Innehållsförteckning.

Sid. Skrivelse till Herr Statsrådet och chefen för kungl. justitiedepartementet 5

Skyddsverksamheten för frigivna fångar i Sverige 9

Den enskilda skyddsverksamhetens allmänna utveckling 9 Fångvårdsslyrelsens och fångvårdsstatens befattning med skyddsarbetet för frigivna fångar m. fl. 10

Stadganden 10 Fångvårdsstyrelsens sociala avdelning 13 Centralföreningen till stöd för frigivna 15 Sociala avdelningens nuvarande skyddsverksamhet 18 Medel, som av fångvårdsstyrelsen disponeras för skyddsverksamheten 20 Den skyddsverksamhet, som f. n. hedrives av fängelsetjånstemånnen 22 Svenska skyddsförbundet 23 Svenska skyddsförbundets centralregister 26 Till Svenska skyddsförhundet anslutna föreningar 31 Riktlinjer tillämpade i det allmänna hjälparbetet av de till Svenska skyddsförbundet anslutna föreningarna 45 Organisationer, vilka utöva skyddsverksamhet för bland andra frigivna fångai men icke äro anslutna till Svenska skyddsförbundet 46 Frälsningsarmén 47 Övergångshem, som mottaga bland andra frigivna fångar 49 Vissa utredningar angående antalet av de frigivna fångar, som äro hero- ende av skyddsorganisationernas bistånd

Förslag till organisation av den frivilliga skyddsverksamheten för fri- givna fångar .................................................................................................... 65 Skyddsuerksamhetens centrala organisation ' Skyddsverksamhetens lokala organisation Arbetsanskaffning åt frigivna fångar Den offentliga arbetsförmedlingen Allmänna reservarbeten Skyddsorganisationernas arbetsförmedling Inackordering Övergångshem ....................................................................................

• Sida 4
•  Original

Sid. Skrivbyråer ........................................................................................ 97 Arbetsgårdar ........................................................................................ 98 Särskilda reservarbeten ........................................................................ 99 Skyddsverksamhelens finansiering .................................................................... 101 Allmänna synpunkter ........................................................................... 101 Fångvårdens besparingskassa ......................... 103 Svenska skyddsförbundet .................................................................... 104 Fångvårdens samverkan med skyddsorganisalionerna .................................... 106 Hemställan om utredning angående vissa straffrättsliga frågor ................ 116 Inledning ........................................................................................................ 116 "Påföljdernas" avskaffande ...................................... 117 Villkorlig frigivning ....................................................................................... 119 Villkorlig dom .................................................................... . ......................... 122 Villkorlig åtalseftergift .................................................................................... 123 Slutord ......................................................................................................... 129 Bilagor .................................................................................................................... 131 Bilaga 1. Skyddsverksamheten i vissa främmande länder .................................... 132 Danmark, 8. 132; Norge, s. 135; Finland, s. 139; England, 5.140; Frankrike. s. 141; Tyskland, s. 142. Bilaga 2. Fångvårdens besparingskassa och de s.k. fångvårdsstyrelsens donations- fonder åren 1929—1931 ............................................................................ 147 Bilaga 3. Genom Svenska skyddsförbundet förmedlade statsanslag budgetåren 1928 —1933 ........................................................................................................ 1448 Bilaga 4. Svenska skyddsförbundets ekonomiska ställning åren 1929—1931 ........ 1459 Bilaga 5. Tablå över de till Svenska skyddsförbundet anslutna föreningarnas verk- samhet år 1931 ........................................................................................ 1510

Bilaga 6. Sammandrag av Centralföreningens till stöd för frigivna räkenskaper år 1931 ....................................................................................................... 1528 Bilaga 7. Föreningen Skyddsvärnets i Stockholm ekonomiska ställning år1931 1622 Bilaga 8. Föreningen Skyddsvärnets i Göteborg ekonomiska ställning är 1931 1614 Bilaga 9. Sammandrag av Skara stifts arbetshems styrelses räkenskaper år 1931 1615 Bilaga 10. Beläggningen åren 1929—1931 av de övergångshem, som mottaga fri— givna män

Bilaga 11. Litteraturförteckning ............................................................................ 1628

• Sida 5
•  Original

Till Herr Statsrådet och chefen för kungl. justitiedepartementet.

J'ämlikt nådigt bemyndigande den 12 juni 1931 uppdrog dåvarande che— fc'en för justitiedepartementet den 27 samma månad åt ledamoten av riks- diagens första kammare, f. d. häradshövdingen Assar Åkerman, direk- ttören vid centralfängelset å Långholmen Sven Axi, översten i Frälsnings- axrmén Per Hed, sekreteraren i Svenska fattigvårds- och barnavårdsför— hiundet, fil. kand. Axel Hirsch och ledamoten av riksdagens andra kam- nnare, kyrkoherden Bertil Mogård att såsom sakkunniga biträda inom ju- sstitiedepartementet med verkställande av utredning rörande organisatio- men av det frivilliga skydds- och hjälparbetet beträffande frigivna ffångar.

Till ordförande förordnades Åkerman och till sekreterare förestånda- 1ren för Skyddsvärnet i Stockholm, jur. kand. Bertil Forssell.

Efter fullgjort uppdrag få de sakkunniga härmed överlämna betän— lkande i ämnet.

Vid utförande av sitt uppdrag hava de sakkunniga i första hand be- zaktat det uttalande till protokollet över justitiedepartementsärenden den 23 januari 1931, vari dåvarande chefen för justitiedepartementet förebå- (dade de sakkunnigas tillsättning. I nämnda protokoll anförde departe— lmentschefen, i anledning av Svenska skyddsförbundets äskande om an- slag för budgetåret 1931/1932, följande:

• Sida 6
•  Original

»Såsom min företrädare i ämbetet framhållit i statsverkspropositionen till förra årets riksdag (se andra huvudtiteln, sid. 74), synes det icke kunna bliva föremål för tvekan, att skyddsförbundets i hög grad gag— nande verksamhet även i fortsättningen bör från det allmännas sida vinna ekonomiskt understöd. Frihetsstraffet fö1anleder icke allenast, att den dömde för viss tid berövas sin frihet. Verkningaina av detsamma sträcka sig vida längre och drabba mången gång tungt icke blott den dömde utan jämväl hans familj. Isoleringen under strafftiden leder lätt till minskad företagsamhet och förvärvsförmåga. Den dömdes tidigare anställning står vid frigivningen i allmänhet honom ej tillbuds, och svårigheter av olika slag möta honom vid försök att erhålla annat ar— bete. Lyckas han ej häri, råkar han i nöd, och återfall i brottslighet ligger då nära. För bekämpande av återfallsbrottsligheten är det därför av stor samhällelig betydelse att åt den frigivne förskaffas regelbundet arbete. Den moderna fångvården strävar i stor utsträckning att upp- fostra fången till ordnat arbete samt bibringa honom yrkeskunnighet. Vad härpå nedlägges i omsorg och kostnader kommer emellertid enligt min mening icke till nytta i full utsträckning, därest samhällets intresse för fången upphör vid frigivningen. Vid sidan av själva fångbehand— lingen framstår således den frigivnes förhjälpande till arbete såsom kan- ske det verksammaste medlet för den brottsliges återförande till en sam— hällsnyttig medborgare. På detta område hava de frivilliga fångvårds- och skyddsföreningarna med allenast jämförelsevis ringa understöd från statens sida nedlagt ett synnerligen värdefullt arbete. Det är uppenbart, att ett rätt genomförande av denna uppgift ställer stora krav på de in— tresserade föreningarna. Dessa hava emellertid med stöd av vunna er- farenheter utbildat och i skyddsförbnndet erhållit en central organisa- tion, som i stort sett synes väl ägnad att handhava det frivilliga hjälp— arbetet till stöd för frigivna fångar.

Med erkännande således av den betydelsefulla insats, som med den nuvarande organisationen gjorts på detta område, vill jag dock ifråga— sätta, huruvida förevarande hjälpverksamhet helt nått en sådan grad av effektivitet, som ur samhällelig synpunkt är önskvärd. Med hänsyn till denna frågas invecklade beskaffenhet och det samband, den otvivel— aktigt äger med den pågående utredningen om fångvårdens organisation, ser jag mig icke i stånd att nu framlägga något förslag i ämnet. Jag har emellertid för avsikt att sedermera anhålla om Kungl. Maj:ts be— myndigande att föranstalta om en utredning, huru det frivilliga skydds—

• Sida 7
•  Original

och hjälparbetet skall kunna lämpligen anordnas för att ernå största möjliga effektivitet. En sådan utredning är så mycket "mer påkallad, som nya uppgifter för ifrågavarande föreningar äro att emotse, därest tillämnad ny vanartslagstiftning genomföres.»

Till de sakkunniga ha från justitiedepartementet överlämnats följan— de till departementet inkomna skrivelser, samtliga innehållande förslag till vissa reformer på skyddsverksamhetens område:

en av den 2 januari 1931 från omkring 200 personer i Stockholm, en av den 26 januari 1931 från byrådirektören Rolf Zetterström iStock- holnn m. fl.,

en av den 11 februari 1931 från redaktören Knut Nordström och revi— sorn Erik Friberg i Stockholm, samt

en av den 29 augusti 1932 från Svenska skyddsförbundet. Vid bedrivande av sitt arbete hava de sakkunniga stått i nära kontakt med representanter för fångvården, den frivilliga skyddsverksamheten, den offentliga arbetsförmedlingen och fackföreningsrörelsen. De sak— kunniga hava tillika företagit en studieresa till Danmark och Norge samt besölkt åtskilliga straffanstalter och övergångshem för frigivna fångar såväl i Sverige som i nämnda länder.

Stockholm den 31 december 1932.

A. ÅKERMAN

SVEN AXI PER HED

AXEL HIRSCH BERTIL MOGÅRD

Bertil Forssell.

• Sida 8
•  Original

• Sida 9
•  Original

Skyddsverksamheten för frigivna fångar i Sverige.

Den enskilda skyddsverksamhetens allmänna utveckling.

Såsom organiserad företeelse uppstod den enskilda skyddsverksamhe- ten för frigivna fångar i vårt land i mitten av 1800-talet. Mellan åren 1847 och 1890 bildades i de flesta län sammanslutningar, s. k. fångvårds- föreningar, fångvårdssällskap eller skyddsföreningar, med uppgift att hjälpa frigivna fångar, delvis även fångars familjer och vanartad ung— dom. Dessa länsföreningar, i vilka landshövdingarna fungerade såsom ord— förande och styrelseposter innehades av de högre tjänstemännen vid lä- nets fängelser, inskränkte till en början i allmänhet sin verksamhet till att omfatta sådana frigivna, som voro bosatta inom länet eller eljest frigivits från länets fängelser.

Från år 1879 är att anteckna den första trevaren till en centralorgani— sation av då bestående fångvårdsföreningar, till antalet elva. Nämnda år bildades nämligen på initiativ av generaldirektören i fångvårdsstyrel— sen G. Fr. Almquist »Gentralföreningen till stöd för frigivna», som till medlemmar upptog de högre tjänstemännen inom fångvårdsstyrelsen och vid fängelserna i Stockholm samt hade till ändamål »att i samverkan med fångvården i riket samt med andra skyddsföreningar bereda frigiv— na fångar moraliskt stöd och utväg till ärlig försörjning». Föreningen, som alltjämt äger bestånd, blir nedan föremål för en närmare skildring.

Vid genomförande i 1900—talets början av vissa reformer i lagstiftnin- gen, såsom lagarna om villkorlig straffdom och villkorlig frigivning, framträdde behovet av särskilda privata organisationer för en del ar— betsuppgifter, vilka mindre väl lämpade sig för offentliga organ. De nya kraven på skyddsverksamheten ledde dels till utvidgning av de äldre föreningarnas program till att omfatta även andra hjälpbehövande än frigivna, dels till bildande av nya sammanslutningar med uppgift att omhändertaga personer, som visat asocialitet, oavsett arten därav.

År 1910 bildades i Stockholm föreningen Skyddsvärnet, vars program om- fattade verksamhet för såväl frigivna fångar som villkorligt dömda, fri— givna tvångsarbetare, lösdrivare, alkoholister och i liknande avseende hjälpbehövande. (Här nedan kallas detta program för korthets skall »det allmänna skyddsprogrammet») Skyddsvärnet —— se vidare särskild redogörelse nedan — utgjorde till en början en centralorganisation, vil—

• Sida 10
•  Original

ken vann anslutning från de flesta skyddsföreningar i riket och des;- utom upprättade direkt underlydande filialer i flera större städer. Denra riksorganisation började emellertid inom få år splittras, och filialer-nt, som bibehållit namnet »skyddsvärnsföreningar», äro numera självstäi- diga.

Behovet av en central organisation för den enskilda skyddsverksamhe- ten, ej minst för att Vinna enhet i arbetsformerna och kontroll över den vagabonderande delen av klientelet, var sålunda fortfarande aktuellt men fylldes år 1925 genom tillkomsten av Svenska skyddsförbundet, till vilket med få undantag småningom anslutit sig skyddsföreningarna i r;- ket, oavsett omfattningen i program. För skyddsförbundet lämnas nedan en närmare redogörelse.

Fångvårdsstyrelsens och fångvårdsstatens befattning med skydds- arbetet för frigivna fångar m. fl.

Stadganden.

Fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten hava genom åtskilliga stad- ganden sig ålagt att verka för frigivna fångars stödjande och överhu- vudtaget för fångars, frigivna fångars, utskrivnas och villkorligt döm— das fostran och tillrättaförande.

Dessa stadganden äro i huvudsak följande:

1. I Kungl. Maj.-ts instruktion för fångvårdsstyrelsen och fångvårds— staten den 31 december 1921, i vissa delar ändrad genom kungl. kungörel- sen den 25 november 1927 (S. F. 430):

l ä. — — — Styrelsen har jämväl att leda och främja verksamheten för stöd- jande av dem, som frigivits eller utskrivits från fängvårdsstyrelsen underlydande anstalter. -— —— —

2 5. Vid utövningen av sin i 1 & omförmälda ämbetsbefattning åligger det fång- vårdsstyrelsen bland annat: -— — — att vidtaga åtgärder för beredande av anställ- ning åt frigivna och utskrivna samt i övrigt hjälpa och stödja dem, skolande sty- relsen för sådant ändamål söka uppehålla samarbete med myndigheter, arbetsför- medlingsanstalter och andra institutioner samt föreningar och enskilda, vilkas verk- samhet berör styrelsens arbetsuppgifter i denna del, — — —.

6 %. Å de särskilda byråerna skola i allmänhet handläggas följande ärenden, näm— ligen å kanslibyrån: ärenden om — — —— skyddsverksamheten för frigivna och utskrivna — — —.

9 5. — — — Byrådirektören ä styrelsens sociala avdelning åligger dessutom att om han därtill förordnas, mot den ersättning, som i vederbörlig ordning bestämmes, tjänstgöra såsom sekreterare hos nämnden för handläggning av vissa ärenden rö- rande förminskat tillräkneliga förbrytare och återfallsförbrytare.

37 &. Direktör och kronohäktesföreståndare i egenskap av styresman för veder- börande fångvårdsanstalt åligger: -— —— —-— att i allmänhet bereda sig kännedom om samtliga fångar ävensom att söka verka till deras fostran och upprättelse samt till deras stödjande efter frigivningen, -— — —.

• Sida 11
•  Original

2. I arbetsordning för fångcårdsstyrelscn, fastställd den 9 april 1923: 5 15. Byrådirektör å sociala avdelningen åligger särskilt: att åt religionsvård och skolundervisning vid fångvårdsanstalterna ägna vägle- dande tillsyn, utöva granskning i fråga om den läsning, som tillhandahålles fångarna, hålla tillsyn över anstalternas boksamlingar samt tillse förandet av kyrkoböcker och andra liggare, som avse fångarnas andliga värd, att härvid särskilt beakta ungdomsfängelsernas fostrande uppgifter, att med uppmärksamhet följa användningen av den förundersökning i brottmål, som enligt lag bör äga rum, verka för lämpliga förundersökares tillhandahållande samt i möjlig mån över förundersökningsarbetet inhämta och sammanställa redo- visning, att i fråga om villkorlig frigivning vid behov tillhandagå fångvårdsanstalternas tjänstemän med anvisningar ej mindre å arbetsanställning eller andra försörjnings— möjligheter för dem, vilka till sådan frigivning kunna förekomma, än även å lämp- liga tillsyningsmän samt åt dessas verksamhet ägna stödjande uppmärksamhet, att beträffande villkorligt dömdas övervakande tillhandagå vederbörande dom- stolar genom att i samarbete med föreningar, institutioner och enskilda personer verka för att lämpliga övervakare må finnas tillgängliga samt att de övervakade under prövotiden erhålla hjälp och stöd med avseende å arbetsanställning och all— männa förutsättningar för ett ordnat liv, att med iakttagande därav att enligt kungl. kungörelsen den 5 oktober 1922 vård- nadsdomstol har att omedelbart till fångvårdsstyrelsens sociala avdelning insända till domstolen inkommande övervakningsböcker, låta över dem föra förteckning samt tillse vidtagande av åtgärder, som föranledas av vad i böckerna kan finnas anteck— nat eller eljes på grund av dem påkallas, att beträffande fångvårdens såväl som enskilda sammanslutningars verksamhet till frigivna fångars skydd söka åstadkomma samarbete och utveckling samt tillhandagå med upplysningar och råd, — — —.

3. I få-ngcårdsstyrelsens arbetsordning för fångvårclsstaten, fast- ställd den 9 april 1923 (här nedan kallad AO), med däri vidtagna änd— ringar: % 5. Vid centralfängelse ävensom vid straffängelse skall finnas ett församlings- råd, bestående av fängelsets styresman, pastor eller predikant samt assistenter. I församlingsrådel skall även uppsyningsman eller, där sådan ej finnes, överkonstapel samt, då fråga gäller kvinnlig fånge, första vaktf ru eller vaktfru vara ledamot. Direktör är ordförande i församlingsrådet, Han äger att till dess sammanträden såsom ledamöter kalla jämväl andra tjänstemän vid bevakningen och yrkesdriften. Läkare och kamrerare böra deltaga i församlingsrådet, då så anses erforderligt. Församlingsrådet har att behandla frågor rörande fånges förflyttning från en klass till annan samt beträffande ansökningar om nåd, villkorlig frigivning, fånges omhändertagande efter frigivningen och vad eljest till dess yttrande kan av fång- vårdsstyrelsen eller direktören hänskjutas.

& 6. Församlingsrådet sammanträder på kallelse av ordföranden så ofta det av omständigheterna påkallas, dock minst en gång varje månad.

& 42. Direktör (i 5 43 kronohäktesföreståndare) skall ——- — — iakttaga följande föreskrifter:

17:e) När fånge, som avtjänat erforderlig strafftid, söker villkorlig frigivning. bör direktören, om han anser honom förtjänt av sådan, vara honom behjälplig med införskaffande av nödiga handlingar samt med beredande av möjlighet till utkomst.

• Sida 12
•  Original

18:o) I fråga om verksamheten för frigivnas skydd bör direktören låta sig ange- läget vara att samverka med pastor eller predikant samt assistent, där sådan finnes, ävensom tillse, att vad beträffande nämnda verksamhet är eller bliver bestäm-t, av vederbörande tjänstemän med nit fullgöres.

& 44. Förste pastor och överlärare samt pastor och förste lärare åligger:

—- —-— — att verka för fångarnas omhändertagande och stödjande efter frigiv— ningen —— _- —.

& 45. —— -— — 8:o) Pastor skall i avseende å verksamheten för frigivnas skydd föra förteckningar och avfatta redogörelser, varom särskilt är stadgat, samt genom inledande av förbindelser med intresserade föreningar och enskilda personer söka på möjligt sätt underlätta platsanställning för frigivna från fängelset, vilka därav äro i behov; och bör pastor tillika biträda prästmännen vid andra fångvårdsanstal— ter vid deras bemödanden att i orten understödja frigivna.

Enligt 5 46 har predikant motsvarande uppgifter, och enligt 5 50 åligger det lärare- assistent att biträda pastor vid hans verksamhet för fångars stödjande efter fri- givningen.

% 160. Fängelseprästerna skola vid varje års början till fångvårdsstyrelsen ingiva berättelser över sin verksamhet vid anstalten under det sist förflutna året angående religionsvården, skolundervisningen och skyddsverksamheten.

% 298. Vid varje fångvårdsanstalt åligger det tjänstemännen att samverka för be— redande av arbetsanställning eller annan försörjningsmöjlighet för fångar, som från fängelset frigivas efter där avtjänat straffarbete eller längre tids fängelsestraff. För ändamålet bör fängelseförvaltningen, särskilt genom pastor eller predikant, träda i förbindelse med arbetsförmedlingar, skyddsföreningar och enskilda arbetsgivare på platsen eller i fångarnas hemorter.

Föreståndare för skyddsvärnsbyrå bör under inseende av fängelsets styresman be- redas tillfälle att, där så önskas, med fånge samråda rörande åtgärder för hans för— sörjning efter frigivningen.

Till fångvårdsstyrelsens sociala avdelning skola månatligen genom fängelseföre- ståndaren insändas, enligt särskilda formulär, uppgifter dels rörande alla straff- arbets- och fängelsefångar, som skola frigivas under nästkommande månad, med angivande för vilka hjälp påkallas, och dels rörande åtgärder, som vid fängelset vid- tagits för beredande av arbetsanställning eller annan försörjningsmöjlighet för nämnda fångar.

(Anm. Enligt särskild föreskrift sändas dessa uppgifter, de 5. k. avgångslistorna, dels —— förhandsuppgifterna »— till Skyddsvärnet i Stockholm f. v. b. sociala avdel- ningen, och dels — efterhandsuppgifterna — direkt till sociala avdelningen.)

& 299. Finnas särskilda skäl att bereda fånge, som skall frigivas, ekonomiskt un— derstöd utöver vad ortens enskilda skyddsförening kan åstadkomma, äger fängelse— föreståndaren i ärendet hänvända sig till fångvårdsstyrelsen, som i samråd med sin sociala avdelning och centralföreningen till stöd för frigivna vill tillse, i vad mån tillgängliga medel böra för ändamålet anvisas.

Anses frigiven böra om möjligt beredas plats vid lanthem, som står till fång- värdens förfogande, skall framställning därom insändas till nämnda centralför- ening under fångvårdsstyrelsens adress.

& 300. — —— _— Då fängelsets föreståndare i samråd med övriga tjänstemän fin— ner fången vara förtjänt av villkorlig frigivning, bör till fångvårdsstyrelsen insändas till Konungen ställd underdånig framställning därom, underskriven av fången.

För sådant ändamål bör föreståndaren, så snart förhållandena föranleda, till— äventyrs redan innan fången av straffet avtjänat den tid, som erfordras för att vill- korlig frigivning må kunna beviljas honom, vidtaga förberedande åtgärder genom

• Sida 13
•  Original

anskaffande av arbetsanställning eller annan säker utväg för fången att efter fri- givning kunna själv årligen försörja sig. Likaledes bör genom hänvändelse till ve- derbörlig skyddsförening, styrelsens sociala avdelning eller annorledes anskaffas för— slag å lämplig person, som är villig åtaga sig uppdraget att över den villkorligt fri- givne öva den tillsyn, som är — — — bestämd.

Fångvårdsstyrelsens sociala avdelning.

AW ovan återgivna. bestämmelser framgår, att fångvårdsstyrelsens speciella organ för hjälpverksamheten för frigivna, utskrivna och vill- korliigt dömda är fångeårdsstyrelsens sociala avdelning.

Förslag om inrättande inom fångvårdsstyrelsen av en särskild social avdelning framfördes av styrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 april 1919. I skrivelsen framhöll styrelsen, under erinran att dess uppgifter vore dels personalvårdande och dels ekonomiska, hurusom arbetet å de bägge byråerna i styrelsen, kanslibyrån och kameralbyrån, vore i hög gradl tyngt av rent administrativa göromål, varigenom styrelsens kan- ske allra viktigaste åliggande, socialt sett, nämligen att, vid sidan av och i samband med straffets verkställande, söka förbättra och återupp— rätta de personer, som intagas å fångvårdsanstalterna, ävensom att handhava ledningen och kontrollen beträffande tillsynen över villkorligt frigivna och villkorligt dömda, måste enligt styrelsens uppfattning bliva lidande.

Detta fångvårdsstyrelsens förslag upptogs i propositionen till 1921 års riksdag nr 212 angående reglering av löneförhållanden m. 111. vid fång- vårdsstyrelsen och fångvårdsstaten. Dåvarande chefen för justiticde— partementet yttrade till statsrådsprotokollet bl. a. följande:

Vad angår den föreslagna nya avdelningen för sociala ärenden, synes mig ett oav- vi.sligt behov av dess inrättande föreligga. Fångvårdens utan allt tvivel viktigaste uppgift är att, vid sidan av och i samband med straffets verkställande, söka förbättra och återupprätta de personer, som intagas å fångvårdsanstalterna. Bland de medel för vinnande av berörda syfte, som stå fångvårdon tillbuds, hava särskilt tvenne under senare tid trätt i förgrunden, nämligen den verksamhet, som inom fängelserna äger rum för fångarnas etiska fostran, samt den verksamhet, som avser fångarnas stödjande efter frigivningen. Med förenämnda uppgifter sammanhänger ock i viss mån den åt fångvården anförtrodda ledningen och kontrollen i fråga om tillsynen över villkorligt frigivna. Då jag således anser en central ledning oundgängligen er— forderlig för fångvårdens nu omhandlade verksamhetsområden _— särskilt om arbetet inom dess grenar skall kunna, såsom önskligt är, än vidare utvecklas — samt anser det lämpligt att åt fångvärdsstyrelsen anförtros två nya verksamhetsområden, vilka nära gränsa till de nyss angivna, nämligen ledningen och kontrollen av den s. k. förundersökningen och den övervakande verksamhet, som betingas av rättsinstitutet villkorlig dom, lärer det bliva än mer erforderligt, att inom styrelsen inrättas en särskild avdelning för samtliga nu omförmälda uppgifter på det sociala området.

, Riksdagen beslöt inrättande av den sociala avdelningen, vilken skulle i ledas av en byrådirektör på ordinarie stat med hjälp av en notarie och ett kvinnligt skrivbiträde, likaledes på ordinarie stat.

• Sida 14
•  Original

Byrådirektörsbefattningen blev från den 1 januari 1922 besatt med or- dinarie innehavare. Sedan denne är 1924 avlidit, anhöll fängvårdssty- relsen i skrivelse den 7 juli samma år, att Kungl. Maj:t måtte besluta om befattningens återbesättande antingen med ordinarie innehavare el— ler dess uppehållande tills vidare på förordnande. Den 18 juli 1924 för- ordnade Kungl. Maj:t nuvarande kanslibyråchefen i fångvårdsstyrelsen Eric Wijkmark att tills vidare uppehålla befattningen. Statens besparings— kommitté, som samtidigt anbefalldes att avgiva utlåtanden rörande äter- besättandet, anförde i skrivelse den 13 juni 1925, bl. a., att de arbetsupp- gifter, som åvilade sociala avdelningen, visserligen måste tillgodoses, men att en del av dem syntes kunna utan olägenhet anförtros åt befatt- ningshavare i lägre ställning samt att, därest så skedde och en lämplig arbetsfördelning genomfördes mellan byråcheferna hos styrelsen, byrå— direktörstjänsten borde kunna undvaras. Fångvårdsstyrelsen anförde i yttrande häröver bl. a.:

Omläggningen vore tänkbar att genomföra men besparingen skulle bliva ringa. Det borde icke undanhållas Kungl. Maj:ts övervägande, att huru stor och mång- sidig arbetsförmåga kanslibyråchefen än komme att besitta, han dock icke kunde få tillfälle att i samma omfattning som hittills byrådirektören å sociala avdelningen ägna sig åt skyddsverksamhet för frigivna. I

Den 20 juli 1925 utnämndes Wijkmark till kanslibyråchef, isamband var— med bestämdes, att byrådirektörsbefattningen tills vidare skulle hållas va- i kant, samt att förordnande att upprätthålla befattningen tills vidare ej hel— ler finge meddelas. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande förordnade ! överdirektören i fångvårdsstyrelsen, att Vissa ärenden skulle överflyttas från kanslibyrån till kameralbyrån, och uppdrogs tillika åt sekreteraren å. kanslibyrån, nuvarande byrådirektören å sociala avdelningen Henry l Lindberg, att bereda och i stället för kanslibyråchefen, vilken icke avlagt juridisk examen, föredraga ansökningan om villkorlig frigivning och nåd.

Beträffande fångvårdsstyrelsens befattning med lagarna av 1927 om förvaring av förminskat tillräkneliga förbrytare och om internering av återfallsförbrytare samt frågan om bibehållande av byrådirektörsbefatt- ningen anförde fångvårdsstyrelsen i underdånig skrivelse den 29 juli i 1927, att det syntes lämpligast att byrådirektörsbefattningen åter finge w tagas i användning samt att den förenades med åliggande att fullgöra ! sekreteraregöromålen hos interneringsnämnden.

Kungl. Maj:t utfärdade den 25 november 1927, samtidigt med att nämn- da båda lagar promulgerades, en kungörelse om ändrad lydelse i Vissa delar av den för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten gällande in- struktionen av 1921 (delvis citerad ovan), enligt vilka nya bestämmelser det åligger byrådirektören å sociala avdelningen att, om han därtill för- ordnas, mot den ersättning, som i vederbörlig ordning bestämmes, tjänst- göra som sekreterare hos interneringsnämnden. Därjämte förordnade

• Sida 15
•  Original

Kungl. Maj:t enligt beslut samma den 25 november andre kanslisekrete- raren i justitiedepartementet Henry Lindberg, som under ett flertal år bestritt sekreteraretjänsten å fångvårdsstyrelsens kanslibyrå och därun- der, såsom förut nämnts, haft i uppdrag att inför fångvårdsstyrelsen föredraga ansökningar om nåd och villkorlig frigivning, att från och med den 1 januari 1928 tills vidare till samma års slut tjänstgöra såsom sekreterare hos interneringsnämnden samt uppehålla byrådirektörsbe— fattningen å fångvårdsstyrelsens sociala avdelning. Förordnandena förlängdes genom beslut den 30 november 1928 att gälla från och med den 1 januari 1929 tills vidare.

Under hänvisning till att den sålunda genomförda organisationen vi- sat sig synnerligen ändamålsenlig, i det den väl tillgodosett fångvårds— styrelsens sociala uppgifter ävensom åstadkommit en jämnare fördel— ning av arbetsbördan mellan styrelsens byråer, i det att åt t. f. byrådi- rektören å. sociala avdelningen överlämnats att bereda och föredraga dels ansökningar om nåd och villkorlig frigivning, dels ock ärenden om åtgärder till främjande av de uppgifter, som åligga interneringsnämn— den, har styrelsen sedermera den 12 september 1929 hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes återbesätta byrådirektörsbefattningen med ordinarie inne- havare. Så har emellertid icke skett. Då byrådirektören å fångvårds— styrelsens avdelning för straffregistret avgick med pension, utnämndes byrådirektören Lindberg den 14 februari 1930 till byrådirektör å nämnda avdelning utan att detta rubbade hans förordnande på sociala avdel- ningen.

Centralföreningen till stöd för frigivna.

En redogörelse för hur fångvårdsstyrelsen i praktiken utövar sin hjälpverksamhet för fångar, frigivna fångar, utskrivna och villkorligt dömda torde lämpligen böra inledas med en skildring av den till fång- vårdsstyrelsen nära anknutna Centralföreningen till stöd för frigivna, vilken alltsedan sin tillkomst varit en medelpunkt i skyddsarbetet för frigivna, främst av den anledningen, att fångvårdsstyrelsen till central- föreningen överlämnat huvudparten av de fondmedel, som fångvärdssty- relsen disponerat för nämnda skyddsarbete.

Föreningen stiftades, såsom redan nämnts, år 1879 på initiativ av då- varande generaldirektören i fångvårdsstyrelsen. Formliga stadgar an— togos av föreningen först 1917. Enligt & 1 i stadgarna, som innehålla föreningens riktlinjer ända sedan dess tillkomst, har föreningen till ändamål »att i samverkan med fångvården i riket samt med andra skyddsföreningar bereda frigivna fångar moraliskt stöd och utväg till ärlig försörjning». Fångvårdsstyrelsens chef har alltid fungerat såsom självskriven ordförande. Medlemmar äro för övrigt dels såsom själv- skrivna fångvårdsstyrelsens ledamöter samt direktörer, pastorer, assisten- ter och lärare vid statens fängelser i Stockholm (nu endast å Långhol-

• Sida 16
•  Original

men), och dels »för skyddsverksamhet nitälskande personer, som förenin- gen vid sammanträde inväljer». Sådant inval har skett endast i ett få- tal fall. För närvarande är blott en medlem icke fångvårdsman (en jord- bruksexpert i förvaltningsutskottet, se nedan) och denne deltager ej i föreningens ordinarie sammanträden.

Föreningen ledes av en styrelse, bestående av den självskrivna ordföran- den och två av föreningen valda ledamöter, samt har en sekreterare och en kassaförvaltare. Därjämte finnes ett förvaltningsutskott om tre leda- möter och en suppleant för tillsyn över föreningens båda lanthem för frigivna.

Föreningen har alltifrån stiftandet, därest särskilt hinder ej mött, sammanträtt i fångvårdsstyrelsens ämbetslokal den första. helgfria tis- dagen i varje månad. Alla frågor utom stadgeändring avgöres med en- kel majoritet. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.

Under de båda senaste decennierna av 1800—talet togos av centralför- eningen vissa initiativ till samarbete med landets övriga fångvårdsför— eningar, såsom gemensamt publicerande av årstryck. Vidare sökte cen- tralföreningen i Stockholm skapa organ för omhändertagande av särskilt dem bland de frigivna, som ej omedelbart efter lösgivandet kunde brin- gas i ordnade förhållanden. Under de tidigare åren skedde mottagning av hjälpsökande dels hos föreningens medlemmar i fångvårdsstyrelsen och dels hos pastorerna på Långholmen. År 1892 började man hänvisa opålitligare element till i Stockholm befintliga arbetshem för att prövas i fråga om sin arbetsvilja. Viss avgift erlades av centralföreningen i de fall, då de frigivna ej genom sitt arbete kunde täcka kostnaderna för sitt uppehälle å hemmen. År 1898 tillsatte centralföreningen en särskild ombudsman, dåvarande skolläraren å Långholmen Ulrik Leander, vilken skulle öva tillsyn över de mera ostadiga klienterna samt ombesörja plats- anskaffning och utplacering av understöd. Denna anordning, som syn- tes fungera väl, blev inom kort avbruten vid Leanders förflyttning till tjänst å annan ort. De gamla svårigheterna vid den löpande hjälpverk- samhetens handhavande framträdde på nytt, och särskilt besvärlig var mottagningen av »det växande antal, som infunne sig i fångvårdsstyrel- sens ämbetslokal». Med början är 1906 ordnades emellertid regelbunden mottagning för hjälpsökande å Nykterhetsvännernas platsbyrå i Stock- holm. Ledare för mottagningen voro ömsevis de båda pastorerna å Lång- holmen, Platsbyråns föreståndare biträdde vid platsanskaffningen mot ett mindre arvode för varje placerad klient, och i samband med arbets- anskaffningen utdelades kläder, verktyg, resebidrag m. m. Trots mot— tagningsbyråns verksamhet skedde alltjämt viss mottagning i fångvårds- styrelsen, ehuru i mindre omfattning än tidigare.

Centralföreningen anslöt sig till föreningen Skyddsvärnet vid dess bildande 1910. Ehuru centralföreningen torde hava avsett att för egen

• Sida 17
•  Original

del helt övertaga Nykterhetsvännernas platsbyrå, kom denna att den 1 mars 1911 övergå i Skyddsvärnets hand. Centralföreningen öppnade då omedelbart egen byrå. Denna lades 1912 direkt under fångvårdssty- relsen under namn av Fångvårdsstyrelsens centrala hjälpbyrå (Centrala hjälpbyrån). Genom fångvårdsstyrelsen ålades fängelseförvaltningar- na viss rapporteringsskyldighet till byrån. Alla behövande frigivna, som hade sin hemort i Stockholm och vid frigivningen förpassades dit, förständigades att efter sin ankomst anmäla sig på byrån, vilken bl. a. tjänade som mellanhand för utbetalningen av arbetspremiemedel. Å by— rån upplades ett huvudregister för hela landet, och från länsföreningar— na begärdes och erhöllos för registret uppgifter rörande av dem lämna- de understöd. Registerupplysningar tillhandahöllos på begäran åt andra skyddsföreningar. Byrån, som leddes av en särskild föreståndare och till en början var förlagd till Stockholms straffångelse, flyttades snart till en hyrd lokal i staden.

Centralföreningen grundade år 1912 Åby lanthem, för vilket lämnas närmare redogörelse nedan. År 1917 övertog centralföreningen dels det av dåvarande föreståndaren för Centrala hjälpbyrån pastor J. Uddin star— tade, under denna byrå sorterande Centrala hjälpbyråns tryckeri, av— sett att skapa arbetstillfällen åt frigivna kontorister och jämställda, dels det jämväl av pastor Uddin grundade företaget Sömnad, en sy— ateljé i förening med inackorderingshem för lösgivna tvångsarbeterskor. Tillika övertog centralföreningen för en kortare tid utgivandet av Ud- dins tidskrift för skyddsarbete, Hjälp.

Enär Centrala hjälpbyrån och Skyddsvärnets centralbyrå i Stockholm verkade jämsides för ett klientel med likartad sammansättning samt därvid tydligen uppstod dubbelarbete och vissa slitningar, förutom ödsel med organisationskostnader, uppgick på initiativ från fångvårdsstyrelsen Centrala hjälpbyrån från den 1 april 1918 i Skyddsvärnets centralbyrå. Centralföreningen behöll förvaltningen av Åby lanthem, varemot tryc— keriet och Sömnad efter hembud till Skyddsvärnet övertogos av den av pastor Uddin efter nämnda fusion bildade föreningen Självhjälp, vilken även fortsatte utgivandet av tidskriften Hjälp.

Centralföreningens nuvarande arbetslinjer äro i huvudsak följande:

1. Förvaltning av Åby lanthem och det år 1929 från Frälsningsarmén övertagna hemmet för frigivna kvinnor, Solbacken (redogörelse nedan).

2. Utdelning av understöd, vilka efter ansökan i varje särskilt fall be- viljas antingen av föreningen på sammanträde eller av ledamot (van— ligen tjänstgörande kanslibyråchefen i fångvårdsstyrelsen) med efterföl— jande prövning och godkännande på sammanträde. Utredningen i understödsärenden sker dels genom sociala avdelningen i fångvårdsstyrelsen, dels genom olika skyddsföreningar, och dels undan- tagsvis även genom enskilda personer. Föreningen Skyddsvärnet i Stock- holm fungerar, alltsedan fångvårdsstyrelsen upphörde med sin hjälp-

2 —— 880261,

• Sida 18
•  Original

byråverksamhet, i avsevärd omfattning som ett såväl utredande som verkställande organ för centralföreningen.

Gången av ett sammanträde i centralföreningen är följande. Efter protokollsjustering anmälas av kassören eller notarien å sociala avdel- ningen till godkännande de föregående månad underhandsbeviljade un— derstöden. Härefter börjar föredragningen av nya ärenden genom di- rektören vid centralfängelset å Långholmen, på vilkens lista regelbun- det stå även ansökningar om bidrag till fängelsefångars beklädnad vid frigivningen. Medel till dylik beklädnad utgå ej av statsmedel men be- viljas i ömmande fall av centralföreningen. Därpå sker föredragning av notarien på sociala avdelningen, vilken först lämnar rapport angående de personer, som föregående månad intagits å eller avgått från Åby lant- hem, och sedan anmäler de ansökningar om understöd, vilka inkommit till sociala avdelningen. Slutligen föredrager Skyddsvärnets i Stockholm föreståndare (vilken icke är medlem av centralföreningen) de ansökningar till föreningen, vilka upptagits genom Skyddsvärnet och antecknats i ve- derbörande akt i det hos Skyddsvärnet förda Svenska skyddsförbundets centralregister (se nedan).

Om centralföreningens ekonomi se vidare bil. 6.

Sociala avdelningens nuvarande skyddsverksamhet.

Enligt den ovan återgivna instruktionen för byrådirektören å sociala avdelningen åligger det avdelningen att beträffande skyddsarbetet

i mån av behov understödja fängelsemyndigheterna vid beredande av utkomstmöjligheter för personer, som kunna förekomma till villkorlig frigivning,

verka för hjälp och stöd åt villkorligt dömda, som stå under övervak— ning, samt

»beträffande fångvårdens såväl som enskilda sammanslutningars verk- samhet till frigivna fångars skydd söka åstadkomma samarbete och ut— veckling samt tillhandagå med upplysningar och råd».

I praktiken har beredande av utkomstmöjligheter åt personer, som ämna söka villkorlig frigivning, helt handhafts av fängelsetjänstemäin— nen i samarbete med skyddsföreningarna. Likaså har hjälpverksamhe— ten för villkorligt dömda utövats enbart av de enskilda organisationer- na. Slutligen har sociala avdelningens uppgift att tjänstgöra såsom den högsta ledningen i skyddsarbetet för frigivna fångar efter Svenslka skyddsförbundets tillkomst år 1925 praktiskt taget övergått till skydds- förbundet.

Sociala avdelningens befattning med skyddsverksamheten inskränker sig för närvarande i huvudsak till beredning och föredragning av 'de hjälpärenden, som under hand anmälas hos Centralföreningen till stiöd för frigivna. Antalet sådana ärenden var år 1930: 208 och år 1931: 227.

• Sida 19
•  Original

Härtill kommer behandling av ansökningar om inträde å centralförenin- gens hem för frigivna Åby och Solbacken.

De hjälpansökningar, som sålunda för centralföreningens räkning upp— tagas av sociala avdelningen, kunna vara insända direkt av den behö— vande eller ock av fängelsemyndighet, skyddsförening eller annan för— medlare. Är icke ärendet av beskaffenhet att kunna avgöras i befintligt skick, infordras behövlig utredning, oftast genom skyddsförenings för— sorg. Om ärendet fordrar snabbt avgörande och om tillika det belopp, som anses böra utanordnas, är av ringare storlek _— den gräns, som här tillämpas, synes ligga vid 50—75 kr. — avgöres ärendet av tjänstgörande byråchefen å kanslibyrån, varefter beviljat understöd anmäles till god— kännande å närmast följande sammanträde i centralföreningen. Övriga ärenden hänskjutas till prövning å sammanträde. Föredragande är no- tarien å sociala avdelningen.

Såsom redan nämnts, ha hos fångvårdsstyrelsen av ålder mottagits fri- givna, som vänt sig dit för att direkt ur de s. k. fångvårdsstyrelsens fon— der (se härom nedan) eller —— och huvudsakligen _— av Centralföreningen till stöd för frigivna utverka ekonomiskt understöd. Mottagningen av dessa frigivna och prövningen av deras behov hade, sedan fångvårdssty- relsens centrala hjälpbyrå år 1918 nedlagts, ingen planmässig organisa- tion, utan supplikanterna mottogos än av den ene, än av den andre tjän— stemannen i fångvårdsstyrelsen (samtidigt ju ledamöter i Centralförenin— gen till stöd för frigivna). I de fall, då en grundligare utredning var av nöden, hänvisades den hjälpsökande merendels till någon annan institu— tion, vanligen Skyddsvärnet. Den hjälp, som erhölls i fångvårdsstyrel- sen, ställdes likaledes i de flesta fall under Skyddsvärnets kontroll.

Från början av år 1931 har emellertid försöksvis tillämpats en annan ordning vid de hjälpsökandes mottagande. En extra tjänsteman med placering å sociala avdelningen, tillika föreståndare för Skyddsvärnets byrå, har prövat de framställda ansökningarna i nära samverkan med ej blott Skyddsvärnet utan även Stadsmissionen och Frälsningsarmén m. fl. privata sammanslutningar samt med fattigvårdsmyndigheter och andra offentliga organ. Då ett ärende blivit utrett och understöd lämpligen kunnat sökas hos centralföreningen, har föredragning skett för tjänstgörande kanslibyråchefen såsom medlem i denna förening. Den nu skildrade anordningen har hittills visat sig gagnelig i olika avse- enden. Större enhetlighet har vunnits vid ärendenas behandling, och de vagabonderande elementen ha hållits i schack. Noggranna antecknin— gar ha verkställts i Svenska skyddsförbundets hos Skyddsvärnet förda centralregister, även för det fall, att klienten ej direkt hänvisats till Skyddsvärnet. Även sådana hjälpsökande, som enligt normerna för fångvårdsstyrelsens hjälpverksamhet ej kunnat därifrån erhålla under- stöd, ha i regel hänvisats till annan institution efter samråd med denna.

• Sida 20
•  Original

Medel, som av fångvårdsstyrelsen disponeras för skyddsverksamheten.

För understödjande av verksamhet till frigivna fångars skydd har fångvårdsstyrelsen sedan många år tillbaka haft att disponera över ränte- avkastningen dels av fångvårdens s. k. besparingskassa, dels ock av vissa fonder, som av enskilda donerats för att användas till frigivnas stöd eller andra med skyddsverksamheten sammanhängande ändamål. Därjämte har riksdagen under en följd av år till fångvårdsstyrelsens disposition för nu ifrågavarande ändamål anvisat ett extra reservationsanslag, som från budgetåret 1926/1927 utgått med 23000 kr. och enligt Kungl. Maj:ts förordnande tillförts fångvårdens besparingskassa för att förvaltas och användas i enlighet med det för kassan fastställda reglementet.

För fångvårdens besparingskassa gäller Kungl. Maj:ts reglemente av den 10 juni 1912, som i 1 % stadgar, att kassan bildas av de vid statens fångvårdsanstalter samlade besparingskassorna. Sådana kassor började bildas 1842 vid kronoarbetskorpsen, 1850 vid straff— och arbetsiängelser samt 1856 vid läns— och kronocellfängelser. Tidigare hade kassorna sin huvudsakliga intäkt i viss andel av inkomsten från det vid anstalterna bedrivna arbetet. Numera ingå till besparingskassan i huvudsak:

a) räntor å kassans kapitaltillgångar,

b) förverkade arbetspremiemedel,

c) rymd fånges tillhörigheter och hos fånge beslagtaget gods,

d) medel, som genom försäljning av avskräden, ben och överlever efter tillredningen av fångutspisningen kunna vid fångvårdsanstalterna upp- komma,

e) eventuella gåvor och anslag. Besparingskassan står under fångvårdsstyrelsens förvaltning. Kapitalet placeras i statsobligationer, såvida ej Konungen för särskilt fall medgiver annan placering.

»Ur reglementet citeras: s 6.

Besparingskassans inkomster användas enligt fångvårdsstyrelsens beprövande till understödjande av frigivna vid deras utträde ur fångvårdsanstalten eller under när-

maste tiden därefter, ävensom till fortsatt hjälp åt sålunda understödda skydds- lingar.

å 7.

Understöd bör i främsta rummet avse beredande åt frigivna av möjlighet till ärlig försörjning medelst arbete, för vilket ändamål må bekostas nödiga utgifter för sär- skild plalsbyrå eller eljest för platsanskaffning eller tillfällig utackordering hos arbetsgivare ävensom utgifter för arbetsverktyg, arbetsmaterialier, nödiga kläder och uppehälle m. m. Jämväl utgifter för andra med skyddsverksamheten för fri— givna sammanhängande ändamål, såsom för tillsyn och resor, må kunna av bespa- ringskassan bestridas.

% 8.

Fångvårdsstyrelsen äger, efter prövning av därom inkomna framställningar, att av besparingskassans inkomster till föreningar, som verka till frigivnas stöd, anvisa

• Sida 21
•  Original

medel jämväl till upprätthållande av arbets- eller skyddshem, med skyldighet för sådan förening att underkasta sig de av styrelsen givna bestämmelser och inom ti- der, som av styrelsen föreskrivas, till densamma avgiva berättelse över sin verksam- het och redovisning för medlens användande.

se.

Före utdelande av understöd bör angående det föreliggande behovet och lämplig- heten av understöds beviljande nödig utredning vara förebragt genom fångvårds- myndighet, skyddsförening eller annorledes.

& 10.

Vad av den till besparingskassan inflytande inkomsten icke under året åtgår för kassans ändamål, skall vid årets slut läggas till kapitalet.

De av enskilda personer till understöd åt frigivna m. fl. donerade fan- der, som stå till fångvårdsstyrelsens förfogande, äro följande fem:

1. Hebbeska testamentsfonden enligt testamente av år 1824. Kapital c:a 5 000 kr. Avkastningen, som ursprungligen skulle användas till beredande av högtidskost vid julen åt i fängelserna i Stockholm intagna fångar, ut- delas, enligt kungl. brev år 1897, vid jultiden i understöd åt närmaste anhöriga till i kronans fängelser intagna fångar från Stockholms stad.

2. David Carnegies donationsfond enligt flera gåvobrev, det första av 1890 å 20000 kr. Kapitalbehållningen var vid slutet av budgetåret 1931/ 1932: 63 919 kr. Ränteavkastningen skall användas a) för understödjande av sådana frigivna fångar, för vilka fångvårdsstyrelsens besparingskassor befinnas icke kunna anlitas, förnämligast av den anledning, att lång tid förflutit efter frigivningen, b) för att bistå fånges familj. — Där ränteav- kastningen ej något år tages helt i anspråk för sådana ändamål, kan åter— stoden antingen läggas till kapitalet eller användas till annat för fång- vården gagnande ändamål.

3. Charlotte och Emelie Jungbergs donation. enligt testamente av den 10 juni 1895. Kapitalet, 50 000 kr., förvaltas av särskild styrelse i Göteborg. Årliga avkastningen är avsedd till understöd åt manliga fångar, företrä- desvis yngre, som frigivits från de centrala straffanstalterna i riket.

4. B. A. Danelii understödsfond enligt donationsbrev den 2 november 1906. Kapitalbehållningen vid slutet av budgetåret 1931/1932 var 55 968 kr. Årliga avkastningen skall användas till förstärkning av till fånges anhöriga hemsända premiemedel eller till direkta understöd åt fånges fa- milj och åt frigivna, särskilt unga personer.

5. Alma Oskaria Billings donationsfond enligt testamente den 6 maj 1925. Kapital 2 000 kr., vars avkastning går till »fattiga och sjuka fångar». Fångvårdsstyrelsens utbetalningar till skyddsverksamheten för fångar, frigivna fångar och sådana personers familjer under åren 1929—1931 fram- går av bil. 2.

• Sida 22
•  Original

Den skyddsverksamhet, som för närvarande bedrives av fängelse- tjänstemännen.

Genom ovan återgivna bestämmelser i instruktionen för fångvårdsstyÅ relsen och fångvårdsstaten samt i arbetsordningen för fångvårdsstaten ha fängelsetjänstemännen, särskilt pastorer och predikanter, sig ålagt att i inbördes samverkan och i samarbete med offentliga och enskilda institu— tioner söka bereda utkomst och skydd åt dem, som frigivas från veder- börande fångvårdsanstalt. En redovisningsplikt till fångvårdsstyrelsen för skyddsverksamhetens behöriga handhavande föreligger genom föreskrif- ten, att till Skyddsvärnet i Stockholm f. v. b. fångvårdsstyrelsens sociala avdelning, resp. direkt till sociala avdelningen månatligen skola från varje fångvårdsanstalt insändas uppgifter, s. k. avgångslistor, dels rörande alla straffarbets- och fängelsefångar, som skola frigivas under nästkommande månad, med angivande för vilka hjälp påkallas, och dels i efterhand rö— rande åtgärder, som vid fängelset vidtagits för beredande av arbetsanställ— ning eller annan försörjningsmöjlighet för nämnda fångar. Dessutom skola pastorer och predikanter i sin årsberättelse till fångvårdsstyrelsen bl. a. redogöra för den av fängelsetjänstemännen bedrivna skyddsverk— samheten.

Av de ofta mycket knapphändiga anteckningarna i avgångslistornas åt— gärdskolumner är det mycket svårt att draga några bestämda slutsatser om den energi, varmed olika fängelseförvaltningar sökt ordna för den fri- givnes utkomst. Fängelscprästernas årsberättelser lämna ej heller alltid en klar bild därav, enär författarna stundom röra sig med allmänna orda— lag och icke lämna specifik redogörelse för fall efter fall eller någon sam- manfattande statistik. De sakkunniga ha dock för sitt uppdrags behöriga fullgörande ej ansett nödvändigt att genom rundskrivelse till fängelsemyn- digheterna införskaffa kompletterande utredning utan ha nöjt sig med det föreliggande materialet.

Av fängelseprästernas uttalanden i de senaste årens berättelser framgår i huvudsak, att direkt från fängelset bedriven arbetsanskaffning åt en fånge, som vid frigivningen saknar utkomst, redan i ett normalt ekono— miskt samhällsläge måste kämpa med stora svårigheter och under en de- pressionsperiod som den nuvarande är hart när omöjlig att effektivt ut— föra. Efter några fruktlösa försök att på olika håll skaffa den hjälpbe— hövande fången arbete måste fängelsemyndigheterna därför ofta hänskjuta hans fall till någon skyddsförening, som efter frigivningen understödjer hans bemödanden att själv skaffa sig arbete. En sådan utväg har oftare lett till önskat resultat. Den direkta arbetsanskaffningen utgör emeller— tid endast en del av den allmänna kuratorsverksamhet, som fängelse— tjänstemännen utföra för fångarna och som omfattar även en så viktig angelägenhet som upprätthållande av förbindelse mellan fången och hans anhöriga i avsikt att han vid frigivningen om möjligt icke skall sakna

• Sida 23
•  Original

23 huld och skydd, även om han ej genast kan få arbetsinkomst. Även i så- dant avseende anlita fängelsetjänstemännen ofta skyddsföreningarnas hjälp. Samarbetet mellan fängelsemyndigheterna och skyddsföreningarna är i allmänhet det bästa, särskilt som det är betryggat därav, att i skydds— föreningarnas styrelser så gott som undantagslöst sitta representanter för fångvården, merendels såsom verkställande ledamöter.

Svenska skyddsförbundet.

