SOU 1936:2
Förslag till konvention mellan Sverige och Schweiz om erkännande och verkställighet av domar och skiljedomar m. m
N 4-0 (;(
oå (-
- CD ",
&( 4. IGT?»
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
_FÖRSLA-G
"TILL
OM ERKÄNNANDE OCH VERKSTÄLLIGHET. AV DOMAR OCH SKILJEDOMAR ' M. M.
;s Tjo" C' KHO LPM;
_1 "€) 376
Mild _mcko ckört. få angivas; är Giottos Stwkhoim; BokéåVema med 'fets lagstöd, b nähtmnugt renen Jam ! m:" täzgvgmwåatena & & män ”inramningen maan . tatenao 0 nmdm' ' ' med anagram.— vaga denn-ce _mem; mg,;—
[ STATENS OFFENTLIGA'UTREDNINGAR133a2. UTRIKESDEPARTEMENTET
FÖRSLAG
TILL
KONVENTION
MELLAN
SVERIGE OCH SCHWEIZ
OM ERKÄNNANDE OCH VERKSTÄLLIGHET AV DOMAR OCH SKILJEDOMAR M. M.
STOCKHOLM 1936 xmwen. nox'mmnnmr. ?. A. mnemo-r &. sömn 351782
Till KONUNGEN.
Den 9 mars 1934 har Kungl. Maj:t funnit gott besluta, att förhandlingar skulle upptagas med schweiziska regeringen angående avslutande mellan Sve— rige och Schweiz av en konvention om erkännande och verkställighet av domar.
Genom beslut den 24 september 1934 har Kungl. Maj:t därefter utsett under- tecknade att vara Sveriges ombud vid ifrågavarande förhandlingar.
Sedan schweiziska regeringen å sin sida till ombud vid samma förhandlingar utsett sin envoyé extraordinaire och ministre plénipotentiaire i Stockholm Char- les L. E. Lardy, chefen för justitieavdelningen i schweiziska förbundsdeparte- mentet för justitie- och polisärenden Dr. Hans Kuhn och biträdande chefen för samma avdelning Dr. Emil Alexander, hava förhandlingar i ämnet ägt rum i Stockholm under tiden den 24—31 oktober 1934. Vid dessa förhandlingar utarbe- tades ett förslag till konvention mellan de båda länderna om erkännande och verkställighet av domar.
Sedan i detta förslag efter skriftväxling med de schweiziska förhandlings- ombuden vidtagits vissa ändringar, huvudsakligen av redaktionell natur, hava de svenska ombuden med underdånig skrivelse den 27 juni 1935 framlagt ifrågavarande förberedande konventionsförslag jämte förberedande förslag till lag om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz. Ge- nom beslut den 18 juli 1935 har Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlå- tande över nämnda förslag skulle för det i % 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas; sådant utlåtande har avgivits den 19 september 1935.
Med anledning av en av lagrådet framställd anmärkning har konventions- förslaget efter förnyad skriftväxling med de schweiziska ombuden undergått ändring i en särskild punkt. Med beaktande av vissa av lagrådet framställda anmärkningar hava därjämte åtskilliga jämkningar vidtagits i den svenska översättningen av konventionen och i nyss omnämnda förslag till lag.
Sedan det av Kungl. Maj:t givna förhandlingsuppdraget numera är att anse såsom avslutat, få de svenska förhandlingsombuden härmed framlägga av motiv åtföljda förslag till:
1) en på franska språket avfattad konvention mellan Sverige och Schweiz om erkännande och verkställighet av domar och skiljedomar tillika med över- sättning till svenska språket; samt
2) lag om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz.
Underdånigst
E. MARKS von WURTEMBERG. BIRGER EKEBERG. FOLKE MALMAR.
Stockholm den 25 november 1935.
FÖRSLAG.
!
vy
Förslag till
Konvention mellan Sverige och Schweiz om erkännande och verkstäl- lighet av domar och skiljedomar.
Projet de
Convention entre la Suéde et la. Suisse relative å la reconnaissance et l'exécu- tion de decisions judiciaires et de sen- tences arbitrales.
Sa Majesté le Roi de Suédc et
le Conseil Fédéral Suisse désireux de regler les rapports entre les deux Pays sur la reconnaissance et l'exécution des decisions judiciaires et des sentences arbitrales, ont résolu de conclure une Convention en cette matiére et ont nommé å cet effet pour leurs Plénipotentiaires, savoir
Sa Majesté le Roi de Suede:
Le Conseil Fédéral Suisse:
lesquels, aprés s'étre communiqué lenrs plems pouvou's, trouvés en bonne et due forme, sont convenus des dlSpO- sitions suivantes:
Article premier.
L'autorité des décisions de la juri- diction contentieuse rendues dans l'un des Etats contractants en matiere civile, y compris celles qui ont été ren- dues sur des conclusions de droit civil dans un procés pénal, sera reconnue dans l'autre Etat si lesdites décisions remplissent les conditions spécifiées par les articles suivants.
Article 2.
Seront considérées comme décisions judicraires, au sens de la présente Con-
(Översättning) Förslag till
Konvention mellan Sverige och Schweiz om erkännande och verkställighet av domar och skiljedomar.
1Il-Ians Majestät Konungen av Sverige oc
Schweiziska Förbundsrådet,
som finna önskvärt att ordna för- hållandet mellan de båda länderna i fråga om erkännande och verkställighet av do- mar och skiljedomar, hava beslutat atti detta ämne avsluta en konvention och hava till sina befullmäktigade ombud utsett,
Hans Majestät Konungen av Sverige:
Schweiziska Förbundsrådet:
vilka, efter att hava delgivit varandra sina fullmakter, som befunnits i god och behörig form, överenskommit om föl- jande bestämmelser:
Artikel 1.
Domar, som i den ena av de fördrags— slutande staterna i rättegångsmål med- delats i ämnen av civil natur, däri in- begripna domar som i sådana ämnen meddelats i brottmål, vare gällande i den andra staten, där de uppfylla i följande artiklar stadgade villkor.
Artikel 2.
Såsom domar betraktas enligt denna konvention allmänna domstolars beslut
vention, les décisions rendues par les tribunaux ordinaires et statuant sur le fond du litige. 11 en sera de méme pour les condamnations aux frais et dépens du procés prononcées en conséquence de la décision statuant sur le fond. Seront aussi réputés tribunaux ordinai- res, les autorités exécutives supérieures suédoises (»Överexekutor»), en tant quielles statueront en matiere de dettes reconnues par écrit (»lagsökning»), ainsi que les tribunaux de commerce et les tribunaux de prud'hommes suisses.
Les transactions judiciaires seront assimilées, quant å leurs effets, aux dé— cisions judiciaires.
Article 3.
Les décisions rendues en matiere de séparation de biens, de séparation de corps et de divorce seront considérées comme décisions de la—juridiction conten— tieuse, méme si elles ont été rendues sur la requéte des intéressés. Ne seront, par contre, en aucun cas, considérées comme décisions de la juridiction con— tentleuse les décrsrons rendues en matlére de tutelle et dänterdictlon.
Article 4.
La reconnaissance de Pautorité de la décision est subordonnée aux condi- tions suivantes:
1o que la décision émane d'une juri- diction compétente selon les dispositions de Particle 5;
20 que la reconnaissance de la déci- sion ne soit pas manifestement incompa- tible avec Pordre public de liEtat en la décision est invoquée;
30 que, lorsqu'il s'agit d”une décision rendue en matiere d'état, de droit de famille ou de droit de succession, elle ne soit pas basée sur une loi dont les dispositions en .la matiere soient con— traires å celles de la loi applicable d,apres le droit international privé de l'Etat ou elle est invoquée;
4o que la decision soit passée en force de chose jugée d'apres la loi de PEtat on elle a été rendue;
50 qu”en cas de jugement par défaut, l'acte ou la citation _qui introduisait
som innebära avgörande av huvudsaken, så ock beslut angående ersättning för rättegångskostnad som meddelats i följd av domen i huvudsaken. Till allmänna domstolar skola hänföras svenska över- exekutorer, när fråga är om utslag i lagsökningsmål, ävensom schweiziska handelsdomstolar och yrkesskiljedom- stolar.
Lika med dom gälle förlikning som stadfäste av domstol.
Artikel 3.
Beslut som meddelats i mål angående boskillnad, hemskillnad eller äktenskaps— skillnad skola anses såsom domar i rätte— gångsmål, ändå att de meddelats på an- sökan. Beslut i förmynderskapsärenden skola däremot ej i något fall betraktas såsom domar i rättegångsmål.
Artikel 4.
Såsom villkor för erkännande av dom skall gälla:
l.,att domstol i den stat i vilken domen meddelats ägt behörighet en- ligt bestämmelserna i artikel 5;
2. att erkännande av domen ej skulle vara uppenbart oförenligt med grun- derna för rättsordningen i den stat där domen åberopas;
& att, såvitt domen angår ämne av personrättslig, familjerättslig eller arvs- rättslig natur, den ej grundats på lag, vars bestämmelser i ämnet äro stri- dande mot den lag som skolat vinna tillämpning enligt den internationella privaträtten i den stat där domen åbe- ropas;
4. att domen vunnit laga kraft enligt lagen i det land där den meddelats; samt
5.'att, såvitt fråga är _ om tredsko-
dom, utebliven part antingen persOn-'
l'instance ait été remis en temps utile a la partie défalllante, sort en mams pro- pres, soit å. son mandataire autorisé.
Article 5.
La compétence de la juridiction de ]*Etat ou la décision a été rendue est établie, au sens de la présente Conven— tion, dans les oas suivants:
1o lorsque, au moment de l'ouverture de Paction, le défendeur avait son domi— cile de fait ou, s”il ne s*agit pas d'une personne physique, son siége dans cet Etat, étant entendu que le domicile de fait est le lieu ou le défendeur réside avec Pintention de s*y établir;
2o lorsque le défendeur s'était sou- mis, par convention expresse, a la com— p_étence du tribunal qui a rendu la déci— 51011;
30 lorsque le défendeur est entré en matiere sans réserve sur le fond du litige;
40 lorsqu”il s'agit d'une demande re— conventionnelle connexe å la demande principale;
5Q lorsque le défendeur, ayant sur le territoire de PEtat en la décision a été rendue un établissement commer— cial ou industriel ou une succursale, y a été cité pour des contestations résultent de leur exploitation;
6Q lorsque le défendeur, ayant sur le territoire de PEtat ou la décision a été rendue un représentant qu'il était tenn d,avoir d,apres la loi dudit Etat, y a été cité pour des contestations résultant de son activité dans cet Etat;
7 o lorsque la décision vise des obliga- tions résultent d*un acte illicite commis par le défendeur dans PEtat ou la déci-
, sion a été rendue et que la citation lui & a été remise en mams propres pendant ' son séjour dans cet Etat, étant entendu
i
que seront assimilées a ces obligations celles qui résultent d'accidents causés par Pemploi de tous moyens de trans- port;
80 lorsque la décision émane d'une juridiction prévue par une convention internationale, qui elle-méme ne con- tient pas de dispositions sur la recon- naissance et l”exécution.
ligen eller genom befullmäktigat ombud i tid undfått del av stämningen.
Artikel 5.
Domstol i den stat i vilken domen meddelats skall i följande fall anses behörig enligt denna konvention:
1. där svaranden vid tiden för må- lets anhängiggörande hade sitt verkliga hemvist eller, då fråga är om annan svarande än fysisk person, sitt säte i denna stat; och skall härvid med verk- ligt hemvist förstås den ort där svaran- den år boende med avsikt att stadigt kvarstanna;
2. där svaranden uttryckligen för- bundit sig att svara vid den domstol av vilken domen meddelats;
3. där svaranden utan förbehåll in- gått i huvudsakligt svaromål;
4. där fråga är om genkäromål som äger gemenskap med huvudkäromålet;
5. där svaranden inom den stat där domen meddelats innehar ett kommer— siellt eller industriellt företag eller en filial och tvisten hänförde sig till denna rörelse; .
6. där svaranden i den stat där domen meddelats haft ombud som han enligt lagen i denna stat var pliktig att där hålla och tvisten hänförde sig till verksamhet som han där utövade;
7. där domen avser förpliktelse på grund av lagstridig gärning, som sva- randen begått i den stat" där domen meddelats, och svaranden under vistelse i denna stat personligen fått del av stäm— ningen; och skall härvid med sådan för— pliktelse likställas förpliktelse som har sin grund i olyckshändelse i följd av trafik med fortskaffningsmedel av vad slag som helst;
8. där, enligt internationell överens- kommelse som ej innehåller bestämmel- ser om erkännande och verkställighet, behörighet tillkom domstol i den stat där domen meddelats.
Les dispositions de l'alinéa ci-dessus ne s'appliquent pas en matiere d'état, de droit de famille ou de droit de succes- sion. La compétence du tribunal de l'Etat on la décision a été rendue sera reconnue en ces matieres lorsque, dans des conditions analogues, la juridiction de PEtat ou elle est invoquée aurait été compétente.
Article 6.
Les autorités de PEtat dans lequel la décision est invoquée se borneront å examiner si les conditions visées dans les articles précédents sont remplies. Pour cet examen, elles ne seront pas liées ar les constatations rapportées dans a décision.
Article 7.
Les autorités judiciaires de l'un des deux Etats doivent se dessaisir des con- testations portées devant elles, lorsque, å leur connaissance, ces contestations sont déjå pendantes devant un tribunal de l'autre Etat, pourvu que celui-ci soit compétent selon les regles de la pré- sente Convention.
Article 8.
Les décisions rendues dans Pun des Etats contractants, dont l'autorité doit étre reconnue sur le territoire de l'autre Etat en vertu des dispositions des articles précédents, seront, å la requéte de Pune des parties, exécutées dans l”autre Etat.
Article 9.
En Suisse, la compétence et la pro— cédure en matiére d'exécution forcée sont réglées, -si l'exécution a pour objet une somme d,argent ou des såretés å fournir, par les dispositions de la légis— lation fédérale sur la poursuite pour dettes et la faillite (loi fédérale du 11 avril 1889 et suppléments) et, dans les autres cas, par les dispositions de procé- dure du Canton ou l'exécution doit avoir lieu.
En Suede, la demande d'exequatur sera adressée å la Cour d,appel de Stockholm (Svea. hovrätt).
Vad förut i denna artikel är sagt skall — icke äga tillämpning å dom som avser * fråga av personrättslig, familjerättslig , eller arvsrättslig natur. I fråga om sådan , dom skall domstolen i den stat där domen meddelats erkännas som behörig, där behörighet skulle hava under mot-
svarande omständigheter tillkommit domstol i den stat där domen åberopas. Artikel 6.
Myndigheterna i den stat där domen åberopas äga endast pröva huruvida domen uppfyller i föregående artiklar stadgade villkor. De äro vid denna pröv- ning icke bundna av det avgörande som träffats genom domen.
Artikel 7 .
Anhängiggöres inför domstol i den ena av de fördragsslutande staterna talan i sak som veterligen redan är anhängig i den andra staten, skall dom- stolen visa målet ifrån sig, där domstol i den stat i vilken målet först anhängig- gjorts var, enligt vad i denna konven- tion sägs, behörig att upptaga målet.
Artikel 8.
Dom, som meddelats i den ena av de fördragsslutande staterna och, enligt vad i föregående artiklar sägs, skall gälla i den andra staten, skall, på ansökan av part, verkställas i denna stat.
Artikel 9.
