskilt gällande under au— gusti—oktober månader, då lärarpersonalen just torde vara mest ledig från skolarbete och alltså i tillfälle att mottaga uppdrag, men då sådana uppdrag ej lika lätt torde stå till buds på grund av att undervisnings- kurser, studieresor m. m. icke under denna tid lära äga rum i nämnvärd utsträckning med hänsyn till pågående skördearbete m. in.

En omständighet, som i detta sammanhang måste tagas i betraktande, gäller lärarpersonalens ålderstillägg. För närvarande stadgas, att dylik förhöjning inträder efter fem år, under villkor att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den på fem kalenderår belöpande, i gällande reglemente stadgade minsta undervisningstiden för de kurser, vid vilka han haft att tjänstgöra såsom fast anställd, med gott vitsord bestritt sin tjänst. Av denna bestämmelse följer, att den som tjänstgjort allenast vid en huvudkurs under vart och ett av fem år, (1. v. s. inalles 625 arbets— dagar, blir i avseende på rätt till ålderstillägg likställd med den som under vart och ett av de fem åren tjänstgjort antingen vid längre kurs. d. v. s. 1 075 dagar, eller vid huvudkurs jämte fortsättningskurs, d. v. s.

Tab. 10. Beräknad årsinkomst för lärarpersonalen vid lantmannaskolor vid 260 arbetsdagar eller mer vid vissa kurser

(utom ålderstillägg och dyrtidstillägg).

Ordinarie skolkurs! Annan verksamhet > Årsinkomst ! | arbets lön + ' arbets- _ pr arbeta- dagar natura dagar ”'n Ode belopp dag 1 Föreståndare ]. Enbar huvudkurs ................. 125 4 800 135 1 890 t 6 690 25-73 + 15 dagar ......................... 140 5 000 120 1 680 1» 6 680 2559 + 1.3 ........................... 13.5 .3 200 105 1470 1 6 670 25-55 Huvudkurs + andra d:o ...... 2530 0 200 10 140 i? (i 340 24-38 + 15 dagar ........................... 26?) 6 400 — — 1 6 400 24'15 + 15 » ........................... 280 6 600 — —— l 6 600 2357 + 15 » ........................... 295 6 800 _ _ ; 6 800 23.05 Huvudkurs + fortsättningskurs 220 6 200 40 560 ; 6 760 20»— + 25 dagar .......................... 245 6 600 15 210 * 6 810 2619 + 25 » ........................... 270 6 900 —— 6 3100 25.35 Längre kurs, med eller utan .! huvudkurs ........................ 215 6 200 45 630 11 6 830 26'? 7 + 25 dagar .......................... 240 6 600 20 280 6 880 2046 + 25 » ........................... 265 6 900 — 0 900 2604 L ä r a r e Enbar huvudkurs .................. 125 3 600 135 1 350 4 950 1004 + 15 dagar .......................... 140 3 750 120 1 200 4 950 151-04 + 15 » ........................... 155 3 900 105 1 050 4 050 19'04 Huvudkurs + andra d:o ......... 250 4 500 10 100 4 600 17'69 + 15 dagar ........................... 265 4 650 4 650 17'4 7 + 15 » ..................... _ 280 4 800 4 800 1714 + 15 » ........................... 295 4 950 — — 4 950 16'78 Huvudkurs + fortsättningskurs 220 4 500 40 400 4 900 18'85 + 25 ................................ 245 4800 15 150 —L 950 1904 + 25 ................................. 270 5 000 — 5 000 1852 Längre kurs, med eller utan huvudkurs ........................ 215 4 500 45 450 4 950 1904 + 25 dagar ........................... 240 4 800 20 200 5 000 1923 + 25 >> ........................... 265 5 000 — — 5 000 18-37

1 100 dagar, eller vid två huvudkurser, d. v. s. 1 250 dagar. Detta kan i och för sig icke gärna anses rättvist. Då vi nu föreslagit skyldighet för lant- mannaskolans lärarpersonal att årligen utöver de ordinarie skolkurserna stå till skolstyrelses eller lantbruksundervisningsnämnds förfogande in— till viss tid, inalles 260 arbetsdagar, yppar sig härigenom en möjlighet att reglera nämnda förhållanden och vinna större likställighet mellan olika kategorier av lärare. Att för ålderstillägg kräva, att nyssnämnda tid av 260 dagar skulle varje år vara fullt utnyttjad, synes dock för strängt. Även om läraren själv skulle ivrigt önska att bliva använd i så stor utsträckning, kan det tänkas möta svårighet för Skolstyrelsen eller nämnden att skaffa honom sysselsättning hela denna tid. Det synes

därför böra vara tillräckligt att beträffande rätten till ålderstillägg utgå från en minsta användningstid av 225 arbetsdagar i genomsnitt pr år. För fem år blir detta 1 125 dagar. Då han skall för ålderstillägg hava tjänstgjort mer än fyra femtedelar av denna tid, kommer minimikravet å arbetsdagar för ålderstillägg att bestå däruti, att han tjänstgjort mer ] än 900 arbetsdagar. Vi hava infört bestämmelser i enlighet med dessa ] principer i vårt förslag till kungörelse om statsunderstöd till lantmanna— 4 skolor. I

Ur bestämmelsen om villkor för ålderstillägg böra till följd av dessa ändrade regler uteslutas orden »i gällande reglemente stadgade minsta» . undervisningstiden. Det blir uppenbarligen, vad de ordinarie skolkurser- ' na beträffar, icke den minsta undervisningstiden som skall konstituera ålderstillägg utan den faktiska undervisningstiden, med eller utan kurs- förlängningar. I % 5 mom. 1 av Vårt förslag till kungörelse hava vi iakt- tagit detta. I mom. 2 av samma paragraf hava vi infört bestämmelse, att befattningshavare därjämte äger tillgodoräkna sig den tid från och med kungörelsens trädande i kraft, då han tjänstgjort vid extra kurser vid skolan eller ock fullgjort annan av lantbruksundervisningsnämnd honom ; anvisad verksamhet. Då emellertid särskilt sistnämnda verksamhet kan vara av synnerligen växlande art, hava vi tillagt en föreskrift, att dylikt tillgodoräknande må ske endast efter lantbruksstyrelsens beprövande. Denna styrelse bör sålunda äga bedöma, huruvida verksamheten kan an- ses vara av sådan, med vederbörande skolundervisning någorlunda jäm- . förbar beskaffenhet, att den bör i avseende på rätt till ålderstillägg jäm- ställas med denna. För vår del hava vi, särskilt med hänsyn till den sammanhängande tjänstårsberäkning som vi komma att föreslå mellan lärare och jordbrukskonsulenter, ansett, att under sagda verksamhet bör I få inbegripas även annat arbete än ren undervisning, såsom deltagande i premieringar, ledande av studieresor, ungdomsarbete, försöksringar m. m. t

Det är uppenbart, att ålderstillägg, som vid ikraftträdandet av de nya bestämmelserna redan intjänats av befattningshavare, böra få av dem behållas. Ifall en befattningshavare vid nämnda tidpunkt har tjänst— gjort viss tid, sedan han tillträtt begynnelselön eller erhållit ålders- ] tillägg, bör denna tid tillgodoräknas honom enligt nuvarande regler vid framdeles skeende tilldelande av ålderstillägg. Men för den tid, ! som efter sagda tidpunkt ytterligare kräves för ålderstilläggs intjänande, böra de nu föreslagna bestämmelserna gälla, varvid minimikravet å ar- betsdagar bör pr år sättas till femtedelen av 900 eller sålunda till 180 i genomsnitt. Det bör tillkomma skolstyrelserna att, i den mån nuvarande anställningsvillkor därtill föranleda, föranstalta, att hinder mot en sådan övergång till de nya bestämmelserna icke uppstår från lärarpersonalens sida. '

1 ett särskilt, med ålderstilläggsberäkningen sammanhängande avseen- de finna vi en ändring nödvändig vid genomförandet av vårt förslag be-

träffande lärarnas utsträckta tjänstgöringsskyldighet. Det gäller lärares rätt till avlöning vid befordran till föreståndare. Nu stadgas härom, att före— ståndare, som befordrats till denna befattning från att hava varit ordi— narie lärare, omedelbart vid tillträdet till föreståndarbefattningen äger tillgodoräkna sig så många ålderstillägg såsom föreståndare, att hans kontanta minimigrundlön jämte ålderstillägg i sistnämnda befattning närmast överstiger den kontanta minimilön jämte ålderstillägg han se- nast åtnjutit såsom lärare. Denna regel gäller lika för lärare vid skola med huvudkurs och vid skola med dubbla kurser, ehuru deras löner äro olika, vid övergång till föreståndarbefattning vid vare sig det ena eller andra slaget skolor. Vid övergång till föreståndarbefattning vid skola med dubbla kurser har dock ingen olägenhet härav uppkommit, eftersom ingen lärare, även med tre ålderstillägg, kommer upp till dylik förestån- dares begynnelselön, 5400 kronor. Men vid övergång till föreståndarbe- fattning vid skola med endast huvudkurs, alltså 4 000 kronors begynnelselön, visar sig skillnad om den utnämnde kommer från skola av det ena eller andra slaget, därest han intjänat ett eller två ålderstillägg. Den, som kommer från skola med dubbla kurser, får då såsom föreståndare genast 500 kronor högre lön än den som kommit från skola med allenast huvud- kurs. Om än såsom skäl för en sådan anordning hittills möjligen kun- nat åberopas sistnämnde lärares korta årstjänstgöring, blir förhållandet annorlunda, när bägge slagen lärare skola bliva likställda i avseende på tjänstgöringen genom sin skyldighet att stå till förfogande intill 260 ar— betsdagar. Då emellertid en bestämmelse angående ålderstillägg givetvis icke kan hänföras till annat än den kontanta lönen, oberoende av arvodes- inkomsten, hava vi för ojämnhetens minskande funnit den utväg böra anlitas, att lärare vid skola med allenast huvudkurs erhåller rätt att vid befordran till föreståndare tillgodoräkna sig tjänstetid utöver fem år i nämnda länarbefattning.

En speciell svårighet erbjuder skötseln av skoljordbruk. Å ena sidan utgör detta ett arbete, som måste utföras och som för skolan är av bety- delse även under den tid, då kurs icke pågår, och å andra sidan kan dess skötsel tänkas i viss mån hindra den därmed sysselsatte att mottaga andra undervisningsuppdrag. För den tid, då kurs av ett eller annat slag pågår vid själva skolan, torde dock sådana svårigheter icke uppstå. Det torde endast vara för tiden mellan dylika kurser, som några regler i detta avseende behövas. Det synes oss möjligt att taga nödig hänsyn härtill, om det stadgas, att för varje s-öckendag, varunder vederbörande föreståndare eller lärare är upptagen av skötseln av skoljordbruk under den tid, då kurs, ordinarie eller extra, vid vilken han är anställd, icke hålles vid skolan, han skall äga att såväl i avseende på det dagantal, varunder han skall stå till förfogande, som ock för ålderstillägg tillgodo— räkna sig halv arbetsdag. Däremot är det givetvis beroende av förhål- landena i varje särskilt fall, huruvida och 'i vad mån ersättning för skol-

jordbrukets skötsel skall utgå till den person, som sköter detsamma. Några allmänna regler kunna icke givas härom på grund av de synner- ligen växlande förhållandena i avseende på skoljordbrukets ställning till skolan, dess storlek m. m., utan lärer det böra, när ersättning anses böra ifrågakomma, få bero på särskild överenskommelse.

Sammanhängande tjänstårsberäkning ifråga om ålderstillägg för lärarpersonalen vid lantmannaskolor samt jordbrukskonsulenter.

J ämlikt && 4 i kungörelsen den 5 december 1919 angående statsunderstöd till lantmannaskolor kan föreståndare erhålla två och lärare tre ålders— tillägg, vart och ett år 500 kronor samt med fem års mellantid. Före— ståndare och lärare äga för åtnjutande av rätten till löneförhöjning ge— nom älderstillägg tillgodoräkna sig den tid de innehaft motsvarande be- fattning vid statsunderstödd lantmannaskola, lantbruksskola eller folk- högskola, dock vad beträffar tid före den 1 november 1919 under vissa villkor. Däremot äger dylik befattningshavare icke att tillgodoräkna sig tjänstetid såsom jordbrukskonsulent.

Kungörelsen den 19 augusti 1921 angående statsbidrag till avlönande av jordbrukskonsulenter (nr 515) gäller sådan konsulent, anställd i hus- hållningssällskaps tjänst eller hos kemisk-växtbiologiska anstalten inom Norrbottens län. Statsbidraget utgår för varje konsulent med dels 4.200 kronor såsom grundlön och dels erforderligt belopp för ålderstillägg å 500 kronor efter 5, 10 och 15 år. Konsulent skall åtnjuta minst grund- lön å omförmälda belopp jämte nyssnämnda ålderstillägg. Såsom vill- kor för statsbidrag gäller, att alla övriga utgifter för konsulentens an- ställande och verksamhet bekostas av landsting, hushållningssällskap eller eljest samt att i kungörelsen meddelade bestämmelser ifråga om konsulentens anställning lända till efterrättelse. För ålderstilläggen ta- ges endast konsulenttjänsten i beräkning, dock att konsulent får till- godoräkna sig den tid han före den 1 januari 1921 oavbrutet innehaft motsvarande eller högre, med statsbidrag avlönad befattning hos hus- hållningssällskap. Jordbrukskonsulenterna skola vara delägare i sta- tens pensionsanstalt. Jordbrukskonsulent är skyldig biträda hushåll- ningssällskapet i dess verksamhet för höjande av det mindre jordbruket och särskilt att biträda sällskapets egnahemsnämnd vid dess egnahems- låne- och jordförmedlingsverksamhet.

Vid utredningen angående den lägre 1antbruksundervisningens omor— ganisation har från åtskilliga håll -— bl. a. förvaltningsutskotten i Öster- götlands, Gotlands, Kristianstads, Skaraborgs, Kopparbergs, Västerbot- tens och Norrbottens län — framförts såsom ett önskemål, att viss för- bindelse måtte kunna anordnas mellan konsulentkåren och lärarperso— nalen vid de lägre lantbruksläroverken i syfte att underlätta övergången

från det ena slaget av befattningar till det andra. Det torde därvid hu— vudsakligen hava åsyftats att bereda möjlighet för en befattningshavare att vid sådan övergång få åtminstone i viss utsträckning tillgodoräkna sig tjänstetid i den ena befattningen för åtnjutande av ålderstillägg i den andra. En till Kungl. Maj:t ingiven framställning den 20 oktober 1928 i, bl. a., detta syfte från föreningen Sveriges jordbrukskonsulenter har remitterats till oss. Föreningen har funnit en sådan anordning böra främjas, att den unge agronomen börjar såsom lärare vid lägre lant- bruksundervisningsanstalt och därefter övergår till konsulentverksamhet för att kanske framdeles återgå till lärarverksamhet, men då såsom före— ståndare. En sådan övergång vore emellertid synnerligen försvårad på grund av att tjänstår ej finge räknas vid övergång från den ena verk— samheten till den andra. Föreningen har anhållit om åtgärders vidta— gande för att tjänstgöring både som lärare och konsulent måtte få räk- nas tillsammans vid beräkning av tjänstår.

Vi hava under vårt utredningsarbete kommit till den bestämda upp- fattningen, att det för lantbruksundervisningen skulle vara till gagn, att en övergång från den ena till den andra av dessa bägge tjänstemanna— grupper underlättades. I dylikt syfte är uppenbarligen en sammanhän- gande tjänstårsberäkning av stor betydelse. Om man endast dömer efter konsulenternas författningsmässigt stadgade minimilöner och de mini- miavlöningar, kontant och in natura, som äro tillförsäkrade nämnda lä— rarpersonal, vill det också synas, som om det icke skulle vålla särdeles stora svårigheter att konstruera ett system i dylikt syfte. Men det visade sig snart, att, ehuru konsulenternas stadgade lön icke kan anses vara särdeles mycket förmånligare än en lantmannaskollärares nuvarande totala avlöningsförmåner, särskilt om i betraktande tages, att den senare icke är upptagen av skolarbetet mer än en del av året, konsulentplatserna dock ganska allmänt anses ekonomiskt förmånligare. Det har därför be- funnits nödvändigt att införskaffa närmare upplysningar för att vinna material för bedömande av lärarpersonalens och konsulenternas ställning till varandra i avseende på tjänsteinkomster. Till hushållningssällska- pens förvaltningsutskott hava fördenskull rörande konsulenterna riktats vissa frågor i dylikt syfte.

Sålunda har till en början frågats: »Utgår till någon eller några av konsulenterna högre grundlön och större ålderstillägg än de fastställda minimilönerna och i så fall med vilka belopp? Erhålla konsulenterna dyrtidstillägg och i så fall efter vilka grunder?» Svaren på dessa frågor äro sammanförda i tab. 11.

Av denna sammanställning framgår, att grundlönen stannar vid det före— skrivna minimibeloppet överallt utom hos sex hushållningssällskap. Hos tre av dessa, Stockholms, Gotlands och Kopparbergs, har ökningen skett i samband med att dyrtidstilläggen borttagits. Hos två av de övriga, Uppsala och Örebro, utgöres ökningen av särskilt tillägg till förste konsu-

Hushållningssällskap Grundlön ilägg;- Dyrtidstillägg Begånålje-yl Shelåön Stockholm ........................... 7 000 3 a 600 — 7 000 s 800 4 Uppsala ............................. ' 4 700 3 a 500 25 v,, 5 875 7 750 i

» .......................... 4 200 » 25 ”o' 5 250 7 125 i Södermanland ..................... 4 200 » 10 %* 4 620 6 270 ; Östergötland ........................ 4 200 » statens oregl. 5 700 7 700 ! Jönköping .......................... 4 200 » -— 4 200 5 700 ] Kronoberg ........................... .1. 200 » statens nyregl. 4 950 (5 700 — Kalmar norra .................... 4 200 » — 4 200 5 700

» södra ..................... 4 200 » statens nyregl. 4 950 6 700 Gotland .............................. l 5 500 » _ 5 500 7 000 Blekinge ............................. 4 200 » statens nyregl. 4 950 6 700 Kristianstad ........................ 4 200 » c:a 20 % 5 040 6 840 Malmöhus ........................... 4 200 » säl-Skilda regl. 5 600 7 550 Halland .............................. 4 200 » statens oregl. 5 700 7 700 Göteborg och Bohus ............ 4 200 » statens nyregl. 4 950 6 700 Älvsborgs norra ................ 4 200 » 15 % 4 830 6 555 * » södra .................. 4 200 » ( Stiliga?) 001155]. å ) 5 300 6 800 Skarabol-g ........................... 4 200 » c:a 38 % 5 300 7 860 Värmland ........................... 4 200 » ( Statgggoofgl- å) 5 100 6 600 Örebro ........................... 5 000 » 18 % 5 900 7 670 » ........................... ,. 4 200 » 18 % 4 950 6 700 Västmanland . ..................... 4 200 > ( simili]; "sååå it 4 800 6 500 Kopparberg ....................... 6 000 » — 6 000 7 500 Gävleborg ........................... 4 500 » statens nyregl. & 300 7 100 j Västernorrland ..................... 4 200 => statens nyregl. 4 950 6 700 ], Järntland ........................... 4 200 » statens nyregl. & 4 950 6 700 J Västerbotten ........................ 4 200 » statens nyregl. " 4 950 (i 700 2 Norrbotten ........................... 3 4 200 » statens nyregl. ; 4 950 6 700 :

1 Härav 500 kr. personligt tillägg. 2 » 800 >> » » ” Tillkommer kallortstillägg år 600 kr.

lenten. Hos det återstående sällskapet, Gävleborgs, utgör höjningen blott 300 kronor. Härjämte är att märka, att inom Norrbottens län utgå kall- ortstillägg å 600 kronor.

Vad ålderstilläggen beträffar utgå. de överallt, utom i Stockholms län, med de fastställda beloppen. Ökningen i Stockholms län till 600 kronor sammanhänger med dyrtidstilläggens borttagande.

Större skiljaktigheter Visa sig ifråga om dyrtidstilläggen, Hos 5 säll- skap äro de borttagna, hos 9 utgå de efter statens grunder för beräknande av dylikt tillägg vid nyreglerade verk, hos 2 efter grunderna för oreg- lerade verk och hos 10 efter vissa särskilda regler, som ibland utgöra modifikation av statens. Med utgångspunkt från dyrtidstillägg å 36 pro- cent vid oreglerade och 18 procent vid nyreglerade verk hava slutsum- mor för hela den kontanta avlöningen uträknats i tabellen. Dessa växla, vad begynnelselönen angår, mellan 4 200 kronor och 7000 kronor samt be— träffande slutlönen mellan 5700 kronor och 8800 kronor. Såsom ungefär— liga medeltal kunna angivas 5200 kronor resp. 6900 kronor.

Till jämförelse härmed må erinras, att hittills den normala begynnelse— avlöningen utgjort till en lantmannaskollärare med tjänstgöring vid två kurser under året —— alltså så jämförligt som hittills varit möjligt med konsulentens helårstjänst — 3700 kronor. Ä hälften härav utgår av statsmedel dyrtidstillägg enligt grunderna för dylikt tillägg vid oregle— rade verk. I allmänhet har från orten beviljats motsvarande dyr- tidstillägg å andra hälften av lönen. Dyrtidstillägget kan alltså efter I 36 procent beräknas inalles till 1300 kronor. Om härtill lägges vär-

det av fri bostad m. m. för helt är, hittills uppskattat i författningen till minst 500 kronor, kommer man för en dylik lärare till en sammanlagd begynnelseavlöning av 5500 kronor. Om man på ena- , handa sätt uträknar kontanta slutlönen, blir denna för en dylik lärare ; ungefär 7000 kronor och hela slutlönen inklusive naturaförmåner 7500 kronor. En lärare med sådan utsträckt tjänstgöring, som här förut— , satts, torde alltså hava något högre avlöning än en konsulent i genom— snitt. Ifall däremot läraren blott är anställd vid huvudkurs, mot 3000 kronors grundlön, blir hans totala begynnelseavlöning på enahanda sätt beräknad, c:a 4600 kronor, och hans slutavlöning 6600 kronor. Denne lärare har alltså något lägre löneinkomst än en konsulent, men han är då ej upptagen mer än 125 arbetsdagar under året.

En lantmannaskolföreståndare med 5400 kronors grundlön för tjänst— . göring vid flera kurser och ett värde av 800 kronor för naturaförmåner ; har, med inräknande av dyrtidstillägg och naturaförmåner, en begyn— nelseavlöning om c:a 8100 kronor och en slutavlöning om c:a 9500 kro- nor. För en föreståndare med tjänstgöring allenast vid huvudkurs mot grundlön av 4000 kronor bliva motsvarande belopp 6250 kronor resp. l 7600 kronor. Även den sistnämnde har alltså väsentligt högre avlöning [ än en konsulent. l Så långt jämförelsen hittills sträckt sig, synes den alltså icke utvisa, att en jordbrukskonsulentbefattning avgjort är förmånligare i ekono— miskt avseende än en befattning som lärare vid en lantmannaskola. Men vissa ytterligare omständigheter måste tagas i betraktande. Till förvaltningsutskotten hava därför riktats ytterligare vissa frågor. Sålunda har frågats: »Efter vilka grunder utgå resekostnadsersättning

186 och dagtraktamente till konsulenterna vid förrättningar i hushållnings— sällskapets tjänst? Till vilka belopp hava dessa uppgått under år 1928 för varje konsulent?» Svaren på dessa frågor äro av mycket växlande innehåll. Ä flera orter utgår ersättningen efter statens resereglemente, i allmänhet efter klass II D, i ett par fall efter II E men i andra efter II 0. Vid de flesta sällskap haVa särskilda regler bestämts, vanligen in- nefattande ersättning för resa i andra klass å järnväg samt dagtrakta- mente å 13, 12, 11 eller 10 kronor. För resa med bil eller efter häst äro bestämmelserna så mångskiftande, att det icke ansetts lämpligt eller nö- digt att söka redogöra för dem. Ä vissa orter lämnar sällskapet bidrag till konsulent för hållande av egen bil. Ibland gälla olika regler för resa efter förvaltningsutskottets förordnande och efter enskild rekvisition. Ofta gäller högre ersättning vid resa utom sällskapets område. Vad to- talbeloppet och utbetalda resekostnads— och traktamentsersättningar un- der år 1928 angår, får man av uppgifterna därom det intrycket, att här— under icke å alla orter bokförts alldeles jämförbara utgifter, ty beloppen pr konsulent växla. i alltför hög grad, även om man beaktar att rese- behovet och resornas längd äro mycket olika å skilda trakter och för olika konsulenter. Såsom ett mycket grovt medeltal torde kunna angivas 4000 kronor. För ett tiotal konsulenter stannar beloppet under 3000 kronor, varemot för fem konsulenter uppgivas belopp överstigande 6000 kronor. Då bland de sistnämnda förekommer Kronobergs län med de allra högsta beloppen, 8 800 och 7 000 kronor för de bägge där anställda konsulenterna, under det att grannlänet Jönköpings län uppger så låga belopp som 2 500 och 2 600 kronor, torde en reservation för uppgiftsmaterialets användbar- het vara påkallad. Vi hava icke funnit det möjligt att av de i detta av— seende erhållna uppgifterna bilda oss ett bestämt omdöme, 'i vad mån jordbrukskonsulenterna få anses kunna bereda sig nettoinkomst genom tjänsteresor, men hålla före, att sådan möjlighet åtminstone å vissa orter förefinnes.

En annan till förvaltningsutskotten riktad fråga lydde: »Erhålla kon- sulenterna ersättning för särskilda arbeten, exempelvis uppgörande av dikningsplaner, förslag till anläggning av gödselstad, föredrag vid kur— ser och dylikt, och i sådant fall efter vilken taxa?» Rätt många förvalt— ningsutskott hava besvarat denna fråga med rent nej, nämligen Jönkö— pings, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs norra, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens läns. Från Jämtland meddelas, att vid föredrag å kurser höjes traktamentet med 2 kronor men att i övrigt ingen ersättning utgår. 1 Norrbotten ersättes allenast upp- görandet av täckdikningsplaner med 6 kronor pr styck. De flesta för— valtningsutskott hav-a däremot uppgivit, att sådan ersättning, varom nu är fråga, medgives, och hava i allmänhet bifogat de taxor och bestäm- melser som gälla härom och vanligen avse täckdikning, dikesprofiler, be- tesförbättring, nyodling, gödselstäder m. nu. För föredrag och kurser

lämnas ersättning med växlande belopp, ibland 5, 10 a 15 kronor om dagen utöver dagtraktamentet, ibland 5 kronor pr föredrag. I Öster- götland ges för varje småbrukskurs 20 kronor och för föredrag vid hus- hållsgille eller dylikt 15 kronor. I Kristianstads län ges dagtraktamente å 20 kronor för ett föredrag och 30 kronor för två. I Malmöhus län till- lämpas ett särskilt system, innefattande 10 kronor för varje upplysnings föredrag, 5 kronor för lektion om 50 minuter i Malmö och 10 kronor utom Malmö, dock med vissa begränsningar i avseende å antalet föredrag eller lektioner.

Slutligen hava förvaltningsutskotten tillfrågats: »Innehar någon eller några av sällskapets konsulenter avlönade uppdrag i sällskapet under- lydande eller av sällskapet understödda nämnder, föreningar eller dylikt och i så fall med vilka belopp? Åtnjuta konsulenterna för övrigt ersätt- ning för några uppdrag, som stå i samband med deras befattning och som sålunda anses böra tagas i betraktande vid en utredning rörande deras löneförmåner'l»

På dessa frågor har beträffande jordbrukskonsulenterna svarats nej från Kalmar norra och södra, Kristianstads, Skaraborgs, Kopparbergs och Västerbottens län. Från Västernorrland uppges, att de ibland, dock endast i mindre omfattning, anli- tas av länets jordbrukskommission såsom syneförrättare enligt vanhävdslagen. Från övriga sällskaps områden omförmälas däremot uppdrag av olika slag. I Stockholms län har en konsulent 1000 kronor såsom egnahemsnämndens sekre- terare och en annan 500 kronor för stamboksföring. I Uppsala län har förste jordbrukskonsulenten 900 kronor såsom egnahemsnämndens sekreterare samt 250 kronor från en lantbruksklubb och en fröodlarförening. I Södermanland har en konsulent 300 kronor för skötande av frörenseri och linberedningsanstalt samt en annan 1035 kronor för undervisning vid mejeriskolan och svinskötarkursen vid Oppeby. I Östergötland har förste konsulenten 600 kronor såsom egnahems- nämndens sekreterare och 800 kronor för ledningen av sällskapets täckdiknings- verksamhet. I Jönköpings län är jordbruks- och mejerikonsulenten överassistent hos länets centrala kontrollförening och åtnjuter 500 kronor pr år. Jordbruks- konsulenten har 100 kronor av länets fröodlarförening. I Kronobergs län får en konsulent 700 kronor från egnahemsnäumden och den andre 800 kronor för stam- boksföring. I Gotlands län har konsulenten 200 år 300 kronor för inspektion av svinavelsstationerna och stamboksföring av får. En av konsulenterna i Blekinge har 500 kronor såsom sekreterare i premieringsnänmden för nötboskap. I Malmö- hus län har en konsulent plägat få 500 kronor såsom kommissarie för lantbruks- binäringarnas böstutställning och en annan har uppburit såsom sekreterare i Skå- nes fröodlarförening 750 kronor, såsom sekreterare i skogs- och betesvårdsföre- ningen 300 kronor och såsom kommissarie för maltkornutställningen 500 kronor. I Halland uppbär förste konsulenten 100 kronor för handhavande av småbrukspre- mieringsnämndens expedition samt 5 kronor för varje värderingsinstrument å lä- genheter. Andre konsulenten har 125 kronor såsom sekreterare hos sällskapets tuberkulosdelegerade och 200 kronor för bestyr vid avelsdjursauktioner. En av konsulenterna i Göteborgs och Bohus län uppbär 200 kronor såsom sekreterare i länets fjäderfäavelsförening. Inom Älvsborgs norra länsdel åtnjuter en konsulent 150 kronor såsom kassör hos nötboskapspremieringsnåmnden och en annan 800 kronor såsom föreståndare för jordförmedlingsbyrän. Inom södra delen av Älvs- borgs län uppbär konsulenten 400 kronor för stamboksföring och 100 kronor för

Utredningens yttrande.

förande av nötboskapspremieringsnämndens räkenskaper. I Värmland har endast den ene jordbrukskonsulenten uppdrag av nu ifrågavarande slag, nämligen såsom föreståndare för jordförmedlingsbyrån, och får härför 500 kronor. I Örebro län åt- njuter en av konsulenterna 1 500 kronor såsom ledare av ritkontoret och täck- dikningsförmännens verksamhet samt 600 kronor såsom grundförbättringsnämndens sekreterare. Den andre har 200 kronor såsom maskinnämndens sekreterare och 300 kronor såsom ledare av fältförsöken. I Västmanland uppbär jordbrukskonsu- lenten 150 kronor såsom sekreterare hos småbrukspremieringsnämnden och 300 kronor såsom föredragande i egnahemsnämnden. I Gävleborgs län utgår till en konsulent 300 kronor såsom sekreterare i sällskapets utsädesnämnd och till en annan 800 kronor jämte tantieme för redaktion av sällskapets tidskrift. En av Jämtlands läns konsulenter har 2 500 kronor såsom sekreterare i egnahemsnämn- den. Inom Norrbottens län åtnjuter jordbrukskonsulenten i Tornedalen 900 kro— nor såsom ombudsman för Bromsska stiftelsen och en annan konsulent har 300 kronor såsom ombudsman för Alträsks kolonisationsområde.

Ehuru denna uppräkning torde i åtskilliga avseenden vara behäftad med ojämnheter och ofullständigheter samt innefatta vissa uppgifter, som ej äro av betydelse för den nu föreliggande frågan, ger den dock vid handen, att ett icke ringa antal av konsulenterna hava inkomstbringande uppdrag vid sidan av sin tjänst. I de flesta fall stannar inkomsten under 1 000 kronor ibland rätt långt därunder _ men i ett par fall överstiga dessa inkomster 2 000 kronor. Om man därjämte beräknar, att någon netto— behålln-ing uppstår å ersättningar för resekostnads— och dagtraktamen— ten, samt jämväl tar hänsyn till konsulenternas inkomst av arbete efter taxa samt för kurser och föredrag m. m., torde man vara berättigad an— taga, att de flesta konsulenter kunna göra sig en rätt avsevärd inkomst utöver sin avlöning. Det bör dock uttryckligen framhållas, att förhål— landena härvidlag äro mycket växlande å olika orter och mellan olika konsulentbefattningar, i det att den ene kan ha rätt stora extrainkomster och den andre kanske nästan inga eller blott helt obetydliga. Om man därjämte tar hänsyn till förut omförmälda växlingar i konsulenternas löner och dyrtidstillägg, visar sig, att konsulenternas avlöningsförhållan— den förete en synnerligen brokig och svåröverskådlig tavla.

För vår del hava vi emellertid att anställa jämförelse icke med lärar- personalens nuvarande avlöningsförhållanden utan med dem, som vi före- slagit för sagda personal. Då Vårt förslag innefattar, att föreståndare och lärare skola vara skyldiga att stå till förfogande i minst 260 arbets- dagar, motsvarande ungefär 305 kalenderdagar, bör man kunna utgå från att även denna personal blir i det närmaste upptagen av sin tjänst eller annat däremot svarande, anvisat arbete under praktiskt taget hela året med undantag för ferier. Då även konsulenterna torde pläga hava någon tids ledighet från sin tjänst i form av semester eller annorledes, böra alltså framdeles dessa bägge grupper befattningshavare kunna an- ses ungefär jämställda i avseende på tjänstgöringstiden pr år. Beträffande inkomsterna av tjänsten böra givetvis samtliga avlönings-

Tab. 12. Årsinkomst för ]ordbrukskonsulenter samt lärare och föreståndare vid lantmannaskolor.

Utan ålders- Med ett Med två Med tre ! tillägg ålderstillägg ålderstillägg ålderstillägg

Lärare vid a) huvudkurs ................................. 4 950 b) huvudkurs + andra d:o ............ 1 4600 5100 , ' 6100 c) huvudkurs + fortsättningskurs .. W 4900 f 5400 . 6400 d) längre kurs ............................. 4950 t 5450 . .. 6450 i i ? Konsulent ................................... ; 4900 4700 5700 5450 . 6450 ; Föreståndare vid a) huvudkurs ................................. s (590 i 7190 b) huvudkurs + andra d:o ........... * 6 340 ? 6840 c) huvudkurs + fortsättningskurs ...i 6 760 5 7 260 d) längre kurs .............................. i 6 830 f 7330

i i »

Konsulents avlöning är lägre än lärares .......................................... 400—750 400—750 400—750 400—750 föreståndares ................................ 2 140—2 030 2 140—2 630 2 140—2 630 1 640—2 130

I

förmåner och arvoden för anvisat extra arbete tagas i beräkning beträf- fande lärarpersonalen. Ifråga om konsulenterna torde förutom de egent- liga avlöningsförmånerna böra beräknas den nettoinkomst de må kunna erhålla genom ersättningar för resor samt för arbeten enligt taxa. Vad däremot beträffar de ovan omförmälda särskilda uppdragen av skilda slag, synas de i flera fall bero av personliga förhållanden och icke sällan vara att likställa med tjänstemäns biinkomster i allmänhet. De äro också mycket ojämna och tillkomma på långt när icke samtliga konsulenter. Då vi icke funnit oss böra införskaffa motsvarande uppgifter angående lärarper- sonalens nuvarande extrainkomster, skulle dessutom jämförelsen bliva ojämn, ifall dylika inkomster toges i beräkning blott för konsulenterna. För övrigt skulle en sådan jämförelse i varje fall bliva otillförlitlig, enär den för lärarpersonalens del borde ske icke med deras nuvarande extrainkomster utan med dem, som de kunde utöver arvoden för anvisat arbete påräkna efter en sådan utsträckt skyldighet att stå till förfogande, som vi före- slagit. Av dessa skäl hava vi ansett, att man vid förevarande jämförelse bör alldeles bortse från konsulenternas omförmälda uppdrag.

En från dessa utgångspunkter gjord jämförelse lämnar de resultat, som framgå av tab. 12. I densamma har icke tagits hänsyn till dyrtidstill- lägg, enär dels detta system torde få anses ställt under avveckling, dels konsulenternas dyrtidstilläggsförhållanden äro synnerligen växlande och dels även icke hela lärarpersonalen torde åtnjuta dyrtidstillägg å full lön. Något dyrtidstillägg å arvodet för extraarbeten är i varje

190 fall ej åsyftat. Lärarpersonalens avlöning är i tabellen upptagen en- ligt föregående tab. 10, alltså med inräknande av naturaförmåner. En- dast de huvudtyper ur sistnämnda tabell, som motsvara 260 arbetsdagars användning, hava medtagits.

Tabellen utvisar, att, då ju ålderstilläggen för både lärare och konsulen— ter äro lika många samt utgå med samma belopp och å samma mellan— tider, skillnaden hela tiden blir oförändrad. Konsulentens avlöning är i varje ålderstilläggsgrupp 400—750 kronor lägre än lärarens. Då emeller— tid denna skillnad torde få anses fullt uppvägd av konsulentens nettoin— komst av resor och arbeten enligt taxa samt då det för övrigt är ovisst, huruvida lärarna kunna genom dem anvisad extra verksamhet mot ar— vode komma fullt upp till de beräknade inkomstbeloppen, lärer det få an— ses befogat att efter genomförandet av vårt förslag beträffande lärar- personalens tjänstgöringsskyldighet anse, att lärare och konsulenter kun— na jämställas med varandra i avseende å tjänsteinkomster. Tjänste- tiden i den ena befattningen bör alltså få fullt tillgodoräknas för ålders- tillägg i den andra, varvid givetvis de för åtnjutande av sådant tillägg beträffande vardera befattningen stadgade villkoren böra gälla.

Mellan konsulent och föreståndare är skillnaden i avlöning vida större. Innan konsulenten intjänat det tredje ålderstillägget är skillnaden minst 2 140 kronor och därefter minst 1640 kronor. Även med beaktande av den nettoinkomst av resor och taxearbeten, som en sådan i sitt fack fram— stående konsulent, vilken kan ifrågakomma till föreståndare, kan beräk- nas intjäna, kan full jämställdhet i detta fall icke gärna ifrågakomma. Förhållandet synes i själva verket kunna bliva, med iakttagande av viss nedan angiven föreskrift. tillräckligt reglerat genom tillämpning vid övergång från konsulent— till föreståndarbefattning av samma bestäm- melse om viss rätt till ålderstilläggsberäkning, som vid tillträde till före— ståndarbefattning nu gäller för den, vilken varit ordinarie lärare vid lantmannaskola. Uppenbart är, att konsulenten härvid bör jämställas med lärare vid skola med huvudkurs jämte andra årskurs, fortsättnings- kurs eller längre kurs eller enbar längre kurs, d. v. s. vad vi förut ibland för korthetens skull kallat dubbla kurser. Då emellertid läraren ut— över .sin kontanta. avlöning åtnjuter bostad och bränsle in natura eller ersättning därför med belopp, som vi föreslagit till 600 kronor, men som vid avlöningens bestämmande vid ifrågavarande befordran icke tages i beräkning, bör, för att icke konsulenten skall vid dylik övergång till före- ståndarbefattning obehörigen gynnas framför lärare utan dessa bägge personalgrupper intaga Så lika ställning som möjligt, från konsulentens lön, eventuellt jämte ålderstillägg, vid dylikt tillgodoräknande beräknas ett avdrag av 600 kronor.

Vi vilja på grundval av denna undersökning förorda, att lärare vid lantmannaskolor samt med statsbidrag avlönade jordbrukskonsulenter måtte för ålderstillägg få tillgodoräkna sig tjänstetid ömsesidigt i sagda

befattningar samt att beträffande föreståndare, som befordras till denna befattning från att hava varit dylik konsulent, samma regler må gälla som ifråga om föreståndare, vilken förut varit ordinarie lärare vid skola med antingen huvudkurs jämte andra årskurs, fortsättningskurs eller längre kurs eller ock enbar längre kurs, dock att härvid skall från hans konsulentlön, eventuellt jämte ålderstillägg, beräknas ett avdrag å 600 kronor, motsvarande lärares naturaförmåner.

Vid eventuell övergång till konsulentbefattning från föreståndarbefatt— ning torde samma regler böra tillämpas som från lärarbefattning.

Statsunderstöd till lantmannaskolor.

De nuvarande reglerna angående ordinarie statsunderstöd till lantman— naskolorna finnas meddelade i kungörelsen den 5 december 1919 (nr 857) med ändringar enligt kungörelser 752/1920, 293/1922 och 182/1923. Under- stöden utgå med vissa angivna belopp till de särskilda kurserna samt till parallellundervisning vid huvudkurs eller andra årskurs och därjämte med erforderligt belopp till ålderstillägg och vikariatsersättningar enligt i kungörelsen stadgade regler. En del av understöden till huvudkurs, andra årskurs och längre kurs är betecknad såsom grundanslag. Den del av under- stödet, som överskjuter grundanslaget, utgår av statsmedel endast under förutsättning att minst lika stort belopp tillskjutes inom orten. För statsun- derstöd till fortsättningskurs, ålderstillägg och vikariatsersättning kräves icke något ortsbidrag. Däremot kräves för statsunderstöd till parallell- undervisning ortsbidrag på lika stort belopp som statens understöd.

Utöver detta ordinarie understöd har på senare tid av riksdagen anviz sats anslag till ökat understöd åt dessa skolor. Enligt nu gällande kun— görelse härom (1921/1925) kan sådant extra statsbidrag av Kungl. Maj:t beviljas med för läsår räknat högst 10 procent av det skolan eljest enligt gällande bestämmelser tillkommande understöd av statsmedel, anslag till ålderstillägg eller särskilt dyrtidstillägg till lärarpersonalen dock icke inräknat. Sådant extra bidrag utgår oberoende av huruvida inom orten tillskjutes däremot helt elle-r delvis svarande belopp. För styrkande av att extra bidrag är erforderligt skall vid ansökningen fogas redogörelse för skolans inkomster och utgifter under det läsår ansökningen avser. An— sökning ingives efter avslutandet av den kurs eller de kurser som det be— gärda bidraget åsyftar.

Med bortseende från statsunderstöden till parallellundervisning, ålders— tillägg och vikariatsersättningar framgå de nuvarande statsbidragen och av dem förutsatta minsta ortsbidrag av följande sammanställning.

| Statsunderstöd G 0 r d 1 n a r 1 e _ E_xtra Il summa åågg Summa | rund- I övrigt Summa bidrag i 1 anslag | i | Huvudkurs .................... 3 000 4 000 7 000 700 7 700 4 000 11 700 Andra årskurs ............... 1 250 1 250 2 500 250 2 750 1 250 4 000 * Fortsättningskurs ...... 3 500 3 500 350 3 850 3 850 Längre kurs .................. | 4 000 2 500 6 500 650 7 150 2 500 9 650 !

Därest skolans föreståndare tillika är föreståndare för folkhögskola alltså icke när skolorna hava var sin föreståndare men den ene av dem är utsedd till rektor —— skall den del av det ordinarie understödet, som icke är grundanslag, minskas vid huvudkurs med 500 kronor samt vid andra årskurs, fortsättningskurs eller längre kurs med 350 kronor.

Det bör ihågkommas, att enligt nuvarande regler längre kurs kan hållas endast vid skola, som tillika har huvudkurs. Understödet till den längre kursen är utmätt med hänsyn till att denna kurs till större delen pågår samtidigt med huvudkurs och att under denna tid många kurskostnader äro gemensamma.

Till parallellundervisning ges statsunderstöd blott vid huvudkurs och andra årskurs och alltså icke vid fortsättningskurs eller längre kurs. Ordinarie understödsbeloppet är 1500 kronor.

För understöds åtnjutande gälla vissa i kungörelsen angivna villkor.

Då frågan, huruvida det nu till lantmannaskolorna för olika kurser och ändamål utgående statsunderstödet kan anses lämpligt avvägt, i detta sammanhang måste upptagas till omprövning, har det ansetts önskvärt att för sagda ändamål också få del av de synpunkter, som göra sig gällande vid skolorna. Dessa hava därför beretts tillfälle att uttala sig över frågan: »Anses hittills tillämpade grunder för beräknandet av statsun- derstödet till lantmannaskolor lämpliga eller finnas skäl för någon änd- ring häri?»

Av de på denna fråga avgivna svaren framgår, att olika skolor i vissa avseenden företräda rätt olika meningar med hänsyn till nämnda spörs- mål. Å andra sidan finnas emellertid också vissa gemensamma, i fler— talet yttranden framställda önskemål rörande statsunderstödet.

Mot själva grunderna för de ordinarie understödsbeloppens beräknande och stor— lek hava de flesta skolorna icke haft något att erinra. Åtskilliga skolor, nämligen Gamleby, Osby, Fridhem, Molkom, Kristinehamn, Kävesta, Bollnäs och Degerfors, hava uttryckligen förklarat, att de anse grunderna lämpliga eller _ vilket torde vara liktydigt därmed __ att de icke ha något att invända mot dem eller något änd- ringsförslag att framställa. Från Tomelilla förklaras, att frågan föranleder icke nå- got yttrande, vilket också torde få tolkas som ett bevis på att man är nöjd med gällande grunder.

Från Vik, Markaryd, Högsby, Högalid, Grimslöv, Hemse, Bräkne-Hoby, Vilan, Frid- hem, Skurup, Katrineberg, Skara och Hampnäs framhålles lämpligheten och önsk- värdheten av att det ökade understöd, som nu utgår med högst 10 procent av or— dinarie statsanslagets belopp, sedan skolan med räkenskapssammandrag styrkt sitt behov därav, måtte antingen inarbetas i det ordinarie anslaget och sålunda fixeras till bestämt belopp eller också beviljas i samma ordning som för folkhögskolorna, d. v. s. i samband med ordinarie anslag och på grundval blott av ett statförslag, som visar behovet. I yttrandet från Bräkne-Hoby uttalas också, att detta ökade understöd helst borde höjas, så att det komme i bättre överensstämmelse med den verkliga förändringen i penningvärdet; samma tanke kommer också fram i motsva- rande uttalande från Katrineberg.

I svaret från Stora Segerstad anföres, att de nu gällande grunderna synas i hu- vudsak riktiga; dock borde det tillägget göras, att statsanslaget skulle utgå efter den verkliga lästiden, så att en skola, som för att vinna ett bättre resultat av undervis- ningen förlängde dcn ordinarie kursen med någon vecka utöver minimitiden, kunde påräkna en ökning av statsanslaget i motsvarande grad. Samma förslag framföres också från Kyrkerud, som anför, att sådana skolor, som hava väsentligt längre lästid än den stadgade minimitiden, böra erhålla förhöjt statsbidrag, motsvarande den längre kurstiden. Liknande synpunkter göras också gällande i yttrandet från Hampnäs.

I en del av de inkomna svaren framställas också längre gående krav ifråga om statsunderstöd. Sålunda framhålles från Önnestad, att anslaget till längre kurs är proportionsvis för lågt beräknat, enär enbart lårarlönerna vid sådan kurs uppgå till c:a 8 000 kronor och lokalkostnaden till minst 1 500 kronor. Skolans styrelse anser:

»att statsbidraget till längre kurs med hänsyn till utrustning och undervisningstid bör utgå med väsentligt högre belopp än som nu sker;

att parallellanslagen böra beräknas efter samma grunder som liknande anslag till folkhögskolorna;

att, i den mån skolorna erhålla tillstånd att meddela utvidgad undervisning i vissa ämnen, ett anslag bör beviljas för bestridande av de därmed förenade kostnaderna;

att ett särskilt anslag, i proportion till skolverksamhetens omfattning, bör beviljas för anskaffande av undervisningsmaterial och

att ett särskilt anslag bör lämnas till de skolor, som för egen räkning driva skol- jordbruk, till att täcka en del av kostnaderna för demonstrationsförsök m. m. Det blir nämligen ur ekonomisk synpunkt alltför betungande för ett skoljordbruk att, förutom räntor och amortering å fastighets- och inventarievärden, i längden kunna bekosta de utgifter, som äro förenade med försöks- och demonstrationsverksam— heten _ isynnerhet som detta blir en utgift, vilken drabbar enbart de skolor, som strävat att ställa sig gällande reglemente till efterrättelse.»

Det ovan angivna kravet på högre anslag till längre kurs framföres också från Fridhem. I yttrandet därifrån anföres, att anslaget till längre kurs bör vara minst lika stort som till huvudkurs. I yttrandet från Hammenhög anföres bl. a., att de hittills tillämpade grunderna för beräknandet av statsunderstödet till skolorna synas vara ganska lämpliga, under förutsättning att skolornas antal icke får bliva större, än att det föreskrivna minimiantalet elever kan nås. Statsunderstöden till sko- lorna anses dock för små, så snart det gäller större, fristående skolor. Dessas eko- nomi kan helt enkelt icke upprätthållas med nuvarande anslag, om skulderna även skola amorteras och byggnaderna ordentligt underhållas. Önskvärt är också, att någon del av statsunderstödet kan erhållas under höstterminen, då skolorna ofta sakna rörelsekapital. Sistnämnda önskemål uttalas också i yttrandena från några andra skolor.

Även från Vilan framhålles, att det statsunderstöd, som nu kan tillkomma en lant-

mannaskola, måste anses för knappt tillmätt, särskilt för en skola av högre typ och med större elevantal. Lantmannaskolor av verklig A-typ borde äga rätt till högre understöd än sådana av B-typ på grund av de större fordringar på lärar- krafter och undervisningssätt en dylik skolform ställer.

I svaret från Katrineberg uttalas, att »statsunderstödet till lantmannaskolorna är hållet i underkant och medger icke en kraftigare utveckling annat än genom un— derstöd från landsting eller hushållningssällskap». Ehuru det villigt erkännes, att både från statens och länsmyndigheternas sida bringas stora offer för lantbruks— undervisningen, anses en viss ökning i anslagen nödvändig och hålles det för san- nolikt, att en sådan skulle medföra en betydlig ökning i resultatet. Det nuvarande ökade understödet, som omöjligen kan undvaras och som behöver ökas till större överensstämmelse med förändringen i penningvärdet, bör inarbetas i ordinarie an- slaget.

Ifråga om statsunderstödets beräknande och storlek framhålles från åtskilliga skolor, såsom Vik, Strängnäs, Lunnevad, Skara och Mora, att detsamma nu för huvudkurs är tillmätt så, att det blott motsvarar minimigrundlönerna till skolans föreståndare och ordinarie lärare, men att det borde ökas, så att det också räckte för att tillgodose vissa andra ändamål. Från Vik, Skara och Mora föreslås så- lunda, att statsbidraget måtte ökas, så att det även räckte till avlöning åt vissa speciallärare i sådana ämnen, där särskild fackutbildning vore önskvärd eller nöd— vändig. I yttrandena från Strängnäs, Lunnevad och Fridhem förordas ett särskilt anslag _ eller ökning av nuvarande _ för inköp av undervisningsmaterial, var- jämte sistnämnda skola pekar på behovet av statsbidrag till skolbibliotek för lant- mannaskolorna.

Från Vik framhålles _ liksom i yttrandet från Önnestad _ önskvärdheten av att ett ytterligare förhöjt statsbidrag måtte utgå till sådana skolor, som ha ett or- dentligt skoljordbruk. I Sätila anser man, att särskilt statsbidrag för anordnande av försöksverksamhet vid skoljordbruken, liksom också för anordnande av special- kurser i husdjursskötsel o. d., är behövligt, och från Gran förordas, att visst be- lopp bör inräknas i statsunderstödet för underhåll av byggnader och inventarier. Även från Mora yrkas på att statsunderstödet bör beräknas så att det _ oavsett lärarlönerna _ räcker till en del av skolans driftskostnader.

I sitt yttrande rörande elevtillslutningen vid skolorna och åtgärder för att främja denna har skolan i Fellingsbro föreslagit, att elevavgifterna (undervisnings- avgifterna) måtte bortfalla. Under hänvisning härtill föreslås nu, att därest detta förslag godtages, statsanslaget till huvudkurs måtte höjas till 8 000 kronor. ' Från Kyrkerud anföres, att »för säkerställande av lantmannaskolornas ekonomi bör statsbidragens storlek icke blott utgå efter det belopp, som motsvarar de fast anställda lärarnas löner, utan även så, att statsbidrag kan erhållas till bestridande av skolornas övriga utgifter». Även från Kolbäck framhålles, att de nuvarande statsunderstöden knappast kunna anses vara till fyllest. »Skolorna hava i regel en svag ekonomi, vilket tvingar dem att göra allehanda inskränkningar, som men- ligt inverka på skolans undervisningsarbete och elevtillslutning. Då landsting och hushållningssällskap näppeligen synas vara villiga eller mäktiga till större insatser i lantmannaundervisningen, torde det vara nödvändigt, att staten bidrager med större belopp än hittills, om skolorna framdeles skola kunna fylla sin uppgift.»

I yttrandet från Sala pekas också på behovet av att statsunderstödet till sko- lorna i allmänhet höjes. Ifråga om själva beräkningsgrunden anses det önskvärt, att statsunderstödet bleve mera rättvist anpassat i förhållande till ortsbidragen. Under de senare åren ha _ framhålles det _ åtskilliga landsting och hushåll- ningssällskap anslagit stora belopp för skolornas inom resp. områden utrustning. Dessa större och bättre utrustade skolor, som äro avsedda att kunna mottaga ett

större elevantal, draga emellertid också större driftskostnader. De för en sådan större skola nödvändiga ökade ortsbidragen komma emellertid också andra län till godo, enär skolorna mottaga elever från hela landet. För att åstadkomma en med hänsyn till nämnda omständigheter rättvisare fördelning av statsunderstödet fö- reslås, att det belopp, som beviljas utöver grundanslaget, måtte beräknas i viss procent av ortsbidragen eller av det av skolans huvudman _ i detta fall lands- ting eller hushållningssällskap _ godkända statförslaget.

Rörande grunderna för statsanslagets beräkning förordas från Torsta, att grund- anslaget bör utgå med visst belopp pr elev; anslaget för varje elev borde dock lämpligen göras varierande efter kursernas storlek. Vidare borde villkoren för erhållande av anslag till andra årskurs, fortsättningskurs och längre kurs mildras så, att de kunde uppfyllas även av skolorna i de mera glest befolkade jordbruks- områdena i vårt land.

De för erhållande av statsunderstöd till lantmannaskolor fastställda vill— koren äro sammanförda i 9 2 av förut nämnda kungörelse den 5 decem— ber 1919 och av oss i huvudsak återgivna i redogörelsen för lantmanna— skolorna under åren 1908—1928. Liksom ifråga om grunderna för be- räknandet av statsunderstödet hava skolorna beretts tillfälle att uttala sig angående nu gällande Villkor för åtnjutande av sådant. De båda spörsmålen hava i vissa yttranden behandlats i ett sammanhang, och i anslutning härtill ha också en del av villkoren för erhållande av stats— understöd blivit berörda redan i den nyss lämnade redogörelsen.

Av de inkomna svaren å föreliggande fråga framgår, att flera skolor äro nöjda med nu gällande villkor. Sålunda hava lantmannaskolorna i Osby och, Kristine- hamn direkt uttalat, att de anse villkoren lämpliga. Från Tenhult, Gamleby, Grimslöv, Vilan, Sätila, Kyrkerud och Bollnäs förklaras, att ingen ändring i vill- koren anses behövlig eller nödvändig, eller att intet är att anmärka mot desamma. Hemse och Tomelilla meddela, att frågan ej föranleder något uttalande, och i ytt- randena från Skurup och Degerfors har punkten förbigåtts.

Några skolor, nämligen Stora Segerstad, Munka-Ljungby, Kävesta och Hussborg, anföra, att de i allmänhet anse nu gällande villkor lämpliga; samtidigt framföra de emellertid vissa önskemål rörande smärre, nedan nämnda ändringar i villkoren.

Rörande villkoren i allmänhet för erhållande av statsunderstöd framhålles från Strängnäs, att en »uppmjukning av bestämmelserna för olika kursers hållande med statsbidrag torde vara lämplig, så att lantbruksstyrelsen kan själv med hänsyn till lokala förhållanden lämna tillstånd till vissa kursers hållande med frångående av rigorösa bestämmelser i reglementet». Ett liknande uttalande rörande villko— ren i allmänhet göres också från Torsta, i det man i yttrandet därifrån påpekar, att i glest befolkade län, t. ex. Jämtland, kunna icke samma villkor för statsan- slag passa som för slättbygderna i mellersta och södra Sverige. Samma tanke rö- rande i vissa avseenden olika villkor för å ena sidan södra och mellersta Sve- rige, å andra sidan Dalarna och Norrland, kommer också fram i yttranden från Mora och Gran.

Rörande det första av nu gällande villkor för statsanslag anföres från Hammen- hög, att hushållningssällskapens vitsord om skolans behövlighet böra borttagas så- som värdelösa. I stället bör lantbruksstyrelsen efter inspektörens hörande avgöra, huruvida en skola kan anses behövlig eller ej. Samma villkor beröres också i ytt- randet frän Vik, där man anser, att vitsord från hushållningssällskapets förvalt- ningsutskott angående skolans behövlighet inom orten borde anses påkallat endast då det är fråga om ny skola, eller eljest då elevantalet vid en skola ej uppgår till

stadgat minimum för året eller i medeltal. I Kävesta anser man jämväl, att kra- vet på årligt intyg från hushållningssällskapet angående skolans behövlighet inom orten torde kunna utan olägenhet uppgivas.

Från skolorna i Bräkne-Hoby, Fristad, Molkom, Fellingsbro, Kolbäck och Gran hava vissa önskemål rörande ändring i nu gällande föreskrifter angående minimi- elevantal i lantmannaskolans huvudkurs framförts. Sålunda vill man vid först- nämnda skola ifrågasätta, »huruvida icke det nu stipulerade minimiantalet elever kunde något sänkas, t. ex. från 15 till 12, åtminstone för A-skolor, som av helt naturliga skäl ej kunna påräkna lika stort elevantal som B-skolorna». Som skäl härför anföres den nytta, genom väckelse och upplysning, som även en mindre besökt skola kan vara till i sin bygd.

Från Fristad anföres, att minimiantalet elever borde kunna sänkas från 15 till 10, och i Molkom anses, att som alternativt villkor under ifrågavarande punkt bör stadgas, att, då skola varit i verksamhet under tio läsår, ett medeltal av minst 15 elever under de tio sista läsåren skall berättiga till statsanslag. Från Fellings- bro uttalas, att villkoren för erhållande av statsanslag äro i och för sig icke så svåra, men då man icke vet, hur svår depressionen inom jordbruket kan bliva, torde en ändring från 15 elever i medeltal för tre år till 12 i medeltal för samma tid kunna anses skälig.

I yttrandet från Kolbäck framhålles, att det för utbekommande av statsunder- stödet fästade villkoret av ett fixt elevantal, antingen för pågående år eller tre års medeltal, måste anses vara både alldeles för hårt och synnerligen olämpligt. Som skäl för denna uppfattning anföres, att anledningarna till den svaga elevfrekven- sen, såsom i yttrandet härom påvisats, äro många och oberäkneliga. Elevfrekven- sen är beroende av faktorer, varöver skolorna eller deras ledning icke kunna råda och för vilka de ej kunna göras ansvariga. Under sådana förhållanden bör ett fixt elevantal som villkor för utbekommande av statsunderstöd icke vara rimligt. Det fixa elevantalet är _ framhålles det ytterligare _ även olämpligt, enär det lätt förleder till antagande av elever, som helst borde stannat utanför. Vidare påpekas, att vid en lantmannaskola måste allehanda åtgärder, såsom utförande av reparationer, inköp av bränsle och andra förråd, anställande av husmoder och vissa lärare m. m., vidtagas långt före början av varje ny kurs. Dessa åtgärder försvåras emellertid i hög grad, om de måste ske under trycket av ovissheten hu- ruvida statsunderstöd till kursen kan erhållas. Villkoret utnyttjas också stundom av lantmannaskolornas vedersakare till agitation mot skolorna och för att avhålla elever från att i tid anmäla sig till skolan. På grund av nämnda omständigheter anses det, att »villkoren om ett fixt elevantal för utbekommande av statsunder- stöd bör sålunda som varande orimligt, orättvist och försvårande för skolornas ar- bete bortfalla». Då staten emellertid icke i oändlighet kunde understödja skolor, som icke längre fyllde ett behov, bleve det givetvis nödvändigt, att lantbrukssty- relsen i samråd med lokala myndigheter vidtoge åtgärder för sådan skolas av- veckling. _

Slutligen framhålles från Mora ifråga om minimiantalet elever, att för Norr- land och Dalarna bör fordran på detta antal sänkas från 15 till 12, och från Gran framföres samma önskemål särskilt för övre Norrlands vidkommande.

Ett flertal skolor, nämligen Vik, Tenhult, Stora Segerstad, Markaryd, Högalid, Högsby, Munka-Ljungby, Vilan, Fridhem, Skara, Kävesta, Fellingsbro och Torsta, yrka i sina yttranden på en sänkning av det nu gällande minimiantalet (30) elever för erhållande av anslag till parallellundervisning. Fem av de nämnda skolorna _ Tenhult, Stora Segerstad, Markaryd, Högalid och Högsby _ angiva direkt den ifrågasatta nedsättningens storlek och föreslå sålunda, att statsanslag till parallell- undervisning bör kunna erhållas, då elevantalet uppgår till eller överstiger 24. Från

Munka-Ljungby och Vilan förordas, att anslaget bör utgå efter samma grunder, som nu tillämpas för folkhögskolorna, och även i yttrandet från Fridhem hänvi- sas till samma bestämmelser såsom varande mera tänjbara.

Övriga skolor hava icke direkt angivit något lägsta antal för rätt till parallell- undervisning och anslag härför, men däremot pekat på de skäl, som skulle moti- vera en sådan. Sålunda förordas från Vik, att rättighet till anordnande av parallell— undervisning bör beviljas i sådant fall, där olika förkunskaper hos eleverna göra en sådan anordning önskvärd, även då elevantalet understiger 30. Från Skara fram- hålles, att Kungl. Maj:t bör äga rätt att på grund av särskilda omständigheter be- vilja understöd till parallellundervisning, även om antalet elever skulle vid skolor med i regel mera än 30 elever tillfälligt något understiga nämnda antal. Som skäl härför anföres, att det kan möta svårigheter att för enstaka år i detta hänseende omlägga den planerade undervisningsverksamheten.

I yttrandet från Fellingsbro anföres, att enligt hittills vunnen erfarenhet måste parallellundervisning ordnas redan vid ett lägre elevantal än 30. Som gräns nedåt föreslås minst 24 elever med ett anslag av 1 000 kronor. För 30 elever förordas det nu utgående anslaget av 1 500 kronor.

Skolstyrelsen i Torsta finner de nuvarande villkoren för anslag till parallellun- dervisning alldeles för stränga, om man tar hänsyn till de ojämna förkunskaper eleverna hava vid ankomsten till skolan. Somliga elever hava endast mindre folk- skola som förkunskaper, andra hava folkskolans förutbildning från denna skolas alla olika typer, och slutligen kommer en del elever med bättre utbildning. På grund härav borde enligt styrelsens mening parallellundervisning kunna få införas, redan då elevantalet uppginge till 20.

Det nu för erhållande av anslag till längre kurs eller fortsättningskurs gällande villkoret, att elevantalet i skolans huvudkurs i medeltal för de tre sist förflutna läsåren uppgått till minst 30, anses av ett par skolor vara för strängt. Sålunda framhålles från Vik som ett önskemål, att sådana kurser skulle få anordnas, även om elevantalet vid huvudkursen ej uppgått till i medeltal minst 30, och i yttrandet från Fridhem anföres, att en lindring i nämnda bestämmelser torde vara behövlig och skälig.

Såsom ett allmänt önskemål framföres från Skara, att statsunderstödet ej i så stor utsträckning, som sker, måtte göras beroende av elevantalet. Ett liknande uttalande göres från Sala, varifrån framhålles, att det vore önskvärt, att villkoren för erhållande av statsunderstödet ändrades så, att skolor, som av en eller annan orsak för något. år finge elevantalet under minimigränsen, ej behövde sväva 'i oviss- het, huruvida de skulle kunna erhålla statsanslag eller ej.

Angående förhållandet mellan statsunderstöd och ortsbidrag hava några skolor framfört vissa önskemål. Sålunda anföres mera allmänt från Lunnevad, att stats- understödet bör icke alltför snävt göras beroende av ortsanslagen. I yttrandet från Markaryd förordas, att anslag till parallellundervisning bör utgå utan sär— skilda villkor om motsvarande ortsbidrag. Skolstyrelsen i Önnestad anser, att skäl ej förefinnes för bibehållande av kravet på bidrag från orten, vad längre kurs be- träffar, enär skyldighet föreligger att emottaga ett flertal elever från andra län. Som skäl härför anföres bl. a. också, att ortsbidrag ej kräves för erhållande av statsanslag till fortsättningskurs.

Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att några skolor i samband med sitt yttrande rörande villkoren för erhållande av statsunderstöd också framhållit önsk- värdheten av att det understöd, som beviljas, utbetalas så fort ske kan. Sålunda förmenar man i Högsby, att prövningen av ansökningarna bör kunna ske före höst- terminens slut, varjämte de olägenheter, som följa med ett fördröjt utanordnande av anslagen, påvisas. Från Grimslöv och Kolbäck framhålles också behovet av

en tidigare utbetalning. Sistnämnda skola ifrågasätter, huruvida ett förskott på anslaget kunde lämnas redan vid kursens början.

J ämväl i svaren från vissa skolstyrelser angående i övrigt beaktansvär- da synpunkter och önskemål hava hithörande frågor berörts.

Sålunda framhålles från Osby gagnet av den andra årskursen, enär sommarens rika studiemöjligheter då kunde komma även elever från småbruket och det mindre jordbruket till godo. Statsunderstödet till denna kurs vore emellertid nu orimligt lågt och borde avsevärt höjas.

Från Grau framhålles önskvärdheten av att vid ordnandet av den lägre lant- bruksundervisningen landet i sin helhet ej »skäres över en kam», utan att hänsyn tages till de olika förhållanden, som finnas i detta långsträckta land. Särskilt an- ses de säregna norrländska förhållandena böra beaktas och riktigare understöd givas åt denna landsända med dess både mera efterblivna och ekonomiskt sva- gare jordbruk. En bland de kraftigaste hävstångerna att stödja detta och utveckla det till större bärkraft torde vara ett kraftigare understödjande av lantmannaskol- verksamheten därstädes med särskild inriktning på ett kraftigt understöd till ele- verna, så att dessa utan nämnvärda ekonomiska uppoffringar kunna besöka lant- mannaskolorna och dessa genom en talrikare elevskara bliva till större nytta i ar- betet för jordbrukets höjande.

I yttrandet från Tenhult anföres, att ett önskemål vore en sådan anordning, att statsunderstödet utbetalas i förskott vid kursens början, och från Stora Segerstad framhålles, att det vore önskvärt, att statsanslaget åtminstone till en del utbetalades redan i början av läsåret, sedan vederbörande skolstyrelse till lantbruksstyrelsen inlämnat bevis om att minimifordringarna för åtnjutande av statsanslag under läs- året ifråga äro fyllda. Som motivering för den föreslagna anordningen anföres från båda skolorna, att det är förenat med stora svårigheter att anskaffa medel för utbetalning av lärarlöner m. 111. under den tid av kursen, vanligen minst 2/3, som förflyter, innan statsunderstödet med nu gällande grunder för beviljandet här- av kan erhållas.

Även från Markaryd framföres samma önskemål med i huvudsak samma moti- vering. Därjämte erinras om att flertalet lantmannaskolor kämpa med stora eko- nomiska svårigheter, vilket inskränker deras rörelsefrihet och hämmar deras ut- vecklingssträvanden. Då någon förhöjning i ortsbidragen icke syntes kunna på- räknas, hava skolans styrelse och lärarråd som sin mening velat framhålla, att en förhöjning i statsanslagen till lantmannaskolorna skulle i hög grad bidraga till att göra den lägre lantbruksundervisningen mera ändamålsenlig och gagnande.

I yttrandet från Hussborg anföres, att en tryggare ekonomisk ställning för lant- mannaskolorna vore synnerligen önskvärd.

Även från vissa förvaltningsutskott föreligga uttalanden angående sko— lornas ekonomiska förhållanden.

Sålunda erinrar förvaltningsutskottet i Östergötlands län, att statsanslaget till skolorna enligt nu gällande bestämmelser är beroende av bidrag från orten och att skolorna för sin verksamhet till väsentlig del måste påkalla sådana ortsbidrag, sär- skilt från hushållningssällskapen. På grund av hushållningssällskapens allt mer anlitade tillgångar och svårigheter att tillgodose de ständigt ökade kraven på an- slagsgivning i olika riktningar, ville förvaltningsutskottet framhålla nödvändigheten av att staten för framtiden tillgodoser skolorna med högre anslag än hittills.

Förvaltningsutskottet i Jönköpings län uttalar sin anslutning till av länets skolor förut framförda önskemål rörande beräkning av statsunderstödet till lantmanna- skolorna. Sålunda anses anslaget böra utgå efter den verkliga lästiden, d. v. s. ökas i

den mån lästiden förlänges. Anslag till parallellundervisning anses böra utgå, redan då elevantalet överstiger 24. Skolans behövlighet för orten synes ej behöva vits- ordas årligen utan tillsvidare. Statsanslaget bör, med hänsyn till skolornas behov av rörelsekapital, utbetalas tidigare, åtminstone delvis redan vid läsårets början. Det ökade understödet, som nu utgår med 10 procent av ordinarie anslag, bör kunna sökas och erhållas samtidigt med sagda anslag.

Från Norrbottens län framhålles, att de ekonomiska svårigheterna för skolorna verka i hög grad hämmande på deras verksamhet och förmåga att fylla sin upp- gift. Det kräves pengar icke blott till deras drivande utan även till underhåll av de jämförelsevis stora och många byggnaderna.

Slutligen hava vi, då vårt utredningsarbete var nära sitt avslutande, mottagit en skrivelse från svenska lantmannaskolarnas lärarförening, vari behovet av ökat anslag till dessa skolor ytterligare framhålles. Det erinras, att lantbruksundervisningskommittén i sitt förslag är 1908 beräk— nade kostnaderna för en huvudkurs till inalles 8 750 kronor samt förordade ett statsanslag å 5000 kronor. År 1919 höjdes anslaget till 7000 kronor men denna höjning absorberades fullständigt av den samtidigt föreskrivna höjningen i lärarlönerna. Sedermera hade ökningsanslag å högst 10 pro- cent tillkommit men denna höjning stode icke i rimlig proportion till de starkt stegrade utgifterna. En kraftig höjning av statsanslaget vore ab- solut nödvändig, oavsett vad som kunde komma att föreslås för att höja lärarnas löner. Detta vore så mycket nödvändigare, som de inkomster skolorna kunde påräkna i form av undervisningsavgifter från eleverna visade tendens att ständigt sjunka, beroende i första hand på jordbrukets ekonomiska nödläge. Några väsentligt ökade bidrag från landsting och hushållningssällskap vore ej heller att påräkna.

Vid övervägande av frågan om statsunderstöd till lantmannaskolorna hava vi funnit oss böra föreslå, att det nuvarande ökade understödet å högst 10 procent överföres till det ordinarie anslaget och alltså ökar det- samma. Sagda understöd har Visat sig vara för skolorna oundgängligen behövligt och har, utom i enstaka fall, plägat utgå till alla skolor med sitt maximibelopp. Då intet ortsbidrag nu kräves för detsamma, bör det tillföras den del av statsunderstödet, som utgör grundanslag.

För bedömande huruvida de nuvarande understödsbeloppen till de sär- skilda kurserna kunna anses lämpligt avvägda är det nödigt att ställa dem i förhållande dels till de nuvarande lönerna åt den ordinarie lärarpersona- len vid resp. kurs och dels till antalet arbetsdagar i kursen. Förhållandet framgår av nedanstående sammanställning, varvid det extra bidraget in— räknats i statsunderstödet. Det må framhållas, att i denna sammanställ— ning, liksom i alla våra beräkningar, ortsbidragen upptagas med de minsta såsom villkor för statsbidrag förutsatta beloppen. I verkligheten äro de flerstädes Vida större.

Utredningens yttrande.

Nuvarande anslag till lantmannaskolors kurser.

Antal f' Under-stod 'Loner ”' Belopp iProcent Pr dag Före- Ordi- bets- stån- narie Summa.

Summa dare lärare

av orts- Summai av orts- av 'orts- staten bidrag Istaten bidrag staten bidrag

Huvudkurs 7700 ll 700 658 34'2 61'60 ' 9360 4000 3000 7000

Huvudkurs

jämte andra årskurs' ...... ' 10450 15 700 6651 " ' 6280 5400 3 700 9 :OO

Huvudkurs

jämte fortsätt- ningskurs * 11 550 15 550 ' ' 7068 5 4th 3 700 9 100

Huvudkurs

jämte längre kurs 1 ......... 14 850 21 350 695 f ' ' 9930 5 400 12 800

Andraårskurs” 2750 i.. 4000 68”! 31'3 ' 10'— 32'-— _

Fortsättnings-

95 3850 _ asöojioo-o _ _ 40'53I Längre kurs” 215 71502500 9650, 74-1 25-933-25311-63 44'33g

1 Båda kurserna sammanräknade. * Denna kurs beräknad ensam för sig (kan dock ej förekomma annat än jämte huvudkurs).

Av denna framställning framgår bl. a., att såväl det sammanlagda understödet som ock statsunderstödet ensamt städse räcker till de ordi- narie lärarlönerna och lämnar viss tillgång därutöver för bestridande av övriga utgifter för kursen. Lärarlönerna utgöra nämligen i pocent:

Av stats- Av statsunderstöd understödet och ortsbidrag

Vid huvudkurs ................................................................... 90'9 59'8 » » jämte andra årskurs ................................ 87'7 57'9 » » » fortsättningsku rs ............................ 7 8' 8 5 8' 5 » » » längre kurs .................................... 86'2 60'0

I förhållande till det totala understödsbeloppet från staten och orten taga alltså lärarlönerna vid olika kurser och kurskombinationer i anspråk ungefär lika stor procentisk andel, 58 a 60 procent. Däremot är procenten mera växlande, när endast statsunderstödet tages i betraktande. Statens anslag är nämligen proportionsvis något rikligare vid de senare tillkomna kurstyperna, vilka torde ansetts icke vara i lika hög grad lokalbetonade som den ursprungliga huvudkursen. Detta gäller särskilt fortsättnings- kursen, för vilken intet ortsbidrag nu kräves.

Vida större ojämnheter komma till synes, när understöden sättas i för- hållande till kursernas dagantal. Mot ett understöd pr dag i huvudkurs av 93 kronor 60 öre svara vid andra årskurs 32 kronor och vid fortsätt— ningskurs 40 kronor 53 öre, när dessa bägge senare kursformer tagas sär--

skilt för sig. Genom de låga dagbeloppen för dessa tillagda kurser sänkes det genomsnittliga dagbeloppet för hela kurstiden — omfattande såväl huvudkurs som efterföljande andra årskurs eller fortsättningskurs till 62 kronor 80 öre resp. 70 kronor 68 öre. För längre kurs är förhållande ej på samma sätt jämförligt, enär denna kurs under 125 dagar fortgår sam— tidigt med huvudkursen och anslag då utgår till bägge kurserna. Då emellertid understödet för längre kurs, tagen särskilt för sig, ej motsva- rar mer än 44 kronor 88 öre per dag, höjes sammanlagda dagbeloppet för huvudkurs jämte längre kurs icke till mer än 99 kronor 30 öre, när det utslås endast på den längre kursens dagantal, nämligen 215.

Grunden till dessa ojämnheter torde vara, att det icke ansetts möjligt att ge mindre anslag till en huvudkurs än som skett, därest en sådan kurs överhuvud skulle kunna komma till stånd. Lärarna måste ha viss lön, utan att full hänsyn kan tagas till att kursen pågår blott en mindre del av året, och även andra skolutgifter äro ganska konstanta och oberoende av lästidens längd. Dessa förhållanden hava även föranlett, att vid de kurser, som kombinerats med huvudkurs, icke på långt när lika högt dag- understöd ansetts erforderligt. -

Dessa synpunkter äro principiellt taget ovedersägligen riktiga. Emeller- tid synas de hava i tillämpningen drivits väl långt. Särskilt framstår anslaget till andra årskurs såsom anmärkningsvärt lågt med ett under- stöd av allenast 32 kronor pr dag. Vi anse därför understöden till andra. kurser än huvudkurs böra proportionsvis något höjas.

Därjämte bör hänsyn tagas till att vi förordat 200 kronors höjning i lö— nen till lärare, som är anställd vid såväl huvudkurs som andra huvudkurs, fortsättningskurs eller längre kurs eller ock vid enbar längre kurs. På grund av denna löneökning bör vid alla de kurser, där sådan lärare är anställd, motsvarande anslagsökning äga rum.

Vi hava emellertid ansett oss icke kunna stanna vid att endast förorda vissa av nu nämnda omständigheter påkallade jämkningar i kursanslagens förhållande till varandra inbördes utan funnit en allmän, mindre höjning vara påkallad. Visserligen tillstyrka vi särskilda anslag till försöksverk- samhet, undervisningsmateriell och studieresor, men likafullt måste sko- lornas anslag betecknas såsom Väl knappa, då i betraktande tages att av desamma skola bestridas bl. a. pensionsavgifter, avlöningar åt extra lärare, lyse och bränsle, städning, trycksaker, skatter, försäkringar m. m. ävensom byggnadernas underhåll.

Då vi föreslagit, att längre kurs må kunna anordnas fristående, d. v. 8. utan samband med huvudkurs, bör anslag även till sådan kurs bestämmas, och hava vi ansett detta böra upptagas till nära likhet med det för huvud- kurs jämte fortsättningskurs angivna, dock något lägre eftersom kursti- den är 5 dagar kortare.

Vid förlängning av kurstiderna med resp. 15 eller 25 dagar bör anslaget till vederbörande kurs ökas. Vi hava förut föreslagit ökning i lärarnas

202 löner med vissa belopp vid dylika förlängningar, och medel härtill måste beredas genom ökade anslag.

Vi anse skäligt, att ortsbidrag kräves även till fortsättningskurs, dock i relativt vida mindre omfattning än vid andra kurser, enär fortsättnings- kurserna äro i mindre grad ortsbetonade. Då undervisningsavgifterna få inräknas i ortsbidraget, torde denna bestämmelse icke böra vålla skolorna större svårigheter.

Förhållandet mellan statsbidrag och ortsbidrag har i vissa fall ansetts böra undergå jämkningar.

Vårt förslag beträffande understöd till olika slag av kurser vid lant— mannaskolorna är formulerat i % 1 av det vid detta betänkande fogade för— slaget till kungörelse angående statsanslag till dessa skolor. Det framgår närmare av följande sammanställning.

Förslag till anslag till lantmannaskolors kurser.

Statsbidrag l Procent Pr dag ___ ' Orts- _ * ' * grund- , bidrag stats-i orts- stats— orts- anslag annat Summa bidrag bidrag bidrag bidrag Summa

l l

Huvudkurs 4000 4 000 8 000 4000 12 000 66'67 33'88 64'—1 32'— 96'—

+ 15 dagar ......... 4 400 4 300 8 700 4 300 13 00( 3308 3071 9286 + 15 4800 4600 9400 4600 14000 32'80 29'67 9031

Andra huvudkursl... . 2 500 1 500 4 000 1 500 5 500 ' "28 ' ' 44— + 15 dagar ......... 2 800 1 700 4 500 1 700 6 200 ' ' 2 ' ' 44'28 + 15 » .. 3100 1 900 5 000 1 900 6900 '— " 4 " 44'52

Fortsättningsknrs' ' 3500 500 4000 500 4500 . '.' 11'12 4737 + 25 dagar ......... 4100 700 4800 700 5 500 " 12'73 ' ' 4588 + 25 >> : 4700 900 5600 900 6 500 ' 13'84 44'83

Längre kurs samtidigt med huvudkurs'... . 500 2500 8000 2500 10 500 23-31 " 11'63 48'84 + 25 dagar ......... ' .) 900 2800 8700 2800 11500 75'65 24'35 :- " ' l1'67 47'92 + 25 » 6300 3100 9400 3100 12 500 7520 24'80 ' 11-70 47-17

Enbar längre kurs... ; 6000 5000 11000 5000 16 000 6876 31'25 51—17 23'25 74'42

+ 25 dagar ........ 6400 5300+11 700 5300) 17000 6882 31'15 48'75 2208 7083 + 25 » 265 6800 5600312400 560018000 68'88f31'1—z 4073 2113 67-91

1 Denna kurs beräknad ensam för sig (kan dock ej förekomma annat än jämte huvudkurs).

I detta förslag har understödet till huvudkurs om 125 dagar höjts med 300 kronor, som påförts statens grundanslag. Dagkostnaden blir visserli— gen så hög som 96 kronor, men det är att hoppas, att genom anordnande av flera kurser vid skolorna dessa bliva mer utnyttjade och därigenom även kostnaden pr undervisningsdag minskad.

Understödet pr dag har höjts vid andra huvudkurs från 32 kronor till 44 kronor, vid fortsättningskurs från 40 kronor 53 öre till 47 kronor 37 öre och vid kombinerad längre kurs från 44 kronor 88 öre till 48 kronor 84 öre. Ifall understöden till huvudkurs jämte fortsättningskurs sammanläggas, uppgå de till 16500 kronor, motsvarande 75 kronor pr dag i 220 dagar. I nära överensstämmelse härmed har understödet till enbar längre kurs om 215 dagar satts till 16 000 kronor, motsvarande 74 kronor 42 öre pr dag.

Anslagsökningen för kursförlängningar har inalles satts för varje 15 dagars period vid huvudkurs till 1 000 kronor och för andra huvudkurs till 700 kronor. För varje dylik förlängning om 25 dagar vid fortsättnings- kurs och längre kurs har totala anslagsökningen föreslagits till 1 000 kro- nor. Understödet pr dag inom varje kursform undergår härigenom en- dast obetydliga förändringar vid kursförlängning.

Det har med hänsyn till dessa förlängningar icke varit möjligt att bibe- hålla det nuvarande systemet med fixt grundanslag för varje kurstyp. Då skulle ökningen måst till lika delar fördelas på den del av statsbi- draget, som icke utgör grundanslag, samt på ortsbidraget. Men man kan ju icke gärna begära, att ortsbidraget skall utgå med proportionsvis vida större andel av förlängningsökningen än av det ursprungliga under- stödsbeloppet. Även av nämnda ökningsanslag har därför en del tillförts grundanslaget.

Överhuvud hava vi sökt åstadkomma att ortsbidraget icke ökas lika mycket som statsbidraget, enär det icke sällan torde möta svårighet för skolorna att utverka väsentligt höjt ortsbidrag. Detta bidrag har därför höjts för andra huvudkurs med blott 250 kronor, oaktat hela understöds-- beloppet höjts med 1500 kronor. Vid fortsättningskurser hava vi, såsom redan omnämnts, ansett ortsbidrag böra krävas men satt det så lågt som till 500 kronor. Vid kombinerad längre kurs har ortsbidraget bibehållits oförändrat vid 2500 kronor och hela understödshöjningen, 850 kronor, har lagts på statsbidraget. Vid enbar längre kurs har ortsbidraget föreslagits till 5 000 kronor eller blott 1 000 kronor mer än vid huvudkurs.

Av ökningsanslagen vid förlängningar i kurstiden har å statsbidraget förts vid huvudkurs 700 kronor av 1000 kronor, vid andra huvudkurs 500 kronor av 7 00 kronor, vid fortsättningskurs 800 kronor av 1 000 kronor samt vid längre kurser 700 kronor av 1 000 kronor.

Några anslagsminskningar för den händelse lantmannaskolas förestån- dare tillika är föreståndare för folkhögskola hava icke upptagits i vårt förslag, enär tillfälle till sådan anordning icke synes böra bibehållas.

Till parallellundervisning utgår nu särskilt anslag å 1500 kronor men endast vid huvudkurs eller andra årskurs. Härå ges 10 procent tillägg, så att anslaget uppgår till 1650 kronor. Anslaget förutsätter ortsbidrag å. lika stort belopp som statsanslaget utan nyssnämnda tillägg. Inal— les utgår alltså ett understöd av 3150 kronor. Såsom villkor för anslag

204 till parallellundervisning är stadgat, att elevantalet i vederbörande kurs skall överstiga 30.

Mot dessa bestämmelser hava vi funnit erinringar i flera hänseenden befogade.

Dylikt anslag synes böra medgivas även vid fortsättningskurs och längre kurs. Att ingen bestämmelse härom nu finnes sammanhänger med att för dessa kurser satts ett maximum av 30 elever. Vi anse dy— likt maximum böra borttagas. Det kan enligt vår åsikt icke vara rik— tigt att hindra en skola att nå större utveckling och erhålla större elev- antal. Tvärtom måste stora skolor anses hava många bestämda företrä- den framför mindre och de böra därför befrämjas i stället för att för- hindras. Särskilt de danska skolorna äro i detta avseende efterföljans— värda föredömen. En större skola har lättare att få framstående lärar— krafter, dess utrustning i olika avseenden bör kunna bliva bättre och dess betydelse såsom kulturcentrum för sin ort blir större. Det är också vida billigare för det allmänna att bekosta undervisning av ett större elevantal i gemensam kurs med parallellundervisning än att ge anslag till två särskilda kurser. Just anslaget till parallellundervisning är ett utmärkt medel, som staten har i sin hand för att befordra uppkomsten av stora skolor. Det synes också fördenskull böra så tillmätas, att det kan medföra avsedd effekt i detta syfte.

För huvudkurs och andra årskurs förutsättes för närvarande endast delning en gång i parallellavdelningar, vilket beror på att även för dessa kurser nu satts ett maximalt elevantal, nämligen 60. Vi anse, att jämväl för dessa kurser dylikt maximum bör borttagas, av samma skäl som nyss anförts.

Mot den för anslag till parallellundervisning nu bestämda gränsen av mer än 30 elever hava från skolorna riktats talrika gensagor. Även vi anse, att denna gräns är alltför hög för att icke ett verkligt gott resultat av undervisningen skall bliva allvarligt försvårat, när elevantalet när— mar sig sagda antal. Efter åtskilliga överväganden hava vi stannat vid att såsom lägsta delningsgräns förorda ett elevantal som överstiger 25. Vardera avdelningen kan då antagas omfatta minst 13 elever. Är sam- manlagda elevantalet högt, kan det inträffa att ny delning behöver före- tagas för att icke vardera avdelningen skall bli för stor. Vi hava ansett detta inträffa när elevantalet överstiger 45. Vid delning i tre avdel- ningar kan varje avdelning då antagas omfatta minst 15 elever. Nya delningar böra kunna ske vid ytterligare ökningar av 20 elever varje gång. Dessa regler böra gälla för alla slag av kurser.

En följd av dessa successiva delningar är, att nytt parallellundervis— ningsanslag bör ges för varje gång delning sker. Vi hava i 5 1 av vårt kungörelseförslag uttryckt detta så, att anslag ges med visst belopp) för varje avdelning utöver en, vari eleverna på grund av sitt antal mlåste

delas för undervisningens behöriga bedrivande. Reglerna om delnings— gränserna äro införda i kungörelseförslaget ä 2 mom. 7.

Det har synts oss vara alltför strängt att, såsom nu, kräva lika stort ortsbidrag som statsbidrag till parallellundervisning. Då, såsom förut framhållits, elevernas sammanförande i jämförelsevis stora kurser synes böra befrämjas, bör man icke motverka detta genom att för sådant fall kräva relativt större ortsbidrag än till en mindre kurs. Vi hava där— för ansett, att statens bidragsandel bör höjas och att hälften därav bör betecknas såsom grundanslag. Ortsbidraget kommer således att utgöra en tredjedel av det sammanlagda anslaget.

Med iakttagande av dessa principer föreslå vi följande anslagsbelopp för varje parallellavdelning:

Statsbidrag Ortsbidrag Summa Huvudkurs ................................................................ 2 400 1 200 3 600 Andra huvudkurs .................................................... 1 400 700 2 100 Fortsättningskurs 1 000 500 1 500 Längre kurs, samtidig med huvudkurs ............... 2 200 1 100 3 300 Enbar längre kurs .................................................... 3 200 1 600 4 800

Vid huvudkurs har det nuvarande sammanlagda anslaget å 3150 kro- nor ansetts böra höjas till 3600 kronor. Anslaget till parallellundervis- ning vid andra huvudkurs har väsentligt nedsatts, nämligen från 3150 till 2100 kronor. Det synes naturligare att undervisningen koncentreras till den första huvudkursen, och det är på grund av den årstid, då andra hu— vudkurs hålles, mindre sannolikt att behov av parallellundervisning då förekommer. För övrigt synas anslagen till parallellundervisning vid andra kurser än första huvudkurs böra i huvudsak utmätas i samma proportion till motsvarande anslag vid sagda huvudkurs som den, vari kursernas ordinarie anslag stå till varandra.

Någon ökning av parallellundervisningsanslagen vid kursförlängnin- gar hava vi icke ansett oss böra föreslå. Beloppen skulle bliva ganska obetydliga och reglerna synnerligen invecklade.

Enligt vårt förslag bör staten liksom nu ensam gäl-da kostnaderna för ålderstillägg åt föreståndare och ordinarie lärare ävensom lämna bi- drag till vikariatsersättning enligt samma regler som nu.

Beträffande anslag av statsmedel till försöksverksamhet vid skoljord- bruk samt till anskaffande av undervisningsmateriell åberopa vi våra tidigare i detta betänkande framlagda och motiverade förslag härom.

Slutligen föreslå vi, att till studieresor, Vilka företagas med eleverna enligt reglementets föreskrift därom, må av statsmedel utgå bidrag in- till visst dagantal enligt de bestämmelser, som gälla för statsunderstöd till studieresor enligt reglementet för med statsmedel understödda åt- gärder till höjande av det mindre jordbruket. Dessa skolstudieresor kunna nämligen ej lämpligen få understöd från anslaget till det mindre

jordbrukets höjande utan äro skalans ensak och utgöra ett led i skolar- betet samt böra därför få understöd från samma anslag som skolans un— dervisning i övrigt.

Ifråga om de villkor, som utöver vad ovan nämnts böra uppställas för anslag till kurserna vid lammannaskolor, återkomma vi i den spe— ciella motiveringen till vårt förslag till kungörelse om statsunderstöd till dessa skolor.

Enligt riksdagens beslut skall i riksstaten för budgetåret 1930/1931 det ordinarie förslagsanslaget till lantmannaskolor upptagas till 420000 kro— nor, varjämte ett extra förslagsanslag å 25000 kronor beviljats för bere— dande av ökat understöd åt sådana skolor. Med hänsyn till våra förslag om höjda anslag till dessa skolors kurser, till ökade anslag vid kursför— längningar, till ökat statsbidrag för parallellundervisning samt till sär— skilda statsbidrag för försöksverksamhet, för anskaffande av undervis- ningsmateriell och för studieresor behöver anslagsbeloppet höjas. Med iakttagande av att berörda extra anslag icke vidare skulle erfordras hava verkställda beräkningar givit vid handen, att det ordinarie förslags— anslaget behöver ökas med 100000 kronor till 520000 kronor.

Förslag till

Reglemente

för med statsmedel understödda lantmannaskolor.

1. Allmänna bestämmelser.

ål.

Lantmannaskolas uppgift är att bibringa kunskap i grunderna för lant— hushållningens utövande.

å2.

De ordinarie kurserna vid lantmannaskola äro följande: 3.) huvudkurs om minst 125 arbetsdagar;

b) fortsättningskurs om minst 95 arbetsdagar; samt 0) längre kurs om minst 215 arbetsdagar. I ovan angivna dagantal inräknas icke sön- och helgdagar, ej heller ferier.

Läsår räknas från och med den 1 nivef-mbel' till OCh med den 31 oktober nästföljande år. Undervisningen skall fförläggas till den årstid, som med hänsyn till förhållandena i orten finnes llämplig.

Under varje läsår skall vid skolan anordnas antingen huvudkurs eller längre kurs. Fortsättningskurs kan amordnas end-ast vid skola med hu— vudkurs. Två huvudkurser kunna hålllas efter varandra under samma läsår men må icke helt eller delvis vara samtidiga.

Hålles kurs å sådan tid, att delar av densamma infalla under två läsår, hänföres kursen i sin helhet till det läsår, för vilket anslag till kursen erhålles.

Beträffande vitsord av lantbruksstyrelsen för hållande vid skola av läng— re kurs eller fortsättningskurs stadgas i gällande kungörelse angående statsunderstöd till lantmannaskolor m. m..

Eleverna inom Viss kurs må, i den mån deras olika förkunskaper eller deras antal eller ock undervisningens specialisering i olika riktningar gör det nödvändigt, vid undervisningen kunna uppdelas på parallell- avdelningar.

Utöver ovan angivna ordinarie skolkurser, för vilka detta reglemente gäller, kunna vid skolan anordnas särskilda undervisningskurser enligt reglementet för med statsmedel understödda åtgärder till höjande av det mindre jordbruket ävensom speciella utbildningskurser enligt vad om sådana kurser är särskilt stadgat.

II. Undervisning.

93.

Vid huvudkurs skall meddelas undervisning i: 1) Svenska språket: rättskrivning och satslära samt avfattning av upp— satser i ämnen företrädesvis rörande lanthushållning.

2) Matematik: de fyra räknesätten med hela tal, allmänna bråk och deci- malbråk, regula de tri, procent- och rabatträkning samt enklare ekva— tioner, samtliga företrädesvis genom exempel tillämpade på lanthushåll- ningen; linjers, ytors och solida f'igurers uppmätning och beräkning med' tillämpning på lanthushållningen.

3) Naturkunnighet:

&) Kemi: grunddragen av oorganisk och organisk kemi, med särskilt avseende å lanthushållningen och dess vanliga binäringar; förklaring av jord-, gödsel- och fodermedelsanalys.

b) Fysik: grunddragen av mekaniken samt värme— och elektricitetslä— ran, med särskild tillämpning på lantmannens verksamhet, ävensom hu- vuddragen av väderleksläran. .

c) Geologi: de för jordbruket viktigaste mineralen och bergarterna; allmän översikt över de geologiska krafterna, jordskorpan-s förändringar

208 samt olika geologiska formationer; redogörelse för de lösa jordavlagrin- garna i Sverige.

d) Botanik: växternas yttre form och inre byggnad samt livsyttringar, särskilt deras näringsupptagande, groning och utveckling samt fortplant- ning; för jordbruket viktiga vilda och odlade högre växter samt viktigare bakterier och svampar.

Eleverna övas i enklare frökontroll. 4) Jordbrukslära: åkerjordens egenskaper; olika jordarter; jordens avdikning; maskiner och redskap för jordbruket samt deras användning; åkerjordens bearbetning; växternas behov och jordens förråd av växt- näring; gödsel- och jordförbättringsmedel samt deras användning; växt- följden; allmän växtodlingslära, omfattande åkerbruksväxternas föräd- ling, sådd, skötsel, skörd och förvaring, ogräs, växtsjuk-domar och skade- insekter; speciell fväxtodli'ngsläm: de olika åkerbruksväxternas odling och lämplighet under olika förhållanden; ängars och betesmarkers skötsel; ny- odling.

I sammanhang med undervisningen i redskapslära utföras demonstra- tioner av åkerbruksredskap och maskiner.

5) Husdjurslära, allmän: djurkroppens, särskilt de större husdjurens byggnad och de olika organens förrättningar; husdjurens avel och för- ädling, skötsel och värd; djurnäringens allmänna grunder; de olika foder- medlen, deras sammansättning, värde och användning; speciell: nötbo- skapens, hästens, svinets, fårets, getens, fjäderfänas och övriga husdjurs raser, förädling, uppfödning, utfodring och vård; sjukvårds— och hovbe- slagslära: husdjurens vanligaste sjukdomar och dessas behandling; ho- vens byggnad, vård, skötsel och beslag.

Övningar i bedömande av djur efter deras yttre egenskaper och i upp- görande av utfodringstabeller för olika djurslag samt med hänsyn till olika fodertillgång och produktionsriktningar.

6) Mjölkhushållntng: mjölkens beståndsdelar och egenskaper; mjölk- ning och mjölkhygien; mjölkens förvaring och transport; grunderna för smör- och osttillverkning.

. 7) Trädgårdsskötsel: trädgårdens anläggning och skötsel; olika slag av köksväxter, bärbuskar och fruktträd samt deras odling; trädgårdsalstrens värde och användning.

8) Skogshushållning: skogsmarkens beskaffenhet; olika slag av skogs- träd; huvudgrunderna för skogens förnyande, vård, taxering och avverk— ning; virkets aptering; skogsprodukternas tillgodogörande, skogslagstift— ning.

Där förhållandena så medgiva, skola demonstrationer och övningar i skogen företagas.

9) Byggnadslära: byggnadsmaterialier och deras användning; huvud- grunderna för lantmannabyggnaders uppförande och inredning; uppgö— rande av enklare byggnadsritningar.

10) Jordbruksekonom: jordbruksnäringens förutsättningar och ställ- ning i samhällslivet; jordegendomen och dess byggnader, levande och döda inventarier, rörelsekapital, jordbrukets kreditförhållanden; för jordbruks— driften erforderlig arbetskraft och dess utnyttjande; lanthushållningens organisation och olika driftsformer; jordbrukets olika produktionsgrenar; lantbruksprodukternas avsättning, för jordbruket viktiga ekenomiska föreningar; det allmännas åtgärder för jordbrukets främjande.

Övningar i beräkning av kostnaderna för frambringande av olika slags lantbruksprodukter samt för uppfödning och underhåll av de viktigaste husdjuren; uppgörande av en enklare plan för ett jordbruks drift.

11) Lantbruksbokföring: grunderna för lantbruksbokföringen; uppgö— rande av ett fullständigt bokslut efter enkelt, för mindre och medelstora egendomar lämpat system.

12) Medborgarkunskap: staten och dess organ; borgerliga och kyrkliga kommuner samt deras beslutande och förvaltande organ; inkomst— och utgiftsstater; skatter; självdeklaration.

Övning i hållande av stämmor, förande av protokoll, uppgörande av självdeklaration och längder m. m.

13) Fältmätning och avvägning: uppmätning av lämpliga ägofigurer; linje— och ytavvägning för uppgörande av enklare avdikningsförslag, rit- ning av karta, dikesprofil och dräneringsplan.

$ 4.

Vid längre kurs skall undervisningen omfatta vad för huvudkurs är i. $ 3 föreskrivet samt därutöver åsyfta fördjupning och utvidgning av ele- vernas kunskaper i där angivna ämnen, särskilt dem, som för elevernas framtida praktiska verksamhet äro framför andra av betydelse. Vid längre kurs bör synnerlig vikt läggas vid demonstrationer och övningar.

I enlighet härmed skall undervisningen vid längre kurs omfatta, ut- . över vad i % 3 stadgas, huvudsakligen följande:

1) Botanik: utförligare behandling av viktigare delar av växtfysiolo- gien; ärftlighetslärans grunddrag.

Övningar i kännedom om för jordbruket viktigare växter och Växt- sjukdomar, så långt möjligt på levande material.

2) Jordbruksläm: utförligare behandling av viktigare delar av maskin- och redskaps- samt växtodlingsläran, särskilt sortkännedom, fröodling och beteskultur.

Demonstrationer och övningar i olika maskiners och redskaps monte- ring, användning och skötsel; utläggning av gödslings- och sortförsök; demonstrationer beträffande olika sorter av för orten lämpliga åkerbruks- Växter, betning av utsäde samt olika odlings— och skördemetoder ävensom beteskultur.

3) Husdjursläm: utförligare behandling av avelsläran och utfodrings- läran; mjölkkontroll.

De i 9 3 vid detta ämne omförmälda demonstrationer och övningar givas väsentligt ökad omfattning.

4) Jordbruksekonomi: utförligare behandling av uti % 3 angivna delar av detta ämne.

5) Lantbruksbokföring: upprättande efter ett mera specialiserat system av ett fullständigt bokslut för medelstort jordbruk.

6) Ekonomilära och affärskanskap: produktionsmedel och produktion; prisbildning; banker och andra kreditanstalter; växlar och checker; bo- lag och ekonomiska föreningar.

Övningar i affärskorrespondens och upprättande av vid jordbruk van— ligen förekommande affärshandlingar.

7) Lagkunskap: det viktigaste av lagstiftningen rörande fast egendom (skifte och annan delning av jord, köp, lagfart, inteckningsförfarande, arrende, väghållningsskyldighet, dikning och vattenavledning) samt om köp och byte av lös egendom, penningförsträckning och arbetsavtal.

$ 5.

Vid fortsättningskurs skall meddelas undervisning i den omfattning och de ämnen, att denna undervisning jämte den föregående undervisningen i huvudkursen tillsammans i huvudsak motsvara den för längre kurs en— ligt t 4 fastställda undervisning.

% 6. Genom gymnastik- och idrottsövningar bör, där så lämpligen kan ske, sörjas för elevernas sunda kroppsutveckling. Elever, som därtill hava anlag, böra övas i gemensam säng.

6 7.

Vid lantmannaskola må undervisning kunna meddelas även i andra än i % 3 och 4 omförmälda ämnen. Ävenledes må undervisning kunna i något eller några av de i samma paragrafer omförmälda ämner medde— las i större omfattning än i samma paragrafer föreskrives. Iylik ut- vidgning av undervisningen kan ske antingen genom förlängning av kurstiden eller genom inskränkning av undervisningen i andra ämnen. Densamma kan åsyfta antingen att öka värdet av den allmänna utbild- ning i grunderna för lanthushållningens utövande, som kursen 5Vser att bibringa, eller ock att giva eleverna ökad kunskap i viss speciell gren av nämnda hushållning.

De smärre jämkningar i de olika läroämnenas omfattning, vartill ele- vernas olika förkunskaper kunna föranleda, må jämväl företaga.

88.

Undervisningen skall städse mellan de olika ämnena vara fördelad på sådant sätt, att skolans karaktär av att vara en yrkesskola för lant-

brukare noggrant iakttages. I sådant syfte bör i varje kurs den över- vägande delen av undervisningstiden ägnas åt jordbrukets fackämnen.

$ 9.

Undervisningsplan, upptagande kursens längd, undervisningsämnena och det ungefärliga antal lärotimmar, som skall ägnas åt varje ämne, be— slutas av skolans styrelse efter förslag av föreståndaren samt skall för godkännande underställas lantbruksstyrelsen. Sådan undervisningsplan skall fortfarande lända till efterföljd, intill dess ändring av lantbruks- styrelsen påfordras eller av Skolstyrelsen ifrågasättes, i vilket senare fall ändringen icke må tillämpas innan lantbruksstyrelsen godkänt densam- ma. Dock må föreståndaren under fortgången av kurs göra de smärre avvikelser från planen, som av omständigheterna påkallas.

% 10.

Undervisningen skall meddelas genom:

a) Föredrag, varvid iakttages, att läraren söker förtydliga ämnet ge- nom experiment och förevisningar, och bör läraren såväl genom frågor till eleverna förvissa sig därom, att de rätt uppfattat vad som förut ge— nomgåtts, som ock bereda eleverna tillfälle att till honom framställa frå— gor för vinnande av ytterligare upplysningar i det ämne som behandlas.

b) Repetitioner i förening med förhör och eleverna till lösning före- lagda skriftliga uppgifter.

0) Demonstrationer av olika husdjur, redskap och lantbruksprodukter samt förnödenheter för ett lantbruk.

d) Övningar, som verkställas av eleverna själva efter vederbörande lärares anvisning och under hans ledning.

& 11.

Skolan skall vara försedd med lämpliga lokaler och nödig undervis- ningsmateriell samt skall för övnings- och demonstrationsändamål äga tillgång till för jordbruket viktigare åkerbruksredskap och maskiner, lämpliga för det mindre och medelstora jordbruket inom orten.

Skolans undervisnings—, demonstrations- och övningsmateriell skall elev äga begagna på tider och villkor, som föreståndaren bestämmer.

$ 12.

För undervisningens rätta bedrivande skall lantmannaskola förfoga över ett av föreståndaren för eller lärare vid skolan skött, intill skolan eller i dess omedelbara närhet beläget och med nödig kreatursbesättning försett jordbruk av Sådan beskaffenhet, att det kan vara till verkligt gagn för undervisningen vid skolan.

Lantmannaskola, som är förlagd till samma plats som lanthushålls- skola, är skyldig lämna lanthushållsskolan tillgång till skoljordbruket

för demonstrationer och övningar samt att låta lanthushållsskolan mot skälig ersättning från skoljordbruket erhålla lantbruksprodukter för undervisningen.

Vid varje skola skall ock finnas försöks- och demonstrationsfält, på vil— ket olika slag av jordbruksförsök utföras och för orten viktigare sorter av olika åkerbruksväxter odlas.

Vid skola, som är belägen i sådan trakt av landet, där skogsskötseln är av större betydelse för lantbrukets utövare i allmänhet, skall tillfälle beredas att å lämpligt skogsområde anställa demonstrationer och öv- ningar i nämnda ämne.

Tillfälle bör beredas eleverna att genom besök vid framstående lant- bruk under lärares ledning studera jordbruket och husdjursskötseln samt lantbrukets binäringar. För eleverna i längre kurs och fortsättnings- kurs böra dessa studieresor vara mera omfattande samt om möjligt även utsträckas till industriella anläggningar för förädling av jordbrukets produkter eller framställning av förnödenheter för jordbruket. I den mån studieresa icke kan anordnas under pågående kurs, bör skolan söka åstadkomma särskild resa för eleverna å lämplig tid efter kursens slut.

& 13.

Vid skolan skall enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär föras dagbok, vari av läraren antecknas kort uppgift om den åt lärorummet varje timme meddelade undervisningen samt om demonstrationer ävensom öv- ningar och studieresor, företagna under lärares ledning.

% 14. Vid kursens slut anställes offentlig avgångsexamen. Efter genomgången kurs erhåller elev avgångsbetyg, avfattat enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär samt undertecknat av skolans före- ståndare och ordinarie lärare.

lll. Elever.

% 15. Elever antagas av skolans styrelse på förslag av föreståndaren.

% 16.

1. För vinnande av inträde vid huvudkurs eller längre kurs fordras av sökande: att hava fyllt 18 år samt att hava minst ett är allvarligt deltagit i lantbruksarbeten.

2. Lantmannaskola, som så önskar, må vara berättigad att, där lant- bruksstyrelsen det medgiver, för inträde vid skolans huvudkurs eller längre kurs fordra visst kunskapsmått, dock ej mer än att inträdessökan-

de genomgått två klasser av kommunal mellanskola eller motsvarande klas-ser eller avdelningar i allmänt eller enskilt läroverk med godkända insikter i svenska språket, matematik och naturlära, eller ock vid sär- skild, vid lantmannaskolan anställd inträdesprövning visat sig äga mot- svarande insikter. Den, som genomgått statsunderstödd folkhögskolas huvudkurs, skall anses hava uppfyllt sistnämnda fordran för inträde.

3. För vinnande av inträde vid fortsättningskurs fordras av sökande att hava med goda vitsord genomgått lantmannaskolas huvudkurs eller, där sökande är elev vid huvudkurs, att hava med intyg från skolans före— ståndare styrkt lämplighet för deltagande i fortsättni-ngskurs eller ock att styrka sig hava på annat sätt förvärvat motsvarande kunskapsmått.

4. Ansökning om inträde skall vara av sökanden egenhändigt Skriven och ställas till skolans styrelse. Vid ansökning till huvudkurs eller längre kurs Skola fogas avgångsbetyg från folkskola samt, i förekom- mande fall, fortsättningsskola, därest icke betyg över större kunskaps- mått fordras enligt mom. 2 här ovan, ävensom i övrigt erforderliga intyg för styrkande av att inträdesfordringarna av sökanden fyllas, i den mån icke sökandens förutsättningar för inträde i skolan skola utrönas vid så- dan prövning, varom i mom. 2 här ovan förmäles. Vid ansökning till fortsättningskurs skola fogas behöriga intyg för styrkande att sökanden uppfyller inträdesfordringarna till sådan kurs.

% 17.

Under i övrigt lika förhållanden äger av inträdessökande den före— träde, som under längre tid varit sysselsatt med lantbruksarbeten; och må. på styrelsens prövning bero, om undantag må göras från den i $ 16 för inträde i skolan stadga-de minimiålder.

% 18. Elev bekostar själv sitt uppehälle vid skolan ävensom bostad, läroböcker m. m. och betalar för undervisningen den avgift som styrelsen bestämmer. Om högsta beloppet av undervisningsavgift samt om frielever och ele- ver mot halv undervisningsavgift stadgas i gällande kungörelse angåen— de statsunderstöd till lantmannaskolor m. m.

% 19.

Elev skall iakttaga ett oförvitligt uppförande och ställa sig till efter- rättelse av styrelsen fastställda ordningsstadgar samt av föreståndare eller lära-re givna föreskrifter.

Elev, som är lättjefull eller ohörsam eller eljest gör sig skyldig till ovär- digt uppförande och som icke låter sig rätta av varning, som förestån- daren inför lärarrådet honom meddelar, ävensom elev, som begått förseelse av svårare beskaffenhet, må kunna av skolstyrelsen skiljas från skolan; och vare sådan elev förlustig av honom erlagd undervisningsavgift.

IV. Föreståndare och lärare samt lärarråd.

$ 20.

Vid varje skola skall finnas en vid densamma boende föreståndare, som leder, deltager i och ansvarar för undervisningen, samt min-st en eller, där såväl huvudkurs som längre kurs hållas, minst två ordinarie lärare. Därjämte skola vid behov andra lärare anställas till det antal, under- visningens behöriga upprätthållande kräver.

Den huvudsakliga undervisningen i jordbrukslära, husdjurslära och jordbruksekonomi skall, där icke lantbruksstyrelsen på grund av särskil- da förhållanden annorlunda medgiver, meddelas av föreståndaren eller ordinarie lärare.

Föreståndare och lärare bil-da tillsammans ett lärarråd.

$ 21.

Föreståndare och lärare skola besitta den utbildning och den förmåga att meddela undervisning ävensom de egenskaper i övrigt, som äro be- hövliga för ett framgångsrikt uppfyllande av deras åligganden.

Föreståndare ävensom ordinarie lärare med undervisningsskyldighet i jordbrukslära, husdjurslära eller jordbruksekonomi skall hava med goda vitsord avlagt examen från agronomkursen vid lantbruksinstitut samt så- väl genom därefter bedriven väl vitsordad praktisk verksamhet på lant- hushållningens område under minst två år som ock i övrigt visat sig äga goda förutsättningar för dylik befattning. Särskilt avseende skall fästas å god undervisningsförmåga, genomgången pedagogisk utbildning och praktiskt utövad konsulentverksamhet samt huruvida sökanden genom- gått konsulentkurs å jordbruks- eller husdjurslinje vid lantbruksinstitut.

Till föreståndare må endast antagas den, som av lantbruksstyrelsen för- klarats därtill kompetent.

5 22.

Då befattning såsom föreståndare eller ordinarie lärare vid lantmanna- skola skall tillsättas, åligger det styrelsen att så snart ske kan och se- nast inom tre månader efter föregående be-fattninghavares avgång kun— göra densamma till ansökan ledig genom annons i minst en allmänt spridd daglig tidning och en lantbrukstidskrift med angivande av den tid, inom vilken ansökan skall vara till styrelsen ingiven, samt den tid, då befattningen skall tillträdas. Kungörelsen skall vara införd minst trettio dagar före ansökningstidens utgång.

Före tillsättandet av föreståndarbefattning skall tillfälle beredas statens inspektör över lantmannaskolorna att yttra sig om sökandenas lämplighet.

Föreståndare och ordinarie lärare skola av styrelsen fast anställas an— tingen på viss tid eller ock tillsvidare med ömsesidig rätt till uppsägning. Anställning på viss tid skall ske för minst tre år i sänder, dock att under

de två första åren sådan anställning må ske för kortare period. Upp- sägningstiden skall utgöra minst fyra månader.

Föreståndare eller ordinarie lärare äger ej utan styrelsens medgivande,- rätt att åtaga sig avlönat uppdrag, som är förenat med tjänstgöring un- der tid, då kurs pågår.

t 23.

Föreståndaren åligger: 1) att vaka däröver, att undervisningen behörigen fortgår efter detta reglemente och andra gällande föreskrifter samt att såväl lärare som ele- ver fullgöra sina skyldigheter;

2) att under styrelsens inseende handhava skolans ekonomi, därest sty- relsen icke annorlunda beslutar;

3) att vara ordförande i skolans lärarråd; 4) att sammankalla lärarrådet minst tre gånger under varje lärokurs; 5) att för styrelsen framlägga förslag till lediga lärarplatsers tillsät- tande;

6) att för styrelsen anmäla, om anledning till anmärkning finnes mot någon lärare;

7) att såväl inom som utom skolan utöva tillsyn över eleverna och i förekommande fall tilldela elev varning inför lärarrådet ävensom att för styrelsen anmäla, när anledning till elevs skiljande från skolan före- kommer;

8) att mottaga alla till skolan eller dess styrelse ställda skrivelser och över dem föra diarium;

9) att föra protokoll vid styrelsens sammanträden, där ej styrelsen an- norlunda bestämmer, ävensom att föra protokoll vid lärarrådets samman- träden samt att uppsätta avgående Skrivelser och över dessa föra diarium;

10) att till lantbruksstyrelsen insända av styrelsen beslutad undervis- ningsplan;

11) att skriftligen underrätta statens inspektör om den tid, då kurs bör- jar eller slutar;

12) att enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär föra matrikel över skolans elever samt liggare över de dem tilldelade avgångsbetyg;

13) att årligen inom tid, som styrelsen bestämmer, till denna avgiva be- rättelse om skolans verksamhet under föregående läsår;

14) att underlätta elevernas praktiska utbildning genom att söka åt dem bereda lämpliga elevplatser vid framstående lantbruk;

15) att, där icke av styrelsen eller eljest i vederbörlig ordning annor— lunda bestämmes, handhava ledningen av till skolan förlagda särskilda undervisningskurser och speciella utbildningskurser; samt

16) att under styrelsens inseende handhava skötseln av skoljordbruket samt, enligt av styrelsen godkänd plan, av försöks- och demonstrations- fält, såvitt ej styrelsen därtill utsett annan lärare vid skolan.

$ 24. Lärarrådet åligger: att på föreståndares kallelse sammanträda för överläggning om elever— nas framsteg, flit och uppförande, om de förändringar i undervisningen, som anses nödvändiga till följd av inträffade förhållanden, samt om vad i övrigt kan lända till gagn för skolan;

att uppgöra förslag till ordningsstadgar, ferier, undervisnings- och timplan, lärarnas tjänstgöring m. m., vilka förslag underställas styrelsens prövning; samt

att avgiva yttranden i de frågor rörande skolans verksamhet, som hän- skjutas till lärarrådet.

% 25.

Lärare åligger att med noggrannhet och nit fullgöra sina skyldigheter enligt detta reglemente samt i övrigt ställa sig till noggrann efterrättelse de föreskrifter rörande verksamheten vid skolan, som av skolans sty- relse eller föreståndare meddelas.

Därest föreståndare eller lärare icke förmår att vid skolan upprätthålla skick och ordning eller uraktlåter att fullgöra sina åligganden enligt detta reglemente eller i övrigt visar sig uppenbart olämplig för sin uppgift, må han kunna av styrelsen omedelbart utan iakttagande av stadgad upp- sägningstid skiljas från sin befattning, dock, där befattningshavaren varit fast anställd vid skolan under minst tre är, endast efter förut gi— ven, motiverad och protokollförd, resultatlös varning.

V. Styrelsen.

$ 26.

Skolans styrelse utgöres av minst fem personer, däribland skolans före- ståndare, vilken dock icke äger att deltaga i beslut, som rör förestånda- rens rätt och ställning vid skolan. Övriga styrelseledamöter jämte suppleanter för var och en av dem utses för fyra år, en av vederbörande landsting och en av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsut- skott samt de återstående till det antal och på det sätt, som av Kungl. Maj:t för varje särskild skola närmare bestämmes. Av de valda leda— möterna skall minst halva antalet vara i jordbruk förfarna personer.

Styrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande samt inom eller utom sig kassaförvaltare.

Styrelsen äger att inom sig utse ett utskott, bestående av tre ledamöter, däribland föreståndaren, för att å styrelsens vägnar utöva det närmaste handhavandet och övervakandet av skolans löpande ärenden enligt de bestämmelser, som av styrelsen meddelas.

Sedan styrelse blivit vald ävensom då förändringar inom densamma ägt rum, lämnar styrelsen uppgift därom till lantbruksstyrelsen.

å27.

Styrelsen tillkommer: att antaga och entlediga föreståndare och lärare samt att, med iaktta- gande av vad därom är särskilt stadgat, bestämma dessas avlöningsförmå- ner;

att åt föreståndare och lärare bevilja sökt tjänstledighet samt att, om så prövas nödigt, förordna om platsens uppehållande under ledigheten;

att på förslag av föreståndaren antaga elever samt, om så finnes nödigt, skilja elev från skolan;

att årligen, efter förslag av föreståndaren, uppgöra inkomst- och utgifts- stat för skolan;

att besluta om undervisningsplan för skolan samt under-ställa densam— ma lantbruksstyrelsen;

att granska och fastställa ordningsstadgar samt timplan för skolan ävensom plan för skötseln av försöks— och demonstrationsfält;

att övervaka, att detta reglemente och andra för skolan gällande före- skrifter efterlevas ävensom att skolans verksamhet ledes i enlighet med dess ändamål;

att bestämma dag för avgångsexamen; - att årligen före den 1 februari till lantbruksstyrelsen samt vederbörande landsting och hushållningssällskap enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär avgiva berättelse över skolans verksamhet under senast förflut- na läsår; samt

att i övrigt på allt sätt främja skolans bästa. Styrelsens ledamöter böra i övrigt genom besök i skolan och åhörande av undervisningen skaffa sig kännedom om skolans verksamhet samt, i händelse anledning förekommer till anmärkning eller till avhjälpande av påtagliga brister, därom göra anmälan vid styrelsens sammanträde.

% 28.

För besluts fattande skall minst hälften av styrelsens ledamöter vara när- varande. Beslut om disciplinär åtgärd mot föreståndare eller lärare ävensom beslut om deras skiljande från tjänsten må dock ej fattas, med mindre två tredjedelar av styrelsens ledamöter äro närvarande. Vid om- röstning, som utfaller med lika röstetal för olika meningar, gälle den me— ning, som ordföranden biträder.

% 29.

För de medel, skolstyrelse har under sin förvaltning, ansvara styrelsens ordförande och ledamöter gemensamt.

I den årliga granskningen av styrelsens förvaltning deltager å statens vägnar ett av vederbörande länsstyrelse utsett ombud.

% 30.

Lantbruksstyrelsen äger att utfärda de närmare föreskrifter, vilka er- fordras för ordnandet av undervisningen vid lantmannaskolorna. Om statlig inspektion av lantmannaskolorna är särskilt stadgat.

VII. Övergångsbestämmelser.

& 31.

Därest vid sådan lantmannask-ola, där längre kurs eller fortsättnings- kurs icke hålles, särskilda svårigheter förefinnas för anskaffande av så- dant skoljordbruk, varom i % 12 första stycket förmäles, eller andra gil— tiga skäl föreligga, må lantbruksstyrelsen på ansökan av skolans styrelse medgiva befrielse från skyldighet att förfoga över dylikt jordbruk, dock ej för längre tid än intill dess fem år förflutit från det detta reglemente trätt i kraft. I sådant fall åligger det skolstyrelsen att träffa överens- kommelse med innehavare av i skolans närhet befintligt välskött lant- bruk om rätt för skolans lärare att därstädes verkställa för undervisnin- gen behövliga demonstrationer för eleverna.

å 32.

Är vid tiden, då detta reglemente träder i kraft, vid lantmannaskola, som är förlagd till samma plats som folkhögskola samt har med sist- nämnda skola gemensam styrelse och gemensamma lokaler men icke ge— mensam föreståndare, folkhögskolans föreståndare utsedd till rektor för lantmannaskolan, må därvid förbliva under en tid av högst tre år efter detta reglementes ikraftträdande. I sådant fall äger rektor de befogen- heter och skyldigheter, som tillkomma honom enligt nu gällande regle- mente.

å 33.

Föreståndare ävensom ordinarie lärare i jordbrukslära, husdjurslära eller jordbruksekonomi, vilken vid tiden, då detta reglemente träder i kraft, är fast anställd vid lantmannaskola, vare behörig att fortfarande utöva sådan befattning utan hinder därav, att icke de uti % 21 andra styc— ket föreskrivna kompetensvillkoren av honom uppfyllas.

% 34.

För dem, som vid tiden för detta reglementes trädande i kraft äro leda- möter av styrelsen för lantmannaskola, skall detta uppdrag upphöra vid utgången av kalenderåret näst efter det, under vilket reglementet trätt i kraft. Yppas innan dess behov av utseende av ledamot, må Sådant val

ske enligt nu gällande bestämmelser men skall avse endast tiden intill nämnda tidpunkt.

Vad i denna paragraf stadgas äger icke tillämpning på föreståndare, ej heller på rektor, där sådan finnes.

Förslag till Kungörelse

angående statsunderstöd till lantmannaskolor m. m.

ål.

Till lantmannaskola, anordnad i överensstämmelse med gällande regle- mente för med statsmedel understödda sådana skolor, må efter Kungl. Maj:ts beprövande statsunderstöd utgå sålunda:

1) till huvudkurs högst 8000 kronor, varav 1 grundanslag 4000 kronor, vilka belopp kunna vid kurs, som räcker minst 140 arbetsdagar, ökas till 8700 kronor, varav i grundanslag 4400 kronor, och vid kurs, som räcker minst 155 arbetsdagar, ökas till 9400 kronor, varav i grundanslag 4800 kronor;

2) till andra huvudkurs under samma läsår högst 4000 kronor, varav i grundanslag 2 500 kronor, vilka belopp kunna vid kurs, som räcker minst 140 arbetsdagar, ökas till 4500 kronor, varav 1 grundanslag 2800 kronor, och vid kurs, som räcker minst 155 arbetsdagar, ökas till 5000 kronor, varav i grundanslag 3100 kronor;

3) till fortsättningskurs högst 4000 kronor, varav i grundanslag 3500 kronor, vilka belopp kunna vid kurs, som räcker minst 120 arbetsdagar, ökas till 4800 kronor, varav i grundanslag 4100 kronor, och vid kurs, som räcker minst 145 arbetsdagar, ökas till 5600 kronor, varav i grund- anslag 4700 kronor;

4) till längre kurs vid skola, där huvudkurs hålles, högst 8000 kronor, varav 1 grundanslag 5500 kronor, vilka belopp kunna vid kurs, som räc- ker minst 240 arbetsdagar, ökas till 8700 kronor, varav i grundanslag 5900 kronor, och vid kurs, som räcker minst 265 arbetsdagar, ökas till 9400 kronor, varav i grundanslag 6300 kronor;

5) till längre kurs vid skola, där huvudkurs icke hålles, högst 11000 kronor, varav i grundanslag 6000 kronor, vilka belopp kunna vid kurs, som räcker minst 240 arbetsdagar, ökas till 11700 kronor, varav i grund- anslag 6 400 kronor, och vid kurs, som räcker minst 265 arbetsdagar, ökas till 12 400 kronor, varav 1 grundanslag 6800 kronor;

6) till' parallellundervisning, för varje avdelning utöver en, vari elever- na på grund av sitt antal måste delas för undervisningens behöriga be- drivande, vid huvudkurs högst 2400 kronor, vid andra huvudkurs högst 1400 kronor, vid fortsättningskurs högst 1000 kronor, vid längre kurs vid skola, där huvudkurs hålles, högst 2 200 kronor, samt vid längre kurs vid skola, där huvudkurs icke hålles, högst 3 200 kronor, skolande av varje till parallellundervisning anvisat belopp hälften utgöra grundanslag;

7) erforderligt belopp till:

a) ålderstillägg åt föreståndare och ordinarie lärare enligt i % 5 angivna grunder;

b) bidrag till ersättning åt vikarie för föreståndare eller ordinarie lä- rare, som åtnjuter tjänstledighet på grund av sjukdom eller för uppehål- lande av befattning i statens tjänst eller för fullgörande av annat offent- ligt uppdrag, med det belopp som, utöver vad den tjänstledige avstår av sin avlöning, erfordras för ett vikariatsarvode, motsvarande två tredje- delar av den för befattningen fastställda, på ledighetstiden belöpande kontanta minimigrundlönen;

8) till försöksverksamhet ett belopp, högst motsvarande de av denna verksamhet föranledda särskilda kostnader, dock ej mer än 500 kronor för år;

9) till anskaffande e-v undervisningsmateriell högst halva beloppet av anskaffningskostnaden, dock ej mer än 400 kronor för år; samt

10) till studieresor, för gäldande av kostnader för ledares och elevernas resor vid huvudkurs, andra huvudkurs eller fortsättningskurs under högst tre dagar och vid längre kurs under högst sex dagar, ett belopp, utgående enligt de bestämmelser som gälla för statsunderstöd till studieresor enligt reglementet för med statsmedel understödda åtgärder till höjande av det mindre jordbruket.

å2.

Såsom villkor för erhållande av understöd enligt % 1 skall gälla: 1) att, då fråga är om ny skola, vederbörande lantbruksundervisnings- nämnd samt inspektören över lantmannaskolorna vitsordat behovet av skolan;

2) att, då fråga är om understöd till längre kurs eller fortsättningskurs, lantbruksstyrelsen efter hörande av bemälde inspektör vitsordat skolans lämplighet för hållande av dylik kurs;

3) att, då fråga är om understöd till längre kurs vid skola, där huvud- kurs icke hålles, lantbruksstyrelsen, efter hörande av vederbörande lant— bruksundervisningsnämnd samt bemälde inspektör, finner ortens behov att äga tillgång till huvudkurs vara vid annan eller andra skolor tillräck- ligt tillgodosett;

4) att undervisningen vid skolan pågår så lång tid som i gällande regle- _ mente för med statsmedel understödda lantmannaskolor är föreskrivet

för de särskilda kurserna, med rätt för Kungl. Maj:t att, där särskilda skäl därtill föranleda, bevilja statsunderstöd, oaktat kursen icke pågår stadgad minimitid;

5) att beträffande huvudkurs eller andra huvudkurs elevantalet uppgår till minst 15 eller, då fråga är om skola, som hållit huvudkurs under ett eller flera föregående läsår, i medeltal för de fem sista läsåren eller det mindre antal läsår, då skolan varit i verksamhet, i huvudkurserna vid skolan uppgått till minst 15 samt att tillika, då fråga är om andra huvud- kurs under året, elevantalet i huvudkursen samma år uppgått till minst 40; med rätt för Kungl. Maj:t att på grund av särskilda omständigheter bevilja statsunderstöd, oaktat villkoren ifråga om elevantal icke äro upp- fyllda;

6) att beträffande fortsättningskurs ävensom längre kurs elevantalet i kursen uppgår till minst 15 eller, då fråga är om skola, som hållit dylik kurs under ett eller flera föregående läsår, i medeltal för de fem sista läs- åren eller det mindre antal läsår, då dylik kurs hållits, i motsvarande kur- ser vid skolan uppgått till minst 15; med rätt för Kungl. Maj:t att med- giva sådant undantag, som under punkten 5) nämnts;

7) att, då fråga är om statsunderstöd till parallellundervisning, elevan- talet i vederbörande kurs överstiger, för understöd till en parallellavdel- ning 25, till två sådana avdelningar 45, till tre 65 och så vidare med en ökning av 20 elever varje gång;

8) att, då fråga är om statsunderstöd till huvudkurs, andra huvudkurs, fortsättningskurs, längre kurs eller parallellundervisning, inom orten till- skjutes ett belopp, som med inberäknande av elevavgifter uppgår. till minst det belopp, varmed statsunderstödet till själva kursen, resp. paral- lellundervisningen, överstiger grundanslaget;

9) att undervisningsavgiften vid skolan icke överstiger 50 öre pr ar— betsdag vid varje slag av kurs;

10) att, beträffande samtliga kurser, för varje påbörjat 1000-tal kronor av statsunderstödet till själva kursen och till parallellundervisning minst en elev utan avgift (frielev) eller dubbla antalet elever mot halv avgift äga åtnjuta undervisning, i den mån vid kursen finnas elever, vilka er- hållit understöd av statsmedel för genomgående av kurs vid lantmanna- skola, eller andra verkligt behövande elever vid kursen anmäla sig till erhållande av sådan förmån;

11) att för undervisningens bestridande vid skolan finnas anställda före- ståndare ooh ordinarie lärare i enlighet med föreskrifterna i gällande reglemente för med statsmedel understödda lantmannaskolor;

12) att till föreståndare och ordinarie lärare utgå, förutom ålderstill- lägg, minst de i åå 3 och 4 föreskrivna avlöningsförmåner;

13) att skolans styrelse anmäler föreståndare och ordinarie lärare till delaktighet i statens pensionsanstalt och ställer sig till efterrättelse de i reglementet för sagda anstalt ifråga om huvudman meddelade föreskrif-

ter samt att skolan bestrider i samma reglemente stadgad del av de årliga avgifterna till anstalten;

14) att, då fråga är om statsunderstöd till försöksverksamhet, plan för försöken jämte beräkning över de därav föranledda särskilda kostnaderna blivit uppgjord av skolans styrelse och godkänd av lantbruksstyrelsen;

15) att, då fråga är om statsunderstöd till anskaffande av undervisnings- materiell, plan för anskaffningen jämte beräkning över kostnaderna där- för blivit av skolans styrelse uppgjord och av lantbruksstyrelsen godkänd;

16) att, då fråga är om statsunderstöd till studieresa, plan för resan jämte kostnadsberäkning blivit uppgjord av skolans styrelse och av lant— bruksstyrelsen godkänd samt, beträffande kostnad för resa medelst motor- fordon, efter häst eller medelst rodd, att av samma kostnad ett belopp, minst motsvarande hälften av statsverkets andel, tillskjutes av skolan eller annorledes;

17) att Skolans verksamhet bedrives i full överensstämmelse med gäl- lande reglemente och av lantbruksstyrelse-n utfärdade föreskrifter; samt

18) att skolan underkastar sig den kontroll, Kungl. Maj:t i varje sär- skilt fall finner skäl föreskriva.

83.

Vid statsunderstödd lantmannaskola anställda föreståndare och ordina- rie lärare skola, där ej Kungl. Maj:t på grund av särskilda förhållanden annorlunda bestämmer, åtnjuta, förutom ålderstillägg, en kontant avlö-_ ning (grundlön) uppgående till, för år räknat, minst följande belopp:

1) föreståndare med tjänstgöring enbart vid huvudkurs under läsåret 4000 kronor och föreståndare med tjänstgöring vid såväl huvudkurs som andra huvudkurs under läsåret 5 400 kronor, vilka belopp skola ökas för kurs, som pågår minst 140 dagar, med 200 kronor och för kurs, som pågår minst 155 dagar, med 400 kronor;

2) föreståndare med tjänstgöring antingen vid enbar längre kurs under läsåret eller ock vid såväl huvudkurs som fortsättningskurs eller längre kurs under läsåret 5 400 kronor, vilket belopp skall ökas för längre kurs, som pågår minst 240 dagar, eller fortsättningskurs, som pågår minst 120 dagar, med 400 kronor samt för längre kurs, som pågår minst 265 dagar, eller fortsättningskurs, som pågår minst 145 dagar, med 700 kronor, var- emot för förlängd tid i huvudkurs icke i detta fall någon ökning behöver ske;

3) lärare m-ed tjänstgöring enbart vid huvudkurs under läsåret 3000 kronor och lärare med tjänstgöring vid såväl huvudkurs som andra hu- vudkurs under läsåret 3900 kronor, vilka belopp skola ökas för kurs, som pågår minst 140 dagar, med 150 kronor och för kurs, som pågår minst 155 dagar, med 300 kronor;

4) lärare med tjänstgöring antingen vid enbar längre kurs under läsåret eller ock vid såväl huvudkurs som fortsättningskurs eller längre kurs

under läsåret 3900 kronor, vilket belopp skall ökas för längre kurs, som pågår minst 240 dagar, eller fortsättningskurs, som pågår minst 120 dagar, med 300 kronor samt för längre kurs, som pågår minst 265 dagar, eller fortsättningskurs, som pågår minst 145 dagar, med 500 kronor, varemot för förlängd tid i huvudkurs icke i detta fall någon ökning behöver ske.

Den kontanta lönen utgår efter lästid och skall, där ej annorlunda åsäm- jes, utbetalas månadsvis i efterskott. Därvid skola avdragas pensionsav— gifter ävensom vad befattningshavare under tjänstledighet kan vara skyl— dig avstå, och böra dessa avdrag varje gång ske med belopp, som svara mot de lönebelopp som utbetalas.

©4.

Utöver den kontanta grundlönen jämte ålderstillägg skola föreståndare och ordinarie lärare åtnjuta:

1) föreståndare bostad av i regel minst fem rum och kök jämte källare och andra nödiga utrymmen ävensom erforderligt bränsle, vartill skall komma lämpligt expeditionsrum, eller, där dessa förmåner icke kunna beredas, kontant ersättning med så stort belopp, som kan anses motsvara sagda förmåners värde, dock minst 800 kronor för helt år räknat;

2) ordinarie lärare, därest han har eget hushåll, bostad av i regel minst fyra rum och kök jämte källare och andra nödiga utrymmen samt eljest bostad av Iuinst två rum ävensom i båda fallen erforderligt bränsle eller, där dessa förmåner icke kunna beredas, kontant ersättning med så stort belopp, som kan anses motsvara sagda förmåners värde, dock minst 600 kronor för helt år räknat.

Ersättning för bostad och bränsle, där sådan ifrågakommer, utbetalas månadsvis i efterskott.

Bostad jämte bränsle in natura tillträdes samtidigt med befattningen och avträdes, då befattningshavare avgår från tjänsten av annan anled- ning än dödsfall, samtidigt med befattningen.

Vid dödsfall må, där avliden befattningshavare efterlämnar med ho- nom sammanboende person, mot vilken befattningshavaren haft försörj- ningsplikt, den efterlevande fortfarande nyttja tjänstebostaden med åt- följande naturaförmåner eller uppbära ersättning därför till den 1 april eller 1 oktober, som infaller närmast efter tre månader från dödsfallet; vare dock pliktig att till ny befattningshavare upplåta så stor del av bo- staden eller avstå så stor del av ersättningen, som skolstyrelsen prövar skäligt; i vilket fall den tillträdande befattningshavaren äger av skolan uppbära skälig ersättning för felande naturaförmåner.

$5.

Utöver de i % 3 och 4 omförmälda avlöningsförmåner kunna förestån- dare och ordinarie lärare erhålla, föreståndare två ålderstillägg samt lä-

224 rare tre ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor, skolande ifråga om dessa ålderstillägg gälla:

1) att tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att befattningshavaren med gott vitsord bestritt sin tjänst under mer än fyra femtedelar av den på fem kalenderår belöpande undervisningstiden för de ordinarie kurser vid lantmannaskola, vid vilka han haft att tjänst— göra såsom fast anställd, dock att förhöjningen icke må inträda, förrän befattningshavaren sålunda tjänstgjort i minst niohundra arbetsdagar; skolande härvid icke föras honom till last den tid, han åtnjutit tjänstledig- het för att uppehålla befattning i statens tjänst eller fullgöra annat of- fentligt uppdrag eller för fullgörande av värnplikt, ej heller den tid, un-' dervisningen vid skolan till följd av smittsam sjukdom varit inställd, och

för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för tredje förhöjningen, där sådan ifrågakommer, efter än ytterligare fem år, ävenledes på samma Villkor,

under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar an- går, att den högre avlöningen ej må tillträdas förrän vid början av ka— lenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit upp- nådd;

2) att föreståndare och lärare för åtnjutande av rätten till löneförhöj— ning genom ålderstillägg äga tillgodoräkna sig såväl den tid de efter in- gången av november månad 1919 såsom fast anställda innehaft motsvaran- de eller högre befattning vid annan statsunderstödd lantmannaskola eller vid statsunderstödd lantbruksskola eller folkhögskola som ock, efter lant- bruksstyrelsens beprövande, den tid från och med den .............. , då de tjänstgjort vid extra kurser vid lantmannaskola eller fullgjort annan av lantbruksundervisningsnämnd dem anvisad verksamhet, samt ordinarie lärare jämväl den tid han efter ingången av år 1921 innehaft fast an— ställning såsom med bidrag av statsmedel avlönad jordbrukskonsulent i hushållningssällskaps tjänst eller hos kemisk-växtbiologiska anstalten inom Norrbottens län;

3) att föreståndare, som befordrats till denna befattning från att hava varit ordinarie lärare vid statsunderstödd lantmannaskola eller förste lä- rare vid statsunderstödd lantbruksskola i södra eller mellersta Sverige eller ordinarie lärare vid statsunderstödd lantbruksskola i Norrland eller innehaft fast anställning såsom sådan jordbrukskonsulent, som i 2) om- förmäles, omedelbart vid tillträdet till föreståndarbefattningen äger till- godoräkna Sig så många ålderstillägg såsom föreståndare, att hans kon- tanta minimigrundlön jämte ålderstillägg i sistnämnda befattning, i den mån de med denna befattning förenade ålderstilläggen därtill lämna till- gång, närmast överstiger den kontanta minimigrundlön jämte ålderstill- lägg, han senast åtnjutit såsom lärare eller konsulent, varvid skall iakt- tagas dels att den, som befordrats till föreståndare från att hava varit or-

dinarie lärare vid lantmannaskola med allenast huvudkurs, äger att för ål- derstillägg såsom föreståndare tillgodoräkna sig tjänstetid utöver fem år i nämnda lärarbefattning, dels ock att å konsulents avlöning skall räknas ett avdrag av 600 kronor, motsvarande värdet av lärares naturaförmåner;

4) att föreståndare eller lärare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande av ålderstillägg, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt gällande pensionsbestämmelser är skyldig att avgå från tjäns- ten, icke må tillträda samma förhöjning;

5) att ålderstillägg utbetalas månadsvis i efterskott av den skola, till vil- ken för sådant ändamål statsunderstöd utanordnats, även där vederbö— rande befattningshavare under kalenderåret flyttat till annan statsunder- stödd lantmannaskola eller till statsunderstödd lantbruksskola eller vun- nit anställning såsom sådan konsulent, som i 2) omförmäles, såvitt han å sin nya befattning äger åtnjuta ålderstillägg; samt

6) att ålderstillägg utgår endast till och med den månad, varunder be- fattningshavare upphört att innehava befattning, för vilken ålderstillägg må av honom åtnjutas.

$$.

Å lantbruksstyrelsen ankommer att besluta i frågor angående förestån- dares och ordinarie lärares uppflyttning i högre lönegrad.

Ansökan om sådan uppflyttning skall, åtföljd av de handlingar, som av lantbruksstyrelsen må i sådant hänseende föreskrivas, av vederbörande befattningshavare inlämnas till skolans styrelse före den 15 november året innan ålderstillägget skall tillträdas, och åligger det skolstyrelsen att med eget yttrande insända ansökningen till lantbruksstyrelsen före den 1 december.

Sedan lantbruksstyrelsen fattat beslut i anledning av ansökningen, skall styrelsen snarast möjligt därom underrätta vederbörande skolstyrelse, som har att om beslutet lämna sökanden meddelande.

å7.

1. Föreståndare eller ordinarie lärare äger under tjänstledighet på grund av sjukdom behålla samtliga honom tillkommande avlöningsför- måner med avdrag av ett belopp, motsvarande en tredjedel av den med be- fattningen förenade på ledighetstiden jämlikt % 3 andra stycket belöpande kontanta minimigrundlönen, vilket belopp skall utgå till vikarien.

2. Föreståndare eller ordinarie lärare äger under tjänstledighet för uppehållande av befattning i statens tjänst eller för fullgörande av annat offentligt uppdrag behålla högst samma avlöning som i mom. 1 sägs; an- kommande det på lantbruksstyrelsen att för varje särskilt fall be- stämma, i vad mån den tjänstledige Skall av sin kontanta grundlön till vikarien avstå mer än i nämnda moment föreskrivits.

3. Åtnjuter föreståndare eller ordinarie lärare tjänstledighet av annan

226 anledning än i mom. 1 och 2 sägs, Skall han till vikarien avstå två tredje- delar av den med befattningen förenade, på ledighetstiden belöpande kon- tanta minimigrundlönen.

4. Arvode till vikarie må icke understiga två tredjedelar av den tjänst— lediges på ledighetstiden belöpande kontanta minimigrundlön för den eller de kurser, där vikarien tjänstgör.

5. Under tjänstledighet äga föreståndare och ordinarie lärare bibehålla dem tillkommande naturaförmåner eller ersättning för sådana.. På skolstyrelsen må bero, huruvida vikarie å ledig befattning skall helt eller delvis åtnjuta de naturaförmåner eller motsvarande ersättning, som tillkomma ordinarie innehavare av tjänsten. Likaledes må det bero av. skolstyrelsen, huruvida vikarie för tjänstledig föreståndare eller ordina- rie lärare eller å ledig dylik befattning skall i förekommande fall åtnjuta resekostnadsersättning med skäligt belopp.

% 8.

1. Avlöning Skall för den tid, undervisning måst inställas på grund av rådande smittsam sjukdom bland människor eller husdjur, utgå med sam- ma belopp, som om undervisningen bedrivits i eljest bestämd omfattning, dock med skyldighet för den, vilkens tjänstgöring sålunda för en tid in- ställts, att utan särskild ersättning fullgöra återvinnande av den förlora- de undervisningstiden i den utsträckning, som må komma att påfordras.

2. Till befattningshavare, som till förekommande av smittfara av ve- derbörande myndighet förbjudits att tjänstgöra, skall under den tid, han i anledning härav är avstängd från tjänstgöring, lönen utgå oavkortad, dock icke för längre tid än högst sex månader.

3. Avlöning må ej utgå till befattningshavare för tid, varunder han av— hållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall.

& 9.

För de i denna kungörelse stadgade avlöningsförmåner äro föreståndare och ordinarie lärare pliktiga att under året stå till vederbörande lant- bruksundervisningsnämnds eller skolstyrelsens förfogande, dock med un- dantag för högst två månaders ferier, eller sålunda i minst 260 arbetsdagar mot erhållande för fullgörande av dem anvisad verksamhet under den tid, då de icke äro upptagna av ordinarie kurs vid skolan, av visst ar- vode, uppgående för dag till 14 kronor för föreståndare och 10 kronor för lärare, där icke högre arvode är i annan ordning vederbörligen bestämt,, jämte i förekommande fall resekostnads- och traktamentsersättning.

% 10.

För varje söckendag, varunder föreståndare eller lärare är upptagen av skötseln av skoljordbruk under den tid då kurs, ordinarie eller extra, vid vilken han är anställd, icke hålles vid skolan, skall han äga att såväl i

avseende på det dagantal, varunder han skall stå till förfogande, som ock för ålderstillägg tillgodoräkna sig halv arbetsdag. Huruvida och i vad mån ersättning må utgå för skoljordbrukets skötsel må bero av överens— kommelse i varje särskilt fall.

8 11.

För åtnjutande av de i denna kungörelse stadgade avlöningsförmåner- na skola föreståndare och ordinarie lärare vara skyldiga att vara delägare i statens pensionsanstalt samt vara underkastade de bestämmelser angå- ende avgifter, skyldighet att avgå från tjänsten m. m., som äro eller varda meddelade i reglementet för samma anstalt.

& 12.

Föreståndare ävensom ordinarie lärare må icke samtidigt vara fast an- ställd vid annan statsunderstödd skola.

& 13.

Ansökning om annat statsunderstöd till lantmannaskola än för ålders- tillägg skall, ställd till Kungl. Maj:t och avfattad enligt av lantbruks- styrelsen fastställt formulär, av vederbörande skolstyrelse ingivas till lantbruksstyrelsen, då fråga är om anslag till kurser enligt 9 1 punkterna 1)—5) samt 8)—10), före september månads utgång för hela det påföljande

_; läsåret, då fråga är om anslag till parallellundervisning vid viss kurs, se- nast en månad efter kursens början samt, då fråga är om bidrag till vi- kariatsersättning, senast en månad efter utgången av vederbörande kurs.

Lantbruksstyrelsen har att, efter hörande av vederbörande inspektör, så snart ske kan med eget utlåtande översända ansökningen till Kungl. Maj:t.

5 14.

| Av Kungl. Maj:t till lantmannaskola beviljat statsunderstöd, som i 9 13

avses, utbetalas genom statskontoret till vederbörande skolstyrelse, dock , vad beträffar sådant understöd, varom i 3 1 punkterna 1)—6) samt 8)—10) E sägs, endast i den män och till det belopp, som styrelsen genom intyg från F lantbruksstyrelsen styrker sig vara berättigad att uppbära dylikt stats— ; understöd.

Vid utbetalning av statsbidrag, varom i t 1 punkterna 1)—5) sägs, skall vederbörligt avdrag för pensionsavgifter göras i enlighet med vad i sådant avseende stadgas i reglementet för statens pensionsanstalt.

$ 15.

Det åligger lantbruksstyrelsen att i början av varje kalenderår till stats— kontoret lämna uppgift angående beloppet av de ålderstillägg, som skola under året tillkomma befattningshavare vid de statsunderstödda lant-

228 mannaSkolorna, varefter statskontoret har att till vederbörande skolsty- relser på rekvisition utanordna sagda belopp.

Beträffande föreståndare, som under löpande kalenderår jämlikt % 5 punkten 3) vinner rätt till ålderstillägg i vidare mån än sådant förut till- kommit honom, skall lantbruksstyrelsen göra anmälan till statskontoret, som utanordnar erforderligt belopp till vederbörande skolstyrelse.

Därest under löpande kalenderår befattningshavare upphör att innehava befattning, för vilken ålderstillägg må av honom åtnjutas, eller på grund av befattningshavares befordran honom tillkommande ålderstillägg min- skas, åligger det skolstyrelse att till statskontoret återställa den del av ålderstillägg, vilken ej skall tillkomma befattningshavaren ifråga.

F ö r slag till Kungörelse

angående statslån för anskaffande av skoljordbruk vid lantmannaskolor och lanthushållsskolor.

ål.

landsting, hushållningssällskap, förening eller stiftelse må kunna i den ordning denna kungörelse stadgar erhålla statslån för inköp av mark att användas till skoljordbruk vid med statsmedel understödd lantmannaskola eller lanthushållsskola.

Ansökning om sådant statslån skall, ställd till Kungl. Maj:t, ingivas till lantbruksstyrelsen och böra därvid fogas de handlingar, sökanden vill åberopa till stöd för framställningen. Lantbruksstyrelsen skall därefter överlämna ansökningen till Kungl. Maj:t med eget yttrande, innefattan- de jämväl huruvida skolan lämpligen bör vara för framtid-en förlagd å platsen ifråga.

å2.

[Skoljordbruket skall vara av för skolans behov lämplig storlek, belägen- het oeh beskaffenhet. I allmänhet bör arealen odlad jord utgöra vid lant— mannaskola 10—25 hektar och vid lanthushållsskola 5—15 hektar. För jordbrukets drift behövliga byggnader skola finnas å jordbruket eller eljest vara för skolan att tillgå eller ock vara avsedda att uppföras.

% 3. Statslån för anskaffande av skoljordbruk utgår med högst fem sjätte- delar av det värde, som vid värdering i den ordning 9 4 stadgar åsatts det till förvärvande ifrågasatta området med därå befintliga eller till upp-

förande avsedda ekonomibyggnader men utan hänsyn till växande skog, dock med högst 50 000 kronor för lantmannaskola och högst 30 000 kronor för lanthushållsskola.

94.

Värdering, varom i % 3 sägs, skall efter besiktning genom sakkunnig person verkställas av vederbörande hushållningssällskaps egnahemsnämnd. Vid värdering skall hänsyn tagas till taxeringsvärde, uppgjort köpeavtal, brandförsäkringshandlingar, kostnadsförslag och andra för bedömandet erforderliga handlingar. Värderingsinstrumentet skall uttryckligen an- giva, huruvida enligt egnahemsnämndens åsikt det till inköp ifrågasatta området är lämpligt såsom skoljordbruk vid skolan samt det värde, som vid områdets användning för sådant ändamål skäligen kan åsättas det- samma.

åå.

Av Kungl. Maj:t beviljat statslån må sist innan amorteringsskyldighet jämlikt % 6 inträder av låntagaren lyftas i statskontoret mot avlämnande av Skuldförbindelse dårå.

Annan låntagare än landsting skall därjämte, innan någon del av statslå— net må utbekommas, till statskontoret avlämna såsom säkerhet för den av- givna skuldförbindelsens uppfyllande antingen inteckning 'i det skoljord- bruk, som medelst lånet anskaffas, intill ett belopp, icke överstigande fem sjättedelar av jordbrukets genom taxeringsbevis eller på annat sätt, som statskontoret godkänner, intygade jordbruksvärde vid den tid, då säkerhe- ten erbjudes, eller ock annan säkerhet, som av statskontoret godkännes. Därest statskontoret under lånetiden skulle finna ställd säkerhet icke vi- dare vara nöjaktig, skall låntagaren inom av statskontoret förelagd tid, dock minst tre månader, avlämna nya säkerhetshandlingar, som av stats— kontoret godkännas.

åö.

Statslån skall med avseende a återbetalningen delas i en amorterings- del, utgörande två femtedelar av utbekommet lånebelopp, och en stående del, utgörande tre femtedelar av samma belopp.

Amorteringsskyl-digheten inträder med sjätte året efter utgången av det kalenderår, då lånet av Kungl. Maj:t beviljats. Intill dess kapital- avbetalningen börjar, erlägges endast ränta efter fyra procent om året å statslånets hela belopp. Därefter erlägges dels å amorteringsdelen, in- till dess den blivit till fullo gulden, en annuitet av sex och en halv procent, varav såsom ränta räknas fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp av amorteringsdelen, dels ock å stående delen ränta efter fyra och en halv procent, intill dess jämväl denna lånedel till fullo inbetalats.

Statslånets stående del kan, där icke sådant förhållande, som i & 7 sägs, mellankommer, från statens sida icke uppsägas förrän amorteringsdelen

till fullo guldits, och åtnjuter låntagaren därvid sex månaders uppsäg- ning. I varje fall skall likväl den stående delen vara gulden inom fem år från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras.

Ränta och amortering å statslån skall för varje år av låntagare inbe- talas till statskontoret före utgången av mars månad nästföljande år; skolande sålunda den första amorteringen verkställas under det sjunde året från utgången av det år, under vilket lånet av Kungl. Maj:t beviljats.

Å till betalning förfallet kapitalbelopp, som ej inbetalas till statskon- toret inom härför stadgad tid, skall låntagare erlägga ränta efter sex pro— cent om året från förfallodagen till dess likvid sker.

$ 7.

Därest beviljat lånebelopp användes för annat ändamål än för anskaf- fande av det därmed avsedda skoljordbruket,

eller låntagaren ej fullgör vad vid lånets beviljande förutsatts beträf- fande uppförande av byggnader å skoljordbruket,

eller låntagaren visar sig försumlig i att erlägga föreskriven ränte— eller kapitalavbetalning,

eller det med lånet förvärvade jordbruket icke längre står till skolans förfogande för undervisningsändamål enligt föreskrifter därom i det för vederbörande slag av skola gällande reglemente,

eller skolan nedlägges, äger statskontoret eller lantbruksstyrelsen anmäla förhållandet för Kungl. Maj:t, som bestämmer, huruvida ogulden del av utbekommet statslånebelopp skall vara förfallet till återbetalning samt rätten att ut- bekomma ännu icke utbetalad del av beviljat lån förverkad.

QS.

Landsting, hushållningssällskap, förening eller stiftelse må under de i denna kungörelse stadgade villkor kunna erhålla statslån jämväl till inbe— talning av ogulden del av skuld, vilken åsamkats för sådant inköp av skoljordbruk, som skett efter ingången av år 1918.

Specialmotivering.

Förslaget till reglemente för med statsmedel understödda lantmannaskolor.

För närvarande stadgas att lantmannaskolan avser att bibringa kun— skap i grunderna för lanthushållningens utövande »med huvudsakligt avseende å förhållandena vid medelstora och mindre jordbruk». Då sist- nämnda bestämmelse visat sig framkalla den uppfattningen, att åt det medelstora jordbruket skulle vid undervisningen ges visst företräde

framför det mindre, eftersom det nämnes först, och då en omkastning av ordningen skulle kunna åberopas såsom skäl för en motsatt rangord- ning, hava vi ansett bestämmelsen böra helt och hållet utgå. Det bör icke möta något hinder att en skola ägnar sig övervägande åt den ena eller andra storleksgraden av jordbruk, beroende bl. a. på förhållandena i den ort där skolan är belägen. Somliga skolor kunna sålunda exempel- vis vara mera småbruksbetonade än andra.

Angående borttagandet av skillnaden mellan skolor litt. A och litt. B hänvisas till den allmänna motiveringen.

Skolans kurser indelas i förslaget i ordinarie kurser, om vilka regle- mentet gäller, samt andra kurser. Dessa kunna vara antingen kurser enligt reglementet för med statsmedel understödda åtgärder för höjande av det mindre jordbruket eller också speciella utbildningskurser t. ex. kontrollassistentkurser och instruktörskurser, om vilka särskilda bestäm- melser gälla.

För de ordinarie kurserna hava bibehållits nuvarande benämningar, dock att »andra årskurs» för tydlighetens skull utbytts mot »andra hu- vudkurs». Likaledes hava kursernas minsta tidslängder ävensom det nuvarande dagberäkningssättet i arbetsdagar bibehållits.

Förslaget att vid skola må kunna anordnas längre kurs utan samband med huvudkurs är förut motiverat. För fortsättningskurs kräves där- emot fortfarande att skolan har huvudkurs.

Förtydliganden ha- ansetts lämpliga därutinnan att två huvudkurser icke må kunna helt eller delvis vara samtidiga samt att kurs, som hålles å sådan tid, att delar av densamma infalla under olika läsår, skall i sin helhet hänföras till det läsår, för vilket anslag till kursen erhålles.

Vidare har i reglementet ansetts böra införas en erinran om de 1 an- slagskungörelsen föreskrivna villkor om lantbruksstyrelsens vitsord för hållande av längre kurs eller fortsättningskurs.

Ett allmänt stadgande om parallellundervisning har också ansetts böra redan här införas. Det må anmärkas att enligt vårt förslag till anslags- kungörelse statsanslag till dylik undervisning skall liksom hittills bli beroende uteslutande på elevantalet. Ifall detta icke är så stort som i anslagskungörelsen förutsättes, kan sålunda statsanslag till parallellun- dervisning icke utgå, även om elevernas olika förkunskaper eller under- visningens specialisering i olika riktningar gör elevernas fördelning å parallellavdelningar nödvändig.

Undervisningens innehåll och omfattning äro i huvudsak angivna i överensstämmelse med föreskrifterna i nuvarande & 3. Beträffande vid— tagna ändringar hänvisas till den allmänna motiveringen.

Ett flertal mindre jämkningar i texten hava även företagits. Någon motsvarighet till nuvarande & 4, som gäller kurserna vid lant-

mannaskola litt. B., förekommer givetvis icke i vårt förslag, enär vi an- sett att skillnaden mellan skolor av A— och B-typ bör upphöra. Icke hel- ler hava vi behövt bibehålla det genom kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 169) till nämnda % 4 fogade tillägget angående lantmannaskolor, som ha till syfte att bibringa kunskap särskilt så vitt angår skötseln av små- bruk, och vilket innehåller att undervisningsplan för dylik kurs skall insändas till lantbruksstyrelsen för fastställelse. Vi föreslå nämligen i $ 9 att undervisningsplan städse skall underställas lantbruksstyrelsen.

Det allmänna syftet med en längre kurs har närmare angivits i första stycket av denna paragraf. I övrigt hava undervisningsämnena särskilt angivits endast i den mån de innefatta andra grenar av de uti % 3 an— givna ämnena eller ock helt nya ämnen. Den längre kursens undervis— ningsprogram framgår sålunda genom en sammanställning av % 3 och 4.

I denna paragraf behandlas de möjligheter en skola bör äga såväl till utvidgning av undervisningen i allmänhet, som ock till undervisningens specialisering i visst avseende. Vi hava därvid särskilt tänkt på det i stora delar av vårt land framträdande behovet av utvidgad undervis— ning i Skogshushållning.

Här ges den mycket viktiga regeln, att undervisningen skall städse mellan de olika ämnena vara fördelad på sådant sätt, att skolans karak- tär av att vara en yrkesskola för lantbrukare noggrant iakttages. An- gående vår åskådning på hithörande problem hänvisas till den allmänna motiveringen.

Beträffande undervisningsplan stadgas nu i % 27 att sådan plan skall uppgöras av styrelsen. Därest undervisning skall meddelas i även andra än de obligatoriska ämnena eller om undervisning i sistnämnda ämnen skall ges större omfattning än som normalt stadgats, må sådant enligt nuvarande % 8 ske efter inhämtande av vederbörande inspektörs godkän— nande. Vi hava ansett bestämdare regler i detta avseende erforderliga, särskilt med hänsyn till den ökade frihet till utvidgning och specialise- ring, som vi föreslagit i vår & 7, samt för att garantera bibehållandet av skolans yrkeskaraktär enligt vår & 8. Vi hava i sådant syfte funnit oss böra föreslå att undervisningsplanen skall för godkännande underställas lantbruksstyrelsen samt att sålunda godkänd plan skall fortfarande län- da till efterföljd, intill dess ändring däri i vederbörlig ordning äger rum. Dock må smärre, av omständigheterna påkallade avvikelser göras under pågående kurs.

I denna paragraf behandlas frågan om skoljordbruket, varom vi hän— visa till den allmänna motiveringen.

Beträffande studieresorna har borttagits inskränkningen att de skola avse jordbruk »i orten». Därjämte har stadgats att dylik resa må kunna anordnas å lämplig tid efter kursens slut, ifall den icke kunnat äga rum under kursen.

Vi hava ansett att formulär till dagbok bör fastställas av lantbruks— styrelsen för att befrämja likformighet härutinnan vid olika skolor och underlätta dagböckernas granskning.

I den allmänna motiveringen hava ändringarna i denna paragraf blivit utförligt behandlade.

Den nuvarande möjligheten att lantmannaskola och folkhögskola hava gemensam föreståndare har ansetts icke böra bibehållas. Angående bort— tagandet av bestämmelserna om rektor hänvisas till den allmänna moti- veringen.

Beteckningen >>fast anställd» för föreståndare och lärare har bortta- gits samt beträffande lärare ersatts med ordet >>ordinarie».

Vi hava ansett det böra stadgas att den huvudsakliga undervisningen i de ämnen, vilka i regel äro skolans viktigaste, nämligen jordbrukslära, husdjurslära och jordbruksekonomi, skall meddelas av föreståndaren eller ordinarie lärare. Denna bestämmelse bidrager i sin mån till att garantera skolans karaktär av en lantbrukets yrkesskola. Emellertid kan det tänkas att i vissa fall, exempelvis då skogsskötseln intager sär- skilt stort I'llm vid undervisningen, ett visst specialämne får sådan be- tydelse", att undervisningen däri bör handhavas av ordinarie lärare. Vi hava fördenskull infört en bestämmelse att lantbruksstyrelsen må på grund av särskilda förhållanden medgiva undantag från nyssnämnda huvudregel.

Kompetenskraven för föreståndare och vissa ordinarie lärare hava er- hållit tydligare och något skärpt formulering. Bland dessa lärare har nu medtagits lärare med undervisningsskyldighet i jordbruksekonomi. Det har framhållits att särskilt avseende skall fästas jämväl å genom- gången pedagogisk utbildning. Ifall dylik utbildning anordnas genom statens försorg, på sätt vi i det följande föreslå, lärer detta villkor böra i sinom tid göras obligatoriskt.

Därest en lantbrukshögskola varder inrättad, torde bestämmelserna i denna paragraf böra undergå vissa modifikationer.

Förfarandet vid kungörandet av ledig befattning har angivits något mera utförligt än i nu gällande reglemente.

Denna paragraf, som handlar om föreståndarens åligganden, har un- dergått vissa jämkningar, huvudsakligen betingade av borttagandet av rektorsbefattningen samt av ändringar i reglementets övriga delar.

Sammansättningen av lantmannaskolornas styrelser är nu mycket växlande. Det har ansetts böra stadgas att vederbörande landsting samt vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott skola i varje fall utse var sin ledamot. Övriga ledamöter utom den självskrivne före- ståndaren böra utses till det antal och på det sätt, som av Kungl. Maj:t för varje skola närmare bestämmes. Den nuvarande föreskriften att dylikt bestämmande skall ske, då statsanslag till skolan första gången beviljas, har borttagits, enär det givetvis är Kungl. Maj:t obetaget att under skolans verksamhetstid meddela beslut om ändring i styrelsens sammansättning. Vidare har föreslagits att suppleanter skola utses, att styrelseledamöternas funktionstid skall vara fyra år samt att minst halva antalet av de valda ledamöterna skall utgöras av i jordbruk förfarna personer.

Enär det kan bliva för omständligt att städse sammankalla hela sty- relsen för behandling av löpande ärenden, har föreslagits att ett särskilt utskott kan utses för detta ändamål

Styrelsens åligganden äro i denna paragraf angivna i huvudsaklig över— ensstämmelse med nuvarande stadganden med de jämkningar, som för- anledas av andra ändringar i reglementet.

Den nuvarande föreskriften om berättelse till lantbruksstyrelsen inom två månader efter varje avslutad lärokurs har utbytts mot ett stadgande att berättelse skall före den 1 februari avges såväl till lantbruksstyrelsen som vederbörande landsting och hushållningssällskap rörande verksamhe- ten under föregående läsår.

Det har ansetts böra stadgas att styrelsens ordförande och ledamöter gemensamt ansvara för de medel, som skolstyrelsen har under sin för- valtning. Därjämte har det med hänsyn till att skolverksamheten till mycket stor del bedrives med statsmedel ansetts böra föreskrivas att ett av länsstyrelsen utsett ombud skall deltaga i den årliga revisionen.

Denna paragraf innehåller vissa övergångsbestämmelser beträffande anskaffandet av skoljordbruk. Skälen härför äro angivna i den allmän- na motiveringen.

Då det icke ansetts kunna ifrågakomma att befintliga rektorsförord- nanden skola upphöra genast vid det nya reglementets ikraftträdande, har en respittid av tre år stadgats för avvecklandet i de fall, då folk- högskolas föreståndare är rektor för lantmannaskola.

Denna paragraf innehåller en av de nya kompetensfordringarna för föreståndare och vissa ordinarie lärare föranledd övergångsbestämmelse.

Den av de nya bestämmelserna. rörande styrelsens sammansättning nödvändiga övergångsperioden regleras i denna paragraf.

Förslaget till kungörelse angående statsunderstöd till lantmannaskolor m. m.

Beträffande förändringarna i denna paragrafs innehåll hänvisas till den allmänna motiveringen.

Såsom från flera håll påyrkats hava vi ansett vitsord om skolas be- hövlighet såsom villkor för statsanslags erhållande icke böra erfordras annat än i fråga om ny skola, enär det förtroende skolan vunnit hos all- mänheten och som får sitt uttryck i elevantalet bör vara bevis nog i detta avseende. Vi hava ansett det böra tillkomma vederbörande lant- bruksundervisningsnämnd i stället för hushållningssällskapets förvalt- ningsutskott att jämte vederbörande statsinspektör avgiva dylikt vitsord för ny skola. Därjämte hava vi borttagit bestämmelsen att sagda behöv- lighet skall avse behovet »inom orten», enär givetvis en skola, exempel— vis om den åsyftar att vara på visst sätt specialiserad eller att represen- tera en i viss mån högre utbildning genom längre kurser eller på annat sätt, kan vara av en betydelse, som sträcker sig utöver det mera begrän- sade område, som betecknas såsom »orten».

I stycket 3) hava vi infört den i allmänna motiveringen omförmälda föreskriften om att särskilt medgivande av lantbruksstyrelsen fordras för att skola må hålla längre kurs utan att tillika hava huvudkurs.

I stycket 5) hava vi infört den modifikationen att den tidsperiod, för vilken elevmedeltal må beräknas, utsträckts från tre till fem år för att i någon mån neutralisera tillfälliga ofördelaktiga förhållanden. Den nu- varande bestämmelsen om ett maximiantal av 60 elever i huvudkurs eller andra huvudkurs har borttagits såsom direkt hindrande den önskvärda uppkomsten av verkligt stora skolor. Därjämte hava vi sänkt det nu för anordnande av en andra huvudkurs föreskrivna minsta elevantalet i för- sta huvudkursen under året från 50 till 40, enär det icke synts berättigat att uppställa alltför svåra villkor för anordnandet av en andra huvud- kurs.

I stycket 6) har den nuvarande maximibegränsningen av 30 elever i fortsättningskurs eller längre kurs borttagits av samma skäl som föran- lett motsvarande ändring beträffande huvudkurs. Därjämte har medel- talsberäkning för elevantalet i dessa slag av kurser under senaste fem-8 årsperiod införts. Den nuvarande föreskriften att fortsättningskurs eller längre kurs icke må inrättas vid skola, förrän den varit i verksam— het under tre läsår, har icke ansetts böra bibehållas utan frihet böra med- givas skola att även dessförinnan inrätta dylik kurs, så framt skolans lämplighet därtill vitsordas på sätt i stycket 2) finnes angivet. Ävenså har det nuvarande villkoret för hållande av fortsättningskurs eller läng- re kurs att elevantalet i huvudkursen uppgått till viss storlek, nu 30, bort- tagits. Genom dessa förändringar har inrättandet av fortsättningskurser och längre kurser i hög grad underlättats.

236 Beträffande de i stycket 7) upptagna stadgandena om parellellunder- visning äro skälen angivna i den allmänna motiveringen. Bestämmelserna i stycket 8) innefatta ingen annan saklig ändriig än att ortsbidrag nu skall krävas även för statsanslag till fortsättningnkurs. I stycket 9) har införts en helt ny bestämmelse nämligen om högsta beloppet av undervisningsavgiften vid lantmannaskola. Dessa avgifter synas för närvarande utgå med i hög grad växlande be10pp vid olika skolor. Om man med ledning av lantbruksstyrelsens berättelse fir år 1928 gör en undersökning beträffande de 38 skolor, som haft allenast huvudkurs, finner man att 10 skolor icke haft några betalande elever och att för de återstående 28 skolorna avgiften pr elev växlat med snart sagt alla möjliga belopp mellan 20 kronor och 100 kronor. Detta till- stånd synes icke tillfredsställande, så till vida som skolkursen undeistun- dom synes bli därigenom alltför mycket fördyrad och elevtillslutningen försvårad. Ett visst maximum av undervisningsavgiften synes böra stadgas, och detta bör icke sättas högre än att avgiften bör kunna utan större svårighet erläggas av de elever, som icke äro frielever. Då kur— serna vid lantmannaskolorna är av flera slag med olika tidslängd samt då dessa kurser skola enligt vårt förslag kunna förlängas med vissa pe— rioder mot erhållande av ökat statsanslag, kunna så mångskiftande för— hållanden inträda att det synts lämpligast att uttrycka omförmälda av- giftsmaximum i visst belopp pr arbetsdag. Då huvudkurs nu skall pågå i minst 125 arbetsdagar, synas de av ovan berörda undersökning fram- komna uppgifterna giva vid handen, att ett sådant avgiftsmaximun bör utan större olägenhet för huvudmassan av skolor kunna sättas till 50 öre pr arbetsdag, motsvarande 62 kronor 50 öre för huvudkurs. Efter 1928 års förhållanden skulle vid en sådan föreskrift endast sex skoln' be- hövt sänka sina. avgifter. Samma maximum pr dag bör gälla för alla slag av kurser. Det må betonas att genom fastställandet av en sådan högsta avgiftsgräns det endast varit meningen att avskära de högsza av- vikelserna och att det ingalunda är önskligt att detta maximun blir normalavgift. Tvärtom är det angeläget, att avgiften sättes så lågt som möjligt, vilket ju skulle stå i bästa överensstämmelse med övriga atgär- der av skilda slag i syfte att göra skolorna mera besökta. " Stycket 10) har angående frielever undergått viss omformulering utan ändring i sak. En i nuvarande kungörelse såsom stycket 9) upptagen föreskrift att vid längre kurs eller fortsättningskurs visst antal elever från andia län skola äga åtnjuta undervisning har uteslutits såsom varande utan bety- delse, enär skolorna uppenbarligen gärna mottaga elever även från andra trakter, när plats finnes. Beträffande de i styckena 14)—16) meddelade bestämmelserna häivisas till den allmänna motiveringen.

I nuvarande kungörelsens % 3 givas regler såväl angående den kon— tanta grundlönen som naturaförmånerna. För vinnande av större över— skådlighet hava vi fördelat dessa regler i två paragrafer.

De i förslagets % 3 upptagna bestämmelserna äro redan i den allmänna motiveringen behandlade.

Denna paragraf innehåller de i nuvarande % 3 intagna bestämmelserna % 4- angående naturaförmåner. I enlighet med därom gjord framställning hava vi ansett ersättningen för lärares naturaförmåner böra, såsom redan i den allmänna motiveringen omförmälts, höjas från 500 till 600 kronor. I fjärde stycket hava vi uttalat att reglerna om efterlevandes rättighet att under viss tid efter befattningshavares dödsfall nyttja tjänstebostad m. m. skola tillämpas även ifråga om sådan ersättning, som utgår i stäl- let för naturaförmåner. Därjämte har stadgats att tillträdande befatt- ningshavare äger av skolan uppbära skälig ersättning för under sådan tid felande naturaförmåner.

De i denna paragraf vidtagna ändringarna äro berörda i den allmänna % 5. motiveringen.

Denna paragraf innehåller inga sakliga ändringar. _ ä 6.

Avgörandet enligt mom. 2 huruvida befattningshavare skall under där % 7. angiven ledighet avstå mer än en tredjedel av den på ledighetstiden be- löpande kontanta grundlönen ankommer enligt nuvarande regler i 5 6 mom. 2 på Kungl. Maj:t. Vi hava ansett det onödigt att besvära Kungl. Maj:t härmed och funnit det kunna uppdragas åt lantbruksstyrelsen att besluta härom.

Denna paragraf innehåller de nya reglerna angående befattningshava- s 9. res skyldighet att stå till skolstyrelsens eller vederbörande lantbruksun— dervisningsnämnds förfogande viss tid under året. Härom hänvisas till redogörelsen i den allmänna motiveringen.

Denna paragraf är även behandlad i den allmänna motiveringen. % 10—

Motsvarar nuvarande % 7. % 11-

Motsvarar sista stycket av nuvarande $ 3.

Denna paragraf motsvarar nuvarande % 8. För närvarande skall an— sökning om statsanslag till huvudkurs eller längre kurs ingivas före 1 december och beträffande dylikt anslag till fortsättningskurs eller andra årskurs före 15 maj. Detsamma gäller beträffande anslag till parallell-

238 undervisning, varemot ansökning om bidrag till vikariatsersättning skall göras efter utgången av vederbörande kurs. Beträffande anslag till ål- derstillägg gälla särskilda regler.

Det har från flera håll framställts klagomål över att anslagsfrågorna nu bliva så sent avgjorda, att den kurs, vartill anslaget är avsett, redan länge pågått och kanske till och med slutat, när anslaget erhålles. För att möjliggöra snabbare avgörande av dessa ärenden hava vi föreslagit att alla ansökningar om statsanslag, utom till ålderstillägg, parallellun— dervisning och vikariatsersättning, skola på en gång för hela det påföl- jande läsåret ingivas av skolstyrelsen före september månads utgång. Det bör icke möta någon svårighet för skolstyrelsen att redan vid nämn- da tidpunkt hava planen för hela nästa läsårs undervisning klar, helst denna plan endast utgör en del av den allmänna undervisningsplan, som lantbruksundervisningsnämnden skall långt före sagda tid hava uppgjort. Landstingets beslut om bidrag till skolverksamheten äro då även kända. Ansökning om bidrag till parallellundervisning kan däremot icke ingi- vas, förrän skolkursen börjat och antalet tillstädeskomna elever är känt. Bidrag till vikariatsersättning kan icke begäras förrän kursen slutat och behovet av dylik ersättning är konstaterat. För sistnämnda två ansök— ningar har nu föreslagits en tid av en månad efter kursens början resp. slut.

Det må framhållas att enligt förslaget även ansökningar om bidrag till försöksverksamhet, undervisningsmateriell och studieresor skola ingivas före september månads utgång för hela påföljande läsår.

Förslag till kungörelse angående statslån för anskaffande av skoljordbruk vid lantmannaskolor och lanthushållsskolor.

Beträffande lantmannaskolorna torde detta förslag icke tarva någon särskild motivering utöver vad därom redan förut anförts i detta betän— kande. Ifråga om lanthushållskolorna återkomma vi under avdelnin- gen om dessa skolor.

Lantbruksskolor.

Lantbruksskolorna 1908—1928.

De äldsta för lägre lantbruksundervisning i vårt land avsedda anstal- terna äro lantbruksskolorna. Den första lantbruksskolan kom till stånd redan år 1840 vid Orup i Malmöhus län. Sedermera inrättades av hus- hållningssällskapen ett flertal sådana skolor. Under åren 1882—1884, då. antalet lantbruksskolor var störst, uppgick detta till 29, vartill kommo de två liknande skolorna vid Ultuna och Alnarp. Efterhand minskades åter skolornas antal, huvudsakligen på grund av svårigheten att erhålla elever. Då 1907 års lantbruksundervisningskommitté avgav sitt betän- kande, funnos emellertid ännu, förutom de vid Ultuna och Alnarp för- lagda lantbruksskolorna, 18 statsunderstödda lantbruksskolor i vårt land.

Kursen i de äldre lantbruksskolorna var tvåårig med övervägande praktisk undervisning samt lektioner i teoretiska ämnen, i regel för- lagda till morgnar och aftnar. I början besöktes skolorna såväl av yng— lingar, som önskade utbilda sig till rättare, befallningsmän, ladufogdar o. d., som ock av sådana blivande ägare eller brukare av mindre och medelstora "jordbruk, vilka hade för avsikt att framdeles själva hand- hava skötseln av egna jordbruk. Efterhand minskades emellertid till— slutningen från sistnämnda grupp, och lantbruksskolorna blevo till vida övervägande del utbildningsanstalter för blivande arbetsförmän vid det större jordbruket. -

Den teoretiska undervisningen vid lantbruksskolorna var, som redan antytts, från början föga omfattande. Förslag om utvidgning av den- samma framlades redan 1884 av lantbruksläroverkskommittén, men på grund av motstånd från olika håll, bl. a. av lantbruksskolornas förestån— dare, blev detta förslag aldrig genomfört. Några bestämmelser om mi— nimitid för denna undervisning förekom icke i äldre reglementen, och timantalet för teoretiska ämnen var därför ännu ett stycke in på 1900- talet mycket varierande vid olika skolor, för äldre avdelningen från c:a 450 upp till nära det dubbla, för den yngre 200—400.

Frågan om lantbruksskolornas organisation var föremål för en grund- lig behandling av 1907 års lantbruksundervisningskommitté. I sitt be- tänkande framlade också kommittén förslag om vissa betydelsefulla för-

240 ändringar i denna organisation. De viktigaste av dessa gingo ut på en ökning av den teoretiska undervisningen samt inskränkning av skolornas antal. Vidare föreslogs ökning av statsunderstödet till skolorna.

I enlighet med den utveckling, som redan förut skett, omfattade kom- mitténs förslag två olika typer av lantbruksskolor, en i södra och mel- lersta Sverige samt en i Norrland och Dalarna. Den förra, vars huvud- uppgift enligt kommittén borde vara att utbilda arbetsledare för det större jordbruket, skulle fortfarande vara tvåårig, den senare däremot, vars undervisning redan förut blivit inriktad på att meddela utbildning åt blivande hemmansägare eller hemmansbrukare, ansågs kunna, liksom fallet varit fr. o. 111. år 1901, bliva ettårig.

Ifråga om de förstnämnda av dessa skolor föreslog kommittén bl. a., att jämte den tvååriga kursen skulle för ett mindre antal elever, vilka hade vissa förkunskaper, anordnas en ettårig kurs. Den teoretiska un- dervisningen för de äldre eleverna i den tvååriga kursen, liksom för ettårskursens elever, skulle pågå under minst 100 hela dagar; timantalet för denna undervisning skulle uppgå till minst 280 under första året av den tvååriga kursen samt minst 800 under andra året av sistnämnda kurs och vid den ettåriga kursen.

På grund av den utsträckta tiden för den teoretiska undervisningen fann kommittén en ökning av statsunderstödet till skolorna nödvändig. Kommittén föreslog sålunda, att årsanslaget till varje skola, som ända sedan år 1858 i regel utgått med 4000 kronor, måtte höjas till 7000 kro— nor.

Samtidigt förordade emellertid kommittén en inskränkning i skolornas antal. På grundval av dels erhållna uppgifter angående antalet lärling- ar, som under senaste 10-årsperioden utgått till befattningar såsom rät- tare, befallningsmän, ladufogdar o. d., dels det beräknade behovet av arbetsförmän inom jordbruket, kom kommittén till det resultatet, att, förutom de vid Ultuna och Alnarp förlagda lantbruksskolorna, ett antal av minst nio tvååriga lantbruksskolor vore behövligt för utbildningen av arbetsförmän i tillräckligt antal för det större jordbruket (åkerareal över 100 har) inom södra och mellersta Sverige. Elevantalet vid varje skola förutsattes härvid bliva 32, därav 24 i den tvååriga kursen.

För lantbruksskolorna i Norrland och Dalarna föreslog kommittén, att den ettåriga kursen bibehölles men att därjämte skulle inrättas en teo— retisk vinterkurs. Elevantalet i den förra ansågs med hänsyn till de jämförelsevis små jordbruk, varöver ifrågavarande skolor förfogade, ej böra bestämmas till mer än 10; i vinterkursen skulle minimiantalet elever beräknas till 10. Den teoretiska undervisningen —— gemensam för båda kurserna _ skulle pågå under minst 120 hela dagar och omfatta minst 800 lektions- och övningstimmar. Under samma tid, vinterhalvåret, skulle därjämte genom turvis anordnad tjänstgöring i ladugård och slöjdstuga meddelas praktisk undervisning i husdjurens utfodring och vård samt

träslöjd, varjämte en dag i veckan borde användas till praktiska öv— ningar och demonstrationer i jordbrukets viktigaste vinterarbeten samt, om möjligt, skogsskötsel.

Statsunderstödet till lantbruksskolorna i Norrland, vilket fr. o. m. år 1902 utgått med 6000 kronor, föreslogs till samma belopp. Den för- utvarande tvååriga lantbruksskolan i Kopparbergs län skulle enligt kommitténs förslag omorganiseras till likhet med de norrländska och erhålla samma statsanslag som dessa. Därjämte hemställde kommittén, att för underlättande av vidare praktisk utbildning av elever vid ifråga- varande lantbruksskolor genom beredande av elevplatser på för deras vidare utbildning lämpliga gårdar måtte årligen beviljas ett förslags- anslag av 500 kronor att användas till ersättning för resa till och från plats, där elevanställning vunnits.

Med anledning av lantbruksundervisningskommitténs hemställan fram— lade Kungl. Maj:t i 1911 års statsverksproposition förslag till ändrad organisation av lantbruksskolorna. De av Kungl. Maj:t därvid före- slagna grunderna för den nya organisationen av och statsunderstödet till skolorna överensstämde i huvudsak med kommitténs förslag. Dock hade anslaget till lantbruksskolorna i södra och mellersta Sverige ökats med 500 kronor till 7500 kronor. Det för de norrländska skolorna föreslagna särskilda understödet till fortsatt elevutbildning upptogs däremot icke i propositionen.

Vad Kungl. Maj:t i nämnda proposition föreslagit, blev av riksdagen bifallet. Nytt reglemente utfärdades den 19 oktober 1911 för de med statsmedel understödda lantbruksskolorna i södra och mellersta Sverige och samma dag för skolorna i Norrland och Dalarna (båda under nr 118); de nya reglementena trädde i kraft den 1 november 1912.

Under läsåret 1911—1912, det sista då dittillsvarande bestämmelser tillämpades, voro 17 lantbruksskolor i verksamhet, därav 4 i Norrland och Dalarna samt resten i södra och mellersta Sverige. Enligt den nya organisationen skulle 9 skolor upprätthållas inom sistnämnda område, men endast 8 blevo inrättade. Dessa voro:

Ulvhäll i Södermanlands län, Bjärka-Säby i Östergötlands län, Stensjöholm i Kronobergs län, Bollerup i Kristianstads län, Klagstorp i Skaraborgs län, Varpnäs i Värmlands län, Hjälmarsberg i Örebro län och Tomta i Västmanlands län. I Norrland och Dalarna funnos vid och efter den nya ordningens ge- nomförande följande fyra lantbruksskolor:

Vassbo i Kopparbergs län, Nordvik i Västernorrlands län,

Brattby i Västerbottens län och Åminne i Norrbottens län. Av dessa 12 skolor hava 9 varit i verksamhet under hela tiden från den nya organisationens genomförande och äga fortfarande bestånd; skolan i Västerbottens län flyttades dock år 1929 från Brattby till den av länets hushållningssällskap för ändamålet inköpta egendomen Grubbe invid Umeå.

Den i Norrbottens län förefintliga, till Åminne förlagda lantbruks— skolan nedlades redan år 1914, då i stället en lantmannaskola upprätta- des vid den av hushållningssällskapet inköpta egendomen Gran. Skolan vid Hjälmarsberg upphörde år 1915. Ett par år senare flyttades den i Kronobergs län befintliga lantbruksskolan från Stensjöholm till Gårds— by. Sistnämnda skola nedlades år 1923, då i stället en ny skola, för- lagd till Berga i Stockholms län, inrättades. Sedermera har ingen för— ändring i skolornas antal och förläggning (oavsett ovan nämnda flytt- ning i Västerbottens län) ägt rum. Dock är att märka, att Vassbo lant- bruksskola fr. o. m. läsåret 1925—1926 omorganiserats till tvåårig skola i likhet med lantbruksskolorna i södra och mellersta Sverige.

Det för lantbruksskolorna i södra och mellersta Sverige år 1911 ut- färdade reglementet gällde med vissa, bl. a. av den år 1919 genomförda löneregleringen för skolornas föreståndare och lärare föranledda smärre ändringar t. o. m. läsåret 1925—1926. Den 29 januari 1926 har utfär- dats nytt reglemente (nr 26) för sagda skolor att gälla fr. o. m. den 1. november 1926. Detta reglemente gäller jämväl de båda av staten .upp- rättade skolorna vid Ultuna och Alnarp. För lantbruksskolorna i Norr- land och Dalarna gäller fortfarande i huvudsak förut nämnda regle- mente av år 1911. Vissa ändringar och tillägg angående föreståndares och lärares anställningsförhållanden och åligganden hava dock vidta- gits genom kungl. kungörelser av den 5 december 1919 (nr 857), 26 no— vember 1920 (nr 748) och 8 maj 1925 (nr 110).

Statsunderstödet till lantbruksskolorna utgick t. o. m. läsåret 1915— 1916 med förut nämnda, av 1911 års riksdag fastställda belopp 7500, resp. 6000 kronor. På grund av gjord framställning om förhöjning av anslaget från innehavarna av de egendomar i södra och mellersta Sve- rige, till vilka skolorna voro förlagda, föreslog Kungl. Maj:t 1917 års riks— dag att bevilja en särskild ökning av anslaget med 1 500 kronor för skolor- na i södra och mellersta Sverige samt 1200 kronor för skolorna i Norrland och Dalarna. Detta förslag bifölls av riksdagen. I 1918 års statsverks— proposition föreslog Kungl. Maj:t en förhöjning av ökningsanslaget till 2200 kronor för skola i södra och mellersta Sverige samt 1800 kronor till skola i Norrland och Dalarna. Såsom särskilt villkor för denna för- höjning skulle gälla, att fasta försök enligt föreskrift och under ledning av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet utfördes å skolegendomen mot en ersättning av 500 kronor av statsmedel till för—

sökens ledare. Även detta förslag blev av riksdagen bifallet, vadan an- slaget till skolorna ifråga för läsåret 1918—1919 kom att utgå med inalles 9700, resp. 7800 kronor.

I samband med sitt förut i kapitlet om lantmannaskolorna omförmälda år 1919 framlagda förslag angående reglering av lönerna till nämnda sko— lors föreståndare och lärare föreslog lantbruksstyrelsen också, att mini— milöner för föreståndare och förste lärare vid lantbruksskolorna skulle fastställas. Den kontanta grundlönen föreslogs till 5700 för förestån- dare och 3 700 för förste lärare, vartill för bådadera skulle komma ålders- tillägg samt fri bostad och bränsle. Samtidigt föreslogs en höjning av statsunderstödet med 2500 kronor utöver de år 1911 bestämda beloppen, sålunda till 10 000 kronor för skolor i södra och mellersta Sverige samt till 8500 kronor för skolorna i Norrland och Dalarna.

I den till 1919 års riksdag avgivna propositionen angående ifrågava— rande löne- och anslagsreglering följde Kungl. Maj:t i huvudsak lant- bruksstyrelsens förslag. Dock vidtogos i enlighet med departements- chefens hemställan ett par ändringar, i det att dels minimilönen till lantbruksskolornas föreståndare sattes lika som till föreståndare vid lant— mannaskola med huvudkurs och längre kurs, sålunda 5400 kronor, dels anslaget till lantbruksskolorna i Norrland och Dalarna sänktes till 8000 kronor. Vad Kungl. Maj:t i nämnda avseenden föreslagit, bifölls av riksdagen. Kungörelse angående statsunderstöd till lantbruksskolor m. m. utfärdades den 5 december 1919 (nr 850). Ifråga om villkor för åtnjutande av de till skolorna beviljade, förhöjda anslagen, 10000, resp. 8000 kronor skulle gälla:

>>1) att skolans verksamhet bedrives i full överensstämmelse med gäl— lande reglemente och av lantbruksstyrelsen meddelade föreskrifter; samt

2) att till fast anställda föreståndare och förste lärare utgå, förutom ålderstillägg, minst de i 6 3 föreskrivna avlöningsförmåner.»

De åsyftade löneförmånerna hava redan omnämnts och äro lika dem, som gälla för föreståndare och ordinarie lärare vid lantmannaskola med huvudkurs och längre kurs, fortsättningskurs eller andra årskurs.

Det sålunda för lantbruksskolorna bestämda statsunderstödet utgick med samma belopp t. o. m. läsåret 1925—1926. Redan år 1925 hade emel- lertid ordförandena i styrelserna för samtliga lantbruksskolor hos Kungl. Maj:t gjort framställning om ytterligare ökning av anslagen till ifråga- varande skolor. Framställningen gick ut på en höjning av årsanslaget med 2000 kronor, varjämte begärdes ett engångsanslag av 5000 kronor till varje skola såsom bidrag till åstadkommande av anordningar för en rationellare undervisning i maskinlära. Med anledning härav och i enlighet med lantbruksstyrelsens yttrande i ärendet föreslog Kungl. Maj:t 1926 års riksdag att höja årsanslaget till skolorna i södra och mel— lersta Sverige med 1500 kronor och till skolorna i Norrland med 1000 kronor. Detta förslag bifölls av riksdagen, vadan alltså statsunderstö-

Skolor i södra och mellersta Skolor i Norrland samt åren Sverige 1912—1925 i Dalarna Summa. L ä s å r antal elever antal elever elever i antal 2-årsk.l . I?" antal .. . _ 53231)? skolor .. * l—ars- skolor l-ars- Vinter- aldre kursen summa kursen kursen summa avd. 1907—1908 ............ 17 162 162 4 45 45 207 1908—1909 ............ 17 165 ' _ 165 3 31 31 196 1909—1910 ............ 17 175 175 3 35 35 210 1910—1911 ............ 16 178 178 3 37 37 215 1911—1912 ............ 16 166 —— 166 3 35 35 201 . 1912—1913 ............ 10 130 53 183 4 41 36 77 214 19l3—1914 ............ 10 120 53 173 4 34 39 73 246 1914—1915 ........... 10 116 46 162 3 28 30 58 220 1915—1916 ........... 9 117 43 160 3 32 23 55 215 1916—1917 ............ 9 102 61 163 3 32 25 57 220 1917—1918 ............ 9 92 59 151 3 35 16 51 202 1918—1919 ... ...... . 9 104 69 173 3 35 20 55 228 1919—1920 ............ . 9 109 72 181 3 43 13 56 237 1920—1921 ........... ' 9 102 72 174 3 40 13 53 227 1921—1922 ............ 10 101 79 180 3 42 22 64 244 1922—1923 ............ 10 124 68 192 3 42 21 63 255 1923—1924 ............ 9 122 55 177 3 35 7 42 219 1924—1925 ............ 9 113 56 169 3 36 2 38 207 1925—1926 ............ 10 104 71 175 2 22 b 28 203 1926—1927 ............ 10 127 56 183 2 20 4 24 207 1927—1928 ............ 10 121 49 170 2 20 9 29 199

det till lantbruksskola i södra och mellersta Sverige höjdes till 11500 kronor och till skola i Norrland till 9000 kronor. Ny kungörelse angå- ende statsunderstöd till lantbruksskolor m. m. utfärdades den 18 juni 1927 (nr 222) att gälla fr. o. m. den 1 juli 1927, och är denna kungörelse fortfarande i kraft.

I 1907 års lantbruksundervisningskommittés betänkande lämnas bl. a. också uppgifter angående antalet lantbruksskolor och antal lärlingar i dessa under åren 1883—1907. För att visa utvecklingen i nämnda avse— enden har i tab. 13 gjorts en motsvarande sammanställning för läsåren fr. o. m. 1907—1908 t. o. m. 1927—1928. För överskådlighetens skull hava därvid skolorna i södra och mellersta Sverige samt Norrland tagits var

Tab. 14. Lantbruksskolornas, utom Ultuna och Alnarp, inkomster av allmänna medel samt kostnader därav för utgående elev.

Norra Sverige (Norrland samt åren

Södra och mellersta Sverige 1912_1925 Dalarna)

inkomster i antal inkomster antal |

___Iutgå- kostnad utgå- kostnad . stats— i övriga, lande P1” elev stats— övriga ende P1" elev , [ summa , summa ] anslag yanslag :elever anslag anslag e ever,

1907—1908 58 000 11213 69 213 117 591'56 22 000 3 200 25 200 45 56000 1908—1909 .. 60 000 9 655 69 655 120 580'4 6 18 000 5 200 23 200 31 7483!) 1909—1910 58 000 12 214 70 214 129 544'29 18 000 5 200 23 200 . 662'86 1910—1911 56 000 11552 67 552 142 47571 18 000 5 400 23 400 63243 1911—1912 56000 15 225 71225 119 59853 18 000 6000 24 000 68571 1912—1913 60 000 60 000 91 65934 24 000 14 672 38 672 7 50222 1913—1914 .. 60 000 3 050 63 050 123 51260 24 000 22 549 46 549 637'66 1914—1915 .. 60 000 950 ' 60 950 115 53000 18 000 14 452 32 452 5595? 1915—1916 52 500 744 53 244 111 47968 18 000 16 281 34 281 - 62329 1916—1917 63 000 700 63 700 113 56372 21 600 14 200 35 800 62807 1917—1918 63 000 . 63 950 103 62037 21 600 17 600 39 200 - 768'63 1918—1919 67 900 . ' ' 68 850 123 55976 21600 21609 43 209 . 785'62 1919—1920 70 000 1 050 71 050 131 54237 24 000 23 981 47 281 856'80 1920—1921 70 000 9 25" 79 255 127 624'06 24 000 26 763 50 763 95779 1921—1922 80 000 2 981 82 281 130 63293 24 000 24 630 48 630 75984 1922—1923 80 000 82 250 142 57923 24 000 25 034 49 034 7783? 1923—1924 70 000 70 800 127 55748 24 000 21 315 45 315 107898 1924—1925 70 000 70 800 610"?! 4 25 000 347 433 72 433 1 90613 1925—1926 80 000 313 181 93 181 73958 16 000 16 000 32 000 1142'85 1926—1927 92 000 512631 104 631 ' 79266 18 000 13 900 31 900 1 32917 1927—1928 92 000 312 994 104 994 87495 18 000 14 550 32 550 1 1224 1

1 Av landsting och hushållningssällskap. * i anledning av hyggnadsföretag uppgick anslaget till Nordvik till 31000 kronor. Huvudsakligen vid Vassbo, som äges. av hushållningssällskapet.

för sig. Skolan i Dalarna har under åren 1912—1925 hänförts till de norrländska skolorna men för övriga år till de södra skolorna. Av ele- verna i förstnämnda skolor hava blott de i äldre avdelningen av tvåårs— kursen samt i ettårskursen medtagits, detta för att erhålla en översikt över antalet från skolorna avgående, utbildade elever. Bland skolorna i södra och mellersta Sverige hava också lantbruksskolorna vid Ultuna. och Alnarp medräknats i denna tabell.

De i tabellens sista kolumn lämnade uppgifterna om antalet avgå. ende elever i samtliga skolor visa, att elevantalet i lantbruksskolorna un- der den tjuguårsperiod, tabellen omfattar, hållit sig ganska jämnt. Det

högsta antalet, 255, nåddes under läsåret 1922—1923; under de sista åren har antalet varit omkring 200.

Av förut lämnade uppgifter angående statsunderstöd till lantbruks- skolorna framgår, med vilka belopp detta utgått till olika skolor och under olika är. En översikt över statsanslagen till samtliga statsunder- stödda skolor (sålunda ick.e statens skolor på Ultuna och Alnarp) under läsåren 1907—1908 t. o. m. 1927—1928 lämnas i tab. 14. I denna hava jämväl medtagits uppgifter rörande de till vissa lantbruksskolor (huvud- sakligen i Norrland och Dalarna) av vederbörande läns hushållnings- sällskap och landsting lämnade anslagen. Liksom för lantmannaskolor hava också här skolornas inkomster av allmänna medel sammanställts med antalet utgångna elever; i särskilda kolumner i tabellen hava uppgifter om den beräknade kostnaden av allmänna medel för utbildad elev under olika är angivits för vartdera slaget av skolor.

Vad skolorna i södra och mellersta Sverige angår, utvisar tabellen, att antalet utgångna elever hållit sig någorlunda konstant, vid 110—130, om man bortser från några få tillfälliga avvikelser. Även kostnaden pr utgången elev har bibehållit sig ganska oförändrad vid 500 a 600 kronor ända till de tre sista läsåren, då överflyttandet av skolan i Vassbo till denna skoltyp torde hava kraftigt bidragit att öka kostnaden pr elev.

Vid skolorna i norra Sverige, där kursen icke räcker längre än högst ett år, motsvara uppgifterna om utgångna elever dem som i tab. 13 lämnats för hela elevantalet. Under de fem första åren, då ingen vinter— kurs fanns, höll sig antalet mellan 30 och 40, utom det första året, då det var högre. Efter vinterkursens införande steg antalet kraftigt men kunde ej mer än två år hålla sig över 70. Därefter har det t. o. m. läs- året 1922—1923 hållit sig mellan 50 och 60, de två sista åren något där- över. Sedermera har det nedgått, beroende huvudsakligen på elevbrist i vinterkursen men även på överflyttandet av skolan i Vassbo till de södra skolorna. Kostnaden pr utgången elev har vid dessa skolor hållit sig i allmänhet mellan 600 och 800 kronor ända till läsåret 1923—1924. Om man bortser från den rent tillfälliga stora kostnaden för läsåret 1924—1925, har den under de sista åren uppgått till i genomsnitt något över 1100 kronor.

Jämför man de i tab. 14 angivna kostnaderna pr utbildad elev med motsvarande vid lantmannaskolorna, finner man, att vid lantbrukssko— lorna i södra och mellersta Sverige sagda kostnad varit högre t. o. m. läsåret 1917—1918, men därefter lägre, utom under det allra sista läs- året. Det bör härvid bemärkas, att i dessa lantbruksskolor det vida över- vägande antalet elever genomgå tvåårig kurs men att kostnaden i tabel— len fördelats endast på de utgående eleverna, vadan årskostnaden pr elev blir vida billigare i dessa lantbruksskolor än tabellen utvisar. Vad de norra skolorna angår, har kostnaden pr elev varit högre än vid lantv mannaskolorna under alla år utom läsåren 1920—1923. Under de sista läsåren har den varit ganska väsentligt högre.

Lantbruksskolor i södra och mellersta Sverige.

De egendomar, till vilka dessa skolor äro förlagda, äro i allmänhet av betydande storlek. Åkerarealen är störst vid Bollerup med 389 hektar samt överstiger 300 hektar jämväl vid Ultuna, Alnarp, Klagstorp och Varpnäs. Vid alla övriga skolor uppgår åkerarealen till mellan 200 och 300 hektar utom vid Vassbo, där den utgör 105 hektar.

Enligt reglementet skall vid varje skola finnas plats för 28 elever, därav 20 i den tvååriga och 8 i den ettåriga kursen. Ännu flera elever kunna antagas efter medgivande av lantbruksstyrelsen. Ifall det be- stämda antalet elevplatser icke kan besättas, skall förhållandet anmälas för nämnda styrelse. Minst 20 elevplatser skola vara friplatser.

Elevantalet under de fyra åren 1925—1928 framgår av nedanstående sam- manställning, varvid bemärkes, att Vassbo först med läsåret 1925—1926 övergick till tvåårig kurs.

Tvåårskursen Ettårskursen

Medeltal 192511926 192711928 Summa 1926 1927 1928 Summa 1" år

Berga .................... 30 29 30 30 119 136 34 Ultuna. .. 23 28 30 26 107 132 33 Ulvhäll 25 23 25 25 98 ' 106 26 Bjärka-Säby ............ 26 28 29 30 113 146 36 Bollerup .................. 17 23 22 15 77 ' 90 23 Alnarp ................. . 25 26 28 103 18 177 44 Klagstorp 26 26 28 30 110 6 1 36 34 Varpnäs .................. 26 26 22 24 98 3 6 104 26 Tomta ..................... 24 23 25 25 97 4 2 104 26 Vassbo ..................... 11 17 16 44 1 1 8 86 22

222 241 lan |249 ! 966 , 71 i 56 | 49 | 251 1217 I 304

Elevernas ålder, som skall vid inträdet vara minst 18 år, har i medel- tal varit ungefär 23 år.

Enligt reglementet skall under första året av den tvååriga kursen teoretisk undervisning i rättskrivning, välskrivning, räkning och natur- kunnighet meddelas under minst 200 timmar. Under andra året bedrives den teoretiska undervisningen gemensamt för den ettåriga kursen och den tvååriga kursens andra årskurs och skall omfatta minst 100 hela dagar samt dessutom morgnar och aftnar, så att antalet lektions— och övningstimmar under lärares ledning ej understiger 880. Under arbetsåret 1926—1927 har timantalet vid de särskilda skolorna växlat beträffande tvåårskursens första årskurs mellan 204 och 262 och beträf- fande andra årskursen samt ettårskursen mellan 910 och 1003. Medel-

talen äro resp. 226 och 950 timmar. Offentlig examen hålles årligen i mars eller april med andra årskursen och ettårskursen.

Den praktiska undervisningen har under arbetsåret 1926—1927 i medel— tal pr elev omfattat 295 dagar vid yngre avdelningen av tvåårskursen, 177 dagar vid äldre avdelningen av samma kurs och 174 dagar vid ettårs— kursen. Växlingarna röra sig beträffande yngre avdelningen mellan 279 (Alnarp) och 314 (Varpnäs), beträffande äldre avdelningen mellan 158 (Alnarp) och 202 (Varpnäs) samt beträffande ettårskursen mellan 154 (Ulvhäll) och 203 (Varpnäs).

Efter genomgången kurs erhålla eleverna avgångsbetyg. Vid varje skola skall enligt reglementet finnas en föreståndare och en förste lärare, vilka skola hava med goda vitsord avlagt avgångsexamen vid lantbruksinstitut samt äga väl vitsordad praktik m. m., ävensom en andre lärare, vilken »bör» hava avlagt dylik examen.

Statsbidrag utgår till skola vid enskild egendom med 11500 kronor jämte erforderliga belopp till ålderstillägg åt föreståndare och förste lärare ävensom vissa vikariatsarvoden. Till skolan vid Ultuna anvisar riksdagen årligen erforderligt anslag. Till skolan vid Alnarp är ej något särskilt anslag anvisat. Såsom villkor för statsbidrag till enskild skola gäller bl. a., att fast anställd föreståndare och förste lärare skola åtnjuta, jämte bostad och bränsle samt trädgårdsland, för varje läsår i kontant grundlön, föreståndare minst 5400 kronor och förste lärare minst 3700 kronor. För andre lärare är icke något visst lönebelopp före- skrivet.

Till styrelserna för samtliga lantbruksskolor hava riktats vissa frågor enligt uppgjort formulär. Såsom inledning till redogörelsen för svaren å dessa frågor torde lämpligen böra återgivas följande, till utrednings— männen ställda uttalande av statens inspektör över lantbruksskolorna godsägaren L. M. Kruse.

»De statsunderstödda lantbruksskolorna ha i olika former pågått sedan år 1840, då den första, förlagd till Skåne på Orup, började sin verksamhet. Intill sista om- organisationen voro skolorna delvis förlagda på mindre egendomar, men nu äro alla i södra och mellersta Sverige förlagda till större egendomar. Detta blev en nödvändighet, sedan det föreskrivits, att antalet elevplatser vid varje skola skulle vara 28 stycken. I den nordligaste skolan med tvåårskurs _ Vassbo _ har på mitt förslag ett mindre elevantal blivit tillåtet. Detta på grund av skolans övergång från ett- till tvåårskurs.

Detta med större skolor har onekligen sina fördelar men även nackdelar. Un- dervisningen blir billigare och tillfälle beredes för eleverna att få se bruket av en större uppsättning av mera fulländade hjälpmedel för jordbruksdrift. Men det blir, såvida egendomen icke är mycket stor, svårt att bereda alla elever tillfälle till en allsidig praktisk utveckling. Rikligheten på arbetare i förhållande till egendomens storlek kan lätt leda till att den utgående ai'betsförmannen, när han kommer på en mindre gård, icke har sinne för eller förmåga till att med en ringare arbetskraft _ på vilken i nuvarande tid är så angeläget spara _ rationellt utnyttja denna, så att arbetena bliva i rätt tid utförda. Då en skola av en eller annan anledning bli— vit nedlagd, har det visat sig svårt, ja inom vissa län nästan omöjligt, att få någon

för ändamålet passande och nog stor egendom, som kan emottaga skola, på grund av det föreskrivna höga elevantalet.

De lägre lantbruksskolorna ha under sin långa verksamhet alldeles säkert haft och ha allt fortfarande mycket stor betydelse för det svenska jordbruket. De avse enligt reglementet __ den tvååriga kursen __ särskilt utbildning av jordbruksförmän, men i dem ha ock under alla tider även fostrats många unga män, som gått att övertaga egna hemman, och många av dessa ha under årens lopp blivit dugande och framstående män icke blott till gagn för sin hemort utan vida därutöver.

Den bästa lantmannautbildningen erhålles utan tvivel vid en väl skött lantbruks- skola i den tvååriga kursen. Två år erfordras för en god utbildning till arbets- förman, och den som går till eget jordbruk skall ju ock bliva förman på sin gård. När den praktiska och den teoretiska undervisningen få gå hand i hand och bi- bringas på samma plats och under samma ledning, då kan ett gott resultat uppnås.»

Den sålunda uttalade uppfattningen, att den nuvarande organisationen av lantbruksskolorna i södra och mellersta Sverige är i stort sett lämplig och väl tillrättalagd för sitt ändamål, har kommit till uttryck jämväl i flera av de från skolstyrelserna inkomna yttrandena, särskilt från Ul- tuna, Alnarp och Bjärka-Säby.

Den första av de till lantbruksskolorna framställda frågorna lydde så- lunda: »Anses nu gällande organisation och undervisningsplan samt reglemente i övrigt för lantbruksskolorna lämpliga eller äro några änd- ringar häri önskvärda och i så fall vilka?»

Från Alnarp anföres, att de i dessa avseenden nu gällande bestämmel— serna i stort sett kunde anses lämpliga men att möjligen lantbrukssko- lornas betydelse för utbildning av brukare av medelstora jordbruk torde förtjäna mera beaktande. Vilka ändringar, som i dylikt syfte an- såges önskvärda, angives emellertid icke.

Beträffande organisationen hava i övrigt icke några erinringar fram— ställts.

Ifråga om undervisningsplanen har från Berga, Ulvhäll, Bjärka-Säby, Klagstorp och Varpnäs påyrkats ökning av antalet hela dagar för den teoretiska undervisningen från 100 till 110. Detta gäller tvåårskursens andra årskurs samt den ettåriga kursen. Till stöd härför anföres, att det visat sig förenat med viss svårighet att medhinna de teoretiska kur- serna, inklusive demonstrations- och övningstimmar, på i reglementet angiven tid. Om en utökning skedde till 110 dagar, vunnes möjlighet att inrymma några hela dagar för övningar och demonstrationer i ma— skinskötsel (särskilt skötsel av traktor), skogskultur, beteskultur, hov- beslag m. m. samt möjligen exkursion till några framstående jordbruk i närheten av skolan. Detta ansåges skola bliva mer fruktbärande än en utökning av de rent teoretiska kurserna. Emellertid inverkade en dylik utökning på skolegendomens driftsekonomi, vilket borde beaktas vid avvägandet av statsunderstödets storlek.

Från Klagstorp framhålles, att vid den teoretiska undervisningen

Organisation och undervis— ningsplzm m. m.

större utrymme borde beredas åt lantbruksekonomi och Skogshushåll- mng.

Gent emot dessa yrkanden står ett yttrande från Ultuna, vari anföres, att en ytterligare utökning av de teoretiska kurserna icke läte sig göra med nu gällande organisationsform, vilken knappast borde ändras. Den till buds stående tiden för teoretisk undervisning vore så väl utnyttjad, att redan nu risk för elevernas överansträngning förelåge. En ökning av antalet läsdagar skulle ingripa i den praktiska utbildningen och för- svåra arbetet på skolegendomen.

Inspektören Kruse har för sin del ej funnit något att erinra beträf- fande reglementets föreskrifter rörande den teoretiska undervisningen, enär tillfälle gåves att under hand företaga en del modifikationer.

Ifråga om reglementets övriga bestämmelser hava ändringsförslag framkommit rörande % 3, 12, 15 och 24.

Beträffande & 3 gäller anmärkningen bestämmelsen, att den tvååriga kursen är avsedd »särskilt för utbildande av jordbruksförmän». Skolorna vid Bjärka-Säby, Bollerup, Klagstorp och Vassbo yrka samstämmigt, att det må tilläggas: »och praktiska jordbrukare». Erfarenheten hade nämligen givit vid handen, att lantbruksskolorna i avsevärd utsträck- ning fått i tvåårskursen mottaga elever, som önskat en grundligare ut— bildning för sitt blivande kall som självständiga jordbrukare än den, som den ettåriga kursen kunde giva.

Erinringarna beträffande % 12.gälla det föreskrivna antalet elevplatser i tvåårskurs, resp. ettårskurs. Härom anfördes från Bjärka-Säby, att vid denna skola under senare år visat sig en tydligt nedåtgående ten- dens ifråga om antalet sökande till ettårskursen, varemot tilloppet till tvåårskursen varit mera konstant och tillräckligt för att bereda möjlig- het till en önskvärd gallring bland de inträdessökande. Från tvååriga kursen utexaminerade elever, som visat förmansegenskaper, erhölle i regel platser som jordbruksförmän, varemot efterfrågan på utexamine— rade ettårselever vore avsevärt mindre. Skäl syntes alltså föreligga för en nedsättning av det bestämda antalet elevplatser i ettåriga kur— sen. Jämlikt % 13 kunde ju, när anledning förelåge, lantbruksstyrelsens medgivande sökas till att antaga ytterligare elever såväl i den ettåriga som den tvååriga kursen. En sänkning av det i reglementet stadgade normala elevantalet borde därför ej medföra någon olägenhet. Men den nuvarande skyldigheten för skolan att hålla flera platser disponibla i ettårskursen än som med sannolikhet bleve besatta vållade kännbara svårigheter genom dess rubbande inverkan på arbetskraften för egen— domens skötsel eller på reglering av antalet elever i tvåårskursen. På grund härav förordas, att det i reglementet bestämda antalet elever i ett- årskursen måtte sänkas till 6 eller ännu lägre antal, varemot det be- stämda antalet elever i tvåårskursen kunde ökas utöver 20. —— Från Bollerup föreslås, att det må bli beroende på lantbruksstyrelsens pröv—

ning, huruvida på grund av kvalifikationer hos de sökande till resp. kurser ändring må göras i proportionen mellan antalet elever i de båda kurserna. Detta förslag motiveras med lämpligheten av att kunna öka elevantalet i den ena kursen, ifall fullt antal välmeriterade sökande till den andra kursen saknas. —— Liknande synpunkter anläggas i yttran— det från Klagstorp, varest anföres, att det visat sig, att tvåårskursen samlade ett betydligt större antal sökande än den ettåriga. I vissa fall hade kompetenta sökande med synnerligen god jordbrukspraktik måst i brist av utrymme avvisas från den tvååriga kursen, under det att i den ettåriga kursen antagits elever, vilkas praktiska erfarenhet ej hållit mer än minimum av de i reglementet angivna fordringarna. Det vore därför önskligt, att vid sådana skolor, som hade samma erfarenhet här- utinnan som Klagstorp, kunde få utbildas endast tvåårselever eller att åtminstone rätt erhölles att antaga endast 2 högst 4 elever i ettårskursen.

