1. MED FÖRSLAG ANGÅENDE ORDNANDE

! AV

Utredningsuppdraget.

Uti en inom riksdagens andra kammare år 1926 väckt motion, nr 133, framställdes vissa förslag i syfte att åstadkomma en förbättrad småblu- karundervisning inom vårt land. Vissa synpunkter anfördes, vilka en— ligt motionärernas mening borde vara vägledande för dylik undervis- nings anordnande. Vidkommande den undervisning, som vore avseld för det stora antal småbrukare, vilka av ekonomiska skäl icke kunde offra tid och penningar för bevistande av skolor av längre varaktighet, uttalades sålunda såsom önskemål att sagda undervisning utan alltför stora personliga uppoffringar måtte kunna göras tillgänglig för största möjliga antal småbrukare, såväl äldre som yngre. Vidare förordades att undervisningen måtte bygga endast på förkunskaper, inhämtade i folkskolan, att den måtte anpassas efter resp. orters förhållanden och det praktiska jordbrukets krav samt i övervägande grad inriktas på att med! dela de nödvändigaste grunderna för en ekonomisk produktion, alltså på ren yrkesutbildning. Därjämte framhölls vikten av att undervisning- en måtte göras väckande och lämna anvisningar för fortsatta självstudier.

Undersökte man, huruvida dessa önskemål vore uppfyllda genom det nuvarande systemet, måste man enligt motionärernas mening komma till det resultat, att detta endast i helt ringa mån vore händelsen. Vad lant- manna— och lanthushållsskolorna beträffade vore de Visserligen att räkna till den lägre lantbruksundervisningen men de vore ingalunda med nu— varande former och arbetsmetoder anpassade för småbruksundervisning- en. För detta ändamål vore deras kurser för långvariga och för dyra och skolorna vore för få. Dessa skolor borde visserligen efter viss om- organisation kunna genom att utbilda föregångsmän och föregångskvin— nor bland småbrukarna bliva ett värdefullt tillskott i arbetet för små- brukets höjande. Att låta lantmannaskolorna, såsom reglementet angå- ve, vara avsedda såväl för det medelstora som det mindre jordbruket syntes vara att famna alltför vitt. Dessa skolors undervisningsplan tydde på överbelastning av ämnen, så att kvantiteten av ämnen finge ersätta kvaliteten av behållna'kunskaper. Tidens användning vid lant— hushållsskolorna syntes likaledes visa, att undervisningen icke överaIR vore lagd med hänsyn till de viktigaste av de krav som mötte en hus- moder på landet. De fasta skolorna syntes fördenskull i sina nuvarande former icke vara att räkna med för den rena småbruksundervisningen.

Vad därefter beträffade frågan i vad mån denna undervisnings behov

• Sida 7
•  Original

kunde vara tillgodosedda genom de av hushållningssällskapen vidtagna anordningarna beräknade motionärerna till en början storleken av den befolkning, som kunde anses tillhöra småbrukarnas kategori. Ifall där- till räknades innehavare av jordbruk intill 10 hektar åker, kunde, då antalet sådana brukningsdelar uppginge till ungefär 328 000, antalet vid dylika småbruk aktivt sysselsatta män och kvinnor enligt deras förme- nande anslås till åtminstone 450000 personer. Det vore ett ytterst ringa fåtal av dessa som deltoge i hushållningssällskapens nu ifrågavarande undervisning. Exempelvis nämndes att under år 1924 endast 420 stipen- diater deltagit i studieresor, 730 elever bevistat 12-dagars kurser och 7400 elever bevistat 6—dagars kurser. Övriga jordbrukskurser hade pågått i allenast 1—3 dagar och kunde endast tillmätas betydelse i propaganda- syfte. Särskilt i ögonen fallande vore bristerna beträffande den kvinn- liga undervisningen.

De brister, som vidlådde den ambulatoriska småbruksundervisningen, vore av både ekonomisk och organisatorisk art. Det kunde ej begäras, att en hela landet omfattande effektiv dylik undervisning skulle kunna anordnas med tillhjälp av ett statsbidragå tillhopa ej fullt 63000 kro- nor. Genom ett ändamålsenligt utnyttjande av de i huvudsak statsavlö- nade lärarkrafterna vid lantmanna- och lanthushållsskolorna under fe- rietiderna borde kostnaderna kunna hållas inom rimliga gränser. Dessa lärare borde även stå till hushållningssällskapens förfogande för konsu- lentverksamhet.

I organisatoriskt avseende vore det av vikt, att hela den lägre lantbruks- undervisningen ställdes under enhetlig lokal ledning. De fasta skolorna inom varje hushållningssällskaps område borde erhålla gemensam styrelse. Både den fasta och den ambulatoriska undervisningen borde underställas hushållningssällskapens ledning.

Motionärerna sammanfattade slutligen sina önskemål sålunda: »Lantbruksstyrelsen handhaver fortfarande ledningen av hela den lägre lantbruksundervisningen. Den lokala ledningen inom varje hushållnings- sällskaps område anförtros åt vederbörande hushållningssällskap eller åt en styrelse, i vilken sällskapet äger erforderligt inflytande. Undervis- ningen uppdelas i två typer, den fasta och den ambulatoriska. Den fasta bedrives vid lantmanna- och lanthushållsskolor, avsedda för utbildning av föregångsmän och föregångskvinnor för det mindre jordbruket.

Bestämmelserna för lantmanna- och lanthushållsskolorna revideras i syfte:

att undervisningsplanen inriktas på ovan angivna mål; att fordringarna på lärarnas kompetens som undervisare skärpas; att skolornas lärarpersonal anställes i vederbörande hushållningssäll- skaps tjänst med avlöning av statsmedel;

att inträdesfordringarna för eleverna skärpas så, att tid ej behöver off- 1as på repetition av i folkskolan inhämtade elementära grunder;

• Sida 8
•  Original

att begåvade, mindre bemedlade småbrukare genom tillräckliga sti— pendiemedel beredas tillfälle genomgå skolorna;

att åt undervisningsmateriell och läroböcker ägnas nödig uppmärksam- het;

att skolorna verkligen äga tillgång till lämpligt demonstrationsjordbruk. Den ambulatoriska undervisningsverksamheten, avsedd för småbrulkare, handhaves av hushållningssällskapen. Den anordnas i form av kortva— riga kurser, förlagda antingen till de fasta skolorna eller ute i bygderna. Vid undervisningen utnyttjas i största möjliga utsträckning de fasta skolornas lärarpersonal ävensom undervisare, anställda hos för lantbruks— ändamål verkande föreningar.

Erforderliga anslag ställas till hushållningssällskapens förfogande.» Jordbruksutskottet, till vilket motionen hänvisades, inhämtade yttran- de däröver från lantbrulcsstyrelsen. Denna styrelse anförde bl. a., att lantmannaskolorna i främsta rummet avsetts för det medelstora jord- bruket, det vanligen s. k. bondejordbruket. De vore för den jordbrukar- ungdom, som skulle taga om hand detta jordbruk, vilket omfattade över hälften av Sveriges åkerjord, den så gott som enda utbildningsmöjlighe— ten. Lantbruksstyrelsen ansåge visserligen, att en omorganisation av dessa skolor snarligen borde tagas under övervägande, men denna omor— ganisation borde åsyfta ett tidsenligt anpassande av dessa skolor för ut— bildning framför allt av det medelstora jordbrukets idkare och alltså in- riktas efter något andra linjer än de av motionärerna föreslagna. Från dessas förslag om höjning av inträdesfordringarna till ifrågavarande sko- lor ville lantbruksstyrelsen emellertid redan nu taga bestämt avstånd.

Vad sålunda anförts gällde i huvudsak och i tillämpliga delar jämväl lanthushållsskolorna.

Ifråga om det mindre jordbruket vore upplysnings— och undervisnings- verksamheten tillgodosedd under flera former än motionärerna angivit. Styrelsen ansåge emellertid, att mycket mera behövde göras från det alll- männas sida för att bibringa den stora skaran av mindre jordbrukare behövliga kunskaper och sålunda göra dem mera skickade att möta de svårigheter, som vore förenade med deras yrke. Styrelsen ansåge sig dock böra ifrågasätta, huruvida icke redan nu gällande bestämmelser r-ö- rande undervisningen för det mindre jordbrukets idkare vore så avfat— tade, att de fyllde de krav, som motionärerna uppställt. Hushållning-s- sällskapen hade fått sådan frihet, att intet av nämnda krav behövde åsi— dosättas. Bristerna berodde sålunda närmast på hushållningssällskapems tillämpning av givna bestämmelser, vilken vore synnerligen växlande i skilda landsdelar. I huvudsak vore frågan om vidgad jordbruksunderviis- ning en rent ekonomisk fråga. Det tillgängliga statsanslaget syntes visser- ligen-motsvara det genom hushållningssällskapens framställningar påviis— bara kravet på understöd. Att detta icke vore större berodde säkerligen

• Sida 9
•  Original

på att sällskapens egen ekonomi vore för svag för att bära den dem till— kommande andelen i kostnaderna för den behövliga undervisningen.

Slutligen uttalade lantbruksstyrelsen, att det visserligen vore önskvärt att skolornas lärare användes under ledig tid av hushållningssällskapen men ansåg vissa svårigheter vara härmed förknippade.

Jordbruksutskottet anförde i utlåtande nr 55 för egen del följande. »Sniåbruksundervisningens betydelse torde vara så allmänt erkänd, att utskottet icke anser sig behöva närmare ingå härpå. Det bör vara till- räckligt att framhålla, att statens främjande av sagda undervisning måste anses utgöra ett nödvändigt och synnerligen viktigt led i den omfattande verksamhet, som staten bedriver för bildande av nya småbruk. Tydligt är ock, att syftet med denna verksamhet kan äventyras, därest ifrågava— rande undervisning icke alltjämt utvecklas. Den väckta frågan torde därför i hög grad vara förtjänt av uppmärksamhet.

Att ett växande behov av förbättrad och utökad småbruksundervisning för närvarande föreligger torde även vara obestridligt, och utskottet de- lar motionärernas uppfattning, att åtgärder för tillgodoseende av detta behov äro påkallade. I sådant avseende hava motionärerna bl. a. tänkt sig en omorganisation av de nuvarande lantmanna— och lanthushållssko— lorna, vilka de för närvarande finna vara behäftade med vissa brister.

Det torde ock vara otvivelaktigt, att vissa förhållanden råda beträffan- de den lägre lantbruksundervisningen, vilka icke kunna anses fullt till- fredsställande. I främsta rummet synes i detta avseende det ringa anta- let elever vid ett flertal lantmanna- och lanthushållsskolor hava ådragit sig uppmärksamhet. Likaledes hava påvisats vissa olägenheter härfly- tande från att skolorna sakna tillräcklig enhetlig ledning, vilket bl. a. tagit sig uttryck i en osund konkurrens om elever mellan närbelägna sko— lor. Det har ock framhållits som ett önskemål, att skolornas lärarkrafter skulle kunna utnyttjas under större del av året än nu äger rum.

Med hänsyn till sålunda föreliggande förhållanden måste utskottet dela motionärernas uppfattning beträffande behovet av vissa förändringar i den nuvarande organisationen av den lägre lantbruksundervisningen. Lantbruksstyrelsen har emellertid i sitt här ovan intagna yttrande med- delat, att styrelsen under alla förhållanden torde komma att inom kort påkalla en omorganisation av lantmannaskolorna och att nödig hänsyn härvid syntes böra tagas till de av motionärerna i ifrågavarande mo- tion framförda synpunkterna. Något särskilt uttalande i denna del av det föreliggande spörsmålet torde således ej erfordras från utskottets sida.

Att särskilda åtgärder därutöver måste vidtagas för utökning och för— bättring av den speciella småbruksundervisningen — delvis kanske un— der nya former — vill utskottet emellertid understryka. Vad som för närvarande i detta hänseende förekommer torde icke svara emot det verk— liga behovet. I vad mån det kan visa sig möjligt att även för denna

• Sida 10
•  Original

undervisning utnyttja lantmannaskolornas lärarkrafter, torde givetvis böra noga undersökas, men utskottet måste i likhet med lantbruksstyrel— sen finna, att alltför stora förväntningar icke kunna ställas på denna utväg. Det torde emellertid, såsom motionärerna berört, i varje fall vara tänkbart, att dessa lärare i viss utsträckning kunna utnyttjas för kon— sulentverksamhet.»

Under åberopande av jordbruksutskottets utlåtande och i enlighet med dess hemställan anhöll riksdagen i skrivelse den 26 maj 1926, nr 263, om skyndsam utredning rörande åtgärder för främjande av småbrukar- undervisningen samt framläggande av de förslag, vartill denna utred- ning kunde föranleda.

Under den därefter intill anordnandet av det nu förevarande utred- ningsarbetet förflutna tiden blev frågan om omorganisation av den lägre lantbruksundervisningen eller delar därav ytterligare på flera sätt bragt under Kungl. Maj:ts prövning.

Sålunda berörde Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsut— skott i en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse den 21 oktober 1927 vissa frå- gor rörande småbrukarundervisningen. Sedan länets landsting uppdra— git åt sitt förvaltningsutskott att i samråd med styrelserna för lantman- naskolorna i länet verkställa undersökning rörande omläggning av nu- dervisningen vid några av nämnda skolor på sådant sätt, att kurserna med större fördel måtte besökas av småbrukare, hade genom landstingets och hushållningssällskapets resp. förvaltningsutskott utsetts en särskild kommitté för att utföra den sålunda beslutade undersökningen. I sitt utlåtande hade kommittén framhållit att, under det våra bondsöners ut— bildning hittills vanligen omfattat en vinter i folkhögskola och en vinter i lantmannaskola, det syntes för en blivande småbrukare vara av eko- nomiska skäl oöverkomligt att för sin utbildning ägna mer än en vinters vistelse vid skola. För en dylik för blivande småbrukare avsedd skolunder— visning uppställdes följande villkor.

1. Deltagande i kursen borde om möjligt ej vara förenat med större direkta kostnader för elever från mindre bemedlade hem.

2. Kursen borde omfatta en undervisningstid av 5 månader förlagd till vintern. '

3. Undervisningsprogrammet borde omfatta såväl elementära allmänbil- dande och kulturella ämnen som rena fackämnen.

4. Vid undervisningen borde mera vikt läggas vid allmänt orienteran- de, till självständiga studier och undersökningar väckande framställning- ar än vid inhämtande av Visst kunskapsstoff.

5. I förening med skolorna borde finnas jordbruk, så att lärarna kunde hålla sig i ständig kontakt med det praktiska jordbruket och hava möj- lighet till demonstrationer för eleverna. Stor frihet borde emellertid lämnas olika skolor vid undervisningens anordnande.

• Sida 11
•  Original

För äldre småbrukare borde anordnas särskilda, kortare kurser, för- lagda antingen vid skolan eller ute i bygderna.

I anledning av denna kommitténtredning hemställde Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott i ovanberörda skrivelse om för- anstaltande om sådan ändring i gällande >>normalplaner» för lantmanna- skolor, att för blivande småbrukare särskilt lämpade undervisningskurser enligt i utredningen angivna grunder kunde med statsunderstöd anordnas.

Statens inspektör för lantmannaskolorna förordade, att större frihet med avseende å undervisningsplanens anordnande vid lantmannaskolor- na måtte omedelbart beredas genom en mindre ändring av reglementets & 4. Lantbruksstyrelsen, som erinrade att frågan om lantmannaskolornas omorganisation borde på grund av riksdagens skrivelse år 1926 snarligen upptagas till allmän prövning, tillstyrkte att i avvaktan härpå reglemen— tet måtte jämkas enligt ett av styrelsen framlagt förslag.

I anledning av kommittens utredning hemställde tillika Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott i merberörda skrivelse dels om sådan höjning av stipendierna åt behövande elever vid lantmannaskolor, att eleverna kunde utan större direkta kostnader genomgå de för små— brukare avsedda undervisningskurserna, dels ock om tidigare, exempel- vis månadsvis utbetalning av elevunderstöden.

Frågan om elevstipendierna var föremål även för en framställning av svenska lantmannaskolornas lärarförentng, som påyrkade deras höjning med minst 50 procent samt ifrågasatte ändrat sätt för stipendiernas ut- delande.

Lantbruksstyrelsen understödde i huvudsak de framställningar beträf- fande elevstipendierna, som sålunda gjorts, och framställde med anled— ning därav vissa förslag.

I samband med anmälan av anslagsbehovet till lantmannaskolor redo- gjorde chefen för jordbruksdepartementet i punkten 15 under nionde hu— vudtiteln år 1928 för de nu omförmälda framställningarna från Malmö— hus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott och svenska lantman- naskolornas lärarförening samt anförde att —— med undantag för före— nämnda reglementsförändring _ desamma syntes tarva närmare utred- ning, bl. a. med hänsyn till konsekvenserna beträffande andra statsun— derstödda skolor. Beträffande den föreslagna reglementsförändringen uttalade departementschefen, att han ansåge synnerligen önskvärt, att en undervisningsform måtte införas, vilken bättre än fallet torde vara med de nuvarande lantmannaskolorna vore inriktad på småbrukarnas särskil- da förhållanden och behov. Något hinder att, redan innan frågan om den lägre lantbruksundervisningens omorganisation blivit slutbehandlad, vidtaga åtgärder i nämnda syfte, syntes icke föreligga. (Kungörelse om ändring i sådant syfte av lantmannaskolornas reglemente har utfär— dats den 8 juni 1928, nr 169.)

• Sida 12
•  Original

Vidare är att märka att lantbruksstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 oktober 1927 angående anslag att äskas av riksdagen för höjande av det mindre jordbruket hemställde om beredande av statsanslag för Väsentligt utvidgad och delvis efter nya linjer anordnad undervisnings- och upplysningsverksamhet för idkare av mindre jordbruk. Ämbetsver- ket utvecklade närmare, huruledes denna verksamhet borde äga rum och organiseras.

Härom yttrade departementschefen uti punkten 51 under nionde huvud— titeln till 1928 års riksdag, att han funne syftet värt allt beaktande. Han erinrade emellertid om förenämnda riksdagsskrivelse år 1926 och förmäl— de sig hava för avsikt att inom kort upptaga frågan om den lägre lant— bruksundervisningens ordnande och utveckling och därvid borde jämväl det nu av lantbruksstyrelsen framlagda förslaget komma under övervä— gande, på det att hithörande frågor måtte i ett sammanhang bliva före— mål för behandling.

I skrivelse den 27 september 1927 gjorde hushållntngssällskapens ombud framställning om anslags beviljande för anställande hos sällskapen av lärare från lantmannaskolorna såsom extra konsulenter, åtminstone tillsvidare intill dess statsbidrag kunde erhållas för anställande hos säll— skapen av erforderligt antal husdjurskonsulenter.

Lantbruksstyrelsen framhöll, att dylik hjälp i konsulentverksamheten vore säsongarbete och till sin natur snarare kvalificerat medarbetarskap än självständig konsulentverksamhet. Emellertid skulle säkerligen ett samarbete mellan hushållningssällskap och skolstyrelser i ändamål att ifrågavarande lärare under sin långa nödtvungna ledighet sysselsattes med viss verksamhet i sällskapens tjänst kunna visa sig fruktbringande för båda parterna.

Departementschefen anförde härom under punkten 53 av nionde huvud- titeln i 1928 års statsverksproposition, att den framförda tanken vore i och för sig beaktansvärd, men att utredningen i ärendet icke gåve till- räcklig ledning för ett närmare bedömande av den lämpligaste formen för den avsedda anordningen eller av grunderna för statsbidrags utan— ordnande till hushållningssällskapen. För övrigt hänvisade departe- mentschefen till den utredning, som borde komma till stånd med anled— ning av merberörda riksdagsskrivelse, och ansåg denna utrednings re- sultat böra avbidas. Han anslöte sig emellertid till den av lantbrukssty- relsen uttalade uppfattningen om det önskvärda och lämpliga i att den här avsedda angelägenheten i första hand ordnades genom samverkan mellan hushållningssällskapen och skolornas ledning utan särskilt stats— bidrag för ändamålet.

Den 1 juni 1928 anmälde chefen för jordbruksdepartementet för Kungl. Maj:t riksdagens ovanberörda skrivelse den 26 maj 1926 och omförmälde

• Sida 13
•  Original

tillika de övriga framställningar och utlåtanden samt av honom gjorda uttalanden, vilka härovan omnämnts. Han anförde därefter följande, som innefattar de för detta utredningsarbete givna direktiven.

»Såsom jag sålunda redan förut haft tillfälle framhålla, synes mig i hög grad önskvärt, att en utredning rörande ett bättre anordnande av den lägre lantbruksundervisningen kommer till stånd.

Ifrågavarande motionärer liksom 1926 års riksdag hava i främsta rum— met riktat uppmärksamheten på behovet av en utveckling av undervis- ningen för landets småbrukare. Förhållandet är ju även, att genom det kraftiga stöd staten skänker egnahemsrörelsen mindre jordbruk under senare tid i synnerligen stor utsträckning bildats och att därför behovet av en bättre upplysningsverksamhet gör sig särskilt gällande beträffande nämnda jordbruks utövare.

Vidare må erinras, hurusom 1927 års riksdagsrevisorer, med framhål— lande av vissa organisatoriska olägenheter vid lantmannaskolorna samt det jämförelsevis låga elevantalet vid vissa av dessa skolor, ansett dessa förhållanden påkalla närmare utredning rörande en omorganisation av nämnda skolor. Ävenledes vill jag framhålla ej mindre den uppmärk— samhet, för vilken frågan om den lägre lantbruksundervisningen under senare tider varit föremål inom fackmannakretsar, och de reformkrav, som därvid framkommit, än även de önskemål beträffande genomförandet i samband med den lägre lantbruksundervisningen av en förbättrad un- dervisning i skogshushållning, vilka framställts bl. a. i det utlåtande, som av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund avgivits till jord- bruksutskottet vid 1928 års riksdag i anledning av vid riksdagen väckta motioner angående skogsmarkernas bättre tillgodogörande, ävensom nu senast i en till Kungl. Maj:t från nämnda centralråd samt Sveriges skogs— ägarförbund ingiven skrivelse av den 22 maj 1928. Med den stora bety- delse skogsmarkens och skogens rationella skötsel äger för jordbruket in- om vidsträckta delar av vårt land synes mig en undersökning angående förbättrad undervisning i nämnda ämne av stor betydelse.

Emellertid böra, utöver de grenar av den lägre lantbruksundervisning- en som sålunda framhållits, nu i ett sammanhang till behandling upp— tagas jämväl övriga vid sagda undervisning tillämpade former.

Utan att taga ställning till de särskilda spörsmål, som föreligga med avseende å en reformering av den lägre lantbruksundervisningen, eller de uppslag som framkommit till dessas lösande, anser jag fördenskull, att en förutsättningslös utredning bör komma till stånd rörande ämnet i hela dess vidd. Till behandling böra upptagas frågor bl. a. om lämpligaste sättet för utbildningsarbetets anordnande för olika ändamål och under olika förhållanden såsom genom fasta utbildningsanstalter eller särskilda kurser eller annan särskild upplysningsverksamhet, vidare frågor angå— ende undervis'ningens omfattning och innehåll i övrigt, elevernas under— stödjande från statens sida, lärarnas ställning och tillgodogörandet av

• Sida 14
•  Original

14 deras arbetskraft samt de ekonomiska konsekvenser, vilka äro att för- vänta av en lösning i ena eller andra riktningen av uppkommande frågor.

Den utredning rörande en reformering av den lägre lantbruksunder- visningen, som jag sålunda tillstyrker, anser jag höra anförtros åt sär- skilda utredningsmän.»

Med bifall till departementschefens hemställan bemyndigade Kungl. Maj:t honom att tillkalla högst åtta utredningsmän att inom jordbruks- departementet verkställa utredning samt avgiva förslag rörande lämpli- gaste sättet för ordnande av den lägre lantbruksundervisningen.

• Sida 15
•  Original

Allmän översikt.

Lägre lantbruksundervisning har förekommit i vårt land under snart ett 100-tal år. Av de äldsta lägre lantbruksundervisningsanstalterna, lantbruksskolorna, upprättades sålunda den första redan år 1840 och efterföljdes snart av flera liknande skolor. I slutet av 1870—talet bör— jade vissa folkhögskolor meddela lantbruksundervisning i särskilda avdelningar, och till stor del genom ombildning av dessa tillkom- mo år 1888 de första lantmannaskolorna. Ett kvartssekel senare, närmare bestämt 1912, upprättades de första lanthushållsskolorna, avsedda att meddela undervisning i husligt arbete och vissa lantgöromål för kvinnor.

Undervisningen i de nämnda skolorna var från början och har allt— sedan dess varit avsedd och avpassad för manlig och — ifråga om lant— hushållsskolorna — kvinnlig ungdom från lantmannahem. Då erfaren- heten emellertid utvisade, att man med denna undervisning blott kunde nå en jämförelsevis ringa del av de blivande yrkesutövarna på jordbru- kets område, uppkom tanken att genom undervisning vid kortare kurser söka nå det stora flertalet av jordbrukare. Genom hushållningssällska— pens försorg började sådana kurser allmänt anordnas vid 1900-talets bör- jan. Sedan 1906 års riksdag beviljat statsbidrag till bestridande av kost- naderna för dylika kurser, har också denna undervisningsverksamhet ut» vecklats till en rätt så betydande omfattning.

Vid sidan av denna allmänna lägre lantbruksundervisning har också under de senaste årtiondena tillkommit specialundervisning i olika delar av lanthushållningen. Denna har haft till syfte antingen att meddela . undervisning åt dem, som närmast handhava skötseln av vissa särskilda ? grenar av lanthushållningen, t. ex. ladugårds— och svinskötseln m. m., I | | | | l i

eller också att utbilda vissa medhjälpare och biträden för speciella upp- . gifter, exempelvis kontrollassistenter, vandringsrättare och täckdiknings- förmän. Något äldre är undervisningen i mejerihushållning. ; I detta sammanhang må också nämnas den undervisning, som medde- las vid av vissa på jordbrukets område verksamma föreningar anord- nade kurser.

Vidare har under de sista årtiondena en mera individuell undervis- ning åt jordbrukets utövare förekommit i stor omfattning. Denna har » meddelats dels och framför allt av hushållningssällskapens konsulenter, vandringsrättare och andra instruktörer, i den mån de kallats att biträda - jordbrukare vid förrättningar av olika slag, dels också vid premieringar

• Sida 16
•  Original

av mindre jordbruk samt genom för deltagare i mindre jordbruk anord— nade studieresor.

Slutligen har, under de senaste åren, en i viss mån ny form för lant- bruksundervisning kommit till användning genom jordbrukarungdo- mens förbund och den efter mönster från Amerika och med bidrag där— ifrån bedrivna ungdomsverksamheten.

Redan dessa korta antydningar ge vid handen, att den lägre lantbruks? undervisningen i vårt land, särskilt under de sista årtiondena, väsentligt utvidgats och utvecklats i olika riktningar. Detta har otvivelaktigt varit till betydande gagn för vårt lands jordbruk. Det torde icke vara någon överdrift om man säger, att denna undervisning varit en av de viktigaste orsakerna till jordbrukets under senare tid i hög grad ökade produktion. Och att denna i sin ordning varit av ovärderlig betydelse för hela vårt land, icke minst under en för detta särskilt kritisk tid, torde av ingen bestridas.

Om man sålunda också med en viss tillfredsställelse kan konstatera, att den lägre lantbruksundervisningen i vårt land fått betydligt ökad omfattning och på ett gynnsamt sätt utvecklats i olika riktningar, så nödgas man samtidigt konstatera, att denna undervisning fortfarande är behäftad med åtskilliga brister och ej förmår att i allo fylla sin bety— delsefulla uppgift. Sålunda är det påtagligt, att lantbruksundervisnin- gen, som helhet betraktad, saknar enhetlighet och i viss mån förlamas av bristande organisation. Orsaken härtill torde bl. a. och främst vara, att de olika formerna för undervisningen tillkommit och genom— förts vid olika tidpunkter och tämligen oberoende av varandra.

Den undervisning, som förekommit, har icke heller på långt när be- gagnats av allmänheten i den omfattning, som varit önskvärd. Vid vissa skolor, i synnerhet åtskilliga lantmannaskolor, har elevantalet varit vida lägre än skolorna lämpligen kunnat mottaga. De för en större allmän— het anordnade undervisningskurserna i jordbruk hava också i många fall fått mindre tillslutning än förhållandena medgivit och gjort önsk— värt. Därtill kommer, att antalet sådana kurser huvudsakligen på grund av bristande ekonomiska resurser hos hushållningssällskapen varit vida mindre än som med hänsyn till behovet kunnat anses erforderligt.

Följden av allt detta har blivit, att blott en jämförelsevis ringa del av vårt lands jordbrukare erhållit sådan teoretisk undervisning, som de varit i behov av för att på bästa möjliga sätt handhava skötseln av sitt jordbruk.

Dessa nu i korthet berörda jämte en del andra därmed sammanhängan— de förhållanden hava bl. a. givit anledning till de framställningar angående förbättrandet av den lägre lantbruksundervisningen, som förut omnämnts. De hava därigenom också direkt och indirekt varit orsaken till den utredning, vars resultat framläggas i detta betänkande.

Då vi gått att verkställa den omfattande utredning rörande hela den

• Sida 17
•  Original

lägre lantbruksundervisningen i dess olika former, som blivit oss anför- trodd, har det i första hand synts oss angeläget att komma till klarhet om denna undervisnings nuvarande ställning och om orsakerna till ovan antydda och andra förefintliga brister. Vi hava därför från styrelserna för olika ovan nämnda skolor, hushållningssällskapens förvaltningsut- skott och skogsvårdsstyrelserna m. fl. inhämtat uppgifter och yttranden angående ett flertal i det följande omförmälda förhållanden. Härigenom har ett omfattande material för bedömande av de spörsmål, till vilka vi vid utredningen haft att taga ställning, blivit tillgängligt. Vi hava också ansett det vara lämpligt att till ledning för dem, som i det följande hava att taga befattning med frågan om den lägre lantbruksundervisningen, infoga detta material i sammanhang med de speciella frågor detsamma berör.

Vidare har det synts oss önskvärt att för utredningen och de på grund- val av densamma framlagda förslagen kunna tillgodogöra oss den erfa— renhet på den lägre lantbruksundervisningens område, som under de se- naste åren vunnits i Våra grannländer. Efter vederbörligt tillstånd hava vi därför på ort och ställe tagit kännedom om den lägre lantbruksunder- visningen i Danmark och Finland. Då en av utredningsmännen tidigare studerat motsvarande förhållanden i Norge och vi därjämte från sak- kunnigt håll erhållit en redogörelse för den lägre lantbruksundervisnin- gen i Tyskland, hava vi haft tillfälle att, i den mån så befunnits lämp- ligt, vid utarbetandet av våra förslag taga vederbörlig hänsyn till erfa- renheterna i nämnda länder. Kortfattade redogörelser för den lägre lantbruksundervisningen därstädes äro också som bilaga fogade vid detta

. betänkande.

De förslag beträffande ordnandet av den lägre lantbruksundervisnin— gen, som vi i detta betänkande framlägga, innefatta icke någon mera ge- nomgripande omorganisation av densamma. Vi hava ansett, att huvud- grunderna för vår nuvarande lägre lantbruksundervisning äro riktiga samt i allmänhet väl lämpade efter förhållandena i vårt land. Men sy— stemet är icke tillräckligt effektivt. Den förnämsta och särdeles befo— gade anmärkningen mot de nuvarande anordningarna på den lägre lant- bruksundervisningens område har varit, att desamma icke förmått draga till sig mer än en helt ringa del vare sig av den ungdom, som ämnar ägna sig åt lantmannens yrke, eller av dem som redan utöva detta yrke men äro i behov av ökad kunskap däri. Den genom dessa anordningar .åsyftade fackliga och ekonomiska yrkeskunskapen har blott i ringa mån kommit vår lantmannabefolkning till del, vilket är desto beklagligare, som lantmannens yrke blivit allt svårare, mer krävande och vanskligare. Det går emellertid icke an att endast skjuta skulden på allmänheten, som icke vill i avsedd mängd komma till de undervisningsanstalter, som stå till buds. Felet måste i någon mån också ligga hos undervisningsanord-

2 — 291214.

• Sida 18
•  Original

ningarna själva. Det är dessa fel och brister, som vi genom våra förslag sökt avhjälpa. Våra förslag avse därför ett utbyggande av det nuvaran- de systemet i olika hänseenden samt beredande av större frihet och mång- sidigare utvecklingsmöjligheter jämte ökat understöd från statens sida. Huvudändamålet med våra förslag har varit att göra en för olika grup- per av jordbrukare eller blivande jordbrukare väl avpassad lantbruks- undervisning lätt tillgänglig för möjligast vida kretsar. I sådant syfte hava vi bl. a. föreslagit vissa åtgärder, vilka avse dels att göra de fasta undervisningsanstalterna bättre utrustade och mera tilldragan— de, dels att i ekonomiskt avseende underlätta genomgåendet av kurserna i dessa, dels att bereda ökade möjligheter för undervisning genom kor- tare och längre kurser av olika slag och dels att åstadkomma en utvid- gad individuell undervisning genom instruktörer för olika ändamål. Och för att ernå nödig samverkan mellan alla på detta område verksamma krafter hava vi sökt finna en lämplig form för sådant samarbete och för ledning av verksamheten ute i orterna.

Ett synnerligen viktigt rum bland våra förslag intaga de bestämmel- ser vi föreslå för beredande av större frihet och mångsidigare möjlig- heter samt ökat statsunderstöd åt kortare undervisningskurser, framför allt dem som äro avsedda för särskilt antagna elever. Dessa kurser in— nefattas i de statsunderstödda åtgärderna för höjandet av det mindre jordbruket. Genom våra förslag i dessa avseenden och genom att vi föreslå, att dylika kurser må kunna anordnas även av skolstyrelser-na, böra väsentligt ökade möjligheter öppnas för en rik och gagnelig under- visningsverksamhet. Dessa kurser bindas icke av några stränga regler och de kunna lätt åstadkommas ute i orterna, om blott intresse och ini- tiativkraft finnas. Den vid dem meddelade undervisningen kan vara både teoretisk och praktisk. Den kan äga rum i landets alla delar och vara avsedd för alla lager av vår lantbefolkning, både äldre och yngre, både småbrukare och andra. Den kan behandla alla områden av lant- hushållningen, mannens såväl som kvinnans, och alla särskilda grenar av lantbruket med vad därmed sammanhänger. Dessa kurser böra i den friare och utvidgade form vi uti vårt förslag givit dem vara mycket väl ägnade att komplettera den undervisning av olika slag, som meddelas i annan ordning, samt att sålunda utfylla de luckor i undervisningsvä— sendets organisation, som tilläventyrs må förefinnas.

Den lägre lantbruksundervisningen i vårt land meddelas, såsom redan nämnts, i flera olika former. För vinnande av nödig överskådlighet kan man indela densamma i allmän lantbruksundervisning och speciell un- dervisning i olika grenar av lanthushållningen eller för särskilda ända- mål. Den allmänna lantbruksundervisningen meddelas dels i vissa, hu- vudsakligen för vuxen ungdom avsedda skolor, dels i kortare eller längre

• Sida 19
•  Original

kurser, närmast avsedda för i jordbruket redan verksamma yrkesutöva— re; hit är också att räkna den förut nämnda ungdomsverksamheten på landsbygden. Speciell undervisning meddelas likaledes dels i vissa sko- lor, t. ex. de lägre mejeriskolorna, dels också i utbildningskurser av flera slag.

Dessa olika slag av undervisning behandlas i detta betänkande var för sig och i huvudsak i nu nämnd ordning. Därefter upptagas till behand- ling vissa för främjandet av den lägre lantbruksundervisningen i dess helhet eller åtminstone flera olika grenar därav gemensamma åtgärder. Självfallet finnes ett visst samband mellan olika slag av undervisning och på grund härav har det vid utredningen av frågan om en viss undervisningsform blivit nödvändigt att också beröra annan närstående undervisning.

Rörande de olika avdelningarna i betänkandet må här lämnas några kortfattade orienterande upplysningar.

De för meddelande av allmän lantbruksundervisning avsedda fasta skolorna äro, som förut nämnts, av tre olika slag: lantmannaskolor, lant— bruksskolor och lanthushållsskolor, de sistnämnda avsedda för kvinnlig ungdom. Av flera skäl hava vi funnit oss böra först och mest utförligt behandla lantmannaskolorna. Dessa kunna nämligen för närvarande betraktas som de viktigaste utbildningsanstalterna för blivande jord— brukare; det årligen utgående elevantalet från dem är 4—5 gånger större än lantbruksskolornas. Vidare hava dessa skolor och deras organisa— tion i främsta rummet varit föremål för den allmänna diskussionen an— gående den lägre lantbruksundervisningen, som föregått denna utred- ning och väl på sitt sätt medverkat till att densamma kommit till stånd. Under avdelningen om lantmannaskolorna hava vi fått anledning att utförligt behandla ett flertal olika spörsmål, vilka delvis också beröra andra grenar av lantbruksundervisningen.

De huvudsakligen för utbildning av arbetsförmän vid det större jord— bruket avsedda lantbruksskolorna i södra och mellersta Sverige erhöllo vid den år 1911 genomförda omorganisationen en sådan form, som synes ha varit väl avpassad för skolornas ändamål. Däremot hava lantbruks- skolorna i Norrland haft vissa svårigheter och ej blivit anlitade i den utsträckning, som man tänkt sig. På grund av dessa förhållanden hava vi icke haft anledning att vid vår utredning i större omfattning syssla med den förstnämnda gruppen av skolor, medan däremot den andra mera ingående behandlats i vårt betänkande.

Ifråga om lanthushållsskolorna torde man också kunna säga, att de i stort sett visat sig väl motsvara sitt ändamål att meddela en för bli— vande husmödrar i lantmannahem avpassad undervisning. Dålemellertid skilda meningar i vissa avseenden gjort sig gällande angående dessa sko- lors organisation och undervisningsplan m. m., hava dessa och en del i samband därmed stående spörsmål upptagits till behandling.

• Sida 20
•  Original

Då utbildningen i lantmannaskolorna — i motsats till vad fallet är i lantbruks— och lanthushållsskolorna —- endast omfattar teoretisk under— visning, och då en fortsatt praktisk utbildning av eleverna i förstnämnda skolor ur många synpunkter får anses önskvärd, hava vi upptagit frå- gan härom till omprövning. Utredningen härom samt om s. k. prak— tiskt betonade fortsättningskurser är framlagd i en särskild avdelning.

Den allmänna lantbruksundervisning, som närmast är avsedd för re— dan i verksamhet varande yrkesutövare, har av oss behandlats i en av- delning om lantbruksundervisning för en större allmänhet. Här hava vi sammanfört dels den undervisning, som meddelas genom föreläsningar, demonstrationer och övningar vid kurser av olika slag, dels också den mera individuella undervisning, vilken sker vid premiering av mindre jordbruk samt för deltagare i studieresor. I samband därmed har också behandlats viss annan upplysningsverksamhet genom litteratur o. d.

Till den allmänna lantbruksundervisningen är också närmast att hän— föra den handledning i olika slag av jordbruksarbeten m. ni., som lämnas genom jordbrukarungdomens förbund samt den förut nämnda lantung— domsverksamheten. Vi hava behandlat frågor rörande reglering av och statsunderstöd för detta arbete i en särskild avdelning under rubriken »Ungdomsverksamheten».

Vid sidan av den allmänna lantbruksundervisningen förekommer, som förut nämnts, också en särskild mera specialiserad undervisning i vissa grenar av lanthushållningen. I en särskild avdelning om utbildnings- kurser för speciella ändamål hava vi behandlat denna undervisning i den mån den sker vid kurser av olika slag. Här utredes sålunda bl. a. frågan om utbildning av kontrollassistenter, ladugårdsförmän och svin— skötare samt kvinnliga ladugårdsskötare.

I följande avdelning äro till prövning upptagna vissa frågor rörande jordbrukskonsulenter och vandringsrättare, av oss benämnda instruktö— rer, samt kvinnliga hemkonsulenter.

Sist bland de olika formerna för specialundervisningen behandlas den lägre mejeriundervisningen. Vi framlägga på grundval av verkställda utredningar förslag till i vissa avseenden utvidgad och förbättrad under- visning vid mejeriskolor av olika slag för manliga och kvinnliga elever.

Därefter hava vi i vårt betänkande behandlat några för den förut be- rörda undervisningen gemensamma och betydelsefulla angelägenheter., En av dessa är frågan om statsunderstöd åt behövande elever. Vi hava funnit oss böra i vissa fall föreslå ökat understöd åt behövande elever. I i samband därmed hava vi också föreslagit ändrade bestämmelser för tilldel- % ningen av ifrågavarande understöd. 1

En av de mest framträdande svagheterna i vår lägre lantbruksunder— visnings hittillsvarande organisation har, såsom förut påpekats, varitl bristen på enhetlighet och samverkan mellan de på området verksamma krafterna. Det har på grund härav synts oss angeläget att söka få till

• Sida 21
•  Original

stånd ett organ, som inom varje lokalt begränsat område skulle kunna förmedla och ordna en sådan samverkan samt leda undervisningen i stort. I detta syfte hava vi efter grundligt övervägande framlagt förslag om upprättande av lantbruksundervisningsnäninder. En sådan nämnd skulle enligt vårt förslag tillsättas inom varje hushållningssällskaps område och där enligt närmare angivna bestämmelser handhava ledningen i stort av den lägre lantbruksundervisningen samt verka för att de inom densamma verksamma lärarkrafterna bliva på bästa möjliga sätt ut- nyttjade.

Gagnet av den lägre lantbruksundervisningen — liksom all undervis— ning — är givetvis i hög grad beroende av det sätt, på vilket den med— delas. Vi hava för vår del funnit nödigt att föreslå särskilda åtgärder för lärarnas pedagogiska utbildning. I sådant syfte framlägga vi för- slag om inrättandet av en praktisk—pedagogisk provårskurs.

Med hänsyn till bl. a. de ökade uppgifter för inspektionen över den lägre lantbruksundervisningen, som genomförandet av våra förslag skulle medföra, samt det i övrigt ökade arbetet för den centrala ledningen av lantbruksundervisningen, som skulle följa därmed, hava vi slutligen fun- nit oss böra förorda en ändrad ordning för denna inspektion och för handläggningen i lantbruksstyrelsen av ärenden rörande denna under— vrsmng.

• Sida 22
•  Original

Lantmannaskolor.

Lantmannaskolorna 1908—1928.

I sitt den 12 december 1908 avgivna betänkande redogör 1907 års lant— bruksundervisningskommitté för lantmannaskolornas tillkomst och ut- veckling t. o. 111. år 1907. Det framgår härav bl. a., att förslag om upp— rättandet av sådana skolor framlagts år 1884 i det av lantbruksläroverks- kommittén då avgivna betänkandet. Anslag till lantmannaskolor bevil- jades, på förslag av Kungl. Maj:t, första gången av 1887 års riksdag, vilken samtidigt fastställde de villkor, under vilka anslag skulle utgå.

Av de i förstnämnda betänkande lämnade uppgifterna finner man bl. a., att antalet lantmannaskolor år 1888, det första år, då statsunder- stöd till sådana utgick, var 9 och att deras antal år 1907 ökats till 27. Sammanlagda elevantalet, som under den första femårsperioden utgjorde 100—150 årligen, uppgick för de båda sista upptagna åren, 1906 och 1907, till i medeltal något över 400.

De vid sistnämnda tidpunkt förefintliga lantmannaskolorna hade, på ett par undantag när, tillkommit såsom en särskild avdelning vid en folk- högskola. Folkhögskolans föreståndare var därför också i regel före- ståndare för den till samma plats förlagda lantmannaskolan, medan fack- undervisningen handhades av en agronomiskt utbildad lärare. För inträ- de i skolan krävdes vissa förkunskaper; frikallade från inträdesprövning voro de, som genomgått folkhögskola eller vissa klasser i allmänt eller tekniskt läroverk. Enligt uppgifter i lantbruksstyrelsens berättelser för åren omkring 1907 synes i regel över hälften av de inträdessökande ha genomgått folkhögskola, medan c:a 1,'a genomgått inträdesprövning och resten erhållit undervisning vid andra skolor.

I sitt förut nämnda betänkande föreslog 1907 års lantbruksundervis- ningskommitté en i vissa avseenden ändrad organisation av lantmanna— skolorna. Sålunda förordade kommittén bl. a., att utom skolor av dittills vanlig typ med vissa inträdesfordringar, av kommittén benämnd litt. A, skulle upprättas en ny form, litt. B, med sådan undervisningsplan, att vanlig folkskolebildning vore tillräcklig för tillgodogörande av under- visningen. För de med folkhögskolor förenade lantmannaskolorna före- slogos vissa bestämmelser, bl. a. om särskild, agronomiskt utbildad före-

• Sida 23
•  Original

ståndare, som skulle göra dessa skolor mera självständiga. I samband därmed föreslog kommittén emellertid också för att »redan bestående förhållanden icke alltför hastigt må rubbas och enskildas rätt därigenom måhända äventyras, att i de fall, där man finner det lämpligt att fort- farande bibehålla redan förefintlig gemenskap i avseende å lärare, under- visningslokaler m. m. mellan lantmannaskola och folkhögskola, denna gemenskap bör få fortfara, varvid en av de sålunda samarbetande läro- verkens föreståndare bör utses till rektor för båda». Angående rektors uppgift föreslogos också närmare föreskrifter.

För åstadkommande av en förbättrad undervisning fann kommittén det nödvändigt, att vid varje lantmannaskola, utom föreståndaren, skulle finnas en fast anställd lärare. I samma syfte föreslogs också en utvidg- ning av undervisningen genom praktiska demonstrationer. Dessa skulle bl. a. ske vid skolans jordbruk eller, därest ej sådant fanns, vid närlig- gande välskötta jordbruk, vilkas innehavare genom särskild överenskom- melse med skolan förklarat sig villiga upplåta dessa för ändamålet.

Rörande statsunderstöd till lantmannaskolorna föreslog kommittén, att detta, som dittills utgått med högst 4000 kronor till skola, vars elevantal översteg 20 eller som var belägen i län, där med statsmedel till samma belopp understödd lantbruksskola ej fanns, samt med högst 3000 kronor till varje annan lantmannaskola, skulle, oberoende av typen, utgå med 5000 kronor, vilket anslag dock skulle höjas till 6000 kronor, då skolans elevantal översteg 30, i vilket fall inrättande vid skolan av parallellunder— visning i vissa ämnen blev nödigt. Vidare föreslogos vissa villkor för statsanslagets utgående, vartill det senare torde bliva tillfälle återkom- ma. Detsamma gäller kommitténs förslag angående upplåtelse av krono- egendomar för förläggning av lantmannaskolor samt utlämnande av bygg— nadslån till lokaler för skolorna.

I huvudsaklig överensstämmelse med ovan nämnda förslag avlät Kungl. Maj:t nådig proposition till 1911 års riksdag angående bl. a. grun— derna för förändrad organisation av de med statsmedel understödda lant- mannaskolorna och statsunderstöd till dessa. Riksdagen godkände med några smärre jämkningar vad Kungl. Maj:t i sagda proposition föresla— git. I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t nytt reglemente för de med understöd av statsmedel inrättade lantman- naskolor den 10 juni 1912 (nr 117) samt kungörelse angående anslag till lantmannaskolor den 29 juni 1912 (nr 119).

Enligt nämnda kungörelse skulle understöd åt lantmannaskolor efter Kungl. Maj:ts beprövande »utgå med ej mindre ett grundanslag å 2000 kronor åt sådan lantmannaskola, vars elevantal uppgår till minst 15 eller, under de tre första åren av en lantmannaskolas verksamhet, till minst 12, än även ytterligare högst 4000 kronor åt sådan lantmannaskola, vars elevantal överstiger 30, högst 3000 kronor åt sådan lantmannaskola, vars elevantal uppgår till minst 15, men icke överstiger 30, ävensom, under

• Sida 24
•  Original

de tre första åren av en lantmannaskolas verksamhet, högst 1000 kronor åt sådan lantmannaskola, vars elevantal uppgår till minst 10», med rätt för Kungl. Maj:t att under de tre närmast följande läsåren bevilja i verksamhet varande lantmannaskola, vars elevantal uppgår till minst 12,- anslag enligt förut gällande bestämmelser, ävensom att jämväl i andra fall på grund av särskilda omständigheter bevilja statsunderstöd åt lant— mannaskola, vars elevantal icke uppgår till 15.

Såsom villkor för åtnjutande av statsunderstöd skulle för övrigt gälla, att inom orten tillskjutes minst lika stort belopp, elevavgifterna inbe— räknade, som det, varmed statsbidraget överstiger grundanslaget, 2000 kronor,

att vederbörande hushållningssällskap eller dess förvaltningsutskott vitsordar behovet inom orten av dylik skola,

att för varje 1 000 kronor av statsbidraget minst 2 frielever eller dubbla antalet elever mot halv undervisningsavgift äga att vid skolan åtnjuta undervisning, för såvitt obemedlade eller mindre bemedlade inträdes- berättigade sökande till motsvarande antal anmäla sig till erhållande av sådan förmån,

att skolan underkastar sig den kontroll, Kungl. Maj:t i varje särskilt fall finner skäl föreskriva, samt

att skolan årligen avgiver berättelse om sin verksamhet. Ifråga om reglementet för skolorna må i detta sammanhang blott nämnas, att detsamma innehöll bestämmelser om förut nämnda former, litt. A och B, av lantmannaskolor, undervisningsplan för de olika typer— na, föreskrifter rörande skol- och demonstrationsjordbruk, inträdesford- ringar för eleverna samt bestämmelser om föreståndare och lärare, lä- rarråd, rektor och styrelse ävensom deras åligganden.

De sålunda utfärdade bestämmelserna kvarstodo i huvudsak oföränd- rade t. o. m. läsåret 1918—1919. Dock tillkom genom beslut av 1915 års riksdag möjlighet att erhålla statsunderstöd, högst 2000 kronor, till en andra årskurs med i huvudsak samma undervisning som vid skolans hu— vudkurs. Vidare beslöt 1918 års lagtima riksdag, i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition, att anslag skulle kunna beviljas jämväl till längre kurs om minst 36 veckor samt fortsättningskurs om minst 16 veckor. Anslaget till den förra utgjorde högst 5000 kronor och till den senare högst 3000 kronor. Föreskrifter rörande understöd till andra årskurs utfärdades genom kungl. kungörelse av den 18 juni 1915 (nr 200). Beslu-- tet om statsunderstöd till längre kurs och fortsättningskurs föranledde utfärdandet av ny kungl. kungörelse angående anslag till lantmannasko— lor av den 11 juni 1918 (nr 582) samt nytt reglemente för samma skolor av den 8 november 1918 (nr 923). I detta sistnämnda voro bl. a. intagna föreskrifter rörande undervisningen i de nytillkomna kurserna.

Det till lantmannaskolorna enligt 1912 års kungörelse utgående stats- understödet hade fastställts i enlighet med 1907 års lantbruksundervis-

• Sida 25
•  Original

ningskommittés förslag. I den av kommittén som grundval för detta för- slag beräknade utgiftsstaten för en lantmannaskola hade bl. a. upptagits som kontant lön till föreståndare 3000 och till fast anställd lärare 2000 kronor. Något stadgande om att dessa belopp skulle utgå som minimi— löner blev dock aldrig föreslaget eller antaget.

På grund av det under åren 1916—1918 starkt sjunkande penningvär— det blevo såväl de till lantmannaskolornas föreståndare och lärare ut- gående lönerna som ock anslagen till skolorna i sin helhet allt mera otillräckliga. Med anledning härav beviljade riksdagen, i enlighet med !Kungl. Maj:ts propositioner, statsbidrag till tillfällig löneförbättring åt lantmannaskolornas lärare för läsåren 1916—1917, 1917—1918 och 1918— 1919, för sistnämnda läsår jämväl extra krigstidstillägg. Lärarnas löne— förmåner voro emellertid, trots detta, vid nämnda tidpunkt i allmänhet avsevärt lägre än för andra närstående gr upper, exempelvis hushållnings— sällskapens konsulenter. Därtill kom, att deras avlöning var alltför ojämn [och beroende av vederbörande skolas ekonomi. 2 Med hänsyn till dessa förhållanden framlade lantbruksstyrelsen ii en till Kungl. Maj. t ingiven skrivelse av den 29 januari 1919 förslag iom en fullständig reglering av lönerna till föieståndare och lärare vid lantmannaskolorna samt anslagen till desamma och villkoren för dessas åtnjutande. Förslaget omfattade även reglering av löner vid och anslag |till lantbruks- och lanthushållsskolor, vilket dock ej vidare skall beröras ii detta sammanhang.

På grundval av och i huvudsaklig överensstämmelse med det utav lantbruksstyrelsen framlagda förslaget utarbetades och avgavs av Kungl. åMajzt den 14 mars 1919 proposition till riksdagen (nr 265) angående ianslag till lantbruksskolor, lantmannaskolor och lanthushållsskolor. Vad lKungl. Maj: t i denna proposition föreslagit, bifölls med en obetydlig ljämkning av riksdagen. I enlighet med detta riksdagens beslut och efter g'eihållet medgivande att, i den mån så skulle visa sig nödigt, företaga smärle jämkningar i de föreslagna villkoren för statsunderstödets åtnju— .tande m. m., utfärdade Kungl. Maj:t den 5 december 1919 nytt reglemente 'för med statsmedel understödda lantmannaskolor samt kungörelse an- !gående statsunderstöd till lantmannaskolor m.m. (nr 856—857) att gälla ?fr. o. m. den 1 januari 1920, resp. 1 november 1919. ; Innebörden av de sålunda av Kungl. Maj:t och riksdagen fattade beslu- ten torde, i vad desamma gälla statsunderstöd till lantmannaskolor och villkoren för erhållande härav, bäst klargöras genom att återge de båda första paragraferna i sist nämnda författning, vilka hava följande ly— delse:

ål.

Till lantmannaskola anordnad i överensstämmelse med gällande reglemente för 18d statsmedel understödda sådana skolor, må efter Kungl. Maj:ts beprövande, statsunderstöd utgå sålunda. *

• Sida 26
•  Original

26 1) till huvudkurs högst 7 000 kronor, varav 1 grundanslag 3 000 kronor, skolande den del av statsunderstödet, som icke utgör grundanslag, minskas med 500 kronor, därest föreståndaren tillika är föreståndare för folkhögskola;

2) till en andra årskurs högst 2 500 kronor, varav i grundanslag 1250 kronor, skolande den del av statsunderstödet, som icke utgör grundanslag, minskas med 350 kronor, därest föreståndaren tillika är föreståndare för folkhögskola;

3) till längre kurs högst 6 500 kronor, varav i grundanslag 4 000 kronor, sko— lande den del av statsunderstödet, som icke utgör grundanslag, minskas med 350 kronor, därest föreståndaren tillika är föreståndare för folkhögskola;

4) till fortsättningskurs 3500 kronor, skolande statsunderstödet minskas med 350 kronor, därest föreståndaren tillika är föreståndare för folkhögskola;

5) till parallellundervisning vid huvudkurs eller andra årskurs 1 500 kronor; 6) samt därjämte erforderligt belopp till

a) ålderstillägg åt fast anställda föreståndare och lärare enligt i % 4 angivna grunder;

b) bidrag till ersättning åt vikarie för fast anställd föreståndare eller lärare, som åtnjuter tjänstledighet på grund av sjukdom eller för uppehållande av befatt- ning i statens tjänst eller för fullgörande av annat offentligt uppdrag, med det be- lopp, som, utöver vad den tjänstledige läraren avstår av sin avlöning, erfordras för ett vikariatsarvode, motsvarande två tredjedelar av den för befattningen fastställda kontanta minimigrundlönen.

% 2.

Såsom villkor för erhållande av statsunderstöd enligt % 1 skall gälla: 1) att vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt, ifråga om ny skola, jämväl inspektören över lantmannaskolorna vitsordat behovet inom orten av skolan; '

2) att, då fråga är om understöd till längre kurs eller fortsättningskurs, lant- bruksstyrelsen efter hörande av omförmälde inspektör vitsordat skolans lämplighet för hållande av dylik kurs;

3) att undervisningen vid skolan pågår så lång tid, som i gällande reglemente för med statsmedel understödda lantmannaskolor är föreskrivet för de särskilda kur- serna, med rätt för Kungl. Maj:t att, där särskilda skäl därtill föranleda, bevilja stats- understöd, oaktat kursen icke pågått stadgad minimitid;

4) att beträffande huvudkurs eller andra årskurs elevantalet uppgår till minst 15 eller, då fråga är om skola, som varit i verksamhet minst tre läsår, i medeltal för de tre sista åren i huvudkursen vid skolan uppgått till minst 15 och att det icke heller överstiger 60 samt att tillika, då fråga är om statsunderstöd till en andra årskurs, elevantalet i huvudkursen samma år uppgått till minst 50; med rätt för Kungl. Maj:t att på grund av särskilda omständigheter bevilja statsunderstöd, oak- tat villkoren ifråga om elevantal icke äro uppfyllda;

5) att beträffande längre kurs och fortsättningskurs elevantalet uppgår till minst 15 och högst 30 samt att skolan varit i verksamhet under de tre sistförflutna läs- åren och att där-vid elevantalet i huvudkursen vid skolan i medeltal uppgått till minst 30; med rätt för Kungl. Maj:t att medgiva sådant undantag, som under punk- ten 4) nämnts;

6) att, då fråga är om statsunderstöd för parallellundervisning vid huvudkurs. eller andra årskurs, elevantalet i denna överstiger 30;

7) att, då fråga är om statsunderstöd till huvudkurs, andra årskurs, längre kurs eller andra årskurs, elevantalet i denna överstiger 30; av elevavgifter uppgår minst till det belopp, varmed statsunderstödet till skolan överstiger grundanslaget, varemot bidrag från orten icke kräves för av statsmedel beviljade understöd till fortsättningskurs, ålderstillägg eller vikariatsersättning;

• Sida 27
•  Original

8) att, beträffande samtliga kurser, för varje påbörjat 1000-tal kronor av stats- understödet, frånsett av statsmedel beviljade ålderstillägg och vikariatsersättning, minst en frielev eller dubbla antalet elever mot halv avgift äga åtnjuta undervisning, i den mån vid kursen finnas obemedlade eller mindre bemedlade elever, vilka er- hållit understöd av statsmedel för genomgående av kurs vid lantmannaskola, eller andra obemedlade eller mindre bemedlade elever vid kursen anmäla sig till erhål- lande av sådan förmån;

9) att vid längre kurs eller fortsättningskurs för varje fulla 1000 kronor av statsunderstödet, frånsett av statsmedel beviljade ålderstillägg och vikariatsersått- ning, minst två elever från annat län än det, där skolan är förlagd, äga åtnjuta un- dervisning vid kursen, i den mån inträdesberättigade sökande från andra län uppgå till motsvarande antal;

10) att för undervisningens bestridande vid skolan finnas fast anställda före- ståndare och lärare i enlighet med föreskrifterna i gällande reglemente för med statsmedel understödda lantmannaskolor;

11) att till den fast anställda lärarpersonalen utgå, förutom ålderstillägg, minst de i 5 3 föreskrivna avlöningsförmåner, såvida ej Kungl. Maj:t i särskilt fall finner anledning medgiva undantag;

12) att skolans styrelse anmäler vid skolan fast anställda föreståndare och lä- rare till delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt och ställer sig till efterrättelse de i reglementet för sagda anstalt ifråga om skolstyrelse meddelade föreskrifter, samt att skolan bestrider i samma reglemente stadgad del av de årliga avgifterna till anstalten;

13) att skolans verksamhet bedrives i full överensstämmelse med gällande regle- mente och av lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifter;

14) att skolan underkastar sig den kontroll, Kungl. Maj:t i varje särskilt fall finner skäl föreskriva.

Genom ovan nämnda lönereglering tillförsäkrades skolans föreståndare och fast anställda lärare vissa minimilöner, nämligen i kontant grundlön för föreståndare med tjänstgöring enbart vid huvudkurs under läsåret 4 000 kronor och vid dylik kurs jämte längre kurs, fortsättningskurs eller andra årskurs 5400 kronor samt för lärare med tjänstgöring vid enbart huvudkurs 3000 kronor och vid dylik kurs jämte längre kurs, fortsätt— ningskurs eller andra årskurs 3700 kronor. Härtill kommer bostad och bränsle enligt närmare angivna bestämmelser samt ålderstillägg, för före— ståndare två och för lärare tre åt 500 kronor efter resp. fem och tio samt, för lärare, femton års tjänstgöring.

I det nya reglementet för lantmannaskolorna infördes inga mera ge— nomgripande ändringar. Dock blevo föreskrifterna rörande undervis- ningen omredigerade och förtydligade. Därjämte infördes föreskrifter om minimiantal lärare vid varje skola samt om dessas anställning.

Dessa senast nämnda författningar äro fortfarande i huvudsak gäl— lande. Vissa detaljbestämmelser hava dock genom senare fattade beslut blivit ändrade. Sålunda erhöllo skolornas lärare, som förut tillhört döv- stumlärarnas pensionsanstalt, från och med år 1921 delaktighet i statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. (numera statens pen- sionsanstalt). Föreskrifter om skyldighet för lärarna att tillhöra denna utfärdades genom kungl. kungörelse av den 26 november 1920 (nr 752).

• Sida 28
•  Original

Vidare har i enlighet med 1928 års riksdags beslut i % 4 av reglementet genom kungl. kungörelse av den 8 juni 1928 (nr 169) gjorts följande till- lägg: »Vid lantmannaskola, som har till syfte att bibringa kunskap sär— skilt såvitt angår skötseln av småbruk, skall vid kurs, som i första styc- ket avses, undervisning meddelas i huvudsak i samma ämnen och sam- ma delar därav, som angivas i $ 3. Skolans styrelse åligger att i god tid före början av kurs insända undervisningsplanen till lantbruksstyrelsen för fastställelse.» Ytterligare en del smärre förtydliganden och tillägg hava tillkommit.

Utom de av 1919 års riksdag fastställda, ovan nämnda ordinarie ansla- gen hava lantmannaskolorna under senare åren erhållit ökat understöd av statsmedel, för närvarande med högst 10 procent av de ordinarie an— slagens belopp. Därjämte har till skolornas lärare utgått dyrtidstilläg'g ä halva mainimilönen efter samma grunder, som gällt för befattnings— havare i statens tjänst (oreglerade verk). Dessa och andra frågor röran- de skolornas ekonomi komma att närmare behandlas i annat sammanhang.

Vid övergången till den period, för vilken här redogöres, funnos, så— som förut nämnts, tillsammans 27 lantmannaskolor med ett sammanlagt elevantal av c:a 400. Skolorna voro fördelade så, att i vartdera av Kal- mar, Malmöhus, Älvsborgs, Västernorrlands och Norrbottens län funnos två skolor (i Kalmar och Älvsborgs en i vardera hushållningssällskapets område) samt i övriga län, med undantag för Stockholms och Koppar- bergs, där ingen lantmannaskola fanns, en skola i varje. Under den föl- jande femärsperioden tillkommo 9 skolor, nämligen Hammenhög, Tome— lilla, Skurup, Tyft, Västerberg, Hampnäs, Tenhult, Osby och Fornby, var- emot 2, Sunderbyn och Nässjö, upphörde med sin verksamhet. Sedan den nya organisationen av lantmannaskolorna genomförts, ökades anta- let skolor under läsåren 1913—1914 t. o. m. 1916——1917 från 34 till 44, så- lunda med ett tiotal. De under dessa är nytillkomna skolorna voro Ham- ra, Markaryd, Kristinehamn, Mora, Kolbäck (1913—1914), Strängnäs, Älgå, Hussborg, Gran (1914—1915), Tumleberg, Fellingsbro, Karlskoga (1915—1916) samt Munka-Ljungby (1916—1917), tillsammans 13 skolor; Fornb'y, Ålsta och Ådalen slutade däremot under tiden med sin verk— samhet.

Efter denna tid har, såsom av tab. 1 framgår, antalet skolor ej under— gått större förändringar. Det högsta antalet, 47, nåddes under läsåret 1920—1921, men har detta sedermera nedgått. Från och med läs- året 1917—1918 hava tillkommit följande nya lantmannaskolor: Högsby, Sätila (1918—1919), St. Segerstad (1920—1921) och Kyrkerud (1922—1923); Däremot hava Tyft, Älgå, Vara (förut Tumleberg) och Karlskoga ned- lagts. '

Ifråga om fördelningen på de olika typerna framgår av tab. 1, att från början 22 skolor angåvos vara av A—typ; en del av dessa hava emel-

• Sida 29
•  Original

lertid nedlagts och andra övergått till B-typ, så att antalet A-skolor min— skats till 17. Av dessa har en nedlagts vid slutet av läsåret 1927—1928. B—skolorna däremot, Vilka för läsåret 1913—1914 uppgåvos till 15, hava sedermera, huvudsakligen genom tillkomsten av nya skolor, ökats till 27.

De under läsåret 1928—1929 i verksamhet varande 43 lantmannaskolorna och deras typ samt fördelning på olika län framgår av följande översikt:

' Uppsala län ........ Vik (B).

Södermanlands >> ........ Åsa1 (A) och Strängnäs (B). Östergötlands » ........ Lunnevad (A) och Hamra (B). Jönköpings » ........ Tenhult och St. Segerstad (båda B). Kronobergs » ........ Grimslöv (A) och Markaryd (B). Kalmar >> ........ norra delen: Gamleby (A).

>> >> ........ södra » : Högalid och Högsby (båda B).

Gotlands » ........ Hemse (A). Blekinge » ........ Bräkne-Hoby (A).

Kristianstads >> ........ Önnestad (A), Hammenhög (B), Tomelilla (A), Osby

(B) och Munka-Ljungby1 (A).

Malmöhus » ........ Vilan (A), Fridhem (A) och Skurup (B). Hallands >> ........ Katrineberg (A). * Göteborgs och Bohus >> Dingle (B).

Älvsborgs » ........ norra delen: Färgelanda (A).

» » ........ södra » : Fristad och Sätila (båda B).

Skaraborgs » ........ Skara (B). Värmlands >> ........ Molkom (A), Kristinehamn (B) och Kyrkerud (B). Örebro » ........ Kävesta (A) och Fellingsbro (B). Västmanlands » ....... Sala och Kolbäck (båda B). Kopparbergs >> ........ Mora (B). Gävleborgs >> ........ Bollnäs (B). Västernorrlands » ........ Hampnäs och lIussborg (båda B). Jämtlands » ........ Torsta (B). Västerbottens >> ........ Degerfors (A). Norrbottens » ........ Gran och Matarengi båda (B).

Av denna översikt framgår bl. a., att ett län, Kristianstads, har fem lantmannaskolor, fyra län, Kalmar, Malmöhus, Älvsborgs och Värmlands, vartdera tre skolor, sju län, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Öre- bro, Västmanlands, Västernorrlands och Norrbottens, vartdera två skolor samt övriga län, med undantag för Stockholms, där ingen skola finnes, vartdera en skola.

Vid flertalet lantmannaskolor hava, såsom också av tab. 1 framgår, hittills endast huvudkurser förekommit. Önnestad och Hammenhög bör- jade med längre kurser är 1915, således redan innan statsunderstöd till sådana kunde erhållas, och hava sedan årligen hållit sådana. Från och med läsåret 1921—1922 har längre kurs förekommit jämväl vid Fridhem. Fortsättningskurs, varmed försök gjordes vid Önnestad, innan statsanslag till sådan erhölls, har fr. o. m. läsåret 1919—1920 hållits vid Vilan, fr. o. m. 1921—1922 vid Osby samt fr. o. 111. 1926—1927 vid Sala. Andra

1 Nedlagda efter slutet av 1928—1929 års kurs. Antalet skolor är alltså nu 41.

• Sida 30
•  Original

Tab. 1. Lantmannaskolornas antal, kurser och elevantal läsåren 1908—1928.

Antal skolor Antal kurser Antal elever i

L ä s ä ]: 'A-typ(B-typ Sum- huv.- längre(lorts.- andra liuv.- längre torts.- andra Sum-

( ( ma kurs kurs ( kurs arsk. kurs kurs kurs årsk. ma

1907—1908 ............ ( _ _ 27 | 27 _ ( _ _ ( 394 _ ( _ ( _ 394 1908_1909 ........... * _ . _ 29 ( 29 _ _ f _ 461 _ e _ ( _ 461 1909—1910 ............ _ _ 30 30 _ _ _ 490 _ ( _ 5 _ 480 1910_1911 ............ _ _. 32 32 _ _ _ 504 _ ( _ ( _ 504 1911_1912 ............ _ _ 33 33 _ _ _ 559 _ i _ _ 559 1912—1913 ............ _ _ 34 34 _ _ _ 742 _ 3 _ ( _ 742 1913—1914 ........... 22 15 37 37 _ _ _ 920 _ 5 _ _ 920 1914—1915 ............ 21 20 41 41 _ _ 1 853 _ å _ * 13 866 1915—1916 ........... - 18 ( 2' 43 43 _ _ _ 911, _ ; — ( _ 911 1916—1917 ............ 19 ' 2: 44 44 _ _ _ 936 _ — . _ 936 1917—1918 ............ 19 25 44 44 _ _ 1 1006 _ i _ 1 20 1026 1918—41919 ............ 19 27 46 46 2 _ 1 1084 60 ( _ ( 21 1165 1919—1920 ............ 19 27 46 46 2 1 1 1221 60 ( 14 ( 14 31309 1920_1921 ............ j 19 ( 23 47 47 2 1 _ 930 58 ( 14 ( _ 1002 1921—1922 ............ 19 ( 26 45 45 3 2 1 1103 79 ( 30 ( 16 1228 1922_1923 ............ ( 19 ( 27 46 46 3 2 1 920 75 40 ( 19 1054 1923—1924 ............ ( 19 ( 25 44 44 3 2 1 785 69 ( 43 | 20 917 1924_1925 ............ 18 1 26 44 44 3 2 1 843 68 33 19 963 1925_1926 ............ 18 ( 26 44 44 3 2 1 888 52 ( 40 ( 22 1002 1926_1927 ........... ( 17 ( 27 44 44 3 3 1 986( 71 ( 54 18 1129 1927—1928 ............ ( 17 ( 27 44 44 3 3 1 962( 57 ( 56 16 1091

årskurs har endast förekommit vid Osby, som, med undantag för ett läs- år, haft sådan fr. 0. m. sommaren 1918.

Den är 1922 upprättade lantmannaskolan vid Kyrkerud i Värmland utgör en särskild typ med betydligt utvidgad undervisning i skogssköt- sel och i samband därmed något förlängd kurstid. Lantmannaskolan i Bollnäs har också under senare år arbetat efter i huvudsak samma pro- gram. . Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att vid lantmannaskolan i Dingle har fr. 0. m. är 1926 hållits en till sommarhalvåret förlagd prak- tiskt betonad fortsättningskurs, omfattande dels praktiskt arbete vid jordbruk och försök, dels teoretisk undervisning. Som bidrag till kost- naderna för denna kurs har skolans föreståndare för åren 1927 och 1928 ( tilldelats ett årligt statsunderstöd av 1000 kronor. (

Uppgifter om elevantalet i sin helhet vid lantmannaskolorna under , här avhandlade period äro också sammanställda i tab. 1. Av dessa fram— ( går, att antalet varit i nästan oavbrutet och ganska starkt stigande

• Sida 31
•  Original

t. o. m. läsåret 1919—1920, då högsta siffran, 1309, nåddes. Sedermera har det — såvitt man kan se i samband med de växlande konjunktu- rerna för jordbruket — varierat från lägst 917 (1923—1924) till högst 1228 (1921—1922). Av hela antalet har c:a 7/5 genomgått huvudkurs och resten övriga kurser.

Enligt de av skolorna lämnade och i lantbruksstyrelsens berättelser sammanställda uppgifterna om elevernas förkunskaper hava under de senaste läsåren något över hälften av dessa (1924—1925 480, 1925—1926 503 och 1926—1927 583) vid inträdet i lantmannaskola endast genomgått folkskola. Ungefär 115 (för nämnda läsår resp. 202, 174 och 211) hava ge- nomgått folkhögskola och ej fullt så många erhållit undervisning i all— ¹ mänt läroverk, kommunal mellanskola e. (1.

Ifråga om undervisningen förefinnes i reglementet för lantmanna- . skolorna föreskrift om i vilka ämnen undervisning skall ske samt kort- ? fattade uppgifter om vad denna undervisning skall omfatta. Däremot finnas inga bestämmelser rörande timantalet för de olika ämnena och ej heller angående lästiden för varje. Den frihet, som sålunda läm- nats skolorna med hänsyn till undervisningens ordnande, har medfört, att såväl det totala timantalet för en kurs (huvudkursen : minst 125 arbetsdagar) som ock antalet timmar i olika ämnen kommit att förete istora växlingar vid olika skolor. Olikheterna härvidlag hava föranletts, ( dels (exempelvis ifråga om svenska språket och räkning) av elevernas .olika förkunskaper i olika områden, dels av den vikt olika huvudämnen (bl. a. husdjurslära, jordbruksekonomi och skogsskötsel) ansetts böra tillmätas i olika trakter och dels även i viss mån av lärarnas person- |liga uppfattning angående de olika ämnenas betydelse. För de i regle— :mentet upptagna obligatoriska ämnena torde för huvudkurs timantalet i (allmänhet ha hållit sig inom nedan angivna gränser.

( 1 1

timmar timmar

1. Svenska språket ............ 35— 80 8. Sjukvårds- och 11 ovbe-

2. Räkning ............................ »10— 85 slagslära ........................ 20—35 (3. Geometri ....................... 1 0— 25 9. Trädgårdsskötsel ............ 6—20 ' 4. Naturkunnighet 10. Skogshushållning ............ 5—50 ( a) Kemi ............................ 35— 60 11. Byggnadslära .................... 10—20 : b) Fysik ........................... 20— 40 12. Jordbruksekonomi ............ 15—30 ( c) Geologi ........................ 15— 30 13. Lantbruksboklöring ........ 45—80 ( d) Botanik ........................ 25 — 45 14 . Medborgarkunskap ........ 1 5—50 _ 5. Jordbrukslära ................ 95—1 35 1 5. Fältmätning och avväg— . (6. Husdjurslära .................... 95—135 ning ................................ 35—50

7. _Mjölkhushållning ............ 8— 20 16. Linearritning .................... 40—80

( Utom i de nu nämnda ämnena förekommer vid flertalet skolor också undervisning i något eller några andra ämnen såsom välskrivning, natio— nalekonomi, sång och gymnastik, vid ett par skolor jämväl i slöjd. Hela timantalet under en huvudkurs uppgår, om däri inräknas en del

• Sida 32
•  Original

32 vid skolorna förekommande demonstrationer och exkursioner, vanligen till 2300—1000, i några fall, exempelvis vid Kyrkerud och Bollnäs med dess till c:a 200 timmar utvidgade undervisning i Skogshushållning, till c:a 1100 timmar.

Vid de längre kurserna, där undervisningen omfattar samma ämnen som i huvudkursen, dock med Väsentligt utvidgat timantal i jordbruks- och husdjurslära samt vissa delar av naturkunnigheten, samt därtil, ekonomilära, affärs— och lagkunskap, uppgår timantalet till 1300—1500. För fortsättningskurs, som enligt planen tillsammans med den föru genomgångna huvudkursen skall bibringa ungefär samma kunskaps mått som en längre kurs, uppgår timantalet till omkring 500.

För undervisningens rätta bedrivande skall, enligt reglementet, lant mannaskola hava tillgång till ett av föreståndaren för eller lärare" vi skolan skött, intill skolan beläget jordbruk av sådan beskaffenhet, at det kan såsom undervisningsmaterial vara eleverna till verkligt gag vid deras utbildning. Dock kan skola, där längre kurs eller fortsätt ningskurs icke hålles och där särskilda svårigheter för anskaffandet a jordbruk förefinnas, av lantbruk5styrelsen befrias från skyldighet at anskaffa jordbruk, i vilket fall Skolstyrelsen skall träffa avtal med inne havaren av lämpligt jordbruk att få detta upplåtet som demonstrations jordbruk. Såsom av i annat sammanhang lämnade uppgifter framgår hava endast knappt hälften av lantmannaskolorna kunnat anskaffa så dant jordbruk.

AV förut lämnade uppgifter framgår bl. a., efter vilka grunde statsunderstöd till lantmannaskolorna under olika perioder utgått. Lika ledes framgår därav, att såsom villkor för åtnjutande av statsansla 'bl. a. stadgats, att skolorna förfoga över ortsbidrag enligt viss bestämda grunder. För statsanslaget hava gällande föreskrifter angivi maximibeloppen, för ortsbidraget däremot vissa minimibelopp, vilk senare emellertid i regel överskridits.

Då det torde vara av intresse att känna storleken av de belopp, varti statsunderstöd och ortsbidrag till samtliga skolor uppgått under olik år, hava de i lantbruksstyrelsens berättelser förefintliga uppgiftern härom sammanställts i tab. 2 och 3.

I förstnämnda tabell har upptagits dels summan statsunderstöd fö olika är, dels summan av samtliga ortsbidrag, varvid även medräkna elevavgifter och diverse inkomster, samt dels summan av skolorn samtliga inkomster. Ifråga om statsunderstödet visa siffrorna i tabel lens tre första kolumner, att detta varit i oavbrutet stigande t. o. m. läå året 1920—1921. Efter läsåret 1921—1922 förete de ordinarie anslagel blott obetydliga variationer, men då övriga anslag, huvudsakligen geno nedgången i ökat understöd till skolorna och dyrtidstillägg till lärar; personalen, minskats rätt avsevärt, blir också statsunderstödets summ:

• Sida 33
•  Original

Statsunderstöd

Övriga anslag

Summa

Orts- bidrag

Summa

Summa inkomster

| L ä 9 a 1 Ordinarie

( anslag

1907—1908 ..................... 76 960 1908—1909 ..................... 78 500 1909—1910 .................... 90 690 1910—1911 ..................... 95 943 1911—1912 .................... 97 800 1912—1913 ..................... 130 635 1913—1914 ..................... 178 009 1914—1915 ..................... 205 765 1915—1916 ..................... 206 867 1916—1917 ..................... 222 600 1917—1918 ..................... 237 931 1918—1919 ........ _ ............ 296 000 1919—1920 .................... 387 713 1920—1921 .................... 348 140 1921—1922 ..................... 364 844 1922—1923 ..................... 348 200 1923—1924 ..................... 337 940 1924—1925 .................... 333 800 1925—1926 ..................... 337 200 ( 1926—1927 ..................... ( 348 000 ( 1927—1928 ..................... 348 000

26 589

30 608 329 104 210 504 200 106 148 137 127 114 142 888 136 696 149 194

76 960 78 500 90 690 95 943 97 800 130 635 178 009 205 765 206 867 222 600 237 931 322 589 418 321 677 244 575 348 548 306 486 077 460 914 480 088 484 696 497 194

72 335 74 430 92 122 92 833 95 575 93 259 132 123 157 448 148 867 176 258 236 291 341 925 416 004 433 397 440 914 388 178 375 336 393 110 414 926 419 188 409 388

149 295 152 930 182 812 188 776 198 375 223 894 310 132 363 213 355 734 398 858 474 222 664 514 834 325 1 110 641 1 016 262

936 484 '

861 413 854 024 895 044 903 884 906 582

åtskilligt reducerad. De fem sista läsåren har statsunderstödet till sko— lorna hållit sig vid ungefär samma belopp.

Ortsbidragen till skolorna hava, med ett par smärre undantag, oav- brutet ökats t. o. m. läsåret 1921—1922. Efter en ej obetydlig nedgång under de närmast följande tre läsåren har det sedermera åter ökats för att under de tre sista åren hålla sig något över 400 000 kronor. Ortsbidra- gen ha därmed ganska nära kommit upp till samma summa som stats- understödet; de understiga detta endast med c:a 1lag.

I tab. 3 lämnas en översikt över ortsbidragen och huru dessa fördela sig på olika bidragsgivare. Av siffrorna i de båda första kolumnerna av tabellen framgår bl. a., att hushållningssällskapen lämnat större bidrag än landstingen t. o. m. läsåret 1918—1919, men att förhållandet sedermera varit motsatt. Förklaringen härtill ligger givetvis däruti, att hushållnings- sällskapen på grund av sina begränsade resurser, sedan penningvärdet fallit och sällskapen själva alltmera ökat sin verksamhet, icke kunnat i samma grad som förut tillgodose skolornas behov av ortsbidrag.

För

• Sida 34
•  Original

Tab. 3. Lantmannaskolornas inkomster av andra medel än statsanslag under åren 1908—1928.

0 r t 5 b i (1 r a g f r ä n ; L ä s ä r HMI)?”- Lands- årligt: Elevav- ( Diverse . nlnsglfågll- ting ningar gifter inkomster Summa 111, 111.

1907—1908 ................................. 26 382 24 330 6 590 9 165 5 868 72 335 1908—1909 ................................. 24 785 23 031 12 679 9 850 4 085 74 430 1909—1910 ................................. 31 410 23 860 16 842 12 530 7 460 92122 1910—1911 ................................ 34 500 25 380 13 213 11 540 8 200 92 833 1911—1912 ................................. 36 000 26 935 13 413 14 070 5 157 95 575 1912—1913 ................................. 38 915 24 045 11 032 14 592 4 675 93 259 1913—1914 ................................. 47 903 36 965 15 490 21 287 10 478 132 123 1914—1915 ................................. 60 453 39 620 22 514 16 255 18 606 157 448 1915—1916 ................................. 57 650 34 400 29 400 19 705 7 712 148 867 1916—1917 ................................. 69 420 44 090 28 017 24 308 10 423 176 258 1917—1918 ................................. 85 348 59 783 9 127 33 118 48 915 236 291 1918—1919 ................................. 110 141 105 260 35 292 53 585 37 647 341 925 1919—1920 ................................. 115 086 116 619 65 498 62 700 56 101 416 004 1920—1921 ................................. 112 378 213 032 35 135 53 314 19 538 433 397 1921—1922 ................................. 105 612 183 598 30 949 64 646 56 109 440 914 1922—1923 ................................. 110 027 172 871 31 499 49 032 24 749 388 178 1923—1924 ................................. 106 726 156 394 33 918 41 537 36 761 375 336 1924—1925 ................................. 92 166 183 335 35 587 38 965 43 057 393 110 1925—1926 ................................. 94 117 203 944 51 337 36 969 28 559 414 926 1926—1927 ................................. 96 541 192 354 55 155 42 924 32 214 419 188 1927—1928 ................................ 99 083 192 851 45 292 36 989 35 173 409 388

att möjliggöra lantmannaskolornas verksamhet hava därför landstingen nödgats lämna ökade bidrag till skolorna. Numera uppgå landstingens bidrag till ungefär dubbla beloppet mot sällskapens.

Angående övriga ortsbidrag torde närmare uppgifter ej vara erforder- liga. Rörande dessa, såväl som ifråga om anslagen från stat, hushåll- ningssällskap och landsting, gäller, att vissa ojämnheter i beloppen före- komma, vilka torde förklaras av olika tider för utbetalningen, omlägg- ning av räkenskapsåret, beviljande av medel i efterhand o. d.

I tab. 4 hava skolornas inkomster och elevantal under olika år sammanställts, och på grundval härav har årskostnaden för varje elev uträknats. Kostnaden har beräknats särskilt för statsmedel och för orts- bidrag, varjämte summan härav också upptagits. Siffrorna i den sista kolumnen visa, att hela kostnaden pr elev varierade jämförelsevis obe-

• Sida 35
•  Original

" Lun»

”";—; _L4»_

Inkomster av Kostnad pr elev Antal 1 L a s ä r elever stats- ( orts- av stats- av orts— anslag bidrag anslag bidrag summa 1907—1908 ................................. 394 76 960 72 335 195'33 18358 37891 1908—1909 ............................... 461 78 500 74 430 170'28 161'46 331'73 1 1909—1910 ................................. 480 90 690 92 122 18893 191'92 380'85 ; 1910— 1911 ................................ 504 95 943 92 833 19086 18418 37454 i 1911—1912 ................................ 559 97 800 95 575 17494 170'96 34590 i 1912—1013 ................................ 742 130 635 93 259 17606 125'69 som 5 ( 1913— 1914 ................................. 920 178 009 132123 193'48 1436 1 337'09 ( 1914—1915 ................................. 866 205 765 157 448 23760 181'81 419'41 ' 1915—1916 ............................... 911 206 867 148 867 2270 7 163'41 390'48 ( 1916—1917 ................................. 936 222 600 176 258 237'8 2 1883 1 42513 ( 1917—1918 ................................ 1 026 237 931 236 291 231'90 23080 46220 . 1918—1919 ................................ 1 165 322 589 341 925 27690 293'50 570'40 1919—1920 ............................... 1 309 418 321 416 004 319'57 317'80 637'37 , 1920—1921 ................................. 1 002 677 244 433 397 67589 43253 1 10843 1921—1922 ................................. 1 228 575 348 440 914 46862 35905 82757 1922—1923 ................................ 1 054 548 306 388 178 52021 36829 88850 1923—1924. ................................. 917 486 077 375 336 53007 40931 93938 1924—1925 ................................. 963 460 914 393 110 47862 40820 88682 1925—1926 ................................. 1002 480 088 414 926 479'13 41421 89334 1926—1927 ................................. 1 129 484 696 419 188 42931 371'2 9 80060 1927—1928 ................................. 1 091 497 194 409 388 455'72 37524 83096

tydligt t. o. m. läsåret 1916—1917. Därefter steg kostnaden, givetvis på grund av det reducerade penningvärdet, starkt t. o. 111. 1920—1921, då det bl. a. på grund av särskilt höga tillfälliga statsunderstöd uppgick till över 1100 kronor. Sedermera har det varit lägre för att under de sista läsåren med dess något ökade elevantal hålla sig omkring 800 kronor.

Lantmannaskolornas organisation, utrustning och undervisning.

Våra svenska lantmannaskolor avse enligt för desamma hittills gäl- lande reglemente att bibringa kunskap i grunderna för lanthushåll— ' ningens utövande med huvudsakligt avseende å förhållandena vid medel- stora och mindre jordbruk. Denna sin uppgift torde de också, även om brister i vissa avseenden kunnat vidlåda skolorna och deras undervis-

• Sida 36
•  Original

ning, få anses hava fyllt på ett i stort sett tillfredsställande sätt så långt, som deras undervisning nått. ATyvärr har emellertid blott en ringa del av den manliga ungdom, som sedermera kommit att övertaga och bruka den svenska jorden, besökt lantmannaskolorna och fått del av den under— visning, som där meddelats. Elevantalet i våra lantmannaskolor har, såväl vid flertalet av dem som ock i genomsnitt för samtliga skolor även de år, då det varit som högst, varit alltför ringa. Detta omdöme gäller, om man jämför sagda elevantal vare sig med antalet av dem, som kunna sägas vara i behov av sådan undervisning, eller med motsvarande elev- antal vid liknande undervisningsanstalter i våra grannländer.

Som en följd av det låga elevantalet vid lantmannaskolorna har kost- naden för utbildningen av varje elev blivit relativt hög. För att råda bot på detta missförhållande har man bl. a. föreslagit att minska antalet skolor, varvid man givetvis utgått från den förutsättningen, att elevantalet vid varje skola i stället skulle bliva större.

Som redan nämnts, avse lantmannaskolorna att bibringa kunskap i grunderna för skötseln av såväl medelstora som mindre jordbruk. Från åtskilliga håll har emellertid under senaste tiden uttalats tvivel om, huruvida den vid ifrågavarande skolor meddelade undervisningen vore lämplig för innehavare av mindre jordbruk, särskilt s. k. småbrukare. Under hänvisning till bl. a. förhållandena i Danmark och Norge har man förordat upprättandet av s. k. småbrukareskolor med en för _ småbruket särskilt avpassad undervisning.

Vid de allra flesta (c:a 3/7) av våra lantmannaskolor har, oavsett vissa kortare kurser för utbildning av kontrollassistenter, lärare vid fort— sättningsskolor m. m., hittills endast hållit s. k. huvudkurs. Då denna, inberäknat julferierna, i regel endast omfattar c:a 51/2 månader, hava såväl skolornas lokaler, där de ej använts för andra ändamål, som ock lärarnas arbetskraft blivit utnyttjade på ett mycket ofullständigt sätt i den egentliga lantbruksundervisningens tjänst. Det har därför länge framstått som ett viktigt önskemål att få till stånd sådana anordningar, varigenom lantmannaskolornas lärare kunde få ett mera omfattande arbete för undervisningsändamål och som även kunde leda till en mera fullständig användning av själva skolorna i samma syfte.

Vid den utredning rörande den lägre lantbruksundervisningen, vars resultat här framlägges, har det självfallet synts angeläget att, så långt möjligt, söka klargöra orsakerna till ovan berörda förhållanden. Härvid har helt naturligt frågan om skolornas elevantal och möjligheten för dem att med sin undervisning nå allt Vidare kretsar kommit att fram— stå som den allra viktigaste. Denna lantmannaskolornas möjlighet att draga till sig ett större antal elever och därigenom bliva till större gagn för vårt jordbruk synes emellertid vara beroende av ett flertal olika om— ständigheter såsom skolornas ställning i allmänhet, deras utrustning, bl. a. med skoljordbruk, kursernas längd, undervisningens plan—

• Sida 37
•  Original

läggning och meddelande, eventuella inträdesfordringar, kostnaderna för genomgåendet av skolornas kurser 0. s. v. Alla dessa förhållanden och därmed sammanhängande spörsmål hava under utredningen varit före— mål för behandling. Givetvis hava också i samband därmed övriga inled- ningsvis nämnda spörsmål rörande bl. a. eventuella nya skoltyper samt bättre utnyttjande av lantmannaskolornas lärarpersonal ingående dryftats.

För en allsidig utredning av ovan berörda frågor har det ansetts nöd- vändigt att från såväl lantmannaskolornas styrelser som hushållnings- sällskapens förvaltningsutskott infordra vissa uppgifter och yttranden rörande ifrågavarande skolor. Dessa uppgifter och uttalanden komma i det följande att anföras eller refereras i samband med behandlingen av varje särskild fråga.

Nuvarande förhållanden.

Till belysande av lantmannaskolornas ställning för närvarande må först lämnas några uppgifter angående omfattningen av och ägande- rätten till de av skolorna för närvarande disponerade lokalerna.

De äldre av våra svenska lantmannaskolor hava, såsom redan förut i annat sammanhang påpekats, i regel tillkommit såsom särskilda avdel- ningar vid folkhögskolor. De för dessa efterhand tillkomna skolavdel- ningar eller skolor nödiga lokalerna tillhandahöllos av samma samman- slutning, som bildats för resp. folkhögskolors upprättande och uppehål- lande. Också för de nyare lantmannaskolor, som tillkommit efter ge- nomförandet av 1912 års organisation, gäller, att de i flertalet fall upp- rättats genom en för ändamålet bildad sammanslutning, som uppfört eller på annat sätt anskaffat byggnader för skolan. Endast i ett fåtal fall har en lantmannaskola från början tillkommit genom beslut av ett hushåll- ningssällskap eller landsting. Däremot hava åtskilliga med folkhögsko- lor förenade lantmannaskolor efterhand övertagits av resp. läns lands- ting. I regel hava skolornas lokaler därvid med full äganderätt över- gått till landstinget, men i något fall synes en viss oklarhet ifråga om äganderättsförhållandena vara rådande.

Dessa nu i korthet berörda förhållanden hava förorsakat, att våra lant— mannaskolor ifråga om äganderätten till de av skolorna disponerade lo- kalerna förete stora olikheter. Olikheterna gälla för övrigt icke blott äganderätten utan också dispositionen av lokalerna, i det att några sko— lor hava de tillgängliga lokalerna uteslutande för egen räkning, under det att andra hava lokaler i samma byggnad som folkhögskola eller lant- hushållsskola eller, i några fall, båda dessa. Självfallet förefinnas också stora olikheter med hänsyn till lokalernas omfattning och värde.

Då det ansetts vara av intresse att för denna utredning erhålla en över- sikt över nu berörda förhållanden, hava lantmannaskolornas styrelser anmodats lämna uppgift om vem som äger skolans lokaler ävensom om

Skolornas lokaler.

• Sida 38
•  Original

Tab. 5. Uppgifter rörande lantmannaskolornas lokaler.

Skola.

Ägare1

Lokalernas

tex.-värde (

Skuld & lokalerna (

Lokalerna jämväl an- vända för

Vik ............................................. Åsa ............................................. Strängnäs Hamra .......................................... , Lunnevad Tenhult ....................................... St. Segerstad ................................. Grimslöv ..................................... Markaryd Gamleby ....................................... H ögalid ....................................... Högsby Hemse ....................................... Bräkne-H oby ................................. Önnestad . ....... Hammenhög ................................. Tomelilla Osby , Munka-Ljungby ............................ ; Vilan Fridhem ....................................... Skurup Katrineberg Dingle .......................................... Färgelanda ................................... Fristad .......................................... Sätila Skara Molkom ....................................... Kristinehamn .............................. Kyrkerud Kävesta Fellingsbro .................................... Sala ...................................

Hampnäs ................................. Hussborg Torsta ......................................... Degerfors Gran Matarengi

|ah

200 000

73 700

24 000 75 000 20 000 12 000 120 000 20 000 74 300 100 000 140 000 75 000 86 900 107 840 278 000 75 000 50 000

25 000 103 000

2 00 5 700 x] H 2 2 188 000 215 000 25 000 56 500 60 000 100 000 7 000

230 000

346 500 82 000 76 800 50 000 35 000 112 500 100 000 35 000

172 000 190 000 50 000 187 500

437 200 513 450

342 000

11 1 500

156 000 175 000

231 050 408 000

159 000

140 000

480 400

150 000 100 000 291 350 290 000

155 000

400 000 332 000 50 000

150 640 260 000 155 000 65 000 25 000 159 740 289 600

200 000

55 000 15 000 105 000

36 000 29 600 90 000 155 700 56 000

35 000 ,

30 000 93 040

174 000 (

80 000 18 000 25 500 95 000 18 000

1 5 000 9 000

fhsk lhsk

Ihsk ( Ihsk fhsk fhsk fhsk fhsk fhsk fhsk lhsk thsk Ihsk fhsk fhsk flisk fhsk Ihsk fhsk fhsk lhsk fhsk Kr. pr. sk. Ihsk

flisk o. Ihsk thsk o. lhsk(

0. Ihsk

o. Ihsk

o. Ihsk

flisk o. lhsk fhsk fhsk lhsk fhsk o. Ihsk Ihsk fhsk o. Ihsk

* 1 = landsting; h = hushållningssällskap; ! = förening; k = primär-kommun; ab = aktie-

bolag; st = stiftelse; e = enskild.

• Sida 39
•  Original

5714 *

dessas taxerings— och brandförsäkringsvärde samt om den skuldsumma, som vilar å fastigheterna. De sålunda erhållna uppgifterna hava för överskådlighetens skull sammanställts i tab. 5.

Av de i tabellen förefintliga uppgifterna rörande lokalernas ägare framgår, att landstingen stå som ägare till lokalerna för 14 lantmannaskolor. 13 ägas av föreningar, av vilka en del äro organiserade som ekonomiska föreningar 11. p. a., under det andra äro att räkna till ideella föreningar. De för 4 skolor — Tenhult, Hemse, Dingle och Gran —— upplåtna lokalerna ägas av resp. läns hushållnings- sällskap. Vid lantmannaskolan i Torsta äges själva skollokalen av hushållnings- sällskapet, medan däremot landstinget är ägare till föreståndarebostaden, inklusive den jordbruksfastighet, å vilken denna är belägen. Lokalerna vid "Katrineberg ägas delvis av länets landsting och delvis av Hallands folkhögskoleförening. För Mol- kom uppgives, att de av lantmannaskolan använda lokalerna ägas av folkhögskolan, och som ägare till dennas lokaler står landstinget. En skola, Fellingsbro, äges av kommunen med samma namn, vilken erhållit medlen för skolbyggnadens uppförande genom en donation. Som ägare till Osby lantmannaskolas lokaler står en stiftelse, den del av lokalerna äges dock av Osby kommun. Även skollokalerna i Matarengi ägas av en stiftelse. Vid Kyrkerud ägas själva skollokalerna av ett aktiebolag, me- dan däremot föreståndarebostaden uppförts av den förening, som bildats för skolans upprätthållande. Skolornas i Markaryd och Kristinehamn lokaler ägas av aktiebolag, medan Hamra äges av föreståndaren och lokalerna i Mora av annan enskild person.

Av sifferuppgifterna i de båda kolumnerna för taxerings- och brandförsäkrings- värde framgår, att dessa värden äro i hög grad varierande. Siffrorna äro dock ej i allo fullt jämförbara, i det att för vissa skolor _ även sådana med folkhögskolor förenade, exempelvis Lunnevad och Degerfors — endast uppgivits värdet å de av lantmannaskolan disponerade lokalerna, medan däremot för flertalet förenade folk- hög- och lantmannaskolor upptagits värdet av samtliga för båda dessa skolor till- gängliga lokaler.

På åtskilliga lantmannaskolors fastigheter vilar en betydande skuld. Särskilt tyngande torde denna skuldbörda vara för de föreningar, som uppfört lokaler för skolorna i St. Segerstad, Önnestad och Fridhem.

De för lantmannaskolorna använda lokalerna äro i stor utsträckning inrymda i samma byggnad som lokaler för folkhög- och lanthushållsskolor; för de senare användas i åtskilliga fall, då kursen är förlagd till annan tid, samma lärosalar som för lantmannaskolan. Enligt tillgängliga uppgifter hava 17 lantmannaskolor i större eller mindre utsträckning gemensamma lokaler med folkhögskola, 11 med lanthushållsskola, 6 med både folkhög- och lanthushållsskola samt 1 (Kristinehamn) med praktisk skola.

Då våra äldre lantmannaskolor, såsom förut erinrats, i regel tillkom- mo såsom avdelningar vid förut befintliga folkhögskolor, är det helt na— turligt, att de vid sitt upprättande ej fingo tillgång till något skoljord- bruk. I allmänhet torde man också vid denna tidpunkt haft den upp- fattningen, att ett sådant jordbruk var obehövligt, enär undervisningen skulle vara uteslutande teoretisk och det därjämte förutsattes, att ele— verna vid inträdet i skolan skulle hava praktiserat i jordbruk någon tid.

Emellertid började man efterhand på åtskilliga håll känna denna lant- mannaskolornas isolering från jordbruket som en verklig brist i deras ut— rustning. Denna tankegång tager sig bl. a. också åtskilliga uttryck i

Skoljordbmk.

• Sida 40
•  Original

Tabell 6. Uppgifter rörande skoliordhruk vid lantmannaskolorna.

Jordbruket Jord brukets Kreaturebesättn. 8 k 0 l a för areal, har N" äges brukas egen el. tax— Häs- kr?- * _ gä: av av skolans varde tomt o. bete 0 tar bvm »— l räkning trädg. åker äng . skog atur fa Hamra ......... f i e 85 600 0'6 42'5 111'0 8 29 22 70 Lunnevad ...... Sk ] e 48 000 — 29'5 5'2 34'0 & 29 __ _ Tenhult ......... l e 44 600 — 225 100 27'0 3 15 12 150 St. Segerstad... sk ! e 44000 4'1 2,25 128 86'6 3 21 18 125 Grimslöv ...... sk i e 19 700 — 9'5 1'5 190 2 10 10 — Markaryd ...... ensk ! e ? 0'3 3'5 1'0 7'2 -— 5 — 30 Gamleby ...... ensk ! e 64 900 — 35'0 — 200 0 29 10 30 Hemse sk e e 7600 — 7'5 _ 20-0 _ _ _ __ Bräkne-Hoby . sk ] e ? 1"0 15'0 —— 16'0 3 20 20 50 Önnestad ...... sk sk 116 600 40 40'0 9'0 370 6 42 140 500 Hammenhög. .. sk t e 20 000 — 9'0 — — 2 6 90 — Osby ...... sk ] sk ? — 190 5215 2 15 O — Vilan ............ ensk ! e _ -—— — —— — — — — —— Fridhem ...... sk ! sk 57 000 — 200 113 — 3 14 10 20 Skurup ......... ensk f & ] e _ _ _ _ _ _. _ __ _. Katrineberg sk , e e 13 400 — 7'5 — — 2 9 3 32 Dingle ......... sk i e 33 100 _" 225 400 4 21 50 40 Fristad ......... .k ; 1 . 5 000 _ 14-0 _ _ (K;;gggrgegjggmg , Sätila ............ sk ! e 115 000 —— 950 100 165'0 8 72 60 — Kyrkerud ...... ensk ! e ? — 22'0 — —- 3 24 20 68 * åKävesta ......... sk : i e 14000 — 10'0 —— — 2 8 0 0 ( (Fellingsbro sk i e 40200 20 33'0 — 500 4 20 3 65 1 Sala ............ sk ! sk 25 100 — 16'2 — —— 2 12 9 50 ' Mora ............ ensk ! e ? _ 5-5 0-5 — 1 6 4 40 ( Hussborg ...... f t e 84 000 — 30"0 — 400'0 ? 15 — — ( Torsta ........ sk i sk 29 400 l'o 17'0 — 12'0 2 17 — 16 (Degerfors ...... * eckl ? i e 19000 — 20'0 — _ 2 12 15 25 (Gran ........... sk ! , sk 26400 25 14'0 11'0 50”! 2 22 2 30 (Matarengi ...... sk ! ( e || 32000 0'25 24'0 10'0 359'0 3 | 26 10 40

Förklaringar: sk = skolan, ensk. = enskild, f = föreståndaren, 1 = ord. läraren, e = egen.

• Sida 41
•  Original

1907 års lantbruksundervisningskommittés betänkande och förslag. Så- lunda infördes i förslaget till nytt reglemente för lantmannaskolorna en så lydande föreskrift: »För den teoretiska undervisningens rätta bedri- vande skall skolan hava tillgång till ett jordbruk av sådan beskaffenhet, att det kan såsom undervisningsmaterial vara eleverna till verkligt gagn vid deras utbildning.» Med hänsyn till svårigheterna i vissa fall att an- skaffa dylikt jordbruk föreslogs en bestämmelse, att, därest sådant jord- bruk icke fanns, borde överenskommelse träffas med innehavare av väl- skött jordbruk om rätt för skolans lärare att å detta verkställa demonstra— tioner för eleverna. För att underlätta tillkomsten av egna skoljordbruk föreslog kommittén också dels upplåtelse av lämpliga kronoegendomar för ändamålet, dels upprättande av en särskild lånefond, från vilken bl. a. lån till inköp av jord och uppförande av mönstergilla byggnader för ett skoljordbruk skulle kunna erhållas.