Såsom ovan i korthet omnämnts, lyckades det ej den år 1910 bildade föreningen Skyddsvärnet att genomföra sina intentioner att bliva central— organ för den enskilda svenska skyddsverksamheten. Vid sådant förhål- lande uppdrog dåvarande chefen för justitiedepartementet, enligt bemyn- digande, i december 1923 åt dåvarande tillförordnade byrådirektören å fångvårdsstyrelsens sociala avdelning Eric Wijkmark och dåvarande fö— reståndaren för Skyddsvärnet pastor Aug. Wirén att utan kostnad för statsverket utreda möjligheterna för och eventuellt uppgöra förslag till vinnande av en samorganisation för sådana skyddsföreningar, vilka åt sitt program hade bl. a. verksamhet till frigivna fångars skydd. De båda sak- kunniga avgåvo i november 1924 sitt betänkande, vilket var av följande huvudsakliga innehåll:

Flertalet av landets skyddsföreningar hade dels bestämt uttalat sig för en samorganisation, dels ställt vissa önskemål rörande utformningen av densamma. Under hänsynstagande i största möjliga utsträckning till dessa önskemål hade de sakkunniga uppgjort ett preliminärt stadgeför- slag. I en förslaget åtföljande promemoria betonades, att förbundets hu- vuduppgift ej vore att ingripa i de anslutna organisationernas verksamhet. Varje ansluten organisation lämnades självständig i fråga om ägandet och disponerandet av sina ekonomiska resurser samt i fråga om sina arbets- former. Förbundet skulle verka för gemensamma intressen, exempelvis sökandet av statsanslag, bistånd i fråga om klienters omhändertagande m. m.

Genom kungl. brev i november 1924 uppdrogs åt fångvårdsstyrelsen att söka få till stånd en sammanslutning av fångvårdssällskap och skydds- värnsföreningar i riket i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som innefattades i de sakkunnigas förslag. Fångvårdsstyrelsen uppdrog åt sin sociala avdelning att vidtaga förberedande åtgärder. En rundskri— velse, vartill lades nämnda stadgeförslag och promemoria, utsändes till skyddsföreningarna i januari 1925. I ny rundskrivelse till föreningarna den 8 juni samma år anförde sociala avdelningen:

Flertalet av föreningarna hade enligt insända protokollsutdrag uttalat sig för anslutning till en organisation, som förslagsvis komme att benäm- nas Svenska skyddsförbundet. Då emellertid önskemål framställts om

• Sida 24
•  Original

ändring och komplettering av stadgeförslaget, utlystes en sammankomst av ombud för fångvårds—, skydds- och skyddsvärnsföreningar i riket till fångvårdsstyrelsens lokal i Stockholm den 26 juni 1925.

Till denna sammankomst infunno sig ombud för 12 föreningar-; ytter— ligare 9 hade uttalat sig för sammanslutningen. Enhälligt beslöts bildande av en samorganisation, benämnd Svenska skyddsförbundet. Stadgar an- togos och styrelse valdes.

Ur stadgarna, som sedermera endast undergått en mindre, här betydelse- lös ändring, citeras följande:

5 1.

Svenska skyddsförbundet, som utgör en sammanslutning av fångvårds- och skydds- värnsföreningar och andra organisationer med liknande verksamhet, vilka ansluta sig till förbundet, har till ändamål att verka för de anslutna organisationernas ge- mensamma intressen samt att åvägabringa och förmedla samarbete dem emellan.

& 2.

Till fullgörande av denna sin uppgift vill förbundet:

a) verka för att, till förebyggande och bekämpande av brottslighet och last, å olika orter i landet genom till förbundet anslutna organisationer upptages och bedrives verksamhet i anslutning till förhandenvarande praxis eller gällande lagstiftning rörande vanvårdad och brottslig ungdom, vård av frigivna fångar och villkorligt frigivna, villkorlig straffdom, lösdrivares behandling och organiserad alkoholistvård, m. m. dylikt, samt

söka bidraga till vinnande av erforderlig enhetlighet i denna verksamhet och i de allmänna grunder, efter vilka densamma utövas;

b) söka åstadkomma, att arbetet jämväl på ändamålsenligt sätt anslutes till dom- stolarnas, fångvårdens m. fl. statliga och kommunala myndigheters Ocn institutioners verksamhet, så att det kan tjäna de samhällsändamål, som förbundet vill främja;

c) medelst upplysningsarbete under olika former verka för utbredande av känne- dom om de till förbundet anslutna organisationernas ändamål och arbete och dettas samfundsmässiga betydelse;

vd) då sådant erfordras, träda i förbindelse med institutioner i andra länder;

e) mottaga och avgiva redogörelser och statistik över alla anslutna organisa- tioners verksamhet.

53.

Medlemmar av förbundet äro anslutna organisationer.

54.

Förbundets angelägenheter handhavas av förbundsmötet och en styrelse av fem ledamöter.

Styrelsen utser inom sig ordförande samt de övriga funktionärer styrelsen anser behövliga. -

55.

Ordinarie förbundsmöte hålles i regel varje år före juni månads utgång. —— _— —

5 6. Varje till förbundet ansluten organisation äger utse ett ombud till förbundsmötet; och äger varje ombud, som av ansluten organisation utsetts och styrker sin behö- righet, vid mötet en röst.

• Sida 25
•  Original

% 11.

Omkostnaderna för förbundsstyrelsen och dess verksamhet skola bestridas:

a) genom bidrag från staten eller andra offentliga institutioner;

b) genom årsbidrag från anslutna organisationer, vilka bidrag utgå med 25 kro- nor för ett medlemsantal intill 100 samt med 5 kronor för varje påbörjat nytt hundratal. % 12.

Till förbundet anslutna organisationer skola årligen inom därför bestämd tid till styrelsen avgiva skriftlig redogörelse över verksamheten; sä ock på anfordran lämna erforderliga meddelanden samt medverka, i vad på dem ankommer, till genomfö- rande av förbundets beslut och syften.

En å förbundsmötet 1926 tillsatt kommitté för utarbetande av plan för samarbete mellan de till förbundet anslutna föreningarna avgav yttrande till styrelsen i september 1926. Däri föreslogs, att förbundet till en början skulle för föreningarna framhålla vikten av att över klientelet föra ett re- gister, vilket kunde bli till nytta även för andra föreningar. Detta initia- tiv till en noggrannare registrering av de hjälpsökande, vilken främst syftade till kontroll över vagabonderna, var upprinnelsen till Svenska skyddsförbundets centralregister, varom vidare nedan.

Upprepade hemställanden ha skett till föreningarna att i möjlig och er- forderlig mån utvidga redan bedriven hjälpverksamhet att omfatta jämväl sådan verksamhet, som blivit en följd av senare lagstiftning, såsom för- undersökning och övervakning. Flera föreningar, Särskilt fångvårdsför- eningar av äldre typ, hava också vidgat sin verksamhet till full överens- stämmelse med skyddsförbundets stadgeenliga uppgifter och i samband därmed antagit benämningen »skyddsförening». Än vidare har förbundet verkat för att de olika lokalföreningarna måtte anskaffa ortsombud till biträde vid förundersökning, övervakning och platsanskaffning m. m.

Skyddsförbundet har från och med budgetåret 1926/1927 åtnjutit stats- anslag, intill budgetåret 1930/1931 med 75 000 kr. och därifrån med 80000 kr. om året. Statsanslaget fördelas mellan anSIutna föreningar av Kungl. Maj:t efter förslag av skyddsförbundets styrelse och efter yttrande av fångvårdsstyrelsen, som varje år av Kungl. Maj:t erhållit i uppdrag att genom inspektioner av vederbörande organisationers verksamhet, inford- rande av uppgifter och på annat sätt öva nödig kontroll över de anvisade medlens användning. Tillika utser justitieministern ombud vid revisionen av skyddsförbundets räkenskaper.

Den skrivelse, varigenom Kungl. Maj:t förordnat om fördelning av det statsanslag å 80000 kr., som tilldelats Svenska skyddsförbundet för bud-

, getåret 1932/1933, är av följande lydelse: ' * Kungl. Maj:t förordnar efter förslag av fångvårdsstyrelsen, att bidrag för bud- 1 . getåret 1932/1933 skola, på rekvisition hos statskontoret av styrelsen för Svenska

skyddsförbundet, tilldelas följande till förbundet anslutna föreningar med nedan- stående belopp, nämligen:

Summa kronor 70000. .

• Sida 26
•  Original

Kungl. Maj:t berättigar vidare styrelsen för skyddsförbundet att använda dels ett belopp av högst 4500 kr. till understödjande av sådana till förbundet anslutna för- eningar, vilka på grund av omfattning och livaktighet i bedriven verksamhet kunna bliva i särskilt behov av sådant understöd, dels ett belopp av högst 2500 kr. för förbundets centralregister, dels oclc återstående belopp, 3 000 kr., för förbundets egna utgifter.

Kungl. Maj :t förordnar slutligen dels att de i Kungl. Maj:ts brev den 30 maj 1930 meddelade bestämmelser angående kontroll över anvisade medels användning, revi- sion av förbundets räkenskaper samt berättelse rörande förbundets verksamhet skola fortfarande tills vidare gälla, så länge anslag för ifrågavarande ändamål an- visas, dels ock att förbundet skall vara skyldigt underkasta sig den granskning från riksdagens revisorers sida rörande statsbidragets användning, som Kungl. Maj:t kan komma att föreskriva.

Det i skrivelsen åberopade Kungl. Maj:ts brev den 30 maj 1930 har i åsyftade delar följande lydelse: Kungl. Maj:t finner gott

dels uppdraga åt fångvårdsstyrelsen att genom verkställande av inspektioner rö- rande vederbörande organisationers verksamhet och infordrande av erforderliga uppgifter samt på- annat lämpligt sätt öva nödig kontroll över de anvisade medlens användning,

dels oclc bestämma, att ett av chefen för justitiedepartementet förordnat ombud skall äga deltaga i revisionen av förbundets räkenskaper, med avseende varå förbundet skall hava att om tiden för revisionen hos departementschefen i god tid göra anmälan,

att ombudet skall äga rätt att, där ombudet så finner nödigt, infordra och taga del av till förbundet anslutna föreningars räkenskaper,

att ombudet skall äga att för sitt uppdrag av förbundet åtnjuta gottgörelse, vars belopp, i brist av åsämjande, bestämmes av Kungl. Maj:t,

att styrelsen för förbundet skall före den 1 april 1931 till fångvårdsstyrelsen av- giva berättelse, innefattande jämväl redogörelse för och särskild redovisning över nu förevarande anslags användande samt för förbundets övriga inkomster och utgifter, rörande förbundets verksamhet under år 1930,

samt att fångvårdsstyrelsen skall hava att med eget yttrande överlämna berättelsen till justitiedepartementet.

Rörande skyddsförbundets och dit anslutna föreningars ekonomi hänvisas till redogörelsen sid. 31 ff. samt bil. 3—9.

Svenska skyddsförbundets centralregister.

Till hjälp för de olika föreningarna inrättade förbundet år 1928 ett cen- tralregister i Stockholm, vilket företrädesvis skulle upptaga sådana inom föreningarnas verksamhetskrets förekommande klienter, vilka på grund av vagabonderande levnadssätt skäligen kunde misstänkas bliva föremål för åtgärder från flera föreningar. Någon stadgeenlig plikt för förening att insända uppgifter till registret finnes ej, endast en »moralisk» plikt på grund av upprepade vädjanden från förbundet.

Enär centralregistret förlades till Skyddsvärnets i Stockholm byrå, där redan fördes ett ganska omfattande register, har genom praxis en sam- mansmältning ägt rum mellan de båda registren. De uppgifter, som från

• Sida 27
•  Original

olika föreningar inkomma till centralregistret, antecknas å vederbörande klient, som alltid får — eller redan har _— ett registerkort och möjligen även en personalakt. Under år 1931 inflöto till registret 1279 uppgifter, avgivna veckovis från 10 föreningar, därvid oberäknat de anteckningar, som verkställdes direkt av Skyddsvärnet i Stockholm. Två gånger må.— natligen utsändas från registret till samtliga skyddsförbundets föreningar konfidentiella meddelanden rörande hjälpåtgärder för de personer, som under förfluten del av månaden förekommit i centralregistret (av Skydds- värnets egna klienter rapporteras då endast de, som misstänkas för rund— vandring ntom Stockholm). I början av varje år expedieras till förenin— garna ett register över personer, som förekommit i de månatliga medde— landena. I detta register för 1931 upptogos 973 personer, av vilka 119 un- der året varit föremål för åtgärd hos mer än en förening. Antalet för— eningar, som under 1931 anlitat centralregistret med skriftliga förfråg- ningar under hand,va1 10 med tillhopa 41 förfrågningar. ,

Efter vad förut nämnts kan såsom centralregistrets huvudstomme be- traktas Skyddsvärnets 1 Stockholm register, för näivarande bestående av över 17000 personalakter samt alfabetiskt ordnade registerkort å ett vida större antal personer. Registret befinner sig under oavbruten utvidgning. Numera uppläggas registerkort på samtliga de personer, som upptagas dels å de förut omnämnda s. k. avgångslistorna från fängelserna samt de mot— svarande listor, som insändas från tvångsarbetsanstalten å Svartsjö (av- gångslistorna från tvångsarbetsanstalten i Landskrona skickas till Stock- holms kyrkliga socialråd), dels å de från föreningarna i landet till central- registret insända uppgifterna, dels ock å personer, förnämligast förunder- sökningsfall, med vilka Skyddsvärnet i öv1igt tager befattning. Personal alct upplägges 1 regel endast för det fall, att någon åtgärd genom Skydds- värnet vidtagits rörande personen i fråga.

I personalakt (ev., vid mycket kortfattade anteckningar, å registerkort) antecknas bl. a.:

1. Straff, villkorlig dom, tvångsarbete, lösdriverivarning etc., varom uppgifter hämtas från avgångslistorna, skyddsföreningarnas rapporter, Polisunderrättelser m. m.

2. Övriga personalia, om möjligt en kort levnadsbeskrivning.

3. Av Skyddsvärnet, annan förening och institution eller enskild person vidtagna åtgärder, i den mån upplysning därom vinnes.

begånget brott eller av rättegång.

Av det till skyddsförbundet för budgetåi et 1932/1933 utgående statsansla— get äro 2500 kr. disponibla för förande av centralregistret. Av detta be- ! . lopp utgå 1 700 kr. till Skyddsvärnet, vars registrator ombesörjer registre- * ringen med undantag för de från föreningarna ankommande och till ”dem" utgående uppgifterna, vilka antecknas, resp, expedieras av en tjänsteman i fångvårdsstyrelsen, som härför i arvode erhåller återstående 800 kr.

• Sida 28
•  Original

Vissa förmåner, som beredas fången under löpande strafftid eller i och för frigivningen, äro för den eftervårdande verksamheten av sådan bety- delse, att de lämpligen böra omnämnas i detta sammanhang. Hit höra arbetspremierna samt de bidrag av statsmedel, som genom fängelseför— valtningen lämnas till utrustning och resa m. m. vid frigivningen.

Arbetspremier.

(Se härom % 244 och 263—281 med däri vidtagna ändringar i Arbets— ordning för fångvårdsstaten (AO), Kungl. Maj:ts reglemente angående arbetspremier vid fångvårdsanstalterna den 27 november 1925 (arbets- premiereglementet), fångvårdsstyrelsens cirkulär den 7 april 1926 med flera dagar angående tillämpningen av i arbetsordningen för fång- vårdsstaten meddelade bestämmelser rörande arbetspremier m. m. samt kungl. brev den 15 mars 1929.)

I 5 244 AO stadgas: Den, som undergår straffarbete, skall hållas till arbete, som av vederbörande fångvårdsmyndighet för honom bestämmes. -— — — Till andel i inkomst för arbetet äge han ej rätt; dock kan för flit och ordentlighet i arbetet i förening med gott uppförande arbetspremier tilldelas honom.

I samma paragraf stadgas vidare, att fängelsefånge har arbetsplikt. Utför han ej eget arbete eller undergår han straff i gemensamhet, skall arbete av fångvårds- myndigheten tilldelas honom, och skall han av arbetsinkomsten erhålla viss andel. Bötesfånge är pliktig utföra ålagt arbete men får ingen ersättning därför.

& 263 A0 har följande lydelse: Arbetspremie till straffånge utgår enligt grunder, som finnas fastställda i gällande arbetspremiereglemente, och enligt de närmare be- stämmelser, som här nedan meddelas. Jämvål övriga fångar, med undantag av bötesfångar, åtnjuta för arbeten, som åt dem av fångvården tillhandahållas — med fästat avseende å arbetets beskaffenhet samt visad flit och duglighet —- ar- betspremier enligt enahanda grunder.

När fånge under arbetstid erhåller skolundervisning, betraktas hans sysselsättan- de i skolan såsom annat arbete.

Till särskild tolkning av denna paragraf har fångvårdsstyrelsen i cirkulär den 19 februari 1930 förklarat, att sagda bestämmelse avser, att den andel av arbetsinkom- sten för av fångvården tillhandahållet arbete, som tillkommer annan fånge än straffånge, bötesfånge dock undantagen, bör bestämmas så, att beloppet av sagda andel icke må överstiga, vad som högst för samma arbete kunnat såsom arbets- premie tillerkännas straffånge.

Av arbetspremiereglementet intages här följande:

% l. Fånge, som undergår straffarbete, äge ej rätt till andel av inkomst, som därigenom inflyter, men må till uppmuntran och belöning för flit och väl utfört arbete arbets— premie kunna tilldelas honom.

% 2.

Arbetspremier utgå i mån av visad flit och arbetsskicklighet, i överensstämmelse med de närmare grunder, fångvårdsstyrelsen äger bestämma, dock under iakttagan- de av att premie icke må överstiga 40 öre för hel arbetsdag räknat, därest icke fånge användes såsom arbetsförman eller i arbete ådagalägger synnerlig flit och skicklighet, i vilka fall premie må kunna tilldelas honom med högst 80 öre för hel arbetsdag. -

• Sida 29
•  Original

5 3. Fänges arbetspremier fördelas i två lika delar, den disponibla och den besparade delen. '

g 4.

Den disponibla delen av fånges arbetspremier må, inom de gränser och enligt de närmare bestämmelser fångvårdsstyrelsen stadgar, under fångens vistelse vid fång— vårdsanstalten användas till förstärkande av hans kost eller till hans personliga för- män i övrigt samt jämväl till understödjande av fångens närmaste anhöriga och till gäldande av skadestånd eller annan ersättning, som på grund av fångens brott till- dömts målsägande.

Vid varje kvartals ingång skall vad av fångens disponibla arbetspremier under nästföregående kvartal icke tagits i anspråk för ovan omförmälda ändamål om- föras till och anses såsom besparade arbetspremier.

___— 55.

Den under året besparade delen av fånges arbetspremier skall intill årets slut inne- stå i fångvårdsanstaltens kassa. Vid årets slut befintlig behållning skall inom loppet av därpå följande februari månad för fångens räkning insättas i postsparbanken, dock att sådan insättning icke skall göras för fånge, vars strafftid går till ända det år, varunder insättningen skolat äga rum. Å belopp, som innestår i fångvårdsan- stallens kassa. erlägges icke ränta.

Fänges i anstaltens kassa eller postsparbanken innestående besparade premiemedel må anlitas till bekostande av tandvård, varav fången enligt läkares intyg år i behov. Vid tiden för frigivningen må, i händelse fången saknar andra tillgängliga medel, av hans besparade arbetspremier först uttagas vad till hans nödiga beklädnad och för- såndande till hemorten erfordras ävensom vad jämlikt Kungl. Maj:ts vid nämnda tid gällande föreskrift bör beräknas för fångens uppehälle under de närmaste fjorton dagarna efter frigivningen (: intill 25 kr., se nedan). Vad härefter återstår, skall, om det icke uppgår till 25 kr., tillställas honom vid avgången, men om det uppgår till 25 kr. eller mera så fördelas, att 20 kr. tillställas honom vid avgången och åter— stoden för fångens räkning i helt krontal kvarstår eller insättes i postsparbanken med förbehåll och villkor, att det insatta icke må av fången efter frigivningen upp— sägas och uttagas till större belopp i månaden, räknat från utgången av den ka- lendermånad därunder han varder frigiven, än 25 kr., där behållningen vid frigiv- ningen icke överskjuter 250 kr., samt 50 kr., där behållningen överskjuter 250 kr.

5 6.

Där på grund av särskilda omständigheter anses nödigt, att fånges i anstaltens kassa eller å postsparbanksbok innestående premiemedel till större eller mindre del utöver vad ovan medgivits användes till fångens förmån vid frigivningen eller se- dermera, äge fångvårdsstyrelsen på därom gjord framställning sådant medgiva. Fångvårdsstyrelsen äger härvid för medlens utbekommande föreskriva de villkor, som må anses lämpliga.

Härefter följa i reglementet föreskrifter om förverkande av arbetspremier rn. m. 5 286 AO stadgar: Utöver vad särskilt stadgas må den disponibla delen av ar- betspremierna användas, enligt fångens önskan, till bekostande av tandvård, gäl- dande av premie för allmän pensionsförsäkring enligt gällande lag samt utlösen eller omsättning av pantsatt gods tillhörande fången.

När genom läkares intyg styrkes, att fånge är i behov av tandvård, må för be— kostande av dylik behandling med fångens begivande anlitas jämväl hans i fång- vårdsansta-ltens' kassa eller i postsparbanken innestående besparade arbetspremie- medel.

• Sida 30
•  Original

På vederbörande direktörs och föreståndares prövning, efter inhämtade närmare upplysningar och sig företeende förhållanden, må ankomma att tillåta fånge att av hans kvartalsvis disponibla arbetspremier till gäldande av skadestånd eller annan ersättning som på grund av fångens brott tilldömts målsägande eller till understöd åt föräldrar, make eller maka samt bröstarvingar avsända så stor del, som icke för fångens eget behov under den närmast påföljande tiden anses erforderligt,

och skall härvid noggrant iakttagas att dylikt understöd till fånges anhöriga icke må beviljas för sådana personer, som äro under åtal för brott, intagna i straff- eller tvångsarbetsanslalt eller gjort sig kända för dryckenskap eller annat sedligt förfall.

& 269 AO stadgar: Av medel, som stå till fångvårdsstyrelsens förfogande, läm- nas tillskott till de belopp, som fångar tillåtas av sina disponibla arbetspremier av- sända till anhörigas understöd. I anledning härav böra uppgifter å dylika medgivna understöd till styrelsen insändas:

Jämte de anteckningar i övrigt, som skola inflyta i uppgiften, höra i fråga om an- hörig, till vilken understöd från fånge sänts, meddelas upplysningar angående de anhörigas vandel, ålder, arbetsförhet, behövande omständigheter och i vad mån han tilläventyrs åtnjuter fattigunderstöd, samt, därest han är make eller maka till fången, huru många minderåriga barn makarna må äga m. m., som kan inverka på frågan om tillskotts beviljande av styrelsen.

Jämlikt åå 273—281 AO äro fångar, som undergå straffarbete, indelade i fyra klasser. Uppflyttning sker efter viss avtjänad strafftid men är även beroende av uppförande. I de olika. klasserna åtnjutas olika för- måner. Med hänsyn till arbetspremierna och deras användning gälla härutinnan följande stadganden:

Första klassen (minst strafftidens två första månader): arbetspremie högst 30 öre per dag; av arbetspremiernas disponibla del får användas in- till hälften till kostförbättring eller andra personliga ändamål.

Andra klassen (intill minst två år av strafftiden): arbetspremie högst 60 öre per dag; arbetspremiernas användning lika med föregående.

Tredje klassen (intill minst tre år av strafftiden): arbetspremie högst 80 öre; arbetspremiernas användning lika med föregående.

Fjärde klassen (efter minst tre år av strafftiden): arbetspremie högst 80 öre; för uttagande av premievaror och för andra personliga ändamål får användas intill hela den disponibla delen av arbetspremierna.

Arbetspremierna äro, såsom nämnts, till sist reglerade genom ett kungl. brev den 15 mars 1929, vari stadgas:

Med anledning av en av fångvårdsstyrelsen i underdånig skrivelse den 14 febru- ari 1929 gjord framställning finner Kungl. Maj:t gott medgiva styrelsen, att i de fall, styrelsen så prövar lämpligt, försöksvis bestämma beräkningsgrunden för premie till fånge för utfört arbete utan iakttagande av den i 5 2 i ovannämnda reglemente (arbetspremiereglementet) stadgade begränsningen av premies belopp till högst 80 öre för hel arbetsdag räknat. _

Den av Kungl. Maj:t sålunda givna bestämmelsen "vill öppna rum för en vidsträcktare användning av ackordssystemet vid fångarbete. I praktiken har möjligheten att höja dagspremien över arbetspremieregle- mentets maximum, 80 öre, även sprängt de i,klassindelningssystemet för arbetspremier fastställda gränserna. Vidackordsarbetet, som av prak—

• Sida 31
•  Original

tiska skäl huvudsakligen förekommer inom skrädderi och Skomakeri, kan en skicklig och flitig fånge nå en premie av över en krona per arbetsdag.

Ansökningar till fångvårdsstyrelsen enligt % 6 iarbetspremiereglemen- tet äro synnerligen vanliga och bifallas i regel, om ändamålet synes någorlunda behjärtansvärt. I de flesta fall föreskriver fångvårdsstyrel- sen kontroll över medlens användning genom en skyddsförening eller pastor i hemorten etc. Det händer ofta, att kontrollanten har stor möda att ordna. beloppets rationella användning. Den frigivne anser nästan alltid, att han bör äga fri förfoganderätt över sin arbetsförtjänst, helst det belopp, som enligt huvudstadgandet månatligen får lyftas, icke räc— ker ens till det torftigaste uppehälle. Å andra sidan har man icke an- sett lämpligt att omedelbart lämna den frigivna fri dispositionsrätt till högre belopp, då. ju särskilt tiden närmast efter frigivningen alltid inne— bär stora frestelser till premiemedlens förslösande.

Rörande kostnaderna för fånges hemsändande m. m. (AO % 295—297) anmärkes vidare följande:

Den som undergått straffarbete eller fängelse får såsom regel på sta- tens bekostnad resa (billigaste plats å järnväg och ångbåt eller i automo- bil) till sin hemort eller till den ort, där han senast haft sysselsättning eller vistats, eller till den ort, där han erhållit eller har utsikt att finna. sysselsättning. För straffånge (ej fängelsefånge) bestrides kostnaden för uppehälle under färden och nödtorftig beklädnad av allmänna medel, i den mån den frigivnes vid fängelset innestående tillgångar ej därtill förslå. Dessa tillgångar få dock för sådana ändamål ej i vidsträcktare mån anlitas än att han äger i behåll nödiga medel för uppehälle under minst fjorton dagar, enligt kungl. brev 1917 beräknat intill 25 kr. Vad av den frigivnes tillgångar avses för hans uppehälle de närmaste fjorton dagarna skall, i den mån beloppet ej behöver anlitas under hemfärden eller omedelbart vid framkomsten, översändes, i fråga om villkorligt fri— given till hans tillsyningsman samt i fråga om andra frigivna till ve- derbörande pastorsämbete eller lämplig institution, som vill draga. för- sorg om honom, då han anmäler sig på hänvisningsorten. I Stockholm samt andra orter, där skyddsvärnsbyråer finnas upprättade, höra i regel medlen tillställas dylik byrå, såvitt icke fången redan vunnit arbetsen- ställning eller äger annan försörjningsmöjlighet.

AO ? 121 stadgar, att fånges kläder på fängelset rengöras och pressas på fångvårdens bekostnad. Nödiga reparationer av kläderna utföras till fångvårdens självkostnadspris.

Till Svenska skyddsförbundet anslutna föreningar.

Utöver de uppgifter om ifrågavarande föreningars verksamhet, vilka återfinnas ovan (centralföreningen) samt i bil. 5, skall här nämnas föl- jande.

• Sida 32
•  Original

Föreningen Skyddsvärnet i Stockholm.

Såsom ovan omnämnts i redogörelsen för skyddsverksamhetens allmänna utveckling, bildades år 1910 föreningen Skyddsvärnet såsom ett riksförbund för det allmänna och enskilda räddningsarbetet bland frigivna fångar, vill- korligt dömda, lösdrivare, alkoholister, prostituerade och i liknande avseen— de hjälpbehövande. Skyddsvärnet, vilket till en början fungerade såsom Svenska fattigvårdsförbundets avdelning för räddningsarbete, vann anslut- ning från så gott som samtliga landets fångvårds- och skyddsföreningar samt från åtskilliga andra institutioner med besläktat program. Dess- utom bildades efterhand filialer av Skyddsvärnet i Göteborg, Malmö, Gävle, Falun, Umeå, Vänersborg och Örebro. Dessa filialer hade sär- skilda styrelser. Från år 1912 utgick till Skyddsvärnet statsanslag, vil- ket genom styrelsen fördelades på centralbyrån i Stockholm oeh filialer- na i landsorten. Av skilda anledningar lyckades Skyddsvärnet emeller- tid ej behålla den överledning av landets skyddsverksamhet, som ur— sprungligen torde ha varit avsedd, ehuru från början så gott som obe- skuren självbestämmanderätt inrymdes åt alla anslutna föreningar. Den ena föreningen efter den andra lämnade förbundet. För åstadkommande av en mera auktoritativ fördelning av statsanslaget till skyddsverksam- heten samt en intensifiering och centralisation av denna verksamhet bil- dades såsom ovan skildrats år 1925 Svenska skyddsförbundet. De olika skyddsvärnsföreningarna anslöto sig nu såsom sidoordnade medlemmar till Svenska skyddsförbundet. Skyddsvärnet i Stockholm inskränkte ef— terhand sin verksamhet huvudsakligen till Stockholms stad och län. Ut- vecklingen fastslogs i de stadgar, vilka antogos för »föreningen Skydds— värnet i Stockholm» i maj 1929, och av vilka här återgivas de båda för— sta paragraferna.

5 1.

Föreningen Skyddsvärnet i Stockholm _- ansluten till Svenska skyddsförbundet —— har till uppgift att verka för främjande av det allmänna och enskilda räddnings arbetet bland nödställda, värnlösa och vilsekomna, företrädesvis frigivna fångar, villkorligt dömda, alkoholister samt liknande h jälpbehövande.

& 2.

Föreningens verksamhet, som närmast utövas genom en av föreningen anordnad centralbyrå i Stockholm, omfattar lokalt i främsta rummet Stockholms stad och län. I samarbete med andra skyddsföreningar vill föreningen även bistå hjälpbehövande, hemmahörande utom det egentliga verksamhetsområdet, särskilt i sådana fall, då hjälpbehovet icke nöjaktigt kan tillgodoses i hemorten.

Föreningens byrå omhänderhar sådana centrala uppgifter på skyddsverksamhe- tens område, som av offentliga myndigheter eller Svenska skyddsförbundet anför- tros åt föreningen. Det av nämnda förbund upprättade och ledda centralregistret har förlagts till centralbyrån.

I landets skyddsverksamhet intager Skyddsvärnet i Stockholm alltså fortfarande en i viss mån central ställning.. Denna betingas förutom

• Sida 33
•  Original

av Skyddsvärnets läge i landets huvudstad'med dess stora skaror hjälp— behövande av de särskilda uppgifter, som tillagts Skyddsvärnet, nämligen mottagande och bearbetande av de s. k. avgångslistorna från fängelser- na, förande av Svenska skyddsförbundets centralregister samt ej minst den faktiska ställningen såsom hjälpbyrå åt Centralföreningen till stöd för frigivna.

Förhållandet till de f. d. filialerna har icke, med ett enda undantag, formellt reglerats. Genom den nämnda stadgeändringen ansågos emel- lertid filialerna formellt bliva självständiga föreningar, vilket de dock i praktiken redan voro genom Svenska skyddsförbundets övertagande av Skyddsvärnets uppgift såsom förmedlare av statsanslag.

Skyddsvärnets i Stockholm aktuella verksamhetsgrenar äro följande:

1. Allmän hjälpverksamhet, huvudsakligen" bland frigivna fångar, frigivna tvångsarbetare, villkorligt dömda samt sådana personers fa- miljer. För en någorlunda rationell uppdelning av klientelet mellan Skyddsvärnet och Stockholms stadsmission, vilken bedriver bl. a. likar- tad verksamhet, gäller beträffande frigivna mellan de båda institutio— nerna den regeln, att Skyddsvärnet omhändertager dem, som varit fri- givna upp till ett år, Stadsmissionen övriga. Från denna regel sker emellertid av praktiska skäl ofta undantag efter överenskommelser i det enskilda fallet.

2. Förundersökningar. Den svenska pionjären för förundersöknings— och övervakningsarbete jämlikt lagen angående villkorlig straffdom ci— vilassessor Harald Salomon var intill år 1922 anknuten till Skyddsvärnet och utförde under denna tid huvudparten av de förundersökningar, var— om Stockholms rådhusrätt förordnade. Från år 1922, då assessor Salomon separerade från Skyddsvärnet, har endast en rotel i Stockholms rådhus- rätt anlitat tjänstemän hos Skyddsvärnet såsom förundersökare, varjämte ströförordnanden erhållits såväl från Stockholms rådhusrätt som andra domstolar. Arvodena ingå till föreningens kassa.

3. Övervakning av villkorligt dömda utövas, huvudsakligen åt Stock- holms rådhusrätt, av fem tjänstemän hos föreningen. Arvodena för en av tjänstemännen ingå till föreningens kassa.

4. Tillsyn över villkorligt frigivna och utskrivna utövas av tre för- eningens tjänstemän.

5. Skyddsvärnets skrivbyrå startades 1912 för att bereda tillfällig ut— komst åt kontorister och jämställda. Skrivbyrån arbetade till en bör- jan extensivt och sysselsatte ett jämförelsevis stort antal klienter, där— av många med föga utbildning, men fick därigenom ingen ekonomisk bärkraft utan kostade föreningen alltför stora bidrag. År 1929 överläts Skrivbyrån till dess dåvarande föreståndare på villkor, att Skyddsvär- net mot dispositionsrätt till tre platser å byrån betalar ett årligt bidrag, som för närvarande utgår med 2 000 kr. Byrån, som nått god konkurrens-

3 — 330261.

• Sida 34
•  Original

kraft, sysselsatte år 1930 tillhopa 12 personer och år 1931 tillhopa 8 per— soner.

6. Föreningens trädgårdshem för ynglingar (Björkahemmet), vilket närmare beskrives nedan.

Föreningen bedrev före tillkomsten 1916 av Stockholms stads nykter— hetsnämnd ett omfattande alkoholistvårdsarbete. År 1916 upprättades ett inackorderingshem för s. k. bildade klienter, företrädesvis dem, som hade arbete å Skrivbyrån. Hemmet nedlades 1926, enär driften ställde sig för dyrbar.

Å byrån var vid årsskiftet 1931/1932 anställd följande personal, i vil— kens sammansättning någon väsentlig förändring icke ägt rum (årslön från föreningen inom parentes):

En föreståndare, tillika extra tjänsteman i fångvårdsstyrelsen (3 000), en manlig assistent för byråarbetet (2 400), en diakon, tillika förestån— dare för Björkahemmet (2 400), en kvinnlig assistent (2 400), ett manligt kontorsbiträde, för bokföring, maskinskrivning etc. (2100), en registra- tor, tillika biträde vid förande av centralregistret (2 500) samt en kon- torsvakt (1000).

Stockholms skyddsförening för frigivne

har till ändamål att bedriva hjälpverksamhet för frigivna fångar samt fångars anhöriga. Om lokalt verksamhetsområde är intet stadgat, men i praxis understödjas numera i regel endast från centralfängelset å Lång— holmen frigivna eller från andra fängelser frigivna med hemortsrätt i Stockholm jämte motsvarande familjer.

Styrelsens sekreterare, kassör och verkställande ledamot är för när- varande förste pastorn vid centralfängelset å Långholmen. Föreningens verksamhet är en komplettering, främst ekonomisk, till det skyddsarbete, som författningsenligt utövas av tjänstemännen vid nämnda fängelse.

De redovisade tillsynerna över villkorligt frigivna utövas av förste pastorn.

Stockholms stadsmission.

Stadsmissionen, som grundades 1853, hade till ursprungssyfte evange- lisationsverksamhet. Under årens lopp har emellertid denna alltmer fått träda tillbaka för verksamhet för att avhjälpa allehanda lekamlig nöd.

Stadsmissionens arbete ledes av en huvudstyrelse, enligt stadgarna be- stående av minst tolv i Stockholm bosatta män. För de olika arbetsgre- narna utses i regel understyrelser, vilkas befogenheter äro reglerade ge— nom särskilda bestämmelser.

Stadsmissionens verksamhet är nu grupperad på följande sätt:

A. Arbete för nödställda och hemlösa män.

Jämlikt uttalande i verksamhetsredogörelse för åren 1927—1929 äro principerna för detta arbete följande:

• Sida 35
•  Original

1. Att bringa hjälp åt företrädesvis unga män, som på grund av arbetslöshet eller av andra orsaker råkat i tillfälliga nödlägen. Där nödläget är konstant, t. ex. på grund av kronisk sjukdom, varaktig arbets- oduglighet eller svårlösta familjeomständighetcr, hjälpes endast till dess anvisning på andra utvägar kunnat lämnas. Det tillhör nämligen samhällets offentliga hjälp- verksamhet att i dylika fall träda emellan, och det enskilda hjälparbetet bör icke därmed betungas.

2. Att giva hjälpen under sådana former, att den motarbetar benägenheten att lita till medmänniskors offervillighet och i stället uppmuntrar till att utnyttja egna möjligheter. På grund därav prövas de hjälpsökandes arbetsvillighet och deras förhållanden undersökas. Arbetsovilliga avvisas. Samtliga tillhållas att utnyttja de arbets- och utkomstmöjligheter, som kommun och stat ställa till förfogande. Samarbete äger rum med övriga hjälpinstitutioner för att förhindra »rundgång». All tilldelad hjälp och alla om en person vunna upplysningar antecknas å dennes register- handling.

3. Att i den hjälpsökande se icke bara »fallet» utan människan, vilken lika mycket som ekonomisk hjälp behöver det stöd för sin personlighet, som endast mötet med sann och sund människokärlek kan ge. Denna människokärlek är icke liktydig med klemig slapphet inför människors ofta oförsynta pockande på sina »rättigheter» utan ringaste vilja till motsvarande offer, utan fastmera en etisk sälta, som både förödmjukar och upprättar. Mottagningsbyrån. Antalet besök av hjälpsökande 1930—1931 var till- hopa 59 090 och värdet av de understöd, som då genom byrån förmedla- des, var 1930: 141708 kr. och 1931: 145 476 kr. På mottagningsbyrån, som förestås av en diakon med tre medhjälpare, föres ett mycket fullständigt register (efter aktsystem).

Platsförmedlingen. Stadsmissionen är den enda svenska skyddsför- ening, som för närvarande har särskild avdelning för arbetsförmedling. För dennas verksamhet 1931 redovisas följande siffror:

Ansökan om arbete ........................................ 1164 Därav från i Stockholm kyrkoskrivna ...................... 875 » » å annan ort » ...................... 289 Hänvisade från annan institution ............................. 318 Hjälp, antalet fall ........................................ 800 Därav varaktigt arbete .................................... 492 » tillfälligt arbete .................................... 214 Avböjt arbete ............................................ 136 Varaktigt arbete i Stadsmissionens vedgård .................. 93 » » vid Stadsmissionens uppsamlingscentral ...... 68 Avböjt hänvisning till dessa båda institutioner .............. 31 Hjälpta till hemresa, sjukhus, vårdhem .................... 94 Samarbete med den offentliga förmedlingen, fall ............ 28 Anvisningar å arbete inom Stockholm ...................... 655 » » » utom » ...................... 145.

Av personer, åt vilka arbete kunnat anskaffas, hava 102 varit straf- fade för brott eller undergått tvångsarbete samt 9 (endast) varnats för lösdriveri.

• Sida 36
•  Original

Denna statistik är att kommentera med följande upplysningar: Stadsmissionens arbetsförmedling sysselsätter två personer, som' emel- lertid ägna sig även åt andra grenar av Stadsmissionens verksamhet. Så- som »varaktigt arbete» betecknas det som vid tillträdandet avsetts att räcka minst en månad. Det arbete, som beretts i Stadsmissionens egen rörelse (vedgården, uppsamlingscentralen), är inräknat i siffrorna å an- skaffat arbete. Har en arbetare avgått ur Stadsmissionens egen rörelse för att antaga en av dess förmedling anskaffad plats i öppna markna— den, har detta registrerats som en ny arbetsanskaffning.

Vedhuggeriet (»vedkällaren») tjänar som hjälpmedel vid utrönandet av arbetsvillighet samt för beredande av tillfällig arbetsförtjänst. År 1930 hade där 1879 personer en förtjänst av 9983 kr., år 1931: 2282 per- soner en förtjänst av 13 219 kr., av vilket belopp 11843 kr. utbetaltes kontant och resten in natura. Till vedhuggeriet hänvisades samma år resp. 202 och 106 personer, som ej antogo arbetet och därför tills vidare avstängdes från hjälp.

Mottagningsbyrån, platsförmedlingen och! vedhuggeriet äro förlagda till Stadsmissionens centralbyggnad, Stortorget 3 och 5,

Arbetshemmet, varom särskild redogörelse nedan. »Små Smulor» (uppsamlingscentralen), redogörelse nedan. _ Inackorderingshemmet avser att såsom motvikt mot de sämre ung— karlshotellen bereda god, billig och skyddad bostad åt unga män. Det är inrymt i Stadsmissionens centralbyggnad och har 37 platser.

Nykterhetsrestaurangen är numera huvudsakligen avsedd för bespis- ning av klienter men är öppen även för allmänheten. Omsättningen år 1931 var 63 097 kr., varav 15 319 kr. på. serveringen i samkvämsvånin- gen och kyrksalen.

B. Verksamheten bland barn och ungdom,

som omfattar barnhemmet för gossar å Boxtorp, lanthemmet och hus- modersskolan för flickor å Edesta samt Skarviks skyddshem för flickor.

C. Vilohemsverlcsamheten,

tre vilohem för kvinnor, Edesta, Hammarstugorna och Stenfasta, samt ett för psykiskt klena män, Skytteholm.

Av de personer, som under senare år av Stadsmissionen erhållit hjälp, beräknas omkring 20 % hava dömts för brott, undergått tvångsarbete el— ler varnats för lösdriveri.

Stockholms kyrkliga socialråd

är tillsatt av Stockholms stads konsistorium och började sin verksam- het 1926. Socialrådets ledamöter äro för närvarande sex. De för socialrådet ursprungligen fastställda uppgifterna voro följande: att med uppmärksamhet följa de sociala, offentliga som enskilda in-

• Sida 37
•  Original

rättningarnas arbete för att därvid söka upptäcka de punkter, på vilka det kan vara behövligt och lämpligt, att kyrkan erbjuder sin tjänst,

att, när sådan upptäckt gjorts, vidtaga i samförstånd med vederböran- de inrättning nödiga åtgärder för fullgörande av sådan tjänst,

att ägna särskild uppmärksamhet åt den kvinnliga ungdom, som sed- ligt urartat, och vidtaga de åtgärder, som därvid efter samråd med barna- vårdsnämnden kunna visa sig behövliga och för densammes arbete gagneliga,

att bistå Stockholms präster med förmedling av föredrag av kristligt- socialt innehåll vid församlingsaftnar, ungdomsmöten och andra kyrk— liga sammankomster.

Det av socialrådet bedrivna skyddsarbetet, vilket sålunda från början inriktades på »kvinnlig ungdom, som sedligt urartat», utövas för närva— rande efter följande linjer:

Genom socialrådets byrå ombesörjes stödjande, rådgivande och över- vakande verksamhet av olika slag, besök på sjukhus och fängelser m. 111. Denna kuratorsverksamhet omfattar kvinnor, oavsett ålder, som varit intagna på fängelse eller tvångsarbetsanstalt, varnats för lösdriveri el- ler i övrigt sedligt urartat. Till byrån översändas de s. k. avgångslistor— na från tvångsarbetsanstalten i Landskrona samt, till förvaltning, be— sparade arbetspremier för kvinnor med hemortsrätt i Stockholm, vilka från nämnda anstalt frigivits. Under år 1932 har försöksvis ordnats en sömnadskurs och en matlagningskurs för flickor med sammanlagt 40 deltagare. Å byråns lokal kan tillfällig bostad beredas. —— Antalet be- sök å byrån var under arbetsåret 1 april 1931—1 april 1932: 2002. Un— der samma tid upptogos 165 nya fall.

Socialrådet uppehåller för närvarande ett inackorderingshem för flic— kor, S:t Paulshemmet, Danviksgatan 1. Här mottagas flickor, som vare sig de äro platssökande, gå i yrkeslära eller inneha anställning, behöva fortsatt fostran i ett hem, där blott relativ frihet lämnas. På hemmet vistades år 1931 under längre eller kortare tid 26 flickor.

I maj 1931 började socialrådet även verksamhet bland arbetslösa yng— lingar genom öppnande av Socialrådets ungdomshem, Tunnelgatan 17. Här mottages för helinackordering ynglingar, vilka beredas utbildning i såväl teoretiska ämnen som praktiska yrken, bl. a. å Hemgården för arbetslös ungdom. Under de första åtta månaderna av ungdomshem- mets verksamhet voro där för längre eller kortare tid intagna 110 yng- lingar. Några bland dessa voro straffade och villkorligt dömda.

Utgifterna för socialrådets verksamhet, som under år 1931 uppgingo till något över 52 000 kr., bestrides huvudsakligen genom anslag från skilda kommunala och enskilda institutioner och fonder.

Den i nära anslutning till socialrådet bildade Stockholms kyrkliga skyddshemsförening uppehåller ett statligt auktoriserat skyddshem för flickor, Hornö intill Enköping.

• Sida 38
•  Original

38 Föreningen Självhjälp. När, såsom i redogörelsen för Centralföreningen till stöd för frigivna omnämnts, fångvårdsstyrelsens centrala hjälpbyrå år 1918 uppgick i Skyddsvärnets centralbyrå. i Stockholm, bildades på initiativ av Centrala hjälpbyråns dåvarande föreståndare pastorn, numera kyrkoherden J. Ud— din, föreningen Självhjälp, som övertog de tidigare av Uddin i anslutning till Centrala hjälpbyråns verksamhet grundade tryckeriet och syateljén samt fortsatte utgivandet av den av Uddin startade tidskriften Hjälp. Föreningens program är följande:

1. att genom upprättande av arbetsanstalter i stad och på landet samt genom andra lämpliga åtgärder bereda nödställda och vilsegångna möjlig— het till självförsörjning,

2. att fostra till ansvarskänsla, arbetsamhet, redbarhet och plikttrohet samt

3. att särskilt vårda sig om ensamställda mödrar, föräldrar med många barn, sjuka och gamla.

Föreningen äger en centralbyrå i Stockholm, vilken ledes av kyrkoherde Uddin med biträde av en kassörska och en kontorist. Verksamheten om— spänner hela landet, men särskilda ortsombud finnas ej. Insamlingsarbete sker över hela Sverige genom ett resande ombud. Föreningen bereder åt vilsegångna och nödställda dels kontant understöd, dels arbete och utkomst vid förutnämnda båda arbetsföretag, tryckeriet och syateljén.

Tryökeriet, numera kallat Pallas, är upprättat i syfte att bereda tillfällig anställning åt frigivna kontorister och därmed jämställda. Verksamhe— ten ledes av en särskild föreståndare. År 1931 var antalet beställningar ],079, tillverkningsvärdet 25 242 kr. och sammanlagda antalet i företaget sysselsatta 19.

Syateljén Sömnad bereder tillfälligt arbete åt från tvångsarbetsanstalt frigivna kvinnor, vilka ej vilja ingå på internat. En föreståndarinna le- der arbetet, vilket huvudsakligen består i sömnad av underplagg för svenska arméns räkning. År 1931 var sammanlagda antalet arbetsdagar 2030, sammanlagda antalet sysselsatta 16.

Tidskriften Hjälp, som utkommer med ett nummer i veckan, innehåller meddelanden rörande föreningen och propaganda för dess verksamhet samt religiösa uppbyggelseartiklar.

Föreningens ekonomiska ställning är 1931:

Inkomster. Ingående balans Trycksaker ................................................ Sömnadsvaror .............................................. Hjälp, prenumerationsavgifter Statsanslag Gåvomedel

• Sida 39
•  Original

Thérese Bremers donation .................................. kr. 5 776: 42 Återbetalningar ............................................ » 12: 40 Räntor .................................................... » l : 1 1 Län . ...................................................... » 3 910: 08 Skulder .................................................. » 17 299: 79 Fordringar ................................................ » 1 403: 24

. 101 409: 81.

Utgifter.

Hyror, bränsle, lyse, kraft .................................. kr. 5217135 Löner: Självhjälps föreståndare .................................. » 3600:— Föreståndarinnan för Sömnad ............................... » 2 325: — Faktor vid tryckeriet .................................... » 4770:— Övriga löner .............................................. » 14 579: 66 Papper och diverse omkostnader ............................ » 8254:57 Tryckkostnader ............................................ » 1 745: 68 Utbetalt till klienter ........................................ » 27 692t39 Skulder och lån ............................................ » 33 061:69 lnventariers konto .......................................... '» 55: 10 Utgående balans ............................................ » 108: 37

Kr."101 409: 81.

Tillgångar.

Kassakonto ................................................ kr. 108: 37 Självhjälps konto ............................................ » 250: — Inventariers konto .......................................... » 22 064: 41 Diverse fordringars konto .................................. » 34:39:85

kr. 25 862: 63.

S k u ] de r. 'Skulders konto ............................................ kr. 9 917: 26 Lånekonto ................................................ » 600: —— Kapitalkonto .............................................. » 15 345: 37

"Kr. 5561): 63. Uppsala samhjälp

bildades år 1923 »såsom organ mellan skilda institutioner, sammanslutnin— gar och enskilda i Uppsala, vilka utöva verksamhet för hjälpbehövande och skyddssökande» och är sålunda ej en förening i egentlig mening.. Verk- samheten ledes av en styrelse, sammansatt av representanter för kyrko— rådet, fattigvårdsstyrelsen,' nykterhetsnämnden, pensionsnämnden', Upp— sala läns fångvårdsförening, sällskapet >>Hjälp genom arbete» samt för andra föreningar för hjälpverksamhet som styrelsen finn'er lämpligt kalla l m. :fl. Ett arbetsutskott på fem ledamöter jämte en byrå med särskild-fö- ' reståndare handhava den närmaste ledningen av arbetet. Uppsala samhjälp har i praxis utvecklats till en skyd'dsorgan-isation för Uppsala län med ombud i 35 av länets kommuner. Byråföreståndaren för-

• Sida 40
•  Original

ordnas regelmässigt såsom förundersökare av länets flesta domstolar (råd— husrätten i Uppsala, häradsrätterna i Uppsala läns norra och södra dom— sagor samt krigsrätterna).

Arbetsgrenarna äro följande: A. Till gagn för understödsverksamheten inom staden föres på byrån ett register, delat på följande avdelningar:

1. Understödstagare och liknande, hemmahörande i staden. (I denna avdelning upptagas personer, som erhålla understöd av allmänna medel, dock ej tillfällig sjukhjälp eller dylikt, vidare personer, som utan verkligt behov hava för vana att helt eller delvis leva på tiggeri, samt personer, vilka för sitt uppehälle äro beroende av mera regelbundna enskilda bidrag och om vilka det kommit till byråns kännedom, att de begärt hjälp för ett och samma ändamål från flera olika håll.)

2. Hjälpsökande från andra orter, vagabonder m. fl.

3. Straffade och villkorligt dömda, som varit föremål för byråns åtgärd.

4. Alkoholmissbrukare (nykterhetsnämndens klienter).

5. För fylleri straffade (uppgift på förseelserna).

6. Rapporter från Svenska skyddsförbundets centralregister, med upp- gifter från andra skyddsföreningar inom landet. För samtliga avdelningar finns ett gemensamt kortregister. B. Förmedling av gåvor från allmänheten i mot missbruk betryggande former. Sådan förmedling förekommer mest för hjälpsökande från andra orter. Härför mottagas även mindre penningsummor i deposition att an- vändas till mat och annat mindre understöd åt okända »dörrknackare», som med kupong hänvisas till Samhjälpens byrå. I fall det är tydligt, att vederbörande är yrkestiggare, har Samhjälpen också gentemot deponen— terna förbehållit sig rätt att hänvisa till arbete. Samhjälpen distribuerar även större gåvor, såsom de medel, vilka inflyta vid den s. k. julfemme— insamlingen, samt ett årligt anslag från Uppsala kaféaktiebolag. C. Det egentliga skyddsarbetet bland frigivna fångar, villkorligt dömda och jämställda behövande utföres efter vanliga linjer. Understöd, som beviljas av Uppsala läns fångvårdsförening, effektueras till stor del ge— nom Samhjälpen. D. Förnndersökningar (se ovan). Förundersökaren uppbär själv arvo- det, men gäldar alla omkostnader. E. Överrakningar över villkorligt dömda och tillsyner över villkorligt frigivna utövas av byråföreståndaren, assistenten och expeditionsbiträdet (se nedan). Arvodena tillfalla dessa personligen. Med Uppsala stads nykterhetsnämnd råder det intimaste samarbete där- igenom, att nämnden har gemensam lokal med Samhjälpen och Samhjäl— pens byråföreståndare tjänstgör såsom nämndens sekreterare och ombud. Byråföreståndaren är även ombudsman hos Uppsala läns nykterhetsnämn— ders förbund. Samhjälpen tages jämväli anspråk för utredning rörande skilda hjälp—

• Sida 41
•  Original

behov för stadens arbetslöshetskommitté, magistraten och drätselkamma— ren. För sådana uppdrag utgå särskilda arvoden.

Arbetsbyrån förestås av en diakon, som utom förut nämnda uppdrag be— kläder ledarposten för sällskapet Hjälp genom arbete. Föreståndarens avlöning utgår huvudsakligen ej från Samhjälpen utan från de andra upp— dragsgivarna (från Samhjälpen 1 000 kr. för år). En annan diakon är vid byrån anställd med skydds- och alkoholistvårdsarbete som huvuduppgift. Dessutom finnes ett manligt expeditionsbiträde. Dessa två äro helt av- lönade av Samhjälpen med resp. 2 700 och 2 600 kr. för år. Staden har för verksamheten upplåtit lokal, vilken även tages i anspråk för andra all— männa ändamål. Stadens kontanta bidrag utgår till förvaltningskostnader.

Samhjälpen innehar ej eget arbetshem, vedgård eller dylik inrättning, men får disponera den vedgård, som äges av sällskapet Hjälp genom ar— bete, där årligen minst 10000 kr. utdelas i förtjänst åt behövande.

Östergötlands läns skyddsförening,

vars ursprungliga verksamhet avsåg länet tillhöriga frigivna fångar och fångars familjer, ombildades 1926 till en skyddsförening med det allmänna skyddsprogrammet. Nio landskommuner äro ständiga medlemmar av för- eningen.

Föreningen har i Linköping egen byrå med särskild föreståndare men förfogar ej över arbetshem, vedgård eller dylik inrättning. Föreståndaren, som från föreningen har en lön av 1000 kr., uppehåller även befattnin— garna såsom stadsmissionär i Linköping och resesekreterare i Linköpings stifts ungdomsförbund.

Arbete bland frigivna fångar och tvångsarbetare samt andra jäm— ställda behövande bedrives efter vanliga linjer. Även oförvitliga arbets- lösa äro numera föremål för hjälpåtgärder. Föreningen har ej ännu hand— haft förundersökningar eller övervakningar.