Från Berga uttalar lärarpersonalen såsom sin åsikt, att antalet elev- platser i ettårskursen bör kunna sänkas till 4, och motiverar detta med i huvudsak samma skäl som anförts från Bjärka—Säby. Skolans styrelse har emellertid i detta avseende ett särskilt yttrande, som lämpligast refereras i en senare punkt, där fråga är om det behövliga antalet skolor.

Beträffande % 15 gäller erinringen de särskilda inträdesfordringarna till den ettåriga kursen, vilka nu utgöras allenast av att kunna styrka sig äga sådana teoretiska kunskaper, som efter styrelsens prövning finnas motsvara vad som bör inhämtas under den tvååriga kursens första ar- betsår. Styrelserna för skolorna vid Berga, Ultuna, Bjärka-Säby, Bol- lerup, Klagstorp och Vassbo påyrka samstämmande, att bestämmelsen ändras därhän, att sökande skall styrka sig äga icke blott sådana teore- tiska kunskaper utan även sådana praktiska färdigheter, att skolstyrel— sen finner honom kunna utan svårighet följa utbildningen i den tvååriga kursens andra arbetsår. Såsom motivering anföres, att det nu för elever i båda slagens kurser stadgade villkoret om intyg att hava under minst ett år varit sysselsatt med lantbruksarbeten icke vore tillfyllest, då det gällde ettårskursen, vars elever skulle i undervisningen åtfölja tvåårskursens äldre avdelning. Erfarenheten hade också visat, att i vissa fall de teoretiskt bäst meriterade eleverna i ettårskursen till följd av bristande praktisk skolning icke dragit full valuta av kurserna.

Ett ändringsförslag, vilket i flera yttranden hänförts till reglementets % 24, avser andre lärarens ställning. Från nästan alla skolorna förordas nämligen, att andre lärare, som genomgått lantbruksinstitut, borde i likhet med vad fallet vore vid lantmannaskolorna »äga tillgodoräkna sig tjänstår» eller »erhålla fast årsanställning med rätt att räkna tjänstår och erhålla dyrtidstillägg». Inspektören Kruse uttalar däremot som sin åsikt, att dessa ungdomar gärna kunna vara litet rörliga och att det icke skadade, att friska vindar understundom finge blåsa in i skolarbetet.

Antalet skolor.

Från Tomta förordas, att pensionsåldern för föreståndare och förste lärare sänkes från 65 till 60 år.

Vassbo förordar, att tjänstårsberäkning för ålderstillägg och pensions- rätt finge gälla lika för konsulenter, lantmanna- och lantbruksskollärare, så att ett friare utbyte av tjänster kunde ske, vilket ansåges skola bliva till stor nytta för lantbruksundervisningen.

Den andra frågan gällde, huruvida de nu förefintliga lantbruksskolor— na kunde anses fylla vårt behov av fackutbildade arbetsförmän inom jordbruket eller om flera skolor vore behövliga för detta ändamål.

I detta fall äro samtliga skolstyrelser utom styrelsen för skolan vid Berga eniga i den uppfattningen, att någon ytterligare skola utöver de tio nu existerande icke är behövlig.

Från Bjärka-Säby anföres att, om behovet bedömdes på grund av efter- frågan på skolutbildade arbetsförmän inom jordbruket och hur denna ställde sig under senaste åren beträffande de från skolan utexaminerade eleverna, så kunde i stort sett svaras, att efterfrågan någorlunda jämnt motsvarat tillgången på för förmansuppgift lämpliga och rekommen- dabla utgående elever eller platssökande elever av äldre årgångar. Nå— got tecken hade icke förmärkts, som tydde på behovet av utökning av skolornas antal.

I yttrandet från Klagstorp anföres, att med de höga fordringar, som för närvarande ställdes på arbetsledare och förmän inom jordbruket, måste de, vilka antoges till elever vid lantbruksskolorna, besitta mycket goda såväl praktiska som teoretiska kunskaper och i övrigt ha en viss läggning, som lämpade dem för deras blivande kall. Ifall skolornas an- tal ökades, komme givetvis konkurrensen om elever att bli större än nu och det kunde då lätt hända, att kraven på goda förkunskaper för de inträdessökande måste nedsättas. Då komme också de utexaminerade elevernas duglighet och yrkesutbildning att sjunka.

Lärarpersonalen vid Berga anser likaledes det nuvarande antalet sko- lor tillräckligt. Styrelsen för sistnämnda skola har däremot gjort föl- jande uttalande:

»Vad frågan om behovet av ytterligare lantbruksskolor beträffar, måste denna ses i det samband, i vilket den högre och den lägre lantbruksundervisningens ifrå- gasatta omorganisation stå till varandra.

I det av skolans lärare avgivna yttrandet framhålles, att tillströmningen till Berga lantbruksskola av kompetenta sökande till ettårskursen varit ringa, varför antalet elevplatser i denna kurs skulle kunna begränsas. En sådan begränsning skulle säkerligen också kunna ske, om man utgår ifrån att elevfrekvensen vid ett- årskursen i fortsättningen skulle bliva densamma som hittills. Sakkunnige för den högre lantbruksundervisningens ordnande hava emellertid i sitt förra året av- givna betänkande framhållit, att skärpta krav måste framställas på den praktik. som lantbrukets studerande inhämtat, innan de vinna tillträde till de högre under- visningsanstalterna på lantbruksområdet. I häröver avgivna yttranden har också

behovet härav understrukits och även framhållits, att sådan kvalificerad praktik främst stode att vinna vid lantbruksskolorna. Det har t. o. m. ifrågasatts, att genomgången lantbruksskola skulle sättas som villkor för vinnande av inträde vid lantbrukshögskola eller agronomkurs.

Skulle dessa synpunkter vinna beaktande, följer härav ett ökat behov av elev- platser vid lantl)ruksskolorna och ej minst vid dessas ettåriga kurser.

Den av sakkunnige framställda frågan, huruvida flera lantbruksskolor äro be- hövliga, synes därför böra besvaras sålunda, att om skolornas uppgift begränsas till att fylla behovet av fackutbildade arbetsförmän inom jordbruket, deras antal f. n. torde vara tillräckligt, men om de dessutom skola i viss utsträckning bliva bottenskolor för den högre lantbruksundervisningen, antalet skolor säkerligen be- höver ökas.»

Inspektören Kruse uttalar för sin del den förhoppningen, att utred— ningen måtte understödja ett av lantbruksstyrelsen framlagt förslag om återupptagande av en lantbruksskola i något av smålandslänen. En rät— tarskola inom ett län hade för lantmännen i detta län en viss betydelse, icke blott därigenom att det bleve bekvämare och mera inbjudande för en del ynglingar att begagna lantbruksskolan utan även för att vid olika tillfällen lantmännen komme att besöka skolegendomen och därifrån få en del nyttiga uppslag för brukandet av sina gårdar. Inspektören vore visserligen nästan övertygad om att man från de nuvarande skolorna skulle anse en ny skola obehövlig. Men skolorna vore i denna fråga jäviga. När Berga lantbruksskola planerades, hade denna av andra sko- lor ansetts alldeles obehövlig, men många dugliga unga män hade utgått" därifrån och antalet sökande dit hade alltid varit stort. Den värsta konkurrensen för lantbruksskolorna komme från lantmannaskolorna, vilka vore bekvämligare för ungdomen.

Till skolorna har vidare riktats följande fråga: >>Har tillräckligt antal sökande anmält sig till skolans kurser eller har det mött svårigheter att erhålla stadgat elevantal? Vilka anses i senare fallet orsakerna härtill vara?»

Delvis har denna fråga berörts i de svar beträffande reglementets ford— ringar på elevplatser i de särskilda kurserna, för vilka förut redogjorts. Av svaren på den nu förevarande frågan inhämtas ytterligare följande.

Från de flesta skolorna meddelas, att tillgången på inträdessökande va- rit god eller åtminstone tillräcklig för att fylla det föreskrivna antalet elever. Sålunda uppger Ultuna, att under en lång följd av är antalet sökande betydligt överstigit antalet elevplatser. Ett flertal sökande hade dock icke uppfyllt de fordringar på tidigare utbildning och personlig lämplighet, som borde uppställas. Från Alnarp anföres, att antalet sö— kande alltid varit så stort, att nödig gallring kunnat vidtagas vid ansök- ningstidens utgång; den 1 juni hade sålunda under åren 1924—4928 an- mält sig följande antal sökande.

Elevtill- gången.

De avgångna elevernasverk- samhet.

Till tvååriga Till ettåriga kursen kursen

25 24 24 22 24

Därjämte hade årligen en del ansökningar inkommit senare. Även Ulvhäll, Tomta och Vassbo anmäla tillräcklig tillgång på ansök- ningar. Ulvhäll uttalar dock, att det vore önskligt om tillströmningen vore så stor, att den möjliggjorde en skarpare gallring.

Från Bjärka—Säby anföres, att till den tvååriga kursen tillströmningen av sökande varit ganska jämn och avsevärt överstigit antalet lediga plat— ser men ändock i regel blott erbjudit möjlighet till bortgallring av ej tillräckligt lämpliga sökande. Beträffande den ettåriga kursen hade där— emot tillgången på kompetenta sökande varit i sjunkande, och någon gång hade svårighet förefunnits att få elevplatserna i denna kurs lämp— ligt besatta. Såväl de sökande som arbetsgivarna syntes sätta högre värde på den grundligare utbildningen i tvåårskursen. Enahanda erfa- renhet föreligger från Klagstorp ävensom från Berga, där i regel blott 4 platser i ettårskursen kunnat besättas.

Mindre god elevtillgång anmäles från Bollerup, som anför, att under" de senaste åren antalet välmeriterade sökande ej varit så stort som önsk- värt vore. Orsaken härtill syntes vara att söka i de tryckta ekonomiska förhållanden, under vilka jordbruksnäringen för närvarande arbetade.

Då det synts vara av intresse att erfara, vart de utexaminerade lant- bruksskoleleverna tagit vägen, och därigenom få en uppfattning om de ändamål, dessa skolor i verkligheten tjäna, har till skolstyrelserna rik— tats frågan: >>Hava de skolans elever, som så. önska, vid avgången erhål= lit platser som arbetsledare o. d.? I vilken utsträckning hava de över- gått till eget eller föräldrarnas jordbruk?»

Svaren utvisa, att i regel de elever, vilka önskat erhålla förmansplats, också kunnat beredas dylik. Ifall detta icke lyckats genast på hösten efter kursens slut, har det i allmänhet lyckats påföljande vår. Några yttranden torde emellertid böra närmare refereras.

Vid Berga har under de senaste sex åren endast en av tvåårskursens och två av ettårskursens elever icke kunnat erhålla plats, ehuru de önskat sådan. Av tvåårskursens elever hade 83 procent erhållit befallningsmans- eller rättarplatser.

Från Ultuna anföres, att givetvis icke alla till elever antagna unga män mot- svarade förväntningarna och att alltså icke alla kunde vid kursens slut av lärarna anses lämpliga till förmån. För skolans anseende vore det av vikt, att icke olämp- liga personer rekommenderades. Alla lämpliga hade fått plats, om de så önskat. Endast 4 hade under de senaste fem åren övergått till eget eller föräldrarnas jordbruk. Dessa hade huvudsakligen tillhört ettårskursen.

Ulvhäll yttrar att, även om en del elever hade för avsikt att själva övertaga

jordbruk, önskade de dock i regel att omedelbart efter skolvistelsen erhålla plats för att under ett par år ytterligare förkovra sig i praktik. Platser hade anskaffats åt alla lämpliga.

Av de från Bjärka-Säby utexaminerade hade under de senaste tio åren 11 pro- cent av tvåårskursen och 23 procent av ettårskursen icke kunnat beredas önskad plats. Till självständigt jordbruk hade övergått 10 procent, resp. 17 procent. Till befallningsmans- eller rättarplatser hade övergått 72 procent, resp. 39 procent. Ettårskursens elever hade till 13 procent övergått till bokhållarplats, under det att detta beträffande tvåårskursens elever varit fallet blott för 2 procent.

Från Alnarp har omkring 60 procent av de utgående eleverna erhållit platser, under det att återstående 40 procent återgått till eget eller föräldrarnas jordbruk.

Från Klagstorp meddelas, att platsanskaffningen visat sig lättare för tvåårskur- sens än för ettårskursens elever, i det att anställning kunnat erhållas för 86 pro- cent av de förra men blott för 36 procent av de senare. Till hemmet eller för- äldrarnas jordbruk hade övergått 14 procent, resp. 31 procent.

Av eleverna ha under de senaste åren c:a 20 procent vid Varpnäs och c:a 25 procent vid Vassbo återgått till föräldrarnas jordbruk eller skaffat sig eget.

För att erhålla kännedom om skolornas ekonomiska förhållanden har framställts följande fråga: »Anses det nuvarande statsunderstödet till lantbruksskolorna lämpligt avvägt eller finnas skäl för någon ändring häri?»

På denna fråga har från alla skolor svarats, att statsunderstödet vore alltför lågt och behövde väsentligt ökas, för att icke skolan skulle med- föra förlust för skolegendomen. I de flesta fall har man sökt bestyrka riktigheten av denna åsikt genom utförliga kostnadsberäkningar, upp- tagande samtliga utgifter och inkomster för skolan, och genom jämfö- re'lse med de driftkostnader som skulle uppkommit, därest skolegendo- men i stället skötts medelst lejd arbetskraft. Kalkylerna upptaga samt- liga en större eller mindre brist på grund av skolan, växlande för de enskilda skolorna mellan 4711 kronor (Tomta) och 16438 kronor (Bol- lerup). Emellertid förete kalkylerna inbördes så betydande skiljak— tigheter, att det synes nödvändigt att granska de särskilda posterna var för sig.

Vad då utgifterna beträffar, möter först avlöning till lärarpersonalen. För föreståndaren upptages överallt grundlönens belopp, 5400 kronor, utom vid Alnarp, där beloppet är 6400 kronor. Föreståndarens natura— förmåner av bostad, bränsle och trädgård upptagas till belopp växlande mellan 700 kronor och 1500 kronor (Alnarp). Förste lärarens lön upp— tages överallt till normalbeloppet 3700 kronor, varemot naturaförmåner— nas Värde växlar mellan 500 kronor och 1000 kronor (Alnarp). Någon andre lärare redovisas icke för Alnarp. För övriga skolor upptages hans avlöning, inklusive naturaförmåner, till belopp växlande mellan 1230 kronor (Berga) och 2500 kronor.

Utöver dessa tre lärare finnas överallt biträdande lärare anlitade, till ett antal växlande mellan 2 och 5. Kostnaden för dessa Växlar mellan 375 kronor (Varpnäs) och 1 650 kronor (Alnarp).

Statsunderb stödet till skolorna.

Vidare upptagas vissa belopp, såsom av skolan förorsakad ökad avlö- ningskostnad till befallningsman, ladugårdsförman, montör o. d. Denna utgift-Spost växlar mellan 900 kronor (Varpnäs) och 2 000 kronor (Ultuna).

Till pensionsavgifter för föreståndare och förste lärare upptagas över- allt 290 kronor.

Därefter följer en betydelsefull post, avseende kostnader för elever— nas underhåll. Denna post företer stora växlingar, icke blott på grund av det växlande elevantalet utan jämväl beträffande kostnaden pr dag och i viss mån även antalet kostdagar. Sålunda varierar dagkostnaden mellan 1 krona 49 öre (Ultuna) och drygt 2 kronor (Alnarp) samt antalet kostdagar mellan 340 och 355. På grund jämväl av det mycket Växlande elevantalet varierar postens slutsumma mellan 14980 kronor (Tomta) och 32000 kronor (Alnarp).

Till servis, städning, tvätt, sängkläder och lyse upptagas belopp, väx- lande mellan 1049 kronor (Berga) och 4100 kronor (Alnarp).

För bränsle angives kostnaden till lägst 1500 kronor (Tomta) och högst 2800 kronor (Berga).

Alla skolorna utom Ultuna hava upptagit vissa belopp till lokalhyra, växlande mellan 2950 kronor (Klagstorp) och 8400 kronor (Bollerup). Beräkningsgrunderna äro varierande. Vid Ulvhäll har kostnaden upp- tagits till 5 procent ränta och amortering å 70000 kronors kapitalvärde. Vid Berga och Bollerup ha beräknats 5 procent resp. 6 procent å nya elevbyggnadens värde och därjämte vissa belopp för köksavdelning och undervisningslokaler. Vid Tomta har upptagits 8 procent å lokalernas beräknade värde. En annan metod har använts vid Bjärka-Säby och Klagstorp, där årskostnaden upptagits till 100 kronor resp. 75 kronor pr elevrum med tillägg av 1500 kronor resp. 1300 kronor för övriga lokaler.

Till undervisningsmateriell och underhåll av skolinventarier hava be— räknats belopp, växlande mellan 500 kronor och 1 240 kronor.

För anskaffning av extra maskiner och redskap för undervisningen Vid skolan hava upptagits lägst 1500 kronor och högst 3000 kronor (Tomta).

Till försöksverksamhet, annonser och tryck, läkarvård och medicin, post och telefon samt övriga omkostnader upptagas belopp, Växlande mellan 2015 kronor och 3350 kronor.

Om sålunda utgifterna förete väsentliga skiljaktigheter de särskilda skolorna emellan, är detta i nästan ännu högre grad fallet beträffande inkomsterna, naturligtvis med undantag för statsbidraget, som för alla de enskilda skolorna upptages med 11500 kronor. Utöver statsbidraget utgöras inkomsterna huvudsakligen av värdet av elevernas dagsverken.

Givetvis möter det stora vanskligheter att värdesätta elevernas arbete. Många förhållanden, bl. a. arbetspriscn i. orten, spela här in. Vär- det av ett elevdagsverke har också upptagits mycket olika. De dagsver— ken, som utföras av eleverna i andra årskursen av tvåårSkursen, hava nästan överallt ansetts värdefullare än övriga elevers dagsverken och

hava taxerats till 3 kronor 50 öre (Ultuna och Ulvhäll), 3 kronor 65 öre (Berga), 3 kronor 75 öre (Bjärka-Säby och Varpnäs), 4 kronor (Bollerup och Alnarp), samt 5 kronor (Tomta). Den yngre årskursens dagsverken hava taxerats till 3 kronor (Ultuna), 3 kronor 25 öre (Varpnäs), 3 kronor 50 öre (Berga, Ulvhäll, Bjärka-Säby, Bollerup och Tomta) samt 4 kronor (Alnarp). Ettårskursens dagsverken sättas i värde av 3 kronor (Ultuna och Ulvhäll), 3 kronor 25 öre (Varpnäs) samt 3 kronor 50 öre (Berga, Bjärka-Säby, Bollerup, Alnarp och Tomta). Från Klagstorp har arbets- produkten angivits i timmar med ett enhetsvärde av 36 öre för alla kur- serna.

Antalet dagsverken pr elev i de olika kurserna angives något väx- lande från skilda skolor, samt uppgives för äldre årskursen till lägst 156 (Alnarp) och högst 180 (Berga), för yngre årskursen till lägst 277 (Alnarp) och högst 300 (Ulvhäll) samt för ettårskursen till lägst 156 (Alnarp) och högst 180 (Berga).

Beträffande beräkningsgrunderna för elevdagsverkenas värdering har från några skolor presterats motivering. Bjärka—Säby framhåller så— lunda, att dessa dagsverken icke kunna räknas fullt likvärdiga med sta- tares och detta av flera skäl. Eleverna skulle ju övas i alla förekom— mande lantmannagöromål och deras arbetskraft finge ej utnyttjas ensi— digt. Vidare skulle lämnas undervisande handledning vid arbetet samt tillfälle beredas till övning i rätt användande av vid ett rationellt jord— bruk förekommande tekniska hjälpmedel. Eleverna skulle turvis tjänst- göra i husdjursstallarna för erhållande av grundlig praktisk insikt i alla olika arbeten därstädes. De skulle vidare under tvåårskursens andra år tjänstgöra turvis såsom arbetsförmän och såsom magasinsbokhållare m. 111. Då arbetena sålunda i stor omfattning finge karaktären av un— dervisning och övning, vore det uppenbart, att arbetseffekten vid många arbeten bleve avsevärt minskad. Detta gällde särskilt vid skötsel och körning av en del maskiner, varvid man i vissa fall måste använda två man i stället för en, samt vidare vid matning av tröskverk, där hela arbetslagets resultat bleve ogynnsamt påverkat, m. fl. arbeten. I vissa fall kunde ej heller undvikas, att kvaliteten av det utförda arbetet bleve lägre än när det utfördes av därtill speciellt uppövade arbetare, såsom vid maskinskötsel, stackläggning av hö och säd m. 111. Att varannan vecka uppöva ny elev att handhava skötseln av magasin och förråd med kross och kvarn och alla utlämningar av kraftfoder m. m. samt journal- föring däröver vore tydligtvis ekonomiskt betungande. Vid en skolegen- dom vore man också hänvisad till att låta eleverna utföra ej blott mans— dagsverken utan även en del sådana arbeten, som annars kunde verk— ställas billigare genom hjon. Av dessa och andra skäl syntes elevdags- verkena ej kunna värderas till mer än i genomsnitt 80 procent av stat- drängsdagsverkena. Då kostnaden för de sistnämnda vid 300 arbetsdagar för år kunde vid Bjärka-Säby beräknas till 4 kronor 45 öre pr dag, borde

elevernas ej sättas högre än till 3 kronor 55 öre a 3 kronor 60 öre. Vär— det vore lägre för ettårskursen och yngre kursen, enär dessa kursers ele- ver besutte mindre arbetsvana vid ankomsten till skolan och enär den yngre kursen arbetade året runt, men den äldre kursen endast på som- maren, då arbetsdagens värde vore större. Ungefär samma synpunkter anföras från Berga och anses böra medföra, att elevdagsverkena sättas till 80 procent av statdrängsdagsverken, vilka där kosta 4 kronor 44 öre. Från Ultuna meddelas, att dagsverkskostnaden för statdräng utgör 4 kronor 91 öre.

Vid Klagstorp har, som nämnt, elevarbetet beräknats till 36 öre pr timme. Det meddelas till jämförelse, att timlönen för främmande lejd arbetskraft vore.40 öre och att för fast anställd körkarl avlöningsförmå- nerna vid 300 dagsverken pr år motsvarade 3 kronor 94 öre pr dag eller 43 öre pr timme. Vid användning av dels fast, dels lejd arbetskraft borde timlönen kunna beräknas till 41 a 42 öre. Beträffande de omständigheter, som verka nedsättande å värdet av elevdagsverkena, anföres i huvudsak detsamma som från Bjärka—Säby. Emellertid medgives, att i vissa fall elevens arbetsprestation låge något över vad en van jordbruksarbetare utförde. Det vore dock ej oskäligt att beräkna elevarbetet till i genom— snitt 85 procent av värdet av ett fullgott mansdagsverke vid jordbruket och sålunda till 36 öre pr timme.

Från Tomta, där dock tvåårskursens dagsverken värderats så högt som till 5 kronor, anföres att, ifall gården i stället skulle drivas med anställda arbetare, skulle årskostnaden minskas med nära 1000 kronor.

Vad vidare beträffar den inkomst, som utgöres av elevavgifter, bör erinras, att enligt reglementet minst 20 elevplatser skola vara friplatser och att frielev skall avgiftsfritt erhålla undervisning, kost, bostad, ved— brand, lyse och läkarvård. Avgiften för betalande elev bestämmes av lantbruksstyrelsen efter förslag av skolans styrelse. Antalet betalande elever uppgick till vid Berga 14, Ultuna 10, Ulvhäll 3, Bjärka-Säby 13, Bollerup 8, Alnarp 20, Varpnäs 2 och Tomta 8. Det övervägande antalet tillhör den ettåriga kursen. Avgifterna pr år hava utgått med belopp, Växlande mellan lägst 150 kronor för tvåårskursen och högst 400 kronor för ettårskursen, bägge beloppen vid Berga. Vad beträffar ettårskursen vid Alnarp utgör avgiften 850 kronor. Totalinkomsten växlar mellan 750 kronor (Ulvhäll) och 3500 kronor (Ultuna), om man bortser från Alnarp, som upptager en inkomst av 14 600 kronor.

Slutligen må några allmänna uttlanden beträffande statsunderstödet anföras. Från Berga och Bjärka—Säby göres på grund av den framlagda kalkylen gällande, att nuvarande statsunderstödet bör ökas med 5 000 resp. 6300 kronor, motsvarande den upptagna bristen, eller sålunda till 16500 resp. 17800 kronor. Det framhålles, att vid ett lägre elevantal den ekono- miska ställningen bleve ännu sämre. Från Tomta förordas, att statsunder- stödet måtte höjas till 16 000 kronor, varigenom den vid denna skola påvi-

sade bristen skulle bliva täckt, eller åtminstone till 15 500 kronor, så att egendomen icke behövde belastas med några utgifter för lärarlöner. Sty- relsen för skolan vid Vassbo uttalar, att skolans ägare, Kopparbergs läns hushållningssällskap, orsakats så stora kostnader för skolan, att det flera gånger varit ifrågasatt att nedlägga densamma. Under senare år hade sällskapets direkta kostnader uppgått till 11 000 å 12000 kronor och dess- utom drabbades skolegendomen av stora utgifter för skolan i form av byggnadsunderhåll, dyrbara maskin- och redskapsanskaffningar m. m.

Inspektören Kruse har ansett det icke tillkomma honom att göra något uttalande i avseende på den ekonomiska uppgörelsen mellan staten och skolegendomarna men har dock velat erinra om hur olika fordringar, som nu ställdes på såväl bostäder som underhåll åt eleverna gent emot för 12—15 år sedan. Han ville även framhålla, att skolegendomsägarna nedlagt stora kostnader under de senaste åren för att bereda ordning och trevnad för eleverna samt bemödat sig att hålla skolorna oklanderliga.

Den typ av lägre lantbruksundervisning, som representeras av lant- bruksskolorna i södra och mellersta Sverige, har fyllt och fyller ännu ett betydelsefullt behov. Det torde därför vara onödigt att närmare mo- tivera vår åsikt, att dessa skolor böra bibehållas. I vissa detaljer synas emellertid ändringar önskvärda.

Beträffande reglementets bestämmelser vilja vi sålunda anföra föl- jande.

3 %. Såsom från några skolor förordats, synes böra uttalas, att sko— lans tvååriga kurs åsyftar utbildande även av andra praktiska jord- brukare än jordbruksförmän, samtidigt med att det framhålles, att den företrädesvis är avsedd för de sistnämnda.

5 %. I betraktande av skogshushållningens stora betydelse anse vi, att den teoretiska undervisningen i detta ämne bör, liksom beträffande lant- mannaskolorna föreslagits, angivas fylligare och omfatta: skogs— markens beskaffenhet; olika slag av skogsträd; huvudgrunderna för sko- gens förnyande, vård, taxering och avverkning; virkets aptering; skogs— produkternas tillgodogörande; skogslagstiftning. Vi vilja också framhålla önskvärdheten av att åt detta ämne ägnas tillräcklig tid å timplanen.

7 9. Från några skolor har påyrkats, att minimiantalet hela undervis— ningsdagar under vinterhalvåret för andra årskursen och ettårskursen måtte höjas från 100 till 110. Då emellertid sagda dagantal endast är ett minimum och intet hinder möter för skolan att utöka antalet, om så be— finnes önskligt, men en sådan ökning, som väl skulle medföra behov av ökat statsanslag, icke synes oss böra från statens sida påfordras, hava vi icke upptagit detta förslag.

10 $. De i denna paragraf omförmälda journaler böra föras enligt av lantbruksstyrelsen fastställda formulär.

12 %. På grund av att elevantalet i ettårskursen visat tendens till ned-

Utredningens yttrande.

gång, så att i allmänhet det föreskrivna antalet av 8 platser i denna kurs icke kunnat fyllas, synes det lämpligt att giva skolorna frihet att i stället intaga flera elever i tvåårskursen. Totalantalet platser bör bibe— hållas vid 28. Vi föreslå därför, att av detta antal minst 20 skola avse den tvååriga och minst 4 den ettåriga kursen samt att alltså de åter— stående 4 platserna kunna disponeras för vilkendera kursen som helst.

13 5. På grund av den föreslagna ändringen i 12 % bör här angivas, att lantbruksstyrelsens medgivande till antagande av ytterligare elever erfordras, när elevantalet skulle överstiga antingen i tvåårskursen 24 eller i ettårskursen 8 eller ock inalles 28.

15 9. I anslutning till därom från flera skolor gjorda framställningar anse vi, att för inträde i den ettåriga kursen bör fordras att styrka sig äga, utöver föreskrivna teoretiska kunskaper, jämväl sådana praktiska färdigheter, som efter styrelsens prövning finnas motsvara vad som bör inhämtas under den tvååriga kursens första arbetsår.

16 ©. Lantbruksstyrelsens bestämmande av avgiften för betalande elev torde böra avse blott högsta beloppet av denna avgift. Skolstyrelsen bör nämligen kunna nedsätta avgiften under detta belopp, om den finner skäl därtill.

22 %. Redogörelse för undervisningen vid skolan under senast tillända- lupna läsår torde böra av skolstyrelsen ingivas till lantbruksstyrelsen före den 1 februari i likhet med vad vi föreslagit beträffande lantmanna- skolorna.

26 %. Från de flesta skolor har föreslagits, att sådan andre lärare, som genomgått lantbruksinstitut, måtte få fast anställning i likhet med för- ste lärare. Inspektören över skolorna har däremot avstyrkt en sådan anordning. I betraktande av att dessa tjänster torde i viss mån hava karaktär av provtjänstgöring och att deras innehavare ofta ombytas, sy- nes något verkligt behov av ändring i förevarande avseende ej före- finnas. Vi anse oss icke böra framställa något förslag därom.

De nu av oss föreslagna ändringarna hava iakttagits i det vid detta betänkande fogade förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av reglementet för nu ifrågavarande skolor.

Vad därefter vidkommer antalet lantbruksskolor av nu förevarande slag har från skolornas sida samstämmigt uttalats, att någon ökning i det nuvarande antalet vore varken behövlig eller önskvärd. Styrelsen för skolan vid Berga har dock härvid framhållit, att frågan kunde kom— ma i annat läge till följd av ifrågasatta skärpta krav på praktik för dem, som skulle vinna inträde vid de högre undervisningsanstalterna på lantbruksområdet. Inspektören över lantbruksskolorna har däremot för— ordat ett av lantbruksstyrelsen framlagt och av departementschefen uti punkten 21 av nionde huvudtiteln till 1929 års riksdag omförmält förslag om inrättande av en lantbruksskola i något av smålandslänen. Vad be-

träffar nyssnämnda fråga om praktik för dem, som vilja vinna högre teoretisk lantbruksutbildning, torde den böra bedömas särskilt för sig. Även om en anordning i antydd riktning komme att vidtagas, skulle den troligen icke i någon större mån kunna utöva inflytande på frågan om antalet lantbruksskolor. Sistnämnda fråga synes därför böra avgöras enbart med hänsyn till behovet av sådan utbildning, som lämnas i dy- lika skolor. Därvid kunna vi icke undgå att finna det vara en brist, att icke någon sådan skola finnes inom den stora och viktiga del av landet som ligger mellan Öster- och Västergötland i norr samt sydligaste Skåne i söder. Vi Vilja därför tillstyrka, att en lantbruksskola inrättas å lämp- lig plats inom det mellanliggande området, och synes densamma helst böra förläggas någonstädes i Småland, därest passande jordbruksegendom där ställes till förfogande. Ända tills på senare år har lantbruksskola varit för- lagd i detta landskap men på grund av särskilda omständigheter nedlagts.

Ifråga om statsunderstöd till skolorna har från dessa enstämmigt på- yrkats höjning av det nuvarande beloppet, 11 500 kronor. Även om icke alla de för en dylik höjning framförda skälen kunna tillmätas någon större betydelse, lärer det dock icke kunna bestridas, att den från sko- lorna förebragta utredningen ger till slutresultat, att en viss höjning är befogad och torde böra medgivas.

Då förste lärarens grundlön hittills varit satt lika med lönen för en lärare vid lantmannaskola med tjänstgöring vid såväl huvudkurs som annan kurs och då vi för den sistnämnde föreslagit höjning till 3900 kronor, bör motsvarande höjning göras även för ifrågavarande förste lärare.

Om man med iakttagande av nämnda löneförhöjning och med stöd av de från lantbruksskolorna lämnade uppgifterna söker framkonstruera en »normalstat» för dessa skolor varvid skolorna vid Ultuna och Alnarp torde böra lämnas ur räkningen, enär de äro hänvisade till att få sitt eventuella anslagsbehov prövat i särskild ordning synes man komma till följande resultat. Det förutsättes därvid, att elevantalet är 28, såsom nu är stadgat, samt att antalet elever är i tvåårskursen 24 och i ettårs- kursen 4. Den teoretiska undervisningstiden förutsättes oförändrad.

Utgifter. Lärare: Föreståndare, grundlön .......................................... 5 400 naturaförmåner 800 6 200 Förste lärare, grundlön ............................................ 3 900 naluraförmåner 600 4 500 Andre lärare, inklusive naturaförmåner ............................ 2 100 Biträdande lärare 600 Ökad kostnad för instruktörer ........................................... 1 000 Pensionsavgifter ................................................................. 290 14690 Elevernas underhåll, 28 elever under 345 kosldagar å kr. 1'50 ............ 14 490

Servis, städning, tvätt, sängkläder, lyse 1400 Bränsle 1 600 Lokalhyra ..................................................................................................... 2 800 Undervisningsmateriell och inventarier ...................................................... 600 Anskaffning av extra maskiner och redskap ............................................... 1 500 Diverse omkostnader 1 820

Summa kr. 38 900.

Inkomster.

Dagsverkcn

av äldre kursen, 12 elever, 175 dagsv. pr elev å 3'90 ........ 8 190

av yngre kursen, 12 ,, 295 ,, ,, ,, å 3'50 ........ 12 390 av ettårskursen, 4 ,, 175 ,, ,, ,, a 350 ........ 2 450 23 030 Elevavgifter av 8 elever a 350 kr. ........................................................... 2 800 Behövligt statsanslag 13 070

Summa kr. 38 900.

Till förklaring av denna »normalstat» få vi anföra följande. Föreståndarens och förste lärarens avlöningar äro upptagna utan hän— syn till dyrtidstillägg. Naturaförmånerna äro upptagna till samma be- lopp som för föreståndare, resp. lärare vid lantmannaskolor.

Andre lärarens avlöning har, då naturaförmånernas värde inräknats, ansetts icke kunna sättas lägre än till 2 100 kronor, som är det från sko- lorna uppgivna lägsta beloppet, om man bortser från Berga, där särskilda förhållanden beträffande andre läraren synas råda.

Kostnaderna för biträdande lärare och för instruktörer hava upptagits till lägre belopp än vid någon skola utom Varpnäs.

Antalet kostdagar för eleverna har upptagits till 345, vilket endast vid en skola underskridits och då med blott 5 dagar. Dagkostnaden har satts till 1 krona 50 öre, som nästan sammanfaller med den minsta uppgivna.

För servis m. m., bränsle och undervisningsmateriell m. m. hava upp- tagits mycket låga belopp. Lokalhyra och diverse omkostnader hava be- räknats t. o. ni. något lägre än de lägst uppgivna beloppen härtill. För anskaffning av extra maskiner m. ni. har upptagits minimibeloppet.

Vad angår inkomsterna har antalet dagsverken beräknats helt nära de högsta i detta avseende från någon skola redovisade. Dagsverkspri- sen hava beräknats till de högst uppgivna, om man frånser ett par, sär— skilt höga uppgifter, vilka torde bero av speciella förhållanden. Vid denna beräkning har hänsyn tagits till de omständigheter, som enligt skolornas utredning motivera, att priset på ett elevdagsverke bör sättas något lägre än priset för ett statardagsverke, i synnerhet då det gäller yngre årskursens och ettårskursens elever.

Elevavgifterna hava upptagits enligt det i allmänhet utgående belop- pet av 350 kronor för år. Då minst 20 platser skola vara friplatser, kan antalet betalande elever icke upptagas högre än 8. Icke sällan är det vida lägre.

»Normalstaten» utvisar ett statsbidragsbehov av 13070 kronor. Den sy— nes oss vara så försiktigt uppgjord, att den tydligt ådagalägger behovet av ett statsunderstöd å detta belopp, vilket dock torde kunna av- jämnas till 13000 kronor. Vi tillstyrka statsbidragets höjning till detta belopp för de icke av staten direkt upprätthållna skolorna, att tillämpas när nu gällande kontrakt utlöper eller nya skolor inrättas.

Till kungörelsen angående statsunderstöd till skolorna skola vi åter- komma, sedan organisationen av de norrländska skolorna behandlats.

F ö rs la g till Kungörelse

angående ändrad lydelse i vissa delar av reglementet den 29 januari 1926 (nr 26) för av staten upprättade eller understödda lant- bruksskolor i södra och mellersta Sverige.

3 %. Undervisningen meddelas: dels uti en tvåårig, för utbildning av jordbruksförmän samt i mån av utrymme även av andra praktiska jordbrukare avsedd kurs, vilken — — är; dels ock _ kursen.

5 ©. Teoretisk undervisning i förening med demonstrationer och övningar, där sådana kunna anordnas, skall meddelas i:

10. Skogshushållning: skogsmarkens beskaffenhet; olika slag av skogs- träd; huvudgrunderna för skogens förnyande, vård, taxering och avverk- ning; virkets aptering; skogsprodukternas tillgodogörande; skogslagstift- ning. I samband med undervisningen i skogsskötsel utföras, där så kan ske, praktiska demonstrationer och övningar i skogen.

Vid skolan skall enligt av lantbruksstyrelsen fastställda formulär föras dels arbetsjournal, så uppställd, att av densamma tydligt framgår, huru varje elev varit sysselsatt med olika arbeten och övningar, dels ock un- dervisningsjournal, vari av läraren göres anteckning om den å lärorum— met varje timme meddelade undervisningen.

12 9. Vid varje skola skall finnas plats för 28 elever, därav minst 20 i den tvååriga kursen och minst 4 i den ettåriga kursen. Bland ovan nämnda antal av 28 elevplatser skola minst 20 vara friplatser. Skulle —- _ -— lantbruksstyrelsen.

13 3. För antagande av fler än 24 elever i tvåårskursen eller 8 elever i ett- årskursen eller ock inalles fler än 28 elever fordras medgivande av lant- bruksstyrelsen.

På lantbruksstyrelsens —— —— -— bestämde. 15 %. För vinnande — —— — inträdesansökningen.

För vinnande av inträde i den ettåriga kursen skall inträdessökande därjämte styrka sig äga sådana teoretiska kunskaper och sådana prak— tiska färdigheter, som efter styrelsens prövning finnas motsvara vad enligt 7 5 bör inhämtas under den tvååriga kursens första arbetsår.

16 8. Vid lantbruksskola —— —— läkarvård. Högsta avgiften för betalande elev — — —— förslag.

22 5. Föreståndaren skall ock:

4) före den 1 februari enligt formulär, som —— —— skolan.

Lantbruksskolor i Norrland.

Av dylika skolor finnas, såsom redan nämnts, endast två, vid Nordvik och vid Grubbe invid Umeå. Sistnämnda skola har intill hösten 1929 varit förlagd vid Brattby. Nedan meddelade uppgifter hänföra sig där- för till skolans förläggningstid å sistnämnda ställe. Åkerarealen är vid den förra skolegendomen 32 och var vid den senare 30 hektar.

Enligt reglementet skall vid dylik skola finnas plats för minst 20 ele- ver, därav 10 i helårskursen och minst 10 i den teoretiska vinterkursen. Samtliga elever i helårskursen skola vara frielever samt erhålla avgifts- fritt undervisning, kost, bostad, vedbrand, lyse och läkarvård. Av ele— verna i vinterkursen skola minst 4 obemedlade eller mindre bemedlade befrias från undervisningsavgift eller minst 8 erlägga endast halv dyik avgift. Övriga elever i denna kurs betala för undervisningen den avgift

f.n.-.

styrelsen bestämmer. Samtliga vinterkurselever bekosta själva sitt un- derhåll ävensom bostad m. m. '

Elevantalet under de fyra åren 1925—1928 framgår av nedan intagna tablå.

1 _ .

1 Helåiskuls Vinterkurs s Medeltal '

1 , nunna pr år

1192511926'1927 1928tSumma1925t1926|1927t1928ISumma

3 l , 1 f | ! Nordvik ......... _ ...... ' 7 12 . 10 1 10 39 _ * 2 2 4 l e 47 12 Brauby ................. | 10 10 ; 10 i 10 | 40 1 % 4 2 5 | 12 52 13

l17l22|20l20l79 16l4le|2o 99 25

Helårskursens elevantal har alltså i regel varit fyllt, varemot antalet i vinterkursen långt underskridit det stadgade.

Elevernas ålder skall vid tillträdet vara minst 18 år. Medelåldern har varit omkring 22 år. '

Enligt reglementet bedrives den teoretiska undervisningen under vin— terhalvåret gemensamt för båda kurserna och skall avslutas före vår- brukets början medelst offentlig examen. Under denna tid skola minst 120 hela dagar anslås till de teoretiska studiernas bedrivande, så att an- talet lektions- och övningstimmar under lärares ledning icke understi— ger 800. Turer göras därunder i ladugård och slöjdskola, varjämte en dag i veckan anslås till övningar i de viktigaste vid ortens jordbruk förekommande vinterarbeten ävensom, om möjligt, i skogsskötsel. Under sommarhalvåret skola helårskursens elever deltaga i alla vid egendomen förekommande arbeten, varjämte en repetitionskurs å minst 50 timmar hålles i teoretiska ämnen. Under vinterhalvåret 1927—1928 har antalet teoretiska undervisningstimmar utgjort vid Nordvik 937 och vid Brattby 924. Den praktiska undervisningen har under sommarhalvåret 1928 om— fattat 153, resp. 140 dagar.

Vid varje skola skall finnas en föreståndare och en ordinarie lärare, varjämte biträdande lärare må antagas i mån av behov.

Statsbidrag utgår med 9000 kronor för läsår under villkor, bl. a., att till föreståndare och ordinarie lärare utgå enahanda avlöningsför- måner, som förut omförmälts beträffande föreståndare och förste lärare vid lantbruksskolorna i södra och mellersta Sverige.

Till styrelserna för de båda norrländska skolorna hava framställts sam- ma frågor som till de sydligare skolornas styrelser. För de inkomna sva- ren skall nu lämnas redogörelse.

Från föreståndaren vid Nordviks skola föreligger i detta avseende ett

principuttalande, givas.

vari styrelsen instämt och varur följande må åter—

och undervis- ningsplan m. m.

»Norrlands lantbruksskolor hava ej till uppgift att i likhet med lantbruksskolorna i övriga delar av riket utbilda jordbruksförmän, enär behovet av personer med dylik utbildning i Norrland är relativt obetydligt, utan äro de avsedda att bibringa blivande jordbrukare ett visst mått av färdighet i lantmannaarbetens utförande samt de teoretiska grunderna för ett jordbruks bedrivande.

Lärokursen är ettårig med början den 1 november. Då den teoretiska undervisningen givetvis är förlagd till vinterhalvåret, börjar den omedelbart efter elevernas ankomst till skolan och kommer sålunda att föregå den jordbrukspraktik kursen omfattar. Detta förhållande är ur undervisningssynpunkt allt annat än fördelaktigt, synner- ligast som eleverna trots betyg å minst tvenne års1 jordbrukspraktik i allmänhet vid sin ankomst till skolan sakna egentlig erfarenhet i jordbruksarbetens utförande.

Följden blir även, att de hava svårt att fatta den del av undervisningen, som för- utsätter en viss praktisk erfarenhet. De i folkskolan inhämtade kunskaperna, ofta mycket ofullständiga, hava hunnit förblekna under den tid, som förflutit, sedan de lämnat nämnda skola, och den i förhållande till lärokursens omfattning korta lärotiden vid härvarande lantbruksskolor medger ej heller någon repetition av folk- skolans läroämnen i den utsträckning sådan vore behövlig. Då härtill kommer, att ynglingarna vid sitt inträde äro ovana vid ihållande tankearbete, är det helt na- turligt, att den teoretiska undervisningen vid Norrlands lantbruksskolor som ock vid lantmannaskolorna icke tillgodogöres i samma utsträckning som under andra, lyckligare omständigheter skulle vara fallet.

Tvååriga lantbruksskolor passa emellertid ej för Norrland, då efterfrågan på jordbruksförmän är alltför ringa, och de som utbilda sig för skötsel av egna jord- bruk ej vilja underkasta sig så lång utbildningstid. Å andra sidan är ej heller den nuvarande lantmannaskolan med uteslutande teoretisk undervisning passande för denna del av landet, då nämnda skolform förutsätter, att eleverna å annat håll in— hämtat den praktiska erfarenheten och sådan av värde ej står att erhålla inom orten.

Norrlands jordbruksskolor böra därför anordnas med tanke på meddelande ej allenast av ett visst teoretiskt vetande utan även av färdighet i utförande av olika lantmannaarbeten. Dessutom böra skolornas kurser även ordnas så, att de nå- gorlunda kunna fylla kunskapssökandes olika behov av undervisning. Tiden för den teoretiska undervisningen bör med tanke på elevernas ringa förkunskaper ut- sträckas och jordbrukspraktiken vid skolorna omfatta minst ett år, så att eleverna bli i tillfälle deltaga i samtliga under jordbruksåret förekommande arbeten.

Dessa fordringar fyllas, om Norrlands samtliga jordbruksskolor förläggas till egendomar av så pass stor omfattning, att ett antal lantbrukselever vid desamma kunna erhålla sin praktiska utbildning samt vid varje skola inrättas tvenne kurser, en praktisk, omfattande ett år med början den 1 november, samt en teoretisk, omfat- tande vinterhalvåret och med början vid samma tidpunkt.

I den praktiska kursen skulle teoretisk undervisning lämnas under vinteraftnarna endast i svenska språket, räkning, skrivning samt eventuellt geometri och naturkun— nighet, tillsammans 250—300 timmar, varigenom välbehövlig tid för repetition av folkskolans läroämnen vunnes. I övrigt skulle eleverna deltaga i samtliga arbeten vid gården, fullgöra turer i stall, ladugård och slöjdstuga samt praktiska övningar i skogsvårds- och avverkningsarbeten. Även skulle de under denna kurs erhålla undervisning å fältet i fällmätning och avvägning.

Eleverna i teoretiska kursen skulle erhålla undervisning i lanthushållningslärans huvudämnen ävensom i övriga ämnen, vari undervisning ej meddelats praktiska kursens elever.

Tillträde till teoretiska kursen skulle i främsta rummet tillkomma dem, som vid

1 Reglementets & 15 förutsätter minst ett år.

samma skola eller annan av samma typ genomgått praktisk kurs, men även i mån av utrymme dem, som fylla fordringarna för inträde i nuvarande lantmannaskolor av B-typ. Elever, som genomgått båda kurserna, skulle erhålla betyg för fullständig avgångsexamen, de, som endast genomgått endera, betyg för praktisk, resp. teoretisk utbildning.

En fullständig kurs skulle under dylika omständigheter visserligen taga en tid av 11/2 år i anspråk, men dels bleve det en fördel, att denna tid kunde fördelas på tvenne repriser och dels att den endast komme att omfatta en sommar. Ses den föreslagna utökningen mot bakgrunden av den grundligare utbildning, som möj— liggöres i såväl praktiskt som teoretiskt hänseende, blir emellertid vinsten bety— dande, och jag har all anledning antaga, att utökningen av lärotiden ej kommer att inverka på antalet sökande, så länge endast en sommar tages i anspråk.»

I ett bifogat yttrande från ordinarie läraren vid Nordvik samt läraren i Skogshushållning därstädes utvecklas ytterligare olägenheterna av att eleverna komma till skolan med så bristfälliga kunskaper i de grundläggande teoretiska ämnena. En stor del hade endast genomgått folkskola av lägre typ. Detta förryckte den gemensamma undervis- ningen. Då man emellertid icke torde kunna skärpa inträdesfordring- arna i detta avseende, måste enda utvägen bli att utöka undervisnings- tiden på sätt föreståndaren föreslagit.

Styrelsen för skolan i Brattby anser, att den nuvarande organisationen bör i huvudsak bibehållas. Givetvis skulle tvååriga kurser ge bättre resultat, men svårighet skulle med största sannolikhet uppstå för elev- rekryteringen. Tidigare försök med tvååriga kurser hade utfallit illa. Tiden för den teoretiska undervisningen bleve dock för varje är allt knappare på grund av nödvändigheten att utvidga lärokursen i flera ämnen. Om kursen började den 24 oktober i stället för den 1 november, skulle några dagar vinnas för teoretisk undervisning, i första hand fält- mätning och avvägning. Någon svårighet för eleverna att infinna sig den 24 oktober funnes icke, enär de mest brådskande jordbruksarbetena då vore avslutade. _— I ett yttrande av skolans ordinarie lärare betonas ävenledes önskvärdheten av ökad tid för den teoretiska undervisningen och förordas, att kursen må börja 8—10 dagar tidigare på hösten än nu. Ökning erfordrades särskilt för räkning och svenska språket samt lant- hushållningens ekonomi och arbetslära.

Hushållningssällskapets i Västerbottens län sekreterare A. Gran— ström, vilken är vice ordförande i skolstyrelsen, anför i en vid skolsty- relsens utlåtande fogad P. M., att, då eleverna merendels saknade praktik vid mera rationellt skötta jordbruk, borde rätteligen undervisningen i huvudämnena, uppskjutas till efter praktikhalvåret. Därför syntes det lämpligast, att kursen toge sin början 1 maj, eventuellt 15 april. Första halvåret komme då att ägnas åt praktik jämte elementär undervisning i räkning och svenska med ett par timmar i veckan. Andra halvåret skulle ägnas åt den teoretiska undervisningen. En förlängning av kurs- tiden utöver ett år vore icke lycklig, enär elevfrekvensen sannolikt icke bleve tillräcklig. Även om man ökade ut kurserna till 11/2 år, bleve de

ändock icke jämförliga med tvåårskurserna i södra Sverige. Att åter— igen försöka med tvåårskurser i dessa nordliga trakter, sedan flera lant— bruksskolor därstädes tidigare stupat på detta system, skulle ej vara välbetänkt.

Inspektören Kruse betonar skiljaktigheten i typ mellan dessa norrländ- ska skolor och dem i södra Sverige. Det hade visat sig, att för utbild— ningen i allmänhet och för förmansutbildning i synnerhet helårskur— sens tid vore för kort. Den praktiska vinterutbildningen bleve för knapphändig. De nyinkomna eleverna, som genast under denna vinter därjämte skulle läsa hela sin dryga kurs, vore otränade för läsning och hade för liten eller ingen kunskap i de förberedande ämnena, förutan vilken de ej kunde följa med i undervisningen. För dem vore en 11/2- årig vistelse vid skolan nödvändig. Första vintern borde de, liksom vid övriga skolor, på kvällarna undervisas i räkning, skrivning, kemi och naturvetenskapliga ämnen samt i övrigt vara i utearbete. Andra vin- tern kunde de, efter sommarens praktik, vara mogna för de teoretiska fackämnena. Sannolikt skulle det vid detta system bli lättare för ele- verna att vid avgång från skolan på Våren erhålla platser. De unga män, som nu besökte endast en vinterhalvårskurs, kunde erhålla önskad utbildning vid en lantmannaskola.

I förut omförmälda yttrande av ordinarie läraren och läraren i skogs— hushållning vid Nordvik ifrågasättes höjning av inträdesåldern från 18 till 22 år, varigenom elevernas mogenhet skulle bli större och skolun— dervisningens resultat komma till bättre praktisk användning, när ele- verna från skolan ginge att övertaga eget jordbruk. Vidare framhålles kraftigt, att intet egentligt behov av jordbruksförmän funnes i dessa trakter och att skolorna måste vara anpassade efter befolkningens natur- liga förutsättningar. Allt mera ökade krav på en intensivare vård av enskildas skogar ävensom en flerstädes redan kännbar brist på skog till avsalu komme att ställa allt större fordringar på jordbrukarnas yrkesskicklighet. Det vore även nödvändigt, att undervisning i skogs— hushållning meddelades i ökad omfattning och med den speciella utform— ning, som vore lämpad för mindre skogsägares behov. Härför krävdes praktiska övningar i närbelägna skogar.

Från Brattby betonas likaledes, att behovet av arbetsförmän vid jord— bruket är jämförelsevis obetydligt, då jordbruken till övervägande del bestå av mindre bondejordbruk. Lantbruksskolornas uppgift här vore att ge utbildning åt jordbrukarsöner, som ofta vid rätt tidig ålder över— toge hemgården.

De nu återgivna yttrandena utgöra även svar på den del av den andra av de framställda frågorna, som innefattade huruvida de förefintliga lantbruksskolorna kunde anses fylla behovet av fackutbildade arbetsför- män inom jordbruket. Den senare delen av frågan, huruvida flera sko- lor vore behövliga, besvaras från Brattby med att Visserligen ett större

antal lägre lantbruksundervisningsanstalter med såväl praktisk som teo- retisk undervisning borde finnas med hänsyn tagen till jordbruksbefolk— ningens numerär, men att så länge antalet kvalificerade sökande ej med mer än knappt 25 procent överstege antalet årligen antagna elever, nya skolor ej borde inrättas. Eventuellt kunde ytterligare två helårselever antagas vid den nya lantbruksskolan vid Umeå. Möjligen kunde någon eller några av lantmannaskolorna omorganiseras till lantbruksskolor.

Beträffande antalet sökande till lantbruksskolorna anföres från Nord— vik, att det syntes variera i överensstämmelse med jordbrukets bärighet och penningtillgången men att det förefölle som om lantmannaskolorna utövade allt större dragningskraft på ungdomen. Detta främjade inga— lunda jordbrukets utveckling i rätt riktning i Norrland, varest den prak- tiska erfarenheten på jordbrukets område vore ringa. Men allmogen in- såge ej detta utan jämställde den ena skolan med den andra. Av vikt vore därför, att praktisk jordbruksundervisning komme att meddelas vid Norrlands samtliga jordbruksskolor.

Från Brattby anföres, att endast undantagsvis hade kvalificerade sö- kande i mer än ett ringa överskott anmält sig. Med de utrymmen, som hittills stått till förfogande, hade endast 5 a 6 elever kunnat antagas till teoretisk vinterkurs, och antalet sökande hade i regel ej heller varit större. Vid den nybyggda skolan bleve plats för minst 10 elever i sist— nämnda kurs, och det vore att antaga, att detta antal komme att fyllas.

På frågan om de utgående elevernas efterföljande verksamhet svaras från Nordvik, att på grund av den ofullständiga utbildningen i praktiskt hänseende endast ett jämförelsevis ringa antal elever kunnat rekom- menderas till erhållande av förmansställning. Största antalet hade åter— vänt till sina hem, men många hade övergått till andra yrken.

Från Brattby meddelas, att de elever, som så önskat, i regel erhållit platser vid lantbruk, ofta som husbondens närmaste man eller i hans ställe. Alltför sällan sökte sig eleverna söderut, där genom skolans för— medling platser stått att erhålla, ehuru visserligen ej så högt avlönade. Under åren 1912—1928 hade av de utgående eleverna 57 procent återgått till hemmet, 30 procent erhållit plats som förmän, drängar eller lant— brukselever och 13 procent gått till anställningar utom facket.

Från båda skolorna framhålles med styrka, att det nuvarande stats- understödet å 9000 kronor till skolorna är för lågt. År 1927 hade de båda hushållningssällskapen måst av egna medel tillsläppa 13900 kro— nor till skolorna utöver avkastningen från skolegendomarna. De från orten utgående bidragen till skolornas underhåll vore i verkligheten större än statens. Från Nordvik anföres vidare att, om man jämförde statsunderstödet till norrlandsskolorna, 9000 kronor, med understödet till skolor i den övriga delen av riket, 11500 kronor, de förra förefölle vara

Eleverna.

Statsunder- stödet till skolorna..

Utredningens yttrande.

styvmoderligt behandlade. Visserligen hade de senare en andre lärare anställd, men denna ökade utgift täcktes mer än väl av det större antalet dagsverken pr elev och år. I Norrland uppginge detta antal blott till 145—150 mot 230 a 240 i landets sydligare delar. De södra skolorna hade även ett ej obetydligt antal betalande elever. I detta sammanhang göres gällande, att den nu från skolan föreslagna utsträckningen av undervis- ningen ej i och för sig komme att ställa krav på ökat statsbidrag. Be- hov av sådan ökning förelåge redan nu och komme ej att undergå någon förändring genom en sådan omorganisation som föreslagits.

J ämväl från Brattby framhålles såsom önskvärt, att statsunderstödet till norrlandsskolorna sattes till samma belopp som för övriga skolor. Nu räckte det ej ens till de ordinarie lärarnas minimilöner. Dessutom måste ett flertal extra lärare avlönas samt undervisningsmateriell och maskinell utrustning anskaffas, som krävde avsevärda kostnader, svå- rare att bära för ett litet norrländskt jordbruk än för ett syd- eller mel- lansvenskt storgods.

De norrländska lantbruksskolorna representera en från skolorna i södra och mellersta Sverige avvikande typ. De hava dels en ettårig teoretisk-praktisk kurs och dels en teoretisk vinterkurs. Även vid den senare kursen bedrives dock tillsammans med helårskursens elever i viss mån praktiskt arbete, nämligen genom turvis anordnad tjänstgöring i ladugård och slöjdstuga, varjämte en dag i veckan må användas till praktiska övningar och demonstrationer i de viktigaste vid ortens jord- bruk förekommande vinterarbeten ävensom, om möjligt, i skogsskötsel. Likafullt företer vinterkursen i avseende på undervisningen stor likhet med lantmannaskolans huvudkurs. Den är också ungefär lika lång. Eleverna vid densamma skola själva bekosta underhåll och bostad lik- som vid lantmannaskolorna och de erhålla statsunderstöd enligt samma grunder som elever vid sistnämnda skolor. Det kan därför med visst fog göras gällande, att ifrågavarande vinterkurser representera en dub— belorganisation i förhållande till lantmannaskolorna. I betraktande här— av och med hänsyn tillika till det ringa antal elever, som under senare år besökt dessa vinterkurser, synes knappast tillräckligt skäl förefinnas att fortfarande upprätthålla desamma, utan torde det, på sätt inspek- tören över lantbruksskolorna förordat, kunna anförtros åt lantmanna- skolorna att övertaga denna undervisning, helst sistnämnda skolor med de av oss förordade jämkningarna i deras organisation och anslag torde bliva ännu bättre än nu skickade därtill.

Den huvudsakliga kursen vid de norrländska lantbruksskolorna är hel— årskursen. Det har med full rätt framhållits, att uppgiften för denna kurs icke är att utbilda jordbruksförmän, liksom vid skolorna i landets sydligare delar, utan att bibringa dem, som åsyfta att bli egna jordbruka- re, nödiga kunskaper och färdigheter. Något förslag att nedlägga denna

kurs har icke framkommit. Då i Norrland ett stort behov förefinnes av praktisk utbildning i jordbrukets teknik, synes denna kurs vara för dessa trakter av ganska stor betydelse på grund av den förening av teori och praktik, som den erbjuder.

Mot den nuvarande helårskursen hava emellertid, enligt vad redo- görelsen för de inkomna yttrandena utvisar, framställts vissa anmärk- ningar. Det har sålunda ansetts oriktigt, att den teoretiska undervis- ningen i jordbrukets egentliga fackämnen meddelas på vintern, innan eleverna genom praktiskt arbete i rationellt jordbruk vid skolegendo— men vunnit den rätta förmågan att förstå och tillägna sig densamma. Fclaktigheten i denna anordning torde ytterligare skärpas därigenom, att eleverna skola redan på våren avlägga offentlig examen i de teore- tiska ämnena. Därjämte har anmärkts, att tiden för den teoretiska un— dervisningen vore alltför knapp.

Att söka avlägsna dessa olägenheter genom att förändra dessa skolor till tvååriga liksom de sydligare skolorna har icke från något håll före- slagits och synes med hänsyn till ortsförhållandena och de nedslående erfarenheterna från tidigare försök i sådan riktning icke kunna ifråga— komma.

Däremot hava två genomgripande förslag till omorganisation i annat avseende framställts, det ena innebärande att förlänga kurstiden till halvtannat år och det andra att bibehålla kurstiden såsom ettårig men låta kursen börja på våren. Från några håll har visserligen därjämte ifrågasatts att åstadkomma något längre tid för den teoretiska under- visningen genom att låta skolan börja på hösten några dagar tidigare än nu, men då denna jämkning, ehuru välbetänkt, skulle i och för sig vara av ganska ringa verkan, synes förslaget därom kunna lämnas å sido i detta sammanhang.

Det förslag, som framställts från Nordviks lantbruksskola och som avser kursens förlängning till halvtannat år, har utformats så, att vid skolan skulle inrättas två kurser liksom nu men med den betydelsefulla skillnaden, att den praktiska kursens elever skulle under vintern efter inträdet i skolan undervisas teoretiskt huvudsakligen blott i allmänna och grundläggande ämnen samt sysselsättas med praktik under somma— ren. Under nästa vinter skulle hållas teoretisk undervisningskurs i lant- hushållningslärans huvudämnen. Först därefter skulle eleverna kunna erhålla fullständigt avgångsbetyg, alltså efter halvtannat år.

Till detta system har förslagsställaren ifrågasatt ett par komplette- rande anordningar. Det skulle sålunda icke vara elev förmenat att lämna skolan på hösten efter den huvudsakliga praktiska utbildningens avslutande och därvid erhålla betyg över genomgången praktisk utbild— ning. Han skulle alltså vid denna tidpunkt icke hava erhållit någon som helst teoretisk undervisning i lantbrukets viktigaste ämnen. Detta synes oss vara en så stor brist, att en dylik ettårskurs näppeligen bör

kunna vara förtjänt att uppehållas med statsbidrag. Vi underkänna ingalunda behovet av praktik _utan anse den tvärtom ytterst angelägen, men att med statsmedel understödja densamma utan förening med nå— gon som helst teoretisk fackundervisning synes icke kunna förordas.

Den andra ifrågasatta kompletterande anordningen består däri, att i den föreslagna teoretiska vinterkursen, alltså den som skulle följa efter som- marpraktiken, borde kunna i mån av plats intagas nya elever samt att dylikt inträde skulle stå öppet för dem, som fyllde fordringarna för in- träde i lantmannaskola av B-typ, d. v. s. endast folkskolebildning. Dessa utifrån kommande elever skulle alltså varken i avseende på grundläg- gande teoretiska kunskaper eller praktisk utbildning vara jämställda med kursens övriga elever. De skulle säkerligen nästan omöjliggöra ett gott resultat av undervisningen, ifall de ej bildade en särskild avdel- ning, som krävde särskild lärare. Förslagsställarens avsikt synes i själva verket vara att söka anordna en »jordbruksskola», som skulle utgöra en kombination av lantbruksskola och lantmannaskola samt träda i stället för båda dessa skoltyper, och att den föreslagna teoretiska vinter— kursen skulle utgöra en ersättning för lantmannaskolans kurs. En så radikal omstöpning av den lägre lantbruksundervisningen i Norrland skulle dock givetvis innebära stora faror för densamma. Nämnda till- läggsförslag måste därför avvisas. De personer, som förslaget avser, böra i stället söka sig in vid lantmannaskola.

Om man bortser från de bägge nu nämnda tilläggsanordningarna, kvarstår emellertid huvudtanken i förslaget om en kurs på halvtannat år. Denna kurstyp företer i själva verket god överensstämmelse med det vid de norska lantbruksskolorna tillämpade systemet. Den kan också betraktas såsom givande en skola av samma typ som lantbruksskolorna i de sydligare delarna av vårt land men med uteslutande av den andra sommarens praktik, som ju torde vara speciellt ägnad åt förmansut— bildningen. Fördelarna med denna anordning ur undervisningssynpunkt äro oförnekliga. Under den första vintern skulle eleverna teoretiskt un— dervisas huvudsakligen i allmänbildande och grundläggande ämnen samt vissa övningsämnen och i övrigt sysselsättas med sådant arbete, som under denna årstid förekommer i dessa trakter. Härvid skulle givetvis liksom nu turer göras i ladugård och slöjdstuga m. m. I särskilt hög grad borde denna vinter kunna ägnas åt undervisning i skogsskötsel med allt vad därtill hör, såväl teoretiskt som praktiskt. På detta sätt skulle dessa skolor kunna utgöra ett slags kombinerade lantbruks— och skogsskolor, vilket för dessa trakter av landet säkerligen vore av stor betydelse. Efter sommarens praktik skulle påföljande vinter så gott som uteslu- tande ägnas åt teoretisk undervisning i lantbruksämnena. Härigenom vunnes tillräcklig tid för dessa. Efter fullt genomgången kurs skulle eleven hava erhållit en utbildning, som i teoretiskt avseende vore fullt likvärdig med den, som kan erhållas vid en huvudkurs i lantmannaskola,

och i praktiskt avseende vore densamma överlägsen. Tillåtelse att lämna kursen på hösten borde ej erhållas annat än på grund av fullt giltiga skäl och något betyg borde då icke lämnas. Ej heller borde nya elever kunna intagas på hösten för att genomgå endast andra vinterns kurs. Visserligen kunde det ifrågasättas att, liksom sker vid de sydligare sko- lorna beträffande dessas ettårskurs, lämna dylikt inträdestillstånd, under den uttryckliga förutsättningen, att de inträdande styrkte sig hava lika goda teoretiska och praktiska kunskaper, som skolans egna elever för- värvat under det förflutna året vid skolan. Men den avgörande skill- naden föreligger, att i de sydligare skolorna ettårseleverna dock stanna över påföljande sommars praktik. Den enda modifikation, som synes kunna medges, vore, att den, som av någon orsak måst avbryta kursen en höst efter praktikens slut, skulle få en senare höst fortsätta i andra årets vinterkurs.

Den teoretiska undervisningen borde bliva ungefär lika omfattande som motsvarande undervisning vid de sydligare lantbruksskolorna, vil- ken ju också pågår under två vintrar. Den borde dock göras särskilt utförlig i avseende på skogsskötseln. Vad den praktiska undervisningen under sommarhalvåret beträffar, skulle ingen förändring gent emot nu— varande förhållanden inträda, därest elevantalet denna årstid fortfarande hölle sig vid 10.

Vissa konsekvenser av den sålunda ifrågasatta anordningen måste emellertid beaktas. För närvarande, då under Vintern alla elever sam— undervisas, besörjes undervisningen av föreståndaren och en ordi— narie lärare, varjämte i mån av behov biträdande lärare anställas. Då ju enligt det föreslagna systemet första och andra årskursen måste hava var sin särskilda undervisning, torde för vardera tarvas en särskild lärosal, varjämte antagligen behov skulle uppstå av ökade lärarkrafter vintertiden. Att fördenskull anställa liksom vid de sydligare skolorna en andre lärare torde måhända icke vara erforderligt, men behovet av biträdande lärare komme att ökas. Vidare är att märka, att då för närva— rande helårskursens elever avgiftsfritt erhålla undervisning, kost, bostad m. m. och detta givetvis borde fortfarande äga rum under det första året av den förlängda kursen, andra förhållanden skulle inträda under den andra vintern. Det kunde visserligen ifrågasättas, att eleverna då skulle betala sitt underhåll jämte bostad m. m. liksom eleverna i den nuva- rande vinterkursen. Emellertid borde de även under den andra vintern åtnjuta samma förmåner som under kursen i övrigt. Den nya kurs— formen borde nämligen utgöra en sammanhängande enhet även i detta avseende. Det vore förvisso också nödvändigt att erbjuda eleverna dessa förmåner för att kunna hava någon utsikt till att förmå unga män att genomgå en så pass lång kurs som på halvtannat år, vil— ken ju för dem innebure en mycket avsevärd uppoffring av tid och

arbetsförtjänst. Elevunderstöden borde hela tiden utgå efter de grunder, som gälla för lantbruksskolor.

För fri kost, bostad m. m. åt eleverna under andra vintern skulle, som sagt, för skolan uppstå en ny utgiftspost. Även om denna icke beräknas för de dagar, då eleverna utföra ladugårdsturer eller dylikt, kunde den för 10 elever i 140 dagar ä 1 krona 50 öre pr dag anslås till omkring 2100 kronor. Då därjämte ökad kostnad för lärarkrafter m. m. antagligen skulle uppkomma, synes ökningen i årskostnad kunna inalles beräknas till ungefär 3500 kronor.

Borttagandet av den nuvarande särskilda vinterkursen torde icke med— föra någon besparing för skolan. Eleverna i denna kurs hava under- visats tillsammans med helårskursens elever och någon extra lärarkraft har säkerligen icke behövt anställas för deras skull. Underhåll och bo- stad under kurstiden hava de fått bekosta själva. Skolan skulle däremot förlora dessa elevers arbete vid turer i ladugård m. 111. Det torde knappast kunna påräknas, att detta skulle kunna fullt ersättas medelst motsvarande arbete av den förlängda kursens elever under andra vinter— halvåret, enär denna tid borde i högre grad ägnas åt teoretisk undervis- ning. Skolan skulle även gå förlustig undervisningsavgift från de elever i den nuvarande vinterkursen, som icke vore frielever, men då under senare år samtliga elever i sagda vinterkurs varit frielever, torde denna omständighet sakna betydelse. Med hänsyn till samtliga nu nämnda förhållanden lärer man vid den ekonomiska beräkningen böra helt bortse från upphörandet av den nuvarande vinterkursen, som ju för övrigt varit mycket" fåtaligt besökt.

Det vill alltså synas som om till följd av den ifrågasatta omlägg— ningen till en kurs på halvtannat år det årliga statsbidraget be— hövde ökas med 3500 kronor eller till 12 500 kronor, d. v. s. icke mycket mindre än det belopp, som vi föreslagit för de sydligare skolorna. Man skulle sannolikt icke kunna påräkna, att för detta statsbidrag skulle ut— examineras fler än högst 10 elever årligen.

Inrättandet av sådana kurser om halvtannat år som de nu ifrågava- rande skulle emellertid innebära ett experiment, vars utgång vore sär- deles oviss. Allt beror på huruvida det kan anses antagligt, att sådana kurser skulle kunna erhålla tillräckligt antal inträdessökande. I några yttranden hava uttalats farhågor i dylikt avseende. Vi kunna för vår del icke undgå att dela dessa farhågor. Något större antal inträdesan— sökningar till den nuvarande helårskursen lär under senare är icke plä- gat föreligga, och det är fara Värt att förhållandet bleve betydligt sämre, ifall kursen förlängdes. Det bör beaktas, att vintertiden i Norrland vida mer än i landets sydligare delar är arbetssäsong, då goda förtjänster kunna erhållas på skogsarbete, och att det därför torde för den unge- lantmannen i dessa trakter vara en jämförelsevis stor uppoffring att ägna två vintrar till skolarbete. Vidare bör icke förglömmas, att de norr-

ländska lantbruksskolorna åsyfta förnämligast att utbilda, teoretiskt och praktiskt, blivande egna jordbrukare och icke arbetsförmän, av vilka i Norrland ett ganska ringa behov föreligger. De blivande egna jordbru- karna skulle emellertid troligen ännu mer än nu föredraga att gå till en lantmannaskola i stället för en lantbruksskola, ifall denna senares kurs förlängdes till halvtannat år.

Av dessa skäl hava vi icke vågat såsom vårt förslag upptaga förläng- ning av de norrländska lantbruksskolornas helårskurs till ett och ett halvt år. Det kan förtjäna erinras, att det från Nordvik framställda om— organisationsförslaget icke avsett blott lantbruksskolorna utan samtliga >>jordbruksskolor» i Norrland och sålunda även lantmannaskolorna. Nå- gon dylik förändring av lantmannaskolorna kunna vi för vår del icke tillstyrka.

På grund av den förut framhållna vikten av att i Norrland tillfälle må erbjudas även till praktisk undervisning i jordbrukets teknik samt då detta måste ske sommartid och då härmed bör förbindas viss teoretisk utbildning, vilken kräver sin särskilda tid, hava vi ansett nödvändigt, att en kurs om ett års tid bibehålles.

Då det därefter gällt att undersöka, huruvida helårskursens nuvarande anordning skulle kunna förbättras, har det andra av förberörda bägge huvudförslag kommit under övervägande, nämligen det som förordat,'att kursen skulle börja på våren i stället för på hösten. Förslaget motiveras av att det innebure bestämda fördelar, att praktiken finge gå före den teoretiska undervisningen i lantbruksämnena. Om kursen började den 15 april eller den 1 maj, borde första halvåret ägnas huvudsakligen åt praktik, varefter den egentliga teoretiska undervisningen skulle äga rum påföljande vinterhalvår. Det synes oss, som om detta system skulle in- nebära beaktansvärda fördelar, dock under förutsättning att eleverna vid ankomsten till skolan på våren kvarhållas där under två 5). tre veckor för att erhålla viss grundläggande teoretisk undervisning.

Då vid denna anordning praktiken föregår den teoretiska undervis- ningen i lantbrukets huvudämnen, synes ökad möjlighet förefinnas för att realisera en plan, som vi anse mycket behjärtansvärd. För närva— rande har elevantalet i helårskursen måst begränsas till 10, enär det är sällsynt att i Norrland finna jordbruk, där fler än 10 elever kunna er— hålla sysselsättning under sommaren. Med den nuvarande ordningen mellan teori och praktik inbördes har det troligen varit en nödvändighet att låta eleverna utföra sin obligatoriska praktik just på skolegendomen. Ifall däremot praktiken går före, synes det möta mindre betänklighet att låta densamma, i den mån skolegendomen icke lämnar utrymme för alla eleverna, bedrivas vid andra för ändamålet godkända gårdar i trakten under noggrann övervakning av skolans lärare. Det är uppenbart, att dessa andra elevgårdar icke få vara belägna på alltför långt avstånd från skolan, på det att övervakningen icke må vålla särskilda svårigheter.

Det bör kunna betraktas som om skoljordbruket vore för elevundervis— ningen utvidgat medelst dessa gårdar. Ifall skoljordbruket kan, liksom nu förutsättes, bereda arbete åt 10 elever och ett lika stort antal kan placeras å jordbruk i trakten, kommer den teoretiska undervisningen på hösten att kunna samla 20 elever eller det.nu förutsatta minsta antalet, för vilket skolans lokaler skola vara avsedda. Årskursen utexaminerade elever blir då 20 eller dubbelt mot nu. Elevgårdarna böra utses av skolans sty— relse, eftersom praktiken därstädes utgör en oskiljaktig och obligatorisk del av skolundervisningen. Givetvis bör därvid noga uppmärksammas, att elevgårdens jordbruk är välskött och dess innehavare kompetent att handleda eleverna. Det torde emellertid vara tillbörligt, att lantbrukssty— relsen skall godkänna en gård såsom elevgård till skolan. Förhållandet mellan skolan och elevgården såväl i ekonomiskt som andra avseenden torde böra regleras genom avtal mellan skolstyrelsen och gårdens inne- havare. Då vissa krav böra uppställas på elevgårdens jordbruksdrift och utrustning, vilka torde medföra vissa utgifter för gårdens innehavare, och då elevarbetet, som ju skall ordnas med tillgodoseende av undervis— ningsändamålet, medför vissa olägenheter för gårdens ekonomiska drift, bör det icke förutsättas, att eleverna skola erhålla någon lön för sitt arbete å elevgården. De böra arbeta där under samma villkor som vid sko— lans eget jordbruk. Såsom redan nämnts, böra skolans lärare övervaka ele- vernas arbete å elevgårdarna så att de kunna i samråd med vederbörande gårds innehavare bedöma detsamma och åsätta det betyg. Arbetet vid elevgårdarna bör i undervisningsavseende vara så likartat som möjligt med arbetet vid skolans eget jordbruk. Då praktiken, var den än full- göres, utgör en del av skolarbetet, böra alla elever under hela skoltiden vara frielever samt kunna, i den mån deras ekonomiska förhållanden där— till ge anledning, erhålla elevunderstöd av statsmedel. Då elevgårdarna böra ligga i skolans närhet, torde någon ersättning icke behöva före— komma, vare sig för elevernas resekostnad mellan skolan och elevgårdar-na eller för lärarnas färder för elevernas övervakande.

Vi vilja alltså föreslå, att försök göres med att omlägga organisationen av de norrländska lantbruksskolorna efter följande huvudlinjer.

Endast en kurs hålles, vilken börjar på våren, tidigast 15 april och senast 1 maj. Eleverna skola minst två, högst tre veckor efter ankom— sten till skolan erhålla sådan orienterande teoretisk undervisning i de viktigaste delarna av lanthushållningen, som sätter dem i stånd att bättre förstå de erfarenheter, de skola inhämta under sommarens prak— tik. Därefter vidtager under återstoden av första halvåret praktisk un— dervisning vid skolans jordbruk för 10 elever och för de återstående vid särskilt utsedda elevgårdar i enlighet med här ovan angivna grunder. Såvitt möjligt bör därunder någon teoretisk undervisning lämnas, vilket lättast kan ske för de vid skolans jordbruk kvarstannande eleverna. Ok— tober månad torde särskilt lämpa sig härför. Under andra halvåret sam-

las alla eleverna till gemensam undervisning vid skolan dels för att er- hålla återstående teoretisk undervisning och dels för att liksom nu för— rätta turer i ladugård, slöjdstuga m. m. samt, i den mån tiden för den teoretiska undervisningen sådant medgiver, deltaga i jordbrukets vinter- arbeten och skogsskötsel.

Då den av oss föreslagna kursen skulle vara lika lång som den nuva— rande helårsknrsen, kunde den synas icke böra ge anledning till någon förändring i statsanslaget till skolan. Emellertid måste två omständig— heter beaktas. Då. elevernas teoretiska undervisning skulle tillökas med två till tre veckor genast vid ankomsten på våren, vållar detta skolan kostnad för deras underhåll, vilken för minimiantalet av 10 elever med en dagkostnad av 1 krona 50 öre under 20 dagar gör 300 kronor. Därest elevantalet stiger över 10, kommer såväl under sagda tid som under på- följande vinterhalvår ytterligare dylik ökad dagkostnad att uppstå. De dagar, då ladugårdsturer eller annat praktiskt arbete under vintern utfö- res, bör denna kostnad anses ersatt av arbetet, men för övriga dagar ut— gör kostnaden ren ökning i skolans utgifter. Man synes kunna anslå denna tid till inalles 150 a 160 dagar, vår och vinter hopräknade. Efter ovan angivna dagkostnad av 1 krona 50 öre skulle utgiften uppgå till 225 a 240 kronor för varje sådan elev utöver 10.

Med hänsyn till dessa omständigheter och då den ordinarie lärarens lön bör ökas till 3900 kronor av samma skäl, som anförts beträffande förste läraren vid de sydligare skolorna, samt i betraktande av att från skolornas sida med styrka framhållits, att det nuvarande anslaget vore för lågt, sy- nes det normala statsanslaget till skolan böra höjas till 10 000 kronor. Så- som ovan framhållits, stå skolans utgifter i visst förhållande till elevanta— let. Då det emellertid är ovisst, huruvida och i vad mån antalet kommer att överstiga 10, bör någon ytterligare ökning i det fasta anslaget icke föranledas av denna möjlighet till ökat elevantal. Däremot anse vi skä- ligt, att skolan erhåller ytterligare bidrag av 200 kronor för varje helårs- elev utöver 10. Därest skolan skulle erhålla 20 elever, skulle statsbidraget alltså uppgå till inalles 12000 kronor.

För den händelse denna omläggning med helårskursens början om vå- ren icke anses böra genomföras, torde den nuvarande organisationen av denna kurs böra bibehållas. I sådant fall skulle i huvudsak ingen annan ändring ske än att den nuvarande särskilda vinterkursen borttages. I detta fall synes det förut omnämnda förslaget att skolan börjar några dagar före den 1 november vara lämpligt och förtjänt att genomföras. Statsanslaget torde i detta fall böra ökas med endast 500 kronor.

Allt efter det system som väljes, bör reglementet undergå erforderliga förändringar.

Kuugörelsen om statsunderstöd till lantbruksskolor.

I avseende å kungörelsen den 18 juni 1927 (nr 222) angående statsun— derstöd till lantbruksskolor hava vi följande ändringar att föreslå.

& 1. Av förut anförda skäl bör statsunderstödet till lantbruksskola i södra och mellersta Sverige ökas till 13000 kronor. Ifall förslaget om att kursen vid de norrländska lantbruksskolorna skall börja på våren godkännes, bör statsunderstödet till dessa skolor höjas till 10000 kronor jämte 200 kronor för varje helårselev utöver 10. Ifall däremot ingen an- nan huvudsaklig ändring rörande dessa skolor sker, än att den särskilda vinterkursen borttages, bör understödet höjas blott till 9 500 kronor.

% 3. Minimigrundlönen för förste lärare, resp. ordinarie lärare bör be- stämmas till 3900 kronor. Eftersom i s 7 mom. 5 talas om ersättning till föreståndare och förste, resp. ordinarie lärare för naturaförmåner, bör i $ 3 stadgas, att dylika naturaförmåner böra kunna utbytas mot dylik er- sättning, varvid böra föreskrivas samma minimibelopp, som av oss före- slagits beträffande lantmannaskola, eller sålunda 800 kionor för förestån- dare och 600 kronor för lärare.

& 4. Här bör stadgas rätt för föreståndare och lärare att för ålderstill— lägg tillgodoräkna sig tjänstgöring såsom konsulent hos hushållningssäll— skap eller hos kemisk—växtbiologiska anstalten i Luleå enligt samma reg— ler som av oss i dylikt avseende föreslagits beträffande lantmannaskolor.

I riksstaten finnes nu upptaget ett ordinarie förslagsanslag å 122500 kronor såsom understöd åt lantbruksskolor. Då vi föreslagit dels ökning i statsbidragsbeloppet med 1500 kronor till envar av de nuvarande åtta enskilda skolorna i södra och mellersta Sverige, dels inrättande av en ny sådan skola med statsbidrag å 13000 kronor, dels ock ökning med 1000 kronor till vardera av de båda norrländska skolorna jämte möjlig- het till ökat anslag, beroende av elevantalet, anse vi att det ordinarie statsanslaget bör ökas med 27500 kronor till 150000 kronor.

Härvid är icke hänsyn tagen till de båda statsskolorna vid Ultuna och Alnarp utan lärer bedömandet av dessa skolors anslagsbehov böra bero av framställningar av vederbörande statsinstitutioner.

Lanthushållsskolor.

Lanthushållsskolorna 1912—1928.

Våra svenska lanthushållsskolor äro av jämförelsevis ungt datum. Förtjänsten av att denna skoltyp kommit till stånd i vårt land tillkom- mer 1907 års lantbruksundervisningskommitté. I den del av sitt betän- kande, som rör denna nya skoltyp, erinrar kommittén först om betydel- sen av kvinnans arbete vid såväl det mindre som det något större jord— bruket. En mångfald uppgifter, såsom skötsel av husdjur och träd— gård, tillvaratagande och beredning av produkter från ladugård och träd- gård, handhavandet av vissa binäringar, såsom fjäderfäskötsel, samt ledningen av hemmets inre ekonomi, tillkomma henne. Därför kräves det, att hon erhåller lämplig utbildning för denna del av sitt kall. Av allra största betydelse är det dock, att landsbygdens kvinnor förvärva ökad skickliget i husmode'rns kall, så att de kunna på bästa sätt förvalta hemmets ekonomi och med enkla medel främja hälsa och trevnad i det- samma.

I enlighet med denna sin uppfattning föreslog kommittén dels vissa åtgärder för främjandet av det mindre jordbruket, vilka skulle tillgodose behovet av ökad undervisning för den äldre kvinnan på landsbygden, dels också för de unga lantkvinnornas utbildning skolor av en ny typ, för vilka kommittén tänkte sig benämningen lanthushållsskolor. En kurs vid dylik skola borde enligt kommitténs åsikt pågå under minst tolv veckor och omfatta övningar och undervisning i följande ämnen:

I. Praktisk undervisning (övningar och demonstrationer):

a) matlagning, bakning, tillvaratagande av slakt;

b) konservering;

c) tvätt och städning;

d) mjölkhushållning;

e) trädgårdsskötsel, fjäderfä- och smådjursskötsel, svin- och nötboskapsskötsel samt mjölkning med demonstrationer i trädgård, hönshus, ladugård och svinhus ävensom praktiska övningar, där så lämpligen kan ske.

II. Teoretisk undervisning:

a) närings- och födoämneslära;

b) enkel bokföring och beräkning av hushållsutgifter, lämpade efter olika in- komstbelopp ;

d) mjölkhushållning;

e) trädgårdsskötselns grunddrag och trädgårdsalstrens tillgodogörande; fl skötseln av fjäderfä och andra smärre husdjur; samt gl svinskötselns och nötboskapsskötselns grunddrag.

Med hänsyn till de stora olikheter i jordbrukshänseende, som råda inom landets olika delar och som betinga, att undervisningen på varje plats lämpas efter de lokala förhållandena, ansåg sig kommittén icke böra föreslå någon viss undervisningsplan att lända till efterrättelse vid de föreslagna skolorna; frågan om de olika läroämnenas omfattning, lik— som huruvida andra ämnen än de ovan nämnda skulle upptagas på läro— planen, syntes lämpligast kunna avgöras av den för varje skola utsedda styrelsen.

Kommittén tänkte sig, att de föreslagna skolorna skulle förläggas till folkhögskolor eller lantmannaskolor eller också såsom fullt fristående till annan lämplig plats. Tillgång till demonstrationer Vid ett välskött min- dre jordbruk borde emellertid alltid finnas, enär denna omständighet vore av största betydelse för en framgångsrik verksamhet vid skolan, vars undervisning borde ordnas så praktiskt som möjligt. Framdeles borde också vid skolorna kunna ordnas vissa Specialkurser, såsom t. ex. smör— berednings- och ystningskurser, mjölkningskurser, trädgårdskurser, sylt— ningskurser m. m. allt efter de olika orternas behov och förhållanden.

Vid skolan skulle finnas en vid densamma boende föreståndarinna samt övriga lärarkrafter i mån av behov; kommittén fann önskligt, att såväl föreståndarinnan som särskilt lärarinnan i huslig ekonomi avlagt examen från lärarinnekurs i sagda ämne. I de fall, då lanthushållsskola vore förlagd till samma plats som folkhögskola eller lantmannaskola och hade med dylik skola gemensamma lokaler och lärare, borde dylik skolas föreståndare utses till rektor jämväl för lanthushållsskolan.

Kostnaderna för en kurs vid lanthushållsskola med ovan angivna or- ganisation beräknade kommittén till 2200 kronor, och fann kommittén skäligt, att staten bidrog till dessa kostnader med. 1800 kronor. Som vill— kor för statsanslagets åtnjutande skulle bl. a. gälla, att antalet elever vid kursen uppgick till minst 12.

På grundval av det sålunda framlagda kommittéförslaget och i huvud- saklig överensstämmelse därmed utarbetades och avgavs av Kungl. Maj:t proposition i ärendet till 1912 års riksdag. Det framlagda förslaget till upprättandet av lanthushållsskolor godkändes av riksdagen, som jämväl i enlighet härmed beviljade ett förslagsanslag av 36 000 kronor (beräk— nat för 20 kurser) till understöd åt sådana skolor. Reglemente för med statsmedel understödda lanthushållsskolor samt kungörelse angående statsanslag till sådana utfärdades av Kungl. Maj:t den 29 juni 1912 (nr 118 och 120).

Intresset för den nya skoltypen var tydligen från början stort, ty re—

dan under första läsåret, 1912—1913, upprättades icke mindre än 14 skolor, fördelade på tio olika län. Dessa skolor voro: Kumlan, Rimforsa, Toll- arp, Hammenhög, Osby, Fridhem, Tyft, Vendelsberg, Färgelanda, Stens- torp, Kävesta, Degerfors, Strömsör och Matarengi. Av dessa voro Kum— lan, Rimforsa, Tollarp och Strömsör fristående (Kumlan och Rimforsa dock i viss förbindelse med lanthnshållningsseminariet på resp. platser), de övriga förenade med folkhög— eller lantmannaskolor.

Under följande läsår tillkommo ytterligare fem lanthushållsskolor, nämligen Östra Grevie, Katrineberg, Bjärtorp, Ådalen och Gran; där— emot var kursen vid Tyft inställd, och skolan blev sedan nedlagd.

Läsåret 1914—1915 voro inalles 21 skolor i verksamhet; såsom nya hade- tillkommit Karlstad, Tärna och Mora. Följande läsår inrättades 7 nya skolor, nämligen Benninge, Värnamo, Rottneskvarn, Tumleberg, Fellings- bro och Hussborg. Då samtliga de föregående år förefintliga också voro i verksamhet, hade antalet skolor härmed stigit till 27.

Under läsåret 1916—1917 ökades antalet lanthushållsskolor ytterligare genom 4 nytillkomna, nämligen Markaryd, Arvika, Karlskoga och Birka. Följande år tillkommo skolorna i Tenhult och Bräkne—Hoby, varemot skolan i Ådalen nedlagts med utgången av föregående läsår; antalet sko- lor var sålunda nu 32. Genom tillkomsten av skolorna vid Hälsing- gården och i Sätila ökades det under läsåret 1918—1919 ytterligare, men då skolan i Arvika nedlades, stannade antalet vid 33. '

De båda närmast följande läsåren inrättades nya lanthushållsskolor i Snöån (1919—1920) samt Vackstanäs, Stora Segerstad och Uddeholm (1920—1921); med utgången av förstnämnda läsår nedlades däremot sko— lan i Karlstad och vid det sistnämndas slut skolan i Rottneskvarn. Läs— året 1921—1922 tillkom skolan i Dingle och 1922—1923 den i Borghamn. Härmed var antalet lanthushållsskolor uppe i 38 och hade i och med detta nått sitt hittillsvarande maXimnm. Sedermera hava blott tillkom— mit två nya skolor, Kyrkerud och Offer, men då under samma tid tvenne skolor, Vara (Tumleberg) och Karlskoga, nedlagts, är antalet vid slutet av läsåret 1928—1929 också 38.

[ det förutnämnda, av 1907 års lantbruksundervisningskommitté fram- lagda förslaget till organisation av lanthushållsskolorna, liksom också i det förut omnämnda reglementet för desamma, förekommo endast be- stämmelser om ett slag av kurser, vilka, som förut nämnts, skulle pågå under minst 12 veckor. Utan hinder av föreskrifterna i reglementet kunde varje skola under ett läsår hålla en eller flera kurser; anslaget till varje kurs utgick med samma belopp, vare sig skolan hade en eller flera sådana. Redan från början har också var och en av dessa kom— binationer funnits företrädda vid lanthushållsskolorna. _

Snart nog gjorde man vid åtskilliga lanthushållsskolor den erfarenhe— ten, att en längre tid än den för kursen föreskrivna minimitiden var be- hövlig för att ge eleverna en tillfredsställande utbildning. Särskilt var

detta fallet, där man med hänsyn till ortsförhållandena ansåg det lämp- ligt och nödigt att meddela praktisk handledning också i skötseln av större husdjur. På grund härav framfördes förslag om inrättandet av längre kurser, vilka skulle pågå under minst 24 veckor, sålunda dubbelt så länge som förut stadgats. I enlighet med detta förslag ingick också Kungl. Maj:t till 1917 års riksdag med proposition om förhöjt anslag till sådana förlängda kurser; anslaget till sådan längre kurs blev av riks- dagen fastställt till 2 700 kronor, sålunda 50 procent högre än till en kor- tare kurs. I enlighet med detta beslut utfärdade Kungl. Maj:t den 28 september 1917 dels kungörelse angående ändrad lydelse av vissa paragra— fer i förut nämnda reglemente för lanthushållsskolorna och dels ny kun— görelse angående anslag till lanthushållsskolor (nr 638 och 639).

I den förut nämnda av 1907 års lantbruksundervisningskommitté upp- gjorda beräkningen av kostnaderna för en lanthushållsskolkurs, på vilken förslaget om statsanslag till kursen grundade sig, hade lönerna till före— ståndarinna och lärarinna förslagsvis upptagits till 800, resp. 400 kronor. Någon föreskrift om att dessa belopp skulle utgå som minimilöner blev dock icke här, lika litet som ifråga om lantmannaskolorna, föreslagen eller antagen. Lönerna till skolornas föreståndarinnor och lärarinnor voro därför under de första åren mycket varierande.

På grund av det under åren 1916—1918 starkt sjunkande penning- värdet blevo såväl de till lanthushållsskolornas föreståndarinnor och lärarinnor i allmänhet utgående lönerna som ock anslagen till skolorna i sin helhet allt mera otillräckliga. Med anledning härav beviljade riks- dagen för åren 1918 och 1919 anslag till tillfällig löneförbättring åt lant- hushållsskolornas föreståndarinnor och lärarinnor samt för sista hälften av 1918 jämväl extra krigstidstillägg. Även vissa landsting och hushåll— ningssällskap anslogo medel för samma ändamål. Trots detta blev emel— lertid såväl skolornas som deras ordinarie lärarkrafters ekonomiska ställning mycket svår vid slutet av nämnda tidsperiod.

Med hänsyn till nämnda förhållanden framförde lantbruksstyrelsen i en förut under lantmannaskolorna omnämnd skrivelse av den 29 ja— nuari 1919 till Kungl. Maj:t förslag om fullständig reglering av lönerna till föreståndarinnor och lärarinnor vid lanthushållsskolorna samt an- slagen till desamma och villkoren för dessas åtnjutande. Detta förslag innebar, såsom av det följande framgår, i vissa avseenden nya principer för beräknandet av anslagen till olika kurser, liksom också för lärar- personalens avlöning. Dessutom föreslogs i detsamma en förlängning av minimitiden för den ursprungliga, korta kursen från 12 till 15 veckor.

På grundval av och i så gott som fullständig överensstämmelse med det utav lantbruksstyrelsen framlagda förslaget utarbetades och avgavs av Kungl. Maj:t den 14 mars 1919 proposition till riksdagen (nr 265) an- gående anslag till lantbruksskolor, lantmannaskolor och lanthushålls— skolor. Vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit ifråga om lanthushålls-

skolorna och Övriga skolor bifölls av riksdagen, som jämväl lämnade Kungl. Maj:t begärt bemyndigande att vidtaga de jämkningar i de före- slagna grunderna för statsbidraget, som kunde finnas erforderliga, även- som utfärda närmare föreskrifter rörande dessa grunders tillämpning. I enlighet med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t den 12 december 1919 nytt reglemente för med statsmedel understödda lanthushållsskolor ävensom kungörelse angående statsunderstöd till lanthushållsskolor m. 1111. (nr 853 och 854) att gälla från och med den 1 januari 1920.

Innebörden av de sålunda av Kungl. Maj:t och riksdagen fattade be- sluten, i vad desamma gälla statsunderstöd till lanthushållsskolor och villkoren för erhållande härav, torde bäst klargöras genom att återge de båda första paragraferna i sistnämnda författning, vilka hava följande lydelse:

51.

Till lanthushållsskola, anordnad i överensstämmelse med gällande reglemente för med statsmedel understödda sådana skolor, må, efter Kungl. Maj:ts beprövande, statsunderstöd utgå sålunda:

1) till kortare kurser:

a) för första kursen under läsåret högst 3 200 kronor b) » andra » » >> » 2 600 >> c) » tredje » >> » >> 2 000 » varav i grundanslag för varje kurs 1 500 kronor; 2) till längre kurser: a) för första kursen under läsåret högst »150() kronor b) >> andra >> » » >> 3 600 » varav i grundanslag för vardera kursen 2 250 kronor;

3) samt därjämte erforderligt belopp till ålderstillägg åt föreståndarinna och lä- rarinna, vilken bestrider full tjänstgöring, enligt i % 4 angivna grunder.

Hålles vid lanthushållsskola under samma läsår en kortare och en längre kurs, må statsunderstödet till den längre kursen beräknas såsom för första kurs, även där denna kurs hålles efter den kortare kursen, skolande den kortare kursen i dylikt fall betraktas såsom andra kurs.

ge.

Såsom villkor för erhållande av statsunderstöd enligt & 1 skall gälla: 1) att vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt, ifråga om ny skola, jämväl inspektören över lanthushållsskolorna vitsordat behovet inom orten av skolan;

2) att undervisningen vid skolan pågår så lång tid, som i gällande reglemente för med statsmedel understödda lanthushållsskolor är föreskrivet för de särskilda kurserna, med rätt för Kungl. Maj:t att, där särskilda skäl därtill föranleda, bevilja statsunderstöd, oaktat kursen icke pågått stadgad minimitid;

3) att antalet elever vid kursen uppgår till minst 12 och högst 24, med rätt för Kungl. Maj:t att på grund av särskilda omständigheter bevilja statsunderstöd, oak- tat villkoren ifråga om elevantal icke äro uppfyllda;

4) att inom orten tillskjutes ett belopp, som med inberäknande av elevavgifter uppgår minst till det belopp, varmed statsunderstödet till kursen överstiger grund-

anslaget, varemot bidrag från orten icke kräves för av statsmedel beviljade ålders- tillägg;

5) att för varje påbörjat 1000-tal kronor av det till en kurs utgående statsun- derstödet minst en frielev eller dubbla antalet elever mot halv avgift äga åtnjuta undervisning i kursen, i den mån vid densamma finnas obemedlade eller mindre bemedlade elever, vilka erhållit understöd av statsmedel för genomgående av kurs vid lanthushållsskola, eller andra obemedlade eller mindre bemedlade elever vid kursen anmäla sig till erhållande av sådan förmån;

6) att för undervisningens bestridande vid skolan finnas anställda föreståndarinna och minst en lärarinna med full tjänstgöring i enlighet med föreskrifterna i gäl- lande reglemente för med statsmedel understödda lanthushållsskolor;

7) att till föreståndarinna ävensom till lärarinna, vilken bestrider full tjänstgö— ring, utgå. förutom ålderstillägg, minst de i % 3 föreskrivna avlöningsförmåner, såvida ej Kungl. Maj:t i särskilt fall finner anledning medgiva undantag;

8) att skolans verksamhet bedrives i full överensstämmelse med gällande regle- mente och av lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifter; samt

9) att skolan underkastar sig den kontroll, Kungl. Maj:t i varje särskilt fall fin— ner skäl föreskriva.

I ä 3 av samma kungörelse finnas föreskrifter om de minimilöner, som enligt den fastställda regleringen skola utgå till föreståndarinna och ordinarie lärarinna i lanthushållsskola. I de sålunda tillförsäkrade lönerna ingår grundlön med följande belopp:

förestånda-

. lärarinna rinna

1) kortare kurser: första kursen under läsåret ................ 1 400 1000 andra » » 800 tredje » 600

2 400

2) längre kurser: första kursen under läsåret .............. 2 000 1 500 andra 1 000

2 500

Till dessa grundlöner komma så ålderstillägg, för föreståndarinna två och för lärarinna tre, vart och ett å 300 kronor, efter resp. 5 och 10 samt, för lärarinna, 15 års tjänstgöring.

Förutom den kontanta lönen skola föreståndarinna och lärarinna åt— njuta bostad oeh bränsle enligt närmare angivna bestämmelser.

Av ovan lämnade uppgifter framgår bl. a., att de fastställda mini— milönerna (grundlönen) till föreståndarinna och lärarinna utgå efter en fallande skala allt efter det antal kurser, vari de undervisa. Denna anordning har närmast motiverats därmed, att en föreståndarinna eller lärarinna, som är bunden vid exempelvis en kortare kurs, i regel ej torde kunna erhålla ett lika lönande arbete under de återstående två tred- jedelarna av året; samma princip måste också anses gälla, där anställ— ningen gäller två kortare eller en längre kurs.

Som en naturlig följd av dessa bestämmelser om minimilönerna be— räknades också statsunderstödet till olika kurser efter fallande skala. För en sådan anordning talar också den omständigheten, att skolans öv— riga utgifter, exempelvis hyra, byggnadsunderhåll o. d., i regel ej heller stiga i proportion till antalet kurser.

I det nya reglementet infördes en del förtydliganden och ändringar, dock ej av mera genomgripande art. Sålunda bestämdes minimitiden för kurserna, liksom för lantmannaskolor, i dagar, 105 för kortare och 165 för längre kurs; i detta antal ingå emellertid också sön— och helg— dagar, då eleverna äro samlade och praktisk handledning i exempelvis matlagning lämnas. Vidare infördes föreskrift om att vid varje skola skall finnas, förutom föreståndarinna, minst en lärarinna med full tjänst— göring.

Dessa senast nämnda författningar äro fortfarande i huvudsak gäl— lande. Vissa smärre ändringar och tillägg hava dock blivit nödvändiga, bl. a. med anledning av att lanthushållsskolornas föreståndarinnor och lärarinnor från och med år 1921 erhållit delaktighet i statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. (numera statens pen— sionsanstalt). Föreskrift om skyldighet att tillhöra densamma har ut— färdats genom kungl. kungörelse av den 26 november 1920 (nr 751). Samtidigt tillkom också. genom en särskild kungl. kungörelse (nr 750) be- stämmelser om föreståndarinnas och ordinarie lärarinnas anställnings- förhållanden. Genom kungörelse av den 8 maj 1925 (nr 112) hava dessa före- skrifter och därmed sammanhängande bestämmelser rörande förestånda— rinnas och lärarinnas skyldigheter något ändrats.

Förutom det statsunderstöd, som utgått till lanthushållsskolorna enligt 1919 års riksdags ovan omförmälda beslut och därpå. grundade kungl. kungörelse, hava skolorna under senare åren på grund av utav riksda- gen för varje år fattat beslut erhållit ökat understöd, under senare år med högst 10 procent. Därjämte har till skolornas lärarpersonal utgått dyr- tidstillägg å halva minimilönen efter samma grunder, som gällt för be- fattningshavare i statens tjänst (oreglerade verk).

I det föregående har i korthet omnämnts tidpunkten för de olika lant- hushållsskolornas tillkomst ävensom hur antalet skolor under de första åren tämligen hastigt ökades. I tab. 15 lämnas en översikt över an— talet skolor, som varit i verksamhet under olika läsår. I samma tabell finnas också sammanställda uppgifter rörande antalet kurser av olika slag samt elevantalet i de olika kurserna från ifrågavarande skolors tillkomst t. o. m. läsåret 1927—1928. Ifråga om skolornas antal framgår av tabellen, att detta, såsom redan nämnts, ökats t. o. m. läsåret 1922—1923, varefter det bibehållit sig ungefär oförändrat. Antalet kurser, vilket på grund av att mer än en kurs kunnat hållas vid varje skola är större än antalet skolor, har med någon mindre avvikelse varit i stigande t. o. m. läsåret 1924—1925. Sedan möjlighet att erhålla anslag till längre kur-

Tab. 15. Lanthushållsskolor: antal skolor, kurser och elevantal åren 1912—1928.

lAntalkurser Antal elever

Antal skolor kortare längre summa ikon-tare ilangre summa kurser kurser

1912—1913 ..................... 19 19 325 325 1913—1914 ..................... 32 462 462 1914—1915 ..................... 32 540 540 1915—1916 ................... 43 — 693 — 1916—1917 .................... ' 50 777 — 1917—1918 ..................... 47 723 76 1918—1919 50 . 733 89 1919—1920 ..................... - ' 39 536 209 1920—1921 ..................... 39 525 229 1921—1922 ..................... 41 0 637 306 943 1922—1923 ..................... 41 . 647 305 952 1923—1924 ..................... ' - 626 329 955 1924—1925 ..................... 595 380 975 1925—1926 ..................... 5 " ' 576 482 1 058 1926—1927 ..................... ' ' . 580 439 1 019 1927—1928 .- 3 513 508 1 021

ser tillkommit, har en anmärkningsvärd förskjutning i antalet kurser från kortare och till längre sådana ägt rum, så att under sista läsåret nästan lika många längre kurser som kortare sådana hållits.

Elevantalet var under de första sju läsåren statt i oavbrutet stigande. Efter en tillbakagång åren 1919—1920 och 1920—1921 skedde en stark ök- ning under läsåret 1921—1922. Under de följande fyra läsåren steg elev- antalet ytterligare och nådde 1925—1926 sitt hittillsvarande maximum, 1058. De båda sista åren har det varit något lägre men dock överstigit 1000—talet.

De under läsåret 1928—1929 i verksamhet varande lanthushållsskolorna och deras fördelning på olika län framgår av följande översikt:

Stockholms län ........ Vackstanäs, Uppsala » ........ Kumlan, Södermanlands » ........ Benninge, Östergötlands >> ........ Rimforsa och Borghamn, Jönköpings » ........ Värnamo, Tenhult och Stora Segerstad, Kronobergs » ........ Markaryd, Blekinge » ........ Bräkne—Hoby, Kristianstads » ........ Hammenhög, Tollarp och Osby, Malmöhus » ....... Fridhem, Östra Grevie och Äkersberg, Hallands » ........ Katrineberg,

Göteborgs och Bohus län ........ Vendelsberg och Dingle, Älvsborgs » Färgelanda (norra delen) och Sätila (södra delen), Skaraborgs » Bjärtorp och Axvall, Värmlands » ........ Uddeholm och Kyrkerud, Örebro » ........ Fellingsbro och Kävesta, Västmanlands » ........ Tärna, Kopparbergs » ........ Mora och Snöån, Gävleborgs » ........ Hälsinggården, Västernorrlands » ........ Hussborg och Offer, Jämtlands » ........ Birka, Västerbottens » ........ Strömsör och Degerfors, Norrbottens » ........ Gran och Matarengi.

Av denna översikt framgår bl. a., att lanthushållsskolor finnas i 22 län, medan 2, Kalmar och Gotlands, sakna sådana. Tre län hava var— dera tre skolor, 10 län vardera två skolor och de övriga vardera en. Uppgift rörande de olika kurser, som hållas vid varje lanthushållsskola, lämnas i annat sammanhang.

Enligt för lanthushållsskolan gällande reglemente må skolans styrelse med hänsyn till förhållandena inom orten bestämma de olika läroämne- nas omfattning ävensom huruvida i undervisningen skola ingå även an- dra ämnen, berörande undervisningens syfte, än de ovan nämnda, vilka angivas i 6 3 av reglementet; börande dock de i i; 3 upptagna teoretiska. ämnena i varje fall tilldelas erforderlig tid, vid kortare kurser i allmän- het omkring två undervisningstimmar dagligen, samt återstoden av nu- dervisningstiden användas till demonstrationer och övningar.

I enlighet med denna bestämmelse har den teoretiska undervisningen i lanthushållsskolorna i allmänhet omfattat vid kortare kurser 150—220 timmar och vid längre kurser 230—280 timmar. Det största timantalet har i regeln ägnats åt närings- och födoämneslära, hälso- och sjukvårds— lära samt trädgårdsskötsel. Undervisningen i husdjursskötsel, inklusive fjäderfä- och smådjursskötsel, har med hänsyn till omfattningen växlat mycket vid olika skolor. Vid åtskilliga skolor har bl. a. också meddelats en mer eller mindre omfattande undervisning i svenska språ— ket och räkning.

Det i skolornas redogörelser angivna timantalet för den praktiska. undervisningen varierar för kortare kurser vanligen från omkring 600 till c:a 800 timmar samt för längre kurser från nära 1100 till 1 200 år 1300 timmar, i enstaka fall t. o. ni. något högre.

I det föregående hava uppgifter lämnats angående de grunder, efter vilka ordinarie statsunderstöd utgått till lanthushållsskolorna. Förutom detta har, såsom också omnämnts. statsanslag beviljats till ålders- och dyrtidstillägg åt lärarpersonalen, ökat understöd till skolorna m. m. I tab. 16 lämnas en översikt över de belopp, vilka årligen såsom statsunder— stöd utgått till samtliga skolor. Under de sex första åren visa dessa,

Tab. 16. Lanthushållsskolornas samtliga inkomster under åren 1912—1928.

St t understöd nn- & SA___. ___,"1— Ortsbidrag Summa

ordinarie övriga summa inkomster anslag1 anslag

19 12_ 1913 .............................. = 32 880 2(22 364) (55 244) 1913—1914 ............................. 54 830 54 830 43 815 98 645 1914—1915 .............................. 60 330 60 330 50 577 110 907 1915—1916 .............................. 78 700 78 700 66 043 144 743 1916—1917 .............................. 89 770 89 770 97 978 187 748 1917—1918 .............................. 100 628 - 100 628 139 746 240 374 1918—1919 .............................. 157 073 157 073 125 058 282 131 1919—1920 .............................. 292 323 292 323 171 076 463 399 1920—1921 .............................. 288 036 288 036 202 518 490 554 1921—1922 .............................. 246 881 246 881 187 046 433 927 1922—1923 .............................. 233 496 233 496 177 680 411 176 1923—1924 .............................. 235 822 " _ 235 822 187 632 423 454 1924—1925 .............................. 235 323 _ 235 323 196 774 432 097 1925—1926 ................... . .......... 202 640 52 359 254 999 215 625 470 624 1926—1927 .............................. 203 980 53 923 257 903 209 562 467 465

1927—1928 .............................. 206 650 55 285 261 935 223 893 485 828 ,

* För läsåren 1918—1919 t. 0. 111. 1921—1925 jämväl övriga anslag (dyrtidstillägg, ökat understöd, ålderstillägg 111. m.) ” Uppgifter saknas för fyra skolor.

såsom följd av det år för år ökade antalet skolor, en jämn stegring. På grund av de tillfälliga anslagen till löneförbättring och dyrtidstillägg m. m. ökades anslagsbeloppet starkt under läsåren 1918—1919 t. o. 111. 1920—1921, varefter summan åter nedgick. Under de tre läsåren 1922— 1923 t. o. 111. 1924—1925 höll den sig nästan oförändrad, men sedermera har beloppet årligen ökats något.

Såsom villkor för åtnjutande av statsunderstöd till lanthushållssko- lorna har, liksom ifråga om lantmannaskolorna, bl. a. gällt, att skolan skall förfoga över ortsbidrag till visst minimibelopp. Ortsbidragen hava i flertalet fall utgått med större belopp än stadgat minimum. Sum- morna av dessa ortsbidrag under olika är äro jämväl upptagna i tab. 16. Beloppen visa, på ett par undantag när, en jämn stegring och närma sig summan för statsunderstödet till skolorna.

I tab. 17 lämnas en översikt över ortsbidragen och huru dessa fördela sig på olika bidragsgivare. Av tabellen framgår bl. a., att hushållnings- sällskapens och landstingens bidrag under den första femårsperioden voro

Tab. 17. Lanthushållsskolornas inkomster av andra medel än statsanslag under åren 1912—1928.

Ortsbidrag frå. n

Diverse kommuner, elev- inkomster föreningar m. 111.

hushåll- nings- sällskap

lands-

ting avgifter

1912—1913 .............................. 6 750 6 250 2 417 6 139 807 (22 364) 1913—1914 .............................. 8 000 8 290 1 612 8 226 17 687 43 815 1914—1915 .............................. 7 550 9 750 4 273 11 647 17 357 50 577 1915—1916 .............................. 11 050 12 300 8 853 16 584 17 256 66 043 1916—1917 .............................. 13 043 14 675 10 162 20 591 39 505 97 978 1917—1918 .............................. 19 833 24 024 9 436 18 556 51 775 139 743 % 1918—1919 ............................. 21 924 36 460 9 199 23 916 34 360 125 058 5 1919—1920 .............................. 29 962 58 804 31 705 25 158 24 724 171 076 1920—1921 .............................. 27 400 83 938 35 448 25 797 29 936 202 518 , 1921—1922 .............................. 31 100 70 382 32 217 27 975 25 369 187 046 ' 1922—1923 .............................. 29 850 63 625 33 570 24 268 26 365 177 680

1923—1924 .............................. 29 440 77 411 25 682 24 588 30 511 187 632 1924—1925 .............................. 34 490 78 928 25 677 26 214 31 461 196 774 1925—1926 .............................. 34 053 99 841 29 217 25 424 25 593 215 625 1926—1927 .............................. 36 887 86 040 34 432 27 940 23 364 209 562 : 1927—1928 .............................. 42 010 82 375 39 912 29 801 28 304 223 893

1 Uppgifter saknas för fyra skolor.

ungefär lika stora. Sedermera hava emellertid landstingsbidragen ökats i vida starkare proportion, så att de under senare år i genomsnitt varit mer än dubbelt så stora som hushållningssällskapens anslag. Liksom ifråga om lantmannaskolorna torde detta bero på att sällskapen ej haft tillräckliga resurser för att fylla skolornas nödvändiga behov av ortsbi— drag, varför landstingen måst träda emellan.

Angående övriga ortsbidrag och inkomster hänvisas till tabellen. Pro— proportionsvis äro bidragen från kommuner m. m. samt elevavgifter större än för lantmannaskolorna.

I tab. 18 hava, liksom förut för lantmanna— och lantbruksskolorna, sko— lornas inkomster och elevantal under olika år sammanställts, och på grundval härav har kostnaden för varje utbildad elev beräknats. Av siffrorna i den Sista kolumnen framgår, att hela kostnaden pr elev under de första åren uppgick till c:a 200 kronor. Efter att sedermera med den börjande kristiden ha ökats för att under läsåren 1919—1920 och 1920—1921 ha nått ett maximum av över 600 kronor, har kostnaden pr

Inkomster av Kostnader pr elev

stats- orts- av stats- | av orts-

anslag bidrag bidrag | bidrag 5 Summa

1912—1913 .............................. 32 880 1(22 364) 101—17 (6881), (16998) 1915—1914 .............................. 54 830 43815 11800 94'84 ! 213-30 1914—1915 .............................. 60 330 50 577 1117 2 9300 205-ss 1915—1916 .............................. 78 770 66 043 113-07 9530 208—97 1916—1917 .............................. 89 770 97 978 115-53 126'10 241—03 1917—1918 .............................. . 100 628 139 746 125-04 174-00 300—04 1918— 1919 .............................. 157 073 125 058 191-09 152-14 343-23 1919—1920 .............................. 292 323 171076 392'38 229-03 622-01 1920—1921 .............................. 288 036 202 518 38201 26869 65000 1921—1922 .............................. . 246 881 187 046 26186 19805 46015 1922—1923 .............................. 952 233 496 177 680 2463 2 186-00 432-90- 1923—1924 .............................. 955 235 822 187 632 24603 19647 44310 1924—1925 ............................ 975 235 323 196 774 241—30 20132 443-13 ' 1925—1926 .............................. 1 058 254 999 215 625 24102 203-so 4448 2 1926—1927 .............................. i 1 019 257 903 209 562 253-09 20565 45874 1927—1928 .............................. ! 1021 261 9351| 223893 256'55= 21929 47584

1 Uppgifter saknas för fyra skolor.

elev från och med läsåret 1921—1922 hållit sig ganska jämn, nämligen mellan 432 och 475 kronor. Den obetydliga stegringen under de senaste åren torde bero på att flera skolor, såsom förut i annat sammanhang omnämnts, övergått från kortare till längre kurser.

Lanthushållsskolornas organisation, utrustning och undervisning..

Nuvarande förhållanden.

I den nu lämnade redogörelsen för våra lanthushållsskolors tillkomst och utveckling under åren 1912—1928 hava dessa skolors organisation, antal, elevantal och ekonomiska förhållanden m. m. i stora drag skildrats. Däremot innehåller denna korta historik inga uppgifter om de enskilda skolorna. Då kännedomen om Vissa förhållanden vid varje skola, t. ex. skolans ställning såsom fristående eller förenad med annan skola, till- gång till lokaler och eventuellt skoljordbruk, möjlighet att emottaga ett större eller mindre elevantal o. s. v., ansetts vara behövlig för vår utred— ning, hava skolornas styrelser anmodats lämna uppgifter häronL De så—

lunda erhållna uppgifterna hava sedermera bearbetats och samman— ställts, och återgivas de viktigaste av dem i det följande. Därvid må först lämnas några uppgifter rörande skolor-nas ställning i förhållande till andra undervisningsanstalter samt deras lokala och äganderättsför- håll.-anden.

Liksom lantmannaskolorna äro lanthushållsskolorna dels fristående och dels kombinerade med annan undervisningsanstalt, i detta fall an- tingen folkhögskola eller lantmannaskola eller båda. De friståendes an— tal är, procentiskt taget, något större än beträffande lantmannaskolorna, eller 13 av 38. Kombinerade med såväl folkhögskola som lantmannaskola äro 9 skolor, nämligen skolorna vid Bräkne—Hoby, Katrineberg, Färge- landa, Fellingsbro, Kävesta, Mora, Degerfors och Matarengi ävensom Fridhem, varest dock sambandet huvudsakligen gäller folkhögskolan. Skolorna vid Värnamo, Östra Grevie, Vendelsberg, Axvall, Tärna och Birka, alltså 6 skolor, äro kombinerade med folkhögskola. Återstående 10 skolor vid Tenhult, Stora Segerstad, Hammenhög, Osby, Dingle, Sä- tila, Kyrkerud, Hussborg och Gran ävensom Markaryd äro kombinerade med lantmannaskola, varvid dock är att märka, att vid Markaryd de båda skolornas lokaler hava olika ägare. De olika typerna förekomma, som synes, i brokig blandning över hela landet.

Stor omväxling visar sig också beträffande äganderätten till de av lant— hushållsskolorna begagnade lokalerna. Vederbörande landsting har upp— givits såsom ensam ägare till lokalerna vid 6 skolor, nämligen Värnamo, Färgelanda, Sätila, Axvall, Tärna och Degerfors. Vid 3 skolor — Bräkne— Hoby, Katrineberg och Kävesta —— ägas lokalerna delvis av landstinget och delvis av stiftelse eller förening eller ock gemensamt med sådan in- stitution. En skola, Bjärtorp, vilken tillkommit genom donation, äges av vederbörande landsting och hushållningssällskap gemensamt. Hushåll— ningssällskapet står som ägare av lokalerna till 4 skolor, nämligen sko- lorna vid Tenhult, Dingle, Strömsör och Gran. Skolan vid Fellingsbro äges av kommunen med samma namn. Vid de 7 skolorna vid Stora Se- gerstad, Hammenhög, Tollarp, Fridhem, Östra Grevie, Åkersberg och Hussborg ägas lokalerna av en förening. Skolan vid Rimforsa äges av Fredrika Bremerförbundet. De 5 skolorna vid Vackstanäs, Osby, Ven— delsberg, Hälsinggården, Birka och Matarengi ägas av stiftelser. Skolan vid Kumlan äges dels av ett konsortium och dels av sällskapet Uppsala. enskilda läroverk. De 3 skolorna vid Uddeholm, Snöån och Offer ägas av de aktiebolag, å vilkas mark de äro belägna, nämligen Uddeholms aktie- bolag, Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag och Björkå aktiebolag. Skolan vid Benninge äges av skolans föreståndarinna och vid Markaryd ägas lokalerna av skolans rektor. Vid Mora är en privatperson ägare till lokalerna. Slutligen är att nämna, att vid Borghamn, som ligger invid Omberg, lokalerna ägas av staten samt arrenderas av en förening. Denna

Skolornas ställning samt lokala och äganderätte- förhållanden.

Skoljordbruk.

uppräkning utvisar, att å skilda orter olika krafter varit verksamma för skolornas inrättande och upprätthållande. Samtidigt med att detta åda— galägger en beaktansvärd smidighet och anpassningsförmåga i avseende å bestämmelsernas tillämplighet under skilda förhållanden, ger bilden ett nästan förvirrande intryck av brokighet. Man torde dock ej böra fästa för mycket avseende härvid, enär ju huvudsaken är, att skolorna, om än under olika slags ägare och därav betingade skiljaktigheter i av- seende på styrelse m. m., dock alla arbeta inom reglementets ram för upp— nående av skolans däri föresatta mål.

För att underlätta en uppfattning angående lanthushållsskolornas ekonomiska ställning har till dessa skolor riktats följande fråga: >>Hur stort är _ i de fall då lokalerna ej jämväl användas för folkhögskola eller lantmannaskola deras taxerings- och brandförsäkringsvärde? Vil- ken skuldsumma vilar på dem?» Frågan har således inskränkts till att avse de fristående skolorna.. Beträffande de skolor, som ha gemen- samma lokaler med lantmannaskolor, hänvisas till vad härom anförts vid redogörelsen för sistnämnda slag av skolor. Ifråga om de lanthushålls- skolor, som äro kombinerade med folkhögskola, har det ansetts kunna an- tagas, att lokalerna äro huvudsakligen avsedda för folkhögskolan.

Rörande de lanthushållsskolor, som hava egna lokaler, ibland i förening med jordegendom, hava ingått uppgifter, vilka sammanställts sålunda.

Taxerings- Brandförsäk- Skuld varde rmgsvarde

Kumlan 21 000 50 240 Benninge ........................ 43 000 60 000 Rimforsa ........................ __ 57 500 Borghamn ..................... _ __ Markaryd ........................ 40 000 Tollarp ........................... 50 000 Åkersberg ........................ 90 000 Bjärtorp ........................ __ 60 000 Uddeholm 34 000 Snöån ........................... 15 000 20 000 Hälsinggården .................. 25 200 101 500 Offer .............................. _ 30 000 Strömsör ........................ 27 000 103 000

l Vackstanäs ..................... 37 000 120 500 l | i l l l | 1 '

Enligt för de statsunderstödda lanthushållsskolorna gällande regle- mente skall sådan skola för undervisningens rätta bedrivande hava till- gång till jordbruk av sådan beskaffenhet, att det kan såsom undervis- ningsmateriell var eleverna till verkligt gagn vid deras utbildning. För

.

att erhålla kännedom om i vilken utsträckning de olika skolorna själva äga eller bruka sådant skoljordbruk har i det till lanthushållsskolornas styrelser utsända frågeformuläret framställts fråga, huruvida ett uteslu— tande för lanthushållsskolans behov avsett, av skolan brukat jordbruk fun- nes, samt vem som ägde det och hur stort det vore.

Tillgång till särskilt eget jordbruk har anmälts från Vackstanäs, Kumlan, Rim- forsa, Tenhult, Östra Grevie, Uddeholm, Tärna och Hälsinggården. Redan inom denna grupp äro dock förhållandena rätt växlande. Skoljordbruket vid Vacksta— näs tillhör den stiftelse, som äger skolan, och omfattar 20'6 har åker och trädgård. Vid Kumlan äges jordbruket av ett sällskap, Uppsala enskilda läroverk. Arealen är 9 har. Rimforsa skoljordbruk äges liksom själva skolan av Fredrika Bremerför- bundet och omfattar 17'5 har öppen jord. Vid Tenhult äges jordbruket av ett för skolan intresserat konsortium och omfattar omkring 2 har. Den vid Östra Grevie förefintliga arealen tillhör den folkhögskolförening, som äger själva skolan, samt omfattar 35 har tomt, trädgård och åker. Uddeholms aktiebolag äger jorden till skolan därstädes, vilken omfattar 2'8 har tomt, trädgård och åker. Vid Tärna äges skolan jämte ett jordbruk om 5'5 har av landstinget. Vid Hälsinggården ägas skola och jordbruk av en stiftelse. Arealen är 6'9 har öppen jord. Vid vissa av nu nämnda skolor finnes även någon areal äng, hagmark eller skogsmark.

Några av de lanthushållsskolor, som icke äro förenade med lantmannaskolor, hava tillgång till jordbruk såsom demonstrationsobjekt, men driva det icke själva. Sålunda meddelas från Snöån, att det till gården hörande jordbruket om 100 har åker, som tillhör Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag, skötes av rättare men står till skolans förfogande i demonstrationssyfte. Skolan själv hade endast om- kring 0'8 har trädgård och ängsmark. Skolan vid Offer ligger å den liknämnda, Björkå aktiebolag tillhöriga gården om 55 har öppen jord. Vid Birka finnes ej något för lanthushållsskolans elever direkt avsett, av denna skola brukat jord- bruk, men stiftelsen Birka folkhögskola äger skollantbruk om 6 har odlad jord. Västerbottens läns hushållningssällskap äger skolan vid Strömsör jämte jordbruk om 23'5 har åker och betesvall. Jordbruket har hittills använts för undervisnings- ändamål endast i avseende på kreatursskötseln. En relativt omfattande trädgård finnes, som helt skötts av skolan.

Skolorna vid Markaryd, Stora Segerstad, Bräkne-Hoby, Hammenhög, Osby, Katri- neberg, Dingle, Sätila, Fellingsbro, Kävesta, Degerfors och Gran meddela, att det för lantmannaskolan å samma platser avsedda jordbruket står även till lanthushållssko- lans förfogande, men att något särskilt för sistnämnda skola avsett jordbruk ej fin- nes och ej heller vore behövligt.

Från de fristående skolorna vid Benninge, Borghamn, Värnamo, Tollarp, Åkers- berg, Vendelsberg, Bjärtorp och Axvall samt de med lantmannaskolor kombine- rade skolorna vid Fridhem och Hussborg meddelas, att något skoljordbruk icke finnes. Vid Axvall skall dock sådant anskaffas och vid Fridhem är jordbruk re- dan inköpt. Vid Hussborg har tillfälle beretts eleverna att vid en närliggande lant- egendom deltaga i mjölkningstävlingar, varjämte skolan har en mindre trädgård.

Vid lanthushållsskolorna skall enligt reglementet den 12 december 1919 under varje läsår, Vilket räknas från och med den 1 november till och med den 31 oktober nästföljande år, anordnas en eller flera kurser under den eller de årstider, som med hänsyn till ortens förhållanden synas lämp- liga. Dessa kurser kunna vara antingen kortare, minst 105 dagar, eller

Kurser och elevantal.

längre, minst 165 dagar, i vartdera fallet sön- och helgdagar inräknade men ferier oberäknade.

För erhållande av statsunderstöd gäller enligt kungörelsen den 12 de- cember 1919, bl. a., att antalet elever vid kursen skall uppgå till minst 12 och högst 24, med rätt för Kungl. Maj:t att på grund av särskilda om— ständigheter bevilja statsunderstöd, oaktat villkoren ifråga om elevantal icke äro uppfyllda.

Enligt lantbruksstyrelsens berättelse för år 1928 höllos under nämnda år vid de 38 lantmannaskolorna inalles 58 kurser, därav 30 korta och 28 långa. Kurserna fördelade sig sålunda, att 12 skolor hade endast en kort kurs, 5 skolor hade två korta kurser, 2 skolor hade tre korta kurser, 8 sko?- lor hade en lång kurs, 9 skolor två långa kurser och vid 2 skolor höllos en kort och en lång kurs.

Kurser-nas längd växla-de ganska mycket, vilket framgår av följande sammanställning: '

Korta kurser Långa kurser antal veckor : dagar antal veckor : dagar

21 15 105 7 23 161 ' 151/2 109 10 231/, 165 16 112 8 21 168 17 119 29 203 18 126 33 231 _ __ .12 294 _ _ 23 _ _

[Hi—[NDU

]

.iö

Uteslutande långa kurser höllos vid alla skolor i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kopparbergs och Gävleborgs län. Ute- slutande korta kurser ha hållits vid skolorna i Kronobergs, Blekinge, Hal— lands, Örebro, Västernorrlands och Jämtlands län. I de övriga län, där lanthushållsskolor finnas, förekommo båda typerna, varvid är att märka, att av de 12 kurserna i Kristianstads och Malmöhus län endast 3 voro långa.

Sammanlagda elevantalet i de 30 korta kurserna var 513, motsvarande 171 elever pr kurs. I de 28 långa kurserna var antalet elever 508, vilket i medeltal gör 181 elever pr kurs. Av dessa uppgifter synes knappast nå- gon bestämd övervikt i elevfrekvens kunna utläsas för någondera kurs— typen, utan torde skiljaktigheterna bero på tillfälliga eller lokala förhål— landen. Växlingarna i elevantalet hava varit större i de kortare kur— serna, under det att de längre kurserna varit något mera jämnstora, så- som framgår av följande sammanställning:

Korta kurser Långa. kurser till och med 13 elever ............................ $) 2 14-—21 I 20 22 eller fler 6

28

För att säkrare kunna bedöma betydelsen av de från lantbruksstyrel- sens berättelse hämtade statistiska uppgifterna-langående elevantalet har till skolornas styrelser framställts denna fråga: >>Hur stort elevantal kan Eder skola mottaga och hava svårigheter att erhålla detta antal förefun— nits?» Därjämte har frågats: »Vilka anses de viktigaste orsakerna till eventuellt ringa elevantal vara?»

Svaren på dessa frågor utvisa, att vid ett stort antal skolor ingen svårighet mött, åtminstone under senare år, att erhålla hela det elevantal, som skolan lämpligen kan mottaga. Dylika svar hava avgivits från skolorna vid Vackstanäs, Benninge, Tollarp, Östra Grevie, Åkersberg, Vendelsberg, Dingle, Sätila, Bjärtorp, Fellingsbro, Kävesta, Tärna, Mora, Snöån, Offer, Birka, Degerfors och Gran. Från vissa andra skolor har uppgivits, att det varit lätt att erhålla elever till vinterkursen, varemot det icke alltid varit lika lätt beträffande sommarkursen. Svar av denna innebörd hava avgivits från skolorna vid Rimforsa. St. Segerstad, Hammenhög, Osby, Katri- neberg. Uddeholm, Hälsinggärden och Strömsör. Från Värnamo anföres att, ehuru skolan har plats för 24 elever, ett antal av 16 ansetts lämpligast samt att anskaff- ningen av elever varit lätt.

Ur svaren från de nu nämnda skolorna må följande anföras. Från Benninge anföres, att till de sista årens vinterkurser har ej plats kunnat beredas för alla anmälda. Sökande från länet hade getts företräde.

Rimforsa uppger, att orsaken till att fullt elevantal ej kunnat erhållas till som- markurserna vore att, om det vore svårt för lantmännen att skicka sina döttrar till skolor, där, oaktat statsunderstöd, omkostnaderna uppginge till ett par hundra kronor, det bleve än svårare sommartid, då de behövdes för arbete å den egna gården.

Från Värnamo yttras däremot, att elevanskaffningen under senare år varit lätt, oaktat kursen varit förlagd till sommaren, då småbrukarna i allmänhet hade svårt att undvara sina döttrar.

Styrelsen för skolan i Tollarp allför, att skolan lämpligast kan mottaga 20 elever men att detta antal under senare år höjts till 24 på grund av riklig tillströmning. Vid den tredje kortare kursen, som påginge mellan 15 juli och 30 oktober. hade dock ej detta antal uppnåtts, enär lantl)rukardöttrarna då vore upptagna av arbete i sina hem.

Jämväl från Osby meddelas, att till de båda vinterkurserna inkonnnit flera an— målningar än som kunnat antagas. Detta hade varit förhållandet trots att styrel- sen upprättat en särskild hushållsskola utan statsunderstöd och med betydligt högre avgifter. I denna skolas kurser hade elevantalet varit ungefär lika stort som i lanthushållsskolans kurser. Vid skolan kunde alltså mottagas ungefär dubbelt så många elever som gällande reglemente medgåve. . Från Katrineberg anföres, att anslutningen till vinterkursen städse varit mycket god och kursen hade år 1927 ej ens behövt annonseras. Styrelsen hade antagit 20 elever, vilket med hänsyn till undervisningen ansåges vara maximum för en kor- tare kurs. Vid sommarkurserna hade elevantalet varit 12__14, vilket för elever- nas del vore det mest önskvärda. Vid Vendelsberg finnes plats blott för omkring 15 elever. Vid Axvall kan numera mottagas ett 20-tal men förut endast ett mindre antal.

Att Uddeholmsskolan haft mindre elevantal i sommarkurserna än i vinterkur- serna uppges bero på att en del ungdomar då hade svårt att vara borta från hem- men samt att vissa skolor, vilka under vintern hade endast manliga kurser, hade hushållskurser under sommaren. Till en del kunde också trögheten att besöka

296 skolor bero på ekonomiska omständigheter och icke minst på oföretagsamhet. Att besöka en skola, utöver folkskolan, hade icke i Värmland så ingått i allmänna medvetandet som i andra trakter av landet.

Från Fellingsbro meddelas, att vissa är flera anmält sig än som kunnat motta- gas. Vid Mora har, enligt uppgift, ingen svårighet förefunnits att erhålla det be- stämda antalet av 20 elever, sedan skolan övergått från kortare till längre kurs. Vid Hälsinggården har det varit lätt att få elever till de senaste fyra vinterkurserna, men beträffande sommarkurserna hade fullt antal uppnåtts endast vid en kurs. Detta ansågs bero mest på lantungdomens svårighet att sommartiden vara borta från hemmet och möjligen också på ringa intresse för utearbete.

Skolan i Strömsör uppges kunna mottaga 16 elever i vinterkurs och 19 i som- markurs. Till vinterkurserna sökte i regel 230—40 personer men till sommarkur— serna ett mindre antal, enär lantbrukardöttrarna då vore mer upptagna. Vid De- gerfors anses ett elevantal av 14—16 lämpligast.

Gent emot dessa skolor, som rapportera lätt elevanskaffning, åtminstone till vin- terkursen, står ett antal skolor, vilka haft viss svårighet att erhålla så stort elev- antal, som de kunnat mottaga.

Skolan vid Kumlan meddelar, att densamma kan mottaga 20 elever, men antalet hade växlat mellan 12 och 19 och i medeltal under de sista 10 åren utgjort 16. Orsakerna till att elevantalet sålunda ej varit fullt ansåges vara, dels att känne- dom om lanthushållsskolornas uppgift, betydelse och arbetssätt vore för litet spridd, dels ekonomiska svårigheter, då utom den direkta utgiften för undervis- ning, bostad, mat och värme även elevens eventuella arbetsförtjänst bortfölle eller, om eleven förut arbetat i hemmet, i många fall annan arbetskraft där måste an- ställas, dels att statens understöd vore så låga, att ganska många ej ginge i land med de återstående utgifterna för kursen, dels ock att det strävsamma liv, som måste föras vid skolan, om den korta kurstiden skulle ge resultat av något värde, icke passade samman med tidsandan, som ginge mot större bekvämlighet och större fordringar på liv och nöjen än i gångna förnöjsammare dagar.

Från Borghamn uppges, att skolan under åren 1923—1927 haft plats för 16 elever, men medeltalet hade stannat vid 14. Numera kunde skolan mottaga 20 och hade erhållit 19. En väsentlig orsak till att elevantalet ej varit större anses hava varit, att landsbygdens flickor hellre besökte städernas hushållsskolor.

Styrelsen för Tenhults skola anför, att skolan lämpligen kunde mottaga 18—20 elever, men att detta antal de flesta åren icke uppnåtts. Skolan hade tidigare med sannolikhet ej varit anordnad på ett för orten lämpligt sätt, i det att eleverna ut- nyttjats i stor utsträckning för betungande grundförbättringsarbeten och en omfat- tande husdjursskötsel. Detta grovarbete hade i många fall avskräckt eleverna från skolan, och de hade i stället sökt sig till de korta och lätta folkhögskolkurserna eller till städernas specialkurser. Det vore relativt lättare att få elever från rena jordbrukarhem till vinterkurserna än till sommarkurserna.

Vid Markaryd kan såsom maximum mottagas 20 elever. Till vinterkurserna har i allmänhet utan svårighet kunnat anskaffas 15—18, men vid sommarkurserna har antalet stannat vid 12_15. Anledningen till att elevtillslutningen i allmänhet icke vore så stor, som man kunde hava anledning vänta, ansåges vara lantmännens ogynnsamma ekonomiska förhållanden.

Hur stort elevantal, som kan mottagas vid Fridhem, angives icke, men det an- föres, att det för skolan lämpligaste elevantalet vore 14.—16. Under de senare åren hade elevfrekvensen visat tecken till någon nedgång, vilket ansågs sannolikt bero på konkurrens från andra, senare inrättade skolor.

Vid Hussborg synes ej heller det antal av 20, som skolan kan utan trängsel mot— taga, hava erhållits, utan har antalet hållit sig omkring 18.

Från Östra Grevie, vilken skola, såsom ovan nämnts, icke försport svårighet att anskaffa elever, anföres, att i en hel del fall, då förfrågningar om kursen ingått, vilka icke sedermera resulterat i anmälan, det varit möjligt för skolans lärare att ut- röna orsakerna till utcblivandet. Dessa hade då varit antingen bristande ekonomiska resurser eller att vederbörande sökt sig till sådan skola, där utbildning lämnades i enbart slöjd eller husligt arbete (praktiska skolor eller hushålls- och vävskolor).

Ur yttrandet från skolan vid Bräkne—Hoby må återgivas, att, enär varje kurs va- rade i 16 veckor, vid skolan i princip ej mottoges fler än 15 elever i varje kurs, så att var och en elev finge minst en vecka till de olika arbetsturerna, enär en vecka i regel bortginge till förberedelser vid kursens början och rengöring vid kur- sens slut. Antalet 15 hade dock ej alltid kunnat upprätthållas, synnerligast icke vid den första kursen på våren, helst som skolan gärna ville framhålla önskvärd- heten av att elev först genomginge folkhögskolan.

I detta sammanhang kan lämpligen omförmälas ett uttalande från Vendelsberg, att bestämmelsen därom att eleverna skola tidigare hava praktiskt deltagit i sköt- seln av lanthushåll vore skäligen meningslös, ja till och med skadlig, för den hän— delse det skulle anses önskvärt, att flickor, tillhörande hantverks- och industriarbe- tarklassen, lockades över till lantbruksnäringen.

För att få en uppfattning, i vilken mån lanthushållsskolorna kunna anses tillgodose huvudsakligen den närmaste omnejdens behov, har framställts frågan: >>Huru fördela sig skolans elever under senaste tio- årsperioden med hänsyn till bostadsort i förhålla-nde till skolan?»

Resultatet av svaren har sammanförts i tab. 19. Svaren äro i vissa fall ofullständiga. En speciell ojämnhet föranledes därav, att häradsin- delningen ej förekommer i landets nordligare delar, och att svaren där- ifrån i stället i allmänhet hänföra sig' till tingslag.

Såsom huvudintryck av tabellen framgår, att skolorna i allmänhet äro i mycket hög grad ortsbetonade. Fäster man sig först vid förhållandet mellan antalet elever från det egna länet och från andra län, överstiger det senare det förra. blott vid Vackstanäs, Kumlan, Rimforsa och Ven— delsberg, beträffande vilka skolor alldeles speciella förhållanden föreligga. Ifråga om Vissa andra skolor, där elevantalet från andra län ändock är anmärkningsvärt högt, såsom Hammenhög, Tollarp och Osby, beror för- hållandet till väsentlig del på att dessa skolor ligga helt nära gränsen till annat län och därför kunna inräkna en avsevärd del av detta inom sitt naturliga elevanskaffningsområde. Sålunda hade Hammenhög 326 och Tollarp 151 elever från Malmöhus län samt Osby har fått ett stort antal elever från Kronobergs" län. Liknande förhållande gör sig gällan- de beträffande Åkersberg, som fått 54 elever från Kristianstads län, Markaryd och Sätila, som fått ett rätt stort elevantal från Halland, samt Fellingsbro, som fått ett flertal elever från Västmanland.

Vid jämförelse mellan den första och andra kolumnen i tabellen visar sig den trängre lokalbetoningen i de jämförelsevis höga siffror, som den första kolumnen utvisar, oaktat den redovisar blott ett enda. härad. Vissa skolor ligga på gränsen mellan två eller flera härad, och där framträda liknande förhållanden med dem, som nyss omnämnts beträffande länen.

Elevernas ba- stadsort.

Tab. 19. Uppgifter rörande elevernas i lanthushållsskolornas bostadsort i för- hållande till skolan.

Elever från samma. län som skolan '

' .. . Elever

& k 0 1 a angränsande härad | ovriga. härad från (tioårsperiod, där ej _ , _ .. .

annat angives) antal antal matdel antal antal i mig;] 032151

" elever härad elever harad elever clever

V aekstanäs (8 år) ............ Kumlan

I-l

Benninge (11 år)

t—d dolk-4

Rimforsa ........................

Borghamn (5 år) ............... Värnamo ........................ Tenhult

Stora Segerstad (8 år) ...... Markaryd

Bräkne-Hoby .................. Hammenhög (20 år) .........

Tollarp ........................... Osby .............................. Fridhem ........................ Östra Grevie .................. Åkersberg (8 år)

Katrineberg ....................

hi—tOlQHlO—lph mad—PODHCD

Vendelsberg .....................

Dingle (7 år) .................. Färgelanda .................... Sätila

Bjärtorp Axvall

Uddeholm

Fellingsbro .....................

Kävesta ..........................

Mora ..............................

Hälsinggården

Hussborg ........................ Offer (4 år) ..................... Birka .............................. Strömsör ........................ Degerfors ....................... Gran ..............................

Vid Osby har elevsumman för de båda härad, vid vilkas gemensamma gräns skolan ligger, sammanslagits.

För vissa skolor har icke hel tioårsperiod redovisats, enär skolan icke så länge varit i verksamhet. För Hammenhög har meddelats uppgifter för 20 år och för Benninge för 11 år. Beaktar man dessa skillnader, ger tabellen viss ledning även för bedömandet av skolornas storlek och intensiteten i det där bedrivna skolarbetet, vilket visar sig i elevantalets storlek, som i viss mån är beroende på antalet kurser som hållas årligen. Det största totala elevantalet visar Hammenhög, men då det avser 20 år, torde denna skola få träda tillbaka för Osby och kanske även för Toll— arp. Även Åkersberg, som dock har blott 8 år att redovisa, och Hälsing— gården förete stort elevantal och likaså Strömsör, när hänsyn tages till de speciella förhållandena i övre Norrland. Om man bortser från de sko-_ lor, vilka varit i verksamhet endast en del av tidsperioden, hava de min- sta elevantalen uppgivits från skolorna i Värnamo (128), Östra Grevie (132), Fridhem (136), Degerfors (141), Bjärtorp (143) och Mora (146). Alla dessa skolor hava blott en kurs om året, varav Bjärtorp och Mora längre kurser och de övriga kortare.

Ett annat spörsmål av intresse har synts vara, i vilken omfattning lant- hushållsskolorna besökas av döttrar från egentliga jordbrukarhem, vilka kunna antagas skola nyttiggöra sina inhämtade kunskaper vid verksam- het i lanthushåll, samt i vilken mån även döttrar från andra samhälls— kategorier genomgå, dessa skolor. Svaren på den i detta syfte framställ— da frågan hava sammanförts i tab. 20. I flera fall äro uppgifterna ganska svävande. Från Kävesta anföres, att det vida övervägande anta— let varit barn av mindre jordbrukare, och från Offer uppges, att eleverna i allmänhet varit döttrar till hemmansägare eller arrendatorer. För övrigt s_vnas vid de särskilda skolorna förhållandena i nu förevarande av— seende vara särdeles växlande. I landets sydligare delar synas jordbru— kardöttrarna i allmänhet vara. i majoritet, ifall man undantager skolorna vid Vackstanäs, Kumlan och Rimforsa, vid vilka speciella förhållanden råda. Några skolor i dessa landsdelar äro så gott som uteslutande besökta av jordbrukardöttrar, såsom Hammenhög, Katrineberg och Sätila. I landets mellersta och norra delar, där den med industri och skogsarbete m. m. sysselsatta befolkningen är relativt talrik, är flerstädes den från andra hem än jordbrukarhem kommande elcvgruppen övervägande, såsom vid Uddeholm, Hälsinggården och Gran. Från vissa skolor anföres, att flera av eleverna från icke jordbrukarhem skulle genom giftermål över- gå till jordbruket. Fridhem uppger, att antalet elever från jordbrukar— hem under de två sista åren varit synnerligen litet, samtidigt med att mindre bemedlade yrkesgrupper ökats. Från någna skolor har gruppen >>från icke jordbrukarhem» specificerats, men då uppgifterna härom äro

Elevernas yrkes/ördel- m'ng.

Platser åt eleverna.

Tab. 20. Uppgifter rörande elevernas i lanthushållsskolorna fördelning efter faderns yrke.

Från andra. hem

Från jordbru- karhem

S k 0 1 a. (tioårsperiod, där ej annat angives)

Från jordbru- karhem

Från andra. hem (tioårsperiod, där ej Summa.

annat angives)

| Dingle (6 år) .. 100 45 Färgelanda ............ _— _— Sätila 213 35 Bjärtorp ............... 119 24 Axvall ................ 88 Uddeholm ........... Fellingsbro ............

Vackstanäs (8 år) ...... 31 104 Kumlan .................. 210 Benninge (4 år) ...... 83 64 Rimforsa 179 Borghamn (5 år) ...... 71 86 Värnamo 93 35 Tenhult .................. 138 45 Stora Segerstad (8 år) 79 % so % 231 90 % ' Tollarp .................. 76 % Osby (2 år) ........... 60 % Fridhem 78 58 Östra Grevie ............ 56 76 313 132 200 45 113 98

| Matarengi ............

Kävesta

Wlarkaryd ------------- Tärna (5 år) ......... Bräkne-Hoby ......... Hammenhög (20 år)... Snöån ................. Hälsinggården ...... Hussborg ............... Offer ....................

Birka (5 år)............

lÄkersberg (8 år) ...... ; Katrineberg ............ 1 V endelsberg ............

Strömsör ...............

Degerfors ...............

Gran .....................

ganska få och icke fullt analoga, torde knappast några slutsatser kunna dragas av dem. Ävenledes har ibland uppgivits, att fäder, som hänförts till gruppen icke jordbrukare, vid sidan av sitt egentliga yrke bedreve något litet lantbruk.

För att söka få frågan om det syfte, vartill lanthushållsskolkursens ele— ver använt sin utbildning, ytterligare belyst, har till skolorna riktats föl— jande fråga: »I vilken utsträckning hava eleverna efter genomgången kurs önskat erhålla och genom skolans bemedling erhållit platser som hembiträden eller dylikt? Hur stort antal har fortsatt sin utbildning vid högre läroanstalter?»

De flesta svaren innebära, att endast ett fåtal elever önskat erhålla hem— biträdestjänst samt att det vida övervägande antalet flickor återgått till föräldrahemmet eller ock bildat eget hem. Dock råder i detta avseende rätt stor olikhet mellan skolorna. Sålunda synas särskilt eleverna från Kumlan, Benninge, Rimforsa, Borghamn, Tenhult, Tollarp, Åkersberg, Bjärtorp, Axvall, Tärna och Hussborg i högre grad än vid övriga skolor söka avlönad anställning såsom hembiträden. Från Östra Grevie och Gran meddelas, att vida fler platser finnas tillgängliga än eleverna vilja

mottaga. Platsförmedling torde äga rum nästan vid alla skolor men sy— nes endast vid några få ha en mera avsevärd omfattning och betydelse.

Det antal elever, som fortsatt utbildning vid högre läroanstalter, är vid de flesta skolor ytterst ringa, ibland endast en vart annat år och ibland ännu mindre. Undantag göra främst Kumlan och Rimforsa samt i mindre mån jämväl Vackstanäs, Borghamn, Åkersberg, Tärna och Hälsinggår- den. Även vid dessa skolor har dock nu ifrågavarande antal stannat vid högst 10—20 av hela antalet utgångna elever.

Lanthushållsskolans allmänna organisation.

Enligt det för de statsunderstödda lanthushållsskolorna gällande reglementet har sådan skola till uppgift att meddela unga kvinnor prak- tisk och teoretisk undervisning i huslig ekonomi och de lantgöromål, som i den ort, där skolan är belägen, utföras av kvinnor. Under de år, som förflutit sedan lanthushållsskolan tillkom, har den genom sin verksamhet sökt fylla denna sin uppgift. Att den i stort sett också lyckats därmed torde framgå av det relativt stora antal skolor av denna typ, som upp— rättats, och av den jämförelsevis goda tillslutning av elever, som flertalet skolor kunnat visa.

I den förut lämnade motiveringen för våra förslag rörande lantmanna- skolorna har inledningsvis omnämnts, att i den allmänna diskussion, som föregått utredningen, åtskilliga anmärkningar och önskemål ifråga om sistnämnda skolors undervisning, elevantal, ekonomiska förhållanden o. s. v. framförts. Något sådant har knappast eller åtminstone endast i ringa grad varit fallet beträffande lanthushållsskolorna. Dessa synas i allmänhet taget ha fått en för sin uppgift väl lämpad organisation och inom de områden, där de verkat, tillvunnit sig allmänt och stort förtro- ende. Elevtillslutningen har också i allmänhet varit så god, att inga be- rättigade anmärkningar om särskilt stora kostnader av allmänna medel för varje elevs utbildning kunnat framställas.

Att lanthushållsskolorna sålunda tillvunnit sig allmänt förtroende och i stort sett torde få anses ha väl fyllt sin uppgift utesluter emellertid icke, att olika meningar och önskemål gjort sig gällande även ifråga om dessa skolor. Särskilt hava dessa gällt kursernas längd och skolans undervisnings- plan. Sålunda har man på vissa håll ansett, att undervisningens tyngd- punkt i vida högre grad än hittills borde förläggas till utbildningen i oli- ka slag av husdjursskötsel o. d., medan man å andra sidan ansett det vik— tigaste vara att lämna undervisning i husligt arbete. Till dessa spörsmål, varom här blott inledningsvis må erinras, återkomma vi i det följande.

För att erhålla kännedom om den allmänna uppfattningen rörande lanthushållsskolorna bland lantmännens representanter har till hushåll- ningssällskapens förvaltningsutskott riktats följande frågor: »Anses våra

Utredningens yttran 'le.

lanthushållsskolor i sin nuvarande form kunna fylla sin uppgift att .med- dela unga kvinnor praktisk och teoretisk undervisning i huslig ekonomi och de lantgöromål, som i den ort, där skolan är belägen, utföras av kvinnor? Om så icke är fallet, vilka förändringar i dessa skolors organi- sation anses behövliga?»

I allmänhet har hära svarats, att den nuvarande organisationen är lämp— lig, varvid ibland framhållits, att reglementet bereder möjlighet för att med viss frihet ordna skolarbetet efter ortsförhållandena. Därjämte hava från åtskilliga håll framförts vissa önskemål rörande kurstidens längd och undervisningspla-nen m. m., vilka skola återgivas i samband med behandlingen av resp. frågor.

Det för lanthushållsskolorna hittills gällande reglemente har i en- lighet med den i förslaget angivna grundtanken _ medgivit en viss rö- relsefrihet ifråga om skolans organisation och undervisning. Av såväl de vid inspektionen av ifrågavarande skolor gjorda erfarenheterna som ock av de från skolorna lämnade uppgifterna rörande undervisningen m. m. framgår, att lanthushållsskolorna utformats rätt olika under olika förhållanden. Sålunda har man i de trakter, där kvinnorna allmänt del- taga i såväl de större som de mindre husdjurens skötsel, ägnat relativt mycken tid åt praktisk och teoretisk undervisning i detta ämne. På andra håll däremot, där kvinnorna numera endast mera undantagsvis deltaga i husdjursskötseln, har man icke ansett det ändamålsenligt att offra någon större del av kurstiden på hithörande ämnen. Man har där i stället an— vänt tiden för en relativt mer omfattande undervisning i husligt arbete, däri inräknat kvinnlig slöjd.

På grund av nämnda förhållanden hava två i viss mån skilda typer av lanthushållsskola uppstått. Under utredningen har också. med anled- ning härav framkastats den tanken, att man i reglementet skulle upptaga olika bestämmelser om dessa olika typer. Vid närmare prövning har emellertid en sådan anordning befunnits obehövlig och olämplig. Skill- naden mellan de olika typerna är i själva verket icke så stor, som den vid första påseende kan synas. Den består huvudsakligen däruti, att under— visningen i husdjursskötsel sker i större eller mindre omfattning. Men i detta avseende kan man ej tala om någon bestämd gräns mellan olika typer. Alla möjliga kombinationer och övergångar ifråga om timfördel— ningen finnas. Under sådana förhållanden har det ansetts mera ända- målsenligt att söka avfzatta reglementets bestämmelser om undervisningen så att de fortfarande medgiva anpassning efter olika orters behov och för- hållanden än att söka uppdraga bestämda gränser mellan olika typer av lanthushållsskolor.

I detta sammanhang har också frågan om var tyngdpunkten i den vid lanthushållsskolorna lämnade utbildningen bör ligga diskuterats. Olika meningar hava därvid framkommit, i det man å. ena sidan framhållit, att lanthushållsskolornas viktigaste och egentliga uppgift är att utbilda

goda husmödrar för lantbrukarhemmen, å andra sidan förmenat, att sag— da skolor i främsta rummet böra ägna sig åt undervisningen i olika delar av husdjursskötseln och andra ämnen, som hava särskild betydelse för jordbruket och dess ekonomi. Vi vilja för vår del ingalunda underskatta undervisningen i senast nämnda ämnen och anse, att den alltjämt bör få intaga en viktig och efter ortsförhållandena avpassad plats å lant— hushållsskolans program. Men vi hava den bestämda uppfattningen, att lanthushållsskolans viktigaste uppgift är och bör vara att lämna de unga kvinnorna en .möjligast god utbildning för de arbeten, som utföras inom hemmet. Så länge kvinnans viktigaste arbetsområde är hemmet och så Visst som hennes viktigaste kall är och bör vara husmoderns, så bör ock— så den största vikten läggas vid hennes utbildning för detta arbetsområde och detta kall.

Då, såsom redan nämnts, lanthushållsskolans organisation i stort sett synes vara väl lämpad för sitt ändamål och då några egentliga an- märkningar mot densamma oss veterligt icke framkom—mit, hava vi icke funnit anledning att föreslå någon mera genomgripande ändring häri. Den något ändrade lydelse av $ 1 lanthushållsskolans reglemente, som vi föreslå, avser blott att ge ett tydligare uttryck för skolans ändamål, vilket enligt Vår uppfattning är att meddela unga kvinnor utbildning för skötseln av ett lanthushåll. I sådant syfte skall, enligt den av oss före- slagna formuleringen, skollan lämna praktisk och teoretisk undervisning i husligt arbete samt i sådana yttre göromål], vilka lämpligen utföras av kvinnor. Orden husligt arbete hava insatts i stället för det förut an— vända begreppet hus-lig ekonomi, varmed i allmänhet torde avses ett visst begränsat ämnesområde. Därjämte har utsagts, att undervisning skall meddelas i sådana yttre göromål, vilka lämpligen utföras av kvinnor. I nuvarande reglemente angives, såsom förut nämnts, att undervisning skall lämnas i de lantgöromål, som i den ort, där skolan är belägen, ut- föras av kvinnor. Den föreslagna nya formuleringen kan sålunda sägas giva skolorna en i viss mån ökad möjlighet att lämna undervisning i för kvinnan lämpliga yttre göromål.

Lanthushållsskolans kurser.

I den förut omnämnda ursprungliga planen för lanthushållsskolans organisation upptogs, såsom förut omnämnts, blott en enda kurstyp, om— fattande en undervisningstid av minst 12 veckor. Sedermera tillkom en längre kurs med dubbelt så lång vanaktighet. I samband med 1919 års lönereglering förlängdes den kortare kursen. med tre veckor. Därjämte blev undervisningstidens längd, uttryckt i dagar, minst 105 för kortare och 165 för längre kurs.

Av den lämnade redogörelsen för lanthushållsskolornas utveckling fram.-

Kuratyper.

går bl. a.. ifråga om de olika kurserna, att, sedan statsunderstödet till dessa genom 1919 års reglering tillmätts i efter kurslängden lämpade proportioner, har antalet längre kurser betydligt ökats, medan däremot de kortare kurserna gått tillbaka i antal. Detta förhållande torde få an- ses vittna om att man funnit de längre kurserna mera värdefulla ur ut— bildningssynpunkt än de kortare. Bland lanthushållsskolornas lärarkår torde också den uppfattningen vara allmän, att de kortare kurserna ej giva så god behållning och att man därför allmänt borde övergå till längre kurser.

För att erhålla kännedom om den inom lanthushållsskolornas styrelser rådande uppfattningen angående den lämpligaste tiden för sagda skolors kurser har till dessa riktats följande fråga: »Anses den nu stadgade minimitiden för olika kurser i lanthushållsskolan vara lämplig eller finnas skäl för någon ändring?» I de på denna fråga avgivna svaren hava, som man kunde vänta, olika meningar gjort sig gällande. För att underlätta bedömandetav de olika uttalandena må först, i anslut- ning till föregående uppgifter om kurser av olika slag, lämnas följande översikt över kurserna vid de olika skolorna under läsåret 1927—1928.

Kortare kurser Längre kurser En kort 0011 en lång kurs En kurs Två kurser Tre kurser En kurs Två kurser

Värnamo Markaryd Tollarp Vackstanäs Kumlan Åkersberg Fridhem Bräkne-Hoby Osby Tenhult Benninge Tärna Ö. Grevie Katrineberg Dingle Rimforsa Färgelanda Vendelsberg Sätila Borghamn Axvall Hussborg Bjärtorp Stora Segerstad Kyrkerud Mora Hammenhög Fellingsbro Snöån Uddeholm Kävesta Gran Hälsinggården Offer Strömsör

Birka

Degerfors

Matarengi

12 5 2 8 9 2

Det bör anmärkas, att kursen vid Vackstanäs räckt i 42 veckor, nästan motsvarande 10 månader, och att kursen vid Bjärtorp räckt i 33 veckor, vilket ungefär motsvanar 8 månader.

Typen med korta kurser förordas utan reservation av skolorna i Värnamo, Bräk- ne-Hoby, Katrineberg, Kävesta och Matarengi. Från Bräkne-Hoby anföres, att ett obligatoriskt övergående till s. k. längre kurser skulle dels åstadkomma minskning av lärarpersonalens inkomster, såvida lönen i en sådan kurs ej jäm- ställdes med den i två korta kurser, dels medföra att en del elever förhindrades komma till lanthushållsskolan eller ock nödgades avstå från folkhögskolan. Från Katrineberg anföres, att i Halland erfarenheten visat, att de kortare kurserna vore lämpligast. Från Kävesta uttalas, att längre kurser ej skulle få tillräckligt med .elever.

Östra Grevie och Fellingsbro, vid vilka skolor den korta kursen är förlagd till sommaren, anse, att de korta kurserna i allmänhet fullt motsvarade elevernas an- språk. Dock syntes en mindre utvidgning vara önsklig. Från Östra Grevie har ifrågasatts förlängning med 3_4 veckor, då enbart praktiska övningar i husligt ar- bete skulle förekomma, och Fellingsbro förordar förlängning med 10_14 dagar för att bättre hinna tillvarataga trädgårdsprodukter och även för att få mera tid till praktisk husdjursskötsel.

Degerfors anser den nuvarande minimitiden för kortare kurser lämplig, medan skolan i Matarengi förordar en ökning med 20 dagar till 135 dagar.

Ett bestämt underkännande av 3 1/2 månaders kurserna och förord för 5 1/2 må- naders kurser kommer till uttryck från Borghamn, Tenhult, Mora och Strömsör, vilka anföra, att erfarenheten visat, att de kortare kurserna äro otillräckliga och höra avskaffas. Från Tenhult anföres, att den längre kursen kunde eventuellt minskas till 150 dagar, så att, där lantmanna- och lanthushållsskolkurs hölles sam- tidigt, dessa kurser kunde börja och sluta på samma gång, och för att vid skolor med två längre kurser lärarpersonalen måtte beredas behörig vilotid. Mora anser kurs- tiden icke böra vara kortare, snarare längre än 51/2 månader. Axvall anser, att de kortare kurserna böra förlängas med tre veckor.

Från Offer meddelas, att styrelsen beslutat utvidga kursen från 31/2 till 51/2 månader.

Hammenhög anser de kortare kurserna för korta och de längre alltför långa samt föreslår 4 1/2 månaders kurser.

Svaren från ett rätt stort antal skolor kunna anses innefatta, att olika kurstyper kunna hava sitt berättigande å olika orter eller under olika förhållanden.

Sålunda uttalas från Vackstanäs, att kurser av nu stadgad minimitids längd vis- serligen i många fall kunde åstadkomma god nytta för elever, som ej vore i till- fälle att bevista längre kurser, men att även kurser borde anordnas, som vore av— sevärt längre än den stadgade »maximitiden».

Lärarrådet och styrelsen för skolan vid Benninge anföra, att 10 månaders kur- serna lämnade stora möjligheter att meddela en allsidig undervisning samt att bi- bringa eleverna ett verkligt intresse för lantbruk. Två 5 1/2 månaders kurser kunde i detta avseende icke ge samma utbyte. Dock vore 10 månaders kurser icke lämp— liga för alla skolor. För de skolor, som hade att göra med äldre och mera för- sigkomna elever, syntes 51/3 månaders och t. o. m. 31/2 månaders kurser kunna vara fullt berättigade och användbara. Dessa kurstyper borde därför bibe- hållas, men det vore ett önskemål, att flera skolor kunde beredas möjlighet att an- ordna 10 månaders kurser.

Från Markaryd och Osby anföres, att då författningen medgåve anordnandet av såväl längre som kortare kurser, syntes ingen anledning föreligga till ändring i den nu stadgade minimitiden. Undervisningstiden vore passande. Jämväl Stora Segerstad och Tärna anse, att båda kurstyperna böra bibehållas.

Även Tollarp och Åkersberg anse de nuvarande olika kurstiderna lämpliga, och detta med hänsyn till nuvarande stipendier. Ur undervisningssynpunkt förordas den längre kursen, men enbart längre kurser skulle medföra minskad tillslutning från småbrukardöttrar, såvida ej stipendierna väsentligt höjdes.

Yttrandet från Fridhem innebär, att kurserna borde med hänsyn till undervis- ningsresultatet omfatta minst 5 1/2 månader, men då elevtillströmningen till så långa kurser inom skolans område syntes vara oviss, borde möjligheten hållas öppen även för kortare kurser.

Vid Dingle har lärarrådet ansett 51/2 månader vara den kortaste kurstid som borde förekomma. Skolstyrelsen har dock ställt sig betänksam med hänsyn till be-

farade svårigheter vid elevanskaffningen. Möjligen kunde fortsättningskurser an— ordnas för de elever, som vore villiga därtill.

Från Uddeholm föreligger ett utförligt yttrande. Ur undervisningssynpunkt vore 3 1/2 månaders kurs i allmänhet för kort. Undervisningen bleve splittrad till men för grundlighet och verklig kunskap i de viktigare ämnena. För södra Sverige, där en begränsning av de praktiska ämnena kunde göras, vore den korta kursen måhända tillräcklig men däremot icke i mellersta och norra Sverige. Där borde nämligen djurskötseln såväl praktiskt som teoretiskt hava sin tid, enär denna i hem- men huvudsakligen påvilade kvinnorna. För dessa landsdelar vore 51/2 månader den minsta kurstiden, om någon kunnighet skulle vinnas i kvinnornas mångskif- tande arbete. Ur ekonomisk synpunkt vore emellertid den kortare kursen lättare tillgänglig. Det vore dock ovisst, huruvida detta uppvägde den ökade stadga i kun- skaper, som en längre kurs gåve. Det vore önskligt, att ännu längre kurser (8_10 månader) finge ett kraftigare ekonomiskt stöd än nu.

Styrelsen för Hussborgs skola anser 3 1/2 månader vara den kortast möjliga tiden med avseende på alla de olika grenar, som även en kort kurs skulle omfatta. Lik- väl vore det av betydelse, att sådana kortare kurser funnes, enär möjlighet därige- nom kunde beredas de allra sämst lottade att genomgå en kurs.

Från Birka anföres, att de nu stadgade minimitiderna vore för jämtländska för— hållanden lämpliga.

Lärarrådet vid Gran anser de längre kursernas tid vara lämplig, men att de korta kurserna borde, om de skulle bibehållas, utökas med en månad. Då skill— naden i kurstid i så fall blott bleve en månad, syntes de korta kurserna kunna upphöra. Skolans styrelse har däremot ansett, att förhållanden kunde finnas, som gjorde att även en kortare kurs försvarade sin plats. Resultatet kunde vis- serligen ej bliva lika gott, men en god grund kunde dock hinna läggas, på vilken eleverna sedan kunde bygga i det praktiska arbetet. Många flickor kunde ej heller offra längre tid på sin utbildning. Med användning av samma lärarkrafter och utan större ekonomiska uppoffringar kunde också, om de kortare kurserna bibe- hölles, flera kurser årligen hållas vid samma skola, vilket hade stor betydelse. Det vore nog önskligt, att tiden för de korta kurserna något förlängdes, men detta medförde ökade kostnader.

Slutligen hava några skolor ansett kurstiden böra bliva ännu längre än de nu- varande s. k. längre kurserna av normalt 165 dagar.

Ett dylikt uttalande föreligger från Kumlan, som först anför, att de korta kur: sernas minimitid måste anses otillräcklig för att ge resultat av verkligt värde för yrkesutbildning för landsbygdens behov. De första åren av sin verksamhet hade Kumlan haft tre korta kurser årligen, men resultatet hade både av lärarinnor och elever ansetts otillfredsställande. Hela kursen hade utgjorts av begynnelser utan fortsättning. Vidare anföres, att det skulle vara synnerligen välgörande, om man kunde få till stånd helårskurser i stället för numera halvårskurser. Även om de 5. k. längre kurserna å 165 dagar gällde nämligen att, när eleverna kommit där- hän, att de verkligen hade på känn, hur ett arbete skulle utföras, skulle de sluta; någon pålitlighet och vana kunde därför sällan bli tal om. Dessutom vore arbe— tena i ett lanthushåll vitt skilda till sin natur under årets olika delar. Vinterkur- sens elever finge sålunda ingen praktisk trädgårdsskötsel eller jordbruk. Hindren för förlängning vore emellertid av huvudsakligen ekonomisk natur. Det visade sig redan nu mången gång svårt eller omöjligt för flickor att bevista skolan under ett halvt år, och skulle tiden fördubblas, ökades svårigheterna avsevärt.

Enligt rektors och föreständarinnans vid Rimforsa åsikt är den nu stadgade mi— nimitiden för de olika kurserna icke lämplig, åtminstone beträffande mellersta och norra Sverige. Till och med 165 dagar vore nämligen vid de skolor, där den prak—

tiska undervisningen hade den omfattning, som reglementet föreskreve, en alltför knappt tillmätt tid för vinnande av goda resultat, särskilt ifråga om de yngre eleverna, vilka, även om de komme från lantmannahem, ej hade den erfarenhet och mognad, som vore nödvändig för inhämtande av den mångfald kunskaper, varav kvinnorna i lanthemmet vore i behov. Om kurserna förlängdes, kunde de även bli mera likartade. Såsom förhållandena nu vore, bleve skillnaden mellan sommar- och vinterkurs alltför stor. Jämväl skolans styrelse har betonat skillna- den i beskaffenhet mellan två kurser under samma år. Vinterarbete och sommar— arbete vore i ett lanthushåll av helt olika natur, vadan en tillfredsställande utbild- ning nu endast vore möjlig genom bevistande av två kurser. Men förlängd kurs- tid medförde krav på ökat anslag pr kurs.

Bjärtorp meddelar, att därstädes tidigare endast förekommit kurser å 10 måna- der, men efter krigsåren hade kurserna pågått 8 månader. Kurser å 8_10 måna- der vore mest lämpliga.

Vid Snöån hade man upphört med de korta kurserna, enär dessa befunnits ej kunna lämna någon behållning. Det vore lyckligast, om författningen tilläte an- ordnandet av kurser med elastisk längd på sådant sätt, att en skola kunde anordna antingen en kurs på minst 5 månader och högst 10 månader eller också två kurser om minst 5 a 6 månader. Detta skulle låta sig göra, om t. ex. författningen stipu- lerade: kurs i lanthushållsskola skall omfatta minst 150, högst 300 dagar, sön— och helgdagar inräknade. Statsbidraget borde då utgå icke pr kurs utan pr tjänst— göringsdag eller tjänstgöringstimme, liksom fallet vore med statsanslaget till fort- sättningsskolor samt lärlings- och yrkesskolor.

Åtskilliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava i sina svar på förut nämnda fråga, huruvida våra lanthushållsskolor i sin nuvarande form anses kunna fylla sin uppgift, också uttalat sig angående kurstidens längd.

Sålunda framhålles från Östergötlands, Blekinge, Kristianstads, Skaraborgs, Kop- parbergs, Västerbottens och Norrbottens län, att endast de längre kurserna om 5 1/3 månader kunna anses fylla sitt ändamål. Från Blekinge uttalas, att vid kortare kurser kunde knappast den så viktiga praktiska undervisningen i sådana ämnen som t. ex. fjäderfäskötsel och mjölkhushållning komma till sin rätt. Från Väster— botten och Norrbotten uttalas beståmt, att de kortvariga kurserna sakna betydelse för jordbruket och vore alltför otillräckliga i utbildningshänseende, samt att de fördenskull borde Slopas. Två femmånaderskurser årligen vore den bästa formen. Därigenom bleve ock skolorna och lärarpersonalen bäst utnyttjade. Detta fram- hålles även från Västernorrlands län.

Blekinge anser, att man knappast bör alldeles förbjuda korta kurser och göra längre kurser obligatoriska, enär förståelsen för skolans undervisning ännu på många håll vore alltför litet utbredd bland allmänheten.

Från Örebro län förordas, att de nuvarande korta kurserna förlängas 2_.3 veckor. Från Stockholms län tillstyrkes inrättandet av kurser, omfattande större delen av året och avseende en mera grundlig utbildning.

Av ovan refererade yttranden framgår, att mycket olika meningar och synpunkter göra Sig gällande ifråga om minimitiden för kurserna i lant- hushållsskolan. I vissa avseenden torde man dock kunna finna en sam- stämmig uppfattning. Sålunda erkännes allmänt, att den längre kursen

Utredningens yttrande.

ur utbildningssynpunkt är överlägsen den kortare. Särskilt anses den längre utbildningstiden vara nödvändig, då undervisningen skall omfatta jämväl praktisk handledning i nötboskapsskötsel. Med hänsyn härtill är denna längre tid för kursen framför allt behövlig i norra men del- vis också i mellersta Sverige, (1. v. s. i de trakter, där kvinnorna allmänt deltaga i de större husdjurens skötsel och följaktligen äro i särskilt be— hov av utbildning däri.

Om man sålunda också är ense om de längre kursernas överlägsenhet, så anses det dock ganska allmänt, att möjlighet för hållande av kortare kurser även framdeles bör finnas. Det viktigaste skälet härför är, att det givetvis är förenat med mindre ekonomisk uppoffring att genomgå en så— dan kortare kurs än en längre. Förefintligheten av kortare kurser ökar sålunda möjligheterna för unga kvinnor från småbruk och andra ekono— miskt svagt ställda hem att genomgå lanthushållsskola. Därest endast längre kurser finge hållas, skulle detta sannolikt avsevärt minska elev- tillslutningen och sålunda medföra en inskränkning av lanthushållssko— lans möjligheter att genom sin undervisning bliva till gagn i möjligast vida kretsar.

Från åtskilliga håll, där man anser, att de nuvarande kortare kurserna böra bibehållas, har en viss förlängning av tiden för dessa förordats. Förlängningen har från olika "håll föreslagits från 10—14 dagar upp till 3 a 4 veckor.

Enligt hittills gällande bestämmelser hava, såsom av det föregående framgår, anslag kunnat erhållas till två olika slag av kurser, kortare och längre, den senare med en minimitid av 165 dagar eller c:a 5 1/2 månad. Emellertid hava vid ett par skolor, Vackstanäs och Bjärtorp, båda till- komna genom donationer, de årliga kurserna pågått under avsevärt längre tid, 8—10 månader. I några av de inkomna yttrandena har också för— ordats, att en kurstyp med längre undervisningstid än vid den nuvarande längre kursen borde inrättas. Såsom lämplig tid för en sådan förlängd kurs har nämnts 8—10 månader, varjämte i något yttrande förordats hållande av helårskurser.

Vid prövning av såväl ovan återgivna som ock inom utredningen samt från andra håll framförda synpunkter och önskemål angående längden av lanthushållsskolans kurser hava vi funnit övervägande skäl tala för bibehållandet av båda de nu förefintliga kurstyperna. Ifråga om den nuvarande längre kursen synes knappast någon meningsskiljaktighet råda. Tiden för densamma har allmänt ansetts lämplig, och något för— slag till ändring av den för densamma nu stadgade minimitiden har icke framkommit. För vår del vilja vi också förorda, att sagda minimitid bibehålles oförändrad. Då denna kurstyp kommit till allt större an- vändning och allmänt erkännes hava en ur olika synpunkter lämplig varaktighet, vilja vi förorda, att kursen ifråga framdeles kommer att benämnas huvudkurs. Ett ytterligare skäl för denna beteckning är, att

vi, såsom av det följande framgår, komma att föreslå införande av en kurs med längre minimitid än 165 dagar, vilken alltså" lämpligen bör be— nämnas längre kurs.

Mot bibehållandet av den kortare kursen, för vilken minimitiden ur- sprungligen var 12 veckor men sedan ökats till 15 veckor eller 105 dagar, har anmärkte, att den är alltför kort för att undervisningen i densamma skall kunna fylla syftet med lanthushållsskolans utbildning. Särskilt har denna anmärkning framförts från sådant håll, där man önskar att tyngdpunkten i skolans utbildning skall förläggas till undervisningen i yttre göromål, såsom skötsel av större och mindre husdjur o. d. Skall detta kunna ske, måste nämligen längre tid stå till buds för praktiska öv— ningar i sådana yttre arbeten.

Vi inse för vår del till fullo betydelsen och fördelen av att elevernas i lanthushållsskolan utbildning får fortgå under en längre tid än den för en kortare kurs stadgade. Men även denna utbildning i en kortare kurs i lanthushållsskola synes oss vara så pass värdefull för dem, som senare skola ägna sig åt skötseln av ett lanthushåll, att möjligheten för erhål— lande av sådan fortfarande synes böra stå öppen. Det kan enligt vår mening icke vara riktigt att slopa en sådan kursform, som under en följd av år prövats och därvid tillvunnit sig stort förtroende. Borttagandet av densamma skulle sannolikt i vissa trakter avsevärt reducera tillslut- ningen av elever till skolan. Och särskilt skulle detta gå ut över elever från mindre bemedlade hem, vilka kanske ha det största behovet av den utbildning, varom här är fråga, men som icke anse sig ha. råd att bevista en längre kurs med dess större kostnader. I valet mellan att bereda möj- lighet till en jämförelsevis god utbildning för ett större antal elever och att endast anordna en ännu bättre sådan för ett sannolikt avsevärt mindre antal, ha vi ansett övervägande skäl tala för det förra alternativet och vilja sålunda förorda bibehållandet av kortare kurser, så mycket mera som möjligheterna för erhållande av sådan bättre utbildning alltjämt skulle stå till buds för dem, som hava tillfälle att förskaffa sig densamma-.

Då vi funnit oss böra bibehålla de kortare kurserna, hava vi också till övervägande upptagit frågan, huruvida en mindre förlängning av minimi- tiden för dessa skulle kunna vara möjlig. Den nu stadgade minimitiden, 105 dagar, medger hållande av tre kurser årligen, och ett par lanthus— hållsskolor hava. begagnat sig av tillfället härtill. För tre sådana kurser åtgår emellertid en minimitid av 315 dagar, och då härtill lägges den van— liga tiden för jul— och påskferier, återstår endast ett 30-tal dagar av året. Någon tid behöves också för storrengöring, reparationsarbeten o. d. mel— lan kurserna eller åtminstone mellan vissa av dem. Skall möjligheten att hålla tre kortare kurser årligen hållas öppen, kan sålunda blott en obetydlig förlängning av kurstiden förekomma. Med hänsyn til-l såväl detta som ock önskvärdheten av att i någon mån utöka tiden för ifråga- varande kurser vilja vi föreslå en förlängning av nu gällande minimitid,

105 dagar, med 5 dagar sålunda till 110 dagar. Denna tid sammanfaller i det närmaste med (den för fristående kvinnlig kurs med undervisning i hushållsgöromål i folkhögskolan stadgade minimitiden, 16 veckor, d. v. s. 112 dagar.

Såsom redan nämnts, hava ett par lanthushållsskolor hållit kurser av större varaktighet än de hittillsvarande längre kurserna, vilket emeller- tid icke för dem medfört någon höjning av statsunderstödet. Såväl de båda nämnda skolorna som ock några andra hava & sina ovan refererade yttranden rörande kurstiden förordat inrättande av en ny kurstyp, som skulle pågå under längre tid än den hittillsvarande längre kursen. Som skäl härför har anförts, att man i en sådan kurs skulle kunna meddela en betydligt mera omfattande och allsidig undervisning än som är möj- ligt i hittillsvarande kurser. Detta skulle bl. a. också underlättas och möjliggöras därigenom, att en sådan kurs sträckte sig över större delen av året med dess allt efter årstiden växlande arbeten. Särskilt den praktiska undervisningen i trädgårdsskötsel skulle i en sådan kurs kunna göras långt mera fullständig än i kurser av mindre varaktighet.

Det torde icke behöva råda någon tvekan om att utbildningen i den så— lunda ifrågasatta kursen med en varaktighet av 8—10 månader bör kunna bliva relativt mycket fullständig och värdefull. Den skulle i viss mån kunna anses utgöra en motsvarighet till lantmannaskolans längre kurs. Liksom möjlighet beretts att erhålla statsunderstöd till denna senare kurs, synes också motsvarande tillfälle här böra erbjudas. Vi vilja sålunda förorda, att i lanthushållsskolan vid sidan av förutvarande längre kurs, av oss förslagsvis benämnd huvudkurs, och kortare kurs inrättas en längre kurs. Minimitiden för densamma torde lämpligen böra bestämmas till 275 dagar, motsvarande minimitiden för de båda andra kurserna tillhopa.

Förhållandena vid lanthushållsskolorna synas icke motivera inrättan- det, liksom vid lantmannaskolorna, av särskilda fortsättningskurser så- som påbyggnad av en kurs med kortare varaktighet.

I samband med behandlingen av förutberörda frågor angående tiden för olika kurser har också till övervägande upptagits spörsmålet, huru— vida möjlighet till viss förlängning av de olika kurserna samt erhållande av ett häremot svarande ökat statsunderstöd borde beredas. Liksom ifråga om lantmannaskolans kurser, för vilka en sådan förlängning föreslagits, kunna givetvis Vissa skäl åberopas härför. Sålunda skulle tillfälle till en sådan förlängning och ett däremot svarande förhöjt statsunderstöd bereda skolorna ökade möjligheter att anpassa sina kurser efter olika orters växlande behov. En sådan bättre anpassningsförmåga måste ju från undervisningens synpunkt innebära en fördel.

Emellertid måste det vid prövningen av föreliggande fråga ihågkom- mas, att lanthushållsskolorna redan nu hava jämförelsevis stor frihet ifråga om valet av olika kurser. En skola kan nu få anslag till en. två eller tre kortare kurser, en eller två längre eller en kort och en lång

kurs. Enligt vårt förslag skulle ytterligare en kurstyp tillkomma. Skill— naden i längd mellan de sannolikt vanligaste kurserna är ej [heller så be- tydande; mellan kortare kurs och huvudkurs (enligt vårt förslag) blir sålunda skillnaden blott 55 dagar.

Med hänsyn till nämnda omständigheter ha vi icke ansett tillräckliga skäl föreligga att föreslå viss förlängning av minimitiden för lanthus— hållsskolans kurser mot erhållande av däremot svarande förhöjt stats- understöd.

Den för lanthushållsskolorna gällande undervisningsplanen grundar sig på och överensstämmer i allt väsentligt med det förut återgivna förslag härtill, som framlades av 1907 års lantbruksundervisningskommitté. För den senare tillkomna längre kursen har någon särskild plan icke blivit uppgjord. Rörande den praktiska undervisningen hava dock i samband med inrättandet av denna längre kurs vissa bestämmelser införts i regle- mentet.

Föreskrifter angående undervisningen vid lanthushållsskola finnas i % 3 och 4 av reglementet för ifrågavarande skolor. Enligt $ 3 skall under- visningen vid varje kurs (såväl kortare som längre) omfatta:

. Praktisk undervisning (övningar och demonstrationer): ) matlagning, bakning, tillvaratagande av slakt; ) konservering;

c) tvätt och städning;

d) mjölkhushållning;

e) trädgårdsskötsel, fjäderfä- och smådjursskötsel, svin- och nötboskapsskötsel samt mjölkning, med demonstrationer i trädgård, hönsgård, ladugård och svingård ävensom praktiska övningar därstädes; dock att vid kortare kurser dylika prak- tiska övningar böra anordnas endast i den mån så lämpligen kan ske.

I a b

II. Teoretisk undervisning:

a) närings- och födoämneslära;

b) enkel bokföring och beräkning av hushållsutgifter. lämpade efter olika in- komstbelopp ; _

c) hälso- och sjukvårdslära samt barnavård;

d) mjölkhushållning;

e) trädgårdsskötselns grunddrag och trädgårdsalstrens tillgodogörande;

f) skötseln av fjäderfä och andra smärre husdjur; samt

g) svinskötselns och nötboskapsskötselns grunddrag. Vid längre kurs skall den praktiska undervisningen omfatta jämväl demonstra— tioner och övningar i enkel sömnad och lagning samt, där så lämpligen kan ske, i vävnad.

Enligt 5 4 må skolans styrelse med hänsyn till förhållandena inom orten bestäm- ma de olika läroämnenas omfattning ävensom huruvida i undervisningen skola ingå även andra ämnen, berörande skolans syfte, än de i % 3 omförmälda; hörande dock de i % 3 upptagna teoretiska ämnena i varje fall tilldelas erforderlig tid, vid kortare kurser i allmänhet omkring två undervisningstimmar dagligen, samt återstoden av arbetstiden användas till demonstrationer och övningar.

Lanthuchdlll— skolans under- visningsplan,

Förutom i de ovan nämnda obligatoriska ämnena hava åtskilliga sko— lor också meddelat undervisning i en del andra ämnen. Så har det rätt. allmänt förekommit, att någon undervisning lämnats i svenska språket och räkning, vari eleverna vid inträdet i skolan ofta visat mycket svaga förkunskaper. I vissa skolor har också ett fåtal timmar ägnats åt någon del av naturkunnighet, i andra åter åt medborgarkunskap. Kvinnlig slöjd har förekommit i samtliga kurser, sålunda icke blott i den längre, där undervisning i sådan enligt gällande föreskrift skall lämnas.

Rörande timantalet i olika ämnen har ihittills gällande reglemente icke funnits någon föreskrift. Ej heller i motiveringen för förut nämnda undervisningsplan hava lämnats några anvisningar rörande lämpligt timantal. Den enda. bestämmelsen rönande undervisningstiden har varit, att den teoretiska undervisningen vid kortare kurser i allmänhet bör om— fatta omkring två timmar dagligen.

De hittills gällande bestämmelserna hava tydligen, och detta från bör— jan fullt avsiktligt, lämnat skolstyrelserna stor frihet att ordna. under— visningen. På grund av denna rörelsefrihet och den skiftande uppfatt— ning rörande de olika ämnenas vikt och betydelse för elevernas utbildning, som på olika håll gjort sig gällande, har också den för undervisningen i samma ämne vid olika Skolor använda tiden, även då det gällt kurser av samma längd, varit mycket varierande. Särskilt har denna olikhet gjort sig gällande ifråga om den teoretiska undervisningen i sådana äm- nen som exempelvis husdjursskötsel, bokföring och Vissa icke obligatori- ska ämnen samt praktiska övningar i trädgårdsskötsel, husdjursskötsel, mjölkning och slöjd. De för undervisningen i nämnda ämnen efter sko— lornas årsredogörelser i lantbruksstyrelsens berättelser sammanställda timantalen visa en påfallande stark variation.

Då det för prövning av frågan om undervisningsplanen ansetts erfor- derligt att erhålla kännedom om vederbönande Skolstyrelsers uppfattning rörande densamma, ha till dessa framställts följande frågor: »Anses nu gällande undervisningsplan för lanthushållsskolan lämplig? Om så icke är fallet, vilka ändringar i densamma. anses önskvärda?»

Av de inkomna svaren på ovannämnda frågor framgår, att ungefär halva anta- let skolor har ansett den nuvarande undervisningsplanen lämplig, varvid särskilt framhållits den frihet, som genom sist anförda stadgande lämnats skolstyrelserna att i mån av ortens förhållanden bestämma läroämnenas omfattning samt att upp- taga även andra ämnen än de obligatoriskt föreskrivna. Sådana svar hava ingått från skolorna vid Benninge, Borghamn, Värnamo, St. Segerstad, Markaryd, Bräkne-Hoby, Osby, Dingle, Bjärtorp, Fellingsbro, Kävesta, Snöån, Hälsinggår- den, Hussborg, Offer och Degerfors samt från styrelsen för skolan vid Gran. De skolor, som omfatta denna åsikt, äro som synes ganska jämnt spridda över hela landet. Beträffande Gran bör nämnas, att skolans lärarråd visserligen funnit un— dervisningsplanen för de längre kurserna lämplig men ansett att, om de kortare kurserna skulle bibehållas, praktisk undervisning i ladugårds- och »mejeriskötsel» borde vid dem indragas, enär på den korta tid, som dessa kurser påginge, en mera utvidgad undervisning i övriga ämnen borde ingå. I dessa senare kurser borde

däremot undervisning i kvinnlig slöjd bliva obligatorisk. Skolstyrelsen, som icke gjort någon erinran mot sistnämnda förslag, har däremot icke kunnat biträda lä— rarrådets åsikt, att den praktiska undervisningen i ladugårds- och mejeriskötsel borde uteslutas vid de kortare kurserna, samt uttalat den mening, att praktisk un- dervisning i dessa grenar av lantbruket vore av så stor vikt, att den borde bibehål- las även i de kortare kurserna.

Från Tollarp förordas, att undervisningsplanen icke »liksom hittills» blir bun- den och absolut likartad för hela landet, utan att möjlighet måtte finnas att taga hänsyn till skilda ortsförhållanden. Även vissa andra skolor förorda ökad frihet i undervisningens anordning.

Bland de skolor, som ansett ändring i ett eller annat avseende önskvärd, hava endast några få gjort uttalanden, som kunna anses innebära ett förordande av ökad teoretisk undervisning. Sålunda uttala Rimforsa och Birka, att det vore av stort behov att undervisning i svenska och räkning infördes. Det betonas dock, att det vore otänkbart att genomföra en sådan ändring i planen, med mindre mi- nimitiden utsträcktes, ty någon inskränkning i tiden för de nu föreskrivna ämnena kunde ej tillrådas. Från Mora uttalas, att praktiska skrivövningar i form av brev samt kortare uppsatser, som avhandlade olika ämnen, i vilka undervisning med— delades, borde förekomma.

Inskränkning i den teoretiska undervisningen förordas däremot från andra håll. Sålunda yttras från Kumlan, att det vore önskvärt att få den teoretiska undervis- ningen inskränkt, så att mer lugn och tid kunde ägnas åt det praktiska arbetet, vilket i alla fall spelade största rollen för sådana flickor, för vilka undervisningen i främsta rummet vore avsedd. Axvall anser, att vid kortare kurser den teoretiska undervisningen i nötboskapsskötsel bör uteslutas, så snart ej praktiska övningar däri förekomma. Från Mora uttalas, att den teoretiska undervisningen icke under några förhållanden borde överstiga 11 å 12 veckotimmar.

Tärna önskar frihet från betygssättning i teoretiska ämnen, särskilt vid korta kurser.

1 Vissa yttranden förordas större frihet beträffande vissa praktiska ämnen, var- med tydligen avses att göra undervisningsplanen smidigare, så att den kunde lättare jämkas efter elevernas önskningar och behov med hänsyn till deras framtida verk- samhet och enligt ortens sed. Sålunda yttras från Tenhult, att det borde tagas under övervägande, om icke vissa ämnen kunde göras valfria, så att den, som önskade mera utbildning i köksarbete och mjölkhushållning, skulle kunna befrias från en del slöjd och tvärtom. Hammenhög anser, att undervisning i egentligt lant- bruk ej bör vara obligatorisk och ej heller praktisk övning i mjölkning. Från Toll— arp föreslås, att undervisning i praktisk svin- och nötboskapsskötsel samt mjölk- ning gjordes valfri även vid längre kurser. Från Åkersberg anföres, att även för de längre kurserna borde, beträffande praktisk undervisning i sistnämnda ämnen, gälla vad som vore stadgat för de kortare kurserna, nämligen att övningar i de— samma borde anordnas endast i den mån så lämpligen kunde ske. Till följd härav borde bestämmelsen om att längre kurs skulle vara förenad med ett mindre jord— bruk med ladugård och svingård icke vara obligatorisk. Enahanda åsikt omfattas av styrelsen för skolan vid Sätila, vilken såsom motiv framhåller, att det torde vara mer till skada än gagn att påtvinga eleverna praktiska övningar i sådana ämnen, som icke brukade utföras av kvinnorna i elevernas hemorter, särskilt som man till följd härav nödgades inskränka på tiden för de ämnen, som anginge själva hem- mets skötsel och vård och som borde vara kvinnans huvuduppgift i jordbrukarhem- met. Från Offer förordas, att ökad tid måtte ägnas åt den praktiska undervisningen i kreaturens vård samt mjölkning. Styrelsen för Strömsörs skola anför helt allmänt, att den praktiska undervisningen

borde beredas om möjligt större timantal, möjligen genom att utöka varje kurs till sex månader.

Några skolor hava påyrkat upptagandet i undervisningsplanen av vissa ämnen. Styrelsen för skolan vid Vackstanäs anser sålunda, att vid längre kurs plats borde beredas även för praktisk undervisning i barnavård. Tollarp förordar såsom val- fria ämnen slöjd, barnavård och hemvård, men endast under förutsättning att prak- tisk svin- och boskapsskötsel samt mjölkning bleve valfria, enär splittringen bleve alltför stor, ifall alla dessa ämnen skulle medtagas.

Obligatorisk undervisning i vävning förordas från Rimforsa beträffande längre kurser. Tenhult anser, att vävnad och sömnad böra bli obligatoriska på grund av att hemslöjden åter borde komma till heders på landsbygden och i syfte att be— reda större omväxling i skolans arbetsprogram. Även Fridhem förordar »demonstra- tioner» i enkel sömnad och lagning samt, där så lämpligen kunde ske, även i väv- nad, jämväl i de kortare kurserna. Från Katrineberg föreslås, att slöjd måtte givas större rum, särskilt under vinterkursen. I yttrandet från Matarengi förordas, att även för de kortare kurserna upptoges undervisning i slöjd, såsom vävnad och enk- lare sömnad. Från Mora uttalas, att undervisningen i kvinnohygien och allmän häl- solära samt barnavård borde beaktas mer än hittills varit fallet, ävenledes borde mer tid ägnas åt hushållsekonomi, bokföring och varukännedom. Undervisning i praktisk matematik med tillämpningsövningar inom hushåll, trädgård och ladugård borde dessutom ingå i undervisningsplanen.

Skolan i Östra Grevie synes arbeta under speciella förhållanden. Då denna skola, enligt vad dess styrelse yttrar, i icke ringa grad finge räkna med att hämta sitt elevmaterial från traktens städer samt, glädjande nog, i allt mer växande antal från arbetarhem, mötte alltjämt svårighet att hos dessa elevgrupper utvinna något in- tresse för ämnena husdjurs- och trädgårdsskötsel, dock lättare för det sistnämnda, enär dess betydelse ur ren hälso- och rekreationssynpunkt i regel insåges. En möj- lighet att göra dessa ämnen valfria skulle utan tvivel i hög grad öka skolans och särskilt den kortare kursens användbarhet. En tänkbar utväg vore att låta eleverna välja mellan en jordbrukslinje, en trädgårdslinje och en slöjdlinje. Ett sådant ar- rangemang skulle givetvis öka lärarpersonalens arbete med ett ej oväsentligt timan— tal, men det skulle i gengäld befria lärarna från besväret att i resp. arbetsgrupper dragas med ett antal totalt ointresserade elever.

Den praktiska undervisningens övervägande betydelse betonas även i yttrandet från Uddeholm, som förordar begränsning av skolstyrelsernas frihet att plocka in på schemat sådana ämnen, vilka ej sluta sig till det praktiska arbetet. Därigenom skulle mångläseri och splittring i undervisningen undvikas. Lanthushållsskolan borde lägga sin undervisning så, att den verkligen svarade mot den praktiska utbildning, landsbygdens ungdom behövde. En husmor på landet hade mera nytta av att vara väl insatt i ett hems värd än att tid skulle offras på fysik, botanik o. d. Ifall t. ex. svenskan vore bristfällig, när eleven komme till skolan, vore det föga troligt, att den skulle väsentligt bättras under det fåtal lektioner, vartill rum för densamma kunde beredas på schemat. Desutom borde man kunna vänta, att de rena skolkunska- perna skulle vara så pass väl tillgodosedda genom folkskola och fortsättningsskola, att lanthushållsskolan ej behövde ägna sig däråt utan finge koncentrera sig på ut- bildandet av goda husmödrar. För att vinna stadga och någorlunda likformighet i undervisningen borde inspektrisen eller inspektören hava att yttra sig om styrel- sens förslag till ämnesplan. Jämväl borde inom vissa gränser bestämmas, hur stor del av tiden som skulle ägnas åt de tre huvudgrupperna av praktiskt arbete: 1) matlagning med närstående ämnen, 2) sömnad, vävnad och hemmets vård samt 3) djurskötsel och utearbete. I annat fall kunde lätt ett sådant område som slöjden få för stor plats på schemat till men för övriga ämnen. Visserligen hade slöjden

mycket stor betydelse för hemmen, men fråga vore, huruvida icke t. ex. matlagning hade försteg, enär den ju hade icke endast ekonomisk utan även hygienisk bety- delse. Slöjden vore i allmänhet lockande, och en högt driven slöjdundervisning plä- gade draga elever till skolan. Då den väl förekomme vid alla skolor och i alla kurser, borde den upptagas på kursplanen jämställd med övriga ämnen. Vid Ud- deholm hade matlagning, bakning, slakt och konservering upptagit omkring 10 vec— kor, djurskötsel och mjölkhushällning omkring 3 veckor samt sömnad, vävnad, tvätt och städning, trädgårdsskötsel 111. m. omkring 10 veckor.

Vice ordföranden i styrelsen för skolan vid Benninge, fröken Tamm, uttalar, att undervisning för kvinnor i boskapsskötsel är av så stor betydelse, att den bör orga- niseras särskilt genom praktiska och teoretiska kurser i viss analogi med de man- liga ladugårdsskötarkurserna eller annorledes.

Den praktiska undervisningen i djurskötsel och trädgårdsarbete vid lanthushållsskolorna har, såsom redan antytts och såsom av erfarenheter— na från inspektionen av skolorna framgår, varit mycket olika ordnad vid olika skolor. Då det synts vara av betydelse att få frågan om denna un- dervisning, som enligt reglementet skall förekomma vid alla längre kur- ser och jämväl vid kortare kurser, där så lämpligen ske kan, ytterligare belyst, har till lanthushållsskolorna riktats frågan: »I vilken omfattning förekomma praktiska övningar i nötboskaps-, svin— och fjäderfäskötsel, mjölkning och trädgårdsskötsel, och hur äro dessa. ordnade?»

Vid redogörelsen för svaren på ”denna fråga torde varje art av prak— tiskt arbete lämpligen behandlas särskilt. Svaren äro dock ibland ej fullt tydliga, vadan misstag ej äro uteslutna.

Vad då först nötboskapsskötseln vidkommer, förekommer sådan icke alls vid de kortare kurserna vid Värnamo, Markaryd, Bräkne-Hoby, Tollarp, Fridhem, Katri- neberg, Vendelsberg, Sätila, Axvall, Fellingsbro och Hussborg och icke heller vid Borghamn, Tenhult, Hammenhög och Bjärtorp, oaktat dessa skolor hava s. k. längre kurser. Vid Osby, Östra Grevie, Åkersberg och Kävesta, där korta kurser hållas, fö- rekommer nötboskapsskötsel endast i form av demonstrationer. Från Rimforsa, där längre kurser hållas, meddelas, att sedan november 1926 vore »på grund av styrelsebeslut» nötboskapsskötseln valfri, dock så att skötseln av kalvar vore obliga- torisk. De elever, som valt ämnet, hade två och två under 2 veckor fullständigt skött middagsarbetet i ladugården.

Vad därefter vidkommer svinskötsel, äger undervisning däri icke rum vid Marka- ryd, Tollarp, Fridhem, Vendelsberg, Sätila, Fellingsbro och Kävesta. Demonstra- tioner i detta ämne förekomma vid Osby, Östra Grevie och Åkersberg. Alla dessa skolor hava korta kurser.

Praktisk undervisningi fjäderfäskötsel saknas endast vid Markaryd, Fridhem och Sätila, varjämte allenast demonstrationer däri förekomma vid Östra Grevie.

I mjölkning lämnas icke någon praktisk undervisning vid Markaryd, Fridhem, Vendelsberg och Fellingsbro, som hava korta kurser, och ej heller vid Borghamn med dess långa kurser. I form av demonstrationer lämnas undervisning i mjölk— ning vid Värnamo, Tollarp, Åkersberg, Katrineberg, Axvall och Kävesta. Från Sä- tila meddelas, att den praktiska undervisningen i mjölkning omfattar endast några få timmar. Vid Hussborg förekomma endast frivilliga mjölkningstävlingar. I ge— nomsnitt deltaga däri två femtedelar av kursdeltagarna och öva under ledning av en lärarinna.

Vid de skolor, som icke härovan omnämnts, torde praktiska övningar av det i varje fall ifrågavarande slaget bedrivas.

Trädgårdsskötsel synes förekomma vid samtliga skolor. Deltagande i vissa utom- husarbeten vid jordbruk har meddelats från Vackstanäs och Kumlan.

Angående det sätt, på vilket ifrågavarande praktiska arbete av olika slag är an- ordnat vid de särskilda skolorna, äro uppgifterna synnerligen växlande. Exempel- vis må nämnas, att vid Vackstanäs varje elev får 1 veckas övning i nötboskaps- skötsel, 2 veckor i svin- och fjäderfäskötsel, 2 veckor i mjölkning, 4 veckor i träd- gårdsskötsel och 1 vecka i jordbruksarbete. Vid Kumlan får varje elev i medeltal 3 veckors arbete i ladugårds- och smådjursskötsel, varunder mjölkas varje dag. I praktisk trädgårdsskötsel deltager varje elev ungefär 6 veckor, spridda över som- markursen. Vid Borghamn utgöres arbetet endast av 10__11 dagars praktiska öv- ningar i höns- och svinskötsel. Vid Östra Grevie fordras av eleverna, att de samt— liga tillägna sig nödtorftig mjölkningsteknik, men ämnet omfattas av eleverna med mycket ringa intresse, enär mjölkning där i trakten ej vore ett kvinnoarbete. Vid Bjärtorp deltaga eleverna i mjölkning under 14 dagar. Ystning sker av ett 50-tal ostar under kursens lopp, enär inom Skaraborgs län intresset för hemystning vore stort. Smådjuren skötas av en elev under 2 veckor i tur och ordning. Vid Udde- holm få eleverna självständigt sköta djuren. En elev, »ladugårdstur», sköter ladu- gården med utgödsling, rykt och mjölkning samt mjölkens skötsel. En elev, »små— djurstur», sköter grisarna och hönsen. Vid Fellingsbro är en tredjedel av elevan— talet dagligen sysselsatt med hönsskötsel och trädgårdsskötsel. Vid Mora få ele— verna i grupper av 341 under lärares ledning utföra alla slags arbeten vid djur- skötseln, dock ej utgödsling. Vid Snöån skötes kreatursbesättningen av två elever i taget, så att varje elev får praktisk husdjursskötsel under 3_——4 veckor. Vid Strömsör uttagas varje vecka fyra elever, av vilka två sköta det egentliga ladugårds- arbetet, en deltager såsom mejerska i mjölkningen och har hand om mjölkens för- ädling samt en sköter grisar och höns. Arbetet pågår 7 timmar dagligen. Vid Gran sköta eleverna ensamma allt arbete i ladugård, mejeri och trädgård efter fördelning turvis mellan dem. Vid alla skolor ägnas särskilt intresse åt trädgårdsarbetet.

Några hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava i sina svar på den förut omnämnda frågan, huruvida lanthushållsskolorna anses i sin nuvarande form fylla sin uppgift, också berört frågan om skolornas under— visning. Sålunda påyrkas större frihet för skolan att anpassa sin un- dervisning efter ortsförhållandena från Jönköpings, Kristianstads och Malmöhus län. Då reglementet endast i viss mån tilläte en dylik anpass- ning, vilken vore särskilt behövlig beträffande undervisningen i lant— göromål, borde reglementet ändras därhän, att skolstyrelsen finge rätt att i samråd med skolans inspektris välja undervisningsämnen och bestäm— ma. undervisningens omfattning inom en vidare ram än nu.

Älvsborgs södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott anser, att större vikt bör läggas vid praktisk trädgårds- och smådjursskötsel. Från Skaraborgs län uttalas, att det ville synas som om den praktiska under- visningen i handläggandet av sådana arbeten, som framför allt förekom- me i ett småbrukarhem, icke alltid ägnades tillräcklig uppmärksamhet utan eftersattes till förmån för finare matlagning och kvinnlig slöjd.

Från Västmanlands län ifrågasättes inrättande av kortare specialkur— ser, särskilt avpassade för kvinnor vid småbruk. Härvid framhålles, att

särskilt de mindre jordbrukens framgång vore i mycket stor utsträckning beroende av hustruns insatser.

I en till oss ingiven skrivelse från svenska lanthushållsskolornas förening har också en fråga rörande undervisningsplanen berörts. Så— lunda erinras, att i reglementets $ 2, punkt 1 e) upptagas under rubriken »praktisk undervisning» för längre kurser, »demonstrationer» ävensom »praktiska övningar». Då någon tvekan torde råda rörande innebörden av denna föreskrift, vore ett förtydligande önskvärt. Med blott demon— strationer syntes i trädgårdsskötsel, fjäderfä- och smådjursskötsel, svin- och nötboskapsskötsel samt mjölkning föga kunna vinnas; det behövdes omfattande och intensiv övning för inpräglande av handlag och teori.

De ovan refererade yttrandena bekräfta till fullo vad som förut anförts angående undervisningen i lanthushållsskolan, nämligen att densamma utformats väsentligt olika vid särskilda skolor samt att uppfattningen om hur densamma lämpligen bör ordnas växlar på olika håll, beroende sär- skilt på skiljaktiga lokala förhållanden. De ådagalägga också svårighe- terna Vid uppgörandet av en för samtliga skolor gemensam undervis- ningsplan. Uppenbarligen måste densamma, för såvitt de för olika orter skiftande behoven av utbildning för de unga kvinnorna skola kunna till— godoses, göras så pass vid och smidig, att undervisningen i de särskilda ämnena inom dess ram kan anpassas efter olika behov och intressen.

Den för lanthushållsskolorna hittills gällande undervisningsplanen har omfattat såväl praktisk som teoretisk undervisning, och det torde icke vara mer än en mening om att så också bör vara förhållandet framdel-os I den av oss föreslagna, förut nämnda, nya formuleringen av % 1 i regle- mentet för lanthushållsskolan angives också, att skolan Skall lämna prak- tisk och teoretiSk undervisning i husligt arbete samt i sådana yttre göro— mål, vilka lämpligen utföras av kvinnor.

Då det gäller att söka få fram och motivera en lämplig undervisnings— plan för lanthushållsskolan, torde det vara mest överskådligt och ända— målsenligt att behandla de olika slagen av undervisningen var för sig. Och då den praktiska undervisningen upptager största delen av under— visningstiden samt jämväl satts främst på undervisningsplanen, må den här först behandlas.

De ämnen, i vilka praktisk undervisning skall meddelas, kunna, såsom också skett i nämnda $ 1 av reglementet, uppdelas i två grupper, husligt arbete och yttre göromål. I den förstnämnda gruppen ingår dels, såsom det viktigaste ämnet, matlagning och vad därmed sammanhänger, dels tvätt och städning samt kvinnlig slöjd. Då lanthushållsskolan, såsom re- dan 1907 års lantbruksundervisningskommitté angav, måste betrakta nt- bildningen av unga kvinnor till dugande husmödrar såsom den mest be- tydelsefulla av sina uppgifter, bör självfallet undervisningen i matlagning och övriga egentliga hushållsgöromål tillmätas så mycken tid, som kan

Utredningens yttrande.

anses nödvändig för ändamålet och som förhållandena i övrigt medgiva. I samma syfte bör givetvis nödig handledning lämnas i tvätt och städ- ning.

Vi hava ansett, att de nu under a) och b) upptagna praktiska ämnena böra sammanslås till ett under benämning »hushållsarbete». Det möter nämligen stora svårigheter att skilja dem åt vid undervisningen och i arbetsredogörelsen.

Ifråga om undervisningen i slöjd hava olika meningar framförts. I hittills gällande reglemente har icke funnits någon föreskrift om att så- dan undervisning skulle förekomma i kortare kurser. Enligt & 4 i regle— mentet hava skolorna dock varit oförhindrade att meddela slöjdunder- visning jämväl i de kortare kurserna, vilket också genomgående skett. Omfattningen av denna undervisning har dock varit mycket växlande. I regel torde handledning hava lämnats i enklare sömnad, bl. a. vanlig linnesömnad och förfärdigande av en barnutstyrsel, samt dessutom lag—— ning. Därjämte har också rätt allmänt förekommit någon vävnad. För mindre försigkomna elever har denna omfattat endast enklare vävnad av exempelvis handdukar, bomullstyg o. d., varemot de, som redan haft övning i sådant, fått ägna sig åt mera krävande uppgifter.

Då det för en husmoder otvivelaktigt måste anses högst värdefullt och angeläget att ha erforderlig insikt och övning i enklare sömnad, lagning o. d., anse vi, att undervisning häri bör lämnas jämväl vid kortare kur- ser. I enlighet med denna vår uppfattning föreslå vi, att i reglementet in— tages föreskrift om att sådan undervisning skall lämnas i lanthushålls— skolans samtliga kurser. Med hänsyn till den för kortare kurs starkt be gränsade tiden torde däremot undervisning i vävnad, såsom varande mera tidskrävande, icke böra upptagas såsom obligatorisk i denna kurstyp. Så- dan undervisning synes oss emellertid alltid böra meddelas i huvudkurs och längre kurs. Dock hava vi genom formuleringen av den föreslagna bestämmelsen härom uttryckligen angivit, att det här icke gäller konst— vävnad eller dylikt utan sådan vävnad, som har betydelse för ett lant- hushåll.

Den tid, som ägnats åt den praktiska undervisningen i nu nämnda äm- nen, särskilt kvinnlig slöjd, måste självfallet rättas dels efter kursens längd och dels efter hur stor del av arbetstiden, som upptages av övningar i yttre göromål.

Då detta senare är beroende av åtskilliga nedan nämnda omständigheter, torde det icke vara möjligt att lämna någon för alla skolor gällande gene- rell föreskrift om huru stor del av undervisningstiden som skall ägnas åt nu omförmälda ämnen.

IAv de yttre göromålen torde mjölkhushållning och trädgårdsskötsel vara de, som närmast ansluta sig till det husliga arbetet. I det först- nämnda ämnet synes praktisk handledning i större eller mindre ut— sträckning hava lämnats vid samtliga skolor och kurser. I regel ha ele—

verna därvid fått handhava skötsel, förvaring och separering av mjölk samt smör- och ostberedning. Någon ändring i hittills härvid allmänt tillämpad praxis torde icke böra ifrågakomma.

Den praktiska undervisningen i trädgårdsskötsel vid en kurs påverkas självfallet i högsta grad av den tid på året, då kursen hålles. Vid de un— der vintern hållna kurserna måste denna undervisning inskränkas till ett minimum. Med hänsyn till trädgår-dsskötselns stora betydelse för såväl hemmets trevnad som dess ekonomi innebär nämnda förhållande givetvis en betänklig minskning i det allmänna värdet av »den utbildning, som kan lämnas under en vinterkurs. Att på grund härav lägga hinder i vägen för hållandet av sådana kan dock icke anses tillrådligt, särskilt där- för att de unga kvinnorna från mindre väl situerade lantbrukarhem, som äro i särskilt stort behov av sådan utbildning, som lanthushållsskolan ger, i regel lättare kunna undvaras i hemmet och komma till skolan un— der vintern än under sommaren. I den mån arbeten i trädgård kunna förekomma under den tid, som kurs pågår, böra dock eleverna få deltaga i sådana. Vid denna praktiska undervisning bör givetvis största upp— märksamhet ägnas åt köksväxtodling, men i den mån tiden det medgiver synes handledning också böra lämnas i odling av fruktträd och bär— buskar samt odling av vanliga prydnadsväxter.

Förutom i nu nämnda ämnen skall enligt reglementets föreskrifter praktisk undervisning, åtminstone i vissa kurser, lämnas i olika grenar av husdjursskötsel, däri inbegripet mjölkning. Av ifrågavarande djur— skötsel har i undervisningsplanen först nämnts fjäderfäskötsel. Av de från skolorna lämna-de uppgifterna framgår, att praktisk undervisning häri, på något enstaka undantag när, lämnats vid samtliga lanthushålls- skolor. Med hänsyn till fjäderfäskötselns och särskilt hönsskötselns be- tydelse för såväl hemmets som det mindre jordbrukets ekonomi torde ock— så ifrågavarande undervisning böra vara obligatorisk för samtliga sko— lor och kurser. Såsom ett minimum torde härvid böra krävas, att varje skola har ett ändamålsenligt hönshus med åtminstone ett 20—tal höns av lämplig ras samt att eleverna i tur och ordning få under vederbörlig led- ning handhava skötseln av dessa.