De först nämnda, av kommittén föreslagna reglementariska bestämmel— serna rörande skoljordbruk blevo av statsmakterna godtagna och hava sedan ytterligare skärpts, särskilt ifråga om sådan skola, där längre kurs eller fortsättningskurs hålles. Däremot upptogos ej förslagen om upp— låtelse av kronoegendomar eller uppläggande av en lånefond i den på betänkandet i övrigt byggda propositionen om ny organisation av lant— mannaskolorna. Några åtgärder i denna riktning hava icke heller se— nare, trots upprepade framställningar därom från svenska lantmanna- skolornas lärarförening, blivit vidtagna.

På grund av de nämnda föreskrifterna och den efterhand allt allmän- nare uppfattningen om behovet och betydelsen av ett skoljordbruk för lantmannaskolorna har antalet skolor, som anskaffat sådana, efterhand ökats. Enligt de från skolorna erhållna uppgifterna om skoljordbruk, vilka sammanställts i tab. 6, finnas nu vid 19 lantmannaskolor jordbruk, vilkas ägare är samma institution eller organisation, som äger och sva- rar för själva skolan. Av dessa jordbruk brukas emellertid endast 6 för skolans räkning. Vid 8 skolor arrenderar föreståndaren skoljordbruket och vid 2 skolans ordinarie lärare; vid en skola är arrendet delat mellan dessa; 2 skolor hava bortarrenderat sina jordbruk till enskilda jord- brukare.

Vid 2 lantmannaskolor _ Hamra och Hussborg — ägas och brukas de omedelbart till skolorna anslutna jordbruken av resp. skolors förestån- dare. Vid Degerfors har länets landsting för skolan arrenderat ett eckle- siastikt boställe; detta brukas av skolans föreståndare på hans ansvar och risk. Vid en skola, Tenhult, äger och brukar skolans ordinarie lärare ett i skolans närhet beläget jordbruk och vid 6 skolor arrenderar skolans föreståndare (i ett fall jämväl ordinarie läraren) av enskilda ägda, i när- heten av resp. skolor belägna jordbruk. Några föreståndare och lärare bedriva dessutom jordbruk, belägna på så stort avstånd från resp. sko— lor, att de ej kunna betraktas som skoljordbruk.

• Sida 42
•  Original

Elevtillslut- ningen.

I samband med redogörelsen för lantmannaskolorna under åren 1908= 1928 har i en tabell lämnats uppgifter om elevantalet i samtliga skolor och kurser under nämnda år. För erhållande av en bättre översikt över elevantalet i medeltal för skola och år hava dessa uppgifter sammanräk— nats och här nedan sammanställts för 5-årsperioder; den första perioden, som omfattar tiden före genomförande av nuvarande organisation, omfat- tar dock 6 läsår. Vidare är att märka, att endast skolornas huvudkurser och eleverna i dessa medtagits.

Sammanställningen ger följande resultat:

Läsår Antal Antal Medeltal

kurser elever pr kurs

1907/08—1912/13 .................... 185 3140 17'0 1913/14—1917/18 .................... 209 4 626 22'1 1918/19—1922/23 .................... 230 5 258 22'8 1923/24—1927/28 .................... 220 4 491 20'4

De sålunda sammanräknade siffrorna visa, att elevantalet varit störst under de båda mellersta av ovan angivna perioder. Medeltalssiffran för sista perioden har dragits ned av de relativt låga elevantalen under läs- åren 1923—1924 och 1924—1925.

Elevantalet har, som bekant, varit i hög grad växlande vid olika skolor. Medan det vid en skola, Osby, under senare år regelbundet hållit sig uppe vid det föreskrivna maximiantalet 60, har det vid åtskilliga skolor understigit det stadgade minimiantalet 15. Till dessa senare har sålunda statsunderstöd — i de fall, då medeltalet för de tre senaste läsåren icke uppgått till 15 —— endast kunnat lämnas efter beviljande av dispens från villkoret rörande visst minimiantal elever.

Detta relativt låga elevantal —— lågt såväl i genomsnitt för samtliga lantmannaskolor som ock särskilt ifråga om en del bland dem _ har självfallet vållat icke blott skolorna utan också anslagsgivande myndig— heter stora bekymmer. Kostnaderna för utbildning av varje elev hava därigenom blivit högre än önskvärt. Skolornas lokaler och lärare m. m. hava också blivit på ett otillfredsställande sätt utnyttjade.

På grund av nämnda omständigheter har det vid föreliggande utred- ning synts angeläget att söka få de viktigaste orsakerna till denna allt- för ringa elevtillslutning klargjorda. Närmast har detta synts kunna ske genom att få del av den vid lantmannaskolorna förefintliga uppfattning— en rörande spörsmålet. Skolorna hava därför anmodats att uttala sig över frågan: »Vilka äro enligt Eder uppfattning de viktigaste orsaker- na till den vid vissa skolor ringa elevtillslutningen och vad bör göras för att öka denna?»

Av de på den sålunda framställda frågan lämnade svaren framgår, att man vid lantmannaskolorna i stort sett har en ganska samstämmande uppfattning rörande orsakerna till den bristande elevtillslutningen. Sålunda framhålles i så gott som samtliga uttalanden, att orsakerna i främsta hand äro av ekonomisk art. De se-

• Sida 43
•  Original

,:- asr :f- mi

nare årens ogynnsamma ekonomiska förhållanden för lantbruket hava vållat allmänt missmod bland jordbrukarna. Man har tvivlat på jordbruksnäringens ekonomiska möjligheter och bärkraft. Penningtillgången har varit ytterst begränsad, och ut- gifter, som ej varit absolut nödvändiga, hava måst undanskjutas. Ett stort antal av de mest vakna och energiska bland jordbrukarungdomen har sökt sin utkomst inom andra yrken. De kvarvarande ha i stor utsträckning hemfallit åt slentrian och håglöshet.

På grund av dessa ekonomiska svårigheter och förhållanden hava lantmännen —— innehavare av såväl mindre som medelstora jordbruk — ej ansett sig ha råd att bekosta sina söners vistelse vid en lantmannaskola. De direkta kostnaderna för genomgående av en vanlig vinterkurs bliva för dessa ekonomiskt svagt ställda jordbrukare relativt stora. Utgifterna för kursen hava beräknats — något olika från olika skolor — till ungefär 450 år 600 kronor. Till de direkta kostnaderna kommer emellertid också den uteblivna arbetsförtjänsten under kurstiden. För bru- kare av medelstora jordbruk, som använda sonen — eller sönerna — som arbets- kraft, kan det ofta vara svårt att skaffa ersättning härför under vintern, och i varje fall medför det en extrautgift. Denna indirekta ekonomiska uppoffring blir, på- pekas det från norrländska skolor, särskilt kännbar i Norrland, där förtjänsten på skogsarbete under vinterhalvåret utgör en högst betydande del av årsinkomsten.

Som bevis för att de ekonomiska faktorerna utöva ett synnerligen starkt infly- tande på elevtillslutningen vid lantmannaskolorna anföres, att ett direkt samband mellan jordbrukets konjunkturer och elevantalet vid skolorna kan påvisas. Sålunda steg elevantalet starkt under åren 1918—1920, då penningtillgången inom jord- bruket var relativt god; däremot nedgick antalet betydligt efter de för jordbruket särskilt dåliga åren 1923 och 1924.

Om de nämnda ekonomiska förhållandena sålunda räknas som de viktigaste or- sakerna till den ringa elevtillslutningen, anses de dock självfallet icke såsom varande de enda. Såsom ett viktigt skäl framhålles, att det stora flertalet jordbrukare ej lärt sig inse betydelsen och värdet av den teoretiska utbildning, som lantmannasko- lorna meddela. Man hyser fortfarande allmänt den uppfattningen, att det för en jordbrukare är tillräckligt att lära sig sitt yrke genom att arbeta i detsamma. In- tresset för det praktiska arbetet är stort men hågen för teoretiska studier ringa.

Denna bristande förståelse för den teoretiska utbildningens betydelse anses till väsentlig del ha sin grund i ofullständig kännedom om den undervisning, som med- delas i lantmannaskolorna. Man förstår ej vilka hjälpmedel, som genom dem kunna ges de unga i deras framtida verksamhet som jordbrukare. Därför är det ange- läget att genom kortare kurser och föredrag in. in. söka draga äldre och yngre jord- brukare till skolorna, så att de på nära håll kunna få se och lära känna deras verk- samhet.

Orsakerna till den ringa elevtillslutningen förmenas också i åtskilliga avseenden och i många fall ligga hos lantmannaskolorna själva. De hava för små resurser, äro otillräckligt utrustade och ej ägnade att tillvinna sig erforderlig uppmärksamhet samt inge tillräckligt förtroende. Sammankopplingen med andra skoltyper anses också verka i samma riktning. De dryga kurserna, som skola inläras, kunna tänkas verka avskräckande på en del inträdessökande, som av detta skäl hellre genomgå folkhögskola. Undervisningen lägges också stundom alltför teoretiskt, varigenom resultatet blir mindre gott.

Att skolorna ej äro tillräckligt kända har, påpekas det, oftast sin grund däruti, att deras lärare ej komma i tillräcklig kontakt med de praktiska jordbrukarna. I samma mån som lärarna få tillfälle att genom verksamhet för jordbrukets befräm- jande ute i bygderna bliva kända, borde självfallet denna olägenhet bortfalla.

Från vissa skolor av A-typ uppgives, att de hittills gällande inträdesfordringarna

• Sida 44
•  Original

samt tillkomsten av skolor av B-typ menligt påverkat elevantalet. Andra peka på konkurrensen mellan olika skolor, särskilt i de fall, då skolorna ligga för nära varandra. Antalet skolor anses också på något håll vara för stort för det elevma- terial, som står till buds. En alltför kraftig och osund reklam från vissa skolors sida framhålles jämväl såsom orsak till ringa elevantal vid andra skolor inom det område, där sådan reklam förekommit.

I uttalandena från ett par skolor hävdas, att den nuvarande organisationen av det allmänna undervisningsväsendet är ägnad att draga ungdomen från landsbyg- den. Särskilt framhålles —— i yttrandet från Hammenhög — att den rikliga före- komsten av kommunala mellanskolor i hög grad bidragit till att draga bort den bästa delen av landsbygdens ungdom och överföra den till de redan alltför starkt överfyllda banorna som lägre tjänstemän, kontorsanställda o. (1. Den intelligentare delen av ungdomen från varje välbärgat jordbrukarhem sändes till dessa skolor eller till liknande i städerna, och den återkommer endast i mycket ringa grad till jordbruket. Resultatet härav blir sålunda _ som det också påpekas från Kyrkerud _ att de förmögna lantbrukarna sända sina söner till läroverk och högskolor och de övriga ha ej råd att bekosta ens deras utbildning vid en lantmannaskola.

Men icke blott konkurrensen mellan lantmannaskolorna och nu nämnda skolor bidrager till att reducera elevantalet vid de förra. Ett flertal andra ungdomsskolor, såsom folkhögskolor, bokhålleriskolor, praktiska skolor o. d., tävla också med lant- mannaskolorna om eleverna. Att lantmannaskolorna därvid ofta ligga under beror på att de icke, såsom vissa av de förut nämnda, kunna ställa i utsikt att efter ge- nomgången kurs omedelbart skaffa eleverna ett högre avlönat arbete.

Med utgångspunkt från de nu i korthet refererade och sammanfattade uttalandena rörande orsakerna till den ringa elevtillslutningen hava skolorna också framfört sina förslag och synpunkter angående vad som bör göras för att öka densamma. Då orsakerna, som förut nämnts, i främsta hand ansetts hava varit av ekonomisk art, har man självfallet också på samma område funnit sig böra söka medlen till den förefintliga bristens avhjälpande. Sålunda har man så gott som utan undantag i de avgivna yttrandena framhållit ökat statsunderstöd till behövande elever såsom det mest verksamma medlet att öka elevtillslutningen. Från vissa skolor har man också angivit, hur stor höjningen borde vara för att fylla det avsedda ändamålet, och har därvid från flera håll föreslagits, att understöden måtte utgå med tre olika storleksbelopp allt efter det större eller mindre behovet.

Utom statsunderstöd till behövande elever har man också från någon skola ifråga- satt stipendier från landsting och hushållningssällskap. Dessutom har såsom medel i samma syfte förordats — från Strängnäs _— »större lätthet att erhålla bidrag till genomgående av lantmannakurs» samt — från Kolbäck _ förenkling i sättet för stipendiernas utbekommande.

Ett annat medel av direkt ekonomisk art, som anbefallts, är att skolorna böra söka göra vistelsen vid skolan så billig som möjlig. Detta borde närmast kunna ske genom att så långt möjligt nedbringa kostnaderna för logi och kost. I samma syfte föreslås från en skola —— Fellingsbro _ borttagandet av undervisningsavgif— terna vid lantmannaskolorna.

En bättre utrustning av lantmannaskolorna framhålles från åtskilliga håll såsom ett synnerligen viktigt medel att öka elevtillslutningen. Genom erhållande av för-

; ! l !

höjda anslag och — för vissa ändamål — lån böra skolorna sålunda beredas möj- * lighet att anskaffa goda lokaler, lämpliga skoljordbruk och erforderlig undervis— ' ningsmateriell. Skolornas undervisning bör också noga anpassas efter jordbrukets i . orten förhållanden samt göras intresseväckande och praktisk. Deras verksamhet bör så långt möjligt göras känd, bl. a. därigenom att lärarna beredas tillfälle att inom skolans verksamhetsområde utöva undervisnings- och försöksverksamhet m. m.

• Sida 45
•  Original

Kortare kurser vid skolorna syntes också i detta avseende ha stor betydelse. Sam- arbete mellan skolans lärare och sammanslutningar av landsbygdens ungdom — exempelvis avdelningar av jordbrukarungdomens förbund __ förordas jämväl för uppnående av samma ändamål.

I det i denna del mycket utförliga yttrandet från Hammenhög framkastas bl. a. också tanken på att i en eller annan form göra undervisningen i lantmannaskolorna obligatorisk, vilket anses ingalunda omöjligt, då man ju redan slagit in på denna väg genom den obligatoriska jordbruksbestämda fortsättningsskolan. Skulle man emellertid icke finna denna väg framkomlig, så syntes man vara nödsakad lämna all tanke på en allmän utbildning av jordbrukarungdomen. Skolornas antal måste då i första hand avpassas efter det verkligen hos befolkningen förefintliga behovet av en dylik undervisning, och en indragning av ett antal av de nuvarande skolorna komme då att visa sig vara nödvändig. Denna indragning borde — enligt uttalan- det ifråga — i första hand gå ut över sådana skolor, som vore bundna vid folk- högskolor och icke själva ägde lokaler eller annan dyrbar utrustning såsom större lantbruk e. d.; därjämte borde hänsyn tagas till skolornas förläggning i förhållande till varandra. De kvarvarande skolorna skulle därefter utrustas på ett fullgott sätt, icke minst med lämpliga jordbruk, samt lämnas tillräckliga anslag.

I uttalandet från Fridhem framställes det spörsmålet, om ej vid utlämnandet av egnahemslån större hänsyn borde tagas till vederbörandes yrkesutbildning. Ett krav på även teoretisk sådan vore bl. a. också ägnat att tillföra lantmannaskolorna åtskilliga elever.

Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att från en skola — Kolbäck — såsom en orsak till ringa elevtillslutning nämnts de ständiga diskussionerna om lantmanna- skolorna i landsting, hushållningssällskap, press m. m. samt ensidiga utredningar om skolornas dyrbarhet, otidsenlighet och ringa elevantal. Detta hade vållat en allmän nervositet på området, som i hög grad skadat lantmannaskolornas anseende och förtroendet för den bland allmänheten. Om skolorna finge arbeta under mera normala och stabila förhållanden, skulle detta öka förtroendet för dem och därmed även elevtillslutningen.

Under den allmänna diskussionen rörande våra lantmannaskolor och

» deras förhållanden, som föregått nu pågående utredning, har från åtskil-

liga håll framförts den tanken, att de nuvarande skolornas antal borde avsevärt minskas. Genom en sådan åtgärd skulle, har man förmenat, antalet elever vid var och en av de kvarvarande skolorna betydligt ökas. Härigenom skulle då bl. a. vinnas den fördelen, att kostnaden för ut- :, bildning av varje elev, även om utgifterna pr skola bleve något större, -— skulle kunna i betydande grad reduceras.

Gent emot detta förslag har gjorts den invändningen, att en sådan

; inskränkning av lantmannaskolornas antal sannolikt skulle resultera däruti, ? att totalantalet elever vid samtliga skolor komme att minskas." Som skäl

för denna uppfattning har framhållits, att åtminstone flertalet av de nu— j varande lantmannaskolorna erhålla större delen av sina elever från den

närmaste trakten omkring skolan. Därjämte har man kunnat anföra flera exempel på. att, då en ny lantmannaskola tillkommit på en plats, har detta icke, eller åtminstone ej i nämnvärd grad, medfört någon minsk— ning av elevantalet i förut inom länet befintlig skola eller skolor. Elev—

Elevernas bostadsort.

• Sida 46
•  Original

Tab. 7. Uppgifter rörande elevernas i lantmannaskolorna bostadsort i för- hållande till den genomgångna skolan.

Elever från olika härad inom sammalän som skolan Skola och tids- Sko- % Angränsande härad Övriga härad Summa 35"? & period 113213 * antal j antal m;;lle 1- antal i antal migfl' l rliäg: eleverl härad elever eleverl härad [ elever i Tierp 1918—1926 ........ 47 19 2 9'0 50 10 5'0 116 18 iw lVik 1926—1928 ............ 4 8 3 2"! 19 9 21 41 _— Strängnäs ..................... 80 56 3 187 81 6 135 217 50 ; Hamra 1919—1928 ...... 48 70 4 17'6 188 16 11'7 306 14 » 1914—1928 ...... 75 91 4 228 260 16 179 426 18) Lunnevad ..................... 14 43 4 10'8 87 16 54 144 10 Tenhult ..................... 79 174 7 249 17 1 179 270 48 St. Segerstad 1920—1928 98 22 2 11'0 52 6 9'7 172 19 1 Grimslöv ..................... 62 61 3 209 22 2 110 145 10 | Markaryd .................... 112 17 1 17-o 32 4 8-0 161 33 l Gamleby .................... 57 64 3 21'3 14 4 3'5 135 20 i Högalid .................... 47 81 1 81'0 59 8 7-4 187 29 * Högsby ........................ 88 68 3 227 15 6 25 171 13 Hemse ........................ 66 57 1 57'0 — _ —— 123 — . Bräkne-Hoby ............... 59 65 2 32-5 25 1 250 149 3 ; . [huvudkurs 40 101 5 202 11 4 2'8 152 210 Önnesmd langi—e kurs 11 47 5 9'6 12 4 30 70 205 5 huvudkurs 77 51 2 25'5 26 7 37 154 195 ? Hammenhög langre kurs 26 24 2 120 13 7 1-9 63 241 Tomelilla ..................... 90 33 1 330 6 8 0-8 129 108 i [(inber. Malmöhus län) — 115 3 38-3 108 21 5-1 313 —] ' Osby .......................... _26'2_' 2 117 & 14'6 369 496 | Munka-Ljungby ............ 60 48 3 16'0 7 6 1'2 115 35 Vilan huvudkurs ......... 45 130 3 43'3 93 9 10'3 268 132 i » forts.-kurs 1920w ! 1928 .............. 8 33 3 110 23 9 25 64 78 | Fridhem 1899—1928 ...... 142 326 4 81'6 117 8 14'6 585 278 Skurup ........................ 114 50 6 83 6 6 1'0 170 4 ! Katrineberg ................. 41 59 2 29'5 63 5 126 163 14 , Dingle 1922—1929 ......... 39 97 7 13-9 87 16 5.4 223 16 Färgelanda .................. —- — — — _ _ _ __ _ Fristad ........................ 33 35 5 70 81 12 6'8 149 12 ; Sätila ........................ 93 73 4 183 17 14 1-2 183 40 i Skara ....................... 60 100 8 125 136 7 19'4 296 48 Malkom ..................... 11 52 4 13'0 84 9 93 147 8 Kristinehamn ............... 90 24 3 80 11 10 1'1 125 88

• Sida 47
•  Original

Tab. 7 (forts.) Uppgifter rörande elevernas i lantmannaskolorna bostadsort i för- hållande till den genomgångna skolan.

Elever från olika härad inom samma. län soul skolan i

Skola och tids- Sko- 11 Angränsande härad Övriga härad Summa få??? 1) e n o d i fl::fl * antal i antal ] mimi]- antal i antal | "1?de rlinga a , elever härad elefi'cr elever | härad där” an Kyrkerud 1922—1928 .. 48 43 2 215 13 11 12 104 19 | Kävesta ..................... 33 66 3 220 55 11 50 154 1 Fellingsbro 1915—1928... 74 63 3 21'0 73 11 6'6 210 92 Sala huvudkurs 1918— 1927 .................. 37 57 4 14'3 73 8 9-1 167 114 » forts.-kurs 1927— 1928 .................. 5 6 4 15 6 8 08 17 15 Kolbäck ..................... 44 61 5 122 75 7 107 185 70 Mora1 ....................... 65 38 5 7'6 31 -— — 134 16 Bollnäs ........................ 41 53 4 138 21 4 5'8 115 26 ! Hampnäs ..................... 59 32 1 32'0 30 1 6 50 121 13 ? Hussborg ..................... 79 43 ? 7 14 l ? ? 136 21 !. Torsta” ....................... 36 86 4 21'5 112 10 H*? 234 11 DegerforsB ................. 27 53 5 10'6 43 4 108 123 9 _, Gran ........................... 57 38 1 380 33 (3 110) 128 5 E Matarengi ..................... 44 94 5 198 17 , 6 28 155 2 ' Uppgifterna avse socknar. , ” >> >> (gamla) tingslag. ': 5 >

» tingslag.

? antalet vid lantmannaskolorna i sin helhet skulle sålunda bl. a. också stå ? i ett visst förhållande till skolornas antal. i För att vid den nu pågående utredningen erhålla åtminstone något 1. material för bedömandet av senast berörda spörsmål hava lantmannasko- j lorna anmodats lämna uppgifter om hur skolans elever under senaste 10— ! årsperioden fördelat sig med hänsyn till bostadsort i förhållande till sko— ! lan. Som indelningsgrund har i främsta hand tagits häradena inom resp. . län. Sålunda hava uppgifter lämnats om antalet elever från det härad, ! där skolan är belägen, frän angränsande härad och från övriga härad i

inom länet. Därjämte hava uppgifter om antalet elever från andra län lämnats.

De sålunda från skolorna erhållna uppgifterna, som visserligen i någon mån torde vara bristfälliga och kanske ej alltid fullt jämförbara men dock i stort sett synas ge en ganska klar bild av ifrågavarande förhållanden, hava sammanställts i tab. 7. ' De båda sista kolumnerna i denna visa en jämförelse mellan elevantalet från å - ena sidan det län, vari skolan är belägen, och å andra sidan övriga län. Talen i ? första sifferkolumnen för elever från skolans eget härad samt i fjärde och sjunde

• Sida 48
•  Original

Elevernas fördelning efter faderns yrke.

kolumnerna för medeltal elever från vart och ett av angränsande härad och övriga härad visa elevernas fördelning inom länet.

Av dessa uppgifter angående elevernas fördelning framgår tydligt, att det propor- tionsvis ojämförligt största antalet elever kommer till lantmannaskolorna från den närmaste trakten. Uträknas medeltalen för de tre sist omnämnda kolumnerna, fin- ner man, att från skolans eget härad kommit 61 elever, från angränsande härad i medeltal 23 och från övriga härad inom länet i medeltal 8. Som man kunde vänta, erhåller flertalet lantmannaskolor sitt huvudsakliga elevmaterial från det egna länet. De allra flesta hava blott 5—10 — högst 20 procent av sina elever från andra län. Ett fåtal skolor, nämligen Önnestad, Hammenhög, Tomelilla, Osby, Vilan och Sala —— sålunda på ett undantag när belägna i Skåne — erhålla dock en betydande del (Önnestad, Hammenhög och Osby över hälften) av sina ele- ver jämväl i huvudkursen från andra län. För Tomelilla får detta sin förklaring däruti, att skolan ligger så gott som på gränsen till Malmöhus län, _och förhållandet är i viss mån motsvarande ifråga om Hammenhög, Osby och Sala.

Av eleverna i de upptagna längre kurserna och fortsättningskurserna är endast mindretalet från skolans eget län, och är detta med hänsyn till'ifrågavarande kur- sers syfte och läggning helt naturligt.

Den sålunda verkställda undersökningen, för vars resultat här i korthet redo- gjorts, visar, att våra lantmannaskolor, på några få undantag när, med hänsyn till elevmaterialet äro starkt lokalbetonade. De erhålla det största antalet av sina ele- ver från den skolan närmast liggande trakten.

Ett av de spörsmål, som ofta berörts under den senaste tidens allmänna diskussion rörande våra lantmannaskolor, är frågan om deras lämplighet för den manliga ungdomen från småbrukarhem. Härvid har å ena sidan hävdats, att undervisningen i lantmannaskolorna närmast är avpassad för det medelstora jordbruket och att skolornas elever till ojämförligt största delen komma därifrån. Gent emot detta har man anfört, att ifrå- gavarande undervisning bl. a. med hänsyn till sin grundläggande art är lika väl lämpad för blivande småbrukare och mindre jordbrukare som för innehavare av medelstora jordbruk och att även ynglingar från båda förstnämnda jordbrukargrupper i ganska stor omfattning kommit till lantmannaskolorna.

På grund av de sålunda förefintliga olika uppfattningarna har det an— setts vara av intresse att om möjligt få några uppgifter rörande för- delningen av lantmannaskolornas elever på nämnda olika kategorier samt i samband därmed på de båda grupperna jordbrukare och icke jordbru- . kare. Lantmannaskolorna hava därför anmodats lämna uppgifter som

svar å följande fråga: >>Hur fördela sig eleverna under senaste tioårs- perioden (ev. kortare tid) med hänsyn till faderns yrke samt, om denne är jordbrukare, efter hans jordbruks storlek?» För jordbrukare skulle begagnas följande indelning efter hektar åker: under 50; 51—100; 101— 200; 20'1—30'0; 301—500; 501—750; 75'1—100'0; över 100.

De erhållna uppgifterna hava, såsom man redan på förhand kunde hava anled- ning befara, ej blivit så utförliga och fullständiga som önskvärt. Skälet härtill är, att man vid åtskilliga lantmannaskolor icke fört några anteckningar över stor-

• Sida 49
•  Original

Uppgifter rörande elevernas i lantmannaskolornas lön-delning efter faderns yrke samt, där denne är jordbrukare, efter hans jordbruks storlek.

Icke jord-

Skola och tidsperiod

'eumms 1911 g lapun

0.09 _ —t-05 0-09' _LOS

"*I -9L 001 JOAQ

Vik 1918—1928 Strängnäs (se texten) --------------- ; Hamm 1919—1928 .................. ' 1914—1928 .................. . ; Lunnevad (se texten) ............... | Tenhult 1924—1928 i St. Segerstad 1927—1928 .........

Markaryd .............................. Gamleby ................................. Högalid ................................. Högsby (se texten) ..................

(H:/1—

Bräkne—Hoby

huvudkurs .........................

.»

längre kurs ........................

___?

huvudkurs ...........................

längre kurs ........................

(OQO!

Osby 1926—1928 ..................... Munka-Ljungby ..................... Vilan 1924—1928 .....................

huvudkurs ...........................

UI

fortsättningskurs ..................

huvudkurs ...........................

längre kurs ........................ Skurup ................................. Katrineberg .......................... Dingle ? ................................. Färgelanda ..............................

: Summorna för läsåren 1920—1928;

123 ;13

nppdelning ]

492

50 21

i texten)

& l' e såå QI :S 17 3 25 22 42 30 5 2 4 _ 11 8 1 2 4 2 1 1 5 6 16 20 14 2 _ , _ ]; 1 % 17% 5 8 _ i _ i 8 | — 1 2 2 1

fördelningen för läsåren 1925—1928. 1926—1928.

(!

28 31

32 16

86 11

59

74 10 18 28

'1su'a '! (IP-10 1 !

• Sida 50
•  Original

Tab. 8. (forts.) Uppgifter rörande elevernas ilantmannaskolornas fördelning efter faderns yrke samt, där denne är jordbrukare, efter hans jordbruks storlek.

Icke jord- brukare

Skola och tidsperiod

; B : v. (» | ,

emmns JquOI !

Molkom ................................. 132 ' 20 72 20 13 — 23 :) 18 | i Kristinehamn ........................ 193 —— — — — _ _ _ — 20 _ _ | ! Kyrkerud 1922—1929 .............. 101 15 39 22 12 s 2 1 2 22 _ _ * Kävesta ................................. ] 44 — — — — — — — _ 56 _ _ | Fellingsbro ........................... 256 10 8 69 54 64 24 14 13 51 _ _ | Sala (huvudk) ......... . ............. 198 2 12 40 31 53 31 12 17 83 _ _ ' Kolbäck, .............................. 221 43 3 11 19 13 4 7 — 34 _ _ Mora ................................... _ —— — -— — _ _ _ — _ _ _ Bollnäs ................................ 115 — — —— — _ _ _ _ 26 _ _ , Hampnäs .............................. 131 31 75 23 1 1 _ _ _ 3 ._ _ | Hussborg ............................. 136 28 64 42 2 — _ _ _ 21 _ _ Torsta ................................... _ — -- — — _ _ _ _ —— _ _ | Degerfors ............................. 109 30 65 14 — _ _ _ _ 23 _ _ f Gran ................................... 84 64 18 2 — — _ _ — 49 _ _ Matarengi .............................. 125 85 87 3 — _ _ _ _ 32 _ _ |

* Summorna för läsåren 1918—1927 fördelningen för läsåret 1927—1928. ” Fördelningen i % för läsåren 1923—1928.

leken av de jordbruk, som elevernas föräldrar brukat. Ifråga om fördelningen av eleverna efter föräldrarnas yrke — jordbrukare eller icke jordbrukare —— hava där- emot i regel fullständiga uppgifter lämnats.

De erhållna uppgifterna hava, så långt sig göra låtit, sammanställts i tab. 8. Sammanräknar man de häri angivna summorna för elever från å ena sidan jord- brukar- och å andra sidan icke jordbrukarhem, så framgår därav, att av samt- liga upptagna c:a 7 500 elever hava 83'4 procent tillhört förstnämnda och 16'6 procent sistnämnda grupp. Räknar man endast med eleverna i skolornas huvud- kurser, bliva procenttalen resp. 85'8' och 142, sålunda en ytterligare förskjutning mot jordbrukargruppen. För det relativt ringa antalet elever i längre kurser och fortsättningskurser ställer sig proportionen väsentligt olika mot den förut nämnda, i det att blott 591) procent varit från jordbrukarhem och 41'0 procent från icke jordbrukarhem.

Ifråga om elevernas fördelning på jordbruk av olika slorleksklasser kan någon medeltalsberäkning icke lämpligen ske, enär förhållandena ställa sig betydligt olika i landets olika delar. I de bättre jordbruksbygderna, där bondejordbruken i all- mänhet äro något större såsom exempelvis i Uppland, Östergötland, Skåne, Väster- götland och Närke, komma eleverna sålunda proportionsvis mera från relativt stora

• Sida 51
•  Original

___—.num—mun... _ ..

jordbruk. I kargare bygder, exempelvis Småland samt Norrland, äro elevernas för- äldrar däremot i vida större utsträckning att hänföra till mindre jordbrukare eller egentliga småbrukare. För flertalet skolor gäller emellertid, att de hava haft ett icke obetydligt antal elever jämväl från de båda minsta storleksgrupperna. Förutom de uppgifter, som intagits i tab. 8, hava några skolor lämnat efter andra indelnings- grunder sammanställda siffror, varav bl. a. framgår följande.

Av eleverna vid Strängnäs lantmannaskola hava c:a 95 procent varit lantbrukar- söner eller ägare till jordbruk. Gårdarnas storlek har varierat från c:a 5 till 100 har; medelstorleken torde ha varit 25—30 har.

Vid Lunnevad har under den senaste lO-årsperioden ett fåtal elever, 3_4, varit söner till jordbruksarbetare, och några fler ha kommit från icke jordbrukarhem. De flesta ha varit från jordbrukarhem av storleken 10—50 har, således egentliga bondejordbruk.

Från St. Segerstad, för vilken skola detaljerade uppgifter om fördelningen läm- nats för sista läsåret, meddelas, att för de sju föregående läsåren eleverna i nedan nämnda avseenden fördelat sig på följande sätt:

elevernas fäder icke jordbrukare 9'4 procent, » » brukare av mindre än 10 har 825 procent, » » brukare av mer än 10 har 8'1 procent.

Vid Markaryd ha anteckningar om storleken av elevernas föräldrars jordbruk icke förts, men det torde med visshet kunna antagas, att å tre fjärdedelar av ifrå- gavarande jordbruk åkerarealen icke överstigit 10 har.

Eleverna vid Osby ha, då det visat sig svåit att erhålla uppgifter om åkerarealen vid föräldrarnas jordbruk, i stället under de båda senaste läsåren fördelats efter antalet kor vid nämnda jordbruk, och har resultatet blivit följande: O__5 kor _ 26 elever, 5_10 kor _ 54 elever, 10_20 kor _ 19 elever och 20_30 kor _ 3 elever.

Från Fridhem kan icke med säkerhet uppgivas, hur eleverna fördela sig med hänsyn till storleken av föräldrarnas jordbruk. Skolans lärarkollegium har dock på grund av personlig kännedom om förhållandena gjort ett försök med upp- delning och därvid kommit till följande resultat:

småbrukare och mindre bondejordbruk .................. 23 : 8'3 procent, medelstora och större bondejordbruk .................... 223 : 80'8 procent, större jordbruk ....................................... 30: 10'9 procent,

summa 276 100 procent.

Av eleverna vid Fristad har enligt uppgift det övervägande antalet kommit från jordbruk med mindre åkerareal än 20 har.

I yttrandet från Skara anmärkes till uppgiften om elever, vilkas fäder icke äro jordbrukare, att bland dessa vore den övervägande delen söner av vid jordbruket eller närstående yrkesgrenar i tjänst anställda, såsom rättare, ladugårdsskötare o. s. v., och torde dessa elever med all rätt kunna betraktas som utgångna från jordbrukare i de mindre eller minsta kategorierna — de egendomslösa.

Från Mora meddelas, att av skolans elever under senaste IO-årsperioden hava 79 procent varit söner till mindre jordbrukare, 12 procent söner till småbrukare och skogsarbetare samt 9 procent söner till lant- och industriarbetare; jordbrukens åker- areal varierar från 2 till 9 har.

Av eleverna vid Torsta hava omkring 90 procent kommit från jordbruk av de båda minsta grupperna, 0—5 och 5—10 har åker, ungefär lika många från vardera gruppen; nära 2/3 av länets brukningsdelar tillhöra också dessa grupper.

• Sida 52
•  Original

Den ojämförligt största delen av den lantmannaungdom, som skaffar sig teoretisk fackutbildning, gör detta Vid våra lantmannaskolors huvud— kurser. Under sådana förhållanden måste det givetvis vara av största vikt att tillse, huruvida denna skoltyp, med de förbättringar i skolornas utrustning och undervisning, som kunna tänkas önskvärda och genomför— bara, kan anses vara ändamålsenlig och tillfredsställande. I motsatt fall borde det tydligen vara angeläget att övergå till en annan och bättre typ. Vid ett övervägande av detta spörsmål torde man närmast hava att taga hänsyn till de erfarenheter ifråga om sagda eller motsvarande slag av utbildning, som under senare tid gjorts såväl i Vårt eget land som i våra grannländer med i stort sett likartade förhållanden. För att er- hålla kännedom om den uppfattning rörande ifrågavarande spörsmål, som kan göra sig gällande bland jordbrukets målsmän i vårt eget land, hava hushållningssällskapens förvaltningsutskott anmodats att besvara följande frågor: »Anses våra lantmannaskolor i sin nuvarande form kunna fylla sin uppgift att bibringa kunskap i grunderna för lanthushåll- ningens utövande med huvudsakligast avseende å förhållandena vid me— delstora och mindre jordbruk? Om så icke är fallet, vilka förändringar i dessa skolors organisation anses behövliga?»

Som svar på den förstnämnda av dessa frågor hava samtliga förvaltningsutskott förklarat sig anse, att lantmannaskolorna på ett i stort sett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift. I samband med dessa svar och i anslutning till den andra ovan nämnda frågan hava utskotten emellertid också i allmänhet gjort en del uttalanden angående vissa nödiga förutsättningar för att skolorna skola kunna fylla sin upp- gift samt rörande en del enligt utskottens mening önskvärda förändringar i orga— nisationen och undervisningen. Sålunda framhålles i yttrandet från Jönköpings län, att skolorna fylla sin uppgift under förutsättning att undervisningen i enlighet med vad det nuvarande reglementet medger anpassas efter ortsförhållandena. Från Göteborgs och Bohus län anföres också, att det nu gällande reglementet för lant- mannaskolorna bereder dessa möjlighet att fylla sin uppgift, enär det bereder stora möjligheter för anpassning efter olika ortsförhållanden. Denna möjlighet för an- passning synes utskottet vara av större värde än ett flertal detaljbestämmelser. Även från Värmland understrykes värdet av denna frihet till anpassning, som ligger däruti, att nuvarande reglementet lämnar skolstyrelserna befogenhet att fastställa läsordning och undervisningsplan. Med denna befogenhet bör varje lantmannaskola kunna organiseras så, att den väl fyller fordringarna med hänsyn till de lokala förhållandena. Skulle brister i nämnda avseende förefinnas, lorde detta bero på skolornas styrelser och lärare.

l yttrandet från Kronobergs län anföres, att lantmannaskolorna i deras nuvarande form, enligt förvaltningsutskottets uppfattning, företrädesvis äro lämpade för det medelstora jordbruket (bondejordbruket). Det lärostoff, som skall inhämtas, är dock väl vidlyftigt i förhållande till den korta tid — 5 a 9 månader —— som står till förfogande.

Ifråga om den nuvarande organisationen framhåller ett flertal förvaltningsutskott —— Stockholms, Gotlands, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands och Kop- parbergs läns _ att ingen anledning förefinnes att bibehålla den nuvarande upp-

• Sida 53
•  Original

delningen av lantmannaskolor i A- och B»typ. Som skäl för upphävande av denna uppdelning anföres, att densamma saknar praktisk betydelse, enär skillnaden i många fall blott existerar på papperet och kurserna i de båda skoltyperna knappast förete någon nämnvärd olikhet. Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvalt- ningsutskott uttalar också, att av lantmannaskolan bör finnas blott en typ; genom- gången folkskola bör berättiga till inträde i denna. Där förhållandena det medgiva, böra skolorna organiseras som fristående skolor.

Från Kristianstads län anföres, att utskottet anser icke, att rent organisatoriskt sett någon anmärkning kan riktas mot våra lantmannaskolor i annan mån, än att tveksamhet kan råda, huruvida benämningen A-skola ochh B-skola fortfarande bör bibehållas. Förvaltningsutskottet i Södermanlands län anser B-typen vara den vik- tigaste för det medelstora och mindre jordbruket, enär det av ekonomiska skäl är svårt för en yngling från nämnda jordbrukstyper att bevista två vinterkurser. Där- för bör i första hand en B-skola finnas i varje län. Ett lämpligt antal A—skolor bör dock finnas i landet, så att de ynglingar, som redan ha nödiga förkunskaper eller som ha råd att inhämta sådana, kunna förskaffa sig en grundligare utbildning.

Åtskilliga förvaltningsutskott framhålla i sina yttranden vikten av att lantman- naskolorna förfoga över skoljordbruk. Sålunda anföres i yttrandet från Stockholms län: »Önskligt vore, om undervisningen vid skolorna kunde få en allt mera prak- tisk betoning. Härför torde vara erforderligt, att 5. k. skoljordbruk så småningom anskaffas till förefintliga skolor, där så är möjligt.» Och utskottet i Kalmar läns norra sällskap anser, att varje lantmannaskola, i synnerhet de av A-typ, vid vilka — på grund av elevernas större förkunskaper — mera vikt kan läggas vid den rent fackliga utbildningen, borde vara förenad med jordbruk. Vid ett dylikt jordbruk beredes för eleverna tillfälle att komplettera den teoretiska undervisningen med de- monstrationer, och lärarna stå i jämn kontakt med det praktiska jordbruket.

I yttrandet från Kalmar läns södra utskott framhålles, att en förbättring av sko- lans arbetsresultat bör kunna erhållas, om i förening med skolan finnes jordbruk, drivet av skolans lärare, vilka därigenom komme i bättre kontakt med det prak- tiska jordbruket och dess utövare och dels vid undervisningen i vissa ämnen bleve i tillfälle få använda demonstrationer. För förvärvandet av skoljordbruk bör staten medverka genom anslag eller genom tillhandahållande av lämplig jord. Förvalt- ningsutskottet i Blekinge anför. att det jordbruk, som finnes vid länets lantmanna- skola, har visat sig vara till stort gagn vid undervisningen, varför utskottet vill för- orda, att skoljordbruk anskaffas överallt, där så är möjligt. Från Malmöhus län nt- talas, att en synnerligen viktig förutsättning för att undervisningen vid lantmanna- skolorna blir fruktbringande är tillgången på skoljordbruk. Då de flesta skolor torde befinna sig i sådan ekonomisk ställning, att anskaffandet därav stöter på stora svårigheter, bör det vara en viktig uppgift för det allmänna att genom lämnande av billig och långvarig kredit underlätta inrättandet av dylika jordbruk. Även utskottet i Älvsborgs södra länsdel framhåller, att stor vikt bör läggas därvid, att skoljordbruk är tillgängligt.

Förvaltningsutskotten i Värmlands och Örebro län anföra, att skoljordbruk bör finnas. Det sistnämnda av dessa påpekar, att skoljordbruket spelar stor roll som demonstrationsmaterial, även om de möjligheter för demonstrationer och övningar, som detsamma erbjuder, ej alltid tillräckligt utnyttjas. Därjämte framhålles jord- brukets betydelse för lärarnas fortsatta jordbrukspraktik.

Från Västmanlands län framhålles, att tillgången till skoljordbruk, där sådant anskaffats, i regel varit till gagn för undervisningen som sådan men framför allt för lärarna, som härigenom fått ökade möjligheter att upprätthålla kontakten med det praktiska jordbruket ävensom bättre tillfälle att förkovra sina kunskaper och i praktiken tillämpa de erfarenheter och rön, som tid efter annan framkomma. Där-

• Sida 54
•  Original

jämte påpekas den stora vikten av att skoljordbruket skötes och handhaves på ett sådant sätt, att anledning till anmärkning icke framkommer, då skolans och lä- rarnas anseende i motsatt fall lätt kan lida men. Ej heller bör jordbrukets skötsel få taga lärarnas tid och intresse i anspråk i sådan omfattning, att undervisningen eftersättes.

Ifråga om den för lantmannaskolorna gällande undervisningsplanen och dess tillämpning framföra åtskilliga förvaltningsutskott vissa önskemål. Sålunda anföres från Jönköpings län, att undervisningsplanen är i huvudsak lämplig, men i vissa ämnen, såsom fältmätning, avvägning och ritning, borde undervisningen kunna in— skränkas i någon mån till fördel för andra viktigare ämnen, såsom Skogshushåll- ning, beteskultur, jordbruksekonomi och praktiska skrivningar. Där så lämpligen kunde ske, borde, i synnerhet i sådana trakter, varest skogsbruket vore av större betydelse, kurstiden kunna ökas med någon vecka, i vilket fall anslaget till skolan syntes behöva höjas i motsvarande grad. '

I yttrandet från Kronobergs län uttalas, såsom redan nämnts, att lärostoffet i lantmannaskolan är väl vidlyftigt för den tid, som står till förfogande. Undervis- ningen i de grundläggande naturvetenskaperna borde, enligt utskottets mening, i många fall kunna inskränkas, likaså ritövningarna. Lämpligt vore också, påpekas det, att mindre utförliga läroböcker användes även i huvudämnena. Eleverna an- ses nämligen få mera »till livs», än vad de flesta av dem kunde smälta.

Från Kalmar södra länsdel framhålles, att med hänsyn till förekommande olik— heter beträffande behov av undervisning i skogsskötsel bör lantmannaskolans kurs- plan medge variationer, så att olika orters behov bäst tillgodoses. Undervisningen i skogsskötsel borde till väsentlig del ske genom praktiska övningar. Den ökade tid, som i skogstrakter bör ägnas åt skogsundervisningen, borde kunna erhållas genom något minskade kurser i naturkunnighet.

I yttrandet från Gotland anföres: »Undervisningen bör ej bindas genom snäva bestämmelser och kursplaner, endast kortfattade grundlinjer för huvudämnena böra uppdragas, stor frihet bör lämnas skolan att utvecklas efter ortens särförhållandcn och elevmaterial.»

Från Blekinge framhålles såsom önskligt, att mera plats på schemat än hittills måtte beredas ämnet skogsskötsel. först och främst i de trakter. där jordbruket tar en avsevärd del av sin utkomst från skogen. Därjämte ifrågasättas, om icke vid en del skolor ämnet bokföring borde utvidgas, enär kravet på sådan vid lantbruket gör sig mer och mer gällande. Erforderlig tid för den ökade undervisningen i nämnda ämnen anses kunna vinnas genom inskränkning av tiden för övningarna i ritning.

Förvaltningsutskottet i Malmöhus län anser, att det vore synnerligen önskvärt, om nu gällande normalbestämmelser för lantmannaskolorna kunde i olika avseenden lättas. Någon anledning att strängt hålla på kravet, att de olika skolorna skola vara ensartade med avseende på den lämnade utbildningens omfattning, syntes ej föreligga. Stora fördelar borde tvärtom kunna vinnas, om större frihet lämnades för olika skolor att anpassa sig efter behovet i olika orter. Denna frihet borde inom vissa ganska vida gränser omfatta jämväl kursernas längd och förläggning på året. I detta sammanhang påpekas, att det i de sockerbetsodlande distrikten vore önsk- värt, om kursernas början kunde uppskjutas till efter betupptagningen, alltså till omkring den 1 december. Då emellertid hänsyn till vårarbetena gjorde, att kur- serna i dessa trakter ej kunde utsträckas längre på våren, än nu vanligen skedde, skulle möjligen en anordning med kortare frivilliga fortsättningskurser mitt på sommaren förtjäna försökas. Vid dessa kurser kunde även befintliga skoljordbruk bättre utnyttjas för demonstration än under vintern.

Utskottet i Älvsborgs norra länsdel framhåller med stöd av infordrade yttranden så-

i 1 . ! | ]

• Sida 55
•  Original

som önskvärda ändringar i undervisningsplanen, att ekonomiläran inom undervisning- en får mera plats än nu är förhållandet, samt att »skogshushållning måtte ingå som läroämne vid dessa skolor». Tid för ökad undervisning i nämnda ämnen borde åt- minstone i viss mån kunna vinnas genom att låta undervisningen i kartritning utgå. Liknande synpunkter anföras i yttrandet från Skaraborgs län, vari framhålles, att enligt utskottets mening för närvarande alltför mycken tid offras på övningar i fält— mätning och avvägning samt ritning. Undervisningen i dessa ämnen borde sålunda inskränkas och den härigenom vunna tiden anslås till ämnet jordbruksekonomi och verkställande av ekonomiska beräkningar. Som ett generellt önskemål ville utskottet därjämte hava uttalat, att den nya undervisningsplan för lantmannaskolan, som kunde komma att utfärdas, gjordes i möjligaste mån smidig till underlättande av att undervisningen måtte kunna anpassas efter de skilda behov, som på olika orter i vårt vidsträckta land måste göra sig gällande.

Från Värmlands län påpekas, att skogsundervisningen vid skolorna i skogsbyg- den ofta fått alldeles för liten plats på skolschemat jämfört med samma undervis- ning i jordbruksbygden. Förvaltningsutskottet i Örebro län ger också uttryck åt samma uppfattning och framhåller, att i de trakter, där skogens skötsel och vård spelar lika stor roll som jordbruket och husdjursskötseln, bör naturligtvis undervis- ningen i skogshushållning —— såväl den teoretiska som praktiska övningar och de- monstrationer — omfatta ett något större antal lärotimmar än vad nu är fallet. Rörande undervisningen i allmänhet framhålles, att densamma bör så mycket som möjligt inriktas på de tillämpade ämnena, jordbrukslära, husdjurslära och framför

.allt jordbruksekonomi, men å andra sidan böra eleverna, i den mån tiden det tillåter, *

återuppliva sina kunskaper i rätt— och uppsatsskrivning samt räkning.

I yttrandet från Västmanland framhålles, att erfarenheten givit vid handen, att de nuvarande lärokurserna i lantmannaskolorna äro något för vidlyftiga. En lämp- lig begränsning vad angår vissa periferiska ämnen skulle, enligt utskottets mening, säkerligen vara till gagn för undervisningen.

Från Norrbottens län anföres, att nu gällande reglemente för lantmannaskolorna uppenbarligen medgiver en sådan anordning av läroplanen, som bör vara tillfreds- ställande för olika landsdelars behov. Mot tillämpningen därav anses dock, be- träffande skolorna i Norrland, kunna anmärkas, att för litet utrymme givits åt - exempelvis skogsskötseln. Även åt jordbruksekonomi, däri inbegripet praktiska

övningar i bokföring, bör med hänsyn till ämnets vikt för närvarande ägnas mera * tid än som vanligen är fallet. Från Gävleborgs län framhålles ifråga om sistnämnda

ämne såsom ett önskemål, att detsamma bör göras mera verklighetsbetonat, än vad det åtminstone i allmänhet synes vara.

Förvaltningsutskottet i sist nämnda län framhåller också såsom en önskvärd de- taljförändring i lantmannaskolornas undervisning, att mera tid och uppmärksamhet måtte ägnas åt ämnet redskaps- och maskinlära. Som motivering härför anföres maskinindustriens utveckling och den ökade användningen av maskiner inom jord- bruket. Ett bättre tillgodoseende av nämnda undervisning anses kräva dels större förutsättning hos lärarna, dels också bättre tillgång på undervisningsmaterial, maski- ner och maskinmodeller. Dessa krav torde kunna fyllas genom samarbete mellan olika närbelägna skolor, vilka enligt förslaget borde ha en gemensam, väl kvalifi- cerad lärare samt en gemensam samling undervisningsmaterial. Denne lärare skulle sålunda undervisa vid flera skolor och då medföra ifrågavarande samlingar.

Rörande de vid lantmannaskolorna vanligen använda läroböckerna anföres från ett par olika håll _ Kronobergs och Norrbottens län — att dessa äro för vidlyftiga. Det anses sålunda med hänsyn till den begränsade tiden för undervisningen önsk- värt, att mindre utförliga läroböcker bleve tillgängliga.

Ifråga om den tid, som undervisningen i lantmannaskolans huvudkurs pågår,

• Sida 56
•  Original

framhålles i yttrandet från Kopparbergs län, att den nu gällande undervisningstidens längd, 21 veckor, synes lämpligen kunna och höra förlängas med t. ex. 4 veckor, vilket utan nämnvärd olägenhet för sådd- och skördearbetet borde kunna ordnas inom detta län.

I ett par yttranden — från Örebro och Västmanlands län — beröres den ringa elevtillslutningen vid vissa lantmannaskolor. Orsaken härtill anses i främsta hand vara jordbrukets svåra ekonomiska läge. Från förstnämnda län uttalas också, att genom fortsättningsskolornas inrättande hade på vissa håll förmärkts en viss skol- trötthet och skolleda, som också i sin mån menligt inverkat på elevtillströmningen till våra folkhög- och lantmannaskolor.

Såsom medel att öka elevtillslutningen förordas förhöjda understöd till behö- vande elever. Vikten härav understrykes också av förvaltningsutskottet i Malmöhus län, som i detta sammanhang jämväl uttalar det önskemålet, att eleverna vid den inom länet belägna Dala lantbruksskola med hänsyn till möjligheten att erhålla | statsunderstöd måtte bliva jämställda med eleverna vid lantmannaskolor. |

Förvaltningsutskottet i Örebro län hart sitt yttrande bl. a. också uttalat sig rörande förhållandet mellan folkhög- och lantmannaskolor. Enligt utskottets i mening kan det från lantmannaskolans sida sett i många fall vara lämpligt och önsk— värt, att denna göres helt oberoende av folkhögskolan. Dock får man å andra sidan ej bortse från de fördelar, bl. a. ett bättre utnyttjande av lärarkrafterna samt användningen av delvis gemensamma lokaler, som kombinationen av de båda skolorna medför. Med hänsyn till vissa lokala förhållanden anses det därför ej 1 lämpligt — och i synnerhet ej ur ekonomisk synpunkt — att föreskriva obligato- ] risk skilsmässa. Där skolorna fortfarande skola vara förlagda till samma plats, '] anses emellertid lantmannaskolorna böra erhålla så stor frihet som möjligt i för- ' hållande till folkhögskolorna. '

I samma yttrande ifrågasättes också, om det ej vore lämpligt att vid lantmanna- skolorna anordna bäde teoretisk och praktisk kurs ungefär i likhet med lantbruks- skolornas ettårskurser. Detta skulle för ett mindre antal elever kunna ske på så sätt, att de under sommaren antoges som praktiserande elever vid skoljordbruken, vilka dock för att lämna tillräckligt arbete ej finge vara alltför små.

Utfadmmens Av de sålunda erhållna svaren på den till förvaltningsutskotten fram— ymande' ställda frågan framgår, att man åtminstone bland dessa målsmän för Vårt lands jordbruk anser våra lantmannaskolor av nuvarande typ i stort sett ändamålsenliga och icke finner någon mera genomgripande förändring i deras organisation erforderlig eller lämplig. Ser man på förhållandena i våra närmaste grannländer, så finner man, att i Dan— mark och Finland den manliga jordbrukarungdomens fackutbildning också till huvudsaklig del sker i med våra lantmannaskolor likartade skoltyper. De danska »landbrugsskolerne» äro sålunda med hänsyn till den omfattning och det sätt, på vilket undervisningen i dem meddelas, mycket närstående våra svenska lantmannaskolor. Detsamma gäller lantmannaskolorna i Finland. Till utbildningen vid dessa sistnämnda är visserligen anknuten en ordnad och reglerad elevpra-ktik, men en sådan skulle, om så befinnes lämpligt, utan någon egentlig ändring av skoltypen jämväl kunna förbindas med kurserna vid Våra lantmannaskolor, vadan den ej kan anses innebära någon skillnad i grundtypen mellan svenska och finska lantmannaskolor. Den omfattning och den stadga, som de nämnda danska och finska.

• Sida 57
•  Original

skolorna nått, torde få anses vittna om att de i resp. länder befunnits ändamålsenliga och lämpliga att tillgodose det stora flertalets av lant- brukarungdomen behov av yrkesutbildning.

De norska lantbruksskolorna förete, såsom av redogörelsen för dem framgår, en från våra lantmannaskolor väsentligt skild typ, i det att den fullständiga kursen. vid desamma varar i 1*/2 år samt omfattar både teoretisk och praktisk utbildning; vid sidan härav förekomma emellertid såväl i dessa skolor med längre kurser som ock i skolor av annan typ kortare kurser om 5—9 månader, vari meddelas undervisning av ungefär liknande omfattning och beskaffenhet som i våra lantmannaskolor. Räknar man till denna grupp jämväl småbruksskolorna, blir elevantalet däri i det närmaste lika stort som i de fullständiga lantbruksskolorna.

Skolor med 11/2 års teoretisk—praktisk kurs utgöra otvivelaktigt en mycket beaktansvärd och värdefull skoltyp. Hittilldags har också elev- tillslutningen vid desamma varit mycket god. Detta förhållande torde emellertid till icke ringa del ha sin grund i de rikliga anslag, bl. a. till kosthållsstipendier och bränslebidrag åt eleverna, som norska staten hit- tills beviljat. I den mån som dessa anslag av statsfinansiella skäl reduce- rats, ha också, enligt uppgift, ansökningarna om inträde i skolorna minskats.

De norska skolorna kunna anses i vissa avseenden utgöra en mellan- form mellan våra lantbruks- och lantmannaskolor; en del i redogörelsen nämnda skolor med förkortade kurser påminna också mycket om de ett— åriga lantbruksskolorna i Norrland. Den teoretiska undervisningen i de norska lantbruksskolorna, som pågår under två vintrar, torde också kunna sägas till omfattningen ungefär motsvara, vad som meddelas i en vanlig folkhögskol- och en lantmannaskolkurs tillsammans.

Såsom redan förut i annat sammanhang meddelats, har de senaste årens erfarenhet i vårt land visat, att eleverna i lantmannaskolorna en— dast till mycket ringa del (c:a 1/5 av hela elevantalet) förut besökt folkhögskola. Den viktigaste anledningen härtill torde vara, att denna lantungdom ej har råd att offra två vintrar på sin teoretiska utbildning. Under sådana förhållanden måste man befara, att om våra lantmanna- skolor mera allmänt ersattes med skolor av ifrågavarande norska typ, skulle detta medföra en ytterligare nedgång i elevantalet. För den teoretiska utbildningen synes ej heller så mycket vara att vinna genom en sådan eventuell ombildning, enär tvenne vintrars kurser i folkhög— och lantmannaskola tillsammans torde få anses giva en utbildning av ungefär motsvarande värde, och det tillskott av praktisk utbildning, som gives i Illa—årskursen, torde, som exempel från Finland visar, kunna erhållas på annat sätt.

På grund av nämnda förhållanden ha vi icke ansett oss kunna förorda en omorganisation av våra lantmannaskolor i syfte att göra dem lik- ställda med de norska lantbruksskolorna.

Med hänsyn till ovan nämnda omständigheter hava vi vid övervägan-

• Sida 58
•  Original

de av spörsmålet om våra lantmannaskolors allmänna organisation kom— mit till den uppfattningen, att någon mera genomgripande förändring häri icke kan anses vara av förhållandena motiverad eller lämplig. I det följande komma vi emellertid att föreslå vissa åtgärder, vilka åsyfta att förbättra skolornas organisation och bereda de skolor, som så önska, större frihet vid undervisningens anordning samt att göra under— visningen mer effektiv och lättare tillgänglig.

Lantmannaskolans former. A- och B-typ.

Enligt gällande reglemente för de med statsmedel understödda lantman— naskolorna kan sådan skola inrättas under två med avseende å under- visningens omfattning skilda former: lantmannaskola litt. A och lant— mannaskola litt. B. Det reglemente, som fastställdes i samband med de båda olika formernas tillkomst (1912/117), innehöll särskilda föreskrif— ter om undervisningen i lantmannaskola litt. A och litt. B. I 1919 års reglemente äro däremot undervisningsämnena angivna blott för litt. A, medan det för litt. B stadgas, att undervisning i denna (huvudkurs eller andra årskurs) skall meddelas i samtliga de ämnen och i huvudsak samma delar därav, som angivas i 6 3 för motsvarande kurs vid lant— mannaskola litt. A. Dock må därvid iakttagas den begränsning i om- fattningen av de olika ämnenas behandling, som kan befinnas nödvän— dig på grund av elevernas mindre förkunskaper.

Såsom av sist nämnda stadgande framgår, skall skillnaden i under- visningen i de båda olika skoltyperna grunda sig på elevernas olika förkunskaper. Ifråga om dessa eller rättare fordringarna för inträde i de olika skolorna finnas i reglementet vissa föreskrifter, vilka i huvud- sak innebära, att för inträde vid skola av B-typ fordras blott genom— gången folkskola, medan däremot av den, som skall vinna inträde vid A-skola, fordras, att han skall hava genomgått folkhögskola eller fyra klasser vid allmänt eller motsvarande avdelning i tekniskt eller enskilt läroverk eller också vid anställd prövning visat eller på annat sätt styrkt sig äga motsvarande kunskaper.

Ifråga om antalet skolor av vardera typen framgår av den förut läm— nade redogörelsen för lantmannaskolorna 1908—1928, att från början 22 skolor angåvos vara A-typ; en del av dessa ha emellertid nedlagts och andra övergått till B—typ, så att antalet A-skolor efter slutet av läsåret 1928—1929 nedgått till 14. B—skolorna hava däremot, huvudsakligen ge- nom tillkomsten av nya skolor, ökats från 15 läsåret 1913—1914 till 27 under senaste läsår.

De förändringar i antalet skolor av olika typ, som nyss nämnda siffror angiva, visa en betydande förskjutning från A- till B-skolor. Då man torde kunna förutsätta, att en sådan förskjutning icke skett utan giltiga skäl, har det vid utredningen ansetts nödigt att dels söka erhålla klar-

• Sida 59
•  Original

het om orsakerna härtill, dels också till prövning upptaga frågan, huru- vida nuvarande uppdelning av lantmannaskolorna i A— och B—typ fortfarande bör bibehållas. Härvid har det synts lämpligt att inhämta upplysning om den ställning, som lantmannaskolornas styrelser intaga till detta spörsmål. De hava därför anmodats besvara följande fråga: »Anses den nuvarande uppdelningen av lantmannaskolorna i litt. A och B samt för dessa olika typer gällande inträdesfordringar lämpliga?»

Svaren på denna fråga har, som man kunde vänta, gått i olika riktning. Flertalet av de nuvarande skolorna av A-typ, nämligen Lunnevad, Gamleby, Bräkne-Hoby, Tomelilla, Vilan, Katrineberg, Molkom, Kävesta och Degerfors, samt tre B-skolor, Osby, Skurup och Fristad, sålunda tillhopa 12 skolor, hava uttalat sig för att skolor av båda dessa typer fortfarande höra förekomma. Därjämte hava Önnestad och Fridhem uttalat, att för längre kurs böra gälla inträdesfordringar som för nuvarande skola av A-typ. Å andra sidan hava samtliga skolor av B-typen, med undantag för de tre nyss nämnda, och några A-skolor, nämligen Grimslöv, Hemse, Önnestad (ifråga om huvudkurs), Munka-Ljungby och Fridhem [huvud- kurs), förklarat sig anse, att den nuvarande uppdelningen i A- och B-typ är obehöv- lig och olämplig. Vissa av skolorna såsom Tomelilla. Munka—Ljungby, Katrine- berg, Molkom och Hampnäs hava dock uttalat sig mera obestämt samt framhållit skäl både för och emot bibehållande av nuvarande anordning.

Såsom skäl för bibehållandet av en skola av den nuvarande A-typen, d. v. 5. med krav på ett högre mått av kunskaper vid inträdet, har i huvudsak framhållits, att undervisningen i en sådan i allmänhet kan läggas på ett något högre plan och så— lunda även leda till bättre resultat. Vidare har påpekats, att enbart en kurs i lantmannaskola av nuvarande B-typ ej kan bibringa eleverna den utbildning i all- männa och medborgerliga ämnen, som genomgångna kurser i såväl folkhögskola som lantmannaskola förmå giva. Åtskilliga skolor ha bl. a. framhållit, att där lantmannaskola är förenad med folkhögskola, bör den vara av A-typ.

Flera av de skolor, som uttalat sig för att skolor av såväl A- som B-typ böra förekomma, hava emellertid samtidigt understrukit vikten av att de för den först— , nämnda typen fastställda inträdesfordringarna upprätthållas. Från Vilans lantman-

naskola, där enligt uppgift ingen svårighet att erhålla elever med föreskrivna för- kunskaper förefunnits, har också framhållits, att gränsen mellan de olika typerna borde göras skarpare än för närvarande. I detta sammanhang framkastas också den tanken, att skolor av verklig A-typ skulle kunna benämnas »högre lantmanna- _ skola» eller något liknande. Det anses också förtjäna övervägande, huruvida icke ' inrättande av en sådan högre skoltyp borde göras beroende på särskild prövning av

lantbruksstyrelsen.

Det vilktigaste skälet mot bibehållande av den nuvarande uppdelningen av lantmannaskolorna i A— och B-typ, som anföres i de inkomna yttran- dena, är, att de för A—typen föreskrivna inträdesfordringarna i allmänhet icke kun- nat upprätthållas. Där elevtillslutningen, såsom ofta inträffat, varit jämförelsevis ringa, har man nödgats pruta av på fordringarna för inträde. I de fall, där in- trädesprövning förrättats, har denna således ofta blivit av mera formell art. Skill- naden i förkunskaper hos eleverna i skolor av A- och B-typ har därför i allmänhet blivit mycket obetydlig.

Vidare har som motivering för att det kunskapsmått', som folk— och fortsättnings- skolorna meddela, bör berättiga till inträde i lantmannaskola framhållits, att sär— skilda inträdesfordringar därutöver verka avskräckande på ungdomen och sålunda bidraga till att minska elevfrekvensen vid skolorna. Det påpekas också från'tlera skolor, att sedan undervisningen i folkskolorna nu under senare åren allmänt för-

• Sida 60
•  Original

Utredningens yttrande.

bättrats och fortsättningsskolorna därjämte tillkommit, finnes mindre anledning än för ett tjugutal år sedan att fasthålla ifrågavarande uppdelning av skolorna.

Om betydelsen av vissa förkunskaper vid inträdet i lantmannaskolan, erhållna exempelvis genom en kurs vid folkhögskola, äro meningarna delade. Således fram- hålla åtskilliga av dem, som icke önska bibehålla de olika typerna, att det givetvis är önskvärt och förmånligt, att eleverna före inträdet i lantmannaskolan ökat sina förkunskaper, exempelvis genom en kurs vid folkhögskola. Andra åter förmena sig icke hava märkt någon skillnad i förmågan att tillgodogöra sig undervisningen mellan dem, som kommit direkt från folkskolan, och dem, som genomgått folkhög- skola eller dylikt.

I detta sammanhang framkastas vissa förslag rörande ordnandet av skolornas kurser. Sålunda uttalar sig lärarrådet vid Viks lantmannaskola för en undersök- ning rörande möjligheterna för att vid lantmannaskolan inrätta en andra årskurs efter samma princip som motsvarande kurs inom folkhögskola. I denna skulle dels motttagas elever, som förut genomgått en på vanlig folkskolunderbyggnad grundad kurs i lantmannaskola, dels sådana, som på annat sätt förvärvat högre kunskapsmått. Från Strängnäs förordas, att det med bibehållande av B-skolans in- trädesfordringar bör beredas möjlighet för elev att i vissa ämnen kunna idka mera ingående studier. Enligt uttalande från Tenhult vore det, där elevantalet är så stort, att parallellundervisning i huvudkurs anordnas, lämpligt med en A- och en B-kurs, då för A-kursen nuvarande fordringar för inträde i lantmannaskola av A- typ böra gälla. Och från Mora framhålles, att det är med hänsyn till inträdes- fordringarna lämpligast med blott en typ, motsvarande den nuvarande B-typen, men att denna i sin nuvarande form och som fristående skola har den nackdelen, att kursen är för kort. Möjlighet bör därför beredas varje skola att få till stånd en »Iängre kurs»; fordringarna för erhållande av statsunderstöd till sådan böra, ifråga om elevantal, för Dalarna och Norrlands vidkommande mildras.

I de till hushållningssällskapens förvaltningsutskott framställda frå— gorna rörande lantmannaskolorna har något uttalande rörande uppdel- ningen i A- och B-typ icke direkt begärts. Emellertid hava åtskilliga utskott vid besvarandet av frågan huruvida våra lantmannaskolor i sin nuvarande form anses kunna fylla sin uppgift också, såsom av det förut lämnade referatet å svaren på nämnda fråga framgår, yttrat sig an- gående detta spörsmål. Sålunda hava åtta förvaltningsutskott direkt uttalat sig mot uppdelningen i A- och B-typ och ett utskott har anfört, att tveksamhet kan råda ifråga om bibehållandet av sagda uppdelning. Ytterligare ett par förvaltningsutskott, nämligen de i Östergötlands och Kronobergs län, hava i annat sammanhang förklarat sig anse, att upp- delningen i A- och B—typ icke längre bör bibehållas.

Då 1907 års lantbruksundervisningskommitté föreslog, att vid sidan av de redan vid denna tidpunkt förefintliga lantmannaskolorna, av kom- mittén i det följande benämnda litt. A, skulle upprättas en ny form av lantmannaskola, litt. B, anförde den som motiv härför i huvudsak dels att det skulle vara till fördel för lantmännens utbildning att fortfarande i de trakter, där så befunnes lämpligt, bibehålla en skolform, där under- visningen byggde på särskilda förkunskaper, i de flesta fall förvärvade i folkhögskolan, dels också att det därjämte finge anses nödigt att bjuda

• Sida 61
•  Original

ungdomem en lantbruksundervisning så ordnad, att tillträde till densam- ma utan (olägenhet kunde lämnas även dem, som icke haft tillfälle för- skaffa sig andra kunskaper än dem, som folkskolan meddelat. De mo- tiv, som sålunda anfördes för upprättandet av de båda typerna, kunna givetvis också åberopas för bibehållandet av desamma. Emellertid hava nämnda slkäl under de gångna åren blivit åtskilligt försvagade. Den för— bättrade undervisningen i folkskolan och tillkomsten av den obligato- riska fortsättningsskolan hava sålunda medfört, att lantungdomens ele- mentära kunskaper efter genomgången kurs i sistnämnda skola i all- mänhet äro bättre än för ett tjugutal år sedan. Möjligheterna att till- godogöra sig undervisningen i lantmannaskolan hava sålunda ökats för dem, som icke haft tillfälle skaffa sig andra förkunskaper än den all- männa folkundervisningen erbjuder. Av kanske ännu större betydelse är dock den omständigheten, att förhoppningarna om att kunna upprätt— hålla skolor av den gamla formen, A-typen, icke blivit infriade. Av såväl de förut refererade svaren från lantmannaskolornas styrelser som ock av andra kända förhållanden framgår, att en stor del mindre skolor av A-typ icke kunnat upprätthålla. inträdesfordringarna. Där elevtill— slutningen varit ringa och risk sålunda förelegat för att icke ens det stadgade minimiantalet elever skulle kunna erhållas, har det självfallet legat nära till hands att minska eller uppge kravet på särskilda förkun— skaper. I vissa fall har man sökt tillgodose behovet av sådana genom korta förberedande kurser om högst en månads tid. Tydligen har det kunskapsmått, som kunnat meddelas vid sådana, blott varit jämförelse—- vis ringa.

Då det sålunda vid en stor del av de hittillsvarande A-skolorna visat sig icke vara möjligt att tillfullo upprätthålla kravet på stadgade för- kunskaper, har den från början tänkta skillnaden i undervisningen vid de båda skoltyperna icke heller kunnat upprätthållas. Undervisningen i de elementära och allmänbildande ämnena, särskilt modersmålet och räkning. hava väl i allmänhet tillmätts något längre tid i B-skolorna, men i ltuvudämnena har skillnaden oftast varit obetydlig eller ingen.

Som "skäl mot bibehållandet av fordran på ett större kunskapsmått än det i folk- och fortsättningsskolorna bibringade för inträde vid vissa lantmannaskolor har också framhållits, att densamma avhåller åtskilliga ungdomar från att besöka sådana skolor. Gent emot detta kan visser— ligen invändas, att om också den närmaste skolan är av A—typ, så torde på icke alltför stort avstånd jämväl finnas en B—skola, där vederbörande kan erhålla inträde. Detta må vara sant, men då det visat sig, att sko- lorna erhålla flertalet elever från den närmaste orten, torde nog i verk- ligheten nämnda omständighet i många fall komma att utgöra hinder för lantbrukarsöner, särskilt mindre bemedlade sådana, att besöka nå- gon lantmannaskola.

Med hänsyn till nu nämnda omständigheter och vid prövningen av de

• Sida 62
•  Original

motiv och synpunkter, som anförts i de erhållna yttrandena, hava vi funnit övervägande skäl tala mot bibehållandet av den nuvarande upp- delningen av lantmannaskolorna i två former, litt. A och litt. B. I det förslag till nytt reglemente för lantmannaskolorna, som i det följande kommer att framläggas, äro sålunda nu gällande föreskrifter om A— och B-former av lantmannaskolan borttagna. I samband därmed hava också nu gällande föreskrifter om fordringar för inträde i lantmannaskolan reviderats. Dessa, som för närvarande äro olika för skolor av A- och B— typ, hava i—och med borttagande av denna skillnad tydligen kunnat i hög grad förenklas. Då de hittills gällande inträdesfordringarna för skolor av A—typ, såsom av det föregående framgår, i många fall icke kunnat upprätthållas, och då detta torde få anses som det Viktigaste skä- let för borttagande av sagda typ, böra tydligen fordringarna för inträde i lantmannaskolan i huvudsak motsvara de för B—typen hittills gällande. Enär numera alla måste genomgå folk- och fortsättningsskola, har det ansetts onödigt uppställa detta som inträdesfordran, och fordringarna hava således kunnat inskränkas till att omfatta viss ålder samt lant- brukspraktik.

Det sålunda framlagda förslaget innebär i princip, att endast en typ av lantmannaskola, om ock med olika slag av kurser, skall förekomma. Med hänsyn till de fördelar för jordbrukarungdomens utbildning, som onekligen kunna ligga däruti, att den egentliga yrkesundervisningen får bygga på ett större mått av förkunskaper, har det dock icke ansetts lämpligt att förmena sådana skolor, som finna sig kunna upprätthålla högre inträdesfordringar, att också tillämpa sådana. På grund därav har såsom en andra punkt i förslaget till reglemente, i vad detta gäller inträdesfordringar, införts bestämmelse om att lantmannaskola, som så önskar, må vara berättigad att för inträde fordra Visst kunskapsmått. Dock skulle sådan rätt vara beroende av lantbruksstyrelsens medgi- vande, bl. a. för att endast sådana skolor, vilka hava för ändamålet nö- diga förutsättningar, skola kunna uppställa ifrågavarande inträdesford- ringar.

Det ovan anförda gäller lantmannaskolan i allmänhet, således i främ— sta rummet dess utan jämförelse vanligaste kurs, huvudkursen. Givetvis kunna de mot bibehållandet av A— och B-typen anförda skälen vara till- lämpliga också för den nu vid ett fåtal skolor inrättade längre kursen. Ifråga om denna kunna dock delvis andra synpunkter anläggas. Den längre kursen är avsedd att bibringa ett högre mått av kunskaper i lant- hushållningen, således att i viss mån utgöra en mellanform mellan högre och lägre lantbruksundervisning. Genom sin längd medför den avse- värt ökade kostnader, och följaktligen genomgås den till allra största delen av elever från mera välsituerade hem. I regel hava dessa före inträdet i kursen förskaffat sig vissa förkunskaper utöver folk- och fort- sättningsskolans knnskapsmått. De båda skolor av A—typ, Önnestad och

• Sida 63
•  Original

Fridhem, som hittills hållit längre kurser, hava också utan svårighet kunnat upprätthålla inträdesfordringarna för dessa. I sina yttranden rörande A- och B—typen hava de också föreslagit upphävandet av skill- naden ifråga om inträdesfordringar för huvudkursen men förordat bibe- hållandet av vissa högre inträdesfordringar för den längre kursen. Så. har från Önnestad anförts, att för inträde i den längre kursen böra nu gällande fordringar för inträde i A-skolan göras obligatoriska, eventuellt något skärpas, om undervisningen i denna kurs med framgång skall kunna läggas på ett högre plan än i de kortare kurserna. Och i yttrandet från Fridhem uttalas, att vad den längre kursen angår så torde de för A-skolan hittills gällande inträdesfordringarna böra bibehållas. Den tredje sko- lan, som hittills haft längre kurs, Hammenhög, vilken är av B-typ, har i sitt yttrande icke berört frågan om eventuell skillnad i inträdesford- ringarna för huvudkurs och längre kurs.

Med hänsyn till nämnda omständigheter har vid utredningen ifråga— satts, att för inträde i lantmannaskolas längre kurs skulle obligatoriskt krävas ett Visst högre kunskapsmått, motsvarande högst vad en skola med lantbruksstyrelsens medgivande enligt det förut anförda kan få rätt att kräva för inträde vid huvudkurs. Det är emellertid att märka, att en sådan föreskrift skulle utgöra en skärpning av de nuvarande bestäm— melserna, enligt vilka längre kurs kan, såsom fallet är vid Hammenhög, inrättas vid lantmannaskola av B-typ. En sådan skärpning skulle stå i strid mot den allmänna åskådning, som varit bestämmande för oss vid förslaget att slopa A—typen. Vi finna det ingalunda olämpligt, att även den ungdom, som vid inträdet i skolan har endast folkskolebildning, får tillfälle att inhämta de ökade kunskaper på lanthushållningens område, som den längre kursen avser att bibringa i jämförelse med huvudkursen. Ifall större inträdesfordringar skulle obligatoriskt krävas till en längre kurs än till huvudkurs, skulle väl för övrigt konsekvensen fordra, att även de, som från huvudkurs överginge till fortsättningskurs, bleve un- derkastade samma skärpta fordringar. Ty fortsättningskurs avser ju normalt att åt elever från huvudkurs meddela samma kunskapsmått, som en längre kurs ensam ger. Huvudsakligen av dessa skäl hava vi icke kunnat godkänna en sådan obligatorisk föreskrift som den ifråga— satta. Vi vilja dock härvid framhålla, att därest en skola önskar för sin längre kurs uppställa särskilda inträdesfordringar i syfte att kunna lägga undervisningen på ett högre plan, detta bör kunna med lantbruksstyrel- sens medgivande ske på grund av den av oss föreslagna allmänna bestäm- melsen i dylikt avseende.

• Sida 64
•  Original

Frågan om upprättandet av särskilda skolor för småbrukare upptogs till prövning redan av 1907 års lantbruksundervisningskommitté. I sitt betänkande framhåller kommittén, att den icke funnit sig hava skäl före- slå upprättandet av någon speciell skola för blivande småbrukare, enär småbrukaren och brukaren av det medelstora jordbruket — hemmans- brukaren _ hava behov av i huvudsak samma teoretiska fackutbildning. Båda behöva undervisning i de grundläggande naturvetenskapliga äm- nena och båda äro i behov av en allmän överblick över lanthushållnin— gens och husdjursskötselns huvudgrunder. Den olikhet, som påkallas i 1 småbrukarens och hemmansbrukarens fackutbildning, är väsentligt mind— % re än den skillnad i hela lantmannaskolans undervisningsplan, som ' måste finnas i landets olika delar, och hänför sig närmast till den prak— tiska sidan av utbildningen.

Den tanke på upprättandet av särskilda skolor för småbrukare, som sålunda framkommit redan före och i samband med 1907—1908 års ut— redning om den lägre lantbruksundervisningen, har sedermera tid efter annan tagit sig nya uttryck. Sålunda beslöt Malmöhus läns landsting är 1926 i samband med beviljandet av anslag till de inom länet befint- liga lantmanna— och lanthushållsskolorna uppdraga åt sitt förvaltnings- utskott att i samråd med skolornas styrelser undersöka, huruvida icke % vid någon av nämnda skolor undervisningen kunde läggas på sådant | sätt, att den bättre lämpade sig för småbrukarklassen. Och den kom- ; mitté, som med anledning av detta beslut tillsattes av länets landsting l och hushållningssällskapets förvaltningsutskott, framförde också vissa %

1 i

förslag i liknande syfte, d. v. s. att få till stånd skolor med för små— bruket särskilt avpassad undervisning. Detta förslag har sedermera av såväl landstinget som hushållningssällskapet i Malmöhus län med in— stämmande och under anhållan om vidtagande av åtgärder för förslagets : realiserande ingivits till Kungl. Maj:t, som överlämnat detsamma till oss för att tagas i övervägande vid Vår utredning.

I en är 1927 utkommen broschyr »Nya vägar» av Per Edvin Sköld har : också framförts förslag om upprättande för det mindre jordbrukets be— hov av en ny skoltyp, småbrukarskolan, vari undervisningen skulle gö— ras dels allmänbildande och dels fackutbildande med avseende på små- brukets behov. I denna skola borde, enligt förslaget, eleverna beredas undervisning och uppehälle utan särskilda ekonomiska uppoffringar för dem, om den rätt skulle kunna fylla sin uppgift.

Då frågan om eventuellt inrättande av särskilda skolor för undervis— ning av småbrukare sålunda på grund av såväl nämnda framställning som ock de uttalanden och förslag rörande detta spörsmål, som från olika håll framkommit, jämväl vid denna utredning upptagits till ompröv- ning, har det ansetts lämpligt att inhämta kännedom om styrelsernas för

• Sida 65
•  Original

lantmannaskolorna och hushållningssällskapens förvaltningsutskotts upp- fattning rörande behovet av speciella skolor med nämnda uppgift. Med anledning härav hava lantmannaskolornas styrelser anmodats besvara följande fråga: »Anses något behov av en särskild skola för småbrukare föreligga inom Eder skolas verksamhetsområde?»

På denna fråga har det ojämförligt största antalet (36 av 42) givit nekande svar. En del av dessa hava blott helt kort angivit, att de icke anse något behov av en sådan skola förefinnas, men flera av dem hava närmare motiverat sin uppfattning. Sålunda hava åtskilliga skolor, såsom St. Segerstad, Grimslöv, Markaryd, Osby, Skurup, Sätila, Bollnäs, Torsta och Gran, framhållit, att eleverna i resp. skolor till största delen komme från mindre jordbruk och egentliga småbruk. Då för lant- mannaskolorna gällande reglemente ej lade hinder i vägen härför, hade man också sökt att anpassa undervisningen efter det mindre jordbrukets och småbrukets för- hållanden och behov. Skolorna ifråga kunde sålunda närmast betraktas som små- bruksskolor. En uppdelning i bondeskolor och småbruksskolor syntes redan av detta skäl olämplig. Detta vore också så mycket mera fallet, som ett upprättande av småbrukarskolor nog i realiteten ej bleve annat än en förändring av namnet på de nuvarande lantmannaskolorna, varmed tydligen föga vore vunnet.

Från åtskilliga skolor anföres också, att den undervisning som meddelas i latit—

,_ mannaskolorna, såsom varande till väsentlig del av grundläggande art, därigenom

också bleve lämplig för blivande småbrukare. Den specialutbildning i exempelvis smådjursskötsel, biskötsel, trädgårdsskötsel o. d., som dessa kunde vara i behov av, meddelades lämpligast i särskilda Specialkurser i resp. ämnen eller äm- nesgrupper. I anslutning till denna uppfattning framhålles det också från Önne- stad, att i den mån våra lantmannaskolor bleve utrustade med allsidigt skötta jordbruk, där de för småbruket viktiga grenarna av lanthushållningen, såsom får-, svin-, fjäderfä- och biskötsel samt trädgårdsskötsel m. m. bedreves vid sidan om den vanliga växtodlingen och ladugårdsskötseln, samt elevantalet bleve så stort, att skolan hade möjlighet anställa lärarkrafter, som kunde behärska och undervisa i dessa ämnen, så borde de nuvarande lantmannaskolorna hava de största förutsätt- ningarna att giva ungdomen från såväl medelstora som små jordbruk den bästa ;” utbildningen. Enligt skolstyrelsens uppfattning vore det bättre med en skola, : ordentligt underhållen, än med två som underhölles knappt, och det vore en fördel f för undervisningen, om skolorna kunde utveckla sig och få så stor tillslutning av

elever, att skolan kunde anställa flera lärare, som kunde specialisera sig på olika undervisningsämnen.

Såsom skäl mot inrättandet av särskilda småbruksskolor anföres också, att elev- tillslutningen sannolikt skulle bliva ringa. De unga män, framhålles det bl. a. från 3 Bräkne-Hoby, Skara och Sala, som komme till skolor för att erhålla utbildning i lantbruk, vore sällan inställda på att bliva småbrukare —— i regel syftade de högre % i i l i l i l

och därom torde intet ont böra sägas. Tanken på att skaffa ett småbruk komme oftast först vid något senare ålder, då mannen hunnit bilda familj eller stode i be- grepp att göra detta.

Slutligen har det påpekats (från Bräkne-Hoby), att undervisningen vid en even- tuell småbrukarskola ej gärna kunde bliva mindre utan snarare bleve mera om- fattande än i en vanlig lantmannaskola. Den grundläggande undervisningen i de för lantmannaskolan stadgade ämnena vore också behövlig för blivande småbrukare, och därtill skulle så komma specialutbildning i vissa ämnen såsom smådjursskötsel m. m. Kursen i sådan skola kunde således ej göras kortare än i en lantmannaskola och kostnaderna för kursens genomgående bleve följaktligen ej heller lägre.

Till ytterligare belysande av ifrågavarande spörsmål må anföras några av de 5 — 291214.

• Sida 66
•  Original

yttranden, som avgivits av förut nämnda skolor. Sålunda framhålles från Hamrz , att något behov av särskild skola för småbrukare föreligger icke. De fattiga elever, som söka sig till skolan direkt från drängtjänst eller äro söner till mycket små jordbrukare, hava icke inriktat sig på att återgå till småbruk utan hava högre vyer. I övrigt lämnas vid skolan undervisning i de »speciella» småbrukarämnena små— djursskötsel och trädgårdsskötsel av den omfattning, att den, som anser sig behöva djupare utbildning på dessa områden, lätt efter genomgången kurs kan förvärva sig sådan. Undervisningen i sin helhet är för övrigt lagd för det mindre och medel— stora jordbruket och kan väl tillgodogöras även vid ett småbruk. Beviljas endast tillräckliga stipendier för verkliga blivande småbrukare, kunna de även utbildas här. Två småbruk (torp) finnas vid skolan såsom demonstrationsjordbruk.

I yttrandet från St. Segerstad anföres, att då den nu gällande författningen gör det möjligt att i viss mån anpassa lantmannaskolans undervisning efter ortsför- hållandena, har man vid skolorna i Jönköpings län, som är en utpräglad småbruks- bygd, anpassat sig härefter, så att undervisningen väl lämpar sig för den ungdom, som i detta län kommer till dessa skolor. Något behov av en särskild skola för små— brukare synes således icke föreligga inom skolans verksamhetsområde. Ungefär samma synpunkter framföras i yttrandena från Grimslöv och Markaryd.

Från Dingle meddelas, att inom Göteborgs och Bolins län, där flertalet lantbruk äro småbruk, har det icke visat sig vara förenat med några svårigheter att få sö- nerna även f *är] de mindre lantbrukcn att besöka skolan. Lantmannaskolan i Bo— huslän har aldrig ansetts som en storjordbrukels skola, vilket också framgår av uppdelningen av eleverna efter jordbrukens storlek.

Enligt yttrandet från Sätila har man vid denna skola, som huvudsakligen be- sökes av ungdom från mindre jordbruk, vid undervisningens ordnande tagit hän- syn härtill. Någon skola med namnet småbrukarskola anses därför obehövlig. Styrelsen tror för övrigt icke, att en uppdelning av vår lägre lantbruksundervisning på egentliga lantnnmnaskolor och småbrukarskolor skulle bliva lycklig. Bättre är att giva skolorna nödig rörelsefrihet att utveckla sig så att de bliva lämpliga för de ortsförhällanden, under vilka de arbeta.

Från Skara påpekas, att tendensen inom den nutida egnahemsverksainheten anger en tydlig strävan att få fram större och bärkraftigare jordbruk. Och det är bestämt felaktigt att tro, att ungdomarna från de mindre hemmen skulle önska ge- nomgå särskilda småbrukarskolor, ty även om de komma från småbruk är det visst ej sagt, att de gå igenom en skolkurs för att bli småbrukare, och skulle detta vara avsikten, så är det, som behöver inläras, ungefär detsamma som för övriga blivande jordbrukare, då det vid dessa skolo” är fråga om inhämtandet av grunden för jordbruksskötsel och ej tillämpningen. Det behov av speciell utbildning i små- djurs- och trädgårdsskötsel, som kan göra sig gällande för småbrukaren, torde lämpligast kunna fyllas genom vid lantmannaskolorna anordnade specialkurser.

Gent emot dessa ovan nämnda uttalanden mot inrättandet av särskilda småbru— karskolor stå någ 'a yttranden från ett fåtal skolor, vari vissa sympatier för en sär— skild undervisning för småbrukare göra sig gällandc. Sålunda framhålles från Vik, att blott c:a 1/s av eleverna vid länets lantmannaskola kommit från småbruk, under det att dessa utgjorde c:a 3/10 av brukningsdelarna inom länet. Detta förhållande visade, att endast ett fåtal söner från småbrukarhem haft tillfälle genomgå en lam-, mannaskolkurs eller ansett sig ha nytta av den, och tydde på att ett behov av sär- skild undervisning för småbrukare och blivande sådana förelåge. Fråga vore dock, om en sådan undervisning borde anordnas för ungdomen från småbrukarhem eller för småbrukarna själva. I förra fallet kunde en särskild skola för småbrukare an- ses av behovet påkallad, i senare fallet vore kortare kurser vid lantmannaskolorna eller ute i socknarna lämpligare. Vid sådana kurser, vilka redan anordnats av huS»

| %

• Sida 67
•  Original

I yttrandet från Strängnäs uttalas, att någon direkt småbrukarskola torde ej ännu vara av behovet påkallad, dock skulle möjligtvis en »småbrukaraustalt» vara till stor nytta; vid denna skulle ett verkligt smäbruks möjligheter visas och stude- rande mottagas på kortare tid, varjämte vissa av sniabrukets driftsgrenar där skulle kunna »studeras efter behag». Likaledes kunde eventuellt ordnas vissa småbru- karkurser med praktisk tillämpning, dock ej direkt skolform.

Fran Högalid framhålles, att särskild undervisning för småbrukare skulle säker- ligen verka gagnande, om man blott kunde l'örma smabrukare att besöka en särskild för dem anpassad skola. Inom länet skulle en sadan undervisning lämpligen kunna ordnas genom att en av de redan befintliga lantmannaskolorna ombildades till små- brukarskola.

I svaret från Högsby uttalas, att lantmannaskolans huvudkurs nog icke vore sär- skilt lämplig för verkliga smäbrukare. En kortare kurs vore, med hänsyn till små- brukets ekonomi och kostnaderna för kursen, mera lockande.

Från Hammenhög påpekas, att »en simibrnkarskola är en skola av lantmanna- skolans typ, där undervisningen bedrives med tanke på att utbilda blivande småbru- kare och lära dessa den svåra konsten att ur en liten jordbit få så stora inkomster som möjligt, så att en familj därpå kan få sin utkomst. För detta ändamål måste vid skolan filmas ett småbruk, och l'örestamlare och lärare måste själva vara små- brukare. Det väsentliga blir härvid icke katederundervisningen utan det sätt, på vilket småbruket skötes, särskilt i ekonomiskt avseende.» En och annan skola av denna typ ansåges väl motiverad, i synnerhet som en stor nybildning av småbruk ägde rum. De borde upprättas genom ombildning av nuvarande lantmannaskolor och med stöd av behövliga organisationsanslag från staten eller landsting och hus- hållningssällskap.

Till liushällningssällskapens förvaltningsutskott har i förut angivna syfte riktats följande frågor: »Anses behov föreligga för inrättandet av särskilda småbrukarskolor? I så fall, i vilka avseenden borde undervis— ningen vid dessa skilja sig från den vid lantmannaskolorna i allmänhet?»

På den förstnämnda av dessa frågor hava samlliga hushällningssällskaps förvalt- ningsutskott givit nekande svar; möjligen bör dock undantag göras ifråga om Upp- sala län, enär i svaret därifrån blott anföres, att kortare praktiskt lagda kurser säkerligen vore till stor nytta. Åtskilliga utskott, såsom Älvsborgs södra och norra, Kopparbergs och Gävleborgs läns, hava inskränkt sig till att besvara frågan med nej eller förklara, att något behov av småbrukarskolor icke anses föreligga. De flesta utskotten hava emellertid mer eller mindre utförligt motiverat denna sin uppfatt- ning och därvid anfört i huvudsak följande.

Förvaltningsutskottet i Stockholms län uttalar, att något behov av speciella små- brukarskolor torde ej föreligga, då nuvarande lantmannaskolor ju äro avsedda att bibringa kunskap i grunderna för lanthushållningens utövande. Skulle emellertid sådana skolor ändock komma att inrättas, syntes de närmast böra avse att giva en praktisk-teoretisk undervisning i till lanthushållningen hörande ämnen och prin- cipiellt skilja sig från lantmannaskolan i sättet för undervisningens meddelande lik! som lantbruksskolan f. n. gör.

Från Södermanlands län anföres, att då B—skolorna stå öppna för alla, som genom- gått folkskolan, och specialkurser av olika slag, såsom t. ex. fjäderfäkurser, då och då hållas, borde de kunskaper, som småbrukare behöva i sin verksamhet, därvid i allmänhet kunna inhämtas, varför särskilda skolor speciellt för dessa knappast inom detta län syntes vara erforderliga. ' —

• Sida 68
•  Original

I yttrandet från Östergötlands län påpekas, att lantmannaskolorna ju ha till upp- gift att bibringa kunskap i lanthushållningens utövande med hänsyn bl. a. till förhållandena vid det mindre jordbruket och borde därför väl kunna tjäna uppgiften att bibringa den för en blivande småbrukare behövliga grunden av teore— tisk kunskap. Visserligen skulle det kunna tänkas, att särskilda småbrukarskolor, där undervisningen tillrättalades framför allt med hänsyn till sådana speciella för- värvsgrenar vid dylika jordbruk som smådjursskötsel m. m., kunde ha en viss uppgift att fylla. Emellertid skulle det knappast bliva möjligt att i samband med den övriga undervisningen så ingående specialisera sig på nu antydda undervis- ning, att eleven efter genomgången kurs kunnat erhålla tillräckligt omfattande kun- skap. För förvärvandet av dylik syntes det under alla förhållanden bliva nödvän- digt, att eleven efter genomgången skolkurs sökte vidare utbildning vid för ändamå- let direkt anordnade kurser. Mot inrättandet av särskilda småbrukarskolor syntes vidare den omständigheten tala, att det mera sällan torde förekomma, att en person bevistade en skolkurs av den art, varom här vore fråga, med tanke på att utbilda sig uteslutande till småbrukare. Även om en person beslöte sig för att genomgå en eventuellt förefintlig småbrukarskola, vore det långt ifrån säkert, att han också för framtiden komme att fortsätta som småbrukare. Om sålunda, framhåller ut- skottet, näppeligen några skäl synas tala för tillkomsten av särskilda småbrukar- skolor, så torde det icke kunna bestridas. att det vore i hög grad önskvärt, om de personer, som redan inneha småbruk, sattes i tillfälle att erhålla en bättre yrkes— utbildning. Behovet härutinnan torde kunna fyllas genom anordnande vid lantman- naskolorna av kortare eller längre med statsunderstöd bedrivna kurser. Visserligen hade anslutningen till hittills anordnade sådana kurser oftast varit ringa, men det torde icke vara uteslutet, att småbrukarna skola känna sitt behov av undervisning starkare. Utsikterna för realiserandet av sådana kurser skulle också ökas, om staten ställde tillräckligt stora stipendier åt deltagarna till förfogande.

Som skäl för att icke något behov av särskilda småbrukarskolor anses föreligga anföres från Jönköpings län, att lantmannaskolornas undervisning kan anpassas efter förhållandena i den ort, där skolan är belägen. Förvaltningsutskottet i Kro- nobergs län har visserligen den uppfattningen, att de nuvarande kurserna i lant— mannaskolorna äro alltför långa och kostsamma för småbrukare men uttalar sam- tidigt, att inrättandet av särskilda småbrukarskolor likväl icke synes behövligt. Vid en del lantmannaskolor torde. enligt utskottets mening, kurserna lämpligen kunna omläggas så, att de bättre passa för det mindre jordbrukets behov. Småbru- kark—ursernas längd torde lämpligen kunna, åtminstone försöksvis. begränsas till 21/2 ä 3 månader. Vid dessa kurser bör givetvis särskild uppmärksamhet ägnas de grenar av lanthushållningen, som ha speciell betydelse för det mindre jordbruket, t. ex. svin- och fjäderfäavel.

I yttrandet från Kalmar norra länsdel anföres, att något annat behov av småbruks— undervisning än som möjliggöres enligt bestämmelserna i 5 22, mom. 2 av regle— mentet för de med statsmedel understödda åtgärder till höjandet av det mindre jord- bruket föreligger icke. Länets södra förvaltningsutskott uttalar, att om lantmanna- skolan i viss mån medgives rätt till anpassning efter förhållandena i den bygd, varuti den arbetar, anses det ej behövligt att inrätta särskilda småbrukarskolor. Då emellertid ett trängande behov av kunskaper förefinnes hos den stora mängden av mindre jordbrukare, anser utskottet, att för tillgodoseendet av detta behov kur- ser om c:a 6 veckors längd böra kunna anordnas vid lantmannaskola antingen ge- nom skolans försorg eller genom samarbete mellan skolan och vederbörande hus- hållningssällskap. I sistnämnda fall torde allenast obetydlig extra lärarkraft be- höva anlitas. Vid en större tillslutning till dylika kurser, som påkallar hållande av flera i följd, borde ordinarie lärare anställas. En lösning av frågan om små—

• Sida 69
•  Original

...»... ...

bruksundervisningen enligt vad här antytts bör kunna ske utan större kostnader vad beträffar lokaler, material och lärarkrafter. Stipendier av statsmedel böra före- komma i en omfattning, som gör att elevernas ekonomiska uppoffring begränsas till den minsta möjliga.

Från Gotland anföres, att något starkare behov av speciella småbrukarskolor torde ej föreligga, särskilt om tillräcklig frihet gives lantmannaskolan att anpassa sig efter ortens förhållanden och behov. Förvaltningsutskottet i Blekinge län vill icke heller förorda särskilda småbrukarskolor. Den grundläggande undervisningen i de olika läroämnena måste vara densamma, vare sig eleverna komma från bonde- jordbruk eller småbruk. Skulle eleverna vid en viss skola huvudsakligen vara rekryterade från småbruket och därför lantbrukets binäringar böra behandlas något utförligare än vanligt i lantmannaskolorna, torde nuvarande organisation mycket väl medgiva en sådan anordning. Skulle båda elevkategorierna vara företrädda vid skolan i så stor utsträckning, att hänsyn härtill bör tagas vid undervisningen, vill utskottet framkasta den tanken, om det ej vore möjligt att vid de nuvarande lant- mannaskolorna införa en viss älnnesspecialisering med valfrihet för eleverna i an- tingen utvidgad undervisning i lantbrukets binäringar, avsedd för småbrukare, eller utvidgad undervisning i några ämnen, som mera intressera det större bondejord— —bruket, bl. a. exempelvis redskapslära, lantbruksekonomi och arbetslära.

I stort sett samma synpunkter framföras från Kristianstads län. Även i detta ytt- rande påpekas sålunda, att den grundläggande undervisningen måste i det stora hela bli lika för det mindre och medelstora jordbruket samt att en ung man, som ämnar genomgå en skola, i regel ej kan avgöra, om han i framtiden skall arbeta inom små- bruket eller det medelstora jordbruket. Likaledes framhålles, dels att lantmanna- _ skolans undervisning bör anslutas till ortens förhållanden och behov, dels att, då ! elevantalet tillåter detta, olika parallella kurser höra anordnas, vid vilka — efter , samma undervisning i de grundläggande ämnena — småbrukets binäringar, skogs- *, hushållning etc. kunde utförligare behandlas. Eleverna skulle härigenom få välja ' den linje, som för var och en hade det största intresset. Fördelen med en sådan [ anordning skulle alltså bliva, att mera kompetenta lärare kunde anställas. Särskilda » smäbrukarskolor skulle förhindra en sådan utveckling och skulle enligt utskottets

uppfattning näppeligen vara ägnade att föra lantbruksundervisningen framåt.

Förvaltningsutskottet i Malmöhus län framhåller, att om, såsom utskottet i sitt uttalande rörande undervisningsplanen för lantmannaskolan föresloge, större frihet medgäves vid ordnande av utbildningskurserna, torde särskilda smäbrukarskolor, om dylika befunnes erforderliga, kunna uppväxa inom den allmänna ramen och särskilda bestämmelser för sådana ej vara behövliga.

I yttrandet från Hallands län anföres, att behov i antydd riktning torde icke föreligga, då de nuvarande lantmannaskolorna med fördel kunna användas även för utbildning av småbrukare. För dessa senare torde dock böra finnas att tillgå högre tilltagna elevunderstöd än de nu utgående. Därest särskilda småbrukarsko- lor med kortare undervisningstid än vid lantmannaskolorna anordnades, skulle detta lätt leda till en olämplig konkurrens mellan skolorna och minskad anslut-

, ning till sistnämnda skolor.

Från Göteborgs och Bohus län uppgives, att utskottet diskuterat frågan om sär— skilda småbrukarskolor i sammanhang med frågan om lantmannaskolans organi- sation. Utskottet har därvid övervägt, huruvida ej en kortare kurstid än nuvarande 125 dagar skulle kunna föreslås för någon skolform, men slutligen stannat vid att icke göra detta. Skälet härtill har huvudsakligen varit, att de jordbrukarsöner, som allenast genomgått folkskola, äro i stort behov av undervisning icke blott i rena fackämnen utan också i allmänbildande sådana. Om en ny kortare kursform upp- rättades, skulle denna sannolikt få stor tillslutning, och det vore t. o. m. att be-

• Sida 70
•  Original

fara, att de längre kurserna därefter komme att sakna lärjungar. Dessa senares betydelse för den blivande lantmannens allsidiga fostran finner utskottet emellertid så stor, att det icke anser sig kunna förorda ett förslag, som, därest det genomfördes, skulle kunna minska elevtillströmningen till de nuvarande lantmannaskolorna. I anslutning härtill förklaras också, att om särskilda smäbrukarskolor med ovan an- givna kurstid på något håll skulle visa sig erforderliga, borde dessa kunna inrättas genom en anpassning av kursplanen inom ramen av nu gällande reglemente. Förvaltningsutskottet i Skaraborgs län motiverar sitt nekande svar på frågan om behovet av särskilda småbrukarskolor med att det ej bör behöva möta nägra svä- righeter att inom ramen för lantmannaskolans organisation tillgodose behovet av yrkesutbildning jämväl bland det egentliga småbrukets utövare. Det lärer där-' utinnan vara tillräckligt att på det nuvarande undervisningsschemat bereda större plats åt ämnet husdjurslära, så att en utförligare behandling av smådjursskötseln _ höns-, bi- och kaninskötsel _ kan medhinnas. Från Värmland anföres, att under— visningen för småbrukare, som bör läggas på bredare bas (än vid småbrukar- skolor), enär den skall meddelas även äldre personer, torde lämpligast såsom hittills ske genom de av hushållningssällskapet anordnade ambulerande undervisningskurå serna för mindre jordbrukare. Och utskottet i Örebro län uttalar, att inrättande av särskilda småbrukarskolor ej kan anses nödvändigt, då man ju kan säga, att tant-' mannaskolorna icke äro något annat än smäbrukarskolor. Om det anses lämpligt, kunna för övrigt vid våra lantmannaskolor anordnas kortare kurser för småbrukare;

Förvaltningsutskottet i Västmanlands län anför, alt upplysning för småbrukare torde endast i mindre omfattning kunna meddelas i form av skolundervisning. En— ligt utskottets mening är det framför allt småbrukaren själv och dennes hustru, som äro i behov av ökade kunskaper för sin yrkesutövning. Av lätt förståeliga skäl är det emellertid i allmänhet icke möjligt för dem att under någon längre samman- hängande tid vara borta från hemmen. Undervisningen för dessa torde som hittills huvudsakligen få ske genom vandringsrättare, vilka genom föredrag, samtal vid besök, demonstrationer och handledning klargöra, huru förekommande arbetsupp— gifter lämpligast utföras. Med hänsyn till behovet och betydelsen av sådan under- visning borde statsunderstöd därtill beviljas i större utsträckning än nu är fallet. För söner och döttrar från småbrukarhem år, enligt utskottets mening, en mera skolmässig småbruksundervisning också behövlig. För detta ändamål behöva emel- lertid icke inrättas några särskilda skolor, utan kan densamma mycket väl ordnas genom inrättandet av speciella kurser av lämplig omfattning vid de nuvarande sko— lorna. Härigenom skulle också skolornas lärare bli bättre utnyttjade än vad nu är fallet.