Kronobergs läns skyddsförening

bedriver verksamhet enligt det allmänna skyddsprogrammet. Föreningen har ej särskild byrå, utan det löpande arbetet handhaves av styrelsens sekreterare och kassaförvaltare, pastorn vid centralfängelset i Växjö (år- ligt arvode 150 kr.). Denne får i vissa fall förundersökningsuppdrag från domstolar i Växjö och Ljungby. Arvodena ingå ej till föreningens kassa. En styrelseledamot fungerar i några fall såsom övervakare. Föreningen samarbetar med »Föreningen i Växjö stads- och landsförsamlingar mot lösdriveri», vilken bl. a. tillhandahåller mat och logikuponger.

Föreningen Skyddsvärnet i Malmöhus län.

1 ' Föreningen, som har egen byrå i Malmö, bedriver sin verksamhet enligt det allmänna skyddsprogrammet och med följande huvudgrenar: 1. Förundersökninga'r: Byråföreståndaren erhåller alla de förordnanden

• Sida 42
•  Original

om förundersökningar, som meddelas av rådhusrätten i Malmö samt Torna och Bara häradsrätt jämte ströförordnanden från andra domstolar. Arvo- dena ingå till föreningens kassa.

2. Övervakning av villkorligt dömda utövas av byråföreståndaren. Åt honom uppdragas de flesta övervakningar, som stå under vårdnad av råd- husrätten i Malmö samt Torna och Bara häradsrätt. Arvodena tillfalla byråföreståndaren.

3. Arbete bland frigivna fångar och tvångsarbetare samt andra jäm— ställda behövande bedrives efter Vanliga linjer. — Personalen består av en byråförestån—dare (avlöning 4800 kr.) samt ett kontorsbiträde, på halvtid (avlöning 1 020 kr.). Föreningen håller ej arbetshem, vedgård eller dylik inrättning. Malmöhus läns förening till stöd för värnlösa disponerar mot en ersätt— ning av 300 kr. per år byrålokal hos Skyddsvärnet.

Malmöhus läns förening till stöd för värnlösa och fallna.

Föreningens sekreterare, ordinarie pastorn vid centralfängelset i Malmö, Vilken tjänstgör som styrelsens verkställande ledamot, har en gång i' vec— kan mottagning för hjälpsökande på Skyddsvärnets i Malmö byrå (se även redogörelse för denna förening). Sekreteraren har ett årsarvode på 300 kr.

Verksamheten, som enligt stadgarna omfattar även unga personer, vilka intagas å eller utgå från förbättringsanstalt, är numera inskränkt till fri— givna fångar. I praktiken hjälpas dock i undantagsfall även lösgivna tvångsarbetare samt fångars anhöriga.

Föreningen Skyddsvärnet i Göteborg.

Föreningen, som har egen byrå, bedriver sin verksamhet enligt det all— männa skyddsprogrammet och med följande huvudgrenar:

1. Förundersökningar. Byråföreståndaren erhåller alla de förordnan— den om förundersökning, som meddelas av rådhusrätten i Göteborg, samt ströförordnanden från andra domstolar.

2. Övervakning och tillsyn utövas för närvarande av sex föreningens tjänstemän, åt vilka uppdragas så gott som alla övervakningar, vilka stå under vårdnad av rådhusrätten i Göteborg. Alla ersättningar för av tjänstemännen åt byrån utfört arbete, sålunda även förundersöknings— och övervakningsarvoden, ingå till föreningens kassa.

3. Arbetet bland frigivna fångar och tvångsarbetare samt andra alo- ciala bedrives efter de vanliga linjerna. Föreningen äger ej arbetshem, vedgård eller dylik inrättning. Från januari 1920 till april 1931, då Göteborgs stads nykterhetsnämnd öppnade egen byrå, utförde föreningen åt nykterhetsnämnden den huvud— sakliga undersöknings— och övervakningsverksamheten beträffande alko- holister.

• Sida 43
•  Original

Från Göteborgs stad åtnjutes ett årligt anslag på 2 000 kr. till lokalhyra, under villkor bl. a., att sammanlagda beloppet av inbetalda medlemsav- gifter och gåvor från enskilda under året uppgå till minst 2000 kr. En till förmån för Skyddsvärnet bildad syförening har för vartdera av åren 1930 och 1931 lämnat en gåva på 1100 kr.

Hos föreningen äro för närvarande anställda följande tjänstemän (års— lön för 1931 inom parentes):

En föreståndare (6 500) såsom allmän ledare samt förundersökare och kassör;

en manlig assistent (5 600) såsom biträde vid förundersökningar; två manliga assistenter (resp. 5000 och 4800) såsom övervakare; en manlig assistent (2600), för det löpande skyddsarbetet; ett skrivbiträde (1080); två extra kvinnliga assistenter (blott den ena anställd 1931: 720) såsom övervakare.

De fyra förstnämnda tjänstemännen äro anslutna till Svenska Personal— Pensionskassan.

Föreningen Skyddsvärnet i Älvsborgs län.

Styrelsens arbetsutskott består av direktören, predikanten och assisten— ten vid straffångelset i Vänersborg. Verksamheten, som utövas enligt det allmänna skyddsprogrammet, är därför intimt förknippad med den egent— liga fångvården. Arbetsutskottets verkställande ledamot och tillika för- eningens kassör är assistenten vid straffångelset. Föreningen har ej sär- skild byrå och förfogar ej över arbetshem, vedgård eller dylik inrättning.

Arbete bland frigivna fångar och tvångsarbetare samt andra jämställ- da behövande bedrives efter vanliga linjer.

Föreningen åtnjuter årsanslag från Älvsborgs läns landsting och Drott— ning Lovisas skyddsförening med numera 1000 kr. från vardera institu- tionen.

Förundersökningar och övervakningar uppdragas i mindre omfattning åt arbetsutskottets verkställande ledamot. Arvodena härför ingå ej i för— eningens kassa.

Verkställande ledamoten har från föreningen ett årsarvode av 500 kr.

Föreningen Skyddsvärnet i Örebro stad och län.

Föreningen, som har egen byrå med en föreståndare som ende tjänste- man, bedriver sin verksamhet enligt det allmänna skyddsprogrammet och med följande huvudgrenar:

1. Arbete bland frigivna fångar, tvångsarbetare samt andra jäm- ställda behövande försiggår efter vanliga linjer. Även s. k. oförvitliga ' arbetslösa personer äro föremål för hjälpverksamheten.

2. Alkoholistvårdsverksamhet. Föreningen har Örebro stads nykter- hetsnämnds uppdrag att utföra alla förundersökningar och annan utred—

• Sida 44
•  Original

ning, jämväl övervakning, rörande personer, som stå under nämndens tillsyn, varjämte byråföreståndaren fungerar som nämndens sekreterare och ombesörjer inställelse å anstalt av till internering bestämda. Från nykterhetsnämnden utgår till lön åt föreståndaren (i egenskap av sekre- terare) ett årligt anslag på 4000 kr.

Förundersökningar och övervakningar jämlikt lagen angående villkor— lig dom förekomma endast i ett fåtal fall.

Örebro läns skyddsförening.

Föreningens sekreterare och kassör, predikanten vid straffångelset i Örebro, vilken tjänstgör som styrelsens verkställande ledamot — och vil- ken tillika är ordförande i styrelsen för Skyddsvärnet i Örebro —— ut— för sedan länge såsom personliga uppdrag huvudparten av de förunder- sökningar, varom förordnats av rådhusrätten i Örebro, samt likaså fler- talet av de övervakningar, som stå under vårdnad av nämnda domstol jämte häradsrätterna inom Öster- och Västernärkes domsagor.

Föreningen Skyddsvärnet i Kopparbergs län.

Föreningen har i Falun egen byrå, som ledes av särskild föreståndare (årslön 5 300) med biträde av en manlig assistent (årslön 1850). Ombud finnas i alla länets kommuner. Årligt anslag åtnjutes förutom från landstinget (1000 kr.) från 36 kommuner, med belopp från 500 (Falun) till 25 kr. (år 1931). Föreningen tjänstgör såsom verkställande organ åt Kopparbergs läns fångvårdsförening.

Verksamheten bedrives enligt det allmänna skyddsprogrammet före- trädesvis för frigivna fångar och tvångsarbetare samt därmed jäm— ställda behövande, men i andra hand även för s. k. oförvitliga arbets- lösa eller i övrigt nödställda.

Förundersökningar och övervakningar uppdragas åt byråförestån- daren regelmässigt av häradsrätterna i Nås och Malungs domsaga samt stundom av andra domstolar i länet. Ersättningarna härför ingå till för- eningen.

För motarbetande av tiggeriet tillhandahåller föreningen åt allmän— heten s. k. anvisningar till föreningens byrå samt polletter för mat och logi. Föreningen disponerar över egen vedgård för beredande av tillfäl— lig arbetsförtjänst och prövning av arbetsvilja. Vedgården förestås av assistenten.

Föreningen Skyddsvärnet i Gävleborgs län.

Föreningen, som har byrå och byråföreståndare gemensamma med He- liga Trefaldighets församlings diakoniråd i Gävle, vilket arbetar bl. &. såsom en allmän hjälpförening för staden, bedriver verksamhet enligt det allmänna skyddsprogrammet och med följande huvudgrenar:

1. Åt byråföreståndaren, vilken från Skyddsvärnet åtnjuter ett år—

• Sida 45
•  Original

ligt arvode av 500 kr., uppdrages från och med år 1932 alla förundersök- ningar vid rådhusrätten i Gävle. (Tidigare fungerade en styrelseleda- mot såsom förundersökare.) Övervakningar utövas av byråförestånda- ren samt flera ledamöter av styrelsen. Arvodena för uppdragen ingå ej i föreningens kassa.

2. Arbete bland frigivna fångar och tvångsarbetare samt andra jämställda behövande bedrives efter de vanliga linjerna.

Riktlinjer tillämpade i det allmänna hiälparbetet av de till Svenska skydds- förbundet anslutna föreningarna.

Man kan våga säga, att alla de föreningar, som äro anslutna till skyddsförbundet, inom ramen av sitt program (vilket alltmera tenderar till att bli »det allmänna skyddsprogrammet» — se sid. 9) vid behand- Lingen av de enskilda hjälpfallen följa enahanda riktlinjer med endast smärre avvikelser. Dessa riktlinjer kunna i korthet skildras sålunda.

De hjälpsökande uppsökas i regel ej före det anmälan skett om hjälp- behovet. Ett undantag bildar Stockholms kyrkliga socialråd, som i lik- het med Frälsningsarmén bedriver s. k. midnattsmission för att söka rädda unga kvinnor, vilka löpa risk att sedligt förfalla. Dessutom kan som ett uppsökande av hjälpbehövande räknas de besök å fängelser och tvångsarbetsanstalter, som ske genom tjänstemän hos Skyddsvärnet i Stockholm m. fl. föreningar. Vidare är att märka, att många skydds- föreningsfunktionärer i sin egenskap av fängelsetjänstemän upptaga hjälpfall.

I regel prövas dock en hjälpsökandes behov först efter skriftlig eller muntlig anmälan av honom själv eller förmedlare (släkting, fångvårds— myndighet o. s. v.). Oavsett innehållet i den hjälpbegäran, som fram- ställes, brukar, där tiden så tillåter, ske en prövning av den hjälpsökan— des hela läge. Den ständiga knappheten på medel jämte önskvärdheten att bringa en hjälp, som kan bli till den mest varaktiga nyttan för klien— ten, gör det nödvändigt att sammanställa en såvitt möjligt riktig bild av den hjälpsökande och hans utkomstmöjligheter. Den undersök- ning, som sålunda i regel måste vidtagas, utföres så diskret som möjligt med ledning av klientens egna uppgifter, jämförda med de upplysnin— gar, som kunna inhämtas från släktingar, arbetsgivare, offentliga och enskilda institutioner m. fl. Härvid framträder genast nödvändigheten att beträffande den vunna utredningen såväl som ärendets gång i övrigt göra noggranna anteckningar till framtida nytta och säkerhet för för— eningen själv och andra, som hos föreningen i sin tur kunna önska upp— ! lysningar. Allmänt har därför beaktats kravet på ett tillförlitligt re— gister.

' Ett närmare skärskådande av den hjälpsökandes hela status avser i första hand att avgöra, om han vänt sig till rätt håll med sin begäran. En numera allmänt godtagen regel inom skyddsarbetet säger, att om en

• Sida 46
•  Original

hjälpsökande lämpligen bör vända sig till annat håll för att få bi- stånd, han ej bör dit hänvisas utan att samråd i förväg ägt rum med den institution eller person, dit hänvisning sker. Härigenom vinnes säkrare, att en klient, som otvivelaktigt bör ha hjälp, dels får denna från den institution (eller person) som närmast har sig ålagt eller åtagit sig att lämna understödet, men dels också att han verkligen får behövlig hjälp, eventuellt genom ett samgående mellan flera hjälpare. Enär den enskilda skyddsverksamheten avser att lämna en komplettering av de hjälpmöjligheter, som i olika hänseenden erbjudas av stat och kommun, undersökes omedelbart, om den hjälpbegärande ej närmast bör hänvända sig till den fysiska eller psykiska hälsovården, fattigvården eller annan statlig och kommunal hjälpverksamhet. I avsikt att hindra rent tiggeri och s. k. rundgång till olika institutioner samt därav ofta följande dub— belhjälp men att samtidigt bereda en såvitt möjligt rättvis fördelning av de understöd, som från olika håll kunna utgå, har man ock allt starkare hävdat och sökt tillgodose behovet av ett intimt samarbete på skydds— verksamhetens område.

Den bästa hjälp, som kan lämnas en klient och den som han för övrigt i de flesta fall begär, är arbete. Föreningarnas arbetsförmedling behand- las närmare på annan plats i betänkandet. Den nu rådande depressionen medför stora svårigheter vid arbetsanskaffning åt personer, som på ett eller annat sätt visat asocialitet. Föreningarna måste därför huvudsak— ligen inrikta sig på att stödja klienten under hans egna bemödanden att erhålla arbete samt att lämna honom nödig hjälp med verktyg, kläder, respengar, första tidens uppehälle etc., när en sysselsättning väl an- skaffats.

Överhuvudtaget arbeta skyddsföreningarna av modern typ som kura- torer för de hjälpsökande. Många klienter behöva framför allt säkra och bestämda anvisningar, huru de med hjälp av egen kraft och sam- hällets olika former för bistånd lämpligast kunna ordna sina tilltrass— lade förhållanden.

Organisationer, vilka utöva skyddsverksamhet för bland andra fri- givna fångar men icke äro anslutna till Svenska skyddsförbundet.

Uppsala läns fångvårdsförening,

bildad 1871, är indirekt ansluten till Svenska skyddsförbundet genom Uppsala. samhjälp. Föreningen understödjer frigivna fångar, som av— tjänat straff å straffängelset i Uppsala eller eljest tillhöra länet. År 1931 lämnades, huvudsakligen genom Samhjälpen, understöd åt 36 personer med sammanlagt 746 kronor. Till Samhjälpen utgick samma år såsom bi- drag till organisationskostnader 500 kr. Behållning till 1932 c:a 30 000 kr.

• Sida 47
•  Original

47 Norrköpings skyddsförening för frigivna fångar,

bildad 1887, bedriver hjälpverksamhet för frigivna fångar, som. tillhöra Norrköpings stad. Borgmästaren är föreningens ordförande. Särskild byrå finnes ej. Under år 1931 understöddes i runda tal 40 personer med sammanlagt 800 kr.; behållningen till 1932 var 14000 kr.

Göteborgs fångvårdssällskap,

bildat 1862, har till uppgift att understödja frigivna fångar, som avtjä— nat straff i Göteborgs och Bohus läns straffanstalter eller eljest tillhöra länet.

Föreningen anslöt sig till Svenska skyddsförbundet i september 1925 men utträdde i december samma år, enär årsbidraget till förbundet icke ansågs svara mot nyttan av medlemskapet.

År 1931 erhöllo 63 hjälpsökande smärre understöd till ett sammanlagt belopp av 469 kr. Behållningen till år 1932 utgjorde 11453 kr. Förenin- gen har icke särskild byrå. Ordförande och kassaförvaltare är förste po— lisintendenten i Göteborg.

Kopparbergs läns tångvårdsförening,

bildad 1888, har till ändamål att understödja frigivna fångar, som av— tjänat straff i länets fängelser eller eljest tillhöra länet, att ägna om— vårdnad" åt unga personer, som utgå från förbättringsanstalter, samt att även i övrigt genom hjälpverksamhet för lösdrivare och andra behö— vande motarbeta brottslighet. Länsfängelsets direktör och predikant äro självskrivna ledamöter av styrelsen. Föreningen står i nära samarbete med Skyddsvärnet i Kopparbergs län.

Under år 1931 erhöllo 23 personer understöd med sammanlagt 409 kr. Behållningen till 1932 var 13 225 kr.

Svartsjö understödsiörening,

bildad 1893, understödjer från tvångsarbetsanstalten å Svartsjö frigivna samt å anstalten intagna personers anhöriga. Verkställande ledamöter äro anstaltens direktör och pastor. År 1931 utdelades understöd i samman— lagt 45 poster å tillhopa 575 kr. Behållningen till år 1932 var 12 179 kr. Den vid tvångsarbetsanstalten uppsamlade besparingskassan, för vil— ken gäller i huvudsak samma ordning som för fångvårdens besparings— kassa (se ovan), utdelade under budgetåret 1931/1932 i understöd 3015 kr.

Frälsningsarmén. Jämsides med sin religiösa verksamhet bedriver Frälsningsarmén i

' Sverige, liksom över hela världen, ett omfattande hjälparbete för på olika

sätt behövande. Frälsningsarméns verksamhetsgrenar i fråga om särskilt. arbetet för asociala äro i Sverige följande:

• Sida 48
•  Original

1. Fängelsemissionen. Enligt programuttalanden utövar Frälsnings— armén sin fängelsemission av fyra orsaker: dels för att komma i kontakt med de fångar, som önska beröring med Frälsningsarmén, dels för att upprätthålla förbindelsen mellan fången och hans anhöriga, dels för att bisträcka fången efter frigivningen och dels för att om möjligt göra honom till en i religiöst avseende pånyttfödd människa. Frälsningsarméns manliga och kvinnliga fängelsemissionärer äga fäng- vårdsstyrelsens skriftliga tillstånd att med fängelsemyndigheter och fångar samråda i och för nämnda hjälpverksamhet. För den manlige missionären har tillståndet, utfärdat 1927, följande lydelse: Herrar direktörer och föreståndare vid rikets fångvårdsanstalter anmodas att, där icke hinder av särskilda anledningar möta, bereda adjutanten i Frälsningsarmén Richard Jakobsén tillfälle till överläggningar i fråga om hjälp åt fångar eller deras familjer samt att för ändamålet sammanträffa med de fångar, som så önska, där sådant finnes lämpligen kunna ske. Med stöd av sådant tillstånd besöka missionärerna en stor del av de manliga, resp. kvinnliga fångarna i landets alla straffanstalter. Sty- resmännen vid flertalet anstalter tillåta missionären att ensam samtala med fången i hans cell. Därest fången så. önskar, upprätthåller missio- nären kontakt med honom under fängelsetiden genom nya besök och genom brevväxling samt söker förbindelse med fångens anhöriga för att stärka sambandet mellan dem och fången och, där så behövs, lämna dem bistånd även av ekonomisk art. Dessutom planerar fängelsemissionären för fångens utkomst och understödjer honom efter frigivningen, Den manlige fängelsemissionären, som på sina resor för närvarande åtföljes av en assistent, håller tillsammans med honom andakts— och mu- sikstunder i fängelserna samt möten hos de olika kårerna, varvid pro— paganda bedrives och kollekt upptages för fängelsemissionen. Även den kvinnliga missionären leder offentliga möten till förmån för fängelsemissionen. Fängelsemissionens byråer (expeditionerna för verksamheten bland fån— gar och frigivna) äro förlagda till Frälsningsarméns högkvarter i Stockholm. På dessa byråer mottagas hjälpsökande frigivna. Under vederbörande missionärs frånvaro ingår mottagningen för män i den allmänna mottagningen å manliga sociala arbetets centralexpedition. Särskilt register föres angående såväl manliga som kvinnliga klienter. Någon rapportering om upptagna hjälpfall har icke av fångvårdssty- relsen ålagts fängelsemissionen. Flera officerare hos Frälsningsarmén tjänstgöra såsom tillsynings- män för villkorligt frigivna. För fängelsemissionen bland män lämnas för tiden 1 juli 1931 till 30 juni 1932 följande statistiska och ekonomiska uppgifter:

Besök vid olika fängelser Besökta fångar Besökta anhöriga

• Sida 49
•  Original

antal därvid närvarande ............................................ 2 737 Hjälpta fångar och frigivna ............................................ 662 » familjer ..................................................... 15'8 Utgifter. Avlöningar .................................................. kr. 4 109: 01 Resekostnader .............................................. » 1 910: 15 Understöd till fångar och frigivna .............................. » 8360: 71 » » fångars anhöriga . . . . , ........................... » 3 583: 16 Expeditionsomkostnader ...................................... » 688: 52

Kr. Tå 651: 575.

Inkomster direkt till fängelsemissionen.

Inkomst av möten ........................................... kr. 6915: 53 Gåvor i övrigt . .............................................. » 887:05 Anslag från »sociala basaren» ................................ » _84_1_:71

Kr. 8 644: 29.

Fängelsemissionen bland kvinnor redovisar för samma tid 336 per— sonliga besök av missionären hos fångar eller frigivna, ett ekonomiskt understöd till fångar eller deras anhöriga av omkring 500 kr. samt för— medling av inträde å Frälsningsarméns hem (se nedan) för 3 frigivna.

2. Skyddshemsverksamheten är nära anknuten till fängelsemissionen. För Frälsningsarméns båda skyddshem för manliga frigivna m. fl., ett i Stockholm och ett i Göteborg, lämnas närmare redogörelse nedan. Frigivna kvinnor kunna vinna inträde på Frälsningsarméns räddnings- hem, ett i Stockholm, ett i Göteborg och ett i Malmö, vart och ett med 25 platser. Dessa hem äro avsedda för sedligt förfallna kvinnor, före- trädesvis under 30 år, som äro i behov av skydd och fostran och som på hemmen sysselsättas med sömnad, vävnad, tvätt och annat husligt arbete. Vistelsen på hemmet, som är avgiftsfri, beräknas till minst ett år. I Stockholm finnes även ett mottagningshem för samma klientel i av— bidan på lämplig utkomst, vilket hem från den ]. oktober 1932 förestås av den kvinnliga fängelsemissionären, Hit föras i första hand de kvin- nor, som omhändertagas genom den s. k. midnattsmissionen. Till de hem, som mottaga frigivna kvinnor, uppbär Frälsningsarmén från fångvårdsstyrelsens besparingskassa ett årligt anslag på 1500 kr.

Övergångshem, som mottaga bland andra frigivna fångar.

Åby lanthem, med plats för 25 frigivna fångar.

Fångvårdsstyrelsen i egenskap av förvaltare av B. A. Danelii under- stödsfond inköpte år 1912 för 25000 kr. ur fonden den c:a en mil från Uppsala och en km från Bärby station belägna Åby gård (ett mantal

• Sida 50
•  Original

Åby nr 1) i Funbo socken, Uppsala län, för att där grunda ett lanthem för frigivna fångar. Förvaltningen av hemmet överläts å Centralför— eningen till stöd för frigivna mot visst arrende. Hemmet öppnades den 1 augusti 1912, och maximiantalet skyddslingar var till en början 15. Verksamheten gynnades under åren 1912—1916 med åtskilliga donationer, bl. a. till uppförande av ny ladugård. Åren 1916 och 1917 tillköptes av fångvårdsstyrelsen, likaledes för medel ur Danelii fond, 1”han mantal Kar- berga nr 1 och 17/25 mantal Sundby nr 2. År 1916 erhöll centralförenin— gen tillstånd att till förmån för hemmet anordna ett varulotteri, vilket gav i behållning 81000 kr. För en del av lotterimedlen inköpte central— föreningen lanthemmet år 1917 för en summa av 38 654 kr. År 1923 till- köptes ett skogsskifte från hemmanet Lövsta för 4500 kr. Från 1 ja— nuari 1931 arrenderades c:a 3 har åkerjord (kyrkojord).

Hemmets nuvarande areal är c:a 103 har, därav åker c:a 54 har (23 har täckdikade) och skogsmark c:a 37 har. Taxeringsvärdet är 56 900 kr. Jorden, huvudsakligen lerjord, befinner sig i god kultur.

Åbyggnaderna äro för närvarande följande: huvudbyggnad i två våningar jämte vindsvåning, den undre vånin- gen inrymmande bostad åt föreståndaren samt hemmets kök, andra vå— ningen och vindsvåningen matsal, tillika dagrum, samt 8 rum med plats för 22—24 skyddslingar;

två flygelbyggnader med bostäder för rättare, trädgårdsmästare och husmoder, ett rum för två skyddslingar, kontor och mangelbod;

en mindre byggnad med bostad för ladugårdsförman samt Skomakeri— verkstad;

en byggnad, inrymmande ladugård, stall och loge; magasin och vagnslider; svin- och hönshus; snickarverkstad samt andra smärre ekonomihus. Kreatursbesättningen var vid slutet av år 1931: 8 hästar, 36 nötkrea— tur (reaktionsfri besättning), 30 svin och 27 höns.

Personalen vid hemmet består av en föreståndare (med agronomexamen samt utbildning vid socialpolitiska institutet), en rättare, en trädgårds- mästare, en ladugårdsförman och en husmoder. Föreståndarens avlö- ning är kontant 250 kr. i månaden jämte vissa naturaförmåner.

Arbetet utgöres av:

1. Lantbruk samt ladugårds— och svinskötsel. Under 1931, som Var ett dåligt jordbruksår, skördades 8150 kg vete, 2175 kg råg, 1175 kg korn, 18 950 kg blandsäd, 875 kg ärter, 650 hl kålrötter, 150 hl potatis och 195 lass hö. Mjölkavkastningen var samma år 84 945 liter och medelavkastningen per ko för kontrollåret 1 november 1930—30 oktober 1931: mjölkmängd 4047 kg, fetthalt 3'78 %, smör-fett 1529? kg.

2. Trädgårdsodling.

• Sida 51
•  Original

Värdet av bruttoavkastningen var år 1931: 1 821 kr. 3. Hantverk, huvudsakligen snickeri och Skomakeri. Under 1931 sysselsattes å skomakeriverkstaden en skyddsling, som ut— förde reparationer för sammanlagt 1488 kr. åt såväl skyddslingar och befattningshavare vid hemmet som kunder i bygden. Å snickarverk- staden sysselsattes samma år tidvis 1—3 skyddslingar, huvudsakligen med reparationer och nytillverkning för hemmet. I mindre utsträckning hava även tillverkats trädgårdsmöbler och andra enklare möbler för av- salu (försäljningssumma för 1931: 293 kr.).

Skyddslingarna å hemmet antagas av centralföreningens förvaltnings- utskott för Åby, vanligen genom dess verkställande ledamot, kanslibyrå— chefen i fångvårdsstyrelsen. Ansökningar ställas till fångvårdsstyrel— sens sociala avdelning. Endast från straffanstalt frigivna personer er- hålla inträde å hemmet. Andra villkor för inträde finnas ej stadgade, men i praxis intagas ej å hemmet personer, vilka flera resor återfallit i brott, undergått tvångsarbete eller överhuvudtaget lämna föga hopp om välförhållande på hemmet och framtida förbättring.

Skyddslingarna få vid hemmet fritt vivre, tvätt och lagning av klä— der samt en kontant månadspenning, växlande mellan 20 kr. (till arbets— karl under vinterhalvåret) och 45 kr. (till köksbiträdet). Avlöningen till arbetskarl under sommarhalvåret är 30 kr. Kläder anskaffas till skydds- lingarna för billigt pris genom hemmet.

Föreståndaren biträder Skyddslingarna med arbetsanskaffning i öpp- na marknaden.

Angående hemmets ekonomi se Vidare bil. 6 a.

Hemmet Solbacken, med plats för 8 frigivna kvinnor.

Centralföreningen till stöd för frigivna inköpte år 1929 av tvenne slum— systrar i Frälsningsarmén ett från lägenheten Svalan nr 4 i Tranås stad avstyckat område om 718 kvm, benämnt Svalan nr 4 a. Köpeskillingen var 12000 kr., varav 5000 kr. för ändamålet donerats. Frälsningsar- mén hade å fastigheten uppehållit ett hem för frigivna kvinnor, kallat Solbacken, vilket centralföreningen övertog för att fortsätta nämnda verksamhet, som annars på grund av ekonomiska svårigheter måst ned— läggas. Fastigheten är bebyggd med en femrumsvilla.

Hemmet ledes av en föreståndarinna. Arbetsgrenarna äro sömnad och hushåll.

Beläggningen har på grund av ringa efterfrågan å platser varit syn— nerligen låg, i genomsnitt endast ett par skyddslingar. Från september 1932 tills vidare är hemmets verksamhet helt vilande, och "föreståndarin- nan tjänstgör såsom extra vaktfru vid centralfängelset i Växjö. Angående hemmets ekonomi se bil. 6 b.

• Sida 52
•  Original

som äges av Skyddsvärnet i Stockholm och är beläget i Hässelby villa— stad c:a 2 mil från Stockholm, är upprättat 1918 och omfattar 8 51 10 plat— ser, avsedda för straffade och villkorligt dömda ynglingar. Huvudsak— liga arbetsgrenar: trädgårds— och nyodlingsarbete.

Hemmet består av tomterna nr 357 om c:a ett tunnland samt 783 &, b. c och d om tillhopa c:a 12 tunnland i Hässelby villastad. Tomten 357 togs redan 1918 på arrende av Skyddsvärnets dåvarande föreståndare Aug. .VVirén för samma ändamål, som hemmet nu tjänar. Samtidigt startades av ”Wirén en insamling för betryggande av den sålunda begynte verksamheten. Tomten nr 357 inköptes år 1920 av Wirén för 25000 kr. av insamlade medel. År 1921 inköpte Wirén jämte två andra personer för 56 602 kr., likaledes av insamlade medel, ett intill den bebyggda tom— ten nr 357 gränsande, ännu obebyggt område, tomterna nr 783 a., b, c och (1 om 62 370 kvm, delvis bevuxet med skog och delvis bestående av god mossjord med underliggande lera samt synnerligen lämpat för upp— odling och trädgårdsanläggningar.

Sedermera överlätos fastigheterna till föreningen Skyddsvärnet, tom— ten nr 357 år 1927 och tomterna nr 783 a, b, c och (1 år 1929 på följande villkor:

Tomten nr 357 var vid övertagandet intecknad för 12 500 kr. och bygg— naderna därå brandförsäkrade för 30 000 kr. Föreningen iklädde sig an— svaret för inteckningsskulden.

Tomterna nr 783 a, b, c och d voro vid övertagandet intecknade för 41909 kr. Föreningen, som iklädde sig ansvaret för inteckningsskulden, erlade till inteckningshavaren, aktiebolaget Hässelby egendom, kontant 8000 kr., varav en del till upplupna räntor, samt förband sig beträffan— de återstoden av den intecknade gälden (35 754 kr. 28 öre) att därå gälda ränta efter 5 % och en årlig amortering av en femtondel av kapitalet (2383 kr. 62 öre) med första avbetalning den 2 januari 1930.

På tomten nr 357 finnas hemmets byggnader, en större i två vånin— gar med bostad för personalen, kök, matsal och två rum för tillhopa 8 skyddslingar, samt en mindre med tvätt- och badstuga samt snickeri— verkstad. Vid behov förhyres ett privatrum i närheten av hemmet för två skyddslingar,

Personalen består av den hos Skyddsvärnet anställde diakonen såsom föreståndare, en trädgårdsmästare såsom arbetsledare, dennes hustru såsom husmoder samt ett kvinnligt köksbiträde.

Anställningsvillkoren för arbetsledaren jämte dennes hustru äro föl- jande: Enligt kontrakt åtnjuter arbetsledaren en kontant lön av 200 kr. i månaden, fri bostad om två rum och kök jämte vedbrand och lyse, mark för odling av grönsaker och rotfrukter för sitt hushålls behov samt 10 % å bruttosumman för försålda produkter. Arbetsledaren om— besörjer även kosthållet för Skyddslingarna mot en ersättning av 2 kr.

• Sida 53
•  Original

per person och dag. Föreningen tillhandahåller erforderliga husgeråds- artiklar ävensom linne. Arbetsledaren har skyldighet att deltaga i och leda vid hemmet.förekommande arbeten enligt av honom uppgjord ar— betsplan, som skall godkännas av föreningens föreståndare. Han äger icke utan särskilt tillstånd åtaga sig arbete eller uppdrag utom tjänsten vid hemmet.

Såsom skyddslingar antagas efter bestämmande av Skyddsvärnets föreståndare, i samråd med föreståndaren för hemmet, villkorligt dömda och frigivna ynglingar under 21 års ålder. Undantagsvis mottagas även något äldre personer av nämnda kategorier samt från uppfostringsan- stalt utskrivna ynglingar. Plats har även tillfälligtvis beretts för någon ostraffad yngling i nödläge. Minimi- eller maximitid för vistelse å hem- met finnes ej stadgad.

Skyddslingarna få vid hemmet kost, logi, arbetsskor, överdragsklä— der, tvätt och klädeslagning gratis samt en flitpenning av 50 öre per ar— betsdag med utbetalning veckovis jämte särskild ersättning vid ackords— eller övertidsarbete. Dessutom erhålla ofta Skyddslingarna såväl under vistelsen på hemmet som vid avgång till arbete av Skyddsvärnet under- stöd med kläder och annan utrustning. Såväl hemmets föreståndare som Skyddsvärnets byrå biträder vid arbetsanskaffning åt Skyddslingarna i öppna marknaden.

Centralföreningen till stöd för frigivna lämnar ett bidrag av 2 kr. om dagen för varje vid hemmet intagen frigiven skyddsling.

Hemmets ekonomi för år 1931 framgår av följande tablå:

Inkomster: Centralföreningen till stöd för frigivna ........................ kr. 2 496: —— Trädgården och skogen ...................................... » 3 014: 88 Hushållet ................................................... » 561 : 50 Diverse inkomster .......................................... » 195: 25 Bidrag från Skyddsvärnet .................................... » 9 164: 69 Kr. 15 432: 32. Utgifter: Hushållet ................................................... kr. 5 080: 50 Trädgården och skogen ........................................ >> 1 532: 44 Arbetspremier .............................................. » 1 035: — Löner . ................................................ » 2600:— Inventarier . ................................................ » 55 : 80 Diverse omkostnader ........................................ » 2 040: 49 Beklädnad .................................................. » 378 : 95 Fastighetens omkostnader .................................... » 384: 36 Räntor . .................................................... » 2 324: 78

IGT 15 432: 32. Stadsmissionens arbetshem

i Stockholm är beläget Kungsholmsgatan 70—72 och omfattar 35 plat— ser, avsedda för nödställda män. Huvudsakliga arbetsgrenar: vedgårds— och diverse reparationsarbeten.

• Sida 54
•  Original

För medel, som huvudsakligen erhållits genom försäljning av ett äldre arbetshem av liknande typ, inköpte Stadsmissionen år 1887 tomterna nr 2 och 3 i kvarteret Arbetaren, nu med ovanstående adress, samt lät där uppföra det ännu bestående hemmet, vilket till en början omhänder- tog särskilt frigivna fångar och andra »nerkomna» personer. Skydds- lingarna sysselsattes med huggning och utforsling av ved. I samband med upprättandet av Stadsmissionens hjälpbyrå och arbetsförmedling för nödställda män omlades verksamheten så, att hemmet numera hu- vudsakligen mottager från dessa båda institutioner hänvisade unga män, som innan de kunna placeras hos arbetsgivare i öppna marknaden be— höva prövas till sin arbetsvilja eller vänja sig vid arbete efter en längre arbetslöshetstid. Även åtskilliga arbetare i Små Smulor (se nedan) bo på hemmet. I viss utsträckning anlitas hemmet jämväl för tillfällig in- ackordering av klienter från fattigvården, nykterhetsnämnden, Skydds- värnet m. fl. offentliga och enskilda institutioner. Dessa personer ha ej arbetsplikt.

År 1927 såldes för 153000 kr. större delen av hemmets tomt, enär den icke ekonomiskt kunde utnyttjas för vedgårdens behov. Staden köpte ungefär samtidigt i gaturegleringssyfte ett område framför hemmets fasad för 23 000 kr. Av de sålunda influtna köpeskillingarna upplades en fond å 175 000 kr., benämnd »Stadsmissionens arbetshems fastighetsfond», vilkens räntemedel utanordnas till de Stadsmissionens arbetsgrenar, där behovet för tillfället är störst.

I samband med tomtförsäljningen flyttades den huvudsakliga ved- gårdsrörelsen till en av staden från år 1922 förhyrd tomt vid Rålambshov. Utrymmena vid arbetshemmet för vedgården beskuros ytterligare ge- nom förläggande till gårdshuset av Små Smulors uppsamlingscentral och verkstäder.

Arbetshemmet har en särskild styrelse. Ansvaret för den dagliga verksamheten vid hemmet fördelas närmast mellan en husfader (tillika föreståndare för Stadsmissionens platsförmedling), vilken i samråd med vedgårdsförmannen intager och utskriver arbetarna, övervakar deras uppförande och handhar den andliga vården, en husmoder och en 'vad- gårdsförman, som leder arbetet i vedgården och övervakar veddistribu— tionen. Dessutom finnas andre vedgårdsförman, en bokförcrska och ett expeditionsbiträde.

Grundlönen i vedgårdsarbetet är 75 öre per timme, eller för 48 tim— mars arbetsvecka 36 kr., vilket i det närmaste motsvarar gällande av— talsenliga lön för vedgårdsarbete. Vid ackord, som ofta tillämpas, sti- ger veckolönen intill 40 kr. I ersättning för kost, logi, underkläder, strumpor, tvätt och lagning erlägga Skyddslingarna en avgift av 3 kr. 50 öre per dag.

Å hemmet voro år 1931 intagna 122 personer, av vilka avgingo 101,

• Sida 55
•  Original

därav till anskaffade platser 37. Av de intagna sysselsattes i vedgår- den 80 och i Små Smulor 42.

Tillfällig bostad eller inackordering bereddes år 1931 åt sammanlagt 151 personer, skickade från skilda organisationer, sjukhus och vårdan- stalter.

Små Smulor.

Små Smulor _— en verksamhetsgren, som Stadsmissionen upptog 1927 _ har en dubbel uppgift: att giva arbete åt arbetslösa och att bereda den mindre bemedlade allmänheten tillfälle till billiga inköp av behovsar- tiklar.

Det arbete, som beredes, består i avhämtande av skänkta föremål, så- som avlagda kläder och skor, utrangerade möbler, böcker o. dyl., från enskilda personer och firmor, sortering av det inkomna, bortkörning av det helt odugliga, upplagring av det som kan iordningställas på verk- städer —— Skomakeri-, snickeri—, skrädderi-, tapetserar- och mekanisk verk- stad — samt slutligen de iordninggjorda varornas tillhandahållande åt allmänheten.

Även Små Smulor har särskild styrelse och föreståndare. Rörelsen skall bära sig själv utan tillskott av gåvomedel från Stadsmissionens övriga kassor. De färdiga varorna säljas i öppen bod St. Nygatan 18. Stadsmissionens hjälpbyrå är en av Små Smulors största kunder. Re- kvisitioner å skor,' kläder, möbler o. dyl. utskrivas därifrån åt klien- terna för avhämtning å Små Smulor. Kostnaden debiteras byrån, vil- ken liksom andra hjälpinstitutioner erhåller hög rabatt. Sådan vinst å Små Smulors verksamhet som ej är oundgängligen nödvändig för före- tagets stabilisering och utveckling återgår till byråns hjälpverksamhet.

Åtskilliga arbetare på Små Smulor bo på arbetshemmet (se ovan). Arbete utlämnas även för utförande i hemmet eller å egen verkstad. An- talet arbetare varierar mellan 20 och 30. Hämtningarnas antal uppgick 1931 till omkring 8000, och i arbetslöner utbetalades samma år omkring 57 000 kr.

Skara stifts arbetshem å Ollestad,

upprättat 1919, omfattar 14 platser, avsedda för manliga lösdrivare, fri— givna och jämställda behövande. Huvudsakliga arbetsgrenar: jordbruk, skogsarbete, hantverk till husbehov.

Hemmet är inrymt å kronan tillhöriga säteriet Ollestad i Hovs för- samling, Älvsborgs län, vilken egendom för ändamålet arrenderas för en tid av 15 år, räknat från den 14 mars 1918, av Skara stift, represente- rat av det kyrkliga stiftsmötet. (Nytt kontrakt är slutet å 10 år från den 14 mars 1933.) Närmaste järnvägsstation är Ljung å banan Borås— Herrljunga, avstånd 8 km.

Vid en diakonikurs i Borås 1911, där bl. a. diskuterades skyddsarbete för lösdrivare och frigivna fångar, tillsattes en kommitté för att inom

• Sida 56
•  Original

Skara stift grunda ett arbetshem för nödställda personer av sådana sate- gorier. Kommittén uppgjorde ett stadgeförslag för det blivande hemmet och började i anslutning till propagandaturnéer, som understöddes av dia- konistyrelsen, en insamling för hemmet, varvid redan under våren 1912 i stiftet bildades åtskilliga s. k. understödskretsar. På ett av konmit— tén sammankallat möte i juli 1912 valdes en interimstyrelse att fungera intill det kyrkliga stiftsmötet i Skara 1913. Stiftsmötet övertog då, i juni 1913, verksamheten, antog stadgar samt valde styrelse.

Enligt »Stadgar för Skara stifts arbetshem, antagna vid kyrkliga stifts— mötet i Skara den 26 juni 1913» och ännu gällande, har arbetshemmet till uppgift »att mottaga i första rummet lösdrivare, som råkat på villovägar, för att genom ett ordnat arbete och ett kristligt hemlivs påverkan söka fostra dem till att åter bliva samhällsnyttiga medborgare». Hemmets verksamhet ledes av en styrelse på minst åtta medlemmar, i vilken bi- skopen i Skara stift, om han vill åtaga sig uppdraget, är medlem och självskriven ordförande, Övriga medlemmar väljas av i det kyrkliga stiftsmötet deltagande präster och församlingsombud. Särskilt arbets- utskott kan av styrelsen tillsättas. Styrelsen åligger, bl. a., att i mån av tillgångar eller behov upprätta ett eller flera arbetshem, som omför— mälas i stadgarnas första paragraf, att för upprättade hem tillsätta före— ståndare och för honom utfärda instruktion, att verka för upprättan- de vare sig genom kommuners eller enskildas försorg av härbärgen & så många platser som möjligt vid de stora stråkvägarna, där arbetslösa vandrare utan att tigga emot utförande av ett visst arbete kunna erhålla kost och logi, och där, såvitt möjligt, anvisning tillika lämnas dem om varest tillfälle finnes till stadigvarande arbete, att antingen upprätta upptagningshem i förbindelse med arbetshemmet eller ock sörja för att förbindelse upprätthålles mellan detta och några större härbärgen, där okända personer, som önska vinna inträde i arbetshemmet, under någon kortare tid mottagas och sysselsättas med arbete, varvid deras lämplig— het för arbetshemmet prövas, att sätta arbetshemmet i förbindelse med arbetsförmedling för att åt de från hemmet utgående Skyddslingarna stadigvarande arbete må kunna anvisas, att genom upplysningsarbete (föredrag, skriftspridning o. dyl.) dels söka att motverka det kritiklösa och fördärvliga allmosegivandet, dels frammana hjälp genom arbete en— ligt regel: »genom arbete till förbättring».

Skara stift, representerat av det kyrkliga stiftsmötet. innehar ägande- rätten till de medel, som inflyta för arbetshemmet.

Vid utgången av år 1913 voro c:a 7000 kr. insamlade för det blivande hemmet. Redan från början bestämdes, att hemmet skulle förläggas till landsbygden och huvudsakligen anordnas som ett åkerbrukshem. Riks- kollekt beviljades en gång under vart och ett av åren 1914, 1915 och 1916. Världskrisen försvårade projektets lösning, enär de insamlade medlen minskade i köpkraft. Behållningen vid utgången av 1917 var 28700 kr.

• Sida 57
•  Original

Valet föll slutligen på kronosäteriet Ollestad, som togs på arrende från den 14 mars 1918. Jordbruket övertogs den 14 mars 1919 och de första Skyddslingarna mottogos i augusti samma år.

Ollestads huvudgård, som jämte torpet Källefors arrenderas för hemmets räkning, har en areal av omkring 100 har, därav omkring 23 har öppen jord samt omkring 4 har trädgård och park. Jorden består till större delen av sandmylla av mager beskaffenhet. Under årens lopp har en myckenhet sten bortskaffats från åkrarna.

Åbyggnaderna äro för närvarande följande: manbyggnad av trä om 10 rum och kök, två mindre byggnader om fyra rum,

ladugård,

en byggnad inrymmande svin— och hönshus samt snickeriverkstad, smärre ekonomibyggnader. Kreatursbesättningen var vid slutet av år 1931: 4 hästar, 17 nötkreatur, 26 svin, 85 höns och 4 gäss.

Personalen vid hemmet består av en diakon såsom föreståndare (hus- fader) och arbetsledare samt dennes hustru såsom husmoder jämte två tjänstflickor. Den kontanta årliga grundlönen till föreståndare och hus- moder är resp. 1600 kr. och 800 kr., dessutom åtnjuta de fritt vivre. En fördräng uttages bland Skyddslingarna.

Arbetet utgöres av:

1. Lantbruk, ladugårds—, svin- och hönsskötsel.

2. Skogsarbete: Enligt arrendekontraktet har arbetshemmet åtagit sig att i den omgivande kronoparken utföra skogsarbete i närmare an— given mängd mot ersättning efter viss taxa.

3. Hantverk till husbehov: skomakeri, snickeri, nätbindning.

4. Fiske, huvudsakligen av kräftor i en närliggande sjö. Rörande antagande av skyddslingar är i instruktionen för husfadern stadgat, att han äger mottaga dels de lösdrivare, som på egen begäran söka inträde vid hemmet, med företräde för sådana, som erhållit rekom— mendation av någon medlem av styrelsen, och dels de frigivna fångar, som av styrelsens sekreterare anmälas till intagande. Skyddslingarnas ålder må vid intagandet i regel ej understiga 18 eller överstiga 40 år. Vid intagandet skall undertecknas en förbindelse av följande lydelse: »Undertecknad antager härmed anställning som arbetare å arbetshemmet Ollestad och förbinder mig att under en tid av tre månader från denna dag utföra det arbete, som blir mig ålagt, och efterkomma de för hem- met gällande reglerna, varjämte jag frånsäger mig all rätt till den hos föreståndaren innestående arbetslönen, om jag lämnar hemmet före den härigenom kontrakterade arbetstidens slut eller om mitt uppförande blir . sådant, att jag enligt ordningsreglerna blir bortvisad från hemmet.» Skyddslingarna få kost, logi, tvätt och lagning av kläder gratis samt en kontant månadspenning (flitpengar), som efter styrelsens bestämman—

• Sida 58
•  Original

de och med hänsyn tagen till arbetsduglighet och uppehållstidens längd Väx- lar mellan 15 och 30 kr. Genomsnittsinkomsten för månad var år 1931 c:a 25 kr. Kläder anskaffas till Skyddslingarna av husfadern för lilligt pris. Husfadern biträder Vidare Skyddslingarna med arbetsanskaffning i öppna marknaden.

Räkenskaper föras dels för Skara stifts arbetshem och dels särskit för arbetshemmet Ollestad. Ekonomisk tablå för år 1931, bil. 9.

Stiftelsen »Hemmet Wård och Arbete) (Hemmets vedgård).

Stiftelsen >>Hemmet Wård och Arbete» i Stockholm äger ett vid Kruk- makaregatan 34—36 beläget hem, gemenligen kallat Hemmets vedgård, med 24 platser, avsedda för manliga frigivna och därmed jämställda behövande, vilka sysselsättas med vedgårdsarbete. Hemmets ekonomi till- låter dock endast en medelbeläggning av omkring 18 skyddslingar.

Stiftelsen, som daterar sig från 1878 och intill år 1922 bar namnet >>Hem- met för elända», höll ursprungligen endast ett härbärge för hemlösa män. Sedermera ombildades härbärget till internat med vedsågning såsom för- nämsta arbetsgren.

Stiftelsen är reglerad av stadgar, vilka stadfästs genom Kungl. Maj:ts resolutioner den 14 juli 1899 och den 31 maj 1922.

Ändamålet är »att taga vård om och försöka bereda arbetsförtjärst åt från fängelset frigivna eller eljes avsigkomna nödställda manspersoner, på det att de därigenom må, om möjligt, från andlig och lekamlig under- gång räddas och åt samhället såsom förbättrade och arbetsamma männi- skor återgivas». Stiftelsen stöder sig på en förening av minst 50 (vid 1931 års utgång 99) förtroendemän, vilken förening >>beslutar om stiftel— sens angelägenheter, övervakar dess verksamhet och bidrager till dess uppehållande». Stiftelsens egendom och verksamhet handhaves närmast av en styrelse, bestående av »fem kristligt sinnade män av evangeliskt- luthersk trosbekännelse». — Överståthållarämbetet utser en revisor.

Personalen består av en föreståndare, en bokhållare, en kassörska, en vedgårdsförman, två chaufförer, en köksföreståndarinna och ett köks- biträde.

Arbetet utgöres av sågning, huggning och distribuering av ved samt distribuering av kol och koks. Hemmet äger två automobiler.

Försäljningen av ved, kol och koks under åren 1929—1931 framgår av följande tablå:

1929 1930 1931

Kbm björkved 8 645 9 977 » barrved . 2 170 1 920 » alved . 475 822 Hl kol och koks 6 777 11 447

Skyddslingar antagas av hemmets föreståndare på ansökan direkt eller genom förmedlare. Man efterfrågar ej, huruvida. den sökande är straf—

• Sida 59
•  Original

fad, men ifall upplysning i detta avseende vinnes, göres i en matrikel anteckning därom tillika med kortfattade personalia i övrigt. Alfabetiskt register föres icke, ej heller personalakt. Minimi- eller maximitid för vis- telse å hemmet finnes ej stadgad och ej heller minimi— eller maximiålder vid inträdet.

Skyddslingarna få med 48 timmars arbetsvecka en timpenning på 55 eller 60 öre. Två kronor om dagen avräknas för mat och logi samt skjor- tor, strumpor och tvätt. Avlöningen utbetalas var fjortonde dag och vid avlöningstillfället har sålunda varje arbetare normalt att lyfta 25 a 29 kr. Stiftelsens ekonomi för 1931 framgår av följande tablå:

Inkomster. Anslag från Stockholms stad .................................. kr. 2000:— ;> » f åugvårdsstyrelsen . .............................. » 500: — Årsavgif ter ................................................. » 300: _ Vedaffären ................................................. » 74 815: 15 Av kapital .................................................. » 9 500: _ Kl 87115 15 Utgifter. *

Hushållet . .................................................. kr. 8 929: 14 Avlöningar .................................................. » 46 924: 36 Hyror ...................................................... » 2 670: -——- Omkostnader ................................................ » 8 512 : 63 Stallets konto .............................................. » 345: 64 B-ilars » .............................................. » 4 703 : 64 Räntors » .............................................. >> 338: 96 Ombyggnadskonto ........................................... » 9 5001—— Reparationskonto ............................................ » 3 995 : 63 Diverse kreditorer . .......................................... .» 614:— Avskrivning å inventarier ...................................... » 550 : — Kapitalkonto ................................................ » 31: 15

KR 87115: 15. Behållningen var vid årsslutet 1931: 87 395 kr. Fastigheten är taxerad till 140000 kr. —— Det från Stockholms stad utgående anslaget 2 000 kr. är

egentligen återbäring av hyra för en upplagsplats, som stiftelsen för nämnda belopp hyr av staden.

Frälsningsarméns skyddshem för män.

1. I Stockholm, Bondegatan 94. Tio platser för frigivna fångar och andra nödställda män. Arbetet består av sortering och pressning av pap— per och papperslump jämte arbete å en i anslutning till hemmet förlagd uppsamlingscentral, verkstad och försäljningsbod, kallad »Myrorna»

. (av samma karaktär som Stadsmissionens Små Smulor). Skyddslingarna erhålla arbetslön av lägst 63 öre per timme eller, ef-

ter 45 timmars arbetsvecka, lägst 28 kr. 35 öre. Ackord tillämpas mera sällan. För helinackorderingen avdrages 3 kr. 25 öre per dag.

• Sida 60
•  Original

Personalen vid hemmet består av en föreståndare, en manlig assistent,. en kassörska och en chaufför samt två kvinnliga köksbiträden. Hemmets stat för 1931 framgår av följande tablå:

Inkomster. För matportioner . 97 FÖl'Sålt myrgods ' 13 881:65 » papper 4 412 : 21 '» ved » 931: —-- Männens mat och logi 7 758: 09 Donationer 150: 60 Inkomst å körning > 513:— Bankrånta 17: 81 Telefon 72: 90 424: 56 Kr. 28 509: 79 Förlust 3 091 : 15 Summa kr. 31 600: 94. Utgifter. Pcrsonals och förcståndares löner .............................. kr. 10 893: 10 Kontant till skyddslingar 9947z98 Ved och lyse > 373: 43 Vattenavgif t .» 97: 40 Bensin, oljor, reparationer .................................... 928:92 Skatt för bil 150:— Inköpta matvaror 6 751: 01 Reparationer av fastighet —, 475:09 Telefon, post och diverse omkostnader 598z92 Sotning och renhållning 142: 47 Tvätt, städning och rengöring .................................. . 252: 57 Försäkringar Julgåva till skyddslingar Annonsering m. m. Summa kr. 31 600: 94. 2. I Göteborg, S:t Eriks torg 10. I anslutning till Frälsningsarméns vedgård och härbärge finnes även en skyddshemsavdelning samt en av— delning >>Myr0rna». Arbetet och förmånerna äro ungefärligen desamma som vid skyddshemmet i Stockholm; dock tillkommer här vedgårdsar— bete.

Rörande beläggningen åren 1929—1931 av de övergångshem, som mot— taga frigivna män, se bil. 10.

Visa utredningar angående antalet av de frigivna fångar, som äro beroende av skyddsorganisationernas bistånd.

År 1924 verkställdes å fångvårdsstyrelsens sociala avdelning med led— ning av 1923 års s. k. avgångslistor en utredning angående »fångars ar— betsmöjligheter och försörjningsutsikter vid frigivningen».