I Schweiz tillämpas i fråga om be- hörighet att meddela beslut om verk— ställighet och om förfarandet i sådant ärende, där domen avser för liktelse att gälda penningar eller att stå la säkerhet, bestämmelserna i förbundsla stiftningen angående utmätning för gå (1 och an- gående konkurs (förbundslagen den 11 april 1889 jämte följdförfattningar), och eljest de bestämmelser angående förfa- randet som gälla i den kanton där verk- ställighet ifrågakommer.
I Sverige skall ansökan om verkställig— het göras hos Svea hovrätt.
Article 10. La partie qui requiert l'exécution
. devra produire:
1D la decision en original ou en expé- dition authentique;
2o une piece attestant que la décision est passée en force de chose jugée;
3O les procés-verbaux judiciaires ou d'autres pieces de nature ä établir que les conditions prévues å l'article 5, alinéa premier, sont remplies;
4() en oas de jugement par défaut, l'original ou une copie certifiée conforme des pieces constatant que la partie défaillante a été citée conformément aux dispositions de l'article 4, 50, on, le cas échéant, de l'article 5, alinéa premier, 7 0.
Si la demande d'exécution vise une transaction, elle devra étre accompagnée d'une copie du proces-verbal certifiée conformé par l'autorité compétente et d'une piece attestant que la transaction a été conclue devant un tribunal ou confirmée par celui—ci et qu'elle est exé— cutoire dans l'Etat ou elle est interve— nue.
Les documents visés ci-dessus seront en Suede, établis ou légalisés par la Chancellerie du Grand Gouverneur de Stockholm en par une administration provinciale et
en Suisse, établis par les autorités compétentes et légalisés par la Chan- cellerie fédérale.
Toutes les pieces å produire devront étre accompagnées d'une traduction, congue dans la langue officielle de . l'autorité requise, et certifiée conforme,
. soit par un agent diplomatique ou con-
— tractant, soit
sulaire de l'un ou de l'autre Etat con- ar un traducteur public du pays on a décision est invoquée.
Article 11.
La présente Convention ne s'applique pas aux décisions et transactions:
10 en matiere de faillite ou de con- cordat préventif, y compris l'invalida- tion des contrats du déblteur;
Part som begår verkställighet skall förebringa:
1. domen i huvudsln'ift eller av ve— derbörande myndighet styrkt avskrift;
2. bevis att domen vunnit laga kraft;
3. domstols protokoll eller annan handling, utvisande att de i artikel 5 första stycket stadgade villkoren äro uppfyllda; samt,
4. där fråga är om tredskodom, handlingar i huvudskrift eller styrkt avskrift av vilka framgår, att utebliven part undfått del av stämningen på sätt i artikel 4, 5. sägs eller, där sådant fall är för handen som i artikel 5 första stycket 7. avses, på sätt där sägs.
Sökes verkställighet av förlikning, skall vid ansökningen fogas av behörig myndighet styrkt avskrift av protokoll ävensom bevis att förlikningen stad- fästs av domstol samt är verkställbar i den stat där den ingåtts.
Handlingar som ovan avses skola
i Sverige utfärdas eller legaliseras av överståthållarämbetet eller länssty- relse; och
i Schweiz utfärdas av vederbörande myndighet och i vad rörer myndighetens behörighet bestyrkas av förbundskansliet.
Samtliga handlingar skola åtföljas av översättning till verkställighetsmyndig- hetens officiella språk, och denna över- sättning skall vara till riktigheten be- styrkt antingen av diplomatisk eller konsulär tjänsteman, företrädande en- dera av de fördragsslutande staterna, eller av offentlig översättare i det land där verkställighet sökes.
Artikel 11.
Denna konvention är icke tillämplig å dom eller förlikning som gäller
1. konkurs eller ackordsförhandling utan konkurs, däri inbegripen fråga. om ogiltighet av rättshandling som ingåtts av konkursgäldenären;
20 concernant tout droit réel sur les immeubles situés hors de l'Etat ou la décision a été rendue ainsi que l'obliga- tion de prendre des dispositions relatives å ces droits ou les consequences résul- tant de la négligence d'une telle obliga— tion; toutefois, la Convention reste applicable en ce qui concerne les déci- sions et transactions en matiere de droit de famille et de succession.
Article 12.
La Convention ne s'applique pas aux déclswns rendues ou aux transactions lntervenues avant son entrée en v1gueur.
Article 13.
La reconnaissance et l'exécution, dans l'un des deux Etats, des sentences arbi- trales rendues dans l'autre Etat sera réglée par la Convention pour l'exécu— tion des sentences arbitrales conclue å Geneve le 26 septembre 1927. Toute- fois, la reconnaissance et l'exécution ne seront pas subordonnées aux conditions prévues å l'article premier, 1" alinéa, de ladite Convention.
L'article 9 et l'article 10, dernier alinéa, de la présente Convention s'appliqueront å la procedure destinée å rendre exécu- toires les sentences arbitrales.
Article 14.
La présente Convention ne déroge pas aux dispositions des accords réglant la compétence judiciaire et l'exécution des jugements au sujet de matieres spéciales.
Article 15.
La présente Convention sera ratifiée pirr le Conseil Fédéral Suisse et par Sa
ajesté le Roi de Suede, avec l'appro— bation du Riksdag, et les ratifications en seront échangées å Berne aussitöt que faire se pourra.
Elle entrera en vigueur le lerjanvier ou le 1er juillet qui suivra l'expiration d'un délai de deux mois å compter dela date de l'échange des ratifications et restera exécutoire jusqu'au 1Br janvier
2. rätt till fast egendom, belägen utom den stats område i vilken domen med- delats, eller skyldighet att träffa för- fogande om dylik rätt eller påföljd av i sådan skyldighets åsidosättande, dock 1 att konventionen skall äga tillämpning, där domen eller förlikningen avser ämne av familjerättslig eller arvsrättslig natur.
Artikel 12.
Konventionen skall ej äga tillämpning å dom som meddelats eller förlikning som stadfäste före dess ikraftträdande.
Artikel 13.
I fråga om erkännande och verkstäl— lighet i' en av de fördragsslutande sta— terna av skiljedom meddelad i den andra staten skall den i Geneve den 26 sep— tember 1927 avslutade konventionen angående erkännande och verkställighet av skiljedomar äga tillämpning, dock att erkännande och verkställighet ej må vägras på den grund att de i nämnda konvention artikel 1 första stycket stadgade villkor ej äro uppfyllda.
Vad i förevarande konvention artikel 9 och artikel 10 sista stycket sägs skall äga tillämpning i fråga om sättet för vinnande av verkställighet av skilje- dom.
Artikel 14.
Genom denna konvention göres ej ändring i de bestämmelser, som inne- fattas i överenskommelser avseende domstols behörighet och verkställighet av domar beträffande vissa särskilda ämnen.
Artikel 15.
Denna konvention skall ratificeras av Schweiziska Förbundsrådet samt av Hans Majestät Konungen av Sverige med riksdagens samtycke, och utväx- ling av ratifikationshandlingarna skall äga rum i Bern så snart ske kan.
Konventionen träder i kraft den 1 januari eller den 1 juli som infaller näst efter det två månader förflutit från det utväxling av ratifikationshandlingarna skett samt förbliver i kraft till den 1 ja-
ou 1er juillet qui suivra l'expiration d'un délai diun an ä partir de la date de sa dénonciation par Pun des Etats con- tractants.
En foi de quoi, les plénipotentiaires ont revétu la présente Convention de leurs signatures. ] Fait a Stockholm en double original e ..........
nuari eller den 1 juli som infaller näst efter ett år sedan uppsägning från nå.- gondera sidan skett.
Till bekräftelse härav hava de befull- mäktigade ombuden undertecknat denna konvention. ; Som skedde i Stockholm i två original- exemplar den ..........
F ö r s 1 a g till Lag om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz.
.
Härigenom förordnas som följer:
1 %. Dom som i Schweiz meddelats i tvistemål, så ock dom, som i fråga om
annat än straff eller förverkande av gods där givits i brottmål, vare under de i denna lag stadgade villkor gällande jämväl här i riket.
2 5.
Med dom förstås i denna lag allmän domstols beslut som innebär avgörande av huvudsaken, så ock beslut angående ersättning för rättegångskostnad som meddelats i följd av beslutet i huvudsaken. Under allmänna domstolar inbe- gripas schweiziska handelsdomstolar och yrkesskiljedomstolar.
Lika med dom gälle förlikning som stadfästs av domstol.
3 %.
Beslut som givits i mål angående boskillnad, hemskillnad eller äktenskaps- skillnad vare ansett såsom dom i tvistemål, ändå att beslutet meddelats på an- sökan. Beslut i förmynderskapsärende vare däremot ej i något fall ansett såsom dom.
4 å.
Dom som givits av schweizisk domstol vare ej här i riket gällande,
1. där domstoli Schweiz, enligt vad i denna lag sägs, ej ägt behörighet att meddela domen;
2. där erkännande av domen skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här i riket;
3. där domen angår ämne av personrättslig, familjerättslig eller arvsrätte- lig natur och är grundad på lag, vars bestämmelser i ämnet äro stridande mot den lag som skolat vinna tillämpning enligt här gällande internationellt pri- vaträttsliga regler;
114. där domen ej vunnit laga kraft enligt lagen å den ort där den meddelats; e er
5. där domen är tredskodom och utebliven part ej personligen eller genom befullmäktigat ombud i tid undfått del av stämningen.
5 %.
Dom varom förut är sagt skall anses vara av rätt domstol meddelad,
1. där svaranden vid tiden för målets anhängiggörande hade sitt verkliga hemvist i Schweiz eller, då fråga är om bolag, förening, annan samfällighet eller stiftelse, sitt säte i denna stat; och skall härvid med verkligt hemvist för- stås den ort där svaranden är boende med avsikt att stadigt kvarstanna;
2. där svaranden uttryckligen förbundit sig att svara vid den domstol av vilken domen meddelats;
3. där svaranden utan förbehåll ingått i huvudsakligt svaromål;
4. där fråga är om genkäromål som äger gemenskap med huvudkäromålet;
5. där svaranden i Schweiz innehar kommersiellt eller industriellt företag eller filial och tvisten hänförde sig till denna rörelse;
6. där svaranden i Schweiz haft ombud som han enligt där gällande lag var pliktig att hålla och tvisten hänförde sig till verksamhet som han där utövade;
7. där domen avser förpliktelse på grund av lagstridig gärning som svaran- den begått i Schweiz och svaranden under vistelse därstädes personligen fått del av stämningen; och skall härvid med sådan förpliktelse likställas förplik- telse som har sin grund i olyckshändelse i följd av trafik med fortskaffnings- medel av vad slag som helst; eller
8. där enligt internationell överenskommelse, i vilken såväl Sverige som Schweiz är fördragsslutande part och som ej innehåller bestämmelser om er- kännande och verkställighet, behörighet tillkom schweizisk domstol.
Vad förut i denna paragraf är sagt skall icke äga tillämpning å dom som avser fråga av personrättslig, familjerättslig eller arvsrättslig natur. I fråga om sådan dom vare domstolen ansedd såsom behörig, där behörighet skulle hava. under motsvarande omständigheter tillkommit svensk domstol.
6 %.
Vid prövning av fråga huruvida i denna lag stadgade villkor för domens erkännande föreligga är svensk myndighet icke bunden av det avgörande som härutinnan träffats genom domen. Den äger däremot icke i övrigt ingå i ny prövning av den sak som genom domen avgjorts.
7 %. Anhängiggöres hos domstol eller överexekutor talan i sak, vilken veterligen redan är anhängig vid schweizisk domstol som enligt denna lag är behörig, skall den svenska domstolen eller överexekutor visa målet ifrån sig.
85.
Dom eller förlikning som enligt 1—5 %% äger giltighet här i riket skall, på ansökan av part, här verkställas. 9 %.
Ansökan om verkställighet göres hos Svea hovrätt. Vid sådan ansökan skall fogas
1. domen i huvudskrift eller av vederbörande myndighet styrkt avskrift;
2. bevis att domen vunnit laga kraft;
3. domstols protokoll eller annan handling, utvisande att de i 5 % första stycket stadgade villkor äro uppfyllda; samt
4. där fråga är om tredskodom, handlingar i huvudskrift eller styrkt av- skrift av vilka framgår, att utebliven part personligen eller genom befull- mäktigat ombud i tid fått del av stämningen, eller då sådant fall är för han- åen som i 5 % första stycket 7. avses, stämningen tillställts honom på sätt
ar sags.
Sökes verkställighet av förlikning, skall vid ansökningen fogas av behörig myndighet styrkt avskrift av protokoll ävensom bevis att förlikningen stad- fästs av domstol samt kan verkställas i Schweiz.
Nu nämnda handlingar skola vara försedda med bevis angående utfärdarens behörighet, meddelade av schweiziska förbundskansliet, samt skola åtföljas av översättning till svenska språket, vilkens riktighet skall vara styrkt av svensk
i Schweiz anställd diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller av schweizisk ' här i riket anställd diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller ock av svensk notarius publicus.
10%.
Ansökan om verkställighet må ej bifallas utan att motparten haft tillfälle att dårå svara.
11%.
Varder ansökningen bifallen, gånge domen eller förlikningen 1 verket lika- som domstols laga kraft ägande dom, där ej, efter klagan över hovrättens beslut, Konungen annorledes förordnar. Vad domen eller förlikningen må innehålla om tvångsmedel skall ej vinna tillämpning.
12%.
Denna lag äger ej tillämpning a dom eller förlikning som gäller
1. konkurs eller ackordsförhandling utan konkurs, däri inbegripen fråga om ogiltighet av rättshandling som ingåtts av konkursgäldenären; eller
2. rätt till fast egendom 1 annat land än Schweiz eller skyldighet att träffa förfogande om dylik rätt eller påföljd av sådan skyldighets åsidosättande, dock att även i ty fall domen eller förlikningen gäller, där den a_vser ämne av familjerättsli—g eller arvsrättli'g natur.
Denna lag träder 1 kraft den dag Konungen bestämmer, den äger ej tillämp- ning å dom som meddelats eller förlikning som stadfästs före nämnda da a.g I vad eljest" är stadgat om giltighet eller verkställighet 1 vissa fall av utländsk domstols beslut göres ej ändring genom. denna lag. _
MOTIV.
Förslag till konvention mellan Sverige och Schweiz om erkännande och verkställighet av domar och skiljedomar.
I lagberedningens motiv till den mellan Sverige, Danmark, Finland, Is- land och Norge den 16 mars 1932 avslutade konventionen angående erkännande och verkställighet av domar1 har en översiktlig framställning lämnats av svensk och utländsk rätts ställning till frågan om erkännande och verkstäl— lighet av utländska civildomar och angående de överenskommelser som av- slutats på detta rättsområde. En utförligare redogörelse föreligger i ett av f. d. presidenten friherre E. Marks von Wärtemberg på offentligt uppdrag den 31 december 1931 avgivet betänkande rörande erkännande och verkställig- het av utländsk civildom.2
Anledning torde sålunda saknas att här lämna en allmän orientering i detta ämne. I korthet må dock erinras om att svensk rätt i det stora hela intager den ståndpunkten, att utländska domar icke kunna verkställas och att materiell rättskraft i allmänhet ej heller i övrigt tillerkännes dem; denna regel torde emellertid lida undantag i fråga om s. k. konstitutiva domar, vilka man menar sig icke kunna vägra erkännande, i allt fall icke såvitt de meddelats i stat vars domstolar enligt svensk uppfattning varit behöriga, samt den mate- riella rättsordning som lagts till grund för det genom domen träffade avgö— randet icke är oförenlig med den lag som enligt här antagna internationellt pri- vaträttsliga principer skolat vinna tillämpning. Ett undantag av mera allmän räckvidd från den anförda huvudregeln har ock sedan länge gällt med hänsyn till domar meddelade i Danmark på grund av den med detta land den 25 april 1861 avslutade konventionen angående ömsesidig verkställighet av domar och utslag meddelade i Sverige eller Danmark. Beträffande vissa speciella ämnen hava därjämte med åtskilliga främmande stater avslutats överenskom- melser om erkännande och verkställighet av utländsk domstols beslut i dessa ämnen.