I yttrandet från Västernorrlands län påpekas. att länets jordbruk består över- vägande av småbruk, vadan undervisningen vid lantmannaskolorna i huvudsak av- . ser förhållandena vid mindre jordbruk. Behov av att inrätta särskilda småbrukar— skolor kan därför, åtminstone för Norrlands vidkommande, icke anses föreligga. Utskottet i Jämtlands län framför liknande synpunkter. '

Från Västerbottens län uttalas, att något behov av särskilda smäbrukarskolor föreligger icke inom detta län och ej heller inom andra län, därest umtervisningen an- passas efter ortens förhållanden. Och yttrandet från Norrbottens län ger uttryck åt samma uppfattning, då däri framhålles, att lantmannaskolorna fylla väl behovet av undervisning jämväl för småbrukare, om deras läroplan ordnas lämpligt.

Vid prövning av frågan, huruvida det kan vara behövligt och lämp- ligt att inrätta särskilda skolor för småbrukare, torde man kunna få god ledning av den erfarenhet, som vunnits i våra närmaste grannlän— der, där förhållandena på jordbrukets område i stort sett äro tämligen

• Sida 71
•  Original

likartade med våra. Under hänvisning i övrigt till vid detta betänkande fogade redogörelser för den lägre lantbruksundervisningcn i Danmark, Norge och Finland må därför rörande denna speciella undervisning i nämnda länder här i korthet erinras följande.

I Danmark utgöra, som bekant, småbrukarna, »Husmzenden», en bety— dande de] av hela antalet jordbrukare, procentuellt den största gruppen. I början av 1900—talet, då intresset för husmansrörelsen var särskilt starkt, upprättades också ett par särskilda husmansskolor, Kaerehave och Borris. Dessa skolor existera visserligen ännu men beteckna sig numera som >>landbrugsskoler» och erhålla elever från småbrukarhem och bonde— hem i ungefär samma proportion som övriga landbrugsskoler. De med— dela också undervisning av ungefär samma slag som dessa skolor.

Husmansföreningarna på Själland och Fyn hava på senare tid också upprättat var sin småbrukarskola. Undervisningen vid dessa omfattar proportionsvis något mera allmänbildande ämnen än vid lantbruksskolor- na, men är för övrigt ungefär densamma som vid dessa. Ifrågavarande skolor erhålla sina flesta elever från småbrukarhemmen, vilket är helt na— turligt, då de ägas och underhållas av småbrukarnas sammanslutningar; en de] elever komma dock även från bondehem.

I Norge finnas för närvarande sex småbrukarskolor. De skilja sig fr in de fullständiga lantbruksskolorna dels med hänsyn till kursens längd, resp. 5—6 månader och 1 I,» är, dels ifråga om undervisningen, som omfattar proportionsvis mindre av förberedande ämnen samt mera av huvudämnen, speciellt sådana, som kunna vara av särskilt intresse för småbrukare.

Om de norska småbrukarskolorna, varav de fyra äro belägna på Öst"— landet, yttrar konsulenten för den norska lägre lantbruksundervisningen i den uti redogörelsen för de norska förhållandena. refererade minnes— skriften 0111 lantbruksundervisningen i Norge 1825—1925 (sid. 52—53) föl- jande: »Dessa 4 skolor ha bevisat, att det i varje fall på Östlandet finnes behov av denna speciella lantbruksu.11dervisning Men småbruksskolor med ringa utrustning, såsom de, vilka varit anknutna till andra skolor, hava haft åtskilliga vansklighetet och icke kunnat upparbeta sig till någon säl—ter ställning. Småbruksskolorna. kräva i ännu högre grad än lantbruksskolorna en förhållandevis riklig utrustning, särskilt med av- seende på de små husdjuren. Utanför Östlandet hal hittills icke upp- rättats någon smäbruksskola, med undantag för de två i Hordaland, söm äro upprättade av folkhögskolor. Under behandlingen av spörsmålet är det särskilt framhållet, att egendomarna äro så jämnstora, att man icke har användning för två slags skolor. När lantbruksskolorna i större ut— sträckning taga sig an småbruksämnena, menar man att detta är det bästa. »

I Finland finnes vid sidan om lantmannaskolorna ett fåtal skolor, som går under namnet småbruksskolor. En del av dessa, t. ex. i Jokioinen,

• Sida 72
•  Original

Utredningens yttrande.

hava tillkommit i samband med den av staten företagna utstyckningen av större gods till småbruk. Av uttalanden, som gjordes till dem av utred— ningens ledamöter, som deltogo i vår studieresa i Finland, framgick, att ifrågavarande småbruksskolor skilja sig från lantmannaskolorna endast med hänsyn till namnet. Samma reglemente gäller för båda slagen av skolor och undervisningen vid desamma är också i stort sett likartad.

De nu i korthet berörda förhållandena och erfarenheterna i våra grann— länder torde knappast kunna åberopas till stöd för tanken på upprät— tandet av särskilda skolor för småbrukare i vårt land. Ombildningen av de båda första småbrukarskolorna i Danmark vittnar tillfullo om svårigheten att upprätthålla skolor av denna typ. Att verksamheten vid de båda sist tillkomna kan fortgå och jämväl har en uppgift att fylla torde i främsta hand bero på att de upprättats och underhållas av bety— dande sammanslutningar av småbrukare, vartill någon motsvarighet icke finnes i vårt eget land.

Erfarenheterna från Norge kunna ju i viss mån sägas vara uppmunt- rande för småbru-karskolidén. Man måste dock vid bedömande av dessa besinna, dels att ifrågavarande skolor tillkommit vid en tid, då intresset för jordbruket, särskilt småbruket, stod mycket högt i Norge och snart sagt obegränsade medel stodo till förfogande för skolornas upprättande och utrustning, dels också att ifrågavarande skolor jämväl i fortsätt- ningen erhållit mycket rikligt tilltagna anslag. Därtill kommer också, att de norska lantbruksskolornas kurser äro betydligt längre än våra lantmannaskolors och att möjligheterna för småbrukare eller deras barn att genomgå sådana på grund därav måste anses ringa.

Förhållandena i Finland äro tydligen på intet sätt ägnade att befrämja förslaget om särskilda småbrukarskolor.

Vid den diskussion rörande behovet av särskild undervisning för små- brukare, som tid efter annan förekommit i vårt land, synes man alltför ofta hava förbisett, att det här gäller undervisning av två olika slag, dels sådan för ungdom från småbruk och mindre jordbruk, dels under— visning för egentliga småbrukare, som redan innehava och bruka ett småbruk eller mindre jordbruk. Då frågan gäller eventuellt inrättande av särskilda småbrukarskolor, torde man så gott som uteslutande böra taga hänsyn till den förstnämnda gruppen; endast i undantagsfall synes man nämligen kunna räkna med att egentliga småbrukare ha tillfälle att begagna sig av undervisningen i kurser, som omfatta så lång tid, att de kunna betraktas som skola i vanlig mening.

Ifråga om den manliga lantungdomens teoretiska utbildning torde man ej kunna bestrida riktigheten av den uppfattning, som kommit till uttryck i ett flertal yttranden från såväl lantmannaskolornas styrelser som hushållningssällskapens förvaltningsutskott, nämligen att densam- ma till stor för att ej säga övervägande del bör vara av grundläggande

• Sida 73
•  Original

art. Denna utbildning bör ju bl. a. ha till syfte att väcka håg och intresse för fortsatta studier på egen hand. Och självfallet är det lättare att bedriva självstudier för den, som har en relativt god grund att bygga på, än för den, som visserligen fått inlära åtskilliga detaljer ifråga om den praktiska tillämpningen av jordbruks— och husdjursläran m. m., men som saknar tillräcklig kännedom om de grundvalar, på vilka dessa äro uppbyggda. -

Vidare torde man höra observera, att den ojämförligt största delen av lantmanna- och, där sådana finnas, småbrukarskolornas huvudämnen, exempelvis jordbrukslärans avdelningar om jordarts-, avdiknings-, göd- sel- och växtodlingslära samt i husdjursläran utfodrings- och avelslära m. m., är lika tillämplig vid småbruk som vid medelstora jordbruk. En— dast ifråga om tillämpningen av vissa mindre omfattande delar, exem- pelvis växtföljd och smådjursskötsel, samt i jordbruksekonomi kan un— dervisningen i de olika skolorna behöva läggas något annorlunda.

På grund av nämnda förhållanden torde behovet av särskilda små— bruksskolor icke anses vara så stort, som man på sina håll förmenar. Vi hålla även före, att tillräcklig anslutning av elever icke kunde för— väntas. De nämnda erfarenheterna från Danmark, som ju dock i vida större utsträckning än vårt land kan betraktas som ett småbruksland, giva stöd åt denna farhåga. Det torde nog också förhålla sig så, som i åtskilliga av de refererade yttrandena framhålles, att en yngling i 18—20— årsåldern endast mera sällan bestämt sig för att bliva småbrukare.

Den undervisning, som meddelas i våra lantmannaskolor, är också, så— som framhållits i flera yttranden, i de trakter, där det mindre jordbruket är övervägande, redan anpassad efter vid detta rådande förhållanden. Nu gällande reglemente lägger intet hinder i vägen härför, och i den mån förändringar i reglementet komma att på grundval av denna utred— ning av oss föreslås, komma de att gå i den riktningen, att en eventuellt ytterligare behövlig anpassning efter ortsförhållandena skall bliva möjlig.

Såsom skäl för inrättandet av en särskild småbruksskola har också an— förts, dels att kurserna vid densamma borde vara kortare än vid lant- mannaskolorna, dels också att kostnaderna för genomgående av en sådan skola borde göras lägre än vid lantmannaskolorna. Frågan om kurs- längden kommer senare att mera utförligt behandlas, men det må redan här framhållas, att därest en speciellt för småbrukare avsedd kurs skall bibringa såväl ett visst mått av allmänbildning som ock en något så när tillfredsställande undervisning i fackämnena, synes den icke kunna inskränkas till att omfatta avsevärt kortare tid än den för huvudkursen i lantmannaskolorna föreskrivna minimitiden, 125 arbetsdagar. Kost— naderna för genomgåendet av en kurs av samma längd behöva icke bliva större i en lantmanna— än i en småbruksskola. För att nedbringa ifråga— varande kostnader kommer bl. a. en höjning av de utav riksdagen inneva- rande år beslutade understöden till behövande elever att förordas.

• Sida 74
•  Original

På grund av nu anförda omständigheter hava vi vid behandlingen av föreliggande fråga kommit till samma uppfattning som 1907 års lant— bruksundervisningskommitté, nämligen att tillräckliga skäl för upprät- tandet av särskilda skolor för småbrukare icke kunna anses föreligga. Det behov av ökad undervisning för ungdomen från småbrukar- och mindre jordbrukarhem, som onekligen förefinnes, kan enligt vårt förmenande på ett bättre sätt tillgodoses dels genom att de redan befint— liga lantmannaskolorna bliva bättre utrustade och erhålla ytterligare ökade möjligheter att anpassa sin undervisning efter ortsförhållandena. eventuellt också i viss mån specialisera sig, dels också därigenom att de mest behövande eleverna beredas tillfälle att erhålla ökat understöd för genomgående av skolans kurser. .

Frågan om undervisning för de småbrukare och mindre jordbrukare, som redan innehava och bruka jordbruk och på grund därav i regel icke ha tillfälle att bevista mera varaktiga kurser, kommer att behandlas i samband med spörsmålen om åtgärder för det mindre jordbrukets hö- jande.

Skoljordbruk.

Frågan om skoljordbruk vid våra svenska lantmannaskolor har länge varit föremål för uppmärksamhet men kvarstår det oaktat fortfarande för flertalet skolors vidkommande som olöst. Redan 1907 års lantbruks— undervisningskommitté insåg vikten av att lantmannaskolorna kunde disponera över jordbruk, närmast för demonstrationsändamål, och före— slog, såsom av förut lämnade redogörelse framgår, för tillgodoseende av nämnda behov vissa åtgärder, bl. a. upplåtelse av lämpliga krono— egendomar. Föreskrifter angående skyldigheten för lantmannaskola att för-skaffa sig tillgång till ett för undervisningsändamål lämpligt skol— jordbruk infördes också i 1912 års reglemente, och dessa bestämmelser hava sedermera blivit skärpta. Lantmannaskolornas ekonomiska förhål— landen, särskilt under och efter kristiden, hava emellertid lagt hinder i vägen för anskaffandet av jordbruk, och fortfarande sakna, såsom av den förut lämnade översikten framgår, över hälften av skolorna egna, tillfredsställande skoljordbruk.

Uppfattningen om behovet och betydelsen av skoljordbruk vid lant- mannaskolorna synes ha växlat under olika tider, och givetvis förefin- nas fortfarande olika meningar härom. Då lantmannaskolorna först upprättades, i flertalet fall vid någon förut existerande folkhögskola, såg man i dem i främsta rummet en typ, som stod i ett bestämt motsatsför— hållande till de gamla lantbruksskolorna, där skolans jordbruk och ar— betet vid detta varit huvudsaken. I de nya skolorna skulle endast teore— tisk undervisning meddelas. Någon praktisk handledning ingick ej i programmet, och då eleverna förut skulle ha åtminstone ett visst mini—

• Sida 75
•  Original

1 l. !

"mum av lantbrukspraktik, förmenade man, att skolan ej hade något be- hov av jordbruk, detta så mycket mera, som det ej var fråga om att utbilda arbetsförmän.

Denna tankegång återfinnes ännu i viss män i 1907 års lantbruksun— dervisningskommittés betänkande. Kommittén omnämner sålunda (sid. 97), att från flera håll framkommit yrkande på att lantmannaskolorna skulle meddela även praktisk undervisning, vilket kommittén emellertid funnit förenat med stora olägenheter, bl. a. på grund av att kursen måste förläggas till vinterhalvåret. Den lägre lantbruksundervis— ningens tyngdpunkt hade också, såsom exemplen från Danmark och Tyskland visat, allt mera överflyttats från de praktiska skolorna till sko— lor av liknande typ som lantmannaskolor. Det avgörande skälet för. kommittén att ändock förorda nämnda åtgärder för tillgång till skol— jordbruk var, att den teoretiska undervisningen enligt dess uppfattning måste stödjas av praktiska demonstrationer. Skoljordbrukets egentliga syfte skulle sålunda vara att möjliggöra dylika demonstrationer i vissa grenar av jordbruks— och husdjursläran m. 111. _

Så länge man endast tillmätte skoljordbruket denna begränsade uppgift, betydde det givetvis mindre, vem som innehade och skötte jordbruket, blott detta var välskött och kunde erbjuda goda. tillfällen till demonstrationer av ändamålsenliga byggnader med lämplig inredning, goda husdjur av olika slag, moderna redskap och maskiner m. m. Emellertid har man efter— hand fått en annan uppfattning om skoljordbruket. Dess uppgift har i själva verket befunnits vara betydligt mera. omfattande än att blott tjänst- göra som direkt demonstrationsmaterial. Det skall. utgöra ett förbindelse- led mellan det praktiska jordbruket i orten och skolans teoretiska undervis— ning samt på olika sätt bidraga till att göra denna mera levande, prak— tisk och åskådlig. Och för att kunna fylla denna sin uppgift måste det stå under direkt ledning av skolans föreståndare eller eventuellt ordi- narie lärare. ,

Då (let för utredningen ansetts vara erforderligt att erhålla kännedom om den nu vid lantmannaskolorna rådande uppfattningen angående be— hovet och betydelsen av skoljordbruk, hava vi till de skolor, som redan "äga tillgång till sådana. jordbruk, framställt den frågan: »Vilken bety- delse anses skoljordbruket ha för undervisningen?», medan övriga Skoler anmodats uttala sig över frågan, huruvida anskaffandet av ett skoljord— bruk anses önskvärt. I anslutning till sist nämnda spörsmål hava skol— styrelser—na också, beretts tillfälle att uttala sig över frågan: »Vilka åt— gärder anses böra från det allmännas sida vidtagas för underlättande av anskaffandet av skoljordbruk?»

Av de inkomna svaren på de båda förstnämnda frågorna framgår, att styrelserna och lärarråden vid omkring 9/10 av samtliga lantmannaskolor kraftigt framhållit skoljordbrukens betydelse för undervisningen eller _ där jordbruk icke finnes — uttalat önskvärdheten av att ett sådant måtte kunna anskaffas. I åtskilliga yttranden

• Sida 76
•  Original

äro de med tillgången till ett skoljordbruk förbundna fördelarna utförligt om- nämnda. Sålunda äro de exempelvis i yttrandet från St. Segerstad angivna på föl- jande sätt:

»I. Skolans lärare stå i ständig kontakt med det praktiska jordbruket och de jordbruksekonomiska spörsmålen. Undervisningen kommer sålunda att vila på säker grund, den får något av det upplevd-as verklighet över sig och gör därigenom starkare intryck på eleverna.

lI. Föreläsningarna kunna när som helst kompletteras med förevisning av olika kulturåtgärder och arbetsmetoder, maskiner och redskap, djurbesättning och ut- fodring, kontrollanordningar, bokföring och driftskalkyler. Vid elevernas övning i ekonomiska beräkningar kan materialet till stor del hämtas från skoljordbruket.

III. På skoljordbruket kunna utföras allehanda försök ifråga om jordbearbetning och gödsling, såtider och sorter m. m. Alla dessa försök kunna ju icke, då den ordinarie undervisningen är förlagd till vinterhalvåret, demonstreras direkt för ele- verna, men det är givetvis en mycket stor fördel, att lärarna i sin undervisning kunna åberopa försöksresultaten och därigenom påvisa det, som är lämpligast för jordbruket i den trakt, varifrån flertalet av skolans elever kommer.

IV. Såsom ifråga om den blivande lantbrukshögskolans förläggning å ett jordbruk blivit framhållet, är det av en viss betydelse. att eleverna varje dag av sin skolvistelse befinna sig såvitt möjligt i den miljö, i vilken de sedermera skola hava sin verk- samhet. '

V. Vid de kortare extra kurser, som kunna anordnas emellanåt, erbjuder skol- jordbruket ett utomordentligt gott undervisningsmaterial.

VI. Till stor del just därför, att skolan är förlagd till ett jordbruk med en om- fattande försöksverksamhet, besökes den gärna _ isynnerhet under sommarhalvåret — av traktens jordbrukare, som därvid hava tillfälle att erhålla upplysningar och råd av skolans lärarpersonal, att iakttaga hurusom lärarna hava förmåga att i praktiken omsätta det, som de i katedern tala om, samt att lärarna ingalunda draga sig för att, så långt deras tid medgiver, själva lägga hand vid det praktiska arbetet utan tvärtom göra detta gärna och på ett föredömligt sätt. Allt detta återverkar så, att jordbruksbefolkningen får större förtroende och förståelse för skolans verk- samhet till gagn för jordbrukets utveckling.

VII. Slutligen må nämnas fördelen av att lantmannaskolans elevhushåll kan in- köpa åtskilliga varor från skoljordbruket och därigenom undvika den uppskruvning av priserna som, då dessa varor (t. ex. mjölkl måste köpas i orten, ligger nära till hands för utomstående säljare.»

I yttrandet från Önnestad hava de med förefintligheten av ett skoljordbruk för- bundna fördelarna på liknande sätt angivits i olika punkter — inalles 9 — där i huvudsak samma synpunkter anföras. Bl, a. framhålles fördelen av att eleverna dagligen kunna följa de olika arbetena vid skoljordbruket (skolan har såväl huvud— kurs som längre kurs). Detta har stor betydelse för elevernas utbildning, icke minst med tanke på att deras praktik ofta varit ganska ensidigt inriktad på det rena jordbruksarbetet, under det att ladugårdsskötsel, svinskötsel, skogsskötsel och sär- skilt sådana grenar av lanthushållningen som fjäderfäskötsel, biodling och träd- gårdsskötsel ägnats föga tid under den praktiska utbildningen. Skoljordbruket har också fått en viss betydelse för bygden i den mån det utvecklats till ett allsidigt organiserat demonstrationsjordbruk, som skötts efter strängt ekonomiska principer. Sålunda besökes det i stor utsträckning av bygdens lantbrukare, elever i jordbruksbe- stämda fortsättningsskolor och studieresande från andra orter. Enligt styrelsens mening bör skoljordbruket organiseras så allsidigt som möjligt för att kunna tjäna som demonstrationsmaterial vid undervisningen i lanthushållningens olika grenar,

• Sida 77
•  Original

och för att det väl skall fylla sin uppgift bör det skötas av skolans föreståndare eller lärare för skolans räkning. _

Från Dingle framhålles, att Skoljordbrukets betydelse för undervisningen är av mångfaldig art. Skolans lärare komma mera direkt i beröring med praktiska prob- lem, detta såväl på jordbrukets som på husdjursskötselns område. Detta torde utan tvivel leda till att undervisningen kan läggas på en mera praktisk bog. Då lant- bruket dessutom, såsom fallet är i Dingle, drives modernt och i alla avseenden är väl utrustat med byggnader, maskiner och redskap av olika slag, gives det ju många tillfällen till demonstrationer. Jordbruket drives dessutom i stort som försöksjord- bruk', det är sålunda antaget som fast försöksstation under centralanstaltens jord- bruksavdelning, och för övrigt utlägges årligen ett flertal försök av olika slag, vilkas resultat alltid komma att omnämnas i undervisningen. Härtill kommer, att under de senaste åren anordnats en praktisk—teoretisk fortsättningskurs för sådana, som redan genomgått lantmannaskolan, och vill det synas, som om denna kurs omfatta- des med livligt intresse. Lyckligt vore nog, om dylika kurser mera anordnades vid skolorna. Härmed skulle bl. a. frågan om lärarnas sysselsättning under sommaren bliva löst på ett tillfredsställande sätt.

I yttrandet från Sätila, som i denna punkt jämväl är relativt utförligt, återfinnes i stort sett samma tankegång som i de förut berörda, men då därtill ytterligare några synpunkter framkomma, må följande anföras ur uttalandet. Skoljordbrukets betydelse för undervisningen anses vara följande:

»att skoljordbruket, rätt utnyttjat, utgör det bästa demonstrationsmaterial, som kan tänkas;

att lärarna bibehålla en intim kontakt med det praktiska jordbruket och att un- dervisningen därigenom bör bli bättre anpassad efter det praktiska livets krav och bli mera kritisk, då det gäller en del relativt litet prövade teoretiska spekulationer;

att den stora massan av jordbrukare får mera förtroende för undervisningen, då den meddelas av lärare, vilka själva sysselsätta sig med jordbruk och vad därtill hör, ett förtroende, som helt enkelt måste anses som grundförutsättning för att den teoretiska lantbruksundervisningen skall bli i bästa mening fruktbringande;

att även med den nuvarande organisationen åtminstone en del elever kan få praktisk undervisning genom att. kvarstanna som arbetande lantbrukselever; samt

att vid skoljordbruket kunna anordnas praktiska försök rörande säväl växtod- ling som husdjursskötsel, varvid nya rön kunna prövas och undersökas.»

Om skoljordbruket skall kunna fylla ovan angivna uppgifter — framhålles det vidare — måste det självt liksom dess skötsel vara av den beskaffenhet, att driften av detsamma — såvida konjunkturer och andra förhållanden äro normala — blir ekonomiskt lönsam, ty ett skoljordbruk, som jämt och ständigt går med förlust och således måste uppehållas med enskilda eller allmänna medel, kan icke vara något gott föredöme eller exempel. Skoljordbruket som sådant bör emellertid icke be- lastas med för försök och undersökningar nödvändiga kostnader, utan bör skolan erhålla särskilt anslag för anordnande av dylika i den utsträckning, som kan anses vara lämplig. Slutligen påpekas, att fullt utnyttjat som undervisningsobjekt blir icke skoljordbruket vid de nuvarande teoretiska vinterkurserna utan först om teo- retiskt—praktiska kurser anordnas under sommarhalvåret samt om specialkurser i husdjursskötsel och skogsskötsel komma att anordnas.

De i ovan berörda uttalanden framförda synpunkterna gå också igen i flertalet övriga yttranden. Sålunda framhålles från Vik, att ett skoljordbruk anses i hög grad önskvärt, då ett sådant kan ha stor betydelse för undervisningen, dels direkt genom att lämna åskådningsmaterial och tillfälle till praktiska demonstrationer och försök, dels indirekt genom att lärarna bättre kunna bibehålla kontakten med det

• Sida 78
•  Original

praktiska jordbrukets ekonomi och utveckling. I yttrandet från Hamra uttalas, att för undervisningen är det av största betydelse, att skolan är förlagd till ett jord-- bruk, som drives av föreståndaren själv eller annan lärare med undervisning i något huvudämne. Från Lunnevad anföres bl. a., att då skoljordbruk finnes och skolans föreståndare eller lärare får sköta detta, skärpes hans blick för det praktiskt ge- nomförbara, och den större förståelsen för det praktiska livets krav framträder väl" då också i hans undervisning. Skoljordbruket har också förutsättning att bli en centralpunkt för jordbrulmrnas i trakten sammanslutning ] avels- och inköpsför- eningar. Samarbetet med t'aktens jordbrukare borde därför så småningom komma att resultea i ökat elevantal från omgivande bygd. Från Tenhult, Grimslöv och Markaryd påpekas ocksa betydelsen av att lärarna genom skötseln av ett skoljord- bruk komma i bättre kontakt med det praktiska jordbruket. Härigenom få de också intim kännedom om alla de skiftande förhållanden, som paverka bygdens jordbruksdrift. litt väl skött skoljm'dlnuk är ägnat att öka bygdens intresse för skolan och dess undervisning samt öka förtroendet för densamma. l yttrandet frän Gamleby göras ungefär samma synpunkter gällande.

Fran Högalid förkla'as. att ett skoljordlwuk anses önskvärt. och i yttrandet fran Hemse göres liknande uttalande. Dock framhalles här jämväl som en förutsättning för att ett skoljordbruk skall vara till nytta. att det är ett verkligt mönsterj'ordbruk ej blott i vissa detaljer utan i det stora hela och framför allt ekonomiskt härkraftigt. varvid dock maste beaktas. att särskilda anslag böra utgå för försök 0. (1. vid jord- bruket. Det papekas. att det ej alltid är lätt att uppfylla de fordringar. som måste- ställas pa ett skoljordbruk: da det måste drivas lned lejd arbetskraft, får det ej vara för litet.

Fran Bräkne—Hoby anföres bl. a., att den lärare, som sköter ett skoljordbruk, vid sin undervisning kan visa pa det praktiska jordbruket. varigenom hans ord vinna mera i auktoritet. Vidare pekas pa möjligheten att låta en begränsad del av skolans elever under sommaren fa anställning som arbetande elever i jordbruket.

I ytt 'andet fran Hammenhög framhalles. att ett gott jordbruk är skolans viktigaste undervisningsmaterial och till en verklig jordbrukets mIdervisningsanstalt hör ovill- korligen ett jordbruk. Dess största betydelse ligger däruti, att skolans lärare däri— genom fa tillfälle att praktiskt arbeta i sitt yrke. De komma eljest att göra skäl för benämningen >>pappersjordbrukare>>, som de ofta beskyllas för att vara.

Fran Tomelilla anföres. att anskaffandet av skoljordbruk anses önskvärt. och i yttrandet frän Osby meddelas, att samtliga lärare ha uttalat synnerlig tilll'redsställelse med skoljordbruket fran undervisningssynpunkt. Även i Munka-Ljungby finner man skoljordln'uk önskvärt men har därjämte den uppfattningen. att med hänsyn till de mycket stora svårigheterna för vissa skolor att anskaffa dylikt, hör förefintlig- heten av skoljordbruk ej göras till ett absolut villkor för statsunderstöd till skolans drift.

I yttrandet fran Vilan framhalles, sedan man påpekat. att ett skoljordbruk med-— för fördelar bl. a. i avseende på den ständiga kontakten med jordbruket, att den teoretiska undervisningen icke kan undvara det stöd, som erhålles genom att läraren anknyter den till verkliga förhållanden. vilka tekniskt och i synnerhet ekonomiskt sammanhänga med det arbetande jordbruket. Endast därigenom kan undervis— ningen tillvinna sig det förtroende hos allmänheten och eleverna, som erfordras för skolans framgång. '

Även de båda andra skolorna i Malmöhus län, Fridhem och Skurup, anse ett skoljordbruk vara av stor betydelse för undervisningen. Samma är förhållandet med skolorna i Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län. Från Molkom svaras också ja på frågan om skoljordbruk anses önskvärt.

Från Kyrkerud framhålles, att då skolans föreståndare brukar jorden och per-

• Sida 79
•  Original

sonligen ansvarar för jordbrukets ekonomi, konnuer undervisningen att stå i intim kontakt med praktiken. Läraren i husdjursskötsel har också tillfälle att dagligen följa alla arbeten, bl. a. i ladugården, samt erhåller uppgifter från egendomen, vilka kunna användas som uudervisningsmaterial, exempelvis vid uppgörandet av foder- stater o. (1. Vid denna skola få också eleverna, oaktat kursen är förlagd till vin— terhalvåret, till en viss grad följa och deltaga i arbetena vid skoljordbruket, såsom när det gäller rotfruktsupptagning, tröskning, frörensning, sådd av konstgödsel även- som och i främsta hand husdjurens skötsel och utfodring samt mjölkkontroll; ele- verna fä sålunda i tur och ordning deltaga i ladugårdsarbeteua. Som slutomdöme anföres, att om skolan saknade verkligt jordbruk, skulle förtroendet för skolan hos allmänheten helt säkert icke bliva detsamma, som nu är fallet.

I yttrandet från Kävesta säges, att skoljordbruket anses ha stor betydelse, bl. a. genom de årligen anordnade fältförsöken. och i Fellingsbro anses det värdefullt på grund av att läraren (föreståndaren) själv i praktiken får pröva nya sorter och olika slag av gödsliugar, far arbeta med förädling av olika slags husdjur samt får prak— tisk erfarenhet om de ekonomiska betingelserna för ett jordbruks drivande i orten; genom allt detta blir undervisningen ovillkorligen mera konkret.

Från Sala framhålles .— liksom i en del föregående uttalanden _. att skoljord— bruket är av stort värde för undervisningen därigenom, att det utgör ett alltid till- gängligt äskädnings- och demonstrationsmaterial. Detta är särskilt av stor bety— delse under sommaren, men även för huvudkursen under vintern är det av stort i värde att när som helst kunna komplettera föreläsningarna i husdjurslära med öv- ningar och demonstrationer i ladugården. För föreståndare och lärare utgör skol- jordbruket en ständig källa till rön och erfarenheter, vilket gör, att dessa hållas i ständig kontakt med det praktiska jordbruket. Ett skoljordbruk med de möjlighe- ter till försök av olika slag, som det erbjuder, skapar också större intresse för sko- lan bland traktens jordbrukare.

I svaret från Mora anföres, att skoljordbrukets betydelse består bl. a. däruti, att detsamma utgör ett praktiskt underlag för den teoretiska undervisningen i de båda huvudämnena, jordbrukslära och husdjurslära. Det kan också fylla en viktig upp- gift genom att vara till föredöme för ortens jordbruk och kreatursskötsel. Styrelsen för skolan i Bollnäs anser på närmare anförda skäl anskaffandet av ett skoljordbruk önskvärt, och i Hampnäs har detta enligt uppgift länge framstått som ett önskemål.

Skoljordbruket i Torsta användes enligt vad som meddelas huvudsakligen för föl— jande ändamäl: som försöksjordbruk för skolans föreståndare, för att han på grund- val av egen erfarenhet skall kunna skaffa sig en grundlig kännedom om jordbru- kets i orten bärighet och därigenom lämna eleverna en mera verklighetstrogeu un- dervisning; som undervisningsobjekt vid skolans kurser; för gödslingsförsök; för att bereda mindre bemedlade elever tillfälle att genom praktiskt arbete helt eller delvis avbetala en vinterknrs vid skolan samt för utbyte av nyttigheter mellan skolan-skol— hushållet å ena sidan och skoljordbruket å den andra.

Skoljordbruket i Degerfors, varest huvudkursen pågår under sommaren, har en— ligt uppgift visat sig vara av mycket stor betydelse. Undervisningen vinner i åskåd- lighet. För många elever äro nyare metoder rätt främmande. De få här tillfälle att lära känna sådana, delvis genom att utanför den egentliga undervisningstiden deltaga i vissa arbeten i jordbruket och trädgården. Likaså få de deltaga i utlägg- ning och skötsel av åtskilliga försök, som utföras för centralanstaltens för jordbruks— försök och Alnarps trädgårdars räkning. Genom allt detta underlättas också för ele— verna tillgodogörandet av den teoretiska undervisningen i jordbrukslära m. fl. ämnen.

Från Gran framhålles som fördelar med skoljordbruket, att vederbörande lärare kommer i bättre kontakt med jordbruket, vilket i sin mån verkar befruktande på

• Sida 80
•  Original

undervisningen, samt att tillfälle gives till demonstrationer för eleverna i kreaturs- skötsel och av olika jordbruksredskap och maskiner m. m.

Även styrelsen för Matarengi anser skoljordbruket vara av stor betydelse för nu- dervisningen både direkt och indirekt. Genom detsamma hava lärarna i jordbruks— och husdjurslära samt Skogshushållning möjlighet att medelst försök och demonstra— tioner av olika slag åskådliggöra sin undervisning för eleverna, vilket i en lands— ända som Norrbotten, där jordbruket ännu är mycket efterblivet, måste anses s_vn- nerligen betydelsefullt. Vidare har föreståndaren, som brukar egendomen, möjlig- het att genom jordbruksförsök under sommaren fördjupa sina insikter i vad som för ortens jordbruk kan vara mest ekonomiskt. En dylik erfarenhet måste hos en lärare vid lantmannaskola givetvis anses vara en nödvändig förutsättning för vin- nande av ett gott undervisningsresultat. Förutom dessa direkta fördelar, som till- gången på ett jordbruk innebär för lantmannaskolans undervisning, vill styrelsen framhålla den indirekta betydelsen, som bl. a. ligger däruti, att detsamma kan an- vändas som praktikantgård för lantbrukselever samt att en välskött egendom alltid utgör ett mönster för ortens jordbruk.

Ett fåtal skolor hava, såsom redan förut antytts, ställt sig tveksamma ifråga om behovet och betydelsen av skoljordbruk. Detta synes dock närmast gälla med hän- syn till de speciella förhållanden, som äro rådande vid resp. skolor. Sålunda an- föres av lärarrådet vid Strängnäs, att då i skolans närhet finnes en länets landsting tillhörig egendom, som skall upplåtas till demonstrationsgärd, torde anskaffandet av annat jordbruk tillsvidare få anses överflödigt, isynnerhet som utsikter finnas att få disponera ett jordområde intill skolan för demonstrationsodlingar. Skolstyrelsen anför, att anskaffandet av ett speciellt skoljordbruk ej är absolut nödvändigt, men att det dock är önskvärt, att skolan kunde få disponera ett mindre. område i sin ome- delbara närhet i och för jordbruksdemonstrationsändamål.

Från Högsby framhålles, att då såväl skolans föreståndare som dess ordinarie lärare bedriva praktiskt jordbruk, ehuru på större avstånd från skolan, torde an- skaffandet av skoljordbruk för denna lantmannaskola under nuvarande förhållan— den vara av föga betydelse. Då någon säkerhet för att dessa förhållanden komma att fortfara givetvis icke finnas, anses emellertid önskemålet om anskaffandet av skoljordbruk icke böra avvisas ens för denna skola.

[ yttrandet från Skara påpekas bl. a., att skolans föreståndare tills för kort tid sedan innehaft ett jordbruk en halv mil från skolan samt att möjligheter till de— monstrationer för eleverna finnas dels vid en egendom i skolans närhet och dels vid andra institutioner för försöksverksamhet o. (1. På grund av dessa förhållanden anses något skoljordbruk för närvarande knappast behövligt. Skulle. ett sådant likväl _ med hänsyn till önskvärdheten av att lärarna få tillfälle utöva praktisk jordbruksverksamhet _ anskaffas, anses det böra vara relativt stort, enär den lä- rare, som skall sköta det, väl kan handhava ledningen men ej gärna kan tänkas gå med i det yttre arbetet.

Rörande skolan i Kristinehamn meddelas, att skolan har tillgång till ett omedel— bart intill densamma beläget och i alla avseenden lämpligt demonstrationsjordbruk. Så länge endast en till vinterhalvåret förlagd huvudkurs hålles, anses därför icke något behov av eget jordbruk föreligga. Skulle kurserna förlängas så, att de delvis komme att omfatta sommarmånaderna, anses saken ställa sig annorlunda.

Från Kolbäck framhålles, att för själva undervisningen vid en huvudkurs torde eget skoljordbruk ej vara av nöden. Förutsättningen för ett teoretiskt studium vid en lantmannaskola måste dock vara, att lärarna efter sin studietid varit praktiskt utövande jordbrukare. Även om så varit fallet, kan det dock mångenstädes vara svårt för lärarpersonalen att komma i den intima kontakt med dagens jordbruks- förhällanden och med traktens jordbrukare, som behöves för att vinna nödigt för—

• Sida 81
•  Original

troende för skolan, om icke lärarna på något sätt kunna verka även vid praktiskt jordbruk. Från denna synpunkt sen är sålunda ett skoljordbruk önskvärt.

Även åtskilliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava, ehuru icke direkt åtsporda härom, framhållit Vikten av att lantmannaskolorna äro förenade med lämpliga skoljordbruk. Vid besvarande av frågan. huruvida, lantmannaskolorna i sin nuvarande form anses kunna fylla sin uppgift, hava sålunda, såsom av de förut refererade yttrandena framgår, utskotten i Stockholms, Kalmar norra och södra, Blekinge, Malmöhus, Älvsborgs södra, Värmlands, Örebro och Västmanlands län erinrat om betydelsen av skoljordbruk och förordat anskaffandet av sådana, där de ej redan finnas. Jämväl förvaltningsutskotten i Södermanlands, Öster- götlands, Kronobergs, Gotlands, Kristianstads, Kopparbergs och Norr- bottens län hava, i annat sammanhang, framhållit vikten av att lant— mannaskolorna äro utrustade med skoljordbruk. Vid skoljordbruken bör, anföres det från Kronobergs län, drivas försöksverksamhet under föreståndarens ledning. Skolorna borde, såvitt möjligt, utvecklas till iokala försöksanstalter, från vilka lantmännen i orten kunde inhämta på erfarenhet grundade råd ifråga om sortval, gödsling, jordbearbetning m. m. Om så kunde ske, skulle skolorna helt visst vinna ökat förtroende och deras verksamhet bli mera fruktbärande för praktiken. .

Den uppfattning om skoljordbrukens behövlighet och stora betydelse för lantmannaskolorna, som, enligt vad de ovan refererade yttrandena utvisa, nu gör sig allmänt gällande hos oss, har redan tidigare trängt igenom i våra grannländer. Resultatet härav har också, såsom av de lämnade redogörelserna för undervisningen i Danmark, Norge, Finland och Tyskland framgår, blivit, att i samtliga dessa länder jämväl sådana skolor, som blott meddela teoretisk undervisning, så gott som undantags- löst äro förenade med ett skoljordbruk. Av de uttalanden rörande den— na fråga, som av föreståndare för och lärare vid ett flertal skolor av ifrågavarande typ gjorts till ledamöter av utredningen vid studiebesök i de tre förstnämnda länderna, framgår också, att man tillmäter skol- jordbruket mycket stor betydelse och anser det vara nödvändigt för att skolan på ett rätt sätt skall kunna fylla sin uppgift. Samma uppfatt— ning om Skoljordbrukets värde gör sig också., enligt vad lantbruksrådet Leufvén meddelat, gällande i Tyskland.

Söker man få fram slutsatsen av ovan refererade uttalanden från lant- mannaskolornas styrelser och vissa hushållningssällskaps förvaltnings— utskott, så kan denna ej gärna bliva mer än en, nämligen att en lant— mannaskola för att rätt kunna fylla sin uppgift måste vara förenad med ett skoljordbruk. Dettas betydelse för skolans undervisning och hela verksamhet ligger icke blott däruti, att det ger tillgång till ett viktigt demonstrationsmaterial. Minst lika stor vikt måste tillmätas den om- ständigheten, att skolans föreståndare, eventuellt lärare genom skoljord—

6 — 291214.

Utredningevzs yttrande.

• Sida 82
•  Original

brukets skötsel kommer i intim kontakt med ortens jordbruk och får till-- fälle inhämta praktiska erfarenheter, varigenom undervisningen kan bli— va bättre avpassad efter ortsbehovet och konjunkturläget samt mera praktisk och åskådlig. Och därjämte kan skoljordbruket genom den där bedrivna försöksverksamheten och de vunna praktiska resultaten giva ett gott underlag för såväl undervisningen vid skolan som ock lärarnas rådgivande verksamhet utanför densamma samt bidraga till att hos eleverna skapa en på erfarenhet grundad uppfattning om jordbrukets- ekonomiska möjligheter.

På grund av såväl ovan anförda skäl som ock den i våra grannländer vunna erfarenheten hava vi kommit till den bestämda uppfattningen, att våra lantmannaskolor måste vara förenade med skoljordbruk. Den redan förefintliga bestämmelsen härom bör sålunda i det nya reglementet ytter- ligare skärpas och förekomsten av ett ändamålsenligt skoljordbruk efter viss övergångstid göras till obligatoriskt villkor för erhållande av stats- understöd till skolan.

Vill man som ett oeftergivligt krav för en lantmannaskola uppställa, att den skall vara förenad med skoljordbruk, uppstår också den frågan, huruvida några närmare föreskrifter rörande detta jordbruks beskaffen- het och drift m. m. böra fastställas. Även dessa spörsmål hava under utredningen varit föremål för behandling. Ifråga om Skoljordbrukets storlek har därvid framhållits, att detsamma lämpligen borde motsvara ett medelstort bondejordbruk i orten, sålunda allt efter ortsförhållandena. omfatta en åkerareal av 10—25 har. Skall jordbruket kunna fylla sin uppgift, får det ej vara alltför litet. I så fall blir nämligen dess värde som demonstrationsmaterial med hänsyn till det ringa antalet husdjur samt det begränsade behovet av redskap och maskiner mycket inskränkt. Möjligheterna för anställandet av jordbruksförsök av olika slag bliva också minskade. Och då lejd arbetskraft i varje fall måste användas för utförandet av det rena kroppsarbetet, blir det svårare att anpassa denna. efter behovet, om arealen är alltför ringa.

Att jordbruket är större än ovan nämnts torde väl i och för sig icke- medföra någon nämnvärd olägenhet från undervisningssynpunkt. Drif- ten av ett större jordbruk kan ju dock, om den sker för skolans räkning, vara förenad med avsevärda riskmoment, vartill kommer, att dess skötsel kan taga alltför mycket av föreståndarens resp. lärarens intresse och arbete i anspråk.

Skoljordbruket synes oss icke behöva eller ens böra vara ett mönster— jordbruk i den meningen, att detsamma måste städse vara utrustat med de allra modernaste anordningar samt drivas i syfte av högsta och bästa produktion utan hänsyn till kostnaderna. Vi anse tvärtom, att de eko— nomiska synpunkterna på jordbruksdriften böra i huvudsak vara be- stämmande och att jordbruket alltså bör såvitt möjligt anordnas så- som ett exempel på huru ctt jordbruk i den ort, där skolan är belägen,

• Sida 83
•  Original

bör skötas för att i händerna på en skicklig och driftig lantman med de för en sådan i allmänhet påräkneliga ekonomiska resurserna kunna giva ett tillfredsställande resultat. Det bör alltså vara efter ortens förhållan- den fullt tidsenligt, varmed vi åsyfta, att det å ena sidan naturligtvis icke får i något avseende intaga en efterbliven ståndpunkt men å andra sidan icke heller behöver upptaga alla möjliga nya anordningar och me— toder utan att dessa äro för orten och för ett jordbruk av ifrågavarande storlek lämpliga och ekonomiskt fördelaktiga. Skoljordbruket bör vara så anordnat, att eleverna i detsamma finna en förebild till, huru de själva kunna klokt anordna de lantbruk i orten, som de kunna få att sköta, och sålunda varken vara behäftat med försummelser i något avseende eller förete en så dyrbar drift, som en enskild lantman ej mäktar med. Även för skolans och dess lärares del bör en dylik anordning av skol— jordbruket vara lämpligast och ägnad att inge förtroende, enär jordbru- ket därigenom inrangeras i samma kategori som jordbruket i allmänhet i orten och de praktiska möjligheterna att tillämpa där använda anord- ningar och metoder böra bliva på ett lättfattligt och övertygande sätt ådagalagda.

Med fasthållande av denna allmänna typ för Skoljordbrukets beskaf— fenhet är det emellertid givet, att detsamma bör för att kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift i undervisningsavseende vara fullt ändamålsenligt ifråga om byggnader, kreatursbesättning, redskap och maskiner m. m. Likaledes bör, såsom också i yttrandena från sko— lorna framhålles, driften vara så allsidigt anordnad som möjligt, så att eleverna kunna erhålla praktisk uppfattning om de olika grenarna av jordbruksdriften. Det bör sålunda exempelvis icke vara tillåtet att in— rikta driften allenast på viss specialodling t. ex. fröodling eller att un— derlåta att hålla visst slag av kreatur eller att på annat sätt speciali— sera driften, så att icke alla väsentliga delar av ett jordbruk, sådant det hör förekomma i orten, äro representerade. Genom att beräkningar fram- läggas om det ekonomiska resultatet av varje gren av driften bör sko-l- jordbruket bliva för eleverna instruktivt även i ekonomiskt avseende. Att vid jordbruket bör för undervisnings— och demonstrationsändamål drivas viss försöksverksamhet är uppenbart.

Av de skoljordbruk, som för närvarande innehavas av lantmannasko— lorna, drivas några för skolans räkning men flertalet på egen risk av skolans föreståndare. Principiellt sett torde det få anses riktigast, att jordbruket drives för skolans räkning, och detta synes vara ett mål, var— till man bör sträva. Med hänsyn till existerande svårigheter att för när— varande överallt nå detta mål hava vi emellertid ansett, att åtminstone tillsvidare en sådan anordning må kunna medgivas, att jordbruket äges eller eljest för egen räkning drives av skolans föreståndare eller någon av dess lärare, därest nödiga anordningar träffas för att skolan må äga förfoga över detsamma för undervisningsändamål. Utarrendering av

• Sida 84
•  Original

84 skoljordbruk till annan person bör sålunda uppenbarligen icke ifråga- komma. ' Under dessa förutsättningar anse vi, att även ett skoljordbruk, som icke äges eller drives direkt för skolans räkning, bör kunna fylla sina ovan angivna uppgifter.

Under dessa omständigheter och med hänsyn tillika till de mycket växlande förhållandena vid olika skolor torde det ej vara behövligt eller lämpligt att i reglementet fastställa några bestämdare föreskrifter i nu förevarande avseende. Detsamma gäller också förut anförda synpunk- ter ifråga om Skoljordbrukets storlek, utrustning och drift. Dessa torde visserligen böra vara vägledande ifråga om skoljordbrukens beskaffen— het, men det synes med hänsyn till de mycket olikartade förhållandena i landets olika delar och vid olika skolor icke vara möjligt att giva gene- rella föreskrifter härom. Det torde i stället böra ankomma på den över- vakande myndigheten att tillse, att skoljordbruket är sådant, att det fyl— ler rimliga krav.

Åtgårder för underlättandet av skoljordbruks anskaffande.

Av förut lämnade uppgifter rörande skoljordbruk vid lantmannasko- lorna framgår bl. a., att knappt hälften av de nuvarande skolorna äga eller genom arrendeavtal disponera sådana jordbruk. Anser man det nödvändigt, att alla skolor äro förenade med sådant, och fastställer obligatoriska föreskrifter härom, uppstår frågan, om skolorna äga till— räckliga ekonomiska resurser för att skaffa sig tillfredsställande jord— bruk. Om så icke är fallet, torde det bliva nödvändigt, att det allmänna vidtager åtgärder för att underlätta anskaffandet av sådana skoljord— bruk.

För att erhålla kännedom om den uppfattning, som lantmannaskolornas styrelser hysa om detta spörsmål, hava dessa, såsom redan förut nämnts, i samband med yttrande rörande behovet och betydelsen av skoljord— bruk också beretts tillfälle att uttala sig över frågan: »Vilka åtgärder anses böra från det allmännas sida vidtagas för underlättande av anskaffandet av skoljordbruk?»

Vid besvarandet av denna fråga har ett flertal skolor inledningsvis framhållit de svårigheter, som äro förbundna med anskaffandet av ett lämpligt skoljordbruk. I många fall är priset på jorden i närheten av skolorna, särskilt där dessa äro för- lagda i eller intill städer eller större samhällen, relativt högt. Kostnaderna för jord— bruket skulle också ofta förhöjas genom erforderlig nybyggnad eller omfattande re- parationer av jordbrukets ekonomibyggnader, vilka, om skoljordbruket skulle kunna fylla sin uppgift, måste vara i tillfredsställande skick. Då uppsättningen av levande och döda inventarier vid ett skoljordbruk också borde vara relativt fullständig och av god beskaffenhet, bleve även kostnaderna härför i allmänhet större än för mot- svarande jordbruk i enskild ägo.

Med hänsyn till dessa omständigheter anse många lantmannaskolor det omöjligt att med egna resurser kunna uppbringa de för anskaffandet av ett skoljordbruk nö—

• Sida 85
•  Original

diga medlen. Särskilt är detta fallet vid sådana skolor, som ägas av föreningar; i flertalet fall hava dessa redan för anskaffandet av nödiga lokaler fått upplåna så stora belopp, att de och deras styrelser icke anse sig kunna ikläda sig ansvaret för upplåning av ytterligare betydande medel.

På grund härav framhålles i flertalet yttranden från de skolor, som antingen icke hava något jordbruk eller också blott ett otillräckligt sådant, kraftigt nödvändig- heten av åtgärder från det allmännas sida för att underlätta anskaffandet av skol- jordbruk. Härvid pekas det i några fall på att det i första hand bör tillkomma vederbörande landsting eller hushållningssällskap eller eventuellt primärkommun att tillhandahålla medel för jordbrukets inköp. Flertalet anser dock, att det bör tillkomma staten att lämna erforderligt bistånd för lösandet av denna fråga.

Bland de statsåtgärder, som föreslås, är först att nämna upplåtelse av lämpliga kronoegendomar. Denna tanke är ju ingalunda ny, enär förslaget framfördes redan av 1907 års lantbruksundervisningskommitté. I de fall, då lämplig egendom kan stå till förfogande, torde, framhålles det, denna åtgärd vara för staten jämförelsevis ? litet betungande. Mera omständligt bleve det visserligen, då ingen egendom på lämplig plats funnes tillgänglig, men även i så fall borde saken —— framhålles det från Högsby och Molkom—kunna ordnas därigenom, att staten anskaffade en än- damålsenlig gård genom inköp eller utbyte; i förra fallet kunde motsvarande för- säljning av kronoegendomar ske. Sist nämnda tillvägagångssätt hade ofta före- kommit ifråga om skogsmark, och principiellt borde intet vara att invända däremot.

Ifråga om formen för upplåtelsen av en kronoegendom till skoljordbruk föror- das från Högsby, att egendomen förblir i statens ägo men får disponeras av sko- lan, som även får tillgodogöra sig de inkomster jordbruket ger. Genom detta arran- gemang vunnes dels att denna fråga verkligen bleve löst för alla skolor, dels skulle staten under en synnerligen tilltalande form giva skolorna en ökning av till dem utgående anslag genom att skolorna finge tillgodogöra sig inkomsten av jordbruket, och detta i sin tur bleve en god sporre för att jordbruken sköttes ekonomiskt. Vid den fasta försöksverksamhetens utvidgning hade staten vidare genom detta arrange- mang i sin ägo ett stort antal gårdar med lämpliga försöksvärdar. Förslaget inne- bär också att nuvarande skoljordbruk inlösas av staten.

Den statsåtgärd, som i de flesta yttrandena förordas, är tillhandahållandet av lån på goda villkor. Som förebild för denna låneverksamhet tänker man sig i regel statens egnahemslån. Lånen skulle utlämnas antingen från någon redan befintlig eller också från en för ändamålet nyupprättad lånefond. Ifråga om amorteringstid och ränta framställas olika önskemål. I åtskilliga fall hänvisas till de för egna- hemslånen gällande villkoren såsom rimliga och lämpliga även för lån till skol- jordbruk. Från vissa håll förordas räntefria amorteringslån och från andra stående lån mot låg ränta.

Rörande lånens storlek anföres från Högalid, att lånet i varje särskilt fall bör täcka inköpspriset för egendomen ifråga, och från Hemse framhålles, att det ränte- fria lån eller anslag, som av staten lämnas för ändamålet, bör vara tillräckligt ej blott till inköp av jord och uppförande av åbyggnader, utan även till uppsättning av levande och döda inventarier. Även från Katrineberg angives som en nödvän- dig förutsättning för anskaffandet av skoljordbruk, att medel erhållas i så stor ut- sträckning, att jorden erhålles konstnadsfritt, varjämte ytterligare anslag behövs för uppsättningen av levande och döda inventarier samt för eventuellt behövliga grund— förbättringar.

I yttrandet från Tenhult anföres, att ifall från det allmännas sida direkt anslag kunde lämnas för inköp av skoljordbruk, vore detta givetvis det bästa stödet, och från Gamleby pekas på den tänkbara utvägen att erhålla lotterimedel för ända- målet. Även Högsby framför tanken på direkta statsanslag för inköp av skoljord-

• Sida 86
•  Original

Utredningens yttrande.

bruk, ehuru denna utväg anses svårframkomligare än den tidigare nämnda, från skolan föreslagna.

En av de skolor, som redan skaffat sig ett lämpligt skoljordbruk, nämligen Önne- stad, framför i detta sammanhang det förslaget, att, därest möjligheter för anskaf- fandet av statslån till inköp av skoljordbruk beredes, böra de skolor, som regle- mentsenligt redan anskaffat jordbruk och för dessa häfta i skuld, samtidigt få möj- lighet att i dylik lånefond omplacera de ofta mot hög ränta upplånade medel, som behövts för skoljordbrukets inköp och iordningställande.

I åtskilliga yttranden har,. såsom tidigare omnämnts, framhållits, att ett skoljord- bruk för att rätt fylla sin uppgift bör skötas så att det i och för sig är ekonomiskt bärkraftigt. Emellertid böra vid ett sådant jordbruk utföras åtskilliga försök, som, om de förekomma i större utsträckning, komma att draga avsevärda kostnader. Likaså kunna särskilda utgifter och förminskade möjligheter till inkomster föran- ledas därav, att skoljordbruken, som böra anordna sin drift allsidigt, ej alltid till fullo kunna utnyttja konjunkturerna. Med hänsyn till dessa omständigheter fram- hålles, bl. a. från Sätila och Kyrkerud, det berättigade i att ett särskilt statsbidrag utgår till skolan för skoljordbruket och å detsamma utförda försök.

I sina förut nämnda yttranden rörande lantmannaskolorna och skol— jordbrukens betydelse för dessa hava några förvaltningsutskott jämväl framhållit behovet av åtgärder från det allmännas sida för att under- lätta anskaffandet av sådana jordbruk. Därvid har i första hand för— ordats beviljandet av statslån mot billig ränta för ändamålet.

Av de ovan refererade yttrandena från lantmannaskolornas styrel— ser framgår bl. a., att det för ett stort antal, skolor skulle vara förenat med hart när oöverstigliga svårigheter att utan stöd från det allmännas sida kunna anskaffa ett skoljordbruk av tillfredsställande Be- skaffenhet. På grund av dessa uttalanden, vilkas riktighet icke torde kunna hestridas, och med hänsyn till att skoljordbruk, enligt den före— slagna föreskriften härom i reglementet, måste finnas, hava vi funnit det ofrånkomligt, att vissa åtgärder från det allmännas sida vidtagas för att underlätta anskaffandet av skoljordbruk. Och då det knappast torde kunna förutsättas, att resp. läns hushållningssällskap eller landsting un- der alla förhållanden hava tillfälle eller äro villiga att tillhandahålla medel för ändamålet, ha vi ansett det nödvändigt, att staten lämnar den för ändamålet erforderliga hjälpen.

I skolstyrelsernas yttranden hava åtskilliga förslag till åtgärder från statens sida i ovan angivna syfte framförts. Sålunda har föreslagits upplåtelse av kronoegendomar, tillhandahållandet av lån på goda Vill— kor oeh direkta statsanslag.

Den förstnämnda åtgärden förordades, såsom förut omnämnts, redan av 1907 års lantbruksundervisningskommitté, men förslaget härom upp— togs icke av Kungl. Maj:t eller riksdagen. Sedermera har liknande för— slag i skrivelse till Kungl. Maj:t framförts av styrelsen för svenska lant— mannaskolornas lärarförening, utan att detta lett till något resultat. Onekligen kunna goda skäl anföras för att fylla vissa lantmannaskolors

• Sida 87
•  Original

behov av jordbruk på detta sätt. Med den stadga, som förläggningen av skolorna nu redan nått, skulle åtgärden emellertid kunna förverkligas endast i vissa särskilda fall, nämligen dels där lämplig egendom finnes intill en redan befintlig skola och dels där en skola skulle komma att flyttas eller nyinrättas. För sådana fall torde möjlighet att upplåta för ändamålet lämplig kronoegendom på långvarigt arrende böra stå öppen. Det anförda gäller även ecklesiastika löneboställen, vilka ofta hava gott läge och lämplig storlek.

Att för ändamålet skulle anvisas särskilt statsanslag utan återbetal— ningsskyldighet torde icke kunna ifrågakomma.

Den åtgärd från statsmakternas sida, som i de flesta yttranden från skolstyrelserna förordats och som otvivelaktigt i flertalet fall också skulle bliva den mest ändamålsenliga, är emellertid beviljandet av stats- lån på relativt goda villkor. En lämplig förebild för en sådan låneverk— samhet från statens sida torde statens egnahemslåneverksamhet kunna anses utgöra. För vår del vilja vi också förorda, att en särskild låne— l'ond för ändamålet upprättas och att från denna beviljas lån för anskaf— fandet av skoljordbruk. Liksom för jordbrukslägenheter bör lån kunna erhållas till ett belopp, motsvarande högst 5/6 av jordbruksfastighetens genom värdering utrönta eller beräknade värde i fullbyggt skick, dock utan hänsyn till växande skog. Visst maximibelopp för lån torde böra stadgas, varvid ett belopp av 50 000 kronor synts lämpligt. I det värde, varefter lånebeloppet beräknas, torde endast själva jordbruksfastigheten med för densammas drift behövliga ekonomibyggnader få ingå; således skulle ej lån kunna beviljas för byggnader, avsedda eller uppförda för att användas till skollokaler annat än i den mån de möjligen kunna an- ses tillhöra själva jordbruket.

Lånevillkoren böra utformas i anslutning till bestämmelserna rörande egnahemslån för jordbrukslägenheter. Av det beviljade lånet skulle så- lunda ”f:. kunna få kvarstå såsom stående lån, medan % av lånet skulle amorteras; dock skulle även för denna del de fem första åren vara amor— teringsfria. Den årliga räntan skulle utgöra 4 procent under de fem första åren, sedermera 41/2 procent. Under amorteringstiden skulle annuiteten å amorteringsdelen utgöra 61/2 procent.

Som säkerhet för lånet skulle kunna lämnas inteckningar, motsvarande hela lånebeloppet och liggande inom % av värdet.

Därest, på sätt nu föreslagits, staten beviljar lån till anskaffande av skoljordbruk, torde sådana lån också rättvisligen böra utlämnas till de skolor, som nu under senare åren för att tillgodose skolans behov och för att efterkomma gällande föreskrift redan skaffat sig sådant jord— bruk. Denna retroaktiva verkan av bestämmelserna om lån måste givet- vis begränsas och torde lämpligen böra sträcka sig tillbaka till kristiden med dess förhöjning av prisen på jordbruk, sålunda förslagsvis t. o. m. är 1918.

• Sida 88
•  Original

Vad beträffar storleken av den erforderliga lånefonden synes densam— ma efter beräkning av lån å 40 000 kronor till skoljordbruk till en var av 20 lantmannaskolor kunna för dessa skolor förslagsvis anslås till 800 008 kronor.

Genom att möjlighet till erhållande av lån för inköp av skoljordbruk be- redes, undanröjes det hittillsvarande största hindret för anskaffandet av sådant. Även om sådan lånemöjlighet öppnas, torde dock anskaffandet. av skoljordbruk, ekonomiskt sett, vara förenat med en viss risk för resp. skolor. Ett sådant jordbruk bör, såsom tidigare framhållits, drivas all— sidigt, och det torde på grund härav icke bliva möjligt att alltid på. bästa sätt utnyttja rådande konjunkturer. Uppsättningen av redskap och maskiner bör vara fullständig och ändamålsenlig, varför ett relativt- stort kapital måste vara nedlagt häri. Egendomens inköpspris torde på. grund av belägenheten oftast vara större än som motsvarar det genom—- snittliga värdet av jordbruk med samma storlek och naturliga betingel— ser för övrigt.

På grund av nämnda omständigheter skulle det kunna göras gällande,. att ett skoljordbruk, även om det drives rationellt och ekonomiskt och. även under för jordbruk i allmänhet normala konjunkturer, svårligen, kan fullt förränta det i detsamma nedlagda kapitalet. Under sådana förhållanden kunde det ifrågasättas, att skolan jämväl erhöllo någon ersättning för de merkostnader i förhållande till de normala, som drif— ten av skoljordbruket medför. Vi hava emellertid icke ansett oss kunna tillstyrka något särskilt anslag för detta ändamål. Det bör beaktas, att. skoljordbruket till följd av det ganska stora skolhushållet samt lärarnas. hushåll m. ni. har vissa betydelsefulla förmåner i avseende å produkter—— nas avsättning, vilka icke komma vanliga jordbruk i orten till del. De stora förmåner som de billiga statslånen till jordbrukets anskaffande. innebära, måste också tagas i betraktande. Därjämte kan det befaras, att, ifall ett särskilt driftsanslsag medgåves, detta skulle medföra, att all— mänhetens tilltro till att skoljordbruket utgjorde en förebild, som för dem vore möjlig att efterlikna, skulle undergrävas och att uppfattnin— gen skulle bliva, att dylik jordbruksdrift icke vore möjlig utan direkt. statsunderstöd. Slutligen äro att märka de praktiska svårigheter, som skulle uppstå att bestämma dylikt statsbidrag för det fall, att skoljord— bruket icke drives för skolans egen räkning.

I ett speciellt avseende anse vi emellertid särskilt understöd böra utgå, nämligen till försöksverksamheten. Denna är förenad med särskilda kost— nader och förluster. Så t. ex. kräves vid sortförsök, att jämväl Vissa. mindre avkastan-de sorter medtagas, och vid gödslingsfö-rsök, att Vissa. parccller lämnas ogödslade eller icke fullt gödslade. Arbetet med sådd, skötsel och inbärgning av grödorna från de olika parcellerna är vida mer arbets- och tidskrävande än om hela fältet vore behandlat på ens—

• Sida 89
•  Original

artat sätt. Härtill komma särskild tröskning, vägning och förvaring av grödan från varje parcell, resultatens bearbetning och offentliggörande m. in. Vi anse därför, att ett visst bidrag härtill är befogat, och förorda, att statsbidrag å högst 500 kronor för år må utan villkor om ortsbidrag kunna av Kungl. Maj:t anvisas till försök, som anordnas enligt av sko- lans styrelse fastställd plan, som bifogas ansökningen om anslag. Vid längre kurser och fortsättningskurser, som pågå även under sommaren, böra dylika försök göras särskilt omfattande.

Vi vilja framhålla, att den nu ifrågavarande försöksverksamheten är sådan som av skolan själv bedrives för undervisningens skull. En dylik försöksverksamhet bör vid varje skola vara obligatorisk. Därest där- jämte försök finnas anordnade för t. ex. centralanstaltens eller utsädes- föreningens räkning, är detta en särskild sak, som icke utesluter nödvän— digheten av förstnämnda försöksverksamhet.

Skolornas utrustning.

I den mån lantmannaskolorna — därest ovan framlagda förslag till Utredninpens bestämmelser och åtgärder godtagas och genomföras —— bliva försedda ”"'"”de' med lämpliga och välskötta skoljordbruk, torde också deras utrustning i allmänhet få anses bliva i hög grad förbättrad. Men till en god ut- rustning hör givetvis också, att skolan förfogar över tillräckliga och än- damålsenliga lokaler samt lämplig undervisningsmateriell. Frågan är nu, om staten också bör träda stödjande till för att underlätta anskaf— fandet av dessa delar av utrustningen.

Vad då beträffar skollokaler, så kan det erinras, att 1907 års lant— bruksundervisningskommitté föreslog upprättandet av en lånefond på 1000 000 kronor, ur vilken lån till bl. a. uppförandet av skolbygg- nader för lantmanna— och lanthushållsskolor skulle kunna erhållas. Detta förslag blev emellertid aldrig förverkligat.

AV redogörelsen för lantbruksundervisningen i Danmark och Finland framgår bl. a., att statsmakterna i dessa länder beviljat och, vad det sistnämnda landet beträffar, fortfarande bevilja lån till uppförandet av byggnader för vissa skolor.

Under utredningen har också dryftats den frågan, huruvida det skulle vara behövligt och lämpligt att bereda möjlighet till erhållande av stats- lån för uppförande av skollokaler för lantmannaskolorna. Självfallet skulle detta, därest lånevillkoren bleve goda, vara förmånligt för åtskil- liga skolor, som behöva uppföra nya eller förbättra redan befintliga loka- ler. Emellertid kunna tungt vägande skäl anföras mot beviljande av lån för nämnda ändamål. Värdet av en skolbyggnad är i regel helt och hållet beroende av om skolans verksamhet i densamma kan fortgå i avsedd omfattning. Skulle skolans verksamhet av någon anledning ned- läggas, bleve byggnadens värde, åtminstone i flertalet fall, starkt redu—

• Sida 90
•  Original

cent. Därest statslån till en sådan beviljats, exempelvis mot säkerhet i inteckning, kunde staten sålunda försättas i det läget, att den antingen finge göra en betydande förlust på lånet eller också på ett eller annat sätt uppehålla skolverksamheten, även om nödiga förutsättningar härför icke funnes.

De skollokaler, som redan finnas, hava överallt tillkommit på bekost- nad av ortskorporationer, föreningar eller enskilda personer men i varje fall utan bidrag från staten. Detta system är såsom regel tillämpat jäm- väl beträffande annan skolverksamhet. Vi finna icke tillräckligt skäl att nu föreslå avvikelse från detta system, såvitt lantmannaskolorna an- går. Systemet innefattar även vissa bestämda fördelar. Det överlåter åt ortsintresset att hava ett betydelsefullt inflytande på skolornas tillkomst och utgör en garanti för att de skolor som inrättas motsvara ett inom orten känt behov samt kunna påräkna erforderligt elevantal. Det bin- der skolan vid orten och utgör för denna ett kraftigt skäl till att söka hålla skolan i gott och ändamålsenligt skick, så att den må kunna mot— svara sitt syfte. Det må även anmärkas, att för närvarande behovet av utvidgade eller nya skollokaler icke är särskilt starkt framträdande, enär de nu befintliga lokalerna i regel lämna gott utrymme för elev— antalet. Därest detta, såsom är att hoppas, kommer att avsevärt tillväxa eller därest genom skilsmässa mellan nu kombinerade folkhögskolor och lantmannaskolor nya lokaler för de senare behöva anskaffas, upp— står visserligen nödvändigheten att bestrida kostnader för detta ända- mål, men även under dessa förhållanden bör enligt vår åsikt det nuva— rande systemet bibehållas och dessa kostnader alltså åligga landsting, hushållningssällskap eller andra exponenter för ortsintresset.

Vi anse oss sålunda icke kunna förorda, att statsmedel användas så- som bidrag till de egentliga skollokalerna, lärarbostäder, elevbostäder o. dyl.

Ifråga om skolornas utrustning med undervisningsmateriell ligga för- hållandena i någon mån annorlunda till. Enligt gällande reglemente skall lantmannaskola vara försedd med nödig undervisningsmateriell och varje skola förfoga över en större eller mindre samling därav. I regel upptages också ett mindre belopp, vanligen 200—500 kronor, i varje års utgiftsstat för att användas för nämnda ändamål. Då, såsom fallet oftast varit under de senaste åren, skolornas inkomster varit otillräckliga för utgifterna i sin helhet, har det emellertid legat nära till hands att spara in på ifrågavarande utgiftspost. Kompletteringen av den förefintliga undervisningsmateriellen har därför ofta nog icke skett i den omfatt— ning, som med hänsyn till denna materiells värde för undervisningen skulle varit önskvärt.

Med kännedom om nämnda förhållanden har styrelsen för svenska lantmannaskolornas lärareförening också i sin förut omförmälda till ut- redningen avlåtna skrivelse av den 4 juli 1928 i samband med frågan

• Sida 91
•  Original

om skolornas anslagsbehov i allmänhet framhållit, att då anslagen vore för små, bleve det merendels ingenting över till undervisningsmateriell. Det vore därför önskvärt, att ett särskilt anslag erhölles till detta ända- mål med kontroll över att det användes härtill.

Denna lärareföreningens framställning synes oss vara förtjänt av be- aktande. För ernåendet av ett gott resultat av undervisningen är det , tydligen av stor betydelse, att denna så långt möjligt kan åskådliggöras lf genom lämplig och tillräcklig undervisningsmateriell. Det torde sålunda ”* också. föreligga starka skäl för att underlätta anskaffandet av sådan materiell. Lämpligast synes detta kunna ske genom beviljandet av ett särskilt anslag, som uteslutande får användas för ifrågavarande ända- mål. Kontroll över att så komme att ske kunde erhållas därigenom, att anslaget utbetalades endast i den mån vederbörande skola styrkte sig ha anskaffat undervisning'smateriell av för skolan lämplig beskaffenhet.

Det synes oss i hög grad önskligt, att till ledning för denna anskaff- ning uppgöres av sakkunniga personer en förteckning å dylik materiell. Denna förteckning bör vara uppdelad i vissa avdelningar eller på annat sätt, så att den utmärker, vilka föremål som överallt äro nödvändiga och sålunda måste i första hand anskaffas, därefter dem som därnäst an- ses behövliga och så vidare. Förteckningen bör tid efter annan gran— skas och kompletteras.

Statsbidrag bör kunna lämnas intill halva inköpskostnaden. Den andra hälften förutsättes utgå av skolans allmänna tillgångar eller ock genom särskilt för ändamålet anvisat anslag från orten. Statsbidraget anvisas av Kungl. Maj:t i samband med beviljandet av anslag i övrigt till sko- lan men bör icke få utbetalas, förrän medelst vederbörligt intyg styrkts, att lämplig undervisningsmateriell inköpts och endast med halva inköps— kostnaden. Det synes dock icke nödvändigt att härvid taga hänsyn blott till inköp under året. I vissa fall, särskilt då en större nyiuppsättning är erforderlig eller något jämförelsevis dyrbarare föremål anskaffas, torde nämligen statens årsbidrag icke räcka till att på en gång ersätta halva inköpskostnaden. Den icke ersatta kostnadsdelen bör då få komma i betraktande ett senare år.

Vi vilja framhålla, att genom ett sådant särskilt anslag viss säkerhet vinnes för att skolorna bli i förevarande viktiga avseende utrustade på ett tillfredsställande sätt, vilket visat sig vid det nuvarande systemet icke vara fallet på grund av alltför knapp medelstillgång.

Vi vilja alltså förorda, att möjlighet beredes lantmannaskola att för inköp av undervisningsmateriell under ovan angivna garantier kunna '; erhålla ett särskilt anslag intill visst maximibelopp. Detta torde lämp- ligen kunna bestämmas till 400 kronor för år och skola.

• Sida 92
•  Original

Utredningens yttrande.

Av redogörelsen för lantmannaskolorna under åren 1908—1928 framgår bl. a., att antalet sådana skolor vid början av nämnda period upp- gick till 27 för att sedermera efterhand och särskilt efter genomförandet av den nya organisationen ökas till ett maximum av 47 under läsåret 1920—1921. Därefter har det åter minskats något, så att det under 5—års— perioden 1923—1924 till 1927—1928 utgjorde 44 för att efter nedläggande av ytterligare tre skolor sjunka till 41 vid utgången av läsåret 1928—1929.

Detta antal lantmannaskolor har man på åtskilliga håll, särskilt med hänsyn till det ringa elevantalet vid en del av dem, ansett vara för stort i förhållande till vårt lands behov. Det mest uppmärksammade uttryc— ket för denna uppfattning torde ha givits av byråchefen Ernst Höijer, di han i sina slutsatser av en på uppdrag av svenska landstingsför- bundets byrå år 1926 verkställd statistisk utredning rörande landstingen och den lägre lantbruksundervisningen bl. a. uttalat följande: »Det är alldeles uppenbart, att lantmannaskolornas antal för närvarande är för stort i förhållande till behovet och därför bör inskränkas. Det finns län med ända till fem lantmannaskolor, och i flertalet län är deras antal två eller tre. Säkerligen skulle dock behovet kunna fullt tillgodoses med två skolor i vartdera av de båda skånska länen och en skola i vart och ett av länen för övrigt.»

Även riksdagens revisorer hava i sin till 1928 års riksdag avgivna be- rättelse upptagit frågan om lantmannaskolornas antal till behandling. Efter att hava lämnat uppgifter om dåvarande skolor framhålla sålunda revisorerna, dels att elevantalet vid vissa skolor måste anses jämförelse— vis lågt, dels att, enligt vad revisorerna hade sig bekant, berörda frågor- varit föremål för uppmärksamhet från lantbruksstyrelsens sida, men att en indragning av eventuellt mindre behövliga skolor i de flesta fall stran- dat på att de lokala myndigheterna, som, när statsbidrag sökes. skola intyga behovet av skolan ur ortssynpunkt, ofta kanske underkastat denna fråga en mindre sträng undersökning. Lantbruksstyrelsen syntes, för såvitt icke alldeles särskilda skäl förelegat, funnit sig förhindrad att för— orda indragning av statsunderstöd till en skola, även om detta utan efter— sättande av en orts berättigade krav på nöjaktig undervisning ansetts kunna ske. Nu berörda förhållanden syntes revisorerna påkalla närmare utredning rörande en omorganisation av ifrågavarande skolor, därvid särskilt borde tagas under övervägande möjligheterna att genom en in- dragning av mindre behövliga sådana, eventuellt genom sammanslagning av flera skolor nedbringa statsverkets utgifter till förevarande ändamål.

Denna fråga om lantmannaskolornas antal är — liksom i motsvarande fall för andra liknande skolor —— självfallet förtjänt av den största upp- märksamhet. Frågan kan och bör emellertid icke blott betraktas från ensidigt statistiska och ekonomiska synpunkter. Den torde fastmera i

• Sida 93
•  Original

första hand böra skärskådas från den synpunkten, att ifrågavarande sko- lors undervisning måste bliva tillgänglig för så många som möjligt för att därigenom bliva till största möjliga gagn.

Vill man betrakta spörsmålet om lantmannaskolornas antal från sist nämnda utgångspunkt, framställer sig osökt den frågan: hur skulle det samlade elevantalet i lantmannskolorna sannolikt komma att ställa sig, om man i stället för de nuvarande skolorna hade ett mindre antal, låt vara i vissa avseenden bättre utrustade skolor?

Det är givetvis icke lätt att på denna fråga giva ett tillfredsställande svar, enär man här delvis rör sig med okända faktorer och ovissa för- modanden. Emellertid torde Vissa kända förhållanden och gjorda erfa— renheter giva en tämligen god ledning vid frågans bedömande. Sålunda är det ett känt faktum, att flertalet skolor hava sina flesta elever från den närmaste omgivningen. Detta förhållande bekräftas också av de förut meddelade uppgifter rörande elevernas bostadsort i förhållande till sko— lan, vilka infordrats och erhållits från lantmannaskolorna. Sålunda har enligt dessa uppgifter under senaste tioårsperiod (i vissa fall kortare eller längre period) antalet elever i huvudkurserna från det härad, i vil- ket skolan är belägen, uppgått för varje skola till i medeltal 69, från varje angränsande härad till i medeltal 23 och från vart och ett av övriga hä- rad inom länet till i medeltal 8. Skolorna äro sålunda, på få undantag när, starkt lokjalbetonade.

Av dessa uppgifter framgår oförtydbart, att besöken vid lantmanna— skolorna i mycket hög grad påverkas av elevernas närhet till desamma. Man torde kunna säga, att skolans dragningskraft på ungdomen står i omvänd proportion till dennas avstånd från skolan. Men då så är för— hållandet, torde man ha all anledning befara, att om skolornas antal min- skades, så skulle också hela elevantalet reduceras. Denna nu angivna orsak till minskning torde icke kunna motvägas genom en eventuellt bättre utrustning vid ett mindre antal skolor.

Den slutledning rörande förhållandet mellan skolornas antal och belä- genhet å ena samt elevantalet å andra sidan, som sålunda gjorts på grund av ovan berörda omständigheter, har också fått stöd av Vissa iakttagel- ser vid upprättandet av nya lantmannaskolor. Det har nämligen i åt— skilliga sådana fall visat sig, att om en ny skola upprättats, så har detta icke eller åtminstone icke i nämnvärd grad påverkat elevantalet vid för-- utvarande i. samma eller angränsande län belägna skolor — naturligtvis under förutsättning att avståndet ej varit alltför ringa mellan dessa skolor och den nya.

För bedömandet av frågan, om det nuvarande antalet lantmannasko— lor i vårt land kan anses vara för stort, torde det också vara av intresse att jämföra hela antalet allmänna lägre lantbruksundervisningsanstal— ter för manlig ungdom i vårt land med motsvarande i våra närmaste grannländer. Vid en sådan jämförelse synes man lämpligen kunna sätta

• Sida 94
•  Original

94 antalet skolor i olika länder i förhållande till dels åkerarealen och dels antalet brukningsdelar i resp. land. Resultatet av en sådan jämförelse framgår av nedanstående sammanställning:

_ På varje skola Antal Akerareal i Brukniugs- skolor 1 OOO—tal har delar 1 OOO-tal antal bruk- har nmgsdelar

70 8 076 8 8 953 7 2 964 5 * 5 224

Sverige ........................... 53 3 717 428 026 i Danmark ........................ 23 2 942 205 929 4 1 Norge ........................... 41 690 121 536

i 250 749

1 ! i

2 1 Finland 48 2160 4

Bland skolorna hava för Sverige medtagits samtliga lantbruks— och lantmannaskolor samt för övriga länder de i resp. redogörelser upptagna skolorna för allmän lägre lantbruksundervisning. Sålunda hava för Finlands vidkommande icke upptagits kreatursskötarskolorna och för Danmark icke de rätt många folkhögskolor, som meddela lantbruksunder- visning, delvis i ganska stor omfattning. Åkerarealen har upptagits efter de i »Statistisk årsbok för Sverige 1929» upptagna översiktstabellerna, antalet brukningsdelar i Sverige efter samma källa (tab. 78). Uppgif— terna om antalet brukningsdelar i Norge hava erhållits från en av lant— bruksdirektören O. T. Bjanes 1926 utgiven skrift: »Norwegian Agricul- ture» (sid. 19); sistnämnda uppgift gäller brukningsdelar med en åker— areal överstigande 01 har. För Danmark och Finland hava uppgifterna om brukningsdelarnas antal hämtats från statistiska årsböcker för resp. länder.

Uppgifterna äro ej fullt jämförbara, enär minimiarealen för de upp— tagna brukningsdelarna växlar, i det den för Sverige utgör 0'25 har, för Danmark 0'35 har, för Norge 01 har och för Finland 0'95 har.

Av de ovan sammanställda uppgifterna framgår, att antalet lantman— na- och lantbruksskolor i vårt land vid jämförelse såväl i avseende på åkerareal som brukningsdelar proportionsvis är större än antalet skolor av motsvarande slag i Danmark men däremot mindre än antalet skolor av liknande typ i Norge och Finland. Detta framträder måhända ännu tydligare, om man beräknar antalet skolor på visst antal brukningsde— lar, vilket antal torde i stort sett motsvara antalet jordbrukare. En så— dan beräkning visar, att på 100000 brukningsdelar komma följande antal skolor, nämligen i Sverige 124, [Danmark 11, Norge 34 och Finland 18.

Förhållandena i två av de tre till jämförelse medtagna grannländerna kunna sålunda icke åberopas till stöd för den uppfattningen, att antalet lantmannaskolor i vårt land är för stort. Och i fråga om Danmark torde böra observeras, att såväl åkerarealens som brukningsdelarnas koncen- tration till ett jämförelsevis ringa ytområde givetvis måste göra beho— vet av skolor, med hänsyn till antalet, mindre.

• Sida 95
•  Original

De förslag och uttalanden rörande en reducering av lantmannaskolor-- nas antal. som framkommit, hava i främsta rummet motiverats med att elevantalet vid dessa i genomsnitt och särskilt vid vissa skolor är för lågt, varmed också följer, att utbildningen för elev räknat blir propor- tionsvis dyrbar. Särskilt var elevantalet lågt vid tiden för den förut nämnda Höijerska utredningen. Sedermera har det ökats med 20—25 procent, men trots detta måste elevantalet anses som betydligt lägre än det borde vara. Detta elevantal torde emellertid böra ses icke blott i förhållande till de förefintliga skolornas antal utan också i förhållande till det antal jordbrukare, som är i behov av teoretisk utbildning. En sådan jämförelse visar, att i vårt land blott en mycket ringa del av dessa. erhåller sin utbildning vid våra lantmanna- och lantbruksskolor. Från dessa utexamineras årligen c:a 1200—1300 elever. I vårt land finnas enligt ovan lämnad uppgift 428000 brulmingsdelar, av vilka en del vis— serligen äro små men dock räknas som jordbruk. Antager man, att varje brukare kan sköta sitt jordbruk i 30 år, så skulle årligen över 14 000 nya. jordbrukare komma till. Av dessa är det följaktligen för närvarande en- dast c:a 9 procent, som erhålla en något så när tillfredsställande yrkes— utbildning vid en lantmanna— eller lantbruksskola. På enahanda sätt gjorda beräkningar utvisa, att elevantalet i motsvarande skolor utgör av årskontingenten nya jordbrukare i Danmark 36 procent, i Norge 31 procent och i Finland 25 procent. Ifall vi i Sverige komma därhän, att åtminstone 20 procent av årskontingenten besöker ett allmänt lägre lant— bruksläroverk, skulle dessas elevantal stiga till 2800, vilket skulle räcka för 70 skolor med 40 elever i varje. Därest procenttalet stege till 30, vilket i allt fall är lägre än i Danmark och Norge, skulle det årliga elev- antalet bliva 4200. För dessa elever skulle erfordras icke mindre än 105 skolor med 40 elever i varje, eller ock borde de 70 skolorna kunna mot- taga i genomsnitt 60 elever.

Under dessa förhållanden synes det oss, som om det vore en alldeles felaktig syn på läget, om man i första hand och ur statens besparings— synpunkt påyrkade en tvångsvis reducering av de nuvarande skolorna. Det nuvarande antalet skolor är i och för sig ingalunda för stort. Vik— tigare än att åstadkomma vissa besparingar i förevarande avseende är att tillskapa sådana förhållanden, att lantungdomens behov av fackutbild— ning blir i erforderlig män och på ett för densamma i ekonomiskt av- seende överkomligt sätt tillgodosett. Dylik fackutbildning är nämligen en" oundgänglig förutsättning för vårt jordbruks bestånd och lyckliga ut— veckling. Vi anse därför, att den första och viktigaste åtgärden bör vara att söka få till stånd en ökad tillslutning till dessa skolor och på så sätt göra deras undervisning mera fruktbringande för vårt lands jordbruk. Då bör också årskostnaden pr elev bli lägre.

Med denna vår principiella ståndpunkt är dock givetvis icke förenad den uppfattningen, att de nuvarande lantmannaskolornas fördelning

• Sida 96
•  Original

96 och förläggning är i alla avseenden tillfredsställande. En undersök- ning rörande förhållandena i olika län visar tvärtom, att en förändring härutinnan på vissa håll kan synas önskvärd. Då sådana förändringar till det bättre emellertid i några fall redan skett, och då vederbörande ortsmyndigheter i andra fall synas ha sin uppmärksamhet riktad på nämnda förhållanden, har det icke ansetts behövligt eller ens lämpligt, att vi skulle som resultat av utredningen framlägga bestämda förslag om dylika förändringar. Det torde i stället böra ankomma på å ena sidan vederbörande ortsmyndigheter, å andra sidan lantbruksstyrelsen och Kungl. Maj:t att i varje enskilt fall pröva, i vad mån förändringar i nämnda avseende kunna anse-s erforderliga, samt att vidtaga för ända- målet nödiga åtgärder. Sådan förändring kan innefatta icke blott ned- läggande av en skola utan även förflyttning av en skola —— exempelvis i samband med brytande av förefintlig kombination med folkhögskola. Tilläventyrs kan även anläggande av ny skola ifrågakomma. För lant- mannaskolornas förläggning kommer påtagligen frågan om anskaffande av skoljordbruk att spela en stor roll.

Lantmannaskolans kurser.

Från början förekom i lantmannaskolan endast en kurstyp. Enligt föreskrift i 1912 års reglemente, som i detta avseende icke innebar någon ändring i förut rådande förhållanden, skulle undervisningen i denna kurs fortgå minst 20 veckor, ferier oberäknade. Genom beslut av 1915 års riksdag tillkom möjlighet att erhålla statsunderstöd till en andra årskurs med samma längd och i huvudsak samma undervisning som vid skolans förut nämnda huvudkurs. Vid ungefär samma tidpunkt hade man vid ett par lantmannaskolor i Skåne börjat hålla dels längre, s. k. 9—månaderskurser, dels fortsättningskurser med en undervisnings- tid av c:a 4 månader. Efter därom gjord framställning och i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition i ärendet beslöt 1918 års lagtima riks- dag bevilja statsunderstöd jämväl till sist nämnda kurser; som Villkor härför skulle bl. a. gälla, att undervisningen pågick i den längre kursen minst 36 och i fortsättningskursen minst 16 veckor.

I samband med den förut nämnda av 1919 års riksdag genomförda regleringen av lönerna till lantmannaskolans lärarpersonal och ansla— gen till skolorna blev undervisningstiden i skolans huvudkurs förlängd med c:a en vecka. Samtidigt ändrades föreskrifterna om minimitiden i så måtto, att denna uttrycktes i antal arbetsdagar, och bestämdes mi- nimitiden till för huvudkurs och andra årskurs 125, för längre kurs 215 och för fortsättningskurs 95 arbetsdagar. Ändamålet med denna änd— ring från veckor till arbetsdagar var att få till stånd en mera klar och lätt tillämplig föreskrift om minimitiden. Erfarenheten hade nämligen visat, att det ofta rådde ovisshet om huruvida i det stadgade antalet

• Sida 97
•  Original

97 veckor skulle få inräknas även enstaka lovdagar, exempelvis vid påsken, då kursen ej avslutades före denna.

Vid den nu slutförda utredningen har det ansetts lämpligt att över- väga, huruvida någon ändring ifråga om den stadgade tiden för olika kurser kunde anses påkallad. Särskilt har därvid uppmärksamheten varit riktad på spörsmålet, huruvida minimitiden för huvudkursen skulle i vissa fall kunna förkortas, detta för att underlätta för elever från småbruks— och mindre jordbrukarhem att genomgå sådan kurs.

För utredningen har det ansetts erforderligt att erhålla kännedom om den uppfattning rörande minimitiden för olika kurser i lantmanna— skolan, som skolornas styrelser och lärarråd hysa. Till skolstyrelserna ' har därför riktats följande fråga: »Anses den nu stadgade minimitiden för olika kurser i lantmannaskolorna lämplig eller finnas skäl för någon ändring?»

Av de inkomna svaren på denna fråga framgår, att man vid de allra flesta sko- lorna (c:a ”',/7) ansett de stadgade minimitiderua lämpliga. Visserligen framhålles allmänt, att tiden för huvudkursen med hänsyn till undervisningsplanen och de i regel använda läroböckernas omfattning är knapp, men å andra sidan anses det icke möjligt att förlänga kursen, enär eleverna då skulle förhindras deltaga i de brådskande höst- och vårarbetena i jordbruket. En utsträckning av kurstiden skulle på grund härav sannolikt ytterligare reducera elevtillslutningen till skolorna. Å andra sidan anses någon förkortning av tiden icke tänkbar.

Flera skolor hava mer eller mindre utförligt motiverat sin ovan nämnda upp— fattning rörande kurstiden och därvid anfört i huvudsak följande.

Från Hamra framhålles, att det nog kunde vara önskvärt att utsträcka minimi— tiden för undervisningen, men med hänsyn till den stora svårigheten för ett oänd- ligt stort antal jordbrukare att avvara sina söner höst och vår torde nuvarande korta vinterkurser ännu vara behövliga; dock bör möjlighet stå öppen för längre kurser. Den eventuellt utsträckta tiden bör emellertid icke användas till specialutbildning, t. ex. av kontrollassistenter, maskinskötare eller dylikt, utan kursen i sin helhet bör fördjupas med tanke på utbildning av blivande bönder och mindre jordbrukare. Specialkurser mä anordnas men i så fall fristående och valfria.

I yttrandet från Tenhult anföres, att då de ordinarie kurserna vid våra lant- mannaskolor ha till uppgift att utbilda föregångsmän vid det mindre och medel- stora jordbruket och undervisningen fördenskull måste bibehållas i samma om— fattning som hittills, kräves alltjämt minst den nuvarande kurstiden å 125 arbets- dagar. Där så lämpligen kan ske, bör, i synnerhet i sådana trakter, varest skogs- bruket är av större betydenhet, kurstiden kunna ökas med någon vecka, men i så fall torde skolornas anslag behöva höjas i motsvarande grad. Från St. Segerstad framföras liknande synpunkter. I huvudsak samma uppfattning göres gällande i ytt- randet från Markaryd, vari framhålles, att ehuru det visserligen möter stora svå- righeter att under nu gällande minimitid medhinna föreskrivna kurser, torde det dock vara vanskligt, särskilt med hänsyn till det relativt tidiga vårbruket i södra Sverige, att förlänga tiden. På sådana platser i landet, där så lämpligen kan ske, bör utökning av lärotiden — eventuellt till särskild förmån för undervisningen i Skogshushållning —— underlättas genom någon lämplig utökning av statsanslag och elevstipendier. Även i Gamleby anses tiden knapp, men å andra sidan förmenas elevernas praktiska arbete ej medgiva någon förlängning.

• Sida 98
•  Original

Från Högsby anföres, att tiden är så knapp den gärna kan få vara för kurser— nas genomgående, och den borde snarast utsträckas så långt möjligt är av hänsyn till vårbrukets behov av arbetskraft. Vissa år med lämplig placering av helgda— garna skulle det med fördel gå att ordna undervisningens utsträckande någon eller några veckor, men detta omöjliggöres nu av kostnadsskäl. Ett tilläggsanslag för utsträckt undervisningstid vore lämpligt och detta även ur den synpunkten, att elevmaterialet vissa år är mera svårarbetat än eljest och sålunda gör en utsträck- ning av kurstiden önskvärd. Även i Hemse anses, att den nuvarande minimitiden är lämplig men att en något längre undervisningstid, t. ex. 140 dagar, skulle vara önskvärd och att möjlighet för beredande av förhöjt statsanslag för denna förläng- ning bör beredas.

Från Bräkne—Hoby anföres, att tiden för genomgåendet av de starkt utvidgade lärokurserna är knapp men att jordbrukets arbetsbehov omöjliggör en förlängning av kurserna. Därjämte förordas lindrigare villkor för erhållande av statsunderstöd till fortsättningskurs.

I Skurup anses, att tiden för huvudkursen är kort men att en förlängning av tiden ej är möjlig av praktiska skäl. Däremot synes det tänkbart med en utökning av tiden i form av en demonstrationskurs om 2—3 veckor under sommaren i anslut- ning till skoljordbruket. För deltagande i denna borde elevunderstöd utgå efter samma principer som vid huvudkursen.

Från Katrineberg meddelas, att både lärare och elever finna 21-veckorskurserna väl korta. Någon förlängning synes önskvärd, men man bör å andra sidan alltid hålla i minnet, att tiden för vinterkurserna vid såväl folkhögskolan som lantman- naskolan från början avpassats efter jordbrukets behov, d. v. 5. från den tid höst- arbetena äro avslutade och då tjänstefolket flyttar till tiden för vårarbetets början.. Liknande synpunkter framhållas från Dingle. Det skulle säkerligen inverka högst menligt på elevtillslutningen, om tiden för huvudkursen ökades. Emellertid bör möjlighet beredas för de elever, som så önska, att erhålla ökad utbildning, bl. a. vid en praktisk-teoretisk kurs av den typ, som under de senaste åren hållits vid skolan i Dingle.

Skolstyrelsen i Sätila finner minimitiden för huvudkursen lämplig men anser, att det kan förekomma fall, där en utökning av kursen är berättigad och att därför skolor,. som så önska, borde beredas möjlighet att inom dessa gränser erhålla ökat stats— understöd i proportion till den lästid, som överskrider den för huvudkurs stipule-- rade. Dessutom förordas en praktisk-teoretisk kurs av liknande typ som den förut nämnda vid Dingle.

Från Sala och Kolbäck framhålles, att tiden för huvudkursen visserligen i och för sig är väl kort, men att en ökning med hänsyn till jordbrukets arbetsbehov och. elevtillslutningen icke torde vara möjlig.

I Matarengi anses, att minimitiden för huvudkursen bör bibehållas. Samtidigt framhållas vissa önskemål rörande fortsättningskursen, vartill det blir tillfälle att återkomma i annat sammanhang.

Några skolor — Vik, Kyrkerud, Mora, Bollnäs och Gran —-— framhålla, att tiden för huvudkursen är för knapp, särskilt när undervisningen i något ämne —— när— mast åsyftas skogsskötsel — på grund av ortsförhållanden behöver avsevärt utvid- gas. Under sådana förhållanden anses en förlängning av kursen med IF)—25 dagar behövlig. I samband härmed framföras det Önskemålet, att vid en sådan förläng- ning av huvudkursen statsunderstödet såväl till skolan som ock till behövande ele- ver måtte ökas i proportion till den ökade tiden.

I yttrandet från Kristinehamn förordas, att huvudkursen måtte förlängas till sju månader Och pågå under tiden 15/10—15/5. Från Skurup framkastas tanken på huvudkursens komplettering genom en demonstrationskurs om 2—3 veckor under sommaren.

• Sida 99
•  Original

Ifråga om längre kurs framhålles från Fridhem, att denna med fördel skulle kunna förlängas, så att densamma omfattade närmare ett år med uppehåll för van- liga ferier. I samband härmed borde undervisningsplanen lämpligen utvidgas till att omfatta jämväl vad som meddelas i kontrollassistentkurs, eventuellt också ut- bildning som vandringsrättare samt specialkurs i bokföring. Liknande synpunk- ter framföras också i yttrandet från Strängnäs. Från Hammenhög påpekas, att det norska systemet med två vintrars teoretisk kurs och jordbrukspraktik under det mellanliggande sommarhalvåret förtjänar tagas i övervägande. Dock framhålles samtidigt, att man ej får förbise skillnaden i förhållandena på detta område i Sverige och Norge.

Ovanstående referat av från skolorna inkomna yttranden visar bl. a., att ingen enda skolstyrelse ansett sig kunna ifrågasätta eller förorda en nedsättning av den nu för lantmannaskolans huvudkurs stad- gade minimitiden, 125 arbetsdagar. Däremot har man i allmänhet fun- nit en ökning av kurstiden önskvärd; av hänsyn till svårigheten för ele- verna att vara borta från hemmet längre tid har man dock icke vågat föreslå en obligatorisk förlängning av minimitiden.

Då det, även om jämförelsevis rikliga elevunderstöd kunna erhållas, givetvis måste anses som en betydande uppoffring för de mindre och minsta jordbrukarhemmen att låta sönerna gå i skola under c:a 5 1/2 må- nader, ha vi ansett oss böra allvarligt överväga, huruvida icke en för- kortning av ovan nämnda tid för huvudkursen utan större olägenhet skulle kunna ske. Därjämte har också diskuterats möjligheten av att låta vissa elever, som så önska, deltaga i undervisningen i en vanlig hu- vudkurs blott under Vårterminen, d. v. s. c:a tre månaders tid.

Förutsättningen för en förkortning av tiden för lantmannaskolans kurs måste vara en omläggning av nu gällande undervisningsplan, vilken allmänt anses så pass omfattande, att den nätt och jämnt kan genomfö- ras under nuvarande kurstid. Härvid skulle man kunna tänka sig an- tingen ett borttagandeeller en minskning av vissa ämnen, närmast av förberedande och allmänbildande art, eller också en proportionerlig minskning av samtliga ämnen. Båda dessa utvägar visa sig emellertid vid närmare granskning vara lika litet tillfredsställande. En minsk- ning av undervisningen i naturkunnighet skulle sålunda otvivelaktigt för eleverna i hög grad försvåra förståelsen av undervisningen i jordbruks— och husdjurslära. Följ—den därav skulle endast bliva, att en betydande del av de för ifrågavarande huvudämnen anslagna tim- antalen måste användas för att klargöra de naturvetenskapliga grunder, på vilka jordbruks- och husdjursläran bygga. Därest undervisningen i modersmålet och räkning inskränktes, skulle detta också minska såväl möjligheten att tillgodogöra sig den övriga undervisningen som ock för- mågan att sedermera bliva till gagn i det allmänna samhälleliga livet. Ett borttagande av undervisningen i exempelvis medborgarkunskap, som för övrigt är föga omfattande, kan ur sist nämnda synpunkt icke heller anses tillrådlig. Återstå så vissa övningsämnen, exempelvis fältmätning

Utred/ningens yttrande. Huvudkurs.

• Sida 100
•  Original

och avvägning, ritning och bokföring. En minskning i timantalen för dessa bör visserligen kunna ske utan större olägenhet för elevernas all— männa utbildning, men det är att märka, att undervisningen i de båda sistnämnda ämnena i regel sättes in mellan lektionerna i de rena läsäm- nena och därvid jämväl kan betraktas som en väl behövlig omväxling med och vila från dessa.

På grund av nämnda omständigheter är en minskning i timantalet för ovan nämnda ämnen i sådan omfattning, att den skulle möjliggöra kur— sens förkortning med bortåt två månader, icke tänkbar, för såvitt icke hela programmet för kursen skall förryckas. En proportionerlig minsk- ning med c:a 1/3 av undervisningstiden för samtliga ämnen skulle, då man redan nu enligt skolornas samstämmiga erfarenhet är nere vid mi- nimigränsen för vad som kan anses vara nödvändigt för jordbrukarens teoretiska utbildning, självfallet också i högst betänklig grad förminska värdet och betydelsen av den i lantmannaskolan meddelade undervis— ningen. Olägenheten av att införa en sådan förkortad kurs i lantmanna— skolan skulle också kunna befaras bliva så mycket större, som denna åtgärd kunde inge allmänheten den uppfattningen, att även en sådan kort kurs vore tillräcklig för lantbrukarens utbildning. Följden härav skulle sannolikt bliva, att även sådana elever, som hade möjlighet att deltaga i en så att säga normal kurs, i stor utsträckning av kostnads- oc-h bekvämlighetsskäl blott genomginge den korta kursen.

Den ovan antydda utvägen att vid lantmannaskolans huvudkurs mot— taga en del elever, som finge komma först vid vårterminens början, lider också den av betydande svagheter. Även om undervisningsplanen ord- nades så, att man på höstterminen meddelade undervisning blott i förbe- redande ämnen (naturkunnighet, svenska språket, räkning m. m.) och så- lunda i sin helhet förlade undervisningen i huvudämnena till vårtermi- nen, skulle det bliva mycket svårt för dessa senare tillkomna elever att kunna tillgodogöra sig undervisningen. Faran för ett otillfredsställande resultat skulle bliva så mycket större, som ifrågavarande elever sannolikt i regel blott hade jämförelsevis svaga förkunskaper. Denna brist torde icke heller på ett tillfredsställande sätt kunna avhjälpas genom anord- nandet vid vårterminens början av ett slags parallellundervisning, vid vilken de nytillkomna eleverna i starkt förkortad form meddelades ett sammandrag av den under höstterminen lämnade undervisningen.

Mottagandet av ett visst antal elever under Vårterminen skulle sannolikt också menligt påverka undervisningen för dem, som genomginge den full- ständiga kursen. För att undervisningen i huvudämnena skulle bliva begrip- lig för de nytillkomna eleverna, bleve det otvivelaktigt ofta nödvändigt för läraren att repetera vissa delar av den under höstterminen meddelade undervisningen i naturkunnighet. De otillräckliga förkunskaperna i räk- ning skulle på liknande sätt hindra fortgången av undervisningen i bok- föring och jordbruksekonomi m. 111. Till följd härav skulle det under

• Sida 101
•  Original

nämnda förhållanden bliva ännu svårare än hittills att under den starkt begränsade tiden medhinna de kurser i huvudämnena, som nu allmänt förekomma och som i vissa avseenden behöva ytterligare utvidgas och kompletteras.