• Sida 61
•  Original

Ur den över undersökningen upprättade promemorian åter-gives föl— jande:

lin sammanställning i större grupper av uppgifterna visar, att de under år 1923 avgångna fångarna i förevarande avseende redovisats sålunda:

Antal ";, 1. Själv arbete, reder sig själv, vill själv skaffa sig arbete, avböjt platsförmedling etc. ........................................ 568 281: 2. Arbete hos angiven arbetsgivare (på föranstaltande av fängelse- ' förvaltningen eller enskild), eget arbete etc. .................. 432 21'5 :i. Avgått till anhöriga, till hemorten, till ort, där arbete skulle sökas etc. 383 19'1 4. Hänvisade till Skyddsvärnet i Stockholm . . . . .................. 142 7'1 5. Hånvisade till Skyddsvärnet å ort utom Stockholm ............ 79 39 6. Hänvisade till annan hjälporganisation ...................... 10 0'5 7. Intagna å skyddshem, arbetshem, fattigvårdsanstalt, sjukhus etc. (död hit räknad) .......................................... 88 4'4 8. Återgått till militäranställning eller värnpliktstjånstgöring ...... 184 9'1 9. Utvisad, utlämnad till polismyndighet etc. .................. 46 23 10. Inga åtgärder, inga anteckningar etc. ........................ 77 3'8

Summa 2009 1000.

Beträffande dessa siffror må först den allmänna bristfälligheten framhållas. Upp- gifterna hava avlämnats från närmare 40 olika straffanstalter och för olika må- nader av olika personer. Bland dessa återfinnas såväl direktörer, föreståndare och assistenter som pastorer och predikanter. Under sådana förhållanden har själva formuleringen av uppgifterna mången gång vållat svårigheter beträffande klassi- ficering i viss grupp. Så t. ex. lämnas om en frigiven ofta allenast upplysningen »själv arbete», vilket kan betyda att den frigivne själv har arbete vid frigivningen, eller att han själv kan skaffa sig sådant, eller ock att fängelseförvaltningen åt honom överlämnat att söka arbete eller slutligen att han förklarat sig icke vilja mottaga någon hjälp. Ett flertal andra beteckningar rymma liknande skiftningar. Vidare hava i en del fall uppgifter lämnats icke angående samtliga avgångna fångar utan blott angående sådana, som i något avseende blivit föremål för fängelseförvaltningens åtgärd. Under sådana förhållanden kan ur den förestående uppdelningen å olika grupper blott hämtas vägledning för ett allmänt bedömande av frågan om de fri- givnas arbetsmöjligheter vid frigivningen. Särskilt gäller då detta de tre första stora grupperna.

Beträffande den första och största gruppen har nyss påpekats. att en allmänt for- mulerad anteckning, att fången vid frigivningen »reder sig själv» eller dylikt, icke lämnar vägledning för något bedömande av i vad mån verkligen arbete eller annan försörjning på ärligt vis står tillbuds. Med den allmänna kännedomen om de fri- givnas förhållanden och den utsträckning, i vilken just denna kategori brukar någon tid efter frigivningen begära understöd eller hemfalla åt ett vagabonderande liv, torde man nog kunna uppskatta antalet av dem i denna grupp redovisade, som verkligen hava arbete, till högst hälften eller sålunda i runt tal 14 % av samtliga redovisade frigivna.

I den andra gruppen hava upptagits sådana, för vilka mera bestämda uppgifter angående arbetsanställning lämnats, och torde densamma i sådant avseende besitta för nu ifrågavarande undersökning tillräcklig tillförlitlighet.

Under tredje gruppen uppstå återigen svårigheter med anledning av de lämnade uppgifternas bristande klarhet. När en fånge redovisats såsom avgången »till hem- orten» eller »till anhöriga» rymmer detta möjligheten till såväl arbetsanställning som mera tillfällig hjälp men också det sannolikt icke ovanliga fallet, att ingen hjälp

• Sida 62
•  Original

lämnats eller kunnat lämnas den frigivne, varför han helt enkelt utan närmare åt- gärder förpassats till sin hemort. Vid en uppskattning av huru många, som verk- ligen erhållit någorlunda nöjaktig utkomstmöjlighet, kan man måhända utgi från samma grunder, som vid första gruppen, d. v. s. hälften av de i tredje gruppen redo- visade eller ytterligare 9'5 % av hela antalet hade vid frigivningen betryggande för- sörjningsmöjligheter.

Vi skulle sålunda kunna uppskatta hela antalet av dem, som vid frigivninger hade någorlunda säkra möjligheter till arbetsutkomst, till 14 + 21'5 + 9'5 : 45 %

Härtill komma nu grupperna 7, 8 och 9 (se beteckningarna i tabellen) mel till- sammans nära 16 %, för vilka inga andra åtgärder torde varit påkallade. th bör uppmärksammas, att förhållandevis många, närmare en tiondel av samtliga fri- givna, återgå till militärtjänst. Däremot spelar antalet av dem, som omhändertagas å arbets- och skyddshem eller annan anstalt, en relativt obetydlig roll, icke ens 5 %

Härefter återstå omkring 40 %, av vilka något mer än en fjärdedel eller lt'å % av hela antalet hänvisats till Skyddsvärnet eller annan hjälporganisation, under det att de återstående, närmare 30 % av de frigivna, representera dem, som vd av- gången icke hava arbete eller andra trygga försörjningsutsikter. Som ett almänt resultat av den nu förda diskussionen skulle man — med ihågkommande av materia— lets brister och de på delvis subjektiva omdömesgrunder gjorda uppskattnirgarna -—- med någorlunda sannolikhet kunna säga, att av de fångar, som frigivas från straffanstalterna, omkring en tredjedel icke torde nå tillfredsställande yttre föritsätt- ningar för ett socialt oförvitligt levnadssätt och ej heller bliva föremål för en effektiv skyddsverksamhets omvårdnad. Större delen av dessa så illa lottade frigivna borde och kunde dock säkerligen bliva föremål för närmare åtgärder antingen direkt genom fängelseförvaltningarna eller genom skyddsföreningars bistånd.

Antalet av dessa så att säga »hjälplösa» framstår i sin rätta belysning vid jäm- förelse med några andra grupper. De utgöra nämligen omkring sju gånger så många som de, vilka bliva omhändertagna å arbetshem eller dylik anstalt, och omkring tre gånger så många som de, vilka bliva hänvisade till existerande skyddsvärns- föreningar. Eller, på annat sätt uttryckt, de »hjälplösa» utgöra mer än dubtelt så många som de, vilka vid frigivningen kunna omhändertagas å arbetshem eller lik- nande anstalt eller ock bliva föremål för skyddsverksamhetens åtgärder.

De sakkunniga ha verkställt en motsvarande undersökning med led- ning av avgångslistorna för 1930. Härvid har även skilts på manliga och kvinnliga fångar samt på. straff— och fängelsefångar. Därjämte har med hänsyn till de i den citerade promemorian gjorda allmänna reflektio- nerna — Vilka enligt de sakkunnigas uppfattning fortfarande i allt vä— sentligt äga aktuell giltighet —— grupperna 1—3 i tabellen (olika arter av bestämd utkomstmöjlighet utan anlitande av skyddsorganisation) sam- manförts till en enda grupp, betecknad »Själv arbete».

Angående de 109 kvinnor, som upptagits i avgångslistorna för 1930, lämnas följande redovisning:

Angiven försörjningsmöjlighet Stl-.arb. Fäug. »Själv arbete» 32 Hänvisade till skyddsorganisation (inkl. övergångshem) .......... 1

6 "sama W— '35

Av dessa siffror synes berättigat att draga bl. a. följande slutsatser: Skyddsverksamheten för frigivna kvinnor tillföres årligen ett ytterligt

• Sida 63
•  Original

ringa antal klienter. För denna slutsats har det ingen betydelse, att all— tid flera frigivna uppsöka skyddsorganisationer än de som vid frigiv- ningen dit hänvisas. Trots vissa. svårigheter på arbetsmarknaden är kvinnlig arbetskraft, även om den kommer från fängelset, förhållandevis. lätt att placera, därest den straffade icke alldeles saknar arbetsförmåga och arbetsvilja eller har för stora anspråk. Symptomatiskt är i detta avseende, att det speciella övergångshemmet för frigivna kvinnor, Sol- backen, för närvarande har sin verksamhet nedlagd av brist på skydds— lingar.

Angående de 2 072 män, 1264 straff— och 808 fängelsefångar, vilka upp— tagits i avgångslistorna för 1930, lämnas följande redovisning:

Angiven försörjningsmöjlighet Stuart,. Fäng. »Själv arbete» .............................................. 821 713 Hänvisade till skyddsorganisation (inkl. övergångshem) .......... 392 41 Övriga . ..................................................... 51 54

Summa 15264 808 En sammanställning av siffrorna för 1923 och 1930 (medräknat såväl män som kvinnor) ter sig sålunda:

1923 1930 Angiven iörsörjningsrnöjligbet Antal ':; Antal 5]; »Själv arbete» ................................................................ 1 567 78 1 625 75 liänvisade till skyddsorganisation (inkl. övergångshem) 280 14 444 20 Ovriga ........................................................................... 1 62 8 112 5

Summaaoog 100 2181 100

Härvid är att märka, att i tabellen ovan för 1923 de å övergångshem intagna förts till grupp 7, men i nu lämnade sammanställning omförts (approximativt) till andra gruppen: >>Hänvisade till skyddsorganisation etc.».

De erhållna procentsiffrorna för 1923 och 1930 äro som synes ganska lika. Mest anmärkningsvärd är minskningen på 3 % i gruppen »själv— arbete» och den bl. a. därav beroende ökningen i gruppen av de till skydds- organisation hänvisade.

De för 1930 ovan lämnade uppgifterna visa otvetydigt, att återinpass- ningen i samhället försiggår långt lättare för fängelsefångar än straff— fångar — ett för övrigt tämligen självklart förhållande, då man ju för straffångarna måste räkna med grövre brott och längre strafftider samt därav följande svårigheter. Av de manliga straffångarna hänvisades sålunda något mindre än en tredjedel, av fängelsefångarna endast unge- fär en tjugondel till skyddsorganisationer. Gruppen »Själv arbete» om— fattar bland straffångarna c:a. två tredjedelar, bland fångelsefångarna.

= c:a sju åttondelar av gruppen.

Hos Skyddsvärnet i Stockholm har påbörjats en utredning i olika av— seenden angående de män, som under år 1930 efter utståndet straff samt.

• Sida 64
•  Original

efter erhållen nåd och villkorlig frigivning frigåvos från centralfängel— sct å Långholmen, inkl. dess kronohäktesavdelning. Utredninger har som närmaste syfte att utröna, i vilken mån de berörda personerna tagit skyddsverksamheten i anspråk och om möjligt vilken betydelse olika skyddsorganisationers ingripande kunnat äga för att bringa den hjälpte i ordnade förhållanden samt för att hindra återfall i brott eller innat asocialt handlande.

Såsom källor hava (intill den 1 december 1932) anlitats de anteckn-ngar, som finnas i Svenska skyddsförbundets centralregister samt Statsmis— sionens register, vilka båda äro mycket omsorgsfullt förda. Härvii bör framhållas, att i centralregistret numera inarbetas även uppgifter rö— rande skyddslingarna på samtliga ovan beskrivna övergångshem för manliga frigivna.

Undersökningen omfattar 501 personer. Bland de föreliggande siffrorna kunna följande här vara av intresse:

Av de 501 frigivna männen — av vilka 196 undergått straff mer än två gånger och av vilka, enligt de s. k. avgångslistorna, blott 122 vid av— gången hänvisats till skyddsorganisationer i olika delar av landet —— hade från frigivningsdagen 1930 till den 1 december 1932 minst 258 eller sålunda över hälften sökt hjälp hos olika skyddsorganisationer enligt följande fördelning:

endast hos Skyddsvärnet i Stockholm » » Stockholms stadsmission hos båda dessa m. fl. institutioner veterligen endast hos annan institution än de båda namngivna ............

Av de 258 hjälpsökandena hade 242 erhållit hjälp i en eller annan form, därav 166 i form av arbetsanställning, inträde å övergångshem samt hjälp till uppehälle, resa, verktyg m. 111. av minst 25 kr. penningvärde, och de övriga 76 bistånd av annan valör än den sålunda angivna.

Här skulle även antecknas, att intill den 1 december 1932 veterligen minst 120 av de 501 männen återfallit i brott eller dömts till tvångsar— bete samt 32 (allenast) varnats för lösdriveri eller intagits på alkoholist— anstalt. Av de 120 återfallna hade veterligen 54 erhållit mera avsevärd hjälp (se ovan) samt 28 mindre hjälp.

Under åren 1928—1930 frigåvos i medeltal c:a 2 300 fångar, som under- gått straffarbete och omedelbart ådömt fängelse. Med stöd av de utred- ningar, för vilka ovan redogjorts, torde det icke vara oberättigat att antaga, att minst en tredjedel av de årligen frigivna vänt- sig till skydds- organisationer samt att skyddsorganisationers hjälpåtgärder varit påkal- lade för minst hälften av de årligen frigivna.

• Sida 65
•  Original

* Förslag till organisation av den frivilliga skyddsverksamheten för

frigivna fångar.

Skyddsverksamhetens centrala organisation.

Av den ovan lämnade redogörelsen för den centrala organisationen av

skyddsverksamheten för frigivna framgår, att denna organisations ledan- de tanke, sådan den vuxit fram i den historiska utvecklingen, är den,. att skyddsverksamheten vilar på den frivilliga hjälpsamhetens grund samt att staten tillskjuter medel och övar kontroll över denna verksamhet. En dylik ordning bör enligt de sakkunnigas mening i sina huvuddrag bestå.

Man bör emellertid eftersträva, att den frivilliga verksamheten så orga- niseras, att staten redan däri har en garanti för en lämplig användning av de medel, som för ändamålet anslås. Därigenom blir även kontrollen lättare att utöva. _

De sakkunniga finna av skäl, som nedan närmare skola angivas,_att centralledningen för den nuvarande frivilliga hjälpverksamheten, eller Svenska skyddsförbundet, icke i organisatoriskt avseende motsvarar de anspråk, som kunna ställas därpå. Svenska skyddsförbundets organisa— tion bör därför fullkomnas.

Alltsedan skyddsverksamheten för frigivna i dess mera moderna former uppkom i Sverige, ha de statliga organen här haft ett större inflytande i— denna verksamhet än i de övriga skandinaviska länderna. Detta beror på följande för Sverige speciella organisationsformer: -

a. Fångvårdens besparingskassa, vilkens medel användas till hjälp åt frigivna fångar.

b. Centralföreningen till stöd för frigivna, vilken bildades bl. a. för att förvalta dessa medel och kan sägas vara i realiteten detsamma som fång- vårdsstyrelsen själv under ämbetsutövning i den fria föreningens form. (Fångvårdstjänstemännen äga ett dominerande inflytande även i de flesta andra fångvårds- och skyddsföreningar.)

c. Fångvårdsstyrelsens sociala avdelning, vilken vid sitt inrättande fick som en huvuduppgift att leda skyddsverksamheten för frigivna fångar och villkorligt dömda samt tillika genom hjälpärendenas beredning blivit ett organ för centralföreningen.

Vid en granskning av den nuvarande statliga insatsen i skyddsverk- samheten för frigivna befinnes,

• Sida 66
•  Original

att fångvårdens besparingskassa fortfarande förvaltas av fångvårds— styrelsen, som utanordnar dess medel huvudsakligen åt Centralföreningen till stöd för frigivna,

att centralföreningen bedriver verksamhet efter samma. linjer som vid tillkomsten samt stabiliserat sin ställning genom egna fonder och upp— rättandet av två övergångshem,

att fångvårdstjänstemän alltjämt stå i ledningen för de llestaskydds- föreningarna,

men att fångvårdsstyrelsens sociala avdelning blott delvis fullföljt sin uppgift att vara ledare av skyddsverksamheten för frigivna.

Denna uppgift har sociala avdelningen kommit att i praktiken i huvud— sak överlåta åt Svenska skyddsförbundet, som visserligen är en enskild sammanslutning men likväl står i nära samarbete och även beroende av fångvårdsstyrelsen därigenom, att fångvårdsstyrelsen tillagts yttrande— rätt angående storleken och fördelningen av det statsanslag, som utgår till skyddsförbundet, jämte kontrollmyndighet över anslagets användning, samt tillika nuvarande kanslibyråchefen i fångvårdsstyrelsen under hela skyddsförbundets tillvaro fungerat såsom dess sekreterare och skattmäs— tare, samtidigt som han varit ledamot i verkställande utskottet: inom Cen— tralföreningen till stöd för frigivna.

Skyddsverksamhetens centrala ledning har sålunda praktiskt taget varit koncentrerad hos en enda person, vilken dock givetvis måst huvudsakli- gen ägna sig åt andra krävande uppgifter inom sin direkta ämbets- gärning. '

Svenska skyddsförbundets verksamhet har onekligen betytt en utveck— ling av det svenska skyddsarbetet. Sålunda har skyddsförbundet blivit en mera auktoritativ förmedlare än tidigare landsföreningen Skyddsvär— net av det anslag, som staten sedan länge lämnat skyddsverksamheten, "och en ökning av statsanslaget har också inträtt. De enskilda förening- arnas verksamhet har ' stimulerats genom de större anslagen samt de initiativ, som från förbundets styrelse utgått till föreningarna och som bl. a. lett till ombildning av fångvårdsföreningar till skyddsföreningar med det allmänna skyddsprogrammet och vidare till stärkande av om- budsinstitutionen och inrättande av centralregistret, genom vilket skapats. bättre möjligheter att kontrollera den vagabonderande delen av klientelet.

De sakkunniga finna emellertid oundgängligt, att den centrala ledning- en för skyddsverksamheten ytterligare utvecklas, och vilja då såsom exem- pel på vad som blivit uträttat av en centralledning för en sådan verk— samhet hänvisa till Verneforeningenes Landsforbund i Norge. Detta förbund, som i ledningen äger en särskild, av annat uppdrag ohindrad ar- betskraft —— generalsekreteraren —— bedriver såväl inåt, inom skyddsför- eningarna, som utåt, bland allmänheten, en intensiv upplysningsverksam- het och propaganda för skyddsarbetet genom broschyrer, tidningsartiklar

• Sida 67
•  Original

och föredrag, varförutom generalsekreteraren vid besök hos de olika för- eningarna meddelar speciella instruktioner.

Svenska skyddsförbundet har däremot i avsaknad av särskild central arbetskraft endast i ringa mån uppehållit den i förbundets stadgar & 2 förutsatta stimulerande kontakten mellan centralledningen' och förening- arna. Svenska skyddsförbundets årsberättelse, vilken, frånsett vissa cir— kulär, är den enda skrift som genom förbundet distribuerats till förening— arna, har huvudsakligen innehållit årsstatistik' men ej några fylligare redogörelser för föreningarnas arbete eller råd och anvisningar. därför. Programmet vid de regelbundet återkommande årsmötena har upptagit huvudsakligast förhandlingar om förbundsangeläg enheter av löpande na- tur, men några föredrag eller särskilt anordnade diskussionei i ämnen, som beröra skyddsverksamheten, ha endast i ringa omfattning förekommit.

Även om det är antagligt, att skyddsförbundet jämväl med nuvarande organisationsformer skulle kunna i mångt och mycket göra "skyddsverk— samheten effektivare och därmed ytterligare förverkliga sina i stadgarna angivna syftemål på de vägar, som nyss framställts såsom önskliga, anse dock de sakkunniga, att den eftersträvansvärda utvecklingen kan både säkrare och snabbare nås genom att en särskild tjänsteman, som är obun- den av andra uppdrag, sättas i spetsen för Svenska skyddsförbundet.

En motsvarande anordning är såsom nämnts införd i Norge, och har där enligt samstämmiga vittnesbörd utfallit synnerligen väl. De sakkunniga vilja i detta sammanhang återgiva ett uttalande av generalsekreteraren i Verneforeningenes Landsforbund Iv. Rummelhoff, vilken i 'en uppsats om nämnda förbund i Nordisk Tidsskrift for Strafferet 1929 skriver följande:

Den nu tillpassade ordningen —- en privat organisation med statsbidrag och un- der statens kontroll och i intimt dagligt samarbete med fängelser och tvångsarbets- anstalter, åklagarmyndighet, domstolar etc. har i det hela visat sig ändamåls- enlig efter förhållandena i vårt land. Genom att arbetet ledes av en privat orga- nisation, får det lättare den personliga och elastiska prägel, som är nödvändig på ett område som detta, men som gärna faller sig vanskligare att genomföra för en institution, som är helt statsdriven. Man har också gendm denna anordning lättare att få privata arbetskrafter knutna till verksamheten och att i det hela få allmän— hetens bistånd utnyttjat på bästa möjliga sätt.

En helt statsdriven institution med ett syfte som förbundets kan lätt få något for- mellt, tillknäppt och kallt över sig och således ha svårare att skapa den nödvändiga sympatin för arbetet bland den stora allmänheten. ,En offentlig byrå kan givetvis ock ha svårare för att uppträda med den framåtanda och gemytliga formlöshet, som mången situation gör naturligt och nödvändigt, om man skall nå ett resultat. I en rad ärenden kan en privat institution här stå friare och mindre hunden och sålunda uppnå mest.

Å den andra sidan är det en stor trygghet för organisationen själv, myndighe— terna, allmänheten och dem man skall hjälpa, att förbundet och föreningarna stå under statens kontroll.

Så mycket större anledning är att återgiva detta uttalande, som hos de sakkunniga diskuterats möjligheten av 'att lägga den högsta praktiska led—

• Sida 68
•  Original

ningen för skyddsverksamheten :i. händerna på en därför lämpad och på viss tid särskilt förordnad statstjänsteman, givetvis tillhörande fårgvårr den. De sakkunniga ha.» emellertid icke kunnat förorda denna anordning, ehuru vissa skäl kunna anföras till dess förmån. Sålunda låter sig sägas, att en statstjänsteman kan uppträda med större auktoritet i samasbetet med olika myndigheter och institutioner, skyddsföreningarna inbeg:ipna, varjämte han såsom. tjänsteman inom fångvården skulle stå i en direkt och säkerligen ömsesidigt befruktande växelverkan med denna. För Sve— riges del borde ock här tagas hänsyn till de på bestående förhållanden byggda anspråk, som fångvårdsstyrelsen kan göra gällande rörande ett mera omedelbart inflytande på skyddsverksamhetens praktiska uiform- ning än den enbart" kontrollerande myndigheten.

Häremotlvilja de sakkunniga, under erinran om ovan intagna utzalan— de från Norge,för sin del framhålla, att det är lättare att avlägsna en enskild tjänsteman från hans post, om han befinnes olämplig för uppdra— get, och att en enskild funktionär är mera fri och obunden i sin verk— samhet och har lättare att från enskilt håll utverka behövliga ekonomiska bidrag till skyddsverksamheten.

Därjämte må framhållas, att enligt gällande normer har fångvårdssty— relsen formellt ledningen av skyddsverksamheten blott i vad avser verk— samhet för frigivna fångar och villkorligt dömda, medan en tjänsteman i Svenska skyddsförbundet omedelbart skulle inom sitt arbetsområde få även frigivna tvångsarbetare m. fl.

De sakkunniga anse alltså för hela skyddsverksamhetens utveckling lyckligast att, med utnyttjande av den_enskilda verksamhetens försteg i fråga om frihet i arbetsformer och möjlighet att mobilisera den enskilda offerviljan, ledningen i "Svenska skyddsförbundet anförtros åt en särskild, (w förbundet utsedd tjänsteman, förslagsvis benämnd direktör.

Ordningen för tillsättande av denne tjänsteman bör motsvara vad som är stadgat för generalsekreteraren i Verneforeningenes Landsforbund. d. v. 5. att förbundet väljer honom under förutsättning av justitieminis— terns eller Kungl. Maj:ts godkännande. Instruktion för tjänstemannen bör utfärdas i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande norska in— struktion (se bil. 1 a och b).

De ekonomiska konsekVenserna av tjänstemannens tillsättande behandlas nedan i avsnittet »Skyddsverksamhetens finansiering».

Redan är talat om vissa särskilt aktuella arbetsuppgifter för Svenska skyddsförbundet. vilka. sålunda böra ankomma på den särskilde tjänste— mannen.

Skyddsförbundets ställning såsom bärare av viktiga samhälleliga funk— tioner äl markerad redan därigenom, att förbundet åtnjuter statsanslag och står under statskontroll, samt skulle ytterligare framhävas därav, att i dess ledning tillsattes en tjänsteman med statlig approbation. De sake

• Sida 69
•  Original

kunniga ha emellertid även övervägt, huruvida icke den statliga auktori- sationen borde fullständigas genom någon av statsorgan utsedd ledamot i skyddsförbundets styrelse.

Närmast till hands ligger då en representation för fångvårdsstyrelsen, men så länge denna tillika är kontrollerande myndighet över skyddsför- bundet, anse de sakkunniga icke formellt oantastligt, att tjänsteman i fångvårdsstyrelsen är medlem, åtminstone icke med funktion beklädd med- lem av skyddsförbundets styrelse. Härav följer, att den nuvarande an- ordningen med fångvår dsstyrelsens kanSlibyråchef såsom sekreterare och kassör 1 skyddsförbundets styrelse icke bör bibehållas. De sakkunniga ha emellertid icke bortsett från det faktum, att den kontrollerande myndig- heten från fångvårdsstyrelsens sida kan med fördel utövas inom skydds- föibundets styrelse av en fångvårdsstyrelsens representant med rätt att deltaga såväl i överläggningar som i beslut.

Enligt de sakkunnigas uppfattning skulle skyddsföibundets utveckling ytterligare befrämjas därav, att förbundet till medlemmar upptoge ej blott, såsom nu, organisationer utan även för skyddsverksamheten ivrande enskilda personer, vilkas intresse och offervilja på så sätt kunde stimu- leras och inordnas i ett större sammanhang. '

Över Svenska skyddsförbundets centralregister bör den föreslagne sär— skilde tjänstemannen få närmaste tillsyn. Såintimt, som registret är för- knippat med Skyddsvärnets i Stockholm register, kan ett särskiljande dem emellan ej äga rum utan stora svårigheter och. dubbelarbete. Av prak— tiska skäl synes därför lämpligt, att Svenska skyddsförbundets byrå får lokaler i anslutning elle1 omedelbar närhet till Skyddsvärnet. Härför tala även ekonomiska skäl (se nedan i avsnittet »Skyddsverksamhetens finansiering»).

Centralregistrets huvuduppgift har hittills varit att till de olika skydds- föreningarna förmedla kunskap om den vagabonderande delen av klien— telet. Emellertid ha de för registret ansvariga tjänstemännen under hand sökt från olika håll tillföra registret kompletterande upplysningar, vilka syfta till att rörande vissa i registret upptagna klienter och särskilt så— dana, som i större utsträckning anlitat skyddsorganisationerna, ernå en såvitt möjligt riktig bild av vederbörandes personlighet, en »social dia— gnos». Utan tvivel kan en dylik fördjupning avregistrets verksamhet bli till utomordentlig betydelse ej blott för olika skyddsföreningars behand- ling av klienten utan även för åklagare, rättegångsbiträden, domare, psy- kiatriker och fångvårdsmyndigheter, vilka kunna komma att med klien- ten taga befattning. I några fall har redan till den domstol, där en klient lagförts för återfall i- brott, ingivits en på anteckningar iregistret och . vederbörande tjänstemäns personliga uppfattning-i övrigt byggd redogö- relse för klientens öden och hela personlighet, särskilt hans psykiska lägg- ning. "Det material, som efterhand hopas iregistret, 'bör Också bli en vär- defull källa för forskning i den svenska kriminaliteten.

• Sida 70
•  Original

Enligt de sakkunnigas uppfattning bör registrets utveckling fortgå och fullkomnas efter båda- :de- inslagna linjerna.

Den säregna ställning, som Centralföreningen till stöd för frigi'ma in- tager i den sVenska skyddsverksamheten, har varit föremål för de sak— kunnigas synnerliga uppmärks'arhhet, och de sakkunniga vilja icke för—' dölja, att därvid även framkasta'ts förslag om avlyftande från eeitra'l- föreningen av åtminstone viSsa dess arbetsuppgifter. Såsom skäl fir en sådan ståndpunkt har anförts följande:

Centralföreningen domineras i själva verket helt av fångvårdsstyielsen' genom att till fångvården anknutna högre tjänstemän för närvarande nt— göra fö1eningens medle'msstoek och framför allt genom att fångvårdssty— relsen beviljai huv udp'a1ten av de medel, vaimed centralföreningen fi- nansierar sin verksamhet. Ett sådant förhållande är icke ägnat att draga klara linjei mellan det statliga och det enskilda inflytandet i en för hela skyddsverksamheten så viktig f1åga som formerna för den faktiska. ut- delningen av besparingskassans medel. Det låge närmare till hands, att hjälpärendena avgjordes direkt av fångvårdsstyrelsen. Vid de samman- träden, som av' föreningen hållas, äro de flesta ärendena på giund av brådskande beskaffenhet redan genom underhandsföredragning avgjorda, och endast ett. formellt. godkännande återstår. . Den sakkunskap, som på sammanträdena är representeradoeh som vad personkännedom beträffar i huvudsak är begränsad .till Stockholm, kunde lika väl anlitas under hand. Det vore vidare önskvä1t, att samtliga hjälpärenden passerade ge- nom endast en byrå, närmast då fångvårdsstyrelsens sociala avdelning,i stället föratt som nu fördelas på. sociala avdelningen och Skyddsvärnet i Stockholm.

Emellertid ha ock gjorts gällande starka betänkligheter mot att åtmin— stone för närvarande föreslå någon ändring i centralföreningens ställ- ning. Oavsett den med nuvarande anordning förbundna fördelen, att fäng— vårdsstyrelsen ieke betu'ngas med förande av specialräkenskaper för skyddsveiksamheten, måste det anses va1a en smidig utväg för fångvårds— styrelsen att kunna i en enskild förenings gestalt i hjälpfall efter hjälp— fall utanor dna beSparingskassans medel. Det är ock av stor betydelse, att- det finnes en förening, som utdelar större unde1stöd i hjälpfall runt hela riket och som kan ingripa, där lokalföreningarnas resurser svikta. Vidare. är centralföreningen av obestridligt värde såväl för sociala avdelningens tjänstemäns praktik' 1 skyddsarbetet som för samtliga övriga vid samman- trädena närvarande fångvårdstjänstemän, vilka därigenom uppehålla en levande kontakt med skyddsverksamheten. Slutligen än att märka, att centralföreningen innehar egna fonder samt två övergångshem, varav sär— skilt Åby är, av största vikt för fångvården.

Vid vägning av de anförda skälen ha de sakkunniga stannat för att förorda ett bibehållande åtminstone tills vidare av centralföreningens

• Sida 71
•  Original

ställning. Föreningen borde dock lämpligen kunna vidga sin krets till andra än fångvårdstjänstemän och sålunda till medlemmar kalla exempel- vis ledare för de olika skyddsorganisationer i Stockholm, vilka under- stödja frigivna fångar, samt även representanter för Stockholms fattig- vårdsväsen. De sakkunniga taga för givet, att centralföreningen skall lämna den föreslagne tjänstemamlen i skyddsförbundet rätt att närvara vid centralföreningens sammanträden _ till medlem hör han ej upp.- tagas, då han bör stå fri från aktivt medlemskap i skyddsförening — samt tillfälle att i allmänhet följa centralföreningens verksamhet, bl. a. därigenom, att centralföreningen i överensstämmelse med redan utbildad praxis inhämtar uppgift från centralregistret i varje understödsärende samt om dess utgång lämnar rapport till registret.

Skyddsverksamhetens lokala organisation.

Redogörelsen här ovan för den svenska skyddsverksamheten visar, att denna verksamhets lokala organisation ännu präglas av en betänklig brist på likformighet och planmässighet. Orsaken härtill ligger delvis i de historiska förutsättningarna för de olika lokalföreningarnas tillkomst och verksamhet. De tidigast bildade fångvårdsföreningarna, som i regel endast hjälpte frigivna, däri inberäknat frigivna tvångsarbetare, befun- nos inför de nya strömningarna inom straff— och sociallagstiftningens områden äga för snävt program för att rätt kunna motsvara de nya krav, som ställdes på den enskilda skyddsverksamheten. Den nyavepoken med— förde därför dels ombildning av vissa, men ingalunda alla, äldre förenin- gar till skyddsföreningar med det allmänna skyddsprogrammet, och dels nybildning av föreningar med detta vida program, främst Skydds— värnet och dess avläggare, de s. k. skyddsvärnsföreningarna. Som ett ytterligare steg i utvecklingen kan betraktas sammanslutningar av den typ, som fått sin utformning i Uppsala samhjälp, vilken utgör en cen— tralorganisation för allt socialt hjälparbete inom staden, men tillika är på väg att bli en skyddsorganisation för Uppsala län.

Svenska skyddsförbundet, som enligt 5 2 i sina stadgar bl. a. vill »söka bidraga till vinnande av erforderlig enhetlighet i denna (= skyddsför- eningarnas) verksamhet och i de allmänna grunder, efter vilka densam- ma utövas», har, såsom ock ovan framhållits, påskyndat den skisserade utvecklingen och skulle förmodligen även med nuvarande arbetsmöjligl heter alltjämt driva den efter samma, enligt de sakkunnigas mening rik- tiga linjer. Så mycket effektivare bör Skyddsförbundet kunna fortsätta sina strävanden till likformighet inom den svenska skyddsverksamheten, om i enlighet med de sakkunnigas förslag tillsättes en särskild arbets- kraft i spetsen för förbundet. '

• Sida 72
•  Original

I de anmärkningar, som under senare år framställts mot skyddsverk— samhetens nuvarande organisation i skrivelser till bl. a. justitiedeparte— mentet och i pressen, har även betonats, att benämningarna på skydds— föreningarna äro av en högst olika och för allmänheten förvirrande natur.. Denna anmärkning är åtminstone delvis värd beaktande. Om man bort— ser från vissa till skyddsförbundet anslutna föreningar med ett speciellt program, såsom Centralföreningen till stöd för frigivna, Uppsala sam— hjälp, Stockholms stadsmission m. fl., betecknas de övriga föreningarna huvudsakligen såsom »skyddsvärn», skyddsföreningar och fångvårdsför— aningar. Då det för likformighet och reda i hela skyddsverksamheten är lämpligast, att föreningar med ensartat eller likartat program också bära samma benämning, synas förändringar påkallade i fråga om vissa före- ningars namn. De sakkunniga utgå ifrån, att den benämning, som under— senare år vunnit burskap och som även står i god samklang med en ut- veckling, vilken går i riktning mot ett godtagande av det allmänna skyddsprogrammet, nämligen skyddsförening, bör vara den normala be- nämningen på en till skyddsförbundet ansluten förening, därest ej väsent— lig avvikelse i programmet skulle föranleda till annat namn. Under be- hämningen »skyddsförening» borde man alltså återfinna en förening,i vars program ingår hjälpverksamhet för olika slag av asociala möjligen med undantag för eller specialisering å viss gr upp.

Sedan landsföreningen Skyddsvärnet numera kan anses upplöst och de ursprungliga filialföreningarna blivit helt självständiga, borde enligt vad nyss sagts skyddsvärnsföreningarna saklöst kunna byta namn och kalla sig skyddsföreningar. Hinder mot ett sådant namnbyte kan givetvis vara den »inarbetning», som på en ort skett av namnet skyddsvärn, eller existensen på samma ort av en annan förening, som redan kallas skydds- förening.

Vad däremot de s.k. fångvårdsföreningarna beträffar, vilka ju endast lämna stöd åt frigivna fångar och fångars familjer, är enligt vad förut sagts en övergång till benämningen skyddsförening endast motiverad i samband med en programutvidgning. -

I den utveckling, som eftersträvats av Svenska skyddsförbundet, kan utläsas följande plan till den svenska skyddsverksamhetens lokala orga- nisation:

I varje län bör som regel finnas endast en skyddsförening (alltså en förening med det allmänna skyddsprogrammet), vilken i mån av arbets— uppgifter och ai betsmöjligheter vid behov bör åtnjuta statsanslag. Denna förenings byrå eller expedition bör vara förlagd till länets residensstad där ju även länets största straffanstalt är belägen. Ombud för föreningen böra anskaffas runt om i länet och filialbyråer upprättas, där så kräves. För de större städerna med deras speciella problem på skyddsverksam— hetens område kan organisationen tänkas avvika från den nu skisserade.

• Sida 73
•  Original

De sakkunniga anse för sin del, att ett genomförande av en sådan plan — vilket ju i viss utsträckning redan skett —— är till fromma för skydds- verksamheten, då den först därigenom kan såväl i organisation som ar- betsmetoder uppnå den fasthet, som är av nöden för att den rätt skall kunna fylla sina samhällsgagnande uppgifter.

Ett genomförande av reformförslag rörande den enskilda skyddsverk— samheten beror givetvis ytterst av de enskilda föreningarnas goda vilja. Hitintills har samhällets myndighet, närmast representerad av fångvårds— styrelsen, över den enskilda skyddsverksamheten haft blott den, låt vara avsevärda makt, som ligger i beviljande och kontroll av statsanslag med de villkor, som därvid kunna fästas. De föreningar, ännu de flesta, som icke ha statsanslag, stå fria i sitt handlande men bindas dock, om de äro anslutna till Svenska skyddsförbundet, i viss utsträckning till bestämda normer. För ett omsättande i praktiken av de nedan angivna reformer, som de sakkunniga anse påkallade, böra upptagas underhandlingar med föreningarna, närmast genom den tjänsteman i skyddsförbundet, vilkens tillsättning de sakkunniga föreslagit.

På grund av vad nu blivit anfört och i anslutning till ovan omförmälta av Svenska skyddsförbundet omfattade plan, vilja de sakkunniga fram- lägga följande förslag till reformering av den lokala organisationen.

1. Sammansl-utning av vissa. skyddsföreningar få de län eller de städer, där skyddsföreningar med enahanda program arbeta sida vid sida. Detta gäller framför allt Stockholm —— vars skyddsorganisationer nedan bli föremål för särskild framställning — samt Göteborg med Skyddsvär- net i Göteborg och Göteborgs fångvårdssällskap, Malmöhus län med Skyddsvärnet i Malmö och Malmöhus läns förening till stöd för väm— lösa, Örebro län med Skyddsvärnet i Örebro och Örebro läns skyddsför- ening samt Kopparbergs län med Skyddsvärnet i Kopparbergs län och Kopparbergs läns fångvårdsförening. Ehuruväl, efter vad de sakkunniga inhämtat, mellan de sålunda upp- räknade föreningarna med ett eller annat undantag synes råda ett gott samarbete på varje särskild ort, är det givet, att en sammanslagning dock skulle flerstädes vara rationell, framför allt genom upphävandet av ris- kerna för dubbelarbete och för klienters »rundgång». I de flesta fall torde en sammanslagning underlättas därigenom, att styrelserna för vissa bland de ifrågavarande, på samma ort verkande föreningarna ha en del gemen- samma medlemmar. De svårigheter, som kunna uppstå på grund därav att vissa föreningar av äldre typ disponera fonder med snäva förvalt- ningsregler, torde icke bli större än att de med god vilja kunna över-

' vinnas.

De sakkunniga vilja i detta sammanhang erinra därom, att- i exempel- vis Uppsala och Kopparbergs län fångvårdsföreningarna överlåtit så gott

• Sida 74
•  Original

som all löpande hjälpverksamhet åt de i länet arbetande skyddsörganisa— tionerna, Uppsala samhjälp och Skyddsvärnet i Kopparbergs län, samt på ansökan därifrån bevilja understöd, varjämte i Uppsala län fångvårdsför— eningen även bidrager till Samhjälpens förvaltningskostnader.

2. Ombildning av de 8. k. fångvårdsföreningarna (eller föreningar med motsvarande syften) till skyddsföreningar (d. v. s. föreningar med det all— männa skyddsprogrammet). I fyra län (Södermanlands, Kalmar, Värmlands och Västernorrlands) finnes ännu ingen egentlig skyddsförening utan blott förening av den äldre fångvårdsföreningstypen, vilken avser att hjälpa allenast frigivna fångar, eventuellt även fångars familjer. Såsom redan flera gånger beto— nats, har detta program genom inflytande från den nyare straff— och so- ciallagstiftningen kommit att te sig ganska begränsat och ur social syn- punkt mindre effektivt, enär det från hjälp utesluter personer, vilka stå de frigivna fångarnas kategori så nära som en villkorligt dömd eller en frigiven tvångsarbetare. I de län, som sakna skyddsförening, är sålunda icke skyddsverksamheten så allsidigt företrädd som önskligt vore. Utan att närmare kunna mäta det i varje av de åsyftade länen otvivelaktigt föreliggande behovet av en skyddsverksamhet även för de villkorligt döm— da, frigivna tvångsarbetare m. fl., vilja de sakkunniga förorda, att 'de ännu bestående fångvårdsföreningarna ombildas till allmänna skydds— föreningar, såsom redan i viss omfattning ägt rum, samt att skyddsför- eningarnas verksamhet, där så ej redan skett, vidgas till att omfatta det allmänna skyddsprogrammet. Det står klart, att i och med en sådan ombildning ökade krav ställas på föreningsfunktionärerna. Där förut hjälpverksamheten huvudsakligen varit inskränkt till de fångar, som avgå från eller tidigare varit intagna å länets fängelser, och en mottagning av sådana klienter väl kunnat äga rum hos styrelsens verkställande ledamöter (nästan utan undantag fång; elsetjänstemän) å deras tjänsteexpedition, fordrar en utvidgning av klien— telet i regel en särskild mottagning, helst förlagd utom fängelselokalerna. Den betydligt omständligare organisationsapparaten kräver ökade kost- nader till lokalhyra och arvoden m. m., för vilka föreningen möjligen måste lita till statsanslag. '

3. Avskaffande av »Itemcrrtsbandet».

För de s". k. fångvårdsföreningarna har naturligt nog kretsenav skydds- lingar avgränsats till personer, som »tillhöra», d. v. s. ha hemortsrätt i länet eller möjligen även dem, som utan sådan hemortsrätt avgått från länets fängelser. Den moderna uppfattningen, som ser skyddsverksam- heten mera i stort, har även sökt att för det allmänna bästa neutralisera de -i— vissa fall ogynnsamma verkningarna av ett dylikt hemortsband. Det förhållerE sig så, att många bland dem, som söka hjälp hos skyddsorgani—

• Sida 75
•  Original

sationer, icke ha skött sin mantalsskrivning och därför äga hemortsrätt i ett helt annat län än det, inom vilket de så länge haft sin hemvist, att en starkare samhörighet uppstått, om de nu överhuvudtaget ej äro rena vagabonder. Enligt en strikt tolkning av den vanliga, ovan relaterade bestämmelsen i fångvårdsföreningarnas stadgar, skulle en sådan person icke kunna räkna på hjälp från fångvårdsföreningen i det län, där han är bosatt och som han faktiskt tillhör, eller där han för tillfället vistas., De sakkunniga ha inhämtat, att en sådan stränghet i principerna i flera fall lett till avslag å ansökan om understöd från föreningen både i detllän. där den sökande bott eller uppehållit sig, och i det län, där han haft hem—' ortsrätt, men även att i mera gynnsamma fall understöd efter förhand-' lingar föreningarna emellan erhållits från endera föreningen eller genom sammanskott från båda, dock efter åtskillig omgång. I många fall, där hemortsbandet i ett eller annat avseende givit anledning till bryderi, har Centralföreningen till stöd för frigivna tjänstgjort som regulator. Hos. skyddsföreningarna av modern typ har för undvikande av hemortstvister i stadgarna införts en bestämmelse av mjukare natur. Såsom exempel kan anföras Skyddsvärnet 1 Stockholm (9 2): »Föreningens verksamhet omfat— tar lokalt i främsta rummet Stockholms stad och län. I samarbete med andra skyddsföreningar vill föreningen även bistå hjälpbehövande, hem- mahörande utom det egentliga verksamhetsområdet, särskilt' 1 sådana fall, då hjälpbehovet icke nöjaktigt kan tillgodoses i hemorten.» .

De sakkunniga förorda, att liknande bestämmelse, där den ej redan" är för handen, intages i alla skyddsorganisationers, alltsa jämväl fångvårdsför- eningarnas, stadgar.

4. Utbyggnad av mnbudsinstitutlmwn.

Sedan lång tid tillbaka ha åtskilliga skyddsföreningar "på olika orter inom sitt verksamhetsområde anlitat ombud, att vid behov tillhandagå föreningen med utredningar, tillsyn av klienter, utanordning av, under- stöd, insamling av gåvor m. m. Svenska skyddsförbundet har alltsedan sin tillkomst sökt stimulera föreningarna att ytterligare utveckla en" så- 'dan ombudsorganisation. Efter vad redan omtalats, ha somliga förening— ar, såsom skyddsvärnen i Kopparbergs och i Gävleborgs län, förvärvat ombud i så gott som alla kommuner inom länet. Ombuden äro som sig bör i de flesta fall personer i» framskjuten kommunal ställning, vilka ha kännedom om bygdens olika förhållanden och äga ett behövligt. infly; tande. * ' ,

De sakkunniga finna odisputabelt, att ett vittutgrenat nät av ombud inom en skyddsförenings verksamhetsområde är ett oumbärligt stöd i . skyddsföreningens arbete. Visserligen kunna ju skyddsföreningens tjän— l stemän från fall till fall söka bistånd hos kunniga och inflytelserika per- W soner å de olika orterna, men långt gynnsammare resultat kunna förutses -.—,— och ha även från olika skyddsföreningar rapporterats _ om de: till—.

• Sida 76
•  Original

fälliga hjälparna åtaga sig att bliva- ombud och sålunda ställa sig på ett helt annat sätt solidariska med skyddsföreningen. ,

De sakkunniga ha även tagit 1 övervägande lämpligheten av att söka en lösning av frågan om ombudsorganisationen genom ett införande av för- pliktelse för viss kommunal myndighet att tjänstgöra såsom lokalt organ för skyddsverksamheten.

'I skrivelse till Konungen den 29 augusti 1932 har Svenska skyddsförbun- det anfört:

Svenska skyddsförbundet —— —— _ har vid förbundsmötet innevarande år behand- lat spörsmålangående de till förbundet anslutna föreningarnas hjälpverksamhet. Därvid hava flera av de närvarande ombuden för de anslutna föreningarna fram- hållit, hurusom det f. n. beredde hjälporganisationerna de största svårigheter att anskaffa arbetsanställning åt frigivna fångar och med dem likställda. Förbundets styrelse, som jämväl iakttagit, att nämnda svårigheter blivit allt större, men som samtidigt erfarit, att man i en fångvården ganska närstående verksamhet, nämligen alkoholistvården, äger en mycket värdefull hjälp ej minst i fråga om arbetsanskaff- ning åt de från alkoholistanstalt utskrivna i den jämlikt alkoholistlagen i varje kommun förefintliga nykterhetsnämnden, tillåter sig härmed hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte överväga huruvida ej uppdrag kunde lämnas åt lämplig kom— munal myndighet att verka för omhändertagande och stödjande av frigivna fångar och från tvångsarbetsanstalt utskrivna.

Efter remiss har fångvårdsstyrelsen i utlåtande den 27 september 1932 under behjärtande av syftet med förevarande framställning föreslagit, att utredning i ämnet måtte uppdragas åt de sakkunniga, vilka ock genom remiss den 29 samma månad fått ärendet till sig överlämnat »för att av de sakkunniga tagas i övervägande vid fullgörandet av deras uppdrag».

Såsom av de sakkunniga upprepade gånger framhållits, är den enskilda skyddsverksamheten av sådan vikt, att den på allt sätt bör av det all— männa stödjas, samtidigt som den lämnas en betydande handlingsfrihet. Redan från en sådan utgångspunkt föreligger skäl att giva ett kommu— nalt organ i uppdrag att tillhandagå skyddsföreningar—na, enär vid en dylik anordning det allmänna skulle skänka den enskilda skyddsverksamheten ett gott stöd utan att beskära dess frihet. De sakkunniga vilja dock ytter— ligare erinra därom, att skyddsföreningarna genom sin understödsverk— samhet såväl bland frigivna fångar, lösdrivare och därmed jämställda som dessa personers familjer ofta tillgodose behov av den livets nödtorft, som annars måste presteras av det allmänna och närmast då av fattig- vården. Det blir därför en direkt kommunal angelägenhet att stödja skyddsverksamheten. Över hela linjen stå också skyddsföreningarna i nära samarbete med kommunala myndigheter och framför allt då fattig— vårdsstyrelserna.

Ett sådant samarbete är också, med initiativ även från fattigvårdssty— relserna, förutsatt i 38 $ 1 mom. i lag om fattigvården, där bl. a. stadgas:

Fattigvårdsstyrelsen bör låta sig angeläget vara att uppehålla samarbete såväl med myndigheter och institutioner, vilkas verksamhet beröra fattigvården, som ock med föreningar och enskilda, vilka utöva understödsverksamhet eller annan social verksamhet inom samhället.

• Sida 77
•  Original

Vidare vilja de sakkunniga erinra om den specialbestämrnelse i samma paragraf och moment, vilken trädde' 1 kraft med ingången av 1931 och har följande lydelse: '

Har vid allmän sjukvårdsanstalt, dår sjuka från fattigvårdssamhållet bruka in— tagas, anordnats verksamhet för bistånd åt sjuka eller tillfrisknade i personliga eller ekonomiska angelägenheter, är fattigvårdsstyrelsen pliktig att sörja för att någon finnes, som har att biträda den, som handhar verksamheten, med de åtgärder, vilka behöva företagas inom samhället.

Med stöd av vad sålunda anförts föreslå de sakkunniga, att i analogi med sist citerade lagbestämmelse fattigvårdsstyrelse även ålägges sörja för att någon finnes, som har att biträda skyddsorganisationer med de åtgärder, vilka behöva företagas inom samhället.

Genom att bestämmelsen gives en. så vid avfattning, att fattigvårde- styrelse ej behöver inom sig utse den person, som skall biträda skydds— organisationerna, vinnas enligt de sakkunnigas mening även de fördelar— na, att nuvarande ombudsuppsättning knappast behöver genom bestäm— melsens införande rubbas samt att skyddsorganisation, närmast länets skyddsförening, och fattigvårdsstyrelse kunna i samverkan lättare ut— välja den lämpligaste kraften. .

Till den föreslagna bestämmelsen bör enligt de sakkunnigas mening gi— vetvis fogas även ett stadgande om rätt för fångvårdsmyndigheter, tjäns- temän vid tvångsarbetsanstalter m. fl. att begagna sig av samma utväg i hjälpverksamheten för de å anstalterna intagna och deras anhöriga.

Vid införande av en sådan lagstiftning, som föreslagits i »Betänkande med förslag till lagstiftning om åtgärder mot lösdriveri etc.» avgivet år 1929, och som i högre grad än den nuvarande lade vikt såväl vid den före- byggande som den eftervårdande verksamheten, skulle bli oundgängligt att knyta vissa fasta förbindelser mellan skyddsföreningarna och de kom- munala myndigheterna, närmast fattigvårdsstyrelserna. En lagbestäm— melse som den av de sakkunniga nu föreslagna skulle emellertid omedel— bart kunna genomföras utan att föregripa en utveckling av nämnda na— tur på lösdriverilagstiftningens område.

Angående det arvode, som genom skyddsföreningarna möjligen bör till— komma ortsombuden, hänvisas till avsnittet »Skyddsverksamhetens finan siering».

5. Förundersökningar, övervakningar och tillsyner. Förundersökningar. I 25 å i lag angående villkorlig straffdom samt i 2 9 i lag innefattande bestämmelser om förfarandet i brottmål rörande vissa minderåriga är stadgat, att då rätten för vinnande av utredning om tilltalad persons levnadsförhållanden beslutar om särskild förundersök- . ning, »skall lämplig och villig person (förundersökare) förordnas att ut- föra densamma». Närmare stadganden om kvalifikationer-na- hos förundersökare äro ej givna, utan det ankommer på vederbörande domstol-att med iakttagande

• Sida 78
•  Original

av den citerade bestämmelsen meni övrigt- efter eget gottfinnande för- ordna förundersökare. Eftersom förundersökningsuppdraget är förenat med arvode, torde det aldrig för domstol ha mött svårighet att finna så- väl ,villig somlämplig person för uppdraget. Valet av förundersökare har emellertid av domstolaina, vad förundersökarens utbildning och erfaren.— het beträffai, skett efter ganska skilda linjer. » Någon sammanfattande statistik över antalet förundersökningar samt- över yrkesgruppe1' ingen bland förundersökarna har icke varit för de sak— kunniga direkt tillgänglig, och de sakkunniga ha ej heller funnit med sitt uppdrag förenligt att införskaffa särskilda uppgifter därom.

' Vissa beräkningar med ledning av siffror som inhämtats bl. a. hos fång— vårdsstyrelsens sociala avdelning synas emellertid giva vid handen, att antalet förundersökningar under senare år uppgått till i genomsnitt minst 1200. Av redogörelsen ovan för den svenska skyddsverksamheten framgår det'antal förundersökningar, som under senare år utförts av tjänstemän eller styrelsemedlemmar i skyddsföreningar. För år 1930 är antalet 489, fördelat på tolv föreningar, och för år 1931 är antalet 468, fördelat på lika- ledes tolv föreningar.

Av hela antalet förundersökningar synes alltså något mer än en tredje— del anförtros åt tjänstemän eller styrelseledamöter inom skyddsförening— arna.

Bland de såsom skyddsföreningarnas representanter anlitade förunder— sökarna träffas olika yrken och utbildningsgrader, såsom präst, fängelse- assistent och skyddsbyråföreståndare, med eller utan juridisk examen. För de sakkunniga är vidare känt, att domstolarna ofta som förunder- sökare förordna tjänstemän, vilka äro mer eller mindre anknutna till dom— stolen. Lantdomstolarna anlita sålunda i stor utsträckning vid rätten praktiserande juris kandidater (e. o. hovrättsnotarier), vilka under vän- tan på notarieförordnande ej åtnjuta avlöning. I motsats till rådhus— rätterna i Göteborg och Malmö förordnar Stockholms rådhusrätt endast i mycket begränsad utsträckning, nämligen genom en enda rotel, tjänste— man hos skyddsförening (Skyddsvärnet) till förundersökare; i övrigt an- litas tjänstemän i rådhusrätten.

För att kunna väl utföra en förundersökning erfordras otvivelaktigt en god formell skolning, livserfarenhet och helst även någon juridisk utbildning, vilken dock även kunnat inhämtas i praktiskt arbete. För domstolarna med deras fria prövningsrätt vid valet av förundersökare ligger det nära till hands att såsom förundersökare förordna jurister, och för lantdomstolarna då särskilt att för uppdraget anlita de unga prakti- kanterna eller notarierna vid domstolen, vilka få uppbära förundersök- ningsarvodena såsom ett slags avlöning.

Enligt de sakkunnigas uppfattning finnes ingen anledning ifrågasätta, attförundersökningarna med den nuvarande anordningen icke skulle till- fredsställande utföras.