Praktisk undervisning i svinskötsel har hittills, ehuru i växlande om- fattning, förekommit vid flertalet lanthushållsskolor. Ett 10-tal Skolor med kortare kurser hava dock icke haft någon egentlig sådan undervis- ning. Då svinskötseln emellertid, liksom fjäderfäskötseln, har den allra största betydelse för hemmets och jordbrukets ekonomi, och då kvinnorna i de flesta trakter av vårt land fortfarande vanligen få handhava skötseln av dessa husdjur, torde praktisk handledning i svinskötsel böra lämnas i samtliga skolor och kurser. I regel finnas vid skolorna redan för ända- målet behövliga lokaler, men skulle så ej vara fallet, bör uppförandet av ett svinhus ej bereda alltför stora ekonomiska svårigheter. Storleken

320 av detta, liksom också svinskötselns omfattning, bör kunna anpassas efter kursernas längd och antal samt övriga lokala förhållanden.

I nötboskapsskötsel har, såsom av förut refererade uppgifter från lant- hushållsskolorna framgår, praktisk undervisning lämnats endast i c:a hälften av skolorna. De av skolstyrelserna avgivna yttrandena rörande undervisningsplanen visa också, att meningarna om denna undervisnings relativa betydelse och lämplighet under olika förhållanden äro mycket de— lade. I de trakter, där kvinnorna numera endast undantagsvis handhava mjölkkornas skötsel, anses det vara av föga betydelse att lämna lanthus— hållsskolornas elever praktisk handledning häri. Den kan för dem ej bli av något större värde, och den begränsade tiden vid en kurs anses kunna användas bättre för praktisk undervisning i andra ämnen.

I Norrland, liksom i andra trakter, där kvinnorna fortfarande få sköta också de större husdjuren, anses helt naturligt den praktiska undervis- ningen i nötboskiapsskötsel såsom en mycket viktig del av Skolans under— visning. Denna uppfattning omfattas också på en del håll, där man vill förlägga tyngdpunkten av lanthushållsskolans undervisning till de egent- liga lantbruksämnena och sålunda förmenar, att lanthushållsskolan hit— tills ägnat proportionsvis alltför mycken tid åt den egentliga husmoders- utbildningen.

För vår del hålla vi före, att dessa från olika landsdelar framförda syn- punkter och önskemål var för sig hava sitt berättigande. Det synes oss därför också vara nödvändigt, att den praktiska undervisningen i det äm- ne, varom här är fråga, får anpassas efter vad som för olika orter befin- nes lämpligt. I en frivillig skola torde det i längden icke vara möjligt och för övrigt icke heller ändamålsenligt att söka påtvinga eleverna en undervisning, som de och deras målsmän anse i och för sig vara till föga gagn och indirekt till skada därigenom, att den upptager en tid, som till bättre nytta kunnat användas för andra ändamål. Enligt denna vår upp— fattning vilja vi förorda, att föreskrifterna om den praktiska undervis— ningen avfattas så, att den också skall omfatta nötboskapsskötsel, dock att vid kortare kurser ävensom vid andra kurser i sådana landsdelar, där detta arbete icke plågar utföras av kvinnor, dylika praktiska övningar må anordnas endast i den mån så befinnas lämpligt. Genom en sådan formu- lering anse vi oss hava gjort det möjligt för de olika skolornas styrelser att med iakttagande av reglementets föreskrifter i varje fall ordna denna undervisning på för skolan och eleverna mest lämpliga sätt.

Vad så slutligen angår mjölkning, vilken i hittills gällande reglemente jämställts med övriga ämnen, vari praktisk undervisning skall meddelas, så torde därom i viss mån kunna anses gälla, vad ovan anförts omnötbo- skapsskötsel. Dock har undervisning i mjölkning hittills förekommit mera allmänt än i nötboskapsskötsel. Med hänsyn till att kvinnorna i lantbru- karhemmen i betydligt större utsträckning deltaga i mjölkning än i de större husdjurens skötsel torde också stark-äre skäl för en allmän praktisk

undervisning i detta ämne kunna anföras än ifråga om nötboskapssköt— sel. Om vi sålunda hålla före, att sådan undervisning i regel bör förekom— ma, hava vi dock icke ansett oss böra i vårt förslag till reglemente upp— taga densamma såsom under alla förhållanden obligatorisk. Vi vilja i stället beträffande kortare kurser förorda en liknande föreskrift rörande mjölkning som den förut nämnda angående nötboskapsskötsel.

Den teoretiska undervisningen i lanthushållsskolor bör självfallet, i den mån så. ske kan, ansluta sig till förut omförmälda praktiska övningar. Den teoretiska och den praktiska undervisningen böna i möjligaste mån avpassas efter och komplettera varandra, så att de tillsammans lämna en för elevernas kommande arbetsuppgifter lämpad och, så långt utbildnings— tiden medgiver, fullständig utbildning. I likhet med den praktiska un— dervisningen bör sålunda också den teoretiska, särskilt i vissa ämnen, med hänsyn till sin omfattning ordnas efter olika orters behov och förhållan— den.

På grund härav kan det förut anförda angående den praktiska under— visningen i princip och stor utsträckning gälla också ifråga om lanthus— hållsskolans undervisning i teoretiska ämnen. Rörande denna må dock ytterligare följande anföras.

I hittills gällande reglemente har såsom första ämne, vari teoretisk undervisning skall meddelas, upptagits närings- och födoämneslära. En- ligt vårt förmenande bör ämnet ifråga också fortfarande bibehålla denna sin plats. Då undervisningen i det hittills på nämnda sätt betecknade äm- net emellertid omfattat icke blott läran om närings- och födoämnena utan också om de sistnämndas beredning till olika slags :maträtter och då så fortfarande bör vara förhållandet, synes detta även böra komma till uttryck i undervisningsplanen. Vi vilja alltså föreslå, att det i reglemen- tet föreskrives, att undervisningen i sagda ämne skall omfatta närings-, födoämnes- och matlagningslära.

Såsom andra ämne i det föreslagna nya reglementet ha vi upptagit hälso- och sjukvårdslära samt barnavård med likalydande formulering som hittills. Från en skola, Vackstanäs, har föreslagits, att även prak- tisk undervisning borde vid längre kurs lämnas i sist nämnda del av äm— net. Självfallet kan det för eleverna vara av stort Värde att också er- hålla praktisk handledning i barnavård. Då det emellertid vid flertalet skolor tor-de vara svårt att ordna en sådan praktisk undervisning, ha vi icke ansett oss böra upptaga förslag härom. I detta såväl som i övriga teoretiska ämnen bör emellertid den teoretiska undervisningen så långt möjligt stödjas med demonstrationer, vilket vi också i rubriken över den— na grupp av ämnen uttryckligen angivit. Kan vid undervisningen i barnavård demonstrationer-na ske av »levande material», torde detta vara mycket lämpligt.

Bland de ämnen, vari praktisk handledning skall lämnas, äro också upp— tagna tvätt och städning. Något motsvarande ämne för teoretisk undervis—

322 ning har hittills icke förekommit, men vilja vi föreslå, att såsom i viss mån en motsvarighet härtill upptages ämnet hemvård. Givetvis har detta en långt mera omfattande innebörd än det ovan nämnda praktiska äm- net, men båda röra sig åtminstone delvis inom samma områden. Då en av husmoderns viktigaste uppgifter ju måste anses vara att vårda hemmet också i yttre mening och även under enkla förhållanden så långt möjligt göra detta vackert och trevligt, synes det vara väl befogat att även någon teoretisk undervisning lämnas om medlen och metoderna härför.

I hittills gällande reglemente har under teoretisk undervisning som ett ämne upptagits »enkel bokföring och beräkning av hushållsutgifter, läm— pade för olika inkomstbelopp». Att utföra beräkningar av nämnda slag är tydligen ganska besvärligt och måste, om 'de skola bliva något så när vägledande och fullständiga, kräva lång tid. Sådana beräkningar torde också vara av föga intresse och värde för ett lanthushåll, där det fram— för allt gäller att i största möjliga utsträckning tillgodogöra sig och leva av gårdens egna produkter. Det torde också endast mera undantagsvis ha förekommit, att beräkningar av ifrågavarande slag förekommit vid våra lanthushållsskolor. På grund av nämnda förhållanden ha vi ansett, att tillräcklig anledning att bibehålla nämnda föreskrift icke finnes.

Emellertid bör enligt vår åsikt stor uppmärksamhet ägnas de ekono- miska synpunkterna. Vi vilja därför föreslå, att såsom ett särskilt nytt ämne upptages lanthushållets ekonomi. Undervisningen i detta ämne torde, liksom hittills vanligen skett, bl. a. i anslutning till den praktiska matlagningen böra omfatta beräkningar av kostnaderna för olika måltider. Men därutöver synas eleverna, särskilt i huvudkurser och längre kurser, böra övas i andra för lanthushållets ekonomi betydel— sefulla beräkningar, t. ex. rörande höns- och Svinskötsel. En samman- fattande översikt över de olika omständigheter, som utöva inflytande på lanthemmets ekonomiska förhållanden, bör också ingå som en väsentlig del av ämnet ifråga.

Enklare bokföring, vilken i hittillsvarande reglemente nämnts i sam— band med beräkning av hushållsutgifter, har av oss upptagits som ett särskilt ämne. Vid kortare kurser torde undervisningen i detta knappast kunna omfatta mer än vanlig enkel hushållsbokföring, helst dock med intagande av inkomster från och utgifter för hönshus och trädgård. Vid övriga kurser synes däremot så mycken tid kunna ägnas åt detta bety- delsefulla ämne, att däri även kan ingå vanlig enkel bokföring för ett mindre lantbruk. Det torde nämligen i många fall vara av stor vikt, att husmodern i ett lantbrukarhem har så pass god insikt i sådan bokfö- ring, att hon kan biträda därmed eller på egen hand sköta densamma.

I likhet med vad fallet är i hittills gällande reglemente hava vi som särskilda ämnen för teoretisk undervisning upptagit mjölkhushållning, trädgårdsskötselns grunddrag och fjäderfäskötsel. Enligt hittillsvaran-

de föreskrift skulle undervisningen i trädgårdsskötsel också omfatta träd- gårdsalstrens tillgodogörande. Denna bestämmelse har emellertid synts oss överflödig, dels därför att vad däri innefattas kan anses utgöra en del av ämnet trädgårdsskötsel och dels därför att tillgodogörandet av träd- gårdsalstren, åtminstone i vissa avseenden, behandlas i annat samman- hang (under födoämneslära); vi hava därför i vårt förslag till föreskrif- ter uteslutit nämnda tillägg. Likaså hava vi strukit bestämmelsen an- gående undervisning om andra smärre husdjur. Med hänsyn till dessas ringa betydelse synes det oss nämligen icke vara lämpligt att föreskriva obligatorisk undervisning om dem. Något hinder för att, om så befinnas lämpligt, meddela någon undervisning om ifrågavarande husdjur bör likväl med hänsyn till skolstyrelsens nedan omförmälda rätt att inom vissa gränser bestämma om undervisningen icke föreligga.

Som obligatoriskt ämne för alla kurser hava vi vidare upptagit svin- skötselns grunddrag. Ifråga om det sista under teoretisk undervisning upptagna ämnet, nötboskapsskötselns grunddrag, hava vi däremot, i an— slutning till vår förut uttalade uppfattning rörande den praktiska under- visningen häri, ansett oss för kortare kursers vidkommande böra för- orda en viss valfrihet. Sålunda föreslå vi under ämnet ifråga en till— läggsbestämmelse om att i sådana kortare kurser, där praktisk undervis- ning i nötboskapsskötsel icke förekommer, dylik teoretisk undervisning må anordnas endast i den mån så befinnas lämpligt.

Enligt hittills gällande bestämmelser har det varit överlåtet på skolans styrelse att med hänsyn till förhållandena inom orten bestämma de olika läroämnenas omfattning ävensom huruvida i undervisningen skola ingå även andra ämnen, berörande skolans syfte, än de ovan nämnda. Av ovan anförda skäl torde det vara nödigt och lämpligt, att en sådan rörel- sefrihet och befogenhet fortfarande lämnas åt skolstyrelsen. De gångna årens erfarenheter synas emellertid hava visat, att denna skolstyrelser— nas rörelsefrihet stundom utnyttjats i högre grad än som med hänsyn till skolans syfte kan anses önskvärt och ändamålsenligt. Undervisnin— gen i vissa ämnen har sålunda stundom gjorts mer omfattande än som kan anses lämpligt, medan den däremot i andra ämnen varit alltför knapphändig. Goda skäl kunna följaktligen anföras för att i någon mån begränsa skolstyrelsernas befogenhet ifråga om att på egen hand be- stämma undervisningens i olika ämnen omfattning. '

En sådan begränsning torde lämpligen kunna genomföras i samband med uppgörande av en normalplan för lanthushållsskolans undervisning. Sådana normalplaner förekomma, som bekant, allmänt för olika slag av skolor; en i detta fall nära till hands liggande förebild är den normal- plan, som fastställts för de norska husmorskolorna. En normalplan för lanthushållsskolorna skulle enligt vår åsikt kunna fylla en dubbel uppgift. Dels skulle den sålunda ge anvisningar om hur undervisningen

lämpligen bör ordnas i olika kurser och under olika förhållanden samt sålunda tjäna till vägledning vid uppgörande av de olika skolornas un- dervisningsplan. Men dels skulle den också. kunna fylla det ovan om— nämnda behovet att i någon mån begränsa skolstyrelsernas rörelsefrihet vid undervisningens ordnande. Det torde nämligen kunna införas en bestämmelse om att undervisningen skall ske i huvudsaklig överensstäm— melse med en sådan förefintlig normalplan.

Såväl från ovan nämnda som andra synpunkter synes det oss, som om en normalplan för lanthushållsskolans undervisning skulle kunna bliva till avsevärt gagn för densamma. Normalplanen torde, åtminstone tills— vidare, lämpligen böra fastställas av lantbruksstyrelsen. Det är ju tänk- bart och t. o. m. antagligt, att om en normalplan nu utarbetas och fast- ställes, densamma, sedan en tids erfarenhet vunnits, kan behöva komplet- teras och i vissa avseenden omarbetas. Och detta låter sig givetvis lät- tare genomföra, om fastställelsen av planen sker av lantbruksstyrelsen än om densamma skulle ingå i reglementet eller särskilt fastställas av Kungl. Maj:t. Ett förslag till normalplan har utarbetats och fogas som bilaga till detta betänkande.

Ifråga om undervisningstidens fördelning har i hittills gällande regle— mente icke funnits annan föreskrift, än att de teoretiska ämnena böra till- delas erforderlig tid, vid kortare kurser i allmänhet omkring två under- visningstimmar dagligen. I regel har också den sålunda i mera obe- stämd form givna anvisningen följts. Det vill emellertid synas, som om det skulle vara lämpligare, att omförmälda bestämmelse bleve ersatt med en föreskrift om viss bestämd minimitid för den teoretiska undervis— ningen i de obligatoriska ämnena. Någon maximitid torde, efter hittills vunnen erfarenhet att döma, icke behöva angivas. Vi vilja sålunda före— slå, att det i reglementet stadgas beträffande samtliga kurser, att den teoretiska undervisningen i nämnda ämnen bör omfatta i genomsnitt minst 10 timmar pr vecka.

Vidare må erinras. att skolstyrelsen enligt hittills gällande reglemente haft rätt att på undervisningsplanen upptaga även andra ämnen än de ovan nämnda. Där detta medgivande begagnats, har det i regel gällt svenska språket och räkning, i vilka ämnen eleverna ofta visat mycket svaga förkunskaper. Denna undervisning har ansetts nödvändig för att eleverna skulle kunna följa med och tillgodogöra sig undervisningen i andra ämnen, bl. a. bokföring och ekonomiska beräkningar. Dess— utom har det ansetts i viss mån misskrediterande för skolan, om elever-, som genomgått densamma, visat alltför dåliga insikter i förstnämnda ämnen.

Denna möjlighet att meddela undervisning också. i andra än de på undervisningsplanen upptagna ämnena synes fortfarande böra hållas öppen. Dock torde man böra förutsätta, att det sålunda lämnade med— givandet ej begagnas i alltför stor utsträckning. Särskilt gäller detta

kortare kurser, där såväl kurstiden i sin helhet som ock tiden för den teoretiska undervisningen redan med hänsyn till de såsom obligatoriska upptagna ämnena måste betecknas som mycket knapp.

I syfte att bereda möjlighet för en ur åtskilliga synpunkter önskvärd och lämplig specialisering av undervisningen ha vi i vårt förslag till nytt reglemente för lantmannaskolorna förordat vissa bestämmelser an— gående utvidgning av undervisningen i något eller några ämnen samt en motsvarande begränsning av undervisningen i andra ämnen. En lik- nande möjlighet till undervisningens specialisering i viss riktning torde böra beredas också för lanthushållsskolorna. Det låter nämligen tänka sig, att någon eller några skolor skulle vilja betydligt utvidga sin under— viSning i ett visst ämne, exempelvis trädgårds- eller fjäderfäskötsel. En sådan väsentligt ökad undervisning i ett ämne, vilken dock icke torde kunna förekomma annat än vid huvudkurs eller längre kurs, skulle bl. a. kunna medföra den fördelen, att de elever, som begagnat sig därav, kunde, eventuellt efter ytterligare utbildning i samma ämne vid särskilda spe- cialkurser, bliva kompetenta och lämpliga att användas som instruktörer hos hushållningssällskapen i ämnet ifråga. Likaledes förefaller det san- nolikt, att många lantbrukardöttrar skulle vilja genomgå en kurs, där de på samma gång erhölle utbildning i husligt arbete och på ett visst spe- cialområde, t. ex. de ovan nämnda trädgårds— eller fjäderfäskötsel. En sådan utbildning borde sålunda enligt vår uppfattning kunna fylla ett verkligt behov och i många fall bliva till betydande gagn.

Om undervisningen i ett visst ämne sålunda väsentligt utvidgas, kom— mer detta emellertid givetvis att nödvändiggöra, att undervisningen i nå— got eller några av de övriga ämnena i motsvarande grad reduceras. I vissa fall kan det tänkas, att det lämpligaste skulle vara att helt och hållet utesluta något eller några ämnen från undervisningsplanen för en skola med specialiserad undervisning. I dylika fall bör emellertid särskilt medgivande för vidtagande av sådan ändring i undervisnings— planen krävas.

På grund av nämnda omständigheter vilja vi förorda, att i reglementet för lanthushållsskolorna intages en bestämmelse om att, därest en skolas styrelse för beredande av ökad undervisning i visst eller vissa ämnen finner det nödvändigt att i mera betydlig mån inskränka eller alldeles utesluta något eller några av de i reglementet föreskrivna obligatoriska ämnena, styrelsen må göra framställning härom hos lantbruksstyrelsen, som må äga att med hänsyn till de anförda skälen fatta beslut i ärendet.

Vi vilja med anledning av en utav styrelsen för Fredrika Bremerför- bundets fruktodlings— och trädgårdsskola Apelryd ingiven framställning framhålla att, ifall sagda skola förändras till en på trädgårdsskötsel spe- cialiserad lanthushållsskola, den nu av oss föreslagna bestämmelsen bör för denna skola bliva av stort värde.

Skoljordbruk.

Skoliordbruk och övrig utrustning.

Såsom redan förut i redogörelsen för lanthushållsskolornas tillkomst och utveckling omnämnts, skulle skolorna ifråga enligt det framlagda och sedan godkända förslaget till reglemente för desamma för undervis- ningens rätta bedrivande äga tillgång till jordbruk av sådan beskaffen- het, att det såsom undervisningsmateriell kunde vara eleverna till verk- ligt gagn vid deras utbildning. Denna föreskrift motiverades särskilt där- med, att undervisningen i lanthushållsskolorna borde göras så praktisk som möjligt; för detta ändamål ansågs tillfälle att ordna demonstratio- ner vara av största betydelse.

I samband med beviljandet av anslag till längre kurser om minst 24 veckor i lanthushållsskolan infördes i reglementet en ny bestämmelse angående skoljordbruk. Enligt denna skulle skola, vid vilken hölles kurs om minst 24 veckor, vara förenad med ett mindre jordbruk med ladugård, svingård, hönsgård och trädgård. Såväl denna föreskrift som ock den förut nämnda angående tillgång till jordbruk hava bibehållits i huvudsak oförändrade i det år 1919 utfärdade, nu gällande reglementet.

Av den förut lämnade redogörelsen för skoljordbruk vid lanthushålls— skolorna framgår bl. a., att endast ett jämförelsevis ringa antal skolor förfogar över ett uteslutande för lanthushållsskolans behov avsett, av sko- lan brukat jordbruk. Några hava tillgång till skolan närstående ägare tillhörigt jordbruk utan att själva driva detsamma. Andra åter, vilka äro förlagda till samma plats som lantmannaskola, hava rätt att för undervisningsändamål förfoga över sistnämnda skola tillhörigt och av skolans föreståndare eller lärare brukat jordbruk. Och slutligen finnes en grupp, som enligt uppgift icke har tillgång till något skOljordbruk.

För att erhålla kännedom om styrelsernas för lanthushållsskolorna upp— fattning angående skoljordbrukens värde för ifrågavarande skolor har till de skolor, vilka förfoga över jordbruk, riktats följande fråga: »Vil- ken betydelse anses skoljordbruket ha för undervisningen?» Till de sko— lor, som sakna jordbruk, har riktats frågan: »Anses anskaffandet av ett sådant lämpligt?» Svaren på dessa med varandra nära sammanhängande frågor gå i olika riktningar.

I allmänhet hava de skolor, som äga tillgång till skoljordbruk i en eller annan form, gjort gällande, att dylikt jordbruk vore av stor betydelse för undervisningen. Sålunda har anförts från Vackstanäs, att jordbruket vore grundläggande och ovill- korligen nödvändigt för erhållande av undervisningsmaterial för de praktiska öv- ningarna. Från Kumlan anföres, att skolans elever finge deltaga i alla de arbe- ten i det egentliga jordbruket, som vanligen utfördes av kvinnor, såsom sätta po- tatis, rensa rotfrukter, räfsa hö, ta upp säd, plocka potatis samt biträda vid trösk— ning. Därjämte deltaga eleverna i arbetet i trädgård, ladugård m. 111. Vid Rim- forsa anses skoljordbruket nödvändigt för elevernas enligt reglementet föreskrivna övningar och framhålles, att utan skoljordbruk bleve det icke något verkligt lant- hushåll. Från Tenhult uttalas, att en för ortens behov lämpad undervisning krävde ett jordbruk åtminstone så stort, att det berodde möjlighet för trädgårds- och små-

djursskötsel. Styrelsen för skolan i Markaryd uttalar, att genom skoljordbruket finge skolan en viss karaktär av lantgård, vilket syntes fördelaktigt, då det gällde att kvarhålla elevernas intresse vid hemmen och jordbruken därstädes. Skoljord- brukets betydelse utvecklas utförligt i yttrandet från Stora Segerstad. Även från Sätila framhålles, att eleverna finge liksom i hemmen arbeta under lantliga för- hållanden och att de bleve i tillfälle att en längre tid se, hur ett modernt jord- bruk sköttes. Från Uddeholm uttalas, att ladugårdsskötseln hade sin givna plats i skolans undervisning för att därigenom om möjligt höja aktningen för detta ar- bete och bibringa flickorna någon kunskap i denna ekonomiskt så betydelsefulla del av lanthushållningen, vilken ju i allmänhet i de trakter, där denna skola vore förlagd, påvilade kvinnorna. Vid Tärna anses skoljordbruk oumbärligt. Från Häl- singgården meddelas, att eleverna deltaga i jordbruket i de sysslor, som i orten bruka utföras av kvinnlig arbetskraft. Styrelsen för Strömsörs skola framhåller, att, med hänsyn därtill att husdjursskötseln i Västerbottens län i regel personligen utövas av husmodern, vore det särskilt betydelsefullt att denna viktiga detalj finge praktiskt inläras i skolan. Genom kreatursskötseln skulle nämligen lanthushållet huvudsakligen finansieras och ett rätt handhavande av denna bleve avgörande för hemmets förkovran i ekonomiskt avseende. Från Gran framhålles, att skoljord- bruket möjliggjorde undervisning i praktiskt arbete i ladugård och mejeri, som el- jest vore svår att åstadkomma. Från de flesta av nu nämnda skolor betonas även skoljordbrukets betydelse för demonstrationsändamål.

Icke alla de skolor, som nu hava skoljordbruk, hava dock lika bestämda ut— talanden om dess behövlighet. Bräkne-Hoby anser jordbruket knappast ha någon väsentlig betydelse för lanthushållsskolan, förutom beträffande trädgården och små- (ljuren. Från Snöån uttalas, att då undervisningen framför allt vore inriktad på mjölkhushållning, hade ett skolans jordbruk ringa betydelse, och något jordbruk ut- över den nuvarande anordningen önskades icke. (Det må dock härvid anmärkas, att eleverna vid Snöån i avsevärd mån äro upptagna av skötseln av kreatur samt trädgård, vadan yttrandet torde avse arbeten i det egentliga åkerbruket.) Från Birka anföres, att det icke vore ur elevfrekvenseus synpunkt lämpligt att anskaffa särskilt jordbruk, vilket skulle vara detsamma som att ytterligare utvidga den prak- tiska jordbruksundervisningen. (Denna är dock vid denna skola rätt omfattande, enär det uppgives, att ladugårdsbesättningen om 10 kor, 5 svin och 100 höns skötes uteslutande av eleverna under pågående kurs, varjämte dessa någon gång deltaga i själva jordbruksarbetet.)

Från Östra Grevie uttalas, att skolans jordbruk visat sig äga betydelse för under- visningen dels för produktion av trädgårdsalster till hushållsundervisningens behov, dels för produktion av foder och spannmål för djurbesättuingen och dels för anv läggning av vissa försöksodlingar i demonstrationssyfte. De två sistnämnda syn— punkterna syntes dock, efter år för år upprepad erfarenhet, ganska tvivelaktiga på grund av det synnerligen ringa intresse, som eleverna, med sällsynta undantag, visade för allt praktiskt betonat undervisningsarbete i samband med jordbruk och husdjursskötsel.

Vid Katrineberg är det till lantmannaskolan hörande småbruket utarrenderat till privatperson men användes för demonstration. Skolans styrelse uttalar sig i nu förevarande fråga sålunda: »Anskaffandet av ett skoljordbruk för lanthushållssko— lan anses ej lämpligt. Knappast torde åtminstone i Halland den självägande jord- brukarklassens kvinnor deltaga i det praktiska jordbruksarbetet å gården i den ut- sträckning, att det kan anses motivera anskaffandet av ett skoljordbruk för deras räkning. Faktiskt komma lanthushållsskolornas allra flesta elever för att lära sig allt, som hör till hushållsarbete, vidare slöjd samt trädgårdsskötsel. Undervisning i praktiskt jordbruks-, resp. ladugårdsarbete skulle medföra en minskad anslutning

till dessa skolor, vars elever i stället skulle komma att söka upp rena husmoder—s'- skolor. Härmed vare dock icke förnekat, att döttrarna i bondehemmen här i Hal- land hjälpa till att mjölka. De flesta ha mjölkat, anse sig kunna det och äro icke benägna för någon undervisning i sådana praktiska sysslor, som de mena sig lära i sina hem. Ett par timmars mjölkningsdemonstration ha vi dock brukat låta ingå i skolarbetet.»

De skolor, vilka icke nu hava skoljordbruk, ha samfällt ansett dylikt obehövligt. Några hava närmare motiverat denna åsikt.

Styrelsen för Benninge lanthushållsskola har i enlighet med lärarrådets uppfatt- ning anfört, att med den nuvarande kurslängden av 51/2 månader skoljordbruket huvudsakligen hade betydelse genom de produkter, som därifrån erhölles, såsom mjölk, slaktdjur o. d. Kurserna började nu den 1 november och den 1 maj, vari- genom man finge en vinterkurs och en sommarkurs. Sommarkursen bleve då den enda, där jordbruksarbete kunde ifrågakomma. Då skolan vid denna kurs, utöver de vanliga undervisningsämnena, hade utvidgad smådjursskötsel, trädgårdsskötsel och konservering, ansågs någon undervisning i jordbruksarbete ej böra förekomma. Det vore även så, att de äldre och mera erfarna lantbrukardöttrarna plågade be- söka vinterkursen, vilket knappast kunde bero enbart därpå, att de då hade lät— tare att komma ifrån hemmen, utan säkerligen också därpå, att de räknade med att det måste bli mindre yttre och mera inre sysslor under vinterhalvåret. Med bibehållande av nuvarande kurstid av 5 1/2 månader kunde nyttan av skoljordbruk ej tillnärmelsevis motsvara kostnaderna; vid 10 månaders kurser borde däremot jordbruk finnas. _ Denna åsikt har ytterligare utvecklats i ett särskilt yttrande av skolstyrelsens vice ordförande, fröken Elisabeth Tamm. Under erinran att regle- mentet stadgar, att kurser såväl på 105 som 165 dagar skola upptaga nötboskaps— skötsel samt mjölkning ävensom praktiska övningar i ladugård, anför fröken Tamm, att det vore uppenbart, att under så korta kurser, omfattande många olika ämnen, det vore omöjligt att anslå tid för praktisk ladugårdsskötsel i den utsträckning, att verklig färdighet och insikt i detta arbete kunde ernås. Det syntes henne oriktigt och som ett underkännande av skolans ändamål att som villkor för statsbidrag" uppställa fordran på en undervisning, som saknade varje förutsättning av grund- lighet, allra helst när det gällde ett så viktigt område. Även vid ännu längre kur— ser, om 10 månader, vore det enligt hennes mening ur praktisk, pedagogisk och ekonomisk synpunkt ovisst, om det i regel vore fördelaktigt med ett Sknljordbruk. Att hålla några kor för att skötas av ett tjugutal eller flera elever kunde knappast ge en åskådlig föreställning om den uppgift en småbrukarhustru finge i skötandet av sin ladugård.

Styrelsen och lärarrådet vid Värnamo anse, att lanthushållsskolan bör koncentrera sitt arbete omkring hemmets inre vård och sådana utomhussysslor, som utan för- summelse härav kunna skötas av husmodern, exempelvis smådjurs- och trädgårds- skötsel. Ur denna synpunkt kunde anskaffandet av ett mera omfattande skoljord— bruk till lanthushållsskolorna knappast vara behövligt eller ens lämpligt. Det vore också en allmän erfarenhet, att det vore svårt att sköta ett skoljordbruk så, att det tillvunne sig ortsbefolkningens förtroende. Vad man för elevernas del avsåge att vinna med skoljordbruk, vunnes helt visst bättre genom studiebesök vid ekonomiskt väl skötta jordbruk samt sedermera, då de kommit ut i livet, genom småbrukar- kurser och konsulentverksamhet.

Från Hammenhög yttras, att skoljordbruk säkerligen icke är nödvändigt vid de sydskånska skolorna, enär egentligt jordbruksarbete icke i denna trakt utföres av kvinnor. Lanthushållsskolornas lärarinnor äro ej heller i regel intresserade av jordbruk. .

Vid Tollarp hade man tidigare gjort försök med skoljordbruk, men denna form

av undervisning i lanthushållsskolan hade ej ansetts tillfredsställande. Varken måls- män eller elever hade Visat förståelse för undervisning i lantbruksgöromål, prak- tisk nötboskapsskötsel eller mjölkning. Följden hade blivit, att lantbrukardöttrarna, för vilka skolan i första hand vore avsedd, sökt sig till andra s. k. hushållsskolor, där deras håg och intresse ofta vändes ifrån landsbygden och dess arbeten.

Från Bjärtorp anföres, att då skolan vore belägen på Västgötaslätten med de större lantbruk, som där förekomme, det ej vore vanligt att kvinnorna deltoge i lantbruket. Jordbruk hade därför ej någon större betydelse för skolan. Ifall ele- verna skulle i större utsträckning deltaga i jordbruksarbete, komme de elever, för vilka skolan vore avsedd, att försvinna och skolan att befolkas av icke lantbru- kardöttrar.

Styrelsen för Hussborgs skola anför, att anskaffandet av ett jordbruk för den kvinnliga ungdomens undervisning ansåges väl dyrbart i förhållande till den nytta det komme att medföra vid undervisningen.

I några av de från hushållningssällskapens förvaltningsutskott avgiv- na svaren på frågan, huruvida lanthushållsskolorna anses i sin nuva- rande form'kunna fylla. sin uppgift, beröres också spörsmålet om skol— jordbruk. Sålunda betonas kraftigt vikten av sådana i yttrandena från Stockholms, Västmanlands och Västerbottens län. Endast de skolor, som vore försedda med ett verkligt småbruk, ansåges äga förutsättningar att rätt fylla sin Uppgift.

Av de Ovan refererade yttrandena från skolstyrelserna framgår, att uppfattningen om skoljordbrukens betydelse för undervisningen är myc- ket olika Då olika håll. Likaledes visar det sig av de erhållna uppgif- terna, att SkOIjOrdbruken utnyttjas för undervisningen i högst varierande Omfattning. Sålunda kan — såsom en ytterlighet i ena riktningen er- inras om att man vid en skola, låtit eleverna deltaga icke blott i skötseln av större och mindre husdjur utan också i rena jordbruksarbeten, såsom potatissättning, rotfruktsrensning, skörd av hö, säd och potatis samt tröskningsarbeten. Å andra sidan ha elevernas övningar i arbeten till— hörande djurskötseln, även ifråga om svin och fjäderfä, vid några skolor inskränkts till ett minimum. '

Dessa olikheter i skoljordbrukens utnyttjande och i uppfattningen om deras betydelse för undervisningen sammanhänga naturligtvis med de förut vid behandlingen av undervisningsplanen för lanthushållsskolorna berörda skiftande åsikterna angående det lämpligaste ordnandet av den praktiska undervisningen, särskilt i husdjursskötsel. Liksom ifråga om denna torde det också vara lämpligt och nödigt att skärskåda frågan om jordbrukets behövlighet och betydelse för lanthushållsskolan med hänsyn till de i olika trakter samt vid olika skolor och kurser växlande förhål- landena.

I nu gällande bestämmelser angående jordbruk vid lanthushållsskolor- na stadgas, såsom förut omnämnts, dels i allmänhet att för undervis- ningens rätta bedrivande skall finnas tillgång till jordbruk av Viss be- skaffenhet, dels också, för skola. med längre kurs, att sådan skola skall

Utredningens yttrande.

330 vara förenad med ett mindre jordbruk med ladugård, svingård, hönsgård och trädgård. Denna sist anförda uppräkning torde kunna sägas utgöra en anvisning om de olika uppgifter vid undervisningen, som skoljord- bruket skall tillgodose. Det torde vara lämpligt att här, i anslutning till föregående behandling av frågan om den praktiska undervisningen i motsvarande ämnen, också beröra dessa olika uppgifter samt i vad mån de kunna och böra tillgodoses vid skolor av olika typ och med olika kurser.

I vår motivering angående undervisningsplanen för lanthushållssko- lan hava vi bl. a. framhållit, att praktisk undervisning i trädgårdsskötsel bör, i den mån årstiden, då kurs hålles, sådant medgiver, förekomma vid varje kurs, oberoende av dess längd. Likaledes hava vi uttalat, att prak- tisk undervisning i fjäderfäskötsel, särskilt hönsskötsel, samt svinsköt- sel bör vara obligatorisk i alla skolor och kurser. Föreskrifter härom hava också införts i det av oss uppgjorda förslaget till nytt reglemente för lanthushållsskolorna.

En nödvändig förutsättning för att en skola skall kunna meddela till- fredsställande praktisk undervisning i nu senast berörda ämnen torde få anses vara, att skolan ifråga förfogar över trädgård samt höns— och svinhus med besättning. På grund härav vilja vi föreslå, att i ett nytt reglemente för lanthushållsskolorna intages en för alla skolor och kur— ser gällande föreskrift, att skolan skall vara försedd med # förutom lämpliga lokaler och nödig undervisningsmateriell _ trädgård, hönsgård och svingård av sådan beskaffenhet, att de kunna vara eleverna till verkligt gagn vid deras utbildning.

Enligt det av oss uppgjorda och i denna del förut motiverade förslaget till undervisningsplan för lanthushållsskolan, skall. i skolan förekomma praktisk undervisning i nötboskapsskötsel, dock att vid kortare kurser ävensom vid andra kurser i sådana landsdelar, där detta arbete icke plågar utföras av kvinnor, dylika praktiska övningar må anordnas en— dast i den mån så befinnes lämpligt. En liknande bestämmelse har av oss föreslagits ifråga om mjölkning, dock så att medgivandet att in- skränka undervisningen här endast gäller för kortare kurser. Där prak- tisk undervisning i nötboskapsskötsel och mjölkning skall förekomma, måste skolan givetvis för ändamålet förfoga över en ladugård med ko- besättning. Emellertid synes det icke vara nödvändigt att föreskriva, att skolan under alla förhållanden själv måste äga och driva det jordbruk, till vilket ladugården hör. I de fall, då lanthushållsskola är förlagd till samma plats som lantmannaskola, vilken har skoljordbruk, torde saken kunna ordnas så, att den förstnämnda skolan genom särskild föreskrift —— jämväl i reglementet för lantmannaskolan — tillförsäkras rätt att för elevernas övningar i ifrågavarande ämnen förfoga över sagda jordbruks ladugård. Även där jordbruk ställes till förfogande av annan jordägare än lantmannaskola, vilket är fallet exempelvis vid Snöån, Offer, Birka och Strömsör, bör lanthushållsskolans behov av att hava tillgång till

ladugård för undervisningsändamål kunna anses fyllt utan att skolan direkt handhar själva jordbrukets drift. Med hänsyn härtill ha vi före- slagit en bestämmelse om att skola, vid vilken praktisk undervisning meddelas i nötboskapsskötsel och mjölkning, skall vara förenad med eller eljest äga tillgång till ladugård för demonstrationer och de praktiska öv- ningarnas utförande. Vid sådana skolor, som icke äro förenade med lantmannaskola med skoljordbruk eller där icke annan jordägare ställer skoljordbruk till förfogande, men undervisning i nötboskapsskötsel och mjölkning enligt reglementet skall förekomma, måste skolan för att kunna på ett tillfredsställande sätt ordna sagda undervisning förfoga över eget jordbruk med ladugård.

Ett skoljordbruk vid en lanthushållsskola har emellertid eller kan åtminstone hava, förutom nu nämnda speciella ändamål, också en mera allmän uppgift att fylla. Liksom förut erinrats ifråga om lantmanna» skolornas jordbruk kan och bör det underlätta förbindelsen mellan jord— bruket och lanthemmen i orten samt skolans undervisning. Denna dess uppgift har också framhållits i vissa ovan återgivna yttranden från en del skolstyrelser, vari bl. a. anförts, att skoljordbruket gåve sko- lan en Viss karaktär av lantgård, vilket vore fördelaktigt, då det gällde att kvarhålla elevernas intresse vid hemmen och jordbruket därstädes, samt att eleverna finge, där jordbruk funnes, liksom i hemmen arbeta under lantliga förhållanden, varigenom undervisningen bleve bättre an— " paSSad efter kvinnans verksamhet i ett lanthushåll.

Med hänsyn till såväl denna skoljordbrukets uppgift och betydelse i allmänhet som ock de speciella ändamål, för vilka det är behövligt, hålla vi före, att lanthushållsskola, som icke har tillgång till lantmannaskolas jordbruk eller på annat sätt har omedelbar anslutning till ett jordbruk, bör vara förenad med eller hava tillgång till ett intill skolan eller dess omedelbara närhet beläget lämpligt jordbruk. Särskilt måste detta fast- hållas som ett bestämt krav för sådana skolor, där huvudkurs eller längre kurs (enligt av oss föreslagen beteckning) hållas. Vi hava också i vårt förslag till nytt reglemente infört sådana bestämmelser, som giva uttryck åt denna vår uppfattning.

Därest lanthushållsskola är förenad med ett för dess räkning drivet jordbruk, måste det självfallet anses vara av största vikt, att såväl jord— bruket i sin helhet som ock i främsta rummet dess kreatursskötsel bedri— ves på ett fullt rationellt sätt. För att erhålla bästa möjliga garanti här- för torde det vara lämpligt att i reglementet införa en bestämmelse om att det tillkommer styrelsen att uppdraga åt lämplig person att under styrelsens överinseende handhava jordbrukets skötsel. En liknande före— skrift finnes, ehuru i annat sammanhang, redan i nu gällande regle- mente. Härigenom erhåller styrelsen frihet att allt efter omständig— heterna uppdraga åt skolans föreståndarinna eller annan, för ändamålet möjligen bättre skickad person att sköta jordbruket ifråga.

Undervis— nings- materiell.

Utredningens yttrande.

lämpligen kan ske, användas för demonstrationer och övningar i de äm— nen, som äro upptagna på lanthushållsskolans undervisningsplan.

Då vi på grund av ovan anförda "skäl i allmänhet finna det önskvärt, att lanthushållsskola är förenad med ett skoljordbruk och då vi för vissa skolor förorda, att ett bestämt krav ställes härpå, anse vi oss också böra föreslå, att lanthushållsskola i likhet med lantmannaskola beredes möjlighet att erhålla statslån för anskaffandet av sådant jordbruk. Vi hava förut vid behandlingen av motsvarande spörsmål för lantmanna— skolorna föreslagit upprättandet av en särskild lånefond för ändamålet. Det förslag till kungl. kungörelse angående statslån för anskaffande av skoljordbruk, som vi i anslutning härtill uppgjort, gäller också lanthus- hållsskolor. Bestämmelserna för lånen böra givetvis vara desamma för de båda skolorna. Endast i ett avseende, nämligen ifråga om jordbru— kets storlek, synes en viss skillnad böra göras mellan lantmannaskola och lanthushållsskola. Medan vi sålunda såsom lämplig storlek för ett skoljordbruk vid förstnämnda skola angivit 10—25 har odlad jord, har denna för lanthushållsskola upptagits till 5—15 har.

Maximibeloppet för lån, som för lantmannaskola föreslagits till 50 000 kronor, har med hänsyn härtill för lanthushållsskola satts lägre, nämli— gen till 30000 kronor. Det torde nämligen icke vara någon fördel för en lanthushållsskola att hava ett jordbruk med större areal eller större låne— värde än de nämnda. Däremot ökas givetvis den ekonomiska risken för skolan, om den skall driva ett relativt stort jordbruk. Under sådana förhållanden finnes det tydligen ingen anledning att genom statslån till större jordbruk uppmuntra till anskaffandet av sådana.

Om till anskaffande av skoljordbruk vid 10 lanthushållsskolor beräknas i genomsnitt 20000 kronor, åtgår härtill ett belopp av 200000 kronor. Då vi förut beräknat lånefondens för lantmannaskolornas del behövliga kapi- tal till 800000 kronor, blir alltså totalbeloppet en miljon kronor. Hela detta belopp torde dock icke behöva genast göras tillgängligt.

För lanthushållsskolorna _ liksom för lantmannaskolorna # har hit— tills stadgats, att skolan skall vara försedd med lämpliga lokaler och nödig undervisningsmateriell. Någon ändring i denna bestämmelse ha vi självfallet icke haft anledning föreslå. För lantmannaskolornas vid- kommande hava vi förut behandlat frågan, huruvida några åtgärder från statens sida för att underlätta anskaffandet av lämpliga lokaler borde vidtagas. Vi ha därvid på anförda skäl förklarat oss anse, att det framdeles som hittills borde ankomma på vederbörande ortsmyndigheter eller andra representanter för ortsintressena att sörja för tillgodoseendet av ifrågavarande skolors lokalbehov. Denna vår uppfattning gäller också ifråga om lanthushållsskolorna. Vi hava sålunda icke heller, när det gäller dessa skolor, anledning att föreslå några åtgärder från statens sida för att underlätta anskaffandet av lokaler.

Till en god utrustning vid en lanthushållsskola hör bl. a. också, att den har tillräcklig tillgång till lämplig undervisningsmateriell. Denna undervisningsmateriell vid lanthushållsskolorna är, om man tar begrep— pet i mera vidsträckt betydelse, av väsentligt olika slag. Dit kan näm— ligen räknas dels sådan, vanliga inventarier närstående materiell som exempelvis symaskiner, vävstolar, separatorer, kärnor, köksinventarier och porslin m. m., dels också undervisningsmateriell i inskränkt bemär- kelse, såsom planscher, preparat, föremål av papiermaché o. s. v. Båda dessa grupper äro självfallet nödvändiga för undervisningen. Med hän— syn till användningen äro de dock olika, i det att den förstnämnda gruppen i regel blott användes vid den praktiska undervisningen, den sistnämnda däremot vid den teoretiska.

För att underlätta anskaffandet av lämplig och tillräcklig undervis- ningsmateriell vid lantmannaskolorna hava vi i det föregående framställt förslag om beviljande av särskilt statsbidrag för anskaffandet av sådan. Då det även för undervisningen vid lanthushållsskolorna är av stor vikt, att denna kan förtydligas med tillhjälp av lämplig undervisnings- materiell, vilja vi förorda, att även dessa skolor beredas möjlighet att för ändamålet erhålla särskilt statsanslag efter i huvudsak samma regler. Denna möjlighet synes oss dock höra i vissa avseenden begränsas. Dels bör statsbidrag lämnas endast för sådan undervisningsmateriell, som kan hänföras till den ovan nämnda andra gruppen, d. v. s. är behövlig för och användes vid den teoretiska undervisningen. Dels torde bidrag för ändamålet endast böra utgå till skolor, som hålla huvudkurs eller längre kurs. Visserligen förefinnes behov av dylik materiell även vid kortare kurs, men då sådana kurser på något undantag när endast hållas vid skolor, som äro förlagda till samma plats som folkhög— eller lantmanna— skola eller bådadera, torde möjlighet att få begagna sig av sistnämnda skolors materiell, som åtminstone till stor del är användbar också för lanthushållsskolorna, i regel förefinnas. Därtill kommer, att den längre tiden för undervisningen vid förstnämnda kurser medför såväl ett större behov av som ock en bättre möjlighet att utnyttja ifrågavarande materiell.

Slutligen torde, liksom för lantmannaskolorna, böra gälla, dels att statsmedel blott erhålles till halva kostnaden för den anskaffade mate- riellen, dels att ett högsta årligt belopp för varje skola fastställes. Detta belopp torde med hänsyn till det mindre behovet av undervisningsma— teriell för den teoretiska undervisningen i lanthushållsskolan och den, åtminstone för närvarande, mindre tillgången därpå i marknaden böra bestämmas till 200 kronor för år, vilket motsvarar hälften av det för- lantmannaskolorna föreslagna maximibeloppet.

Liksom ifråga om lantmannaskolorna vilja vi framhålla önskvärdheten av att en förteckning över för lanthushållsskolorna lämplig och tillgäng- lig undervisningsmateriell uppgöres av sakkunniga personer och tillhan— dahålles skolorna.

334 Lanthushållsskolans förhållande till lantmannaskolan och folkhögskolan.

Då 1907 års lantbruksundervisningskommitté utarbetade sitt förslag till upprättande av lanthushållsskolor, tänkte den sig, såsom av dess förut refererade uttalande angående denna sak framgår, att de föreslag— na skolorna skulle förläggas till folkhögskolor eller lantmannaskolor eller också såsom fullt fristående till annan lämplig plats. De sedan dess gångna årens erfarenheter ha visat, att samtliga dessa olika alternativ blivit begagnade. De nu i verksamhet varande 38 lanthushållsskolorna fördela sig i nämnda avseende på följande sätt.

Förlagda till samma plats som folkhögskola och

Fristående lantmannaskola

lantmannaskola folkhögskola

Vackstanäs Bräkne-Hoby Tenhult Värnamo Kumlan Fridhem St. Segerstad O. Grevie Benninge Katrineberg Markaryd Vendelsberg Rimforsa Färgelanda Hammenhög Axvall Borghamn Fellingsbro Osby Tärna Tollarp Kävesta Dingle Birka Åkersberg Mora Sätila

Bjärtorp Degerfors » Kyrkerud

Uddeholm Matarengi Hussborg

Snöån Gran

Hälsinggården

Offer Strömsör

Av denna översikt framgår, att 13 lanthushållsskolor äro fristånde (Kumlan och Rimforsa dock i visst samarbete med intill liggande lant- hushållningsseminarier), 9 förlagda till samma plats som både lantman- naskola och folkhögskola, 10 till samma plats som lantmannaskola och 6 till samma plats som folkhögskola.

Enligt kommitténs förslag borde i de fall, då lanthushållsskola vore förlagd till samma plats som folkhögskola eller lantmannaskola och hade med sådan skola gemensamma lokaler och lärare, dylik skolas förestån— dare utses till rektor jämväl för lanthushållsskolan. Detta förslag god- kändes och i reglementet infördes bestämmelser om skolstyrelses rätt att utse rektor samt om rektors åligganden. Enligt nu gällande reglemente tillkommer det rektor, där sådan finnes utsedd, att vaka över ordningen vid skolan och därom meddela nödiga föreskrifter, samt, där skolans styrelse ej annorlunda beslutat, i övrigt utöva de åligganden, som i % 15 punkterna 2—6 och 9—11 tillagts lanthushållsskolans föreståndarinna, med skyldighet för rektor att efter mottagandet av till lanthushållssko- lan eller dess styrelse ställd skrivelse omedelbart giva skolans förestån- darinna del därav.

De nämnda punkterna i & 15 av reglementet hava följande lydelse: 2) att under styrelsens inseende handhava skolans ekonomi, därest styrelsen icke annorlunda beslutar;

3) att, därest elevantalet vid någon kurs icke uppgår till det för stats- anslags utgående till sådan kurs bestämda, omedelbart efter kursens början därom göra anmälan hos lantbruksstyrelsen;

4) att minst tre gånger under lärokursen sammankalla lärarinnor och lärare för överläggning om elevernas framsteg, flit och uppförande, om de förändringar i undervisningen, som till följd av inträffade förhål- landen anses nödvändiga, samt om vad i övrigt kan lända till gagn för skolan;

5) att uppgöra förslag till undervisnings- och timplan samt ordnings- stadgar, lärarinnors och lärares tjänstgöring, ferier m. m., vilka förslag underställas styrelsens prövning och godkännande;

6) att för styrelsen framlägga förslag till lediga lärarinne- eller lärar- platsers tillsättande;

9) att mottaga alla till skolan eller dess styrelse ställda skrivelser och över dem föra diarium;

10) att vid styrelsens sammanträden föra protokoll samt uppsätta av- gående skrivelser och över dessa föra diarium;

11) att skriftligen underrätta vederbörande inspektör och inspektris om tid för kursers början och avslutande.

Förordnande som rektor för lanthushållsskola innehas för närvarande av 12 folkhögskolföreståndare och 12 lantmannaskolföreståndare samt 1 föreståndare för både folkhög- och lantmannaskola.

Den förläggning av lanthushållsskolor till lantmanna— och folkhögsko- lor, som i stor utsträckning förekommit, har otvivelaktigt i hög grad underlättat tillkomsten av nya skolor. I många fall torde en sådan förläggning ha varit den enda förutsättning, under vilken skolan kunnat komma till stånd. Sammanförandet av en lanthushållsskola med någon av eller båda de andra nämnda skoltyperna måste också ur allmän synpunkt anses ha medfört avsevärda fördelar. Där lanthushållsskolan, såsom ofta varit fallet vid förenade skolor, haft blott en kort eller lång eller, mera undantagsvis, två korta kurser, hava dessa kunnat förläg- gas till sommarhalvåret, då lantmanna— eller folkhögskolans lokaler eljest skulle varit outnyttjade eller åtminstone blott i mindre omfattning an- vända. Sagda lokaler hava sålunda genom kombinationen blivit bättre ut— nyttjade. Den omständigheten att lantmannaskolans lärare och, ehuru i mindre omfattning, lärare och lärarinnor i folkhögskolan anlitats som lä- rare i lanthushållsskolan torde också ha medfört, att undervisningen i denna i Vissa avseenden blivit mera värdefull.

Gent emot dessa med lanthushållsskolans förläggning till samma plats som lantmannaskola och —— eller folkhögskola förenade fördelar stå emel- lertid också vissa olägenheter. De lokala förhållandena ha stundom ställt sig hindrande i vägen för lanthushållsskolans utveckling, exempelvis ge- nom övergång från kortare till längre kurs eller hållandet av mer än en

Utredningens yttrande.

336 kurs årligen. I vissa fall har man trott sig finna, att kombinationen sär- skilt med folkhögskola haft tendens att för lanthushållsskolan försvåra upprätthållandet av dess karaktär utav en skola i lanthushållning för kvinnor och kommit densamma att få likhet med en husmodersskola. Där folkhögskola funnits, har också konkurrensen om elevmaterialet mellan dennas kvinnliga kurs och lanthushållsskolan bidragit till att minska elevtillslutningen i den sistnämnda. Rent ekonomiskt sett torde också kombinationen i vissa fall icke ha varit till gagn för lanthushållsskolan.

Vid övervägande av de med lanthushållsskolas förläggning till samma plats som lantmanna— eller folkhögskola eller bådadera förenade fördelar- na och olägenheterna ha vi kommit till den uppfattningen, att det prin— cipiellt taget skulle för lanthushållsskolans del i allmänhet vara förmånli— gast, om den gjordes fullt fristående. Då emellertid lanthushållsskolan i de flesta fall haft ett gott stöd av den på platsen förefintliga äldre folkhög— skolan eller lantmannaskolan och då de olägenheter av förläggningen till samma plats, som stundom kunnat påvisas, icke varit så allvarliga att de synts böra motivera ett bestämt förbud mot kombinationen ifråga, hava vi ansett dylik kombination kunna fortfarande medgivas, men endast under förutsättning att lanthushållsskolans ställning till den skola, med vilken den har gemensam förläggning, göres mera fristående och självständig på sätt vi här nedan föreslå. Nämnda förutsättning gäller anordningen med gemensam rektor. I det föregående hava vi framfört och motiverat förslag om upphävande av bestämmelserna angående gemensam rektor för lant— manna— och folkhögskola. Det har då givetvis legat nära till hands att i konsekvens härmed förorda slopandet av rektorsinstitutionen jämväl för lanthushållsskolorna, och frågan härom har även varit föremål för grund- lig prövning. Mot den nuvarande anordningen med rektor kunna natur— ligtvis i viss mån anföras samma skäl, varmed vi motiverat vårt förslag att gemensam rektor för folkhögskola och lantmannaskola icke längre bör förekomma. De gångna årens erfarenheter synas emellertid ha visat, att lanthushållsskolan icke haft samma olägenhet av med annan skola gemen- sam rektor som fallet varit med lantmannaskolan. Samtidigt måste det också erkännas, att fördelarna med denna anordning varit mera påtagliga för lanthushållsskolan än för lantmannaskolan. För en lanthushållsskola, som är förlagd till samma plats som någon eller bådadera av de båda andra skolor, varom här är fråga, torde möjligen också uppstå större svårigheter att bedriva sin verksamhet som fullt fristående än för en lantmannaskola i samma läge. Det förtjänar också erinras, att för när— varande 2Is av samtliga lanthushållsskolor hava med annan skola ge- mensam rektor.

V id övervägande av ovan nämnda omständigheter samt med kännedom om och hänsyn tagen till förhållandena vid de skolor, varom här är fråga, ha vi kommit till den uppfattningen, att den rätt för lanthushållsskolas styrelse att under vissa förutsättningar utse annan skolas föreståndare till

rektor för skolan, som enligt nu gällande bestämmelser förefinnes, fort— farande bör bibehållas, men allenast i väsentligt modifierad form. Under behandlingen av detta spörsmål har det ifrågasatts, att sagda rätt skulle begränsas till att gälla allenast föreståndare vid lantmannaskola. Som skäl härför har bl. a. anförts, att lanthushållsskolan sorterar under och beviljas statsanslag genom samma myndigheter som lantmannaskolan men icke som folkhögskolan, och att den gemenskap mellan olika skolor, som förordnandet av gemensam rektor innebär, icke lämpligen bör ut- sträckas till skolor, tillhörande olika departement. Då emellertid erfaren— heten hittills visat, att någon avsevärt större olägenhet icke gjort sig märkbar, då lanthushållsskolan haft gemensam rektor med folkhögskola än med lantmannaskola, och då något yrkande om skilsmässa i detta av— seende från folkhögskolan ej heller, såvitt vi känna, framkommit från lanthushållsskolans sida, hålla vi före, att tillräcklig anledning att för- orda sådan begränsning, som ovan nämnts, icke kan anses föreligga, därest rektors befogenheter inskränkas på nedan angivet sätt.

De sålunda av oss avsedda förändringarna gälla fördelningen av ålig- gandena mellan rektor och föreståndarinna. I några fall synes oss en änd- ring härutinnan vara ur lanthushållsskolans välförstådda intresse på- kallad. Enligt hittills gällande ovan återgivna bestämmelser har det, då rektor varit utsedd, ålegat honom att handhava skolans ekonomi, därest styrelsen icke annorlunda beslutat. Denna anordning torde i en del fall hava gett anledning till misshälligheter och från lanthushållsskolans syn— punkt ej varit förmånlig. I regel torde det också vara lämpligare, att föreståndarinnan, som ju har ansvaret för lanthushållsskolan, handhar skolans ekonomi. På grund av dessa omständigheter vilja vi förorda, att uppdraget att handhava skolans ekonomi normalt skall anses tillhöra före- ständarinnans åligganden. Med bibehållande av punktens ifråga formule- ring kommer dock skolans styrelse fortfarande att hava möjlighet att, därest den så finner lämpligt, överlåta åt annan än föreståndarinnan att handhava detta uppdrag.

Till rektors åliggande har hittills också hört att mottaga alla till skolan eller dess styrelse ställda skrivelser och över dem föra diarium. Rektor har dock haft skyldighet att efter mottagandet av sådan skrivelse giva skolans föreståndarinna del därav. Denna bestämmelse synes från lant— hushållsskolans synpunkt icke ha varit i allo lycklig, och detta huvudsak— ligen av två skäl. Dels torde det ofta ha inträffat, att skolans rektor av förbiseende eller andra skäl försummat att låta skolans förestånda— rinna få del av de till lanthushållsskolan anlända skrivelserna. Dels har också genom denna bestämmelse anmälningar från sökande till elevplats vid skolan kommit att gå till rektorn. I betraktande av att det ålegat skolans föreståndarinna att föra matrikel över eleverna, måste sistnämnda förhållande anses mindre lämpligt. Detta är så mycket mera fallet, som skolans föreståndarinna måste anses i främsta rummet ansvara för elev—

anskaffningen och på samma gång har det största intresset av att denna leder till gott resultat.

Med hänsyn till nämnda omständigheter synes oss en ändring av nu gällande bestämmelse i förevarande avseende vara påkallad. Vi vilja så— lunda förorda, att det framdeles skall tillkomma skolans föreståndarinna att mottaga alla till skolan eller dess styrelse ställda skrivelser och över dem föra diarium. Härvid bör hon dock hava skyldighet att omedel- bart låta skolans rektor få del av skrivelserna i den mån de gälla skolans förhållanden till offentliga myndigheter eller eljest innefatta sådana ären- den, som tillhöra rektors handläggning. Genom denna anordning torde man få en bättre ordning särskilt ifråga om elevanskaffning och därmed sammanhängande förhållanden.

Ytterligare må i detta sammanhang erinras om att det hittills ålegat rektor att uppgöra förslag till undervisningsplan m. 111. Denna uppgift synes oss rätteligen böra tillkomma skolans lärarråd, vilket kan förut— sättas skola med intresse och sakkunskap tillse, att lanthushållsskolans speciella typ och uppgifter bliva bevarade och tillgodosedda vid under— visningen. Vi hava därför föreslagit, att det skall åligga lärarrådet att uppgöra sådant förslag. Bestämmelser om lärarråd ha hittills icke före— funnits i reglementet för lanthushållsskolorna, men hava vi, i konsekvens med vad som gäller för lantmannaskolorna, ansett, att ett sådant bör fin- nas också i lanthushållsskolan, samt infört bestämmelser härom i vårt förslag till nytt reglemente.

Slutligen hava vi ansett, att vissa enkla expeditionsgöromål, vilka nu tillkomma rektorn, böra åläggas föreståndarinnan.

Genom de av oss sålunda föreslagna ändringarna i bestämmelserna an— gående föreståndarinnans och rektors, där sådan finnes, åligganden, kom- mer den senares befogenhet att i väsentliga avseenden inskränkas. Såvitt vi kunna finna kommer detta emellertid icke att inkräkta på rektorsinsti— tutionens huvudsakliga uppgift att verka sammanhållande och förmedlan— de mellan de till samma plats förlagda skolorna. De fördelar, som anord— ningen med rektor hittills visat sig medföra, böra fortfarande kunna bestå, under det att vissa olägenheter, vilka stundom gjort sig gällande, vid tillämpning av de oss föreslagna bestämmelserna torde komma att bortfalla.

Lärarinnornas användning för annan undervisningsverksamhet än vid skolornas ordinarie kurser.

Av förut lämnade uppgifter angående lanthushållsskolornas kurser framgår bl. a., att under senaste året, för vilket uppgifter voro tillgäng- liga, hade 12 skolor blott en kortare kurs, 5 två och 2 tre kortare kurser,

8 en längre kurs och 9 två längre kurser samt 2 skolor vardera en längre och en kortare kurs. Härav följer också, att stora olikheter förefinnas ifråga om tjänstgöringstiden för de vid olika lanthushållsskolor an- ställda föreståndarinnorna och lärarinnorna. Vid de tillsammans 11 sko- lor, som vardera hava antingen tre kortare eller två längre kurser, kan anställningen givetvis betraktas som årsanställning, enär den tid av året, som återstår, sedan minimitiden för de nämnda kurserna -— för närvarande 315, resp. 330 dagar —— fråndragits, icke kan betraktas för lång för behövliga ferier, snarare tvärtom. Även vid de båda skolor, som hava en längre och en kortare kurs, torde tjänstgöringen vid skolan kunna anses nästan helt och hållet taga lärarinnornas arbetskraft i an— språk.

Annorlunda ställer sig förhållandet vid övriga lanthushållsskolor. Vid dessa blir nämligen tjänstgöringstiden, inberäknat sön- och helgdagar, högst 210 dagar (två kortare kurser) och lägst 105 dagar (en kortare kurs); där en längre kurs hålles, är motsvarande tid 165 dagar. Sålunda kan man säga, att vid de sammanlagt 25 skolor, som hava blott en kor- tare eller en längre kurs eller två kortare kurser, är tjänstgöringstiden icke så lång, att den lägger beslag på de där anställda föreståndarinnor— nas och lärarinnornas hela arbetskraft. Följaktligen bliva de icke helt utnyttjade för den form av lantbruksundervisning, som meddelas i nämnda skolor.

Då det vid utredningen ansetts vara av intresse att erhålla kännedom om huruvida och i vilken omfattning lärarpersonalen vid lanthushålls— skolorna användes för undervisningsverksamhet under den tid, skolornas kurser icke pågå, har till styrelserna för lanthushållsskolorna riktats en fråga härom.

På denna fråga har från skolorna vid Vackstanäs, Kumlan, Benninge, Rim- forsa, Borghamn, Bräkne-Hoby, Hammenhög, Tollarp, Osby, Åkersberg, Vendels- berg, Bjärtorp, Uddeholm, Tärna och Strömsör svarats, att lärarpersonalen icke har dylik undervisning, varvid i många fall betonats, att kurserna vid skolan pågå så stor del av året, att tiden icke medgiver någon undervisningsverksamhet- utom skolan. Till belysande av förhållandena meddelas från Kumlan, där två längre kurser hållas, att vid semester och längre tids sjukdom måste vikarie an- ställas, under det att för kortare tider lärarinnorna kunde vikariera för varandra, så att de kvarvarande skötte envar halvannan tjänst. Under de korta tiderna mellan kurserna _ 1 ä 2 veckor _ vore åtminstone två lärarinnor upptagna av att övervaka husdjurens vård samt av inventering och reparationer. De ovan- nämnda skolorna vid Borghamn, Osby, Åkersberg, Uddeholm och Strömsör hava, som sagt, uppgivit, att lärarinncrna icke äro upptagna av undervisningsverksam- het mellan skolkurserna, men då samtidigt uppgives att vid skolorna hållits vissa särskilda kortare kurser, är det antagligt att lärarinnorna varit sysselsatta vid dessa.

Från ett stort antal skolor inberättas däremot sådan särskild verksamhet av olika slag, varom nu är fråga.

Vid Värnamo äro föreståndarinnan och lärarinnan anställda vid folkhögskolans vinterkurs. Vid Tenhult har föreståndarinnan undervisat i och lett av hushåll-

ningssällskapet anordnade tredagars kurser för jordbrukarkvinnor ute i bygderna. Vid St. Segerstad undervisa föreståndarinnan och lärarinnan vid hushållningS- sällskapets årliga, till skolan förlagda husmoderskurser. Vid Markaryd deltager föreståndarinnan i hushållningssällskapets småbrukarundervisning under en vecka, varjämte i augusti under en vecka hålles en konserveringskurs vid skolan. Vid Fridhem har lärarinnan haft tjänstgöring vid fortsättningsskola, ett år ända till 108 dagar. Föreståndarinnan vid Östra Grevie är under den tid, då lanthushålls- kurs ej pågår, anställd som husmoder och lärarinna vid folkhögskolan å platsen. Lärarinnan är upptagen av skolans trädgård och har någon gång haft vikariat vid fortsättningsskola. Vid Katrineberg har föreståndarinnan undervisning i folk- högskolan under sju veckor av höstterminen. Övriga lärarinnor hava ibland till- fällig sysselsättning vid fortsättningsskolor eller eljest. Vid Dingle är förestån- darinnan husmoder vid lantmannaskolan. Lärarinnan vid Sätila har hållit en del konserveringskurser. Vid Axvall är föreståndarinnan under den tid, lanthushålls- skolan ej pågår, sysselsatt med undervisning i folkhögskolans huvudkurs och högre kurs. Föreståndarinnan vid Fellingsbro är även anställd som husmoder för folk- högskolan och lantmannaskolan. Från Kävesta uppges, att skolans föreståndarinna och lärarinna hava under ferierna arbete vid andra skolor, dock ej med fast an- ställning eller regelbunden sysselsättning. Vid Mora är föreståndarinnan under vintermånaderna anställd som skolkökslärarinna vid Mora folkhögskola, varemot övriga lärarinnor icke hava någon sysselsättning under tiden mellan kurserna. Föreståndarinnan vid Snöån tjänstgör under tre månader utöver kursen som kon- sulent inom skolans verksamhetsområde och uppbär särskild lön härför. Från Hälsinggården meddelas, att lärarinnorna hava sysselsättning vid skolan mellan kurserna, i den mån eleverna stanna för att övergå till nästa kurs eller för att under dagarna mellan kurserna hjälpa till vid och ytterligare förkovra sig i mat— lagning och husdjursskötsel. Vid Hussborg har föreståndarinnan anställning som husmoder vid lantmannaskolan. Skolkökslärarinnan har ibland vikariat vid andra skolor. Föreståndarinnan vid Offer tjänstgör under tiden mellan kurserna såsom skolkökslärarinna i Värmland och lärarinnan vid Offer är föreståndarinna för den kvinnliga ladugårdsskötarskolan därstädes. Lärarinnan vid Birka är år— ligen från 10 januari till 15 maj skolkökslärarinna vid Birka folkhögskola. Vid Degerfors har ordinarie lärarinnan plågat hava verksamhet vid flyttande skolkök eller annan skola. Vid Gran äro föreståndarinnan och lärarinnan sysselsatta med vinterhushållskurser och kvinnliga ladugårdsskötarkurser, varjämte föreståndarin- nan är husmoder i lantmannaskolan.

För att ytterligare få skolarbetets omfattning belyst och erfara i vad . mån skolan själv bedriver särskild undervisningsverksamhet har utred- ningen framställt till skolstyrelserna frågan: »AnordnaS, utöver de ordi- narie kurserna, av skolan andra kortvariga kurser och i vilka ämnen lämnas undervisning vid dessa?»

Ungefär halva antalet skolor meddelar, att sådana särskilda kurser icke hållas, varvid i flera svar framhålles, att de ordinarie kurserna pågå så stor del av året, att tid icke finnes till ytterligare kurser, eller att lokalerna äro under den övriga delen av året upptagna av andra skolformer, såsom folkhögskola eller lantmanna- skola. Från Hammenhög anföres, att då alla kortare kurser anordnas av hushåll- ningssällskapet, har skolan hittills saknat anledning att upptaga dylik undervisning.

Beträffande vissa skolor hava särskilda kurser redan omförmälts i samband med frågan om lärarinnornas sysselsättning. Ytterligare må här anföras, huru- som vid Vackstanäs hålles under pågående ordinarie kurs en kurs i barnavård under ledning av en särskild lärarinna. Vid Kumlan få eleverna i fackskolans lä-

rarinnekurs C avlägga en del prov vid skolan. Kortare konserveringskurser, ibland anordnade av hushållningssällskapet, hava ägt rum vid Borghamn, Värnamo, Mar- karyd, Osby, Östra Grevie, Åkersberg, Katrineberg, Sätila, Axvall och Uddeholm. Vid vissa skolor ha förekommit kurser i växtfärgning och vävnad samt skolköks— kurser. Vid Värnamo har därjämte hållits »husmodersdagar». Vid Osby hava allt- sedan 1916 årligen anordnats fyra tioveckorskurser i hushållsundervisning med frihet för de elever, vilka vilja deltaga i slöjd och vävning, att utöka tiden till 15 veckor. Elevantalet har växlat mellan 16 och 24 samt utgjort inalles 714. Vid Uddeholm hava anordnats barnavårds— och samaritkurser, varjämte varje sommar en »trädgårdsklubb» av 8_12 barn i åldern 10—14 år undervisats av skolans trädgårdslärarinna.

För ytterligare utredning av detta spörsmål angående lärarinnornas i lanthushållsskolorna undervisningsverksamhet utom skolan har till hus- hållningssällskapens förvaltningsutskott framställts följande fråga: »Ut- nyttjas lanthushållsskolornas lärarpersonal för arbete i hushållnings— sällskapens tjänst under den tid, då skolverksamheten icke pågår? I så fall för vilka uppgifter?» Tillika har frågats, vilka uppgifter i och för undervisningen av kvinnor från lantmannahem utanför lanthushålls- skolorna, som syntes lämpligen kunna anförtros åt skolornas lärarperso- nal under den tid de vore lediga.

På den förra av dessa frågor hava från Stockholms, Kristianstads, Skaraborgs, Värmlands och Gävleborgs län svarats, att föreståndarinnor eller lärarinnor i större eller mindre mån plägat användas såsom ledare för studieresor för kvinnor. I Kronobergs, Värmlands, Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län plågar lant— hushållsskolornas lärarpersonal användas för undervisning i småbrukskurser. Detta är även fallet i Malmöhus län vid sådana kurser, som äro förlagda till skolan, och i Norrbottens län vid dit förlagda hemmamejeri-, ladugårdsskötar- och hushålls- kurser. I Jönköpings län hava föreståndarinnorna, när de därtill haft tid, anli- tats såsom ledare av husmoderskurser, såsom föredragshållare under hemkonsu- lentens husmoderskurser och såsom ledare av studieresor för kvinnor. Från övriga hushållningssällskap än de nu nämnda meddelas, att någon användning av lant- hushållsskolornas lärarinnekrafter i sällskapets tjänst icke förekommit.

Vad beträffar den senare frågan har från Stockholms, Östergötlands, Kronobergs, Blekinge, Malmöhus och Kopparbergs län anförts, att kursernas längd vid skolor- na icke syntes ge lärarinnorna möjlighet till arbete utom skolan, då de ju borde åtnjuta viss tids ferier. Från Södermanlands, Jönköpings, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs södra och norra, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västernorr- lands och Västerbottens län uttalas, att dylikt arbete för dem vore önskvärt och syntes böra beredas, om än det icke kunde ske i någon större utsträckning. Så- som lämpligt arbete föreslås från vissa håll tjänstgöring vid ambulerande kurser, särskilt konserveringskurser. I synnerhet i avlägsnare delar av länet vore dylika kurser önskvärda (Älvsborgs norra och Värmland). Från Jönköpings län föror- das, att lärarinnorna måtte biträda vid hushållningssällskapets undervisning i fjä- derfäskötsel, mjölkhushållning, trädgårdsskötsel m. 111. Från Halland föreslås,.att de skola användas vid studieresor för kvinnor samt såsom deltagare i premieringen av mindre jordbruk ävensom i syftemål, motsvarande de med vandringsrättar- institutionen avsedda. I Göteborgs och Bohus län anser man dem lämpliga att deltaga i sällskapets undervisning i'huslig ekonomi, smådjursskötsel och liknande ämnen samt meddelar, att, därest kompetent lärarinna funnes, som kunde för- foga över sin tid under ferierna, sällskapet sannolikt skulle hava god användning

Utredningens yttrande.

för henne såsom hemkonsulent. Skaraborgs läns hushållningssällskaps uttalande innebär, att lärarpersonalen lämpligen syntes kunna anlitas vid småbruksundervis- ningen för kvinnor och såsom ledare för studieresor samt i den kvinnliga J. U. F.— och lantungdomsklubbverksamheten. Från Norrbottens län anföres, att det vore bäst med två kurser vid skolan, så långa att lärarinnorna hade arbete därmed året runt, men att eljest verksamhet såsom biträdande hemkonsulent vore lämpligare, vilket dock försvårades på grund av kostnaderna för sällskapet.

Av de ovan refererade uppgifterna framgår bl. a., att föreståndarin— norna och lärarinnorna vid de skolor, där kurser icke pågå under hela eller största delen av året, under den tid de äro lediga från skolan hava ägnat sig åt uppgifter av mycket olika art. Några hava sålunda haft befattning som husmödrar vid lantmanna- eller folkhögskolor. Andra hava tjänstgjort som lärarinnor i folkhögskolor eller fortsättningsskolor eller andra skolor eller kurser för kvinnlig ungdom. Därjämte har en del använts för undervisning i ambulerande kurser för kvinnor. Av uppgifterna från förvaltningsutskotten framgår därjämte, att lärarin— norna i vissa fall blivit anlitade som ledare för hushållningssällskapens studieresor för kvinnor.

De sålunda erhållna upplysningarna, liksom också den kännedom om förhållandena vid lanthushållsskolorna, som vunnits vid inspektionen av desamma, ger vid handen, att lärarpersonalen vid dessa skolor under den tid, den är ledig från skolornas kurser, icke i större omfattning användes för undervisning med liknande syfte som lanthushållsskolornas. Då det emellertid med hänsyn till såväl lärarinnornas egen utbildning som ock framför allt behovet av ökad undervisning för de inom lanthushållningen verksamma kvinnorna måste anses synnerligen önskvärt, att lärarinnor— nas arbetskraft blir så långt möjligt utnyttjad för sagda undervisning, har det synts oss angeläget att söka underlätta ett sådant utnyttjande. Vi hava därför också tagit under övervägande frågan om hur detta än— damål lämpligen skulle kunna vinnas.

I vårt yttrande angående lantmannaskolorna hava vi utförligt behand- lat spörsmålet om lärarpersonalens vid sistnämnda skolor användning för annan undervisningsverksamhet än vid skolans ordinarie kurser. Vi hava därvid också diskuterat olika möjligheter att främja en sådan använd— ning. Bl. a. har sålunda tanken på att trygga den undervisningsverk— samhet, varom här är fråga, genom att, oavsett längden av skolans ordi- narie kurser, anställa lärarna för hela året varit föremål för prövning. Av skäl, som i nämnda sammanhang närmare omförmälts, hava vi emel- lertid icke funnit oss kunna framlägga förslag angående sådan årsan—_ ställning.

Jämväl för lanthushållsskolornas vidkommande hava vi diskuterat olika tänkbara åtgärder för att trygga eller främja lärarpersonalens an— vändning för undervisning med liknande syfte som i sagda skolor under den tid, då kurser i dessa icke pågå. Även i detta fall hava vi funnit

tanken på en årsanställning för lärarinnorna — oavsett kursernas vid skolan längd — ogenomförbar. De skäl, som anförts häremot ifråga om lantmannaskolorna, gälla i minst lika hög grad för lanthushållsskolornas vidkommande. Risken att få utbetala hel årslön utan att kunna bereda fullt arbete under hela året synes vara fullt lika stor vid de senare sko- lorna som vid de förra.

Då vi icke kunnat finna någon annan framkomlig väg till att nå det ovan angivna syftet, hava vi också för lanthushållsskolorna nödgats stanna vid att föreslå en liknande bestämmelse som i motsvarande fall för lantmannaskolorna. Vi vilja alltså förorda, att i kungörelsen angå- ende statsunderstöd till lanthushållsskolor m. m. intages en bestämmelse om att skolans föreståndarinna och lärarinna för åtnjutande av de i kun— görelsen stadgade avlöningsförmånerna äro skyldiga att stå till veder— börande lantbruksundervisningsnämnds eller skolstyrelses förfogande, när så påkallas under året, dock med undantag för högst två månaders ferier. De böra därvid äga åtnjuta särskilt arvode eller sådana särskil- da förmåner, som kunna för meddelande av undervisning i vissa kurser eller eljest varda medgivna.

Liksom för lantmannaskolorna och kanske i ännu högre grad kan gi— vetvis genomförandet av den sålunda föreslagna bestämmelsen bliva för- enat med vissa svårigheter. Sålunda torde exempelvis det förhållandet, att åtskilliga föreståndarinnor äro gifta med föreståndaren för den till samma plats som lanthushållsskolan förlagda folkhögskolan eller lant— mannaskolan, medföra en viss begränsning av möjligheterna att utnyttja ifrågavarande föreståndarinnors arbetskraft utom skolan. Då en biträ- dande lärarinna enligt författningen skall vara anställd vid de skolor, där föreståndarinnan ej har full tjänstgöring, kan givetvis nämnda lära- rinna i föreståndarinnans ställe användas för extra uppdrag.

Den föreslagna anordningen kan naturligtvis också i andra avseenden komma att medföra vissa olägenheter. Den lärarpersonal, som blir un— derkastad bestämmelsen, får därigenom tydligen vidkännas en viss in- skränkning i sin rörelsefrihet utan att tillförsäkras någon motsvarande garanti för att erhålla sysselsättning och därmed följande inkomst un— der hela året. Av samma skäl, som anförts under lantmannaskolorna, torde dock föreskriften ifråga kunna anses fullt berättigad. Man torde också här kunna förutsätta, att vederbörande skolstyrelse och undervis— ningsnämnd vid tillämpning av den nya bestämmelsen taga skälig hän— syn till såväl redan befintliga förhållanden som ock de berättigade ön- skemål, som av vederbörande föreståndarinna eller lärarinna kunna framföras.

Även för lanthushållsskolorna gäller naturligtvis, att den föreslagna anordningen icke ger någon säker garanti för att lärarpersonalen blir utnyttjad för undervisning utom i skolans kurser i den utsträckning som kan anses önskvärd. Men man torde också här kunna hysa den för—

hoppningen, att undervisningsnämnderna skola så långt möjligt söka få en sådan undervisning till stånd och därigenom också främja ett förnuf- tigt utnyttjande av lärarinnornas arbetskraft till gagn för den på detta område synnerligen väl behövliga och betydelsefulla undervisningen.

Statsunderstöd till lanthushållsskolorna.

Bestämmelserna om ordinarie statsunderstöd till lanthushållsskolm återfinnas i kungörelsen den 12 december 1919, nr 854, med ändringar av vissa paragrafer enligt kungörelser 751/1920, 294/1922 och 312/1926. Hu— vudreglerna angående anslagsbeloppen m.m. givas i % 1, som innehåller, att till lanthushållsskola, anordnad i överensstämmelse med gällande reg- lemente för dylika, med statsmedel understödda skolor, må efter Kungl. Maj:ts beprövande statsunderstöd utgå sålunda:

1) till kortare kurser:

a) för första kursen under läsåret högst 3 200 kronor

b) » andra » » >> >> 2 600 »

c) » tredje » » » » 2 000 » varav i grundanslag för varje kurs 1500 kronor;

2) till längre kurser:

3) för första kursen under läsåret högst 4 500 kronor b) >> andra » » » » 3 600 » varav i grundanslag för vardera ku1sen 2250 kronor;

3) samt därjämte erforderligt belopp till

a) ålderstillägg åt föreståndarinna och lära1inna, vilken bestrider full tjänstgöring, enligt vissa i kungörelsen angivna grunder;

b) bidrag till ersättning åt vikarie fö1 fast anställd föreståndal' Inna eller fast anställd lärarinna i vissa fall.

Därjämte stadgas, att, därest vid lanthushållsskola under samma läsår hållas en kortare och en längre kurs, statsunderstödet till den längre kur- sen må beräknas såsom för första kurs, även om denna hålles efter den kortare kursen, samt att i dylikt fall den kortare kursen skall betraktas såsom andra kurs.

Med termen »grundanslag» avses, att denna del av statsunderstödet ut- går oberoende av ortsbidrag.

För åtnjutande av dessa understöd äro 1 $ 2 uppställda vissa villkor, för vilka längre fram redogörelse skall i erforderliga delar lämnas.

Vidare hava till dessa skolor alltsedan år 1919 av riksdagen anvisats sär- skilda förslagsanslag för beredande åt dem av ökat understöd. J ämlikt ut— färdade kungörelser, senast nr 194/1925, hava ifrågavarande understöd allt— sedan läsåret 1923—1924 utgått med högst 10 procent av skola eljest enligt gällande bestämmelser tillkommande understöd av statsmedel, anslag till

ålderstillägg samt särskilt dyrtidstillägg till lärarpersonalen icke inräk- nat, samt oberoende av huruvida inom orten tillskjutes däremot helt eller delvis svarande belopp. Bidrag beviljas av Kungl. Maj:t efter prövning av behovet på grund av företedd redogörelse över skolans inkomster och utgifter.

Därjämte har riksdagen från och med år 1920 anvisat anslag till dyrtids— tillägg åt lärarpersonalen vid statsunderstödda lanthushållsskolor. Gäl- lande kungörelse härom är utfärdad den 21 juni 1921 (nr 476) med änd— ringar genom kungörelser nr 284/1922, 186/1923 och 314/1926. Dylikt dyrtids— tillägg utgår till fast anställd föreståndarinna och lärarinna, som bestrida full tjänstgöring, med vissa begränsningar och undantag, å ett belopp, motsvarande i regel hälften av den i gällande författning stadgade kon— tanta minimiavlöningen, dock ej å värdet av bostad, bränsle och trädgårds— land. Dyrtidstillägg tillkommer jämväl annan lärarinna än nyss nämnts och beräknas i sådant fall efter vissa grunder, dock högst å ett belopp, motsvarande hälften av den kontanta avlöningen. Angående dyrtids- tilläggets storlek givas regler i & 3 enligt lydelse genom kungörelsen nr 186/1923. -

Till lanthushållsskolorna har framställts följande fråga: »Anses hittills tillämpade grunder för beräknandet av statsunderstödet till lanthushålls— skolor lämpliga eller finnas skäl för någon ändring häri?» Med denna fråga åsyftades samtliga ovan omförmälda understödsformer.

På denna fråga hava många skolor svarat, att sagda grunder vore lämpliga eller att anledning till erinran mot dem ej förefunnes eller att skolstyrelsen icke hade nå- got att i detta avseende anföra. Sådana svar hava avgivits från Borghamn, Värna- mo, Tenhult, Bräkne-Hoby, Hammenhög, Osby, Katrineberg, Dingle, Axvall, Kävesta, Hälsinggården, Offer, Birka, Strömsör och Degerfors.

Från det övervägande antalet skolor framställas emellertid ändringsförslag i ett

. eller annat avseende.

Skolan i Markaryd föreslår, att det extra understödet å högst 10 procent måtte utöka det ordinarie anslaget eller också beviljas samtidigt med detta och utgå utan särskilda villkor i avseende å det löpande årets utgifter, såsom förhållandet vore vid folkhögskolorna. Även Fridhem anser, att det »ökade understödet» bör ingå i det ordinarie anslaget och höja grundbidraget. Från Hussborg anföres, att nu gällande grunder för statsunderstöd vore lämpliga, endast för såvitt anslag från hushållningssällskap och landsting samt Övriga ortsbidrag kunde påräknas i samma utsträckning som hittills. I varje fall vore det önskvärt, att staten helt över- toge skolans drift.

Skolan vid Rimforsa framhåller, att man icke vid upprättande av inkomst- och utgiftsstat kan räkna med en obestämd summa, och hemställer fördenskull, att ordet »högst» i tabellen över statsunderstöden måtte uteslutas.

Från Fridhem föreslås, att grundanslaget måtte ökas, enär den del av ortsbidra- gen, som utgjordes av elevavgifter, visade stadig tendens att minskas såsom en följd av att allt flera obemedlade elever besökte skolan.

Från Vendelsberg och Tärna uttalas, att statsunderstödet är alltför knappt. Skolan i Sätila framhåller önskvärdheten av att statsanslagen höjas och att dyr— tidstilläggen i stället bortfalla.

346 Från Fellingsbro påyrkas, att statsanslaget måtte höjas, så att fri undervisning kunde tilldelas alla elever. Skolan vid Gran anser, att i statsunderstödet borde visst belopp beräknas för un- derhåll av byggnader och inventarier. Dessutom borde statsunderstöd utgå för av- löning åt extra lärarkraft och till rektor. Från Kumlan göres gällande, att de fristående lanthushållsskolorna hade betydligt större utgifter för lokaler och materiell än de. skolor, som vore kombinerade med folkhögskolor eller lantmannaskolor, och att de därför borde åtnjuta större under- stöd. Åtminstone för fristående skolor vore de nuvarande understöden avgjort för låga. Det vore i regel svårt att få lokala bidrag utöver vad som fordrades för erhål- lande av statsanslag. De flesta skolor lede av ekonomiska svårigheter, som i läng- den bleve outhårdliga. Skolor med eget jordbruk jämte ladugård hade större kost- nader än andra och även härtill borde hänsyn tagas vid tillmätande av statsunder- stödet. Styrelsen för skolan i Mora anser, att staten bör bidraga till skolornas allmänna driftkostnader i större utsträckning än hittills. Östra Grevie lanthushållsskola gör följande jämförelse. Till folkhögskolornas fri- stående kvinnliga sommarkurser med samma arbetstid som lanthushållsskolornas kortare kurs (16 veckor) kunde för närvarande erhållas statsbidrag med grundan— slag å 3 500 kronor, 10 procent förhöjning för utsträckt läsår från 13 till 16 vec- kor 350 kronor samt 10 procent »dyrtidstillägg» å dessa belopp 385 kronor, tillhopa 4 235 kronor. Mot detta stode för lanthushållsskolans del grundanslag ä 3 200 kro- nor samt 10 procent ökat understöd »vid usel ekonomi» 320 kronor, inalles 3520 kronor. Denna differens åt 715 kronor förefölle som ett missgynnande av lanthus- hållskursen, och dennas anslag borde därför höjas till minst 4 000 kronor. Förhållandet mellan å ena sidan statsunderstödet samt å den andra antalet er- forderliga lärarinnor och den för dem stadgade minimiavlöningen är föremål för uttalanden från flera håll. Sålunda anföres från Vackstanäs, att erfarenheten visat, att lärarkrafterna utnytt— jades alltför hårt. Dessa skolor vore på särskilt sätt krävande därigenom, att de vore internatskolor. Det vore därför ett önskemål, att större anslag måtte utgå för att flera lärarkrafter med full tjänstgöring måtte kunna tillsättas. Statsunder- stödet förutsatte nu blott två sådana lärarkrafter. Särskilt för de skolor, där prak- tisk undervisning i större omfattning bedreves, vore det nödvändigt att kunna hålla tillräckligt antal lärarkrafter. Där skoljordbruk funnes och föreståndarinnan _. utöver en del teoretisk undervisning, översikt över samtliga arbetsområden och omvårdnad av eleverna __ även förestode jordbruket, borde hennes löneförmåner beräknas efter »full tjänstgöring». Vackstanäs förordar tillika, »att lärarkrafterna med full tjänstgöring må åtnjuta samma löner, dyrtidstillägg, pensionsmöjligheter och sjukvikarieförmåner som lärarkrafterna vid två 5 1/2-månaders kurser, då ju 10 veckors ferier är önskemål för alla och tjänstgöringstiden vid dessa längre kurser alltså blir lika lång som vid de skolor, vilka ha två & 1/;»-månaders kurser». Jämväl från Kumlan anföres, att enligt vunnen erfarenhet vore det absolut nöd- vändigt i en skola med praktisk undervisning även i husdjursskötsel, slakt, grov- bak och tvätt, trädgårdsskötsel, sömnad och vävning, att ha tre lärarinnor med full tjänstgöring. Eleverna arbetade i 4_—ö grupper på lika många olika ställen. Tenhults skola anser ett anslag å 1000 kronor behövligt för avlönande. av extra lärarinna, särskilt under sommarkursen. Från Benninge meddelas, att skolstyrelsen måst anställa en tredje s. k. extra lärarinna och fördenskull måst göra skulder, ehuru hon fått nöja sig med liten lön. Det vore önskvärt dels att även lönen till tredje lärarinnan beräknades vid statsunderstödet, dels ock att skolan erhölle ett bestämt belopp för avlöning åt

semestervikarie åt de ordinarie lärarinnorna (med två längre kurser å tillhopa 11 månader, och då den tolfte månaden åtginge för förvaltningsbestyr m. m., funnes nämligen ingen tid till ferier). Även Borghamn, Tollarp, Åkersberg och Bjärtorp anse, att till de skolor, där ytterligare en lärarinna måst anställas, det ordinarie statsbidraget bör utgå i proportion till utgiftsökningen. Mora föreslår, att vid skolor med minst 20 elever understöd bör utgå till avlöning åt tre lärarinnor, av vilka två borde vara ordinarie. Stora Segerstad anser statsbidrag till tredje lärarinna böra utgå redan vid ett antal av 16 elever. Rimforsa förordar anslag till en tredje lärarinna vid skolor med längre kurser. Även från Uddeholm påyrkas anslag till en tredje lärarinna, enär ingen möjlighet funnes för två lärarinnor att i längden kunna sköta undervisningen på ett tillfredsställande sätt, om vid skolan hölles två långa eller tre korta kurser. Den tredje lärarinnan krävdes, enär ämnena vore så olikartade och måste vara förlagda till olika delar av skolan samt därför, att eljest ingen möjlighet till semester funnes för lärarinnorna, då ju tiden mellan kurserna åtginge till att ordna för den nya kursen. Nu avlönades tredje lärarinnan av skol- styrelsen, ja, på sina håll av de två andra lårarinnorna vid skolan. Då funnes ju ingen garanti för att en kraft anställdes med nödiga kvalifikationer. Skolans eko- nomi pressades även hårt till men för anskaffning av undervisningsmateriell m. rn. Anslaget borde därför höjas för anställande av en tredje lärarinna, men höjningen borde göras i viss mån svåråtkomlig för att icke kunna missbrukas. Av yttrandet framgår, att detta förslag åsyftar endast de fristående skolorna. Tillika föreslås, att bestämmelse meddelas om den minimitid, lärarinna hade att tillgodoräkna sig såsom semester vid skola med tre korta eller två långa kurser, ty tiden mellan kur- serna kunde i regel ej användas härtill.

Statsunderstödets beräkning på grundvalen av hållna kurser är föremål för ändringsförslag från vissa skolor. Från Vackstanäs, Benninge och Bjärtorp utta- las Såsom önskvärt, att detsamma måtte utgå i proportion till lästiden även vid längre kurser än 51/2 månader, varmed påtagligen åsyftas, att en tredje grupp av kursunderstöd skulle inrättas. Ett mera genomgripande förslag framföres från Snöån, som anför, att det nuvarande systemet, där statsbidraget utgår till varje hel kurs, oberoende såväl av kursens längd (minst 105 resp. 165 dagar) som av an- talet lärarkrafter (minst två), icke uppmuntrade till att förlänga kurserna utöver minimitiden och ej heller till sådan ändamålsenlig anordning av undervisningen, som vore önskvärd av den anledningen, att två lärarinnor svårligen kunde behärska de många ämnen, som skulle behandlas. Det vore därför en lyckligare anordning att låta statsbidraget utgå efter tjänstgöringsdag för fast anställd lärare och tjänst- göringstimme för timlärare. I överensstämmelse med det nuvarande statsbidra- gets storlek skulle dagspenningen bli 10 kronor och timpenningen syntes kunna sättas till 2 kronor år 2 kronor 50 öre.

Från Kumlan föreslås, att skolor med två längre kurser måtte erhålla särskilt till- läggsanslag för avlöning av vikarie under semesterledighet för. ordinarie lärarinna.

Styrelsen för skolan i Mora anser anslag böra utgå till erforderlig undervisnings- och demonstrationsmateriell.

Styrelsen för skolan i Osby anser skillnaden mellan anslagen till första, andra och tredje kursen vara för stor samt anslagen till andra och särskilt tredje kursen vara för låga. Därjämte framställes önskan om anslag för kortare konserverings— kurser på sommaren för elever, som genomgått vinterkurs.

Från skolan i Värnamo framhålles såsom ett önskemål, att lanthushållsskolorna tillerkändes ett särskilt anslag för anordnande av studieresor. Dylika resor kunde lätt åstadkommas medelst autobussar, och anslaget behövde ej vara stort. Studie- resorna borde inordnas som ett led i undervisningen och icke som en avslutning på kursen.

Till skolorna har jämväl riktats följande fråga: »Anses nu gällande villkor för åtnjutande av statsunderstöd till lanthushållsskolor lämpliga eller anses någon ändring häri behövlig?» De flesta skolor hava ansett de nuvarande villkoren kunna utan ändring bibehållas. Några skolor hava emellertid framställt erinringar, vilka rikta sig mot följande i % 2 av förut omförmälda kungörelse den 12 december 1919 upptagna villkor, nämligen

att vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott vitsordar behovet inom orten av skolan;

att antalet elever vid kursen uppgår till minst 12 och högst 24, med rätt för Kungl. Maj:t att på grund av särskilda omständigheter bevilja stats- understöd, oaktat villkoren ifråga om elevantal icke äro uppfyllda; samt

att för varje påbörjat 1 OOO-tal kronor av det till en kurs utgående stats- understödet minst en frielev eller dubbla antalet elever mot halv avgift äga att, under vissa förutsättningar, åtnjuta undervisning vid kursen.

Mot förstnämnda bestämmelse om vitsord från hushållningssällskapets förvalt- ningsutskott vända sig styrelserna för skolorna i Rimforsa, Värnamo, Tenhult, Fridhem och Kävesta. Kravet på dylikt årligt intyg syntes ej behöva upprätthållas, yttras från Kävesta. Rimforsa anser vitsord obehövligt, ifall skolan ägt bestånd i fem år och elevantalet varit tillräckligt. Från Värnamo uttalas, _att skolans be- hövlighet borde vara av hushållningssällskapet tillräckligt vitsordat därigenom, att sällskapet understödde skolan medelst anslag. Villkoret borde kvarstå endast vid upprättande av ny skola och för skola, som icke understöddes av hushållningssäll- skap. Fridhem anser bidrag av »ortsmyndighet» vara tillräckligt vitsord.

Uttalandet från styrelsen för Tenhults skola har vidsträcktare innebörd och berör även villkoret om visst elevantal. Skolstyrelsen anser, att det vore önskligt, om det nuvarande osäkerhetstillståndet kunde ersättas av en mera stabil organisation. Det vore bättre, om anslag ej behövde sökas årligen utan för längre eller kortare pe- rioder. Därav skulle följa, att intyg om skolans behövlighet eller att den fyllde fordran angående minimiantal elever icke behövde årligen företes. Ifall sistnämn- da fordran något år ej fylldes, ställde det sig svårt och vore säkerligen mången gång oklokt att avveckla skolan och indraga anslagen. Visade det sig däremot, att en skola under en följd av är icke kunde samla tillräckligt elevantal eller vi- sade den sig eljest obehövlig, borde avvecklingen ske planmässigt.

Beträffande villkoret om visst elevantal i kursen har anmärkning framställts jämväl från Rimforsa, Bräkne-Hoby, Fridhem och Kävesta. Rimforsa anser, att, därest en skola haft stadgat minimiantal elever under minst tre år i följd, borde den erhålla fullt anslag, även om vid en kurs elevantalet skulle understiga mini_ mum. Bräkne-Hoby och Kävesta förorda ävenledes, att i analogi med lantmanna- skolor elevantalet i medeltal under en treårsperiod måtte läggas till grund. Från Fridhem föreslås, att som villkor för statsanslag bör sättas ett medeltal av 10 elc- ver i fem år.

Frågan om frielever föres på tal från Osby, ehuru visserligen icke direkt i form av påyrkad ändring i anslagsvillkoren. Skolstyrelsen yttrar, att för att få fram flera elever från småbrukarnas och de mindre jordbrukarnas hem behövde fri- platsernas antal ökas, vilket emellertid skulle medföra behov av ökning av stats- anslaget.

Några uttalanden gälla själva huvudvillkoret för statsunderstöd, nämligen att skolan skall vara anordnad enligt reglementet. Bestämmelsen i & 9 av detta regle-

mente, att för inträde såsom elev fordras bl. a., att sökanden minst ett år allvar- ligt deltagit i de vid ett lantmannahem förekommande göromålen, har föranlett er- inringar från Vackstanäs och Bräkne-Hoby. Den förra skolan anser det kunna vara tillfyllest med bestämmelsen i 5 10 därom, att under i övrigt lika förhållan- den den inträdessökande äger företräde, som uppfyllt något av där stadgade vill- kor, varibland förekommer att hava under längre tid deltagit i praktiska arbeten inom lantmannahem. Skolstyrelsen hade kommit till denna åsikt bl. a. med hän- syn till de stadsflickor, vilka skulle bliva lantbrukarhustrur och som icke kunde anslå flera år till praktisk utbildning för sitt blivande kall. Från Bräkne-Hoby anföres, att den nu ifrågavarande bestämmelsen knappast kunnat upprätthållas. Huvudskälet för eleverna att söka sig till lanthushållsskola vore att få lära sig matlagning. Att elever även från andra hem än lantbrukarhem finge komma till en skola med mera lantlig prägel vore blott till nytta. Bestämmelsen borde an- tingen utgå eller ock förändras därhän, att de ägde företräde, vilka minst ett år deltagit i lanthushållsgöromål.

Mot bestämmelsen i reglementets % 13 därom, att vid skolan skola finnas en fö- reståndarinna och en lärarinna med full tjänstgöring, vänder sig styrelsen för sko- lan i Rimforsa och påyrkar, att det måtte uttryckligen föreskrivas, att vid skolor med längre kurs skola vara anställda två lärarinnor med full tjänstgöring. Härav föranleddes ökat anslag, på sätt förut framhållits.

Till oss har överlämnats för att tagas i övervägande vid vår utredning en skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 oktober 1928 av svenska lanthushålls— skolornas förening, vari anföres huvudsakligen följande.

Nu utgående avlöningsbelopp till föreståndarinna och lärarinnor, dyr— tidstillägg inberäknat, kunde anses skäliga med hänsyn till utbildning och tjänstgöringens art i förhållande till andra jämförliga befattningar.

Nu utgående anslag till skolorna förutsatte, att undervisningen kunde bestridas av föreståndarinna och allenast en lärarinna jämte extralärare. Erfarenheten hade emellertid visat, att för undervisningens lämpliga be— drivande behövdes inalles tre lärarinnor med full tjänstgöring jämte till— fälliga krafter. Lanthushållsskolornas uppgift och arbetssätt företedde nämligen vissa av sakens natur betingade skiljaktigheter från lantman- naskolornas. De senares undervisning vore huvudsakligen teoretisk och rätt stora avdelningar kunde undervisas av en lärare. Det vore däremot tydligt, att i lanthushållsskolan undervisning i matlagning, konservering, husdjursskötsel och mjölkhushållning, trädgårdsskötsel, sömnad och väv- nad, tvätt och städning måste vara både praktisk och teoretisk, t. o. m. väsentligen praktisk. Därav följde, att eleverna måste indelas i smärre grupper, vanligen 5—6 efter olika förhållanden. Varje grupp sysselsattes en tid (1—2 veckor) med samma arbete, t. ex. i köket, med djuren, i träd- gården, i vävsalen, och eleverna cirkulerade mellan grupperna. Även inom varje grupp måste den praktiska handledningen bli i hög grad in- dividuell. En lärarinna kunde under sådana förhållanden icke samtidigt handleda och undervisa mer än högst två grupper. "Man hade alltså nor— malt att räkna med två lärarinnor utom föreståndarinnan.

Det »ökade understöd», som nu kunde beviljas med högst 10 procent av ordinarie anslag, borde med förhöjt belopp sammanläggas med sagda

Utredningens yttrande.

anslag. Det motsvarade icke de senare årens ökningar i kostnaderna för lokal, materiell, tryck och dylikt. För skolans realutgifter behövdes en ökning i motsvarande parti av inkomsterna med 20 a 30 procent. Lant- hushållsskolornas ekonomi vore mycket olika, huvudsakligen beroende på stora olikheter i understöd från landsting, hushållningssällskap och kom— muner. I det hela vore dock skolornas ekonomi ytterligt svag. År 1927 visade samtliga skolor en brist på 64806 kronor.

Vidare framhållas en del önskningar angående vikariatsarvoden, semes— ter oeh anslag till semestervikarie, rätt att för ålderstillägg inräkna viss tjänstgöring vid andra undervisningsanstalter, såsom lärlings— eller yr- kesskola, folkhögskola m. fl. Därjämte göres gällande, att någon olikhet i anslagsbehovet torde förefinnas allt efter som skolan vore försedd med eget jordbruk eller ej.

Även i den förut berörda, av svenska lantmannaskolornas lärarförening till oss ingivna skriften av den 1 mars 1930 behandlas lanthushållssko— lornas ekonomi och förordas en väsentlig anslagshöjning. Såsom motiv anföras ungefär samma skäl som beträffande lantmannaskolorna.

Några mera betydande förändringar i avseende på anslagen till de sär- skilda kurserna vid lanthushållsskolor hava vi icke att föreslå, utom vad som föranledes av tillkomsten av längre kurser om minst 275 dagar.

Vi anse sålunda, att de nuvarande avlöningarna till föreståndarinna och ordinarie lärarinna vid kortare kurser och huvudkurser böra bibehål— las oförändrade. De hava förresten nästan enhälligt förklarats vara lämp— ligt avvägda. Frågan om dyrtidstilläggen lämnas i denna utredning all— deles å sido.

Vi hava icke heller ansett oss kunna tillmötesgå det från flera håll framkomna kravet på att vid lanthushållsskolorna skulle i regel vara an- ställd —— förutom föreståndarinnan och den nuvarande ordinarie lärarin— nan — ytterligare en ordinarie lärarinna och att till följd härav anslaget till kurserna måtte ökas. Förhållandena vid skilda skolor med olika in- riktning av undervisningen samt med olika stort elevantal äro nämligen så skiljaktiga, att den ekonomiska hjälp, som må böra i särskilda fall lämnas, synes lämpligast kunna få formen av ett särskilt anslag till pa- rallellundervisning vid vissa kurser.

Att lanthushållsskolornas ekonomi skulle i allmänhet vara så ansträngd, att en allmän höjning av kursanslagen skulle vara därav nödvändiggjord, hava vi icke funnit vara av utredningen bekräftat. Någon anledning att medelst anslagshöjning särskilt uppmuntra de kortare kurserna anse vi i varje fall icke föreligga. För huvudkursen innebär däremot vårt förslag en mindre anslagshöjning.

Vi bifoga förslag till ny kungörelse angående statsunderstöd till lant- hushållsskolor m. m.

Vad anslagen till själva kurserna angår framgå såväl de nuvarande an- slagen, med inräknande av tilläggsanslaget å 10 procent, som ock de an- slag vi föreslå av nedanstående sammanställning.

Anslag till lanthushållsskolor.

Nu Förslag

*Stutsbidrag

Antal _d————— Orts- Ant-al _ S Orts- da ar ;gl'un ' 1 s bidrag da ar grund- 1 um— bidra g * anslag övrigt Dumma g * anslag övrigt ma. g

| J | * ' ! Kort kurs . 1 820; 1 700 3 520 1 700 5 220 1 800 1 700 3 500 5 200 » ) ' 1760i 1 100 2 860 1 100 3 960 1 800 1 100 2 900 4 000 ;> » , l 70_0i 500 2 200 500 2 700 1 800 500 2 300 2 800

5280l3300 8580 330011380 = 5400|3300'8700 12000

i Huvudkurs . 2 700 2 250 4 950 2 250 7 200 . 3 000 2 l

» . 2 6101 1350 3 960 1350' 5 310 '.' 3 000

" Statsbidrag _ Summa

200 5 200 _ 7 400 200| 4 200 5 400

5310 3600 8910 3600 12510 ” 6000—3400i9400 12 800

Huvudkurs . 2700 2250 4950 2250 7200 165 13000 220035200 7400 Kort kurs 1760 1100 2300 1100 39601] 110 11800 110012900 1 0 1 4000

4400 3350 7810 335011160 275 [4800 3300 8100 ' 11400

Längre kurs __ _ _ — — 275 15400 3000 8400 3000 11400

Det nuvarande ökade understödet bör, såsom vi ock föreslagit beträf- fande lantmannaskolorna, inräknas i det ordinarie anslaget samt därvid tillföras grundanslaget, eftersom icke särskilt ortsbidrag nu kräves för detsamma. Grundanslaget har av oss satts till samma belopp för alla kurser av samma slag liksom nu är fallet i 1919 års kungörelse, d. v. s. innan tilläggsanslaget tillkom.

Vad de kortare kurserna angår hava vi ansett, att anslagen kunna bi— behållas ungefär oförändrade, oaktat minsta kurslängden ökas med fem dagar. Ortsbidragen till dessa kurser föreslås bibehållna med nuvarande belopp, under det att statsbidraget och därmed även skolans totala an- slagsinkomst blir enligt vårt förslag minskat vid första kursen med 20 kro— nor men ökat vid andra kursen med 40 kronor och vid tredje kursen med 100 kronor.

Vad huvudkursen beträffar har densamma ansetts böra i någon mån gynnas. Det totala anslaget har höjts för första kursen med 200 kronor och för andra kursen med 90 kronor. En annan ändring är att genom grundanslagets ökning till 3000 kronor staten enligt vårt förslag och un— der förutsättning att ortsbidraget endast uppgår till stadgat minimibelopp åtager sig en proportionsvis något högre andel än nu i kurskostnaderna. Statsanslaget ökas nämligen för första kursen med 250 kronor och för

andra kursen med 240 kronor, under det att kravet på ortsbidrag sänkes med 50 resp. 150 kronor.

För den nya längre kursen har föreslagits ett totalt anslag å samma be- lopp som enligt förslaget skulle utgå till en första huvudkurs och en andra kortare kurs, vilka tillsammans också räcka i 275 dagar. Grundanslaget har dock för att gynna denna kursform höjts till 5 400 kronor.

För närvarande utgår icke vid lanthushållsskolorna något särskilt an— slag till parallellundervisning. Vi hava emellertid ansett dylikt. anslag böra medgivas, men endast såvitt angår huvudkurs och längre kurs. An- slaget utgör ett bidrag till avlönande av den ytterligare lärarkraft, som kräves till följd av elevernas uppdelning på flera avdelningar. Då visst maximum för elevantalet vid lanthushållsskolor fortfarande bör stadgas på grund av undervisningens övervägande praktiska art, och då detta maximum för ifrågavarande kursformer av oss föreslås till 30, hava vi ansett anslag till parallellundervisning böra givas blott en gång under varje kurs. På sätt och vis äger parallellundervisning städse rum vid lant— hushållsskolorna därigenom, att eleverna måste för ett lämpligt anordnan— de av undervisningen indelas i s. k. turer. Detta förhållande torde emel— lertid få anses vara beaktat vid utmätandet av det ordinarie kursanslaget, och det är endast vid ett elevantal, avsevärt större än det minsta, som be— hov kan anses föreligga att indela eleverna i så pass många avdelningar att särskilt parallellundervisningsanslag kan anses befogat. Då vi föreslå maximiantalet elever i nu ifrågavarande kurser till 30, synes gränsen för utgåendet av anslag till parallellundervisning lämpligen kunna sättas till något över hälften av sagda antal eller sålunda vid ett elevantal som överstiger 16. Genom ett dylikt anslag befrämjas den önskvärda upp- komsten av jämförelsevis stora skolor. Då vi icke ansett oss böra tillmö— tesgå önskningarna om anslagsökning för avlönande av en andra ordinarie lärarinna, komma dock genom detta parallellundervisningsanslag ökade medel att tillföras de skolor, som torde vara mest i behov därav. Stats— anslagets belopp har föreslagits till vid första huvudkurs högst 600 kro— nor, vid andra huvudkurs högst 400 kronor och vid längre kurs högst 800 kronor. Då ortsbidrag bör krävas, motsvarande hälften av statsbidraget, komma totalanslagen till parallellundervisning vid dessa kurser att uppgå till resp. 900, 600 och 1200 kronor.

Ifråga om vårt förslag om särskilt anslag till undervisningsmateriell för den teoretiska undervisningen vid huvudkurs eller längre kurs hän- visas till förut framlagd motivering.

Liksom vid lantmannaskolor anse vi, att visst bidrag till studieresor bör utgå. Förslaget är formulerat i anslutning till vårt förslag beträffande nyssnämnda skolor.

Något särskilt anslag för försöksverksamhet vid lanthushållsskolorna har icke synts erforderligt.

Vad beträffar lärarpersonalens avlöningar hava vi, såsom redan nämnts,

icke föreslagit några förändringar ifråga om kortare kurser och huvud- kurser. För den nya längre kursen hava föreslagits avlöningar, som äro lika med för tre kortare kurser och alltså något överstiga dem för en huvud- kurs jämte en kort kurs men äro lägre än för två huvudkurser. Beloppen framgå av kungörelseförslaget & 3.

Liksom vid lantmannaskolorna hava vi föreslagit, att lärarpersonalen vid lanthushållsskolor skall vara skyldig att för sin avlöning stå till skol- styrelsens eller lantbruksundervisningsnämn-dens förfogande under året, dock med undantag för högst två månaders ferier. Eftersom vid dessa sko- lor sön— och helgdagar, som infalla under kurs, inräknas i kurstiden, har det dagantal, varunder lärarpersonalen sålunda är skyldig att stå till förfo— gande, satts till minst 300 dagar. Då bli ungefär två månader lediga till ferier. Det dagarvode, de till denna personal hörande befattningshavare må vara berättigade uppbära för extra tjänstgöring under denna tid, har föreslagits till 10 kronor för föreståndarinna och 7 kronor 50 öre för ordina- rie lärarinna.

För närvarande stadgas beträffande ålderstillägg bl. a., att befattnings- havaren skall hava tjänstgjort minst 500 dagar under den tid av minst fem år som kräves för erhållande av dylikt tillägg. Då vi nu föreslå skyldighet att utöver de ordinarie kurserna stå till förfogande på sätt ovan nämnts ävensom att sådan tjänstgöring må tagas i betraktande för ålderstillägg, har sagda minimitjänstgöringstid måst väsentligt höjas. Vid jämförelse med vårt förslag beträffande lantmannaskolornas lärarpersonal och med hänsyn till att det icke kan med säkerhet påräknas, att dylik extra tjänst- göring städse kan beredas föreståndarinnor och lärarinnor, hava vi ansett, att man bör utgå från en användningstid av ungefär 260 dagar i genom- snitt för år. För fem år blir då dagantalet 1300. Då för ålderstillägg ford— ras att hava tjänstgjort minst fyra femtedelar av denna tid eller 1 040 da- dar, hava vi ansett sistnämnda tid utgöra minimum. Vi hava dock avjäm- nat den till 1 050 dagar, motsvarande i genomsnitt 210 dagar för år. Det bör erinras, att dagberäkningen icke är densamma som vid lantmannaskolor— na, där blott arbetsdagarna medräknas. '

Beträffande övriga bestämmelser i vårt förslag till kungörelse angående statsunderstöd till lanthushållsskolor m. m. hänvisas till den speciella moti- veringen.

Till understöd åt lanthushållsskolor skall enligt riksdagens beslut upp- föras i riksstaten för budgetåret 1930/1931 ett ordinarie förslagsanslag å 245000 kronor. Därjämte har för beredande av ökat understöd åt dessa skolor beviljats ett extra förslagsanslag å 10000 kronor. Våra nu fram- lagda förslag innebära vissa höjningar i statsbidragen till dessa skolors kurser ävensom nya särskilda statsbidrag till parallellundervisning, till anskaffande av undervisningsmateriell och till studieresor. Dessutom

hava vi förutsatt, att den kvinnliga trädgårdskolan vid Apelryd skall ombildas till en trädgårdsbetonad lanthushållsskola. Dessa våra för- slag medföra, att enligt verkställda beräkningar det ordinarie för- slagsanslagets belopp behöver höjas till 300000 kronor eller med 55000 kronor, varvid dock det extra anslaget å 10000 kronor icke längre blir erforderligt. Något särskilt extra anslag till skolan vid Apelryd kommer ej heller att vidare erfordras. Det har under senare år upptagits till 7000 kronor. Den verkliga anslagsökningen blir alltså 38000 kronor.

Förslag till

Reglemente

för med statsmedel understödda lanthushållsskolor.

I. Skolans ändamål.

ål.

Lanthushållsskolas uppgift är att meddela unga kvinnor utbildning för skötseln av ett lanthushåll. I sådant syfte skall skolan lämna prak- tisk och teoretisk undervisning i husligt arbete samt i sådana yttre göro— mål, vilka lämpligen utföras av kvinnor.

II. Undervisning.

å2.

Vid skolan anordnas under varje läsår, som räknas från och med den 1 november till och med den 31 oktober nästföljande år, en eller flera ordinarie kurser under den eller de årstider, som med hänsyn till ortens förhållanden synas lämpliga.

Hålles kurs å sådan tid, att delar av densamma infalla under två läsår, hänföres kursen i sin helhet till det läsår, för vilket anslag till kursen erhålles.

Kurserna kunna vara antingen huvudkurser, minst 165 dagar, eller kortare kurser, minst 110 dagar, eller längre kurser, minst 275 dagar, i varje fall sön- och helgdagar inräknade men ferier oberäknade. Två eller flera av dessa kurser må icke vid skola hållas på sådant sätt, att de helt eller delvis äro samtidiga, därest icke Kungl. Maj:t på därom gjord ansökan därtill lämnat särskilt tillstånd. I den mån undervis— ningen gör det nödvändigt, uppdelas eleverna på parallellavdelningar.

Utöver ovan angivna skolkurser, för vilka detta reglemente gäller, kunna vid skolan anordnas särskilda undervisningskurser enligt regle- mentet för med statsmedel understödda åtgärder till höjande av det mindre jordbruket ävensom speciella utbildningskurser enligt vad om sådana kurser är särskilt stadgat.

å3.

Vid varje kurs skall undervisningen omfatta:

I. Praktisk undervisning med övningar:

a) hushållsarbete (matlagning, bakning, tillvaratagande av slakt, konservering m. m.);

b) tvätt och städning;

c) enkel sömnad och lagning;

d) mjölkhushållning;

e) trädgårdsskötsel, i den mån sådan kan förekomma vid skolan under den årstid, då kursen hålles;

f) fjäderfäskötsel;

g) svinskötsel i för orten lämplig omfattning;

h) nötboskapsskötsel, dock att vid kortare kurser ävensom vid andra kurser i sådana landsdelar, där detta arbete icke plågar utföras av kvinnor, dylika praktiska övningar må anordnas en— dast i den mån så befinnes lämpligt;

i) mjölkning, dock att vid kortare kurser övningar häri må anord- nas endast i den mån så befinnes lämpligt.

. Teoretisk undervisning med demonstrationer:

a) närings-, födoämnes- och matlagningslära;

b) hemvård;

c) hälso- och sjukvårdslära samt barnavård;

d) lanthushållets ekonomi;

e) enklare bokföring;

f) mjölkhushållning;

g) trädgårdsskötselns grunddrag;

h) fjäderfäskötsel;

i) svinskötselns grunddrag;

j) nötboskapsskötselns grunddrag, dock att i sådana kortare kur- ser, där praktisk undervisning i detta ämne icke förekommer, dy— lik teoretisk undervisning må anordnas endast i den mån så be— finnes lämpligt. '

Vid huvudkurs och längre kurs bör, där så lämpligen kan ske, under- visning jämväl meddelas i sådan vävnad, som har betydelse för ett lant— hushåll, ävensom i vävteori.

Vid den praktiska undervisningen i trädgårdsskötsel samt fjäderfä-, svin- och nötboskapsskötsel ävensom mjölkning skola övningar äga rum i trädgård, höns- och svinhus samt ladugård.

356 $ 4. Skolans styrelse må i huvudsaklig överensstämmelse med en av lant— bruksstyrelsen fastställd normalplan och med hänsyn till förhållandena inom orten bestämma de olika läroämnenas omfattning ävensom huru- vida i undervisningen skola ingå även andra ämnen, berörande skolans syfte, än de i & 3 omförmälda; börande dock den teoretiska undervis- ningen i de uti % 3 upptagna ämnena omfatta i genomsnitt minst 10 tim- mar i varje vecka.

Anser skolans styrelse nödvändigt, att för beredande av väsentligt ökad undervisning i visst eller vissa ämnen undervisningen i något eller några av de i 9 3 omförmälda obligatoriska ämnena antingen inskränkes i mera betydlig mån eller ock alldeles uteslutes från läroplanen, må skolstyrel- sen därtill inhämta medgivande av lantbruksstyrelsen.

åå.

Undervisningen skall meddelas genom:

a) Föredrag, varvid iakttages, att lärarinnan söker förtydliga ämnet genom förevisningar; och bör lärarinnan såväl genom frågor till ele- verna utröna, huruvida dessa rätt uppfattat vad som förut genomgåtts, som ock bereda eleverna tillfälle att till henne framställa frågor för vin— nande av ytterligare upplysning i det ämne, som behandlas;

b) Repetitioner i förening med förhör samt, i den mån så lämpligen kan ske, eleverna till lösning förelagda skriftliga uppgifter;

0) Demonstrationer av olika husdjur samt apparater och förnödenhe— ter för ett lanthushåll jämte produkter från sådant hushåll ävensom ar- betsmetoder m. m.; samt

(1) Övningar, som verkställas av eleverna själva efter vederbörande lä- rarinnas anvisning eller under hennes ledning.

& 6.

Skolan skall vara försedd med lämpliga lokaler och nödig undervis- ningsmateriell samt trädgård, hönsgård och svingård av sådan beskaf- fenhet, att de kunna vara eleverna till verkligt gagn vid deras utbild- ning.

Lanthushållsskola, som är förlagd till samma plats som lantmannaskola, äger, enligt vad därom stadgas i reglementet för sistnämnda slag av sko- lor, för demonstrationer och övningar tillgång till lantmannaskolans skoljordbruk samt att mot skälig ersättning från detta erhålla lantbruks— produkter till undervisningen. Annan lanthushållsskola, vid vilken hål- les huvudkurs eller längre kurs, skall för nyssnämnda ändamål vara för- enad med eller eljest äga tillgång till ett intill skolan eller i dess ome- delbara närhet beläget lämpligt jordbruk. Detta bör även, där så lämp— ligen kan ske, vara fallet beträffande annan lanthushållsskola, varest hållas allenast kortare kurser.

Skola, vid vilken undervisning meddelas vare sig i nötboskapsskötsel och mjölkning eller enbart i mjölkning, skall vara förenad med eller eljest äga tillgång till ladugård för demonstrationer och de praktiska övningarnas utförande.

Tillfälle bör beredas eleverna att vid en eller flera studieresor under lärarinnas ledning studera välskötta lanthushåll vid mindre jordbruk jämte binäringar. I den mån sådan resa icke kan anordnas under på- gående kurs, bör skolan söka åstadkomma särskild resa för eleverna å lämplig tid efter kursens slut.

5 7.

Vid skolan skall enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär föras dagbok, vari av lärarpersonalen antecknas kort uppgift dels om den un— der dagen meddelade teoretiska undervisningen jämte demonstrationer dels ock om den praktiska undervisningen med övningar ävensom stu— dieresor, företagna under lärarinnas ledning.

58.

Vid kursens slut anställes offentlig avgångsexamen. Efter genomgången kurs erhåller elev avgångsbetyg, avfattat enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär samt undertecknat av skolans föreståndarinna och lärarinnor med full tjänstgöring.

III. Elever. % 9.

Elever antagas av skolans styrelse på förslag av föreståndarinnan.

% 10.

För vinnande av inträde vid lanthushållsskola fordras av sökande: att hava fyllt 16 år; samt att hava minst ett är allvarligt deltagit i de vid ett lanthushåll före— kommande göromål; med rätt för styrelsen att från detta villkor med— dela undantag, när skäl därtill äro.

Ansökan om inträde vid lanthushållsskola skall vara av sökanden egen— händigt skriven och ställas till skolans styrelse. Vid ansökningen skola fogas behöriga intyg för styrkande av att inträdesfordringarna av sö- kanden fyllas ävensom avgångsbetyg från folkskola samt i förekomman- de fall fortsättningsskola.

$ 11.

Under för övrigt lika förhållanden äger av inträdessökande den före- träde, som fyllt 18 år eller som under längre tid deltagit i praktiska arbeten inom lanthushåll.

$ 12.

Elev bekostar sitt uppehälle vid skolan ävensom bostad, läroböcker m. m. och betalar för undervisningen den avgift, som styrelsen bestäm- mer.

Om högsta beloppet av undervisningsavgift samt om frielever och ele— ver mot halv undervisningsavgift stadgas i gällande kungörelse angåen— de statsunderstöd till lanthushållsskolor m. m.

$ 13.

Elev skall iakttaga ett oförvitligt uppförande och ställa sig till efter— rättelse av styrelsen fastställda ordningsstadgar samt av rektor, förestån- darinna, lärarinna eller lärare givna föreskrifter.

Elev, som är lättjefull eller ohörsam eller eljest gör sig skyldig till ovärdigt uppförande och som icke låter sig rätta av varning, som rektor eller föreståndarinna inför lärarrådet henne meddelar, ävensom elev, vilken begått förseelse av svårare beskaffenhet, må kunna av styrelsen skiljas från skolan; och vare sådan elev förlustig av henne erlagd under— visningsavgift.

IV. Föreståndarinna, lärarinnor och lärare samt rektor.

5 14.

Vid varje skola skall finnas en vid densamma boende föreståndarinna, som leder, deltager i och ansvarar för undervisningen, ävensom minst en ordinarie lärarinna. Där föreståndarinna på grund av att hon är gift och sköter eget hushåll eller av annan anledning ej bestrider full tjänst- göring, skall dessutom finnas anställd en biträdande extra lärarinna. I övrigt anställas lärarinnor och lärare till det antal, undervisningens be- höriga upprätthållande kräver.

Där förhållandena i särskilt fall göra sådan anordning önskvärd, må Kungl. Maj:t på framställning av skolstyrelsen medgiva, att skolan skall stå under ledning av manlig föreståndare, beträffande vilken i sådant fall skall i tillämpliga delar gälla vad i detta reglemente stadgas om fö— reståndarinna. Den ordinarie lärarinnan skall i detta fall tjänstgöra såsom biträdande föreståndarinna.

Är lanthushållsskola förlagd till samma plats som lantmannaskola eller folkhögskola samt har med dylik skola gemensamma lokaler, må, där så befinnes lämpligt, efter överenskommelse mellan skolornas styrelser lant- mannaskolans eller folkhögskolans föreståndare kunna utses "till rektor för lanthushållsskolan.

Föreståndarinna, lärarinnor och lärare ävensom rektor, där sådan fin— nes, bilda tillsammans ett lärarråd.

$ 15.

Föreståndarinna, lärarinnor och lärare skola besitta den utbildning och den förmåga att meddela undervisning ävensom de egenskaper i öv- rigt, som äro behövliga för ett framgångsrikt uppfyllande av deras ålig- ganden.

Såväl föreståndarinna som ordinarie lärarinna skola hava med goda vitsord avlagt avgångsexamen från lärarinnekurs vid med statsmedel understött lanthushållningsseminarium; dock må på lantbruksstyrelsens prövning bero, om undantag från sistnämnda bestämmelse må kunna medgivas.

Till föreståndarinna må endast antagas den, som av lantbruksstyrelsen förklarats därtill kompetent.

% 16.

När befattning som föreståndarinna eller ordinarie lärarinna skall till- sättas, åligger det styrelsen att så snart ske kan och senast tre månader efter föregående befattningshavares avgång kungöra densamma till an- sökning ledig genom annons i minst en allmänt spridd tidning och en facktidskrift med angivande av den tid, inom vilken ansökan skall vara till styrelsen ingiven, samt den tid, då befattningen skall tillträdas.>Kun- görelsen skall vara införd minst trettio dagar före ansökningstidens ut- gång.

Före tillsättandet av föreståndarinnebefattning skall tillfälle beredas statens inspektris över lanthushållsskolorna att yttra sig om sökandens lämplighet.

Föreståndarinna och ordinarie lärarinna skola av styrelsen fast an- ställas antingen på viss tid eller ock tillsvidare med ömsesidig rätt till uppsägning. Anställning på viss tid skall ske för minst tre år 1 sänder, dock att under de två första åren sådan anställning må ske för kortare period. Uppsägningstiden skall utgöra minst fyra månader.

Föreståndarinna eller ordinarie lärarinna äger ej utan styrelsens med- givande rätt att åtaga sig avlönat uppdrag, som är förenat med tjänst- göring under tid, då kurs pågår.

& 17.

Föreståndarinnan åligger: 1) att vaka däröver, att undervisningen behörigen fortgår efter detta reglemente och andra gällande föreskrifter samt att såväl lärarinnor och lärare som elever fullgöra sina skyldigheter;

2) att under styrelsens inseende handhava skolans ekonomi, därest styrelsen icke annorlunda beslutar;

3) att vara ordförande i skolans lärarråd; 4) att sammankalla lärarrådet minst två gånger under varje lärokurs; 5) att, efter samråd med rektor, där sådan finnes, för styrelsen fram— lägga förslag till lediga lärarinne— eller lärarplatsers tillsättande;

6) att för styrelsen eller, där rektor finnes utsedd, för denne anmäla, om anledning till anmärkning finnes mot någon lärarinna eller lärare;

7) att såväl inom som utom skolan utöva tillsyn över eleverna och i förekommande fall tilldela elev varning inför lärarrådet eller, där rek- tor finnes utsedd, för denne anmäla elev till erhållande av sådan varning ävensom att för styrelsen eller, där rektor finnes utsedd, för denne an- mäla, när anledning till elevs skiljande från skolan förekommer;

8) att mottaga alla till skolan eller dess styrelse ställda skrivelser och över dem föra diarium;

9) att föra protokoll vid styrelsens sammanträden, där ej styrelsen an— norlunda bestämmer, ävensom att föra protokoll vid lärarrådets sam- manträden samt att uppsätta avgående skrivelser och över dessa föra diarium;

10) att till vederbörande inspektris insända av styrelsen fastställd un- dervisningsplan;

11) att skriftligen underrätta vederbörande inspektris om den tid, då kurs börjar eller slutar;

12) att enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär föra matrikel över skolans elever samt liggare över de dem tilldelade avgångsbetyg;

13) att årligen inom tid, som styrelsen bestämmer, till denna avgiva berättelse om skolans verksamhet under föregående läsår; samt

14) att, när styrelsen icke annorlunda bestämmer, handhava ledningen av till skolan förlagda särskilda undervisningskurser och speciella ut- bildningskurser.

? 18.

Finnes rektor utsedd, tillkommer det honom att vaka över ordningen vid skolan och därom meddela nödiga föreskrifter samt att, där skolans styrelse ej annorlunda beslutat, i övrigt utöva de åligganden, SOIIl I 5 17 punkterna 3) och 4) tillagts skolans föreståndarinna.

? 19.

Lärarrådet åligger:

att på kallelse av föreståndarinnan eller, där rektor finnes utsedd, av denne sammanträda för överläggning om elevernas framsteg, flit och uppförande, om de förändringar i undervisningen, som anses nödvän— diga till följd av inträffade förhållanden, samt om vad i övrigt kan län— da till gagn för skolan;

att uppgöra förslag till ordningsstadgar, ferier, undervisnings och tim— plan, lärarinnors och lärares tjänstgöring m. m., vilka förslag understäl- las styrelsens prövning; samt

att avgiva yttranden i de frågor rörande skolans verksamhet, som hän— skjutas till lärarrådet.

$ 20.

Lärarinna och lärare åligger att med noggrannhet och nit fullgöra sina skyldigheter enligt detta reglemente samt i övrigt ställa sig till nog- grann efterrättelse de föreskrifter rörande verksamheten vid skolan, som av skolans styrelse, rektor eller föreståndarinna meddelas.

Därest föreståndarinna, lärarinna eller lärare icke förmår att vid sko- lan upprätthålla skick och ordning eller uraktlåter att fullgöra sina ålig— ganden enligt detta reglemente eller i övrigt visar sig uppenbart olämp- lig för sin uppgift, må hon eller han kunna av styrelsen omedelbart utan iakttagande av stadgad uppsägningstid skiljas från sin befattning, dock, där befattningshavaren varit fast anställd vid skolan under minst tre är, endast efter förut given, motiverad och protokollförd, resultatlös varning.

V. Styrelsen.

% 21.

Skolans styrelse utgöres av minst fem personer, däribland skolans rek— tor, där sådan finnes, samt skolans föreståndarinna, vilka senare dock ej äga att deltaga i beslut, som rör deras rätt och ställning vid skolan. Övriga styrelseledamöter, av vilka minst två skola vara kvinnor, utses jämte suppleanter för envar av dem för fyra år, en av vederbörande landsting och en av vederbörande hushållningssällskaps förvaltnings- utskott samt de återstående till det antal och på det sätt, som av Kungl. Maj:t för varje särskild skola närmare bestämmes.

Finnes manlig föreståndare, skall den biträdande föreståndarinnan äga säte och stämma i styrelsen.

Styrelsen utser inom sig ordförande och Vice ordförande samt inom eller utom sig kassaförvaltare.

Styrelsen äger att inom sig utse ett utskott, bestående av tre ledamö— ter, däribland föreståndarinnan, för att å styrelsens vägnar utöva det närmaste handhavandet och övervakandet av skolans löpande ärenden enligt de bestämmelser, som av styrelsen meddelas.

Sedan styrelse blivit vald, ävensom då förändringar inom densamma ägt rum, lämnar styrelsen därom uppgift till lantbruksstyrelsen.

$ 22.

Styrelsen tillkommer: att antaga och entlediga föreståndarinna, lärarinnor och lärare samt att, med iakttagande av vad därom är särskilt stadgat, bestämma dessas avlöningsförmåner;

att åt rektor, där sådan finnes, föreståndarinna, lärarinna och lärare bevilja sökt tjänstledighet samt, om så finnes nödigt, förordna om plat- sens uppehållande under ledigheten;

att antaga elever samt, om så finnes nödigt, skilja elev från skolan; att årligen uppgöra inkomst- och utgiftsstat för skolan; att granska och fastställa ordningsstadgar samt undervisnings- och timplan;

att övervaka, att detta reglemente och andra för skolan gällande före— skrifter efterlevas ävensom att skolans verksamhet ledes i enlighet med dess ändamål;

att bestämma dag för avgångsexamen vid de olika kurserna; att årligen före den 1 februari till lantbruksstyrelsen samt vederbö- rande landsting och hushållningssällskap enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär avgiva berättelse över skolans verksamhet under se- nast förflutna läsår;

att, därest sådant jordbruk, som i & 6 omförmäles, av skolan inneha- ves, lämna uppdrag åt lämplig person att under styrelsens överinseende handhava jordbrukets skötsel; samt

att i övrigt på allt sätt främja skolans bästa. Styrelsens ledamöter böra genom besök i skolan och åhörande av un- dervisningen skaffa sig kännedom om skolans verksamhet samt, i hän- delse anledning förekommer till anmärkning eller till avhjälpande av påtagliga brister, därom göra anmälan vid styrelsens sammanträde.

3 23.

För besluts fattande skall minst hälften av styrelsens ledamöter vara närvarande. Beslut om disciplinär åtgärd mot föreståndarinna, lära- rinna eller lärare ävensom beslut om deras skiljande från tjänsten må dock icke fattas, med mindre två tredjedelar av styrelsens ledamöter äro närvarande. Vid omröstning, som utfaller med lika röstetal för olika meningar, gälle den mening, som ordföranden biträder.

& 24.

För de medel, skolstyrelse har under sin förvaltning, ansvara styrel- sens ordförande och ledamöter gemensamt.

I den årliga granskningen av styrelsens förvaltning deltager å statens vägnar ett av vederbörande länsstyrelse utsett ombud.

VI. Överinseende.

$ 25.

Lantbruksstyrelsen äger att utfärda de närmare föreskrifter, vilka er- fordras för ordnandet av undervisningen vid lanthushållsskolorna. Om statlig inspektion av lanthushållsskolorna är särskilt stadgat.

VII. Övergångsbestämmelser.

% 26.

För dem, som vid tiden för detta reglementes trädande i kraft äro leda- möter av styrelsen för lanthushållsskola, skall detta uppdrag upphöra vid utgången av kalenderåret näst efter det, under vilket reglementet träder i kraft. Yppas innan dess behov av utseende av ledamot, må så- dant val ske enligt nu gällande bestämmelser men skall avse endast tiden intill nämnda tidpunkt.

Vad i denna paragraf stadgas äger icke tillämpning å föreståndarinna, ej heller å rektor, där sådan finnes.

Förslag till Kungörelse

angående statsunderstöd till lanthushållsskolor m. m.

% 1. Till lanthushållsskola, anordnad i överensstämmelse med gällande reg- lemente för med statsmedel understödda sådana skolor, må efter Kungl. Maj:ts beprövande statsunderstöd utgå sålunda:

1) till kortare kurser:

a) för första kursen under läsåret högst 3 500 kronor

b) » andra >> » >> >> 2 900 » 0) >> tredje » » » >> 2 300 >> varav i grundanslag för varje kurs 1.800 kronor;

2) till huvudkurser:

a) för. första kursen under läsåret högst 5 200 kronor b) >> andra » >> » >> 4 200 » varav i grundanslag för varje kurs 3000 kronor; 3) till längre kurs högst 8 400 kronor, varav i grundanslag 5 400 kronor; 4) till parallellundervisning vid första huvudkurs högst 600 kronor, vid andra huvudkurs högst 400 kronor och vid längre kurs högst 800 kro— nor, varav i varje fall hälften utgör grundanslag; 5) erforderligt belopp till a) ålderstillägg åt föreståndarinna och ordinarie lärarinna enligt i ? 5 angivna grunder; b) bidrag till ersättning åt vikarie för föreståndarinna eller ordinarie lärarinna, som åtnjuter tjänstledighet på grund av sjukdom eller

för uppehållande av befattning i statens tjänst eller för fullgö- rande av annat offentligt uppdrag, med det belopp som, utöver vad den tjänstlediga avstår av sin avlöning, erfordras för ett vi- kariatsarvode, motsvarande två tredjedelar av den för befattnin- gen fastställda, på ledighetstiden belöpande kontanta minimi- grundlönen.

6) till anskaffande av undervisningsmateriell för den teoretiska under- visningen vid huvudkurs eller längre kurs högst halva beloppet av an- skaffningskostnaden, dock ej mer än 200 kronor för år; samt

7) till studieresor, för gäldande av kostnaden för ledares och elever- nas resor vid kortare kurs under högst två dagar, vid huvudkurs under högst fyra dagar och vid längre kurs under högst sex dagar, ett belopp utgående enligt de bestämmelser som gälla för statsunderstöd till studie— resor enligt reglementet för med statsmedel understödda åtgärder till hö— jande av det mindre jordbruket.

Hålles vid lanthushållsskola under samma läsår en kortare kurs och en huvudkurs, må statsunderstödet till huvudkursen beräknas såsom för första kurs, även där denna kurs hålles efter den kortare kursen, sko- lande den kortare kursen i dylikt fall betraktas såsom andra kurs. Hål- les vid lanthushållsskola under läsåret kurser på sådant sätt, att de helt eller delvis äro samtidiga, må för tid, då detta inträffar, de härovan under 1)—4) bestämda statsunderstöden i skälig mån nedsättas.

å2.

Såsom villkor för erhållande av statsunderstöd enligt 9 1 skall gälla: 1) att, då fråga är om ny skola, vederbörande lantbruksundervisnings— nämnd samt inspektrisen över lanthushållsskolorna vitsordat behovet av skolan;

2) att undervisningen vid skolan pågår så lång tid, som i gällande reg- lemente för med statsmedel understödda lanthushållsskolor är föreskri- vet för de särskilda kurserna, med rätt för Kungl. Maj:t att, där sär- skilda skäl därtill föranleda, bevilja statsunderstöd, oaktat kursen icke pågår stadgad minimitid;

3) att antalet elever vid kursen uppgår till minst 12 eller, då fråga är om skola, som varit i verksamhet under ett eller flera föregående läsår, i medeltal för de fem sista läsåren eller det mindre antal läsår, då sko- lan varit i verksamhet, uppgått till minst 12 i alla vid skolan hållna kurser av samma slag som den kurs, varom fråga är; med rätt för Kungl. Maj:t att på grund av särskilda omständigheter bevilja statsunderstöd, oaktat villkoren ifråga om elevantal icke äro uppfyllda;

4) att antalet elever icke överstiger, beträffande kortare kurs 24 samt beträffande huvudkurs eller längre kurs 30;

5) att, då fråga är om statsunderstöd till parallellundervisning vid hu- vudkurs eller längre kurs, elevantalet i vederbörande kurs överstiger 16;

6) att, då fråga är om statsunderstöd till kortare kurs, huvudkurs, längre kurs eller parallellundervisning, inom orten tillskjutes ett belopp, som med inberäknande av elevavgifter uppgår till minst det belopp, var- med statsunderstödet till själva kursen resp. parallellundervisningen överstiger grundanslaget;

7) att undervisningsavgiften vid skolan icke överstiger för kortare kurs 40 kronor, för huvudkurs 60 kronor och för längre kurs 100 kronor;

8) att, beträffande samtliga kurser, för varje påbörjat 1000-tal kronor av statsunderstödet till själva kursen och till parellellundervisning minst en elev utan avgift (frielev) eller dubbla antalet elever mot halv avgift äga åtnjuta undervisning, i den mån vid kursen finnas elever, vilka er- hållit understöd av statsmedel för genomgående av kurs vid lanthus- hållsskola, eller verkligt behövande elever vid kursen anmäla sig till erhållande av sådan förmån;

9) att för undervisningens bestridande vid skolan finnas anställda fö— reståndarinna och minst en ordinarie lärarinna i enlighet med föreskrif- terna i gällande reglemente för med statsmedel understödda lanthushålls- skolor;

10) att till föreståndarinna och ordinarie lärarinna utgå, förutom ål— derstillägg, minst de i % 3 och 4 föreskrivna avlöningsförmåner;

11) att skolans styrelse anmäler föreståndarinna och ordinarie lära— rinnor till delaktighet i statens pensionsanstalt och ställer sig till "efter- rättelse de i reglementet för sagda anstalt ifråga om huvudman medde— lade föreskrifter samt att skolan bestrider i samma reglemente stadgad del av de årliga avgifterna till anstalten;

12) att, då fråga är om statsunderstöd till anskaffande av undervis- ningsmateriell, plan för anskaffningen jämte beräkning över kostnaderna därför blivit av skolans styrelse uppgjord och av lantbruksstyrelsen god- känd;

13) att, då fråga är om statsunderstöd till studieresa, plan för resan jämte kostnadsberäkning blivit uppgjord av skolans styrelse och av lantbruksstyrelsen godkänd samt, beträffande kostnad för resa medelst motorfordon, efter häst eller medelst rodd, att av samma kostnad ett belopp, minst motsvarande hälften av statsverkets andel, tillskjutes av Skolan eller annorledes; .

14) att skolans verksamhet bedrives i full överensstämmelse med gäl- lande reglemente och av lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifter; samt

15) att skolan underkastar sig den kontroll Kungl. Maj:t i varje sär- skilt fall finner skäl föreskriva.

93.

Vid statsunderstödd lanthushållsskola anställda föreståndarinna och ordinarie lärarinna skola, där ej Kungl. Maj:t på grund av särskilda för-

hållanden annorlunda bestämmer, åtnjuta, förutom ålderstillägg, en kon- tant avlöning (grundlön) uppgående till, för år räknat, minst följande belopp:

1) föreståndarinna: för kortare kurser 1 400 kronor för den första, 1 000 kronor för den andra och 800 kronor för den tredje kursen under samma läsår; för huvudkurser 2000 kronor för den första och 1 400 kronor för den andra kursen under samma läsår samt för längre kurs 3200 kronor;

2) lärarinna: för kortare kurser 1 000 kronor för den första, 800 kronor för den andra och 600 kronor för den tredje kursen under samma läsår; för huvudkurser 1500 kronor för den första och 1000 kronor för den andra kursen under samma läsår samt för längre kurs 2 400 kronor.

Till ordinarie lärarinna, som jämlikt $ 14 andra stycket av reglemen— tet tjänstgör såsom biträdande föreståndarinna, skall utgå särskilt ar- vode, minst motsvarande hälften av skillnaden mellan föreståndarinnas och ordinarie lärarinnas kontanta minimigrundlön för vederbörande kurs.

Föreståndarinna, som på grund av att hon är gift och sköter eget hus- håll eller av annan anledning ej har full tjänstgöring vid skolan, äger åtnjuta den härovan för föreståndarinna med full tjänstgöring bestämda grundlönen med avdrag av så stort belopp, som skolstyrelsen med veder- börande inspektörs godkännande anser erforderligt till skäligt arvode åt

Där vid lanthushållsskola under läsåret kurser hållas på sådant sätt, att de helt eller delvis äro samtidiga, äger befattningshavare, som tjänst- gör vid mer än en av kurserna, att för den tid, då detta äger rum, upp- bära avlöning endast för den kurs, vid vilken avlöningen är högst.

Därest befattningshavare bestrider undervisningen vid flera lanthus- hållsskolor under samma läsår, må avlöning till henne ej mer än en gång under läsåret utgå för en första eller en andra kurs.

Bestrider befattningshavare under samma läsår undervisningen vid en kortare kurs och en huvudkurs, må, vare sig kurserna hållas vid samma eller olika skolor, avlöning till henne för huvudkursen utgå såsom för första kurs, även där denna kurs hålles efter den kortare kursen, sko- lande avlöningen för den kortare kursen i dylikt fall utgå såsom för andra kurs.

Föreståndarinna eller lärarinna, Vilken först under pågående läsår till— träder sådan befattning vid lanthushållsskola, äger att för den första, resp. andra kurs under läsåret, vari hon undervisar, åtnjuta avlöning såsom för första, resp. andra kurs, även om kursen är skolans andra, resp. tredje. '

Skall enligt bestämmelserna i nästföregående tre stycken avlöning till befattningshavare fö1 viss kurs utgå med annat belopp än det regelmäs- siga, må statsunderstödet till skolan för samma kurs enligt lantbrukssty— relsens beprövande i mån därav skäligen jämkas.

Den kontanta lönen utgår efter lästid och skall, där ej annorlunda åsämjes, utbetalas månadsvis i efterskott. Därvid skola avdragas pen- sionsavgifter ävensom vad befattningshavare under tjänstledighet kan vara skyldig avstå, och böra dessa avdrag varje gång ske med belopp, som svara mot de lönebelopp, som utbetalas.

$4.

Utöver den kontanta grundlönen jämte ålderstillägg skola förestån— darinna och ordinarie lärarinna åtnjuta

1) föreståndarinna bostad av minst två rum samt erforderligt bränsle; 2) lärarinna bostad av minst ett större rum samt erforderligt bränsle eller motsvarande ersättning, minst 300 kronor för helt år räknat.

Såväl föreståndarinna som lärarinna skall äga rätt åtnjuta ovan nämn- da naturaförmåner under hela läsåret, därest anställningen vid skolan under samma läsår omfattar en kurstid av minst 220 dagar, men eljest blott för den tid anställningen varar.

Föreståndarinna eller lärarinna vid lanthushållsskola, som är gift med föreståndare eller ordinarie lärare vid statsunderstödd folkhögskola eller lantmannaskola, med vilken lanthushållsskolan är förenad, och sålunda redan på grund därav kommer i åtnjutande av fri bostad på platsen eller ersättning därför, äger icke rätt att kräva ovan omförmälda naturaför- måner vid lanthushållsskolan eller ersättning därför.

Under tid, då kurs pågår, äga föreståndarinna och lärarinna rätt att åtnjuta kost i elevhushållet mot enahanda avgift som erlägges av elev. Ersättning för bostad och bränsle utbetalas månadsvis i efterskott. Bostad jämte bränsle in natura tillträdes samtidigt med befattningen och avträdes, då befattningshavare avgår från tjänsten av annan anled— ning än dödsfall, samtidigt med befattningen.

Vid dödsfall må, där avliden befattningshavare efterlämnar med henne sammanboende person, mot vilken befattningshavaren haft försörjnings- plikt, den efterlevande fortfarande nyttja tjänstebostaden med åtföljande naturaförmåner eller uppbära ersättning därför till den 1 april eller 1 oktober, som infaller näst efter tre månader från dödsfallet; vare dock pliktig att till ny befattningshavare upplåta så stor del av bostaden eller avstå så stor del av ersättningen, som skolstyrelsen prövar skäligt, i vilket fall den tillträdande befattningshavaren äger av skolan uppbära skälig ersättning för felande naturaförmåner.

35.

Utöver de i % 3 och 4 omförmälda avlöningsförmåner kunna förestån- darinna och ordinarie lärarinna erhålla, föreståndarinna två ålderstill— lägg samt lärarinna tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor, skolande ifråga om dessa ålderstillägg gälla:

1) att tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under vill- kor_ att befattningshavaren med gott vitsord bestritt sin tjänst under mer än fyra femtedelar av sammanlagda undervisningstiden för de ordinarie kurser, som därunder hållits vid den lanthushållsskola, där hon varit an- ställd, dock att förhöjningen icke må inträda, förrän befattningshavaren sålunda tjänstgjort i minst ettusenfemtio dagar; skolande härvid icke föras henne till last den tid, hon åtnjutit tjänstledighet för att uppehålla befattning i statens tjänst eller fullgöra annat offentligt uppdrag, ej heller den tid, undervisningen vid skolan till följd av smittsam sjukdom varit inställd, och

för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för tredje förhöjningen, där sådan förekommer, efter än ytterligare fem år, ävenledes på samma villkor;

under iakttagande, vad var och en av omförmälda förhöjningar angår, att den högre avlöningen ej må tillträdas förrän vid början av kalender— året näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd;

2) att föreståndarinna och lärarinna för åtnjutande av rätten till löne- förhöjning genom ålderstillägg äga tillgodoräkna sig såväl den tid de efter ingången av år 1920 innehaft motsvarande eller högre befattning vid annan statsunderstödd lanthushållsskola som ock, efter lantbrukssty- relsens beprövande, den tid från och med den —- —— då de tjänstgjort vid extra kurser vid lanthushållsskola eller fullgjort annan av lantbruks— undervisningsnämnd dem anvisad verksamhet;

3) att föreståndarinna, som befordrats till denna befattning från att hava varit ordinarie lärarinna vid statsunderstödd lanthushållsskola, omedelbart vid tillträdet till föreståndarinnebefattningen äger tillgodo- räkna sig så många ålderstillägg såsom föreståndarinna, att hennes kon- tanta minimigrundlön jämte ålderstillägg i sistnämnda befattning när- mast överstiger den kontanta minimigrundlön jämte ålderstillägg, hon senast åtnjutit såsom lärarinna;

4) att föreståndarinna eller lärarinna, som, då hon intjänat stadgad tid för erhållande av ålderstillägg, redan uppnått den levnadsålder, vid vil— ken hon enligt gällande pensionsbestämmelser är skyldig att avgå från tjänsten, icke må tillträda samma förhöjning;

5) att ålderstillägg utbetalas månadsvis i efterskott av den skola, till vilken för sådant ändamål statsunderstöd utanordnats, även där veder— börande befattningshavare under kalenderåret flyttat till annan stats- understödd lanthushållsskola, såvitt hon å sin där innehavda befattning äger åtnjuta ålderstillägg; samt

6) att ålderstillägg utgår endast till och med den månad, varunder be- fattningshavare upphört att innehava befattning, för vilken ålderstillägg må av henne åtnjutas.

369 t 6.

A lantbruksstyrelsen ankommer att besluta i frågor angående före— ståndarinnas och ordinarie lärarinnas uppflyttning i högre lönegrad.

Ansökan om sådan uppflyttning skall, åtföljd av de handlingar, som av lantbruksstyrelsen må i sådant hänseende föreskrivas, av vederböran- de befattningshavare inlämnas till skolans styrelse före den 15 november året innan ålderstillägget skall tillträdas, och "åligger det skolstyrelsen att med eget yttrande insända ansökningen till lantbruksstyrelsen före den 1 december.

Sedan lantbruksstyrelsen fattat beslut i anledning av ansökningen, skall styrelsen snarast möjligt därom underrätta vederbörande skolstyrel- se, som har att om beslutet lämna sökanden meddelande.

% 7.

1. Föreståndarinna eller ordinarie lärarinna äger under tjänstledighet på grund av sjukdom behålla samtliga henne tillkommande avlönings— förmåner med undantag av ett belopp, motsvarande en tredjedel av den med befattningen förenade, på ledighetstiden jämlikt % 3 sista stycket be- löpande kontanta minimigrundlönen, vilket belopp skall utgå till vi— karien.

2. Föreståndarinna eller ordinarie lärarinna äger under tjänstledighet

för uppehållande av befattning i statens tjänst eller för fullgörande av ' annat offentligt uppdrag behålla högst samma avlöning, som i mom. 1 sägs; ankommande det på lantbruksstyrelsen att för varje särskilt fall bestämma, i vad mån den tjänstlediga skall av sin kontanta grundlön till vikarien avstå mer än i nämnda moment föreskrivits.

3. Åtnjuter föreståndarinna eller ordinarie lärarinna tjänstledighet av annan anledning än i mom. 1 och 2 sägs, skall hon till vikarien avstå två tredjedelar av den med befattningen förenade, på ledighetstiden belöpan- de kontanta minimigrundlönen.

4. Arvode till vikarie må icke understiga två tredjedelar av den tjänstledigas på ledighetstiden belöpande kontanta minimigrundlön för den eller de kurser, där vikarien tjänstgör.

5. Under tjänstledighet äga föreståndarinna och ordinarie lärarinna bibehålla dem tillkommande naturaförmåner eller ersättning för sådana. På skolstyrelsen må bero, huruvida vikarie å ledig befattning skall helt eller delvis åtnjuta de naturaförmåner eller motsvarande ersättning, som tillkomma ordinarie innehavare av tjänsten. Likaledes må det bero av skolstyrelsen, huruvida vikarie för tjänstledig föreståndarinna eller ordi— narie lärarinna eller å ledig dylik befattning skall i förekommande fall åtnjuta resekostnadsersättning med skäligt belopp.

370 $ 8.

1. Avlöning skall för den tid, undervisning måst inställas på grund av rådande smittsam sjukdom bland människor eller husdjur, utgå till befattningshavare med samma belopp, som om undervisningen bedrivits i eljest bestämd omfattning, dock med skyldighet för den, vilkens tjänst- göring sålunda för en tid inställts, att utan särskild ersättning fullgöra återvinnande av den förlorade undervisningstiden i den utsträckning, som må kunna påfordras.

2. Till befattningshavare, som till förekommande av smittfara av ve— derbörande myndighet förbjudits att tjänstgöra, skall under den tid, hon i anledning härav är avstängd från tjänstgöring, lönen utgå oavkor— tad; dock icke för längre tid än högst sex månader.

3. Avlöning må ej utgå till befattningshavare för tid, varunder hon avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhål— lit tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall.

6 9.

För de i denna kungörelse stadgade avlöningsförmåner äro förestånda— rinna och ordinarie lärarinna pliktiga att under året stå till vederböran— de lantbruksundervisningsnämnds eller skolstyrelsens förfogande, dock med undantag för högst två månaders ferier, eller sålunda i minst 300 _ dagar mot erhållande för fullgörande av dem anvisad verksamhet un-

der den tid, då de icke äro upptagna av ordinarie kurs vid skolan, av visst arvode, uppgående för dag till 10 kronor för föreståndarinna samt 7 kronor 50 öre för lärarinna, där icke högre arvode är i annan ordning vederbörligen bestämt, jämte i förekommande fall resekostnads- och traktamentsersättning.

? 10.

För åtnjutande av de i denna kungörelse stadgade avlöningsförmåner- na skola föreståndarinna och ordinarie lärarinna vara skyldiga att vara delägare i statens pensionsanstalt samt vara underkastade de bestäm— melser angående avgifter, skyldighet att avgå från tjänsten m. ni., som äro eller varda meddelade i reglementet för samma anstalt.

% 11. Föreståndarinna ävensom ordinarie lärarinna må icke samtidigt vara fast anställd vid annan statsunderstödd skola.

% 12.

Ansökning om annat statsunderstöd till lanthushållsskola än för ålders- tillägg skall, ställd till Kungl. Maj:t och avfattad enligt av lantbruks— styrelsen fastställt formulär, av vederbörande skolstyrelse ingivas till lantbruksstyrelsen, då fråga är om anslag till kurser enligt % 1 punkter-

na 1), 2), 3) 6) och 7), före september månads utgång för hela det påföl- jande läsåret, då fråga är om anslag till parallellundervisning vid viss kurs senast en månad efter kursens början samt, då fråga är om bidrag till vikariatsersättning, senast en månad efter utgången av vederbörande kurs.

Lantbruksstyrelsen har att, efter hörande av vederbörande inspektör, så snart ske kan med eget utlåtande översända ansökningen till Kungl. Maj:t.

% 13.

Av Kungl. Maj:t till lanthushållsskola beviljat statsunderstöd, som i $ 12 avses, utbetalas genom statskontoret till vederbörande skolstyrel- se, dock vad beträffar sådant understöd, varom i t 1 punkterna 1)—4) samt 6) och 7) sägs, endast i den män och till det belopp, som styrelsen genom intyg från lantbruksstyrelsen styrker sig vara berättigad att uppbära dylikt statsunderstöd.

Vid utbetalning av statsbidrag, varom i % 1 punkterna 1)—3) sägs, skola vederbörliga avdrag för pensionsavgifter göras i enlighet med vad i så dant avseende stadgas i reglementet för statens pensionsanstalt.

$ 14.

Det åligger lantbruksstyrelsen att i början av varje kalenderår till statskontoret lämna uppgift angående beloppet av de ålderstillägg, som skola under året tillkomma befattningshavare vid de statsunderstödda lanthushållsskolorna, varefter statskontoret har att till vederbörande skolstyrelser på rekvisition utanordna sagda belopp.

Beträffande föreståndarinna, som under löpande kalenderår jämlikt 9 5 punkten 3) vinner rätt till ålderstillägg i vidare mån än sådant förut tillkommit henne, skall lantbruksstyrelsen göra anmälan till statskonto— ret, som utanordnar erforderligt belopp till vederbörande skolstyrelse.

Därest under löpande kalenderår befattningshavare upphör att inne— hava befattning, för vilken ålderstillägg må av henne åtnjutas, eller på grund av befattningshavares befordran henne tillkommande ålderstillägg minskas, åligger det skolstyrelse att till statskontoret återställa den del av ålderstillägg, vilken ej skall tillkomma. befattningshavaren ifråga.

% 15.

Har Kungl. Maj:t för särskilt fall medgivit, att lanthushållsskola skall stå under ledning av manlig föreståndare, skall vad i denna kungörelse stadgas om föreståndarinna i tillämpliga delar gälla bemälde förestån- dare; ägande Kungl. Maj:t att i övrigt för sådant fall meddela de sär— skilda bestämmelser som må erfordras.

Specialmotivering.

Förslaget till reglemente för med statsmedel understödda lanthushållsskolor.

Definitionen å lanthushållsskolans uppgift har ändrats. För närva— rande angives den vara att meddela unga kvinnor praktisk och teoretisk undervisning i huslig ekonomi och de lantgöromål som i den ort, där sko— lan är belägen, utföras av kvinnor. Häremot har anmärkts att termen »huslig ekonomi» allmänt användes för att beteckna blott ett av de äm— nen, som ingå i skolans undervisningsplan. Det har synts riktigare att först mera allmänt uttrycka uppgiften med att den avser att meddela utbildning för skötseln av ett lanthushåll samt därefter angiva att under- visningen avser dels husligt arbete och dels sådana yttre göromål, som lämpligen utföras av kvinnor. Hänvisningen till ortens sedvänja i av- seende å kvinnornas deltagande i lantgöromål har borttagits, enär sko- lan icke sällan kan finna med sin uppgift förenligt att söka påverka ortens vanor i detta fall.

Angående de särskilda kurserna, deras benämningar, längd 111. m. hän- visas till den allmänna motiveringen.

En särskild föreskrift har införts därom att två eller flera ordinarie kurser icke få hållas samtidigt utan särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t. Därjämte har införts en bestämmelse om parallellavdelningar.

Föreskrifterna i andra och fjärde styckena överensstämma med mot- svarande stadganden i vårt förslag till reglemente för lantmannasko— lorna.

Beträffande undervisningsämnena hava vissa ändringar vidtagits, för vilka motivering förut lämnats i detta betänkande.

Beträffande den föreslagna normalplanen hänvisas till den allmänna motiveringen samt till den vid detta betänkande fogade bilagan.

Andra stycket har införts för att underlätta specialisering av under— visningen i visst syfte.

Denna paragraf är ny samt avfattad i anslutning till lantmannasko— lornas föreslagna reglemente.

Frågan om skoljordbruk samt övriga i denna paragraf berörda frågor äro behandlade i den allmänna motiveringen.

Formulär till dagbok har föreslagits skola fastställas av lantbruks— styrelsen av enahanda skäl som anförts för motsvarande förslag beträf— fande lantmannaskolorna.

Vi hava föreslagit att lanthushållskurs skall avslutas med offentlig avgångsexamen. Det är icke vår mening att elevernas kunskapsmått skola utrönas vid denna examen eller att betygen skola grundas på exa- mens resultat, utan har avsikten varit att bereda föräldrar och målsmän samt befolkningen i orten ett tillfälle att närvara och erhålla en upp— fattning om skolarbetet.

I nuvarande reglemente föreskrives att elev skall hava minst ett är allvarligt deltagit i de vid ett lantmannahem förekommande göromål. Vi hava utbytt ordet lantmannahem mot lanthushåll samt tillagt ett stadgande om rätt för skolstyrelsen att, när skäl därtill äro, medgiva undantag från detta villkor.

De nuvarande stadgandena om viss kunskapskompetens hava ansetts överflödiga med hänsyn till den obligatoriska folk- och fortsättningssko— lan och därför uteslutits.

Den nuvarande företrädesrätten till inträde för den, som genomgått folkhögskola eller visat sig hava motsvarande kunskaper, har borttagits, enär nämnda förhållanden icke synts vara av så väsentlig betydelse för den utbildning, som en lanthushållsskola avser att bibringa, att någon företrädesrätt därav bör föranledas. Det synes icke rimligt att vid plats- brist nödgas från tillträde till lanthushållsskola utesluta just dem, som icke haft förmånen att hava genomgått folkhögskola.

Det kan tänkas att i vissa fall, såsom då. skolan är förenad med ett större jordbruk eller en större trädgård eller av andra anledningar, det befinnes önskvärt att ledningen av det hela och alltså även skolarbetet lägges i händerna på en manlig person. Ehuru detta säkerligen endast kommer att ske i sällsynta undantagsfall, hava vi velat bereda möjlig— het att ändock ordna förhållandena med bibehållande av skolans karak- tär av lanthushållsskola och hava fördenskull infört de bestämmelser, som finnas upptagna i andra stycket av denna paragraf.

Frågan om rektor är behandlad i den allmänna motiveringen. Föreskrift är i förslaget meddelad angående lärarråd.

För närvarande finnas endast ytterst ofullständiga bestämmelser an— gående förfaringssättet vid tillsättandet av befattningar såsom förestån- darinna eller ordinarie lärarinna. Vi hava ansett sådana bestämmelser erforderliga och infört dem i denna paragraf, som är avfattad i huvud- saklig överensstämmelse med motsvarande förslag beträffande lantman- naskolorna.

Denna paragraf har undergått åtskilliga jämkningar, vilka dock ej torde erfordra särskild motivering utöver vad i den allmänna motive- ringen nämnts därom.

Rektors uppgifter hava väsentligt inskränkts, vilket även omförmälts i den allmänna motiveringen.

Lärarrådets uppgifter hava angivits i huvudsaklig överensstämmelse med vad i motsvarande avseende föreslagits beträffande lantmannasko— lorna.

Förändringarna i bestämmelserna angående styrelsens sammansätt— ning m. m. äro av huvudsakligen enahanda natur som de, vilka före— slagits beträffande lantmannaskolorna, och hava vidtagits av väsent— ligen samma anledningar.

Ur bestämmelsen att av styrelsens ledamöter minst två skola vara i orten bosatta kvinnor har uteslutits föreskriften om bostadsorten såväl med hänsyn till att dylik föreskrift icke synts vara mer nödig för dessa än för andra styrelseledamöter som ock därav, att faktiskt för vissa sko— lor denna bostadsbegränsning kan vålla olägenheter.

Tiden för avgivande av berättelse till lantbruksstyrelsen har bestämts i likhet med vad som föreslagits i fråga om lantmannaskolorna.

Om skolstyrelsens ekonomiska ansvar samt omallmänt ombud i revi— sionen givas här föreskrifter motsvarande vad som föreslagits för lant— mannaskolorna.

Några andra övergångsbestämmelser hava icke synts erforderliga än beträffande styrelsen, varom samma regler givits som för lantmanna— skolorna.

Förslaget till kungörelse angående statsunderstöd till lanthushållsskolor.

Angående bestämmelserna i denna paragraf hänvisas till den allmän- na motiveringen.

För det fall att jämlikt tredje stycket i & 2 av reglementet kurser med Kungl. Maj:ts medgivande hållas på sådant sätt, att de äro helt eller delvis samtidiga, gives i sista punkten av denna paragrafs sista stycke den föreskrift att för sådant fall statsunderstöden till kurserna samt till parallellundervisning vid dessa må. i skälig mån nedsättas. Detta har redan av Kungl. Maj:t tillämpats i åtskilliga fall av förevarande beskaf- fenhet.

Liksom vid lantmannaskolorna har vitsord om skolas behövlighet icke ansetts böra krävas annat än för ny skola. »

Medelberäkning av elevantal har även här föreslagits, i likhet med vid lantmannaskola för femårsperiod.

För huvudkurs och längre kurs har högsta elevantalet ansetts kunna höjas från 24 till 30, delvis på grund av vårt förslag om särskilt anslag till parallellundervisning.

I mom. 7) hava fastställts vissa maxima för undervisningsavgifterna. Då beträffande lanthushållsskolorna inga tilläggsanslag vid kursförläng— ningar föreslås, har det icke befunnits nödigt att uttrycka avgiftsbelop- pet pr dag utan har visst högsta avgiftsbelopp föreslagits för varje kurstyp. För närvarande synas dessa avgifter växla i hög grad mellan olika skolor, nämligen för kortare kurs mellan 10 och 100 kronor samt för längre kurs i den nuvarande betydelsen av denna term mellan 15 och 80 a 100 kronor (högsta avgiftsbeloppet är något osäkert). Vi hava an— sett maximiavgiften böra sättas till för kortare kurs 40 kronor, för hu— vudkurs 60 kronor och för den av oss föreslagna längre kursen 100 kro- nor. Om man vill för bedömande av skäligheten av dessa belopp göra en jämförelse med den av oss föreslagna maximiavgiften vid lantman— naskolor av 50 öre för arbetsdag, bör från lanthushållskursernas tid frånräknas därunder infallande sön- och helgdagar. För söckendagarna under vederbörande kurs motsvara de föreslagna avgifterna ungefär 43 öre pr dag. Det synes fullt riktigt att lanthushållsskolornas undervis- ningsavgift är något lägre än lantmannaskolornas pr dag räknat.

I övrigt äro de föreslagna förändringarna i denna paragraf antingen omförmälda i den allmänna motiveringen eller ock analogiskt hämtade från förslaget beträffande lantmannaskolorna.

Angående de ordinarie avlöningsbeloppen hänvisas till den allmänna motiveringen.

Det föreslås att till sådan ordinarie lärarinna, vilken tjänstgör som biträdande föreståndarinna vid skola med manlig föreståndare, skall utgå särskilt arvode.

För det fall att flera kurser hållas på sådant sätt, att de helt eller del— vis äro samtidiga, föreslås att befattningshavare, som därvid tjänstgör vid mer än en av kurserna, skall äga uppbära avlöning endast för den kurs, vid vilken avlöningen är högst.

Några bestämmelser om rektorsarvode finnas icke nu meddelade. Så— som vi i den allmänna motiveringen beträffande lantmannaskolorna an- fört synas med hänsyn till de väsentliga inskränkningar vi föreslå be- träffande rektors uppgifter och befogenheter sådana bestämmelser vara för framtiden än mindre erforderliga.

För befattningshavares rätt att uppbära naturaförmåner under helt år fordras nu att anställningen vid skolan under samma läsår omfattar minst två kurser. Då det synts oberättigat att icke härvid hänsyn ta- ges till huruvida kurserna äro kortare eller huvudkurser samt då jämte en längre kurs av den utav oss föreslagna typen en annan kurs icke

hinner hållas vid skolan under läsåret, ifall de icke äro delvis samti— diga, har det synts riktigare att i nu förevarande avseende uttrycka mi— nimitiden i dagantal. Vi hava satt detta till 220 dagar, motsvarande två kortare kurser enligt vårt förslag.

I stället för den nuvarande föreskriften att föreståndarinna och lära— rinna äga under kurs åtnjuta kost i elevhushållet till självkostnadspris, vilken kan föranleda invecklade och kanske omtvistade beräkningar av detta pris, har nu föreslagits att dessa befattningshavare skola för kos— ten erlägga samma avgift som elev erlägger.

För övrigt hava vidtagits vissa förändringar i analogi med vad som föreslagits beträffande lantmannaskolorna.

Beträffande ändringarna i denna paragraf hänvisas till den allmänna motiveringen.

I denna paragraf hava vidtagits vissa ändringar liksom i motsvarande avseende beträffande lantmannaskolorna.

För denna paragraf hänvisas till den allmänna motiveringen.

Bestämmelserna i denna paragraf hava ändrats i överensstämmelse med vad som i motsvarande hänseende föreslagits för lantmannaskolorna.

Då det icke ansetts nödigt att i kungörelsen införa alla de special— bestämmelser, som må kunna bliva erforderliga för det säkerligen säll— synta fall, att lanthushållsskola har manlig föreståndare, har i denna paragraf uttalats att Kungl. Maj:t må äga meddela de närmare bestäm— melser som må erfordras utöver reglementets föreskrifter.

Åtgärder för praktisk elevutbildning.

Den lantbruksundervisning, som från början meddelades i vårt land, bestod till vida övervägande del av praktisk handledning i utförande av olika slags jordbruksarbeten. I och med våra lantmannaskolors tillkomst och utveckling blev emellertid förhållandet ett annat. Vid dessa skolor meddelas, som bekant, uteslutande teoretisk undervisning och vid plan— läggningen av densamma har man utgått från den förutsättningen, att eleverna redan före inträdet i skolan genom arbete i hemmet eller vid annat jordbruk förskaffat sig praktisk färdighet i utförandet av alla vanliga lantbruksarbeten. En av fordringarna för inträde vid våra lant— mannaskolor är också, att elev skall hava minst ett år allvarligt deltagit i de vid ett lantbruk förekommande göromålen.

Erfarenheterna såväl hos oss som i våra grannländer hava emellertid visat, att den praktiska utbildning, som eleverna förvärvat sig före in- trädet i våra lantmannaskolor eller andra liknande skolor med uteslu- tande teoretisk undervisning, ofta är mycket bristfällig. På grund där- av hava också särskilda åtgärder för komplettering av den praktiska elevutbildningen visat sig erforderliga. De åtgärder i detta syfte, som hittills vidtagits i vårt land, hava emellertid haft föga räckvidd och måste, såsom av det följande framgår, betecknas som otillräckliga. Där- emot har man i våra grannländer organiserat den praktiska elevutbild- ningen på ett till synes effektivt och ändamålsenligt sätt. Uppgifter härom finnas i redogörelserna för den lägre lantbruksundervisningen i våra grannländer, men torde det vara skäl till att också här i korthet erinra om denna elevutbildnings ordnande.

I Danmark har det sedan långt tillbaka varit vanligt, att de unga bli— vande lantbrukarna för att förskaffa sig god praktisk utbildning sökt och erhållit platser som lantbrukselever på välskötta gårdar. Tidigare förekom det också rätt allmänt att unga män från Skåne och, ehuru i mindre utsträckning, andra delar av vårt land sökte sig över till Dan- mark för att få lära sig praktiskt jordbruk.

Till främjande av denna praktiska elevutbildning har det kungl. dan- ske Landhusholdningsselskab vidtagit vissa åtgärder. Sällskapet anta— ger sålunda lärlingar, vilka genom dess förmedling få plats på olika går— dar. De indelas i tre olika grupper, nämligen lärlingar på större gårdar,

378 lärlingar på bondgårdar och ladugårdsskötarelärlingar. Lärotiden är tre år på de större gårdarna och två år på bondgårdar, fördelade på olika gårdar. Lärlingarna, som erhålla lön för sitt arbete, skola föra dagbok enligt anvisningar av husbonden eller sällskapet. De erhålla för varje år betyg enligt särskilda formulär.

För de elever, som genomgått teoretisk kurs i lanbruksskola, motsva- rande våra lantmannaskolor, och som dessförinnan blott praktiserat i hemmet, har staten vidtagit åtgärder för att underlätta fortsatt prak— tisk utbildning vid välskötta gårdar. Behövande elever som genomgått sådan kurs, kunna sålunda för ändamålet erhålla ett statsunderstöd av 20 kronor pr månad under högst 6 månader. Understödet utbetalas till vederbörande husbonde, som är skyldig giva eleverna kost och logi samt erforderlig handledning i deras studier. Eleven är skyldig deltaga i alla förekommande arbeten. Ett 20—tal jordbruk, till stor del skoljordbruk, äro godkända till mottagande av statsunderstödda elever.

Vid de norska lantbruksskolarna, i vilka kursen i regeln omfattar 11/2 är, nämligen två vintrar och en mellanliggande sommar, ingår det prak— tiska arbetet under sommarhalvåret såsom en del av undervisningen. Denna praktik under sommaren ifråga fullgöres i mån av utrymme vid den egendom, där skolan är förlagd. De, som icke få plats på skolegen- domen, erhålla elevplatser på andra välskötta jordbruk, med vilkas in— nehavare skolan träffat avtal om mottagande av elever. För att ele— verna skola noga följa med och grundligt sätta sig in i arbetena vid den egendom, där de praktisera, äro de ålagda att göra noggranna an— teckningar enligt särskilt fastställda formulär. Dessa anteckningar, den s. k. »listeföringen», kontrolleras av skolans lärare. Vid åtskilliga skolor är en av lärarna utsedd till lärlingsinspektör, och åligger det denne bl. a. att ett par gånger under sommaren besöka alla de egendomar, som mottagit elever, samt därvid tillse dels att den praktiska utbildningen är väl ordnad, dels att eleverna fullgöra sina skyldigheter ifråga om liste- föring m. m. .

Vid den i redogörelsen omnämnda vinterlantbruksskolan i Oslo har den praktiska elevutbildningen också varit ordnad på liknande sätt. Denna skolas grundare och mångårige föreståndare fäste också på sin tid mycket stor vikt vid det sätt, på vilket eleverna fullgjorde sin som— marpraktik och den därmed förbundna listeföringen.

IFinland är den praktiska elevutbildningen särskilt organiserad. Så gott som varje lantmannaskola samt åtskilliga jordbruksskolor ha träffat avtal med ett större eller mindre antal s. k. praktikantgårdar, vilka mot- taga elever för sommarpraktik. Enligt finska lantbruksstyrelsens berät— telse för år 1927 funnos detta år inalles 362 praktikantgårdar för lant— brukspraktik med ett elevantal av 692. Ledningen och övervakningen av denna lantbrukspraktik har ålegat lantbruksstyrelsens inspektör för lant-

bruksundervisningen. Den lokala övervakningen handhaves i regel av vederbörande undervisningsanstalts lärare, envar inom sitt distrikt.

För erhållande av fullständigt, s. k. dimissionsbetyg från lantmanna- och småbruksskolor erfordras att hava såväl genomgått fullständig teo— retisk kurs som ock att äga föreskriven praktik. Staten lämnar anslag till kostnaderna för jordbrukspraktikantverksamhetens övervakande. För år 1929 har för lärlingsinstitutionen i sin helhet anvisats 278040 finska mark (: c:a 26000 kronor), i vilket belopp dock även ingå kostnader för praktikanter i kreatursskötsel och mejerihushållning m. m. För dessa sistnämnda grupper av praktikanter har utgått direkt bidrag med 200 resp. 225 finska mark för varje praktikant, i den mån det beviljade stats— anslaget räckt till för ändamålet.

Vid de finska praktikantgårdarna få eleverna också göra noggranna anteckningar över gårdens drift och utförda arbeten m. 111. enligt sär— skilda, av lantbruksstyrelsen fastställda formulär. Dessa uppgifter gran- skas av skolans lärare och ingå sedermera till lantbruksstyrelsens un- dervisningsavdelning.

Denna sålunda organiserade elevpraktik anses i Finland utgöra en mycket viktig del av den lägre lantbruksundervisningen i sin helhet. Dess stora betydelse och höga värde ligger, såsom förre chefen för lant- bruksstyrelsen, överdirektör Brander framhållit, främst däruti, att de mest framstående och erfarna privata jordbrukarna i landet härigenom komma med i undervisningsverksamheten.

Praktisk elevutbildning genom deltagande i arbetena vid välskötta jord— bruk har Sedan rätt långt tillbaka förekommit också i vårt land, särskilt i Skåne. Frågan om denna utbildning behandlades också av 1907 års lantbruksumdervisningskommitté. Sedan kommittén i sitt betänkande erinrat om vikten av sådan elevpraktik och därvid uttalat, att knappast något verkar mera väckande och sporrande på den unge lantmannen, än om han i någon annan bygd än hans egen får såsom arbetande lant- brukselev hos en verkligt framstående lantman taga ingående känne— dom om lantbruksdriften och jordbruksarbetenas tekniska utförande, framhåller den, att »det må oavvisligen ingå i lantmannaskolornas före- ståndares skyldigheter, att för denna plans genomförande i den mån detta är möjligt träffa nödiga anordningar för att kunna bereda skolans elever, före eller efter genomgåendet av kursen vid lantmannaskolan, an- ställning som lantbrukselev vid framstående och för varje elevs blivande verksamhet lämpat jordbruk, vars innehavare äger nödiga förutsättnin- gar att kunna handleda elevernas praktiska utbildning». För att upp- muntra eleverna att begagna sig av de tillfällen till praktisk utbild- ning, som genom nämnda åtgöranden kunde stå till buds, ville kommit— tén föreslå, att lantbrukselev bereddes ersättning av statsmedel för bil- jettkostnaden å järnväg inom Sverige vid resa från lantmannaskolan till den plats, där elevanställning vunnits, samt vidare efter elevtidens slut

till hemorten eller, därest elevanställningen gått före kursen vid lant- mannaskolan, mellan nämnda platser i omvänd ordning. Denna ersätt— ning, som tänktes skola utbetalas genom lantmannaskolans föreståndare av för sådant ändamål anvisat särskilt anslag, borde enligt kommitténs mening ej tillkomma lantbrukseleven förrän efter elevtidens slut och mot uppvisande av betyg om fullgjord elevtjänstgöring under minst ett halvt år samt av dagbok med av eleven förda anteckningar om under elevtiden utförda arbeten, med iakttagande tillika därav att, därest elev— tjänstgöringen föregått kurs vid lantmannaskolan, ifrågavarande ersätt— ning icke skulle utbetalas förrän elev inställt sig vid sådan kurs. Under förutsättning att under den närmaste tiden omkring 100 lantmannaskol- elever årligen komme att anlita den antydda vägen till praktisk utbild- ning, föreställde sig kommittén, att ett årligt anslag av 2 000 kronor skulle bliva tillräckligt för gäldande av den ifrågasatta reseersättningen för eleverna. Dessutom föreslog kommittén, såsom förut i redogörelsen för lantbruksskolorna omnämnts, ett årligt statsanslag av 500 kronor såsom bidrag för liknande ändamål till elever i den teoretiska vinterkursen vid lantbruksskolorna i Norrland och Dalarna.

Dessa av kommittén framlagda förslag till åtgärder för främjandet av den praktiska elevutbildningen ledde ej till annat resultat än att i reglementet för lantmannaskolarna, liksom i reglementet för lantbruks— skolorna i Norrland och Dalarna, infördes en föreskrift om att det skulle åligga föreståndaren att underlätta elevernas praktiska utbildning ge— nom att söka åt dem bereda lämpliga elevplatser vid framstående lant— bruk. Denna bestämmelse kvarstår också oförändrad i senast utfärdade reglemente för lantmannaskolorna.

För att erhålla kännedom om huru denna angelägenhet ordnats vid lantmannaskolorna, hava dessa anmodats att besvara frågan: >>Äro sär-- skilda åtgärder för elevernas fortsatta praktiska utbildning vidtagna och i så fall vilka?» '

Av de inkomna svaren framgår, att ifrågavarande åtgärder i regel in— skränka sig till anvisning och hjälp vid anskaffandet av elevplatser vid välskötta och i övrigt för ändamålet lämpliga jordbruk. I de fall, där skoljordbruk finnes och detta är nog stort för att ge tillräckligt arbete åt en eller flera lantbrukselever (utöver den nödvändiga fasta arbetsstyr— kan), anställas vanligen sådana, och tagas dessa då i regel från eleverna i skolans vinterkurs. Flertalet elever, som önska fortsatt utbildning, kunna dock icke erhålla sådan vid de fåtaliga och i regel ej så stora skoljordbruken, utan anskaffas elevplatser vid andra välskötta, företrä- desvis större jordbruk, belägna inom skolans eget verksamhetsområde eller i trakter med mera utvecklat och framstående jordbruk.

I regel lämnas icke genom skolans förmedling något ekonomiskt bi— drag för underlättandet av ifrågavarande praktiska utbildning. Inom ett par län kunna eleverna dock erhålla särskilt understöd för ända—

målet. Sålunda erhålla elever, som genomgå lantmannaskolan i Hemse och förbinda sig att stanna vid anvisad egendom minst ett år, dels under skoltiden i s. k. kostpenningar 50—80 kronor och dels ett resestipendium av 75—100 kronor. De för sagda ändamål tillgängliga, av länets hushåll— ningssällskap beviljade anslagen äro resp. 345 och 375 kronor årligen. Även eleverna vid Grans lantmannaskola kunna erhålla dylikt under— stöd. För elevernas fortsatta praktiska utbildning finnas där nämligen tillgängliga. stipendier år 300 kronor, vilka efter ansökan tillfalla från skolan utgångna elever, som under 6 månader som praktiserande elev vis— tas vid framstående och godkänt jordbruk i södra eller mellersta Sverige.

Såsom åtgärder för elevernas praktiska utbildning nämnes också från ett par skolor, att åt en del elever skaffas platser som underbefäl, d. v. s. rättare, bokhållare o. d. vid något större gårdar. Ehuru ingenting säges därom i yttrandena från skolorna ifråga (Strängnäs, Markaryd och Vi— lan), torde man dock kunna antaga, att detta gäller för sådana elever, som redan före inträdet i skolan skaffat sig god praktik samt för övrigt nått en viss mognad. En sådan platsanskaffning torde för övrigt, ehuru mera undantagsvis, förekomma vid flertalet skolor.

I detta sammanhang erinras också i några av de inkomna svaren om att elever omedelbart efter slutad kurs i lantmannaskola genomgå kon— trollassistentkurs och därefter, för såvitt de befinnas lämpliga, erhålla platser som kontrollassistenter.

De ovan refererade uppgifterna visa, att lantmannaskolornas förestån— dare visserligen i enlighet med sitt åliggande hjälpa eleverna med an— skaffandet av elevplatser men att därutöver, på ett par undantag när, inga särskilda åtgärder vidtagits för att främja elevernas praktiska ut— bildning. Någon egentlig organisation för tillgodoseende av detta vik— tiga behov kan man icke tala om.

I detta sammanhang bör erinras om Sveriges allmänna lantbrukssäll— skaps elevgårdar. Denna organisation torde dock icke kunna sägas hava slagit igenom i någon mera betydande omfattning.

I likhet med 1907 års lantbruksundervisningskommitté anse vi det vara synnerligen viktigt och angeläget, att den teoretiska undervisning, som meddelas eleverna i lantmannaskolorna, kompletteras med en tids praktisk utbildning vid välskötta och för ändamålet i övrigt lämpliga gårdar. Endast genom erhållandet av en sådan kombinerad teoretisk och praktisk utbildning torde den unge blivande lantbrukaren kunna anses hava, så långt detta genom en ordnad utbildning är möjligt, er— hållit nödiga förutsättningar för att på ett framgångsrikt sätt handhava skötseln av ett jordbruk.

På grund av nämnda omständigheter anse vi det vara nödvändigt att vissa åtgärder för främjandet av lantmannaskolelevernas praktiska ut— bildning vidtagas. Dessa synas oss närmast böra gå ut på. dels ett bättre

Utredningens yttrande.

organiserande av den tillgång som må finnas av lämpliga gårdar för elevpraktiken, dels underlättandet av elevernas inställelse vid dessa, dels fastställandet av vissa regler för praktikens fullgörande samt anordnande av viss övervakning över densamma och dels en efter vissa fastställda grundprinciper ordnad betygssättning av elevernas praktiska arbeten.

Den första förutsättningen för en väl ordnad fortsatt praktisk utbild- ning av elever, vilka genomgått våra lantmannaskolor, måste givetvis anses vara, att ett tillräckligt antal egendomar, som äro lämpliga ocn villiga att mottaga elever, finnes. På dessa gårdar, som självfallet böra sökas bland såväl medelstora som större jordbruk, måste givetvis ställas den fordran, att de skola vara väl skötta och utrustade med moderna red- skap och maskiner m. nu. Men därutöver fordras också, att den som in— nehar eller såsom ledare av driften sköter egendomen har intresse för elevutbildningen och ser till att eleverna erhålla övning i samtliga arbe- ten vid gården, även mera krävande sådana. Därest icke så sker, måste gagnet av elevernas deltagande i arbetet på gården för dem själva bliva i hög grad minskat.

I den mån lantmannaskolorna bliva försedda med tillräckligt stora, välskötta och väl utrustade skoljordbruk böra givetvis dessa vara syn- nerligen väl ägnade att bereda eleverna tillfälle till praktik genom "att de— stanna vid skolan under sommarhalvåret. Då emellertid plats vid dessa skoljordbruk påtagligen icke kan beredas mer än för ett mindre antal elever, kvarstår nödvändigheten att därutöver anskaffa även andra elevgårdar. '

Frågan är nu, vem som skall utvälja och träffa avtal med sådana egen- domar, som lämpa sig för elevutbildning. Hittills har det i vårt land, om man bortser från Sveriges allmänna lantbrukssällskaps anordning med vissa elevgårdar, varit brukligt, att lantmannaskolornas föreståndare mera lösligt från fall till fall överenskommit med vissa egendomsinnehavare att mottaga från skolorna avgående elever som lantbrukselever. Detta tillvägagångssätt torde i allmänhet ha varit något så när tillfyllest för skolor i sådana trakter, där tillgången på för ändamålet lämpliga egen- domar varit god. För skolor i vissa delar av mellersta och norra Sve— rige har det däremot ofta varit förenat med svårigheter att erbjuda de avgående elever, som så önskat, platser som lantbrukselever på lämpliga gårdar. Och särskilt har det varit vanskligt för skolornas föreståndare att skaffa lämpliga elevplatser åt dem, som tilläventyrs för sin utbild— ning önskat erhålla plats som lantbrukselev i annan, vanligen söderut belägen del av landet.

För undvikande av dessa svårigheter och olägenheter torde det vara nödvändigt, att skolorna på något sätt allmänt erhålla kännedom om så- dana gårdar, som äro villiga att mottaga elever och lämpliga för ända- målet. Saken synes för varje hushållningssällskaps område kunna ord- nas så, att sällskapets förvaltningsutskott träffar avtal med innehavarna

av lämpliga gårdar att emottaga ett visst antal lantbrukselever. En för- teckning över dessa egendomar med uppgift om deras storlek, kreatursbe— sättning m. ni. hör därefter upprättas och insändas till lantbruksstyrelsen, som har att sammanställa uppgifterna från samtliga sällskap och sedan i tryck tillhandahålla skolorna och andra intresserade förteckningen över samtliga sådana elevgårdar i landet. Med ledning av denna skulle sko— lornas föreståndare kunna inom viss i förteckningen angiven tid sätta sig i förbindelse med innehavare av sådana gårdar, som de anse vara lämpliga. för elevernas fortsatta praktiska utbildning.

I detta sammanhang framställer sig osökt den frågan, huruvida man kan antaga, att ett tillräckligt antal elevgårdar skall på antytt sätt kunna erhållas, därest icke någon särskild ersättning erbjudes deras innehavare. För Vår del anse vi sannolikt, att detta bör kunna bliva fallet. Visserligen medför det vissa olägenheter att använda elever som arbetskraft, bero- ende dels på att de, åtminstone i vissa fall, ej ha tillräcklig vana vid jordbruksarbete, dels på att de, vid en rätt ordnad elevpraktik, bland annat böra få öva sig i skötseln av vissa maskiner, vilket medför min— skad arbetsprestation och ökat slitage. Men å andra sidan äro dessa ele- ver i regel intresserade och angelägna att utföra ett gott arbete. Deras intresse av att visa bästa möjliga arbetsprestationer torde också ytterli— gare ökas, om de, som vi tänka oss, komma att erhålla ett mera detalje- rat betyg över sin elevpraktik. Därtill kommer också, att månadsersätt- ningen till eleverna på sådana auktoriserade elevgårdar bör kunna sät- tas relativt låg. Med hänsyn till nämnda omständigheter ha vi icke an- sett det vara av behovet påkallat att föreslå beviljandet av särskilt stats- bidrag för mottagandet av lantbrukselever vid de av oss förordade auk- toriserade elevgårdarna.

Såsom redan nämnts, föreslog 1907 års lantbruksundervisningskommitté såsom ett medel att uppmuntra lantmannaskolornas elever att begagna sig av de tillfällen till praktisk utbildning, som kunde erbjudas vid lämp— liga elevgårdar, att lantbrukselev skulle beredas ersättning av statsmedel för resa till plats, där elevanställning erhållits, samt vidare efter elev— tidens slut till hemorten. Vi finna för vår del detta förslag beaktans- värt och vilja föreslå en liknande anordning. Resebidraget synes dock kunna begränsas till att gälla blott resan till den plats, där eleven skall praktisera. För behövande elever torde det ofta vid kursens i lantmanna— skolan slut vara svårt att uppbringa även det jämförelsevis ringa be- lopp, som erfordras för resa till en på något större avstånd belägen egen- dom. Det kan då vara en god hjälp med ett resebidrag, vilket torde böra utbetalas genom skolans föreståndare. Att även lämna ersättning för re- san från elevgården synes vara mindre motiverat, särskilt då vi utgå ifrån att resebidrag bör lämnas endast till elever, som redan genomgått kurs vid lantmannaskola. I många fall händer det, att en sådan elev efter den från början avtalade praktiktiden kvarstannar ytterligare en

tid på egendomen eller också söker och erhåller plats på annan gård. Det torde under sådana förhållanden icke vara anledning att lämna ersätt- ning för resa från elevgården till hemmet.

På grund av nämnda förhållanden vilja vi sålunda föreslå, att elev i lantmannaskola, som omedelbart efter kursen i denna genom skolans före— ståndares bemedling antager plats som lantbrukselev på godkänd elev- gård, beredes möjlighet att erhålla bidrag av statsmedel till kostnaden för resa dit. I avseende å färdsätt böra samma bestämmelser tillämpas, som gälla för bidrag till studieresor enligt kungörelsen angående statsbidrag till åtgärder för höjande av det mindre jordbruket. Något ortsbidrag bör icke krävas. Ersättning bör utgå endast när resekostnaden överstiger 5 kronor. Då staten ej torde hava något intresse av att främja allt för långa resor för ändamålet, synes bidraget tillika böra begränsas till högst 25 kronor för elev. Medlen torde böra utbetalas genom skolans före- ståndare, som i vederbörlig ordning får söka för ändamålet behövligt statsanslag.

Under förutsättning att högst 200 elever årligen komma att begagna sig av tillfället att erhålla resebidrag och att detta beräknas till i genom— snitt 20 kronor pr elev, skulle ett årligt förslagsanslag av 4000 kronor vara tillräckligt för de föreslagna reseersättningarna till lantbruks— elever.

Gagnet av den praktiska elevutbildningen måste givetvis bliva större i samma. mån som eleverna noga följa med arbetena på gården och göra iakttagelser rörande driftens anordning och ledning m. m. För att öka elevernas intresse för att göra sådana iakttagelser och för att under— lätta deras uppteckningar angående vad som försiggår på elevgården tor— de man i likhet med vad fallet är exempelvis i Norge och Finland, böra bereda dem tillgång till lämpliga formulär för ifrågavarande antecknin- gar. Sådana formulär synas böra genom lantbruksstyrelsens försorg ut— arbetas och genom skolorna tillhandahållas de elever, som antaga platser vid elevgårdar.

I likhet med vad fallet är i Norge och Finland torde den på ovan antytt sätt organiserade elevpraktiken böra bliva föremål för en ordnad övervakning. Det synes ligga närmast till hands att denna anordnas genom lantbruksundervisningsnämndernas försorg och att den uppdrages åt föreståndare eller lärare vid lantmannaskola, även vid de elevgårdar som icke utgöras av skolans eget skoljordbruk. Inom de hushållningssällskapsområden, där mer än en dylik skola finns, kan därvid antingen tillsynen inom hela området uppdragas åt en enda person eller ock området indelas i distrikt samt särskild övervakare för— ordnas inom varje distrikt. En sådan övervakning bör kunna anses så» som sådant extra arbete för lantmannaskolornas lärarpersonal, vilket vi förut omförmält och som de böra vara skyldiga åtaga sig mot fastställt arvode. I vad mån den må få tagas i betraktande för ålderstillägg bör

bero på övervakningsarbetets omfattning och det antal dagar detta må anses kräva.

Såsom ett ytterligare medel att öka elevernas intresse för att på bästa sätt tillgodogöra sig de möjligheter till praktisk utbildning, som erbjudas vid elevgårdarna, torde man böra söka genomföra en ordnad betygssätt— ning av deras arbete vid gården. Hittills har det i vårt land vanligen varit så, att en lantbrukselev, som vistats på en gård, erhållit ett mera allmänt avfattat intyg att han deltagit i alla vid gården förekommande arbeten, varjämte hans uppförande vitsordats. För de elever, som icke komma att söka några platser, betyder det ju mindre, om något betyg från elevpraktiken erhålles eller ej. Däremot kunna sådana betyg, om de lämna erforderliga och riktiga upplysningar, vara av stor betydelse både för dem, som ämna framdeles söka platser, och för de egendomsägare, som hava behov av att anställa lantbruksbiträden o. d. Med hänsyn här- till torde man böra söka ordna en mera enhetlig och detaljerad betygs- sättning för lantbrukselever. Betygen torde sålunda böra avfattas enligt ett av lantbruksstyrelsen fastställt formulär. Detta betygsformulär sy- nes lämpligen kunna tryckas å samma formulär, som användes för av- gångsbetyg från lantmannaskolan. Därigenom skulle betyget från elev- gården komma att ingå som en kompletterande del av betyget från lant- mannaskolan. Dess värde för dem, som sedermera komme att söka plat- ser, skulle på så sätt otvivelaktigt i hög grad ökas.

För erhållande av fullständigt betyg från den praktiska utbildningen vid elevgård torde en viss minsta tid för denna böra stadgas. Denna tid bör i regel icke understiga 6 månader, men torde med hänsyn till lokala förhållanden kunna i Vissa fall inskränkas till 5 månader.

Vid utfärdandet av betyget över elevpraktiken synes hänsyn böra tagas jämväl till det sätt, på vilket eleven utfört ovan nämnda anteckningar an- gående elevgårdens drift m. 111. Dessa anteckningar böra därför ställas till förfogande för dem, som skola utfärda betygen. För vinnande av bättre överensstämmelse mellan betygen från olika elevgårdar synes be- tygssättningen böra ske i samverkan mellan elevgårdens innehavare eller driftsledare och vederbörande övervakare.

Praktiskt betonade fortsättningskurser vid lantmannaskolor.

I samband med behandlingen av spörsmålet om den praktiska elevut— bildningen har till övervägande också upptagits frågan om s. k. praktiskt betonade fortsättningskurser för elever, som förut genomgått lantmanna- skola. Sådana hava under de senaste fyra åren varit anordnade vid Dingle lantmannaskola. Det första året hölls kursen utan statsunder- stöd. För åren 1927 och 1928 har Kungl. Maj:t efter framställning av sko-

lans föreståndare, Vilken tillika anordnat och lett ifrågavarande kurser, årligen såsom bidrag till kostnaderna för kursen av tillgängliga medel beviljat ett anslag av 1000 kronor. Även för den senaste, är 1929 hållna kursen har framställning om statsunderstöd gjorts.

Programmet för denna kurs har omfattat dels praktiskt arbete och dels. teoretisk undervisning. Enligt lämnade uppgifter hava eleverna deltagit i praktiskt arbete vid skoljordbruket i medeltal c:a 5 timmar dagligen. Arbetet har dock ordnats så, att, när skötseln av jordbruket så påfordrat, hava eleverna uteslutande fått ägna sig åt praktiskt arbete, under det att teoretisk undervisning bedrivits, då jordbruksarbetet varit mindre- brådskande eller vid regnväder. Eleverna ha deltagit i alla vid ett väl- skött jordbruk förekommande arbeten jämte skötsel av jordbruksförsök. De ha vidare fått sig tilldelade olika turer, såsom rättareturer, turer i ladugård och häststall samt körturer och diverse arbeten.

Den teoretiska undervisningen omfattade vid de senast hållna kurser- na 352 resp. 275 timmar. Den omfattade följande ämnen: matematik, botanik med växtinsamling, jordbrukslära, husdjurslära, kontrollför- eningarnas plan och arbetssätt, kontrollbokföring, mjölkens bestånds- delar och egenskaper, fettprovning, sjukvårdslära, jordbruksekonomi, ekonomisk geografi, lagkunskap rörande jordbruket samt lantbruksbok— föring och affärskunskap.

Under de båda sista kurserna synes undervisningen till stor del varit inriktad på elevernas utbildning till kontrollassistenter. Sålunda hava av den teoretiska undervisningen i det närmaste 60 timmar ägnats åt husdjurslära och dessutom i genomsnitt 120 timmar åt ämnen, som di- rekt röra kontrollföreningsverksamhet. Av de inalles 12 eleverna under de båda åren hava också enligt uppgift 8 antagit platser som kontroll- assistenter.

Frågan om sådana praktiskt betonade fortsättningskurser har också berörts i några av de utav styrelserna för lantmannaskolorna till oss avgivna yttrandena över olika kurser eller i annat sammanhang. Sålun— da framhålles från Skurups lantmannaskola, att det vore av stor bety— delse, om en praktiskt betonad fortsättningskurs (sommarkurs) kunde an- ordnas för ett begränsat antal elever (förslagsvis 5) å skoljordbruket. Denna kurs, i vilken såväl teoretisk undervisning som praktiskt arbete skulle ingå, kunde anordnas förslagsvis från mitten av april till mitten av oktober.

I yttrandet från Dingle hänvisas till de vid skolan hållna, ovan nämnda kurserna. Då dessa givit gott resultat, anses möjligheter böra beredas för fortsatt anordnande av sådana.

Från Sätila framhålles såsom ett önskemål, att ett begränsat antal ele- ver, c:a 10 st., vilka förut genomgått vinterkursen, kunde beredas fort- satt praktisk och teoretisk undervisning under sommarhalvåret, exempel- vis teoretisk undervisning 10 timmar i veckan och i övrigt praktisk un—

dervisning genom att eleverna turvis finge deltaga i vid skoljordbruket förekommande arbeten och häröver föra anteckningar. Det påpekas ock- så, att ett skoljordbruk icke blir fullt utnyttjat som undervisningsobjekt, då blott teoretisk vinterkurs hålles. Detta skulle däremot bliva fallet, om sådana ovan nämnda teoretisk—praktiska kurser jämte Specialkurser i husdjursskötsel och skogsskötsel bleve anordnade vid skolan.

I yttrandet från Matarengi anföres ifråga om undervisningsplanen för lantmannaskolas fortsättningskurs, att större frihet än som nu är fallet bör beredas olika skolor att anpassa denna efter ortsförhållandena. Kur- sen borde sålunda exempelvis kunna anordnas med enbart teoretisk, en- bart praktisk eller blandad teoretisk och praktisk undervisning.

Sedan skolstyrelsen utförligt motiverat behovet av praktisk utbild- ning för de blivande jordbrukarna i Norrland och framhållit, att denna utbildning bör ske vid framstående jordbruk inom det egna länet, fram— lägges förslag till program för en praktisk fortsättningskurs vid skolan. Kursen borde vidtaga omedelbart efter huvudkursens avslutning eller omkring den 20 april och göras obligatorisk för alla elever, som genom- gått den teoretiska kursen vid lantmannaskolan, dock med undantag för dem, som förvärvat eller ämnade förskaffa sig praktisk utbildning vid annan lämplig praktikantgård. Tiden för kursen, vilken liksom nuva- rande fortsättningskurs tänktes pågå i 95 arbetsdagar, skulle komma att omfatta den period, då de viktigaste arbetena inom växtkulturen, nyod- lings—, diknings-, betesröjnings— m. fl. av de viktigaste jordbruksarbetena utfördes. Dessutom kunde under denna tid beredas tillfälle till praktik i skogsskötsel, vilket vore av stor betydelse, enär marken medan vinter- kursen pågår i regel är snötäckt.

Den för fortsättningskursen beräknade tiden skulle för skolans i Ma- tarengi vidkommande förslagsvis användas på följande sätt:

skogsbruk ................................................................ 15 dagar vårbruk och trädgårdsskötsel ................................ 25 nyodlings— och grundförhätlringsarbeten ................ 15 upptagning och beredning av torvströ ................ 8 skötsel av rotfrukts— och potatisland .................... skördearbete gödselvård m. m. övning i växtkännedom ............................................

demonstrationer och exkursioner ............................ 0

Summa 95 dagar.

Dessa olika arbeten skulle i regel ske vid skolans jordbruk. Därest detta i vissa fall, t. ex. i fråga om nyodling, dikning och skogsvårdsarbete, ej kunde ske, syntes det ej möta svårigheter att efter avtal med enskilda ägare förlägga sådana arbeten till annan lämplig gård i närheten.

Av ovan lämnade uppgifter och återgivna uttalanden framgår bl. a., att kurser av den typ, varom här är fråga, hittills endast anordnats vid

Utredningens yttrande.

en skola i vårt land. Emellertid ha också några andra skolor förklarat sig anse det vara önskvärt att möjlighet för hållande av dylika kurser beredes. Ehuru i vissa fall inga bestämda krav på statsunderstöd till dem blivit framställda, torde man kunna utgå ifrån att bakom förslagen ifråga ligger tanken på att erhålla statsunderstöd till kurserna. Det får ju nämligen anses ha varit varje skola obetaget, att om den så önskat, anordna kurser med ovan angivet syfte.

Ifrågavarande kurser, som ju huvudsakligen upptagas av praktiskt ar- bete, kunna emellertid icke betraktas såsom sådana fortsättningskurser, vilka omförmälas i lantmannaskolornas reglemente, utan äro en fullt fri- stående anordning. Ifall statsbidrag skall utgå till dem, bör detta därför ske i annan ordning.

Uppfattningen om det lämpligaste programmet för dessa kurser synes vara rätt olika på olika håll. Kursen vid Dingle har, åtminstone under de senaste åren, blivit lagd så, att den jämte jordbrukspraktik också med- delat utbildning i kontrollassistentgöromål. I Matarengi har man tänkt sig en kurs med uteslutande praktiskt arbete, övningar och demonstra— tioner. I yttrandena från Skurup och Sätila synes man däremot ha syf— tat på en teoretisk—praktisk kurs med övervägande praktiskt arbete samt teoretisk undervisning i dem av lantmannaskolans ämnen, som hava mest betydelse för det praktiska jordbruket.

Med hänsyn till de skiftande uppfattningar angående programmet för sådana kurser, varom här är fråga, som gjort sig gällande, ha vi fun- nit det mycket svårt att för närvarande föreslå någon bestämd organi- sation för desamma. Det torde vara lämpligast, att de skolor, som hava intresse för saken, fortfarande försöksvis anordna sådana kurser. Lik- som hittills skett i fråga om kursen vid Dingle, torde Kungl. Maj:t hava möjlighet att, i den mån så kan befinnas lämpligt, av tillgängliga me— del lämna understöd till kostnaderna för dylik kurs och lärer Kungl. Maj:t ej underlåta att, ifall ökade medel härtill erfordras, begära an— slag härtill av riksdagen. Man torde i varje fall böra utgå från, att den teoretiska undervisningen vid dylik kurs, därest statsunderstöd ifråga- sättes, icke ordnas så att den avser att meddela utbildning för sådana speciella yrken eller befattningar — t. ex. kontrollassistent, instruktör m. fl. —, för vilka genomgåendet av särskilda med understöd av stats- medel anordnade specialkurser bör vara obligatoriskt. Likaså synes even- tuellt understöd, åtminstone huvudsakligen, böra beräknas med hänsyn till den teoretiska undervisning, som meddelas vid kursen. Därest kursen en- dast avser att lämna tillfälle till praktiskt arbete samt övningar och de- monstrationer berörande jordbruk och skogsskötsel, torde eleverna i den- samma närmast få betraktas som jämförliga med eleverna å godkända elevgårdar under förutsättning att kursen pågår lika lång tid som vi för- utsatt för dylik praktisk elevutbildning. Möjligen bör dock i detta avseen— de hänsyn tagas till de speciella förhållandena i övre Norrland, där jord-

brukstekniken i allmänhet står lågt och där behovet av praktisk hand- ledning i utförandet av de viktigaste jordbruksarbetena sålunda är sär- skilt stort. En annan möjlighet är att i dessa trakter kursen anordnas såsom lantbruksskola enligt den av oss föreslagna typen för dylika sko- lor i Norrland.

Lantbruksundervisning för en större allmänhet.

De nu existerande med statsmedel understödda åtgärderna i det syfte, ovanstående rubrik angiver, finnas upptagna bland dem, som avse höjan- det av det mindre jordbruket. För dessa gäller numera reglementet den 4 oktober 1929 (350), vilket omfattar premiering av mindre jordbruk, an— ordnande av studieresor samt undervisning för i mindre jordbruk del- tagande män och kvinnor. Detta reglemente är till innehållet nästan all- deles lika med det förut gällande reglementet den 1 juni 1923, allenast med den skillnad att sistnämnda reglementes kapitel om premiering av mindre odlingsföretag numera uteslutits. Av dessa åtgärder hava studieresorna och undervisningskurserna ett direkt undervisande syfte och falla därför under vårt utredningsuppdrag. Jämväl jordbrukspremieringen har till väsentlig del dylikt syfte och har därför nu av oss medtagits.

Till samtliga dessa ändamål anvisar riksdagen årligen å extra stat ett gemensamt anslag, som under senare år uppgått till 325 000 kronor. Be— träffande villkoren för statsbidrag från detta anslag gäller numera kun— görelsen den 4 oktober 1929 (351) (förut kungörelsen den 1 juni 1923).

Premiering av mindre jordbruk.

Premiering av mindre jordbruk förekommer inom samtliga hushåll- ningssällskaps områden. Några uppgifter om premieringsverksamheten un— der år 1928 torde här först böra meddelas.

Antalet till premiering anmälda småbruk utgjorde i hela landet2 750. Växlingarna äro stora. I fyra sällskapsområden översteg det 200 (Krono- bergs, Kristianstads, Östergötlands och Värmlands), i fem var det mellan 100 och 200 men i de övriga under 100. Antalet med pris belönade jord— bruk var inalles 717, därav 60 med första, 225 med andra och 428 med tredje pris samt 4 med extra pris. Inom de olika sällskapens områden växlar an— talet pris mellan 97 (Kronobergs län) och 5 (Värmlands län). I tre län utdelades endast 7 pris, i ett län 8 och i två län 9 pris. Prisbeloppen voro nästan överallt de i kungörelsen bestämda maximibeloppen av resp. 120, 80 och 50 kronor. I Kronobergs län voro de resp. 80, 60 och 40 kronor. Pre— mielån utdelades i vida större antal, nämligen inalles 1 837, växlande mel-

lan högst 166 (Kalmar södra länsdel) och 165 (Kristianstads län) samt lägst 8 (Jönköpings län). Premielånens belopp var mycket växlande. In-— alles utdelades 34 premielån å 10—25 kronor, 442 å 30—50 kronor. 405 å 55—75 kronor, 463 å 80—100 kronor, 444 å 105—125 kronor, 35 å 130—150 kronor (endast i två län) samt 14 å 175—200 kronor (endast i ett län). De under året utlämnade premielånen fördelade sig med 1108 för gödselstä- der, 9 för byggnadsföretag, 381 för inredning och cementering av uthus, 247 för dikningsarbeten och 52 för diverse ändamål. Slutsumman är 1797 lån och stämmer icke med ovan angivna summa av beviljade premielån, beroende på att vissa sällskap icke utlämna lånen samtidigt med deras beviljande utan först sedan arbetet utförts. Inalles åtgick under året till pris 45 355 kronor och till premielån 149875 kronor. Alltsammans ut- gjorde statsmedel med undantag av några mindre belopp å 3175 kronor från sällskapen själva. Med inräknande av kostnaderna för premierings- nämndernas resor uppgingo samtliga kostnader för jordbrukspremierin- gen till 237352 kronor, därav 204679 kronor av statsmedel och 32 673 kro- nor av sällskapens medel.

Då jordbrukspremieringen bedrives genom hushållningssällskapens för- sorg medelst av förvaltningsutskotten utsedda premieringsnämnder, hava vi ansett det angeläget att vinna kännedom om den erfarenhet, som vun- nits om de nuvarande bestämmelsernas lämplighet för det åsyftade ända- målet. Vi hava därför till förvaltningsutskotten riktat följande frågor: »Anses gällande bestämmelser i sagda reglemente, i vad det avser premie- ring av mindre jordbruk, på mest effektiva sätt kunna främja det med pre— mi-eringen åsyftade undervisningsmomentet? Om så icke är fallet, vilka ändringar i bestämmelserna anses önskvärda?»

På den första av dessa sålunda framställda frågor hava förvaltningsutskotten inom Uppsala, Örebro och Västerbottens län Svarat ja. Förvaltningsutskottet i Västman- lands län har anfört, att bestämmelserna ifråga torde i stort sett vara tillfredsstäl- lande, och utskottet i Norrbottens län har förklarat sig anse, att mot de gällande bestämmelserna rörande jordbrukspremieringen torde intet vara att erinra.

Samma uttalande göres av utskottet i Göteborgs och Bohus län, som förklarar sig jämväl hava i ärendet hört premieringsnämndens ordförande, vilken icke heller haft något önskemål att framställa.

Övriga hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava också, så gott som genom- gående, anfört, att de anse nu gällande bestämmelser för jordbrukspremieringen i stort sett ändamålsenliga. Samtidigt hava emellertid utskotten framfört åtskilliga synpunkter och önskemål rörande spörsmålet av i huvudsak följande innehåll.

Från Stockholms län meddelas, att premieringen därstädes från jordbrukarna vunnit allt större tillslutning. Särskilt ha premielånen visat sig ägnade att stimulera intresset för en bättre skötsel av jordbruk av ifrågavarande storleksklass. Något behov av ändrade bestämmelser synes ej föreligga.

Förvaltningsutskottet i Södermanlands län anser, att jordbrukspremieringen i nuvarande form väl fyller sin uppgift även ifråga om det med premieringen åsyftade undervisningsmomentet, då ju pris kan tilldelas för redan utförda arbeten, och

Reglementet.

premielån kan utdelas, vilka sporra till fortsatta förbättringar, varigenom de pre- mierade jordbruken ofta bli mönstergårdar i bygderna och genom exemplets makt verka upplysande och vägledande för andra. Som ett komplement till jordbrukS- premieringen har Södermanlands läns hushållningssällskap gått in för att till därav förtjänta husmödrar utdela »husmoderspris» samt att till prisutdelningen samla alla pristagarna till en småbrukardag, då »kritik» över jordbrukspremieringen och före- drag hållas, jordbruksfilmer visas rn. m.

Från Östergötlands län anföres, att i stort sett torde gällande bestämmelser, i vad de avse premiering av mindre jordbruk, på ett tillfredsställande sätt främja det med premieringen åsyftade undervisningsmomentet. Sålunda begagnar premieringsnämn- den varje tillfälle att för innehavarna av mindre jordbruk, som besökas, meddela en direkt till de vid resp. jordbruk föreliggande förhållandena anknuten rådgivnings- Och upplysningsverksamhet. Huruvida det emellertid kan anses nödvändigt för såväl premieringens utförande som även för tillgodoseende av berörda undervisning, att en särskild nämnd tillsättes, torde kunna sättas ifråga. Säkerligen skulle alla de olika syftena med premieringen bliva väl tillgodosedda, om densamma utfördes av en duglig jordbrukskonsulent ensam. Det är uppenbart, att genom en dylik anord- ning en avsevärd minskning i kostnaderna skulle ernås.