Med hänsyn till den fortgående utveckling mot en livligare internationell samfärdsel som kännetecknat de senaste decennierna, har den svenska rättens negativa ståndpunkt till frågan om erkännande och verkställighet av utländska domar synts icke kunna utan olägenhet strängt upprätthållas. I förhållande till övriga nordiska länder har också en ändring härutinnan kommit till stånd genom ovannämnda konvention den 16 mars 1932, vilken trätt 'i kraft den 1 juli 1933, i samband varmed nyss berörda konvention med Danmark upphört att
* Lagberedningens förslag angående vissa internationella rättsförhållanden III. Statens offentliga utredningar 1931: 9. ” Statens offentliga utredningar 1932: 2.
gälla. Såsom önskvärt torde ock få anses, att överenskommelser i detta ämne komma till stånd även med andra stater, vilkas rättsordning ej är för svensk rätt alltför främmande och i vilka sättet för rättsskipningen erbjuder erforder— lig garanti för objektivt avgörande av rättstvister. Det har synts naturligt att, vid genomförandet av en traktatsmässig reglering av ämnet i förhållande även till stater utanför den nordiska kulturgemenskapen, en början göres med Schweiz, vilket land såväl med hänsyn till där rådande rättsåskådning som ock i många avseenden i övrigt intager en med vårt eget land likartad ställning.
Det förslag till konvention som nu föreligger såsom resultat av de med Schweiz i ämnet förda förhandlingarna kan i stort sett anses bygga på samma allmänna grundsatser som kommit till uttryck i den mellan de nordiska sta- terna avslutade konventionen. I den mån avvikelser av större betydelse skett från dessa grundsatser, kommer detta att anmärkas i den speciella motive- ringen.
Efter dessa allmänna erinringar skola de särskilda artiklarna i förslaget i det följande närmare motiveras.
Artikel 1.
I likhet med vad som gäller enligt den mellan de nordiska staterna avslutade konventionen i ämnet, inbegripas under denna konvention endast domar som meddelats i rättegångsmål (»décisions de la juridiction eontentieuse»). Från konventionens tillämpningsområde äro sålunda uteslutna alla ärenden hänförliga till området för frivillig rättsvård. För att en dom skall falla under kon— ventionen fordras vidare, att den skall avse ämne av civil natur. Såsom dom i civilt ämne förstås enligt konventionen även dom som i brottmål givits i sådant ämne. Av största betydelse i detta hänseende äro tydligen domar som i brottmål meddelats angående skadestånd, men även domar i dylikt mål som avse förpliktelse att utgiva individuellt bestämt gods falla under konven— tionen.
Terminologiskt skiljer sig konventionsförslaget från den nordiska konven- tionen i samma ämne däruti, att enligt förslaget det i målet framställda yr— kandets beskaffenhet tagits till utgångspunkt vid bestämmandet av konven— tionens tillämpningsområde, under det att enligt den nordiska konventionen de processuella former under vilka målet handlagts i detta avseende äro ut— slagsgivande. Denna olikhet hindrar emellertid icke, att de båda konventio- nernas bestämmelser, om det bortses från att den nordiska konventionen med hänsyn till domar 1 brottmål endast äger tillämpning a domar angående skade— stånd, i avseende å nu berörda fråga rent sakligt täcka varandra.
Av praktiska grunder har man också funnit sig böra låta i det av konven— tionen föranledda lagförslaget (1 %) bestämmelsen i detta ämne, frånsett den skiljaktighet som betingas av nyss berörda olikhet, erhålla en avfattning som nära ansluter sig till motsvarande bestämmelse i lagen om e1kännande och verkställighet av dom som meddelats 1 Danmark, Finland, Island eller Norge. Vid gränsdragningen mellan civila och icke- civila påföljder av brott har emel- lertid i anledning av en erinran från lagrådets sida vid stadgandets avfatt—
ning uppmärksammats, att icke blott straff utan även förverkande av gods bör anses hänförligt till den senare kategorien av sådana påföljder.
I likhet med den nordiska konventionen, men i motsats till den med Danmark år 1861 avslutade konventionen i ämnet, som endast reglerade frågan om verk— ställighet av domar, fastslår konventionsförslaget en förpliktelse för fördrags— slutande stat att erkänna rättskraften hos domar som meddelats i den andra staten. Detta förhållande har betydelse icke blott i fråga om konstitutiva do- mar, vilka i stort sett erkännas oberoende av fördrag, utan även med hänsyn till domar som innefatta ogillande av ett anspråk eller utlåtande rörande en fastställelsctalan.
Artikel 2.
Under uttrycket domar (»décisions judiciaires») falla enligt konventions- förslagct i princip ej andra judiciella beslut än de som innebära ett avgöran— de av huvudsaken. Sålunda äro från konventionens tillämpningsområde ute— slutna beslut som under rättegången givits angående processuella frågor, så— som vittnesplikt och editionsplikt, eller angående ersättning åt vittnen och sakkunniga, och även beslut som i tvistemål kunna givas om ansvar för för— seelse av processucll eller annan natur. Ett undantag från den anförda regeln att endast avgöranden i huvudsaken falla under konventionen gäller dock med hänsyn till beslut angående ersättning för rättegångskostnad som med— delats i följd av beslutet i huvudsaken. Angivna förutsättning för att sådant beslut skall erkännas föreligger icke blott när ersättning för rättegångskost— nad utdömts genom själva domen i huvudsaken utan även —— såsom förekommer i Schweiz —— när ersättningsbeloppet fastställts genom särskilt beslut, som meddelats senare än domen i huvudsaken.
Med hänsyn till nu behandlade ämne innebär konventionsförslaget vissa av— vikelser från konventionen mellan de nordiska staterna. Nämnda konvention avser nämligen, såvitt angår tvistemål, varje beslut som i själva domen eller under rättegången meddelats, vare sig angående ersättning för rättegångskost— nad eller gottgörelse till vittnen och sakkunniga. När fråga är om en kon— vention mellan Sverige och Schweiz, har emellertid erkännande av andra beslut i kostnadsfrågor än sådana som i samband med domen i huvudsaken meddelats angående rättegångskostnad ansetts vara av så underordnad bety— delse att anledning saknats att beakta dem i konventionen. Å andra sidan avser konventionsförslaget i motsats till den nordiska konventionen beslut om ersättning för kostnader icke blott i tvistemål utan även i brottmål, nämligen såvitt domen i sådant mål faller under konventionen.
F ramhållas bör i detta sammanhang, att på grund av bestämmelsen i arti— kel 14, enligt vilken genom konventionen ej göres ändring i de bestämmelser som innefattas i överenskommelser avseende bland annat verkställighet av do- mar i vissa särskilda ämnen, beslut varigenom förpliktelse att gälda rättegångs- kostnad i tvistemål ålagts kärande eller mellankommande part faller utanför tillämpningsområdet för denna konvention; frågan om verkställighet av så— dant beslut skall regleras uteslutande av den i Haag den 17 juli 1905
avslutade konventionen angående vissa till civilprocessen hörande ämnen av internationell natur, i vilken konvention såväl Sverige som Schweiz är för- dragsslutande part. I fråga om verkställighet i Sverige av sådant av schwei— zisk domstol meddelat beslut skall sålunda lagen den 6 mars 1899 om verkstäl- lighet i visst fall av utländsk domstols beslut fortfarande äga tillämpning.
Till skillnad från konventionen mellan de nordiska staterna omfattar kon- ventionsförslaget endast domar som meddelats av allmän domstol, varvid dock fastslagits, att svensk överexekutor skall betraktas såsom allmän domstol, när fråga är om beslut som av honom meddelas i lagsökningsmål.
Vid sidan av utslag i lagsökningsmål avser sålunda konventionen i fråga om svenska domar endast sådana som meddelats av allmän underrätt, av hov- rätt eller av högsta domstolen.
Vad Schweiz angår torde som allmänna domstolar böra anses följande kan— tonala domstolar, nämligen:
f r e (1 3 d 0 m a r e (F riedensrichter, J uge de Paix) ; domare med denna be— nämning finnas i det övervägande antalet kantoner (ej i Bern eller Basel-Stadt) ; deras uppgift är väsentligen att söka åstadkomma förlikning mellan parterna, men de kunna även meddela beslut i bagatellsaker i vilka värdet av tviste- föremålet ej överstiger 10—200 francs (olika i olika kantoner); beslut av dessa domare äga sålunda knappast någon praktisk betydelse, när fråga är om en internationell reglering av frågan om erkännande och verkställighet av domar;
en s am dom are; även dessa döma endast i mål där tvisteföremålet är av mindre betydande värde (maximum 300—2,000 francs, olika i olika kan- toner); jämväl i fråga om beslut av dessa domare gäller, att de hava. en rätt begränsad betydelse i nu föreliggande sammanhang;
d i s t r i k 1; 5 d 0 111 s t 01 a r (Bezirksgerichte, Amtsgerichte, Tribunaux de District); dessa domstolar kunna betecknas som domstolar i första instans i egentlig mening; när fråga är om tvisteföremål av ringa värde utgöra de emel- lertid enda instans;
överdomstolar, appellationsdomstolar (Obergericht, Kan- tonsgericht, Appellationsgericht, Cour d'Appel); samt
k a s s a ti o n 5 d 0 111 s t o 1 a r; sådana finnas endast i kantonerna Ziirich och St. Gallen.
Med hänsyn till arten av de uppgifter som tillkomma dem torde såsom all- männa domstolar även böra betecknas de i åtskilliga kantoner förekommande
y r k e s s ki lj c d e 111 s t o la r n a (Gewerbliche Schiedsgerichte, Tribunaux de prud'hommes), som döma i tvister mellan arbetsgivare och anställda, dock endast när tvisten avser mindre belopp (högst 500—800 francs, olika i olika kantoner) ; samt
h a n d e l s (1 o 111 s t o 1 a r n a, som döma i mål av handelsrättslig natur mel- lan företag upptagna i handelsregister.
I betraktande av att det kan synas något ovisst, huruvida dessa sistnämnda två slag av domstolar skola uppfattas såsom allmänna domstolar, har i kon- ventionsförslaget uttryckligen förklarats, att de skola såsom sådana anses.
Av de kantonala domstolarna äro däremot de särskilda f ö r s å kr i n g 5— d 0 111 s t 0 l a r, som besluta i frågor rörande socialförsäkring, att anse såsom specialdomstolar.
Slutligen bör såsom allmän domstol anses: Förbundsdomstolen (Bundesgericht, Cour fédérale). Denna domstol dömer dels såsom domstol i första instans i civila mål mellan Edsförbundet och viss. kanton, mellan kantoner inbördes samt i vissa fall mellan enskild part och Edsförbundet eller enskild kanton, dels såsom högsta instans, huvudsakligen i mål i vilka förbundslagstiftning är tillämplig. i
Den federala försäkringsdomstolen, som i huvudsak är en överinstans i förhållande till de kantonala domstolarna med samma benämning, är däremot i likhet med dessa att anse såsom en Specialdomstol.
Anledningen till att domar meddelade av specialdomstolar ansetts böra falla utanför konventionens tillämpningsområde har varit, att dylika domar, när det gäller förhållandet mellan Sverige och Schweiz, i det hela äga alltför ringa. betydelse för att i detta sammanhang tagas i betraktande. De mål i vilka behörighet tillkommer dessa domstolar lära för övrigt redan på grund av sin sakliga beskaffenhet till stor del falla utanför konventionen, och även i den mån så ej är fallet, torde anledning sällan finnas att åberopa domar meddelade av sådan domstol annat än inom domstolslandet eller inom ett nära grann— land.
Däremot har det ansetts vara av vikt, att utslag i lagsökningsmål icke lämnas utanför konventionens tillämpningsområde. Beträffande ersättning för kost- nader i lagsökningsmål gälla samma regler som beträffande kostnader i rätte- gång inför domstol.
Andra av överexekutor meddelade beslut än lagsökningsutslag —— såsom be- slut avseende handräckning för fordrans utfående eller sådan handräckning som avses i 8 kap. utsökningslagen — falla ej under konventionen.
Likställd med dom är enligt konventionen förlikning som stadfästs av dom— stol.
Artikel 3.
Såsom redan under artikel 1" framhållits, är konventionens tillämpning be— gränsad till området för rättegångsmål ( jurisdictio contentiosa). Med hänsyn till de i hög grad stridiga meningar, som föreligga beträffande frågan om sättet för bestämmandet av gränsen mellan ärenden tillhörande området för rättegångsmål och för frivillig rättsvård ( jurisdictio voluntaria), har det an— setts vara av vikt att beträffande vissa mera betydande ämnen tillhörande familjerätten klart angiva, till vilket av ifrågavarande områden förfarandet i dessa ämnen i konventionens mening anses hänförligt.
Artikel 4.
I denna artikel angivas de närmare förbehåll som gälla i fråga om fördrage— slutande stats förpliktelse att erkänna i den andra staten meddelade domar.
1:0. Till en början fastslås, att såsom villkor för förpliktelsen att erkän- na dom gäller, att enligt konventionen behörighet att upptaga målet tillkommit domstol i den stat där domen meddelats. De förutsättningar under vilka så- dan behörighet föreligger angivas i artikel 5.
2:0. Det andra av de uppställda förbehållen för erkännande av dom är, att ett sådant erkännande icke skulle vara uppenbart stridande mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i den stat i vilken domen åberopas. Ett förbe- håll av liknande innebörd förekommer allmänt i konventioner som avslutats i detta ämne; så är bland annat fallet beträffande den mellan de nordiska sta- terna avslutade.
Genom uttrycket att erkännandet av domen skulle vara 11 p p e 11 h a r t oför- enligt med ordre public har avsetts att inskränka förbehållets tillämplighet till ytterlighetsfall.
3:o. Domar som avse ämnen av personrättslig, familjerättslig eller arvs— rättslig natur hava ansetts påkalla ett särskilt förbehåll, vilket torde böra nå— got närmare utläggas.
En fördragsmässig reglering av frågan om erkännande och verkställighet av domar bygger självfallet på den förutsättningen, att någon allmän prövning av dom som meddelats av domstol i annan fördragsslutande stat ej får före- komma. Någon prövning av domen i materiellrättsligt hänseende ur annan synpunkt än att dess erkännande ej får stå i strid med ordre public torde så- lunda som regel ej vara medgiven enligt de grundsatser som i allmänhet kom- mit till uttryck i gällande överenskommelser i ämnet. Understundom har i teo- rien ifrågasatts, om icke prövningen borde avse jämväl frågan huruvida den ut— ländska domstolen till grund för domen lagt den materiella rättsordning vilken bort tillämpas enligt de internationellt privaträttsliga grundsatser som äro an- tagna i den stat där domen åberopas. Även om man eftergiver rätten att kontrol- lera den utländska domstolens sätt att tillämpa den lag på vilken domen grun- dats, skulle skäl kunna synas föreligga att upprätthålla kravet på att domstolen i allt fall tillämpat den lag som skulle hava lagts till grund för avgörandet i det land där domen åberopas. Endast där så skett, skulle man kunna utgå från att domen innebär materiellt samma avgörande av den föreliggande saken som skulle kommit till stånd, därest domstol i det egna landet dömt.