På grund av ovan nämnda omständigheter ha vi icke ansett oss kunna förorda en minskning av den nu stadgade minimitiden för lantmanna- skolans huvudkurs. Vi kunna av angivna skäl icke heller finna det till— rådligt att tillskapa en särskild kurstyp för sådana elever, som blott vilja deltaga i undervisningen under en del av huvudkursen, närmast tänkt under dess vårtermin. Denna vår uppfattning rörande minimitiden och emottagande av elever, sedan kursen pågått en tid, gäller givetvis också ifråga om den hittillsvarande andra årskursen.

Då för lantmannaskolans kurser endast stadgats viss minimitid, har det tydligen varit skolorna obetaget att, därest de så funne lämpligt, fort- sätta sina kurser under längre tid. Vid åtskilliga skolor hava också hu- vudkurser-na pågått längre tid än 125 arbetsdagar. Särskilt har detta varit fallet vid de båda skolor, Kyrkerud och Bollnäs, som på sin un- dervisningsplan upptagit starkt utvidgad undervisning i skogsskötsel. Vid dessa skolor har undervisningen pågått c:a 25 veckor, sålunda nära en månad längre än den fastställda tiden. Men också vissa andra skolor i mellersta och norra Sverige hava förlängt sina kurser med 1—2—3 vec- kor. Detta har tydligen medfört den fördelen, att bättre tid erhållits för undervisningen, som då givetvis också kunnat göras fylligare. Någon nämnvärd Olägenhet _— oavsett de ökade kostnaderna för elevernas up- pehälle vid skolan — har icke heller följt med nämnda anordning, då vår- arbetena i sist nämnda trakter i regel icke börja så tidigt, att eleverna av denna orsak behöva sluta kursen och komma hem för att vara be- hjälpliga vid jordbruket. '

Att åtskilliga skolor sålunda låtit sina huvudkurser pågå längre än den stadgade minimitiden, oaktat detta hittills icke medfört någon för- höjning av statsunderstödet, synes visa, att ett verkligt behov av en så- dan förlängning föreligger. De förut refererade yttrandena från sko- lorna rörande kurstiden vittna också om att man vid flertalet skolor an- ser en förlängning av kursen i och för sig önskvärd, ehuru man av hän- syn till elevernas arbete i jordbruket på många håll icke anser det möj- ligt att genomföra en sådan.

Med hänsyn till de från skolorna, särskilt de i södra Sverige, anförda skälen mot en förlängning av lantmannaskolans huvudkurs hava vi icke ansett oss kunna förorda någon obligatorisk ökning av tiden för densam- ma. Då det emellertid från undervisningens synpunkt måste anses för— delaktigt och önskvärt med en förlängning av kurstiden, där sådan utan olägenhet för eleverna och deras målsmän kan ske, synes det vara lämp- ligt att för skolorna underlätta en sådan förlängning. Lämpligast torde

• Sida 102
•  Original

Längre kurs.

detta kunna ske därigenom, att statsunderstödet till kursen, därest denna förlänges med visst antal dagar, ökas i ungefärlig proportion med för— längningen.

Därest en ökning av kurstiden skall medföra förhöjt statsunderstöd, kan förhöjningen tänkas ske antingen proportionsvis med ett belopp för varje arbetsdag, som kursen förlänges, eller också med ett visst större belopp för en eller flera perioder. En anordning av först antydda slag, som möjliggjorde för skolorna att erhålla proportionerlig höjning av statsanslaget för varje dags förlängning, skulle visserligen göra det lät- tare för varje skola att avpassa förlängningen efter förhandenvarande förhållanden men måste samtidigt medföra en ur andra synpunkter mindre önskvärd stark variation av statsunderstödet till olika skolor och sannolikt även under olika år. Med hänsyn till sist nämnda omständig— het hava vi ansett oss i stället böra såsom villkor för ökat statsunderstöd till en kurs förorda, att förlängningen skall motsvara en, eventuellt två perioder om visst antal arbetsdagar. För huvudkursen, liksom för andra huvudkurs, synes en sådan period lämpligen böra omfatta 15 dagar, vilket motsvarar något mer än en 1/m av den stadgade minimitiden. Förläng- ningen skulle kunna omfatta en eller två perioder och för varje period skulle ett ökat anslag kunna erhållas enligt senare närmare omförmäl— da grunder.

Den av oss sålunda ifrågasatta förlängningen av huvudkursen skulle kunna ske antingen för att möjliggöra en i allmänhet utvidgad och för- djupad undervisning i skolans olika ämnen eller också för att bereda tillfälle till ökad undervisning i ett särskilt ämne, exempelvis skogssköt- sel. I vissa fall synes också en ökning av kurstiden kunna vara behöv— lig på grund av elevernas varierande och i allmänhet svaga förkunska- per. De skolor, som önska förlänga sin kurs och på grund därav begära ökat statsunderstöd till densamma, böra vid framställningen härom också motivera förlängningen.

Det nu i detta sammanhang anförda gäller i huvudsak blott lantman- naskolans huvudkurs och den därmed jämställda andra huvudkursen, hittills kallad andra årskurs. Ifråga om längre kurs i lantmannaskolan har någon inskränkning i den nu stadgade minimitiden, 215 arbetsdagar, icke från något håll före-slagits. Någon obligatorisk förlängning av kurs— tiden har icke heller av någon, som yttrat sig i frågan, förordats. Där— emot har man i yttranden från Fridhem och Strängnäs framhållit, att det skulle vara fördelaktigt, om en förlängning av kursen till, inberäk— nat ferier, närmare ett år kunde få ske, där så befunnes lämpligt. Vid sådan förlängning borde också _ framhålles det från Fridhem _— i kursen ingå den för utbildning av kontrollassistenter erforderliga un— dervisningen i husdjurslära m. m.; eventuellt skulle också en sådan

• Sida 103
•  Original

förlängd kurs kunna omfatta utbildning till vandringsrättare eller specialkurs i bokföring.

En förlängning av undervisningstiden för lantmannaskolans längre kurs torde i vissa fall otvivelaktigt kunna anses lämplig och önskvärd. Liksom ifråga om skolans huvudkurs torde den utsträckta undervis— ningstiden i olika fall kunna anses motiverad genom att skolan vill meddela eleverna antingen en ytterligare utvidgad och fördjupad under— visning i flera av skolans viktigare ämnen eller också en specialutbild— ning i ett visst ämne eller en viss ämnesgrupp. Sådana speciella ut- bildningsformer, beträffande vilka särskilda föreskrifter äro meddelade, såsom t. ex. kontrollassistentknrs och kurs för utbildande av vandrings— rättare, böra givetvis anordnas enligt de för dem sålunda stadgade före— skrifterna. Men även i andra hänseenden kan en specialutbildning böra anordnas. Det synes oss därför vara lämpligt, att de skolor, som så önska, efter därom gjord framställning skulle kunna medgivas rätt att förlänga kursen och samtidigt erhålla en efter förlängningen avpassad förhöjning av statsunderstödet till kursen. Liksom ifråga om huvud- kursen synes anslagsförhöjningen böra beräknas för en, eventuellt två perioder omfattande visst antal dagar. Perioderna torde i detta fall lämpligen böra omfatta 25 arbetsdagar, vilket motsvarar något mer än 1/10 av den nu stadgade minimitiden. För varje period skulle kunna erhållas en förhöjning av statsunderstödet till kursen enligt för ända- målet senare framlagt förslag.

Förutom nu nämnda kurser kan, såsom förut nämnts, i lantmanna— skolan också anordnas s. k. fortsättningskurs. Denna, som enligt hit- tills gällande föreskrift skall pågå under minst 95 arbetsdagar, är när- mast avsedd för sådana elever, vilka förut genomgått lantmannaskolans huvudkurs och önska erhålla ytterligare teoretisk utbildning i sitt yrke. Undervisningen i fortsättningskursen skall meddelas i den om- fattning och de ämnen, att densamma jämte den föregående undervis- ningen i lantmannaskolans huvudkurs tillsammans i huvudsak motsvara för lantmannaskolans längre kurs fastställd undervisning.

I de inkomna yttrandena har någon ändring av minimitiden för fort— sättningskursen icke ifrågasatts. Vid utredningen har emellertid fram- förts förslag om att lantmannaskolorna, förutom fortsättningskurser av samma längd och typ som de hittills varande, skulle kunna få med statsunderstöd anordna betydligt kortare sådana. Ändamålet med så- dana kortare fortsättningskurser skulle närmast vara att meddela spe— ciell undervisning i vissa ämnen. Vid prövning av detta förslag hava vi emellertid icke ansett oss kunna tillstyrka en sådan ändring av pro- grammet för fortsättningskursen. Undervisningen i denna torde fort-

Fortsättnings— kurs.

farande i regel böra läggas så, att densamma jämte undervisningen i- huvudkursen omfattar ungefär samma kunskapsmått som den längre

• Sida 104
•  Original

Kursernas beroende av varandra.

kursen. Och skall detta kunna ske, synes någon förkortning av kursen icke kunna ifrågakomma. Det behov av kortare Specialkurser, som otvivelaktigt kan göra sig gällande på många håll, torde kunna tillgodo— ses inom ramen för den med statsmedel från anslaget till höjande av det mindre jordbruket understödda undervisning vid särskilda kurser, som redan före-funnits och som vi föreslå väsentligt utvidgad.

Av anförda skäl hava vi sålunda funnit oss icke kunna förorda kor— tare minimitid för fortsättningskursen än den nu gällande. Däremot. synes, av samma skäl som anförts ifråga om huvudkurs och längre kurs,. möjlighet till förlängning av kurstiden och erhållande av ökat stats- understöd härför böra beredas. Denna förlängning torde i likhet med för den längre kursen böra kunna ske genom en, eventuellt två perioder om vardera 25 arbetsdagar. Även i detta fall synes den ökade under— visningstiden böra få användas antingen för en i allmänhet fördjupad lantmannautbildning eller också för en i visst ämne eller viss ämnes- grupp särskilt utvidgad undervisning. Förhöjningen i statsunderstödet för varje period torde böra beräknas till samma belopp som ifråga om längre kurs.

Såsom redan nämnts, har vid lantmannaskolan från början endast. förekommit en kurs, motsvarande den, som nu benämnes huvudkurs.. När övriga i det föregående omnämnda kurser i lantmannaskolan till-. kommo, synes man icke hava tänkt sig, att dessa skulle kunna hållas. fristående, utan blott vid sidan om skolans huvudkurs. Denna uppfatt- ning har också fått sitt uttryck i nu gällande reglemente för lantmanna— skolorna. I Q 2 av detta heter det nämligen att >>jämte huvudkurs» kunna vid lantmannaskola under läsåret anordnas en andra årskurs eller längre kurs eller fortsättningskurs. Enligt denna bestämmelse måste sålunda huvudkurs hållas vid varje lantmannaskola; anordnandet av sådan utgör också den nödvändiga förutsättningen för hållandet av annan kurs eller andra kurser. Enligt gällande kungörelse angående statsunderstöd till lantmannaskola fordras därjämte ett visst högt elev- antal i huvudkurs för rätten att få hålla längre kurs eller fortsättnings- kurs.

Dessa nu gällande föreskrifter äro med hänsyn till de olika kursernas tillkomst fullt förklarliga och torde hittilldags också få anses hava varit väl motiverade. Att en andra årskurs blott kan hållas, där en första sådan, huvudkursen, förut hållits, är ju helt naturligt. De längre kur- serna hava inrättats och hittills blott hållits vid relativt stora skolor, där man redan förut hade ett jämförelsevis stort antal elever i huvudkursen. Då bland dessa skolors elevmaterial i regel fanns en del, som hade lust och tillfälle att ägna längre tid åt sin utbildning, anordnades för denna kategori den längre kursen. Samtidigt ansåg man det emellertid nöd— vändigt att bibehålla huvudkursen för den del av ungdomen —— den stör—

• Sida 105
•  Original

sta —— som ej kunde offra längre tid än den för en vanlig vinterkurs erforderliga på sin teoretiska utbildning.

Fortsättningskurserna hava också, i likhet med de längre kurserna, till- kommit och hållits endast vid större skolor. Då flertalet elever i dessa fortsättningslmrser övergått från huvudkursen i samma skola, har det synts självfallet, att fortsättningskurs endast kunnat hållas vid skola, som också haft huvudkurs.

För bibehållande av den nuvarande bestämmelsen om att huvudkurs alltid måste finnas vid en lantmannaskola och utgöra förutsättningen för hållandet av andra kurser kunna anföras åtskilliga skäl. Det vik- tigaste av dessa torde vara, att varje sådan skola bör bereda ortens lant— ungdom tillfälle att erhålla utbildning i en kurs av den nuvarande hu- vudkursens omfattning. Därest så icke sker, nödgas den ungdom, som vill förskaffa sig teoretisk kunskap i jordbruket men ej har tillfälle att offra längre tid på sin utbildning, resa till längre bort belägna skolor. Härigenom ökas kostnaderna för kursens genomgående och detta, jämte det större avståndet till en skola med huvudkurs, torde avhålla åtskil- liga, som eventuellt kunnat genomgå sådan kurs, från att göra detta. Vidare kan anföras, att ifrågavarande föreskrift medverkar till upp- komsten av relativt stora skolor, vilket torde få anses fördelaktigt på grund av de ökade möjligheter för bättre utrustning och lärarnas spe— cialisering, som därmed följa.

Å andra sidan kan gent emot ifrågavarande föreskrifter anföras, att desamma starkt begränsa möjligheten att inrätta längre kurser. Då un- dervisningen i en sådan längre kurs måste anses vara mera värdefull än i den betydligt kortare huvudkursen, torde det få anses oegentligt att försvåra uppkomsten av längre kurser. Därest en skola anser sig ha möjlighet att erhålla tillräckligt antal elever i en längre kurs, bör den sålunda få inrätta sådan, oberoende av om huvudkurs hålles eller ej. En sådan frihet bör vara till gagn för skolornas utveckling och jämväl främja en mera grundlig lantbruksundervisning.

Vi hava funnit de sålunda från vardera sidan framhållna synpunkter— na vara förtjänta av synnerligt beaktande. Det har emellertid synts oss, att de befarade olägenheterna av borttagandet av den nuvarande bestäm- melsen om huvudkurs såsom villkor för längre kurs skulle väsentligt förebyggas, därest garanti vunnes mot att ungdomen i en ort skulle- genom villkorets borttagande berövas skälig möjlighet att genomgå alle- nast huvudkurs. En sådan garanti synes kunna erhållas genom att i kun- görelsen om statsunderstöd till lantmannaskolor införes såsom ett villkor för understöd till längre kurs vid skola, där huvudkurs icke hålles, att lantbruksstyrelsen efter vederbörandes hörande finner ortens behov av att äga tillgång till huvudkurs vara vid annan eller andra skolor till- räekligt tillgodosett. Därest detta anslagsvillkor godkännes, anse vi ingen betänklighet böra möta mot att lantmannaskola erhåller rätt att, därest

• Sida 106
•  Original

övriga villkor härför uppfyllas, inrätta längre kurs, även om huvud— kurs ej hålles. I detta syfte kommer sålunda också förslag till erforder— lig ändring av nu gällande reglemente att framläggas.

Samtidigt med spörsmålet om den längre kursens förhållande till hu- vudkursen har också frågan, huruvida fortsättningskurs skall kunna få hållas vid skola, som icke har huvudkurs, upptagits till prövning. Då undervisningen i en fortsättningskurs emellertid, som namnet angiver, bör vara en fortsättning av och ansluten till undervisningen i huvud- kursen, synes det naturligt, att sådan kurs blott bör få hållas, där hu— vudkurs förekommer. Härför talar också den omständigheten, att samma lärare kunna tjänstgöra i såväl huvudkursen som den därpå följande fortsättningskursen. Skulle däremot fortsättningskurs kunna anordnas, där blott längre kurs förekommer, bleve, då de båda kurserna måste delvis pågå under samma tid, behovet av lärarkrafter starkt ökat under den korta tid, som fortsättningskursen påginge. Det skulle då sanno- likt möta svårigheter att fylla sagda behov med fullt kompetenta krafter. Undervisningen i såväl längre kursen, särskilt senare delen av densam- ma, som fortsättningskursen är nämligen av den art, att den icke, eller åtminstone ej i nämnvärd omfattning, bör anförtros åt yngre, mera till- fälliga lärarkrafter.

Huvudkurs, såväl första som andra, bör liksom nu kunna fortgå sam- tidigt med längre kurs. Likaså bör fortsättningskurs kunna pågå sam- tidigt med längre kurs eller andra huvudkurs. Däremot böra uppenbar— ligen icke två :huvudkurser kunna anordnas samtidigt, utan böra eleverna samlas i en enda kurs med parallellundervisning.

Till frågan om den s. k. Dingletypen med praktiskt arbete under som— maren återkomma vi vid behandling av frågan om lantungdomens prak- tiska utbildning.

Lantmannaskolans undervisningsplan.

Den för lantmannaskolans huvudkurs nu gällande undervisningsplanen grundar sig i huvudsak på de förslag till sådan, som avgivits av 1907 års lantbruksundervisningskommitté. I N 3 och 4 av det förslag till regle- mente för med statsmedel understödda lantmannaskolor, som ingick i kom- mitténs betänkande, intogs föreskrift om de läroämnen, vari undervisning skulle meddelas i skolor av A—, resp. B-typ. Enligt Specialmotiveringen för nämnda paragrafer vore i den sålunda föreslagna grundplanen för un- dervisningen upptagna dels de läroämnen, som vid ifrågavarande tidpunkt i allmänhet funnos intagna i för lantmannaskolorna fastställda stadgar, dels också såsom nya ämnen svenska språket, räkning, välskrivning, träd- gårdsskötsel, lanthushållningens allmän-na ekonomi samt kommunalkun- skap. Att de tre först nämnda av dessa läroämnen upptagits, motiverades

• Sida 107
•  Original

i främsta hand med tillkomsten av den nya skoltypen, litt. B, men också därmed, att erfarenheten förut visat, att en repetitionskurs i nämnda äm- nen varit av nöden i skolor av förutvarande typ, närmast motsvarande litt. A. Som skäl för undervisningen i trädgårdsskötsel anfördes, att denna gren av undervisningen vunnit en sådan omfattning och erhållit en så- dan betydelse, att en ordnad undervisning däri blivit av nöden. Detsam- ma ansågs i ännu högre grad gälla lanthushållningens allmänna ekonomi; undervisningen i detta ämne skulle enligt kommitténs uppfattning bl. a. också omfatta redogörelse för de ekonomiska föreningsformer, som kunna förhjälpa särskilt innehavare av mindre jordbruk att genom ömse- sidigt stöd främja sin hushållning. Upptagandet av ämnet kommunal- kunskap motiverades med att eleverna för sin blivande verksamhet skulle ha stor nytta av att äga kännedom om däri berörda förhållanden.

Såväl i kommitténs förslag som i 1912 års reglemente lämnades särskilt för varje skoltyp föreskrift om i vilka ämnen undervisning skulle före- komma samt i korthet anvisning om den omfattning, vari varje läroämne borde genomgås. I specialmotiveringen för ifrågavarande paragrafer an- gave också det timantal, vari enligt kommitténs åsikt de olika läroämnena i allmänhet bor-de vid vardera skolformens undervisning behandlas i för- hållande till varandra. Då detta förslag sedermera tjänat till ledning vid uppgörande av skolornas timplaner, torde det vara anledning att här åter- giva förslaget ifråga.

Lantmannaskolor Litt. A. Litt. B.

1. Svenska språket .................................................................... 40 80 Välskrivning ............................................................................ — 25 Räkning .................................................................................... 30 75 Geometri ................................................................................ 20 20

II. Kemi ................ . ....................................................................... 60 50 Fysik ....................................................................................... 30 25 Geologi .................................................................................... 20 1 5 Botanik .................................................................................... 30 25

III. Jordbrukslära ........................................................................ 125 1 10 Husdjursskötsel ................................................................... 125 110 Mjölkhushållning .................................................................... 20 1 5 Sjukvårds- och hovbeslagslära ............................................ 40 30 Trädgårdsskötsel .................................................................... 1 5 1 5 Skogshushållning .................................................................... 1 5 1 0 Byggnadslära ........................................................................ 1 5 1 0 Lanthushållningens allmänna ekonomi ................................ 25 20 Kommunalkunskap ................................................................ 20 1 5 Fältmätning och avvägning ................................................... 50 50 Linearritning ........................................................................ 65 50 Lantbruksbokföring ............................................................... 50 50 Summa 795 800

Den sålunda föreslagna fördelningen av .lärotiden angavs vara upp- gjord med hänsyn till de genomsnittsförhållanden, under vilka lantmanna—

• Sida 108
•  Original

skolorna utöva sin verksamhet, och sålunda avsedd att tjäna som vägled— ning under normala förhållanden men icke att i detalj följas överallt. Bl. a. framhölls, att undervisningen i skogsskötsel borde avsevärt vidgas i de trakter, där denna hade större betydelse. Även i andra ämnen borde det stå vederbörande skolstyrelse fritt att inom den av reglementet angivna ramen avpassa undervisningen i de olika ämnena efter de olika arternas behov. Den olika timfördelningen i skolor av A— och B—typ mo- tiverades med elevernas olika förkunskaper; för de under grupp I upp— tagna vanliga skolämnena föreslogs, som synes, mer än dubbelt så många timmar i B—skola som i A-skola, vilket i sin ordning nödvändiggjorde en inskränkning för vissa andra ämnen i B-skolan.

I 1912 års reglemente för lantmannaskolorna intogs, såsom redan nämnts, i enlighet med förenämnda kommittéförslag fullständiga uppgifter röran- de läroämnena och de huvuddelar därav, i vilka undervisning skulle ske, för skolor av såväl A-typ (% 3) som B—typ (Q 4). Skillnaden i de föreskrif— ter rörande undervisningen i de båda typerna, som lämnats i nämnda para—- grafer, var emellertid ganska ringa. I verkligheten kom också undervis- ningen vid de båda skoltyperna att bliva ganska likartad. Visserligen tor— de man vid B—skolorna i allmänhet ha ägnat något mera tid åt de allmänna förberedande skolämnena (grupp I ovan) än vid A-skolorna, men skillna— den har i genomsnitt ej varit betydande. Variationen vid skolor av sam— ma typ har rört sig inom nästan lika vida gränser.

Med hänsyn till nämnda förhållanden vidtogs i det reglemente för lant— mannaskolor, som utarbetades och utgavs i samband med 1919 års regle— ring av anslagen till och lönerna vid lantmannaskolorna, den föränd- ringen, att $ 4 erhöll följande lydelse: »Vid lantmannaskolas litt. B hu- vudkurs eller andra årskurs skall meddelas undervisning i samtliga de äm— nen och i huvudsak samma delar därav, som angives i % 3 för motsvarande kurs vid lantmannaskola litt. A. Dock må därvid iakttagas den begräns- ning i omfattningen av de olika ämnenas behandling, som kan befinnas nödvändig på grund av elevernas mindre förkunskaper.»

Till denna ovan återgivna föreskrift i $ 4 har med anledning av 1928 års riksdags beslut i ärendet fogats ett tillägg av följande lydelse: »Vid lantmannaskola, som har till syfte att bibringa kunskap särskilt såvitt an- går skötseln av småbruk, skall vid kurs, som i första stycket avses, under- visning meddelas i huvudsak i samma ämnen och samma delar därav, som angivas i % 3. Skolans styrelse åligger att i god tid före början av kurs insända undervisningsplanen till lantbruksstyrelsen för fastställelse.»

Mot den nu omnämnda, för lantmannaskolans huvudkurs (och andra årskurs) gällande undervisningsplanen hava från olika håll riktats vissa anmärkningar. Sålunda har det, bl. a. av representanter för folk- högskolan, framhållits, att lantmannaskolans undervisning omfattar allt för många ämnen. På grund härav måste undervisningen i varje ämne bliva alltför ytlig och föga givande. Det bleve mångläseri, som komme

• Sida 109
•  Original

l ! ]

att förhindra en mera grundlig utbildning i sådana ämnen, som borde vara de för skolan viktigaste.

Även från målsmän för det praktiska jordbruket hava i viss mån lik- nande erinringar framställts. Sålunda har man där förmenat, att för mycken tid ägnats åt de förberedande ämnena, bl. a. naturkunnig- het, till förfång för undervisningen i de praktiska jordbruksämnena. Lika- så har det påpekats, att åtminstone i en del fall onödigt mycken tid ägnats åt vissa övningsämnen, t. ex. fältmätning, avvägning och ritning, vilken undervisning ej varit till större gagn för eleverna.

Vidare har man från olika håll gjort anmärkningar mot att undervis— ningen i vissa bestämda ämnen varit för knapphändig. Sålunda hava representanter för skogsskötseln framhållit, att undervisningen i skogs— skötsel hittills i regeln varit alltför ringa vid lantmannaskolorna, sär- skilt de i skogstrakter belägna. Dessa skogsintresserade hava ansett, att en betydande utvidgning av skogsundervisningen bör ske. Därjämte har man, med hänsyn till jor-dbruksekonomiens allt mena ökade betydelse, fram-- hållit, att skolorna borde ägna detta ämne betydligt större uppmärksam— het än hittills. Och slutligen hava representanter för vissa speciella bi- näringar, såsom olika slag av smådjursskötsel, biskötsel, sötvattenfiske m. m., föreslagit, att undervisningen i något eller några av dessa ämnen skulle upptagas på lantmannaskolans program eller, i de fall då sådan redan finnes, utvidgas.

En jämförelse mellan det antal timmar, som olika skolor använt för undervisningen i samma ämne, visar, att timantalet varierar inom myc- ket vida gränser. I vissa fall, t. ex. ifråga om skogsskötsel, kan detta åtminstone till en del förklaras av den olika vikt, man med hänsyn till skolornas belägenhet tillmätt ämnet ifråga. I åtskilliga andra fall kan det däremot vara svårt att finna någon rimlig förklaring till de stora olikheterna. Givetvis måste man räkna med, att behovet av undervis— ning i vissa ämnen, t. ex. de förberedande, kan vara större i vissa trakter än i andra, men denna omständighet kan blott förklara en del av olik- heterna. I många fall synas skillnaderna närmast bero på lärarperso— nalens vid resp. skolor skiljaktiga uppfattning rörande olika ämnens värde och betydelse för elevernas utbildning.

Då det för utredningen av föreliggande spörsmål ansetts önskvärt att erhålla kännedom om den uppfattning rörande undervisningsplanen för lantmannaskolorna, som förefinnes hos skolornas styrelser och lärar— råd, hava dessa anmodats besvara följande fråga: »Anses nu gällande un- dervisningsplan lämplig, eller äro ändringar häri önskvärda och i så fall vilka?»

Av de på denna fråga avgivna svaren framgår, att de allra flesta skolorna ingen-

' ting hava att anmärka mot nu gällande, i reglementet intagna undervisningsplan.

Sålunda förklaras i omkring 3/4 av de inkomna svaren, att undervisningsplanen an- ses lämplig. I motiveringen för detta uttalande framhålles dock allmänt och kraf— tigt, att detta omdöme bl. a. grundar sig på det förhållandet, att den nuvarande

• Sida 110
•  Original

planen, såsom den hittills tillämpats, lämnar skolorna möjlighet att anpassa under- visningen i de olika ämnena efter olika orters särskilda behov. Denna frihet att ordna undervisningen efter ortsförhållandena anses genomgående mycket betydel- sefull, och nästan varje skola understryker vikten härav. Sålunda anföres exempelvis i yttrande från Hamra, att ifråga om undervisningsplanen vbör största möjliga frihet lämnas skolorna, så att de kunna anpassa sig allt efter olika trakters behov och elevernas förutsättningar. Ju snävare gränser, som uppdragas, desto svårare blir det för skolorna att arbeta sig fram och tillvinna sig jordbrukarnas förtroende. I regeln anses hittillsvarande förhållanden i detta avseende fullt tillfredsställande, men från några skolor (Vik, Munka-Ljungby och Gran) framhålles behovet av ännu större frihet.

I några av de inkomna yttrandena framföras förslag till vissa ändringar i undervis- ningsplanen eller dess tillämpning. Sålunda ifrågasättes från Vik, om ej antalet undervisningsämnen skulle kunna reduceras genom vissa specialämnens inordnande i resp. huvudämnen. I yttrandet från Åsa framhålles också, att undervisnings- planen omfattar för många ämnen samt önskvärdheten av att en del ämnen sam- manslås. Vidare anföres, att det synes vara olämpligt att giva betyg i ämnen, i vilka undervisningen blott omfattar ett fåtal timmar. Från Tenhult och St. Segerstad anföres, att undervisningen i vissa ämnen, såsom avväg- ning och linearritning, bör kunna inskränkas i någon mån till fördel för un- dervisningen i andra ännu viktigare ämnen, t. ex. Skogshushållning, beteskultur och jordbruksekonomi. I sistnämnda ämne hör redogörelsen för »de vanligaste ekono- miska föreningsformerna» ej göras alltför kortfattad. Särskild vikt bör läggas vid undervisningen om inköps- och avsättningsförhållandenas rationella ordnande.

I yttrande från Hemse förordas också en inskränkning av tiden för undervisning- en i ritning samt fältmätning och avvägning, medan däremot en ökning anses behövlig för matematik, bokföring och ekonomiska beräkningar. I Högsby håller man före, att alltför mycken tid vid lantmannaskolorna ägnas åt kemi, varför en anvisning på mindre kemikurs är önskvärd. Munka-Ljungby anser i likhet med Vik, att antalet ämnen bör reduceras, och föreslår i sådant syfte sammanslagning av vissa ämnen, nämligen 1) räkning och geometri, 2) byggnadslära med ritning ävensom fältmätning och avvägning med ritning samt 3) lantbruksekonomi med bok- föring. Från samma utgångspunkt föreslås i yttrandet från Sätila, att geologi in- räknas i jordbrukslära samt att intet särskilt betyg ges i ritning, utan denna sam- manföres med närstående ämnen i enlighet med förslaget från Munka-Ljungby.

I yttrande från Kristinehamn framhålles, att de naturvetenskapliga ämnena torde kunna något inskränkas, så ock ritning; jordbrukslära, husdjurslära och bokföring höra i stället utökas. Samhällslära och nationalekonomi böra få en till- fredsställande plats på schemat. Från Osby göras liknande synpunkter gällande. Sålunda anses, att undervisning i ritning och maskinlära bör kunna inskränkas till förmån för undervisning i animalisk produktion och binäringar. Medborgarkunskap och allmänbildande föredrag böra beredas något större utrymme i undervisnings— planen.

Åtskilliga skolor _ utom förut nämnda i Jönköpings län _— såsom Molkom, Kyr- kerud, Mora och Hussborg, framhålla vikten av att undervisningen i Skogshushåll- ning göres tillräckligt omfattande och att detta ämne i skogrika trakter, jämte jord- bruks- och husdjurslära, betraktas som huvudämne. Från Mora förordas, att prak- tisk undervisning i snickeri och smide upptages; även i Gran anser man, att under- visning i träslöjd borde vara obligatorisk. I yttrande från Molkom angives som ett önskemål, att eleverna övas i maskinskötsel under en åt två veckor.

Enligt uttalande från Gran är undervisningsplanen med hänsyn till den korta tiden och elevernas i många fall svaga skolunderbyggnad för vidlyftig. »Gällande» läro-

] | i | i

• Sida 111
•  Original

! i ! l ?

böcker anses också vara alltför vidlyftiga. Det framhålles som önskvärt, att för denna trakt utarbetade läroböcker i jordbruks- och husdjurslära samt Skogshus- hållning bleve tillgängliga. Även från Skurup anföres, att undervisningsplanen anses väl vidlyftig och kurserna för stora. Det vore önskligt med en viss reducering av de självständiga ämnena, liksom om vissa läroböcker kunde förkortas.

Slutligen framhålles i detta sammanhang från Önnestad, att nu gällande regle-- mente visserligen i stort sett ger lantmannaskolorna möjlighet att arbeta med en för de olika bygderna lämplig undervisningsplan, men att reglementet dock bör" ändras så, att skolorna givas möjlighet att jämte den grundläggande undervisningen lämna en utvidgad undervisning i vissa ämnesgrupper. Som exempel på sådan ut- vidgad undervisning nämnes, att Kungl. Maj:t medgivit Önnestads lantmannaskola—. att för vissa elever i huvudkursen utöka undervisningen i trädgårdsskötsl till 75— timmar och samtidigt medgivit en motsvarande minskning av timantalet i andra ämnen. Det påpekas, att även för andra grenar av lanthushållningen, såsom fjä— derfäskötsel, skogsskötsel och möjligen, i vissa trakter, fiskodling kan en sådan ut- vidgad undervisning vara behövlig och bliva till stort gagn. Det anses vara en stor fördel, om denna undervisning kunde inhämtas inom ramen för en lantmannaskol- kurs, enär undervisningen i de grundläggande ämnena då kunde göras gemensam och eleverna få en mera allsidig utbildning, vilket vore av stor betydelse, enär de i "sin praktiska verksamhet med största sannolikhet komme att syssla med såväl jordbruk som husdjursskötsel vid sidan om de speciella grenar av lanthushållningen de tänkte inrikta sig på.

Styrelsen för Matarengi finner undervisningsplanerna för huvudkursen och längre- kursen lämpliga. Ifråga om fortsättningskursen anses däremot olika skolor böra beredas större frihet att anpassa undervisningen efter ortsförhållandena än vad nu är fallet. Sålunda hör exempelvis sådan kurs kunna anordnas med enbart teoretisk undervisning, enbart praktisk (demonstrationer och övningar) eller blandad teore- tisk och praktisk undervisning.

Åtskilliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava i sina svar' på frågan, om våra lantmannaskolor i sin nuvarande form kunna anses. fylla sin uppgift, också berört frågan om för skolorna gällande under- visningsplan. Rörande dessa uttalanden hänvisas till ovan lämnat re- ferat.

Vissa andra förvaltningsutskott hava i sina svar på frågan, om vilka: synpunkter och önskemål för övrigt rörande lantmannaskolorna, som an— ses böra beaktas vid den nu pågående utredningen, gjort en del utta— landen angående skolornas undervisning.

Sålunda har utskottet i Stockholms län anfört: »Viktigt torde vara, att största möjliga frihet lämnas beträffande undervisningsplaner och vad därmed samman- hänger, så att undervisningen kan lämpas efter de olika orternas förhållanden. Som exempel på behovet av olika kursplaner inom olika län må endast framhållas- skogshanteringens varierande betydelse på skilda håll.»

I yttrandet från Östergötlands län framhålles, att mot undervisningen vid lant-- mannaskolorna stundom gjorts den erinran, att för mycken tid ägnats åt under— visningen i s. k. förberedande ämnen till förfång för de rent praktiska. Denna uppfattning torde emellertid ej sällan berott på att man förbisett den omständig- heten, att även undervisningen i ett sådant förberedande ämne, exempelvis botanik, när den ledes rätt, genom sin praktiska inriktning kan vara av stor betydelse för huvudämnena och omfatta vissa grundläggande delar av dessa. Å andra sidan är" det givetvis ett önskemål, att undervisningen vid lantmannaskolorna i största möjliga

• Sida 112
•  Original

Utredningens yttrande.

män koncentreras till de praktiska läroämnena. Ett sådant ämne som ritning kräver ofta för mycken tid, och undervisningen däri bör kunna inskränkas.

Från Kalmar södra länsdel påpekas även i detta sammanhang vikten av att sko- lornas undervisning anpassas efter ortens behov, varjämte mera tid anses böra ägnas åt de egentliga huvudämneua. I yttrande från Göteborgs och Bohus län fram- hålles vikten av begränsning i kursplanen för lantmannaskolor av B-typ. Lär- jungarna anses böra få en mera grundlig men till omfattningen begränsad under- visning. Sålunda förordas begränsning av undervisningen i räkning. kemi, fält- mätning och avvägning samt kartritning. Å andra sidan anses undervisningen i jordbruksekonomi och skogsskötsel förtjäna erhålla ökat utrymme. Ifråga om förstnämnda ämne förmenar dock utskottet, att för mycken tid icke bör ägnas åt upprättandet av »kulturplaner» o. d., utan att större vikt bör läggas vid att bi— bringa eleverna insikter i att beräkna och ekonomisera vid jordbruket. Detta mål bör bl. a. kunna ernås genom väl valda exempel vid räkningsundervisningen. Vidare vill utskottet understryka vikten av att undervisningen ifråga om förenings— väsendet och dess betydelse icke gives alltför ringa utrymme. En av förvaltnings- utskottets ledamöter har i ett särskilt yttrande förklarat sig anse, att den i skolan vid Dingle lämnade undervisningen i träslöjd bör inskränkas med 2/3 och de här— igenom ledigblivna timmarna fördelas på andra ämnen.

De ovan refererade yttrandena rörande undervisningsplanen för lant— mannaskolan åsyfta helt naturligt till allra största delen den för huvud- kursen gällande. Som en sammanfattning av dessa uttalanden torde man kunna säga, att ifrågavarande undervisningsplan i stort sett anses till— fredsställande, även om vissa. ändringar i en del detaljer förordas såsom lämpliga och önskvärda. Med anmärkningsvärd samstämmighet har där— jämte framhållits värdet och betydelsen av att skolorna hittills haft möj— lighet att inom undervisningsplanens ram anpassa sin undervisning efter ortsförhållandena. Denna frihet anses också i fortsättningen såsom en nödvändig förutsättning för att skolorna skola kunna utvecklas och bliva till största möjliga gagn.

Vid en granskning av de lämnade svaren kan man vidare finna, att intet förslag framkommit om vare sig upptagandet av något nytt ämne eller strykandet av något redan förefintligt sådant från undervisnings— planen. För egen del hava vi icke heller funnit tillräcklig anledning föreligga att föreslå någon ändring i detta avseende. Antalet undervis- ningsämnen är visserligen större, än som från vissa synpunkter kan anses önskvärt, men å andra sidan torde icke undervisningen i något av dessa ämnen kunna undvaras, om den vid kursen lämnade teoretiska utbild— ningen skall bliva något så när fullständig och motsvara den blivande lantbrukarens behov. Något nytt ämne kan, med hänsyn till det redan förut. stora antalet undervisningsämnen och den starkt begränsade tiden, givetvis icke utan särskilt tungt vägande skäl upptagas.

I ett par av de ovan refererade yttrandena har föreslagits, att vissa närstående ämnen på undervisningsplanen skulle sammanföras; härige- nom skulle, åtminstone formellt sett, antalet ämnen något reduceras. Som en följd härav skulle också betygssättningen i vissa smärre ämnen bliva överflödig.

• Sida 113
•  Original

Vid prövningen av de såväl i nämnda yttranden som ock vid utred— ningen framkomna förslagen till sammanförande av vissa ämnen under samma punkt hava vi, med hänsyn till önskvärdheten av att, där detta utan olägenhet för själva undervisningen kan ske, reducera antalet äm- nen, ansett oss böra ifråga om tre ämnen förorda en sådan sammanslag- ning. Sålunda föreslä vi, att i det nya reglementets undervisnings— plan de båda ämnena räkning och geometri sammanföras till ett ämne med beteckningen matematik; under detta angives emellertid, att under— visningen skall omfatta både räkning och geometri. Vidare hava vi in- fört det förut som självständigt upptagna ämnet sjukvårds- och hov- beslagslära såsom en särskild avdelning under husdjursläran. Och slut- ligen har ämnet ritning upptagits dels under byggnadslära, dels under fältmätning och avvägning; under båda dessa ämnen har angivits, vad därtill hörande ritning lämpligen bör omfatta.

Ifråga om den tid, som i lantmannaskolan ägnats och framdeles anses böra ägnas åt vissa ämnen, hava åtskilliga uttalanden gjorts och önske— mål framförts. Oavsett frågan om undervisningen i skogsskötsel, var— till vi senare återkomma, hava dessa berört bl. &. matematik, natur- kunnighet, jordbruks— och husdjurslära, maskinlära., jordbruksekonomi, bokföring, fältmätning och avvägning, ritning, medborgarkunskap och nationalekonomi samt, i ett par speciella fall, träslöjd. Åtskilliga av dessa förslag Synas vara av den beskaffenhet, att de ej behöva föranleda något särskilt ståndpunktstagande. Däremot hava vi med anledning av såväl nämnda som från andra håll framkomna uttalanden och synpunkter an— sett lämpligt att något ingå på undervisningsplanen och timfördelningen såväl från principiell synpunkt som ock med hänsyn till vissa ämnen.

Betraktas undervisningsplanen från principiell synpunkt, torde det närmast gälla att. taga ställning till förhållandet mellan olika grupper av undervisningsämnen, nämligen dels fackämnena, dels förberedande eller grundläggande ämnen och dels allmänbildande ämnen, exempelvis medborgarkunskap. Härvid torde man böra utgå från den förutsätt— ningen, att lantmannaskolan är och skall vara en yrkesskola för lant— brukare. Med hänsyn härtill bör helt naturligt den övervägande de- len av undervisningstiden ägnas åt de egentliga jordbruksämnena. Till denna grupp får emellertid räknas icke blott huvudämnena jord- brukslära, husdjurslära och jordbruksekonomi samt, i de flesta trakter, skogsskötsel utan också vissa andra ämnen såsom mjölkhushållning, träd— gårdsskötsel, byggnadslära och bokföring. I de förberedande eller grund— läggande ämnena, vartill här i främsta hand få hänföras kemi, fysik, geologi och botanik men även matematik och i viss mån svenska språket, torde undervisningen icke böra göras mera omfattande än som är nöd- vändigt för att eleverna skola kunna följa med och tillgodogöra sig den följande undervisningen i jordbruksämnena. Och åt de allmänbildande ämnena, till vilken grupp här kan räknas medborgarkunskap, eventuellt

• Sida 114
•  Original

nationalekonomi samt, i viss mån, svenska språket, synes icke böra ägnas mera tid än som är nödvändig för att eleverna efter genomgången kurs skola kunna äga nödiga förutsättningar att utan större, av bristande kunskaper förorsakade svårigheter deltaga i samhällslivet och eventuellt fylla vissa funktioner inom kommunen o. (1. I de fall, då skolan är speciellt småbruksbetonad och besökes av en ungdom, som icke kan tänka på att ägna mer än en vinterkurs åt sin utbildning, torde emellertid åt de i undervisningsplanen upptagna allmänbildande ämnena skäligen böra tillmätas något större utrymme än vid andra skolor, dock i varje fall unde1 uttrycklig förutsättning att skolans karaktär av en lantbiu- , kets yrkesskola strängt upprätthålles. |

I den 1 $ 3 av 1eglementet för lantmannaskolorna intagna undervis— ] ningsplanen är den omfattning, i vilken varje ämne skall behandlas, i i någon mån angiven eller åtminstone antydd genom uppgifterna om vilka delar av ämnet, som skola behandlas. Ifråga om ett ämne, nämligen jordbruksekonomi, hava vi i det framlagda förslaget till nytt reglemente genom större utförlighet i uppgifterna angivit vår uppfattning om äm— nets ökade vikt. I flera yttranden har man framhållit, att undervis— ningen i jordbruksekonomi bör göras mera omfattande än förut och bl. a. även omfatta redogörelse för de för jordbruket viktiga eko- nomiska föreningarna. För egen del hålla vi också före, att betydligt större tid och uppmärksamhet än hittills bör ägnas åt detta för jord— ! bruket numera synnerligen viktiga ämne. Det är ytterst betydelsefullt, att de ekonomiska synpunkterna på lantbruksdriften bliva vida mer framhållna och utredda än för närvarande i regel är fallet vid Vår lägre lantbruksundervisning. Vi anse därför, att jordbruksekonomien bör jäm- te jordbrukslära och husdjurslära vara ett av skolans huvudämnen. Sär— skilt vilja vi uttala, att föreningsväsendet i dess olika former bör göras |, till föremål för grundlig och väckande undervisning, enär detsamma i måste anses vara en av de kraftigast verkande metoderna för jordbrukets främjande och tillika innefattar en åtgärd, vartill jordbrukarna själva taga initiativet och som de därefter skola själva handhava. Vi anse oss i detta sammanhang böra framhålla önskvärdheten av att en fullt lämp— 4 lig lärobok i jordbruksekonomi, jämväl innefattande föreningsväsendet och anpassad efter de lägre lantbruksläroverkens behov, måtte komma till stånd.

Skall undervisningen i ett ämne utvidgas, måste givetvis den härför erforderliga tiden tagas från andra ämnen. Vid åtskilliga skolor torde detta kunna ske genom inskränkning av tiden för övningar i ritning . samt fältmätning och avvägning, åt vilka ägnats onödigt lång tid. I flera skolor ägnas nu åt dessa ämnen mer än 100 timmar, vid ett par" skolor nära 200 timmar. Detta måste anses alldeles felaktigt. Genom den | förut nämnda ändringen att upptaga ritning under byggnadslära samt |

• Sida 115
•  Original

fältmätning och avvägning hava vi också velat markera, att för mycken tid ej bör anslås åt ritning.

Av de i lantbruksstyrelsens berättelser intagna uppgifterna över tim— antalet i olika ämnen vid lantmannaskolorna framgår, såsom förut nämnts, att stora variationer förekomma. ifråga om timantal för samma ämne vid olika skolor. Av uppgifterna framgår också, att vissa särskilt vik- tiga ämnen, t. ex. det förut nämnda jordbruksekonomi, av timantalet att döma behandlats alltför knapphändigt. Då dessa avvikelser från ge— nomsnittet och från vad som kan anses vara normalt för en viss skola eller viss ort ofta nog visa sig vara alltför stora, torde det få anses på— kallat att vidtaga någon åtgärd till begränsande av nämnda variation. "En sådan eventuell åtgärd får emellertid icke lägga hinder i vägen för den rätt till anpassning efter ortsförhållandena, varpå skolorna sätta så stort värde och vilken otvivelaktigt är till gagn för undervisningen. Med hänsyn härtill kan det icke gärna vara lämpligt att försöka upprätta. någon normalplan med angivet timantal, som skulle lända till efterrät- telse. Enligt vår uppfattning torde det avsedda syftet bäst och utan någon olägenhet för skolorna och undervisningen kunna nås därigenom, att varje skola med ledning av gällande föreskrifter och eventuella an- visningar får upprätta en undervisningsplan med angivet timantal för olika ämnen. Denna undervisningsplan bör insändas till lantbrukssty— relsen för fastställelse och länder sedan till efterrättelse, intill dess att ändring däri begärts och fastställts. Då förhållandena under kursens lopp emellertid kunna nödvändiggöra smärre avvikelser från planen, torde skolans föreståndare böra medgivas rätt att vidtaga sådana.

Det ovan anförda gäller, såsom förut påpekats, i första hand under- visningsplanen för lantmannaskolans huvudkurs och den därmed jäm- ställda andra huvudkursen; i tillämpliga delar får detsamma emellertid givetvis också anses gälla ifråga om de båda andra kurserna i lantman- naskolan, längre kurs och fortsättningskurs.

I nu gällande reglemente för lantmannaskolorna finnas föreskrifter om undervisningen i längre kurs intagna i 9 5, vilken innehåller motsva— rande uppgifter om undervisningsämnen m. 111. som för huvudkursen (i skola av A—typ) återfinnas i & 3. Förutom de ämnen, som äro obli- gatoriska i huvudkursen, till-komma här ytterligare tre, nämligen zoolo— gi, ekonomilära och affärskunskap samt lagkunskap. Undervisningen i det förstnämnda ämnet, som tidigare. jämväl var upptaget på den van- liga lantmannaskolkursens program, skall enligt planen omfatta för jordbruket nyttiga och skadliga djur, särskilt skadeinsekterna. Ända- målet med undervisningen i de båda senare ämnena är givetvis att låta eleverna dels få någon kännedom om de viktigaste förhållandena på affärslivets område, i den mån dessa hava intresse och betydelse för jordbruket, dels också att bibringa dem någon kunskap i de för jord- bruket viktigaste lagarna. Denna undervisning torde för ifrågavarande

• Sida 116
•  Original

116 elever, vilka i flertalet fall komma från och gå till jordbruk över me- delstorleken, vara väl behövlig och mycket betydelsefull.

Vid en granskning av den för längre kursen hittills gällande undervis- ningsplanen hava vi ej funnit anledning att, reellt sett, föreslå några större ändringar. Dock hava vi ansett det vara onödigt att upptaga det förut nämnda ämnet zoologi, i vilket undervisningen hittills varit jäm- förelsevis obetydlig, såsom självständigt ämne vid kursen. Den under- visning däri, som torde vara behövlig, synes lika väl kunna meddelas i samband med undervisningen i jordbrukslära; läran om skadeinsek— terna hör nämligen nära samman med allmän växtodlingslära. För övrigt hålla vi före,- att här, liksom i huvudkursen, bör särskilt stor uppmärksamhet ägnas åt undervisningen i jordbruksekonomi; den ökade tid, som. erfordras härför, torde kunna tagas från mindre viktiga äm— nen, exempelvis ritning.

Vid en jämförelse mellan de hittillsvarande föreskrifterna rörande undervisningen i huvudkursen och längre kursen finner man, att dessa, såsom helt naturligt är, till största delen överensstämma med varandra. Under sådana förhållanden synes det vara överflödigt att för längre kursen upprepa, vad som förut finnes angivet för huvudkursen. Med hänsyn härtill vilja vi föreslå den formella ändringen i föreskrifterna rörande undervisningen i lantmannaskolans längre kurs, att för denna angives, dels att undervisningen skall omfatta vad för huvudkursen i en föregående paragraf är föreskrivet samt därutöver åsyfta fördjupning och utvidgning av elevernas kunskaper i där angivna ämnen, dels också den undervisning, som skall meddelas utöver vad som för huvudkursen är stadgat. För övrigt torde det i samband därmed höra i reglementet framhållas, dels att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt sådana ämnen. som för elevernas framtida verksamhet äro framför andra av betydelse, dels också att synnerlig Vikt bör läggas vid i undervisningen ingående demonstrationer och övningar.

Undervisningen i lantmannaskolans fortsättningskurs är, såsom förut i annat sammanhang omnämnts, avsedd att tillsammans med den före- gående undervisningen i huvudkursen meddela samma kunskapsmått, som undervisningen i en längre kurs. Om denna princip fasthålles, så är också, i och med att undervisningsplanen för huvudkursen och den längre kursen bestämts, omfattningen av undervisningen i fortsättnings— kursen angiven. Det torde sålunda också vara tillräckligt att i reglef mentet föreskriva, att undervisningen i fortsättningskursen skall med— delas i den omfattning och de ämnen, att denna undervisning jämte den föregående undervisningen i huvudkursen tillsammans i huvudsak mot— svara för längre kurs fastställd undervisning.

De här förut behandlade undervisningsplanerna äro självfallet när- mast avsedda för kurser av normal längd, d. v. 5. med en undervisnings— tid som sammanfaller med eller blott obetydligt överstiger den stadgade

• Sida 117
•  Original

minimitiden. Emellertid skulle enligt vårt ovan omförmälda förslag samtliga kurser kunna förlängas med en eller två perioder om visst an— tal dagar. Den utökade tiden skulle enligt förslaget kunna få användas antingen för en i allmänhet fördjupad och utvidgad undervisning i lant— hushållning eller också för att giva eleverna ökad kunskap i ett speciellt ämne, exempelvis skogsskötsel.

Frågan är nu, om denna möjlighet till förlängning skall nödvändig- göra några mera detaljerade bestämmelser för undervisningen vid så— dana förlängda kurser. För vår del anse vi, att så icke är fallet. Därest, enligt vårt förslag, lantbruksstyrelsen skall fastställa undervisningspla— nen för varje skolas kurs eller olika kurser, så får den därvid också till- fälle att pröva förslag till användningen av den ökade kurstiden. Häri torde enligt vårt förmenande ligga tillräcklig garanti för att den ökade undervisningstiden blir på bästa möjliga sätt använd.

I det ovan refererade yttrandet rörande undervisningsplanen från Önnestads lantmannaskola framhålles bl. a., att nu gällande regle— mente bör ändras så, att skolorna erhålla möjlighet att, jämte den grundläggande undervisningen, lämna en utvidgad undervisning i vissa ämnesgrupper. Som exempel härpå nämnes, att skolan ifråga med Kungl. Maj:ts medgivande för vissa elever i huvudkursen ökat under— visningen i trädgårdsskötsel, varvid en motsvarande minskning i tim— antalet för vissa andra ämnen fått ske.

Det sålunda framlagda förslaget finna vi beaktansvärt. Enligt vår uppfattning böra lantmannaskolorna få rätt att, under vederbörlig kon- troll, anpassa sin undervisning såväl efter olika orters behov som ock efter de speciella behov, som i vissa fall kunna förefinnas eller fram— komma. Det synes oss därför också vara lämpligt, att i reglementet bi- behålles en bestämmelse därom, att undervisningen i något eller några av de på undervisningsplanen upptagna ämnena må kunna meddelas i större omfattning än som föreskrivits. Dylik utvidgning av undervis- ningen bör kunna ske antingen genom förlängning av kurstiden eller för— medelst inskränkning av undervisningen i andra ämnen.

Liksom tidigare varit fallet torde också möjlighet fortfarande böra stå öppen för lantmannaskolorna att meddela. undervisning även i andra ämnen än de på undervisningsplanen upptagna, exempelvis national- ekonomi. Självfallet får denna möjlighet icke begagnas i större utsträck- ning än som kan vara förenligt med den förut angivna allmänna prin- cipen för undervisningens anordnande. Även i detta avseende torde emellertid tillräcklig garanti erhållas därigenom, att resp. skolors un- dervisningsplan skall granskas och fastställas av lantbruksstyrelsen.

Slutligen må i detta sammanhang omnämnas, att vi i förslaget till nytt reglemente, jämte förutvarande föreskrift angående gymnastik och kroppsövningar, upptagit en bestämmelse om att elever, som därtill hava anlag, böra övas i gemensam sång. Sådana sångövningar, som redan

• Sida 118
•  Original

118 förut förekommit vid flertalet lantmannaskolor, särskilt de med folk- högskolor förenade, torde enligt vårt förmenande bidraga till att öka trevnaden vid skolan och samtidigt bereda en välbehövlig omväxling med de i och för sig för därtill ovana elever rätt så ansträngande bok- liga studierna.

Undervisning i skogsskötsel.

Undervisningen i Skogshushållning vid våra lantmannaskolor har, så- som helt naturligt är, meddelats i mycket olika omfattning vid olika skolor. Enligt skolornas redogörelser har sålunda timantalet för detta ämne varierat från ett tiotal eller t. o. m. lägre vid skolorna på slätt- bygden upp till 50—60—70 vid vissa skolor i mellersta och norra Sverige. Vid de båda förut nämnda skolorna med utvidgad undervisning i skogs- skötsel, Kyrkerud och Bollnäs, har undervisningen i ämnet under senaste åren omfattat c:a 200 timmar. Av övriga under läsåret 1927—1928 verksamma skolor synas 9 kunna anses belägna i rena jordbrukstrakter, 19 i blandade jordbruks— och skogstrakter samt 13 i övervägande skogs- trakter. Undervisningen i skogsskötsel upptog i medeltal pr skola är 1927 inom den första gruppen 5'6 timmar, inom andra gruppen 22'5 timmar och inom tredje gruppen 401 timmar, allt i huvudkursen. I procent av antalet undervisningstimmar upptog skogsskötseln resp. (H, 25 och 4'1 procent.

Denna lantmannaskolornas undervisning i Skogshushållning har under senaste tiden varit föremål för åtskillig uppmärksamhet. Sålunda hava centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund och Sveriges skogsäga- reförbund i en gemensam till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse, vilken över— lämnats till oss för att tagas i övervägande vid utredningens verkstäl- lande, gjort framställning om en utvidgad undervisning i Skogshushåll— ning vid lantmannaskolorna. Denna skrivelse, vid vilken fogats yttran- den från samtliga skogsvårdsstyrelser i riket, innehåller i huvudsak föl- jande.

Framställningen utgår från en granskning av lantmannaskolornas timplan enligt redogörelsen därför i lnntln'uksstyrelsens årsberättelse. Därvid hade befunnits, att åt de egentliga jordhruksämnena ägnats i allmänhet omkring en tredjedel av den sammanlagda lärotiden. Fullgoda skäl kunde givetvis åberopas härför. Där- emot syntes dispositionen av de återstående två tredjedelarna av lärotiden vara mindre ändamålsenlig. Ät de rent naturvetenskapliga ämnena fysik, kemi och geologi ävensom åt vissa hjälpämnen såsom exempelvis linearritning hade anvisats ett betydande timantal, medan däremot skogshushållningen erhållit ett tämligen begränsat utrymme på schemat och detta _— med några få undantag _ även vid skogsbygdernas lantmannaskolor. Vid sju på prov uttagna skolor från övervägande skogslän hade skogshushållningen sålunda endast 2_..5 procent av hela antalet un- dervisningstimmur. Denna avvägning av lärotiden mellan de olika ämnena vore mindre ändamålsenlig. Skogen utgjorde i rikets skogsbygder samt ofta även i de blandade skogs- och jordbruksbygderua hemmansägamas värdefullaste tillgång. Oftast vore det skogen, som lämnade de största kontanta inkomsterna från fastig—

• Sida 119
•  Original

heten. Dessvärre hade skogarna å allmogehemmanen hittills i allmänhet ej erhållit den rationella vård, som varit önskvärd, ehuruvål förhållandena härutinnan under senare är avsevärt förbättrats. Medlet att nå en förbättrad vård av allmogesko- garna syntes i första hand vara bibringande av ökade kunskaper i skogsvård åt deras ägare. Den mest effektiva vägen för spridande av sådan ökad insikt vore måhända den undervisning, som skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän meddelade vid stämplingar eller skogsvårdsarbeten ute på marken samt vid fristående kortare kurser och exkursioner. Hela denna upplysningsverksamhet träffade emellertid huvudsakligen sådana skogsägare, som redan visat ett visst skogsvårdsintresse. Un- dervisningen vid lantmannaskolorna vore vid sidan härav av verkligt stor betydelse, enär den i viss omfattning nådde en publik, som ej av sig själv skulle gå in på skogsvårdsfrågorna. Därför borde vid dessa skolor meddelas en efter omständig- heterna väl avvägd undervisning i skogliga ämnen.

Centralrådet hade i frågan inhämtat yttranden från samtliga skogsvårdsstyrel- ser. Av yttrandena framginge, att dessa styrelser på ett par undantag när kraftigt vits- ordat både behövligheten av en sådan ändamålsenlig skogsundervisning vid lant- mannaskolorna och otillräckligheten av den nuvarande undervisningen. Samtidigt hade emellertid flertalet styrelser påpekat, att en ändring i lantmannaskolornas läro- plan ej kunde åstadkommas enbart på skogsvårdsstyrelsernas initiativ samt att dessa styrelser saknade medel att själva bekosta en utvidgad skogsundervisning. Allmänt hade ansetts, att skogsundervisningen behövde kombineras med praktiska övningar på marken. Detta kunde dock knappast genomföras under nuvarande för- hållanden, då lantmannaskolornas lärokurs helt vore förlagd till vinterhalvåret. Ett antal skogsvårdsstyrelser hade därför föreslagit, att lärotiden skulle utsträckas med 2 a 4 veckor på våren. Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län hade föreslagit, att lärokursen skulle börja 1 oktober i stället för 1 november i syfte att säkrare erhålla en månads lärotid under årstid, då marken i regel vore snöfri.

För egen del hava centralrådet och skogsägarförbundet därefter gått att under- söka, på vad sätt och under vilka former en omläggning av lantmannaskolornas undervisning i ovan berörda hänseende måtte kunna genomföras. Därvid hade först framhållits, hurusom vid två skolor den nu ifrågasatta förändringen i tim- planen redan genomförts och lämnat mycket goda resultat. Den ena vore skolan vid Kyrkerud i Värmland, vilken inrättades 1922 och alltså nu lämnade erfarenhet från en rätt lång tidsperiod. Då läroplanen omfattade alla vanliga ämnen och någon avkortning icke skett till skogsämnenas favör, hade erforderlig tid för skogsäm— nena vunnits genom att lästiden utökats med nära en månad och påginge till slutet av april samt omfattade 25 veckor. Praktiska övningar företogos i skogen och tim- antalet för skogsundervisning fördelades ungefär lika mellan teori och praktik. Un- dervisningen sköttes av länets länsjägmästare, vilka med biträde av länsskogvak- tare jämväl ledde de praktiska övningarna, som i regel varit förlagda till skolegen- domens skog. Då åt skogsänmena anslagits omkring 200 timmar, hade man kunnat gå igenom det elementära inom skogshushållningens olika grenar. Intresset för sko— lan inom länet var mycket stort. _ Den andra av ifrågavarande skolor vore den vid Bollnäs i Gävleborgs län. Före år 1923 hade denna skola varit så fåtaligt be- sökt, att man ifrågasatt dess nedläggande, men illan hade i stället beslutat sig för att söka sig fram på en ny linje, nämligen genom utökad skogsundervisning. Kur- sen förlängdes till 150 arbetsdagar och åt skogsämnena anslogos ungefär 200 timmar, varav en del till praktiska demonstrationer och övningar, förlagda till olika delar av länet. Undervisningen i Skogshushållning bekostades av skogsvårdsstyrelsen och handhades av en för ändamålet anställd fackman med jägmästarutbildning. Denna omläggning hade kraftigt ökat intresset för skolan inom länet och elevantalet hade fördubblats.

• Sida 120
•  Original

De goda resultat, som erhållits vid de bägge nu nämnda skolorna, visade enligt centralrådets och skogsägarförbundets åsikt hän på, att dessa skolor borde kunna tjäna som mönster vid en omläggning av lantmannaskolornas undervisningsplan. Därmed vore dock ingalunda sagt, att alla skolor i rikets skogsbygder eller i blan- dade skogs— och jordhruksbygder borde organiseras efter denna modell. En diffe- rentiering syntes böra komma till stånd mellan olika län och det kunde även ifrå- gasättas, huruvida icke inom ett och samma län, där flera lantmannaskolor funnes, någon eller några borde göras mera skogsbetonade men den eller de övriga bibehålla en mer jordbruksbetonad karaktär. Ungdomen finge då välja.

De skogsbetonade skolorna borde i stort sett kunna organiseras efter Kyrkerud- Bollnäs-typen. Möjligheter till praktiska övningar och demonstrationer måste be- redas. Lärokursen måste delvis förläggas till sådan årstid, då marken vore snöfri. Lärarfrågan måste lösas på ett tillfredsställande sätt.

Även vid de skolor, som icke ifrågakomme till dylik omläggning, borde emeller- tid en utökning av undervisningstiden för Skogshushållning ske. Den tid av i all- mänhet IF)—30 timmar, som nu tillhopa anvisats skogsämnena vid dessa skolor, vore under alla omständigheter för kort. Ämnet »skogshushållning» vore i själva verket ett kollektivnamn för en hel grupp av läroämnen, som alla vore till prak- tisk nytta för den jordägande befolkningen. Skulle undervisningen trängas ihop på nyss angivna knappa tid, måste lärarens framställning bli så kortfattad och kon- centrerad, att gagnet av undervisningen måste starkt ifrågasättas. Först om tim- antalet ökades till 40 a 80, bleve det möjligt för läraren att giva en så pass fyllig framställning av ämnet, att den hleve av värde för eleverna.

En omläggning av undervisningen på sålunda antytt sätt komme givetvis att med— föra viss, mindre kostnad. Flertalet skogsvårdsstyrelser hade anmält, att de icke utan särskild ersättning kunde åtaga sig kostnaderna för en utökad undervisning i skogsämnen vid lantmannaskolorna. Denna fråga ävensom utformandet av den närmare planen för undervisningens omorganiserande borde göras till föremål för utredning.

Med anledning av ovan nämnda framställning har det ansetts önsk— värt att direkt från de däri berörda skolorna erhålla uppgifter om hur undervisningen i ifrågavarande ämne är ordnad samt i vad mån sam— arbete med skogsvårdsstyrelserna äger rum. Till lantmannaskolornas styrelser hava därför riktats följande frågor: >>Hur är undervisningen i skogsskötseln ordnad? Förefinnes ifråga om denna samarbete med länets skogsvårdsstyrelse?»

Av de på dessa frågor avgivna svaren framgår, såsom man kunde vänta, att ifrågavarande förhållanden gestalta sig högst olika vid olika skolor. Inom flertalet län äger ett mer eller mindre omfattande samarbete rum mellan länets skogsvårdsstyrelse och skolorna eller skolan inom länet. I största utsträck- ning är detta fallet i Värmlands och Gävleborgs län, där skogsvårdsstyrelserna med betydande belopp understödja de förut nämnda skolorna med utvidgad undervis- ning i skogsskötsel. Sålunda erhåller skolan i Kyrkerud ett årligt anslag av 4 000 kronor av länets skogsvårdsstyrelse, som jämväl ställer jägmästare till förfogande för undervisningen. Till skolan i Bollnäs lämnar skogsvårdsstyrelsen i länet ett årligt bidrag av 2 000 kronor med villkor, att skogsundervisningen vid skolan be- drives av en vid denna fast anställd jägmästare.

Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län ställer också sina tjänstemän kostnadsfritt till förfogande för en rätt omfattande (fro—60 timmar) undervisning vid skolorna i Molkom och Kristinehamn. Samma är förhållandet i följande län, nämligen Jön- köpings (Tenhult och St. Segerstad), Södra Kalmar (Högsby och Högalid) — ge-

• Sida 121
•  Original

nom samarbete med Jönköpings läns skogsvårdsstyrelse _, Västmanlands (Sala och Kolbäck), Kopparbergs (Mora), Västernorrlands (Hampnäs), Jämtlands (Torsta), Västerbottens (Degerfors) och Norrbottens (Gran och Matarengi). I något mindre _ delvis ganska ringa .— omfattning meddelas undervisning av resp. skogsvårds- styrelsers tjänstemän vid lantmannaskolorna i Vik, Åsa, Strängnäs, Hamra, Lunne- vad, Grimslöv, Markaryd, Hemse, Bräkne-Hoby, Önnestad, Hammenhög, Osby, Katrineberg, Dingle, Skara, Kävesta och Fellingsbro. Vid sistnämnda grupp av sko- lor meddelas i åtskilliga fall den huvudsakliga teoretiska undervisningen av skolans lärare, medan vederbörande länsjägmästare eller biträde hos sådan dels håller en kortare serie föreläsningar och dels demonstrerar instruktiva skogsbeständ m. m. för eleverna. Kostnaderna för undervisningen bestridas vid vissa av sistnämnda skolor helt av skogsvårdsstyrelsen, vid andra av skolan och i några fall delas kost— naderna mellan de båda intressenterna.

Ett mindre antal skolor, nämligen Gamleby, Tomelilla, Munka-Ljungby, Vilan, Fridhem, Skurup, Fristad och Sätila, hava enligt uppgift intet som helst samarbete med vederbörande skogsvårdsstyrelse. För undervisningen vid en del av dessa sko— lor äro dock anställda fackligt utbildade lärare. '

Ifråga om sättet för skogsundervisningens meddelande framgår av de erhållna uppgifterna, att detta sker dels och i största utsträckning genom föreläsningar, dels vid demonstrationer och övningar. Vid Kyrkerud och Bollnäs användes ungefär halva tiden för teoretisk undervisning och halva för övningar och demonstrationer. För eleverna vid lantmannaskolorna i Tenhult, St. Segerstad, Högalid och Högsby är undervisningen i skogsskötsel huvudsakligen förlagd till Jönköpings läns skogs- värdsstyrelses »skogsvårdsgård» Trollebo, och omfattar densamma såväl teoretiska lektioner som övningar. Även vid flertalet övriga skolor, där undervisningen i skogs- skötsel har någon nämnvärd omfattning, ingå demonstrationer och delvis övningar som ett led i densamma.

Såsom redan förut i samband med uppgifterna rörande undervisningsplanen nämnts, hava åtskilliga skolor, där undervisningen i skogsskötsel hittills varit av ringa omfattning, uttalat sig för en ökning därav. Likaledes hava några av de sko— lor, som icke haft något eller blott obetydligt samarbete med vederbörande skogs» vårdsstyrelse, framhållit önskvärdheten av att ett sådant i tillräcklig omfattning måtte komma till stånd. Därvid har dock samtidigt betonats, att den ökade skogs- undervisning, vari detta skulle resultera, icke _ med hänsyn till skolornas svaga ekonomi _ får föranleda ökade utgifter för dessa.

De från skolorna lämnade uppgifterna rörande undervisningen i skogs- hushållning utvisa bl. a., att denna undervisning vid ett flertal sko— lor bedrives i samarbete mellan skolan ifråga och länets skogsvårds— styrelse. Detta samarbete mellan lantmannaskolorna och den myndig- het, som i främsta rummet har att befrämja länets Skogshushållning, måste givetvis ur många synpunkter anses lyckligt och förtjänt av att ytterligare utvecklas. Med hänsyn såväl härtill som ock till den omstän- digheten, att skogsvårdsstyrelserna torde sitta inne med den största erfa— renheten rörande behovet av ifrågavarande undervisning och hur detta lämpligast bör tillgodoses, hava vi för ytterligare utredning rörande före- liggande spörsmål hos skogsvårdsstyrelserna anhållit om vissa uppgif— ter och uttalanden angående undervisningen ifråga samt den omfattning, i vilken styrelser-nas medverkan härvid kan påräknas. Till skogsvårds—

• Sida 122
•  Original

122 styrelserna hava sålunda riktats vissa nedan angivna frågor, och har på dessa erhållits under resp. frågor refererade och sammanställda svar.

1. Huru många lärotimmar i ämnet Skogshushållning kunna vid edert läns lantmannaskolor anses någorlunda motsvara behovet, då hänsyn tages till a) skogsvårdens betydelse inom länet och b) den sammanlagda under- visningstiden i resp. skola? Vilka delar av ämnet anses viktigast att behandla?

Ifråga om timantalet hava samtliga skogsvårdsstyrelser med undantag för Malmö— hus län uttalat sig för en utvidgning utöver det nu vanligen förekommande. I Malmöhus län anses »det rena jordbruksintresset i första hand böra tillgodoses. Huvudparten av elever komma från slätten och stanna sannolikt där och förhållan- devis ringa del av dessa elever få därför praktisk nytta av en kurs i skogsskötsel». Däremot förordas en frivillig kortare tillämpningskurs på en vecka eller hellre 14 dagar.

Skogsvårdsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands och Blekinge län anse ett an- tal av 40 lärotimmar såsom minimum. I förstnämnda län gäller siffran Berga lant- bruksskola. Lantmannaskola finnes ej i detta län. Det nuvarande timantalet vid Viks lantmannaskola i Uppsala län, 20 lärotimmar på lärorummet och 5 timmar exkursion, finner länets skogsvårdsstyrelse alldeles för kort och anser, att med bibe- hållande av karaktären lantmannaskola undervisningen i Skogshushållning kunde sät- tas till 40 timmar för teoretisk undervisning samt 25 timmar för praktiska övningar och exkursioner. I Östergötlands län torde, säger skogsvårdsstyrelsen i detta län, 30—40 timmar anses någorlunda motsvara behovet. I Jönköpings län förordar skogsvårdsstyrelsen 90—100 timmar och finner, att »skogsbruk för detta läns vid- kommande bör sättas som huvudämne vid sidan av jordbruks- och husdjurslära». För Kronobergs län anges 80 timmar som minimum, varav hälften teoretisk och hälften praktisk undervisning. Skogsvårdsstyrelsen i norra Kalmar län hänvisar rörande denna sak till särskilda yttranden av jägmästaren E. Haller och rektor B. Hegardt vid Gamle—by lantmannaskola, vilka anse nuvarande timantal, 65—70, såsom minimum. I södra Kalmar län anges 40—50 timmar såsom tillräckligt och lämpligt. För Gotland föreslås 40 timmar. Skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län anser en teoretisk kurs it 20 timmar tillräcklig, då allmän växt- och marklära förut genom- gåtts i samband med skolans övriga undervisning. En praktisk tillämpningskurs på 24 timmar anses emellertid även erforderlig. Skogsvårdsstyrelsen i Hallands län anser nuvarande timantal, 145—20, otillräckligt och förordar en ökning till 30 a 40. Från Göteborgs och Bohus län nämnes siffran 50 såsom erforderlig »inklusive tid för exkursioner och praktiska övningar». Från Älvsborgs län svaras: 35 timmar. Skogsvårdsstyrelsen i Skaraborgs län anser det knappast tänkbart, att för länets vid— kommande mer än 25 a 30 timmar i lantmannaskolan och 50 timmar i lantbruks-- skolan skola kunna anslås. I Värmlands län anges minst ett hundratal timmar så- som behövliga vid skolorna i Molkom och Kristinehamn, som äro belägna i mera jordbruksbetonade bygder, varemot 200 timmar anslås vid västra Värmlands lant- mannaskola, Kyrkerud. Även detta senare timantal betraktas som ett minimum. Från Örebro län anges 50 timmar såsom erforderliga och skogsvårdsstyrelsen i Väst— manlands län finner, att 80 timmar behövas med hänsyn till skogsvårdens betydelse inom länet men att 50 timmar kunna försvaras med hänsyn till det sammanlagda timantalet i skolorna. I båda fallen böra 25 timmar utgöras av teoretisk under— visning. Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län förordar 30 arbetsdagar och från Gävleborgs län meddelas, att vid lantmannaskolan i Bollnäs kurstiden utökats med en månad för att ge ruin åt erforderlig skogsundervisning. Skogsvårdsstyrelscn i

• Sida 123
•  Original

Västernorrlands län framhåller, att 200 timmar »utgöra ett minimikrav» med hän- syn till skogsvårdens betydelse i länet men att högst 50 timmar torde kunna reser- veras med hänsyn till den sammanlagda undervisningstiden. Från Jämtlands län påpekas, att Skogshushållning ifråga om antalet lärotimmar bör jämställas med äm- nena jordbruks- och husdjurslära. Med hänsyn till trävaruhanteringens betydelse i Västerbottens län anses i detta län 100 timmar som ett minimium. Skogsvårdssty- relsen i Norrbottens län anser 70—100 timmar tillräckliga vid enbart teoretisk un- dervisning men 200 timmar behövliga, om även praktiska övningar anordnas.

Beträffande frågan om vilka delar av ämnet skogshushållnig företrädesvis böra bli föremål för behandling har flertalet skogsvårdsstyrelser framhållit, förutom markvård, beståndsvård och föryngringsmetoder, särskilt de ekonomiska synpunk- ternas tillgodoseende genom undervisning rörande aptering, olika mätningssätt, kube- ring, d. v. s. virkets rationella tillvaratagande, och försäljning jämte ekonomiska beräkningar. Skogsvårdsstyrelserna i Stockholms och Hallands län framhålla vik- ten av undervisning i betesvård. Från Södermanlands län påpekas, att undervisning om den växande skogens rätta behandling är av mindre betydelse på grund av den konsulterande verksamhet som skogsvårdsstyrelsen utövar. Av större vikt är allt som rör den ekonomiska sidan av skogsbruket. Skogsvårdsstyrelserna i Östergöt- lands, Hallands och Gävleborgs län omnämna även undervisning i de vanligaste skogsträdens byggnad och livsbetingelser såsom viktig. Från Västmanlands län framhålles även rotvärdeskalkylering.

2. Är det med hänsyn till årstiden möjligt att under den tid undervis- ningen vid lantmannaskolorna pågår med framgång bedriva praktiska öv— ningar i ifrågavarande ämne? När böra de i så fall anordnas och i vilken omfattning? Behöver i sådant syfte kurserna utvidgas eller omläggas? På Vilket sätt? '

Den första av dessa frågor besvara de flesta skogsvårdsstyrelser nekande med framhållande av årstidens olämplig-het. Skogsvårdsstyrelsen i Östergötland anser dock, att olägenheterna av årstiden ej äro så stora, att omläggning av kurserna kan anses motiverad. Från Jönköpings län betonas, att skogsodlingsövningar visserligen hindras av tjäle men att flertalet elever redan på förhand äro förtrogna med dessa arbeten. I Kronobergs län anses årstiden ej lägga hinder i vägen, enär övningar i skogsuppskattning samt avverkning och virkesmätning jämte en del exkursioner förläggas till hösten samt hyggesrensning och skogskultur kunna utföras på våren. Från Malmöhus län framhålles, att ett inkräktande av ämnet Skogshushållning på den redan förut knappa tiden i lantmannaskolan utöver nu anslagen tid ej kan för- svaras i detta jordbrukslän men att, såsom ovan nämnts, en särskild frivillig skogs- kurs borde förekomma. Skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län är av den åsikten, att undervisningen i Skogshushållning bör vara av huvudsakligen teoretisk natur samt att det praktiska arbete, som kan behöva förekomma (sådd, plantering, röjning och smärre gallringar) kan utföras när som helst vid lämplig väderlek. I Västerbottens län är lantmannaskolans kurs förlagd till sommaren, varför årstiden ej lägger några hinder i vägen.

Övriga skogsvårdsstyrelser framhålla behovet av praktiska övningar men sam— tidigt svårigheterna att få tillfälle till dessa under den tid vinterkurscrna pågå. Det framhålles av flera, att de praktiska övningarnas förläggande till hösten är olämp— lig, enär eleverna då äro nykomna och ej ha samma förmåga att tillgodogöra sig undervisningen som senare. På våren lägga åtminstone norrut klimatförhållandena hinder i vägen, och sista delen av kursen äro eleverna strängt upptagna av annat skolarbete. Samtliga med undantag av skogsvårdsstyrelsen i Örebro län föreslå

• Sida 124
•  Original

förlängning av kurserna. De i detta hänseende gjorda förslagen kunna samman- fattas sålunda:

Stockholms län: Speciell skogskurs efter undervisningstidens slut, praktisk och teoretisk undervisning varannan dag. Lämplig kronoskog inom länet bör avsättas till demonstrationsskog.

Uppsala län: Särskild skogskurs på omkring 2 veckor vid tidpunkt då lantbruks- göromålen ej äro alltför trängande, exempelvis omedelbart före midsommar eller under oktober månad.

N. Kalmar län (Jägmästare E. Haller): Nuvarande anordning vid Gamleby lantmannaskola anses lämplig: i november månad två dagars praktisk undervisning i skogen, i april omedelbart efter vinterkursens slut 6 dagars skogskurs.

S. Kalmar län: Ökning av kurstiden med 1 vecka. Gotlands län: Förlängning av kursen eller, om detta ej kan ske, särskild plantör- kurs.

Blekinge län: Årstiden hindrar ej praktiska övningar men kurstiden bör för- längas, om ej undervisningen i andra ämnen kan inskränkas.

Kristianstads län: Praktisk tillämpningskurs på 3—4 arbetsdagar bör förläggas dels till sommaren (exkursionsdagar), dels till hösten, oktober eller november (prak- tiskt arbete).

Hallands län: Kursen bör förlängas på våren 2 veckor. De praktiska övning— arna böra omfatta minst 4 dagar.

Älvsborgs län: Förlängning av kursen in i maj månad för möjliggörande av skogsodlingsarbeten.

Skaraborgs län: Utvidgning eller omläggning av vinterkursen knappast lämplig eller erforderlig men fördelaktigt med en utsträckning av kursen på våren för möjliggörande av praktiskt arbete i skogsodling.

Värmlands län: Förlängning av kurstiden både höst och vår till en samlad tid av 8_9 månader önskvärd.

Västmanlands län: Utvidgning av kursen med en praktisk kurs på 2 veckor före midsommar. mellan vårsådd och höbärgning.

Kopparbergs län: Lantmannaskolkursen bör utvidgas att omfatta en specialkurs i skogshushållning. Denna bör pågå minst 1 månad på våren eller hösten.

Gävleborgs län: Hänvisning till den med 1 månad utvidgade vinterkursen i Boll- näs. Ytterligare utvidgning ej påkallad.

Västernorrlands län: Önskvärt att förlägga de praktiska övningarna till lämpli- gare årstid. helst genom förlängning av kurstiden. Denna borde omfatta tiden 15 oktober—lö maj eller bättre 1 oktober—15 maj. Teoretisk undervisning i Skogshus- hållning jämte praktiska övningar under oktober månad. Den teoretiska undervis— ningens huvuddel under senvintern. Repetition av kursen samt resten av ämnets praktiska del under tiden 1_—15 maj.

Jämtlands län: »En månads framflyttning eller, ännu bättre, förlängning av kur- sen skulle möjliggöra fullt nöjaktig praktik.» >>Även en framflyttning eller förläng- ning av endast 14 dagar skulle vara betydelsefull.»

Norrbottens län: Kursen bör utökas så att den omfattar tiden 1 oktober—10 maj. Praktisk och teoretisk undervisning i skogshushållning kunde lämpligen anordnas under hösten. (Gallring i yngre bestånd och hyggesrensning anses ej höra företagas under den tid vissa skadliga skogsinsekter, särskilt stora märgborren, ha sin svärm- ningstid _ från början av maj enär dessa lägga sina ägg i vid denna tidpunkt fällt virke). En del praktiska övningar dessutom i maj.

3. Kunna skogsvårdsstyrelsens tjänstemän lösgöras från andra göromål för att bestrida skogsundervisningen vid skolorna i den omfattning, som behovet kräver, och hur bör i så fall den teoretiska undervisningen förde—

• Sida 125
•  Original

las under kursen med hänsyn tagen dels till dessa tjänstemäns ordinarie verksamhet och dels till bästa möjliga resultat av undervisningen?

För närvarande bestrides skogsundervisningen vid lantmanna- och lantbruks- skolorna i alla län utom Stockholms, N. och S. Kalmar samt Älvsborgs län av skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän. I följande län anse sig skogsvårdsstyrel— sen kunna påtaga sig denna undervisning även sedan en önskvärd utvidgning av densamma ägt rum: Östergötlands, Jönköpings, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs, Värmlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. I Stock- holms län kan skogsvårdsstyrelsens ordinarie tjänstemän lösgöras för denna under- visning endast om genom extra anslag det blir möjligt anställa behövlig extra arbets- kraft. I Uppsala län finner man det tveksamt, om de ordinarie tjänstemännen skola kunna påräknas för en utvidgad undervisning. Tyngdpunkten för den teoretiska undervisningen anses böra förläggas till tiden februari—mars med 3—4 tim. under- visning pr dag 2 a 3 dagar i veckan. I Södermanlands län förefinnes samma tveksamhet beträffande tjänstemännens möjlighet att stå till disposition vid en ut- vidgad undervisning. Ifråga om tiden för undervisningen framhålles, att densamma ej bör koncentreras till några få dagar i ett sammanhang utan återkomma minst ett par gånger under kursen. Från Östergötlands län föreslås, att några dagar i månaden anslås till skogsundervisning, varvid en del av dagarna ägnas åt praktisk och en del åt teoretisk undervisning. I Jönköpings län anses nuvarande anordning lämplig. Undervisningen förlägges till skolkursens sista del och inledes med 1 dags exkursion i närheten av resp. skolor. Därefter följer 8 dagars kurs för länets båda skolor tillsammans förlagda å skogsvårdsstyrelsens gård Trollebo och slutligen 3 dagars tillämpningsövningar hemma på varje skola. Skogsvårdsstyrelsen i Krono- bergs län kan med nuvarande personal ej påtaga sig någon undervisning utöver den nuvarande. Samma meddelande lämnas från N. och 5. "Kalmar län samt Got- lands län. Från Blekinge län påpekas, att undervisningen ej kan jämnt fördelas under hela lärotiden utan bör äga rum efter överenskommelse därom varje gång mellan länsjägmästaren och skolans föreståndare. Skogsvårdsstyrelsen i Kristian- stads län kan åtaga sig den praktiska undervisningen allenast om den icke kommer att sträcka sig över mer än t. ex. 20 dagar i allt pr är. »Likaså kan skogsvårds- styrelsen genom utlämnande av kompendium påverka den teoretiska undervis- ningen så, att olägenheten av en teoretisk och en annan praktisk lärare i samma ämne i någon mån bortfaller.» I Göteborgs och Bohus län kunna skogsvårdssty- relsens tjänstemän bestrida 50 timmars skogsundervisning vid lantmannaskolan un- der förutsättning att undervisningen i detta ämne periodvis koncentreras till flera, förslagsvis 5 51 6 undervisningstimmar pr dag. Man har tänkt sig följande perio— der: lzsta perioden: Genomgång av hela kursen; exkursioner. 30 timmar på hös- ten. 2:dra perioden: Repetition; exkursion. 15 timmar på vintern. 3:dje perioden: Tentamen. 5 timmar på våren.

Skogsvårdsstyrelsen i Skaraborgs län har åtagit sig att fr. o. m. år 1929 he- strida erforderlig undervisning i skogshushållning vid Klagstorps lantbruksskola. Månaderna januari—mars anses lämpligast härför. Från Värmlands län framhålles fördelen av en under hela kursen fortlöpande skogsundervisning, något som dock för närvarande anses otänkbart. Även om av skogsvårdsstyrelsen anställdes en jäg- mästare helt för detta ändamål, måste denne särskilt med hänsyn till de praktiska övningarna växla mellan skolorna. Den utvidgade skogsundervisningen vid Kyrkeruds lantmannaskola handhaves av skogsvårdsstyrelsens tjänstemän. Dessa besöka sko- lan ett par veckor då och då under vinterns lopp. I Västmanlands län måste extra kraft anlitas för eventuell utvidgad undervisning. Denna bör helst anställas av skogs- vårdsstyrelsen. Den teoretiska undervisningen bör förläggas till kursens senare del med hänsyn till elevernas större förutsättningar att då tillgodogöra sig undervis-

• Sida 126
•  Original

126 ningen. Skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län anser, att skogsundervisningen vid jordbruksskolorna bör handhavas av skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän med hän- syn till den rika erfarenhet av skogsförhållandena å de enskilda skogarna, som dessa äro i tillfälle att vinna. Det synes ej uteslutet, att i nämnda län dessa tjänstemän kun— na ställas till förfogande även för en utvidgad skogsundervisning. Denna bör för- läggas till tiden februari april. Den teoretiska undervisningen bör försiggår under vintern, framhålles från Jämtlands län. Kursen bör lämpligen börja med 1 eller 2 dagars orientering i ämnet genom exkursioner. Undervisningens teoretiska del har hittills bedrivits varje måndag, 3 timmar vid Birka folkhögskola och 2 timmar vid Torsta lantmannaskola. En koncentration av viss del av den teoretiska under- visningen till kursens senare del, t. ex. i april månad närmast före den praktiska undervisningen, anses kunna bliva till fördel för undervisningsresultatet. Skogs— vårdsstyrelsen i Norrbottens län framlägger en plan rörande skogsundervisningens ordnande inom länet i huvudsak gående ut på att Grans lantmannaskola göres skogsbetonad med en undervisningstid i ämnet av 200 timmar, varav hälften på lärorummet och hälften i skogen. Skogsvårdsstyrelsen skulle. för ändamålet an- ställa och bekosta en jägmästare med skyldighet att undervisa även i andra ämnen. Härmed skulle vinnas även den fördelen, att skolans övriga lärare finge en mindre betungande tjänstgöring än vad för närvarande är fallet. Vid Övertorneå lantmanna— skola i Matarengi borde skogsundervisningen omfatta 70 timmar teoretisk undervis— ning. Denna skulle liksom nu bestridas av en biträdande länsjägmästare. Lektioner- na borde förläggas till slutet av april och början av maj. Praktisk undervisning skulle meddelas vid särskild kurs i likhet med vad nu sker.

4. I vilken utsträckning bestrider skogsvårdsstyrelsen nu kostnaderna. för undervisningen i Skogshushållning vid länets lantbruksundervisnings— anstalter"? Äl det att förmoda, att detta bidrag kan ökas”! Vill skogsvårdsstyrelsen anordna och helt eller delvis bekosta praktisk tillämpningskurs för elever, som genomgått lantmannaskolkursen, därest sådan praktisk kurs ej lämpligen kan inläggas i densamma? Det framgår av de erhållna svaren, att för närvarande endast ett fåtal skogsvårds- styrelser äro förhindrade att bekosta skogsundervisningen. Dessa äro Uppsala, Kalmar Norra, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus och Västerbottens. I Östergöt- land bekostar skogsvårdsstyrelsen undervisningen vid lantmannaskolorna men ej vid Bjärka-Säby lantbruksskola. I Gävleborgs län lämnar skogsvårdsstyrelsen till länets lantmannaskola i Bollnäs ett bidrag av 2 000 kronor till skogsundervisningens ordnande. Beträffande frågan om utökning av de kostnader, som sålunda flertalet skogs- vårdsstyrelser redan påtagit sig, med hänsyn till eventuell utvidgning av skogsunder- visningen samt för anordnande av praktisk tillämpningskurs, om sådan ej kan in— läggas i den nuvarande lantmannaskolkursen, meddela skogsvårdsstyrelserna föl— jande. Stockholms län: Vid utvidgning av skogsundervisningen måste skolorna bestrida en del av kostnaderna. Jönköpings län: Den redan utvidgade skogsunder— visningen vid länets 1antmannaskolor bekostas nu helt av skogsvårdsstyrelsen, som även betalar elevernas resor till men ej ifrån egendomen Trollebo, där skogskursen äger rum. Ytterligare ökning av undervisningen kan skogsvårdsstyrelsen ej bekosta. Särskilt anslag borde utgå, ex. 12_20 kronor pr elev för en kurs på 230—100 tim- mar. Kronobergs län: Utökning av den teoretiska undervisningen kan skogsvårds- styrelsen ej bekosta, men däremot åtminstone delvis en särskild praktisk tillämp- ningskurs. I S. Kalmar län sändas på skogsvårdsstyrelsens bekostnad upp till 40 (eventuellt framdeles 50) elever till Trollebo i Jönköpings län. Blekinge läns skogs- vårdsstyrelse anser sig kunna bekosta erforderlig teoretisk undervisning samt helt.

• Sida 127
•  Original

eller delvis även praktisk kurs. Den av skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län töre- slagna frivilliga tillämpningskursen på 14 dagar kan anordnas kostnadsfritt. I Hallands län föreslås 4 dagars praktiska övningar utöver den teoretiska undervis- ningens 30_40 timmar och skogsvårdsstyrelsen är beredd att bekosta det hela. I Göteborgs och Bohus län anses en praktisk tillämpningskurs ej kunna vinna erfor- derlig anslutning. Praktik bör inläggas i den ordinarie undervisningen, vilken skogsvårdss-tyrelsen bekostar intill 50 timmar. Skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län, som nu i endast obetydlig utsträckning kan bidraga till omkostnaderna för skogs- undervisningen, rekonnnenderar livligt praktisk kurs och vill i mån av medeltillgång bidraga till kostnaderna. I Skaraborgs län bekostar lantbruksskolan själv sin skogs- undervisning, varemot skogsvårdsstyrelsen bekostar den obetydliga skogsundervis- ning, som förekommer i lantmannaskolan. Skogsvårdsstyrelsen är villig utöka denna undervisning samt även delvis bekosta eventuell praktisk skogskurs. Den förut omnämnda utvidgade skogsundervisningen vid de värmländska skolorna, som skogsvårdsstyrelsen anser erforderlig, är densamma även beredd att bekosta. I Örebro län är en ökning av skogsvårdsstyrelsens kostnader för närvarande ej möjlig att genomföra. Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län har en årlig utgift av 1000 kronor för den av styrelsen helt bekostade skogsundervisningen vid länets båda lantmannaskolor. Detta bidrag torde kunna ökas med c:a 250 kronor såsom bidrag till den av styrelsen föreslagna praktiska kursen. I Kopparbergs län kan skogs- vårdsstyrelsen bekosta en utöver nuvarande 50 timmar pr skola något utökad skogs- undervisning. Eleverna kunna få deltaga i styrelsens årligen återkommande 1 %» månads skogskurs. Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län bekostar nu en utökad undervisning vid Torsta lantmannaskola (105 timmar) samt vid Birka folkhögskola (120 timmar) och därjämte lämnas ett bidrag av 150 kronor till Birka och 350 kronor till Torsta för undervisningsmateriel m. ni. Vardera skolan erhåller dess- utom 300 kronor till premier åt elever, som visat särskilt intresse för ämnet. Från Västerbottens län meddelas, att skogsvårdsstyrelsens ekonomi icke torde tillåta något bidrag till undervisningen, men »om omläggning i läroplanen äger rum, kan påräknas, att styrelsen genom sina tjänstemän meddelar sagda undervisning utan kostnader för skolan». Med omläggning i läroplanen torde avses en av styrelsen föreslagen utvidgning av lärokursen för möjliggörande av en mera praktiskt betonad och mera omfattande skogsundervisning. Det ovan omnämnda förslaget till ökad skogsundervisning i Norrbottens län är länets skogsvårdsstyrelse beredd att bekosta. Praktisk tillämpningskurs har styrelsen under de senaste åren bekostat och kommer sannolikt att fortsätta med sådan.

5. På vilka sätt bedriver skogsvårdsstyrelsen för övrigt (utom genom konsulterande verksamhet) undervisning i skogsvård bland länets jord- brukare — skogsägare?

Det framgår av de avgivna svaren på denna fråga, att skogsvårdsstyrelserna med högst få undantag bedriva undervisning i större eller mindre omfattning bland den jordbrukande befolkningen genom föredrag, som i allmänhet anordnas i samband med hushållningssällskapens kurser och jordbrukardagar, genom exkursioner och särskilda s. k. skogsdagar med föredrag och demonstrationer. I Älvsborgs län upp- ges allenast s. k. plantörskurser förekomma, huvudsakligen avsedda för utbildning av plantörer, under vilka kurser även övriga praktiska skogsvårdsarbeten verkstäl- las. Örebro läns skogsvårdsstyrelse anser viktigare att bedriva praktisk upplys- ningsverksamhet hos envar skogsägare på hans egen mark och arbetar härpå ge- nom anställande av gallringsförmän (vandringslärare) vid sidan av länsskogvaktar- na. Vid sidan av ovannämnda föredrag och exkursioner anordna några skogsvårds- styrelser även särskilda kurser. Sålunda anordnas i Kronobergs län varje höst under

• Sida 128
•  Original

en vecka skogsvårdskurs för yngre lantbrukare och lanttbrukansöner. I Hallands län förekomma plantörskurser ooh gallringskurser och likaså i Skaraborgs län år- ligen under 14 dagar kurser »huvudsakligen för plantörer». I Göteborgs och Bohus län anordnas sådana kurser under 6 dagar vart tredje år. Skogsvårdsstyrelsen i detta län främjar även undervisningen i skogsodling vid länets folkskolor och lämnar här- till gratis erforderlig skogsodlingsmateriel och fri arbetsledning. Till lärare och lärarinnor, som anordna planteringsdagar, utdelas årligen premier om 5 år 20 kronor till ett sammanlagt belopp av omkring 700 kronor. Skogsvårdsstyrelsen i Gävle- borgs län håller årligen tvenne kurser om vardera 5 a 6 veckor för yngre jord- brukare och jordbrukarsöner. Den första kursen äger rum på våren före vårbruket och är till en början teoretisk samt avser att lämna undervisning i skogsträdens före— komst, uppdragning m. m. I slutet av kursen anordnas övningar i hyggesröjningar, hyggesbehandling, skogsfrösådd och skogsplantering. Eleverna återvända i början på juni till den andra kursen, som meddelar undervisning i gallringar, utmärkningar, stämplingar, hyggesutläggningar, beräkningar av virkestillgång och skogens avkast- ning samt avdikning. I Jämtlands län anordnas varje sommar en studieresa under 5__7 dagar för länets skogsägare. Resorna företagas inom länet med en avstic- kare till Västernorrlands län.

6. Är en samverkan önskvärd mellan skogsvårdsstyrelserna, hushåll— ningssällskapen och lantmannaskolorna för tillgodoseende av skogsunder— visningens behov genom systematiskt ordnande av den lägre lantbruksun- dervisningen — den fasta såväl som den ambulerande _ inom resp. län? Samtliga skogsvärdsstyrelser besvara denna fråga jakande. Man finner denna samverkan »givetvis önskvärd» och »av stor vikt». Från flera län framhålles, att sådant samarbete redan existerar men att detsamma bör ytterligare utvecklas. Skogs- vårdsstyrelsen i Värmlands län anser »samverkan mellan skogsvårdsstyrelsen, hus- j hållningssällskap och lantmannaskolor för tillgodoseende av skogsundervisningens ' behov genom systematiskt ordnande av den lägre lantbruksundervisningen vara ett oeftergivligt villkor för frågornas lyckliga lösning. Skogsvårdsstyrelserna torde inom resp. län vara bäst skickade att ordna skogsundervisningen, så att nödig hänsyn blir tagen till de olikartade skogsförhållandena inom varje ort, och det måste anses olyckligt, om skogsvårdsstyrelsernas medverkan icke skulle sökas för denna frå- gas ordnande.» Från Stockholms län föreslås, att vid uppgörande av varje år arbetsplaner lant- bruksundervisningsanstalterna skola underhandla med vederbörande skogsvårdssty- relse. Kalmar läns södra skogsvårdsstyrelse, som anser omskrivna samverkan »syn- nerligen önskvärd», framlägger även ett förslag rörande skogsundervisningens ord- nande. Enligt detta förslag skulle inom varje skogsvårdsstyrelseområde anställas någon lämplig yngre jägmästare i och för skötande av dels skogsundervisningen vid länets lantmannaskolor och lantbruksskolor och dels undervisningen åt skogsägare genom exkursioner. Dessa exkursioner kunde därigenom väsentligen ökas. Denne jägmästare-lärares uppgift skulle således vara att 1) sköta den teoretiska undervis- ningen vid samtliga skolor av ovan nämnda kategori, 2) sköta de praktiska öv- ningarna vid samma skolor och 3) sköta de teoretiskt—praktiska skogsexkursionerna för skogsägare-jordbrukare, förlagda om möjligt en gång årligen i varje socken. Endast Södermanlands läns skogsvårdsstyrelse tar i viss mån avstånd från en längre gående samverkan än den som redan existerar mellan skogsvårdsstyrelsen och hushållningssällskapet beträffande den ambulerande undervisningen. Någon an- ledning att inblanda lantmannaskolan i nämnda undervisning finner skogsvårds- styrelsen ej föreligga. Beträffande åter undervisningen vid lantmannaskolorna så torde väl här, säges det, sedan lärotimmarnas fördelning på de olika läroänmena

• Sida 129
•  Original

blivit fastställd, någon inblandning från hushållningssällskapet beträffande skogsun- dervisningen vara omotiverad.

Av ovan refererade yttranden och förslag framgår bl. a., att så- Utredningen: väl flertalet skogsvårdsstyrelser som ock åtskilliga styrelser för lant- mannaskolor anse, att i allmänhet taget mera tid än hittills bör ägnas åt undervisningen i Skogshushållning i lantmannaskolorna. Även vi hålla före, att denna uppfattning, med hänsyn till skogshushållningens stora. betydelse för flertalet jordbrukare i vårt land, principiellt sett är rik— tig. Självfallet måste dock, liksom hittills, den tid, som i varje skola ägnas åt undervisningen i Skogshushållning, rättas efter den betydelse, som ifrågavarande näringsgren kan tänkas i framtiden få för flertalet elever. Därför torde det icke låta sig göra att genom några generella föreskrifter i reglementet bestämma den tid, som skall ägnas åt under— visning i ämnet ifråga.

I enlighet med vår ovan nämnda principiella uppfattning anse vi det behövligt, att de hittills i undervisningsplanen förefintliga uppgifterna om undervisningen i Skogshushållning göras något utförligare än förut. I nu gällande reglemente har föreskrivits, att undervisningen i nämnda ämne skall omfatta: »olika slag av skogsträd; huvudgrunderna för skogens förnyande, vård, taxering och avverkning». Härtill torde böra fogas före— skrift om att undervisning också skall meddelas rörande skogsmarkens be- skaffenhet, virkets aptering, skogsprodukte—rnas tillgodogörande och skogs— lagstiftning. Dessutom hava vi föreslagit, att i reglementet intages den bestämmelsen att, där förhållandena så medgiva, demonstrationer och övningar i skogen skola företagas. I de uttalanden, som av skogsvårds- styrelserna gjorts, har så gott som samstämmigt betygats, att ett behov härav föreligger. I övriga fackämnen förekomma vid lantmannaskolorna endast undantagsvis övningar, vilket sammanhänger dels med att un— dervisningstiden måste göras jämförelsevis kort, dels därmed att elever— na före inträdet vid skolan böra ha förvärvat praktisk färdighet i de vid ett jordbruk vanligen förekommande göromålen. På Skogshushåll- ningens område torde däremot till och med i de mest skogrika länen en— dast ett fåtal av eleverna varit i tillfälle att deltaga och förvärva fär-' dighet i sådana arbeten, som numera anses nödvändiga för skogens än- damålsenliga vård och föryngring och vid densammas värdering och av- verkning. Skall därför undervisningen i skogshushållning vid lantman- naskolorna bliva verkligt fruktbärande, synes det oss vara av största vikt, att icke endast antalet undervisningstimmar i detta ämne utökas, utan även att demonstrationer och praktiska övningar såvitt möjligt'an- ordnas i den omfattning tiden medger.

Därest undervisningen i Skogshushållning, såsom av skogsvårdssty- relserna i vissa skogrika län föreslagits, skall omfatta bortåt ett 100—tal timmar, torde denna undervisning icke utan olägenhet för undervis— ningen i andra viktiga ämnen kunna rymmas inom ramen av den för

yttrande.

• Sida 130
•  Original

huvudkursen fastslagna minimitiden. Därest de av oss föreslagna, förut omförmälda åtgärderna för förlängning av undervisningstiden för denna kurs bliva godtagna, torde härigenom möjlighet beredas att erhålla den för en. så pass omfattande undervisning i skogsskötsel behövliga tiden. En sådan förlängning torde också bliva särskilt lämplig med hänsyn till att vissa av de med skogsundervisningen förbundna övningarna böra ske, sedan snön smält och våren börjat. Emellertid hava vi icke förbisett att i vissa trakter av vårt land skogsskötseln och skogsarbetet äro av övervägande betydelse i förhållande till dessa trakters jordbruk. För sådana fall anse vi det icke böra vara uteslutet att skolan må kunna göras skogsbetonad även på det sätt, att inom den normala kurstiden undervisningen i övriga ämnen, och detta även om det skulle gälla de egentliga jordbruksämnena, inskränkes till förmån för undervisningen i skogsskötsel. För att de till skogsundervisningen hörande övningarna m. m. må kunna även vid en huvudkurs av normal längd bedrivas under för sådant arbete passande årstid kan det möjligen befinnas lämpligt att låta kursen börja tidigare eller senare än den 1 november.