För att det med småbrukspremieringen åsyftade undervisningsmomentet skall främjas väl, är det —— framhåller förvaltningsutskottet i Jönköpings län — av stor vikt, att premieringsnämnden har god tid för sitt besök vid varje småbruk, så att den ej endast hinner inspektera detta, utan även hinner att med ägaren diskutera olika spörsmål. Nämndens ledamöter bliva därigenom i tillfälle att lämna råd och anvisningar ifråga om åtgärder, som äro av betydelse för ifrågavarande jord- bruks framtida utveckling. Då det inom sällskapets område anses synnerligen lämpligt, att husmoderns arbetsområde vid det mindre jordbruket blir bedömt även från kvinnlig synpunkt, har, sedan hemkonsulent anställdes inom länet, denna fått medfölja premieringsnämnden och deltaga i dess arbete. Denna anordning har visat sig synnerligen fördelaktig. — Undervisningsmomentet bör främjas även på så sätt, att innehavare av jordbruk, som varit föremål för bedömning, uttagas till studieresor, varunder de bliva i tillfälle att se andra jordbruk, som kanske i ett eller annat avseen- de ligga före deras egna. Vid premieringen böra penningpris fortfarande utdelas. Det vore önskvärt, om därutöver i vissa fall hederspris, i form av värdeföremål, kunde utdelas enligt premieringsnämndens förslag. Premielånesystemet bör, såsom varande ett utomordentligt gott hjälpmedel, när det gäller att få vissa förbättringar genomförda, alltjämt bibehållas och bör utökas att avse jämväl andra förbättringsar- beten, för vilka särskilda penningutlägg erfordras. _ Bestämmelserna i % 11 av ovan angivna kungörelse böra vinna tillämpning för landet i dess helhet och tillräckliga medel ställas till förfogande för detta ändamål. Ägare av sådant demonstrations- jordbruk åsamkas ju avsevärd tidsförlust och annan kostnad vid mottagande av studiebesökande. Som kompensation härför borde något belopp utgå till genom- förande av förbättringar enligt premieringsnämndens förslag.

Från Kronobergs län meddelas, att ansökningarna till premiering av mindre jord- bruk ha varit mycket talrika inom länet, och hushållningssällskapet har ej (exem- pelvis genom krav på mera utförliga ansökningshandlingar) sökt begränsa delta- gandet. Då premieringsnämnden sålunda måst på relativt kort tid besöka ett mycket stort antal jordbruk, har det med premieringen åsyftade undervisningsmomentet nog ej kunnat tillgodoses så, som önskligt vore. Ett sätt att åstadkomma bättre effekt i detta hänseende, som borde prövas, vore att från ett större område —- eventuellt hela länet kalla samman deltagarna till korta kurser med föredrag och praktiska demonstrationer. Mera förtjänta pristagare borde beredas tillfälle att del- taga i studiefärder inom eller utom länet. Härtill erfordras dock ökade statsanslag.

Förvaltningsutskottet i Kalmar norra länsdel förmenar, att det med premieringen av mindre jordbruk avsedda undervisningssyftet torde effektivt kunna främjas ge- nom vidtagande av praktiska åtgärder för att i största möjliga utsträckning sprida kännedom bland jordbrukarna om de bästa framstegen på lanthushållningens om- råde, som uppvisas vid premieringen. Länets södra utskott anser, att premierings- resorna ej borde __ såsom nu på grund av kostnadsskäl är fallet __ forceras allt— för mycket. Nämnden eller konsulenterna borde ägna önskvärd tid åt samtal vid besök hos småbrukarna, varigenom det åsyftade undervisningsmomentet bättre främjades.

Förvaltningsutskottet i Gotlands län anför, att då vid den av sällskapet bedrivna premieringsverksamheten ej framkommit några svårigheter att tillämpa reglementets bestämmelser, synas dessa smidigt och väl avpassade. Utskottet finner det vara svå- rare yttra sig om, huruvida det med premieringen åsyftade undervisningsmomentet härvid på bästa sätt främjas. Naturligtvis vore det lämpligt, att premieringsnämn- den kunde ägna något längre tid åt varje ställe för samtal och lämnande av ytter- ligare anvisningar och råd, än vad nu vanligen sker, då man måste söka medhinna största möjliga antal pr dag, detta dels för att kostnaderna för förrättningen må kunna hållas nere och dels för att länets jordbrukskonsulent vid denna årstid har många andra viktiga arbeten att utföra.

Från Blekinge framhålles, att bestämmelserna i ifrågavarande reglemente enligt utskottets mening äro väl lämpade för främjandet av premieringens syftemål att väcka intresse för och giva undervisning angående förbättringsåtgärder vid det mindre jordbruket. Särskilt premielånen verka mycket förmånligt i detta avseende. För att premieringen skall bliva verkligt effektiv och dess ovan angivna syfte fullt ut kunna nås, erfordras emellertid betydligt ökade anslag. Anslutningen till pre- mieringen är numera inom Blekinge län så stor, att premielånen måst göras mycket små. Det är icke nog med att reglementets maximibelopp för premielån icke på många år kunnat utdelas, trots det att mången gång mycket starka skäl förelegat för utlämnande av så stort belopp. Vissa är har en avsevärd del av till premielån berättigade deltagare blivit utan bidrag, enär annars de utlämnade premielånen skulle blivit så små, att de skulle alldeles förfelat sitt ändamål att verka som sporre för vederbörande att utföra den avsedda förbättringsåtgärden. — Den nuvarande knappheten på medel gör sig även starkt kännbar på så sätt, att resorna måste på- skyndas alltför mycket, i avsikt att resekostnaderna härigenom skola kunna ned— bringas och så stor del av anslaget som möjligt bli tillgängligt för pris och premie- lån. Skall det med premieringen avsedda undervisningssyftet komma till sin rätt, måste småbrukaren få en icke alltför knappt tillmätt tid för att grundligt rådfråga premieringsnämnden rörande de spörsmål, som ligga honom om hjärtat, och nämn- den å sin sida måste ha tid på sig, om den skall kunna bilda sig ett tillförlitligt omdöme om driftens olika grenar och kunna giva ägaren nödiga råd och anvis- ningar.

Förvaltningsutskottet i Malmöhus län anför, att bestämmelserna angående premie- ring av mindre jordbruk synas i huvudsak ändamålsenliga. Då det emellertid av kostnadsskäl är nödvändigt söka medhinna så många jordbruk som möjligt om dagen, kan ur undervisningssynpunkt önskvärd tid ej avses till varje deltagare i premieringen. Utskottet har velat begagna tillfället påpeka olägenheterna med bestämmelserna, att säkerhet ej må fordras för premielån. Detta stadgande för- anledde, att sällskapet antingen måste vänta utbetala premielånet, till dess arbetet utförts, eller också riskera att det självt eller dess premieringsnämnd finge vidkän- nas förlust, om låntagaren komme på obestånd, innan föreskrivna arbeten utförts.

Från Hallands län framhålles, att nämnden för premiering av mindre jordbruk städse söker att jämväl undervisningsvis fylla sin uppgift. Emellertid skulle genom

kvinnlig arbetskraft åt nämnden vinnas större effektivitet härutinnan på det om- råde, som närmast tillhör husmödrarna.

Förvaltningsutskottet i Älvsborgs södra länsdel uttalar, att premielån böra utgå även för andra ändamål än de, vartill nuvarande reglemente lämnar tillstånd. Ut- skottet i länets norra del finner bestämmelserna rörande premieringen i stort sett ändamålsenliga, men anser likaledes önskvärt, att gränserna för premielån vidgades så, att ej särskilt medgivande erfordrades för utdelning av premielån till annat än- damål än gödselvård och avdikning, t. ex. till betesförbättring och stenröjning.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anser, att gällande be- stämmelser för småbrukspremieringen äro bra och att de i ingen mån lägga hinder i vägen för ett effektivt främjande av undervisningsmomentet vid premieringen. Graden av denna effektivitet är enligt utskottets mening helt beroende av premie- ringsnämndens kvalifikationer och intresse för uppdraget.

Från Värmland anföres, att ifrågavarande bestämmelser i stort sett synas vara ändamålsenliga, men önskvärt vore, att gränserna för premielånens utdelning vid- gades så, att ej särskilt medgivande erfordrades för utdelning av premielån för annat ändamål än gödselvård och dikning, t. ex. betesförbättring. Genom anvis- ningar av premieringsnämnden och genom medelst premielånen lämnad ekonomisk hjälp kan jordbrukaren få en bristande detalj avhjälpt på ett mycket fördelaktigt sätt.

Förvaltningsutskottet i Kopparbergs län finner gällande bestämmelser rörande premiering av mindre jordbruk tillfyllest. Det synes dock utskottet kunna ifråga- sättas, om icke huvudvikten torde böra läggas vid de 5. k. premielånen. Genom in- struktion av premieringsnämnden och ekonomisk hjälp att utföra förbättringsar- betet får premielåntagaren en bristande detalj i sin lanthushållning avhjälpt på ett effektivt sätt. För att ernå större smidighet synes det som om större frihet att tilldela premielån även för andra ändamål än till gödselvård och avdikning bör tillerkännas premieringsnämnden, utan att den därom behövde göra särskild fram- ställning.

Från Gävleborgs län framföras också liknande synpunkter som de senast an- förda. Utskottet erinrar, att länets hushållningssällskap redan år 1923, då stad- fästelse söktes på de stadgar för med statsmedel understödda åtgärder till höjande av det mindre jordbruket, som sagda år antogos av sällskapet, hemställde, att pre- mielån måtte få utlämnas för »borttagande av i åker förekommande för bearbet- ningen hinderliga impediment». Denna begäran blev då avslagen. — Det år, fram- håller utskottet, i denna liksom säkerligen inom många andra orter mycket vanligt, att åkrar äro svårt belamrade med jordfasta stenar, dels nående upp över åkerytan och dels, ehuru ej synliga, dock sträckande sig upp över det vanliga plogdjupet. Kunde genom premielån i övrigt väl förtjänta jordbrukare uppmuntras och sättas i stånd att borttaga dylika hinder, skulle därigenom mången nu av sten besvärad åker komma att förvandlas till åker i fullgod kultur utan att draga ens närmel- sevis de kostnader, som äro förenade med motsvarande åkerutökning genom nyod- ling. Utskottet finner därför starka skäl för att förorda, att i reglementet för pre- miering av mindre jordbruk införes bestämmelse om att premielån må få utdelas även för borttagande av för bearbetningen hinderliga impediment i åkrarna. — Det rent undervisande momentet i småbrukspremieringen har enligt vad erfarenheten visat ej i önskvärd grad kunnat tillgodoses. Med det stora antal premieringsanmäl- ningar, som vanligen inkomma varje år, har premieringsnämnden måst starkt for— cera premieringsarbetet för att traktamentskostnaderna, vilka helt skola bestridas av hushållningssällskapet, ej skola bliva för stora. Det synes därför utskottet vara motiverat, att, då staten ikläder sig avsevärda utgifter för premieringen dels i form av priser och premielån och dels i form av bidrag till premieringsnämndens rese-

kostnader, staten för att tillförsäkra sig full nytta av nämnda åtgärder — även bidrager med en del, t. ex. med hälften av behövliga dagtraktamenten för premie- ringsnämnden. Härigenom finge nämnden tillfälle att genom förlängda besök på premieringsställena mera djupgående lämna direkt undervisning i olika detaljer i det ifrågavarande jordbrukets skötsel.

Förvaltningsutskottet i Västernorrlands län har den uppfattningen. att undervis- ningsmomentet vid nuvarande premiering av mindre jordbruk är endast i viss om- fattning tillgodosett. Det vore säkerligen lämpligt, att vederbörande premierings- nämnd i huvudsak på sätt, som i föreskrifterna beträffande speciell premiering för åstadkommande av mönsterjordbruk i Norrland och Dalarna sägs, lämnade vederbö- rande jordbrukare ett skriftligt utlåtande över, hur jordbruket enligt nämndens upp— fattning i olika avseenden bör bedrivas. För att en större allmänhet sedermera skall hava nytta ur undervisningssynpunkt av premieringsnämndens åtgärder för höjandet av visst jordbruk borde lämpligen, där så ske kan och vederbörande jordägare läm- nat sitt tillstånd, allmänheten inbjudas till att bese lämpliga jordbruk. varvid såväl fel som förtjänster vid resp. jordbruk klargjordes.

När vi tagit förevarande premieringsväsende under närmare övervägan- de, hava vi funnit oss böra föreslå Vissa ändringar i reglementets bestäm-t melser därom. Då vi därjämte, såsom vi längre fram få närmare utveckla, förorda betydelsefulla ändringar jämväl beträffande studieresor och un- dervisningskurser samt föreslå införande i reglementet av ett nytt kapitel om upplysningsverksamhet, hava vi uppgjort förslag till helt nytt regle— mente, vilket finnes bifogat detta betänkande. Under hänvisning till detta förslag vilja vi nu till detsamma foga följande motivering, såvitt jord— brukspremieringen angår, varvid vi förbigå de ändringar, som äro av en- bart redaktionell natur.

Vi hava ansett önskligt, att det med premieringen förbundna undervis- ningsmomentet kommer till ett tydligt uttryck redan i början av bestäm- melserna. Vi hava därför formulerat denna nya paragraf för att angiva premieringens dubbla syfte att dels utdela belöning och dels meddela un- dervisning.

Denna paragraf motsvarar 2 9 i nu gällande reglemente. Det har synts oss olämpligt att inom större sällskapsområden underdistrikten icke få vara flera än tre. Detta gör nämligen, att det kan inträffa att alltför stort område varje år blir föremål för premieringsarbetet och att detta arbete måste antingen över hövan forceras, vilket blir till skada särskilt i under- visningsavseende, eller ock pågå alltför länge och draga onödigt stora års- kostnader. Vi hava därför velat öppna möjlighet att, där så anses lämp- ligt, indela sällskapsområdet i flera än tre, dock högst fem underdistrikt. Att till följd härav premiering skulle kunna återkomma inom samma distrikt med så långa mellanrum som fem år, synes oss icke vara någon olägenhet av större betydelse. Vida viktigare har det synts oss vara, att premieringen blir så effektiv, även i undervisningavseende, som möjligt.

Motsvarar nuvarande 3 6. Vi hava funnit önskvärt, att i premierings- nämnden må kunna, i de orter där det befinnes lämpligt, bered-as plats

U tredningem yttrande.

för en kvinna, och hava i sådant syfte infört, att nämnden skall bestå av, jämte ordföranden, minst en ledamot. Hemmets skötsel och husmoderns arbete i övrigt bedömas bäst av en kvinna. Lanthushållsskolornas före- ståndarinnor eller ock särskilda kvinnliga konsulenter synas vara särskilt skickade för detta uppdrag och för att vid premieringen giva lanthem— mens kvinnor lämplig handledning och anvisningar.

För närvarande stadgas, att en av nämndens medlemmar skall vara jordbrukskonsulent. Vi hava tillagt: »eller äga motsvarande utbildning», varmed vi avsett att bereda möjlighet särskilt för lärare vid lantmanna- skolor att tjänstgöra i dylik nämnd.

Funktionstiden i nämnden har utsträckts från tre till fyra år för att vinna överensstämmelse med ett flertal liknande organisationer. Vi hava icke kunnat finna, att den nuvarande bestämmelsen om treårig funktions- tid har något direkt samband med sällskapsområdets nu stadgade indel— ning i tre underdistrikt.

För närvarande är medgivet, att då premieringen avser allenast tillde- lande av premielån, vederbörlig besiktning verkställes av endera ordföran- den eller ledamoten. Det är här icke fråga om besiktning av ett arbete, som verkställts med anlitande av premielån, utan om det första bedöman— det av småbrukets beskaffenhet samt det avsedda arbetets behövlighet, dess lämpliga utförande och kostnaden för detsamma. Denna förrättning synes oss lika viktig som en besiktning, Vilken åsyftar att avgöra, huru— vida smäbruket skall erhålla pris. En förutsättning för att premielån skall kunna tilldelas ett jordbruk, som icke erhåller penningpris, är enligt bestämmelserna därom, att jordbruket, »ehuru i övrigt uppfyllande Vill- koren därför, är i behov av förbättringen för att kunna prisbelönas». Premielåns tilldelande förutsätter alltså ett konstaterande av att jordbru- ket i övrigt är prisvärdigt. Under dessa förhållanden hava vi ansett detta bedömande böra ske endast av premieringsnämnden i dess helhet och allt-- så uteslutit ovan omförmälda medgivande.

Lika med nuvarande 4 $. Motsvarar nuvarande 5 $. Det har tillagts, att i stället för penningpris må kunna utdelas något för pristagarens jordbruksdrift nyttigt föremål. Vi hava därvid främst tänkt på en maskin eller ett redskap men även annat, t. ex. viss mängd förädlat utsäde eller en kalv eller en gris eller dy- likt torde kunna ifrågakomma. Att, såsom Södermanlands läns hushåll- ningssällskaps förvaltningsutskott föreslagit, bland prisen upptaga sär- skilda husmoderspris hava vi ej ansett lämpligt. De sällskap, som så önska, kunna naturligtvis göra det på egen kostnad.

Motsvarar 6 å i nuvarande reglementet. I mom. 3:o har införts, att tilldelandet av diplom skall ske enligt av lantbruksstyrelsen meddelade närmare bestämmelser.

I mom. özo har antalet gånger, då en jordbrukare kan för samma jord- bruk erhålla penningpris, inskränkts från fem till fyra, bl. a. för att upp-

muntra de tävlande att så snart som möjligt verkställa sådana förbätt- ringar, som göra dem förtjänta av första pris.

De i mom. 7:o uppräknade arbeten, för vilka premielån må kunna be- viljas, hava av flera förvaltningsutskott i ovan refererade yttranden an- setts vara alltför snävt begränsade. Vi ansluta oss till denna. mening. För närvarande kan icke utan särskilt medgivande av lantbruksstyrelsen pre- mielån utgå till annat än till gödselvården inom- eller utomhus samt av- dikning. Vi hava nu upptagit stenröjning, betesförbättring eller annan varaktig förbättring, för vars åstadkommande särskilt penningutlägg er- fordras, och ansett något särskilt medgivande av lantbruksstyrelsen icke vara. behövligt. Genom denna allmänna formulering torde varje ange- läget behov av förevarande art kunna bli avhjälpt medelst premielån. Med hänsyn särskilt till statens åtgärder för beteskulturens främjande hava vi tillagt en bestämmelse därom, att premielån icke må. utgå för ar- bete, vartill statsunderstöd i annan ordning erhållits. Vi vilja i detta sam- manhang betona, att vi anse premielånen vara en synnerligen lämplig och väl funnen metod för det mindre jordbrukets upphjälpande. Den synes oss böra anlitas i Så stor utsträckning som omständigheterna medgiva.

I mom. 8:o hava vissa kompletteringar gjorts. I denna. paragraf, som motsvarar nuvarande 7 %, givas närmare be— stämmelser om premielånen. Från ett förvaltningsutskott har framhållits såsom en olägenhet, att säkerhet ej må fordras för premielån, enär denna bestämmelse hade till följd, att sällskapet antingen måste vänta utbetala premielånet till dess arbetet utförts eller också riskerade förlust, om lån- tagaren komme på obestånd, innan arbetet utförts. Vi kunna icke god— känna detta betraktelsesätt. Det är påtagligt, att just obehövligheten av att skaffa borgen eller annan säkerhet är ett av de huvudsakliga moment, som göra premielånen till en belöning. Därest säkerhet skulle krävas, kanske utökad med krav på vederhäftighetsintyg för borgensmännen, skulle detta göra hela systemet så. tungt och omständligt, att största skada för denna gagneliga verksamhet kunde befaras skola uppstå. Vi kunna ic— ke heller dela den uttalade uppfattningen, att frånvaron av säkerhet skall kunna föranleda, att premielånet ej utbetalas förrän arbetet är utfört. Ett sådant förfarande står i direkt strid mot reglementets bestämmelse, att lån- tagaren skall avge förbindelse att återbetala lånet, ifall arbetet icke inom den utsatta tiden utförts på nöjaktigt sätt. Han kan icke >>återbetala» ett lån, som han icke får, förrän arbetet utförts och godkänts. Ifall sällskapet ägde rätt att tillsvidare innehålla lånet, hade detta bort uttryckas exempel- vis med att lånet icke skulle utgå, om ej arbetet behörigen utförts. Nu är det klart, att reglementet åsyftar att lånet skall av sällskapet utbetalas mot erhållande av låntagarens förbindelse. Det blir därefter en senare, på arbetets behöriga utförande beroende fråga, huruvida lånet skall av- skrivas eller återfordras. Att hushållningssällskapet härvid står Viss risk är ovedersägligt, men detta får icke bli orsak till ändring i systemet.

Möjligen skulle liksom vid egnahemslånerörelsen något vederlag kunna tillerkännas sällskapen för denna risk. Då emellertid risken icke kan an— ses vara särdeles stor, enär ju premielån icke bör tilldelas andra än verk— ligt duktiga och skötsamma jordbrukare samt utsikten att få hela länet efterskänkt bör förmå låntagaren att så mycket som möjligt anstränga Sig att behörigen utföra arbetet, hava vi icke ansett det erforderligt att fram— lägga något förslag om dylikt vederlag. För att tydligare angiva den verkliga innebörden av bestämmelsen i andra stycket av förevarande para- graf hava vi underkastat detsamma en redaktionell omarbetning.

Denna paragraf är ny. Den innehåller bestämmelser om den med pre- mieringen—sammanhängande undervisande verksamheten. Den torde icke tarva särskild motivering. Att, såsom från ett förvaltningsutskott ifråga— satts, nämnden skall lämna skriftligt utlåtande över det besiktigade jord- bruket, hava vi icke ansett böra obligatoriskt föreskrivas. Givetvis står det nämnden öppet att, när den anser det lämpligt, lämna dylikt utlå— tande.

I denna paragraf, som motsvarar nuvarande 8 9, har uttryckligen före- skrivits, att besluten om prisbelöning och premielån skola uppskjutas tills premieringsresorna avslutats. Detta har skett, enär premieringsnämnden först då kan överblicka hela samlingen av besiktigade småbruk samt väga deras olika prisvärdighet och behov av premielån mot varandra under hän- synstagande till beloppet av de medel, som för året äro tillgängliga för premieringsväsendet inom området.

Är lika med nuvarande 9 %. Motsvarar nuvarande 10 ©. I stycket (1) hava föreslagits vissa ändringar. Det nuvarande systemet, att allenast nämndens resekostnader skola halveras mellan staten och hushållningssällskapen men dessa senare ensamma gälda alla dagtrakta- menten, har uppenbarligen varit för sällskapen ganska betungande. Utav vissa till oss ingivna yttranden framgår, att det understundom för trakta— mentskostnadernas skull visat sig nödvändigt att starkt forcera premie— ringsresorna, vilket varit till skada särskilt i avseende på möjligheten att därunder meddela undervisning. Vi hava ansett, att staten härvidlag bör komma sällskapen till hjälp genom att övertaga gäldandet även av halva kostnaden för dagtraktamentena. Vid sådant förhållande bör det uppen- barligen också tillkomma staten att, liksom redan nu skett beträffande resckostnadsersättningen, fastställa vissa regler, efter vilka sagda trak- tamenten högst må utgå.

Då jämväl de nuvarande bestämmelserna ifråga om resekostnadsersätt- ningen synts böra kompletteras, hava vi såsom huvudregel infört stadgan- de om att gottgörelse, varom nu är fråga, alltså avseende såväl resekost— nadsersättning som dagtraktamente, icke må i något fall utgå efter för den resande förmånligare grunder än enligt bestämmelserna i gällande all-v mänt resereglemente. Vi vilja härvid hänvisa exempelvis till bestämmel—

serna om samåkning, om halvt dagtraktamente m. m. Högsta medgivna klassen har föreslagits skola vara II 0 liksom nu.

Det har inom utredningen ifrågasatts, att de av hushållningssällskapen enligt denna paragraf meddelade bestämmelserna skola icke blott som nu delgivas lantbruksstyrelsen utan underställas denna styrelses prövning och godkännande. Vi hava dock ansett den nuvarande anordningen böra bibehållas. Därest lantbruksstyrelsen finner någon bestämmelse mindre lämplig, lärer styrelsen icke underlåta att framställa erinran därom till vederbörande hushållningssällskap. I yttersta fall äger lantbruksstyrel- sen att vid sitt förslag till Kungl. Maj:t om fördelning av statsanslaget taga hänsyn till det anmärkta förhållandet.

I denna paragraf, som motsvarar nuvarande 11 ©, hava endast vidtagits vissa jämkningar med hänsyn dels till att de allmänna premieringarna åter- komma med längre mellantid än tre år i de orter, där underdistrikten bliva flera än tre, och dels därtill att i stället för jordbrukskonsulent kan i nämnden tjänstgöra person med motsvarande utbildning.

Ett framkommet förslag att systemet med mönsterjordbruk skulle kunna vinna tillämpning även i landets mellersta och södra delar hava vi icke funnit oss böra biträda, enär något behov att därstädes införa detta system icke synts oss föreligga.

I de ovan refererade uttalandena från förvaltningsutskotten har från flera Statsbidrag. håll anförts såsom en huvudanmärkning, att de medel, som nu stå till förfo- gande för premieringsväsendet, äro i hög grad otillräckliga. Dessa medel ut- göras dels av statsbidrag och dels av sällskapens egna tillskott. De nuvarande reglerna härom återfinnas i kungörelsen den 4 oktober 1929 (351) och äro av följande huvudsakliga innehåll. Av statsmedel gäldas dels hela be- loppet av penningpris intill 120 kronor för första pris, 80 kronor för andra pris och 50 kronor för tredje pris, dels premielån intill hälften av den bei räknade kostnaden för det med lånet avsedda arbetet, dock ej till högre belopp än 125 kronor, dels ock halva beloppet av resekostnadsersättningen till ordförande och ledamot i premieringsnämnd. Av hushållningssäll- skapets medel skola gäldas dels andra hälften av nyssnämnda resekost- nadsersättning och dels alla dagtraktamenten till premieringsnämnden samt i övrigt alla de kostnader, som icke gäldas av statsmedel eller annor- ledes. Ifall sällskapet vill utdela högre pris än ovan sagts eller premie— lån utöver hälften av den beräknade arbetskostna-den, är detta alltså säll— skapets ensak. En viktig omständighet är också, att statsbidrag icke er- hålles annat än intill ett visst årligen av Kungl. Maj:t bestämt belopp för varje sällskap, vilket belopp avväges med hänsyn till' det totala, för året disponibla statsanslaget samt till de från olika sällskap inkomna fram— ställningarna om bidrag. Härvid kan uppenbarligen inträffa, att stats- anslaget icke räcker till för beviljande av hela de ansökta beloppen. I viss

Utredningen s yttrande.

män kan detta avhjälpas senare under året, därest hos något sällskap icke hela det beviljade beloppet gått åt, men detta kan endast avse jämförelse— vis obetydliga belopp.

Vad beträffar frågan om statsbidraget har till förvaltningsutskotten riktats följande fråga: »Anses bestämmelserna angående statsbidrag till åtgärder för höjandet av det mindre jordbruket tillfyllestgörande? I mot- satt fall, Vilka ändringar anses önskvärda?» De härå avgivna svaren gälla således samtliga åtgärder till höjande av det mindre jordbruket. Nästan från alla förvaltningsutskott framhålles därvid statsanslagets otillräcklig- het. Särskilt från Östergötlands och Skaraborgs län betonas, att detta haft till följd att sällskapen icke fått statsbidrag med de belopp, vartill de va- rit författninsgenligt berättigade, utan måst själva vidkännas betydligt högre bidrag än som vederbort och som de vid åtgärdernas planerande be- räknat. Beträffande särskilt premieringsväsendet framhålles från Hal- lands län, att de nu utgående premielånen vore för låga, samt anföres, att t. ex. vid anläggandet av tidsenliga gödselstäder kostnaderna ytterst säl- lan torde understiga men däremot ganska allmänt överstiga 300 kronor. Förvaltningsutskotten i Örebro och Gävleborgs län anse det önskligt, att vid premiering statsbidrag må utgå jämväl till bestridande av nämndens dagtraktamenten, varigenom nämnden bättre än hittills kunde bli i till- fälle att lämna jordbrukarna råd och hjälp ifråga om jordbrukets och husdjurens skötsel.

Vi finna för vår del uppenbart, att därest den viktiga premieringen av mindre jordbruk skall kunna vinna önskvärd utveckling, det är ofrånkom- ligt att tillgången på medel väsentligt ökas. Orsakerna till den allmänt påtalade bristen på medel kunna ligga såväl i att statsanslaget varit för litet som ock däri, att hushållningssällskapens starkt begränsade tillgån- gar icke skulle medgivit sällskapen att bestrida sin föreskrivna andel i "kostnaderna för premieringsväsendet, därest detta vunnit ökad omfatt- ning. Bägge orsakerna hava förvisso spelat in. I bägge avseendena bör också rättelse ske.

Beträffande penningprisen synes visserligen någon ändring icke tarvas. De nuvarande maximibeloppen, som gäldas helt av statsmedel, synas lämp- ligt avvägda. Allenast ett tillägg bör göras därom, att när hushållnings- sällskap beslutat utdela något för jordbruket nyttigt föremål i stället för pengar, även kostnaden härför må inom de angivna gränserna gäldas av statsmedel. .

Det nuvarande maximibeloppet, som av statsmedel må utgå till premie- lån, nämligen 125 kronor, synes däremot alltför lågt. Till förbättringar, som överstiga en beräknad kostnad av 250 kronor, kan låntagaren alltså icke erhålla premielån till halva beloppet, därest icke hushållningssäll— skapet självt tillsläpper skillnaden. I många fall torde dock en förbättring, som måste anses högst nödvändig och förtjänt att komma till stånd med

hjälp av premielån, draga större kostnad. Vi hava därför och med hänsyn därjämte till den utvidgning av premielånens användningsområde, som vi ovan föreslagit, ansett erforderligt, att statsbidragets maximibelopp ökas till 250 kronor, vilket med bibehållande av regeln om högst halva kostnaden skulle möjliggöra fullt premielån av statsmedel till företag om högst 500 kronors kostnad. Detta bleve en lättnad både för låntagaren och sällskapen.

Såsom förut motiverats anse vi, att staten skall gälda halva beloppet jämväl av dagtraktamentena till medlemmarna av premieringsnämnd under premieringsresorna.

Till premiering av mindre jordbruk har Kungl. Maj:t anvisat följande belopp för nedannämnda år.

kronor 178 700 >> 181 000 » 189 900 » 200 700.

I betraktande av de av oss förordade ändringarna i avseende å högsta premielånebeloppet samt traktamentsersättningarnas gäldande och med hänsyn tillika till angelägenheten av att utveckla denna verksamhet anse vi, att ett årligt statsanslagsbelopp av 300000 kronor till förevarande än- damål är det minsta som bör komma ifråga. Det torde dock kunna vara tillräckligt, intill dess erfarenheten fått utvisa behovet av ytterligare ök— ning.

Studieresor.

Studieresor för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor kunna. enligt nuvarande reglemente vara antingen hembygdsresor eller längre stu— dieresor. Under år 1928 anordnades dylika resor av samtliga hushållnings- sällskap utom tre (Södermanlands, Värmlands och Västmanland-s). Hemn bygdsresor för män anordnades av åtta sällskap. Antalet resor var 29, men därav kommo icke mindre än 16 på Göteborgs och Bohus läns hus- hållningssällskap. Detta sällskaps hembygdsresor räckte blott i 1 a 2 da- gar, under det att de övriga resorna av detta slag i allmänhet räckte 3 ä 4 dagar, i Norrbotten 9 dagar. Till deltagande i dessa resor hade anmält sig 502 personer, av vilka 425 »deltogo i resorna. Inom Göteborgs och Bo— hus län voro härav resp. 248 och 217. Hembygdsresor för kvinnor an- ordnades endast av fyra sällskap till ett sammanlagt antal av 5 resor. Re- sorna räckte 3 dagar, i Norrbotten 7 dagar. Av 88 sökande deltoge 78 i resorna. Längre resor för män hava år 1928 anordnats av de flesta hus- hållningssällskap, nämligen nitton, och resornas antal var 23. Tidslängden växlade mellan 4 och 16 dagar. Till dessa resor hade anmält sig 771 per—

soner, men endast 299 hade blivit antagna såsom deltagare. Längre resor för kvinnor anordnades av sju sällskap, vart och ett med en resa. Antalet ansökningar var 275, men endast 88 deltagare antogos. Inalles anordnades sålunda 63 resor av skilda slag med sammanlagt 890 deltagare. Kostnaden för resorna uppgick till 69 742 kronor, varav 34120 kronor av statsmedel och 35 616 kronor av hushållningssällskapens medel.

Av statsmedel bestridas enligt vissa detaljerade regler kostnaderna för ledares och deltagares resor inom landet dels på järnväg eller på fartyg, dels med anlitande av automobiltrafik, anordnad av staten, dels ock efter häst, med motorfordon eller rodd i den utsträckning det visat sig nödvän- digt att anlita dessa fortskaffningsmedel. I sistnämnda fall ersättes kost- naden dock allenast med ett belopp intill fem öre för varje kilometer samt under förutsättning att vederbörande hushållningssällskap till gäldande av samma kostnad tillskjuter minst lika stort belopp som statsverket. I övrigt skall sällskapet åtaga sig att gälda alla de kostnader för resorna, som icke betalas av statsmedel eller annorledes.

Till förvaltningsutskotten har under hänvisning till gällande regle- mente framställts följande fråga: >>Anses gällande föreskrifter rörande studieresor för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor ändamåls- enliga eller anses ändringar häri önskvärda: a) beträäande s. k. hembygds- resor? b) beträffande s. k. längre studieresor?»

Den sålunda framställda frågan har i yttrandet från Gotlands län lämnats obe- svarad, medan förvaltningsutskottet i Örebro län besvarat densamma med ja. För- valtningsutskotten i Kalmar norra länsdel, Hallands, Göteborgs och Bohus län samt norra delen av Älvsborgs län hava förklarat sig anse, att inga ändringar i föreskrif- terna för ifrågavarande studieresor äro av behovet påkallade eller att de icke hava något att erinra mot bestämmelserna.

Ett flertal förvaltningsutskott, nämligen de i Stockholms, Södermanlands, Öster- götlands, Kronobergs, Kalmar södra, Blekinge, Kristianstads, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, hava framhållit behovet och önskvärdheten av att bestämmelserna rörande statsbi- draget till studieresorna ändras och moderniseras i den riktningen, att ersättning jämväl kan erhållas för resor med automobilbuss. Som skäl härför har anförts, att på så sätt anordnade resor mången gång komma att ställa sig billigare än med det färdsätt, som nu praktiseras. Vidare framhålles, att färden med motorfordon möj- liggör ett bättre utnyttjande av tiden, än då resan skall ske med järnväg, och sålunda oftast är långt mera praktisk än resa med järnväg. Härigenom vinnes också möj- lighet att under färden studera sådana jordbruk och binäringar, som med hänsyn till sitt läge ej kunna medtagas i resplanen vid järnvägsresa. Vid färd å landsväg kunna också resedeltagarna erhålla en bättre uppfattning om traktens jordbruk i all- mänhet än vid resa med järnväg.

Bland de fördelar, som skulle vara förenade med att företaga studieresor med auto- mobilbuss, har också framhållits, att detta färdsätt blir billigare än resa med järn- väg. Trenne förvaltningsutskott — Östergötlands, Blekinge och Skaraborgs läns — hava också föreslagit, att såsom förutsättning eller villkor för erhållandet av er- sättning för sådan resa skall gälla, att de genom användandet av detta färdsätt uppkomna kostnaderna icke uppgå till högre belopp, än om resan företagits med sådant fortskaffningsmedel, för vilket staten enligt nu gällande bestämmelser he-

strider resekostnaderna: Å andra sidan har framhållits, att kostnaderna för resa med bilbuss i sin helhet böra bestridas av statsmedel.

Från Uppsala län anföres, att hembygdsresor icke förekomma i detta län, men bör för deltagande föreskriven högsta areal brukad jord ökas till densamma som för de längre resorna eller till 40 har.

Förvaltningsutskottet i Södermanlands län anser det vara önskvärt, att högre stats- bidrag än nu kunde erhållas för täckande av resekostnaderna, så att även mindre bemedlade jordbrukare i större utsträckning än nu kunde deltaga.

I yttrandet från Jönköpings län uttalas, att nu gällande föreskrifter äro ända- målsenliga. Därjämte framhåller förvaltningsutskottet följande.

a) Till deltagare i s. k. hembygdsresor böra framför andra uttagas innehavare av premierade jordbruk samt jordbrukare med egnahemslån. Ett visst antal del- tagare av denna kategori böra utan ansökan utses på förslag av premieringsnämnd och egnahemsnämnd. Samma bestämmelser böra gälla ifråga om hembygdsresor för kvinnor.

b) Till deltagare i längre studieresor böra uttagas innehavare av demonstrations- jordbruk samt för övrigt sådana personer, som hava särskilda förutsättningar att draga full nytta av en studieresa, t. ex. de dugligaste av de från lantmanna- och lant- hushållsskolorna utexaminerade eleverna.

Förvaltningsutskottet i Malmöhus län anför, att då studieresorna från länet alltid, då så kan ordnas, förläggas till Danmark, vållar bestämmelsen, att statsbidrag en- dast utgår till resor inom landet, att statsbidrag till studieresorna endast i ringa utsträckning kunnat erhållas inom Malmöhus län. Utskottet tillåter sig därför före- slå, att bestämmelserna om studieresor ändras så, att statsbidrag kan erhållas även för resekostnader utrikes. Även från Kristianstads län framhålles, att statsbidrag synes böra erhållas jämväl för studieresor till Danmark, från vilket land många im- pulser hämtats, som främjat det mindre jordbruket inom vårt land.

I yttrandet från Älvsborgs södra länsdel framhålles som ett önskemål, att större statsbidrag bör utgå för såväl hembygdsresor som längre studieresor. Även för- valtningsutskottet i Värmlands län anser det vara önskvärt, att högre statsbidrag än nu kunde erhållas för täckande av resekostnaderna, så att även mindre bemedlade jordbrukare i större utsträckning än nu är fallet kunde deltaga i studieresorna.

Från Gävleborgs län anföres, att beträffande föreskrifterna för studieresor har intet annat behov av ändring i nu gällande föreskrifter visat sig, än att, då det gäl- ler längre studieresor till avlägset belägna orter, resenärerna borde sammankallas en dag, innan själva resan begynner, för att av reseledaren förberedas till resan. Detta bör ske på så sätt, att reseledaren redogör för vad som å vart och ett av de ställen, sOm komma att besökas, särskilt skall studeras, t. ex. föreningsväsendet, nöt- kreatursskötseln, svinskötseln, försöksverksamheten, avdikningen, lantbruksekono- mien, betesvården, byggnaderna, gödselvården, elektrifieringen o. s. v. Han bör härvid ock redogöra för, vilka åtgärder från det allmännas eller hushållningssäll- skapets sida vidtagits för att hjälpa jordbrukarna i det ena eller andra avseendet. I trakter, där jordbruk och kreatursskötsel stå högt eller där deltagarna kunna be- räknas vara vana vid att resa och iakttaga, torde den åsyftade undervisningsdagen vara onödig, men ej så där deltagarna huvudsakligen komma från i vidsträckta skogsbygder spridda byar eller gårdar. Envar torde nog erkänna, att om man skall få full nytta av en långväga resa, bör man, innan resan påbörjas, taga så nog- grann kännedom som möjligt om vad man på de främmande orterna söker att få se och studera. Skulle ändring i antydd riktning komma att göras i föreskrifterna för studieresor, komme detta ju uppenbarligen att bidraga till att även reseledaren mera noga än hittills måste förbereda resorna, vilket också otvivelaktigt komme att bidraga till ett ökat resultat av desamma.

Utredningens yttrande.

14 5.

Förvaltningsutskottet i Västernorrlands län framhåller, att upprätthållandet av skillnaden mellan s. k. hembygdsresor och längre studieresor torde vara mindre lämplig. Hembygdsresorna skulle givetvis vinna ökat intresse, om desamma ut- sträcktes till något angränsande län. Villkoret att vederbörande hushållningssäll- skap skall hava tillskjutit minst samma belopp, som sökt statsbidrag för kostna- derna för färd efter häst, med motorfordon eller medelst rodd, torde lämpligen böra ersättas med bestämmelser att ifrågavarande kostnad skall hava täckts på annat sätt än med statsbidrag. Ej få jordbrukare torde nämligen vara villiga att själva bestrida dylika kostnader, som, om resorna anordnas med anlitande av bussar, ställa sig relativt billiga. Åtminstone Västernorrlands läns hushållningssällskaps ekonomi tillåter icke att i önskvärd utsträckning lämna bidrag till dylika resekost- nader.

I de nu refererade yttrandena har, som synes, berörts såväl reglementets bestämmelser om studieresor som ock kungörelsens stadganden om stats- bidrag. Sistnämnda stadganden beröras ytterligare i svaren på den Sär— skilda frågan till förvaltningsutskotten angående statsbidraget. Vad som från dessa svar redan under avdelningen om premieringsväsendet medde- lats angående den allmänna uppfattningen om statsanslagets otillräcklig- het gäller även ifråga om studieresor. Beträffande statsbidragenvtill dy— lika resor må ur dessa svar särskilt omförmälas följande. Från Östergöt- land föreslås, att hälftendelningen i sista punkten av kungörelsens stad- ganden härom måtte ändras därhän, att staten betalar 3/i och sällskapet 1/4. Från Kalmar läns norra del framföres önskemålet, att statsbidrag må utgå till hela kostnaden för motorfordon, även då resan företages med dylikt fordon å sträckor, där järnväg visserligen kan användas men resa med motorfordon blir billigare och lämpligare. Från Kalmar södra länsdel uttalas, att statsbidrag till rikligare stipendier till studieresor för del- tagare i småbrukskurser och i småbrukspremiering vore önskvärda. För- valtningsutskottet i Gotlands län påyrkar, att hela föreskriften om att i visst fall sällskapet skulle tillskjuta minst lika belopp som statsverket måtte utgå. Från Örebro län framhålles, att statsbidrag må utgå jämväl för resa med bil eller buss, varmed torde avsetts sådana fall, då det icke visat sig direkt nödvändigt att anlita dessa fortskaffningsmedel.

Vi hava omarbetat reglementets bestämmelser angående studieresor och få under hänvisning till det vid detta betänkande fogade reglementsför- slaget anföra följande motivering.

Motsvarar 12 å i nuvarande reglemente. I första stycket har tillagts, att besöken kunna avse även välskötta skogar. Nuvarande andra stycket har uppdelats. Beträffande hembygdsresorna har uttryckligen betonats dessa resors syfte att påvisa sådant, som kan vara till gagn för driften av ett mindre jordbruk i besökarnas hemort. Såväl de lokala för— hållandena som småbrukets speciella omständigheter böra nämligen ge dessa resor deras karaktär. Med hänsyn till skogsskötselns omnämnande i första stycket är det tydligt, att vid en hembygdsresa även sådan skogs- skötsel kan och bör studeras, som är av betydelse för ett med skog försett

mindre jordbruk i orten. Dessa hembygdsresor synas i främsta rummet böra uppmuntras. De längre studieresorna torde merendels hava ett mera allmänt syfte i avseende å därunder bedrivna jordbruksstudier. Med hän- syn såväl härtill som till att dessa resor äro jämförelsevis dyrbara, hava vi ansett det böra framhållas, att till deltagare i sådana resor böra anta- gas endast sådana personer, som äro i besittning av nödiga förkunskaper och därför kunna förväntas skola få verkligt utbyte av en dylik resa. Vi hava tillagt, att dylik resa må kunna ske jämväl till Finland.

Motsvarar nuvarande 13 %. Allmän plan för resorna bör vara fast- ställd av vederbörande lantbruksundervisningsnämnd. Antagandet av deltagare bör ske efter samråd med nämnden för premiering av mindre jordbruk och egnahemsnämnden. Detta sammanhänger med att vi i 16 % föreslå, att företräde skall ges innehavare .av premierade småbruk och egna- hemslåntagare samt dessas familjemedlemmar.

Vi hava därjämte föreslagit, att i resplanen må kunna inrymmas sär— skild tid för föredrag och diskussion, vare sig före eller efter själva resan. Ett dylikt tillfälle att före resans början giva en orienterande översikt över de jordbruksfrågor, som det är avsikten att under resan främst stu— dera. samt att efter dess slut giva en sammanfattning av de lärdomar, som resan givit, synes kunna utgöra ett värdefullt tillskott till resans re- sultat för deltagarna däri. Det är uppenbart, att även under själva resan ledaren bör så mycket som möjligt påvisa och förklara det som är av in— tresse samt besvara frågor därom.

Denna paragraf motsvarar nuvarande 14 ©. Tredje stycket är tillagt. Det torde här böra anmärkas, att de studieresor, som enligt reglementena för vissa Skolor böra företagas med skolornas egna elever, icke avses i nu ifrågavarande reglemente utan böra anordnas och bekostas i annan ord— nmg.

Vad därefter vidkommer de i kungörelsen innefattade reglerna för stats- bidrag till studieresor hava vi ansett dem böra undergå vissa jämkningar.

Vid studieresa, som äger rum till Danmark, Norge eller Finland, synes visst statsbidrag böra utgå även för resan inom det främmande landet. Vi hava emellertid, bl. a. på grund av svårigheten beträffande kontroll över reseräkningarna, ansett sådant bidrag böra gälla endast järnvägsresa. Därjämte synes ersättning böra medgivas för resa medelst fartyg till det främmande landet och åter.

I avseende å färd med motorfordon, efter häst eller medelst rodd har den ändring vidtagits, att statsbidrag må utgå, icke blott som nu i den mån det visat sig nödvändigt att anlita dessa fortskaffningsmedel, utan i den mån sådant visat sig lämpligt. Vi instämma nämligen i den från flera håll uttalade uppfattningen, att en studieresa kan på ett särdeles fördelak- tigt sätt anordnas medelst gemensamt förhyrd automobilomnibus eller an- nat motorfordon. Resan kan härigenom planläggas ändamålsenligare och

15 %.

Kombination av studieresor och undervis-

ningskurse'r.

tiden bättre utnyttjas. Deltagarna få också under färden bättre tillfälle att iakttaga lantbrukets tillstånd i de genomresta trakterna. I regel torde dy— lik gemensam färd icke heller bli dyrare än järnvägsresa; i många fall blir den billigare. För närvarande bidrager staten till dylik resa med högst 5 öre för kilometer för varje deltagare under förutsättning att hushåll- ningssällskapet tillskjuter minst lika mycket. Denna bestämmelse har visat sig vålla sällskapen stora kostnader och torde i icke ringa mån ut- gjort en anledning för sällskapen att ålägga sig viss återhållsamhet vid anordnandet av studieresor. Dylika resor äro dock, när de äro väl plan- lagda och genomförda, ett av de allra bästa undervisningsmedlen för praktiska lantbrukare. Vi hava därför ansett det angeläget, att statens bidrag ökas, och föreslå, att maximibidraget pr kilometer ökas till 7 öre samt att till följd härav det föreskrivna ortsbidraget sänkes till att mot— svara minst hälften av statens kostnad. Själva den kilometerkostnad, varifrån beräkningen utgår, blir ungefär oförändrad. Nu är den 5 + 5 = 10 öre och skulle bli 7 + 3'5 : 10'5 öre. I betraktande av att resorna böra såvitt möjligt företagas med omnibus eller liknande fordon, som rymmer ett större antal deltagare, och då resorna fortgå över så pass lång väg- sträcka, att avgiften bör kunna utgå efter fallande skala eller efter sär- skilt avtal, bör nämnda maximikostnad i regel vara fullt tillräcklig.

Vi hava i överensstämmelse med ordalagen i kungörelsens 1 % tillagt, att ortsbidraget kan tillskjutas icke blott av hushållningssällskapet utan även »annorledes». Härigenom beredes möjlighet att i ortsbidraget in- räkna exempelvis även den andel i färdkostnaden, som tilläventyrs må tillskjutas av föreningar eller enskilda.

Ett spörsmål, som under våra överläggningar i detta ämne uppkommit, har gällt kombination av studieresor och undervisningskurser. Vi hava därför till förvaltningsutskotten riktat en fråga, huruvida dylik kombi- nation förekomme inom vederbörande hushållningssällskaps område samt huruvida, ifall så icke hittills skett, skäl till sådan kombination ansåges föreligga.

Denna fråga har från Gävleborgs län redan besvarats i samband med närmast föregående. Förvaltningsutskotten i Stockholms, Östergötlands, Blekinge, Malmö- hus och Hallands län, Älvsborgs södra länsdel och Västerbottens län hava meddelat, att någon kombination av studieresor och undervisningskurser hittills icke förekom- mit inom resp. hushållningssällskaps områden. De båda förstnämnda utskot- ten hava samtidigt förklarat sig anse, att särskilda skäl för en sådan kombination ej synas föreligga. Från Blekinge anföres, att nuvarande bestämmelser anses lämp- liga, och från Älvsborgs södra länsdel, att det torde icke passa att kombinera studie- resa och undervisningskurser. Utskottet i Malmöhus län framhåller, att det ej an- setts lämpligt med ifrågavarande kombination, då studieresorna förläggas till som- maren, till följd varav deltagarna ha svårt att vara hemifrån en längre tid. Åt samma uppfattning gives uttryck i yttrandet från Halland, där det säges, att då studieresorna städse förläggas till sommartiden och upptaga avsevärd tid, skulle kur-

ser i samband med dem med visshet icke vinna tillslutning. Jämväl från Västerbot— tens län påpekas, att svårigheter torde möta att anordna kombination av studieresa och undervisningskurs.

Förvaltningsutskotten i Älvsborgs norra länsdel och Värmlands län meddela, att studieresorna inom resp. län hittills icke kombinerats med undervisningskurser, och hålla utskotten före, att så endast undantagsvis lämpligen kan förekomma eller bör ske. Från Kalmar norra länsdel anföres, att en väl planlagd studieresa tar del- tagarnas hela uppmärksamhet och krafter i anspråk, varför undervisningskurser, som anordnas under resan eller omedelbart efter densamma, torde lämna ett mindre gott resultat. Utskottet i Gotlands län erinrar, att förhållandena för länet i viss mån ligga annorlunda till än i de flesta andra län, beroende på det egna länets ringa utsträckning samt de dyrare resorna, så snart andra orter skola besökas. En sådan resa (till fastlandet) kan ej kombineras med en undervisningskurs, då deltagarnas bortovaro från hemmet skulle bliva alltför lång, om så skedde. Hembygdsresorna betraktas ju halvt som nöjesresor och kunna ej heller lämpligen förenas med kurser; kortare orienterande föredrag av reseledaren eller annan person böra ju hållas vid lämpliga tillfällen och demonstrationer.

Inom Kristianstads läns hushållningssällskaps område hava ej heller studieresor kombinerats med undervisningskurs. Förvaltningsutskottet förmenar, att skäl härför ej synes föreligga utom i det fall, att undervisningskurs med särskilt antagna elever anordnas och att i programmet för dylik kurs ingår studieresa, antingen till fram— stående jordbruk eller till framstående utövare av den binäring, kursen omfattar.

Hushållningssällskapet i Göteborgs och Bohus län har hitintills icke kombinerat studieresor med undervisningskurser. Dock har frågan om kombination mellan un- dervisning för särskilt antagna elever och längre studieresor blivit föremål för över- läggning, och torde förvaltningsutskottet i sinom tid upptaga denna fråga till be- handling.

Förvaltningsutskottet i Skaraborgs län meddelar, att studieresorna ej kombinerats med undervisningskurser, men att däremot sällskapets kurser i betesskötsel hittills alltid kombinerats med en kortare studieresa till egendomar med välskötta betes- marker. Kombinationen av studieresor och undervisningskurser synes ej lämplig, men väl är det ett önskemål att kunna bereda eleverna vid lantmanna- och lant- hushållsskolorna tillfälle att under lärares ledning göra en studieresa, om än kort, för beseende av välskötta småbruk m. m. inom eller utom länet. En dylik studie- resa kunde vara en lämplig och lärorik avslutning jämväl för deltagarna i fasta små- brukarkurser. Förutsättningen för att sådana studieresor skola komma till stånd är emellertid, att statsanslag för ändamålet ställes till förfogande.

Från Västmanlands län upplyses, att någon kombination av kurser och resor icke förekommer i annan mån än att hushållningssällskapet årligen anordnar s. k. dc- monstrationskurser ute i det fria, varvid deltagarna under ledning av jordbruks— konsulenten och länsjägmästaren eller annan ledare allt efter de lokala förhållan- dena och tillgången på demonstrationsmaterial erhålla undervisning i sådana äm- nen, som lämpa sig för denna undervisningsform. Kurserna ifråga ingå som ett led i sällskapets undervisning för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor och hava i regel anordnats i samråd med sällskapets underavdelningar i socknarna och ortens J. U. F.-avdelning.

Några studieresor i samband med undervisningskurserna hava ej heller varit an- ordnade i Kopparbergs län men väl kortare exkursioner i kringliggande bygder, sär- skilt beträffande undervisningen i skogsskötsel. Tiden för hållande av undervis— ningskurser är i detta län begränsad till två kortare perioder av året, vadan någon tid till studieresor i samband med kurserna ej står till buds. För övrigt finner för- valtningsutskottet för sin del en sådan anordning ej lämplig i detta län.

Inredningens yttrande.

I Västernorrlands län hava studieresorna icke kombinerats med undervisnings- kurser i annan mån, än att dels viss undervisning lämnats vid besök å lantmanna- skolor och dels reseledaren före resans avslutning plågar med deltagarna genomgå de anteckningar över resorna, som förts av deltagarna, samt därvid särskilt fram- hålla de viktigaste lärdomarna.

De av hushållningssällskapet i Norrbottens län anordnade studieresorna hava alltid upptagit besök vid länets försöksgårdar, vilka då demonstrerats av sakkunnig per- son. Några särskilda kurser hava ej kombinerats med resorna. Tiden torde i all- mänhet icke tillåta detta. Den korta sommartiden i nordligaste Norrland tillåter för jordbrukaren endast en rnycket begränsad bortovaro från det egna arbetet

Förvaltningsutskotten i Uppsala, Södermanlands och Örebro län meddela, att stu- dieresorna från resp. län, då så lämpligen kunnat ske, kombinerats med del- tagande i någon kortare kurs, anordnad av svenska mosskulturföreningen eller annan förening med speciellt syfte. Utskottet i Södermanlands län framhåller, att det anser en dylik anordning lämplig för höjandet av utbytet av resorna.

Från Jönköpings län anföres, att flertalet av de undervisningskurser, som hus- hållningssällskapet under de senare åren anordnat vid länets lantmanna- och lant- hushållsskolor, hava kombinerats med studieresor. Dessa resor hava utgjort av- slutningen av kursen och hava just därigenom varit till mycket stor nytta. För- valtningsutskottet i Kronobergs län meddelar, att kombination skett beträffande vissa kurser och reson son1 hushålhnngssänskapet anordnade sonnnaren 1928, och än detta synes erbjuda vissa fördelar. Undervisningen blir givetvis mera levande, om den kompletteras genom praktisk demonstration.

Slutligen har förvaltningsutskottet i Kalmar läns södra del som sin mening ut- talat, att småbrukarkurser för särskilt antagna elever böra kombineras med under sommaren företagen två dagars hembygdsresa.

För vår del anse vi att, där en kombination av undervisningskurs och studieresa lämpligen låter sig praktiskt genomföra, densamma skulle innebära avsevärda fördelar. Resan kommer då att utgöra så. att säga en illustration till det som inhämtas under kursen. I betraktande av de från flera håll påpekade svårigheterna att åstadkomma en dylik kombination hava vi emellertid icke ansett några särskilda föreskrifter i dylikt syfte böra inflyta. i reglementet. Statsbidrag till en i kombination med under— visningskurs anordnad studieresa kan givetvis erhållas enligt de allmänna reglerna för dylika resor.

Såsom förut erinrats, är här icke fråga om sådana studieresor, som an— ordnas enbart för elever vid lantmannaskola, lantbruksskola eller lanthus- hållsskola i omedelbart samband med undervisningen vid skolan.

De till studieresor under senare år av Kungl. Maj:t anvisade statsbi— dragsbeloppen hava utgjort:

år1926 .. . .. . kronor 23600 » 1927 » 1928 » 1929

Då vi, såsom förut anförts, hålla före, att dessa studieresor äro en under— visningsform av synnerligen stor betydelse och med särdeles gagneliga verkningar samt då vi föreslagit vissa utvidgningar av statens bidrags- plikt, anse vi oss böra föreslå, att det årligen behövliga anslaget tills- vidare beräknas till 60000 kronor. Erfarenheten torde få utvisa, i vad mån detta belopp behöver höjas.

Undervisning.

De i reglementet för åtgärder till höjande av det mindre jordbruket av- sedda undervisningskurserna äro av flera slag. En huvudtyp innefattar kurser, avsedda för en större allmänhet, vilka kurser skola pågå minst 6 dagar, dock att kurs, avsedd enbart för kvinnor, må omfatta kortare tid, minst 3 dagar. En annan huvudtyp utgöres av kurser för särskilt antagna elever. Av denna huvudtyp finnas två slag, nämligen dels kurser, huvud- sakligen avsedda för män, ehuruväl de stå öppna även för kvinnor, samt dels kurser avsedda enbart för kvinnor. Det förra slaget av kurser delas i sin tur i längre kurser på minst två, högst sex veckor, varvid huvuddragen av jordbruksläran och husdjursskötseln genomgås, samt specialkurser i minst 6, högst 12 dagar. Även de rent kvinnliga kurserna för särskilt an- tagna elever kunna vara av två slag, nämligen dels husmoderskurser med mera allmänt undervisningsprogram och räckande minst två, högst sex veckor, och dels specialkurser på minst 6, högst 12 dagar. Hushållningssäll— skap kan dock med Kungl. Maj:ts medgivande meddela undervisning, var- om nu är fråga, .i kurser av kortare varaktighet, än här ovan angivits, eller eljest i annan form. Denna utväg att anordna kurserna med större frihet har använts av de flesta hushållningssällskap i stor utsträckning.

Undervisningskurser enligt reglementet anordnades under år 1928 av samtliga hushållningssällskap utom Örebro läns. Såväl kurstyperna som antalet kurser voro mycket växlande. Det är emellertid omöjligt att in- rangera de i lantbruksstyrelsens tryckta berättelse redovisade kurserna under reglementets olika typer och slag av kurser, enär berättelsens ter- minologi och uppställning icke sammanfalla med reglementets. Enligt be— rättelsen förekommo 12 dagars kurser för manliga elever endast hos fem hushållningssällskap och till ett sammanlagt antal av 10. Åtminstone de i Södermanland hållna 6 kurserna voro avsedda för allmänheten och icke blott för särskilt antagna elever. I berättelsen redovisas därjämte såsom jordbrukskurser (icke specialkurser) dels icke mindre än 86 kurser om 6 dagar hos 18 hushållningssällskap och dels 83 ännu kortare kurser hos 11 sällskap. Enligt samma berättelse höllos år 1928 av 11 hushållningssäll- skap 57 specialkurser för män och kvinnor, redovisade såsom trädgårds— kurs, beteskurs, bokföringskurs, kurs i fjäderfäskötsel, mjölkningskurs

Reglementet.

eller täck—dikningskurs. Av dessa kurser höllos icke mindre än 25 inom Jönköpings län. Enbart för kvinnor avsedda specialkurser höllos samma år till ett antal av 111 utav 15 hushållningssällskap, därav 25 kurser i Norrbottens, 21 i Västerbottens, 15 i Malmöhus län 0. s. v. Det största an- talet synes hava varit konserveringskurser. Därjämte förekomma små- brukskurs, ostberedningskurs, fruktpackningskurs, slaktkurs. Ett stort an— tal (37 st.) rubriceras såsom husmoderskurser, ehuru sådana kurser utgöra en särskild, från specialkurser skild kursform.

Kostnaderna för denna undervisning uppgingo inalles år 1928 till 107 571 kronor, varav 49 656 kronor utgjorde statsbidrag och 57 915 kronor gäldades av sällskapen. Enligt kungörelsen om statsbidrag bidrager sta— ten med högst hälften av den summa, vartill kostnaderna uppgått. Att i verkligheten statens andel stannat rätt långt under hälften synes tyda på att statsanslaget icke räckt till för att bestrida hela den kostnadsandel, som högst bort falla på staten. För år 1929 har Kungl. Maj:t för ändamå- let anvisat 62200 kronor.

Under hänvisning till det före utfärdandet av reglementet den 4 okto- ber 1929 gällande reglementet av den 1 juni 1923 har till förvaltningsut- skotten riktats följande frågor: »Anses gällande bestämmelser för den av hushållningssällskapen bedrivna och med statsbidrag understödda under— visningen genom kurser vara lämpliga och effektiva? I motsatt fall, vilka ändringar anses önskvärda?»

På den förstnämnda av dessa frågor hava förvaltningsutskotten i Uppsala och Västerbottens län svarat ja. Utskotten 'i Skaraborgs, Värmlands och Kopparbergs län hava förklarat sig anse, att ifrågavarande bestämmelser äro lämpliga och effek- tiva. Förvaltningsutskottet i Östergötlands län har i stort sett ingen erinran att göra mot nu gällande bestämmelser för den av hushållningssällskapet bedrivna och med statsbidrag understödda undervisningen genom kurser. Från Älvsborgs norra länsdel anföres, att gällande bestämmelser för undervisningskurser giva tillfälle till kurser av åtskilliga typer och anses lämpliga. Utskottet i Västmanlands län gör som svar på frågan det uttalandet, att bestämmelserna ifråga i stort sett äro till- fyllest, och utskottet i Gävleborgs län anser bestämmelserna vara tillfredsställande, enär hushållningssällskapen jämlikt 22 %, mom. 4zo i reglementet ägde möjlighet att i tillräcklig mån anpassa kurserna efter sig företeende behov och förhållanden.

Några av de förut nämnda förvaltningsutskotten hava emellertid samtidigt med sina ovan refererade uttalanden framställt vissa önskemål. För dessa liksom också för av åtskilliga andra utskott framförda synpunkter och önskemål redogöres i det följande.

Ett flertal förvaltningsutskott, nämligen de i Södermanlands, Östergötlands, Kal- mar södra, Älvsborgs södra, Värmlands, Kopparbergs, Västernorrlands och Norrbot- tens län, hava framhållit önskvärdheten av att statsunderstöd beviljas jämväl för kurser i speciella ämnen eller ämnesgrupper, såsom i rationell betesskötsel, utfö- rande av cementerade gödselvårdsanläggningar och andra cementarbeten, täckdik- ningskurser, kortare ladugårdsskötarkurser, kurser i får- och f jäderfäskötsel, mjölk- ningskurser, smörberedningskurser, kurser i trädgårdsskötsel samt tillredning och konservering av trädgårdsalster, trädbeskärningskurser samt kurser för småbrukar- hustrur. Åtskilliga utskott hava särskilt framhållit, att sådana specialkurser som

vissa av de ovan nämnda säkerligen äro av stor betydelse och kunna bliva mycket gagneliga för jordbrukarna. Från Örebro län har därjämte framhållits, att såväl teoretisk som praktisk undervisning bör meddelas i dessa specialkurser.

Förvaltningsutskottet i Stockholms län anför, att det torde kunna ifrågasättas, huruvida ej reglementet generellt borde medgiva anordnandet av kortare _ exem- pelvis tredagars __ undervisningskurser av det slag, som avsåges i reglementets & 22, mom. lzo. Härigenom kunde kurserna komma att beröra större områden pr år. än vad f. n. är fallet.

Från Södermanlands län meddelas, att inom hushållningssällskapets område har hittills förekommit den form av undervisningskurser, som i 5 22 av reglementet betecknades med 1:o, vilka kurser pågått under tolv dagar med ett föredrag varje kväll. Dessa kurser anser förvaltningsutskottet såväl till sin omfattning som sin form vara synnerligen väl lämpade att bidraga till jordbrukets utveckling, särskilt ifråga om att sporra jordbrukarna till att följa med sin tid. Dessa kurser hade haft och hade allt fortfarande mycket stor betydelse för de jordbrukare, som redan hade ett eget jordbruk och därför ej kunde bevista längre, fasta kurser vid skolor. Kur- serna i Södermanlands län ha i regel varit mycket talrikt besökta och i övrigt om- fattats med stort intresse av den jordbrukande allmänheten.

Förvaltningsutskottet i Östergötlands län framhåller, att enligt utskottets uppfatt- ning är ifrågavarande undervisningsverksamhet att anse som ett synnerligen viktigt led i hushållningssällskapets åtgärder för jordbrukets befrämjande. Under sådana förhållanden vore det mycket önskvärt, att kursernas antal kunde göras betydligt större än för närvarande. Till följd av de alltför otillräckliga anslag, som hushåll- ningssällskapet hittills kommit i åtnjutande av för denna sin verksamhet, har det nödgats avstå ifrån en sålunda välbehövlig utvidgning. Det framstår därför som ett bestämt önskemål, att staten genom ökad anslagsgivning sätter sällskapet i tillfälle att tillgodOSe de krav på undervisning, som i mycket hög grad föreligga.

I yttrandet från Jönköpings län anföres följande:

a) De i 5 22, mom. lzo av reglementet nämnda undervisningskurserna för en större allmänhet böra bibehållas.

b) De nu gällande bestämmelserna för undervisningskurser, avsedda för särskilt antagna manliga elever, hava, enär medel hittills stått till förfogande för blott en eller annan Sådan kurs, icke varit nog effektiva. För att den stora massan av jord- brukare skall kunna nås av dylik undervisning, är det ett oundgängligt villkor, att hushållningssällskapens statsanslag för detta ändamål ökas till sådant belopp, som erfordras för behövligt antal kurser årligen. Enligt nuvarande reglemente böra un- dervisningskurser av detta slag vara förlagda till med statsmedel understödd lant- mannaskola eller lantbruksskola eller annan lämplig plats, där ett välskött mindre jordbruk eller småbruk är att tillgå för demonstrationsändamål. Denna bestämmelse bör alltjämt bibehållas. Liknande undervisningskurser för särskilt antagna kvinnliga elever böra anordnas vid lantmanna- eller lanthushållsskolorna. Det vore höge- ligen önskvärt, att minst en sådan kurs på två veckor anordnades under vintern och två eller flera kurser under sommaren.

Förvaltningsutskottet i Kronobergs län framhåller, att reglementet möjliggör un- dervisning av skiftande art och i flera former och har, på det hela taget, visat sig ändamålsenligt. Utskottet vill dock uttala det önskemålet, att hushållningssällska- pen lämnades ån större frihet med hänsyn till kursernas form och varaktighet, utan att särskild framställning behövde göras hos Kungl. Maj:t.

Från Kalmar norra länsdel påpekas, att i 5 22, mom. 4zo av reglementet intagen bestämmelse, att hushållningssällskap, som önskar, att undervisningen meddelas i annan ordning, än reglementet föreskriver, äger därom hos Kungl. Maj:t göra särskild framställning, synes innebära möjlighet för sällskapen att beträffande dy-

lika undervisningskursers anordnande få de synpunkter därå, som inom de olika områdena kunna ifrågakomma, tillgodosedda. Utskottet i länets södra del ger också uttryck åt en liknande uppfattning, nämligen att reglementet medger hållande av kurser i en för orten önskvärd omfattning. Därjämte framhålles, att de stipen- dier, som få åtnjutas av deltagare i kurser för särskilt antagna elever, böra avvägas i syfte att hela kostnaden täckes för dem, som vistas borta från hemmet under den tid, kurs pågår.

I yttrandet från Gotland anföres, att några egentliga svårigheter torde ej nu- varande bestämmelser ha förorsakat. Det borde överhuvud taget vara ganska obe- hövligt att uppställa vissa kurstyper; varje hushållningssällskap bör ha frihet att efter ortens behov anordna kurser, dock enligt av lantbruksstyrelsen godkänd plan.

Förvaltningsutskottet i Blekinge påpekar, att man visserligen skulle kunna tänka sig, att i reglementet flera olika slag av kurser, än vad nu är fallet, upptagas och att bestämmelser härför preciserades. Men tack vare bestämmelserna i 55 21 och 22 av ifrågavarande reglemente synes tillräcklig elasticitet redan finnas i detsamma.

Förvaltningsutskottet i Kristianstads län anser, att tiden för de kurser, som av- säges i 22 %, 1:o, borde omfatta minst 3 dagar. Utskottet har _ säges det __ icke förbisett, att detta enligt mom. 4:o kan medgivas. I övrigt synas gällande bestäm- melser icke giva anledning till erinran.

Från Malmöhus län omförmäles, att utskottet anser, att större frihet bör lämnas vid anordnandet av undervisningskurser, så att de med avseende å program och längd kunna anpassas efter vid varje tillfälle förekommande behov.

För Hallands läns vidkommande hava _ enligt yttrandet __ de kurser, som om- förmälas uti 22 %, 1:0 och 2:0 av ifrågavarande reglemente, visat sig hava haft en lycklig inverkan och, beträffande först avsedda slaget av kurser, räknat även gan- ska många kvinnliga deltagare. Kurser enligt 3:0 i förenämnda paragraf hava icke hållits inom länet, och något omdöme om dylika kan sålunda icke avgivas.

Från Göteborgs och Bohus län meddelas, att undervisningskurser enligt 22 &, 1:o av reglementet hava varit den undervisningsform, som inom hushållningssällskapets område mest blivit tillämpad. Mot kursformen har icke funnits anledning till någon anmärkning. Visserligen har förvaltningsutskottet under senare år på grund av antalet framställningar om kurser måst tudela ö-dagarskurserna till 3-dagars, enär man icke kunnat på annat sätt tillmötesgå framställningarna. Undervisningskur—- ser för särskilt antagna manliga elever ha ännu icke kommit till användning inom sällskapets område, men förvaltningsutskottet håller för sin det före, att sådana kurser lämpligen kunna komma till användning dels vid lantmannaskola, dels vid välskött egendom, och frågan torde komma under förvaltningsutskottets vidare be- handling. Kurser för särskilt antagna kvinnliga elever enligt mom. 3:o hava icke heller anordnats, vilket måhända till största delen varit beroende på saknad av lämpliga undervisningskrafter. Enligt mom. 4:0 har hushållningssällskapet an- ordnat ett flertal kurser, och detta moment finner utskottet innebära så stora möjligheter att planlägga kurser på för varje ort erforderligt sätt, att någon ytter- ligare komplettering av reglementet ifråga om planer för ambulatorisk undervis- ning icke synes föreligga.

Förvaltningsutskottet i Skaraborgs län konstaterar också, att reglementets be- stämmelser medge undervisningens ordnande på ett flertal olika sätt, och däri ligger enligt utskottets mening deras styrka. Särskilt genom stadgandet i 22 &, 4:o är en utomordentligt värdefull rörelsefrihet beredd för hushållningssällskapen att kunna anpassa dessa undervisningskurser efter resp. orters behov och förhållanden, och glädjande nog har denna rörelsefrihet visat sig vara tillfinnandes ej endast på papperet. Utskottet i Örebro län framhåller som sin uppfattning, att skola de jordbruks-

kurser, som pågå flera dagar. medföra tillräcklig nytta, böra de i möjligaste mån kombineras med demonstrationer och övningar. _

Från Västmanlands län uttalas det önskemålet, att sällskapet måtte erhålla något vidgad frihet ifråga om anordnandet av olika slag av kurser. Därjämte framhålles, att i samband med nu pågående utredning bör undersökas, huruvida icke grunderna för statsbidragets utgående skulle kunna ändras i sådan riktning, att de sällskap, som icke av egna medel äro i tillfälle att anvisa tillräckligt stora belopp för denna verksamhet, om möjligt skulle kunna erhålla högre statsbidrag, än vad nu är fallet.

Förvaltningsutskottet i Västernorrlands län framhåller, att beträffande undervis— ningskurs, avsedd för större allmänhet, torde villkoret, att kursen ifråga skall om- fatta minst sex dagar, böra utgå. För att kunna anordna ambulerande kurser i mindre samt mera avsides belägna byar i Norrland utan alltför stora kostnader kan nämligen en kurstid av tre dagar i undantagsfall böra förekomma. I Norrland, där kvinnorna i övervägande grad handhava ladugårdsskötsel, torde det ej heller vara nödvändigt att såsom nu föreskriva, att en dag särskilt skall vara avsedd för kvinnor. Undervisningen på de områden, som intressera kvinnan, bedrives inom detta län i regel under vissa timmar så gott som varje undervisningsdag på sådan tid, att de, som hava hem eller ladugård att sköta, kunna få tillfälle bevista den— samma. För att undervisningskurserna skola skänka deltagarna mera varaktig be- hållning, vore det lämpligt, att vederbörande undervisare ålades i skriftlig form avfatta en resumé över resp. föredrag i och för tryckning och utdelning till kursdeltagarna. För detta läns vidkommande vore det av värde, om särskilda an— slag kunde erhållas till specialkurser för trädgårdsskötsel samt konservering och till- redning av trädgårdsalster.

I yttrandet från Norrbottens län lämnas en utförlig redogörelse för de kurser, som hållits inom länet, och för de erfarenheter, som därvid vunnits. Yttrandet är av följande lydelse:

»Bestämmelserna i Kungl. Maj:ts reglemente den 1 juni 1923 (nr 244) 5 22, punkt 4:o hava hittills givits en sådan vid tolkning, att det för hushållningssäll- skapet varit möjligt att anordna de olika slag av kurser, som hushållningssällskapet funnit lämpliga. Skulle en snävare tolkning framkomma, vore det givetvis lämpligt, att flera slag av kurser upptoges i reglementet.

Inom Norrbottens län ha kurserna enligt punkt lzo i 5 22 visat sig vara av den allra största betydelse för jordbrukets utveckling. Sådana sexdagarskurser för en större allmänhet hava nu pågått i 25 år inom länet och äro fortfarande lika popu- lära och mottagas alltjämt med lika stort intresse och livlig tillslutning av åhörare. Dessa kurser hava varit det bästa medlet för agitationen för en ändamålsenlig jord- bruksdrift. Och detsamma kan sägas om i samma punkt nämnda kurser om minst 3 dagar för enbart kvinnor, vilka pågått sedan 1922, kombinerade med demonstra- tioner på förmiddagarna.

Emellertid har behovet av tredagarskurser för en större allmänhet i likhet med förstnämnda sexdagarskurser gjort sig gällande i sådana byar, där tillräcklig till- slutning till sexdagarskursen ej kan erhållas. Sådana hava begärts i enlighet med punkt 4:0 och även beviljats. Även dessa kurser hava pågått sedan gammalt och visat sig hava i det närmaste samma betydelse som sexdagarskurserna. Punkt 1:o skulle ju därför lämpligen kunna ändras, så att tiden för dessa slags kurser sättes till minst 3 dagar.

Kurser enligt punkt 2:0 och punkt 3:o a) hava av hushållningssällskapet anordnats i rätt stor omfattning före kriget. Sedan dess har emellertid tillräcklig tillslutning till dessa kurser icke erhållits. Möjligheten till anordnandet av dylika kurser bör dock givetvis stå kvar.

414 Dessutom har hushållningssällskapet sedan lång tid tillbaka på särskilt tillstånd enligt punkt 4:o anordnat följande kurser:

a. 3 dagars föreläsningskurser med föredrag för en större. allmänhet på efter- middagarna, såsom ovan nämnts i samband med kurser enligt punkt 1:o.

b. Kurser, praktisk-teoretiska, i konservering och användning av trädgårdsalster med 3—6 dagars undervisning i varje kurs.

c. Praktiska kurser i slakt och tillvaratagande av slakt med 3 till 6 dagars under- visning i varje kurs, varvid slakt med bedövning företages och ett rationellt till- varatagande av samtliga delar av de slaktade djuren demonstreras. Kursdeltagarna få därvid utföra alla de förekommande arbetena.

d. Demonstrationsdagar vid kemisk-växtbiologiska anstaltens försöksgårdar och andra framstående jordbruk.

Önskvärt och behövligt är, att dessa olika slag av kurser fortfarande måtte få anordnas.

e. Vid sexdagarskurserna enligt punkt lzo hava även bokföringskurser sedan gam- malt anordnats på förmiddagarna. Då de ekonomiska beräkningarna vid jordbru- ket äro av alldeles särskild vikt och betydelse, kan ifrågasättas, om ej denna form av kurser borde kunna få anordnas självständigt och utvecklas till större grundlig- het och vidare omfattning. Förvaltningsutskottet vill föreslå en sådan åtgärd.

Dessutom är önskvärt, att praktiska kurser i betesskötsel och täckdikning måtte få bekostas med medel från samma anslag som ovannämnda kurser.

De korta vinterdagarna häruppe hava även medfört ett behov att få i synnerhet ungdomen sysselsatt med nyttiga och gagnande arbeten under de långa vinterkväl- larna. Hushållningssällskapet har därför ansett sig nödsakat att upptaga slöjd- kurser såväl för män som för kvinnor på sitt program. Det är av alldeles sär- skild vikt, att befolkningen ute i bygderna underhåller och förkovrar sin slöjd- skicklighet, så att de kunna tillverka sitt husgeråd av olika slag själva. Detta är för dem en ekonomisk fråga av största betydelse. Jordbrukarna hava svårt att få in tillräckligt med kontanter för att kunna tillgodose behovet av enkla men trevliga inventarier för sitt hem, och även utgifter för enklare jordbruksredskap kunna sparas, där jordbrukaren är händig nog att förfärdiga dem själv. Därtill kommer, att en skapande sysselsättning såsom slöjd förhindrar nedsjunkandet i dådlöshet och skapar verksamhetslust även på andra områden. Den kan dessutom vara ett gott ekonomiskt hjälpmedel, genom försäljning av slöjdalster, för anskaffande av det rörelsekapital för jordbrukets drivande, som särskilt de i avlägsna bygder boende hava svårt att på annat sätt anskaffa. Hushållningssällskapet offrar där- för rätt stora belopp årligen för anordnandet av slöjdkurser av olika slag i byg- derna, ehuru hushållningssällskapet med sin svaga ekonomi knappast har medel därtill. Behovet av ytterligare medel för ändamålet är stort. I jordbruksfacksko— lorna, lanthushållsskolorna obligatoriskt, men även i lantmannaskolorna frivilligt, ingår ju också undervisning i slöjd och detta med rätta. Slöjden är att betrakta som en mycket viktig binäring till jordbruket i dessa bygder. Önskvärt är därför, att till slöjdkurser kunde erhållas statsmedel i likhet med övriga här nämnda kurser. Denna sak är alldeles för litet beaktad av statsmakterna. Och förvaltningsut- skottet vill därför föreslå en dylik anordning.

Alla dessa ambulerande kurser äro av allra största vikt för jordbruksnäringens utveckling och kunna knappast överskattas. Då jordbrukarna ej vilja komma till skolorna, måste skolorna komma till dem. Det hade näppeligen varit möjligt att på dessa 25_30 år, sedan upplysningsarbetet på allvar började i Norrbotten, höja jordbrukskulturen såväl som jordbrukarnas levnadsstandard såsom skett, om ej ett sådant intensivt arbete med dessa kurser bedrivits. Då man jämför jord- brukets nuvarande ståndpunkt inom Norrbottens län med förhållandena förr, så

vittnar utvecklingen inom jordbruksnäringen under denna tid om ett intensivt och resultatbringande arbete för denna, liksom den vittnar gott om jordbruksbefolk- ningens inom länet stora intresse för sin näring. Mycken efterblivenhet finnes naturligtvis ännu, där belägenheten varit alltför avsides eller där slentrianen varit för benhård. Uppfattningen om jordbrukets betydelse för dessa bygder förr och nu är ock en helt annan. Det är därför av vikt, att tillräckligt med medel finnas till förfogande för denna undervisning genom kurser, vilken är fullt ut lika viktig som annan obligatorisk undervisning. Ävenså måste, om denna undervisningsform skall kunna utvecklas, staten påtaga sig en större andel av kostnaderna än vad nu är fallet. Hushållningssällskapet saknar medel för en utveckling av denna verksam- het. Här om någonsin är sålunda kravet på ökade statsanslag befogat.»

Då, såsom ovan nämnts, lantbruksstyrelsens berättelse meddelar endast otydliga uppgifter om ifrågavarande undervisningsverksamhet och då det för den pågående utredningen ansetts vara av betydelse att erhålla känne- dom om den omfattning, i vilken hushållningssällskapens undervisnings— verksamhet genom kurser av olika slag hittills bedrivits, hava förvalt- ningsutskotten anmodats besvara följande frågor:

»Vilka kurstyper hava. företrädesvis kommit till användning Vid den av hushållningssällskapet anordnade undervisningen?

På hur många platser hava kurser anordnats årligen (eller under sena— ste femårsperioden)?

Om undervisningskurser för särskilt antagna elever varit anordnade,

a) hava de varit förlagda till någon av områdets skolor för den lägre lantbruksundervisningen?

b) hur har kursen (eller kurserna) varit anordnad (allmän eller special- kurs)?

0) hur länge och vilken årstid hava kurserna pågått?

d) vilka lärarkrafter hava företrädesvis använts?» På dessa frågor hava förvaltningsutskotten lämnat utförliga och för utredningsarbetet värdefulla svar. De äro emellertid så detaljerade, att det icke synts lämpligt att här referera desamma.

En synnerligen Viktig punkt i hela systemet beröres i följande, till för- valtningsutskotten riktade frågor:

»I vad mån kan den av hushållningssällskapet hittills bedrivna små— bruksundervisningen anses täcka behovet av sådan undervisning?» samt »Om ovan omförmälda behov icke kunnat fyllas, vad är orsaken härtill och vilka åtgärder erfordras för tillgodoseendet av detsamma?»

Av de på den förstnämnda frågan avgivna svaren framgår, att förvaltningsutskotten i några län hava den uppfattningen, att ifrågavarande undervisning helt eller åtminsto- ne i huvudsak fyller behovet därav, medan däremot flertalet utskott håller före, att densamma icke kan anses tillgodose behovet av sådan undervisning. Till den första kategorien torde få räknas förvaltningsutskottet i Uppsala län, som anför, att kur- ser ha anordnats i den mån ansökningar inkommit. En liknande uppfattning synes komma till uttryck i yttrandet från Södermanlands län. I detta framhålles först, i att den av hushållningssällskapet anordnade undervisningen är ej 'särskilt inriktad

på småbruksundervisningen men är lagd på så bred grund, att den väl fyller även den uppgiften, i den mån det är möjligt inom den tidsrymd, som står till förfo- gande, vilket bestyrkes därav, att flertalet deltagare i av hushållningssällskapet an- ordnade kurser varit från medelstora och mindre jordbruk. Vidare meddelas, att förutom genom förut nämnda kurser bedriver hushållningssällskapet en intensiv upplysningsverksamhet genom konsulenters och andra tjänstemäns medverkan med föredrag vid hushållningsgillenas, hushållningskretsarnas, lantbruksklubbarnas, små- brukarföreningarnas, fruktodlarföreningarnas m. fl. föreningars sammanträden samt icke minst genom konsulentverksamhet i Övrigt av olika slag.

Från Malmöhus län anföres, att kurserna ha i allmänhet varit väl besökta, men mera sällan har förekommit, att elever på grund av bristande utrymme ej kunnat mottagas. Utskottet i Hallands län finner behovet av smäbruksundervisning täckt i huvudsakliga delar. Enda önskvärda utvecklingen skulle avse ett något utökat antal kortare kurser. ,

Förvaltningsutskottet i Kopparbergs län uttalar, att den av hushållningssällskapet hittills bedrivna småbrukarundervisningen med tillägg av rätt att få anordna special- kurser med statsbidrag anses i huvudsak kunna täcka behovet av sådan undervis- ning. Från Gävleborgs län meddelas, att kurser av olika slag hava anordnats, i den mån hushållningssällskapet funnit så behövligt, antingen genom sällskapets eget initiativ eller på begäran av hushållsgille.

Förvaltningsutskottet i Göteborgs och Bohus län finner den framställda frågan synnerligen svår att besvara. Om frågan tages ur den synpunkten, huruvida inom länet gjorda anspråk på anordnande av sådan undervisning kunnat tillgodoses, har detta skett genom den vidtagna åtgärden, att det anordnats kortare kurser i stället för längre kurser, men härmed torde frågan ingalunda vara löst, enär anspråken pä grundlighet i undervisningen givetvis måste eftersättas, då flera men avkortade kurser blivit anordnade. Vidare torde knappast behovet av undervisning kunna mätas med antalet gjorda framställningar, enär flera orter, som kunna vara i myc- ket stort behov av sådan undervisning, icke inkommit med någon framställning. Därest hushållningssällskapets resurser, särskilt vad beträffar frågan om un- dervisningskrafter, sträckt sig längre än vad fallet varit, hade en utsträckt under- visning av ifrågavarande art varit önsklig.

Från Älvsborgs läns norra del anföres, att de av hushållningssällskapet anordnade kurserna torde i allmänhet hava varit tillfyllest för täckande av behovet av un- dervisning, utom vad angår småbrukarkurser, vilka ständigt varit synnerligen väl besökta men återkomma till samma bygd alltför sällan.

Gent emot dessa ovan anförda uttalanden från förvaltningsutskott, vilka anse, att den av resp. hushållningssällskap hittills bedrivna småbruksundervisningen helt eller åtminstone i huvudsak fyller behovet av sådan undervisning, stå emellertid yttran— den från ett flertal utskott, som hava en motsatt uppfattning samt i mer eller mindre kraftiga ordalag förklara, att behovet icke kan anses tillgodosett. Sålunda förklarar utskottet i Stockholms län, att den av hushållningssällskapet på detta sätt anordnade undervisningen kan säkerligen ej anses fylla det behov, som förefinnes av vidgad upplysning på området. Från Östergötlands län anföres, att de hittills lämnade anslagen till småbruksundervisningen varit alltför knappa för att behovet av sådan kunnat nöjaktigt tillgodoses. Det vore sålunda, med hänsyn till denna undervisnings stora betydelse, mycket önskvärt, att kursernas antal kunde göras betydligt större än för närvarande. En sådan utökad undervisning skulle emellertid nödvändiggöra anställande av ytterligare konsulenter, då de nuvarande tillfölje and- ra arbetsuppgifter knappast räcka till för ökning av undervisningsverksamheten ' »den utsträckning, som det föreliggande behovet kräver.

Förvaltningsutskottet i Jönköpings län framhåller, att den av hushållningssäll

skapet hittills bedrivna småbruksundervisningen har icke ens närmelsevis kunnat täcka behovet av sådan undervisning. Utskottet i Kronobergs län anser också, att nämnda undervisning ej kan anses täcka behovet. Småhruksundervisningen be- hövde säkerligen utvidgas högst avsevärt.

Från Kalmar läns norra del anföres, att småbruksundervisningen inom området bör kunna utvidgas. För att en mera omfattande sådan verksamhet skall kunna ändamålsenligt planläggas och för rimliga kostnader genomföras, erfordras tillgång på i hushållningssällskapets tjänst anställda lärarkrafter, som kunna meddela dylik undervisning inom lanthushållningens olika grenar. För sällskapets vidkommande gör sig i detta avseende särskilt bristen på en tjänsteman med arbetsuppgift huvud- sakligen på husdjursskötselns område gällande, och då sällskapet icke förmår av egna medel bestrida kostnaderna för en sådan befattnings upprätthållande, är det för sällskapet synnerligen angeläget och nödvändigt att erhålla statsbidrag till av- lönande av en s. k. husdjurskonsulent.

Förvaltningsutskottet i Kalmar läns södra del anser, att såväl kurser för särskilt antagna elever som ock specialkurser böra inom området anordnas i utsträckt om— fattning. För att få kurserna väl besökta är det önskvärt, att stipendier till del- tagarna kunna disponeras.

Från Gotlands län framhålles, att hushållningssällskapet länge önskat utvidga undervisningen genom att öka antalet av de omtyckta »lantmannaveckorna» och hålla kortare specialkurser samt möjligen kurser med särskilt antagna manliga elever, och förvaltningsutskottet har diskuterat möjligheten därav, men det låter sig ej reali- sera, så länge sällskapet endast kan erhålla statsbidrag till en jordbrukskonsulent. För utökning av undervisningsverksamheten är alltså en ökning av de konsulterande arbetskrafterna ett oeftergivligt villkor, så mycket mer som länets avskilda läge praktiskt taget hindrar användningen av föreläsare från andra orter.

Förvaltningsutskottet i Blekinge län är övertygat om att en utvidgad undervis- ningsverksamhet skulle vara till stort gagn för det mindre lantbrukets utveckling. Med en undervisningsverksamhet av den omfattning, som sällskapet för närvarande bedriver, kunna emellertid dess möjligheter praktiskt taget anses vara uttömda, så- väl vad beträffar ekonomiska resurser som tillgängliga lärarkrafter. Med större anslag skulle möjligen de nuvarande kursernas antal kunna ökas något. Men om nya verksamhetsgrenar skola kunna upptagas, behövas ökade konsulentkrafter. Bristen på hemkonsulent gör t. ex., att en mångfald av de betydelsefulla verksam- hetsgrenar, som falla under en sådan konsulents arbetsområde, icke kunna bli nöj- aktigt uppmärksammade.

Vidare framhåller utskottet i sitt yttrande, att den verksamhet bland landsbyg- dens ungdom, som på flera håll inom landet under de senare åren _ låt vara på försök _— upptagits med tillämpning av de nya pedagogiska principer, som införts genom den ursprungligen amerikanska International Education Board och som även : hittills fått ekonomiskt stöd av denna organisation, är, efter de vunna resultaten ' att döma, väl värd att på allvar upptagas här i landet. Den av denna rörelse till- lämpade metoden att söka redan hos barnen vid lanthemmen grundlägga intresset genom att låta dem under sakkunnig ledning och på eget ansvar sköta ett mindre jordstycke, omhänderhava uppfödningen av några mindre husdjur o. s. v. samt att låta dem få skörda den eventuella vinsten, har under den korta tid den tillämpats hos oss redan avsatt så vackra frukter, att man allmänt måste söka slå in på denna bog. Ingen organisation torde vara närmare till att omhänderhava denna verk- samhet än hushållningssällskapen. Men ett sådant arbete förutsätter tillgång på såväl personliga krafter för rörelsens ledning som penningmedel i en sådan om- fattning, som gör att det under nuvarande förhållanden är omöjligt _ i allt fall

för Blekinge läns hushållningssällskap _ att tänka på upptagandet av sådan verk-- samhet.

Förvaltningsutskottet i Kristianstads län uttalar, att den av hushållningssällskapet bedrivna småbruksundervisningen torde icke kunna anses helt täcka behovet av dy- lik undervisning, och utskottet i Älvsborgs södra länsdel framhåller, att behovet torde icke på långt när täckas, men med de resurser, som sällskapet förfogar över, kunna knappast flera kurser anordnas. Även från Skaraborgs län anföres, att den av hushållningssällskapet hittills bedrivna småbruksundervisningen kan ej på långt när anses täcka det starkt framträdande behovet av sådan undervisning. Det synes __ framhålles det _ framför allt vara genom undervisning, anordnad på här ifråga- varande sätt, som man i längden skall kunna nå den stora jordbrukande allmänheten, varav endast en försvinnande liten del är i tillfälle att begagna sig av undervis- ningen vid våra lägre lantbruksundervisningsanstalter, men som så väl behöver bibringas ökad yrkesutbildning. Intresset för undervisningskurserna är också i ständigt stigande i länet, och årligen föreligga ansökningar om flera sådana kurser än vad sällskapet med nuvarande arbetskrafter och ekonomiska resurser kan an- ordna.

Förvaltningsutskottet i Värmlands län anför, att den av hushållningssällskapet bedrivna småbruksundervisningen kan icke anses vara tillfyllest, beroende på att sällskapets konsulenter äro så upptagna av andra göromål, att deras tid ej räcker till för anordnandet av flera kurser, och att erforderliga medel ej finnas tillgängliga därtill eller för anställande av flera konsulenter och vandringsrättare, vilkas antal är alldeles otillräckligt för ett så vidsträckt län som Värmlands. Även från Örebro län meddelas, att på grund av brist på medel har ej så stort antal kurser, som önskligt varit, kunnat hållas inom länet.

Den av hushållningssällskapet i Västmanlands län hittills bedrivna småbruksun- dervisningen kan, enligt dess förvaltningsutskotts uppfattning, icke heller anses hava varit av tillräcklig omfattning, utan erfordras en betydande utvidgning av densam- ma, om sällskapet skall äga möjlighet att nå det stora flertalet av länets småbrukare. Sällskapet skulle helt säkert icke tveka att genomföra en dylik utvidgning, om det blott ägde tillräckliga ekonomiska resurser för ändamålet. Så är emellertid icke förhållandet, och torde någon förändring till det bättre knappast vara att förvänta, med mindre sällskapets ekonomi undergår en betydande förbättring. För en ut- vidgning av verksamheten erfordras dessutom en betydande ökning av sällskapets personal, särskilt dess jordbrukskonsulenter och vandringsrättare. Då sällskapet emellertid icke har möjlighet att av egna medel avlöna ytterligare någon konsulent och förhållandet torde vara liknande inom flertalet andra hushållningssällskap, vill sällskapet i detta sammanhang uttala det önskemålet, att i samband med utred- ningen även måtte framläggas förslag om ökade anslag av statsmedel till hushåll- ningssällskapen, antingen i form av ökat allmänt statsbidrag eller på så sätt att staten anvisar ytterligare medel för anställande av jordbrukskonsulenter. Först då dessa förutsättningar bliva uppfyllda, blir sällskapet i stånd att taga upp under- visningsfrågan i sådan omfattning, att möjlighet kunde beredas för det stora fler- talet småbrukare att erhålla undervisning och biträde genom sällskapets försorg. Med tanke på de utomordentligt svåra förhållanden, varunder jordbruket i allmän- het och smäbruket i synnerhet arbeta, torde det bistånd från statens sida, som här blivit ifrågasatt, vara att betrakta såsom oundgängligen nödvändigt, om icke små- bruksrörelsen skall komma att lida svårt avbräck.

Rörande förhållandena i Västernorrlands län meddelas i yttrandet därifrån, att den av hushållningssällskapet hittills bedrivna småbruksundervisningen endast i viss omfattning kunnat täcka behovet i de tätare bebyggda jordbrukstrakterna inom länet; undervisningsverksamheten i länets utbygder eller eljest mera glest bebyggda

platser har varit alltför ringa. Förvaltningsutskottet i Jämtlands län uttalar också, att den hittills bedrivna småbruksundervisningen kan ej anses vara tillräcklig.

Från Västerbottens län framhålles, att det vore önskvärt, om större anslag kunde beredas hushållningssällskapet för utvidgad undervisningsverksamhet genom kurser samt om större frihet medgåves för sällskapen att ordna kurserna efter de lokala behoven.

Slutligen meddelas från Norrbottens län, att hushållningssällskapet hittills icke kunnat tillgodose det behov av kurser, som gjort sig gällande, till följd av brist på medel. Många kurser hava måst uppskjutas från ett år till ett annat, och många ansökningar om kurser hava måst avslås. Vidare framhåller utskottet, att hushåll- ningssällskapet även anser, att den undervisningsverksamhet, som bedrives av J. U. F.-föreningarna, bör upptagas i detta sammanhang. Det är ingen undervisningsform, som skapar sådan kärlek till torvan som den, vilken bedrives inom J. U. If.-rörelsen, där varje ungdom är »självständig jordbrukare för sig». Intet har heller skapat sådan verksamhetslust hos ungdomen som denna praktiskt-demonstrativa undervis- ningsform, och intet har heller varit så ägnat att utveckla sinnet för det ekonomiska som bokföringen över J. U. F.-medlemmarnas små jordbruksaffärer. Hushållnings- sällskapet har därför en följd av år anvisat anslag till denna verksamhet, men ty- värr på grund av bristande medel blott i mycket begränsad omfattning.

Den andra av de i detta sammanhang inledningsvis omnämnda frågorna, som rör orsaken till att behovet av småbruksundervisning icke kunnat fyllas samt erforderliga åtgärder för tillgodoseendet av detsamma, har av de förvaltningsutskott, som ansett behovet fyllt, i allmänhet lämnats obesvarad. Åtskilliga förvaltningsutskott, nämligen de i Östergötlands, Kalmar norra, Gotlands, Blekinge, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Västerbottens län, hava, såsom av de ovan refererade svaren å den först nämnda frågan framgår, i dessa jämväl besvarat den senast anförda. Övriga utskott hava som svar på frågan anfört i huvud- sak följande.

Förvaltningsutskottet i Stockholms län framhåller, att det erfordras helt andra ekonomiska resurser än dem, som sällskapen f. n. förfoga över, för att åstadkomma en fullt rationell och systematisk småbruksundervisning.

Från Jönköpings län meddelas, att hushållningssällskapets ledning saknat ekono- miska möjligheter att ordna denna undervisning i behövlig omfattning. Anslagen hava varit för små och undervisarna för få. Om 8_10 småbrukarkurser inrättas vid länets båda lantmannaskolor varje vinterhalvår, vinnes dels den fördelen, att ända till 70 procent av dem, som årligen kunna räknas vara i behov av sådan under- visning, bliva i tillfälle att genomgå åtminstone en kurs på två veckor, dels den fördelen, att de lärare, som erfordras för nämnda undervisning under vinterhalvåret, på sommaren kunna utnyttjas i hushållningssällskapets tjänst och således för en relativt ringa kostnad kunna fylla det stora behov av ökad konsulenthjälp, som föreligger.

Förvaltningsutskottet i Kronobergs län uppger, i likhet med de båda senast nämnda, att främsta orsaken till undervisningens otillräcklighet är bristande till-- gångar. För en utvidgning av denna verksamhet, så att den täcker behovet, krä- ves ej blott ökat direkt statsbidrag (som ju enligt författningen blott utgår till en del av kostnaden) utan också en betydlig ökning av det allmänna statsanslaget till hushållningssällskapen.

Från Kalmar läns södra del påpekas, att för många småbrukare är ej allenast

Statsbidrag.

den utgift, deltagandet i en kurs medför, ett hinder för deltagandet, utan en därige- nom utebliven förtjänst, särskilt under vintern, avhåller honom från att deltaga i kursen. Rikliga stipendier skulle motväga dessa olägenheter.

Förvaltningsutskottet i Kristianstads län anför, att orsakerna till den otillräck- liga omfattningen av småbruksundervisningen äro bl. a., att konsulenternas arbetsuppgifter i tjänsten knappast medgiva en mera omfattande undervisningsverk- samhet än för närvarande: att en mera väsentlig utvidgning av kurserna erfordrar ett ökat antal lärarkrafter, särskilt under vintern, då de mindre jordbrukarna äro i tillfälle att deltaga i kurserna, och att hushållningssällskapet med bibehållande av sina övriga arbetsuppgifter knappast kan ikläda sig de ökade utgifter, som erfordras härför.

Utskottet i Göteborgs och Bohus län anger orsaken till att behovet av undervis- ning icke kunnat fyllas i den omfattning, som kan anses önskligt, vara otillräck- liga lärarkrafter. Den tid av året, då mindre jordbrukare kunna deltaga i ambu- latorisk undervisning, inskränker sig till vintertiden, och det är givetvis icke möj- ligt för hushållningssällskapet att anställa ytterligare undervisningskrafter allenast för denna tid, utan måste dessa krafter beredas sysselsättning jämväl under den tid, då ambulatorisk undervisning icke kan meddelas. Om försök skulle göras att låta denna undervisning bedrivas av lärarpersonalen vid lantmanna- och lanthushålls- skolorna, är det sannolikt, att man jämväl här skulle finna samma svårigheter, nämligen att under den tid, då jordbrukarna hava tillfälle att mottaga undervisning, lärarpersonalen är bunden vid sin egentliga undervisningsverksamhet.

Såsom lämplig åtgärd för tillgodoseende av småbruksundervisningen förordas från Älvsborgs södra länsdel bättre statsbidrag åt hushållningssällskapen. Även utskot- tet i länets norra del anvisar samma utväg. För att kunna fylla behovet av flera kurser erfordras mera anslag för allmänna omkostnader och för ersättning till un- dervisare från andra orter. Orsaken till att behovet av undervisning ej kunnat täc- kas är nämligen, att sällskapets konsulenter knappast hava tid över för flera kur- ser och att anslagen ej heller räcka till flera sådana. Jämväl från Skaraborgs län framhålles, att för ändamålet erfordras betydligt rikligare statsbidrag, så att behöv- lig arbetskraft kan anställas.

Förvaltningsutskottet i Västernorrlands län uppger som orsak till småbruksunder- visningens otillräcklighet, att tillgängliga arbetskrafter och sällskapets ekonomiska tillgångar hava icke räckt till för ändamålet. Samma orsaker hava också anförts i yttrandet från Jämtlands län. Även från Norrbottens län angives brist på medel som anledning till ifrågavarande förhållande. Utskottet framhåller, under hänvis- ning till föregående_t1ttalande, som sin mening, att icke blott anslagen till dessa undervisningsformer böra ökas, utan att också staten bör påtaga sig en större andel av kostnaderna härför eller ock giva hushållningssällskapen större allmänt anslag, så att sällskapen i nödig utsträckning kunna tillgodose behoven på detta område. Dessutom bör statsanslag erhållas för avlönande av en ledare i varje större län för J. U. F.-rörelsen samt statsmedel anvisas för understödjande av de genom J. U. F.- rörelsen anordnade undervisningsformerna.

I samband med frågorna om den nuvarande undervisningens otillräck- lighet och om orsakerna härtill bör i korthet återgivas innehållet av sva— ren på förut omförmälda frågor angående lämpligheten av de nuvarande bestämmelserna om statsbidrag, såvitt angår dylikt bidrag till undervis— ningsverksamheten.

De härom framställda frågorna hav-a i yttranden från Älvsborgs läns

norra del och Västerbottens län lämnats obesvarade. Förvaltningsutskot- tet i Uppsala län har besvarat dem, eller rättare den första av dem, med ja, och utskottet i Blekinge län har förklarat sig anse bestämmelserna till- fyllestgörande. I yttrandet från Göteborgs och Bohus län anföres också, att hushållningssällskapet icke haft anledning till erinran mot ifrågava— rande bestämmelser.

Flertalet förvaltningsutskott har emellertid framställt vissa önskemål rörande ändring av grunderna för beviljandet av statsbidrag till ifråga— varande ändamål.

I yttrandet från Östergötlands län har förvaltningsutskottet framhållit, hurusom det nu utgående statsbidraget icke är tillräckligt. Som villkor för statsbidragets ut- gående stadgas nu, att hushållningssällskapet skall tillskjuta lika stor del som staten. Det har emellertid ofta visat sig, att ett påräknat statsbidrag motsvarande det be- lopp, som sällskapet för samma ändamål tillskjutit, uteblivit, och att sällskapet, som planlagt åtgärderna med beräkning att erhålla statsunderstöd i full utsträckning, nödgats vidkännas betydligt större del av kostnaderna än staten. Med hänsyn till sällskapets svåra ekonomiska ställning torde detta förhållande icke i längden kunna fortgå, och önskvärt vore, att statsbidraget gjordes mera oberoende av sällskapets anslag. Redan en sådan bestämmelse, som att kostnaderna fördelades med 75 pro- cent på staten och 25 procent på hushållningssällskapen, skulle medföra en ökad möjlighet för sällskapen att utan nämnvärd utgiftsökning för egen del tillgodose de ständigt ökade kraven på bidrag till åtgärder för höjande av det mindre jordbruket.

Förvaltningsutskottet i Jönköpings län anför, att de nu utgående statsanslagen äro alldeles otillräckliga för fyllande av föreliggande stora behov av småbruksun- dervisning. Sålunda erfordras ökat statsbidrag till undervisningskurser för en större allmänhet och för kurser avsedda för särskilt antagna manliga och kvinnliga elever samt för specialkurser av olika slag. Även förvaltningsutskottet i Kronobergs län uttalar den meningen, att bestämmelserna i nämnda författning böra ändras, så att medel för tillgodoseende av de utav utskottet förut framförda önskemålen rörande undervisningskurser kunna erhållas.

Från Kristianstads län framhålles, att det förhållandet, att endast viss del av kost- naderna för den ambulatoriska undervisningen i vidsträcktare mening täckes ge- nom statsbidrag, nödvändiggör en stark begränsning av undervisningen. För en vä- sentligt ökad undervisningsverksamhet kräves därför procentiskt ökade statsbidrag.

Från Älvsborgs läns södra del framhålles i allmänhet, att större statsbidrag bör utgå för ändamålet. Förvaltningsutskottet i Skaraborgs län anser sig också böra påpeka statsanslagets otillräcklighet, varpå sällskapet årligen fått bevis därigenom, att de statsbidrag, som sällskapet för berörda ändamål tilldelats, icke någon gång under de senaste åren uppgått till det belopp, vartill sällskapet författningsenligt varit berättigat. Mot de gällande bestämmelserna angående statsbidraget i och för sig har utskottet inga erinringar att göra. Samma synpunkter framföras i yttran- det från Värmlands län, som också uttalar önskvärdheten av att statsanslaget för ifrågavarande ändamål väsentligen höjes.

Utskottet i Västmanlands län finner, att någon större anmärkning mot bestäm- melserna ifråga icke torde kunna anföras. Såsom flera gånger förut i yttrandet betonats, är huvudsaken att förefintliga möjligheter kunna utnyttjas. Detta är emellertid icke möjligt för sällskapet ifråga med mindre att sällskapets ekonomi kommer att avsevärt förbättras.

] yttrandet från Kopparbergs län hänvisas till förut gjorda påpekanden rörande statsbidrag till specialkurser.

Utskottet i Jämtlands län anser, att större anslag äro nödvändiga för att kunna utöka undervisningen; därjämte anses mera frihet vid dess anordnande önskvärd.

Från Norrbottens län erinras om att förvaltningsutskottet i svar på föregående frågor framhållit den stora betydelse för jordbruksnäringen, som ifrågavarande un- dervisning haft, ävensom att hushållningssällskapet icke med sina nuvarande re- , surser kunnat tillmötesgå alla de anspråk, som gjorts på dylik undervisning. Det l synes därför utskottet som om staten borde ekonomiskt stödja denna undervisnings- form kraftigare än vad hittills skett, antingen så att staten påtager sig en större del av undervisningskursernas kostnad eller ock så att hushållningssällskapet till- delas större allmänt anslag för mötande av utvecklingen på detta område.

J ämväl i svaren på en framställd fråga: »Vilka synpunkter och önske- mål i övrigt rörande den ambulatoriska undervisningsverksamheten an- ses böra beaktas vid nu pågående utredning?» hava några uttalanden gjorts, som förtjäna anföras.

Sålunda anföres från Stockholms län, att en väsentlig höjning av statsbidragen skulle sätta hushållningssällskapen i stånd att vidtaga mera effektiva åtgärder för undervisningsverksamheten, än vad som för närvarande är möjligt.

I yttrandet från Södermanlands län anföres, att i den mån så lämpligen kan ske bör förutom den mera allmänna jordbruksundervisningen även anordnas special- kurser, då endast en fråga eller eventuellt några varandra närstående frågor behand- las, t. ex. byggnadskurser, cementeringskurser, täckdikningskurser, beteskurser, fjä— derfäkurser o. s. v. Genom specialutbildning bör nämligen en småbrukare själv kunna göra mycket, som han eljest måste leja för, liksom också hans möjligheter till extra förtjänster eller bättre inkomster överhuvud därigenom ökas. Vidare er- inras om att i länet årligen anordnas 8 år 9 12 dagars undervisningskurser. Det dröjer dock alltför länge, tills sådana ånyo kunna anordnas på samma plats. Här— till kommer, att den undervisning, som där meddelas, måste bliva så kortfattad, att den ingalunda kan motsvara de önskemål, som en yrkesutövande mindre jord- brukare har att beredas tillfälle att inhämta nödiga kunskaper inom lanthushåll- ningens olika områden. En fördel med denna undervisning är, att den har sin huvudsakliga tyngdpunkt förlagd till kvällarna. Det synes förvaltningsutskottet, att dylik »aftonskolundervisning» (jfr aftonskolidén för städerna) utgör en syn- nerligen lämplig undervisningsform. Det torde alltså förefinnas ett behov av un— dervisningskurser, som pågå avsevärt längre än 12 dagar men kortare tid än &_6 månader, t. ex. 2—3 månader, och att dessa anordnas som aftonskolor på sådant sätt, att de kunna besökas av yrkesutövande jordbrukare, vilka ej kunna vara borta från sina jordbruk längre tid. Därjämte vill förvaltningsutskottet ifrågasätta, hu- ruvida icke större plats på skolornas schema kunde beredas för undervisning i jordbrukets ekonomi och ekonomisk samverkan jordbrukare emellan.

Förvaltningsutskottet i Jönköpings län, som förut framhållit behovet av ökat statsanslag för kurser av olika slag, vill slutligen erinra om att ökat statsanslag erfordras även för hushållningssällskapens verksamhet i övrigt, framför allt för an— ställning av flera konsulenter och konsulentbiträden, i synnerhet under sommar- halvåret. Även utskottet i Kronobergs län anser det behövligt med ökade anslag, så att flera konsulenter och andra undervisare kunna anställas och hela verksam- heten ifråga utvidgas. Genom sin nuvarande organisation med sockenavdelningar ha hushållningssällskapen stora möjligheter att nå hela den jordbrukande befolk— ningen, men medel saknas att till fullo utnyttja denna organisation. ' -

I yttrandet från Kalmar läns norra del hänvisas till vad som förut anförts rörande behovet av medel för konsulentverksamhetens utvidgning. Förvaltningsutskottet i

Gotlands län önskar också ökade konsulentkrafter. Varje län anses böra erhålla statsbidrag till minst två jordbruks- husdjurskonsulenter. Jämväl utskottet i Ble- kinge län anser, att en ökning av konsulentkåren med ty åtföljande ökning av statsanslaget till avlöning åt jordbruks- och husdjurskonsulenter blir nödvändig, om förut i yttrandet berörda verksamhetsgrenar skola kunna utvecklas. Därjämte vill utskottet till sist betona, att det icke är nog med eventuell ökning av de direkta anslagen till löner och ålderstillägg åt konsulenterna. Det tarvas dessutom en ök- ning av det allmänna statsanslaget till hushållningssällskapen för bestridande av rese- och traktamentskostnader samt alla andra kostnader, som bliva en följd av den sålunda ökade verksamheten.

Från Hallands län anföres, att för möjliggörandet av en vidgad undervisnings- verksamhet efter nu tillämpade normer torde det bliva nödigt, att staten bidrager kraftigare än hittills, då sällskapets ekonomiska resurser eljest icke synas förslå. Lämpligt skulle bliva, om statsanslaget finge motsvara två tredjedelar av de upp- kommande kostnaderna.

Från Älvsborgs läns södra del förordas anordnandet av jordbrukardagar med bidrag av statsmedel samt att sådant bör utgå jämväl till specialkurser. Förvalt- ningsutskottet i Värmlands län anser en väl avvägd fördelning av statsmedlen till de olika grenarna av den ambulatoriska undervisningsverksamheten vara av stor betydelse, särskilt som statsanslaget i sin helhet är otillräckligt. Och från Koppar— bergs län erinras, att omfattningen av ifrågavarande undervisningsverksamhet, som givetvis måste betraktas såsom särskilt betydelsefull, är till större delen beroende på för densammas bedrivande erforderliga och tillgängliga arbetskrafter. Utskottet vill därför i detta sammanhang framhålla behovet och önskvärdheten av att stats- medel jämväl bliva anvisade åt hushållningssällskapen för anställande av ytterligare konsulenter.

Förvaltningsutskottet i Västernorrlands län anser det vara av särskilt värde, att reglementeringen av statens anslagsgivning till den lägre lantbruksundervisningen icke bindes i alltför snäva former, utan att vederbörande hushållningssällskap får viss frihet att organisera undervisningen på sätt, som kan anses ändamålsenligt för resp. bygders behov. Även utskottet i Jämtlands län önskar frihet att under kontroll ändra formerna för verksamheten efter olika behov; därjämte anses ökade medel för densamma behövliga.

Den ambulatoriska undervisningen har hittills huvudsakligen handhafts av hushållningssällskapen, i vissa län dock i samarbete med inom resp. län befintliga lägre lantbruksundervisningsanstalter. Ledningen av denna verksamhet har emellertid hittills uteslutande legat hos sällskapen. För att utröna, i vad mån det hos förvaltningsutskotten kunde finnas intresse för ett samarbete på detta område mellan sällskapen och nämnda under— visningsanstalter, har till utskotten riktats följande fråga. »Bör ledningen av den ambulatoriska undervisningen som hittills uteslutande handhavas av hushållningssällskapen eller bör den anordnas i samverkan med inom sällskapets område verkande lantmanna— och lanthushållsskolor?»

Av de på den sålunda framställda frågan avgivna svaren framgår, att nästan alla förvaltningsutskott hava den uppfattningen, att själva led— ningen av den ambulatoriska undervisningsverksamheten fortfarande bör handhavas av hushållningssällskapen. Några utskott, nämligen de i Ble-

Ledningen av under- visningen.

424 kinge, Malmöhus, Älvsborgs södra, Värmlands, Örebro och Jämtlands län, hava inskränkt sig till att uttala, att ledningen av denna verksamhet bör uteslutande handhavas av hushållningssällskapen. Flertalet förvaltnings- utskott har emellertid också anfört vissa skäl för denna sin uppfattning, varjämte åtskilliga uttalat sig för ett visst samarbete med skolorna, dock i regel med bibehållande av. sällskapens ledning av verksamheten.

Sålunda framhålles från Stockholms län, att från organisatorisk synpunkt torde det vara lämpligast, att ledningen av den ambulatoriska undervisningen som hittills handhaves av hushållningssällskapen. Den kontakt, som skolorna kunna få med denna undervisning, torde väl närmast kunna erhållas genom lärarnas inval i pre- mieringsnämnder etc. Att härför uppdraga några generella bestämmelser synes emellertid svårligen kunna ske.

Förvaltningsutskottet i Uppsala län anser, att undervisningen icke bör anordnas i samverkan med skolorna, ty lärarkrafterna vid lantmannaskolorna kunna endast anlitas under den tid av året, då jordbrukarna ha minsta tiden att sitta på skol- bänken. Från Södermanlands län anföres, att ambulatorisk undervisning bör med— delas på olika orter under vinterhalvåret, så att jordbrukarna kunna bo hemma och sköta sina dagliga sysslor; att den ambulerande undervisningen bäst meddelas av hushållningssällskapets jordbrukskonsulenter, som böra äga den bästa lokalkänne- domen, och vilkas undervisning därför bör kunna få den bästa lokalfärgen, och att därför på grund av anförda skäl ledningen för ifrågavarande undervisning som hit- tills bör ligga hos hushållningssällskapet.

Förvaltningsutskottet i Östergötlands län vill, under hänvisning till sitt i annat sammanhang framförda förslag om inrättandet av ett centralorgan för ledningen av all lägre lantbruksundervisning inom sällskapets område, bestämt uttala sig för, att ledningen av den ambulatoriska undervisningen lämnas åt sagda organ, och att, därest det icke befinnes lämpligt att inrätta ett sådant, ledningen av ifrågavarande undervisning liksom hittills uteslutande bör handhavas av hushållningssällskapen. Utskottet i Jönköpings län anser, att ledningen bör handhavas av hushållningssäll- skapets förvaltningsutskott genom en dess undervisningsnämnd i samverkan med länets lantmanna- och lanthushållsskolor. Detta sätt tillämpas för närvarande med fördel inom länet.

Från Kronobergs län anföres, att ledningen bör ligga hos hushållningssällska- pen, vilka ha bäst känning av behovet i olika orter, men dessa böra i möjligaste mån samverka med skolorna. Utskottet i Kalmar norra länsdel har samma upp- fattning ifråga om ledningen och anser, att då undervisningen i huvudsak sker un- der den tid, lantmannaskolans kurs pågår, kan endast i undantagsfall samverkan i sådant avseende med denna skola äga rum. Från Kalmar södra länsdel anföres, att ledningen bör kunna handhavas av endera skolan eller sällskapet under medverkan från båda.

Förvaltningsutskottet i Gotlands län anser, att ledningen bör fortfarande ligga hos hushållningssällskapet, men detta bör ej få hindra samverkan (samarbete) med lantmannaskolan, särskilt som sådan torde vara nödvändig, om mera fast organi- serade kurser skola anordnas. Lyckligast torde också vara, om lantmannaskolan genom sin styrelse är så nära som möjligt knuten vid hushållningssällskapet och dess förvaltningsutskott. Utskottet i Kristianstads län framhåller också, att den rent ambulatoriska undervisningen bör handhavas av hushållningssällskapet, men i den mån lantmanna- och lanthushållsskolorna kunna medverka vid anordnandet av särskilda kurser, böra sådana ordnas under samverkan mellan sällskapet och skolorna.

Från Halland anföres, att hushållningssällskapet bör ha ledningen, helst som, vad

'x 1

angår undervisningen för män, lantmannaskolornas lärare lära sakna tid att därvid medverka. Utskottet i Göteborgs och Bohus län anser, att ledningen av den am- bulatoriska undervisningen bör som hittills handhavas av hushållningssällskapets tjänstemän. Dessa ha genom sina resor och sin verksamhet i övrigt den bästa kon- takt med jordbrukarna i de olika orterna och besitta jämväl den bästa kännedom om i vilka avseenden undervisning bör bedrivas. Om det också kan synas vara lämpligt att särskilt till de lantmannaskolor, där skolegendom finnes och man så- lunda har tillgång till demonstrationsmaterial, förlägga vissa kurser för särskilt antagna elever och vid undervisningen i sådan kurs jämväl utnyttja lantmannasko- lornas lärarkrafter, synes dock kursledningen alltfort böra anförtros åt hushåll- ningssällskapets konsulenter. Mot detta utskottets uttalande har dock reservation anförts av ledamoten Osberg, som anser det vara helt naturligt att sådana kurser, som förläggas till lantmannaskola, böra stå under ledning av skolans rektor.

Förvaltningsutskottet i Älvsborgs norra länsdel anför, att ledningen bör handha— vas av sällskapen, men skolornas lärarkrafter torde lämpligen kunna anlitas som medverkande vid undervisningen. Utskottet i Skaraborgs län har samma mening rörande ledningen men framhåller samtidigt, att samverkan mellan hushållnings- sällskapen och vederbörande lantmanna- och lanthushållsskolor bör etableras på så sätt, att dessa skolors lärarkrafter i största möjliga utsträckning anlitas vid un- dervisningen ifråga. Liknande synpunkter framföras också i yttrandet från Väst- manlands län.

Däremot anser man i Kopparbergs län, att det endast i undantagsfall är möjligt att förlägga kurserna till lantmanna- och lanthushållsskolorna, enär lämpligaste tiden för kursernas hållande sammanfaller med tiden för skolornas »läsår». Någon nämnvärd samverkan med inom sällskapets område förefintlig lantmanna- skola synes därför knappast tänkbar. Då hushållningssällskapens konsulenter på grund av sin verksamhet bäst känna till, hur undervisningen skall läggas efter de olika orternas speciella behov, bör också av detta skäl ledningen av ifrågavarande undervisning fortfarande handhavas av sällskapen.

Från Gävleborgs län anföres, att den ambulatoriska undervisningen bör för att ledningen skall bliva enhetlig och därigenom planmässig helst ombesörjas av hus- hållningssällskapet. Utskottet i Västernorrlands län anser också, att sällskapet bör hava ledningen, men framhåller samtidigt, att det vore till visst gagn, om medver- kan erhölles från lantmanna- och lanthushållsskolor därigenom, att skolornas lärar- krafter, i den mån ske kunde, toges i anspråk för undervisning vid kurserna ifråga. Beträffande kurser för särskilt antagna elever borde däremot ledningen handhavas i samverkan med nämnda skolor. Då denna undervisningsform närmar sig den vid ifrågavarande skolor eljest förekommande, vore det säkerligen lämpligast, att kur- serna ifråga leddes av vederbörande skolas föreståndare.

Förvaltningsutskottet i Västerbottens län anser, att hushållningssällskapen genom sin övriga verksamhet äga större förutsättningar än lantmanna- och Ianthushållssko-' lorna att leda den ambulatoriska undervisningen och sålunda ensamma böra hava ledningen av densamma. Utskottet i Norrbottens län uttalar också, att resp. hus- hållningssällskap givetvis böra få bestämma, huru ledningen av den ambulatoriska undervisningen bör ordnas. Inom länet har så tillvida samarbetats med skolorna, som dessas lärarkrafter medverkat vid kurser av olika slag, då så låtit sig göra.

I detta sammanhang bör lämpligen redogörelse lämnas för de från sty- relserna för lantmannaskolorna lämnade svaren på följande fråga: >>Huru och i vad mån anses undervisningen för egentliga småbrukare kunna ske från lantmannaskolorna?»

Sm åbmkar—

kurser vid lantmanna- skolorna.

Åtskilliga skolor hava därvid framhållit, att deras undervisning i huvudkursen vore anpassad efter småbrukets behov. För de redan i verksamhet varande små— brukare, som hade möjlighet att genomgå en lantmannaskolkurs, liksom också för ynglingar, som tänkte bli småbrukare och hade samma möjlighet, vore sålunda i dessa fall ifrågavarande undervisning redan på ett tillfredsställande sätt ordnad. Så- dana synpunkter framföras särskilt av lantmannaskolorna i Norrland, men även andra skolor, exempelvis Stora Segerstad, Osby, Högalid och Bräkne-Hoby, uttala sig i samma riktning.

I detta sammanhang meddelas från lantmannaskolan i Osby, att dess styrelse gjort erbjudande till länets egnahenisförening och egnahemsnämnd att utan under- visningsavgift mottaga egnahemssmåbrukare (sådana som äga och bruka jord) i kommande vinterkurs. Erbjudandet hade skett under villkor, att egnahemsföre- ningen beviljade varje av dessa egnahemssmåbrukare 100 kronor till uppehållet vid skolan. Skolstyrelsen beräknar, att dessa småbrukare skulle därjämte erhålla van- ligt understöd som obemedlade med 150 kronor. Då de erhölle fri undervisning och 250 kronor stode till förfogande, borde de kunna genomgå vanlig vinterkurs vid Osby utan kontantutgift, enär kostnaden för uppehållet vid skolan (bostad och kost) med ledning av sista årets utgifter beräknats understiga 50 kronor pr månad. Egnahemsföreningen hade godtagit skolstyrelsens erbjudande och beviljat medel för ändamålet. Det kan tilläggas, att föreningen enligt uppgift lämnar samma bidrag till småbrukare, som besöka andra skolor inom länet.

En del lantmannaskolor, vilka ej anse undervisningen i skolans huvudkurs vara särskilt avpassad för småbrukare, ha framfört tanken på särskilda kurser av samma längd som huvudkursen eller särskilda parallellavdelningar i denna senare med för småbrukare direkt avsedd undervisning. Sålunda framhålles från Vik, som even- tuellt uttalat sig för en särskild småbruksskola, att denna skulle lämpligen kunna anordnas som en särskild kurs vid sådana lantmannaskolor, som ha egna skoljord- bruk. I en sådan kurs borde förekomma såväl teoretisk som praktisk undervisning med huvudvikten lagd vid smådjursskötsel, ladugårdsskötsel, trädgårdsskötsel samt slöjd och smide. Undervisningen skulle omfatta en huvudsakligen teoretisk sexmå- naderskurs under vintern samt en praktisk fortsättningskurs under sommaren. I samband med denna praktiska fortsättningskurs skulle även kortare demonstrations- kurser för äldre småbrukare kunna anordnas vid skolan.

I yttrandet från Högalid nämnes också som en utväg att handhava småbruks- undervisningen att vid vissa lantmannaskolor, där eleverna ej till övervägande del komme från mindre jordbruk, i viss utsträckning anordna parallellundervisning för småbrukare. Samma tanke framföres också något mera utformad från Frid- hem, där det _ sedan kortare kurser för småbrukare förordats _ anföres, »att den ungdom, vilken har för avsikt att utbilda sig för småbrukaryrket, bör beredas möjlighet att genomgå en vanlig kurs vid en lantmannaskola. Skulle till någon skola tillslutningen av sådana sökande av en eller annan anledning bliva särskilt stor, torde en särskild linje eller kurs inrättas för att därigenom i största möjliga utsträckning kunna anpassa undervisningen för detta utbildningsbehov.»

Med hänsyn till svårigheten för småbrukarna att vara borta från sitt hem och arbete under så lång tid, som lantmannaskolans huvudkurs omfattar, påpekas det från Gamleby, att det skulle »kunna tänkas, att skolan i samarbete med egnahems- verksamheten och hushållningssällskapet i länet kunde låta småbrukare under vår- terminen deltaga i undervisningen i exempelvis gödsellära och växtodling, husdju- rens utfodring och avelsarbetets ordnande, antingen under hela vårterminen eller en kortare tid».

Närstående detta förslag är ett från lantmannaskolan i Högsby framfört sådant om anordnandet vid lantmannaskolorna av kurser för småbrukare om 2+ 11/2

månad. Den första hälften av kursen skulle hållas före jul, den andra efter, i skogs- trakter först efter den 1 mars, detta med hänsyn till att förtjänsten vid skogsarbete ej skulle förhindras genom deltagande i kursen. Fordringarna på elevantalet borde ej ställas högre än till 10 år 12, då möjlighet förefunnes att med framgång i denna undervisning tillämpa något av den självverksamhet, som förekomme i det fria och frivilliga folkbildningsarbetets studiecirklar.

De ovan nämnda uttalandena och förslagen åsyfta, såsom av det sagda framgår, undervisningen vid kurser av samma längd eller något kortare än lantmannaskolornas huvudkurser. För flertalet _ för att ej säga alla — lantmannaskolor står det dock klart, att det ej gärna kan bliva möjligt för den stora mängden av småbrukare, särskilt något äldre så- dana, att besöka dylika kurser. Därför förordas också av så gott som samtliga skolor en undervisning för småbrukare i kortare kurser. Det anses särskilt lämpligt, att sådana kurser förläggas till lantmannaskolor- na, men även kurser ute i bygderna förordas. Även vid dessa böra dock, så långt möjligt, lantmannaskolornas lärare medverka.

Ifråga om de sålunda föreslagna kursernas längd framföras en del olika förslag. Flertalet skolor förorda, att kurserna böra pågå under ett par veckors tid. I några fall föreslås tiden till en åt två veckor, och å andra sidan uttala sig en del skolor för något längre tid, 2—4 t. o. m. 6 veckor. Från Högsby framkastas tanken på sexveckorskurser i stil med de 8. k. vandrande folkhögskolkurserna. Dessa skulle förläggas på lämpliga platser ute i bygderna inom skolans verksamhetsområde. Varje dag skulle 3_4 föreläsningar hållas och förläggas till sådan tid, att delta- garna också kunde utföra en del arbete i hemmet. Undervisningen skulle i huvud- sak handhavas av lantmannaskolans lärare, och borde vid sådan skola, som för- klarade sig villig anordna tre sådana kurser, ytterligare en lärare utöver de nu förefintliga anställas samt statsanslag för avlöning till denne beviljas.

Rörande undervisningen i dessa kortare kurser förordas allmänt, att densamma borde begränsas till att omfatta ett visst ämne eller en grupp av närstående ämnen. Dessa skulle självfallet växla vid de olika kurserna på samma plats. Genom att besöka flera efter varandra följande kurser skulle en småbrukare sålunda efterhand kunna få en inblick i samtliga olika grenar av lanthushållningen. Som exempel på ämnen eller ämnesgrupper för sådana kurser nämnes i yttrandet från Önnestad: 1) jordarter, dikning, bearbetning och gödsling; 2) sorter och utsäde; jordbruks- växternas odling och skötsel; 3) husdjurslära (ladugårds- och svinskötsel); 4) fjä- derfäskötsel; 5) skogsskötsel och betesvård; 6) köksväxtodling; 7) frukt- och bär- odling; 8) bokföring och ekonomi m. fl. grupper. Även från Mora framföras lik- nande förslag. _

Undervisningen i de föreslagna kurserna för småbrukare bör, enligt uttalanden från flera håll, omfatta icke blott teoretisk undervisning utan också demonstrationer och i vissa fall eventuellt också övningar. För att undervisningen skulle bliva än- damålsenlig och fruktbringande krävdes därför med nödvändighet, att de skolor, som skulle hålla sådana, bl. a. hade tillgång till ett välskött och instruktivt skoljord- bruk, där bl. a. de viktigaste av jordbrukets binäringar bedreves på ett rationellt sätt.

I anslutning härtill påpekas, att kurserna i allmänhet med hänsyn till småbru- karnas arbete borde förläggas till vintertiden, men att kurser i det egentliga jord- bruket lämpligen borde förläggas till någon relativt ledig tid under sommaren, för att vissa försök och olika metoder för växtodlingen då skulle kunna demonstreras.

Utredningens yttrande.

Med hänsyn till småbrukarnas i allmänhet svaga ekonomi framhålles behovet och betydelsen av att deras besök vid ovan angivna kurser ej måtte medföra några nämnvärda ekonomiska uppoffringar. Själva undervisningen vid kurserna borde givetvis under alla förhållanden vara avgiftsfri. Men därutöver borde lämnas bidrag för deltagarna i sådan utsträckning, att det åtminstone i huvudsak täckte kostna- derna för deras uppehälle (logi och kost) vid kursen. Ett sådant kraftigt understöd från det allmännas sida betraktas genomgående som en nödvändig förutsättning för att ifrågavarande kurser skulle bliva tillräckligt besökta och sålunda komma till avsett gagn.

Från skolorna i Vilan och Molkom erinras, att småbrukarkurserna i resp. län från början tillkommit och hållits vid dessa skolor men sedan, delvis på grund av lokala förhållanden, flyttats och övertagits av hushållningssällskapen. I flera yttranden framhålles lämpligheten av att småbrukarkurserna, som hittills huvud- sakligen handhafts och ordnats av hushållningssällskapen och genom deras konsu- lenter, överflyttas till lantmannaskolorna, till fördel för kurserna och jämväl till gagn för skolorna och deras lärare.

Slutligen omnämnes i en del yttranden, att lantmannaskolornas lärare bedriva undervisning för småbrukare bl. a. också genom medverkan vid av hushållnings— sällskapen anordnade kurser ute i bygderna, genom jordbruksföredrag vid andra tillfällen samt genom redogörelser i facktidskrifter och dagspressen för vid skolorna utförda försök.

Ett lämpligt organiserande av den gren av den lägre lantbruksunder- visningen, som utgöres av populära, kortare kurser och som ibland bru- kar benämnas den ambulatoriska lantbruksundervisningen, torde vara en av de allra viktigaste och betydelsefullaste uppgifterna för vår utred- ning. Vi hava funnit denna friare undervisningsform synnerligen an- vändbar i många olika avseenden. I densamma kunna på ett lämpligt sätt inrymmas kurser av skilda slag och av växlande beskaffenhet. Vi hava därför velat giva de nu ifrågavarande undervisningskurserna en så allmän och omfattande läggning som möjligt och hava fördenskull förkor- tat kapitlets överskrift till allenast »Undervisning».

En viktig förändring föreslå vi därutinnan att, jämte hushållnings- sällskap, jämväl styrelse för lantmannaskola, lantbruksskola eller lant- hushållsskola upptagits såsom en sådan institution, genom vilken ifråga- varande kurser i regel anordnas. Visserligen kan enligt nuvarande be- stämmelsen i 15 å andra stycket sista punkten efter Kungl. Maj:ts beprö- vande i varje särskilt fall understöd utgå även till annan undervisnings- verksamhet än som bedrives genom hushållningssällskap. Men det har synts oss angeläget att öppna möjlighet för styrelserna för nyssnämnda skolor att utan dylikt särskilt beslut av Kungl. Maj:t anordna kurser av förevarande slag. Av de inkomna svaren framgår, att hushållningssäll- skapen flerstädes i icke ringa utsträckning förlagt sina kurser vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna, men detta har icke synts vara en anledning till att icke bereda skolorna själva tillfälle att, om de hava medel därtill, anordna sådana kurser. För skolornas egen del kunna dylika kurser vara av stor betydelse. Skolorna komma på det sättet i liv- ligare och mera omedelbar kontakt med den jordbrukande allmänheten.

_—.qF"—' '—

4- -r-(- .

Lärarpersonalen kan därigenom även bättre utnyttjas och erhålla ökad sysselsättning. Det är även av betydelse, att allmänheten vid sådana kur- ser vinner ökad kännedom om skolorna och de ntbildningsmöjligheter de erbjuda.

Det kunde möjligen befaras, att en osund konkurrens och kanske ett svåröverskådligt virrvarr komme att uppstå, ifall kurser anordnas både av sällskapen och skolorna. Denna eventualitet bör dock kunna förebyggas genom inrättandet inom varje hushållningssällskaps område av den lant- bruk-sundervisningsnämnd, om vilken vi framlägga särskilt förslag.

De från förvaltningsutskotten avgivna yttrandena utvisa, att den möj- lighet, som nu enligt 16 % 4:o förefinnes för sällskapen att med särskilt medgivande av Kungl. Maj:t meddela undervisning annorledes än som be— stämts i mom. 1:0—3zo av samma paragraf, av åtskilliga sällskap ansetts innebära tillräcklig frihet för dem att ordna undervisningen såsom de finna lämpligast. De från andra utskott uttalade önskningarna, att stats- bidrag måtte kunna ges till vissa särskilt omnämnda kurser och under- visningsformer, synas däremot giva vid handen, att den nyssnämnda möj- ligheten icke beaktats av dessa sällskap. Det har till och med från ett håll förordats, att inga kurstyper alls måtte uppställas utan full frihet här- utinnan lämnas sällskapen, dock under förutsättning att lantbruksstyrel— sen godkände planen för undervisningen. Så långt som sistnämnda yrkan- de åsyftar hava vi icke ansett oss kunna gå. Det har synts oss erforderligt, att fortfarande vissa bestämda kurstyper fastställas, vilka utan vidare godkännas såsom behöriga undervisningskurser enligt reglementets me— ning. Men vi hava sökt att i flera hänseenden vidga ramen för dessa kur- ser, så att en mångfald olika kurstyper må kunna rymmas inom densam- ma och sålunda Kungl. Maj:ts särskilda tillstånd icke behövas annat än rent undantagsvis. Vi hysa den förhoppningen att härigenom en ökad livaktighet i avseende på förevarande undervisningsverksamhet må be- fordras. Genom lantbruksundervisningsnämndens försorg torde i allt fall en viss ordning och planmässighet i hela undervisningsväsendet vara att förvänta.

Efter dessa mera principiella uttalanden beträffande vårt förslag i dess helhet, såvitt det avser undervisningskurser, övergå vi till att närmare motivera detta, varvid vi hänvisa till det vid detta betänkande fogade reglementsförslaget kap. IV.

Motsvarar nuvarande 15 ©. Ordet »mindre» framför »jordbruk» har ute- slutits. I undervisningskurser, öppna för allmänheten, äger uppenbar- ligen envar deltaga. Även i undervisningskurs för särskilt antagna man— liga elever kan enligt nuvarande bestämmelser envar jordbrukare deltaga, om än småbrukare äga företräde. I de särskilda kurserna för kvinnliga elever uppställes icke nu någon begränsning till småbrukarkvinnor. Bort— tagandet av ordet »mindre» åsyftar för övrigt att bereda större frihet,

17 %.

18 5.

19 g.

särskilt för specialkurser. Huvudsyftet är ju likväl att främja det mindre jordbruket.

Det har ansetts böra redan här, i början av bestämmelserna, uttalas, att undervisningen skall äga rum enligt av lantbruksundervisningsnämnd fastställd plan eller enligt eljest meddelade föreskrifter. Med sistnämnda uttryck avses bestämmelser, meddelade av Kungl. Maj:t eller lantbruks- styrelsen eller eljest i vederbörlig ordning.

Nuvarande andra stycket är med förändrat innehåll flyttat dels till 18 9 och dels till 20 5.

Här stadgas först, att undervisningen i regel anordnas genom hushåll- ningssällskap eller styrelse för lantmannaskola, lantbruksskola eller lant- hushållsskola. Angående denna bestämmelse hänvisas till vad härovan därom anförts. Vidare har från första stycket av nuvarande 16 & hämtats bestämmelsen, att för begagnande av sålunda, d. v. s. genom hushållnings- sällskap eller skolstyrelse, anordnad undervisning må avgift icke fordras eller erläggas. Det nuvarande reglementet innehåller ett undantag från. denna bestämmelse, nämligen det som omförmäles under mom. 3:0 sista stycket. I verkligheten rör det sig emellertid där icke om undervisnings- avgift utan om ersättning för de vid demonstrationerna vid husmoderskurs använda råmaterialierna. Denna avgift för begagnade förbruknings- artiklar är icke att betrakta såsom avgift för själva undervisningen. Vi hava i vår 19 & bibehållit ett stadgande härom. Det är endast för under- visningen såsom sådan, som enligt 18 % avgift icke bör förekomma.

I denna paragraf, som motsvarar nuvarande 16 %, hava vi föreslagit många förändringar.

Mom.. 1:o. Benämningen å de här avsedda kurserna har förkortats till: »Undervisningskurs, öppen för allmänheten.» Ändringen har ingen sak-— lig betydelse.

Minimitiden för dylik kurs har i enlighet med från många håll fram- ställda yrkanden minskats från sex till tre dagar. Att, såsom från vissa håll ifrågasatts, sänka tiden ännu mera och kanske ända till en dag, hava vi icke ansett oss böra förorda. Därest statsbidrag önskas till kortare undervisning än under tre dagar, står möjligheten öppen att begära till— stånd av Kungl. Maj:t, som då lärer överväga, huruvida gagnet av kur- sen må finnas motivera statsbidrag. Då en kurs av nu förevarande be— skaffenhet icke behöver fortgå oavbrutet, utan avbrott under densamma kunna äga rum, bör det för övrigt i många fall vara möjligt att i stats— bidragsavseende sammanföra flera kursdagar till en gemensam kursperiod. Om dessa avbrott stadgas nu, att de må utgöra högst två veckor mellan varje undervisningsdag. Denna föreskrift synes icke tillfredsställande. Den utgör icke hinder för en sådan oformlighet som att t. ex. en sex- dagarskurs utsträckes, med avbrott av två veckor mellan varje undervis— ningsdag, över en tidrymd av ända till tio veckor. Vi hava ansett, att en kurs av förevarande slag i intet fall bör för att kunna räknas såsom en

sammanhängande kurs utsträckas över längre tid än fyra veckor. I sam- band därmed har bestämmelsen om avbrott under kursen kunnat förenklas till att helt allmänt gälla de avbrott, som må erfordras.

Den nuvarande föreskriften att minst en undervisningsdag skall avses företrädesvis för kvinnliga deltagare har ansetts saklöst kunna uteslutas. Vi tro oss kunna förutsätta, att kvinnornas speciella undervisningsbe- hov icke kommer att fördenskull förbises vid dessa kurser.

Mom. 2:o. För närvarande angivas de i detta mom. behandlade kurserna såsom »Undervisningskurs, avsedd för särskilt antagna manliga elever». I slutet av momentets första stycke finnes emellertid å undanskymd plats stadgat: »Deltagande i sådan kurs må ock stå öppet för kvinnor.» Vi hava icke kunnat finna någon anledning till att sålunda sätta kvinnorna ut- tryckligen i efterhand vid dessa kurser. Den omständigheten att efter— följande mom. 8:o avhandlar särskilda kurser för kvinnor utgör intet skäl för att beteckna kurserna 1 mom. 2:o såsom särskilt avsedda för män. De stå i lika mån öppna för både män och kvinnor och böra därför betecknas endast såsom »Undervisningskurs avsedd för särskilt antagna elever».

Bestämmelsen om kursens förläggning till annan plats än skola har un— dergått Viss jämkning, bl. a. med hänsyn till arten av de demonstrationer som krävas, särskilt vid vissa specialkurser. ,

I slutet av första stycket har införts en ny bestämmelse—, vid vilken vi fästa stor vikt, nämligen att kursen må. kunna anordnas icke blott såsom enbart teoretisk kurs utan ock i förening med praktiska övningar i den omfattning så anses lämpligt. Visserligen torde redan nu vissa teoretisk— praktiska kurser hava förekommit, men det har synts oss viktigt att så att säga anbefalla dem genom att direkt omnämna dem i reglementet. I syn— nerhet vid vissa specialkurser äro praktiska övningar oundgängliga för att verklig behållning av undervisningen skall kunna vinnas. Exempel- vis kunna nämnas kurser i betesskötsel, ladugårdsskötsel, fjäderfäskötsel, täckdikning, skogsplantering eller annan skogsskötsel m. m. Genom att sådana teoretisk-praktiska kurser normalt inordnas inom reglementets- ram, öppnas vidsträckta möjligheter för en omfattande och gagnelig un— dervisningsverksamhet.

Förslaget upptager liksom nu två slag av kurser för särskilt antagna elever. De längre, mera allmänna kurserna hava av oss benämnts jord- brukskurser. Vid sådan kurs skola nu genomgås huvuddragen av jord- bruksläran och husdjursskötseln. Vi hava ansett lämpligt, att möjlighet beredes att ägna kursen enbart åt det ena av dessa vittomfattande ämnen och vi hava därför omformulerat stadgandet i dylikt syfte. Den nuvaran— de tidslängden av minst två, högst sex veckor har bibehållits. Det kunde visserligen ifrågasättas att utsträcka maximitiden, men då det icke är önskligt att genom alltför långa kurser av detta slag skapa en kurstyp, som möjligen skulle i allmänhetens uppfattning utgöra ett surrogat för en lantmannaskolkurs, hava vi icke velat förorda en dylik åtgärd. En ytter-

ligare förlängning synes för övrigt för dessa kurser knappast kunna hava någon reell innebörd, enär ju kurserna äro huvudsakligen avsedda för personer, som äro pnaktiskt sysselsatta i lantbruk och därför torde hava synnerligen svårt att under lång tid vara frånvarande från sitt arbete. Genom att nyssberörda två ämnen kunna delas på särskilda kurser bör för övrigt ett avsevärt större kunskapsmått kunna meddelas dem, som må vara i tillfälle att genomgå bägge kurserna, än som är möjligt i en sam- manhängande kurs med nuvarande kurslängd.

Det andra slaget av kurser för särskilt antagna elever kallas liksom nu specialkurser. Dylik kurs skall nu avse vissa delar av lanthushållningen eller någon av dess binäringar. Sistnämnda uttryck har utbytts mot »el— ler ämne som berör» lanthushållningen, för att tydligare utmärka att av- sikten är att medgiva stor frihet. Sålunda böra härunder komma t. ex. bok— föringskurser, slaktkurser, slöjdkurser m. fl. kurser, vilka visserligen be- röra lanthushållningen men knappast kunna anses inbegripna under de nuvarande ordalagen. Särskilt med hänsyn till den mycket skiftande ar- ten av denna specialundervisning och den olika tid som kräves för inhäm- tande av nödiga kunskaper och färdigheter, har den stadgade kurstiden, nu minst sex, högst tolv dagar, utsträckts åt båda hållen till minst tre dagar, högst sex veckor.

I avseende å villkoren för att kunna antagas till elev hava gjorts ett par mindre jämkningar.

Den nuvarande bestämmelsen, att vid varje kurs minst fem deltagare från annan ort inom sällskapets område än där kursen hålles skola äga erhålla fritt kosthåll under den tid kursen pågår, har ansetts kunna ute- slutas, då ju undervisningen är avgiftsfri och behövande deltagare erhålla understöd av statsmedel.

Mom. 3:o. Undervisningskurserna för särskilt antagna kvinnliga elever delas liksom nu i husmoderskurser och specialkurser. Beträffande de förra föreslås endast den ändring, att den nuvarande bestämmelsen om minst två lektionstimmar varje arbetsdag, varav den ena skall anslås till de- monstrationsundervisning i huslig ekonomi eller matlagning, borttages. Det har synts önskligt att lämna större frihet härvidlag. Kursens natur blir tillräckligt betecknad genom föreskriften att undervisningen skall avse husligt arbete och lanthushållning. Ifråga om specialkurserna har tillagts, att de kunna avse viss gren av husligt arbete och icke nödvän— digtvis allt som inbegripes under denna beteckning. Därjämte har mi- nimitiden sänkts från sex till tre dagar.

Vid de flyttande kvinnliga kurserna har borttagits den nuvarande före- skriften om minst en arbetsdag i varje vecka å varje undervisningsställe, enär denna föreskrift ansetts kunna utgöra ett hinder för ett ändamåls- enligt ordnande av dylik flyttande kurs.

Bestämmelsen om avgift såsom ersättning för använda råmaterialier har undergått vissa ändringar.

Mom. 4:o. Detta moment har undergått vissa jämkningar av huvud- sakligen redaktionell natur.

Motsvarar närmast senare punkten av andra stycket i nuvarande 15 9. Det har nu framhållits, att här avsedd undervisning må förekomma en— dast undantagsvis.

De allvarligaste anmärkningarna, som av förvaltningsutskotten fram- ställts beträffande den nu förevarande undervisningsverksamheten, gälla bristen på penningmedel. Det uppgives från de flesta håll, att denna brist utgjort den huvudsakliga anledningen till att sagda verksamhet icke vunnit större utveckling än som skett och att den stannat långt under vad som varit önskvärt och behövligt. Bristen är tvåfaldig. Dels hava sällskapens knappa tillgångar icke medgivit dem att bestrida hälften av kostnaderna för en ytterligare utvidgad undervisning. Dels har stats- anslagets alltför ringa belopp icke heller räckt till härför. Det har från flera utskott framhållits, att statsanslaget icke ens räckt till att bestrida statens hälft av kostnaderna för den hittills utövade undervisningsverk- samheten och att till följd härav sällskapen måst ikläda sig även en del av den kostnad, som rätteligen bort gäldas av staten. Förut meddelade uppgifter angående de resp. kostnadsandelarna år 1928 synas utgöra ett bevis för riktigheten av denna uppgift. Till avhjälpande av dessa miss— förhållanden hava flera åtgärder föreslagits. Nästan alla äro ense om att statsanslagets belopp bör kraftigt ökas. Beträffande sällskapens andel har föreslagits dels ökning av sällskapens allmänna anslag, dels ökning av anslaget till konsulenter för att på. denna väg få en del av kostnaderna för lärarkrafter vid undervisningen bestridda, dels ock procentisk minskning av sällskapens kostnadsandel från nuvarande hälf- ten till en tredjedel eller en fjärdedel av kostnaden.

Det avgörande momentet härvidlag utgöres av sällskapens andel. Utan att ökad möjlighet beredes sällskapen att gälda den kostnadsandel, som må åligga dem, torde man icke kunna påräkna någon väsentligt ökad undervisningsverksamhet från deras sida, även om statsanslaget höjes. Det torde vara ovedersägligt, att hushållningssällskapens allmänna an- slag, trots på senare tid vidtagna ökningar, är alltför knappt för att sätta dem i stånd att på ett så kraftigt sätt som önskvärt vore ytterligare be- främja jordbruksnäringen i skilda hänseenden och däribland även i av- seende å undervisningen. Likväl hålla vi före, att den för ifråga- varande undervism'ngs utveckling behövliga ökade hjälpen till sällskapen icke bör i första hand lämnas i form av ökat alhnänt anslag utan på ett sätt, som innebär garanti för att sagda hjälp kommer just undervis- ningsverksamheten till godo och icke tilläventyrs konsumeras för andra ändamål.

Icke heller anse vi den ifrågasatta utvägen att ge ökat anslag för an— ställande av konsulenter böra enbart för undervisningens skull tillgripas.

205.

Visserligen anse vi, på sätt vi i annat sammanhang omförmäla, att kon- sulentkåren städse bör hållas vid ett sådant antal, att den fullt motsvarar behovet, men spörsmålet härom bör icke behandlas enbart från den nu ifrågavarande undervisningens synpunkt utan med beaktande av samt- liga de uppgifter, som tillkomma konsulenterna. Vi hålla jämväl före, att skolornas lärarpersonal bör i ökad mån kunna utnyttjas vid före- varande undervisning, även när den bedrives genom hushållningssäll- skapen. Härigenom bör en viss lättnad beredas konsulenterna. I stället uppstår emellertid krav på medel till ersättning åt dessa lärare. Det kan också möjligen befinnas lämpligt att vid undervisningen i viss mån och mera tillfälligtvis anlita personer, som erhållit erforderlig utbild- ning i agronom- eller konsulentkurs men icke hava anställning såsom konsulenter eller ordinarie lärare. Av alla dessa skäl anse vi, att en ök- ning av anslaget till anställande av konsulenter icke innebär en till— fredsställande utväg till lösande av den nu förevarande frågan.

Den tredje av de ovan antydda utvägarna synes oss däremot ägnad att på ett lämpligt sätt leda till målet. Vi förorda därför, att förhållandet mellan statens och sällskapens andelar förändras, och vilja tillstyrka, att staten bidrager intill högst två tredjedelar av kostnaden. Den återstående andelen, minst en tredjedel, bör liksom nu tillskjutas av vederbörande sällskap eller bestridas av medel, varöver sällskapet för ändamålet för- fogar, exempelvis genom av landstinget anvisat anslag. Det synes oss icke vara något att principiellt anmärka mot en sådan höjning av statens andel. Även hushållningssällskapens medel kunna väsentligen betraktas såsom statsmedel i vidsträckt bemärkelse, och det är enbart en lämplig- hetsfråga, huruvida ökade statsmedel till en viss verksamhet skola utgå direkt eller genom omvägen Via sällskapen. Att nu gå längre än till att höja statsandelen till två tredjedelar kunna vi icke förorda. Redan denna höjning bör kunna medföra ganska stor verkan, därest samtidigt stats- anslagets belopp ökas därhän, att denna bidragsandel verkligen kan utgå.

Den nu förordade proportionen bör tillämpas jämväl beträffande sådan undervisning av nu förevarande slag, som anordnas av skolstyrelse.

Vad slutligen angår det statsanslagsbelopp, som med hänsyn till de av oss förordade ändringarna i reglementet och ifråga om bidragsprocenten kan bliva erforderligt, må erinras, att totalkostnaden år 1928 uppgick till ungefär 107 000 kronor samt att det samstämmigt anförts, att statsanslagets litenhet varit den förnämsta orsaken till att verksamheten icke fått ökad omfattning. Hushållningssällskapen själva bidrogo med ungefär 58000 kronor. Då det bör förutsättas, att sällskapen icke av en ändring av bidragsreglerna komma att taga sig anledning till minskning i sina bidrag, skulle sistnämnda belopp enligt de av oss föreslagna reglerna motsvara ett statsbidrag å ungefär 116000 kronor. Härtill bör för undervisningen vid skolorna läggas visst statsbidragsbelopp, förslagsvis 24000 kronor, motsvarande ett bidrag från skolorna själva å 12000 kronor. Slutligen

1,4...— ...—_v-r-

bör för sådan undervisning, som avses i 20 & av reglementet, något belopp beräknas, förslagsvis 10000 kronor eller samma belopp som därtill av Kungl. Maj:t anvisats för år 1929. Inalles skulle statsanslaget till under-— visning alltså behöva upptagas till 150 000 kronor. Denna kalkyl är, som synes, ytterst approximativ, och vi vilja icke göra gällande, att undervis- ningsbehovet skulle därigenom bliva fullt tillgodosett. Tillsvidare och i avvaktan på nödig erfarenhet torde dock det föreslagna beloppet kunna vara tillräckligt. De angivna särskilda beloppen äro givetvis endast be- räkningsgrunder och innebära icke, att de skola var för sig reserveras för de särskilda ändamålen.

Upplysningsverksamhet.

I den skrivelse den 11 oktober 1927, varuti lantbruksstyrelsen för Kungl. Maj:t anmälde behovet av anslag att äskas av 1928 års riksdag till höjande av det mindre jordbruket, framlade styrelsen ett förslag angående an- ordnande av ökad upplysningsverksamhet för mindre jordbrukare. De- partementschefen anförde härom i punkten 51 av nionde huvudtiteln år 1928, att han funne syftet med detta förslag värt allt beaktande men att förslaget syntes böra komma under övervägande vid den allmänna utredning angående småbruksundervisningen, som borde igångsättas. Det åligger alltså oss att nu taga ställning till lantbruksstyrelsens berörda förslag.

Lantbruksstyrelsen har i nämnda skrivelse upptagit till prövning frågan, huruvida icke ytterligare åtgärder till höjande av det mindre jordbruket vore erforderliga än dem, som nu understödjas från statsanslaget. till nämnda ändamål, och har härom anfört följande:

»Styrelsen har därvid särskilt tagit sikte på behovet av ökad upplysningsverk- samhet. Det är visserligen sant, att enligt gällande bestämmelser statsbidrag från ifrågavarande anslag redan nu kan utgå och utgår för undervisning åt det mindre jordbrukets idkare. Denna undervisning är dock, i den mån den anordnas genom hushållningssällskapens försorg, begränsad till vissa former _ i allmänhet kortare kurser _— och kommer i åtnjutande av ett relativt blygsamt statsbidrag. Ifråga om statsbidrag för detta ändamål kräves, att ett minst lika stort belopp som stats- bidraget anvisas av hushållningssällskapens egna medel. Det torde icke vara tvivel underkastat, att sålunda anordnad upplysnings- och undervisningsverksamhet varit och är av stor betydelse för höjande av det mindre jordbruket. Lantbruksstyrelsen anser sig dock böra ifrågasätta, huruvida icke en supplerande, i viss mån efter andra linjer fullföljd verksamhet i samma syfte skulle i väsentlig grad befordra ett gynnsamt resultat av här ifrågavarande åtgärder.

Den grupp av jordbrukare, som närmast äro att hänföra till det mindre jordbru- ket, eller de, som bruka under 10 hektar åker, omfattar ett antal av över 300 000 eller mera än 75 procent av alla landets jordbruksidkare. Nämnda grupp brukar över 30 procent av Sveriges åkerareal. Den undervisning, som genom det allmän- nas försorg anordnas vid lantmannaskolor m. fl. jordbruksundervisningsanstalter,

kan givetvis på grund av de ekonomiska uppoffringar i tid och pengar, ett utnytt— jande av densamma kräver, endast i ringa utsträckning anlitas av omförmälda stora grupp jordbrukare. I själva verket bliva dessa så gott som helt och hållet hän- visade till de korta kurser, som anordnas genom hushållningssällskapen, och till den personliga upplysningsverksamhet, som bedrives genom sällskapens konsulenter och vandringsrättare. Att med det ringa bidrag, som för ändamålet står till förfogande, och med den begränsning av formerna för upplysningsverksamheten, som föreligger, denna icke alltid kan anses lämna det resultat, man skulle önskat, finner lantbruks- styrelsen naturligt. Lantbruksstyrelsen har visserligen alla skäl att vitsorda de stora framsteg inom vårt jordbruk, som under senare tiden gjorts jämväl ifråga om de mindre jordbruken, men måste dock konstatera, att mycket återstår att göra på detta område. Den svenske jordbrukaren har en konservativ läggning, som gör att han endast långsamt inriktar sin jordbruksdrift efter nyare linjer och så— lunda tillgodogör sig den erfarenhet, som vunnits på andra håll, och de hjälpmedel, som senare tider ställt till förfogande. Endast genom ett allvarligt bedrivet upp- lysningsarbete, i många fall en verklig propagandaverksamhet, torde denna konser— vatism kunna övervinnas.

Lantbruksstyrelsen syftar härvid bl. a. på sådana frågor inom jordbruket som ut— fodringen _ särskilt av mjölkdjuren _ som på många håll är sådan, att den ut- gör ett hinder för ett riktigt utnyttjande av de hjälpmedel för nötkreatursavelns höjande, vilka det allmänna ställt till förfogande genom stöd vid tjurhållningen m. m., vidare betesförhättring, täckdikning, konstgödselns användning o. s. v. Alla dessa frågor, som redan beaktats av en avsevärd del utav landets jordbrukare, äro enligt lantbruksstyrelsens förmenande av en sådan avgörande betydelse för såväl jordbrukets produktion i stort sett som den enskilde jordbrukaren, att icke nog kraftiga åtgärder kunna vidtagas för att hos den jordbrukande allmänheten i gemen väcka ett levande intresse för dessa frågor.

Skall emellertid en sådan upplysningsverksamhet bliva effektiv, synes den icke kunna eller böra _ såsom nu sker _ inskränkas till enbart kurser här och var i landet. Enligt styrelsens förmenande kräves för en verklig framgång en allt efter förhållandena på olika orter anordnad och på ett visst, begränsat kunskaps- område inriktad propagandaverksamhet genom kurser, föredrag, uppvisningar och demonstrationer. Jämväl ortspressen bör därvid anlitas.

Lantbruksstyrelsen är övertygad om att ett starkt intresse inom hushållningssäll- skapen förefinnes för en sådan kraftigare upplysningsverksamhet, därest den eko- nomiskt möjliggöres. Att utarbeta ett direkt program för själva anordnandet eller formulera bestämmelser härför synes lantbruksstyrelsen i frågans nuvarande läge omöjligt, då enligt styrelsens förmenande en verksamhet av denna art helt och hållet måste anpassas efter ortsförhållandena. Skall en dylik verksamhet kunna lända till därmed avsett gagn, torde den så långt möjligt böra överlämnas åt hushåll— ningssällskapens fria initiativ. Därest såsom villkor för eventuellt statsbidrag för ändamålet stadgas, dels att vederbörande hushållningssällskap självt bidrager med lika stort belopp som statsbidraget, dels ock att planen för upplysningsverksam- heten godkännes av lantbruksstyrelsen, torde tillräcklig säkerhet föreligga för att tillbörlig sparsamhet iakttages och att verksamheten bliver tillfredsställande ordnad.

I anslutning till vad lantbruksstyrelsen sålunda anfört, finner sig styrelsen böra hemställa, att Kungl. Maj:t måtte _ _ _ äska medel till stödjande av sådan upp- lysningsverksamhet, som hushållningssällskap för det mindre jordbrukets vidkom— mande anordnar för belysande av ett eller flera viktiga jordbruksspörsmål enligt särskild, av lantbruksstyrelsen godkänd plan.

Ifråga om det för ändamålet erforderliga anslagsbeloppet saknar lantbrukssty— relsen närmare utgångspunkt för beräkning därav, men finner, med hänsyn till

. w .-. *-'14J_*MM-ru'

[.

kravet på lika bidrag från vederbörande hushållningssällskaps sida, anslaget tills- vidare kunna begränsas till 50 000 kronor. Anmärkas må, att detta belopp måste synas obetydligt i jämförelse med de stora summor, som av statsmakterna årligen offras på skapandet av nya jordbruk. Egnahemsbildningens framgång och värde är emellertid enligt lantbruksstyrelsens förmenande helt och hållet beroende av att jämsides därmed verksamma åtgärder vidtagas i syfte att höja det mindre jord- bruket och sätta dess utövare i tillfälle att vid utförandet av sitt mödosamma och i ekonomiskt avseende riskfyllda arbete verkligen kunna tillgodogöra sig alla till buds stående medel.»

För vår del instämma. vi till fullo med lantbruksstyrelsen i fråga om gagnet av en effektiv och populär upplysande verksamhet på lanthushåll— ningens område. Den verksamhet i dylikt syfte, som styrelsen i sin skri— velse förordat, är emellertid ganska oklart angiven. Den synes för övrigt kunna i väsentliga delar understödjas såväl enligt nuvarande bestämmel- ser rörande undervisning av i mindre jordbruk deltagande män och kvin- nor som enligt de bestämmelser rörande undervisningsverksamhet vi här ovan förordat.

I vissa avseenden innebär emellertid lantbruksstyrelsens förslag nya uppslag, nämligen såvitt angår statsunderstöd till uppvisningar och de- monstrationer samt för anlitande av ortspressen. Även i vad beträffar föredrag, varmed torde avses enstaka föredrag, som icke sammanföras till en egentlig kurs, innebär förslaget på sätt och vis en utvidgning av nu— varande reglel'. Dylika enstaka föredrag kunna visserligen redan nu med särskilt medgivande av Kungl. Maj:t såsom en form av undervisning er- hålla statsunderstöd, men denna möjlighet har icke överallt begagnats. Vad lantbruksstyrelsen sålunda föreslagit synes åtminstone i viss omfatt- ning vara ägnat att höra bringas till utförande. Beträffande artiklar i pressen förutsätta vi emellertid, att understödet endast må utgå i form av författarhonorar, anskaffande av klichéer o. d. och icke såsom gottgörelse till tidningsorganen för artiklarnas införande. Redan nu förekomma vis— serligen talrikt i pressen artiklar i lanthushållning, och det kunde därför synas som om statens medverkan i detta avseende skulle vara överflödigt. Det bör dock kunna antagas, att de nu ifrågasatta artiklarna skulle bliva både särskilt sakkunniga och opartiska i avseende på innehållet samt av- fattade i en ledig, populär och lättläst form. Genom att artiklarna er— bjudas pressen utan att denna behöver vidkännas några kostnader för deras anskaffande torde man kunna förvänta, att de skola erhålla vid— sträckt spridning.

Bland de ändamål, vartill anslaget till åtgärder för höjande av det mindre jordbruket för närvarande må användas, upptages i därom nu gällande bestämmelser ett, som står den nu ifrågasatta upplysningsverk— samheten ganska nära. I reglementets 17 © stadgas nämligen, att genom vederbörande hushållningssällskaps försorg böra till undervisningens un- derlättande åtgärder vidtagas för spridande av ströskrifter i lanthushåll-

Utredningens yttrande.

ning vare sig genom försäljning till nedsatt pris eller genom gratisut— delning. Det synes oss som om denna metod för spridande av upplys- ning i nu förevarande avseende borde kunna ytterligare utvecklas. Den torde sålunda böra icke nödvändigtvis vara anknuten till den i regle— mentet omförmälda egentliga undervisningsverksamheten utan få använ— das även eljest, såsom vid småbruks- och kreaturspremieringar, vid ut- ställningar och uppvisningar, under studieresor, vid skolor och ungdoms- verksamheten samt överhuvud vid alla lämpliga tillfällen. Även kan direkt kringsändning ibland vara lämplig, ifall man på grund av inhäm— tade upplysningar, exempelvis genom hushållningssällskapens socken— avdelningar, har anledning antaga, att adressaten har intresse av att taga kännedom om den tillsända skriften. Vidare torde systemet böra utvecklas därhän, att det må gälla icke blott ströskrifter, varmed torde avses helt korta tryckalster, utan att jämväl böcker i lanthushållning med ett både populärt och värdefullt innehåll måtte få försäljas till ned- satt pris samt även kunna, när särskilda skäl därtill föreligga, utdelas gratis.

En mycket viktig fråga, som står de nu behandlade frågorna nära, rör anskaffandet av lämpliga läroböcker till skäligt pris åt eleverna vid våra lägre lantbruksundervisningsanstalter, såväl de allmänna skolorna och kurserna som specialkurser av skilda slag. Från många håll hava till oss framställts klagomål över de stora kostnader för böcker, som eleverna måste vidkännas och som för dem i hög grad fördyra kursen. Vi hava tagit kännedom om de nu vid lantmannaskolorna använda läroböckerna och hava fått den uppfattningen, att åtminstone vissa av de nu allmänt använda läroböckerna äro vidlyftigare än som torde erfordras vid dessa jämförelsevis korta skolkurser samt att flera av dem äro ganska dyra. Det har även uppgivits, att i vissa ämnen användbara läroböcker så gott som saknas. Ett kännbart behov synes oss därför föreligga av för ända- målet fullt lämpade samt billigare läroböcker för den lägre lantbruks- undervisningen. De sålunda åsyftade nya läroböckerna kunna påtagligen även för den stora jordbrukande allmänheten bliva till gagn för själv” studium. Detta utesluter dock icke, att åtgärder synas även böra vidtagas för åstadkommandet av för denna allmänhet och i synnerhet för idkarna av mindre jordbruk särskilt avsedda billiga läsböcker i lanthushållnin— gen eller olika grenar av densamma. Vi anse, att det vore särdeles lämp— ligt, ifall statsmedel i viss utsträckning finge efter Kungl. Maj:ts med- givande av lantbruksstyrelsen användas för att befordra författandet och utgivandet till billigt pris av sådana läroböcker och läsböcker, som nu nämnts. Metoderna för att nå detta syfte kunna vara av flera slag. Vi vilja såsom exempel nämna bekostande av författarens honorar samt bidrag för bestridande av tryckningskostnaden eller för framställande av en särskild gottköpsupplaga. Därest hushållningssällskap finner, att dessa

% ! '. E ;

böcker böra tillhandahållas elever vid lägre lantbruksundervisningsan- stalter eller deltagare i kurser för ytterligare nedsatt pris, ger ovan om- förmälda upplysningsverksamhet möjlighet därtill.

Vi hava ansett dessa åtgärder vara av den vikt, att en särskild avdel- ning av reglementet bör ägnas däråt, och hava formulerat bestämmelser i anSIutning till vad vi nu anfört. Dessa bestämmelser måste i frågans nuvarande läge vara helt allmänt hållna, så att verksamheten må kunna anpassas efter ortsförhållandena.

För statsunderstöd till den upplysningsverksamhet, som i enlighet här- med skulle bedrivas genom hushållningssällskapen, bör såsom lantbruks- styrelsen föreslagit krävas bidrag från sällskapens sida med lika stort be— lopp som statsbidraget. Lantbruksstyrelsens åtgärder för åstadkomman— det och tillhandahållandet av billiga läroböcker och läsböcker böra där— emot helt bekostas av statsmedel.

Ehuru vi, som ovan nämnts, anse, att vissa av de utav lantbruksstyrelsen föreslagna upplysningsåtgärderna kunna inordnas under den undervis- ningsverksamhet, vi redan förut behandlat, hava vi dock med hänsyn sär- skilt till att vi i andra hänseenden förordat en väsentlig utvidgning av upp- lysningsverksamhetens omfattning icke haft något att invända mot det av lantbruksstyrelsen föreslagna statsanslagsbeloppet, 50000 kronor. Kungl. Maj:t lärer böra för varje år bestämma det belopp, som bör härav avses för lantbruksstyrelsens merberörda åtgärder beträffande läroböc— ker m. nu.

Vi hava således förordat statsanslag

till premiering av mindre jordbruk .......................... kronor 300000 » studieresor .............................................. » 60000 » undervisning ............................................ » 150000 » upplysningsverksamhet .................................. » 50000

# Summåfkignor—WOD.

Då det nuvarande anslaget till höjande av det mindre jordbruket un— der senare år uppgått till 325 000 kronor, utgör den föreslagna ökningen 235 000 kronor. Inom totalbeloppets ram bör Kungl. Maj:t äga dispo- nera medlen efter behov för de särskilda ändam-ålen utan viss begräns— ning mellan dem inbördes.

Förslag till Reglemente

för med statsmedel understödda åtgärder till höjande av det mindre jordbruket.

[. Åtgärdernas allmänna beskaffenhet. 1 5.

De i detta reglemente avsedda, med statsmedel understödda åtgärderna till höjande av det mindre jordbruket utgöras av premiering av mindre jordbruk, anordnande av studieresor, undervisning och upplysningsverk— samhet.

II. Premier-ing av mindre jordbruk.

29.

Premieringen åsyftar dels att genom tilldelande av belöning åt dem, som nedlagt förtjänstfullt arbete på sitt jordbruks höjande, uppmuntra dem till att ytterligare förkovra detsamma, dels ock att i samband med besiktning av till premiering anmälda jordbruk meddela en till det besiktigade jord- brukets beskaffenhet anknuten undervisning på lanthushållningens om— råde.

39.

För premieringens verkställande bildar varje hushållningssällskaps om- råde ett distrikt, som av sällskapet uppdelas i minst tre, högst fem under- distrikt. Premiering verkställes varje år inom ett av dessa underdistrikt.

4 %.

Premieringen verkställes av en nämnd, bestående av ordförande och minst en ledamot, vilka utses av hushållningssällskapets förvaltnings- utskott. En av nämndens medlemmar skall vara jordbrukskonsulent eller äga däremot svarande utbildning. Utgöres nämnden av flera än två per- soner, bör en av dem vara kvinna.

Vid val av medlemmar i premieringsnämnd utses jämväl erforderligt antal suppleanter. &

Valen skola avse en tid av fyra år. Vid omröstning inom nämnden gäller den mening, om vilken de flesta sig förenat. Skulle inom nämnd, som består av allenast två personer, ordfö- randen och ledamoten vara av olika mening, gäller den mening, som omfat- tas av ordföranden, dock att, där fråga är om prisbedömning eller tilldelan—

......N._.

de av premielån, den mening skall gälla, som omfattas av den, vilken åsatt lägre poäng eller föreslagit lägre lånebelopp.

Besiktning av arbete, som verkställts med anlitande av premielån, bör utföras av vederbörande jordbrukskonsulent eller annan utav premierings- nämnden därtill utsedd person.

Besiktning för premiering må verkställas endast under månaderna juni _september.

5 $. Det åligger nämnden att verkställa premieringen i enlighet med detta reglemente samt de närmare föreskrifter hushållningssällskapets förvalt— ningsutskott kan hava meddelat.

Gå.

Premier utgå i form av diplom, penningpris och premielån. Hushållningssällskaps förvaltningsutskott må dock äga bestämma, huru— vida i stället för penningpris må kunna utdelas något för pristagarens jordbruksdrift nyttigt föremål.

7é.

För premieringens verkställande gälla följande huvudgrunder: .1:o. Föremål för premiering är endaSt mindre jordbruk, vars idkare därav har sin huvudsakliga utkomst.

2zo. För att kunna premie-ras skall jordbruk hava en åkerareal, ej över- stigande 15 hektar eller den mindre areal hushållningssällskapet bestämmer.

3:o. Diplom tillhandahålles av lantbruksstyrelsen och må enligt av den- na styrelse meddelade närmare bestämmelser tilldelas allenast jordbru- kare, Vilken för av honom idkat jordbruk erhåller första pris; hushåll- ningssällskap dock obetaget att till övriga pristagare enligt eget formulär meddela prisbedömningsresultatet.

4:0. Jordbrukare, som för jordbruk erhållit penningpris, må. för sam- ma jordbruk vid en senare premiering icke erhålla dylikt pris, med mindre verklig förbättring därå blivit utförd.

5:o. J ordbrukare må icke för samma jordbruk erhålla penningpris sammanlagt mer än fyra gånger och ej heller, där sådana pris av olika grader utdelas, penningpris av samma grad mer än två gånger.

özo. Första pris må icke tilldelas jordbrukare, med mindre han för pre— mieringsnämnden uppvisar antingen av honom Själv, enligt av lantbruks— styrelsen fastställt formulär, eller av bokföringsbyrå förda anteckningar över jordbruket för tiden från förra premieringen.

7:o. Premielån tilldelas jordbrukare för utförande av visst förbättrings- arbete vid av honom idkat, för premiering anmält jordbruk, oberoende av huruvida penningpris erhålles för samma jordbruk eller detsamma, ehuru

i övrigt uppfyllande villkoren därför, är i behov av förbättringen ifråga för att kunna prisbelönas. Förbättringsarbete skall, för att premielån må kunna erhållas, avse antingen gödselvården inom- eller utomhus, avdik- ning, stenröjning, betesförbättring eller annan varaktig förbättring, för vars åstadkommande särskilt penningutlägg erfordras. Premielån må icke utgå för arbete, vartill statsunderstöd i annan ordning erhållits.

8:o. Vid bedömande av jordbruk för premiering skall fästas särskilt av— seende vid:

8.) åkerjordens avdikning, brukning och Växtkraft,

b) växtodlingens anordning och beskaffenhet,

c) skötseln av skogs- och betesmark, där sådan finnes, (1) det sätt, varpå den fasta och flytande spillningen tillvaratages,

e) husdjurens beskaffenhet, vård och avkastning,

f) åbyggnadernas underhåll,

g) på vad sätt och i vad mån anteckningar över jordbrukets ekonomi verkställas, samt

h) hemmets skötsel och husmoderns arbete i övrigt.

8 %.

I avseende å premielån åligger det premieringsnämnden:

a) att bestämma, till vilket förbättringsarbete lån må anlitas;

b) att efter beräkning av kostnaderna för förbättringsarbetets utförande bestämma lånebeloppet inom de av hushållningssällskapet härutinnan an- givna gränser;

c) att bestämma tiden, då förbättringsarbete skall vara fullgjort; och

d) att tillse, om och på vad sätt arbetet blivit utfört. Beviljat premielån utbetalas till låntagaren mot dennes förbindelse till hushållningssällskapet att inom föreskriven tid utföra det av premie- ringsnämnden bestämda förbättringsa-rbetet samt att, därest vid besikt— ning befinnes, att arbetet icke inom den utsatta tiden på nöjaktigt sätt utförts, till sällskapet ofördröjligen återbetala lånet.

Annan säkerhet för länets återbetalande, än i denna paragraf sägs, må icke låntagare avfordras.

Finner premieringsnämnd, att det förbättringsarbete, för vilket premie— lån lämnats, blivit inom föreskriven tid på tillfredsställande sätt utfört, skall premielånet anses vara därigenom guldet och omförmälda förbindelse ofördröjligen återställas till låntagaren.

9 9.

Premieringsnämnd bör vid besiktning av till premiering anmält jord- bruk låta sig angeläget vara att genom samtal med jordbrukets innehavare samt meddelande av råd och anvisningar tillgodose premieringens syfte att utgöra ett led i den statsunderstödda undervisningsverksamheten för hö- jande av det mindre jordbruket.

10 %.

Premieringsnämnd må icke fatta beslut rörande utdelande av penning— pris och premielån, förrän samtliga premieringsresor inom vederbörande underdistrikt för året avslutats.

11 å. Mot'premieringsnämnds beslut må talan icke föras.

12 5.

Hushållningssällskap har att för sitt område meddela de bestämmel— ser, som, utöver vad detta reglemente innehåller, erfordras för premie— ringen och dess verkställande, särskilt ifråga om:

a) storleken inom den i 7 9 2 mom. angivna gräns av de jordbruk, som må bliva föremål för premiering;

b) penningprisens storlek samt villkoren för deras erhållande;

c) premielånens högsta belopp samt villkoren för deras erhållande;

d) dagtraktamente och resekostnadsersättning åt premieringsnämndens ordförande och ledamöter samt annan besiktningsman, om vilken i 4 ©, näst sista stycket, förmäles, dock att sådan gottgörelse icke i något fall må utgå efter för den resande förmånligare grunder än enligt bestämmelserna i gäl- . lande allmänt resereglemente och ej heller efter högre klass än H G i sagda reglemente eller, beträffande hos hushållningssällskapet anställd tjänsteman, efter högre grunder än som eljest gälla vid resa i tjänsten; samt

e) de särskilda föreskrifter, som äro erforderliga för uppnående inom distriktet av det med premieringen avsedda ändamål. _

De bestämmelser, som Sålunda meddelas av hushållningssällskap, skola ofördröjligen delgivas lantbruksstyrelsen.

-.-.-v,-..n_ _. ...,, .-_-—

13 &.

Inom Norrland och Dalarna må hushållningssällskap i syfte att skapa förutsättningar för en förbättring av jordbruket, där särskilda skäl därtill förefinnas, besluta om anordnande vid sidan av den allmänna premieringen utav speciell premiering för åstadkommande av mönsterjordbruk enligt föl-- jande huvudgrunder:

1:o. Premieringsnämnd upprättar med ägare eller brukare av jord om högst 15 hektar åker avtal att för viss tid, högst tio år, ställa det jord— bruk, han innehar, under kontroll av vederbörande premieringsnämnd, dock att sådant avtal, såvitt angår brukare av jord, icke må upprättas, med mindre brukningsrätten omfattar minst nio år från tiden för avtalets ikraftträdande.

2:o. I samband med de allmänna premieringarna inom underdistriktet besiktigas jordbruket av premieringsnämnden, som därvid lämnar råd ifråga om åtgärder för jordbrukets förbättrande samt angiver, vilka för—

bättringsarbeten som under tiden intill nästa allmänna premiering böra verkställas. Samtidigt härmed lämnar nämnden anvisning på tilläven- tyrs förefintlig möjlighet att erhålla lån från fonder för olika ändamål samt bestämmer, vilka premielån som för ett vart av de följande åren intill nästa premiering Skola utgå för vissa förbättringar.

3zo. De är, då allmän premiering icke förekommer inom underdistrik- tet, besökes jordbruket av den medlem av premieringsnämnden, som nämn- den därtill utser, för utövande av kontroll å utförandet av föreskrivna för- : bättringsarbeten. '

4:o. J ordbrukare, med vilken avtal, varom här är fråga, träffats, är skyldig att årligen efter av lantbruksstyrelsen fastställt formulär föra fort- löpande anteckningar rörande jordbrukets ekonomi och att vid slutet av varje bokföringsår insända dessa anteckningar till premieringsnämnden för granskning.

I övrigt skola beträffande sådan speciell premiering, som i denna para- graf avses, gälla de för den allmänna premieringen meddelade bestäm- melser.

III. Studieresor.

14 %.

Studieresorna skola hava till uppgift att bereda deltagarna tillfälle att 4 genom besök under sakkunnig ledning vid framstående jordbruk, välskötta ; skogar, försöks- och demonstrationsfält m. m. hämta mesta möjliga lär— ' dom för skötande av mindre jordbruk och vad därmed står i samband.

Sådana resor kunna företagas

a) såsom kortare färder inom länet eller närliggande bygd i syfte att för deltagarna uppvisa framstående mindre jordbruk eller annat mönstergillt arbete inom lanthushållningens område, som kan vara till gagn för drif- ten av ett mindre jordbruk i besökarnas hemort (hembygdsresor), samt

b) såsom längre studieresor inom Sverige eller till Danmark, Norge eller Finland för sådana personer, som kunna förväntas skola få. verkligt utbyte av en dylik resa.

15 %.

Hushållningssällskaps förvaltningsutskott tillkommer att i enlighet med av vederbörande lantbruksundervisningsnämnd fastställd plan eller eljest meddelade föreskrifter anordna resorna; att efter samråd med nämnden för premiering av mindre jordbruk och egnahemsnämnden antaga del— tagare i varje resa samt att utse sakkunnig person att leda densamma.

I resplanen må kunna inrymmas särskild tid för föredrag och diskussion, vare sig före eller efter själva resan.

—- Ars-”|__ 1—4- —

16 6.

Till deltagare i studieresa må av män antagas endast den, som livnär sig av jordbruk eller jordbruksarbete, och må icke antagas någon, som äger eller brukar en åkerareal av, ifråga om längre studieresa, mer än 40 hektar eller, ifråga om hembygdsresa, mer än 15 hektar, eller ock, i vartdera fallet, den mindre areal, hushållningssällskapets förvaltnings— utskott äger bestämma.

Vidkommande kvinnors deltagande i studieresa äger förvaltningsut- skottet meddela närmare bestämmelser.

Företräde till deltagande i studieresa bör lämnas dem, som deltaga i premieringen av mindre jordbruk, samt egnahemslåntagare ävensom så— dana personers familjemedlemmar.

IV. Undervisning.

17 6. Undervisningen skall avse att meddela kunskaper i skötandet av jord- bruk och vad därmed står i samband. Den skall äga rum enligt av lant- bruksundervisningsnämnd fastställd plan eller enligt eljest meddelande föreskrifter.

18 %. Undervisningen anordnas i regel genom hushållningssällskap eller sty- relse för lantmannaskola, lantbruksskola eller lanthushållsskola. För be- gagnande av sålunda genom hushållningssällskap eller skolstyrelse an- ordnad undervisning må avgift icke fordras eller erläggas.

19 &.

Ifråga om undervisning, som i 18 © avses, skall gälla: 1:o. Undervisningskurs, öppen för allmänheten, skall pågå under minst tre dagar och kan, med de avbrott som må erfordras, fortgå under högst fyra veckors tid; '

2zo. Undervisningskurs, ansedd för särskilt antagna elever, bör vara förlagd till med statsmedel understödd lantmannaskola eller lantbruks— skola eller annan lämplig plats, där tillfälle till demonstrationer i anslut— ning till undervisningen förefinnes, och må kunna anordnas såväl såsom enbart teoretisk kurs som ock i förening med praktiska övningar i den omfattning så anses lämpligt.

Kursen kan anordnas:

a) såsom jordbrukskurs under minst två, högst sex veckor, varvid huvud- dragen av jordbruksläran eller husdjursskötseln eller båda genomgås, eller

b) såsom specialkurs under minst tre dagar, högst sex veckor, omfattan— de viss eller vissa delar av lanthushållningen eller ämne, som berör den- samma.

För att kunna antagas till elev vid sådan undervisningskurs erfordras att hava under minst två år deltagit i lantbruk och iakttages därvid, att företräde till deltagande i kurs skall lämnas den, som bedriver jordbruk, vars åkerareal ej överstiger 15 hektar, eller är jordbruksarbetare.

3:0. Undervisningskurs för särskilt antagna kvinnliga elever kan an— ordnas:

a) såsom husmoderskurs under minst två, högst sex veckor, med allmän undervisning i husligt arbete och lanthushållning, eller

b) såsom specialkurs under minst tre, högst tolv dagar, omfattande an- tingen husligt arbete eller viss gren därav eller ock någon av de delar av lanthushållningen, som falla inom kvinnans verksamhetsområde.

Såväl husmoderskurs som specialkurs må anordnas vare Sig såsom fast kurs på ett ställe eller såsom flyttande kurs på flera ställen, det ena efter det andra.

Vid såväl husmoderskurs som specialkurs må den, som anordnar kur- sen, kunna bestämma viss avgift för varje deltagare såsom ersättning för de vid demonstrationerna använda råmaterialierna.

4zo. Undervisning må kunna av hushållningssällskap eller skolstyrelse anordnas på annat sätt än genom de i 1:0—3zo nämnda kurser eller med avvikelse från de rörande dessa kurser meddelade bestämmelser, därest Kungl. Maj:t på särskild framställning sådant medgiver.

20 &.

Undervisning må undantagsvis kunna anordnas i annan ordning än ge- nom hushållningssällskap ell-er i 18 % omförmäld skolstyrelse, därest Kungl. Maj:t på därom gjord särskild ansökan efter hörande av vederbö- rande lantbruksundervisningsnämnd sådant medgiver, och Skall i sådant fall undervisningen anordnas på det sätt, som för varje fall må varda föreskrivet.

V. Upplysningsverksamhet.

21 9.

Genom hushållningssällskapens försorg böra åtgärder vidtagas till be- fordrande av upplysning i lanthushållning genom spridande vid lägre lantbruksundervisningsanstalter, undervisningskurser och på annat lämp- ligt sätt av för ortens behov avpassade skrifter och böcker i detta ämne, vare sig genom försäljning till nedsatt pris eller genom gratisutdelning, samt genom åstadkommandet av för ortspressen avsedda artiklar i lant— hushållningen berörande frågor.

Hushållningssällskap bör även söka främja upplysningsverksamheten på lanthushållningens område genom att understödja för ändamålet an- ordnade uppvisningar och demonstrationer samt överhuvud medelst så- dana åtgärder av olika slag, som sällskapet finner för ändamålet lämpliga.

22 ©.

Lantbruksstyrelsen bör söka befordra åstadkommandet och tillhanda— hållandet åt allmänheten för billigt pris såväl av för den lägre lantbruks- undervisningen lämpade läroböcker som ock av för idkare av mindre jord- bruk avsedda böcker i lanthushållningen eller olika grenar av densamma.

VI. Berättelse över åtgärderna.

23 å.

Hushållningssällskapens förvaltningsutskott skola före januari månads utgång varje år till lantbruksstyrelsen insända särskilda berättelser en— ligt av lantbruksstyrelsen fastställda formulär över de under nästföregå- ende år verkställda premieringar av mindre jordbruk och med anledning av förut beviljade premielån vidtagna åtgärder, angående studieresor samt angående av vederbörande hushållningssällskap anordnad under- visning och upplysningsverksamhet, varom i detta reglemente förmäles.

Enahanda skyldighet åligger skolstyrelse beträffande av densamma jämlikt 19 & anordnad undervisning.

Den, som med Kungl. Maj:ts tillstånd anordnat sådan undervisning, varom i 20 © förmäles, har att inom ovan angiven tid till lantbruksstyrel- sen avgiva berättelse över undervisningsverksamheten under nästföre- gående år, vilken berättelse skall avfattas enligt föreskrifter, som lant— ,- bruksstyrelsen meddelar.

VII. Överinseende.

24 å. ,

Lantbruksstyrelsen åligger att handhava överinseendet och kontrollen över de i detta reglemente omförmälda åtgärder ävensom att årligen till Kungl. Maj:t avgiva berättelse över desamma och vad därmed äger sam- manhang.

% Förslag [ till ' Kungörelse

angående statsbidrag till åtgärder för höjande av det mindre jordbruket. 1 $.

Hushållningssällskap, som önskar erhålla understöd av statsmedel till premiering av- mindre jordbruk, till studieresor, till undervisning eller till upplysningsverksamhet enligt reglementet för med statsmedel under—

stödda åtgärder till höjande av det mindre jordbruket, skall före utgån— gen av februari månad det år, för vilket bidraget sökes, därom till lant— bruksstyrelsen ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning och därvid foga:

a) då ansökningen avser bidrag till premiering av mindre jordbruk, be— vis att sällskapet åtagit sig att gälda alla de kostnader för premieringen, som icke betalas av statsmedel eller annorledes, samt de av sällskapet för premieringen antagna bestämmelser;

b) då ansökningen avser bidrag till studieresor, ej mindre bevis, att säll— skapet åtagit sig att gälda alla de kostnader för resorna, som icke beta- las av statsmedel eller annorledes, än även plan för de tillämnade resorna och uppgift å ledaren samt antalet av dem, som skola deltaga i varje sär— skild resa; ' _

c) då ansökningen avser bidrag till undervisning, ej mindre bevis, att sällskapet för ändamålet anslagit eller eljest förfogar över medel till minst halva beloppet av det begärda statsbidraget, än även uppgift angående de huvudgrunder, som sällskapet önskar skola tillämpas vid tillämnad un— dervisning; samt

d) då ansökningen avser bidrag till upplysnings-verksamhet, ej mindre bevis, att sällskapet för ändamålet anslagit eller eljest förfogar över me— del till minst lika stort belopp som det begärda statsbidraget, än även upp— gift angående de huvudgrunder, som avses skola tillämpas vid den till- ämnade verksamheten.

Hushållningssällskap, som för visst år erhållit statsbidrag, varom för- mäles under punkt c) eller d), må, utan hinder av vad i samma punkter stadgas, uti ansökning om sådant bidrag för ett senare år åberopa vid för- ut ingiven ansökning fogad uppgift angående huvudgrunder för under— visningen eller upplysningsverksamheten, såvitt desamma alltjämt äro oförändrade.

28.

Styrelse för lantmannaskola, lantbruksskola eller lanthushållsskola, som önskar erhålla understöd av statsmedel till undervisning enligt regle- mentet för med statsmedel understödda åtgärder till höjande av det mindre jordbruket, skall före utgången av februari månad det år, för vilket bidraget sökes, därom till lantbruksstyrelsen ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning och därvid foga ej mindre bevis att skolan för ändamålet förfogar över medel till minst halva beloppet av det begärda statsbidraget än även uppgift angående de huvudgrunder, som avses skola tillämpas vid tillämnad undervisning.

Skolstyrelse, som för visst är erhållit statsbidrag till sådan undervis- ning, må, utan hinder av vad här ovan stadgas, uti ansökning om sådant bidrag för ett senare år åberopa vid förut ingiven ansökning fogad upp- gift angående huvudgrunder för undervisningen, såvitt desamma alltjämt äro oförändrade.

449 3 6.

Den, som önskar erhålla bidrag till sådan undervisningsverksamhet. som avses i 20 5 av omförmälda reglemente, skall före utgången av februari månad det år, för vilket bidraget sökes, därom till lantbruksstyrelsen in- .giva till Kungl. Maj:t ställd ansökning och därvid foga fullständig redo— görelse, huru undervisningen är avsedd att anordnas, ävensom, i den hän- delse andra medel finnas för ändamålet tillgängliga, bevis om storleken och beskaffenheten av samma medel.

46.

Lantbruksstyrelsen har att före utgången av mars månad med eget ut— låtande till Kungl. Maj:t överlämna de inkomna ansökningarna; ägan- de styrelsen därvid jämväl göra framställning om anvisande av erforder— liga medel för anskaffande av blanketter till diplom för premieringen m. m. ävensom för åtgärder för åstadkommande och tillhandahållande av läroböcker m. m. enligt 22 å i reglementet.

åå.

Till hushållningssällskap må av statsmedel utgå bidrag, motsvarande:

a) i fråga om premiering av: mindre jordbruk, dels penningpris eller värdet av något för pristagarens jordbruksdrift nyttigt föremål intill ett belopp av 120 kronor för första pris, 80 kronor för andra pris och 50 kro- nor för tredje pris, dels premielån intill hälften av den utav premierings— nämnd beräknade kostnaden för det förbättringsarbete, för vars utföran— de lånet lämnats, dock ej till högre belopp än 250 kronor, med skyldighet för hushållningssällskap att, om förbättringsarbete, för vars utförande premielån lämnats, ej inom bestämd tid blivit utfört, ofördröjligen till statskontoret återleverera den del av premielånet, som gäldats av stats- medel, dels ock halva beloppet av den resekostnadsersättning och de dag- traktamenten, som enligt av hushållningssällskapet meddelade bestämmel— ser tillgodokomma ordförande och ledamot i premieringsnämnd eller sär— skild besiktningsman;

b) i fråga om studieresor kostnader för ledares och deltagares resor dels inom landet eller i utlandet i tredje klass på järnväg samt mellan svenska hamnar eller mellan Sverige och utlandet å däcksplats på fartyg., varvid, om resan göres på natten med begagnande av sovplats, kostnad må beräknas för sovplats i tredje klass å järnväg eller billigaste sovplats å fartyg;

dels inom landet med anlitande av automobiltrafik, anordnad av staten; dels ock inom landet med motorfordon, efter häst eller medelst rodd i den utsträckning det visat sig lämpligt anlita dessa fortskaffningsme del, dock med den begränsning att i detta fall kostnaden ersättes allenast med ett beIOpp intill sju öre för varje kilometer, som av ledaren och envar

deltagare tillryggalagts, samt under förutsättning tillika att av samma kostnad ett belopp, minst motsvarande hälften av statsverkets andel, till— skjutes av vederbörande hushållningssällskap eller annorledes;

c) ifråga om undervisning, anordnad enligt 19 å i förberörda reglemen— te, högst två tredjedelar av den summa, vartill kostnaderna för under— visningen uppgått;

d) ifråga om upplysningsverksamhet, anordnad enligt 21 å i reglemen— tet, högst hälften av den summa, vartill kostnaderna för verksamheten uppgått.

Blanketter till diplom att vid premiering av mindre jordbruk utdelas till förste pristagare bekostas av statsmedel och tillhandahållas, på rekvi- sition, åt hushållningssällskapens förvaltningsutskott av lantbrukssty— relsen.

6 9.

Till styrelse för lantmannaskola, lantbruksskola eller lanthushållsskola må till undervisning, anordnad enligt 19 % i förberörda reglemente, utgå bidrag av statsmedel motsvarande högst två tredjedelar av den summa, vartill kostnaderna för undervisningen uppgått.

7 %. För anordnande av undervisning, som avses i 20 % av förberörda regle— mente, kan bidrag utgå med belopp, som av Kungl. Maj:t efter omstän— digheterna i varje särskilt fall bestämmes.

8 9.

De i 22 6 av merberörda reglemente omförmälda åtgärder, som av lant— bruksstyrelsen vidtagas för åstadkommande och tillhandahållande av läroböcker m. m. i lanthushållning, bekostas av statsmedel inom av Kungl. Maj:t för ändamålet anvisat belopp.

96.

Statskontoret har att till vederbörande utbetala de av Kungl. Maj:t be- viljade bidragen, dock, vad angår de till hushållningssällskap eller skol- styrelse för ifrågavarande ändamål beviljade bidragen, endast med så stort belopp, som sällskapet eller skolstyrelsen med intyg från lantbruks- styrelsen styrker sig hava för dessa ändamål utgivit av beskaffenhet att, enligt vad ovan sägs, kunna gäldas av statsmedel, samt beträffande de un— der 7 5 omförmälda bidragen under de villkor, som Kungl. Maj:t kan komma att i varje särskilt fall föreskriva.

10 5.

Hushållningssällskap eller skolstyrelse, som för i denna kungörelse om- förmält ändamål under något år vidkänt—s utgifter av beskaffenhet att.

kunna gäldas av statsmedel till större belopp än det sällskapet eller skol— styrelsen för samma år beviljade statsbidraget, må, utan hinder av be- stämmelserna i 1 eller 2 & här ovan, äga att i samband med avgivande av föreskriven berättelse ingiva till lantbruksstyrelsen till Kungl. Maj:t ställd ansökning om erhållande av det ytterligare bidrag av statsmedel för samma år, som enligt 5 9 a), b), c) och d) må kunna utgå. Lantbruks- styrelsen har att före utgången av nästföljande februari månad med eget utlåtande till Kungl. Maj:t överlämna de ansökningar, som i anledning härav kunna inkomma.

Ungdomsverksamheten.

Under de år, som följa närmast efter genomgåendet av den obligatoriska folkskolan (alltså 13— å 14-årsåldern), har lantungdomen i Sverige intill de senaste åren varit hänvisad till hemmen. Av gammalt har lanthem- met utgjort den naturliga och lämpliga miljön för den praktiska utbild— ningen av de unga, som ämnat för framtiden stanna inom modernäringen. Allt fortfarande torde lanthemmet komma att bibehålla denna sin gamla uppgift. Härvid böra emellertid följande omständigheter beaktas.

1. Jordbrukets ekonomiska svårigheter och även andra orsaker ha: framkallat en oförtydbar olust i lanthemmen, vilken menligt inverkar på de ungas tro på jordbruket såsom framtida inkomstkälla.

2. Svårigheterna att bland den stora massan av jordbrukare sprida. kännedom om nyare och bättre jordbruksmetoder och jämväl det förhål- landet, att ekonomiska svårigheter fördröjt eller förhindrat genomföran- det av tekniska förbättringar, ha haft till följd, att den uppväxande lant- ungdomen fortfarande till stor del i hemmen vänjas vid föråldrade och i längden oeko-nomiska driftsmetoder.

3. Då inom de flesta praktiska yrken den yrkesutbildade arbetarens tid numera i motsats till i forna dagar ej kan med ekonomisk fördel an— vändas till handledning av nybörjare, har detta fört till inrättande av särskilda yrkesskolor, i vilka jämväl den praktiska färdigheten i resp. yrke bibringas. Yrkesskolor av detta slag stå emellertid ej till buds för den uppväxande lantungdomen och torde ej heller böra påkallas. Vissa åtgärder för ett effektivare utnyttjande av den tid, som den unge för sin praktiska utbildning tillbringar i hemmet, torde däremot anses önskvärda.

4. Hemmens sedliga och socialt fostrande inflytande över det uppväxan- de släktet är av mindre omfattning än tidigare, i det att nutidens friare uppfattning av ungdomens förhållande till hemmet i hög grad frigjort de unga från bundenheten i egna eller arbetsgivares hem. Gäller detta samhällenas ungdom mera än landsbygdens, så har dock utvecklingen tvivelsutan visat, att även denna senare kategori av ungdom allt mer un- dandrager Sig hemlivets sedligt och socialt fostrande inflytande och där- med gör en kännbar förlust. Att denna utveckling pålägger samhället nya förpliktelser gent emot den uppväxande ungdomens fostran torde även vara allmänt erkänt. Folkskolans fostrande inflytande upphör redan i 13- å 14-årsåldern.

De sålunda berörda förhållandena torde jämte andra liknande ligga till grund för åtgärder, som i syfte att underlätta lantungdomens prakti- ska utbildning och även dess fostran i övrigt vidtagits i de flesta civili— serade länder och jämväl i vårt.

Vi önska i samband härmed även erinra om att den av Kungl. Maj:t år 1907 tillsatta kommittén för ordnande av den lägre lantbruksundervis- ningen i sitt år 1908 avgivna betänkande riktat uppmärksamheten på be— hovet av särskilda åtgärder för den uppväxande lantungdomens omvård- _ nad och undervisning. Kommitterade uttalade härom bl. a. följan— ; de: »De år, som närmast följa på folkskolekursens avslutande, vilket

vanligen inträffar vid 13- å 14—årsåldern, tillbringas av landsbygdens ung- , dom i allmänhet i hemmen med sysselsättningar, som mer eller mindre i nära anknyta sig till jordbruksdriften, men är härunder intet tillfälle be- ; rett denna ungdom att, i likhet med vad i många fall för ungdomen i ; städerna äger rum i s. k. tekniska aftonskolor eller yrkesskolor, genom : särskilt anordnad undervisning få inhämta några grundläggande och in— tresseväckande kunskaper i detta yrke, där deras krafter tagas i anspråk. Detta har nog också till följd, att det ofta mödosamma arbetet i lantman— nens yrke kommer att hos den unge bilda grunduppfattningen om det- samma med den påföljd, att ungdomen vid första möjliga tillfälle vänder det ryggen. Kommittén anser därför, att det vore i hög grad önskligt, om åtgärder vidtoges för att i jordbrukets intresse taga vara på landsbyg- dens ungdom vid här nämnda ålder, då i de flesta fall avgörandet beträf- fande levnadsbana sker. Även ur allmänt social och uppfostrande syn— punkt skulle det vara av stor betydelse, om denna ungdom bleve satt i till- fälle att använda åtminstone någon del av den lediga tid, som särskilt under våra långa och mörka vintrar står den till buds, till inhämtande av intressegivande kunskaper i det yrke, vari den mången gång har sin verksamhet utan rätt förståelse av eller intresse för detsamma.»

Kommittén ansåg, att ifrågavarande ändamål skulle kunna i avsevärd mån vinnas, om inom landsbygdens kommuner anordnades aftonskolkur— ser i lantbruksämnen m. m., men ansåg tiden ej inne att framkomma med förslag till understödjande från statens sida av sådan undervisning. Bristen på dugliga ledare för sådana kurser skulle enligt kommitténs me- ning på många håll ännu lägga hinder i vägen för upptagande av dylik undervisningsverksamhet.

En överblick över vad som i några andra länder i enahanda syfte ge- nomförts, liksom även en sammanställning av de åtgärder, som från sta- tens sida eller med understöd av statsmedel i vårt land vidtagits, torde här vara på sin plats.

I slutet av förra århundradet började man här och där i Förenta staterna att reflektera närmare över det förhållandet, att den vid jordbruket uppväxande ung- domen syntes hysa allt mindre intresse för sina fäders yrke. Man tillskrev folk-

Amerika.

skolorna orsaken härtill. Läraren var i allmänhet uppvuxen i en stad, var också bosatt i närmaste stad och anknöt vid undervisningen självfallet till stadsförhållan— den, varigenom barnens tankebanor kommo att gå i samma riktning. Undervis— ning i naturlära förekom icke. I stället för att lantlivet och jordbruket skulle ha utgjort medelpunkten, runt om vilken de olika ämnena anslöto sig, rent av avlägs- nade undervisningen barnen från hemmens förhållanden.

Vid samma tid höll en föreningsverksamhet under nanm av »Farmers institutes» på att växa fram här och där i staterna. Ändamålet var att anordna kurser i jord— bruk för farmarna. Folkskolinspektörerna vände sig till dessa »Farmers institu- tes» för att få dem att ta hand om lärarnas träning för undervisning i naturlära med anknytning till jordbruk. De ledande i dessa »Farmers institutes» insågo emellertid, att vida mer effektiva åtgärder måste vidtagas för att instruera de upp- växande harnen i jordbruk och väcka deras intresse för yrket och lantlivet.

Behovet härav hade uppenbarligen blivit rätt allmänt att döma därav, att unge- fär samtidigt inom vitt skilda delar av staterna en originell och förut oprövad men som det skulle visa sig synnerligen lycklig metod för den" uppväxande lantungdo- mens fostran började tillämpas.,

Mest bekant är måhända det initiativ, som i sydstaterna togs av doktor Seaman A. Knapp vid jordbruksdepartementet i Washington. Doktor Knapp hade av jord— bruksdepartementet skickats till sydstaterna för att ta bukt på en liten skalbagge, som fördärvade bomullsskördarna. Det främsta medlet mot skadeinsekten borde, ansåg doktor Knapp, ligga i en ordnad växtföljd, som hindrade bomullsskördarna att följa för tätt på varandra. I den nya Växtföljden borde majs ingå, men då man i många trakter hade fått för sig, att tillfredsställande majsskördar icke kunde erhållas på typiska sydstatsjordar, blev det för doktor K. en stor och maktpålig- gande uppgift att väcka intresset för majsodling i dessa trakter. Doktor K. beslöt, att pojkarna skulle gå i spetsen. De första försöken att bilda s. k. majsklubbar och resultaten av dessas arbeten voro så lyckade, att man är 1909 samlade sig till ett försök att bilda majsklubbar i var och en av sydstaterna. Det året voro 10 543 pojkar organiserade i sådana klubbar, och intresserade personer donerade sam- manlagt 40 000 dollars som pris åt de bästa odlarna.

Det mest typiska för detta slag av föreningsverksamhet är, att varje medlem i hemmet utför ett arbete, avsett att lära vederbörande själv och att visa andra bästa sättet att utföra nämnda arbete, att verkställa ekonomiska beräkningar över företaget, att visa och förklara för andra arbetsmetoderna samt att skriva en berät— telse om företaget. Arbetet är vanligen ett eget, självständigt, ekonomiskt företag. såsom att på viss åkerareal odla någon lämplig kulturväxt, uppföda ett eller flera djur, producera i trädgården frukt och grönsaker för familjens behov och even— tuellt till avsalu, konservera trädgårdsalster o. s. v. Arbetet utföres under ledning av en jordbrukskonsulent. Det ger konsulenten en efterlängtad möjlighet att kom- ma i kontakt med de unga och därigenom även med hela farmarfamiljen och det möjliggör en praktisk och effektiv jordhruksundervisning, vid vilken lärarens an— visningar av lärjungen direkt omsättas i det praktiska livet. För den unge betyder genomförandet av det självvalda företaget utom ökade kunskaper och vunna erfa- renheter även ökad självtillit och ansvarskänsla samt tro på jordbruket som för- värvskälla.

Det dröjde inte länge, förrän man hade klart för sig, att ökningen av den egent— liga jordbruksproduktionen utgjorde endast hälften av det problem, som lands- bygden gav att lösa. Den andra var hemmet och hemlivet, och denna hälft var kvinnans del av problemet. En förbättring av hemmen och ett höjande av hem— livet upp till en högre standard förutsatte förbättrad ekonomi. Jordbrukets hö- jande genom pojkarnas demonstrerande av nya och bättre jordbruksmetoder var

455 ju ett medel härtill och det viktigaste, men kanske kunde även farmarhustrun och döttrarna dra sitt strå till stacken. Man satte igång med flick-klubbar med fjäder- fäskötsel och konservering av trädgårdsalster som huvuduppgifter. År 1914 voro mer än 33 000 flickor anslutna till dessa klubbar, och samma år konserverades to- mater och andra trädgårdsalster till ett värde av 284 880 dollars.

Den 1 juli 1914 trädde en lag i kraft, genom vilken all upplysningsverksam— het på jordbrukets område, konsulentverksamhet för äldre såväl som för yngre, övertogs av jordbruksdepartementet i Washington i samarbete med de olika sta- ternas lantbrukshögskolor. Enligt denna lag, Smith-Lever Act, skall den genom nämnda samarbete etablerade upplysningsverksamheten bestå av »instruktion och praktiska demonstrationer i jordbruk och huslig ekonomi till personer i skilda kom— muner. vilka ej ha tillfälle att besöka ovannämnda lantbrukshögskolor, skolande denna undervisning delgivas dem genom fältdeinonstrationer, publikationer och på annat sätt. Denna verksamhet skall genomföras efter riktlinjer godkända av jord- bruksdepartementet i Washington och resp. staters lantbrukshögskolor.» Om- kostnaderna för upplysningsverksamheten bestridas till betydande del av förbunds- regeringen i Washington. Varje år utanordnas av denna 480 000 dollars, varav varje stat erhåller 10 000 dollars som grundanslag för ifrågavarande undervis— ningsverksamhet. Dessutom anslås för närvarande årligen en summa av 4100000 dollars, som fördelas mellan staterna i proportion till lantbruksbefolkningens stor— lek i desamma och under villkor att resp. stater anslå minst lika stort belopp. Detta belopp bör anslås av staten själv, länen (counties), lantbrukshögskolor och även utfyllas genom bidrag av organisationer eller privatpersoner. Av den gemen- samma förbundskassan synes alltså för närvarande utgå till varje stat förutom först- nämnda grundanslag av 10000 dollars i genomsnitt 85 000 dollars. Dock har på senaste åren ytterligare tilläggsanslag beviljats.

Högsta ledningen av klubbarbetet ligger hos jordbruksdepartementet i Washing- ton, som för ändamålet samarbetar med lantbrukshögskolans i varje stat avdel— ning för upplysningsverksamhet (Agricultural Extension Service) samt med by- rån för yrkesundervisning inom varje stats ecklesiastikdepartement. Under dessa myndigheter fungera statskonsulenter för klubbarbetet. I varje län handhaves led- ningen av och undervisningen i klubbarna dels av de vanliga jordbrukskonsulen- terna. dels av särskilda klubbkonsulenter, manliga och kvinnliga. För varje klubb finnes därjämte en lokal ledare. Omstående bild askadliggör denna organisa- tion såsom man önskar genomföra den i Indiana. Enligt denna plan skulle i varje län finnas en särskild klubbkonsnlent, något som ännu är fallet endast i en del län. I somliga stater är man emellertid av den meningen, att de vanliga jordbrukskonsu- lenterna böra ha hand om även klubbarbetet och att en särskild klubbkonsulent icke bör förekomma. Man menar i dessa stater, att jordbrukskonsulenten hinner uträtta mera, då han vid ett besök på en farm ger råd både åt farmaren själv och hans barn. Det är också lättare för konsulenteu att komma i god kontakt med farmaren, då han tvingas att besöka farmen för klubbmedlemmarnas skull. Sär- skilt gäller detta de kvinnliga konsulenterna, hemkonsulenterna, som eljest ha svårt nog att på ett otvunget sätt komma i kontakt med husmödrarna. Genom barnen som förmedlare går det emellertid lätt.

.S'tatslconsulenten för klubbarbetet har till uppgift att årligen utarbeta planer för inspektion av verksamheten, upprätta en arbetskalender utvisande vad som under året bör göras inom staten och med angivna data för olika under året förekom- mande förrättningar, utställningar m. m., biträda vid bildande av nya klubbar, ut- arbeta tryckta anvisningar för klubbarna och för bildande av nya sådana, deltaga i de instruktionskurser, som anordnas för klubbledare och konsulenter, biträda med

Klubharbetets organisation [ U.S./7

510 [0775 (fe/(105105 lik- departement

| I7U(/('/7H"ll_l/ /m- ävr/e/niny [är

jordårti/pumlr'rm'smng yrk esur/daruism'ng

u/e (' (andel , | Skifs/gommen! [år klubbarbete! ( jam! asgarv/ller)

Ban/ger oeb Organ/"sana af/iirsmåns jordbruks/(071511. ner för ut» organisalionrr [en/er, åemkonsu/enfrr ställningar

för varje caunly l

lärare - [ärm/Ingar

arbetet för utställningar och demonstrationer samt sammanställa i en årsberättelse de vunna resultaten.

Länskonsulenterna liksom de jordbrukskonsulenter, som handha ledningen av klubbarna, skola söka utveckla sockenorganisationer, biträda med utarbetande av planer för verksamheten inom länet och kommunerna, föra register över alla med— lemmarna inom länet, söka anskaffa lokala ledare och instruera dessa, anordna konferenser mellan de olika ledarna, besöka varje klubbmedlem i hemmet för instruktion rörande arbetet, genomse klubbmedlemmarnas berättelser och instru- era i utarbetandet av dem, utbilda ett s. k. demonstrationslag i varje klubb, anordna fältvandringar och utställningar samt utarbeta en årsberättelse över klubbarbetet inom länet.

De lokala ledarna skola närvara vid alla klubbmöten, tillse varje medlems ar— bete, distribuera till medlemmarna cirkulär från länskonsulenten samt före arbe- tets början tillse, att medlemmarna ha uppfattat de instruktioner, som givits, och förstå att ifylla förekommande blanketter. Han skall tillse, att varje klubb orga- niserar årets arbete så, att det motsvarar fordringarna på en »mönsterklubb», del- taga i ledarnas möten, besöka hemmen för att stödja och uppmuntra samt hjälpa klubben att få till stånd offentliga demonstrationer.

När nu de nyvordna klubbmedlemmarna, som ha en ålder av mellan 10 och 20 år, beslutat sig för ett visst företag att starta med, arrenderat jord av föräld—

?

rarna och fått löfte om stallrum för ett eller annat eget djur, kommer konsulenten och ger sina instruktioner, och han återkommer om möjligt varje månad för att. uppmuntra och ge nya anvisningar.

Konsulenten skall vara undervisaren, och den lokale ledaren synes ifrån början egentligen endast haft till uppgift att hålla klubben samman, övervaka ordningen» på mötena o. (1. Allt mer håller emellertid den rent instruerande uppgiften på att glida över från konsulenten på de lokala ledarna. Ju fler medlemmar, som an- sluta sig till verksamheten, dess svårare blir det för konsulenten att hinna med att tillräckligt ofta besöka och instruera var och en. För att göra de lokala ledarna kompetenta att biträda som instruktörer anordnas för dem instruktionskurser. År 1927 höllos ej mindre än 10 882 sådana kurser, besökta av över 98 000 ledare.