Ett allmänt förbehåll av nämnda innebörd skulle emellertid leda till stora praktiska svårigheter, såvitt angår förmögenhetsrättsliga förhållanden, bland annat i betraktande av rådande osäkerhet i fråga om de internationellt privat— rättsliga principer som kunna anses gälla på detta rättsområde.1 Något för- behåll av nu nämnd art synes icke heller, vad beträffar det förmögenhetsrätts- liga området, hava förekommit i överenskommelser som avslutats mellan främ— mande stater.
I avseende å person—, familje- och arvsrättsliga förhållanden torde däremot. fog för uppställande av ett sådant förbehåll finnas. Inom dessa rättsområden föreligger i långt högre grad ett offentligt intresse i upprätthållandet av kra- vet på att till grund för rättsliga avgöranden icke lägges en rättsordning vars
] Se Marks von Wärtemberg, a. a.. sid. 25.
bestämmelser äro stridande mot den lag som enligt den egna rättens grund— : satser bör vinna tillämpning. Ett sådant intresse framträder särskilt starkt. , när det gäller mål rörande äktenskapsskillnad. Erinras bör vidare, att inom ' de viktigaste delarna av familjerätten genom de i Haag avslutade internatio—
nellt privaträttsliga konventionerna regler fastställts för lösande av lag- och jurisdiktionskonflikter, vilka regler — till största delen med giltighet även i förhållande till icke-konventionsstaters medborgare — upptagits i inre svensk i lag. En förbehållslös utfästelse att erkänna utländska domar tillhörande det— * ta rättsområde skulle icke kunna avgivas utan att vissa undantagsbestämmel—
ser genomfördes i nu ifrågavarande lagbestämmelser. Sådana undantagsreg- ler hava visserligen stadgats med hänsyn till medborgare i de övriga nordiska staterna. De skäl som föranlett dessa undantagsbestämmelser sakna emeller- tid giltighet, när fråga är om andra stater.
Med hänsyn till de särskilda svårigheter som på grund av nu anförda för- hållanden föreligga vid genomförandet av en reglering av frågan om erkän- nande och verkställighet av domar på detta rättsområde, ansågs det till en början från svensk sida lämpligast att från konventionens tillämpning undan- taga alla sådana domar. Som stöd för denna ståndpunkt kan för övrigt an- föras, att domar i nu ifrågavarande ämnen i egenskap av konstitutiva såväl enligt svensk som schweizisk rätt i stor utsträckning torde vinna erkännande även utan konventionsmässig reglering. Att denna ståndpunkt uppgavs be- rodde till stor del på att det, även på detta område, i många fall kan vara av betydelse icke blott att domen vinner erkännande utan ock att verkställighet av densamma kan erhållas; så är särskilt fallet när fråga är om domar å un- derhållsbidrag.
Den regel vilken förslaget innehåller i detta ämne påkallar icke någon änd- ring i de internationellt privaträttsliga principer som gälla i de fördragsslu- tande staterna. För att domen skall erkännas och verkställas kräves ej ovill- korligen, att densamma anger sig vara grundad på den lag som är tillämplig enligt de i den andra staten antagna internationellt privaträttsliga principerna. Det är tillfyllest, att den tillämpade lagens bestämmelser i det ämne som målet angår icke stå i strid med den lag som i den andra staten enligt där gällande internationellt-privaträttsliga principer skolat läggas till grund för beslutet. Har sålunda schweizisk domstol dömt till skillnad i äktenskap mellan svenska makar och därvid till stöd för domen åberopat schweizisk lag, kan erkännande av densamma icke vägras allenast på denna grund; så skall däremot ske, där- est orsak till äktenskapsskillnad icke varit för handen enligt svensk lag.
4zo. Såsom ytterligare villkor för att dom som meddelats i den ena av de fördragsslutande staterna skall erkännas i den andra staten gäller, att domen vunnit laga kraft enligt lagen i den stat där densamma givits.
Att i fråga om lagsökningsutslag eller tredskodom tid för återvinning ej gått till ända eller att dom kan angripas genom nullitetsbesvär enligt rättegångs- balken 25 kap. 10 % eller 30 kap. 38 % hindrar icke att domen i den mening
, som här avses skall anses såsom lagakraftvunnen.1
* Jfr prop. nzr 205 till 1932 års riksdag s. 31.
Även enligt lagen i åtskilliga kantoner i Schweiz skall dom anses såsom for- mellt lagakraftvunnen, ehuru den kan angripas genom extraordinära rätts- medel.
Med hänsyn till sådana fall har det till undvikande av missuppfattning an— setts uttryckligen böra uttalas, att bedömandet av frågan huruvida dom vun- nit laga kraft skall ske enligt lagen i den stat där densamma meddelats.
Såsom framgår av nu anförda förutsättning för doms giltighet i den andra fördragsslutande staten, är det icke tillfyllest, att densamma — såsom i fråga om svenska domar i stor utsträckning är fallet redan före lagakraftvinnan- det — är verkställbar i hemlandet. Erkännande och verkställighet har näm— ligen icke ansetts kunna medgivas i sådana fall, då nämnvärd risk förefin- nes för att domen kan ändras. De sällsynta fall i vilka ändring kan ske på grund av att återvinning eller annat liknande rättsmedel mot domen ännu står öppet hava däremot icke ansetts behöva beaktas.
Özo. Då fråga är om tredskodom, har det befunnits erforderligt att kräva särskild garanti för att delgivning av stämningen skett på tillfredsställande sätt. Enligt lagen i åtskilliga stater kan delgivning av stämning med den som icke vistas inom statens område ske genom kungörelse i tidning —— så kan för övriga under vissa förutsättningar ske även enligt svensk lag _ eller genom anslag i domstolslokalen s. k. »remise au parquet» eller på annat sätt som icke innebär betryggande säkerhet för att svaranden fått del av stäm— ningen. Särskilt när fråga är om svarande som genom medborgarskap, hem— vist eller på annat sätt är närmare knuten till den stat i vilken domen göres gällande, synes det icke kunna krävas, att denna stat skall erkänna tredsko- dom, vilken tillkommit utan att svaranden kan förutsättas ha erhållit känne- dom om den talan som i annan stat anhängiggjorts mot honom. Det har sålunda med hänsyn till tredskodomar i konventionen ansetts påkallat, att svaranden skall hava personligen eller genom befullmäktigat ombud i tid fått del av stämningen.
Artikel 5.
En av de största svårigheter som möta, när det gäller att fastställa villko— ren för erkännande och verkställighet av utländsk dom, utgör lösningen av frågan om domstolarnas internationella behörighet.
Följande sätt för lösande av denna fråga hava kommit till användning i olika fördrag i ämnet eller eljest diskuterats:
Den utländska domstolens behörighet skall bedömas enligt domstolslandets la'g. En sådan lösning är tydligen möjlig, när fråga är om en konvention mellan stater vilkas forumregler i det stora hela överensstämma eller där den bristande överensstämmelsen i vart fall icke giver uttryck åt någon väsentli- gen skiljaktig uppfattning i fråga om grunderna för domstols behörighet. Med hänsyn till den i det stora flertalet processlagar framträdande tendensen att , till förmån för egna medborgare eller i det egna landet bosatta personer be- reda detta lands domstolar en mer eller mindre utsträckt behörigheti mål mot svarande som är utländsk medborgare eller bosatt i utlandet, lärer det emeller-
. tid i allmänhet visa sig erforderligt, att en kompetensregel av nu berörda inne—
!
börd kompletteras med bestämmelser enligt vilka en fördragsslutande stat, såvitt angår förhållandet till den andra staten, utfäster sig att avstå från behörighet i fall då densamma skulle vara grundad uteslutande i kärandens förhållande till processlandet, såsom att käranden är medborgare i detta land eller där har hemvist, eller i svarandens egenskap att vara utlänning eller bosatt i ut- landet. Likaså måste undantag göras för det fall att behörighet grundas ute- slutande på det förhållandet att svaranden har egendom i domstolslandet.
Nu angivna sätt för lösningen av kompetensfrågan har kommit till använd- ning i 1861 års numera upphävda konvention mellan Sverige och Danmark samt i en mellan Belgien och Nederländerna år 1925 avslutad konvention i ämnet.
Det torde emellertid vara klart, att en lösning av kompetensfrågan som förutsätter en inskränkning i de inre forumreglerna innebär en så betydande olägenhet att densamma i varje fall lärer kunna komma i betraktande allenast såvitt angår förhållandet mellan länder med mycket nära förbindelser.
En annan lösning av frågan om den internationella domstolsbehörigheten, som också diskuterats, innebär, att spörsmålet huruvida den utländska dom— stolen skall erkännas såsom behörig skall bedömas enligt forumregler sva- rande mot dem som gälla enligt lagen i det land där domen åberopas. Icke heller denna lösning synes utan förbehåll kunna godtagas. Såsom nyss fram— hållits, utmärkes det stora flertalet processlagar av en tendens att tillägga det egna landets domstolar en mycket vidsträckt behörighet. Av det förhål- landet att ett lands lag för visst fall tillägger inhemsk domstol behörighet lä- rer sålunda icke kunna slutas, att man i detta land alltid kan vara beredd att under motsvarande omständigheter medgiva behörighet åt utländsk dom- stol. Väljes en regel av nu angivna innebörd, torde sålunda i fråga om er- kännande av den främmande jurisdiktionens behörighet undantag krävas med hänsyn till ungefärligen samma fall i vilka enligt den först omnämnda lös— ningen de fördragsslutande parterna skulle vara förpliktade att avstå från behörighet för sina egna domstolar.
I vissa överenskommelser i ämnet har frågan lösts på så sätt, att domstols— landets behörighet erkännes, så snart den icke är utesluten enligt de regler angående internationell domstolskompetens som äro antagna i den andra sta- ten. Denna regel har upptagits i en vid Haagkonferensen för internationell privaträtt under dess sammanträde år 1925 utarbetad konventionsmodell, som i viss mån tjänat till mönster för åtskilliga därefter ingångna överenskommel- ser i ämnet. Förutsättningen för att en regel av nu anförda innebörd skall * kunna godtagas är emellertid tydligen, att de fördragsslutande staternas pro-
cesslagar över huvud förutsätta, att främmande domar kunna erkännas; i mot— satt fall lärer nämligen en uteslutande behörighet för den egna jurisdiktionen få anses föreligga, så snart över huvud forum finnes enligt den interna lagen.
Med hänsyn till nu anförda förhållanden har kompetensfrågan i de 'över- jenskommelser i ämnet som på senare tid avslutats i allmänhet lösts på det sätt, att i överenskommelsen uttryckligen fastställts vilka fora som skola er-
kännas såsom internationellt behöriga, utan att dock de fördragsslutande sta— terna förpliktats att genomföra några inskränkningar i de enligt den interna processlagen fastställda behörighetsreglerna.
Vid avfattandet av den mellan de nordiska staterna avslutade konventionen har man utgått från att, i fall där svaranden inställt sig och ingått i svaro- mål, några bestämmelser om den internationella behörigheten icke vore av nö— den. Endast i avseende å tredskodomar (uteblivelsedomar) innefattar nämnda konvention dylika behörighetsregler, innebärande i stort sett, att svaranden, såframt han ej genom särskild förbindelse underkastat sig domstolens kompe— tens, måste vara domicilierad i det land där domen meddelats eller på visst annat sätt anknuten till detta land. Vid uppgörande av det föreliggande för— slaget har man funnit sig föranlåten att av hänsyn till schweizisk lagstift- ning giva hithörande bestämmelser en annan uppställning. De behörighetsreg— ler förslaget innehåller hava nämligen avseende icke blott å tredskodomar utan å domar över huvud; men då enligt förslaget den internationella behörigheten utan vidare erkännes i alla de fall där svaranden utan förbehåll ingått i svaro— mål, och för andra fall skola gälla väsentligen samma regler som enligt den nordiska konventionen, kan skillnaden mellan denna och förslaget sägas vara huvudsakligen formell.
Beträffande de i artikeln innefattade behörighetsreglerna må till en början framhållas att, såsom av redaktionen framgår, den prövning av behörigheten som kan ifrågakomma ej får avse, huruvida just den ifrågavarande domstolen ägt sådan behörighet, utan endast huruvida kompetens i det föreliggande fallet tillkommit domstol tillhörande den ifrågavarande statens jurisdiktion betrak— , tad såsom helhet. Då vid yrkande om erkännande eller verkställighet av dom orten för svarandens hemvist åberopas som grund för domstolens behörighet en— ligt konventionen, får prövningen sålunda endast avse, huruvida svaranden haft hemvist i domstolslandet, men däremot icke frågan huruvida han haft hemvist å ort inom domstolens jurisdiktionsområde. Har t. ex. domstol grundat sin be- hörighet på att den utgör forum contractus, skall domen — ehuru detta slag av forum icke erkännes enligt konventionen —— ändock anses vara av behörig (lom— stol meddelad, så framt svaranden haft hemvist i domstolslandet. Det ligger emellertid i sakens natur, atti de fall då grunden för domstolslandets behörighet är, att svaranden underkastat sig viss särskild domstols kompetens (jfr första stycket av artikeln, punkt 2:o) behörigheten måste anses knuten till just den- na domstol.
Beträffande de fora som enligt konventionen skola erkännas torde följande böra anföras.
1:o När fråga är om svarande som är fysisk person, skall den domstol som 3 meddelat domen anses behörig, om svaranden haft sitt verkliga hemvist i dom— , stolslandet vid tiden för målets anhängiggörande. Såsom av avfattningen ' framgår, få legala bestämningsgrunder för hemvist ej bliva avgörande vid bedömandet av fråga huruvida hemvist i konventionens mening föreligger. Detta är av så mycket större betydelse som vissa skiljaktigheter föreligga
mellan svensk och schweizisk rätt med hänsyn till det legala hemvistbegrep- pet. Enligt schweizisk rätt (Zivilgesetzbuch, Art. 25) gäller sålunda, att mannens hemvist skall anses även som hustruns, med mindre hans hemvist är '; okänt eller hustrun är lagligen berättigad att leva skild från mannen, att för— , äldrarnas hemvist skall anses såsom hemvist för de barn som stå under deras
vårdnad (»Gewalt»), samt att såsom omyndigs hemvist skall anses orten där förmynderskapsmyndigheten har sitt säte. För åstadkommande av en så långt möjligt överensstämmande tillämpning av bestämmelsen har det. ansetts vara av nöden att uttryckligen i konventionen angiva vad som enligt densam- ma bör förstås med svarandens verkliga hemvist. Såsom sådant skall enligt förslaget anses den ort å vilken svaranden är boende med avsikt att stadigt kvarstanna. F örhandlingsombuden dela ej den av lagrådet uttalade farhågan att denna bestämmelse skall uppfattas såsom otillämplig i det fall att sva- randen vid målets anhängiggörande väl var fast bosatt å viss ort men redan vid detta tillfälle beslutit sig för att om någon tid avflytta därifrån. Att, såsom av lagrådet även ifrågasatts, vinna enighet om att utesluta varje be- stämning av begreppet verkligt hemvist torde numera möta svårigheter och synes ej heller vara av omständigheterna påkallat.
När en juridisk person är part, skall enligt konventionsförslaget domstolens behörighet vara beroende av att parten hade sitt säte i domstolslandet.
2zo I likhet med vad som, även beträffande tredskodom, gäller enligt den nordiska konventionen, skall enligt förslaget domstols behörighet erkännas i det fall att svaranden utfäst sig att svara vid den domstol av vilken domen sedermera givits.