• Sida 79
•  Original

I de ofta. förekommande fall, då den villkorligt dömde behöver ett sär-» skilt stöd under prövotiden, blir det emellertid vanligen till sist beroende av en skyddsorganisation att lämna detta stöd. Det vore därför lämpligt, att organisationen redan från förundersökningen finge den tilltalade om hand och lärde känna hans »fall». Ju färre personer, som behöva granska hans ofta sorgliga levnadsomständigheter, desto bättre iakttages den 1 diskretion, som samhället är skyldigt även en lagöverträdare men som un- der förundersökningen måste för det allmännas och hans eget» gagn råka mer eller mindre i fara. Vidare är stundom redan från förundersökning- ens början av nöden att i ekonomiskt avseende rätta till den tilltalades. förhållanden, en uppgift, som bäst fylles av den förundersökare, som med åberopande av sin ställning till en skyddsförening kan anlita dessresur— ser. Än vidare är det givetvis av största betydelse för den skyddsför- eningsfunktionär, som är kapabel att tillfredsställande utföra en förun- dersökning, att även lämnas tillfälle därtill för att så ytterligare skolas i sitt viktiga värv. Sist men ej minst kan framhållas, att redan tillgången på skyddsföreningens byrå av en kopia av förundersökningsrapporten är— ett viktigt hjälpmedel vid vidare åtgärder för den förundersökte.

Det vore alltså synnerligen värdefullt för rättsvården och skyddsför— eningarnas hela verksamhet, även för dessas ekonomi, om förundersök— ningar i större omfattning än nu komme att anförtros åt föreningarnas. funktionärer eller ombud, och förorda de sakkunniga därför en vädjan till domstolarna att på de orter, där det finnes skyddsföreningsfunktio— när, vilken kan anses lämplig som förundersökare, han också därtill an— litas framför andra lika lämpliga personer.

Ö'ver'vakningar. I lagen angående villkorlig straffdom är om övervak— ning bl. a. stadgat:

4 t: »Den dömde skall, där ej — _— — annorlunda bestämmes, under prövotiden stå under övervakning av därtill, på satt i 10 t sägs, förord- nad person (övervakare), som har att utöva tillsyn över den dömdes upp- förande och att söka befordra vad som kan lända till hans rättelse.»

10 ä;»Vä1dnadsdomstolen skall, så snart ske kan, förordna såsom över— vakare därtill lämplig och villig person —- —— —— .»

Jämlikt K. K. 23 december 1918 angående bestridande av kostnader för övervakning av villkorligt dömda utgår till övervakare arvode med 12 kr. för den första månaden den dömde står under övervakning, samt 3 kr. för varje av de följande månaderna ävensom viss gottgörelse för resekost- nader. -

Liksom beträffande förundersökare äro ej heller angående övervakare» angivna några närmare kvalifikatione1, utan vårdnadsdomstolen har äVen ' i detta fall en tämligen fri prövningsrätt.

Under treårsperioden 1928—30 upphörde i genomsnitt c:a 700 övervak— ningar per år. Av funktionärer hos skyddsföreningar övervakades under år 1930 c:a 700 och under år 1931 c:a 800 villkorligt dömda. '- Räknar man

• Sida 80
•  Original

80 så högt som med en varaktighet av tre år hos varje övervakning (=, den vanliga. prövotiden), kan man antaga, att även av övervakningar kommer ungefär en tredjedel på skyddsföreningsfunktionärernas lott.

Om redan bland förundersökarna företrädas olika yrken och utbild- ningsgrader, gäller detta ännu mera bland övervakarna. Från fångvårds ' styrelsens sociala_avdelning ha de sakkunniga inhämtat, att av aiteck— ningar i övervakningsböckerna samt av andra omständigheter att löma, skyddsföreningsfunktionärerna utgöra den grupp bland övervakarns, som äro mest lämpade för sysslan, givetvis ej minst av den anledningen, att de i regel handhava övervakningen såsom ett tjänsteuppdrag, en första— handsuppgift, och vid dess utövande ha möjlighet att lita till en skydds— förenings resurser såväl i fråga om personligt biträde som i fråga om allehanda understöd åt den övervakade. För att effektivt kunna utöva en övervakning fordras nämligen i många fall att kunna lämna såväl direkt ekonomiskt stöd som bistånd med arbetsanskaffning m. m., vilket alla stäl— ler sig lättare att ordna för den övervakare, som utan omgång kan be- gagna en skyddsförenings hjälp.

Under åberopande jämväl av vad som redan anförts under rubriken »Förundersökningar», vilja de sakkunniga förorda, att jämväl övervak— ningarna bliva i ökad omfattning anförtrodda åt skyddsorganisationerna.

Olika slag av tillsyn. I lagen angående villkorlig frigivning stadgas i 2 &, att den, som villkorligt frigives, under viss prövotid skall vara under- kastad särskild tillsyn, och i 7 och 8 99, att tillsynen skall utövas av be- stämd person (tillsyningsman), vilken för varje fall förordnas av KB. »Finnes ej annan person vara därtill lämplig och villig, vare på landet landsfiskal samt i stad polismästare och stadsfiskal pliktiga att mottaga sådant förordnande.» För tillsynen utgår ej arvode.

I lagarna om internering av återfallsförbrytare och om förvaring av förminskat tillräkneliga förbrytare samt i en till nämnda båda lagar hö— rande särskild lag om tillsyn finnas angående utskrivning på prov i det hela samma stadganden om tillsyningsmän som vid villkorlig frigivning. Ej heller här utgår arvode.

Såsom av redogörelsen för skyddsverksamheten framgår, ha tjänste— män hos skyddsorganisationer i avsevärd omfattning anlitats även som tillsyningsmän för villkorligt frigivna, vilka samtidigt i många fall fått vederbörande organisation, i de flesta fall närmast ett dess övergångs— hem, såsom garant för utkomst under prövotiden. Av journalerna på fångvårdsstyrelsens sociala avdelning framgår, att av de 100 tillsynings- män, som under tiden 1 februari—1 november 1932 förordnades i lika många fall av villkorlig frigivning, voro 23 skyddsföreningsfunktionärer —— därav föreståndaren för Åby lanthem i 12 fall —- samt 7 fängelsepräster. vilka samtliga sju ock kunna räknas såsom skyddsföreningsfunktionärer. Av samma 100 villkorligt frigivna hade 17 under prövotiden garanterats utkomst av skyddsorganisationer, därav 12 av centralföreningenlvid Åby

• Sida 81
•  Original

lanthem, 4 av Frälsningsarmén vid dess övergångshem och, en av Skydds— värnet i Stockholm vid Björkahemmet.

Utskrivning från internerings- och förvaringsanstalt har ännu endast skett i ett fåtal fall, men representanter för skyddsorganisationer ha även här förordnats som tillsyningsmän.

Med stöd av vad som ovan sagts rörande den stora betydelsen för hela skyddsverksamheten av att förundersökningar och övervakningar i större utsträckning än nu anförtros åt skyddsföreningars funktionärer, vilja de sakkunniga i dessa sina omdömen även innesluta de olika formerna av tillsyn. Samtidigt mä. betonas, att en utvidgning av den villkorliga de— men och den villkorliga frigivningen samt det efterhand växande antalet av utskrivningar på prov från internerings- och förvaringsanstalter måste ställa ökade krav på skyddsföreningarna i fråga om garanti för tillsyn och utkomst.

6. Den lokala. arga—nisationen ,; Stockholm.

Såsom av redogörelsen för skyddsverksamheten framgår, äro i Stock- holm verksamma ej mindre än sex till Svenska skyddsförbundet anslutna föreningar, nämligen Centralföreningen till stöd för frigivna, Skyddsvär— net i Stockholm, Stockholms skyddsförening för frigivne, Stockholms stadsmission, Stockholms kyrkliga socialråd samt föreningen Självhjälp.

Vad angår verksamhet för frigivna fångar, utövas sådan av samtliga de nämnda sex föreningarna jämte Frälsningsarmén. För Centralföre— ningen till stöd för frigivna, Skyddsvärnet och Stockholms skyddsföre- ning är verksamheten för frigivna huvuduppgiften, för de övriga fyra organisationerna en viktig, med andra uppgifter sidoordnad program- punkt. Under sådana förhållanden måste givetvis, om verksamheten för de frigivna fångarna och med dem jämställda kategorier icke skall lida avbräck genom dubbelarbete hos föreningarna och klienters kringvand— ring till olika hjälpbyråer. ett välorganiserat samarbete äga rum mellan de skilda föreningarna.

De sakkunniga ha genom inhämtande av upplysningar från de berörda sju organisationerna angående deras samverkan funnit bl. a. följande (jämför även framställningen i den svenska redogörelsen):

Centralföreningen till stöd för fråm/una, som ännu i viss utsträckning mottager hjälpsökande i fångvårdsstyrelsens lokaler, använder emellertid Skyddsvärnet såsom hjälpbyrå -i sådan omfattning, att samtliga central— föreningens löpande hjälpfall i Stockholm handläggas eller åtminstone registreras hos Skyddsvärnet.

Skyddsvärnet, som har en välordnad registerverksamhet med registra— tur ochpersonalakter (Svenska skyddsförbundets centralregister), har, så- ' som förut" nämnts, med Stadsmissionen träffat avtal om att Skyddsvärnet l mottager män, som högst ett år varit frigivna från straff- eller tvångsar— . betsanstalt, Stadsmissionen övriga av denna kategori. Beträffande andra

• Sida 82
•  Original

82 klienter, som falla' mom Skyddsvärnets veiksamhetsomrade, t. ex. villkor- ligt dömda, träffas överenskommelse i Varje särskilt fall om Vilken av de båda organisationerna, som skall upptaga ärendet. Likaså kan avv.kelse ske från den nämnda huvudregeln efter överenskommelse i det enskilda fallet. Hänvisning från Skyddsvärnet till Stadsmissionen eller Vice versa sker i regel ej utan att förberedande diskussion om den hjälpsökandes läge har förevarit mellan tjänstemän hos de båda föreningarna. Ofta 'sammanskjutes understöd från båda håll. —— Vad beträffar frigivna kvin— nor råder ett gott samarbete med Stockholms kyrkliga socialråd. Med fri- givna tvångsarbeterskor tager Skyddsvärnet numera endast i undantags- fall befattning.

Stockholms skyddsförening, som ledes av förste pastorn vid centralfän— gelset å Långholmen, mottager hos honom en del frigivna, vilka emeller— tid, om särskild utredning är av nöden eller om de misstänkas för att söka hjälp hos flera institutioner, hänvisas till Skyddsvärnet, som handlägger ärendet och utanordnar det understöd, som eventuellt beviljats från Stockholms skyddsförening.

Stockholms stadsmission förfogar över ett välordnat register, bestående av såväl registratur som personalakter. Om Stadsmissionens samarbete med Skyddsvärnet hänvisas till framställningen ovan.

Stockholms kyrkliga socialråd, som vad här ifrågavarande verksamhet beträffar huvudsakligen ägnat sig åt kvinnor, står såsom redan nämnts i gott samarbete med Skyddsvärnet och andra institutioner.

Föreningen Självhjälp, som handlägger hjälpfall av olika slag Och ej har sin verksamhet begränsad till frigivna fångar och därmed jämställ- da kategorier, har ett välordnat register samt söker samarbete med andra institutioner. ' Frälsningsarmén för varken å det manliga sociala arbetets expedition eller å den särskilda byrån för fängelsemissionen ett registratur, varifrån andra institutioner utan omgång kunna erhålla upplysningar angående de klienter, vilka sökt hjälp av Frälsningsarmén. De upplysningar, som kunna inhämtas, bli därför beroende av om den frågande kan anträffa en tjänsteman, vilken Väl känner vederbörande klient. Då fängelsemissio— nären, som har den vidsträcktaste kännedomen om klienterna, ofta och. under långa perioder befinner sig på resor i olika delar av landet, måste resultatet av en förfrågan å Frälsningsarméns expedition mången gång bli negativt. Samråd i hjälpfall sökes endast undantagsvis från Frälsnings— arméns sida.

Av den sålunda lämnade redogörelsen framgår, att skyddsverksamheten i Stockholm, trots ett' 1 vissa avseenden tillfredsställande samarbete mellan de .olika organisationerna, lider av en betänklig splittring. En detaljerad plan rörande lämplig organisation- av. skyddsverksamheten i Stockholm kan icke utarbetas utan ingående och säkerligen mycket tidsödande kon—.

• Sida 83
•  Original

ferenlscr med representanter för de olika skyddsorganisationerna och skil— da keminunala institutioner. Ett dylikt arbete har givetvis icke kunnat av ”de sakkunniga upptagas. * - ' 'De sakkunniga få emellertid förorda, att på initiativ från Svenska skyddsförbundets styrelse, fångvårdsstyrelsens sociala avdelning, kom- munal myndighet eller enskild skyddsförening snarast sammankallas en konferens mellan representanter för olika skyddsföreningar och kommu- nala institutioner i Stockholm för att dryfta möjligheterna till en centra— lisering och därmed följande effektivisering av skyddsverksamheten i Stockholm. Den samarbetslinje, som med så gott resultat tillämpats i Upp— sala och Falun, torde vara att rekommendera även för Stockholm, ehuru möjligheterna att upprätta en enda central hjälpinstitution, givetvis med olika byråer, ej ännu torde vara stora på grund av skyddsarbetets avse- värda omfattning samt de skilda intressen, som däri äro representerade. De sakkunniga vilja dock framhålla nödvändigheten av att söka tillskapa ett fast centralorgan för skyddsverksamheten i Stockholm, ett centralråd eller en centralkommitté, bestående av representanter för olika skydds- föreningar och kommunala institutioner och med uppgift att på olika sätt befrämja utvecklingen av skyddsverksamheten inom staden. I detta av— seende erinra de sakkunniga om det »Betänkande med förslag till grunder för samarbete mellan institutioner med uppgift att stödja nödställda och hemlösa män samt motarbeta tiggeriet», som år 1917 avgivits av en av filantropiska organisationer i Stockholm [samma år tillsatt kommitté. Denna kommitté föreslog bl. a. viss gemensam registrering av klienter hos Föreningens för välgörenhetens ordnande (F. V. Ozs) registerbyrå, dels vissa åtgärder för att skilja mellan de arbetsvilliga och de arbetsskygga klienterna samt motarbeta tiggeriet, för vilka ändamål skulle tillsättas särskilda utskott. "Trots enhällighet inom kommittén ledde dess betän— kande icke till positiva resultat.

Oavsett 1ealiserandet av förslaget om ett centralcrgan för skyddsverk- samheten 1 huvudstaden anse de sakkunniga, att vissa föibätt1inga1 böra vidtagas.

Den svenska historiken visar, att centralföreningen "under hela sin till— varo behövt en byrå som organ för sin omfattande hjälpverksamhet i Stockholm, och att behovet därav tillgodosetts efter olika linjer. Sedan Fångvårdsstyrelsens centrala hjälpbyrå år 1918 nedlades, har central- föreningen för Stockholms del huvudsakligen anlitat' Skyddsvärnet såsom utredande och verkställande organ. Under de båda senaste åren har detta samarbete tagit allt bestämdare former, i det Skyddsvärnets föreståndare tjänstgjort på fångvårdsstyielsens sociala avdelning i och för mottagning av hjälpsökande, varvid han inliktat sig på att småningom helt överföra klienternas besök till Skyddsvärnet.

De sakkunniga finna lämpligt, att Skyddsvämet alltfort fungerar som hjälpbyrå åt centralföreningen och att centralföreningens mottagning dit

• Sida 84
•  Original

förlägges med de enstaka undantag, som rimligen kunna föranledas av en klients önskan att uppvakta någon tjänsteman i fångvårdsstyrelsen (hos centralföreningen). En sådan anordning faller sig desto naturligare, som Skyddsvärnet och centralföreningen omhändertaga samma klienter och som de hjälpsökande, bland vilka finnas såväl arbetsovilliga som be- drägliga personer, icke böra givas tillfälle att direkt vända sig till såväl centralföreningen som Skyddsvärnet. Den nuvarande, med bestående ore ganisationsformer oumbärliga underhandsföredragningen av hjälpären— den genom Skyddsvärnets föreståndare för verkställande ledamot i cen— tralföreningen bör bibehållas. Denna föredragning kan, såsom nu är fal— let, försiggå i fångvårdsstyrelsen, men önskligt vore emellertid, att den stundom skedde på Skyddsvärnets byrå, varvid vederbörande tjänsteman i fångvårdsstyrelsen även hade tillfälle att på. centralföreningens vägnar och jämlikt fångvårdsstyrelsens inspektionsrätt mera i detalj följa Skydds- värnets verksamhet.

Enär Skyddsvärnet i fråga om skyddsarbetet för sådana frigivna, som nyligen kommit från fängelset, på grund av sin faktiska ställning som centralföreningens hjälpbyrå och jämlikt den nämnda överenskommelsen med Stadsmissionen spelar den dominerande rollen i det löpande skydds- arbetet för frigivna, böra alla de skyddsorganisationer i Stockholm, som taga befattning med en nyligen frigiven fånge eller en fånges familj, lämna uppgift därom till Skyddsvärnets register (Svenska skyddsförbun- dets centralregister). Endast härigenom kan nås den överblick över skydds— verksamheten för frigivna i Stockholm, vilken är nödvändig att äga för den kontrollerande statsmyndigheten, fångvårdsstyrelsen.

Arbetsanskaffning åt frigivna fångar.

För den frigivnes inordnande i samhället är ett snabbt återvändande till det normala förvärvslivet av avgörande betydelse. Detta återvändande försvåras emellertid av flera orsaker. Många frigivna äro behäftade med sådana kroppsliga och själsliga defekter, att deras förmåga att på egen hand försörja sig är i större eller mindre grad inskränkt, och andra, som icke kunna sägas vara defekta, sakna likväl behövlig yrkesutbildning. Vidare äro de flesta frigivna på grund av föregående lagöverträdelse och vad denna avslöjat om deras karaktär samt på grund av det »märke», som i den allmänna opinionen vidlåder en bestraffad, illa sedda av många ar— betsgivare och arbetskamrater. Slutligen är antalet arbetstillfällen i sam— hället åtminstone för närvarande så begränsat, att även personer, som icke kommit- i konflikt med rättvisan, i stor utsträckning måste gå ar— betslösa.

Redogörelser för skyddsverksamheten bland frigivna visa, att det ännu under första decenniet av 1900-talet var förhållandevis lätt att skaffa en

• Sida 85
•  Original

frigiven arbete, åtminstone av tillfällig art. Numera är situationen till följd av de betydande förändringarna på arbetsmarknaden helt annor— lunda. Även under tider, som betecknas såsom normala, drages samhäl— let med. en avsevärd arbetslöshet. Den förut betydande emigrationen av arbetskraft, vilken absorberade många frigivna, har sä gott som upphört. En stor del av arbetsmarknaden kontrolleras av fackföreningarna, vilka samtidigt som de bidragit till att förbättra arbetarklassens villkor givet— vis kommit att under trycket av arbetsbristen skjuta de sämre elementen åt sidan. Och till sådana sämre element måste självfallet räknas en icke obetydlig del av de frigivna. Härvid är att märka, att många frigivna, som i själva verket äro skickliga och skötsamma yrkesarbetare, genom den på fängelsevistelsen följande reaktionen från deras omgivning bli att hän— föra till den grupp, som inom arbetsförmedlingen benämnes >>niindervär— dig, defekt eller partiell arbetskraft».

Utgångsläget för en arbetsförmedling för frigivna är av angivna orsa- ker synnerligen ogynnsamt, något som ytterligare bestyrkes av de förut berörda årsberättelserna frän fängelseprästerna, av redogörelser från skyddsföreningarna samt av uttalanden vid de konferenser, som de sak- kunniga haft med generaldirektören i socialstyrelsen, direktörerna för de båda arbetsförmedlingsbyråerna i Stockholm och vissa representanter för fackförbund m. fl. personer.

Den offentliga arbetsförmedlingen.

Då. ju i allt skyddsarbete för frigivna gäller att såvitt möjligt utplacera dem i arbete under normala förhållanden och därvid i första hand anlita det organ, som samhället tillhandahåller, nämligen den offentliga arbets— förmedlingen, skall till en början med material ur nyss angivna källor lämnas en översikt över den offentliga arbetsförmedlingens inställning till frigivna.

En storgrupp frigivna komma aldrig i denna sin egenskap att särskilt observeras vid sitt anlitande av den offentliga arbetsför—medlingen. De söka arbete som varje annan arbetslös utan att varken arbetsför-medlingens tjänstemän eller arbetsgivarna ha anledning att fråga efter deras föregå— ende. Till denna grupp höra exempelvis många personer, som endast haft kortare straff för jämförelsevis obetydliga förseelser, samt specialarbetare, vilkas arbetskraft är så pass begärlig, att man ej frågar stort efter deras moraliska standard.

Annorlunda ställer det sig i. fråga om sådana arbetssökande, som av arbetsförmedlingens tjänstemän äro kända för asocialitet, d. v. s. måste hänföras till den förut berörda s. k. måneder-värdiga, defekta eller partiella arbetskraften.

Den omfattning, i vilken den offentliga arbetsförmedlingen bör lämna sitt bistånd åt sådan arbetskraft, har vid upprepade tillfällen varit under överläggning.

• Sida 86
•  Original

Under förhandlingarna vid arbetsförmedlingskonfereusen inom kommers— kollegium i december 1912 diskuterades bl. a. arbetsförmedling för frigivna fångar. Konferensen gjorde i denna punkt intet direkt uttalande, men enligt protokollet framhölls i diskussionen i huvudsak följande:.

Personer, som efter utståndet straff blivit frigivna och önska vinna anstälning, ägde givetvis liksom alla andra anlita Sveriges offentliga arbetsförmedling. Veder- börande arbetsgivare borde emellertid alltid erhålla full upplysning om att fråga är om en person, som efter utståndet straff blivit frigiven. Särskilda åtgärder att skaffa dylika personer arbete borde icke av arbetsförmedlingsföreståndare vidtagas annat än privat och jämväl då med största varsamhet, så att han i regel endast vände sig till personligen bekanta arbetsgivare. Strävandena att till samhälsnyt- tigt arbete återbörda här ifrågavarande personer borde närmast tillkomma de orga- nisationer, som särskilt för detta ändamål bildats, Skyddsvärnet och fångvårdsför- eningarna, och som därför måste anses vara mest lämpliga härför. Ett samarbete kunde dock ifrågasättas mellan dessa organisationer och den offentliga arbe'sför- medlingen.

Vid sammanträde inom socialstyrelsen med sociala rådets sektion för arbetsförmedling i december 1913 skedde överläggning angående arbets- förmedling för s. k. mindervärdig arbetskraft (frigivna fångar, alkololis- ter). Dåvarande byråchefen Huss anförde såsom inledare i huvudsak följande:

Enär den offentliga arbetsförmedlingen omfattade allt slags arbete, hade den na— turligtvis också att taga befattning med sådan arbetskraft, som av särskild anled- ning måste anses mindervärdig (exempelvis frigivna fångar, alkoholister). Den of— fentliga arbetsförmedlingens princip om företräde för den bästa arbetskraften med— förde emellertid, 'att de mindervärdiga arbetarna hade jämförelsevis smä utsikter att vinna anställning. Ur åtskilliga synpunkter måste det emellertid anses behjärtans— värt, att just ifrågavarande personer funne hjälp vid sitt sökande efter arbete, enär sådant vore den oundgängliga förutsättningen för deras återupprättande. Ett sam- arbete för vinnande av detta mål hade också på sina håll redan kommit till stånd mellan den offentliga arbetsförmedlingen å ena sidan och Skyddsvärnet och föreningarna för frigivna fångar å den andra. Arbetsförmedlingens upp— gift heträffande frigivna fångar vore emellertid huvudsakligen att giva nyss- nämnda organisationer anvisningar på lämpliga arbetstillfällen, varefter det an- komme på organisationerna själva att ytterligare förhandla därom. Nödvändigt- vis måste dock största varsamhet iakttagas från arbetsförmedlingens sida i dy- lika fall. Som regel borde vederbörande föreståndare endast vända sig till person— ligen bekanta arbetsgivare och härvid låta angeläget vara att lämna fullständiga upplysningar om den arbetssökande.

Herr von Koch framhöll under diskussionen bl. a.: Den offentliga arbetsförmedlingens uppgift i nu föreliggande fall vore en myc- ket delikat sådan, icke blott därför, att den, utövad på oförsiktigt sätt, lätt kunde misskreditera arbetsförmedlingen, utan även på den grund, att det här även gällde att bedöma arbetsgivarens lämplighet att omhändertaga den person, han finge i sin vård.

Enligt protokoll vid förhandlingarna under arbetsförmedlingekonferen- sen inom socialstyrelsen i december 1919 är från diskussion angående

• Sida 87
•  Original

den offentliga arbetsförmedlingen och den s. k. partiella (fysiskt och mo- raliskt defekta) arbetskraften» att anteckna bl. a. följande:

Beträffande den moraliskt defekta arbetskraften framhölls, att arbetsförmedlingen härvidlag hade en synnerligen ömtålig och ansvarsfull uppgift. Det gällde att upp- söka sådana arbetsgivare, som kunde väntas visa förståelse för individer av hithö- rande slag. Samarbete med Skyddsvärnet rekommenderades.

Under de överläggningar, som de sakkunniga hållit tillsammans med ge- neraldirektören för socialstyrelsen Gunnar Huss, direktören för Stock- holms stads arbetsförmedling Sam. Grufman och direktören för Stock- iiolms läns arbetsförmedling David Bergholtz, ha från dessa hävdats i det hela samma synpunkter som i ovan relaterade yttranden. ,

Generaldirektör Huss har anfört: Problemet om arbetsanskaffning åt den socialt belastade eller s. k. mindervärda arbetskraften var aktuellt re— dan under den svenska offentliga arbetsförmedlingens första tid men måste då skjutas åt sidan för huvuduppgiften. I genombrottsåren gällde det framför allt att få bort allmänhetens tro på att endast de sämre arbe- tarna anmälde sig på förmedlingarna, och därför måste man särskilt lägga sig vinn om att söka presentera arbetsgivarna endast den bästa möjliga arbetskraft. Som huvudregel gäller ju allt fortfarande för förmedlingar-. na att lämna den bästa arbetskraften företräde. Emellertid måste den offentliga arbetsförmedlingen också känna ett visst ansvar inför de sämre eller socialt belastade arbetarna, enär, frånsett de humanitära skälen, det allmänna ofta har stora utgifter för dylika personer och enär ett vård— behov bäst förebygges genom att skaffa vederbörande arbete.

Sedan den offentliga arbetsförmedlingen stabiliserats, har problemet om den mindervärda arbetskraften vunnit ökat beaktande. De flesta arbets— förmedlingar giva numera ett handtag även åt de socialt belastade arbets— sökandena. Denna verksamhet är emellertid av en så ömtålig beskaffen- het, att den måste bedrivas vid sidan av den allmänna och vanligen ge— nom föreståndaren personligen. Denne söker utvälja lämpliga arbetsgi- vare, för vilka han kan yppa den arbetssökandes förflutna, så. att de med hänsyn härtill kunna bedöma den rätta användningen och behandlingen av en sådan arbetare. I annat fall kunde dennes anställande medföra risker av olika slag. Det kan knappast undvikas, att arbetsanskaffningen för de socialt belastade arbetarna stundom kommer i konflikt med andra arbetssökandes rimliga krav på företräde. En garanti för att skäliga hän- syn härvid tagas åt båda hållen är emellertid, att i arbetsförmedlingarnas styrelser sitta representanter för såväl arbetsgivare som arbetare.

Socialstyrelsen fick för åtskilliga år sedan ett generellt utredningsupp— drag angående den fysiskt och psykiskt mindervärda arbetskraften. Ytt- randen infordrades från skilda ämbetsverk, institutioner och organisatio- ' ner, och en del överläggningar höllos. Hos somliga arbetsgivar- och ar— betarorganisationer mötte (man ringa förståelse för denna arbetskrafts

• Sida 88
•  Original

placering. Arbetsgivarna framhöllo yrkesriskerna, arbetarorganisathner— na faran för att kollektivavtalen skulle rubbas därigenom att arbetsgivar— na med skäl kunde fordra att få den sämre arbetskraften billigare. Vi— dare mötte svårigheter att skapa en enhetlig organisation av arbeisför— medlingen för såväl den fullgoda som den sämre arbetskraften. Av ilessa olika anledningar avbröts undersökningen.

Inom socialstyrelsen hade flera gånger diskuterats tanken på at1 för» söksvis söka få till stånd — närmast i Stockholm med dess manga ans1alter — en särskild anordning för ifrågavarande slag av arbetskraft. Man kunde tänka sig en kurator, som ej formellt tillhörde arbetsförmedlingen men hade lokaler i anslutning till denna och samarbetade därmed. Till denna kurator kunde lämpligen hänvisas sådana arbetsgivare, som lmnde och ville använda icke fullgod arbetskraft i här avsedd mening. Kuritorn borde lämna arbetsgivaren full information om den arbetssökandes brister. Arbetsförmedlingarna besökas f. ö. av många vanliga arbetssökande. som väl äro i behov av en kurators hjälp för upplysningar och råd beträffande familje- och ekonomiska förhållanden, socialförsäkring och annan sam- hällsvårdu-o. s. v. Att grunda en absolut fristående arbetsförmedling för den mindervärda arbetskraften torde ej vara klokt, bl. &. därför, att en, sådan- förmedling säkert skulle få lida brist på anmälningar om lediga platser, då arbetsgivare ju helt naturligt helst vända sig dit, där de kunna vänta att få god arbetskraft.

Direktör Grufman har anfört: Under beaktande av de synpunkter, som hävdats vid flera arbetsförmedlingskonferenser, hade Stockholms stads ar— betsförmedling endast i ringa utsträckning kunnat bereda arbete ät fri— givna. Stundom hade man kommit till tals med någon arbetsgivare, till vilken förmedlingstjänstemännen stode'i personlig relation, för honom yp- pat den frigivnes kasus och, i enstaka fall, lyckats placera den frigivne. Vad nu sagts, gällde helt naturligt de frigivna, vilkas föregående vore känt för arbetsförmedlingen. I många fall hade givetvis arbete anskaffats ät frigivna utan att arbetsför-medlingen haft aning om denna deras egen- skap. Särskilt gällde detta tillfällighetsarbeten, för vilka arbetsgivaren i regel ej krävde tidigare arbetsbetyg. För arbetsförmedlingens renommé vore det synnerligen farligt att för en mera ansvarsfull uppgift skicka en arbetsgivare en arbetare, som straffats för t. ex. stöld eller förskingring. Om personen återfölle i brott i sin anställning hos arbetsgivaren, kunde denne med skäl förebrå förmedlingen dess förtegenhet såsom en försyndelse mot principen om tillhandahållande av den bästa arbetskraften. Av flera. lätt insedda skäl vore det betydligt enklare att placera en frigiven i lant— arbete än i t. ex. handel och industri. Enligt hr Grufmans erfarenhet förekomme även, att kamrater på arbetsplatsen ställde sig avoga mot en frigiven, något som ökade svårigheterna vid arbetsanskaffning åt frigivna. Denna arbetsanskaffning borde icke inordnas som ett reguljärt led i den offentliga arbetsförmedlingen utan framför allt åligga skyddsverksam—

• Sida 89
•  Original

heten och bedreves bäst genom samverkan dem emellan. Den offentliga arbetsförmedlingen vore ej inriktad på att uppleta och bearbeta arbets- givare, vilket ovillkorligen erfordrades vid ifrågavarande arbetsanskaff— ning. En sådan taktik krävde personer, som helt kunde ägna sig däråt, och de tjänstemän, vilka här närmast komme i fråga, vore skyddsförenin- garnas, såvida man—ej ville tänka sig möjligheten att med anslag av stats— medel tillsätta särskilda kuratorer med uppgift att placera denna ofta med orätt kallade mindervärdiga arbetskraft.

Direktör Bergholtz har anfört: Stockholms läns arbetsförmedling, vars verksamhet endast omfattade jordbruket och dess binäringar, ha sedan åtskilliga år tillbaka med framgång ägnat sig åt arbetsanskaffning även åt frigivna fångar och s. k. mindervärdig arbetskraft överhuvudtaget. Denna verksamhet hade gynnats av den omständigheten, att ett flertal platser i regel alltid stått till anstaltens förfogande och att förmedlin- gen därigenom även kunnat bereda arbete åt en och annan person, som kommit på. skuggsidan. Härtill komme, att många lantbrukare ej frå— gade så noga efter en arbetares föregående, närmast sådana, som ej åt— njuta. kost och logi. Med skäligt hänsynstagande till principen, att en- dast den bästa arbetskraften skulle tillhandahållas, men samtidigt un- der beaktande av att den frigivne dock på. ett eller annat sätt måste beredas möjlighet till självförsörjning, gällde det att välja såväl en lämplig arbetsgivare för den frigivne som en lämplig frigiven åt arbets— givaren för att ingen skada skulle åstadkommas. Arbetsförmedlingen för de frigivna och därmed jämställda kunde emellertid ej alltid ut— övas under samma former som den regelmässiga, utan tjänstemännen finge för dylika arbetssökande anordna en mera enskild mottagning. Hr Bergholtz höll före, att det vid arbetsförmedlingarna möjligen skulle vara lämpligt att inrätta en särskild. avdelning för den filantropiska ar— betsförmedlingen.

[ anslutning till de nu återgivna uttalandena vilja de sakkunniga be— träffande den offentliga arbetsförmedlingens inställning till arbetsför— medling för frigivna fångar och jämställda kategorier rekommendera följande synpunkter: Då den offentliga arbetsförmedlingen är ålagd att lämna den bästa arbetskraften företräde, måste vid god tillgång på arbetskraft—vilket förhållande sedan länge råder och för närvarande i eminent grad—den mindervärdiga eller defekta arbetskraften, till vilken frigivna fångar till avsevärd del äro att hänföra, sättas i andra hand. Av sociala skäl bör dock den offentliga arbetsförmedlingen beakta även de frigivnas och därmed jämställdas intressen, men detta beaktande bör ske i samråd med de tilltänkta arbetsgivarna, vilka böra invigas i den , arbetssökandes förhållanden, åtminstone i de fall, där en sådan informa— ; tion synes vara av vikt. De arbetsgivare, hos vilka arbete för frigivna , sökes, böra helst äga vilja och förmåga att på ett personligt sätt taga

• Sida 90
•  Original

sig an de frigivna. En arbetsförmedling för den mindre goda arbets— kraften bör lämpligen icke ske i direkt samband med den reguljära för- medlingen utan vid sidan därav. [Att upprätta en särskild förmedling för denna arbetskraft är dock icke lämpligt. Möjligen kan vid den of- fentliga arbetsförmedlingen anställas en kurator, som bevakar den mindre goda arbetskraftens intressen. Vid arbetsförmedlingarna i några större städer, och då främst Stockholm, kunde försöksvis anordnas ett dylikt kuratel. Under nu rådande arbetslöshet synes dock tidpunkten härför ogynnsam, och torde därför bättre konjunkturer böra avvaktas. Under alla förhållanden bör samarbete äga rum mellan den offentliga arbetsförmedlingen och de organisationer, som på sitt program ha skyddsarbete för frigivna fångar.

Allmänna reservarbeten.

I samband med prövningen av den offentliga arbetsförmedlingens in- ställning till arbetssökande frigivna har även dryftats frågan om fri— givnas möjligheter att erhålla reservarbete (nödhjälpsarbete).

Generaldirektör Huss har vid överläggning hos de sakkunniga i denna fråga anfört: Något generellt direktiv mot anställning av frigivna vid statligt reservarbete finnes ej. Arbetslöshetskommissionen måste emel— lertid noga beakta det ansvar, som följer med att till en ort sammandraga' en arbetsstyrka från skilda håll. Disciplinen måste upprätthållas för arbetets skull samt för ortsinvånarnas och arbetarnas eget bästa. På grund av den allmänna föreskriften, att den som erhållit arbetslöshets- hjälp skall iakttaga ett ordentligt och nyktert levnadssätt, ha närmast vederbörande lokala arbetslöshetsorgan att tillse, att inga notoriska okyn— neselement utsändas till arbetsplatserna. Sådana förekomma därför också endast undantagsvis. Naturligtvis kunde man tänka sig särskilda reservarbeten, anordnade speciellt för de socialt belastade och avsedda att ge dem ett handtag vid den nya starten ut på arbetsmarknaden.

Det utredningsmaterial, som i övrigt stått de sakkunniga tillbuds, sär— skilt från de större skyddsföreningarna med egen byrå, har bekräftat, att inga särskilda hinder rests mot frigivnas uttagande till reservarbete, vare sig detta varit statligt, statskommunalt eller kommunalt sådant. För den frigivne ha gällt samma prövningsgrunder som för varje an— nan arbetslös, givetvis med särskilt hänsynstagande till de'risker för då— ligt uppförande på arbetsplatsen, som sammanhängt med arten eller graden av vederbörandes asocialitet.

Frågan om anordnande av särskilda reservarbeten för sådana frigivna och därmed jämställda, för vilkas tillrättaförande och utkomst påfordras extraordinära åtgärder, upptages av de sakkunniga efter denhär medan följande framställningen om övergångshem.

• Sida 91
•  Original

Skyddsorganisationemas arbetsförmedling.

Av den ovan lämnade redogörelsen för den svenska skyddsverksam— heten framgår, att arbetsanskaffning i större eller mindre skala bedrives. av de flesta skyddsföreningar och övergångshem såsom ett viktigt, för att ej säga det viktigaste ledet i deras verksamhet. Men vidare fram— 1 går även att någon speciell avdelning för arbetsförmedling icke är in- , rättad annat än hos Stadsmissionen i Stockholm. För denna arbetsför— medlings verksamhet är ovan närmare redogjort.

Såsom redan berörts, har arbetsförmedling för s. k. mindervärdig arj betskraft sin särskilda karaktär, enär därvid gäller att uppleta och för vederbörande klient intressera arbetsgivare, vilka jämväl äro lämpliga att bli klientens handledare och beskyddare. Den tjänsteman, som ut- övar en dylik förmedling, måste för vinnande av ett gott resultat besitta stor omdömesförmåga, kunskap om arbetsmarknaden och personlig kännedom om arbetsgivare. Tyvärr synes skyddsföreningarnas ekonomi i gemen ej tillåta bekostande av särskild arbetskraft för detta tidsödan- de men betydelsefulla värv.

I fraga om skyddsföreningarnas speciella arbetsförmedling framlägga de sakkunniga intet förslag men förorda, att de föreningar, som äga för— utsättning att nå goda resultat med en dylik förmedling, tilldelas sär— skilda anslag för avlöning av behövlig tjänsteman m. fl. kostnader.

Av det förut sagda framgår, att vid anskaffning av arbete åt frigivna fångar möta så stora svårigheter, att åt många bland dem, även om' de äro såväl arbetsdugliga som arbetsvilliga, ej skulle kunna beredas ut- komst, om icke vissa extraordinära åtgärder vidtoges för deras återinå passning i förvärvslivet. '

Inackordering.

Av ålder har inom skyddsverksamheten beträffande sådana. frigivna, som ej omedelbart kunnat få försörjning genom egen arbetskraft, i viss omfattning använts det s. k. inackorderingssystemet, d. v. s. en tids be- tald inackordering hos för ändamålet intresserade och lämpliga personer, vilka erbjuda sig att fylla den dubbla uppgiften som de frigivnas arbets— givare och kuratorer samt att, även efter det inackorderingsavgiften upp- hört att utgå, bereda sina skyddslingar arbete och stöd. En dylik anord- ning praktiseras alltjämt med framgång av bland andra föreningar Skyddsvärnet i Kopparbergs län. Framför den andra huvudutvägen att bereda frigivna en lämplig övergång till hel självförsörjning, nämligen vistelse på särskilda hem, har inackorderingssystemet de fördelarna, att den frigivnes tillvaro genast blir nära anpassad till det normala livet samt att inackorderingen åtminstone i regel blir billigare än kostnader- Vna för vistelsen åt ett särskilt upprättat hem. De sakkunniga anse, att : inackorderingssystemet bör kraftigt understödjas genom särskilda an- t slag från Svenska skvddsförbundet eller fångvårdens besparingskassa.

• Sida 92
•  Original

92 Övergångshem.

Svårigheten att finna lämpliga inackorderingsställen är emellerlld så stor, att liksom hittills måste på vägen från fängelset till en vanlg ar- . betsanställning uppehållas vissa mellanstationer, :->hem:>.

De hem av detta slag, vilka redan existera, äro beskrivna ovan Så— som av beskrivningen framgår, bära de olika benämningar: »arbets— hem», »lanthem», »trädgårdshem». Utan att ingå på någon terminologisk diskussion, vilja de sakkunniga dock framhålla, att benämningen arbets— hem numera synes mindre lämplig, enär förväxling lätt kan uppk1mma med de arbetshem, som upprättats jämlikt 9 kap. i lag om fattigvården och som äro avsedda för bl. a. försumliga försörjare. För sin del ha de sakkunniga stannat för att såsom sammanfattande benämning bruka »ö'uergångshem», då ju de därmed åsyftade anstalterna avse att bereda den frigivne en skyddad övergångsperiod från fängelset till det fria för— värvslivet eller, för det fall vistelsen på hemmet ej följer i omedelbart sammanhang med fängelsevistelsen. likväl endast en tillfällig fristad i avbidan på annan arbetsanställning.

Rätt anordnade kunna övergångshemmen vara av ingripande bety— delse för den frigivnes daning till en duglig samhällsmedlem. De giva honom möjlighet till rekreation efter fängelsetidens instängdhet och ut— göra samtidigt ett värn mot frestelserna till de excesser, ej minst i fråga om rusdrycksförtäring, som bli mångas fördärv under den närmaste ti— den efter frigivningen. De lämna vidare den frigivne ett uppehälle, vil- ket han själv kan betala med sitt arbete, och en arbetslön, om också ringa, för framtida behov. I arbetet erhåller han utbildning och praktik och får tillfälle att visa, huruvida han är arbetsvillig eller ej, något som är av den största betydelse för bedömande av de hjälpåtgärder, vilka i övrigt lämpligen böra vidtagas till hans gagn. Vidare får han genom hemmets tjänstemän hjälp vid sökande av anställning. En arbetsgivare. som nekar eller skulle neka att anställa den frigivne, när han kommer direkt från fängelset, kan ofta övertalas att mottaga honom, sedan han under någon tid på ett övergångshem ådagalagt sin vilja till ett sköt— samt liv.

Delade meningar kunna råda om huruvida ett hem, där frigivna fån— gar mottagas, bör vara avsett enbart för sådana eller även för andra hjälpbehövande, såsom frigivna tvångsarbetare, från alkoholistanstalt ut— skrivna och överhuvudtaget arbetslösa, vilka visat asociala tendenser el- ler av annan grund, exempelvis sjukdom samt brist på utbildning eller arbetsmeriter, sakna konkurrenskraft på arbetsmarknaden och därför löpa risk att hemfalla åt asocialitet. Med hänsyn till det nära sambandet mellan olika former av asocialitct blir spörsmålct om lämpligheten att på ifrågavarande hem blanda frigivna med andra personer av nämnda kate— gorier enligt de sakkunnigas mening huvudsakligen en fråga om upprätt— hållande av disciplin vid hemmet- och neutraliserande av skadliga inflytel-

• Sida 93
•  Original

ser från de sämre elementen bland Skyddslingarna, d. v. s. om urvalet av skyddslingar. Man hör stundom framhållas, att ett-hem, som är av- sett endast för frigivna fångar, skulle åt sina skyddslingar giva en prägel liknande den, som fängelset åsätter, och att det av den- na anledning inför allmänhetens betraktelsesätt och för bättre ut— ' komstmöjligheter vore av betydelse, att ett hem av nu ifrågavarande slag stode öppet även för andra personer, som skola göra försök att skapa sig en socialt tillfredsställande existens. De antydda farhågorna äro möjligen överdrivna, men blotta tillvaron därav synes stöda de sakkun— nigas uppfattning, att det icke kan anses nödvändigt att upprätthålla särskilda hem för frigivna, endast att tillse, att tillräckligt antal platser finnas för dessa på »blandade hem».

Vad i övrigt beträffar urvalet av skyddslingar och sorteringen på olika hem kan framhållas, att grundförutsättningen för intagande på ett hem bör vara en viss, om också vacklande förmåga till försörjning och skötsamhet hos den hjälpbehövande, ej blott på hemmet med dess regle— menterade tillvaro, som ju utgör ett stöd för en svag karaktär, utan även i det fria förvärvslivet. En klient med ringa försörjningsförmåga (»fat- tigvårdsfall»), svårare psykiska defekter, brutalt sinnelag 0. s. v. bör ej få inträde på ett hem av ifrågavarande slag.

Å andra sidan bör emellertid urvalet av skyddslingar ej vara så strängt. att inträde endast beviljas dem, om vilka man äger grundad anledning förmoda en återgång till samhällsnyttigt levnadssätt. Även den klient, om vilkens förbättring man endast kan hysa ett vagt hopp eller om vil— kens förbättringsresurser man känner föga eller intet, bör beredas sitt tillfälle. Framför allt gäller det naturligen att taga hand om de unga, för vilken kategori särskilda hem böra vara inrättade.

De redan bestående övergångshemmen ha icke minst haft betydelse för de villkorligt frigivna, eller, rättast sagt, såsom arbetsgivare för vill— korlig frigivning. Lagen om villkorlig frigivning stadgar i 5 %, att i fråga, huruvida villkorlig frigivning må medgivas, skall tagas i be- traktande bl. a. »de förhållanden, i vilka den dömde skulle komma att för— sättas efter frigivningen, huruvida beskydd erbjudes av enskild person, förening eller på annat sätt, eller om ändock finnes grundad utsikt till lovlig utkomst». Samtliga de övergångshem, som företrädesvis mottaga frigivna fångar, ha också i stor utsträckning mottagit villkorligt fri- givna. Särskilt Åby lanthem har därntinnan fyllt en viktig uppgift un- der hela 'sin tillvaro och särskilt under depressionstider såsom den inne— varande, då det är ytterst svårt att erhålla arbetsgivare även åt per— souer, som i övrigt äro väl kvalificerade för villkorlig frigivning. "Såsom de sakkunniga nedan framhållit, är institutet villkorlig frigivning i Sve— » rige snävt reglerat och en utvidgning därav påkallad. En sådan reform 1 blir lättare att i praktiken genomföra, därest ökat antal platser på över— , gångshem stå till förfogande. ' l

• Sida 94
•  Original

Övergångshemmen ha aven, ehuru ännu blott i ringa omfattning, ta- gits i anspråk för personer, som villkorligt utskrivits från förvarings— anstalt för förminskat tillräkneliga förbrytare. Villkorlig utskrivning från interneringsanstalt för återfallsförbrytare har ännu icke ägtirum men blir inom en nära framtid aktuell. De båda interneringslagarna . kunna icke motsvara sitt ändamål att" icke blott till en tid skydda sam— hället mot farliga förbrytare utan även så effektivt som möjligt för— _ bättra dessa, såvida icke utskrivning på prov äger rum i största möjliga utsträckning. Då det står klart, att utkomstmöjlighet för sådana kate— gorier brottslingar är betydligt svårare att bereda än för andra fångar samt den utskrivne i många fall torde trots tillsynen ha svårt att reda sig i friheten, fordrar sålunda här en god tillämpning av redan beståen— de lagar, att tillräckligt antal platser på Övergångshem kunna för ända— målet disponeras. ' Även många villkorligt dömda ha omhändertagits på övergångshemmem särskilt på Björkahemmet, vilket tidvis varit belagt långt över det ordif naric platsantalet, beroende därpå att Björkahemmet för närvarande är det enda specialhemmet för yngre frigivna och villkorligt dömda. Hemmets ledning har tyvärr ofta måst på grund av platsbrist neka inträde ej blott åt frigivna utan även åt villkorligt dömda och åt sakförda, vilka, därest plats kunnat beredas dem på ett eller annat hem, borde ha erhållit vill— korlig dom. Det händer överhuvudtaget ej sällan, att en person, som på grund av sin karaktär anses av såväl förundersökare som domstol kva- lificerad för villkorlig dom, ej erhåller sådan, emedan för tillfället ej kan uppbringas någon garanti för utkomst. Hans utsikter till arbete ef- ter frigivningen äro emellertid i de flesta fall än mörkare. För den all— männa rättsvården är det av vikt, att övergångshem i långt större ut— sträckning än nu kunna erbjuda en tids utkomst även åt villkorligt dömda. ' I detta sammanhang vilja de sakkunniga framhålla, hurusom genom— förande av en ny lösdriverilagstiftning, vari större vikt än nu lades så— väl på den förebyggande som den eftervårdande verksamheten, med sä- kerhet skulle kräva ett betydligt ökat platsantal på övergångshem.

Med stöd av det ovan- sid. 62 f. anförda materialet rörande utkomstmöj- ligheter för frigivna kvinnor jämte redogörelsen för hemmet Solbacken kan dragas den slutsatsen, att något behov att för närvarande uppehålla special-hem. för frigivna kvinnor icke föreligger. Av .de sakkunniga ifrågasattareformer, t." ex. beträffande villkorlig frigivning, kunna ej hämtinnan Imedfö'ra någon" ändring,. enär antalet straffade kvinnor är så- glädjande lågt. De "frigivna kvinnor, som behöva omhändertagas för särskild vård och tillsyn, kunna lämpligen vinna inträde på Frälsnings— arméns m. fl. hem eller ock inackorderas hos enskilda personer, '

Vad så angår frigivna män finnas för sådana ett speciellt övergångs— hem, Åby lanthem med 25 platser, varjämte å de övriga, här kallade

• Sida 95
•  Original

::blandade hemmen», kan beräknas ett plats-antal för frigivna män av ungefär 60, tillhopa alltså c:a 85 platser. Av dessa lämna mellan 35 och 40 sysselsättning i jordbruk och trädgårdsskötsel och resten i hantverk, huvudsakligen Skomakeri, skrädderi och snickeri, samt i vedgårdsarbete och papperssortering. Beräknas genomsnittstiden för en vistelse på övergångshem till fyra månader »— något som är lågt under nuvarande förhållanden på arbetsmarknaden _ skulle sålunda de befintliga över- gångshemmen kunna för ett år mottaga ungefär 250 olika frigivna. Med utgångspunkt från ovan sid. 60 ff. anförda utredning angående det antal frigivna mån, som skäligen kunde behöva skyddsförenings stöd för att vinna utkomst, kan antagas, att för de senaste åren i genomsnitt minst 350 51 400 olika frigivna män med fördel kunnat hänvisas till övergångshem.

Såsom arbetet nu är ordnat på de bestående övergångshemmen, måste sägas, att hemmen huvudsakligen lämpa sig för lantbruks-, grov- och ">>diverse>>arbetare men icke för yrkeskunniga eller för dem, som behöva uppläras i ett eller annat yrke. Ett undantag från detta omdöme kan endast göras för Stadsmissionens arbetshem i de fall, då Skyddslingarna sysselsättas med ett mera kvalificerat reparationsarbete å uppsamlings— centralen Små Smulor samt för enstaka »hantverksplatser» å de övriga hemmen. Också förhåller det sig i praktiken så, att frigivna yrkeskun- niga män, inklusive fabriksarbetare, vilka själva gärna för någon tid skulle söka fristad på ett övergångshem, i stor utsträckning icke vilja detta eller icke kunna beredas tillfälle därtill, enär hemmen sakna ett för dem lämpat arbete.

Av det hittills anförda framgår, att en avsevärd disproportion råder mellan behovet och tillgången på platser för frigivna vid övergångshem, en disprOportion, som hänför sig icke blott till själva antalet platser utan även till yrkesgrupperingen bland de personer, som kunna ifrågakom— ma till inträde. '

De sakkunniga Vilja därför förorda, att ett betydligt antal nya platser anskaffas å övergångshem för frigivna genom utvidgning av redan befint— liga hem och upprättande av nya, samt att genom grundande av nya och genom omläggning av arbetsdriften vid redan bestående hem tillgodoses behovet av hantverks- och industriell verksamhet, även i utbildningssyfte.

I fråga om utvidgning eller ombildning av redan befintliga hem maste beaktas, att hemmen givetvis ej böra mottaga flera skyddslingar än att alla kunna ägnas personlig handledning och "tillsyn samt att de risker, som alltid följa av de sämre elementens inflytande, i möjligaste mån begränsas. Under sådan synvinkel kunna de' nu bestående hemmen an- ses lagom stort tilltagna.

En utvidgning synes emellertid kunna' övervägas i fråga om Björka- 1'hemmet, vilket dels besitter ett större 'obrukat område, vars uppodling ? ger rika arbetstillfällen, och dels kunde äga möjlighet att inköpa ett in- ; till den bebyggda tomten 111- 357 beläget område, lämpat för "bebyggelse

• Sida 96
•  Original

och anläggning av växthus. Det platsantal, som pa en dylik utvidgning kunde vinnas, synes ligga mellan 5 och 10 och kostnaden kan beräknas till 20- a 25 000 kr.

De sakkunniga ha övervägt, huruvida hemmet Solbacken, vilket, efter vad ovan sagts, synes obehövligt för sitt nuvarande ändamål. kunde om- bildas till ett hem, närmast industrihem, för frigivna män. Det ringa platsutrymmet, tomtens obetydliga storlek samt hemmets ogina läge i fråga om avsättningsmöjligheter utesluter dock tydligen ett sådant ut— nyttjande.

I fråga om nya hem, som enligt de sakkunnigas mening böra upprät- tas, vilja de sakkunniga inskränka sig till förslag om grundande av föl— jande tre hem, vilka skulle täcka det närmaste behovet. särskilt av in- dustri- och yrkesplatser:

två industrihem, vartdera med omkring 30 platser, belägna 'i eller i omedelbar närhet av någon större stad, det ena huvudsakligen avsett för yngre personer, samt

ett lanthem i södra Sverige (Skåne) med omkring 20 a 30 platser. Genom en utvidgning av Björkahemmet samt grundande av de tre nya hemmen skulle vinnas 80 å 100 platser, alla med produktivt och yrkesut— bildande arbete.

Vad angår det föreslagna lanthemmet i södra Sverige är det för de sakkunniga känt, att önskemål därom sedan åtskilliga år framställts från skyddsföreningar i södra delen av landet, och dessa önskemål synas be— rättigade. Behovet av industrihem är såväl från skyddsförbundets sty— relse som från olika skyddsföreningar sedan länge omvittnat.

Beträffande lanthemmet vilja de sakkunniga vidare framhålla: Med ledning av kostnaderna för Åby lanthem kan beräknas, att netto- driftskostnaden per dag och skyddsling vid ett lanthem med 30 platser skulle bliva ungefär 2 kr. 20 öre eller för ett år tillhopa c:a 24 000 kr. Vad anläggningskostnaden beträffar, kommer denna givetvis att ställa sig olika, om en egendom inköpes eller om den arrenderas. Det synes icke uteslutet, att Kristianstads läns fångvårds- och skyddssällskap samt Malmöhus läns förening till stöd för värnlösa och fallna, vilka förenin- gar vid slutet av år 1931 förfogade över en behållning av resp. c:a 48000 kr. och 50 000 kr., skulle vara villiga att tillskjuta en del av det behövliga startkapitalet. .