År 1922 funnos 157 klubbkonsulenter, 1288 jordbrukskonsulenter med klubbar- bete samt 271 hemkonsulenter. För att ge en föreställning om antalet konsulen- ter i olika stater i förhållande till antalet län och klubbmedlemmar meddelas ne- danstående uppgifter för år 1928.

Antal ! A n t a l Medlemsantal Antal klubb-

lä; jordbruks— hem- klubb- i samtliga medlemmar

konsulenter konsulenter konsulenter | klabb” pr konsulent Ohio ......... 88 87 20 7 29 000 276 W. Virginia 55 42 15 5 13000 210 New Jersey 21 45 6000 140 Tennessee 95 62 I 32 7 24 000 237

I detta sammanhang må omnämnas, att lantbrukslärarna i ej ringa omfattning deltaga i ledningen av klubbarbete. Samarbete äger som ovan nämnts rum mellan avdelningen för yrkesundervisning vid resp. staters ecklesiastikdepartement och lantbrukshögskolans avdelning för upplysningsverksamhet. Lantbrukslärarna sor— tera under förstnämnda avdelning men kunna tack vare samarbetet tagas i an- språk även för upplysningsverksamheten. Särskilt är detta samarbete lyckligt ge- nomfört i Indiana. I ett stort antal av de skolor, som utgöra en påbyggnad av folkskola, de 4-åriga s. k. High-schools, ha införts särskilda klasser med jord- bruksundervisning och undervisning i lanthushåll. De manliga lärarna äro ut, bildade vid lantbrukshögskola och de kvinnliga äro skolkökslärarinnor med 4-ärig, mångsidig utbildning och med kompetens att undervisa ej endast i egentliga hus— hållsgöromål, födoämneslära o. d., utan även i kvinnlig slöjd, hälsovård m. m. Ele- verna få jämsides med sitt skolarbete i hemmet utföra ett praktiskt arbete med' karaktär av självständigt ekonomiskt företag enligt samma principer som tilläm- pas i klubbarbetet. Eleverna äro också anslutna till klubbar. Lärarna tjänstgöra dessutom också som instruktörer i traktens klubbar och 'få på så sätt tillfälle att följa sina elever först under skolåren och sedan kanske flera år framåt i klubb— arbete. Tack vare samarbetet mellan ledningen av yrkesskolundervisningen och ledningen av klubbverksamheten kunna på detta sätt lärarna tagas i anspråk för arbete inom två skilda departement.

I Indiana är det ej mindre än 134 manliga och 98 kvinnliga lärare, som bedriva praktisk verksamhet med eleverna dels under skolåren, dels även efter skoltidens slut i klubbarna. För övrigt äro i Indiana ej mindre än 9/1u av klubbmedlemmar- na skolbarn.

Klubbarnas verksamhet är mångsidig. De rena lantbruksuppgifterna äro de vik- tigaste. Medlemmarna kunna odla majs, vete och andra sädesslag, luzern, soja— bönor, potatis, bomull, tobak, klöver och andra foderväxter, frukt, grönsaker o. s.

458 v. Vilken kulturväxt som helst kan bli'föremål för medlemmarnas odling. Även Skogshushållning är i en del stater en om än ej så ofta förekommande arbetsuppgift. Vidare uppföda medlemmarna nötkreatur, mjölkdjur såväl som göddjur, svin, får och fjäderfä. Även biskötsel förekommer. Snickeri och mekanik äro också uppgifter för pojkar. Även flickor kunna ägna sig åt ovannämnda uppgifter, särskilt äro trädgårdsskötsel, kalvuppfödning och biskötsel näringsgrenar, som flickorna med "förkärlek ägna sig åt. Flick-klubbarnas mera speciella arbetsområde är ju lant— hemmet, och dessa kluhbar ägna sig mest at matlagning. konservering, näringslära. sömnad, heminredning och hälsovård. År 1927 voro följande antal medlemmar sysselsatta mcd nedan angivna arbets-

uppgifter.

Sädesodling .......................................... 25 789 Foderodling ........................................ 5 253 Odling av potatis, bomull och andra specialgrödor . . . . 25 228 Trädgårdsskötsel .................................... 88 922 Skogshushållning .................................... 2 192 Uppfödning av mjölkdjur ............................ 23 076

» » göddjur .............................. 44 341 Fjäderfäskölsel ...................................... 56 756 Jordbruksekouomi .................................. 4 925 Matlagning .......................................... 142 302 Näringslära .......................................... 54 451 Sömnad ............................................ Hö 181 Annat hemarbele .................................... 13 822 Heminredning ...................................... 30 024 Hälsovård .......................................... 50 352 Diverse ............................................ 513 415

Summa 776 029

För övrigt finns knappast någon gräns för uppgifterna. Nya sådana kunna när som helst tagas upp. För varje. särskild uppgift utges av verksamhetens ledning inom varje stat ett instruktionshäfte. Detta kan vara mer eller mindre utförligt men ger den unge. företagaren vanligtvis endast en stomme. som konsulentens eller den lokale ledarens muntliga undervisning och den unges egna erfarenheter efter- hand utfylla. l instruktionshäftet finner klubbmedlemmen en enkel och systema— tiskt uppställd handledning. Iblaud är innehållet uppställt lektionsvis, ibland i form av årsprogram, t. ex. l:a arets fjäderfäskötsel, 2za årets o. s. v. Medlemmen erhål" ler därjämte formulär för egna anteckningar om sitt arbete och blanketter för nog— granna räkeuskapers förande.

Allt arbete utföres i tävlan med klubbkalnralerna. och sedan ett företag avslu- tats sker prisbedömniug. Prisen utgöras, utom av pokaler och andra prydnadsföre- mål, av fria resor till Häger» och jordbrukskurser samt till utställningar. Ban— ker, affärsfirmor och organisationer skänka givmilt pengar härtill. De. som på ett nöjaktigt sätt dellagit'i arbetet ett år, erhålla ett diplom såsom intyg härom. och därjämte förekommer i somliga stater ett särskilt diplom, som utdelas efter 4 eller 5 års gott arbete.

Klubbarnas emblem är en fyrklöver med ett stort H på varje klöverblad. Dessa 4 H beteckna Hand, Huvud, Hjärta och Hälsa, och medlemsemblemet vill sålunda ständigt erinra medlemmarna om att deras gemensamma arbete avser att utveckla ej blott handaskiekligheten och att flitigt begagna hjärnan vid utförandet av varje arbete utan även att i detta föreningsarbete införa ett etiskt moment _ plikttrohet o. s. v. Slutligen vill det fjärde H-et erinra öm beydelsen av ett målmedvetet ar— bete för utvecklande av friska och sunda kroppar.

Klubbarnas motto är »att göra det bästa bättre» och ger vid handen. att klubb— arbetet icke endast avser att ge medlemmen färdighet i ett visst arbetes utförande,

utan att han skall uppna verklig skicklighet. litt viktigt led i detta strävande utgör: övningarna och tävlingarna i »bedömning». Genom att kritiskt granska inte endast sitt eget arbetsresultat utan även andras förvärvar man erfarenhet. Därfor fa medlemmarna företaga övningar i bedömning av sömnadsarbeten, konserverade produkter m. m. Vid sådan övning spelar medlemmen rollen av prisdomare och äsätter produkterna en viss poängsumma i enlighet med de bedömningsgrunder han blir anvisad. Ett särskilt slag av bedömning utgör djurbedömningen. Man till- mäter dessa övningar stor uppfostrande betydelse. Även om man i allmänhet i Amerika överdriver exteriörbedömningens praktiska betydelse, har man haft så gynnsamma erfarenheter av densammas pedagogiska värde, att man anser sig kunna ägna mycken tid åt övningar och tävlingar i bedömning av djur, huvudsakligen nötkreatur och svin men även höns. Vid dessa övningar få medlemmarna antingen poängbedöma ett visst djur eller också placera t. ex. fyra för ändamålet utvalda djur i tur och ordning efter deras bedömda värde. Hela klubbverksamheten går ut på, såsom ofta framhålles, att vara en demonstrerande verksamhet. Även jordbruks- konsulenterna ha ju till uppgift att lära jordbrukarna nya och förbättrade jord- bruksmetoder. Men det är icke någon lätt sak att vinna farmarens öra och endast ett fåtal kan en jordbrukskonsulent nå. Genom klubbarbetet skola de unga »de- monstrera» de bästa metoderna och på så sätt sprides hastigast möjligt kännedo— men om dessa. Emellertid inövas även särskilda demonstrationslag med uppgift att offentligt demonstrera något visst arbetes rätta utförande. I allmänhet består ett sådant lag av två medlemmar, och demonstrationen tillgår så, att vardera utför en viss del av arbetet, under det de samtidigt beskriva hur arbetet skall göras. Van- liga uppgifter för klubbarnas demonstrationer äro: val av utsäde av majs, potatis m. m., hur utsädet undersökes, betning av utsäde, hur man igenkänner nägra van— liga växtsjukdomar (eller skadeinsekter), hur man planterar ett fruktträd, hur man lär en kal ' att dricka, hur man rengör mjölkkärl, hur man bedömer djur av olika slag, hur man klipper fär, hur man ger ett djur medicin, hur man »avlusar» höns, hur man undersöker om ägg äro befruktade, hur man packar in ägg, hur man filar en såg. -

Som ett viktigt fostrande led i klubbarbetet betraktas det lägerliv, till vilket klubbmedlemmarna om somrarna smulas. I flertalet län förekomma läger (camps) under fem dagar varje sommar. Härtill väljes en vacker plats med till- gång till bad och helst belägen ute i vildmarken fjärran från samhälle. Antingen bor man här i tält eller också, något som blir allt vanligare, står lägerplatsen till förfogande år efter år och bebygges då med några enkla hyddor. Lägerlivet liknar våra scoutcrs men är mera anlagt på instruktion. Där upptas tiden med föredrag, slöjd eller annat praktiskt arbete, demonstrationer, lekar, gymnastik. simning och livräddning, sängövningar m. ut. År 1927 anordnades inalles 2456 läger, besökta av 180000 klubbmedlemmar.

När klubbmedlemmarna frambragt produkter som resultat av sitt arbete. böra dessa även kunna förvandlas till pengar. Möter avsättningen oöverstigiiga svårig— heter eller måste produkterna säljas till underpris, så förlorar klubbarbetet den inre nödvändiga drivfjädern och en god (lei av sin uppfostrande betydelse. Medlem— men skall för 'ärva egen erfarenhet om att det arbete, som nedlägges, slutligen tar form av klingande valuta. Redan tidigt insåg man i staterna betydelsen av att avsättningen av klubbarnas produkter ordnades. Särskilda anstalter ha från statsmakternas sida vidtagits för lantbruksprodukternas avsättning i allmänhet.. och de statliga organ, som arbeta härmed, ägna sig även åt klubbarnas produkter. Jordbrukskonsulenterna ha bland andra uppgifter även den mycket betydelsefulla och krävande att ge farmarna råd ifråga om produkternas försäljning och även att direkt lämna sin medverkan härvid. Vanligt är t. ex., att konsulenten i samband

460 med en utställning anordnar auktion på av klubbmedlemmarna uppfödda djur. I varje stat arbetar dessutom en eller flera statskonsulenter för avsättning (marketing Specialists), samarbetande med statskonsulenten för produktion (production specia- lists). Dessa statskonsulenter utarbeta tillsammans för varje månad av året ar- betsplaner för producenterna. Arbetsplanerna innehålla detaljerade råd angående vad som varje månad bör göras, vilka kulturväxter, som böra odlas, när sådd eller plantering av viss växt bör ske, samt angående gödsling och annat som rör od- lingsmetoderna. Målet är alltså att i varje del av staten tillfredsställa behovet av varje särskild produkt utan att ett svårsålt överskott någonstädes uppstår.

Klubbarnas produkter åsättas ett varumärke, som bl. a. upptar en fyrklöver med ett H å varje småblad samt mottot »Att göra det bästa bättre». Detta varumärke är nu både väl känt och välkänt över allt i staterna. Jämförande stickprov, som då och då tagits av 4-H-klubbvaror och motsvarande varor av annan tillverkning, har alltid utfallit på ett sätt, som länt klubbarnas vara till heder. Detta förhållan— de och det ovan omnämnda, av statskonsulenter organiserade arbetet för avsättning ha gett till resultat, att inga nämnvärda svårigheter möta vid produkternas för- säljning. Till detta goda resultat bidrar givetvis den gradering av alla varor som sker och som gör att den köpande allmänheten vet, att den köpta varan är vad den utges för att vara. Jordbruksdepartementet i Washington har utarbetat nog- granna bestämmelser för denna gradering, avseende alla tänkbara slag av pro- dukter. Man skattar denna gradering högt, då den medför ordning och reda på marknaden, man får betalt efter varans beskaffenhet och det lönar sig att salu- föra kvalitetsprodukter.

Beträffande de resultat, som denna i Förenta staterna högt skattade klubbverk- samhet medfört, framhåller man där följande.

Medlemmarna få intresse för jordbruk och en genom erfarenhet vunnen över- tygelse om dess möjligheter. De bindas vid hemmet genom ett för deras krafter avpassat arbete i hemmet och för hemmet och de knytas på samma sätt vid hem- bygden genom att ägna sig åt uppgifter av vikt för kommunen.

De få övning i att på brukligt parlamentariskt sätt leda ett mötes förhandlingar och de få vana vid samarbete. Klubbarbetet banar väg för jordbrukskooperationen.

Det rent materiella resultatet av klubbverksamheten är imponerande. Några uppgifter härom ge även en uppfattning om den stora omfattning, som denna un- dervisningsverksamhet tagit.

År 1927 brukades av klubbmedlemmar 77000 acres jord och skördades bl. a.. 1 1/4 milj. bushels majs, 12 1/3 milj. pounds bomull, 203 000 bushels spannmål. Av klubbmedlemmar nppföddes 26 000 djur av mjölkras, 9 000 av gödras, 68 000 svin, 18 000 får, 1 1/2 milj. fjäderfä. Sammanlagda årliga värdet av klubbprodukterna. anses f. n. uppgå till omkring 12 milj. dollars, d. v. s. omkring 45 milj. kronor.

Det framhålles vidare, att undervisningen icke bara är effektiv utan även billig. Varje konsulent har ju ett mångfaldigt större antal elever än läraren i en skola kan ha. Då för övrigt flertalet konsulenter ha klubbarbetet vid sidan av en ordinarie, krävande tjänstgöring, bli kostnaderna för undervisningen i klubbarna relativt små.. I N. Carolina har man räknat ut, att eleverna vid lantbruksskolorna förtjäna på sina klubbföretag 3'10 dollars för varje dollar, som läraren har i lön. National- ekonomiskt sett blir ju undervisningen sålunda billig.

Man har vidare funnit, att en mycket stor procent av dem, som deltagit i klubb— arbete, komma att besöka jordbruksskolorna. De få ett levande intresse för jord-— bruk och en stark känsla av att kunskapsbehovet för en jordbrukare är stort. Klubbarbetet ger dem mycken, erfarenhetsmässigt vunnen och därför särdeles vär— defull kunskap, men en mera systematisk och fullständig kunskap är det förbe- hållet skolan att meddela. Antalet elever i lantbruksskolor ökas för varje år, och

detta förhållande tillskriver man klubbverksamheten förtjänsten av. År 1919—1920 var i N. Carolina antalet elever i lantbruksskolorna 721. Fyra år senare, 1923—1924, hade detta antal stigit till 5405.

Då klubbungdomen frambringar avsevärt större skördar pr arealenhet än de . officiella medelskördarna, väntar man, att dessa senare skola komma att stegras i. i den mån en växande procent av farmarna komma att utgöras av f. d. klubb- 'i medlemmar.

Den för jordbruksnäringen icke minst betydelsefulla verkan av klubbarbetet ligger däri, att genom detsamma kännedomen om nya, förbättrade jordbruksmetoder snabbt sprides. Det har tidigare framhållits, att klubbarna utföra ett demonstra- tionsarbete. Det var vad redan doktor Knapp avsåg med majsklubbarna i Syd- staterna, och det är allt fortfarande en av klubbarnas huvuduppgifter. När de unga uppfödarna få sakkunnig instruktion rörande odlingsmetoder, djurens utfod- ring och vård 0. s. v., nå de snart nog avkastningsresultat, som förut varit okända i trakten. Farmarna se dessa resultat inför sina egna ögon och tveka givetvis ej att själva tillämpa de nya metoderna.

För omkring 15 år sedan började framlidne konsulent M. Helm i Svendborg ett Danmark- fackligt upplysningsarbete för unga lantmän. Han samlade de unga på somrarna till möten, varvid i anslutning till föredrag, som höllos, s. k. fältvandringar före- togos, då deltagarna blevo i tillfälle att i växande gröda göra iakttagelser. Denna form av undervisningsverksamhet, till vilken initiativ tagas av landboföreningarna och deras konsulenter, har vunnit insteg på många platser i Danmark. Samma är förhållandet med de vintermöten, som ävenledes konsulent Helm tog initiativ till. Vid dessa hållas föredrag och meddelas instruktion inom skilda områden. Numera äro dessa kurser förenade med vissa praktiska hemuppgifter för deltagarna.

Grundtanken i Helms arbete var att i tidiga år hos de unga väcka intresse för och kärlek till lantmannens liv och gärning. Hans nästa steg blev att ställa upp för de unga bestämda praktiska uppgifter och sålunda i uppfostringsarbetet be- gagna sig av ungdomens självverksamhet. Sålunda anordnades tävlingar, och de ungas tävlingslust blev en viktig sporre i arbetet. Det tävlades och tävlas ännu i dag i sådana arbeten som plöjning, rotfruktsgallring, hästuppvisning, djulbe- dömning, mjölkning, bokföring, skötsel av rotfruktsarealer, vård av kreatursbe- sättningar o. s. v.

Om konsulent Helms i viss mån banbrytande arbete skriver den kände förestån- daren för Tune landbrugsskole, N. Bredkjaer: »Helm ville höja upp jordbruks- arbetet på ett högre plan i ungdomens ögon, få dem att värdera det och borttaga något av det slit och trälande, som alltid kommer att prägla ett arbete, när det icke är lusten för detsamma som är drivfjädern.»

Under senare är har i Danmark arbetet för den uppväxande lantungdomens fostran dels fortsatt efter de riktlinjer konsulent Helm uppdrog, dels förts in på , nya vägar. », Efter underhandlingar mellan Danmarks dåvarande lantbrukskonsulent i Förenta staterna, S. Sarensen, jordbruksdepartementet i Köpenhamn och Interna- tional Education Board (I. E. B.) i New York sändes på hösten 1923 den dansk- födde konsulenten Fr. P. Lund på bekostnad av 1. E. B. till Danmark för att där demonstrera, hur lantungdomsklubbarnas verksamhet i Amerika bedrives. På våren 1924 började detta klubbarbete i Danmark med 700 deltagare.

På initiativ av jordbruksdepartementet tillsattes år 1926 en kommitté på 7 per— soner bestående av en av departementet utsedd ordförande, professor Lars Fre- deriksen, två representanter för »De samvirkende danske Landboforeninger», två för »De samvirkende danske Husmandsforeninger», en representant för »Det kgl.

danske Landhusholdningsselskab» och en för »De samvirkende danske llushold- ningsforeninger». Denna kommitté, »Landsudvalget for landokonomisk Ungdoms- arbejde», erhöll som uppgift att förvalta de medel, som av 1. E. B. ställdes till förfogande, sprida upplysning om huru den idé, som ligger till grund för det amerikanska klubbarbetet, kan anpassas efter danska förhållanden, giva vägled- ning vid planläggning och genomförande av klubbverksamhet på olika orter samt utöva tillsyn över klubbverksamheten. Kommitténs verksamhet utföres med till- hjälp av två konsulenter, en manlig och en kvinnlig, av vilka den förre även är kommitténs sekreterare.

Kommittén har beviljats intill år 1931 följande årliga förslagsanslag av I. li. B.:

1921—1928 .................................. 25 000 dollars 1928—1929 .................................. 20 000 .. 1929—1930 .................................. 15 000 1930—1931 ................... ' ............... 10 000

Dessa medel användas till:

1. Löner, rese- och expeditionskostnader för kommitténs konsulenter.

2. Trycksaker och demonstratiousmaterial.

3. Möten för de i 1|ngdomsverksamheteu deltagande konsulenterna.

4. Studieresor för (lessa konsulenter för att bese ungdomsverksamlieten i olika delar av Danmark.

5. Bidrag till de organisationer, som anordna »klubbverksamhet=». De i punkt 5 nämnda bidragen beviljas till Husmauds-, Husholdnings— och Laudboforeninger, i huvudsak som bidrag till avlöning av konsulenter men även till andra med verksamheten förenade utgifter. Regeln har varit, att högst hälften av de sammanlagda utgifterna betalats med medel, som kommittén beviljat. Från och med den 1 april 1928 äro _— med hänsyn till statsbidrag _ de i ungdomsarbetet sysselsatta konsulenterna likställda med ovan nämnda organisa- tioners övriga konsulenter. Såsom villkor för bidrag från Landsudvalget (d. v. s. egentligen I. E. B.) anges bl. a.: att verksamheten skall plauläggas så att varje deltagare är ekonomiskt intresse- rad i arbetsresultatet samt att deltagarnas personliga arbete utgör utgångspunkt för den undervisning, som meddelas, samt att deltagarnas arbete utföres under till— syn och vägledning av en konsulent eller annan godkänd rådgivare. De i verksamheten deltagande ungdomarnas arbete skall företrädesvis utgöras av

a) frambringaude av jordbruks- eller trädgårdsprodukter,

b) uppfödning och vård av husdjur,

c) trädgårdsprodukters förvaring och användning samt andra arbeten i lant- hushållet.

Men även särskilda arbetsuppgifter förekomma, såsom ogräsrensning och skötsel av en viss gröda, mjölkning och andra med mjölkhushållningen förenade arbeten, användning och skötsel av maskiner och redskap. Kurser avsedda att bibringa färdighet i dessa arbeten åtföljas i allmänhet av tävlingar.

Sommaren 1927 förekom ungdomsverksamhet. i 64 landbo- och andra föreningar, sommaren 1928 hade antalet ökats till 91. Antalet deltagande ungdomar var 1927 6600 och 1928 8852 (därav 5192 gossar och 3660 flickor). I ungdomsarbetet deltogo 1928 84 manliga och 22 kvinnliga konsulenter. För undvikande av miss- tolkning må här inskjutas den anmärkningen, att dessa konsulenter, i varje fall flertalet av dem, deltaga i ungdomsarbetet vid sidan av sin egentliga verksamhet som jordbrukskonsulenter.

Av gossarna ha 2615 haft odlingsföretag, 1 182 skött rotfruktsgrödor, 109 upp- fött kalvar, 82 arbetat med utfodring och vård av mjölkkor, 136 skött fjäderfä och 389 deltagit i mjölkkurser. Av flickorna ha 1449 odlat grödor av olika slag, 176 skött rotfruktsgrödor, 29 uppfött kalvar, 151 skött fjäderfä och 1 686 deltagit i olika husbällsarbeten, matlagning, konservering och sömnad.

Korfu kurser anordnas om somrarna under 3 dagar för de duktigaste ungdomarna. Dessa erhålla fria resor till och från kursen samt fritt uppehälle vid densamma. Sommaren 1928 anordnades 5 sådana kurser. var och en med en viss specialupp- gift: 1. Potatisodling och trädgårdsskötsel. 2. 'l'rädgärdsskötsel, trädgårdsproduk- ternas användning samt fjäderfäskötsel. 3. Nötkreaturs- och svinskötsel. 4. Mjölk— ning samt mjölkkors värd. 5. Matlagning och konservering. Kurserna höllos på olika landbrugsskoler (motsvarande vara svenska lantmannaskolorI, den sistnämnda kursen på lanfhushallsseminariet Ankerhus i Sorö.

Slutligen mä också nämnas ins!ruklionsmöten, som hållas för de i ungdomsarbe— tet deltagande konsulenterna samt deras lokala medhjälpare (under år 1928 höllos 7 sådana möten med sannnanlagt 268 deltagare). samt bidrag till studieresor inom landet för konsulenterna (är 1928 fördelades 2650 kronor till 25 konsulenter).

Den första jr)rdbrukarungdomsklubben i England bildades år 1921 på initiativ av det stora mjölkbolaget United Dairies, närmast i avsikt att väcka jordbrukar- ungdomens intresse för en förbättrad mjölkproduktion. År 1922 tillkommo ytter— ligare två klubbar, och samma år började tidningsnmgnaten, framlidne lord North- cliffe, intressera sig för rörelsen samt verkade för densamma genom tidningen Daily Mail. Såsom resultat härav hade klubbarnas antal år 1923 ökats till trettiosju, och ägnade sig dessa även åt andra grenar av jordbruket, såsom t. ex. svin-, fjäderfä- och kaninavel, trädgårdsskötsel m. 111. År 1924 började jordbruksministeriet direkt intressera sig för rörelsen. Man gav den en ny organisation. och under ministe- riets hägn utbredde sig verksamheten snabbt. Nu finnas inom 23 grevskap om- kring 120 klubbar med ett medlemsantal av omkring 2 000, och vederbörandes krea- tnrsinnehav värderas till över 72 000 kronor.

Då det emellertid i och med rörelsens tillväxt befanns önskvärt, att den skulle äga en egen och från statskontroll fristående ledning, utbad sig jordbruksministe- riet medverkan från the National Council of Social Service, vilken organisation ägnar stort intresse åt frågor rörande landsbygdens befolkning. I januari 1929 bil- dades the National Association of Young Farmers" Clubs _ en självständig orga- nisation, som emellertid står under ett slags överinseende av såväl nämnda Council som av jordbruksministeriet, vilket senare utfäst sig att allt fortfarande bidraga med teknisk eller annan sakkunnig hjälp. Den nya organisationen utgiver en tid- skrift, »The Young Farmer».

Rörelsen erhåller för närvarande understöd från jordbruksministeriet samt the Carnegie United Kingdom Trust, men är detta en tillfällig och endast för begyn- nelsestadiet avsedd hjälp. Sålunda är jordbruksministeriet berett att bl. & lämna ett understöd med 2/3 av lönen till ledare, som utses av lokala organisatio- ner för befrämjandet av ungdomsarbetet inom viss trakt. Meningen är emellertid, att rörelsen småningom helt och hållet skall kunna finansieras från frivilliga bi— drag. Syftet med den nuvarande organisationen var även bl. a., att en fristående ledning lättare skulle kunna påräkna allmänhetens finansiella understöd än en, som handhades av ett regeringsdepartement __ något som i allmänhet alltför lätt förde tanken på statsunderstöd. För den nya organisationens underhåll upptages även- en viss medlemsavgift från de anslutna klubbarna.

Vad finansieringen av de särskilda klubbarna beträffar är det-emellertid att märka, att bidrag från officiellt håll icke lämnas härför, utan bruka i stället någon eller några personer på platsen, någon lokal förening c. d. förskottera begynnelse—

England.

Sverige.

kapitalet (vilket i allmänhet varierar mellan £ 10 och £ 40 _— i undantagsfall £ 50 , ._—100 __ allt efter den gren av jordbruket klubben avser att ägna sig åt). Om ett år * bruka därefter klubbarna kunna stå på egna fötter samt återbetala det erhållna lånet. För försäkring av medlemmarnas boskap är även sörjt.

Jordbrukarungdomsklubbarna äro icke endast avsedda för barn till jordbru- kare utan för all ungdom mellan 10 och 20 års ålder. Varje klubb förestås av ren klubbledare __ vanligen en skollärare på platsen eller någon ung och skicklig jordbrukare _— varjämte tre sakkunniga personer, däribland helst grevskapets Agri- cultural Organiser (: jordbrukskonsulent) bilda en s. k. rådgivande kommitté. Styrelse för klubben utse de unga bland sig själva samt sköta i övrigt själva klub- bens angelägenheter. Intresserade personer på platsen kunna därjämte mot årlig avgift bliva hedersledamöter av klubben.

Vid en klubbs bildande inköpes av det till läns erhållna kapitalet erforderliga djur och växter, vilka utlottas till medlemmarna. Varje medlem har att i särskilt tillhandahållna böcker föra noggranna anteckningar över sitt arbete. Klubbarna sammanträda i allmänhet varje vecka eller var fjortonde dag, varvid lämpligt program (innefattande föredrag, diskussion, ljushilder, tävlingar m. m.) anordnas, ofta med hjälp av någon jordbruks- eller undervisningsmyndighet på platsen. Be- sök anordnas även på gårdar och andra platser av intresse. Förutom de råd och anvisningar rörande djurens och växternas skötsel, som lämnas vid klubbsamman- trädena, företager förutnåmnda rådgivande kommitté inspektioner hos de olika medlemmarna. En gång om året anordnas sedan utställning och försäljning av djur och produkter av olika slag, och skola 10 procent av all förtjänst lämnas till resp. klubbs fonder.

Rörande antalet konsulenter och medhjälpare inom den engelska jordbrukarung— domsrörelsen har uppgift icke kunnat erhållas, och enligt vad av ovanstående torde framgå är det icke möjligt att söka angiva någon siffra. Ledarna eller konsulen- terna utgöras, vid sidan av ledningen i London och grevskapens Agricultural Orga- nisers, av intresserade och sakkunniga personer på de olika platserna och kunna rätt betydligt variera, allt efter klubbarnas storlek m. fl. omständigheter.

Att jordbrukarungdomsrörelsen i England redan visat sig synnerligen fram— gångsrik torde icke kunna betvivlas. Den popularitet den uppnått bland myndig— heter och jordbrukare samt ungdomen själv och det ständigt växande antalet klubbar utgöra bästa belägg härför. Till en del beror den framgång, som särskilt under senare tid kunnat antecknas, helt säkert på den numera smidiga och så att säga decentraliserade organisationen. På varje plats söker man tillvarataga be- fintlig arbetskraft och befintliga institutioner och sammanslutningar _ så t. ex. bildas jordbrukarungdomsklubbar ofta i anslutning till en underavdelning av National Farmers” Union, en jordbrukarnas diskussionsförening m. m. __ och bygger således vidare på den grund, som i varje särskilt fall redan finnes. Rörel- sens ledning hyser ock den största tillit till dess framgångsrika utveckling, och hoppas man, att genom jordbrukarungdomsrörelsen skall utvecklas en sund, vaken, framåtsträvande och av sitt arbete intresserad lantbefolkning, samt att klubbarbetet kommer att för mången bliva utgångspunkten för högre jordbruks- utbildning ävensom fostra män med ledarförmåga och ansvarskänsla för jordbru- kets och samhällets bästa.

I avseende på de åtgärder som i Sverige vidtagits för fostran av lant- ungdomen i de åldersklasser, som nu äro ifråga, äro att huvudsakligen märka den jordbruksbestämda fortsättningsskolan samt J ordbrukarung- domens förbund (J. U. F.) och 1. E. B:s verksamhet. För dessa åtgärder skall nu en kort redogörelse lämnas.

'R—lörande den genom riksdagens beslut den 8 maj 1918 införda fortsättningsskolan torde endast en kort erinran i detta sammanhang erfordras beträffande densam- mass uppgift och organisation.

D)en redan 1877 genom en kungörelse författningsenligt bestämda fortsättnings skollan blev genom ovannänmda beslut ändrad dels i så måtto, att densamma skulle komma att bliva obligatorisk såväl för skoldistrikten beträffande densammas in- rätttande som för lärjungarna med avseende på genomgående av densamma, dels äveln så tillvida att undervisningen skulle få en mera praktisk läggning.

F'olkundervisningskommittén sammanfattar det allmänna programmet för fort- sätt—ningsskolan sålunda: »Fortsättningsskolan skall, i den mån det låter sig göra, lagar sikte på det praktiska arbete, som sysselsätter dessa lärjungar eller sannolikt skall] bliva deras framtida livsuppgift; den skall i huvudsak samla sin undervis— ningg omkring detta arbete. och såmedelst kunna omedelbart främja de ungas in- tresse och duglighet för deras levnadsyrke; samtidigt härmed skall den fullfölja undlervisningens förnämsta syfte, främjandet av lärjungarnas sedliga och intellek- tuelila utveckling och deras utbildning till dugliga samhällsmedlemmar.»

Ämnena arbetskunskap, medborgarlrunskap och modersmålet skola i fortsätt— ningsskolan vara huvudämnena, de två sistnämnda i alla dylika skolor, det först— nämnda ämnet endast å sådana orter, där ett visst bestämt yrke är så domine- rantde, att det kan göras till samlingspunkt för undervisningen. I senare fallet är skollan yrkesbestämd, och ämnet arbetskunskap, som upptar halva undervisnings- tidem, 180 undervisningstimlnar, kan ansluta sig till jordbruk, jordbruk och skogs- brulk eller till något visst hantverk, viss industrigren eller handel (för kvinnlig ung- dom husligt arbete).

Yrkesundervisningen i fortsättningsskolan skall utgöra dels en teoretisk sådan, d. v. 5. en undervisning om yrket, dels, såvitt möjligt, praktisk handledning i yr- kesarbete, alltså undervisning i yrket. Det senare kan mera sällan bli fallet. Den yrkesbestämda fortsättningsskolans praktiska värde skall ligga däri, att undervis— ningen i densamma skall »höja lärjungens intresse för arbetet och ingiva honom aktning för detsamma».

Kompetens att meddela undervisning i ämnet arbetskunskap i jordbruksbestämd fortsättningsskola erhålla i vanliga fall folkskolans lärare, sedan de genomgått en särskild jordbrukskurs om 12 veckor, fördelade på 2 år. Sådana kurser anordnas årligen vid vissa lantmannaskolor.

Arvodet för undervisningen i fortsättningsskolan utgör 2 kronor 50 öre pr under- visningstimme utom för ämnet arbetskunskap, för vilket timarvodet är 3 kronor.

För den jordbruksbestämda fortsättningsskolan finnes icke någon fastställd nor- malplan. För att belysa den allmänna läggningen av skolans undervisning och densammas omfattning har folkskolöverstyrelsen uppställt följande exempel på undervisningsplan för densamma.

Exempel på undervisningsplan i arbetskunskap i anslutning till jordbruk.

1. Jordbrukslära. Olika jordarter och deras egenskaper; åkerjorden, olika slag av åkerjord. Vill- koren för växtens liv, särskilt med hänsyn till de odlade växterna. Åkerjordens avdikning och bearbetning. Jordförbättring och gödsling, gödselvården. De odlade åkerväxterna: olika slag, utsäde och sådd, behandling under växttiden, skörd, bärg- ning och förvaring. Växtföljd och växelbruk. Ängen och betena. Ogräs, växt- sjukdomar och skadeinsekter. Vid jordbruket använda redskap och maskiner med inledande elementär fram— ställning av erforderliga delar ur fysiken.

2. Husdjursskötsel. Olika slag av husdjur och deras viktigaste raser. Inre byggnad och livsförrätt- ningar hos några av de husdjur, som hava ekonomisk betydelse. Fodermedel; ut-

Den jord- bruksbe- st—ämrla fort- sättninga- skolan,

Jordbrukar- ungdomens

förbund.

fodringen och dess ekonomi; värdet av olika slag av beten. Husdjurens behand— ling och vård; deras vanligaste sjukdomar. Mjölken och dess behandling.

3. Något om lantbruksprodukternas förädling och användning.

4. Ritning, huvudsakligen enkla ritningar till redskap och byggnader. Enklare fältmätningsövningar.

5. Ett jordbrukarhems ekonomi: viktigare inkomst- och utgiftsposter, bespaf ringar, skuldsättning. T ill lanthushållningen hörande praktiska beräkningar, grun- dade på gällande priser. Jordbruksprodukternas avsättning. Något om förenings— uc'n försäkringsväsendet på lanthushållningens område. Hemslöjdens betydelse; hemslöjdsföreningar. Enklare bokföring och i samband därmed det viktigaste om post-, telegraf— och järnvägsförsändelser samt ifyllande av vanligen förekommande blanketter.

6. Hygieniska synpunkter ifråga om arbetet. Vikten av aktsamhet vid vissa arbeten, åtgärder vid olycksfall. Omständigheter, som inverka på arbetsförmågan, såsom sömn, vilostunderna under arbetsdagen, söndagsvila, gymnastik, andlig vederkvickelse, mat och dryck i hemmet och under arbetet, nykterhet, arbetsställningen, arbetsdräkten. Vad som är att iakttaga ifråga om tuberkulos och andra smittosamma sjukdomar.

7. Korta meddelanden om jordbruksnäringen i Sverige, dess utveckling och nu- varande ståndpunkt. Jordbrukets betydelse.

8. Besök vid lantgårdar. Iakttagelser å försöksfält, där sådant kan anordnas. Beträffande den omfattning, i vilken landskommunerna begagnat sig av möjlig- heten att få inrätta jordbruksbestämd fortsättningsskola, framgår av tillgängligt statistiskt material för läsåret 1926—1927, att antalet avdelningar av fortsättnings- skola på landsbygden varit 6 536. Därav har den allmänna fortsättningsskolan om- fattat 4852 avdelningar med 70 137 elever och den jordbruksbestämda fortsätt- ningsskolan 643 avdelningar, eller endast 9'9 procent av samtliga, med 9 511 elever.

Samma år, 1918, som riksdagen fattade beslut om inrättandet av ovan omför— mälda fortsättningsskola, igångsattes en frivillig verksamhet med syfte liknande nämnda skolforms men med ett mera omfattande verksamhetsområde och åsyf- tande såväl ännu skolpliktig ungdom som vuxen sådan, Jordbrukare-ungdomens. förbund (J. U. F.).

Detta förbunds uppgift är enligt stadgarna »att till fromma för vår modernä— rings sunda och ostörda utveckling stärka lantungdomens håg för och höja dess. duglighet i jordbrukaryrket, att göra livet på landet rikare och att sålunda mot- arbeta flykten från landet».

Detta mål söker förbundet uppnå genom att

bibringa medlemmarna hembygdskärlek, grundad på en djupare hembygdskun- skap, förvärvad genom egna studier i hembygden;

väcka intresse och förståelse för jordbrukaryrket, särskilt genom anordnande av tävlingar i växtodling, plöjning, mjölkning, hemslöjd och andra arbetsgrenar inom jordbruket och lanthemmet ävensom av enklare jordbruksförsök och genom upp— muntrande av ungdomens självverksainhet, bl. a. i egna ekonomiska företag;

väcka intresse för sparsamhet, så att ungdomen i tid lär sig att väl använda de- inkomster, den genom eget arbete kan erhålla;

hos ungdomen söka väcka djupare intressen och håg för nyttig och särskilt för landsbygden gagnande verksamhet, såsom föreläsnings— och studiecirkelverksam— het, aftonskolor, jordbruks- och trädgårdskurser, hemslöjds- och Röda-kors-kurser, ävensom för sociala uppgifter, såsom hjälp åt åldringar och sjuka, vård och för- sköning av kyrko- och skolgårdar eller andra allmänna platser, skogsplantering m- m., samt för sunda och förädlande nöjen; och

fysiskt fostra ungdomen genom lek, idrottsövningar och friluftsliv.

I enlighet med Kungl. Maj:ts proposition till 1920 års riksdag beviljades förbun- det för åir 1921 ett årsanslag av 15 000 kronor på villkor, att förbundet visade sig hava från annat håll för ändamålet under året mottagit understöd är minst lika stort belopp. Från och med nämnda år har förbundet årligen åtnjutit understöd med 15000 kronor pr år, under åren 1925 och 1926 dock endast 10000 kronor

r ar.

P I samband med Kungl. Maj:ts proposition till 1920 års riksdag fogade chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Alfred Petersson, till statsrådsprotokollet bl a. följande uttalande:

»De uppgifter Jordbrukare-ungdomens förbund satt sig före att söka främja äro för hela vårt land men i första hand för dess jordbrukande befolkning och jordbru- ket självt av synnerligen stor betydelse. Det är ägnat att framkalla allvarliga bekym- mer ur många synpunkter, att jordbruksbefolkningen icke blott relativt utan även absolut taget visar en stark tendens att minskas. I viss mån torde en sådan föränd- ring visserligen vara betingad av en naturlig utvecklingsgång, bl. a. av att stads— mannanäringarna torde äga avsevärt starkare förmåga av expansion än jordbruks- näringen. Men det kan dock icke förbises, att den så mycket omtalade flykten från landet i stor utsträckning kan hänföras till andra, mera psykologiska orsa- ker, vilka ur viss synpunkt betecknats med uttrycket 'tråkigheten på landsbygden”. Dessa motiv få icke underskattas. Om man vill söka förebygga, att inflyttningen från landsbygden till städerna och stadsliknande samhällen sker i raskare tempo än förhållandena i själva verket påkalla och att städerna fyllas med en befolkning, vilken kanske icke där kan finna sin utkomst, under det att jordbruket lider brist på arbetskraft, bör man icke underlåta att så gott sig göra låter avhjälpa den jordbrukande landsbygdens underlägsenhet i nyss antydda avseende. Man måste på sätt och vis flytta de företräden städerna i nämnda hänseenden äga __ i den mån de äro sunda och förädlande __ ut på landet.

Det sätt, på vilket Jordbrukare-ungdomens förbund gripit sig an med sin upp— gift, synes utvisa öppen blick för både mål och medel. Då förbundet för att främja anslutningen icke kräver någon avgift av sina aktiva medlemmar, är det givet, att behovet av penningmedel utifrån skall bliva stort. Visserligen bör det icke _ vara uteslutet, att förbundets lokalavdelningar kunna i någon mån bereda sig in- komster genom upptagande av en mindre avgift vid av dem anordnade föredrag, musikaliska underhållningar, idrottstävlingar m. m., men dessa inkomster torde i varje fall bliva ganska obetydliga och icke täcka omkostnaderna. I betraktande av ovan anförda, såväl sociala som jordbruksekonomiska synpunkter, anser jag därför staten höra med bidrag understödja föreningens verksamhet.»

I lantbruksstyrelsens yttrande över förbundets framställning till Kungl. Maj:t uttalades bl. a. följande:

»Lantbruksstyrelsen håller före, att ifrågavarande organisation bör bliva av viss betydelse för ungdomens kvarhållande på landsbygden och skapandet av en intres-A serad jordbrukarstam samt att organisationens verksamhet i nämnda syfte är av _ sådant alhnänt intresse, att densamma bör kunna påräkna ekonomiskt understöd av staten. _ _ _ Förbundets verksamhet kan givetvis bliva av stor allmän bety- delse, men i ännu högre grad torde här kunna påräknas ett verkligt ortsintresse. Man kan med skäl vänta, att husbönder, kommuner, hushållningssällskap och landsting böra hava gagn av en enligt förbundets program bedriven verksamhet, _ .ch att på grund härav väsentliga bidrag från orten kunna påräknas. _ _ _.» * Tanken att i Sverige söka omplantera den amerikanska klubbrörelsen och an- assa densamma efter förhållandena i vårt land var vid förbundets startande den nominerande men kom ej under de första åren av dess tillvaro att fullföljas, då örbundets tillgångar ej möjliggjorde anställande av inom avdelningarna verksam— " _- a instruktörer eller konsulenter. Då det även visade sig omöjligt att i erforder-

468 lig omfattning erhålla biträde av hushållningssällskapens tjänstemän, enär dessas tid redan förut var hårt anlitad, måste förbundets medlemmar till stor del reda sig på egen hand. En naturlig följd härav blev, att i denna frivilliga verksamhet till övervägande del mera vuxen ungdom kom att deltaga. Endast i de fall 'att någon äldre person, vanligen läraren på platsen eller en yngre, ofta vid lantman- naskola utbildad jordbrukare, av intresse för saken åtagit sig de uppväxande ungas handledande, ha dessa blivit anslutna till rörelsen och inom den ursprungliga mo- deravdelniugen bildat en särskild grupp, en s. k. junioravdelning.

Den verksamhetsgren, som inom J. U. Fzs avdelningar dominerar, är tävlingar i olika arbeten inom jordbruket och lanthemmet i syfte att öka intresset för 1110- dernäringen och lantlivet samt höja yrkesskickligheten. Mest förekommande äro tävlingar i plöjning, mjölkning, rotfrukts- och potatisodling samt trädgårdsskötsel. Bland övriga tävlingsgrenar märkas: liuodling, konservering, gödselvård, hovbe- slag, jordbruksförsök. Där instruktion ej kan erhållas av hushållningssällskapens tjänstemän, ersättes denna i någon mån av tryckta instruktionshiiften och tävlings- regler. Vid tävlingar i växtodling får varje deltagare avgiva en berättelse rörande sitt odlingsföretag.

Den verksamhet, som därnäst synes hava tagit förbundsmcdtemmarnas intresse livligast i anspråk, är studiearbetet i för ändamålet bildade s. k. studiecirklar. Led- ningen av studieverksamheten är anförtrodd åt en för ändamålet anställd studie- ledare (f. 11. en folkhögskolrektor). Studiecirklarna åtnjuta särskilt statsanslag för sina bokinköp och jämväl anslag av de flesta landsting.

De nu nämnda verksamhetsgrenarnas utveckling och nuvarande omfattning fram— går av nedanstående tabell, som också ger en bild av förbundets och dess verk- samhets utveckling i övrigt.

Å 1__!_Alfi], Bokinköp i' ,,,_____________1 r : _ | _ ' , . -- — _, ! igår ? 122532”. * jag; summa 0, möten föredragjtävlingartjåzlvtiåäåie' ' ! 1'1 ' 1 ' 1918 ........... i 15 » 390 i — ';, i i ' E 1919 ............ ' 8.5 3658| 11 47641 1: t 1 1920 .......... | 86 1 4265 j 20 686-10 11 995 *, 228 , 1 ; 1921 ...... 113 , 4910 1 46 1640-14 , 1400 ; 254 1 1 1 1922 ........... | 136 1 5509 . 53 1337-07 3 1886 , 407 ; 20 , 140 1, 1923 ............ , 150 1 6746 , 60 2671'26 tt 2778 ; 532, 48 1 341 1 1924 ............ 1 204 ! 8280 | 130 1 7942-19 1, 2436 1 423 1 154 1, 1094 1925 ........... 1 231 1 10371 I 172 13 547-90 1 4426 f 855 * 291 , 2125 1926 ............ ! 263 1 119891 192 15247-as 5852i 866 372 1 2856 1927 ........... | 286 12955 , 6770 1 1098 441 1 3121 1928 ............ 1 316 * 13823 7722 1 169 518 1 3809 1929 ............ 1 364 15572 i i 7362 i 1056 654 1 4741 i _— | _ ! _ | — lj 41627 ! sassi 2538 '; 18239

Endast i ett län är den svårlösta frågan om instruktion och handledning åt den i den praktiska verksamheten deltagande ungdomen löst. Det är i Uppsala län, varest hushållningssällskapets båda vandringsrättare, länsträdgårdsmästaren samt hemkonsulenten stå J. U. F.-avdelningarna till tjänst i den utsträckning som hittills erfordrats. Dessa tjänstemän instruera före och under tävlingarnas lopp, deltaga i prisbedömningen och hålla vid prisutdelningen kritik.

Hur välgörande detta tillmötesgående från hushållningssällskapets sida varit fö1 ungdomsverksamhetens utveckling i nämnda län framgår av följande siffror, utvi sande antalet tävlingar och deltagare i dessa dels inom hela landet, dels i Upp sala län.

| i Antal tävlingar l Antal deltagare i

i

*i smtiigäi'ämrimiän län,;Råäm'iFa iETWpÄÅiäE

' ' 'i 1927 ............................................. . 44| [176 139-9 5311 3124. — 05

12-. 1928 ............................................ 518 ,180(36'5,9,11 3809 1308

En följd av den instruerande. verksamhet, som de nämnda tjänstemännen inom Uppsala län utöva, torde även komma till synes i den omständigheten, att den upp- växande ungdomens deltagande i denna praktiska verksamhet är livligare inom Uppsala län än annorstädes. Utom med växtodling ha många av dessa unga varit sysselsatta med grisuppfödning och hönsskötsel.

Förutom statsanslaget har J. U. F. årliga anslag 51 100 kronor av hushållnings- sällskap och landsting. År 1928 beviljades sådana anslag av följande hushållnings- sällskap: Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar norra, Kalmar södra, Gotlands, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs norra, Skaraborgs, Värmlands. Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands och Västerbottens. -

De anslagsgivande landstingen voro följande: Stockholms, Kronobergs, Kalmar norra, Kalmar södra, Gotlands, Älvsborgs, Ska- raborgs, Värmlands, Västernorrlands och Västerbottens.

Dessa årliga anslag till förbundet uppgå till omkring 3 000 kronor. Något större är det belopp, som hushållniiigssällskapen årligen anslå till förbundets distrikt (läns- sammanslutningar). Hushållningssällskapens umlerzu'delningar stödja avdelningar- na med belopp, vilka sammanlagt torde uppgå till omkring 7 000 kronor pr år.

Från enskilda donatorer har J. U. F. årligen mottagit växlande belopp, de sista åren uppgående till omkring 15000 kronor pr år.

För samarbete med liknande ungdomsrörelser i Danmark och Norge har för- bundet under några år åtnjutit ett till 2 000 51 3 000 kronor uppgående anslag från Clara Lachmanns donationsfond. Det på bekostnad av dessa medel etablerade samarbetet har bestått i utbyte av föredragshållare, i studieresor för svensk lant- ungdom i Danmark och Norge eller omvänt samt i utbyte av publikationer. I nämnda studieresor ha vanligen 60 51 80 ungdomar deltagit. '

J. U. F. utger egen tidskrift, J. U. F.-bladet, utkommande med två nummer pr månad, samt en serie småskrifter, av vilka 1—8 hittills utkommit och utgått i ett sammanlagt antal av 42000 ex. Dessa skrifters ändamål är att sprida kännedom om lantungdomens verksamhet i självfostrande syfte såväl i Sverige som i andra länder. Vidare utgives en serie handböcker med instruktion rörande förbundets olika verksamhetsgrenar. De hittills utgivna handböckerna, 1 6, behandla: hur man anlägger enkla demonstrationsförsök, hur ungdomen kan deltaga i insamlingen av folkminnen, hur studiearbetet i en ungdomsförening ordnas. De sist utkomna ut- göra handledningar i djurbedömning samt i hovbeslag. Förbundet har även utgivit en av medlemmarna använd »Dagbok för Sveriges jordbrukarungdom».

I avsikt att erhålla ekonomiskt stöd, möjliggörande anställande av ungdomskon- sulenter, sökte J. U. F. år 1924 förbindelse med Rockefellerinstitutionens i U. S. A. avdelning International Education Board (I. E. B.). Sedan tillmötesgående svar ingått, sändes av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet en skrivelse till I. B. B. med inbjudan att i J. U. Fzs avdelningar sprida kännedom om den under- visande verksamhet, som bedrives i lantungdomsklubbarna i U. 5. A. genom kon- sulenter. Sedan denna inbjudan mottagits, sände 1. E. B. till Sverige statskonsulen- ten Frants B. Lund, director of Extension Work vid International Education Board, och denne påbörjade på våren 1925 i Skaraborgs län sin verksamhet att demonstre-

I. E. B:s verksamhet i Sverige.

ra, huru ovannämnda »klubbarbete» i U. S. A. bedrives. För ändamålet anställdes i nämnda län på bekostnad av 1. E. B. en ungdomskonsulent. Denna verksamhet har sedan utvidgats att omfatta även andra län. Under år 1929 voro manliga konsulenter anställda inom följande hushållningssällskapsområden: Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Kristianstads, Hallands, Älvsborgs södra, Skaraborgs, Värm- lands, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Västerbottens. Dessutom voro 6 kvinnliga konsulenter anställda.

De manliga konsulenterna hava avlönats av 1. E. B. med undantag av konsulen- ten i Kronobergs län, som avlönats av 1. E. B. och J. U. F. gemensamt.

För år 1930 hava följande hushållningssällskap beslutat bidraga till avlöning av konsulenter med följande belopp:

Jönköpings läns hushållningssällskap .................. kronor 2 000 Kronobergs » » .................. » 500 S. Kalmar » » .................. » 400 Kristianstads » > .................. » 2 000 Hallands » » .................. » 1 000 S. Älvsborgs >> » .................. » 500 Skaraborgs » » .................. >: 1 500 Örebro » » ................. >> 300 Västmanlands » » . . . ............... 500 Kopparbergs » .................. » 1 000 Gävleborgs » > ................. » 1 000 Västerbottens » » .................. » 1 000 Norrbottens >> >> ................. >> 300

Kronor 13 000

Sedan direktör Lund i skrivelse den 8 juni 1927 anmodat chefen för jordbruks- departementet att utse en representant __ tillika ordförande _ i en konnnission bestående av tre ledamöter med uppgift att vara rådgivande vid ledningen av den utav 1. E. B. här i landet bedrivna verksamheten, uppdrog dåvarande chefen för jordbruksdepartementet åt professor Nils Hansson att vara ledamot och tillika ord- förande i sagda kommission. Enligt direktör Lunds önskan utsågos de båda öv- riga medlennnarna av hushållningssällskapens ombudsmöte samt J. U. F.

Rörande sättet för denna ungdomsverksamhets bedrivande hänvisas till ovan lämnade redogörelse för den amerikanska klubbverksamheten, vars principer här- vid i det stora hela tillämpats. Följande översikt torde kunna giva ett begrepp om verksamhetens hittills ernådda omfattning och resultat. Siffrorna avse är 1929.

39 114 14 273 554206 1 721'95 3820'11 Gävleborgs ............ 112 107 219 42 113 10 951'19 3 96810 6 983'09 Västerbottens ......... 137 111 248 73 392 13 775'23 6 356' 7 s 7 418'47

Summai1713 11385 13098 |97o 576 | 155 69201 76 352-41 ! 79 339'60

Antal deltagare Odlad Utgifter I. ä 11 ___—f———_ areal Skördevärde (Eget; arbete Nettovinst Gossar Flickor Summa m” medräknat) l Jönköpings ............ 148 i 97 240 51 565 10 862'97 6 084'48 4 778'49 Kronobergs ............ ! 174 130 304 127 291 15 993'71 7 726'33 8 267'38 S. Kalmar ............... 73 79 152 40 320 5 900'68 2 9876 1 2 91307 Kristianstads ......... I 313 279 692 187 268 24 385'69 12 843'38 11 542'31 Hallands ............... 166 128 294 97 795 17 746' 22 7 494'13 10 252'09 S. Älvsborgs ............ 184 176 360 102 057 19 26983 8 770'16 10 49922 Skaraborgs ............ 115 74 189 141 050 15 269'92 10 335' 79 4 934'13 Värmlands ............ 129 91 220 56 243 9 998'16 5 327'22 4 67094 Västmanlands ......... 92 74 166 37 209 5 996'80 2 736'50 3 26030

Kopparbergs ............ . 75

Kostnaderna för verksamheten finansåret 1 juli 1928—30 juni 1929 uppgingo till 62 515 kronor 36 öre. Den för finansåret 1 juli 1929—30 juni 1930 uppgjorda bud- geten upptar en slutsumma av 81 960 kronor, varav 76 360 kronor ställas till dispo- sition av I. E. B. Utgifterna i det uppgjorda statförslaget fördela sig på föl- jande sätt:

12 manliga konsulenter, arvoden och reseutgifter.... kronor 63220 & kvinnliga konsulenter, arvoden och reseutgifter .. » 12450 Trycksaker ...................................... » 1 850 Demonstrationsmaterial ............................ » 370 ; Konsulentmöte .................................... » 2 035 Reseslipendier åt konsulenter ...................... » 1295 Diverse utgifter .................................. » 740

Kronor 81 ösbf'

Rockefellerinstitutionen torde vara villig att under ännu några år bidraga till kostnaderna för denna ungdomsverksamhet under förutsättning att ökade penning- medel inom landet ställas till förfogande. Denna förutsättning synes i viss mån ,kunna fyllas därigenom, att Kungl. Maj:t genom resolution den 14 december 1928 medgivit, att av lotterimedel 100000 kronor utbetalas till J. U. F. att användas till förbundets verksamhet, särskilt upprätthållandet av konsulentverksamheten, under villkor att högst 20000 kronor av medlen ifråga årligen tagas i anspråk för ändamålet.

I detta sammanhang torde böra återgivas några uttalanden rörande verk— samheten bland landsbygdens ungdom, vilka gjorts av hushållningssäll— skapens förvaltningsutskott i samband med frågan om ändringar beträf— fande den ambulatoriska undervisningen för småbrukare. '

Från Kalmar läns södra del framhålles, att erforderligt statsbidrag för uppehål- lande '. utsträckt omfattning av den undervisningsverksamhet, som påbörjats ge- nom a1ställande av konsulenter för praktisk undervisning av landsbygdsungdom (s. k. klubbkonsulenter) är önskvärt. Förvaltningsutskottet i Kristianstads län anser, att den rent ambulatoriska undervisningsverksamheten lämpligen borde kunna kombineras med den ungdomsverksamhet, som inom vissa län blivit igång- .satt i samarbete med 1. E. B. Denna ungdomsverksamhet måste givetvis snart nog bekostas av medel från vårt eget land Som ledare för denna verksamhet måste inom v1rje län finnas minst en manlig och en kvinnlig konsulent och därjämte be— hövligt antal medhjälpare _ lärare vid lantmanna- och lanthushållsskolor eller andra. Utom sina egentliga uppgifter borde dessa konsulenter kunna kraftigt del— taga i undervisningsarbetet genom anordnande av kurser av olika slag. Utskot- tet nöjtr sig med dessa antydningar men vill framhålla, att en kombination mellan ungdomsverksamheten och undervisningsverksamheten i övrigt samt mellan lant— manna- och lanthushållsskolor säkerligen skulle giva ett gott resultat. Härför er- fordras emellertid kraftigt stöd av statsmedel.

I ytt'andet från Hallands län erinras om den stora och djupa betydelse ung- domsverksamheten på jordbruksområdet under de senaste åren erhållit tack vare det understöd, den haft förmånen åtnjuta från utomstående håll. Då detta under- stöd enellertid inom en icke avlägsen framtid torde komma att undandragas verk- samhettn, synes det ligga stor vikt uppå att statsmakterna inträda för dennas fort- farande upprätthållande, närmast genom bekostande av åtminstone avlöningen till den kmsulent, som inom de olika länen kräves för verksamhetens ledning och framtidi fortkomst. Att hushållningssällskapen själva i allmänhet skulle äga möj-

FJrvaltnings— utskottens yttranden.

Utredningens yttrande.

lighet avlöna de nödiga konsulenterna, synes fullkomligt. uteslutet, varför ett av- stanuande i den påbörjade utvecklingen kan befaras, därest icke staten effektivt träder emellan.

Förvaltningsutskottet i Skaraborgs län framhåller, att det vid den nu pägf— ende utredningen synes angeläget, att särskilt den frågan ägnas ingående uppmärk— samhet, huruvida och pä vad sätt hushållningssällskapen i större utsträckning än hittills skola, speciellt i sin undervisande och rådgivande verksamhet, kunna ut— nyttja de möjligheter till kontakt med jordbrukets utövare, som de rörelser, vilka representeras av J. U. F. och 1. E. B., erbjuda. Utskottet tillmäter för sin del dessa rörelser en mycket stor betydelse. Det undervisande moment. som ligger i det av dem bedrivna praktiska arbetet i form av tävlingar o. d., är säkerligen till sina verkningar mera betydelsefullt än åtskillig annan undervisning inom jordbru— ket. L'nder sådana förhållanden förtjänade det noga övervägas, huruvida icke dessa rörelser borde på det intimaste förknippas med hush-flllningssällskapen, ja rent av ingå som ett led i dessas verksamhet. Inom länets hushållniugssällskap hava åt— gärder redan vidtagits i detta syfte och avsikten iir att, så snart de ekonomiska möjligheterna föreligga, i sällskapets tjänst anställa en konsulent för ungdomsverk— samheten inom länet. I sitt arbete bör en sådan konsulent kunna påräkna hjälp och stöd av lärarna vid såväl lantmanna- som lanthushållsskolorna, och hela verksam- heten bör kunna bliva av den allra största betydelse för yrkesutbildningen inom jordbruket. En första förutsättning för att hushållningssällskapen skola på ovan antytt sätt, alltså genom anställande av särskilda konsulenter, kunna stödja och ut— veckla här omförmälda ungdomsrörelser är emellertid, att statsanslag för ändamålet ställas till sällskapens förfogande, och enligt utskottets mening är det i hög grad befogat att så sker.

Förvaltningsutskotlet i Norrbottens län anser först och främst, att förutom nu— varandeoundervisningsformer J. U. F.-rörelsens undervisningsform bör upptagas på programmet samt organiseras och understödjas. En särskild konsulent bör anstäl— las inom varje län som ledare för denna rörelse, varjämte instruktörer och instruk- triser böra anskaffas, i den mån hushållningssällskapens egna befattningshavare, konsulenter och vandringsrättare, icke kunna på grund av sina andra ordinarie uppdrag _ disponeras för ifrågavarande verksamhet.

Ovan lämnade redogörelse för den frivilliga, fostrande lantungdoms— verksamheten i Amerika, Danmark och England samt i vårt eget land gi— ver vid handen, att en ny metod för jordbruksundervisning åt lantungdom i uppväxtåren börjat tillämpas.

Att ett visst behov i denna riktning redan länge förefunnits framgår såväl av det uttalande av 1907 års lantbruksundervisningskommitté, som ovan återgivits, som även av det förhållandet, att riksdagen år 1918 in- rättade en ny skolform, den förut omnämnda jordbruksbestämda fort.— sättningsskolan, med uppgift visserligen i främsta rummet att >>främja lärjungarnas sedliga och intellektuella utveckling och deras utbildning till dugliga samhällsmedlemmar», men också att bibringa eleverna intres— se och duglighet för deras framtida verksamhet som jordbrukare.

Med hänsyn till vad statsmakterna i vårt land i och med inrättandet av den jordbruksbestämda fortsättningsskolan redan åtgjort i nyss om- förmälda syfte kan det ifrågasättas, huruvida härutöver ytterligare åt—

gärder äro påkallade. Vid dryftandet härav ha följa-nde synpunkter vun— nit vårt beaktande.

Med hänsyn till de för den jordbruksbestämda fortsättningsskolan med—- delade föreskrifterna synes denna skolforms mål vara att meddela så in— gående kunskaper i de olika jordbruksämnena som elevernas ålder och undervisningstidens korthet medge. Planen är vad fackundervisningen beträffar ganska likartad med den för lantmannaskolorna gällande. Sist— nämnda skolas elever ha en ålder av minst 18 år, en minlimiåldei' som ej har ansetts böra sänkas, enär eleverna kunna med verklig framgång iu- hämta teoretiskt vetande på jordbrukets område först sedan de i det praktiska livet förvärvat ett visst mått av erfarenheter. Fortsättnings- skolans elever sakna detta underlag av praktiska erfarenheter och synas på grund härav ej kunna draga så stor nytta av undervisningen som så- kerligen avsetts. Det är också tvivelaktigt, huruvida teoretisk under— visning i jordbruk för den åldersgrupp, som här är ifråga, 13- a 141—årin- gar, kan hos dem väcka yrkesintresse till liv. Hos det stora flertalet bru— kar läxläsningen snarare framkalla olust. Dock är resultatet härvidlag i hög grad beroende av lärarens pedagogiska skicklighet och hans eget in- tresse för ämnet. Det torde emellertid vara att befara, att lärare, som ej uppvuxit i jordbrukarhem och som ej erhållit andra kunskaper i facket än dem, som den korta lärarkursen i jordbruk vid någon lantmannaskola kunnat bibringa, icke skola vara i besittning av det levande intresse för och den kännedom om jordbruksnäringen, som säkerligen erfordras för att överföra. sådant intresse på andra.

I den allmänna diskussionen om lantmannaskolornas ställning har ock— så med en viss rätt framhållits, att elever från jordbruksbestämd fort— sättningsskola, som tack vare egen begåvning ooh lärarens förmåga att väcka deras intresse för ämnet kunnat erhålla ett visst mått av kunska— per, anse sig ha erhållit tillräckliga sådana för sitt framtida utövande av jordbrukaryrket. Såväl de som kanske ännu mera deras föräldrar fin- na det ej nödvändigt, att de sedermera även genomgå lantmannaskola. Ehuru visserligen vår utredning ej kan anses avsedd att omfatta även den jordbruksbestämda. fortsättningsskolan och dess organisation, ha vi dock ansett oss böra i detta sammanhang framhålla de svagheter ifråga om denna skolform, som gjort sig gällande. I jämförelse med densamma synes oss den fackligt undervisande verksamhet, som bedrives av J. U. F. med hjälp av hushållningssällskapens tjänstemän eller av särskilda ung- domsledare, äga vissa avgörande företräden.

De unga fä härvid självständigt men med en ungdomsledare som lärare hand om jordbruksfö-retag av den storlek, som deras ålder och krafter medge. Det ekonomiska utbytet av företaget är deras eget. Deltagarnas ansvarskänsla blir härigenom väckt, och de gripas av ett intresse och en arbetsiver, som endast det egna självständiga och vinstgivande företaget i längden kan ge. Den undervisning, som ledaren meddelar, omsättes

av lärjungen omedelbart i praktiska livet och blir därför en verkligt le— vande kunskap, som ej så lätt glömmes som den genom böcker meddelade. Eleven—jordbrukaren ställes i samband med sin praktiska verksamhet inför en rad av problem, vilka han får tillfälle att diskutera med ledaren. Den teoretiska undervisningen i skolan kan självfallet ej på samma sätt mångsidigt belysa de olika arbetena inom växtodlingens eller djurupp— födningens och djurskötselns områden.

Det praktiska arbetet med det egna jordbruksföretaget kan givetvis ej ge den unge företagaren annat än ett visst mått av kunskap och er. farenhet inom de speciella och begränsade områden, som han ägnar sig _åt. De mera systematiska och sammanhängande kunskaperna tillhör det lantmannaskolorna att meddela, och man torde kunna påräkna ökad till- strömning .av elever till dessa skolor, i den mån som ungdomsverksam— heten vinner ökad utbredning. De i Amerika vunna erfarenheterna ge vid handen, att de unga, som i egenskap av egna små företagare fått ett livligt intresse för jordbrukaryrket, mer än annan ungdom känna behov av att i en skola fördjupa sitt vetande. De förut meddelade erfaren- heterna beträffande elevfrekvensen i lantbruksskolorna i N. Carolina. motsvaras av enahanda erfarenheter även i andra stater.

Säkerligen kan beträffande denna ungdomsverksamhet, som är avsedd att, vad den enskilde medlemmen angår, fortfara under flera år och varunder den unge fostras dels genom kamratlivet, dels' under umgänge med dem, som handhava ledningen av ungdomsverksamheten, även sägas, .att den har stora förutsättningar att >>främja de ungas sed-liga och intellektuella utveckling och deras utbildning till dugliga samhällsmed— lemmar».

Enligt sakens natur bör anslutningen till denna fostrande ungdoms—- verksamhet vara frivillig. Under sådana förhållanden är det tydligt, att denna praktiska ungdomsverksamhet icke åsyftar att ersätta den jord- bruksundervisning, som meddelas i den jordbruksbestämda fortsättnings— skolan, där sådan skola finnes inrättad. Enligt vår mening är den dock ägnad att utgöra ett värdefullt och välbehövligt komplement till denna.

I Förenta staterna synes man med anledning av de vunna erfaren- heterna allmänt vara av den meningen, att av de penningmedel, som användas för upplysningsverksamhet på jordbrukets område, inga äro bättre använda än de, som gå till bestridande av kostnaderna för den s. k. klubbverksamheten. Om denna verksamhets betydelse gjorde på .sin tid presidenten Coolidge följande uttalande: »Troligen är ingen verk- samhet av större betydelse för jordbrukets ekonomiska framtid och sociala ställning än Boys and Girls Clubs.» Såväl i Danmark som i Finland synes man böjd för att lika oförbehållsamt erkänna detta Slag av under- visning (i Finland finnas f. n. omkring 125 ungdomskonsulenter), och hit— tills vunna erfarenheter i vårt eget land synas att döma av från olika håll gjorda uttalanden vara mycket goda. Vi vilja härvid endast erinra

om de uttalanden, som gjorts av flera hushållningssällskaps förvaltnings— utskott, och vilka återgivits här ovan.

Av de många verksamhetsgrenar, som upptagits på J. U. F:s program, torde nu omförmälda undervisande verksamhet under ledning av konsu- lenter och andra vara den ur jordbrurksundervisningssynpunkt betydelse- fullaste. Den verksamhet, som av förbundets avdelningar hittills bedri— vits utan medverkan av särskild ungdomskonsulent men med stöd av bl. a. hushållningssä-llskapens tjänstemän i den ganska obetydliga omfattning, vari dessa kunnat stå till förfogande, synes oss värd det största beaktande. De ino-m avdelningarna och huvudsakligen bland mera vuxen ungdom anordnade artbetstävlingarna, vilken verksamhet re— dan tagit en betydande omfattning, ha visat sig ägnade att i hög grad befordra de ungas intresse för yrket, yrkesskickligheten och aktningen fölt jordbrukaryrket. I samband med dessa tävlingar anordnad instruktion i mjölkning, plöjning, hovbeslag in. in. samt av hushållningssällskapen, skogsvårdsstyrelserna, hembygdsföreningarna, Röda korset m. fl. på J. U. F.—ungdomens begäran anordnade kurser i jordbruks- och husdjurssköt- sel, beteskultur, skogsvård, manlig och kvinnlig slöjd, sjukvård och barna— vård m. m. synas oss vara av stort värde. Den verksamhet för lantlivets höj— ande genom hem— och hembygdsvårdande arbete och genom olika åtgärder för lantungdomens sunda, fysiska och intellektuella utveckling, vari J. U. F. tagit en förtjänstfull del, torde knappast kunna överskattas. Från sam— hällets sida har det enligt vår mening stor betydelse, att de bildningstille fällen, som av staten eller statsunderstödda organ ställas till förfogande, ej bli obeaktade utan ivrigt utnyttjade av kunskapssökande ungdom. Att lantungdomen organiseras och får vana vid gemensamt arbete såväl för jordbrukets höjande som för ekonomisk och social verksamhet överhuvud taget är värt statsmakternas stöd och uppmuntran. Bristande vilja till "samverkan bland lantmännen anses med rätta ha hittills utgjort ett svårt hinder för jordbruksnäringens utveckling. Då J. U. F. inom sina led :samlar ungdom av olika åldrar och kön utan att politiska, religiösa eller andra särintressen fä tillåtas verka splittrande, äger förbundet enligt vå? mening goda möjligheter att fullfölja de nu nämnda uppgifterna.

] samband med frågan om sättet för ungdomsledares anställande har & diskuterats möjligheten av att förlägga ledningen av verksamheten till något centralt ämbetsverk, närmast då lantbruksstyrelsen. Härigenom skulle kunna vinnas större auktoritet åt verksamheten ute bland allmän- ' heten, enhetlighet i densamma och en tryggad utveckling. Denna organi- sationsform skulle emellertid kunna befaras foga in verksamheten i allt—för snäva former. Så länge ifrågavarande undervisning och den i andra av- seenden fostrande och socialt betydelsefulla verksamhet, som av J. U. F. be— drives, ännu befinner sig i utveckling, skulle säkerligen ett fastställande i "författning av vissa detaljerade bestämmelser kunna innebära en viss fara. Den fortsatta anpassningen till olika lokala förhållanden och det

nödvändiga hänsynstagandet till de tidvis växlande behoven torde för hela verksamheten kräva jämförelsevis fria former. Av avgörande bety— delse för denna fråga synes oss emellertid vara önskvärdheten av att hos denna ungdomsverksamhet allt framgent bibehålla karaktären av fri ung- domsrörelse. Detta innebär, att deltagarna känna, att det är de själva, som taga initiativ och äro de bestämmande. De välja själva i resp. läns— nvdelningar sina representanter i förbundsstyrelsen liksom de enskilda avdelningarnas funktionärer och känna sig som medarbetare i en bety— delsefull verksamhet för hembygdens och foster-landets bästa. Detta upp— nås genom att J. U. F. genom sin styrelse behåller ledningen av denna fria ungdomsverksamhet. Den önskvärda enhetligheten bör även under sådana förhållanden kunna ernås, i det att gemensamma instruktionshäften, rä— kenskapsböcker m. m., utarbetade med ledning av efterhand vunna erfa- renheter, bliva använda, att erfarenheter, som vinnas i ett län, få inverka befruktande på arbetsmetoderna även i andra län samt'att enhetliga for— mer beträffande tävlingars anordnande och bedömande komma att till— lämpas icke blott inom angränsande avdelningar eller inom ett län utan för hela landet, möjliggörande i viss omfattning eventuellt gemensamma rikstävlingar.

Såsom framgår av den redogörelse, som lämnats rörande jordbrukar— ungdomsrörelsen i England, har i detta land jordbruksministeriet varit direkt verksamt för rörelsens utbredning och för skapandet av en från. statskontroll fristående ledning för densamma. Den bildade sammanslut— ningen >>the National Association of Young Farmers Clubs» (riksförbundet av jordbrukarungdomens klubbar) är en självständig organisation, vil- ken på. samma sätt som J. U. F. står under ett visst överinseende av jord— bruksministeriet.

Sedan, enligt vad vi erfarit, Rockefellerinstitutionen under sommaren 1929 hänvänt sig till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet med framställning att statsrådet måtte utse en inhemsk ledning för den av nämnda institution bekostade konsulentverksamheten, då den hit— tillsvarande ledningen nu fullföljt sitt uppdrag att här i landet demon; strera, hur klubbverksamheten i U. S. A. är ordnad, har statsrådet före— slagit, att ledningen anförtros åt J. U. F. För att vinna en av Rocke- fellerinstitutionen önskad säkerhet för att de medel, som från institutio— nens sida komma att för de följande åren ställas till förfogande, bliva använda på ett sätt, som från regeringens synpunkt är tillfredsställande, har med J. U. F. överenskommelse träffats om att förbundets stadgar skulle ändras i den riktning, att en ledamot av förbundets styrelse skall utses av Kungl. Maj:t. Enär hushållningssällskapen visat stort intresse för ungdomsverksamheten och redan i flera län beviljat bidrag till avlö- ning åt ungdomsledare, har av chefen för jordbruksdepartementet även föreslagits, att en ledamot av J. U. Fzs styrelse skall utses av hushåll— ningssällskapens ombud. Ändring av J. U. Fzs stadgar i nu nämnda rikt—

ningar har numera skett. Rockefellerinstitutionen å sin sida har god- känt den föreslagna anordningen. J. U. Fzs medelsförvaltning är sedan länge underkastad granskning av en av Kungl. Maj:t utsedd revisor och dess verksamhet står under lantbruksstyrelsens inspektion.

Att sålunda styrelsen för J. U. F. utom ledningen av förbundets verk— samhet, sådan denna hittills bedrivits, jämväl anförtros ledningen av den genom särskilt anställda ungdomsledare föranstaltade verksamheten sy- nes välbetänkt. För vinnande av ytterligare garanti torde emellertid J. U. Fzs stadgar böra fastställas av Kungl. Maj:t. Den nu vidtagna an- ordningen torde närmast vara avsedd att tillämpas under de år, då denna ungdomsledarverksamhet kommer att bekostas huvudsakligen med me— del, som redan stå till förfogande, nämligen dem, som beviljas av Rockefel— lerinstitutionen och dem som av lotterimedel ställts till J. U. Fzs dispo- sition, samt med bidrag av medel, som av hushållningssällskapen bevil» jas. Huruvida i framtiden, då en större del av de medel, rörelsen kom- mer att kräva, torde böra ställas till förfogande av statsmedel, någon änd— ring av nu omnämnda anordningar beträffande verksamhetens ledning kommer att erfordras, torde icke för närvarande behöva eller lämpligen kunna komma under bedömande utan lärer böra få bero på rörelsens ut— veckling under de närmaste åren och därunder vunna erfarenheter.

De uppgifter, som böra tillkomma den centrala ledningen, d. v. s. J. U. Fzs styrelse, synas vara i huvudsak följande. Genom upplysningsverk- samhet, som bör bedrivas i form av föredrag, tidningsartiklar eller eljes, bör allmänheten få tillfälle att lära känna, hur ungdomsverksamheten är ordnad och de möjligheter, som finnas att på en ort igångsätta sådan verk samhet. Centralledningen skall vidare utfärda instruktion för i rörelsens tjänst arbetande personer, utöva tillsyn över dessas arbete samt mottaga. och bearbeta av dem avgivna rapporter, utarbeta anvisningar rörande ung— domens praktiska verksamhet ävensom formulär för medlemmarnas egna berättelser om och räkenskaper över sina företag. Den centrala lednin— gen bör även verka för utbildning av de personer, som skola omhänder— hava den lokala verksamheten, samt, när så anses lämpligt, sammankalla dessa till möten för överläggningar och instruktion.

Då enligt J. U. Fzs stadgar förbundets sekreterare är föreståndare för förbundets centralbyrå, synes det nödvändigt, att denne helt ägnar sin ar— betskraft åt denna befattning. De mångskiftande och krävande arbeten, som föreståndaren får att utföra — bl. a. täta inspektionsresor ute i bygderna för att stå i intim kontakt med verksamheten därstädes och ut- öva erforderlig ledning och övervakning, ledningen av utbildningskur— ser för de personer, som anställts för det lokala arbetet, utarbetandet av instruktioner och anvisningar samt utgivandet av publikationer torde emellertid komma att bli så omfattande, att därjämte minst en konsulent lärer behöva anställas i förbundets tjänst.

J. U. F. åtnjuter för närvarande ett årligt statsanslag av 15000 krod

nor. Då vi förutsätta, att sekreteraren kommer att ägna hela sin arbets— kraft åt denna verksamhet samt att därjämte i förbundets tjänst anställes en årsavlönad manlig konsulent och eventuellt även en kvinnlig; då vi- dare ej obetydligt belopp kommer att erfordras för dessa personers resor och därjämte ökade medel behövas till kontorspersonal, till utgivande av publikationer samt till anordnande av instruktionskurser för de per- soner, som anställas för det lokala arbetet i bygderna m. m., synes års— anslaget böra avsevärt höjas. Sådan anslagsö—kning torde emellertid endast småningom påfordras och i viss mån bli beroende av i vilken om— fattning bidrag utgår från Rockefellerinstitutionen. Lämpligast synes vara, att J. U. F. i sin årliga ansökan till Kungl. Maj:t om anslag för det kommande året meddelar budgetförslag, av vilket framgår det sam— manlagda medelsbehovet och det belopp, som för året erhålles från an- nat håll.

Frågan om de lokalt arbetande instruktörerna, deras kompetens samt sättet för deras anställande och avlönande har av oss diskuterats. Utom i undantagsfall torde det icke vara möjligt att påräkna hushållningssäll— skapens nuvarande tjänstemän såsom ungdomsledare. Den främsta orsaken härtill är att söka däri, att flertalet hushållningssällskap redan synas ha svårt att med tillgängliga arbetskrafter medhinna nuvarande göro— mål. Endast i Uppsala län har förvaltningsutskottet låtit sällskapets båda vandringsrättare, dess hemkonsulent och länsträdgårdsmästare ägna en väsentlig del av sin arbetstid åt instruktion i J. U. P.avdelningarna. Åt- minstone vad vandringsrättarna beträffar torde detta ske med uppoffran- de av tid, som eljes skulle ha ägnats andra viktiga arbeten. Ehuru det är vår förhoppning, att hushållningssällskapen skola i allt högre grad finna möjlighet att medelst hos desamma anställd personal och därvid helst medelst särskilda ungdomskonsulenter medverka för denna betydelsefulla rörelses utveckling, torde man sålunda vara nödsakad att tillsvidare utgå ifrån att, därest för de unga ständigt tillgängliga rådgivande och instru— erande krafter skola finnas till förfogande, huvudsakligen annan personal erfordras såsom ungdomsledare.

Rörande ungdomsledarnas kompetens hava skilda meningar framkom— mit. Sålunda har framhållits, att de uppgifter de unga komma att syssla med äro mera enkla sådana, odling av vissa kulturväxter eller uppföd— ning av grisar, kalvar, höns eller eventuellt även andra djur, samt att en person med god praktisk underbyggnad och med utbildning såsom vand— ringsrättare bör, särskilt sedan vandringsrättarnas utbildning komplette rats i" enlighet med vårt förslag härom, vara kompetent att meddela erfor— derlig handledning. Å andra sidan har påpekats, att ungdomen säker-. ligen har skarpt öga för en eventuell viss osäkerhet hos läraren och har ett starkt framträdande behov av att hos denne kunna erkänna verklig auktoritet. Handledaren ställes också under sin verksamhet inför många olikartade problem att av honom lösas. En vaken ungdom med blick för

vad den ser i naturen har ofta ofantligt mycket att fråga om och är över— .' tygad om att läraren vet allting. Det har även visat sig, att de äldre . jordbrukarna, sedan de genom ungdomsledarens resultatrika handle- dande av sonen eller dottern fått förtroende för denne, ha mycket att re— sonera med honom om. Denne måste därför vara väl förtrogen med Skilda. * jordbruksspörsmål och ha erhållit en god såväl praktisk som teoretisk ut- bildning. Lika viktigt som det är, att ungdomsledaren är en duktig yrkes- . man, lika nödvändigt är det emellertid, att han äger de speciella person-— liga egenskaper, som göra honom lämpad för sitt krävande kall. Han skall lätt kunna vinna de ungas förtroende, så att de utan blyghet fram— ;, l,: ställa till honom alla de frågor, rörande vilka de önska klarhet. Han skall Wli deras kamrat och förtrogne, samtidigt som han genom sin kunnighet , och genom sitt personliga uppträdande åtnjuter deras aktning och respekt. _ Det stora flertalet av dem, som hittills tjänstgjort som ungdomsledare, hava varit agronomiskt utbildade. Några få ha varit vandringsrättare. Det har visat sig, att de senare lyckats i sitt arbete lik-a bra som de förra. För närvarande torde icke några bestämda regler i avseende på ung- domsledarnas kompetens eller överhuvud beträffande den lokala organi— ; sationen böra givas, utan torde förhållandena" böra lämnas att utveckla :, ig efter varje orts behov. I mån som ungdomsrörelsen vinner starkare nslutning i någon ort, synes det nödvändigt att i spetsen för densamma "* tälles en särskild ungdomskonsulent med framstående kompetens och som ' teslutande ägnar sig åt densamma. Vid hans sida torde böra vid verk- amheten anlitas, antingen stadigvarande eller mera tillfälligt, krafter av olika slag och växlande kompetens. Särskilt torde lärarpersonalen vid lantmannaskolor och lanthushållsskolor vara synnerligen väl ägnad här— ill ävensom hushållningssällskapens vandringsrättare, i den mån deras tid »uedgirer. Under rörelsens början och första utveckling bör en enklare rganisation kunna vara tillfyllest. I varje fall måste god teoretisk ut— i_1dning och flerårig praktisk erfarenhet ävensom vissa personliga egen- kaper betraktas som nödvändiga förutsättningar för dem, vilka skola ,_ erka såsom ungdomsledare. ' I Förenta staterna finnes för varje ungdomsklubb en äldre person som lokal ledare, och dessa lokala ledare ha i ganska stor omfattning tagits anspråk som medhjälpare åt konsulenterna, då dessa icke medhunnit tt personligen beSÖka medlemmarna mer än en eller annan gång under ret. Den lokale ledaren åtnjuter intet arvode, och det har på den grund ' isat sig svårt att i Amerika finna personer, som samtidigt äro lämpade» '"r uppdraget och vilja åtaga sig detsamma. Detta sammanhänger med att an i Amerika icke äger någon organisation motsvarande J. U. F.-rörel— n, i vilken vuxen ungdom utgör kärnan. Klubbungdomen lämnar klubb- betet oftast före 18-årsåldern. Hos oss däremot torde bland den vuxna U. F.—ungdomen i en bygd intresserade och kompetenta krafter kunna '.'.åräknas vilja ställa sig till förfogande såsom lokala ledare.

Vi önska särskilt framhålla lämpligheten av att i främsta rummet lant- mannaskolornas liksom lanthushållsskolornas lärare, resp. lärarinnor, utnyttjas vid ungdomsverksamheten under den för dem arbetsfria delen av året. Visserligen är det önskvärt, att ungdomsledarna kunna dispo- neras för denna verksamhet under hela året, men då sommarhalvåret dock är den tid, då det viktigaste arbetet av de unga förrättas och därtill det arbete, som kräver mest tillsyn och handledning, är det uppenbart, att en lärare eller lärarinna i egenskap av ungdomsledare skulle, om den från skolan arbetsfria delen av året infaller under sommaren, härunder kunna uträtta ett betydelsefullt och gagnande arbete. Härtill kommer, vad de manliga lärarna beträffar, att deras tjänstgöring under vintern vid sko— lan ej torde omöjliggöra en viss tillsyn över de ungas denna tid bedrivna arbete med uppfödning av husdjur.

I annat sammanhang ha vi framhållit vikten av att lantmannaskol— lärarna liksom lanthushållslärarinnorna användas i hushållningssäll— skapens tjänst under arbetsfri del av året. Vad som till stöd härför anförts torde äga full tillämpning även då det gäller dessa lärar— krafters användande vid ungdomsverksamheten. Härtill kommer, att nämnda lärare genom sådan verksamhet skulle komma att stå i ständig kontakt med ungdomen ute i bygderna. Vid sina upprepade besök i hemmen bleve de i tillfälle att personligen lära känna de uppväxande unga och under samarbetets fortgång utöva ett visst in- flytande på dem. Om denna ungdomsverksamhet, såsom vi förmoda, är ägnad att ge de unga förståelse för yrkeskunskapernas betydelse och sålunda draga dem till lantmannaskolorna, så bör detta resultat så mycket säkrare vinnas, då skolornas lärare komma i direkt beröring med byg- dernas ungdom.

Då vi hysa den uppfattningen, att verksamheten såsom hittills bör få växa fram successivt i den mån ett tillräckligt starkt ortsintresse kommer till synes, anse vi, att tillsvidare såväl konsulenterna som andra ungdoms— ledare endast böra anställas mera tillfälligt.

Beträffande det statsbidrag, som må vara behövligt för den lokala led— ningen av ungdomsverksamheten, har det synts oss lämpligt att, i likhet med vad fallet är ifråga om bidrag av statsmedel till annan undervis - ningsverksamhet på jordbrukets område, kostnaderna för verksa—mhetei fördelas mellan statsverket och de lokala anordnarna eller andra bidrags givare. Det ortsintresse, som härigenom kommer till synes, är även ' detta fall enligt vår mening en nödvändig förutsättning för att ett got resultat .av verksamheten skall kunna förväntas. Då hela ungdomsrörel sen för närvarande måste anses befinna sig på utvecklingens stadium böra villkoren för statsbidrag göras helt allmänn-a. Vi hava efter in gående överläggningar kommit till den slutsats, att det för att erhåll garanti för att nödig sparsamhet iakttages är lämpligast, att statens bi drag inom ett bestämt maximum inskränkes till en viss andel av månads

arvodena till ungdomsledarna samt att återstoden av dessa arvoden även- som alla resekostnader och övriga utgifter bestridas av anslag från orten, J. U. F. eller annorledes. Vi föreslå således, att staten bidrager med högst två tredjedelar av arvodena till ungdomsledarna, dock ej med mer än 200 kronor för månad. Med hänsyn till att många ungdomsledare be— höva vara verksamma endast kortare del av året och att arvodesbeloppet bör avvägas i mån av deras arbete och kompetens, hava verkställda approximativa beräkningar givit vid handen, att under de närmaste åren ett successivt stigande statsanslag av 20 000—40 000 kronor torde bliva till— räckligt. Liksom förut är framhållet beträffande statsbidraget till J. U. få. Fzs centrala verksamhet bör det emellertid även i detta fall tillkomma * J. U. Fzs styrelse att årligen till Kungl. Maj:t ingiva beräkning över ' det erforderliga anslagsbeloppet, vilket ju också tillsvidare röner inver- . kan av bidragen från Rockefellerinstitutionen. * För att nödig kontroll å anordnandet av ifrågavarande undervisnings— verksamhet må erhållas, vilja vi tillika föreslå, att den årliga planen för ungdomsverksamheten inom varje hushållningssällskaps område un- derställes lantbruksundervisningsnämnden för prövning och godkännande.

Huvudgrunderna för statsbidrag till den nu ifrågavarande ungdoms- verksamheten på landsbygden kunna alltså enligt vår mening samman- fattas sålunda:

1) De med statsmedel understödda åtgärderna för främjande av ung— domsverksamheten på lanthushållningens område avse praktisk handled— ning åt lantungdom i utförande av sådana arbeten, som förekomma i lant- bruket och inom lanthemmet, samt sådan vägledande och rådgivande verksamhet för denna ungdom, vilken är ägnad att göra densamma in- tresserad och duglig för en verksamhet i lantbruk och lanthem.

2) Ledningen av sådan statsunderstödd verksamhet utövas av J. U. F. i enlighet med förbundets av Kungl. Maj:t fastställda stadgar och under överinseende av lantbruksstyrelsen.

3) Inom varje hushållningssällskaps område bedrives ifrågavarande ungdomsverksamhet enligt plan, som för varje år uppgöres av J. U. Fzs styrelse i samråd med sällskapets förvaltningsutskott och godkännes av lantbruksundervisningsnämnden. Denna plan skall innefatta redogörelse '— för de arbetsuppgifter, som skola under året förekomma, samt uppgift å de

- personer, vilka skola anlitas såsom ungdomsledare, med angivande för en— var av den tid, under vilken anställningen är avsedd att räcka, arbetets imgefärliga omfattning samt storleken av det arvode, som beräknas skola utgå.

4) Såsom ungdomsledare höra i första hand anlitas särskilda av hushåll- '- ningssällskap, J. U. F. eller eljest för sådant ändamål anställda ungdoms- konsulenter ävensom lärarpersonalen vid lantmannaskolor och lanthus- 'Å" hållsskclor samt hushållningssällskapens tjänstemannapersonal.

5) Till ungdomsledarnas arvode utgår, i den mån för ändamålet anvisat

statsanslag därtill lämnar tillgång, bidrag av statsmedel intill två tredje— ' delar av arvodet, dock högst 200 kronor för månad, under villkor att åter- stoden av arvodet ävensom resekostnader och alla av ungdomsledarnas verksamhet föranledda kostnader i övrigt gäldas av hushållningssäll— skap, J . U. F. eller annorledes. '

(få

Utbildningskurser för speciella ändamål.

Utöver de förut i detta betänkande omförmälda kurserna äro att mär- ka några, vilka också torde böra räknas till den lägre lantbruksundervis—

' ningen.

Här skola nu behandlas kurser för utbildande av kontrollassistenter samt manliga och kvinnliga kreatursskötare, utbildningskurser i fjäder- fäskötsel, vissa trädgårdskurser, kurser för utbildande av täckdiknings—

förmän ävensom kurser i beteskultur och ängsskötsel. Kurser för utbil— dande av vandringsrättare ävensom hela den lägre mejeriundervisningen skola behandlas i senare kapitel.

Vi hava däremot icke ansett oss böra i vårt utredningsarbete inbe- gripa även den fackliga trädgårdsundervisningen, sådan den bedrives vid de nuvarande trädgårdsskolorna. Vad beträffar trädgårdsskolan för kvinnor vid Apelryd hava vi redan under avdelningen om lanthushålls- skolor förordat, att densamma måtte omorganiseras till en sådan skola med specialisering på trädgårdsskötsel samt i våra förslag till regle— mente för lanthushållsskolor och till kungörelse om statsbidrag till dessa skolor upptagit bestämmelser, ägnade att underlätta en sådan anordning.

Utbildningskurser för kontrollassistenter.

Utbildningskurser för kontrollassistenter hava sedan länge varit an— ordnade genom statens försorg. För dessa kurser gäller reglementet den 28 februari 1914 (nr 24) med ändringar enligt kungörelser 115/1920 och 165/1924. Sådan kurs skall vara förlagd till lantmanna— eller lantbruks— skola eller annan dylik anstalt. Med vederbörande vid anstalten upp— rättar lantbruksstyrelsen skriftligt avtal på viss tid med ömsesidig upp- sägningsrätt. Till kursen utgår av statsmedel understöd med dels ett grundanslag av 800 kronor och dels ett bidrag av 20 kronor för varje

, - elev. Elevantalet skall vara minst 15 och högst 45, dock att lantbruks-

styrelsen kan på grund av särskilda omständigheter medgiva statsanslag även när elevantalet understiger 15, varvid emellertid grundanslaget kan av lantbruksstyrelsen nedsättas. Föreståndare är den person, som där— till utses i avtalet. För att kunna antagas till elev fordras att hava av— lagt godkänd avgångsexamen från statsunderstödd lantmanna— eller lant-

Utredningens yttrande.

bruksskola eller styrka sig äga motsvarande kunskaper samt att minst två år deltagit i lantbruksarbete, varvid den, som kan förete goda vits— ord rörande insikt i praktisk ladugårdsskötsel, äger företräde vid i övrigt lika kompetens. Elev erlägger en undervisningsavgift av 15 kronor och är skyldig att själv hålla sig med kost och husrum. Något elevunderstöd av statsmedel utgår icke. Kurstiden är minst sex veckor. Undervis— ningen skall omfatta a) nötboskapens avel och vård, b) nötboskapens ut- fodring, c) mjölkens beståndsdelar och egenskaper samt mjölkprovningar— nas teori, d) fettbestämningar å mjölk, e) svinskötsel, f) kort redogörelse för nötboskapens och svinens vanligast förekommande sjukdomar, g) kontrollföreningarnas plan och arbetssätt, h) kontrollbokföring. Där- jämte böra eleverna för erhållande av praktisk utbildning följa arbetena inom en kontrollförening. Lantbruksstyrelsen fastställer efter förslag av föreståndaren detaljerad undervisningsplan för utbildningskurs. Efter avslutad kurs erhåller eleven betyg.

Under år 1928 höllos dyl-ika kurser ä 9 ställen i landet, nämligen vid Åsa i Södermanlands län, Högalid i Kalmar län, Önnestad i Kristian- stads län, Alnarp och Vilan i Malmöhus län, Skara i Skaraborgs län, Kävesta i Örebro län, Sala i Västmanlands län och Torsta i Jämtlands län. Elevantalet växlade mellan 15 (Torsta) och 45 (Önnestad) samt ut- gjorde sammanlagt 250 eller i medeltal vid varje kurs ej fullt 28. Den teoretiska undervisningen omfattade överallt nästan samma timantal med växlingar allenast mellan 108 och 115. Den praktiska undervisningen var däremot ganska olika å skilda ställen. Detta gäller icke så mycket ämnena kontrollbokföring och kontrollarbete, vilka tillsammans upptoge 72 å 96 timmar, men desto mer ämnet fettbestämning av mjölk. Vid sex kurser upptog detta ämne 24 a 26 timmar men vid en kurs 78, vid en annan 80 och vid Alnarp icke mindre än 108 timmar. Då härtill kommer, att vid en kurs (Skara) mjölkning upptagit 40 timmar, företer hela tim- antalet för praktisk undervisning så stora växlingar som mellan 98 och 212. Vid de flesta kurserna har det varit 108 a 113.

Vi hava inhämtat, att under år 1929 anordnats jämväl en kurs vid Fridhem i Malmöhus län, varigenom antalet kurser i Skåne ökats till fyra, ävensom en kurs vid Bollnäs i Gävleborgs län. Det är att märka, att kursen vid Fridhem anordnats endast för dem, som genomgått lant- mannaskolas längre kurs, och att fördenskull kurstiden med särskilt med— givande ansetts kunna nedsättas till tre veckor.

Kungl. kungörelsen den 8 juni 1923 (nr 246) angående statsbidrag till främjande av kontrollföreningsverksamheten stadgar såsom vill- kor för att statsunderstöd må utgå till hushållningssällskap såsom bidrag till understöd åt medlemmar i kontrollförening, att sällska- pet skall ingiva bevis att kontrollarbetet inom föreningen utföres av därtill behörigen utbildad och av förvaltningsutskottet godkänd

assistent. Det synes ligga närmast till hands att antaga, att avsik- ten varit att endast den assistent skulle anses vara »behörigen ut- bildad», som genomgått en sådan statsunderstödd kurs som ovan nämnts och vid vilken 1914 års reglementes fordringar i avseende på undervis— ningens anordning, längd och omfattning m. m. vore uppfyllda. Emel— lertid hava ett flertal s. k. kontrollassistentkurser å skilda orter inrät— tats utan statsbidrag, ibland under benämning »kontrollassistentkurs vid statsunderstödd lantmannaskola». Dessa kurser hava alltså icke varit underkastade sagda reglemente och icke varit föremål för inspektion av vederbörande statskonsulent. Likväl hava förvaltningsutskotten icke säl- lan godkänt från dessa mera privata kurser utgångna elever såsom »be- hörigen utbildade» assistenter. Sådant godkännande synes icke vara med god ordning överensstämmande. Kontrollassistentens arbete är så vik- tigt, icke blott såsom förutsättning för sådant statsbidrag som ovan nämnts utan i än högre grad i flera andra avseenden, bl. a. såsom underlag för sådana mer eller mindre officiella uppgifter beträffande produktionen, vilka äro av betydelse vid bedömande av djurens avels— värde samt pläga offentliggöras i stamböcker, auktionskataloger m. m., att det är nödvändigt att nämnda assistenter besitta full och ostridig kompetens. Strängare upprätthållande av kraven i detta avseende sy- nes böra föreskrivas. Dock torde av billighetsskäl böra medgivas, att de assistenter, som redan godkänts, få fortfara med sin verksamhet.

Beträffande de nuvarande statsunderstödda kurserna för utbildande av kontrollassistenter synes först kunna anmärkas, att det hittills årli- gen behörigen utbildade antalet assistenter knappast är tillräckligt. An- talet kontrollföreningar synes efter några års nedgång nu ånyo vara statt i rask ökning. Det var under år 1928 omkring 825 men kan nog nu- mera beräknas till minst 900. Då man torde kunna utgå från att en assi- stent icke stannar i sin tjänst i mer än tre år i genomsnitt och då icke alla kurselever taga anställning såsom assistenter, bör den årliga utbild— ningen av assistenter omfatta minst 350 a 360. De under senare år av riksdagen för ändamålet beviljade anslagen hava varit avsedda för ut— bildande av 300 assistenter om året. Nyssnämnda privata kurser äro i sin mån ett bevis på att det hittillsvarande antalet assistenter från de statsunderstödda kurserna varit för litet.

Beträffande inträdesfordringarna anse vi den skärpning böra vidta- gas, att goda vitsord skola företes rörande insikt i praktiskt ladugårds- arbete, och icke blott som nu, att dylikt vitsord skall ge företräde vid i övrigt lika kompetens. Företräde kan däremot lämpligen ges den, som under minst ett är själv deltagit i dylikt arbete.

Vidare anse vi det nuvarande stadgandet, att även den, som icke ge,— nomgått med statsmedel understödd lantmanna— eller lantbruksskola, må kunna antagas till elev, därest han styrker sig äga motsvarande kunska— per, kunna giva anledning till att personer med alltför svag fackligt teo-

retisk underbyggnad antagas till elever. Nämnda bestämmelse synes därför böra borttagas. Däremot bör kursen öppnas för dem som genom- gått sådan längre utbildningskurs för ladugårdsförmän, med ett års praktik och fyra månaders teori, som vi komma att föreslå till inrät- tande.

Redan nu står kursen öppen för både män och kvinnor. Detta bör uppenbarligen få fortfara.

Ifråga om undervisningen anse vi att, ehuruväl handledning i maskin- mjölkning redan nu torde meddelas, detta ämne bör uttryckligen upp- tagas å undervisningsplanen. Ävenledes bör det viktiga ämnet mjölk- bedömning medtagas.

Den nu stadgade undervisningstiden om minst sex veckor synes oss vara alltför kort och än mer otillräcklig blir den, ifall undervisningen tillökas beträffande maskinmjölkning och mjölkbedömning. Det må er— inras, att i Finland den teoretiska undervisningen i kontrollassistentkurs pågår i minst 21/2 månader. Vi hålla för vår del före, att minimitiden bör utsträckas till åttaveckor för vanliga elever. För dem, som förut ge- nomgått lantmannaskolas längre kurs eller fortsättningskurs eller ock sådan längre kurs för ladugårdsförmän som ovan nämnts, torde kurs— tiden, i analogi med medgivandet beträffande den nya kursen vid Frid— hem, kunna göras kortare och inskränkas till fyra veckor. I vartdera 'fallet bör liksom nu lantbruksstyrelsen fastställa detaljerad undervis- ningsplan. Vartdera slaget av kurser bör hållas fristående från det andra, enär det eljest bleve svårt att på lämpligt sätt anordna undervis- ningen.

Statsanslaget till de nuvarande kurserna synes vara fullt tillräckligt, även när kurstiden förlänges till åtta veckor. Såsom skäl för denna vår uppfattning må framhållas såväl att rätten att hålla dylika kurser nu är ganska eftersökt som ock att s. k. kontrollassistcntkurser anordnats utan statsbidrag.

För sådana fyra veckors kurser för mer kompetenta elever, som ovan förordats, torde grundanslaget kunna nedsättas till 500 kronor för kurs. Det pr elev utgående statsbidraget bör bibehållas vid 20 kronor och lika- så elevens undervisningsavgift av 15 kronor pr kurs.

För utbildande av 360 assistenter kräves med ett medeltal av 30 elever i varje kurs 12 kurser. Ifall 11 av dessa antagas vara åttaveckorskur- ser, kräves för dem (11 ' 800+330'20 :) 15400 kronor i statsbidrag. Till en fyraveckorskurs "skulle åtgå (500+30'20 :) 1100 kronor. Inalles torde alltså tarvas ett årligt statsanslag av 16500 kronor. Då anslagsbe- hov-et under senare år beräknats till 14 000 kronor, innebär detta en ök- ning med 2 500 kronor.

För närvarande äro i Sverige tillämpade två skilda system för utbil— dande av kreatursskötare. Det ena åsyftar en mera grundlig utbildning vid praktisk-teoretiska kurser under ett helt år enligt reglementet den 28 september 1917 (nr 636) för med statsmedel understödda utbildnings— kurser för ladugårdsförmän och svinskötare med ändring enligt kungö— relse nr 495 år 1919. Ehuru detta reglemente icke innehåller föreskrift att icke kvinnor mottagas i dessa kurser, torde kurserna dock hittills hava besökts uteslutande av manliga elever. Och ehuru reglementet ej heller stadgar att det är avsett blott för viss del av landet, har det kommit i tillämpning endast i landets södra och mellersta delar. Det andra systemet tar uttryckligen sikte på de speciella förhållandena i lan- dets nordligare delar. För detsamma gäller reglementet den 28 augusti 1917 (nr 590) för med statsmedel understödda utbildningskurser för kvinnliga ladugårdsskötare i Norrland och Dalarna. Sedan $ 2 av detta reglemente ändrats år 1921, har den ursprungliga lydelsen återställts ge; nom kungörelsen nr 218 år 1924. Denna utbildningsform, som innefattar korta praktisk-teoretiska kurser under minst 21/2 månader, är sålunda avsedd blott för vissa landsdelar och står öppen endast för kvinnor.

Först torde böra lämnas en kort redogörelse för den nuvarande anord- ningen av utbildningskurserna för ladugårdsförmän och svinskötare.

För den praktiska utbildningen i dessa kurser träffar lantbrukssty— relsen avtal med innehavare av lämpliga egendomar att mottaga visst antal elever under ett år, 29 oktober—23 oktober, mot erhållande av gott— görelse av statsmedel, för närvarande uppgående till 300 kronor för ladu- gårdselev och 350 kronor för svinskötarelev. Kursen står under när- maste uppsikt av en styrelse, utsedd av vederbörande hushållningssäll- skaps förvaltningsutskott. Innehavaren eller förvaltaren av egendomen är kursens föreståndare, vilken leder och övervakar arbetet och under— visningen. För inträde som elev fordras att hava fyllt 19 år och att hava minst ett år allvarligt deltagit i ladugårdsarbeten eller skötsel av svin, varjämte fordras god hälsa och vissa elementära kunskaper i läsning, skrivning och räkning. Eleven skall deltaga i alla arbeten, som stå i samband med kreatursbesättningens vård, utfodring och tillsyn. Han äger åtnjuta fri bostad jämte bränsle och kost ävensom kontant minst 350 kronor för ladugårdselev och 400 kronor för svinskötarelev.

Under tiden 1 juni—30 september avbrytes den praktiska kursen för en månad beträffande ladugårdselev och för den kortare tid lantbruksstyrel— sen må finna tillräcklig för svinskötarelev och eleven övergår till teore— tisk kurs. Sådan kurs anordnas genom avtal av lantbruksstyrelsen vid lantbruksskola eller annan läroanstalt på lantbruksundervisningens om- råde, som lantbruksstyrelsen finner lämplig, mot särskild gottgörelse av

statsmedel, vilken för kurs om en månad nu utgör 80 kronor för varje elev samt 600 kronor för övriga utgifter för kursens hållande. För denna gott—- görelse är kursens föreståndare skyldig lämna eleven undervisning, kost och husrum.

Kurserna stå under inspektion av vederbörande statskonsulent i boskaps— skötsel, resp. svinskötsel.

Praktiska kurser för ladugårdselever voro år 1928 anordnade å 17 går- dar, nämligen Berga i Stockholms län, Ultuna i Uppsala län, Stora Sund- by, Ålberga, Ulvhäll och Näsby i Södermanlands län, Bjärka—Säby i Öster- götlands län, Ryningsnäs i Kalmar län, Bollerup i Kristianstads län, Bo— sjökloster och Alnarp i Malmöhus län, Munkagård i Hallands län, Klags— torp och Kilagården i Skaraborgs län, Varpnäs i Värmlands län, Götars— vik i Örebro län och Tomta i Västmanlands län. Alla dessa gårdar äro. jämförelsevis stora, ibland mycket stora med ett nötkreatursantal av 100 till inemot 400 djur. Hela antalet elever var 74, Växlande vid de särskilda, gårdarna mellan 1 och 8.

De teoretiska ladugårdsskötarkurserna voro koncentrerade är fyra stäl- len, nämligen Bjärka-Säby, Bollerup, Alnarp och Klagstorp, på sistnämn— da ställe med två kurser. Antalet undervisningstimmar var 149—169.

Två praktiska svinskötarkurser höllos år 1928, vid Oppeby i Söderman— lands län och Almnäs i Skaraborgs län med en elev på vartdera stället- Den teoretiska kursen hölls vid Oppeby.

Beträffande den undervisning, för vilken nu redogjorts. hava under se— nare år framställts vissa förslag.

Sålunda hemställdes år 1928 i motion nr 172 i första kammaren om fram-- ställning till Kungl. Maj:t i syfte att dessa kurser måtte bliva öppna även för kvinnor. Jordbruksutskottet förmälde sig med hänsyn till det med genomgången av dessa längre kurser förenade ansträngande kroppsarbe-» tet och då något egentligt behov i det angivna hänseendet knappast syn— tes föreligga, hysa tveksamhet med avseende å det praktiska resultatet av en sådan åtgärd. Däremot ifrågasatte utskottet, huruvida icke med tanke särskilt på det mindre jordbruket ett mera påtagligt behov skulle kunna fyllas genom anordnande jämväl i landets södra och mellersta delar av kortare kurser för utbildande av kvinnliga ladugårdsskötare, motsva— rande dem som hållas i landets norra delar. I enlighet med utskottets hemställan föranledde motionen ingen riksdagens åtgärd.

Vid 1929 års riksdag förnyades motionen, nu med hemställan att riksda- gen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa, att till nu förevarande utredning måtte hänskjutas frågan om ordnandet även för kvinnor av sådana längre— kurser för ladugårdsförmän och svinskötare, som redan finnas för män. Sedan vi på given anledning i skrivelse den 9 februari 1929 till första. kammarens första tillfälliga utskott förmält oss anse de oss givna direk— tiven innebära uppdrag att taga under övervägande jämväl frågan om ändrade anordningar för utbildande av kvinnliga ladugårdsskötare, beslöt

riksdagens första kammare att motionen icke skulle föranleda någon- åtgärd. '

Vidare är att märka, att Stockholms läns hushållningssällskaps förvalt-— ningsutskott i skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 november 1927, för vars. huvudinnehåll departementschefen redogjort uti punkten 26 av nionde hu- vudtiteln till 1929 års riksdag, gjort gällande, att kurserna visserligen syn- tes på ett tillfredsställande sätt fylla de krav, som för närvarande rimligt- vis kunde ställas på utbildningen av skolad ladugårdspersonal, men att. de vore alldeles otillräckliga för att fylla det erforderliga antalet utbilda— de ladugårdsskötare. Behovet av dylik personal vore nämligen mycket stort. Antalet kurser borde därför ökas, men då detta vore avhängigt av att avtal kunde träffas med lämpliga egendomar, syntes en ökning av kur— sernas antal knappast vara möjlig, om ej de ekonomiska villkoren för an- ordnande av kurser avsevärt förbättrades. Olägenheterna av ständigt om— byte av ladugårdspersonal samt de med kurserna följande oundgängliga utgifterna uppvägdes näppeligen av det relativt obetydliga statsbidrageth Större möjlighet borde öppnas även för gifta elever att genomgå kurser- na. En väsentlig ökning av statsanslaget vore därför nödvändig. Vidare borde till prövning upptagas frågan, huruvida ej jämväl mera kortvariga kurser för kvinnliga ladugårdsskötare lämpligen borde anordnas. Erfaren- heten särskilt från Finland syntes visa, att mycket vore att vinna genom överförandet av kvinnlig arbetskraft till ladugårdarna. Särskilt borde be-v hovet av personal för mindre och medelstora besättningar på detta sätt. lättare kunna. fyllas. Även borde övervägas, om ej ladugårdsskötare med långvarig, god praktik borde få avgiftsfritt genomgå teoretisk utbildnings- kurs ävensom komma i åtnjutande av stipendium.

Sedan statskonsulenten i boskapsskötsel förklarat sig dela de av för— valtningsutskottet framförda synpunkterna och ifrågasatt vissa föränd— ringar i kursernas anordnande, har lantbruksstyrelsen i utlåtande den 31 augusti 1928 yttrat huvudsakligen följande. Dessa kurser hade, i synner- het beträffande ladugårdsförmän, fått en mycket stor betydelse. Erfaren— heten under de senaste åren hade visat, såväl att efterfrågan på de vid" kurserna utbildade eleverna, särskilt i mellersta Sverige, vore mycket stor som ock att så gott som överallt ett flerdubbelt större antal lämpliga ele- ver anmälde sig än som kunde mottagas vid de praktiska kurserna. En ökning av antalet ställen, där kurser anordnades, vore nödvändig. Att fördenskull öka gottgörelsen från staten syntes dock knappast vara er- forderligt. Lantbruksstyrelsen hade till följd av bristande medelstillgång. måst avvisa erbjudanden från ett flertal lämpliga egendomar att mottaga. kurser. Att medelstillgången vore otillräcklig motbevisades icke därav att reservation uppstått å anslaget, ty detta berodde på att styrelsen icke: ansett sig kunna träffa avtal om anordnande av kurser, förrän medel där— till beviljats av riksdagen, och att därför ett år 1925 beviljat anslag till utbildning av förhöjt antal ladugårdsförmän icke kunnat komma till an-

vändning. För läsåret 1929—1930 komme enligt gällande avtal möjlighet till utbildning att beredas 79 ladugårdselever och 1 svin'skötarelev. Detta antal vore dock ej tillfyllest utan borde ökas till 100, vilket förutsatte an- ordnande av ytterligare en teoretisk kurs.

Hushållningssällskapets förslag att vid de teoretiska kurserna skulle mottagas jämväl elever, som icke samtidigt genomginge praktisk kurs, funne lantbruksstyrelsen sig knappast kunna tillstyrka i betraktande av den stora betydelsen av en verkligt praktisk skolning. Likaledes funne sig lantbruksstyrelsen sakna skäl förorda förslaget om anordnande av kvinnlig utbildning inom södra och mellersta Sverige. Landsbygdens kvinnliga ungdom i dessa landsdelar vore icke på samma sätt som i Norr- land van vid och villig att ägna sig åt praktiskt ladugårdsarbete. Ett försök i angiven riktning skulle troligen stranda av brist på elever.

Lantbruksstyrelsen hemställde slutligen, att Kungl. Maj:t måtte av 1929 års riksdag äska medel såväl till de kurser, som börjat den 1 november 1928, som ock till dem, som skulle anordnas från och med 1 november 1929, på det att styrelsen måtte kunna i tid träffa avtal om anordnande från sistnämnda tidpunkt av ökat antal kurser.

Statskontoret tillstyrkte den av lantbruksstyrelsen föreslagna engångs- anordningen beträffande anslags beviljande för två år.

Departementschefen fann utredningen utvisa, att skäl talade för att ökade möjligheter bereddes för utbildning av ladugårdsskötare i större antal, och ansåg frågan om anordnande jämväl i södra och mellersta Sve- rige av kortare utbildningskurser för kvinnliga elever vara värd att när— mare övervägas. Emellertid syntes dessa frågor böra överlämnas till oss för behandling vid vår utredning. I avvaktan på resultatet härav syntes ej heller beträffande beviljandet av anslag någon ändring böra ske i hit— tills tillämpade ordning, ehuruväl, såsom lantbruksstyrelsen utvecklat, det nuvarande systemet syntes vara mindre lämpligt. Såväl för läsåret 1928/ 1929 som för läsåret 1929/1930 borde lantbruksstyrelsen utgå från en me— delstillgång av 34000 kronor. -— Enligt styrelsens utredning skulle detta belopp räcka till 80 elever.

Förvaltningsutskottets ifrågavarande skrivelse med däröver avgivna ut— låtanden hava överlämnats till oss för att tagas i övervägande vid full- görandet av vårt utredningsuppdrag.

De med statsmedel understödda utbildningskurserna för kvinnliga ladu- gårdsskötare i Norrland och Dalarna skola enligt reglementet vara förlagda till lantbruks-, lantmanna- eller lanthushållsskola eller annan dylik an- stalt. Med vederbörande vid anstalten träffar lantbruksstyrelsen avtal, varigenom anstalten förbinder sig att enligt reglementets föreskrifter be- reda undervisning åt visst antal elever mot erhållande av dels ett grund— anslag av 300 kronor för varje kurs och dels därutöver 40 kronor för varje elev. Elevantalet skall vara minst 5, men lantbruksstyrelsen kan med—

giva lägre antal, varvid grundanslaget må'kunna skäligen nedsättas. Den närmare uppsikten över kursen utövas av vederbörande skolas styrelse, eller, där kursen icke är förlagd till skola, av en utav hushållningssäll- skapets förvaltningsutskott utsedd styrelse. Skolans föreståndare eller i fall, som nyss nämnts, en i avtalet utsedd person är föreståndare för kur- sen och skall tillse och leda undervisningen. Några särskilda inträdes- fordringar för eleverna äro icke upp-ställda, men hänsyn skall tagas till sökandes lämplighet för utbildningen med iakttagande att det erfordras att hava förut deltagit i skötseln av kreatur. Elev erlägger icke någon av- gift för undervisningen. Hon är däremot skyldig att själv hålla sig med kost och husrum, vilket alltså utgör en betydelsefull skillnad från de förut nämnda manliga kreatursskötarkurserna. Nu ifrågavarande elever betraktas sålunda i detta avseende på samma sätt som elever vid lantman— naskolor och lanthushållsskolor. En följd härav är, att dessa elever enligt särskild författning äga rätt till elevunderstöd (stipendium) av statsme- del i likhet med nyssnämnda elever. Undervisningen fortgår hela tiden på samma ställe och omfattar såväl praktisk som teoretisk undervisning samt skall räcka i minst 2 1/=» månader å tid som lantbruksstyrelsen be- stämmer. Lantbruksstyrelsen fastställer detaljerad undervisningsplan.

Under år 1928 höllos dylika kurser å fyra ställen, nämligen å Offers gård i Västernorrlands län, Brännland och Kristineberg i Västerbottens län samt Gran i Norrbottens län. Vid Offer finnes lanthushållsskola och vid Gran såväl lantmannaskola som lanthushållsskola. Brännland och Kristineberg äro enskilda egendomar med avelscentra. Det faller i ögo— nen, att ingen kurs inrättats vare sigiDalarna eller inom Gävleborgs eller Jämtlands län. På var och en av de nämnda fyra ställena höllos två kurser. I dessa utbildades inalles 49 elever, nämligen vid Offer 20, vid Brännland och Kristineberg vardera 10 och vid Gran 9. De egendomar, där kurserna höllos, voro, såsom vanligt är i dessa landsdelar, av jäm- förelsevis liten storlek. Den största var Offer med 57 nötkreatur, Bränn- land hade 35, Kristineberg 24 och Gran 11. En följd härav har blivit, att resp. ladugårdar icke torde överallt hava givit plats för alla elever i viss kurs att samtidigt fullgöra praktiskt arbete utan att det blivit nödvän- digt att indela dem i grupper. Då emellertid alla eleverna måst samfällt deltaga i den gemensamma teoretiska undervisningen, har följden blivit, att man ansett nödigt att i viss utsträckning bereda sysselsättning åt den grupp eller de grupper, som icke för tillfället hade praktiskt ladugårds- arbete. På grund härav och med hänsyn tillika till att eleverna ju själva skola bekosta sitt uppehälle, lärer man hava — utanför reglementets ram — anordnat undervisning i hushållsgöromål m. m., varigenom dessa kur— ser på sätt och vis fått en anstrykning av lanthushållsskola i mindre format.

Numera äro kurserna vid Brännland och Kristineberg nedlagda och i stället kurser inrättade vid den nya lantmannaskolan i Grubbe invid

Utredningens yttrande.

Umeå, varest skola hållas årligen fyra kurser om tre månader med 5 ele- ver i varje.

Årliga behovet av statsanslag till dessa kurser har under senare år be- räknats till 6000 kronor, men statens kostnad har i verkligheten varit av- sevärt lägre.

Vid bedömandet, huruvida de nu tillämpade anordningarna för speciell utbildning på kreatursskötselns område äro väl ägnade att fylla sitt ända- mål och fullt tillräckliga att motsvara behovet, finner man, att problemet sönderfaller i ett flertal särskilda frågor. Om man då först fäster sig vid södra och mellersta Sverige och därvid tar i betraktande den ojämförligt mest omfattande utbildningen, nämligen av ladugårdsskötare, är att märka, att för närvarande dylik utbildning är anordnad endast för den personal- kategori, som betecknas med ordet »ladugårdsförmän». I ordet förman lig— ger, att denne skall hava en jämförelsevis stor kreatursbesättning att sköta och helst även att han skall hava sig underställd någon personal, för vilken han är förman. Om man sålunda redan av namnet kan draga den slutsatsen, att denna undervisning är avsedd att tillgodose huvudsak- ligen det större jordbrukets behov av arbetskraft på nu ifrågavarande om— råde, stärkes denna uppfattning därav, att den nuvarande ettåriga utbild— ningskursen är så anordnad och tar så pass lång tid, att eleven uppen- barligen åsyftar att efter dess genomgående erhålla en jämförelsevis väl avlönad anställning, som ju endast kan erbjudas vid större ladugårdar. Om detta får anses fastslaget, framställer sig osökt frågan, huruvida icke behov finnes för anordnande av utbildningskurser även för ladugårdsskö- tare för det medelstora jordbruket samt av kurser för sådana mindre jordbrukare, som i'huvudsak själva sköta sin ladugård. Därjämte påkal- lar frågan om kvinnors utbildning för ladugårdsarbete särskild uppmärk— samhet. Till dessa frågor skola vi längre fram återkomma.

Det torde utan vidare kunna få anses givet, att sådana kurser som de nuvarande för utbildning av ladugårdsförmän hava en betydelsefull upp— gift att fylla och böra bibehållas. Lantbruksstyrelsens uttryckliga upp- gift, att efterfrågan på från dessa kurser utgångna elever varit långt större än tillgången och att endast bristen på disponibla statsmedel hindrat sty— relsen att anordna ökat antal sådana kurser, torde härutinnan få anses tillräckligt avgörande. Att dessa kurser även ur elevernas synpunkt be- funnits lämpliga och ägnade att ge god valuta i form av ökade möjlighe— ter att erhålla förmånliga anställningar framgår av den omständigheten, att enligt lantbruksstyrelsens uppgift mångdubbelt fler sökande anmält sig till kurserna än som kunnat antagas —— ett icke alltför vanligt förhål- lande beträffande den lägre lantbruksundervisningen.

Då vi alltså ansett oss kunna utgå från att berörda kurser böra allt framgent upprätthållas, hava vi tagit under övervägande, huruvida deras

nuvarande anordning i alla avseenden är fullt lämplig eller om denna bör i något hänseende jämkas för att vinna ännu bättre resultat.

Det har därvid ifrågasatts, huruvida icke eleverna, innan de börja den praktiska kursen, borde genomgå en helt kort förberedande teoretisk in- struktionskurs för att vinna en allmän överblick över de ämnen, som praktiskt tillämpas i ladugårdsarbetet, och bliva skickade att bättre för- stå betydelsen av de olika praktiska arbetena. Detta system tillämpas med gott resultat i Finland. En dylik kurs kunde inskränkas till 3 ä 4, möjligen 6 dagar. Den borde ledas antingen av föreståndaren för den lä- roanstalt, dit den senare teoretiska undervisningen skulle förläggas, eller ock av resp. ledare för den praktiska utbildningskursen. En dylik ori- enterande överblick bör påtagligen hava stort värde. Dess anordnande synes dock vara förenat med vissa svårigheter, därest resor mellan prak- tikgårdarna och den teoretiska skolan skulle därav nödvändiggöras. Däremot torde man utan att pålägga innehavaren av praktikgården allt- för betungande förpliktelser kunna uppställa krav på att denne skall för- anstalta, att eleverna vid praktikens början unde-r minst tre dagar erhålla en dylik orienterande teoretisk handledning. '

En svaghet vid utbildningen synes oss vara, att under praktiktiden ingen samverkan äger rum med föreståndaren för den teoretiska kurs, dit eleven skall övergå. För att befordra utbildningens resultat synas ele— verna böra åläggas att till nämnda föreståndare insända månadsrappor- ter enligt av lantbruksstyrelsen uppgjort formulär, varjämte bemälde fö- reståndare bör äga att, då sådant kan anses påkallat, på ort och ställe verkställa inspektion av elevernas praktiska arbete. En förutsättning för en sådan anordning är, att redan vid praktikårets början bestämmes, till vilken teoretisk kurs envar elev skall hänvisas, men detta torde knappast innebära någon svårighet. Det borde ej vara omöjligt att bestämma, att samtliga elever från praktikgårdarna inom visst område skola tilldelas viss teoretisk kurs och att sålunda varje skola, där teoretisk kurs hålles, får sitt bestämda distrikt.

Det kan vidare sättas ifråga, huruvida icke den för den teoretiska kur- sen tillmätta tiden av en månad är väl kort. Då eleverna anlända till kursen, äro de vanligtvis ganska hårt ansträngda av det praktiska arbe— tet och det har uppgivits, att de 'i början hava svårt att följa med och draga avsedd nytta av den teoretiska undervisningen. Med hänsyn här- till och då behov torde förefinnas av ökad teoretisk undervisning sär— skilt i maskinmjölkning och möjligen även i mjölkbedömning, anse vi oss "kunna tillstyrka, att den teoretiska kursen förlänges från en månad till sex veckor.

De sålunda förordade jämkningarna i kursernas anordning torde knap- past behöva medföra ökning i det nu bestämda statsbidraget till den praktiska kursen. Den förlängda bortovaron vid teoretisk kurs medför visserligen för praktikgårdens innehavare ökad olägenhet, men då denna.

1 1 1

bortovaro inträffar under sommaren, då ladugårdsarbetet torde vara lät- tast, bör detta icke vara av större betydelse. Anslaget till teoretisk kurs torde däremot till följd av berörda inspektion samt mottagandet av rap- porter ävensom kurstidens förlängning böra något ökas, förslagsvis från 600 till 800 kronor, varjämte ersättningen pr elev om 80 kronor för må— nad torde böra upptagas till 100 kronor, när kursen utsträckas till sex veckor. '

För oss har framstått frågan, huruvida icke tillfälle borde beredas till ännu grundligare utbildning på ladugårdsskötselns område än genom dessa kurser. Kreatursskötselns och överhuvud den animala produktio— nens betydelse är så stor och denna gren av lanthushållningen innefattar så stora möjligheter för en framgångsrik utveckling, att de medel, som offras för att åt några av utövarna av detta yrke bereda en särskilt fram- stående utbildning, säkerligen vore väl använda. Dock bör denna ökade utbildning tillsvidare anordnas endast mera försöksvis och i mindre skala, intill dess erfarenheten visat omfattningen av behovet därav. Vi hava tänkt oss dylik utbildning anordnad i form av en praktisk kurs under minst ett helt år jämte en teoretisk kurs om minst fyra månader. För det närmare anordnandet av en sådan kurs kunna flera möjligheter tänkas. Man kan sålunda sammanföra den med de nyssnämnda kurser- na och låta den längre kursens elever antingen kvarstanna å prakt-ikgår— den hela sommaren för att ta den teoretiska kursen efteråt eller ock av- bryta praktiken under sommaren och fortsätta densamma efter den teo— retiska kursens slut. En annan metod vore att intaga eleverna i denna kurs på våren, någon dag efter den 24 april, och låta dem fortsätta prak- tiken under ett år för att påföljande vår övergå till teoretisk kurs. Vi hava för vår del funnit sistnämnda system förmånligast. Den praktiska kursen borde givetvis förläggas till särskilt framstående gårdar. Vad den teoretiska kursen angår synes oss dess förläggande till en med framstå- ende skoljordbruk försedd lantmannaskola förtjänt av synnerligt beak- tande, dock att givetvis även en lika väl kvalificerad lantbruksskola bör kunna komma i betraktande. Om den teoretiska kursen pågår i fyra må— nader, d. V. 5. ungefär 100 arbetsdagar, blir den i avseende på tidslängden rätt jämförlig med lantmannaskolornas fortsättningskurs om 95 dagar. Vid denna teoretiska kurs bör givetvis lämnas en väsentligt mer omfat- tande och fördjupad undervisning än vid de vanliga teoretiska kurserna. Särskilt bör framhållas, att vid densamma bör lämnas undervisning i mjölkbedömning. Detta ämnes betydelse gör sig allt mer gällande. Det synes naturligast, att noggrann kunskap i detta ämne besittes just av för— mannen i en ladugård, varest de arbeten äga rum, som utöva bestämman— de inverkan på mjölkens kvalitet. Inalles torde den teoretiska kursen böra omfatta minst 600 lektionstimmar. Vi hava uppgjort följande för- slag till undervisningsplan för dylik kurs.

Timplan för Iängre teoretisk kurs för ladugårdsförmän.

Välskrivning .................................................................................................... 10 Svenska språket ............................................................................................ 40 Räkning ............................................................................................................ 50 Kemi ................................................................................................................ 40 Fysik (värmelära ni. m.) ................................................................................ 20 Botanik och bakteriologi ................................................................................ 30 90

Husdjurslära, allmän: Djurkroppens byggnad och förrättningar .................................................... 30 Avel och förädling ........................................................................................ 30 Utfodringslära ................................................................................................ 50

Speciell husdjurslära:

Nötboskapen .................................................................................................... 50 Övriga husdjur ................................................................................................ 40 Sjukvårds— och förlossningslära .................................................................... 40 Ladugården och dess inredning .................................................................... 20 Mjölkhushållning, mjölkhygien och mjölkbedömning ................................ 50 Jordbruksekonomi, särskilt med avseende på kreatursskötseln ................ 30 Bokföring (vanl. och journalföring) ............................................................ 30 Demonstrationer och exkursioner .......................................................... 60 230

Summa 620

Ett särskilt skäl för anordnande av en sådan längre utbildningskurs, som nu skisserats, hava vi funnit däri, att densamma bör utgöra ett syn- nerligen gott underlag för kontrollassistentutbildning.

Till den praktiska delen av denna kurs lbör staten bidraga med samma belopp som till de nuvarande praktiska kurserna. För den teoretiska 'kursen torde, liksom vid de nuvarande teoretiska kurserna, anslag böra utgå till skolan såväl för själva kursen som för husrum och kost åt ele- verna. Det förra anslaget synes böra upptagas till 2000 kronor och det senare till 250 kronor pr elev, allt för hel kurs.

Såsom förut framhållits, torde tillfredsställande utbildningsmöjlighetcr på kreatursskötselns område för det medelstora och mindre jordbrukets behov nu icke förefinnas. De redan existerande ladugårdsförmanskurser- na utbilda en personal, som lärer vara för dyrbar för jordbruk av nu ifrågavarande storlek. Visserligen finnes möjlighet att vid de med bidrag från statens anslag till höjande av det mindre jordbruket anordnade kur- serna för särskilt antagna elever anordna undervisning i ladugårdssköt- sel, men då sagda kurser icke nu få, därest de skola anordnas såsom spe- cialkurser, räcka längre än högst 12 dagar, måste detta anses otillräckligt..

Vid övervägande av möjligheterna att tillgodose nu ifrågavarande ut— bildningsbehov hava vi stannat vid den åsikten, att teoretiska kurser om ungefär fyra veckors längd synas lämpligast, dock att tidslängden bör-

kunna något växla efter förhållandena på olika orter. Dessa kurser sy— nas lämpligen kunna infogas bland dem, vilka Såsom kurser för särskilt antagna elever upptagas i reglementet för åtgärder till hö— jande av det mindre jordbruket. Det må erinras, att tillträdet till de i detta reglemente avsedda kurserna står öppet för envar och är icke för- behållet allenast småbrukare samt att undervisningen är avgiftsfri. Vi .anse, att dessa kurser i kreatursskötsel böra äga rum antingen såsom jordbrukskurser i husdjursskötsel eller ock såsom specialkurser och vilja erinra att enligt vårt förslag maximitiden för dessa kurser utsträckts till sex veckor. I avseende på statsunderstöd till kurserna och stipen- dier åt deltagarna m. m. komma nu ifrågavarande kreatursskötarkurser att följa reglerna för nyssnämnda kurser. Vi åberopa vårt förslag här- om i samband med övriga förslag beträffande reglementet för åt- gärder till höjande av det mindre jordbruket och vilja särskilt fram— hålla, att dessa kurser icke behöva vara enbart teoretiska utan kunna för- enas med praktiska övningar. Dessa kurser böra i främsta rummet för— läggas till lantmannaskolor, som äro försedda med lämpliga skoljordbruk.

För sådana mindre jordbrukare, som själva sköta sin ladugård, synas kortare specialkurser om minst tre dagar med bidrag från merberörda statsanslag för åtgärder till det mindre jordbrukets höjande vara lämp- liga.

Av Stockholms läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har iförut omförmälda framställning ifrågasatts, huruvida icke ladugårdsskötare med långvarig, god praktik borde få avgiftsfritt genomgå allenast den till de statsunderstödda utbildningskurserna för ladugårdsförmän hörande teoretiska kursen. Vi anse oss icke kunna tillstyrka detta förslag sådant det föreligger. Den kontrollerade praktik, som ingår i dessa utbildnings— kurser, utgör enligt vår åsikt en så viktig och nödvändig del av utbild- ningen, att den icke kan undvaras, såvitt staten skall ekonomiskt bidraga till elevens utbildande. Däremot synes intet hinder böra möta för veder- börande kursföreståndare att antaga en sådan ladugårdsskötare, som för- valtningsutskottet åsyftat, såsom extra elev och därvid uppställa de vill- kor beträffande avgift för undervisning, bostad och kost han anser skä- liga. Det bör bli en ren privatsak och statsmedel må icke utgå därtill. Möjligen bör lantbruksstyrelsens medgivande inhämtas, så att icke på detta sätt elevantalet blir större än som är lämpligt för undervisningen .av de egentliga eleverna.

För övrigt skola ju kurser för särskilt antagna elever enligt vårt reglementsförslag kunna inrättas för ladugårdsskötare av nu avsett slag och, om så anses lämpligt, anordnas såsom uteslutande teoretiska. .Syftet med nyssberörda framställning blir därigenom tillgodosett.

Såväl nyssnämnda förvaltningsutskott som lantbruksstyrelsen hava med ',

styrka framhållit, att antalet kurser för utbildande av ladugåndsförmän behöver ökas. Även vi äro av denna uppfattning och vilja betona, att det är så viktigt, att landet äger tillräcklig tillgång å utbildad personal av detta slag, att den ringa kostnadsökning för statsverket, som anord— nandet av flera kurser medför, på intet sätt bör få utgöra hinder därför. V'i anse sålunda, att det i form av efterfrågan på elever yppade behovet bör vid varje tidpunkt vara bestämmande för elevantalet, och hålla för an— tagligt, att även det av lantbruksstyrelsen föreslagna antalet av 100 elever pr år skall visa sig otillräckligt. Emellertid bör, som sagt, erfarenheten få fälla utslaget och det kan tänkas, att därvid de nya kursformer vi för- ordat kunna utöva viss inverkan.

I avseende å den budgetmässiga anordningen av anslaget till dessa 1a— dugårdsskötarkurser instämma vi med lantbruksstyrelsen och statskon- toret. Det är uppenbarligen nödvändigt, att statsmedel till dessa kurser finnas anvisade och tillgängliga, innan lantbruksstyrelsen kan ingå avtal med egendomsinnehavare och skolföreståndare om kursernas anordnande.

Vi vilja vidare till bemötande av eventuella invändningar framhålla, att vi anse lantbruksstyrelsens centrala handläggning vara nödvändig och höra bibehållas beträffande de nu ifrågavarande praktiskt-teoretiska kur- serna för utbildande aV ladugårdsförmän, där ju avtal måste träffas med vissa egendomar och skolor och där det hela måste uppbyggas såsom ett sammanhängande system under tillgodoseende av olika landsdelars be— hov. För de huvudsakligen teoretiska kurser, som äro avsedda väsentli— gen för det medelstora och mindre jordbruket, bör man däremot kunna lita till initiativ ute i orterna, liksom vid andra särskilda statsunderstödda åtgärder till detta jordbruks höjande.

Det må jämväl framhållas, att ehuruväl sådana utbildningskurser för ladugårdsförmän, som 1917 års reglemente avser, icke hittills hållits i nordligare landsdelar än Västmanland, bestämmelserna icke innefatta nå- got hinder för att anordna sådana kurser även längre norrut, ehuruväl sällsyntheten av större jordbruk i dessa trakter torde göra dem där mindre behövliga.

Ifråga om de särskilda utbildningskurserna för svinskötare hava vi ingen ändring att föreslå. Svinskötseln kan givetvis ock göras till före— mål för s. k. specialkurs.

Något formellt hinder att, på sätt i förut omförmälda motioner i riks— dagen påyrkats, mottaga kvinnliga elever vid de nuvarande utbildnings- kurserna för ladugårdsförmän och svinskötare finnes icke. Vi hålla före, att därest verkligen några unga kvinnor skulle vilja och känna sig starka nog att i jämbredd med de manliga eleverna genomgå en dylik kurs, skulle detta icke möta oöverstigliga svårigheter vare sig ur bostads— eller

l i

andra synpunkter. Det må exempelvis erinras om att kvinnor ibland ge— nomgått de statsunderstödda trädgårdsskolorna.

Emellertid är det möjligt att med de nämnda motionerna åsyftats in- rättande av särskilda, endast för kvinnor avsedda ladugårdsförmanskurser av ungefär samma typ som nyssnämnda, huvudsakligen för manliga ele— ver avsedda kurser. Vi kunna icke för vår del finna att något egentligt behov härav föreligger och hålla före, att sådana kurser skulle komma att sakna elever. Dock hava vi intet att invända mot att försök i dylik riktning göres, därest någon ladugårdsinnehavare skulle vilja ikläda sig den därmed förbundna risken. Den teoretiska kursen borde i varje fall kunna vara gemensam för både män och kvinnor.

Vad därefter de norrländska kurserna angår hava de, såvitt vi kun- nat finna, mottagits med välvilja av befolkningen i dessa landsdelar. Det är dock anmärkningsvärt, att de icke upprättats i flera delar av sitt till- lämpningsområde än som varit fallet. Det må också, såsom förut fram- hållits, betonas, att de av flera skäl måst i viss mån gå utöver sin ram - och närma sig lanthushållsskolans typ. Vi hava övervägt, huruvida det vore klokt att söka motverka denna tendens och genom ändringar i regle— mentet åstadkomma garanti för att de verkligen bliva renodlade ladu- gårdsskötarskolor, såsom de från början avsetts att vara. Sådana bestäm- melser skulle väl bl. a. innefatta, att antalet elever icke finge å varje ställe vara större än att de alla kunde samtidigt sysselsättas med sådant prak- tiskt arbete, som direkt sammanhängde med ladugårdens skötsel, och dess— emellan alla åtnjöte teoretisk undervisning i hithörande ämnen. I betrak— tande av kreatursbesättningarnas jämförelsevis ringa storlek i dessa norra bygder skulle vid ett strängt genomförande av detta system kanske till och med det nu stadgade minimiantalet elever, nämligen fem, befinnas för högt. Ifall detta antal minskas, kommer emellertid svårighet lätt att uppstå att utan oskälig kostnad pr elev bereda dem den stadgade teoretiska undervisningen. Fråga kan också uppstå, huruvida den faktiskt skedda utvidgningen av dessa kursers program verkligen bör klandras. Om man blott vid undervisningsplanens fastställande noga tillser, att huvudvikten allt fram—gent lägges på kreatursskötseln, praktiskt och teoretiskt, synes det icke kunna vara annat än till fördel för de unga kvinnliga eleverna att de under den tid, som denna fackundervisning nöd- vändigtvis måste lämna ledig, förvärva sig andra för en lantkvinna nyt- tiga kunskaper, såsom i hemvård, matlagning, hönsskötsel och dylikt. Det torde till och med för att vidmakthålla lusten hos unga kvinnor att ägna sig åt ladugårdsarbete vara fördelaktigt att i skolan kunna bjuda dem någon undervisning jämväl i nyss angivna ämnen. I varje fall måste iakttagas, att vid dessa kurser ladugårdsskötseln får intaga ett långt mer framträdande rum än vid lanthushållsskolor, även om dessa äro särskilt jordbruksbetonade.

Det är påtagligt, att om reglementet förutsätter att kurstiden å minst 2 1/2 månader skal—1 uteslutande ägnas åt den i reglementet när- mare angivna praktiska och teoretiska undervisningen i ladugårdsskötsel, icke det avsedda timantalet blir disponibelt härtill, ifall eleverna måste fördelas i grupper och delvis sysselsättas med andra ämnen. Det synes därför önskligt att kurstiden må kunna förlängas. Då det emellertid torde vara både för ladugårdsägaren och för eleverna förmånligast, att kurserna jämnt utfylla tiden mellan två ordinarie flyttningstider samt kursernas minimilängd icke gärna synes kunna utsträckas så långt som inemot 6 månader, torde den nuvarande minimitiden av 2 1/2 månader böra bibehållas för att två kurser må kunna, om så önskas, inrymmas på halv- året. Men genom beredande av vissa förmåner för förlängd kurstid bör sådan förlängning befrämjas. Ersättningen till skolan synes i sådant syfte böra höjas i mån av förlängningen. Då den nuvarande ersättningen torde kunna anses lämpligt avvägd för en tidslängd av intill 3 månader, vilken ju skall tillämpas vid Grubbe, bör anslagsökningen gälla endast för tid därutöver. Den synes lämpligen kunna bestämmas för varje över- skjutande period av två veckor till 50 kronor i grundanslag och 10 kronor för varje elev. Enär understöd till behövande elever utgå i förhållande till kurstiden, kräves i detta avseende ingen åtgärd till följd av kurs— tidens förlängning.

Vi hava även haft under övervägande, huruvida dessa kurser borde om— läggas till större likhet med ladugårdsförmanskurserna och alltså delas i praktiska kurser på flera gårdar och en för flera dylika gårdar gemen- sam teoretisk kurs. Vi hava dock icke trott att detta skulle innebära en lycklig lösning av frågan. Under den korta tid dessa kurser måste pågå och i betraktande av de här ifrågavarande jämförelsevis små kreatursbe- sättningarna torde det vara förmånligast, att praktik och teori få inhämtas i ett sammanhang. Dessa kvinnliga elever hava också vid kursens början vida mindre föregående praktisk erfarenhet än förmanseleverna.

Tillräcklig anledning till att fortfarande inskränka användningen av denna kurstyp till Norrland och Dalarna synes oss icke föreligga. Tvärtom synas goda skäl tala för att tillåta dess tillämpning även i övriga delar av landet. Åtminstone i vissa trakter torde den där kunna visa sig lämplig och fylla ett behov. Ifrågavarande kurser, särskilt med förlängd kurstid, synas kunna i viss mån motsvara syftet med ovan omförmälda motioner.

Enligt våra nu framställda förslag synes anslagsbehovet till utbildnings- kurser för ladugårdsförmän och svinskötare kunna beräknas sålunda.

Vanliga förmanskurser. Praktisk utbildning av 100 ladugårdsfönnanselever år 300 kr. kr. 30 000 Sex teoretiska kurser är 800 kr. pr kurs .................................... » 4 800 Kost och logi därunder år 100 kr. pr elev » 10 000 44 300

Praktisk utbildning av 2 svinskötarelever a 350 kr. ................ kr. 700 En teoretisk kurs 600 Kost och logi därunder år 80 kr. pr elev ............................... >> 160

Längre Iadugårdsförmanskurs. Praktisk utbildning av 10 elever är 300 kr. ............................ kr. 3 000

Teoretisk kurs ............................................................................... >> 2 000 Kost och logi därunder a 250 kr. pr elev ................................ » 2 500 7 500

AW?Summa kr. 53 760

Då anslagsbehovet under senare år i statsverkspropositionen beräknats till 34 000 kronor, uppstår alltså en ökning med 19 760 kronor.

Vad beträffar de kvinnliga ladugårdsskötarkurserna, vilka hittills varit besökta av ungefär 50 elever årligen, synes det befogat att, särskilt med hänsyn till den föreslagna utsträckningen av dessa kursers användnings— område till hela riket, beräkna ett till 70 förhöjt elevantal. Kalkylen över det erforderliga statsanslaget ställer sig då sålunda.

12 kurser få 300 kronor .................... kronor 3 600 70 elever å 40 kronor » 2 800 Summa kronor 6 400.

Med hänsyn till den föreslagna möjligheten av ökat statsunderstöd till förlängda kurser synes anslaget böra upptagas till 7 000 kronor. I jäm- förelse med det nu till 6 000 kronor beräknade anslagsbehovet innebär detta en ökning med 1000 kronor. Då för budgetåret 1930/1931 anslaget på grund av förefintliga reservationer begränsats till 5000 kronor, blir ökningen 2 000 kronor.

Utbildningskurser i fjäderfäskötsel.

Ifråga om utbildningskurser i fjäderfäskötsel torde först böra omför- mälas den kurs, som under läsåret 1928/1929 första gången hölls vid Ham- menhögs lantmannaskola och som avsåg utbildande av fjäderfäskötare samt jämväl av undervisare i fjäderfäskötsel. Denna kurs utgjordes av en verklig huvudkurs med efterföljande fortsättningskurs och pågick under nio månader från 1 november till omkring 1 augusti. Den var med Kungl. Maj:ts medgivande specialbetonad på fjäderfäskötsel, så att Vissa andra ämnen i stället behandlades endast i reducerad omfattning. Undervis- ningen var både praktisk och teoretisk. Kursen åtnjöt vanligt författ— ningsenligt bidrag från anslaget till understöd av lantmannaskolor och ele- verna hade rätt till elevunderstöd (stipendium) liksom vanliga lant— mannaskolelever. Denna kurs representerar sålunda i verkligheten icke någon särskild kurstyp utan är endast en i avseende på undervisningens an- ordning modifierad form av de vanliga lantmannaskolkurserna, vilka vi förut i detta betänkande behandlat. Vi hava därvid uttalat vår anslut.- ning till tanken att lantmannaskolornas kurser må kunna på dylikt sätt

specialiseras. Vi anse i enlighet härmed den vid Hammenhög nu tilläm- pade metoden synnerligen lämplig och förtjänt av att, i den mån Så visar sig behövligt, vinna efterföljd annorstädes. Det är uppenbart, att under- visningsplanen i varje fall bör i vederbörlig ordning underkastas nog— grann granskning.

Under fortgången av vårt utredningsarbete har till oss överlämnats en av Sveriges allmänna fjäderfäavelsförening den 24 september 1929 till Kungl. Maj:t ställd skrivelse om anslag för budgetåret 1930/1931, såvitt skrivelsen avsåge undervisningskurser på fjäderfäavelns område. I detta avseende inhämtas av skrivelsen huvudsakligen följande:

»Verksamheten med ordnande av undervisningskurser för fjäderfäodlare och bli- vande sådana har föreningen för avsikt att utvidga därhän, att föreningen på centralt belägna orter skulle samla ett lämpligt antal elever från ett eller flera när- belägna län till erhållande av undervisning under åtminstone en veckas tid av före- ningens konsulenter jämsides med praktisk undervisning vid väl skötta fjäderfägår- dar. För att underlätta möjligheten för elever att bevista dessa kurser är förening- en i behov av medel till understöd åt dem såsom bidrag till kostnaderna för deras resor och vivre. Föreningen har räknat med ett bidragsbelopp av 30 kronor för varje elev och ett antal av 200 elever pr är, sålunda ett sammanlagt anslag av statsmedel för detta ändamål på 6 000 kronor.

På grund av bristen på medel har länsföreningarnas verksamhet inom resp. distrikt hittills varit av ganska liten omfattning. Fjäderfäskötselns utveckling har befrämjats genom anordnandet av kurser, ibland även studieresor, premiering-av välskötta hönsgårdar samt utställningar, men någon större regelbundenhet och in- tensitet i arbetet har icke kunnat åstadkommas. I regel hava allmänna föreningens konsulenter anlitats såsom undervisare, ledare och prisdomare. Då länsförening- arna icke själva _ med några få undantag _ kunnat avlöna hos sig anställda un— dervisare eller instruktörer, har rådgivnings- och upplysningsverksamhet hos en- skilda hönsodlare i deras hem kunnat utövas endast i mån som någon av allmänna föreningens tvenne konsulenter varit för ändamålet disponibla. Det ligger i sakens natur, att denna verksamhet under sådana förhållanden icke kunnat taga den om- fattning, som är av behovet påkallad.

Vid övervägande av hur arbetet med fjäderfäskötselns befrämjande lämpligen bör bedrivas ute i bygderna har f jäderfäavelsföreningen kommit till den uppfattningen, att länsföreningarna måste erhålla möjlighet till anställande av särskilda personer, vilka såsom instruktörer kunde i samarbete med allmänna föreningens konsulenter verka för denna näringsgrens befrämjande var och en inom sitt distrikt. De böra därvid ägna sig såväl åt produktionens utveckling och därmed förenade kurser, ut- ställningar, kontroll, rådgivning m. ni. som även åt avsättningens organiserande, d. v. s. medverka vid bildandet av lokalföreningar (äggkretsar) och ägguppsam— lingsställen samt tillhandagå med råd och upplysningar därvidlag.

Beträffande tillgången på lämpliga personer som länsinstruktörer får föreningen framhålla, att den avser arbetskraft av ungefärligen den kvalifikation, som erhål- les genom de vid Hammenhögs lantmannaskola inrättade specialkurserna. Dessa kurser, som stå under lantbruksstyrelsens överinseende, äro av_ stor betydelse och höra alltfort upprätthållas. Emellertid är av vikt att undervisningen i högre grad än som nu är fallet inriktas icke blott på de produktiva uppgifterna utan även på avsättningsfrågorna, d. v. s. ägghandeln i allmänhet och särskilt andelsföreningar- nas betydelse därvidlag. Då föreningen erhåller statsbidrag för sina konsulenter, är föreningen givetvis beredd att ställa sina konsulenter till förfogande för med-

verkan vid undervisningen, i den mån sådant kan ordnas som ett led i deras öv- riga arbetsuppgifter. Om så sker, beredes tillfälle att redan på utbildningsstadiet bibringa de elever, som senare kunna komma att anställas som länsinstruktörer, en närmare kunskap om det arbete, som bedrives och planeras för fjäderfäskötselns utveckling och äggförsäljningens organisering, varjämte grunden samtidigt skulle läggas för förståelse och gott samarbete mellan konsulenterna och länsinstruk- törerna.

Under förutsättning att länsförening, i vars tjänst instruktören skall stå, för än- damålet disponerar 1000 kronor, resekostnader däri inberäknade, anser sig för- eningen kunna räkna med att av statsmedel såsom bidrag till varje sådan instruk- törs avlöning anvisas 1000 kronor för år.

Därest landets samtliga till allmänna föreningen anslutna länsföreningar skulle anställa dylika instruktörer __ vilket är att anse som önskvärt _ skulle för detta ändamål alltså behövas anslag av statsmedel å tillhopa 26 000 kronor.»

Sedan föreningen framlagt en sammanfattning av sin planerade utgifts- stat, har föreningen vidare anfört:

»Föreningen har vid utarbetandet av förslaget ej förbigått möjligheten att sta- ten såsom villkor för dylika anslag kunde komma att förbehålla sig större med- bestämmanderättj föreningens styrelse och förvaltning.

En sådan omläggning av föreningen skulle givetvis medföra de mest djup- gående konsekvenser och göra densamma till halvstatlig institution i likhet med Sveriges utsädesförening, svenska betes- och vallföreningen m. fl.

Vidare kan ju frågan om länsinstruktörer lösas jämväl genom samarbete med hushållningssällskapen i mera likhet med vad som nu är fallet vid övriga grenar av lanthushållningen och husdjursskötseln.

Frågan om instruktörer torde då lämpligen böra lösas på så sätt, att av stats- medel anvisades ett förslagsanslag av exempelvis 26 000 kronor att utgå med bi- drag om 1000 kronor vardera till anställande av instruktörer inom de olika hus- hållningssällskapens områden.

Varje hushållningssällskap borde i så fall stå såsom huvudman för instruktören, evad denne vore anställd direkt i sällskapets tjänst eller hos länsföreningen. Säll- skapet borde då såsom villkor för erhållande av statsbidrag dels garantera minst lika stort belopp från lokalt håll och dels säkerställa att sådana åtgärder vid— tagas, att instruktörerna till det allmännas bästa samarbetade med föreningens kon— sulenter och följde deras direktiv.

En omläggning av föreningens verksamhet av sådan omfattning bör givetvis icke ske utan närmare utredning och kan givetvis ej åtminstone i sin helhet genom- föras så hastigt, att densamma kan taga sin början i och med budgetåret 1930/1931.

Då mycket talar för att från statsmakternas sida ett övervägande kommer att äga rum beträffande föreningens framtida organisation och verksamhet, så skulle där- igenom åtminstone under budgetåret 1930/1931 föreningens verksamhet i stort sett fortgå på samma sätt som hittills.

Någon ökning av statens bidrag är dock 'redan nu oavvisligt, om föreningen skall kunna något så när fylla sin uppgift.»

Med stöd av denna motivering har föreningen framlagt ett förslag till utgiftsstat för året 1930/1931, uti vilket ingen utgiftspost till instruktörer förekommer samt utgiftsposten till undervisningskurser inskränkts till 2 000 kronor. Inalles utvisar denna stat ett anslagsbehov av 41 000 kronor.

I utlåtande den 21 oktober 1929 över denna framställning har lantbruks- styrelsen, med erinran att statsanslaget till fjäderfäavelns befrämjande upptages för budgetåret 1929/1930 till 20 000 kronor och med vitsordande av denna avels stora betydelse, anfört bl. a.:

»Emellertid torde vissa av de i programmet angivna åtgärderna nära samman- hänga med hushållningssällskapens verksamhet och redan vara föremål för säll- skapens ekonomiska stöd. Så är framför allt förhållandet med de föreslagna in— struktörerna hos länsföreningarna. Redan nu torde nämligen hos hushållningssäll- skapen eller under deras ekonomiska medverkan hos länsföreningar i ej så få fall finnas anställda konsulenter eller instruktörer på fjäderfäavelns område. En- ligt lantbruksstyrelsens förmenande torde därför böra tagas under omprövning, huruvida förevarande instruktörsfråga icke lämpligast kan och bör lösas i sam- arbete med hushållningssällskapen och om eventuellt statsbidrag för ändamålet ej bör förmedlas av sällskapen, såsom fallet är ifråga om övriga konsulenter och instruktörer på jordbruksområdet, varvid eventuellt i vissa fall flera hushåll- ningssällskap skulle _ åtminstone till en början _ kunna förena sig om en ge- mensam instruktör.

Jåmväl frågan om formerna för undervisningskurser på f jäderfäavelns område och de understöd, som skäligen böra utgå såsom resebidrag åt kursdeltagare, synes kräva närmare utredning. Det synes lantbruksstyrelsen tveksamt, om denna form av lo- kal undervisning bör utbrytas ur det program för allmän lokal undervisning, som bör gälla för hushållningssällskaps område. Då lantbruksstyrelsen har anledning antaga, att frågan om den lokala undervisningen på jordbruksområdet kommer att i sin helhet och sålunda även i denna del upptagas till omprövning av de sak- kunniga, som fått i uppdrag att avgiva förslag till ordnande av den lägre lant- bruksundervisningen, synes ett ställningstagande på denna punkt lämpligen böra uppskjutas, till dess att dylikt förslag föreligger.

undervisningsverksamhet beräknade föreningen såväl för verksamhetsåret 1928/1929 som för löpande år ett belopp av 800 kronor. Omförmälda revisions- berättelse visar emellertid, att föreningens verkliga utgifter för samma ändamål inskränkt sig till ett obetydligt belopp. I anslutning till vad lantbruksstyrelsen redan anfört ifråga om föreningens allmänna program vill styrelsen föreslå, att ifråga- varande post uteslutes ur statförslaget.

De jämkningar lantbruksstyrelsen sålunda vill föreslå i föreningens statförslag medföra en minskning av de beräknade utgifterna med sammanlagt 5000 kronor, vadan föreningens behov av statsbidrag skulle kunna beräknas till 36 000 kronor.»

Vid detta ärendes föredragning inför Kungl. Maj:t den 3 januari 1930 anförde departementschefen, att han ansåge den av föreningen framlagda fullständigare planen böra, innan den förelades riksdagens prövning, göras till föremål för närmare undersökning i anslutning till andra pågående ut redningar och i samarbete med hushållningssällskapen. Det av förenin— gen framlagda alternativa förslaget syntes däremot kunna i stort sett god- kännas. Vad beträffade undervisningsfrågan ansåge han väl i överens- stämmelse med lantbruksstyrelsen, att densamma borde i sin slutliga ut— formning tillsvidare anstå, men denna verksamhet syntes dock icke under tiden böra. helt lämnas utan understöd. Genom densammas uppehållande i viss utsträckning komme även erfarenhet att vinnas rörande bästa sät-

Utredningens yttrande.

tet för verksamhetens framtida anordnande. För möjliggörande av kur- sers avhållande och för understödjande av mindre bemedlades deltagande i desamma tillstyrkte han, att till föreningens förfogande måtte ställas ett belopp av 1500 kronor. Detta belopp har också tagits i beräkning i det anslag år 40 000 kronor, som Kungl. Maj:t äskat av årets riksdag för fjäder- fäavelns befrämjande.

De undervisningskurser, till vilka Sveriges allmänna fjäderfäavels— förening i sin förevarande framställning begärt statsanslag, äro av— sedda för fjäderfäodlare och blivande sådana. Vid desamma skulle ett lämpligt antal elever från ett eller flera närbelägna län samlas till en central ort och där under åtminstone en veckas tid erhålla teoretisk under- visning av föreningens konsulenter jämsides med praktisk undervisning vid väl skötta fjäderfägårdar. I och för sig företer denna kurstyp stor likhet med de av oss vid behandlingen av undervisningskurser under kapitlet om det mindre jordbruket förordade specialkurser för särskilt antagna elever, vilka kurser anordnas av hushållningssällskap eller skolstyrelser och enligt vårt förslag kunna vara förenade med prak— tiska övningar och demonstrationer. Skillnaden består dels i avseende på arrangören _— här föreningen —— och dels beträffande kursernas finan- siering samt elevernas förmåner. Från de av hushållningssällskapen an- ordnade kurserna skilja de sig jämväl därutinnan, att de skulle vara, avsedda även för elever från andra län (: hushållningssällskapsområden). På grund av den väsentliga likhet, som oaktat dessa avvikelser ändock förefinnes, kunde det synas överflödigt att jämsides med nyssnämnda kursform bereda statsunderstöd även åt sådana av föreningen anordnade kurser, som nu äro ifråga. Vi vilja dock icke för Vår del avstyrlka, att detta i viss mindre omfattning måtte ske såsom en övergångsform under en kortare period. Det kan tänkas, att föreningens kurser på ett för- delaktigt och behövligt sätt komplettera hushållningssällskapens och skolstyrelsernas undervisningsverksamhet i detta avseende, intill dess densamma blivit behörigen organiserad. De kurser, som föreningen hittills hållit, hava varit väl besökta samt säker- ligen medfört betydande gagn. Den omständigheten, att det är förenin— gens avsikt att liksom hittills sammanföra till en dylik kurs elever från ett större område, ger särskild anledning antaga, att elever 'i tillräckligt antal skola infinna sig och att just sådana skola komma, som hava all— varlig avsikt att göra kursen sig till nytta. Detta större område för elev— tillförseln utgör givetvis å vissa orter, där fjäderfäskötseln ännu fått endast mindre omfattning, ett företräde som dessa kurser hava framför liknande, blott för det egna hushållningssällskapsområdet anordnade kur— ser. Det torde emellertid böra tillses, att föreningens kurser bliva ur deltagarnas synpunkt ungefär likställda med förutnämnda specialkurser för särskilt antagna elever. Sålunda bör föreningen tillförbindas att av

det för kursen anvisade statsanslaget tilldela behövande elever under— stöd med minst samma belopp, som utgår till dylika elever vid nyss— nämnda speeialkurser. Däremot synas statsmedel icke böra användas till särskilt resebidrag utan lärer sådant bidrag, om det erfordras, böra bestridas av föreningen eller dess länsavdelningar eller av hushållnings— sällskapen eller annorledes.

Då dessa undervisningskurser icke torde behöva förekomma i alltför stor omfattning, synes ett statsanslag å det belopp föreningen begärt eller 2 000 kronor om året böra vara tillfyllest.

Förutom vid dylika undervisningskurser skulle enligt föreningens för- slag en mera direkt på allmänheten inriktad undervisnings- och upp- lysningsverksamhet ute i orterna utövas av särskilda instruktörer, vilka skulle för ändamålet anställas av länsföreningarna. Dessa ifrågasatta instruktörer synas i avseende på kompetens och uppgifter samt med hän— syn jämväl till den av föreningen beräknade kostnaden för deras anstäl- lande vara bra nog jämförliga med vandringsrättare. Dessa sistnämnda äro emellertid anställda i hushållningssällskapens tjänst. Vi instämma till fullo i åsikten, att dylika instruktörer på fjäderfäskötselns område äro mycket behövliga och att sådana böra tillsättas, men anse i likhet med lantbruksstyrelsen, att detta bör ske genom hushållningssällskapen. Vi återkomma härtill vid behandlingen av frågan om vandringsrättare och få då även tillfälle att beröra sättet för instruktörernas utbildning.

Vissa trädgårdskurser.

Jämte den trädgårdsundervisning, som bedrives vid de egentliga träd- gårdsskolorna och som vi nu icke upptaga till behandling, har under se- nare år ett mindre statsbidrag av Kungl. Maj:t anvisats av tillgängliga medel till en trädgårdskurs för kvinnor vid Önnestad. Kurstiden har varit sju månader från mitten av mars till mitten av oktober. Ehuru- väl det synes kunna ifrågasättas, huruvida icke denna kurs lämpligen bör förändras till en trädgårdsbetonad lanthushållsskolkurs, hava vi, då kursen är helt lösligt organiserad och beroende av år för år av Kungl. Maj:t beviljade bidrag, ansett oss icke böra framlägga något förslag ifråga om densamma.

En mera fast form hava de trädskötarkurser, till vilka ävensom till en trädgårdskurs i Norrland för småbrukare -— riksdagen från och med år 1920 anvisat anslag å extra stat. Kostnaden för dessa kurser har un- der senare år beräknats till 19 000 kronor för år och statsbidrag till dem utgår från ett av riksdagen årligen anvisat extra anslag, som för näst— kommande budgetår upptagits till 24000 kronor. För att deltagarna i dessa kurser må erhålla undervisning i trädens skötsel under olika års- tider äro kurserna fördelade på fyra perioder, nämligen en 12 dagars vinterkurs, en 6 dagars vårkurs, en 6 dagars höstkurs samt en 6 dagars

repetitionskurs i början av påföljande år. Sammanlagda kurstiden är sålunda 30 dagar. Såväl 1927 som 1928 höllos sex dylika kurser i olika delar av landet. Kurserna förläggas i regel till skilda ställen under olika är, men vissa platser hava dock fått kurser flera år i följd. Det är givet, att bl. a.. tillgången på för undervisningen lämpliga fruktträdsplanterin— gar här spelar in. Antalet deltagare var 74 år 1927 och 87 år 1928. Stats— bidrag utgick det förstnämnda året med 15 734 kronor och det sistnämnda med 18058 kronor.

För dessa kurser gälla enligt kungl. brev den 3 december 1920 och den 6 juni 1929 samt lantbruksstyrelsens cirkulär den 27 september 1929 i huvudsak följande bestämmelser.

Kurser anordnas till det antal och å de platser i södra och mellersta Sverige, som lantbruksstyrelsen kan finna lämpligt bestämma, under iakttagande att minst 8 elever antagas till varje kurs.

Ansökning om deltagande i undervisningen inlämnas till vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott, som därefter senast den 1 de— cember till lantbruksstyrelsen anmäler, vilka elever hushållningssällska- pet önskar bereda tillfälle att bevista kurs, varom här är fråga. Till elev må lantbruksstyrelsen antaga endast den, som äger ej mindre erfor- derliga fattningsgåvor för att fullt tillgodogöra sig undervisningen än även fallenhet och intresse för trädgårdsskötsel. I första hand skall plats beredas för trädskötare, som äro anställda hos fruktodlarförening. I den mån fullt antal trädskötare hos fruktodlarförening icke anmält sig till sådan kurs, må hos koloniträdgårdsförening anställd trädskötare samt hos hushållningssällskap anställd täckdikningsförman kunna antagas till elev på samma villkor som hos fruktodlarförening anställd trädskötare. I mån av utrymme må även andra elever mottagas vid kursen. Lant- bruksstyrelsen bestämmer, till vilken kurs elev skall hänvisas.

För kursernas anordnande må av de för ändamålet till lantbrukssty- relsens förfogande ställda medel till utgifter för arvode och reseersätt- ning åt kursledare och lärare, hyra för lokal och redskap ävensom mate- rialier och expenser i övrigt användas högst ett till 150 kronor beräknat belopp för varje antagen elev, varjämte till varje elev, som är anställd såsom trädskötare hos fruktodlarförening eller koloniträdgårdsförening, utbetalas ett dagtraktamente av fyra kronor för varje bevistad kursdag.

Elevs resor till och från eller under kurs må ej bekostas av statsme- del. Såsom villkor för trädskötares antagande till elev gäller, att resp. hushållningssällskap avgiver förbindelse, att sällskapet bekostar dy- lika resor eller visar, att medel därför eljest äro tillgängliga, varjämte elev bör lämna skriftlig försäkran, att han är oförhindrad att deltaga i alla kurserna. Logi och kost erhållas på platsen men betalas av eleven.

För ifrågavarande undervisning har lantbruksstyrelsen fastställt pro- gram, utvisande att undervisningen är både praktisk och teoretisk, den

' senare bestående i föreläsningar och demonstrationer under inalles c:a , 70 hela timmar. Vid kursen förekommer även undervisning i köksväxt—

odling, blomsterodliiig, konservering, sortering och packning av frukt m. m.

Dessa kurser synas vara av allmänheten omfattade med stor sympati, och ansökningarna om deltagande i desamma hava varit vida flera än som kunnat bifallas. Kurserna synas också vara på ett lämpligt sätt anordnade. Möjligen skulle man kunna anmärka, att beteckningen träd- skötarkurs icke är fullt exakt, enär ju även flera andra grenar av träd— gårdsskötseln behandlas under kursen, men då trädvården i allt fall är ( det huvudsakliga, lärer denna hävdvunna benämning kunna bibehållas.

För vår del hava vi icke något annat att föreslå beträffande dessa kur- ser, än att sådana kurser, som.- ledas av personer med särskilt framstå- ende kompetens i facket, lämpligen synas kunna användas såsom repe- titionskurser för i hushållningssällskaps tjänst anställda instruktörer i trädgårdsskötsel samt lärare och lärarinnor i trädgårdsskötsel vid lägre '= lantbruksundervisningsanstalter. Dessutom anse vi, att anslaget bör ökas för att möjliggöra hållandet av flera kurser. Det har allt mera visat sig, i av vilken avgörande betydelse för fruktträdens avkastning en regelbun- 7 den, sakkunnig skötsel av desamma är, medelst beskärning, besprutning m. m., men den stora allmänheten torde ännu icke hava kommit till full insikt härom eller kunna utföra dessa arbeten på rätt sätt. Även ifråga om fruktens sortering och förpackning råda i vårt land i allmänhet myc- ket otillfredsställande förhållanden. Ökad upplysning härutinnan är av icke ringa ekonomisk betydelse. Vi vilja därför föreslå, att antalet kur- . ser ökas till åtminstone tio årligen samt att till följd härav det härtill :* avsedda statsbidragsbeloppet höjes till 30 000 kronor. vadan det extra an- slaget till kurser i trädgårdsskötsel bör ökas till 35000 kronor.

Såsom nyss antytts, har statsanslag även plågat anvisas till en träd- gårdskurs för småbrukare vid trädgårdsskolan i Härnösand. Antalet del- tagare har varit 20 men ansökningarna 80 a 130. Dessa kurser synas böra kraftigt utvecklas. Då emellertid frågan om trädgårdsskolan i Norr- land upptagits till särskild behandling i annan ordning, anse vi oss icke böra avgiva något förslag i nämnda avseende.

Vissa andra utbildningskurser.

En särskild kurstyp utgöres av de utbildningskurser för täckdiknings— . förmän, som anordnas direkt genom lantbruksstyrelsens försorg. Till dessa kurser ävensom till utbildningskurser för förrättningsmän vid täckdikningsföretag, vilken undervisningsform dock icke torde kunna

Utredningens * yttrande.

Utredningens yttrande.

Utredningens yttrande.

hänföras till den lägre lantbruksundervisningen _— plägar riksdagen an- * visa ett gemensamt anslag å extra stat. Dylika kurser för täckdiknings— förmän hava hållits mera oregelbundet och varit beroende på huruvida från hushållningssällskapen anmälts behov av utbildande av ytterligare personal av detta slag. Kurserna hava anordnats av lantbruksstyrelsen genom dess agrikulturtekniska byrå samt hava på senare tid varit för- lagda till Kolbäcks lantmannaskola i Västmanlands län. Kurstiden har varit tre veckor. Eleverna antagas av lantbruksstyrelsen och anses böra vara högst 20. Undervisningen är dels teoretisk dels praktisk. Varje kursdeltagare erhåller av de anslagna statsmedlen reseersättning till och från kursen samt 4 kronor för varje kursdag men skall själv hålla sig med kost och husrum. Kostnaden för en kurs beräknas till c:a 4100 kronor.

Någon ändring beträffande dessa kurser hava vi icke att föreslå. Vi anse att det är lämpligt, att såväl hållandet av kurs som ock formen för densamma bör liksom hittills få bli beroende av behovet och förhållan— dena vid varje särskild tidpunkt.

Ett annat slag av kurser utgöres av de utbildningskurser i beteskultur och ängsskötsel, som anordnas av lantbruksstyrelsen i samverkan med betes- och vallföreningen med anlitande av ett utav riksdagen å extra stat anvisat anslag härtill. Anslagsbehovet har av lantbruksstyrelsen uppgivits till 3500 kronor om året, vilket belopp är beräknat att räcka till två kurser om en vecka vardera. Kurserna hava under senare tid hållits vid Hasselfors egendom i Örebro län. De äro närmast avsedda för sådana personer i hushållningssällskaps eller skogsvårdsstyrelses tjänst, eller med dem likställda, vilka vilja vinna kompetens såsom un— dervisare i beteskultur och ängsskötsel, men stå öppna även för andra personer, som på egen bekostnad vilja deltaga i dem. De hava varit ganska talrikt besökta. De fyra kurserna 1927—1928 hava haft samman- lagt 50 ordinarie och 40 extra deltagare. Dagligen hava hållits praktiska övningar i beteskultur under 5 timmar samt föreläsningar under 3 tim- mar.

Vi fästa stor vikt vid dessa kurser för utbildande av personer, som böra intaga en ledande ställning ifråga om tillämpningen av rationell beteskultur och ängsskötsel. Vi vilja emellertid framhålla såsom ange- läget, att kurserna förläggas till olika delar av landet, så att deltagarna få öva sig i att söka genomföra modern beteskultur även på marker, som äre av annan och kanske mer svårarbetad naturlig beskaffenhet än mar- ken vid Hasselfors. Därjämte synes det kunna ifrågasättas, huruvida icke kurstiden är väl kort. I övrigt hava vi icke funnit något vara att

; anföra beträffande dessa kurser, vilka fortfarande böra hållas samt av ' staten stödjas medelst anslag.

Vi vilja betona, att sistnämnda kurser äro avsedda för utbildande av undervisare på betesskötselns område ävensom för större jordbrukare. Till utbildande av sådana instruktörer, som omförmälas i nästa avdelning av detta betänkande, måste de dock anses otillräckliga. De böra där— jämte kompletteras med teoretiska och praktiska kurser i betesskötsel för den stora jordbrukande allmänheten, men sådana kurser böra anordnas såsom statsunderstödda specialkurser för särskilt antagna elever enligt reglementet för åtgärder till det mindre jordbrukets höjande samt hål- las vare Sig vid lantmannaskola eller å annan plats, där lämplig mark finnes att tillgå för praktiskt arbete och demonstration.

Konsulenter och instruktörer.

J ordbrukskonsulenter.

Enligt kungl. kungörelsen den 19 augusti 1921, nr 515, utgår statsbidrag till avlönande av jordbrukskonsulenter, anställda i hushållningssällskaps tjänst eller hos kemisk-växtbiologiska anstalten inom Norrbottens län. Hos hushållningssällskapen finnas därjämte anställda ett flertal andra tjänste- män med titeln konsulent, såsom husdjurskonsulenter, mejerikonsulenter, byggnadskonsulentcr, trädgårdskonsulenter m. fl., men till deras avlöning utgår icke statsbidrag från nämnda anslag, därest de icke tillika äro jord- brukskonsulenter och kunna i denna egenskap föranleda statsbidrag. Om andra konsulenter än sådana jordbrukskonsulenter, till vilkas avlönande statsbidrag utgår, är i detta sammanhang icke fråga. Enligt beslut vid beviljandet av anslag för ändamålet fixerar riksdagen högsta antalet jord- brukskonsulenter, för vilka statsbidrag må utgå, och har detta under senare år utgjort 56 samt av innevarande års riksdag bestämts till 59.

BeträHande frågan om genomgående tjänstårsberäkning mellan konsulenter samt lärarpersonalen vid lantmannaskolor och lantbruksskolor hava vi redan yttrat oss i avdelningarna rörande nämnda skolor. Vid bifall till våra där framställda förslag bör & 6 i ovanberörda kungörelse undergå vederbörlig ändring. Vi bifoga förslag till kungörelse härom.

I den förut omnämnda framställningen den 20 oktober 1928 från för— eningen Sveriges jordbrukskonsulenter har även förts på tal frågan om konsulentkårens rekrytering och framhållits såsom önskvärt, att blivande konsulenter finge arbeta såsom biträden (konsulentassistenter, konsulent- aspiranter, extra jordbrukskonsulenter e. d.) åt äldre jordbrukskonsulenter för att såväl själva vinna övning som ock prövas i avseende på den per- sonliga läggning, vilken vore i denna befattning i hög grad betydelse- full. Föreningen har ansett förslagsvis fem dylika platser böra tillsvidare inrättas med en avlöning av statsmedel av 2 500 kronor för år, varjämte ersättning för resor i tjänsten borde utgå i form av dagtraktamenten och reseersättning samt bekostas av hushållningssällskapen på enahanda sätt som till de ordinarie konsulenterna. Föreningen har hemställt om ett stats— anslag å 12 500 kronor för detta ändamål.

Lantbruksstyrelsen har funnit förslaget visserligen värt beaktande men ansett sig knappast kunna tillstyrka framställningen, förrän den av styrel- sen upprepade gånger ifrågasatta ökningen av antalet med statsunderstöd avlönade jordbrukskonsulenter kommit till stånd.

Då vi övervägt denna fråga ur synpunkten av jordbrukskonsulenternas . verksamhet i avseende på den lägre lantbruksundervisningen, hava vi funnit

det synnerligen behövligt, att den, som utses till konsulent, äger icke blott framstående teoretisk utbildning och särdeles god förfarenhet på det prak— tiska jordbrukets område jämte en viss pedagogisk utbildning utan även att ,” han, innan han vinner ordinarie anställning, bör vara någon tid prövad i » utövandet av konsulentverksamhet. För närvarande är idetta avseende ' endast stadgat, att jordbrukskonsulent skall hava blivit av lantbruksstyrelsen ' förklarad kompetent till sådan anställning utan att det närmare angives, vad som bör krävas för att sålunda kunna bliva kompetentförklarad. När- mare bestämmelser härom synas önskvärda. Men att för vinnande av nyss- , nämnda ökade garantier för att konsulenten äger alla de kvalifikationer,

som platsen kräver, bevilja statsunderstöd till en ny särskild tjänstemanne- Ä kår av konsulentaspiranter kunna vi icke finna erforderligt. Genom den " lättare övergång från lärartjänst vid lantmanna— eller lantbruksskola till

konsulentbefattning, som den av oss föreslagna genomgående tjänstårsberäk- " ningen skulle medföra, bör konsulentkårens rekrytering med kvalificerade 5 personer i hög grad underlättas. Genom anlitande av lantmannaskolornas lärare för konsulentgöromål bör för övrigt jordbrukskonsulenternas behov av biträde vid sagda verksamhet kunna bliva i avsevärd mån tillgodosett. Då vi funnit det högst angeläget att söka bereda användningstillfällen för _ nämnda lärarpersonal under den tid, då den icke är upptagen av skolarbetet, ,, skulle dessa bemödanden motverkas genom upprättandet av en sådan aspi- * rantkår, som nu ifrågasatts. Vi anse fördenskull, att konsulentföreningens ' framställning i denna del icke bör, åtminstone tillsvidare och intill dess erfarenhet vunnits om verkningarna av nyssnämnda, av oss föreslagna reformer, föranleda någon åtgärd från statens sida.

I betraktande av de betydelsefulla uppgifter såsom undervisare, vilka till- 14 komma konsulenterna vid kurser av skilda slag och såsom föredragshållare samt i övrigt i hela deras verksamhet, synes det befogat att kräva, att de besitta viss pedagogisk utbildning. Såsom anställningsvillkor torde därför böra uppställas att hava genomgått en särskild, av staten anordnad kurs i dylikt syfte. För detta villkors tillämpning böra dock nödiga övergångs- * bestämmelser stadgas. Beträffande anordnandet av dylika kurser få vi an— ledning att återkomma i samband med behandlingen av frågan om utbil- dande av lärare vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna. Det må emellertid framhållas, att lösningen av denna fråga står i nära sammanhang med den ännu oavgjorda frågan om inrättandet av en lantbrukshögskola.

Utredningens yttrande.

Beträffande konsulenternas avlöning hava vi icke funnit skäl framlägga något ändringsförslag. Frågan om dyrtidstilläggens upphörande är föremål för särskild utredning i annan ordning.

Icke heller hava vi funnit oss böra avgiva yttrande ifråga om det antal konsulenter, till vilket statsunderstöd må böra beviljas. Ur lantbruksunder- visningens synpunkt är det påtagligen angeläget, att så många konsulenter måtte kunna anställas, som behovet i varje fall kräver. Storleken av detta behov är emellertid i viss mån beroende av den omfattning, vari lärarper— sonalen vid lantmannaskolorna må finna användning ikonsulentverksamhet.

Förslag till Kungörelse

om ändrad lydelse av 6 g i kungörelsen den 19 augusti 1921 (nr 515) angående statsbidrag till avlönande av jordbrukskonsulenter.

6 $.

Jordbrukskonsulent är berättigad till tre ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor, och gäller ifråga om dem följande:

1) Tidpunkten —— -— —— uppnådd.

2) För åtnjutande av rätt till ålderstillägg äger jordbrukskonsulent till- godoräkna sig såväl den tid, han före den 1 januari 1921 oavbrutet inne— haft motsvarande eller högre med statsbidrag avlönad befattning hos hus- hållningssällskap, som ock den tid han innehaft befattning såsom fast an- ställd eller ordinarie föreståndare eller lärare vid statsunderstödd lantmanna- skola eller statsunderstödd lantbruksskola, dock endast i den mån han en— ligt därom gällande bestämmelser ägt tillgodoräkna sig sådan tid för ålders- tillägg i nämnda befattning.

3) J ordbrukskonsulent — — — förhöjning.

4) Ålderstillägg utbetalas månadsvis i efterskott av det hushållningssäll- skap, till vilket för sådant ändamål statsunderstöd utanordnats, även där vederbörande befattningshavare under kalenderåret erhållit anställning hos annat hushållningssällskap eller såsom föreståndare eller lärare vid stats- understödd lantmannaskola eller statsunderstödd lantbruksskola, såvitt han å sin nya anställning äger åtnjuta ålderstillägg.

5) Ålderstillägg — — åtnjutas.

Instruktörer (vandringsrättare) och kurser för deras utbildande.

Vandringsrättarinstitutionen är i hög grad betydelsefull och har under den tid den varit i verksamhet visat sig särdeles gagnelig för att sprida upplysning och väckelse bland utövarna av mindre jordbruk, synnerligast i mera avsides belägna trakter. Det har emellertid med visst fog gjorts gällande, att benämningen å dessa tjänstemän icke är fullt lämplig. Ordet rättare för osökt tanken på ett större jordbruk, där rättaren utövar befäl över en Viss arbetsstyrka. Här är alls icke fråga om något befäl och vand- ringsrättaren har icke befogenhet att utdela några befallningar. Titeln vandringsrättare kan befaras vålla missförstånd beträffande hans verkliga uppgifter. Han är nämligen helt och hållet en rådgivande och undervi— sande person, som skall vara till hjälp åt dem, som frivilligt vilja höra på hans anvisningar eller som begära hans utlåtande, råd eller praktiska hand- ledning i något avseende. Även den del av namnet, som angiver att han skall så att säga vandra omkring i bygderna och självmant slå sig i sam— språk i jordbruksfrågor med allmänheten, kan numera icke under alla för- hållanden anses fullt riktigt beteckna hans verksamhet. Vi hava ansett önsk- ligt, att titeln utbytes mot någon annan, som riktigare angiver befattningens uppgift. Vi hava haft flera förslag under övervägande samt för vår del stannat vid benämningen »instruktör». Visserligen betecknar den måhända icke fullt tydligt den underordnade ställning i förhållande till konsulenterna, som dessa befattningshavare intaga, men denna olägenhet torde vara av ringa betydelse, enär vandringsrättarna redan nu flerstädes lära i dagligt tal be- nämnas instruktörer. En annan anmärkning kunde möjligen vara, att or- det instruktör bar en helt allmän innebörd och att titeln därför vore för vidsträckt. Då här uppenbarligen endast är fråga om instruktörer på lant- hushållningens område samt då deras kompetensvillkor, anställningssätt, verksamhet m. m. äro genom författning särskilt reglerade, bör någon risk för misstag och förblandning icke förednnas. Titelns mera allmänna natur är däremot i vissa avseenden en fördel, i det att densamma lämpligen kan omfatta även vissa specialiserade befattningar, såsom t. ex. instruktörer i fjäderfäskötsel, trädgårdsskötsel m. m. (specialinstruktörer), under det att vandringsrättarna nu förutsättas alla skola vara allsidigt utbildade och verk— samma. Benämningen finnes redan använd för vissa hos hushållningssäll- skapen anställda befattningshavare, exempelvis fiskeriinstruktör. Dennes ställning och hans uppgifter inom sitt område synas erbjuda stora likheter med deras, för vilka vi nu föreslå titeln instruktör.

Hittills torde vandringsrättarna hava uteslutande varit manliga. Emel- lertid synes hinder icke böra möta att jämväl kvinnor utses till fyllande av nu ifrågavarande uppgifter. Detta bör underlättas genom den föreslagna förändringen av benämningen till instruktör. Särskilt såsom specialinstruk- törer i fjäderfäskötsel och trädgårdsskötsel samt i andra grenar av lanthus- 33 _— 291214,

Vandringa— rättare. Utredningen: yttrande.

hållningen, vilka i vederbörande ort pläga tillkomma kvinnorna i lanthem- men, synas kvinnliga instruktörer kunna vara särdeles lämpliga.

För bedömandet av den mest ändamålsenliga anordningen av instruktörs— organisationen samt den utbildning och kompetens, som bör fordras, är det nöd— vändigt att först göra klart för sig dessa befattningshavares allmänna ställning i jordbruksförvaltningen. De böra hava till uppgift, såsom ovan framhållits, att stå särskilt de mindre jordbrukarna till tjänst med råd och praktiska anvisningar. Härav följer, att det måste finnas ett så att säga folkligt drag över hela institutionen. De böra helst vara personer, som framgått ur de breda lagren av jordbrukarbefolkningen. De måste kunna känna med all— mogen, se med dess ögon, tala dess språk och hava lätt att vinna dess för— troende. Någon synnerligt hög teoretisk utbildning är icke nödvändig, ehuruväl tjänstinnehavaren måste äga så pass grundliga kunskaper, att han icke riskerar att till följd av brist härutinnan förlora allmänhetens tillit. Men det fordras framför allt grundlig praktisk erfarenhet och ett sunt ekonomiskt sinne samt personliga egenskaper, som göra honom lämpad för verksamheten.

Vi anse för Vår del, att för personer med denna uppgift och med de rik— tiga kvalifikationerna finnes ett synnerligen stort arbetsfält, isynnerhet i sådana trakter av landet, där jordbruket ännu icke hunnit samma utveck— ling som i våra bästa jordbruksbygder. Vi vilja ifrågasätta, huruvida icke utvecklandet av denna institution är, åtminstone för nämnda trakter, minst lika viktigt som av konsulentinstitutionen. Under det att det större jord- bruket och flerstädes även det medelstora i vårt land intager en ganska hög ståndpunkt, är däremot å många orter det mindre jordbruket i stort behov av uppryckning och hjälp. Härvid äro dessa instruktörer synnerligen väl ägnade att medverka. Det bör också framhållas, att denna väg är för det allmänna jämförelsevis billig.

Vandringsrättarinstitutionen har å skilda trakter av vårt land vunnit mycket ojämn användning. År 1928 utgjorde hela antalet 78, men därav voro icke mindre än 30 anställda i Västerbottens och Norrbottens län. I övriga norrländska län funnos tillhopa 14 samt i vart och ett av Koppar- bergs, Värmlands och Kristianstads län 4. Återstående 22 vandringsrättare fördelade sig på nio hushållningssällskap med 1—3 hos varje. Hos sex hushållningssällskap Södermanlands, Gotlands, Blekinge, Malmöhus samt Älvsborgs norra och södra — funnos inga vandringsrättare anställda.

Enligt kungörelsen den 19 augusti 1921 (nr 514) angående statsbidrag till avlönande av vandringsrättare kan hushållningssällskap härtill erhålla statsbidrag med 1 500 kronor för varje, i den mån anslagna medel därtill lämna tillgång. Såsom villkor stadgas dels att vandringsrättarens kontanta grundlön utgör minst 2 000 kronor, dels att såväl skillnaden mellan stats— bidraget och grundlönen som ock den avlöning därutöver, inberäknat ålders— tillägg och dyrtidstillägg, som må kunna finnas påkallad, ävensom rese— och

traktamentsersättning bestridas av landsting, hushållningssällskap eller eljest, dels ock att kungörelsens övriga bestämmelser lända till efterrättelse. Stats— bidraget till vandringsrättare är sålunda i två avseenden ofördelaktigare för hushållningssällskapen än motsvarande bidrag till konsulenter. Dels får icke sällskapet hela den stadgade minimigrundlönen av statsmedel utan är ? skyldigt att själv tillskjuta 500 kronor. Dels skall sällskapet och icke staten * betala ålderstilläggen. Vi anse det viktigt, att i dessa avseenden de för konsulenter tillämpade principerna vinna tillämpning jämväl å instruktö— ? rerna och att staten sålunda lämnar fullt bidrag till grundlönen, vilken * torde kunna bibehållas vid 2 000 kronor, ävensom bekostar ålderstilläggen. , Dessa torde böra vara tre liksom för konsulenter m. fl. Vart och ett bör ; vara å 300 kronor samt utgå efter 5, 10 och 15 år i sådan tjänst hos samma 'i eller annat hushållningssällskap. Redan tilländalupen tjänstetid från och ;” med ingången av år 1921 bör tillgodoräknas för ålderstillägg. ' Jämlikt gällande bestämmelser åtnjuta vandringsrättarna pensionsrätt i statens pensionsanstalt. Deras tjänster äro av lantbruksstyrelsen reglerade , efter en lön av 2 000 kronor och två ålderstillägg å 300 kronor.

_ Enligt förenämnda kungörelse skall den, vilken må antagas till sådan ', vandringsrättare, för vilkens avlöning statsbidrag må utgå, innehava fler— ! årig praktik i jordbruk samt hava genomgått lantbruks- eller lantmanna—

skolkurs ävensom av staten anordnad kurs för utbildande av vandrings- ' rättare. Dock må efter dispens av lantbruksstyrelsen till vandrings— rättare kunna antagas person, som icke genomgått mer än en av nyss- -_ nämnda kurser, därest han styrkt sig äga nödiga teoretiska och praktiska _" insikter i jordbruk och kreatursskötsel samt genom sin föregående verksam— het visat sig särskilt lämplig för befattning av ifrågavarande art. , Till sådana särskilda utbildningskurser har riksdagen sedan länge anvisat anslag å extra stat. För dessa kurser har Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 24 november 1922 meddelat bestämmelser. Enligt dessa skall dylik kurs förläggas till lantbruks— eller lantmannaskola samt avtal därom träffas mellan lantbruksstyrelsen och skolan för viss överenskommen tid. I varje : kurs skola antagas minst tio elever, dock kan lantbruksstyrelsen, när sär- skilda skäl därtill föranleda, medgiva lägre elevantal. Kursen skall pågå minst 30 arbetsdagar och omfatta: _ * I. Kortfattad, med hänsyn till vandringsrättarens verksamhet lämpad teoretisk undervisning rörande a) jordbruk: 1) jordens avdikning, bearbetning och gödsling, 2) växtodling, 3) användning av olika jordbruksredskap, 4) kreatursgödselns behandling, b) husdjursskötsel: 1) nötboskapens avel, uppfödning, vård och utfodring,

Utb tidnings— kurser för vandrings-

rättare.

Utredningens yttrande.

2) svin-, får- och smådjursskötsel, 3) kontrollverksamhet i ladugårdar och svinstall, c) ekonomiska sammanslutningar mellan lantmän, d) jordbruksbokföring, samt e) egnahemsverksamhet och övriga med statsmedel understödda åtgär- der för jordbruksnäringens främjande; . Praktiska övningar och demonstrationer beträffande: a) täckdikning och enklare dikesavvägning, b) rotfruktsodling, ävensom, där så kan ske, beträffande c) anläggning av gödselstäder, d) upptagning av torvströ och bränntorv med vad därtill hörer, samt e) beteskultur; III. Studieresa för demonstration av välskötta småbruk. Lantbruksstyrelsen bestämmer tiden för kursen och förordnar lärare vid densamma. För att kunna antagas till elev fordras godkänd avgångsexamen från lantbruks- eller lantmannaskola, och det är att märka, att någon rätt för lantbruksstyrelsen att medge dispens från detta villkor icke är medgiven. Vidare fordras flerårig, väl vitsordad praktik ijordbruksgöromål. Elev erhåller kostnadsfri undervisning men är skyldig att själv hålla sig med kost och husrum. Elevunderstöd utgår icke. Lantbruksstyrelsen utövar tillsyn över kursen och äger lämna närmare föreskrifter om densamma. Kurserna hava växlat mellan två och tre om året. Under senare år har kontrakt om sådana kursers hållande avslutats av lantbruksstyrelsen med lantmannaskolorna vid Hamra i Östergötlands län, KävestaiÖrebro län och Bollnäs i Gävleborgs län samt lantbruksskolorna vid Bollerup i Kristianstads län och Brattby i Västerbottens län. Såväl åren 1927 som 1928 höllos endast två kurser, det förra året vid Kävesta och Bollnäs, det senare vid Hamra och Brattby. Elevantalet pr kurs växlade mellan 8 och 14, i medel- tal 11. År 1927 utbildades 25 elever men år 1928 endast 19.

Vid bedömande av de krav, som böra uppställas för kompetens till in- struktörsbefattning, är det nödigt att göra åtskillnad mellan instruktörer i lanthushållning i allmänhet och specialinstruktörer.

Vad då först de allmänna instruktörerna angår synas oss de nuvarande bestämmelserna rörande vandringsrättarnas utbildning giva anledning till vissa anmärkningar.

En formell anmärkning är, att de särskilda utbildningskurserna torde böra regleras i författning, liksom fallet är beträffande exempelvis kurser för utbildande av kontrollassistenter, ladugårdsförmän m. fl. &

Den lantbruksstyrelsen nu medgivna rätten att för vandringsrättares anställande under vissa förhållanden medgiva dispens från genomgåendet av antingen skolkurs eller den särskilda utbildningskursen synes icke vara välgrundad. Även om denna dispensrätt endast i undantagsfall torde komma.

517 i tillämpning och ehuruväl det kan förutsättas, att lantbruksstyrelsen icke medgiver dispens annat än då synnerliga skäl tala därför, anse vi för vår del, att nämnda dispensrätt bör borttagas, helst densamma faktiskt synes kunna avse befrielse endast från den allra viktigaste kursen, nämligen den speciella utbildningskursen, enär, såsom ovan framhållits, för tillträde till denna kurs oavvisligt fordras genomgången lantbruks- eller lantmannaskola.

Vad praktiken angår är ej någon viss tidslängd för densamma före- skriven. På grund av växlande förhållanden, bl. a. i avseende å praktikens olika värde, lärer detta också svårligen kunna ske. Det är emellertid på- tagligt, att ju erfarnare i praktiskt avseende en sökande är, desto lämpligare torde han i regel vara. En alltför ung person har icke lätt att vinna den förtroendeingivande ställning som tjänsten kräver. I regel torde inalles minst sex års praktik böra fordras. En tids tjänstgöring såsom kontroll- assistent bör vara en merit och likaså genomgången kurs i beteskultur och andra dylika praktiska kurser.

Kursens nuvarande längd av allenast minst 30 arbetsdagar synes oss vara alldeles för ringa, särskilt med hänsyn till omfattningen av undervisnings- programmet. Skall det nuvarande vandringsrättarsystemet fortleva och utvecklas, så att det må kunna i ökad mån göra avsedd nytta, måste ut- bildningen väsentligt stärkas. Det synes oss lämpligt, att ifrågavarande utbildning fortfarande må äga rum vid särskilda, av lantbruksstyrelsen för ändamålet föranstaltade kurser, helst som nämnda utbildning näppeligen kan anses hava någon i högre grad lokalbetonad karaktär. För att till- räcklig tid må erhållas för genomgåendet av alla de för utbildningen nöd- vändiga ämnena, synes kursens tidslängd ej kunna sättas kortare än 16 veckor eller nära fyra månader. Antalet arbetsdagar blir då omkring 96 eller ungefär detsamma som i en fortsättningskurs vid lantmannaskola. Att utsträcka kurstiden ännu längre — vilket visserligen vore önskvärt ur utbildningssynpunkt hava vi icke kunnat tillstyrka, enär det kan befaras, att en längre kurstid skulle verka avskräckande på inträdessökande, vilka ju få själva bekosta sitt uppehälle under kursen och därtill avstå från arbetsförtjänst samt icke få elevunderstöd.

Kursens program synes oss böra i någon mån jämkas för att det mest viktiga må kunna genomgås tillräckligt grundligt. Undervisningen i egna- hemsverksamhet synes oss sålunda kunna uteslutas.

Elevantalet är nu bestämt till minst tio. Detta minimiantal synes lämp- ligt, dock att lantbruksstyrelsen må liksom nu kunna isärskilda fall medge lägre antal. Emellertid synes även ett maximiantal böra stadgas och bör detta icke sättas högre än 15, enär det vid en kurs av detta slag är av stor vikt, att undervisningen göres individuell och varje elev blir fullt hemma- stadd inom hela studieområdet.

Kurserna böra liksom nu kunna förläggas till lantbruksskola eller lant- mannaskola, varvid i senare fallet bör såsom villkor uppställas, att skolan äger ett framstående och välskött skoljordbruk.

De hittills hållna kurserna hava ägt rum under sommaren. Detta är uppenbarligen riktigt med hänsyn till kursernas uppgift och den i dem ingående betydelsefulla praktiska undervisningen.

Hittills har kostnaden för varje kurs av lantbruksstyrelsen beräknats till 1 700 kronor. För varje kurs bestämmes gottgörelsen i avtalet om kursens hållande. I verkligheten har den under åren 1927 och 1928 utgjorti genomsnitt 1 475 kronor. Ersättningen till den skola, som håller kursen, synes oss lämpligen kunna utgå enligt samma principer som vid kontroll- assistentkurs, nämligen med visst belopp, dels för själva kursen och dels för varje kursdeltagare. Härvid är dock först att märka, att vi för kon- trollassistentkurs föreslagit en tid av 48 arbetsdagar men här dubbla tids— längden. Vidare må icke förbises, att den nu ifrågavarande instruktörs- kursen skall omfatta många fler ämnen än kontrollassistentkursen samt att såväl det föreskrivna minsta som det medgivna högsta elevantalet bör såsom vi ock föreslagit vara vida mindre än vid en sådan kurs. Eleverna böra också fortfarande vara befriade från undervisningsavgift, vilken däremot erlägges vid kontrollassistentkurs och tillför skolan inkomst. Med hänsyn till nu angivna förhållanden torde gottgörelsen av statsmedel icke kunna begränsas till att utgå endast med samma belopp pr tidsenhet som vid kontrollassistentkurs. Det synes oss som om den statliga gott- görelsen lämpligen borde för en 16 veckors kurs utgå med dels ett grund— anslag av 3 000 kronor för kurs och dels ett bidrag av 100 kronor för varje elev. Vid ett elevantal av 10 blir då sammanlagda beloppet 4 000 kronor. Vid maximiantalet av 15 elever skulle gottgörelsen stiga till 4 500 kronor. Det må erinras, att vi beträffande fortsättningskurs vid lantmanna- skola föreslagit statsanslag å högst 4 000 kronor under förutsättning av ortsbidrag å 500 kronor.

Det behövliga antalet kurser pr år lärer böra få bero av erfarenheten. Tillsvidare torde det kunna vara tillfyllest att beräkna, att inalles 30 elever årligen utbildas i tre kurser, vilket skulle motsvara ett anslagsbehov av 12 000 kronor.

Vad härefter vidkommer instruktörerna i vissa grenar av lanthushåll— ningen, av oss benämnda specialinstruktörer, torde det vara onödigt att för dem kräva en sådan allsidig instruktörsutbildning som den nyss behand- lade. Detta torde även vara olämpligt så tillvida som därigenom specia— liseringen inom det särskilda ämnesområdet skulle försvåras samt kräva ytterligare utbildning jämte därmed förenade kostnader. Det synes oss därför nödigt att för dessa specialinstruktörer uppställa andra utbildnings- föreskrifter. . Ett för alla dessa specialinstruktörer gemensamt anställningsvillkor bör vara flerårig, väl vitsordad praktik inom det område av lanthushållningen, som är ifråga. . För nu ifrågavarande befattningar synes, med nedan nämnt undantag,

böra först och främst krävas genomgången kurs vid lantbruks- eller lant- mannaskola. Det kunde synas som om detta villkor icke städse borde upp- ställas, men då det är synnerligen nödvändigt att även dessa specialinstruk- törer hava god uppfattning om lantbruket och dess möjligheter samt att de icke i sin verksamhet stå främmande för lantbefolkningens allmänna för- hållanden, hava vi ansett detta villkor icke böra eftergivas. Kursen kan emellertid vara på nedan angivet sätt specialiserad.

Vad specialutbildningen beträffar anse vi, att kurser, anordnade i nära överensstämmelse med den förut i detta betänkande omförmälda kursen i fjäderfäskötsel vid Hammenhögs lantmannaskola, kunna med iakttagande av en för ändamålet särskilt avpassad undervisningsplan vara särdeles lämp- liga. Denna kurs var anordnad såsom en specialiserad huvudkurs jämte fortsättningskurs vid själva skolan samt pågick alltså minst 220 arbets- dagar, motsvarande ungefär 36 veckor. Jämväl för andra utbildnings- grenar, exempelvis trädgårdsskötsel, synes denna kurstyp lämplig. Den— samma motsvarar också i avseende å utbildningstidens längd vad vi före- slagit beträffande de allmänna instruktörerna, när för dem lantmannaskolas huvudkurs och den särskilda utbildningskursen sammanräknas.

Även andra kursformer av ungefär samma utbildningsvärde torde dock kunna komma i betraktande. Det synes därför vara tillräckligt att före- skriva, att vederbörande specialkurs skall vara av lantbruksstyrelsen ut- _ tryckligen godkänd såsom instruktörsutbildningskurs i det avseende, varom » i varje fall är fråga. Sådana korta kurser i beteskultur, som förut om.- förmälts, böra icke kunna godkännas för kompetens till instruktörsbe- fattning.

Det nyss antydda undantaget från kravet på genomgången lantmanna- . eller lantbruksskola gäller kvinnliga instruktörer. För dem synes det lämp- '. ligt att föreskriva jämte flerårig god praktik —— genomgåendet av ' en på det ifrågavarande ämnet specialiserad längre kurs vid lanthushålls- skola, omfattande minst 275 dagar eller sålunda ungefär 39 veckor. Vid en sådan kurs böra deltagarna få särdeles god inblick i förhållandena på landsbygden och särskilt i lanthemmens skötsel.

Då vi förutsatt, att specialutbildningen sålunda skall iregel ske vid kurser, vilka erhålla statsunderstöd i annan ordning, torde åtminstone tills- vidare något särskilt anslag för specialutbildningskurser icke erfordras.

Såsom bidrag till vandringsrättarnas avlönande anvisar riksdagen årligt anslag på extra stat. För innevarande budgetår uppgår anslaget till 114 000 kronor, motsvarande bidrag till 76 vandringsrättare. För budget- året 1930—1931 har beviljats anslag å 120000 kronor till 80 vandrings- rättare. Anslaget är av bestämt anslags natur. Då vi äro livligt över- tygade om att antalet instruktörer enbart av den kategori, som motsvarar de nuvarande vandringsrättarna, behöver ökas, och då härtill kommer, att vi förordat statsbidrag för anställande av specialinstruktörer samt att bi-

drag från detta anslag må utgå även till kvinnliga instruktörer, anse vi, att det erforderliga antalet instruktörer nu icke bör beräknas lägre än 100. Även detta antal torde komma att inom kort visa sig för lågt. Efter ett grundanslag av 2 000 kronor till varje skulle härtill åtgå 200 000 kronor. Härtill komma ålderstillägg. Dessa låta sig svårligen exakt beräkna. Men då flertalet instruktörer torde innehaft sin tjänst jämförelsevis kort tid, synes det tillräckligt att beräkna ett ålderstillägg för 40 instruktörer och två dylika tillägg för 10 instruktörer, vadan medelsbehovet härtill skulle bliva 18 000 kronor. Inalles skulle alltså behövas att anslaget höjdes till 218 000 kronor. Anslagets natur här på grund av ålderstilläggens oberäk- nelighet förändras till förslagsanslag liksom anslaget till jordbrukskonsu- lenter. På samma sätt som för dessa bör årligen det maximiantal instruk- törer, till vilka statsbidrag må utgå, fixeras av riksdagen. Detta antal bör naturligtvis göras beroende av framställningar från hushållningssällskapen om bidrag till anställande av ifrågavarande befattningshavare.

Det må slutligen framhållas, att vi icke anse att behovet av undervisare med sådana uppgifter, som vi nu angivit, bör överallt och uteslutande till- godoses genom sådana jämförelsevis fast anställda befattningshavare som de nu ifrågavarande instruktörerna. Ganska ofta kräves dylik instruk- tionsverksamhet blott under en del av året och är sålunda säsongarbete. Även av andra skäl kan inågon ort sagda verksamhet befinnas böra ordnas på annat sätt. Något hinder häremot bör naturligtvis ej möta, men hushållningssällskapen böra då, liksom hittills. av sina övriga tillgångar bestrida kostnaderna härför. Vårt förslag innebär blott att bereda säll- skapen ökad möjlighet att för helt år anställa instruktörer av nu ifråga- varande slag, i den omfattning sådana må krävas.

Förslag till Kungörelse

angående statsbidrag för avlönande av instruktörer i lanthushållning.

1 ©. Instruktör, varom i denna kungörelse är fråga, skall vara anställd i hushållningssällskaps tjänst. Instruktörens verksamhet kan avse antingen lanthushållningen i allmänhet eller ock viss särskild gren av densamma (specialinstruktör). Denna kungörelse gäller såväl manliga som kvinnliga instruktörer.

2 9.

Till avlönande av instruktör kan hushållningssällskap erhålla statsbidrag. Dylikt bidrag, som beviljas för tillhopa högst det antal instruktörer, för vilket riksdagen anvisat anslag, utgår för varje med årligen dels 2 000 kro- nor såsom grundlön och dels det belopp, som jämlikt 7 © tillkommer honom såsom ålderstillägg.

Såsom villkor för statsbidrags erhållande gäller, att övriga utgifter för instruktörens anställande och verksamhet bekostas av landsting, hushållnings- sällskap eller eljest samt att ifråga om instruktörens verksamhet de i 3— 13 åå härefter meddelade bestämmelser lända till efterrättelse.

3 9.

För att kunna anställas såsom instruktör i lanthushållning i allmänhet erfordras att äga flerårig, väl vitsordad praktik i jordbruk samt att hava genomgått lantbruks- eller lantmannaskolkurs ävensom av staten anordnad kurs för utbildande av sådana instruktörer.

4 5. För att kunna anställas såsom instruktör iviss gren av lanthushållningen (specialinstruktör) erfordras att äga flerårig, väl vitsordad praktik inom den gren därav, som är ifråga, samt att hava genomgått antingen allmän lant- bruks- eller lantmannaskolkurs jämte sådan speciell utbildningskurs, vilken blivit av lantbruksstyrelsen för ändamålet godkänd, eller ock å det ifråga- varande ämnet specialiserad och av lantbruksstyrelsen för ändamålet god- känd vare sig längre kurs eller såväl huvudkurs som fortsättningskurs vid lantmannaskola eller, beträffande kvinnliga instruktörer, längre kurs vid lanthushållsskola.

5 $. Instruktör skall vara anställd med minst sex månaders ömsesidig upp- sågningstid. Anställning såsom instruktör frånträdes den 31 oktober, därest icke annorledes överenskommes.

6 ©. Instruktör skall åtnjuta minst grundlön med det i 2 © omförmälda belopp jämte ålderstillägg enligt 7 t.

7 5. Instruktör är berättigad till tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor, och gäller ifråga om dem följande: 1) Tidpunkten för första förhöjningen inträder efter fem år, under villkor att instruktö— ren under mer än fyra femtedelar av den anställningstid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin tjänst, dock att

härvid icke må föras honom till last den tid han åtnjutit tjänstledighet för att uppehålla befattning i statens tjänst eller fullgöra annat offentligt upp- drag eller för fullgörande av värnplikt,

för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för tredje förhöjningen efter än ytterligare fem år, ävenledes på samma villkor,

under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre avlöningen ej må tillträdas förr än vid början av kalender— året näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd.

2) För åtnjutande av ålderstillägg äger instruktör tillgodoräkna Sig den tid, varunder han efter den 1 januari 1921 oavbrutet innehaft motsvarande eller högre, med statsbidrag avlönad befattning hos hushållningssällskap.

3) Instruktör, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande av ålders— tillägg, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt gällande pensionsbestämmelser är skyldig att avgå från tjänsten, må icke tillträda samma. förhöjning.

4) Ålderstillägg utbetalas månadsvis i efterskott av det hushållningssäll- skap, till vilket för sådant ändamål statsunderstöd utanordnats, även där vederbörande befattningshavare under kalenderåret erhållit anställning hos annat hushållningssällskap, såvitt han å sin där innehavda befatt— ning äger åtnjuta ålderstillägg.

5) Ålderstillägg utgår till och med den månad, varunder instruktör upp- hört att innehava anställning, för vilken ålderstillägg må av honom åt- njutas.

Så.

Å lantbruksstyrelsen ankommer att besluta i frågor om instruktörs upp— flyttning i högre lönegrad.

Ansökan om sådan uppflyttning skall, åtföljd av de handlingar, som av lantbruksstyrelsen må i sådant hänseende föreskrivas, av vederbörande instruktör inlämnas till hushållningssällskapets förvaltningsutskott före den 15 november året innan ålderstillägget skall tillträdas, och åligger det hushållningssällskapet att med eget yttrande insända ansökningshandlin- garna till lantbruksstyrelsen före den 1 december.

Sedan lantbruksstyrelsen fattat beslut i anledning av ansökningen, skall styrelsen snarast möjligt därom underrätta vederbörande hushållningssäll- skap, som har att om beslutet lämna sökanden meddelande.

96.

1 mom. Instruktör, som erhåller tjänstledighet på grund av sjukdom, äger behålla samtliga honom tillkommande avlöningsförmåner med av— drag för ett belopp, motsvarande en tredjedel av den med befattningen förenade kontanta minimigrundlönen, vilket belopp utgår till vikarien.

2 mom. Instruktör, som erhållit tjänstledighet för uppehållande av be- fattning i statens tjänst eller för fullgörande av annat offentligt uppdrag, äger behålla högst samma avlöning som i 1 mom. sägs; ankommande det på lantbruksstyrelsen att för varje särskilt fall bestämma, i vad mån den tjänstledige skall av sin kontanta grundlön avstå mer än i nämnda mo- ment föreskrivits.

3 mm. Åtnjuter instruktör tjänstledighet av annan anledning än i 1 och 2 mom. sägs, skall han avstå två tredjedelar av den med befattningen förenade kontanta minimigrundlönen.

10 5.

Instruktör må ej innehava annan avlönad befattning hos hushållnings- sällskapet. Ej heller må instruktör utan tillstånd av hushållningssällska- pets förvaltningsutskott samt lantbruksstyrelsen innehava annan stadig- varande anställning.

11 &.

Instruktör är skyldig att vara delägare i statens pensionsanstalt samt vara underkastad de bestämmelser, som äro eller varda meddelade i regle- mentet för samma anstalt.

12 å.

Instruktör åligger att lämna jordbrukare, i synnerhet mindre sådana, råd och anvisningar beträffande jordbrukets och husdjursskötselns bedrivande eller beträffande den speciella gren av lanthushållningen, för vilken han är anställd, samt därvid genom praktisk handledning av förekommande arbeten visa, huru dessa bäst utföras.

Instruktörs verksamhet skall vara ledd och övervakad av inom hushåll- ningssällskapets område anställd konsulent.

De närmare bestämmelserna om instruktörs verksamhet meddelas av hushållningssällskapet i särskild instruktion.

13. ©.

Instruktör må icke av jordbrukare, han besöker, mottaganågon ersätt— ning.

14 %.

Till Kungl. Maj:t ställd ansökning om bidrag av statsmedel till grund- lön åt instruktör skall av hushållningssällskap ingivas till lantbrukssty- relsen före utgången av december månad året före det, för vilket bidraget sökes, och skall vid ansökningen fogas bevis, att utgifter för instruktörs anställande och verksamhet, utöver vad som utgår av statsmedel till

524 grund-lön och ålderstillägg, komma att under det år, för vilket statsbidrag sökes, bekostas av landsting, hushållningssällskap eller eljest.

Lantbruksstyrelsen har att före den 1 nästpåföljande mars med eget utlåtande överlämna de inkomna ansökningshandlingarna till Kungl. Maj:t.

15 %.

Av Kungl. Maj:t beviljat statsbidrag till grundlön åt instruktör även- som av lantbruksstyrelsen beviljade ålderstillägg utbetalas av statskont toret till vederbörande hushållningssällskap i den mån Sällskapet genom intyg från lantbrukssstyrelsen styrker sig äga rätt uppbära dylikt stats- bidrag.

16 %.

Hushållningssällskapens förvaltningsutskott skola före utgången av mars månad varje år till lantbruksstyrelsen insända berättelse enligt av denna styrelse fastställt formulär över instruktörs verksamhet under det nästföregående året.

17 &.

Lantbruksstyrelsen må äga medgiva, att statsbidrag må utgå för sådan instruktör, som vid tiden för denna kungörelses ikraftträdande är anställd i hushållningssällskaps tjänst, även om de i 3 och 4 åå stadgade kompe- tensvillkor icke av honom uppfyllas.

Hemkonsulenter.

För tillgodoseende av de vid jordbruket och lanthushållen sysselsatta kvinnornas behov av undervisning har under senare år en del hushåll- ningssällskap anställt kvinnliga undervisare, vanligen benämnda hem- konsulenter. Då det vid den pågående utredningen ansetts vara av in- tresse att få klarlagt, i vilken utsträckning detta skett, ävensom hur nämnda konsulenters verksamhet är ordnad, har till förvaltningsutskot— ten riktats följande frågor: »Finnas kvinnliga konsulenter (hemkonsu- lenter) anställda i hushållningssällskapets tjänst? I så fall, vilka be- stämmelser gälla för deras tjänstgöring och avlöning m. m.?»