Såsom av bestämmelsens avfattning framgår, måste en klar och otvetydig utfästelse från svarandens sida föreligga. En fakturaklausul — en bland de tryckta kontraktsvillkoren upptagen bestämmelse enligt vilken viss domstol, vanligen domstol å säljarens hemort, skall anses behörig i fråga om tvister härflytande ur kontraktet —— eller en bestämmelse i kontrakt att viss ort skall anses såsom uppfyllelseort, varigenom t. ex. enligt tysk rätt behörighet anses grundad för domstol åt denna ort, kunna sålunda icke godtagas såsom bevis för att utfästelse i konventionens mening föreligger.
3:o Med uttrycklig utfästelse att svara inför den domstol av vilken domen meddelats har enligt förslaget likställts den omständigheten att svaranden utan förbehåll ingått i huvudsakligt svaromål.
Ett förbehåll av den art som med bestämmelsen åsyftas föreligger icke blott då svaranden framställer formlig invändning om domstolens behörighet —— en sådan invändning skulle tydligen sakna mening, om domstolen är behörig enligt processlandets interna forumbestämmelser —— utan även i det fall att svaranden, innan han inlåter sig i svaromål, tillkännagiver, att han endast såvitt angår processlandet underkastar sig domstolens behörighet, och alltså bestrider, att verkan utanför detta land tillägges domen. Att den bestämmelse avsamma lydelse som förekommer i den mellan Schweiz och Tyska riket av- slutade konventionen i ämnet bör förstås på detta sätt har uttryckligen utta— lats i ett vid förhandlingarna om nämnda konvention upprättat protokoll.
Även utan sådant uttalande lärer emellertid vara uppenbart, att förslaget har enahanda innebörd.
Ett förbehåll av nu nämnda innebörd äger betydelse närmast för det fall att svaranden, utan att i fråga om sin egendom i hemlandet vilja underkasta sig främmande jurisdiktion, anser sig böra ingå i svaromål med hänsyn till de speciella intressen han kan äga att tillvarataga i den andra fördragsslutande staten.
4:o Enligt konventionen är vidare domstol i fördragsslutande stat behörig i , fråga om genkäromål, såvitt målen med varandra äga gemenskap. Någon in- vändning synes icke kunna riktas mot att kärande, som vid svarandens forum kräver rätt gentemot denne, därmed även med internationell-rättslig verkan anses underkastad förpliktelse att svara i tvist som sammanhänger med den . instämda saken.
5:o. Det under denna punkt avsedda fallet att svaranden, utan att hava hemvist i domstolslandet eller, såvitt angår juridisk person, där hava sitt säte, i detta land driver rörelse i form av handelsföretag, industriell anläggning eller filial, saknar med hänsyn till den svenska lagstiftningens ståndpunkt praktiskt intresse för Sveriges del. Det enda av här avsedda fall som, såvitt angår Sverige, synes kunna hänföras under denna punkt — att utländsk för- säkringsanstalt här driver rörelse — inrymmes nämligen även under nästföl— jande punkt. Då det emellertid måste anses naturligt och rimligt, att domstol i det land där rörelsen drives under här avsedda omständigheter erkännes så- som behörig, har man å svensk sida ansett sig kunna godtaga denna från ! schweizisk sida föreslagna bestämmelse.
6:0. Domstol i den andra fördragsslutande staten skall vidare erkännas så— * som behörig, då svaranden inom den stats område i vilken domen givits ägt ombud som han enligt lagen i denna stat var pliktig att där hava och talan ' avsett tvist, härflytande ur verksamhet som svaranden där utövat. Enligt svensk lag finnes skyldighet stadgad för den som ej är boende i riket att här hava fast ombud jämlikt 4 % patentförordningen, enligt vilken bestäm— melse den som ej är boende inom riket skall vid patentansökan foga fullmakt % för här bosatt ombud att i allt vad patentet angår svara för honom. Detsamma , gäller enligt förordningens 13 %, om patenthavare flyttar utrikes eller patent— » rätt övergår ä person som ej är bosatt inom riket. Enligt lagen den 24 juli 1903 om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse är för- utsättningen för sådan rätt, bland annat att rörelsen drives genom en här i ri— ket bosatt generalagent såsom sysslomän. I schweizisk lagstiftning saknas motsvarighet till nu anförda bestämmelser. Enligt den nordiska konventionen erkännes i fall som nu avses domstolens behörighet, jämväl när fråga är om dom mot utebliven svarande, och det har , från svensk sida ansetts vara av vikt, att detta fall även enligt denna kon— vention inbegripes bland de fall då domstol skall anses behörig.
7:o. När dom avser förpliktelse på grund av lagstridig gärning som begåtts i domstolslandet och den som begått gärningen under vistelse därstädes per- sonligen fått del av stämningen, skall den domstol som dömt i saken erkännas
j såsom behörig. För att bestämmelsen skall äga tillämpning är icke erforder— ligt, att gärningen är av beskaffenhet att föranleda straffrättsligt ansvar. * Varje handling genom vilken utomobligatorisk skada vållas och som medför skadeståndsplikt faller sålunda under bestämmelsen. Med förpliktelse på. grund av sådan gärning skall enligt förslaget likställas sådan förpliktelse som har sin grund i olyckshändelse i följd av trafik med fortskaffningsmedel av vad slag som helst. Sist anförda bestämmelse har tillkommit med hänsyn främst till den lagstiftning om utvidgad ansvarighet för skada till följd av automobiltrafik som gäller såväl i Sverige som Schweiz. Då även beträffan- de trafik med andra fortskaffningsmedel motsvarande regler gälla eller kun— na förväntas bliva införda, har emellertid åt bestämmelsen givits en sådan avfattning att den avser trafikolyckor över huvud.
Även i denna punkt har konventionsförslaget motsvarighet i den nordiska konventionen.
8:0. Slutligen skall enligt förslaget behörighet tillerkännas domstol i för- dragsslutande stat, därest enligt internationell överenskommelse som ej själv innehåller bestämmelser om erkännande och verkställighet av domar sådan be- hörighet tillkommer domstolen.
Bestämmelser av här åsyftad innebörd förekomma dels i den i Warschau den 12 oktober 1929 avslutade konventionen rörande fastställande av vissa ge- mensamma bestämmelser i fråga om internationell luftbefordran, dels i den i Rom den 29 maj 1933 avslutade konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om skada som av luftfartyg å marken för- orsakats tredje man. Enligt artikel 28 i förstnämnda konvention skall sålunda talan om sådan ansvarighet som avses i konventionen föras inom fördragsslu- tande parts område, enligt kärandens Val, antingen där fraktföraren har sitt hemvist, där hans huvudkontor eller det kontor finnes genom vars medverkan fraktavtalet slutits, eller ock å bestämmelseorten. Enligt artikel 16 i den senare anförda konventionen skall enligt kärandens val talan om skadestånd anhängiggöras inför domstol i fördragsslutande stat å ort där svaranden har sitt hemvist eller där skadan inträffat, dock med bibehållen rätt för den ska- dade att omedelbart rikta sin talan mot försäkringsgivare, därest sådan talan kan föras.
Schweiz är fördragsslutande part såvitt angår den först nämnda av dessa konventioner och frågan om Sveriges anslutning till samma konvention är för ; närvarande föremål för prövning. *
| |
Beträffande ämnen av personrättslig, familjerättslig eller arvsrättslig natur !hava förut anförda regler för erkännande av domstols behörighet icke ansetts . kunna vinna tillämpning. Det skulle t. ex. vara direkt stridande mot allmänt |; antagna rättsgrundsatser, om i mål som angår sådant ämne främmande dom- lstols behörighet skulle erkännas endast på den grund att svaranden underkastat lsig dess kompetens. ,
I fråga om dom i sådant ämne har i stället fastslagits, att domstol i den stat där domen givits skall erkännas såsom behörig, därest under motsvarande
omständigheter behörighet finnes hava tillkommit domstol i den stat i vilken domen åberopas. Vid den prövning som sker i denna stat skall sålunda under- sökas, huruvida målet har sådan anknytning till domstolslandet, att dom— stol i den stat där domen åberopas enligt där gällande forumregler varit behö— rig att under motsvarande förhållanden upptaga målet.
Såsom av lagrådet erinrats, leder denna bestämmelse till att sehWeizisk domstol i visst fall kommer att här i riket erkännas såsom behörig i större utsträckning än vad som enligt nu gällande svensk lag är fallet i fråga om 3 främmande domstolar i allmänhet. På grund av bestämmelsen, jämförd med stadgandet i 6 kap. 2 % lagen den 8 juli 1904 om vissa internationella rätts— förhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, sådant detta lagrum ly— der enligt lag den 23 mars 1934, måste sålunda schweizisk domstols behörig- het i mål angående äktenskapsskillnad och hemskillnad här erkännas, så snart käranden är schweizisk medborgare och sedan minst ett år har hemvist i Schweiz och följaktligen oberoende av huruvida de villkor i övrigt äro upp- fyllda som eljest enligt nämnda lag — 3 kap. 5 %, jämförd med 3 kap. 1 % och 6 kap. 2 % första stycket —— fordras för att utländsk domstols behörighet i sådant mål skall erkännas. Denna avvikelse med hänsyn till erkännande av schweiziska domar från bestämmelserna i 1904 års internationella äkten- skapslag torde emellertid icke kunna giva anledning till någon betänklighet ur principiell synpunkt och än mindre till någon olägenhet i sak. Härvid må framhållas, att som villkor för domens erkännande enligt bestämmelsen i kon— ventionens artikel 4 punkt 3. kräves, att domen i materiellt avseende ej är grundad på lag vars bestämmelser i ämnet äro stridande mot den lag som skolat vinna tillämpning enligt den i Sverige gällande internationella privat— * rätten. Härigenom kommer, såsom även av lagrådet framhållits, den prak— tiska betydelsen av den föreslagna utsträckningen av schlweiziska domstolarsl behörighet att väsentligen reduceras. &
Artikel 6. 1
Såsom förut framhållits, måste en fördragsmässig reglering av frågan om* erkännande och verkställighet av domar i princip bygga på att någon ny pröv— ning av domen i materiellrättsligt avseende icke kan medgivas. I överensstäm— melse med denna grundsats fastslås i konventionsförslaget, att den sak som» avgjorts genom dom i den ena av de fördragsslutande staterna endast får un? derkastas prövning med hänsyn till frågan huruvida de enligt konventioneiu fastställda villkoren för domens giltighet äro uppfyllda. Sålunda må exem— pelvis, när frågan gäller dom i äktenskapsskillnadsmål, ej undersökas, huru-' vida den omständighet, som enligt domen utgör anledning till skillnaden, verkligen förelegat. Huruvida åter denna omständighet utgör skillnadsgrund, får i den stat där domen åberopas prövas med tillämpning av där rådande in— ternationellt privaträttsliga grundsatser (art. 4 punkt 3); och i den män för konstaterande av att de i konventionen stadgade villkoren för domens giltig—
! 4 i 1
. het äro uppfyllda kräves att fastslå en eller annan faktisk omständighet
(exempelvis ett faktum som är av betydelse för fastställande av parts domi- cil), möter ej hinder för att denna omständighet bedömes annorlunda än till äventyrs skett i domen och av sådan anledning erkännande vägras.
Artikel 7.
Enligt denna artikel skall den omständigheten att talan i visst mål veterligen redan är anhängig vid domstol i den ena staten medföra skyldighet för domstol i den andra staten, vid vilken talan i samma sak väckes, att ex officio visa målet ifrån sig, därest domstol i den förra staten enligt konventionen var be- hörig att upptaga målet. Någon uttrycklig bestämmelse i denna fråga innehål- ler icke den mellan de nordiska staterna avslutade konventionen i ämnet. Då rättskraft tillerkännes dom som meddelas av en enligt konventionen i målet be- hörig domstol, torde emellertid därav följa, att anhängighet vid sådan domstol medför verkan av litispendens. I motsatt fall skulle två särskilda, kanske mot varandra stridande domar komma att föreligga, vilka båda äga rättskraft.1
Artiklarna 8—10.
I föregående artiklar hava bestämmelser upptagits om erkännande av domar. Enligt artikel 8 skall dom, som meddelats i den ena staten och enligt konven- tionen är gällande i den andra staten, på ansökan av part verkställas i denna stat. Självfallet förutsättes härvid att domen innefattar en förpliktelse för den tappande parten att fullgöra en prestation som kan utkrävas genom tvångs- medel.
Frågan huruvida en dom skall erkännas såsom rättskraftig i den andra staten kan tydligen bliva föremål för bedömande av vilken som helst domstol eller administrativ myndighet, som får att pröva en sak i vilken utgången kan vara beroende av det i den främmande rättegången träffade avgörandet. För att dom meddelad i en av de fördragsslutande staterna skall kunna bringas i verkställighet i den andra staten, förutsättes däremot ett av behörig myndig- het i denna senare stat meddelat beslut om verkställighet.
I Sverige tillkommer enligt konventionsförslaget Svea hovrätt behörighet att meddela beslut om verkställighet. I Schweiz tillämpas i fråga om behörighet att meddela beslut om verkställighet och om förfarandet i dylikt ärende, såvitt domen avser förpliktelse att gälda penningar eller att ställa säkerhet, bestäm- melserna i förbundslagstiftningen angående utmätning för gäld och angående konkurs (förbundslagen den 11 april 1889 jämte följdförfattningar) och eljest de bestämmelser angående förfarandet som gälla i den kanton där verkställig- het ifrågakommer.
Enligt den mellan de nordiska staterna avslutade konventionen i ämnet har i Sverige behörighet att meddela beslut om verkställighet tillagts överexekutor.
* Jfr Kullenberg: Svensk civilprocessrätt I, 2 uppl., s. 120 samt Lagberedningens förslag angående vissa internationella rättsförhållanden Ill 5. 29.
3—351732
För en sådan anordning finnas goda skäl, när fråga är om en överenskommelse med stater vilkas rättsordningar förete en väsentlig gemenskap med svensk rätt och om vilkas rättsliga institutioner en mera allmän kännedom här måste förutsättas vara för handen. När det gäller konventioner med stater i fråga om vilka dessa förutsättningar icke föreligga, är det däremot givet, att för bedömandet av frågan om villkoren för medgivande av verkställighet av ut— ländsk dom erfordras en förtrogenhet med främmande rättsprinciper som icke kan påräknas hos alla överexekutorer. Nu anförda synpunkter hava föran— lett, att uppgiften att meddela beslut om verkställighet ansetts böra tilläggas Svea hovrätt.
Enligt den nordiska konventionen skall beslut huruvida verkställighet skall ' meddelas i allmänhet fattas utan motpartens hörande; endast när särskilda ' skäl föreligga, må sålunda tillfälle till yttrande beredas denne. Enligt det nu föreliggande konventionsförslaget är frågan huruvida motparten skall höras helt och hållet lämnad öppen. De svenska delegerade hava funnit övervägande skäl tala för att i Sverige beslut i ärende angående verkställighet icke bör få fattas utan att motparten haft tillfälle att yttra sig över ansökningen. En föreskrift av motsvarande innehåll finnes i lagen om utländska skiljeavtal och skiljedomar, och de skäl som föranlett ifrågavarande bestämmelse torde med samma styrka göra sig gällande i detta fall. Härvid är för övrigt att märka, , att enligt det i varje fall övervägande antalet konventioner mellan främmande stater i detta ämne exequatursförfarandet har en kontradiktorisk karaktär. I den lag som bör utfärdas i syfte att här i riket genomföra konventionens be- stämmelser torde sålunda böra upptagas ett stadgande av innehåll att ansökan om verkställighet ej må bifallas utan att motparten haft tillfälle att svara. För- farandet bör sålunda icke äga den summariska karaktär som enligt den nor- diska konventionen.