Jämväl beträffande de två industrihemmen möta stora svårigheter att framlägga säkra ekonomiska kalkyler. Kostnaderna bero ju i hög grad på vilka yrkesgrenar, som kunna befinnas lämpliga att upptaga. Netto— driftskostnaderna per skyddsling och dag torde emellertid här ställa sig något högre än för ett lanthem och vid ett platsantal av 30 uppgå till minst 3 kr., vilket motsvarar en årskostnad av omkring 33000 kr.

Till anläggningskostnaderna för åtminstone något av hemmen borde anslag kunna. erhållas av lotterimedel. - '

• Sida 97
•  Original

Skrivbyråer.

Även om vissa yrkesgrupper bland de frigivna, främst lantbruks- och grovarbetare, hantverkare, fabriks- och diversearbetare genom de redan bestående och de av de sakkunniga föreslagna nya övergångshemmen kunna äga möjlighet till en tids utkomst, innan de kunna inpassas i det ' normala förvärvslivet, så återstår i allt fall att i motsvarande avseen- de sörja för en annan betydande yrkesgrupp bland de frigivna med för närvarande stora svårigheter att assimileras i samhället, nämligen affärs— män, kontorister, butiksbiträden, agenter och därmed jämställda per- soner, vilka äga kontors- eller merkantil utbildning. Endast i undan— tagsfall är det lämpligt och möjligt för dessa att inrikta sig på annan levnadsbana än den redan beträdda, särskilt om de, såsom ofta är fallet, sakna förutsättningar för kroppsarbete. Inom den svenska skyddsverk— samheten är även att registrera en del försök att åstadkomma särskilda utkomstmöjligheter för personer av ifrågavarande kategori. Skyddsvär- net i Stockholm uppehåller från 1912 en skrivbyrå för kontorister och jämställda, och samma förening ägde mellan åren 1916 och 1926 i Stock- holm ett inackorderingshem, vilket mottog s. k. bildade klienter, företrä— desvis dem, som hade arbete å Skrivbyrån. För närvarande existerar för den omhandlade gruppen frigivna intet särskilt arbetsföretag eller hem med undantag av Skyddsvärnets skrivbyrå, en institution, som en- ligt vad för de sakkunniga är känt, på grund av utrymmesbrist ständigt måste avböja ansökningar om anställning.

De sakkunniga, som även i övrigt från olika skyddsföreningar fått be— lysta de svårigheter, som möta vid anskaffning av utkomst åt kontorister och därmed jämställda, de s. k. »herrfångarna», finna synnerligen be— hjärtansvärt, att jämsides med de föreslagna nya övergångshemmen även inrättas särskilda arbetsföretag, närmast s. k, Skrivbyråer, eventuellt i förening med inackorderingshem, för sådana frigivna som äga kontors- utbildning eller lämpa sig därför. På grund av de ekonomiska erfaren- heter, som Skyddsvärnet i Stockholm fått tillfälle att göra beträffande såväl skrivbyrå som inackorderingshem och som skildrats i redogörelsen för nämnda förening, ställa sig dylika företag emellertid förhållandevis dyra.

Vad först en skrivbyrå beträffar, måste denna för att få kunder och någorlunda hålla sig uppe i den även på detta områdesvåra konkurren— sen prestera ett gott, för att ej säga förstklassigt arbete. Härför fordras kontinuerlig tillgång på skicklig arbetskraft, det vill säga en fast per— sonal, som håller rörelsen flytande, även om den mera tillfälliga arbets- kraften har bristfällig utbildning eller arbetsförmåga. Det förefaller ”som om Skyddsvärnets i Stockholm skrivbyrå numera fått en ganska tillfredsställande organisation. Här tillämpas, såsom av redogörelsen framgår, ett slags inackorderingssystem. Skyddsvärnet disponerar mot årlig avgift över tre platser, vilka besättas efter samråd med skrivby-

• Sida 98
•  Original

råns föreståndare och på vilka ombyte sker, så snart vederbörande fått annat arbete, befunnits olämplig eller av annan anledning lämnar by— rån. På de övriga platserna äger föreståndaren intaga dem honon gott synes och äger sålunda själv vaka över att kontinuiteten och presta- tionsförmågan i byråns arbete ej äventyras.

Det synes de sakkunniga i första hand icke uteslutet, att Skyddsvär- nets skrivbyrå mot ett större anslag skulle kunna bereda ett ökat antal platser åt frigivna. Vidare böra undersökas möjligheterna för att iven i andra större städer, främst Göteborg och Malmö, genom skyddsorganisa— tionerna grunda liknande företag, eventuellt genom anknytning till re- dan bestående skrivbyråer. Enär de föreningar, varå en sådan uppgift närmast kunde ankomma, säkerligen för planens genomförande vcre be- roende av särskilda statsanslag, och enär i varje fall frågan om grun- dandet av en skrivbyrå är starkt avhängig av personliga och lokaia för- utsättningar, vilka kunna växla på kort tid, ha de sakkunniga icke ak- tat nödigt att framställa närmare förslag än som här redan skett.

Även vad beträffar inackorderingshem för s. k. bildade frigivna in- skränka sig de sakkunniga till att uttala önskvärdheten av att åtmin— stone ett sådant hem upprättades, eventuellt med hjälp av statsanslag.

Arbetsgårdar.

För att pröva en klients arbetsvilja eller bereda honom mera tillfällig utkomst än den, som ett övergångshem avser att garantera, t. ex. några dygns mat och logi, utrustning med kläder, en mindre summa till res- pengar etc., använda sig skyddsföreningarna, såsom av redogörelsen för den svenska skyddsverksamheten framgår, av tillgängliga vedgårdar, arbetshärbärgen och liknande inrättningar. En del skyddsföreningar, t. ex. Stadsmissionen i Stockholm och Skyddsvärnet i Falun, ha egna vedgårdar, andra skyddsföreningar, såsom skyddsföreningarna i Göte— borg och i Gävleborgs län, anlita de vedgårdar, som disponeras av kom- munala eller privata företag med besläktade syften.

Från olika skyddsföreningar samt från deras gemensamma organ, Svenska skyddsförbundet, har vid upprepade tillfällen betonats nödvän— digheten av att i varje län, och då helst i omedelbar närhet till skydds- förenings expedition, få till stånd en s. k. arbetsgård med sådana möj- ligheter till prövning av arbetsvilja och beredande av inkomst, vilka nyss nämnts, och eventuellt även för beredande av mat och logi tillfälligt.

Säkerligen föreligger ett avsevärt behov för skyddsföreningarna att kunna tillhandahålla dylika arbetstillfällen. Under hänvisning till att detta behov vid en ökning av antalet platser på övergångshem i någon mån fylles samt vidare till att ifrågavarande arbetsgårdar lämpligen böra, såsom ock på sina håll skett, uppehållas av kommunerna eller av skyddsföreningar i nära samarbete med kommunerna samt ingå såsom ' ett led i den allmänna fattigvårds- eller arbetslöshetshjälpen, finna de

• Sida 99
•  Original

sakkunniga icke anledning att beträffande arbetsgårdar framlägga något förslag.

, Om en skyddsförening emellertid tager initiativ till grundande av en arbetsgård, bör dock efter prövning kunna ifrågasättas särskilt bidrag därtill av statsmedel.

Särskilda reservarbeten.

Bland de förslag till reformering av skyddsverksamheten, vilka fram- förts i den offentliga diskussionen, har även upptagits »ambulerande riksgagnande arbeten för sådana lösdrivare och alkoholister, möjligen även villkorligt dömda och villkorligt frigivna, vilka icke äro farliga för den allmänna säkerheten».

Dylika reservarbeten ha varit föremål för diskussion i det »Betänkan- de med förslag till lagstiftning om åtgärder mot lösdriveri samt åtgär- der mot sedeslöst leverne av samhällsskadlig art», som avgavs den 30 maj 1929 av tillkallade sakkunniga. I detta betänkande uttalas under rubri- ken >>Statliga arbetsföretag såsom hjälparbete», sid. 116—117 bl. a. föl- jande:

De sakkunniga dela för egen del de sålunda uttalade betänkligheterna mot anord- nande av dylika allmänna arbetsföretag (hjälparbeten i de allmänna skogarna) så- 'som ett led i samhällets åtgöranden för tillråttaförande av personer, mot vilka in- gripande enligt lösdriverilagen sker. Man får till en början ej förbise, att det här i regel är fråga om mindervärdig arbetskraft, som därtill säkerligen ofta är svår att disciplinera. I en anstalt går det lättare att bibehålla disciplin bland dylikt svår- hanterligt klientel än vid utförande av arbete ute i de allmänna skogarna. Härtör fordras särskilda förläggningar av större eller mindre antal lösdrivare, och domän- styrelsens farhågor, att detta kan komma att medföra vanskligheter, synas ingalunda ogrundade. Därtill kommer den ej heller obefogade synpunkten, att i den mån arbete i de allmänna skogarna utan alltför stora kostnader för det allmänna kan beredas, detta i första hand bör stå öppet för de oförvållat arbetslösa. Man må ej heller förbise den omständigheten, att de personer, om vilka hår är fråga, i all- mänhet till karaktären äro viljesvaga och opålitliga samt oftast böjda för ett sysslo- löst och lättjefullt liv. Erfarenheten visar även att hjälpsökande av denna kategori ofta vägra att mottaga arbete eller trots uppburen reseersättning eller erhållen järn- vägsbiljett uraktlåta att ens begiva sig till den plats, där arbete åt dem anskaffats, eller också efter en kortare tid utan vidare lämna arbetet för att i stället stryka omkring. Detta torde framför allt gälla dem, som leva av bettleri och som ofta nog ej vilja veta av något annat sätt att förskaffa sig uppehälle. Särskilt föreningen Skyddsvärnet har gjort sig till tolk för sist antydda synpunkter.

Redan av nu antydda skäl ter det sig synnerligen tveksamt, huruvida de önske— mål, som med den ifrågasatta anordningen åsyftats, därigenom verkligen stå att vinna. Det avgörande skälet emot en dylik anordning i större omfattning är emel- lertid kostnadssynpunkten. Det är uppenbart, att kostnaderna för dylika hjälpar- beten, anordnade i föreslagen omfattning, skulle bliva synnerligen avsevärda. En- ligt beräkning i 1926 års förslag skulle den totala årskostnaden för 100 man, obe- . räknat utgifter, som domänverket eller skogssällskapet för ändamålet skulle vid- kännas, uppgå till 130 000 kr.

De sakkunniga anse sig emellertid icke böra helt avvisa tanken på dylikt hjälp— arbete utan finna sådant i mindre omfattning kunna försökas. Därmed skulle onek-

• Sida 100
•  Original

ligen vinnas ökad möjlighet att på ett effektivt sätt pröva arbetsvilligheten hos den mot vilken ingripande enligt lagen sker, och en dylik prövning, som i sak blir lika med ett slags arbetsföreläggande, bör i regel vara den första åtgärd, som från sam- hällets sida företages mot honom. Härför fordras tillgång på arbetstillfällen utöver vad den öppna arbetsmarknaden erbjuder, och någon hänvisning av lösdrivare till statliga nödhjälpsarbeten för oförvållat arbetslösa bör avgivna skäl ej äga rum. I sitt över 1922 års förslag avgivna yttrande har socialstyrelsen framhållit, att till- handahållande av arbetstillfällen i vissa fall skulle onödiggöra anstaltsvård och där- med förenade kostnader samt att, med hänsyn till den stora betydelsen av tillgång till arbetstillfällen, det torde få anses skäligt att dylik tillgång genom det allmännas försorg säkerställdes exempelvis i form av skogsarbeten å statens domäner eller ge- nom skogssällskapet.

Med hänsyn till det sålunda anförda vilja de sakkunniga, i enlighet med vad vissa myndigheter uttalat sig för, förorda en till omfattningen starkt begränsad försölcsverksamhet i det föreslagna hänseendet. Erfarenheten får sedan visa, i vad mån det kan vara lämpligt och med hänsyn till resultatet påkallat att gå vidare på den inslagna vägen. Då anordningen sålunda mera får karaktären av experiment torde göras början med allenast 50 platser, varigenom kostnaden för statsverket enligt den åberopade utredningen förslagsvis skulle kunna begränsas till omkring 65 000 kr. Med anledning av vad socialstyrelsen anfört om behovet av en central- myndighet för dessa hjälparbeten må här blott framhållas, att det enligt de sak- kunnigas mening bör tillkomma den uppsiktsmyndighet, som enligt förslaget skall komma till stånd, att hava överinseende över hjälparbetena.

Då det här icke är fråga om någon tvångsåtgärd i egentlig mening, ligger det i sakens natur, att den som blir föremål för åtgärden ej kan med tvångsmakt hindras från att lämna arbetet och arbetsplatsen. Något uttryckligt betonande av detta synes dock ej vara nödigt att göra i lagen. Men å andra sidan hör han ej kunna efter eget behag utan omedelbar påföljd lämna arbetet. Det bleve då föga mening med anordningen. Något tillrättaförande av personen i fråga genom att lära ho- nom arbeta och vänja honom vid ett ordentligt och arbetsamt liv kunde då knap- past vara möjligt att åstadkomma. De sakkunniga hava därför i stället tänkt sig den anordningen, att vederbörande myndighet vid anvisande av arbete skulle före- skriva erforderliga villkor i fråga om vistelseort och sysselsättning m. m., vilka vill— kor personen i fråga skulle vara pliktig att iakttaga. Uraktlåter han detta, skulle förnyat ingripande enligt lagen, i regel då av strängare beskaffenhet, omedelbart äga rum.

De element bland de frigivna, som kunde ifrågakomma att sändas till ett särskilt för ändamålet anordnat arbetsföretag _ vare sig skogsar- bete, vägarbete eller annat —— utgöra i huvudsak samma personer, som för närvarande kunna vinna inträde på övergångshem. Ur såväl disci— plinär som förbättringssynpunkt måste övergångshemmen vida före— dragas. Även de kostnadsberäkningar, som av lösdriverisakkunniga an- förts, synas tala till övergångshemmens förmån. Härtill kommer, att de lösdriverisakkunnigas ståndpunkt delvis grundar sig på tillvaron av vissa hållhakar på de vid arbetsföretag sysselsatta lösdrivarua, nämligen ho- tet om strängare åtgärder i fall av dåligt uppförande eller rymning. Ett sådant tvång skulle ej kunna läggas på frigivna personer i gemen.

Med stöd av dessa synpunkter finna de sakkunniga icke anledning förorda att upptaga ens försöksverksamhet med statliga arbetsföretag såsom särskilt hjälparbete för bl. a. frigivna fångar.

• Sida 101
•  Original

Skyddsverksamhetens finansiering.

Allmänna synpunkter.

De sakkunniga vilja i anslutning till vad som redan yttrats i in- ledningen till avsnittet »Skyddsverksamhetens centrala organisation» betona statens ofrånkomliga plikt att i görligaste mån mildra fri- hetsstraffets icke avsedda, men för den straffade och honom närstå— ende ofta katastrofala följder. Staten har också beaktat denna plikt, främst genom att anslå medel till den enskilda skyddsverksamheten. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör staten därvid i första hand tillse, att de enskilda skyddsorganisationerna erhålla behövligt anslag till sina förvaltningskostnader (den bidragsgivande allmänheten ser ju helst, att dess gåvor gå till understöd), men staten bör även lämna medel till ett direkt understödjande av dem, som från fängelset frigivas och som för sin utkomst — och därmed för sin återinpassning i samhället —— kunna. behöva avsevärda bidrag till sitt uppehälle och även till kläder, verk- tyg, resekostnader m. nu. Om staten icke ställde till de enskilda skydds- organisationernas förfogande betydande summor för sådana bidrag ej, blott åt frigivna fångar utan även åt andra skyddsverksamhetens klien—' ter, skulle skyddsorganisationerna vara hänvisade att själva anskaffa de behövliga understödsmedlen. Efter vad som hittills visat sig, ha skyddsorganisationerna i regel icke förmått ens tillnärmelsevis täcka be— hovet därav.

Av de två huvudpostema utgifter: understöd och förvaltningskostna- der skulle understöden även vid en ändamålsenlig förvaltning kunna svälla hart när obegränsat och sålunda påfordra motsvarande inkomster. Förvaltningskostnaderna måste däremot hållas inom en begränsad ram, dock ej så trång, att verksamhetens effektivitet därigenom äventyras. Tvärtom kan det stundom, t. ex. vid arbetsförmedling, vara nödvändigt att väsentligt öka dessa kostnader för att stegra det faktiska arbetsre- sultatet, utan att därvid samtidigt kan avläsas en motsvarande höjning i understödskontot.

I detta sammanhang vilja de sakkunniga beröra en hos allmänheten, åtminstone att döma av ofta förekommande inlägg i pressen, tämligen vanlig föreställning, att hos många, för att ej säga de flesta skyddsför- eningar skulle råda en anmärkningsvärd disproportion mellan förvalt- nings— och understödskontot. Denna föreställning, som möjligen i något fall varit berättigad, har sin grund i ett alltför ytligt bedömande lav skyddsföreningarnas räkenskaper och hela verksamhet. Ett sådant be— dömande kan delvis bero på knapphändigheten i de upplysningar, vilka

- skyddsverksamhetens centrala ledning hittills lämnat allmänheten — ett förhållande, som de sakkunniga berört redan i avsnittet »Skyddsverk— samhetens centrala organisation». En skyddsförenings effektivitet får

• Sida 102
•  Original

ej mätas enbart, ej ens huvudsakligen, efter den understödssumma, som utdelas. De understödsmedel, som åt en skyddsförening anförtrotts till förvaltning under fri prövning, måste handhavas så, att de bliva klien— terna till största möjliga nytta, ej blott för stunden, utan, där så låter sig göra, även för framtiden. Om en skyddsförening har välgrundad an— ledning antaga, att ett ifrågasatt understöd skulle för klienten inom kort gå förlorat exempelvis genom direkt misskötsel eller genom att använj das till ett hopplöst företag, bör understödet ej utgå, utan andra vägar anlitas. Olika bemödanden att ordna för klienten — såsom sökande efter en arbetsanställning, utredningar rörande hans förhållanden, allehanda råd och anvisningar för att hjälpa honom till rätta — kunna upptaga en tjänstemans tid under sammanlagt många timmar, kanske flera dagar, möjligen utan att ett öre utgives i understöd men klienten ändock till sist får en utkomst, som kan skattas till högt belopp. Tjänstemännen måste ha sin lön, även om hans tid upptages av en dylik kuratorsverk- samhet; telefon, annonsering etc. måste användas. Härmed är icke sagt, att icke vissa klienter, särskilt om deras karaktär och arbetsförmåga äro av skyddsföreningen oprövade, måste lämnas ekonomiskt bistånd för att »få sin chans», även om skyddsföreningen har all anledning frukta ett misslyckande. '

Då stundom inträffat att medel, som influtit genom vissa till välgö- rande ändamål, däribland även till hjälp åt frigivna fångar, gjorda in- samlingar, icke blivit för avsett ändamål använda och vederbörligen redovisade, hava de sakkunniga, utan att närmare ingå på denna omfat- tande och svårlösta fråga, ansett sig böra framhålla behovet av kontroll över dylika insamlingar.

I anslutning till vad som i avsnittet »Skyddsverksamhetens lokala or- ganisation» sagts angående kommunernas intresse av att understödja skyddsverksamheten vilja de sakkunniga vidare framhålla, att skydds— föreningarna i långt större utsträckning än nu böra kunna utverka bi- drag från kommunerna såväl till organisationskostnader som understöd. Särskilt gäller detta avlöningar och lokalhyra. Såsom i redogörelsen för den svenska skyddsverksamheten skildrats, har redan på flera håll be— träffande såväl tjänstemän som lokaler en gemensamhet kommit till stånd mellan skyddsorganisationer å ena och kommunala institutioner å den andra sidan. Så är till exempel fallet i Uppsala och Örebro. »Sam— hjälpstanken», som i Uppsala funnit ett lyckligt uttryck, manar till ef- terföljd jämväl i andra städer. Även där en »samhjälp» icke ännu hun- nit genomföras, torde en skyddsförening i flera fall än hittills skett kunna påräkna åtminstone upplåtande av lokaler hyresfritt eller mot bil- lig hyra av de kommunala myndigheterna i den stad, där skyddsförenin- gen har upprättat eller ämnar upprätta byrå.

Antalet förefintliga befattningar hos till skyddsförbundet anslutna

• Sida 103
•  Original

föreningar synes böra bibehållas. Så länge ej i ett län skydds- eller fångvårdsföreningen behöver en särskild byrå, böra liksom hittills fäné gelsetjänstemännen anlitas för det löpande skyddsarbetet för frigivna fångar. Upprättande av avlönade tjänster och andra avgöranden, vilka avsevärt ekonomiskt binda en statsunderstödd förening, böra ske i sam- råd med den anslagsfördelande myndigheten.

De ombud, som, enligt eget åtagande, av skyddsföreningarna anlitas på olika orter, torde åtminstone för medverkan, som ej är av särskilt tidsödande beskaffenhet, icke göra anspråk på arvode utan endast på. ersättning för direkta utgifter.

Fångvårdens besparingskassa.

De sakkunniga ha övervägt lämpligheten såväl av kassans bestånd som av' de nuvarande bestämmelserna för dess förvaltning.

Större delen av besparingskassans kapital utgöres av den andel i in- komsten från straffanstalternas arbetsdrift, som tidigare ingick till kas— san. Numera bestå kassans huvudsakliga intäkter av dels räntor, dels de belopp, som inflyta från fängelserna genom försäljning av matavfall m. m., och dels slutligen ett extra reservationsanslag å andra huvudtiteln, vilket under senare år utgått med 23 000 kr.

Enär kassans stomme bildats av medel, som fångar och tvångsarbetare en gång hopbringat, anse de sakkunniga, att redan häri ligga starka skäl för kassans bibehållande för nuvarande ändamål. Men även om dessa skäl lämnas åsido, kvarstår det ovan berörda kravet på att staten till- handahåller medel för ett direkt understödjande av frigivna fångar.

Under åberopande jämväl av vad ovan i avsnittet »Skyddsverksamhe- tens centrala organisation» anförts angående bibehållande av centralför— eningen såsom förmedlare av understöd till frigivna fångar runt hela lan- det, förorda de sakkunniga, att besparingskassan enligt nu gällande regle- mente kvarstår såsom en särskild fond, vilken stödes av ett årligt statsi anslag på minst det f. n. utgående beloppet.

Besparingskassans medel synas liksom hittills böra utgå till Centralför- eningen till stöd för frigivna (dels för driften av Åby lanthem och even— tuellt hemmet Solbacken, om detta hem bibehålles, och dels till understöd efter prövning i det enskilda fallet åt frigivna, för vilkas hjälpande lokal- föreningarnas resurser ej förslå) ävensom till utanför skyddsförbundet stående skyddsorganisationer, företrädesvis övergångshem, vilka lämna hjälp åt frigivna fångar.

Anslaget från besparingskassan till Skara stifts arbetshem, vilken orga- nisation är ansluten till skyddsförbundet, synes alltså böra upphöra och anslaget 1 sin helhet utgå från skyddsförbundet.

Frälsningsarmén åtnjuter för sin verksamhet bland frigivna i stats- anslag endast det från besparingskassan utgående anslaget å 1500 kr. till >>Frälsningsarméns räddningsverks arbetshem», d. v. s. till de hem, som-

• Sida 104
•  Original

mottaga frigivna kvinnor. Enär Frälsningsarmén på grund av sin orga- nisation möjligen icke kan ansluta sig till skyddsförbundet, ej ens med vissa av sina avdelningar eller inrättningar för socialt arbete — frågan om en dylik anslutning har hos de sakkunniga icke varit föremil för närmare utredning —— bör statsunderstöd till Frälsningsarméns verksam- het bland frigivna, därest sådant anslag prövas böra utgå, åtminstone tills vidare lämnas genom besparingskassan. För sin del anse de sak— kunniga, att Frälsningsarmén med hänsyn till det stora behovet ax plat- ser å övergångshem för frigivna män bör tillerkännas statsanslag även till driften av sina två skyddshem för män.

Svenska skyddsförbundet

ingiver f. n. sitt årliga anslagsäskande till Kungl. Maj:t, som däröver inhämtar yttrande från fångvårdsstyrelsen. Sedan anslag beviljats, in— fordrar Kungl. Maj:t genom fångvårdsstyrelsen från skyddsförbundet en plan angående det beviljade beloppets fördelning mellan de olika skydds- föreningarna. Över denna plan avger fångvårdsstyrelsen utlåtande, var- efter Kungl. Maj:t beslutar om medlens fördelning.

Enligt de sakkunnigas mening vore det lämpligt, att redan vid anslags— äskandet fogades en plan över medlens fördelning, grundad på er när- mare redogörelse för de olika föreningarnas ekonomiska ställning och behov.

Så länge betydande anslag lämnas till skyddsverksamheten även från fångvårdens besparingskassa och fångvårdsstyrelsens fonder, torde för åstadkommande av en så rättvis fördelning som möjligt av alla tillgäng- liga medel ett samråd äga rum mellan de utanordnande institutionerna. d. v. s. fångvårdsstyrelsen, centralföreningen och skyddsförbundet.

Vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag om tillsättande av en direktör i skyddsförbundets ledning bör av statsanslag (förbundets övriga intäkter ha hittills varit av ringa betydelse) täckas följande för direktö— ren och hans expedition förslagsvis beräknade årskostnader:

Direktörens avlöning En assistent 2 400 Resekostnader 1 000 Lokalhyra ...................................................... » 1 400 Övriga byråkostnader (inkl. kostnaderna för årstryck samt för central-

registret, med undantag för biträde vid registrets förande) .......... » 3000

Summa kr. lå 000.

För att nedbringa lokalkostnaderna föreslå de sakkunniga, under er- inran om att skyddsförbundets centralregister redan nu förvaras & Skyddsvärnets i Stockholm byrå, att dessa två byråer förläggas till sam- ma ställe. Hyreskostnaden på 1400 kr. är beräknad efter en sådan an— ordning.

• Sida 105
•  Original

Skyddsförbundets omkostnadskonto, vilket år 1931 belöpte sig till 5589 kr. 21 öre (se bil. 4; härvid beaktas, att anslaget till Skyddsvärnet i Stock— holm för centralregistret 1700 kr. egentligen är en skyddsförbundets ex- pensutgift), skulle även vid ett genomförande av direktörsinstitutionen alltjämt belastas med det redan utgående anslaget till reseersättningar (styrelsesammanträden, konferenser med byråföreståndarna) samt revi- sorsarvoden m. m., beräknat till 1200 kr. Då ju direktören även skulle handhava ledningen av centralregistret och åtskilliga skrivgöromål här— för utföras av direktörens assistent, behövde för centralregistrets del ytterligare utgivas ersättning blott till Skyddsvärnets registrator för bi— trädande vid själva registerföringen, förslagsvis 150 kr. i månaden eller 1800 kr. per år. Då direktören enligt de sakkunnigas förslag kommer att fungera såsom sekreterare i skyddsförbundets styrelse och något särskilt arvode till skattmästare icke synes erforderligt, skulle det nu utgående arvodet 1200 kr. till skyddsförbundets sekreterare och skattmästare bort- falla.

Skyddsförbundets omkostnadSstat skulle sålunda upptaga kostnader för direktören och hans byrå 15000 kr., ersättning för biträde vid förande av centralregistret 1800 kr. samt reseersättningar m. m. 1200 kr.. eller till- hopa c:a 18 000 kr. Då omkostnadskontot för 1931 belöpte sig till c:a 5500 kr.. skulle vid den av de sakkunniga föreslagna anordningen sålunda inträda en ökning å kontot med c:a 12500 kr.

Liksom hittills bör skyddsförbundet lämpligen tilldelas ett reservbelopp att användas ej blott som nu »till understödjande av sådana till förbun— det anslutna föreningar, vilka på grund av omfattning och livaktighet i bedriven verksamhet kunna bliva i särskilt behov av sådant understöd», utan även till andra utgifter. Det kan t. o. m. ifrågasättas, huruvida be— loppet överhuvud bör reserveras med sådana direktiv, som nu lämnas. De anslag, som de olika skyddsföreningarna tilldelas, böra, där icke all— deles särskilda omständigheter nödvändiggöra ett extra anslag, behållas vid de för budgetåret bestämda beloppen, så att skyddsföreningarna äga att därefter inrikta sina ekonomiska göranden och låtanden. Omfattning och livaktighet i bedriven verksamhet böra sålunda icke i och för sig grunda anspråk på extra anslag. Det hos skyddsförbundet reserverade beloppet bör snarare avses för sådana helt eller delvis oförutsedda utgif— ter som tillfälligt bidrag till en förening, vilken lämpligen bör vidtaga en utvidgning i sin organisation eller för kortare eller längre tid vidga sin understödsverksamhet. Det reserverade beloppet bör även kunna komma till användning för förbundets egna oförutsedda utgifter. I direk- tiven bör ock angivas, att besparad del av beloppet reserveras hos . skyddsförbundet och beaktas vid prövning av kommande anslagsäskanden.

Det statsanslag, som för närvarande förmedlas genom Svenska skydds— förbundet, måste med hänsyn till de viktiga samhälleliga funktioner, som

• Sida 106
•  Original

med hjälp därav skola utövas, anses såsom synnerligen blygsamt. De sakkunniga vilja tillika framhålla, att även om i depressionstider, såsom de nu rådande, nästan oövervinneliga svårigheter möta att lindra arbets- lösheten redan bland de stora skaror, som icke visat några asociala tena' denser, får å andra sidan aldrig förgätas, att verkställande av frihets- straff oskiljaktigt måste förbindas med skyddsverksamhet, oavsett om tiderna äro goda eller dåliga. Från en sådan utgångspunkt kan i svåra» tider med därunder stegrad risk för återfall i synnerhet i egendomsbrott så långt ifrån bli fråga om minskning i statens bidrag till den enskilda skyddsverksamheten, att tvärtom ökade krav i berörda hänseende måste ställas.

I överensstämmelse med dessa nu framhållna synpunkter ha de sak; kunniga i redan avgivet utlåtande över Svenska skyddsförbundets för budgetåret 1933/1934 gjorda anslagsäskande tillstyrkt ett belopp av 100000 kr. -.

Så snart skyddsförbundet eller annan organisation till Kungl. Maj:t kan inkomma med en plan för upprättande och drivande av något eller några av de tre nya övergångshem, som av de sakkunniga föreslagits. bör staten enligt de sakkunnigas mening lämna ett kraftigt- understöd till dessa hem. Endast härigenom torde det ock bliva möjligt att för hem- men mobilisera den behövliga enskilda offerviljan.

Fångvårdens samverkan med skyddsorganisationerna.

Den moderna fångvårdens strävanden äro främst inriktade på att stärka den dömdes möjligheter att för framtiden förhålla sig väl. 'I 6 1 i fångvårdsstyrelsens arbetsordning, för fångvårdsstaten (här nedan kallad AO) stadgas sålunda generellt, att det åligger envar befattnings— havare vid fångvårdsanstalterna att »söka verka i fångvårdens syfte till fångarnas rättelse och allvarliga fostran». Denna fostrande verksamhet, sådan den i åtskilliga bestämmelser och därpå grundad praxis är utfor— mad, har jämte själavården såsom viktigaste led undervisning samt arbete i förening med yrkesutbildning.

Undervisning meddelas dels såsom vanlig skolundervisning och dels 'i form av föreläsningar, varjämte fången beredes möjlighet till självstui dier. Sådana underlättas genom de vid varje straffanstalt upprättade biblioteken och genom kringsändande av vandringsbibliotek. Även 1 sam-. band med yrkesutbildningen sker teoretisk undervisning.

Arbete i förening med yrkesutbildning. I lag den 24 mars 1916 angåenå de verkställighet av straffarbete och fängelsestraff (här nedan kallad verkställighetslagen) finnas bl.a. följande stadganden om fånges hållan- de till arbete. .

• Sida 107
•  Original

2 5. Den, som undergår straffarbete, skall hållas till arbete, som av vederbörande fångvårdsmyndighet för honom bestämmes. Där så lämpligen kan ske, skall ari betet vara av beskaffenhet att bereda fången tillfälle till förkovran i hans yrke eller till annan utbildning, som kan främja utsikterna för honom att efter frigivningen försörja sig, och bör vid valet av arbete hänsyn tagas till hans håg och fallenhet.

3 &. Då fånge undergår antingen omedelbart för brott ålagt fängelse eller därmed lförenat fängelse, vartill ådömda böter förvandlats, är han pliktig sysselsätta sig med lämpligt arbete. Undergår fången straff i enrum, må han själv förskaffa sig så— dant arbete, — — —. Begagnar fången sig icke av nämnda rätt eller undergår han straff i gemensamhet, skall av vederbörande fångvårdsmyndighet arbete tilldelas honom, —— —— —. '

11 %. Skall någon undergå fängelse, vartill ådömda böter förvandlats, och var- der förvandlingsstraffet icke sammanlagt med annat fängelse, vare fången skyldig utföra tjänligt arbete, som av vederbörande fångvårdsmyndighet för honom be- bestämmes, _— ——- _.

Dessa stadganden kompletteras av bl. a. följande bestämmelser i AO: % 103. Fängelseföreståndarna skola underställa (fångvårds)styrelsen sådana fall, då fånge, dömd till straffarbete eller minst två månaders fängelse, anses för yrkes- drift lämplig eller möjlig att upplära m. m. Föreståndare skall för den skull, så snart vid fängelset intagen fånge blivit slutligen dömd till dylikt straff eller införpas- sas, söka med noggrannhet utröna fångens yrkeskunskap, anlag och arbetsduglig— het samt med ledning av sålunda inhämtad kännedom om fången upprätta och in- sända förslag med uppgift tillika om fångens ålder, hälsotillstånd m. m.

5 245. Så snart straffarbete eller på längre tid än två månader omedelbart ådömt fängelse förekommer till verkställighet i fråga om fånge, som är kunnig i eller har lust och fallenhet att uppläras i något yrke, som inom fångvården bedrives, såsom Skomakeri, sadelmakeri, skrädderi, sömnad, snickeri, måleri eller borstbinderi, skall till fångvårdsstyrelsens arbetskontor ofördröjligen insändas rapport. — —— -—

% 246. Fånge skall, i den mån strafftidens längd och hans egen förmåga det med- giver, ej mindre beredas tillfälle att genom lämplig arbetsfördelning öva de olika yr- kesdetaljer, som vid fängelset kunna erbjudas, än ock genom vederbörande arbets- ledare, såvitt möjligt, lämnas någon undervisning om yrket i dess helhet, sådant det av fria arbetare vanligen inhämtas.

Yrkesutbildning meddelas för närvarande i skrädderi, Skomakeri, snic- keri, sadelmakeri, bokbinderi, borstbinderi, tryckeri, mekaniska arbeten, lant- och trädgårdsbruk, sömnad m. fl. yrken. Mellan de skilda fängel— serna råder en viss yrkesfördelning, vilket enligt ovan återgivna bestäm- melser jämte s. k. försändningscirkulär angående fångarnas placering le- der till att en fånge med ej alltför kort straff såsom regel skickas till ett fängelse, där en för honom lämpad yrkesdrift är ordnad. Arbetsdriften vid fängelserna har under de senaste åren såväl genom maskinteknik som genom tillämpning av ackordssystem i fråga om arbetspremierna nått ett uppsving, vilket enligt de sakkunnigas uppfattning blivit av stor betydel- se ej blott för fångarnas ekonomi utan även för deras arbetskunnighet, arbetsintresse och hela vigör.

Förutom genom undervisning och arbete i förening med yrkesutbild- ning söker fångvården vidmakthålla och stärka fånges kroppsliga och isjälsliga förmögenheter genom friluftsvistelse och gymnastik. En bestäm-

• Sida 108
•  Original

melse av stor betydelse i detta sammanhang återfinnes i verkställighete— lagens 6 ©, andra st. (upprepad i AO € 249): »Har fånge, som hålles till straff i gemensamhet, under längre tid sysselsatts med arbete huvudsak- ligen inomhus, skall han, där så lämpligen kan ske, någon tid före frigiv- ' ningen helt eller delvis hållas till arbete utomhus.»

Den inom den moderna fångvården fortskridande utvecklingen mot en * allsidig fostran av fången för att om möjligt dugliggöra honom för ett ' samhällsnyttigt liv, har även lett till en inskränkning i cellstraffet och en allt större försiktighet vid användningen av detta straff. De sakkun- niga ha i detta sammanhang icke ansett sig böra närmare ingå på frågan om enrums—(cell-)straff och gemensamhetsstraff samt betydelsen av straf— fets uppdelning på dessa båda huvudformer, då frågan nyligen behand— lats och blivit Kungl. Maj:t underställd i »Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet», utarbetade av landshövding Sven Hagströmer (Statens offentliga utredningar 19:31:16).

Överhuvud kan det sägas, att ju mera livet inom fängelset — givetvis med bibehållande av nödig disciplin och under iakttagande av den största måtta och enkelhet — närmas till den fria tillvaron, desto lättare kan den frigivnes assimilering i samhället sedermera försiggå. Själva in— stängningen på ett fängelse och därmed följande avbrott i de normala för— bindelserna med omvärlden innebär dock för en nutidsmänniska ett så stort lidande, att i många fall måste anses föreligga fara, att fången trots fångvårdens alla bemödanden skall lämna anstalten i en sinnesförfatt- ning, som lätt kan leda. till återfall i brott. Det ligger därför synnerlig makt uppå att vid straffverkställigheten undvika alla anordningar, vilka kunna synas opåkallade och bidraga till att göra fångarna bittra mot fängelsetjänstemännen och samhället. De sakkunniga vilja i sådant av— seende erinra om vissa ännu gällande föreskrifter rörande verkställighe— ten av straffarbete, bland vilka föreskrifter åtskilliga äro led i det 5. k. klassindelningssystemet., Genom fångarnas indelning i fyra klasser med olika förmåner och uppflyttning alltefter uppförande och tiden för nu— dergånget straff vill man öka fångarnas ambition. Ur uppfostringssyn— punkt kan mot ett sådant system ingen principiell invändning göras, men stegringen får icke ernås genom att man i de lägsta klasserna undanhål— ler fången en del förmåner, vilka han rimligen kunde få åtnjuta redan från sitt inträde i fängelset. För närvarande få sålunda anhörigas por— trätt och almanack innehavas först i andra klassen (tidigast efter två månader). fickur och stol med ryggstöd först i tredje klassen (tidigast efter två år) samt blommor och krukväxter först i fjärde klassen (efter minst tre år). Även närings- och njutningsmedel äro inordnade i klass— indelningssystemet på ett sätt, som synes kunna giva anledning till er— inringar. Kaffe behandlas såsom »premievara» (d. v. 5. en vara, som fån— gen får i viss mängd inköpa för den disponibla delen av sina arbetspre- .

• Sida 109
•  Original

mier) och förekommer för män först i fjärde klassen (d. v. s. efter minst tre år) och då endast på söndagarna. Rena livsmedel —— bröd, mjölk, margarin, fläsk, ost, korv, socker och kakaopulver -— ingå bland premie- varorna och äro likaledes inordnade i klassindelningssystemet. Om fän- gelsekosten gjordes mera omväxlande och smaklig, så att det elementära fysiologiska njutningsbehovet bättre tillgodosåges, skulle behovet av kost— l'örbättring minskas och arbetspremierna till motsvarande del kunna spa- ras för andra ändamål, såsom till understöd åt anhöriga. Överhuvudta- get kan ifrågasättas om rena näringsmedel böra ingå i klassindelnings— systemet.

Klassindelningssystemet synes alltså enligt de sakkunnigas mening böra undergå vissa ändringar.

Ytterligare vilja de sakkunniga erinra om följande: Vilotiden för natten är för närvarande _— där ej särskilda undantag medgivits — beräknad för straffånge, som ej avtjänat ett år av straffti— den, samt för bötesfånge från kl. 8 e. m. och för andra fångar från kl. 9 e. m. till, för båda grupperna, kl. 6 f. 111. Under Vilotiden är det elek- triska ljuset i cellen släckt (AO % 109). Dessa vilotider äro uppenbarligen alltför långa och kunna därigenom bliva sannskyldiga pinotimmar sär- skilt under den mörka årstiden, då den i cellen instängde saknar möjlig- het att med läsning eller annan lämplig sysselsättning skingra de tunga tankar ensamheten föder.

Friluftsvistelsen synes däremot för inomhus arbetande fångar väl knappt tillmätt. Enligt © 123 AO är den dagliga friluftsvistelsen för fånge, som ej fyllt 20 år, och för annan fånge, som avtjänat sex månader av strafftiden, två halva timmar dagligen (varav den ena halvtimmen kan utbytas mot inomhusgymnastik); för andra fångar endast- en halv- timme. Förlängning av friluftsvistelsen kan endast ske, om celltidens längd eller fångens hälsotillstånd så påkallar.

De hygieniska förhållandena inom fängelserna lämna alltjämt i flera avseenden åtskilligt övrigt att önska, ej minst beroende på flertalet fång- vårdsanstalters höga ålder och de betydande kostnader, som deras moder- nisering skulle kräva.

Ur skyddsverksamhetens synpunkt är det av stor betydelse, att den fri- givne ej står främmande för förhållandena inom det samhälle, i vilket han, ofta efter många års isolering inom fängelset, ånyo skall söka sin utkomst. Bristen på kunskap om den utveckling på olika områden, som ägt rum under fängelsetiden, ställer honom i särklass och framhåller onö- digt starkt hans förflutna. Den kännedom, han under fängelsetiden er- hållit om vad som tilldragit sig utom fängelset, har han ofta vetat för— . ”värva på omvägar. , Den nu för straffanstalterna utgivna »Veckans Tidning» bör alltså, om , den fortfarande skall såsom regel utgöra den enda nyhetsförmedlaren, ut-

• Sida 110
•  Original

ökas med fylligare skildringar av betydelsefulla. dagshändelser och _ak- tuella frågor.

Vid framställande av dessa önskemål rörande en ytterligare humanise- ring av fångvården, äro de sakkunniga i vetskap om att fångvårdsstyrel- sen redan har under övervägande åtminstone en del av de föreslagna re— formerna, exempelvis förbättring av fångkosten.

För att rätt kunna handhava vården om en fånge böra fängelsemyn- digheterna redan vid hans intagning i fängelset inhämta alla nödiga upplysningar om hans person, orsakerna till hans brott m. m.

I sådant hänseende anse de sakkunniga av utomordentlig vikt, att ge- nast vid en fånges inträde i fängelset läkarundersökning sker för att ut- röna det lämpligaste tillvägagångssättet vid straffverkställigheten.

En annan källa till kunskap om fångens person omnämnes i K. K. 9 april 1926 angående tillhandahållande i vissa fall av domstols protokoll i brottmål.

I denna kungörelse stadgas i 1 5: Har någon, som genom lagakraftvunnet utslag dömts till urbota straff, intagits i fängelse för straffets undergående, och är ej vederbörande domstols i målet förda protokoll för fängelsemyndigheten tillgängligt, åligge styresmannen vid fängelset _att föranstalta om införskaffande av samma protokoll, därest för åklagaren i målet eller den dömde utskrivet exemplar därav kan erhållas med tillämpning av bestäm- melserna i 2 5 här nedan.

Från skyldighet som nu sagts vare styresmannen befriad, där införskaffande av protokollet uppenbarligen icke kan anses påkallat med hänsyn till önskvärdhcten att vinna erforderlig kännedom om den dömdes personliga förhållanden eller om hevekelsegrunderna till eller omständigheterna vid brottet.

I 2 och 3 åå stadgas, att därest styresmannen ej kan erhålla för åklagaren eller den dömde (utan avgift) utskrivet exemplar av protokollet, men styresmannen än- dock finner nödigt att, för vinnande av kännedom som i 5 1 andra stycket avses, äga tillgång till protokollet, skall på begäran av styresmannen vederbörande do- mare tillhandahålla honom utskrift därav. Domaren må efter egen prövning ute- lämna sådana delar av protokollet, vilka uppenbarligen äro utan betydelse för det avsedda ändamålet.

4 & föreskriver: Önskar den som efter utståndet straff frigivits återfå protokoll, som tillhan— dahållits styresman vid fängelse enligt 2 % andra stycket, åligge styresmannen ut— lämna protokollet till den frigivne, sedan därur verkställts sådana anteckningar, som ur fångvårdssynpunkt må finnas nödiga.

Protokoll, som ej utlämnats enligt vad nu nämnts, ävensom nyss omförmälda anteckningar skola, efter det vederbörande fånge frigivits, av fängelsemyndigheten överlämnas till fångvårdsstyrelsen att där förvaras.

De sakkunniga finna det vara av största vikt, att styresmännen vid straffanstalterna i full utsträckning begagna sig av den rättighet, som tillagts dem i ovannämnda kungörelse.

, Enligt AO & 15 jämte tilläggsbestämmelser skola s. k. biografiska an- teckningar enligt särskilt formulär upprättas vid straffanstalterna rö-

• Sida 111
•  Original

rande fångar med längre strafftid eller eljest med levnadsöden av större intresse. Vid fångens frigivning insändas biografierna till fångvårdssty— relsens sociala avdelning. Antalet där förvarade biografier var den 1 december 1932 summa 2 600.

Från fångvårdsstyrelsens sociala avdelning, dit efter vad nu sagts ingå dels vissa rättegångsprotokoll och dels s. k. biografiska anteckningar, kunna styresmännen vid straffanstalterna till belysning av personlighe- ten hos vissa fångar, som tidigare varit lagförda, dessutom erhålla upp- lysningar ur resp. övervakningsböcker och frihetspass angående dem som haft villkorlig dom i förening med övervakning eller varit villkor- ligt frigivna.

Med utvecklingen av Svenska skyddsförbundets centralregister bör en- ligt de sakkunnigas mening följa, att detta register av fängelsemyndig- heterna anlitas såsom en värdefull källa för upplysningar angående vissa fångar.

För vinnande av överskådlighet torde ock böra i centralregistret göras anteckning om förekomsten ä sociala avdelningen av biografiska anteck- ningar m. fl. omnämnda handlingar, åtminstone beträffande de personer, som trätt i kontakt med skyddsverksamheten. De s. k. avgångslistorna sändas f. 11. till Skyddsvärnet i Stockholm och inarbetas i centralregistret. Lämpligt vore att dessa listor direkt insändes till centralregistret.

Utan överdrift torde kunna sägas, att den viktiga frågan om fångvårds- tjänstemännens utbildning hittills i viss mån undanskymts av andra om- sorger. Vid tillämpning av strafflagen göres en noggrann undersökning angående den i det föreliggande fallet tillämpliga paragrafen och det straffmått, som bör utmätas, möjligen också en undersökning rörande den brottsliges person. Straffet bestämmes av domare, på vilkas veten- skapliga och praktiska utbildning staten med allt fog ställer de största. fordringar. Men så snart man kommit till verkställigheten av det så om- sorgsfullt förberedda straffet, vill det ofta synas, som vore statens intresse icke längre lika vaket. Ty verkställigheten lägges mången gång i hän- derna på personer, för vilkas lämplighet till ett så grannlaga värv staten icke funnit angeläget att skapa fullgoda garantier. Även om detta ännu var begripligt, så länge straffets ändamål främst uppfattades som av— skräckning, kan det i allt fall icke längre försvaras, sedan en modernare åskådning ställt i förgrunden den brottsliges återinpassning i samhället och sålunda gjort en mera individuell penitentiär behandling till en nöd- vändighet. För att rätt kunna bedöma en fånges fysiska och psykiska tillstånd, avgöra om orsakerna till hans brott äro att söka i sjukdom eller vila på sociala missförhållanden eller förvända etiska begrepp (i den mån .en tillfredsställande undersökning i sådana avseenden ej tidigare ägt rum) och för att kunna välja den för fångens förbättring lämpligaste me— toden — för allt detta kräves uppenbarligen icke blott vissa speciella egen—

• Sida 112
•  Original

skaper, såsom psykologisk blick, lugn, rättrådighet och välvilja, utan även särskilda insikter.

I fråga om de högre tjänstemännens utbildning bör framhållas, att ju— ridiska kunskaper icke räcka till för att nå det åsyftade målet. Även om de erbjuda en värdefull grund, förmå de dock ej bibringa det omfattande speciella vetande i kriminologi, pedagogik, psykologi etc., som är för dessa tjänstemän behövligt. Aspiranterna på högre befattningar inom fångvår— den intagas f. 11. till tjänstgöring antingen direkt är straffanstalterna eller är fångvårdsstyrelsens revisionsavdelning, där de under granskning av straffanstalternas räkenskaper erhålla den kunskap om förandet av dessa räkenskaper, vilken är behövlig närmast för uppehållande av ett assistent-(redogörar-)förordnande. Någon särskild teoretisk utbild— ning finnes därutöver ej anordnad. De sakkunniga vilja emellertid förorda att om möjligt för dylika aspiranter och yngre tjänstemän anord— nas en utbildningskurs med några års mellanrum. En dylik kurs har en gång — år 1922 — förekommit i Stockholm.

På grund av den nära förbindelsen mellan fångvården och den efter- vårdande verksamheten vilja de sakkunniga likaså på det livligaste för— orda, att aspiranterna å de högre tjänsterna inom fångvården, såsom re- dan i vissa fall skett, erhålla eller själva söka sig tillfälle till tjänstgöring å någon av de större skyddsföreningarnas byråer. Härigenom kunna de inhämta en för sin blivande verksamhet inom fångvården betydelsefull erfarenhet om Vissa människotyper, ej minst de talrika psykopater, som förekomma inom skyddsföreningarnas klientel, och så bilda sig en upp- fattning om dessa människors livsmöjligheter, när de i friheten ha till— fälle att själva söka gestalta sin tillvaro och ej äro bundna av fängelsets tvångsmakt. En sådan under praxis förvärvad kunskap om skyddsverk- samhetens arbetsmetoder och problem skulle komma dem såsom fång- vårdstjänstemän väl till pass vid uppfyllande av dem i sådan egenskap åliggande skyldighet att planera för fångarna vid deras frigivning. Att vid tjänsteårsberäkning inom fångvården en dylik tjänstgöring i skydds— verksamheten bör räknas aspiranterna till godo, ligger i öppen dag.

För utbildning av bevakningspersonal ha hittills anordnats en kurs för blivande underbefäl samt åtskilliga kurser för blivande tjänstemän i vakt— konstapelsgrad. Den förstnämnda kursen, som hölls år 1931 vid central- fängelset å' Långholmen, omfattade en tid av sex veckor och bevistades av 17 aspiranter. Enligt av fångvårdsstyrelsen fastställd studieplan höllos 169 föreläsningar (lektioner) i följande ämnen: instruktion och arbets- ordning, bokföring, tjänsteskrivelser m. m., ekonomi, arbetsdrift, fång- vårdens historia, straffrätt, statskunskap, hälsolära, psykiatri och gymna- stik. Eleverna bereddes också tillfälle att praktiskt följa arbetet vid fängelset.

I en till fångvårdsstyrelsen ingiven redogörelse över kursen framhåller direktören vid centralfängelset å Långholmen Sven Axi:

• Sida 113
•  Original

Att en undervisningskurs av denna art varit både nödvändig och nyttig är ställt utom allt tvivel. Då motsvarande kurser sedan lång tid anordnats vid ett flertal andra verk såsom järnväg, telegraf m. fl., måste det anses i minst lika hög grad erforderligt, att fångvårdens tjänstemän av lägre grad med deras ansvarsfulla upp- gift beredas tillfälle att förvärva ökade fackkunskaper. Såsom ett önskemål torde därför kunna uppställas, att ingen fångvårdsman bör erhålla befordran förrän han genomgått en utbildningskurs av den art, som nu för första gången anordnats, och torde kursen därför äga rum jämväl ett annat år för att bereda tillfälle åt andra underhefälsaspiranter att få sina kvalifikationer prövade. —— Efter påpekande, att elevernas flit och intresse för undervisningen förtjäna de högsta vitsord samt att resultatet kan betecknas såsom gott, framhåller dir. Axi, att tiden för kursen varit för knappt tillmätt och vid förnyat anordnande borde utsträckas till minst två månader.

Den senaste kursen för blivande tjänstemän i vaktkonstapelsgrad, vil- ken hölls vid straffängelset i Kalmar på våren 1932, omfattade en tid av tre månader och bevistades av 20 aspiranter. Enligt av fångvårdsstyrel- sen fastställd studieplan höllos 423 lektioner i följande ämnen: svenska språket, matematik, fångvårdskunskap, samhällslära, straffrätt, psyko— logi, etik, hälso- och sjukvård samt gymnastik. Även erfarenheterna från denna kurs betecknas såsom goda.

De sakkunniga vilja med stöd av vad ovan anförts framhålla angelägen- heten av att kurser av de typer, vilka sålunda anordnats och vilka lik- som kurser för högre tjänstemän förutsättas i AO $ 9, måtte hädanefter regelbundet återkomma.

Dessutom vilja de sakkunniga betona det berättigade i att fångvårds- mannen beredes den lön och de övriga förmåner, som svara mot hans an- svarsfulla värv.

I redogörelsen för skyddsverksamheten har beskrivits den på grundval av ämbetsåliggande bedrivna skyddsverksamhet, som utövas av tjänste— män vid straffanstalterna, närmast pastorer och predikanter. Under be- aktande av att i utlandet, exempelvis i Danmark och Sachsen, vid vissa straffanstalter finnes en statlig tjänsteman med huvuduppgift att ombe— sörja skyddsverksamheten (»Forsorgsmedarbeider», »Fiirsorger»), ha de sakkunniga ansett sig böra överväga frågan, huruvida en ändring vore påkallad i den svenska anordningen av fängelsetjänstemännens direkta befattning med skyddsverksamheten, närmast då införande av en »social kurator» vid vissa större fängelser.

Med en sådan anordning av skyddsverksamhetens centrala och lokala organisation, som de sakkunniga ovan föreslagit, föreligger enligt de sak- kunnigas mening ur skyddsverksamhetens synpunkt intet trängande be- hov av särskilda, statliga kuratorstjänster ens vid de större fängelserna. 'Ju mera den enskilda skyddsverksamheten effektiviseras, desto bättre hjälp få fängelsetjänstemännen i sina strävanden att ordna för fångar- nas utkomst efter frigivningen. De sakkunniga vilja i detta sammanhang

• Sida 114
•  Original

ännu en gång erinra om det stora inflytande, som fångvårdstjänstemän äga i ledningen av de flesta skyddsföreningar.

Emellertid kunna, inom ramen för nuvarande organisation och ännu lättare efter ett införande av den av de sakkunniga föreslagna direktörs- tjänsten i Svenska skyddsförbundet, tänkas vissa organisatoriska förbätt- ringar i samarbetet mellan fängelsetjänstemännen och skyddsförening- arna.

De sakkunniga vilja i sådant avseende föreslå införande vid central- ' fängelserna, närmast då vid centralfängelset å Långholmen, av sådana , »utgångsmöten», som nu förekomma exempelvis vid Botsfengslet i Oslo.