De sålunda framställda frågorna hava i yttrandet från Älvsborgs läns norra del lämnats obesvarade. Fyra hushållningssällskap —— Uppsala, Östergötlands, Jönköpings och Malmöhus läns —- hava enligt lämnade upp- gifter vardera en kvinnlig konsulent anställd. Från de båda nordligaste länen meddelas 'i resp. yttranden, att sällskapet i Västerbottens län anställt

två kvinnliga trädgårdsinstruktörer samt att i Norrbottens län två hem- konsulenter äro anställda hos hushållningssällskapet. Övriga förvalt— ningsutskott hava meddelat, att resp. hushållningssällskap för närvarande icke har någon kvinnlig konsulent anställd i sin tjänst.

Åtskilliga av sistnämnda förvaltningsutskott hava i sina svar angivit orsaken till att sällskapet icke har någon sådan konsulent anställd samt framhållit vissa synpunkter, vilka för belysande av frågan om sådana konsulenters anställning och användning torde böra anföras.

Sålunda framhålles från Kronobergs län, att hushållningssällskapet skulle i sin undervisningsverksamhet ha god användning för en hemkonsulent. Och från Got— lands län anföres, att någon kvinnlig konsulent är ännu ej anställd, naturligtvis av ekonomiska skäl. Önskvärt vore få en duglig sådan, framför allt för den för länet så viktiga fjiiderfäskötseln. Förutsättningen är dock, att hjälp härtill kan erhållas från staten antingen i form av särskilt anslag för ändamålet eller genom ökning av hushållningssällskapets allmänna anslag. Även förvaltningsutskottet 1 Kristian— stads län anser, att det vore i högsta grad önskvärt, om sällskapet kunde anställa en kvinnlig konsulent, enär den rent kvinnliga undervisningen, vilken måste anses vara synnerligen viktig, ej kan bedrivas i nämnvärd omfattning utan sådan kon— sulent. För anställande av kvinnlig konsulent är särskilt statsbidrag nödvändigt.

Förvaltningsutskottet i Skaraborgs län anför, att i betraktande av det kvinnliga arbetets synnerliga betydelse vid skötseln av ett mindre jordbruk ville det synas nog så angeläget, att hemkonsulenter kunde anställas inom varje hushållningssällskap, men härför erfordrades givetvis, att staten anvisade medel till deras avlönande. Till en viss grad kunde måhända hemkonsulentfrågan lösas på så sätt, att lärarinnorna vid lanthushållsskolorna under ferierna engagerades för konsulentverksamhet. Även utskottet i Örebro län, som meddelar, att sällskapet på grund av brist på medel ej kunnat anställa någon hemkonsulent, anser, att dessa konsulenter hava en mycket stor uppgift att fylla och att det sålunda vore högeligen önskvärt, om staten kunde lämna bidrag till deras avlöning.

Från Västmanlands län anföres, att sällskapet ej har någon kvinnlig konsulent, men förvaltningsutskottet är fullt förvissat därom, att en .dylik befattningshavare skulle hava en stor uppgift att fylla i länet, och skulle sällskapet helt visst icke tveka att gå in för anställandet av en sådan, om blott sällskapet förfogade över erforderliga medel för en dylik åtgärd. Även i yttrandet från Kopparbergs län framhålles, att det vore önskvärt, att statsbidrag bleve anvisat i och för anställandet av kvinnliga konsulenter.

I Gävleborgs län finnes, enligt vad förvaltningsutskottet meddelar, ingen kvinn- lig konsulent inom länet, men medel ha anvisats för att i samverkan med Interna- tional Education Board kunna anställa en konsulent för den igångsatta ungdoms— rörelsen.

I yttrandet från Västernorrlands län anföres, att inga kvinnliga konsulenter fin- nas anställda i hushållningssällskapets tjänst, utan denna verksamhet handhaves av landstinget. Då sällskapet är mest skickat att utöva målsmanskapet jämväl för denna verksamhet, vore det säkerligen bäst få densamma överflyttad till sällskapet. (Länsmejerskan Anna Kroon utövar särskilt på husdjursskötselns område sådan un- dervisningsverksamhet, som tangerar en hemkonsulents.) För detta läns vidkom— mande skulle hemkonsulenter få ett betydelsefullt arbetsfält med att vara vederbö- rande länsträdgårdsmästare behjälpliga, dels att undervisa i köksväxtodling samt dels medverka vid trädgårdskurser. Hushållningssällskapet har under åren 1909_1917 haft en särskild kvinnlig konsulent anställd, vilken såsom specialuppdrag haft dels

att lämna förutnämnda undervisning på trädgårdsskötselns område, dels att under- visa i fjäderfäskötsel. Av ekonomiska orsaker såg sig emellertid hushållningssäll— skapet nödsakat att tillsvidare icke återbesätta denna befattning.

Förvaltningsutskottet i Jämlands län meddelar, att för några är sedan fanns an— ställd en s. k. resemejerska, som undervisade i mjölkning och mjölkhantering. Då hon slutade, ansåg sig sällskapet av ekonomiska skäl nödsakat att indraga befatt- ningen. En hemkonsulent skulle otvivelaktigt kunna utföra ett gagnande arbete och vara behövlig. Hittills har sällskapets ekonomi ej tillåtit anställande av en dylik befattningshavare.

Såsom redan nämnts, hava inalles sex hushållningssällskap anställt kvinnliga undervisare. Rörande dessas tjänstgöring och avlöning m. m. hava resp. sällskaps förvaltningsutskott med anledning av därom fram— ställd förfrågan lämnat vissa uppgifter, i några fall genom avskrifter av instruktion för och kontrakt med vederbörande. AV dessa framgår bl. a., att avlöningsförmånerna för ifrågavarande konsulenter äro följande:

Uppsala län: grundlön 2 000 kronor samt 3 ålderstillägg a 300 kronor efter resp. 3, 6 och 9 års tjänstgöring;

Östergötlands län: befattningen tillsatt på förordnande, grundlön 2000 kronor samt 10 procent dyrtidstillägg därå;

Jönköpings län: grundlön 2400 kronor samt 3 ålderstillägg a 250 kronor efter resp. 3, 6 och 9 års tjänstgöring;

Malmöhus län: grundlön 1600 kronor jämte tre ålderstillägg a 300 kronor efter resp. 5, 10 och 15 års tjänstgöring;

Västerbottens län (trädgårdsinstruktris): grundlön 1 500 kronor jämte 3 ålders- tillägg ä 250 kronor efter resp. 3, 6 och 9 års tjänstgöring, vartill för närvarande kommer dyrtidstillägg;

Norrbottens län: grundlön 2 500 kronor jämte 3 ålderstillägg å 250 kronor efter resp. 3, 6 och 9 års tjänstgöring.

Till dessa löneförmåner komma resekostnads- och traktamentsersättning enligt för resp. sällskap närmare angivna grunder. I ett par län utgår förhöjt trakta- mente, då föredrag hålles.

Angående bestämmelser för ifrågavarande konsulenters tjänstgöring m. m. hän- visas i yttrandena från Uppsala, Östergötlands, Malmöhus och Norrbottens län till bifogade avskrifter av för resp. konsulenter utfärdad instruktion. Från Västerbot- tens län meddelas, att de anställda trädgårdsinstruktriserna tillhandagå med biträde vid anläggande av köksträdgårdar och planteringar, undervisa i trädgårdsproduk- ternas tillagning och användning samt hålla konserverings- och husmoderskurser. I samband därmed framhåller förvaltningsutskottet, att statsbidrag bör ställas till hushållningssällskapens förfogande för anställande av hemkonsulenter. Sådana böra äga samma kompetens som lärarinnor vid lanthushållsskolor.

Förvaltningsutskottet i Uppsala län framhåller, att hemkonsulentens verksamhet är högt skattad av lantbefolkningen. Statsbidrag för avlönande av sådan anses där- för vara önskvärt. Från Östergötlands län meddelas, att den anställda hemkon- sulenten dels handhaft de uppgifter, som vanligen åligga sådan, dels också tjänst- gjort som fjäderfäkonsulent. Denna kombination av arbetsuppgifterna har, enligt yttrandet, onekligen varit till stor fördel i flera avseenden och icke minst med hän- syn till nödvändigheten av att till sällskapets förfogande står en person, som kan undervisa i den för det mindre jordbruket så betydelsefulla fjäderfäskötseln. Att hushållningssällskapet, såsom av ovanstående uppgifter framgår, icke anställt hem- konsulenter som ordinarie, beror helt och hållet på att sällskapets ekonomiska ställ-

ning icke tillåtit detsamma att binda sig för de utgifter, som erfordras härför. Med hänsyn till den utomordentligt stora betydelsen av att hemkonsulenter finnas an- ställda i hushållningssällskapens tjänst, anser sig förvaltningsutskottet böra fram- hålla önskvärdheten av att statsbidrag efter i stort sett motsvarande grunder, som gälla för avlönande av jordbrukskonsulent och vandringsrättare, måtte utgå jämväl till avlönande av hemkonsulenter.

Från Norrbottens län meddelas, att hushållningssällskapet, såsom redan om- nämnts, har två hemkonsulenter, därav en finsktalande, anställda. På detta om- råde skulle, framhålles det, ha erfordrats ökad arbetskraft, men har hushållnings- sällskapet med nuvarande resurser icke kunnat tillmötesgå anspråken härpå. Det synes utskottet som en brist i statens åtgärder för det mindre jordbrukets höjande, att undervisningen för småbrukarkvinnorna intager en så underordnad ställning jämfört med övriga åtgärder i detta syfte. Det torde dock vara allom välbekant, att lanthushållningens resultat hos de mindre jordbrukarna i mycket hög, för att ej säga övervägande grad är beroende av dessa kvinnors förmåga att fylla sin upp- gift. Man ser otaliga exempel på hurusom en duktig och skicklig jordbrukares ansträngningar äro förgäves, där hans kvinna icke fyller måttet, liksom att ganska medelmåttiga jordbrukare hava framgång i sina strävanden, där de ha för sitt kall lämpliga och dugliga kvinnor vid sin sida. Med kännedom om detta borde små— bruksundervisningen inriktas på att medelst kvinnliga undervisare höja småbru— karkvinnornas kvalitativa nivå. Ökade statsbidrag till avlönande av dylika kvinn- liga undervisare, hemkonsulenter, eller ökat allmänt bidrag till hushållningssällska- pen för att dessa skola kunna upptaga denna undervisning på sitt program, borde därför vara en viktig angelägenhet. Med hushållningssällskapets nuvarande resur- ser låter detta sig icke göra.

Vi hava från Sveriges husmodersföreningars riksförbund mottagit en skrivelse, vari förbundet meddelar, att detsamma ämnar under den när— maste framtiden inrikta sitt arbete på bildande av husmodersföreningar på landsbygden och att förbundet vid detta sitt arbete för landsbygdens , husmödrar är i hög grad beroende av hemkonsulents stöd. Då emeller- tid ett flertal län saknar hemkonsulent, anhåller förbundet, att vi måtte medverka till åstadkommande av statsbidrag till hushållningssällskap för anställande av sådan konsulent.

Vi finna för vår del de uttalanden, för vilka vi nu redogjort, utvisa, att '; ett verkligt behov förefinnes av kvinnliga undervisar-e i lanthushållning eller särskilda grenar därav, kanske framför allt inom det område som är kvinnans huvudsakliga, nämligen hemvård och husligt arbete med allt vad därtill hör. Det ovan återgivna uttalandet från Norrbotten synes på ett fullt riktigt sätt ådagalägga den mycket stora betydelsen av en dylik undervisning. Även om lanthushållsskolornas lärarinnor må kunna i ökad omfattning användas för detta ändamål, lärer det, bl. a. på grund av att dessa lärarinnor under en stor del av året äro upptagna av sin skol- verksamhet, icke kunna påräknas, att behovet blir enbart på detta sätt fyllt. , Det synes erforderligt, att åtminstone i viss begränsad omfattning särskild , personal tages i anspråk för ändamålet. Den bör givetvis vara anställd i hushållningssällskapens tjänst.

Utredningens yttrande.

528 De ovan omförmälda i Västerbottens län anställda kvinnliga undervisar— na hava kallats trädgårdsinstruktriser. Såväl denna benämning som vissa av ovan refererade uttalanden från förvaltningsutskotten häntyda på att ifrågavarande kvinnliga undervisare äro av två slag. I den mån de ifråga om kompetens, verksamhet, avlöning m. m. äro närmast jäm— förliga med sådana kvinnliga instruktörer, som behandlats i näst föregå— ende avdelning av detta betänkande, böra de hänföras till nämnda grupp befattningshavare samt hushållningssällskapen kunna från därtill avsett anslag erhålla statsbidrag till deras avlönande, ifall de därför stadgade villkoren uppfyllas. Med »hemkonsulent» torde emellertid i allmänhet avses en kvinnlig undervisare med högre utbildning och kompetens-. Det torde böra av henne krävas, att hon genomgått lanthushållningssemiuarium och alltså har samma kompetens som en lärarinna i lanthushållsskola. Det torde just vara av sådana väl utbildade kvinnliga konsulenter, som behovet på lands— bygden är särskilt framträdande. En dylik grundlig och god utbildning torde också krävas för att på detta ömtåliga område kunna uppträda med förtroendeingivande sakkunskap. Minst lika viktigt är emellertid, att" konsulenten äger de rätta personliga egenskaperna för sitt grannlaga värv.

Om en sådan hemkonsulent alltså bör hava samma kompetens som en lanthushållslärarinna, torde hon också böra i avlöningsavseende närmast jämföras med en sådan. Då hemkonsulentens verksamhet uppenbarligen bör omfatta helt år, kan jämförelsen endast ske med en sådan lärarinna, som är anställd vid skolan så lång tid, att återstoden av året kan betrak— tas såsom normala ferier. Detta är fallet när lärarinnan är an- ställd antingen vid tre kortare kurser eller vid två huvudkurser, i bägge fallen enligt vårt förslag upptagande 330 dagar. Vi hava för sådan lära- rinna föreslagit avlöning av 2 400 resp. 2500 kronor. Härtill kommer fri bostad eller ersättning därför med minst 300 kronor.

Vi anse det emellertid icke från statens synpunkt omedelbart erforder— ligt att kräva, att åt dessa hemkonsulenter beredes ordinarie ställning med ålderstillägg och pensionsrätt. Denna kategori av befattningar är för närvarande stadd i utveckling, och det synes ur nämnda synpunkt till— räekligt att anse densamma tillsvidare hava naturen av arvodestjänster. Härför talar även, att befattningarna torde i stor utsträckning få karaktä— ren av övergångstjänster samt även i övrigt bliva föremål för ganska stark omsättning av innehavare. Vid sådant förhållande synes man vid utmätandet av minimiarvodena kunna bortse från lärarinnornas nyss- nämnda förmån av fri bostad och överlåta åt hushållningssällskapen att, om de så önska, bereda hemkonsulenterna nämnda förmån. Det synes tillräckligt, att minimiarvodet bestämmes till 2 500 kronor samt att staten bidrager till varje dylik konsulent med minimiarvodets belopp. Övriga kostnader för hennes verksamhet Såsom resekostnader rn. m. böra bestri- das av vederbörande hushållningssällskap eller i annan ordning.

Genom en sådan anordning är icke åsyftat att förhindra sällskapen att ge hemkonsulenterna fastare anställning. Några av de redan anställda äro sålunda tillförsäkrade ålderstillägg. En sådan anordning må, kunna fortfarande äga rum, men detta bör bli hushållningssällskapens ensak. I sådant fall böra dessa tjänster vederbörligen regleras och anmälas för in— träde i statens pensionsanstalt."

Såsom villkor för statsbidrag bör uppställas, att konsulenten har ovan angivna kompetens, att hon erhåller årsarvode å minst 2500 kronor, att hushållningssällskapet bestrider samtliga övriga kostnader för hennes anställande och verksamhet, att hennes verksamhet bedrives enligt av hus- hållningssällskapet utfärdad instruktion samt att sällskapet årligen av- giver berättelse däröver till lantbruksstyrelsen.

Till en början synes statsbidrag icke behöva anvisas till fler än tio hem- konsulenter och anslaget alltså bestämmas till 25 000 kronor.

Vi bifoga förslag till kungörelse angående statsbidrag till avlönande av hemkonsulenter. '

Förslag till Kungörelse

angående statsbidrag till avlönande av hemkonsulenter.

lå.

Hemkonsulent, varom i denna kungörelse är fråga, skall vara anställd i hushållningssällskaps tjänst.

2å.

Till avlönande av hemkonsulenter kan hushållningssällskap erhålla statsbidrag med 2 500 kronor till var och en för år räknat, i den mån an- slagna medel därtill lämna tillgång, under villkor

dels att hemkonsulents kontanta arvode utgör minst 2500 kronor, dels att den avlöning utöver minimiarvodet, som må kunna finnas på— kallad, ävensom rese- och traktamentsersättning bestridas av landsting, hushållningssällskap eller eljest,

dels ock att bestämmelserna i 3—4 M härefter lända till efterrättelse.

åå.

För att kunna anställas såsom hemkonsulent erfordras att innehava be- hörighet såsom ordinarie lärarinna vid lanthushållsskola.

4å.

Hemkonsulent åligger att på lämpligt sätt lämna husmödrarna på lands- bygden, i synnerhet i mindre jordbrukarhem, råd och anvisningar angåen- de hemmets vård och husligt arbete i övrigt samt angående sådana yttre göromål i lanthushållning, som lämpligen utföras av kvinnor.

De närmare bestämmelserna om hemkonsulents verksamhet meddelas av hushållningssällskapet i särskild instruktion, som meddelas lantbruks- styrelsen.

åå.

Till Kungl. Maj:t ställd ansökning om bidrag av statsmedel till avlönande av hemkonsulent skall av hushållningssällskap insändas till lantbruks— styrelsen före utgången av december månad året näst före det, för vilket bidrag sökes, och skall vid ansökningshandlingarna fogas bevis att de för hemkonsulents anställande och verksamhet utöver statsbidraget er— forderliga medel komma att under det år, för vilket statsbidrag sökes, be- kostas av landsting, hushållningssällskap eller eljest.

Lantbruksstyrelsen har att före den 1 nästpåföljande mars med eget ut- låtande till Kungl. Maj:t överlämna de inkomna ansökningshandlingarna.

Gå.

Av Kungl. Maj:t beviljat statsbidrag [utbetalas av statskontoret till vederbörande hushållningssällskap i den mån sällskapet genom intyg från lantbruksstyrelsen styrker sig vara berättigat att uppbära dylikt stats- bidrag.

7å.

Hushållningssällskaps förvaltningsutskott skall före utgången av mars månad varje år till lantbruksstyrelsen insända berättelse enligt av lant— bruksstyrelsen fastställt formulär över hemkonsulents verksamhet under nästföregående år.

Den lägre mejeriundervisningen.

Det kan ifrågasättas, huruvida den lägre mejeriundervisningen faller under det oss givna uppdraget. I det betänkande, som avgavs av 1907 års kommitté för ordnande av den lägre lantbruksundervisningen, berör— des icke mejeriundervisningen. Vid ett gemensamt sammanträde med den s. k. jordbruksutredningen har emellertid från dess sida uttryckts önskan, att vi måtte till utredning företaga även frågan om denna under— visnings lämpliga anordning. Det har därvid framhållits, att erforderlig tillgång på tillräckligt fackutbildad personal vore av största betydelse samt ett nödvändigt villkor för mejerirörelsens utveckling och för åstad— kommandet av en god kvalitet hos mejeriprodukterna, vilket särskilt för exporten av sådana produkter vore utslagsgivande. Det har tillika gjorts gällande, att de nuvarande anordningarna i undervisningsavseende syn- tes giva anledning till vissa erinringar. För vår del hava vi ansett det vara ur lantbrukets synpunkt synnerligen angeläget att förädlingen av mjölken, som är en av det svenska lantbrukets allra viktigaste alster, sker i mejerierna på ett så sakkunnigt och ekonomiskt förmånligt sätt som möjligt samt att de framställda produkterna äro av framstående beskaffenhet och därför böra kunna betinga goda priser. Detta bör näm- ligen i sin tur återverka på det pris, som kan betalas till lantmännen för mjölken. Härtill kommer, att en mycket stor del av landets mejerier äro andelsmejerier eller eljest ägas av lantmän. Mejeriskötseln och me- jeriundervisningen hava alltså ett mycket intimt samband med lantbru- ket och lantbruksundervisningen. Med hänsyn till nu anförda omstän- digheter hava vi medtagit ifrågavarande undervisning i vårt utrednings- arbete.

Vi hava i detta ämne haft överläggningar med professorn i mejerikemi m. 111. vid Alnarp L. G. Thomé samt statskonsulenten i mejerihushållning E. Carlberg.

Till belysande av mjölkproduktionens och mejerihanteringens omfatt— ning samt deras betydelse för vår nationalhushållning torde först några ur den officiella statistiken hämtade uppgifter böra här återgivas.

Antalet kor i Sverige utgjorde år 1890 1 579000 samt hade ökats år 1900 till 1765 000 och år 1910 till 1861 000. På grund av kristiden hade antalet är 1920 sjunkit till 1739 000 men steg därefter ånyo och uppgick år 1927, det sista år för vilket uppgifter föreligga, till 1865 000.

Om den genomsnittliga mjölkmängden pr ko och år för hela landet uppskattas till c:a 2200 kg, kan den totala mjölkmängden år 1927 anslås till omkring 4 100 000 ton mjölk. Efter ett medelpris av 12 öre pr kg blir värdet härav ungefär 500 miljoner kronor.

Antalet mejerier och den i mejerierna invägda möjlkmängden utgjorde:

Andels— Övriga Summa Mjölkmängd

mejerier mejerier ton 1890 ........................ —— —— 1 562 506 000 1900 ........................ 430 1 258 1 688 842 000 1910 ........................ 550 866 1 416 1149 000 1920' ........................ 565 914 1 479 968 000 1925 ........................ 673 975 1 648 1 441 000 1926 ........................ 683 972 1 655 1 635 000 1927 ........................ 682 966 1 648 1 751 030

Härav framgår bl. a., att av den härovan för år 1927 beräknade totala mjölkmängden i landet ungefär 43 procent gått genom mejerierna.

Av den år 1927 i samtliga mejerier invägda mjölken kommo 1243 000 ton på andelsmejerierna och 508000 ton på övriga mejerier. I medeltal kom alltså på varje andelsmejeri 1823 000 kg och på varje annat mejeri 526 000 kg, vilket visar, att de förra i genomsnitt voro mer än tre gånger så stora som de senare. Inalles funnos 52 mejerier med en mjölkmängd av mer än 5 000 000 kg, varav 44 voro andelsmejerier.

Över mejeriernas tillverkning av smör och ost (utom mesost) lämnas följande sammanställning.

Smör Värde Ost Värde

ton 1 000 kr. ton 1 000 kr. 1890 ................ 16 093 -— 6 594 —— 1900 ............... 26 114 7 436 —— 1910 ................ 32 938 —— 10 136 —— 1920 ................ 19 465 110122 14469 42 511 1925 ................ 31 998 106 536 19 356 28 084 1926 ................ 38 485 112190 21 526 30 025 1927 ................ 42 040 122 885 23 203 32 856

Sammanlagda Värdet av vid mejerierna erhållna produkter, inberäknat försåld konsumtionsmjölk, grädde m. m., uppgick år 1927 till 264 miljo—

ner kronor. Den är 1927 vid mejerierna anställda personalen fördelade sig sålunda:

Föreståndare Övrig personal Summa .. kvin- Meje- Mejer- Maski- .. kvin- .. kvin- man . . man man nor nster skor mster nor nor

Andelsmejerier 364 38 265 550 303 897 729 1 829 1 317 Ovrigamejerier 269 30 384 619 215 367 501 1 235 1 150

Summa 633 68 649 1 169 518 1 264 1 230 3 064 2 467

De personalgrupper, som för vår utredning äro av största betydelsen, äro påtagligen föreståndare, mejerister och mejerskor. Gruppen föreståndare innesluter emellertid olikartade element, nämligen dels fackutbildad per- sonal och dels personer utan dylik utbildning, såsom föreningsordförande eller andra lantmän, vilka icke handhava själva mejeridriften. Huru många i de nu nämnda grupperna, som erhållit verklig fackutbildning i mejeriskola, kan icke angivas men det är antagligt, att detta antal är knappt en tredjedel av hela antalet i dessa grupper. De såsom »övrig personal» rubricerade utgöras nästan helt och hållet av arbetspersonal och kunna vid vår utredning lämnas å sido.

Mejeriundervisningen har sedan länge åtnjutit understöd från statens sida. Statsbidrag till inrättande av mejeriskolor anvisades första gången av rikets ständer år 1858. Sedan ökade anslag småningom beviljats och tillika medgivits, att medlen finge användas till mejerielevers undervi— sande vid enskilda mejerier, anordnades undervisningen i form av s. k. mejeristationer. Kursen var tvåårig, fördelad på första och andra årets stationer. Reglemente för dylika stationer, vilka voro avsedda uteslu- tande för kvinnor, fastställdes av lantbruksstyrelsen den 11 april 1890. Därjämte har från och med år 1893 vid Alnarp meddelats lägre meje- riundervisning, dels för manliga elever i en med institutets egna medel underhållen kurs och dels för kvinnliga elever i en mejeriskola, vilken först underhölls av Malmöhus läns hushållningssällskap men till vilken Kungl. Maj:t från och med år 1916 anvisade särskilt statsbidrag, tills den nedlades år 1921. Slutligen har från och med år 1896 en enskild mejeri- skola funnits vid Åtvidaberg, avsedd för såväl manliga som kvinnliga elever.

Den 9 januari 1914 anmodade dåvarande chefen för jordbruksdeparte— mentet lantbruksstyrelsen att verkställa utredning och avgiva yttrande, huruvida den lägre mejeriundervisningen i landet vore med hänsyn till tidens krav och förhållandena i landets olika delar anordnad på tillfreds— ställande sätt. Sedan lantbruksstyrelsen bemyndigats att för utrednin- gens verkställande anlita särskilda sakkunniga, tillkallade styrelsen nu- mera landshövdingen Gr. Sederholm, professorerna L. F. Rosengren och Nils Hansson samt statskonsulenten i mejerihushållning G. Liljhagen. Dessa personer avgåvo den 30 juni 1915 utlåtande och förslag i ämnet av följande huvudsakliga innehåll.

Den manliga mejeriskolan vid Alnarp borde bibehållas och utvidgas till att kunna mottaga ett 30-tal elever. Ifall detta antal framdeles bleve otillräckligt för landets behov, borde ytterligare en skola upprättas och då helst i mellersta Sverige. Alnarps-skolan borde göras mera fristående från övriga undervisningsanstalter vid institutet och hava egen föreståndare men ändock stå under högsta ledning av institutets styrelse och dess rektor. För inträde skulle fordras bl. a. en ålder av 21 är, god folkskolebildning och minst två års väl vitsordad mejeripraktik. Även kvinnor borde få mottagas. Elev skulle erlägga viss avgift för undervisning, bostad

Mejeriskolan ' vid Al'n arp

m. m. samt betala för kosten enligt styrelsens bestämmande. Kursen skulle vara ettårig. Den teoretiska undervisningen beräknades omfatta 622 lärotimmar med i medeltal två timmar var söckendag. _

Special- och repetitionskurser för inom mejeriyrket redan praktiserande personer borde anordnas såväl vid denna skola som å andra lämpliga ställen i landet. Fyra kurser om året borde anordnas.

De sakkunnigas förslag innefattade icke någonting beträffande mejeriskolan vid Åtvidaberg.

Beträffande utbildningen av mejerskor anmärktcs mot anordningen med mejeri- stationer förnämligast, att den teoretiska undervisningen vore otillräcklig och borde meddelas av en vid skolan bosatt, fullt fackutbildad lärare, vilken då också bleve i tillfälle att dag för dag följa den praktiska undervisningen. I detta syfte borde lämpligt antal av andra årets mejeristationer ombildas till mejeriskolor för kvin- nor. Då elevantalet i varje skola ej borde överstiga 8 a 10, borde minst sju skolor upprättas för att kunna årligen utbilda 50 a 60 elever, vilket antal dittills visat sig kunna fylla behovet. Skolorna borde förläggas till lämpliga enskilda mejerier. Lärotiden borde vara ett år och omfatta omkring 390 teoretiska lärotimmar med minst en timme dagligen. För inträde som elev borde fordras minst två års väl vitsordad mejeripraktik. För att tillräckligt antal kompetenta elever skulle er- hållas även från mellersta och norra Sverige, borde ettåriga förbildningskurser an- ordnas genom avtal mellan lantbruksstyrelsen samt välskötta och tidsenliga meje- rier. För tillträde till dessa kurser borde krävas ettårig praktik. Mejeriskolorna kunde lämpligen förläggas till lantbruksskolor och mejeriskolans huvudlärare få använd- ning såsom lärare även vid sådan skola. Ifall mejeriskola måste förläggas till mejeri, där andra skolor icke funnes, kunde man tänka sig, att länets mejerikonsulent vore bosatt vid skolan och övertoge undervisningen i de egentliga fackämnena. Denna anordning skulle bli till fördel både för eleverna och för konsulenten. I övrigt bor- de undervisningen bestridas av extra lärare, exempelvis ortens folkskollärare, även- som instruktionsmejerskan och maskinisten. Av de föreslagna sju skolorna borde en förläggas till Skåne, tre i de mellansvenska provinserna och tre i Norrland.

Vid den manliga mejeriskolan vid Alnarp borde inrättas minst 10 stipendier, varav 5 för obemedlade och 5 för mindre bemedlade elever. Stipendiebeloppen före- slogos lika med dem, som då utgingo till elever vid lantmannaskolor. Vid envar av de ovan omförmälda special- och repetitionskurserna borde finnas tillfällen till fem stipendier a 50 kronor. De kvinnliga mejeriskolornas elever borde kunna er- hålla stipendier enligt samma grunder som lantbruksskolornas elever.

Under det att bemälda sakkunnigas utlåtande var föremål för hand- läggning i lantbruksstyrelsen, utfärdades den 20 juni 1918 förnyade stad— gar för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp (nr 406), vilka ännu gälla. I dessa stadgar förekomma vissa bestämmelser även om mejeri- skolan. Sålunda f—öreskrives i 1 5, att med institutet är förenad en lägre mejeriskola, avsedd att utbilda mejerister såväl genom teoretisk under— visning som genom praktisk övning i deras yrke. Enligt 2 6 omfattar undervisningen vid den lägre mejeriskolan ett år. Enligt 3 % utgöras läroämnena vid nämnda skola av kemiens och fysikens allmännaste grun- der, mejerilära, husdjurslära utom hästskötsel, husdjurens hälso— och sjukvårdslära, ångmaskinslära och husbyggnadsläras allmännaste grun- der. Vid konsulentkursens mejerilinje och vid den lägre mejeriskolan skola enligt 13 © finnas platser för tillsammans 12 ordinarie elever, därav

2 frielever. Enligt 15 och 16 % fordras för inträde vid mejeriskolan att hava uppnått minst 18 års ålder, att hava med goda vitsord genomgått folkskola eller äga däremot svarande kunskaper samt att hava minst ett är allvarligt deltagit i alla vid ett mejeri förefallande göromål. Betalan- de elever i mejeriskolan erlägga enligt 18 % för undervisning och bostad årligen 50 kronor. För kosthåll m. m. erlägga betalande elever därjämte de avgifter, som för varje år bestämmas av institutets styrelse. Frielev erhåller kostnadsfritt samtliga dessa förmåner. Professorn i mejeritek- nik och mejerihushållning är tillika mejeriföreståndare. Institutets sty— relse utfärdar närmare bestämmelser rörande undervisningen. Vissa för institutet i allmänhet meddelade stadganden torde vara tillämpliga jäm— väl å den lägre mejeriskolan.

Då lantbruksstyrelsen den 25 oktober 1920 underställde frågan om den lägre mejeriundervisningen Kungl. Maj:ts prövning, anförde styrelsen att, enär omorganisationen av den manliga undervisningen vore beroen- de av då ännu icke utförd tillbyggnad av mejeri— och bostadsbyggnader vid Alnarp, frågan i denna del måste tillsvidare anstå. Icke heller sedan dess har någon dylik omorganisation ägt rum.

Beträffande den lägre mejeriskolan vid Alnarp hava vi inhämtat föl- jande närmare uppgifter. Förutom i de uti stadgarna upptagna läro— ämnena har sedan flera år undervisning meddelats även i handelslära samt i svenska och räkning åt de elever, som behövt detta. Undervis- ningsämnena hava upptagit ungefär följande antal lektio—nstimmar:

Fysik, kemi, hakteriologi 75 Mejerilära ............................................................................ 155 Ilusdjurslära (utom hästskötsel) ........................................ 20 Hälso— och sjukvårdslära 10 Ångpanne— och ångmaskinslåra ....................................... 25 Husbyggnadslära och ritning .......................................... 25 llandelslära ..................................................................... 35 Mejeribokhålleri ................................................................ 65 Svenska och räkning ........................................................ 85

495

Övningsämnena hava upptagit följande antal dagar:

Mejeriarbeten . 310 Smörprovning .................................................................... Arbeten i ko- och svinstall

Lärare hava varit institutets vederbörande professorer, varjämte lära— ren i husbyggnadslära undervisat i detta ämne och ritning, kamreraren undervisat i bokhålleri, biträdande lärare handhaft undervisningen i han— delslära ävensom i svenska och räkning samt ladugårdsföreståndaren lett övningarna i ko- och svinstall.

Mejeriskolo-r färg kvinnor och elev— mejerier.

Exkursioner hava företagits till mejerier i skolans närhet. Antalet elever har under senare år varit 25. Sista läsåret var elever- nas medelålder 27 år. Deras praktiktid varierade mellan 4 och 9 år. Av- giften för kursen är 900 kronor. Härför erhålles kost, bostad med enkla möbler, värme och ljus, nödig städning och läkarvård.

Eleverna hava i regel omedelbart efter kursens avslutning erhållit platser såsom föreståndare för mindre mejerier, förste mejerister, smör— och ostmejerister eller mjölkbedömare.

Beträffande den lägre mejeriundervisningen för kvinnor framlade där— emot lantbruksstyrelsen i sin skrivelse den 25 oktober 1920 förslag. I vä- sentliga delar biträdde lantbruksstyrelsen de sakkunnigas förslag, dock under betonande att vid mejeriskolorna kravet på praktisk färdighet i mejeriyrket icke finge stå tillbaka för den teoretiska undervisningen och att fördenskull timplanen för sistnämnda undervisning måste reduceras. I vissa avseenden kunde emellertid lantbruksstyrelsen icke instämma i de sakkunnigas förslag.

Förslaget om förbildningskurser för inträde i mejeriskolorna avstyrk- tes av närmare angivna skäl.

Förslaget att huvudläraren vid mejeriskola skulle vara boende vid skolan syntes ej kunna förverkligas annat än i undantagsfall. Vid före— tagen undersökning hade nämligen befunnits, att tillgång till härför er- forderliga bostadsutrymmen saknades vid nästan alla mejerier på lan— det. Det vore otänkbart, att någon mejeriinnehavare skulle vilja förbinda sig till att för ändamålet uppföra nybyggnad. Uppställandet av ifråga- varande villkor skulle dessutom alltför mycket fördyra den tilltänkta or- ganisationen.

De flesta mejeriskolor syntes komma att förläggas till privata mejerier och hela ansvaret borde läggas på dessas innehavare. Såsom föreståndare för skolan borde mejeriinnehavaren vara skyldig mottaga visst antal fri— elever. Lantbruksstyrelsen borde även bestämma de betalande elever- nas avgift. Föreståndaren skulle vidare anställa instruktionsmejerska, hålla lämpliga undervisningslokaler och mejeriinventarier, bekosta läkar- vård och skjutsar åt eleverna m. m. Härför borde han erhålla en ersätt— ning av 2000 kronor i ett för allt. Till skolans huvudlärare borde utgå fast lön med 800 kronor samt, därest han ej vore boende vid skolan, 300 kronor till ersättning för resor samt för kost och bostad under vistelsen vid skolan. Till timlärare beräknades 1000 kronor. Inalles beräknade lantbruksstyrelsen sålunda kostnaderna för en skola till 4100 kronor och för sju skolor till 28700 kronor. Härtill komme kostnaden för elevsti— pendier, förslagsvis beräknade till 6300 kronor, så att hela anslagsbelop— pet bleve 35000 kronor årligen.

Då departementschefen den 7 januari 1921 anmälde detta ärende, an- förde han, att det syntes kunna dragas i tvivelsmål, huruvida alla de av

lantbruksstyrelsen förordade ändringarna i de sakkunnigas förslag vore ägnade att från organisations- och undervisningssynpunkt utgöra förbätt- ringar. Han ansåge sig dock böra upptaga lantbruksstyrelsens förslag, vilket i varje fall innebure avsevärda framsteg vid jämförelse med de då rådande förhållandena samt för statskassan skulle vara ej ens hälften så kostsamt som sakkunnig-förslaget enligt dåvarande prisläge beräknats bliva. Därest erfarenheten skulle visa, att ändringar och ytterligare ut— vecklingar av de föreslagna lägre mejeriskolorna framdeles vore påkal— lade, borde sådant kunna genomföras utan större svårighet. Samtliga elever borde erhålla fri kost och bostad vid skolan såsom ersättning för sitt praktiska arbete.

J ordbruksutskottet tillstyrkte förslaget men uttalade betänkligheter på grund av befarad svårighet att särskilt inom Vissa delar av Norrland och mellersta Sverige erhålla elever med tillräcklig föregående utbild- ning. Utskottet uttalade den förvissningen att, därest det skulle visa sig möta svårigheter att på sätt i Kungl. Maj:ts framställning förutsattes åvägabringa den erforderliga fö1-utbildningen, lantbruksstyrelsen icke skulle underlåta att föreslå Kungl. Maj:t vidtagande av de åtgärder som funnes påkallade. Kungl. Maj:t torde icke sakna nödiga medel till så- dana åtgärders vidtagande.

Riksdagen biföll utskottets hemställan och anvisade för ändamålet ett ordinarie anslag av 35000 kronor. Genom beslut vid 1922 års riksdag överfördes anslagsposten till understöd åt elever vid dessa skolor till det allmänna anslaget för understöd åt elever vid lägre lantbruksundervis- ningsanstalter, och anslaget till mejeriskolorna sänktes till 29000 kronor.

Vid 1929 års riksdag medgavs, att reseersättningen åt huvudlärarna vid Flarkens och Nederkalix mejeriskolor finge höjas till 600 kronor. Någon anslagsökning behövde ej härav föranledas på grund av förefintlig reser- vation å anslaget.

Den 30 juni 1921 utfärdade Kungl. Maj:t reglemente för mejeriskolor för kvinnor (nr 509), vilket ännu gäller. Enligt detta skall mejeriskola förläggas till välskött, tidsenligt anordnat mejeri. Högst sju skolor må inrättas. Lantbruksstyrelsen fattar beslut härom med iakttagande att skolorna fördelas på olika delar av landet. Inalles böra vid skolorna finnas platser för minst 42 frielever och 14 betalande elever. Varje kurs är ettårig med början 24 oktober. Den teoretiska undervisningen omfat— tar: svenska språket, räkning, naturkunnighet, mejerilära, byggnadslära, maskinlära och bokföring. De praktiska övningarna skola omfatta regel- bundna turer i 1) undersökning av mjölk, 2) syrning av grädde och be— redning av smör, 3) beredning av olika ostsorter och lagring av ost, 4) undersökning och bedömning av ost och smör, 5) skötande av ångpanna, ångmaskin och övriga mejerimaskiner samt, i den mån så lämpligen kan ske, deltagande i reparation och underhåll av mejerilokaler, maskiner och

redskap. För inträde såsom elev fordras bl. a. en ålder av 19 år, goda vitsord om genomgången folkskolekurs, samt minst två års väl vitsordad mejeripraktik. Vid antagning av elever lämnas företräde åt sökande, vilken uppnått mogen ålder och äger särdeles god praktik samt företer intyg om förvärvade grundläggande kunskaper; dock skola såsom ele- ver i första hand mottagas sökande som genomgått av lantbruksstyrelsen anordnad kurs för mejerielever- och av nämnda styrelse blivit hänvisade till viss mejeriskola. Frielev skall erhålla fri undervisning, kost och möblerad bostad m. m. Betalande elev erlägger avgift, vars storlek bestämmes av lantbruksstyrelsen, men är i övrigt likställd med frielev. Avgiften lär pläga bestämmas så låg att den knappt motsvarar kostens värde. Elev må ej under lärotiden användas till annat arbete än sådant som kan befordra det ändamål, för vilket hon vistas vid skolan. Till mjölkning må elev icke användas. Elev är skyldig att vid behov i tur deltaga i göromål för det gemensamma skolhushållet. Skolans styrelse utgöres av fem ledamöter, varav en ordförande utsedd av lantbrukssty- relsen, tre ledamöter utsedda av hushållningssällskapets förvaltningsut- skott, ävensom skolans föreståndare. Därest mejeriskola är förlagd till lantbruksskola, fungerar denna skolas styrelse som styrelse även för me- jeriskolan. Föreståndare antages av skolstyrelsen efter samråd med stats- konsulenten i mejerihushållning under iakttagande att, därest skolan är förlagd till privat mejeri, dettas innehavare skall förordnas, om han är villig därtill och kompetent. Vid skolan skall finnas en huvudlärare, som av lantbruksstyrelsen förklarats kompetent därtill. Föreståndaren må kunna antagas till lärare. Därjämte skall finnas en instruktionsme- jerska, som med goda betyg genomgått mejeriskola samt av statskonsu— lenten godkänts såsom instruktionsmejerska.

Såsom jordbruksutskottet år 1921 antagit, befanns det nästan genast erforderligt att anordna särskild förutbildning för inträde vid mejeri— skola. Härigenom tillkommo de 5. k. elevmejerierna, till vilka Kungl. Maj:t årligen anvisat statsanslag från det under nionde huvudtiteln upp— förda ordinarie reservationsanslaget till befrämjande i allmänhet av jord- bruk och lantmannanäringar. Anslaget, som för läsåret 1929—1930 ut— gör inalles 8100 kronor, utgår såsom statsbidrag dels till kursens före- ståndare med 150 kronor för varje elev och dels såsom understöd till obe— medlad elev med högst 120 kronor och till mindre bemedlad elev med högst 60 kronor för kurs.

För dessa elevmejerier har lantbruksstyrelsen den 8 september 1922 fastställt reglemente. Enligt detta antager lantbruksstyrelsen i mån av behov enskilt, välskött och tidsenligt mejeri till elevmejeri samt utser styrelse. Föreståndaren skall vara boende vid mejeriet och öva närmaste tillsyn över verksamheten. Elever antagas av mejeriets styrelse. För inträde fordras bl. a. 18 års ålder samt goda vitsord om genomgången full— ständig folkskolekurs eller därmed jämförliga kunskaper. Vid antagning av

elever skall särskild hänsyn tagas till den tid, elev förut må hava deltagit i mejeriarbete. Kursen börjar 24 oktober och är ettårig. Elev erhåller avgiftsfritt undervisning, bostad och kost. Den teoretiska undervisnin- gen omfattar: svenska språket, räkning, välskrivning och förande av me- jerijournal. De praktiska övningarna utgöras av regelbundna turer i mejeriet, innefattande renhållning och mejeriinventariernas skötsel och vård, mjölkens invägning och separering, syrning av grädde och bered— ning av smör samt beredning och lagring av ost. För att meddela prak— tisk undervisning vid dylikt elevmejeri fordras att vara förklarad därtill kompetent av statskonsulenten i mejerihushållning. Elev, som med nöj- aktiga vitsord genomgått kursen och förklarats för yrket lämplig, blir av lantbruksstyrelsen tilldelad plats vid mejeriskola.

De nuvarande sju mejeriskolorna äro förlagda vid Oppeby i Söder- manlands län, Bjärka-Säby i Östergötlands län, Ljungbyholm i Kalmar län, Blomberg i Skaraborgs län, Ange i Jämtlands län, Flarken i Väster- bottens län och Nederksalix i Norrbottens län. Elevantalet utgjorde år 1928 inalles endast 45, växlande mellan 5 vid Oppeby och 8 vid Bjärka- Säby, 43 voro frielever och 2 betalande elever. 30 elever kommo från det egna länet och 15 från andra län. Den invägda mjölken var störst vid Ljungbyholm, nämligen c:a 3220 000 kg. Vid Oppeby var den 1720 000 kg, vid Bjärka—Säby 1200 000 kg och vid Nederkalix 1 055000 kg. Vid de tre övriga mejerierna var mjölkmängden jämförelsevis liten, nämligen vid Änge 703000, vid Blomberg 655000 och vid Flarken 603000 kg. Vid Ljungbyholm bedrevs huvudsakligen smörtillverkning. Vid Oppeby och Bjärka-Säby synas smör- och osttillverkningen varit ungefär lika stora. Vid Blomberg och de norrländska mejerierna bedrevs huvudsakligen ost- tillverkning, varvid vid Änge förekom en avsevärd tillverkning av mes- ost. Den teoretiska nndervisningen har omfattat 350 a 390 timmar, där— av 75—97 timmar i svenska språket, 75—92 timmar i räkning, 30—52 tim- mar i naturkunnighet, 80—90 timmar i mejerilära, 20—30 timmar i ma— skin— och byggnadslära samt 70—80 timmar i bokföring.

Elevmejerierna voro år 1928 fjorton, varav tre i vartdera av Söder- manlands och Östergötlands län samt två i vart och ett av Skara- borgs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Det faller i ögonen, att inga elevmejerier inrättats inom andra län än dem, där mejeriskola finnes, och att icke heller inom Kalmar län elevmejerier anordnats. Hela antalet elever var 30 och av dessa voro endast 9 från andra län än det, där elevmejeriet var beläget. Även denna omständighet bidrager att framhäva den starka lokaliseringen av denna undervisning. Den inväg- da mjölken vid dessa elevmejerier var mycket växlande. Den största mängden — 6200 000 kg uppvisar Bankeberg i Östergötland. Två me- jerier hade mellan 4 och 5 miljoner kg, ett mellan 3 och 4 miljoner kg, ett mellan 2 och 3 miljoner kg, två mellan 1 och 2 miljoner kg och sju under 1 miljon kg, därav det minsta ej mer än 168000 kg. I Söderman-

M almömötets förslag ang. elevutbild ” ingen.

land och Östergötland synas smör och osttillverkningen hava bedrivits i ungefär lika stor omfattning, varemot i Skaraborgs län och Norrland även vid dessa mejerier osttillverkningen varit vida övervägande.

Vad slutligen beträffar mejeriskolan vid Åtvidaberg är dess kurs halv- årig. Denna skola är helt privat samt åtnjuter icke statsunderstöd och är icke underkastad någon statskontroll.

Under det att vårt utredningsarbete ännu icke hunnit beröra den lägre mejeriundervisningen, kom frågan härom under hösten 1929 i visst av- seende under diskussion och utredning genom för frågan intresserade. På inbjudan av Malmöhus läns mejeriidkarförening sammanträdde den 16 september 1929 i Sockholm representanter för nämnda förening, mjölk- centralen i Stockholm samt nio andra större mejeriföreningar eller mejeri- företag för dryftande av vissa mejeriväsendet berörande frågor. Därvid kom även elevutbildningen på tal och de närvarande uppdrogo åt en kommitté att verkställa utredning och avgiva förslag rörande densamma. Frågan behandlades vidare vid sammanträde i Malmö den 25 oktober 1929 av kommitterade jämte med dem adjungerade personer. De därvid närvarande voro professorerna Thomé och Rosengren samt t. f. profes- sorn Samuelsson, Alnarp, direktörerna Jacobsson, Malmö, Eriksson, Ny- köping, och Edman, Örebro, disponenten Johansson, Eksjö, konsulenter- na Hultman, Malmö, och Larell, Kristianstad, samt agronomen Danils, Åtvidaberg. Vid sammanträdet antogs enhälligt ett av förenämnda kom— mitterade uppgjort förslag till >>Ordningsregler för utbildning av mejeri— elever med betygsformulär», vilket förslag skulle ingivas till lantbruks— styrelsen. Då detta förslag synes vara av stort värde, anse vi oss här böra återgiva detsamma, dock med uteslutande av formulären. Förslaget är av följande lydelse:

gi.

Sökande till mejeriskola skall hava genomgått en ordnad elevutbildningskurs.

& 2. Utbildningstiden skall vara för inträde i mejeriskola för män: 1 provår samt 3 års elevutbildning; för inträde i mejeriskola för kvinnor: 1 provår samt 2 års elevutbildning.

% 3. Under provåret skall eleven deltaga i alla i mejeriet förekommande arbeten och får därvid visa, om han (hon) är lämplig för vidare utbildning i facket.

% 4. För tillträde till provåret fordras: intyg om uppnådd ålder av 18 år, god frejd, läkarintyg om god hälsa och stark kroppsbyggnad,

goda vitsord om genomgången fullständig folkskolekurs eller därmed jämför- liga kunskaper. Provåret kan genomgås på vilket välskött mejeri som helst.

& 5. Sedan elev genomgått provåret och av mejeriföreståndaren erhållit intyg om lämplighet för fortsatt utbildning, är han (hon) kompetent att påbörja den egent- liga elevutbildningen.

% 6.

Elevutbildningeu ställes länsvis under närmaste ledning av en mejerinämnd. Denna utgöres av

I en representant för länets mejeriidkarförening, II en representant för länets mejeristförening,

III länets mejerikonsulent. Skulle mejerikonsulenten eller någon av de nämnda korporationerna saknas inom länet, utser hushållningssällskapet de bristande ledamöterna.

% 7. Elevutbildningen sker i därtill utsedda elevmejerier. Elevmejeri, som skall vara välskött, tidsenligt utrustat mejeri, utses av lantbruksstyrelsen efter förslag av me- jerinåmnd.

& 8.

Ansökan till elevplats inlämnas till mejeriets föreståndare. Elev antages av me— jerinämnd på förslag av mejeriföreståndaren. Då utbildningen i allmänhet icke slutföres på ett enda mejeri, har mejerinämnd vid elevs förflyttning till nytt me- jeri att se till, att utbildningen blir fullt allsidig.

Q 9.

Elevutbildningen avser att ge eleven dels praktisk färdighet inom mejeriyrket, dels vissa teoretiska kunskaper.

Den praktiska utbildningen omfattar alla i ett mejeri förekommande arbeten med ungefär lika tid på de tre huvudområdena:

ångpanne- och maskinskötsel, smörtillverkning och osttillverkning, varvid arbetet gärna kan uppdelas i kortare turer, helst dock icke kortare än en månad. Naturligtvis bör eleven även hava övning i sådana arbeten som rengö- ringsarbete, mjölkens invägning och bedömning, bokföring etc.

Den teoretiska undervisningen omfattar dels förklaringar över arbetena i ett me- jeri i anslutning till någon kortfattad lärobok, dels, om det är av behovet påkallat, undervisning i svenska språket (rättskrivning) och räkning (de fyra räknesätten med hela tal, decimalbråk och vanliga bråk).

% 10.

Elev skall som ersättning för sitt arbete erhålla av mejeriet, där han (hon) är anställd, kost och logi samt dessutom kontant lön, bestämd efter förhållandena i orten samt med hänsyn tagen till att elevtiden är en utbildningstid.

% 11.

Då elev slutar sin tjänstgöring år ett elevmejeri, erhåller han (hon) betyg av me- jeriets föreståndare enligt formulär I.

Sedan elev avslutat hela sin elevutbildning, skall mejerinäumden inom det län, där han (hon) senast tjänstgjort, med ledning av de av elevmejerierms förestån— dare utfärdade betygen, lämna honom (henne) betyg över den avslutade elevutbild- ningen enligt formulär II.

5 13.

Elevmejeri är underkastat den inspektion, varom lantbruksstyrelsen nå förordna.

Inhämtade För att utröna åsikterna inom sådana kretsar, som kunde förväntas (nätägare hava erfarenhet om den nuvarande lägre mejeriundervisningen samt in— mejeriunder- tresse av att densamma vore på ett tillfredsställande sätt organiserad, ”Winge”- hava vi uppgjort ett frågeformulär, som vi tillställt ordföranden i all— männa svenska mejeristföreningen, ordförandena i ett antal mejerist- och mejeriföreningar, samtliga mejerikonsulenter, svenska smörprovningarna, ordföranden i Sveriges smörexportfirmors förening, föreståndarna för mejeriskolorna vid Alnarp och Åtvidaberg och för samtliga mejeriskolor för kvinnor ävensom några för frågan speciellt intresserade personer. Vi hava på dessa frågor erhållit ett stort antal svar.

På de framställda frågorna avgavs vid förenämnda sammanträde i Malmö den 25 oktober 1929 av de därvid närvarande personerna ett ge- mensamt sammanfattande svar av följande lydelse:

»Det antal manliga mejerister, som årligen utgår från Alnarp och Åtvidaberg (c:a 40), synes svara mot nuvarande behov, men behovet kommer sannolikt att något ökas. Kursen vid Åtvidaberg är endast halvårig; minimitiden för en någor- lunda fullständig mejeriskolutbildning måste emellertid sättas till ett år, Vilket är kurstiden vid Alnarp. Staten bör därför utom mejeriskolan vid Alnarp Upprätta ännu en sådan skola, som förlägges till mellersta Sverige. Skäl tala för att för- läggningsplatsen blir Ultuna, då därigenom vinnes fördelen att institutet (högsko- lan) får lärare och demonstrationsmaterial för undervisningen i mjälkhiiähållning och mejeriskolan kan från institutet få lärare i vissa biämnen.

De manliga mejerielevernas förutbildning före inträdet i mejeriskolan är f. n. icke ordnad på något sätt; mötet förordar kommitterades *förslag till ordnings- regler”. _ Beträffande själva skolutbildningen anser mötet den nuvarande kombi- nationen av teoretisk och praktisk utbildning alltjämt böra bibehållas; mot den nuvarande kursens omfattning och innehåll vid mejeriskolan vid Alnarp synes inga väsentliga anmärkningar kunna göras.

De kvinnliga mejeristernas utbildning är f. n. icke tillfredsställande. Elevtiden är för kort; den bör ordnas i överensstämmelse med kommitterades ”förslag till ordningsregler”. __ De kvinnliga mejeriskolorna äro icke så ordnade, att man kan vänta att av dem erhålla något gott resultat. Huvudläraren är icke boende vid sko— lan, kommer dit då och då och håller några lektioner; han kan under sådana för- hållanden icke leda elevernas utbildning på samma sätt som om han följde deras dagliga arbete. Att vid var och en av de förefintliga sju kvinnliga mejeriskolorna anställa en kvalificerad huvudlärare, som omhänderhade elevernas såväl praktiska som teoretiska utbildning inom mejeriskötseln, skulle bliva för dyrbart. Mötet anser

därför, att man måste frångå det nuvarande systemet med många små skolor och övergå till ett mindre antal större skolor. F. 11. utexamineras årligen 650—70 mejerskor. o-ch detta antal synes fylla behovet. För deras utbildning skulle be- hövas tre SktOlOI', som borde förläggas en i södra, en i mellersta och en i norra Sverige. De böra ordnas vid tidsenligt inredda mejerier med så mångsidig produk- tion som möjligt; vid val av mejeri bör hänsyn även tagas till möjligheten att få biträdande läirare. Huvudläraren skall vara ledare av mejeriet. Skolorna höra i övrigt i huvudsak ordnas i överensstämmelse med de manliga skolorna.»

I detta uttalande har svenska smörprovningarnas styrelse instämt, dock med vissa detaljanmärkningar, som närmare framgå av följande uttalanden:

»Beträffannde % 2 anser styrelsen, att elevtiden för kvinnliga elever bör göras lika med dem för manliga elever.

Beträffand-e & 6 har styrelsen ansett, att hushållningssällskapens förvaltningsut- skott böra uttse sådan nämnd. Där sådana korporationer, som förmälas i I och II av nämnda paragraf, finnas, synas de däremot böra äga att avgiva förslag till representanter i sådan nämnd.

Beträffande & 7. Såsom villkor torde även böra föreskrivas, att till elevmejeri endast bör uttses sådant mejeri, där personalen direkt anskaffas och avlönas av me- jeriföretaget och ej genom åtageu entreprenad av mejeriföreståndaren tillhanda— hålles.

Beträffande % 9. Elevmejeri bör vara så utrustat, att särskilt mindre bibliotek med tillgång till kortfattade läroböcker och tidskrifter finnes, och bör sådant biblio- tek vara förenat med läs— och skrivrum för eleverna.

Den teoretiskt fackliga undervisningen bör givetvis meddelas av mejeriförestån- darcn. Övrig undervisning synes böra meddelas av annan person med erforderlig pedagogisk utbildning.

Till bestridande av kostnaderna härför synas elevmejerierna böra erhålla anslag av statsmedel.

För inträde vid mejeriskolor för sökande elever bör fordras inträdesprövning, så till allenast sådana personer vinna inträde, vilka i alla avseenden äga tillräck- liga förutsättningar för att kunna tillgodogöra sig undervisningen.

Vid Skalan bör förekomma såväl praktisk som teoretisk undervisning. Första halvåret torde, såsom nu är fallet, den praktiska undervisningen kunna bedrivas jämsides med den teoretiska. Under senare halvåret torde tiden däremot uteslu- tande böra anslås för teoretisk undervisning, i vilken jämväl bör ingå kurs i drifts- och arbetsledning samt ekonomisering av mejeridrift.

Styrelsen vill slutligen understryka förslaget om två mejeriskolor för manliga elever, varav en bör förläggas till Alnarp och en till Ultuna, samt av tre skolor för kvinnliga elever, varav en för vardera södra, mellersta och norra Sverige.»

Med anledning av det från Malmömötet framställda förslaget om för- läggning av en mejeriskola för män till Ultuna har yttranden begärts från styrelsen för detta institut. Detta yttrande är av följande lydelse:

»För Ultuna lantbruksinstitut skulle upprättandet av en sådan undervisningsan- stalt innebära en ej oväsentlig fördel, då ett modernt utrustat mejeri på platsen skulle kunna utnyttjas för demonstrationer i samband med undervisningen i meje— rilära för institutets elever.

Å. andra sidan skulle emellertid en sådan anläggning ej utan betydliga kostna— der kunm åvägabringas, då den nuvarande mejeribyggnaden ej är för ett sådant ändamål användbar, utan en ny mejeribyggnad måste uppföras och utrustas med

erforderliga maskiner, vartill kommer behovet av undervisnings- och bostadsut- rymmen, vilket allt skulle kräva ett ganska stort engångsanslag för anläggningen. En viss svårighet torde under nuvarande förhållanden också vara förbunden med anskaffandet av lärarkrafter för mejeriskolan.

Ytterligare kan anföras, att den mjölk, som skulle erfordras för undervisnings- mejeriets drift, måste komma att ställa sig synnerligen dyr. Ultuna egendom har nämligen f. n. synnerligen förmånliga avsättningsbetingelser för den producerade mjölken, bortåt 400 000 liter pr år, varav en ej obetydlig del direkt försäljes till konsumenter och återstoden levereras till Uppsala mejeri. Skulle egendomen erhålla samma pris från undervisningsmejeriet som nu kan uppnås, måste således detta räkna med dryga inköpskostnader; skulle däremot egendomen lämna mjölken till lägre pris än det, som nu erhålles, komme den att åsamkas en årlig förlust av 6 000 ä 8 000 kronor.

Om emellertid vid en förläggning av den blivande lantbrukshögskolan till Ul- tuna även den högre mejeriundervisningen kommer att ingå som ett led i denna, och således åtgärder för ordnande av praktisk undervisning för eleverna vid denna avdelning måste vidtagas, torde däremot intet hinder möta för att jämsides med högskolekursen även anordnas en lägre kurs.»

Vid institutsstyrelsens yttrande var fogad en P. M. från Ultuna egen— doms förvaltare E. Sjögren, vari anföres, att det för närvarande vid Ul- tuna befintliga mejeriet under en längre följd av år använts endast så— som uppsamlingsplats för mjölk från de till Ultuna hörande gårdarna samt till distributionslokal för denna mjölk. Någon mejeridrift hade icke förekommit och kunde icke anordnas i dessa lokaler utan genomgri- pande ändringsarbeten. Av mjölkproduktionen såldes nu c:a 12 procent i småflaskor till ett jämförelsevis högt pris, och denna försäljning ten— derade att starkt ökas. Denna förmån kunde egendomen icke tänkas av- säga sig. För ren mejeridrift kunde därför för den närmaste framtiden beräknas blott 600 a 800 liter mjölk pr dag från egna ladugårdar. Leve— rans av mjölk från egendomar i trakten vore icke utesluten, men det syntes komma att medföra svårigheter att lämna dessa eventuella leve- rantörer samma pris och förmåner, som de kunde uppnå vid det stora och välskötta Uppsala mejeri, där de nu lämnade sin mjölk.

Av de inkomna svaren på de framställda frågorna inhämtas i övrigt huvudsakligen följande.

Beträffande utbildningen av manliga mejerister hade frågats: 1) Kunna befintliga anstalter för utbildande av manliga mejerister anses vara tillräckliga för att fylla behovet av dylik personal? Om så icke är förhållandet, Vilka åtgärder höra från det allmännas sida vid— tagas för avhjälpandet av denna brist?

2) Om plats behöver beredas för utbildning av ett ökat antal manliga mejerister, bör ej en statsunderstödd skola för ändamålet förläggas till lämplig plats i mellersta Sverige?

3) Är den nuvarande utbildningen av mejerister lämpligt ordnad eller anses ändringar motiverade i något av följande avseenden: a) den prak- tiska utbildningen: elevtidens längd; elevtidens fördelning på mejerier

av olika slag; kontroll över den praktiska elevutbildningen (elevmeje— rier); 13) den teoretiska utbildningen: kombination av teoretisk och prak— tisk utbildning; den teoretiska kursens omfattning och innehåll.

Några svar på den första frågan gå ut på att nu befintliga manliga mejeriskolor äro tillräckliga. I dessa svar har jämväl skolan vid Åtvidaberg tagits i beräkning, varvid från vissa håll förutsatts att denna skola skulle omorganiseras och få stats- understöd. De flesta uttalandena ge emellertid uttryck för den åsikten, att nu— varande anstalter icke fylla behovet. Ett sådant uttalande innehåller: »Centrali- seringen av mejerihanteringen, stordriften och den maskinella utrustningen kräva mera manlig personal än vad som förut varit fallet. Organisationen bland meje- riarbetarna framkallar större. behov av skolad personal på de viktigare och mera ansvarskännande arbetena.» Direktör Fredricson vid Bjärka-Säby och mejerikon- sulenten S. Ljunggren anföra i ett gemensamt yttrande, att det syntes sannolikt att en koncentration av mejeridriften till större mejerier komme att framdeles med- föra ett ökat behov av mejerister med fullständig mejeriskolutbildning. Ett annat uttalande lyder: »Då på grund av vår mejerihanterings utveckling maskiner av olika slag börja spela allt större roll och för ernående av bättre organisation vore det önskvärt, att ledningen vid alla större och medelstora mejerier handhades av grundligt utbildade manliga mejerister.» Det framhålles också att de nyutbildade mejeristerna äro efterfrågade och erhålla platser som mjölkbedömare vid de i allt större utsträckning förekommande mjölkbedömningsföreningarna.

Det vida övervägande antalet svar förorda inrättandet av en statsunderstödd manlig skola i mellersta Sverige. Beträffande platsen föreslås från flera håll Öre- bro eller Uppsala. Mejerikonsulenten i Skaraborgs län anser, att skolan bör för— läggas till lämplig plats i detta län.

Om nödvändigheten av skärpta bestämmelser rörande elevutbildningen, vilken beröres i frågan 3) a), råder en enstämmig uppfattning. I avseende å de skärpta reglernas innehåll förekomma skiljaktigheter. De flesta uttalanden förorda en elevtid av fyra år, men även tre, fem och sex år föreslås. Från vissa håll föreslås, att det första året bör vara ett mera allmänt provår och de senare åren tillbringas vid särskilt utsedda och kontrollerade elevmejerier. Vissa förslag förorda, att härav ett är bör ägnas åt maskinskötsel, minst ett år åt smörberedning och minst ett år åt ostberedning. Från andra håll uttalas mera allmänt, att elevtidens fördel— ning å olika slag av mejerier är önskvärd. I flera uttalanden förordas, att elev— mejerierna böra utses och kontrolleras av lantbruksstyrelsen samt åtnjuta statsun- derstöd. I andra yttranden förordas, att ordnandet av den praktiska elevutbild- ningen hänskjutes till resp. mejeristföreningar i varje län eller ock besörjes av frivilliga lokala kommittéer under lantbruksstyrelsens inseende. Det uppgives i ett yttrande, att bestämda elevmejerier redan nu äro anordnade genom Allmänna svenska mejeristföreningens försorg men att denna anordning behöver vidare ut- vecklas och ställas under kontroll. I ett yttrande framhålles såsom önskvärt, att elevmejerier inrättas i varje län.

Beträffande den teoretiska utbildningen förordas allmänt dess kombination med praktisk utbildning. I ett par yttranden betonas dock, att det praktiska arbetet väsentligen bör utgöras av demonstrationer och övningar. I ett uttalande framhål- les, att den praktiska utbildningen vid skolan ej bör taga för stor del av tiden i anspråk. Skolmejeriet borde vara helt oberoende av elevernas arbetskraft. I några yttranden göres gällande, att den rent teoretiska utbildningen vid Alnarp är till- fredsställande. I andra yttranden göras vissa erinringar av växlande innehåll. Så- lunda uttalas i ett yttrande, att en del av den alltför vidlyftiga kursen i husdjurs- skötsel saklöst kan slopas och undervisningen i stället utökas med affärskunskap,

tillämplig vid mejerierna. Ett annat yttrande förordar, att undervisningen mera inriktas på merkantil verksamhet så att de svenska driftsledarna må kunna driva mejerierna mera affärsmässigt och kunna fullt jämställas med de danska och fin- ska kollegerna. Ett yttrande riktar sig mot ämnesgrupperingeu vid undervisningen och anser, att ämnena böra bliva: praktisk matematik och fysik, allmän kemi och mejerikemi, bakteriologi, mejeriorganisation och mejeriekonomi, mjölkproduktions- lära, smör- och osttillverkning, maskinteknik, byggnadslära med ritning, bokföring och handelslära samt lagkunskap berörande mejerihanteringen. I ett annat ytt- rande påyrkas längre utbildning i ångpanne- och maskinskötsel samt göres gäl— lande, att Alnarps mejeri vore för litet för utbildning av så många elever. Längre och fördjupad utbildning i mejeriekonomi krävdes. I ett yttrande framhålles, att affärsteknik och organisationsfrågor för lantbruk och mejeriindustri borde upp- taga större del av undervisningsprogrammet än nu. Från ett annat håll förordas, att den teoretiska undervisningen måtte ökas till omkring 800 timmar.

Det må omförmälas, att i ett yttrande föreslås att inträdesfordringarna till man- lig mejeriskola måtte bestämmas till realskoleexamen eller fullständigt avgångsbe— tyg från folkskola eller därmed jämförliga kunskaper.

Vad därefter beträffar utbildningen av mejerskor (kvinnliga mejeris— te'r) uttalas från åtskilliga håll, att den nuvarande organisationen därav är tillfredsställande. I de flesta yttrandena framställas dock anmärk- ningar och förslag.

Beträffande deras utbildning har först frågats, huruvida antalet utbildade mejer- skor är tillräckligt. Svaren äro växlande. Från landets södra delar uppges i all— mänhet att tillgången är tillräcklig, varvid i ett yttrande anföres, att det vore lyck— ligast om mejeripersonalen bleve manlig, enär sådan personals arbete vore att fö- redraga. Södra Kalmar läns mejeristförening meddelar, att f. n. funnes god till- gång på sådana mejerskor som genomgått de vanliga mejeriskolorna men att till- gången på s. k. Alnarpsmejerskor vore mycket knapp. Mejerikonsulenten i samma länsdel anser däremot, att elevantalet vid därvarande Ljungbyholms skola borde vara större och ökas till 9 årligen. Eleverna vore i regel medellösa och därför bleve företrädesvis frielevplatserna besatta. Att inom länet saknades elevmejerier utgjorde också en orsak till att skolans elevantal vore för lågt. Mejerikonsulenten i Skaraborgs län besvarar den nu förevarande frågan med nej, varemot styrelsen för mejeriskolan i Blomberg svarar ja. Ordföranden i Västmanlands läns mejeri- förening anser, att antalet årligen utbildade mejerskor böra ökas till 60, och fram- håller, att avgången av kvinnliga mejerister är väsentligt större än av manliga. Från Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens län anföres, att tillgången på utbildade mejerskor icke är tillräcklig, varemot uppgift i motsatt riktning föreligger från Västerbottens län. Från Oppeby mejeriskola meddelas, att eleverna alltid erhållit platser vid mejerier, oaktat det vissa år varit ganska svårt att uppbringa dylika. På senare åren syntes intresset för mejerihanteringen hava ökats och efterfrågan på skolad personal hade blivit större.

Vidare har frågats, huruvida förläggningen av de nuvarande kvinnliga mejerisko- lorna är tillfredsställande med hänsyn till hela landets mejerihantering. Herrar Fredricson och Ljunggren anse den nuvarande anordningen med mejeriskolor i oli- ka .lelar av landet lämna värdefulla möjligheter för utbildning av mejerskor med lämplig hänsyn tagen till olika förhållanden på mejerihanteringens område inom landet. I ett svar från Skåne påyrkas, att en mejeriskola för kvinnor förlägges till Alnarp med slopande av en eller flera av de nu befintliga. I ett annat svar göres gällande att förläggningen är otillfredsställande därutinnan, att tillräcklig maskinell

utrustning saknades a vissa ställen. Mejerikonsulenten i Kalmar län anser, att den för sydligaste Sverige avsedda skolan (vid Ljungbyholm) har det bästa läge den kan erhålla. Mejerikonsulenten i Skaraborgs län anser, att en skola med plats för flera kvinnliga elever i mellersta Sverige säkerligen skulle behövas. Västman- lands läns mejeriförenings ordförande anser, att det nuvarande antalet av sju sko— lor, varav fyra i Norrland, är för stort och borde kunna minskas. Från Ädalarnas mejeri- och producentförening (Västernorrlands län) meddelas, att länets hushåll- ningssällskap alltsedan 1895 haft egen mejeriskola vid Örnsköldsviksortens mejeri men att då utbildningen därstädes icke ansetts så fullständig som önskligt vore, framställning gjorts hos lantbruksstyrelsen att få en statsunderstödd skola inrättad för sagda län jämte Kopparbergs och Gävleborgs län. Dessa tre län hade likartad produktion och konsumtion. Förhållandena i Jämtland vore däremot avvikande. Förslaget om den nya skolan stödjes jämväl i andra uttalanden från Västernorr— lands län ävensom från Gävleborgs län. Mejerikonsulenten i Norrbottens län anser, att det ej torde spela någon roll i vilken landsdel skolorna vore placerade. Rese- kostnaderna vore av underordnad betydelse i jämförelse med övriga kostnader för utbildningen. Speciella ortsförhållanden borde studeras under elevtiden men borde icke få inverka på den teoretiska undervisningen, ty detta skulle endast medföra en förkastlig slentrianmässighet, som bidroge att göra produktionen ojämn i olika landsdelar. Från Oppeby uttalas, att något behov av nya mejeriskolor icke torde förefinnas samt att förläggningsorten spelade en underordnad roll. Huvudsaken vore att mejeriet vore lämpligt och att en jämn förädling av inkommen mjölk bedreves utan störning av tidvis återkommande försäljning av helmjölken.

På nästa fråga, huruvida villkoren för inträde i mejeriskola vore tillfyllestgö- rande, har från flera håll uttalats, att elevtiden borde utsträckas från inalles 2 till 3 eller 4 år. Herrar F redricson och Ljunggren förorda två års kontrollerad kurs i elevmejeri före inträdet i mejeriskola samt att vid elevmejerierna meddelas teo- retisk undervisning i sådana ämnen, vilka äro att betrakta som en förutsättning för att eleverna skola kunna tillgodogöra sig den fackliga undervisningen vid sko- lan. Från Norrbotten uttalas, att man bör slippa att från skolan släppa ut mejer- skor, som måste komplettera sin praktik på böndernas bekostnad. De bleve nu icke kompetenta att sköta ett mejeri på egen hand förrän de innehaft mejerskeplats i 2 a 3 år. Minimiåldern anses ä flera håll böra höjas från 18 till 20, 21 eller 22 år. I några yttranden göres gällande, att elevernas kunskaper i svenska och räk— ning äro för svaga; särskilt gäller detta i vissa delar av Norrland, där folkbild- ningen ännu är dålig, icke minst på grund av de flyttande folkskolorna. Å andra sidan uttalas från flera håll den åsikten, att de nuvarande inträdesfordringarna äro bra. Sålunda anföres från Oppeby, att det kunde befaras att en skärpning av kraven på praktik före skolan komme att skrämma bort de duktigaste flickorna från mejeriyrket. Redan nu måste elevmejerierna för att få lämpliga elever ibland antaga sådana utan föregående praktik. Även från ett annat håll betonas, att det viktigaste vore lämpliga personliga egenskaper hos eleverna.

Det har vidare frågats, huruvida den nuvarande ettåriga kurstiden vid mejeri— skolorna, därav omkring 370 timmar användes för teoretisk utbildning, vore till- räcklig. I allmänhet har härå svarats ja. I ett yttrande avges detta svar dock under förutsättning att elevtiden utsträckes till 4 år samt att fullt kompetenta lä- rarkrafter anställdes, vari nu mycket bruste. I ett annat påyrkas de teoretiska timmarnas ökning med 20 procent. I ett yttrande förordas ökning av lektionstim- marna i matematik från 75 till 100. I motsats härtill anföres i ett yttrande från Norrbotten, att den nuvarande kurstiden vore tillräcklig, ifall sådana kurser, som tillhöra folkskolan, strökes från schemat. Från skolan vid Oppeby uttalas, att den nuvarande anordningen med förberedande teoretisk undervisning vid elevmejerier

under ett år och egentlig teoretisk undervisning vid skolan under ett år, bägge åren jämsides med den praktiska utbildningen, torde få anses som den bästa möj- liga. Erfarenheten hade också visat, att eleverna med mycket få undantag fått den utbildning, att de kunde på egen hand sköta ett mejeri. Herrar Fredricson och Ljunggren anse, att antalet lektionstimmar vid skolan icke bör sättas högre än till c:a 350, enär man borde genom förläggandet av en del av den teoretiska undervisningen till elevmejerierna få möjlighet att vid skolan koncentrera under- visningen på rent fackliga ämnen och bereda eleverna tid för läxläsning.

I nära samband med nyssnämnda fråga står den därpå följande, vilken avsåg att erfara, huruvida förändringar beträffande undervisningsämnen eller timfördel- ning för den teoretiska utbildningen ansåges erforderliga. De flesta svaren inne— bära, att det nuvarande systemet härutinnan är tillfredsställande. I ett svar på- yrkas emellertid mera bokföring och handelskunskap. I svaret från Norrbotten göres, såsom redan anförts, gällande, att välskrivning, rättskrivning och räkning böra undanstökas vid elevmejerierna. Vid skolan borde däremot införas kurs i bokfö- ring och korrespondens, varjämte journalföringen borde moderniseras. Den låge nu 30 år efter sin tid och vad som nu kallades bokföring hade intet med bokfö- ring att skaffa. Undervisningen i huvudämnena borde utökas med minst 50, helst 100 procent.

En fråga, huruvida den praktiska utbildningen vore tillräcklig, har i allmänhet besvarats medelst hänvisning till vad som redan anförts vid frågan om inträdes- fordringarna. Vikten av att ett av praktikåren tillbringas vid elevmejeri framhålles allmänt. I yttrandet av mejerikonsulenten i Norrbottens län anföres, att den prak- tiska utbildningen vid skolorna borde väsentligt minskas, vilket borde gå för sig vid höjda fordringar å praktik vid inträdet. Elevernas arbete vid skolan finge icke utnyttjas på sådant sätt, att skolan bleve ett självändamål. Eleven måste ha till— räcklig tid för studier, fritid och vila, varmed det nu å en del håll vore klent be- ställt. Under sådana förhållanden kunde undervisningen ej bli effektiv. Motsatt åsikt företrädes av skolan vid Oppeby, som visserligen också anser, att undervis- ningen i svenska och räkning borde kunna något minskas, men håller före att den härigenom vunna tiden borde ägnas åt den praktiska utbildningen vid skolan, vil- ket ansåges behövligt.

Herrar Fredricson och Ljunggren hava ansett undervisningen nu vara i stort sett tillfredsställande men med hänsyn särskilt till sitt förslag om grundläggande undervisning vid elevmejerierna framlagt en detaljerad undervisnings- och timplan för såväl elevmejerier som mejeriskolor.

Slutligen har framställts en fråga, huruvida nuvarande bestämmelser rörande sko- lornas ledning och lärarpersonal vore lämpliga och tidsenliga. Svaren på denna fråga äro av olika innebörd. I yttrandet från ordföranden i Sveriges smörexportö- rers förening uttalas, att de lärarkrafter, vanligen mejerikonsulenter, som nu använ- das, ha i regel alldeles för liten utbildning. Mejerikonsulenterna borde genomgå samma fyraåriga elevkurs vid mejerier och genomgå mejeriskolan innan de utbil- das till konsulenter. Tyvärr bruste nu mycket inom denna kår, som dock hade en så utomordentligt stor uppgift att fylla för höjandet av vår mejerihantering.

I det av direktören Fredricson och mejerikonsulenten Ljunggren avgivna yttran- det anföres däremot, att de icke funne skäl till erinringar mot de nu gällande be- stämmelserna ifråga om ledningen och lärarpersonalen. Då resultatet av skolutbild- ningen i väsentlig grad berodde på dessa, och då de utexaminerade mejerskorna i all- mänhet fått erkännande för duglighet i sitt fack, syntes detta vittna om att rikt- linjerna för undervisningen och dess meddelande vid skolorna vore riktiga. Det kunde visserligen anföras såsom ett önskemål, att huvudläraren vore ständigt bosatt vid skolan för att bliva i tillfälle att dagligen meddela instruktionsundervisningen

i allla detaljer. Till följd av ekonomiska m. fl. skäl torde dock detta ej låta sig genomföras, med mindre den nuvarande skolformen bleve ersatt med mejeriskolor med ett relativt stort elevantal, något som de ansåge i vad rörde det praktiska ar- bete-t vara mindre lämpligt, bl. a. ur undervisningssynpunkt. Man finge ej heller underskatta fördelen av att kunna såsom huvudlärare vid skolan använda en meje- rikownsulent, vilken stode i ständig kontakt med ett stort antal mejerier och därför borde kunna anses äga förutsättningar att anpassa den teoretiska undervisningen efter det praktiska livets krav.

Mejerikonsulenten i Norrbottens län föreslår, att huvudläraren skall vara bosatt vid skolan eller att, ifall länens mejerikonsulenter skola bibehållas såsom huvudlärare, att skolan förlägges till konsulentens stationsort. Under andra förhållanden vore det fullkomligt uteslutet att nå ett tillfredsställande resultat. Fordringarna på in- struktionspersonalen borde skärpas. De nu utexaminerade mejerskorna vore endast i sällsynta fall kompetenta att tjänstgöra som instruktionsmejerskor vid skolorna, icke minst på grund av otillräcklig kännedom om maskiner och deras skötsel. Skol- mejeriernas maskinella utrustning lämnade i flera fall mycket övrigt att önska. Den borde vara minst lika god som vid övriga mejerier i länet, så att icke eleverna stode helt främmande inför sina uppgifter, när de komme ut som mejerskor.

Beträffande mejerskeutbildningen i dess helhet må vidare ett uttalande av meje- rikonsulenten i Norrbottens län omförmälas. Han anser att denna undervisning kommit in på fel spår genom att splittras på ett större antal mindre skolor. Nack- delen vore främst, att huvudläraren icke vore bosatt vid skolan utan hade sin an- ställning där såsom bisyssla. Det vore även ibland svårt att till dessa små skolor anskaffa lämplig instruktionspersonal och timlärare. Det enda rationella vore att centralisera den teoretiska utbildningen av kvinnliga mejerister till en eller två sko- lor och där fast anställa såväl huvudlärare som behövlig instruktionspersonal. Dessa skolor borde förläggas till i alla avseenden förstklassiga mejerier, men där- emot vore det icke nödvändigt att invägningen av mjölk vid dessa mejerier vore särdeles stor. Tillräcklig mjölkmängd för att demonstrera olika maskiner och till- verkningar kunde lätt erhållas. Såsom vid de manliga skolorna borde praktiken vid skolan icke ta den övervägande delen av tiden i anspråk utan endast tjäna till att komplettera den teoretiska undervisningen. Om eleverna hade tillräckliga teoretiska och praktiska förkunskaper, kunde det ifrågasättas, huruvida icke halv- årskurser borde kunna bli fullt tillräckliga.

Ett uttalande, som i viss mån går i samma riktning, göres av södra Kalmar läns mejeristförening, som anser att de kvinnliga mejeriskolorna lämpligen böra kom- bineras lned de manliga, dels av ekonomiska skäl och dels därför att vid dessa sko- lor bättre kvalificerade lärarkrafter vore att tillgå.

De ekonomiska förhållandena beröras i ett par uttalanden från skolorna. Från Oppeby påpekas, att understöden till eleverna nu utgå med lika stort belopp det år de vistas vid elevmejeri som då de genomgå skolan. Likväl erhölles vid elev- mejerierna en viss månadsavlöning, vilket nog vore väl motiverat, under det att vid skolan, där lång tid ägnades åt den teoretiska undervisningen och där en i förhål- lande till mjölktillgången stor personal hölles, någon extra avlöning icke kunde med nuvarande anslag ifrågakomma. Eleverna måste under skolåret även inköpa rätt så dyrbara skolböcker. Det vore av dessa skäl önskvärt, att stipendierna under skoltiden ökades. Även från Blomberg göres gällande, att statsstipendiet måste be- tydligt ökas.

Angående eleomejefrier'na har av oss framställts en fråga, huruvida dessa med nuvarande bestämmelser fylla sin uppgift att utgöra förkurs

Utredningens yttrande.

till mejeriskolorna och, därest detta icke ansåges vara fallet, vilka för- ändringar som vore önskvärda.

Denna fråga har i flera yttranden berörts redan i svaren å föregående frågor. Här må endast omnämnas några särskilda uttalanden. Från Mellersta Sveriges mejeriförening uttalas, att elevmejerierna böra vara skyldiga att meddela undervis- ning i skrivning, svenska språket och räkning. För första ärets elever vore sådana mindre mejerier mest lämpliga, där föreståndaren eller mejerskan själv deltoge i arbetet och delgåve eleverna de första handgreppen. Även mejerikonsulenten i Västerbottens län förordar, att ett bestämt antal undervisningstimmar i svenska och räkning föreskrives och att detta måtte bli så stort, att elevernas förkunskaper i dessa ämnen bleve bättre än nu vid inträdet i skola. Från Flarkens mejeriskola förordas mera allmänt, att ett visst timantal bestämmes för den teoretiska under- visningen. Mejerikonsulenten i Värmlands län anser att vid utväljandet av elev- mejerier största hänsynen bör fästas vid föreståndarens kvalifikationer i olika av- seenden, produkternas jämnhet och kvalitet, mejeridriftens ekonomiska resultat m. m. Den maskinella utrustningen borde komma i andra rummet, enär maskin- kännedom borde inhämtas vid skolorna. Elevmejerierna borde bereda plats åt så många elever, att gallring kunde äga rum till skolorna. Sistnämnda önskan uttalas även från Oppeby, som tillika framhåller att de elever, som så behövde, borde få kvarstanna vid elevmejeriet ytterligare ett år. Oppeby förordar dock att sökande, som har en längre väl vitsordad praktik, må liksom nu kunna antagas till ordina- rie elev vid skola utan att hava vistats vid elevmejeri. Detta borde lätt kunna ske, enär vid de flesta skolor nog funnes plats för ett större antal frielever än nu.

Då vi nu gå att för egen del yttra oss beträffande den lägre mejeri— undervisningens anordnande, vilja vi till en början återgiva följande ut— talanden av de sakkunniga, som år 1915 på lantbruksstyrelsens uppdrag avgävo förslag i ämnet. Med hänvisning till att ifrågavarande undervis— ning erhöll sin första egentliga utformning under 1890-talet, anförde de sakkunniga:

»Mejerihanteringen har under de årtionden, som förflutit, sedan den lägre mejeriundervisningen ordnades, nått en omfattning mer än dubbelt så stor som då. Ej mindre genomgripande hava emellertid förändringar— na varit med avseende på metoder och arbetssätt inom mejeridriften. Denna var förr i huvudsak att betrakta som ett hantverk, där skicklig- heten i stort sett bestämdes av vederbörandes handlag, vana och om- sorg vid tillämpningen av ett under utbildningen praktiskt inlärt ar— betssätt. Att känna varför en sak gjordes på det ena eller andra sättet och pröva om och i sådant fall vilka förändringar i metoden, som kunde påkallas av under arbetet mötande förhållanden, det låg i regel utanför vederbörande mejerists eller mejerskas uppgift.

Nu har åter mejerihanteringen, liksom så många andra grenar av vår industri, i ej ringa grad förstått att tillgodogöra sig vetenskapens rön och dess arbetssätt. Dess praktiska metoder hava vetenskapligt un- dersökts, klarlagts och utvecklats och vila sålunda nu ej längre endast på praktisk erfarenhet. Det kräves därför också av dem, som skola hava

ledningen av det praktiska arbetet i mejerierna om hand, att de känna och förstå varför de skola gå tillväga på det ena eller andra sättet, samt även huru de, när förhållandena kanske dag för dag förändras, skola finna sig tillrätta därmed. Detta innebär Visserligen ej, att den prak- tiska yrkesutbildningen inom den lägre mejeriundervisningen får till- bakasättas denna är nu ej mindre viktig än förr —, men mejerihante- ringens nuvarande ståndpunkt kräver, att ledarna av det praktiska ar- betet därinom skola utbildas så, att de känna de vetenskapliga grund— valarna för sitt arbete och äga kunskaper och omdöme nog att tillämpa dem i sin dagliga gärning. Det har stått klart för oss, att om vår lägre mejeriundervisning skall kunna fylla dessa krav —— oeftergivliga för vår mejerihanterings fortsatta utveckling då måste också undervisningen omläggas så, att större mått av teoretiska kunskaper genom den bibrin- gas eleverna. Men å andra sidan får denna undervisning ej bliva något skilt från det praktiska arbetet, den bör tvärtom gå hand i hand med detta, förklarande och tillämpande. Endast därigenom får den för ele— vernas kommande verksamhet det praktiska värde, den kan och bör hava.»

I dessa femton år gamla uttalanden få vi till fullo instämma. De gälla i lika hög grad de nuvarande förhållandena och hava under den för- flutna tiden blivit ytterligare bestyrkta av erfarenheten. Därest vår mejerihantering skall kunna ytterligare utvecklas och vinna den höga standard, för vilken den har så goda förutsättningar, är det påtagligen nödvändigt, att vid densamma i högre grad än nu anställes skicklig, fack- utbildad personal, och för detta ändamåls vinnande är det oundgängligt, att bättre och rikligare tillfällen än nu beredas för meddelande av dylik fackutbildning.

Att ens approximativt beräkna behovet av fackutbildad personal möter stora svårigheter. Vad först den manliga personalen beträffar utvisar statistiken, att år 1927 funnos 633 föreståndare och 649 mejerister, tillhopa 1282 personer. Då emellertid en stor del av föreståndarna utgöras av lantmän utan mejeriteknisk utbildning och därför nu böra lämnas åsido, torde totala antalet behövlig manlig fackutbildad personal icke böra an- slås högre än till 900 år 1000. Jämväl med hänsyn till det totala an- talet mejerier, 1648, varav 682 andelsmejerier, synes nämnda beräkning hava viss sannolikhet för sig, helst som vid de största mejerierna mer än en manlig mejerist torde vara anställd. Om man vidare antager, att varje mejerist stannar i yrket i genomsnitt under 20 år, blir årliga tillskottsbe— hovet 45 a 50 mejerister. För närvarande lärer den genomsnittliga tiden för en mejerists kvarstannande i yrket ej kunna sättas längre än till om- kring 15 år men det synes oss kunna antagas, att i mån som mejerihus— hållningen utvecklas och mejeristernas yrke specialiseras deras avlöning kommer att höjas och de själva stanna i yrket längre än nu. Till nu ifrå- gavarande kategori böra räknas även de år 1927 befintliga 68 kvinnliga föreståndarna, vilkas befattningar torde kräva lika god utbildning som

Utbildningen av mejerister.

beträffande de manliga mejeristerna. Även om genom ökad koncentration av mejeridriften personalbehovet i Vissa fall kommer att nedbringas, lärer just till följd av samma förändring behovet av högre kvalificerad mejeristpersonal av den kategori, som nu är i fråga, bliva mera framträ- dande. Tendensen synes också gå i riktning mot ökad användning av manlig personal på de ledande platserna. I varje fall är det ur mejeri— hanteringens synpunkt av största vikt, att just på dessa platser finnas fullt kompetenta personer med grundlig utbildning. Man synes därför kunna såsom grundval för organisationen av en mejeriundervisning av ungefär samma omfattning som i den nuvarande skolan vid Alnarp tills— vidare lägga ett antal av 50 utexaminerade elever årligen. Det stora an- talet inträdessökande till Alnarpsskolan ger anledning antaga, att för en undervisning av nu angivna omfattning icke skola saknas elever.

Antalet mejerskor utgjorde enligt 1927 års statistik 1169. Då detta an- tal motsvarar blott ungefär två tredjedelar av hela antalet mejerier eller 1648 och då påtagligen flera av de större mejerierna hava mer än en mejerska, visar det sig, att ett mycket stort antal mejerier icke haft nå- gon mejerska alls anställd. I åtskilliga fall torde anställandet av manlig mejerist hava gjort mejerska obehövlig. Hur som helst torde man nu böra utgå från nyssnämnda antal av 1169 mejerskor. Dessa stanna icke i yr— ket i genomsnitt lika länge som männen. Ifall man i medeltal beräknar en anställningstid av 15 år, vilket dock i själva verket torde vara för långt, skulle det årliga tillskottsbehovet bliva nära 80 utexaminerade mejerskor. I betraktande av den rådande tendensen till koncentration av mejeridriften synes emellertid årsbehovet kunna tillsvidare beräknas nå— got lägre eller till 65 a 70.

Vad därefter vidkommer frågan hur utbildningen av manliga meje— rister samt av de kvinnliga mejerister, som vilja vinna samma kom— petens, bör vara anordnad, framgår av det föregående, att den nuvarande mejeriskolan vid Alnarp med dess årskontingent av 25 elever icke ensam kan fylla behovet. Såväl på grund av att det icke gärna skulle vara ur undervisningens synpunkt lämpligt att förstora denna skola till den grad, att den skulle kunna mottaga ända till. dubbla det nuvarande elev— antalet, som ock med hänsyn till önskvärdheten att för sökande från andra landsdelar underlätta genomgåendet av en dylik kurs och icke minst på grund av det väckande och befruktande inflytande förefintlig- heten av en välskött mejeriskola av förevarande slag bör kunna utöva på hela mejerihanteringen i den landsdel, där den är belägen, synes oss en ny skola av samma typ böra inrättas å lämplig plats i mellersta Sverige. Frågan om den lämpligaste förläggningsplatsen synes icke nu kunna bli föremål för något bestämt uttalande. Därest vid en förläggning till Ul- tuna av den ifrågasatta lantbrukshögskolan även den högre mejeriunder— visningen kommer att ingå som ett led i denna, lärer, såsom styrelsen för lantbruksinstitutet vid Ultuna framhållit, även en lägre mejeriskola

lämpligen kunna förläggas dit. I så fall skulle denna skola bliva en di- rekt statsinstitution liksom den vid Alnarp befintliga. I annat fall synes, i betraktande av de skäl Ultunastyrelsen och Ultuna egendoms förvaltare anfört, den manliga mejeriskolans förläggande till Ultuna icke gärna böra komma ifråga. Den mellansvenska skolan bör i sådant fall anordnas så- som en statsunderstödd, till något i alla avseenden lämpligt, framstående enskilt mejeri anknuten skola. Helst synes skolan böra vara förlagd till lämplig plats i Mälardalen eller närmast därintill gränsande trakter, men så många omständigheter måste härvid tagas i betraktande, att frågan nu måste lämnas beroende på ytterligare utredning och på underhand- lingar mellan lantbruksstyrelsen och vederbörande mejerier.

I huvudsak har den nu vid Alnarpsskolan lämnade mejeriundervisnin- gen ansetts ganska lämpligt anordnad. Även vi anse, att typen med ett— årig skola bör bibehållas. Den kurstyp på ett halvt år, som nu represen— teras av den privata skolan vid Åtvidaberg, kan icke anses lämna så god utbildning, som detta viktiga yrke kräver, och bör således enligt vår mening ej heller framdeles understödjas med statsmedel. Vi anse vidare, att undervisningen bör vara både teoretisk och praktisk. I avseende på undervisningens detaljer torde vissa ändringar vara önskvärda, men då detta i hög grad beror på elevernas förkunskaper vid inträdet i skolan, bör frågan om inträdesfordringarna först klarläggas.

Enligt institutets reglemente fordras för närvarande för inträde i meje— riskolan vid Alnarp endast att hava fyllt 18 år, att hava med goda vits- ord genomgått folkskola och att minst ett är allvarligt deltagit i alla vid ett mejeri förefallande göromål. På grund av det stora antalet in— trädessökande har emellertid praktiktiden för de antagna eleverna under _ senare år varit vida högre och varierat mellan 4 och 9 år. Även med 1 iakttagande härav har det nuvarande systemet icke befunnits tillfreds— ställande och reformsträvandena från mejerihanteringens målsmän hava därför koncentrerat sig på åstadkommandet av en reglerad och kon- centrerad elevutbildning såsom förberedelse för inträde vid mejeriskolan. Redan 1915 års sakkunniga. betonade samstämmigt, att det krävdes att eleverna redan vid inträdet i skolan vore förtrogna med arbetet inom ett välskött mejeri, att de visat tillräcklig fallenhet och kraft härför samt att de för övrigt besutte den allmänna förbildning, som erford— rades för tillgodogörande av den allmänna teoretiska undervisningen.

Då vi i väsentliga delar kunna ansluta oss till det ovan återgivna, av Malmömötet den 25 oktober 1929 antagna förslaget om regler för elev— utbildningen, lägga vi detsamma till grund för den efterföljande fram- ställningen.

5 1. Den här uppställda regeln att sökande till mejeriskola skall hava genomgått en ordnad elevutbildningskurs kan möjligensynas väl sträng för att städse gälla utan undantag. Vi tro dock att det är nödvändigt

att uppställa detta krav, enär man eljest riskerar att elever komma in i skolan med alltför ojämna förkunskaper, vilket skulle allvarligt skada undervisningen.

5 2. Utbildningstiden för inträde i manlig mejeriskola har i Malmö- förslaget upptagits till 1 provår samt 3 års elevutbildning. Detta för— slag bör ses i sammanhang med de föreslagna bestämmelserna om elev- tidens användning. Enligt s 3 skulle under provåret bedrivas endast praktiskt mejeriarbete. Enligt () 9 skulle under de tre egentliga elev— åren såväl utföras praktiskt arbete som ock meddelas viss teoretisk un— dervisning, omfattande dels förklaringar över arbetena i ett mejeri i an— slutning till någon kortfattad lärobok dels ock, om det är påkallat av behovet, undervisning i svenska språket (rättskrivning) och räkning. I samma $ 9 föreslås ock, att vid den praktiska utbildningen skall ungefär lika tid ägnas de tre huvudområdena ångpanne- och maskinskötsel, smör— tillverkning samt osttillverkning. Tillika bör beaktas förslaget i % 4, att för tillträde till provåret skall fordras att hava uppnått 18 års ålder.

Dessa föreslagna bestämmelser hava hos oss väckt vissa betänkligheter. Det har synts kunna innebära en viss fara att göra den obligatoriska elevtiden så lång som fyra år, varav skulle följa att hela utbildnings— tiden, mejeriskolan inräknad, bleve fem år. Det torde kunna befaras, att denna långa lärotid skulle motverka bemödandena att bereda mejerihan— teringen erforderlig tillgång på fackutbildad manlig personal. Vi hava också ansett det kunna dragas i tvivelsmål, huruvida åt skötseln av ång— panna och maskiner behöver ägnas lika lång tid som åt vardera av smör— och osttillverkning. Vidare hava vi ansett gagnet av att redan under dessa elevår teoretisk mejeriundervisning meddelas i anslutning till lä- robok kunna med skäl betvivlas. Under förutsättning att härmed endast avses att ge enkla förklaringar rörande det tekniska utförandet av ar- betena i mejeriet hava vi dock ansett förslaget härom kunna godtagas. Slutligen har det synts oss önskligt, att de elever, som på grund av i annan ordning inhämtade kunskaper icke äro i behov av undervisning i svenska och räkning, vartill enligt vår mening bör läggas även välskriv- ning, erhålla någon förmån i avseende på inträde vid mejeriskola.

Vi hava med hänsyn härtill ansett själva elevtiden kunna begränsas till 2 år. Därav böra smör— och osttillverkning omfatta den huvudsakliga tiden med ungefär lika tid för vardera samt den återstående tiden ägnas åt ångpanne- och maskinskötsel samt andra mejeriarbeten. Hela elev— tiden, provåret inräknat, blir då 3 år. Då vi icke ifrågasätta någon änd— ring i förslaget om att inträdesåldern till provåret skall vara 18 år, kom- mer inträdesåldern i mejeriskolan att bli lägst 21 år.

Det har, som sagts, synts oss önskligt, att elever med fullständigare ut- bildning än folkskolans kurs erhålla någon förmån. Vi hava därvid an— sett, att icke annan dylik föregående utbildning än genomgången lant— mannaskola bör komma ifråga. Visserligen kunde det, om man endast

fäste sig vid kunskaper i svenska språket och räkning, ifrågasättas att medgiva samma förmån jämväl åt den som genomgått folkhögskola eller eljest hade motsvarande kunskaper i dessa ämnen, men det nära sam- bandet mellan lantbruk och mejeridrift har för oss utgjort ett avgörande skäl härvidlag. Det är nämligen av stor betydelse för en yrkesman på mejeriområdet att hava goda kunskaper på lantbrukets och speciellt krea- tursskötselns område, så att han kan sätta sig in i mjölkproducenternas förhållanden och villkor och likaså är det av stor vikt för lantmännen att vid mejeriet mötas med förståelse i dessa avseenden. Lantbruk och mejeridrift böra samverka och böra gå hand i hand. Denna metod har särskilt i Danmark och Finland visat särdeles gynnsamma och efterföl- jansvärda resultat. Ifråga om beskaffenheten av den förmån, som bör beredas lantmannaskolelever, vilja vi först förorda en viss förkortning av elevtiden. Då den egentliga kontrollerade elevpraktiktiden påtagligen icke bör minskas, kan förkortningen endast åstadkommas ifråga om provr- tiden. Denna synes också kunna för dessa mer meriterade sökande utan betänkligheter nedsättas till 1/2 år. Härigenom skulle sammanlagda ti- den i lantmannaskolas huvudkurs och vid mejeriutbildningen bliva 3 år eller lika med vad härovan föreslagits för övriga elever. Med hänsyn såväl till att för inträde i lantmannaskola kräves ett års föregående jord- brukspraktik som ock därtill, att undervisning i svenska språket, räkning och välskrivning vid elevmejeri icke torde tarvas för f. d. lantmanna— skolelever, bör emellertid någon ytterligare förmån beredas dessa. Vi vilja i detta syfte föreslå, att dessa elever skola äga företräde framför andra sökande dels vid placering å elevmejeri efter provtidens slut och dels senare vid inträde i mejeriskola. Måhända kan det befinnas prak- tiskt att sammanföra dessa elever till visst eller vissa elevmejerier för att undervisningen åt alla eleverna vid samma elevmejeri må bli ensartad.

5 6. Mejerinämnd bör inrättas för varje hushållningssällskaps område inom de län, som äro delade i två sådana områden. I enlighet med det av smörprovningarnas styrelse framlagda förslaget förorda vi, att säll- skapets förvaltningsutskott utser nämnden samt att vederbörande mejeri- idkarförening och mejeristförening få avge förslag till representanter.

ä' 7. vaörprovningiarnas styrelse har föreslagit, att til-l elevmejeri må antagas endast sådant mejeri, där personalen direkt anskaffas och av- lönas av mejeriföretaget samt sålunda icke genom åtageu entreprenad tillhandahålles av mejeriföreståndaren. Vi anse det visserligen vara riktigt att denna grundsats iakttages men finna det onödigt att införa stadgande därom i reglementet, enär det bör förutsättas, att lantbruks- styrelsen även tar denna omständighet i betraktande vid utseendet av elevmejerier.

,? 9. Angående denna paragraf åberopas vad som beträffande under— visningen anförts vid % 2. Undervisningen i svenska, räkning och väl- skrivning bör meddelas av därtill kompetent person, såsom lärare vid

folkhögskola eller lantmannaskola eller ock folkskollärare. Någon av- gångsexamen i dessa ämnen torde icke behöva hållas med eleverna men betyg bör sättas. Den praktiska undervisningen bör under förestånda— rens ledning och på hans ansvar meddelas av personer, som förklarats kompetenta därtill av lantbruksstyrelsen, och bör härvid givetvis minst fordras genomgången mejeriskola av nu förevarande slag samt grund— lig praktik.

.? 10. Vi ansluta oss till den här uttalade åsikten att elev skall under elevtiden åtnjuta fri kost och logi samt en lön, avpassad efter förhål- landena i orten och med hänsyn tagen till att elevtiden är en utbildnings- tid. Vi anse i enlighet härmed, att något statsunderstöd i form av sti—- pendium icke bör utgå till dessa elever.

Beträffande provårstiden torde några särskilda föreskrifter utöver vad Malmöförslaget innehåller icke erfordras. Dylikt provår bör kunna full— göras Vid vilket välskött mejeri som helst.

Huru många elevmejerier som böra inrättas, antalet elever vid varje mejeri samt mejeriernas fördelning i olika landsdelar torde endast av erfarenheten kunna avgöras. Mejeriernas storlek blir härvid i viss mån bestämmande. Om man antager att årligen minst 50 elever böra utbildas för inträde i mejeriskola, behöves, då elevtiden är tvåårig, minst 100 elevplatser.

I Malmömötets förslag har förutsatts att denna elevmejeriorganisation skall kunna anordnas utan särskilt understöd från statens sida. Vid så- dant förhållande anse vi anledning för oss saknas att föreslå sådant un— derstöd. Därest emellertid det kommer att möta svårighet att sålunda uppbygga ett tillräckligt stort och tillfredsställande elevmejerisystem, torde frågan om statsunderstöd böra upptagas till prövning. Ifall ett måttligt understöd ges, kan staten lättare ställa krav på elevmejeriets och undervisningens beskaffenhet samt förebygga, att eleverna bli oskäligt utnyttjade i praktiskt arbete till förfång för deras utbildning.

Vad därefter beträffar organisationen av själva den lägre mejerisko— lan, avsedd huvudsakligen för män men öppen även för kvinnor, har i det föregående meddelats, att vid Alnarpsskolan den teoretiska under- visningen plågat upptaga c:a 495 lektionstimmar samt den praktiska un— dervisningen i övningsämnen c:a 329 dagar. Enligt från institutet er- hållna uppgifter plägar arbetet i mejeriet pågå hela läsåret förutom 10 dagars julferier och 10 dagars sommar-ferier. Tjänstgöringen i mejeriet kräver dagligen 5 år 7 timmar och är fördelad i 10-dagarsturer samt om- fattar de vanliga i ett mejeri förekommande arbetena.

Med avseende å denna skola vilja vi först framhålla såsom angeläget, att den erhåller en från institutet mera fristående ställning och orga— niseras i viss analogi med de till Alnarp förlagda trädgårdsskolan och lantbruksskolan. Detta påyrkades redan av 1915 års sakkunniga. För

såväl Alnarpsskolan som den av oss ifrågasatta nya mellansvenska sko- lan bör gälla ett och samma reglemente, liksom nu ett gemensamt regle- mente gäller för alla lantbruks'skolor i södra och mellersta Sverige (26/ 1926) och för trädgårdsskolorna (551/1924).

Merbemälda sakkunniga framlade år 1915 förslag till reglemente för mejeriskolan vid Alnarp. I huvudsakliga delar torde detta förslag kunna lända till efterföljd. Antalet elever var där angivet till högst 30, vilket synes kunna godkännas. I avseende på inträdesfordringarna bör enligt vårt förslag krävas godkänd utbildning vid elevmejerier samt 21 års ålder, ävensom god hälsa m. m. Någon inträdesprövning bör icke äga rum. Företräde bör såsom ovan nämnts tillerkännas f. d. lantmanna— skolelever. Elev bör för undervisningen betala en låg avgift enligt sty- relsens bestämmande samt liksom vid lantmannaskolorna själv bekosta sitt uppehälle vid skolan ävensom bostad. Dock bör styrelsen kunna på— fordra, att eleverna begagna av institutet tillhandlahållna bostad och kost mot av styrelsen bestämd avgift. Då eleverna sålunda skola själva be- kosta sitt uppehälle vid skolan och därjämte utföra ett omfattande arbete i mejeriet, synes det berättigat att behövande elever må kunna erhålla statsunderstöd enligt samma regler som gälla för elever vid lantmanna- skola. Då hittills totala årsavgiften varit 900 kronor för elev utan rätt till elevunderstöd, böra dessa föreslagna bestämmelser innebära avse- värda förmåner för eleverna.

Kursen bör som sagt vara ettårig. Den bör börja den 1 november och avslutas före den 24 oktober påföljande år. Åt den teoretiska undervis- ningen bör enligt vår mening beredas avsevärt ökat utrymme. Visserli- gen böra eleverna för erhållande av erforderlig praktisk utbildning och grundlig vana vid alla mejerigöromål fortfarande utföra det huvudsak— liga arbetet i mejeriet men för egentligt grovarbete torde de icke böra ta- gasi anspråk. 1915 års sakkunniga beräknade, att den av dem föreslagna teoretiska undervisningen skulle draga inalles 622 timmar. Även denna tid synes oss vara väl kort. Vi vilja för vår del föreslå nedan angivna timantal, varvid 1915 års sakkunnigas förslag angivits inom parentes.

Svenska språket ............................................ . ....................................... (60) Välskrivning (25)

Räkning .............................................................................................. (75) Bokföring ............................................................................................... (75) Handelslära och affärskorrespondens ................................................. (20) Kemi , (50) ................................................................................................... (25) Bakteriologi .......................................................................................... (10) MejeriIära (100) Maskinlära ............................................................................................. (60) Byggnadslära med ritning .................................................................... Husdjursskötsel, mjölkhygien ............................................................... Sjukvårdslära ........................................................................................ Mejeriekonomi, mejeriorganisation och föreningsvåsen ........................

Då undervisningen i välskrivning förutsättes undangjord vid elev— mejerierna eller lantmannaskola, behöver icke någon tid däråt ägnas vid skolan. Däremot anse vi väsentligt ökad tid böra ägnas åt handels— lära med affärskorrespondens, kemi, bakteriologi, mejerilära och maskin— lära, varjämte som nytt ämne upptagits mejeriekonomi, mejeriorganisa— tion och föreningsväsen. I samband med sistnämnda ämne bör även läm— nas en kort undervisning i den lagstiftning, som är av betydelse för me— jeridriften, i den mån så icke skett i handelsläran. Det är överhuvud av stor vikt, att den merkantila och organisatoriska utbildningen göres vida grundligare än nu. Även om vid större mejerier affärsledningen oftast är anförtrodd åt någon på detta område speciellt förfaren person, lärer det i synnerhet vid mindre mejerier vara erforderligt, att mejeriförestån- daren kan, jämte det han har ansvaret för tillverkningen, även biträda med eller själv sköta produkternas avsättning på förmånligaste sätt. Tillverkning och avsättning äro i hög grad beroende av varandra. Endast därest bägge i erforderlig mån beaktas och bringas att samverka kan ett gott ekonomiskt resultat uppnås.

Denna teoretiska undervisning motsvarar i genomsnitt nära tre lek— tionstimmar varje söckendag, när ferierna frånräknas.

Vid undervisningens anordnande bör uppmärksammas, att tillräcklig tid lämnas eleverna till överläsning, författande av föreskrivna uppsat— ser m. 111. En eller flera studieresor böra också företagas.

Den praktiska undervisningen bör meddelas genom övningar under lärares ledning, varvid eleverna indelas i turer. Dessa övningar, vilka pågå varje förmiddag och för övrigt i den utsträckning mejeriets drift påkallar, böra avse att öka elevernas redan i praktiken inhämtade prak- tiska färdigheter, att göra dem fullt förtrogna med en nutida mejeri— hanterings alla detaljer, att giva dem övning och vana i hanterandet av mindre vanliga mejerimaskiner och arbetsmetoder samt att hos dem in— skärpa det på lärorummet inlärda genom talrikt förekommande exempel och försök på mejeriverksamhetens olika områden. För att detta mål skall kunna vinnas, kräves att mejeriet ständigt hålles i bästa ordning och är försett med fullt tidsenliga mejeriredskap och maskiner samt att dess instruktionspersonal är fullt tillräcklig för att under lärarnas led— ning kunna utöva nödig tillsyn och giva behövlig personlig handledning åt den enskilde eleven.

Beträffande Alnarpsskolan är dess lärarfråga fullständigt beroende av huruvida den högre mejeriundervisningen fortfarande förlägges dit eller icke. Det har därför, i det läge vari frågan om den planerade lantbruks- högskolan för närvarande befinner sig, icke synts lämpligt att nu fram- lägga något utformat förslag 'i detta avseende. Vid den mellansvenska sko- lan torde, därest den icke förlägges till Ultuna, särskilda anordningar böra träffas för erhållande av lämpliga och kompetenta lärarkrafter, varvid förhållandena i väsentlig mån bero på skolans förläggning. Vi anse det

. därför ändamålslöst att för närvarande söka konstruera något förslag i detta avseende.

Särdeles viktigt är, att tillräcklig och fullt kompetent instruktions— personal finnes anställd. Det minsta som behövs är en mejerist för skumning och smörberedning, en mejerist eller mejerska för ostbered— ning och ostlagring samt en mejerimaskinist. Åtminstone de båda först- nämnda böra hava genomgått mejeriskola av nu ifrågavarande slag samt därutöver förvärvat framstående skicklighet och erfarenhet under fler- årig praktik.

Vad beträffar det understöd från statens sida, som bör utgå till dessa skolor, torde beträffande Alnarpsskolan böra erinras att 1915 års sak— kunniga uppgjorde en förslagsstat utvisande ett anslagsbehov av 10200 kronor. I denna stat upptogos alla för skolans drift behövliga utgifter, varefter fråndrogos de personalkostnader, som mejeriets drift under nor- mala omständigheter skulle krävt. Då förhållandena i viktiga avseen- den ändrat sig sedan sagda tid, kan berörda förslagsstat icke numera anses tillämplig, även om den högre mejeriundervisningen fortfarande blir förlagd till Alnarp. Det må. för jämförelsens skull erinras, att träd- gårdsskolan vid Alnarp, där eleverna under vintern hava teoretisk under- visning i 4 a 5 timmar pr dag och under den övriga årstiden i mindre omfattning samt i övrigt äro upptagna av praktiskt arbete och där elev- antalet år 1927—1928 var 21 ordinarie och 5 extra elever, erhåller ett år— ligt statsanslag av 10000 kronor. Lika stort anslag åtnjuter trädgårds— skolan vid lantbruksakademiens experimentalfält. Lantbruksskolan vid Alnarp erhåller icke något särskilt statsanslag utan bestridas omkost— naderna för skolan av Alnarps egendom, som tillgodogör sig elevernas arbete. Däremot åtnjuter lantbruksskolan vid Ultuna statsanslag ä 9 350 *I kronor. Det synes oss påtagligt, att den lägre mejeriskolan vid Alnarp ' bör erhålla visst statsanslag. Storleken av det sålunda behövliga stats- anslaget är beroende av, bl. a., den högre mejeriundervisningens fram- tida anordnande och därför omöjlig att nu ens approximativt beräkna. Detaljerat förslag härom torde böra i sinom tid avgivas av Alnarpsinsti- tutets styrelse.

Minst lika svårt är det att beräkna något anslagsbelopp till den mellan- svenska skolan, enär de förhållanden, under vilka den kommer att an- ordnas, likaledes äro ovissa. Det torde dock vara sannolikt, att den kom— mer att vid ungefär lika elevantal draga något större kostnader i stats— bidrag än Alnarpsskolan, likasom fallet är med de enskilda statsunder- stödda lantbruks- och trädgårdsskolorna i jämförelse med de skolor av samma slag, som äro förlagda till statens lantbruksinstitut.

Såsom förut nämnts, böra behövande elever vid de båda nu ifrågava- rande lägre mejeriskolorna åtnjuta elevunderstöd av statsmedel efter samma grunder, som tillämpas beträffande elever vid lantmannaskolor.

Special- och repetitions- kurser.

Utbildningen av mejerskor.

1915 års sakkunniga framhöllo med styrka betydelsen av att special— och repetitionskurser anordnas för den mejeripersonal, som redan vore ute i praktiken. Det hade enligt deras åsikt varit en mycket kännbar brist, att dylika kurser saknats eller endast förekommit i alltför otill- räckligt antal. Genom dylika kurser skulle mejeriskolan och dess ledare få ett synnerligen gott medel att snabbare än eljest kunde ske inarbeta nya och förbättrade metoder på mejerihanteringens olika områden. Kur- sens längd borde bero på det ämne, som behandlades, men i regel borde den omfatta minst en, högst fyra veckor. Minst två dylika kurser borde anordnas årligen. Ingen undervisningsavgift borde erläggas av delta- garna, vilka däremot borde betala för kost och logi. Till varje kurs borde utgå statsbidrag med ett efter kursens längd avpassat belopp, dock högst 500 kronor. Därjämte borde vid varje dylik kurs finnas tillgång till minst 5 stipendier å 50 kronor till behövande elever.

Detta förslag finna vi synnerligen behjärtansvärt. Även vid den pla- nerade mellansvenska skolan böra dylika kurser anordnas. Mot försla— get hava vi ej annat att erinra, än att det knappast synes erforderligt att bevilja deltagarna stipendier av statsmedel. Om de ej äro i tillfälle att själva helt och hållet bestrida omkostnaderna, ehuruväl det här är fråga om personer, som hava avlönad anställning, torde det ligga i deras arbetsgivares intresse att lämna dem något bidrag för att sätta dem i stånd att på ett ännu bättre och mer tidsenligt sätt än förut bedriva mejeriskötseln. Det är ju arbetsgivaren, som närmast bör ha gagn härav.

Vi tillstyrka alltså, att för minst två dylika kurser vid Alnarpsskolan anvisas årligen 1000 kronor, vilket belopp bör fördubblas när den mel- lansvenska skolan kommer till stånd. Bidraget bör anvisas av Kungl. Maj:t med belopp som anses skäligt i förhållande till kursernas omfatt— ning.

Dylika repetitions— och specialkurser böra även anordnas vid de lägre mejeriskolorna för kvinnor. Vi återkomma härtill längre fram.

Jämte den nu behandlade utbildningen av mejerister, huvudsakligen manliga, bör en särskild utbildning av mejerskor fortfarande äga rum. Vi hava förut angivit årsbehovet av sådana utexaminerade mejerskor till 65 a 70. För närvarande sker utbildningen vid de sju mejeriskolorna för kvinnor, och kontingenten utexaminerade elever har hållit sig om— kring 45, ehuru enligt reglementet plats bör finnas för 56. Det regle— mentsenliga antalet av 42 frielever har varit fyllt men däremot hava en- dast helt få betalande elever funnits.

Då vi beräknat årsbehovet ännu högre än det nuvarande reglementets platssiffra, är det nödigt att söka finna lämpliga utvägar att öka elev— antalet. Även om genom därtill ägnade åtgärder exempelvis ökning av antalet frielevplatser -— det nuvarande platsantalet skulle bliva fullt besatt, torde icke de nuvarande skolorna kunna leverera det av oss beräk-

nade årligen behövliga elevantalet. Härför erfordas att antingen antalet skolor av nuvarande typ ökas eller åtminstone vissa skolor anordnas på sådant sätt, att de kunna mottaga ett väsentligt större elevantal än nu. Sistnämnda eventualitet innebär en mer eller mindre genomgripande om- organisation av hela skolsystemet. Alla dessa utvägar hava i de refe- rerade yttrandena haft sina förespråkare.

För närvarande finnes såsom förberedelse till inträde i mejeriskolorna för kvinnor organiserat ett system av elevmejerier. Bibehållandet härav har allmänt förordats, varvid dock vissa förändringar föreslagits från olika håll. Det synes oss lämpligast att först taga frågan om dessa elev- mejerier under övervägande, enär beskaffenheten av den därstädes med- delade utbildningen har stor inverkan på anordnandet av den undervis- ning, som må äga rum vid själva skolorna.

Det förut återgivna uttalandet från Malmömötet innehåller, att tiden för den nuvarande elevutbildningen är för kort och att denna utbild— ning bör ske enligt det vid mötet antagna förslaget till ordningsregler. Dessa regler innehålla samma bestämmelser för kvinnor som för män, dock med den skillnad, att efter provåret skulle fordras blott 2 års elev- utbildning för inträde i mejeriskola för kvinnor mot 3 års för inträde i mejeriskola för män. Även från flera andra håll har utsträckning av den nuvarande ettåriga tiden vid kvinnligt elevmejeri föreslagits. Vi hava av förut angivna skäl ansett oss kunna förorda, att för de manliga eleverna praktiktiden vid elevmejeri efter fullgjort provår begränsas till 2 år. Påtagligen böra lägre anspråk i detta avseende uppställas för de kvinnliga än för de manliga mejeriskolorna. För inträde vid de kvinn— liga mejeriskolorna fordras nu två års väl vitsordad praktik. Det ena av dessa år plägar fullgöras vid elevmejeri. Vi hava inhämtat, att vissa svårigheter understundom mött för att erhålla fullt elevantal till dessa elevmejerier. Till följd härav hava också till skolorna måst i viss ut- sträckning antagas elever, som icke genomgått elevmejeri utan annor— ledes fullgjort den föreskrivna tvååriga praktiken. På grund av dessa förhållanden hava vi funnit det icke vara tillrådligt att utsträcka den obligatoriska lärotiden vid elevmejeri utöver det nuvarande året. Det praktikår, som kräves utöver året vid elevmejeri, bör föregå sistnämnda år och alltid utgöra provår. Visserligen torde denna minsta praktikkurs om sammanlagt två år vara i knappaste laget, men vi kunna ej under— låta att fästa visst avseende vid den från Oppeby uttalade farhågan, att alltför mycket skärpta krav på praktik före inträdet i skolan skulle kun- na verka ofördelaktigt på elevtillslutningen. De mejerskor, som genom- gått en kvinnlig mejeriskola, torde icke heller kunna påräkna att fram— deles i yrket i allmänhet erhålla lika höga löner som de manliga meje— risterna och därför kan det icke gärna begäras, att de skola ägna lika lång tid åt sin utbildning. Med hänsyn till praktiktidens korthet torde

562 det icke vara möjligt att för de kvinnor, som genomgått lantmannaskola eller ock huvudkurs eller längre kurs vid lanthushållsskola nedsätta prov- tiden, men de böra ha företräde till inträde vid elevmejeri och mejeri- skola. I övrigt anse vi, att de av oss förordade bestämmelserna rörande den manliga elevutbildningen böra gälla jämväl beträffande utbildnin- gen av elever för inträde i de kvinnliga mejeriskolorna. Även vid dessa elevmejerier bör således lämnas teoretisk undervisning i svenska språket, räkning och välskrivning. Eleven bör av mejeriet erhålla kost och logi och en lämpligt avvägd lön. Däremot anse vi, att de nuvarande elevun- derstöden av statsmedel böra indragas och i stället statsbidraget till elev- mejeriets innehavare ökas till 250 kronor för varje elev för att bereda bemälda innehavare tillfälle att utbetala sådan lön, som nyss nämnts.

Detta vårt förslag innebär icke någon väsentlig ändring i de nuvarande bestämmelserna angående elevmejerier. På grund härav kan det icke antagas, att eleverna skola vid inträdet i skolan hava nämnvärd större praktisk erfarenhet än för närvarande torde vara fallet. En väsentlig del av undervisningen i praktiskt avseende torde därför även framgent böra ske vid själva skolan.

Att vid de kvinnliga mejeriskolorna uppställa genomgången veder— börlig elevutbildning såsom ett obligatoriskt inträdesvillkor torde visser- ligen vara önskligt men lärer åtminstone tillsvidare få anses vara för strängt. I mån av platstillgång böra även andra elever med minst två. års väl vitsordad mejeripraktik kunna mottagas, därest de vid prövning visa sig äga nöjaktiga kunskaper i svenska språket, räkning och väl- skrivning. Icke desto mindre synas elevmejerier böra upprättas i så stort antal, att de från dem årligen utgångna eleverna åtminstone i det närmaste motsvara det antal, som mejeriskolorna beräknas årligen mot— taga, nämligen 65 a 70. Till elevmejeriernas placering i landets olika de— lar skola vi längre fram återkomma.

Vad beträffar själva mejeriskolorna för kvinnor innebär yttrandet från Malmömötet, att man bör frångå det nuvarande systemet med många små skolor och övergå till ett mindre antal större skolor. Tre skof lor anses behövliga, en i södra, en i mellersta och en i norra Sverige. Även från andra håll har en koncentration till färre men större skolor förordats. '

I detta sammanhang bör omförmälas, att vi tagit kännedom om ett av statskonsulenten i mejerihushållning den 1 november 1929 till lantbruks- styrelsen avgivet yttrande i anledning av den förut omnämnda, från Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott gjorda framställningen om förläggning av en stats- understödd mejeriskola för kvinnor inom sällskapens område. Han an- för, att rekryteringen av mejeripersonal för dessa län ävensom för vissa andra torde varit avsedd att i första hand ske medelst elever, som ge—

nomgått Oppeby mejeriskola i Södermanlands län. Då framställningen syntes beröra förhållanden inom ett vidsträcktare område, har han verk- ställt en undersökning, som bl. a. utvisar, att produktionsriktningen på mejeriområdet är jämförelsevis likartad inom de tre nämnda länen samt inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Örebro Och Västmanlands län, i det att större delen av mjölken där användes till skumning, d. v. s. för erhållande av grädde till försäljning eller smörberedning. Inom Jämt- lands län dominerar däremot ystningen. Då dessutom osttillverkningen därstädes i övervägande grad inriktat sig på andra ostslag än i de förut nämnda länen, visade sig att Jämtland alltså intoge en särställning. Av de från mejeriskolan i detta län (Änge) under åren 1922—1928 utgångna 45 eleverna hade 41 eller 91 procent fått anställning inom.- länet. Av dessa uppgifter ansåg han framgå, att mejeriskolan i Jämtlands län varit er- forderlig för tillgodoseendet av enbart jämtländska behov. Ifråga om Oppeby ställde sig saken annorlunda. Av de från denna skola under åren 1922—1928 utgångna 49 eleverna hade 21 fått anställning, åtminstone till en början, i Södermanlands län men de övriga spritts över en stor del av riket. De nuvarande två mejeriskolorna hade sålunda endast på ett högst otillfredsställande sätt kunnat tillgodose behovet av mejeriskol- utbildad personal inom andra av de ovannämnda länen än Jämtland och Södermanland. För avhjälpande av denna brist syntes två utvägar möj— liga. Antingen kunde man inom dessa län upprätta ytterligare en me— jeriskola av nuvarande typ -— eller ock skapa en större mejeriskola, vil— ken skulle tillgodose såväl Södermanlands län som ock Stockholms, Upp— sala, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorr- lands län. Vid en sådan större skola borde kunna mottagas 15 a 20 ele- ver. Huvudläraren borde för att dagligen kunna övervaka mejeriets drift vara bosatt vid skolan. Han skulle meddela undervisning i huvud- ämnena samt vara utbildad mejerikonsulent. Behovet av timlärare blev ej större än vid en mindre skola. Inrättandet av en dylik skola inne- bure avsevärda fördelar. Dels komme eleverna att kunna erhålla en un- der läsåret mera jämnt fördelad undervisning än som vore möjligt med nuvarande skolorganisation, emedan huvudläraren nu ej vore boende på platsen. Dels skulle eleverna kunna praktiskt handledas på ett bättre sätt, då det skulle ske genom en mejerikonsulent i stället för av en mejerska. Dels borde den teoretiska undervisningen kunna göras betyd- ligt mera givande, då den skulle meddelas av en i praktiken medver- kande huvudlärare. Tillika borde framhållas, att huvudläraren, som ju skulle bo vid mejeriskolan, borde bättre lära känna eleverna och deras kvalifikationer, vilket syntes vara av betydelse vid elevernas placering på mejerierna efter genomgången kurs. Sedan mejeridriften numera koncentrerats på sådant sätt, att mejerierna över lag blivit större och flera verkligt stora mejerier anlagts, syntes det icke böra erbjuda någon större svårighet att erhålla lämplig plats för en mejeriskola av föresla-

gen storlek. Statskonsulenten har på grund härav föreslagit, att skolan vid Oppeby måtte indragas och en ny mejeriskola för kvinnor, avsedd för 15 år 20 elever, upprättas för Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands län. Därjämte borde antalet elevmejerier ökas.

Denna statskonsulentens framställning synes oss särdeles beaktansvärd. Hans motivering överensstämmer med de synpunkter som framförts vid Malmömötet och i flera andra yttranden. De sålunda till förmån för större skolor än de nuvarande framförda skälen synas oss övertygande och fullt giltiga även för andra landsdelar än de i hans framställning avsedda, därest icke förhållandena påkalla särskilda undantagsregler. Vissa sådana undantag synas nämligen erforderliga. För Jämtland har statskonsulentens utredning påvisat önskvärdheten av att en särskild mindre skola fortfarande upprätthålles. Även för de båda nordligaste länen Västerbotten och Norrbotten torde undantag böra göras. Då dessa sistnämnda landsdelar icke böra sammanföras med Jämtland och då man ej heller torde böra hänvisa dem till en mejeriskola i mellersta Sverige, lärer bibehållandet av den mindre skoltypen för övre Norrland framstå såsom en nödvändighet. Huruvida de nuvarande båda skolorna i Väster— bottens och Norrbottens län böra sammanslås till en gemensam skola eller om två skolor böra där bibehållas, är vanskligt att avgöra. Med hänsyn till att den förstnämnda skolan är specialiserad för tillverkning av västerbottensost synas vissa skäl förefinnas för att fortfarande hava två skolor. Men för landets söder om nämnda tre län belägna delar synes systemet med stora skolor vara fullt användbart. Då statskonsu- lenten ansett det icke böra erbjuda särskild svårighet att erhålla lämplig plats för en dylik skola i mellersta Sverige, lärer för— läggningsfrågan kunna finna lämplig lösning även i de övriga nu avsedda landsdelarna. Om man frånser Jämtlands och de två nord- ligaste länen, står upprättandet av två större skolor jämte den av stats- konsulenten föreslagna mellansvenska skolan i nära överensstämmelse med Malmömötets förslag om tre skolor. Efter övervägande av förhål— landena hava vi kommit till den åsikt, att den ena skolan borde vara av- sedd för sydöstra och södra Sverige samt huvudsakligen omfatta Öster— götlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Mal— möhus och Hallands län. Den andra borde huvudsakligen betjäna västra Sverige samt vara avsedd för Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skara- borgs och Värmlands län. Gotland kunde föras antingen till det mel— lersta eller det södra distriktet. Den södra skolan borde liksom den mel- lersta vara avsedd för 15 a 20 elever, under det att för den västra elev- antalet icke torde böra beräknas högre än 12 a 16.

Om man antager ett elevantal för såväl skolan i Jämtland som för vardera skolan i övre Norrland av 6 a 8, skulle härigenom sammanlagda elevantalet bli 60 a 80 eller i medeltal 70.

För samtliga dessa skolor bör upprättas ett tillräckligt antal elevmeje— rier. Det är av synnerlig vikt, att sådana inrättas i så många län som möjligt. Den nuvarande starka lokaliseringen av dessa elevmejerier bör icke bibehållas. Det kan knappast undgå att framstå som en orättvisa mot stora landsdelars befolkning, att tillfället för densamma till meje- riundervisning nu är i hög grad eftersatt. Ty det är uppenbart, att be— fintligheten av ett elevmejeri å en ort kraftigt stimulerar till genom- gående av detsamma och gynnsamt påverkar fackutbildningen inom or- ten på mejerihanteringens område. Vi anse dock, att icke fullt så många elevmejerier behöva för närvarande inrättas, att skolornas maximiantal elever eller 80 blir fyllt, utan torde ett antal av 30 elevmejerier, motsva— rande 60 elever efter beräkning av två vid varje mejeri, kunna tillsvidare vara tillräckligt. Det återstående antalet elevplatser vid skolorna kan lämpligen reserveras för elever, som komma från annan utbildning. An— talet elevmejerier synes för vardera av den södra och mellersta skolan böra vara 8, för den västra 6 a 7 samt för var och en av J ämtlandsskolan och skolorna i övre Norrland 2 a 3.

Inträdesfordringarna vid kvinnlig mejeriskola böra bliva genomgånget elevmejeri eller annan motsvarande utbildning, såsom förut nämnts. Då för tillträde till provår bör fordras 18 års ålder, blir lägsta inträdesåldern vid mejeriskola 20 år.

Vad beträffar undervisningen vid skolan, bör den teoretiska delen, nu omfattande 350—390 timmar, något ökas. Vi föreslå för de större sko— lorna följande timantal, varvid de för läsåret 1927—1928 i genomsnitt redovisade angivas inom parentes.

Svenska språket ................................................... (80) 70 Räkning .............................................................. (78) 80 Naturkunnighet (kemi, fysik, bakteriologi) ........ (34) 60 Mejerilära 120 Maskin- och byggnadslära 30 Bokföring 80 llandelslära, mejeriekonomi och föreningslära — 40

(368) 480

Detta antal av 480 lektionstimmar motsvarar något mindre än två lek- tionstimmar varje söckendag, ferier frånräknade. För de mindre sko- lorna torde detta timantal kunna något reduceras. Tillräcklig tid bör 11» beredas för överläsning. * Mejeriarbetet bör bedrivas så att det har karaktär av undervisning till nytta för elevernas utbildning. För rent grovarbete böra eleverna icke användas annat än i viss mindre utsträckning.

En ytterst viktig fråga är anskaffandet av lärarkrafter. Detta gäller främst huvudläraren. Det synes oss påtagligt, att allvarliga anmärk- ningar kunna med fog riktas mot det nuvarande systemet, där huvud— läraren icke är bosatt vid skolan utan reser dit periodvis för att hålla

lektioner och i övrigt tillse skolans skötsel. Detta system har i de inkom- na yttrandena rönt mycket klander, och dess nackdelar belysas på ett övertygande sätt i statskonsulentens ovan refererade uttalande angående den mellansvenska skolan. Vi anse det nödvändigt, att vid de tre större skolorna i södra och mellersta Sverige huvudläraren blir boende vid sko— lan och ägnar densamma huvuddelen av sin tid och sin arbetskraft. Vid de mindre skolorna i Jämtland och övre Norrland torde detta villkor näp- peligen kunna uppställas. Men det är önskvärt, att därest mejerikonsu- lenten i orten blir huvudlärare, lärarens stationsort och platsen för sko— lan äro så nära varandra som möjligt och helst sammanfalla. Huvud- läraren bör städse äga mejerikonsulentutbildning. —— Vi anse det visser— ligen icke innefattas i det oss givna uppdraget att avgiva något förslag beträffande mejerikonsulenternas utbildning men kunna icke underlåta att instämma i det av ordföranden i Sveriges smörexportörers förening gjorda uttalandet, att dessa konsulenter i regel hava alltför liten utbild— ning, särskilt i avseende å praktiskt mejeriarbete. Det synes vara en rimlig fordran, att konsulenterna icke blott i teoretiska kunskaper vida överträffa dem som genomgå en manlig mejeriskola utan även att de hava minst lika grundlig praktisk utbildning som dessa. Därjämte böra de äga pedagogisk utbildning.

Då huvudläraren icke ens vid de större skolorna lärer få sin tid fullt upptagen av skolarbetet, även med inräknande av det praktiska hand— ledande av eleverna, som bör tillkomma honom, bör han hava i uppdrag att utöva tillsyn över samtliga de elevmejerier, som tillhöra skolans di- strikt. En sådan tillsyn utövas nu av statskonsulenten i mejerihushåll— ning, men han hinner i regel ej med mer än ett besök pr år vid varje elevmejeri. Det är emellertid högst behövligt med en tätare tillsyn, vid vilken ingående handledning kan lämnas för den praktiska undervisnin— gen. En sådan anordning har visat sig önskvärd. Såsom ett önskemål må för övrigt framhållas, att innehavaren av det mejeri, där större skola är förlagd, anställer huvudläraren såsom föreståndare för detta mejeri, enär endast därigenom enhet i undervisningen och mejeriarbetet kan med säkerhet åstadkommas.

I övrigt bör den teoretiska undervisningen, i den mån så befinnes lämpligt, kunna anförtros åt timlärare, särskilt i svenska språket och räkning. Den praktiska undervisningen bör under huvudlärarens led— ning och tillsyn utövas av instruktionspersonal, som av lantbruksstyrel— sen förklarats därtill kompetent.

Vad beträffar elevernas ställning vid dessa mejeriskolor må till en början erinras, att enligt nuvarande regler skola finnas inalles 42 frielev- platser'och att frieleverna erhålla fri undervisning, kost och möblerad bostad, varemot betalande elever erlägga viss avgift, vilken lärer plågat bestämmas så låg, att den knappt motsvarat kostens värde. Antalet be- talande elever har varit mycket litet samt utgjorde vid samtliga skolor

under läsåret 1926—1927 blott fem och under läsåret 1927—1928 endast två. Eleverna torde icke åtnjuta någon avlöning från mejeriet. Stats— understöd till obemedlade och mindre bemedlade elever hava utgått efter samma regler som vid lantbruksskolor med 120 resp. 60 kronor för helt år. Eleverna vid dessa mejeriskolor hava alltså ansetts liksom lantbrukssko- lornas elever betala de naturaförmåner de åtnjuta av skolan medelst sitt arbete därstädes, här i skolans mejeri.

Den omständigheten att frielevplatserna kunnat fyllas men att endast några få av de för betalande elever avsedda platserna blivit besatta sy- nes ådagalägga, att skolkursen befunnits vara alltför dyrbar för andra än frielever. En utvidgning av elevernas förmåner synes därför böra äga rum. Detta synes lämpligen kunna ske därigenom att det föreskri- ves, att samtliga elever skola vara frielever. Detta torde icke kunna anses innebära någon obillighet gent emot mejeriskolans innehavare, enär ju denna åtnjuter förmånen av elevernas arbete utan ersättning.

Elevunderstöd böra utgå av statsmedel enligt samma system som för närvarande. Vi återkomma härtill i ett senare kapitel.

Det bör icke förbises, att särskilt vid de av oss föreslagna större sko— lorna för utbildande av mejerskor viss svårighet kanske kan möta för skolan att bereda bostad för ett så stort elevantal och i samband därmed att för dem anordna gemensamt kosthåll. En annan omständighet, som skiljer de av oss föreslagna större skolorna från de nuvarande, är att till följd av det ökade elevantalet vid dessa skolor det torde bliva svårare för mejeriet att på ett för detsamma nyttigt sätt tillgodogöra sig elever- nas praktiska arbete. Förstnämnda olägenhet torde emellertid kunna av- lägsnas genom att skolan ombesörjer inackordering för de frielever, åt vilka den icke själv kan bereda bostad. Den senare av nyssnämnda svå- righeter lärer icke böra tillmätas alltför stor betydelse, enär det mejeri, dit skolan förlägges, bör vara av ansenlig storlek samt eleverna, vilka ej böra SYSSGlSättaS med praktiskt arbete mer än högst 6—8 timmar pr dag, kunna fördelas i turer vid den praktiska tjänstgöringen.

För fullständighetens skull må framhållas, att det icke bör kunna ifrå- gakomma att tillförbinda innehavaren av en mejeriskola för kvinnor att giva eleverna någon avlöning, såsom vi föreslagit beträffande elevmeje— rierna.

Vad slutligen beträffar kostnaden för utbildningen av mejerskor behö- ves först till understöd åt elevmejerier för utbildande varje år av 60 ele- ver å 250 kronor ett årligt anslag av 15 000 kronor.

Beträffande själva skolorna torde de av oss föreslagna förändringarna icke behöva medföra avvikelse från de nuvarande anslagsnormerna annat än ifråga om lönen till huvudläraren. Vid de tre sydligare, större sko— lorna torde hans avlöning böra såsom statskonsulenten föreslagit för den av dessa skolor, vilken skulle förläggas i mellersta Sverige, böra be-

stämmas till 6000 kronor. Denne huvudlärare skulle intaga en ställning i viss mån jämförlig med föreståndaren för en lantbruksskola, vilken åt— njuter 5400 kronors lön jämte fri bostad m. m. Någon obligatorisk bo— stadsförmån bör emellertid icke stadgas för nu ifrågavarande huvud- lärare. Statsanslaget för envar av nämnda tre skolor bör alltså beräknas sålunda.

Till mejeriskolans innehavare ........................ kronor 2 000 » huvudläraren ............................................ >> 6 000 » timlärare .................................................. >> 1 000

För skolorna i Jämtland och övre Norrland torde icke kunna förut- sättas, att särskild huvudlärare med mejeri'konsulentutbildning anställes vid skolan, utan lärer det fortfarande bliva nödvändigt att såsom sådan lärare anlita den tjänstgörande mejerikonsulenten. Därest dessa skolor äro förlagda på samma ställe som mejerikonsulents stationsort, bortfal- ler behovet av resebidrag åt huvudläraren. En sådan förläggning kan dock ej med säkerhet påräknas. Då den teoretiska undervisningen skall ökas och även ökad tillsyn å skolarbetet i övrigt bör krävas, lärer lönen böra höjas. För att befrämja ett sammanförande i lokalt avseende av skolans förläggningsplats och huvudlärarens bostadsort synes lönen böra bestämmas till visst bestämt belopp, med skyldighet för huvudläraren att själv därmed bestrida eventuellt erforderliga resekostnader för tjänst— göring vid skolan. Detta belopp föreslå vi till 1 500 kronor. Statsansla- get till envar av dessa sko-lor kan därför beräknas sålunda.

Till mejeriskolans innehavare ........................ kronor 2 000 » huvudläraren ..................................... . ..... » 1 500 » timlärare ................................................... >> 1 000

Kronor 4 500

Samtliga huvudlärare böra vid resor för inspektion av elevmejerier åtnjuta ersättning enligt klass II D i resereglementet, att gäldas av nionde huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar.

Såsom förut anförts torde även vid de kvinnliga mejeriskolorna spe— cial- och repetitionskurser böra anordnas. Beträffande dessa kurser kan i huvudsak åberopas vad som anförts därom vid de manliga skolorna. För dylika kurser vid de kvinnliga skolorna föreslå vi ett årligt anslag av 1500 kronor.

Inalles hava vi alltså föreslagit följande statsanslag till den lägre mejeriundervisningen. Utbildningen av mejerister:

Till mejeriskola vid Alnarp ............ kr. >> mejeriskola i mellersta Sverige >> — » special- och repetitionskurser.... >> 2 000 kr, 2 000

Utbildningen av mejerskor:

Till elevmejerier ................................ kr. 15 000

» tre större mejeriskolor ................ >> 27 000 » tre mindre >> 13 500

>> special- och repetitionskurser.... >> 1 500 kr. 57 000

Summa kronor 59 000

Det må erinras, att för närvarande icke något särskilt statsanslag an— visats till utbildningen av mejerister. För utbildningen av mejerskor ut- går ett statsanslag till de sju mejeriskolorna å tillhopa 29 000 kronor och till elevmejerierna plågar Kungl. Maj:t från ordinarie anslaget till befräm- jande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar anvisa ett årligt belopp av 8100 kronor. I jämförelse med dessa bägge anslag å tillhopa 37100 kronor innebär vårt förslag beträffande den kvinnliga mejeriun- dervisningen en anslagsökning av 19900 kronor. Härtill kommer nytt anslag å 2000 kronor till repetitionskurser för mejerister. Hur stor den totala anslagsökningen till den lägre mejeriundervisningen blir beror av kostnaden för de bägge skolorna för mejerister.

Utöver dessa kostnader tillkomma utgifter från särskilt anslag till elev— understöd, för närvarande endast vid de kvinnliga mejeriskolorna men enligt vårt förslag även vid skolorna för mejerister.

Statsunderstöd åt behövande elever.

Gällande bestämmelser angående understöd åt elever vid lägre lant- bruksundervisningsanstalter äro meddelade i kungörelsen därom den 15 juni 1922 (nr 296) med ändring beträffande understödsbeloppen genom kungörelse den 11 juni 1926 (nr 255). Understöd utgår nu med högst följande belopp:

vid lantbruksskola i södra och mellersta Sverige samt vid helårskurs vid lantbruksskola i Norrland ävensom vid kvinnlig mejeriskola med 120 kronor till obemedlad och 60 kronor till mindre bemedlad elev för varje årskurs;

vid lantmannaskola, lanthushållsskola, utbildningskurs för kvinnliga ladugårdsskötare i Norrland och Dalarna samt vid teoretisk vinterkurs vid lantbruksskola i Norrland med 30 kronor till obemedlad och 15 kro- nor till_mindre bemedlad elev för varje månad; samt

vid fast småbrukarkurs med särskilt antagna elever med 1 krona 50 öre om dagen för envar därtill berättigad under den tid kursen pågår.

Alla dessa understöd utgå från ett gemensamt under nionde huvud— titeln uppfört ordinarie förslagsanslag, som för budgetåret 1929/1930 upp— tagits till 160 000 kronor.

Därjämte plågar Kungl. Maj:t årligen i samband med anvisande av statsbidrag till elevmejerier för kvinnor från ordinarie anslaget till un- dervisningsanstalter för jordbruk och lantmannanäringar föreskriva, att från nämnda anslag understöd må av lantbruksstyrelsen tilldelas elever vid dylikt mejeri med högst 120 kronor till obemedlad och högst 60 kro— nor till mindre bemedlad elev för årskurs.

Ovan angivna understödsbelopp till elever vid lantmannaskolor m. fl. utgingo till och med budgetåret 1928/1929 jämväl till elever vid folkhög- skola. På grund av enskild motion beslöt 1929 års riksdag att fördela stipendierna till folkhögskoleleverna i tre grader och bestämde belop— pen till resp. 45, 25 och 15 kronor för månad. Sedan lantbruksstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t föreslagit, att motsvarande förändringar måtte äga rum ifråga om understöden till elever vid Lantmannaskolor och med dem ifråga om elevunderstöd enligt ovan angivna regler lik— ställda skolor och kurser, hava vi till följd av därå erhållen remiss i ut— låtande den 25 september 1929 tillstyrkt lantbruksstyrelsens förslag. Vi anförde därvid följande:

»Det torde vara obestridligt, att våra lägre lantbruksundervisningsanstalter icke äro så talrikt besökta av studerande ungdom, som dessa ungdomsskarors storlek och undervisningens nyttighet för deras blivande levnadskall borde giva anledning att förvänta. Under vårt utredningsarbete har det blivit för oss klart, att en viktig orsak till detta beklagliga förhållande är den kostnad eleverna få vidkännas för genomgående av en skolkurs. Till underlättande av dessa kostnaders bestridande finnas nu att tillgå statens understöd till obemedlade och mindre bemedlade clever. I de svar på vissa framställda frågor, som vi riktat till resp. skolstyrelser, har från samtliga lantmannaskolor och nästan alla lanthushållsskolor gjorts gällande, att dessa understödsbelopp böra väsentligt höjas, därest lantungdomen skall se sig i stånd att genomgå skolkurs.

'Vi hava för vår del blivit övertygade om att en sådan höjning är erforderlig, åtminstone vid vissa skolformer, och hade redan före remissens mottagande varit betänkta att göra underdånig framställning i dylikt syfte, desto mer som understöds- beloppen till folkhögskolelever reglerats uppåt vid 1929 års riksdag. Sistnämnda omständighet gör det enligt vår åsikt till en akt av rättvisa att utan dröjsmål reglera understöden vid de lantbruksundervisningsanstalter, vilkas elever hittills varit i av- seende på stipendiebeloppen likställda med eleverna vid folkhögskolorna.

I avseende å understödsgradernas antal och understödsbeloppens storlek i varje grad hava i de till oss inkomna svaren en mångfald olika förslag framställts. Utan att vilja redan nu taga definitiv ställning till dessa förslag anse vi, att man för när- varande bör i stipendieavseende jämställa eleverna vid lantmannaskolor, lanthus- hållsskolor, utbildningskurser för kvinnliga ladugårdsskötare i Norrland och Då- larna samt vid teoretiska vinterkurser vid lantbruksskolor i Norrland med eleverna vid folkhögskolor enligt innevarande års riksdagsbeslut.

Visserligen kunna skäl anföras för att beträffande stipendiebeloppen vid ifråga- varande lantbruksundervisningsanstalter göra viss åtskillnad mellan olika slag av skolor och kurser, men då riksdagen icke gjort någon skillnad mellan olika kurser vid folkhögskola och då de nu föreslagna stipendiebeloppen icke synas hindra ge nomförande framdeles av en åtskillnad, därest en sådan vid närmare övervägande befinnes önskvärd, hava vi icke funnit nämnda förhållande utgöra hinder för oss att nu ansluta oss till lantbruksstyrelsens förslag.

I likhet med lantbruksstyrelsen anse vi, att förhållandena icke nödvändiggöra att innan vårt arbete avslutats frågan om ändring i reglerna för understöd till elever vid lantbruksskola, kvinnlig mejeriskola eller fast småbrukarkurs särskilt upptages till prövning.

Vi få alltså för vår del förorda bifall till lantbruksstyrelsens hemställan.»

l årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t framlagt förslag i en— lighet med lantbruksstyrelsens hemställan. Detta förslag har numera av riksdagen bifallits.

Den 23 november 1922 avgåvo skolöverstyrelsen och lantbruksstyrelsen gemensam utredning jämte förslag angående stipendier av statsmedel åt elever vid under styrelsernas inseende stående läroanstalter. För lant- bruksundervisningens del har detta förslag hittills icke föranlett någon särskild åtgärd. Vi hava tagit kännedom om detta ämbetsverkens utlå- tande och beaktat detsamma vid det förslag vi komma att framlägga.

Bland de frågor vi i början av vårt utredningsarbete riktade till sty- relserna för lantmannaskolor avsåg en att få erfara, huruvida någon

572 ändring ansåges önskvärd beträffande statsunderstöden till elever och i så fall i vilken riktning. Ehuru frågan härom numera i viss mån kom— mit i nytt läge genom riksdagens beslut beträffande understöden till elever vid folkhögskolor samt vid lantmannaskolor m. fl., anse vi oss böra i korthet redogöra för innehållet i svaren på nyssnämnda fråga.

Vid samtliga lantmannaskolor anser man en höjning av de nu utgående under- stödsbeloppen synnerligen väl behövlig. I svaren från ett flertal skolor hänvisas till de förut gjorda uttalandena rörande orsaken till den ringa elevtillslutningen vid lantmannaskolorna. Såsom av dessa framgår, anses det viktigaste skälet till det otillfredsställande elevantalet vara ekonomiska svårigheter för jordbruket och omöjligheten för mindre och medelstora jordbrukare att göra de direkta och indi- rekta ekonomiska uppoffringar, som genomgåendet av en kurs vid lantmannaskola medför. Det viktigaste medlet att förbättra elevtillslutningen anses därför också vara att minska kostnaderna för kursens genomgående dels genom att göra kursen så billig som möjligt, dels genom ökat statsunderstöd till obemedlade och mindre bemedlade elever.

Då de tillfrågade lantmannaskolorna sålunda undantagslöst förordat en höjning av statsunderstödet till behövande elever, hava de i allmänhet gjort detta med den förut nämnda motiveringen. I vissa fall hava emellertid också en del andra syn- punkter framkommit som motiv för höjningen. Sålunda framhålles från Önne- stad, att det i många fall är omöjligt för småbrukare, jordbruksarbetare m. fl. att bekosta sina barns uppehälle vid en lantmannaskola, även om dessa erhålla ett nn- derstöd av 30 kronor pr månad; det är därför önskvärt, att i dylika fall stipen- dier för dessa mycket behövande måtte utgå med högre belopp. I yttrandet från Osby anföres, att för lantmannaskolor av B-typ, som särskilt avpassat sin under- visning för småbrukets och det mindre jordbrukets behov, böra stipendierna höjas till lägst 50 kronor pr månad för obemedlad elev.

Från Katrineberg uttalas, att en höjning av statsunderstödet till elever vore det mest verksamma medel för att åstadkomma ett bättre utnyttjande av lantmanna— skolorna. Särskilt skulle ju denna åtgärd medföra, att skolorna skulle kunna be— sökas mer av ungdomen från de mindre jordbruken, och därför kunde det sägas, att höjandet av understödet till lantmannaskolornas elever skulle innebära en av de kraftigaste åtgärder för det mindre jordbrukets höjande. En ökad elevfrekvens skulle också betyda, att utbildningskostnaden pr elev skulle sjunka. Även från Sala påpekas, att då lantbruksundervisningen redan förorsakar staten och kommu- nerna avsevärda kostnader, bör det vara ett statsintresse att så många som möjligt få del av undervisningen, då ju kostnaderna pr elev härigenom bli mindre. Och i regel torde det vara den ekonomiska frågan, som i första hand inverkar på elev-— frekvensen.

Medan samtliga skolor, såsom av det anförda framgår, äro eniga om att en höj— ning av elevunderstödet är erforderlig, hava däremot flera olika förslag rörande höjningens storlek framkommit. Av dessa äro en del mera allmänt hållna, under det att i flertalet fall bestämda belopp angivas.

Bland dem, som framfört förslag om en bestämd höjning av statsunderstödet till behövande elever, mä först nämnas Lunnevad, Sätila och Degerfors, vilka samtliga förordat en höjning av nu utgående understöd med 50 procent. Motsvarande ök- ning föreslås från Önnestad och Vilan, vilka uttala, att ett belopp av 45 kronor för månad borde kunna tillkomma envar verkligt och mycket behövande elev. I yttrandet från Gran anföres, att statsunderstödet bör sättas till minst 45 kronor pr månad för obemedlad och minst 25 kronor pr månad för mindre bemedlad elev; samma belopp förordas också i svaret från Mora. Från Vik framhålles, att under-

stöden borde utgå med lägst 20 och högst 50 kronor pr månad, under det att un- derstödet i svaren från Munka-Ljungby och Kyrkerud föreslås till 50 kronor för obemedlad och 25 kronor för mindre bemedlad elev. Från Kristinehamn förordas en höjning till, för hel huvudkurs räknat, 200 kronor för obemedlad och 100 kro- nor för mindre bemedlad elev.

Vid ett flertal skolor har man den uppfattningen, att en rättvisare och lämpli- gare fördelning av statsunderstöden till behövande elever skulle kunna genomföras, om dessa, som f. n. endast kunna hänföras till endera av två grupper: obemed- lade och mindre bemedlade, allt efter behovet uppdelades i tre olika kategorier. Så- som behövliga och lämpliga understödsbelopp för dessa tre behovsgrupper föreslås av lantmannaskolorna i Tenhult, Stora Segerstad, Grimslöv, Högalid, Högsby och Fridhem 20, resp. 35 och 50 kronor för månad. Nära dessa står Hampnäs med sitt förslag om 15, 25 och 45 kronor. Från Fellingsbro ifrågasättes något lägre belopp, nämligen 10, 20 och 35 kronor, medan Hussborg föreslår 10, 20 och 40 kronor. Det påpekas dock i yttrandet från Fellingsbro, att det lägsta beloppet föreslagits med tanke på sådana lantbrukarsöner, som nu med hänsyn till att fa- dern äger ett. låt vara av stora skulder tryckt, lantbruk ej kunna få något under- stöd och därför ej komma till skolorna; ett mindre bidrag anses emellertid kunna underlätta dessas genomgående av skolan. I yttrandet från Torsta, där även upp- delningen i tre behovsgrupper förordas, föreslås understödsbeloppen, för huvud- kurs räknat, till 100, resp. 150 och 200 kronor.

Utom nu nämnda förhöjning av statsunderstödet pr månad till behövande elever förordas också från några skolor _ Stora Segerstad, Markaryd och Gran __ en ökad möjlighet till understöd i den formen, att detta skulle utgå efter lästid, d. v. s. ökas i den mån tiden för en kurs överstiger den för densamma stadgade mini- mitiden.

Rörande den nuvarande ordningen för statsunderstödets beviljande och fördel- ning anmärkes från åtskilliga skolor, att understödsbeloppen komma eleverna för sent tillhanda. Sålunda anföres från Vik: »Önskvärt vore, att statsbidraget, an- tingen i sin helhet eller viss del därav, kunde utgå tidigare under läsåret, än vad nu är fallet.» Och i yttrandet från Osby framhålles, att stipendierna komma ele- verna till godo väl sent. »Stipendieansökningarna böra insändas vid kursens bör- jan (ej tidigare) till vederbörande myndigheter. Beslut om desamma borde så vara skolan tillhanda inom en månad och medlen ställas till förfogande för må- nadsvis utbetalning. Eleverna komma då från olägenheten att upplåna medel.» Även i Kolbäck anses det på anförda skäl angeläget, att understödet beviljas och ubetalas tidigare än nu är fallet. Besked om tilldelat statsunderstöd bör kunna erhållas vid kursens början. Formerna för ansökningarnas prövning böra förenklas.

Ifråga om sättet för den slutliga fördelningen av det för en skolas behövande elever beviljade understödsbeloppet förordas från flera skolor en liknande anord- ning, som för närvarande tillämpas vid folkhögskolorna. Sålunda anföres i ytt- randet från Tenhult, att en önskvärd förändring vore, att bestämmandet av under— stödsbeloppet till varje elev överlämnas till skolans styrelse, som givetvis på grund av lokalkännedom lättare kan avgöra förekommande gränsfall. I Grimslöv önskar man, att samma rätt, d. v. 5. att göra vissa mindre jämkningar ifråga om under- stödsbeloppen, tillerkännes skolans lärare, vilka naturligtvis under kursens lopp lära känna åtskilligt ifråga om eleverna och deras förhållanden, som ej framgår av deras stipendieansökningar. Från Markaryd, Gamleby, Högalid och Högsby föror- das jämväl denna anordning; i yttrandena från Markaryd och Högsby nämnes dock alternativt lärarrådet eller styrelsen. Vilan, Fridhem, Sala och Mora finna det jäm- väl önskvärt, att skolstyrelsen erhåller ifrågavarande rätt till jämkning av beloppen.

Från åtskilliga skolor framhålles behovet av att nu gällande bestämmelser angå-

ende rätt till understöd bliva mera klart och ändamålsenligt formulerade. Sålunda anföres från Strängnäs, att begreppen obemedlad och mindre bemedlad böra ändras därhän, att skolstyrelsen, som har lättast att undersöka behovet av understöd, även kan tillerkänna elev sådant före ankomsten till skolan. Dessutom önskas »möjlig- het till för vederbörande bättre tolkning av begreppen ”medellös' och ”mindre be- medlad'». Från Grimslöv framhålles, att det är av stor vikt, att de principer, efter vilka stipendiesökande elever uppdelas i obemedlade, mindre bemedlade och icke behövande, äro lika för folkhögskolan och lantmannaskolan samt att dessa princi- per delgivas skolan, så att föreståndaren för en skola ungefär vet, hur stort stipen- dium han i varje särskilt fall skall våga ställa i utsikt. För närvarande råder här- vidlag stor osäkerhet, och det har inträffat flera fall, då elever, som varit klart och tydligt obemedlade och i folkhögskola alldeles säkert skulle erhållit eller kan- ske _ ett föregående år _ verkligen erhållit stipendier såsom obemedlade, efter genomgången kurs i lantmannaskola till stor besvikelse fått nöja sig med stipen— dier som mindre bemedlade.

I yttrandet från Katrineberg påpekas, att med den nuvarande formuleringen av villkoren för erhållande av statsunderstöd knappast ännu någon enda elev varit berättigad härtill; en ändring häri anses sålunda behövlig.

I yttrandena från vissa skolor hava ytterligare några önskemål rörande elevun- derstöden framkommit. Sålunda framhålles från Fridhem __ med hänsyftning på den tillämpade principen, att elev, som under kursen kan bo i sitt hem, oavsett behovet för övrigt, endast erhåller understöd som mindre bemedlad _ nödvändig— heten av att bestämmelserna om elevernas vistelseort under kursen och dess inver- kan på understödets storlek väsentligt mildras.

I Sätila anses, att den ekonomiska gränsen för erhållande av statsunderstöd bör sättas högre än hittills samt att större hänsyn än nu är fallet bör tagas till skol— styrelsernas förslag vid tilldelandet av understöd. Från Kävesta förordas, att den i författningen angivna definitionen för obemedlad må ändras därhän, att bidrag från annat håll, som utfyller statsunderstödet till beloppet för de verkliga kostnaderna för kursen, ej måtte utgöra hinder för elev att anses som obemedlad. Det nuva- rande stipendiebeloppet går ej upp till mer än c:a 40 procent av kostnaden, och obe— medlad elev är sålunda hänvisad uteslutande till län för att kunna bevista en kurs i lantmannaskolan.

Slutligen framhålles från Torsta, att med hänsyn till jordbrukets ekonomiska svårigheter i allmänhet borde statsunderstöden till behövande elever vara lättare tillgängliga för sådana från småbrukarklassen. Det förefölle, enligt yttrandet, som om man vid bedömandet av elevernas understödsansökningar toge alltför stor hän— syn till gårdarnas taxeringsvärden och alltför ringa beaktade de svårigheter, en småbrukare hade i kampen för tillvaron. Det borde vara så mycket större skäl här- för, då man besinnade, att industriarbetarna i städerna ofta kunde få en billig yr- kesutbildning i aftonskolor o. (1. utan att behöva vara borta från sina arbetsför- tjänster och därtill finge bo hemma.

Av hushållningssällskapens förvaltningsutskott behandla flera i sina yttranden elevtillslutningen vid skolorna och åtgärder för att befrämja densamma. Sålunda erinras från Södermanlands län, att vid en jämfö- relse mellan lantmannaskolorna och de bildningsanstalter, som stå stä— dernas och de större samhällenas ungdom till buds, framgår, att den jordbrukarungdom, som går lantmannaskolvägen, får vidkännas betyd— ligt större kostnader för sin utbildning än nyssnämnda kategorier. Det är sålunda också av stor betydelse, att mindre bemedlade komma i åtnju—

tande av tillräckliga, väl avvägda stipendier, varigenom kontantutgifter- na för dessa elever nedbringas, så att de ej av ekonomiska skäl måste för- saka en lantmannaskolkurs. Förvaltningsutskottet i Östergötlands län framhåller också, att kostnaderna för en lantmannaskolkurs ställa sig höga i förhållande till elevernas och deras målsmäns resurser. Utskottet framför därför som ett önskemål, att högre stipendier av statsmedel måtte tilldelas behövande elever. Som skäl härför anföres bl. a. också, att sta- tens kostnader för yrkesutbildningen på andra områden än jordbrukets äro större än inom detta, varför en sådan höjning måste anses berättigad. Vidare framhåller utskottet som ett bestämt önskemål, att det kunde ordnas så, att de, som söka stipendier, erhålla underrättelse om resulta— tet av ansökningen i god tid före början av den lantmannaskolkurs, vil— ken de ämna bevista. Ofta är det nämligen avgörande för den sökan- des skolvistelse, om han får stipendiet eller icke.

Från Kalmar södra länsdel förordas rikliga stipendier, vilka föreslås böra utgå med 20——35—50 kronor pr månad. Även utskottet i Blekinge län anser, med hänsyn till de tryckta tider, som nu råda på jordbrukets område, det vara önskvärt, att rikligare tillgång på stipendier måtte bere— das skolorna. En grupp högre stipendier, än vad som för närvarande finnes, skulle säkerligen bli till stor välsignelse. Jämväl från Hallands, Värm- lands, Västmanlands och Norrbottens län framhålles behovet och bety- delsen av kraftigare statsunderstöd till obemedlade och mindre bemed- lade elever. Förvaltningsutskottet i Värmlands län motiverar detta sitt uttalande särskilt med att därigenom skulle vinnas större tillslut- ning till skolorna även från de mindre jordbrukarna. Och utskottet i Norrbottens län finner det med hänsyn till jordbrukets läge och möjlig- heterna för arbetsförtjänst på andra håll nödvändigt, att understöden tillmätas så rikligt, att obemedlade elever kunna genomgå skolan utan kostnader samt att de mindre bemedlades utgifter härför avsevärt min- skas.

Jämväl till styrelserna för lanthushållsskolorna riktades en fråga an- gående elevunderstöden. Nästan alla skolor hava framkommit med för- slag.

De flesta av dessa gå ut på höjning av understödsbeloppen. Skolorna vid Kum- lan, Benninge, Rimforsa, Tollarp, Åkersberg, Katrineberg och Bjertorp påyrka så- lunda höjning, dock utan att angiva de höjda belopp, som önskas. Skolorna vid Benninge och Bjertorp anse, att skillnaden i beloppen till obemedlade och mindre bemedlade bör göras mindre än nu.

Skolorna i Sätila och vid Degerfors förorda höjning av de nuvarande under- stödsbeloppen med 50 procent.

Skolan i Osby föreslår, att stipendierna för obemedlade höjas till lägst 50 kronor pr månad, enär flertalet elever komma från arbetar- och småbrukarhem med små ekonomiska villkor.

Skolorna vid Vackstanäs och Uddeholm förorda understödens höjning till 30, resp. 40 kronor pr månad, under det att skolan vid Stora Segerstad föreslår 20, resp. 50 kronor, skolorna vid Tärna och Mora 25, resp. 40 kronor och skolan vid Gran

25, resp. 45 kronor. Från Uddeholm anföres, att skolan vore belägen i en trakt med små inkomsttagare, å jordbruk om 3—10 hektar och en kontant inkomst av 600—1000 kronor om året. I dessa hem kunde icke gärna ett av barnen få hem- ifrån så stort belopp, som med nuvarande statsunderstöd behövdes för en längre kurs.

Skolorna vid Tenhult, Fridhem, Östra Grevie och Hussborg föreslå underhålls- tagarnas fördelning i tre grupper. Fridhem föreslår beloppen 15, 30 och 45 kronor samt Tenhult 30, 35 och 50 kronor. Sistnämnda skola anför såsom motiv, att en dylik höjning vore behövlig för att göra det möjligt för ett större antal flickor från mindre jordbrukarhem att besöka skolan. Skolan vid Östra Grevie anser änd- ring av bestämmelserna om elevunderstöd vara det mest aktuella behovet beträf— fande lanthushållsskolorna. Understöden borde höjas med en tredjedel av nuva- rande belopp samt beräknas, ej efter kursmånad utan efter kursvecka. Behovsgra- derna borde bliva fyra, nämligen: obemedlade, mindre bemedlade, behövande och icke behövande. Stipendiebeloppen för de tre. förstnämnda graderna borde bli pr vecka 10 kronor, 7 kronor 50 öre och 5 kronor, utgörande för kurs om 16 veckor 160, 120 och 80 kronor. För närvarande utginge understöden för 16 veckor : 4 månader med 120 kronor till obemedlad och 60 kronor till mindre bemedlad. Skolan vid Hussborg anser, att de mest behövande av kategorien obemedlade böra erhålla 45 kronor pr månad, varmed torde avses tre understödsgrader å resp. 15, 30 och 45 kronor.

Vidare anföres från Fridhem, att minskning av stipendierna för elev, som under skoltiden kunde bo i hemmet, ej borde ske utan vidare, utan endast i den mån så förordats av skolstyrelsen. I nära överensstämmelse härmed påyrkas från Ten- hult, att vid elevunderstödens utmätande avseende icke borde fästas vid den om» ständigheten, huruvida eleverna kunde bo i sitt hem eller icke, enär ju alla ele- verna borde äta på skolan, då ju matlagning och bakning vore ett viktigt led i de- ras utbildning. Katrineberg tillstyrker, att understödsvillkoren göras mindre ri- gorösa, på det att den kvinnliga ungdomen från mindre bondgårdar måtte krafti- gare uppmuntras att genomgå lanthushållsskolan. Detsamma torde åsyftas med förslaget från Sätila, att den ekonomiska gränsen för erhållande av understöd borde sättas högre än hitttills.

Styrelsen för skolan i Hussborg anser höjt understöd särskilt behövligt, ifall de kortare kurserna förlängdes. Längre kurser nödvändiggjorde nämligen för helt obemedlade jämförelsevis högre understöd, enär många av dessa annaI'S komme att helt utestängas från skolan. _

Skolan vid Gran påyrkar, att statsunderstöd måtte kunna erhållas även för den tid av en viss kurs, som översköte den för kurstypen fastställda minimitiden.

I detta sammanhang bör nämnas, att skolorna vid Markaryd och Kävesta ifråga om elevunderstöden åberopat de yttranden, som från samma skolor avgivits be- träffande understöd till elever vid lantmannaskolor och för vilka förut redogjorts, samt att skolan vid Fellingsbro ansett statsunderstöden till skolorna böra höjas i syfte att all undervisning måtte för eleverna bli avgiftsfri.

Från St. Segerstad ifrågasättes, att månadsunderstödet göres större för de längre kurserna under sommarhalvåret än för övriga kurser, enär sommaren vore den mest givande kurstiden ur undervisningssynpunkt.

Den nuvarande bestämmelsen, att understöden beslutas av lantbruksstyrelsen, har föranlett erinringar från åtskilliga håll.

Rimforsa-skolan förordar, att beviljandet av understöden måtte ske i full över- ensstämmelse med beviljandet av understöden åt elever vid folkhögskolor.

Östra Grevie föreslår, att lantbruksstyrelsen skulle bestämma »normalbeloppet» för varje understödssökande men medgiva rätt för skolstyrelser och lärarråd att

efter prövning jämka beloppen uppåt eller nedåt, inom den totalsumma, som till- delats kursen. Denna jämkning borde göras dels med hänsyn till resp. elevers sätt att tillgodogöra sig undervisningen samt vars och ens totalkostnad för kursen, och dels under prövning av de omständigheter, som icke komme till synes vid använ- dandet av det nuvarande ansökningsformuläret och sålunda icke kunde bedömas av lantbruksstyrelsen utan blott av en lokal styrelse, som ägde personkännedom. Detta vore önskligt på grund bl. a. av det varje är tydligt exemplifierade faktum, att ej alla intygsgivande kommunala förtroendemän eller präster tolkade bestäm- melserna om »obemedlad» och »mindre bemedlad» på samma sätt. Även starka pedagogiska skäl talade för att dylik jämkningsrätt infördes. Jämväl skolorna i Fridhem och Mora förorda, att skolstyrelse må få rätt till mindre jämkningar i stats- stipendierna, och åberopa till stöd härför jämförelse med förhållandet vid folk— högskolorna.

Skolan vid Värnamo utvecklar, hurusom vid den centrala prövningen av under- stödsansökningarna, som sker endast på grund av uppgifter i papperen, misstag kunna begås och ojämnheter uppkomma. Dessa olägenheter borde kunna avhjälpas därigenom, att skolstyrelserna i likhet med vad fallet vore vid folkhögskolorna till- erkändes rätt att, efter egen prövning och lärarpersonalens hörande, fördela de av lantbruksstyrelsen skolan tilldelade elevunderstöden. Liknande förslag föreligger från skolan i Tenhult.

Skolstyrelsen i Sätila uttalar mera allmänt, att det vore önskvärt, att större hän- syn än hittills toges till skolstyrelsernas förslag vid tilldelandet av understöd.

Den nu tillämpade tidpunkten för understödens beviljande till eleverna har på- talats från Rimforsa och Osby. Rimforsa uttalar önskan om att redan vid kursens början elev måtte kunna erhålla kännedom om, huruvida statsunderstöd beviljats eller ej. Osby framhåller, att stipendierna komma eleverna till godo väl sent. Sär— skilt gjorde sig detta gällande för sista kursen under läsåret, vilken avslutades i slutet av februari. Stipendieansökningarna borde insändas vid kursens början till vederbörande myndigheter. Om därefter beslut kunde fattas inom en månad och medlen ställas till förfogande för månadsvis utbetalning, skulle eleverna komma ifrån olägenheten att behöva upplåna medel under kursen.

Styrelserna för lantbruksskolorna i södra och mellersta Sverige hava på framställd fråga angående elevunderstöden allmänt förklarat sig anse, att en höjning vore erforderlig till 240 år 250, resp. 120 år 125 kro- nor. De nuvarande understöden hava ansetts så låga, att de utgjorde endast en bråkdel av en elevs utgifter för kursen. Kostnaden för en- bart böcker, skrivmaterial o. d. belöpte sig till omkring 110 kronor. Eleverna komme i regel från hem, varifrån bidrag till kursen icke kunde påräknas. De hade icke gärna kunnat vid föregående platser hopspara några medel utan måste ofta sätta sig i skuld, som de seder— mera hade svårt att betala. Under skoltiden hade de icke någon arbets- förtjänst. Vid avgången från skolan vore 'de i regel ej i stånd att sätta eget hushåll, vilket dock allt mera började krävas för att kunna få an- ställning såsom rättare eller annan förman. En ökning av understöden skulle sannolikt medföra ökade möjligheter att tillföra skolorna sådana elever, som vore bäst kvalificerade för utbildning till jordbruksförmän. Understödens otillräcklighet framstode särskilt starkt vid jämförelse med understöden till elever vid lantmannaskolorna, varest kursen påginge

endast c:a fem månader, medan lantbruksskolkursen för de flesta räckte två år.

Inspektören Kruse anför, att det vore alldeles visst, att mången intel- ligent jordbruksarbetare skulle vilja vid en lantbruksskola förkovra sina kunskaper och utbilda sig till förman, om han blott hade medel därtill. En tvåårig kurs kostade för böcker och kläder m. m. minst 450 år 500 kronor. Det vore högst önskvärt att bereda just sådana personer, vilka under flera år såsom arbetare eller fördrängar visat duglighet och intresse för jordbruksarbete, tillfälle att besöka lantbruksskola, ty dessa bleve i regel de bästa förmännen. Härför erfordrades ökning av un— derstöden.

Beträffande elevunderstöden vid de norrländska lantbruksskolorna an- föres från Nordvik, att det nuvarande understödet till elever i helårs- kursen kunde med hänsyn till kursens ringa längd anses någorlunda tillfredsställande. Om däremot enligt förslaget från denna skola jord— brukspraktiken förlängdes till att omfatta ett helt år, behövde under— stödet ökas till 250 kronor pr år för att eleverna skulle kunna genomgå kursen utan skuldsättning.

Brattby anser att understöden behöva ökas samt framhåller, att år för är allt dyrbanare läroböcker komme till användning, att även annan ma- teriell måste anskaffas av eleverna, att i Västerbottens vidsträckta län resekostnaderna till och från skolan ofta uppginge till 50 å 60 kronor samt att knappheten på kontanter vore stor till följd av utpräglad naturahushållning.

Utredningens Vid övervägande av frågan om elevunderstöd vid de lägre lantbruks-

ytmnde' undervisningsanstalterna hava vi funnit reglerna därom böra undergå

så många ändringar, att en helt ny författning i ämnet torde böra ut- färdas. Vi hava uppgjort förslag därtill i viss anslutning till de bestäm- melser, som gälla för elevunderstöd Vid folkhögskolor och få under hän- visning till detsamma lämna följande motivering för de särskilda änd— ringsförslagen.

Bland de undervisningsanstalter, vilkas elever böra kunna erhålla statsunderstöd, hava upptagits jämväl de med statsmedel understödda trädgårdsskolorna. Förslag härom framställdes redan i skolöverstyrel- sens och lantbruksstyrelsens förberörda skrivelse den 23 november 1922. Dessa skolor äro organiserade i huvudsaklig överensstämmelse med de statsunderstödda lantbruksskolorna. De hava en tvåårig kurs, under vilken eleverna fritt erhålla undervisning, kost och bostad mot det att de utföra praktiskt arbete. Eleverna kunna icke anses komma från mera välbärgade hem än lantbruksskolornas elever och de åsyfta liksom dessa att utbilda sig för förmansställning inom sitt yrke. Det synes oss vara fullt konsekvent, att de jämväl i avseende på möjligheten att erhålla statsunderstöd likställas med dem.

Såsom förut nämnts föreslå vi, att såväl den nuvarande lägre mejeri— skolan vid Alnarp omorganiseras till en noggrannare reglerad stats- institution som ock att en ny lägre statsunderstödd mejeriskola, likaledes huvudsakligen för manliga elever, inrättas i mellersta Sverige. Då dessa skolors elever böra kunna erhålla statsunderstöd, hava skolorna uppta- gits i den i 1 © förekommande uppräkningen, därigenom att den nuva- rande begränsningen >>för kvinnor» uteslutits.

Vi vilja erinra, att vi i samband med de kvinnliga elevmejeriernas regle- rande genom särskild författning förordat, att de understöd, som nu be- viljas för elever vid dylikt mejeri, måtte upphöra och elevmejeriernas innehavare i stället tillförbindas att, mot erhållande av ett höjt statsbi- drag, tilldela dessa elever viss lön för deras arbete. Detsamma gäller vid den elevmejeriorganisation för huvudsakligen manliga elever, som vi förordat.

Då vi framlagt förslag om att utbildningskurser för kvinnliga ladu— gårdsskötare må kunna inrättas även i andra delar av riket än Norr— land och Dalarna, har till följd härav nämnda geografiska begränsning uteslutits.

Med anledning av att vi förordat upphörande av teoretiska vinterkurser Vid lantbruksskolorna i Norrland har bestämmelsen om understöd åt ele— ver vid dylika kurser uteslutits.

Den i nuvarande kungörelsen använda benämningen »småbrukarkurs» å sådana kurser för särskilt antagna elever, som omförmälas i regle- mentet för åtgärder till höjande av det mindre jordbruket, har utbytts mot den 'i reglementet använda, mera allmänna benämningen »undervis- ningskurs». I sak innebär detta icke någon skillnad.

Vi hava vidare ansett möjlighet böra öppnas för tilldelande av elev— understöd även vid sådan mera fristående undervisning, som omför- mäles i nämnda reglemente (20 ? enligt vårt förslag). Även med beak- tande att denna undervisning icke kan inordnas under någon av de genom författning reglerade undervisningsformerna utan äger rum mera fritt, synas skäl saknas att förmena eleverna understöd, när un- dervisningen dock befinnes vara av det gagn, att statsbidrag beviljas till densamma. På grund av denna undervisnings mångskiftande natur bör det tillkomma Kungl. Maj:t att i varje särskilt fall bestämma, efter vilka regler understödet må utgå. Sådant understöd synes dock icke böra få överstiga två tredjedelar av det för den närmast jämförliga statsreglerade undervisningsformen bestämda högsta understödsbeloppet. Det må till jämförelse härmed erinras om att Kungl. Maj:t icke plågat tilldela exempelvis en dylik fri skola lika stort statsunderstöd som till lantmannaskola.

Den nuvarande beteckningen av »obemedlad» eller »mindre bemedlad» å elev, som kan ifrågakomma att erhålla understöd, har i överensstäm- melse med ämbetsverkens förslag är 1922 och riksdagens beslut år 1929 beträffande folkhögskolorna borttagits och i stället införts bestämmelsen.

CO)

att understöd må utgå allenast till verkligt behövande elev. Understöden böra dock fortfarande utdelas med olika belopp efter olika behovsgrader, varom stadgas i 5 8.

Även för deltagare i fast undervisningskurs för särskilt antagna elever har nu införts regeln, att sådan deltagare skall, för att kunna få under— stöd, vara verkligt behövande. Till följd härav och då vi även för dessa deltagare föreslå tre behovsgrader, hava vi ansett oss kunna utesluta den nuvarande föreskriften, att understöd må kunna utgå endast till sådan deltagare, som är boende så avlägset från den plats, där kursen hålles, att deltagaren icke kan under densamma vistas i sitt hem. Äm- betsverken föreslogo redan år 1922, att sistnämnda bestämmelse måtte borttagas.

För närvarande utgår understöd endast till sådan deltagare i dylik undervisningskurs, som har sin verksamhet vid jordbruk med högst 12 hektar åker. Då emellertid reglementet angående åtgärder till höjande av det mindre jordbruket allmänt fixerar en gräns vid 15 hektar, vilken i vårt förslag beträffande dylika åtgärder bibehållits, hava vi ansett, att även i nu förevarande avseende gränsen bör gå vid sistnämnda areal- storlek. Därjämte hava vi i enlighet med vårt förslag beträffande dessa undervisningskurser tillagt »eller är jordbruksarbetare». Dessa bestäm- melser äro givetvis tillämpliga även å kvinnor.

Denna paragraf är ny. Den är grundad på ämbetsverkens förslag är 1922 och uttalar en princip, som redan är fastslagen beträffande folk- högskolorna och som jämväl torde hava tillämpats i viss utsträckning vid lantmannaskolorna.

Denna paragraf motsvarar närmast delar av nuvarande 4 och 5 så. Innehållet är emellertid avsevärt förändrat. För närvarande gäller, att vid alla skolor och kurser, utom småbrukarkurser, ansökan om understöd av elever skall ingivas till vederbörande styrelse för dylik skola eller kurs i samband med inträdesansökningen samt att sådan sty- relse skall efter kursens början meddela lantbruksstyrelsen, vilka av de sökande som infunnit sig vid kursen, samt översända deras understöds- ansökningar med eget yttrande. Vid småbrukarkurs skall sådan ansökan efter kursens påbörjande ingivas till vederbörande förvaltningsutskott, som översänder densamma till lantbruksstyrelsen efter kursens slut. Mot den förstnämnda bestämmelsen hava riktats vissa anmärkningar, som sammanhänga med hela det nuvarande systemet för utseende av stipen- diater. Det har sålunda anförts, att det riktigaste vore, att de, som vore betänkta på att genomgå en lantmannaskola eller annan lantbruksunder— visningsanstalt, i god tid före kursens början finge veta, huruvida sti- pendium tilldelades dem, enär detta ofta vore en för deras ekonomiska förmåga att genomgå skolkursen avgörande omständighet. Vi inse full—

väl det önskvärda i ett dylikt arrangemang, men hava funnit detsamma skola möta mycket stora praktiska svårigheter. Tidigare tillämpades det systemet, att eleverna skulle rätt lång tid före kursens början an- mäla sig till erhållande av stipendium, men följden härav blev, att gan- ska få sådana ansökningar inkommo inom den bestämda tiden. Det har nämligen visat sig, att ungdomen mycket ofta icke förr än i sista stund fattar beslutet att t. ex. under vintern genomgå en lantmannaskola. Mån- ga omständigheter kunna föranleda ett dylikt dröjsmål med beslutet. Det nuvarande systemet har, ehuru icke tillfredsställande, dock visat sig fungera någorlunda bra, vilket torde bero på att skolornas förestån- dare på grund av vunnen erfarenhet och då anslaget numera är förslags— anslag kunnat med rätt stor säkerhet ställa i utsikt stipendium till visst belopp åt dem, som de ansett förtjänta därav. I överensstämmelse med vad som gäller vid folkhögskolorna hava vi ansett någon annan tids— bestämmelse icke erfordras än ifråga om tidpunkten för understödsan— sökningarnas insändande till lantbruksstyrelsen. Vi hava föreslagit den- na till en månad efter kursens början, och styrelsen för skola eller ut— bildningskurs kan då ända till inemot tiden för ansökningarnas insän— dande mottaga understödsansökningar från eleverna. Samma tid av en månad har ansetts kunna stadgas jämväl ifråga om ansökningar om understöd åt deltagare i av andna kursföreståndare samt hushållnings- sällskap anordnade kurser.

Andra årets elever vid lantbruksskola i södra och mellersta Sverige samt vid trädgårdsskola böra ingiva särskild ny ansökan.

Enär förhållandena torde kunna i något fall ge anledning till avvi- kelse från de givna tidsbestämmelserna, hava vi föreslagit, att lant— bruksstyrelsen må, då särskilda omständigheter därtill föranleda, kunna bestämma annan tidpunkt för ansöknings ingivande till ämbetsverket.

Det av oss sålunda förordade systemet sammanhänger för övrigt med den förändrade metod för understödens tilldelande, som vi här nedan föreslå i anslutning till vad som i detta hänseende gäller vid folkhög- skolorna, nämligen att lantbruksstyrelsen icke skall definitivt och indi— viduellt tilldela de särskilda eleverna understöd med vissa bestämda belopp utan med iakttagande av vissa beräkningsgrunder endast tiller- känna skolan eller kursen ett stipendiebelopp, som skolans eller kursens styrelse därefter må enligt givna regler fördela bland de understöds— berättigade.

Denna paragraf, som är i huvudsak hämtad från bestämmelserna rö— rande elevunderstöd vid folkhögskolor, innehåller uppgift å de hand- lingar av olika slag, som av styrelse eller föreståndare för skola eller kurs eller av förvaltningsutskott skola fogas vid ansökning om anslag till elevunderstöd. Bestämmelser i samma ämne finnas nu beträffande lantbrukets undervisningsanstalter i 4 och 5 M.

45.

55.

Här stadgas först, att lantbruksstyrelsens beslut om elevunderstöd skall fattas snarast möjligt efter ansökningshandlingarnas mottagande. För närvarande gäller beträffande skolor och andra kurser än småbru- karkurser, att dylikt beslut skall fattas först efter ingången av det ka— lenderår, för vilket statsanslag för ändamålet beviljats. Enär denna be— stämmelse numera saknar reell grund, sedan budgetåret omlagts, har den borttagits. Det svåraste hindret för ett snabbt beslut i understödsfrågan har hittills varit, att det först måste vara avgjort, huruvida själva den kurs, som eleven bevistar, erhåller statsunderstöd, ty elevunderstöd kan uppenbarligen icke utgå vid andra än statsunderstödda utbildningsan- stalter. Sådant beslut har beträffande lantmannaskolor m. fl. hittills icke kunnat av Kungl. Maj:t fattas tidigare än ungefär vid årsskiftet. Frågan om ändring i reglerna för beviljande av statsunderstöd till själva kursen har av oss förut behandlats vid frågan om statsunderstöd till lantmannaskolor och lanthushållsskolor och få vi nu hänvisa där— till. På grund av de av oss i nämnda hänseende föreslagna bestämmel— ser, varigenom tidpunkten för besluts fattande väsentligt tillbakaflyttats, torde nämnda svårighet bliva undanröjd. Lantbruksstyrelsens beslut om elevunderstöd vid de kurser, som börja den 1 november, bör kunna fattas omedelbart efter det ansökningarna inkommit till ämbets- verket och alltså i december månad.

Redan i 4 % har föreslagits, att i ansökning till lantbruksstyrelsen skall uppges för varje elev, som anses vara i behov av understöd, huruvida eleven är att räkna såsom mycket behövande, behövande eller mindre behövande. I 5 % föreslås, att lantbruksstyrelsen skall beräkna olika understödsbelopp för dessa särskilda behovsgrader. Alltså skola grader- na bliva tre, såsom nu gäller vid folkhögskolor och av årets riksdag beslutats även för elever vid lantmannaskola, lanthushållsskola och ladugårdsskötarkurs för kvinnor. Undervstödsbeloppen utgöra nu vid folkhögskola och enligt riksdagens nämnda beslut i de tre graderna resp. 45, 25 och 15 kronor för månad. Såsom huvudsakligt motiv till föränd- ringen beträffande folkhögskolorna anfördes vid 1929 års riksdag, att det förutvarande maximi-beloppet av 30 kronor för månad vore alltför lågt för de allra mest behövande. Den dåvarande högre understödsgrup- pen delades därför i två grupper, av vilka den ena höjdes med 15 kronor och den andra sänktes med 5 kronor.

I vårt ovan återgivna utlåtande den 25 september 1929 i sistnämnda ärende yttrade vi, att skäl visserligen kunde anföras för att beträffande stipendiebeloppen vid de i lantbruksstyrelsens förslag avsedda lantbruks— undervisningsanstalterna göra viss åtskillnad mellan olika slag av sko— lor och kurser men att, då riksdagen icke gjort någon skillnad mellan olika kurser vid folkhögskola och då de av lantbruksstyrelsen föreslagna stipendiebeloppen icke syntes hindra genomförandet framdeles av en åt- skillnad, därest en sådan vid närmare övervägande befunnes önskvärd,

vi icke funnit nämnda förhållande utgöra hinder för oss att ansluta oss till lantbruksstyrelsens förslag.

Efter sådant närmare övervägande, som sålunda antytts, hava vi fun- nit starka skäl talavför en åtskillnad mellan å ena sidan lantmannasko- lorna och å den andra lanthushållsskolorna jämte utbildningskurserna för kvinnliga ladugårdsskötare. Då eleverna vid de båda sistnämnda undervisningsanstalterna själva utföra matlagningen och skolhushållets skötsel i övrigt, behöver i regel icke skolan eller kursen bekosta någon särskild arbetskraft för detta ändamål, och till följd därav bör den av-- gift, som skolan uttager av eleverna för kosthållet, kunna bliva lägre än vid lantmannaskolorna. Härtill kommer, att elevernas utgifter för läro- böcker och annan undervisningsmateriell äro Väsentligt lägre än vid lantmannaskolorna, vilket sammanhänger med att kurserna till stor del upptagas av praktiskt arbete, så att mindre tid kan ägnas åt den teoretiska undervisningen. Vi anse på dessa grunder en sådan åtskill- nad vara välgrundad. Det är uppenbarligen icke önskvärt att åstad- komma densamma genom att åter sänka de nu av Kungl. Maj:t föreslagna understödsbeloppen vid nyssnämnda, för kvinnor avsedda 'undervisningsanstalter. Sagda belopp äro fullt behövliga för eleverna vid nämnda anstalter och det bör för övrigt icke ifrågakomma att sätta understödsbeloppen lägre vid de för kvinnor avsedda undervisningsan- stalterna på lantbrukets område än vid folkhögskolans jämförliga, för kvinnor avsedda kurser. Vi vilja i stället förorda, att understödsbelop— pen vid lantmannaskolorna höjas med 5 kronor i de två högre under- stödsgraderna eller sålunda till resp. 50 och 30 kronor. Den mellersta graden skulle därigenom faktiskt bibehållas vid det förutvarande maxi— mibeloppet och allenast för de allra mest behövande en ny grad inrättas.

Då enligt vårt förslag eleverna vid de lägre mejeriskolorna för huvud- sakligen manliga elever skola betala sin kost vid skolan, böra de i avse- ende å elevunderstöd jämställas med elever i lantmannaskola.

Det må anmärkas, att när enligt vårt förslag kurserna vid lantmanna— skola förlängas med 15, 30, 25 eller 50 dagar, bör även denna förlängda tid få läggas till grund för elevunderstöd.

Även beträffande de skolor med undervisning under ett helt år eller mer, där eleverna för sitt arbete åtnjuta fri undervisning, kost och bo- stad, synes oss en åtskillnad böra göras mellan de för män och de för kvinnor avsedda skolorna. Även vid dessa skolor böra behovsgraderna vara tre. Vid de förstnämnda skolorna synes med hänsyn därjämte till de i yttrandena från lantbruksskolorna framhållna omständigheterna understöden böra i någon mån ökas. Vi vilja på grund av dessa skäl föreslå, att vid lantbruksskolorna och de med dem jämförliga trädgårds- skolorna understödsbeloppet skall i den nya mellersta behovsgraden sättas lika med det nuvarande maximibeloppet, 120 kronor, att en ny högre grad inrättas med ett understöd av 160 kronor och att den lägsta

65.

75.

graden sättes på lika stort avstånd nedåt från mitten eller sålunda vid 80 kronor, allt för årskurs. Vid de lägre mejeriskolorna för kvinnor synes däremot tredelningen kunna ske på sådant sätt, att den nuvarande lägre behovsgraden bibehålles såsom den lägsta med 60 kronor och att den nuvarande högre graden, 120 kronor, klyves lika åt bägge hållen, så att den mellersta graden blir 100 kronor och den högsta 140 kronor.

För deltagare i fast småbrukarkurs med särskilt antagna elever fin- nes nu endast en behovsgrad fastställd med 1 krona 50 öre om dagen. Genom tillägg av ordet »högst» har visserligen möjlighet beretts att i förekommande fall gå under denna gräns, men detta torde näppeligen hava i praktiken ägt rum. Vi hava ansett önskligt, att även vid dessa kurser tre behovsgrader inrättas, helst därigenom nödig hänsyn kan tagas till elevernas bostadsort i förhållande till den plats, där kursen hålles. Vi hava ansett tredelningen böra äga rum på det sätt, att un- derstödet för dag sänkes för den lägsta klassen till 1 krona, bibehålles för den mellersta klassen vid 1 krona 50 öre och höjes för den högsta klassen till 2 kronor. Ifall en sådan kurs räcker en månad, beräknad till 30 dagar, bliva understödsbeloppen resp. 30, 45 och 60 kronor, vilket synes lämpligt i förhållande till de av oss föreslagna understöden vid- lantmannaskolor och lanthushållsskolor. Det bör erinras, att delta- garna i dessa kurser i regel äro vuxna personer, som för bevistande av kursen måste avstå från arbetsförtjänst eller vidkännas kostnader för skötseln av det egna jordbruket eller hemmet. Dessa understöd böra liksom nu utgå med lika belopp för män och kvinnor.

Det näst sista stycket i denna paragraf är hämtat från ämbetsverkens förslag är 1922. *

Innehållet i denna paragraf är hämtat från motsvarande bestämmelser rörande folkhögskolor med vissa av ämbetsverken år 1922 förordade ändringar och tillägg. Genom den här föreslagna anordningen få sty- relserna för skolor och kurser samma möjlighet att vidtaga jämkningar i understödsbeloppen till de särSkilda eleverna, som nu beträffande elever vid folkhögskola stå till buds eller av ämbetsverken föreslagits.

Beträffande styrelse för skola eller kurs motsvaras den i denna para- graf intagna föreskriften om redovisning av sista punkten i nuvarande 4 9. Det har föreslagits, att dylik redovisningsskyldighet jämväl skall åligga kursföreståndare ävensom förvaltningsutskotten beträffande av hushållningssällskapen anordnade undervisningskurser.

I budgeten för året 1929—1930 är, som sagt, förslagsanslaget till un- derstöd åt elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter upptaget till 160000 kronor. Årets riksdag har på Kungl. Maj:ts förslag beslutat

dess höjning till 200000 kronor. Även detta belopp torde behöva något ökas. Understöd hava av oss föreslagits jämväl till elever vid träd- gårdsskolor och lägre mejeriskolor för män ävensom vid sådana kvinn- liga kreatursskötarkurser, som må upprättas söder om Dalarna och Norr— land, samt vid undervisning enligt 20 å i merberörda reglemente för det mindre jordbrukets höjande. Vi hava visserligen förordat borttagandet av stipendier till elever vid de nuvarande vinterkurserna vid lant- bruksskolorna i Norrland, men det är antagligt, att dessa elever komma att i stället söka sig in vid lantmannaskola. Därjämte hava vi förordat höjning av understödsbeloppen vid lantmannaskolorna och lantbruks- skolorna. Vi anse av samtliga nu nämnda skäl, att förslagsanslagets be- lopp bör ökas till 225 000 kronor.

Förslag till

Kungörelse

angående understöd av statsmedel åt vissa elever vid lägre lantbruks- undervisningsanstalter.

lå.

Understöd, som i denna kungörelse avses, må tilldelas verkligt behö- vande elev vid av staten inrättad eller med statsmedel understödd lant- bruksskola, trädgårdsskola, lantmannaskola, lanthushållsskola, lägre meje— riskola och utbildningskurs för kvinnliga ladugårdsskötare ävensom åt sådan verkligt behövande deltagare i fast undervisningskurs med sär- skilt antagna elever, vilken har sin verksamhet vid jordbruk, vars åker- areal ej överstiger 15 hektar, eller är jordbruksarbetare.

Vid sådan undervisning, som avses i 20 && av reglementet för åtgärder till höjande av det mindre jordbruket, äger Kungl. Maj:t på därom gjord ansökning medgiva, att understöd må utgå till verkligt behövande elev eller deltagare enligt reglerna för understöd vid lantmannaskola eller lanthushållsskola eller fast undervisningskurs, allt efter som Kungl. Maj:t finner undervisningens beskaffenhet föranleda, dock högst med två tredjedelar av de för sådan skola eller kurs i 5 & bestämda högsta belopp.

2å.

Vid skola eller kurs, där viss minsta levnadsålder är stadgad för elev, dock med rätt för skolstyrelse eller annan myndighet att härifrån med- giva undantag, skall elev för att kunna ifrågakomma till understöd hava

före kursens slut uppnått den i vederbörande författning stadgade minsta levnadsåldern.

33.

Ansökan om anslag till elevunderstöd skall för varje kurs inom en månad efter kursens början ingivas till lantbruksstyrelsen,

beträffande de i 1 % omnämnda skolor och kurser med undantag för av hushållningssällskap anordnad fast undervisningskurs, av styrelsen eller föreståndaren för sådan skola eller kurs, och

beträffande av hushållningssällskap anordnad fast undervisningskurs, av sällskapets förvaltningsutskott.

Beträffande elever vid lantbruksskola i södra och mellersta Sverige samt vid trädgårdsskola skola särskilda ansökningar göras för första och andra årskursen.

Då särskilda omständigheter därtill föranleda, må lantbruksstyrelsen bestämma annan tidpunkt för ansöknings ingivande, än nu sagts.

43.

Vid dylik ansökning skola fogas: 1) uppgift om tidpunkten för början och avslutning av kursen och om den ort, där kursen hålles, samt, där understöd skall beräknas efter månad eller dag, uppgift å det antal månader eller dagar kursen om— fattar;

2) förteckning på de elever, som anmält sig till erhållande av under- stöd, med angivande av varje sådan elevs hemvist och födelsedatum samt med uppgift huruvida eleven av styrelsen eller kursföreståndaren eller, beträffande av hushållningssällskap anordnad fast undervisnings- kurs, av sällskapets förvaltningsutskott anses vara i behov av understöd eller icke ävensom, i förra fallet, huruvida eleven är att räkna såsom mycket behövande, behövande eller mindre behövande;

3) de intyg och uppgifter rörande sökandens ekonomiska ställning, vandel m. m., som av denne ingivits vid ansökningen om understöd; börande dessa uppgifter vara avfattade å tryckt, av lantbruksstyrelsen fastställt formulär samt bestyrkta av vederbörande kommunalnämnds ordförande, församlingens pastor eller annan trovärdig person i hem- orten, varjämte skoilstyrelse, kursföreståndare eller, i förekommande fall, hushållningssällskaps förvaltningsutskott må meddela de upplysningar i övrigt, som kunna vara av betydelse vid prövning av elevs behov av understöd.

53.

Lantbruksstyrelsen har att beträffande varje särskild kurs snarast möjligt efter mottagandet av ansökningshandlingarna meddela beslut

rörande beloppet av det anslag till elevunderstöd, som skall tillkomma kursen. Därvid skola understöden beräknas till högst följande belopp, nämligen

Till mycket Till Till mindre behövande behövande behövande elev elev elev

Vid lantbruksskola samt trädgårdsskola, för varje årskurs...l 160'— 120'— 80'— 1 Vid lägre mejeriskola för kvinnor, för varje årskurs ........ i 140'—— 100'— 60%; i

1 Vid lantmannaskola och lägre mejeriskola för män, för varje] månad 50'— ' ' lö'f

Vid lanthushållsskola och utbildningskurs för kvinnliga laduw

gårdsskötare, för varje månad ...................................... 45'— .' 15'—

Vid fast undervisningskurs med särskilt antagna elever, för,

varje dag ................................................ 1.—

Vid kurs, där understödet utgår efter månad, inräknas icke ferier.. Såsom månad skall i understödsavseende förstås läsperiod eller arbets— period om 30 dagar. Därest kurstiden överskjuter jämnt antal sådana månader, må understöd för överskjutande tid ej utgå, med mindre denna tid uppgår till minst 15 dagar, och skall då beräknas till högst hälften av det för vederbörande behovsgrad fastställda maximibeloppet för hel månad.

De sålunda för varje kurs bestämda beloppen skola av lantbrukssty— relsen omedelbart tillställas vederbörande skolstyrelse, kursföreståndare eller förvaltningsutskott.

Gå.

i. Det anslag, som skolstyrelse,kursföreståndare eller förvaltningsut— skott sålunda får av lantbruksstyrelsen sig tillerkänt för viss kurs, må, sedan skolans lärare eller, beträffande fast undervisningskurs eller sär- skild undervisning enligt 20 å i reglementet för åtgärder till höjande av det mindre jordbruket, kursens ledare uppgjort förslag till understöds- medlens fördelning, efter skolstyrelsens, kursföreståndarens eller förvalt— ningsutskottets beprövande fördelas bland de elever, vilka såsom behö— vande medräknats vid bestämmandet av samma anslag, dock med iakt- tagande därav:

att vid kurs, där vitsord lämnas om flit och uppförande, understöd endast må tilldelas elev, som vid tiden för understödens fördelning gjort sig förtjänt av högsta vitsordet i nämnda avseenden;

att elev, som under studietiden kan erhålla bostad och kost i sitt hem, endast efter särskilt medgivande av lantbruksstyrelsen må hän— föras till högsta behovsgraden;

att elev, som icke vid understödens fördelning uppnått en ålder av 18 är, icke må tillerkännas understöd i högsta behovsgraden; samt

att, därest understöd tilldelas elev, som ej deltager i hela kursen, det tilldelade understödet ej må utgå med högre belopp för den tid, eleven varit närvarande, än det belopp, som av lantbruksstyrelsen beräknats för motsvarande tid beträffande elev av den behovsgrad, till vilken den ifrågavarande eleven hänförts.

2. Skolstyrelse, kursföreståndare eller förvaltningsutskott må, där så anses lämpligt, innehålla intill en tredjedel av varje understödsbelopp, till dess kursen är avslutad.

3. Har understöd ej kunnat helt eller delvis utdelas till elev, vilken såsom behövande medräknats av lantbruksstyrelsen, då det kursen till- delade anslaget bestämdes, skall så stor del av detta anslag, som mot- svarar den icke utdelade delen av den för eleven ifråga beräknade andelen av anslaget, undantagas från utdelning. Det sålunda undan- tagna beloppet skall innehållas och hos lantbruksstyrelsen anmälas i sammanhang med framställning av understödsmedel för nästföljande kurs eller, om dylik framställning skulle visa sig icke vara erforderlig, omedelbart återlevereras till statsverket.

7å.

Redovisning för den av skolstyrelse, kursföreståndare eller förvalt- ningsutskott beslutade fördelningen av understödsmedlen skall efter av- slutandet av varje särskild kurs insändas till lantbruksstyrelsen med bifogande av elevernas kvitton å mottagna understödsbelopp.

Lantbruksundervisningsnämnder.

På flera ställen i föregående delar av detta betänkande har hänvisats till det förslag vi ämnade framlägga om inrättandet av lantbruksunder- visningsnämnder. Denna fråga skall nu mera ingående behandlas.

En synnerligen betänklig svaghet i det nuvarande systemet för den lägre lantbruksundervisningen i vårt land är den rådande bristen på organisatorisk samverkan mellan hushållningssällskapen och skolorna samt mellan dessa sistnämnda inbördes. I viss mån gäller detsamma jämväl andra för undervisningsverksamheten på lanthushållningens om- råde befintliga anordningar. Särskilt för ett ändamålsenligt ordnande av lärarpersonalens vid skolorna sysselsättande och utnyttjande under tiden mellan skolkurserna har detta oreglerade tillstånd varit till stor olägenhet. Nu nämnda förhållanden hava haft till följd, att undervis- ningsverksamheten i vidsträckt bemärkelse på lanthushållningens om— råde å många orter icke bedrivits tillräckligt planmässigt och mångsi- digt och ej heller så ekonomiskt, som vid en bättre samverkan torde va- rit möjligt. Ibland har en viss dubbelverksamhet kunnat uppkomma och understundom har rent av en icke tilltalande konkurrens yppat sig.

I flera av de yttranden, som inkommit till oss, hava sagda missförhål- landen påpekats. Detta har skett i de yttranden från lantmannaskolor- na, lanthushållsskolorna och förvaltningsutskotten, som innefattat svar på frågor angående den undervisningsverksamhet utom skolan, vartill skolornas lärarpersonal varit anlitad, och huruvida ett ordnat samarbete funnes mellan skolan och hushållningssällskapet. För dessa svar har re- dogörelse redan förut lämnats. Av desamma framgår, att sådant anli- tande skett blott i ganska ringa omfattning och att ordnat samarbete knappast alls förekommit. *

Jämväl i de från vissa lantmannaskolor inkomna svaren på frågan »Vilka synpunkter och önskemål för övrigt anses böra beaktas vid den nu igångsatta utredningen rörande den lägre lantbruksundervisningen?» har nu ifrågavarande spörsmål berörts.

Sålunda har lärarrådet vid Vik med instämmande av skolans styrelse uttalat som sin uppfattning, att en intimare form av samarbete och största möjliga grad av enhetlighet borde eftersträvas inom de skilda verksamhetsformerna för den lägre lantbruksundervisningen inom varje län. Från Gamleby framhålles, att samarbete mellan hushållningssällskapen och lantmannaskolorna bör äga rum i så stor ut- sträckning som möjligt. Från Katrineberg anföres, att den lägre lantbruksunder—

visningen i vårt vidsträckta land borde icke för mycket normaliseras utan borde hushållningssällskapen var i sin ort organisera arbetet och staten stå mera kon- trollerande och understödjande.

Från Strängnäs uttalas önskan om »en effektiv och snar lösning av problemet: arbete åt lärarna vid de lantmannaskolor, som i huvudsak hava blott en huvudkurs 1 november—15 april». Det anses önskvärt, att en »central» mottager dessa lä- rares anhållan i god tid på våren, varefter lärarna under kommande halvår skulle beredas arbete med hänsyn till fallenhet och meriter vid t. ex. hushållningssällskap eller praktiskt jordbruk. Detta skulle ge en ökad känsla av trygghet och dessutom möjliggöra fortsatt utbildning.

Frågan om samarbete beröres även i vissa svar från hushållningssäll- skapens förvaltningsutskott på framställda frågor dels huruvida, därest inom sällskapets område funnes mer än en lantmannaskola, de anslags- givande korporationerna plågade utse gemensamma representanter för samtliga skolor så att samverkan mellan de olika skolorna härigenom åstadkommes, och dels angående de synpunkter och önskemål, som i öv— rigt ansåges böra beaktas vid utredningen.

Förvaltningsutskottet i Östergötlands län anför sålunda, att det för sin del icke kunde finna annat, än att det skulle vara till bestämd fördel, om ett centralorgan icke blott för lantmannaskolorna utan för all lägre lantbruksundervisning, såväl den fasta som ambulatoriska, funnes inom varje hushållningssällskaps område. Detta centralråd, undervisningsstyrelse, undervisningskommitté, eller vad som nu kunde befinnas lämpligt att kalla denna institution, borde ha stora utsikter att på ett rationellt sätt kunna ordna den lägre lantbruksundervisningen inom sitt om- råde. Huruvida detta centralorgan borde utgöra den direkta styrelsen jämväl för de inom området förefintliga fasta lägre lantbruksundervisningsanstalterna kunde sättas ifråga. Med det stora värde, som onekligen måste anses förbundet med att- de olika skolorna vore direkt fast anslutna till den ort, inom vilken de arbetade, och jämväl med hänsyn därtill, att flera av de nu existerande skolorna hade sär- skilda bestämmelser rörande sättet för utseende av sina styrelser, syntes det vara lämpligast, att varje skola hade sin särskilda lokalstyrelse, som dock borde stå i intim kontakt med centralorganet. För att tillgodose detta önskemål kunde säker- ligen olika vägar stå till buds. För sin del föreställde sig förvaltningsutskottet, att en sådan vore, att varje lokalstyrelse hade att välja en eller möjligen ett par leda- möter i centralrådet, i vilket hushållningssällskapets förvaltningsutskott hade att utse så stort antal ledamöter, att dessa alltid komme att utgöra majoriteten.

Förvaltningsutskottet i Jönköpings län meddelar, att då det i länet ansetts önsk— värt, att lantmannaskolorna så långt som möjligt stå under samma ledning och samarbeta med varandra, har hushållningssällskapets förvaltningsutskott utsett samma personer till ordinarie ledamöter och samma personer till suppleanter i styrelserna för länets båda lantmannaskolor. Av utskottet vald revisor är även gemensam för båda skolorna.

Från Skaraborgs län framhålles såsom ett önskemål organiserandet av ett ord- nat samarbete mellan hushållningssällskapen och inom deras resp. områden ver- kande lantmannaskolor i syfte att inom lämpliga grenar av sällskapens verksamhet draga nytta av skolornas lärarkrafter under den tid, de äro lediga från det or- dinarie skolarbetet. Ett sådant samarbete skulle enligt utskottets förmenande med- föra påtagliga fördelar för båda parterna, för skolorna sålunda genom lärarnas bättre kontakt med det praktiska jordbruket och för sällskapet genom det erhållna tillskottet av arbetskraft. Även utskottet i Kalmar norra länsdel uttalar sig för

beredande av möjlighet för hushållningssällskapen att mot jämförelsevis billig er- sättning utnyttja lärarkrafterna i lantmannaskolan under någon del av den tid, sko- lan i-cke pågår.

Beträffande önskvärdheten av att gemensamma representanter utses i flera skol- styrelser gå svaren i olika riktningar.

Fr-ån Kristianstads län anföres, att inom länet, där fem lantmannaskolor finnas, hava de anslagsgivande korporationerna olika ledamöter i de olika skolornas sty- relser. Förvaltningsutskottet anser det icke önskvärt, att någon person är le- damot i mera än en lantmannaskolas styrelse. Även från Malmöhus län medde— las, att hushållningssällskapet, som utser ledamöter i styrelserna för de lantmanna- skolor, som av sällskapet understödjas, hitintills icke har utsett samma represen- tanter för samtliga skolor.

I yttrandet från Älvsborgs läns norra del upplyses, att hushållningssällskapet vid val av ledamöter i lantmannaskolornas styrelser i allmänhet tagit hänsyn till orts- intresset, så att till ledamöter utsetts personer inom resp. skolors intressesfär. Inom Skaraborgs län finnes för närvarande endast en statsunderstödd lantmannaskola, varför _ såsom förvaltningsutskottet anför _ frågan där icke är aktuell. Utskot- tet drager dock i tvivelsmål lämpligheten av fullständigt samma representanter i de olika styrelserna. Snarare syntes det skola vara till gagn att ha de olika ortsin- tressena så mycket som möjligt representerade. För åstadkommande av nödig sam- verkan mellan skolorna borde det vara tillräckligt med en eller högst två gemen- samma styrelseledamöter.

Från Värmland meddelas, att styrelserna för resp. lantmannaskolor inom länet utgöras av olika personer. Denna anordning kunde dock icke anses tillfredsstäl— lande, enär ringa eller ingen samverkan mellan de olika skolorna därigenom ägde rum. Då skolorna icke helt kunde anses tjäna något ortsintresse (många av ele— verna komme nämligen från andra orter), syntes det utskottet lämpligt, att de an- slagsgivande myndigheterna utsåge samma styrelseledamöter för de skilda skolor- na. Förvaltningsutskottet i Örebro län ger också uttryck åt samma uppfattning, i det utskottet anför, att ur många synpunkter kunde det vara ändamålsenligt, att de anslagsgivande korporationerna utsåge samma representanter i skolornas styrel- ser, när mer än en skola funnes inom länet. Detta hade beaktats av länets lands- ting, som utsåge samma representanter i styrelserna för de båda lantmannaskolorna vid Kävesta och Fellingsbro. Ortsintresset borde dock, framhålles det, i någon mån bliva tillgodosett inom skolornas styrelser.

Inom Västmanlands län finnas tvenne lantmannaskolor, varav den ena äges av hushållningssällskapet och den andra av landstinget. Sällskapet anvisar emellertid anslag till båda skolorna, men landstinget understödjer endast sin egen skola. Be- träffande styrelsernas sammansättning meddelas, att samma person (landshövding- en) är ordförande i båda styrelserna, men att styrelserna i övrigt bestå av olika personer.

Från Kopparbergs län anföres, att inom länet finnes endast en lantmannaskola. Där det finnes mer än en skola inom ett hushållningssällskaps område, ansåges det önskvärt, att de anslagsgivande korporationerna uti resp. skolors styrelser utsåge samma _ t. ex. två _ representanter för samtliga skolor, så att erforderlig sam— verkan mellan de olika skolorna därigenom ästadkommes. Inom Gävleborgs län finnes numera också blott en lantmannaskola. Under den tid, tvenne sådana exi- sterade, utsågos av skolornas principal, landstinget, särskild styrelse för vardera skolan. Någon samverkan mellan skolorna förekom ej.

Förvaltningsutskottet i Norrbottens län meddelar, att inom länet är hushållnings- sällskapets ordförande och sekreterare resp. ordförande och ledamot i båda lant- mannaskolornas styrelser; i vardera skolans styrelse hava dessutom ett par per-

soner från den ort, i vilken skolan är belägen, säte. Denna anordning med ett par personer i styrelsen gemensamma för länets olika skolor vore icke blott önskvärd utan nödvändig till förekommande av osund konkurrens och därmed följande slit- ningar mellan skolorna, vilket kunde bliva till skada för dessas verksamhet.