Beträffande sättet för vinnande av verkställighet i Schweiz skola enligt konventionen, såsom redan nämnts, bestämmelserna i förbundslagen den 11 april 1889 angående utmätning för gäld och angående konkurs tillämpas, såvitt domen avser förpliktelse att gälda penningar eller ställa säkerhet. I sådant fall kan i allmänhet utmätning äga rum efter direkt framställning till vederbörande exekutionsmyndighet. Därest gäldenären i viss ordning fram- ställer jäv (Rechtsvorschlag, opposition) mot kravet, måste emellertid saken underkastas prövning i judiciell väg. I de fall åter, då domen avser fullgö— randet av annan prestation än att gälda penningar eller att ställa säkerhet, regleras verkställighetsproceduren av kantonala lagbestämmelser, enligt vilka en kontradiktorisk förhandling undantagslöst synes äga rum.
I artikel 10 hava föreskrifter upptagits rörande de handlingar som skola förebringas vid ansökan om verkställighet. Någon motivering torde dessa föreskrifter icke kräva.
I fråga om sättet för verkställigheten är enligt sakens natur lagen i verk— ställighetslandet tillämplig. Därest dom eller förlikning skulle innehålla be- stämmelser om tvångsmedel, kan följaktligen en dylik bestämmelse ej vinna tillämpning. I motsats till vad som är fallet enligt den nordiska konventio—
nen, har detta icke ansetts behöva uttryckligen angivas i konventionsförslaget. Med hänsyn till att lagen om erkännande och verkställighet av dom, som med- delats i Danmark, Finland, Island eller Norge, i överensstämmelse med den nordiska konventionen, innehåller en uttrycklig bestämmelse i denna fråga, har däremot för undanröjande av möjlighet till missuppfattning en bestäm- melse härom upptagits i det av konventionen föranledda lagförslaget.
Artikel 11.
Från konventionens tillämpningsområde har det befunnits nödvändigt att undantaga vissa ämnen, vilkas speciella karaktär medför, antingen att beslut i dessa ämnen ansetts överhuvud icke kunna erhålla verkan utanför domstols— landets territorium, eller i varje fall att de i konventionen fastställda reglerna icke ansetts ägnade att lösa spörsmålet om villkoren för erkännande och verk- ställighet av sådana beslut.
Undantag hava sålunda gjorts i fråga om konkurs och ackordsförhandling utan konkurs, däri inbegripen frågan om ogiltighet av avtal som slutits av kon- kursgäldenären.
Någon närmare motivering torde detta undantag icke kräva. En reglering av konkursens internationella verkningar förutsätter beaktande av en mång— fald delvis mycket komplicerade spörsmål, som var för sig fordra en speciell lösning, och beträffande vilka de i denna konvention använda reglerna icke generellt låta sig tillämpa. I den mellan de nordiska staterna avslutade kon- ventionen i föreliggande ämne har också detta område undantagits och i stället gjorts till föremål för en särskild konvention.
Avfattningen av bestämmelsen i denna fråga skiljer sig något från den som beträffande motsvarande ämne valts i den nordiska konventionen. Innebörden av de båda bestämmelserna lärer emellertid vara densamma. Sålunda är det givet, att överhuvud samtliga på konkursdomares eller konkursdomstols pröv- ning beroende frågor falla under den i förslaget upptagna bestämmelsen.
Utanför konventionens tillämpningsområde falla vidare _ i överensstäm- melse med vad som gäller enligt den nordiska konventionen i ämnet — dom eller förlikning, som avser äganderätt eller annan rätt till fast egendom utom den stats område i vilken domen meddelats. Såsom internationellt behörig domstol i dylik tvist har nämligen endast forum rei sitae ansetts kunna er- kännas. I den inre svenska rätten har samma uppfattning kommit till uttryck därigenom att skyldighet ålagts domstol att oberoende av parts invändning av- visa talan som anhängiggöres vid annat forum. När det gäller internationell— rättsliga förhållanden, föreligga särskilt starka skäl för att upprätthålla prin- cipen om forum rei sitae såsom uteslutande behörigt. I tvister av detta slag * kan, enligt vad allmänt är erkänt, tillämpning av annan lag än lex rei sitae ' ej komma i fråga, och när det gäller avgöranden i dylik tvist, erfordras tydli-
gen en kännedom om ett lands fastighetslagstiftning och överhuvud angående fastighetsväsendet, som icke kan påräknas hos domstol i ett främmande land. Även frågor rörande obligatoriskt åtagande att träffa förfogande om rätt till
fastighet _— såsom angående fullgörande av åtagande att utfärda överlåtelse— handling eller om skadestånd för åsidosättande av dylikt åtagande —- falla, jämväl i överensstämmelse med vad som gäller enligt den nordiska konven- tionen, utanför konventionsförslaget. I enlighet med vad som anförts i moti- ven till den nordiska konventionen, kan det nämligen icke anses rimligt, vare sig att en stat som frånkänner dylikt åtagande varje rättsverkan skulle nöd— gas medverka till verkställande av en dom, varigenom beträffande en inom denna stat belägen fast egendom åtagandets åsidosättande förklaras medföra skadestånd, eller tvärtom att en stat, enligt vars lagstiftning åtagande av den- f na art betraktas såsom bindande, skulle, när i avseende å en fastighet inom denna senare stats område domstol i annat land tillämpat en princip av mot- satt innebörd, vara förpliktad att låta domen lända till efterrättelse.
Det lärer följa av sakens egen natur, att nu anförda undantagsbestämmelse saknar tillämplighet när fråga är om dom eller förlikning som angår tvist av familjerättslig eller arvsrättslig art. På grund av ett från schweizisk sida därom framställt yrkande har detta uttryckligen utsagts i konventionstexten. Har sålunda i den ena staten genom dom eller förlikning i familjerättsligt eller arvsrättsligt ämne avgörande träffats angående rätt till fast egendom i den andra staten, skall domen eller förlikningen lända till efterrättelse i denna stat, förutsatt att den överhuvud uppfyller de villkor som gälla i fråga om giltig— heten av dom eller förlikning i familjerättsliga och arvsrättsliga ämnen.
Såsom även framhålles i motiven till den mellan de nordiska staterna avslu- tade konventionen i ämnet, kunna också fall förekomma, då oberoende av sär- skilt förbehåll på grund av en rättighets natur fastställande av dess existens , eller icke-existens måste anses förbehållet domstol i en Viss stat. Har t. ex. i i den ena fördragsslutande staten meddelats patent, beviljats inregistrering av , varumärke eller inskrivning i handelsregister eller liknande åtgärd som med , hänsyn till sin verkan — i vart fall omedelbart —— är strängt territoriellt be— .; gränsad, saknar en i den andra staten i sådan sak meddelad dom betydelse i för frågan om giltigheten eller rättsverkningarna av åtgärden. Däremot är det 3 icke uteslutet, att frågan om verkningarna av ett i den ena staten meddelat ! patent eller av där företagen inskrivningsåtgärd kan få betydelse för rättsför- hållanden som skola bedömas i den andra staten; sålunda kan frågan om ska- i destånd för intrång i ett svenskt patent komma under prövning vid domstol ! i Schweiz, och en i sådant mål meddelad dom faller då under konventionen. 1 1
'Artikel 12.
I överensstämmelse med vad som gäller i fråga om den mellan de nordiska, staterna avslutade konventionen i ämnet, skall den nu föreslagna konventionen ' ej äga tillämpning å dom som meddelats eller förlikning som stadfästs före dess ikraftträdande. Såsom i motiven till den nordiska konventionen fram— hållits, är ett förbehåll av denna innebörd motiverat med hänsyn till att en parts sätt att förhålla sig i en vid främmande domstol mot honom anhängig— gjord rättegång —— hans tilläventyrs summariska försvar eller hans uteblivande
från domstolen — kan hava berott på hans antagande att domen skulle komma. att sakna verkan i hans hemland. Skäl av liknande art kunna tydligen an- föras, när fråga är om förlikning som stadfästs av främmande domstol.
'Artikel 13.
Vad angår frågan om erkännande och verkställighet av skiljedomar äro både Sverige och Schweiz fördragsslutande parter i den i Geneve den 26 sep— tember 1927 avslutade konventionen i detta ämne. *Avsikten är, att nämnda konvention i allt väsentligt fortfarande skall reglera förhållandet mellan de båda länderna, dock att vissa inskränkande föreskrifter i konventionens arti- kel 1 icke ansetts böra upprätthållas. Enligt nämnda artikel är konventionens tillämplighet begränsad till skiljedom vilken, på grund av sådant skiljeavtal eller sådan skiljedomsklausul som avses i det i Geneve den 24 september 1923 för undertecknande framlagda protokollet angående skiljedomsklausuler, med- delats mellan personer vilka äro underkastade jurisdiktionen i någon av de fördragsslutande staterna. Det i nu anförda bestämmelse åsyftade protokollet äger tillämpning endast å sådant skiljeavtal och sådan skiljedomsklausul som slutits mellan parter vilka äro underkastade jurisdiktion i olika stater bland de fördragsslutande. Denna inskränkning i Genévekonventionens tillämplighet med avseende å parternas egenskap att vara underkastade jurisdiktionen i olika fördragsslutande stater har, såvitt angår förhållandet mellan Sverige och Schweiz, ansetts icke böra upprätthållas. Så mycket mera anledning har från svensk sida funnits att ställa sig på denna ståndpunkt, som lagen den 14 juni 1929 om utländska skiljeavtal och skiljedomar äger tillämpning oavsett i vilket land parterna i skiljeavtalet eller skiljedomsförfarandet äro medborgare eller hava hemvist.
I fråga om behörigheten att meddela beslut om verkställighet av skiljedomar och om skyldigheten att vid ansökan om sådan verkställighet förebringa styrkt översättning till verkställighetslandets språk skola enligt förslaget samma be- stämmelser gälla som beträffande verkställighet av dom eller förlikning.
Anmärkas må, att med anledning av en av lagrådet framställd anmärk- ning en i det förberedande konventionsförslaget i andra stycket av denna ar- tikel förekommande hänvisning till artikel 10 tredje stycket rättats till att avse sista stycket av nämnda artikel. Av lagrådet har ifrågasatts, att hän- visningen i artikel 13 andra stycket borde avse jämväl de i artikel 10 tredje stycket meddelade bestämmelserna angående legalisering av handlingar som skola förebringas i samband med ansökan om verkställighet av domar. I betraktande av att ifrågvarande bestämmelser lära sakna tillämplighet, när fråga är om skiljedomar, har emellertid någon ändring i detta hänseende ej vidtagits.
Artikel 14.
I denna artikel uttalas, att genom konventionen ej göres ändring i de bestäm- melser om domstols behörighet och verkställighet av domar, vilka upptagits i överenskommelser beträffande vissa särskilda ämnen. De överenskommel—
ser som här avses äro den i Haag den 17 juli 1905 avslutade konventionen ', angående vissa till civilprocessen hörande ämnen av internationell natur, med ' vilken i det hänseende varom nu är fråga lagen den 6 mars 1899 om verk- ' ställighet i visst fall av utländsk domstols beslut överensstämmer, samt de i % Bern den 23 oktober 1924 avslutade konventionerna angående godsbefordring å järnväg och angående befordring å järnväg av resande, vilka ligga till grund för lagen den 22 december 1927 i anledning av Sveriges anslutning till de in- ternationella konventionerna angående godsbefordring å järnväg samt angå— ende befordring å järnväg av resande och resgods.
Förslag till lag om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz.
Det åtagande i förhållande till Schweiz som en ratifikation av en i över- ensstämmelse med förslaget avfattad konvention skulle innefatta lärer för sitt genomförande förutsätta, att konventionens bestämmelser, såvitt de avse erkännande och verkställighet i Sverige av schweizisk dom eller förlikning, utfärdas i form av lag.
Det förslag till lag som för att tjäna nu angivna syfte utarbetats av de svenska förhandlingsombuden har, både med hänsyn till avfattning och inne- håll, kunnat nära ansluta sig till konventionen. Någon närmare motivering av de särskilda bestämmelserna i förslaget lärer därför ej vara erforderlig. Endast följande erinringar torde vara påkallade.
Av skäl som närmare utvecklats i motiven till artiklarna 8—101 hava i lagförslaget upptagits bestämmelser av innehåll att ansökan om verkställighet av schweizisk dom eller förlikning ej må bifallas utan att motparten haft till- fälle att därå svara (10 å), samt att vid verkställighet av dom eller förlikning skall med visst förbehåll gälla vad om svensk domstols lagakraftvunna dom är stadgat, och att följaktligen vad domen eller förlikningen må innehålla om tvångsmedel ej skall vinna tillämpning (11 å).
Erinras må ock, att bestämmelserna i konventionens artikel 13 angående er— kännande och verkställighet av skiljedomar, såsom framhållits i motiven till denna artikel,2 täckas av redan nu gällande lagbestämmelser i ämnet.
Då tiden för konventionens ikraftträdande icke kan på förhand bedömas, har enligt övergångsbestämmelsen dagen för den föreslagna lagens ikraftträ- dande gjorts beroende av Konungens förordnande. Övergångsbestämmelsen innehåller därjämte en mot bestämmelsen i konventionsförslagets artikel 12 svarande föreskrift att lagen ej är tillämplig å dom som meddelats eller förlik- ning som stadfästs före lagens ikraftträdande. I anslutning till artikel 14 i konventionsförslaget föreslås slutligen, att genom lagen ej göres ändring i vad är stadgat om giltighet eller verkställighet i vissa fall av utländsk domstols beslut.
' Sid. 34. 2 Sid. 37.
BILAGOR.
i des
Förslag till
Konvention mellan Sverige och Schweiz om erkännande och verkstäl- lighet av domar och skiljedomar.
Proj et de
Convention entre la Suéde et la Suisse relative & la reconnaissance et l'exécu- tion de decisions judiciaires et de sen- tences arbitrales.
Sa Majesté le Roi de Suede et
le Conseil Fédéral Suisse désireux de régler les rapports entre les deux Pays sur la reconnaissance et 1”exé0ution des decisions judiciaires et des sentences arbitrales, ont résolu de conclure une Convention en cette matiere et ont nommé å cet effet pour leurs Plém'potentiaires, savoir
Sa Majesté le Roi de Suede:
Le Conseil Fédéral Suisse:
lesquels, apres s*étre communiqué leurs plems pouv01rs, trouvés en bonne et due forme, sont convenus des dispo- srtions suivantes:
Article premier.
L'autorité des décisions de la juri— diction contentieuse rendues dans Fun Etats contractants en matiere civile, y compris celles qui ont été ren- dues sur des conclusions de droit civil dans un procés pénal, sera reconnue dans Pantre Etat si lesdites décisions remplissent les conditions spéeifiées par les articles suivants.
Article 2.
Seront considérées comme decisions judlmaires, au sens de la présente Con-
(Över-sättning.) Förslag till
Konvention mellan Sverige och Schweiz om erkännande och verkställighet av domar och skiljedomar.
Hans Majestät Konungen av Sverige och
Schweiziska Förbundsrådet,
som finna önskvärt att ordna för— hållandet mellan de båda länderna i fråga om erkännande och verkställighet av do— mar och skiljedomar, hava beslutat atti detta ämne avsluta en konvention och hava till sina befullmäktigade ombud utsett,
Hans Majestät Konungen av Sverige:
Schweiziska Förbundsrådet:
vilka, efter att hava delgivit varandra. sina fullmakter, som befunnits i god och behörig form, överenskommit om föl- jande bestämmelser:
Artikel 1.
Domar, som i den ena av de fördrags— slutande staterna i rättegångsmål med- delats i ämnen av civil natur, däri in- begripna domar som i sådana ämnen meddelats i brottmål, vare gällande i den andra staten, där de uppfylla i följande artiklar stadgade villkor.
Artikel 2.