I ett utgångsmöte vid centralfängelset å Långholmen skulle sålunda deltaga dels från fängelset: direktören, föreståndaren för kronohäktesav— delningen, pastorerna och assistenterna, och dels såsom representanter för skyddsverksamheten: direktören i Svenska skyddsförbundet jämte om- bud från Skyddsvärnet och Stadsmissionen i Stockholm samt Frälsnings- armén, möjligen även från annan skyddsorganisation. Dessutom vore det önskligt att representant närvore från fångvårdsstyrelsen.

Vid utgångsmötet, som borde hållas en gång i månaden, skulle behand- las försörjningsmöjligheterna för samtliga de fångar, som under loppet av den följande månaden komme att frigivas. Härvid skulle avgöras, vil- ken organisation närmast borde taga sig an den frigivne, därest ett in- gripande från skyddsorganisation vore av fången begärt eller i övrigt påkallat, samt granskas de hjälpresurser, som i det enskilda fallet kunde stå tillbuds. Direktören i skyddsförbundet skulle särskilt beakta de hjälp- fall, vilkas upptagande lämpligen borde hänskjutas till skyddsföreningar utom Stockholm.

De sakkunniga våga förutsätta, att dylika utgångsmöten kunde få den största betydelse såsom grundande ett intimt och planmässigt samarbete såväl mellan fängelsetjänstemännen och olika skyddsorganisationer som mellan skyddsorganisationerna inbördes.

En viktig gren av skyddsverksamheten, ej minst att beakta av fängelse— tjänstemännen, är familjevården, d. v. s. upprätthållandet av förbindelser- na mellan fången och hans anhöriga samt vården om de anhöriga i av- sikt dels att underlätta den frigivnes återgång till det normala livet och dels att neutralisera de med straffet icke avsedda biverkningar, som oftast inträda och som skapa lidande och svårigheter för personer, vilka stå den straffade nära.

AO % 171 stadgar i sådant avseende: >>Fängelsets föreståndare bör låta sig angeläget vara, att där fången äger familj, befrämja hans förbindelse med denna för upprätthållande av samhörighet samt fångens uppmunt— rande till goda bemödanden för framtiden.»

Familjevården har tillgodosetts av fängelsetjänstemännen, närmast prästerna, vid deras allmänna omsorg om den fångne och utövande av

• Sida 115
•  Original

skyddsverksamhet i och för frigivningen, av åtskilliga skyddsföreningar, även 3. k.. fångvårdsföreningar, vilka på sitt program uttryckligen upp- tagit eller därförutan utöva vård om fångars familjer, samt slutligen av Frälsningsarmén genom dess fängelsemissionärer. För familjevårdens finansiering äro av största betydelse de arbetspremier, som av fångar ,få hemsändas, samt de understöd, som lämnas ur de s.k. fångvårdssty— 3 relsens fonder, delvis såsom tillskott till arbetspremier.

De sakkunniga ha i fråga om familjevården intet särskilt förslag att fi amställa men vilja betona vikten av att denna vårdnad på det omsorgs- fullaste tillgodoses och utvecklas med anlitande av redan bestående orga— nisationsformer. Särskilt skyddsföreningarnas ombud böra härvid kunna vara till den största nytta. Likaså bör fattigvårdsstyrelsernas uppmärk- samhet fästas på deras skyldighet att vid behov sörja för fånges familj.

• Sida 116
•  Original

Hemställan om utredning angående vissa straffrättsliga frågor.

Inledning.

Den till oss överlämnade frågan angående organisationen av det fri— * villiga skydds- och hjälparbetet beträffande frigivna fångar utgör tydli— gen, hur omfattande och betydelsefull den är, dock allenast en ringa del av det stora samhällsproblem, som heter brottslighetens bekämpande och i sig innefattar sådana frågor _ för att nu blott ange några få — som fattigdomens motarbetande, alkoholspörsmålet, den uppväxande ungdo- mens vård och fostran samt strafflagstiftningen. En sträng begränsning till det oss förelagda ämnet har för oss framstått som en plikt _ en plikt som även av nödvändigheten betingats. Vi skola därför icke ingå på någon av de nyss uppräknade frågorna. Dock måste vi beträffande en av dem göra ett undantag. Vissa till strafflagstiftningen hörande ämnen äro nämligen så intimt förbundna med omsorgen om de frigivna, att åtmin- stone ett kort omnämnande av desamma icke kan uraktlåtas.

Den stora, redan mer än tjugo är förberedda strafflagsreformen dröjer och kommer helt visst att i vårt land liksom i flera andra länder ännu i många år befinna sig på förberedelsernas stadium. Stora strafflagskom- missionen, som år 1923 avlämnade betänkande till strafflagens allmänna del, har sedan dess icke sammanträtt och lär icke kunna på nytt sättas i gång utan riksdagens medgivande. Av de till speciella delen hörande kapitel föreligga emellertid åtskilliga i utkast, författade av professor Thy— rén, Den 5. k. lilla strafflagskommissionen, avsedd att på justitieminis— terns kallelse stå tillbuds vid partiella reformer, har icke på länge anli— tats. Under sådana förhållanden har man hittills endast med en viss tvekan beträtt de partiella reformernas väg och i skuggan av den väntade allmänna reformen icke vågat gripa sig an med större uppgifter. Gläd— jande undantag härifrån hava emellertid förekommit, bland vilka här må nämnas 1918 års lagstiftning om villkorlig dom och villkorlig frigivning samt den nyligen antagna dagsbotslagen. Som regel har emellertid vid en partiell reform alltid gällt att noga akta uppå att icke föregripa den väntade stora reformen.

De till strafflagstiftningen hörande ämnen, på vilka de sakkunniga anse sig böra rikta uppmärksamheten, äro enligt de sakkunnigas mening av

Anm. Enligt meddelande i pressen har justitieministern nyligen tillkallat en sakkunnig att biträda med vissa tillämnade partiella strafflagsreformen

• Sida 117
•  Original

den natur, att de kunna utan föregripande av den allmänna strafflagsre— formen göras till föremål för särskild legislativ behandling. Då ifråga- varande ämnen tillika äro av den största betydelse för framgången av de strävanden, som uppbära hjälpverksamheten för frigivna, hysa de sak— kunniga den förhoppningen, att de icke skola anses överskrida gränserna l för sitt uppdrag, när de nu till Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam ut— redning i dessa ämnen.

De åsyftade frågorna, vilka vi sålunda rekommendera till en skyndsam utredning, äro: '

1. Avskaffande av påföljden enligt 2:19 S. L.;

2. Avskaffande av påföljden »ovärdighet att i rikets tjänst vidare nyttjas»;

3. Utsträckning av den villkorliga frigivningen;

4. Utsträckning av den villkorliga domen; och

5. Införande av villkorlig åtalseftergift. De sakkunniga skola nu beträffande envar av dessa frågor göra några kortfattade erinringar.

»Påfölidernas» avskaffande.

Bland de många svårigheter, som möta den frigivne i hans strävan att årligen försörja sig, får väl som en av de största räknas den oförståelse, som hans medmänniskor visa honom. »Rätt snart märker han att hans framtid är hopplös. Staten förvägrar honom sitt bistånd, stänger honom ute från varje statlig anställning. Ej underligt då, att privata företagare följa detta hårda exempel. Den sålunda behandlade blir gentemot såväl arbetsgivare som andra hänvisad till ett ständigt dubbelspel. Hela hans liv blir haltlöshet, oro och osanning. Ingen dag är han säker för angi- velse eller polisens efterforskningar. Finner han någon gång en barm— härtig arbetsgivare, vägra arbetskamraterna att arbeta med en, som ”suttit inne'. Sålunda blir den straffade nästan ofelbart prisgiven åt återfallet och återbördad åt straffanstalten. Honom hjälper ingen järnvilja, inga goda föresatser, mot honom sträckes ingen hjälpande hand och ingen dörr öppnas för honom. Han märker snart att han är hopplöst utstött.» Dessa ord, som för tjugo år sedan nedskrevos av en känd filantrop, gälla väl i huvudsak ännu i dag, om ock förhållandena blivit förbättrade genom det uppoffrande kärleksverk, som den frivilliga skyddsverksamheten utfört, och det bistånd staten lämnat denna verksamhet. Men ehuru staten så— lunda i handling erkänt sin plikt att mildra frihetsstraffets beklagliga följ- der, har staten dock på detta område stundom vidtagit åtgärder, vilka i stället försvårat den straffades belägenhet. Som exempel härå må i detta sammanhang anföras de i strafflagen upptagna straffpåföljderna förlust av rösträtt etc. (2: 19) samt ovärdighet att i rikets tjänst vidare nytt— jas (2: 15).

• Sida 118
•  Original

Påföljden enligt 2: 19, en kvarleva från äldre tiders ärelöshetsstraff och vanfrejdspåföljd, har åtskilliga gånger varit föremål för lagstiftning, var— igenom dess tillämplighet alltmer inskränkts och dess verkningar mildrats. Sålunda gjordes 1918 den viktiga ändringen att påföljden ej längre skulle medföra utestängning från sådana rättigheter och förmåner, för vilkas tillgodonjutande god frejd erfordrades.- I sin nuvarande lydelse stadgar 2: 19 följande:

Vissa i lagen bestämda brott kunna medföra, att den brottslige för tid, som nedan , sägs, ådömes den påföljd, att han ej må utöva ämbete, tjänst eller annan allmän befattning samt ej är berättigad avgiva röst vid val av riksdagsman eller präst eller att deltaga i kommunal- eller municipalstämma eller allmän rådstugas eller kyrkostämmas överläggningar och beslut eller eljest rösta i allmänna ärenden, i vilkas avgörande endast den må deltaga, som är i kommunens allmänna angelägen- heter röstberättigad. Är någon till sådan påföljd dömd, have han ock förverkat allmän befattning, som av honom innehaves.

Ej må påföljd enligt denna paragraf ådömas, där ej brottet varder belagt med straffarbete i minst sex månader. Påföljden ådömes för alltid, där den dömde gjort sig skyldig till straffarbete på livstid, men i annat fall intill dess viss tid, minst ett och högst tio år, förflutit från det han efter utståndet straff blivit frigiven.

Väl är det sant att, såsom bestämmelserna om påföljden nu modifierats, dennas verkningar huvudsakligen beröra den politiska och kommunala rösträtten samt innehavandet och utövandet av allmän befattning. Men i själva verket sträcka sig verkningarna vida längre. Den allmänna me- ningen, influerad genom äldre tiders åskådning och lagstiftning, inlägger alltjämt i denna påföljd något av det skammärke, som förut häftat vid påföljdens föregångare (ärelösheten, vanfrejden, förlusten av medborger— ligt förtroende). Och ehuru de uppgifter, som av domstolarna insändas till straffregistret och pastorsämbetena, blivit omgärdade med vissa ga- rantier till bevarande av deras konfidentiella natur, har erfarenheten dock visat, att påföljdsdomen, vilken ju för övrigt offentligen avkunnas vid underdomstolen, nästan alltid genom det beskäftiga skvallret följer den straffade från ort till ort och bidrager till att ytterligare förtäta den at- mosfär av misstroende som omger honom. Utsikterna till arbetsanställ— ning bliva sålunda minskade och jämväl den frigivnes förmåga av initia- tiv nedsättes, då han aldrig kan släppa tanken att hava blivit i allmänna meningen märkt.

Såsom skäl för bibehållande av påföljden, om ock i en modifierad form, anfördes i den riksdagsskrivelse år 1909, vilken ledde till den utformning av institutet som detta nu äger, att »vissa brott måste anses vara av den beskaffenhet att den, som därtill blivit förvunnen, bör även efter därför utståndet straff vara diskvalificerad till utövande av vissa medborgerliga funktioner eller rättigheter, vare sig för alltid eller för någon viss tid framåt».

Men är väl denna motivering i själva verket något annat än en gengån— gare av forna tiders åskådning att den brottslige borde till straff för ho—

• Sida 119
•  Original

nom själv och till andras skydd lämpligen för framtiden brännmärkas? Vilket skydd är det som ådömande av påföljden skall skänka samhällets övriga medborgare? Skydd för »diskvalificerade» medborgares deltagan- de i valen'? Knappast. Eller är det fråga om skydd för andras känslor, så att de skola slippa se vissa medborgerliga funktioner utövas av »min- dervärdiga»? I sådant fall må det vara nog att erinra om att det åsyf- tade målet icke står i någon rimlig proportion till de värden som offras för dess uppnående.

Beträffande påföljden »ovärdighet att i rikets tjänst vidare nyttjas», som ådömes vid avsättning för vissa ämbetsbrott, gäller i tillämpliga de- lar vad ovan blivit nämnt.

Strafflagskommissionen föreslog i sitt betänkande (7:22), att »ovärdig- het» skulle kunna ådömas även på viss tid, minst två och högst tio år. Och anförde kommissionen till stöd för denna sin hemställan, att otvivel- aktigt kunde fall förekomma där det måste framstå såsom en onödig hårdhet att denna utestängning skall avse den dömdes hela livstid.

De sakkunniga vilja för sin del göra gällande, att bestämmelsen om denna påföljd står i principiell motsättning till den ställning staten rät- teligen bör intaga till hjälpverksamheten, medan å andra sidan samhället utan denna bestämmelse ingalunda skulle sakna medel att hävda sin egen auktoritet och sina tjänares prestige.

I detta sammanhang må erinras om vad strafflagens 25: 20 innehåller därom, att om ämbetsman begår brott, därför han till straffarbete eller svårare straff dömes, skall han tillika dömas till avsättning från ämbete, som han innehar, även om brottet är begånget utom ämbetet; dock att vid synnerligen mildrande omständigheter må ådömas suspension.

Villkorlig frigivning.

Vid avlåtande år 1918 till riksdagen av den proposition, varigenom före— slogs en utsträckning av den tolv år tidigare införda villkorliga frigiv— ningen, anförde departementschefen:

De sakkunniga göra i sitt betänkande gällande, att en utsträckning av den villkor- liga frigivningen vore att eftersträva. Därigenom bereddes ett större antal fångar tillfälle att, under uppsikt och med stöd av för dylik tillsynsverksamhet lämpade personer, tidigare än vad eljest av hänsyn till rättsordningens upprätthållande vore tillrådligt, i friheten upptaga en verksamhet för sin och de sinas försörjning. Det måste jämväl vara av gagn att hos ett ökat antal fångar ingötes förhoppningen att genom ett gott uppförande förvärva en förkortning av strafftiden, en förhoppning, som tjänade dem till en ofta välbehövlig sporre och uppmuntran under fängelsevis- telsen.

Slutligen kunde i åtskilliga fall det stöd, som bereddes den villkorligt frigivne ge- nom hans ställande under en fast, men på samma gång välvillig tillsyningsman, bi- , draga till att bevara honom från återfall under den kritiska tiden närmast efter det i han lämnat straffanstalten.

• Sida 120
•  Original

I fråga om verkningarna av institutet, i den utsträckning detsamma hittills till- lämpats, kunde sägas, att i fråga om de enskilda fall, i vilka det kommit till an- vändning, urvalet visat sig riktigt, då med några få undantag de villkorligt frigivna på fri fot syntes hava förhållit sig väl, samt att omständigheter icke förelåge, som kunde föranleda den slutsatsen, att menliga verkningar förekommit i avseende å vare sig kriminaliteten inom de brottsgrupper, där den villkorliga frigivningen före- trädesvis tillämpats, eller kriminaliteten i allmänhet. I nu berörda avseenden syn— tes alltså den hittills vunna erfarenheten icke lägga något hinder i vägen för en ut- sträckning av den villkorliga frigivningens tillämpning. — -— —

Den sålunda förordade utsträckningen av den villkorliga frigivningens tillämplighetsområde blev vid 1918 år: lagändring verkställd genom ned— sättande av stadgat minimum för avtjänad strafftid. Förut hade denna minimitid varit vid straffarbete två år och i fråga om fängelse gällde, att vad som vore stadgat om straffarbete även finge tillämpas å fängelse— fånge, där fängelsetiden, till följd av förening av straff, överstege två år. Genom lagändringen blev nu minimitiden nedsatt till ett år både vid fängelse och straffarbete. Åt huvudstadgandet i lagen (1 ©) gavs föl- jande, ännu gällande lydelse:

Har den, som undergår straffarbete på viss tid eller fängelse, undergått två tredje- delar av straffet, och utgör den tid, under vilken straffet är verkställt, eller, på grund av domstols förordnande, som i 4 kap. 12 & strafflagen sägs, skall anses verk— ställt, minst ett år, må, där omständigheterna göra sannolikt att den dömde på fri fot skall förhålla sig väl, villkorlig frigivning med hans begivande kunna äga rum på sätt i denna lag sägs.

Strafflagskommissionen har i sitt betänkande behandlat den fakulta— tiva frigivningen såsom en av de två olika former, under vilka enligt kommissionens förslag villkorlig straffavkortning äger rum, och åt den- samma, med bibehållande av dess nuvarande namn, givit i huvudsak oförändrat innehåll. Den andra formen, vilande på kommissionens nya straffsystem, vars mest utmärkande drag är frihetsstraffens starkt ut- ökade minimimått, nämligen för straffarbete fyra år och för fängelse tre månader (maxima resp. femton år och tre år) är obligatorisk vid frihetsstraff av viss längd, icke under fyra år, och har till uppgift att skapa ett disciplinmedel under övergångstiden närmast efter fångens lösgivande ur straffanstalten. Då denna form, av kommissionen benämnd villkorlig utskrivning, skall utgöra ett regelbundet led i de längre frihets- straffens verkställighet, upptages den till behandling i själva strafflagen.

Den fakultativa straffavkortningen däremot, den villkorliga frigivning- en alltså, tillämplig jämväl vid de lindrigare frihetsstraffen, behandlas, såsom redan nu är fallet, i en särskild lag vid sidan av strafflagen. Den skall, säger kommissionen, vara inskränkt till de fångar, som göra sig särskilt förtjänta därav. Under straffets avtjänande skall hoppet om fri- givning verka uppmuntrande och eggande. Sedan han undergått så stor del av straffet, som erfordras för att erhålla villkorlig frigivning, skall denna för honom vara en belöning.

• Sida 121
•  Original

Kommissionsförslaget om villkorlig frigivning innehåller vissa avvi_ kelser från den gällande rättens bestämmelser. Sålunda har kommissio- nen beträffande frihetsstraffen på viss tid icke understigande fyra år ansett den nu gällande regeln (den dömde har utstått 2/3 av straffet och nämnda kvotdel uppgår till minst ett är) icke kunna oförändrad bibe- l hållas. Inom det brottsområde, säger kommissionen, där straff av sådan längd som fyra år och därutöver komma till användning, låter det sig icke göra att på förhand med någon bestämdhet bedöma, huru lång straff- tid som kan vara lämplig. Man kan av omständigheterna sluta sig till, att ett långt straff kräves, men huru långt det bör vara kan endast erfa— renheten under den följande verkställigheten visa. Detta nödvändiggör att möjlighet beredes för en långt gående obestämdhet i domen. Enligt kommissionens mening bör därför vid ifrågavarande straff villkorlig fri- givning kunna ske redan då hälften av straffet verkställts. Då enligt det av kommissionen föreslagna straffsystemet minimum för de svårare frihetsstraffen satts till fyra år, skulle emellertid den obligata strafftiden vid de lägre av nyssnämnda straff tydligen bliva alltför kort, om icke jämväl här stadgades en minimitid, som den dömde skall hava tillbringat i straffanstalten innan villkorlig frigivning kan äga rum. Kommissionen ansåg nämnda minimitid lämpligen kunna bestämmas till tre år.

De sakkunniga vilja, under framhållande av de goda verkningar, som tillämpningen av den villkorliga frigivningen enligt erfarenhetens vitt- nesbörd allt hittills medfört, för sin del betona angelägenheten av att åt ett så stort antal fångar, som med rättsordningens upprätthållande är förenligt, beredes möjlighet att komma. i åtnjutande av den villkorliga frigivningens förmåner.

Bland dessa förmåner tillmäta de sakkunniga den största betydelsen åt den eftervårdande verksamheten, som mäktigt bidrager att skydda den frigivne från återfall. Att återfallsprocenten visat sig så glädjande låg som allenast 2'06 % under institutets hela tillämpningstid, får enligt de sakkunnigas mening i avsevärd mån tillskrivas denna eftervårdande verksamhet. Att den villkorliga frigivningen även är av de dömda själ- va, trots prövotiden och övervakningen, högt skattad, framgår redan där- av att, enligt vad de sakkunniga inhämtat, knappast någon, som har ut- sikter till villkorlig frigivning, uraktlåter att söka därom. Vid sådant förhållande torde vara utan praktisk betydelse, om den villkorliga fri- givningen rätteligen bör, såsom stundom, bl. a. i strafflagskommissionens betänkande, gjorts gällande, anses såsom ett i lag reglerat straffverkstäl- lighetsinstitut, vars användning icke bör bero på den dömdes medgivan- de. Lagens fordran, att »omständigheterna skola göra sannolikt att den . dömde på fri fot skall förhålla sig väl», har hittills- icke visat sig utgöra hinder mot en tolkning i den socialt förstående andan, att villkorlig fri- givning, varigenom ju beredes möjlighet att i viss mån lämpa frigiv-

• Sida 122
•  Original

ningsdagen efter omständigheterna och bereda den frigivne ett välbehöv- ligt stöd, blir beviljad, så snart ej särskilda omständigheter tala däremot. En uppmjukning av ordalagen kan måhända dock anses lämplig.

Men framför allt bör, enligt de sakkunnigas åsikt, snarast tagas under övervägande, huruvida man icke redan nu kan anse tiden vara inne att åter taga ett steg i samma riktning som år 1918. I sådant avseende tänka vi oss som en möjlighet att göra en sådan lindring i de för beviljande av ' villkorlig frigivning stadgade förutsättningarna att -— med bibehållande av föreskriften att den, som undergår straffarbete på viss tid eller fäng— ' else, skall hava utstått två tredjedelar av straffet för att kunna komma i åtnjutande av villkorlig frigivning —— minsta verkställda eller såsom verkställd ansedda strafftiden bestämmes till sex månader i stället för såsom nu ett år.

Villkorlig dom.

Nu gällande lag den 28 juni 1918 om villkorlig dom, som trädde i stället för 1906 års lag i samma ämne, höjde som bekant det straffmaximum, där villkorlig dom är tillämplig, från tre till sex månaders straffarbete samt från sex månaders till ett års fängelse. I det sakkunnigbetänkan- de, som låg till grund för 1918 års lagstiftning, gjordes gällande:

Även vid ådömande av dessa högre straff kunde omständigheter föreligga, då betänkligheterna att låta en akut brottsling göra bekantskap med fängelset vore så stora, att möjlighet borde öppnas för domstolen att medgiva anstånd med straff- verkställigheten, även där det från andra synpunkter kunde ligga i rättsordningens intresse att straffet utkrävdes. Att de sakkunniga, trots det försvagande av lagens straffhot, som därav kunde följa, kunnat föreslå denna utvidgning, sammanhängde därmed att de sakkunniga ansett den föreslagna övervakningen komma att verka i riktning mot en bättre kännedom om verkningarna av de villkorliga domarna samt en starkare känsla ej blott hos den dömde själv utan jämväl hos allmänheten av den allvarliga beskaffenheten även av en villkorlig dom.

Det ligger i öppen dag, att den efter 1918 års lag mera allmänt tilläm- pade övervakningen är av den allra största betydelse för den villkorligt dömdes bevarande mot återfall. Han har icke blott hos övervakaren ett välbehövligt stöd. Utan tillika måste vetskapen om att hans leverne följes av ett vaksamt öga och att bristande åt ålagda skyldigheter kan föranleda domens verkställande utgöra en kraftig maning till försiktig— het. Också har allmänt vitsordats, att den villkorliga domen varit av utomordentlig nytta i rättsvårdens tjänst, då därigenom ett stort antal lagöverträdare kunnat tillrättaföras utan straff. De gynnsamma verk- ningarna av denna lagstiftning ingiva grundad förhoppning att ett ytter- ligare steg i den riktning, som år 1918 beträddes i fråga om det straff- maximum, där villkorlig dom är tillämplig, vore önskvärt, så att detta straffmaximum höjdes från sex månaders straffarbete till ett års straff- arbete och från ett års fängelse till två års fängelse. Om, såsom vi på

• Sida 123
•  Original

annat ställe i betänkandet föreslagit, den s. k. påföljden (2: 19 S. L.) av— skaffas, skulle därmed försvinna den i nu gällande lag förefintliga be- stämmelsen, att villkorlig dom ej må meddelas i fall, där straffpåföljd en- ligt 2:19 S. L. ådömes.

Villkorlig åtalseftergift.

Såsom förut nämnts, hava de invändningar, som på sin tid gjordes mot införande i vår lagstiftning av den villkorliga domen, dessbättre under de år institutet varit i användning visat sig icke grundade, utan har tvärtom allmänt vitsordats, att den villkorliga domen varit av en utomordentlig nytta i rättsvårdens tjänst, främst i fråga om unga lag— överträdare, vilka sålunda kunnat tillrättaföras utan straff.

Men även med den villkorliga domen följa vissa sociala olägenheter. Det »märke», som domen efterlämnar, kan stundom bliva ödesdigert, och blotta inställelsen inför domstolen och det under sådana omständighe— ter försiggående framträdandet inför offentligheten kunna ofta på ett ungt sinne få menliga verkningar. Det ligger under sådana förhållan- den nära till hands att spörja, om det icke i vissa fall skulle vara möjligt att utan fara för rättssäkerheten spara lagöverträdaren, särskilt den unge, icke blott från straffet utan även från domen. Denna humana och av sociala skäl önskvärda väg har man i vissa länders rättssystem be— trätt genom att i åtalsreglerna giva rum åt den s. k. opportunitetsprin- cipen, d. v. s. rättighet för åklagarmyndigheten att i vissa fall på grund av särskilda omständigheter avstå från åtal.

Den motsatta principen, den s. k. legalitetsprincipen, som omfattas av de flesta lagstiftningar, däribland vår egen, innebär däremot skyldighet för åklagaren att väcka åtal, så snart tillräckliga skäl därtill finnas i det föreliggande bevismaterialet. I vår gällande lag har denna princip fått sitt uttryck i promulgationslagen till strafflagen 19 $ 1 och 3 punkter- na, där åklagarens skyldighet att tala å brott fastslås. I undantagsfall kunna emellertid opportunitetshänsyn göra sig gällande. Detta är för- hållandet då frågan om åtal beror av Konungens beslut (brott förövade utomlands eller vissa förgripelser mot främmande stats regent, medan han här i riket vistas, eller mot främmande makts sändebud här i riket, eller mot medlem av konungafamiljen). I gällande instruktioner för po- lismyndigheterna i vissa större städer finnes ock föreskrift, att åtal kan underlåtas, därest den förseelse, om vilken är fråga, är av ringa bety- delse. — De svenska reformförslagen upprätthålla legalitetsprincipen. Dock säger sig processkommissionen hava med tvekan tagit ståndpunkt till problemet, på samma gång kommissionen — med erinran om straff- lagskommissionens förslag (1923), att i vissa fall, som skulle i lagen sär-

skilt utsättas, domstol skall äga att, när omständigheterna äro synner- j ligen mildrande, fria från straff — anser sig böra lämna öppet, huruvida

• Sida 124
•  Original

den befogenhet, som tilldelas domstolarna i nu nämnda riktning, bör kompletteras med en motsvarande prövningsbefogenhet för åklagaren 1 fråga om åtalets anställande. Processkommisionen anför bl. a.:

Det förefinnes otvivelaktigt ett visst behov att i speciella fall kunna avvika från en strikt tillämpning av ett straffbud. Oaktat all sorgfällighet vid avfattningen av straff- bestämmelserna kan det inträffa, att under vissa omständigheter straff för en av la- gen såsom brottslig betecknad handling ej kan anses vara av det allmännas in- tresse påkallat och att följaktligen ett utkrävande av straffet skulle anses såsom en onödig och olämplig hårdhet. Det ligger dock i sakens natur, att sådant företrä- desvis kan förekomma i avseende å de mindre brotten, mera sällan däremot beträf- fande de grövre. —— För sådana fall är det en synnerligen praktisk utväg att helt enkelt medgiva åklagaren att underlåta att vid domstol anställa åtal, när han fin- ner det allmännas intresse icke påkalla bestraffning av den, som efter lagens bok- stav begått ett brott. Därigenom vinnes icke blott, att denne undgår straff, utan han befrias därjämte från det lidande, som i regel är förenat med en lagföring inför rätta, och dessutom sparas de besvär och kostnader, som för det allmänna och för honom äro förenade med en rättegång. —— Å andra sidan möta dock allvarsamma betänkligheter mot att sålunda giva åklagaren befogenhet att underlåta åtal för ett brott, oaktat han har full anledning antaga, att viss person gjort sig skyldig därtill, och betänkligheterna ökas i den mån brottet är av svårare beskaffenhet. Det ma- terial, som vid avgörandet av frågan komme att stå tillbuds och som i regel icke kunde vara annat än polismyndighetens protokoll med förberedande undersökning, skulle ofta icke vara av beskaffenhet att utgöra fullt tillfredsställande grund för frågans bedömande. Det är ock en synnerligen allvarlig och krävande uppgift, som härigenom ålägges åklagaren. Väl är det att hoppas, att åklagarväsendet vid genomförande av processkommissionens förslag till dess organisation skulle bliva väsentligen förstärkt, men det kan dock vara föremål för tvivel, om åklagarna skulle vara vuxna uppgiften. Det kan befaras, att tillämpningen skulle bliva ganska ojämn, så att i väsentligen likställda fall åtal emellanåt anställdes och emellanåt underlätes, även om åklagarna icke kunde beskyllas för godtycke eller varit utsatta för obe- hörig påverkan. Fullt betryggande korrektiv mot nu angivna olägenheter skulle knappast kunna vinnas genom den anordningen, att frågan alltid skulle underställas prövning av högre åklagare än den, på vilken åtalet närmast berodde. Ty på grund av beskaffenheten av det material, på vilket den högre åklagaren skulle grunda sitt beslut, komme hans prövning helt säkert ofta att i det väsentligaste bestämmas av den underordnades uppfattning. Den överordnade myndigheten skulle för övrigt icke kunna komma i tillfälle pröva frågan, med mindre den underordnade åkla- garen funne underlåtande av åtal vara påkallat och därför hemställde därom. Även om objektiva och fullt giltiga grunder alltid bleve bestämmande för åklagarens be- slut, skulle det ej kunna undgås, att misstanke om ett motsatt förhållande upp— komme, då det visade sig att ett notoriskt brott i ena fallet åtalades, i andra fallet lämnades obeivrat. Såsom längre fram skall närmare angivas, är det processkom- missionens mening att giva målsäganden en subsidiär rätt att åtala brott, då åkla- garen ej funnit skäl anställa åtal, detta i syfte framför allt att få ett korrektiv mot att åklagarna obehörigen underlåta att anställa åtal. En konsekvent tillämpning av opportunitetsprincipen borde föranleda därtill, att denna målsägandens subsidiära åtalsrätt skulle vara utesluten, då åklagaren av nu ifrågavarande anledning beslutat underlåta åtal. Nämnda korrektiv skulle vid sådant förhållande försvinna. _— Vid övervägande av förevarande fråga måste ock beaktas, att möjlighet ej saknas att åtminstone i viss omfattning på andra mera betryggande vägar vinna det mål, som med opportunitetsprincipens tillämpning eftersträvas. — I detta sammanhang erin- rar processkommissionen om instituten nåd, preskription och villkorlig dom.

• Sida 125
•  Original

Utan att vilja underkänna betydelsen av de sålunda mot opportunitets- principen gjorda invändningar, kan man dock erinra därom, att det le- vande livet självt jämte vår tids i viss mån ändrade uppfattning om straffets begrepp och ändamål leda därhän, att som ett praktiskt krav framstår att åt opportunitetsprincipen gives ökat utrymme.

Redan den omständigheten att det alltmera invecklade samhällsmaski- neriet medfört ett mångfaldigande av straffbestämmelserna med allt vad därmed följer, åtal, rättegångskostnader, fängelse och böter, vilka senare i stor utsträckning »avsittas» i fängelse (c:a 10000 bötesfångar om året), bör mana till avhållsamhet i bruket av rättvisans svärd. Dessutom äro åtskilliga straffbestämmelser av den art, att deras undantagslösa tillämp- ning måste verka icke blott obilligt och stötande utan rent av skadligt, såsom i vissa politiskt betonade mål eller i saker, där den kränktes frid eller sociala ställning skulle äventyras genom ett åtal. Även andra om- ständigheter, såsom sjukdom, fara för sinnessjukdom, ungdom, hög ål- der, omöjligheten att få ådömt straff verkställt, kunna i detta samman— hang framhållas.

Såsom förut nämnts, är uppfattningen om straffets begrepp och ända- mål av stor betydelse för inställningen till denna fråga om rätt till åtalseftergift. Om man i straffet ser icke så mycket en vedergällning och ett skydd som fastmera ett led i bekämpandet av brottsligheten så— som socialt fenomen, blir det kanske brottslingen mera än brottet som intresserar. Man vill klarlägga icke blott brottets natur och närmaste orsaker utan framför allt gärningsmannens individualitet och miljö samt vid reaktionen mot brottet tillgripa det medel, som, lämpat efter lagöverträdarens egendomligheter, synes bäst ägnat att främja målet, brottslighetens bekämpande. Väl bli i allmänhet åtal och straff de nöd- vändiga medlen, men dessa medel böra icke användas i sådana fall, där det kan antagas vara onödigt, ja kanske rent av till hinder för ändamå- lets vinnande. Lagstiftningen bör därför lämna möjlighet att under- låta även åtal, när sådant icke är absolut av nöden. Särskilt gäller detta i fråga om unga personer.

Angående förhållandena i våra skandinaviska grannländer må näm- nas följande:

I Danmark har opportunitetsprincipen lagfästats. Rättigheten att i särskilda fall avstå. från åtal tillkommer såväl justitieministern som statsadvokaterna. Dessa senare hava enligt processlagen uttrycklig rätt att underlåta eller nedlägga ett påbörjat åtal, när annan lag (straff— lagen) medger detta, och vidare i andra fall inom de gränser som dragas i bestämmelser, meddelade av justitieministern. I sådant hänseende har denne utfärdat en förordning, vari med avseende å vissa förbrytelser gi- 'ves statsadvokaterna möjlighet att underlåta åtal. Men även i andra fall kan så ske, när åtalet »med hänsyn till synnerligen förmildrande ; omständigheter kan underlåtas utan skada för något offentligt intresse».

• Sida 126
•  Original

Men i dessa fall skall vederbörande statsadvokat alltid hänskjuta saken till riksadvokaten, som själv träffar det slutliga avgörandet utom i de fall, där han finner saken tvivelaktig. I dylika fall har justitieministern att besluta. Polismästare kan i polismål med statsadvokats samtycke underlåta åtal, när lagen icke ger rum för varning.

Den danske riksadvokaten uppges hava beslutat åtalseftergift i om- kring 100 mål om året. De skäl, som i allmänhet föranlett sådan efter- gift, uppges hava varit ifrågavarande personers sinnesbeskaffenhet, ung- dom, höga ålder, utgiven ersättning för vållad skada och den förorätta— des önskan om eftergift. Vidare har tagits hänsyn till att straffet syn- tes skola bliva för strängt, att lagöverträdaren förgått sig väsentligen på grund av sitt beroende av andra, att lång tid förgått sedan överträ- delsen skedde och att densamma haft andra allvarliga följder för gär- ningsmannen.

Statsadvokaterna uppgivas hava i över 1000 saker om året utövat sin rätt till åtalseftergift. I de flesta av dessa ärenden har måhända upp— ställts såsom villkor för eftergiften att böter erlades.

Justitieministerns ingripande har gällt allenast mål mot personer un- der aderton år. Antalet fall anges till 400 om året.

I ett stort antal fall — enligt statistiken för tiden 1 april 1927—31 mars 1932 något över 100 årligen — meddelas åtalseftergiften mot villkor att den ifrågavarande personen ställes under tillsyn av föreningen »Faeng- selshjaelpen». Enligt meddelad uppgift var den 81 mars 1932 antalet av personer i Danmark, som fritagits från åtal mot villkor om tillsyn av »Faengselshjaelpen», 327.

I Norge har efter en praxis, som icke stått främmande för opportuni- tetsprincipen, denna princip fått ett betydande rum genom 1887 års straffprocesslag, som i % 85 stadgar följande:

Utan hänsyn till föreliggande bevisning kan åtal uraktlåtas:

1. i de fall där lagen giver särskilt lov därtill,

2. när reglerna om straffmätning vid sammanträffande av brott medföra, att in- tet eller ett blott obetydligt straff skulle komma till användning,

3. i fall där barn enligt strafflagen kan insättas i uppfostrings- eller räddningsan- stalt, så framt där åstadkommes säkerhet för att barnet antingen blir intaget i så- dan anstalt eller på annat liknande sätt sökes förbättrat.

Även eljest kan åtal uraktlåtas, när ingen offentlig hänsyn antages kräva att för- brytelsen straffas, särskilt när synnerligen lång tid förlupit efter dess förövande eller synnerligen förmildrande omständigheter föreligga.

I anslutning härtill kan enligt 86 9 ett påbörjat åtal nedläggas av sam- ma skäl som från början kunde föranlett dess uraktlåtande.

Principen i norska straffprocesslagens $ 85 har alltjämt upprätthållits.

Men bestämmelsen har genom senare lagar fått tillägg, varigenom dess praktiska användbarhet i hög grad ökats. Sålunda har lämnats möj- lighet att vid åtalseftergiften fästa villkor dels att den felande icke gör sig skyldig till en ny uppsåtlig förbrytelse eller förseelse inom loppet

• Sida 127
•  Original

av en viss tid (icke över 2 år), dels att han inom en sådan frist ger den förfördelade hel eller delvis ersättning efter åtalsmyndighetens närmare föreskrifter, dels att han inom tidsrum, som nämnts, underkastar sig till- syn av en av Konungen godkänd förening, som övar tillsyn över lag- överträdare (»Forsorgs- og verneforeningene»), och dels att han under nämnda tid avhåller sig från rusdrycker o. s. v.

För att ernå en såvitt möjligt likartad tillämpning av dessa bestäm— melser i rikets tio lagsagor har föreskrivits, att statsadvokaterna icke kunna besluta åtalseftergift utan riksadvokatens samtycke. Att det oak- tat ibland kan påvisas någon ojämnhet i praxis beror bl. a. därpå, att det blott är de saker, vari åtalseftergift föreslås, som riksadvokaten i regel får kännedom om. Det kan således förekomma fall, som riksadvokaten kanske skulle funnit hänförliga under $ 85, om de kommit till hans kun- skap.

Emellertid har man genom direktiv från riksadvokaten sökt uppdraga vissa grundlinjer att följa, varigenom i viss mån bjudes garanti för en någorlunda enhetlig praxis. I ett cirkulär fäster riksadvokaten stats- advokaternas och polismästarnas uppmärksamhet på önskvärdheten av en möjligast likartad tillämpning för hela riket av åklagarmyndighetens rätt till åtalseftergift. För vinnande av sådan enhetlighet angivas i stora drag de omständigheter, som i sådant hänseende böra vara avgö- rande. Bland sådana omständigheter nämnas ålder och tidigare förhål- landen samt hänsynen till den förorättades person och önskemål. Vidare påpekas att den för åtalsmyndigheten utfärdade instruktionen påbjuder, att man också bör taga tillbörlig hänsyn till huruvida åtalet i jämförelse - med förbrytelsens betydelse skulle komma att medföra oproportioner- liga utgifter för det allmänna. För att vederbörande måtte förstå, att åtalseftergiften icke må så uppfattas som skulle en förstagångsförbry- telse anses som om ingen förbrytelse förelåge, har åklagarmyndigheten att vid eftergiftens kungörande för den felande framhålla, att lagen stad- gar straff även för förstagångsförbrytelse men att eftergiften beror på hoppet om att intet återfall sker och avses vara ett prov, som, om det icke bestås, kommer att leda till straff även för den förbrytelse som nu för- söksvis icke åtalas. För att detta må klart framstå särskilt för den unge lagöverträdaren och inpräntas i hans minne och utöva avsedd verkan, skall åt eftergiftens kungörande i görligaste mån ges karaktären av en rättshandling, därvid han muntligen underrättas om eftergiften och får en efter omständigheterna lämpad varning och förmaning. I Norge, liksom i Danmark, förknippas i ett flertal fall åtalseftergiften med till- syn av en övervakare från en forsorgsforening.

Åtalseftergift, som i regel användes blott när bekännelse föreligger, , kommer särskilt de unga till godo och är i fråga om dem av en utomor— % dentligt stor betydelse. Ty vetskapen om det svävande straffhotet för 1 den fullt konstaterade förseelsen är helt visst ett verksammare skydd

• Sida 128
•  Original

mot återfall än minnet av ett utståndet straff, som måhända icke känts alltför tungt. När härtill i de flesta fall kommer tillsyn och moraliskt stöd från en för sitt värv intresserad och förståelsefull övervakare, så erbjuder åtalseftergiften i allmänhet en större garanti än straffet, att en förstagångsförbrytare av normal typ och i en icke för farlig miljö icke skall återfalla.

Beträffande utfallet av institutets tillämpning visar kriminalstatisti- ken mycket fördelaktiga siffror. Och framstående kriminalister vits- orda enstämmigt åtalseftergiftens goda verkningar. Sålunda har riks— advokaten Kjerschow i en artikel om opportunitetsprincipen och dess användning särskilt i norsk straffprocess i Nordisk Tidsskrift for Straf- feret (2 h. 1928), vilken artikel delvis följts i de sakkunnigas framställ- ning, sammanfattat detta instituts fördelar i följande ord, vilka helt visst giva uttryck för den nu gängse uppfattningen i denna fråga.

1) De tusenden lagöverträdare, som sluppit fängelsestraff och som icke ånyo för- brutit sig, hava därigenom undgått att få sig påstämplat såsom märke :straffad», ett märke som i högre grad än själva förbrytelsen är nedsättande i'allmänna omdö— met och därigenom, enligt vad erfarenheten nogsamt visar, skapar vanskligheter vid försök till återinträde i det borgerliga förvärvslivet.

2) Bland erfarna kriminalister råder allmänt den uppfattningen, att de korta fri- hetsstraffen, som ju i allmänhet ådömas förstagångs-lagöverträdare för de förbry- telser, varom här huvudsakligen är fråga (olovligt tillgrepp m. m.), särskilt beträf- fande unga, icke allenast äro av tvivelaktig nytta utan även mycket ofta verka skadligt. Erfarenheten visar nämligen att den ostraffade unges naturliga rädsla för allt, som står i förbindelse med inspärrning i fängelse, tyvärr snart avtager, när bekantskapen med fängelset en gång är gjord. Ju oftare en person har fått pröva på fängelsestraffet, desto mindre verkan kan väntas därav och av straffhotet. Det är denna fruktan och rädsla för straffverkställigheten, som med hjälp av villkorlig åtalseftergift kan med fördel utnyttjas såsom psykiskt tvång på lagöverträdare, som ännu icke i fängelsets celler fått dessa känslor avtrubbade. Söker man be- vara denna hos de flesta även i en viss hederskänsla bottnande rädsla för fängel- set, skall den i icke ringa utsträckning kunna tjäna samhället i dess kamp mot brottsligheten.

3) Vilken summa av själskval icke minst de unga förstagångs-lagöverträdarna, deras föräldrar och andra anhöriga hava blivit besparade genom åtalseftergifterna, kan envar förstå, som personligen kommit i beröring med här omhandlade förhål- landen. Mången eljest präktig och förhoppningsfull ung människa, som genom ett eller annat olyckligt sammanträffande av omständigheter kommit i kollision med strafflagen, har till sin egen och sina föräldrars förtvivlan sett hela sin framtid hotad inför utsikten att nödgas träda i fängelse som straffdömd. Att åtalseftergif- ten här har varit på sin plats och kommit som befriaren och räddaren är icke tvivel underkastat. Jag har anledning tro att mången bekymrad far och mor har väl- signat den lag, som öppnade möjlighet till en sådan försoning med samhället.

4) Staten har genom åtalseftergifterna sparat de med straffs utkrävande alltid förbundna utgifterna, till plats i fängelset, fängelsebetjäning, underhåll där 0. s. v., en besparing som icke spelar någon obetydlig röle på justitiedepartementets budget.

5) Genom åtalseftergifterna har man i många fall undgått att rycka personer ifrån det arbete, varmed de skaffade sig själva och familjen nödigt underhåll. Ett av straffverkställigheten nödvändiggjort avlägsnande från lönat arbete har tyvärr

• Sida 129
•  Original

)fttl visat sig få omfattande ekonomiska följder för fången, då en sådan blött sällan får återupptaga arbetet efter fullbordat straff. Även om man anser vissa betänkligheter kimna vara förenade med en så långt gående opportunitetsprincip som den hos oss nu tillämpade, kan man dock inför de stora och ovärderliga fördelar, principen medfört, icke tvivla på att den bör upp- rätthållas och, när statens finansiella förhållanden tillata, ytterligare utbyggas till största möjliga fullkomning och bästa resultat. Ingen del av mitt arbete i rättsvårdens tjänst har varit mig så maktpåliggande och tillfredsställande som att med hjälp av Opportunitetsprincipens lämpliga an- vändning söka förebygga att statens tveeggadc svärd i kampen mot brottsligheten gör skadliga inhugg, där meningen var att det skulle gagna. '

lr

På grund av vad sålunda anförts, hava de sakkunniga velat till skynd— sam utredning r'ekommendela frågan om införande av villkorlig åtals- eftergift även i vårt land. '

Slutord.

En blick på den historiska utvecklingen av det frivilliga skydds— och hjälparbetet beträffande frigivna fångar ger vid handen, att i äldre ti- der, då frihetsstraffet var allenast inspärrning under fullständig likgil— tighet för den dömdes andliga och kroppsliga tillstånd samt blivande öde, måste detta straff och en hjälpverksamhet även i den mest anspråkslösa form stå väsensfrämmande för varandra. Sedan emellertid med den växande humaniteten det ofta. fruktansvärda. tillståndet i de gamla straffanstalterna börjat förbättras, begynte man såväl i fångens somi samhällets intresse skänka. nödig uppmärksamhet även åt hans öde efter frigivningen. Man insåg 'att . den frigivne måste stödjas för att icke prisgivas åt eländet. Denna insikt ledde till bildande av föreningar till hjälp åt frigivna. Men oms01 gen om de frigivna förde i sin ordning till ökat intresse även för straffveikställigheten, så att denna alltmer inrik— tades på fångens förbättring och daning till en förvärvsduglig samhälls— medlem, som icke skulle åter'falla i brott. Och vidare kom uppmärksam- heten alltmei att fästas på nödvändigheten att söka förebygga brotts— ligheten överhuvudtaget samt i de fall, där denna icke tagit sig så— dant uttryck, att det ansågs nödvändigt att statens straffande verksam— het omedelbart trädde i funktion, låta straffet anstå eller åtalet eftergij'

ras. Så har efterhand utvecklingen lett. därhän, att var tid ställer som" en fordran att vid reaktionen mot ett brott intresset samlar sig iCke ininst' omkring den brottsliges person, så att han träder i förgrunden som en människa, vilkens behov även av stöd och hjälp tillbörligeu beaktas. I den moderna straffprocessen förskjutes mer och mer tyngdpunkten från fastställandet av den tilltalades skuld till belysande av hans personlig— ' het och miljö samt motiven för hans handling. Vi rycka närmare må— l let att utmäta straffet mindre efter strafflagens skarpsinnigt formulera-

• Sida 130
•  Original

130 de brottsbeskrivningar med tillhörande straffskalor än med aktgivande på den människa av kött och blod, som står för rätta. De skiftande or- sakerna till brottsligheten förbjuda varje ensidighet och mana till ett individuellt bedömande och behandlande av det särskilda fallet. Utgångs- punkten för straffet och dess verkställande måste visserligen buli tanken på rättsskyddets upprätthållande, men skall en straffdom verkligen tjäna denna tanke, måste den tillika taga sikte på den nödvändiga sociala om- sorgen om den tilltalade. Varje dom, som förminskar den dömdes eko—' nomiska och moraliska motståndskraft, ökar i själva verket hans sam— hällsfarlighet. Sålunda skapas för domaren i straffprocessen nya upp- gifter, som mer än förr av honom kräva allmänbildning, livserfarenhet och människokänncdom. Och det står klart, att skall det verkligen lyc- kas att i straffprocessen ställa den tilltalades person i tillbörlig belys- ning, måste domaren äga. tillgång till bistånd icke blott inom rätten av ett lekmannaelement utan även vid rätten av en krets personer, vilka beredvilligt ställt sig i den sociala omvårdnaden: tjänst. Helt naturligt böra därför de organisationer, som bildats för hjälpverksamhet bland frigivna, träda till redan på detta. tidiga stadium och i processen medar— heta i sådana mera betydelsefulla mål, där en social diagnos måste stäl- las. En dylik hjälp åt domaren blir så mycket nödvändigare som vid den offentliga rättsförhandlingen mången gäng inträffar, att den tillta— lade icke visar sitt rätta ansikte.

Så skall skyddsverksamheten alltmer tillväxa i betydelse. Den blir ej längre ett straffverkställighetens bihang blott, utan en väsentlig del av samhällets rättsvård, där den överallt kommer till synes: i lagstift- ningen, i den förberedande undersökningen, vid rannsakningcn inför domstolen, i fängelset och efter frigivningen. Straff och hjälpverksam— het bliva nu ej längre väsensfrämmande för varandra utan till sin dju- pare innebörd ensartade. Intet straff, om det överhuvud skall hava något mål, utan hjälpverksamhet, och ingen hjälpverksamhet som icke tillika framstår såsom ett led i rättsvårdenl Och måhända kunna vi i den hittills skedda utvecklingen skönja konturerna av en annalkande tid, då den dystra bilden av ett samhälle, vilket i sitt trevande efter skydd mot sam-— levnaden störande handlingar icke kommit längre än till inspärrning av den som missbrukat sin frihet, har fått vika för en lyckligare gestaltning av rättsvården, så att den felande, i regel bibehållande en relativ frihet, ställes under insiktsfull tillsyn och vård, och trycket av statens straffan— de band lättas genom den frivilliga hjälpverksamhetens kloka omsorger.

• Sida 131
•  Original

BILAGOR

• Sida 132
•  Original

Bilaga 1.

Skyddsverksamheten i vissa främmande länder.

Danmark.

Under förra arhundradet. särskilt dess senare hälft. bildades till skydd för fångar och frigivna åtskilliga föreningar (»angsclsselskaber»). Dessa arbetade ursprung- ligen oberoende av varandra men samlades senare under en gemensam styrelse, be- nämnd »Dc danske Famgselsselskabers F tellesbestyrelse», under vilken sortera saint— liga nu bestående ätta föreningar med ett gemensamt kontor i Köpenhamn. 1 Övrigt äro de särskilda föreningarna självständiga institutioner, såväl administrativt som ekonomiskt. Flera bland dem hava lokala representanter på olika platser i landet.. Föreningarna hålla sig inbördes underrättade om understöd och hjälp, som lämnas till klienterna. Om flera föreningars verksamhetsområden gripa in i varandra, "träffa föreningarna inbördes avtal pm delning, av understödsbördan. Den ekono- miska grundvalen för föreningarnas verksamhet skapas främst genom insamling av bidrag från privata personer och institutioner. vartill komma legat o. d., samt ge— nom tillskott från kommunala myndigheter och staten. Inkomsterna uppgingo rä— kenskapsåret 1931—32 till sammanlagt 62 818 kr., därav bidrag från staten 12 825 kr., från andra offentliga myndigheter 14 589 kr., från medlemmarna 21 249 kr. och från annat håll 14 154 kr. Staten har dessutom sedan år 1905 lämnat betydan- de bidrag till upptagningshemmen »Lyng» och »Assersholgaard», häda lantbruks— hem och belägna i Jylland och med 40 resp. 32 platser, vilka bidrag under sista finansäret belöpte sig till sammanlagt 37 570 kr.

Oberoende av de ovannämnda föreningarna verkar föreningen »Faengselshja-lpena, som 1902 stiftades i Köpenhamn. Enligt denna förenings stadgar är dess syfte »att verka för omsorgen om personer, som kommit i konflikt med strafflagen, särskilt att skaffa dem lämpligt arbete, anbringa dem i anstalter eller hem, eventuellt själv upprätta sådana och i det omfång, vari det anses ändamålsenligt, följa klienternas senare livsföring». Föreningen är icke knuten till någon bestämd anstalt eller lands— ända, och dess verksamhet omfattar icke blott straffade personer utan även sådana som fritagits från straff för begångna lagöverträdelser samt i undantagsfall jämväl personer som icke begått någonting straffbart men kunna befaras råka in på för- brytarbanan, om de ej tagas i förvar. Föreningen utsträcker enligt sitt program sin verksamhet även till fångarnas familjer (hustru och barn). Denna verksamhet, om vilken »Faangselshjazlpen» stod ensam, blev sedermera i viss utsträckning upp— tagen även av de övriga föreningarna. Gentemot dessa är >>anngselshjzelpens» verk— samhetsområde eljest avgränsat sålunda, att sistnämnda förening företrädesvis tager sig an följande kategorier av personer, nämligen: _

1) personer mellan 14 och 18 är, som av åtalsmyndigheten fritagas från åtal un— der villkor om annan betryggande omsorg än barnavårdsnämndens;

2) personer som få villkorlig dom och av domstolen ställas under föreningens tillsyn; -

3) villkorligt benådade, vare sig de helt fritagits från straff eller frigivits efter undergåendet av en del av straffet, dock blott ifall annan bestämmelse icke blivit i det särskilda fallet träffad.

Föreningens styrelse består av minst 11, högst 18 medlemmar. Styrelsen sam- manträder i regel blott en gång om året. medan dess funktioner eljest utövas av ett

• Sida 133
•  Original

»Forretningsudvalg», bestående av ordförande, kassör och sekreterare jämte I) därtill av styrelsen valda styrelsemedlemmar. >>Forretningsudvalget» leder föreningens verk- samhet, övar tillsyn över dess »Forretningsforer», kontor och institutioner, antager och avskedar nödig personal och bestämmer densammas avlöning.

»Forretningsforeren» har ledningen av föreningens huvudkontor, som är beläget i Köpenhamn.

Förutom erforderlig kontorspersonal äro till föreningen knutna tre resande med— arbetare, av vilka de två hava till huvuduppgift att besöka och uppehålla förbindel- se med de personer, som stå under föreningens tillsyn och vistas utanför Köpen- hamn. Den tredje resande medarbetarens huvuduppgift bestär i att ordna förenin- gens representantförhållanden samt verka för ökning av föreningens medlemstal.