Av de från såväl skolstyrelserna som skogsvårdsstyrelserna lämnade uppgifterna framgår bl. a., att i flertalet län skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän meddela undervisning i skogs-hushållning vid lantmanna— skolorna. En sådan anordning torde ur flera synpunkter få anses myc- ket ändamålsenlig och fördelaktig. Sålunda erhålles härigenom garanti för att undervisningen blir fullt sakkunnig och grundad på erfarenhet från skogsförhållandena i orten och vidare vinnes samtidigt, att de unga bli- vande lantbrukarna och skogsägarna komma i kontakt med skogsvårds- styrelsen och dess tjänstemän, vilket sedermera kan bliva till stort och ömsesidigt gagn. Det synes med hänsyn härtill vara angeläget, att skogs- vårdsstyrelserna tillhandahålla nödiga lärar-krafter för ifrågavarande undervisning.

Ifråga om möjligheten att bestrida kostnaderna för skogsundervis— ningen vid lantmannaskolorna med skogsvårdsstyrelsernas medel hava de olika styrelserna lämnat något olika uppgifter. I flertalet fall synas dock skogsvårdsstyrelserna kunna disponera över för ändamålet erforder- liga medel. Med hänsyn till denna undervisnings betydelse för länets Skogshushållning synes det också ligga nära till hands, att skogsvårds— styrelserna bekosta densamma. Denna kostnad bör, om så befinnes lämpligt, uppföras såsom ortsbidrag till skolan, enär den ju användes till att bestrida en del av undervisningen vid skolan. Därest skogsundervis- ningen icke alls eller icke helt och hållet bekostas av skogsvårdsstyrelsen, måste densamma eller återstående delen därav givetvis finansieras på samma sätt som skolans övriga undervisningsutgifter, nämligen medelst de vanliga inkomsterna av statsbidrag och andra ortsbidrag. I de fall, då en ökad skogsundervisning föranleder förlängning av kursen, äro just de ökade inkomster av detta slag, som härmed skulle följa, avsedda

• Sida 131
•  Original

att användas för bestridande av kostnaderna för den ökade undervis- ningen i skogsskötsel.

Angående själva sättet för ordnandet av skogsundervisningen har i skogsvårdsstyrelsernas yttranden, med anledning av en särskild fråga rörande detta spörsmål, framkommit åtskilliga förslag. Med hänsyn till de synnerligen växlande förhållandena i olika län och vid olika skolor torde det icke vara möjligt eller lämpligt att, utöver vad som redan före- slagits, i reglementet införa några bestämmelser härom. Då ett livligt intresse för denna undervisnings ändamålsenliga ordnande emellertid synas förefinnas såväl hos skogsvårdsstyrelserna som hos lantmannasko- lornas styrelser, torde man kunna förvänta, att genom samarbete mellan dessa båda parter saken i varje särskilt fall ordnas på bästa möjliga sätt.

Till det i svaren på den sista av de ovan nämnda frågorna till skogs- vårdsstyrelserna behandlade spörsmålet om samverkan för undervisnin— gens anordnande få vi anledning återkomma i annat sammanhang.

Lantmannaskolans förhållande till folkhögskolan.

Av de efter utgången av läsåret 1928—1929 i vårt land förefintliga 41 lantmannaskolorna äro 22 eller c:a hälften förlagda till samma plats som folkhögskola samt hava med denna i större eller mindre utsträckning gemensamma lokaler och förvaltning. Förhållandet mellan dessa kom- binerade skolor är reglerat genom vissa föreskrifter i för lantmannasko- lan gällande reglemente och stadgan för folkhögskolan, vilka föreskrif— ter i huvudsak grunda sig på de förslag i ärendet, som framlades av 1907 års lantbruksundervisningskommitté.

Då frågan om förhållandet mellan lantmanna- och folkhögskolorna nu återigen upptages till omprövning, torde det vara lämpligt att först taga del av den motivering, som nyss nämnda kommitté lämnade för sina förslag till reglering av samarbetet mellan kombinerade lantmanna- och folkhögskolor. Sedan kommittén förut framfört förslag om inrättandet av den nya typen av lantmannaskola, litt. B, vid sidan om den förut- varande, benämnd litt. A, och framhållit, att en reformering av lant— mannaskolorna krävde direkta förändringar i dessa skolors ledning och de vid dem anställda lärarnas ställning, anför den bl. a. följande:

»Lantmannaskolans utveckling ur folkhögskolan och organiska sam- manhang med denna har medfört, att de båda skolornas ekonomi, led- ning och lärarkårer på många håll 'blivit gemensamma. Folkhögskolans lokaler hava i allmänhet mot billig avgift ställts till förfogande, och även densammas lärare och undervisningsmateriell hava kunnat i avse— värd grad användas för lantmannaskolans räkning, varigenom vunnits, att lantmannaskolor kunnat organiseras utan några större kostnader. Helt säkert skulle många av rikets nuvarande lantmannaskolor icke

• Sida 132
•  Original

kommit till stånd, om de icke på detta sätt kunnat påräkna ekonomiskt stöd under de första arbetsåreu.

Förnekas kan emellertid icke, att sambandet mellan lantmannaskola och folkhögskola, sådant detta hittills varit ordnat, flerstädes kommit att medföra olägenheter för den förra skolformen. Lyckligt har sam- arbetet funktionerat, där folkhögskolans föreståndare, vilken utan undan— tag samtidigt också varit föreståndare för lantmannaskolan, genom prak- tisk lantmannaerfarenhet eller lantbruksutbildning ägt nödiga förutsätt— ningar för att i detalj leda även sistnämnda skolas verksamhet; mindre gott synes däremot resultatet i många fall hava utfallit, där sagda före— ståndare saknat nämnda förutsättningar och därjämte undervisningen i lantmannaskolans huvudämnen handhafts av unga agronomer, vilka sak— nat tillräcklig praktisk erfarenhet och på grund härav ej heller kunnat förvärva sig det förtroende hos lantmännen, som är förutsättningen för att dessa sända sina söner till skolan. Dylika och andra förhållanden hava för många lantmannaskolor medfört alltför lågt elevantal.

Härtill kommer, att lantmannaskolans uppgift synes för framtiden komma att bliva betydligt mera omfattande än hittills, dels på grund därav att skolan genom ökade understöd från statens sida åt obemedlade och mindre bemedlade elever, på sätt kommittén i detta betänkande före- slår. samt inrättandet av en skoltyp med lägre inträdesfordringar skall kunna med sin undervisning i vida högre grad än nu nå de breda befolk— ningslagren, dels ock därigenom att vid dessa skolor torde komma att förläggas Specialkurser för småbrukare samt för teoretisk utbildning av kontrollassistenter och ladugårdsskötare m. 111. På grund härav anser kommittén det vara av största vikt, att lantmannaskolan, även där den är förlagd till samma plats som folkhögskola och har med denna gemen— samma lokaler och lärare, må komma att arbeta under mera självstän— diga former än vad hittills varit fallet och till föreståndare erhålla en person, som genom sin föregående utbildning besitter full kompetens att leda lantbruksundervisning. I sådant avseende anser kommittén det böra föreskrivas, att föreståndare för lantmannaskola skall hava med goda vitsord avlagt examen vid lantbruksinstitut, med företräde för den, som förutom examensmeriter kan förete gott vitsord om praktisk verksamhet på lanthushållningens område, varjämte särskilt avseende bör fästas är god undervisningsförmåga.»

Efter att närmare ha berört kompetensfordringarna för lantmanna— skolans föreståndare och möjligheten för dispens därifrån fortsätter kom— mitten:

»Att på flera håll från lantbruksundervisningens synpunkt önskan förefinnes att upplösa den hittillsvarande organiska föreningen mellan lantmannaskola och folkhögskola, framgår av de yttranden, som i denna fråga avgivits av hushållningssällskapens förvaltningsutskott. Kommit— tén anser ock, att så även kommer att ske efter hand på grund av den

• Sida 133
•  Original

ökade betydelse samt större tillslutning, som lantmannaskolan kan anta- gas komma att få, särskilt efter genomförande av den ändrade organi- sation för denna skolform, som kommittén här ovan föreslagit. En så— dan upplösning av sambandet mellan dessa båda skolformer är sedan länge genomförd i Danmark, vars ,landbrugsskoler' liksom våra lantman- naskolor äro utgångna från folkhögskolan. För att emellertid redan be- stående förhållanden icke alltför hastigt må rubbas och enskildas rätt därigenom måhända äventyras, vill kommittén föreslå, att i de fall, där man finner det lämpligt att fortfarande bibehålla redan förefintlig ge- menskap i avseende å lärare, undervisningslokaler m. 111. mellan lant- mannaskola och folkhögskola, denna gemenskap bör få fortfara, varvid en av de sålunda samarbetande läroverkens föreståndare bör utses till rektor för båda. Rektors uppgift skulle i avseende å lantmannaskolan bliva att under skolstyrelsens överinseende handhava skolans ekonomi och utöva högsta disciplinära myndigheten vid densamma samt att så- som ordförande i skolans lärarråd sörja för att lärarna finge tillfälle att gemensamt behandla frågor, som röra undervisningen, lärjungarnas framsteg, flit och uppförande samt andra frågor, som kunna lända skol— verksamheten till gagn. Lantmannaskolans föreståndare skulle åter vara ansvarig för undervisningens rätta bedrivande inom sagda skola även- som söka att underlätta elevernas utbildning vid framstående lantbruk. Genom denna anordning anser sig kommittén hava givit en sådan form för fortsatt samarbete mellan folkhögskola och lantmannaskola, att båda böra kunna fylla sina betydelsefulla uppgifter.»

Det av kommittén framlagda förslaget till ordnande av samarbetet mellan på samma plats befintliga lantmanna- och folkhögskolor blev av Kungl. Maj:t och riksdagen godtaget. I enlighet därmed intogs också i det för lantmannaskolan utfärdade reglementet en så lydande föreskrift. >>Är lantmannaskola förlagd till samma plats som folkhögskola samt har med sistnämnda skola gemensamma lokaler och lärare, må, där skolorna äro ställda under samma styrelse, endera skolans föreståndare kunna av styrelsen utses till rektor för båda skolorna.» Denna bestäm- melse kvarstår, med en mindre, redaktionell förändring, också i nu gäl- lande reglemente. '

Ifråga om rektors befogenhet och skyldigheter stadgas i 5 23 av nu' gällande reglemente för lantmannaskolorna följande: »Finnes rektor utsedd, tillkommer det honom att vaka över ordningen vid skolan och därom meddela nödiga föreskrifter ävensom att i övrigt, där ej styrelsen annorlunda beslutar, utöva de åligganden, som i $ 22 punkterna 2, 3, 4, 5, 9 och 10 tillkomma lantmannaskolans föreståndare; skolande rektor efter mottagande av till lantmannaskolan eller dess styrelse ställd skri- velse omedelbart giva skolans föreståndare del av densamma.»

De ovan åberopade punkterna i $ 22, vilken innehåller bestämmelser om föreståndarens åligganden, hava följande lydelse:

• Sida 134
•  Original

»2) att under styrelsens inseende handhava skolans ekonomi, därest styrelsen icke annorlunda beslutar;

3) att, därest elevantalet under läsåret icke uppgår till det för stats— anslags utgående bestämda antal, därom inom fjorton dagar efter läsårets början göra anmälan hos lantbruksstyrelsen;

4) att vara ordförande i skolans lärarråd; 5) att sammankalla lärarrådet minst tre gånger under varje läro— kurs;

9) att mottaga alla till skolan eller dess styrelse ställda skrivelser och över dem föra diarium;

10) att föra protokoll vid styrelsens och lärarrådets sammanträden samt upp-sätta. avgående skrivelser och över dem föra diarium.»

Angående rätt för styrelsen att under vissa förutsättningar utse ge- mensam rektor samt angående vad som tillkommer honom finnas i för folkhögskolan gällande stadga ungefär motsvarande bestämmelser som de ovan ur lantmannaskolans reglemente återgivna.

Enligt ordalydelsen i förut anförda föreskrift rörande utseende av rektor, liksom i motsvarande bestämmelse för folkhögskolan, må »en- dera» skolans föreståndare kunna utses till rektor för båda skolorna. I praktiken har detta stadgande tillämpats så, att, där särskilda före— ståndare för skolorna funnit—s, folkhögskolans föreståndare på ett un— dantag när utsetts till befattningen ifråga. För närvarande ställer sig förhållandet så, att folkhögskolans föreståndare är rektor för de kombinerade skolorna vid Vik, Lunnevad, Grimslöv, Gamleby, Höga— lid, Önnestad, Tomelilla, Vilan, Skurup, Katrineberg, Färgelanda, Fristad, Molkom, Kävesta, Fellingsbro, Mora, Hampnäs och Degerfors, sålunda 18 skolor; samma var förhållandet vid de med utgången av läsåret 1928—1929 nedlagda lantmannaskolorna 1 Åsa och Munka—Ljung— by. Däremot är lantmannaskolans— föreståndare rektor vid de båda sko— lorna i Matarengi. Vid Hemse och Bräkne—Hoby hava de båda skolorna gemensam föreståndare (med agronomisk utbildning), som tillika är rektor. För skolorna vid Fridhem finnes ingen gemensam rektor ut- sedd. Vid Önnestad äro enligt uppgift de båda föreståndarnas arbets— uppgifter delvis ordnade efter andra grunder än de ovan i reglementet angivna.

Denna förläggning av lantmannaskola och folkhögskola till samma plats har otvivelaktigt varit förenad med vissa fördelar. Båda skolornas elever hava i viss utsträckning, t. ex. ifråga om matsal, gymnastiksal, samlingsrum o. s. v., kunnat använda gemensamma lokaler, varigenom behovet av och kostnaderna för sådana relativt sett blivit mindre. Lika- ledes har samma undervisningsmateriell, exempelvis i naturkunnighet, kunnat användas, vilket givetvis medfört en viss reducering, pr skola eller elev räknat, av utgifterna för densamma.

Även från själva undervisningens synpunkt kan kombinationen av de

• Sida 135
•  Original

två skolorna anses medföra vissa fördelar. Ett utbyte av lärare kan ske och har i regel skett, varigenom lärare med högre kompetens för undervisningen i vissa ämnen kunnat erhållas. Sålunda hava vid de kombinerade skolorna någon av folkhögskolans lärare med härför läm- pad akademisk utbildning vanligen undervisat i lantmannaskolan i svenska språket och medborgarkunskap, i vissa fall också naturkunnig— het och räkning. Å andra sidan hava lantmannaskolans lärare hand- haft undervisningen i folkhögskolan i bokföring, ritning, fältmätning och avvägning m. m. Där, såsom ofta förekommit, utanför den egent— liga undervisningen vissa allmänna föredrag hållits, hava också de båda skolornas lärare vanligen medverkat, varigenom mera omväxling i pro— grammet för dessa kunnat ernås.

Genom detta utbyte av lärare har de båda skolornas undervisning i vissa ämnen. otvivelaktigt blivit bättre tillgodosedd än om skolorna varit skilda åt. Det utbyte av tankar och erfarenheter, som de båda skolornas lärare beretts tillfälle till, torde också ha varit gagneligt och ägnat att motverka den ensidighet, som en viss skolas målsmän stundom kunnat göra sig skyldiga till.

Förläggningen av tvenne skolor till samma plats har också medfört, att själva läroanstalten i sin helhet blivit större och mera betydande än om skolorna varit förlagda till olika platser. Möjligheten för skolan att bli ett centrum för bildningssträvandena i orten samt att tilldraga sig den uppmärksamhet, som är önskvärd och behövlig, särskilt med hänsyn till elevanskaffningen, har givetvis därigenom ökats.

Gent emot dessa fördelar stå emellertid, enligt vad de gångna årens erfarenhet utvisar, för lantmannaskolornas vidkommande vissa bety— dande olägenheter. På grund av det förut nämnda förhållandet, att vid de förenade skolorna folkhögskolans föreståndare på ett undantag när varit rektor, har folkhögskolan ofta nog utåt kommit att framstå såsom den främsta, under det att lantmannaskolan blivit i viss mån tillbaka— satt. Då skolornas rektor i egenskap av folkhögskolans föreståndare helt naturligt i första hand haft intresse av att främja denna skolas verksamhet och utveckling, har det, åtminstone i åtskilliga fall, blivit så, att behövliga åtgärder för främjande av lantmannaskolans utveck- ling fått komma först i andra rummet. Dessa förhållanden hava ofta nog av lantmannaskolans föreståndare känts som ett tryck, vilket berö— vat dem lusten att göra några större insatser för lantmannaskolans höjande.

Vid de skolor, där tillgången på elever i såväl folkhögskolan som lant- mannaskolan varit ringa, har också konkurrensen om elevmaterialet i många fall bidragit till meningsskiljaktigheter och mindre gott sam- arbete mellan de båda skolornas föreståndare. Härtill torde en viss oklarhet i föreskrifterna rörande rektors och föreståndares åligganden hava bidragit. Sålunda har annonseringen om skolorna, där den, som

• Sida 136
•  Original

oftast varit fallet, skett gemensamt, handhafts av rektorn. Denne har också enligt gällande föreskrift haft att mottaga alla till skolan och dess styrelse ställda skrivelser, sålunda även anmälningar från blivande elever. Å andra sidan har det ålegat lantmannaskolans föreståndare att föra matrikel över eleverna. Ansvaret för att tillräckligt antal elever erhållits torde också anses hava i första hand legat på honom. I varje fall skulle eventuellt de nog så ödesdigra följderna av ett i längden allt- för ringa elevantal i främsta rummet gå ut över skolans föreståndare och lärare.

På grund av nämnda förhållanden har det icke kunnat undvikas, att hos lantmannaskolans föreståndare och lärare med eller utan rätt stun- dom uppstått misstankar om att skolornas rektor utnyttjat sina möjlig— heter vid elevanskaffningen till folkhögskolans fördel. Som stöd för så- dana misstankar hava åberopats vissa enstaka fall, då elever, vilka på förhand ej så noga känt till undervisningen i de båda skolorna, av rek- tor vid ansökan om inträde vid »Skolan» antagits till elev i folkhög— skolan men efter en tids vistelse vid denna uttalat, att egentligen borde de ha kommit i lantmannaskolan.

Då. ansvaret för själva undervisningens ordnande direkt ålegat resp. skolors föreståndare, har denna sak i regel icke givit anledning till några meningsskiljaktigheter. Däremot har den rådande olikheten i skolornas arbetssätt stundom visat sig påverka lantmannaskolans elever i mindre gynnsam riktning. Denna olikhet torde främst kunna anses ligga däruti, att lantmannaskolans elever måste inlära vissa be- stämda kurser i ett flertal ämnen, medan detta däremot i regel icke före- kommer i folkhögskolan. På grund därav måste också eleverna i den förra skolan, om de skola kunna tillgodogöra sig undervisningen väl, ägna mycken tid åt studier utanför själva lektionstimmarna. Då detta i regel icke i samma grad är fallet med folkhögskolans elever, kan nämnda omständighet vålla ett visst motsatsförhållande mellan de båda skolornas elever och, åtminstone i vissa fall, i större eller mindre grad verka tillbakahållande på elevernas i lantmannaskolan studier.

Enligt gällande bestämmelser har det ålegat rektor att vaka över ord— ningen vid skolan och därom meddela nödiga föreskrifter, medan det däremot tillkommit skolans föreståndare att utöva tillsyn över eleverna samt eventuellt, då sådant visat sig nödigt, för rektor anmäla elev, som gjort sig skyldig till sådan förseelse, att den kunnat föranleda varning eller elevs skiljande från skolan. Denna fördelning av skyldigheten att upprätthålla ordning och disciplin vid skolan och bland eleverna har också stundom givit anledning till meningsskiljaktigheter. Uppfatt- ningen om vad som i ena eller andra fallet får anses tillåtligt för en elev kan ju växla betydligt hos olika personer, beroende på deras livs— åskådning samt olika läggning och temperament m. m. Därest icke god

• Sida 137
•  Original

vilja till samförstånd finnes, kan en sådan meningsskiljaktighet tydligen bliva svår att utjämna.

På grund av de olägenheter, som den hittillsvarande kombinationen mellan folkhögskola och lantmannaskola otvivelaktigt medfört, har man från åtskilliga håll yrkat på att lantmannaskolorna genomgående böra göras helt fristående. Uttalanden i denna riktning hava också gjorts i vissa av de yttranden från lantmannaskolornas styrelser och hushåll— ningssällskapens förvaltningsutskott, vilka inkommit som svar å fram- ställda frågor rörande lantmannaskolorna. Ehuru ingen direkt fråga angående förhållandet mellan folkhögskolan och lantmannaskolan fram— ställts, har detta spörsmål dock under rubriken övriga önskemål och synpunkter berörts i några av yttrandena; i svaren från lantmanna— skolornas styrelser komma därvid olika meningar fram. Sålunda har styrelsen för Högalids lantmannaskola i sitt yttrande framhållit önsk- värdheten av att sambandet mellan folkhögskola och lantmannaskola, vad Högalid beträffar, måtte upprätthållas, då denna förening hittills visat sig lycklig ur pedagogisk, disciplinär och ekonomisk synpunkt samt vunnit allmänhetens förtroende. Mot detta yttrande har emellertid skolans föreståndare, med instämmande av ordinarie läraren, anmält sin reservation och motiverat denna med följande.

»I. Någon disciplinär fördel av skolornas förenande synes mig svårt att utfinna, tvärtom medför den disciplinära uppdelning, som måste ske mellan rektor och föreståndare, väsentliga olägenheter, vilka även gjort sig kännbara vid Högalid.

2. Rörande ekonomien bör man skilja mellan årliga kostnader och en- gångskostnader. De årliga kostnaderna minskas ej genom skolornas förening, vilket framgår, om man jämför anslagen till förenade skolor med samma till fristående. Ofta är t. o. m. utgifterna vid förenade skolor större på grund av det fullt berättigade rektorsarvode, som vid dessa utgår. Beträffande engångskostnaderna är det klart, att om tillräckligt stora byggnader äro uppförda för tvenne förenade skolor, måste ett särskil- jande av dem medföra extra kostnader. Vid Högalid är man emellertid överens om att en ökning av det nuvarande elevantalet nödvändiggör nybyggnad. Härvid skulle man lätt utan alltför stora kostnader kunna ordna en uppdelning mellan skolorna på sätt, som nyligen skett på Svalöv. '

3. Den fördel ur pedagogisk synpunkt, som av en del personer anses framkomma vid förenade skolor genom utbyte av lärare, kan vinnas även efter särskiljandet, om skolorna ligga nära varandra. Förhind- rar avståndet ett dylikt utbyte, vinnas i gengäld andra fördelar.» I yttrandet från Skolstyrelsen i Mora framföres bl. a. det önskemålet, »att skolorna organiseras fristående i ekonomiskt och organisatoriskt hänseende». Gent emot detta uttalande hava emellertid en av skolsty-

• Sida 138
•  Original

relsens ledamöter och skolans rektor anmält avvikande mening. Den förre har sålunda förklarat sig anse, att samarbete mellan lantmanna— skola och folkhögskola bör förekomma, där sådant utan förfång för sko- lornas utveckling kan ordnas. Rektor Romson har framhållit, att de, som sträva efter att till varje pris skilja lantmanna- och folkhögskola åt — till finnandes hos målsmän på båda sidorna — synas förbise viktiga förmåner av kombinationen, vilka båda skolorna icke borde vara blinda för. Pedagogiskt skänker kombinationen skolorna rikare möjligheter att på ett naturligt sätt låta eleverna få del av undervisning av kom— petenta lärare på olika ämnesområden. En skilsmässa mellan de båda skolorna skulle också medföra skärpt konkurrens mellan närliggande skolor om det tillgängliga elevmaterialet. Kostnaderna för driften av två skolor med fullständigt skilda lokaler måste också bliva större, än då lokaler och lärarkrafter delvis äro gemensamma. På grund av dessa omständigheter skulle det vara ett missgrepp av statsmyndigheter- na att utfärda en föreskrift, att lantmannaskola ovillkorligen skall vara fristående (: icke med folkhögskola kombinerad).

Förvaltningsutskottet i Östergötlands län erinrar om att våra lant- mannaskolor som regel utvecklats från folkhögskolan och att de båda skolorna flerstädes ännu äro förenade med varandra. Efter den senaste omorganisationen hava emellertid ett flertal fristående skolor uppkom— mit. De erfarenheter, man haft av dessa fristående skolor, torde i all- mänhet hava varit synnerligen goda, och flerstädes vill det synas, som om dessa hava tillvunnit sig större förtroende hos den jordbrukande all— mänheten än de med folkhögskola förenade. Utskottet anser för sin del, att tiden principiellt sett nu torde vara inne att definitivt genomföra skilsmässa mellan lantmannaskola och folkhögskola.

I yttrandet från Kopparbergs län anföres, att lantmannaskolorna synas utskottet böra organiseras fristående såväl i ekonomiskt som organisa— toriskt hänseende.

Förvaltningsutskottet i Norrbottens län framhåller likaledes som ett önskemål, att >>jordbruksskolorna» helt skiljas från folkhögskolorna. Erfarenheterna torde i allmänhet hava visat, att det icke lämpligen går att förena dessa båda skolors intressen i en och samma person. Slitningar mellan de båda skolornas representanter äro icke lätta att undvika. Konkurrensen skolorna emellan har stundom skapat förhållanden vid dessa, som skadat skolornas anseende i bygderna. Det torde endast vara undantagsvis som arbetet de olika skolorna emellan varit tillfredsstäl- lande och detta mest i de fall, då lantmannaskolans föreståndare varit rektor, väl beroende på dessa föreståndares mera utvecklade praktiska läggning.

I detta sammanhang må vidare omnämnas, att styrelsen för svenska lantmannaskolornas lärarfö-rening i sin förut berörda skrivelse bl. a. an- fört, att där föreningen mellan lantmannaskola och folkhögskola fortfa—

• Sida 139
•  Original

rande bibehålles, bör lantmannaskolan beredas så fri och självständig ställning som möjligt. -

Styrelsen för svenska folks-högskolans lärarförening har till oss inläm- nat en skrivelse rörande förhållandet mellan folkhögskola och lantman- naskola, vilken i huvudsakliga delar är av följande lydelse:

Historiskt sett har ju lantmannaskolan vuxit fram ur folkhögskolans andra års- kurs. I och med det att lantmannaskolan organiserades som en särskild skolform, som underordnades en annan central myndighet, än vad som gäller om folkhög— skolan, uppkom en dualism i ledningen, som genom 1912 års omorganisation av den lägre lantbruksundervisningen ytterligare aceentuerades. Denna dualism har ur upp— fostrings- och undervisningsarbetets synpunkt varit synnerligen olycklig. Särskilt ha de bestämmelser, som sedan 1912 gälla, varit av den natur att friktionsanledningar med lätthet kunnat uppkomma. Givetvis ha de faktiska relationerna mellan skolorna och deras lärare varit ganska växlande, beroende på olika personliga och ortsför- hållanden. På somliga håll ha de varit goda, men man vågar nästan säga, att de varit det trots organisationsformerna. På andra håll ha de icke varit goda, och schismen har ofta tagit sig uttryck i en strävan från lantinannaskolföreståndarens sida att i organisatoriskt hänseende allt lnera lösgöra lantmannaskolan från förbindelsen med folkhögskolan. Styrelsen vill ingalunda förneka, att ur deras synpunkt starka sakliga skäl legat bakom deras strävanden. För egen del anser styrelsen det emellertid icke självklart, att jordbruksundervisningens krav i och för sig skulle fordra en Skilsmässa. Andra former av yrkesundervisning, !. ex. den som bedrives i tekniska läroverk, handeISIäroverk, lärlings- och yrkesskolor, sortera under ecklesiastikde— partementet, och i åtskilliga skolor av friare typ, t. ex. Stockholms borgarskola, trivas allmänbildande undervisning och yrkesundervisning sida om sida med varandra. I vissa andra länder t. ex. i Danmark förekommer det, att lantbruksundervisningen åtminstone delvis sorterar under samma departement som den allmänbildande och medborgerliga undervisningen. Enligt styrelsens mening vore den ändamålsenliga utvecklingslinjen den, att där man av ekonomiska eller andra skäl ansåge det fördel- aktigt att ha folkhögskol- och lantmannaundervisuing förlagda till samma lokaler, göra ledningen i mycket högre grad än nu gemensam och förlägga all undervisning under ecklesiastikdepartementel. En motsatt utveckling, (1. v. 5. att låta skolorna kvarstanna i gemensamma lokaler men göra dem fullt oberoende av varandra, anser däremot styrelsen, och den ger därvid uttryck åt lärarföreningens bestämda mening, vara i högsta grad olycklig. Det skulle innebära, att två skolor eller kanske ibland tre (folkhögskola, lantmannaskola och lanthushållsskola) skulle begagna samma lokaler; deras lärjungar skulle vistas tillsammans, men de skulle lyda under olika skolchefer; ordningsregler och fordringar i fråga om ordning och uppförande skulle kunna vara olika, och den »anda», som är något så väsentligt för en skola, ehuru den icke så lätt kan uttryckas i ord, än mindre byggas upp genom lagparagrafer, skulle kunna vara vitt åtskild i de olika skolorna. Det hela skulle lätt kunna resul— tera i en anarki, som vore motsatsen till uppfostran. Att dessutom splittringen i ledningen skulle vara synnerligen oförmånlig, när det gällde sådana praktiskt- ekonomiska angelägenheter som tillsyn och underhåll av lokaler och inventarier, säger sig självt, men styrelsen anser dock, att olägenheterna bleve störst på upp- fostringsområdet. Att de unga män och kvinnor, som komma till en ungdomsskola, få en metodiskt och sakligt god undervisning är viktigt, att god undervisnings- och åskådningsmateriell (t. ex. jordbruk, maskiner, ladugård) finnes är betydelsefullt. Men minst lika viktigt är, att skolan ger lärjungarna exempel på ett trivsamt hemliv och ett samhällsliv, visserligen i smått men väl ordnat och utan möjligheter till anarki.

• Sida 140
•  Original

Utredningens yttrande.

Enligt styrelsens mening kan bristen på en gemensam personlig ledning icke er- sättas av en gemensam styrelse eller eventuellt av något slags arbetsutskott, sam- mansatt av representanter för de olika styrelserna. Ett sådant kunde kanske hjälp- ligt t'ungera som en sammanjämkande myndighet i fråga om praktiskt-ekonomiska angelägenheter och som en skiljedomstol i efterhand vid uppstående personliga tvister. Men den skulle icke på något sätt kunna undandölja bristen på enhetlighet i skolornas arbete och i deras moraliska verkningssätt.

Styrelsen och den förening den representerar anse sålunda, att om man i organisat- toriskt hänseende skall skilja folkhögskolan och lantmannaskolan åt, det också ur uppfostringssynpunkt är absolut nödvändigt att fullständigt åtskilja dem i fråga om förläggning. _

Styrelsen uttalar som sin förhoppning, att de sakkunniga skola behjärta här fram— förda synpunkter och att de också, om ett särskiljande av skolorna skulle föreslås, skola utreda de frågor av ekonomisk innebörd, som intimt sammanhänga med den upplösning av förbindelsen ifråga om förläggning, som styrelsen i så fall finner oav- vislig.

Det ovan anförda ger vid handen, att den hittillsvarande föreningen av lantmannaskola och folkhögskola medfört såväl fördelar som olägen- heter. Vid ett gott personligt samarbete mellan de båda skolornas före- ståndare hava fördelarna varit påtagliga och nog så betydelsefulla. Där detta samarbete däremot på grund av olikheter i uppfattning om skol— verksamhetens ledning och därav följande misshälligheter brustit, hava däremot fördelarna inskränkts i väsentlig grad.

Å andra sidan kan det ej fördöljas, att kombinationen ifråga från lant— mannaskolans synpunkt inneburit vissa betydande olägenheter. Den vik— tigaste av dessa har varit, att föreningen i många fall lagt hinder i vä— gen för lantmannaskolans utveckling. Skolan ifråga har med hänsyn till lokaler o. d. varit bunden inom den ram, som folkhögskolan, såsom va— rande ägare till lokalerna, fastslagit. Det för länge sedan bestämda läget har också ofta förhindrat anskaffandet av skoljordbruk. Och den i vissa avseenden ej fullt självständiga ställning, som skolans föreståndare inta- git, har verkat förlamande på hans arbete för skolans utveckling och betagit honom lusten att söka göra någon större insats härför.

Med allt erkännande av den betydelse, som folkhögskolan och dess måls— män, särskilt de äldre, haft för lantmannaskolans tillkomst och utveck- ling under föregående perioder, måste man enligt vår uppfattning på grund av nämnda förhållanden komma till den slutsatsen, att därest lantmannaskolan i framtiden skall kunna utvecklas och bliva. till största möjliga gagn, är det nödvändigt att den, principiellt sett, ställes helt oberoende av folkhögskolan och som en i allo fristående skola. Då vi nu, efter grundligt övervägande, framlägga förslag i denna riktning, inne— bär detta i själva verket också blott ett fullföljande av den tankegång, som kommit till uttryck i 1907 års lantbruksundervisningskommittés be— tänkande. Det framgår nämligen oförtydbart av dess ovan refererade uttalande i denna sak, att den tänkte sig det föreslagna och hittills rå— dande förhållandet endast som en övergångsform, vilken skulle efterföl— jas av en anordning med fullt fristående lantmannaskolor.

• Sida 141
•  Original

Därest man vill i princip gå in för en skilsmässa mellan lantmanna— skolan och folkhögskolan, uppstår den frågan, om en sådan skilsmässa kommer att utgöra hinder för de båda skolorna att vara förlagda till samma plats. I så fall skulle för många av de nuvarande kombi- nerade skolorna uppstå. betydande svårigheter. För vår del =hålla vi före, att ifrågavarande särskiljande icke behöver medföra omedel- bar förflyttning av endera av de båda till samma plats förlagda sko- lorna. Gent emot en sådan förflyttning tala främst vissa praktiskt- ekonomiska skäl. Vid åtskilliga förenade skolor hava under senare åren uppförts särskilda undervisningslokaler för lantmannaskolans räkning, och välbelägna skoljordbruk hava inköpts. På andra platser finnas i den gemensamma skolbyggnaden så pass stora utrymmen, att de tillsvi— dare räcka väl till också för lantmannaskolans behov. Under sådana för- hållanden skulle det vara misshushållning att förflytta endera skolan till annan plats och uppföra för densamma erforderliga nya lokaler eller på annat sätt anskaffa sådana.

Såvitt vi kunna finna, bör det ej heller möta oöverstigliga hinder att låta två fullt fristående och av varandra oberoende skolor vara förlagda till samma plats och begagna delvis gemensamma lokaler. Ifråga om dessa senare torde saken kunna ordnas så, att den ena skolan hyr sina lokaler hos den andra, den som är'eller betraktas såsom ägare till loka— lerna. För övrigt torde det knappast behöva bliva svårare att ordna samarbete ifråga om lokalernas utnyttjande o. (1. mellan de två helt fristående skolorna än det hittills varit vid förenade lantmanna- och folkhögskolor. Möjligen kunna några nya anledningar till tvister mellan de olika skolornas representanter uppstå, men å andra sidan torde vissa förut nämnda orsaker till meningsskiljaktigheter och missämja bortfalla. För de båda skolornas elever torde, liksom förut, likalydande ordnings- regler kunna fastställas, och det synes ej böra vara förenat med sär- skilda svårigheter att få dessa lika tillämpade.

För underlättandet av samarbetet mellan de båda skolorna torde det bliva lämpligt, att skolornas styrelser utse ett särskilt utskott, en »sam- arbetshommitté», för att i detalj ordna hithörande angelägenheter. I detta utskott böra givetvis de båda skolornas föreståndare också utses som ledamöter. För övrigt torde till ledamöter i utskottet böra väljas personer, som äro bosatta i skolans närhet. Ur flera synpunkter synes det nämligen vara önskvärt, att detta utskott är väl förtroget med för— hållandena på platsen och därjämte lätt kan sammankallas.

I sin ovan återgivna skrivelse ger styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening uttryck för den uppfattningen, att den dualism i led—- ningen, som förekommit vid förenade folkhög- och lantmannaskolor, varit synnerligen olycklig. Med utgångspunkt härifrån framhåller styrelsen såsom en lämplig utvecklingslinje att, där man av ekonomiska eller andra skäl ansåge det fördelaktigt att ha folkhögskol— och lantmannaskolun—

• Sida 142
•  Original

"142 dervisning förlagda till samma lokaler, göra ledningen i mycket högre grad än nu gemensam och förlägga all undervisning under ecklesiastik- departementet. En motsatt utveckling, d. v. s. att låta skolorna kvar- stanna i gemensamma lokaler men göra dem fullt oberoende av varandra, anser däremot styrelsen vara i högsta grad olycklig.

Som motivering för sitt ovan nämnda förslag framhåller styrelsen bl. a. också, att vissa former av annan yrkesundervisning sortera under ecklesiastikdepartementet och att även jordbruksundervisningens krav skulle kunna bliva tillgodosedda genom sagda departement. Dessutom påpekas, att det i vissa andra länder förekommer, att lantbruksundervis- ningen åtminstone delvis sorterar under samma departement som den allmänna och medborgerliga undervisningen.

Den tanke, som folkhögskolans lärarförenings styrelse här framför, kan ingalunda betraktas som ny. Dess förverkligande skulle egentligen blott innebära en återgång till de förhållanden, som voro rådande vid vissa folkhögskolor, innan 1887 års riksdag beviljade särskilt anslag till lantmannaskolor. Såsom av 1907 års lantbruksundervisningskommittés betänkande (sid. 41) framgår, hade nämligen vissa folkhögskolor redan före nämnda tidpunkt inrättat särskilda avdelningar i form av andra årskurser, där lantbruksundervisning meddelades och vilka helt stodo under ledning av folkhögskolans föreståndare. En sådan form av lant- bruksundervisning har för övrigt alltjämt förekommit vid enstaka folk- högskolor, exempelvis Väddö och Birka. Under läsåret 1929—1930 har den också upptagits vid Åsa folkhögskola, som förut varit förenad med lantmannaskola, men där denna senare med utgången av senaste läsåret nedlagts.

Det är lätt förklarligt, att den föreslagna anordningen med förläggando under ecklesiastikdepartementet av de lantmannaskolor, som äro lokalt kombinerade med folkhögskolor, kan från folkhögskolans synpunkt te sig lämplig och tilltalande. För vår del måste vi dock bestämt avvisa försla- get ifråga. Det skulle ingalunda vara till gagn för den yrkesmässiga lantbruksundervisningen i dess helhet, om denna skulle splittras därige— nom att undervisningen i lantmannaskolorna skulle på grund av dessa skolors belägenhet i förhållande till folkhögskolorna kunna lyda under olika departement och myndigheter samt erhålla statsunderstöd från olika huvudtitlar. Det kan icke vara ändamålsenligt att vid sidan om de lantmannaskolor, vilka regleras av vederbörande myndigheter inom lantbruksförvaltningen och stå under kontroll av dessa, skulle vid folk— högskolorna få med statsunderstöd uppehållas en motsvarande yrkesun— dervisning på lantbrukets område, vilken icke vore underkastad samma regler och kontroll. En sådan anordning skulle otvivelaktigt kunna omöjliggöra den planmässighet ifråga om lantbruksundervisningens ordnande, vilken givetvis här liksom på andra områden måste efter- strävas och så långt möjligt genomföras. Lantmannaskolorna, om vilka

• Sida 143
•  Original

nu är fråga, böra enligt vår bestämda åsikt i förvaltningsavseende be- handlas ensartat, varhelst de än äro belägna. En sådan tillfällighet som deras förläggning till samma plats som en folkhögskola får icke därvid utöva något avgörande inflytande.

Vad beträffar den förut berörda, vid vissa folkhögskolor redan an- ordnade lantbruksundervisningen kan även i avseende på densamma i viss mån gälla vad som nu anförts med anledning av det ovan omför- mälda förslaget rörande de med folkhögskolor lokalt kombinerade lant— mannaskolorna. Ehuru vi på grund av omfattningen av vårt uppdrag icke hava befogenhet att framställa något förslag angående undervis— ningen i folkhögskolan, kunna vi dock icke underlåta att framhålla det enligt vår åsikt oändamålsenliga och mindre lämpliga i att yrkesmässig lantbruksundervisning på detta sätt med statsunderstöd bedrives jämväl i nämnda skola. Visserligen torde det icke vara riktigt att påyrka, att all undervisning i lantbruksämnen nödvändigtvis skall förbehållas de under jordbruksdepartementet lydande undervisningsanstalterna. Det är icke skolans utan ungdomens intressen det främst gäller att tillgo- dose, och ifall denna ungdom kan på annat sätt än vid den med under- stöd från jordbruksdepartementets huvudtitel anordnade yrkesundervis— ningen i lantbruk erhålla någon kunskap i lantbruksämnen, bör detta icke vara densamma förmenat. Men vi vilja kraftigt betona, att den sålunda vid folkhögskolorna meddelade lantbruksundervisningen måste ur yrkesutbildningens synpunkt anses otillfredsställande och ingalunda kunna motsvara den utbildning i detta avseende, som lämnas vid en lant- mannaskola. I regel torde nämligen tillgången på såväl lärarkrafter som skoljordbruk och annan utrustning bliva sämre vid en dylik, i folkhög- skola bedriven lantbruksundervisning än vid en lantmannaskola. I den mån lantungdomen drages till de med lantbruksundervisning försedda folkhögskolorna i stället för till lantmannaskolarna, skulle detta sålunda betyda en försämring i denna ungdoms fackutbildning.

Programmet för folkhögskolan är visserligen så elastiskt, att också lantbruksundervisning kan rymmas inom dess ram. Men då folkhög- skolans egentliga uppgift måste anses vara att meddela allmän och med- borgerlig bildning, synes det föga förenligt med denna dess uppgift att yrkesundervisning också upptages. Särskilt är detta fallet ifråga om jordbruket, vars fackundervisning sedan länge varit organiserad och åtminstone ifråga om utrymme för elever i förefintliga skolor tillräck— ligt tillgodosedd. Det principiellt riktiga och mest lämpliga är förvisso att envar av dessa skolor håller sig till den uppgift, som den fått sig förelagd och som den var på sitt håll må på bästa möjliga sätt söka fylla. Det torde böra ankomma på de myndigheter, vilka hava att be- vilja statsunderstöd till folkhögskolan och övervaka dess verksamhet, att tillse, att densamma icke utvidgar sin undervisningsverksamhet sålunda, att den på ett för yrkesutbildningen skadligt sätt tränger in på områ-

• Sida 144
•  Original

144 den, vilka ligga vid sidan om dess program och där undervisningen på ett bättre sätt kan handhavas av andra därför speciellt avsedda skol- former.

I slutet av sin skrivelse framhåller folkhögskolans lärarförenings sty- relse, att om man i organisatoriskt hänseende skall skilja folkhögskolan och lantmannaskolan åt, det också ur uppfostringssynpunkt är absolut nödvändigt att särskilja dem ifråga om förläggning. I anslutning här- till uttalas också den förhoppningen, att, om ett särskiljande av skolor- na skulle föreslås, utredning rörande de ekonomiska frågor, som samman hänga med upplösning av förbindelsen, måtte verkställas.

Såsom motivering för dessa sina uttalanden framhåller styrelsen bl. a., att ett gott samarbete mellan en folkhögskola och en fristående, till samma plats förlagd lantmannaskola skulle bliva så gott som omöjligt på grund av olikheter i »anda» samt brist på enhetlighet i skolornas arbete och i deras moraliska verkningssätt. Det hela skulle lätt kunna resultera i en anarki, som vore motsatsen till uppfostran.

Att ett samarbete mellan en folkhögskola och en lantmannaskola under angivna förhållanden kan bliva förenat med svårigheter skall ingalunda förnekas eller fördöljas. Det förefaller dock som om lärarföreningens styrelse i sin strävan att få sina ovan uttalade önskemål beaktade velat utmåla dessa svårigheter i särskilt hjärta färger och för övrigt tillgri— pit argument, som knappast äro förståeliga eller hållbara. När styrel— sen sålunda ordar om en olikhet i skolornas moraliska verkningssätt, så har man svårt att förstå, vad därmed åsyftas. Och när den befarar, att en olika anda skall göra sig gällande hos de bägge skolorna, så må härtill anmärkas, att ett sådant förhållande givetvis kan uppkomma, men detta torde i så fall icke vara beröende på olikheten hos själva skolorna utan hos de personer, som 'i de särskilda fallen företräda dem. Ty det kan dock icke få förutsättas, att i lantmannaskolan en sämre anda skulle vara rådande; även där bör andan och uppfostran vara ideellt inriktad.

Oavsett vilken motivering, som förebragts för förslaget om ett omedel- bart särskiljande ifråga om förläggning av de nuvarande förenade folk- hög- och lantmannaskolorna, gäller det dock att taga ställning till det— samma. Principiellt sett torde ett sådant särskiljande också ifråga om förläggningen vara riktigast. Vi hålla också före, att, sedan de båda skoltyperna frigjorts från varandra, utvecklingen bör gå i den rikt- ningen, att varje skola blir fristående även ifråga om förläggningen. . Men vi kunna, såsom redan förut framhållits, icke anse det nödvändigt, att ett sådant särskiljande för alla skolors vidkommande omedelbart ge— nomföres. Detta må i stället kunna ske efterhand, i den mån som det blir möjligt att ordna lokalfrågor o. (1. på ett ändamålsenligt sätt. En särskild anledning till att taga frågan om skolornas åtskiljande under övervägande torde framträda i samband med nödvändigheten av att an— skaffa tillfredsställande skoljordbruk till lantmannaskolan. Jämväl när

• Sida 145
•  Original

tillbyggna-ds- eller andra utvidgningsfrågor uppkomma, uppstår själv- mant frågan om skolornas åtskiljande. Några nya kombinerade skolor böra i varje fall icke inrättas.

Ehuru lärarfören'ingens styrelse i sin skrivelse icke direkt angivit vad den ifrågasatta utredningen angående frågor av ekonomisk inne- börd, som skulle vara förenade med skolornas särskiljande, borde om- fatta, synes man kunna förmoda, att styrelsen härvid haft tanke på sär- skilda statsanslag till skolbyggnader o. (1. I enlighet med vår redan förut i annat sammanhang uttalade uppfattning, att det fortfarande som hit— tills bör ankomma på vederbörande ortsorgan — landsting, hushållnings- sällskap eller särskilda sammanslutningar — att sörja för erforderliga lokaler o. d. för skolorna, anse vi emellertid en dylik, hela riket omfat- tande, allmän utredning av antytt slag icke höra av oss verkställas.

Ett genomförande av den skilsmässa i organisatoriskt avseende mel— lan lantmannaskolan och folkhögskolan, som vi ovan föreslagit, kommer att nödvändiggöra vissa förändringar i för lantmannaskolorna nu gäl- lande reglemente. Då detta emellertid gällt icke blott för kombinerade utan också för fristående skolor, äro reglementets bestämmelser själv- fallet redan nu avpassade jämväl för sist nämnda skoltyp. De för kom- binerade skolor gällande särskilda bestämmelserna utgöras egentligen blott av vissa tillägg rörande rätt att utse rektor samt angående dennes åligganden. De med upphävandet av den hittillsvarande förbindelsen följande ändringarna komma sålunda endast att bestå i uteslutandet av nämnda tillägg. I det förslag till nytt reglemente, som vi komma att framlägga, hava också hittillsvarande föreskrifter angående rektor vid lantmannaskola uteslutits.

Vid bifall till detta förslag böra erforderliga ändringar ske i stadgan för folkhögskolorna.

Den 5. k. syntesskolan.

Under den allmänna diskussion angående den lägre lantbruksunder— visningen, som pågått under de senaste åren, har bl. a. också fram- förts förslag om upprättandet av en skoltyp, vilken i sin undervisning skulle förena de viktigaste av såväl folkhögskolans allmänbildande som ock lantmannaskolans fackbildande ämnen. Denna skola har man på grund av dess syfte och anordning kallat syntes- eller enhetsskolan.

Ett förslag i ovan antydd riktning framlades vid Sveriges lantbruks- lärareförbunds årsmöte 1927 av statskonsulenten Aug. Östergren i ett före— drag: »Den lägre lantbruksundervisningen och dess bästa ordnande.» Efter att ha lämnat en utförlig redogörelse för lantbruksundervisningen i Danmark samt förhållandet mellan lzantmanna- och folkhögskolorna och deras undervisning i vårt land anför han följande:

»För min del vill jag tänka mig utvecklingen hos oss därhän, att vi få

• Sida 146
•  Original

relativt störa lantungdomsskolor, i stort sett en för varje hushållnings— sällskapsområde men antagligen ett par i de mest betydande jordbruks- länen. Dessa skolor böra utgöra utbildningsanstalter för lantungdomen, täckande såväl de nuvarande folkhögskolornas som de olika lantmanna- skolornas och lanthushållsskolornas etc. arbetsuppgifter. Huvudmassan av de manliga eleverna skulle där få undervisning under en vinterkurs efter den kombinerade plan, som i det föregående antytts, men för övrigt skulle allehanda speciella kurser anordnas inom olika klasser eller grup- per, såsom allmänbildande kurser (: folkhögskolkurser), förlängda eller utvidgade lantbrukskurser, lanthushållsskolkurser o. s. V. Även korta kurser, åtta- och fjortondagarskurser, i stil med de nuvarande ambulato- riska kurserna, speciella kurser t. ex. i trädgårdsskötsel, konservering, hönsskötsel etc. skulle anordnas såsom vid de danska skolorna. Dessa ungdomsskolor skulle bliva stora utbildningsanstalter för vederbörande läns jordbrukande befolkning, och det bleve en betydelsefull uppgift att samla denna befolknings intresse omkring de resp. anstalterna. Dessa skulle få sin utpräglade karaktär av uppgiften att fostra och utbilda lant— ungdom för lantbruk och lantliv. De skulle ej likt vissa ”praktiska' sko- lor locka med eller avse platsförvärv utanför jordbruket, utan vara in- riktade på att hos eleverna skapa icke blott förutsättningar för fram- gångsrik verksamhet inom modernäringen utan även verkligt intresse för denna för folkets fortbestånd så betydelsefulla näring. Vid vissa av de större skolorna skulle finnas möjlighet för ett begränsat antal begåvade, studieintresserade elever att grundlägga sådan allmänbildning, att de med framgång kunna utbilda sig vidare på jordbruksområdet, bl. a., efter genomgående av eventuella förbildningskurser, genom lantbrukshögskol- studier. Det centrala inom lantungdomsskolorna blir emellertid envin— terskurserna för den majoritet bland eleverna, som kommer för att del— taga i dem.» I fortsättningen av sitt föredrag (Meddelande 21 från Sve— riges lantbrukslärarförbund) utvecklar författaren programmet för den tänkta lantungdomsskolan. Detsamma skulle omfatta såväl allmän skol— och fackundervisning som ock föreläsningar i historia, litteratur, geografi, populär nationalekonomi, hembygdskunskap etc. Eleverna skulle vara antagna för deltagande envar i sin särskilda kurs, men den mera folk— högskolemässiga, vanligen i föredragsform meddelade undervisningen borde vara gemensam och då lämpligast förlagd till eftermiddagar eller aftnar samt bl. a. omfatta ovan nämnda ämnen.

Det av Östergren framlagda förslaget har givit anledning till vissa in— lägg från representanter för folkhögskolan (i Tidskrift för svenska folk— högskolan). Av dessa uttalanden synes emellertid framgå, att man på folkhögskolehåll har föga sympati för tanken på en lantungdomsskola av sådan art, att den skulle ersätta såväl folkhög- som lantmannaskolorna.

Ett förslag med liknande syfte som det ovan nämnda har i samband med de svar å framställda frågor, som avgivits till oss av styrelsen för

• Sida 147
•  Original

Katrinebergs lantmannaskola, framlagts i ett särskilt yttrande av rek- torn vid nämnda skola, Ludv. De Vylder. Detta förslag skiljer sig emel- lertid i ett avseende väsentligt från det av Östergren framställda. Den av De Vylder föreslagna kombinerade folkhög— och lantmannaskolkur— sen skulle nämligen pågå under avsevärt längre tid än en vanlig Vinter- kurs, enligt förslaget 34 veckor. Genom denna förlängning skulle det — med hänsyn till att vissa ämnen för närvarande äro gemensamma för de båda skolorna — bliva möjligt att i en sådan kurs meddela undervis— ning i både folkhögskolans och lantmannaskolans ämnen i ungefär sam- ma omfattning, som nu vanligen sker i de båda skolorna.

Såsom motivering för detta sitt förslag anför De Vylder bl. a., .att en blivande jordbrukare behöver icke blott fackutbildning utan också sådan allmänbildning, väckelse och karaktärsfostran, som folkhögskolan avser att ge. Man bör därför ej, såsom nu är fallet, tvinga bondesönerna, vilka i regel ej få tillfälle genomgå både folkhögskola och lantmannaskola, att välja endera av dem. Det bör i stället bjudas dem tillfälle att besöka en sådan skola, som i huvudsak ger detsamma som de båda skolorna till- sammans. Bl. a. skulle därmed också ernås den fördelen, att den nu ofta förefintliga konkurrensen mellan folkhög- och lantmannaskolorna om elev- materialet upphörde.

lllörslagsställaren framhåller, att han icke tänkt sig den föreslagna skoltypen såsom i början mera allmänt genomförd. Men han finner det önskvärt, att den skola, som så önskade, finge möjlighet att genomföra en organisation av antydd art och att erhålla för densamma lämpligt av— vägt statsunderstöd.

I en till yttrandet från Skara lantmannaskola fogad inlaga från skolans ordinarie lärare, A. E. Hector, framför denne ett förslag angående en skola av ungefär samma typ som den av De Vylder förordade. Enligt Hectors förslag skulle i en längre kurs om 10 månader meddelas ungefär samma undervisning, som för närvarande lämnas i en vanlig folkhögskol- och en lantmannaskolkurs. Under de fyra första månaderna borde un— dervisas i allmänbildande ämnen, under de sex övriga i jordbruksämnen. De, som avlagt realskolexamen, skulle kunna vinna inträde för deltagan- de blott i de sista sex månadernas undervisning. För övrigt omfattar förslaget kortare kurser om 3—4 månader för småbrukare samt extra kur- ser för äldre jordbrukare och olika slags kurser för kvinnor.

I detta sammanhang bör också omnämnas, att försök med en skola av i huvudsak samma typ, som åsyftas i ovan omförmälda förslag, redan gjorts i vårt land. Samtidigt med att en förut i Vara förefintlig lant— mannaskola år 1924 nedlades, ombildades den med skolan förenade folk— högskolan till en »jordbruksbetonad folkhögskola», även kallad bondeskola. I den nya skolans undervisningsplan finge, enligt föreståndarens uppgift, de egentliga folkhögskolämnena, modersmålet med dess litteratur samt historia och geografi, ungefär samma timantal sig tilldelade som vid van-

• Sida 148
•  Original

Utredningens yttrande.

liga 21-veckors folkhögskolkurser. Av de viktigare lantmannaskoläm- nena, jordbruks- och husdjurslära samt lantbrukets ekonomi, har skolan enligt uppgift kunnat medtaga i det närmaste lika mycket som vanliga lantmannaskolor, medan däremot undervisningen i en del biämnen och mindre betydelsefulla fackämnen måst inskränkas eller uteslutas. Likaså har undervisningen i vissa övningsämnen, såsom i bokföring och ritning samt fältmätnjng och avvägning, inskränkte eller uteslutits. I övrigt har den för undervisningen behövliga tiden vunnits dels genom att kursen börjat en vecka tidigare och slutat en vecka senare än som vanligen är fallet i lantmanna— och folkhögskolornas huvudkurser, dels genom att in- knappa en vecka på ferietiden och dels genom att utöka timantalet pr vecka med 5 timmar. På detta sätt har timantalet kunnat ökas med 200—250, vilket varit tillräckligt för att få med de omnämnda lantbruks— ämnena på undervisningsplanen för skolan.

Förutom vid folkhögskolan i Vara har ytterligare en sådan kombinerad folkhög- och lantmannaskolkurs inrättats, i-det att folkhögskolan i Munka- Ljungby hösten 1929, samtidigt med att den förut därstädes befintliga lantmannaskolan nedlades, påbörjade en dylik kurs. Programmet för den- samma torde i stort sett överensstämma det det ovan antydda för Vara.

Den tanke, som ligger bakom förslaget om upprättandet av en sådan skoltyp, varom här är fråga, synes i och för sig vara god och värd allt erkännande. Det torde nämligen icke råda mer än en mening om det önskvärda i att landsbygdens ungdom erhåller såväl ett visst, icke allt- för ringa mått av allmänbildning som ock en tillfredsställande yrkesun- dervisning. Vid de försök till idéns genomförande som redan gjorts så- väl vid diskussionen om undervisningsplan för en dylik skola som ock i verkligheten (vid Vara och Munka-Ljungby) visar det sig emellertid, att mycket stora svårigheter och olägenheter möta. Detta gäller såväl för- slaget om syntesskolan med en kurslängd, motsvarande lantmanna— och folkhögskolornas nuvarande huvudkurs som ock de båda förslagen om en förlängd kurs.

Den stora svårigheten med en kurstyp av den längd och med det program, som förordats i Östergrens förslag, är självfallet att komma till en lämplig och tillfredsställande undervisningsplan för densamma. Öster— gren har veterligt icke själv framlagt något förslag till timplan för den föreslagna kursen. Ett från folkhögskolhåll framfört förslag upptager för de egentliga lantbruksämnena allenast 160 timmar i »jordbrukslära och husdjursskötsel med mjölkhushållning». Ämnet jordbruksekonomi har icke upptagits på timplanen och undervisningen i naturkunnighet har väsentligt reducerats. Hela timantalet har dock i detta förslag dri— vits upp till 1000, d. v. s. 8 timmar pr dag under 125 arbetsdagar.

Av de ovan refererade uppgifterna angående undervisningen vid skolan i Vara framgår också, att man nödgats dels ej oväsentligt utöka timan—

• Sida 149
•  Original

talet pr vecka, dels förlänga kurstiden och dels inskränka eller utesluta undervisningen i åtskilliga ämnen för att kunna inrymma det viktigaste av såväl folkhögskolans som lantmannaskolans läroämnen på undervis— ningsplanen.

Redan förut har av oss i samband med spörsmålet om huvudkursens längd framhållits, att tiden för densamma icke kan göras kortare än nu är fallet, om en någorlunda tillfredsställande undervisning i de på un- dervisningsplanen upptagna ämnena skall kunna meddelas. Och vid be- handlingen av frågan om de olika ämnena på undervisningsplanen har det visat sig nödvändigt föreslå en inskränkning i timantalet för en del ämnen för att erhålla tillräcklig tid för vissa andra, vari undervisningen ansetts böra utvidgas. Med hänsyn till dessa förhållanden är det up- penbart, att ett upptagande på undervisningsplanen av åtskilliga nya ämnen, Såsom historia, geografi och andra egentliga folkhögskolämnen, skulle, därest för undervisningen 1 desamma reserverades någon nämnvärd tid, inkräkta på den för lantbruksundelvisningen erforderliga tiden i så— dan grad, att denna undervisnings Värde måste i hög grad reduceras.

Den för lantmannaskolorna nu gällande undervisningsplanen upptager i det närmaste ett 20- tal ämnen, och man har icke utan skäl framhållit, att detta antal 1 förhållande till den korta kurstiden är alltför stort. Flera av dessa ämnen höra dock nära samman, och undervisningen i vissa äm— nen bygger direkt på vad som meddelats i andra. Skulle nu, enligt för- slaget, undervisningen i syntesskolan också omfatta åtskilliga ämnen, som för närvarande finnas på folkhögskolans men icke på lantmannasko- lans program, så måste detta självfallet leda till ett mångläseri, som skulle i hög grad menligt påverka undervisningens resultat. Det bleve tillämpning av en regel, som vore rakt motsatt den gamla kända, att man vid undervisningen bör söka meddela eleverna icke mångt men mycket.

Det relativt stora timantalet pr dag eller vecka och den forcerade un- dervisningen i ett stort antal inbördes olikartade rena läsämnen —— öv- ningsämnena ha ju exempelvis vid Vara till största delen uteslutits — måste självfallet medföra, att det för flertalet elever blir mycket svårt att följa med och tillgodogöra sig undervisningen. Endast de mest be- gåvade torde ha möjlighet att under 7—8 timmar dagligen med god be— hållning taga del av undervisningen genom föreläsningar o. d. i en mång— fald ämnen med helt olika innebörd. För de mindre och medelmåttigt begåvade torde en stor del av det som meddelas gå förlorat. Det kun- skapsmått, som en elev kan tillägna sig under en kurs, kan uppenbarligen icke stiga med antalet undervisningstimmar pr dag, när detta överstiger vad som svarar mot normalt begåvade elevers receptivitet och arbetsför- måga.

På grund av nämnda förhållanden anse vi oss icke kunna förorda åt— gärder för inrättandet av en skoltyp med det program, som angivits för den s. k. syntesskolan, därest tyngdpunkten blir förlagd till en vinter-

• Sida 150
•  Original

kurs om c:a 5 månaders varaktighet. De fördelar, som densamma kunde erbjuda, skulle, såvitt vi kunna bedöma saken, icke uppväga de betydande olägenheter, vilka måste följa med det i förhållande till den starkt begrän- sade kurstiden alltför vidlyftiga programmet. Det synes oss, såsom också i annat sammanhang framhållits, vara bättre, att varje skoltyp begränsar sin verksamhet till ett visst område och inom detsamma söker meddela ett i förhållande till utbildningstiden möjligast fullständigt kun— skapsmått.

Från ren undervisningssynpunkt te sig de av De Vylder och Hector framförda, ovan nämnda förslagen betydligt mera tilltalande. Med den väsentliga förlängning av kursen, som i dessa förslag avses, skulle den för undervisningen tillgängliga tiden åtminstone närma sig den, som tvenne vinterkurser av vanlig längd omfatta. Under sådana förhållanden torde ej så mycket vara att erinra mot det jämförelsevis omfattande programmet, ehuru även här åtminstone ifråga om De Vylders förslag faran för mångläseri synes föreligga. Olägenheten med denna skoltyp ligger emellertid väsentligen däruti, att kurstiden till stor del skulle in— falla under sommaren. På grund härav måste man befara, att det skulle möta betydande svårigheter att erhålla tillräckligt antal elever. Detta så mycket mera, som kostnaderna för genomgående av kursen på grund av dess längd måste väsentligt ökas. Man kan visserligen gent emot denna uppfattning erinra, att den här föreslagna kurstiden ej är längre än för lantmannaskolans längre kurs. Det är dock att märka, att sistnämnda kurs huvudsakligen är avsedd för och besökes av elever från något större jordbruk, för vilka de ökade kostnaderna och den förlorade arbetstiden ej betyda så mycket. I regel hava också eleverna i denna kurs före in— trädet i densamma förskaffat sig vissa förkunskaper utöver dem, som med- delas i folk- och fortsättningsskolan. Den skolform, varom här är fråga, skulle däremot tydligen vara avsedd för dem, som nu i allmänhet besöka en vinterkurs, antingen i folkhögskola eller lantmannaskola, och med dem jämställda. Men dessa anse sig ju i regel icke ha råd och tillfälle att offra längre tid än en vinter på sin utbildning. Och så länge denna upp- fattning är allmän, synes man ej med skäl kunna antaga, att de skulle i större utsträckning komma till en betydligt längre kurs, som delvis kom- me att pågå under den för jordbruket brådaste tiden. Med hänsyn härtill ha vi icke heller funnit oss kunna förorda en skoltyp av det slag, som skisserats i de båda senast nämnda förslagen.

Lantmannaskolan och fortsättningsskolan.

Sedan nuvarande organisation av vår lägre lantbruksundervisning blivit genomförd, har en ny form av lantbruksundervisning tillkommit. Genom beslut av 1918 års riksdag inrättades den obligatoriska fortsättningssko—

• Sida 151
•  Original

lan, vilken enligt fastställda grunder kan vara antingen allmän eller också yrkesbestämd. En form av den yrkesbestämda fortsättningsskolan omfattar undervisning i jordbruk med binäringar. Detta blir sålunda en undervisning av liknande slag som i lantmannaskolan, ehuru den meddelas åt och Skall vara avpassad för betydligt yngre elever, i regel i 13—15-års- åldern.

Mot denna lantbruksundervisning i fortsättningsskolan hava från åtskil- liga håll framförts anmärkningar. Sålunda har man framhållit, att de lä- rare, som i regel meddela ifrågavarande undervisning, på grund av otill— räcklig fackutbildning ej hava förmåga att meddela undervisningen på ett sådant sätt, att den blir till avsett gagn. Vidare har sagts, att eleverna i fortsättningsskolan på grund av sin ringa ålder i allmänhet ej hava tillräckligt intresse för eller tillräcklig praktisk inblick i jordbruket för att kunna tillgodogöra sig undervisningen. Härtill anses också bidraga den omständigheten, att planen för undervisningen i jordbruk och hus— djursskötsel gjorts alltför omfattande. Med hänsyn till den knappa tiden för undervisningen måste denna därför bliva ytlig samt av ringa Värde.

Ändamålet med den i fortsättningsskolan införda yrkesundervisningen torde kunna anses vara dels att göra ifrågavarande skolform mera in— tresseväckande och värdefull än den tidigare existerande, icke obligatori— ska fortsättningsskolan, detta bl. a. genom att ge eleverna någon inblick i det yrke, varåt de i framtiden sannolikt komma att ägna sig, dels ock att väcka deras håg för fortsatta studier i sitt yrke. Huruvida detta sist— nämnda syfte uppnåtts eller kan uppnås, därom råda delade meningar. Åtskilliga förmena, att verkan oftast blir den rakt motsatta. Sålunda kunna en del elever få den uppfattningen, att den i fortsättningsskolan meddelade jordbruksundervisningen fyller det behov av sådan, som kan anses föreligga för jordbrukare i allmänhet. Hos andra elever åter, som ej hava något intresse för denna undervisning, kan densamma verka avskräckande och på så sätt avhålla dem från att senare bedriva några studier på detta område.

Därest sistnämnda uppfattning angående den inverkan, som jordbruks- undeivisningen i fortsättningsskolan har på elevernas intresse för fort— satta studier, ha1 fog för sig, skulle denna undervisning givetvis också kunna inverka menligt på elevtillslutningen vid lantmannaskolorna. Åt- skilliga representanter för sist nämnda skolor hava också framfört den uppfattningen, att så är fallet. Samtidigt hava de även ifrågasatt, huru- vida icke våra lantmannaskolor på ett eller annat sätt skulle, åtminstone inom vissa områden eller för vissa kategorier av elever, kunna övertaga den lantbruksundervisning, som enligt nu gällande bestämmelser skall meddelas i fortsättningsskolan.

På giund av nu i korthet berörda omständigheter hava vi ansett oss böra till prövning upptaga jämväl spörsmålet om lantmannaskolans för- hållande till fortsättningsskolan. Härvid har det bl. a. gällt att

• Sida 152
•  Original

undersöka, dels huruvida och i vad mån lantmannaskolan skulle kunna övertaga den lantbruksundervisning, som nu meddelas i fortsättnings- skolan, dels ock huruvida sagda undervisning kan tänkas utgöra en er- sättning för den undervisning, som hittills meddelats i lantmannaskolan.

Innan vi närmare ingå på nämnda spörsmål, torde det vara nödigt att i korthet erinra om den i fortsättningsskolan meddelade lantbruksundervis- ningens omfattning. Enligt gällande reglemente skall fortsättningsskolans undervisning, då den bygger på sexårig folkskola, omfatta minst 180 tim— . mar under vartdera av tvenne läsår, sålunda tillhopa minst 360 timmar. I Undervisningsplanen för yrkesbestämda fortsättningsskolor omfattar ar— * betskunskap, medborgarkunskap och modersmålet. Det förstnämnda ämnet, vilket för skolor, bestämda för undervisning .i jordbruk med bi- näringar, skall omfatta jordbruks— och husdjurslära samt något jord— bruksekonomi, bör enligt given föreskrift omfatta c:a hälften av hela | timantalet. J ordbruksundervisningen i fortsättningsskolan omfattar så- lunda i allmänhet omkring 180 timmar, fördelade på två år.

Såsom lärare i de yrkesbestämda fortsättningsskolorna med undervis- ning i jordbruks- och husdjurslära användas i regel folkskollärare, vilka av skolöverstyrelsen förklarats behöriga att undervisa i nämnda ämnen. För erhållande av sådan behörighet erfordras vanligen att hava genom- gått särskild, för ändamålet inrättad utbildningskurs. Dessa utbildnings— kurser hava anordnats genom skolöverstyrelsens försorg, vanligen vid vissa lantmannaskolor, samt omfattat en tid av sex veckor under två på varandra följande är, sålunda tillhopa tolv veckor. Undervisningen i dessa utbildningskurser har handhafts av lantmannaskolans föreståndare och lärare. Någon prövning av i vad mån kursens elever tillgodogjort sig den meddelade undervisningen har icke förekommit; egentliga betyg hava icke heller lämnats.

Enligt från skolöverstyrelsen erhållna uppgifter omfattade den obliga- ' toriska fortsättningsskolan av 1918 års typ under läsåret 1926—1927 föl— ! jande antal avdelningar och lärjungar:

A n t a 1 avdelningar lärjungar Allmänna fortsättningsskolor Landsbygd ........................................... 4 852 70 137 , Städer ............................................... 310 6 158 Yrkesbestämda fortsättningsskolor Landsbygd: jordbruk med binäringar 643 9 511 husligt arbete ................ 836 10 718 övriga yrken ................ 205 3 141 Städer: jordbruk med binäringar 10 112 husligt arbete ....................... 459 8 242 i övriga yrken ........................ 356 6 917 Summa 7 671 114 936

• Sida 153
•  Original

Av dessa uppgifter framgår bl. a., att på landsbygden de all- männa fortsättningsskolorna under sagda läsår utgjorde den ojämförligt största delen. Endast c:a 1/9 av hela antalet skolor därstädes voro yrkes- bestämda med undervisning i jordbruk; av elevantalet i dessa sistnämnda voro 5 971 gossar och 3 540 flickor. Härtill kom ett något större antal ute- slutande för flickor avsedda skolor med undervisning i husligt arbete.

Såsom redan antytts, har man från Lantmannaskolhåll till övervägande. framfört den tanken, att lantmannaskolorna i vissa fall skulle kunna över— taga fortsättningsskolans jordbruksundervisning. Sålunda anföres i förut nämnda skrivelse från styrelsen för Svenska lantmannaskolornas lärare- förening, sedan det förut erinrats om den obligatoriska undervisningen i jordbruk i vissa yrkesbestämda fortsättningsskolor, följande:

»Alla torde dock vara ense därom, att denna icke är en verklig lantbruksutbild- ning, men den kommer i stor utsträckning att utgöra ett surrogat för en dylik. Detta kommer i synnerhet att bliva fallet, där en organisation kan genomföras, som man nu på sina håll diskuterar, nämligen att göra fortsättningsskolan ett- årig och samla ungdomen från ett antal kringliggande socknar till en central plats med hjälp av Skolskjutsar, onmibusar etc. och där hålla fackutbildade lärare. Den del av ungdomen, som vid 16 år genomgått en dylik fackskola för jordbruksunder— visning, kommer icke till en lantmannaskola vid 18 års ålder eller senare. Då fortsättningsskolan är obligatorisk, kommer detta att gälla all landsbygdens ung- dom, och lantmannaskolans undervisning blir överflödig.

Man kan då ifrågasätta, om icke den nämnda centralplatsen just kan utgöras av lantmannaskolan, som därigenom bleve obligatorisk. Man kan också tänka sig denna anordning modifierad på så sätt, att skolungdomen efter genomgången folk- skola fick tillåtelse att välja mellan att genomgå fortsättningsskolan i sin nuvarande form vid den ålder, som där föreskrives, eller också att slippa denna men i stål- let före en viss ålder t. ex. 19 eller 20 år, ha genomgått en kurs vid lantmanna— skola. En dylik anordning skulle sannolikt medföra, att den del av ungdomen, som hade de bästa förutsättningarna för att tillgodogöra sig undervisningen, skulle kom- ma till lantmannaskolan.»

Såsom av det anförda framgår, har man i skrivelsen ifrågasatt två olika möjligheter för lantmannaskolan att övertaga en del av fortsättningssko— lans jordbruksundervisning, nämligen dels att samla de skolpliktiga bar- nen till lantmannaskolor och där meddela dem undervisning i föreskriven omfattning, dels att låta barnen få befrielse från sin skolplikt i fortsätt— ningsskolan under förutsättning att de med målsmännens samtycke för- bunde sig att senare genomgå. en lantmannaskola.

Ifråga om det förstnämnda av dessa alternativ kan anmärkas, att det under alla förhållanden blott kunde komma till användning inom vissa begränsade områden. Därest barnen, såsom man synes ha tänkt sig, skulle bo i hemmen och dagligen med omnibus eller dylikt färdas till och från skolan, skulle givetvis endast barn från de skoldistrikt, som äro belägna i skolans närhet, kunna komma till en lantmannaskola. Då endast 41 lant- mannaskolor nu finnas och dessa i regel äro belägna på stort avstånd från varandra, bleve det sålunda blott en ringa del av samtliga elever i jord—

Utredningens yttrande.

• Sida 154
•  Original

bruksbestämda fortsättningsskolor, som på detta sätt skulle kunna få sin undervisning i lantmannaskolorna.

En sådan undervisning för barn i 13—15—årså1dern skulle emellertid otvivelaktigt också bliva till stort hinder för lantmannaskolornas ur- sprungliga och egentliga undervisning. Även för dessa yngre elever måste undervisningen, liksom i regeln sker i fortsättningsskolorna på landsbyg- den, förläggas till huvudsakligen vinterhalvåret, bl. a. enär de un— der sommartiden måste vara behjälpliga i hemmet. Då undervisningen icke kunde vara gemensam med de egentliga lantmannaskolelevernas, skulle det sålunda krävas såväl större lokalutrymmen som ock ökade lä- rarkrafter. Undervisningens resultat skulle möjligen, om fackutbildade och i övrigt lämpliga lärare användes, kunna bliva något bättre än i åt- skilliga fortsättningsskolor, men de viktigaste skälen till att denna jord- bruksundervisning blir alltför ofullständig, nämligen den låga åldern och den korta tiden för undervisningen, skulle likväl kvarstå. Med hänsyn till nämnda omständigheter torde de eventuella fördelarna av en sådan an— ordning icke uppväga de betydande olägenheter, som densamma otvivel- aktigt skulle medföra för lantmannaskolornas egentliga verksamhet.

Mera tilltalande ter sig vid första påseende det andra av de ovan nämnda alternativen: uppskov med fortsättningsskolpliktens fullgörande mot för— bindelse att före viss ålder genomgå lantmannaskola. Principiellt sett tor- de föga vara att invända mot en sådan anordning. Den skulle innebära en mera omfattande och fullständig utbildning för resp. elever samt bidraga till ett bättre utnyttjande av våra lantmannaskolors undervisning.

Vid en närmare prövning av detta förslag visar det sig emellertid ty- värr, att oöverkomliga praktiska svårigheter ställa sig hindrande i vägen för dess genomförande. Förslaget innebär, som förut antytts, att elev, som är pliktig genomgå fortsättningsskola, närmast sådan med undervisning i jordbruk, skulle genom att avge en förbindelse att senare besöka en lant- mannaskola erhålla befrielse från eller, kanske rättare, uppskov med skol- pliktens fullgörande. Fortsättningsskolplikten kvarstår intill fyllda 18 år, men då detta är minimiåldern för elev i lantmannaskola, behövde skolplik- ten för sådan elev kvarstå längre. Även om en sådan förlängning av skol- plikten möjligen låter sig genomföra, måste med hela anordningen följa ett övervakande av att förbindelserna infrias. Det är här, som den största svårigheten möter. Förbindelsen ifråga, som måste avgivas genom måls- man, finge väl lämnas till skolrådets ordförande. Öm den, för vilken för— bindelsen avgetts, flyttade, måste förbindelsen översändas till skolrådet på den nya bosättningsorten. Det bleve sålunda i många fall tämligen besvärligt att hålla reda på dessa förbindelser och vissa ungdomars icke fullgjorda skolplikt. Men ännu värre bleve det naturligtvis, om eleven ej inom stadgad tid fullgjorde sin förbindelse. Därest i detta fall det förfaringssätt skulle tillämpas, som är stadgat beträffande fortsättnings- skolan, skulle en dylik elev erhålla anmaning att fullgöra sin plikt samt

• Sida 155
•  Original

eventuellt varning och vid tredska i nödfall genom polismakt hämtas till en lantmannaskola och med effektiva medel kvarhållas därstädes. Det är med hänsyn till denna skolas karaktär av frivillighet uppenbart, att något sådant icke kan låta sig göra. Icke heller lärer det skäligen kunna ifrågakomma att tvinga tredskande elever i denna ålder att fullgöra sin skolplikt i en vanlig fortsättningsskola. Under sådana omständigheter måste förslaget ifråga anses ogenomförbart.

Av det anförda framgår, att de i lärarföreningens skrivelse framförda förslagen, att lantmannaskolan i vissa aVSeenden skulle övertaga fortsätt— ningsskolans jordbruksundervisning, enligt vårt förmenande vid närmare prövning befinnas vara av den art, att de icke kunna genomföras. Såvitt vi ha oss bekant, ha icke heller de allmänna uttalanden i samma riktning, som från andra håll framkommit, givit några uppslag ifråga om en sådan överflyttning, vilka kunna praktiskt genomföras och vara till gagn för undervisningen i sin helhet.

Det andra, förut nämnda spörsmålet, som synes förtjäna att i detta sam- manhang prövas, är om fortsättningsskolans jordbruksundervisning kan tänkas utgöra någon sådan ersättning för lantmannaskolans undervis— ning, att denna senare skulle, åtminstone i viss mån, kunna anses över- flödig och sålunda inskränkas. Vid en sådan omprövning bör man givet- vis taga hänsyn till arten av den jordbruksundervisning, som meddelas i fortsättningsskolan i förhållande till lantmannaskolans undervisning. Det har redan förut erinrats om att fortsättningsskolans jordbruksunder- visning är förenad med påtagliga brister. Den korta tid, som undervis- ningen pågår, gör att densamma måste bliva föga grundlig. Ehuru även tiden för en lantmannaskolkurs måste anses kort, omfattar dock den tid, som under densamma vanligen ägnas åt de fackämnen, vilka ingå jämväl i fortsättningsskolans jordbruksund—ervisning, vanligen 500 a 600 timmar, (1. v. s. c:a tre gånger så lång tid som sistnämnda undervisning. Härtill kommer en annan lika viktig omständighet, nämligen att eleverna på grund av sin högre ålder och föregående praktik i jordbruket på ett helt annat sätt än fortsättningsskolans elever kunna tillgodogöra sig under— visningen. På grund härav är undervisningen i lantmannaskolan med hänsyn till det resultat, den under normala förhållanden bör ge, vida över- lägsen jordbruksundervisningen i fortsättningsskolan, och denna senare kan på intet sätt anses jämförlig med eller ägnad att ersätta den förra. Men härav följer också, att tillkomsten av den obligatoriska fortsättnings- skolan med dess möjlighet till undervisning i jordbruk icke i någon mån förringar värdet av lantmannaskolorna eller gör dessa mindre behövliga.

Såsom förut nämnts, har man från vissa håll uttalat farhågor för att jordbruksundervisningen i fortsättningsskolan av angivna skäl bidrager till att minska elevtillslutningen i lantmannaskolorna. Möjligen äro dessa farhågor överdrivna, men det synes ej uteslutet, att någon grund för dem finnes. Skulle sagda undervisning få en sådan verkan, måste detta själv-

• Sida 156
•  Original

fallet betraktas såsom mycket betänkligt. I så fall komme fördelen med fortsättningsskolans jordbruksundervisning, som består däri, att den har möjlighet att nå ut i de vidaste kretsar, lätt att motsvaras av den all- varliga nackdelen, att dess svagare utbildning för många finge ersätta den bättre i lantmannaskolan. Skulle ett sådant förhållande verkligen kunna påvisas, torde det förtjäna tagas i övervägande, huruvida och i vad mån den jordbruksbestämda fortsättningsskolan bör omläggas till allmän fortsättningsskola. Från ungdomens liksom från lantbruksundervisning- ens synpunkt skulle därmed följa den betydelsefulla fördelen, att ungdo— men skulle vid inträdet i lantmannaskola eller annan lägre lantbruksun- dervisningsanstalt hava något bättre förkunskaper i medborgerliga och allmänbildande ämnen. Dessa skolor kunde då i någon mån inskränka undervisningen i sagda ämnen och i stället få mera tid att ägna åt hu— vudämnena.

Den inverkan, som jordbruksundervisningen i fortsättningsskolan kan hava på elevtillslutningen i de lägre lantbruksundervisningsanstalterna, beror givetvis i hög grad på hur denna undervisning lägges. Om den— samma går ut på att 'meddela en massa detaljer, vilkas inlärande vållar barnen svårigheter och på samma gång ger intryck av att ett stort mått av kunskaper förvärvats, kan en sådan undervisning självfallet verka återhållande på elevernas lust för fortsatta studier. Om däremot läraren lägger sin undervisning så, att densamma väcker intresse för jordbruket och ger någon inblick i förefintliga möjligheter på olika områden, torde detta väcka barnens lust att få veta mera såväl genom egna iakttagelser som ock genom fortsatta studier. I så fall torde man kunna hysa förhopp- ning om att en sådan på detta lägre stadium meddelad jordbruksunder- visning i stället för att avhålla lantungdomen från att besöka lantmanna— skolorna bidrager till att föra dem dit. Det får självfallet ur många syn— punkter anses angeläget, att fortsättningsskolans jordbruksundervisning lägges efter dessa senast i korthet antydda riktlinjer.

Lantmannaskollärarnas användning för annan undervisnings- verksamhet än vid skolornas ordinarie kurser.

I detta betänkande har redan förut inledningsvis erinrats om den svag— het i organisationen av vår lägre lantbruksundervisning, som ligger där- uti, att lantmannaskollärarnas arbetskraft blivit alltför ofullständigt utnyttjad. Vid det ojämförligt största antalet lantmannaskolor (c:a 6/7) har hittills hållits endast s. k. huvudkurs _— oavsett i vissa fall kurser för utbildning av kontrollassistenter, lärare vid fortsättningsskolor m. nu. Då huvudkursen, inberäknat julferier, i regel endast pågått c:a 51/2 må— nader, hava skolans föreståndare och lärare, om man bortser från förut nämnda särskilda kurser, blott varit sysselsatta med undervisning under

• Sida 157
•  Original

knappt hälften av året. För föreståndaren har. därtill kommit en del expeditionsgöromål, men dessa hava självfallet icke varit så omfattande, att de kunnat utfylla den återstående delen av året. I de fall, då skol- jordbruk funnits, har detta berett viss sysselsättning under sommar- halvåret åt endera av skolans föreståndare eller ordinarie lärare. Sköt- seln av detta torde emellertid icke hava tagit eller behövt taga resp. föreståndares eller lärares arbetskraft så helt i anspråk, att icke åt— skillig tid kunnat användas för andra ändamål, därest behov därav funnits och tillfälle därtill givits. Ej heller när jämte huvudkurs hållits fortsättningskurs eller längre kurs kan lärarpersonalen anses vara fullt utnyttjad, men ledighetstiden är dock vida mindre.

Nämnda förhållanden hava i synnerhet vid enbar huvudkurs i stor utsträckning för skolornas föreståndare och lärare medfört en längre tids sysslolöshet. De försök att erhålla sysselsättning i hushållningssäll- skapens tjänst eller på andra närstående områden, som skolornas lärar- personal ofta gjort, ha nämligen långt ifrån alltid krönts med framgång. Att sällskapen icke kunnat tillmötesgå dylika framställningar, torde i regel berott på bristande ekonomiska resurser, som omöjliggjort anstäl- landet av extra arbetskraft. Härom vittnar bl. a. den i inledningen till detta betänkande omnämnda skrivelsen av den 27 september 1927 från hushållningssällskapens ombud, vari framställning gjordes om beviljande av anslag för anställande hos sällskapen av lärare vid lantmannaskolor som extra assistenter, vilken framställning emellertid, såsom också om- nämnts, icke ledde till något direkt resultat.

Den korta tjänstgöringstiden i lantmannaskolan och svårigheten att under återstående del av året finna lämplig sysselsättning ha icke minst beklagats av lärarpersonalen ifråga. Sålunda har, såsom bl. a. framgår av inspektörens över lantmannaskolorna berättelser, denna fråga ofta varit på tal vid inspektionerna. Det har därvid genomgående framhållits som ett viktigt önskemål, att möjligheter måtte beredas lä- rarna att erhålla lämpligt arbete under sommaren i hushållningssällska— pens tjänst eller i annan liknande verksamhet.

På grund av nämnda förhållanden, vilka ur flera synpunkter måste anses mycket otillfredsställande, hava vi helt naturligt till grundligt övervägande upptagit frågan om ett bättre utnyttjande av lärarperso— nalens i lantmannaskolorna — liksom också i lanthushållsskolorna _ ar— betskraft i lantbruksundervisningens tjänst. För erhållande av nödigt material vid frågans bedömande hava vi ansett oss böra införskaffa när— mare uppgifter angående nu rådande förhållanden i detta avseende. Vi hava sålunda till lantmannaskolornas styrelser riktat följande fråga:

>>I vilken utsträckning äro skolans föreståndare och lärare verksamma i lantbruksundervisningens (i vidsträckt mening) tjänst utom skolan?» Här- till har fogats ytterligare en fråga: »Förefinnes för ändamålet ett ordnat samarbete mellan skolan och länets hushållningssällskap?»

• Sida 158
•  Original

158 Av de på den först nämnda frågan lämnade svaren framgår i huvudsak följande.

Föreståndaren för Viks lantmannaskola har under de senare åren tjänstgjort vid fortsättningskurs för folkskollärare under 6 veckor årligen; skolans ordinarie lärare har under sista året varit anställd vid en 6 veckors kontrollassistentkurs.

Från Strängnäs uppgives, att ifrågavarande undervisningsverksamhet varit »en- dast av mera tillfällig art». I yttrandet från Åsa lämnas frågan obesvarad. Före- ståndaren för Hamra innehar en del förtroendeuppdrag hos länets hushållningssäll- skap såsom ordförande i nämnden för premiering av mindre jordbruk och svinpre- miering samt egnahemsnämnden; är vidare ordförande i hushållningssällskapets kretsavdelning m. m. Skolans ordinarie lärare tjänstgör som extra jordbrukskonsu- lent hos hushållningssällskapet under en del av sommarhalvåret; ersättningen här- för utgår endast med dagtraktamente och reseersättning.

Vid Lunnevad har föreståndaren verkat i hushållningssällskapets tjänst i så måtto, att han under de två senaste somrarna biträtt med att upprätta täckdiknings- och andra avdikningsplaner.

Från Tenhult meddelas, att skolans föreståndare och lärare tjänstgöra vid av hushållningssällskapet anordnade småbrukarkurser, varjämte de anlitas för hållan- de av föredrag vid hushållskretsarnas och hushållsgillenas sammanträden. I den mån, deras tid medgiver, ha de även tjänstgjort för hushållningssällskapets räkning i olika premieringsarbeten, vid försöksverksamheten och vid besiktning av småbruk, för vilka sökts egnahemslån, samt för uppgörande av förslag till täckdikningar och betesanläggningar. I anslutning till nämnda uppgifter framhålles, att ifrågavarande verksamhet gör, att de, som arbeta vid skolan, bliva i tillfälle att lära känna för- hållandena ute i bygderna samt eleverna och deras hem. Därigenom kunna de bättre anpassa undervisningen, så att den äger” största möjliga tillämpning för orten. Läraren kan följa eleven i hans praktiska verksamhet och tjänstgöra som rådgi- vare. Detta är i hög grad ägnat att göra undervisningen fruktbärande.

Uppgifterna från Stora Segerstad äro i huvudsak överensstämmande med ovan anförda från Tenhult. Sålunda framhålles, att Jönköpings läns hushållningssällskap har låtit sig angeläget vara att befrämja lantmannaskolornas verksamhet genom att i så stor utsträckning som hittills varit möjligt använda lantmannaskolornas fö- reståndare och lärare såsom ledare och undervisare vid småbrukarkurserna å sko- lorna, såsom föredragshållare vid hushållsgillenas och hushållskretsarnas årsmöten, såsom ledamöter i premieringsnämnder och såsom extra konsulenter för planering av odlings- och dräneringsföretag, betesanläggningar m. m. inom länet. Detta har nämligen varit till utomordentligt stor nytta för skolornas lärarpersonal, som däri- genom till gagn för undervisningen ingående lärt känna länets jordbruksförhållan- den, men det har också varit till fördel för hushållningssällskapet, som på grund av sina begränsade tillgångar icke har möjlighet att anställa tillräckligt många kon- sulenter under hela året.

I anslutning till det anförda påpekas, att det för finansieringen av ett dylikt samarbete vore till stor hjälp, om dylik tjänstgöring hos hushållningssällskapet finge för en lärare vid lantmannaskola med enbart huvudkurs jämställas med tjänstgöring vid fortsättningskurs eller andra årskurs. Lönen till vederbörande lärare skulle därigenom ökas från 3 000 kronor för tjänstgöring vid enbart huvud- kurs om 5 1/2 månader till 3 700 kronor för sammanlagt c:a 10 månaders tjänstgö- ring vid skolan och hos hushållningssällskapet.

I Grimslöv inskränker sig undervisningsverksamheten utom skolan till att dess föreståndare och lärare i mindre utsträckning bedriva föreläsningsverksamhet inte i bygderna. Föreståndaren vid Markaryd är tillika rektor för Markaryds lanthus- hållsskola samt handhar i dess båda årliga kurser undervisningen i husdjurslära,

• Sida 159
•  Original

c:a 35 timmar pr kurs. Den övriga undervisningen utom skolan inskränker sig till rådgivande verksamhet samt enstaka föredrag. Skolans ordinarie lärare är under sommaren anställd såsom konsulent vid jordbrukarungdomens klubbarbete inom Kronobergs län.

Lantmannaskolans i Gamleby föreståndare har verkat såsom föredragshållare i lantbruksämnen inom landsbygdens ungdomsorganisationer samt vid en del kurser, anordnade av hushållningssällskap och lantmannaorganisationer. Ordinarie läraren har under sommaren 1928 varit anställd hos hushållningssällskapet som extra jord— brukskonsulent; möjligen kommer ett sådant samarbete till stånd även i fortsätt- ningen.

Från Högalid meddelas, att en av skolans lärare tjänstgör som biträde hos lant- bruksingenjör och en annan (fast anställd i folkhögskolan) som ledamot och sekre- terare i svinpremieringsnämnden.

Lantmannaskolan i Högsby anordnar enligt uppgift varje år cirkulerande jord- brukskurser i de tre runt skolan liggande häraderna. Kurserna omfatta två å tre- dagar med tre föreläsningar pr dag. Föredragsämnena väljas så att de koncentre- ras kring ett visst spörsmål. Kurserna hållas av lärarna utan ersättning och av brist på tillgängliga medel ha dessa även fått bestrida sina resekostnader. Anslut- ningen till kurserna har varit stor.

Lantmannaskolans i Hemse föreståndare och lärare bruka medverka vid de av hushållningssällskapet anordnade s. k. lantmannaveckorna. Ordinarie läraren har därjämte sedan 1922 varit anställd av hushållningssällskapet som mejerikonsulent mot en lön av 1800 kronor.

Vid Bräkne-Hoby är skolans föreståndare, som tillika är föreståndare vid folk- högskolan och rektor vid lanthushållsskolan på platsen, fullt upptagen av sin verk- samhet vid skolorna. Skolans lärare, som innehar skoljordbruket, har tidigare varit sekreterare i odlingsrådet och senare under en följd av år tagits i anspråk av hus- hållningssällskapet vid premiering av småbruk och vid besiktning av egna hem m. m., vilka uppdrag han de två senaste åren ensam skött.

Från Önnestad meddelas, att vid en skola som denna, där undervisningen pågår— från 1 november till omkring 15 augusti och därjämte ett flertal extra kurser, så- som kurs för utbildning av kontrollassistenter, lantbruksbokföringskurs, jordbruks- kurs för folkskollärare m. fl., årligen anordnas, medgiver tiden icke någon verksam- het i större omfattning utöver det egentliga skolarbetet. Dock medverka skolans lärare såsom föreläsare inom föreläsningsföreningar, vid flyttande folkhögskol- kurscr m. m.

I det från Hammenhög inkomna yttrandet har något svar på denna fråga icke lämnats; dock kan nämnas, att en av skolans ordinarie lärare är konsulent hos Sve— riges allmänna fjäderfäavelsförening. Från Tomelilla meddelas, att skolans lärare under sommaren 1928 haft anställning som biträdande konsulent hos länets hus- hållningssällskap.

Vid Osby, där såväl huvudkurs som fortsättningskurs och andra årskurs hållas, hava lärarna full sysselsättning med undervisningen vid skolan och skötsel av skol- jordbruken. Föreståndaren och läraren vid Munka-Ljungby hava under de senare åren bådadera under somrarna varit anställda vid växtförädlingsanstalter.

Lantmannaskolans i Vilan föreståndare tjänstgör som e. o. lärare vid Alnarps. lantbruksinstitut och redigerar därjämte en jordbrukstidskrift. Föreståndare och lärare vid Fridhem anlitas rätt ofta som föredragshållare utanför skolan. En av de ordinarie lärarna är anställd som ledare för en av lantbrukare inom skolans område bildad försöksring för gödslingsförsök.

Från Katrineberg meddelas, att ibland håller någon av skolans lärare jordbruks- föredrag ute i bygderna. Ordinarie läraren har varit verksam vid fårpremieringen

• Sida 160
•  Original

inom länet samt sedan 1920 haft anställning som assistent hos lantbruksingenjör. Lärarna vid Fristad verka också som föredragshållare. Detsamma gäller för Sätila, varifrån jämväl meddelas, att föreståndare och lärare medverka i ortspressen ge- nom uppsatser i frågor rörande lantbruket.

Föreståndaren och läraren vid Skara lantmannaskola deltaga i det fria föreläs- ningsarbetet inom länet medelst hållande av föredrag inom föreläsnings- och J. U. F.-föreningar, någon gång även vid hushållningssällskapets jordbrukskurser. Fö- reståndaren vid Molkom har medverkat vid hushållningssällskapets kurser för mindre jordbrukare; sådana kurser anordnades i början, 1904—1908, av skolan, men hava sedermera övertagits av hushållningssällskapet. Skolans ordinarie lä- rare är under sommaren anställd vid Sveriges geologiska undersökning.

Från Kristinehamn meddelas, att skolans föreståndare vid flera tillfällen hållit föredrag vid sammanträden för lantbrukare. Ordinarie läraren har under somma- ren anställning hos lantbruksingenjören i länet. Föreståndaren och läraren vid Kä- vesta hålla föredrag på skilda platser, särskilt genom föreläsningsföreningarnas och J. U. Fzs förmedling. Detsamma gäller för Fellingsbro, vars lärare efter anmodan tjänstgöra som föreläsare i jordbruksämnen.

Även från Sala lämnas liknande uppgift, nämligen att skolans föreståndare och lärare hålla föredrag på hushållningssällskapets kurser samt i lantbruksklubbar, fö- reläsningsföreningar och J. U. F.-avdelningar. Föreståndaren vid Kolbäck är på samma sätt anlitad som föreläsare, vid hushållningssällskapets kurser dock enligt uppgift endast i enstaka fall. Skolans lärare är i regel under sommarmånaderna anställd som assistent hos länets lantbruksingenjör.

Ifråga om Bollnäs kan nämnas, att skolans föreståndare är sekreterare i Jord- brukarungdomens förbund. För övrigt äro, enligt uppgift, föreståndaren och lära- ren högst obetydligt verksamma i lanthruksundervisningens tjänst utom skolan, enär ett ordnat samarbete mellan skolan och länets hushållningssällskap ej förefinnes.

Från Hussborg meddelas, att skolans lärare visserligen hålla jordbruksföredrag även utom skolan men att något ordnat samarbete mellan skolan och hushållnings- sällskapet därutinnan icke förefinnes. Föreståndaren vid Hampnås har flera år under sommarmånaderna tjänstgjort som biträde åt statens lantbruksingenjör inom länet. Föreståndare och lärare vid Torsta äro enligt uppgift icke nämnvärt verk- samma i lantbruksundervisningens tjänst utom skolan. En och annan gång håller dock föreståndaren på eget initiativ föredrag ute i bygderna.

Föreståndaren vid Grans lantmannaskola har under de sista åtta åren varit ledare för utbildningskurser för folkskollärare, varit rektor och lärare vid lanthushålls- skolan på platsen samt förestått skoljordbruket och försöksverksamheten å detsam- ma, varför hans tid ej medgivit någon annan, åtminstone vidlyftigare verksamhet i lantbruksundervisningens tjänst. Skolans lärare har under de tre sista somrarna varit anställd i en s. k. ströängsnämnd och icke hunnit ägna sig åt annan verk- samhet i lantbruksundervisningens tjänst.

Från några, ovan icke nämnda skolor, nämligen Skurup, Dingle, Kyrkerud och Mora, hava uppgifter rörande lärarnas verksamhet utom skolan icke lämnats.

Såsom redan nämnts, hava lantmannaskolorna anmodats lämna upp— gifter rörande eventuellt samarbete med vederbörande hushållningssäll— skap ifråga om den förut berörda undervisningsverksamheten utom sko— lan. Av de på frågan härom lämnade svaren framgår, att ett sådant ordnat samarbete endast förekommer i mycket ringa omfattning. Det ojämförligt största antalet skolor har sålunda i sina yttranden blott konstaterat, att intet ordnat samarbete i angivna syfte förefinnes. Så är

• Sida 161
•  Original

fallet ifråga om lantmannaskolorna i Vik, Åsa, Strängnäs, Markaryd, Högalid, Önnestad, Osby, Munka-Ljungby, Vilan, Fridhem, Skurup, Dingle, Fristad, Molkom, Kävesta, Fellingsbro, Sala, Kolbäck, Mora, Boll- näs, Hussborg, Degerfors och Gran. Åtskilliga andra hava lämnat samma uppgift men därtill fogat vissa uttalanden.

Sålunda nämnes från Grimslöv, att länets hushållningssällskap hittills icke tagit skolans lärarkrafter i anspråk för något slag av undervisningsverksamhet, men förslag i denna riktning föreligger. I yttrandet från Hammenhög anföres: »Något samarbete med hushållningssällskapet har ej kunnat åstadkommas, och det är vår uppfattning, att hushållningssällskapet alldeles icke önskar ett dylikt.»

Från Skara meddelas, att något ordnat samarbete mellan skolan och länets hus- hållningssällskap icke finnes, ehuru redan för rätt länge sedan tanken på dylikt varit uppe. Organiserandet av ett dylikt ordnat samarbete mellan skolan och hus- hållningssällskapet torde _ framhålles det _ ur alla synpunkter vara förmånligt. För skolan därigenom att lärarna finge komma i beröring med praktikens män, vil- ket borde gynnsamt påverka både deras egen undervisningsverksamhet och elevtill- slutningen (i den mån de tillvunne sig jordbrukarnas förtroende); lärarna finge dess- utom en lämplig sysselsättning under den från skolarbetet lediga tiden. För hus- hållningssällskapet skulle det helt visst också vara värdefullt att vid vissa tillfällen och på vissa områden kunna inom gränserna för rimliga kostnader utöka den i dess tjänst arbetande, undervisande och rådgivande arbetskraften. De områden, som osökt erbjuda sig för denna biträdande konsulentverksamhet, äro bl. a. egnahems-, kontroll- och försöksarbetet.

I ett särskilt yttrande framhåller skolans ordinarie lärare, att då det arbete inom hushållningssällskapen, som lämpligen kunde övertagas av skolans lärare _ kon- trollföreningsverksamheten, egnahemsverksamheten och jordbrukskurserna _ medför extra inkomster för konsulenterna, torde det möta stora svårigheter att anställa lantmannaskolans lärare hos sällskapen utan att konsulenternas inkomster därigenom minskas.

I yttrandet från Kristinehamn anföres, att något ordnat samarbete med hushåll- ningssällskapet ej finnes men att detta vore önskvärt. På liknande sätt framhål- les från Kyrkerud, att länets hushållningssällskap icke använder skolans fast an- ställda lärare i sin tjänst, vilket måste anses vara till skada för lantmannaskolans verksamhet. I samma riktning uttalar man sig i Hampnäs, varifrån det uppgives, att något samarbete med hushållningssällskapet ej förekommit, men samtidigt fram- hålles, att det lämpliga och önskvärda i ett sådant samarbete ligger i öppen dag.

Där samarbete för undervisningsändamål eller annat syfte förekommer mellan lantmannaskolorna och vederbörande hushållningssällskap, synes detta i allmänhet icke vara mera omfattande. Det mest intima samarbetet torde förefinnas mellan Jönköpings läns hushållningssällskap och dess båda skolor, Tenhult och Stora Se- gerstad. Av mera löslig art och företrädesvis beroende på personliga förhållanden synes samverkan mellan Östergötlands läns hushållningssällskap och dess båda sko- lor, särskilt Hamra, vara. Detsamma gäller skolorna i Gamleby, Hemse Tomelilla och Sätila, vilkas ordinarie lärare tjänstgöra som konsulenter i Kalmar läns norra resp. Gotlands, Kristianstads och Älvsborgs läns södra hushållningssällskap.

Från ett par skolor, Katrineberg och Sätila, omnämnes, att hushållningssällska- pets konsulenter hålla föredrag på skolan eller vid av vederbörande sällskap-där- städes anordnade kurser. Föreståndaren vid Torsta förvaltar den av Jämtlands läns hushållningssällskap innehavda egendomen Medstugan. I yttrandet från skolan framhålles, att lantmannaskolans fasta lärarkår skulle kunna uträtta åtskilligt för jordbrukets utveckling på annat sätt inom länet, om den hade ordnade möjligheter

• Sida 162
•  Original

att komma i kontakt med den jordbrukande befolkningen i länet. Ordförande och ledamot i premieringsnämnden för mindre jordbruk skulle t. ex. vara synnerligen lämpliga poster att beklädas av skolans föreståndare och ordinarie lärare. Härige- nom skulle f. d. elever vid premieringsbesök ytterligare kunna stimuleras till fort- satta ansträngningar på sina gårdars utveckling och mera allmänt bliva föregångs- män. Även andra områden kunna lätteligen tänkas vara lämpliga för uppehål- landet av ett fruktbärande samarbete mellan den jordbrukande befolkningen och skolans lärarkår.

I Blekinge län förekommer ett samarbete mellan skolan och hushållningssällska- pet i så måtto, att sällskapet lämnat ordinarie läraren vid Bräkne-Hoby vissa upp- drag, och ett liknande förhållande råder i Kalmar läns södra del ifråga om Höga- lid. Från Högsby har intet svar lämnats på frågan om samarbete, men något så- dant torde icke förekomma.