Såsom domar betraktas enligt denna konvention allmänna domstolars beslut
&
vention, les décisions rendues par les tribunaux ordinaires et statuant sur le fond du litige. Il en sera de méme pour les oondamnations aux frais et dépens du proces prononcées en consequence de la décision statuant sur le fond. Seront aussi réputés tribunaux ordinai— res, les autorités exécutives supérieures suédoises (»Overexekutor»), en tant qu'elles statueront en matiere de dettes reconnues par écrit (»lagsökning»), ainsi que les tribunaux de commerce et les tribunanx de prud,hommes suisses.
Les transactions judiciaires seront assimilées, quant å leurs effets, aux dé— cisions judiciaires.
Article 3.
Les décisions rendues en matiere de separation de biens, de séparation de corps et de divorce seront considérées comme décisions de la juridiction conten— tieuse, méme si elles ont été rendues sur la requéte des intéressés. Ne seront, par contre, en aucun cas, considérées comme décisions de la juridiction con- tentieuse les décisions rendues en matiere de tutelle et d*interdiction.
Article 4.
La reconnaissance de Pautorité de la décision est subordonnée aux condi- tions suivantes:
1o que la décision émane d”une juri- diction compétente selon les dispositions de l'article 5;
20 que la reconnaissance de la déci- sion ne soit pas manifestement incompa- tible avec Pordre public de l'Etat en la décision est invoquée;
3o que, lorsquäl s”agit d”une décision rendue en matiere d*état, de droit de famille ou de droit de succession, elle ne soit pas basée sur une loi dont les dispositions en la matiere soient con- traires å celles de la loi applicable d'aprés le droit international privé de l'Etat ou elle est invoquée;
4o que la déoision soit passée en force de chose jugée dlapres la loi de l'Etat ou elle a été rendue;
5o qu'en oas de jugement par défaut, l'acte ou la citation qui introduisait
som innebära avgörande av huvudsaken, så ock beslut angående ersättning för rättegångskostnad som meddelats i följd av dom i huvudsaken. Till allmänna domstolar skola hänföras svenska över- exekutorer, när fråga är om utslag i lagsökningsmål, ävensom schweiziska handelsdomstolar och yrkesskiljedom- ? stolar.
Lika med dom gälle förlikning som stadfästs av domstol.
Artikel 3.
Beslut som meddelats i mål angående boskillnad, hemskillnad eller äktenskaps— skillnad skola anses såsom domar i rätte— gångsmål, ändå att de meddelats på an— sökan. Beslut i förmynderskapsärenden skola däremot ej i något fall betraktas såsom domar i rättegångsmål.
Artikel 4.
Såsom villkor för erkännande av dom skall gälla:
1. att domstol i den stat i vilken domen meddelats ägt behörighet en- ligt beståmmelserna i artikel 5;
2. att erkännande av domen ej skulle vara uppenbart oförenligt med grun— derna för råttsordningen i den stat där domen åberopas;
3. att, såvitt domen angår ämne av personrättslig, familjerättshg eller arvs- rättslig natur, den ej grundats på lag, vars bestämmelser i ämnet äro stri- dande mot den lag som skolat vinna tillämpning enligt den internationella privaträtten i den stat där domen åbe- ropas;
4. att domen vunnit laga kraft enligt lagen i det land där den meddelats; samt
5. att, såvitt fråga är om tredsko- dom, utebliven part antingen person-
l'instance ait été remis en temps utile å la partie défaillante, sort en mams pro— pres, s01t å son mandatan'e autorlsé.
Article 5. La competence de la juridiction de
i l'Etat en la décision a été rendue est
établie, au sens de la présente Conven- tion, dans les cas suivants:
1o lorsque, au moment de Pouverture
* de Paction, le défendeur avait son domi—
cile de fait ou, s'il ne slagit pas d”une personne physique, son siege dans cet Etat, étant entendu que le domicile de fait est le lieu ou le défendeur réside avec Pintention de s,y établir;
20 lorsque le défendeur s'était sou— mis, par convention expresse, å la com— pétence du tribunal qui a rendu la déci- Sion;
30 lorsque le défendeur est- entré en matiere sans réserve sur le fond du litige;
4Q lorsqu'il s,agit d'une demande re- conventionnelle connexe ä la demande princi ale;
5Q orsque le défendeur, ayant sur le territoire de PEtat ou la décision a été rendue un établissement commer— cial ou industriel ou une succursale, y a été cité pour des contestations résultant de leur exploitation;
6o lorsque le défendeur, ayant sur le territoire de PEtat ou la décision a été rendue un représentant qulil était tenn d.,avoir d”apres la loi dudit Etat, y a été cité pour des contestations resultant de son activité dans cet Etat;
7Q lors ue la décision vise des obliga— tions résu tant dlnn acte illicite commis par le défendeur dans llEtat ou la déci— sion a été rendue et que la citation lui a été remise en mains propres pendant son séjour dans cet Etat, étant entendu que seront assimilées å ces obligations celles qui résultent d”accidents causés par llemploi de tous moyens de trans- port;
80 lorsque la décision émane d,une juridiction prévue par une convention internationale, qui elle-méme ne con- tient pas de dispositions sur la recon- naissance et l'exécution.
ligen eller genom befullmäktigat ombud i tid undfått del av stämningen.
Artikel 5.
Domstol i den stat i vilken domen meddelats skall i följande fall anses behörig enligt denna konvention:
1. där svaranden vid tiden för må— lets anhängiggörande hade sitt verkliga hemvist eller, då fråga är om annan svarande än fysisk person, sitt säte i denna stat; och skall härvid med verk- ligt hemvist förstås den ort där svaran- den är boende med avsikt att stadigt kvarstanna;
2. där svaranden uttryckligen för- bundit sig att svara vid den domstol av vilken domen meddelats;
3. där svaranden utan förbehåll in— gått i huvudsakligt svaromål;
4. där fråga är om genkäromål som äger gemenskap med huvudkäromålet;
5. där svaranden inom den stat där domen meddelats innehar ett kommer— siellt eller industriellt företag eller en filial och tvisten hänförde sig till denna rörelse;
6. där svaranden i den stat där domen meddelats haft ombud som han enligt lagen i denna stat var pliktig att där hålla och tvisten hänförde sig till rörelse som han där utövade;
7. där domen avser förpliktelse på grund av brottslig gärning, som sva- randen begått i den stat där domen meddelats, och svaranden under vistelse i denna stat personligen fått del av stäm- ningen; och skall härvid med sådan för- pliktelse likställas förpliktelse som har sin grund i olyckshändelse i följd av trafik med fortskaffningsmedel av vad slag som helst;
8. där, enligt internationell överens- kommelse som ej innehåller bestämmel— ser om erkännande och verkställighet, behörighet tillkom domstol i den stat där domen meddelats.
Les dispositions de l'alinéa ci-dessus ne s*appliquent pas en matiere d”état, de droit de famille ou de droit de succes- sion. La competence du tribunal de l'Etat ou la décision a été rendue sera reconnue en ces matieres lorsque, dans des conditions analogues, la juridiction de PEtat ou "elle est invoquée aurait été compétente.
Article 6.
Les autorités de l'Etat dans lequel la décision est invoquée se borneront å examiner si les conditions visées dans les articles précédents sont remplies. Pour cet examen, elles ne seront pas liées par les constatations rapportées dans la decision.
Article 7.
Les autorités judiciaires de l'un des deux Etats doivent se dessaisir des con- testations portées devant elles, lorsque, å leur connaissance, ces contestations sont déjå pendantes devant un tribunal de l'autre Etat, pourvu que celui-ci soit compétent selon les régles de la pré- sente Convention.
Article 8.
Les décisions rendues dans l'un des Etats contractants, dont Pautorité doit étre reconnue sur le territoire de l'autre Etat en vertu des dispositions des articles précédents, seront, a la requéte de Pune des parties, exécutées dans Pautre Etat.
Article 9.
En Suisse, la compétence et la pro- cédure en matiere d'exécution forcée sont réglées, si Pexécution a pour objet une somme d*argent ou des suretés ä fournir, par les dispositions de la légis— lation fédérale sur la poursuite pour dettes et la faillite (loi fédérale du 11 avril 1889 et suppléments) et, dans les autres cas, par les dispositions de procé- dure du Canton ou l'exécution doit avoir lieu.
En Suede, la demande d,exequatur sera adressée å la Cour d'appel de Stockholm (Svea hovrätt).
Vad förut i denna artikel är sagt skall icke äga tillämpning å dom som avser fråga av personrättslig, familjerättslig eller arvsrättslig natur. I fråga om sådan dom skall domstolen i den stat där domen meddelats erkännas som behörig, där behörighet skulle hava under mot- svarande omständigheter tillkommit : domstol i den stat där domen åberopas. ' Artikel 6.
Myndigheterna i den stat där domen åberopas äga endast pröva huruvida domen uppfyller i föregående artiklar stadgade villkor. De äro vid denna pröv- ning icke bundna av det avgörande som träffats genom domen.
Artikel 7 .
Anhängiggöres inför domstol i den ena av de fördragsslutande staterna talan i sak som veterligen redan är anhängig i den andra staten, skall dom— stolen visa målet ifrån sig, där domstol i den stat i vilken målet först anhängig- gjorts var, enligt vad i denna konven— tion sägs, behörig att upptaga målet.
Artikel 8.
Dom, som meddelats i den ena av de fördragsslutande staterna och, enligt vad i föregående artiklar sägs, skall gälla i den andra staten, skall, på ansökan av part, verkställas i denna stat.
Artikel 9.
I Schweiz tillämpas i fråga om be- hörighet att meddela beslut om verk— ställighet och om förfarandet i sådant ärende, där domen avser förpliktelse att gälda penningar eller att ställa säkerhet, bestämmelserna i förbundslagstiftningen angående utmätning för gäld och an- gående konkurs (förbundslagen den 11 april 1889 jämte följdförfattningar), och eljest de bestämmelser angående förfa— randet som gälla i den kanton där verk- ställighet ifrågakommer.
I Sverige skall ansökan om verkställig- het göras hos Svea hovrätt.
Article 10.
La partie qui requiert l'exécution devra produire:
1Q la décision en original ou en expé- dition authentique;
20 une piece attestant que la décision est passée en force de chose jugée;
30 les procés-verbaux judiciaires ou d”autres pieces de nature å établir que les conditions prévues å Particle 5, alinéa premier, sont remplies;
40 en oas de jugement par défaut, lloriginal ou une copie certifiée conforme des pieces constatant que la partie défaillante a été citée conformément aux dispositions de Particle 4, 50, ou, le cas échéant, de l'article 5, alinéa premier, 70.
Si la demande d'exécution vise une transaction, elle devra étre accompagnée d'une copie du proces—verbal certifiée conforme par Pautorité compétente et d'une piece attestant que la transaction a été conclue devant un tribunal ou confirmée par celui-ci et u'elle est exé- cutoire dans l'Etat oil el e est interve- nue.
Les documents visés ci-dessus seront en Suede, établis ou légalisés par la Chancellerie du Grand Gouverneur de Stockholm ou par une administration provinciale et
en Suisse, établis par les autorités compétentes et légalisés par la Chan- cellerie fédérale.
Toutes les piéces å produire devront étre accompagnées d'une traduction, concue dans la langue officielle de Pautorité requise, et certifiée conforme,
* soit par un agent diplomatique ou con- ' sulaire de l'un ou de l'autre Etat con-
tractant, soit par un traducteur public du pays ou la décision est invoquée.
Article 11.
La présente Convention ne s'applique pas aux décisions et transactions:
10 en matiere de faillite ou de con- cordat préventif, y compris l'invalida- tion des contrats du débiteur;
Artikel 10.
Part som begär verkställighet skall förebringa:
1. domen i huvudskrift eller av ve— derbörande myndighet styrkt avskrift; 2. bevis att domen vunnit laga kraft;
3. domstols protokoll eller annan handling, utvisande att de i artikel 5 första stycket stadgade villkoren äro uppfyllda; samt,
4. där fråga är om tredskodom, handlingar i huvudskrift eller styrkt avskrift av vilka framgår, att utebliven part undfått del av stämningen på sätt i artikel 4, 5. sägs eller, där sådant fall är för handen som i artikel 5 första stycket 7. avses, på sätt där sägs.
Sökes verkställighet av förlikning, skall vid ansökningen fogas av behörig myndighet styrkt avskrift av protokoll ävensom bevis att förlikningen stad- fästs av domstol samt är verkställbar i den stat där den ingåtts.
Handlingar som ovan avses skola
iSverige utfärdas eller legaliseras av överståthållarämbetet eller länssty— relse; och
i Schweiz utfärdas av vederbörande myndighet och i vad rörer myndighetens behörighet bestyrkas av förbundskansliet.
Samtliga ovan nämnda handlingar skola åtföljas av översättning till verk- ställighetsmyndighetens officiella språk och denna översättning skall vara till riktigheten bestyrkt antingen av diplo— matisk eller konsulär tjänsteman före- trädande endera av de fördragsslutande staterna eller av offentlig översättare i det land där verkställighet sökes.
Artikel 11.
Denna konvention är icke tillämplig så. dom eller förlikning som gäller
1. konkurs eller ackordsförhandling utan konkurs, däri inbegripen fråga om ogiltighet av rättshandling som ingåtts av konkursgäldenären;
20 concernant tout droit réel sur les immeubles situés hors de l'Etat ou la décision a été rendue ainsi que Pobliga- tion de prendre des dispositions relatives å ces droits ou les conséquences résul— tant de la négligence dlune telle obliga- tion; toutefois, la Convention reste applicable en ce qui concerne les déci- sions et transactions en matiere de droit de famille et de succession.
Article 12.
La Convention ne s'applique pas aux déclsions rendues ou aux transactions intervenues avant son entrée en v1gueur.
Article 13.
La reconnaissance et Pexécution, dans Pun des deux Etats, des sentences arbi— trales rendues dans Pautre Etat sera réglée par la Convention pour Pexécu- tion des sentences arbitrales conclue å Geneve le 26 septembre 1927 . Toute- fois, la reconnaissance et Pexécution ne seront pas subordonnées aux conditions prévues å Particle premier, ler alinéa, de ladite Convention.
L”article 9 et Particle 10, alinéa 3, de la présente Convention slappliqueront a la procédure destinée å rendre exécu— toires les sentences arbitrales.
Article 14.
La présente Convention ne déroge pas aux dispositions des accords réglant la competence judiciaire et Pexécution des jugements au sujet de matieres spéciales.
Article 15.
La présente Convention sera ratifiée pgr le Conseil Fédéral Suisse et par Sa ajesté le Roi de Suede, avec l'appro- bation du Riksdag, et les ratifications en seront échangées å Berne aussitöt que faire se pourra.
Elle entrera en vigueur le 1er janvier ou le 1et juillet qui suivra Pexpiration d'un délai de deux mois å compter dela date de Péchange des ratifications et restera exécutoire jusqu”au lmr janvier
2. rätt till fast egendom, belägen utom den stats område i vilken domen med- delats, eller skyldighet att träffa för- fogande om dylik rätt eller påföljd av sådan skyldighets åsidosättande, dock att konventionen skall äga tillämpning, där domen eller förlikningen avser ämne av familjerättslig eller arvsrättslig natur.
Artikel 12.
Konventionen skall ej äga tillämpning å dom som meddelats eller förlikning
som stadfästs före dess ikraftträdande. ;
Artikel 13.
I fråga om erkännande och verkstäl- lighet i en av de fördragsslutande sta- terna av skiljedom meddelad i den andra staten skall den i Geneve den 26 sep- tember 1927 avslutade angående erkännande och verkställighet
konventionen ;
av skilj edomar äga tillämpning, dock att , erkännande och verkställighet ej må vägras på den grund att de i nämnda konvention artikel 1 första stycket stadgade villkor ej äro uppfyllda.