Föreningen har representanter i alla städer och en stor mängd landskommuner. För närvarande uppgår antalet representanter till c:a 500. De äro alla oavlönade men i 3 städer (Aarhus, Odense och Esbjerg) har representanten en medhjälpare, som avlönas med ett mindre årligt honorar (50—400 kr.).

Under »Famgselshjaelpeu» men som en särskild institution med särskild ledning verkar den s. k. kontorsassistanceu, som har till uppgift att lämna arbete åt sådana av föreningens klienter, som ägnat sig åt handel, kontorsgöromål och liknande ar- bete.

»Fazngselshjaelpen» har 2 upptagningshem, ett för ynglingar i 14——21-årsåldern, benämnt »Stengaarden» i Gladsakse socken pr Lyngby, med 19 platser (trädgårds- skötsel, jordbruksarbete, snickeri och slöjd samt undervisning i elementära skol- ämnen), samt ett för flickor i 14—21-årsåldern, benämnt »Engelsberg» i Lyngby, med 20 platser (rengöring, tvätt, sömnad och matlagning).

Föreningens »Forretningsforer» har vederbörligt tillstånd att avlägga besök i fän- gelser, häkteu och tvångsarbetsanstalter.

Ekonomiskt vilar »erngselshjaelpens» verksamhet på bidrag från staten och kom- munerna, poliskassor, industriella företag, banker 0. d., privata personer och legater.

Räkenskaperna för finansäret 1931—32 upptaga inkomsterna till 238181 kr., därav från staten 101360 kr., kommunerna "11 616 kr. och medlemsbidrag 32 188 kr., samt utvisa att understöd utdelades till ett sammanlagt belopp av 93 613 kr.

Frälsningsarméns skyddsarbete vill vägleda och hjälpa straffade personer under och efter straffets utstående, lämna ekonomisk och annan hjälp till fångarnas familj (hustru och barn) samt framför allt söka upprätta upptagningshem med arbetsplat- ser, där frigivna kunna anbringas, till dess de kunna få annan och bättre syssel— sättning.

Även frälsningsarmén har erhållit vederbörligt bemyndigande att genom repre- sentanter avlägga besök hos fångarna i straffanstalterna.

Armén har 3 upptagningsbem i Köpenhamn och 1 vid Aarhus. Vid sidan om det arbete, som utföres genom arméns upptagningshem, lämnas fri- givna även ekonomisk hjälp såsom till beklädnad, verktyg, hyra, fackföreningsav- gifter, sjukhjälp m. m. Likaså utgår ekonomisk hjälp till fångarnas familjer, var— jämte armén söker skaffa lämpligt arbete åt de frigivna.

Frälsningsarmén har statsbidrag, vilket för senaste året uppgick till 4 220 kr.

Kirlceus Korshcer deltager i skyddsverksamheten genom missionsarbete, arbets- anvisning, upptagning i hem etc. Korshären lämnar hjälp även till fångarnas famil- jer. Bland upptagningshemmen må nämnas »Korsdal» (män) i närheten av Valby och »Korsly» (kvinnor) i Sundby. ' Korshären har också vederbörandes tillstånd att i viss utsträckning genom sina representanter besöka fångarna. Utom ovannämndainstitutioners upptagningshem finnas i Danmark även andra

• Sida 134
•  Original

sådana hem, där personer, som kommit i konflikt med strafflagen, kunna få en till— flyktsort under kritiska tider. Bland dylika hem märkas »Möltrup Optagelseshjcm» mellan Herning och Holstebro med plats för 80 män och »Sönderskovhjemmet» på Falster (män) med 25 platser.

Statens tillsyn över de privata försorgsinstitutionerna utövas genom justitiedeparte— mentet och en av detta särskilt förordnad tillsyningsman.

Vid sidan om det ekonomiska stöd, som av staten lämnas åt den privata hjälp- verksamheten, har staten på senare tid själv börjat att taga aktiv del i arbetet. Sä— lunda har sedan april 1918 vid Nyborgs straffanstalt varit anställd en särskild funk- tionär, numera kallad »Forsorgssekretzer», med samma lön som lärarna vid straff- anstalterna.

I departementsförslaget om upprättandet av denna tjänst yttrades bl. a.: »Till utlandets fängelser för unga lagöverträdare finnes ofta knuten en funktio- när, som —— i regel vid sidan om sin verksamhet i själva fängelset — har till upp- gift att

1) genom brevväxling och besök sätta sig i förbindelse med de unga fångarnas hem och släkt, den skola, vari de ha gått, och deras förra lärare, principal eller husbonde för att lära känna de förhållanden, under vilka de tidigare levat,

2) på grundval av därvid inhämtade upplysningar och i fängelset förvärvad kän- nedom om fången hjälpa denne att genast vid frigivningen komma in i ordnade för- hållanden, samt

3) genom besök och på annat sätt bevara förbindelsen med honom så länge det anses av nöden.

Derma verksamhet, vari vederbörande funktionär bistås av »Faengselsselskaber» och liknande institutioner, tillägger man i utlandet den största betydelse, då den är ägnad att motverka de ungas återfall i brott. De privata föreningar, som stödja frigivna fångar, sakna ofta personlig kännedom om fången, förrän han vid frigiv— ningen överlämnas till deras omsorg, och de vid fängelserna anställda tjänstemän— nen, som äga en sådan kännedom, skulle icke i nämnvärd omfattning hava tid och tillfälle att efter frigivningen befatta sig med denna hjälpverksamhet.»

Enligt den för »Forsorgssekretaeren» utfärdade instruktionen är hans huvuduppgift att medverka till att få fångarna anbragta i ordnade förhållanden vid frigivningen, eventuellt i därtill lämpade platser. Då han tillika är lärare i skolan på fängelset, får han genom sin verksamhet i själva fängelset tillfälle att ingående lära känna fångar— na och därigenom större utsikt att finna den utväg, som bäst passar för varje särskild fånge. Det åligger »Forsorgssekretaaren» att under sin verksamhet söka åvågabringa det möjligast bästa samarbete icke blott med straffanstaltens direktör och övriga tjänstemän utan även med de privata föreningar och institutioner, som taga sig an frigivna fångar. Vid den gjorda anordningen har man överhuvud starkt betonat. att det ingalunda varit meningen att göra de hittills bestående välfärdsinrättningarna överflödiga utan tvärtom söka genom ett intimt samarbete mellan straffanstalten (»Forsorgssekretteren») och dessa giva större effektivitet åt hjälpverksamheten. :Forsorgssekretaeren» skall icke blott söka dessa institutioners bistånd, när fråga är om att lämna ekonomiskt stöd, utan även vid anskaffande av arbete, och förenin- garna vänta å sin sida genom samarbetet med »Forsorgssekretaeren» kunna draga nytta av den närmare kännedom om fångarna, varmed denne sitter inne.

En liknande anordning infördes vid Vridslöselille straffanstalt 1928, då det upp- drogs åt fängelseprästens ordinarie medhjälpare att vid sidan av denna sin verksam- het deltaga i hjälpverksamheten beträffande frigivna fångar. Instruktionen härom är i allt väsentligt överensstämmande med ovan återgivna uttalande av justitieministern rörande Nyborgs straffanstalt.

• Sida 135
•  Original

I anslutning till framläggande av förslag till allmän borgerlig strafflag tillsatte en danska regeringen i december 1924 en kommitté med uppdrag att överväga frå- an om vidtagande av effektiva föranstaltningar från det allmännas sida för att äkra såväl samhället som förbrytarna mot dessas återfall efter ädömt eller utstån- ,det straff. Sedan den nya strafflagen slutligen år 1930 blivit antagen av riksdagen toch stadfästad av konungen, har denna kommitté i oktober 1932 avlämnat sitt be- tänkande.

Detta betänkande har —— med hänsyn till den nya strafflagens vittgående bestäm- melser om tillsyn, särskilt över villkorligt dömda och villkorligt frigivna _ tagit sikte dels på en vidare utformning av statens uppsikt över hela tillsyns- och hjälp- verksamheten och dels på en kraftigare och mera rationell organisation och fördel- ning av det arbete, som tänkes utfört av de privata institutionerna.

Förslaget går i huvudsak ut på följande: Statens uppsikt över verksamheten utövas genom en tillsynsnåmnd med en do— mare som ordförande och som ledamöter representanter för fångvården, läkarvårl- den och skyddsverksamheten.

Tillsynsverksamheten och den därmed i förbindelse stående hjälpverksamheten föreslås i övrigt såvitt möjligt genomförda genom en vidare utbyggnad av nu he- stående privata institutioner sålunda, att där mellan dessa åvägabringas ett närmare samarbete (»De danske Faengselsselskabers Samvirke») samt en mera rationell av- gränsning av de särskilda institutionernas verksamhetsområden.

Verksamheten med hänsyn till villkorligt dömda (undersökning och tillsyn) och åtalsbefriade lägges under en hela landet omfattande ny institution, som upprättas i anslutning till föreningen »Faangselshjaelpen» som en avdelning av denna men ar- betande som en självständig verksamhet med särskilt namn.

Institutionernas gemensamma administration utövas genom ett kontor i Köpen- hamn som, förutom att detsamma verkar som expeditionskontor för »Samvirket». tillika tjänar som centralkontor för de särskilda föreningarna.

För att utföra arbete som fasta tillsynsutövare och som undersökare i saker an- gående villkorlig dom samt överhuvud utföra det lokala arbetet för »Samvirket» antager detta, efterhand som förhållandena sådant kräva, nödigt antal lokala repre- sentanter, vilka bl. a. kunna åtaga sig »forsorgs»-arbetet vid häktena (arresthusene). I tillsynsverksamheten biträdas de fasta tillsynsutövarna av frivilliga medhjälpare.

Till de tre statsfängelserna för män tänkas knutna »Forsorgssekretaarer». Den ekonomiska grundvalen för verksamheten åstadkommes genom tillskott från stat och kommun och genom bidrag från institutioner och enskilda.

Statens nuvarande tillskott till hjälpverksamheten 173 960 kr. tänkes bliva höjt med 44100 kr., därav till undersökningar 18000 kr., till tillsynsverksamheten be- träffande villkorligt dömda 18 000 kr. och till tillsynsverksamheten beträffande vill— korligt frigivna 8100 kr.

Norge.

I Norge upptogs hjälpverksamheten för straffade personer mot slutet av 1820- talet med bildandet av föreningen »De nödlidandes vänner» och under seklets lopp tillkommo åtskilliga sådana föreningar, »Famgselsselskaber», vilka bedrevo arbetet var och en inom sitt område.

Efterhand gjorde behovet av en organisation av verksamheten sig alltmer gäl- lande, och detta ledde år 1917 till bildandet av »De norske Forsorgsforeningers Landsforbund». Samma år stiftades emellertid i Oslo en »Laerehjems— og Vernefor- ening» med det speciella syftet att taga sig an unga lagöverträdare och unga perso— ner, som löpte fara att komma in på förbrytarbanan. Sedan under de följande 1 åren stiftats åtskilliga föreningar landet runt med samma syfte, sammanslogo sig

• Sida 136
•  Original

dessa föreningar är 1920 till en landsorganisation under namn av »Norges Laere-i hjems- og Verneforbund». Båda dessa förbund erhöllo ett icke obetydligt stats-; bidrag. Dels av ekonomiska skäl och dels med hänsyn till ändamålsenligheten av en gemensam organisation framkonuuo krav på en sammanslagning av förbunden. För denna fråga tillsattes efter samråd mellan justitiedepartementet och socialdeé partementet en sakkunnigutredning, vilkens år 1922 avgivna betänkande i huvud-1 sak ligger till grund för den nu gällande ordningen.

Dennas huvuddrag äro följande:

Genom sammanslagning av de två ovannämnda institutionerna bildades en ny organisation »Norges Forsorgs- og Verneforbund», som dock senare —— för und— vikande av förväxling med den offentliga fattigvården antog namnet »Verne- foreningenes Landsforbund». Förbundet är en sammanslutning av föreningar, som 1) efter åtalsmyndighetens eller rättens anhållan verkställer förundersökningar ari-' gående lagöverträdare, 2) tager sig an a. personer, som erhålla befrielse från atal eller dömas villkorligt, b. personer, som undergått straff eller tvångsarbete, c. sädana personers familjer samt (1. försummad eller vanskligt ställd ungdom, detta dock allenast i den utsträcka ning, som föreningarnas övriga ovannämnda verksamhet kan medge.

Verksamheten är organiserad distriktsvis över hela landet genom sextio föreningar. vilka ha en självständig ställning både vad angår tillsyns- och undersökningsarbe- tet, utdelning av understöd och den övriga verksamheten, vilket allt besörjes av den lokala föreningen på dess ansvar. Vid distriktsindelningen har man lagt jurisdik— tionsgränserna till grund, i regel domsagorna. Arbetet är således starkt decentra- liserat, vilket föranletts dels av de utomordentligt stora avstånden i landet och dels av dettas administrativa ordning.

Förbundet verkar genom »Landsmödet» och »Forbundsstyret». Tilt landsmötet. som enligt stadgarna skall hållas vart tredje år (något landsmöte har dock,, med hänsyn till därmed förenade kostnader, ännu icke hållits), kunna de lokala för.- eningarna sända representanter, så att föreningar med intill 100 medlemmar kunna sända 1 representant och föreningar med flera medlemmar 2 representanter. Belop- pet av de medel, som en förening förfogar över, har således i detta hänseende ingen betydelse. ' . ,

Förbundsstyrelsens viktigaste-uppgifter äro att sprida kännedom om arbetet och dettas samhälleliga betydelse, i allmänhet tillvarataga förbundets intressen och. taga initiativ till sådana anordningar, som kunna främja dess syften, att vaka över en— hetlighet i de grundregler, efter vilka arbetet skall utföras, att vara mellanhand mellan föreningarna och statsmyndigheterna, att främja samarbetet med instiztutioe ner och föreningar med besläktat syfte samt att söka samarbete med liknandle or- ganisationer i andra länder. Avlönade funktionärer kunna icke vara medlemmar av förbundsstyrelsen.

Av förbundsstyrelsens ledamöter utses en av justitiedepartementet. I enlighet med förenämnda sakkunnigas hemställan eftersträvas att få en så stor del av arbetet som möjligt utfört av frivillig, oavlönad arbetskraft. I de större kretsarna har man emellertid, med stöd av erfarenheterna från andra land, klart insett nödvändigheten av att hava avlönade medarbetare till disposition dells på grund av arbetets omfattning och dels emedan arbetet ofta måste utföras omedel- bart och på de mest skilda tider på dagen. Beträffande anställningarnas antall och avlöningarnas belopp följes den principen att anställa få men dugliga funktiomärer och i gengäldlbjuda dem sådana arbets- och lönevillkor, att de kunna lägga sin fulla

• Sida 137
•  Original

kraft och sitt hela intresse i arbetet. Antalet avlönade funktionärer är för närva- rande c:a 30, av vilka ungefär 2/3 arbeta på heltid. Inrättande av avlönade plat- ser och lönen för dessa skall godkännas av justitiedepartementet.

Förbundskontoret i Oslo förestås av en generalsekreterare, som avlönas med 9 000 kr. per år, vartill komma två 3-äriga ålderstillägg å 450 kr. Hos Oslo Verne- forening är anställd en kontorschef med 8100 kr. i årslön och tre ålderstillägg till belopp som nyss nämnts samt tre sekreterare (avdelningschefer) med 5400 kr. var i årslön, två assistenter med 3 600 kr. vardera samt två »Bestyrere» (en manlig och en kvinnlig) för föreningens »Optagelseshjem», vilka avlönas med resp. 4 050 och 3 600 kr., en kassör med 3 600 kr. och en assistent med 2 970 kr. samt en vaktmäs- tare, som avlönas med 1800 kr. Två andra föreningar ha vardera en sekreterare med 5400 kr. i årslön. Funktionärer i »l—lovedstilling» tillhöra statens pensions- kassa.

De penningmedel. som landsförbundet förfogar över, åvägabringas dels genom ett tillskott från staten och dels genom privata bidrag. Statstillskoitet har de tre sista åren uppgått till 150000 kr. om året och för budgetåret 1932/1933 har bevil— jats 130 000 kr. Varje är gör förbundsstyrelsen framställning till justitiedeparte- mentet angående statstillskottets fördelning mellan de till förbundet anslutna lokala föreningarna. Härvid tages främst hänsyn till folkmängden inom föreningarnas distrikt, men däremot blott i mindre mån till de belopp som föreningarna ha an- vänt under det förflutna året. Vid fördelningen innehålles, dessutom i regel av för- bundsstyrelsen ett mindre belopp i reserv för användning av förbundsstyrelsen själv. I övrigt lägger förbundsstyrelsen sig aldrig i, vilka understöd som beviljas av de särskilda föreningarna, så länge dessa hålla sig inom budgeten. Till en bör- jan insände föreningarna rapporter till förbundsstyrelsen angående beviljade under- stöd, vilka rapporter voro avsedda för ett centralkartotek över dem, som fått un— derstöd. Men då det visade sig att detta kartotek i praxis icke blev vidare använt och dess förande drog en del utgifter, har man senare upphört härmed. Det föres således för närvarande i praxis ingen egentlig kontroll över understödens använd- ning, men detta är på grund av landets geografiska förhållanden ej heller av syn- nerligt behov. De lokala föreningarna insända nu blott årliga räkenskapsutdrag och av dessa framgå icke de särskilda understödens belopp.

Beträffande det sätt, varpå de särskilda föreningarnas ekonomi var ordnad vid deras på sin tid skedda sammanslutning, var förhållandet det, att varje särskild förening behöll sin förmögenhet utan att denna berördes av sammanslutningen. Det yttrades härom i förenämnda betänkande, att den nya organisationen icke borde be- lastas med skuld från de gamla organisationerna, och kommittén förutsatte därför att, om så bleve nödigt, skulle behövliga efterbevillningar ske till avveckling av desammas skuld. Någon sådan bevillning blev dock icke nödvändig.

Insamlingen av privata bidrag sker genom de lokala föreningarna. Dessa in- samla bidrag allenast inom var sitt begränsade distrikt och det har icke i praxis uppstått någon friktion mellan föreningarna i detta hänseende. Landsförbundet såsom sådant insamlar icke privata bidrag men har uppburit bidrag från vissa kommuner. I detta sammanhang må nämnas att varje fånge, som frigives från »Landsfzengsel», får av staten gratis resa till sitt hem eller till det ställe, där han anser sig kunna få arbete, samt ett belopp till beklädnad och dessutom i kostpengar under resan 4 a 5 kr. om dagen. Beslut angående sådan hjälp fattas av vederbö- rande fängelsedirektör, vid de mindre fängelserna av »Bestyreren», vilken vanligen är polismästaren.

Vid »Botsfaengslet» i Oslo, därifrån årligen frigivas c:a 300 fångar, utgjorde utgif- terna härtill under budgetåret 1930/1931 c:a 9 700 kr., nämligen till reseersättnin— ) gar c:a 3400 kr. och till beklädnad c:a 6300 kr. ) Arbetsförmedlingcn sker i allt väsentligt på lokal väg. Förbundet har intet karto-

• Sida 138
•  Original

tek över arbetsgivare eller eljest någon systematisk apparat för sådant ändamål. Verksamheten har en mera tillfällig karaktär, beroende på de särskilda medarbe- tarnas personliga bekantskaper och initiativ.

Förundersökningar för villkorlig dom verkställas av de lokala föreningarna. Ut- gifterna bestridas av dessa och föreningarna bliva icke härför ersatta vare :sig iform av rättegångskostnader eller på annat sätt. Förundersökaren får intet särskilt ve- derlag för sitt arbete, då han antingen är funktionär i föreningen och StOIIl sådan uppbär fast årslön eller också utför sitt arbete avgiftsfritt såsom frivillig medhjäl- pare. Där betalas således i intet fall, såsom i Sverige, ersättning för förundersök- ningen. Detsamma gäller beträffande de tillsynsuppdrag, som lämnas ått förenin— garna. Antingen utövas tillsynen avgiftsfritt eller också överlämnas den till någon av föreningens fast avlönade funktionärer.

Det vanliga är i praxis, att förundersökning och tillsyn i samma sak utföras av samma person, men den uppfattningen har dock gjorts gällande att en uppdelning här skulle hava sina fördelar, särskilt emedan förundersökningen kräver en viss teknik, som icke är nödvändig för den, som har att utöva tillsyn.

En värdefull hjälp i skyddsarbetet lämnas av de 5. k. upptagningshemmxen. Bland dessa må nämnas Osloföreningens två hem, det ena för ynglingar och det andra för kvinnor, egendomen »Bergflött» i Lier, inköpt av den s. k. »Omstreifermisjonen» och närmast avsedd för hemlösa män, samt frälsningsarméns industrihem »Elevator» i Oslo.

Till denna redogörelse för Norge höra två bilagor, märkta a och b.

Bilaga u.

Inslrulcs for Forbundets kontor, vedtatt av Forbundsstyret 17. desember 1924.

Almindelige forskrifter.

1. Funksjonaerene ansettes av Styret med vedkommende departements approbasjon. Gjensidig opsigelsesfrist 3 måneder.

2. De fast ansatta funksjonaarer er forpliktet til å gjere innskudd i Statens Pensjons- kasse og er underkastet lov om Statens Pensjonskasse av 28. juli 1921 og lov om aldersgrenser for offentlige tjenestemenn av 14. mai 1917 med senere for- andringer og tillegg.

3. De har taushetsplikt med hensyn til hvad de under arbeidet måtte erfare om personer og forhold.

4. Generalsekretaaren bestemmer tiden for det underordnede personales ferier. Om sine egne terier henvender han sig til Forbundets formann. Instruks for Generalsekretaeren.

5. Generalsekretaeren forestår under Forbundsstyrets ledelse Forbundets samtlige gjoremål i henhold til de for Forbundet til enhver tid gjeldene lover og har like- overfor styret ansvaret herfor. Viktigere saker og forslag til sterre bevilgninger forelegges formannen og i til— felle Forbundsstyret for bestemmelse treffes. Han er det underordnede personales overordnede og påser at enhver utferer sitt arbeid på fyldestgjarende måte. Han anviser alle utbetalinger og har likeoverfor Forbundsstyret ansvaret for regnskaps- og kasserervirksomheten, som under hans ledelse foreståes av den fast ansatta assistent. I den anledning har han minst en gang om måneden å foreta' kasseundersekelse. Han förbereder alle saker som skal behandles i Forbundsstyret og fungerer i dettes meter som sekretmr.

• Sida 139
•  Original

Bilaga 1).

Instruks

or generalsekretaeren som forsorgsmedarbeider ved Landsfengslene, Fengslene og rbeidshuset for Kvinner og Oslo Kretsfengsel, vedtatt av Fengselsstyret 2. juni 1926: », Forsorgsmedarbeideren deltar i de månedlige utgangsmater ved Botsfengslet og Akershus Landsfengsel. For Fengslene og Arbeidshuset for Kvinner og Oslo Krets- fengsel tillkalles han av direktereu, når det anses hensiktsmessig.

Forsorgsmedarbeideren utferer det arbeid som av direkteren pälegges ham med hensyn til anbringelse m. v. av utenbys fanger og tvangsarbeidere.

Ved forsorgsmedarbeiderens fravaer som falge av ferier eller reiser av lengere varighet enn 1 uke, underrettes direkterene i såvidt mulig god tid på forhånd, så— ledes at utgangsmotet og det ovrige arbeid sävidt mulig kan inrettes derefter.

Finland.

Omvårdnaden om fångarna strax efter frigivningen tillkommer närmast fängel- sernas föreståndare och själasörjare. Häri biträdas de av Fängelseföreningen i Fin— land, som har en centralbyrå i Helsingfors, filialer i Viborg, Tammerfors, Åbo, Björneborg och Uleåborg samt, spridda kring landet, inalles 750 ombudsmän och dessutom en ombudsman för varje fängelse. Byråernas tjänstepersonal är avlönad, varemot ombudsmännens arbete icke ersättes.

Senast en månad före dagen för frigivningen meddela fängelsemyndigheterna här- om till Fängelseföreningens centralbyrå, då fråga är om fångar, som efter frigiv- ningen äro i behov av omvårdnad med avseende å arbetsanställning, arbetsredskap, kläder, bostad m. m. 3. Fången besökes då av en vid centralbyrån anställd person eller av fängelseombudsmannen, som med fången närmare rådgör angående sättet för omvårdnaden. Härefter vänder sig centralbyrån till en filial eller lokal om- budsman med anhållan om åtgärder till fromma för fången. Resultatet av de vid- tagna åtgärderna meddelas fången medelst brev före frigivningen.

Fångar, som avtjäna sitt straff i ungdomsfängelset ävensom i St. Michels läns- fängelse, varest unga fångar förvaras, sändas på åtgärd av fängelset till sin hemort, såvida de icke på frigivningsdagen avhämtas av någon anhörig. I ungdomsfängel- set verkar en särskild, av staten avlönad person, vars uppgift är att upprätthålla förbindelse mellan fångarna och deras anhöriga, biträda vid anskaffandet av arbets- anställning, följa de frigivna till deras hem ävensom såvitt möjligt anordna och leda aftoncirklar för fångarna.

Fängelseföreningens verksamhet subventioneras av staten med 150000 mark om året. Dessutom disponera fängelserna årligen över en summa av inalles 100000 mark för understödjande av de frigivna. De frigivna fångarna hava avsevärt gagn av de arbetsandelspenningar, de förtjänat efter värdet av sitt arbete. År 1929 för- tjänade fångarna i arbetsandels- och sparpenningar inalles 2 378 756 mark. Fängelse- föreningen äger fastigheter i Helsingfors, Haga köping och Tammerfors. För in- köpet av dessa fastigheter har föreningen erhållit förmånliga statslån. För om- vårdnaden om de frigivna har föreningen årligen erhållit 125 fribiljetter å stats- järnvägarna.

Fångarna få efter fängelseföreståndarens prövning med sina arbetsandels- och sparpenningar bistå sina anhöriga. På anhållan av fånge eller i frihet levande anhörig till fånge införskaffar Fängelseföreningen upplysningar om fånges anhöriga. ! särskilt ömmande fall har föreningen givit tillfälligt penningeunderstöd åt fånges familj. Främst söker föreningen att träda i förbindelse med fattigvårdsmyndighe- tema och särskilda institutioner i och för utverkande av utav behovet påkallat un- ;derstöd för fånges familj. i

• Sida 140
•  Original

Vad beträffar anskaffande av arbetsanställning åt frigiven fånge, rådgör man förs. med fången själv. Sålunda erhålles eventuellt uppgift om arbetsgivare, hos vilk fången tidigare arbetat och vilka måhända vore villiga att på nytt giva honom an ställning. Genom sådan rådplägning erhållas även större garantier för att de' frigivne verkligen mottager den anställning, som, ofta med stor möda, för hono anskaffats. Fängelseföreningen för även ett särskilt register över de arbetsgivars— å de största orterna, till vilka den vänder sig uti ifrågavarande avseende. Äve- har man anlitat kommunernas arbetsförmedlingsbyråers bistånd. I tider av all- män arbetslöshet har Fängelseföreningen av någon komlnun utverkat upplåtande av ett mindre arbetsfält för de frigivna. Sålunda byggde nyss frigivna fångar senaste vinter en gatdel i Helsingfors. , Arbetskolonier finnas icke — med undantag av en mindre snickeriaffär — för frigivna män, utan endast natthärbärgen i Helsingfors. och Tammerfors. För kvinnor finnes ett litet skyddshem i Haga köping invid Hel-' singfors. Istatens arbeten hava nyss frigivna fångar icke till nämnvärt antal mot- tagits.

Helsingfors stadsmissions arbetskolonier och Frälsningsarméns skyddsinstitutio- ner hava delvis bistått vid anskaffandet av anställning åt särskilt nödställda frigivna.

England.

: Bland de sociala anordningar, som syfta till minskande av kriminaliteten, anses den i England rådande omsorgen om fångar före och omedelbart efter frigivningen intaga ett framstående rum. Vid fängelsereformen, som år 1922 igångsattes, sökte man i stor utsträckning tillgodogöra sig medarbetc av frivilliga hjälpare. Såsom lärare, besökare och vårdnadsutövare av alla slag äga de tillträde till fängelserna, medan lokala och provinsiella l'angvårdsföreningar övertaga omsorgen om de fri- givna. Givetvis arbeta de olika grupperna av hjälpare hand i hand och utbyta vid konferenser och rådplägningar sina erfarenheter. De frivilliga hjälparna hava sani— manslutit sig i organisationer, vilkas Översta förbund står i nära ”förbindelse med ministeriet. Inrikesministern, under vilken straffverkställigheten sorterar, är presi- dent eller hederspresident i de särskilda föreningarna. Regeringen stöder i rikt mått hjälparnas arbete, så snart det erkänts såsom värdefullt. ' Fängelsehjälpen i England är av gammalt datum. Rörelsen började med den är 1817 av Elisabeth Fry och några andra personer grundade »Newgate Lady Associa- tion» och räknar nu för 33 fängelser med en beläggning av 8 000 fångar över 500 besökare, vartill komma lärare och ombud. Dessa frivilliga hjälpare hava i sitt svåra och ansvarsfulla värv ett värdefullt stöd i det av gamla traditioner uppburna och på erfarenheter rika välfärdsarbetet bland fångar och frigivna. Särskilt stora svårigheter erbjuder emellertid arbetet i fråga om de till långvarigt och strängt frihetsstraff dömda (tukthusfångarna). Av dessa finnas i England c:a 1 500, för- varade i fem olika anstalter. En sådan fånge har i många fall långt till sin hemort. så att förbindelsen till hans anhöriga blir försvårad. Ligger så fängelset i en liten landsortsstad, där man icke lika lätt som i storstäderna kan uppbringa tillräckligt an- tal personer, lämpade för vårdnadsarbetet, växa svårigheterna, helst om de bestående föreningarna arbeta blott för fängelset i sina resp. distrikt. För lindrande av de från tukthus frigivnas svåra läge har därför (1911) bildats en centralförening, till vilken anslutit sig icke blott samtliga lokala föreningar utan även enskilda per- soner. På detta sätt har man nu fått omkring ettusen medarbetare till hjälp för tukthusfångar vid frigivningen. Och redan under vistelsen i anstalten får fången besök av en förenings medarbetare, med vilken han kan rådslå om sina framtids— utsikter och tala om sina önskemål. Vid frigivningen förses skyddslingen med klä- der och anbefalles till en medarbetare å den ort, dit han begiver sig. Denne åter förskaffar honom nödigt underhåll, verktyg och arbetskläder eller ger honom er-

• Sida 141
•  Original

orderliga penningar därtill och gör vad han kan för att skaffa arbete. Dä många v de frigivna varken äga ett hem, dit de kunna begiva sig, eller en människa i hela ärldeu, som bryr sig om dem, måste för dem sökas icke blott arbete utan även 11 fristad. Därmed är emellertid medarbetarens arbete icke slut. Ty många bland ängarna äro människor med svag vilja eller inskränkt förstånd och behöva stöd tmiustone för någon tid efter frigivningen. Andra kunna efter" en lang tids ä1ligt' arbete drabbas av arbetslöshet eller annat missöde och behöva då en "penninghjälp, om ej annan välfärdsinrättning lämnar hjälp.

På samma sätt som centralföreningen och med samma personliga ledning arbetar »Borstalföreningen», vilken vårdar sig om frigivna från »borstalanstalterna», ung- Jomsfäng'elser som fått sitt namn efter den första anstalt. där systemet uppfostran i förening med straff först kom till användning.

Frankrike.

Skyddsarbetet bedrives helt och hållet på grund av privat initiativ och sa gott- som uteslutande med på enskild väg insamlade medel. Visserligen inrättades redan år 1819 vid fängelserna »commissions de surveillance», vilka bl. 11. hade till uppgift att. hjälpa fångarna även efter strafftiden, och genom dekret den 12 juli 1907 omorganiserades dessa »connnissions de surveillance» för att kunna övervaka. skydds- och hjälparbetet för frigivna fångar. Men dessa kommissioner uppges sakna praktisk betydelse. Statens insats i skyddsarbetet inskränker sig till ett årligt au- slag, som de senaste åren utgjort 150 000 francs, vilket av »Administration Péniten— tiaire», sorterande under inrikesministeriet, fördelas mellan de olika skyddsförenin- garna. Dessutom torde vid behov vissa bidrag för ifrågavarande ändamål _utgä ,_n_1;._ hemlig: 1 fonder.

Det är emellertid att märka att staten för skydds— och hjälparbetet bland mindei- åriga straffade beviljat ett ärligt anslag på 550000 francs samt dessutom betalar 4110 francs per dag för minderåriga, som utackorderats. vilket senare äsamkar stats— verket en kostnad av c:a 6 miljoner francs för är. -

De viktigaste frivilliga skydds— och hjälpföreuingarna äro följande:

1. Män. L'Asile St. Leonard a ('.ouzon, Mont d'Or (Rhöne). La Société Générale de Patronage des Libérés, Paris. La Société de Patronage des Prisonniers Protestauts, Paris. La Société de Patronage des 15. M. A. 11 Lille. l.”Uuion des Syndicats agricolcs Vosgiens. lipinal.

?.. Kvinnor. l.”;tsile du Calvaire Grillaud, Nantes. ' La Société de Patronage des Pupilles de l'Administration pénitentiaire, Paris. 1.7(leuvre des Libérés dc Saint-Lazare, Paris.

Någon gemensam sammanshitning för dessa föreningar finnes ej, icke heller nå'— gon gemensam organisation för platsanskaffning ät frigivna. Den största och äldsta av ovannämnda föreningar är La Société de Patronage des Prisonnier's Libérés Pro- testants, 36, Rue Fessart, Paris, vars verksamhet omfattar även katolska frigivna-. Enligt statuterna är föreningens främsta uppgift att uppmuntra de frigivna fångarna till ett bättre levnadssätt samt att hjälpa dem att skaffa sig en utkomst genom ar—" bete. Till fullföljande av detta syfte uppsökas fangalna redan i fängelset för att undersöka möjligheterna för deras placering efter strafftidens slut: Va'rje fånge erhåller även ett kort med uppgift om föreningens syfte, adress etc. Da central. i>Iatsanskaffningsbyrä saknas. söker varje förening genom förbindelser med vissa

• Sida 142
•  Original

arbetsgivare erhålla arbete åt den frigivne. Särskilt under tider av arbetslöshe erbjuder detta naturligtvis svårigheter. För att underlätta platsanskaffningen har på senare tid igångsatts en propaganda bl. a. genom radioföredrag.

I alla de fall -— och detta givetvis i de flesta —— då arbete ej omedelbart erhålles eller då den frigivne ej har familj, hos vilken han kan bo, kunna de frigivna bo i föreningens asyl, »Maison Hospitaliéren, där de få husrum, mat och dagligt arbete. Häri skiljer sig ifrågavarande förening ifrån de övriga skyddsföreningar, vilka ick hava möjlighet att härbärgera de frigivna. Även andra frigivna fångar kunnai mån av utrymme härbärgeras i asylen.

I asylen finnes utrymme för omkring 40 personer. I allmänhet stannar varje fånge ett par veckor, men förekomma naturligtvis fall, då vederbörande icke förrän efter längre tid kan placeras på annat håll. Under verksamhetsåret 1929—1930 bärbärgerades sammanlagt 473 män i asylen. De härbärgerade sysselsättas med arbete, numera huvudsakligen med tillverkning av etiketter och adresslappar för franska statsjärnvägarna. Inkomsterna av detta arbete uppgingo år 1929—1930 till 122 847 francs. Varje arbetare betalas efter sin prestationsförmåga och förtjä- nar i allmänhet 3—10 francs per dag. Härav innehålles av föreningen 3 francs per dag för mat, husrum, tvätt etc. Varje arbetare har rättighet att efter arbets- tidens slut lämna asylen för att återvända till natten. Så snart arbete på annat håll erhålles, får den frigivne lämna asylen, och förses han då med snygga kläder samt en mindre penningsumma.

Man har sökt undvika allt, som utåt kan tyda på att asylens arbetare utgöras av f. d. fångar. Dess officiella namn, som synes på alla etiketter, broschyrer och adressuppgifter, är därför blott Maison Hospitaliére pour les Ouvriers sans Asile & sans Travail. Vid lämnandet av asylen erhåller den frigivne ett »certificat de sé. jour», som skyddar honom mot anhållande för lösdriveri. Föreningen har vidare utverkat, att den frigivne erhåller nedsättning å biljettprisen för järnvägsresor med 50 %. Av ovannämnda statsunderstöd erhåller föreningen årligen 3000 francs. Övriga för verksamheten erforderliga medel erhållas på privat väg.

I fråga om fångens familj omfattar föreningens arbete eventuellt erforderlig barm- härtighetsverksamhet, såsom utlämnandet av kläder och mat. Familjerna kunna emel- lertid icke härbärgeras i asylen. Mycket ofta har fångens familj brutit med ho- nom, varvid föreningen försöker att åter försona dem.

På senare tid har man planerat en ny form för skydds- och hjälparbetet bland frigivna, framför allt i syfte att på ett mera effektivt sätt ordna platsanskaffningen. För detta ändamål skulle bildas s. k. »groupements des libérés». Varje frigiven skulle efter strafftidens slut tilldelas en »parrain» (fadder), vilken direkt skulle handhava hjälparbetet beträffande den frigivne _— sålunda ett system erinrande om den svenska övervakningen över villkorligt dömda och villkorligt frigivna.

Tyskland.

Omsorgen om frigivna anses i Tyskland liksom i de flesta andra länder såsom en gemensam angelägenhet för staten och den enskilda hjälpverksamheten.

Redan under fängelsetiden vidtaga strävandena att säkra fången arbete och en fristad efter frigivningen. I sådant syfte sker en undersökning om fångens levnads— förhållanden och anknytes förbindelse, i erforderlig män, med hans anhöriga, tidi- gare arbetsgivare, honom närstående personer och arbetsförmedlingen. Detta för- siggår under känning med de privata föreningar och inrättningar, som ägna sin omsorg åt de frigivna. Sådana föreningars och inrättningars representanter äga tillstånd att besöka fängelserna, såvitt det är förenligt med ordning och säkerhet i anstalten. Fångarnas rätt till brevväxling i hithörande angelägenheter är särskilt tryggad. De erhålla upplysning om alla välfärdsanstalter som efter frigivningen

• Sida 143
•  Original

kunna stå tillbuds, däribland de av många stora välfärdsorganisationer skapade och underhållna övergångshemmen. Intagning i ett sådant hem förberedes ofta med fångens medgivande redan under fängelsetiden, ifall bostad och arbetstill- fälle vid tiden för frigivningen icke kan anskaffas.

När så anses lämpligt tillrådes fången att frivilligt ställa sig under övervakning * efter frigivningen. Man sörjer även för att fången tillkommande rätt till förmåner från socialförsäkringen vidmakthålles. Såsom ett led i omsorgen om fången ingår även avsättning av hans i fängelset intjänta arbetspengar och detta sparkapitals överlämnande vid frigivningen till en försorgsförening eller allmän inrättning att så småningom till fången utanordnas, vidare hans förseende vid frigivningen med kläder och kostpengar. Ifall fångens anhöriga, gentemot vilka underhållsskyldig- het åligger honom, befinna sig i nöd, blir detta anmält för vederbörande offentliga försorgssammanslutning.

Försorgsarbetet under fängelsetiden räknas såsom en tjänsteplikt för alla med straffverkställigheten sysselsatta personer, främst de särskilt för försorgsarbetet an- ställda s. k. värdarna (Fiirsorger) i den mån sådana äro tillgängliga, vidare direktör, präst och lärare vid anstalten.

De privata försorgsorganisationerna få understöd av statsmedel. I vissa land har, såsom längre fram skall nämnas, skapats statliga organisationer till stöd för de frigivna.

Beträffande verksamheten i de särskilda landen kan följande nämnas. I Sachsen har för omsorg om frigivna inrättats ett statsämbete, vilket till en bör- jan sorterade under inrikesministeriet men nu lyder under justitieministeriet. Inne- havaren av detta ämbete, nder Staatsbeauftragte», har att leda hela skyddsarbetet. Han skall träda i nära förbindelse med alla till detta arbete knutna organisationer och myndigheter, särskilt fängelser och häkten, offentliga arbetsförmedlingen, den sociala omvårdnadens offentliga företrädare (»Wohlfartsämter») arbetsgivare- och arbetstagareföreningar samt bärare av den fria sociala omvårdnaden, främst skydds- föreningen för frigivna. Han skall även söka och hålla känning med strävanden, som till sitt syfte äro besläktade med omsorgen om de frigivna, såsom vårdnaden om ungdom, lösdrivare och alkoholister. Vid fullgörande av sitt värv skall han låta sig angeläget vara att giva lämpliga initiativ åt de med honom samarbetande myndigheter och fria krafter, att upplysa allmänheten om nödvändigheten och vår- det av denna gren av välfärdsarbetet och härvid särskilt i dagspressen och facktid— skrifter låta komma till vederbörligt beaktande de synpunkter som böra anläggas på omsorgen om de frigivna, de i verksamheten gjorda erfarenheter och de mål, som böra eftersträvas. Han skall vidare stadigt hava för ögonen samarbetet på detta område samt regelbundet avgiva "rapporter om arbetets fortgång och behov till vederbörande överordnade myndigheter (arbets- och välfärdsministeriet samt justitieministeriet såsom högsta straffverkställighetsorgan). Utöver dessa uppgifter av organisatorisk art är nder Staatsbeauftragten i stor utsträckning verksam såsom omedelbar deltagare i skyddsarbetet. I övrigt utövas den statliga skyddsverksam- heten av statsanställda män och kvinnor, vilka lägga synnerlig vikt på uppfyllandet av skyddsverksamhetens sedliga och uppfostrande uppgifter och i erforderlig mån medverka i de hygieniska och ekonomiska omsorger, som påvila andra grenar av den sociala omvårdnaden. Även omåorgen om fångarnas anhöriga tillkommer dessa statsanställda, vilka tillika äro sociala hjälpare i fängelserna (»Gefängnisfiirsorgen) och därvid samarbeta med fängelsemyndigheterna. Därjämte lämnas hjälp av fri- villiga medarbetare.

Kostnaderna bäras av de 5. k. Bezirksfiirsorgeverbände och i vissa fall delvis av den hjälptes hemkommun.

Ett statligt övergångshem planeras. Till hjälp tjäna dessutom tidvis arbetarko-

• Sida 144
•  Original

lonicrna, vilka även upptaga manliga t11g11n1Dc=arbeta emellertid 'med betydan- de underskott. Hand i hand med den statliga skydd5verk5amlteten "går det: frivilliga hjälparbetet. Detta utövas dels av sachsiska skyddsföreningen för frigivna (»Sächsischer Schutz- verein fiir Strafentlassene»), sammansatt "av föreningar eller utskott, vilka i landets särskilda städer och distrikt ägna sig åt skydd av frigivna, och dels av andra för det frivilliga skyddsarbetet bildade sammanslutningar ( »Verbände der freien Wohls' fahrtspflege»). Dessa sammanslutningar hava i senare tid 1111111it stort inflytande i den sachsiska skyddsföreningen.

De statliga organen för skyddsverksamheten äro lagligen förbundna att räcka handen till samarbete med de frivilliga och befordra dessas framgång.

Sachsiska skyddsföreningen, grundad [11 1836, har till syfte att i broderlig anda lämna l1ist.1nd åt personer, som frigivits ur str.1ff— elle1 förbättringsanstalter, för att de må återvinna sedlig halt. ekonomisk självständighet och aktning i borgerliga livet. Hjälpen börjar icke först med en straffads frigivning utan sättes in redan under straffverkställigheten, och sker denna förutseende Omsorg i närmaste samför- stånd med anstalten. Föreningen är medlem av tyska riksförbundet (»deutscher lieichsverbaud ») .

Kännetecknande för hela den sachsiska skyddsverksamheten till förmån för fri- givna är att den icke i11sk1.'1nkor sig till agodartudcw fall utan utsträcker sin hjälp även till de svarare. .

I Bayern hava omfattande nydaningar på ifrågavarande område nyligen fullbor- dats. Den sedan länge beståendecentralbyrån för omsorgen 0111 frigivna (Haupt- stelle fiir Gefangcnenobsorge), som var ansluten till en straffanstalt, har lösts från denna och gjorts till ett självständigt verk (Obsorgeamt). Dess huvuduppgift är arbetsförmedling för frigivna fångar och den har förlagts till den nyligen nedlagda straffanstalten Lichtenau, som omgestaltats till ett statligt hem för frigivna (Obsor— geheim) och tjänar till övergångshem för 100 skyddslingar. Anstalten skall bära sig själv genom sin egen .1rbetsdrift. and i hand med denna statliga verksamhet gar de fria föieningarnas arbete.

Likaså .igei Hamburg statliga öveigangshem. Omsorgen om de frigivna står i intimt samband med straffverkst.illigheten.

Bland de land, d.i1 omsorgen om de frigivna företrädesvis handhaves av den fria hjälpveiksamheten, märkes främst Hessen. D.irv.1r.1nde skyddsförening (der »Hes- sische Schutzvercin fiir cntlasseuc Gefaugene») med säte i Darmstadt grundades 1842 och har således nu verkat i 90 år .till hjälp ät frigivna och deras anhöriga. föreningen sorterar under inrikesministeriet. Dess syfte är, enligt stadgarna, att i fråga om de i inhemsk straffanstalt eller arbetshus intagna, företrädesvis hessiska medborgare eller i landet boende, säväl under strafftiden som även efter frigivnin- gen, träda hjälpande och förbättrande till _för att underlätta deras återvändande till ett ordnat liv. Personer, som frigivits ur straffanstalt utanför Hessens område, kunna åtnjuta föreningens omsorger, endast om de äro hessiska medborgare eller boende i landet. Under strafftiden söker föreningen i görligaste mån befordra straffverkställighetens mål ävensom bistå den fångnes familj och vårda hans egen—, dom, såvitt denna omsorg icke kan och måste ligga ä fattigvården. _ Vid frigiV-j ningen lämnar föreningen erforderligt understöd och underlättar i fall av behov den frigivnes återvändande till hemmet. Om han är utan anställning och arbete., förhjälper föreningen honom därtill och låter honom, ända till dess han nått en ordnad ställning, komma i åtnjutande av föreningens stöd och uppsikt. I sådant syfte söker föreningen finna personer, vilka äro beredda och ägnade att lämna den frigivne anställning cllc1 arbete. . . . _ _ ' ,. _

Föreningen arbet t.11 i närmaste samtöistand med hessiska regeringen, som ut-

• Sida 145
•  Original

ämner föreningens styrelse och understödjer tömningen med bidrag (3000 Mk rli en . Igjurii 1926 blev godset Hohenau vid Rhen arrenderat av föreningen och inrättat '" ett övergångshem för frigivna. Hemmet, som har 32 bäddar, erbjuder olika lag av arbeten mot en kontant avlöning av 1 Mk om dagen. Därutöver lämnas fri jundervisning, beklädnad, förplägnad och försäkring. Tillgängliga sysselsättningar ?äro jordbruksarbeten, torrläggningar och trädgårdsskötsel. Därjämte skall anläg- igas en skrivbyrå. Från Hohenau går det jämförelsevis lätt att skaffa skyddslin- garna arbete i någon industri i orten. Somliga stanna också kvar på Hohenau i någon stadig anställning på godset emot tariffmässig lön. Sådana, som ej ingiva förhoppningar om förbättring eller önska lämna hemmet, håller man icke kvar, helst tillströmningen till hemmet är stor. För övrigt är det ett utmärkande drag för skyddsföreningens verksamhet att den gör sina tjänster på det strängaste bero- ende av den frigivnes villighet till bättring och värdighet av hjälp.

De löpande fallen besörjes i Darmstadt av styrelsen själv, medan åter i Mainz, Giessen, Worms, Offenbach och Friedburg-Butzbach finnas ombud (»Beistände»), vilka av medel, som till dem överlämnats, bestrida dessa mera tillfälliga hjälpåt— gärder. Skyddsföreningens hjälporgan äro enligt stadgarna vissa lokala ortsmyn- digheter såsom rättshjälpsanstalterna och lantdomstolarna, straffanstalternas och .arbetsinrättningarnas föreståndare, pastorer, borgmästare och polismyndigheter.

Liknande drag företer skyddsverksamheten i Preussen. Där har på provinsiell grund bildats omfattande fångvårdsföreningar, bland vilka främst märkes Rhen— "Westfaliska fångvårdsföreningen, grundad redan 1826 och den äldsta bland dylika föreningar i Tyskland, vidare föreningen för Sachsen och Anhalt, ostpreussiska för— eningen och Brandenburgska centralbyrån för omsorgen om frigivna. Samtliga föreningarna utge över sin och anslutna föreningars verksamhet berättelser, utökade med vetenskapliga bidrag.

Preussiska staten har uppsikten över dessa föreningar och lämnar dem betydande bidrag. Staten själv har inga särskilt för omsorgen om frigivna tillsatta organ. Men enligt straffverkställighetsförordningen åligger dylik omsorg de myndigheter. som handhava straffverkställigheten, ävensom de kommunala myndigheterna ge- nom dessas välfärdsanstalter (»Wohlfartsämter»). I detta hänseende uppges Frank- furt a. M. kunna tjäna som förebild.

För frigivna från hela riket sörjer den tyska hjälpföreningen (»Deutscher Hilfs- vercin fiir entlassene Gefangene») grundad 1903 i Hamburg. Denna hjälpförening intresserar sig särskilt för de bildade klasserna och har, åtminstone före kriget, sökt underlätta deras utvandring. De måste genomgå en prövotid, varunder de er- hålla nödig undervisning i invandringslandets språk och deras lämplighet för ut— vandring prövas. För närvarande anges dock utsikterna att kunna utvandra såsom ytterst smä.

Över hela riksområdet sträcker sig den verksamhet som utövas av den foster— ländska fånghjälpen (die »Vaterländische Gefangenenhilfes). Detta är en skapelse av den senaste tiden. Ifrågavarande förening, som sammanslutit sig med den sedan länge bestående nödhjälpen ( :nationale Nothilfe»), har till syfte att inom lagens råmärken skydda och befordra sådana fosterländskt sinnade tyskars intressen och rättigheter, som för politiska förseelser och brott ställts under tilltal eller dömts, såvida de befinna sig i häkte, förvaring eller fängelse; att såvitt möjligt mildra dessa personers öde, förskaffa dem alla tillåtna lättnader, befordra deras andliga vård och avgiftsfritt ställa till deras förfogande rättsbildat biträde; att taga sig an ifrågavarande personers anhöriga och även stå vid deras sida med råd och hjälp; ,att på allt sätt stödja de lösgivna och särskilt skaffa dem arbete. Varje annan, och 1 10 _ 380261.

• Sida 146
•  Original

146 framför allt varje politisk verksamhet, måste vara föreningen främmande. Den står öppen för varje fosterländskt sinnad tysk man eller kvinna. — Å motsidan finnes— en liknande organisation, benämnd Röda Hjälpen (»Rote Hilfe»).

Den fria verksamheten till skydd för frigivna är sammansluten i tyska riksför- bundet för rättshjälp samt för omsorg om fångar och frigiVna (»Deutscher Reichs— verband fiir Gerichtshilfe, Gefangenen— und Entlassenenfiirsorge»). Denna sam-' manslutning har av riksjustitieministeriet och de särskilda landens justitieförvalt— ningar erkänts som riksförbund för hela den fria skyddsverksamheten till förmåm för straffade. Framsprunget ur det år 1892 bildade förbundet av tyska skydds—A föreningar (»Verband der deutschen Schutzvereine») har riksförbundet under sitt nya namn och med utvidgande av sina syftemål år 1925, sedan de all förenings— verksamhet förlamande följderna av kriget delvis övervunnits, tagit ny gestalt.

'Riksförbundet omfattar såsom högsta förbund 26 delförbund (Gefängnisgesell— schaften, Provinzialverbände, Landesvereine), till vilka såsom underförbund (Orts-e vereine, Bezirksvereine, Ausschiisse) höra över 600 försorgsföreningar för frigivna fångar (»Fiirsorgevereine fiir entlassene Gefangene»). Förbundet har känning och förbindelse med nära 150 rättshjälpsanstalter. Under år 1927 trädde förbundet" vidare i förbindelse med tyska caritasförbundet, centralbyrån för inre missionen: och de tyska judarnas centrala välfärdsbyrå, så att numera står Tysklands hela' samlade fria skyddsverksamhet på fångvårdens område förbunden i gemensamt ar— bete.

Riksförbundet vill, utan att träda för nära sina medlemmars självständighet, i känning med vederbörande offentliga myndigheter skapa en principiell överens- stämmelse i arbetet på rättshjälpens område samt i skyddsverksamheten till stöd. för fångar och frigivna uppställa allmänna riktlinjer, företräda medlemmarnas ge- mensamma intressen och befordra alla härmed sammanhängande strävanden. F ör- bundet utger en månatligen utkommande tidskrift, kallad »Monatsblätter». Tilll utbredning och fördjupande av förbundets mål tjäna dessutom föredrag, komplette- rade med verkningsfulla ljusbilder, som utgöra ett utmärkt propagandamedel.

Bland riksförbundets uppgifter märkes även deltagandet i arbetena på förslaget,. till nya straffverkställighetslagen (»Strafvollzugsgesetz») och ändrad industriför- ordning för riket (»Reichsgewerbeordnung»). Vidare har förbundet gått in för ett allmänt införande av den kriminalbiologiska forskningsmetoden. Det skall inrättas- ett centralt kartotek för hela försorgsarbetet för de frigivna, varigenom lätt kan fastställas åt vem och i vilken omfattning hjälp lämnats av den fria verksamheten och sålunda i görligaste mån missbruk förhindras. Om så därtill de av rättshjälpen. och den biologiska undersökningen konstaterade förhållanden ställas till straffre— gistrens förfogande, torde småningom kunna samlas tämligen fullständiga uppgifter beträffande alla kriminella personer och därigenom skapas ett verksamt medel till. brottslighetens bekämpande.

• Sida 147
•  Original

Bilaga 2.

Fångvårdens besparingskassa och de 5. k. fångvårdsstyrelsens donations- fonder, åren 1929/1931.

1929 1930 1931 Besparingskassans behållning vid årsslutet ........................... 426 601 427 582 430 484 Utbetalning ur besparingskassan ....................................... 48 500 47 100 47 000 Därav till: Centralföreningen till stöd för frigivna ........................ 45000 44 100 44500 Hemmets vedgård ...................................................... 500 500 500 Stockholms stadsmission ............................................. 500 — _- Frälsningsarméns räddningsverks arbetshem .................. 1 500 1 500 1 600 Skara stifts arbetshem ........ 500 500 500 Göteborgs kvinnohems understödstörening ..................... 500 500 — Utdelning ur donationsfonderna ....................................... 7 706 10 512 7 376 Besparingskassans inkomster 1931. Statsanslag ..................................................... kroner 23 000: — Räntor ........................................................ » 18 466: 20 Från straffanstalterna ....................................... » 9 034: 85

Summa kronor 50 501: 05 Donationslondernas avkastning 1931 .................. » 8 525: 94

• Sida 148
•  Original