I anslutning till de båda förut nämnda frågorna till lantmannaskolor— nas styrelser hava också hushållningssällskapens förvaltningsutskott an- modats att lämna Vissa uppgifter angående användningen av ifråga- varande lärarpersonal i sällskapens tjänst. Sålunda hava till dem riktats följande frågor: »Utnyttjas lantmannaskolornas lärarpersonal i hus- hållningssällskapens tjänst under den tid, då skolverksamheten icke på— går? I så fall, för vilka uppgifter? Därest icke så är fallet, vad är or— saken härtill?» Svaren på de båda första av dessa frågor motsvaras i viss mån av de från skolstyrelserna på förut nämnda liknande frågor lämnade, "vilka ovan refererats. De i anslutning härtill avgivna svaren på den sist nämnda av de tre frågorna lämna emellertid åtskilliga värde- fulla synpunkter till belysning av förevarande spörsmål, och må förvalt- ningsutskottens svar i sin helhet därför här refereras.

Av svaren ifråga framgår — liksom av skolstyrelsernas svar —— att lantmannaskolornas lärare Visserligen inom flertalet län i någon mån ut— nyttjats av hushållningssällskapen för vissa uppgifter, men att detta dock hittills i stort sett endast skett i ringa omfattning. Rörande lärarnas an- vändning i olika län och för olika uppgifter framgår av svaren i huvud— sak följande.

Inom Södermanlands län har lärarpersonalen i ganska stor utsträckning anlitats för uppgörande av täckdikningsplaner och ledande av studieresor samt som med- verkande vid jordbrukarkurser. I Östergötlands län har också lärarpersonalen vid länets lantmannaskolor sedan flera år tillbaka erhållit arbete i hushållningssäll- skapets tjänst under den tid, då skolverksamheten icke pågått. Detta arbete, som vanligen omfattat uppgörande av täckdikningsplaner rn. in., har pågått under större delen av den tid, läraren varit fri från tjänstgöring vid skolan.

Från Jönköpings län meddelas, att lantmannaskolornas föreståndare och lärare tjänstgöra vid av hushållningssällskapet anordnade småbrukarkurser samt anlitas för hållande av föredrag ute i bygderna vid hushållskretsarnas och hushållsgille- nas sammanträden. I den mån deras tid det medgiver, ha de även tjänstgjort för sällskapets räkning i olika permieringsarbeten, vid försöksverksamheten, vid be- siktning av småbruk, för vilka sökts egnahemslån, samt för uppgörande av förslag till täckdikningar, nyodlingar och betesförbättringar. Detta har varit till stor nytta för skolornas lärarpersonal, som därigenom till gagn för undervisningen lärt känna länets jordbruksförhållanden, men det har även varit till fördel för hushållningssäll-

• Sida 163
•  Original

skapet, som på grund av sina begränsade tillgångar icke har möjlighet att anställa tillräckligt antal konsulenter under hela året.

Hushållningssällskapet i Kronobergs län har under de allra senaste åren sökt i möjligaste män för sin verksamhet utnyttja lantmannaskolornas lärarpersonal. Från Kalmar läns norra del meddelas, att lantmannaskolans i Gamleby ordinarie lärare under år 1928 tjänstgjorde i tre månader som extra jordbrukskonsuleut hos hushållningssällskapet. Och från samma läns södra del omförmäles, att förestån- daren för Högalids lantmannaskola under en följd av år använts för utförande av lokalundersökningar, samt att skolans ordinarie lärare under en följd av år varit anställd hos områdets lantbruksingenjör under sommarmånaderna. Skolans före- ståndare är numera delvis upptagen av assistentkurs. Föreståndaren och ordinarie läraren vid skolan i Högsby ha båda egna jordbruk.

I yttrandet från Gotlands län anföres, att sedan 7 år tillbaka tjänstgör Hemse lantmannaskolas ordinarie lärare som t. f. jordbruks- och mejerikonsulent. Hans verksamhet är huvudsakligast förlagd till mejerierna samt till kontrollföreningarna som överkontrollassistent, men därjämte biträder han vid försöksverksamheten, upp- rättar dränerings- och odlingsplaner, föreläser vid kurser etc. samt är suppleant i premieringsnämnderna för nötboskap och svin. Givetvis blir det under det från undervisning fria sommarhalvåret läraren egentligen kan ägna sig åt denna konsu- lentverksamhet, men då det under skolkursen lätt kan ordnas för honom med minst en undervisningsfri dag i veckan att vid behov användas för konsulentgöro- mål, har detta ej visat sig innebära några svårare olägenheter. Även skolans före- ståndare utnyttjas av hushållningssällskapet såsom föredragshållare och reseledare.

I Blekinge län användes lantmannaskolans ordinarie lärare såsom ledamot i pre- mieringsnämnden för mindre jordbruk samt vid inspektion av äldre jordbruks-eg- nahem. Av Kristianstads läns fem lantmannaskolor hava de tre längre kurs, resp. andra årskurs, och för lärarna vid dessa finnes sålunda icke någon nämnvärd tid att åtaga sig arbete i hushållningssällskapets tjänst. Lärarna vid övriga skolor med enbart huvudkurs hava icke heller annat än i undantagsfall av hushållnings- sällskapet anlitats och då för avvägningar och upprättande av dikningsplaner un- der jordbrukskonsulentens tillsyn.

Från Malmöhus län meddelas, att lantmannaskolornas lärarpersonal hittills endast undantagsvis, såsom vid de nu avslutade statistiska lokalundersökningarna, använts i hushållningssällskapets tjänst. Anledningen härtill har varit, att sällska- pets konsulentverksamhet i allmänhet ej erbjuder särskilda uppgifter under den tid, lantmannaskolornas lärare äro lediga, samt att vid de skolor, där längre kur- ser hållas, lärarna äro sysselsatta hela året.

Hushållningssällskapet i Göteborgs och Bohus län har, anföres det i yttrandet därifrån, för några år sedan gjort försök att kombinera husdjurskonsulentbefatt— ningen med befattningen som ämneslärare i husdjursskötsel vid lantmannaskolan. Det visade sig dock rätt snart, att kombinationen icke var lyckad. Sällskapets hus- djurskonsulent har många och stora arbetsuppgifter att utföra vintertid. Sålunda kan exempelvis uppsikten över kontrollföreningsverksamheten icke förläggas till uteslutande sommartid. Den ambulatoriska undervisningsverksamheten, där hus- djurskonsulentens biträde jämväl är behövligt, kan endast bedrivas vintertid, då lant- männen äro mera lediga. Slutligen sammanfaller den tid, då husdjurskonsulenten skall sammanfatta redogörelser för tjurförenings- och kontrollverksamheten, med den tid, då skolarbete pågår. Av nämnda skäl har sällskapet måst anställa sär- skild husdjurskonsulent.

Från Älvsborgs södra länsdel meddelas, att ordinarie läraren vid Sätila lantman- naskola biträder hushållningssällskapet med upprättande av planer till täckdik— ningsföretag. I Älvsborgs norra länsdel år föreståndaren för en lantmannaskola

• Sida 164
•  Original

anställd hos sällskapet som förrättningsman vid uppgörande av vattenavlednings- planer, varjämte han som föreläsare brukar medverka vid av sällskapet anordnade undervisningskurser.

I yttrandet från Skaraborgs län framhålles, att det där länge varit ett livligt önskemål att kunna utnyttja lantmannaskolans lärare för arbete i hushållningssäll- skapets tjänst, men att detta av närmare angivna skäl icke låtit sig göra. Senaste vintern har dock skolans ordinarie lärare upprepade gånger anlitats som föredrags- hållare vid sällskapets småbrukarkurser, varjämte såväl föreståndaren som nämnde lärare varit huvudlärare för den av sällskapet anordnade och till skolan förlagda fasta småbrukarkursen för särskilt antagna elever.

I Värmlands län har lantmannaskolornas lärarpersonal endast i undantagsfall använts i hushållningssällskapets tjänst. Orsaken härtill är enligt uppgift, att hus- hållningssällskapet saknat medel till deras avlönande. Liknande har förhållandet varit i Örebro län, där skolornas lärare ej utnyttjats i sällskapets tjänst på annat sätt än att de hållit föredrag vid sockengillenas sammanträden. Som förklaring här— till omnämnes, att föreståndaren och läraren vid Kävesta ha jordbruk att sköta, varjämte den förstnämnde är upptagen av arbete vid kurser under sommaren. Även föreståndaren vid Fellingsbro handhar skötseln av skoljordbruket. Förvaltningsut- skottet framhåller emellertid, att ett utnyttjande av lantmannaskolornas lärare i sällskapets tjänst nog vore önskvärt och säkerligen skulle bliva till gagn icke minst för lärarna själva och skolan i övrigt. Som skäl för denna sin uppfattning anför utskottet i huvudsak samma skäl, som förut anförts i andra yttranden.

Från Västmanlands län meddelas, att lärarna i allmänhet icke tagits i anspråk annat än som föredragshållare vid sällskapets undervisningskurser för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor. Verkställda undersökningar ha nämligen givit vid handen, att samarbete på andra områden icke torde vara möjligt, även om dylikt ur flera synpunkter vore önskligt. Förnämsta orsaken härtill är den omständigheten, att verksamheten vid skolorna slutar så sent på våren, att säll- skapet i allmänhet då redan påbörjat de mera brådskande vårarbetena, såsom dik- ning och fältförsök. Under våren, som är den brådaste tiden, är nämligen behovet av tillfällig arbetskraft störst. En stor del av de arbetsuppgifter, som äga sam- band med diknings- och försöksverksamheten, skulle mycket väl kunna utföras av skolornas lärare, om de ej då vore i arbete i skolorna. Större delen av sällska- pets övriga uppgifter är däremot av den art, att de icke lämpligen kunna anför- tros åt tillfällig personal, i varje fall icke i någon större utsträckning, då verksam- heten måste upprätthållas året runt.

I yttrandet från Kopparbergs län anföres, att då därvarande lantmannaskolas lärarpersonal är upptagen en stor del av sommaren av till skolan förlagda spe- cialkurser, synes möjlighet icke ha förefunnits att i någon nämnvärd omfattning utnyttja dessa lärare för arbete i hushållningssällskapets tjänst. I Gävleborgs län har lantmannaskolornas personal utnyttjats av hushållningssällskapet så tillvida, att under åren 1908—1913 en lantmannaskollärare var anställd som jordbrukskonsu- lent med tjänstgöring under den tid skolarbetet ej pågick. I övrigt har någon av lärarna ofta lett någon av sällskapet anordnad studieresa, hållit kortare undervis- ningskurser och specialföredrag, tjänstgjort som ledare av försök, varit prisdomare vid fröutställningar o. d.

Lärarna vid lantmannaskolan i Västerbottens län hava icke använts i hushåll- ningssällskapets tjänst, enär skolan har sin kurs förlagd till sommarhalvåret, den tid, då extra arbetskraft hos hushållningssällskapet kan vara behövlig. Icke heller iNorrbotteus län användes lantmannaskolornas lärarpersonal i hushållningssäll- skapets tjänst. Orsaken härtill uppgives vara, att sällskapet icke har användning för extra personal av denna kvalitet. För de mera kvalificerade arbetena har hus-

• Sida 165
•  Original

hållningssällskapet sina ordinarie konsulenter, som hava full sysselsättning året runt, och för mindre kvalificerade arbeten har sällskapet sina vandringsrättare samt vid behov i bygderna utsedda extra förrättningsmän, vilka hava sådan kompetens, att de kunna utföra enklare odlingsplaner 0. d. Med hushållningssällskapets nuvarande organisation torde det vara förenat med svårigheter att låta lantmannaskollärarna biträda som extra konsulenter. Från skolornas synpunkt kan en sådan anordning givetvis framstå som ett önskemål, men från hushållningssällskapets synpunkt stäl- ler saken sig något annorlunda. Anställande av extra konsulenter under sommar- tiden skulle avsevärt öka resekostnadskontot, vilket hushållningssällskapet saknar medel till. Det under sommaren inhämtade arbetsmaterialet skall även bearbetas inorn viss tid, vartill skulle krävas ökad personal hos sällskapet. En del dylikt ma- terial skulle svårligen kunna bearbetas av någon annan än den, som utfört förrätt- ningarna. Hushållningssällskapet kan knappast hava samma kontakt med sådan hjälpkraft ifråga om ledning och kontroll som med sin ordinarie personal, och man kan givetvis ej heller vänta sådant intresse och ansvar för hushållningssäll- skapets verksamhet av ett tillfälligt biträde som av ordinarie. Visserligen kan en tjänstgöring år efter år i hushållningssällskapets arbeten och ett deltagande i säll- skapets sammanträden med befattningshavarna, s. k. agronommöten, i någon mån borteliminera dessa olägenheter, men kvar står dock kostnadsfrågan.

I anslutning till förut behandlade spörsmål angående utnyttjande av lantmannaskolornas lärarpersonal i hushållningssällskapens tjänst har också till förvaltningsutskotten riktats följande fråga: »Vilka uppgifter i lantbruksundervisningens tjänst utanför den egentliga skolverksamheten synas lämpligen kunna anförtros åt skolornas lärarpersonal under den tid, de äro lediga?»

I de på denna fråga avgivna svaren hava åtskilliga förvaltningsutskott hänvisat till förut med anledning av föregående fråga lämnade uppgif- ter angående lärarnas användning i resp. hushållningssällskaps tjänst. För övrigt hava i svaren omnämnts och förordats i huvudsak nedan om- nämnda uppgifter. I samband därmed har också från några håll påvi- sats vissa svårigheter, som äro förenade med lärarnas verksamhet inom Vissa angivna områden.

Bland de uppgifter, som ansetts lämpliga att anförtros åt lantmannaskolornas lä- rare, har av flera förvaltningsutskott upptagits uppgörande av förslag till nyod- lingsföretag, dräneringsplaner, betesförbättringar och anläggningar av gödselstäder samt, i anslutning härtill, avsyning av sådana företag. Vidare har från flera håll pekats på uppgiften som försöksledare, dels direkt hos hushållningssällskapet och dels hos vissa på senare åren bildade s. k. försöksringar för utförande av göds- lings- och andra försök. I sammanhang härmed har emellertid förvaltningsutskottet i Östergötlands län framhållit, att det synes vara förenat med vissa svårigheter att använda lärarna vid försöksverksamheten av den anledningen, att utläggning av. försöken ofta bör påbörjas före den tid, då skolorna i allmänhet sluta; då samma person bör handhava såväl utläggning som tillsyn och skörd av försöken, har säll- skapet icke heller funnit lämpligt använda lärare vid senast nämnda delar av för- söksarbetet.

Från Malmöhus län har bl. a. omnämnts en mera speciell uppgift, utfö- rande av kalkhaltsundersökningar på olika jordar och inom olika områden, samt biträde vid arealinventering, också detta av mera tillfällig art.

Såsom en annan grupp av uppgifter för lantmannaskolornas lärare kan nämnas

• Sida 166
•  Original

Utredningens yttrande.

det från flera utskott omnämnda deltagandet i premieringar av olika slag, såsom av mindre jordbruk samt av nötboskap, svin och får. Likaledes är från olika håll föreslaget ledning av studieresor för i mindre jordbruk deltagande män och kvin- nor. I anslutning härtill kan också nämnas den allmänt förordade medverkan såsom föreläsare vid småbrukarkurser och specialkurser för jordbrukare, t. ex. beteskurser, samt föredragshållare vid hushållsgillenas och sockenkommittéernas av hushållningssällskapen sammanträden. Från Kalmar södra länsdel har dock erinrats, att lärarnas deltagande i nämnda kurser i viss mån hindras därav, att skolans kurser och småbrukarkurserna pågå under samma tid.

Såsom en för lantmannaskolornas lärare lämplig, relativt ny uppgift har från åtskilliga län framhållits ledning av ungdomsverksamhet. Härvid har pekats på såväl arbetet som instruktörer vid J. U. Fzs praktiska verksamhet, i vad det rör försök och tävlingar, som ock uppgiften som konsulent för de i samarbete med I. E. B. under senaste åren bildade s. k. lantungdomsklubbarna.

Ytterligare hava såsom lämpliga uppgifter omnämnts befattningen som överkon- trollassistent samt såsom biträde hos resp. läns lantbruksingenjörer.

Förutom nu nämnda förslag och uttalanden rörande särskilda för lantmanna- skolornas lärare lämpliga uppgifter hava av en del utskott lämnats mera allmänt hållna yttranden. Sålunda har från Älvsborgs norra länsdel anförts, att en lämp- lig uppgift för lärarna är konsulentverksamhet inom de undervisningsgrenar, som ligga närmast vederbörande lärares undervisningsämnen. Och från Värmlands län har framhållits, att lärarpersonalen skulle under den tid, den är ledig, kunna med fördel användas som biträden vid konsulentverksamheten. Å andra sidan uppgiver utskottet i Kristianstads län, att hushållningssällskapen hittills på grund av begränsade tillgångar haft svårigheter att skaffa lämpliga arbetsuppgifter för lantmannaskolornas lärare under den del av året, då kurser vid skolorna ej på- gå. Om nödiga medel ställdes till sällskapens förfogande, skulle dessa nog kunna använda lärarna, bl. a. för den förut omnämnda ungdomsverksamheten.

I yttrandet från Blekinge framhålles, att deltagandet i sällskapens arbete för husdjursavelns främjande torde ställa sig svårare än ifråga om förut nämnda upp- gifter —— försöksverksamheten, uppgörande av diverse planer m. m. _, enär hit- hörande arbeten icke med säkerhet kunna beräknas alltid bli förlagda till den års- tid, då skolarbetet ligger nere.

De ovan refererade uppgifterna och uttalandena från lantmannasko— lornas styrelser och hushållningssällskapens förvaltningsutskott bekräfta till fullo riktigheten av vad som här förut framhållits angående det otill— fredsställande utnyttjandet av lantmannaskollärarnas arbetskraft. De visa emellertid också, att frågan om en lämplig och fullständig använd- ning av denna arbetskraft icke är lättlöst. Åtskilliga svårigheter av såväl organisatorisk som ekonomisk art lägga hinder i vägen för bere- dande åt lärarna av en mer eller mindre fast anställning under hela den tid, de äro lediga från undervisningen i de skolor, där endast huvudkurs hålles.

För avhjälpande av här berörda missförhållanden kan man tänka sig olika utvägar. En sådan har anvisats i den förut nämnda motionen vid 1926 års riksdag (11:133) angående omorganisation av den lägre lant— bruksundervisningen. I denna föreslogs nämligen bl. a., att skolornas lärarpersonal skulle anställas i vederbörande hushållningssällskaps.

• Sida 167
•  Original

tjänst. Ehuru intet direkt säges därom, torde meningen hava varit, att denna anställning skulle gälla för helt år.

Detta förslag torde böra ses i samband med ett av motionärerna fram— ställt önskemål för en blivande omorganisation av den lägre lantbruks— undervisningen, nämligen att den lokala ledningen därav inom varje hushållningssällskaps område borde anförtros åt vederbörande hushåll- ningssällskap eller åt en styrelse, i vilken sällskapet ägde erforderligt inflytande. Förslaget skulle ju kunna tänkas genomförbart, därest säll- skapen ägde lantmannaskolorna eller åtminstone hade den direkta. led- ningen av deras verksamhet. För närvarande är det emellertid, såsom av förut lämnade uppgifter framgår, endast ett ytterst ringa fåtal sko- lor, vilkas lokaler och jordbruk ägas av hushållningssällskap och för vilka dessa sålunda kunna betraktas som huvudmän. Vi hava icke heller funnit tillräcklig anledning att föreslå några åtgärder, varigenom ifrå- gavarande av motionärerna framförda önskemål angående skolornas stäl- lande under hushållningssällskapens ledning skulle kunna realiseras. Under sådana förhållanden torde det emellertid få anses uteslutet, att lantmannaskolornas föreståndare och lärare anställas i hushållningssäll— skapens tjänst. Ett förslag i sådan riktning skulle för övrigt otvivel— aktigt stöta på starkt motstånd från skolornas och lärarpersonalens sida. Som stöd för denna uppfattning kan anföras, att styrelsen för svenska lantmannaskolornas lärarförening i .sin förut nämnda till oss ställda skrivelse bl. a. förklarat sig vilja för sin del bestämt avråda från att skolorna ställas under hushållningssällskapens ledning. I samband där- med uttalar också styrelsen, att det förefaller vara lämpligast, att sam- arbetet mellan skolornas lärarpersonal och hushållningssällskapen får vara fritt och icke bindas genom reglementerande bestämmelser.

Såsom en andra utväg att lösa frågan om ett bättre utnyttjande av lantmannaskollärarnas arbetskraft i undervisningens tjänst kan man tänka sig ett vid utredningens överläggningar om spörsmålet framfört förslag därom, att samtliga skolors föreståndare och ordinarie lärare skulle vara årsanställda i vederbörande skolas tjänst. Förslaget innebär, att lärarpersonalen vid sådan skola, där endast huvudkurs hålles, skulle vara skyldig att, mot erhållande av viss årslön, enligt skolstyrelsens be- stämmande tjänstgöra vid undervisningskurser eller annan liknande verk- samhet vid eller utom skolan under den tid, som skolans ordinarie kurs icke påginge, dock med undantag för vanliga ferier. Givetvis skulle det i så fall ankomma på Skolstyrelsen att, i samarbete med länets hushåll— ningssällskap och sådan lantbruksundervisningsnämnd, om vars inrät- tande vi i det följande framlägga förslag, tillse, att resp. lärare bleve på lämpligt sätt sysselsatta under hela den stadgade tjänstgöringstiden.

Detta förslag ter sig vid första påseende mycket tilltalande. För en kostnad, som givetvis vore beroende av storleken av den årslön, som medgåves, men vilken, därest sagda lön sattes för lärare exempelvis lika

• Sida 168
•  Original

med jordbr-ukskonsulents eller sålunda till 4200 kronor och för förestån- dare till något på motsvarande sätt lämpligen förhöjt belopp, måste an— ses ganska måttlig, skulle det tillföra lantbruksundervisningen i vid— sträckt mening mycken och väl behövlig arbetskraft. Och samtidigt skulle det ge lärarna en säker samt ökad avlöning ävensom utsikt till syssel— sättning inom deras egentliga arbetsområde under större delen av året.

Vid närmare övervägande av förslaget visar det sig emellertid, att ett genomförande av detsamma under nuvarande förhållanden skulle möta stora svårigheter. Dessa svårigheter komme först och främst att bliva kännbara för skolstyrelsen, då den skulle ordna resp. föreståndares och lärares tjänstgöring, i den mån denna komme att äga rum utanför skolan. Naturligtvis finge man, som ovan nämnts, tänka sig, att denna tjänstgöring i regel skulle kunna ordnas i samarbete med resp. hushåll— ningssällskap och lantbruksundervisningsnämnd samt huvudsakligen ske i sällskapets tjänst. Men, såvitt man kan döma av förvaltningsutskottens yttranden angående denna fråga, är det långt ifrån säkert, att sällska- pen alltid kunde erbjuda lämpliga arbetstillfällen. Icke heller kan det med säkerhet påräknas, att bemälda nämnd städse skall kunna bereda hela lärarpersonalen full sysselsättning. Det är huvudsakligen dessa omständigheter, som göra denna väg svårframkomlig. Under sådana för- hållanden bleve det nämligen sannolikt ej sällan omöjligt för en skol- styrelse att skaffa läraren fullt arbete. Att han likväl, trots att han kanske kunnat användas blott i ganska ringa män, skulle erhålla hela den garanterade årslönen och alltså bliva i avlöningshänseende likställd med den lärare, som verkligen tjänstgjort hela den stadgade tiden, torde icke kunna anses som en ändamålsenlig lösning av föreliggande spörs— mål. Det bör också observeras, att med detta system icke något särde- les stort intresse kunde förväntas från lärarnas sida att medverka vid extra arbete eller att söka få särskilda kurser, kursförlängningar m. m. till stånd. Ett sådant personligt och även ekonomiskt intresse är emel- lertid av stor betydelse för utvecklandet av undervisningsväsendet på lantbrukets område, vilket ju dock är huvudsaken.

En annan omständighet, som komplicerar frågan om genomgående års— anställning och årslön i skolans tjänst, gäller skoljordbruken och deras skötsel. I den mån vårt förslag angående dessa blir genomfört, skall ett skoljordbruk finnas vid varje skola. Samtidigt blir också skolans före— ståndare eller, eventuellt, lärare under sommarhalvåret upptagen med jordbrukets skötsel. Men detta torde, såsom redan förut antytts, icke be— höva lägga beslag på hela hans arbetskraft utan lämna honom tid övr-ig att också handhava en del undervisning eller andra närstående uppdrag. Erfarenheterna från de skolor, som jämte huvudkurs ha längre kurs elller fortsättningskurs, visa bl. a. också att så är fallet. I och med att åll'S- avlöning infördes, framför allt vid skolor med blott huvudkurs, där hela sommaren är ledig, kunde emellertid frågan om i vad mån jordbrukets

• Sida 169
•  Original

skötsel upptoge resp. föreståndares eller lärares arbetstid lätt ge anled- ning till meningsskiljaktigheter. Det förefaller åtminstone sannolikt, att den, som skall bära ansvaret för jordbrukets skötsel, med hänvisning till denna sin uppgift förklarade sig förhindrad att fullgöra vissa upp— drag utom skolan, som styrelsen kunde vilja lämna honom. Och därest han mot sin vilja tvingades härtill, skulle detta sedermera kunna åbero- pas som ursäkt för ett tilläventyrs mindre gott resultat av jordbrukets drift. Vare sig jordbruket dreves för skolans eller resp. föreståndares eller lärares räkning och risk, skulle ett sådant förhållande lätt kunna ge anledning till allvarliga misshälligheter.

Vid de bägge nu omförmälda ifrågasatta sätten att bereda lärarna års- anställning torde det hava av dem, som framfört förslag därom, förut- satts, att avlöningen skulle bestridas av statsmedel. Då vår nu gjorda undersökning ådagalagt, att varken hushållningssällskapen eller skolsty- relserna i detta fall ägna sig såsom organ för staten, skulle man för må- lets vinnande kunna tänka sig, att staten antingen själv direkt anställde lärarna i sin tjänst eller använde något annat organ än de nyssnämnda.

Den förra av dessa möjligheter skulle icke gärna kunna tänkas genom— förd under annan förutsättning än att skolorna själva förstatligades och ställdes såsom rena statsinstitutioner under lantbruksstyrelsens mera omedelbara förvaltning. En sådan åtgärd skulle säkerligen icke vara till gagn för skolverksamheten. Dessa skolor hava uppstått och utvecklat sig genom frivilligt initiativ och intresse ute i orterna och denna deras karaktär är alltför värdefull för att riskeras genom något förstatligande. För övrigt skulle säkerligen en sådan mycket genomgripande förändring bliva synnerligen dyrbar för staten, enär det näppeligen vore möjligt att då kräva ortsbidrag i samma mån som nu.

Något annat tänkbart organ, ägnat att såsom huvudman anställa lä- rarna i sin tjänst och sörja för arbete åt dem, finnes icke för närvaran- de. Icke heller vi föreslå något sådant. Visserligen framlägga vi förslag om inrättande av lantbruksundervisningsnämnder, men detta vårt förslag innebär icke, att dessa nämnder skola hava någon ekonomisk förvaltning av lantbruksundervisningsväsendet. De skola icke i egen regi övertaga vare sig skolorna eller hushållningssällskapens undervisningsverksamhet utan endast hava en sammanhållande, organiserande och ledande upp- gift. Enligt vårt förslag kommer såväl skolornas som hushållningssäll— skapens nuvarande självständiga undervisningsverksamhet att bibehål- las, ehuru under nämndens ledning. Härav följer också, att nämnden enligt vårt förslag icke kan ifrågakomma till att hava lantmannasko- lornas lärarpersonal direkt anställd hos sig.

Med hänsyn till nämnda omständigheter ha vi icke ansett det möjligt för oss att kunna förorda, att nämnda lärarpersonal skulle, oberoende av de hållna kursernas längd, vara årsanställd. Åtminstone tillsvidare och

• Sida 170
•  Original

intill dess någon tids erfarenhet om resultaten av lantbruksundervis- ningsnämndens verksamhet vunnits, torde det vara nödvändigt att söka nå det eftersträvade syftet genom en mera smidig och lättare genomför- bar anordning.

I detta avseende synas vissa möjligheter erbjuda sig just i samband med inrättandet inom varje hushållningssällskaps område av en sådan undervisningsnämnd. Denna nämnd skulle på sätt vi längre fram i mo- tiveringen och förslaget till reglemente för densamma närmare angiva, hava till uppgift att ordna den lägre lantbruksundervisningen inom om- rådet. För detta ändamål skulle den bl. a. årligen uppgöra en all- män plan för bedrivande av nästföljande års lantbruksundervisning och därvid jämväl tillse, att den ordinarie lärarpersonalen vid lantmanna- skolorna såvitt möjligt erhåller full sysselsättning under hela den tid av året, som icke må anses utgöra ferier. Förutsättningen för att nämnden skall kunna fylla denna sin uppgift måste dock självfallet vara, att den har befogenhet att, efter samråd med vederbörande skolors styrelser, i viss utsträckning disponera över ifrågavarande lärarpersonal för de uppgifter, som den till gagn för undervisningen i sin helhet kan finna lämpligt att anförtro åt densamma.

Då nndervisningsnämnden sålunda skall inom sitt område tillse och ordna så, att lärarpersonalens vid lantmannaskolorna arbetskraft blir på bästa sätt utnyttjad, bör det självfallet därvid bliva nämndens upp- gift att taga hänsyn till alla de möjligheter till arbete på lantbruks- undervisningens och andra närliggande områden, som kunna erbjudas. I främsta rummet måste därvid skolornas eget behov av lärare vid såväl ordinarie kurser som ock de extra kurser av större eller mindre varak- tighet, som enligt vårt förslag torde komma att förläggas till skolorna, tillgodoses. Vidare bör givetvis resp. hushållningssällskaps behov av arbetskraft för undervisning vid ambulatoriska kurser samt för premie- ringar av olika slag, konsulent— och försöksverksamhet m. m., i den mån sällskapens konsulenter icke räcka till härför, fyllas. Dylik konsulent- verksamhet kan vara av mångskiftande slag. Såsom särskilt lämpliga arbeten under den tid på eftersommaren och början av hösten, då skolor- nas lärare äro mest lediga, kunna nämnas uppgörande av planer för od- lingar, betesförbättring, täckdikning m. m. Vidare böra lärarna synner- ligen lämpligt kunna användas såsom ungdomsledare vid den särskilda verksamhet bland landsbygdens ungdom, för vars främjande vi i det följande framlägga förslag. Men därjämte torde också de mera lokalt begränsade behoven böra tillgodoses. Så torde det exempelvis kunna an- ses mycket ändamålsenligt, att en lantmannaskolas lärare handhar led— ningen av viss försöksverksamhet inom skolans område. Under senaste åren har på flera ställen i Malmöhus län men också i andra län bildats s. k. försöksringar, och synes det mycket lämpligt, att lantmannaskol-

• Sida 171
•  Original

lärare, såsom i vissa fall redan tillämpats, tjänstgöra som försöksledare vid dessa.

Därest lantmannaskolornas föreståndare och lärare på nu antytt sätt skola stå till undervisningsnämndens förfogande, böra de givetvis för fullgörande av de dem ålagda uppdragen erhålla skälig ersättning utöver sin ordinarie avlöning vid skolan. Till denna fråga återkomma vi i nästa avdelning av detta betänkande och vilja här endast betona, att genom en sådan anordning läraren bör få särskilt intresse av att vara i full verksamhet. _

På grund av det ovan anförda vilja vi förorda, att i den nya kungörelsen angående statsunderstöd till lantmannaskolor m. m., till vilken vi fram- lägga förslag, införes en ny bestämmelse om att skolans föreståndare och ordinarie lärare för åtnjutande av de i kungörelsen stadgade löneförmå— nerna äro pliktiga att under året stå till vederbörande lantbruksunder— visningsnämnds eller skolstyrelsens förfogande, dock med undantag för högst två månaders ferier, mot erhållande av viss, jämväl i kungörelsen bestämd ersättning. .

Denna av oss sålunda föreslagna bestämmelse kan möjligen betecknas såsom ensidig i så måtto, att den skulle ålägga lärarna en skyldighet, som de hittills icke haft, utan att direkt tillförsäkra dem någon motsva- rande rättighet, enär det ju måste i någon mån bliva ovisst, i vilken ut— sträckning det blir möjligt att utnyttja dem för extra arbete och alltså bereda dem extra inkomst. Det bör emellertid observeras, att löneför— månerna för tjänstgöring vid endast huvudkurs blivit tilltagna jämfö- relsevis rikligt i förhållande till den korta tjänstgöringstiden just med hänsyn till den nuvarande svårigheten för befattningshavaren att er— hålla inkomstbringande arbete under den återstående delen av året. Med hänsyn härtill torde det icke kunna anses obilligt eller orättvist, att ifrå- gavarande befattningshavare förpliktas att under återstående del av året _ förutom ferietid — stå till förfogande, när skälig ersättning skall läm— nas för det utförda arbetet. För lärarpersonalen vid dubbla kurser eller längre kurs blir förändringen av ganska ringa praktisk betydelse, och ersättning för det extra arbetet skall ju utgå även i detta fall. Det kan naturligtvis icke anses uteslutet, att en lärare på grund av ifrågavarande bestämmelse någon gång kan nödgas avstå från ett mera lönande privat arbete för att i stället utföra ett honom anvisat men mindre inkomst- bringande. Genom att förknippa dylik föreskriven extra verksamhet med rätt till ålderstilläggsberäkning, på sätt vi komma att föreslå, hava vi dock velat bereda personalen vid fullgörandet av dylik anvisad verksam- het en förmån, som i någon mån motväger en eventuellt lägre omedelbar inkomst. Man torde också ha anledning antaga, att vederbörande skol— styrelse och undervisningsnämnd vid ordnandet av olika lärares tjänst- göring äro villiga att taga all möjlig hänsyn till de berättigade önskemål och synpunkter, som vid behandlingen av ärendet kunna framkomma

• Sida 172
•  Original

från lärarpersonalens sida. Likaledes synes man kunna förutsätta, att resp. lärare får i god tid veta, i vilken utsträckning Skolstyrelsen eller undervisningsnämnden önskar taga honom i anspråk under återstoden av året.

Gent emot den föreslagna anordningen kan, såsom ovan antytts, an— märkas, att den icke erbjuder någon fullständig garanti för att lärar— personalen blir använd i 1antbruksundervisningens tjänst under hela den tid, som den kan för sådant ändamål disponera. Man torde emellertid med visshet kunna antaga, att undervisningsnämnden begagnar alla till buds stående möjligheter för att främja ett sådant utnyttjande. Då nämnden har dessa arbetskrafter till sitt förfogande, torde den också, så långt tillgängliga ekonomiska resurser medgiva, se till att de bliva på mest ändamålsenliga sätt använda. Detta synes oss innebära en stor vinst såväl från undervisningens som från lärarnas egen synpunkt. Och därmed skulle också det med anordningen avsedda syftet, så långt detta för närvarande är möjligt och innan närmare erfarenhet vunnits, bliva uppnått. Av stor bety-delse för systemets förmåga att medföra åsyftad verkan är att nödiga medel finnas att tillgå för gäldande av de ersätt— ningar, som böra utgå till lärarpersonalen. De anslagsförhöjningar, som vi under olika rubriker föreslå, äro även med hänsyn härtill synnerligen behövliga.

Lärarpersonalens avlöning.

Såsom i föregående avdelning framhållits, hava vi icke ansett oss kunna. förorda, att lärarpersonalen vid lantmannaskolorna erhåller anställning med för helt år beräknad avlöning vare sig i skolans eller hushållnings- sällskaps tjänst. Vi hava också funnit, att något annat alternativ för beredande av årsanställning ej heller synes föreligga, enär det icke lärer böra ifrågakomma vare sig att göra dem till statsanställda tjänstemän eller att låta dem vara anställda av lantbruksundervisningsnämnden.

Det synes därför nödvändigt att bibehålla systemet med lärarpersona- lens avlöning efter kurs.

Innan vi gå att uttala oss angående anordnandet av denna avlöning vilja vi återgiva innehållet av en till oss ställd skrivelse av den 9 december 1929 från svenska lantmannaskolornas lärarförening. I skrivel— sen yttras, att föreningen tidigare antagit att lönefrågorna icke skulle bli föremål för vår behandling och att på grund härav denna fråga icke berörts i föreningens förut till oss avgivna yttrande men att föreningen därefter trott sig hava anledning antaga, att särskilt frågan om dyrtidstill— läggens inarbetande i lönen skulle av oss utredas. Föreningen ville där- för fästa uppmärksamheten på vissa frågor, som stode i samband härmied, och har anfört följande:

• Sida 173
•  Original

1) Lantmannaskolornas lärare erhålla endast halvt dyrtidstillägg av statsmedel i jämförelse med statsanställda. I de flesta län lämnas dyrtidstillägg till dessa skolors lärare av landsting eller hushållningssällskap till lika stort belopp, som det av statsmedel utgående, bortsett från det 5. k. barntillägget, och dyrtidstillägget kommer härigenom att uppgå till lika stort belopp som för statsanställda. Om nu dyrtidstillägget inarbetas i de fasta lönerna, så ligger den tanken nära till hands, att man endast medtager den del av dyrtidstillägget, som utgår av statsmedel, men utelämnar den del, som betalats av ovannämnda lokala myndigheter. Efter en dylik lönereglering skulle utan tvivel dessa myndigheter icke längre bevilja något dyrtidstillägg och lantmannaskolornas lärare därigenom se sina löner i högst vä- sentlig grad nedsatta.

2) Vid skolorna anställda extra lärare ha även hittills erhållit dyrtidstillägg dels av statsmedel och dels av lokala myndigheter på samma sätt som ordinarie lärare. Om dyrtidstilläggen indragas, måste dessa lärares löner höjas med motsvarande bes lopp av skolan. Härtill sakna emellertid skolorna medel, och i det förslag till statsanslag för skolorna efter en eventuell omorganisation, som kommer att av Eder upprättas, bör därför ett belopp upptagas även till detta ändamål med tydlig föreskrift i reglementet, att det skall användas därtill, eller också annan möjlighet beredas att lämna även denna lärargrupp ersättning för de förlorade dyrtids- tilläggen.

3) En fråga, som icke står i samband med dyrtidstilläggen, men som dock bör upptagas vid en behandling av lantmannaskollärarnas lönefråga, är den om lärar- nas bostads- och bränsleersättning. Denna är nu bestämd till lägst 500 kronor. Minimibelopp blir i detta fall lätt liktydigt med maximibelopp för skolornas sty- relser. Det är dock uppenbart omöjligt för en lärare att kunna hyra en bostad och hålla den uppvärmd för detta belopp. Detta bidrag bör höjas och tydlig fö- reskrift lämnas, att det skall användas för sitt ändamål.

4) Enligt reglementet har skolans föreståndare icke rätt att erhålla mer än två ålderstillägg. Då skolans föreståndare är bunden vid anstalten hela året på ett helt annat sätt än övriga lärare och därigenom förhindrad att skaffa sig någon extra inkomst, vilken möjlighet oftast står övriga lärare till buds i en eller annan form, så kan det lätt hända att föreståndaren i ekonomiskt avseende blir den sämst ställde. Detta är icke lämpligt, och det synes därför både rätt och billigt, att fö- reståndaren för en lantmannaskola får i likhet med övriga lärare rätt att uppbära ett tredje ålderstillägg.

5) Vid bestämmandet av lönerna till lärare vid skolor med s. k. längre kurs eller fortsättningskurs bestämdes dessa löner till ett visserligen något högre be- lopp än till lärare, som tjänstgjort vid enbart huvudkurs, men skillnaden i lön motsvarar icke alls den utsträckta tjänstgöringstiden, varken för lärare eller före- ståndare. En rättelse härutinnan bör ske åtminstone för äldre lärares och före- ståndares del.

6) Då lantmannaskola är förenad med lanthushållsskola, är i regel lantmanna— skolans föreståndare utsedd till rektor. För detta uppbär han ibland arvode, men detta är helt beroende av styrelsens godtycke och ofta utbetalas för detta arbete ingen ersättning alls. Lämpligt vore, om ett skäligt arvode bestämdes i reglementet.

Vad beträffar beloppen av lärarpersonalens avlöning hava vi icke an- sett oss böra framlägga något förslag angående dyrtidstilläggens bort- tagande, enär frågan härom torde böra lösas i sammanhang med annan pågående utredning i dylikt syfte beträffande statsförvaltningeni all- mänhet. Det torde kunna antagas, att de i punkterna 1) och 2) av lärar-

Utredningens yttrande.

• Sida 174
•  Original

föreningens skrivelse upptagna förslagen skola komma under övervägan- de vid nämnda utredning.

Vi hava icke heller ansett förhållandena påkalla nägra mera bety- dande ändringar i de nu för de särskilda kurserna bestämda avlönings— beloppen för föreståndare och lärare, såvitt angår kurser med den i regle- mentet bestämda minimilängden. Endast ifråga om några detaljer förorda vi jämkningar och skola strax återkomma härtill. Visserligen har provisorisk avlöningsförbättring vid riksdagen 1929 beviljats den med lantmannaskolans lärarpersonal likställda folkhögskollärarkåren och vi hava i ett särskilt yttrande förordat samma förmån för lärarpersonalen vid lantmannaskolorna. Då emellertid något förslag i dylikt syfte icke blivit av Kungl. Maj:t förelagt årets riksdag beträffande sistnämnda lärar- personal, hava vi funnit denna personals avlöningsfråga lämpligen böra lösas i annan ordning. Det må framhållas, att därest provisorisk avlönings— förbättring tillerkänts lantmannaskolans lärarpersonal, hade vårt i det följande framlagda förslag erhållit annan utformning.

En av nyss antydda jämkningar utgöres av ett tillägg beträffande av— löningarna vid enbar längre kurs. Hittills har längre kurs kunnat hållas enda-st i förening med samtidigt vid skolan pågående huvudkurs, men vi hava, såsom förut nämnts, föreslagit, att längre kurs må kunna hållas även fristående. Då undervisningstiden vid sådan kurs är lika lång som vid samtidiga kurser, nämligen minst 215 dagar, samt då det ökade ar— betet vid de samtidiga kurserna tillgodoses medelst anställandet av en andre ordinarie lärare, såsom redan nu är föreskrivet, bör påtagligen av— löningen till såväl föreståndare som lärare vid enbar längre kurs utmätas lika med vad som gäller beträffande samtidiga kurser.

En annan ändring gäller begynnelselönen för lärare med tjänstgöring vid såväl huvudkurs som längre kurs, fortsättningskurs eller andra hu— vudkurs, vartill enligt Vårt nyssnämnda förslag kommer fristående längre kurs. Denna begynnelselön är nu bestämd till 3700 kronor eller sålunda endast 700 kronor mer än för den lärare som tjänstgör blott vid en hu- vudkurs. Skillnaden i lön synes oss vara för liten i jämförelse med det ökade arbetet. Pr arbetsdag motsvarar begynnelseavlöningen i hu— vudkurs 24 kronor men vid de dubbla kurserna 14'80 a 1721 kronor allt efter längden av de kurser, som äro ifråga. Det må också framhållas, att stegringen från 3000 till 3700 kronor utgör blott 23'3 procent, under det att för föreståndare motsvarande ökning från 4000 till 5400 kronor ut- gör 35 procent. Därest sistnämnda ökningsprocent tillämpades jämväl för lärarna, skulle dessas begynnelselön vid dubbla kurser bliva 4050 kronor. Vi finna häri fullgoda skäl för att — såsom ock påyrkats i lä— rarföreningens skrivelse, punkten 5) — en utjämning till lärarnas för- mån sker därigenom att dessas begynnelselön vid dubbla kurser höjes, men kunna med hänsyn till eljest uppstående svårigheter vid löneturs— beräkningen, när lärare befordras till föreståndare, ej tillstyrka större

• Sida 175
•  Original

höjning än till 3900 kronor. Kontanta avlöningen pr arbetsdag för dem blir då med nuvarande kurslängder i olika kurskombinationer 15'60 a 1814 kronor, alltså även i detta fall långt under 24 kronor. Riktigheten av detta betraktelsesätt har i viss mån även beaktats av lantbruksstyrelsen, som i sitt förslag den 27 augusti 1929 till provisorisk avlöningsförbätt- ring åt lantmannaskollärarna förordat ett procentiskt högre löneförbätt— ringsbelopp till lärare vid dubbla kurser än till lärare vid enbar huvud- kurs. Genom denna obetydliga jämkning bör lönen icke kunna anses hava blivit nyreglerad.

I enlighet med lärarföreningens framställning förorda vi höjning från 500 till 600 kronor av minsta ersättningsbeloppet till sådan lärare, som icke erhåller stadgade naturaförmåner av bostad och bränsle.

Vi hava övervägt det såväl i lärarföreningens skrivelse som från andra håll framställda förslaget, att ett tredje ålderst'illägg måtte beredas före— ståndarna. Genom bifall till detta förslag skulle emellertid en princip frångås, som nu allmänt tillämpas för sådana personalgrupper, vilkas löner icke reglerats enligt det nya, för statens civila förvaltning, de af- färsdrivande verken m. fl. gällande systemet. Vi kunna icke tillstyrka, att på denna enstaka punkt en sådan avvikelse göres. Det må framhål- las, att lärarnas tredje ålderstillägg torde vara medgivet med hänsyn till dem, som stanna i lärargraden, varemot för dem, som övergå till före ståndarhefattning, själva denna befordran medför löneökning. Förestån— dartjänst erhålles i regel först vid något högre levnadsålder än lärar- tjänst, och behovet av ett tredje ålder-stillägg bör därför vara mindre, helst som begynnelselönen är högre. Vi hava därför icke ansett oss böra föreslå någon förändring i detta avseende.

Något rektorsarvode, när lantmannaskolans föreståndare är rektor för med denna skola förenad lanthushållsskola, kunna vi desto mindre till— styrka, som vi komma att föreslå väsentliga inskränkningar i sådan rek- tors uppgifter.

Det har emellertid, såsom redan förut framhållits, synts oss angeläget att sådana anordningar träffas, att lantmannaskolornas lärarpersonal får bättre ordnade tillfällen till arbete under större del av året än nu. I sammanhang härmed bör densamma erhålla ökade tjänsteinkomster i för— hållande till arbetstidens utsträckning. Detta system synes oss vila på riktiga och sunda principer.

Vi föreslå sålunda, att avlöningen ökas för de tider av 15 resp. 25 dagar i en eller flera perioder, med vilka vi förordat att de ordinarie kurserna må kunna förlängas. Denna ökning bör, såsom av bifogade tab. 9 när- mare framgår, enligt vårt förslag utgöra för föreståndare för varje ök— ningsperiod om 15 dagar i huvudkurs 200 kronor, för den första öknings- perioden om 25 dagar i fortsättningskurs eller längre kurs 400 kronor samt för den andra ökningsperioden om 25 dagar i sådan kurs 300 kronor. För lärare utgöra enligt förslaget motsvarande belopp 150 kronor, 300

• Sida 176
•  Original

Tab. 9. Föreslagen kontant avlöning till lärarpersonalen vid lantmannaskolor (utom älderstillägg och dyrtidstillägg).

Antal dagar Tillägg ' Lön med tillägg Lön arbets- sön- utan Pr ökad Pr dagar dagar Summa tillägg Belopp argets- Belopp arbets- ag dag Föreståndare Enbar huvudkurs ......... 125 21 146 4 000 —— — 4 000 32— + 15 dagar .................. 140 23 163 4 000 200 13'33 4 200 30'— + 15 >> .................. 155 25 180 4 000 400 13'33 4 400 28'58 Huvudkurs + andra d:o 250 42 292 5 400 — — 5 400 21'6 0 + 15 dagar .................. 265 44 809 5400 200 1333 5 600 2113 + 15 » .................. 280 46 326 5 400 400 1333 5 800 2011 + 15 » .................. 295 48 343 5 400 600 1333 6 000 20'å7 Huvudkurs + fortsätt- ningskurs .................. 220 37 257 5 400 — —— 5 400 2454 + 25 dagar .................. 245 41 286 5 400 400 16'— 5 800 23'67 + 25 » .................. 270 45 315 5 400 700 14'— 6 100 2259 Längre kurs, med eller utan huvudkurs ......... 215 36 251 5 400 ——- — 5 400 25'11 + 25 dagar ................. 240 40 280 5 400 400 16'— 5 800 2412 + 25 » .................. 265 44 309 5 400 700 14'— 6 100 2302 L ä r a r e Enbar huvudkurs ....... 125 21 146 3 000 — — 3 000 24'— , + 15 dagar .................. 140 23 163 3 000 150 10'— 3150 2250 | + 15 >> .................. 155 25 180 3 000 300 10— 3 300 21'29 Huvudkurs + andra d:o 250 42 202 3 900 — — 3 900 15'60 *, + 15 dagar .................. 265 44 309 3 900 150 10'—» 4 050 15'28 15 » .................. 280 46 326 3 900 300 10'— 4 200 15"— + 15 » .................. 295 48 343 3 900 450 10'— 4 350 1474 Huvudkurs + fortsätt- ningskurs .................. 220 37 257 3 900 -— — 3 900 17'73 + 25 dagar .................. 245 41 286 3 900 300 12'— 4 200 1714 + 25 » .................. 270 45 315 3 900 500 10'— 4 400 1680 Längre kurs, med eller utan huvudkurs ......... 215 36 251 3 900 — — 3 900 18'14 + 25 dagar .................. 240 40 280 3 900 300 12'— 4 200 1750 + 25 >> .................. 265 44 309 3 900 500 lO'— 4 400 16'60

kronor och 200 kronor. Den tidslängd såväl i arbetsdagar som inalles, (1. V. 5. söndagar inräknade, vilken varje kurs, utan eller med för- längningar, innefattar, framgår även av tabellen. Det må framhållas, att, då tabellen blott avser att utvisa löneförhållandena under normala och förlängda kurstider, densamma endast upptager de kontanta begyn— nelselönerna utan hänsyn till naturaförmåner, dyrtidstillägg och ålders- tillägg.

Tabellen utvisar, att i de flesta fall hela året icke blir fullt upptaget av skolarbete, icke ens vid förlängda kurser och även när i beaktande tages, att en del av året bör lämnas fritt till ferier. I själva verket kunna enligt vår mening endast dels två huvudkurser med en eller flera för-

• Sida 177
•  Original

längningar, dels huvudkurs jämte fortsättningskurs med två förlängnin— gar i den senare och dels längre kurs (med eller utan huvudkurs) med två förlängningar anses motsvara full arbetsprodukt pr år. Vi hava dock härvid räknat ferietiden så pass lång som två hela månader. Det har då — såsom redan förut framhållits — framstått som angeläget .att söka an— ordna lämplig möjlighet att disponera lantmannaskolornas lärarpersonal under den tid av året, som fattas i normalt årsarbete.

I detta syfte föreslå vi, att denna personal skall för den från skolan erhållna avlöningen vara skyldig att stå till vederbörande lantbruksun— dervisningsnämnds eller skolstyrelses förfogande under året, dock med undantag för högst två månaders ferier eller sålunda i minst 260 arbets- dagar. Sistnämnda dagantal motsvarar ungefär 305 kalenderdagar, sön- och helgdagar inräknade, och 60 dagar eller två månader bli då lediga till ferier. Under nämnda tid av 260 arbetsdagar bör först och främst inbegripas tiden för de ordinarie skolkurser, där personalen tjänstgör. Den övriga tiden bör disponeras för lärarpersonalens utnyttjande antin- gen för extra kurser vid skolan eller för andra kurser eller uppgifter på lantbruksundervisningens eller därmed närbesläktade områden på sätt vi förut framhållit och framdeles skola närmare utveckla. Av lantbruks- styrelsen anordnade specialkurser vid skola, t. ex. för utbildande av kon- trollassistenter, instruktörer (vandringsrättare), ladugårdsförmän m. fl., böra givetvis inbegripas under nyssnämnda beteckning »extra kurser vid skolan». Även de kurser, som plåga hållas vid lantmannaskola för utbildan- de av lärare i jordbruksbestämda fortsättningsskolor, böra i detta avseende kunna godkännas såsom extra kurser vid skolan, ehuru de egentligen höra under den allmänna folkundervisningen.

För den tid, varunder lärarpersonalen sålunda utöver de ordinarie skol- kurserna tages i anspråk för undervisningsverksamhet, bör densamma givetvis åtnjuta särskild ersättning. I avseende å bestämmandet av denna ersättnings belopp synes en god utgångspunkt erbjuda sig i de belopp pr dag, som de av oss föreslagna tillökningslönerna för förlängda kurs- tider utgöra. Dessa lönebelopp kunna angivas till i genomsnitt för före- ståndare 14 kronor och för lärare 10 kronor pr dag. Det skulle möjligen kunna ifrågasättas att för dessa extra arbeten tillämpa ett enhetligt dag- arvode för både föreståndare och lärare, exempelvis 12 kronor pr dag. Därigenom skulle anledning saknas för uppdragsgivare att föredraga lärarnas billigare arbetskraft. Men då föreståndarens lön är högre, bör hans dagsarbete bliva högre honorerat. Det må även framhållas, att enär föreståndarna torde i rätt stor utsträckning bliva upptagna av skoljord- brukets skötsel, de icke lära kunna disponeras för extra arbeten i fullt samma utsträckning som lärarna, vadan beloppet av de högre arvodena till dem icke torde uppväga den besparing som göres genom att lärarnas arvode sättes till 10 kronor. Emellertid är denna fråga icke av någon principiell betydelse och beaktansvärda skäl kunna anföras för båda sy—

• Sida 178
•  Original

stemen. I vårt .förslag hava vi utgått från att åtskillnad göres, så att dagarvodet sättes för föreståndare till 14 kronor och för lärare till 10 kronor. I de fall då möjligen högre beräkningsgrund för arvodet vid särskild kurs eller annan undervisningsverksamhet blivit i vederbörlig ordning fastställd, bör uppenbarligen detta gälla. Till sagda arvode bör i förekommande fall, (1. v. 5. då arbetet utföres å annan ort än där före- ståndaren resp. läraren är bosatt, komma resekostnadsersättning och dag— traktamente. Nu nämnda arvoden m. m. böra gäl-das av den som påkallat lärarpersonalens medverkan. Här regleras blott de villkor, under vilka denna personal bör vara skyldig att mottaga dylika uppdrag.

Å efterföljande tab. 10 hava vi angivit den årsinkomst av undervis— ningsarbete, som med tillämpning av de nu av oss förordade principerna kan tänkas skola tillkomma en föreståndare eller lärare vid lantmanna— skola. För att inkomstens hela belopp må framträda hava vi å tabellen inräknat i lönen värdet av naturaförmånerna, upptagna till 800 kronor för föreståndare liksom nu samt till 600 kronor för lärare enligt värt för— slag. Ålderstillägg och dyrtidstillägg hava däremot med hänsyn till sin oberäknelighet icke medtagits utan endast den normala begynnelselönen. Tabellen utvisar, att högsta möjliga årsinkomsten för föreståndare resp. lärare företer vissa växlingar vid olika kombinationer, nämligen för fö— reståndare mellan 6 340 och 6 900 kronor samt för lärare mellan 4 600 och 5000 kronor. Dessa växlingar få dock ej anses vara särdeles betydande. Det är för övrigt att märka, dels att vissa kurskombinationer sträcka sig utöver den angivna skyldighetstiden av 260 dagar samt dels _ och fram— för allt —— att arvodesinkomsten för överstigande dagantal är ganska osäker. Den beror ju på i vad mån skolan eller undervisningsnämnden kan bereda befattningshavaren extra arbete vid särskilda kurser eller annan verksamhet. Denna osäkerhet gör sig särskilt gällande under au— gusti—oktober månader, då lärarpersonalen just torde vara mest ledig från skolarbete och alltså i tillfälle att mottaga uppdrag, men då sådana uppdrag ej lika lätt torde stå till buds på grund av att undervisnings- kurser, studieresor m. m. icke under denna tid lära äga rum i nämnvärd utsträckning med hänsyn till pågående skördearbete m. in.

En omständighet, som i detta sammanhang måste tagas i betraktande, gäller lärarpersonalens ålderstillägg. För närvarande stadgas, att dylik förhöjning inträder efter fem år, under villkor att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den på fem kalenderår belöpande, i gällande reglemente stadgade minsta undervisningstiden för de kurser, vid vilka han haft att tjänstgöra såsom fast anställd, med gott vitsord bestritt sin tjänst. Av denna bestämmelse följer, att den som tjänstgjort allenast vid en huvudkurs under vart och ett av fem år, (1. v. s. inalles 625 arbets— dagar, blir i avseende på rätt till ålderstillägg likställd med den som under vart och ett av de fem åren tjänstgjort antingen vid längre kurs. d. v. s. 1 075 dagar, eller vid huvudkurs jämte fortsättningskurs, d. v. s.

• Sida 179
•  Original

Tab. 10. Beräknad årsinkomst för lärarpersonalen vid lantmannaskolor vid 260 arbetsdagar eller mer vid vissa kurser

(utom ålderstillägg och dyrtidstillägg).

Ordinarie skolkurs! Annan verksamhet > Årsinkomst ! | arbets lön + ' arbets- _ pr arbeta- dagar natura dagar ”'n Ode belopp dag 1 Föreståndare ]. Enbar huvudkurs ................. 125 4 800 135 1 890 t 6 690 25-73 + 15 dagar ......................... 140 5 000 120 1 680 1» 6 680 2559 + 1.3 ........................... 13.5 .3 200 105 1470 1 6 670 25-55 Huvudkurs + andra d:o ...... 2530 0 200 10 140 i? (i 340 24-38 + 15 dagar ........................... 26?) 6 400 — — 1 6 400 24'15 + 15 » ........................... 280 6 600 — —— l 6 600 2357 + 15 » ........................... 295 6 800 _ _ ; 6 800 23.05 Huvudkurs + fortsättningskurs 220 6 200 40 560 ; 6 760 20»— + 25 dagar .......................... 245 6 600 15 210 * 6 810 2619 + 25 » ........................... 270 6 900 — —— 6 3100 25.35 Längre kurs, med eller utan .! huvudkurs ........................ 215 6 200 45 630 11 6 830 26'? 7 + 25 dagar .......................... 240 6 600 20 280 6 880 2046 + 25 » ........................... 265 6 900 — — 0 900 2604 L ä r a r e Enbar huvudkurs .................. 125 3 600 135 1 350 4 950 1004 + 15 dagar .......................... 140 3 750 120 1 200 4 950 151-04 + 15 » ........................... 155 3 900 105 1 050 4 050 19'04 Huvudkurs + andra d:o ......... 250 4 500 10 100 4 600 17'69 + 15 dagar ........................... 265 4 650 — — 4 650 17'4 7 + 15 » ..................... _ 280 4 800 — — 4 800 1714 + 15 » ........................... 295 4 950 — — 4 950 16'78 Huvudkurs + fortsättningskurs 220 4 500 40 400 4 900 18'85 + 25 ................................ 245 4800 15 150 —L 950 1904 + 25 ................................. 270 5 000 — — 5 000 1852 Längre kurs, med eller utan huvudkurs ........................ 215 4 500 45 450 4 950 1904 + 25 dagar ........................... 240 4 800 20 200 5 000 1923 + 25 >> ........................... 265 5 000 — — 5 000 18-37

1 100 dagar, eller vid två huvudkurser, d. v. s. 1 250 dagar. Detta kan i och för sig icke gärna anses rättvist. Då vi nu föreslagit skyldighet för lant- mannaskolans lärarpersonal att årligen utöver de ordinarie skolkurserna stå till skolstyrelses eller lantbruksundervisningsnämnds förfogande in— till viss tid, inalles 260 arbetsdagar, yppar sig härigenom en möjlighet att reglera nämnda förhållanden och vinna större likställighet mellan olika kategorier av lärare. Att för ålderstillägg kräva, att nyssnämnda tid av 260 dagar skulle varje år vara fullt utnyttjad, synes dock för strängt. Även om läraren själv skulle ivrigt önska att bliva använd i så stor utsträckning, kan det tänkas möta svårighet för Skolstyrelsen eller nämnden att skaffa honom sysselsättning hela denna tid. Det synes

• Sida 180
•  Original

därför böra vara tillräckligt att beträffande rätten till ålderstillägg utgå från en minsta användningstid av 225 arbetsdagar i genomsnitt pr år. För fem år blir detta 1 125 dagar. Då han skall för ålderstillägg hava tjänstgjort mer än fyra femtedelar av denna tid, kommer minimikravet å arbetsdagar för ålderstillägg att bestå däruti, att han tjänstgjort mer ] än 900 arbetsdagar. Vi hava infört bestämmelser i enlighet med dessa ] principer i vårt förslag till kungörelse om statsunderstöd till lantmanna— 4 skolor. I

Ur bestämmelsen om villkor för ålderstillägg böra till följd av dessa ändrade regler uteslutas orden »i gällande reglemente stadgade minsta» . undervisningstiden. Det blir uppenbarligen, vad de ordinarie skolkurser- ' na beträffar, icke den minsta undervisningstiden som skall konstituera ålderstillägg utan den faktiska undervisningstiden, med eller utan kurs- förlängningar. I % 5 mom. 1 av Vårt förslag till kungörelse hava vi iakt- tagit detta. I mom. 2 av samma paragraf hava vi infört bestämmelse, att befattningshavare därjämte äger tillgodoräkna sig den tid från och med kungörelsens trädande i kraft, då han tjänstgjort vid extra kurser vid skolan eller ock fullgjort annan av lantbruksundervisningsnämnd honom ; anvisad verksamhet. Då emellertid särskilt sistnämnda verksamhet kan vara av synnerligen växlande art, hava vi tillagt en föreskrift, att dylikt tillgodoräknande må ske endast efter lantbruksstyrelsens beprövande. Denna styrelse bör sålunda äga bedöma, huruvida verksamheten kan an- ses vara av sådan, med vederbörande skolundervisning någorlunda jäm- . förbar beskaffenhet, att den bör i avseende på rätt till ålderstillägg jäm- ställas med denna. För vår del hava vi, särskilt med hänsyn till den sammanhängande tjänstårsberäkning som vi komma att föreslå mellan lärare och jordbrukskonsulenter, ansett, att under sagda verksamhet bör I få inbegripas även annat arbete än ren undervisning, såsom deltagande i premieringar, ledande av studieresor, ungdomsarbete, försöksringar m. m. t

Det är uppenbart, att ålderstillägg, som vid ikraftträdandet av de nya bestämmelserna redan intjänats av befattningshavare, böra få av dem behållas. Ifall en befattningshavare vid nämnda tidpunkt har tjänst— gjort viss tid, sedan han tillträtt begynnelselön eller erhållit ålders- ] tillägg, bör denna tid tillgodoräknas honom enligt nuvarande regler vid framdeles skeende tilldelande av ålderstillägg. Men för den tid, ! som efter sagda tidpunkt ytterligare kräves för ålderstilläggs intjänande, böra de nu föreslagna bestämmelserna gälla, varvid minimikravet å ar- betsdagar bör pr år sättas till femtedelen av 900 eller sålunda till 180 i genomsnitt. Det bör tillkomma skolstyrelserna att, i den mån nuvarande anställningsvillkor därtill föranleda, föranstalta, att hinder mot en sådan övergång till de nya bestämmelserna icke uppstår från lärarpersonalens sida. '

1 ett särskilt, med ålderstilläggsberäkningen sammanhängande avseen- de finna vi en ändring nödvändig vid genomförandet av vårt förslag be-

• Sida 181
•  Original

träffande lärarnas utsträckta tjänstgöringsskyldighet. Det gäller lärares rätt till avlöning vid befordran till föreståndare. Nu stadgas härom, att före— ståndare, som befordrats till denna befattning från att hava varit ordi— narie lärare, omedelbart vid tillträdet till föreståndarbefattningen äger tillgodoräkna sig så många ålderstillägg såsom föreståndare, att hans kontanta minimigrundlön jämte ålderstillägg i sistnämnda befattning närmast överstiger den kontanta minimilön jämte ålderstillägg han se- nast åtnjutit såsom lärare. Denna regel gäller lika för lärare vid skola med huvudkurs och vid skola med dubbla kurser, ehuru deras löner äro olika, vid övergång till föreståndarbefattning vid vare sig det ena eller andra slaget skolor. Vid övergång till föreståndarbefattning vid skola med dubbla kurser har dock ingen olägenhet härav uppkommit, eftersom ingen lärare, även med tre ålderstillägg, kommer upp till dylik förestån- dares begynnelselön, 5400 kronor. Men vid övergång till föreståndarbe- fattning vid skola med endast huvudkurs, alltså 4 000 kronors begynnelselön, visar sig skillnad om den utnämnde kommer från skola av det ena eller andra slaget, därest han intjänat ett eller två ålderstillägg. Den, som kommer från skola med dubbla kurser, får då såsom föreståndare genast 500 kronor högre lön än den som kommit från skola med allenast huvud- kurs. Om än såsom skäl för en sådan anordning hittills möjligen kun- nat åberopas sistnämnde lärares korta årstjänstgöring, blir förhållandet annorlunda, när bägge slagen lärare skola bliva likställda i avseende på tjänstgöringen genom sin skyldighet att stå till förfogande intill 260 ar— betsdagar. Då emellertid en bestämmelse angående ålderstillägg givetvis icke kan hänföras till annat än den kontanta lönen, oberoende av arvodes- inkomsten, hava vi för ojämnhetens minskande funnit den utväg böra anlitas, att lärare vid skola med allenast huvudkurs erhåller rätt att vid befordran till föreståndare tillgodoräkna sig tjänstetid utöver fem år i nämnda länarbefattning.

En speciell svårighet erbjuder skötseln av skoljordbruk. Å ena sidan utgör detta ett arbete, som måste utföras och som för skolan är av bety- delse även under den tid, då kurs icke pågår, och å andra sidan kan dess skötsel tänkas i viss mån hindra den därmed sysselsatte att mottaga andra undervisningsuppdrag. För den tid, då kurs av ett eller annat slag pågår vid själva skolan, torde dock sådana svårigheter icke uppstå. Det torde endast vara för tiden mellan dylika kurser, som några regler i detta avseende behövas. Det synes oss möjligt att taga nödig hänsyn härtill, om det stadgas, att för varje s-öckendag, varunder vederbörande föreståndare eller lärare är upptagen av skötseln av skoljordbruk under den tid, då kurs, ordinarie eller extra, vid vilken han är anställd, icke hålles vid skolan, han skall äga att såväl i avseende på det dagantal, varunder han skall stå till förfogande, som ock för ålderstillägg tillgodo— räkna sig halv arbetsdag. Däremot är det givetvis beroende av förhål- landena i varje särskilt fall, huruvida och 'i vad mån ersättning för skol-

• Sida 182
•  Original

jordbrukets skötsel skall utgå till den person, som sköter detsamma. Några allmänna regler kunna icke givas härom på grund av de synner- ligen växlande förhållandena i avseende på skoljordbrukets ställning till skolan, dess storlek m. m., utan lärer det böra, när ersättning anses böra ifrågakomma, få bero på särskild överenskommelse.

Sammanhängande tjänstårsberäkning ifråga om ålderstillägg för lärarpersonalen vid lantmannaskolor samt jordbrukskonsulenter.

J ämlikt && 4 i kungörelsen den 5 december 1919 angående statsunderstöd till lantmannaskolor kan föreståndare erhålla två och lärare tre ålders— tillägg, vart och ett år 500 kronor samt med fem års mellantid. Före— ståndare och lärare äga för åtnjutande av rätten till löneförhöjning ge— nom älderstillägg tillgodoräkna sig den tid de innehaft motsvarande be- fattning vid statsunderstödd lantmannaskola, lantbruksskola eller folk- högskola, dock vad beträffar tid före den 1 november 1919 under vissa villkor. Däremot äger dylik befattningshavare icke att tillgodoräkna sig tjänstetid såsom jordbrukskonsulent.

Kungörelsen den 19 augusti 1921 angående statsbidrag till avlönande av jordbrukskonsulenter (nr 515) gäller sådan konsulent, anställd i hus- hållningssällskaps tjänst eller hos kemisk-växtbiologiska anstalten inom Norrbottens län. Statsbidraget utgår för varje konsulent med dels 4.200 kronor såsom grundlön och dels erforderligt belopp för ålderstillägg å 500 kronor efter 5, 10 och 15 år. Konsulent skall åtnjuta minst grund- lön å omförmälda belopp jämte nyssnämnda ålderstillägg. Såsom vill- kor för statsbidrag gäller, att alla övriga utgifter för konsulentens an- ställande och verksamhet bekostas av landsting, hushållningssällskap eller eljest samt att i kungörelsen meddelade bestämmelser ifråga om konsulentens anställning lända till efterrättelse. För ålderstilläggen ta- ges endast konsulenttjänsten i beräkning, dock att konsulent får till- godoräkna sig den tid han före den 1 januari 1921 oavbrutet innehaft motsvarande eller högre, med statsbidrag avlönad befattning hos hus- hållningssällskap. Jordbrukskonsulenterna skola vara delägare i sta- tens pensionsanstalt. Jordbrukskonsulent är skyldig biträda hushåll- ningssällskapet i dess verksamhet för höjande av det mindre jordbruket och särskilt att biträda sällskapets egnahemsnämnd vid dess egnahems- låne- och jordförmedlingsverksamhet.

Vid utredningen angående den lägre 1antbruksundervisningens omor— ganisation har från åtskilliga håll -— bl. a. förvaltningsutskotten i Öster- götlands, Gotlands, Kristianstads, Skaraborgs, Kopparbergs, Västerbot- tens och Norrbottens län — framförts såsom ett önskemål, att viss för- bindelse måtte kunna anordnas mellan konsulentkåren och lärarperso— nalen vid de lägre lantbruksläroverken i syfte att underlätta övergången

• Sida 183
•  Original

från det ena slaget av befattningar till det andra. Det torde därvid hu— vudsakligen hava åsyftats att bereda möjlighet för en befattningshavare att vid sådan övergång få åtminstone i viss utsträckning tillgodoräkna sig tjänstetid i den ena befattningen för åtnjutande av ålderstillägg i den andra. En till Kungl. Maj:t ingiven framställning den 20 oktober 1928 i, bl. a., detta syfte från föreningen Sveriges jordbrukskonsulenter har remitterats till oss. Föreningen har funnit en sådan anordning böra främjas, att den unge agronomen börjar såsom lärare vid lägre lant- bruksundervisningsanstalt och därefter övergår till konsulentverksamhet för att kanske framdeles återgå till lärarverksamhet, men då såsom före— ståndare. En sådan övergång vore emellertid synnerligen försvårad på grund av att tjänstår ej finge räknas vid övergång från den ena verk— samheten till den andra. Föreningen har anhållit om åtgärders vidta— gande för att tjänstgöring både som lärare och konsulent måtte få räk- nas tillsammans vid beräkning av tjänstår.

Vi hava under vårt utredningsarbete kommit till den bestämda upp- fattningen, att det för lantbruksundervisningen skulle vara till gagn, att en övergång från den ena till den andra av dessa bägge tjänstemanna— grupper underlättades. I dylikt syfte är uppenbarligen en sammanhän- gande tjänstårsberäkning av stor betydelse. Om man endast dömer efter konsulenternas författningsmässigt stadgade minimilöner och de mini- miavlöningar, kontant och in natura, som äro tillförsäkrade nämnda lä— rarpersonal, vill det också synas, som om det icke skulle vålla särdeles stora svårigheter att konstruera ett system i dylikt syfte. Men det visade sig snart, att, ehuru konsulenternas stadgade lön icke kan anses vara särdeles mycket förmånligare än en lantmannaskollärares nuvarande totala avlöningsförmåner, särskilt om i betraktande tages, att den senare icke är upptagen av skolarbetet mer än en del av året, konsulentplatserna dock ganska allmänt anses ekonomiskt förmånligare. Det har därför be- funnits nödvändigt att införskaffa närmare upplysningar för att vinna material för bedömande av lärarpersonalens och konsulenternas ställning till varandra i avseende på tjänsteinkomster. Till hushållningssällska- pens förvaltningsutskott hava fördenskull rörande konsulenterna riktats vissa frågor i dylikt syfte.

Sålunda har till en början frågats: »Utgår till någon eller några av konsulenterna högre grundlön och större ålderstillägg än de fastställda minimilönerna och i så fall med vilka belopp? Erhålla konsulenterna dyrtidstillägg och i så fall efter vilka grunder?» Svaren på dessa frågor äro sammanförda i tab. 11.

Av denna sammanställning framgår, att grundlönen stannar vid det före— skrivna minimibeloppet överallt utom hos sex hushållningssällskap. Hos tre av dessa, Stockholms, Gotlands och Kopparbergs, har ökningen skett i samband med att dyrtidstilläggen borttagits. Hos två av de övriga, Uppsala och Örebro, utgöres ökningen av särskilt tillägg till förste konsu-

• Sida 184
•  Original

Hushållningssällskap Grundlön ilägg;- Dyrtidstillägg Begånålje-yl Shelåön Stockholm ........................... 7 000 3 a 600 — 7 000 s 800 4 Uppsala ............................. ' 4 700 3 a 500 25 v,, 5 875 7 750 i

» .......................... 4 200 » 25 ”o' 5 250 7 125 i Södermanland ..................... 4 200 » 10 %* 4 620 6 270 ; Östergötland ........................ 4 200 » statens oregl. 5 700 7 700 ! Jönköping .......................... 4 200 » -— 4 200 5 700 ] Kronoberg ........................... .1. 200 » statens nyregl. 4 950 (5 700 — Kalmar norra .................... 4 200 » — 4 200 5 700

» södra ..................... 4 200 » statens nyregl. 4 950 6 700 Gotland .............................. l 5 500 » _ 5 500 7 000 Blekinge ............................. 4 200 » statens nyregl. 4 950 6 700 Kristianstad ........................ 4 200 » c:a 20 % 5 040 6 840 Malmöhus ........................... 4 200 » säl-Skilda regl. 5 600 7 550 Halland .............................. 4 200 » statens oregl. 5 700 7 700 Göteborg och Bohus ............ 4 200 » statens nyregl. 4 950 6 700 Älvsborgs norra ................ 4 200 » 15 % 4 830 6 555 * » södra .................. 4 200 » ( Stiliga?) 001155]. å ) 5 300 6 800 Skarabol-g ........................... 4 200 » c:a 38 % 5 300 7 860 Värmland ........................... 4 200 » ( Statgggoofgl- å) 5 100 6 600 Örebro ........................... ” 5 000 » 18 % 5 900 7 670 » ........................... ,. 4 200 » 18 % 4 950 6 700 Västmanland . ..................... 4 200 > ( simili]; "sååå it 4 800 6 500 Kopparberg ....................... 6 000 » — 6 000 7 500 Gävleborg ........................... 4 500 » statens nyregl. & 300 7 100 j Västernorrland ..................... 4 200 => statens nyregl. 4 950 6 700 ], Järntland ........................... 4 200 » statens nyregl. & 4 950 6 700 J Västerbotten ........................ 4 200 » statens nyregl. " 4 950 (i 700 2 Norrbotten ........................... 3 4 200 » statens nyregl. ; 4 950 6 700 :

1 Härav 500 kr. personligt tillägg. 2 » 800 >> » » ” Tillkommer kallortstillägg år 600 kr.

lenten. Hos det återstående sällskapet, Gävleborgs, utgör höjningen blott 300 kronor. Härjämte är att märka, att inom Norrbottens län utgå kall- ortstillägg å 600 kronor.

Vad ålderstilläggen beträffar utgå. de överallt, utom i Stockholms län, med de fastställda beloppen. Ökningen i Stockholms län till 600 kronor sammanhänger med dyrtidstilläggens borttagande.

• Sida 185
•  Original

Större skiljaktigheter Visa sig ifråga om dyrtidstilläggen, Hos 5 säll- skap äro de borttagna, hos 9 utgå de efter statens grunder för beräknande av dylikt tillägg vid nyreglerade verk, hos 2 efter grunderna för oreg- lerade verk och hos 10 efter vissa särskilda regler, som ibland utgöra modifikation av statens. Med utgångspunkt från dyrtidstillägg å 36 pro- cent vid oreglerade och 18 procent vid nyreglerade verk hava slutsum- mor för hela den kontanta avlöningen uträknats i tabellen. Dessa växla, vad begynnelselönen angår, mellan 4 200 kronor och 7000 kronor samt be— träffande slutlönen mellan 5700 kronor och 8800 kronor. Såsom ungefär— liga medeltal kunna angivas 5200 kronor resp. 6900 kronor.

Till jämförelse härmed må erinras, att hittills den normala begynnelse— avlöningen utgjort till en lantmannaskollärare med tjänstgöring vid två kurser under året —— alltså så jämförligt som hittills varit möjligt med konsulentens helårstjänst — 3700 kronor. Ä hälften härav utgår av statsmedel dyrtidstillägg enligt grunderna för dylikt tillägg vid oregle— rade verk. I allmänhet har från orten beviljats motsvarande dyr- tidstillägg å andra hälften av lönen. Dyrtidstillägget kan alltså efter I 36 procent beräknas inalles till 1300 kronor. Om härtill lägges vär-

det av fri bostad m. m. för helt är, hittills uppskattat i författningen till minst 500 kronor, kommer man för en dylik lärare till en sammanlagd begynnelseavlöning av 5500 kronor. Om man på ena- , handa sätt uträknar kontanta slutlönen, blir denna för en dylik lärare ; ungefär 7000 kronor och hela slutlönen inklusive naturaförmåner 7500 kronor. En lärare med sådan utsträckt tjänstgöring, som här förut— , satts, torde alltså hava något högre avlöning än en konsulent i genom— snitt. Ifall däremot läraren blott är anställd vid huvudkurs, mot 3000 kronors grundlön, blir hans totala begynnelseavlöning på enahanda sätt beräknad, c:a 4600 kronor, och hans slutavlöning 6600 kronor. Denne lärare har alltså något lägre löneinkomst än en konsulent, men han är då ej upptagen mer än 125 arbetsdagar under året.

En lantmannaskolföreståndare med 5400 kronors grundlön för tjänst— . göring vid flera kurser och ett värde av 800 kronor för naturaförmåner ; har, med inräknande av dyrtidstillägg och naturaförmåner, en begyn— nelseavlöning om c:a 8100 kronor och en slutavlöning om c:a 9500 kro- nor. För en föreståndare med tjänstgöring allenast vid huvudkurs mot grundlön av 4000 kronor bliva motsvarande belopp 6250 kronor resp. l 7600 kronor. Även den sistnämnde har alltså väsentligt högre avlöning [ än en konsulent. l Så långt jämförelsen hittills sträckt sig, synes den alltså icke utvisa, att en jordbrukskonsulentbefattning avgjort är förmånligare i ekono— miskt avseende än en befattning som lärare vid en lantmannaskola. Men vissa ytterligare omständigheter måste tagas i betraktande. Till förvaltningsutskotten hava därför riktats ytterligare vissa frågor. Sålunda har frågats: »Efter vilka grunder utgå resekostnadsersättning

• Sida 186
•  Original

186 och dagtraktamente till konsulenterna vid förrättningar i hushållnings— sällskapets tjänst? Till vilka belopp hava dessa uppgått under år 1928 för varje konsulent?» Svaren på dessa frågor äro av mycket växlande innehåll. Ä flera orter utgår ersättningen efter statens resereglemente, i allmänhet efter klass II D, i ett par fall efter II E men i andra efter II 0. Vid de flesta sällskap haVa särskilda regler bestämts, vanligen in- nefattande ersättning för resa i andra klass å järnväg samt dagtrakta- mente å 13, 12, 11 eller 10 kronor. För resa med bil eller efter häst äro bestämmelserna så mångskiftande, att det icke ansetts lämpligt eller nö- digt att söka redogöra för dem. Ä vissa orter lämnar sällskapet bidrag till konsulent för hållande av egen bil. Ibland gälla olika regler för resa efter förvaltningsutskottets förordnande och efter enskild rekvisition. Ofta gäller högre ersättning vid resa utom sällskapets område. Vad to- talbeloppet och utbetalda resekostnads— och traktamentsersättningar un- der år 1928 angår, får man av uppgifterna därom det intrycket, att här— under icke å alla orter bokförts alldeles jämförbara utgifter, ty beloppen pr konsulent växla. i alltför hög grad, även om man beaktar att rese- behovet och resornas längd äro mycket olika å skilda trakter och för olika konsulenter. Såsom ett mycket grovt medeltal torde kunna angivas 4000 kronor. För ett tiotal konsulenter stannar beloppet under 3000 kronor, varemot för fem konsulenter uppgivas belopp överstigande 6000 kronor. Då bland de sistnämnda förekommer Kronobergs län med de allra högsta beloppen, 8 800 och 7 000 kronor för de bägge där anställda konsulenterna, under det att grannlänet Jönköpings län uppger så låga belopp som 2 500 och 2 600 kronor, torde en reservation för uppgiftsmaterialets användbar- het vara påkallad. Vi hava icke funnit det möjligt att av de i detta av— seende erhållna uppgifterna bilda oss ett bestämt omdöme, 'i vad mån jordbrukskonsulenterna få anses kunna bereda sig nettoinkomst genom tjänsteresor, men hålla före, att sådan möjlighet åtminstone å vissa orter förefinnes.

En annan till förvaltningsutskotten riktad fråga lydde: »Erhålla kon- sulenterna ersättning för särskilda arbeten, exempelvis uppgörande av dikningsplaner, förslag till anläggning av gödselstad, föredrag vid kur— ser och dylikt, och i sådant fall efter vilken taxa?» Rätt många förvalt— ningsutskott hava besvarat denna fråga med rent nej, nämligen Jönkö— pings, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs norra, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens läns. Från Jämtland meddelas, att vid föredrag å kurser höjes traktamentet med 2 kronor men att i övrigt ingen ersättning utgår. 1 Norrbotten ersättes allenast upp- görandet av täckdikningsplaner med 6 kronor pr styck. De flesta för— valtningsutskott hav-a däremot uppgivit, att sådan ersättning, varom nu är fråga, medgives, och hava i allmänhet bifogat de taxor och bestäm- melser som gälla härom och vanligen avse täckdikning, dikesprofiler, be- tesförbättring, nyodling, gödselstäder m. nu. För föredrag och kurser

• Sida 187
•  Original

lämnas ersättning med växlande belopp, ibland 5, 10 a 15 kronor om dagen utöver dagtraktamentet, ibland 5 kronor pr föredrag. I Öster- götland ges för varje småbrukskurs 20 kronor och för föredrag vid hus- hållsgille eller dylikt 15 kronor. I Kristianstads län ges dagtraktamente å 20 kronor för ett föredrag och 30 kronor för två. I Malmöhus län till- lämpas ett särskilt system, innefattande 10 kronor för varje upplysnings föredrag, 5 kronor för lektion om 50 minuter i Malmö och 10 kronor utom Malmö, dock med vissa begränsningar i avseende å antalet föredrag eller lektioner.

Slutligen hava förvaltningsutskotten tillfrågats: »Innehar någon eller några av sällskapets konsulenter avlönade uppdrag i sällskapet under- lydande eller av sällskapet understödda nämnder, föreningar eller dylikt och i så fall med vilka belopp? Åtnjuta konsulenterna för övrigt ersätt- ning för några uppdrag, som stå i samband med deras befattning och som sålunda anses böra tagas i betraktande vid en utredning rörande deras löneförmåner'l»

På dessa frågor har beträffande jordbrukskonsulenterna svarats nej från Kalmar norra och södra, Kristianstads, Skaraborgs, Kopparbergs och Västerbottens län. Från Västernorrland uppges, att de ibland, dock endast i mindre omfattning, anli- tas av länets jordbrukskommission såsom syneförrättare enligt vanhävdslagen. Från övriga sällskaps områden omförmälas däremot uppdrag av olika slag. I Stockholms län har en konsulent 1000 kronor såsom egnahemsnämndens sekre- terare och en annan 500 kronor för stamboksföring. I Uppsala län har förste jordbrukskonsulenten 900 kronor såsom egnahemsnämndens sekreterare samt 250 kronor från en lantbruksklubb och en fröodlarförening. I Södermanland har en konsulent 300 kronor för skötande av frörenseri och linberedningsanstalt samt en annan 1035 kronor för undervisning vid mejeriskolan och svinskötarkursen vid Oppeby. I Östergötland har förste konsulenten 600 kronor såsom egnahems- nämndens sekreterare och 800 kronor för ledningen av sällskapets täckdiknings- verksamhet. I Jönköpings län är jordbruks- och mejerikonsulenten överassistent hos länets centrala kontrollförening och åtnjuter 500 kronor pr år. Jordbruks- konsulenten har 100 kronor av länets fröodlarförening. I Kronobergs län får en konsulent 700 kronor från egnahemsnäumden och den andre 800 kronor för stam- boksföring. I Gotlands län har konsulenten 200 år 300 kronor för inspektion av svinavelsstationerna och stamboksföring av får. En av konsulenterna i Blekinge har 500 kronor såsom sekreterare i premieringsnänmden för nötboskap. I Malmö- hus län har en konsulent plägat få 500 kronor såsom kommissarie för lantbruks- binäringarnas böstutställning och en annan har uppburit såsom sekreterare i Skå- nes fröodlarförening 750 kronor, såsom sekreterare i skogs- och betesvårdsföre- ningen 300 kronor och såsom kommissarie för maltkornutställningen 500 kronor. I Halland uppbär förste konsulenten 100 kronor för handhavande av småbrukspre- mieringsnämndens expedition samt 5 kronor för varje värderingsinstrument å lä- genheter. Andre konsulenten har 125 kronor såsom sekreterare hos sällskapets tuberkulosdelegerade och 200 kronor för bestyr vid avelsdjursauktioner. En av konsulenterna i Göteborgs och Bohus län uppbär 200 kronor såsom sekreterare i länets fjäderfäavelsförening. Inom Älvsborgs norra länsdel åtnjuter en konsulent 150 kronor såsom kassör hos nötboskapspremieringsnåmnden och en annan 800 kronor såsom föreståndare för jordförmedlingsbyrän. Inom södra delen av Älvs- borgs län uppbär konsulenten 400 kronor för stamboksföring och 100 kronor för

• Sida 188
•  Original

Utredningens yttrande.

förande av nötboskapspremieringsnämndens räkenskaper. I Värmland har endast den ene jordbrukskonsulenten uppdrag av nu ifrågavarande slag, nämligen såsom föreståndare för jordförmedlingsbyrån, och får härför 500 kronor. I Örebro län åt- njuter en av konsulenterna 1 500 kronor såsom ledare av ritkontoret och täck- dikningsförmännens verksamhet samt 600 kronor såsom grundförbättringsnämndens sekreterare. Den andre har 200 kronor såsom maskinnämndens sekreterare och 300 kronor såsom ledare av fältförsöken. I Västmanland uppbär jordbrukskonsu- lenten 150 kronor såsom sekreterare hos småbrukspremieringsnämnden och 300 kronor såsom föredragande i egnahemsnämnden. I Gävleborgs län utgår till en konsulent 300 kronor såsom sekreterare i sällskapets utsädesnämnd och till en annan 800 kronor jämte tantieme för redaktion av sällskapets tidskrift. En av Jämtlands läns konsulenter har 2 500 kronor såsom sekreterare i egnahemsnämn- den. Inom Norrbottens län åtnjuter jordbrukskonsulenten i Tornedalen 900 kro— nor såsom ombudsman för Bromsska stiftelsen och en annan konsulent har 300 kronor såsom ombudsman för Alträsks kolonisationsområde.

Ehuru denna uppräkning torde i åtskilliga avseenden vara behäftad med ojämnheter och ofullständigheter samt innefatta vissa uppgifter, som ej äro av betydelse för den nu föreliggande frågan, ger den dock vid handen, att ett icke ringa antal av konsulenterna hava inkomstbringande uppdrag vid sidan av sin tjänst. I de flesta fall stannar inkomsten under 1 000 kronor — ibland rätt långt därunder _ men i ett par fall överstiga dessa inkomster 2 000 kronor. Om man därjämte beräknar, att någon netto— behålln-ing uppstår å ersättningar för resekostnads— och dagtraktamen— ten, samt jämväl tar hänsyn till konsulenternas inkomst av arbete efter taxa samt för kurser och föredrag m. m., torde man vara berättigad an— taga, att de flesta konsulenter kunna göra sig en rätt avsevärd inkomst utöver sin avlöning. Det bör dock uttryckligen framhållas, att förhål— landena härvidlag äro mycket växlande å olika orter och mellan olika konsulentbefattningar, i det att den ene kan ha rätt stora extrainkomster och den andre kanske nästan inga eller blott helt obetydliga. Om man därjämte tar hänsyn till förut omförmälda växlingar i konsulenternas löner och dyrtidstillägg, visar sig, att konsulenternas avlöningsförhållan— den förete en synnerligen brokig och svåröverskådlig tavla.

För vår del hava vi emellertid att anställa jämförelse icke med lärar- personalens nuvarande avlöningsförhållanden utan med dem, som vi före- slagit för sagda personal. Då Vårt förslag innefattar, att föreståndare och lärare skola vara skyldiga att stå till förfogande i minst 260 arbets- dagar, motsvarande ungefär 305 kalenderdagar, bör man kunna utgå från att även denna personal blir i det närmaste upptagen av sin tjänst eller annat däremot svarande, anvisat arbete under praktiskt taget hela året med undantag för ferier. Då även konsulenterna torde pläga hava någon tids ledighet från sin tjänst i form av semester eller annorledes, böra alltså framdeles dessa bägge grupper befattningshavare kunna an- ses ungefär jämställda i avseende på tjänstgöringstiden pr år. Beträffande inkomsterna av tjänsten böra givetvis samtliga avlönings-

• Sida 189
•  Original

Tab. 12. Årsinkomst för ]ordbrukskonsulenter samt lärare och föreståndare vid lantmannaskolor.

Utan ålders- Med ett Med två Med tre ! tillägg ålderstillägg ålderstillägg ålderstillägg

Lärare vid a) huvudkurs ................................. 4 950 b) huvudkurs + andra d:o ............ 1 4600 5100 , ' 6100 c) huvudkurs + fortsättningskurs .. W 4900 f 5400 . 6400 d) längre kurs ............................. 4950 t 5450 . .. 6450 i i ? Konsulent ................................... ; 4900 4700 5700 5450 . 6450 ; Föreståndare vid a) huvudkurs ................................. s (590 i 7190 b) huvudkurs + andra d:o ........... * 6 340 ? 6840 c) huvudkurs + fortsättningskurs ...i 6 760 5 7 260 d) längre kurs .............................. i 6 830 f 7330

i i »

Konsulents avlöning är lägre än lärares .......................................... 400—750 400—750 400—750 400—750 föreståndares ................................ 2 140—2 030 2 140—2 630 2 140—2 630 1 640—2 130

I

förmåner och arvoden för anvisat extra arbete tagas i beräkning beträf- fande lärarpersonalen. Ifråga om konsulenterna torde förutom de egent- liga avlöningsförmånerna böra beräknas den nettoinkomst de må kunna erhålla genom ersättningar för resor samt för arbeten enligt taxa. Vad däremot beträffar de ovan omförmälda särskilda uppdragen av skilda slag, synas de i flera fall bero av personliga förhållanden och icke sällan vara att likställa med tjänstemäns biinkomster i allmänhet. De äro också mycket ojämna och tillkomma på långt när icke samtliga konsulenter. Då vi icke funnit oss böra införskaffa motsvarande uppgifter angående lärarper- sonalens nuvarande extrainkomster, skulle dessutom jämförelsen bliva ojämn, ifall dylika inkomster toges i beräkning blott för konsulenterna. För övrigt skulle en sådan jämförelse i varje fall bliva otillförlitlig, enär den för lärarpersonalens del borde ske icke med deras nuvarande extrainkomster utan med dem, som de kunde utöver arvoden för anvisat arbete påräkna efter en sådan utsträckt skyldighet att stå till förfogande, som vi före- slagit. Av dessa skäl hava vi ansett, att man vid förevarande jämförelse bör alldeles bortse från konsulenternas omförmälda uppdrag.

En från dessa utgångspunkter gjord jämförelse lämnar de resultat, som framgå av tab. 12. I densamma har icke tagits hänsyn till dyrtidstill- lägg, enär dels detta system torde få anses ställt under avveckling, dels konsulenternas dyrtidstilläggsförhållanden äro synnerligen växlande och dels även icke hela lärarpersonalen torde åtnjuta dyrtidstillägg å full lön. Något dyrtidstillägg å arvodet för extraarbeten är i varje

• Sida 190
•  Original

190 fall ej åsyftat. Lärarpersonalens avlöning är i tabellen upptagen en- ligt föregående tab. 10, alltså med inräknande av naturaförmåner. En- dast de huvudtyper ur sistnämnda tabell, som motsvara 260 arbetsdagars användning, hava medtagits.

Tabellen utvisar, att, då ju ålderstilläggen för både lärare och konsulen— ter äro lika många samt utgå med samma belopp och å samma mellan— tider, skillnaden hela tiden blir oförändrad. Konsulentens avlöning är i varje ålderstilläggsgrupp 400—750 kronor lägre än lärarens. Då emeller— tid denna skillnad torde få anses fullt uppvägd av konsulentens nettoin— komst av resor och arbeten enligt taxa samt då det för övrigt är ovisst, huruvida lärarna kunna genom dem anvisad extra verksamhet mot ar— vode komma fullt upp till de beräknade inkomstbeloppen, lärer det få an— ses befogat att efter genomförandet av vårt förslag beträffande lärar- personalens tjänstgöringsskyldighet anse, att lärare och konsulenter kun— na jämställas med varandra i avseende å tjänsteinkomster. Tjänste- tiden i den ena befattningen bör alltså få fullt tillgodoräknas för ålders- tillägg i den andra, varvid givetvis de för åtnjutande av sådant tillägg beträffande vardera befattningen stadgade villkoren böra gälla.

Mellan konsulent och föreståndare är skillnaden i avlöning vida större. Innan konsulenten intjänat det tredje ålderstillägget är skillnaden minst 2 140 kronor och därefter minst 1640 kronor. Även med beaktande av den nettoinkomst av resor och taxearbeten, som en sådan i sitt fack fram— stående konsulent, vilken kan ifrågakomma till föreståndare, kan beräk- nas intjäna, kan full jämställdhet i detta fall icke gärna ifrågakomma. Förhållandet synes i själva verket kunna bliva, med iakttagande av viss nedan angiven föreskrift. tillräckligt reglerat genom tillämpning vid övergång från konsulent— till föreståndarbefattning av samma bestäm- melse om viss rätt till ålderstilläggsberäkning, som vid tillträde till före— ståndarbefattning nu gäller för den, vilken varit ordinarie lärare vid lantmannaskola. Uppenbart är, att konsulenten härvid bör jämställas med lärare vid skola med huvudkurs jämte andra årskurs, fortsättnings- kurs eller längre kurs eller enbar längre kurs, d. v. s. vad vi förut ibland för korthetens skull kallat dubbla kurser. Då emellertid läraren ut— över .sin kontanta. avlöning åtnjuter bostad och bränsle in natura eller ersättning därför med belopp, som vi föreslagit till 600 kronor, men som vid avlöningens bestämmande vid ifrågavarande befordran icke tages i beräkning, bör, för att icke konsulenten skall vid dylik övergång till före- ståndarbefattning obehörigen gynnas framför lärare utan dessa bägge personalgrupper intaga Så lika ställning som möjligt, från konsulentens lön, eventuellt jämte ålderstillägg, vid dylikt tillgodoräknande beräknas ett avdrag av 600 kronor.

Vi vilja på grundval av denna undersökning förorda, att lärare vid lantmannaskolor samt med statsbidrag avlönade jordbrukskonsulenter måtte för ålderstillägg få tillgodoräkna sig tjänstetid ömsesidigt i sagda

• Sida 191
•  Original

befattningar samt att beträffande föreståndare, som befordras till denna befattning från att hava varit dylik konsulent, samma regler må gälla som ifråga om föreståndare, vilken förut varit ordinarie lärare vid skola med antingen huvudkurs jämte andra årskurs, fortsättningskurs eller längre kurs eller ock enbar längre kurs, dock att härvid skall från hans konsulentlön, eventuellt jämte ålderstillägg, beräknas ett avdrag å 600 kronor, motsvarande lärares naturaförmåner.

Vid eventuell övergång till konsulentbefattning från föreståndarbefatt— ning torde samma regler böra tillämpas som från lärarbefattning.

Statsunderstöd till lantmannaskolor.

De nuvarande reglerna angående ordinarie statsunderstöd till lantman— naskolorna finnas meddelade i kungörelsen den 5 december 1919 (nr 857) med ändringar enligt kungörelser 752/1920, 293/1922 och 182/1923. Under- stöden utgå med vissa angivna belopp till de särskilda kurserna samt till parallellundervisning vid huvudkurs eller andra årskurs och därjämte med erforderligt belopp till ålderstillägg och vikariatsersättningar enligt i kungörelsen stadgade regler. En del av understöden till huvudkurs, andra årskurs och längre kurs är betecknad såsom grundanslag. Den del av under- stödet, som överskjuter grundanslaget, utgår av statsmedel endast under förutsättning att minst lika stort belopp tillskjutes inom orten. För statsun- derstöd till fortsättningskurs, ålderstillägg och vikariatsersättning kräves icke något ortsbidrag. Däremot kräves för statsunderstöd till parallell- undervisning ortsbidrag på lika stort belopp som statens understöd.

Utöver detta ordinarie understöd har på senare tid av riksdagen anviz sats anslag till ökat understöd åt dessa skolor. Enligt nu gällande kun— görelse härom (1921/1925) kan sådant extra statsbidrag av Kungl. Maj:t beviljas med för läsår räknat högst 10 procent av det skolan eljest enligt gällande bestämmelser tillkommande understöd av statsmedel, anslag till ålderstillägg eller särskilt dyrtidstillägg till lärarpersonalen dock icke inräknat. Sådant extra bidrag utgår oberoende av huruvida inom orten tillskjutes däremot helt elle-r delvis svarande belopp. För styrkande av att extra bidrag är erforderligt skall vid ansökningen fogas redogörelse för skolans inkomster och utgifter under det läsår ansökningen avser. An— sökning ingives efter avslutandet av den kurs eller de kurser som det be— gärda bidraget åsyftar.

Med bortseende från statsunderstöden till parallellundervisning, ålders— tillägg och vikariatsersättningar framgå de nuvarande statsbidragen och av dem förutsatta minsta ortsbidrag av följande sammanställning.

• Sida 192
•  Original

| Statsunderstöd G 0 r d 1 n a r 1 e _ E_xtra Il summa åågg Summa | rund- I övrigt Summa bidrag i 1 anslag | i | Huvudkurs .................... 3 000 4 000 7 000 700 7 700 4 000 11 700 Andra årskurs ............... 1 250 1 250 2 500 250 2 750 1 250 4 000 * Fortsättningskurs ...... 3 500 — 3 500 350 3 850 — 3 850 Längre kurs .................. | 4 000 2 500 6 500 650 7 150 2 500 9 650 !

Därest skolans föreståndare tillika är föreståndare för folkhögskola — alltså icke när skolorna hava var sin föreståndare men den ene av dem är utsedd till rektor —— skall den del av det ordinarie understödet, som icke är grundanslag, minskas vid huvudkurs med 500 kronor samt vid andra årskurs, fortsättningskurs eller längre kurs med 350 kronor.

Det bör ihågkommas, att enligt nuvarande regler längre kurs kan hållas endast vid skola, som tillika har huvudkurs. Understödet till den längre kursen är utmätt med hänsyn till att denna kurs till större delen pågår samtidigt med huvudkurs och att under denna tid många kurskostnader äro gemensamma.

Till parallellundervisning ges statsunderstöd blott vid huvudkurs och andra årskurs och alltså icke vid fortsättningskurs eller längre kurs. Ordinarie understödsbeloppet är 1500 kronor.

För understöds åtnjutande gälla vissa i kungörelsen angivna villkor.

Då frågan, huruvida det nu till lantmannaskolorna för olika kurser och ändamål utgående statsunderstödet kan anses lämpligt avvägt, i detta sammanhang måste upptagas till omprövning, har det ansetts önskvärt att för sagda ändamål också få del av de synpunkter, som göra sig gällande vid skolorna. Dessa hava därför beretts tillfälle att uttala sig över frågan: »Anses hittills tillämpade grunder för beräknandet av statsun- derstödet till lantmannaskolor lämpliga eller finnas skäl för någon änd- ring häri?»

Av de på denna fråga avgivna svaren framgår, att olika skolor i vissa avseenden företräda rätt olika meningar med hänsyn till nämnda spörs- mål. Å andra sidan finnas emellertid också vissa gemensamma, i fler— talet yttranden framställda önskemål rörande statsunderstödet.

Mot själva grunderna för de ordinarie understödsbeloppens beräknande och stor— lek hava de flesta skolorna icke haft något att erinra. Åtskilliga skolor, nämligen Gamleby, Osby, Fridhem, Molkom, Kristinehamn, Kävesta, Bollnäs och Degerfors, hava uttryckligen förklarat, att de anse grunderna lämpliga eller _ vilket torde vara liktydigt därmed __ att de icke ha något att invända mot dem eller något änd- ringsförslag att framställa. Från Tomelilla förklaras, att frågan föranleder icke nå- got yttrande, vilket också torde få tolkas som ett bevis på att man är nöjd med gällande grunder.

• Sida 193
•  Original

Från Vik, Markaryd, Högsby, Högalid, Grimslöv, Hemse, Bräkne-Hoby, Vilan, Frid- hem, Skurup, Katrineberg, Skara och Hampnäs framhålles lämpligheten och önsk- värdheten av att det ökade understöd, som nu utgår med högst 10 procent av or— dinarie statsanslagets belopp, sedan skolan med räkenskapssammandrag styrkt sitt behov därav, måtte antingen inarbetas i det ordinarie anslaget och sålunda fixeras till bestämt belopp eller också beviljas i samma ordning som för folkhögskolorna, d. v. s. i samband med ordinarie anslag och på grundval blott av ett statförslag, som visar behovet. I yttrandet från Bräkne-Hoby uttalas också, att detta ökade understöd helst borde höjas, så att det komme i bättre överensstämmelse med den verkliga förändringen i penningvärdet; samma tanke kommer också fram i motsva- rande uttalande från Katrineberg.