En annan sida av den ifrågasatta samverkan mellan hushållningssäll- skapen och skolorna beröres i en till förvaltningsutskotten framställd frå— ga rörande medverkan av hushållningssällskapens tjänstemän såsom lä- rare vid lantmannaskolorna.

Av de på denna fråga avgivna svaren framgår, att i stort sett sällskapens kon- sulenter och övriga tjänstemän endast i mycket ringa omfattning medverka som lärare vid lantmannaskolorna. Sålunda meddela förvaltningsutskotten inom Kal- mar norra, Älvsborgs södra, Kopparbergs och Västerbottens län, att någon med- verkan av sällskapets tjänstemän icke förekommer. Som skäl härför angives från Kopparbergs län, att sällskapets tjänstemän redan äro ytterst upptagna uti sin tjänstutövning; Övriga utskott hava icke anfört någon särskild orsak till det upp- givna förhållandet.

Från Östergötlands, Kalmar södra (en skola), Gotlands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs norra, Värmlands och Norrbottens (en skola) län meddelas, att sällska- pets trädgårdskonsulent, resp. länsträdgårdsmästare undervisat i trädgårdsskötsel vid lantmannaskolan eller skolorna inom länet. I Östergötlands län har därjämte byggnadskonsulenten lämnat undervisning vid lantmannaskolorna. För övrigt hava de nämnda sällskapens tjänstemän icke medverkat som undervisare vid skolorna med undantag för Värmlands län, där sällskapets övriga tjänstemän hållit enstaka föredrag.

I Södermanlands län hava hushållningssällskapets konsulenter i någon om ock ringa utsträckning anlitats av skolorna för hållande av föredrag, särskilt om säll- skapets verksamhet och de möjligheter till erhållande av lån eller bidrag av stats- medel, som genom hushållningssällskapen stå jordbrukarna till buds.

Från Jönköpings län anföres, att hushållningssällskapets tjänstemän hittills icke medverkat som lärare vid lantmannaskolornas ordinarie kurser, men önskvärt vore, att de finge tid och tillfälle att avhandla något speciellt ämne eller framlägga erfarenhetsrön från sin verksamhet inom länet. Härigenom vunnes den fördelen, att skolornas elever lärde känna hushållningssällskapets konsulenter och deras arbete.

Förvaltningsutskotten i Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs, Väst- manlands och Gävleborgs län meddela, att resp. sällskaps konsulenter endast mera undantagsvis och genom enstaka föredrag lämnat undervisning vid de inom länen ifråga befintliga lantmannaskolorna. I Kristianstads län medverkar husdjurskon— sulenten i någon mån vid kurser för kontrollassistenter. För övrigt anses konsu- lenternas många arbeten icke medgiva deras deltagande i undervisningen i någon större omfattning. Samma skäl för nämnda förhållande anföres också av förvalt- ningsutskottet i Västmanlands län. Då emellertid ett samarbete mellan sällskapet och skolorna ur flera synpunkter vore önskvärt, skulle sällskapet gärna se, att så- dant kunde komma till stånd. Detta förutsatte emellertid, att sällskapet bleve i tillfälle att utöka sin personal, ett behov som med hänsyn till de många och be- tydande arbetsuppgifter, vilka numera påvilade sällskapet, framträdde starkare för varje år, oberoende av frågan om samarbete med skolorna.

Från Gävleborgs län omnämnes, att då hushållningssällskapets tjänstemän, så- som förut nämnts, endast i mindre omfattning anmodats biträda vid lantmannasko- lorna, hade detta varit för hållande av enstaka föredrag och kortare specialkurser. Liknande har förhållandet varit i Örebro län, där hushållningssällskapets tjänste-

män endast medverkat vid vandringsrättarkurser, som hållits vid Kävesta lant- mannaskola.

Även ifråga om lanthushållsskolorna har frågan om samverkan med andra på området verksamma organisationer ansetts böra. undersökas, och därför har till styrelserna för nämnda skolor riktats följande fråga: »I vad mån äger samarbete rum mellan lanthushållsskolan och länets hushållningssällskap, hemslöjdsförening samt andra institutioner och sammanslutningar, vilka eljest utöva verksamhet för den kvinnliga lant- ungdomens utbildning?»

De allra flesta skolorna hava svarat, att något sådant samarbete icke äger rum med undantag därav, att länets hushållningssällskap må hava beviljat skolan an— slag samt i vissa fall utsett några ledamöter i skolstyrelsen jämte revisorer. I detta sammanhang bortses från att vissa av skolornas lärarkrafter haft sysselsättning i hushållningssällskapets tjänst mellan kurserna.

Endast några få skolor meddela, att samarbete av annat slag äger rum med hushållningssällskapet, men även i dessa fall är detsamma ganska obetydligt och formlöst. Från Vackstanäs meddelas sålunda, att vid hushållningssällskapets jord- brukarkurser ute i bygderna skolans verksamhet göres känd genom jordbrukskonsu- lenterna, vilka förevisa skioptikonbilder från skolan. Hembygdsresorna för små— brukarkvinnor ledas av Skolkökslärarinnan vid skolan, varvid en studiedag anslås åt skolan. Vid Axvall m. fl. skolor hava konserveringskurser, anordnade av hus- hållningssällskapet, förekommit. Vid Tenhult anordnas på hushållningssällskapets bekostnad årligen en kurs å en vecka för småbrukarkvinnor och avslutas med en studieresa. Dessa kurser ledas av föreståndarinnan. Skolans rektor är ledamot och föreståndarinnan suppleant i hushållningssällskapets undervisningsnämnd. _Även föreståndarinnan vid Tollarp har under senare år lett studieresor för kvinnor. Vid Sätila hållas föredrag av hushållningssällskapets konsulenter. Föreståndarinnan vid Uddeholm har flera gånger hållit föredrag vid hushållningssällskapets småbru- karkurser. Vid Offer instruerar länsmejerskan eleverna i mjölkning.

Från Hammenhög uttalas, att intet som helst samarbete men väl en skarp kon- kurrens äger rum med länets hushållningssällskap och hemslöjdsförening. En av hushållningssällskapet understödd privat vävskola läge i en angränsande socken i skolans omedelbara närhet. En annan av staten, länet och hushållningssällskapet understödd husmodersskola vore upprättad vid folkhögskolan vid Tomelilla om- kring en mil från Hammenhög. I det lilla Ingelstads härad hade man sålunda med offentligt understöd upprättat tre, väsentligen lika utbildningsanstalter för landsbygdens kvinnliga ungdom. Dessutom hölles 6-veckors hushållskurser för vuxen ungdom av skolkökslärarinna i alla kommunens fortsättningsskolor och 6- veckors slöjdkurser anordnades av hushållningssällskapet och dess hemslöjdskon— sulent här och var i socknarna alldeles intill skolan. I dessa kurser vore allt fritt, även material. I häradets norra del hade ytterligare en privat vävskola inrättats och länets hemslöjdsförening annonserade efter elever i sina vävkurser. Man kunde väl fråga sig, vilken undervisningsuppgift som till sist skulle återstå för lanthushållsskolorna. Det såge ut som om på detta område härskade fullständig anarki. Alla dessa skolor och kurser finge snart offra lika stora belopp på reklam för att få elever, som hela undervisningen kostade. '

Samarbete med hemslöjdsförening förekommer vid flera skolor därutinnan, att dylik förening ställt till förfogande mönster och prover samt ibland anordnat växt- färgningskurser vid skolan. Ett mera ordnat samarbete inberättas från Tollarp, Uddeholm och Mora. Uddeholm uttalar, att skolans styrelse och lärarinnor klart

Utredning-ens yttrande.

inse betydelsen av att undervisningen i slöjd inriktas så, att den värmländska slöjd— karaktären tages till vara dels genom kopiering av äldre vävnader, broderier m. m- och dels genom dessas anpassande för nutida behov. För att slöjdkunnigheten inom vårt svenska folk ej måtte förflackas utan bevaras sund och äkta vore det viktigt, att förbindelsen med en gången tid ej avskures och att kunskapen om den egna hembygdens slöjd bevarades levande. Detta kunde bäst ske genom samarbete med länets hemslöjdsförening. Även från Mora framföras liknande synpunkter.

Vad beträffar samarbete med andra institutioner och sammanslutningar är endast att omförmäla, hurusom från Kumlan meddelas, att vederbörande hushållsgille- samt ortens J. U. F.-förening ganska ofta hade sina möten vid skolan samt att från Uddeholm uppgives, att socknens hembygdsrörelse hade utgått från och hade— sitt stöd i skolan, varest hölles samkväm en gång i månaden m. m.

Vidare må omförmälas ett yttrande från Hammenhög, avseende förhållandet till' andra skolformer. Delvis är yttrandet berört redan vid redogörelsen för förhållan— det till hushållningssällskap och hemslöjdsförening. Därjämte fästes uppmärksam- heten på den nya undervisningsform, som med understöd av allmänna medel igång- satts under de senaste åren genom 5. k. »folkhögskolkurser». Då behovet av folk- högskolutbildning vore så minimalt, som det numera visat sig vara, kunde knap— past en dylik undervisning av ambulerande art anses verkligen vara behövlig, åt— minstone icke i de södra delarna av landet; Det verkliga skälet för dessa kursers anordnande vore nog att söka bedriva propaganda för ökad elevtillslutning till folkhögskolorna. Om verksamheten hölle sig inom resp. folkhögskolas naturliga elev- område, vore detta ej något att klandra, men sagda kurser användes av vissa skolor— för att ytterligare skärpa den redan förut hänsynslösa konkurrensen om eleverna.. Den »redan förut av skolor och undervisningsanstalter hårt betungade landsända», där Hammenhög vore beläget, hade nu fått även sådana folkhögskolkurser. Sko- lorna borde åläggas att taga viss hänsyn till varandra vid anordnandet av dylika kurser. Konkurrensen mellan skolorna vore redan nu så svår, att den icke tålde en ytterligare skärpning, om icke rent absurda förhållanden skulle uppstå.

Förvaltningsutskotten hava jämväl ifråga om lanthushållsskolorna an- modats meddela, huruvida samma representanter plågade utses i styrel— serna för flera dylika skolor. I allmänhet har svarats, att något sådant system icke i regel tillämpats, om det dock sporadiskt förekommit, att samma representanter utsetts. Östergötlands läns hushållningssällskap åberopar därvid sitt uttalande beträffande motsvarande fråga rörande lantmannaskolorna, vari förordas inrättande inom sällskapens områden av ett centralråd, en undervisningsstyrelse eller undervisningskommitté för att rationellt ordna den lägre lantbruksundervisningen inom området. Från Jönköpings och Örebro län meddelas, att samma personer utses av hushållningssällskapet i styrelserna för de bägge skolorna, och detta är' delvis fallet även i Norrbottens län. Ehuru denna metod ännu icke prak- tiseras i Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands län, uttalas från dessa län, att densamma dock synes önskvärd och fördelaktig. Däremot förordas från Kristianstads län, att varje skola skall hava särskilda sty- relseledamöter.

Såsom redan framhållits anse vi, att för befordrande av planmässighet och sammanhang på den lägre lantbruksundervisningens område någon ledande och sammanhållande organisation ute i bygderna måste komma

till stånd. En sådan organisation är redan under nuvarande förhållan- den i hög grad önskvärd, men blir vid genomförandet av våra nu fram— lagda förslag nödvändig. Såsom av vårt nu avgivna betänkande på olika ställen framgår, bygga våra förslag på befintligheten av en dylik orga— nisation. Utan densamma riskerar det hela att falla sönder. Den cen— trala ledning, som utövas genom lantbruksstyrelsen, varken kan eller är avsedd att fullgöra en sådan, efter de lokala förhållandena avpassad, mera detaljerad organisationsuppgift, även om statsinspektionen och handläggningen av undervisningsärendena ordnas på det sätt vi komma att föreslå.

Tendenser till vinnande av viss planmässighet och samverkan mellan de olika i en ort verksammma krafterna på den lägre lantbruksundervis- ningens område hava ej alldeles saknats. Ett steg i sådan riktning har i några fall tagits därigenom, att gemensamma representanter i flera skolstyrelser blivit utsedda av de anslagsgivande ortskorporationerna. Hur erkännansvärd denna åtgärd än må vara, blir dess verkan dock skä- ligen ringa, i det att densamma icke gärna kan åstadkomma mer än en viss överensstämmelse och en Viss hänsyn mellan de skolor inbördes, av vilkas styrelser dessa representanter äro medlemmar. Någon ordnad samverkan med den undervisningsverksamhet, som äger rum utanför sko- lorna, åvägabringas icke därigenom och ej heller kan lärarpersonalens rationella utnyttjande under tiden mellan skolkurserna nämnvärt påver- kas därav.

En något mera organiserad samverkan äger rum i Jönköpings län ge— nom en där inom hushållningssällskapet tillsatt undervisningsnämnd. Inom Malmöhus län hava även åtgärder i dylikt syfte tillfälligtvis vid— tagits i form av en förberedande utredning i anslagsfrågor genom några av landstinget och hushållningssällskapet tillsatta delegerade.

För att överallt vinna det åsyftade målet är det emellertid påtagligen nödvändigt att i författningsväg meddela bestämda föreskrifter på detta område. Eljest kan det icke förutsättas, att ändamålsenligt samarbete mellan alla på den lägre lantbruksundervisningens område verksamma krafter ute i orterna överallt kommer till stånd.

Frågan om de åtgärder, som böra vidtagas i sådant syfte, är emeller- tid ganska svårlöst. Det kan ifrågakomma att antingen överlåta den av- sedda uppgiften åt något redan befintligt organ eller ock att för ända— målet tillskapa ett nytt organ, vars ställning till och befogenheter gent emot de nuvarande då böra bestämmas.

Av de redan nu befintliga lokala organen skulle väl hushållningssäll— skapen närmast komma ifråga. Vi hava emellertid förut i detta betän— kande haft anledning att uttala och motivera vårt avstyrkande av den eventualitet, som innebär, att dessa sällskap skola helt och hållet över- taga de lägre lantbruksläroverken. Men ifall dessa läroverk alltså böra enligt vår åsikt bibehålla den fristående ställning gent emot hushåll—

ningssällskapen, som de nu intaga, bör det icke heller kunna ifrågakom- ma att i nu förevarande hänseende ställa dem under sällskapens ledning och bestämmanderätt. Detta vore desto olämpligare som flertalet skolor äges av landsting eller föreningar m. fl.

Att överlåta ordnandet av nu förevarande frågor rörande den lägre lantbruksundervisningen enbart till landstingen kan uppenbarligen icke ifrågakomma.

Icke heller bör staten direkt ingripa på detta område. Vi hava av tidi- gare angivna skäl avvisat tanken på de lägre lantbruksläroverkens för- statligande och staten bör ej heller för egen räkning övertaga den undervis— ningsverksamhet av skilda slag, som nu utövas av hushållningssällskapen.

Då vi haft att överväga frågan om åstadkommandet av den åsyftade ledande och sammanhållande lokala organisationen, hava vi därför måst utgå ifrån att skolorna fortfarande böra bestå såsom självständiga in- stitutioner samt att hushållningssällskapen fortfarande skola omhänder- hava sin omförmälda undervisningsverksamhet.' Vid sidan härav kom- mer då också fortfarande att bedrivas även annan dylik undervisnings- verksamhet, antingen direkt anordnad av staten själv, i regel genom lant- bruksstyrelsens försorg, eller ock utövadvmed bidrag av statsunderstöd genom vissa föreningar eller på annat sätt.

Under sådana förhållanden har det endast återstått att föreslå inrät- tandet av ett nytt lokalt organ för fullgörande av ifrågavarande ledande och sammanhållande uppgifter. Visserligen är det icke i och för sig till— talande att tillskap'a en ny institution, men vi hava funnit detta icke kun-- na i förevarande fall undvikas, ifall syftemålet skall kunna nås.

Frågan om den allmänna ställning i förvaltningsavseende, som detta organ bör intaga, framställer sig då först till besvarande.

Då, såsom vi redan framhållit, såväl hushållningssällskapen som sko- lorna böra bibehållas vid sin nuvarande verksamhet i förevarande av- seende, är det en given sak, att de skola bevaras såsom självständigt för- valtande och beslutande institutioner. De böra alltså fortfarande hava vederbörlig personal anställd hos sig, mottaga de anslag som i undervis- ningssyfte bliva dem tilldelade och ombesörja de anvisade medlens behö- riga användande. Den nya organisation, som bör komma till stånd, bör alltså icke i dessa avseenden inkräkta på nämnda institutioners verksam- het och behöver därför icke heller hava någon ekonomisk förvaltning, annat än för sina egna behov.

Det gäller då att söka finna en organisationsform, varigenom en orga- niserad samverkan mellan de olika på den lägre lantbruksundervisnin- gens område verksamma lokala krafterna kan åstadkommas, utan att dessas självständighet och fria beslutanderätt inskränkes mer än som är oundgängligen nödvändigt för ändamålets vinnande. Det organ, som för detta ändamål bör komma till stånd, bör därför icke hava större befo- genheter än som nödvändigtvis krävas för fullgörandet av dess ledande

och sammanhållande uppgifter. Vi hava efter omsorgsfullt övervägande funnit ett sådant organ lämpligast kunna få formen av en huvudsakligen planläggande och ledande lantbruksundervisningsnämnd inom varje hus- hållningssällskaps område.

En dylik nämnd bör uppenbarligen utgöra så att säga en delegation av representanter för de organ, som inom området bedriva lägre lant- bruksundervisning eller bekosta densamma. Det är ju mellan dem, som den avsedda samverkan bör åstadkommas, och det som erfordras är att bereda dem tillfälle att under vederbörligen fastslagna former behandla frågor om dylik samverkan och om allt som därmed sammanhänger. Ge- nom gemensamma överläggningar i dessa frågor bör ett samfällt gott resultat av allas verksamhet inom olika delar av den lägre lantbruksun- dervisningen kunna ernås.

De huvudsakliga intressenter, mellan vilkas undervisningsverksamhet en samverkan sålunda bör åstadkommas, äro staten, hushållningssällska— pen, landstingen och skolstyrelserna. Staten är ju i hög grad intresserad av denna undervisning. Den anvisar huvuddelen av de för densamma erforderliga anslagen och uppställer vissa Villkor för anslagens använ— dande. Hushållningssällskapen omhänderhava i stor utsträckning under— visningens meddelande och anvisa själva betydande anslagsbelopp samt äro för hela sin verksamhet i hög grad beroende av att den lägre lant- bruksundervisningen är väl ordnad. Landstingen äga ett ganska stort antal av skolorna och understödja även undervisningsverksamheten me- delst särskilda anslag, vilka på senare tid, såvitt angår lantmannaskolor- na och lanthushållsskolorna, uppgått till ungefär dubbla beloppet av hus- hållningssällskapens anslag till dessa skolor. Skolstyrelserna företräda skolornas speciella intressen. I viss mån kunna även skogsvårdsstyrelser- na inräknas såsom intresserade parter vid ifrågavarande undervisning, nämligen så tillvida som de merendels bekosta den vid skolorna medde- lade skogsundervisningen. Av skogsvårdsstyrelserna själva anordnade undervisningskurser av skilda slag komma icke här i betraktande.

Bland dessa intressenter böra alltså de representanter hämtas, som skola tillsammans utgöra undervisningsnämnden. Därvid böra givetvis representanter finnas såväl för staten som för hushållningssällskap och landsting. Vad skogsvårdsstyrelserna beträffar, må visserligen erkän- nas, att särskilt i vissa orter och vid vissa skolor skogsundervisningen är av stor betydelse, men det synes dock icke nödigt att fördenskull låta skogsvårdsstyrelserna vara särskilt representerade i nämnden. Det kan förutsättas, att i dessa orter även landstingets och hushållningssällskapets representanter äga intresse för skogsfrågor och skogsundervisning. Er- forderlig samverkan på detta område, vartill skogsvårdsstyrelserna i de till oss avgivna uttalandena förklarat sig villiga, bör för övrigt kunna utan svårighet åstadkommas genom de anordningar för ärendenas utre- dande och handläggning i nämnden, som vi föreslå.

Svårare att avgöra är frågan om skolstyrelsernas representation i nämnden. Vid första påseendet kunde det synas som om just dessa fram- för andra borde vara företrädda, eftersom det ju till stor del gäller sko— lornas egen undervisning och deras lärares användning. Emellertid måste vid denna frågas avgörande även beaktas undervisningsnämndens uppgifter och de former, vari dess arbete bör äga rum. Ifall alla skol- styrelser både för lantmannaskolor och lanthushållsskolor och kanske även andra skolor —— skulle vara företrädda i nämnden, komme denna, åtminstone å vissa orter, att bestå av ett ganska stort antal ledamöter, enär väl övriga intressenter då borde utse så många representanter, att skolstyrelserna icke hade majoritet i nämnden gent emot sina principa— ler: stat, hushållningssällskap och landsting. Nämnden finge då karak- tären av en rätt stor rådplägande församling. Detta vore säkerligen icke lyckligt. Enligt vår åsikt bör nämnden kunna lätt sammankomma och arbeta under så enkla former och med så liten tidsutdräkt som möjligt. Den bör därför icke utgöras av något stort antal medlemmar. Att inom de hushållningssällskapsområden, där flera skolor finnas, låta dessas skolstyrelser gemensamt utse en eller flera representanter i nämnden sy- nes icke heller innebära en lämplig utväg. Anordnandet av ett sådant valförfarande' för flera eljest av varandra alldeles oberoende och fri- stående skolstyrelser bleve ganska otillfredsställande och dessutom skulle troligen alltid den uppfattningen kvarstå, att den utsedde sökte framför allt tillgodose den skolas intressen, av vars styrelse han vore ledamot. Huruvida lantmannaskolor och lanthushållsskolor skulle utse gemensam representant eller vartdera slaget av skolor var sin kunde också vara tveksamt.

Vid närmare omprövning av hithörande förhållanden synes det emel— lertid kunna med skäl ifrågasättas, huruvida skolstyrelserna verkligen intaga någon från de övriga ovannämnda intressenterna självständig och med dem jämställd ställning. Skolstyrelserna tillsättas redan nu i regel till väsentlig del av landsting och hushållningssällskap. Enligt våra för- slag till reglementen för lantmannaskolor och lanthushållsskolor skola dessa skolors styrelser bestå av —- förutom skolans föreståndare, resp. föreståndarinna —— minst fyra personer, av vilka städse en skall utses av landstinget och en av hushållningssällskapets förvaltningsutskott samt de övriga på det sätt Kungl. Maj:t bestämmer. Det lärer kunna förutsättas, att åtminstone i de fall, då skolan äges av landsting eller hus- hållningssällskap, vederbörande ortskorporation därvid erhåller mer än en ledamot i styrelsen. I varje fall synes, då landsting eller hushållnings- sällskap äger skolan, dennas styrelse böra betraktas allenast såsom or- gan för en till vederbörande korporation hörande institution, och nämnda korporations representanter i nämnden torde då få anses kunna tillräck— ligt företräda även skolstyrelsen. Något annorlunda ligger visserligen saken, när skolan äges av förening, stiftelse, bolag eller enskild person,

men även i detta fall underhålles skolan i regel huvudsakligen genom anslag från nämnda ortskorporationer jämte statsbidrag. Det synes icke föreligga tillräckligt skäl för att för dessa fall göra någon avvikelse från vad som eljest synes böra stadgas beträffande nämndens sammansätt- ning. För övrigt torde äganderättsförhållandena beträffande skolan spe- la jämförelsevis ringa roll vid de frågor, som komma under nämndens handläggning.

Det kunde möjligen ifrågasättas, att skolornas intressen skulle i nämn- den företrädas icke av representant för skolstyrelsen utan av skolans föreståndare eller föreståndarinna eller annan medlem av lärarpersona— len. Enär dessa personer äro anställda i skolans tjänst, intaga de emel— lertid gent emot de ovan nämnda huvudintressenterna en ställning, som gör att de ännu mindre än skolstyrelserna böra kunna tillerkännas lik— ställd beslutanderätt med dessa intressenters representanter. Däremot är det påtagligen angeläget, att nämnden får tillfälle att draga nytta av den erfarenhet om skolförhållandena och om lantbruksundervisningen i allmänhet samt särskilt i pedagogiskt avseende, som lärarpersonalen äger, och vi vilja därför föreslå, att nämnden må äga kalla föreståndare och föreståndarinnor m. fl. till överläggning inför sig.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden hava vi stannat vid att före— slå, att nämnden skall utgöras av allenast fem personer, av vilka en skall utses av länsstyrelsen och anses företräda statens intressen samt två ut— :ses av landstinget och två av hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Genom en dylik sammansättning av nämnden bör densamma intaga en över de särskilda skolorna och övriga undervisningsanstalter stående, opartisk ställning. Genom de befogenheter, vi anse böra tillkomma nämnden, kommer densamma säkerligen att erhålla tillräcklig auktori- tet, ehuru dess direkta beslutanderätt, formellt taget, blir ganska be— gränsad. Särskilt betydelsefull bör nämndens uppgift bliva att i sam- band med sin allmänna planläggning av undervisningsverksamheten för— bereda de frågor om anslag till undervisningsändamål, som skola under- ställas landsting och hushållningssällskap, och därvid söka tillse, att önskvärd samverkan och ändamålsenlighet erhålles.

Det har icke synts böra föreskrivas, att en ledamot i nämnden bör vara kvinna, utan böra de, som hava att utse ledamöter, få härutinnan förfara efter omständigheterna.

På grundvalen av de nu framhållna principerna hava vi uppgjort ett vid detta betänkande fogat förslag till reglemente för lantbruksundervis- ningsnämnder och få under hänvisning till detsamma framlägga följande motivering för de särskilda bestämmelserna i detta förslag.

5 1. Denna paragraf utsäger i allmänna ordalag nämndens uppgift. 5 2. Angående nämndens sammansättning hava vi redan yttrat oss. Det föreslås, att jämväl suppleanter skola utses.

Det har icke ansetts lämpligt, att någon av dem, som utse medlemmar

i nämnden, självfallet även skall utse ordförande. Nämnden själv synes böra göra detta, varvid full hänsyn kan tagas till personliga kvalifika— tioner, oberoende av vilket intresse den utsedde kan anses närmast re- presentera. Det vill synas lämpligt, att länsstyrelsens utseende av leda- mot sker, sedan de övriga fyra ledamöterna redan valts. Härigenom får länsstyrelsen tillfälle att sörja för att nämnden erhåller en så allsidig sammansättning, som omständigheterna medgiva.

Därest, såsom vi i en senare avdelning av detta betänkande få till- fälle att utveckla, statens inspektion över den lägre lantbruksundervis- ningen kommer att omorganiseras, bör sjätte stycket i denna paragraf undergå omarbetning.

Genom bestämmelsen i sista stycket avses att utmärka, att nämnden icke behöver ha särskild sekreterare eller annan kanslipersonal. I mån av arbetenas omfattning bör det emellertid tillkomma Kungl. Maj:t att: meddela föreskrifter härom.

5 3. Denna paragraf handlar först om det sammanträde med skol— föreståndare m. fl., som vi ovan antytt. Bland de där uppräknade per— sonerna förekommer även länsjägmästaren såsom representant för skogs- vårdsstyrelsen. Något formligt beslut bör icke fattas av de vid dylikt sammanträde närvarande, utan ändamålet är endast att diskutera före- kommande frågor samt framlägga de önskningar och synpunkter, som anses böra beaktas av nämnden vid den planläggning av undervisnings- verksamheten under nästföljande år, varom närmare förmäles i % 6. Ef— tersom sådan planläggning torde i regel resultera i framställning till landstinget, bör ifrågavarande sammanträde äga rum i så god tid, som på grund härav erfordras.

I andra stycket tillerkännes nämnden befogenhet att tillkalla där nämn- da personer även vid andra tillfällen än vid nämnda planläggningssam— manträde.

5 4. Denna paragraf angiver i huvuddrag den undervisning, som skali bliva föremål för nämndens verksamhet. Därunder komma först alla. lantmannaskolor och lanthushållsskolor samt all av hushållningssällskap eller landsting anordnad eller under deras medverkan eljest bedriven lägre lantbruksundervisning. Vilka åtgärder som skola anses falla under denna beteckning kan understundom vara tveksamt, enär gränserna äro i viss mån flytande och ovissa. Vi anse emellertid, att de verksamhetsgre— nar, som vi behandlat i detta betänkande, böra kunna föras dit, i den mån de anordnas eller understödjas av landsting eller hushållningssällskap, såsom t. ex. ungdomsverksamheten. Konsulenternas och instruktörernas verksamhet faller sålunda också härunder, i den mån den är av direkt undervisande natur. För övrigt torde praxis böra få ganska fritt utbilda sig i detta hänseende. Det lärer icke böra vara nämnden betaget att tolka. uttrycket »lantbruksundervisning» ganska vidsträckt, särskilt med hän—

syn till det önskvärda beredandet åt skolornas lärarpersonal av lämplig sysselsättning mellan skolkurserna.

Andra stycket i denna paragraf hänvisar, beträffande nämndens be— fattning med där omförmäld undervisning, till bestämmelser i särskilda författningar eller till särskilda av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter. Lantbruksskolorna torde väl i regel icke komma att bli föremål för nämndens verksamhet. Däremot kan i detta avseende framhållas an— ordnande av övervakning över elevgårdar samt frågor angående ut- bildningskurser för speciella ändamål. Med sådan undervisning, varom i förevarande andra stycke förmäles, bör nämnden alltså icke taga an— nan befattning än som särskilt uttryckligen uppdrages åt densamma.

5 5. I denna paragraf äro de tillvägagångssätt, på vilka nämnden har att fylla sin uppgift, närmare angivna. Det må anmärkas, att den omnämnda tillsynen över att undervisningen fortgår i enlighet med uppgjord plan icke är avsedd att få formen av inspektion eller annan di- rekt kontroll. Nämnden bör endast hava sin uppmärksamhet riktad härpå för att kunna ge erforderliga anvisningar och råd samt, om så erfordras, taga hänsyn till vid undervisningen förekommande förhållanden, när fråga blir om planläggning av liknande undervisning ett senare år samt om anslag därtill.

5 6. Här behandlas de olika stadierna av nämndens arbete för ord— nandet av den lägre lantbruksundervisningen inom området under ett visst år. Efter ett sådant förberedande sammanträde, som omförmälts i 9 3, skall nämnden först uppgöra en allmän plan i detta avseende. Här- vid har nämnden i första hand att beakta de framställningar, som må hava inkommit till nämnden. Det synes vara särdeles lämpligt, att skol— styrelserna ingiva sina framställningar till nämnden, även om framställ- ningarna äro ställda till landsting eller hushållningssällskap. Likaledes böra hushållningssällskapens framställningar till landstingen gå genom nämnden. För övrigt bör det givetvis vara nämnden obetaget att själv- mant komma med initiativ och förslag, varvid dock vissa förberedande- underhandlingar med skolstyrelser och hushållningssällskap torde vara erforderliga för att frågan må föreligga i tillräckligt utrett skick. På grundvalen av hela det samlade materialet uppgör nämnden en enhetlig, allmän plan för nästföljande kalenderår samt ingiver därefter i veder- börlig ordning sina på denna plan grundade framställningar om anslag till landsting och hushållningssällskap. Härvid böra naturligtvis bifogas de direkt till dessa korporationer ställda framställningar, som må hava inkommit till nämnden. Då väl landstinget i regel fattar beslut före hushållningssällskapet, kan det inträffa, att planen behöver jämkas på grund av landstingets beslut, vilket därför bör ske vid det senare inträf— fande avlåtandet av de för hushållningssällskapet avsedda framställ— ningarna. _

Sedan såväl landsting som hushållningssällskap fattat beslut, äro för—

utsättningarna för planens genomförande, såvitt dessa korporationer an- går, klara och en definitiv plan kan av nämnden uppgöras. Detta bör kunna ske senast i början av det år planen avser. Redan dessförinnan böra ansök- ningar om statsbidrag till skolorna vara av skolstyrelserna inom stadgad tid ingivna till lantbruksstyrelsen. Till åtgärder för det mindre jordbrukets höjande skola ansökningar om statsbidrag ingivas från hushållningssäll— skap och skolstyrelser före 1 mars. Då Kungl. Maj:ts beslut åtminstone i de sistnämnda anslagsärendena icke kan påräknas vara meddelat vid tiden för uppgörandet av berörda definitiva plan, kan det inträffa, att densamma ej kan till alla delar fullföljas på grund av att påräknat statsbidrag uteblir eller erhålles med mindre belopp än som beräknats. Det har därför befunnits nödvändigt att stadga att, ehuruväl nämnda plan är fastställd att lända till efterrättelse under året, nämnden må på grund av uteblivandet av eller inskränkning i påräknat statsbidrag vid- taga erforderliga jämkningar i eller avvikelser från densamma. Dylika förändringar vid planens genomförande kunna uppenbarligen påkallas även av andra oförutsedda omständigheter, såsom t. ex. att icke tillräck— ligt antal deltagare anmäler sig till en planerad undervisningskurs eller studieresa e. d.

Formuleringen av sista stycket är beroende av huru statsinspektionen ordnas.

5 7. I denna paragraf angives närmare planens innehåll. Planen bör vara ganska allmänt hållen och icke gå i detaljer. Detta åsyftas bl. a. med bestämmelsen att planen skall angiva allmänna riktlinjer för undervisningens bedrivande vid skolornas kurser. Ifall denna under— visning skall vara särskilt specialiserad i något avseende, t. ex. för små- bruk eller på skogsskötsel, trädgårdsskötsel eller dylikt, skall detta bestäm- mas samt tillika i planen angivas den ungefärliga omfattning, vari denna specialisering skall äga rum.

I andra stycket behandlas den viktiga frågan om lärarpersonalens dis— ponerande. Vi anse, att nämnden bör söka, såvitt möjligt, för varje sådan lärare bestämma hans verksamhet under den för sådant ändamål dispo- nibla delen av året. Bestämmandet härom kan icke gärna ske förrän vid den definitiva planens fastställande och torde även därefter behöva un- dergå jämkningar i mån av inträffande omständigheter, t. ex. dödsfall, sjukdom, förflyttning till annan tjänst m. m. Vi erinra om att vi före- .slagit, att lantmannaskolornas och lanthushållsskolornas lärarpersonal skall vara skyldig att stå till nämndens förfogande visst dagantal under året samt fullgöra av nämnden lämnade uppdrag.

Ett önskemål är, att lantbruksundervisningsnämnderna inom olika om— råden uppehålla viss förbindelse med varandra, särskilt i syfte att kunna. bereda lämplig sysselsättning åt ifrågavarande lärarpersonal.

5 8. Denna paragraf torde icke tarva särskild motivering. 5 .9. Beträffande bestridandet av kostnaderna för nämnden hava vi

stannat vid att de böra gäldas av statsmedel. Då staten för åstadkom— mandet av önskvärd samverkan på ifrågavarande område mellan olika lokala organ föreskriver inrättandet av en särskild ny organisation, sy- nas kostnaderna härför icke böra drabba nämnda ortsorgan.

Dessa kostnader torde kunna begränsas till ganska måttliga belopp. Nämndens ledamöter böra för inställelse vid sammanträden ävensom för nödiga resor åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt klass II 0 i gällande allmänt resereglemente. Härtill bör komma något belopp för protokollsföring, expedition, skrivmaterialer och övriga expenser. Sammanträdeslokal torde kunna påräknas hos landstingen eller hushåll— ningssällskapen. Någon särskild kostnad för ersättning till personer, vilka jämlikt 5 3 beredas tillfälle att deltaga i förberedande planlägg- ningssammanträde, lärer icke erfordras, enär det bör bero på dessa per— soner själva eller deras principalorganisation, huruvida de skola närvara därvid. Däremot torde ersättning böra av nämndens medel gäldas till »dem,'som särskilt inkallas jämlikt andra stycket i 5 3, när sådan instäl— lelse föranleder särskild kostnad för den inkallade. Verkställda över- slagsberäkningar hava givit anledning antaga, att ett sammanlagt be— lopp av 30000 kronor torde kunna tillsvidare bliva tillräckligt för samt— liga nämnder inom rikets alla hushållningssällskapsområden. Inom detta totalbelopp bör Kungl. Maj:t liksom exempelvis beträffande jordbruks— kommissionerna anvisa särskilda anslag till varje nämnd. Behovet av anslag kan nämligen växla, bl. a. med hänsyn till områdenas storlek och därav föranledda olika resekostnader.

$ 10. Då reglementet icke torde kunna ge regler för alla de förhål— landen, som må uppkomma, lärer Kungl. Maj:t höra i mån av behov meddela i övrigt erforderliga bestämmelser rörande nämndens verk- samhet.

Det må anmärkas, att någon besvärsrätt över nämndens beslut icke sy- nes böra ifrågakomma.

F ör sla g till Reglemente

för lantbruksundervisningsnämnder.

51.

Inom varje hushållningssällskaps område skall finnas en lantbruks— *undervi'sningsnämnd med uppgift att i den omfattning detta reglemente stadgar ordna den lägre lantbruksundervisningen inom området.

32.

Nämnden skall bestå av fem ledamöter. Suppleanter utses till samma antal.

En ledamot jämte en suppleant för denne utses av länsstyrelsen. Ve- derbörande landsting och hushållningssällskapets förvaltningsutskott välja vardera två ledamöter och två suppleanter för dem.

Ledamöter och suppleanter utses för fyra år. Avgår någon under den tid, för vilken han blivit utsedd, skall nytt val ske för den återstående. tiden.

Nämnden utser en av sina ledamöter att vara ordförande. Vid sammanträde med nämnden har envar närvarande ledamot en röst. Såsom nämndens beslut gäller den mening, om Vilken de flesta röstande förenat sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes av ordföran- den vid sammanträdet. Nämnden må icke fatta beslut, med mindre, jämte den av länsstyrelsen utsedde ledamoten eller dennes suppleant, minst en av landstinget och en av hushållningssällskapets förvaltningsutskott ut— sedd ledamot eller suppleant äro tillstädes.

Vid nämndens sammanträden äga statens inspektör över lantmanna- skolorna och lanthushållsskolorna m. m. samt statens inspektris över lant- "hushållsskolorna närvara och deltaga i överläggningen men icke i beslu- ten samt med rätt att få sin mening antecknad i protokollet.

Nämnden äger själv besluta angående protokollsföring samt om sät— tet för arbetets ordnande inom nämnden, i den mån icke särskilda före- skrifter härom bliva av Kungl. Maj:t meddelade.

$&

Nämnden bör varje år bereda hushållningssällskapets sekreterare även- som föreståndare och föreståndarinnor för inom området befintliga lant— mannaskolor och lanthushållsskolor, vederbörande länsjägmästare samt de andra på lantbruksundervisningens område verksamma personer, som nämnden finner lämpligt, tillfälle att å tid, som nämnden bestämmer, under en dag sammankomma med nämnden för överläggning angående» planläggningen av undervisningsverksamheten på nämnda område un- der nästföljande år.

I övrigt äger nämnden, när helst den så finner nödigt, anmoda bemälda befattningshavare och med lantbruksundervisning eljest sysselsatta per— soner att för överläggning eller meddelande av upplysningar infinna sig hos nämnden.

94.

Nämndens verksamhet omfattar inom området befintliga lantmanna- skolor och lanthushållsskolor jämte vid dem anordnade särskilda kurser,. ävensom all av landsting eller hushållningssällskap eller under medverkan

av någondera av dem eljest inom området anordnad lägre undervisning i lanthushållningen eller särskilda grenar av eller binäringar till den- samma, däri inbegripna studieresor.

Beträffande av staten direkt anordnad undervisning på lanthushåll- ningens område samt annan med statsmedel omedelbart eller medelbart understödd dylik undervisning än ovan nämnts har nämnden att taga den befattning, som i vederbörande författning är i sådant avseende stad— gad eller eljest må bliva av Kungl. Maj:t för varje fall föreskriven.

65.

Nämndens verksamhet bör hava till huvudsyfte att söka åstadkomma, att den lägre lantbruksundervisningen inom området bedrives på. ett planmässigt och effektivt sätt.

För sådant ändamål bör nämnden taga initiativ till sådana anordnin- gar, som kunna främja sagda undervisning, samt söka få till stånd en ändamålsenlig samverkan mellan alla dem, som inom området bedriva dylik undervisningsverksamhet, ävensom tillse, att undervisningen fort— går i enlighet med uppgjord plan.

$ 6.

Det åligger nämnden att årligen uppgöra en allmän plan för bedrivan- de under nästföljande år av den lantbruksundervisning, som enligt 3 4 är föremål för nämndens verksamhet.

I sådant avseende bör nämnden årligen i god tid före utgången av mo— tionstiden till landsting och hushållningssällskap uppgöra en förberedan- de plan och därvid beakta de framställningar i ämnet, som då må hava inkommit till nämnden.

Inom i varje fall föreskriven tid har nämnden att med bifogande av nämnda plan ingiva framställningar till landstinget eller hushållnings- sällskapet om de anslag, som nämnden anser erforderliga för undervisnin- gens bedrivande enligt planen under nästföljande år. Därest dessa fram- ställningar icke avlåtas samtidigt, må vid den senare gjorda framställ- ningen nyssnämnda plan jämkas i den mån sådant föranledes vare sig av beslut, som då redan kan ha fattats av den ena av nämnda korporationer, eller av senare till nämnden inkomna framställningar eller av andra an- ledningar.

Sedan såväl landstinget som hushållningssällskapet fattat beslut i an— ledning av nämndens framställningar samt angående vad i övrigt må hava inom landstinget eller sällskapet förekommit beträffande den lägre lantbruksundervisning, varmed nämnden har att taga befattning, fast- ställer nämnden plan för sagda undervisnings bedrivande inom området under det ifrågavarande året.

Denna plan skall under året lända till efterrättelse, dock att nämnden må på grund av uteblivandet av eller inskränkning i påräknat statsbidrag

606 eller eljest inträffande oförutsedda omständigheter vidtaga erforderliga jämkningar i eller avvikelser från densamma.

Avskrift av planen skall tillställas lantbruksstyrelsen, vederbörande statsinspektör och statsinspektris samt landstingets och hushållningssäll- skapets förvaltningsutskott ävensom i erforderliga delar de övriga insti— tutioner och organisationer, genom vilka någon del av planen är avsedd att utföras.

$ 7.

Den i % 6 omförmälda, av nämnden fastställda planen skall innefatta bestämmelser om antalet, längden och beskaffenheten av de kurser, som under året skola hållas vid varje lantmannaskola och lanthushållsskola inom området samt allmänna riktlinjer för undervisningens bedrivande vid dessa kurser. Vidare skall i planen bestämmas de särskilda kurser, som skola annorledes än genom nämnda skolor anordnas under året, med angivande av tid och ort för kursernas förläggning samt deras längd och beskaffenhet. Beträffande studieresor skall angivas ungefärlig tid för resan och de huvudsakliga dragen av resplanen. Jämväl ifråga om an- nan undervisning bör dennas beskaffenhet angivas.

Vid planens uppgörande skall nämnden söka på lämpligaste sätt för— dela verksamheten mellan skolornas lärarpersonal och hushållningssäll— skapets tjänstemän samt annan för ändamålet behövlig och tillgänglig personal. Därvid bör tillses, att den ordinarie lärarpersonalen vid lant— mannaskolorna och lanthushållsskolorna såvitt möjligt erhåller oavbru- ten, full sysselsättning under hela den tid av året, som icke må anses ut— göra ferier.

% 8.

Det åligger nämnden att, då sådant av Kungl. Maj:t eller lantbrukssty- relsen äskas, avgiva infordrade yttranden och förslag.

Nämnden skall årligen före den 1 april till lantbruksstyrelsen ingiva berättelse över sin verksamhet under nästföregående är.

$ 9.

Ledamot av nämnden åtnjuter för inställelse vid sammanträde ävensom för de resor, som av uppdraget föranledas och äro att såsom nödiga anse, resekostnads— och traktamentsersättning enligt klass II C i gällande allmänt resereglemente. Dessa ersättningar ävensom övriga kostnader för nämndens verksamhet gäldas av statsmedel.

& 10. Närmare bestämmelser rörande nämndens verksamhet meddelas av Kungl. Maj:t.

Praktisk-pedagogisk utbildning av lantbrukslärare.

Resultatet av den undervisning, som meddelas i skolor av olika slag, är, såsom erfarenheten utvisat, i hög grad beroende av det sätt, på vilket undervisningen meddelas. Det är icke tillräckligt, att en lärare har än så grundliga kunskaper i det ämne, vari han undervisar, om han icke har förmåga att meddela eleverna dessa sina kunskaper på ett lättfatt— ligt och intresseväckande sätt. Undervisningens resultat torde, i all- mänhet taget, kunna sägas stå i direkt proportion till lärarens förmåga att låta eleverna få del av de kunskaper, som han själv förvärvat sig.

Om sålunda, vilket ingen torde bestrida, lärarens undervisningsför— måga i allmänhet taget är av stor och avgörande betydelse för resultatet av undervisningen, så torde detta i särskilt hög grad kunna anses vara förhållandet vid de undervisningsanstalter, som avhandlas i detta betän— kande. Undervisningen i dessa pågår i regel under relativt kort tid, och då undervisningsplanen i förhållande till den korta tiden är mycket om- fattande, måste lärostoffet meddelas i mycket koncentrerad form. Ele— verna i de olika kurserna hava också vid inträdet i regel icke på flera år >»suttit på skolbänken» och äro sålunda ovana vid att tillgodogöra sig undervisningen. Det är därför här särskilt viktigt att redan från början kunna fånga elevernas intresse och väcka till liv deras lust att på bästa. möjliga sätt tillgodogöra sig den lämnade undervisningen.

I detta sammanhang förtjänar ytterligare en omständighet påpekas. Vid samtliga de skolor och kurser, i vilka lantbruksundervisning medde— las, är deltagandet frivilligt. Gagnet av denna undervisning torde få anses stå i direkt proportion till antalet av dem, som vilja tillgodogöra sig densamma. Men då detta antal, såsom erfarenheten utvisat, är i högsta grad beroende av respektive lärares personlighet och förmåga att undervisa, kan man också säga, att gagnet av hela lantbruksundervis- ningen blir i alldeles särskild grad beroende av lantbrukslärarnas för— måga att meddela undervisning av sådan art att den väcker intresse och verkar tilldragande på dem, för vilka den är avsedd.

En lantbrukslärares — liksom övriga lärares — förmåga att meddela undervisning är givetvis beroende på flera olika omständigheter. Själv- fallet kan ingen bli en god lärare, som icke har tillräckliga kunskaper och god praktisk erfarenhet på det ämnesområde, där hans undervisning rör sig. Likaledes är det uppenbart, att naturlig begåvning och fallen—

het för lärarkallet härvidlag äro av den största betydelse. Den, som har dessa förutsättningar —— kunskaper, erfarenhet och naturlig begåvning för kallet _ kan naturligtvis bli en god lärare, även om han icke erhållit någon säråkild pedagogisk utbildning.

Tack vare att dessa nämnda förutsättningar merendels förefunnits, har också vårt lands lantbrukslärarkår hittills i allmänhet kunnat fylla sin uppgift på ett tillfredsställande sätt. Trots detta synas dock förhållan- dena på detta område vara sådana, att de påkalla åtgärder för en sär— skild pedagogisk utbildning av våra lantbrukslärare. En sådan skulle uppenbarligen vara till gagn på flera olika sätt. De, som hava goda naturliga förutsättningar för lärarkallet, skulle tydligen genom en så— dan utbildning få tillfälle att ytterligare utveckla sin undervisningsför- måga. För dem, som icke äga lika god naturlig fallenhet i detta avseen- de, skulle givetvis denna utbildning kunna bliva till särskilt stort gagn. Och de, som tilläventyrs trots bristande förutsättningar på området lik— väl tänkte ägna sig åt lärarkallet, skulle vid genomgåendet av en prak— tisk-pedagogisk kurs och därmed följande betygssättning få klargjort för sig, att de icke böra ägna sig åt nämnda kall utan i stället åt någon an- nan för dem lämpligare uppgift.

Om sålunda beredande av möjlighet för pedagogisk utbildning av lant— brukslärare skulle bliva till gagn för dem själva och därigenom indirekt för lantbruksundervisningen som sådan, så skulle den också bereda en avsevärd fördel för alla dem, som hava att anställa lantbrukslärare av ena eller andra kategorien. Vid den utbildning och prövning i särskilda kurser, varom här är fråga, skulle det givetvis genom betyg konstateras, huruvida och i vad mån vederbörande läraraspirant vore lämplig för lärarkallet. Härigenom skulle en gallring kunna ske bland dem, som ha för avsikt att ägna sig åt detta kall, så att de avgjort olämpliga komme ur räkningen. Och det skulle också för exempelvis en skolstyrelse bliva lättare att med ledning av betyget från en utbildningskurs av antytt slag välja mellan i andra avseenden nära jämställda sökande till en lärarbefattning.

Betydelsen av att lärarna, förutom tillräckliga kunskaper inom sitt ämnesområde, också äga en god pedagogisk utbildning har redan för länge sedan blivit insedd av målsmännen för den elementära undervis- ningen i vårt land. Detta har också föranlett vidtagande av särskilda åtgärder för tillgodoseende av behovet av sådan utbildning, och torde det vara lämpligt att här i korthet omnämna för ändamålet vidtagna an- ordningar i vad de gälla manliga lärare; de lämnade uppgifterna äro hämtade från en av undervisningsrådet Nils Hänninger utarbetad redo- ,görelse.

För lärarna vid de allmänna läroverken bestämdes redan år 1865 i läroverks- stadgan, att de skulle genomgå ett provår. Detta provår omfattade ett helt läsår och kunde genomgås vid vilket läroverk som helst. Tio år senare utfärdades en

särskild provårsstadga, i samband varmed bestämdes, att provår skulle genomgås vid vissa bestämda läroverk. Antalet provårsläroverk var till en början fyra men har sedermera ökats till sex. Därjämte har provårskurs sedan år 1917 varit an- ordnad vid folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg.

Enligt 1875 års stadga skulle rätt att genomgå provår tillkomma den, som av- lagt de för erhållande av lärartjänst vid statens elementarläroverk föreskrivna kun— skapsproven. Provåret skulle genomgås i tre ämnen och omfatta två samtidigt fortlöpande kurser, en praktisk och en teoretisk.

Provårets gestaltning har sedermera i vissa avseenden modifierats genom nya stadgebestämmelser. År 1907 inrättades vid universiteten en för blivande ämnes- lärare vid de allmänna läroverken särskilt avsedd examen, benämnd filosofisk ämbetsexamen. I denna ingår bl. a. en kurs i psykologi samt pedagogikens teori och historia. Till följd härav avskaffades i den nya stadga rörande provåret, som utkom år 1915, den teoretiska kursen i provåret. Därjämte fixeradcs vissa ämneskombi- nationer för provåret i anslutning till de bestämmelser rörande ämneskombination, som gälla för filosofisk ämbetsexamen.

Sedan provårskurser inrättats jämväl vid ett par folkskoleseminarier, utfärdades år 1917 stadga härom och samtidigt ny stadga angående provår vid allmänt läro- verk. Därigenom fastställdes bl. a., att full likställighet skulle råda mellan vid läroverk och vid seminarium genomgånget provår samt att provåret kunde »delas», d. v. s. genomgås med en hälft vid läroverk och med den andra hälften vid se- minarium.

De nuvarande bestämmelserna angående provåret återfinnas sålunda i de båda stadgorna av år 1917 med däri senare vidtagna, mindre väsentliga ändringar. Enligt nämnda bestämmelser skall provåret i regel omfatta två terminer; dock kan lärarkandi- dat med längre tids föregående lärartjänstgöring erhålla rätt att genomgå provår på en termin. I provåret ingå dels praktiska övningar, dels diskussioner och föreläs- ningar rörande pedagogiska frågor ävensom vissa för lärarutbildningen avsedda kurser. Lärarkandidaten får såväl åhöra undervisning på läroverkets olika sta- dier som meddela undervisning, detta senare med i regel högst 7 timmar i veckan. Därvid handledes han av de lärare, som av läroanstaltens rektor, vilken tillika i vanliga fall är föreståndare för provårskursen, därtill utses. Metodiska frågor rö- rande de särskilda läroämnena behandlas vid sammanträden med lärarkandidaterna och de handledande lärarna. Dessutom behandlas föredrags- och diskussionsvis viktigare frågor rörande den allmänna uppfostrings- och undervisningslärans till- lämpning på de särskilda uppgifter, som tillkomma de läroanstalter, vilka provårs- utbildningen avser, dessa läroanstalters allmänna anordning och för dem gällande lagstiftning. Slutligen anordnas varje termin ett antal föreläsningar över de sär- skilda ämnenas metodik ävensom varje läsår dels en kurs i skolhygien, dels en kurs i lnuntlig framställningskonst, däri inbegripet talteknik. För nu nämnda fö- redrag och diskussioner rörande allmänna uppfostringsfrågor, för föreläsningarna i metodik och för kurserna i hygien och i muntlig framställningskonst bör lärar- kandidat i regel icke tagas i anspråk för närvaro vid desamma mera än samman- lagt två timmar i veckan.

Det tillkommer föreståndaren för provåret att vid varje termins början uppgöra plan för lärarkandidaternas arbete. Vid den detaljerade utformningen av stadgans föreskrifter äger föreståndaren en relativt stor frihet. I regel får lärarkandidaten i varje ämne undervisa i 3__4 serier på olika stadier med 8_12 timmar i varje serie. Även längre undervisningsserier kunna förekomma. Efter genomgången provårskurs erhåller lärarkandidaten betyg, innefattande vitsord över nit och fal— lenhet för lärarkallet ävensom över undervisningsskicklighet dels i allmänhet, dels med avseende på olika ämnen och eventuellt olika stadier. Vitsorden avgivas av

föreståndaren i samråd med de lärare, som deltagit i lärarkandidatens handledning. Endast den, som med godkänt betyg genomgått provårskurs, kan erhålla anställ» ning som ordinarie ämneslärare vid läroverk och folkskoleseminarium.

Föreståndaren och de handledande lärarna erhålla särskild ersättning för sitt arbete. Till lärarkandidaterna utgår däremot under provåret intet arvode; men provårskursen är avgiftsfri.

Den vid folkskoleseminarierna meddelade undervisningen för blivande folkskol- lärare omfattar jämväl pedagogisk utbildning. Enligt den år 1914 utfärdade un- dervisningsplanen för statens folkskoleseminarium upptager den fastställda timpla- nen, vilken är avsedd att tjäna till huvudsaklig ledning vid arbetsordningens uppgö- rande, bl. a. ämnet psykologi och pedagogik med följande timantal under de tre sista av de fyra årsklasserna: klass II 2, klass III 2 och klass IV 4 veckotimmar.

Med varje seminarium är förenad en övningsskola, bestående av folkskola och en folkskolans högre avdelning. Den praktiska lärarutbildningen börjar i andra klassen därmed, att eleverna få under hel dag följa undervisningen och även hålla övningslektioner i övningsskolan, för varje elev sammanlagt 6—7 dagar. Un— der senare hälften av läsåret anordnas undervisningsövningar för grupper av elever, med 1 timme i veckan för varje grupp om högst 5 elever.

I tredje klassen fortsättas heldagsbesöken i övningsskolan, för varje elev minst två dagar i föjd och under sammanlagt fyra dagar. Därjämte förekomma grupp- övningar, i medeltal två timmar i veckan för varje grupp om högst 5 elever.

Även i fjärde klassen förekomma heldagsbesök i övningsskolan, för varje elev tre dagar i följd och sammanlagt sex dagar med full tjänstgöring en av de sista dagarna. Gruppövningarna skola i denna klass omfatta i medeltal 3 timmar i vec- kan för varje grupp om högst fem elever. Dessutom skola enskilda elever fullgöra undervisningsövningar i särskilda ämnen och i sammanhängande följd, för varje elev sex undervisningstimmar i ett ämne eller i vartdera av två ämnen, under läs- året sammanlagt 6_12 timmar.

I alla tre klasserna förekommer därjämte behandling av didaktiska och metodiska frågor under i medeltal 1 timme i veckan.

I detta sammanhang torde det också vara av intresse att omnämna de åtgärder, som vidtagits för utbildning av lärare vid yrkesskolorna. Sedan år 1918 påbörjats organiserandet av ett system av praktiska ungdomsskolor av olika slag, visade det sig omedelbart nödvändigt att sörja för en för dessa skolor speciellt avsedd lärar- utbildning. Från och med är 1920 trädde en särskild institution i verksamhet, yr— kespedagogiska centralanstalten, genom vars försorg anordnas kortare och längre kurser (från ett par veckor till fyra månader) för personer, som äro eller ämna bliva lärare vid anstalter för yrkesundervisning. Lärarna vid dessa anstalter äro i stor utsträckning i det praktiska livet verksamma yrkesmän, och de kurser som anordnas äro dels sådana, som avse att meddela en fördjupad facklig insikt, dels och framför allt sådana, som äro ägnade att tillgodose den rent pedagogiska utbild— ningen. Sålunda har t. ex. anordnats en kurs för lärare vid verkstads-, lärlings- och yrkesskolor för hantverk och industri samt för lärare vid lärlings- och yrkes- skolor för handel. Kursen har omfattat följande moment: 1. undervisningslära, 2. pedagogisk psykologi, 3. pedagogikens historia, 4. ordning och disciplin, 5. lär- lings- och yrkesskolornas organisation, 6. metodik för undervisning i verkstadsar- bete, 7. auskultering och övningslektioner vid Stockholms stads verkstads-, lärlings— och yrkesskolors avdelningar för hantverk och industri, resp. vid samma skolors avdelningar för handel. Andra kurser hava anordnats för lärarinnor i vävning, för lärarinnor i sömnad, för lärare i lärlings- och yrkesskolor för minuthandel o. s. v. Den mest omfattande av de av yrkespedagogiska centralanstalten anordnade kurserna är en pedagogisk utbildningskurs för personer, som önska utbilda sig till

handelslärare. För tillträde till en sådan kurs fordras att hava avlagt examen vid handelshögskola eller att på annat sätt ha förvärvat motsvarande utbildning. Kur- sen är med hänsyn till sin anläggning och utsträckning i tiden närmast jämförlig med den förut omtalade, under vissa förutsättningar medgivna provårskursen på en termin för blivande läroverkslärare.

Rörande den pedagogiska utbildningen av kvinnliga lärare för den ele— mentära undervisningen må här blott nämnas, att utbildningen vid så väl högre lärarinneseminariet som ock några därmed jämställda privata högre lärarinneseminarier bl. a. också omfattar teoretisk under— visning i pedagogik och de särskilda ämnenas metodik samt praktiska undervisningsövningar. Samma är förhållandet vid seminarierna för ut— bildning av småskollärarinnor.

För våra manliga lantbrukslärare har möjligheten att förskaffa sig pedagogisk utbildning annat än genom självstudier hittills varit starkt begränsad. I undervisningsplanen för lantbruksinstitutens agronomkur- ser ingår icke någon teoretisk undervisning i pedagogik och några till- fällen till praktiska undervisningsövningar givas icke heller. Konsulent— kurserna vid Ultuna. och Alnarp omfatta visserligen ett mindre antal före— läsningar i pedagogik och jämväl något eller några undervisningsprov, men även denna pedagogiska utbildning måste anses alltför knapphän- dig. Härtill kommer också, att vid skolorna fortfarande äro i betydande antal anställda lärare, som icke genomgått konsulentkurs.

Bättre ställt med hänsyn till den pedagogiska utbildningen är det ifråga om lärarinnorna vid lanthushållsskolorna. Vid lanthnshållssemi— narierna å Rimforsa och Brogård meddelas undervisning i pedagogik, och lärarinnorna få öva sig i undervisning samt avlägga undervisnings- prov. De erhålla också betyg över sin undervisningsförmåga och lämp- lighet som lärarinnor.

Angående den pedagogiska utbildningen av lantbrukslärare i våra grannländer må nämnas, att pedagogik ingår som valfritt ämne i undervisningsplanen för andra och tredje årskurserna vid Norges lantbrukshögskola. Ämnet omfattar enligt upp- gift i undervisningsplanen de viktigaste grundsatserna för undervisningen med där- till anslutna övningar i hållande av föredrag. För ändamålet hava använts två veckotimmar under hela läsåret, varav i regel den ena använts för föreläsningar och den andra till övningar.

Vid den i redogörelsen för lantbruksundervisningen i Norge omförmälda statens småbrukslärarskola omfattar undervisningsplanen för den tvååriga kursen bl. a. 100 timmar »undervisningslära med undervisningsprov». Enligt uppgift genomgås vik— tigare delar av psykologin samt undervisningens historia och allmän undervisnings- lära. Vid sidan härav få eleverna hålla provföreläsningar, i allmänhet tre pr elev.

I Finland tillmäter man påtagligen lantbrukslärarnas pedagogiska utbildning syn- nerligen stor vikt. För att tillgodose behovet av sådan utbildning har man näm- ligen, såsom av redogörelsen för lantbruksundervisningen i detta land framgår, helt nyligen upprättat en särskild läroanstalt, kallad lantbruksnormalskolan. Angående dennas organisation och arbetssätt hänvisas till nämnda redogörelse. Ifråga om skyldigheten för normalskolans lärare att handleda läraraspiranterna stadgas bl. a.

i reglementet för skolan följande: »Vid seminarieövningar med läraraspiranterna bör varje överlärare genom föredrag, diskussioner och personlig undervisning göra läraraspiranterna förtrogna med till hans område hörande undervisningsmetoder, lit- teratur, användning av undervisnings- och åskådningsmateriell och utförande av prov samt skötseln av lantbruksläroverk, upprätthållande av ordning och disciplin vid dem ävensom andra till deras verksamhet hörande göromål.» Vidare föreskri- ves, att på lämpliga tider böra läraraspiranterna beredas tillfälle att öva sig i utfö- rande och värdesättande av provuppgifter inom olika slags lantbruksarbeten.

För att antagas till läraraspirant, d. v. s. vinna inträde vid lantbruksnormalskolan, bör sökanden förutom agronomisk ämbetsexamen hava vid universitetet avlagt god- känd examen i pedagogik och didaktik. Antalet läraraspiranter i varje kurs be— stämmes av lantbruksstyrelsen på förslag av skolans lärarkollegium. Kollegiet har också att uppgöra förslag beträffande auskulteringsstipendier, som tilläventyrs skola tilldelas läraraspiranter; härför reserverade medel fördelas av lantbruksstyrelsen, vilken jämväl fastställer studie- och hyresavgifter.

Som kompetensvillkor för erhållande i Finland av ordinarie lärarbefattning vid lantmanna- och smäbruksskolor, jordbruksskolor och kreatursskötarskolor fordras enligt fr. o. m. är 1928 gällande förordningar angående sagda skolor bl. a. att hava avlagt godkända lärarprov vid lantbruksnormalskola. Kursen vid uormalskolan kan sålunda betraktas som obligatorisk för blivande lantbrukslärare. De lärare, som vid förordningens ikraftträdande innehade platser, kunna dock erhålla nya sådana, oavsett nämnda villkor.

Frågan om lantbrukslärarnas utbildning behandlades för vårt lands vid— kommande på sin tid av 1907 års lantbruksundervisningskommitté. Här— vid framhölls såväl behovet av större jordbrukspraktik som ock vikten för lärarna av större pedagogiska insikter och undervisningsvana. För tillgodoseende av detta sistnämnda krav ansåg kommittén mycket vara att vinna, om den blivande lantbruksläraren före inträdet vid lantbruks- institut genomginge någon lantbruks- eller lantmannaskola, varigenom han bleve i tillfälle att taga kännedom om undervisningens planläggning samt metoderna vid densammas meddelande vid de läroanstalter, åt vilka han sedermera skulle ägna sitt arbete. Likaledes framhölls det lämpliga i att unga agronomer, som ville ägna sig åt lantbrukslärarens kall, för förvärvande av nödig undervisningsvana till en början toge anställning som biträdande lärare vid lantbruks- eller lantmannaskola. Och slutli— gen uttalades önskvärdheten av att blivande lantbrukslärare bereddes tillfälle att med statsbidrag studera lantbruksundervisningen i andra länder i större utsträckning än som anslaget till lantbrukets studerande då medgav.

I sitt år 1927 avgivna betänkande hava högre lantbruksundervisnings- sakkunniga också något berört frågan om de blivande lantbrukslärarnas pedagogiska utbildning. I undervisningsplanen för den föreslagna nya lantbrukshögskolan har sålunda även upptagits ämnet pedagogik. Det för undervisningen ifråga förslagsvis upptagna timantalet är dock ringa, nämligen endast 10 föreläsnings— och 15 övningstimmar.

Av det ovan anförda framgår bl. a., att erforderliga åtgärder för den Utredningens pedagogiska utbildningen av lärare för den elementära undervisningen ”W””- vid såväl de allmänna läroverken som folk- och småskolorna m. fl. i vårt land redan för länge sedan blivit vidtagna. Likaledes har man, åtminstone i ett par av våra grannländer, sökt tillgodose behovet av sådan utbildning också för lantbrukslärarna. Hos oss är däremot, om man bortser från förut nämnda föreläsningar i pedagogik vid konsulentkurserna, intet åtgjort för att bereda lantbrukslärarna tillfälle till förvärvande av sådan utbild- ning. Med hänsyn till den här förut framhållna betydelsen av att lärarna besitta god undervisningsförmåga, anse vi detta förhållande innebära en betänklig brist i lantbruksundervisningens nuvarande organisation. Vi hålla sålunda också före, att det måste anses som en angelägenhet av stor vikt, att åtgärder för avhjälpande av denna brist snarast möjligt måtte vidtagas. Utbildningen bör uppenbarligen bestå icke blott i teoretisk undervisning i pedagogik m. 111. utan även i praktiska övningar.

Då vi sålunda anse oss böra framlägga förslag om en på ena eller andra sättet anordnad praktisk-pedagogisk utbildning för lantbrukslära— re, har det också för oss gällt att taga ståndpunkt till frågan, hur en sådan utbildning lämpligen bör komma till stånd. Härvid hava vi tagit under övervägande de olika utvägar för ändamålets vinnande, om vilka de förut nämnda, på olika håll hittills genomförda anordningarna kunna ge anvisning. Dessa torde kunna sägas vara av väsentligen tre olika slag: utbildningens förläggande till en för ändamålet särskilt upprättad läroanstalt, dess inordnande i undervisningsplanen för den utbildnings- anstalt, där den blivande läraren erhåller sin fackutbildning, och dess förläggning till en, eventuellt flera läroanstalter av samma eller mot- svarande art som den, där den blivande läraren i flertalet fall torde kom— ma att få sin framtida verksamhet.

Det först anförda sättet för den praktisk—pedagogiska utbildningens anordnande, nämligen upprättandet av en särskild läroanstalt för ända- målet, har, såsom av förut lämnade uppgifter framgår, kommit till an— vändning i Finland. Givetvis skulle en sådan anordning medföra stora fördelar, främst bestående däruti att anstalten från början kunde orga— niseras med hänsyn till sin speciella uppgift. Självfallet komme dock ett anlitande av denna utväg att bliva förenat med dryga kostnader. Därtill komme att anstalten, om den organiserades på liknande sätt som lantbruksnormalskolan i Finland, skulle föranleda upprättandet jämväl av en av staten direkt driven skola för lägre lantbruksundervisning såsom öv— ningsskola till denna anstalt. En sådan övningsskola skulle bliva av en i vissa avseenden ny typ, varav vi i vårt land för närvarande icke torde kunna sägas hava något direkt behov. På grund av dessa omständig- heter och då vi hysa den uppfattningen, att man kan nå det avsedda ändamålet med mindre omfattande anordningar och lägre kostnader, ha vi icke ansett oss böra förorda anlitandet av ifrågavarande utväg.

Det andra av de ovan angivna sätten är att inordna den praktisk-pe- dagogiska utbildningen i undervisningsplanen för den läroanstalt, där den blivande läraren erhåller sin utbildning i fackämnena. Detta sy- stem är, som av förut lämnade uppgifter framgår, tillämpat ifråga om bl. a. folkskollärarkårens utbildning. En liknande anordning förekom- mer också exempelvis vid den norska småbrukslärarskolan.

Genomförandet av en sådan princip för ifrågavarande lärarutbildning skulle givetvis innebära, att densamma enligt nuvarande ordning för- lades till våra lantbruksinstitut och, om en lantbrukshögskola upprättas, till denna. I konsekvens med vad fallet är vid seminarierna skulle så- lunda teoretisk undervisning i pedagogik och metodik lämnas vid insti— tutet, resp. högskolan, och för elevernas undervisningsövningar skulle finnas en särskild övningsskola.

Ett anlitande av denna utväg för lantbrukslärarnas utbildning uti nu ifrågavarande avseende synes knappast vara möjligt. I olikhet med vad fallet är vid seminarierna är det vid lantbruksinstituten blott en del av elevantalet, som har för avsikt att ägna sig åt lärarkallet. Med hänsyn härtill kan den teoretiska undervisningen i pedagogik icke gärna göras alltför omfattande. Och än mindre torde den kunna omfatta utbild- ning i metodik för lärarkallet vid olika slag av undervisning. Undervis- ningsövningarna skulle av förut anförda skäl icke heller gärna kunna göras obligatoriska för samtliga elever. De lantbruksskolor, som för närvarande äro förlagda till samma egendomar som lantbruksinstituten, torde icke heller utan allvarliga olägenheter för elevernas i dessa skolor egen utbildning kunna anordnas som övningsskolor. Med hänsyn till att föreståndarna för dessa skolor samtidigt hava förvaltningen av en stor egendom sig anförtrodd, synes det icke vara möjligt för dem att ägna erf01derlig tid åt handledning av lärarkandidater och bedömning av deras undervisning. Det skulle sannolikt icke heller visa sig lämpligt att överlåta ledningen och övervakningen av denna lärarkandidaternas undervisning och deras prov i lantbruksskolan åt någon annan än skolans föreståndare.

I huvudsak samma svårigheter torde komma att yppa sig beträffande anordnande vid en eventuell lantbrukshögskola av praktisk-pedagogisk utbildning i tillräckligt stor omfattning.

På grund av nämnda omständigheter ha vi icke ansett oss kunna för- orda åtgärder för lärarnas praktisk-pedagogiska utbildning i den rikt- ning, som senast blivit antydd.

Av de ovan angivna sätten att anordna praktisk-pedagogisk utbild— ning för lantbrukslärare återstår sålunda det sist nämnda, det att för- lägga ifrågavarande utbildning till en, eventuellt flera läroanstalter av samma art som den, där den blivande läraren i flertalet fall torde kom- ma att få sin framtida verksamhet. Det vill synas som om detta till- vägagångssätt, vilket i huvudsak överensstämmer med det hittills i vårt

land för lärare vid de allmänna läroverken och seminarierna tillämpade, också skulle vara för det avsedda syftet lämpligt och ändamålsenligt samt jämväl kunna genomföras utan större kostnader. Vi vilja också för vår del förorda, att åtgärder måtte vidtagas för att få till stånd en lärarutbildning i enlighet med denna princip.

Vid ett ordnande av den praktisk-pedagogiska utbildningen enligt se- nast antydda tillvägagångssätt skulle sålunda den, som tänkte ägna sig åt lägre lantbruksundervisning, beredas tillfälle att genomgå en prov- årskurs. Sådan kurs skulle, allt efter behovet, årligen anordnas vid en eller flera lägre lantbruksundervisningsanstalter. Av dessa torde lant— mannaskolorna få anses som de lämpligaste för ändamålet, särskilt med hänsyn till den omständigheten, att föreståndaren vid lantbruksskola på grund av sin uppgift att handhava den i regel stora skolegendomens för- valtning icke kan anses förfoga över tillräcklig tid för att övervaka ut- bildningen vid provåret. Bland lantmannaskolorna torde endast någon eller några av de större, helst sådana, där samtidigt ett par kurser pågå, kunna ifrågakomma för ändamålet och sålunda bliva vad man torde kunna kalla provårsskola. För beredande av tillfälle till undervisnings- övningar för lärarkandidaterna erfordras nämligen tillgång till ett jäm— förelsevis stort elevmaterial, helst fördelat på olika kurser och parallell- avdelningar.

Den av oss tänkta provårskursen torde i avseende å tidslängden böra omfatta en hel huvudkurs. Vid de allmänna läroverken omfattar prov- året i regel två terminer i följd, och det torde icke finnas någon anled- ning att för lantbrukslärarna göra kursen kortare än nyss nämnts.

Utbildningen vid ett för lantbrukslärare avsett provår torde kunna i tillämpliga delar ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som är stagdat angående provår vid rikets läroverk. Den skulle sålunda om- fatta dels praktiska övningar med därtill hörande behandling av meto- diska spörsmål, dels också föreläsningar och diskussioner rörande peda- : gogiska frågor. Omfattningen av den teoretiska undervisningen i peda-

gogik och metodik torde böra rättas efter den undervisning, som lärar- ? kandidaterna förut erhållit. Därest undervisning i dessa ämnen vid

lantbruksinstituten eller en blivande lantbrukshögskola icke skall före- komma eller eventuellt blott ske i mycket ringa omfattning, är det givet- vis behövligt, att lärarkandidaterna under provåret erhålla en grund- läggande kurs i pedagogik. Kommer däremot sådan att ingå i under— visningsplanen för institut eller högskola, torde den teoretiska undervis— ningen, liksom nu är fallet vid lärcverkens provår, kunna inskränkas till att huvudsakligen omfatta metodiken vid undervisningen och därmed sammanhängande spörsmål. Givetvis kan det vara lämpligt att under— visningen, såsom fallet är vid lantbruksnormalskolan i Finland, också berör skötseln av lantbruksundervisningsanstalter, upprätthållandet av

ordning och disciplin m. m. Uppgifter angående lantbruksundervisnin- gens organisation torde också böra lämnas.

För organisation av en lärarutbildning efter ovan antydda riktlinjer är det givetvis av vikt att söka få klargjort, dels hur många lärarkandi— dater, som årligen behöva utbildas, och dels hur många sådana, som kunna mottagas vid varje provårsskola. Enligt i högre lantbruksunder— visningssakkunnigas betänkande förefintliga beräkningar finnas i vårt land för närvarande c:a 200 lantbrukslärare och därmed närmast jäm— ställda konsulenter. Då jämväl de senare med hänsyn till såväl even— tuell övergång till lärar- eller föreståndarbefattning som ock sin under— visande verksamhet som konsulenter torde få anses vara i behov av så- dan utbildning, varom här är fråga, synes man vid beräkning av det årliga antalet lärarkandidater böra utgå från hela detta antal. Räknar man vidare med en tjänstgöringstid av i genomsnitt 25 år, skulle årli- gen 8 lärarkandidater behöva utbildas.

På antalet lärarkandidater, som en provårsskola kan mottaga, torde i främsta hand inverka skolans möjlighet att bereda dessa tillfälle att bedriva och öva sig i undervisning. En skola som samtidigt har två kurser, huvudkurs och längre kurs, har sålunda självfallet möjlighet att mottaga flera lärarkandidater än en, som blott har huvudkurs. I den mån skolans elevantal föranleder uppdelning i parallellavdelningar, kom— mer detta givetvis också att'bereda ökade möjligheter för lärarkandida— ternas undervisning.

Det antal lärarkandidater, som en skola lämpligen bör emottaga, är även beroende på den omfattning, i vilken varje lärarkandidat skall be— driva undervisning under provåret. I samma mån som de till utbild— ningen hörande praktiska övningarna i undervisningen för varje kan- didat utsträckas, i samma mån minskas också det antal lärarkandidater, som kan mottagas vid en skola.

Emellertid måste ytterligare en omständighet tagas i betraktande. Därest undervisningen vid skolan icke skall avsevärt försämras och skol— elevernas berättigade intressen att erhålla en möjligast god utbildning åsidosättas, kan självfallet endast en mindre del av undervisningen över— låtas åt provårskandidaterna. Att denna överlåtelse i regel bör gälla mindre viktiga ämnen och sådana delar av huvudämnena, där den prak- tiska erfarenheten har mindre betydelse vid undervisningen, säger sig självt.

Vill man med hänsyn till nämnda omständigheter söka göra en unge— färlig beräkning över hur många lärarkandidater, som böra kunna mot- tagas Vid en lantmannaskola med två samtidigt pågående kurser, torde detta kunna ske på följande sätt. I en huvudkurs omfattar undervis- ningen vanligen omkring 800 timmar och i den samtidigt pågående läng— re kursen torde timantalet under samma tid vara ungefär lika stort. Hela antalet undervisningstimmar under den tid huvudkursen pågår blir

mm.- -p—.) *— .... .

sålunda 1600. Av dessa torde ickc gärna mer än en fjärdedel, sålunda 400 timmar, kunna överlåtas på provårskandidaterna. Då varje lärar- kandidat synes böra få meddela undervisning under minst ett 50—tal tim— mar, skulle sålunda en skola med dubbla kurser lämpligen kunna mot— taga sex är åtta lärarkandidater. Till jämförelse därmed kan nämnas, att vid provårsläroverken mottagas högst tio lärarkandidater. Vid dessa läroverk finnas emellertid ett 30-tal lärare, således tio gånger så många som vid en lantmannaskola, och elevantalet torde stå i ungefärlig propor- tion därtill.

Vid den blivande provårsskolan eller -skolorna skulle givetvis skolans lärare, liksom vid provårsläroverken, lämna eleverna handledning röran- de undervisningens bedrivande. Vid det första upprättandet av provårs- skola möter den svårigheten, att skolornas nuvarande lärare själva sak- na teoretisk-pedagogisk utbildning. Tack vare mångårig erfarenhet torde dock lärarna vid den eller de skolor, som kunna tänkas ifråga— komma för ändamålet, otvivelaktigt kunna lämna lärarkandidaterna god praktisk handledning vid undervisningens planläggning och utförande samt jämväl ha förutsättningar för att bedöma olika kandidaters un— dervisningsförmåga. För den teoretiska undervisningen i pedagogik och metodik bleve det däremot tillsvidare nödvändigt att anlita lärare från andra undervisningsanstalter, vilka genom särskilda studier för- skaffat sig kompetens att meddela sådan undervisning. Det torde emel- lertid icke behöva vara förenat med alltför stora svårigheter och kost— nader att för en eller ett par provårsskolor erhålla lämpliga lärare för ifrågavarande undervisning.

Rörande provårets anordning för övrigt torde det icke vara behövligt att här framlägga förslag till detaljerade föreskrifter. Med ledning av Kungl. Maj:ts stadga angående provår vid rikets allmänna läroverk av den 19 maj 1917 (nr 312) och däri vidtagna smärre ändringar synas er- forderliga bestämmelser lätt kunna utarbetas. Bäst torde vara att i bör- jan låta dessa få provisorisk karaktär, enär det kan visa sig nödigt att på grund av gjorda erfarenheter snart justera och komplettera före— skrifterna.

Som tidigare nämnts äro provår anordnade vid sex läroverk och två seminarier. Kungl. Maj:t bestämmer varest provårsskola skall anord— nas. De närmare föreskrifter angående provåret, som kunna finnas er— forderliga för tillämpning av bestämmelserna i stadgan, meddelas av skolöverstyrelsen. Denna har också att inom vissa i stadgan angivna gränser och beviljade anslag bestämma arvoden åt lärare vid provårs— läroverken. Motsvarande uppgifter ifråga om eventuell provårsskola för lantbrukslärare böra tillkomma lantbruksstyrelsen.

Kostnaderna för de vid läroverken och seminarierna anordnade prov- åren inskränka sig till vissa arvoden och ersättningar åt föreståndaren för och lärarna vid provåret. Arvodena och ersättningarna, som utgå

med tillsammans högst 1500 kronor till föreståndare och högst 600 kronor till varje lärare, bestämmas i vissa avseenden av Kungl. Maj:t. Arvo— det är för varje lärare bestämt till 300 kronor, vartill kommer viss er- sättning inom ovan angivna maximibelopp. Ersättningen till förestånda- ren bestämmes delvis i förhållande till antalet deltagare i provårskur- sen.

Beräknar man med hänsyn till det mindre antalet deltagare i en prov- årskurs för lantbrukslärare ersättningen i sin helhet till kursens före— ståndare till 1000 kronor och till varje lärare till 400 kronor, skulle här— för, under förutsättning att, såsom fallet är vid lantmannaskola med två samtidiga kurser, två ordinarie lärare finnas, erfordras 1800 kronor. Härtill komma kostnaderna för teoretisk undervisning i pedagogik. Om dessa beräknas till 1200 kronor, skulle den årliga utgiften för undervis- ningen vid en provårsskola bliva 3000 kronor. Från början torde det vara lämpligast att inrätta blott en provårskurs. Därest antalet sökande skulle göra detta erforderligt, kunde sedermera vid behov ytterligare en eller ett par dylika kurser anordnas. Det synes dock innebära betydel— sefulla fördelar, att provårsutbildningen såvitt möjligt koncentreras vid en enda skola. Större enhetlighet i utbildningen och större likformighet vid bedömandet av provårskandidaternas kompetens bör då erhållas än om utbildningen fördelas å flera skolor.

Vid lantbruksnormalskolan i Finland kunna läraraspiranterna enligt gällande författningar erhålla »auskulteringsstipendier». Liknande möj— lighet förefinnes icke för lärarkandidaterna vid våra provårsläroverk, men det har framförts som ett önskemål, att sådant bidrag skulle kunna erhållas. Då lantbrukslärarkandidaterna icke synas böra uti ifrågava— rande avseende intaga annan ställning än läroverkens provkandidater, finna vi oss icke böra nu framlägga något förslag om dylika stipendier. Provårskursen bör emellertid vara avgiftsfri.

För erhållande av ordinarie ämneslärarbefattning vid allmänt läro- verk eller folkskoleseminarium i vårt land kräves bl. a. att hava genom- gått provår och därvid erhållit minst betyget godkänd i undervisnings- skicklighet. Likaledes fordras det, som förut nämnts, för erhållande av ordinarie befattning som lantbrukslärare i Finland att hava genomgått lantbruksnormalskolan. Därest den av oss föreslagna provårsinstitutio— nen för lantbrukslärare blir genomförd, torde motsvarande bestämmel- ser också böra införas i reglementena för våra lantmanna— och lant- bruksskolor. Även för jordbrukskonsulenter synes samma kompetens- fordran böra uppställas samt tillämpas jämväl för husdjurskonsulenter. Vi hava dock för vår del, innan något åtgjorts för förslagets realiseran- de, icke ansett oss böra införa dylika bestämmelser i av oss föreslagna nya reglementen eller ändringar i gällande sådana.

___.uu— -

Inspektion över den lägre lantbruksundervisningen.

Ett lämpligt anordnande av inspektionen över de lägre lantbruksunder- visningsanstalterna är en särdeles viktig angelägenhet. Utan en effektiv och sakkunnig inspektion löper man risk att givna bestämmelser angå- ende denna undervisning icke överallt bliva ändamålsenligt tillämpade. Med det sätt, på vilket sådan inspektion anordnas, sammanhänger också i viss mån undervisningsärendenas handläggning i lantbruksstyrelsen.

Före inrättandet av särskilda inspektörsbefattningar var i avseende på inspektionen allenast stadgat, att chefen för lantbruksstyrelsen ägde, när han så funne nödigt och hans övriga ämbetsgöromål det medgåve, före- taga resor för att inspektera de under styrelsens inseende ställda läroverken och andra anstalter, med rätt dock för bemälde chef att, när omständig— heterna därtill föranledde, uppdraga åt ledamot i styrelsen att i hans ställe företaga resa i inspektionsändamål ävensom att efter bemyndigande av chefen för jordbruksdepartementet anmoda annan sakkunnig att verk— ställa dylik inspektion.

Enär detta system icke syntes med hänsyn till lantbruksundervisningens ökade omfattning vara tillräckligt, föreslog 1907 års lantbruksundervis- ningskommitté tillsättandet av särskilda inspektörer. Sedan omorganisa- tion av lantbruks- och lantmannaskolor beslutats vid 1911 års riksdag samt riksdagen år 1912 beslutat inrättandet av lanthushållsskolor, varvid de i samband med propositionerna i dessa ämnen framlagda förslag be- träffande inspektionen lämnats av riksdagen utan erinran, utfärdades den 29 juni 1912 (nr 122) instruktion för inspektörerna över den lägre lant— bruksundervisningen i riket. Denna instruktion med däri genom kungö- relse den 21 december 1915 (nr 598) gjord ändring innehöll huvudsakligen, att riket indelades i tre inspektionsdistrikt, det norra, mellersta och södra; att inspektör förordnades av Kungl. Maj:t för tre år i sänder; att inspek- tionen skulle inom varje distrikt omfatta samtliga med statsmedel un- derstödda lägre lantbruksundervisningsanstalter ävensom annan med statsmedel understödd verksamhet för dylik undervisnings meddelande med undantag likväl för mejeriundervisningen; att vederbörande inspek- tör skulle årligen besöka envar av nämnda anstalter, därav lantbruks- skolorna två gånger, samt att inspektörerna skulle till lantbruksstyrelsen avgiva yttranden ävensom årlig berättelse.

De sakkunniga, som den 19 januari 1918 avgåvo betänkande rörande omorganisation av lantbruksstyrelsen m. m., upptoge frågan om in— spektionen till förnyad prövning. De ansågo undervisningens skiljaktiga beskaffenhet vid de olika undervisningsanstalterna göra en sådan geogra- fisk indelning, som då tillämpades, mindre lämplig och förordade inspek- tionens omläggning efter skolornas art till en inspektion för samtliga skolor av visst slag. Då emellertid en manlig person knappast kunde för- utsättas innehava nödig sakkunskap för att verksamt kunna utöva inspek- tion över lanthushållsskolornas undervisning, praktiskt och teoretiskt, i huslig ekonomi och vissa kvinnliga lantgöromål, syntes inspektionen över själva undervisningen vid dessa skolor böra anförtros åt en kvinn— lig inspektris. De sakkunniga föreslogo sålunda en inspektör för lant— bruksskolorna, en inspektör för lantmannaskolorna och lanthushållssko— lorna, dock med undantag beträffande undervisningen vid sistnämnda skolor, samt en inspektris för nämnda undervisning. Befattningarna borde fortfarande vara arvodestjänster och tillsättas på förordnande.

De sakkunnigas förslag härutinnan blev i huvudsak godkänt. Den 8 oktober 1918 utfärdades nu gällande instruktion för inspektörerna över den lägre lantbruksundervisningen i riket (nr 916). Enligt denna hand— haves tillsynen över den med statsmedel understödda lägre lantbruks- undervisningen av två inspektörer, av vilka den ene skall utöva tillsyn över lantbruksskolorna och den andre över lantmanna- och lanthushålls— skolorna samt övrig med statsmedel understödd verksamhet för medde- lande av lägre lantbruksundervisning, med undantag likväl för sådana utbildningskurser för särskilda yrkesutövare, vilka inspekteras av veder— börande statskonsulenter (alltså icke undantag endast för mejeriunder- visningen). I vad tillsynen avser lanthushållsskolarna skall densamma huvudsakligen omfatta skolans ekonomi, efterlevnaden av gällande regle— menten och andra föreskrifter, lokalförhållanden m. rn. För övervakan— det av undervisningen vid lanthushållsskolorna skall finnas anställd en särskild inspektris, för vars verksamhet närmare bestämmelser utfärdas av lantbruksstyrelsen efter överläggning, i den mån så erfordras, med skolöverstyrelsen.

Inspektör förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av tre år i sänder. Inspektrisen förordnas av lantbruksstyrelsen likaledes för tre år.

Inspektör åligger att under lantbruksstyrelsens överinseende utöva tillsyn över verksamheten vid vederbörande undervisningsanstalter, över- vaka efterlevnaden av reglementen och andra föreskrifter samt genom upplysningar och råd kraftigt understödja skolstyrelse, föreståndare och lärare i deras arbete. Inspektör bör genom personliga besök enligt av lantbruksstyrelsen fastställd resplan skaffa sig ingående kännedom om vederbörande anstalts lärarkrafter, undervisningsplan, undervisningssätt, arbetsordning och ekonomiska förhållanden, däri inbegripet lärarnas av- löningsförmåner, samt, där jordbruk finnes vid anstalten, huruvida detta

bedrives tidsenligt och planmässigt. Han bör tillika verka för vidta- gande av sådana anordningar som kunna främja skolans verksamhet. I denna instruktion föreskrivas alltså icke obligatoriska årliga besök vid varje undervisningsanstalt. Lantbruksstyrelsesakkunniga hade ansett detta onödigt och förordat en mera fri anordning av besöken enligt för varje år uppgjord resplan.

Det åligger inspektör att på anmodan av lantbruksstyrelsen avgiva ytt— randen i frågor angående de under hans uppsikt stående undervisnings— anstalterna, att granska inkommande ansökningar om stipendier till ele— ver vid sådana anstalter samt att biträda vid utarbetandet av den del av lantbruksstyrelsens årsberättelse, som berör hans verksamhetsområde. Därjämte åligger det inspektören för lantmanna— och lanthushållsskolor att granska ansökningar om statsbidrag till de under hans tillsyn ställda anstalterna och avgiva utlåtande över dem samt att i övrigt biträda vid handläggningen inom lantbruksstyrelsen av ärenden rörande omförmälda anstalter ävensom att, när han därom anmodas, såsom föredragande där- vid deltaga. Inspektör skall årligen avgiva berättelse till lantbrukssty— relsen.

För inspektrisen har lantbruksstyrelsen den 10 april 1919 fastställt in- struktion, som huvudsakligen innehåller, att hon skall besöka lanthus- hållsskolorna enligt av lantbruksstyrelsen fastställd resplan samt över- vaka, att såväl den praktiska som den teoretiska undervisningen medde- las i enlighet med gällande reglemente och övriga föreskrifter och att för densammas bedrivande finnas anställda fullt kompetenta och till- räckliga lärarkrafter; att tillse att den undervisning och praktiska hand- ledning, som lämnas i de egentliga lantbruksämnena, är väl avpassad efter ortens förhållanden och kvinnornas arbetsuppgifter i lanthushåll; att verka för anskaffande av lämplig undervisningsmateriell, erforder- liga inventarier, smärre husdjur jämte utrymmen för dessa och för träd- gårdsskötsel samt att tillhandagå med råd och anvisningar och på allt sätt söka främja skolornas verksamhet.

Till avlönande av dessa inspektörer är å riksstaten uppfört ett ordi- narie anslag av 5000 kronor. Arvodena utgå till inspektören över lant- manna- och lanthushållsskolor med 3000 kronor, till inspektören över lantbruksskolorna med 1250 kronor och till inspektrisen med 750 kronor. Å dessa arvoden utgår dyrtidstillägg enligt grunderna för oreglerade löner. För tjänsteresor åtnjutes resekostnads- och traktamentsersätt- mm;.

I gällande instruktion för lantbruksstyrelsen den 21 augusti 1925 (nr 391) stadgas, att styrelsen handhar överinseendet och kontrollen över statens och med statsmedel understödda lantbruksundervisningsanstal- ter. Dessa ärenden handläggas å lantbruksbyrån. Generaldirektören äger förordna annan styrelsens tjänsteman, statskonsulent eller inspek-

tör över lantmanna- och lanthushållsskolor att i byråchefs ställe och, efter omständigheterna, under dennes inseende handlägga visst ärende eller viss grupp av ärenden. Generaldirektören må företaga tjänsteresor bl. a. för att inspektera de under styrelsens inseende ställda läroverk och andra anstalter samt, när omständigheterna därtill föranleda, uppdraga åt byråchef eller annan tjänsteman hos styrelsen att i' hans ställe före- taga resa i inspektionsändamål ävensom, efter bemyndigande av chefen för jordbruksdepartementet, anmoda sakkunnig person utom styrelsen att verkställa sådan resa.

Utredningens Den organisation av inspektionen över den lägre lantbruksundervis— yttmnde' ningen, för vilken vi nu redogjort, synes oss icke tillfredsställande ur synpunkten av de ändamål, för vilka den är avsedd. Om man än kunnat åtnöjas med densamma under den tid, då inspektionsväsendet på detta område varit under utveckling och då man i flera avseenden varit hän— visad till att pröva sig fram, torde numera en fastare organisation vara önskvärd och behövlig. Det synes icke längre vara tillrådligt att bibe— hålla systemet med att låta inspektörsuppdraget vara en bisyssla för personer, som äro upptagna av annan, kanske mycket arbetskrävande verksamhet för egen räkning eller i enskild tjänst. Detta synes oss desto mindre bliva möjligt, ifall de förslag till utveckling av den lägre lant— bruksundervisningen i flerfaldiga hänseenden, som vi framlägga, bliva genomförda. För dessas lyckliga och ändamålsenliga bringande i verk— ställighet överallt i vårt land anse vi, att det kräves en initiativkraftig, rådgivande, ledande och kontrollerande inspektionsverksamhet av sådan art och omfattning, att den icke rimligen kan ifrågasättas hos personer, vilka mot ett helt ringa arvode hava inspektionsuppdraget såsom bi- syssla.

De av oss, vilka icke innehava dylikt inspektionsuppdrag, vilja be- gagna tillfället att uttryckligen framhålla, att vi anse att de personer, åt vilka inspektionen för närvarande är anförtrodd, fullgjort densamma på ett synnerligen förtjänstfullt sätt. Vår åsikt om nödvändigheten av systemförändring grundar sig uteslutande på principiella och sakliga skäl. Det är ganska naturligt, att en gång givna former kunna, i mån som utvecklingen går framåt samt utförligare och noggrannare bestäm- melser meddelas i avseende på undervisningsverksamheten, befinnas mindre lämpliga eller tillfyllestgörande, hur nitiska och dugliga än de personer äro, vilka äro satta att utöva det av dessa former reglerade in- spektionsuppdraget.

Då vi alltså anse en förändring nödvändig, kunna vi icke förorda åter— gång till det förra systemet med geografisk distriktsindelning, enär vi anse enhetlighet i inspektionen vara av mycket stor betydelse.

De bägge manliga inspektörernas nuvarande arbete kan sägas vara av två slag. Det ena utgöres av de egentliga inspektionerna vid besök 51

,. ...,! nav.-__

ff,-""

undervisningsanstalterna under tjänsteresor och det andra av en i syn- ' nerhet för inspektören över lantmannaskolor och lanthushållsskolor myc- ket omfattande expedition jämte granskning av diverse ansökningar. Visserligen lärer han hava på senare tid befriats från granskning av an— sökningar från elever om stipendium, men i stället har annat expeditions— arbete tillkommit till följd av ärenden angående ökat statsbidrag åt sko- lorna samt dyrtidstillägg åt personalen. Vi hava nu förordat, att nämn- da ökade statsbidrag skola bortfalla och inbegripas i de ordinarie stats— bidragen till skolorna. Även dyrtidstilläggen torde förr eller senare för- svinna. Men likafullt äro expeditionsärendena mycket tidskrävande och våra i detta betänkande framlagda förslag komma att i väsentlig grad öka dem, synnerligast som behandlingen även av stipendieansökningarna synes böra liksom tidigare tillkomma den person, som har inspektionen över skolorna om hand. ,

Hittills lär sistnämnde inspektör plägat varje år vid besök inspektera ungefär en tredjedel av de under hans tillsyn ställda skolorna. Det vill dock synas oss, som om en tätare inspektion kunde, åtminstone under vissa förhållanden, vara önsklig. En ganska allvarlig brist är, att den övriga med' statsmedel understödda verksamhet för meddelande av lägre lantbruksundervisning, som det enligt instruktionen åligger honom att inspektera, alltså förnämligast de genom hushållningssällskapen föran— staltade undervisningskurserna och annan dylik verksamhet, hittills en— dast i mycket ringa mån blivit föremål för inspektion. Då det torde kunna antagas, att vid genomförandet av våra förslag beträffande kur- ser för särskilt antagna elever denna undervisningsform kommer att kraftigt utvecklas, blir behovet av inspektion därigenom ökat.

I några avseenden kommer inspektionsmyndigheten att vid bifall till våra förslag få nya arbetsområden, nämligen beträffande ungdomsverk- samheten och den praktiska elevutbildningen. Vidare torde en allmänt ökad livaktighet på undervisningsområdet vara att påräkna på grund av inrättandet av lantbruksundervisningsnämnderna, med vilka inspektio-

- nen torde kunna få ett både fruktbringande och tidskrävande samarbete.

Även i avseende på själva skolorna ökas inspektionens uppgifter såsom t. ex. beträffande undervisningsplanerna.

En omständighet, som torde göra det framdeles mindre motiverat att bibehålla den nuvarande åtskillnaden mellan inspektionen av lantbruks- skolorna och lantmannaskolorna, är att enligt vårt förslag bestämda krav uppställas på att sistnämnda skolor skola hava skoljordbruk. Det synes oss därför icke böra möta några avgörande betänkligheter att förena in- spektionen av bägge dessa slag av skolor under ett och samma organ. Ett sådant koncentrerande av inspektionen underlättar i hög grad möj— ligheterna att anordna densamma på ett rationellt och effektivt sätt. Även sparas härigenom resekostnader.

Vad inspektionen över lanthushållsskolorna angår är det påtagligt, att

' själva undervisningen bör framdeles liksom nu inspekteras av en kvinn— lig inspektris. Den i den allmänna instruktionen förekommande bestäm- melsen att, då lantbruksstyrelsen utfärdar särskild instruktion för hen— ne, detta må, i den mån så erfordras, ske efter överläggning med skol- överstyrelsen, häntyder på en av lantbruksstyrelsesakkunniga uttalad tanke, att en gemensam inspektris för husligt arbete måhända skulle kun- na anställas såväl för lanthushållsskolorna som för vissa under skolöver— styrelsen lydande undervisningsanstalter. En sådan sammanblandning kunna vi dock för ingen del förorda. Redan bemälda sakkunniga gjorde den uttryckliga reservationen, att förslagets genomförande vore tänkbart endast under förutsättning att till befattningen ifråga kunde förvärvas en person med erforderliga kvalifikationer för ett sakligt bedömande jämväl av den vid lanthushållsskolorna förekommande undervisningen i lantmannaarbeten. Det synes knappast sannolikt, att denna förutsättning kan uppfyllas. I varje fall är det antagligt, att den gemensamma inspektri- sens huvudintresse och egentliga kompetens skulle i så hög grad ligga på det husliga arbetets område, att det vore fara värt att lanthushållsskolor— nas särskilda karaktär av lantbruksundervisningsanstalter skulle förbises och desamma tillåtas att allt mer glida över till att likna husmodersskolor. En viss tendens härtill har redan i några fall visat sig och det är ange- läget att icke vidtaga någon åtgärd, som är ägnad att gynna densamma.

Frågan huruvida inspektrisens över lanthushållsskolorna verksamhet skall liksom nu omfatta endast undervisningen med vad därtill hörer eller inbegripa även de uppgifter, som nu tillkomma den manliga inspektö- ren, torde för sitt avgörande böra bli beroende på hur inspektionen i all- mänhet anordnas. Därest inspektionen bibehålles såsom en från lant- bruksstyrelsen skild organisation, liksom nu, synas goda skäl tala för att låta inspektrisen hava hand om allt som angår lanthushållsskolorna.

Emellertid torde just frågan om inspektionens ställning i förhållande till lantbruksstyrelsen vara förtjänt att noga övervägas. En möjlighet, som därvid ligger närmast till hands, är att så att säga inflytta inspek— tionen i nämnda styrelse. Lantbruksstyrelsens organisation skulle då gi— vetvis behöva undergå vissa förändringar, vilka samtidigt skulle vara till betydande gagn även för styrelsens förmåga att medhinna handlägg— ningen av den stora mängd ärenden, som tillhöra lantbruksbyrån. Denna möjlighet skall nu närmare undersökas.

Vi vilja i detta sammanhang omförmäla, att i Finlands lantbrukssty— relse, vilken är uppdelad på sex avdelningar jämte två speciella byråer, finnas, förutom bl. a. en allmän lantbruksavdelning och en avdel- ning för husdjursskötsel, en särskild undervisningsavdelning. Denna ut- göres av ett lantbruksråd såsom avdelningschef samt en inspektör för lantbruksundervisningen, en inspektör för trädgårdsskötseln samt en in- spektör och en biträdande inspektör för huslig ekonomi, de bägge sist- nämnda kvinnliga. Till avdelningen höra ärenden angående lantbruks-

undervisningen och undervisningen i trädgårdsskötsel samt huslig eko- nomi. Av lantbruksrådet å denna avdelning fordras, förutom avlagd lant- brukstjänstemannaexamen, grundliga insikter och praktisk erfarenhet på lantbruksundervisningsområdet, varjämte han bör hava avlagt examen i pedagogik. Även av inspektören för lantbruksundervisningen krävas samma kunskapsprov och erfarenhet. De kvinnliga inspektörerna skola innehava viss närmare angiven teoretisk och praktisk kompetens. I Fin— land sker alltså inspektionen genom för detta ändamål fast anställd per- sonal inom det centrala ämbetsverket.

I vårt land finnes inom skolöverstyrelsen centralt anordnad en vittom— fattande inspektion, både genom manlig och kvinnlig personal. Inspek- tionen över folkskolorna är däremot på grund av dessas stora antal decen— traliserad till ett flertal för sådant ändamål anställda statstjänstemän. Ifråga om folkhögskolorna är visserligen inspektionen anordnad såsom en arvodestjänst och innehavaren har uppdraget såsom bisyssla, men folkhögskolorna äro betydligt färre än samtliga de lägre lantbruksun— dervisningsanstalterna och inspektionen på lantbruksundervisningens område skulle bliva mer mångsidig samt dessutom avse även mycket an— nat än själva skolorna. '

Ser man först frågan ur inspektionens egen synpunkt, torde dess inflyt— tande i lantbruksstyrelsen kunna innebära såväl fördelar som vissa olä- genheter. Inspektionen bör därigenom kunna ske med ännu större auk- toritet samt under ständig kontakt med de synpunkter som göra sig gäl- lande å ledande håll inom lantbruksförvaltningen. Förändringen i in- spektionsverksamheten från en bisyssla till en huvuduppgift för dess ut— övare kan därvid också lättare genomföras. Själva inspektionsverksam- heten genom resor torde nämligen vara av en viss ojämn och oregelbun— den natur och det är då till stor fördel, att med densamma kan förbindas närstående verksamhet inom styrelsen. Just detta samband mellan in- spektionsverksamheten och handläggningen av övriga undervisnings— frågor bör för inspektionen vara av mycket stor och välgörande bety- delse.

Å andra sidan kan det göras gällande att genom en dylik centralisering av inspektionen densamma möjligen kan få en alltför ämbetsmannamäs— sig och byråkratisk prägel samt sakna den känsla för de särskilda orter- nas synpunkter och behov som är så viktig vid denna, på frivillighetens grund byggda undervisningsverksamhet. Då inspektionen genom per- sonal inom lantbruksstyrelsen väl skulle ske av därstädes fast anställda ordinarie befattningshavare, kunde det göras gällande, att det ej bleve lika lätt som beträffande arvodestjänster på förordnande att, ifall tjän- stens innehavare ej längre befunnes fullt lämplig för uppgiften eller om tilläventyrs hans hälsa och krafter icke tilläte ett så flitigt kringresan- de, som tjänsten egentligen borde påkalla, få honom ersatt av annan per— son.

626 För bägge dessa åskådningar kunna, som sagt, anföras beaktansvärda skäl. De sist anförda farhågorna synas oss dock icke behöva verka av- skräckande. I Finland torde systemet hava tillämpats med framgång, ehuru det visserligen icke varit i verksamhet under särdeles lång tid. Även av skolöverstyrelsens inspektionssystem torde goda erfarenheter hava vunnits. Vad särskilt risken för byråkratisering angår synes den— samma icke vara särdeles stor. De personer, som utses till dessa befatt— ningar, torde i regel själva komma från undervisningsverksamhet på lantbrukets område och just genom sina resor och sina inspektioner, vid vilka de komma i beröring med skolorna och övrig undervisningsverk- samhet samt vidmakthålla kontakten med det levande livet på detta om- råde, torde deras praktiska verksamhetssinne bevaras. I själva verket synesemellertid vid denna frågas avgörande densam- ma böra betraktas icke enbart ur inspektionens mera speciella synpunkt utan i minst lika hög grad ur synpunkten av att vinna den organisation, som är lämpligast för lantbruksförvaltningen och lantbruksundervis- ningsväsendet i allmänhet. Därmed komma vi in på frågan om ären- denas handläggning i lantbruksstyrelsen. Undervisningsärendena handläggas nu därstädes på lantbruksbyrån. Denna byrå har emellertid ett så omfattande arbetsområde och ären- dena å byrån äro så många och delvis så tidskrävande, att redan på grund härav en lättnad i byråns arbetsbörda framstår såsom en nöd— vändighet. En sådan lättnad är icke minst förestavad av hänsyn till lantbrukets egna intressen. Det är icke tillfredsställande, om byråns tid och arbetskrafter i så hög grad upptagas av ett övermått av löpande ärenden, att fyllandet av byråns viktiga uppgifter för att i allmänhet främja lantbrukets och dess binäringars utveckling i olika avseenden blir försvårat. Vi hava med hänsyn till förhållanden, som. längre fram omnämnas, icke ansett det erforderligt för vår utredning att från lant- bruksstyrelsen införskaffa någon detaljerad uppgift å lantbruksbyråns ärenden under de senaste åren men hava erhållit en sådan, redan upp- gjord uppgift för år 1926, vilken utvisar ett antal av 4784 ärenden. Om än många av dessa varit av ganska enkel beskaffenhet, hava andra, na— turligt nog, varit desto mera arbetskrävande. Såväl på grund härav som av den kännedom om arbetsmängden på lantbruksbyrån, som vi äga eller förskaffat oss, kunna vi såsom vår övertygelse uttala, att en väsent— lig lättnad för lantbruksbyrån är redan med hänsyn härtill synnerligen välbehövlig. En sådan lättnad kan icke med verklig effekt åstadkommas genom tillförandet åt byrån av ett antal tjänstemän i lägre grad, ty ansvaret för det hela komme då likafullt att vila på byråchefen och det är möj— ligheten för denne att behärska hela arbetsmaterialet, som blir bestäm- mande för arbetsresultatet. Den enda rationella lösningen av frågan synes oss vara att byrån delas. Härvid erbjuder sig såsom en synnerli—

. ..”...”- __. .,

gen beaktansvärd möjlighet att inrätta just en särskild undervisnings- byrå under ledning av en byråchef.

En sådan ändring synes oss skola, oavsett den nyss berörda lättnad i arbetsmängden som kan uttryckas siffermässigt i minskning av antalet ärenden å lantbruksbyrån, medföra viktiga fördelar för lantbruksstyrel- sens hela verksamhet. Vardera byrån och dess byråchef finge då ett mera begränsat område att behärska och kunde med speciell sakkunskap ägna sig åt alla på byrån förekommande ärenden. Särskilt borde byrå- cheferna "då finna erforderlig tid till ledande och initiativtagande verk- samhet, såväl på undervisningsområdet som beträffande lantbruket i all- mänhet. Ifall det överhuvud kan anses föreligga någon risk för att en initiativkraftig och i det praktiska livet erfaren man, vilken utnämnes till byråchef, småningom blir så att säga byråkratiserad genom att under en längre följd av år vara hänvisad huvudsakligen till rena ämbetsgöro- mål å ämbetsrummet, bör denna risk bliva i hög grad förminskad genom lantbruksbyråns delning. Den nya undervisningsbyråns chef kommer då genom sina inspektionsresor i oavbruten förbindelse med förhållandena ute i landet och hans sinne bör därigenom bevaras friskt och öppet för tidens strömningar, vilket bör bliva till stort gagn för hela hans verk- samhet, även inom själva styrelsen. Motsvarande förmåner för handlägg— ningen av de i egentlig mening praktiska lantbruksärendena, vilka skulle fortfarande tillhöra lantbruksbyrån, skulle vinnas genom att byråns upp- gifter inskränktes till dessa och att byråchefen finge ökade tillfällen att följa och, där så läte sig göra, leda utvecklingen under flitig samverkan med det praktiska lantbrukets män och med de på lantbrukets område verksamma organisationerna. För lantbruksstyrelsen, som har att söka tillgodose och främja en i eminent grad praktisk näring, bör lantbruksby- råns delning alltså vara av stor betydelse och den bör även kunna bliva till väsentligt gagn för vårt jordbruk i dess helhet.

Å den nya undervisningsbyrån borde, jämte byråchefen, finnas en byrå- direktör jämte övrig erforderlig personal. Byråchefen borde själv i för- sta rummet utöva inspektionen över hela den lägre lantbruksundervis— ningen. I den omfattning så ansåges lämpligt borde dock byrådirektö— ren biträda vid inspektionsverksamheten. Härigenom skulle vinnas den stora fördelen, att de personer, som skola handlägga undervisningsären- dena i lantbruksstyrelsen, erhålla tillräcklig personlig kännedom om för— hållandena vid de särskilda skolorna, kurserna m. m. Å byrån böra näm- ligen handläggas alla ärenden rörande lantbruksundervisning av olika slag. Det torde icke vara nödigt att nu framlägga ett detaljerat förslag beträffande de ärenden, som böra överflyttas till denna byrå, men förslags- vis må nämnas, att detta synes böra ske beträffande ärenden angående lantbruksinstitut, lantbruksskolor, lantmannaskolor, lanthushållsskolor, praktisk elevutbildning, trädgårdsundervisning, mejeriundervisning och annan specialundervisning på lantbrukets område, verksamheten för hö—

jande av det mindre jordbruket genom studieresor, undervisning och upp- lysningsverksamhet, reseunderstöd och stipendier för lantbrukets studeran— de, jordbrukarungdomens förbund, lantbruksundervisningsnämnderna, hus- hållningssällskapens instruktörer och hemkonsulenter m. fl. ärenden, som äro av liknande art som dessa. Huruvida jämväl ärenden angående pre- miering av mindre jordbruk samt jordbrukskonsulenterna skola föras hit, kan vara tveksamt. Med den utveckling, som torde vara att motse på nu nämnda områden, lärer det icke behöva befaras att byrån skall sakna fullt arbete, synnerligast när den krävande inspektionsverksamhe- ten även tages i betraktande.

Såsom nyss anförts synes denna inspektionsverksamhet böra i första hand tillkomma byråchefen och i andra hand byrådirektören. Emeller— tid kräva vissa frågor härvidlag särskilt beaktande.

Inspektionen över lanthushållsskolornas undervisningsverksamhet lä- rer icke gärna kunna överlåtas åt manliga inspektörer utan bör besörjas av en kvinna. Även om samtliga ärenden rörande lanthushållsskolorna sammanfördes, skulle dock denna uppgift antagligen icke bli tillräckligt omfattande för att motivera fast anställande av en särskild inspektris inom lantbruksstyrelsen. Det synes därför, ifall inspektionen på nu an— givet sätt inflyttas i lantbruksstyrelsen, bliva lämpligast att fortfarande dela inspektionen över lanthushållsskolorna och att för tillsynen över dessa skolors undervisning anställa en särskild inspektris mot arvode och på förordnande för viss tid.

Även den lägre mejeriundervisningen intager så tillvida en särställ— ning, som densamma bedrives huvudsakligen praktiskt och är så pass speciell, att man icke kan av allmänt lantbruksutbildade inspektörer för— vänta tillräckligt ingående sakkunskap på detta område. Inspektionen av denna undervisning torde därför böra under byråchefens tillsyn ut— övas av statskonsulenten i mejerihushållning.

Jämväl i vissa andra fall, såsom ifråga om särskilt specialiserad un— dervisning t. ex. i skogsskötsel, trädgårdsskötsel m. m., bör någon på det ifrågavarande området särskilt sakkunnig person inom eller utom lant- bruksstyrelsen kunna, när så anses erforderligt, förordnas att för styrel- sens räkning utföra inspektion. Den inspektion av vissa utbildningskur- ser, som nu utövas av andra statskonsulenter än i mejerihushållning, bör upphöra såsom ett dem utan vidare tillkommande tjänståliggande, var— emot de böra vara skyldiga mottaga inspektionsuppdrag, när de därtill förordnas.

Med hänsyn till samtliga nu anförda omständigheter anse vi inspek— tionens inflyttande i lantbruksstyrelsen vara att i främsta rummet för— orda. Att vi likväl icke nu finna oss böra framlägga ett bestämt förslag därom samt angående inrättande av en undervisningsbyrå beror på att, enligt vad vi erfarit, utredningar pågå, vilka torde komma att hava till resultat förslag om ändringar i andra avseenden av lantbruksstyrel-

-.g.-...- -

...m-

._|-.——;..

sens och särskilt lantbruksbyråns organisation. Dessa olika förslag böra uppenbarligen tagas under omprövning i ett sammanhang och under be- hörigt hänsynstagande till de för varje förslag framförda skälen. Vi hava emellertid velat kraftigt betona, att lantbruksundervisningens välförståd- da intresse synes oss kräva, att åt de därtill hörande ärendena ävensom särskilt åt inspektionen beredas fullt tillräckliga och för ändamålet väl kvalificerade arbetskrafter inom lantbruksstyrelsen.

För att en sådan omorganisation, som vi nu förordat, och som kan tän- kas böra föranleda personalförflyttningar samt möjligen även indrag- ningar, icke må försvåras, vilja vi slutligen föreslå, att ledigblivande tjänster på lantbruksstyrelsens lantbruksbyrå icke måtte tillsättas med ordinarie innehavare utan endast på förordnande tillsvidare.

Utredningens hemställan.

Under åberopande av vad vi i de särskilda avdelningarna av detta be— tänkande anfört få vi, huvudsakligen, göra följande framställningar, nämligen beträffande:

1. Lantmannaskolan

att reglemente för med statsmedel understödda lantmannaskolor utfär- das i överensstämmelse med vårt förslag;

att kungörelse angående statsunderstöd till lantmannaskolor m. m. ut— färdas i överensstämmelse med vårt förslag;

att ordinarie förslagsanslaget till understöd åt lantmannaskolor höjes från 420000 kronor med 100000 kronor till 520000 kronor;

att kungörelse angående statslån för anskaffande av skoljordbruk vid lantmannaskolor och lanthushållsskolor utfärdas i överensstämmelse med vårt förslag; samt

att för anskaffande av sådana skoljordbruk en lånefond å tillsvidare förslagsvis 1000 000 kronor inrättas.

2. Lantbruksskolor:

att kungörelse angående ändrad lydelse i vissa delar av reglementet - den 29 januari 1926 (nr 26) för av staten upprättade eller understödda lantbruksskolor i södra och mellersta Sverige utfärdas i överensstäm— melse med vårt förslag;

att en ny statsunderstödd lantbruksskola upprättas i Götaland, helst i Småland;

att de statsunderstödda lantbruksskolorna i Norrland omorganiseras enligt av oss angivna riktlinjer;

att kungörelsen om statsunderstöd till lantbruksskolor ändras i vissa delar enligt våra i sådant avseende framlagda förslag; samt

att ordinarie förslagsanslaget till understöd åt lantbruksskolor höjes från 122500 kronor med 27500 kronor till 150000 kronor.

3. Lanthushållsskolor.

att reglemente för med statsmedel understödda lanthushållsskolor ut- färdas i överensstämmelse med vårt förslag;

IVL-'_'

från 245000 kronor med 55000 kronor till 300000 kronor.

att kungörelse angående statsunderstöd till lanthushållsskolor m. m. utfärdas i överensstämmelse med vårt förslag; samt

att ordinarie förslagsanslaget till understöd åt lanthushållsskolor höjes

4. Praktisk elevutbildning:

att för främjande av praktisk utbildning åt elever, som genomgått lantmannaskola, åtgärder vidtagas enligt de riktlinjer vi i betänkandet angivit; samt

att ett ordinarie förslagsanslag å 4000 kronor anvisas till statsbidrag för elevernas resor till elevgårdarna enligt av oss föreslagna bestämmel- ser.

5. Lantbruksundervisning för en större allmänhet:

att reglemente för med statsmedel understödda åtgärder till höjande av det mindre jordbruket utfärdas i överensstämmelse med vårt förslag;

att kungörelse angående statsbidrag till åtgärder för höjande av det mindre jordbruket utfärdas i överensstämmelse med vårt förslag; samt

att det extra reservationsanslaget till höjande av det mindre jordbru— ket höjes från 325 000 kronor med 235000 kronor till 560000 kronor.

6. Ungdomsverksamheten:

att ungdomsverksamheten på lanthushållningens område organiseras och av staten understödjes enligt de huvudgrunder vi i sådant avseende angivit;

att statsbidrag till jordbrukarungdomens förbund utgår med ökat be— lopp enligt närmare utredning av förbundet angående behovet för varje år; samt

att till den lokala ungdomsverksamheten på landsbygden anvisas er- forderligt anslag enligt närmare utredning av jordbrukarungdomens för— bund angående behovet härav för varje år.

7. Utbildningskurser för speciella ändamål:

att ändringar i bestämmelserna om statsunderstödda utbildningskurser för kontrollassistenter vidtagas i enlighet med vad vi i sådant avseende anfört och förordat;

att det extra reservationsanslaget till utbildningskurser för kontroll— assistenter höjes från 14000 kronor med 2500 kronor till 16500 kronor;

att bestämmelserna angående statsunderstödda utbildningskurser för ladugårdsförmän och svinskötare ändras i enlighet med vad vi i detta avseende anfört och förordat;

att det extra reservationsanslaget till utbildningskurser för ladugårds— förmän och svinskötare höjes från 34000 kronor med 19760 kronor till 53 760 kronor;

att bestämmelserna angående utbildningskurser för kvinnliga ladu- gårdsskötare i Norrland och Dalarna göras tillämpliga å riket i dess hel- het samt ändras i enlighet med vad vi därom anfört och förordat;

att det extra reservationsanslaget till utbildningskurser för kvinnliga ladugårdsskötare i Norrland och Dalarna under förändrad benämning »utbildningskurser för kvinnliga ladugårdsskötare» höjes från 5000 kro- nor med 2000 kronor till 7000 kronor;

att det i det extra anslaget till fjäderfäavelns befrämjande ingående belopp, som är avsett till understödjande av undervisningskurser, anord— nade av Sveriges allmänna fjäderfäavelsförening, höjes från 1500 till 2000 kronor och utgår enligt de bestämmelser vi i sådant avseende för- ordat; samt

att det i det extra reservationsanslaget till kurser i trädgårdsskötsel ingående belopp, som är avsett till understödjande av trädskötarkurser, höjes från 19 000 kronor till 30000 kronor samt att till följd härav sagda reservationsanslag höjes från 24 000 kronor med 11000 kronor till 35000 kronor.

8. Konsulenter och instruktörer:

att kungörelse om ändrad lydelse av 6 å i kungörelsen den 19 augusti 1921 (nr 515) angående statsbidrag till avlönande av jordbrukskonsulenter utfärdas i överensstämmelse med vårt förslag;

att kungörelse angående statsbidrag för avlönande av instruktörer i lanthushållning utfärdas i överensstämmelse med vårt förslag, jämte det att nu gällande kungörelse den 19 augusti 1921 (nr 514) angående stats— bidrag till avlönande av vandringsrättare upphäves;

att i stället för det extra anslaget å 120000 kronor till vandringsrättare ett extra anslag å 218000 kronor anvisas till instruktörer i lanthushåll- ning;

att utbildningskurser för instruktörer i lanthushållning anordnas i över— ensstämmelse med vad vi i detta avseende anfört och förordat samt att kungörelse i ämnet utfärdas;

att i stället för det extra reservationsanslaget å 6500 kronor till ut- bildningskurser för vandringsrättare anvisas till utbildande av instruk- törer i lanthushållning ett extra reservationsanslag å 12000 kronor;

att kungörelse angående statsbidrag till avlönande av hemkonsulenter utfärdas i överensstämmelse med vårt förslag; samt

att såsom statsbidrag till anställande av hemkonsulenter anvisas ett extra reservationsanslag å 25 000 kronor.

9. Den lägre mejeriundervisningen.

att den lägre mejeriskolan vid Alnarp omorganiseras i enlighet med av oss angivna riktlinjer;

att en lägre mejeriskola för utbildande av mejerister anordnas å lämp— lig plats i mellersta Sverige enligt de riktlinjer vi angivit;

att utbildningen vid elevmejerier såsom förberedelse för inträde vid dessa mejeriskolor anordnas enligt de huvudgrunder vi angivit;

att utbildningen av mejerskor vid elevmejerier och mejeriskolor an— ordnas enligt de av oss framlagda förslag därom;

att till uppehållande av mejeriskolan vid Alnarp och den ifrågasatta mejeriskolan i mellersta Sverige anvisas erforderligt statsbidrag med be- lopp, som torde få bero på ytterligare utredning;

att till special- och repetitionskurser vid mejeriskolan vid Alnarp an- visas ett anslag av 2000 kronor; samt

att i stället för det nuvarande ordinarie reservationsanslaget å 29000 kronor till lägre mejeriskolor för kvinnor anvisas till utbildning av me— jerskor ett ordinarie reservationsanslag å 57000 kronor.

10. Statsunderstöd åt behövande elever:

att kungörelse angående understöd av statsmedel åt vissa elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter utfärdas i överensstämmelse med vårt förslag; samt

att ordinarie förslagsanslaget till understöd åt elever vid lägre lant- bruksundervisningsanstalter höjes från 200000 kronor med 25000 kronor till 225000 kronor.

1 1 . Lantbruksundervisningsnämnder :

att reglemente för lantbruksundervisningsnämnder utfärdas i överens- stämmelse med vårt förslag; samt

att ett extra reservationsanslag å 30000 kronor anvisas till bestridande av kostnader för lantbruksundervisningsnämnder.

12. Praktisk- pedagogisk utbildning av lantbrukslärare:

att åtgärder vidtagas för anordnande av praktisk—pedagogisk utbild- ning av lantbrukslärare i enlighet med de av oss i sådant avseende an- givna riktlinjer; samt

att för bestridande av kostnaderna för sådan utbildning anvisas ett extra reservationsanslag å 3000 kronor.

13. Inspektion över den lägre lantbruksundervisningen:

att inspektionen över den lägre lantbruksundervisningen omorganise- ras enligt av oss angivna huvudgrunder samt att beträffande lantbruks— styrelsens organisation vidtagas härav påkallade förändringar, varvid inrättandet av en särskild undervisningsbyrå inom styrelsen tages under övervägande i enlighet med vad vi därom anfört.

Våra nu framlagda förslag innebära anslagsökningar eller nya anslag å tillhOpa .............................. kronor 673760. Emellertid bör beaktas att därigenom följande anslag bliva obehövliga, nämligen: anslag till ökat understöd (högst 10 procent)

till lantmannaskolor .................... kronor 25000 motsvarande anslag till lanthushållsskolor » 10000 anslag till trädgårdsskola för kvinnor » 7000 » 42000 så att verkliga anslagsökningen skulle utgöra Hi.. . . . krondr 531760.

Härvid är dock ytterligare att märka, å ena sidan, att i denna beräk— ning någon anslagsökning icke upptagits till jordbrukarungdomens för— bund eller ungdomsverksamheten ute i orterna och ej heller något anslag till lägre mejeriskolan vid Alnarp eller till den ifrågasatta mellansven— ska mejeriskolan, enär det icke synts möjligt att nu angiva några be— stämda belopp i dessa hänseenden, och å andra sidan, att genom uppta— gandet av statsunderstöd till elevmejerier för kvinnor under anslaget till utbildande av mejerskor behov för Kungl. Maj:t icke längre kommer att förefinnas att därtill anvisa medel _— hittills 8100 kronor årligen från ordinarie anslaget till befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantman- nanäringar.

Vi vilja därjämte fästa uppmärksamheten på angelägenheten av att statsanslag till skolor och kurser beviljas för visst budgetår på sådant sätt, att anslaget finnes anvisat av riksdagen i god tid innan kursen skall börja. I samband med budgetårets omläggning uppstodo i vissa fall olämpliga förhållanden i detta avseende, vilket särskilt framhållits be— träffande utbildningskurserna för ladugårdsförmän och svinskötare. I de fall, där sådana förhållanden råda, böra övergångsvis två årsanslag samtidigt anvisas.

Våra nu framlagda förslag innebära i flera fall att statsverket helt eller delvis övertager utgifter, som hittills bestritts medelst ortsbidrag, men i andra fall medföra de ökade krav på bidrag från orten. Ehuru alla

sa.—rar

635 överslagsberäkningar i förevarande avseende måste bliva synnerligen osäkra och approximativa, vill det dock synas som om de ökade kraven skola bliva i någon mån övervägande, synnerligast ifall de förhoppnin- gar vi trott oss kunna hysa om ökad livaktighet på den lägre lantbruks- undervisningens område gå i uppfyllelse. Även om det torde kunna för- väntas att landstingen skola befinnas villiga att åtaga sig en väsentlig del av dessa ökade ortsbidrag, lärer det dock i många fall ligga närmast till hands, att dessa bidrag bestridas av hushållningssällskapen. Huru— vida dessa sällskap skäligen må kunna med sina nuvarande inkomster lämna ökat bidrag till ifrågavarande undervisning, hava vi icke ansett det tillkomma oss att söka bedöma.

I nträdesvill-

Reservationer.

Av greve Mörner.

I betraktande av vikten av att de, vilka genomgå de huvudsakligen

”WWW-fm" för manliga mejerister avsedda lägre mejeriskolorna och vilka torde

skola.

komma att uppbära det huvudsakliga ansvaret för vår mejerirörelses _ utveckling, besitta tillräckligt omfattande och grundlig praktisk utbild-

Skoljordbruk.

ning, har jag ansett att utredningen bort såsom inträdesvillkor vid dylik mejeriskola förorda en treårig utbildningstid vid elevmejeri utöver prov- året. Denna tidslängd har förordats såväl av Malmömötet som i de flesta till oss inkomna yttrandena från på mejeriområdet verksamma korpora- tioner, tjänstemän och enskilda personer. Den har även tillstyrkts av pro- fessor Thomé under den överläggning vi haft med honom. Då praktik- tiden för dem, som antagits till elever vid lägre mejeriskolan vid Al- narp, hittills faktiskt varit 4—6 år, innebär kravet på treårig kontrollerad elevtid icke någon ökning i avseende på tiden. Mot att provåret för- kortas till hälften för dem, som förut genomgått lantmannaskola, har jag ingen erinran.

Av herr Gustafson.

De sakkunniga hava ansett, »att åtminstone tillsvidare en sådan an- ordning må kunna medgivas, att jordbruket äges eller eljest för egen räkning drives av skolans föreståndare eller någon av dess lärare, därest nödiga anordningar träffas för att skolan må äga förfoga över detsamma för undervisningsändamål».

För egen del har jag yrkat, att jordbruket skall ägas av skolan och drivas för dess räkning av föreståndaren eller någon av lärarna. Skall jordbruket, på ett tillfredsställande sätt, kunna fylla den uppgift, som avsetts med detsamma, blir en sådan anordning oundgängligen nödvän- dig. Utan att så blir fallet får skoljordbruket ingen annan betydelse för elevernas utbildning än vilket annat jordbruk som helst, beläget i sko- lans närhet och skött på sådant sätt att det vore lämpligt som demon- strationsjordbruk. Skötes jordbruket däremot för skolans egen räkning, kan planläggningen av driften och det av räkenskaperna över detsam- ma uppvisade ekonomiska resultatet alltid vara fullt offentligt, vilket

& [ i i !

måste anses vara av största betydelse för såväl skolans elever som den jordbrukande allmänheten i skolans närhet.

Dien lantmannaskola, som lyckas åstadkomma en ekonomiskt tillfreds— ställande drift av sitt jordbruk, kommer att vinna ökad tilltro från den jordbrukande allmänhetens sida, och detta skall i hög grad bidraga till en ökad elevtillslutning med därav följande utveckling av denna under- visnings omfattning och betydelse. Även för de jordbrukare, som icke äro i tillfälle att genomgå en lantmannaskolekurs, kunna de från ett sådant skoljordbruk offentliggjorda redogörelserna för driften och de ekonomiska resultaten bliva av stor vägledande och befruktande bety- delse. Från dessa utgångspunkter har jag ansett, att jordbruket alltid skall drivas för skolans räkning och att driftens anordning såväl som det ekonomiska resultatet därav skall göras tillgängligt för eleverna vid sko— lan ävensom den jordbrukande allmänheten.

För närvarande utgår icke vid lanthushållsskolorna något särskilt an- slag till parallellundervisning. De sakkunniga hava dock föreslagit att sådant anslag skall utgå, då elevantalet överstiger 16.

Jag har icke kunnat biträda detta förslag. Att redan vid ett antal av endast 17 elever bereda möjlighet att anställa en tredje lärarkraft synes mig icke vara nödvändigt eller försvarbart, ty härigenom skulle på varje lärarinna icke komma fullt 6 elever. Jag har yrkat att anslag till paral- lellundervisning skulle utgå först då elevantalet överstiger 22. Härvid bör givetvis förutsättas att detta anslag endast bör få användas för avlö— nande av sådan lärarkraft, som särskilt anställes för att tillgodose beho— vet av parallellundervisning.

I Finland har man ordnat behovet av ytterligare lärarkrafter vid lant- hushållsskolorna på det sättet, att en tredje lärarinna anställes under tvenne månader för undervisning i handarbete. Elevantalet i dessa sko- lor uppgår till högst 24. Efter vad som där uppgivits, anses detta system vara tillfredsställande. Det vill synas som om en motsvarande anord— ning skulle vara tillräcklig även för våra lanthushållsskolors vidkom— mande. I varje fall giver det stöd för antagandet att anslag för paral- lellundervisningen icke bör utgå förrän elevantalet överstiger 22.

I förslaget till kungörelse angående statsunderstöd till lanthushålls— skolor m. m. 9 3 har gift föreståndarinnas tjänstgöringsskyldighet angivits på. följande sätt:

»Föreståndarinna, som på grund av att hon är gift och sköter eget hus- håll eller av annan anledning ej har full tjänstgöring vid skolan, äger åtnjuta den härovan för föreståndarinna med full tjänstgöring bestämda grundlönen med avdrag av så stort belopp, som skolstyrelsen med veder- börande inspektörs godkännande anser erforderligt till skäligt arvode åt en extra lärarinna.»

Anslag till pa- rallellunder— tismlng vid lanthushålls-

skolor.

Gift före- ständer-finnas tjänstgörings- skyldighet t' lanthushålls- skola.

l'remiering av mindre jord- bruk.

Härtill har jag icke kunnat lämna min anslutning. Så länge statens kvinnliga befattningshavare i allmänhet kunna bibehålla sina befatt— ningar även efter ingånget äktenskap, kan det givetvis icke ifrågasät- tas andra förhållanden på nu ifrågavarande område. Man har dock här gått längre än vad som gäller för gift befattningshavare på andra statliga och halvstatliga områden, i det att befrielse från full tjänstgö- ringsskyldighet _- förutom på grund av sjukdom —- även medgives av det skälet, att föreståndarinna sköter eget hushåll.

Vid tillsättande av föreståndarinnebefattning bör det ju vara en na- turlig strävan att söka förvärva de mest kompetenta lärarkrafterna. Det vill synas som om man icke skulle kunna nå det därmed avsedda syftet, därest icke full tjänstgöringsskyldighet stadgas. Det kan Väl knappast göras gällande att en extra lärarinna skall kunna fullgöra föreståndarin- nas tjänsteåliggande på ett sådant sätt som denna på grund av sin större erfarenhet är i stånd att göra. Det kan alltså tänkas, att lanthushålls- skolans inre arbete kan komma att bliva lidande på en sådan anordning. Jämväl ur befordringssynpunkt kan, från lärarinnornas vid lanthushålls— skolornas sida, göras befogade erinringar emot denna anordning. Men ännu betänkligare vore om det föreslagna stadgandet av andra kvinnliga befattningshavare skulle kunna med framgång åberopas såsom skäl för dess tillämplighet på övriga statliga områden. Det skulle då komma att innebära en synnerligen farlig princip med vittgående konsekvenser. På grund av vad som ovan anförts, anser jag, att ifråga om de befattningar som tillsättas efter det den nya kungörelsen blivit utfärdad bör detta medgivande ej vidare få tillämpas.

För de föreståndarinnor, som redan äro gifta och inneha ordinarie an- ställning vid lanthushållsskola, då den nya kungörelsen träder i kraft, bör ifrågavarande stadgande dock få gälla under deras återstående tjänst— göringstid.

I det framlagda förslaget till reglemente för med statsmedel under— stödda åtgärder till höjande av det mindre jordbruket $ 4 har pre— mieringsnämndens sammansättning angivits på följande sätt:

»Premieringen verkställes av en nämnd, bestående av ordföranden och minst en ledamot, vilka utses av hushållningssällskapets förvaltnings— utskott. En av nämndens medlemmar skall vara jordbrukskonsulent eller äga däremot svarande utbildning. Utgöres nämnden av flera än två personer, bör en av dem vara kvinna.»

Enligt nu gällande reglemente utgöres premieringsnämnden av ord— förande och en ledamot. Såvitt man kunnat bedöma har nämndens be— gränsning till två personer icke inneburit någon som helst olägenhet. De sakkunnigas förslag, att nämnden skall bestå av ordförande och minst en ledamot, innebär att premieringsnämnden bör kunna bestå av tre per- soner. För ökningen av antalet ledamöter anföres som skäl, att hem-

mets skötsel och husmoderns arbete i övrigt bedömes bäst av en kvinna och att en kvinnlig ledamot vid premieringen skulle kunna giva lant— hemmens kvinnor lämplig handledning och anvisningar.

För egen del har jag ansett, att'det undervisande momentet vid pre- mieringen icke kan givas det utrymme att en utökning av antalet leda- möter i nämnden enbart på grund härav kan anses vara väl motiverad. Den ökade kostnaden skulle knappast komma att innebära en motsva— rande ökning i intensiteten av nämndens arbete. På grund härav har jag ansett att premieringsnämnden, såsom hittills, skall utgöras av ord— förande och en ledamot.

Bland åtgärder för främjande av den lägre lantbruksundervisningen hava de sakkunniga föreslagit, att statsbidrag skall utgå till hushållnings- sällskapen för anställande av hemkonsulenter. Detta förslag innebär att staten skulle gå in för att helt avlöna en ny grupp befattningshavare hos sällskapen. Förslaget avser, i första hand, att giva landsbygdens hus- mödrar möjlighet att erhålla sakkunnigt biträde i lanthemmets vård och det inom detsamma förekommande husliga arbetet. Det säger sig självt att om man med denna undervisning skall kunna nå ut till de skilda lant- hemmen i hushållningssällskapens vidsträckta områden, skulle härför erfordras ett mycket stort antal hemkonsulenter. Fullt genomfört skulle tillgodoseendet av behoven på detta nya undervisningsområde komma att föra med sig betydande kostnader. Visserligen föreslås att till en början endast tio befattningar skola inrättas, men det är självfallet, att om det skall bliva någon mening med förslagets syfte, måste varje hus- hållningssällskap hava åtminstone en hemkonsulent. Redan detta inne— bär att det föreslagna antalet måste mer än fördubblas. Om man utgår ifrån att hushållningssällskapen inom sina respektive områden ofta hava upp till ett hundratal socknar, så inses lätt omöjligheten av att en enda befattningshavare skall kunna nå något större antal hem med sin under- visning. En undervisning, som huvudsakligen är lagd på att meddelas i de enskilda hemmen, måste på grund av sin egen natur bliva så dyr- bar, att staten icke bör gå in för densammas igångsättande. Undervis- ningen på detta område bör alltså, i stort sett, inskränkas till att kurser i. hemvård och konservering m. m. anordnas ute i bygderna genom hus— hållningssällskapens försorg. Härför erfordras inga särskilda befatt— ningshavare, enär denna undervisning bör anförtros åt lanthushållsskolor— nas lärarinnor, vilka på det sättet kunna erhålla arbetsuppgifter under den tid av året som de icke äro upptagna av arbete i skolornas ordina- rie kurser.

Som en särskild reflektion må i detta sammanhang anföras, att i den mån staten önskar bidraga till att hushållningssällskapens verksamhet utvidgas, bör detta lämpligast ske på det sättet att det allmänna anslaget till sällskapen ökas. Härigenom beredas dessa möjlighet att utvidga sin

H emkonsu - lenter.

Statsunder- stöd åt be- hörande elever.

verksamhet på de områden, som inom de olika hushållningssällskapen anses vara mest behövliga. Otvivelaktigt blir såväl statsnyttan som säll- skapen själva bäst betjänade av en dylik anordning.

På grund av dessa omständigheter har jag icke kunnat biträda för- slaget om inrättandet av hemkonsulentbefattningar hos hushållningssäll- skapen.

Förslaget till kungörelse angående understöd av statsmedel åt vissa elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter avser att bestämma efter vilka grunder elevunderstöd må utgå. Det finnes dock en skola i verksamhet Skånska lantbruksskolan Dala, pr Askeröd — vilken, på grund av förslagets avfattning, icke kan erhålla elevunderstöd efter sam— ma grunder som vid övriga lantmannaskolor. Denna skolas möjlighet att erhålla elevunderstöd blir beroende på Kungl. Maj:ts medgivande och begränsas på sätt som stadgas i t 1 i ovannämnda kungörelse, där det heter:

»Vid sådan undervisning, som avses i 20 % av reglementet för åtgärder till höjande av det mindre jordbruket, äger Kungl. Maj:t på därom gjord ansökning medgiva, att understöd må utgå till verkligt behövande elev eller deltagare enligt reglerna för understöd vid lantmannaskola eller lanthushållsskola eller fast undervisningskurs, allt efter som Kungl. Maj:t finner undervisningens beskaffenhet föranleda, dock högst med två tredjedelar av de för sådan skola eller kurs i 5 % bestämda högsta belopp.»

Härav framgår, att även i det fall Kungl. Maj:t medgiver att elev— understöd må utgå, skall det begränsas till högst två tredjedelar av det belopp, som utgår till elever vid lantmannaskolor i allmänhet. Det har synts mig som om inga verkligt bärande skäl blivit anförda till moti— verande av en sådan undantagsställning för den skola, varom nu är fråga. Redan den omständigheten, att staten årligen anvisar medel för upprätthållande av verksamheten vid skånska lantbruksskolan, talar för att dess elever borde få åtnjuta elevunderstöd i samma ordning som gäl- ler vid övriga lantmannaskolor. Att skånska lantbruksskolan ständigt haft god elevtillslutning vittnar ju också om, att eleverna och deras målsmän tillmäta undervisningen vid denna skola samma värde som vid andra lantmannaskolor. I yttrande till utredningen har också Malmö— hus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttalat det önskemå— let, »att eleverna vid den inom länet belägna Dala lantbruksskola med hänsyn till möjligheten att erhålla statsunderstöd måtte bliva jämställda med eleverna vid lantmannaskolor».

Alla skäl synas alltså tala för att en sådan jämställdhet åvägabringas. Jag har därför inom de sakkunniga yrkat att eleverna vid skånska lant- bruksskolan skola erhålla elevunderstöd efter samma grunder som vid övriga lantmannaskolor.

Det i föreliggande betänkande framlagda förslaget om ändrad ordning Inszwktionen- för statens inspektion över den lägre lantbruksundervisningen och hit— hörande ärendens handläggning i lantbruksstyrelsen har jag för min del icke kunnat biträda och får som motivering för min avvikande mening anföra följande.

De hittillsvarande inspektörerna över den lägre lantbruksundervisnin- gen och inspektrisen över lanthushållsskolorna hava i likhet med in— spektören över folkhögskolorna —— tillsatts på förordnande på viss tid. En sådan anordning medför enligt min uppfattning beaktansvärda för— delar. För dessa arvodestjänster kunna anlitas personer, som genom sin övriga verksamhet stå det praktiska livet och särskilt jordbruket nära. Härigenom hava de goda tillfällen att lära känna de krav, som i olika orter och under olika förhållanden böra ställas på lantbruksundervis— ningen. De torde på grund härav också kunna förväntas taga veder— börlig hänsyn till de behov och önskemål ifråga om denna undervisning, vilkas tillgodoseende är en nödvändig förutsättning för en tillfredsstäl— lande utveckling av densamma.

Genom förordnande på viss kort tid av dessa som arvodestjänster in- rättade befattningar vinnes också den betydelsefulla fördelen, att, om förhållandena skulle påkalla ombyte, ett sådant lätt kan ske. Häri sy— nes ligga en väl behövlig garanti för att personer med lämpliga per— sonliga förutsättningar skola kunna förvärvas för uppdragen ifråga.

Därest, såsom i betänkandet föreslås, inspektionen inflyttas i lant- bruksstyrelsen, kan man befara, att densamma lätt får en mera byrå— kratisk prägel. Även om de tjänstemän i lantbruksstyrelsen, som enligt förslaget skulle handhava inspektionen, genom resor till olika slags sko— lor m. ni. kunna erhålla kännedom om förhållandena i olika orter, lig— ger det dock nära till hands att antaga, att de komma att sträva efter en uniformering av verksamheten, som i stort sett kan bliva till skada för densamma. Olägenheterna av en därmed följande brist på hänsyn till olika orters behov och önskemål kunna säkerligen bliva betydande.

Även den föreslagna anordningen med en särskild undervisningsbyrå i lantbruksstyrelsen torde bliva förenad med allvarliga olägenheter. Den lägre lantbruksundervisningen har ett mycket nära samband med ett flertal andra frågor, som handläggas på lantbruksbyrån, exempelvis olika grenar av hushållningssällskapens verksamhet. En uppdelning av dessa ärenden på två byråer torde bliva mycket svår att genomföra. Ett i sin helhet bättre resultat torde kunna ernås genom en enhetlig hand— läggning av samtliga för det egentliga jordbruket och lantbruksundervis— ningen i större eller mindre grad gemensamma frågor. Skulle för ända— målet erforderlig arbetskraft för närvarande vara otillräcklig, torde be— hovet därav kunna tillgodoses utan att en uppdelning på olika byråer sker.

På grund av nämnda omständigheter anser jag, att nuvarande ordning

Villkor för längre kurs vid lant- mannaskola.

för inspektionen av den lägre lantbruksundcrvisningen samt handlägg- ningen av frågor rörande denna undervisning i lantbruksstyrelsen bör bibehållas i huvudsak oförändrad. Dock torde den ändringen böra vid- tagas, att inspektionen över lanthushållsskolorna i sin helhet anför— tros åt den för ändamålet utsedda inspektrisen. Såsom en konsekvens härav torde böra följa, att inspektrisen, i likhet med inspektörerna, för— ordnas av Kungl. Maj:t.

AV herrar Gustafson och Ljung.

För erhållande av statsunderstöd till längre kurs i lantmannaskola har hittills gällt vissa villkor, vilka bl. a. inneburit, att sådan kurs endast kan inrättas vid skola, som haft och har huvudkurs med visst mini— miantal elever. Ändamålet med dessa föreskrifter har varit dels att längre kurs blott skulle kunna komma till stånd vid lantmannaskolor, vilka redan nått en viss omfattning och stadga, dels också att varje lant— mannaskola skulle erbjuda möjligheter för unga män inom verksamhets— området att genomgå huvudkurs vid densamma.

Då de skäl, som föranlett de nuvarande bestämmelserna om att längre kurs endast kan förekomma »jämte» huvudkurs och som bl. a. äro an— förda å sid. 105 i betänkandet, enligt vår uppfattning fortfarande äga giltighet och kunna anses tungt vägande, anse vi, att de fortfarande böra i huvudsak bibehållas. Vi vilja sålunda förorda, att i det av utrednin— gen föreslagna nya reglementet stadgas, att längre kurs endast kan an- ordnas vid skola, där huvudkurs hålles, samt att bland villkoren för statsunderstöd till sådan kurs föreskrives, att elevantalet vid skolans huvudkurs skall uppgå till samma antal, som stadgats för erhållande av anslag till parallellundervisning.

Av friherre Lilliecreutz.

1. Rörande inspektion över den lägre lantbruksundervisningen.

Under denna rubrik angiva utredningsmännen vissa riktlinjer för en omorganisation av lantbruksstyrelsen i syfte att bättre än hittills sätta den i stånd att ifråga om åtgärder för lantbruksundervisningens främ- jande utöva den ledande, rådgivande och kontrollerande myndigheten.

Utan att vilja förringa värdet av övriga av utredningsmännen före- slagna åtgärder till den lägre lantbruksundervisningens främjande, fin— ner jag förslaget om en omorganisation i detta syfte vara det måhända betydelsefullaste.

Värdet av en initiativkraftig ledning, som jämväl är rustad för att ut— öva en rådgivande och kontrollerande verksamhet, torde knappast kunna.

överskattas. Den torde kunna anses som en grundförutsättning både för att ett målmedvetet arbete skall kunna bedrivas alla de många un— dervisningsleden igenom, allt från småbrukarkursen ute i en lantkommun upp till högskolans föreläsningssalar, och för att de allmänna medel, som ställas till förfogande, på ändamålsenligaste sätt komma till använd- ning.

Endast i ett par avseenden är jag emellertid i denna fråga av något skiljaktig mening med utredningsmännens majoritet.

Under motiveringen att >>även om samtliga ärenden rörande lanthus— hållsskolorna sammanfördes, denna uppgift antagligen icke skulle bli tillräckligt omfattande för att motivera fast anställande av en särskild inspektris inom lantbmksstyrelsen» föreslås, att inspektionen över lant— hushållsskolorna fördelas mellan en i undervisningsbyrån fast anställd manlig befattningshavare och en utanför byrån stående, på förordnan— de för viss tid och mot arvode anställd, inspektris. Denna sistnämndas göromål avses begränsade till hittillsvarande, nämligen att endast öva tillsyn över lanthushållsskolornas muiervism'ng. Redan det, att inspek- tionen över ifrågavarande skolor även för framtiden skulle upp-delas mellan en manlig och en kvinnlig befattningshavare, synes mig icke äg— nat att gagna inspektionens effektivitet. Det synes mig, som om under- visningen vid en skola måste stå i så intimt samband med alla övriga anordningar vid anstalten ifråga, att gränsen mellan tvenne inspekte- randes befogenhet måste bliva synnerligen svår att uppdraga. Åtgärden kan dessutom lätt leda till ett ingalunda önskvärt divisionsansvar.

Den uttalade farhågan för att inspektionsuppgiften icke skulle ge full sysselsättning åt en fast anställd inspektris, kan jag icke dela. Enligt ovan citerade uttalande av utredningsmännen, synas dessa endast ha fästat avseende vid de göromål, som hittills påvilat inspektrisen. För min del håller jag före, att redan den utveckling av den fasta skolverk- samhet, som bör bliva följden av de föreslagna reformerna, bort motivera ett vida kraftigare utnyttjande av inspektrisen än som hittills skett. Det är emellertid att märka, att såsom en röd tråd genom alla åg'ärder för den framtida lantbruksundervisningen, den högre som den lägre, bör gå en strävan mot samverkan. Bristen på dylik målmedveten samver- kan torde varit en av de väsentligaste bristerna i hittillsvarande system, om man nu ens kan tala om ett dylikt ifråga om åtminstone den lägre lantbruksundervisningen. Åtgärd efter åtgärd ha efter hand vidtagits och anslag för nya undervisningsändamål beviljats, utan att det synes hava allvarligt undersökts, huruvida den nya åtgärden icke kunde in- rangeras uti eller åtminstone bringas i samverkan med andra anord- ningar för enahanda eller liknande syfte. Flera exempel härpå kunna anföras. Mest i ögonen fallande är dock den nära nog fullständiga brist på samverkan, som hittills ägt rum mellan den fasta och den ambulato-

a.) Inspek- tr'isens tm- stiillm'ng m. m

b) Inspektion av mejeri- undervis- ningen.

riska undervisningsverksamheten. Även om man på allra senaste tiden kunnat skymta ansatser till en förbättring i detta avseende, synes man dock ännu vara långt avlägsen ifrån en målmedvetet organiserad dylik samverkan. Under det skolorna. i vederbörande inspektörer och inspek- tris haft målsmän, som kunnat verka sammanhållande och vägledande, ha sådana representanter helt saknats ifråga om all undervisningsverk- het utanför de fasta skolorna. Enligt mitt förmenande har denna brist i mycket hög grad hämmat utvecklingen av den ambulatoriska verksam— heten, vilken dock i ett välordnat undervisningssystem bör hava en myc— ket viktig funktion att fylla. Redan 1907 års sakkunniga insågo bety- delsen av att lantbruksstyrelsen, under vars överinseende den ambulato- riska undervisningsverksamheten ställdes, förseddes med en tjänste- man, vilken uteslutande kunde ägna sig åt ledning och övervakande av denna verksamhet. I detta syfte förordade de ett inom lantbruksstyrel— sen utarbetat förslag till anställande av en statskonsulent för det mindre jordbruket med angivande av synnerligen klara och framsynta anvis— ningar för dennes arbetsuppgifter. En dylik tjänsteman tillsattes, men sedan han efter några år överflyttats till annan verksamhet, har den am— bulatoriska verksamheten saknat särskild målsman inom lantbruksstyrel- sen. När utredningsmännen uppenbarligen beräknat inspektrisens verk- samhet endast med hänsyn till lanthushållsskolornas behov, synas de hava förbisett angelägenheten av, att en intim samverkan kan komma till stånd jämväl emellan den fasta och den ambulatoriska kvinnliga undervisningsverksamheten. Lämpligen bör detta ordnas genom an-_ ställandet av en för båda gemensam inspektris, vars tid och krafter under sådana förhållanden måste tagas helt i anspråk. Då det därjämte måste anses synnerligen angeläget, att lantbruksstyrelsen beredes möj— lighet att städse stå i full kontakt med arbetet jämväl i vad det rör den kvinnliga undervisningsverksamheten, synes mig inspektrisen böra in— rangeras bland befattningshavarna i lantbruksstyrelsens undervisnings- byrå.

Uppenbart är det utredningsmännens mening, att hela ansvaret för och ledningen av åtgärderna för lantbruksundervisningens främjande skall läggas i lantbruksstyrelsens händer. Detta synes mig också konse- kvent böra komma till uttryck i de bestämmelser, som utfärdas för regle- randet av de olika undervisningsåtgärderna. Att sålunda såsom före- slås föreskriva att inspektionen av mejeriundervisningen under byrå- chefens tillsyn skall utövas av statskonsulent i mejerihushållning synes mig icke stå i full konsekvens med utredningsmännens såväl erinran om statskonsulenternas skyldighet att mottaga inspektionsuppdrag, som de- ras uttalade förvissning om, att lantbruksstyrelsen i andra fall, där fråga är om specialiserad undervisning, t. ex. i skogsskötsel m. m., skall veta att finna sakkunnig hjälp för erforderlig inspektion. Särbestämmelser i

..-..wmwuw— ..—.. .

m;

förevarande avseende i fråga om den lägre mejeriundervisningen synas mig sålunda icke önskvärda.

På ovan anförda grunder bör det jämväl konsekvent föreskrivas, att planer för undervisningsåtgärder skola för godkännande underställas lantbruksstyrelsens prövning. Så har enligt förslaget icke över allt skett, exempelvis ej beträffande lanthushållsskolorna. Givetvis bör lantbruks- styrelsen medgivas rätt att beträffande åtgärder av mindre omfattning överlåta sin prövningsrätt på undervisningsnämnd, skolstyrelse eller an— nan som lantbruksstyrelsen därför prövar lämplig.

Ifråga om antagande av lärarpersonal föreslås i reglementena för såväl lantmanna- som lanthushållsskolorna att till föreståndare respekti- ve föreståndarinna endast må antagas den, som därtill förklarats kompe- tent av lantbruksstyrelsen. För övrig fast anställd lärarpersonal, d. v. s. vid varje skola minst en lärare, respektive lärarinna föreslås ingen dy- lik kompetensförklaring före anställandet. Utredningsmännen hava här— vid följt hittills gällande bestämmelser i förevarande avseende. Med hänsyn till angelägenheten av att för ifrågavarande befattningar må kunna förvärvas endast prövade och för kallet fullt lämpliga personer, synas mig starka skäl tala för att som villkor för fast anställning av jämväl lärare och lärarinna vid ifrågavarande skolor borde fordras lant— bruksstyrelsens kompetensförklaring. Svårigheterna för en skolstyrel- se att, där ej uppenbar olämplighet eller oskicklighet föreligger, bli av med en för sitt kall mindre lämpad fast anställd lärare torde vid denna frågas bedömande ej böra underskattas. Även om en kompetensförklaring icke kan anses innebära full trygghet mot varje misstag vid ett person- val, måste dock en föregången prövning av lantbruksstyrelsen, med de resurser, över vilka den enligt förslaget skulle komma att förfoga, inne- bära en beaktansvärd fördel i förevarande avseende. Kravet på dylik kom- petensförklaring även för fast anställd lärare synes desto mera vara be- rättigat, som dels skolornas personal avses i stor utsträckning utnyttjad för konsulentverksamhet i hushållningssällskapens tjänst, dels en över- flyttning från skol- till konsulentverksamheten och vice versa förordas. Då för anställandet av hushållningssällskapens med statsbidrag avlö— nade konsulenter kräves lantbruksstyrelsens kompetensförklaring, synes med fog samma fordran böra. uppställas för skolornas fast anställda lärarpersonal.

Hittills gällande bestämmelse, att inspektör före tillsättandet av före— ståndarebefattning vid lantmannaskola skall beredas tillfälle yttra sig om sökandes lämplighet, har icke blott bibehållits i utredningsmännens förslag tifl reglemente för lantmannaskolor, utan motsvarande bestäm- melse har jämväl införts i förslag till reglemente för lanthushållsskolorna beträffande tillsättande av föreståndaninnebefattningen. Kommer den om-

c) Godkän— nande av planer.

Kompetens- prövning av lärarpersonal vid de fasta skolorna.

organisation av lantbruksstyrelsen till stånd, som i betänkandet föreslås, med det tillägg beträffande inspektrisens fasta anställande, som av mig ovan förordat-s, torde särskilda bestämmelser rörande inspektörs och in— spektris hörande böra utgå.

II. Beträffande vissa åtgärder avseende lanthushållsskolorna.

a) Skolornas Det synes som erfarenheterna från de c:a 17 år, under vilka skolor av

ändamål m.m. . . .. . denna typ varit 1 verksamhet, avensom den snabba utveckling som under sagda år ägt rum å jordbrukets område bort giva anledning till reformer av mera vittgående innebörd än som skett. Även om ordalydelsen för sko— lornas ändamål blivit i någon mån förändrad, har man ej velat åt sko— lorna inrymma några väsentligt utvidgade uppgifter. Såväl genom äm— nesval som genom anvisningar rörande kurstidernas användning synes man, även om en viss frihet beträffande ämnesval medgivits, alltjämt velat bibehålla skolornas karaktär av husmodersskolor med undervisnin— gen begränsad till göromål, vilka eleven själv kan komma att lägga hand vid, därvid huvudvikten fortfarande förlagts på inomhusarbetet. Det må starkt ifrågasättas, huruvida icke tidsutvecklingen krävt, att under— visningen mer än som skett inriktats mot samma mål, som angivits för lantmannaskolorna, nämligen att »bibringa grunderna för lanthushåll— ningens utövande». Givetvis hade detta ej behövt utesluta, att huvud— vikten av utbildningen vid lanthushållsskolorna förlagts till de ämnen, som mera direkt beröra kvinnans arbetsområden. Förbises må emeller- tid ej vikten av, att landsbygd-ens kvinnor erhålla en allmän orientering rörande de faktorer, som äro av betydelse för ett jordbruks ekonomiska drift. Vid skötseln av ett mindre jordbruk torde i större delen av vårt land det väsentligaste av arbetet utföras av man och hustru gemensamt. Det måste därför anses vara av stor betydelse, att båda förstå de många faktorer, som utöva inflytande över jordbruksnäringen. Av skilda orsa— ker kunna flertalet av de landsbygdens kvinnor, som ha för avsikt att kvarstanna vid jordbruket, endast en gång i sitt liv få tillfälle att offra nå— gon längre tid på att genomgå en yrkesskola. Det är därför av så myc— ken större Vikt, att denna skola inriktas icke blott mot att bibringa kun- skaper i sådana göromål, vilka kvinnorna kunna väntas komma att själva utföra, utan även mot att vidga deras förståelse för jordbruksyrket i dess helhet.

b) "Kortare Uppenbart kunna här skisserade krav icke tillgodoses under en s. k. W'BB'"- kortare kurs. Att som föreslås även för framtiden bibehålla den korta kurstypen och jämväl åsätta den beteckningen lanthushållsskola synes mig icke ändamålsenligt. Även om den kurstypen som övergångsform tidigare måhända kunnat ha sitt berättigande, synes tiden vara mogen för dess slopande och ersättande med kursformer, som bättre lämpa sig

fn.—— "

för tidens krav. Ett studium av vad undervisningen i en kortare kurs enligt 9 3 förslag till reglemente för lanthushållsskolor skall omfatta ger tydligt vid handen, huru ytliga och otillfredsställande de kunskaper måste bliva, som av medelmåttigt begåvade elever kunna inhämtas under en dylik kurs. Icke minst tydligt framträder detta, när man betänker, att kompetensfordringarna för inträde vid lanthushållsskola enligt ut— redningsmännens förslag komma att mildras i jämförelse med de hittills gällande. Fordringarna på icke blott att läsa ledigt innantill och skriva en tydlig handstil utan även att äga god övning 'i de fyra räknesätten med hela tal hava sålunda slopats ur reglementet och ersatts med före- skrift om insändande av avgångsbetyg från folkskola och i förekom- mande fall fortsättningsskola, Även om betänkligheter kunna resas, varom mera nedan, mot att överhuvudtaget kraven på rätt till inträde minskats beträffande såväl lantmanma- som lanthushållsskolor, fram- träda olägenheterna härav så mycket skarpare, när man finner att åt lanthushållsskola icke inrymts samma möjlighet att med lantbrukssty— relsens medgivande till viss gräns skärpa fordringarna för inträde, som enligt & 16 förslag till reglemente för lantmannaskolor beretts dessa sko- lors styrelser.

Sin tveksamhet rörande de kortare kursernas bibehållande hava ut— redningsmännen övervunnit under förmenande, att ett borttagande av dem sannolikt 'i vissa trakter skulle komma att reducera tillslutningen .av elever till skolan och därvid särskilt gå ut över elever från mindre bemedlade hem. Från av mig ovan angivna synpunkter vore en minsk= ning av elevantalet vid de kortvarigare kurserna ingalunda att beklaga. Deras borttagande torde med stor sannolikhet resultera uti, att elevan— talet vid skolor med tillfyllestgörande utb'ildningsmöjligheter komme att ökas till fördel både för dessa skolor och för eleverna själva. Med de stipendiemöjligheter, som enligt förslaget öppnas, torde de ekonomiska svårigheterna för genomgående av en fullständig lanthushållskurs kom- ma att avsevärt minskas.

Otvivelaktigt föreligger dock behov av att ordna yrkesundervisning för de lantbrukets kvinnor, för vilka jämväl andra hinder möta för ge— nomgående av en fullständig lanthushållsskolekurs än de rent ekonomi— ska. Speciellt gäller detta husmödrarna vid mindre jordbruk. Av stör— sta vikt synes mig vara att även deras behov av vidgad yrkesutbildning nu bli beaktade och tillgodosedda. _Men icke ens för dem synas de kor— tare kurserna lämpa sig vare sig med hänsyn till kursens längd eller det föreslagna undervisningsprogrammet.

Utnyttjas emellertid på ett ändamålsenligt sätt de möjligheter i % 17—20, förslaget till "reglemente för med statsmedel understödda åtgärder till hö- jande av det mindre jordbruket inrymma för anordnandet vid och genom lanthushållsskolorna av särskilta undervisningskurser, torde utbildnings- kraven för dem, som av en eller annan anledning ha svårt att bevista.

skolornas huvud- eller längre kurser, kunna på ett tillfredsställande sätt tillgodoses.

Uppfattningen bland lanthushållsskolornas lärarkår om värdet av de kortare kurserna angives (se sid. 304) allmänt vara, »att de ej giva så god behållning och att man därför allmänt borde övergå till längre kur— ser». I sin inspektionsrapport för 1927 anför inspektrisen för lanthus- hållsskolorna bl. a. »även i andra avseenden blir undervisningen vid 105 dagars kurserna otillfredsställande och föga motsvarande lanthushållets behov». Om de kortare kurserna sålunda icke giva önskvärd behållning för dem, för vilka de nu äro avsedda, företrädesvis landsbygdens ung-' dom, och de icke heller lämpa sig för de landsbygdens kvinnor, vilka re- dan äro bundna vid ett småbruk, synes mig starka skäl tala för deras slopande. Otvivelaktigt skulle en dylik åtgärd i flera avseenden bidraga till icke blott att förenkla bestämmelserna för lanthushållsskolorna utan även att klarställa deras uppgift att vara yrkesskolor. En förändring i här åsyftad riktning kan visserligen väntas innebära svårigheter för vissa redan befintliga skolor, som inrättat sig för kurser enbart av den- na typ, men genom reglerande övergångsbestämmelser torde sagda svå- righeter så småningom kunna övervinnas.

Skulle det av en eller annan anledning visa sig oundgängligen nöd- vändigt att i någon eller några orter inom landet bibehålla eller upp- rätta skolor med kortare kurser, böra dylika skolor erhålla annan be— nämning än lanthushållsskolor och för dem och deras verksamhet ut—, färdas särskilda bestämmelser.

4). Undenn's— I enlighet med ovanstående förutsättes att alla bestämmelser i lant— '"”98Pl"”e”' hushållsskolornas reglemente, som avse de s. k. kortare kurserna, utgå. De beröras därför ej i det följande.

Ett studium av berättelserna över lanthushållsskolornas verksamhet ger vid handen, att hittills gällande bestämmelser och anvisningar vid skilda skolor tolkats väsentligt olika. Som ett helhetsintryck kvarstår, att man som skolornas huvuduppgift i allmänhet satt den egentliga hus— modersutbildningen och därvid speciellt den del därav, som omfattar inomhusarbetet, under det att undervisningen i de egentliga lantbruks— ämnena i större eller mindre grad kommit att intaga en mera underord- nad plats. Det skall inte bestridas, att tidigare bestämmelser givit ett visst fog för ett dylikt förhållande,. ej helle-r att vissa organisatoriska brister försvårat ett genomförande av ändamålsenl'igare reformer av skolornas arbetsprogram. Det måste emellertid starkt ifrågasättas, huru- vida de nu föreslagna bestämmelserna beträffande undervisningsplanen kunna anses i någon högre grad främja en tidsenligare inriktning av skolorna.

I stort sett äro de nu föreslagna bestämmelserna desamma som för— ut allenast med några smärre förbättringar beträffande den teoretiska

4." ..,,_____.,_

.:mz- '

undervisningen såsom bl. a. att »lanthushållningens ekonomi» upptagits som särskilt ämne samt att mjölkning upptagits i planen för de praktiska övningarna. En avgjord försämring anser jag vara, att ämnet nötbo— skapsskötsel, vilket hittills varit obligatoriskt, nu föreslås i Vissa fall kunna bortväljas. Vill man, vilket jag tror vara synnerligen angeläget, giva lanthushållsskolorna en mer än hittills markerad betoning av yrkesv skolor för jordbrukets kvinnor, så bör icke blott nötboskapsskötseln in- gå som obligatoriskt ämne utan jämväl ämnet jordbrukslära upptagas i den teoretiska undervisningen. Detta senare ur ovan anförda synpunk— ter rörande behovet av att jämväl kvinnorna må erhålla erforderlig. orientering om alla på jordbruksdriftens räntabilitet inverkande fak— torer.

Härför erforderlig tid torde utan svårighet och utan förlängning av kurstiden kunna erhållas genom begränsning av tiden för andra ämnen, exempelvis vävnad och slöjd.

En värdefull förbättring ifråga om undervisningsplanen innebär för- slaget om fastställande av normalplan med därtill fogade anpassningS» möjligheter. Bestämmelsen åter att skolstyrelsen äger fastställa detalj- planen för skolan, vilken därefter insändes till inspektrisen, finner jag mindre ändamålsenlig. Anledning synes mig saknas för att ifråga om fastställande av undervisningsplanen stadga andra bestämmelser för lanthushållsskolor än de som föreslagits skola gälla beträffande lant- mannaskolorna, nämligen att den skall underställas lantbruksstyrelsen. Endast härigenom lär det bliva lantbruksstyrelsen möjligt att utöva er- forderlig kontroll över, att undervisningen bedrives i önskvärd riktning.

I anslutning till vad härom ovan anförts finner jag de företagna lind- ringarna ifråga om inträdesfo-r-dringar synnerligen betänkliga. Man icke blott utesluter fordringarna på, att sökanden skall besitta de nödvän- digaste teoretiska förkunskaper utan lägger jämväl i vederbörande skol— styrelses händer att bevilja licens från föregående praktik. Reform- strävandena i detta fall borde ha gått i helt motsatt riktning. Man har bibehållit minimiåldern för inträde vid 16 år. Allmänna omdömet från skolhåll om att eleverna ha större gagn av en skolkurs genomgången vid något mognare ålder, borde ha manat till att höja åldersgränsen åt- minstone till den, som föreskrivits för de manliga eleverna, nämligen till fyllda 18 år. Den omständigheten, att de kvinnliga skolorna därigenom i genomsnitt finge ett jämförelsevis mognare material att handskas med, torde endast vara till fördel. Medgivandet om licens från fordran på ett års föregående praktik syn-es mig sakna varje fog. Detta så mycket mer som förslaget icke ens antydningsvis angiver de skäl, på grund av vilka licensen skall kunna medgivas. Bestämmelsen härom synes så- lunda helt böra utgå. Skulle emellertid l'icensförfarandet av någon an- ledning anses erforderligt, synes det böra läggas i lantbruksstyrelsens

d) Inträdes- fordringar.

e) Förestån- dar-innom åligganden-

a) Premiering av mindre jordbruk.

händer och den eller de omständigheter tydligen angivas, under vilka licens kan få meddelas.

Av nu gällande bestämmelser rörande lärarpersonalen upptager för- slaget oförändrad bestämmelsen om, att i vissa fall till rektor för lant— hushållsskola kan förordnas föreståndare för till samma plats som sko- lan förlagd lantmanna- eller folkhögskola. Vid en jämförelse mellan ifrågavarande rektors befogenhet enligt det äldre och nu föreslagna reglementet finner man, att han enligt det förra av 14 uppräknade ålig- ganden hade att bära ansvaret för 8, under det att han av samma an- tal ärenden nu skulle få 2, förutom i båda fallen skyldigheten att vaka över ordningen vid skolan. De två självständiga upp—drag förutom sist— nämnda övervakande, som sålunda skulle tillkomma honom, äro att vara ordförande i lärarrådet samt att sammankalla detta. Den enligt mitt förmenande fullt riktiga strävan att mer än hittills lägga ansvaret för skolverksamheten på föreståndarinnan, har man sålunda icke konse— kvent genomfört. Förutom de två synnerligen oväsentliga uppdrag, som direkt undandragits föreståndarinnan, har man, så vitt jag kan för— stå, utan påvisbart gagn genom stadgandena i reglementsförslagets $ 17 mom. 5—7, åstadkommit ett obehövligt led mellan den ansvariga före- ståndarinnan och den beslutande styrelsen. Det är nämligen att märka, att alla där angivna åtgärder äro beroende på styrelsens beslut. Beträf— fande rektorsinstitutionens behövlighet för lokalfrågans reglering torde knappast behöva erinras om, att det är vederbörliga skolors styrelser, som lära ha dispositionsrätt över lokalerna. Enär sålunda förordnandet av särskild rektor för lanthushållsskolorna icke kan anses i någon av- sevärd mån gagna utan snarare förtynga arbetet, synas bestämmelserna härom böra utgå ur reglementet och de för denne föreslagna åliggande helt överlåtas åt föreståndarinnan eller i de fall, som omnämnas i 5 14 andra stycket, föreståndaren.

III. Ifråga. om lantbruksundervisning för en större allmänhet.

I reglementet för premiering av mindre jordbruk under % 12 avseende ' de bestämmelser hushållningssällskap äger utfärda utöver vad som av Kungl. Maj:t stadgats, har bibehållits föreskriften om, att sålunda ut- färdade bestämmelser skola »meddelas» lantbruksstyrelsen. I analogi med vad jag tidigare anfört beträffande angelägenheten av att åt lant— bruksstyrelsen inrymmas stadgad befogenhet att icke blott kontrollera utan jämväl att vägleda undervisningsverksamheten, synas av hushåll— ningssällskap utfärdade bestämmelser böra för godkännande understäl— las lantbruksstyrelsens prövning. När det som här gäller att fastställa vissa grundläggande regler för en tävlan synes angeläget vara, att dessa

Vicke utan tungt vägande skäl göras allt för olika skilda distrikt emel-

___.- . _._m....:.. .

lan. Givetvis bör detta icke innebära ett schablonmässigt förfarande, utan måste behörig hänsyn tagas till lokala förhållanden.

Det må vidare ifrågasättas, huruvida icke den möjlighet att erhålla statsbidrag för åstadkommande av mönsterjord'bmk, vilken, hämtad från nu gällande reglemente, enligt förslagets 6 13 fortfarande endast står öppen för Norrland och Dalarna, jämväl må kunna beredas övriga landsdelar, som så önska. Även om denna möjlighet hittills endast i ringa utsträckning lär ha utnyttjats i de nordliga delarna av landet, är. åtgärden tvivelsutan väl värd beaktande. Särskilt torde dylika mönster— gårdar kunna bliva av värde som besöksplatser för studieresande.

Å betänkandets sida 401 lämnas en intressant statistisk redogörelse för under år 1928 genom hushållningssällskapen anordnade studieresor. Den mångfald resetyper, växlande mellan 1 till 16 dagars varaktighet, som kommit till användning, visar med önskvärd tydlighet, huru vitt skild uppfattningen inom olika hushållningssällskap är beträffande de upp— gifter, dessa resor avse att fylla. De synes mig jämväl vittna om, huru välbehövlig en effektivare handledning vid och kontroll över resornas anordnande år. Vid utformningen av föreliggande förslag till regle- mente för studieresorna har man i stort sett följt de förutvarande be- stämmelserna och sålunda medgivit anordnande av såväl kortare resor, s. k. hembygdsresor, som längre resor, vilka senare kunna utsträckas jäm— väl till grannländerna. De sistnämnda angivas avsedda för sådana per- soner, som kunna förväntas skola få verkligt gagn av en dylik resa.

Det må av flera skäl kunna ifrågasättas, huruvida icke tiden vore mogen för en koncentration på de kortare resorna, avsedda för de verk- liga småbrukarna, d. v. s. sådana. med innehav av högst 15 har odlad jord. Detta så mycket hellre som enligt betänkandet möjligheter i andra former öppnas för resor avsedda för sådana deltagare, för vilka de längre resorna angivas avsedda. Att de längre resorna kunnat ha sitt berät- tigande som ett led i här berörda åtgärder under de tider, då, tillgången på välskötta. särskilt mindre jordbruk var starkt begränsad och företrädesvis var att söka i det sydligaste Sverige och Danmark, skall icke bestridas, men sedan numera studievärda jordbruk av alla storleks- klasser praktiskt taget finnas i alla delar av landet, lärer reserayonger— na utan skada kunna avsevärt begränsas. Det torde knappast kunna be— stridas, att ju mer likartade de naturliga betingelserna äro på de besök— tas och de besökandes jordbruk, desto mera få de sistnämnda att lära. Huru nöjsamt det än kan vara för t. ex. norrländska och skånska jord— brukare att göra studiebesök hos varandra, bli dock de lärdomar, de kunna omsätta på den egna torvan, allt för få och för staten allt för dyr- köpta. En väl planlagd och ledd resa på 3—6 dagar, under vilken del— tagarnas intresse oavbrutet kan hållas uppe, är ett utmärkt medel att väcka och giva impulser. Vida större gagn torde de resenärer, det här

b) Studieresor.

:) Undervis- ning.

i första hand gäller, hava av två kortare resor med något års mellan- rum än av en lång. Med hänsyn till att största möjliga antal småbru- kare må kunna beredas tillfälle deltaga uti åtminstone en studieresa, sy— nas mig för den skull de statsmedel, som anvisas för resor av ifrågava- rande slag, uteslutande böra användas för kortare resor.

Av ovan åberopade statistik rörande studieresorna framgår även, att under det att flertalet hushållningssällskap under år 1928 anordnat stu- dieresor för män, endast 11 av de 26 sällskapen anordnat dylika för kvin— nor. Vid en jämförelse mellan såväl antalet resor som deltagare i dessa. framstår disproportionen de båda grupperna emellan ännu skarpare. Även om en av orsakerna härtill torde vara att söka uti otillräckliga anslag, måste dock ifrågasättas, huruvida icke även med nuvarande anslag proportionen kunnat och bort vara en annan. Under alla förhållanden synes mig frågan för framtiden böra beaktas vid tillmätandet av an- slag till studieresor.

$ 20 i här berörda reglementsförslag inrymmer rätt för Kungl. Maj:t att i vissa fall medgiva anordnande av undervisning efter andra grun— der än som i reglementets % 17—19 angivits. Bestämmelsen ifråga är hämtad från motsvarande bestämmelse i nuvarande reglementes % 21 sista stycket. Häremot synes intet vara att erinra under förutsättning att tolkningen av den föreslagna paragrafen blir en annan än den hittills tillämpade av & 21 i gällande reglemente. Med stöd av den sistnämnda hava nämligen statsmedel, avsedda för understödjande av ifrågavarande ambulatoriska undervisning, åtminstone delvis tagits i anspråk för ändamål, som äro hänförliga till den fasta skolverksamheten. Sålunda har av detta anslag utgått bidrag till enskilda personer för anordnande av kurser motsvarande lantmannaskolornas huvudkurser eller längre kurser. Anses dylika privata undervisningsanstalter vid sidan om de ordinarie lantmannaskolorna vara av den betydelse, att de jämväl för framtiden böra åtnjuta statsbidrag, varom meningarna kunna var de»- lade, böra särskilda medel härtill anvisas under rubriken »D. Undervis— ningsanstalter för jordbruk och lantmannanäringar», IX huvudtiteln. Även om utredningens förslag rörande höjning av anslaget till åtgär— der för det mindre jordbruket kommer att bifallas och ökade medel så— lunda ställas till förfogande, äro behoven på detta område så stora, att de anvisade medlen uteslutande böra. få användas för i reglementet angiv— na åtgärder.

IV. Lärarpersonalens vid lantmanna— och lanthushållsskolor använd— ning för annan undervisning än vid skolornas ordinarie kurser.

Med beaktande av angelägenheten av att sagda skolors lärarpersonal må kunna finna användning för undervisningsverksamhet jämväl un— der de tider av året, då deras tid ej tages i anspråk för den ordinarie

verksamhet vid respektive skolor, ha utredningsmännen föreslagit, att denna. personal under ett visst sammanlagt antal dagar skall mot särskilt arvode stå till förfogande för undervisningsuppdrag. För föreståndare eller lärare vid lantmannaskola föreslås arvodet skola utgå med 14 re— spektive 10 kronor pr dag och för föreståndarinna eller lärarinna vid lanthushållsskola med 10 respektive 7 kronor 50 öre pr dag, vartill, då arbetet utföres å annan ort än vederbörandes boningsort, komma rese- kostnads- och traktamentsersättning.

Ifrågavarande såväl arvode som resekostnads— och traktamentsersätt— ning föreslås åtminstone beträffande lärarna (sid. 178) böra gäldas av den, som påkallat lärarpersonalens medverkan. Fastslås det att samt— l'iga ifrågavarande kostnader skola drabba rekvirenten, torde det kun— na befaras, att lärarpersonalens biträde för detta ändamål kommer att bliva ytterst lite utnyttjat. Med det gagn såväl skolverksamheten som lärarpersonalen kan väntas få av att den sistnämnda beredes tillfälle komma i direkt kontakt med befolkningen utanför skolornas hank och stör, synes rekvirents bidrag till kostnaderna, böra begränsas till dem för rese- och traktamentskostnader. Erfordras härutöver ersättning bör den utgå av medel, som ställas till skolornas förfogande.

Av herr Linders,

som förklarat sig instämma i herr Gustafsons reservation angående statsunderstöd åt behövande elever.

Av herr Ljung.

Enligt det framlagda förslaget till nytt reglemente för lantmannasko- lorna skall undervisningen i längre kurs åsyfta fördjupning och utvidg- ning av elevernas kunskaper i de för huvudkursen angivna ämnena. Självfallet skulle en sådan fördjupning och utvidgning kunna drivas längre i samma mån som undervisningen redan från början kunde läggas på ett högre plan. För möjliggörande av detta anser jag, att för inträde i längre kurs bör krävas vissa förkunskaper, motsvarande vad som i 5 16, punkt 2, av det föreslagna nya reglementet är angivet. Visserligen skulle, såsom i betänkandet, sid. 63, framhålles, en sådan föreskrift inne— bära en viss Skärpning av nu gällande bestämmelser, men enligt vad jag kan finna skulle denna olägenhet mer än väl uppvägas av de därmed förenade fördelarna. Erfarenheten från de skolor, som hittills haft mot- svarande !inträdesfordringar, har, såsom å sid. 62—63 i betänkandet fram- hålles, visat, att det ej erbjuder några svårigheter att upprätthålla dessa inträdesfordringar. För-delarna därmed torde också vara obestridliga.

I nträdesford— ringar vid längre kurs.

Själva syftet med den längre kursen, att meddela en i främsta rummet för de medelstora och större jordbruken avpassad, mera omfattande un— dervisning i jordbruk, skulle kunna nås på ett vida bättre sätt, om un- dervisningen, tack vare bättre och jämnare förkunskaper, kunde från början läggas på ett något högre plan.

Den nu föreslagna föreskriften skulle visserligen kunna utestänga en del elever från inträde i längre kurs. Men då möjligheten att genomgå huvudkurs med därpå följande fortsättningskurs alltid stode öppen, skulle även dessa elever, om de så önskade, kunna förskaffa sig en bättre ut— bildning än den huvudkursen kan ge.

Mammutar Såsom villkor för erhållande av statsunderstöd till lantmannaskolor har jazziga? hittills bl. a. stadgats visst maximiantal elever, nämligen för huvudkurs 60 samt för längre kurs och fortsättningskurs 30. I det förslag till kun- görelse angående statsunderstöd till sagda skolor, som nu framlagts i betänkandet, hava dessa bestämmelser borttagits. Som motivering här- för har å sid. 235 i betänkandet anförts, att nämnda bestämmelse är di- rekt hindrande för den önskvärda uppkomsten av verkligt stora skolor.

I likhet med utredningens majoritet finner jag det önskvärt, att stora lantmannaskolor med i olika avseenden goda resurser uppkomma. Emel— lertid kan jag icke bortse från att förekomsten att ett allt för stort an- tal elever i en viss kurs medför allvarliga olägenheter. Det blir omöj— » ligt för skolans föreståndare och lärare att på den korta tiden tillräck- l ligt lära känna dessa många elever. Stora svårigheter uppkomma vid ordnandet av demonstrationer och övningar. Den individuella pröv— ningen vid förhör och tentamina i och för betygssättning blir också'i hög grad försvårad.

Då dessa olägenheter enligt min uppfattning icke kunna avhjälpas ge- nom elevernas uppdelning i grupper för parallellundervisning samt be- viljande av statsunderstöd härför, anser jag att ett visst maximiantal clever för olika kurser bör stadgas. Med hänsyn till den relativt stora omfattning, vari demonstrationer och övningar böra ingå i längre kurs och fortsättningskurs, torde maximiantalet i dessa kurser liksom förut böra sättas avsevärt lägre än i huvudkurs.

På grund av ovan angivna skäl och i betraktande av de förslag angå- ende anslag till parallellundervisning, som framlagts i betänkandet, vill jag föreslå, att i villkoren för erhållande av statsunderstöd till lant- mannaskolor stadgas, att elevantalet ej får överstiga i huvudkurs 80 samt i längre kurs och fortsättningskurs 40.

Åzdmmzägg Enligt nu gällande föreskrifter angående minimilön åt föreståndare och gaffel-92:21 lärare i lantmannaskolor kan föreståndare erhålla. två och lärare tre mannaskola. ålderstillägg. Då dessa bestämmelser år 1919 tillkommo, gällde som

allmän regel, att antalet ålderstillägg var lägre i högre befattningar än i

lägre sadana inom samma grupp. Bestämmelsen ifråga framgick som en naturlig följd av denna allmänt tillämpa-de princip, även om vissa andra skäl också kunde åberopas härför.

Med nu gällande bestämmelser om minimilöner kommer följden av den ' nämnda föreskriften bl. a. att bliva, att föreståndarens slutlön endast blir 500 kronor högre än den fast anställde lärarens. Denna skillnad kan icke anses utgöra skälig ersättning för det ökade arbete och ansvar, som följer med föreståndarbefattningen. Någon annan ersättning här- för torde ej heller annat än i undantagsfall förekomma. Det synes mig därför också vara fullt förklarligt och väl motiverat, då svenska lant— mannaskolornas lärarförening i sin på sid. 173 i betänkandet återgivna skrivelse gör framställning om sådan ändring i gällande bestämmelser, att även föreståndare skall kunna erhålla tre ålderstillägg. De skäl, som i betänkandet anförts som motiv för att framställningen icke tillstyrkts. kan jag för min del icke finna tillräckligt bärande. Jag vill sålunda. förorda sådan ändring i bestämmelserna om ålderstillägg, att även före— ståndare må kunna erhålla tre ålderstillägg.

Av herr Svensson.

Undertecknad, som i övrigt biträder kommitténs förslag rörande ung— domsverksamhetens ordnande, har beträffande storleken av föreslagna bidrag av statsmedel till ungdomsledarnas arvoden anmält avvikande mening, och får jag härmed närmare utveckla de synpunkter, jag därvid framhållit.

Kommitténs ledamöter hava varit eniga därom, att som ungdomsle- dare böra kunna anställas såväl agronomiskt utbildade personer som även sådana med kompetens som vandringsrättare (instruktörer). Med— givandet att även de senare skola kunna anses kompetenta vilar på den förutsättningen, att det »å varje ort, där ungdomsrörelsen vinner star— kare anslutning, synes nödvändigt att i spetsen för densamma ställes en särskild ungdomskonsulent med framstående kompetens» (sid. 479). Ung- domsledarna med'lägre kompetens skulle bliva dennes medhjälpare och! arbeta under hans överinseende.

Det är uppenbarligen av betydelse att ungdomsverksamheten i ett län igångsättes under de mest gynnsamma betingelser och sålunda under den möjligast kompetenta ledning, så att den redan från början blir mönster- gillt ordnad och därigenom vinner allmänhetens förtroende. Av denna anledning synes man böra räkna med, att tills vidare huvudsakligen särskilda ungdomskonsulenter bliva erforderliga med agronomisk ut- bildning.

På dessa personer böra utan tvivel ställas samma krav ifråga om ut- bildning som på konsulenter och lantbrukslärare. De böra dessutom

Statsbidrag

till arvoden åt ungdoms— leda/re.

vara i besittning av vissa särskilda personliga egenskaper, som göra dem lämpade för den ansvarsfulla ledning av uppväxande ungdom som här .är ifråga. Deras arvoden synas böra tillmätas i förhållande till dessa krav.

Hittills verksamma ungdomskonsulenter hava åtnjutit ett arvode av .350 kronor pr månad samt reseersättning. Detta arvode torde anses lågt i betraktande av att dagtraktamente vid resor ej utgått och dessa konsu- lenters tjänstgöring är förenad med så gott som dagliga resor till i verk- samheten deltagande ungdomar. Kommittén har för lantmannaskollä- rare vid tjänstgöring under tid av året, som ej upptages av skolans or— dinarie kurser, föreslagit ett dagarvode av 10 kronor samt reseersättning jämte dagtraktamente. Då det är önskvärt, att just lantmannaskolornas lärare i största möjliga utsträckning komma till användning som ung- »domskonsulenter under sommarhalvåret, synes det ofrånkomligt att för sådant fall giva tillfälle till inkomst, som fullt svarar mot den vid annan. tjänstgöring stipulerade. Ovannämnda arvode av 350 kronor för månad jämte reseersättning torde därför ej böra underskridas.

Enligt kommitténs mening böra kostnaderna för ungdomsverksamhe- ten fördelas mellan statsverket och .anordnarna. Samma regel gäller ju även annan undervisningsverksamhet på jordbrukets område. Sålunda utgår enligt nuvarande bestämmelser för undervisningskurser för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor av statsmedel ett bidrag av högst hälften av den summa, vartill kostnaderna uppgått, och enligt kommitténs förslag skulle detta bidrag höjas till högst två. tredjedelar av kostnaderna. Det till avlönande av jordbrukskonsulenter utgående statsanslaget motsvarar konsulenternas hela grundlön jämte ålderstill- lägg, varemot kostnaderna för resor och dagtraktamenten bestridas av hushållningssällskapen.

Kostnaderna för år 1929 anställda 13 ungdomskonsulenter med sam- manlagt 76 tjänstgöringsmånader utgjorde: arvoden 26 614 kronor 34 öre (350 kronor pr månad), resekostnader 24 244 kronor 56 öre eller sam- manlagt 50 858 kronor 90 öre. Resekostnaderna hava sålunda uppgått till inemot hälften (47'6 procent) av de sammanlagda kostnaderna. Därest ett bidrag av statsmedel för nämnda år skulle hava utgått i en— lighet med kommitténs förslag eller med högst 200 kronor för tjänstgö- ringsmånad, skulle detta bidrag hava utgjort ej fullt 30 procent av de sammanlagda kostnaderna. Ehuruväl ett tillräckligt starkt ortsintresse bör komma till synes i form av anslag från de lokala anordnarna eller i övrigt från orten såsom en förut-sättning för ett gott resultat av verk— samheten, synes dock ej så avsevärt större krav böra ställas på ortsin— tresset i detta fall än ifråga om övrig undervisningsverksamhet.

Kommittén har icke ansett lämpligt att föreslå författningsenligt be- stämda arvoden åt ungdomsledarna, enär dessas kompetens torde komma :att bliva växlande. I det fall att dessas hela arvodesbelopp komme att

utgå av statsmedel, kunde detta befaras locka till att bevilja ungdoms— ledare med lägre'kompetens högre arvodesförmåner än som svarade mot denna. Detta synes mig kunna undvikas genom att fastställa visst maximibelopp som bidrag till arvode åt ungdomskonsulenter och ett an- nat lägre sådant som bidrag till arvode åt ungdomsledare med lägre kompetens (instruktörer) i analogi med de till avlönande av jordbruk-s— konsulenter och vandringsrättare utgående bidragen.

De kvinnliga ungdomskonsulenterna åtnjuta f. 11. ett månadsarvode av 250 kronor, vilket arvode, med hänsyn till att ej heller åt dem dag— traktamente utgår, torde vara något lägre än den av kommittén före- slagna avlöningen åt hemkonsulenter. Då de kvinnliga ungdomskonsu— lenterna böra hava erhållit samma utbildning, som föreslagits för hem- konsulenter, bör någon minskning av sagda arvode ej ifrågakomma.

På grund av det sålunda anförda anser jag, att kommittén bort föreslå att bidrag av statsmedel må, i den mån för ändamålet anvisat statsan- slag därtill lämnar tillgång, utgå med

a) för manlig ungdomskonsulent högst 350 kronor för månad,

b) för kvinnlig ungdomskonsulent högst 250 kronor för månad,

c) för instruktör högst 200 kronor för månad, under Villkor att återstoden av arvodet, ävensom rese- och övriga kost- nader gäldas av hushållningssällskap, .T. U. F. eller annorledes.

i.u-ups.

BILAGOR

Bilaga !.

Normalplaner för undervisningen i lanthushållsskolans

ordinarie kurser.

Praktisk undervisning.

Övningarna omfatta nedan upptagna ämnen med för dem angivna ungefärliga

antal arbetstimmar:

Teoretisk undervisning.

Huvudkurs Kort kurs Längre Vinter l Sommar Vinter i Sommar k ur & Hushållsarbete lmatlagning, bakning, kon- ! servering etc.; dukning, servering; diskning och andra rengöringsarbeten) ............... 500 500 350 350 700 Tvätt, mangling, strykning; rumsstädning 150 150 80 80 250 Enkel sömnad, lagning; vävnad ............... 280 200 170 100 350 Miölkhushållning ................................. 70 50 30 30 100 Trädgårdsskötsel ................................... 120 — 100 200 Fiäderläskötsel ....................................... 60 60 40 40 100 Svinskötsel ......................................... 30 30 20 20 50 Nötboskapsskötsel .................................. 40 20 20 —- 40 Miölkning ........................................... 40 40 30 90 50 Andra ämnen ...................................... —- i — — i — 60 Summa 1 170 | 1 170 [I 740 | 740 1 900

Ungefärligt antal lektionstimmar i nedan angivna ämnen:

Huvudkurs Kort kurs Längre kurs

Närings-, födoämnes- och matlagningslära .......... 75 60 125 Hemvård .................................................... 12 10 20 Vävteori ............................................................ 12 — 20 Hälso- och sjukvårdslära samt barnavård ............ 35 30 60 Lanthushållets ekonomi .................................... 10 10 15 Enklare bokföring ............................................. 25 15 30 Mjölkhushållning ................................................ 15 10 20 Trädgårdsskötselns grunddrag ............................. 30 25 40 Fjäder fäskötsel ....................................... , ....... . 20 20 30 Svinskötselns grunddrag ................................. . 6 5 10 Nötboskapsskötselns grunddrag ........................... ' 20 | 15 30 Andra ämnen ................................................ — | —— 50

Summa 260 l 200 450

Riktlinjer för den praktiska undervisningen.

Undervisningen i hushållsarbete (matlagning, bakning, tillvaratagande av slakt, konservering, dukning och servering, diskning och andra rengöringsarbeten i köket) skall avse att bibringa eleverna en viss yrkesskicklighet vid utförandet av göro- målen, vänja dem vid planmässigt och målmedvetet arbete samt öva och utveckla , deras ordningssinne, omdöme och ansvarskänsla.

Då det yrke, som här avses, är husmoderns i lantmannahemmet, bör vid under- visningen i hushållsarbete lanthemmets behov och möjligheter ständigt hållas i sikte. Som första mål bör därför uppställas insikt och skicklighet i att tillvarataga och på bästa sätt anrätta de produkter lantbruket lämnar hushållet och detta ! ifråga om både vardags- och helgdagskost. ];

Det ligger alltså stor vikt på att eleverna få lära sig tillaga ävensom att tycka om en blandad kost av de produkter som framställas av jordbruket eller utan di- rekt utgift kunna erhållas; alltså att tillaga rätter av mjöl, gryn, baljväxter, rot- frukter, trädgårdens grönsaker, odlade och vilda frukter och bär, men även av ani- maliska produkter såsom mjölk och ägg, av kött och innanmäte av våra slaktdjur ävensom av kött av fjäderfä, vilt och fisk.

Bakningen bör omfatta bakning av såväl grövre som finare brödslag med be- gagnande av mjöl av svensk brödsäd och med användande av olika slags jäsmedel samt med gräddning dels i järnspiselugn, dels i murad ugn, eller med andra ord den gräddningsform som i orten användes.

Vid tillvaratagande av slakt skall meddelas undervisning om tillagning av alle— handa slag av s. k. slaktmat ävensom, såsom av det föregående framgår, om an— vändning av matnyttiga inälvor samt om olika förvaringsmetoder ifråga om kött.

Tyngdpunkten vid undervisningen om förvaring av grönsaker, frukt och här skall läggas på sådana enklare metoder som torkning och saltning av grönsaker, beredning av saft, extrakt, mos samt kompotter, ehuru naturligtvis konserveringåglas bör före- komma i den utsträckning att eleverna bli förtrogna med denna metod.

Vid matsedlarnas utarbetande skall i största utsträckning tagas hänsyn till lev— nadssättet på orten, varvid de seder och bruk i detta hänseende, vilka kunna god- kännas av näringsfysiologien, upptagas och begagnas, men vad som strider mot densamma bekämpas och ersättes av bättre och hälsosammare.

Om möjligheter finnas, bör tillfälle till mer självständiga övningar givas eleverna. varvid såväl kunskaper i' arbetets utförande som raskhet, ordning och renlighet ådagaläggas. Sådana övningar böra kunna ersätta de nu förekommande proven.

Köket, dess inredning och utrustning skall kunna tjäna som mönster för ett lantkök. Det skall alltså vara ändamålsenligt inrett och försett med praktiska in- ventarier, varibland sådana arbetsbesparande redskap och maskiner, som kunna anbefallas åt hus-mödrarna vid våra smärre och medelstora lantmannahem. Vidare böra finnas spislar av för orten lämplig modell, och eleverna skola erhålla noggrann undervisning om spiselns skötsel särskilt ur bränslebesparande synpunkt.

Eleverna skola lära sig att nätt och prydligt duka ett bord, lägga upp och ser— vera maten. Någon ordinarie arbetstid bör däremot ej anslås till sådant arbete ifråga om dukning, som är onödigt för ett lanthem.

Alla rengöringsarbeten böra förklaras och demonstreras samt inövas. Mot slu- tet av kursen kunna eleverna, när möjlighet därtill gives, befrias från en del sådana arbeten för att få mer tid till läsning eller till andra hushållsarbeten, vari de ha mindre övning.

Undervisning i tvätt och städning. Varje elev bör under lärarinnas ledning del- taga i en större tvätt, s. k. byk, ävensom i övningar i tvätt av kulörta kläder, ylle,

gardiner och ömtåligare plagg. Metoder och maskiner för underlättande och för- enkling av arbetet böra användas, dock med iakttagande av dels att dessa kunna anbefallas åt hemmen, dels att arbetsresultatet ej därigenom försämras. Tvätt- undervisningen skall omfatta även inskötandet av en tvätt medelst mangling, stryk- ning och även stårkning.

Utom den övning i städning, som vinnes genom städning av de egna rummen, kök och matsal, böra eleverna genom städning av lärarinnornas rum och skolans sällskapsrum, där sådant finnes, erhålla övning i en mer krävande städning med syfte att i deras eget intresse påverka, förutom ordningssinnet, även iaktattagelse- förmågan och sinnet för bostadens trevnad och skötsel.

Sömnadsundervisningen skall huvudsakligen avse att bibringa eleverna färdig- het i underhåll av gångkläder och linneförråd. Olika slag av lagningsarbete böra alltså vara obligatoriska tillika med sömnad av enklare underkläder för såväl kvin- nor som män. Där färdighet i enkel sömnad förefinnes och tiden medger det, kan även 5. k. finare linnesöm få förekomma. I undervisningen bör ingå sömnad av en serie småbarnskläder.

Skolan bör vara försedd med modeller för sömnadsundervisningen, varvid iakt- tages, att dessa äro så beskaffade att flesta möjliga arbetssätt inläras samt att de äro praktiska och lätta att tvätta och stryka. Till modellerna böra finnas normal- mönster, och eleverna skola undervisas i begagnandet av dessa mönster samt de— ras ändring åtminstone till egen storlek.

Klädsömmen skall omfatta endast sömnad av enkla modeller av lätthanterligt tyg. Någon stickning och virkning bör förekomma ävensom sådan prydnadssöm, som är för orten karakteristisk.

Undervisningen i vävning skall avse att bibringa eleverna färdighet i uppsättning och utförande av enkla nyttighetsvävar. De förberedande arbetena bobining, varp- ning etc. böra utföras av varje elev. Endast undantagsvis bör förekomma väv-

slag i mer än 4 skaft och åt egentlig konstvävnad bör tid ej ägnas:

Lämpliga vävslag äro tuskaft och kypert med variationer samt förenklad dråll till handdukar, sänglinne, sängtäcken, mattor och gardiner. Där färdighet i dessa vävslag finnes och tiden medger, kunna arbeten med rikare utsmyckning t. ex. ro- sengång och munkabälte, där mönstret skyttlas in, få förekomma ävensom vävar i 6—8 skaft. Tidsödande och arbetssamma inplockningar av mönster få ej före- komma. Elever, som önska lära sig egentlig konstvävnad, hänvisas till hemslöjds- föreningarnas vävkurser.

Undervisning i mjölkhushållning skall omfatta övningar i mjölkens skötsel, se- parering, separatorns och mjölkkärlens rengöring samt mjölkens förädling till ost och smör. Varj'e elev bör få tillverka två ostar (hushållsost) samt utföra åtmin- stone en kärningf Å sådana orter, där andels- och andra mejerier blott sparsamt förekomma, bör mer tid ägnas åt ost- och smörtillverkning än a orter, där mejeri- väsendet är mer utvecklat.

Trädgårdsskötseln. Undervisningen skall vad 5. k. sommarkurs beträffar omfatta den fullständiga skötseln av en mindre trädgård från läggning av bänk för upp- dragning av plantor och de första vårarbetena å kalljord t. o. m. den slutliga skör- den och lagringen av trädgårdens alster. Huvudvikten skall läggas på grönsaks- odlingen, men undervisningen bör även omfatta övningar i skötseln av bärbuskar samt blomsterodling. För arbetet skola finnas praktiska redskap av olika slag och i tillräckligt antal. Övningar i skötseln av fönsterträdgård bör förekomma. Vid vinterkurs utföras övningar i trädgårdsskötsel i den mån så ske kan.

Undervisningen i fjäderfäskötsel skall bestå i övningar i den dagliga skötseln av en mindre hönsgård (25—50 höns), kläckning och uppfödning av kycklingar samt

behandling och försäljning av hönsgårdens produkter. Där betingelserna för gås- och ankskötsel äro goda, må även övningar i dessa grenar av fjäderfäskötsel upp- tagas.

Undervisning i svinskötsel skall bestå i övningar i uppfödning av gödgrisar från smågrisstadiet samt i de trakter, där svinskötseln tillkommer kvinnorna och där två kurser hållas pr år, eventuellt även skötsel av avelssugga.

Undervisning i nötboskapsskötsel. Övningarna skola omfatta nötboskapens ut- fodring och rykt samt uppfödning av kalvar.

Mjölkningsundervisningen skall avse att lära eleverna att med användande av rätta grepp utföra mjölkningsarbetet samt mjölkens behandling efter mjölkningen. I undervisningen skola även ingå övningar i de arbeten, som krävas för att mjölk- ningen skall anses hygieniskt utförd (mjölkrykt m. m.), samt diskning av de vid mjölkning använda kärlen.

För att undervisningen i djurvård skall bliva fruktbärande är det nödvändigt, att djurstallarna fylla nutida fordringar och kunna tjäna till mönster ifråga om byggnadssätt, inredning och inventarieuppsättning samt att en noggrann hygien är genomförd. Det ofta föraktade, såsom simpelt och smutsigt ansedda arbetet med djuren bör genom lanthushållsskolorna få upprättelse och flickorna böra få göra den erfarenheten, att där allt är mönstergillt ordnat ger arbetet med djuren en särskild tillfredsställelse.

Djurbesättningen skall vara av bästa beskaffenhet ur avkastningssynpunkt, så att eleverna få begrepp om vad man bör fordra av ett gott djur. Däremot bör ej ovillkorligen fordras rasrena nötkreatur. Besättningen får ej vara för stor och arbetet alltid så ordnat att eleverna ej kunna få den uppfattningen att skolan utnytt- jar deras arbetskraft för ekonomisk vinning.

Riktlinjer för den teoretiska undervisningen.

Närings-, födoämnes- och matlagningslåra. Födoämnenas allmänna sammansättning; näringsämnenas viktigaste egenskaper och förändringar. Enkel framställning av ämnesomsättningen.

Våra födoämnens ursprung; de särskilda födoämnenas sammansättning, nä- ringsvärde, pris (landtbruksprodukternas försäljnings- och inköpspris); enkla nä- ringsvärdeberäkningar; kännetecken på god och dålig vara, förfalskningar; födo- ämnenas förvaring under kortare och längre tid; principerna för olika förvarings- metoder.

Kryddor och njutningsmedel, deras ursprung och användning; missbruket av kaffe och spritdrycker, dess vådor och bekämpande.

Matlagningslära och demonstrationer. I nära förbindelse med det praktiska arbetet meddelas undervisning i tillagning av de särskilda å matsedeln förekommande rätterna och dessas pris uträknas. Den- na undervisning, som kan utgöra inledning eller avslutning av dagens arbete i köket, understödes av matlagningsdemonstrationer förlagda till ordinarie lektionstid eller till arbetstiden i köket. Matlagningsdemonstrationerna skola åskådliggöra vik- tigare typer av tillagningssätt, variationer i tillagning av ett och samma födoämne etc.

Kostens sammansättning; sjukkost, småbarnskost. I anslutning till matlagningsundervisningen meddelas undervisning om spislar. bränsle (olika bränsleslags egenskaper, värmeeffekt, pris och utnyttjande), om kok- kärl och köksinventarier i allmänhet ävensom om kökets rengöringsarbeten och om rengöringsmedlen. Demonstrationer komma härvid till stor användning.

Hemvård. Svenska allmogehem förr och nu. Bostadens läge, dess inredning och möblering ur praktisk och hygienisk synpunkt samt med hänsyn till trevnad och skönhet. Vården av bostad, möbler, linneförråd, säng- och gångkläder.

Hälso- och sjukvårdslära samt barnavård. (Som underlag för undervisningen i hälsolåra meddelas grunddragen av män- niskokroppens byggnad och förrättningar. )

Personlig hygien i betydelsen av renlighet, frisk luft och sol, rörelse och vila. hygieniska kläder och skodon.

Sjukdomsorsaker; översikt över de vanligaste sjukdomarna, principer för hem- sjukvård, samhällets atgärder ifråga om sjukvård. Första hjälpen vid olycksfall.

Späda barns och småbarns dagliga skötsel, deras föda, kläder etc. Lanthushållets ekonomi. Betydelsen för lantmannahemmets ekonomi av en rik och god produktion för egen förbrukning och för avsättning. Vikten av kvinnans deltagande i produktio- nen och arbetet. De hemmaproducerade varornas mest ekonomiska användning i det egna hushållet. Begränsning av inköp. Kontantköp. Byte av hemmaproduce- rade varor mot handelsvaror. Kredit- och avbetalningssystem. Lantmännens för- eningsväsende. Besparingar, försäkringar. Affärsmoral.

Bokföring.

En ung flickas personliga räkenskaper. Husmors räkenskaper för hushållet samt räkenskaper för ett mindre jordbruk (småbruk). I anslutning till undervisningen i lanthushållets ekonomi genomgås och diskuteras de särskilda inkomst- och utgifts- posterna i räkenskaperna.

M jölkhushållning. Mjölkens sammansättning och i mjölken förekommande bakterier; mjölkningen, mjölkkärlens vård; mjölkens behandling och användning för smör- och ostbered- ning i hemmet. Separator, kärna, redskap för ystningen.

Trädgårdsskötselns grunddrag. Täppans betydelse för hemmet. Jordens bearbetning, gödsling och grundförbätt- ring. 'Kökstrådgårdens skiftesindelning. Sådd, plantering, vattning, rensning och gallring. De viktigaste köksväxternas egenskaper, odling, skörd och förvaring. Grunddragen av odling av fruktträd och bärbuskar. Blomsterodling å fritt land och i fönsterträdgården. Växternas allmännast förekommande fiender.

Fjäderfåskötsel.

Hönsskötselns betydelse såsom binäring. Hönshuset, dess inredning och inven- tarier. Val av ras. Den allmänna skötseln, utfodring, foderstater m. m. Avels- djur. Klåckning och uppfödning av kycklingar. Tillvaratagande och försäljning av fjäderfäskötselns produkter. Huvuddragen av gås-, ank—. och kalkonskötsel.

Svinskötselns grunddrag.

Svinhuset; raser, avelsdjuren och deras Vård. Uppfödning av smågrisar och gödsvin.

Nötboskapsskötselns grunddrag. Ladugården och dess renhållning. Djurens allmänna vård, kampen mot tuberku- losen. Husdjursavelns allmänna grunder; raser, tjur- och kontrollföreningar, avel. Nötkreaturens matsmältningsorgan. Fodermedel. Mjölkkornas utfodring; kalv- kors, kalvarnas och ungdjurens vård.

Exempel på lämpliga demonstrationer i hushållsarbete. Demonstrationer i rengöringsarbeten: spiselns skötsel; diskning av olika slag; skurning av omålat trä (golv, bord och träredskap); tvättning av målat trä samt fönstertvättning; putsning av metaller; rengöring av baljor och hinkar.

Matlagningsdemonstrationer: bakning med användning av jäst; bakning med an- vändande av mineraliska jäsmedel; avredning av såser, soppor och stuvningar; ägg- rätter; sillrätter; rensning, stekning och kokning av annan fisk; skrapning, skölj- ning och tillagning av rot- och grönsaker; tillagning av köttfärser; stekning i gryta och å panna, buljongskokning; flottyrkokning och kokning i flottyr; krämer, efter- rätter med gelatin, gråddefterrätter.

Konserveringsdemonstrationer: rengöring av glas, korkning, hartsning, redska- pens användning; saftberedning, kokning av mos; kompott på butelj och glas, sylt, marmelad och gélé; saltning, torkningoch inläggning av grönsaker, gurkor m. rn.

Slaktdemonstrationer: styckning av gris, kalv och får; olika saltningsmetoder; förvaring av kött under fett; tillagning av diverse slaktmat; plockning, urtagning och tillagning av höns.

Demonstrationer i mjölkuhushållning: separatorn och separering; diskning av separator och mjölkkärl, kärning; ystning, paraffinering.

Demonstrationer i trädgårdsskötsel: trädgårdslandets iordningställande; sådd och plantering, hackning; anläggande av kallbänk; skolning av plantor i bänk; om- plantering av krukväxter.

Demonstrationer i ladugården: den dagliga rykten; mjölkrykt, mjölkning; sil och silning.

Diverse demonstrationer: sovrummets städning; tvätt av ylle, stärkning; syma- skinen, dess iordningställande och skötsel; hopsättning av vävstol; bobining.

Kortare kurs.

Undervisningsplanen för kortare kurser omfattar samma praktiska övningar som huvudkursens utom övningar i vävning. Övningar i nötboskapsskötsel och mjölk- ning kunna enligt reglementet uteslutas ur undervisningen.

Då kortare kurser i regel hållas under månaderna maj—augusti och således skör- den och höstarbetena i trädgården ej infalla under kursen (där vinterkurser hållas, utgå ju de praktiska övningarna i trädgårdsskötsel nästan fullständigt), bortgå sä— kerligen ett 20-tal övningstimmar.

Dessa avkortningar äro emellertid ej tillräckliga utan timantalet måste, om ej dagsarbetet skall bliva alltför tungt, ytterligare inskränkas enligt tabellens anvis- ningar. Det torde vara lämpligt att minska övningarna i hushållsarbete vad be- träffar rengöringsarbetena i köket, som delvis kunna utföras av legd arbetskraft. Däremot bör ej matlagningsarbete utföras av andra än eleverna.

Ifråga om den teoretiska undervisningen vid kortare kurser kan lektionsantalet lämpligen reduceras enligt den ovan intagna tabellen. Ur ämnet bokföring böra räkenskaper för ett mindre jordbruk utgå. Ur ämnet fjäderfäskötsel uteslutes vad som rör gås-, kalkon- och ankskötsel. Nötboskapsskötsel kan alldeles uteslutas, där ej praktiska övningar förekomma i detta ämne.

Längre kurs.

Undervisningsplanen för längre kurser omfattar samma praktiska övningar som huvudkursens. Den ökade tiden ger tillfälle till ökade övningar i föreskrivna äm- nen, och torde därvid i första hand matlagningen och vad därtill hör ävensom tvätten komma i åtanke samt på sådana orter, där kvinnorna i större utsträckning sköta nötkreatur och svin, undervisningen i sådan djurvård tillgodoses med ökat antal övningar. Ifall undervisningen är specialiserad på t. ex. trädgårdsskötsel eller fjäderfäskötsel eller i annat avseende, bör åt respektive ämne ges ökat timantal.

Där lokaler och övriga förhållanden medgiva det, kan vid längre kurser praktisk undervisning i barnavård med fördel införas.

_ (mWM-lmi-a'—>1n uns—never * -

Vad den teoretiska undervisningen vid längre kurser beträffar bör särskilt under- visningen i närings-, födoämnes- och matlagningslära samt i hälso- och sjukvårds- lära jämte barnavård utökas i förhållande till huvudkursen.

Av i reglementet ej föreskrivna ämnen kan lämpligen upptagas undervisning i: svenska språket, omfattande övningar i högläsning med återgivande av det lästa dels muntligt, dels skriftligt, rättskrivningsövningar samt övningar i uppsättande av ansökningar, tjänstebctyg 0. d.;

räkning: praktiska räkneuppgifter, enkla kalori- och foderstatsberäkningar; kemi: med anknytning till det praktiska arbetet lämnas en enkel framställning av de delar av kemin, som hava betydelse för husmoderns arbete, t. ex. kapitlen om näringsämnena, rengöringsmedel, jäsningsprocesser o. d.; samt

medborgarkunskap: lagar, som avse att värna hemmet, kvinnan, barnet, fattiga och åldringar, såsom äktenskaps- och barnavårdslagar, lagen om arvsrätt, fattig— vårdslagar, enkelt och praktiskt framställt.

Den lägre lantbruksundervisningen i våra grannländer.

Danmark.

I betraktande av att den lägre lantbruksundervisningen är avsedd att tillfreds- ställa behovet av fackundervisning för brukare eller blivande brukare av mindre och medelstora jordbruk, synes behovet av sådan undervisning vara jämförelsevis stort i vårt södra grannland. Av 205 900 brukningsdelar äro där icke mindre än 109 000 mindre än 10 hektar, 91000 mellan 10 och 60 hektar, och endast 5400 gårdar ha en storlek av över 60 hektar. Av jordarealen kommer icke mindre än */5 på de två förstnämnda storleksgrupperna. Antalet fackskolor av nu antytt slag (landbrugsskoler och husmandsskoler) är i Danmark 20, men härtill komma ett betydande antal folkhögskolor med jordbruksundervisning. Antalet manliga elever i de förra är omkring 2 500. Då lantbefolkningen i Danmark uppges uppgå till 990000 personer, utgöra nämnda elever i lantmannaskolorna 2'5 promille här- av. Denna procentsiffra är dock i realiteten för låg, då som redan antytts jord- bruksundervisning i ej ringa omfattning meddelas vid åtskilliga folkhögskolor, nå- got vartill vi sedan återkomma. (I Sverige äro motsvarande siffror ungefärligen följande: lantbefolkningen 2043 000 personer, elevantalet i lantmanna- och lant- bruksskolor omkring 1400 = 0'68 promille.)