Vad i förevarande konvention artikel 9 och artikel 10 tredje stycket sägs skall äga tillämpning i fråga om sättet för vinnande av verkställighet av skilje- dom.
Artikel 14.
Genom denna konvention göres ej ändring i de bestämmelser, som inne— fattas i överenskommelser avseende domstols behörighet och verkställighet av domar beträffande vissa särskilda ämnen.
Artikel 15.
Denna konvention skall ratificeras av Schweiziska Förbundsrådet samt av Hans Majestät Konungen av Sverige med riksdagens samtycke, och utväx— ling av ratifikationshandlingarna skall äga rum i Bern så snart ske kan.
Konventionen träder i kraft den 1 januari eller den 1 juli som infaller näst efter det två månader förflutit från det utväxling av ratifikationshandlingarna skett samt förbliver i kraft till den 1 ja-
; ou 1er juillet qui suivra Pexpiration d'un ' délai d,un an å partir de la date de sa dénonciation par l'un des Etats con— tractants.
En foi de quoi, les plénipotentiaires ont revétu la présente Convention de leurs signatures. ] Fait å Stockholm en double original e ..........
nuari eller den 1 juli som infaller näst efter ett år sedan uppsägning från nå.- gondera sidan skett.
Till bekräftelse härav hava de befull- mäktigade ombuden undertecknat denna konvention.
Som skedde i Stockholm i två original— exemplar den ..........
Förslag till
Lag om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz. '
Härigenom förordnas som följer:
l %. Dom som i Schweiz meddelats i tvistemål, så ock dom, som i fråga om annat än ansvar där givits i brottmål, vare under de i denna lag stadgade villkor gällande jämväl här i riket.
2 %.
Med dom förstås i denna lag allmän domstols beslut som innebär avgörande av huvudsaken, så ock beslut angående ersättning för rättegångskostnad som meddelats i följd av beslutet i huvudsaken. Under allmänna domstolar inbe- gripas schweiziska handelsdomstolar och yrkesskiljedomstolar.
Lika med dom gälle förlikning som stadfästs av domstol.
3 %. Beslut som givits i mål angående boskillnad, hemskillnad eller äktenskaps- skillnad vare ansett såsom dom i tvistemål, ändå att beslutet meddelats på an- sökan. Beslut i förmynderskapsärende vare däremot ej i något fall ansett såsom dom. 4 %.
Dom som givits av schweizisk domstol vare ej här i riket gällande,
1. där domstol i Schweiz, enligt vad i denna lag sägs, ej ägt behörighet att meddela domen;
2. där erkännande av domen skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här i riket;
3. där domen angår ämne av personrättslig, familjerättslig eller arvsrätts- lig natur och är grundad på lag, vars bestämmelser äro stridande mot den lag som skolat Vinna tillämpning enligt här gällande internationellt privaträtts— liga regler;
114. där domen ej vunnit laga kraft enligt lagen å den ort där den meddelats; e er
5. där domen är tredskodom och utebliven part ej personligen eller genom befullmäktigat ombud i tid undfått del av stämningen.
åå.
Dom varom förut är sagt skall anses vara av rätt domstol meddelad,
1. där svaranden vid tiden för målets anhängiggörande hade sitt verkliga hemvist i Schweiz eller, då fråga är om bolag, förening, annan samfällighet eller stiftelse, sitt säte i denna stat; och skall härvid med verkligt hemvist för- stås den ort där svaranden är boende med avsikt att stadigt kvarstanna;
2. där svaranden uttryckligen förbundit sig att svara vid den domstol av vilken domen meddelats;
3. där svaranden utan förbehåll ingått i huvudsakligt svaromål;
4. där fråga är om genkäromål som äger gemenskap med huvudkäromålet;
5. där svaranden i Schweiz innehar kommersiellt eller industriellt företag eller filial och tvisten hänförde sig till denna rörelse;
6. där svaranden i Schweiz haft ombud som han enligt där gällande lag var pliktig att hålla och tvisten hänförde sig till rörelse som han där utövade;
7. där domen avser förpliktelse på grund av brottslig gärning som svaranden begått i Schweiz och svaranden under vistelse därstädes personligen fått del av stämningen; och skall härvid med sådan förpliktelse likställas förpliktelse som har sin grund i olyckshändelse i följd av trafik med fortskaffningsmedel av vad slag som helst; eller
8. där enligt internationell överenskommelse, som ej innehåller bestämmelser om erkännande och verkställighet, behörighet tillkom schweizisk domstol.
Vad förut i denna paragraf är sagt skall icke äga tillämpning å dom som avser fråga av personrättslig, familjerättslig eller arvsrättslig natur. I fråga om sådan dom vare domstolen ansedd såsom behörig, där behörighet skulle hava under motsvarande omständigheter tillkommit svensk domstol.
6 %. Vid prövning av fråga huruvida i denna lag stadgade villkor för domens erkännande föreligga är svensk myndighet icke bunden av det avgörande som härutinnan träffats genom domen. Den äger däremot icke i övrigt ingå i ny
' prövning av den sak som genom domen avgjorts.
7%.
Anhängiggöres hos domstol eller överexekutor talan i sak, vilken veterligen redan är anhängig vid schweizisk domstol som enligt denna lag _är behörig, skall den svenska domstolen eller överexekutor visa målet ifrån Slg'.
8 %. Dom eller, förlikning som enligt 1—5 %% äger giltighet här i riket skall, på ansökan av part, här verkställas.
9 %.
Ansökan om verkställighet göres hos Svea hovrätt. Vid sådan ansökan skall fogas
1. domen i huvudskrift eller av vederbörande myndighet styrkt avskrift;
2. bevis att domen vunnit laga kraft;
3. domstols protokoll eller annan handling, utvisande att de i 5 % första stycket stadgade villkor äro uppfyllda; samt
4. där fråga är om tredskodom, handlingar i huvudskrift eller styrkt av- skrift av vilka framgår, att utebliven part personligen eller genom befull- mäktigat ombud i tid fått del av stämningen, eller då sådant fall är för han— den som i 5 % första stycket 7. avses, stämningen tillställts honom på sätt där sägs.
Sökes verkställighet av förlikning, skall vid ansökningen fogas av behörig myndighet styrkt avskrift av protokoll ävensom bevis att förlikningen stad- fästs av domstol samt kan verkställas i Schweiz.
Nu nämnda handlingar skola vara försedda med bevis angående utfärdarens behörighet, meddelade av schweiziska förbundskansliet, samt skola åtföljas av översättning till svenska språket, vilkens riktighet skall vara styrkt av svensk
i Schweiz anställd diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller av schweizisk här i riket anställd diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller ock av svensk notarius publicus.
10 %.
Ansökan om verkställighet må ej bifallas utan att motparten haft tillfälle att därå svara.
11 %. , Varder ansökningen bifallen, gånge domen eller förlikningen i verket lika— , som domstols laga kraft ägande dom, där ej, efter klagan över hovrättens ' beslut, Konungen annorledes förordnar. Vad domen eller förlikningen må innehålla om tvångsmedel skall ej vinna tillämpning.
12 %.
Denna lag äger ej tillämpning å dom eller förlikning som gäller
1. konkurs eller ackordsförhandling utan konkurs, däri inbegripen fråga om ogiltighet av rättshandling som ingåtts av konkursgäldenären; eller
2. rätt till fast egendom i annat land än Schweiz eller skyldighet att träffa förfogande om dylik rätt eller påföljd av sådan skyldighets åsidosättande, dock att även i ty fall domen eller förlikningen gäller, där den avser ämne av * familjerättslig eller arvsrättlig natur. l
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer; den äger ej tillämp— ning å dom som meddelats eller förlikning som stadfästs före nämnda dag. I vad eljest är stadgat om giltighet eller verkställighet i vissa fall av utländsk l domstols beslut göres ej ändring genom denna lag.
justitierådet APPELBERG, regeringsrådet KELLBERG, justitieråden GEIJER, BAGGE.
Protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 19 september 1935.
Närvarande:
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedeparte-
' mentsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 18 juli 1935,
hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i % 87 re- geringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag till dels konvention mellan Sverige och Schweiz om erkännande och verkställighet _ av domar och skiljedomar, dels ock lag om erkännande och verkställighet av - dom som meddelats i Schweiz.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredra- gits av utrikesrådet F. Malmar.
Lagrådet fann förslagen föranleda följande erinringar.
Konvention sförslaget. Artikel 5.
I första stycket under 1. angiver konventionsförslaget vad med verkligt hem- vist (domicile de fait) skall förstås. Att'giva en fullt adekvat definition av detta begrepp torde vara så vanskligt, att lagrådet vill ifrågasätta om icke, då behovet därav ej kan anses trängande, en sådan kan undvaras. Därest en definition emellertid anses böra givas, kan mot den använda formuleringen anmärkas att den knappast riktigt återger den tanke som måste anses ligga till grund för förslagets bestämmelse i frågan. Om svaranden slagit sig ned på viss ort med avsikt att där kvarstanna, har tydligen —— och detta är väl även , konventionsförslagets mening — ett verkligt hemvist uppkommit. Detta verk— " liga hemvist måste antagas fortvara intill dess att såväl svaranden lämnat
orten som ock hans avsikt att där kvarstanna upphört. Orten upphör icke att vara hans hemvist endast därför att en av dessa förutsättningar bortfaller." Den , omständigheten att svaranden beslutat sig för att avflytta från orten bör alltså
ej, innan han satt denna sin avsikt i verket, medföra att orten upphör att anses såsom hans verkliga hemvist. Då de använda ordalagen kunna givas en mot— satt tydning — åtminstone gäller detta om den Svenska översättningen —'—-.s.y=
nes avfattningen av definitionen, därest denna skall bibehållas, böra under- kastas nödig jämkning.
De i första stycket under 7. förekommande orden »acte illicite» ha i den svenska översättningen återgivits med uttrycket »brottslig gärning». Detta uttryck, vilket även återfinnes i 5 % av lagförslaget, synes icke fullt motsvara innebörden av den nyssnämnda franska termen, varunder lärer falla jämväl en rättsstridig ehuru icke brottslig gärning som förorsakar utomobligatorisk skada. Ett mera omfattande uttryck är därför att förorda.
Från de i förevarande artikel givna reglerna om när domstol skall anses be- hörig göres i sista stycket undantag för det fall att den i domen behandlade frågan är av personrättslig, familjerättslig eller arvsrättslig natur. Detta är otvivelaktigt riktigt. Med vanliga principer överensstämmande är icke att så- vitt gäller dylika mål erkänna såsom giltig en dom, meddelad av domstol för ' vars kompetens ej finns annan anknytning än parternas egen vilja. Frågar man sig vilka kompetensregler härvidlag böra tillämpas, ligger närmast till hands att svara, att det bör vara de internationellt processrättsliga regler som gälla i det land där domen åberopas. I förslaget har man gått en i viss mån annan väg och uppställt den regel att domstolen skall anses såsom behörig, där behörighet skulle hava under motsvarande omständigheter tillkommit dom- : stol i den stat där domen åberopas. Skillnaden framträder i det fall att denna » stat, jämte det den såsom förutsättning för erkännande av utländska domar uppställer vissa bestämmelser rörande den utländska domstolens behörighet, i strid mot de principer som där kommit till uttryck därutöver tillägger sina egna domstolar behörighet i visst undantagsfall. Så är i vår rätt förhållan- det med avseende å vissa äktenskapsmål (se å ena sidan 3 kap. 5 % i lagen den 8 juli 1904 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, vilken paragraf hänvisar endast till 1 % i samma kapitel, och å andra sidan 6 kap. 2 % andra stycket i samma lag). Det kan ifrågasättas huruvida man lämpligen bör gå så långt som förslaget. Härvid må framhål- las att konsekvenserna av det föreslagna stadgandet knappast låta sig över- blickas, då ju detsamma omedelbart kommer att bliva tillämpligt om inom det ifrågavarande rättsområdet, t. ex. inom den internationella arvsrätten, nya rättsregler uppställas, varigenom särskild behörighet tillägges svensk domstol. Det kan för övrigt anmärkas, att den utvidgning av behörigheten som förslaget innebär i förhållande till redan nu gällande bestämmelser icke skulle få avse- värd praktisk verkan med mindre även reglerna om vilken lags materiella bestämmelser skola äga tillämpning (se artikel 4 under 3.) på motsvarande sätt
ändras.
(Artikel 13.
Därest, på sätt i motiven uttalas, föreskrift anses böra meddelas om skyl- dighet att vid ansökan om verkställighet av skiljedom förebringa styrkt över- sättning till verkställighetslandets språk, bör den i andra stycket intagna hän- visningen till artikel 10 avse icke blott, såsom konventionsförslaget innehåller, nämnda artikels tredje utan även dess fjärde stycke.
_ ...—rgr.» ' ' & J-F.
";—w—wvn
Lagförslaget. 1 5.
Bestämmelsen i artikel 1 av konventionsförslaget, enligt vilken konventionen har avseende å dom som i rättegångsmål meddelats i ämne av civil natur, har i förevarande paragraf erhållit en avfattning som närmare ansluter sig till det hos oss gängse lagspråket. Därvid hava, liksom i konventionsförslaget, tviste— målen förutsatts angå endast ämnen av civil natur. I fråga om brottmålen har konventionsförslagets gränsdragning återgivits så att från tillämpningen ute- slutits i sådana mål givna domar i vad de angå ansvar. Därmed avses uppen— barligen icke, lika litet som i konventionsförslaget, att undantaga endast de delar av i brottmål givna domar som röra det huvudsakliga straffyrkandet. Meningen är uppenbarligen att dylika domar icke heller såvitt de angå sådana påföljder av brottsligt förfarande som t. ex. förverkande av egendom skola här erkännas. Detta synes dock icke otvetydigt framgå av den föreslagna lagtex- ten. Innebörden av uttrycket »ansvar» i vårt lagspråk kan knappast beteck- nas såsom oomtvistlig. Ett exempel på att uttrycket icke alltid antages vara ' av så vidsträckt omfattning som enligt förslaget erbjuder 8 % i lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med sprit- drycker och vin; förverkande påbjudes där, »evad ansvar för brottet ådömes eller ej». Lagrådet vill i anledning av det anförda förorda en formulering som klarare återspeglar konventionsförslagets innebörd.
5 5. Därest i anledning av lagrådets yttrande rörande vissa bestämmelser i arti- kel 5 av konventionsförslaget ändringar vidtagas i densamma, böra ändringar i enahanda hänseenden ske i förevarande paragraf.
Ur protokollet: Ragnar Kihlgren.
'Systematisk förteckn n-g
(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningenh')
Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård.— Fast egendom. Jordbruk med binäringar.
Vattenväsen. Skogsbruk. Borgsbruk.
» Statsförfattnlng. Allmän statsförvaltning. Industri.
Konlmmmlförvaltning.
Handel och sjöfart.
Statens och kommunernas I'lnansviison. _ _ Konnnumkationsväsen.
Bank-, kredit- ()(-lr [icnningvilsem Politi.
Försäkringsrlisen.
. Nationalekonomi och socialpolitik.
Kyrkoriison. Under-visaningsviisen.
Iiälso- och sjukvård. ' Andlig odling i övrigt.
Försvin-sväsen .
Allmänt näringsväsen.
Utrikes ärenden. Internationell rätt.
Förslag till konvention mellan Sverige och Schwe .- . om erkännande och verkställighet av domar ot skiljedomar m. m. 2
Stockholm inse.— k'gi'. Bam". P., A. Norsteat & Sää—351782