I svaret från Stora Segerstad anföres, att de nu gällande grunderna synas i hu- vudsak riktiga; dock borde det tillägget göras, att statsanslaget skulle utgå efter den verkliga lästiden, så att en skola, som för att vinna ett bättre resultat av undervis- ningen förlängde dcn ordinarie kursen med någon vecka utöver minimitiden, kunde påräkna en ökning av statsanslaget i motsvarande grad. Samma förslag framföres också från Kyrkerud, som anför, att sådana skolor, som hava väsentligt längre lästid än den stadgade minimitiden, böra erhålla förhöjt statsbidrag, motsvarande den längre kurstiden. Liknande synpunkter göras också gällande i yttrandet från Hampnäs.

I en del av de inkomna svaren framställas också längre gående krav ifråga om statsunderstöd. Sålunda framhålles från Önnestad, att anslaget till längre kurs är proportionsvis för lågt beräknat, enär enbart lårarlönerna vid sådan kurs uppgå till c:a 8 000 kronor och lokalkostnaden till minst 1 500 kronor. Skolans styrelse anser:

»att statsbidraget till längre kurs med hänsyn till utrustning och undervisningstid bör utgå med väsentligt högre belopp än som nu sker;

att parallellanslagen böra beräknas efter samma grunder som liknande anslag till folkhögskolorna;

att, i den mån skolorna erhålla tillstånd att meddela utvidgad undervisning i vissa ämnen, ett anslag bör beviljas för bestridande av de därmed förenade kostnaderna;

att ett särskilt anslag, i proportion till skolverksamhetens omfattning, bör beviljas för anskaffande av undervisningsmaterial och

att ett särskilt anslag bör lämnas till de skolor, som för egen räkning driva skol- jordbruk, till att täcka en del av kostnaderna för demonstrationsförsök m. m. Det blir nämligen ur ekonomisk synpunkt alltför betungande för ett skoljordbruk att, förutom räntor och amortering å fastighets- och inventarievärden, i längden kunna bekosta de utgifter, som äro förenade med försöks- och demonstrationsverksam— heten _ isynnerhet som detta blir en utgift, vilken drabbar enbart de skolor, som strävat att ställa sig gällande reglemente till efterrättelse.»

Det ovan angivna kravet på högre anslag till längre kurs framföres också från Fridhem. I yttrandet därifrån anföres, att anslaget till längre kurs bör vara minst lika stort som till huvudkurs. I yttrandet från Hammenhög anföres bl. a., att de hittills tillämpade grunderna för beräknandet av statsunderstödet till skolorna synas vara ganska lämpliga, under förutsättning att skolornas antal icke får bliva större, än att det föreskrivna minimiantalet elever kan nås. Statsunderstöden till sko- lorna anses dock för små, så snart det gäller större, fristående skolor. Dessas eko- nomi kan helt enkelt icke upprätthållas med nuvarande anslag, om skulderna även skola amorteras och byggnaderna ordentligt underhållas. Önskvärt är också, att någon del av statsunderstödet kan erhållas under höstterminen, då skolorna ofta sakna rörelsekapital. Sistnämnda önskemål uttalas också i yttrandena från några andra skolor.

Även från Vilan framhålles, att det statsunderstöd, som nu kan tillkomma en lant-

• Sida 194
•  Original

mannaskola, måste anses för knappt tillmätt, särskilt för en skola av högre typ och med större elevantal. Lantmannaskolor av verklig A-typ borde äga rätt till högre understöd än sådana av B-typ på grund av de större fordringar på lärar- krafter och undervisningssätt en dylik skolform ställer.

I svaret från Katrineberg uttalas, att »statsunderstödet till lantmannaskolorna är hållet i underkant och medger icke en kraftigare utveckling annat än genom un— derstöd från landsting eller hushållningssällskap». Ehuru det villigt erkännes, att både från statens och länsmyndigheternas sida bringas stora offer för lantbruks— undervisningen, anses en viss ökning i anslagen nödvändig och hålles det för san- nolikt, att en sådan skulle medföra en betydlig ökning i resultatet. Det nuvarande ökade understödet, som omöjligen kan undvaras och som behöver ökas till större överensstämmelse med förändringen i penningvärdet, bör inarbetas i ordinarie an- slaget.

Ifråga om statsunderstödets beräknande och storlek framhålles från åtskilliga skolor, såsom Vik, Strängnäs, Lunnevad, Skara och Mora, att detsamma nu för huvudkurs är tillmätt så, att det blott motsvarar minimigrundlönerna till skolans föreståndare och ordinarie lärare, men att det borde ökas, så att det också räckte för att tillgodose vissa andra ändamål. Från Vik, Skara och Mora föreslås så- lunda, att statsbidraget måtte ökas, så att det även räckte till avlöning åt vissa speciallärare i sådana ämnen, där särskild fackutbildning vore önskvärd eller nöd— vändig. I yttrandena från Strängnäs, Lunnevad och Fridhem förordas ett särskilt anslag _ eller ökning av nuvarande _ för inköp av undervisningsmaterial, var- jämte sistnämnda skola pekar på behovet av statsbidrag till skolbibliotek för lant- mannaskolorna.

Från Vik framhålles _ liksom i yttrandet från Önnestad _ önskvärdheten av att ett ytterligare förhöjt statsbidrag måtte utgå till sådana skolor, som ha ett or- dentligt skoljordbruk. I Sätila anser man, att särskilt statsbidrag för anordnande av försöksverksamhet vid skoljordbruken, liksom också för anordnande av special- kurser i husdjursskötsel o. d., är behövligt, och från Gran förordas, att visst be- lopp bör inräknas i statsunderstödet för underhåll av byggnader och inventarier. Även från Mora yrkas på att statsunderstödet bör beräknas så att det _ oavsett lärarlönerna _ räcker till en del av skolans driftskostnader.

I sitt yttrande rörande elevtillslutningen vid skolorna och åtgärder för att främja denna har skolan i Fellingsbro föreslagit, att elevavgifterna (undervisnings- avgifterna) måtte bortfalla. Under hänvisning härtill föreslås nu, att därest detta förslag godtages, statsanslaget till huvudkurs måtte höjas till 8 000 kronor. ' Från Kyrkerud anföres, att »för säkerställande av lantmannaskolornas ekonomi bör statsbidragens storlek icke blott utgå efter det belopp, som motsvarar de fast anställda lärarnas löner, utan även så, att statsbidrag kan erhållas till bestridande av skolornas övriga utgifter». Även från Kolbäck framhålles, att de nuvarande statsunderstöden knappast kunna anses vara till fyllest. »Skolorna hava i regel en svag ekonomi, vilket tvingar dem att göra allehanda inskränkningar, som men- ligt inverka på skolans undervisningsarbete och elevtillslutning. Då landsting och hushållningssällskap näppeligen synas vara villiga eller mäktiga till större insatser i lantmannaundervisningen, torde det vara nödvändigt, att staten bidrager med större belopp än hittills, om skolorna framdeles skola kunna fylla sin uppgift.»

I yttrandet från Sala pekas också på behovet av att statsunderstödet till sko- lorna i allmänhet höjes. Ifråga om själva beräkningsgrunden anses det önskvärt, att statsunderstödet bleve mera rättvist anpassat i förhållande till ortsbidragen. Under de senare åren ha _ framhålles det _ åtskilliga landsting och hushåll- ningssällskap anslagit stora belopp för skolornas inom resp. områden utrustning. Dessa större och bättre utrustade skolor, som äro avsedda att kunna mottaga ett

• Sida 195
•  Original

större elevantal, draga emellertid också större driftskostnader. De för en sådan större skola nödvändiga ökade ortsbidragen komma emellertid också andra län till godo, enär skolorna mottaga elever från hela landet. För att åstadkomma en med hänsyn till nämnda omständigheter rättvisare fördelning av statsunderstödet fö- reslås, att det belopp, som beviljas utöver grundanslaget, måtte beräknas i viss procent av ortsbidragen eller av det av skolans huvudman _ i detta fall lands- ting eller hushållningssällskap _ godkända statförslaget.

Rörande grunderna för statsanslagets beräkning förordas från Torsta, att grund- anslaget bör utgå med visst belopp pr elev; anslaget för varje elev borde dock lämpligen göras varierande efter kursernas storlek. Vidare borde villkoren för erhållande av anslag till andra årskurs, fortsättningskurs och längre kurs mildras så, att de kunde uppfyllas även av skolorna i de mera glest befolkade jordbruks- områdena i vårt land.

De för erhållande av statsunderstöd till lantmannaskolor fastställda vill— koren äro sammanförda i 9 2 av förut nämnda kungörelse den 5 decem— ber 1919 och av oss i huvudsak återgivna i redogörelsen för lantmanna— skolorna under åren 1908—1928. Liksom ifråga om grunderna för be- räknandet av statsunderstödet hava skolorna beretts tillfälle att uttala sig angående nu gällande Villkor för åtnjutande av sådant. De båda spörsmålen hava i vissa yttranden behandlats i ett sammanhang, och i anslutning härtill ha också en del av villkoren för erhållande av stats— understöd blivit berörda redan i den nyss lämnade redogörelsen.

Av de inkomna svaren å föreliggande fråga framgår, att flera skolor äro nöjda med nu gällande villkor. Sålunda hava lantmannaskolorna i Osby och, Kristine- hamn direkt uttalat, att de anse villkoren lämpliga. Från Tenhult, Gamleby, Grimslöv, Vilan, Sätila, Kyrkerud och Bollnäs förklaras, att ingen ändring i vill- koren anses behövlig eller nödvändig, eller att intet är att anmärka mot desamma. Hemse och Tomelilla meddela, att frågan ej föranleder något uttalande, och i ytt- randena från Skurup och Degerfors har punkten förbigåtts.

Några skolor, nämligen Stora Segerstad, Munka-Ljungby, Kävesta och Hussborg, anföra, att de i allmänhet anse nu gällande villkor lämpliga; samtidigt framföra de emellertid vissa önskemål rörande smärre, nedan nämnda ändringar i villkoren.

Rörande villkoren i allmänhet för erhållande av statsunderstöd framhålles från Strängnäs, att en »uppmjukning av bestämmelserna för olika kursers hållande med statsbidrag torde vara lämplig, så att lantbruksstyrelsen kan själv med hänsyn till lokala förhållanden lämna tillstånd till vissa kursers hållande med frångående av rigorösa bestämmelser i reglementet». Ett liknande uttalande rörande villko— ren i allmänhet göres också från Torsta, i det man i yttrandet därifrån påpekar, att i glest befolkade län, t. ex. Jämtland, kunna icke samma villkor för statsan- slag passa som för slättbygderna i mellersta och södra Sverige. Samma tanke rö- rande i vissa avseenden olika villkor för å ena sidan södra och mellersta Sve- rige, å andra sidan Dalarna och Norrland, kommer också fram i yttranden från Mora och Gran.

Rörande det första av nu gällande villkor för statsanslag anföres från Hammen- hög, att hushållningssällskapens vitsord om skolans behövlighet böra borttagas så- som värdelösa. I stället bör lantbruksstyrelsen efter inspektörens hörande avgöra, huruvida en skola kan anses behövlig eller ej. Samma villkor beröres också i ytt- randet frän Vik, där man anser, att vitsord från hushållningssällskapets förvalt- ningsutskott angående skolans behövlighet inom orten borde anses påkallat endast då det är fråga om ny skola, eller eljest då elevantalet vid en skola ej uppgår till

• Sida 196
•  Original

stadgat minimum för året eller i medeltal. I Kävesta anser man jämväl, att kra- vet på årligt intyg från hushållningssällskapet angående skolans behövlighet inom orten torde kunna utan olägenhet uppgivas.

Från skolorna i Bräkne-Hoby, Fristad, Molkom, Fellingsbro, Kolbäck och Gran hava vissa önskemål rörande ändring i nu gällande föreskrifter angående minimi- elevantal i lantmannaskolans huvudkurs framförts. Sålunda vill man vid först- nämnda skola ifrågasätta, »huruvida icke det nu stipulerade minimiantalet elever kunde något sänkas, t. ex. från 15 till 12, åtminstone för A-skolor, som av helt naturliga skäl ej kunna påräkna lika stort elevantal som B-skolorna». Som skäl härför anföres den nytta, genom väckelse och upplysning, som även en mindre besökt skola kan vara till i sin bygd.

Från Fristad anföres, att minimiantalet elever borde kunna sänkas från 15 till 10, och i Molkom anses, att som alternativt villkor under ifrågavarande punkt bör stadgas, att, då skola varit i verksamhet under tio läsår, ett medeltal av minst 15 elever under de tio sista läsåren skall berättiga till statsanslag. Från Fellings- bro uttalas, att villkoren för erhållande av statsanslag äro i och för sig icke så svåra, men då man icke vet, hur svår depressionen inom jordbruket kan bliva, torde en ändring från 15 elever i medeltal för tre år till 12 i medeltal för samma tid kunna anses skälig.

I yttrandet från Kolbäck framhålles, att det för utbekommande av statsunder- stödet fästade villkoret av ett fixt elevantal, antingen för pågående år eller tre års medeltal, måste anses vara både alldeles för hårt och synnerligen olämpligt. Som skäl för denna uppfattning anföres, att anledningarna till den svaga elevfrekven- sen, såsom i yttrandet härom påvisats, äro många och oberäkneliga. Elevfrekven- sen är beroende av faktorer, varöver skolorna eller deras ledning icke kunna råda och för vilka de ej kunna göras ansvariga. Under sådana förhållanden bör ett fixt elevantal som villkor för utbekommande av statsunderstöd icke vara rimligt. Det fixa elevantalet är _ framhålles det ytterligare _ även olämpligt, enär det lätt förleder till antagande av elever, som helst borde stannat utanför. Vidare påpekas, att vid en lantmannaskola måste allehanda åtgärder, såsom utförande av reparationer, inköp av bränsle och andra förråd, anställande av husmoder och vissa lärare m. m., vidtagas långt före början av varje ny kurs. Dessa åtgärder försvåras emellertid i hög grad, om de måste ske under trycket av ovissheten hu- ruvida statsunderstöd till kursen kan erhållas. Villkoret utnyttjas också stundom av lantmannaskolornas vedersakare till agitation mot skolorna och för att avhålla elever från att i tid anmäla sig till skolan. På grund av nämnda omständigheter anses det, att »villkoren om ett fixt elevantal för utbekommande av statsunder- stöd bör sålunda som varande orimligt, orättvist och försvårande för skolornas ar- bete bortfalla». Då staten emellertid icke i oändlighet kunde understödja skolor, som icke längre fyllde ett behov, bleve det givetvis nödvändigt, att lantbrukssty- relsen i samråd med lokala myndigheter vidtoge åtgärder för sådan skolas av- veckling. _

Slutligen framhålles från Mora ifråga om minimiantalet elever, att för Norr- land och Dalarna bör fordran på detta antal sänkas från 15 till 12, och från Gran framföres samma önskemål särskilt för övre Norrlands vidkommande.

Ett flertal skolor, nämligen Vik, Tenhult, Stora Segerstad, Markaryd, Högalid, Högsby, Munka-Ljungby, Vilan, Fridhem, Skara, Kävesta, Fellingsbro och Torsta, yrka i sina yttranden på en sänkning av det nu gällande minimiantalet (30) elever för erhållande av anslag till parallellundervisning. Fem av de nämnda skolorna _ Tenhult, Stora Segerstad, Markaryd, Högalid och Högsby _ angiva direkt den ifrågasatta nedsättningens storlek och föreslå sålunda, att statsanslag till parallell- undervisning bör kunna erhållas, då elevantalet uppgår till eller överstiger 24. Från

• Sida 197
•  Original

Munka-Ljungby och Vilan förordas, att anslaget bör utgå efter samma grunder, som nu tillämpas för folkhögskolorna, och även i yttrandet från Fridhem hänvi- sas till samma bestämmelser såsom varande mera tänjbara.

Övriga skolor hava icke direkt angivit något lägsta antal för rätt till parallell- undervisning och anslag härför, men däremot pekat på de skäl, som skulle moti- vera en sådan. Sålunda förordas från Vik, att rättighet till anordnande av parallell— undervisning bör beviljas i sådant fall, där olika förkunskaper hos eleverna göra en sådan anordning önskvärd, även då elevantalet understiger 30. Från Skara fram- hålles, att Kungl. Maj:t bör äga rätt att på grund av särskilda omständigheter be- vilja understöd till parallellundervisning, även om antalet elever skulle vid skolor med i regel mera än 30 elever tillfälligt något understiga nämnda antal. Som skäl härför anföres, att det kan möta svårigheter att för enstaka år i detta hänseende omlägga den planerade undervisningsverksamheten.

I yttrandet från Fellingsbro anföres, att enligt hittills vunnen erfarenhet måste parallellundervisning ordnas redan vid ett lägre elevantal än 30. Som gräns nedåt föreslås minst 24 elever med ett anslag av 1 000 kronor. För 30 elever förordas det nu utgående anslaget av 1 500 kronor.

Skolstyrelsen i Torsta finner de nuvarande villkoren för anslag till parallellun- dervisning alldeles för stränga, om man tar hänsyn till de ojämna förkunskaper eleverna hava vid ankomsten till skolan. Somliga elever hava endast mindre folk- skola som förkunskaper, andra hava folkskolans förutbildning från denna skolas alla olika typer, och slutligen kommer en del elever med bättre utbildning. På grund härav borde enligt styrelsens mening parallellundervisning kunna få införas, redan då elevantalet uppginge till 20.

Det nu för erhållande av anslag till längre kurs eller fortsättningskurs gällande villkoret, att elevantalet i skolans huvudkurs i medeltal för de tre sist förflutna läsåren uppgått till minst 30, anses av ett par skolor vara för strängt. Sålunda framhålles från Vik som ett önskemål, att sådana kurser skulle få anordnas, även om elevantalet vid huvudkursen ej uppgått till i medeltal minst 30, och i yttrandet från Fridhem anföres, att en lindring i nämnda bestämmelser torde vara behövlig och skälig.

Såsom ett allmänt önskemål framföres från Skara, att statsunderstödet ej i så stor utsträckning, som sker, måtte göras beroende av elevantalet. Ett liknande uttalande göres från Sala, varifrån framhålles, att det vore önskvärt, att villkoren för erhållande av statsunderstödet ändrades så, att skolor, som av en eller annan orsak för något. år finge elevantalet under minimigränsen, ej behövde sväva 'i oviss- het, huruvida de skulle kunna erhålla statsanslag eller ej.

Angående förhållandet mellan statsunderstöd och ortsbidrag hava några skolor framfört vissa önskemål. Sålunda anföres mera allmänt från Lunnevad, att stats- understödet bör icke alltför snävt göras beroende av ortsanslagen. I yttrandet från Markaryd förordas, att anslag till parallellundervisning bör utgå utan sär— skilda villkor om motsvarande ortsbidrag. Skolstyrelsen i Önnestad anser, att skäl ej förefinnes för bibehållande av kravet på bidrag från orten, vad längre kurs be- träffar, enär skyldighet föreligger att emottaga ett flertal elever från andra län. Som skäl härför anföres bl. a. också, att ortsbidrag ej kräves för erhållande av statsanslag till fortsättningskurs.

Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att några skolor i samband med sitt yttrande rörande villkoren för erhållande av statsunderstöd också framhållit önsk- värdheten av att det understöd, som beviljas, utbetalas så fort ske kan. Sålunda förmenar man i Högsby, att prövningen av ansökningarna bör kunna ske före höst- terminens slut, varjämte de olägenheter, som följa med ett fördröjt utanordnande av anslagen, påvisas. Från Grimslöv och Kolbäck framhålles också behovet av

• Sida 198
•  Original

en tidigare utbetalning. Sistnämnda skola ifrågasätter, huruvida ett förskott på anslaget kunde lämnas redan vid kursens början.

J ämväl i svaren från vissa skolstyrelser angående i övrigt beaktansvär- da synpunkter och önskemål hava hithörande frågor berörts.

Sålunda framhålles från Osby gagnet av den andra årskursen, enär sommarens rika studiemöjligheter då kunde komma även elever från småbruket och det mindre jordbruket till godo. Statsunderstödet till denna kurs vore emellertid nu orimligt lågt och borde avsevärt höjas.

Från Grau framhålles önskvärdheten av att vid ordnandet av den lägre lant- bruksundervisningen landet i sin helhet ej »skäres över en kam», utan att hänsyn tages till de olika förhållanden, som finnas i detta långsträckta land. Särskilt an- ses de säregna norrländska förhållandena böra beaktas och riktigare understöd givas åt denna landsända med dess både mera efterblivna och ekonomiskt sva- gare jordbruk. En bland de kraftigaste hävstångerna att stödja detta och utveckla det till större bärkraft torde vara ett kraftigare understödjande av lantmannaskol- verksamheten därstädes med särskild inriktning på ett kraftigt understöd till ele- verna, så att dessa utan nämnvärda ekonomiska uppoffringar kunna besöka lant- mannaskolorna och dessa genom en talrikare elevskara bliva till större nytta i ar- betet för jordbrukets höjande.

I yttrandet från Tenhult anföres, att ett önskemål vore en sådan anordning, att statsunderstödet utbetalas i förskott vid kursens början, och från Stora Segerstad framhålles, att det vore önskvärt, att statsanslaget åtminstone till en del utbetalades redan i början av läsåret, sedan vederbörande skolstyrelse till lantbruksstyrelsen inlämnat bevis om att minimifordringarna för åtnjutande av statsanslag under läs- året ifråga äro fyllda. Som motivering för den föreslagna anordningen anföres från båda skolorna, att det är förenat med stora svårigheter att anskaffa medel för utbetalning av lärarlöner m. 111. under den tid av kursen, vanligen minst 2/3, som förflyter, innan statsunderstödet med nu gällande grunder för beviljandet här- av kan erhållas.

Även från Markaryd framföres samma önskemål med i huvudsak samma moti- vering. Därjämte erinras om att flertalet lantmannaskolor kämpa med stora eko- nomiska svårigheter, vilket inskränker deras rörelsefrihet och hämmar deras ut- vecklingssträvanden. Då någon förhöjning i ortsbidragen icke syntes kunna på- räknas, hava skolans styrelse och lärarråd som sin mening velat framhålla, att en förhöjning i statsanslagen till lantmannaskolorna skulle i hög grad bidraga till att göra den lägre lantbruksundervisningen mera ändamålsenlig och gagnande.

I yttrandet från Hussborg anföres, att en tryggare ekonomisk ställning för lant- mannaskolorna vore synnerligen önskvärd.

Även från vissa förvaltningsutskott föreligga uttalanden angående sko— lornas ekonomiska förhållanden.

Sålunda erinrar förvaltningsutskottet i Östergötlands län, att statsanslaget till skolorna enligt nu gällande bestämmelser är beroende av bidrag från orten och att skolorna för sin verksamhet till väsentlig del måste påkalla sådana ortsbidrag, sär- skilt från hushållningssällskapen. På grund av hushållningssällskapens allt mer anlitade tillgångar och svårigheter att tillgodose de ständigt ökade kraven på an- slagsgivning i olika riktningar, ville förvaltningsutskottet framhålla nödvändigheten av att staten för framtiden tillgodoser skolorna med högre anslag än hittills.

Förvaltningsutskottet i Jönköpings län uttalar sin anslutning till av länets skolor förut framförda önskemål rörande beräkning av statsunderstödet till lantmanna- skolorna. Sålunda anses anslaget böra utgå efter den verkliga lästiden, d. v. s. ökas i

• Sida 199
•  Original

den mån lästiden förlänges. Anslag till parallellundervisning anses böra utgå, redan då elevantalet överstiger 24. Skolans behövlighet för orten synes ej behöva vits- ordas årligen utan tillsvidare. Statsanslaget bör, med hänsyn till skolornas behov av rörelsekapital, utbetalas tidigare, åtminstone delvis redan vid läsårets början. Det ökade understödet, som nu utgår med 10 procent av ordinarie anslag, bör kunna sökas och erhållas samtidigt med sagda anslag.

Från Norrbottens län framhålles, att de ekonomiska svårigheterna för skolorna verka i hög grad hämmande på deras verksamhet och förmåga att fylla sin upp- gift. Det kräves pengar icke blott till deras drivande utan även till underhåll av de jämförelsevis stora och många byggnaderna.

Slutligen hava vi, då vårt utredningsarbete var nära sitt avslutande, mottagit en skrivelse från svenska lantmannaskolarnas lärarförening, vari behovet av ökat anslag till dessa skolor ytterligare framhålles. Det erinras, att lantbruksundervisningskommittén i sitt förslag är 1908 beräk— nade kostnaderna för en huvudkurs till inalles 8 750 kronor samt förordade ett statsanslag å 5000 kronor. År 1919 höjdes anslaget till 7000 kronor men denna höjning absorberades fullständigt av den samtidigt föreskrivna höjningen i lärarlönerna. Sedermera hade ökningsanslag å högst 10 pro- cent tillkommit men denna höjning stode icke i rimlig proportion till de starkt stegrade utgifterna. En kraftig höjning av statsanslaget vore ab- solut nödvändig, oavsett vad som kunde komma att föreslås för att höja lärarnas löner. Detta vore så mycket nödvändigare, som de inkomster skolorna kunde påräkna i form av undervisningsavgifter från eleverna visade tendens att ständigt sjunka, beroende i första hand på jordbrukets ekonomiska nödläge. Några väsentligt ökade bidrag från landsting och hushållningssällskap vore ej heller att påräkna.

Vid övervägande av frågan om statsunderstöd till lantmannaskolorna hava vi funnit oss böra föreslå, att det nuvarande ökade understödet å högst 10 procent överföres till det ordinarie anslaget och alltså ökar det- samma. Sagda understöd har Visat sig vara för skolorna oundgängligen behövligt och har, utom i enstaka fall, plägat utgå till alla skolor med sitt maximibelopp. Då intet ortsbidrag nu kräves för detsamma, bör det tillföras den del av statsunderstödet, som utgör grundanslag.

För bedömande huruvida de nuvarande understödsbeloppen till de sär- skilda kurserna kunna anses lämpligt avvägda är det nödigt att ställa dem i förhållande dels till de nuvarande lönerna åt den ordinarie lärarpersona- len vid resp. kurs och dels till antalet arbetsdagar i kursen. Förhållandet framgår av nedanstående sammanställning, varvid det extra bidraget in— räknats i statsunderstödet. Det må framhållas, att i denna sammanställ— ning, liksom i alla våra beräkningar, ortsbidragen upptagas med de minsta såsom villkor för statsbidrag förutsatta beloppen. I verkligheten äro de flerstädes Vida större.

Utredningens yttrande.

• Sida 200
•  Original

Nuvarande anslag till lantmannaskolors kurser.

Antal f' Under-stod 'Loner ”' Belopp iProcent Pr dag Före- Ordi- bets- stån- narie Summa.

Summa dare lärare

av orts- Summai av orts- av 'orts- staten bidrag Istaten bidrag staten bidrag

Huvudkurs 7700 ll 700 658 34'2 61'60 ' 9360 4000 3000 7000

Huvudkurs

jämte andra årskurs' ...... ' 10450 15 700 6651 " ' 6280 5400 3 700 9 :OO

Huvudkurs

jämte fortsätt- ningskurs * 11 550 15 550 ' ' 7068 5 4th 3 700 9 100

Huvudkurs

jämte längre kurs 1 ......... 14 850 21 350 695 f ' ' 9930 5 400 12 800

Andraårskurs” 2750 i.. 4000 68”! 31'3 ' 10'— 32'-— _

Fortsättnings-

95 3850 _ asöojioo-o _ _ 40'53I Längre kurs” 215 71502500 9650, 74-1 25-933-25311-63 44'33g

1 Båda kurserna sammanräknade. * Denna kurs beräknad ensam för sig (kan dock ej förekomma annat än jämte huvudkurs).

Av denna framställning framgår bl. a., att såväl det sammanlagda understödet som ock statsunderstödet ensamt städse räcker till de ordi- narie lärarlönerna och lämnar viss tillgång därutöver för bestridande av övriga utgifter för kursen. Lärarlönerna utgöra nämligen i pocent:

Av stats- Av statsunderstöd understödet och ortsbidrag

Vid huvudkurs ................................................................... 90'9 59'8 » » jämte andra årskurs ................................ 87'7 57'9 » » » fortsättningsku rs ............................ 7 8' 8 5 8' 5 » » » längre kurs .................................... 86'2 60'0

I förhållande till det totala understödsbeloppet från staten och orten taga alltså lärarlönerna vid olika kurser och kurskombinationer i anspråk ungefär lika stor procentisk andel, 58 a 60 procent. Däremot är procenten mera växlande, när endast statsunderstödet tages i betraktande. Statens anslag är nämligen proportionsvis något rikligare vid de senare tillkomna kurstyperna, vilka torde ansetts icke vara i lika hög grad lokalbetonade som den ursprungliga huvudkursen. Detta gäller särskilt fortsättnings- kursen, för vilken intet ortsbidrag nu kräves.

Vida större ojämnheter komma till synes, när understöden sättas i för- hållande till kursernas dagantal. Mot ett understöd pr dag i huvudkurs av 93 kronor 60 öre svara vid andra årskurs 32 kronor och vid fortsätt— ningskurs 40 kronor 53 öre, när dessa bägge senare kursformer tagas sär--

• Sida 201
•  Original

skilt för sig. Genom de låga dagbeloppen för dessa tillagda kurser sänkes det genomsnittliga dagbeloppet för hela kurstiden — omfattande såväl huvudkurs som efterföljande andra årskurs eller fortsättningskurs — till 62 kronor 80 öre resp. 70 kronor 68 öre. För längre kurs är förhållande ej på samma sätt jämförligt, enär denna kurs under 125 dagar fortgår sam— tidigt med huvudkursen och anslag då utgår till bägge kurserna. Då emellertid understödet för längre kurs, tagen särskilt för sig, ej motsva- rar mer än 44 kronor 88 öre per dag, höjes sammanlagda dagbeloppet för huvudkurs jämte längre kurs icke till mer än 99 kronor 30 öre, när det utslås endast på den längre kursens dagantal, nämligen 215.

Grunden till dessa ojämnheter torde vara, att det icke ansetts möjligt att ge mindre anslag till en huvudkurs än som skett, därest en sådan kurs överhuvud skulle kunna komma till stånd. Lärarna måste ha viss lön, utan att full hänsyn kan tagas till att kursen pågår blott en mindre del av året, och även andra skolutgifter äro ganska konstanta och oberoende av lästidens längd. Dessa förhållanden hava även föranlett, att vid de kurser, som kombinerats med huvudkurs, icke på långt när lika högt dag- understöd ansetts erforderligt. -

Dessa synpunkter äro principiellt taget ovedersägligen riktiga. Emeller- tid synas de hava i tillämpningen drivits väl långt. Särskilt framstår anslaget till andra årskurs såsom anmärkningsvärt lågt med ett under- stöd av allenast 32 kronor pr dag. Vi anse därför understöden till andra. kurser än huvudkurs böra proportionsvis något höjas.

Därjämte bör hänsyn tagas till att vi förordat 200 kronors höjning i lö— nen till lärare, som är anställd vid såväl huvudkurs som andra huvudkurs, fortsättningskurs eller längre kurs eller ock vid enbar längre kurs. På grund av denna löneökning bör vid alla de kurser, där sådan lärare är anställd, motsvarande anslagsökning äga rum.

Vi hava emellertid ansett oss icke kunna stanna vid att endast förorda vissa av nu nämnda omständigheter påkallade jämkningar i kursanslagens förhållande till varandra inbördes utan funnit en allmän, mindre höjning vara påkallad. Visserligen tillstyrka vi särskilda anslag till försöksverk- samhet, undervisningsmateriell och studieresor, men likafullt måste sko- lornas anslag betecknas såsom Väl knappa, då i betraktande tages att av desamma skola bestridas bl. a. pensionsavgifter, avlöningar åt extra lärare, lyse och bränsle, städning, trycksaker, skatter, försäkringar m. m. ävensom byggnadernas underhåll.

Då vi föreslagit, att längre kurs må kunna anordnas fristående, d. v. 8. utan samband med huvudkurs, bör anslag även till sådan kurs bestämmas, och hava vi ansett detta böra upptagas till nära likhet med det för huvud- kurs jämte fortsättningskurs angivna, dock något lägre eftersom kursti- den är 5 dagar kortare.

Vid förlängning av kurstiderna med resp. 15 eller 25 dagar bör anslaget till vederbörande kurs ökas. Vi hava förut föreslagit ökning i lärarnas

• Sida 202
•  Original

202 löner med vissa belopp vid dylika förlängningar, och medel härtill måste beredas genom ökade anslag.

Vi anse skäligt, att ortsbidrag kräves även till fortsättningskurs, dock i relativt vida mindre omfattning än vid andra kurser, enär fortsättnings- kurserna äro i mindre grad ortsbetonade. Då undervisningsavgifterna få inräknas i ortsbidraget, torde denna bestämmelse icke böra vålla skolorna större svårigheter.

Förhållandet mellan statsbidrag och ortsbidrag har i vissa fall ansetts böra undergå jämkningar.

Vårt förslag beträffande understöd till olika slag av kurser vid lant— mannaskolorna är formulerat i % 1 av det vid detta betänkande fogade för— slaget till kungörelse angående statsanslag till dessa skolor. Det framgår närmare av följande sammanställning.

Förslag till anslag till lantmannaskolors kurser.

Statsbidrag l Procent Pr dag ___ ' Orts- _ * ' * grund- , bidrag stats-i orts- stats— orts- anslag annat Summa bidrag bidrag bidrag bidrag Summa

l l

Huvudkurs 4000 4 000 8 000 4000 12 000 66'67 33'88 64'—1 32'— 96'—

+ 15 dagar ......... 4 400 4 300 8 700 4 300 13 00( 3308 3071 9286 + 15 4800 4600 9400 4600 14000 32'80 29'67 9031

Andra huvudkursl... . 2 500 1 500 4 000 1 500 5 500 ' "28 ' ' 44— + 15 dagar ......... 2 800 1 700 4 500 1 700 6 200 ' ' 2 ' ' 44'28 + 15 » .. 3100 1 900 5 000 1 900 6900 '— " 4 " 44'52

Fortsättningsknrs' ' 3500 500 4000 500 4500 . '.' 11'12 4737 + 25 dagar ......... 4100 700 4800 700 5 500 " 12'73 ' ' 4588 + 25 >> : 4700 900 5600 900 6 500 ' 13'84 44'83

Längre kurs samtidigt med huvudkurs'... . 500 2500 8000 2500 10 500 23-31 " 11'63 48'84 + 25 dagar ......... ' .) 900 2800 8700 2800 11500 75'65 24'35 :- " ' l1'67 47'92 + 25 » 6300 3100 9400 3100 12 500 7520 24'80 ' 11-70 47-17

Enbar längre kurs... ; 6000 5000 11000 5000 16 000 6876 31'25 51—17 23'25 74'42

+ 25 dagar ........ 6400 5300+11 700 5300) 17000 6882 31'15 48'75 2208 7083 + 25 » 265 6800 5600312400 560018000 68'88f31'1—z 4073 2113 67-91

1 Denna kurs beräknad ensam för sig (kan dock ej förekomma annat än jämte huvudkurs).

I detta förslag har understödet till huvudkurs om 125 dagar höjts med 300 kronor, som påförts statens grundanslag. Dagkostnaden blir visserli— gen så hög som 96 kronor, men det är att hoppas, att genom anordnande av flera kurser vid skolorna dessa bliva mer utnyttjade och därigenom även kostnaden pr undervisningsdag minskad.

• Sida 203
•  Original

Understödet pr dag har höjts vid andra huvudkurs från 32 kronor till 44 kronor, vid fortsättningskurs från 40 kronor 53 öre till 47 kronor 37 öre och vid kombinerad längre kurs från 44 kronor 88 öre till 48 kronor 84 öre. Ifall understöden till huvudkurs jämte fortsättningskurs sammanläggas, uppgå de till 16500 kronor, motsvarande 75 kronor pr dag i 220 dagar. I nära överensstämmelse härmed har understödet till enbar längre kurs om 215 dagar satts till 16 000 kronor, motsvarande 74 kronor 42 öre pr dag.

Anslagsökningen för kursförlängningar har inalles satts för varje 15 dagars period vid huvudkurs till 1 000 kronor och för andra huvudkurs till 700 kronor. För varje dylik förlängning om 25 dagar vid fortsättnings- kurs och längre kurs har totala anslagsökningen föreslagits till 1 000 kro- nor. Understödet pr dag inom varje kursform undergår härigenom en- dast obetydliga förändringar vid kursförlängning.

Det har med hänsyn till dessa förlängningar icke varit möjligt att bibe- hålla det nuvarande systemet med fixt grundanslag för varje kurstyp. Då skulle ökningen måst till lika delar fördelas på den del av statsbi- draget, som icke utgör grundanslag, samt på ortsbidraget. Men man kan ju icke gärna begära, att ortsbidraget skall utgå med proportionsvis vida större andel av förlängningsökningen än av det ursprungliga under- stödsbeloppet. Även av nämnda ökningsanslag har därför en del tillförts grundanslaget.

Överhuvud hava vi sökt åstadkomma att ortsbidraget icke ökas lika mycket som statsbidraget, enär det icke sällan torde möta svårighet för skolorna att utverka väsentligt höjt ortsbidrag. Detta bidrag har därför höjts för andra huvudkurs med blott 250 kronor, oaktat hela understöds-- beloppet höjts med 1500 kronor. Vid fortsättningskurser hava vi, såsom redan omnämnts, ansett ortsbidrag böra krävas men satt det så lågt som till 500 kronor. Vid kombinerad längre kurs har ortsbidraget bibehållits oförändrat vid 2500 kronor och hela understödshöjningen, 850 kronor, har lagts på statsbidraget. Vid enbar längre kurs har ortsbidraget föreslagits till 5 000 kronor eller blott 1 000 kronor mer än vid huvudkurs.

Av ökningsanslagen vid förlängningar i kurstiden har å statsbidraget förts vid huvudkurs 700 kronor av 1000 kronor, vid andra huvudkurs 500 kronor av 7 00 kronor, vid fortsättningskurs 800 kronor av 1 000 kronor samt vid längre kurser 700 kronor av 1 000 kronor.

Några anslagsminskningar för den händelse lantmannaskolas förestån- dare tillika är föreståndare för folkhögskola hava icke upptagits i vårt förslag, enär tillfälle till sådan anordning icke synes böra bibehållas.

Till parallellundervisning utgår nu särskilt anslag å 1500 kronor men endast vid huvudkurs eller andra årskurs. Härå ges 10 procent tillägg, så att anslaget uppgår till 1650 kronor. Anslaget förutsätter ortsbidrag å. lika stort belopp som statsanslaget utan nyssnämnda tillägg. Inal— les utgår alltså ett understöd av 3150 kronor. Såsom villkor för anslag

• Sida 204
•  Original

204 till parallellundervisning är stadgat, att elevantalet i vederbörande kurs skall överstiga 30.

Mot dessa bestämmelser hava vi funnit erinringar i flera hänseenden befogade.

Dylikt anslag synes böra medgivas även vid fortsättningskurs och längre kurs. Att ingen bestämmelse härom nu finnes sammanhänger med att för dessa kurser satts ett maximum av 30 elever. Vi anse dy— likt maximum böra borttagas. Det kan enligt vår åsikt icke vara rik— tigt att hindra en skola att nå större utveckling och erhålla större elev- antal. Tvärtom måste stora skolor anses hava många bestämda företrä- den framför mindre och de böra därför befrämjas i stället för att för- hindras. Särskilt de danska skolorna äro i detta avseende efterföljans— värda föredömen. En större skola har lättare att få framstående lärar— krafter, dess utrustning i olika avseenden bör kunna bliva bättre och dess betydelse såsom kulturcentrum för sin ort blir större. Det är också vida billigare för det allmänna att bekosta undervisning av ett större elevantal i gemensam kurs med parallellundervisning än att ge anslag till två särskilda kurser. Just anslaget till parallellundervisning är ett utmärkt medel, som staten har i sin hand för att befordra uppkomsten av stora skolor. Det synes också fördenskull böra så tillmätas, att det kan medföra avsedd effekt i detta syfte.

För huvudkurs och andra årskurs förutsättes för närvarande endast delning en gång i parallellavdelningar, vilket beror på att även för dessa kurser nu satts ett maximalt elevantal, nämligen 60. Vi anse, att jämväl för dessa kurser dylikt maximum bör borttagas, av samma skäl som nyss anförts.

Mot den för anslag till parallellundervisning nu bestämda gränsen av mer än 30 elever hava från skolorna riktats talrika gensagor. Även vi anse, att denna gräns är alltför hög för att icke ett verkligt gott resultat av undervisningen skall bliva allvarligt försvårat, när elevantalet när— mar sig sagda antal. Efter åtskilliga överväganden hava vi stannat vid att såsom lägsta delningsgräns förorda ett elevantal som överstiger 25. Vardera avdelningen kan då antagas omfatta minst 13 elever. Är sam- manlagda elevantalet högt, kan det inträffa att ny delning behöver före- tagas för att icke vardera avdelningen skall bli för stor. Vi hava ansett detta inträffa när elevantalet överstiger 45. Vid delning i tre avdel- ningar kan varje avdelning då antagas omfatta minst 15 elever. Nya delningar böra kunna ske vid ytterligare ökningar av 20 elever varje gång. Dessa regler böra gälla för alla slag av kurser.

En följd av dessa successiva delningar är, att nytt parallellundervis— ningsanslag bör ges för varje gång delning sker. Vi hava i 5 1 av vårt kungörelseförslag uttryckt detta så, att anslag ges med visst belopp) för varje avdelning utöver en, vari eleverna på grund av sitt antal mlåste

• Sida 205
•  Original

delas för undervisningens behöriga bedrivande. Reglerna om delnings— gränserna äro införda i kungörelseförslaget ä 2 mom. 7.

Det har synts oss vara alltför strängt att, såsom nu, kräva lika stort ortsbidrag som statsbidrag till parallellundervisning. Då, såsom förut framhållits, elevernas sammanförande i jämförelsevis stora kurser synes böra befrämjas, bör man icke motverka detta genom att för sådant fall kräva relativt större ortsbidrag än till en mindre kurs. Vi hava där— för ansett, att statens bidragsandel bör höjas och att hälften därav bör betecknas såsom grundanslag. Ortsbidraget kommer således att utgöra en tredjedel av det sammanlagda anslaget.

Med iakttagande av dessa principer föreslå vi följande anslagsbelopp för varje parallellavdelning:

Statsbidrag Ortsbidrag Summa Huvudkurs ................................................................ 2 400 1 200 3 600 Andra huvudkurs .................................................... 1 400 700 2 100 Fortsättningskurs 1 000 500 1 500 Längre kurs, samtidig med huvudkurs ............... 2 200 1 100 3 300 Enbar längre kurs .................................................... 3 200 1 600 4 800

Vid huvudkurs har det nuvarande sammanlagda anslaget å 3150 kro- nor ansetts böra höjas till 3600 kronor. Anslaget till parallellundervis- ning vid andra huvudkurs har väsentligt nedsatts, nämligen från 3150 till 2100 kronor. Det synes naturligare att undervisningen koncentreras till den första huvudkursen, och det är på grund av den årstid, då andra hu— vudkurs hålles, mindre sannolikt att behov av parallellundervisning då förekommer. För övrigt synas anslagen till parallellundervisning vid andra kurser än första huvudkurs böra i huvudsak utmätas i samma proportion till motsvarande anslag vid sagda huvudkurs som den, vari kursernas ordinarie anslag stå till varandra.

Någon ökning av parallellundervisningsanslagen vid kursförlängnin- gar hava vi icke ansett oss böra föreslå. Beloppen skulle bliva ganska obetydliga och reglerna synnerligen invecklade.

Enligt vårt förslag bör staten liksom nu ensam gäl-da kostnaderna för ålderstillägg åt föreståndare och ordinarie lärare ävensom lämna bi- drag till vikariatsersättning enligt samma regler som nu.

Beträffande anslag av statsmedel till försöksverksamhet vid skoljord- bruk samt till anskaffande av undervisningsmateriell åberopa vi våra tidigare i detta betänkande framlagda och motiverade förslag härom.

Slutligen föreslå vi, att till studieresor, Vilka företagas med eleverna enligt reglementets föreskrift därom, må av statsmedel utgå bidrag in- till visst dagantal enligt de bestämmelser, som gälla för statsunderstöd till studieresor enligt reglementet för med statsmedel understödda åt- gärder till höjande av det mindre jordbruket. Dessa skolstudieresor kunna nämligen ej lämpligen få understöd från anslaget till det mindre

• Sida 206
•  Original

jordbrukets höjande utan äro skalans ensak och utgöra ett led i skolar- betet samt böra därför få understöd från samma anslag som skolans un— dervisning i övrigt.

Ifråga om de villkor, som utöver vad ovan nämnts böra uppställas för anslag till kurserna vid lammannaskolor, återkomma vi i den spe— ciella motiveringen till vårt förslag till kungörelse om statsunderstöd till dessa skolor.

Enligt riksdagens beslut skall i riksstaten för budgetåret 1930/1931 det ordinarie förslagsanslaget till lantmannaskolor upptagas till 420000 kro— nor, varjämte ett extra förslagsanslag å 25000 kronor beviljats för bere— dande av ökat understöd åt sådana skolor. Med hänsyn till våra förslag om höjda anslag till dessa skolors kurser, till ökade anslag vid kursför— längningar, till ökat statsbidrag för parallellundervisning samt till sär— skilda statsbidrag för försöksverksamhet, för anskaffande av undervis- ningsmateriell och för studieresor behöver anslagsbeloppet höjas. Med iakttagande av att berörda extra anslag icke vidare skulle erfordras hava verkställda beräkningar givit vid handen, att det ordinarie förslags— anslaget behöver ökas med 100000 kronor till 520000 kronor.

Förslag till

Reglemente

för med statsmedel understödda lantmannaskolor.

1. Allmänna bestämmelser.

ål.

Lantmannaskolas uppgift är att bibringa kunskap i grunderna för lant— hushållningens utövande.

å2.

De ordinarie kurserna vid lantmannaskola äro följande: 3.) huvudkurs om minst 125 arbetsdagar;

b) fortsättningskurs om minst 95 arbetsdagar; samt 0) längre kurs om minst 215 arbetsdagar. I ovan angivna dagantal inräknas icke sön- och helgdagar, ej heller ferier.

• Sida 207
•  Original

Läsår räknas från och med den 1 nivef-mbel' till OCh med den 31 oktober nästföljande år. Undervisningen skall fförläggas till den årstid, som med hänsyn till förhållandena i orten finnes llämplig.

Under varje läsår skall vid skolan anordnas antingen huvudkurs eller längre kurs. Fortsättningskurs kan amordnas end-ast vid skola med hu— vudkurs. Två huvudkurser kunna hålllas efter varandra under samma läsår men må icke helt eller delvis vara samtidiga.

Hålles kurs å sådan tid, att delar av densamma infalla under två läsår, hänföres kursen i sin helhet till det läsår, för vilket anslag till kursen erhålles.

Beträffande vitsord av lantbruksstyrelsen för hållande vid skola av läng— re kurs eller fortsättningskurs stadgas i gällande kungörelse angående statsunderstöd till lantmannaskolor m. m..

Eleverna inom Viss kurs må, i den mån deras olika förkunskaper eller deras antal eller ock undervisningens specialisering i olika riktningar gör det nödvändigt, vid undervisningen kunna uppdelas på parallell- avdelningar.

Utöver ovan angivna ordinarie skolkurser, för vilka detta reglemente gäller, kunna vid skolan anordnas särskilda undervisningskurser enligt reglementet för med statsmedel understödda åtgärder till höjande av det mindre jordbruket ävensom speciella utbildningskurser enligt vad om sådana kurser är särskilt stadgat.

II. Undervisning.

93.

Vid huvudkurs skall meddelas undervisning i: 1) Svenska språket: rättskrivning och satslära samt avfattning av upp— satser i ämnen företrädesvis rörande lanthushållning.

2) Matematik: de fyra räknesätten med hela tal, allmänna bråk och deci- malbråk, regula de tri, procent- och rabatträkning samt enklare ekva— tioner, samtliga företrädesvis genom exempel tillämpade på lanthushåll- ningen; linjers, ytors och solida f'igurers uppmätning och beräkning med' tillämpning på lanthushållningen.

3) Naturkunnighet:

&) Kemi: grunddragen av oorganisk och organisk kemi, med särskilt avseende å lanthushållningen och dess vanliga binäringar; förklaring av jord-, gödsel- och fodermedelsanalys.

b) Fysik: grunddragen av mekaniken samt värme— och elektricitetslä— ran, med särskild tillämpning på lantmannens verksamhet, ävensom hu- vuddragen av väderleksläran. .

c) Geologi: de för jordbruket viktigaste mineralen och bergarterna; allmän översikt över de geologiska krafterna, jordskorpan-s förändringar

• Sida 208
•  Original

208 samt olika geologiska formationer; redogörelse för de lösa jordavlagrin- garna i Sverige.

d) Botanik: växternas yttre form och inre byggnad samt livsyttringar, särskilt deras näringsupptagande, groning och utveckling samt fortplant- ning; för jordbruket viktiga vilda och odlade högre växter samt viktigare bakterier och svampar.

Eleverna övas i enklare frökontroll. 4) Jordbrukslära: åkerjordens egenskaper; olika jordarter; jordens avdikning; maskiner och redskap för jordbruket samt deras användning; åkerjordens bearbetning; växternas behov och jordens förråd av växt- näring; gödsel- och jordförbättringsmedel samt deras användning; växt- följden; allmän växtodlingslära, omfattande åkerbruksväxternas föräd- ling, sådd, skötsel, skörd och förvaring, ogräs, växtsjuk-domar och skade- insekter; speciell fväxtodli'ngsläm: de olika åkerbruksväxternas odling och lämplighet under olika förhållanden; ängars och betesmarkers skötsel; ny- odling.

I sammanhang med undervisningen i redskapslära utföras demonstra- tioner av åkerbruksredskap och maskiner.

5) Husdjurslära, allmän: djurkroppens, särskilt de större husdjurens byggnad och de olika organens förrättningar; husdjurens avel och för- ädling, skötsel och värd; djurnäringens allmänna grunder; de olika foder- medlen, deras sammansättning, värde och användning; speciell: nötbo- skapens, hästens, svinets, fårets, getens, fjäderfänas och övriga husdjurs raser, förädling, uppfödning, utfodring och vård; sjukvårds— och hovbe- slagslära: husdjurens vanligaste sjukdomar och dessas behandling; ho- vens byggnad, vård, skötsel och beslag.

Övningar i bedömande av djur efter deras yttre egenskaper och i upp- görande av utfodringstabeller för olika djurslag samt med hänsyn till olika fodertillgång och produktionsriktningar.

6) Mjölkhushållntng: mjölkens beståndsdelar och egenskaper; mjölk- ning och mjölkhygien; mjölkens förvaring och transport; grunderna för smör- och osttillverkning.

. 7) Trädgårdsskötsel: trädgårdens anläggning och skötsel; olika slag av köksväxter, bärbuskar och fruktträd samt deras odling; trädgårdsalstrens värde och användning.

8) Skogshushållning: skogsmarkens beskaffenhet; olika slag av skogs- träd; huvudgrunderna för skogens förnyande, vård, taxering och avverk— ning; virkets aptering; skogsprodukternas tillgodogörande, skogslagstift— ning.

Där förhållandena så medgiva, skola demonstrationer och övningar i skogen företagas.

9) Byggnadslära: byggnadsmaterialier och deras användning; huvud- grunderna för lantmannabyggnaders uppförande och inredning; uppgö— rande av enklare byggnadsritningar.

• Sida 209
•  Original

10) Jordbruksekonom: jordbruksnäringens förutsättningar och ställ- ning i samhällslivet; jordegendomen och dess byggnader, levande och döda inventarier, rörelsekapital, jordbrukets kreditförhållanden; för jordbruks— driften erforderlig arbetskraft och dess utnyttjande; lanthushållningens organisation och olika driftsformer; jordbrukets olika produktionsgrenar; lantbruksprodukternas avsättning, för jordbruket viktiga ekenomiska föreningar; det allmännas åtgärder för jordbrukets främjande.

Övningar i beräkning av kostnaderna för frambringande av olika slags lantbruksprodukter samt för uppfödning och underhåll av de viktigaste husdjuren; uppgörande av en enklare plan för ett jordbruks drift.

11) Lantbruksbokföring: grunderna för lantbruksbokföringen; uppgö— rande av ett fullständigt bokslut efter enkelt, för mindre och medelstora egendomar lämpat system.

12) Medborgarkunskap: staten och dess organ; borgerliga och kyrkliga kommuner samt deras beslutande och förvaltande organ; inkomst— och utgiftsstater; skatter; självdeklaration.

Övning i hållande av stämmor, förande av protokoll, uppgörande av självdeklaration och längder m. m.

13) Fältmätning och avvägning: uppmätning av lämpliga ägofigurer; linje— och ytavvägning för uppgörande av enklare avdikningsförslag, rit- ning av karta, dikesprofil och dräneringsplan.

$ 4.

Vid längre kurs skall undervisningen omfatta vad för huvudkurs är i. $ 3 föreskrivet samt därutöver åsyfta fördjupning och utvidgning av ele- vernas kunskaper i där angivna ämnen, särskilt dem, som för elevernas framtida praktiska verksamhet äro framför andra av betydelse. Vid längre kurs bör synnerlig vikt läggas vid demonstrationer och övningar.

I enlighet härmed skall undervisningen vid längre kurs omfatta, ut- . över vad i % 3 stadgas, huvudsakligen följande:

1) Botanik: utförligare behandling av viktigare delar av växtfysiolo- gien; ärftlighetslärans grunddrag.

Övningar i kännedom om för jordbruket viktigare växter och Växt- sjukdomar, så långt möjligt på levande material.

2) Jordbruksläm: utförligare behandling av viktigare delar av maskin- och redskaps- samt växtodlingsläran, särskilt sortkännedom, fröodling och beteskultur.

Demonstrationer och övningar i olika maskiners och redskaps monte- ring, användning och skötsel; utläggning av gödslings- och sortförsök; demonstrationer beträffande olika sorter av för orten lämpliga åkerbruks- Växter, betning av utsäde samt olika odlings— och skördemetoder ävensom beteskultur.

3) Husdjursläm: utförligare behandling av avelsläran och utfodrings- läran; mjölkkontroll.

• Sida 210
•  Original

De i 9 3 vid detta ämne omförmälda demonstrationer och övningar givas väsentligt ökad omfattning.

4) Jordbruksekonomi: utförligare behandling av uti % 3 angivna delar av detta ämne.

5) Lantbruksbokföring: upprättande efter ett mera specialiserat system av ett fullständigt bokslut för medelstort jordbruk.

6) Ekonomilära och affärskanskap: produktionsmedel och produktion; prisbildning; banker och andra kreditanstalter; växlar och checker; bo- lag och ekonomiska föreningar.

Övningar i affärskorrespondens och upprättande av vid jordbruk van— ligen förekommande affärshandlingar.

7) Lagkunskap: det viktigaste av lagstiftningen rörande fast egendom (skifte och annan delning av jord, köp, lagfart, inteckningsförfarande, arrende, väghållningsskyldighet, dikning och vattenavledning) samt om köp och byte av lös egendom, penningförsträckning och arbetsavtal.

$ 5.

Vid fortsättningskurs skall meddelas undervisning i den omfattning och de ämnen, att denna undervisning jämte den föregående undervisningen i huvudkursen tillsammans i huvudsak motsvara den för längre kurs en— ligt t 4 fastställda undervisning.

% 6. Genom gymnastik- och idrottsövningar bör, där så lämpligen kan ske, sörjas för elevernas sunda kroppsutveckling. Elever, som därtill hava anlag, böra övas i gemensam säng.

6 7.

Vid lantmannaskola må undervisning kunna meddelas även i andra än i % 3 och 4 omförmälda ämnen. Ävenledes må undervisning kunna i något eller några av de i samma paragrafer omförmälda ämner medde— las i större omfattning än i samma paragrafer föreskrives. Iylik ut- vidgning av undervisningen kan ske antingen genom förlängning av kurstiden eller genom inskränkning av undervisningen i andra ämnen. Densamma kan åsyfta antingen att öka värdet av den allmänna utbild- ning i grunderna för lanthushållningens utövande, som kursen 5Vser att bibringa, eller ock att giva eleverna ökad kunskap i viss speciell gren av nämnda hushållning.

De smärre jämkningar i de olika läroämnenas omfattning, vartill ele- vernas olika förkunskaper kunna föranleda, må jämväl företaga.

88.

Undervisningen skall städse mellan de olika ämnena vara fördelad på sådant sätt, att skolans karaktär av att vara en yrkesskola för lant-

• Sida 211
•  Original

brukare noggrant iakttages. I sådant syfte bör i varje kurs den över- vägande delen av undervisningstiden ägnas åt jordbrukets fackämnen.

$ 9.

Undervisningsplan, upptagande kursens längd, undervisningsämnena och det ungefärliga antal lärotimmar, som skall ägnas åt varje ämne, be— slutas av skolans styrelse efter förslag av föreståndaren samt skall för godkännande underställas lantbruksstyrelsen. Sådan undervisningsplan skall fortfarande lända till efterföljd, intill dess ändring av lantbruks- styrelsen påfordras eller av Skolstyrelsen ifrågasättes, i vilket senare fall ändringen icke må tillämpas innan lantbruksstyrelsen godkänt densam- ma. Dock må föreståndaren under fortgången av kurs göra de smärre avvikelser från planen, som av omständigheterna påkallas.

% 10.

Undervisningen skall meddelas genom:

a) Föredrag, varvid iakttages, att läraren söker förtydliga ämnet ge- nom experiment och förevisningar, och bör läraren såväl genom frågor till eleverna förvissa sig därom, att de rätt uppfattat vad som förut ge— nomgåtts, som ock bereda eleverna tillfälle att till honom framställa frå— gor för vinnande av ytterligare upplysningar i det ämne som behandlas.

b) Repetitioner i förening med förhör och eleverna till lösning före- lagda skriftliga uppgifter.

0) Demonstrationer av olika husdjur, redskap och lantbruksprodukter samt förnödenheter för ett lantbruk.

d) Övningar, som verkställas av eleverna själva efter vederbörande lärares anvisning och under hans ledning.

& 11.

Skolan skall vara försedd med lämpliga lokaler och nödig undervis- ningsmateriell samt skall för övnings- och demonstrationsändamål äga tillgång till för jordbruket viktigare åkerbruksredskap och maskiner, lämpliga för det mindre och medelstora jordbruket inom orten.

Skolans undervisnings—, demonstrations- och övningsmateriell skall elev äga begagna på tider och villkor, som föreståndaren bestämmer.

$ 12.

För undervisningens rätta bedrivande skall lantmannaskola förfoga över ett av föreståndaren för eller lärare vid skolan skött, intill skolan eller i dess omedelbara närhet beläget och med nödig kreatursbesättning försett jordbruk av Sådan beskaffenhet, att det kan vara till verkligt gagn för undervisningen vid skolan.

Lantmannaskola, som är förlagd till samma plats som lanthushålls- skola, är skyldig lämna lanthushållsskolan tillgång till skoljordbruket

• Sida 212
•  Original

för demonstrationer och övningar samt att låta lanthushållsskolan mot skälig ersättning från skoljordbruket erhålla lantbruksprodukter för undervisningen.

Vid varje skola skall ock finnas försöks- och demonstrationsfält, på vil— ket olika slag av jordbruksförsök utföras och för orten viktigare sorter av olika åkerbruksväxter odlas.

Vid skola, som är belägen i sådan trakt av landet, där skogsskötseln är av större betydelse för lantbrukets utövare i allmänhet, skall tillfälle beredas att å lämpligt skogsområde anställa demonstrationer och öv- ningar i nämnda ämne.

Tillfälle bör beredas eleverna att genom besök vid framstående lant- bruk under lärares ledning studera jordbruket och husdjursskötseln samt lantbrukets binäringar. För eleverna i längre kurs och fortsättnings- kurs böra dessa studieresor vara mera omfattande samt om möjligt även utsträckas till industriella anläggningar för förädling av jordbrukets produkter eller framställning av förnödenheter för jordbruket. I den mån studieresa icke kan anordnas under pågående kurs, bör skolan söka åstadkomma särskild resa för eleverna å lämplig tid efter kursens slut.

& 13.

Vid skolan skall enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär föras dagbok, vari av läraren antecknas kort uppgift om den åt lärorummet varje timme meddelade undervisningen samt om demonstrationer ävensom öv- ningar och studieresor, företagna under lärares ledning.

% 14. Vid kursens slut anställes offentlig avgångsexamen. Efter genomgången kurs erhåller elev avgångsbetyg, avfattat enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär samt undertecknat av skolans före- ståndare och ordinarie lärare.

lll. Elever.

% 15. Elever antagas av skolans styrelse på förslag av föreståndaren.

% 16.

1. För vinnande av inträde vid huvudkurs eller längre kurs fordras av sökande: att hava fyllt 18 år samt att hava minst ett är allvarligt deltagit i lantbruksarbeten.

2. Lantmannaskola, som så önskar, må vara berättigad att, där lant- bruksstyrelsen det medgiver, för inträde vid skolans huvudkurs eller längre kurs fordra visst kunskapsmått, dock ej mer än att inträdessökan-

• Sida 213
•  Original

de genomgått två klasser av kommunal mellanskola eller motsvarande klas-ser eller avdelningar i allmänt eller enskilt läroverk med godkända insikter i svenska språket, matematik och naturlära, eller ock vid sär- skild, vid lantmannaskolan anställd inträdesprövning visat sig äga mot- svarande insikter. Den, som genomgått statsunderstödd folkhögskolas huvudkurs, skall anses hava uppfyllt sistnämnda fordran för inträde.

3. För vinnande av inträde vid fortsättningskurs fordras av sökande att hava med goda vitsord genomgått lantmannaskolas huvudkurs eller, där sökande är elev vid huvudkurs, att hava med intyg från skolans före— ståndare styrkt lämplighet för deltagande i fortsättni-ngskurs eller ock att styrka sig hava på annat sätt förvärvat motsvarande kunskapsmått.

4. Ansökning om inträde skall vara av sökanden egenhändigt Skriven och ställas till skolans styrelse. Vid ansökning till huvudkurs eller längre kurs Skola fogas avgångsbetyg från folkskola samt, i förekom- mande fall, fortsättningsskola, därest icke betyg över större kunskaps- mått fordras enligt mom. 2 här ovan, ävensom i övrigt erforderliga intyg för styrkande av att inträdesfordringarna av sökanden fyllas, i den mån icke sökandens förutsättningar för inträde i skolan skola utrönas vid så- dan prövning, varom i mom. 2 här ovan förmäles. Vid ansökning till fortsättningskurs skola fogas behöriga intyg för styrkande att sökanden uppfyller inträdesfordringarna till sådan kurs.

% 17.

Under i övrigt lika förhållanden äger av inträdessökande den före— träde, som under längre tid varit sysselsatt med lantbruksarbeten; och må. på styrelsens prövning bero, om undantag må göras från den i $ 16 för inträde i skolan stadga-de minimiålder.

% 18. Elev bekostar själv sitt uppehälle vid skolan ävensom bostad, läroböcker m. m. och betalar för undervisningen den avgift som styrelsen bestämmer. Om högsta beloppet av undervisningsavgift samt om frielever och ele- ver mot halv undervisningsavgift stadgas i gällande kungörelse angåen— de statsunderstöd till lantmannaskolor m. m.

% 19.

Elev skall iakttaga ett oförvitligt uppförande och ställa sig till efter- rättelse av styrelsen fastställda ordningsstadgar samt av föreståndare eller lära-re givna föreskrifter.

Elev, som är lättjefull eller ohörsam eller eljest gör sig skyldig till ovär- digt uppförande och som icke låter sig rätta av varning, som förestån- daren inför lärarrådet honom meddelar, ävensom elev, som begått förseelse av svårare beskaffenhet, må kunna av skolstyrelsen skiljas från skolan; och vare sådan elev förlustig av honom erlagd undervisningsavgift.

• Sida 214
•  Original

IV. Föreståndare och lärare samt lärarråd.

$ 20.

Vid varje skola skall finnas en vid densamma boende föreståndare, som leder, deltager i och ansvarar för undervisningen, samt min-st en eller, där såväl huvudkurs som längre kurs hållas, minst två ordinarie lärare. Därjämte skola vid behov andra lärare anställas till det antal, under- visningens behöriga upprätthållande kräver.

Den huvudsakliga undervisningen i jordbrukslära, husdjurslära och jordbruksekonomi skall, där icke lantbruksstyrelsen på grund av särskil- da förhållanden annorlunda medgiver, meddelas av föreståndaren eller ordinarie lärare.

Föreståndare och lärare bil-da tillsammans ett lärarråd.

$ 21.

Föreståndare och lärare skola besitta den utbildning och den förmåga att meddela undervisning ävensom de egenskaper i övrigt, som äro be- hövliga för ett framgångsrikt uppfyllande av deras åligganden.

Föreståndare ävensom ordinarie lärare med undervisningsskyldighet i jordbrukslära, husdjurslära eller jordbruksekonomi skall hava med goda vitsord avlagt examen från agronomkursen vid lantbruksinstitut samt så- väl genom därefter bedriven väl vitsordad praktisk verksamhet på lant- hushållningens område under minst två år som ock i övrigt visat sig äga goda förutsättningar för dylik befattning. Särskilt avseende skall fästas å god undervisningsförmåga, genomgången pedagogisk utbildning och praktiskt utövad konsulentverksamhet samt huruvida sökanden genom- gått konsulentkurs å jordbruks- eller husdjurslinje vid lantbruksinstitut.

Till föreståndare må endast antagas den, som av lantbruksstyrelsen för- klarats därtill kompetent.

5 22.

Då befattning såsom föreståndare eller ordinarie lärare vid lantmanna- skola skall tillsättas, åligger det styrelsen att så snart ske kan och se- nast inom tre månader efter föregående be-fattninghavares avgång kun— göra densamma till ansökan ledig genom annons i minst en allmänt spridd daglig tidning och en lantbrukstidskrift med angivande av den tid, inom vilken ansökan skall vara till styrelsen ingiven, samt den tid, då befattningen skall tillträdas. Kungörelsen skall vara införd minst trettio dagar före ansökningstidens utgång.

Före tillsättandet av föreståndarbefattning skall tillfälle beredas statens inspektör över lantmannaskolorna att yttra sig om sökandenas lämplighet.

Föreståndare och ordinarie lärare skola av styrelsen fast anställas an— tingen på viss tid eller ock tillsvidare med ömsesidig rätt till uppsägning. Anställning på viss tid skall ske för minst tre år i sänder, dock att under

• Sida 215
•  Original

de två första åren sådan anställning må ske för kortare period. Upp- sägningstiden skall utgöra minst fyra månader.

Föreståndare eller ordinarie lärare äger ej utan styrelsens medgivande,- rätt att åtaga sig avlönat uppdrag, som är förenat med tjänstgöring un- der tid, då kurs pågår.

t 23.

Föreståndaren åligger: 1) att vaka däröver, att undervisningen behörigen fortgår efter detta reglemente och andra gällande föreskrifter samt att såväl lärare som ele- ver fullgöra sina skyldigheter;

2) att under styrelsens inseende handhava skolans ekonomi, därest sty- relsen icke annorlunda beslutar;

3) att vara ordförande i skolans lärarråd; 4) att sammankalla lärarrådet minst tre gånger under varje lärokurs; 5) att för styrelsen framlägga förslag till lediga lärarplatsers tillsät- tande;

6) att för styrelsen anmäla, om anledning till anmärkning finnes mot någon lärare;

7) att såväl inom som utom skolan utöva tillsyn över eleverna och i förekommande fall tilldela elev varning inför lärarrådet ävensom att för styrelsen anmäla, när anledning till elevs skiljande från skolan före- kommer;

8) att mottaga alla till skolan eller dess styrelse ställda skrivelser och över dem föra diarium;

9) att föra protokoll vid styrelsens sammanträden, där ej styrelsen an- norlunda bestämmer, ävensom att föra protokoll vid lärarrådets samman- träden samt att uppsätta avgående Skrivelser och över dessa föra diarium;

10) att till lantbruksstyrelsen insända av styrelsen beslutad undervis- ningsplan;

11) att skriftligen underrätta statens inspektör om den tid, då kurs bör- jar eller slutar;

12) att enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär föra matrikel över skolans elever samt liggare över de dem tilldelade avgångsbetyg;

13) att årligen inom tid, som styrelsen bestämmer, till denna avgiva be- rättelse om skolans verksamhet under föregående läsår;

14) att underlätta elevernas praktiska utbildning genom att söka åt dem bereda lämpliga elevplatser vid framstående lantbruk;

15) att, där icke av styrelsen eller eljest i vederbörlig ordning annor— lunda bestämmes, handhava ledningen av till skolan förlagda särskilda undervisningskurser och speciella utbildningskurser; samt

16) att under styrelsens inseende handhava skötseln av skoljordbruket samt, enligt av styrelsen godkänd plan, av försöks- och demonstrations- fält, såvitt ej styrelsen därtill utsett annan lärare vid skolan.

• Sida 216
•  Original

$ 24. Lärarrådet åligger: att på föreståndares kallelse sammanträda för överläggning om elever— nas framsteg, flit och uppförande, om de förändringar i undervisningen, som anses nödvändiga till följd av inträffade förhållanden, samt om vad i övrigt kan lända till gagn för skolan;

att uppgöra förslag till ordningsstadgar, ferier, undervisnings- och timplan, lärarnas tjänstgöring m. m., vilka förslag underställas styrelsens prövning; samt

att avgiva yttranden i de frågor rörande skolans verksamhet, som hän- skjutas till lärarrådet.

% 25.

Lärare åligger att med noggrannhet och nit fullgöra sina skyldigheter enligt detta reglemente samt i övrigt ställa sig till noggrann efterrättelse de föreskrifter rörande verksamheten vid skolan, som av skolans sty- relse eller föreståndare meddelas.

Därest föreståndare eller lärare icke förmår att vid skolan upprätthålla skick och ordning eller uraktlåter att fullgöra sina åligganden enligt detta reglemente eller i övrigt visar sig uppenbart olämplig för sin uppgift, må han kunna av styrelsen omedelbart utan iakttagande av stadgad upp- sägningstid skiljas från sin befattning, dock, där befattningshavaren varit fast anställd vid skolan under minst tre är, endast efter förut gi— ven, motiverad och protokollförd, resultatlös varning.

V. Styrelsen.

$ 26.

Skolans styrelse utgöres av minst fem personer, däribland skolans före- ståndare, vilken dock icke äger att deltaga i beslut, som rör förestånda- rens rätt och ställning vid skolan. Övriga styrelseledamöter jämte suppleanter för var och en av dem utses för fyra år, en av vederbörande landsting och en av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsut- skott samt de återstående till det antal och på det sätt, som av Kungl. Maj:t för varje särskild skola närmare bestämmes. Av de valda leda— möterna skall minst halva antalet vara i jordbruk förfarna personer.

Styrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande samt inom eller utom sig kassaförvaltare.

Styrelsen äger att inom sig utse ett utskott, bestående av tre ledamöter, däribland föreståndaren, för att å styrelsens vägnar utöva det närmaste handhavandet och övervakandet av skolans löpande ärenden enligt de bestämmelser, som av styrelsen meddelas.

Sedan styrelse blivit vald ävensom då förändringar inom densamma ägt rum, lämnar styrelsen uppgift därom till lantbruksstyrelsen.

• Sida 217
•  Original

å27.

Styrelsen tillkommer: att antaga och entlediga föreståndare och lärare samt att, med iaktta- gande av vad därom är särskilt stadgat, bestämma dessas avlöningsförmå- ner;

att åt föreståndare och lärare bevilja sökt tjänstledighet samt att, om så prövas nödigt, förordna om platsens uppehållande under ledigheten;

att på förslag av föreståndaren antaga elever samt, om så finnes nödigt, skilja elev från skolan;

att årligen, efter förslag av föreståndaren, uppgöra inkomst- och utgifts- stat för skolan;

att besluta om undervisningsplan för skolan samt under-ställa densam— ma lantbruksstyrelsen;

att granska och fastställa ordningsstadgar samt timplan för skolan ävensom plan för skötseln av försöks— och demonstrationsfält;

att övervaka, att detta reglemente och andra för skolan gällande före- skrifter efterlevas ävensom att skolans verksamhet ledes i enlighet med dess ändamål;

att bestämma dag för avgångsexamen; - att årligen före den 1 februari till lantbruksstyrelsen samt vederbörande landsting och hushållningssällskap enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär avgiva berättelse över skolans verksamhet under senast förflut- na läsår; samt

att i övrigt på allt sätt främja skolans bästa. Styrelsens ledamöter böra i övrigt genom besök i skolan och åhörande av undervisningen skaffa sig kännedom om skolans verksamhet samt, i händelse anledning förekommer till anmärkning eller till avhjälpande av påtagliga brister, därom göra anmälan vid styrelsens sammanträde.

% 28.

För besluts fattande skall minst hälften av styrelsens ledamöter vara när- varande. Beslut om disciplinär åtgärd mot föreståndare eller lärare ävensom beslut om deras skiljande från tjänsten må dock ej fattas, med mindre två tredjedelar av styrelsens ledamöter äro närvarande. Vid om- röstning, som utfaller med lika röstetal för olika meningar, gälle den me— ning, som ordföranden biträder.

% 29.

För de medel, skolstyrelse har under sin förvaltning, ansvara styrelsens ordförande och ledamöter gemensamt.

I den årliga granskningen av styrelsens förvaltning deltager å statens vägnar ett av vederbörande länsstyrelse utsett ombud.

• Sida 218
•  Original

% 30.

Lantbruksstyrelsen äger att utfärda de närmare föreskrifter, vilka er- fordras för ordnandet av undervisningen vid lantmannaskolorna. Om statlig inspektion av lantmannaskolorna är särskilt stadgat.

VII. Övergångsbestämmelser.

& 31.

Därest vid sådan lantmannask-ola, där längre kurs eller fortsättnings- kurs icke hålles, särskilda svårigheter förefinnas för anskaffande av så- dant skoljordbruk, varom i % 12 första stycket förmäles, eller andra gil— tiga skäl föreligga, må lantbruksstyrelsen på ansökan av skolans styrelse medgiva befrielse från skyldighet att förfoga över dylikt jordbruk, dock ej för längre tid än intill dess fem år förflutit från det detta reglemente trätt i kraft. I sådant fall åligger det skolstyrelsen att träffa överens- kommelse med innehavare av i skolans närhet befintligt välskött lant- bruk om rätt för skolans lärare att därstädes verkställa för undervisnin- gen behövliga demonstrationer för eleverna.

å 32.

Är vid tiden, då detta reglemente träder i kraft, vid lantmannaskola, som är förlagd till samma plats som folkhögskola samt har med sist- nämnda skola gemensam styrelse och gemensamma lokaler men icke ge— mensam föreståndare, folkhögskolans föreståndare utsedd till rektor för lantmannaskolan, må därvid förbliva under en tid av högst tre år efter detta reglementes ikraftträdande. I sådant fall äger rektor de befogen- heter och skyldigheter, som tillkomma honom enligt nu gällande regle- mente.

å 33.

Föreståndare ävensom ordinarie lärare i jordbrukslära, husdjurslära eller jordbruksekonomi, vilken vid tiden, då detta reglemente träder i kraft, är fast anställd vid lantmannaskola, vare behörig att fortfarande utöva sådan befattning utan hinder därav, att icke de uti % 21 andra styc— ket föreskrivna kompetensvillkoren av honom uppfyllas.

% 34.

För dem, som vid tiden för detta reglementes trädande i kraft äro leda- möter av styrelsen för lantmannaskola, skall detta uppdrag upphöra vid utgången av kalenderåret näst efter det, under vilket reglementet trätt i kraft. Yppas innan dess behov av utseende av ledamot, må Sådant val

• Sida 219
•  Original

ske enligt nu gällande bestämmelser men skall avse endast tiden intill nämnda tidpunkt.

Vad i denna paragraf stadgas äger icke tillämpning på föreståndare, ej heller på rektor, där sådan finnes.

Förslag till Kungörelse

angående statsunderstöd till lantmannaskolor m. m.

ål.

Till lantmannaskola, anordnad i överensstämmelse med gällande regle- mente för med statsmedel understödda sådana skolor, må efter Kungl. Maj:ts beprövande statsunderstöd utgå sålunda:

1) till huvudkurs högst 8000 kronor, varav 1 grundanslag 4000 kronor, vilka belopp kunna vid kurs, som räcker minst 140 arbetsdagar, ökas till 8700 kronor, varav i grundanslag 4400 kronor, och vid kurs, som räcker minst 155 arbetsdagar, ökas till 9400 kronor, varav i grundanslag 4800 kronor;

2) till andra huvudkurs under samma läsår högst 4000 kronor, varav i grundanslag 2 500 kronor, vilka belopp kunna vid kurs, som räcker minst 140 arbetsdagar, ökas till 4500 kronor, varav 1 grundanslag 2800 kronor, och vid kurs, som räcker minst 155 arbetsdagar, ökas till 5000 kronor, varav i grundanslag 3100 kronor;

3) till fortsättningskurs högst 4000 kronor, varav i grundanslag 3500 kronor, vilka belopp kunna vid kurs, som räcker minst 120 arbetsdagar, ökas till 4800 kronor, varav i grundanslag 4100 kronor, och vid kurs, som räcker minst 145 arbetsdagar, ökas till 5600 kronor, varav i grund- anslag 4700 kronor;

4) till längre kurs vid skola, där huvudkurs hålles, högst 8000 kronor, varav 1 grundanslag 5500 kronor, vilka belopp kunna vid kurs, som räc- ker minst 240 arbetsdagar, ökas till 8700 kronor, varav i grundanslag 5900 kronor, och vid kurs, som räcker minst 265 arbetsdagar, ökas till 9400 kronor, varav i grundanslag 6300 kronor;

5) till längre kurs vid skola, där huvudkurs icke hålles, högst 11000 kronor, varav i grundanslag 6000 kronor, vilka belopp kunna vid kurs, som räcker minst 240 arbetsdagar, ökas till 11700 kronor, varav i grund- anslag 6 400 kronor, och vid kurs, som räcker minst 265 arbetsdagar, ökas till 12 400 kronor, varav 1 grundanslag 6800 kronor;

• Sida 220
•  Original

6) till' parallellundervisning, för varje avdelning utöver en, vari elever- na på grund av sitt antal måste delas för undervisningens behöriga be- drivande, vid huvudkurs högst 2400 kronor, vid andra huvudkurs högst 1400 kronor, vid fortsättningskurs högst 1000 kronor, vid längre kurs vid skola, där huvudkurs hålles, högst 2 200 kronor, samt vid längre kurs vid skola, där huvudkurs icke hålles, högst 3 200 kronor, skolande av varje till parallellundervisning anvisat belopp hälften utgöra grundanslag;

7) erforderligt belopp till:

a) ålderstillägg åt föreståndare och ordinarie lärare enligt i % 5 angivna grunder;

b) bidrag till ersättning åt vikarie för föreståndare eller ordinarie lä- rare, som åtnjuter tjänstledighet på grund av sjukdom eller för uppehål- lande av befattning i statens tjänst eller för fullgörande av annat offent- ligt uppdrag, med det belopp som, utöver vad den tjänstledige avstår av sin avlöning, erfordras för ett vikariatsarvode, motsvarande två tredje- delar av den för befattningen fastställda, på ledighetstiden belöpande kontanta minimigrundlönen;

8) till försöksverksamhet ett belopp, högst motsvarande de av denna verksamhet föranledda särskilda kostnader, dock ej mer än 500 kronor för år;

9) till anskaffande e-v undervisningsmateriell högst halva beloppet av anskaffningskostnaden, dock ej mer än 400 kronor för år; samt

10) till studieresor, för gäldande av kostnader för ledares och elevernas resor vid huvudkurs, andra huvudkurs eller fortsättningskurs under högst tre dagar och vid längre kurs under högst sex dagar, ett belopp, utgående enligt de bestämmelser som gälla för statsunderstöd till studieresor enligt reglementet för med statsmedel understödda åtgärder till höjande av det mindre jordbruket.

å2.

Såsom villkor för erhållande av understöd enligt % 1 skall gälla: 1) att, då fråga är om ny skola, vederbörande lantbruksundervisnings- nämnd samt inspektören över lantmannaskolorna vitsordat behovet av skolan;

2) att, då fråga är om understöd till längre kurs eller fortsättningskurs, lantbruksstyrelsen efter hörande av bemälde inspektör vitsordat skolans lämplighet för hållande av dylik kurs;

3) att, då fråga är om understöd till längre kurs vid skola, där huvud- kurs icke hålles, lantbruksstyrelsen, efter hörande av vederbörande lant— bruksundervisningsnämnd samt bemälde inspektör, finner ortens behov att äga tillgång till huvudkurs vara vid annan eller andra skolor tillräck- ligt tillgodosett;

4) att undervisningen vid skolan pågår så lång tid som i gällande regle- _ mente för med statsmedel understödda lantmannaskolor är föreskrivet

• Sida 221
•  Original

för de särskilda kurserna, med rätt för Kungl. Maj:t att, där särskilda skäl därtill föranleda, bevilja statsunderstöd, oaktat kursen icke pågår stadgad minimitid;

5) att beträffande huvudkurs eller andra huvudkurs elevantalet uppgår till minst 15 eller, då fråga är om skola, som hållit huvudkurs under ett eller flera föregående läsår, i medeltal för de fem sista läsåren eller det mindre antal läsår, då skolan varit i verksamhet, i huvudkurserna vid skolan uppgått till minst 15 samt att tillika, då fråga är om andra huvud- kurs under året, elevantalet i huvudkursen samma år uppgått till minst 40; med rätt för Kungl. Maj:t att på grund av särskilda omständigheter bevilja statsunderstöd, oaktat villkoren ifråga om elevantal icke äro upp- fyllda;

6) att beträffande fortsättningskurs ävensom längre kurs elevantalet i kursen uppgår till minst 15 eller, då fråga är om skola, som hållit dylik kurs under ett eller flera föregående läsår, i medeltal för de fem sista läs- åren eller det mindre antal läsår, då dylik kurs hållits, i motsvarande kur- ser vid skolan uppgått till minst 15; med rätt för Kungl. Maj:t att med- giva sådant undantag, som under punkten 5) nämnts;

7) att, då fråga är om statsunderstöd till parallellundervisning, elevan- talet i vederbörande kurs överstiger, för understöd till en parallellavdel- ning 25, till två sådana avdelningar 45, till tre 65 och så vidare med en ökning av 20 elever varje gång;

8) att, då fråga är om statsunderstöd till huvudkurs, andra huvudkurs, fortsättningskurs, längre kurs eller parallellundervisning, inom orten till- skjutes ett belopp, som med inberäknande av elevavgifter uppgår. till minst det belopp, varmed statsunderstödet till själva kursen, resp. paral- lellundervisningen, överstiger grundanslaget;

9) att undervisningsavgiften vid skolan icke överstiger 50 öre pr ar— betsdag vid varje slag av kurs;

10) att, beträffande samtliga kurser, för varje påbörjat 1000-tal kronor av statsunderstödet till själva kursen och till parallellundervisning minst en elev utan avgift (frielev) eller dubbla antalet elever mot halv avgift äga åtnjuta undervisning, i den mån vid kursen finnas elever, vilka er- hållit understöd av statsmedel för genomgående av kurs vid lantmanna- skola, eller andra verkligt behövande elever vid kursen anmäla sig till erhållande av sådan förmån;

11) att för undervisningens bestridande vid skolan finnas anställda före- ståndare ooh ordinarie lärare i enlighet med föreskrifterna i gällande reglemente för med statsmedel understödda lantmannaskolor;

12) att till föreståndare och ordinarie lärare utgå, förutom ålderstill- lägg, minst de i åå 3 och 4 föreskrivna avlöningsförmåner;

13) att skolans styrelse anmäler föreståndare och ordinarie lärare till delaktighet i statens pensionsanstalt och ställer sig till efterrättelse de i reglementet för sagda anstalt ifråga om huvudman meddelade föreskrif-

• Sida 222
•  Original

ter samt att skolan bestrider i samma reglemente stadgad del av de årliga avgifterna till anstalten;

14) att, då fråga är om statsunderstöd till försöksverksamhet, plan för försöken jämte beräkning över de därav föranledda särskilda kostnaderna blivit uppgjord av skolans styrelse och godkänd av lantbruksstyrelsen;

15) att, då fråga är om statsunderstöd till anskaffande av undervisnings- materiell, plan för anskaffningen jämte beräkning över kostnaderna där- för blivit av skolans styrelse uppgjord och av lantbruksstyrelsen godkänd;

16) att, då fråga är om statsunderstöd till studieresa, plan för resan jämte kostnadsberäkning blivit uppgjord av skolans styrelse och av lant— bruksstyrelsen godkänd samt, beträffande kostnad för resa medelst motor- fordon, efter häst eller medelst rodd, att av samma kostnad ett belopp, minst motsvarande hälften av statsverkets andel, tillskjutes av skolan eller annorledes;

17) att Skolans verksamhet bedrives i full överensstämmelse med gäl- lande reglemente och av lantbruksstyrelse-n utfärdade föreskrifter; samt

18) att skolan underkastar sig den kontroll, Kungl. Maj:t i varje sär- skilt fall finner skäl föreskriva.

83.

Vid statsunderstödd lantmannaskola anställda föreståndare och ordina- rie lärare skola, där ej Kungl. Maj:t på grund av särskilda förhållanden annorlunda bestämmer, åtnjuta, förutom ålderstillägg, en kontant avlö-_ ning (grundlön) uppgående till, för år räknat, minst följande belopp:

1) föreståndare med tjänstgöring enbart vid huvudkurs under läsåret 4000 kronor och föreståndare med tjänstgöring vid såväl huvudkurs som andra huvudkurs under läsåret 5 400 kronor, vilka belopp skola ökas för kurs, som pågår minst 140 dagar, med 200 kronor och för kurs, som pågår minst 155 dagar, med 400 kronor;

2) föreståndare med tjänstgöring antingen vid enbar längre kurs under läsåret eller ock vid såväl huvudkurs som fortsättningskurs eller längre kurs under läsåret 5 400 kronor, vilket belopp skall ökas för längre kurs, som pågår minst 240 dagar, eller fortsättningskurs, som pågår minst 120 dagar, med 400 kronor samt för längre kurs, som pågår minst 265 dagar, eller fortsättningskurs, som pågår minst 145 dagar, med 700 kronor, var- emot för förlängd tid i huvudkurs icke i detta fall någon ökning behöver ske;

3) lärare m-ed tjänstgöring enbart vid huvudkurs under läsåret 3000 kronor och lärare med tjänstgöring vid såväl huvudkurs som andra hu- vudkurs under läsåret 3900 kronor, vilka belopp skola ökas för kurs, som pågår minst 140 dagar, med 150 kronor och för kurs, som pågår minst 155 dagar, med 300 kronor;

4) lärare med tjänstgöring antingen vid enbar längre kurs under läsåret eller ock vid såväl huvudkurs som fortsättningskurs eller längre kurs

• Sida 223
•  Original

under läsåret 3900 kronor, vilket belopp skall ökas för längre kurs, som pågår minst 240 dagar, eller fortsättningskurs, som pågår minst 120 dagar, med 300 kronor samt för längre kurs, som pågår minst 265 dagar, eller fortsättningskurs, som pågår minst 145 dagar, med 500 kronor, varemot för förlängd tid i huvudkurs icke i detta fall någon ökning behöver ske.

Den kontanta lönen utgår efter lästid och skall, där ej annorlunda åsäm- jes, utbetalas månadsvis i efterskott. Därvid skola avdragas pensionsav— gifter ävensom vad befattningshavare under tjänstledighet kan vara skyl— dig avstå, och böra dessa avdrag varje gång ske med belopp, som svara mot de lönebelopp som utbetalas.

©4.

Utöver den kontanta grundlönen jämte ålderstillägg skola föreståndare och ordinarie lärare åtnjuta:

1) föreståndare bostad av i regel minst fem rum och kök jämte källare och andra nödiga utrymmen ävensom erforderligt bränsle, vartill skall komma lämpligt expeditionsrum, eller, där dessa förmåner icke kunna beredas, kontant ersättning med så stort belopp, som kan anses motsvara sagda förmåners värde, dock minst 800 kronor för helt år räknat;

2) ordinarie lärare, därest han har eget hushåll, bostad av i regel minst fyra rum och kök jämte källare och andra nödiga utrymmen samt eljest bostad av Iuinst två rum ävensom i båda fallen erforderligt bränsle eller, där dessa förmåner icke kunna beredas, kontant ersättning med så stort belopp, som kan anses motsvara sagda förmåners värde, dock minst 600 kronor för helt år räknat.

Ersättning för bostad och bränsle, där sådan ifrågakommer, utbetalas månadsvis i efterskott.

Bostad jämte bränsle in natura tillträdes samtidigt med befattningen och avträdes, då befattningshavare avgår från tjänsten av annan anled- ning än dödsfall, samtidigt med befattningen.

Vid dödsfall må, där avliden befattningshavare efterlämnar med ho- nom sammanboende person, mot vilken befattningshavaren haft försörj- ningsplikt, den efterlevande fortfarande nyttja tjänstebostaden med åt- följande naturaförmåner eller uppbära ersättning därför till den 1 april eller 1 oktober, som infaller närmast efter tre månader från dödsfallet; vare dock pliktig att till ny befattningshavare upplåta så stor del av bo- staden eller avstå så stor del av ersättningen, som skolstyrelsen prövar skäligt; i vilket fall den tillträdande befattningshavaren äger av skolan uppbära skälig ersättning för felande naturaförmåner.

$5.

Utöver de i % 3 och 4 omförmälda avlöningsförmåner kunna förestån- dare och ordinarie lärare erhålla, föreståndare två ålderstillägg samt lä-

• Sida 224
•  Original

224 rare tre ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor, skolande ifråga om dessa ålderstillägg gälla:

1) att tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att befattningshavaren med gott vitsord bestritt sin tjänst under mer än fyra femtedelar av den på fem kalenderår belöpande undervisningstiden för de ordinarie kurser vid lantmannaskola, vid vilka han haft att tjänst— göra såsom fast anställd, dock att förhöjningen icke må inträda, förrän befattningshavaren sålunda tjänstgjort i minst niohundra arbetsdagar; skolande härvid icke föras honom till last den tid, han åtnjutit tjänstledig- het för att uppehålla befattning i statens tjänst eller fullgöra annat of- fentligt uppdrag eller för fullgörande av värnplikt, ej heller den tid, un-' dervisningen vid skolan till följd av smittsam sjukdom varit inställd, och

för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för tredje förhöjningen, där sådan ifrågakommer, efter än ytterligare fem år, ävenledes på samma Villkor,

under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar an- går, att den högre avlöningen ej må tillträdas förrän vid början av ka— lenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit upp- nådd;

2) att föreståndare och lärare för åtnjutande av rätten till löneförhöj— ning genom ålderstillägg äga tillgodoräkna sig såväl den tid de efter in- gången av november månad 1919 såsom fast anställda innehaft motsvaran- de eller högre befattning vid annan statsunderstödd lantmannaskola eller vid statsunderstödd lantbruksskola eller folkhögskola som ock, efter lant- bruksstyrelsens beprövande, den tid från och med den .............. , då de tjänstgjort vid extra kurser vid lantmannaskola eller fullgjort annan av lantbruksundervisningsnämnd dem anvisad verksamhet, samt ordinarie lärare jämväl den tid han efter ingången av år 1921 innehaft fast an— ställning såsom med bidrag av statsmedel avlönad jordbrukskonsulent i hushållningssällskaps tjänst eller hos kemisk-växtbiologiska anstalten inom Norrbottens län;

3) att föreståndare, som befordrats till denna befattning från att hava varit ordinarie lärare vid statsunderstödd lantmannaskola eller förste lä- rare vid statsunderstödd lantbruksskola i södra eller mellersta Sverige eller ordinarie lärare vid statsunderstödd lantbruksskola i Norrland eller innehaft fast anställning såsom sådan jordbrukskonsulent, som i 2) om- förmäles, omedelbart vid tillträdet till föreståndarbefattningen äger till- godoräkna Sig så många ålderstillägg såsom föreståndare, att hans kon- tanta minimigrundlön jämte ålderstillägg i sistnämnda befattning, i den mån de med denna befattning förenade ålderstilläggen därtill lämna till- gång, närmast överstiger den kontanta minimigrundlön jämte ålderstill- lägg, han senast åtnjutit såsom lärare eller konsulent, varvid skall iakt- tagas dels att den, som befordrats till föreståndare från att hava varit or-

• Sida 225
•  Original

dinarie lärare vid lantmannaskola med allenast huvudkurs, äger att för ål- derstillägg såsom föreståndare tillgodoräkna sig tjänstetid utöver fem år i nämnda lärarbefattning, dels ock att å konsulents avlöning skall räknas ett avdrag av 600 kronor, motsvarande värdet av lärares naturaförmåner;

4) att föreståndare eller lärare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande av ålderstillägg, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt gällande pensionsbestämmelser är skyldig att avgå från tjäns- ten, icke må tillträda samma förhöjning;

5) att ålderstillägg utbetalas månadsvis i efterskott av den skola, till vil- ken för sådant ändamål statsunderstöd utanordnats, även där vederbö— rande befattningshavare under kalenderåret flyttat till annan statsunder- stödd lantmannaskola eller till statsunderstödd lantbruksskola eller vun- nit anställning såsom sådan konsulent, som i 2) omförmäles, såvitt han å sin nya befattning äger åtnjuta ålderstillägg; samt

6) att ålderstillägg utgår endast till och med den månad, varunder be- fattningshavare upphört att innehava befattning, för vilken ålderstillägg må av honom åtnjutas.

$$.

Å lantbruksstyrelsen ankommer att besluta i frågor angående förestån- dares och ordinarie lärares uppflyttning i högre lönegrad.

Ansökan om sådan uppflyttning skall, åtföljd av de handlingar, som av lantbruksstyrelsen må i sådant hänseende föreskrivas, av vederbörande befattningshavare inlämnas till skolans styrelse före den 15 november året innan ålderstillägget skall tillträdas, och åligger det skolstyrelsen att med eget yttrande insända ansökningen till lantbruksstyrelsen före den 1 december.

Sedan lantbruksstyrelsen fattat beslut i anledning av ansökningen, skall styrelsen snarast möjligt därom underrätta vederbörande skolstyrelse, som har att om beslutet lämna sökanden meddelande.

å7.

1. Föreståndare eller ordinarie lärare äger under tjänstledighet på grund av sjukdom behålla samtliga honom tillkommande avlöningsför- måner med avdrag av ett belopp, motsvarande en tredjedel av den med be- fattningen förenade på ledighetstiden jämlikt % 3 andra stycket belöpande kontanta minimigrundlönen, vilket belopp skall utgå till vikarien.

2. Föreståndare eller ordinarie lärare äger under tjänstledighet för uppehållande av befattning i statens tjänst eller för fullgörande av annat offentligt uppdrag behålla högst samma avlöning som i mom. 1 sägs; an- kommande det på lantbruksstyrelsen att för varje särskilt fall be- stämma, i vad mån den tjänstledige Skall av sin kontanta grundlön till vikarien avstå mer än i nämnda moment föreskrivits.

3. Åtnjuter föreståndare eller ordinarie lärare tjänstledighet av annan

• Sida 226
•  Original

226 anledning än i mom. 1 och 2 sägs, Skall han till vikarien avstå två tredje- delar av den med befattningen förenade, på ledighetstiden belöpande kon- tanta minimigrundlönen.

4. Arvode till vikarie må icke understiga två tredjedelar av den tjänst— lediges på ledighetstiden belöpande kontanta minimigrundlön för den eller de kurser, där vikarien tjänstgör.

5. Under tjänstledighet äga föreståndare och ordinarie lärare bibehålla dem tillkommande naturaförmåner eller ersättning för sådana.. På skolstyrelsen må bero, huruvida vikarie å ledig befattning skall helt eller delvis åtnjuta de naturaförmåner eller motsvarande ersättning, som tillkomma ordinarie innehavare av tjänsten. Likaledes må det bero av. skolstyrelsen, huruvida vikarie för tjänstledig föreståndare eller ordina- rie lärare eller å ledig dylik befattning skall i förekommande fall åtnjuta resekostnadsersättning med skäligt belopp.

% 8.

1. Avlöning Skall för den tid, undervisning måst inställas på grund av rådande smittsam sjukdom bland människor eller husdjur, utgå med sam- ma belopp, som om undervisningen bedrivits i eljest bestämd omfattning, dock med skyldighet för den, vilkens tjänstgöring sålunda för en tid in- ställts, att utan särskild ersättning fullgöra återvinnande av den förlora- de undervisningstiden i den utsträckning, som må komma att påfordras.

2. Till befattningshavare, som till förekommande av smittfara av ve- derbörande myndighet förbjudits att tjänstgöra, skall under den tid, han i anledning härav är avstängd från tjänstgöring, lönen utgå oavkortad, dock icke för längre tid än högst sex månader.

3. Avlöning må ej utgå till befattningshavare för tid, varunder han av— hållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall.

& 9.

För de i denna kungörelse stadgade avlöningsförmåner äro föreståndare och ordinarie lärare pliktiga att under året stå till vederbörande lant- bruksundervisningsnämnds eller skolstyrelsens förfogande, dock med un- dantag för högst två månaders ferier, eller sålunda i minst 260 arbetsdagar mot erhållande för fullgörande av dem anvisad verksamhet under den tid, då de icke äro upptagna av ordinarie kurs vid skolan, av visst ar- vode, uppgående för dag till 14 kronor för föreståndare och 10 kronor för lärare, där icke högre arvode är i annan ordning vederbörligen bestämt,, jämte i förekommande fall resekostnads- och traktamentsersättning.

% 10.

För varje söckendag, varunder föreståndare eller lärare är upptagen av skötseln av skoljordbruk under den tid då kurs, ordinarie eller extra, vid vilken han är anställd, icke hålles vid skolan, skall han äga att såväl i

• Sida 227
•  Original

avseende på det dagantal, varunder han skall stå till förfogande, som ock för ålderstillägg tillgodoräkna sig halv arbetsdag. Huruvida och i vad mån ersättning må utgå för skoljordbrukets skötsel må bero av överens— kommelse i varje särskilt fall.

8 11.

För åtnjutande av de i denna kungörelse stadgade avlöningsförmåner- na skola föreståndare och ordinarie lärare vara skyldiga att vara delägare i statens pensionsanstalt samt vara underkastade de bestämmelser angå- ende avgifter, skyldighet att avgå från tjänsten m. m., som äro eller varda meddelade i reglementet för samma anstalt.

& 12.

Föreståndare ävensom ordinarie lärare må icke samtidigt vara fast an- ställd vid annan statsunderstödd skola.

& 13.

Ansökning om annat statsunderstöd till lantmannaskola än för ålders- tillägg skall, ställd till Kungl. Maj:t och avfattad enligt av lantbruks- styrelsen fastställt formulär, av vederbörande skolstyrelse ingivas till lantbruksstyrelsen, då fråga är om anslag till kurser enligt 9 1 punkterna 1)—5) samt 8)—10), före september månads utgång för hela det påföljande

_; läsåret, då fråga är om anslag till parallellundervisning vid viss kurs, se- nast en månad efter kursens början samt, då fråga är om bidrag till vi- kariatsersättning, senast en månad efter utgången av vederbörande kurs.

Lantbruksstyrelsen har att, efter hörande av vederbörande inspektör, så snart ske kan med eget utlåtande översända ansökningen till Kungl. Maj:t.

5 14.

| Av Kungl. Maj:t till lantmannaskola beviljat statsunderstöd, som i 9 13

avses, utbetalas genom statskontoret till vederbörande skolstyrelse, dock , vad beträffar sådant understöd, varom i 3 1 punkterna 1)—6) samt 8)—10) E sägs, endast i den män och till det belopp, som styrelsen genom intyg från F lantbruksstyrelsen styrker sig vara berättigad att uppbära dylikt stats— ; understöd.

Vid utbetalning av statsbidrag, varom i t 1 punkterna 1)—5) sägs, skall vederbörligt avdrag för pensionsavgifter göras i enlighet med vad i sådant avseende stadgas i reglementet för statens pensionsanstalt.

$ 15.

Det åligger lantbruksstyrelsen att i början av varje kalenderår till stats— kontoret lämna uppgift angående beloppet av de ålderstillägg, som skola under året tillkomma befattningshavare vid de statsunderstödda lant-

• Sida 228
•  Original

228 mannaSkolorna, varefter statskontoret har att till vederbörande skolsty- relser på rekvisition utanordna sagda belopp.

Beträffande föreståndare, som under löpande kalenderår jämlikt % 5 punkten 3) vinner rätt till ålderstillägg i vidare mån än sådant förut till- kommit honom, skall lantbruksstyrelsen göra anmälan till statskontoret, som utanordnar erforderligt belopp till vederbörande skolstyrelse.

Därest under löpande kalenderår befattningshavare upphör att innehava befattning, för vilken ålderstillägg må av honom åtnjutas, eller på grund av befattningshavares befordran honom tillkommande ålderstillägg min- skas, åligger det skolstyrelse att till statskontoret återställa den del av ålderstillägg, vilken ej skall tillkomma befattningshavaren ifråga.

F ö r slag till Kungörelse

angående statslån för anskaffande av skoljordbruk vid lantmannaskolor och lanthushållsskolor.

ål.

landsting, hushållningssällskap, förening eller stiftelse må kunna i den ordning denna kungörelse stadgar erhålla statslån för inköp av mark att användas till skoljordbruk vid med statsmedel understödd lantmannaskola eller lanthushållsskola.

Ansökning om sådant statslån skall, ställd till Kungl. Maj:t, ingivas till lantbruksstyrelsen och böra därvid fogas de handlingar, sökanden vill åberopa till stöd för framställningen. Lantbruksstyrelsen skall därefter överlämna ansökningen till Kungl. Maj:t med eget yttrande, innefattan- de jämväl huruvida skolan lämpligen bör vara för framtid-en förlagd å platsen ifråga.

å2.

[Skoljordbruket skall vara av för skolans behov lämplig storlek, belägen- het oeh beskaffenhet. I allmänhet bör arealen odlad jord utgöra vid lant— mannaskola 10—25 hektar och vid lanthushållsskola 5—15 hektar. För jordbrukets drift behövliga byggnader skola finnas å jordbruket eller eljest vara för skolan att tillgå eller ock vara avsedda att uppföras.

% 3. Statslån för anskaffande av skoljordbruk utgår med högst fem sjätte- delar av det värde, som vid värdering i den ordning 9 4 stadgar åsatts det till förvärvande ifrågasatta området med därå befintliga eller till upp-

• Sida 229
•  Original

förande avsedda ekonomibyggnader men utan hänsyn till växande skog, dock med högst 50 000 kronor för lantmannaskola och högst 30 000 kronor för lanthushållsskola.