Enligt meddelande från Det statistiske Departement i Köpenhamn utgjorde året 1925/1926 antalet manliga elever i såväl folkhögskolor som lantmannaskolor 35 procent av en årgång manlig lantungdom i landssocknarna. För de kvinnliga eleverna var motsvarande siffra 26 procent.

Utredningsmännen hava genom besök vid såväl lantmanna- som folkhögskolor i Danmark sökt bilda sig en uppfattning om lantbruksundervisningens nuvarande läge i detta land. Under för ändamålet företagen resa i Danmark besöktes föl- jande skolor: »landbrugsskoler»: Kaerehave, Asmildskloster, Borris, Ladelund, Graa- sten, Dalum, Fyns stifts husmansskole vid Odense och Höng husmansskole på Själ- land; folkhögskolor: Askov, Tommerup och Kjöng.

Danmarks »landbrugsskoler» motsvara nära våra lantmannaskolor, i det att de meddela teoretisk undervisning, i allmänhet under en vinterkurs. I det följande använda vi om dessa skolor, för undvikande av missförstånd, beteckningen lant- mannaskolor. Skolor med såväl praktisk som teoretisk undervisning ha även fö- rekommit men ha övergivits. En sådan skola existerar dock ännu, »Den Classenske Agerbrugsskole» på Falster, vilken är grundad på en donation. Närmare om den- samma här nedan. Att den skolform, som vi i Sverige benämna lantbruksskolor, sålunda ej slagit igenom i Danmark, torde väl sammanhänga därmed, att det danska jordbruket med avseende på den tekniska utvecklingen står på ett så högt plan, att möjligheter för god praktisk utbildning av de blivande jordbrukarna finnas på de enskilda gårdarna överallt i landet och att särskild skola härför sålunda ej an- ses behövlig.

Den Glassenske Agerbrugsskole.

Denna skola, grundad på en donation av generalmajor J. F. Classen, död 1792, är den enda återstående lägre lantbruksundervisningsanstalten i Danmark med både teoretisk och praktisk undervisning. Men även vid denna skola har utvecklingen gått emot en betydlig inskränkning av den praktiska undervisningen.

Skolan började redan 1799, men tiden var då ännu ej mogen, elever infunno sig ej, och försöket måste uppges. 50 år senare, 1849, trädde skolan åter i verk- samhet. Kursen var till en början 2-årig, och eleverna erhöllo halva dagen teore- tisk undervisning samt fingo den återstående delen av dagen deltaga i arbetet vid skolans jordbruk.

År 1907 omorganiserades emellertid undervisningen, och man övergick till kur- ser på 17 månader _ två vintrar med mellanliggande sommar. Vintrarna använ- das uteslutande till teoretisk undervisning, somrarna till såväl teoretisk som prak- tisk. Första vintern ägnas åt grundläggande ämnen: danska språket och räkning samt kemi, fysik, anatomi, zoologi, botanik, ritning och lantbruksbokföring. Andra vintern meddelas undervisning i jordbruks- och husdjurslära, redskapslära, mjölk- hushållning, driftsräkenskaper, redskaps- och byggnadsritning, veterinärkunskap rn. m. Om sommaren undervisas i botanik, växtsjukdomar, jordartslära, djurbe- dömning, laboratorieövningar, fältmätning och avvägning.

Eleverna föra såväl vinter som sommar dagbok över de vid skolans jordbruk förekommande arbetena.

Varje skoldag omfattar vintertid 6 lektionstimmar förutom gymnastik. Några kvällar i veckan ägnas åt allmänbildande föredrag, uppläsning och liknande.

Lantmannaskolorna.

Liksom våra svenska lantmannaskolor ha de danska »landbrugsskoler» framgått ur folkhögskolan. Till hela sin läggning förete också de danska och de svenska skolorna stora överensstämmelser. En anmärkningsvärd skillnad har dock bestått däri, att de danska skolorna vanligen startats och även ägts av föreståndarna. Detta har varit en styrka men också en svaghet. Skolan är föreståndarens privata affärsföretag. Skall skolan bestå, måste föreståndaren lägga in hela sin kraft på att sköta såväl undervisningen som jordbruket. Statens anslag ha kunnat hållas jämförelsevis låga. Å andra sidan lider systemet av vissa svagheter, framför allt den att det vid en föreståndares frånfälle ofta kräves en förmögen lantbrukslärare för att upptaga hans mantel.

De flesta skolor ägas emellertid numera av sällskap, föreningar och aktiebolag. Antingen är föreståndaren arrendator av hela anstalten, eller också driver han jord- bruket för ägarnas räkning och är själv anställd med fast lön.

Antalet skolor sedan mitten av 1800—talet framgår av följande översikt, som även vi- sar de förskjutningar mellan antalet folkhögskolor och lantmannaskolor som ägt rum.

Antal Antal Folkhög- Lantmanna-

skolor skolor 1844/1845—1850/1851 ....................................... 2 4 1851/1852—1860/1861 ...................................... 11 5 1861/1862—1870/1871 .. .. .................................... 50 7 1871/1872—1880/1881 ....................................... 64 10 1881/1882 -—1890/1891 ....................................... 67 13 1891/1892—1900/1901 ....................................... 73 11 1901/1902—1 910/1911 ....................................... 82 19 1911/1912—1915/1916 ....................................... 71 22 1916/1917—1920/1921 ...................................... 60 21 1921/1922—1925/1926 ....................................... 59 22(

l Åtminstone i de senare siffrorna ingå även 2 eller 3 trädgårdsskolor.

Rörande understöd av statsmedel gälla i Danmark samma bestämmelser för folkhögskolor och lantmannaskolor. Skolan skall först godkännas efter en av kyrko- och undervisningsdepartementet föranstaltad undersökning omfattande jäm- väl skolans undervisningsplan. För att kunna godkännas skall skolan ha varit i oavbruten verksamhet de två sista åren och därvid varje år haft minst 12 årselever.1 En skola kan dock erhålla godkännande, med rätt att mottaga statsunderstödda elever, om den haft i genomsnitt 10 årselever. Om en redan godkänd skola under de tre sista åren av sin verksamhet icke haft i genomsnitt 8 årselever, bortfaller statsunderstödet.

Godkännandet knytes till viss bestämd person såsom föreståndare. Vid ombyte av föreståndare skall nytt godkännande sökas. Statsanslaget utgår enligt lag av den 29 april 1913 med 1) ett grundanslag av 500 kronor, 2) 50 procent av sko- lans utgifter till lärarlönerna, 3) 10 procent av 6 procent av skolbyggnadernas värde, 4) 35 procent av skolans utgifter till undervisningsmaterial samt 20 procent av föreståndarens lön såsom lärare. Efter tillkomsten av nyssnämnda lag var an- slagssumman till samtliga folkhögskolor och lantmannaskolor 150 000 kronor och högsta anslaget till en skola 2 500 kronor. Senare ha anslagen höjts _ för år 1928/1929 är summan 567000 kronor, en avsevärd stegring sålunda.

De för är 1928 utbetalade anslagen till lantmannaskolor utgöras av följande belopp.

Ordinarie Antal anslag årselever Asmildskloster ........................ 7 457 50 Borris ................................... 5 715 34 Dalum ................................... 14 177 + extra ansL 2 100 115 Fyns Stitts Husmandskole ......... 7 802 46 Graasten ........................... . ..... 7 339 36 Haslev .................................... 4 441 45 Höng ....................................... 5 567 31 Korinth ................................. 8 403 56 Kaarehave . .. ..................... . . . . B 558 40 Ladelund .............................. 14 274 + extra ans), 2 100 123 Lyngby ............................... 9 112 43 Malling .................................... 5 137 34 Skaarup ................................. 5 723 28 Slangerup ................................. 4 362 17 St. Restrup .............................. 4 916 24 Sydsjaellands .......................... 6 117 28 Tune ...................... 8 485 50 Vejlby .................. 6 878 56 Vestsjmllands ........................... 4 423 17

Skolornas viktigaste inkomst är elevavgifterna. Då eleverna bo på skolan, kom- mer avgiften att innefatta avgift för såväl kost och logi som undervisning.

För kost och undervisning betalas 80 kronor pr månad och för rum, som delas av 2, vanligen 8 a 10 kronor pr person och månad.

Samtliga skolor ha 5 år 6 månaders vinterkurs november—april. Är kursen 6 månader, utgör sista månadens undervisning kontrollassistentutbildning. Några skolor, såsom Borris, Vejlby och Skaarup, annonsera även 3 månaders vinterkurs januari—mars. Denna kurs är då icke en fristående sådan utan den ordinarie vin- terkursen, till vilken elever kunna vinna inträde även efter jul.

Icke mindre än 10 skolor ha även 9-månaderskurs, november—juli. Några sko- lor, såsom Graasten och Ladelund, annonsera särskild 4-mänaderskurs april—juli,

1 Antalet årselever erhålles, om elevantalet i kurserna multipliceras med kursens längd i månader och produkten divideras med 12. T. ex. 12 elever i 5—månaderskurs=5 årselever.

...”,—W

'.».

men denna kurs sammanfaller med 9-månaderskursen, i det den utgör en fortsätt- ning av 5-månaderskursen. Denna 4-månaderskurs svarar sålunda emot den vid några svenska skolor förekommande fortsättningskursen. Såvitt vi kunna finna, kunna alltid elever, som förut genomgått vanlig vinterkurs, mottagas som elever vid den sista 4-månadersperioden av en 9-månaderskurs.

Av ett särskilt slag är en l7-n1ånaderskurs, som hålles vid Kcerehave lantmanna- skola. Denna kurs, som ännu är att betrakta endast som ett försök, omfattar 2 vintrar och mellanliggande sommar. Första vintern omfattar undervisningen hu- vudsakligen de grundläggande naturvetenskapliga ämnena samt danska språket, räkning, ritning och bokföring. Under de 7 sommarmånaderna, april till novem- ber, få eleverna dels deltaga i arbetet vid skolans jordbruk, dels ägna ungefär halva tiden åt teoretiska studier: botanik, jordartslära, fältmätning, växtsjukdomar m. m. Andra vintern är undervisningen åter uteslutande teoretisk och omfattar företrädes- vis de rena fackämnena. Denna kurs liknar såväl till sin allmänna läggning som till sin längd kursen vid den Classenske Agerbrugsskole.

Till varje lantmannaskola i Danmark hör ett jordbruk, som i regel skötes av föreståndaren. Man fäster stort avseende vid skoljordbruket framför allt ur den synpunkten, att »skolans lärare få leva i den ekonomiska atmosfär som den egna jordbruksdriften ger». »En lantmannaskola i Danmark kan ej existera utan jord- bruk» är ett typiskt uttalande av en dansk skolföreståndare.

Jordbrukets storlek varierar mycket. Sålunda upptager detsamma vid Asmilds- kloster 23 hektar, vid Borris 45 hektar, vid Ladelund 55 hektar, vid Graasten 110 hektar, vid Kaerehave 30 hektar.

Den dagliga undervisningstiden omfattar 7_9 lektionstimmar. Vid 5-månaders— kurserna är det genomsnittliga timantalet 1032, vid 6-månaderskurserna 1 116. Undervisningsplanen skiljer sig ej väsentligt från den i de svenska lantmannasko- lorna brukliga. Utanför den egentliga timplanen förekomma dock i större om- fattning än vid våra svenska skolor allmänbildande föredrag: historia, national— ekonomi, hälsolära m. m.

Såsom nedan framgår är antalet lektionstimmar, som ägnas åt allmänbildande ämnen, mycket varierande. Vid Borris är detsamma stort, vid t. ex. Kaerehave anmärkningsvärt litet. Möjligen sammanhänger detta med det elevmaterial, som skolan brukar få. Av manliga elever i lantmannaskolorna läsåret 1926/1927 hade 25 1,'2 procent förut genomgått folkhögskola. Vid somliga skolor synes man dock som regel räkna med en vida större procent forna folkhögskolelever. Förestån- darna vid Ladelund och Graasten uppgiva således denna procentsiffra till 50å60.

Borrie Kaerehave Graasten

5 mån. 6 mån. 5 mån. Fysik .............................................. 21 16 861 Kemi ................................................ 38 63 60 Anatomi ........................................ 21 26 55 Botanik ............................................ 21 37 43 Geologi ............................................. 22 29 32 Jordbrukslära ................................... 172 231 171 Husdjurslära .................................... 187 155 245 Trädgårdsskötsel ......................... 12 24 _” Veterinärkunskap .............................. -— 12 10 Redskaps- och maskinlära ............... — 53 24 Mjölkhushållning .............................. 9 _? Lantbrukshokföring ........................... 36 45 40 Kontrollbokföring .............................. -— 68 — Fältmätning och avvägning samt ritning 25 60 42

l Häri ingår även redskapslära. ” Timantal ej uppgivet.

5 mån. 6 mån. 5 mån.

Fettprovning .................................... — 34 _ Kontrollära ...................................... — 46 _ Danska språket ................................. 88 13 40 Räkning .......................................... 88 25 30 Allmän historia ................................. 69 _ _. Lantbrukshistoria .............................. 18 50 24 ) Geografi .......................................... 12 _ _ , Samhällslära ................................... 12 20 16 ) Jordbruksekonomi ........................... — _ 35 Hälsolära .......................................... 12 _ _ Upplåsning, föredrag m. m. ............... 90 16 — Gymnastik ....................................... 120 102 dagl. övningar Diverse övningar .............................. 7 _

Summa 1 014 1 140 893

Timantalet i de olika ämnesområdena framgår i övrigt av följande översikt.

(i;?fä' Antalet skolor med ett timantal i 5 mån.-kurs av )

timantal (il—) 81—)101—121—|161——— 201—l241— 281— 321;)

fpr kurs ) 80 | 100 , 120 160 ) 200 240 ) 280 320 )

* . ) ) & Naturvetenskapliga ämnen 181 1 # ) 2 , 2 ) 2 l 2 * _ ) l Jordbrukslära .................. 176 —— 1 3 ) 3 4 -— ) -— ) — Hlisdjursskötsel .................. 155 ) — l ) 1 5 2 1 1 — — , Övriga lantbruksämnen ..... 179 . 1 — 2 ) 4 ! _ 1 ) l 1 ) 1 Allmänbildande ämnen ...... 338 ) _ — — . 1 _ 1 : 4 l 1

I jämförelse med de svenska lantmannaskolorna samla de danska stora elevska- ror, i många fall så stora att man kan ställa sig tveksam med avseende på möj- ligheten att vid de största skolorna göra undervisningen effektiv. Parallellunder— visning bedrives givetvis i stor utsträckning och ofta äro eleverna uppdelade på 4 a 5 avdelningar. Då det sammanlagda elevantalet emellertid vid vissa skolor kan uppgå till 200 och däröver," blir antalet elever i varje grupp ändock stort. Parallell- undervisningen omfattar endast sådana ämnen som danska språket, räkning, bok— föring, fältmätning, ritning.

Elevantalet vid lantmannaskolorna uppgick läsåret 1925/1926, det sista för vilket siffror finnas tillgängliga, till:

Ord. 9 mån.- Ord. 9 män.-

vinterkurs kurs vinterkurs kurs Lyngby .......................... 99 89 Dalum ........................... 294 53 Tune .............................. 152 51 Fyns Stifts Husmandsskole 60 —— Slangerup ........................ 37 6 Malling ........................... 112 Höng .............................. 26 5 Vejlby .......................... 65 -— Kwrehave ........................ 112 —— St. Restrup ..................... 33 — Haslev .......................... 92 — Asmildskloster .................. 93 Sydsjaellands ..................... 82 17 Borris ......................... 82 —— Skaarup ........................... 78 — Ladelund ........................ 143 13 Korinth ........................... 143 21 Graasten ........................ 98

Sedan ett 10-tal år är det sammanlagda elevantalet ganska konstant. Vad folk- högskolorna beträffa synes antalet manliga elever ha decimerats.

m—m—.__..,. . - .

Lantmannaskol- elever i procent av samtliga elever i båda

Manliga elever i lantmanna- skolor

skolformerna 1901/1902—1905/1906 .............................. 1 083 15 1906/1907—1910/1911 ............................. , 1 175 17 1911/1912—1915/1916 ...................... 1313 21 1916/1917—1920/1921 ........... 2 225 26 1921/1922—1925/1926 ................... 2 566 31 1920/1921 .................................... 2 514 28 1921/1922 .................................... 2 802 31 1922/1923 .................................... 2 611 31 1923/1924 .................................... 2398 31 1924/1925 .................................... 2 521 31 1925/1926 ................................... 2 498 31

Om såsom lantmannaskolelever de folkhögskolelever medräknas, som tillhöra folkhögskolors lantbruksavdelningar, torde antalet lantmannaskolelever utgöra ungefär 1/3 av det samlade elevantalet.

Enligt författningen skall minimiåldern för elev vara 18 år. Dock får intill 1/. av de manliga eleverna vara mellan 16 och 18 år. I själva verket är elevtillgången vid skolorna så god, att föreståndarna kunna gallra de inträdessökande. Man fordrar god praktisk underbyggnad och en ålder av helst ej under 20 år. Statisti- ken visar också, att endast ett försvinnande fåtal av eleverna varit under 18 år. Un- der läsåret 1925/1926 voro i de ordinarie vinterkurserna Under 18 år ............................ 18 Över 25 år ............................ 340 18—25 .................................... 1 118 Icke angiven ålder ................ 334.

Självfallet komma eleverna i största utsträckning från jordbrukarhem. Av de manliga eleverna i lantmannaskolorna kommo läsåret 1925/1926

60 % från bondehem 13 > » småbrukarhem 2 » » arbetarhem 7 » » hantverkarhem.

Återstående 18 procent tillhörde andra yrkesgrupper. Motsvarande tal för folk- högskolornas manliga elever voro 49, 18, 7, 10 och 16 procent. Eleverna komma således i mycket stor utsträckning från mindre bemedlade hem. Detta möjliggöres genom statens elevunderstöd. Enligt författningen kunna behövande elever vid godkända skolor erhålla understöd till ett sammanlagt belopp av 35 kronor i må- naden för intill halva antalet av samtliga skolors årselever sist förflutna finansår.

Året 1925/1926 uppgick det belopp, som utdelades till lantmannaskolornas elever till 137 745 kronor, motsvarande 47 kronor 68 öre pr »elevmånad». Det belopp som av staten beviljats till elevunderstöd fördelas på resp. amt med ledning av föregående . .års ansökningar. Det på resp. amt belöpande anslaget fördelas sedan av amtskol-

rådet. Ansökan om elevunderstöd skall ingivas till amtskolrådet före den 1 juli ifråga om kurs, som börjar den 1 november. Den sökande skriver sin ansökan "på en för ändamålet fastställd blankett, å vilken frågor rörande sökandens och för- .äldrarnas ekonomi besvaras och bestyrkas av sockenrådet. För att komma i åt- njutande av understöd skall den sökande vara mindre bemedlad samt hava fyllt 22 år. Är sökanden yngre, skall han bifoga intyg från kyrkoherden i församlingen eller den lärare han haft i folkskolan eller också, om han åtnjutit undervisning vid realskola, folkhögskola eller lantmannaskola, från resp. skolas föreståndare att han äger den mognad och sådana förkunskaper, att han kan draga full nytta av

674 lantmannaskolans undervisning. Understödsbeloppen kandes behov och kan uppgå till 60 kronor pr månad. En egendomlighet för Danmark är, att eleverna i stor utsträckning söka sig till skolor på större eller mindre avstånd från hembygden. Nedanstående siffror rö- rande detta förhållande omfattaelever från såväl folkhögskolor som lantmanna—

skolor.

Skolans läge 1915/1916 1920/1921 1925/1926

Samma amt .............................................................. 2 195 2 274 2 406 Grannamt .............................................................. 1 467 2 116 1 964 Annat amt i samma huvuddel av landet .................. 1 489 2 099 2 101 2 071 3 477 3 069 Annan huvudlandsdel ................................................

Inte mindre än 32 procent av ungdomen har sökt sig till någon annan huvuddel av landet. Utbytet mellan Jylland och öarna är dock något ojämnt, i det att år 1925/1926 39 procent av »jyderne» reste till öarna, medan blott 21 procent av öborna foro till Jylland.

Eleverna erhålla icke betyg efter slutad kurs och examen äger ej rum. Endast vid kontrollassistentkurserna hålles avgångsprövning.

Lantbrukslärarna i Danmark äro i mycket stor utsträckning utgångna ur bon- dehemmen. De ha ofta genomgått folkhögskola och lantmannaskola före utbild— ningen vid landbohöjskolen. Antalet fast anställda lärare vid de 22 skolorna ut- gjorde läsåret 1925/1926 96, föreståndarna ej medräknade. Timlärare funnos till ett antal av 69. Detta stora lärarantal __ mera än 5 fasta lärare pr skola __ torde sammanhänga med lärarnas ringa tjänstgöring, de jämförelsevis låga löner de synas åtnjuta samt deras inkomstgivande arbete utanför skolan. 45 procent av samtliga lärare ha mindre än 7 veckotimmar. Denna låga siffra förklaras av att en hel del timlärare ha något specialfack och endast undervisa några få timmar under hela kursen. De fasta lärarnas timantal är emellertid också lågt, såsom föl— jande översikt utvisar.

___mnm I

i Antal lärare med veckotimmar

1 1—6 i 7—12 13—24 ??..Oeh ! darover | | Föreståndare ..................... 6 i 11 G _ _ Fasta lärare ..................... 18 [ 38 35 5

Av de fasta lärarna voro 1925/1926 21 procent konsulenter och 16 procent egna jordbrukare.

För de blivande jordbrukarnas praktiska utbildning har Det kgl. danske Land- husholdningsselskab vidtagit åtgärder. Sällskapet antager lärlingar och utplante- rar dem på vissa gårdar. Lärlingarna indelas i 3 klasser.

1. Lantbrukslärlingar på större gårdar. De äro anställda hos Landhusholdnings- selskabet i 3 år och tjänstgöra på välskötta större gårdar i olika delar av landet, både på Jylland och på öarna samt äro pliktiga att deltaga i alla förefallande ar- beten. Åt välförtjänta lärlingar utdelar sällskapet av tillgängliga donationsmedel avsevärda stipendier för genomgående av lantmannaskola.

2. Lantbrukslärlingar på välskötta bondgårdar. De tjäna under sällskapet i 2 är på 2 olika gårdar.

3. Ladugårdsskötarlärlingar. Dessa lärlingar utbildas på 2 större gårdar under loppet av 3 år, 2 år på den ena gården och 1 på den andra. Lärlingsplatserna stå öppna för unga män av alla samhällsklasser. Jordbrukar-

söner skola vara minst 17 år, övriga minst 18 år. 1_.2 års föregående jordbruks- praktik erfordras samt intyg om tillfredsställande kunskaper, vandel, hälsa och arbetsförmåga.

Lönen är förutom kost och husrum 400 kronor första året, 500 kronor andra året och 600 kronor tredje året.

Lärlingarna skola föra dagbok enligt anvisningar av husbonden eller sällskapet. Varje år erhåller lärlingen betyg för 1) arbetsförmåga, 2) praktisk färdighet, 3) fattningsförmåga, 4) förståelse av och intresse för jordbruk, 5) uppförande, 6) ordningssinne, 7) behandling av hästar och kreatur, 8) villighet och flit, 9) villig- het att tillvarataga husbondens intressen. Andra och tredje året ges även betyg för duglighet som arbetsledare.

För elever, som genomgått en teoretisk skola sådan som de danska liksom de svenska lantmannaskolorna och som fått sin praktiska utbildning endast i hemmet, är det av värde att efter slutad kurs få praktisera vid ett främmande välskött jord- bruk för att få nya idéer, ökade erfarenheter och större omdömesförmäga. Staten har i Danmark behjärtat denna synpunkt och genom lag av 8 maj 1908 föranstaltat om sådan utbildningsmöjlighet. Behövande elever, som genomgått 5 a 6 månaders kurs på en godkänd lantmannaskola, kunna erhålla ett understöd av 20 kronor pr månad under högst 6 månader för att få praktisk utbildning vid ett välskött jord- bruk. Understödet utbetalas till vederbörande husbonde, som är skyldig giva lär- lingen kost och logi samt erforderlig vägledning i hans studier. Eleven är skyldig att deltaga i allt förekommande arbete. Ett 20-tal jordbruk, till stor del skoljord- bruk, äro godkända till mottagande av statsunderstödda elever.

; . Husmandsskolor.

Danmarks småbrukare »de danske Husmaend», utgöra den procentuellt största gruppen av Danmarks jordbrukare, om man indelar dessa senare i småbrukare (Husmaend), bönder (Gaardbrugere) och godsägare. Denna klass har alltifrån den . allmänna rösträttens införande i Danmark (1849) gjort sig alltmer gällande såväl i till följd av en fortgående numerär utveckling som på grund av den strävan till så- väl ekonomisk som andlig utveckling som kan sägas numera känneteckna den- samma.

Med husmaend förstår man i det stora hela den grupp av jordbrukare i Dan- mark, som brukar mindre än 5 hektar jord. Gränsen är ingalunda skarpt markerad av denna siffra. Även jordens beskaffenhet spelar en viss roll. Det finns och har fun- nits husmän utan egentligt jordbruk, och en stor del av desamma ha haft så små jordarealer att förfoga över, att de måst genom arbetsförtjänst på annat håll skaffa sig inkomster. Kärnpunkten i den danska husmandsrörelsen har därför varit häv- dandet av folkets rätt till landets jord.» Lagstiftningsåtgärdcr ha även tillmötesgått dessa krav, bl. a. lagen om upplösning av lån (grevskap och baronier) och fideikom- miss samt styckning av prästgårdsjord. Ett mycket stort antal småbruk ha i senare år som följd av denna lag nybildats. Enligt »Lov om jordlodder till husmandsbrug» (1899) kunna flitiga och hederliga män och ogifta kvinnor av jordarbetarklassen erhålla lån för inköp av en mindre jordegendom (minst 2 hektar). Den kooperativa rörelsen bland Danmarks jordbrukare kom att samla även småbrukare i andelsför- eningarna. Detta har i hög grad bidragit att höja småbrukarklassen, och klasskill- naden mellan denna klass och bondeklassen synes i övrigt mer och mer minskas ge- nom småbrukarnas efter hand förbättrade villkor, deras stigande självmedvetande och bildningssträvanden.

En frukt av dessa strävanden i förening med en viss känsla av klassisolering var bildandet av särskilda skolor för småbrukarnas yrkesutbildning. Man började vid

vissa skolor korta kurser på 1__2 veckor för husmän. Dessa kurser fingo god tillslutning från husmännens sida, men kunde ej tillfredsställa behovet av yrkes- utbildning för blivande husmän. Denna utbildning, menade man, borde ej vara alldeles ensartad med den som meddelas i lantmannaskolorna, vilka huvudsakligen besökas av böndernas barn. De exempel, som vid undervisningen i fackämnena hämtas ur det praktiska livet, hänföra sig mest till förhållandena vid större jord— bruk och äro ej tillämpliga vid småbruken. Undervisning i avel och utfodring av hästar har mindre betydelse för de blivande husmännen. Dessa senare ha behov av undervisning i sådana ämnen som trädgårdsskötsel, hönsskötsel, biodling och andra binäringar till jordbruk i större omfattning än sådan förekommer vid lant- mannaskolorna. Danmarks dåvarande jordbruksminister genomdrev år 1902 stats- anslag för upprättande av tvenne husmansskolor. Envar av dessa skolor, Karrehave på Själland och Borris på Jylland, erhöll i statslån 60000 kronor mot första in- teckning, 3 1/2 procents ränta och 1 procents amortering med villkor att 1/4 så stor summa anskaffades på privat väg. Kaerehave husmansskola öppnades i november 1903 och Jyllands husmansskola vid Borris hösten 1907.

Dessa skolor existera fortfarande. Erfarenheterna ha emellertid ådagalagt, att något behov av särundervisning för de blivande husmännen knappast förefinnes. Ett starkt belägg härför får väl det förhållandet anses utgöra, att dessa skolors namn ändrats till »Kaerehave landbrugsskole» och »Borris landbrugsskole». Sko— lorna besökas av barn från småbrukarhem och bondehem i ungefär liknande pro- portioner som andra lantmannaskolor.

Tvenne nya husmansskolor ha emellertid upprättats. De samvirkende fynske Husmandsforeninger upprättade 1908 Fyns stifts Husmandsskole vid Odense och De samvirkende sjasllandske Husmandsforeninger inköpte år 1925 Höng Folkehöj- skole och ombildade densamma till husmansskola. Dessa skolor meddela allmän- bildande undervisning i, som det synes, något större utsträckning än flertalet lant- mannaskolor. Skillnaden är emellertid obetydlig, och båda skolorna besökas även av bondehemmens barn, om ock husmansbarnen här äro i majoritet, förklarligt nog ' då husmännen själva äga skolorna och därför omfatta dem med speciellt intresse.

En av dessa skolors föreståndare framhåller, att den grundläggande fackunder- visningen självfallet blir densamma för blivande brukare av små och större jord- bruk samt att småbrukarbarnen naturligt nog sikta mot ett jordbruk av större dimensioner än ett egentligt småbruk. Pojkarna, framhåller han," äro ej intresse- rade av hönsskötsel, vari undervisningen därför är obetydlig. Hästar vilja de däremot gärna höra mycket om. '

De båda husmansskolorna intaga sålunda ur undervisningssynpunkt ej någon sär— ställning utan äro inbegripna i den framställning och de statistiska meddelanden rörande lantmannaskolorna, som i det föregående lämnats.

Jordbruksundervisning i folkhögskolorna.

Vid över hälften (32) av Danmarks 58 folkhögskolor förekommer jordbruksun- dervisning enligt Landökonomisk Aarbog 1929. Härvid äro tydligen ej medräk- nade ett antal skolor med ett mera obetydligt antal jordbrukstimmar, ty enligt sta- tistiska meddelanden rörande ungdomsskolorna läsåren 1921/1922_1925/1926 före— kommer jordbruksundervisning i 46 folkhögskolor med ett timantal, som växlar på följande sätt.

Antal folkhögskolor med följande antal undervisningstimmar i jordbruksämnen:

V.,.”

_..- ___. a_n—Fn..

Timantal i jord- Antal Timantal i jord— Antal

bmksämnen skolor bruksämnen skolor 1—20 ..... . ........................... 4 101—120 ................................. 2 21—40 ................................. 7 121—160 ................................. 8 41—60 ................................ 7 161—200 ................................. 1 61—80 ................................. 6 201—240 ................................ 1 81—100 .............................. 8 241—280 ................................. 2 Summa 46 Genomsnittligt timantal i jordbruksämnen pr kurs är enligt samma källa för nämnda skolor 84. För nämnda 46 skolor betyder detta ett sammanlagt timantal av närmare 3800, vilket motsvarar sammanlagda timantalet i denna ämnesgrupp vid 7__8 lantmannaskolor.

Kommitterade hava besökt tvenne folkhögskolor med jordbruksundervisning, Tommerup och Kjöng, båda på Fyen.

Vid Tommerup undervisas dels i en allmän folkhögskolavdelning, dels i en lant- bruksavdelning. Vid besöket var elevernas antal 103, därav 90 i lantbruksavdel- ningen. Till skolan hör ett jordbruk på 27'5 hektar. Föreståndaren arrenderar detta.

Timantalet i de olika läroämnena beräknas i lantbruksavdelningen utgöra:

Fysik .............................. . ....... 20 tim. Historia .................................... 40 tim. Kemi ....................................... 50 » Geografi .................................... 40 » Anatomi .................................... 20 ) Samhällslära .............................. 20 » Jordbrukslära .......................... 170 » Ritning .................................... 15 » Husdjurslåra .............................. 96 » Gymnastik ................................. 60 » Bokföring ................................. 20 » Fria föredrag ........................... 60 » Lantbrukshistoria .. 20 » Bibellära ................................. 40 » Redskapslära .............................. 5 >> Missionslära .............................. 20 » Fältmätning och avvägning ......... 40 » Sång ....................................... 40 » Danska språket ........................ 80 » Frågetimmar ............................ 20 »— Räkning .................................... 60 >> _—

Summa 936 tim.

Andra kurser.

Undervisningen för män och kvinnor, som redan bedriva jordbruk, för männen i speciella grenar av lanthushållningen, för kvinnorna i lantbrukets binäringar och hemmets inre arbeten, sker i form av

1) korta kurser vid vissa skolor, 2) ambulatoriska kurser anordnade av landboföreningar eller husmansföreningar. Till korta kurser vid skolorna lämnar staten ett årligt bidrag av 50 000 kronor. Detta belopp utgår som stipendier till deltagarna. Kurserna ha en längd av från 8 dagar till 1 månad och skola hållas vid för ändamålet av jordbruksdepartementet godkända skolor. Icke mindre än 47 lantmannaskolor och folkhögskolor ha sådant godkännande.

Vid flera skolor hållas åtskilliga sådana kurser årligen, vanligen med en längd av 11 dagar. Så är t. ex. fallet vid Kaerehave. Kurser för män hållas på vintern, för kvinnor om somrarna. De förra meddela undervisning i växtodling, husdjurs— skötsel, trädgårdsskötsel, hönsskötsel och bokföring. Även hållas föredrag berö- rande jordbruksdriftens planläggning och ekonomi. De kvinnliga kurserna omfatta föredrag och demonstrationer i matlagning, konservering, sjukvård och barnavård, , sömnad, trädgårdsskötsel, hönsskötsel samt även en del historiska föredrag. I sep- ! tember hålles en månadslång liknande kurs för kvinnor.

Kostnaderna för en 11 dagars kurs uppgå vid Kaerehave (undervisning, mat, bo- stad, ljus och värme) till 50 kronor, vid l-månadskursen till 100 kronor. Stats- understödet fördelas av en för varje landsdel utsedd tremannakommitté. Under-

stödet är i allmänhet tillräckligt för de direkta utgifterna, även för'resor till och från skolan.

Till obemedlade elever vid de ambulatoriska kurserna utgå årligen 15 000 kro- nor av statsmedel. Understödet fördelas på samma sätt som ifråga om korta kurser. År 1927/1928 deltogo i dessa kurser omkring 14 000 personer.

Undervisning i lanthushåll för flickor.

Skolor direkt motsvarande våra svenska lanthushållsskolor finnas ej i Danmark. Undervisning i hushållsgöromål samt i trädgårdsskötsel och hönsskötsel meddelas vid några få folkhögskolor samt för närvarande vid 12 lantmannaskolor. Kurserna pågå 3 eller 5 månader. Antalet elever vid samtliga dessa kurser uppgår för närva- rande till mellan 500 och 600.

Undervisningens art och omfattning framgår av följande översikt rörande un- dervisningsämnena vid Kaarehave, där såväl 3-månaders som ö-månaders kurser hållas.

Hushållning: undervisning och övningar i matlagning, bakning, slakt, konser- vering.

F ödoämneslära: födoämnenas innehåll, sammansättning och näringsvärde. Kemi: hushållets kemi 'och näringslära. Fysik: vardagslivets fysik. Ekonomi: eleverna få göra ekonomiska beräkningar över födoämnenas värde och användning.

Hushållsräkenskaper.

Receptgenomgäng: teoretisk förklaring över dagens matsedel. Handarbete: linnesömnad, måttagning, tillskärning, klädsömnad och broderi. Demonstrationer anknytande till undervisningen i hushållsgöromål, handarbete, trädgårdsskötsel och fjäderfäskötsel.

Hälsolära: människokroppens byggnad, sjukvård, barnavård. Växtodling och växtkännedom: köksväxter, bärbuskar och fruktträd, trädgårds- anläggning, allmän kännedom om vilda växter samt blomsterodling utom- och inomhus.

Danska språket: läsning och skrivövningar. Räkning. Historia: litteratur, kyrkohistoria, kulturhistoria samt upplåsning av kända för- fattares mera betydande verk.

Samhällslära: kännedom om allmän lagstiftning.

Gymnastik: gymnastik, Sånglekar och bollspel. Sång.

Konsulentverksamhet.

Som statskonsulenter äro hos »Det kgl. danske Landhusholdningsselskab» an- ställda: 5 mejerikonsulenter, 1 statskonsulent i växtkultur, 2 i hästavel, 1 i jord- bruksredskap och -maskiner, 1 i kraftmaskiner och elektrisk installation, 1 i fjä- derfäskötsel, 1 i fruktodling och trädgårdsskötsel.

Statsanslag utgår jämväl till de konsulenter, som anställas av landbo- och hus- mandsföreningarna. Statsanslaget utgår i stort sett med lIm av varje konsulents lön och reseomkostnader samt kontorsutgifter. Enligt Landökonomisk Aarbog för 1929 funnos detta år i nämnda föreningar anställda 164 konsulenter. Därav voro jordbrukskonsulenter 61, husdjurskonsulenter 20, jordbruks- och husdjurskonsu- lenter 22, konsulenter för räkenskapsföring 48, för grundförbättringar 4 samt för

trädgårdsskötsel 9. Härtill kommer ett antal konsulenter anställda av avelsförening- ar och mejeriföreningar samt kvinnliga konsulenter, anställda dels av landbo- och husmandsföreningar, dels av husholdningsföreningar. Konsulenter för ungdoms- verksamheten äro de ovan omtalade.

Norge.

För kort tid sedan eller, närmare bestämt, år 1925 kunde man i Norge fira 100- årsminnet av den första lantbruksskolans upprättande. Till jubileet utgavs en min- nesskrift »Landbruksundervisningen i Norge 1825—1925», vilken ger en översikt över den norska lantbruksundervisningens historia under nämnda tidsperiod. Ur densamma må här inledningsvis anföras några kortfattade uppgifter rörande lant- bruksundervisningens i Norge tillkomst och utveckling.

Som grundläggare av den norska lantbruksundervisningen räknas överläraren Jacob Sverdrup. Efter studier vid universitetet i Köpenhamn, särskilt i historia, språk och botanik, verkade han först som privatlärare i nämnda stad och blev sedermera, år 1807, föreståndare för en skola i Kongsberg. Bland avlöningsförmå- nerna ingick dispositionsrätten över ett mindre jordområde, som förut legat så gott som oanvänt men av Sverdrup brukades, så att det födde 4 kor och 1 häst. Många uppmärksammade Sverdrup på grund av hans vällyckade jordbruk och bland dem greve Wedel-Jarlsberg, vilken anställde honom som förvaltare på Jarlsberg. Här började Sverdrup emottaga lantbrukselever. Då Sverdrup emellertid på grund av sitt myckna arbete med egendomsförvaltningen ej kunde meddela eleverna någon nämnvärd teoretisk undervisning, kände han detta som en stor olägenhet. Efter egen önskan frånträdde han därför är 1825 sin befattning som förvaltare och övertog gården Sem i Borre, som han med Wedels hjälp inköpt. Här igångsatte han den 29 oktober samma år en skola med prak- tisk-teoretisk undervisning i lantbruk _ Norges första lantbruksskola.

Sverdrup erhöll, jämte visst understöd från annat håll, från början statsunder- stöd med ett årligt belopp av 600 spd. till sin skola. För att erhålla tillräckligt utrymme för elevernas praktiska utbildning arrenderade han av greve VVedel egen- domen Rise; denna, jämte elevernas praktiska utbildning, sköttes av Sverdrups son, vilken, med lön från statskassan, blivit anställd som hans medlärare.

Sverdrups skola fortsatte till år 1836, då statsbidraget till skolan indrogs, därför att han åtagit sig att vid sidan av sin skolverksamhet handhava skötseln av Lar- viks grevskap med tillhörande järnverk. Sverdrup nedlade därför är 1837 skolan men fortsatte att mottaga lantbrukselever på nämnda egendom. Hans son, Peter Sverdrup, drev privat lantbruksskola å den förut nämnda egendomen Rise till år 1848, då amtet övertog skolan.

Skolan på Sem var i främsta hand avsedd att vara en skola för bondsöner, och statsbidraget lämnades med det villkor, att minst 8 elever från bondeståndet årli- gen skulle erhålla fri undervisning och fritt uppehälle. Dessutom mottogos emel- lertid också andra elever, 10—12 årligen, som fingo erlägga avgift, och vilka delvis ifråga om arbete och undervisning intogo en annan ställning än de förstnämnda. Undervisningen var praktisk-teoretisk, men den mesta tiden upptogs av arbete, och den teoretiska undervisningen fick därför ej så stor omfattning. Elevernas svaga förkunskaper försvårade också meddelandet av sagda undervisning

Ändamålet med den förut nämnda indragningen av statsanslaget till Sverdrups skola hade icke varit att undandraga den påbörjade lantbruksundervisningen sta- tens stöd. Efter anmodan från stortinget gjorde regeringen på 1830-talet undersök—

ningar och beräkning av kostnaderna för upprättandet av en högre lantbruksun- dervisningsanstalt. Den uppgjorda planen ansågs emellertid för dyr, och för än- damålet erforderligt anslag beviljades ej. I stället anslog stortinget år 1842 ett årligt belopp av 2 400 spd. (1845 höjt till 4 000 spd.) till drift av lantbruksskolor, som inrättades av kommuner eller enskilda, att utgå med högst 600 spd. till varje skola. Detta föranledde upprättandet av lantbruksskolor i samtliga fylken, på ett undantag när; i slutet av 1850-talet funnos sålunda sammanlagt 18 sådana skolor. Några av dessa voro förlagda till av fylkena för ändamålet inköpta gårdar, men de flesta blevo, efter kontrakt mellan fylket och ägaren, inrättade på privata egendo— mar, där förhållandena ofta voro mindre tillfredsställande.

Det genom förut nämnda åtgärd väckta intresset för upprättande och underhåll av lantbruksskolor efterträddes emellertid snart av en reaktion. Flertalet av sko- lorna nedlades under 1860-talet, och under 1870- och 1880-talen voro endast 6 skolor i verksamhet. Orsakerna till denna tillbakagång anses bl. a. ha varit att bristen på välutbildade lärare och de svaga förkunskaperna hos eleverna medförde, att undervisningen blev ytlig och bristfällig. De dåliga tiderna för jordbruket medförde också, att man ansåg sig behöva spara på alla håll, således också ifråga om utgifterna för undervisningen. På bondehåll ansågs också undervisningen vid lantbruksskolorna, som oftast tillkommit genom'och upprätthöllos av män ur överklassen, överflödig. Den mindre goda utrustningen vid en del skolor bidrog även till att minska tillslutningen till desamma.

Under 1880-talet började åter intresset för lantbruksundervisningen vakna. År 1886 upprättades vinterlantbruksskolan i Oslo av Olav Sendstad och Bastian R. Larsen, båda sedermera mycket kända och uppskattade som lantbrukslärare. Året därpå började bröderna Bernt och Wilhelm Holtsmark sin privata skola på Sem i Asker, där numera småbrukslärarinstitutet är förlagt. Samma år upprättades också den första nya fylkeslantbruksskolan på Vestnes i More fylke.

Alla dessa tre nya skolor började med nya slags kurser. Vinterlantbruksskolan skilde på den teoretiska och den praktiska utbildningen, vilken senare blev förlagd till privata jordbruk, och den teoretiska undervisningen blev uppdelad i halvår, så att eleverna fingo en viss frihet att genomgå kortare eller längre kurser. Vid skolan på Sem blevo också upprättade rena teoretiska kurser vid sidan av de praktisk-teoretiska; på Vestnes gjordes kursen ettårig.

De flesta av de gamla skolorna hade en praktisk-teoretisk kurs på två år. År 1875 förändrades emellertid kursen vid skolan på Jönsberg till att bli ll/z-årig. På grund härav nekades skolan anslag, och först 1878 godkändes planen, fast i annan form än den ursprungliga. Striden om organisationen av och undervis- ningsplanen vid lantbruksskolorna fortsatte fram genom 1880- och 1890-talen. Ef- terhand blev skoltypen med 1 1/2-års kurser godtagen. Den förordades bl. a. också i ett år 1898 avgivet betänkande av en parlamentarisk kommitté, som jämväl före- slog inrättandet av 2- och 1-vintrars teoretiska kurser.

Under 1890-talet försiggick en stark utveckling av lantbruksundervisningen, i det flera nya skolor upprättades. Orsakerna härtill voro flera, främst att undervis- ningens betydelse blev mer och mer insedd och erkänd av såväl bönderna som de ledande. De nya produktions- och avsättningsförhållandena inom jordbruket spe- lade också en stor roll, i det att de ökade behovet av teoretisk utbildning. Härtill kom emellertid en för lantbruksundervisningens ekonomi synnerligen viktig om- ständighet, nämligen att stortinget år 1893 beslutat, att staten för framtiden skulle överta 3/4 av skolornas utgifter mot förut endast hälften. För beräkningen av statsbidraget fastställdes vissa principer, vilka delvis fortfarande gälla, och till vilka det i fortsättningen blir anledning återkomma.

Vid sekelskiftet funnos i Norge 20 lantbruksskolor. Under de närmaste 10 åren tillkommo 3 nya, varemot 2 äldre nedlades. Följande tioårsperiod visar en myc- ket stark utveckling, i det att icke mindre än 22 nya skolor upprättades; under samma tid nedlades dock 5 skolor. Antalet skolor uppgick år 1920 till 38; år 1925 hade det ytterligare ökats till 41, därav 35 lantbruksskolor och 6 småbruksskolor.

Skolornas organisation och undervisning voro under åren 1912—1914 föremål för utredning av en särskild kommitté, som dock ej föreslog något väsentligt nytt. Till 1914 års storting framlades ett förslag »om ordningen av den lägre lantbruks- undervisningen och statens förhållande till denna». Detta förslag och stortingets därpå grundade beslut utgör grundvalen för nu gällande organisation av lantbruks- skolorna och deras undervisning.

I början av 1900-ta1et uppkom i Norge, liksom på andra håll, i samband med den växande småbruksrörelsen också intresse för en särskild undervisning för små- brukare. En är 1907 tillsatt »jordkommitté» hemställde sålunda i sitt betänkande om utredning rörande vad som från det offentligas sida kunde göras för att skaffa småbrukarna en bättre undervisning i lantbruk med därtill hörande binäringar. På initiativ av statsrådet B. Holtsmark anställdes så är 1912 sex med statsmedel av- lönade småbruks-vandringslärare, vilkas uppgift det var att genom anordnandet av korta, flyttbara kurser på olika platser i distrikten meddela undervisning i skötseln av småbruk. Härmed var den första början till särskild undervisning för utövare av småbruk tagen. År 1913 tillsatte dåvarande statsministern Gunnar Knudsen, som tillika var chef för lantbruksdepartementet, en kommitté för frå- gans ytterligare utredning. Kommittén utarbetade en plan för en statens små- brukslärarskola och för småbruksskolor ute i fylkena samt annan undervisning för småbrukare (kortare kurser och vandringslärare). På grundval av detta be- tänkande utarbetade och överlämnade departementet år 1914 till stortinget en pro- position »om ordning av småbruksundervisningen», vilken i huvudsak bifölls av stortinget.

År 1915 började småbrukslärarskolan på Sem sin verksamhet, och strax därefter började man inrätta småbruksskolor. Vissa folkhögskolor anordnade också sär- skilda klasser för småbruksundervisning, men de flesta av dessa ha åter blivit ned- lagda.

Vid sidan om den allmänna lägre lantbruksundervisningen har man i Norge se- dan rätt långt tillbaka också haft en speciell undervisning i mejerihushållning. Ini- tiativet till densamma togs av »Selskapet for Norges Vel». Redan i början av 1850- talet upptog sällskapet ett energiskt arbete för bättre kreatursskötsel och större mjölkproduktion och samtidigt härmed också arbete för ett bättre utnyttjande av mjölken till produkter för avsalu. Sålunda inkallades för ändamålet över ett 50- tal kreatursskötare från Schweiz, vilka bl. a. också skulle handhava mjölkens skötsel och beredning till smör och ost. Från mitten av 1860-talet lämnade säll— skapet bidrag till bonddöttrar, vilka genom arbete vid egendomar på Jylland skaf- fade sig utbildning i mjölkens skötsel. Och ungefär samtidigt upptogs spörsmålet om utbildning av mejerskor inom landet. För ändamålet utfärdades en kungö- relse om att sällskapets direktion ämnade upprätta mejeriskolor enligt närmare angivna grunder och önskade upprätta kontrakt därom med egendomsägare, som voro villiga mottaga sådan skola och hade nödiga förutsättningar härför.

Enligt den uppgjorda planen upprättade och underhöll sällskapet under åren 1868—1888 11 mejeriskolor. Från desamma utgingo under tidsperioden något över 250 kvinnliga elever. Undervisningen var så gott som uteslutande av prak- tisk art.

Från den 1 juli 1888 övertog staten de av Selskapet for Norges Vel tidigare ledda

åtgärderna för befrämjande av mejerihanteringen, däribland mejeriskolorna. Re— dan förut, våren 1887, hade under statens medverkan upprättats en mejeriskola för män vid Brandbu mejeri, Hadeland. Kursen vid denna var först ettårig men blev redan från och med andra kursen ändrad till 11/a-årig. Undervisningen var praktisk-teoretisk, den senare omfattade såväl förberedande ämnen som fackämnen. Efter samma plan som den nämnda upprättades sedermera ytterligare tre skolor; därtill kommo tre ysteriskolor, där den teoretiska undervisningen dock var obe- tydlig.

Utom de nu nämnda skolorna för män upprättades från och med år 1888 också åtskilliga mejeriskolor för kvinnor efter i huvudsak samma plan som den ovan nämnda vid Brandbu. Antalet sådana uppgick under perioden 1888—1906 till 7, vartill kommo ett par av mera speciell typ. Från samtliga dessa utexaminerades under nämnda period 461 elever.

Undervisningen vid de ovan nämnda skolorna, särskilt de för män, hade visat sig bristfällig, och det visade sig därför behövligt med en ny ordning. Denna ut- formades under åren 1904—1905 och genomfördes efter stortingets beslut från och med år 1907. Enligt planen upprättades en 3—årig skola för utbildning av manliga mejeriföreståndare, vilken först förlades till lantbrukshögskolan i Ås, sedermera till Levanger och slutligen, fr. o. m. är 1926 till Trondhjem. Därjämte inrättades tre skolor för utbildning av mejerskor, vid vilka kursen i början var ettårig men sedan (år 1921) ökades till 15 månader; före antagandet till elev måste sökande ha arbetat ett år i mejeri. Ett par skolor av äldre typ bibehöllos några år framåt men äro nu nedlagda.

Undervisning i huslig ekonomi eller, som den på norska benämnes, husmorun- dervisning har förekommit i Norge sedan år 1865, då den första skolan upprätta- des av fru Minna Wetlesen på Abildsa gård iOstre Aker. Denna skola var privat, och först ett tiotal år senare tillkommo med offentliga medel underhållna skolor. År 1875 tillsatte på förslag av dåvarande folkhögskolföreståndaren Jac. Sverdrup Nordre Bergenhusl amtsting en kommitté för att uppgöra förslag till of- fentlig husmorundervisning. Denna framlade följande år en plan jämte budget för en sådan skola, vilken också enligt amtstingets beslut upprättades år 1876 på Hol- medal i Sandfjord. Följande år inrättades en liknande skola av Sondre Bergen— hus' amtsting och i början av 1880-talet tillkommo ytterligare några skolor av samma typ. Samtliga skolor voro förlagda till privata gårdar, vilkas ägare också i regeln voro föreståndare. Undervisningen, som pågick under nio månader, var dels och huvudsakligen praktisk, dels teoretisk; för den senare skulle användas högst två timmar dagligen.

I slutet av 1880-talet, då upprättandet av husmorsskolor genom amtens försorg avstannat, upptogs frågan härom av Selskapet for Norges Vel. Efter utredning genom en av sällskapet tillsatt kommitté, vilken bl. a. utarbetade plan för praktisk- teoretiska ettåriga skolor, upprättades under 1890-talet med stöd av sällskapet sex sådana skolor, vilka fortsatte sin verksamhet åtskilliga år framåt.

Efterhand som dessa nu nämnda och åtskilliga andra skolor för utbildning i husligt arbete tillkommit och varit i verksamhet, framställdes också krav på ett kraftigare understöd åt desamma från statens sida. Först år 1908 framlades emel- lertid, efter åtskilliga förberedelser, av lantbruksdepartementet för stortinget en proposition »Angående ordningen av husmorskoler och Statens leererinneskole i husstell». Däri föreslogs bl. a. dels upprättande av tre huvudtyper av skolor, dels att all hithörande undervisning skulle förläggas under sagda departement. De tre typerna voro: amtshusmorskolor, kommunala husmorskolor och flyttbara hushålls-

kurser. Förslaget ifråga antogs av stortinget med ett par ändringar; bl. a. be- slöts, att också privata husmorskolor skulle kunna erhålla bidrag.

Då nämnda proposition framlades, var antalet skolor med statsbidrag 14 med cirka 200 elever pr år. År 1920 hade skolornas antal ökats till 62 och elevantalet till över 2 300.

Den lägre lantbruksundervisningens i Norge omfattning under senaste tiden fram- går av följande efter »Landbruksdirektörens årsberetning 1927» och därtill hörande tillägg gjorda sammanställning över antalet lantbruksundervisningsanstalter och elever vid dessa:

A n t a l skolor intagna elever Lantbruks- och småbruksskolor: Lantbruksskolor med 11/9 års kurs ........................ 18 573 » >> 1 >> » ........................ 5 120 » » 5—9 mån. kurs .................... 11 346 Vinterlantbruksskolan i Oslo ...................... .. 1 79 Småbruksskolor ...................................... ; ........... 6 __ 124 Summa 41 ] 242 Mejerislcolor: Meieriskola för män ............................................. 1 17 Mejeriskolor » kvinnor ...................................... 3 38 Husmorskolor: Fylkeshusmorskolor med 7—10 mån. kurser ............ 9 > » 5 *» » ............ 20 > » 2—4 >> >> ............ 4 0 071 Kommunala husmorskolor med 5 mån. kurser ...... 18 "* *) >> » 3—6 » >> ...... 5 Privata husmorskolor med 3—10 mån. kurser ........ 8 4 Summa 64 2 071 Trädgårdsskolor: Statsskolor: 2 vintrars teor. kurs ........................... 1 11/2 0. 1 års prakt.-tear. kurs ............... 2 1 års prakt. teor- kurs (för kvinnor) ...... 1 - 123 Statsunderstödda privatskolor (därav 1 för kvinnor) 2] Stats-iylkesskola, 11/2 års prakt.—teor. kurs ............... 1

Summa 7 123

Elevantalet vid husmorskolorna fördelade sig efter kursernas längd på följande sätt: 7_10 månaders 226, 5 månaders 1 545 och 2_4 månaders 300.

Antalet ansökningar om inträde i ovan angivna skolor var avsevärt större än de antagna elevernas och utgjorde för lantbruksskolorna 1 219, småbruksskolorna 157, mejeriskolorna 196 och husmorskolorna 3185. För lantbruksskolorna uppgives, att antalet ansökningar sjunkit något, sannolikt till följd av ekonomiska svårighe- ter för jordbruket; även den omständigheten att stortinget nedsatt kostbidraget för eleverna (från 30 till 25 kronor i genomsnitt) anses ha medverkat till nedgången.

För utbildningen av lärare vid ovan nämnda undervisningsanstalter finnas Norges lantbrukshögskola vid Ås och »Statens laererinneskole i husstell» vid Stabekk. Därtill kommer den förut nämnda småbrukslärarskolan vid Sem.

Verksamheten vid olika slag av lanthruksundervisningsanstalter.

Lantbruksskolor.

De viktigaste lägre lantbruksundervisningsanstalterna i Norge äro, såsom av det förut anförda framgår, lantbruksskolorna. Deras nuvarande organisation är grun- dad på stortingets beslut i ärendet år 1914. Den nya ordningen trädde i kraft från och med år 1917. Enligt denna upprättas skolan i regel av fylket, som får svara för det erforderliga jordbruket, skollokaler och undervisningsmateriell för den praktiska undervisningen. Skolans driftskostnader fördelas däremot mellan fylket och staten, så att staten betalar 3/. och fylket 1/1 av skolans enligt närmare be- stämmelser godkända årliga utgifter.

Lantbruksskolorna äro i regel förlagda till av fylket efter fylkestingets beslut för ändamålet inköpta och iordningställda egendomar. Skolegendomarna äro van- ligen efter norska förhållanden relativt stora, omfattande 530—90 hektar åker jämte skog. De äro också _ åtminstone i regel _— väl bebyggda, säväl ifråga om eko- nomibyggnader som med hänsyn till skollokaler. Skollokalerna omfatta såväl er- forderliga lärosalar och rum för övningar som ock bostäder för elever och lärare. De senare ha vid flertalet skolor fått åt sig uppförda särskilda, vackra och rymliga bostadshus. I själva huvudbyggnaden finnas vid många skolor utom förut nämnda lokaler också ett mottagningsrum och en mindre matsal för bl. a. besökande främ- lingar. Detta, såväl som lokalerna i allmänhet, gör ett genomgående gott intryck.

Skoljordbruket drives för skolans (fylkets) räkning och står under ledning av skolans föreståndare, som till biträde vid gårdens skötsel har en s. k. gårdsfull- mäktig.

Lantbruksskolornas huvudkurs varar 11/2 är, två vintrar och en mellanliggande sommar. Den teoretiska undervisningen, som meddelas under de båda vinterhalv- åren, omfattar tillsammans under hela kursen vanligen 1200_1 500 timmar. Lä- roämnena äro i huvudsak desamma som i våra lantbruks- och lantmannaskolor. På grund av den längre kurstiden blir dock timantalet i varje ämne vanligen något större än hos oss och proportionen mellan de olika ämnena synes ofta skilja sig något från den i våra skolor vanliga. Sålunda anslås relativt stort timantal för exempelvis räkning, skogsskötsel och trädgårdsskötsel medan däremot ganska ringa tid användes för ritning.

Den teoretiska undervisningen i de olika läroämnena fördelas på de båda vint- rarna på så sätt, att under första vintern meddelas undervisning i naturkunnighet (fysik, kemi, geologi, botanik och zoologi), matematik, norska språket, husdjurens anatomi och fysiologi, redskapslära, byggnadslära, bokföring, ritning och samhälls- lära. Under denna tid få eleverna dessutom turvis deltaga i arbetena i stall, ladu- gård och svinhus samt skogsarbeten, varjämte de erhålla praktisk handledning i enklare träslöjd och smide.

Under andra vintern av kursen undervisas eleverna i jordbruks- och husdjurs— lära, mjölkhushållning, trädgårds- och skogsskötsel, jordbruksekonomi samt jord- brukets binäringar. I jordbruksekonomien (»driftslära») ingår bl. a. även lant- brukshistoria och samverksamhet. I samband med undervisningen i skogsskötsel få eleverna i andra årsklassen deltaga i demonstrationer och övningar i skogen.

Under det mellan de båda vintrarna liggande sommarhalvåret få eleverna dels, på sätt senare skall närmare omnämnas, deltaga i praktiskt jordbruksarbete på skolans egendom eller annorstädes, dels erhålla de undervisning i fältmätning, av- vägning och kartritning samt växtkännedom. Därjämte få de åhöra redogörelser ute på fälten över gårdens drift samt äro skyldiga föra vissa listor och anteck- ningar rörande egendomens skötsel och de utförda arbetena.

För undervisningen äro, utom föreståndaren, vanligen anställda 3_4 lantbruks-

lärare. Där särskild skogsavdelning finnes, äro dessutom anställda ett par lärare i skogsskötsel. Ofta tillkommer därjämte en lärare i trädgårdsskötsel. Utom lä- rarna i de teoretiska ämnena finnas för den praktiska undervisningen gårdsfull- mäktig och ladugårdsförman (»fjesmester») samt hantverkslärare.

För inträde i lantbruksskolorna äro uppställda ungefär samma villkor som vid våra motsvarande skolor. Sålunda skola eleverna vara fyllda 18 år, lämna vits- ord om oklanderlig vandel samt läkarbetyg över god hälsa. Vidare skola de ha deltagit i jordbruksarbete minst ett år samt ha goda kunskaper från folkskolan och fortsättningsskolan. Ofta ha eleverna också före inträdet genomgått en folk- högskola eller liknande ungdomsskola.

Skolorna ha i regel ett ganska stort antal elever. Sålunda emottagas vid de större skolorna vanligen 40_50 elever i varje årsklass av den längre kursen, vars elev- antal sålunda blir det dubbla. För undervisningen i vissa ämnen, såsom norska språket, räkning och bokföring, delas klasserna ofta i parallellavdelningar. Antalet inträdessökande har under de senare åren varit mycket stort, så att en betydande del ej kunnat mottagas. Dock har, som förut nämnts, sökandenas antal den allra sista tiden sjunkit något.

För undervisningen erlägga eleverna ingen avgift. De få bo på skolan och er- hålla där kost; avgiften för logi och kost bestämmes av styrelsen eller fylkestinget. Denna är dock vanligen lägre än skolans självkostnader, enär statens och fylkets bidrag till elevernas uppehälle vid skolan vanligen åtminstone delvis ingår i den gemensamma hushållskassan. I vissa fall är dock saken ordnad så, att mindre bemedlade erhålla särskild nedsättning i avgifterna under det de övriga få betala för de verkliga kostnaderna.

Såsom redan nämnts pågår lantbruksskolornas kurs två vintrar och en mellan- liggande sommar. Under sommaren meddelas i huvudsak endast undervisning i jordbrukets praktik. I mån av utrymme erhålla eleverna sådan på skolegendomen. Denna är emellertid, såsom av det förut anförda framgår, i regel ej tillräckligt stor för att kunna bereda alla eleverna arbete, även om arbetsstyrkan vid skoljordbru- ket, såsom vanligen synes vara fallet, tilltages relativt stor. De, som icke få plats på skolans egendom, erhålla elevplatser på andra välskötta jordbruk, med vilkas innehavare skolan träffat avtal om mottagande av elever. I ersättning för sitt som- mararbete erhålla eleverna kost och logi samt en viss summa, exempelvis på Kal- nes lantbruksskola 200 kronor.

För att eleverna under sommaren skola noga följa med och grundligt sätta sig in i arbetena vid den egendom, där de praktisera, äro de ålagda att göra noggranna anteckningar enligt särskilt fastställda formulär. Dessa anteckningar, den s. k. »1isteföringen», kontrolleras av skolans lärare. Vid åtskilliga skolor, särskilt de på östlandet, är en av lärarna utsedd till lärlingsinspektör, och åligger det denne bl. a. att ett par gånger under sommaren besöka alla de egendomar, som mottagit elever, och därvid tillse dels att den praktiska utbildningen är väl ordnad, dels att eleverna fullgöra sina skyldigheter ifråga om »listeföring» m. 111.

Vid kursens slut _ i flertalet skolor även vid första läsvinterns slut _ hålles offentlig avgångsexamen med särskilt utsedda censorer. På grundval av sina där- vid genom skriftliga prov och vid muntliga förhör ådagalagda kunskaper erhålla eleverna betyg i de olika ämnena, vilka betyg sedan offentliggöras i skolans årsbe- rättelser och i tidningarna. De som erhålla fullständiga avgångsbetyg bliva därige- nom norska agronomer.

I planen för de norska lantbruksskolorna _ åtminstone flertalet av dem _ in- går också, eller har i varje fall ingått, att även kortare kurser om c:a 5 måna- der skola hållas. Sådana kurser, vilka med hänsyn till planläggning och omfattning nära överensstämma med huvudkurserna vid våra lantmannaskolor, hållas också

fortfarande vid en del skolor. Tillslutningen till dem är emellertid ringa, och vid åtskilliga skolor har så litet antal elever anmält sig till de annonserade kurserna att dessa inställts.

För fjällbygderna med dess smärre jordbruk och kargare förhållanden i allmän- het hava upprättats skolor med kortare, vanligen l-åriga men i vissa fall blott c:a 7 månaders kurser. Alla dessa skolor äro små, enkla och billiga. De hava i regel omkring 20 elever, varav 4_10 genomgå den praktisk-teoretiska l-årskursen och resten deltager blott i den teoretiska vinterkursen om 6_7 månader.

Förutom de nu nämnda skolorna med praktisk-teoretiska kurser finnes också ett fåtal med endast teoretisk undervisning vid kurser om 5_6 månader. Sådana fin- nas exempelvis på Skansgården, Storsteigen och Jaeren. Undervisningen vid nämnda skolor överensstämmer nära med den vid våra vanliga lantmannaskolor. Timan- talet för den teoretiska undervisningen är 600_700 timmar, alltså knappt så högt som vid våra motsvarande kurser.

En från lantbruksskolorna i viss mån skild men dessa dock närstående typ är den förut omnämnda vinterlantbruksskolan i Oslo. Undervisningen i skolans hu- vudkurs överensstämmer i stort sett med den i de vanliga lantbruksskolorna. Dess- utom förekomma specialkurser för elever med särskilda förkunskaper samt en högre kurs, vilken utgör en påbyggnad på den vanliga lib-årskursen.

Då skolan är belägen i Oslo, kan den givetvis ej vara direkt förbunden med något jordbruk. Föreståndaren, den förut nämnde Olav Sendstad, hade emeller— tid på sin tid själv en större egendom, och eleverna vid skolan måste under som- maren mellan de två vintrarna i kursen praktisera på jordbruk _ eventuellt i hem- met _ samt därvid föra utförliga listor och anteckningar. Dessa uppgifter, för vilka särskilda formulär äro uppgjorda, granskas sedermera av skolans lärare och få i viss mån utgöra grundval för avgångsbetyget från skolan. Den för en tid sedan avlidne föreståndaren Olav Sendstad, vilken genom nämnda tillämpning av sin sko- las motto: »Praksis laeres best i den praktiske bedrift» kan anses som upphovsman till detta system med sommarpraktik och »listeföring», fäste mycket stort avseende vid det sätt på vilket eleverna utföra sina åligganden ifråga om denna listeföring.

För lantbruksskolorna finnes icke något gemensamt för alla skolor lika, av högsta myndigheten fastställt reglemente; däremot skall varje skolas undervisnings- plan godkännas av lantbruksdepartementet. I regel överensstämma dessa planer nära med ett före beslutet om nu gällande ordning av sakkunniga uppgjort förslag till undervisningsplan för lantbruksskolor.

Småbruksskolor.

Såsom förut nämnts möjliggjordes genom beslut av 1914 års storting tillkomsten av särskilda statsunderstödda småbrukarskolor, och hava efter nämnda tid sju så- dana upprättats.

Liksom lantbruksskolorna äro småbruksskolorna i regel förlagda till av fylket inköpta egendomar. Skolorna äro i regel mycket väl utrustade med lokaler för un- dervisningen och ekonomibyggnader m. m. Skoljordbruken äro inrättade och drivna som små jordbruk med huvudvikten lagd på husdjursskötsel och lantbrukets binä- ringar. Av den tillgängliga arealen användes en relativt stor del för skolans träd- gård. Liksom vid lantbruksskolorna är avsikten med skoljordbruket, att detta skall vara ett mönsterbruk i bästa mening och synes detta ändamål också i allmänhet vara fyllt.

Småbruksskolornas huvudkurs, vinterkursen, pågår under 5_6 månader, sålunda ungefär samma tid som vid våra lantmannaskolor. Den teoretiska undervisningen, som omfattar omkring 700 timmar, meddelas genom föreläsningar och repetitioner, huvudsakligen förlagda till förmiddagarna. Denna undervisning omfattar ungefär

' " "tv-mm: ;»

samma ämnen som i lantbruksskolorna och i våra lantmannaskolor. Dock använ— der man proportionsvis mindre tid för undervisning i förberedande ämnen, såsom norska språket, räkning och naturkunnighet, samt större del av timantalet för hu- vudämnena. I dessa senare söker man också anpassa undervisningen efter små- brukets speciella behov, så att exempelvis i husdjursläran behandlas de smärre hus- djuren relativt utförligt.

Den teoretiska undervisningen vid småbruksskolorna stödes och kompletteras ge- nom en praktisk utbildning medelst demonstrationer och övningar. Denna praktiska undervisning är i regel förlagd till eftermiddagarna, då eleverna turvis få deltaga i arbetena med kreaturens och smådjurens skötsel samt i träslöjd och smide. Vid småbruksskolan å Haga är denna eftermiddagsundervisning exempelvis ordnad så, att hälften av eleverna är fri för läxläsning och hemarbete med ritning e. d., *I. arbetar i kostall, svin- och hönshus m. m. och 1/. sysslar med slöjd, huvudsakligen träslöjd.

I mån av behov och utrymme kunna de elever, som genomgått vinterkursen, un- der sommaren få praktisera på skoljordbruket. Där, såsom vid skolan på Valle, särskild avdelning för trädgårdsskötsel finnes, gäller detta också eleverna i denna, som då få arbeta i skolans trädgård. Även hantverkslärlingar kunna antagas vid skolorna.

Under sommarhalvåret anordnas vid småbruksskolorna kortare kurser, vanligen om c:a en veckas tid, delvis dock betydligt längre. Dessa äro avsedda för små- brukare i allmänhet och kunna dels vara kurser med mera allmänt program, dels specialkurser. Som exempel på ämnen för de senare kan nämnas f jäderfäskötsel, biskötsel, trädgårdsskötsel och elektroteknik. Även för kvinnor avsedda kurser i hushållsgöromål m. m. hava hållits. Vid kurserna meddelas undervisning dels av skolans lärare, dels av särskilt utbildade och för tillfället anlitade fackmän.

Den vid småbruksskolorna meddelade undervisningen är, liksom vid lantbruks- skolorna, fri. För bestridande av utgifterna för kost och logi lämnas understöd och detta i så pass stor utsträckning, att obemedlade få fritt uppehåll.

Till belysande av den omfattning, i vilken undervisningen vid ovan nämnda sko- lor meddelas, må här efter konsulentens för lantbruks- och småbruksskolorna be- rättelse för år 1927 lämnas följande uppgifter rörande timantalet för olika grupper av ämnen vid några skolor av olika typer:

l Teoretisk undervisning lv"? .. l Natur- ”tum?” Huvud- kuunig- blld' am- Övningar Summa amnen het nen och bokföring Lantbruksskolor med 1 1/a års eller 2 vintrars kurser" 7'9 358 219 1"7 1 513 K ln , Östfold ....................................... 5) 1 utan? Akershus ..................................... 690 311 317 138 1 471 Jönsberg, Hedmark ................................. 720 280 305 138 1 443 Storhove, Opland ................................... 565 347 213 263 1 388 Seve, Telemark .................................... 475 302 270 200 1 247 Skjetlein, Sar-Tröndelag ........................... 456 423 261 216 1 856 Skolor med I-årskurser: Nordre Gudbrandsdalen ........................... 504 208 239 1.61 1 112 Hardanger ................................................ 531 185 255 113 1 084 Lilleval ................................................... 505 282 202 135 1 124" Skolor med 5—6 mån. kurser. Hvam .................................................. 465 55 169 34 782 Skansgården ............................................ 378 125 139 46 688 Maere, Nord-Tröndelag .............................. 396 76 149 9 662 Småbruksskolor. Haga, Östiold .......................................... 427 | 109 152 41 729 Valle, Opland .......................................... 464 x 41 151 47 703 Halsney Kloster .................................. 484 | 66 108 92 700

Förutom den teoretiska undervisningen har också i skolorna meddelats handled- ning i vissa praktiska övningar och lantbruksarbeten. Sålunda hava övningarna i handslöjd vid olika lantbruksskolor med 11/2 års kurser omfattat från 38 upp till 323 timmar; i praktiska arbeten för övrigt hava eleverna deltagit från c:a 1000 till omkring 1 500, i något fall upp till 1 800 timmar. Vid lantbruksskolor med kor- tare kurSer hava de praktiska övningarna varierat mycket med hänsyn till tiden (BO—442 timmar), och vid några skolor hava sådana icke alls förekommit. I små- bruksskolornas vinterkurser hava praktiska övningar ingått med ett timantal från 168 upp till 600.

Statens småbrukslärarskola Sem.

Denna läroanstalt, vilken upprättats genom beslut av stortinget den 3 juli 1914, har till ändamål att utbilda lärare för småbruksskolor och konsulenter för små- bruket samt att genom kurser av olika slag befrämja det mindre jordbruket. Den sorterar, liksom lantbrukshögskolan, direkt under lantbruksdepartementet och ledes av en föreståndare, vilken tillsammans med de fast anställda lärarna bildar »sko- lerådet». För undervisningen finnas, utom föreståndaren, anställda tre överlärare, 3 lärare och en assistent jämte timlärare och en del andra funktionärer. Dessutom anlitas särskilt utbildade fackmän som lärare i de specialkurser, som anordnas för elevernas utbildning.

Kursen vid skolan var från början blott ettårig. Sedermera har den emellertid ökats till två år, under övergångstiden varade den 11/z_13/1 år. För att vinna inträde i skolan måste sökande hava genomgått fullständig 1 1/2 års kurs vid lant- bruksskola eller trädgårdsskola. Minimiåldern för inträde är 20 år, men vanligen äro eleverna äldre, så att medelåldern de sista åren varit 24_25 år. Utom endera av förut nämnda skolor ha eleverna vanligen före inträdet också genomgått en

folkhögskola eller annan därmed jämställd ungdomsskola. I varje årskurs emot- tagas intill 20 elever.

Undervisningen vid skolan, som nu sålunda är fördelad på två läsår, är ordnad på så sätt, att under det första året, klass I, undervisas huvudsakligen i naturkun- nighet, nationalekonomi och samverksamhet samt bokföring, dock förekommer redan detta år en del undervisning i huvudämnena. Den teoretiska undervisningen bedrives i denna klass i regel på förmiddagarna, delvis dock även på eftermidda- garna. På eftermiddagarna få eleverna under särskilda turer deltaga i stall och ladugård, hönshus, slöjdverkstad m. m. Under den tid, vårsådden pågår, inställes den teoretiska undervisningen helt och hållet, så att första årskursens samtliga ele- ver då få deltaga i alla praktiska jordbruks- och trädgårdsarbeten. Arbetena över- vakas av skolans lärare och särskilda förmän.

Vid slutet av första läsåret anställes examen i de genomgångna ämnena och de därvid erhållna betygen stå fast och ingå i avgångsbetyget från skolan. Under kursens andra läsår (klass II) lämnas undervisning i huvudämnena, såsom jord- bruks- och husdjurslära, trädgårdsskötsel m. m. samt undervisningslära. Van- ligen hållas fyra å fem föreläsningar om dagen, förlagda till förmiddagen. Där- jämte meddelas, i regel under eftermiddagarna, teoretisk och praktisk undervis- ning i särskilda specialkurser, varierande i längd från ett par dagar till tre vec- kor, med fackmän som lärare. Sådana kurser hållas i flera olika ämnen; som exempel kan nämnas elektroteknik, skötsel av motorer, utläggning av försök, ogräsbekämpande, ordnande och prisbedömning av smärre utställningar, packning av frukt och övning i lantbruksjournalistik. Under sommarhalvåret få därjämte även eleverna i II klassen deltaga i arbetet med försök samt demonstrationer i jord- bruket och trädgården ävensom i ladugård och smådjursstallar. I trädgården har varje elev vissa fruktträd och en viss liten avdelning, som han får sköta på eget an- svar. Lektionerna i undervisningslära, som omfatta ett 100-tal timmar, meddelas av en särskild speciallärare. Denne håller föreläsningar i ämnet och därjämte få eleverna hålla provlektioner, vanligen tre var och en, vilka sedan underkastas kri- tik av läraren.

I utbildningen ingår slutligen också, att eleverna få göra åtskilliga utfärder till välskötta jordbruk, utställningar, museer m. m.

Enligt den av lantbruksdepartementet år 1927 fastställda planen för undervis- ningen i småbrukslärarskolan skall den teoretiska undervisningen i de olika äm- nena omfatta följande antal timmar. . . .-.—...... ,......

w.,»

[: Kemi och fysik med övningar .................................................................. 190 timmar ? Botanik med mikroskopi, bakteriologi och våxtsjukdomslära ...................... 110 » Zoologi, geologi och jordartslära ............................................................... 90 » Nationalekonomi, lagkunskap och samverksamhet ..... 85 > Allmän husdjurslära (anatomi, utfodrings— och avelslära') .............................. 140 , Speciell husdjurslära (häst. nötboskap, svin, får och getter) ........................ 160 » Bokföring ............................................................................................. 65 » Jordkuitur och gödsellära ........................................................................ 90 » Maskinlära, elektroteknik och fåltmätning ................................................... 105 » Växtkultur och driftslära (härunder ogräslära) .......................................... 165 » Frukt- och grönsaksodling ...................................................................... 160 » Allmän trädgårdsskötsel med ritning ......................................................... 90 » Byggnadslära med ritning ...................................................................... 70 » Fjäderfä och kaniner ............................................................................. 140 » Pälsdjur ........................................................................................ 20 » Sötvattensfiske Och biodling ........................................................... 100 » Undervisningslära med undervisningsprov ........................................... 100 » Sjukdomslåra (husdjurssjnkdomar) .................................................... 20 » Mejerilåra ............................................................................................. 25 » Lantbrukshistoria .................................................................................... 20 »

690 Till denna uteslutande teoretiska undervisning kommer så den teoretisk-prak- tiska undervisningen i förut nåmnda specialkurser. Vid kursens slut hålles offentlig avgångsexamen. De som bestått proven i såväl förut nämnda som denna examen erhålla avgångsbetyg som småbrukskandidater __ från lantbrukshögskolan avgångna benämnas, som bekant, lantbrukskandidater och samtliga från lantbruksskolorna avgångna elever kallas agronomer. Dessa småbrukskandidater erhålla platser som lärare vid småbruksskolor, som fylkes- agronomer, häradsagronomer, häradsträdgårdsmästare och bygdekonsulenter. På grund av sin grundliga praktiska utbildning ha de också jämförelsevis lätt för att få platser i det praktiska jordbruket såsom förmän o. d.

Vid småbrukslärarskolan anordnas också 2-åriga kurser för utbildning av lärare i hantverk samt l-åriga lärlingskurser för utbildning i småbruksdrift och lantbru- kets binäringar. För de sökande till lärarkursen, som icke hava minst 1000 timmars teoretisk undervisning före inträdet, är anordnad en förberedande kurs om 360 timmar. Denna undervisning omfattar väsentligen naturkunnighet.

Mejeriskolorna.

Såsom förut nämnts finnas för närvarande i Norge 4 mejeriskolor, därav 1 hu- vudsakligen avsedd för manliga och 3 för kvinnliga elever. Den förstnämnda av dessa, Statens mejeriskola i Trondhjem, har enligt planen till ändamål att med- dela dem, som önska utbildning i mejerihantering, den härför nödvändiga prak- tiska övningen och de nödvändiga teoretiska kunskaperna. Undervisningen är för- delad på en 2-årig huvudsakligen praktisk lärlingskurs och en efterföljande 10 månaders teoretisk kurs.

I lärlingskursen antagas årligen i allmänhet 18-20 elever, av vilka bl. a. i regel kräves, att de skola ha genomgfått en fylkes- eller folkhögskola eller annan mot- svarande skola. Lärlingarna anvisas plats vid privata mejerier, vilka av skolan äro antagna som läroställen. De erhålla där under utbildningstiden fritt uppe- hälle och en mindre avlöning. Under första läroåret få lärlingarna uteslutande syssla med praktiskt arbete, under andra få de förutom övningar i mejeriarbete undervisning i norska språket och räkning, varjämte de få föra mejerijournaler.

De lärlingar, som erhålla godkända betyg från lärlingskursen, hava rätt att bli antagna som elever i den teoretiska kursen. I denna meddelas undervisning i föl— jande ämnen: mejerilära, husdjurslära, byggnadslära, mejerimaskinlära, värmelära, kemi och fysik, bakteriologi, matematik, handelslära, bokföring, laboratorieöv- ningar och ritning.

Enligt redogörelsen för skolans verksamhet är 1927 hade undervisning i de olika ämnena meddelats följande antal timmar: mejeriteknologi 114, driftslära 47, mjöl- kens kemi 29, bakteriologi 52, husdjurslära 91, byggnadslära 63, maskinlära 56, räkning 59, geometri och driftsberäkningar 47, kemi 89, fysik 80, bokföring 130, handelslära 61, kontorsarbete 27, kemiska övningar 58, bakteriologiska och tek- niska övningar 155 samt ritning 101, tillsammans 1259 timmar är 50 minuter.

Antalet ansökningar om inträde vid skolan har varit mycket stort, exempelvis 1926 110 och 1927 123, av vilka antogos 20 vartdera året.

Statens mejeriskolor för kvinnor hava enligt planen till ändamål att utbilda unga kvinnor till mejerskor. Skolorna äro förlagda till Stange, Jaerens och Erlan- dets mejerier. Kursen varar 15 månader, och i varje kurs antagas i allmänhet 12 elever. För att antagas till elev erfordras bl. a. att minst ett år ha arbetat i me- jeri eller ysteri. Eleverna erhålla fritt uppehälle vid skolan och fri undervisning. Enligt den fastställda arbets- och undervisningsplanen skall den teoretiska un-

_ .,,_Å____wmm_,_______,__,_____ _. ___—___ww

dervismingen, som meddelas under eftermiddagarna, omfatta följande ämnen och antal timmar:

Norska språket .................................................................................... c:a 80 timmar Räkning ............................................ >> 110 » Förande av räkenskaper och journaler .. >> 110 » Kemi . .............................................................................................. :9 80 » Fysik ................................................................................................ > 80 » Husdjurs- och utfodringslära ............................................................... » 100 » Meierilära, inkl. driftslära, maskinlära och bakteriologi ........................... >> 250 » Laboratorieövningar 110 x 2 .................................................................. » 220 »

Den praktiska utbildningen sker genom deltagande i arbetet i resp. mejerier. Ele- verna äro därvid uppdelade i två huvudgrupper och för övrigt i så många mindre avdelningar, som anses ändamålsenligt för arbetets utförande. De olika grupperna växla arbeten för varje vecka, så att de i tur och ordning få deltaga i alla vid mejeriet förekommande arbeten.

Husmorskolor.

De norska skolorna för undervisning i husligt arbete kunna, såsom av det förut anförda framgår, med hänsyn till vem som upprättat och underhåller desamma indelas i tre grupper: amts- eller fylkeshusmorskolor, kommunala husmorskolor och privata husmorskolor, vartill komma av vissa hushållningssällskap anordnade flyttbara hushållskurser. Skolor tillhörande förstnämnda grupp äro i regel för- lagda till landsbygden och avsedda för dess kvinnliga ungdom. De kommunala skolorna äro till allra största delen upprättade i städerna, och detsamma gäller de privata husmorskolorna.

Efter kursernas längd kunna skolorna uppdelas i tre grupper: husmorskolor med 7—10 månaders, med 5 månaders och med 2—4 månaders kurser. Såsom av den förut gjorda sammanställningen av skolornas antal och elevantalet i desamma i viss mån framgår, tillhör det största antalet skolor den mellersta gruppen. År 1927 höllos enligt den av konsulenten för husmorskolorna för detta år lämnade re- dogörelsen 41 5-månaderskurser med tillsammans 1545 elever, 9 kurser om 7_10 månader med 226 elever och 14 kurser om 2_4 månader med 300 elever.

Av fylkeshusmorskolorna äro de flesta fristående men en del kombinerade med en lantbruks- eller folkhögskola, i vilket fall de kunna hava med denna antingen ge- mensam eller också särskild styrelse, beroende på distriktets beslut. Åtskilliga fri- stående skolor hava jordbruk, andra däremot icke. Någon bestämd fordran att jordbruk skall finnas är nämligen icke uppställd. Däremot måste trädgård samt smådjur _ svin och fjäderfä __ finnas och självfallet även lämpliga lokaler för dessa. Den praktiska undervisningen i ladugårds- och smådjursskötsel är olika ordnad i olika skolor, mer eller mindre omfattande. Dock synes det vara regel, att eleverna få deltaga åtminstone i smådjurens skötsel. Där större husdjur fin- nas, deltaga eleverna också i skötseln av dessa.

För husmorskolorna har lantbruksdepartementet låtit utarbeta och år 1926 ut- givit en normalplan. Enligt denna skall ändamålet med sådan skola vara att giva eleverna praktisk-teoretisk undervisning i de olika arbeten, som en husmor och mor bör hava insikt i, samt att söka väcka deras håg och intresse för hemmets uppgifter ävensom styrka karaktären och viljelivet. Undervisningen skall bygga på det grundlag eleverna hava från hemmet samt nära anpassas efter förhållandena och levnadssättet på orten. Därjämte skall skolan verka för en god skötsel av hemmen genom att avhålla korta kurser för husmödrar och andra, i den män för- hållandena göra detta möjligt.

Enligt normalplanen bör undervisningen omfatta följande ämnen med nedan an- givna ungefärliga timantal:

10 mån. 5 mån. kurs kurs

Praktisk undervisning: . Husets inredning, hemvård och rengöring .................................... 700 320 Matlagning, konservering, bakning m. m. .................................... Tvätt, mangling, strykning m. m .................................................... 100 50 : Husdjursskötsgl och mjölkning .................................................... 100 50 Trädgårdsskötsel ........................................................................ 100 50 Sömnad, vävnad, stickning m. m ................................................... 345 70—150 Skötsel av spädbarn ..................................................................... 5— 20 5—20

Teoretisk undervisning:

Modersmålet ............................................................................. 40 —— Räkning, bokföring oeh samverksamhet .......................................... 40 15 Födoåmneslära ........................................................................... 50 30 Husdjurslära och mjölkhushållning ........... 70 25 Trädgårdsskötsel ........................................................................... 70 25 Kemi och fysik .......................................................................... 40 20 Elektricitetslära med Övningar ...................................................... 15 6 Hälsolära med barnavård ............................................................ 50 30 Matlagning och andra köksarbeten ................................................ 40 20 Psykologi och uppfostringslära ...................................................... 20 10 Samhällslära .............................................................................. 15 10 Summa för teor. undervisn. 450 191

Förutom i ovan angivna ämnen bör också enligt planen undervisning meddelas i sång och gymnastik, varjämte allmänbildande föredrag böra anordnas utanför den egentliga undervisningstiden.

Av den nämnda redogörelsen för husmorskolornas verksamhet under år 1927 framgår, att timantalet i ovan nämnda ämnen varierat mycket, även vid skolor med samma kurslängd.

För inträde som elev fordras vid fylkeshusmorskolorna en ålder av 18 år och vid de kommunala skolorna 16 är; dessutom kräves i regel minst ett års arbete i hushåll. Undervisningen meddelas utan avgift. För kost och logi erlägges avgift, som varierar mycket vid olika skolor, är 1925 enligt uppgift från 20—80 kronor pr månad. Obemedlade kunna erhålla stipendier. Elevantalet växlar vid olika skolor men är vanligen 20-30.

Statens understöd till den lägre lantbruksundervisningen.

De norska lantbruksundervisningsanstalterna kunna, såsom av det förut anförda framgår, med hänsyn till äganderättsförhållandena och statens förhållande till dem ifråga om anslag indelas i följande tre grupper:

1. av staten upprättade och underhållna anstalter;

2. av fylken och härad inrättade och underhållna anstalter samt

3. privata statsunderstödda anstalter. Till den första gruppen höra, förutom lantbrukshögskolan och statens lärarinne- skola, småbrukslärarskolan vid Sem samt statens trädgårdsskolor och mejerisko- lor. Ifrågavarande skolor drivas helt och hållet för statens räkning samt under- hållas med statsmedel. ! Den andra gruppen omfattar det ojämförligt största antalet av de lägre lant- bruksundervisningsanstalterna i Norge. Till hithörande skolor beviljas betydande anslag av statsmedel. Dessa utgå emellertid icke, såsom hos oss är fallet, med för olika slag av skolor eller kurser till storleken, eller åtminstone maximisumman,

_»;x—uv-m -.v 7- : -v*— ..

fastställda belopp. Statsunderstödet beräknas i stället, såsom förut mera i förbi- gående omnämnts, till 3/. av skolans driftskostnader enligt ett efter särskilda grun- der uppgjort och sedan av vederbörande myndigheter godkänt utgiftsförslag; åter-. stående del, sålunda 1/4, av driftskostnaderna måste bestridas med lokala anslag.

Nämnda »budgetförslag» uppgöres ursprungligen, vanligen efter lärarrådets hö- rande, av skolans föreståndare och styrelse. Härvid måste vissa i överensstäm- melse med stortingets beslut av lantbruksdirektören fastställda bestämmelser följas. Dessa bestämmelser innehålla bl. a. »löningsregulativer», d. v. s. föreskrifter om löner till föreståndare, lärare och övriga funktionärer. Utom lönerna upptagas bland utgifterna s. k. kosthållsstipendier och bränslebidrag åt eleverna. Dessa ut- gå med visst belopp pr »elevmånad». Understödet ifråga beräknades vid den nya ordningens genomförande år 1915 för lantbruksskolorna till 25 kronor, höjdes sedan efterhand upp till 60 kronor år 1920 för att sedan åter reduceras till för budgetåren 1922/1923 40 kronor, 1923/1924 35 kronor, 1924_1927 30 kronor och 1927/1928 25 kronor för längre kurser (över 9 månader) och 30 kronor för kortare kurser. För eleverna i husmorskolorna beräknas understödet 5 kronor lägre. Det bör be- märkas, att angivna understödsbelopp får beräknas för skolans samtliga elever, så- ledes icke blott för obemedlade eller mindre bemedlade.

Vidare får i statförslaget upptagas utgifter för försöksverksamhet, undervisnings- materiell, läkare och medicin, kontorsutgifter, trycksaker och annonser, examens— utgifter, vissa resekostnader för lärare och till utfärder för eleverna samt utgifter för vid skolan anordnade kortare kurser (understöd åt eleverna m. m.). Däremot måste den, som svarar för skolan, sörja för skoljordbruket samt underhåll av hus, inventarier och materiell för den praktiska undervisningen.

Det sålunda uppgjorda budgetförslaget insändes till vederbörande fylkesting (eller annan skolans huvudman) för att av detta behandlas och eventuellt efter vissa ändringar godkännas. Sedan överlämnas det av fylkesmannen till lantbruksdepar- tementet, där det efter granskning och därav föranledda eventuella ändringar läg- ges till grund för proposition till stortinget om anslag till resp. skolor. Av de god- kända utgifterna upptages härvid, som förut nämnts, 3/4 i statsunderstöd.

Till de större lantbruksskolorna utgå betydande belopp i statsunderstöd; deras godkända budgetförslag uppgå sålunda för innevarande år i många fall från 50 000 till 80000 kronor, varav 3/4 lämnas i statsbidrag. För mindre lantbruks- skolor och flertalet småbruksskolor rör sig budgetförslaget vanligen om 20 000— 40000 kronor, i en del fall dock med lägre belopp. Husmorskolornas statförslag variera vanligen mellan 10000 och 30000 kronor, men i några fall finnas såväl högre som lägre belopp.

Vad slutligen beträffar statsunderstödet till den tredje av de ovan nämnda grup- perna, till vilken räknas vinterlantbruksskolan i Oslo samt privata trädgårds- och husmorskolor, så grundas detta på av lantbruksdepartementet i varje fall för stor- tinget framlagda förslag. Dessa anslag utgöra dock tillsammans en relativt ringa summa.

För budgetåret 1928/1929 äro till samtliga lantbruksundervisnigsanstalter bevil- jade följande anslag:

Lantbrukshögskolan ............................................................... kronor 1 219 298 Statens småbrukslärarskola .................................................. >> 247 475 Statens lärarinneskola ............................................................ » 307 841 Statsskolor för trädgårdsskötsel ............................................ > 212 '885 Mejeriskolor ....................................................................... » 98 050 2 086 049 Lantbruks- och småbruksskolor ............................................ » 1 190 000 Husmor-skolor.... .................................................................... » 635 000 1 825 000 Vinterlantbruksskolan i Oslo ................................................... >> 55 000 Privata trädgårdsskolor ................. L .................................. » 40 000

» husmorskolor ......................................................... » 27 62_0 122 620 Konsulenter för skolorna1 ..................................................................... kronor 18 050

Kronor 4 051 719

Från utgifterna för statens skolor avgå en del inkomster, vilka för samma tid be- räknats till sammanlagt 867 075 kronor.

Finland.

Den lägre lantbruksundervisningen i Finland företer från början av sin tillkomst och intill sista tiden i vissa avseenden stor likhet med motsvarande undervisning i vårt eget land. Då det för kännedomen om lantbruksundervisningen i Finland för närvarande torde vara av intresse att också veta hur denna tidigare varit an- ordnad och sedan utvecklats, må här efter en av förre chefen för finska lantbruks- styrelsen, överdirektören U. Brander, avgiven redogörelse lämnas några uppgifter härom.

Lantbruksundervisningens uppkomst och utveckling.

Allmän lantbruksundervisning.

Efter långa förberedelser öppnades den första skolan i Finland på det finska staten tillhöriga, i landets sydvästra del belägna godset Mustiala år 1840. Utom den egentliga tvååriga lantbruksskolan omfattade skolan från början också special- avdelningar för fårskötare och kvinnliga ladugårdsskötare. De teoretiska lektio- nerna voro förlagda till morgnar och kvällar under vinterhalvåret, resten av dagen samt hela sommaren användes för praktiskt arbete i jordbruket, vilket också skulle tjäna som en mönstergård. Under ett tjugutal år var Mustiala den enda skolan i landet, men under åren 1857—1863 grundades nya skolor i landet efter mönster av Mustiala, dock utan avdelning för fårskötare. Programmet för undervisning omfattade i främsta hand praktisk utbildning. Bristen på elementära kunskaper försvårade också den teoretiska undervisningen. Skolorna gestaltade sig som ut- bildningsanstalter för arbetsledare och godsförvaltare samt för kreatursskötare på stora och medelstora gårdar. Bondebefolkningen tog skolorna mindre i anspråk för sin fackliga utbildning.

Skolor av den nämnda typen upprättades ännu på 1880-talet. Emellertid började man allmänt kräva upprättandet av skolor, som bättre tillgodosåg bondebefolk-

1 Befattningen som konsulent för lantbruksskolorna är på grund av stortingsbeslut ned— lagd frän den 1 juli 1928.

ningens behov. År 1889 upprättades på det av staten ägda goset Harju i Viborgs län efter tysk förebild en skola med teoretisk undervisning under vinterhalvåret, och åren 1896, resp. 1898 uppstodo liknande skolor vid Orismala och Osara, samt- liga i förbindelse med tidigare verksamma lantbruksskolor. Dessa skolor, vilkas kurs omfattade två vintrar, blevo snart mycket omtyckta, men de besöktes dock huvudsakligen av söner till mera välsituerade innehavare av medelstora egendomar. På grund härav skred man i början av 1900-talet till upprättandet av lantmanna- skolor med 5- till G-månaderskurser. Efter hand utvecklades dessa skolor till att utgöra grundtypen för den allmänna lantbruksundervisningen. För närvarande upgår antalet sådana skolor till 30. Sedan den elementära utbildningen för be- folkningen i allmänhet förbättrats, har det också blivit möjligt att i dessa skolor, liksom i övriga lägre lantbruksundervisningsanstalter, göra undervisningen mera grundlig och omfattande. Då undervisningen i nämnda skolor emellertid är hu- vudsakligen teoretisk, har det visat sig nödvändigt att för såväl åskådningsunder- visningen som ock exkursioner för eleverna förbinda varje skola med ett eget, helst litet eller högst medelstort skoljordbruk, vilket i allmänhet motsvarar den genomsnittliga storleken av jordbruken i orten. Det visade sig emellertid också snart vara behövligt att anordna praktisk utbildning för eleverna på välskötta pri- vata jordbruk. Ur denna anordning med elevpraktik, vilken också genomförts på andra specialgebit av lantbruket, har en mycket viktig och väsentlig del av den nuvarande finska lantbruksundervisningen utvecklat sig. Dess stora betydelse och höga värde ligger främst däruti, att de mest framstående och erfarna privata jord- brukarna i landet härigenom komma med i undervisningsverksamheten. Eleverna erhålla sin praktiska utbildning på gårdar, vilka i storlek motsvara deras föräld- rars jordbruk. Då därtill, såsom senare visat sig vara fallet, kommer, att denna praktiska utbildning kan infogas i lärokursen, blir dess effektivitet ytterligare ökad. För närvarande börja nämligen de flesta lantmannaskolorna sin kurs i början av januari, avbryta verksamheten i slutet av april eller början av maj och återupp- taga densamma i senare hälften av oktober för att sedan avsluta kursen omkring den 20 december. Från början av maj till mitten av oktober lära alla elever, vilka önska genomgå hela kursen och erhålla avgångsbetyg, praktiskt lantbruk på förut nämnda läro- och övningsgårdar. Sådana funnos år 1928 till ett antal av 415, och på dessa bedrevo under året 769 elever sina praktiska studier.

Antalet undervisningstimmar i lantmannaskolorna uppgå i genomsnitt till c:a 1 000, varav för de båda huvudämnena jordbruks- och husdjurslära vardera om— kring 100 timmar samt för skogsskötsel c:a 50 timmar. Undervisningen omfattar jämväl sådana ämnen som nationalekonomi, föreningsväsen och lantbruksgeografi. Av lärarna, vanligen två men stundom tre, tjänstgör minst en under sommaren som konsulent i skolans verksamhetsområde, under det att den andre har uppsikt över eleverna på praktikgårdarna och sköter skoljordbruket. Elevantalet i varje skola uppgår i medeltal till 30, i några skolor upp till 50, ett större elevantal anses icke önskvärt. Ehuru lantmannaskolorna vanligen äro organiserade så, att de tillgodose behovet av utbildning för det mindre jordbruket, hava dock några skolor under senaste tiden lagt sin undervisning särskilt med hänsyn till småbruket; vid de flesta skolorna anordnas därjämte korta praktiska kurser för småbrukare.

På grund av den utveckling i förut nämnd riktning, som lantbruksundervisningen i allmänhet tagit under senaste tiden, hava också de förut nämnda lantbrukssko- lorna funnit nödigt att bättre anpassa sin undervisning efter densamma. De flesta hava ombildats till li/z-åriga praktisk-teoretiska skolor, i vilka under första' året huvudvikten lägges på den praktiska utbildningen, medan däremot den andra vin- tern användes för teoretiska studier. Efterpraktiken kan antingen ske på skoljord- bruket, som i regeln är en större egendom, eller också på privata jordbruk. Det

förstnämnda är vanligen fallet med elever, som önska utbilda sig till arbetsledare i främmande tjänst.

Efterhand som jordbruket utvecklade sig och man började tillgodose behovet av lantbruksundervisning i större omfattning, gjorde sig också behovet av en grundli- gare och kompletterande' fackundervisning för dem, som genomgått de lägre lant- bruksundervisningsanstalterna och därefter varit praktiskt verksamma inom lant- bruket en tid, kännbart. För tillgodoseende av detta behov har det förutvarande lantbruksinstitutet (och lantbruksskolan) vid Mustiala samt skolan vid Kronoborg ombildats till fortbildningsanstalter eller lantbruks-mellanskolor, s. k. lantmanna- institut. Kursen vid dessa varar två år (tillsammans 13 månader), och utbildningen åsyftar huvudsakligen teoretisk undervisning. Den mellan de två vintrarna lig- gande sommaren reserveras för praktiska övningar. Elevantalet uppgår till 50—70 och lärarnas antal till 6_7, däribland en speciallärare för veterinärkunskap och hästavel samt en för sociala ämnen (nationalekonomi, föreningsväsen, geografi o. s. v.). Läroanstalterna utbilda sina elever icke blott såsom privata jordbrukare utan också till godsförvaltare, vandringslärare, bokförare o. s. v.

Vid sidan av de nu nämnda läroanstalterna står högre svenska lantbruksläro- verket i Åbo med tre vintrars undervisning.

För glest befolkade skogstrakter, där utvecklingen ej hunnit så långt, äro ambu- latoriska lantmannaskolor upprättade. Dessa flytta från ort till ort och hålla år- ligen 2__3, omkring 8_10 veckor långa kurser, vid vilka man lägger särskild vikt vid åskådningsundervisning. Då utvecklingen fortskrider, få dessa provisoriska skolor vanligen vika för fasta sådana.

För att bereda jordbrukare, särskilt innehavare av mindre jordbruk, vilka redan överskridit skolåldern, tillfälle att förvärva fackkunskap hava flera olika åtgärder, vilka tjäna detta syfte, vidtagits. Såsom den viktigaste av dessa torde få anses den verksamhet, som utövas av konsulenter och praktiska vandringslärare. Tidi— gare voro flera av dessa direkt avlönade av staten, men för närvarande stå de ute- slutande i tjänst hos lantbrukssällskap eller specialföreningar. Antalet konsulen- ter och vandringsrättare uppgick år 1927 till mer än 700. En annan mycket viktig faktor vid ifrågavarande undervisning och ett omtyckt utbildningssätt är anord- nandet av kortare eller längre studieresor. Årliga antalet deltagare i sådana kan minst uppskattas till 2 000.

Vid en översikt över den lägre lantbruksundervisningen i allmänhet får man icke förbise det värdefulla bidrag till denna, som folkhögskolorna, för närvarande upp- gående till 48, givit. Ehuru dessa egentligen äro avsedda för allmänt medborger- lig utbildning, hava de flesta skolor dock ansett utbildningen i landets modernäring så viktig, att de upptagit undervisning däri på sitt program och för densamma an- ställt en fackman. Det ges även folkhögskolor, vilkas ledare är agronom, och vilka för sin undervisning förfoga över ett särskilt skoljordbruk. Liksom i Danmark hava också folkhögskolorna här utövat inflytande på lantbruksundervisningen och vid denna tillämpade metoder.

Specialundervisning pci lantbruksområdet.

Såsom av det förut anförda framgår, fann man redan vid grundandet av den första finska lantbruksskolan särskild undervisning i kreatursskötsel viktig. Så var också fallet vid inrättandet av de skolor, som följde närmast därefter. Seder- mera har emellertid denna undervisning, liksom övrig specialutbildning på jordbrukets område, utvecklats i samma riktning som den allmänna lantbruks- undervisningen: man har kommit till det resultatet, att den praktiska färdigheten bäst läres på "väl skötta privata jordbruk, under det att skolornas uppgift är att

meddela en möjligast grundlig teoretisk undervisning, varvid dock åskådniugsmate- riell, samlingar, skoljordbruk, övningar för eleverna och exkursioner måste i till- räcklig utsträckning komma till användning som hjälpmedel.

För nära 60 år sedan började särskilda tvååriga praktisk-teoretiska kreatursskö- tar- och mejeriskolor upprättas; i dessa mottogos endast kvinnliga elever. Senare, då mejeriskötseln utvecklat sig mera och smörexporten började växa, inrättades speciella ettåriga mejeriskolor. Även i dessa utbildades endast kvinnliga elever, vilka efter avslutad kurs erhöllo anställning som mejerskor vid privata eller an- delsmejerier. Då man gjorde den erfarenheten, att tillräckligt grundlig kunskap i smörberedning icke kunde förvärvas på ett är, upphörde dessa skolor i allmänhet. Även ettåriga kreatursskötarskolor grundades, och antalet av dessa uppgick för ett tjugutal år sedan till över 40. Snart nog märkte man emellertid, att ett är icke var tillräckligt för utbildning av dugliga kvinnliga kreatursskötare. Skolorna kunde därjämte endast upptaga ett alltför ringa antal elever. Av de nämnda sko- lorna återstå för närvarande endast 2. En del av dem hava ombildats till tvååriga kreatursskötarskolor. Antalet sådana uppgår till 13 med ett elevantal av något över 100.

Den viktigaste formen för speciell undervisning i kreatursskötsel representeras emellertid för närvarande av de teoretiska kreatursskötarskolorna. Den egentliga utbildningskursen vid dessa varar 51/2 månad under vintern; därtill kommer en 2 1/2 månaders specialkurs på våren eller hösten för utbildning av kontrollassisten- ter. Antalet sådana skolor uppgår till 16. Hela antalet elever i desamma upp- gick år 1928 till 766. Som inträdesfordran gäller, förutom folkskolebildning, minst ett års praktik i en välskött och för ändamålet godkänd ladugård. Sådana funnos år 1928 till ett antal av 326 med 769 praktikanter.

Förutom de nämnda skolorna finnes också ett institut för nötboskapsskötsel i Kuopio, en hästskötarskola vid Kronoborg, en svinskötarskola i Mietoinen, en fjäderfäskötarskola i närheten av Tavastehus samt sex ambulatoriska kreaturs- skötarskolor. I det nämnda institutet är kursen ettårig, och gälla för inträde vissa fordringar, bl. a. genomgången mellanskola.

Ifråga om mejeriundervisningen har man övergått till ett nytt system. Det fin- nes tre teoretiska mejeriskolor med niomånaderskurser. Inträdesfordringarna äro: minst två års praktik i ett godkänt mejeri. Antalet sådana var år 1928 89 med tillsammans 192 praktikanter. På Mustiala finnes en särskild skola för osttillverk- ning, likaledes med niomånaderskurs. Smörexportföreningen Valio har en egen mejeriskola i Hälsingfors.

För utbildning i trädgårdsskötsel finnas fem skolor med tvååriga praktisk-teore- tiska kurser. Dessutom finnes från och med år 1912 ett trädgårdsinstitut på den staten tillhöriga egendomen Lepaa. Kursen är där tvåårig, och för inträde fordras genomgången mellanskola samt två års föregående praktik. Även på trädgårds- skötselns område är numera elevpraktiken organiserad. Antalet trädgårdar för ändamålet uppgick 1928 till 15 med 102 elever.

Undervisning i huslig ekonomi.

Undervisningen i huslig ekonomi har i Finland en ålder av c:a 35 år och är sålunda betydligt yngre än den egentliga lantbruksundervisningen. Under lång tid var densamma uppdelad efter tvenne linjer. Enligt den första lades huvudvikten på matlagning och därjämte på hälsolära och hemmets skötsel. Den andra om- fattade däremot grönsaksodling och huslig ekonomi i allmänhet.

För närvarande kan man på detta område särskilja fyra olika skolformer, näm- ligen institut för huslig ekonomi, husmodersskolor, skolor för huslig ekonomi och hushållsskolor.

Vid institut för huslig ekonomi skall anordnas en instruktionskurs och en hus- moderskurs. Kurserna i instituten för huslig ekonomi vara vardera 1 år. Instruk- tionskursen är en fortbildningskurs för elever i husmodersskolorna. Instituten hava till ändamål att utbilda vandringslärarinnor i husligt arbete. Antalet institut är fem och elevantalet (1928) tillsammans 239.

Husmodersskolornas kurser omfatta 11 månader. Skolorna hava, förutom eko- nomiträdgård, egna skoljordbruk, vanligen med 1_2 hektar åker; deras program är mångsidigt och i desamma utbildas särskilt hushållerskor och värdinnor. Av denna typ finnas 8 skolor med tillsammans omkring 300 elever. De motsvara när- mast lanthushållsskolorna i vårt land.

Skolorna för huslig ekonomi äro mestadels i verksamhet under sommarmånader- na, och deras kurser vara 5 eller 7 månader. Deras undervisningsprogram är i många fall olika det för närmast föregående skoltyp. Som en viktig del därav in- gå husligt arbete och köksväxtodling. Antalet skolor av denna typ var 1928 24 med över 600 elever årligen.

Hushållsskolorna, vilka samtliga äro belägna i städerna, hava tvenne ungefär 4 månaders (: en termin) långa kurser under året. Huvudvikten lägges alltid på ändamålsenlig matlagning och skötsel av hemmet. Fem sådana skolor finnas, och uppgick antalet elever i desamma år 1928 till 631.

Även på hushållsundervisningens område har man sökt förverkliga systemet med elevpraktik. Sålunda funnos år 1927 för sådant ändamål upplåtna 71 hushåll med tillsammans 127 elever.

Samtliga ovan nämnda skolor för husligt arbete äro i administrativt hänseende underställda lantbruksstyrelsen och lantbruksministeriet.

1926 års kommitté.

Frågan om den lägre lantbruksundervisningen i Finland har nyligen varit före- mål för utredning av en särskild kommitté under ordförandeskap av lantbruksrå- det J. Erkki Hällström. Denna kommitté avgav sitt betänkande år 1926, och är den nuvarande organisationen av ifrågavarande undervisning i huvudsak grundad på däri framlagda förslag. Det torde därför vara av intresse att ur den svenska sammanfattningen av kommittébetänkandet återgiva följande utdrag ur den all- männa motiveringen för kommitténs förslag, enär denna klargör såväl de under fö- regående tid gjorda erfarenheterna på området som ock skälen för den nu genom- förda organisationen.

»I det närmaste hava 25 år förflutit sedan dess den egentliga lantbruksunder- visningen nyorganiserades, och har sagda undervisning därefter förblivit på samma ståndpunkt, oaktat förhållandena under tiden förändrat sig. Jordbruksundervis- ningens och i allmänhet hela lantbruksundervisningens utveckling har ej förmått hålla jämna steg med samhällsutvecklingen huvudsakligast på grund av den svåra ekonomiska situation, som uppstod genom världskriget och vårt lands självständig- hetsstrid. Numera hava förhållandena dock redan stadgat sig så pass mycket, att något hinder ej borde möta att på lantbruksundervisningens område, liksom redan skett inom övriga undervisningsgrenar, vidtaga de förbättringar, de förändrade för- hållandena och utvecklingen förutsätta.

De nuvarande olika formerna av lantbruksundervisningsanstalter hava av allt att döma vunnit den jordbrukande befolkningens och i allmänhet lantmännens god- kännande, och höra förty anses motsvara sitt ändamål. Däremot synas berörda anstalters undervisningsprogram och metoder kräva förändringar. Enligt kommit- téns åsikt borde dessa, för att motsvara sitt ändamål, mera anpassas efter de 10- kala förhållandena och med beaktande av nyare agrarpolitiska synpunkter. Först

re.—anyw-

_ 4—, ":l-W

och främst äro lanthushållningens förutsättningar i skilda delar av landet så olik- artade. att samma undervisningsämnen ej överallt äro av samma betydelse. För det andra har genom statens kolonisationsverksamhet den redan förut talrika små- brukarbefolkningen ökats, vilken befolkning är i behov av särskild handledning och rådgivning. Bland ägarna av medelstora jordbruk och jordbruk, större än dessa, gör en allt större vakenhet sig gällande. Användningen av olika slags hjälp- medel, såsom konstgödselämnen, kraftfoder och moderna maskiner, har blivit all- männare. Större uppmärksamhet har ägnats försöksverksamhetens resultat. I all- mänhet förmärkes bland den jordbrukande befolkningen en strävan mot framåtskri- dande, som även beträffande lantbruksundervisningen är allt mera förpliktande.

I lantbruksundervisningsanstalterna äro i allmänhet den teoretiska och praktiska undervisningen skilda från varandra sålunda, att en särskild praktisk utbildning för- enats med den teoretiska undervisningen. Erfarenheten har utvisat, att, ehuru den nuvarande lärlingsinstitutionen i huvudsak motsvarar sitt ändamål, en fastare kontroll dock vore påkallad för att göra praktiken effektivare. Likaså har erfa- renheten givit vid handen, att en rent teoretisk undervisning, särskilt ifråga om den lägre lantbruksundervisningen, ej medfört önskat resultat. För att undervis- ningen skall bliva effektiv, är det nödvändigt, att jämte den teoretiska undervis- ningen i möjligast stor omfattning tillämpa åskådlig undervisning särskilt i fack- ämnen, vilket emellertid förutsätter att de härintills följda undervisningsmetoderna böra underkastas granskning. Särskilt har lärarnas vid de privata lantbruksunder- visningsanstalterna avlöningar varit rätt obestämda och otillräckliga. En del för- ordningar innehålla visserligen bestämningar om lönernas storlek, men dessa bestämningar äro helt och hållet föråldrade, varför det ej är möjligt att inom ra- men för desamma trygga lärarnas ekonomiska ställning. Deras avlöningar böra förty helt och hållet omregleras och bestämmelserna rörande sagda avlöningar för- nyas.

På lantbruksundervisningsanstalternas utveckling hava jämväl de knappa stats- bidragen verkat hämmande. Under de allra sista åren hava sagda bidrag höjts i någon män, men har denna förhöjning dock ej ännu varit så stor, att de nuva- rande statsunderstöden skulle motsvara de före kriget beviljade statsbidragen. Då på lantbruksundervisningsanstalternas undervisningsmateriell, skollokaler, elevbostä- der m. m. (1. ställas rätt stora fordringar och dessas anskaffande samt underhåll sålunda förutsätta betydande penningmedel, inses den prekära situation, vari de privata lantbruksundervisningsanstalterna för närvarande befinna sig. Lantbruks- undervisningsanstalternas verksamhet bör ställas på en säkrare fot genom faststäl- lande av grunderna för deras årliga statsunderstöd.

Vid inrättande av nya lantbruksundervisningsanstalter, enkannerligen av lantman- naskolor, har man icke alltid tillräckligt omsorgsfullt prövat möjligheterna för deras framgångsrika verksamhet i framtiden. Det ges skolor, för vilkas inrättande off- rats betydande belopp och vilkas underhållskostnader i förhållande till det ringa elevantalet i desamma äro oproportionerligt stora. Ekonomiskt taget vore det för— delaktigare att underhålla ett mindre antal väl utrustade större skolor än flera små dylika, med ett otillräckligt antal elever. Med hänsyn härtill borde verksamhets- områdena för såväl redan befintliga som ock framdeles tillkommande lantbruks- undervisningsanstalter så utstakas, att elevantalet i desamma bleve tillräckligt stort och att anstalternas omgivning vore lämplig för dessas verksamhet.

Lantbruksundervisningsanstalternas garantiföreningar hava, oaktat de dyra tider- na, varit tvungna att för undervisningsanstalternas framgångsrika verksamhet låta för resp. skolors behov uppföra skollokaler, elevhem och lärarbostäder samt eko- nomibyggnader på sina för åskådlig undervisning avsedda lägenheter. Emedan till byggnadsarbetena billigare lån ej alltid kunnat av staten erhållas eller, då sådana

erhållits, dessa emellertid varit otillräckliga, och icke heller medel till byggnadskost- nadernas täckande kunnat hopbringas genom garantiförbindelser, hava garantiför- eningarna nödgats upptaga lån mot hög ränta av enskilda penninginrättningar. Skötseln av dylika lån, för att ej tala om de stora rånteutgifterna, har berett ga- rantiföreningarna svårigheter vid anskaffande av säkerhet och borgen för sagda lån ävensom vid dessas ofta skeende omreglering. Situationen har utvecklat sig där- hän, att densamma ej kan avhjälpas utan statens mellankomst. Med hänsyn härtill borde erforderliga anslag reserveras för att utgivas såsom byggnadslån åt privata lantbruksundervisningsanstalter, och borde dylika lån beviljas till belopp ända till 90 procent av byggnadernas kostnadsförslag.»

»Enligt den av kommittén omfattade definitionen på lantbruksundervisning ingå däri:

a) jordbruksundervisning;

b) undervisning i nötboskapsskötsel;

c) undervisning i mejeri- och mjölkhushållning;

d) undervisning i hästskötsel; samt

e) undervisning i svinskötsel och skötsel av de mindre husdjuren. Envar av dessa undervisningsgrenar omfattar särskilda läroämnen, varjämte en del undervisningsgrenar förutsätta en större eller mindre kännedom jämväl av andra undervisningsområden.

Sålunda förutsätter i allmänhet jordbruksundervisningen, att undervisning jäm- väl meddelas i ämnen hörande till övriga förenämnda undervisningsområden. Av de nuvarande undervisningsanstalterna meddelas jordbruksundervisning av lantman— na- och småbrukarskolorna, jordbruksskolorna och lantmannainstituten. Såsom sär- skilda skoltyper hava berörda undervisningsanstalter befunnits motsvara sitt ända— mål. Till nu ifrågavarande slag av anstalter torde även det till inrättande plane- rade institutet för utbildande av instruktörer för småbruket kunna hänföras.

Lantmanna- och småbrukarskolornas ändamål är att meddela undervisning åt ägare av lägenheter eller dem, som ärna utbilda sig därtill, medan åter jordbruks- skolorna hava till uppgift att därjämte meddela undervisning åt personer, som ärna utbilda sig till förvaltare och instruktörer på lantbrukets område. Undervisningen i institutet för utbildande av instruktörer för småbruket utgöres likaså av fortsatt undervisning såväl åt innehavare av egna lägenheter som ock åt personer, vilka ärna utbilda sig till instruktörer på lantbrukets område. Undervisningen i insti- tutet för utbildande av instruktörer för småbruket utgöres likaså dels av komplet- terande undervisning och går speciellt ut på att utbilda instruktörer för småbrukare.

Ehuru undervisningen i nötboskapsskötsel står jordbruksundervisningen nära, ut- gör densamma dock en särskild undervisningsgren. Undervisning i nötboskapssköt- sel meddelas av:

1) institutet för nötboskapsskötsel; 2) teoretiska kreatursskötarskolor, vilka omfatta kreatursskötarkurser, kontroll- assistentkurser och kurser i nötboskapsskötsel för småbrukare;

3) praktisk-teoretiska kreatursskötarskolor; samt 4) ambulatoriska kreatursskötarskolor. Av dessa avse kreatursskötarkurserna, de praktisk-teoretiska kreatursskötarsko- lorna, kontrollassistentkurserna och institutet för nötboskapsskötsel utbildande av egentliga fackmän samt kurserna i nötboskapsskötsel för småbrukare och de ambu- latoriska kreatursskötarskolorna meddelande av undervisning åt självständiga krea- tursägare eller blivande sådana.

Erfarenheten om den år 1908 genomförda nyorganisationen av undervisningen i nötboskapsskötsel, varigenom den praktiska och teoretiska undervisningen åtskildes och den förra lades till grund för den senare, har utvisat, att sagda åtgärd varit

ändamålsenlig såväl vad undervisningen beträffar som ock däri, att det sålunda blivit möjligt att meddela undervisning i nötboskapsskötsel åt ett betydligt större elevantal än tidigare. Jämsides med detta undervisningssystem har dock även det äldre praktisk-teoretiska undervisningssystemet bibehållits. l skolor av båda dessa typer har elevantalet varit tillräckligt, tidtals till och med rundligt; likaså har ef- terfrågan på dem, som utbildats i dessa skolor, varit betydande, ofta så pass stor att skolorna ej förmått tillfredsställa den. Kommittén är förty av den åsikt, att den på föregående praktik grundade teoretiska undervisningen bör utgöra huvud- typen för undervisningen i nötboskapsskötsel. Men i betraktande av den stora och med nötboskapsskötselns utveckling sannolikt växande efterfrågan på fackmän inom nötboskapsskötselns område anser kommittén, att jämte skolor av nyssnämn— da även fortfarande skolor av den praktisk-teoretiska typen böra underhållas. Då elevantalet i dessa sistnämnda skolor är beroende av kreatursbesättningens storlek på resp. skollägenheter, är det klart, att antalet dylika skolor i varje fall kommer att bliva relativt begränsat. Med avseende å underhållskostnader ställa sig dessa skolor för staten billigare än de s. k. teoretiska kreatursskötarskolorna.

Man bör givetvis sträva därhän, att en möjligast stor del av den jordbrukande befolkningen blir delaktig av undervisningen i nötboskapsskötsel. På grund härav bör denna undervisning, såsom fallet även för närvarande är, ordnas i syfte att ut- bilda såväl egentliga fackmän på nötboskapsskötselns område som ock självstän— diga kreatursågare.

Mejeriundervisningen är i praktiken ordnad enbart enligt det s.k. teoretiska un- dervisningssystemet. Densamma avviker sålunda från undervisningen i nötboskaps- skötseln såvål häruti som ock däri, att densamma endast avser utbildande av egent- liga fackmän.

Vid dryftning av frågan om mejeriundervisningens nyorganisation har kommittén kommit till det resultat, att det nuvarande undervisningssystemet i stort sett mot- svarar sitt ändamål, om ock däri på grund av utvecklingens krav en del ändringar och tillägg äro av nöden.»

Den lägre lantbruksundervisningens i Finland omfattning under senaste tiden framgår av följande efter lantbruksstyrelsens berättelse för år 1928 återgivna sam- manställning över antalet undervisningsanstalter samt lärare och elever vid dessa.

Antal ”35 Antal . Antal .. . elever i & k 0 1 o r skolor ordi- extra 0. ä;; skolorna. ' narie timlär. arbeten (kurserna) 1. Lantbruksundervisningsanstalter. Lantmannainstitut, 2-åriga ................................... 2 12 — 137 Lantbrukslåroverket i Åbo, 3-årigt ........................ 1 3 15 53 Jordbruksskolor, 11/:- å 2-åriga .............................. 7 19 12 7 316 Lantmannaskolor, fasta .......................................... 29 65 56 29 1 050 » ambulatoriska ............................. 7 7 1 14 493 Övriga, särsk. jordbruksskolor ................................. 2 3 6 32 Summa 48 109 84 56 2 081 2. Undervisningsanslalter i djurskötsel. Institutet för nötboskapsskötsel .............................. 1 3 6 -— 71 Kreatursskötarskolor, teoretiska ............................. 16 37 7 6 766 Kreatursskötarskolor, praktisk-tem., 2-åriga ............... 14 14 19 8 170 Dzo l-åriga ......................................................... 3 3 4 2 20 D:o ambulatoriska .............................................. 5 5 — 5 339 Kurser i hästskötsel ............................................. l 1 2 2 8 » » svinskötsel ............................................. .l 1 1 1 26 Summa 41 ' 64 39 24 1 400 3. Mejeriundervisningsanstalter. Mejeriskolor ..................................................... . 3 8 5 5 47 Kurs i ostberedning ............................................ 1 1 5 —— 12 Summa 9 10 5 99 4. Undernisningsanslalter i trädgårdsskötseI. Trädgårdsinstitut ................................................... 1 3 1 3 10 Trädgårdsskolor ................................................... 5 10 7 5 74 Summa 6 13 8 8 84 5. Undervisningsanstalter i huslig ekonomi. Institut för lärare i huslig ekonomi ........................ 1 6 2 — 31 Institut för huslig ekonomi .................................... 5 32 10 — 239 Husmodersskolor ................................................... 8 32 7 — 302 Skolor för huslig ekonomi .................................... 24 56 57 — 600 Hushållsskolor ...................................................... 5 16 11 — 631 Summa 43 | 142 | 87 å _ 1803

6. Lärlingsinstitutionen.

Jordbrukspraktik .......................... . ..................... Kreatursskötarpraktik ......................................... Mejeripraktik ..................................................... Praktik i trädgårdsskötsel ....................................... >> » huslig ekonomi ....................................... >> » ostberedning .......................................... » » hovbeslag ................................................ » » svinskötsel .............................................

Praktikantställen Antal praktikanter

415 7 69 326 769 89 192 15 102 66 77 4 6 1 13 19 19 935 1 947

Verksamheten vid olika slag av lantbruksundervisningsanstalter.

Såsom redan förut nämnts, har den lägre lantbruksundervisningen i Finland ny- ligen varit föremål för utredning och därpå grundade beslut av vederbörande myn— digheter. Sedermera har i enlighet med riksdagens beslut utfärdats en »lag om lantbruksundervisningsanstalter» av den 1 juli 1927, vilken bl. a. innehåller be- stämmelser om statsunderstöd till sådana anstalter. Vidare hava, med stöd av & 11 i nämnda lag, förordningar rörande organisationen av och verksamheten vid olika slag av lantbruksundervisningsanstalter utfärdats. För flertalet av de äldre anstal- terna äro dessa förordningar av den 30 december 1927, för en del nytillkomna av senare datum. I det följande skall nu i korthet redogöras för verksamheten vid de mera betydande undervisningsanstalterna, varvid samtidigt de viktigaste och av mera allmänt intresse varande bestämmelserna i nämnda förordningar återgivas.

Med lantbruksundervisningsanstalter avses i den nämnda lagen lantmanna-, små— brukar- och jordbruksskolor, lantmannainstitut, kreatursskötarskolor, institut för nötboskapsskötsel, mejeriskolor, ostberedningsskolan, skolor för hästskötsel och hov- beslag samt andra med de ovannämnda jämförliga undervisningsanstalter.

Lantmanna- och småbrukarskolor.

Lantmanna- och småbrukarskolornas ändamål är enligt förordningen om desam— ma att hos eleverna väcka intresse för lanthushållning och meddela dem efter de lokala förhållandena lämpad elementarundervisning i lantbruk samt bibringa dem allmänna medborgarkunskaper. Fråga om inrättandet av sådan skola kan väckas av kommun, förening eller annan sammanslutning eller av lantbruksstyrelsen; be- slut om skolans inrättande fattas av statsrådet.

Skolans lärokurs varar ett år, däri medräknad fullgjord, 5 1/2 månaders sommar- praktik i lantbruk. Dår särskilda lokala förhållanden sådant fordra, kan skolans lärokurs bestämmas att omfatta ända till två år. Utom den ordinarie lärokursen anordnas årligen antingen i skolan eller annorstädes i dess verksamhetsområde kor- tare specialkurser. Skolorna böra, såvitt möjligt, vara internat.

I skolorna meddelas undervisning i följande ämnen: jordbrukslära, lantbrukets ekonomi och lantbruksbokföring, husdjurslära, mjölkhushållningslära, skogslära, trädgårdsskötsel, byggnadslära, samhällslära, nationalekonomi, agrarpolitik, hälso- lära, naturvetenskaperna, räkning och geometri samt fältmätning och avvägning, ritning och modersmålet. Dessutom kunna i undervisningen inrymmas även andra ämnen, som avse den allmänmedborgerliga bildningens höjande.

Undervisningen i de olika läroämnena bör vara möjligast åskådlig. Jämte den egentliga undervisningen böra eleverna bibringas praktisk övning .i handslöjd och enklare lantmäteri- och avvägningsarbeten samt för dem anordnas gemensamma diskussionsmöten och exkursioner till framstående lägenheter, varförutom elever— na böra beredas tillfälle till gymnastik-, sport- och sångövningar.

Programmet för undervisningen, liksom också kurstiden, fastställes av lantbruks- styrelsen efter förslag av skolans lärare och styrelse.

Vid skolan anställas minst två ordinarie lärare i lanthushållning, av vilka den ene är föreståndare för skolan, samt en lärare i slöjd. Som kompetensvillkor för ordinarie lärarbefattning i lanthushållning fordras, att sökanden avlagt agronomi- examen och därefter under minst ett är ägnat sig åt av lantbruksstyrelsen godkänd efterpraktik samt att han äger kännedom om småbrukarförhållanden ävensom att han avlagt godkända lärarprov vid lantbruksnormalskola. Ordinarie lärare utses av lantbruksstyrelsen efter förslag av skolans styrelse.

Lärare åligger att jämte sin egentliga lärarverksamhet utöva tillsyn över de prak- tiska övningarna och anordna korta lärokurser samt biträda vid annat lanthushåll-

ningen främjande arbete inom skolans verksamhetsområde enligt för skolan fast- ställt reglemente och av skolans direktion uppgjort och av lantbruksstyrelsen fast- ställt program. Ordinarie lärare äro berättigade att på tid, som av skolans styrelse bestämmes, åtnjuta ledighet under högst två månader om året, julferien däri in- räknad.

För elev vid skolan gäller som inträdesvillkor bl. a. att hava fyllt sjutton år, genomgått »högre folkskola» och åtminstone under ett halvt år deltagit i lant- bruksarbeten. Företräde skall lämnas åt den, som genomgått folkhögskola eller äger sådan förpraktik, varöver han kan förete godkänt intyg.

Understiger skolans elevantal två är å rad tjugu, eller motsvarar ej skolan eljest sitt ändamål, må lantbruksstyrelsen hemställa till statsrådets prövning, huruvida sko- lan eller, om den är privat, dess statsunderstöd skall indragas.

Undervisningen vid lantmannaskolorna pågick under år 1928 enligt lantbruks- styrelsens berättelse från 22 till 25 veckor, och var kurstiden i medeltal 24 vec- kor. Det totala antalet undervisningstimmar uppgick i medeltal till 1 1167. Tim- antalet fördelade sig på de olika ämnena eller ämnesgrupperna i genomsnitt för samtliga 29 skolor på följande sätt:

Antal timmar Fack— och elementarämnen: Jordbrukslära ............................................................................................... 100'6 Lantbruksekonomi .............. . ......................................................................... 42'9 Lantbruksgeografi ............................................................................................ 17'3 Trädgårdsskötsel ............................................................................................. 24'8 Samhällslära, nationalekonomi, andelslära och agrarpolitik ...................... 46'4 Husdjurslära, inkl. smådjursskötsel ..................................................................... 109'5 Husdjurens anatomi och sjukvårdslära ..................................... _ ......................... 43'9 Mjölkhushållningslära ...................................................................................... 9'8 Skogsvårdslära ............................................................................................... 36'5 Botanik och zoologi .............................................................................. . ..... 33'1 Kemi, agrikulturkemi och fysik ........................................................................ 50'7 Byggnadslåra ................................................................................................. 18'1 Räkning och geometri ....................................................................................... 80-7 Lantbrukshokfonng 37'7 Ritning (föremål, byggnader, kartor 111. m.) ........................................................ 32'8 Ämnesskrivning och affärskorrespondens ......................................................... 42'6 Hälsolära och Övriga ämnen ............................................................................. 19'8

Summa i medeltal 747-2

Övn ingsarbeten : Slöjd ......................................................................................................... 133'9 Lantmäteri och avvägning .......................................................... . . 12'3 Gymnastik .............................................................................. . . . . 16'6 Sång ............................................................................................................... 20.3 Diskussions— och talövningar . Exkursioner ................................................................................................. Åskådningsundervisning och praktiska övningar ................................................... 123-0

Summa i medeltal 369-5

Vid de olika skolorna förekomma självfallet stora växlingar i timantalet för olika ämnen. Sålunda varierar exempelvis timantalet för jordbrukslära från 81 till 135, för lantbruksekonomi från 16 till 68, för trädgårdsskötsel från 9 till 36, för lantbruksgeografi från 0 till 28, för botanik 14_42, bokföring 21_55, räkning 13—81 0. s. v. Hela antalet undervisningstimmar varierar från 841 till 1 348.

Av de 29 lantmannaskolor, som enligt ovanstående sammanställning funnos år 1928, voro 7 förlagda till staten tillhöriga egendomar, de övriga voro enskilda. Till

,: —-=- :.,vz www—vx

varje skola hör ett skoljordbruk, som i regel skötes av skolans föreståndare. På ett flertal av dessa anordnas försöks- och demonstrationsodlingar.

Elevernas undervisningsavgift varierar, efter lokala förhållanden, mellan 50 och 200 finska mark; hyran till skolan för bostad uppgår till 10_40—60 finska mark pr månad. Kosthållet är vid skolorna, på ett par undantag när, ordnat koopera- tivt; kostnaden för maten har i medeltal för senaste åren uppgått till 250—300 finska mark.

Jordbruksskolor.

Jordbruksskolorna ha till ändamål att meddela personer, vilka utbilda sig till självständiga jordbrukare och arbetsledare, fackundervisning och praktisk övning i lanthushållning. Sådan skola kan numera förläggas endast på staten tillhörig egendom och står under lantbruksstyrelsens inseende.

Lärotiden vid jordbruksskola varar två år och fördelar sig på en övningsperiod och en teoretisk kurs jämte övning. Under övningsperioden, som fortgår ett år, skola eleverna utföra alla på skolegendomen förekommande arbeten och erhålla teo— retisk undervisning under sex vintermånader, i medeltal två timmar om dagen, i följande ämnen: modersmålet och skrivning, räkning, elementär ritning och geo- metri, naturvetenskapernas grunder och hälsolära samt lantbruksfackämnenas grun— der, varförutom eleverna på lämpliga tider under sommaren skola meddelas fack- undervisning i form av förklaringar eller i samband med exkursioner. I skolan bör handledning givas jämväl i på lantbrukets område förekommande handslöjd. Vid arbetenas utförande bör avseende fästas vid arbetsintensiteten och arbetskraf- tens ändamålsenliga utnyttjande.

Den teoretiska lärokursen omfattar samma undervisningsämnen, som äro före- skrivna för lantmannaskolorna (se föregående uppgift därom). Bestämmelserna rörande lärare äro också i tillämpliga delar lika dem för lantmannaskolorna. För eleverna är stadgat en något högre inträdesålder, 18 år, samt något längre praktik före inträdet, minst ett år.

Av de sju skolor, som funnos 1928, voro sex 1 1/2-åriga; undervisningen är i dessa "första läsåret praktisk-teoretisk och andra vintern teoretisk. Den föreskrivna öv- ningen eller efterpraktiken fullgöra eleverna vid fem av dessa skolor på därtill godkända praktikantgårdar, medan eleverna vid skolan på Harju fullgöra den på skolegendomen. I skolan på Elisenvaara är undervisningen under vartdera läs- året praktisk-teoretisk. Fyra skolor voro förlagda till staten tillhöriga egendomar. resten till enskilda. För de senare gäller ej senast utfärdade förordning angående vjordbruksskolor, utan skola för dem tidigare utfärdade stadganden lända till efter- rättelse.

Den teoretiska undervisningen vid jordbruksskolorna pågick under år 1928 i ge— nomsnitt 23 veckor i första och 23'6 veckor i andra årskursen. Hela antalet un- dervisningstimmar i fack- och elementarämnen uppgick i medeltal för båda års- kurserna till 976 samt i övningsarbeten till 545. Fördelningen "mellan olika äm- nen har proportionsvis varit ungefär densamma som i lantmannaskolorna. Dock synes relativt mycken tid ha ägnats åt naturkunnighet samt räkning och geometri.

Lantmannainstitut.

Lantmannainstitutets ändamål är att meddela fortsatt undervisning inom lant- hushållningens område åt personer, vilka genomgått lantmanna- eller småbrukara skola eller jordbruksskola, ävensom åt sådana, vilka innehava föreskrivna kunska- per och godkänd praktik. Lantmannainstitut kan förläggas endast på staten till- hörig egendom. Dess verksamhet övervakas av lantbruksstyrelsen.

'.Lärotiden vidylantmannainstitut utgör två år och fördelar sig på två årskurser. 45 — 291214.

Första årskursen vidtager samt omfattar jämväl

under förra hälften av januari och avslutas före jul en kontrollerad fem och en halv månaders sommar-

praktik. Andra årskursen, som fördelar sig på en egentlig teoretisk kurs och prak— tisk-teoretiska specialkurser, vilka anordnas under sommartid, vidtager likaså un- der förra hälften av januari och fortgår, frånräknad eleverna på lämplig tid under sommaren tillkommande ledighet, utan avbrott till lärotidens slut.

I lantmannainstitut meddelas undervisning i följande ämnen: jordbrukslära, lant- bruksmaskinlära, lantbrukets ekonomi och lantbruksbokföring, husdjurslära, mjölk- hushållning, husdjurens anatomi och fysiologi samt hälso- och sjukdomslära, skogs- lära, trädgårdsskötsel, byggnadslära och ritning, ekonomisk geografi, agrarpolitik, andelslära, samhällslära och nationalekonomi, kemi och fysik, meteorologi, geologi, botanik, läran om våxtsjukdomar och skadedjur, matematik, fältmätning och av- vägning samt skriftliga uppgifter. I undervisningen kunna dessutom upptagas äm- nen, som avse att höja den allmänna medborgerliga bildningen.

Jämte den egentliga undervisningen bör eleverna bibringas praktisk övning i ut- förande av lantmäteri- och avvägningsarbeten, för dem anordnas gemensamma dis- kussionsmöten och föredragsövningar samt exkursioner till lämpliga gårdar även- som, under årskursen på sommartid, specialkurser i lanthushållningens olika om- råden samt handledning i praktisk rådgivande verksamhet.

Lärarpersonalen vid lantmannainstitut består av sex ordinarie lärare, nämligen lektorerna i jordbrukslära, husdjurslära, Skogshushållning, lantbruks- och national— ekonomi, naturvetenskaperna och veterinärlära.

För att kunna antagas till elev vid lantmannainstitut fordras bl. a. att hava ge- nomgått högre folkskola och dessutom lantmanna- eller småbrukarskola eller jord- bruksskola eller att inneha mot mellanskolkurs svarande kunskaper samt att efter genomgången kurs vid lantmanna- eller småbrukarskola under kontroll förvärvat minst från ett till ett och ett halvt års förpraktik, i vilken ingå tvenne växtperio- der, eller att sökanden eljest inom lanthushållningen haft sysselsättning, som kan anses svara mot förenämnda kontrollerade praktik.

Under år 1928 omfattade undervisningen vid de båda lantmannainstituten, i för— sta och andra årskursen, följande antal undervisningstimmar:

Kronoberg Mustiala .lordbrukslära .......................................................................... 204 187 Lantbruksekonomi och bokföring ............................................... 107 136 Husdjurslära .............................................................................. 163 194 Husdjurens anatomi och fysiologi samt hälso- och sjukvårdslära 107 130 Mjölkhushållning ....................................................................... 26 26 Skogshushållning ...................................................................... 97 145 Trädgårdsskötsel ........................................................................ 12 Byggnadslära och teckning ........................................................ 60 58 Samhällslära ............................................................................. 15 32 Nationalekonomi .......... 67 56 Agrarpolitik ............................................................................. 14 119 Lantbruksgeografi och -historia ................................................... 96 14 Naturkunnighet ....................................................................... 242 198 Lantmäteri och avvägning samt kartritning ................................. 145 57 Modersmålet .............................................................................. 30 67 Matematik ................................................................................ 40 _ Diskussions- och töredragsövningar ........................ . .................... 20 40 Särskilda övningar (trökontroll, laboratorieövningar m. m.) och ex- kursioner .............................................................................. 35 50 Summa 1 468 1 521

Elevantalet i båda årskurserna uppgick 1928 till 62 vid Kronoborg och 75 vid Mustiala. I varje årskurs mottages c:a hälften av nämnda antal; 1928 hade till de båda instituten inkommit 70 resp. 85 ansökningar om inträde, således dubbelt så

,_._,.,.-._ ..

många som kunde antagas. De avgående eleverna få till en del platser som instruk— törer hos lantbrukssällskapen, en del bli arbetsledare eller bokhållare och övriga återgå till föräldrarnas eller egna jordbruk.

Till denna grupp av undervisningsanstalter är närmast också att räkna högre svenska lantbruksläroverket i Åbo. Kursen i detsamma är 3-årig. För inträde ford- ras att hava genomgått 5-klassig lyceikurs, men även sådana, som genomgått folkhög- skola eller lantmannaskola samt därutöver tillägnat sig stadgade kunskaper, främst i naturvetenskaperna samt i matematik och modersmålet, mottagas. Därjämte kräves minst ett års jordbrukspraktik.

Undervisningsplanen upptager för de olika årskurserna följande antal vecko- timmar:

__ " Årskurs Laroamne I II III Språk ......................................................... 4 6 4 Samhällslära m. tl. dyl. ämnen ..................... 5 3 3 Naturkunnighet ............................................ 15 12 2 Fackämnen................................ _ 9 15 25 Summa 33 36 34

De elever, som genomgått läroverket, hava till övervägande del dels erhållit plat— ser såsom förvaltare, inspektorer eller lantbruksbokförare, dels blivit verksamma som ledare av egna jordbruk.

Teoretiska kreatursskötarskolor.

Teoretisk kreatursskötarskola har till ändamål att meddela personer, som ärna utbilda sig till kreatursskötare och kontrollassistenter, fackundervisning samt övning i nötboskapsskötsel, så ock att lämna småbrukare ledning i nötboskapsskötselns grunder. Sådan skola kan tillhöra staten eller lantbruks- eller hushållningssällskap eller ock en sammanslutning av sådana sällskap.

Lärokursen vid teoretisk kreatursskötarskola omfattar minst ett års praktik i godkända ladugårdar och därpå följande teoretisk undervisning. Dessutom anordnas på skolans föranstaltande: kontrollassistentkurs, i vilken ingå teoretisk undervisning och praktiska övningar samt kortvariga kurser i boskapsskötsel, vid vilka ela mentarundervisning meddelas och handledning lämnas i nötboskapsskötsel.

Den till lärokursen hörande praktiken, vilken är organiserad som s. k. kreaturslär- lingsinstitution, fullgöres på av vederbörande lantbruks- eller hushållningssällskap ut- sedda övningsgärdar. Dessa skola väljas med beaktande av att gårdens kreatursbesätt- ning med hänsyn till ras och beskaffenhet är ägnad att giva lärlingen rätt insikt i kreatursförädling samt att nötboskaps- och svinskötseln även i övrigt där befinna sig på ändamålsenlig ståndpunkt; valet underställes lantbruksstyrelsens godkän- nande. För varje lärling kan erhållas ett statsunderstöd av 500 mark om året.

Vid den teoretiska kursen, som börjar i november månad och fortgår omkring sex månader, lämnas undervisning i följande ämnen: läran om husdjursskötsel och avels— lära, husdjurens hälso- och sjukdomslära, förlossnings- och mjölkhushållningslära, anatomi och fysiologi, lantbruksekonomi, räkning, naturkunnighet, modersmålet och ladugårdsbokföring. I undervisningsprogrammet kunna dessutom inbegripas även andra ämnen, som avse den allmänna medborgarbildningens höjande. Vid sidan av den egentliga undervisningen skola eleverna övas i bedömande av kreaturens exte- riör, utförande av fett- och hållbarhetsbestämningar för mjölk samt i mjölknings- tävlingar, varjämte utfärder till lämpliga ladugårdar skola företagas.

Vid kontrollassistentkurserna, vilkas ändamål är att bereda kreatursskötare tillfälle till fullständigande av deras fackkunskaper samt särskilt att utbilda dem för am-

bulatorisk kreatursskötar- och kontrollassistentverksamhet, meddelas undervisning, förutom i de ämnen, som ingå i den teoretiska kursen vid kreatursskötarskolorna, i kreaturs- och kontrollbokföring, varjämte eleverna böra beredas tillfälle till sådana övningar, som ingå i sagda kurs, ävensom övning i praktisk instruktörsverksamhet, i anordnandet av tävlingar på boskapsskötselns område och i utförande av kontroll- assistentåligganden.

För att antagas till elev vid kontrollassistentkurs fordras att hava genomgått teore- tisk lärokurs eller tvåårig praktisk-teoretisk kreatursskötarskola samt att därefter under minst ett år med framgång verkat som kreatursskötare. Med lantbruksstyrel— sens medgivande kunna dock även sådana sökande, som erhållit sin teoretiska utbild- ning vid ettårig praktisk-teoretisk kreatursskötarskola, vinna inträde.

Vid skolorna anordnas även kortvariga, högst fyra veckor fortgående kurser i bo- skapsskötsel enligt av lantbruksstyrelsen fastställt program. Ändamålet med dessa är särskilt att väcka småbrukarnas intresse för rationell boskapsskötsel.

Av de 766 elever, som år 1928 emottogos vid de teoretiska kreatursskötarskolor- na, inklusive deras kontrollassistentkurser, voro blott 17 manliga och resten eller 749 kvinnliga. Skolorna äro inrättade som internat, och elevernas hushåll _ i varje fall vid de av utredningsmännen under studieresorna i Finland besökta sko- lorna _ skötes som kooperativt företag. Kostnaden för maten uppgick enligt uppgift endast till 150—175 finska-mark pr månad.

De utgångna eleverna hade enligt uppgift lätt att få plats som ladugårdsskötare, s. k. dejor.

Praktisk-teoretiska kreatursskötarskolor.

De praktisk-teoretiska kreatursskötarskolornas uppgift är att meddela personer, som ärna utbilda sig till kreatursskötare, fackundervisning och praktisk övning i nötboskapsskötsel. De kunna vara avsedda antingen för kvinnliga eller för manliga elever samt ägas av staten, enskild person eller sammanslutning. Beslut om skolas inrättande fattas av statsrådet, och platsen för densamma skall godkännas av lant- bruksstyrelsen.

Skolans lärokurs varar i två år. I densamma meddelas handledning i till nötbo— skaps-, får-, svin- och fjäderfäskötsel hörande arbeten samt hushållsgöromål även- som teoretisk undervisning i följande ämnen: läran om nötboskaps-, svin-, får- och fjäderfäskötsel, husdjurens anatomi, hälso- och sjukdomslära, mjölkhushållnings- lära, naturkunnighet, räkning, ladugårdsbokföring, rätt- och ämnesskrivning.

Vid de 14 skolorna av denna typ mottogos år 1928 170 elever, därav 139 kvinnliga och 31 manliga. Skolorna vid Mustiala och Harju äro avsedda för manliga elever.

Av kreatursskötarskolor, såväl som av lantmannaskolor, finnas också ambulato- riska. Då dessa emellertid för våra förhållanden torde vara av mindre intresse, med— tages av utrymmesskäl här icke någon redogörelse för desamma. Detsamma gäller de 1-åriga praktisk-teoretiska kreatursskötarskolorna, vilka enligt uppgift torde få anses vara en typ, som är ställd på avskrivning.

Institut för nötboskapsskötsel.

Institut för nötboskapsskötsel har till ändamål att utbilda instruktörer i nötbo- skapsskötsel samt praktiskt och teoretiskt skolade ladugårdsföreståndare. Dess lärokurs omfattar 12 månaders praktik i av lärarkollegiet godkänd ladugård samt 12—14 månaders teoretisk undervisning, i vilken sistnämnda ingår en två månaders praktik i därtill godkänt mejeri. Elev, som tidigare fullgjort kontrollerad praktik, kan befrias från förutnämnda praktik.

Undervisning meddelas i följande ämnen: husdjursförädling, nötboskaps-, svin—, får- och fjäderfäskötsel, utfodring, nötboskapsskötselns ekonomi samt gödsellära

ävensom husdjurens anatomi och fysiologi samt hälso- och sjukdomslära, kemi, fysik och botanik, bokföring, samhällslära och andelsverksamhetslära. Därtill kommer handledning i praktisk instruktörsverksamhet samt laboratoriearbeten och andra öv- ningar.

För undervisningen äro anställda tre lektorer samt, i mån av behov, extra lärare. För att antagas som elev erfordras bl. a. att hava genomgått mellanskolkurs eller ock kontrollassistentkurs jämte mellanskolkurs i modersmålet, matematik och naturkunnighet.

Denna skoltyp representeras endast av institutet för nötboskapsskötsel i Kuopio. I den egentliga lärokursen vid detta funnos år 1928 29 elever, därav 1 manlig och 28 kvinnliga. Den teoretiska undervisningen omfattade 876 timmar, vartill kommo öv- ningar under 684 timmar.

Teoretiska mejeriskolor.

Teoretisk mejeriskolas ändamål är att meddela personer, som ärna utbilda sig till smörberedare, praktisk övning och teoretisk undervisning i mejerihantering. Un- dervisningen omfattar en praktisk och en teoretisk lärokurs. Dessutom anordnas spe- cialkurser, vilka omfatta kompletterande teoretisk fackundervisning. Sådan skola kan ägas av staten eller av mejeriförbund.

I den praktiska lärokursen handledas kvinnliga och manliga lärlingar i till mejeri- hanteringen hörande arbeten uti av lantbruksstyrelsen därtill godkända mejerier. Övningsmejerierna utses av vederbörande mejeriförbund med beaktande av att meje- rierna i avseende å byggnader och anordningar äro ändamålsenliga och att den mjölkmängd, som i varje av dessa årligen förädlas, i allmänhet ej understiger 300 000 kg pr lärling, och underställes valet lantbruksstyrelsens godkännande.

Mejeripraktiken fortgår under minst två år, varav första året utgör provtid. Lär- ling erhåller av övningsmejeriet bostad samt avlöning, som fastställes av mejeriför- bundets styrelse.

I den teoretiska kursen, som fortgår omkring nio månader, meddelas undervisning i: mejerilära, mjölkhushållningsbakteriologi, allmän maskinlära och mejerimaskin- lära, mejeribokföring, husdjursskötsel, samhälls- och andelsverksamhetslära, natio- nalekonomi, husdjurens hälso- och sjukvårdslära, allmän hälsolära, kemi och fysik, räkning, teckning samt modersmålet och affärskorrespondens. Därtill komma övnin- gar av olika slag i övningsmejeriet och laboratoriet samt gymnastik och sång- övningar.

Från de tre mejeriskolorna utexaminerades år 1927 78 elever, därav 66 kvinnliga och 12 manliga. Den teoretiska undervisningen omfattade vid de olika skolorna lägst 850, högst 989 eller i medeltal 924 timmar.

Förutom dessa mejeriskolor finnes också, vid Mustiala, en teoretisk ostberednings- kurs. Denna genomgicks 1928 av 8 manliga elever. Den teoretiska undervisningen vid kursen omfattade 826 timmar. '

Undervisningsanstalier i huslig ekonomi.

Såsom av den förut gjorda sammanställningen över lantbruksundervisningsanstal- ternas antal framgår, funnos i Finland är 1928 sammanlagt 43 anstalter för under- visning i huslig ekonomi, därav 1 institut för lärare i huslig ekonomi, 5 institut för huslig ekonomi, 8 husmodersskolor, 24 skolor i huslig ekonomi (för det mesta som- markurser) och 5 hushållsskolor (i städer). I instituten för huslig ekonomi och hus- modersskolorna varade kurserna i regel 8_12 månader, i skolorna för huslig eko- nomi 5 eller 7 månader och i hushållsskolorna c:a 4 månader. Skolorna för hus- lig ekonomi äro vanligen i verksamhet under sommarhalvåret och förlagda till lant-

manna- eller folkhögskolor, där de använda de då lediga lokalerna. Undervisningen i huslig ekonomi har under de senaste åren varit under omorganisation. Den 18 maj 1929 har utfärdats en »lag angående läroanstalter i huslig ekonomi», vilken huvud— sakligen innehåller föreskrifter om anslag till sådana anstalter jämte villkoren för tillgodonjutande härav. Närmare bestämmelser angående tillämpning av denna lag skall utfärdas genom förordning, men denna är, då detta skrives, icke ännu utgiven.

Utbildning av lärare för lantbruksundervisningsanstalter m. m.

Den egentliga, fackliga utbildningen av lärare vid de finska lantbruksundervis- ningsanstalterna sker vid Hälsingfors' universitets agronomiska fakultet, och faller denna utbildning, såsom tillhörande den högre lantbruksundervisningen, utom ramen för denna redogörelse. Emellertid har man i Finland under den allra sista tiden ock- så inrättat en särskild anstalt för den slutliga lärarutbildningen, en s. k. lantbruks— normalskola, och torde det vara av intresse att här i korthet redogöra för denna skolas organisation.

Lantbruksnormalskolan har till ändamål att meddela praktisk utbildning för lärar— kallet åt dem, som ärna bliva lantbruksskollärare, samt lantbruksundervisning åt eleverna vid nedannämnda övningsskolor. Skolan är förlagd till Järvenpää, c:a 4 mil norr om Hälsingfors och äges av staten samt står under lantbruksstyrelsens inseende.

Vid lantbruksnormalskolan finnas en läraravdelning samt, såsom övningsskolor, en lantmannaskola och en teoretisk kreatursskötarskola ävensom ett skoljordbruk för åskådningsundervisning. För övningsskolorna är, såvitt ej annorlunda stadgas. i tillämpliga delar gällande vad om lantmanna- och småbruksskolor samt om teore- tisk kreatursskötarskola är stadgat.

I lantbruksnormalskolans läraravdelning, vars verksamhet börjar i januari och fortgår till vårens utgång, intages årligen, på förslag av lärarkollegiet, ett av lant- bruksstyrelsen fastställt antal läraraspiranter. För att antagas till läraraspirant bör sökanden, förutom ämbetsexamen, hava vid universitet avlagt godkänd examen i pedagogik och didaktik. Dessutom fordras någon tids lärarpraktik.

Läraraspirants didaktiska studier vid lantbruksnormalskolan omfatta:

1. ähörande av undervisning;

2. övningstimmar;

3. deltagande i konferenserna för kritik och diskussion av övningstimmarna, samt

4. deltagande i seminarieövningar. Under kursen måste läraraspirant hålla minst fyra provlektioner i varje huvudäm— ne samt två lektioner i vartdera av två andra ämnen. Dessutom skall den, som ärnar utbilda sig till lärare vid lantbruksläroverk, för ådagaläggande av sin undervis- ningsförmåga avlägga undervisningsprov. Dessas bedömande verkställes av en vits— ordsnämnd, bestående av föreståndaren såsom ordförande samt de övriga överlå- rarna jämte en av lantbruksstyrelsen förordnad person såsom ledamöter. Över lä— raraspirants under studietiden vid lantbruksnormalskolan ådagalagda nit och för- måga samt fallenhet för lärarkallet, så ock över de vitsord, varmed hans avlagda undervisningsprov bedömts, utfärdas åt vederbörande av vitsordsnämnden underskri- vet betyg enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär.

Antalet ordinarie lärare vid lantbruksnormalskolan uppgår till fem, därav tre överlärare (i jordbrukslära, lantbruksekonomi och husdjursskötsel) samt två lekto- rer (i naturkunnighet och boskapsskötsel). Lantbruksministeriet utser på framställ- ning av lantbruksstyrelsen en av överlärarna till föreståndare. För samtliga ordina— rie lärares kompetens äro fastställda särskilda, relativt högt ställda fordringar. Lantbruksnormalskolan är, som redan nämnts, nyinrättad, och lärarutbildningen

vid densamma torde, enligt uppgift vid utredningens besök, komma att få rättas efter de erfarenheter, som efterhand göras.

Förutom lantbruksnormalskolan har också under senaste tiden inrättats ett små- brukskonsulentinstitut, förlagt till en staten tillhörig egendom vid Hyvinge, c:a 6 mil norr om Hälsingfors. Lärotiden vid detta varar två år och fördelas på två årskurser. Första årskursen är huvudsakligen praktisk-teoretisk. Andra årskursen omfattar en egentlig teoretisk kurs och under sommaren anordnade praktisk-teore— tiska specialkurser.

Den teoretiska undervisningen omfattar samma ämnen som i lantmannainstituten. Under första årskursen böra eleverna vid sidan om den egentliga teoretiska under- visningen under vissa tider och i viss ordning deltaga i å institutets jordbruk förekommande arbeten samt erhålla ledning i handarbeten, som lämpa sig för små- bruk. Under andra årskursen skola sommartid vid sidan av den teoretiska under- visningen hållas specialkurser, omfattande lantbrukets olika områden, och givas handledning i konsulentgöromål.

Ifråga om lärarnas antal och kompetens samt inträdesfordringar för eleverna gälla i huvudsak samma föreskrifter som för lantmannainstituten.

Småbrukskonsulentinstitutet började sin verksamhet först i januari 1930. För utbildning av lärare i huslig ekonomi finnes jämväl ett särskilt institut, lik- som lantbruksnormalskolan förlagt till Järvenpää och ägt av staten. För detsam- ma hade under föregående år uppförts en betydande och i allo mycket ändamåls— enlig nybyggnad. Kursen vid institutet är tvåårig. Två avdelningar finnas, den ena för utbildning av lärare i huslig ekonomi och den andra för lärare i trädgårdsskötsel.

Med institutet är förenad en husmodersskola, som tillika utgör övningsskola för institutet. Därjämte finnes ett skoljordbruk, vilket användes för åskådningsunder- visning.

Då den vid institutet lämnade undervisningen närmast torde vara att hänföra till högre lantbruksundervisning, torde en redogörelse för densamma här vara över- flödig.

Statens understöd till den lägre lantbruksundervisningen.

Såsom av det förut anförda framgår, kunna de finska lantbruksundervisnings- anstalterna med hänsyn till äganderättsförhållandena uppdelas i två grupper, dels sådana, som ägas av staten och drivas för dess räkning, dels enskilda, vilka erhålla statsunderstöd. Enligt uppgifter fördelade sig år 1929 de viktigaste skoltyperna i nämnda avseende på följande sätt:

Staten Av privat tillhöriga natur summa

Lantbruksnormalskolan ......................................................... 1 1 Lantmannainstitut ................................................................. 3 — 3 Lantbruksläroverket i Åbo ...................................................... -— l 1 Jordbruksskolor ..................................................................... 4 3 7 Lantmannaskolor ........................................ ' ................... 8 23 31 » ambulatoriska ................................... —- 7 7 Övriga särskilda iordbruksskolor ..................................... —— 3 3 Institut för nötboskapsskötsel .............................................. —— 1 1 Teoretiska kreatursskötarskolor ................................................ 4 12 16 Praktisk-teoretiska kreatursskötarskolor, 2-åriga .................. 6 8 14 ' » » l-äriga ........................ 1 1 2 Ambulerande kreatursskötarskolor .......................................... — 5 5 Teoretiska mejeriskolor .................. . ..................................... -— 3 3

Under år 1929 beviljades statsunderstöd till samtliga anstalter för den lägre lant— bruksundervisningen med följande belopp:

Statens skolor. Lantbruksundervisningsanstalter .................................................. finska mark 4079 300? Undervisningsanstalter i husdjursskötsel -------------------------------------- >> 896 800 » ) mej eriskötsel ......................................... *) 30 800 » » trädgårdsskötsel ....................................... 536 900 >> » huslig ekonomi ....................................... ;> 1452 000

Privata skolor.

Lantbruksundervisningsanstalter ................................................... » 5 107 100 Undervisningsanstalter i husdjursskötsel ...................................... » 2 217 000- » >> mejeriskötsel .......................................... >> 399 000

> » trädgårdsskötsel ................. ' ...................... >> 62 900 >) ;> huslig ekonomi ....................................... ) 1 781 700'

Till lantbruksministeriels disposition för alla skolor.

Understöd åt elever .................................................................... » 898 000” Lärlingsinstitutionen ................................................................. >; 278 040 Älderstillägg m m ..................................................................... » 601060 Smabrukarkurser ....................................................................... » 400 000 * Finska mark 18 740 600

Till lantbruksundervisningsanstalter av privat natur kunna enligt förut nämnda lag av den 1 juli 1927 statsunderstöd numera utgå med följande belopp (finska mark):

Till lärares Till andra avlöning årliga. kostnader Lantmanna- och småbruksskola ................................. 80 000—120 900 29 500—71 000 Ambulatorisk sådan ............................................. 51 000 15 000—18 000" Teoretisk kreatursskötarskola ................................... 75 000—106 500 35 000—59 000 Ambulator isk kreatursskötarskola .............................. 38 300 10 000—15 000 Praktisk- teoretisk kreatursskötarskola, högst ............... 18 000 250 r elev Teoretisk mejeriskola ................................................ 57 000— 106 500 32 000—59 000

Till avlönande av extra lärare vid vissa skolor kan därjämte erhållas högst 8 000 finska mark om året. Vidare erhålles medel till lärares ålders- och familjetillägg.

Överstiger eller understiger elevantalet vid lantmanna- och småbrukarskola, teo- retisk kreatursskötarskola och mejeriskola 30, ökas eller minskas totalbeloppet av understödet till skolan med 500 mark för varje elev utöver eller under 30. Vid fastställande av statsunderstödets belopp skola ändamålsenligheten av de för sko- lan avsedda lokalerna, ortsförhållandena samt övriga på underhållskostnaderna för skolan inverkande omständigheter tagas i betraktande.

Enligt lagen angående läroanstalter för huslig ekonomi av den 18 maj 1929 kunna privata sådana anstalter tilldelas statsbidrag med följande belopp i finska mark:

Till lärares

. avlöning Institut för huslig ekonomi .................................... 182 500— 206 500 Husmodersskolor .................................. q . .......... 111 000— 160 000 Skolor för huslig ekonomi ................................... 38 OCO— 79 300 Ambulatoriska sådana .......................................... 19 500— 41 000 Hushållsskolor ..................................................... 53 000—155 500

Till andra årliga utgifter - 65 000—110 000 53 000—100 000 15 000— 20 000 20 500— 28 000 52 000—100 0004

Det angivna statsunderstödet till andra utgifter än avlöning utgår under förut- sättning, att elevantalet i de olika skolorna uppgår till resp. 45, 30, 25, 12 och 30;. Är elevantalet större eller mindre än nämnda antal, jämkas statsunderstödet enligt liknande principer som de för förut nämnda grupper av undervisningsanstalter.

De för år 1930 beviljade statsunderstöden till den lägre lantbruksundervisningen uppgå till sammanlagt över 19 000000 finska mark. I nämnda belopp ingår bl. a, utgifterna för den nya lantbruksnormalskolan med 516000 och för småbrukskan— sulentinstitutet med 481 600 finska mark. För övrigt torde ökningen ha till vä- sentlig del föranletts av en i samband med den nya organisationen genomförd lönereglering för undervisningsanstalternas lärare.

Förutom understöd till de årliga driftskostnaderna kunna privata, statsunder- stödda skolor också erhålla lån till nybyggnader. Sådana lån beviljas intill 80 pro- cent av nybyggnadssumman. Å de erhållna lånen betalas en årlig annuitet av 5 procent, varav 3 procent utgör ränta och 2 procent amortering. Årligen beviljas sådana lån till ett sammanlagt belopp av 3 500 000 finska mark, men de inkomna ansökningarna gälla betydligt större summor. Ansökningarna om lån insändas, med bifogande av ritningar för den planerade nybyggnaden, till lantbruksstyrelsen. Så snart lånet beviljats, utanordnas halva lånebeloppet.

Tyskland.

(Enligt meddelande av lantbruksrådet G. Leufvén.)

Den lägre lantbruksundervisningen i Tyskland omfattas med stort intresse och är föremål för kraftigt understöd av stat, kretsar och kommuner samt lantbrukskam- rar. Den är visserligen icke fullt enhetligt ordnad, därför att Tyska riket såsom sådant icke har något med undervisningen att göra, utan denna är helt beroende av de olika länderna, som var för sig utfärda föreskrifter för undervisningens ord- nande i samband med tilldelande av statsanslag.

Emellertid äro skolformerna i de olika länderna tämligen likformiga, och då Preussen varit den ledande tyska staten även på detta område, hava de skolformer, som där vunnit burskap, även i huvudsak tillämpats i de övriga staterna.

För lantbruksundervisningen i Preussen har Geheime Oberregiernngsrat G. 01- denburg i preussiska lantbruksministeriet uti en är 1928 utkommen Denkschrift lämnat en uttömmande redogörelse, varur jag i det följande återgivit vissa delar, kompletterade med iakttagelser, som jag på ort och ställe varit i tillfälle att göra.

I. Den manliga lantbruksundervisningen.

1. Fortsättningsskolorna på landsbygden. (Ländliche Fortbildungsschulen)

Såsom förhållandena nu äro i fortsättningsskolorna på landet och som de gestalta sig för den framtid, man kan överskåda, är en systematisk fackundervisning omöj- lig. För detta är först och främst undervisningstiden (vanligen 3 år under 20 veckor på vintern med 4_6 timmar i veckan) för kort, oavsett att även lärarkraf- terna (nästan uteslutande folkskollärare) icke skulle kunna meddela sådan under- visning samt eleverna också skulle vara för unga.

Då fortsättningsskolorna på landet äro hänvisade till folkskollärarna såsom lä- rarkrafter (mot ersättning pr timme), spelar dessas utbildning och förmåga att meddela yrkesmässig (fack-)undervisning en särskilt viktig och för en framtida framgång avgörande roll. Man skulle kunna begära, att redan dessa lärares grund- läggande yrkesutbildning borde anpassas efter förhållandena vid undervisningen i

fortsättningsskolorna. Först då skulle de förhållandevis korta utbildningskurser för fortsättningsskollärare, vilka hållas i de särskilda provinserna, regeringsområdena och distrikten för att förbereda och handleda lärarna i deras uppgifter för fort- sättningsskolan, få en verklig betydelse.

Preussiska staten har under mitten av 1870-talet upptagit till behandling frågan om ett planmässigt befrämjande av fortsättningsskolorna på landsbygden. Först hörde detta till ecklesiastikdepartementets åligganden, till år 1884, sedan överflyt- tades det till handelsdepartementet, vilket förvaltade samtliga yrkesskolor och fort- sättningsskolor på landet. År 1895 ställdes undervisningsväsendet i fortsättnings- skolor på landet under lantbruksdepartementet. Sedan denna tid daterar sig upp- svinget i denna undervisningsgren, vilken även befordrades genom den därmed upp- komna och säkerställda förbindelsen mellan fortsättningsskolan och det praktiska ilivet. Visserligen genomförde lantbruksministeriet endast småningom det yrkes. mässiga inställandet på undervisningen och i början mycket tvekande på grund av i lantbrukskretsar yttrade betänkligheter; dock arbetade man målmedvetet, och därigenom ernåddes, att fortsättningsskolan på landet i dag erkännes såsom en nyt- tig och oumbärlig inrättning till yrkesutbildning för landsbygdens ungdom i allmän- het. Fortsättningsskolan på landsbygden bildar det första trappsteget i lantbruks- skolorganisationen och bibringar den stora massan av landsbygdens ungdom efter skoltiden visserligen ej så ingående men för deras yrkesutbildning dock värdefulla kunskaper.

Detta skolväsen rönte också inflytande av en lag i Preussen, vilken för första gån- gen år 1904 i provinsen Hessen-Nassau införde besökstvång i skolorna genom en för- samlingsstadga såsom ett stöd för skolorna, vilkas utveckling förut hämmats ge- nom den ofördelaktiga frivillighetsprincipen; tre ytterligare sådana lagar följde för flertalet av de övriga preussiska provinserna till år 1913. Trots de förhållandevis fördelaktiga verkningarna härav (stigande antal skolor, stigande antal elever, regel- bundenhet i skolbesöken), blev arbetet endast ett styckverk, och först genom lagen den 31 juli 1923 angående utvidgande av yrkes- (fortsättnings-) skolplikten fick man en enhetlig reglering för hela statsområdet, och därmed hade en lovande grundval blivit lagd för den vidare utvecklingen. Härefter uppdrogs befordrandet av lands— bygdens fortsättningsskolor i första hand åt landskretsarna (Kreise), vilka huvud— sakligen jämte församlingarna äro kallade att genom en kretsstadga införa skoltvång för hela eller en del av den inom skoldistriktet sysselsatta eller boende ogifta ung- domen av båda könen under 18 år. Ett stort antal av landskretsarna har samtidigt övertagit förvaltningen av distriktets samtliga fortsättningsskolor i stället för de sär- skilda församlingarna, och därigenom har åstadkommits önskvärd enhetlighet och större kontinuitet. Särskilt förtjänar den omständigheten att framhållas, att krets- förvaltningarna bredvid detta ideella och formella befrämjande av fortsättningssko- lorna på landsbygden även nu bidraga med finansiellt understöd av kretskommunal- förbundens medel för att så utjämna den på grund av det ofördelaktiga finansläget efter kriget utövade återhållsamheten från statens sida vid beviljande av statsbidrag.

Det sedan påbudet av lagen den 31 juli 1923 inträdda glädjande uppsvinget av fortsättningsskolorna på landet i Preussen visar, att med denna stadga den riktiga vägen beträtts för att uppbygga denna skolinrättning, om än blott så småningom, på en naturlig grundval. Redan nu kan man fastställa, att det med hjälp av de nuvarande lagliga bestämmelserna kommer att bliva möjligt att genomföra tvång på fortsätt- ningsskola i hela Preussen, först för den manliga ungdomen, och sedan, om det ock dröjer, även för flickor, som slutat skolan. Lagen har visserligen en betänklig lucka, därigenom att den, huvudsakligen av finansiella skäl, icke velat pålägga församlin- garna eller kretskommunalförbunden plikten att inrätta och underhålla fortsättnings— skolor. Detta kan under vissa omständigheter hava till följd att skoltvånget får

...—__.” __ ,...,— ,....,-_._....

?— w=h_...m. .. .

sväva i luften, därför att ingen skola finnes. Men så länge landskretsarna främja saken i råd och dåd och staten beviljar tillskott, synes det ej finnas anledning att frukta något sådant.

Utveckling av fortsättningsskolor-na på landsbygden.

Antal under- Sammanlagda =Darav tagits” År Antal skolor Antal elever visningstim- utgifter 1 geniilså - """ I" år Rm. ». amg 1862 ............................ 559 9 288 -— 1896 ............................. 930 13 307 91 808 -— 1900 .............................. 1 139 16 225 144 777 — 1902 .............................. 1 421 20 666 116 774 182 236 93 213 1907 .............................. 3 477 50 185 290 024 519 168 340 604 1913 ............................. 6 775 111 699 598 771 1 168 399 808 986 1923 .............................. 2 374 42 401 158 805 317 305 201 264 1924 ................... 3 922 98 203 351 671 720 315 151 600 1925 .................... 7 874 186 179 778 130 1 811 000 608 340 1926 manliga ................. 9 912 223 340 1 074 509 2 512 696 753 274 kvinnliga ............... ] 1 416 10 172 52 686 218 029 ! 58 193

Förutom preussiska statens anslag lämnades under år 1926 bidrag till de manliga fortsättningsskolorna, av provinserna med 4 588 RBL, av kretsarna med 994 561 Hm., av kommunalförbunden med 376940 Rm., av lantbrukskamrarna med 718 Rm., av enskilda med 4 321 Rm., varförutom lärjungarnas avgifter uppgingo till 378 294 Rm.

Till de kvinnliga fortsättningsskolorna utgjorde summan av kretsarnas bidrag 133611 Hm., kommunalförbundens 8959 Hm., lantbrukskamrarnas 200 Rm., en- skildas 1309 Rm. och lärjungarnas avgifter 15 757 Rm.

2. Lärlingsgårdar. (Anerkannte Lehrwirtschaften fiir Landwirte.) I motsats till nästan alla andra läroanstalter på lantbrukets område är denna un- dervisningsform både praktisk och teoretisk med huvudvikten lagd på det praktiska. Den avser sålunda i främsta rummet att bereda tillfälle för unga bondsöner att för- värva praktisk färdighet uti de olika arbetenas utförande på en mönstergillt skött mindre egendom, men att samtidigt därmed meddela det teoretiska vetande, som be- hövs för att lärlingarna skola förstå, varför de olika arbetena utföras på visst sätt samt kunna tillägna sig de enklaste teoretiska begreppen inom jordbruket. Lärokursen är i allmänhet l-årig men ibland 2-årig och avslutas med offentlig prövning inför en av lantbrukskammaren utsedd prövningskommission, varvid till de godkända lärlingarna utdelas examensbetyg med utsättande av betygsgrader för såväl de olika praktiska arbetena som även de teoretiska insikterna. Med denna undervisningsform har staten intet att göra, utan den uppehålles helt av lantbrukskamrarna, som först lämna ett förberedande godkännande av de an- mälda egendomarna och därefter, så snart minst två lärlingar med huvudbetyget »god» bestått prövningen, förklara dem som »anerkannte». Som exempel på vilken omfattning denna undervisningsform fått vill jag endast anföra, att i provinsen Brandenburg lantbrukskammaren förklarat 12 egendomar för »anerkannte» och 37 för »vorgemerkte» och att från dessa lärlingsgårdar år 1927 ut- examinerades 80 på hösten och 42 på våren. De lärlingar, som genomgå fullständig kurs, betala i allmänhet ingen avgift utan erhålla fritt logi och vivre samt en mindre handpenning pr månad. De, som ej genomgått fullständig kurs med avslutningsexamen, få dock betala en mindre avgift.

3. Lantmannaskolorna. (Landwirtschaftliche (Winter-) Schulen.) [ lantmannaskolorna erhålla unga lantbrukare, vilka genomgått folkskola samt er- hållit praktisk utbildning, under två vinterterminer med var och en omkring 20 tillf 22 undervisningsveckor, de teoretiska fackkunskaper, vilka erfordras för skötande av ett lantbruk. Skolorna äro genom sin organisation och sin läroplan företrädesvis avsedda såsom fackskolor för söner från små och medelstora bondgårdar och intaga ,sålunda på grund av den övervägande mängden av gårdar av denna storlek inom det ;tyska lantbruket den viktigaste platsen bland de nya inrättningarna för lantbruksun- fdervisningen. Dessa bondeskolor ha först tillkommit på 1860-talet, då de delvis ut- 'vecklade sig ur de praktisk-teoretiska lantbruksskolorna, eller också kommo de till stånd genom omkringvandrande lantbrukslärare, vilka insågo, att de icke kunde :använda vintermånaderna bättre än genom meddelande av planlagd undervisning till bondesönerna, Detta nära samband mellan praktik och rådgivning har bibe- hållits i dessa skolor och är karakteristiskt för deras verksamhet. Teori och prak- Vtik skola ömsesidigt fullständiga varandra, och medlet till detta utgör den rådgiv- ning rörande lantbruksdriften, vilken planmässigt bedrives av faeklärarna under de fria sommarmånaderna. Antalet skolor har stigit år från år, så att man i Preussen redan kommit betydligt närmare det mål, som redan för årtionden sedan uppställts, nämligen att erhålla åtminstone en sådan skola i varje krets. Nedanstående tabell visar utvecklingen av lantmannaskolorna.

Antalet besö- Darav &; Är Lantmanna- Elever kunde sedan ällzgåådi ! skolor skolans till- k g komst urs (2 ter- | mlner) av 1876 ................................................ 12 164 — _ 1882 ................................................ 38 885 _ 1890 ................................................ 61 2 235 _ _ 1898 ................................................ 103 4 102 _ 1902 ........... 119 4 735 38 154 _— 1904 ........... 131 5 366 44 836 _ 1907 ............ . ................................. 171 6 458 63 935 35 810 1910 ................................................ 204 8 602 108 564 45 219 1913 .............................................. 239 9 903 144 519 60 595 1919 ............................................... 258 16 441 168 565 66 750 | 1923 ................................................ 339 15 016 234 258 96 033 1924 ....................................... .. 346 20 672 254 140 103 420 I 1926 ................................................ 868 21 586 306 339 127 462

Ett avgörande inflytande på utbredandet av lantmannaskolor i Preussen hade en lag under 1870-talet, nämligen »Dotationsgesetz» den 8 juli 1875, som _bl. a. upp— drog åt provinsförbunden att mot bidrag av statsmedel understödja de lägre lant- bruksundervisningsanstalterna.

En märkbar framgång inträdde först under förra århundradets sista årtionde, då de genom lagen av år 1894 grundade lantbrukskamrarna efter överenskommelse- med provinsförbunden övertogo skolorna i sin förvaltning. Rörelsen befrämjades genom preussiska staten, vilken beslöt sig för att indirekt understödja skolorna ge- nom att anslå medel till rådgivningsverksamheten (»Wirtschaftsberatung»), vilken utövades av skolornas lärare. På detta sätt uppnåddes genom samarbete mellan staten, provinsförbunden, lantbrukskamrarna och de lokala kommunalförbunden intill krigsutbrottet, att lantmannaskolornas antal steg från 61 år 1890 till omkring

250 år 1913. Visserligen var fördelningen liksom förut ojämn; av de omkring 250 anstalterna tillhörde mer än 150 de västliga provinserna.

De sorgliga erfarenheterna på folknäringens område under världskriget medförde slutligen den redan länge väntade omkastningen i begreppet om betydelsen av lant- bruksundervisningen. Staten beviljade direkta understöd, vilket åter gjorde pro- vinsförbunden, lantbrukskamrarna och de lokala kommunalförbunden böjda till all- varliga bemödanden. Skolornas antal steg i preussiska statsområdet från 250 år" 1913 till 368 år 1926, och genom utvidgandet av många skolor från enklassiga' (»kombiniertklassigen») till tvåklassiga (»getrenntklassigen») steg antalet fullt sys-' .selsatta facklärare under samma tid från 395 till 789. Vid ett stort antal av lant-' mannaskolorna hava inrättats särskilda flickklasser med ett halvt års kurs under vintermånaderna. Utgifterna för samtliga lantmannaskolor i Preussen uppgingo är 1926 till 7034 118 lim., varav staten bidrog med 2 755 822 Hm., provinserna med 860 578 Hm., kretsarna med 724300 Hm., kommunerna med 64 192 Rm., lant- brukskamrarna med 1 245 721 Pan., varjämte lärjungarnas skolavgifter uppgingo till 1 149874 Rm. samt diverse inkomster till 233 631 Rm.

Skolavgiften för 1/2 års kurs har växlat mellan 40 och 75 Rm. men i allmänhet utgått med 60 Hm., och avgifterna i flickklasserna ha i regel utgått med samma belopp.

Av synnerligen stort intresse är den konsulterande verksamhet, som utövas av lantmannaskolornas lärare, och denna vill jag beteckna som efterföljansvärd, ty däri"- genom utnyttjas lantbrukslärarnas tid på ett effektivt sätt, samtidigt som de därige-' nom komma i intim beröring med lantbefolkningen i sitt distrikt och stå i ständig kontakt med det praktiska jordbruket.

Lantbrukslärarna äro nämligen anställda som tjänstemän hos vederbörande lant- brukskamrar, som till deras avlöning lämna avsevärda bidrag, och kunna därför utnyttjas såsom deras konsulenter vid sidan av kamrarnas ordinarie tjänstemän.

Då samtidigt lantmannaskolorna äro lokalställen under den tyska växtinspektio- nen (Pflanzenschutzdienst), tagas lärarnas medverkan i anspråk för upptäckandet och motarbetandet av växtsjukdomar och skadedjur, varigenom en synnerligen ef- fektiv samverkan åstadkommes mellan de centrala och lokala organen för växt- sjukdomars bekämpande.

Till belysande av den omfattning, i vilken lantmannaskolornas lärare tagas i an- språk för den konsulterande verksamheten, vill jag här anföra antalet förrättningar, som lantmannaskolornas lärare under år 1927 haft i provinsen Brandenburg:

enskild rådgivning 6089, massrådgivning 593, föredrag 1092, sammanträden 2 130, premieringar 137, studieresor 445, godkännande av utsädesstammar 811, skriftliga utlåtanden 540, växtinspektion 384, lärlingsprövningar 68, skolutflykter 280, gödslings— och odlingsförsök å egna försöksfålt 476 och å lokala fältförsök 1 219.

Dagtraktamente och resekostnader för dessa förrättningar erläggas dels av lant- brukskamrarna, dels av de större rekvirenterna.

Från lantmannaskolan i Stralsund, som är en av de nyaste och bäst inrättade skolorna, kan jag anföra, att under arbetsåret 1 april 1927—31 mars 1928 direktö- ren haft 168 och lärarna 125 förrättningar, omfattande föredrag, godkännande av utsäde, fältbesiktningar, fältförsök, driftskonsultation och växtinspektion.

Å skolans försöksfält, c:a 2 hektar stort, utfördes 132 sort-, gödslings—, bearbet- nings- och såtidsförsök, varförutom där finns en särskild botanisk .,trädgård samt ett av lantbrukskammaren inrättat jordprovslaboratorium, där en mängd undersök-j ningar utföras enligt Mitscherlichs metod. Till skolans förfogande för demonstra- tioner och försök stå fem mönsterjordbruk i närheten.

tAckerbanschulen.)

Åkerbruksskolorna tjäna liksom lantmannaskolorna till utbildande av unga bon- dejordbrukare. Delvis besökas de också av unga män, vilka sedermera önska anställ- ning som tjänstemän på stora gods. Från lantmannaskolan skiljer sig åkerbruks— skolan bl. a. däruti, att undervisningen icke delas på två på varandra följande vin- terhalvår, utan läroplanen utan avbrott löper i en kurs på l..—2 år. Härigenom erhållas givetvis undervisningstekniska och pedagogiska fördelar, vilka ej få un- derskattas, varvid dock också nackdelar medfölja, då ett besök i en åkerbruksskola ställer sig dyrare; och i motsats till vinterskolan måste elevernas arbetskraft under sommaren saknas i deras föräldrars lantbruk. I en åkerbruksskola erhålles van- ligen sakkunnig och grundlig undervisning (demonstrationer under vegetationstiden), förutsatt att lärotiden är tillräckligt lång. Erfarenheten har visat, att härför i all- mänhet fordras två år. I detta avseende är det emellertid mycket olika. Det finns i Tyskland åkerbruksskolor med endast l-årig kurs jämte skolor med 11/2- samt 2-årig kurs. Mycket olika är också ställningen till frågan om sammanställningen av teoretisk och praktisk utbildning. Bredvid företrädesvis praktiska åkerbrukssko- lor (»Lehrwirtschaften») finna vi praktisk-teoretiska, teoretisk-praktiska och rent teoretiska anstalter, varmed den olika uppfattningen om betydelsen av den prak- tiska utbildningen eller den fullkomliga avsaknaden av sådan utbildning fullkom- ligt bevisas. I allmänhet har erfarenheten ånyo visat, att sammansättningen av teori och praktik i sådana anstalter icke är lämplig. Det ena hindrar lätt det andra; svårigheter av personlig art ställa sig hindrande för rörelsen o. s. v. Därför anser man i den nyare tiden, att teoretisk-praktiska åkerbruksskolor äro olämpliga samt även visa sig otidsenliga därigenom, att den unge lantbrukaren på ett mycket mera ändamålsenligt sätt under sin praktiska lärotid arbetar i ett vanligt lantbruk (»an— erkannte Lehrwirtschaft») och kanske sedan i en ålder av minst 16 eller 17 år genomgår en rent teoretisk åkerbruksskola för att förskaffa sig för sitt kommande yrke erforderliga teoretiska kunskaper. Därför erfordras numera i Preussen vid inträde i de 8. k. av staten erkända åkerbruksskolorna följande: 1. åtminstone avslutad folkskolutbildning. 2. åtminstone två års praktisk utbildning, om möjligt avslutad genom lärlingsprövning, 3. ålder minst 16 år. Lärotiden är fastställd att vara i 2 år med åtminstone 40 undervisningsveckor varje år. Undervisningen de- las i 4 klasser, varje klass på ett halvt års tid. Vid lärotidens slut göres en av- slutningsprövning, muntlig och skriftlig, för en av staten tillsatt prövningskom— mission. Den som består prövningen erhåller ett betyg på s. k. medelmogenhet, »mittlere Reife». Man synes övertygad om att dessa tvååriga anstalter, som bygga på en praktisk utbildning, kunna bibringa något mera mogna ungdomar en grund- lig teoretisk utbildning, och tror därför att en större utbredning förestår för denna fackskoletyp. Till detta kommer också skolornas rätt att utdela betyg, då tyskarna nu en gång lägga stor vikt vid dessa yttre anordningar. Om detta medför, att många bondesöner besöka skolorna och på detta sätt skaffa sig en grundlig fack- utbildning, så finner man sig i denna övertro på betyg.

Utvecklingen av åkerbruksskolorna var i Preussen under de sista 50 åren på till- bakagående. Orsakerna härtill ligga i den stora utbredningen av lantmannaskolor under samma tidrymd. Bonden behövde en billigare skola, vilken lät honom be- hålla sin sons' arbetskraft under sommaren. Nu äro dock förhållandena annor— lunda, och man kan hos en stor del av bönderna förutsätta, att de kommit till insikt om att de skulle begå ett oförlåtligt fel, om de skulle undanhålla sina söner en grundlig fackutbildning på en åkerbruksskola. Emedan förhållandena äro så— dana, och tidens nöd tvingar dem att giva sönerna en god utbildning, utan vilken

de icke kunna ha någon framtid, är det att vänta, att de teoretiska åkerbrukssko— lorna för framtiden åter komma att uppleva ett uppsving. Nedanstående översikt visar närmare åkerbruksskolornas utveckling i Preussen:

Därav ha .. . Äkerbruks- Antalet elever enom ått Ar | Elever sedan skolans g __g . skolor . fullständig tillkomst k urs 1875 ................................................ 36 585 | 1882 ............................................... 33 696 —— — | 1890 ................................................ 27 1 061 _ 1898 ............................................... 26 964 — 1907 ............................................... 19 1 032 _ _ 1908 ................................................ 17 1 011 26 845 _ 1914 ............................................... 11 663 30 921 13 832 1917 ................................................ 9 730 32 563 14 309 1920 ................................................ 9 1 757 35 301 15 556 1923 ............................................... 8 835 38 781 16 745 1924 .......................... 8 948 __ _ 1926 ................................................ 6 807 39 889 17 828

Preussiska statens anslag till de 6 åkerbruksskolorna uppgick år 1926 till 13 759 Elm,, provinsernas till 61284 Hm., kretsarnas till 24 560 Rm., kommunernas till 9159 Rm. och lantbrukskamrarnas till 21203 hm., vartill komma lärjungarnas skol- och kostpengar 118 352 Rm. och andra inkomster 3 968 Hm., varigenom samt- liga skolkostnader 252 320 Rm. täckts. Åkerbruksskolor uppehållas numera endast i provinserna Sachsen och Hannover. Denna skolform synes numera dömd att försvinna.

5. Lantbruksskolorna. (Landwirtschattsschulen.) Lantbruksskolorna, även kallade lantbruksrealskolor, intaga ifråga om organi- sation, läroplan och lärotid en särställning i lantbruksundervisningens uppbyggnad. Efter reglementet av år 1875 bestå de av tre fackklasser, vilka motsvara sjätte, femte och fjärde klasserna i ett nutida högre allmänt läroverk. Före dessa fack- klasser hava vid alla lantbruksskolor under tidernas lopp ännu tre klasser tillsatts motsvarande tredje, andra och första klasserna i ett högre läroverk, så att man genomgående har att göra med en sexklassig realskola. I läroplanen intaga de allmänbildande ämnena, däribland ett främmande levande språk, den främsta plat- sen; därbredvid bedrives i de tre fackklasserna även lantbruksundervisning (4_6 timmar i veckan). Skolorna vilja alltså bredvid grundläggande lantbruksfackkun- skaper förmedla en sådan allmänbildning, som erhålles i en realskola med »medel— mogenhet». Avgångsbetyget gav också rätt till ett års frivillig militärtjänst. Dessa skolor, av vilka den 1 april 1927 ännu tolv bestodo, hade sin uppkomst i en önskan att skaffa sådana lantbrukarsöner, som eftersträvade en högre utbild- ning, bredvid fackkunskap även en sådan allmänbildning, som fordrades för erhål- lande av rätt till ett års frivillig militärtjänst. Uppkomsten av sådana bildnings— möjligheter i en tid (mitten av 1870-talet), då det endast fanns mycket få, för en lantbrukarson svåråtkomliga och endast med höga kostnader förenade högre läro- anstalter (gymnasier, realgymnasier, högre realskolor), och då det knappast fanns några lantbruksfackskolor, var av stor betydelse och utgjorde ett gott framsteg. Ej heller kan det bestridas, att lantbruksskolorna efter 50-årig verksamhet i sin helhet varit gagneliga för lantbruket. Dock torde det få anses, att man i nuva-

rande tid med förhållanden så olika mot för 50 år sedan knappast skulle besluta sig för att gå samma väg. Man har insett, att det i allmänhet är bättre att skilja undervisningen på allmänbildningens område ifrån fackutbildningen och uppbygga den senare på den förra samt även låta en praktisk utbildning föregå den teoretiska undervisningen. I talrika under tiden uppkomna högre läroanstalter och fack- skolor erbjudes möjlighet till denna skilda utbildning, utan att det ena behöver göra intrång på det andras område. Till dessa överväganden kommer, att lant- bruksskolorna i sin förra form även därigenom betydligt förlorat i existensberätti- gande, att ett av deras mest betydande, för flera elever det viktigaste, av deras _yttre mål, bortfallit, nämligen rättigheten till ettårig frivillig militärtjänst. Även .om man alltså icke kan se något behov av att anlägga nya lantbruksskolor av den nuvarande typen, så är dock vägen fri att tidsenligt utveckla de nuvarande an- stalterna genom en reform av deras uppbyggnad och läroplan.

Lantbruksskolornas utveckling i Preussen framgår av nedanstående samman-

ställning: ] i Antal med Antal sedan 4 Å Antal lant- Antal hnvud- Antal elever betyg av- uppkomsten r sakliga larar- . bruksskolor k ifackklasser gångna. m. betyg av- rafter ,, elever gangna elever i 1880 ............................. 16 114 1 676 ' — 1900 ............................. 16 142 2 239 —— 1910 .............................. 18 173 4116 558 10 165 1913 .............................. 18 185 4 005 568 11 932 1924 .............................. 1926 .............................. , 15 115 1 667 547 18 042

Samtliga utgifter för lantbruksskolorna uppgingo år 1926 till 1 527 234 hm., varav 518805 Rm. täckts med statsmedel, 42 764 Rm. av provinserna, 318101 Rm. av kretsarna, 100985 Rm. av lantbrukskamrarna, 495 793 Rm. av skolavgifter och

l a 15 131 3 583 474 17 049 i i | 50 786 Rm. av diverse inkomster. :

6. De högre Iäroanstalterna (seminarierna) för praktiska lantbrukare. (Höhere Lehranstalten (Seminare) fiir praktische Landwirte.)

Till år 1908 fanns det i Preussen intet mellanled mellan lantmannaskolorna och åkerbruksskolorna å ena sidan och lantbrukshögskolan eller lantbruksuniversitetet å andra sidan. Detta hade till följd, att en betydlig del av den ungdom, som skulle komma att intaga en ledande ställning, antingen erhöll en för dem olämplig eller otillräcklig teoretisk fackutbildning (på en lägre läroanstalt) eller också gick miste om varje teoretisk fackutbildning, därför att högskoletiden blev för dyr. Genom anläggandet av de högre läroanstalterna (seminarierna) för praktiska lantbrukare skulle denna lucka fyllas. Bestämmande för inrättandet och driften av dessa ny- inrättade anstalter äro de föreskrifter, som preussiska lantbruksministeriet utfär- dat, enligt vilka seminarierna hava till uppgift att lämna blivande ledare för mel- lanstora och större lantbruk (ägare, förvaltare och godstjänstemän) tillfälle att på kortast möjliga tid grundligt tillägna sig de för en fackutbildning erforderliga lantbrukskunskaperna. Det är alltså fråga om typiska fackskolor med högre mål. Detta förhållande framgår också därigenom, att endast mera mogna yrkesutövare (ålder minst 20 år, i regel minst 4—årig praktisk verksamhet) och god allmänbild- ning (vanligen »mittlere Reife») lämnas tillträde hit. Lärokursen varar ett år med minst 42 undervisningsveckor. Läroplanen är avpassad efter behoven vid medel-

stora och större lantbruk. Ifråga om undervisningen lägges mindre vikt vid den systematiska fullständigheten i studierna än vid den bästa möjliga anpassningen efter behoven vid ledning av ett större lantbruk. Undervisningen meddelas dels i föreläsningsform dels seminarmässigt, d. v. 5. det lägges särskild vikt vid verkligt medarbete från åhörarnas sida. Därför bedrivas mycket övningar, demonstrationer och besiktningar, och lärjungarna hava skyldighet att genom självstudier lära sig ett visst pensum. Lärokursen avslutas genom skriftlig och muntlig prövning in- för en statlig prövningskommission, vars ordförande skall vara en lantbrukshögskole- professor. Var och en som består i prövningen erhåller rättighet till titeln »statligt prövad lantbrukare» (»Staatlich gepri'lfter Landwirt»).

Vid varje anstalt tjänstgöra, förutom hjälpkrafter för specialområdena, tre docen- ter (medräknat direktören), vilka företräda de tre huvudområdena av lantbrukslä- ran. Lärjungarnas förbildning samt seminariernas särskilda huvuduppgifter ställa höga fordringar på docenternas förmåga och intresse vid undervisningen, och de måste i synnerhet vara hemma i förhållanden och behov vid det praktiska lant- bruket.

Betydelsen av dessa moderna anstalter för lantbruksnndervisningen i sin helhet ligger däri, att de giva den mera bildade lantbrukaren tillfälle att i kretsen av likaså bildade yrkesbröder erhålla en för praktikens behov fullkomlig teoretisk fackutbildning utan att han behöver vara hänvisad till ett för honom mindre läm- pat besök vid en lägre lantbruksskola eller till studerande vid en högskola, vilket är förbundet med stora uppoffringar ifråga om tid och pengar. Erfarenheten har visat, att i och med upprättandet av dessa anstalter ett kännbart behov blivit täckt. Alla seminarier, av vilka det finnes 10 i Preussen, och som i allmänhet ägas av lantbrukskamrarna, äro fyllda till sista plats (högsta antal pr anstalt 60). Vid enstaka anstalter var antal sökande så stort, att mer än dubbla antalet måst avvi- sas. Rörande nyttan av undervisningen finnes endast en mening. I allmänhet är man nöjd med seminariernas resultat, så att man är berättigad till det omdömet. att denna skoltyp har uppfyllt de gjorda förväntningarna och bestått sitt prov. Särskilt uttalas åter och åter med rätta den åsikten, att det kortare och billigare seminariebesöket i allmänhet är för praktikern att föredraga framför ett studerande vid högskola, vilket på grund av sin natur endast, då det bedrives med nödvän- dig grundlighet och tillräckligt länge (åtminstone 4, helst 6 terminer) kan lämna ett resultat motsvarande kostnaderna. Många lantbrukare kunna och vilja nu för tiden icke kosta på sig det dyrbara besöket vid en högskola. Ävenså har tidens nöd påskyndat den insikten, att den visst icke ringa fördelen av akademisk ut- bildning dock för den stora mängden av yrkespraktiker icke får överskattas och även har sina avigsidor. För högskolorna skulle en övergång av den större delen av praktikerna med i regel blott >>mittlere Reife» till seminarierna betyda befrielse från en ballast, så att högskolorna i högre grad skulle kunna ägna sig åt sina egent- liga, strängt vetenskapliga, läro- och forskningsuppgifter. År 1928 utgjorde vid de 10 högre läroanstalterna antalet huvudlärare 30 och bilärare 76 samt lärjungar 537. Utgifterna belöpte sig till 435 706 Hm., varav staten bidrog med 146318 RBL, pro- vinserna med 29275 Hm., kretsarna och kommunerna med 6640 Rm., lantbruks— kamrarna med 88 533 Hm., vartill kommo skolavgifter med sammanlagt 123366 Hm., utgående med 200 Rm. pr kurs, samt övriga inkomster med 41 574 Rm.

II. Den kvinnliga lantbruksundervisningen i Preussen.

1. Fortsättningsskolor för flickor på landet (Ländliche Mädchenfortbildungsschulen) Undervisningen har till uppgift att verka uppfostrande och yrkesutbildande för den stora mängden av kvinnlig ungdom på landet efter skoltidens slut till uppnådd 17 års ålder. Liksom fortsättningsskolor för gossar på landet måste dessa skolor in- skränka sin undervisningstid till 4_6 timmar i veckan under omkring 20 undervis- ningsveckor för vart och ett av tre vinterhalvår. Vid undervisningen lägges särskild vikt på praktisk handledning i hushållsgöromål. Såsom lärarkrafter fungera uteslu— tande personer med annan sysselsättning (mest kvinnliga), vilka förberedas för denna uppgift i särskilda kurser. Erhållandet av sådana hjälplärarkrafter ur det bildade folkets led på slättlandet förorsakar stora svårigheter. I första rummet beror den tillfredsställande lösningen av detta problem på (len vidare utvecklingen. Om och när det skall lyckas att erhålla huvudlärare (var och en för flera timmar), kan man ännu icke beräkna. Införandet av skoltvång genom distrikts- eller kommunal- stadga eftersträvas. I detta avseende och även på annat sätt kunna i och för utbyg- gandet av fortsättningsskolor för flickor på landet grundsatserna finna samma an— vändning som för fortsättningsskolorua för gossar. År 1926 funnos 416 fortsättnings- skolor för flickor pä landet. Det är antagligt, att deras antal redan under de näst- kommande åren kommer att mångdubblas. Likväl är det en lång väg till ernåendet av målet, nämligen att erhålla en sådan skola med skoltvång i varje större lands— församling. Till och med då, när det lyckats att övervinna alla personliga (lärar- krafter) och finansiella svårigheter, vilka stå hindrande för utbyggandet av detta skolväsen, kan man ändå blott räkna med en så småningom skeende utveckling.

2. Ambulerande hushållsskolor på landet (Ländliche W anderhaushaltungsschulen)

ha till uppgift att bereda döttrar till småbönder, i lantindustrien sysselsatta kvin— nor eller också lantbruksarbeterskor tillfälle att i slutna kurser under 2 till 3 måna- der tillägna sig ett visst mått yrkeskännedom och färdighet. Bredvid lanthushålls- undervisning behandlas också lantbruksämnen (smådjursskötsel, frukt-, grönsaks- och trädgårdsodling o. s. v.) Undervisningen meddelas av facklärarinnor (vanligen lanthushållslärarinnor); dagligen meddelas 6_8 lektioner. Anordnare äro vanligen kretsarna. Skolorna (kurserna) vandra från ort till ort för att under loppet av ett år besöka kretsens alla huvudorter. Inrättningen har i allmänhet visat sig nyttig, i synnerhet i landsdelar med tät befolkning och goda trafikförhållanden. Trots detta är det tvivelaktigt, om de ambulerande hushållsskolorna vid sidan om fortsättnings- skolor för flickor och flickklasserna vid lantmannaskolorna i framtiden skola finna ett tillräckligt arbetsfält, när dessa båda nämnda inrättningar erhålla den önskvärda utbredningen.

Staten understödjer de ambulerande hushållsskolorna på landet genom anslag; dessa äro likväl tämligen sparsamma. År 1924 beviljades för 122 skolor med 507 kurser allt som allt 20 740 Rm., alltså för skola resp. kurs 170 resp. 40 Rm. Om utvecklingen av de ambulerande hushållsskolorna på landet skall skrida framåt, så måste betydligt större anslag beviljas. Nu bära kretsarna de huvudsakliga under— hållskostnaderna, som år 1924 uppgingo till 235 048 Rm.

3. Flickklasser vid lantmannaskolor (Mädchenklassen an landwirtschaftlichen (Winter) Schulen)

ha till uppgift att bibringa flickor från små och medelstora bondgårdar i en ålder av minst 16 år under en 5 månaders kurs allmänbildning och att grundligt utbilda dem i alla hushålls— och lantbruksämnen. Vid omkring 100 lantmannaskolor hava dylika flickklasser inrättats, och antalet ökas för varje år, vadan det är att antaga, att, vid flertalet lantmannaskolor dylika flickklasser komma att inrättas. Man strä- var även efter att göra dessa flickklasser 2-åriga liksom lantmannaskolorna.

4. Lanthushållsskolor (Landwirtschattliche Haushaltungsschulen) ha till uppgift att giva döttrar från företrädesvis stora bondgårdar (20—100 har) under en ettårig kurs med omkring 20—42 undervisningsveckor bredvid en allmän- bildande undervisning en god och fulländad utbildning för en kvinna i lanthushåll. Dessa anstalter äro principiellt förbundna med inackordering; de förfoga även över anläggningar för smådjursskötsel samt frukt- och trädgårdsodling. År 1926 funnos i Preussen 44 sådana skolor, av vilka 2 stodo under landsdistriktens förvaltning, 21 under lantbrukskammares, 13 under lantbruksföreningar och andra föreningar, un— der det att 8 av företagen bildats av stiftelser och kyrkliga organisationer. Allt som allt utbildades 1 693 elever, som erlade en skol- och kostavgift av 600—900 Rm. Un- derhållskostnaderna delades, i den mån de icke täcktes genom skol- och inackorde— ringsavgifter, som uppgingo till 1 053 357 Rat., på staten med 96 806 Bill., provin- serna med 42185 lim., kretsarna med 19 922 Hm., församlingarna med 4 500 Enl.. lantbrukskamrarna med 95 898 Rm. och husmodersföreningarna eller andra med 115081 Rm. Staten beviljade i anslag i regel 50 procent av lönen för två hu— vudlärarinnor.

5. Husmodersskolor på landet (Wirtschaftliche Frauenschulen auf dem Lande) ha till uppgift att giva unga flickor med avslutad flickskol- eller mellanskolbild- ning en så grundlig utbildning i hushåll, som kan behövas för en blivande godsfru, husföreståndarinna på landet och lärarinna i lanthushåll. I dessa anstalter, av vilka är 1928 i Preussen funnos 22, som alla upprättats av enskilda husmodersför- eningar, fullföljas alltså olika utbildningsmål. Sålunda finnas 3 olika kurser, nämligen

a) ettårig kurs för unga flickor (sedan omkring 1905);

b) ettårig kurs för husföreståndarinnor (sedan 1923); förutsättning: två års prak- tik, avgångsprövning, sedan två års vidare praktik, slutligen statligt erkännande som hushållsföreståndarinna på landet;

6) tvåårig kurs för lärarinnor i lanthushåll (lanthushållsseminarium). Utbild- ning: ett års hushållsskola (tillsvidare ännu valfritt), två års praktisk lärotid (helst avslutad med lärlingsprövning), sedan två års seminarium med prövning inför stat- lig kommission, sedan ett års praktisk-pedagogisk och social utbildning (läroprovår) vid en härför bestämd lanthushållsskola, allt som allt alltså fem eller sex års ut— bildningstid.

Av de 22 husmodersskolorna i Preussen hade dock endast 11 lanthushållssemi- narium, vid vilka årligen utbildades. 16 lärarinnor. Inrättande av ett tolvte semi- narium planeras. Därigenom skulle årligen utbildas omkring 200 lärarinnor, av vilka efter de hittills gjorda erfarenheterna blott 75 procent (150) uppnå anställ- ningsmöjlighet. I kursen för husföreståndarinnor utbildades 1926 40 elever och i kursen för unga flickor 179.

Samtliga underhållskostnader för husmodersskolorna uppgingo år 1926 till 1 735 480 lim., varav staten bidrog med 182 300 Hm., provinserna med 13 482 Hm., kretsarna med 6276 Rm., församlingarna; med 4 365 lim.. lantbrukskalurarna med 4000 Rm. och olika husmodersföreningar med 30 694 Rm. Elevernas skol- och inackorderiugsavgifter belöpte sig till 1368179 Rm. och övriga inkomster till 126184 Rm.

Statens understöd till de olika undervisningsforlnerna utgår i regel med 7.3 pro- cent av lärarnas löner, vilka växla allt efter åldersklasser och ortsgrnpper. dock högst efter en lön av 5 800 Rm.

För de olika skolformerna har preussiska lantln'uksministcriet fastställt läroplzr ner. För lantmannaskolorna har dock ministeriet icke fastställt någon läroplan. utan fastställas dessa av vederbörande lantbrukskammare. Ej heller finnes någon allmän läroplan fastställd för fortsättningsskolorna på landet.

Innehållsförteckning.

Skrivelse till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet .................... 3 Utredningsuppdraget ........................................................................................... 6 Allmän översikt ................................................................................................. 15 lantmannaskolor .............................................................................................. 22 lantmannaskolorna 1908—1928 ............................................................ 22 Lantmannaskolornas organisation, utrustning och undervisning . ............ 35 Nuvarande förhållanden ...................................................................... 37 Lantmannaskolans allmänna organisation .......................................... 52 Lautmannaskolans former. A- och B-typ . .......................... . .......... 58 Frågan om särskilda skolor för småbrukare ................................... 64 Skoljordbruk ........................................................................................... 74 Åtgärder för underlättande av skoljordbruks anskaffande ................ 84 Skolornas utrustning 89 Skolornas antal ....................................................................................... 92 lantmannaskolans kurser ................................................................... 96 Lantmannaskolaus undervisningsplan ................................................ 106 Undervisning i skogsskötsel .............................................................. 118 lantmannaskolans förhållande till folkhögskolan ............................. 131 Den 5. k. syntesskolan ...................................................................... 145 Lantmannaskolan och fortsättningsskolan ............................................ 150 l.autmannaskollärarnas användning för annan undervisningsverksamhet än vid skolornas ordinarie kurser .......................................................... 156 Lärarpersonalens avlöning ........................................................................... 172 Saunnanhängande tjänstårsberäkning ifråga om ålderstillägg för lärar- personalen vid lantmannaskolor samt jordbrukskonsulenter ................ 182 Statsunderstöd till lantmannaskolor ......................................................... 191 Förslag till reglemente för med statsmedel understödda lantmannaskolor 206 Förslag till kungörelse angående statsunderstöd till lantmannaskolor m.m. 219 Förslag till kungörelse angående statslån för anskaffande av skoljord— bruk vid lantmannaskolor och lanthushållsskolor ................................ 228 Specialmotivering till: förslaget till reglemente ........................................................................ 230 >> >> kungörelse angående statsunderstöd ............................... 235 » » » » statslån till skoljordbruk ............ 238

Lantbruksskolor . ................................................................................. Lantbruksskolorna 1908—1928 ................................................................... Lantbruksskolor i södra och mellersta Sverige ........................................ Förslag till kungörelse angående ändrad lydelse i vissa delar av regle-

mentet den 29 januari 1926 ....................................................................

Lantbruksskolor i Norrland ............................................................................

Kungörelsen om statsunderstöd till lantbruksskolor .............................

Lanthushållsskolor .............................................................................................. Lanthusbållsskolorna 1912—1928 ......

Lanthushållsskolornas organisation, utrustning och undervisning ............ Nuvarande förhållanden ........................................................................ Lanthushållsskolans allmänna organisation ........................................ lanthushållsskolans kurser .................................................................... Skoljordbruk och övrig utrustning ........................................................ Lanthushållsskolans förhållande till lantmannaskolan och folkhög-

skolan ..............................................................................................

Lärarinnornas användning för annan undervisningsverksamhet än vid

skolornas ordinarie kurser .....................................................................

Statsunderstöd till lanthushållsskolor ........................................................

Förslag till reglemente för med statsmedel understödda lanthushållsskolor Förslag till kungörelse angående statsunderstöd till lanthushållsskolor Specialmotivering till:

förslaget till reglemente ................................

>> » kungörelse angående statsunderstöd ............................

Åtgärder för praktisk elevutbildning ................................................................ Praktiskt betonade fortsättningskurser vid lantmannaskolor ....................

Lantbruksundervisning för en större allmänhet ............................................

Premiering av mindre jordbruk ................................................................... Studieresor .................................................................................................. Undervisning ................................................................................................... Upplysningsverksamhet ................................................................................ Förslag till reglemente för med statsmedel understödda åtgärder till

höjande" av det mindre jordbruket ........................................................

Förslag till kungörelse angående statsbidrag till åtgärder för höjande

av det mindre jordbruket ............................................................. I .......... Ungdomsverksamheten .... . : ................................................................................

Utbildningskurser för speciella ändamål ........................................................ Utbildningskurser för kontrollassistenter .................................................... Utbildning av kreatursskötare .......................................................................

Sid. 239 239 2117

263 264 278

279 279 290 290 301 303 326

334

338 344 354 363

372 37

377 385 390 390

409 435

447 452

483 483 487

727 Sid. Utbildningskurser i fjäderfäskötsel ............................................................... 500 Vissa trådgårdskurser ................................................................................. 505 Vissa andra utbildningskurser 507

Konsulenter och instruktörer ........................................................................... 510 Jordbrukskonsulenter ' 510 Förslag till ändrad lydelse av (i 5 i kungörelsen den 19 augusti 1921..." ..... 512 Instruktörer (vandringsrättare) och kurser för deras utbildande ............ 513 Förslag till kungörelse angående statsbidrag för avlönande av instruk-

törer i lanthushållning 520 l-lemkonsulenter 524 Förslag till kungörelse angående statsbidrag för avlönande av hem-

konsulenter 529

Den lägre mejeriundervisningen ..................................................................... 531

Statsunderstöd åt behövande elever .............................................................. '

Förslag till kungörelse angående understöd av statsmedel åt vissa elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter ................................................ '

Lantbruksundervisnlngsnämnder ....................................................................... Förslag till reglemente för lantbruksundervisningsnåmnder ....................

Praktisk-pedagogisk utbildning av lantbrukslärare Inspektion över den lägre lantbruksundervisningen .................................... Utredningens hemställan ....................................................................................

Reservationer ........................................................................................................

Bilagor: Normalplaner för undervisningen i lanthushållsskolans ordinarie kurser Den lägre lantbruksundervisningen i våra grannländer .................... Danmark

Finland ................................................................................................ Tyskland

7 ”'_' :" * fSit ate'n s;, offert!]; attain g ar » '1'9_30* ' ' ( Systematisk iirfjjtygekning ' ' (Siffrorna inom klammer Eebeekna nhedniném nynnar-arion kronologiska. förteckningoii.)

urnan lagstiftning. nlmupnmg. rama-a.

-..*

Statslörlattning. Allmän atatalörvaltning. — - lnduatri. Förslag' till vissa åndrin ar i vallagen för skyddande»

av partibeteckningar. [5 Kommunlllörv-ltning. _ Handel och ”M.,.”

Betänkande med förslag till lotstorordnin samt andra författningar och föreskrifter rörande o.tsverkat.ll7]_

!

Siitonen]! kommunernas fin-navigera. Kommunikation-elugn. :! Ponti. - Bank-, kredit- och penningvlaon'. Socialpolitik. . Fbrulkrlugnvllen.

Därunverketsiomfattning, uppgifter och organisationn

"Hdlso- och sjukvård. -Kyrkovlson. Undervilningsvlaon. Andlig odling i övrigt.

; Skydd för äldre kulturföremål. [ål ' . . Betänkande med förslag sålor nande av den ingre-

_ lantbruksundervisningen. * ' Al t lri ii . . '. ' ' lmln n ngn Fu. * Försvar-vinn. ' Flat egendom. Jordin-uk med hinna-ingar. lita-ikon Brendan Internationell ritt.

" ””Jordbruksutredxiingens betänkanden !. Betänkande ang; Gränsen för Sveriges territorialvatten; [6] tån-der för vete-_ och rå marknadens stödjande. ? _ a

2. etankande ang. jordbru ets kredittörhåjlanden. 2 *3. Betänkande ang. vissa åtgärder för mejerihan e-I . ringen; och smörexportens främjande. [4]

_ ' .

man; tra-.c karens, Baku.-Å a., stammarna