94.

Värdering, varom i % 3 sägs, skall efter besiktning genom sakkunnig person verkställas av vederbörande hushållningssällskaps egnahemsnämnd. Vid värdering skall hänsyn tagas till taxeringsvärde, uppgjort köpeavtal, brandförsäkringshandlingar, kostnadsförslag och andra för bedömandet erforderliga handlingar. Värderingsinstrumentet skall uttryckligen an- giva, huruvida enligt egnahemsnämndens åsikt det till inköp ifrågasatta området är lämpligt såsom skoljordbruk vid skolan samt det värde, som vid områdets användning för sådant ändamål skäligen kan åsättas det- samma.

åå.

Av Kungl. Maj:t beviljat statslån må sist innan amorteringsskyldighet jämlikt % 6 inträder av låntagaren lyftas i statskontoret mot avlämnande av Skuldförbindelse dårå.

Annan låntagare än landsting skall därjämte, innan någon del av statslå— net må utbekommas, till statskontoret avlämna såsom säkerhet för den av- givna skuldförbindelsens uppfyllande antingen inteckning 'i det skoljord- bruk, som medelst lånet anskaffas, intill ett belopp, icke överstigande fem sjättedelar av jordbrukets genom taxeringsbevis eller på annat sätt, som statskontoret godkänner, intygade jordbruksvärde vid den tid, då säkerhe- ten erbjudes, eller ock annan säkerhet, som av statskontoret godkännes. Därest statskontoret under lånetiden skulle finna ställd säkerhet icke vi- dare vara nöjaktig, skall låntagaren inom av statskontoret förelagd tid, dock minst tre månader, avlämna nya säkerhetshandlingar, som av stats— kontoret godkännas.

åö.

Statslån skall med avseende a återbetalningen delas i en amorterings- del, utgörande två femtedelar av utbekommet lånebelopp, och en stående del, utgörande tre femtedelar av samma belopp.

Amorteringsskyl-digheten inträder med sjätte året efter utgången av det kalenderår, då lånet av Kungl. Maj:t beviljats. Intill dess kapital- avbetalningen börjar, erlägges endast ränta efter fyra procent om året å statslånets hela belopp. Därefter erlägges dels å amorteringsdelen, in- till dess den blivit till fullo gulden, en annuitet av sex och en halv procent, varav såsom ränta räknas fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp av amorteringsdelen, dels ock å stående delen ränta efter fyra och en halv procent, intill dess jämväl denna lånedel till fullo inbetalats.

Statslånets stående del kan, där icke sådant förhållande, som i & 7 sägs, mellankommer, från statens sida icke uppsägas förrän amorteringsdelen

• Sida 230
•  Original

till fullo guldits, och åtnjuter låntagaren därvid sex månaders uppsäg- ning. I varje fall skall likväl den stående delen vara gulden inom fem år från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras.

Ränta och amortering å statslån skall för varje år av låntagare inbe- talas till statskontoret före utgången av mars månad nästföljande år; skolande sålunda den första amorteringen verkställas under det sjunde året från utgången av det år, under vilket lånet av Kungl. Maj:t beviljats.

Å till betalning förfallet kapitalbelopp, som ej inbetalas till statskon- toret inom härför stadgad tid, skall låntagare erlägga ränta efter sex pro— cent om året från förfallodagen till dess likvid sker.

$ 7.

Därest beviljat lånebelopp användes för annat ändamål än för anskaf- fande av det därmed avsedda skoljordbruket,

eller låntagaren ej fullgör vad vid lånets beviljande förutsatts beträf- fande uppförande av byggnader å skoljordbruket,

eller låntagaren visar sig försumlig i att erlägga föreskriven ränte— eller kapitalavbetalning,

eller det med lånet förvärvade jordbruket icke längre står till skolans förfogande för undervisningsändamål enligt föreskrifter därom i det för vederbörande slag av skola gällande reglemente,

eller skolan nedlägges, äger statskontoret eller lantbruksstyrelsen anmäla förhållandet för Kungl. Maj:t, som bestämmer, huruvida ogulden del av utbekommet statslånebelopp skall vara förfallet till återbetalning samt rätten att ut- bekomma ännu icke utbetalad del av beviljat lån förverkad.

QS.

Landsting, hushållningssällskap, förening eller stiftelse må under de i denna kungörelse stadgade villkor kunna erhålla statslån jämväl till inbe— talning av ogulden del av skuld, vilken åsamkats för sådant inköp av skoljordbruk, som skett efter ingången av år 1918.

Specialmotivering.

Förslaget till reglemente för med statsmedel understödda lantmannaskolor.

För närvarande stadgas att lantmannaskolan avser att bibringa kun— skap i grunderna för lanthushållningens utövande »med huvudsakligt avseende å förhållandena vid medelstora och mindre jordbruk». Då sist- nämnda bestämmelse visat sig framkalla den uppfattningen, att åt det medelstora jordbruket skulle vid undervisningen ges visst företräde

• Sida 231
•  Original

framför det mindre, eftersom det nämnes först, och då en omkastning av ordningen skulle kunna åberopas såsom skäl för en motsatt rangord- ning, hava vi ansett bestämmelsen böra helt och hållet utgå. Det bör icke möta något hinder att en skola ägnar sig övervägande åt den ena eller andra storleksgraden av jordbruk, beroende bl. a. på förhållandena i den ort där skolan är belägen. Somliga skolor kunna sålunda exempel- vis vara mera småbruksbetonade än andra.

Angående borttagandet av skillnaden mellan skolor litt. A och litt. B hänvisas till den allmänna motiveringen.

Skolans kurser indelas i förslaget i ordinarie kurser, om vilka regle- mentet gäller, samt andra kurser. Dessa kunna vara antingen kurser enligt reglementet för med statsmedel understödda åtgärder för höjande av det mindre jordbruket eller också speciella utbildningskurser t. ex. kontrollassistentkurser och instruktörskurser, om vilka särskilda bestäm- melser gälla.

För de ordinarie kurserna hava bibehållits nuvarande benämningar, dock att »andra årskurs» för tydlighetens skull utbytts mot »andra hu- vudkurs». Likaledes hava kursernas minsta tidslängder ävensom det nuvarande dagberäkningssättet i arbetsdagar bibehållits.

Förslaget att vid skola må kunna anordnas längre kurs utan samband med huvudkurs är förut motiverat. För fortsättningskurs kräves där- emot fortfarande att skolan har huvudkurs.

Förtydliganden ha- ansetts lämpliga därutinnan att två huvudkurser icke må kunna helt eller delvis vara samtidiga samt att kurs, som hålles å sådan tid, att delar av densamma infalla under olika läsår, skall i sin helhet hänföras till det läsår, för vilket anslag till kursen erhålles.

Vidare har i reglementet ansetts böra införas en erinran om de 1 an- slagskungörelsen föreskrivna villkor om lantbruksstyrelsens vitsord för hållande av längre kurs eller fortsättningskurs.

Ett allmänt stadgande om parallellundervisning har också ansetts böra redan här införas. Det må anmärkas att enligt vårt förslag till anslags- kungörelse statsanslag till dylik undervisning skall liksom hittills bli beroende uteslutande på elevantalet. Ifall detta icke är så stort som i anslagskungörelsen förutsättes, kan sålunda statsanslag till parallellun- dervisning icke utgå, även om elevernas olika förkunskaper eller under- visningens specialisering i olika riktningar gör elevernas fördelning å parallellavdelningar nödvändig.

Undervisningens innehåll och omfattning äro i huvudsak angivna i överensstämmelse med föreskrifterna i nuvarande & 3. Beträffande vid— tagna ändringar hänvisas till den allmänna motiveringen.

Ett flertal mindre jämkningar i texten hava även företagits. Någon motsvarighet till nuvarande & 4, som gäller kurserna vid lant-

• Sida 232
•  Original

mannaskola litt. B., förekommer givetvis icke i vårt förslag, enär vi an- sett att skillnaden mellan skolor av A— och B-typ bör upphöra. Icke hel- ler hava vi behövt bibehålla det genom kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 169) till nämnda % 4 fogade tillägget angående lantmannaskolor, som ha till syfte att bibringa kunskap särskilt så vitt angår skötseln av små- bruk, och vilket innehåller att undervisningsplan för dylik kurs skall insändas till lantbruksstyrelsen för fastställelse. Vi föreslå nämligen i $ 9 att undervisningsplan städse skall underställas lantbruksstyrelsen.

Det allmänna syftet med en längre kurs har närmare angivits i första stycket av denna paragraf. I övrigt hava undervisningsämnena särskilt angivits endast i den mån de innefatta andra grenar av de uti % 3 an— givna ämnena eller ock helt nya ämnen. Den längre kursens undervis— ningsprogram framgår sålunda genom en sammanställning av % 3 och 4.

I denna paragraf behandlas de möjligheter en skola bör äga såväl till utvidgning av undervisningen i allmänhet, som ock till undervisningens specialisering i visst avseende. Vi hava därvid särskilt tänkt på det i stora delar av vårt land framträdande behovet av utvidgad undervis— ning i Skogshushållning.

Här ges den mycket viktiga regeln, att undervisningen skall städse mellan de olika ämnena vara fördelad på sådant sätt, att skolans karak- tär av att vara en yrkesskola för lantbrukare noggrant iakttages. An- gående vår åskådning på hithörande problem hänvisas till den allmänna motiveringen.

Beträffande undervisningsplan stadgas nu i % 27 att sådan plan skall uppgöras av styrelsen. Därest undervisning skall meddelas i även andra än de obligatoriska ämnena eller om undervisning i sistnämnda ämnen skall ges större omfattning än som normalt stadgats, må sådant enligt nuvarande % 8 ske efter inhämtande av vederbörande inspektörs godkän— nande. Vi hava ansett bestämdare regler i detta avseende erforderliga, särskilt med hänsyn till den ökade frihet till utvidgning och specialise- ring, som vi föreslagit i vår & 7, samt för att garantera bibehållandet av skolans yrkeskaraktär enligt vår & 8. Vi hava i sådant syfte funnit oss böra föreslå att undervisningsplanen skall för godkännande underställas lantbruksstyrelsen samt att sålunda godkänd plan skall fortfarande län- da till efterföljd, intill dess ändring däri i vederbörlig ordning äger rum. Dock må smärre, av omständigheterna påkallade avvikelser göras under pågående kurs.

I denna paragraf behandlas frågan om skoljordbruket, varom vi hän— visa till den allmänna motiveringen.

• Sida 233
•  Original

Beträffande studieresorna har borttagits inskränkningen att de skola avse jordbruk »i orten». Därjämte har stadgats att dylik resa må kunna anordnas å lämplig tid efter kursens slut, ifall den icke kunnat äga rum under kursen.

Vi hava ansett att formulär till dagbok bör fastställas av lantbruks— styrelsen för att befrämja likformighet härutinnan vid olika skolor och underlätta dagböckernas granskning.

I den allmänna motiveringen hava ändringarna i denna paragraf blivit utförligt behandlade.

Den nuvarande möjligheten att lantmannaskola och folkhögskola hava gemensam föreståndare har ansetts icke böra bibehållas. Angående bort— tagandet av bestämmelserna om rektor hänvisas till den allmänna moti- veringen.

Beteckningen >>fast anställd» för föreståndare och lärare har bortta- gits samt beträffande lärare ersatts med ordet >>ordinarie».

Vi hava ansett det böra stadgas att den huvudsakliga undervisningen i de ämnen, vilka i regel äro skolans viktigaste, nämligen jordbrukslära, husdjurslära och jordbruksekonomi, skall meddelas av föreståndaren eller ordinarie lärare. Denna bestämmelse bidrager i sin mån till att garantera skolans karaktär av en lantbrukets yrkesskola. Emellertid kan det tänkas att i vissa fall, exempelvis då skogsskötseln intager sär- skilt stort I'llm vid undervisningen, ett visst specialämne får sådan be- tydelse", att undervisningen däri bör handhavas av ordinarie lärare. Vi hava fördenskull infört en bestämmelse att lantbruksstyrelsen må på grund av särskilda förhållanden medgiva undantag från nyssnämnda huvudregel.

Kompetenskraven för föreståndare och vissa ordinarie lärare hava er- hållit tydligare och något skärpt formulering. Bland dessa lärare har nu medtagits lärare med undervisningsskyldighet i jordbruksekonomi. Det har framhållits att särskilt avseende skall fästas jämväl å genom- gången pedagogisk utbildning. Ifall dylik utbildning anordnas genom statens försorg, på sätt vi i det följande föreslå, lärer detta villkor böra i sinom tid göras obligatoriskt.

Därest en lantbrukshögskola varder inrättad, torde bestämmelserna i denna paragraf böra undergå vissa modifikationer.

Förfarandet vid kungörandet av ledig befattning har angivits något mera utförligt än i nu gällande reglemente.

Denna paragraf, som handlar om föreståndarens åligganden, har un- dergått vissa jämkningar, huvudsakligen betingade av borttagandet av rektorsbefattningen samt av ändringar i reglementets övriga delar.

• Sida 234
•  Original

Sammansättningen av lantmannaskolornas styrelser är nu mycket växlande. Det har ansetts böra stadgas att vederbörande landsting samt vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott skola i varje fall utse var sin ledamot. Övriga ledamöter — utom den självskrivne före- ståndaren — böra utses till det antal och på det sätt, som av Kungl. Maj:t för varje skola närmare bestämmes. Den nuvarande föreskriften att dylikt bestämmande skall ske, då statsanslag till skolan första gången beviljas, har borttagits, enär det givetvis är Kungl. Maj:t obetaget att under skolans verksamhetstid meddela beslut om ändring i styrelsens sammansättning. Vidare har föreslagits att suppleanter skola utses, att styrelseledamöternas funktionstid skall vara fyra år samt att minst halva antalet av de valda ledamöterna skall utgöras av i jordbruk förfarna personer.

Enär det kan bliva för omständligt att städse sammankalla hela sty- relsen för behandling av löpande ärenden, har föreslagits att ett särskilt utskott kan utses för detta ändamål

Styrelsens åligganden äro i denna paragraf angivna i huvudsaklig över— ensstämmelse med nuvarande stadganden med de jämkningar, som för- anledas av andra ändringar i reglementet.

Den nuvarande föreskriften om berättelse till lantbruksstyrelsen inom två månader efter varje avslutad lärokurs har utbytts mot ett stadgande att berättelse skall före den 1 februari avges såväl till lantbruksstyrelsen som vederbörande landsting och hushållningssällskap rörande verksamhe- ten under föregående läsår.

Det har ansetts böra stadgas att styrelsens ordförande och ledamöter gemensamt ansvara för de medel, som skolstyrelsen har under sin för- valtning. Därjämte har det med hänsyn till att skolverksamheten till mycket stor del bedrives med statsmedel ansetts böra föreskrivas att ett av länsstyrelsen utsett ombud skall deltaga i den årliga revisionen.

Denna paragraf innehåller vissa övergångsbestämmelser beträffande anskaffandet av skoljordbruk. Skälen härför äro angivna i den allmän- na motiveringen.

Då det icke ansetts kunna ifrågakomma att befintliga rektorsförord- nanden skola upphöra genast vid det nya reglementets ikraftträdande, har en respittid av tre år stadgats för avvecklandet i de fall, då folk- högskolas föreståndare är rektor för lantmannaskola.

Denna paragraf innehåller en av de nya kompetensfordringarna för föreståndare och vissa ordinarie lärare föranledd övergångsbestämmelse.

Den av de nya bestämmelserna. rörande styrelsens sammansättning nödvändiga övergångsperioden regleras i denna paragraf.

• Sida 235
•  Original

Förslaget till kungörelse angående statsunderstöd till lantmannaskolor m. m.

Beträffande förändringarna i denna paragrafs innehåll hänvisas till den allmänna motiveringen.

Såsom från flera håll påyrkats hava vi ansett vitsord om skolas be- hövlighet såsom villkor för statsanslags erhållande icke böra erfordras annat än i fråga om ny skola, enär det förtroende skolan vunnit hos all- mänheten och som får sitt uttryck i elevantalet bör vara bevis nog i detta avseende. Vi hava ansett det böra tillkomma vederbörande lant- bruksundervisningsnämnd i stället för hushållningssällskapets förvalt- ningsutskott att jämte vederbörande statsinspektör avgiva dylikt vitsord för ny skola. Därjämte hava vi borttagit bestämmelsen att sagda behöv- lighet skall avse behovet »inom orten», enär givetvis en skola, exempel— vis om den åsyftar att vara på visst sätt specialiserad eller att represen- tera en i viss mån högre utbildning genom längre kurser eller på annat sätt, kan vara av en betydelse, som sträcker sig utöver det mera begrän- sade område, som betecknas såsom »orten».

I stycket 3) hava vi infört den i allmänna motiveringen omförmälda föreskriften om att särskilt medgivande av lantbruksstyrelsen fordras för att skola må hålla längre kurs utan att tillika hava huvudkurs.

I stycket 5) hava vi infört den modifikationen att den tidsperiod, för vilken elevmedeltal må beräknas, utsträckts från tre till fem år för att i någon mån neutralisera tillfälliga ofördelaktiga förhållanden. Den nu- varande bestämmelsen om ett maximiantal av 60 elever i huvudkurs eller andra huvudkurs har borttagits såsom direkt hindrande den önskvärda uppkomsten av verkligt stora skolor. Därjämte hava vi sänkt det nu för anordnande av en andra huvudkurs föreskrivna minsta elevantalet i för- sta huvudkursen under året från 50 till 40, enär det icke synts berättigat att uppställa alltför svåra villkor för anordnandet av en andra huvud- kurs.

I stycket 6) har den nuvarande maximibegränsningen av 30 elever i fortsättningskurs eller längre kurs borttagits av samma skäl som föran- lett motsvarande ändring beträffande huvudkurs. Därjämte har medel- talsberäkning för elevantalet i dessa slag av kurser under senaste fem-8 årsperiod införts. Den nuvarande föreskriften att fortsättningskurs eller längre kurs icke må inrättas vid skola, förrän den varit i verksam— het under tre läsår, har icke ansetts böra bibehållas utan frihet böra med- givas skola att även dessförinnan inrätta dylik kurs, så framt skolans lämplighet därtill vitsordas på sätt i stycket 2) finnes angivet. Ävenså har det nuvarande villkoret för hållande av fortsättningskurs eller läng- re kurs att elevantalet i huvudkursen uppgått till viss storlek, nu 30, bort- tagits. Genom dessa förändringar har inrättandet av fortsättningskurser och längre kurser i hög grad underlättats.

• Sida 236
•  Original

236 Beträffande de i stycket 7) upptagna stadgandena om parellellunder- visning äro skälen angivna i den allmänna motiveringen. Bestämmelserna i stycket 8) innefatta ingen annan saklig ändriig än att ortsbidrag nu skall krävas även för statsanslag till fortsättningnkurs. I stycket 9) har införts en helt ny bestämmelse nämligen om högsta beloppet av undervisningsavgiften vid lantmannaskola. Dessa avgifter synas för närvarande utgå med i hög grad växlande be10pp vid olika skolor. Om man med ledning av lantbruksstyrelsens berättelse fir år 1928 gör en undersökning beträffande de 38 skolor, som haft allenast huvudkurs, finner man att 10 skolor icke haft några betalande elever och att för de återstående 28 skolorna avgiften pr elev växlat med snart sagt alla möjliga belopp mellan 20 kronor och 100 kronor. Detta till- stånd synes icke tillfredsställande, så till vida som skolkursen undeistun- dom synes bli därigenom alltför mycket fördyrad och elevtillslutningen försvårad. Ett visst maximum av undervisningsavgiften synes böra stadgas, och detta bör icke sättas högre än att avgiften bör kunna utan större svårighet erläggas av de elever, som icke äro frielever. Då kur— serna vid lantmannaskolorna är av flera slag med olika tidslängd samt då dessa kurser skola enligt vårt förslag kunna förlängas med vissa pe— rioder mot erhållande av ökat statsanslag, kunna så mångskiftande för— hållanden inträda att det synts lämpligast att uttrycka omförmälda av- giftsmaximum i visst belopp pr arbetsdag. Då huvudkurs nu skall pågå i minst 125 arbetsdagar, synas de av ovan berörda undersökning fram- komna uppgifterna giva vid handen, att ett sådant avgiftsmaximun bör utan större olägenhet för huvudmassan av skolor kunna sättas till 50 öre pr arbetsdag, motsvarande 62 kronor 50 öre för huvudkurs. Efter 1928 års förhållanden skulle vid en sådan föreskrift endast sex skoln' be- hövt sänka sina. avgifter. Samma maximum pr dag bör gälla för alla slag av kurser. Det må betonas att genom fastställandet av en sådan högsta avgiftsgräns det endast varit meningen att avskära de högsza av- vikelserna och att det ingalunda är önskligt att detta maximun blir normalavgift. Tvärtom är det angeläget, att avgiften sättes så lågt som möjligt, vilket ju skulle stå i bästa överensstämmelse med övriga atgär- der av skilda slag i syfte att göra skolorna mera besökta. " Stycket 10) har angående frielever undergått viss omformulering utan ändring i sak. En i nuvarande kungörelse såsom stycket 9) upptagen föreskrift att vid längre kurs eller fortsättningskurs visst antal elever från andia län skola äga åtnjuta undervisning har uteslutits såsom varande utan bety- delse, enär skolorna uppenbarligen gärna mottaga elever även från andra trakter, när plats finnes. Beträffande de i styckena 14)—16) meddelade bestämmelserna häivisas till den allmänna motiveringen.

• Sida 237
•  Original

I nuvarande kungörelsens % 3 givas regler såväl angående den kon— tanta grundlönen som naturaförmånerna. För vinnande av större över— skådlighet hava vi fördelat dessa regler i två paragrafer.

De i förslagets % 3 upptagna bestämmelserna äro redan i den allmänna motiveringen behandlade.

Denna paragraf innehåller de i nuvarande % 3 intagna bestämmelserna % 4- angående naturaförmåner. I enlighet med därom gjord framställning hava vi ansett ersättningen för lärares naturaförmåner böra, såsom redan i den allmänna motiveringen omförmälts, höjas från 500 till 600 kronor. I fjärde stycket hava vi uttalat att reglerna om efterlevandes rättighet att under viss tid efter befattningshavares dödsfall nyttja tjänstebostad m. m. skola tillämpas även ifråga om sådan ersättning, som utgår i stäl- let för naturaförmåner. Därjämte har stadgats att tillträdande befatt- ningshavare äger av skolan uppbära skälig ersättning för under sådan tid felande naturaförmåner.

De i denna paragraf vidtagna ändringarna äro berörda i den allmänna % 5. motiveringen.

Denna paragraf innehåller inga sakliga ändringar. _ ä 6.

Avgörandet enligt mom. 2 huruvida befattningshavare skall under där % 7. angiven ledighet avstå mer än en tredjedel av den på ledighetstiden be- löpande kontanta grundlönen ankommer enligt nuvarande regler i 5 6 mom. 2 på Kungl. Maj:t. Vi hava ansett det onödigt att besvära Kungl. Maj:t härmed och funnit det kunna uppdragas åt lantbruksstyrelsen att besluta härom.

Denna paragraf innehåller de nya reglerna angående befattningshava- s 9. res skyldighet att stå till skolstyrelsens eller vederbörande lantbruksun— dervisningsnämnds förfogande viss tid under året. Härom hänvisas till redogörelsen i den allmänna motiveringen.

Denna paragraf är även behandlad i den allmänna motiveringen. % 10—

Motsvarar nuvarande % 7. % 11-

Motsvarar sista stycket av nuvarande $ 3.

Denna paragraf motsvarar nuvarande % 8. För närvarande skall an— sökning om statsanslag till huvudkurs eller längre kurs ingivas före 1 december och beträffande dylikt anslag till fortsättningskurs eller andra årskurs före 15 maj. Detsamma gäller beträffande anslag till parallell-

• Sida 238
•  Original

238 undervisning, varemot ansökning om bidrag till vikariatsersättning skall göras efter utgången av vederbörande kurs. Beträffande anslag till ål- derstillägg gälla särskilda regler.

Det har från flera håll framställts klagomål över att anslagsfrågorna nu bliva så sent avgjorda, att den kurs, vartill anslaget är avsett, redan länge pågått och kanske till och med slutat, när anslaget erhålles. För att möjliggöra snabbare avgörande av dessa ärenden hava vi föreslagit att alla ansökningar om statsanslag, utom till ålderstillägg, parallellun— dervisning och vikariatsersättning, skola på en gång för hela det påföl- jande läsåret ingivas av skolstyrelsen före september månads utgång. Det bör icke möta någon svårighet för skolstyrelsen att redan vid nämn- da tidpunkt hava planen för hela nästa läsårs undervisning klar, helst denna plan endast utgör en del av den allmänna undervisningsplan, som lantbruksundervisningsnämnden skall långt före sagda tid hava uppgjort. Landstingets beslut om bidrag till skolverksamheten äro då även kända. Ansökning om bidrag till parallellundervisning kan däremot icke ingi- vas, förrän skolkursen börjat och antalet tillstädeskomna elever är känt. Bidrag till vikariatsersättning kan icke begäras förrän kursen slutat och behovet av dylik ersättning är konstaterat. För sistnämnda två ansök— ningar har nu föreslagits en tid av en månad efter kursens början resp. slut.

Det må framhållas att enligt förslaget även ansökningar om bidrag till försöksverksamhet, undervisningsmateriell och studieresor skola ingivas före september månads utgång för hela påföljande läsår.

Förslag till kungörelse angående statslån för anskaffande av skoljordbruk vid lantmannaskolor och lanthushållsskolor.

Beträffande lantmannaskolorna torde detta förslag icke tarva någon särskild motivering utöver vad därom redan förut anförts i detta betän— kande. Ifråga om lanthushållskolorna återkomma vi under avdelnin- gen om dessa skolor.

• Sida 239
•  Original

Lantbruksskolor.

Lantbruksskolorna 1908—1928.

De äldsta för lägre lantbruksundervisning i vårt land avsedda anstal- terna äro lantbruksskolorna. Den första lantbruksskolan kom till stånd redan år 1840 vid Orup i Malmöhus län. Sedermera inrättades av hus- hållningssällskapen ett flertal sådana skolor. Under åren 1882—1884, då. antalet lantbruksskolor var störst, uppgick detta till 29, vartill kommo de två liknande skolorna vid Ultuna och Alnarp. Efterhand minskades åter skolornas antal, huvudsakligen på grund av svårigheten att erhålla elever. Då 1907 års lantbruksundervisningskommitté avgav sitt betän- kande, funnos emellertid ännu, förutom de vid Ultuna och Alnarp för- lagda lantbruksskolorna, 18 statsunderstödda lantbruksskolor i vårt land.

Kursen i de äldre lantbruksskolorna var tvåårig med övervägande praktisk undervisning samt lektioner i teoretiska ämnen, i regel för- lagda till morgnar och aftnar. I början besöktes skolorna såväl av yng— lingar, som önskade utbilda sig till rättare, befallningsmän, ladufogdar o. d., som ock av sådana blivande ägare eller brukare av mindre och medelstora "jordbruk, vilka hade för avsikt att framdeles själva hand- hava skötseln av egna jordbruk. Efterhand minskades emellertid till— slutningen från sistnämnda grupp, och lantbruksskolorna blevo till vida övervägande del utbildningsanstalter för blivande arbetsförmän vid det större jordbruket. -

Den teoretiska undervisningen vid lantbruksskolorna var, som redan antytts, från början föga omfattande. Förslag om utvidgning av den- samma framlades redan 1884 av lantbruksläroverkskommittén, men på grund av motstånd från olika håll, bl. a. av lantbruksskolornas förestån— dare, blev detta förslag aldrig genomfört. Några bestämmelser om mi— nimitid för denna undervisning förekom icke i äldre reglementen, och timantalet för teoretiska ämnen var därför ännu ett stycke in på 1900- talet mycket varierande vid olika skolor, för äldre avdelningen från c:a 450 upp till nära det dubbla, för den yngre 200—400.

Frågan om lantbruksskolornas organisation var föremål för en grund- lig behandling av 1907 års lantbruksundervisningskommitté. I sitt be- tänkande framlade också kommittén förslag om vissa betydelsefulla för-

• Sida 240
•  Original

240 ändringar i denna organisation. De viktigaste av dessa gingo ut på en ökning av den teoretiska undervisningen samt inskränkning av skolornas antal. Vidare föreslogs ökning av statsunderstödet till skolorna.

I enlighet med den utveckling, som redan förut skett, omfattade kom- mitténs förslag två olika typer av lantbruksskolor, en i södra och mel- lersta Sverige samt en i Norrland och Dalarna. Den förra, vars huvud- uppgift enligt kommittén borde vara att utbilda arbetsledare för det större jordbruket, skulle fortfarande vara tvåårig, den senare däremot, vars undervisning redan förut blivit inriktad på att meddela utbildning åt blivande hemmansägare eller hemmansbrukare, ansågs kunna, liksom fallet varit fr. o. 111. år 1901, bliva ettårig.

Ifråga om de förstnämnda av dessa skolor föreslog kommittén bl. a., att jämte den tvååriga kursen skulle för ett mindre antal elever, vilka hade vissa förkunskaper, anordnas en ettårig kurs. Den teoretiska un- dervisningen för de äldre eleverna i den tvååriga kursen, liksom för ettårskursens elever, skulle pågå under minst 100 hela dagar; timantalet för denna undervisning skulle uppgå till minst 280 under första året av den tvååriga kursen samt minst 800 under andra året av sistnämnda kurs och vid den ettåriga kursen.

På grund av den utsträckta tiden för den teoretiska undervisningen fann kommittén en ökning av statsunderstödet till skolorna nödvändig. Kommittén föreslog sålunda, att årsanslaget till varje skola, som ända sedan år 1858 i regel utgått med 4000 kronor, måtte höjas till 7000 kro— nor.

Samtidigt förordade emellertid kommittén en inskränkning i skolornas antal. På grundval av dels erhållna uppgifter angående antalet lärling- ar, som under senaste 10-årsperioden utgått till befattningar såsom rät- tare, befallningsmän, ladufogdar o. d., dels det beräknade behovet av arbetsförmän inom jordbruket, kom kommittén till det resultatet, att, förutom de vid Ultuna och Alnarp förlagda lantbruksskolorna, ett antal av minst nio tvååriga lantbruksskolor vore behövligt för utbildningen av arbetsförmän i tillräckligt antal för det större jordbruket (åkerareal över 100 har) inom södra och mellersta Sverige. Elevantalet vid varje skola förutsattes härvid bliva 32, därav 24 i den tvååriga kursen.

För lantbruksskolorna i Norrland och Dalarna föreslog kommittén, att den ettåriga kursen bibehölles men att därjämte skulle inrättas en teo— retisk vinterkurs. Elevantalet i den förra ansågs med hänsyn till de jämförelsevis små jordbruk, varöver ifrågavarande skolor förfogade, ej böra bestämmas till mer än 10; i vinterkursen skulle minimiantalet elever beräknas till 10. Den teoretiska undervisningen —— gemensam för båda kurserna _ skulle pågå under minst 120 hela dagar och omfatta minst 800 lektions- och övningstimmar. Under samma tid, vinterhalvåret, skulle därjämte genom turvis anordnad tjänstgöring i ladugård och slöjdstuga meddelas praktisk undervisning i husdjurens utfodring och vård samt

• Sida 241
•  Original

träslöjd, varjämte en dag i veckan borde användas till praktiska öv— ningar och demonstrationer i jordbrukets viktigaste vinterarbeten samt, om möjligt, skogsskötsel.

Statsunderstödet till lantbruksskolorna i Norrland, vilket fr. o. m. år 1902 utgått med 6000 kronor, föreslogs till samma belopp. Den för- utvarande tvååriga lantbruksskolan i Kopparbergs län skulle enligt kommitténs förslag omorganiseras till likhet med de norrländska och erhålla samma statsanslag som dessa. Därjämte hemställde kommittén, att för underlättande av vidare praktisk utbildning av elever vid ifråga- varande lantbruksskolor genom beredande av elevplatser på för deras vidare utbildning lämpliga gårdar måtte årligen beviljas ett förslags- anslag av 500 kronor att användas till ersättning för resa till och från plats, där elevanställning vunnits.

Med anledning av lantbruksundervisningskommitténs hemställan fram— lade Kungl. Maj:t i 1911 års statsverksproposition förslag till ändrad organisation av lantbruksskolorna. De av Kungl. Maj:t därvid före- slagna grunderna för den nya organisationen av och statsunderstödet till skolorna överensstämde i huvudsak med kommitténs förslag. Dock hade anslaget till lantbruksskolorna i södra och mellersta Sverige ökats med 500 kronor till 7500 kronor. Det för de norrländska skolorna föreslagna särskilda understödet till fortsatt elevutbildning upptogs däremot icke i propositionen.

Vad Kungl. Maj:t i nämnda proposition föreslagit, blev av riksdagen bifallet. Nytt reglemente utfärdades den 19 oktober 1911 för de med statsmedel understödda lantbruksskolorna i södra och mellersta Sverige och samma dag för skolorna i Norrland och Dalarna (båda under nr 118); de nya reglementena trädde i kraft den 1 november 1912.

Under läsåret 1911—1912, det sista då dittillsvarande bestämmelser tillämpades, voro 17 lantbruksskolor i verksamhet, därav 4 i Norrland och Dalarna samt resten i södra och mellersta Sverige. Enligt den nya organisationen skulle 9 skolor upprätthållas inom sistnämnda område, men endast 8 blevo inrättade. Dessa voro:

Ulvhäll i Södermanlands län, Bjärka-Säby i Östergötlands län, Stensjöholm i Kronobergs län, Bollerup i Kristianstads län, Klagstorp i Skaraborgs län, Varpnäs i Värmlands län, Hjälmarsberg i Örebro län och Tomta i Västmanlands län. I Norrland och Dalarna funnos vid och efter den nya ordningens ge- nomförande följande fyra lantbruksskolor:

Vassbo i Kopparbergs län, Nordvik i Västernorrlands län,

• Sida 242
•  Original

Brattby i Västerbottens län och Åminne i Norrbottens län. Av dessa 12 skolor hava 9 varit i verksamhet under hela tiden från den nya organisationens genomförande och äga fortfarande bestånd; skolan i Västerbottens län flyttades dock år 1929 från Brattby till den av länets hushållningssällskap för ändamålet inköpta egendomen Grubbe invid Umeå.

Den i Norrbottens län förefintliga, till Åminne förlagda lantbruks— skolan nedlades redan år 1914, då i stället en lantmannaskola upprätta- des vid den av hushållningssällskapet inköpta egendomen Gran. Skolan vid Hjälmarsberg upphörde år 1915. Ett par år senare flyttades den i Kronobergs län befintliga lantbruksskolan från Stensjöholm till Gårds— by. Sistnämnda skola nedlades år 1923, då i stället en ny skola, för- lagd till Berga i Stockholms län, inrättades. Sedermera har ingen för— ändring i skolornas antal och förläggning (oavsett ovan nämnda flytt- ning i Västerbottens län) ägt rum. Dock är att märka, att Vassbo lant- bruksskola fr. o. m. läsåret 1925—1926 omorganiserats till tvåårig skola i likhet med lantbruksskolorna i södra och mellersta Sverige.

Det för lantbruksskolorna i södra och mellersta Sverige år 1911 ut- färdade reglementet gällde med vissa, bl. a. av den år 1919 genomförda löneregleringen för skolornas föreståndare och lärare föranledda smärre ändringar t. o. m. läsåret 1925—1926. Den 29 januari 1926 har utfär- dats nytt reglemente (nr 26) för sagda skolor att gälla fr. o. m. den 1. november 1926. Detta reglemente gäller jämväl de båda av staten .upp- rättade skolorna vid Ultuna och Alnarp. För lantbruksskolorna i Norr- land och Dalarna gäller fortfarande i huvudsak förut nämnda regle- mente av år 1911. Vissa ändringar och tillägg angående föreståndares och lärares anställningsförhållanden och åligganden hava dock vidta- gits genom kungl. kungörelser av den 5 december 1919 (nr 857), 26 no— vember 1920 (nr 748) och 8 maj 1925 (nr 110).

Statsunderstödet till lantbruksskolorna utgick t. o. m. läsåret 1915— 1916 med förut nämnda, av 1911 års riksdag fastställda belopp 7500, resp. 6000 kronor. På grund av gjord framställning om förhöjning av anslaget från innehavarna av de egendomar i södra och mellersta Sve- rige, till vilka skolorna voro förlagda, föreslog Kungl. Maj:t 1917 års riks— dag att bevilja en särskild ökning av anslaget med 1 500 kronor för skolor- na i södra och mellersta Sverige samt 1200 kronor för skolorna i Norrland och Dalarna. Detta förslag bifölls av riksdagen. I 1918 års statsverks— proposition föreslog Kungl. Maj:t en förhöjning av ökningsanslaget till 2200 kronor för skola i södra och mellersta Sverige samt 1800 kronor till skola i Norrland och Dalarna. Såsom särskilt villkor för denna för- höjning skulle gälla, att fasta försök enligt föreskrift och under ledning av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet utfördes å skolegendomen mot en ersättning av 500 kronor av statsmedel till för—

• Sida 243
•  Original

sökens ledare. Även detta förslag blev av riksdagen bifallet, vadan an- slaget till skolorna ifråga för läsåret 1918—1919 kom att utgå med inalles 9700, resp. 7800 kronor.

I samband med sitt förut i kapitlet om lantmannaskolorna omförmälda år 1919 framlagda förslag angående reglering av lönerna till nämnda sko— lors föreståndare och lärare föreslog lantbruksstyrelsen också, att mini— milöner för föreståndare och förste lärare vid lantbruksskolorna skulle fastställas. Den kontanta grundlönen föreslogs till 5700 för förestån- dare och 3 700 för förste lärare, vartill för bådadera skulle komma ålders- tillägg samt fri bostad och bränsle. Samtidigt föreslogs en höjning av statsunderstödet med 2500 kronor utöver de år 1911 bestämda beloppen, sålunda till 10 000 kronor för skolor i södra och mellersta Sverige samt till 8500 kronor för skolorna i Norrland och Dalarna.

I den till 1919 års riksdag avgivna propositionen angående ifrågava— rande löne- och anslagsreglering följde Kungl. Maj:t i huvudsak lant- bruksstyrelsens förslag. Dock vidtogos i enlighet med departements- chefens hemställan ett par ändringar, i det att dels minimilönen till lantbruksskolornas föreståndare sattes lika som till föreståndare vid lant— mannaskola med huvudkurs och längre kurs, sålunda 5400 kronor, dels anslaget till lantbruksskolorna i Norrland och Dalarna sänktes till 8000 kronor. Vad Kungl. Maj:t i nämnda avseenden föreslagit, bifölls av riksdagen. Kungörelse angående statsunderstöd till lantbruksskolor m. m. utfärdades den 5 december 1919 (nr 850). Ifråga om villkor för åtnjutande av de till skolorna beviljade, förhöjda anslagen, 10000, resp. 8000 kronor skulle gälla:

>>1) att skolans verksamhet bedrives i full överensstämmelse med gäl— lande reglemente och av lantbruksstyrelsen meddelade föreskrifter; samt

2) att till fast anställda föreståndare och förste lärare utgå, förutom ålderstillägg, minst de i 6 3 föreskrivna avlöningsförmåner.»

De åsyftade löneförmånerna hava redan omnämnts och äro lika dem, som gälla för föreståndare och ordinarie lärare vid lantmannaskola med huvudkurs och längre kurs, fortsättningskurs eller andra årskurs.

Det sålunda för lantbruksskolorna bestämda statsunderstödet utgick med samma belopp t. o. m. läsåret 1925—1926. Redan år 1925 hade emel- lertid ordförandena i styrelserna för samtliga lantbruksskolor hos Kungl. Maj:t gjort framställning om ytterligare ökning av anslagen till ifråga- varande skolor. Framställningen gick ut på en höjning av årsanslaget med 2000 kronor, varjämte begärdes ett engångsanslag av 5000 kronor till varje skola såsom bidrag till åstadkommande av anordningar för en rationellare undervisning i maskinlära. Med anledning härav och i enlighet med lantbruksstyrelsens yttrande i ärendet föreslog Kungl. Maj:t 1926 års riksdag att höja årsanslaget till skolorna i södra och mel— lersta Sverige med 1500 kronor och till skolorna i Norrland med 1000 kronor. Detta förslag bifölls av riksdagen, vadan alltså statsunderstö-

• Sida 244
•  Original

Skolor i södra och mellersta Skolor i Norrland samt åren Sverige 1912—1925 i Dalarna Summa. L ä s å r antal elever antal elever elever i antal 2-årsk.l . I?" antal .. . _ 53231)? skolor .. * l—ars- skolor l-ars- Vinter- aldre kursen summa kursen kursen summa avd. 1907—1908 ............ 17 162 — 162 4 45 — 45 207 1908—1909 ............ 17 165 ' _ 165 3 31 — 31 196 1909—1910 ............ 17 175 — 175 3 35 — 35 210 1910—1911 ............ 16 178 — 178 3 37 — 37 215 1911—1912 ............ 16 166 —— 166 3 35 — 35 201 . 1912—1913 ............ 10 130 53 183 4 41 36 77 214 19l3—1914 ............ 10 120 53 173 4 34 39 73 246 1914—1915 ........... 10 116 46 162 3 28 30 58 220 1915—1916 ........... 9 117 43 160 3 32 23 55 215 1916—1917 ............ 9 102 61 163 3 32 25 57 220 1917—1918 ............ 9 92 59 151 3 35 16 51 202 1918—1919 ... ...... . 9 104 69 173 3 35 20 55 228 1919—1920 ............ . 9 109 72 181 3 43 13 56 237 1920—1921 ........... ' 9 102 72 174 3 40 13 53 227 1921—1922 ............ 10 101 79 180 3 42 22 64 244 1922—1923 ............ 10 124 68 192 3 42 21 63 255 1923—1924 ............ 9 122 55 177 3 35 7 42 219 1924—1925 ............ 9 113 56 169 3 36 2 38 207 1925—1926 ............ 10 104 71 175 2 22 b 28 203 1926—1927 ............ 10 127 56 183 2 20 4 24 207 1927—1928 ............ 10 121 49 170 2 20 9 29 199

det till lantbruksskola i södra och mellersta Sverige höjdes till 11500 kronor och till skola i Norrland till 9000 kronor. Ny kungörelse angå- ende statsunderstöd till lantbruksskolor m. m. utfärdades den 18 juni 1927 (nr 222) att gälla fr. o. m. den 1 juli 1927, och är denna kungörelse fortfarande i kraft.

I 1907 års lantbruksundervisningskommittés betänkande lämnas bl. a. också uppgifter angående antalet lantbruksskolor och antal lärlingar i dessa under åren 1883—1907. För att visa utvecklingen i nämnda avse— enden har i tab. 13 gjorts en motsvarande sammanställning för läsåren fr. o. m. 1907—1908 t. o. m. 1927—1928. För överskådlighetens skull hava därvid skolorna i södra och mellersta Sverige samt Norrland tagits var

• Sida 245
•  Original

Tab. 14. Lantbruksskolornas, utom Ultuna och Alnarp, inkomster av allmänna medel samt kostnader därav för utgående elev.

Norra Sverige (Norrland samt åren

Södra och mellersta Sverige 1912_1925 Dalarna)

inkomster i antal inkomster antal |

___Iutgå- kostnad utgå- kostnad . stats— i övriga, lande P1” elev stats— övriga ende P1" elev , [ summa , summa ] anslag yanslag :elever anslag anslag e ever,

1907—1908 58 000 11213 69 213 117 591'56 22 000 3 200 25 200 45 56000 1908—1909 .. 60 000 9 655 69 655 120 580'4 6 18 000 5 200 23 200 31 7483!) 1909—1910 58 000 12 214 70 214 129 544'29 18 000 5 200 23 200 . 662'86 1910—1911 56 000 11552 67 552 142 47571 18 000 5 400 23 400 63243 1911—1912 56000 15 225 71225 119 59853 18 000 6000 24 000 68571 1912—1913 60 000 — 60 000 91 65934 24 000 14 672 38 672 7 50222 1913—1914 .. 60 000 3 050 63 050 123 51260 24 000 22 549 46 549 637'66 1914—1915 .. 60 000 950 ' 60 950 115 53000 18 000 14 452 32 452 5595? 1915—1916 52 500 744 53 244 111 47968 18 000 16 281 34 281 - 62329 1916—1917 63 000 700 63 700 113 56372 21 600 14 200 35 800 62807 1917—1918 63 000 . 63 950 103 62037 21 600 17 600 39 200 - 768'63 1918—1919 67 900 . ' ' 68 850 123 55976 21600 21609 43 209 . 785'62 1919—1920 70 000 1 050 71 050 131 54237 24 000 23 981 47 281 856'80 1920—1921 70 000 9 25" 79 255 127 624'06 24 000 26 763 50 763 95779 1921—1922 80 000 2 981 82 281 130 63293 24 000 24 630 48 630 75984 1922—1923 80 000 82 250 142 57923 24 000 25 034 49 034 7783? 1923—1924 70 000 70 800 127 55748 24 000 21 315 45 315 107898 1924—1925 70 000 70 800 610"?! 4 25 000 347 433 72 433 1 90613 1925—1926 80 000 313 181 93 181 73958 16 000 16 000 32 000 1142'85 1926—1927 92 000 512631 104 631 ' 79266 18 000 13 900 31 900 1 32917 1927—1928 92 000 312 994 104 994 87495 18 000 14 550 32 550 1 1224 1

1 Av landsting och hushållningssällskap. * i anledning av hyggnadsföretag uppgick anslaget till Nordvik till 31000 kronor. ” Huvudsakligen vid Vassbo, som äges. av hushållningssällskapet.

för sig. Skolan i Dalarna har under åren 1912—1925 hänförts till de norrländska skolorna men för övriga år till de södra skolorna. Av ele- verna i förstnämnda skolor hava blott de i äldre avdelningen av tvåårs— kursen samt i ettårskursen medtagits, detta för att erhålla en översikt över antalet från skolorna avgående, utbildade elever. Bland skolorna i södra och mellersta Sverige hava också lantbruksskolorna vid Ultuna. och Alnarp medräknats i denna tabell.

De i tabellens sista kolumn lämnade uppgifterna om antalet avgå. ende elever i samtliga skolor visa, att elevantalet i lantbruksskolorna un- der den tjuguårsperiod, tabellen omfattar, hållit sig ganska jämnt. Det

• Sida 246
•  Original

högsta antalet, 255, nåddes under läsåret 1922—1923; under de sista åren har antalet varit omkring 200.

Av förut lämnade uppgifter angående statsunderstöd till lantbruks- skolorna framgår, med vilka belopp detta utgått till olika skolor och under olika är. En översikt över statsanslagen till samtliga statsunder- stödda skolor (sålunda ick.e statens skolor på Ultuna och Alnarp) under läsåren 1907—1908 t. o. m. 1927—1928 lämnas i tab. 14. I denna hava jämväl medtagits uppgifter rörande de till vissa lantbruksskolor (huvud- sakligen i Norrland och Dalarna) av vederbörande läns hushållnings- sällskap och landsting lämnade anslagen. Liksom för lantmannaskolor hava också här skolornas inkomster av allmänna medel sammanställts med antalet utgångna elever; i särskilda kolumner i tabellen hava uppgifter om den beräknade kostnaden av allmänna medel för utbildad elev under olika är angivits för vartdera slaget av skolor.

Vad skolorna i södra och mellersta Sverige angår, utvisar tabellen, att antalet utgångna elever hållit sig någorlunda konstant, vid 110—130, om man bortser från några få tillfälliga avvikelser. Även kostnaden pr utgången elev har bibehållit sig ganska oförändrad vid 500 a 600 kronor ända till de tre sista läsåren, då överflyttandet av skolan i Vassbo till denna skoltyp torde hava kraftigt bidragit att öka kostnaden pr elev.

Vid skolorna i norra Sverige, där kursen icke räcker längre än högst ett år, motsvara uppgifterna om utgångna elever dem som i tab. 13 lämnats för hela elevantalet. Under de fem första åren, då ingen vinter— kurs fanns, höll sig antalet mellan 30 och 40, utom det första året, då det var högre. Efter vinterkursens införande steg antalet kraftigt men kunde ej mer än två år hålla sig över 70. Därefter har det t. o. m. läs- året 1922—1923 hållit sig mellan 50 och 60, de två sista åren något där- över. Sedermera har det nedgått, beroende huvudsakligen på elevbrist i vinterkursen men även på överflyttandet av skolan i Vassbo till de södra skolorna. Kostnaden pr utgången elev har vid dessa skolor hållit sig i allmänhet mellan 600 och 800 kronor ända till läsåret 1923—1924. Om man bortser från den rent tillfälliga stora kostnaden för läsåret 1924—1925, har den under de sista åren uppgått till i genomsnitt något över 1100 kronor.

Jämför man de i tab. 14 angivna kostnaderna pr utbildad elev med motsvarande vid lantmannaskolorna, finner man, att vid lantbrukssko— lorna i södra och mellersta Sverige sagda kostnad varit högre t. o. m. läsåret 1917—1918, men därefter lägre, utom under det allra sista läs- året. Det bör härvid bemärkas, att i dessa lantbruksskolor det vida över- vägande antalet elever genomgå tvåårig kurs men att kostnaden i tabel— len fördelats endast på de utgående eleverna, vadan årskostnaden pr elev blir vida billigare i dessa lantbruksskolor än tabellen utvisar. Vad de norra skolorna angår, har kostnaden pr elev varit högre än vid lantv mannaskolorna under alla år utom läsåren 1920—1923. Under de sista läsåren har den varit ganska väsentligt högre.

• Sida 247
•  Original

Lantbruksskolor i södra och mellersta Sverige.

De egendomar, till vilka dessa skolor äro förlagda, äro i allmänhet av betydande storlek. Åkerarealen är störst vid Bollerup med 389 hektar samt överstiger 300 hektar jämväl vid Ultuna, Alnarp, Klagstorp och Varpnäs. Vid alla övriga skolor uppgår åkerarealen till mellan 200 och 300 hektar utom vid Vassbo, där den utgör 105 hektar.

Enligt reglementet skall vid varje skola finnas plats för 28 elever, därav 20 i den tvååriga och 8 i den ettåriga kursen. Ännu flera elever kunna antagas efter medgivande av lantbruksstyrelsen. Ifall det be- stämda antalet elevplatser icke kan besättas, skall förhållandet anmälas för nämnda styrelse. Minst 20 elevplatser skola vara friplatser.

Elevantalet under de fyra åren 1925—1928 framgår av nedanstående sam- manställning, varvid bemärkes, att Vassbo först med läsåret 1925—1926 övergick till tvåårig kurs.

Tvåårskursen Ettårskursen

Medeltal 192511926 192711928 Summa 1926 1927 1928 Summa 1" år

Berga .................... 30 29 30 30 119 136 34 Ultuna. .. 23 28 30 26 107 132 33 Ulvhäll 25 23 25 25 98 ' 106 26 Bjärka-Säby ............ 26 28 29 30 113 146 36 Bollerup .................. 17 23 22 15 77 ' 90 23 Alnarp ................. . 25 26 28 103 18 177 44 Klagstorp 26 26 28 30 110 6 1 36 34 Varpnäs .................. 26 26 22 24 98 3 6 104 26 Tomta ..................... 24 23 25 25 97 4 2 104 26 Vassbo ..................... — 11 17 16 44 1 1 8 86 22

222 241 lan |249 ! 966 , 71 i 56 | 49 | 251 1217 I 304

Elevernas ålder, som skall vid inträdet vara minst 18 år, har i medel- tal varit ungefär 23 år.

Enligt reglementet skall under första året av den tvååriga kursen teoretisk undervisning i rättskrivning, välskrivning, räkning och natur- kunnighet meddelas under minst 200 timmar. Under andra året bedrives den teoretiska undervisningen gemensamt för den ettåriga kursen och den tvååriga kursens andra årskurs och skall omfatta minst 100 hela dagar samt dessutom morgnar och aftnar, så att antalet lektions— och övningstimmar under lärares ledning ej understiger 880. Under arbetsåret 1926—1927 har timantalet vid de särskilda skolorna växlat beträffande tvåårskursens första årskurs mellan 204 och 262 och beträf- fande andra årskursen samt ettårskursen mellan 910 och 1003. Medel-

• Sida 248
•  Original

talen äro resp. 226 och 950 timmar. Offentlig examen hålles årligen i mars eller april med andra årskursen och ettårskursen.

Den praktiska undervisningen har under arbetsåret 1926—1927 i medel— tal pr elev omfattat 295 dagar vid yngre avdelningen av tvåårskursen, 177 dagar vid äldre avdelningen av samma kurs och 174 dagar vid ettårs— kursen. Växlingarna röra sig beträffande yngre avdelningen mellan 279 (Alnarp) och 314 (Varpnäs), beträffande äldre avdelningen mellan 158 (Alnarp) och 202 (Varpnäs) samt beträffande ettårskursen mellan 154 (Ulvhäll) och 203 (Varpnäs).

Efter genomgången kurs erhålla eleverna avgångsbetyg. Vid varje skola skall enligt reglementet finnas en föreståndare och en förste lärare, vilka skola hava med goda vitsord avlagt avgångsexamen vid lantbruksinstitut samt äga väl vitsordad praktik m. m., ävensom en andre lärare, vilken »bör» hava avlagt dylik examen.

Statsbidrag utgår till skola vid enskild egendom med 11500 kronor jämte erforderliga belopp till ålderstillägg åt föreståndare och förste lärare ävensom vissa vikariatsarvoden. Till skolan vid Ultuna anvisar riksdagen årligen erforderligt anslag. Till skolan vid Alnarp är ej något särskilt anslag anvisat. Såsom villkor för statsbidrag till enskild skola gäller bl. a., att fast anställd föreståndare och förste lärare skola åtnjuta, jämte bostad och bränsle samt trädgårdsland, för varje läsår i kontant grundlön, föreståndare minst 5400 kronor och förste lärare minst 3700 kronor. För andre lärare är icke något visst lönebelopp före- skrivet.

Till styrelserna för samtliga lantbruksskolor hava riktats vissa frågor enligt uppgjort formulär. Såsom inledning till redogörelsen för svaren å dessa frågor torde lämpligen böra återgivas följande, till utrednings— männen ställda uttalande av statens inspektör över lantbruksskolorna godsägaren L. M. Kruse.

»De statsunderstödda lantbruksskolorna ha i olika former pågått sedan år 1840, då den första, förlagd till Skåne på Orup, började sin verksamhet. Intill sista om- organisationen voro skolorna delvis förlagda på mindre egendomar, men nu äro alla i södra och mellersta Sverige förlagda till större egendomar. Detta blev en nödvändighet, sedan det föreskrivits, att antalet elevplatser vid varje skola skulle vara 28 stycken. I den nordligaste skolan med tvåårskurs _ Vassbo _ har på mitt förslag ett mindre elevantal blivit tillåtet. Detta på grund av skolans övergång från ett- till tvåårskurs.

Detta med större skolor har onekligen sina fördelar men även nackdelar. Un- dervisningen blir billigare och tillfälle beredes för eleverna att få se bruket av en större uppsättning av mera fulländade hjälpmedel för jordbruksdrift. Men det blir, såvida egendomen icke är mycket stor, svårt att bereda alla elever tillfälle till en allsidig praktisk utveckling. Rikligheten på arbetare i förhållande till egendomens storlek kan lätt leda till att den utgående ai'betsförmannen, när han kommer på en mindre gård, icke har sinne för eller förmåga till att med en ringare arbetskraft _ på vilken i nuvarande tid är så angeläget spara _ rationellt utnyttja denna, så att arbetena bliva i rätt tid utförda. Då en skola av en eller annan anledning bli— vit nedlagd, har det visat sig svårt, ja inom vissa län nästan omöjligt, att få någon

• Sida 249
•  Original

för ändamålet passande och nog stor egendom, som kan emottaga skola, på grund av det föreskrivna höga elevantalet.

De lägre lantbruksskolorna ha under sin långa verksamhet alldeles säkert haft och ha allt fortfarande mycket stor betydelse för det svenska jordbruket. De avse enligt reglementet __ den tvååriga kursen __ särskilt utbildning av jordbruksförmän, men i dem ha ock under alla tider även fostrats många unga män, som gått att övertaga egna hemman, och många av dessa ha under årens lopp blivit dugande och framstående män icke blott till gagn för sin hemort utan vida därutöver.

Den bästa lantmannautbildningen erhålles utan tvivel vid en väl skött lantbruks- skola i den tvååriga kursen. Två år erfordras för en god utbildning till arbets- förman, och den som går till eget jordbruk skall ju ock bliva förman på sin gård. När den praktiska och den teoretiska undervisningen få gå hand i hand och bi- bringas på samma plats och under samma ledning, då kan ett gott resultat uppnås.»

Den sålunda uttalade uppfattningen, att den nuvarande organisationen av lantbruksskolorna i södra och mellersta Sverige är i stort sett lämplig och väl tillrättalagd för sitt ändamål, har kommit till uttryck jämväl i flera av de från skolstyrelserna inkomna yttrandena, särskilt från Ul- tuna, Alnarp och Bjärka-Säby.

Den första av de till lantbruksskolorna framställda frågorna lydde så- lunda: »Anses nu gällande organisation och undervisningsplan samt reglemente i övrigt för lantbruksskolorna lämpliga eller äro några änd- ringar häri önskvärda och i så fall vilka?»

Från Alnarp anföres, att de i dessa avseenden nu gällande bestämmel— serna i stort sett kunde anses lämpliga men att möjligen lantbrukssko- lornas betydelse för utbildning av brukare av medelstora jordbruk torde förtjäna mera beaktande. Vilka ändringar, som i dylikt syfte an- såges önskvärda, angives emellertid icke.

Beträffande organisationen hava i övrigt icke några erinringar fram— ställts.

Ifråga om undervisningsplanen har från Berga, Ulvhäll, Bjärka-Säby, Klagstorp och Varpnäs påyrkats ökning av antalet hela dagar för den teoretiska undervisningen från 100 till 110. Detta gäller tvåårskursens andra årskurs samt den ettåriga kursen. Till stöd härför anföres, att det visat sig förenat med viss svårighet att medhinna de teoretiska kur- serna, inklusive demonstrations- och övningstimmar, på i reglementet angiven tid. Om en utökning skedde till 110 dagar, vunnes möjlighet att inrymma några hela dagar för övningar och demonstrationer i ma— skinskötsel (särskilt skötsel av traktor), skogskultur, beteskultur, hov- beslag m. m. samt möjligen exkursion till några framstående jordbruk i närheten av skolan. Detta ansåges skola bliva mer fruktbärande än en utökning av de rent teoretiska kurserna. Emellertid inverkade en dylik utökning på skolegendomens driftsekonomi, vilket borde beaktas vid avvägandet av statsunderstödets storlek.

Från Klagstorp framhålles, att vid den teoretiska undervisningen

Organisation och undervis— ningsplzm m. m.

• Sida 250
•  Original

större utrymme borde beredas åt lantbruksekonomi och Skogshushåll- mng.

Gent emot dessa yrkanden står ett yttrande från Ultuna, vari anföres, att en ytterligare utökning av de teoretiska kurserna icke läte sig göra med nu gällande organisationsform, vilken knappast borde ändras. Den till buds stående tiden för teoretisk undervisning vore så väl utnyttjad, att redan nu risk för elevernas överansträngning förelåge. En ökning av antalet läsdagar skulle ingripa i den praktiska utbildningen och för- svåra arbetet på skolegendomen.

Inspektören Kruse har för sin del ej funnit något att erinra beträf- fande reglementets föreskrifter rörande den teoretiska undervisningen, enär tillfälle gåves att under hand företaga en del modifikationer.

Ifråga om reglementets övriga bestämmelser hava ändringsförslag framkommit rörande % 3, 12, 15 och 24.

Beträffande & 3 gäller anmärkningen bestämmelsen, att den tvååriga kursen är avsedd »särskilt för utbildande av jordbruksförmän». Skolorna vid Bjärka-Säby, Bollerup, Klagstorp och Vassbo yrka samstämmigt, att det må tilläggas: »och praktiska jordbrukare». Erfarenheten hade nämligen givit vid handen, att lantbruksskolorna i avsevärd utsträck- ning fått i tvåårskursen mottaga elever, som önskat en grundligare ut— bildning för sitt blivande kall som självständiga jordbrukare än den, som den ettåriga kursen kunde giva.

Erinringarna beträffande % 12.gälla det föreskrivna antalet elevplatser i tvåårskurs, resp. ettårskurs. Härom anfördes från Bjärka-Säby, att vid denna skola under senare år visat sig en tydligt nedåtgående ten- dens ifråga om antalet sökande till ettårskursen, varemot tilloppet till tvåårskursen varit mera konstant och tillräckligt för att bereda möjlig- het till en önskvärd gallring bland de inträdessökande. Från tvååriga kursen utexaminerade elever, som visat förmansegenskaper, erhölle i regel platser som jordbruksförmän, varemot efterfrågan på utexamine— rade ettårselever vore avsevärt mindre. Skäl syntes alltså föreligga för en nedsättning av det bestämda antalet elevplatser i ettåriga kur— sen. Jämlikt % 13 kunde ju, när anledning förelåge, lantbruksstyrelsens medgivande sökas till att antaga ytterligare elever såväl i den ettåriga som den tvååriga kursen. En sänkning av det i reglementet stadgade normala elevantalet borde därför ej medföra någon olägenhet. Men den nuvarande skyldigheten för skolan att hålla flera platser disponibla i ettårskursen än som med sannolikhet bleve besatta vållade kännbara svårigheter genom dess rubbande inverkan på arbetskraften för egen— domens skötsel eller på reglering av antalet elever i tvåårskursen. På grund härav förordas, att det i reglementet bestämda antalet elever i ett- årskursen måtte sänkas till 6 eller ännu lägre antal, varemot det be- stämda antalet elever i tvåårskursen kunde ökas utöver 20. —— Från Bollerup föreslås, att det må bli beroende på lantbruksstyrelsens pröv—

• Sida 251
•  Original

ning, huruvida på grund av kvalifikationer hos de sökande till resp. kurser ändring må göras i proportionen mellan antalet elever i de båda kurserna. Detta förslag motiveras med lämpligheten av att kunna öka elevantalet i den ena kursen, ifall fullt antal välmeriterade sökande till den andra kursen saknas. —— Liknande synpunkter anläggas i yttran— det från Klagstorp, varest anföres, att det visat sig, att tvåårskursen samlade ett betydligt större antal sökande än den ettåriga. I vissa fall hade kompetenta sökande med synnerligen god jordbrukspraktik måst i brist av utrymme avvisas från den tvååriga kursen, under det att i den ettåriga kursen antagits elever, vilkas praktiska erfarenhet ej hållit mer än minimum av de i reglementet angivna fordringarna. Det vore därför önskligt, att vid sådana skolor, som hade samma erfarenhet här- utinnan som Klagstorp, kunde få utbildas endast tvåårselever eller att åtminstone rätt erhölles att antaga endast 2 högst 4 elever i ettårskursen.

Från Berga uttalar lärarpersonalen såsom sin åsikt, att antalet elev- platser i ettårskursen bör kunna sänkas till 4, och motiverar detta med i huvudsak samma skäl som anförts från Bjärka—Säby. Skolans styrelse har emellertid i detta avseende ett särskilt yttrande, som lämpligast refereras i en senare punkt, där fråga är om det behövliga antalet skolor.

Beträffande % 15 gäller erinringen de särskilda inträdesfordringarna till den ettåriga kursen, vilka nu utgöras allenast av att kunna styrka sig äga sådana teoretiska kunskaper, som efter styrelsens prövning finnas motsvara vad som bör inhämtas under den tvååriga kursens första ar- betsår. Styrelserna för skolorna vid Berga, Ultuna, Bjärka-Säby, Bol- lerup, Klagstorp och Vassbo påyrka samstämmande, att bestämmelsen ändras därhän, att sökande skall styrka sig äga icke blott sådana teore- tiska kunskaper utan även sådana praktiska färdigheter, att skolstyrel— sen finner honom kunna utan svårighet följa utbildningen i den tvååriga kursens andra arbetsår. Såsom motivering anföres, att det nu för elever i båda slagens kurser stadgade villkoret om intyg att hava under minst ett år varit sysselsatt med lantbruksarbeten icke vore tillfyllest, då det gällde ettårskursen, vars elever skulle i undervisningen åtfölja tvåårskursens äldre avdelning. Erfarenheten hade också visat, att i vissa fall de teoretiskt bäst meriterade eleverna i ettårskursen till följd av bristande praktisk skolning icke dragit full valuta av kurserna.

Ett ändringsförslag, vilket i flera yttranden hänförts till reglementets % 24, avser andre lärarens ställning. Från nästan alla skolorna förordas nämligen, att andre lärare, som genomgått lantbruksinstitut, borde i likhet med vad fallet vore vid lantmannaskolorna »äga tillgodoräkna sig tjänstår» eller »erhålla fast årsanställning med rätt att räkna tjänstår och erhålla dyrtidstillägg». Inspektören Kruse uttalar däremot som sin åsikt, att dessa ungdomar gärna kunna vara litet rörliga och att det icke skadade, att friska vindar understundom finge blåsa in i skolarbetet.

• Sida 252
•  Original

Antalet skolor.

Från Tomta förordas, att pensionsåldern för föreståndare och förste lärare sänkes från 65 till 60 år.

Vassbo förordar, att tjänstårsberäkning för ålderstillägg och pensions- rätt finge gälla lika för konsulenter, lantmanna- och lantbruksskollärare, så att ett friare utbyte av tjänster kunde ske, vilket ansåges skola bliva till stor nytta för lantbruksundervisningen.

Den andra frågan gällde, huruvida de nu förefintliga lantbruksskolor— na kunde anses fylla vårt behov av fackutbildade arbetsförmän inom jordbruket eller om flera skolor vore behövliga för detta ändamål.

I detta fall äro samtliga skolstyrelser utom styrelsen för skolan vid Berga eniga i den uppfattningen, att någon ytterligare skola utöver de tio nu existerande icke är behövlig.

Från Bjärka-Säby anföres att, om behovet bedömdes på grund av efter- frågan på skolutbildade arbetsförmän inom jordbruket och hur denna ställde sig under senaste åren beträffande de från skolan utexaminerade eleverna, så kunde i stort sett svaras, att efterfrågan någorlunda jämnt motsvarat tillgången på för förmansuppgift lämpliga och rekommen- dabla utgående elever eller platssökande elever av äldre årgångar. Nå— got tecken hade icke förmärkts, som tydde på behovet av utökning av skolornas antal.

I yttrandet från Klagstorp anföres, att med de höga fordringar, som för närvarande ställdes på arbetsledare och förmän inom jordbruket, måste de, vilka antoges till elever vid lantbruksskolorna, besitta mycket goda såväl praktiska som teoretiska kunskaper och i övrigt ha en viss läggning, som lämpade dem för deras blivande kall. Ifall skolornas an- tal ökades, komme givetvis konkurrensen om elever att bli större än nu och det kunde då lätt hända, att kraven på goda förkunskaper för de inträdessökande måste nedsättas. Då komme också de utexaminerade elevernas duglighet och yrkesutbildning att sjunka.

Lärarpersonalen vid Berga anser likaledes det nuvarande antalet sko- lor tillräckligt. Styrelsen för sistnämnda skola har däremot gjort föl- jande uttalande:

»Vad frågan om behovet av ytterligare lantbruksskolor beträffar, måste denna ses i det samband, i vilket den högre och den lägre lantbruksundervisningens ifrå- gasatta omorganisation stå till varandra.

I det av skolans lärare avgivna yttrandet framhålles, att tillströmningen till Berga lantbruksskola av kompetenta sökande till ettårskursen varit ringa, varför antalet elevplatser i denna kurs skulle kunna begränsas. En sådan begränsning skulle säkerligen också kunna ske, om man utgår ifrån att elevfrekvensen vid ett- årskursen i fortsättningen skulle bliva densamma som hittills. Sakkunnige för den högre lantbruksundervisningens ordnande hava emellertid i sitt förra året av- givna betänkande framhållit, att skärpta krav måste framställas på den praktik. som lantbrukets studerande inhämtat, innan de vinna tillträde till de högre under- visningsanstalterna på lantbruksområdet. I häröver avgivna yttranden har också

• Sida 253
•  Original

behovet härav understrukits och även framhållits, att sådan kvalificerad praktik främst stode att vinna vid lantbruksskolorna. Det har t. o. m. ifrågasatts, att genomgången lantbruksskola skulle sättas som villkor för vinnande av inträde vid lantbrukshögskola eller agronomkurs.

Skulle dessa synpunkter vinna beaktande, följer härav ett ökat behov av elev- platser vid lantl)ruksskolorna och ej minst vid dessas ettåriga kurser.

Den av sakkunnige framställda frågan, huruvida flera lantbruksskolor äro be- hövliga, synes därför böra besvaras sålunda, att om skolornas uppgift begränsas till att fylla behovet av fackutbildade arbetsförmän inom jordbruket, deras antal f. n. torde vara tillräckligt, men om de dessutom skola i viss utsträckning bliva bottenskolor för den högre lantbruksundervisningen, antalet skolor säkerligen be- höver ökas.»

Inspektören Kruse uttalar för sin del den förhoppningen, att utred— ningen måtte understödja ett av lantbruksstyrelsen framlagt förslag om återupptagande av en lantbruksskola i något av smålandslänen. En rät— tarskola inom ett län hade för lantmännen i detta län en viss betydelse, icke blott därigenom att det bleve bekvämare och mera inbjudande för en del ynglingar att begagna lantbruksskolan utan även för att vid olika tillfällen lantmännen komme att besöka skolegendomen och därifrån få en del nyttiga uppslag för brukandet av sina gårdar. Inspektören vore visserligen nästan övertygad om att man från de nuvarande skolorna skulle anse en ny skola obehövlig. Men skolorna vore i denna fråga jäviga. När Berga lantbruksskola planerades, hade denna av andra sko- lor ansetts alldeles obehövlig, men många dugliga unga män hade utgått" därifrån och antalet sökande dit hade alltid varit stort. Den värsta konkurrensen för lantbruksskolorna komme från lantmannaskolorna, vilka vore bekvämligare för ungdomen.

Till skolorna har vidare riktats följande fråga: >>Har tillräckligt antal sökande anmält sig till skolans kurser eller har det mött svårigheter att erhålla stadgat elevantal? Vilka anses i senare fallet orsakerna härtill vara?»

Delvis har denna fråga berörts i de svar beträffande reglementets ford— ringar på elevplatser i de särskilda kurserna, för vilka förut redogjorts. Av svaren på den nu förevarande frågan inhämtas ytterligare följande.

Från de flesta skolorna meddelas, att tillgången på inträdessökande va- rit god eller åtminstone tillräcklig för att fylla det föreskrivna antalet elever. Sålunda uppger Ultuna, att under en lång följd av är antalet sökande betydligt överstigit antalet elevplatser. Ett flertal sökande hade dock icke uppfyllt de fordringar på tidigare utbildning och personlig lämplighet, som borde uppställas. Från Alnarp anföres, att antalet sö— kande alltid varit så stort, att nödig gallring kunnat vidtagas vid ansök- ningstidens utgång; den 1 juni hade sålunda under åren 1924—4928 an- mält sig följande antal sökande.

Elevtill- gången.

• Sida 254
•  Original

De avgångna elevernasverk- samhet.

Till tvååriga Till ettåriga kursen kursen

25 24 24 22 24

Därjämte hade årligen en del ansökningar inkommit senare. Även Ulvhäll, Tomta och Vassbo anmäla tillräcklig tillgång på ansök- ningar. Ulvhäll uttalar dock, att det vore önskligt om tillströmningen vore så stor, att den möjliggjorde en skarpare gallring.

Från Bjärka—Säby anföres, att till den tvååriga kursen tillströmningen av sökande varit ganska jämn och avsevärt överstigit antalet lediga plat— ser men ändock i regel blott erbjudit möjlighet till bortgallring av ej tillräckligt lämpliga sökande. Beträffande den ettåriga kursen hade där— emot tillgången på kompetenta sökande varit i sjunkande, och någon gång hade svårighet förefunnits att få elevplatserna i denna kurs lämp— ligt besatta. Såväl de sökande som arbetsgivarna syntes sätta högre värde på den grundligare utbildningen i tvåårskursen. Enahanda erfa- renhet föreligger från Klagstorp ävensom från Berga, där i regel blott 4 platser i ettårskursen kunnat besättas.

Mindre god elevtillgång anmäles från Bollerup, som anför, att under" de senaste åren antalet välmeriterade sökande ej varit så stort som önsk- värt vore. Orsaken härtill syntes vara att söka i de tryckta ekonomiska förhållanden, under vilka jordbruksnäringen för närvarande arbetade.

Då det synts vara av intresse att erfara, vart de utexaminerade lant- bruksskoleleverna tagit vägen, och därigenom få en uppfattning om de ändamål, dessa skolor i verkligheten tjäna, har till skolstyrelserna rik— tats frågan: >>Hava de skolans elever, som så. önska, vid avgången erhål= lit platser som arbetsledare o. d.? I vilken utsträckning hava de över- gått till eget eller föräldrarnas jordbruk?»

Svaren utvisa, att i regel de elever, vilka önskat erhålla förmansplats, också kunnat beredas dylik. Ifall detta icke lyckats genast på hösten efter kursens slut, har det i allmänhet lyckats påföljande vår. Några yttranden torde emellertid böra närmare refereras.

Vid Berga har under de senaste sex åren endast en av tvåårskursens och två av ettårskursens elever icke kunnat erhålla plats, ehuru de önskat sådan. Av tvåårskursens elever hade 83 procent erhållit befallningsmans- eller rättarplatser.

Från Ultuna anföres, att givetvis icke alla till elever antagna unga män mot- svarade förväntningarna och att alltså icke alla kunde vid kursens slut av lärarna anses lämpliga till förmån. För skolans anseende vore det av vikt, att icke olämp- liga personer rekommenderades. Alla lämpliga hade fått plats, om de så önskat. Endast 4 hade under de senaste fem åren övergått till eget eller föräldrarnas jordbruk. Dessa hade huvudsakligen tillhört ettårskursen.

Ulvhäll yttrar att, även om en del elever hade för avsikt att själva övertaga

• Sida 255
•  Original

jordbruk, önskade de dock i regel att omedelbart efter skolvistelsen erhålla plats för att under ett par år ytterligare förkovra sig i praktik. Platser hade anskaffats åt alla lämpliga.

Av de från Bjärka-Säby utexaminerade hade under de senaste tio åren 11 pro- cent av tvåårskursen och 23 procent av ettårskursen icke kunnat beredas önskad plats. Till självständigt jordbruk hade övergått 10 procent, resp. 17 procent. Till befallningsmans- eller rättarplatser hade övergått 72 procent, resp. 39 procent. Ettårskursens elever hade till 13 procent övergått till bokhållarplats, under det att detta beträffande tvåårskursens elever varit fallet blott för 2 procent.

Från Alnarp har omkring 60 procent av de utgående eleverna erhållit platser, under det att återstående 40 procent återgått till eget eller föräldrarnas jordbruk.

Från Klagstorp meddelas, att platsanskaffningen visat sig lättare för tvåårskur- sens än för ettårskursens elever, i det att anställning kunnat erhållas för 86 pro- cent av de förra men blott för 36 procent av de senare. Till hemmet eller för- äldrarnas jordbruk hade övergått 14 procent, resp. 31 procent.

Av eleverna ha under de senaste åren c:a 20 procent vid Varpnäs och c:a 25 procent vid Vassbo återgått till föräldrarnas jordbruk eller skaffat sig eget.

För att erhålla kännedom om skolornas ekonomiska förhållanden har framställts följande fråga: »Anses det nuvarande statsunderstödet till lantbruksskolorna lämpligt avvägt eller finnas skäl för någon ändring häri?»

På denna fråga har från alla skolor svarats, att statsunderstödet vore alltför lågt och behövde väsentligt ökas, för att icke skolan skulle med- föra förlust för skolegendomen. I de flesta fall har man sökt bestyrka riktigheten av denna åsikt genom utförliga kostnadsberäkningar, upp- tagande samtliga utgifter och inkomster för skolan, och genom jämfö- re'lse med de driftkostnader som skulle uppkommit, därest skolegendo- men i stället skötts medelst lejd arbetskraft. Kalkylerna upptaga samt- liga en större eller mindre brist på grund av skolan, växlande för de enskilda skolorna mellan 4711 kronor (Tomta) och 16438 kronor (Bol- lerup). Emellertid förete kalkylerna inbördes så betydande skiljak— tigheter, att det synes nödvändigt att granska de särskilda posterna var för sig.

Vad då utgifterna beträffar, möter först avlöning till lärarpersonalen. För föreståndaren upptages överallt grundlönens belopp, 5400 kronor, utom vid Alnarp, där beloppet är 6400 kronor. Föreståndarens natura— förmåner av bostad, bränsle och trädgård upptagas till belopp växlande mellan 700 kronor och 1500 kronor (Alnarp). Förste lärarens lön upp— tages överallt till normalbeloppet 3700 kronor, varemot naturaförmåner— nas Värde växlar mellan 500 kronor och 1000 kronor (Alnarp). Någon andre lärare redovisas icke för Alnarp. För övriga skolor upptages hans avlöning, inklusive naturaförmåner, till belopp växlande mellan 1230 kronor (Berga) och 2500 kronor.

Utöver dessa tre lärare finnas överallt biträdande lärare anlitade, till ett antal växlande mellan 2 och 5. Kostnaden för dessa Växlar mellan 375 kronor (Varpnäs) och 1 650 kronor (Alnarp).

Statsunderb stödet till skolorna.

• Sida 256
•  Original

Vidare upptagas vissa belopp, såsom av skolan förorsakad ökad avlö- ningskostnad till befallningsman, ladugårdsförman, montör o. d. Denna utgift-Spost växlar mellan 900 kronor (Varpnäs) och 2 000 kronor (Ultuna).

Till pensionsavgifter för föreståndare och förste lärare upptagas över- allt 290 kronor.

Därefter följer en betydelsefull post, avseende kostnader för elever— nas underhåll. Denna post företer stora växlingar, icke blott på grund av det växlande elevantalet utan jämväl beträffande kostnaden pr dag och i viss mån även antalet kostdagar. Sålunda varierar dagkostnaden mellan 1 krona 49 öre (Ultuna) och drygt 2 kronor (Alnarp) samt antalet kostdagar mellan 340 och 355. På grund jämväl av det mycket Växlande elevantalet varierar postens slutsumma mellan 14980 kronor (Tomta) och 32000 kronor (Alnarp).

Till servis, städning, tvätt, sängkläder och lyse upptagas belopp, väx- lande mellan 1049 kronor (Berga) och 4100 kronor (Alnarp).

För bränsle angives kostnaden till lägst 1500 kronor (Tomta) och högst 2800 kronor (Berga).

Alla skolorna utom Ultuna hava upptagit vissa belopp till lokalhyra, växlande mellan 2950 kronor (Klagstorp) och 8400 kronor (Bollerup). Beräkningsgrunderna äro varierande. Vid Ulvhäll har kostnaden upp- tagits till 5 procent ränta och amortering å 70000 kronors kapitalvärde. Vid Berga och Bollerup ha beräknats 5 procent resp. 6 procent å nya elevbyggnadens värde och därjämte vissa belopp för köksavdelning och undervisningslokaler. Vid Tomta har upptagits 8 procent å lokalernas beräknade värde. En annan metod har använts vid Bjärka-Säby och Klagstorp, där årskostnaden upptagits till 100 kronor resp. 75 kronor pr elevrum med tillägg av 1500 kronor resp. 1300 kronor för övriga lokaler.

Till undervisningsmateriell och underhåll av skolinventarier hava be— räknats belopp, växlande mellan 500 kronor och 1 240 kronor.

För anskaffning av extra maskiner och redskap för undervisningen Vid skolan hava upptagits lägst 1500 kronor och högst 3000 kronor (Tomta).

Till försöksverksamhet, annonser och tryck, läkarvård och medicin, post och telefon samt övriga omkostnader upptagas belopp, Växlande mellan 2015 kronor och 3350 kronor.

Om sålunda utgifterna förete väsentliga skiljaktigheter de särskilda skolorna emellan, är detta i nästan ännu högre grad fallet beträffande inkomsterna, naturligtvis med undantag för statsbidraget, som för alla de enskilda skolorna upptages med 11500 kronor. Utöver statsbidraget utgöras inkomsterna huvudsakligen av värdet av elevernas dagsverken.

Givetvis möter det stora vanskligheter att värdesätta elevernas arbete. Många förhållanden, bl. a. arbetspriscn i. orten, spela här in. Vär- det av ett elevdagsverke har också upptagits mycket olika. De dagsver— ken, som utföras av eleverna i andra årskursen av tvåårSkursen, hava nästan överallt ansetts värdefullare än övriga elevers dagsverken och

• Sida 257
•  Original

hava taxerats till 3 kronor 50 öre (Ultuna och Ulvhäll), 3 kronor 65 öre (Berga), 3 kronor 75 öre (Bjärka-Säby och Varpnäs), 4 kronor (Bollerup och Alnarp), samt 5 kronor (Tomta). Den yngre årskursens dagsverken hava taxerats till 3 kronor (Ultuna), 3 kronor 25 öre (Varpnäs), 3 kronor 50 öre (Berga, Ulvhäll, Bjärka-Säby, Bollerup och Tomta) samt 4 kronor (Alnarp). Ettårskursens dagsverken sättas i värde av 3 kronor (Ultuna och Ulvhäll), 3 kronor 25 öre (Varpnäs) samt 3 kronor 50 öre (Berga, Bjärka-Säby, Bollerup, Alnarp och Tomta). Från Klagstorp har arbets- produkten angivits i timmar med ett enhetsvärde av 36 öre för alla kur- serna.

Antalet dagsverken pr elev i de olika kurserna angives något väx- lande från skilda skolor, samt uppgives för äldre årskursen till lägst 156 (Alnarp) och högst 180 (Berga), för yngre årskursen till lägst 277 (Alnarp) och högst 300 (Ulvhäll) samt för ettårskursen till lägst 156 (Alnarp) och högst 180 (Berga).

Beträffande beräkningsgrunderna för elevdagsverkenas värdering har från några skolor presterats motivering. Bjärka—Säby framhåller så— lunda, att dessa dagsverken icke kunna räknas fullt likvärdiga med sta- tares och detta av flera skäl. Eleverna skulle ju övas i alla förekom— mande lantmannagöromål och deras arbetskraft finge ej utnyttjas ensi— digt. Vidare skulle lämnas undervisande handledning vid arbetet samt tillfälle beredas till övning i rätt användande av vid ett rationellt jord— bruk förekommande tekniska hjälpmedel. Eleverna skulle turvis tjänst- göra i husdjursstallarna för erhållande av grundlig praktisk insikt i alla olika arbeten därstädes. De skulle vidare under tvåårskursens andra år tjänstgöra turvis såsom arbetsförmän och såsom magasinsbokhållare m. 111. Då arbetena sålunda i stor omfattning finge karaktären av un— dervisning och övning, vore det uppenbart, att arbetseffekten vid många arbeten bleve avsevärt minskad. Detta gällde särskilt vid skötsel och körning av en del maskiner, varvid man i vissa fall måste använda två man i stället för en, samt vidare vid matning av tröskverk, där hela arbetslagets resultat bleve ogynnsamt påverkat, m. fl. arbeten. I vissa fall kunde ej heller undvikas, att kvaliteten av det utförda arbetet bleve lägre än när det utfördes av därtill speciellt uppövade arbetare, såsom vid maskinskötsel, stackläggning av hö och säd m. 111. Att varannan vecka uppöva ny elev att handhava skötseln av magasin och förråd med kross och kvarn och alla utlämningar av kraftfoder m. m. samt journal- föring däröver vore tydligtvis ekonomiskt betungande. Vid en skolegen- dom vore man också hänvisad till att låta eleverna utföra ej blott mans— dagsverken utan även en del sådana arbeten, som annars kunde verk— ställas billigare genom hjon. Av dessa och andra skäl syntes elevdags- verkena ej kunna värderas till mer än i genomsnitt 80 procent av stat- drängsdagsverkena. Då kostnaden för de sistnämnda vid 300 arbetsdagar för år kunde vid Bjärka-Säby beräknas till 4 kronor 45 öre pr dag, borde

• Sida 258
•  Original

elevernas ej sättas högre än till 3 kronor 55 öre a 3 kronor 60 öre. Vär— det vore lägre för ettårskursen och yngre kursen, enär dessa kursers ele- ver besutte mindre arbetsvana vid ankomsten till skolan och enär den yngre kursen arbetade året runt, men den äldre kursen endast på som- maren, då arbetsdagens värde vore större. Ungefär samma synpunkter anföras från Berga och anses böra medföra, att elevdagsverkena sättas till 80 procent av statdrängsdagsverken, vilka där kosta 4 kronor 44 öre. — Från Ultuna meddelas, att dagsverkskostnaden för statdräng utgör 4 kronor 91 öre.

Vid Klagstorp har, som nämnt, elevarbetet beräknats till 36 öre pr timme. Det meddelas till jämförelse, att timlönen för främmande lejd arbetskraft vore.40 öre och att för fast anställd körkarl avlöningsförmå- nerna vid 300 dagsverken pr år motsvarade 3 kronor 94 öre pr dag eller 43 öre pr timme. Vid användning av dels fast, dels lejd arbetskraft borde timlönen kunna beräknas till 41 a 42 öre. Beträffande de omständigheter, som verka nedsättande å värdet av elevdagsverkena, anföres i huvudsak detsamma som från Bjärka—Säby. Emellertid medgives, att i vissa fall elevens arbetsprestation låge något över vad en van jordbruksarbetare utförde. Det vore dock ej oskäligt att beräkna elevarbetet till i genom— snitt 85 procent av värdet av ett fullgott mansdagsverke vid jordbruket och sålunda till 36 öre pr timme.

Från Tomta, där dock tvåårskursens dagsverken värderats så högt som till 5 kronor, anföres att, ifall gården i stället skulle drivas med anställda arbetare, skulle årskostnaden minskas med nära 1000 kronor.

Vad vidare beträffar den inkomst, som utgöres av elevavgifter, bör erinras, att enligt reglementet minst 20 elevplatser skola vara friplatser och att frielev skall avgiftsfritt erhålla undervisning, kost, bostad, ved— brand, lyse och läkarvård. Avgiften för betalande elev bestämmes av lantbruksstyrelsen efter förslag av skolans styrelse. Antalet betalande elever uppgick till vid Berga 14, Ultuna 10, Ulvhäll 3, Bjärka-Säby 13, Bollerup 8, Alnarp 20, Varpnäs 2 och Tomta 8. Det övervägande antalet tillhör den ettåriga kursen. Avgifterna pr år hava utgått med belopp, Växlande mellan lägst 150 kronor för tvåårskursen och högst 400 kronor för ettårskursen, bägge beloppen vid Berga. Vad beträffar ettårskursen vid Alnarp utgör avgiften 850 kronor. Totalinkomsten växlar mellan 750 kronor (Ulvhäll) och 3500 kronor (Ultuna), om man bortser från Alnarp, som upptager en inkomst av 14 600 kronor.

Slutligen må några allmänna uttlanden beträffande statsunderstödet anföras. Från Berga och Bjärka—Säby göres på grund av den framlagda kalkylen gällande, att nuvarande statsunderstödet bör ökas med 5 000 resp. 6300 kronor, motsvarande den upptagna bristen, eller sålunda till 16500 resp. 17800 kronor. Det framhålles, att vid ett lägre elevantal den ekono- miska ställningen bleve ännu sämre. Från Tomta förordas, att statsunder- stödet måtte höjas till 16 000 kronor, varigenom den vid denna skola påvi-

• Sida 259
•  Original

sade bristen skulle bliva täckt, eller åtminstone till 15 500 kronor, så att egendomen icke behövde belastas med några utgifter för lärarlöner. Sty- relsen för skolan vid Vassbo uttalar, att skolans ägare, Kopparbergs läns hushållningssällskap, orsakats så stora kostnader för skolan, att det flera gånger varit ifrågasatt att nedlägga densamma. Under senare år hade sällskapets direkta kostnader uppgått till 11 000 å 12000 kronor och dess- utom drabbades skolegendomen av stora utgifter för skolan i form av byggnadsunderhåll, dyrbara maskin- och redskapsanskaffningar m. m.

Inspektören Kruse har ansett det icke tillkomma honom att göra något uttalande i avseende på den ekonomiska uppgörelsen mellan staten och skolegendomarna men har dock velat erinra om hur olika fordringar, som nu ställdes på såväl bostäder som underhåll åt eleverna gent emot för 12—15 år sedan. Han ville även framhålla, att skolegendomsägarna nedlagt stora kostnader under de senaste åren för att bereda ordning och trevnad för eleverna samt bemödat sig att hålla skolorna oklanderliga.

Den typ av lägre lantbruksundervisning, som representeras av lant- bruksskolorna i södra och mellersta Sverige, har fyllt och fyller ännu ett betydelsefullt behov. Det torde därför vara onödigt att närmare mo- tivera vår åsikt, att dessa skolor böra bibehållas. I vissa detaljer synas emellertid ändringar önskvärda.

Beträffande reglementets bestämmelser vilja vi sålunda anföra föl- jande.

3 %. Såsom från några skolor förordats, synes böra uttalas, att sko— lans tvååriga kurs åsyftar utbildande även av andra praktiska jord- brukare än jordbruksförmän, samtidigt med att det framhålles, att den företrädesvis är avsedd för de sistnämnda.

5 %. I betraktande av skogshushållningens stora betydelse anse vi, att den teoretiska undervisningen i detta ämne bör, liksom beträffande lant- mannaskolorna föreslagits, angivas fylligare och omfatta: skogs— markens beskaffenhet; olika slag av skogsträd; huvudgrunderna för sko- gens förnyande, vård, taxering och avverkning; virkets aptering; skogs— produkternas tillgodogörande; skogslagstiftning. Vi vilja också framhålla önskvärdheten av att åt detta ämne ägnas tillräcklig tid å timplanen.

7 9. Från några skolor har påyrkats, att minimiantalet hela undervis— ningsdagar under vinterhalvåret för andra årskursen och ettårskursen måtte höjas från 100 till 110. Då emellertid sagda dagantal endast är ett minimum och intet hinder möter för skolan att utöka antalet, om så be— finnes önskligt, men en sådan ökning, som väl skulle medföra behov av ökat statsanslag, icke synes oss böra från statens sida påfordras, hava vi icke upptagit detta förslag.

10 $. De i denna paragraf omförmälda journaler böra föras enligt av lantbruksstyrelsen fastställda formulär.

12 %. På grund av att elevantalet i ettårskursen visat tendens till ned-

Utredningens yttrande.

• Sida 260
•  Original

gång, så att i allmänhet det föreskrivna antalet av 8 platser i denna kurs icke kunnat fyllas, synes det lämpligt att giva skolorna frihet att i stället intaga flera elever i tvåårskursen. Totalantalet platser bör bibe— hållas vid 28. Vi föreslå därför, att av detta antal minst 20 skola avse den tvååriga och minst 4 den ettåriga kursen samt att alltså de åter— stående 4 platserna kunna disponeras för vilkendera kursen som helst.

13 5. På grund av den föreslagna ändringen i 12 % bör här angivas, att lantbruksstyrelsens medgivande till antagande av ytterligare elever erfordras, när elevantalet skulle överstiga antingen i tvåårskursen 24 eller i ettårskursen 8 eller ock inalles 28.

15 9. I anslutning till därom från flera skolor gjorda framställningar anse vi, att för inträde i den ettåriga kursen bör fordras att styrka sig äga, utöver föreskrivna teoretiska kunskaper, jämväl sådana praktiska färdigheter, som efter styrelsens prövning finnas motsvara vad som bör inhämtas under den tvååriga kursens första arbetsår.

16 ©. Lantbruksstyrelsens bestämmande av avgiften för betalande elev torde böra avse blott högsta beloppet av denna avgift. Skolstyrelsen bör nämligen kunna nedsätta avgiften under detta belopp, om den finner skäl därtill.

22 %. Redogörelse för undervisningen vid skolan under senast tillända- lupna läsår torde böra av skolstyrelsen ingivas till lantbruksstyrelsen före den 1 februari i likhet med vad vi föreslagit beträffande lantmanna- skolorna.

26 %. Från de flesta skolor har föreslagits, att sådan andre lärare, som genomgått lantbruksinstitut, måtte få fast anställning i likhet med för- ste lärare. Inspektören över skolorna har däremot avstyrkt en sådan anordning. I betraktande av att dessa tjänster torde i viss mån hava karaktär av provtjänstgöring och att deras innehavare ofta ombytas, sy- nes något verkligt behov av ändring i förevarande avseende ej före- finnas. Vi anse oss icke böra framställa något förslag därom.

De nu av oss föreslagna ändringarna hava iakttagits i det vid detta betänkande fogade förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av reglementet för nu ifrågavarande skolor.

Vad därefter vidkommer antalet lantbruksskolor av nu förevarande slag har från skolornas sida samstämmigt uttalats, att någon ökning i det nuvarande antalet vore varken behövlig eller önskvärd. Styrelsen för skolan vid Berga har dock härvid framhållit, att frågan kunde kom— ma i annat läge till följd av ifrågasatta skärpta krav på praktik för dem, som skulle vinna inträde vid de högre undervisningsanstalterna på lantbruksområdet. Inspektören över lantbruksskolorna har däremot för— ordat ett av lantbruksstyrelsen framlagt och av departementschefen uti punkten 21 av nionde huvudtiteln till 1929 års riksdag omförmält förslag om inrättande av en lantbruksskola i något av smålandslänen. Vad be-

• Sida 261
•  Original

träffar nyssnämnda fråga om praktik för dem, som vilja vinna högre teoretisk lantbruksutbildning, torde den böra bedömas särskilt för sig. Även om en anordning i antydd riktning komme att vidtagas, skulle den troligen icke i någon större mån kunna utöva inflytande på frågan om antalet lantbruksskolor. Sistnämnda fråga synes därför böra avgöras enbart med hänsyn till behovet av sådan utbildning, som lämnas i dy- lika skolor. Därvid kunna vi icke undgå att finna det vara en brist, att icke någon sådan skola finnes inom den stora och viktiga del av landet som ligger mellan Öster- och Västergötland i norr samt sydligaste Skåne i söder. Vi Vilja därför tillstyrka, att en lantbruksskola inrättas å lämp- lig plats inom det mellanliggande området, och synes densamma helst böra förläggas någonstädes i Småland, därest passande jordbruksegendom där ställes till förfogande. Ända tills på senare år har lantbruksskola varit för- lagd i detta landskap men på grund av särskilda omständigheter nedlagts.

Ifråga om statsunderstöd till skolorna har från dessa enstämmigt på- yrkats höjning av det nuvarande beloppet, 11 500 kronor. Även om icke alla de för en dylik höjning framförda skälen kunna tillmätas någon större betydelse, lärer det dock icke kunna bestridas, att den från sko- lorna förebragta utredningen ger till slutresultat, att en viss höjning är befogad och torde böra medgivas.

Då förste lärarens grundlön hittills varit satt lika med lönen för en lärare vid lantmannaskola med tjänstgöring vid såväl huvudkurs som annan kurs och då vi för den sistnämnde föreslagit höjning till 3900 kronor, bör motsvarande höjning göras även för ifrågavarande förste lärare.

Om man med iakttagande av nämnda löneförhöjning och med stöd av de från lantbruksskolorna lämnade uppgifterna söker framkonstruera en »normalstat» för dessa skolor — varvid skolorna vid Ultuna och Alnarp torde böra lämnas ur räkningen, enär de äro hänvisade till att få sitt eventuella anslagsbehov prövat i särskild ordning — synes man komma till följande resultat. Det förutsättes därvid, att elevantalet är 28, såsom nu är stadgat, samt att antalet elever är i tvåårskursen 24 och i ettårs- kursen 4. Den teoretiska undervisningstiden förutsättes oförändrad.

Utgifter. Lärare: Föreståndare, grundlön .......................................... 5 400 naturaförmåner 800 6 200 Förste lärare, grundlön ............................................ 3 900 naluraförmåner 600 4 500 Andre lärare, inklusive naturaförmåner ............................ 2 100 Biträdande lärare 600 Ökad kostnad för instruktörer ........................................... 1 000 Pensionsavgifter ................................................................. 290 14690 Elevernas underhåll, 28 elever under 345 kosldagar å kr. 1'50 ............ 14 490

• Sida 262
•  Original

Servis, städning, tvätt, sängkläder, lyse 1400 Bränsle 1 600 Lokalhyra ..................................................................................................... 2 800 Undervisningsmateriell och inventarier ...................................................... 600 Anskaffning av extra maskiner och redskap ............................................... 1 500 Diverse omkostnader 1 820

Summa kr. 38 900.

Inkomster.

Dagsverkcn

av äldre kursen, 12 elever, 175 dagsv. pr elev å 3'90 ........ 8 190

av yngre kursen, 12 ,, 295 ,, ,, ,, å 3'50 ........ 12 390 av ettårskursen, 4 ,, 175 ,, ,, ,, a 350 ........ 2 450 23 030 Elevavgifter av 8 elever a 350 kr. ........................................................... 2 800 Behövligt statsanslag 13 070

Summa kr. 38 900.

Till förklaring av denna »normalstat» få vi anföra följande. Föreståndarens och förste lärarens avlöningar äro upptagna utan hän— syn till dyrtidstillägg. Naturaförmånerna äro upptagna till samma be- lopp som för föreståndare, resp. lärare vid lantmannaskolor.

Andre lärarens avlöning har, då naturaförmånernas värde inräknats, ansetts icke kunna sättas lägre än till 2 100 kronor, som är det från sko- lorna uppgivna lägsta beloppet, om man bortser från Berga, där särskilda förhållanden beträffande andre läraren synas råda.

Kostnaderna för biträdande lärare och för instruktörer hava upptagits till lägre belopp än vid någon skola utom Varpnäs.

Antalet kostdagar för eleverna har upptagits till 345, vilket endast vid en skola underskridits och då med blott 5 dagar. Dagkostnaden har satts till 1 krona 50 öre, som nästan sammanfaller med den minsta uppgivna.

För servis m. m., bränsle och undervisningsmateriell m. m. hava upp- tagits mycket låga belopp. Lokalhyra och diverse omkostnader hava be- räknats t. o. ni. något lägre än de lägst uppgivna beloppen härtill. För anskaffning av extra maskiner m. ni. har upptagits minimibeloppet.

Vad angår inkomsterna har antalet dagsverken beräknats helt nära de högsta i detta avseende från någon skola redovisade. Dagsverkspri- sen hava beräknats till de högst uppgivna, om man frånser ett par, sär— skilt höga uppgifter, vilka torde bero av speciella förhållanden. Vid denna beräkning har hänsyn tagits till de omständigheter, som enligt skolornas utredning motivera, att priset på ett elevdagsverke bör sättas något lägre än priset för ett statardagsverke, i synnerhet då det gäller yngre årskursens och ettårskursens elever.

Elevavgifterna hava upptagits enligt det i allmänhet utgående belop- pet av 350 kronor för år. Då minst 20 platser skola vara friplatser, kan antalet betalande elever icke upptagas högre än 8. Icke sällan är det vida lägre.

• Sida 263
•  Original

»Normalstaten» utvisar ett statsbidragsbehov av 13070 kronor. Den sy— nes oss vara så försiktigt uppgjord, att den tydligt ådagalägger behovet av ett statsunderstöd å detta belopp, vilket dock torde kunna av- jämnas till 13000 kronor. Vi tillstyrka statsbidragets höjning till detta belopp för de icke av staten direkt upprätthållna skolorna, att tillämpas när nu gällande kontrakt utlöper eller nya skolor inrättas.

Till kungörelsen angående statsunderstöd till skolorna skola vi åter- komma, sedan organisationen av de norrländska skolorna behandlats.

F ö rs la g till Kungörelse

angående ändrad lydelse i vissa delar av reglementet den 29 januari 1926 (nr 26) för av staten upprättade eller understödda lant- bruksskolor i södra och mellersta Sverige.

3 %. Undervisningen meddelas: dels uti en tvåårig, för utbildning av jordbruksförmän samt i mån av utrymme även av andra praktiska jordbrukare avsedd kurs, vilken — — — är; dels ock — _ — kursen.

5 ©. Teoretisk undervisning i förening med demonstrationer och övningar, där sådana kunna anordnas, skall meddelas i:

10. Skogshushållning: skogsmarkens beskaffenhet; olika slag av skogs- träd; huvudgrunderna för skogens förnyande, vård, taxering och avverk- ning; virkets aptering; skogsprodukternas tillgodogörande; skogslagstift- ning. I samband med undervisningen i skogsskötsel utföras, där så kan ske, praktiska demonstrationer och övningar i skogen.

Vid skolan skall enligt av lantbruksstyrelsen fastställda formulär föras dels arbetsjournal, så uppställd, att av densamma tydligt framgår, huru varje elev varit sysselsatt med olika arbeten och övningar, dels ock un- dervisningsjournal, vari av läraren göres anteckning om den å lärorum— met varje timme meddelade undervisningen.

• Sida 264
•  Original

12 9. Vid varje skola skall finnas plats för 28 elever, därav minst 20 i den tvååriga kursen och minst 4 i den ettåriga kursen. Bland ovan nämnda antal av 28 elevplatser skola minst 20 vara friplatser. Skulle —- _ -— lantbruksstyrelsen.

13 3. För antagande av fler än 24 elever i tvåårskursen eller 8 elever i ett- årskursen eller ock inalles fler än 28 elever fordras medgivande av lant- bruksstyrelsen.

På lantbruksstyrelsens —— —— -— bestämde. 15 %. För vinnande — —— — inträdesansökningen.

För vinnande av inträde i den ettåriga kursen skall inträdessökande därjämte styrka sig äga sådana teoretiska kunskaper och sådana prak— tiska färdigheter, som efter styrelsens prövning finnas motsvara vad enligt 7 5 bör inhämtas under den tvååriga kursens första arbetsår.

16 8. Vid lantbruksskola —— —— — läkarvård. Högsta avgiften för betalande elev — — —— förslag.

22 5. Föreståndaren skall ock:

4) före den 1 februari enligt formulär, som — —— —— skolan.

Lantbruksskolor i Norrland.

Av dylika skolor finnas, såsom redan nämnts, endast två, vid Nordvik och vid Grubbe invid Umeå. Sistnämnda skola har intill hösten 1929 varit förlagd vid Brattby. Nedan meddelade uppgifter hänföra sig där- för till skolans förläggningstid å sistnämnda ställe. Åkerarealen är vid den förra skolegendomen 32 och var vid den senare 30 hektar.